AR 2 d | | a "5 5 [. alt så : d 6 i / >» VR öl w, eo 4 n J - PO ; SAG H OA Vie 4 ha + OS ad TE 4 RID d A 4 d VY 0 KRES a (ova MN UN a KONGL. VETENSKAPS- oo AKADEMIENS HANDLINGAR, FÖR ÅR 1834. STOCKHOLM, 1856. : P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. ls kogntn E SK EEE + Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverige år 1854; AF AUG. EMIL HOLMGREN. Inlemnad den 29 Januari 1853. flv. kad. Handl. 1854. 1 Å ” KBR 0 ANTAR akt Khuru vårt fäderneslands entomologiska fauna utan tvifvel kan sägas, åtminstone till vissa delar, vara mera fullständigt utredd än något annat lands, är dock ännu den tidpunkt mycket afläg- sen då en trägen samlare och forskare icke mera kan finna något nytt och obeskrifvet; särdeles som den stora rikedomen på om vexlande lokaler gifver nästan hvarje provins sina egna arter, hvilka man annorstädes oftast förgäfves "efterspanar. Att Halland och äfven norra delen af Skåne äro de delar af landet, som minst varit föremål för våra entomologers forskningar, är nogsamt kändt. Visserligen har vår utmärkte GYLLENHAL äfven der gjort ett kort besök, och Prosten OszsäcKr, en på sin tid ganska flitig samlare, upptäckt ett och annat värdefullt; men deras insamlingar gälde hufvudsakligen Coleoptera, hvarföre de andra ord- ningarna, isynnerhet Diptera och Hymenoptera, blefvo nästan förbisedda. Öfvertygad om att dessa trakter, äfven 1 andra grenar af vetenskapen, skulle hysa sina egenheter, anhöll jag om och er- höll halfva det ease , som Kongl. Vetenskaps- Akademien för årel delat Nu, sedan min resa blifvit fulländad och mina samlingar ordnade, vill jag derföre till nämnde Akademi öfverlemna denna korta redogörelse. Men som min resa egentligen var beräknad för att utbilda min kännedom om våra alltför Litet studerade Ichneumoner, har jag trott mig i denna redogörelse endast böra upptaga Saddam särdeles som utredandet af denna artrika grupp 4 lemnat mig föga tid öfrig ull bestämmandet af de andra fynden 7). Denna lilla uppsats kan således nu bilda ett helt för sig, och utgöra en förelöpare till ett mera omfattande arbete öfver de svenska Ichneumonerna. Men som våra svenska hithörande arter, med undantag af de få, som LissÉ 1 Fauna Suecica och ” ZETTERSTEDT i Insecta Lapponica anföra, ännu äro obeskrifna ”"'), hoppas jag, att det icke bör vara ovälkommet då jag anför korta diagnoser på de ar- ter, som jag under resan forn och som icke finnas i nämnde arbeten, samt, då så varit behöfligt, en noggrannare beskrifning på de för vetenskapen nya, Bvilka jag lyckats upptäcka. Jag gör detta så mycket mer, som jag vet att högst få af våra yngre entomologer äro i tillfälle att kunna förskaffa sig den litteratur, som i nämnde hänseende finnes att tillgå. Af de 261 arter, som jag sålunda här nedan anför, äro endast 44 såsom svenska be- skrifna och 39 för vetenskapen alldeles nya. Dessa har jag fördelat på 31 slägten, hvilkas karakterer jag äfven anfört. Uppställningen af dessa är dels grundad på egna iakttagelser och erfarenhetsrön och dels (Fam. Ichneumonides) på de uppgifter, som jag hemtat hos andra författare. Men innan jag skrider till uppräknandet af dessa Ichneumo- ner, torde en kort öfverblick af de trakters na- turförhållanden, som varit föremål för mina un- dersökningar, först vara på sin plats. Sedan jag på ångbåt anländt till Götheborg fortsatte jag ”) Dessa skola dock så snart tiden medgifver blifva in- förda i Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar. ”) Till förekommande af oreda och förvillelse vid .syno- nymien har jag här med flit alldeles lemnat å sido THUNBERGS afhandling om Ichneumonerna. 5 genast min resa söderut, och började mina ex- kursioner i norra Halland de första dagarna i Juni. Att de höga, afrundade och med en högväxt ljung (Calluna vulgaris) beväxta bergen, som här förefinnas och, med få undantag, nästan karak- terisera hela norra delen af detta landskap, skulle hysa någonting, såväl i botaniskt som zoologiskt hänseende, egendomligt, skulle man väl vid för- sta påseendet vara beredd att antaga, men man blifver dock snart öfvertygad om motsatsen. Vis- serligen hade väl nu den tidiga årstiden och de svåra frostnätterna äfven etl stort inflytande på vårvegetationen och till följe deraf äfven på in- sekternas utveckling, men jag skulle dock tro, att dessa trakter under hvad förhållanden som helst, verkligen äro fattiga såväl på växter som djur. Hvad som dock lönar mödan att taga i närmare betraktande är sjelfva hafsstrauden. För en dip- terolog kan den vara af stort intresse. Den är ofta här stenbunden, hvarfore den tång (Fucus), som hafvet uppkastar merändels får qvarligga, emedan dess bortförande till de odlade platserna är förenad med stor svårighet. I södra Halland och Skåne deremot får aldrig någon tång qvar- ligga. Denna utgör emellertid ett förträffligt till- häll för de små kustdjuren. Vid Åsa och Backa gäslgifvaregårdar uppehöll jag mig några dagar och gjorde rätt goda fynd vid hafsstranden. På de små flygsaudsfält, som, ehuru fåtaliga, bildat sig emellan ljungbackarne, var just ingenting an- märkningsvärdt att finuva. Derifrån fortsatte jag min resa Ull Falkenberg, hvarest landet var mera jemut och skogbeväxt. Vid hafskusten utbreda sig vidlyftiga tlygsandsfält och långs Atra-ån, särdeles i Wessige socken, finner man många rält vackra bok- och ekluudar. Derstädes, och vid 6 det vackra Hjuleberg ”) i graunsocknen Abild, uppehöll jag mig till inemot slutet af Juni må- nad, och gjorde under tiden exkursioner dels inål landet, dels till hafskusten. Söder om Fal- kenberg blifver landet mera jemnt och fruktbart, och långs hela kuststräckan ända till Hallandsås finner man större eller mindre flygsandsfält. Vid Karup (invid foten af Hallandsås), hvar- est jag några dagar vistades, fick jag först göra bekantskap med riktiga bokskogar.” Likväl äro icke bokskogarna på Hallandsås numera så stora, som man torde föreställa sig. De euda af någon betydenhet tillhöra herresätet Skottarp. En bok- skog företer icke allenast på afstånd en skön an- blick, utan den hyser äfven inom sig en mängd egendomligheter, som för naturforskaren äro af stort inlresse alt lära kärna. Både från djur- och växtriket finner man nemligen der talrika representanter, som endast i dess sköte kunna uppstå och fortiefva. Ifrån Karup gjorde jag flera utflygter dels till hafsstranden, dels inåt landet ull Ysby socken, hvarest man finner flera rätt vackra dalsträckningar och sjöar omgifna af löf- och barrskog. Efter att hafva lemnat dessa, 1 entomolo- giskt hänseende ganska utmärkta lokaler, anlände jag den 12 Juli till Kullen i Skåne. Här uppe- höll jag mig tll den 22 i samma månad och anstälde dagligen vidsträckta exkursioner, som alltid utföllo till min stora belåtenhet, ehuru vä- derleken mången gång icke var särdeles gynusam. ”) De platser, som här företrädesvis förtjena uppmärksam- het, äro bokskogarna och myrorna omkring Mossjön. För de upplysningar om traktens naturförhållanden som jag erhöll, har jag att tacka ställets egare Hr Doktor CH. PUGGAARD. 7 Ifrån dessa trakter, som erbjuda samlaren så mycket af intresse, reste jag till Lund och vidare åter norrut till Ringsjön, hvarest jag up- pehöll mig till den 10 Augusti, då jag återigen genom norra Skåne begaf mig till Karup, hvarest jag nu gjorde en vacker skörd af Ichneumoner. Hemresan, som nu påskyndades af en oblid och ogynnsam väderlek, skedde genom Elfsborgs län till Jönköping, hvarest mina exkursioner för året slutade. Fam. Compressiventres. Dispositio Generum. jammaj . abdomine petiolato. . femoribus posticis simplicibus. tarsis omnibus gracil:bus. cellula cubitali prima nervo uno recur- rente. cellula radiali angusta, rarius Frapestjorme angulo areolari obtuso. 1. abdomine subcompresso, segmento primo curvato; areola alarum aut triangulari aut nulla. CAMPOPLEX GRAV. 2. abdomine perfecte compresso. Paniscus Grav. areola alarum triangulari; segmento primo abdominis conico; oviductu brevi. CremaAstus Grav. areola alarum nulla; oviductu longo. "+ cellula radiali permagna triangulari, an- gulo areolari recto. Porizon GRAV. "er cellula cubitali prima nervis duobus re- curentibus. Divislo > > 8 OrHion Fasr. thorace levi. TrAcHYnotus Grav. thorace scabro. b. tarsis posticis incrassaltis. ANOMALON GRAV. B. femoribus posticis crassis, spinosis. PAcHYMERUS GRAV. Divisio II. abdomine sessile 1. subpetiolato. ExeTtaAstEs Grav. abdomine subpetiolato. BancHus Grav. abdomine sessile. CAMPOPLEX Grav. + oculis ad basin antennarum emarginatis; metathorace wvix areolato in medio lon- gitudinaliter sepissime impresso; abdomine distincte compresso, postice sepe carinato; unguiculis tarsorum pectinatis. 1. C. falcator: (Faser.) Zett. Ins. Lapp. 393. 1. — C. mixtus. Grav. Ichn. Europ. III. 601. 1041. Hab. In Ostrogothia et Hallandia: 2. C. pugillator: (Liss.) Grav. Ichn. Europ. III. 606. 102. — ZetT. Ins. Lapp. 394. 2. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. Metathorax non areolatus. Scutellum apice rotundatum fere supra medium marginatum. Areola alarum petiolata. Nervus radialis basi apiceque curvatus; nervus transv. analis mox infra medium geniculatus. QOviductus femine brevissimus. 3. C. areolator: (un. sp.) Niger, subopacus; pedibus anterioribus tibiisque posticis testaceis 1. fla- vescentibus, coxis, femoribus intermediis basi, apice et ipsa basi tibiarum posticarum, nigris; stigmate alarum fusco-testaceo; areola subsessili; abdominis medio rufo; areis metathoracis su- pra 4 distinctis. — & (Long. 4 lin.) Hab. In Scania ad Kullen. : 9 Similis et affinis C. pugillatori, differre tamen videtur areis metathoracis supra 4 distinctis et areola alarum fere sessili. . 4. C. nitidulator: (n. sp.) Niger, nitidus; abdomi- nis medio pedibusque rufis, coxis, trochante- ribus, femoribus posticis, tibiarum tarsorumque posticorum apice, fuscis; metathorace gibbulo, supra areis 4; abdomine compresso, segmento primo breviusculo; alis subinfuscatis, stigmate testaceo, areola subsessili. 7 29 (Long. 4—5 lin.) Hab. In Ostrogothia poroec. V. Ny ad vil- lam Åsen d. 28 Maji (ipse); ad Anneberg Smo- landie a Cel. BomemaAn in copula observatus. Similis et affinis C. pugillatori et areolatori sed corpore nitido, abdomine minus compresso, postice non carinato, seg- mento primo breviore, alis subinfuscatis etc. vere distincta. Caput nigrum, pone oculos paulo angustatum. Mandibulxe obscure ferrugine&e.. Antenn&e dimidio corpore vix longiores, nigrge. Thorax robustus, niger, nitidus. Mesotborax postice late marginatus. Scutellum apicem versus angustatum. foveola basali magna. (Long. 2; lin) Hab. in Scania ad Kullen. "L oculis ad basin antennarum non I. obsolete emarginatis; abdomine subcompresso I. tere- trusculo. + abdomine toto nigro, rarius rufo-maculato. a. articulo primo antennarum subtus nigro. SS C. difformis: (Gmer.) Niger; pedibus rufis, coxis nigris; areis metalhoracis supra 4 semper ma- nifestis, superioribus subsemicircularibus; nervo tranverso anali alarum posticarum infra me- dium geniculato; alis subinfuscatis, areola pe- tiolata; oviductu dimidio abdomine longiore. — >? (Long. 2:—-3+ lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 458. 4. — Rarzeg. Ichn. EROS Hab. In Ostrogothia et Scania. 10. C. gracilis: (RATzEB.) Niger; pedibus rufis, coxis nigris; areis metathoracis supra 4 obsoletis; nervo transverso anali alarum posticarum sub- arcuvato; alis hyalinis, areola petiolata; oviductu longitudine dimidii abdominis. — 2 (Long. 2;—3 lin.) Rärzes. Ichn. I) SA 2 Hab. In Scania ad Kullen et Ringsjön. 14. C. Turionum: (HarTtic.) Niger; pedibus rufis, posticorum femoribus et tibiis basi apiceque nigris; tarsis posticis fuscis, basi articulorum albida; areis metatboracis supra 4, quarum su- 12 perioribus sat distinctis, spatio medio excavato, transversim rugoso; nervo transverso anali ala- rum posticarum subarcnato. — & (Long. 2; lin.) ? RartzeB. Ichn. I. 93. 4. — ?C. geniculatus Grav. Ichn. Europ. III. 486. 19. Hab. In Scamia ad Kullen. 12. C. fumipennis: (n. sP:) Niger; ore pedibusque rufescentibus, coxis nigris, tarsis posterioribus fuscescentibus; alis infuscatis, nervo transverso anali subarcuato, areola petiolata; areis meta- thoracis supra 5, media 5-gona; oviductu di- midio abdomine longiore. — &2 (Long. 2;— 3 lin.) var. tibis posticis basi apiceque infuscatis. Hab. In Ostrogothia et Hallandia. Similis C. difformi, differre tamen videtur alis magis in- fuscatis, areis metatlhoracis supra 5 etc. 13. C. ebeninus: (Grav) Niger; pedibus rufis, coxis nigris, tibiis posticis Hasi apiceque sepe fuscis; dis subhyalinis, nervo transverso anali ififra medium geniculato, areola petiolata 1. subses- sili; areis mebtathoracis 5, media d-gona; Ovi- ductu breviusculo. -— 72 (Long. 23—3 lin.) 2? Grav. Ichn. Europ. III. 480. 15. Hab. In Ostrogothia et Scania. Similis et affinis priori differre tamen videtur alis sub- byalinis, nervo transverso anali geniculato et oviductu ? multo breviore. ; 14. C. albidus: (Gmeri) Niger; ore pedibusque ru- fis, coxis nigris, tibiis tarsisque posticis albis, illis apice et ante basin, his geniculatione, ni- gris; alis subinfuscatis, 'stigmate testaceo, nervo transverso anali lenissime arcuato; areis me- tathoracis supra 2 distinctis, spatio medio con- 13 cavo; postpeliolo tumidiusculo; oviduetu lon- giludine dimidii abdominis. — 2 (Long. 3; lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 474, 13. — RarzeB. Ichn. I. 94. Hab. In Seania ad Kullen. 45. C. antennator: (n. sp.) Niger; ore pedibusque anterioribus pallidis, pedibus posticis nigris, apice trochanterum tibiarumque medio pallidis, tarsis infuscatis; scapo antennarum compresso; areis metathoracis supra obsoletis; alis subhya- linis, nervo transverso anali subrecto; postpe- tiolo planiusculo, spiraculis prominulis. — & (Long. 2+ lin.) Hab. In Scania ad Kullen. 16. C. eziguus: (Grav.) Niger; incisura segmenti secundi castanea; femoribus tibiisque anticis, testaceis; tibiis posterioribus medio albidis; alis subinfumatis, areola sessili, nervo transverso anali parum curvato, radiali subarcuato, cellula radiali trapeziformi; thorace gibbulo; areis me- tathoracis 2 distinctis; oviductu longitudine dimidii abdominis. — &2 (Long. 1—13 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 499. 30. Hab. In Scania ad Ringsjön. 17. C. minutus: (u. sp.) Niger; ore, femoribus ti- bisque anticis testaceis, tibiis posterioribus me- dio albidis; alis subinfumatis, areola petiolata, nervo transverso anali parum curvato, nervo radiali apice leniter incurvato, cellula radiali trapeziformi; thorace depresso; areis metatho- racis supra 4 distinctis; oviductu longitudine dimidii abdominis. — 2 (Long. 41 lin.) Hab. cum priori. 44 b. articulo primo antennarum subtus pallido 1. rufo. 18. C. chrysostictus: (Gmer.) Niger; abdomine ma- cula laterali castanea; ore pedibusque strami- neis, femoribus rufis, coxis posterioribus nigris, tibiis posticis apice et ante basin fuscis; facie argenteo-sericeo-pubescente; areis matathoracis 4, superioribus subcohereutibus; nervo radiali et transverso anali lenissime arcuatis; oviductu longitudine dimidii abdominis. — 2 (Long. 13 —2+ lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 522. 49. — Rartzeg. Ichn. [5905 var. 1. 9. macula laterali abdominis obsoleta. var. 2. 29. articulo primo antennarum subtus nigro; maculis lateralibus abdomi- nis castaneis; tibiis posticis albis apice et ante basin fuscis; femori- bus posterioribus basi sepe obscu- ris. —?C. ensator Grav. III. 576. 85. var. 3. 9. abdomine toto nigro; femoribus posticis basi et summo apice ni- grofuscis. — Similis C. transfuge Grav. III. 524. 48, sed areola alarum adest peltiolata. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. 19. C. pectoralis: (n. sp.) Niger; pedibus rufis, co- xis posticis nigris, tibiarum posticarum apice subfusco; ore antennarumque basi subtus pal- lidis; areis metalhoracis 2 magnis, leviusculis; pectore quadrato medio canaliculato; alis hya- linis, stigmate fusco; areola petiolata, nervo radiali apicem versus subarcuato, transverso anali rectiusculo. — & (Long. 2—24 lin.) Hab. In Scania ad Ringsjön. 15 Differt hac species ab omnibus affinibus areis metatho- racis 2 magnis, leviusculis et pectore quadrato. 20. C. sericeus: (n. sp.) Niger, albo-sericeo-pub- escens; antennis SR pedibusque rufis; ore, antennarum basi subtus, coxis et trochan- teribus anterioribus tibiarumque basi, stramineis, coxis posticis trochanteribusque basi nigris, tibi- arum apice et geniculatione tarsorum postico- rum fuscis; areis metathoracis supra 4, sepe confluentibus; alis subinfumatis, stigmate testa- ceo, areola petiolata, petiolo crasso, nervo radiali recto, cellula radiali elongata, nervo transverso anali leniter curvato; pectore transverso, cana- licula media parum profunda, non ad ipsum marginem apicalem extensa; abdomine postice compresso, oviductu Previssiilg VIX exserto. — 2 (Long. 2; lin.) Hab. In Ostrogothia ad Weerna d. 16 Sept. Magnitudine et colore C. consumtori Grav. et mauro GRAV. proximus. = abdomine rufo et mnigro, interdum tantum marginibus segmentorum rufis aut pallidis. 4. urticulo primo antennarum toto nigro. 21. OC. juniperinus: (n. sp.) Niger, griseo- -pubescens; pedibus rufis, coxis nigris, tibus tarsisque po- sterioribus albidis, fusco-variegatis; marginibus apicalibus segmentorum 3 et 4 glauco-testaceis; areis metathoracis Supra 2 distietis spatio medio latissimo, concavo; alis leniter fumatis, stigmate testaceo, cellula radiali elongata, nervo radiali subrecto, trausverso anali long infra od medium obsolete fracto. — & (Long. 3+ lin.) Hab. In Hallandia ad Wessige et ad Ring- sjön Scanie, rar. Species pulchra et distincta. Capul transversum, nigrum, griseo-pubescens; fronte plana; facie convexiuscula. Mandibule 16 flave, basi et apice fusce. Palpi flavi. Antenn&e dimidio corpore longiores, tote nigre; articulo primo et secundo fla- gelli longitudine &qualibus. Thorax gibbulus; areis metatho- racis supra tantum 2 basalibus, subsemicircularibus, non co- herentibus, spatio medio concavo, transversim ”rugoso. Alz fuscedine leniter tinct&e, squamulis albidis. Abdomen capite thoraceque parum longius; petiolo basi supra foveolato; post- petiolo convexo, postice rotundato, lateribus paralleli, summo apice subtestaceo; segmento secundo latitudine longiori, apicem versus sensim latiore, nigro, margine summo apicali testaceo; 3:tio et 4:to >quilatis, nigris, griseo-pubescentibus, marginibus apicalibus late glaucotestaceis; sequentibus nigris, griseo-pub- escentibus. Pedes antici rufi, coxis nigris; medi: rufi, tibiis pallidis apice fuscis, tarsis albis articulorum apicibus fuscis; postici coxis et trochanteribus nigris, femoribus rufis, tibiis albis, apice et ante basin fuscis, tarsis albidis, fusco-annulatis. 22. C. fuscipes: (n. sp-) Niger; segmentis abdomi- nis rufo-marginatis; pedibus obscure rufescen- tibus, BrörLee basin versus nigro-fuscis, tibiis posticis basi apiceque subinfuscatis, areis me- tathoracis supra 5, spatio medio planiusculo; alis fumatis, areola petiolata, nervo radiali le- niter curvato, transverso anal mox infra me- dium subfracto. — & (Long. 2+ lin.) Hab. In Scanuia ad Kullen, rar. 23. C. carnifex: (GrRAv.) Niger; abdominis medio pedibusque rufis, coxis et basi trochanterum nigris; antennis filiformibus, longitudine fere corporis; areis metathoracis supra 4, inferio- ribus subtrapeziformibus, spatio medio angusto, transversim rugoso-striato; pectore subquadrato, canalicula edda Lenui; segmento 2:do abdomi- nis latitudine duplo fere longiore; alis hyalinis, nervis fuscis, stigmate festade la petiolata, cellula radiali elongata, nervo radiali apice le- niter curvato, transverso anali rectiusculo. — > (Long. 2; lin.) Grav. Ichn Europ. III. 563. Hab. In Scania ad Ringsjön, rar. 24. 17 24. C. rapax: (Grav.) Niger; pedibus rufis, coxis aut tlotis nigris aul anterioribus pro parte rufis; antennis fliformibus, dimidio corpore parum longioribus; areis metathoracis supra 5, mar- gine postico tamen are& media sexgone sepe obsoleto, spatio medio lato, subplano;. pectore transverso, canalicula media profunda; segmento secundo abdominis latitudine parum longiore; alis infumatis, areola petiolata, cellula radiali elongata, nervo radiali subrecto, transverso anali infra medium subfracto. — > (Long. 2: lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 568. 81. — ? Rartzez. Ichn. IL. 97. 16. Hab. In Scania ad Kullen 25. OC. declinator: (Grav.) Niger; abdominis sub- teretiusculi medio pedibusque rufis, coxis, fe- moribus posterioribus pro parte, nec non tibi- arum posticarum basi apiceque, nigricantibus; thorace gibbo; areis metathoracis nullis dis- tincetis; alis subinfumatis, areola petiolata, cel- lula radiali elongata, nervo transverso anali fere in medio fracto. — &. (Long. 31 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 589. 92. AY (”aculeo dimidio abdomine paulo longiore”). Hab. In OÖstrogothia et Scania (ad Kullen); in Smolandia (Dom. BOoHEMAN). 26. C. assimilis: (Grav.) Niger; abdominis lateri- bus et marginibus segmentorum anteriorum (spe), castaneo-rulis; pedibus rufis, coxis po- sticis totis, anterioribus pro parte, nigris; tibiis posticis pallidis apice et ante basin fuscis; ore et trochanteribus anterioribus stramineis; alis subhyalinis, cellula radiali elongata, nervo ra- diali subrecto, transverso anali infra medium K. V. Akad. Handl. 1854. 2 18 lenissime fracto; areis metathoracis supra 5 'distinctis; oviductu breviusculo. — &2 Long. 22Uln)u Grav. Ichn. Europ. III. 579. 86. — RarzeB. Ichn. III. 88. 33. var. 1. AQ. segmentis intermediis margine et lateribus, sequentibus lateribus, castaneis; tibiis posticis rufis basi apiceque nigris; oviductu bre- viusculo.— C. zonatus Grav. Ichn. Europ. III. 584. 89. var. 2. 79. segmentis intermediis rufomar- ginatis et maculatis; oviductu breviusculo. — C. ruficenetus Grav. Ichn. Europ. III. 580. 87. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. 2. articulo antennarum primo subtus pallido aut rufo. << areola alarum adest. 27. C. incrassator: (n. sp.) Niger, opacus; abdomine subcompresso, postice castaneo; pedibus ante- rioribus testaceo-rufis, mediis coxis femoribusque basi nigris, posticis nigris, tibiis tarsisque fusco- ferrugineis; alis hyalinis, stigmate et nervis nigrofuscis, areola subpetiolata, petiolo crassis- simo; areis metathoracis supra confluentibus; oviductu brevissimo, non exserto. — 2 (Long. 4 lin.) Vix C. rufimanus Grav. Ichn. Europ. III. 597. 98. Hab. In Hallandia ad Hjuleberg et Karup. Caput tumidiusculum, antice parum ansustatum; occipite deplanato, parum emarginato; fronte planiuscula. Mandibulze late, favze, denticulis fuscis. Antenn&e dimidio corpore parum longiores, in I tote nigra, in 2 articulo primo subtus macula pallida. Thorax gibbulus; pectore transverso, canalicula media tenui; areis metathoracis irregularibus, confluentibus. Scu- tellum convexiusculum, immarginatum, crebre punctatum. Ab- 19 domen apice subcompressum; segmento primo parum curvato, apicem versus in L sensim latiore, lateribus postpetioli pun- ctatis; 2:do latitudine longiore, nigro, apice castaneo; sequen- tibus plus minus castaneis; oviductu non exserto. Ale sub- hyalinge; nervo radiali recto, apice tantum lenissime curvato; nervo transverso anali alarum posticarum lenissime arcuato. 28. C. fulviventris: (GmEL.) Niger; antennis ex- trorsum fusco-ferrugineis; pedibus auterioribus testaceo-rufis, coxis in & flavis, in 2 plus mi- nus nigris, posticis nigris, apice trochanterum basique tibiarum rufotestaceis; abdominis me- dio rufo-castaneo; areis metathoracis supra sub- confluentibus; alis subinfumatis, areola fere ses- sili, nervo radiali subrecto, transverso anali lenissime arcuato. — 2 (Long. 2:—2+ lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 540. 62. var. 4. femoribus posticis fere totis rufis. — C. longipes Grav. Ich. Europ. 346. 65. Hab. In Ostrogothia et Hallandia. 29. C. alternans: (Grav.) Niger; abdominis medio rufo, pedibus pallide-testaceis, coxis posticis nigris, coxis anterioribus trochanteribusque stra- mineis; areis metathoracis supra 5, media 5- gona, lateralibus interdum subceonfluentibus; alis infuscatis, nervo radiali apice leniter curvato, transverso anali subrecto. — & (Long. 21 lin.) ? Grav. Ichn. Europ. II. 437. 59. 2. (”aculeo sub- exserto'”'). Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad. 30. C. bicingulatus: (GraAv.) Niger; segmentis inter- medis rufomarginatis; pedibus flavis, femoribus rufis, Coxis posticis nigris, tibiis posticis albidis basi apiceque Nigris; areis metalhoracis 4, Su- perioribus majusculis; alis infumatis, sell radiali elongata, nervo radiali rectiusculo, trans- 20 verso anali subarcnato; oviductu subexserto. — 9. (Long. 2+ lin) Grav. Ichn. Europ. III. 527. 50. Hab. In Ostrogothia et Scania (ad Ringsjön). C. argentatus: (Grav.) Niger; segmentis 3—7 pro parte pedibusque rufis, coxis anterioribus flavis, tibis posticis apice et ante basin fuscis; areis metathoracis supra 4; alis subhyalinis, cellula radiali breviuscula, nervo radiali lenis- sime arcuato; oviductu brevissimo. — A2 (Long. 2—-23 lin.) var. 1. segmentis mediis rufo-marginatis. Grav. Ichn. Europ. III. 543. 64. — RarzeB. Ichn. I. 96. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. Similis et affinis C. bicingulato, sed differt abdomine ple- rumque magis rufopicto et nervo alarum radiali subarcuato. 32. C. rufiventris: (Grav.) Niger, albo-sericeo-pub- escens; antennis gracilibus, articulo primo in 2 sepe toto nigro; maximam partem abdomi- NiS Pedibusgue Fl thorace elongato, pectore quadrato, canalicula media tenui; areis meta- thoracis 5, Jeviusculis, interdum subconfluen- tibus; segmento primo abdominis breviusculo, longitudine circiter metathoracis; alis subinfu- matis, radice flavido; nervo radiali leniter cur- vato; oviductu dimidio abdomine breviore. — 2 (Long. 2; lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 552. 69. Hab. In Ostrogothia ad Rimforsa paroec. Tjärstad d. 23 Jul. frequens. 33. C. litoralis: (n. ) Niger, parum sericeo- pubescens; kni In "mibus; articulo primo in & sepe subtus obscure ferrugineo; maximam partem abdominis pedibusque rufis, coxis ra- 21 rissime pro parte nigris; thorace subrobusto, pectore subquadrato, canalicula media profunda; areis metathoracis 5, fortiter marginatis; seg- mento 1:mo abdominis breviusculo; alis sub- infumatis, radice flavido; nervo radiali apice curvato; oviductu crassiusculo, dimidio abdo- mine breviore. — 2 (Long. 2—3 lin.) Hab. In locis paludosis litoralibus Scaniee, frequentissimus. A priori cui valde similis et affinis differt statura robus- tiore, colore rufo abdominis obscuriore, areis metathoracis di- stinctioribus, antennis et oviductu crassioribus. 34. C. stagnalis: (n. sp.) Niger, sericeo-pubescens; antennis gracilibus, articulo primo in 72 sub- tus fere toto rufo; maximam partem abdominis pedibusque rufis; thorace subrobusto; areis me- tathoracis supra 4, rarissime subconfluentibus; segmento primo abdominis metathorace fere breviore, secundo latitudine parum longiore, sequentibus 2quilatis; alis subhyalinis, nervo - radiali curvato; oviductu longitudine ultimorum 3 segmentorum. — 2 (Long. 2+ lin.) Hab. In locis graminosis humidis Scaniee, passim. Species areis metathoracis tantum 4, media (5:ta) scilicet postice semper aperta, segmentis dorsalibus abdominis 2equila- tis, segmento primo et oviductu brevioribus, valvulis genitalibus in & crassissimis subexsertis etc. certe distincta. << areola alarum mnulla. 35. C. dorsalis: (Grav.) Niger; ore, abdominis me- dio pedibasque rufis; areis metathoracis supra 3; alis subinfumatis, nervo radiali apice cur- vato. — & (Long. 2:—53 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 528. 31. Hab. In locis graminosis ad Ringsjön. 22 "PANISCUS Grav. . P. testaceus: (RBEaumur) Testaceus; oculis ocel- lisque fuscis; nervo radiali basi apiceque cur- vato, transverso anali supra medium fracto. — 329 (Long. 4—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 626. 107. — RaArtzeB. Ichn. I. 100. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania, passim. . P. glaucopterus: Liss. Faun. Suec. 1630. — Grav. Ichn. Europ. III. 632. 108. — RaATzEB. Ichn. I. 100. Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad (ipse); ad Holmiam (Dom. Meves); in Lapponia, Ostro- gothia et Smolandia (Dom. BoHEMAN). CREMASTUS Grav. « C. decoratus: (Grav.) Niger; capite, thorace ab- domineque maximam partem, rufotestaceis; pe- dibus rufis, posticorum tibiis apice tarsisque fuscis; areis metathoracis distinctis; oviductu dimidio abdomine longiore. — 2 (Long. 3 lin.) ? Geav. Ichn. Europ. III. 734. 154. Hab. In Scania ad Ringsjön, rar. C. infirmus: (Grav.) Niger; pedibus rufis, coxis et trochanteribus posticis nigris, apice testaceis, tibiis posticis basi apiceque fuscis; ore et or- bitis oculorum flavis; areis metathoracis supra 4 longiusculis, spatio medio angusto. — 2 (Long. 2 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 746. 160. Hab. In Scania ad Ringsjön et Kullen. 23 PORIZON Grav. 1. P. hostilis: (Grav.) Niger; abdominis medio, femoribus tibiisque rufis, coxis et trochanteri- bus nigris; areis metathoracis supra nullis, area media tsuskissima; segmento primo Abderman subeanaliculato; alis subfumatis, nervo radiali recto. — & (Long. 3—3+ lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 753. 161. Hab. In Ostrogothia et Scania. 2. P. harpurus: (ScHRANnK.) Niger; abdominis me- dio plus minus pedibusque rufo-testaceis, fe- moribus posticis szeepe coxisque pro parte nigris; basi antennarum subtus rufoferruginea; area media metathoracis elongata. — & (Long. 1;— 2 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 758. 164. Hab. cum priori. 3. P. boops: (Grav.) Niger; oculis in & magnis, globosis; thorace gibbo; metathorace brevissimo; alis hyalinis; pedibus pallidis, basi mgris, fe- moribus in & pro parte fuscis. — 2 (Long. 1:—1+ lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 776. 172. — RaAtzeB. Ichn. III. 91. 4. Hab. In floribus Salicis cinere&e Ostrogothiza primo vere, frequens. OPHION Faåsr. 1. O. luteus: Far. Piez. 130. 1. — Grav. Ichn. Europ. III. 692. 136. — Zertt. Ins. Lapp. 392.1.— Ichn. luteus Linn. Faun. Suec. 1628. Hab. In Hallandia pluribus locis. LJ fc dö 24 O. ramidulus: Liss. Grav. Ichn. Europ. III. 699. 139. — Zett. Ins. Lapp. 392. 3. Hab. In Scania ad Kullen. TRACHYNOTUS Grav. T. folator: (GEOFFRr.) Niger; pedibus ferrugineis, nigro- stramineoque maculatis; capite et thorace nigris, ferrugineo-variegatis; alis subinfumatis, ner vo racdiali curvato, transverso anali arcualo. — A92 (Long. 3—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 715. 148. Hab. In Gotlandia a Dom. C. Står depre- hbensus et mihi benigne donatus. ANOMALON Grav. ” Clypeus margine apicali late reflexo et bi- lobo. — Mandibule& dentibus 2 inter se inequalibus apice instructe. — (Schizoloma Wesmw.) A. amictum: (Fasr.) Nigrum; facie flava; abdo- mine rufo, dorso segmenti seck nigro; pe- dibus rufis, antenioibus plus minus flavis, po- sticorum tibis apice nigris, tarsis flavis. — 2 (Long. 13 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 650. 114. — RartzeB. Ichn. I. 88. II.-77. — Wesw. Bull. de Belgique T. KWVIIERT205 Hab. In Hallandia ad Karup d. 12 Aug. rar. ”< Clypeus margine apicali truncato. — Man- dibule dentibus inter se inequalibus apice instruecte — (Ezochilvan Wesm.) Se 25 rd 2. Å. cirumflexum: Liss. Faun. Suec. 1631. — Grav. Iehn. Europ. II. 643. 112. — Wesw. Bull. de Belgique T. XVI. 121. — Ophion Zett. Ins. Lapp. 392. 4. Hab. In Ostrogothia et Hallandia initio Junii. "<< Clygpeus apice medio acutangulo I. apicu- lato. — Mandibul& dentibus subequalibus apice instructe. — (Anomalon Wesm.) 3. A. Wesmeli: (n. sp.) Niger; ore, facie, tarsis posticis pedibusque anterioribus flavis, posti- corum coxis et tibiarum apice nigris; antennis femoribusque fulvescentibus; abdomine rufo- testaceo, apice el segmenti secundi dorso, ni- gris; alis fuscescentibus, nervo transverso anali mox infra medium fracto; fronte supra anten- nas cornuta; sculello depresso. — 2 (Long. 8—9 lin.) Hab. In fagetis prope Karup Hallandix me- ridionalis, frequens. Frons corniculo compresso-triangulari instructa. Antenn&e dimidio corpore longiores. Scutellum postice depressum, antice parum elevatum. Caput, palpis, mandibulis, clypeo, facie et genis, flavis. Antenne tote rufe, articulis basalibus interdum supra infu- scatis. Thorax sutura laterali inter thoracem et metathoracem nec non apice metathoracis, fulvescentibus. Ale squamula, radice et stigmate, fulvis. Pedes rufi, anteriorum coxis; trochan- teribus, tibiarum latere externo et tarsis, flavis; posticorum coxis totis tibiarumque apice nDigris, tarsis flavicantibus. Ab- domen rufum, dorso segmenti 2:di segmentisque 6 et 7 nigris, horum ventre ut plurimum rufo. 4. A. flaveolatum: (Grav.) Niger; ore, facie, pe- dibus anterioribus tarsisque posticis basi, ta- vis; abdomine rufo, apice et dorso segmenti secundi plus minus” fuscis; pedibus posticis rufis, tibiarum apice et plerumque basi tro- chanterum, interdumque coxis vel coxarum TISKA Ve I NAVET 26 parte, nigris; alis subinfumatis, nervo trans- verso anali non fracto. — 2 (Long. 3:—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 664. 122. — Wesy. Bull. de Belgique T. XVI. 128. 8. — Ophion ZeTt7. Ins. Lapp. 393. 6. Hab. Ina Ostrogothia ad Winnerstad, fre- quens; in Hallandia ad Wessige d. 10 Junii. PACHYMERUS Grav. . P. vulnerator: (Panzer) Niger; femoribus po- sticis dentatis; abdominis medio (3) pedibus- que anterioribus rufis, coxis totis pedibusque posticis pro parte nigris; alis subinfumatis, stigmate majusculo, fusco-nigro; oviductu lon- gitudine fere abdominis. — 9 (Long. 23—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 724. 149. — Rartzez. Ichn. I. 103. Hab. In locis graminosis Scanie, passim. EXETASTES Grav. 1. E. fornicator: Fasr. Piez. 127, 3. — Grav. Ichn. Europ. II. 402. 10. — Tryphon Zett. Åns. Lapp. 386. ; Hab. In Scania ad Kullen et Ringsjön. 2. E. nigripes: (Grav.) Niger; segmentis 2—4 et apice primi rufis; tibius anticis ferrugineis; tarsis postlicis in & albo-anuulatis; alis subfu- mato-hyalinis, stigmale ferrugineo, nervo ra- diali basi apiceque curvato, trausverso anali supra medium fracto. — 2 (Long. 5 lin.) Grav. Ichn,. Europ. III. 416. 17. — RarzeB. Ichn. II. 94. Hab. In Scania ad Kullen. 27 3. E. illusor: (Grav.) Niger; maximam partem abdominis, femoribus tibiisque, rufis; tibiis posticis apice nigris, tarsis posticis medio al- bidis; facie in & flavo-maculata; antennis in 2 alboannulatis; alis infumatis, nervo trans- verso anali longe supra medium fractlo. — 72 (Long. 4—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 427. 25. Hab. cum priori. 4, E. guttatorius: (Grav.) Niger; abdominis medio, tibiis anterioribus femoribusque, rufis; anten- nis et tarsis poslticis alboannulatis; alis sub- infaumatis, nervo radiali basi curvato, trans- verso anali longe supra medium fracto. — 72 (Long. 33—43; lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 411. 14. Hab. cum priori. BANCHUS Grav. 1. B. pictus: Fagr. Piez. 129. 12. — Grav. Ichn. Europ. II. 380. 3. — Zertt. Ins. Lapp. 391. 2. Hab. In Ostrogothia et Scania. 2. B. venator: FaBr. Piez. 126. 1. — Zertr. Ins. Lapp. 394. 3. — B. falcator Grav. Ichn. Europ. III. 285. 4. I. Hab. cum priori. 28 Fam. EFchneumonides ”). Dispositio subfamiliarum. Abdominis segmentum primum spi-, raculis inter medium et apicem Ssitis. | Spiraculis me- tathoracisline- aribus raro 0o- valibus. Spiraculis me- / Abdomine fe- Petiolus ab- dominis nulla- tenus depres- sus. Petiolus ab-' dominis paulu- lum depressus id est diame- tro ejus trans- versali — paulo major quam di- amelro verti- cali. jÅ minarum = apice acuto, segmento ultimo ventraliab origine trerebra plus minus di- stante: Ichn. Ozxypygi. Abdomine fe- minarum apice obtuso vel at sal- tem segmento ul- timo ventrali te- rebram attingen- ter: Ichn. Amblypygi. Ichn. Platyuri. tathoracis GCir- so « - + > JIchn. Pneustici. I cularibus. Abdominis segmentum primum spi- raculis in me- dio sitis. ”) In dispositione hujus familie Cel. secuti sumus. Ichn. Heterogastri. " WESMAL omnino 29 ICHN. OXYPYGI. 1. Scutellum parum convexum, apicem versus sensim leniter declive. ICHNEUMON ÅINN. 2. Scutellum gibbulum, postice abrupte declhive. HoPrIiIsMENUS GRAV. ICHNEUMON Linn. 1. I. lineator.: Grav. Ichn. Europ. I. 120. — Zett. Ins. Lapp. 338. — Borer bDE Fonscor. Cat. V. 53. 2. — Wesw. Tent. 21. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. 2. I. restaurator: (GraAv.) Niger, subopacus; gastro- coelis profunde exsculptis; postpetiolo abdomi- nis aciculato; orbitis oculorum, punctis 2 api- calibus scutelli, lineolis 2 ante scutellum, dua- busque ad radicem alarum annuloque anten- narum (in 2), albis. — 72 (Long. circa 6 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 197. 52. AS. — Wesw. Tent. 22. Hab. cum priori frequens. " Similis et affinis priori, differre tamen videtur abdomine nigro non coerulescente. 3. I. pisorius: Linn. Faun. Suec. 1589. — Grav. Ichn. Europ. I. 462. 187. — Zett. Ins. Lapp. 363. 21. — BorerR pDE Fonscor. Cat. V. 400. 44, — Rarzeg. Ichn. I. 137. II. 134 et III. 171. — Wesw. Tent. 24. 8. Hab. per Sueciam mediam et meridionalem ; passim. 4. I.sugillatorvus: Lins. Faun. Suec. 1578. — Grav. Ichn. Europ. I. 437. 172. — ZerTtt. Ins. Lapp. 360. 8. — Rarzeg. Ichn. Europ. I. 137. IL 135 et III. 140. — Weswm. Tent. 28. 14. Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad d. 28 -Maji et ad Hjuleberg Hallandize d. 13—20 Junii. 30 5. I. comitator: Lins. Faun. Suec. 1600 9. — Grav. Ichn. Europ. I. 108. 2. 9. — Zertt. Ins, Lapp. 359. 2. — Borer DE Fonscor. Cat. V. 52. 1. — RartzeB. Ichn. I. 304. II. 133. IIL. 164, — Wesw. Tent. 30. 17. Hab. In Ostrogothia et Scania nec non ad Klef Elfsborgie a me observatus. Obs. coxis posticis in 2 scopuliferis. 6. I. leucocerus: (Grav.) Niger; abdomine cyane- scente; scutello albo, basi nigra; orbitis, oculo- rum pro parte lineisque ad alarum radicem, albis; coxis posticis in 2 subtus scopuliferis. — >? (Long. 6—7+ lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 208. 60. 9. — Wesw. Tent. 30. 138. Hab. In Ostrogothia ad Werna et ad Klef Elfsborgie d. 20 Aug. 7. I. castaniventris: (Grav.) Niger, sibopalgst ga- strocoelis profunde exsculptis; postpetiolo aci- culato; abdomine vel rufo toto basi nigra, vel rufo nigro-maculato vel rarissime fere toto ni- gro; scutello in &A punctis 2 apicalibus albis. — FL (Long. 3—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 32. 21. 9. — I. hemorrhoi- dalis. Grav. Icbn. Europ. 1. 539. 224. &. — Wesw. Tent. 32. 21 et Mant. 147. Hab. In Ostrogothia ad Åtvid d. 27 Aug. ad Hjuleberg Hallandize d. 14—20 Junii, frequens; ad Ringsjön Scanie d. 4 Aug. 8. I. trilineatus: (GmeL.) Niger, parum nitidus; postpetiolo aciculato; gastracoclis profundis, spa- tio interjacente angusto; orbitis oculorum in- ternis, punctis ad alarum radicem scutellique margine laterali, albis; femoribus tibiisque ru- fis — 32 (Long. 3—6 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 173. 39.— Weswm. Tent. 35. 24. 31 var. 1. pedibus nigris. — Ichn. umbraculosus Gr. Ichn. Europ. ; I. 199. 53. Hab. ad Ringsjön Scanie. 9. I. deliratorius: Linn. Faun. Suec. 1597. &. — Grav. Ichn. Europ. I. 219. 68. — I. multiannulatus Grav. Ichn. Europ. I. 223. 69. Hab. In Hallandia ad Karup die 12 Aug. 10. I. raptorius: Liss. Faun. Suec. 1779. — Grav. Ichn. Europ. I. 286. 79. Q et I culpatorius 513. 215. A. — Zerr. Ins. Lapp. 363. 23. 2. — Wesw. Tent. 43. 37. SP. — RaTt- zeB. I. 438 et II. 135. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scamia. 11. I. gracilentus: (Wesm.) Niger, subnitens; me- tathoracis area superomedia duplo longiore quam latiore; gastrocoelis mediocribus; postpetiolo aciculato; scutello annuloque antennarum, albis; segmentis 2 et 3 totis rufis; 6 et 7 macula alba; tarsis tibiisque rufis, harum posticis apice nigris. 2 (Long. 3—4 lin.) &: scutello, puncto infra scutellum, facie, seg- mentis 2 et 3, tarsis tibiisque, flavis, harum posticis apice nigris; habitu subgracili. (Long. 4; —05d1 lin.) var. 1. 9 segmento 5:to punceto minuto albo. var. 2. ZI segmento &4:to favo. var. 3. &A segmentis 2 et 3 pallide rufis; postscutello nigro. Weswm. Tent. 55. 49. et Mant. 156. Hab. In Hallandia et Scania. Obs. Mas simillimus I. luctatorio, differe tamen videtur habitu graciliori et abdominis segmento primo paulo breviori. 12. I. luctatorius: Liss. Faun. Suec. 1590. &. — Zertt. Ins, Lapp. 363. I (exclusa femina). — Grav. Ichn. Europ. I. 411. 162. & (exclusa femina marisqué var. 1, 4 et 95). — I. illuminatorius. Grav. Ichn. Europ. I. 428. 162. &, I. subannula- tus Grav. 1. 424. 165. Q, I. confuso- rius Grav. I. 276. 90. 9 et I. mo- litorius Grav. I. 258. 87. 9 (exclusis feminis segmento 6:to immaculato). — WESM.. Fenba 07. SA, ef Mant. 159; Hab. per totam Scandinaviam frequens. 13. I. terminatorvus: (Grav.) Niger; &A: scutello, facie, segmentis 2 et 3 tbiisque, fiavis, harum posticis apice nigro; alis flavescente-hyalinis; mesonoto crebre, fortiter punctato. (Long. 13 lin.) 2: (mihi ignota, a Dom. Wesmzer descripta) scutello, segmentis 2 et 3 flavo-stramineis; 3 fascia basali abbreviata nigra; 3—7 macula flava; tUibiis flavo-stramineis, posticis apice ni- gris, tarsis rufis; antennis albo-annulatis. (Long. 3—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 282. 94. Q. Wesw. Mant. 160: ? Q. Hab. & ad Winnerstad Ostrogothie et ad Ringsjön Scanie deprehendi. I. luctatorio simillimus et ab illo vix nisi punctura me- sonoti et flavedine alarum differt. 14. I. sarcitorius: Liss. Faun. Suec. 1580 9 et Ichn. vaginato- 1 rius 1592 S. — Grav. Ichn. Europ. I. 302. 105. L et. I. vaginatorius 357. 138: 5. —= Zerr. InsiLapp. 363. 23 P et I. vaginatorius 362. 17. S. — Wesw. Tent. 60. 54. FY. Hab. per omnem Sueciam frequens. 15. I. saturatorius: Liss. Faun. Suec. 1586. — Grav. Ichn. Europ. I. 237. 77. — Zett. Ins. Lapp. 361: 15. = WeEsuwoodTent. 66-462, Hab. In Hallandia ad Karup d. 12 Aug. frequens. OL J3 16. I. nigritarius: (Grav.) Niger; postpetiolo sub- rugoso-punctato I. subaciculato; gastrocoelis me- diocribus. &A: tibiis femoribusque 1 totis rufis vel anterioribus plus minus testaceis; annulo antennarum albo. (Long. 4—6 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 113. 4. — RaårzeB. Ichn. III. 163. — WEsw. Tent. 68. 65 et Mant. 166. 2: (a Cel. Wesmeel. descripta) ”tibiarum me- dio externe late albo; antennis albo-annulatis; mesothoracis dorso scutelloque fortiter puncta- tis; metathoracis areola superomedia undique clausa. (Long. 33—4+; lin.)”. Grav. Ichn. Europ. Ichn. anulator var. 3. partim I. 147. 24. (exclusis feminis orbitis frontalibus testaceis). — RartzeEB. Ichn. III. 163. — Wesw. Tent. 68. 65 et Mant. 166. Hab. & in Ostrogothia ad Weerna et ad Karup Hallandie a me haud raro inventus. 17. I. fabricator: Fasr. Piez. 60. 80. A. — Grav. Ichn. Europ. I. 185. 46. — Zertrt. Ins. Lapp. 360. SA. — Wesw. Tent. 69. 66 et Mant. 168. —' RaArtzeB. Ichn. III. 169. Hab. In Scania ad Ringsjön, frequentiss. 2: metathoracis areola superomedia subqua- drata, margine antico obsoleto; gastrocoelis sub- obsoleltis; nigra, nitida, subtiliter punctata; an- tennarum annulo tibiisque externe, albidis; femoribus tibiusque rufis; antennarum articulo terlio paulo longiore quam quarto. 18. I. curvinervis: (mn. sp-) &A: niger, subnitidus; facie, palpis et articulo primo antennarum subtus, stramineis; antennis subtus, femoribus, tibiis tarsisque anterioribus, rulis; alis apicem versus leniter infuscatis, nervo radiali a medio ad apicem curvato; postpetiolo K. V. Akad. Handl. 1854. 34 leviusculo; gastrocoelis transversis linearibus, parum perspicuis. (Long. 24 lin.) Q: nitida; annulo antennarum tibiisque ex- terne, albidis; scapo antennarum subtus, femo- ribus, tibiis tarsisque anterioribus, rufis; tibis anlerioribus externe subspinulosis; alis utin &'; postpetiolo levi; gastrocoelis parum perspicuis. (Long. 23—3 lin.) | Ichn. annulator Wesm. Tent. 67. 64. Q et Mant. 166. 9. Hab. In Scania ad Ringsjön, mense Augusti, parce. Similis et affinis I. fabricatori, sed magnitudine duplo fere minore et curvatura nervi radialis mox dignotus. 19, I. corruscator.: Lisn. Faun. Suec. 1606. AA. — Grav. Ichn. Europ. I. 433. 14. — Wesw. Tent. 71. 68 et Mant. 170. 2: postpetiolo abdominis levigato, nitido; gastrocoelis nullis; abdomine rufo, segmento primo nigro; antennis albo-annulatis. (Long. 31—4 lin.) 20. I. pallifrons: (GRrRAV.) FA: niger, parum nitidus; facie, lineola ad orbitas externas, punctis ad alarum radicem tibiisque latere externo, albis; tibiarum posti- carum basi apiceque nigris; gastrocoelis medio- cribus. (Long. 4—5+ lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 117. 7. — Wesu. Tent. 70. 67. var. 1. &. scutello punctis 2 apicalibus albis. — Wesm. LI c. 2: nigra, parum nitida; orbitis frontalibus rufis; tibis latere externo annuloque antenna- rum, albis; tibiarum posticarum basi apiceque nigris; segmento secundo abdominis basi ru- g0oso; postpetiolo profunde aciculato. (Long. 4—5 lin.) 30 I. annulator var. 3 partim Grav. Ichn. Europ. I. 147. 24. (exclusis feminis orbitis nigris). — Wesw. Ten. 70. 67. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania, passim. 21. I sicarius: (Grav.) Niger, parum nitidus; postpetiolo scabriculo; gastrocoelis nullis. AA: facie, orbitis oculorum, linea ab alis ad collum, macula mesosternm, scutello. et postscu- tello, pedibus anterioribus subtus, posticorum tibiis basi tarsisque apice, flavo-albidis. (Long. 4—5 lin.) Wesm. Tent. 74. 72. — I. jugatus Grav. Ichn. Europ. I. 452. 182. 2: antennis albo-annulatis; scutello et post- scutello flavis; orbitis oculorum lineaque ab alis ad collum, rufo-flavoque varins. (Long. 4— d lin.) oo Grav. Ichn. Europ. I. 214. 64. — Wesw. I c. Hab. In Ostrogothia et Hallandia, minus fre- quens; prope Holmiam etiam a Dom. C. Står deprehensus. 22. I. culpator: (ScHraAnK.) Niger, parum nitidus; annulo antennarum albo; segmentis 2—3 ca- staneo-rufis; postpetiolo aciculato; gastrocoelis profunde exsculptis, spatio interjacente angu- sto; coxis posticis in 2 calcaratis; tibiis rufis. — FL (Long. 6—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 548. 227. — Weswua. Tent. | 82. 82. Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad d. 24 Maji. 23. I tergenus: (Grav.) Niger, subnitidus; post- petiolo punctato; gastrocoelis mediocribus. &: orbitis oculorum, punctis ad alarum radi- cem, duvobus apicalibus scutelli anoque, albis; 36 OR segmentis 2—3 castaneo-rufis - (Long. J3:;—+4 lin.) — 2: antennis albo-annulatis; abdomine rufo-castaneo, apice nigro, ano albo. (Long. 3— 4 Jin.) Grav. Ichn. Europ. I. 615. 263. 2 et I. octogut- tatus I. 325. 120. S. — Wesm. Tent. 89. 93. Hab. In Scania circa Lund et Ringsjön, fre- quens. 24. I. anator. Grav. Ichn. Europ. I. 250. 81. — Zertt. Ins. Lapp. 361. 16. — Wesw. Tent. 220. Hab. In Ostrogothia et Hallandia. 25. I. albicinetus: (GraAv.) Niger, parum nitens; postpetiolo levi; gastrocoelis basin totam seg- menti secundi occupantibus, in & obsoletiori- bus; scutello apice albo; abdomine rufo, seg- mento primo nigro; femoribus tibiisque rufis, posticorum geniculis tibiisque nigris, his an- nulo basali albo; annulo antennarum in 2, facie lineaque ante alas in &, albis. (Long. 21—3 lin:) Gråv. Ichn. Europ. I. 509. 213. — Weswu. Tent. 101. 103. Hab. In Scania ad Ringsjön d. 5 Aug. 26. I. ridibundus: (Grav.) Niger, parum nitidus; postpetiolo convexo, levigato; gastrocoelis trans- verse sulciformibus, parum profundis; scutello, orbitis oculorum anoque, albis; femoribus ti- biisque rufis, posticis apice nigris. — &: facie, linea ante ,alas, maculis metathoracis coxisque anterioribus, albis; segmentis 2—5 rufis. — 2: annulo antennarum albo; facie, mesothoracis dorso segmentisque 1—4, rufis. — 2 (Long. 23—3 lin.) var. 4. Acoxis omnibus nigris. var. 2. F9 facie femoribusque posticis fere totis nigris. 31 var. 3. Q facie et mesothoracis dorso nigris. Grav. Ichn. Europ. I. 329. 123. . — Wesw. Tent. 99. 105. AY. Hab. In Hallandia et Scania. 26. I. tenebrosus: (Wesm.) Niger, parum nitidus; areola metathoraeis superomedia rectangula; postpetiolo planiusculo, toto scabriculo; gastro- coelis parum distinctis; segmento primo basin versus rugoso. — &: (a Dom. Wesmzi. descrip- tus) ”scutello, antennarum annulo, facie et or- bitis genalibus, lineisque ad alarum basin, al- bis (Long. 6—06;+ lin.) — 2: orbitis frontali- bus, vertice, mesonoto pro parte scutelloque, rubricosis; segmento 6:to apice, 7:mo macula dorsali annuloque antennarum, albis (Long. 5 lin.) Weswm. Tent. 103. 111. et Mant. 184. — I. per- sonatus var. 1. A. Grav. Ichn. Europ. I. 207. 59. Hab. In Hallandia ad Karup, rarius. 27. I. ochropis: (GmeL.) Nigrofuscus, nitidus; area superomedia metathoracis vel quadrata (&) vel rectangula (2); postpetiolo scabriculo; gastro- coelis parum profundis, transversis, spatio an- gusto separatis; annulo antennarum albo; fe- moribus tibisque rufis. — &: facie et scutello albidis. — 2: facie et scutello rubropictis; seg- mento &6:to apice, 7:mo dorso, albidis. — 52 (Long. 3—5>3 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 182. 45. — Wesw. Tent. 104. 112. Hab. In Hallandia et Scania, passim. 28. I. rufifrons: (Grav.) Nigrofuscus, nitidus; post- petiolo in 2 subtiliter, in &A parce punctulato; gastrocoelis obsoletis; thyridiis rufo- pelluci- dis. — &: facie, orbitis externis scutelloque, 38 albidis; pedibus anterioribus stramiineis, femo- ribus postice fuscis; posticis nigris, tibiarum basi alba. — 2: facie, orbitis oculorum scu- telloque, rufescentibus; tibiis femoribusque an- terioribus rufo-testaceis; antennis albo-annulatis: — &2 (Long. 3—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 129. 17. Q. — Ichn. palli- datorius & idem 196. 51. — Wesu. Tent. 104.113. Hab. cum priori. HOPLISMENUS Grav. . H. perniciosus: (Grav.) Niger, subopacus; scu- tellum gibbum, truncatum; metathorace bispi- no; postpetiolo punctato; abdomine, femoribus omnibus tibiisque anterioribus, rufis; scutello, tarsis posterioribus (in &Z), antennarumque an- nulo (in 2), albis. — (Long. 313—4 lin.) var. 1. 2 femoribus posticis nigris. var. 2. & facie alba H. albifrons Grav. Ichn. Europ: I: CE: Grav. Ichn. Europ. II. 443. 3. — Wesy. Tent. 108. 1. et Mant. 186. Hab. In Scania ad Kullen, rarius. ICHNEUM. AMBLYPYGI. 4. Tarsi subtus setosi. AÅMBLYTELES WesmM. 2. Tarsi subtus brevissime tomentosi, setis nullis l. subnullis. a. Scutellum modice convexum. HeEPIoOPELMUS Wesm. b. Scutellum subpyramideum. Trocus GRAV. 39 AMBLYTELES Wesm. 1. A. amatorius: (Märr.) Niger, nitidus; postpeti- olo aciculato; gastrocoelis parvis aut mediocri- bus. — &: fascie, ore, sculello, tarsis tibiisque, tlavis, harum posticis apice nigris; segmentis 2 el 3 croceis, 1—5 margine apicali flavo. — 2: scutello annuloque antennarum flavis; seg- mento 2:do rufo, 2—7 margine apicali flavo; tibiis tarsisque fulvis. — 2 (Long. 6—71 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 315. 112. — Wesw. Tent. 123. 17. — I. luctatorius var. 4. Grav. Ichn. Europ. I. 114. 162. gg. Hab. In Uplandia ad Upsaliam primo vere; in Blekingia (Dom. E. BoHEMAN). . A. palliatorius: (GrAv.) Niger, subopacus; meta- thorace postice bidenticulato; postpetiolo aci- culato; gastrocoelis parvis aut subobsoletis. — AA: facie, scutello, linea ante alas, pedibus an- terioribus tibiisque posticis, flavis, harum apice nigro; segmentis 2—4 vel totis fulvis, vel puneto margineve apicali nigro; ano fulvo vel lestaceo. — 2: (a Dom. Wesw. descripta) ”scu- tello, segmentisque 2 et 3 flavis, horum mar- gine apicali nigro; ano flavo; tibiis flavis, po- sticis apice nigro; annulo antennarum albo”. — 2 (Long. 6—7 lin.) var. &A. segmentis ESA AVIS margine api- cali nigro = Ichn. erythropygus GRAV. Ichn. Europ. I. 381. 1455, Grav. Ichn. Europ. I. 385. 147. — Wesu. Tent. 118. 8. et Ichn. Amblyp. Europ. 8. 4. Hab. In Scania ad Kullen, rarius; in Ble- kingia (Dom. E. BoHEMAN). 3. A. Gravenhorstii: (Wesm.) Niger, nitidus; post- petiolo aciculato; gastrocoelis subnullis; seg- J. 40 mento ventlrali maris octavo acuto; scutello albo; segmentis 2 et 3 rufis, 4—7- macula apicali alba; femoribus et tarsis anterioribus tibiisque omnibus, rulis, harum posticis apice nigro; facie in & flavovariegata; annulo anten- narum in 2 albo. — 2 (Long. 5—6 lin.) Wesy. Tent. 127. 21. Mant. 297 et Ichn. Amblyp. Europ. 26. 24. — I. extensorius &A. Grav. Ichn. Europ. I. 266. 89. Hab. Sub muscis et truncis arborum OÖOstro- gothie feminas haud raro deprehendi d. 16—24 Maji 1853; ad Kullen Scanie nec non ad Hjuleberg Hallandi&e mihi raro obvius. ÅA. subsericans: (GBAv.) Niger, parum nitidus; postpetiolo aciculato; gastrocoelis parum im- pressis; scutello vel albonotato vel toto nigro; stigmate, femoribus tibiisque rufis; facie in & flava; annulo antennarum punctoque seu line- ola segmentli 7 in 2, albidis. — 2 (Long. d3—7+ lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 161. 31. — Wesy. Tent. 128. 22. Hab. In Ostrogothia et Hallandia (ad Hju- leberg). Å. castigator. Faser. Piezat. 68. 77. — Grav. Ichn. Europ. I. 124. 20. — Zertt. Ins. Lapp. 360. 10. — Weswym. Tent. 129. 24 et Ichn. Amblyp. Europ. 49. 40. Hab. In Ostrogothia et Hallandia. Gastrocoeli satis magni, valde impressi; metathorax muticus. ÅA. fossorius: (Grav.) Niger, nitidus; postpetiolo ser Se gastrocoelis magnis et profundis, spa- tio interjacente con vexo, aciculato; abdominis medio, femoribus tibiisque rufis, harum posticis basin versus flavescentibus (2), vel omnibus 41 fere totis flavis; antennis albo-annulatis (2) — Ae (Long. 6—7+ lin.) var. 1. 79 abdomine toto nigro. var. 2. AQ pedibus ex parte fuliginosis aut nigris. Grav. Ichn. Europ. I. 164. 32. — Wesu. Ichn. Amblyp. Europ. 514. 42. — I. amputatorius Grav. I. 523. 217. — Wesym. Tent. 132. 28. et Mant. 303. Hab. In Scania ad Kullen d. 14—20 Julii. 7. A. negatorius: (Fasr.) Niger, subnitidus; post- petiolo aciculato; gastrocoelis parvis, spatio in- terjacente planinsculo; scutello albo; segmentis 2—53 rufis, margine apicali nigro, 4 et 5 mar- gine apicali, 6 et 7 macula, albis; tibius in & flavis, posticis apice nigro; antennarum se&pis- sime annulo in Q albo. — 2 (Long. 5+—17 lin.) I. ornatorius Grav. Ichn. Europ. I. 314. 110. &A et sartorius 308. 107. — WeEesm. Tent. 133. 29. et Mant. 303. Hab. In Ostrogothia ad Weerna; in Scania ad Fogelsång prope Lund. 8. A. diisorvus: (Grav.) Niger; postpetiolo acicu- lato; gastrocoelis sat profundis, rugosis, spatio interjacente convexo; scutello et annulo anten- narum (in 2) albis; segmentis 2 et 3 rufis, summo margine apicali seepe nigro; tibis in &A albis, apice nigro, in Q fere totis Nigris. — 2 (Long. FE lin.) Grav. Ichn. Europ. 470. 190. — Weswm. Tent. 133. 30. Hab. In Hallandia ad Hjuleberg. I. A. melanocastanus: (Grav.) Niger, parum niti- dus; areola superomedia metathoracis subqua- drata; postpetiolo aciculato; gastrocoelis maju- RR nn ra ed as sd an AE a NA an BN a 42 sculis; abdomine rufo-castaneo, bag nigra; fe- moribus tibisque vel magna parte rufis vel posterioribus fere totis nigris; annulo antenna- rum in 29 albo. — 2 (Long. 5—6 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 553. 231. — Wesw. Tent. SNR DL var. 1. 2. scutello albo. I. repentinus Grav. I. 467. 185. et menstrualis (Se IS DR AA | Hab. In Scania ad Kullen et Ringsjön. 10. A. funereus: (Grav.) Niger, subnitidus; post- petiolo aciculato; gastrocoelis majusculis et pro- fundis; abdomine subtus plica longitudinali nulla elevata; scutello albo; AA: orbitis oculo- rum iunternis annuloque tibiarum, albis; 29: an- nulo antennarum maculaque ante basin tibiarum posticarum, albidis. — 2 (Long. 5-6 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 208. 58. (excluso S) et I. perileucus id. I. 227. 71. (exclusa 2.) — Wesw. Tent. 136. 34. — id. Ichn. Amblyp. Europ. 58. 47. ; Hab. In Ostrogothia et Hallandia. HEPIOPELMUS Wesm. . H. leucostigmus: (Grav.) Niger, parum nitidus; postpetiolo subpunctato, in medio foveola im- pressa; scutello orbitisque frontalibus albis; &A: clypeo et facie albis hac vitta media nigra; 2: an- tennarum annulo albo. — 2 (Long. 6—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 446. 176. et I. melanoguster id. I. 209. 61. (exclusis varietatibus). — Wesm. Tent. -149. 1. Hab. In Scania ad Kullen. TROGUS Grav. . T. ezaltatorvus: (PAnz.) Scutello flavo; segmentis 1—53, pictura capitis et thoracis pedibusque, 43 fulvis; alis flavo-hyalinis, apice determinate fusco. — 9 (Long. 10—13 lin.) Wesm. Tent. 143. 2. — T. lutorius var. 5. GRAV. Ichn. Europ. II. 378. 2. Hab. In Smolandia (Cel. BoHeEman) et Ostro- gothia (Cel. STENHAMMAR). ICHNEUM. PLATYURI. PLATYLABUS Wesm. . P. rufus: (Wesm.) Rufus, nitidus; antennis al- bo-annulatis; scutelli apice orbitisque oculor um ÄN — &2 (Long. 4 lin.) . & abdomine supra fusco-notato. Wesm. Tent. 154, 4. Hab. In Ostrogothia. . P. pedatorius: (Fasr.) Niger, nitidus; scutello toto nigro vel puncto apicali flavo; femoribus tibiisque rufis, harum posticis apicem versus nigris; annulo antennarum in 9 albo; facie in mare sepe flava. — AQ (Long. 3:3—42 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 180. 44, — Wesum. Tent. 158. 7. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. ICHNEUM. PNEUSTICI. A. Clypeus margine apicali levi et mutico. + Mandibule apice subbidentate, dente superi- ore valido, inferiore brevissimo. HErRPEsTOMUsS Weswm. ek Mandibule apice dentibus 2 NL åbbus instructe. É Segmentum secundum abdominis wmpressione basali nulla. 44 a. Mandibule 9 margine infero sinuato. Antenne & flagello filiforma. COLPOGNATHUS WesmM. b. Mandibule marginibus iwntegris. Antenne & flagello basi attenuato. Postcutellum leve. CENTETERUS Wesnwm. ”< Segmentum secundum abdonminis impressione basali transverso-lineari. PHEOGENES WesmM. B. Clypeus intra margimem apicalem foveola media impressa. ÅETHECERUS VV ESM. C. Clypeus margine apicali summo toto abrupte depresso. DisnprRomus Wesm. HERPESTOMUS Weswm. 1. H. brunnicormis: (Grav.) Niger; &A: ore, facie, antennis subtus, coxis et trochanteribus, albi- dis; pedibus pallide rufis, femoribus tibiisque posticorum apice nigris. — 9: antennis ferru- gineis;! pedibus rufis, posticorum tibiis apice | Jå tarsisque fuscis. — AQ (Long. 23—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 145. 22. — Wesw. Tent. 170. 41. Hab. In Scania ad Ringsjön. COLPOGNATHUS Wesw. 1. C. celerator: (Grav.) Niger; abdominis medio pedibusque rulis, coxis et trochanteribus, fe- moribus posticis apice, tibiis posticis basi et apice, nigris. — 2 (Long. 3—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. I. 566. 239. — Wesw. Tent. 174. 1. — Phygadeuon procerus I Grav. II. 722. 200 (partim). j 45 var. 4. femoribus posticis nigris. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. CENTETERUS Wesw. 1. C. opprimator: (Grav.) Niger; antennarum basi, segmentis 2—4 pedibusque rufis; femoribus posticis apice tibiisque posticis basi apiceque, nigris. — 9 (Long. 21—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. 1. 595. 252. 98. Sf? — Wesm. Tent. 178. 3. Hab. ad Ringsjön. PHAEOGENES WesmM. " CoxÅ postice feminarum dentate. 1, P. semivulpinus: (Grav.) Niger; genarum apice sub mandibulis auriculato; fronte convexius- cula; abdominis medio rufo. — &A: femoribus anterioribus tibiisque rufis, harum posticis basi apiceque nigris. — 2: pedibus rufis, coxis et trochanteribus, femoribus posticis apicem versus tibiisque postieis basi et apice, DIgris; COXisS posticis dente longo instructis. — &A2 (Long. 3—4 lin.) WeEsm. Mant. 317. — Grav. Ichn. Europ. I. 365. 238. 2. — I. mutabilis Grav. I. 599. 255. & (exclusis var. 1 et 3). — Ph. primarius Wesm. Tent. 1841. 41. Hab. In Hallandia et Scania, passim. 2. P. planifrons: (Wesm.) Niger; genarum apice sub mandibulis non auriculato; fronte plana; abdominis medio rufo. — &: femoribus antle- rioribus tibiisque rufis, harum posticis basi apiceque nigris. — 29: pedibus rufis, coxis et trochanteribus, femoribus posticis apicem versus 4,6 tibiisque posticis basi et apice, nigris; coxis posticis dente brevi instructis. — 2 (Long. —4 lin.) Wesu. Tent. 1482. 2. — LIL mutabitis A (partim) Grav. Ichn. Europ. I. 599. 255. Hab, cum priori. P. melanogonus: (Grav.) Niger; genarum apice sub mandibulis non auriculato. — Ög: facie valde protuberante, abdominis medio rufo, fe- moribus anterioribus apicem versus, tibiis an- terioribus tibiarumque posticarum medio, ru- fis. — 9: segmentis 1—4 pedibusque rufis, po- sticorum feinöribus apicem versus tibiisque basi et apice, nigris; coxis posticis dente brevi in- structis. — 9 (Long. 2—3 lin.) Wesyw. Tent. 182. 3. — Grav. Ichn. Europ. I. 5814. 245. P2. — 2? I. mutabilis Grav. I. 599. 255. (var. 2—4). Hab. cum priori. "< Coxeée postice feminarum subtus carmate l. eristatce. P. ophthalmicus: (Wesm.) Niger; facie et clypeo valde convexis; segmentis 1-—4 pedibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris, femoribus posticis apice, tibiis posticis basi et apice fuscis; an- tennis tricoloribus; coxis posticis carina fracla instructis. — 2 (Long. 23 lin.) Wesw. Tent. 188. 14. Hab. cum priori, rar. P. fuscicormis: (Wesm.) Niger; antennis basin versus subtus castaneis; segmentis 2—4 pedi- busque rufis, coxis et trochanteribus nigris; coxis posticis subtus crista brevi dentiformi. — 2 (Long. 2—3 lin.) Weswm. Tent. 189. 15. Hab. cum prioribus. 47 6. P. ischiomelinus: (Grav.) Niger; abdominis me- dio rufo. — &A: pedibus anterioribus strami- neis, coxis et trochanteribus pallidioribus, tibiis posticis medio rufescentibus. — 29: antennis tricoloribus, pedibus rufis, coxis posticis basi fuscis, subtus lineola obliqua elevata. — 2 (Long. 2—3 lin.) WeEsm. Tent. 192. 21. — Grav. Ichn. Europ. I. 608. 259. (exclusis varietat.) Hab. In Hallandia et Scania, frequens. "+ Coxe postice feminarum subtus mutice. 7. P. cephalotes: (Wesm.) Niger, nitidus; capite valido; autennis in 29 albo-annulatis. — 2 (Long. 41 lin.) Wesw. Tent. 197. 29. Hab. In Ostrogothia 9 a me inventa. Species apud nos certe rarissima. AETHECERUS Wesw. 1. A. miidus: (Wesm.) Niger; fronte nitida, forti- ter punctata. — &A: abdominis medio rufo vel rufo-fasciato, femoribus anterioribus tibiisque, rufis; scapo antennarum basin versus compresso, subdilatato. — 2: segmentis 1—4 pedibusque rufis, posticis femorum et tibiarum apice ni- gro; antennis rufis, apice nigro: coxis posticis subtus denticulatis. — 2 (Long. 2—3 lin.) Wesm, Tent. 204. 2. Hab. In Scania ad Ringsjön. DIADROMUS Wesmn. 1. D. imbellis: (Wesm.) Niger; area metathoracis superomedia subpentagona; postpetiolo subtiliter acieulato; segmentis 2 et 3 pedibusque rufis, 48 femoribus tibisque posticis apice nigris, COxis posticis subtus denticulo minutissimo; antennis basin versus rufis. — 9 (Long. 2+ lin.) Wesm. Tent. 209. 3. Hab. In Hallandia ad Wessige. 2. D. collaris: (Grav.) Niger; abdominis medio, prothorace, mesothorace, scutello, antennis ore- que rufis. — &Q (Long. 2; lin.) var. 1. 9. prothorace et mesothorace partim DIgTis. Wesm. Tent. 209. 4. — Ischnus collaris Grav. Ichn. Europ. I. 653. 285. Hab. In Scania ad Ringsjön. ICHNEUM. HETEROGASTHRI. ALOMYA Panz. 1. A. ovator: (Grav.) Nigra; abdominis medio ti- biisque rufo-testaceis; antennis in 9 testaceo- annulatis. 29 (Long. 5—7 lin.) var. 4. Af: abdominis medio flavo. var. 2. Af: abdomine toto nigro = Å. nigra Grav. Ichn. Europ. II 405. 2. Grav. Ichn. Europ. II. 398. 14. — Wesw. Tent. 231 lilfO ls Caput validiusculum, subcubicum. Metathorax facie po- stica brevissima, spiraculis circularibus, area superomedia ma- ris angusta et elongata, femin&e obsoleta. Pedes maris medi- ocres, femin& crassiusculi. Segmentum secundum abdominis gastrocoelis nullis. Fam. 49 Fam. Crypti. Dispositio Generum. 74 AUBELE a. Areola alarum 5-gona vel quadrata, nervo exteriori scepe deficiente aut obsoleto. = Mandiwiule apicem versus distincte angustatce, dentibus inequalibus, inferiore scilicet bre- viusculo. Macrosatus Nov. G. == Mandibule apicem versus parum angustate, dentibus subequalibus. Cryetus FasrR. Antenne graciles. Areola alarum quadrata aut d-gona, semper ma- vifesta. Pedes mediocres. PHYGADEUVON GrRAV. Anuntenn&e validiuscule. Areola alarum d-gona. Pedes femo- ribus sepe crassiusculis. HemitErEes Grav. Autenn& setacex vel subvali- diuscule. Areola alarum 5-gona imperfecta, nervo scilicet exte- riori fere semper obsoleto. Pedes graciles. b. Areola alarum magna rhombea, subtransversa vel ommnino nulla. MesocHorus Grav. Caput os versus parum angu- statum. Antenn&e filiformes. ; Oculi mediocres. Areola alarum magna, rhombea. Prectiseus Grav. Caput ore angustissimo. Antenne filiformes ante medium (maris) seepe suberose. Oculi magni, pro- K. V. Akad. Handl. 1854. minentes. Areola alarum nulla vel transversa, irregularis. B. Aptleri. PEzoMmAcHus GRAV. MACROBATUS Nov. Gen. Caput os versus angustatum. Labrum longe exertum, apice rotundatum. Mandibule apicem versus angustate, denticulis inzequalibus,- dente inferiore scilicet breviore. Abdomen longe petio- latum, in 2 clavatum, segmento primo lineari, spiraculis mox pone medium sitis. Areola alarum magna, quadrata. 1. M. clavator Mi. Cryptus macrobatus Grav. Ichn. Europ. II. 440. 15. — Zert7t. Ins. Lapp. 368. 35. Bab. In Ostrogothia et Scania, passim. CRYPTUS Faszr. A. Metathorax sape non areolatus, spiraculis elongatis. x Scutellum nigrum (ein C moschatore scope puncto pallido). 4. OC. cyanator: (Grav.) Niger; abdomine nigro, subeyanescente; femoribus tibiisque rufis, harum posticis apicem versus nigris; fronte concava; mesothoracis dorso lineis 2 impressis trilobato; area metathoracis postica distincta; alarum nervo radiali apice curvato, transverso anali infra medium fracto. — 22 (Long. 6—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 442, 16. — Rarzez. Ichn, |. 139. — Boxyrer pe FonscoLr. Cat. VIII 363. 4. Hab. In Ostrogothia (ipse), Dalecarlia, Up- landia et Gothlandia (Cel. BoHEMAN). 20 3. 51 C. moschator FaBr. — Grav. Ichn. Europ. II. 451. 21. — Zett. Ins. Lapp. 367. 2. Hab. In Hallandia ad Karup. C. obscurus: (Gmet.) Niger; abdomine rufo, basi nigra; tibiis anterioribus femoribusque rufis; fronte - concava; mesolhoracis dorso lineis 2 impressis trilobato; area metathoracis postica distineta; alarum rervo radiali parum curvato, transverso anali infra medium fracto. — 9 (Long. 6—7 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 548. 94. — Rarzeg. Ichn. I. 141. — Bover pe Fonscor. Cat. VIII. 376. 22. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania, passim. . C. obscuripes Zett. Ins. Lapp. 369. 8. P3; etiam a me in Östrogothia repertus. = Scutellum pallidum I. pallide notatum. C. congruens: (Grav.) Niger; abdomine rufo- testaceo, apice nigro; pedibus rufis, coxis femo- ribusque posticis nigris; palpis, facie in &, an- nulo antennarum sculelloque, pallidis; area me- tathoracis superomedia distincta; alis fumato- hyalinis, stigmate testaceo, mnervo transverso anali infra medium fracto. — & (Long. 3—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 533. 80. AY. Hab. In Scania ad Ringsjön. . C. arrogans: (Grav.) Niger; abdominis medio, nec non femoribus tibiisque anterioribus et ti- biarum posticarum basi, rufis; orbitis oculorum internis, scutelli apice articulisque 3—4 tarso- rum posticorum, albis; metathorace subdepresso, supra distincte areolato; alis infumatis; nervo transverso anali infra medium fracto. — & (Long. 4-5 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 494. 49. Hab. In Hallandia ad Karup. Fr REV OR: 8 MATAP w 52 C. perspicillator : (GrRAy.) Niger; orbitis oculorum, articulo primo autennarum subtus, scutelli apice annuloque tarsorum posticorum, albidis; abdo- mine pedibusque anterioribus rufis, basi nigris; metathorace supra areolato; alis subhyalinis; nervo radiali rectiusculo, transverso anali longe infra medium fracto. — & (Long. 43 lin.) (Grav. Ichn. Europ: I: 5035-555 ; Hab. In Scania ad Ringsjön. B. Metathorax spiraculis subcircularibus. = Thorace nigro, scutello in 2 semper concolore, in PA sepe apice pallido. C. leucopsis: (Grav.) Niger; facie, palpis, anten- narum articulo primo subtus trochanteribusque anterioribus, pallidis; femoribus tibiisque rufis, harum posticis apice plus minusve nigro; alis subhyalinis, nervo radiali rectiusculo, trans- verso anali infra medium fracto; areis meta- thoracis supra subnullis. — & (Long. 3+-—+4 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 467. 32. &. Hab. In Hallandia et Scania. C. incubitor: (StroEm.) Niger; abdomine rufo, apice nigro, ano albo; pedibus rufis, femorum apice tibiisque posticis nigris, his basi albis; annulo antennarum in 2 albo; metathorace subtiliter "rugoso-punctato, areis supra subnul- lis; alis infumatis, nervo radiali apice leniter curvato, transverso anali mox infra medium fracto. — &: facie, apice scutelli, coxis tro- chanteribusque anterioribus, stramineis. — 52 (Long. 3;—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 590. 117. — RarzeB. Ichn. 142. 11. Hab. In Ostrogothia et Hallandia; & etiam in Smolandia a Cel. BoHEMmAnS repertus. 53 11. C. ornatus: (Grav.) Niger; segmentis 1—53 rufs; annulo antennarum in 9 et tarsorum posticorum in &A anogque, albis; pedibus rufis, posticis femorum et tibiarum apice coxisque in &, nigris; antennis in 2 tricoloribus; areis metathoracis supra subnullis; alis subinfumatis, nervo radiali apice leniter curvalo, transverso anali in medio fracto. — 79 (Long. 2:—3: lin.) Grav. Ichn. Europ. IL. 620. 132. Q. Hab. In Hallandia ad Wessige; in Scania ad Kullen et Ringsjön. 12. C. alternator: (GraAv.) Niger; abdominis me- dio, tibiis femoribusque anterioribus, rufis, his basi nigra; annulo antennarum, tibiarum et tarsorum posticorum, albo; areis metathoracis subnullis; alis hyalinis, nervo radiali apice recto, transverso anali in medio fracto. — 2 (Long. 23—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. !I. 588. 116. Hab. cum priori rarius. 13. C. titillator: (Grav.) Niger; abdominis medio tibiisque anticis 1. anterioribus, rufis; annulo antennarum in 9 et tarsorum posticorum in AI albo; thorace gibbo; alis infuscatis, areola magna subquadrata. — 2 (Long. 3 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 564. 98. (exclus. syn. LIns.) — RartzeB. Ichn. III. 139. 27. — BovrEr pE FonscoL. Gar VIII SVIN 2R26: var. 4. 9: antennis totis nigris. var. 2. 7: tarsis postlicis fuscis. Hab. cum priori. 14. C. gracilis: (Grav.) Niger; abdominis medio, tibiis el tarsis anterioribus femoribusque pro parle, rulis; tarsis poslicis albo-annulatis; scu- tello toto 1. puncto apicali anoque albis; me- 54 tathorace irregulariter = areolato, rugoso-sub- striato; alis subinfumatis, areola quadrata, nervo transverso anali mox infra medium fracto. — > (Long. 33—41 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 520. 67. Hab. In Ostrogothia ad Åtvid d. 4 Sept. 15. C. hostilis: (GrRAV.) Niger; arels metathoracis supra subnullis; segmentis 1—4 vel 2—4, ti- | biis femoribusque rufis, posticis apice nigris; | coxis anterioribus in mare rufis; orbitis ocu- lorum = verlicis annuloque antennarum in 2 scutellique apice in &, pallidis; articulo au- | tennarum primo subtus nigro (2) aut rufo (3) i — (Long. 2;-—3+). var. 4. &: femoribus posticis fere totis nigris. Grav. Ichn Europ. II. 512. 62. Af et OC. brachy- urus I. 572. 103. YL. : Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania, å frequens. jå "= Metathorace toto rufo vel flavo-maculato. 16. C. Bohemani: (nu. sp.) Niger; scutello anoque al- bis; abdominis et coxarum posticarum basi in Q metalhoraceque in utroque sexu rufis; annulo antennarum in 9 et tarsorum posticorum in &, albo; alis subinfumatis, areola magna, quadrata, nervo transverso anal: in medio fracto, stigmate '» fusco; oviductu dimidio abdomine paulo lon- glore. — &2 (Long. 3—3+ lin.) Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad (ipse); . in Smolandia et Scania (Prof. BoHeEman). Mas rarissimus. Species pulchra et distincta. Caput transversum, os ver- sus parum angustatum; vertice paulo angustato; fronte plana, vix impressa; facie non prominente, feming nigra, maris fla- vo-maculata. Palpi straminei aut fusci. Antenn&e corpore 55 paulo breviores, maris tote nigre, feming albo-annulate. Mesothorax lineis 2 impressis trilobatus. Scutellum totum vel apice tantum album. Metathorax rufus, lineis 2 trans- versis, elevatis, curvatis instructus. Abdomen maris nigrum, apice albo; feminx: segmentis 1—3 rufis, 3 macula apicali sepe fusca, 4—6 nigris, ultimis albis. Pedes anteriores fusci, femoribus et tibiis uno latere rufis; postici nigricantes, coxis P basi late rufis, articulis tarsorum 2—4 in & albis. 17. C. assertorius: (FABR.) Niger; &A: annulo anten- narum, orbitis oculorum, maculis faciei, pictu- ris thoracis, coxis anterioribus pro parle, mar- ginibus segmentorum annulogue tarsorum po- sticorum, albidis. — 2: abdomine, femoribus, tibiis tarsisque, rufis, horum posticis annulo albo; orbitis oculorum internis, annulo anten- narum punctisque ad alarum radicem, albis. — Ae (Long. 2s—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 495. 50. 2 et Ischnus por- rectorius id. I. 642. 277.0. Hab. In Hallandia et Scania, frequens. PHYGADEUON Grav. 4. Ph. cephalotes: (Grav.) Niger, nitidus, subpilo- sellus; capite lato; femoribus tibiisque rufis, harum posticis apice nigro; aunulo antenna- rum Q albo; metathorace distincete areolato. -— 2 (Long. 3—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 644. 149. Hab. In Scania fregquens. 2. Ph. quadrispinus: (Grav.) Niger; abdominis me- dio, femoribus tibiisque rufis, posticis summo apice nigris; metathorace rugoso, 4-spino; alis subinfuscatis, radice et squamulis albidis; facie et articulo primo subtus in & annuloque anten- narum in 9, albis. — 2 (Long. 3-5 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 674. 172. 56 Hab. In Hallandia ad Hjuleberg et in Scania ad Ringsjön, Lund et Kullen, passim. Ph. abdominator: (GrRav.) Niger; abdomine rufo, petiolo nigro; tibiis femoribusque anterioribus pro parle rufis; areis metathoracis distinctis; alis subhyalinis, nervo radiali apice incurvatlo; articulo primo antennarum apice integro; an- nulo antennarum in 2 albo. — 72 (Long. 2—31 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 726. 202. Hab. In fruticibus Scanie frequentissimus. Ph. vagabundus: (Grav.) Niger; basi antennarum (2), tibiis femoribusque rufis; abdomine toto I. medio rufo, petiolo nigro, postpetiolo sub- aciculato; oviductlu breviusculo; areis metatho- racis distlinctis; articulo primo antennarum apice exciso. — 2 (Long. 21 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 753. 205. Hab. In Hallandia ad Karup. : Ph. fumator: (Grav.) Niger; basi antennarum (2), femoribus tibiisque, ös abdominis me- dio rufo, postpetiolo fe visstnds oviductu bre- viusculo; areis metathoracis distincetis; articulo primo antennarum apice exciso. — 2 (Long. lin.) Grav. Ichn, Europ. II. 687. 179. Hab. cum priori. Ph. bifrons: (Gmer.) Niger; facie, articulo primo antennarum subtus coxisque anterioribus, albi- dis; antennis subtus, abdominis medio, femo- ribus tibiisque, rufis; summo apice femorum ti- biarumque pPostisorutm sepe fusco; areis meta- tboracis distinctis; postpetiolo abdominis lee- viusculo, 2-carinato, marginato; alis hyalinis, 57 nervo radiali apice subincurvato — & (Long. 2 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 698. 180. Hab. In Hallandia et Scania, haud rar. HEMITELES Grav. < Thorace et abdomine nigris. 1. H. melanarius: (Grav.) Niger; tibius rufis, po- sticis apice fuscis; areis metathoracis distinctis; segmento primo planuiusculo, lato, apicem ver- sus sensim dilatato, margine apicali nitidissimo. — & (Long. 1; lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 790. 233. — RarzeB. Ichn. II. 123. — Bovrer pE Fonscor. Cat. X. 41. Hab In Ostrogothia et Scania (ad Lund). == Thorace nigro, abdomine rufo nigroque. 2. H. nasutus: (n. sp.) Niger; mandibulis, articulo primo antennarum subtus, abdominis medio pedibusque, rufis; eclypeo apice subacuminato; antennis longitudine fere corporis; areis meta- thoracis distinctissimis; segmento primo abdo- minis angusto, marginato; alis infumatis, stig- ite g : mate fusco. — & (Long. 2—2; lin.) Hab. In locis graminosis ad" Ringsjön, fre- Guens. Caput tumidiusculum, genis nitidis; clypeo breviusculo apice medio acuminato. Antenn&e fere longitudine corporis; articulo flagelli primo secundo longiore. Thorax duplo longior quam altior, niger; dorso mesothoracis lineis 2 impressis sub- trilobato. Metathorax subrugosus, areis distinctissimis. Pectus postice marginatum, canalicula media distincta. Abdomen ca- pite thoraceque longius; segmento primo angusto, marginato, subbicarinato, nigro, apice rufo; 2:do, 3:tio et 4:to rufis; se- quentibus nigris. Ale leniter infamate; stigmate nigrofusco; nervo radiali recto3 transverso anali in medio fracto. Pedes gra- ciles, rufi. So (og | . 58 H. palpator: (Muir) Niger, griseo-pubescens; abdominis medio pedibusque rufis; apice cly- pel mutico; antennis corpore brevioribus; areis metathoracis distinctissimis; segmento primo abdominis angusto, marginato, carinulis 2 (pre- sertim in &) elevatis; alis infumatis, stigmate fusco. — AQ (Long. 2—2+ lin.) 2 Grav. Ichn. Europ. II. 818. 252. — 2? RATZEB. Ichn. II. 130. — 2? Boxer pDE Fonscor. Cat. T. NING: Hab. In Scania ad Ringsjön frequens. H. varitarsus: (Grav.) Niger; abdominis medio pedibusque rufis, posticorum coxis nee non apice summo femorum et WUbiarum, nigris; apice clypei rotundato, mutico; antennis cor- pore brevioribus; areis metathoracis distinctis; segmento primo abdominis angusto, tumidi- usculo, basi deplanato, carinulis 2 (in &) ele- vatis; ls infaomatis, stigmate fusco, nervo ra- diali arcuato. — AQ (Long. 13—2 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 823. 253. Hab. In Hallandia ad Wessige et in Scania ad Ringsjön. <<< Thorace rufo-maculato. H. cingulator: (GraAv.) Niger; ore, antennarum basi, segmentorum 1 et 2 margine, collo et prothoracis lateribus, rufis; pedibus subtesta- ceis, femoribus subinfuscatis; metathorace bi- spino distincte areolato; segmento primo abdo- minis postice dilatato, carinulis nullis; alis me- dio fusco-fumatis. — 2 (Long. 2—2; lin. Grav. Ichn. Europ. II. 858. 283. — Boyer DE Fonscor. Cat. T. X. 23. Hab. In Ostrogothia ad Weerna et in Scania ad Kullen. 6. 59 H. bicolorinus: (Grav.) Niger; ore, basi antenna- rum et prothoracis lateribus, rufis; pedibus te- staceis, femoribus tibiisque posticis fuscescenli- bas; alis hyalinis maculis 2 fuscis; areis me- tathoracis distinctis; segmento primo abdominis apicem versus sensim dilatato, carinulis nullis. — 2 (Long. 11—2 lin. Grav. Ichn. Europ. II. 862. 284. Hab. In domibus ad fenestras, passim. — Ostrogothia et Scauia (ad Ringsjön). H. ruficollis: (Grav.) Niger; ore, collo, lateribus prothoracis, abdominis medio pedibusque, rufis; alis medio fusco-subbimaculatis; areis metatho- racis distinctis; segmento primo abdominis apice dilatato, carinulis nullis. — 2 (Long. 1+ lin.) 2 Grav. Ichn. Europ. II. 853. 279. Hab. In Hallandia ad Karup. MESOCFHORUS Grav. M. splendidulus: (Grav.) Niger, nitidus; ore, facie, basi antennarum, thoracis lateribus, pec- tore, abdominis medio supra pedibusque, pal- lidis; femorum et tibiarum posticarum apice fuscis; areis metathoracis distinctis. — AQ (Long. 2—2: lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 965. 333. — Rarzeg. Ichn. I. 148. 2. Hab. In Scania ad Kullen et Ringsjön. M. pectoralis: (RATtzEB.) Niger, nitidus; palpis, ore, facie squamulisque alarum, pallide flavis; abdomine postice pedibusque rufotestaceis, ti- biis posticis summo apice fuscis; areis meta- thoracis distinctis. — 2 (Long. 2—23 lin,) RartzeB. Ichn. I. 149. 4. — M. splendidulus var. 6. Grav. Ichn. Europ. II. 969. 60 Hab. In Scania ad Kullen et in Hallandia ad Karup. Similis et affinis priori, sed thorace robustiore toto nigro differt. 3. M. gibulus (n. sp.) Niger, nitidus; segmenti secundi margine apicali, femoribus tibiisque an- tlerioribus, tibiarumque posticarum medio latis- sime, rufo-testaceis; areis metathoracis distin- ctis; facie punctata; alis hyalinis, areola magna rhombea. — 9 (Long. 13—2 lin.) var. 9 femoribus anterioribus basi mnigro- fuscis. Hab. In Scania ad Ringsjön. PLECTISCUS Ganrav. P. erythrostoma: (Gmer.) Niger, nitidus, gracilis, pubescens; incisuris abdominis 1 et 2 pedi- busque testaceis, coxis fuscis; articulis anten- narum intermediis in &A suberosis; metatho- race subrugoso, areis supra nullis; alis subhya- linis, areola nulla, nervo radiali recto. Grav. Ichn. Europ. II. 988. 345. &. Hab. In Hallandia ad Karup. P. zonatus: (Grav.) Niger, pubescens; abdomi- nis dorso medio pedibusque pallide testaceis, posticorum tarsis et tibiarum apice fuscis; ore et antennarum basi subtus testaceis; antennis simplicibus; area metathoracis superomedia di- stincta; alis subhyalinis, areola nulla I. oblique transversa; oviductu longitudine dimidiu abdo- minis. A2 (Long. 1:—2 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 984. 342. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. 61 PEZOMACHUS GnrRAVv. 1. P. fasciatus Grav, Ichn. Europ. II. 889. 3014. — ZerTtr7. Ins. Lapp. 372. 214. -- Foerster Mo- nogr. 185. 138. — Rarzez. Ichn. III, 8. Hab. In Scania ad Ringsjön. Fam. Tryphonides. Dispositio Generum. Ordo I. MANDIBULE BIDENTICULATE (Tryphoni- Sectio 1. Sectio 2. des genuini). Abdomen petiolatum vel subpetiolatum, segmento primo recto, rarissime subar- cuato, nunquam geniculato, spiraculis plerumque medio locatis. Metathorax seepe areolatus, spiraculis rotundats vel subovatis. Tibie postice bicalcarate. Areola alarum aut triangularis aut nulla. Dentes mandibularum longitudine 1n82- quales, inferior scilicet longior; caput sepe tumidiusculum. . Unguiculi tarsorum simplices. PeErRIiuissus FOERSTER. Ungwculi tarsorum pectinati. PrioronpaA Nov. G. Dentes mandibularum longitudine sub- equales. MeEsoLEPtTUs GRAV. Abdomen sessile 1. subsessile, spiraculis segmenti primi plerumque ante medium Silis, 62 Divisio 1. Divisio 2. Metathorax vix areolatus. Segmentum primum abdominis carinis nullis I ob- soletissimis, spiraculis mox ante me- dium, rarius ad basin locatis. Pedes graciles, femoribus posticis elongatis, tibiis posticis bicalcaratis. Seqmentum primum abdominis antice pa- rum angustatum, spiraculis ad basin sitis; oviductu feminarum longe exserto; areola alarum triangulari. LaAsiors Nov. G. Segmentum primum abdominis antice an- gustatum; oviductu feminarum parum ex- serto; areola alarum sepe nulla. Mesoreius Nov. G. Metathorax distiucte areolatus. Faeies vix protuberans. TrRYPHON GRAV. + Facies distincte protuberans; femoribus in- crassatis, subcompressis ExocHus GRAV. "+ Oculi ad basin antennarum emarginati. 1. Tibie postice bicalcarate. CorPoTtRocHIA Nov. G. 2. Tibie postice umnicalcarate. MoONOoPLECTRON Nov. G. PERILISSUS FOERSTER. P. filicornis: (Grav.) Niger, parum nitens; ca- pite tumidiusculo; abdominis medio pedibusque testaceo-rufis, femoribus posticis fuscis; ore pal- lido; areis metathoracis distinctis; areola alarum irregulari, subpetiolata; nervo radiali subrecto; nervo transverso anali alarum posticarum fere in medio fracto. — 79 (Long. 3—4; lin.) Mesoleptus Grav. Ichn Europ. II. 94. 56. — Boyer pE Fonscor. Cat. T. VII. 215. 6. Hab. In Scania ad Räften prope Lund et ad Ringsjön exeunte Julio, parce observatus; in Hallandia prope Falkenberg d. 19 Juni, rarius. PRIOPODA Nov. Gen. P, stictica (Grav.) Mesolept. sticticus Grav. Ichn. Europ. II. 31. 19. — Tryphon testaceus ZETT. Ins. Lapp. 387. 417. Hab. In pratis haud raro. P. xanthopsana: (Grav.) Niger, parum nitidus; facie, maculis supra anlennas, antennis extror- sum, abdominis medio pedibusque, pallide rufis 1. flavo-testaceis, posticorum coxis et femoribus supra fuscis; nervo radiali recto; nervo trans- Raa rttdadad —-— . . 64 verso anali alarum posticarum infra medium fraclo. — 2 (Long. 33 lin.) Mesoleptus Grav. Ichn. Europ. II. 59. 37. Hab. Ina Hallandia ad Wessige. MESOLEPTUS Grav. = Articulis duobus ultimis tarsorum posticorum longitudine equalibus I. ultimo parum longiore. M. melanocephalus: Grav. Ichn. Europ. IL 28. 16. — ZeTtt1. Ins. Lapp. 387. 46. Hab. In arena volatili Hallandize frequens. M. zxanthostigma: (Grav.) Niger, subopacus; ore, facie, genis, maculis thoracis et pectoris, squa- 'mulis alarum coxisque anterioribus, flavis; ab- dominis medio, femoribus tibiisque, rufis, po- sticis apice mnigris; antennis subtus pallidis; areola petiolata, nervo radiali subrecto, trans- verso anali alarum posticarum distincte infra medium fracto. — & (Long. 43; lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 55. 33. Hab. In Hallandia ad Hjuleberg d. 20 Junii, rarius. M. foveolator: (n. sp.) Niger, nitidus; antennis medio rufis; abdominis medio, femoribus an- terioribus tibiisque, castaneo-rufis, harum po- sticis apice nigris, tarsis posticis medio albidis; facie et coxis anterioribus in & sepe flavis; veriice pone ocellos impresso; areola alarum adest; nervo radiali subrecto, apice tantum le- niter curvalo, transverso anali alarum posti- carum infra medium fracto. — 2 (Long. 4— 43 lin.) Mesol. nemoralis var. 3. Grav. Ichn. Europ. II. 70. 42. Hab. 65 Hab. In ÖOstrogothia ad Åtvid d. 14 Sept: et ad Karup Haldondis d. 11 Aug. M. nemoralis: (GeEOoFFR.) Niger, parum nitidus; abdominis medio, femoribus anterioribus tibiis- que, rufis, harum poslicis apice nigris, tarsis posticis medio annuloque anutennarum (in 2), albis; vertice pone ocellos non impresso; areola alarum adest, minuta; nervo radiali subreclo; nervo transverso anali alarum posticarum in medio fracto; area metathoracis superomedia elongata. — 2 (Long. 4 Liu.) Grav. Ichn. Europ. II. 70. 42. Hab. In Hallandia var. 2. femoribus plus minusve nigris, tarsis posterioribus albo-annulatis. — Hab. ad Ringsjön Scaniee. M. mundus: (Grav.) Niger, subopacus; abdomi- nis medio, antennis, femoribus anterioribus pro parte, tarsis tibiisque, rufis, harum posticis (in &) apice nigris; area metathoracis supero- media elongata; areola alarum minuta; vertice non impresso; petiolo abdominis tenui, triplo angustiore quam postpetiolus. — & (Long. 31 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 78. 45. Hab. In Scania ad Kullen. M. defectivus: Grav. Niger, parum nitidus; ab- dominis medio, femoribus tibisque anterioribus totis, posticis basi, rufis; tarsis posticis medio annuuloque antennarum, albis; area metathoracis superomedia nulla; segmento primo abdominis validiusculo; areola alarum nulla. — & (Long. 4 lin.) Grav. Ichn. Europ. IL. 77. 44. Hab. In Hallandia meridionali ad Kano K. V. Akad. Handl. 1854. 66 . M. affinis: (n. sp.) Niger, subopacus; abdominis: NL. anlennis SÖbtos femoribus anterioribus tibiisque, rufis, harum posticis apice nigris; tarsis posticis medio annuloque antennarum (in 2), albis; area metatlhoracis superomedia elongata; petiolo abdominis validiusculo, duplo angustiore quam postpetiolus; areola alarum ir- regulari, minula. -— 2 (Long. 33 lin.) Hab. In Hallandia prope Falkenberg. Similis et affinis priori, sed differt area metathoracis su- peromedia distineta. 8. M. genieulosus: (Grav.) Niger, nitidus; antennis, abdominis medio pedibusque, rufis, femoribus tibiisque posticis apice nigris; Ore ae areola alarum minuta, etiolder ner vo dal sub- curvato. — 2 (Long. 2:—4 lin.) Grav. Ichno. Europ. II. 102. 61. Hab. In locis graminosis ad lacum Ringsjön Scanie d. 5—10 Aug. M. gracilis: (vn. sp.) Niger, parum nitens; ore, facie, squamulis slstuden pectore in & pedi- busque anlerioribus, pallidis; antennis medio supra pedibusque posticis testaceis; areola aia- rum subpetiolata. — 292 (Long. 3 —3+ lin.) Hab. In Hallandia meridionali ad Karup d. 12 Aug. et ad Kullen Scanie d. 16 Julii, rarius. Antenn&e longitudine fere corporis, rufge, subtus pallidiores, articulis basalibus supra fuscis. Thorax duplo fere longior quam altior; mesothoracis dorso lineis 2 impressis trilobato; metathorace obsolete areolato, area superomedia elongata. Ab- domen subclavatum; segmento 1:mo lenissime curvato, subca- naliculato, spiraculis in medio sitis, nigro; sequentibus vel totis vel supra in medio testaceo-rufis. Pedes graciles, rufi, coxis nec non femoribus anterioribus stramineis, coxis posticis in & supra swepe nigris. 10. M. mutator Zertr. Ins. Lapp. 387. 45. Hab. In Ostrogothia et Hallandia. SS 67 11. M. cingulatus: (Grav) Niger, parum nitidus; ore, facie, scutello, alarum squamulis pectore- que (in >), flavis; pedibus rufis, coxis palli- dioribus, tarsis posticis nec non tibiarum po- sticarum apice, fuscis; segmentis abdominis albo- marginatlis; areola alarum nulla. — 22 (Long. 3,—4+4 lin.) i Grav. Ichn. Europ. II. 22. 13. — Borer pE Fonscor. Gata VIN ra Fi Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania a primo vere usque ad autumnum mihi haud raro obvius. 12. M. ruficorms: (Grav.) Niger, subopacus; scu- telli apice abdominisque medio, rufis; pedibus anterioribus testaceis, coxis sepe nigris; posti- cis nigris, trochanteribus stramineis, tarsis ti- biisque rufis, bis apice nigris; facie flava; are- ola alarum petiolata; nervo transverso anali alarum posticarum paulo infra medium fracto. — 2 (Long. 4+ lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 43. 26. Hab. in Scania ad Kullen d. 14 Juli et ad Ringsjön d. 4 Aug. = Arbiculo tarsorum posticorum ultimo penultimo duplo vel saltem 1+ longiore, sepissime cur- vato; unguiculis majusculis. 13. M. typhe: (Georfr.) Niger, nitidus; antennis sepissime, abdominis medio plus minusve pe- dibusque anterioribus, rufis, coxis nigris 1. fla- vis; poslicis rufis, coxis, geniculis sepe tibia- rumque apice mnigris, tarsis fuscis aut rufis; facie flavomaculata 1. tota nigra; areola alarum petiolata. — 2 (Long. 3—35 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 62. 39. — Boyer pE Fonsc. Cat. Tom. VII. 214, 4. 68 Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania mihi obvius. | Obs. In Ichneumonologia Europ. plures sine dubio species hoc nomine sunt comprehens&e, quod mihbi indicare videtur mul- titudo varietatum ibi descriptarum. Quum vero pauca tantum specimina ante oculos habeam, species distinguere non audeo. 14. M. paludicola: (u. sp.) Niger, nitidus; ore et facie flavis; antennis, abdominis medio pedi- busque, rufis; areola alarum petiolata; nervo transverso anali alarum posticarum infra me- dium fracto. — &F2 (Long. circa 4 lin.) Mesol. typhe var. 5 Grav. Ichn. Europ. II. 66. 39. Hab. In locis paludosis, graminosis Hallandie et Scanize, passim. Similis et affinis priori, sed abdomine graciliore, pedibus totis rufis etc. differt. 15. M. macrodactylus: (n. sp.) Niger, parum niti- dus; ore, maculis faciei, squamulis alarum, scutello trochanteribusque, flavis; areola alarum petiolata; nervo radiali fere recto; nervo lrans- verso anali alarum posticarum mox supra me- dium fracto; articulo tarsorum ultimo curvato, unguiculis majusculis. — 72 (Loug. 3—53: lin.) Hab. Ina Ostrogothia ad Rimforsa paroec. Tjärstad d. 20 Julii et ad Kullen Scanie d. 12 Julii a me observatus. LASIOPS Nov. Gen. Caput transversum; vertice subemarginato; fronte impressa; facie parum eonvexa, hirta. Man- dibul&e basi late, antice coarctalo-angustate, den- ticulis inequalibus, superiore scilicet longiore. Oculi longe distantes, minores, integri, oblongi. Metathorax non areolatus, spiraculis minutis, sub- rotundatis. Abdomen oblongo-fusiforme, sessile; 69 segmento primo secundo parum longiore, non carinato, spiraculis longe ante medium locatis. Ale area cubitali 2:da semper manifesta. Pedes graciles. 1. L. pdosella: (GraAv.) Niger, subnitidus; capite thoraceque pilosellis; pedibus in 2 totis rufis, COX1S nigris, in (C tibiis tarsisque testaceo- rufis; Ancola alarum” triangulari. — 2 (Long. 4—-43 lin.) Tryphon Grav. Ichn. Europ. II. 125. 73. &. var. A: femoribus plus minusve rufis (Dom. RIDDERBJELK E). Hab. In locis arenosis Uplandige primo vere, passim. Femina hactenus non descripta:? Caput nigrum; fronte subconcava, griseo-hirta. Antenne corpore nonnihil breviores, nigre. Thorax punctulatus, niger, griseo-hirtus. Abdomen nigrum, nitidum; segmento 1:mo lexviusculo; 2:do et 3:tio equaliter latis, sequentibus subcompressis; oviductu abdomine dimidio longiore. Ale subfumate, areola triangulari, regulari, stigmate fusco-nigro. Pedes graciles, rufi, coxis et trochante- ribus nigris. MESOLEIUS Nov. Gen. 1. M. nigricollis: Grav. Ichn. Europ. IL. 234. 153. — Bassus Zett. Ins. Lapp. 380. 17. Hab. In foliis fruticom ad Karup Hallandize d. 9—12 Aug. 2. M. erythrocerus: Grav. Ichn. Europ. II. 230. 151. — Bassus Zertt. Ins. Lapp. 380. 16. var. 1. segmento primo abdominis toto rufo. Bassus rufolabris Zett. Ins. Lapp. 380. 15. Hab. In Ostrogothia et Hallandia, frequens Obs. S': facie flava; apice coxarum pallido. 70 ; | - M. aulicus: (Grav.) Niger, parum nitidus; pe- dibus rufis, posticorum tarsis et tibiis nigris, his medio albidis; facie in & flava; ore in Q pallido; scutello pallide notato; areola alarum nulla. — 22 (Long. 3—4 lin.) Tryph. Grav. Iehn. Europ. II. 473. 113. — RaArtzEB. die Ichn. der Forstins. III. 124. — Boyer DE Fosscor. Cat. VII. 220. 10. : Hab. ad Ringsjön Scanie. M. nevius: (Gmer.) Niger, subopaeus; pedibus rulis, posticorum tarsis et tibiarum apice fu- seis; facie, genis, puncio |. linea ante alas li- neisque pectoris in &, fMlavis; scutello nigro; marginibus segmentorum tenuissime pallidis; areola alarum adest. — 72 (Long. 3:—4 lin.) Tryph. Grav. Iehn. Europ. II. 1452. 98. Hab. In Ostrogothia ad Winnerstad d. 20 Maji. M. flavocinctus: (Gmer.) Niger, parum nitidus; pedibus fulvis aut pallidis, posticorum tibiis albis, apice nigro, tarsis nigris; ore, facie in &, punctis 2 thoracis scutelloque, pallidis; mar- ginibus segmentorum flavo-rufescentibus; areola alarum nulla. — & (Long. 2; lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 154. 99. Hab. In fagetis ad Karup Hallandize d. 12 Aug. - M. armillatorius: (Grav.) Niger, parum nitidus; segmentis , pallide-marginatis, mediis dorso te- staceo-rufis; pedibus rufis, trochanteribus flavis, posticorum tarsis et apice tibiarum nigris; pec- tore in &, facie et thoracis picturis 111 utroque sexu, albidis; scutello pallido; areola alarum nulla! 2 59 (Long. 2:—3 lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. I. 482. 120. Hab. cum priori frequens. 71 7. M. meridionalis: (v. sp.) Niger, subnitidus; au- tennis subtus, facie, pedibus anterioribus, mar- ginibus Iineaque media segmentorum, testaceis; abdominis apice rufo-testaceo; areola alarum nulla. — 2 (Long. 3 lin.) Hab. In Hallandia ad Karup d. 13 Aug. Caput transversum, pone oculos parum angustatum, ver- tice vix emarginato; fronte plana; facie quadrata flava; cly- peo transverso, angusto. Mandibulx flave, denticulis fuscis. Palpi pallidi. Thorax subcompressus capite angustior, duple fere longior quam allior, niger; mesolhorace integro; meta- thorace S-areolato, areola superomedia angustissima. Abdomen iongitudine thoracis vel parum longius, apice vix compresso; segmento ultimo ventrali hiante, non ad apicem abdominis extenso; segmento primo dorsali basin versus sensim angu- stato, carinulis obsoletis ante spiracula confluentibus, nigro3 2:do fascia media nigra; 3:tio, 4:to et 3:10 macula rotundata I. quadrata laterali nigra utringque notatis; sequentihus fere totis rufo-lestaceis. Na hyalin&e, stigmate pallido, areola nulla. Pedes anteriores flavo-testacei; oss coxis et femoribus rufo- nigroque lineatis, trochanteribus, basi tibiarum, apiceque tar- sorum, flavo-testaceis. 8. M. sanguinicollis: (Grav.) Niger, parum nitidus; ore, maculis humeralibus scutellique et radice alarum, albidis; mesothoracis dorso, pectore pedibusque rufis, tarsis et tibiis posticorum fere lotis nigris aut fuscis; areola alarum nulla. — 2? (Long. 3+ lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 187. 122. Hab. In Hallandia ad Wessige prope Fal- kenberg, d. 44 Junii. EXENTERUS Hazrric. 1. E. marginatorwus: (FAsr.) Niger, subopacus; mar- ginibus segmentorum pro parte, maculis tho- racis tibiisque flavis, harum posticis apice ni- gris. — & (Long. 3:—4 lin.) FUM AST SEEN RS JED fl hr RTR SPATT OA PER FASAN 72 » Tryph Grav. Ichn. Europ. II. 494. 125. — RA1zeB. die Ichn. der Forstins. I. 4107. — BorerR pE FoöNscoL. Cat. IT. VILI 2225 43: Hab. In pinetis ad Skottarp Hallandie d. 2 Juli. 2. E. ictericus: (Grav.) Niger; abdomine rufo, basti nigra; maculis 2 thoracis, linea collari, femo- ribus tibiisque anterioribus subtus; tibiis po- sticis aute basin, flavis. — 2 (Long. 2+ lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 208. 135. Hab. In Ostrogothia ad Wärna; in Uplandia (Dom. BELFRAGE). ad. E. bimaculatus: (n. sp.) Niger, nitidus; abdomi- nis medio pedibusque rufis; ore, maculis 2 fa- ciei coxisque anterioribus, flavis; areola alarum nulla. — & (Long. 2; lin.) Hab. In Scania ad Kullen d. 48 Julii et ad Ringsjön d. 4 Aug. Caput transversum; frontle subconvexa; facie SULOR nigra, macula utrinque triangulari flava; clypeo in medio nor elevato, flavo. Mandibule et palpi, flava. Antenn&e longitu- dine fere corporis, fusce aut nigricantes. Thorax gibbulus, vix longior quam altior, nitidus, niger; metathorace distincte areolato. Abdomen depressum, segmento primo planiusculo, carinulis ultra medium extensis; 2:do et 3:tio rufis, margini- bus lateralibus angustissime nigris; 4:to basi rufa; sequentibus nigris, marginibus tenuissime pallidis. Alx hyaline, stigmate fusco, radice et squamula albidis; areola nulla. Pedes graci- les, rufi, coxis anterioribus flavis, posticis Rnigris, tarsis posticis obseuris. 4. E. limbatus: (n. sp.) Niger, nitidus; abdominis medio supra pedibusque rufotestaceis, coxis an- terioribus trochanteribusque flavis; ore et ma- eulis faciei pallidis; At tarsorum pecti- natis. -— 2 (Long. 33—4 lin.) ? Tryph. mitigosus var. 2. Grav. Ichn. Europ. II 259. 168. 73 Hab. in foliis frutieum ad Kullen Scanie d. 14 Juli et in Ostrogothia ad Winnerstad d. 3 Juniil. | var. 4. femoribus posticis infuscatis:. ? Tryph. pictus Grav. Ichn. Europ. II. 288. 192. — ? Exent. similatorius Scmöpte Gen. et Sp. 10. adnot. Hab. ad Kullen Scanie d. 14 Juli. Caput thorace latius, nitidum, nigrum, pone oculos tu- midiusculum, facie transversa, vix prominente, in utroque sexu flava, linea 1. puncto ”supra nigro-notata; clypeo linea arcuata impressa discreto, flavo, puncto ad basin utrinque nigro. Man- dibulge flave, denticulis fuscis. Palpi pallidi. Antenn corpore nonnihil breviores, nigro-fusce, subtus rufescentes, articulis basalibus flavis, supra nigris. Thorax nitidus, niger, antice trilobatus, metathorace distincte areolato. Abdomen subcela- vatum, segmento 1:mo marginato, . antice sensim angustiore, latitudine duplo longiore; spiraculis ante medium locatis, pro- minentibus, carimulis in medio convergentibus, nigro, apice sepissime macula fulva; 2:do, 3:tio et 4:to zequilatis, rufo- testaceis, marginibus lateralibus segmentique secundi macula basali utringue subquadrata, infuscatis; sequentibus rufo- testaceis, marginibus lateralibus fuscis 1. nigris, incisuris pal- lidis. Ale fumato-hyaline, stigmate nigro-fusco, radice et squa- mula flavo-albidis, nervo radiali et recurrente ordinario sub- rectis, areola subpetiolata. Pedes graciles, ut in diagnosi colorali. EX YSTON ScHiÖDTE. 1. E. cinctulus: (Grav.) Niger, facie, scutelli apice, coxis et trochanteribus subtus, flavis; pedibus anterioribus testaceis, posticis nigrofuscis, fe- moribus medio rufis; segmentis ultimis abdo- minis flavo-testaceis. — 2 (Long. 3 lin.) Mesoleptus Grav. Ichn. Europ. II. 37. 23. — Exyston nov. gen. ScHöptE Gen. et Spec. 12 not. Hab. In Hallandia ad Wessige d. 12 Junii, rar. Tk POLYBLASTUS HanrrTic. 1. P. varitarsus: (Grav.) Niger, nitidus, abdomi- nis medio pedibusque rufis, posticorum tibiis tarsisque nigris, albo-annulatis. — 2 (Long. 2:—3+ lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 222. — Polyblastus ScHtöpteE Gen. et Sp. 17. 5. Hab. In locis paludosis ad Hjuleberg Hal- landie d. 17 Julii. 2. P. cothurnatus: "(Grav.) Niger, nitidus, pube- scens; tibiis anterioribus, femoribus abdomi- nisque medio, rufis. — 2 (Long. 3 lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 285. — Polyblastus Drewseni Scmöpte Ichn. Gen. et Sp. 45. 3. Hab. In locis paludosis ad Kullen Scanie d. 16 Juli. 3. P. caudatus: (n. sp.) Niger, subnitidus; facie albosericeo-pubescente, antennarum basi, ab- domine ad maximam partem pedibusque ante- rioribus, rufis; ore flavo; areola alarum vix petiolata; aculeo feminarum crasso, hirto. — 2 (Long. 2:—3 lin.) Hab. In locis graminosis ad Ringsjön Scanie, rarius. Caput transversum, supra antennas paulo impressum, facie ad latera presertim sericeo-pubescente. Mandibulxe, palpi et clypeus, flava. Antenn&e corpore paulo breviores, supra nigra, subtus et articulis 3 primis totis, rufis. Thorax niger, nitidus, duplo fere longior quam altior; metathorace distincte areolato. Abdomen capite thoraceque vix longius, depressum; segmento primo postice deplanato, antice subelevato, costis vel carinu- lis ad medium extensis, nigro, apice rufo; 2:do, 3:!io et 4:to equaliter latis, rufis3 sequentibus rufescentibus; oviductu crasso, hirto, pallido; segmento ultimo ventrali breviusculo, apice acuto. Alxz subfumate, stigmate fusco, squamulis fer- rugineis, areola subsessili, nervo radiali apice recto. Pedes anteriores rufi, coxis anticis dilatatis; femoribus tibiisque po- 79 slicorum apice nigris, coxis basi supra infuscatis, unguiculis omnibus distincte serratis I. pectinatis. 4. P. levigatus: (n. sp.) Niger, subnitens; ore, fa- cie, apice scutelli, coxis pro parte trochanteri- busque, flavis; squamulis alarum albidis; ab- domine ad maximam partem pedibusque, ruflis; areola alarum brevissime petiolata; clypeo non determinato. — 2 (Long. 2+—3 lin.) Hab. In locis graminosis ad Kullen et Ring- sjön Scanie, rarius. : Caput transversum; fronte vix impressa; facie convexi- uscula tota flava; clypeo non discreto, puncto utrinque nigro. Mandibule flave, denticulis fuscis. Palpi pallidi. Antenne maris corpore nonnihil breviores nigra, subtus dilutiores, fe- mine breviores, rufe, basi apiceque nigre. Thorax subnitidus, niger, duplo fere longior quam altior. Scutellum basi margi- natum, nigrum, apice ipso flavo, macula flava postscutelli etiam in & distincta, in P8 obsoleta. Abdomen capite thoraceque vix brevius, segmento primo latitudine duplo longiori, carinulis paulo ultra medium extensis, nigro, apice rufo; 2:do, 3:tio et 4:to 2xquilatis, rufis; sequentibus rufo-fuscescentibus. Alzxe subinfumate, stigmate nrigro-fusco, radice pallido, squamulis albis, areola subpetiolata, nervo radiali apice recto. Pedes pallide rufi, coxis ad maximam partem, trochanteribus geni- culisque anterioribus, flavis. 5. P. brunnicans: (Grav.) Niger, abdomine rufo, basi nigra; pedibus validiusculis rufis, coxis trochanteribusque nigris. — 22 (Long. 2—2: lin.) Tryph. Grav. Ichn. Europ. !I. 270. 177. Hab. In locis graminosis paroec. Weerna Ostrogothie. 6. P. notatus: (Grav.) Niger; segmentis 2—>4 rufis, nigronotatis; pedibus rufis, coxis trochanteri- busque nigris; ore ferrugineo. — & (Long. 2 lin.) ? Tryph. Grav. Ichn. Europ. II. 261. 169. Hab. cum priori, rarius. 1. 2 = 76 TRYPHON Grav. T. elongator: Fasr. — Grav. Ichn. Europ. II. 238. 155. — ZeTtT. Ins. Lapp. 388. 22. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania mihi haud raro obvius. T. brunniventris: (Grav.) Niger, parum nitidus; clypeo linea media elevata; segmentis dan nis 2—4, tibiis femoribusque rufis, posticis summo apice nigro; antennis subtus ferrugineis; areola alarum triangulari. — 2 (Long. 3—5 lin.) 2. abdomen nitido rufo, apice nigro. Grav. Ichn. Europ. II. 281. 187. Hab. In Hallandia ad Hjuleberg d. 17—20 Junii. T. heliophilus: (GrAv.) Niger, nitidus; segmentis abdominis 2—4 pedibusque rufis, coxis nec non apice summo femorum tibiarumque posticorum, nigris; ore flavo; areola alarum triangulari. — 3 (Long. 21 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 284. 188. Hab. In Hallandia ad Karup d. 10 Aug. T. bicornutus: (mn. sp.) Niger, nitidus; fronte bicornuta; antennis subtus, abdominis medio pedibusque, rufis, coxis nec uon summo apice femorum tibiarumque posticorum, nigris; Ore flavo; areola alarum triangulari. — &2 (Long. 2;—231 lin.) Hab. In locis paludosis ad lacum Ringsjön Scanie, frequens. Similis et affinis T. heliophilo, sed corpore robustiore, fronte bicornuta differt. Caput transversum; fronte inaequali, marginibus internis foveolarum antennarum elevatis cornua duo representantibus; facie in medio convexa, mnigro-pubescente. Clypeus linea impressa arcuata discretus, flavus, basi sxepe TI nigra. Mandibule flave, apice fusce. Palpi pallidi. Antenne capite thoraceque longiores, nigra, subtus plus minusve rufe. Thorax niger, pubescens, duplo fere longior quam altior. Scutellum fere ad apicem marginatum, foveola basali magna. Abdomen capite thoraceque longius, nitidum; segmento primo basin versus sensim angustato, carinulis ultra medium exten- sis, nigro, apice rufo; 2:do, 3:tio et 4:to xequaliter latis, rufis; sequenlibus nigris. Ale subinfuscate, stigmate nigro-fusco, squamulis nigris, areola petiolata, nervo radiali curvato. Pedes rufi, coxis nigris, femoribus tibiisque posticorum apice nec non geniculatione tarsorum nigris aut fuscis. 5. T. confinis: (n. sp.) Niger, parum nitidus; ore, maculis faciei MÅLET 28 radice, flavis; anten- nis subtus, abdominis medio pedibusque rufis; coxis, femorum tibiarumque posticorum apice nigris; areola alarum petiolata, nervo radiali recto, apice tanlum leniter curvato. — & (Long. 3 lin.) Hab. In Scania ad Ringsjön d. 9 Aug. rar. Similis et affinis T. heliophilo et T. bicornuto, sed a priori differt antennis subtus totis pallidis, facie flavo-maculata et a posteriori fronte mutica. 6. T. trisculptus: (n. sp.) Niger, subnitidus; fronte supra antennas impressa; ore, maculis faciei, alarum radice trochanteribusque, flavis; abdo- minis medio, antennis subtus pedibusqne, ruflis, femoribus posticis apice nigris; segmenlis 1—3 medio impressis. — & (Long. 3 lin.) Hab. cum priori, rarius. Caput transversum; fronte supra antennas distincte im- pressa; facie subtuberculata, utringue macula difformi flava; clypeo linea arcuata discreto, flavo, basi angustissime nigra, carina media transversa mnulla. Mandibule flave. Antenn capite thoraceque longiores, rufo-ferruginex, articulis 1—3 supra nigris. Thorax niger, nitidus, pubescens. Abdomen rufum, basi apiceque nigrum, segmento primo pone medium transversaliter impresso, costis I. carinulis ad medium exten- sis; 2:do et 3:tio in medio linea impressa, totis rufis; 4:to rufo; sequentibus nigris, incisnris tenuissime albidis. Ale FEV ICE SL LUC PESIARBAUEA STIVAT a OK Vv än JOE sol DRREREA JES de ASTA 78 hyalin&e 1. pallido-hyaline, basi flavide, stigmate nigro-fusco, radice et squamula flava, areola petiolata, petiolo crasso. Pe- des rufi, trochanteribus flavis; femoribus, tibiis tarsisque po- sticorum apice, fuscis. LJ 7. T. tenuicornis: (Grav.) Niger, nitidus; ore, coxis pro parte trochanteribusque, flavis; antennis subtus, abdominis medio pedibusque rufescen- tibus; alis hyalinis, stigmate nigro, areola sub- rotundata. — & (Long. 21—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 228. 150. Hab. In fruticibus ad Karup Hallandie d. 12 Aug. 8. T. fuscicormis: (n. sp.) Niger, subnuitidus; ore, clypeo, alarum squamulis trochanteribusque, flavis; abdomine ad maximam partem pedi- busque rufis, coxis nigris, tibiarum posticarum apice fusco; mesothoracis dorso trilobato; areola alarum nulla. — 2 (Long. 23—3 lin. Hab. ad Ringsjön Scanie d. 6 Aug. rarissime. Species dubia huc forte non spectat. Caput traänsversum, fronte haud impressa; facie in medio subelevata, lateribus pubescentibus. Clypeus linea arcuata impressa discretus, ful- vus, apice rotundato. Mandibule flave, denticulis fuscis. Palpi pallidi. Antenn&e longitudine corporis, tote nigre aut nigro- fusce. Thorax niger, subnitidus, pubescens; mesothoracis dorso lineis 2 impressis trilobato; metathorace rotundato, distincte areolato. Abdomen subpetiolatum; segmento primo antice an- gustalo, spiraculis fere in medio locatis, carinulis ultra me- dium extlensis, nigro, apice rufo; 2:do, 3:tio et 4:to Xquilatis, rufis; sequentibus sordide rufis. Ale subhyalinge, stigmate nigro-fusco, basi pallida, squamulis flavis, areola nulla, nervo radiali apice nonnihil curvato. 9. T. rutilator: (Lins.) Niger, subnitidus; abdomine rufo, basi vel basi apiceque nigro; pedibus an- törioribäs fulvis, basi nigris; antennis tibisque posticis basi rufis aut pallidis. — 2 (Long. 3:—4 lin.) 79 Grav. Ichn. Europ. II. 305. — Ichn. rutilator Linn. Faun. Suec. 1607. Hab. In floribus et fruticibus, locis paludo- sis, per Sueciam mediam et meridionalem , frequens. i Obs. hoc nomine plures sine dubio species sunt commixte. 10. T. compunctor: (LINs ) Niger, parum nitidus, coxis et tibiarum posticarum apice, nigris; ore antennisque ferrugineis, his basi nigris; seg- mento primo abdominis obsolete FENG are- ola alarum triangulari. — 2 (Long. 3+—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 130. 76. — Ichn. comp. Linn. Faun. Suec. 1609. Hab. In euercetis ad Winnerstad Ostrogo- thie d. 20 Maji. EXOCHUS Grav. 1. E. gravipes: (GraAv.) Niger, nitidissimus, subey- lindricus; fronte concava; facie modice protu- berante; pedibus crassis, rufis, coxis trochaute- ribusque nigris; areola alarum nulla, — & (Long. 2+ lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 3514. 225. — Rarzez. die Ichn. der Forstins. I. 124. 2. — Bovrer pE FonscoL. Gar FR VER 23M6LOS Hab. ad Ringsjön Scanie d. 3 Aug. 2. E. prosopius: (Grav.) Niger nitidus; facie pro- minente flava; pedibus crasstiusculis, pallidis, femoribus rufis, coxis posticis supra nigris; areola alarum nulla. — & (Long. 2: lin.) var. & scutello apice flavo. Grav. Ichn. Europ. II. 349. 223. — BoverR DE FonscoL. Cat. T. VII 236. 7. Hab. In OÖstrogothia et Scania. "VV TT TSE SSRREERERISE SEE ROTE SE EE Sn 30 3. E. flavomarginatus: (n. sp.) Niger, nitidus; facie parum prominente; maculis oculorum orbitali- bus, marginibus scutelli limboque postico ab- dominis, flavis; pedibus crassis rufis; areola alarum nulla. — & (Long. fere 3 lin.) Hab. In ÖOstrogothia ad Winnerstad et in Hallandia ad Hjuleberg d. 15 Junii. Species ut mihi videtur valde distincta. Caput transver- sum nigrum, orbitis oculorum in- et externis plås minusve flavis3 fronte plana, nitida; facie parum prominente, nigra, hirta. Palpi pallidi. Antenne capite thoraceque nonnihil lon- giores. Thorax robustus; scutello plano, nitido, nigro, flavo- marginato; metathorace distincte areolato, spiraculis oblongis. Abdomen capite thoraceque longius, nitidum, nigrum, segmen- tis 3—7 flavolimbatis; 1:mo antice parum angustato, carinulis ad medium extensis. Ale subhyaline, stigmate testaceo, ra- dice et squamula flavis; areola nulla. Pedes crassi, rufi, ge- niculis posticis subinfuscatis. 4. E. femoralis: (GeEorFr.) Niger, nitidus; fronte convexa; facie longe protuberante, infra anten- nas ferrugineo-rufa; antennis validis, subtus, pedibusque crassissimis totis, rufis, coxis fusco- maculatis; areola alarum nulla. — 22 (Long. 2 lin.) E Grav. Ichn. Europ. II. 346. 220. — Bover DE FonscorL. Cat. T. VII. 236. 6. Hab. In domibus ad fenestras per Sueciam meridionalem et mediam, frequens. COLPOTROCHIA Nov. Gen. Caput transversum, vertice rotundato; fronte impressa; facie subquadrata, convexa. Clypeus non discretus. Mandibule basi late, antice co- arctato-angustate, denticulis subequalibus. Oculi oblougi, ad radicem antennarum distincete emar- ginati. Antenne filiformes, corpore nonnihil bre- viores. 31 viores. Thorax robustus; metathorace non areo- lato, spiraculis elongatis. Abdomen ovato-fusi- fornig subsessile ; Scsnoktg primo apicem versus sensim latiore, carinulis vix perspicnis, non ad medium extensis, spiraculis medio sitis. Ale areola nulla. Pedes crassiusculi, unguiculis tar- sorum 'simplicibus. 1. N. elegantula: (ScHrank) Nigra, nitida; abdo- minis medio pedibusque ad maximam Darla flavis. — & (Long. 53 lin.) Ichn. elegantulus ScHrAnKk Austr. 361. 727. — Cryptus mandator Far. Piez. 86. 65. — Tryph Grav. Ichn. Europ. II. 237. 154. — Borer pE Fonscor. Cat: ol: VIRT 2255 8: Hab. In fruticibus, locis umbrosis; seilicet in Hallandia ad Karup d. 12 Aug. et in Scania ad Kullen d. 16 Julii mihi rarissime obvia. MONOPLECTRON Nov. Gen. Caput transversum; occipite subtruncato; fa- cie protuberante. Clypeus convexus, anlice ro- tundatus, marginatus. Mandibule late, denticulis validiusculis. Oculi oblongi, ad radicem anten- narum emarginati. Anltenne- corpore breviores, extrorsum sensim cerassiores. Thorax robustus; metathorace areolato, spiraculis circularibus. Ab- domen oblongo-fusiforme, postice in 2 subcom- pressum, sessile; segmento primo carinato, spira- culis pone medium sitis. Ale areola minuta, petiolata. Pedes femoribus validis, tibis posticis unicalearatis; unguiculis tarsorum simplicibus. 1. M. zygenator: (un. sp.) Niger, nitidus; abdominis medio, femoribus apice, tibis tarsisque, rufis. — 32 (Long. 3 lin.) K. V. Akad. Handl. 1854. 6 dä odtrn AR LA RA RR 82 Hab. In Scania ad Kullen et in Hallandia ad Åsa paroec. Wärö a me parce deprehensus; in: Smolandia nec non in alpibus Norvegie a Cel. BoHEMAN etiam observatus. Ordo II. MANDIBULE TRIDENTICULATE (Bassi). BASSUS Fan. > Segmentis intermediis abdominis linea trans- versal impressis. 1. B. letatorius: Fazr. — Grav. Ichn. Europ. III. 353. 26. — Zett. Ins. Lapp. 377. 4. Hab. In Hallandia ad Karup et in Scania ad- Ringsjön, frequenutissimus. 2. B. pectoratorius: (GraAv.) Niger; pedibus rufis, coxis anterioribus flavis, posticorum tibiis al- bis, apice tarsisque nigris, his basi alba, tho- race et scutello rufo-flavoque variegatis; facie antennisque subtus flavis; nervo alarum posti- carum transverso anali infra medium fracto. — 3. (Long. fere 3 lin.) Grav. Ichn. Europ. HHI. 333. 11. S ("LP ore et orbitis oculorum internis flavis”) — Rartzez. Ichn. III. 116. 4. i Hab. In Hallandia prope Falkenberg. 3. B. albosignatus: (Grav.) Niger, pedibus rufis, coxis anticis vel totis flavis vel maximam par- tem nigris, tarsis tibiisque posticis nigris, his medio albis; scutello, maculis thoracis, ore, or- bitis oculorum internis, flavo-albidis; nervo transverso anali fere in medio fracto.. — & 2. (Long. 2— 3+ lin.) var. 1. facie flava, coxis posticis fulvis, apice pallidis. Grav. Ichn. Europ. III. 343. 20. — Rarzes. Ichn. I. 122. Hab. In Hallandia et Scania. 4. TN 83 "> Segmentis medis abdominis linea nulla im- pressis. B. cinctus: (Grav.) Niger; segmentis interme- diis flavo-testaceo-marginatis; picturis faciei el thoracis, articulo primo antennarum, scutello, trochanteribus et coxis anterioribus pro parte, flavis; pedibus obscure rufis, coxis posticis basi nigris; alarum nervo transverso anali mox infra medium fracto, — & (Long. 13—2 lin.) 2? Grav. Ichn. Europ. III. 227. 7. Hab. In Hallandia ad Karup. B. strigator: (Fasr.) Niger; segmentis mediis abdominis basi albidis; pedibus fulvis, coxis et trochanteribus flavis, posticorum tibiis al- bidis, apice et tarsis fuscis; facie, scutello, pectore pieturisque thoracis, flavis; areola alarum tri- angulari, nervo transverso anali mox infra me- dium fracto. — & (Long. 2—21 lin.) Grav. Ichn. Europ. HI. 330. 9. var. 4. margine scutelli flavo; coxis posticis basi nigris. Hab. In Hallandia et Scania (ad Ringsjön.) . B. lateralis: (Grav.) Niger; ore, orbitis oculo- rum internis, linea ante alas, apice scutelli coxisque anterioribus subtus, flavis; pedibus rufis, posticorum tibiis apice tarsisque nigro- fuscis; segmentis intermediis abdominis puncto laterali albo; areis metalhboracis irregularibus; alis subhyalinis, stigmate nigrofusco, radice et squamula albidis, nervo radiali subrecto, trans- verso anali in medio fracto — & (Long. 13—2 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 342. 19. var. 1. facie et coxis anterioribus totis stra- mineis. Hab. In Scania ad Kullen. Sk B. deplanatus: (Grav.) Niger; pedibas rufis, coxis anlicis, tarsis tibilisque posticis, nigris, his basi alba; apice scutelli albo; areis meta- tboracis nullis; abdomine postice subcom presso, oviductu breviusculo. — 92 (Long. 2 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 340. 17. 8 (”antennis medio ferrugineis, plerumque linea flava ante alas”). Hab. In Scania ad Ringsjön. 8. B. striatus: Zett. Ins. Lapp. 377. 2. Hab. In Hallandia ad Wessige. B. sulcator: (Grav.) Niger; ore, facie (in! &), antennarum basi subtus, picturis thoracis co- xisque anterioribus, flavis; abdominis medio pedibusque rufis, coxis posticis spe nigris; areis metathoracis distinctis, postica opaca, sub- rugosa, superomedia minuta; alis subhyalinis, areola nulla; abdomine in 9 postice compresso, oviduclu brevi. — &92 (Long. 13—2 lin.) var. 1. Adomini fere toto nigro, segmentis intermediis tantum rufomarginatis. Grav. Ichn. Europ. III. 320. 4. — B. festivus ZeTtt. Ins. Lapp. 378. 4. Hab. In locis paludosis Hallandie et Scaniee, frequens. 10. B. festivus: (Fasr.) Niger; ore, facie (in &), antennarum, basi subtus, picturis thoracis co- xisque anterioribus, flavis; abdominis medio pedibusque rufis, coxis posticis sepe nigris; areis metalboracis irregularibus, obsoletis I. om- nino nullis; alis subhyalinis, areola nulla; ab- domine in & postice compresso, oviductu brevi. — 2 (Long. 1:—2 lin.) var. 4. abdomine fere toto nigro. Grav. Ichn. Europ. III. 314. 3. Hab. cum priori, passim. = = 85 Priori simillimus, differre tamen videtur statura robus- tiore, antennis paululum crassioribus et brevioribus, areis me- tathoracis subobsoletis etc. 11. B. areolatus: (n. sp.) Niger; ore, facie (in 2 basi antennarum subtus coxisque anterioribus, flavis; abdominis medio pedibusque rufis; areis metathoracis distinctis, postica nitida; alis sub- hyalinis, areola nulla; abdomine in 2 postice modice compresso, oviductu breviusculo. — 52 (Long. 13—2 lin.) Hab. In locis graminosis ad Ringsjön, passim; in Uplandia etiam a Dom. RIppErRBJELKE Oobserwatus. Hxc species, magnitudine et statura B. sulcatori et festivo simillima, facile ab his discedit areola postica metathoracis ni- tida. Caput thorace nonnihil latius, nigrum, ore, palpis facieque (in &), flavis. Antenn&e corpore paulo breviores, subtus pal- lide. Thorax gibbulus, niger; pectore transverso, tumidiusculo, postice subimmarginato, canalicula media profunda; metatho- race distincte areolato; area postica magna, ovata, nitida, su- peromedia minuta, subquadrata. Abdomen capite thoraceque longius; segmentlo primo latitudine longiore, subaciculato- striato, non canaliculato, basi depresso, subcarinato, nigro, apice sepe rufo; 2:do rufo, basi nigra, thyridiis distinctis; 3:tio, 4:to et sxpe 5:to maximam partem rufis; sequentibus nigris; ultimis in L parum compressis, oviductu breviusculo, vix exserlo. Ale subhbyaling; stigmate pallido; nervo radiali basi apiceque lenissime curvato; nervo transverso anali in medio fracto. Pedes graciles, rufi, coxis flavis. 12. B. signatus: (Grav.) Niger; picturis faciei et thoracis, coxis et OCh S LR bus anterioribus, flavis; abdominis medio pedibusque rufis; an- tennis ferrugineis, articulo primo nigro, inter- dom macula subtus pallida; areis metathoracis supra nullis; alis subhyalinis, areola adest: ab- domine postice in 2 vix compresso, oviductu brevissimo. — 2 (Loug. 13—2 lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 325. 6. 9: — 2? B. pallipes dem Sara St Hab. In Hallandia et Scania, cum prioribus rarius. 86 Fam. Pimplarioe. Dispositio Generum. A. Segmentis mediis abdominis elongatis. EPHIALTES GRAV. B. Segmentis medis abdominis transversis. a. Abdomen feminarum apice subtus fissum; segmento scilicet ventrali ultimo longe retracto. Pimera Fasr. Abdomen tuberculatum, rarissime leviusculum. Areola alarum se- pissime adest. Unguiculi tarsorum sim plices. PoryspPHincra Grav. Abdomen tuberculatum. Are- ola alarum nulla. Unguiculi tar- sorum simplices. PuyTtopietus Grav. Abdomen leve, nitidum. Are- ola alarum adest. Unguiculi tar- sorum pectinati. CYLILOCERIA ScHiÖpTE. Abdomen leviusculum, seg- mento primo scabriculo. Antenne marium articulo tertio quartoque flagelli erosis. Areola alarum nulla. b. Abdomen feminarum apice subtus integrum; segmento scilicet ventrali ultimo basin te- rebre totam tegente. Lissonorta Grav. Abdomen leviusculum. Areola alarum sepissime adest. CriistoreyGa Grav. Abdomen tuberculalum. Areola alarum nulla. Pedes simplici. Grypta Grav. Abdomen lineis utrinque obliquis impressis oruatum. Areola alarum deest. 87 EPHIALTES Grav. 1. E. manifestator: Liss. — Grav. Ichn. Europ. IHHI. 232. 107. — ZerTtt. Ins. Lapp. 373. 4. Hab. In pinetis Hallandie, rarius. 2. E. gracilis: Grav. Ichn. Europ. III. 245. 109. — Zertt. Ins. Lapp. 373. 3. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. PIMPLA FaAzr. " Cozis posticis nigris I. obscuris. 1. P. instigator: (GrorrrR ) — Grav. Ichn. Europ. III. 246. 103. AL. — Zertt. Ins. Lapp. 374. 6. Hab. In pratis et silvis Hallandi&e& et Scanize, frequens. La 2. P. examinator: (GeorFrR.) — Grav. Ichn. Europ. III. 207. 99. — ZeTtt. Ins. Lapp. 375. 10. Hab. cum priori. 3. P. scanica: (GEorer.) — Grav. Ichn. Europ. III. 204. 98. — Zett. Ins. Lapp. 375. 9. | Hab. cum Pprioribus, vulgaris. | ”< Cozis posticis rufis (in Q variabilis ni- gris.) 4. P. varicornis: (Roreser.) — Grav. Ichn. Europ. III. 167. 83. — Zert7. Ins. Lapp. 375. 11. Hab. In Hallandia et Scania, frequens. 5. P. rufata: (GmerL.) Nigra, subnitida; facie in &, lineis dorsalibus thoracis scutellique apice in Ae, flavis; stigmate alarum fusco; oviductu quarte partis abdominis longitudine; pedibus rufis, posticorum tWtibiis tarsisque obscuris, pal- lide annulatis. — 2 (Long. 3—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 164. 82. Hab. ad Ringsjön Scaniwe. 9 2 EE VET SE SPEER IE NICDa Av 88 6. P. flavipes: (Grav.) Nigra, subnitida; palpis, basi antennarum subtus pedibusque anis: po- sticorum tibiis tarsisque nigro- -annulatis, coxis et femoribus fulvis; stigmate alarum fusco- stramineo. — & (Long. 2:—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 197. 94. Hab. cum priori. 7. P. stercorator: (Faer.) — Grav. Ichn. Europ. III. 186. 92. — Zertt1. Ins. Lapp. 376. 13. Hab. In Hallandia et Scania, frequens. 8. P. graminelle: (ScHrAnKk) Nigra; antennis bre- viusculis, extrorsum, coxis posterioribus, femo- ribus, tibiis tarsisque, rufis; tibiis posticis pal- lidioribus, apice et ante basin sepe infuscatis; oviductu dimidio abdomine breviore. — 2 (Long. 23—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. HI. 181. 91. Hab. In Ostrogothia, Hallandia et Scania. 9. P. turionelle (Liss.) — Grav. Ichn. Europ. Il. 192. 93. — Zett. Ins. Lapp. 376. 14. Hab. cum priori frequens. 10. P. spuria: (Grav.) Nigra, subnitida; fronte excavata, trausversim substriata; antennis gra- cillimis; metathorace postice macula nitidissima, area superomedia obsoleta, subquadrata; seg- mento primo abdominis postice erebre subru- goso-punctlato, carinis nullis; oviductu longitu- dine dimidii abdominis; pedibus rufis, posti- corum tarsis et tibiarum apice migris. — 2 (Long. 3: lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 179. 88. Hab. ad Ringsjön, rarius. 11. P. variabilis: (n. sp.) Nigra, subnitida; fronte Vvix impressa; area metathoracis superomedia 89 elongata; segmento primo abdominis antice ex- cavalo, postice rugoso, carimis 2 elevatis; ovi- ductu longitudine tertie partis abdominis; an- tennis subtus, abdominis medio pedibusque, rufis; coxis in Q, tibiarum posticarum apice in AP, nigris. — AQ (Long. 2:—3 lin.) 2? P. arundinator Grav. Ichn. Europ. III. 177. 86. Hab. In graminosis ad lacum Ringsjön Scania d. 5 Aug. rar. Caput minutum, thorace fere angustius; vertice lenissime tantum emarginato; fronte supra convexiuscula, infra impressa; facie parum prominente. Clypeus linea valde impressa discre- tus, ante apicem subdepressus. Oculi oblongi, prominuli, ad basin antennarum emarginati. Antenne dimidio corpore vix longiores, filiformes, articulo primo flagelli secundum longitu- dine fere 13 exedente. Thorax robustus, breviusculus, pleuris et pectore nitidis; area superomedia metathoracis elongata. Ab- domen thorace plus duplo longius, depressum; segmento primo secundo breviore, tumidiusculo, rugoso, carinato; 2—5 ante apicem transversaliter impressis, apice ipso leviusculo. Pedes graciles. 412. P. oculatoria: (Fasr.) Nigra; mesothorace, pec- lore et scutello, rufis flavoque lIineatis; inci- suris abdominis castaneis; pedibus fulvis, po- sticorum tibiis tarsisque pallidioribus,” fusco- maculatis; facie flavo-maculata; oviductu brevi. — &2 (Long. 3—4 lin.) var. 4. lateribus thoracis segmentisque 6—7 abdominis rufocastaneis. Grav. Ichn. Europ. HI. 154. 79. Hab. In Hallandia et Scania. POLYSPHINCTA Gnrav. 1. P. rufipes: (Grav.) Nigra, nitida; fronte sub- impressa, nitidissima; pedibus rafis, tibiis po- sticis testaceis, apice et ante basin fuscis; stig- 90 mate alarum dilute fusco; oviductu dimidio abdomine breviore. — 2 (Long. 3+ lin.) ? Grav. Ichn. Europ. III. 146. 63. Hab. In Scania ad Ringsjön. . P. carbonator: (Grav.) Nigra, parum nitida, gra- cilis; pedibus rulis, tibiis posticis basi albis, apice et ante basin fuscis; stigmate alarum di- lute fusco; oviductu brevissimo. — 32 (Long. 20 AT Grav. Ichn. Europ. III. 123. 67. — Rarzeg, Ichnr. Il. 110. 3. Hab. In Scania. P. varipes: (Grav.) Nigra, nitida; metathorace trituberculato; antennis apicem versus, abdo- minis medio (2) pedibusque, rufis; tibiis tar- sisque posticorum fusco-alboque alternantibus. — 2 (Long. circa 3 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 117. 64. Hab. In Ostrogothia et Scania. PHYTODIETUS Grav. . Ph. segmentator: (GraAv.) Niger, parum nitidus; stigmate alarum testaceo; areola petiolata. — &: ore, facie, basi antennarum subtus, pectore, maculis tboracis, marginibus segmentorum pe- dibusque anterioribus, tlavis; pedibus posticis rufis, macula trochanterum, femoribus apice, tarsisque, nigris. — 2: mandibulis, maculis fa- ciei et thoracis, limbo scutelli, segmentorum- que marginibus, pallidis; pedibus rufis, coxis anticis basi, macula trochanterum, tibiarum posticarum apice tarsisque posticis, nigris; Ovi- ductu longitudine abdominis. — (Lon Grav. Ichn. Europ. II. 944. 325. FEED I SEN Hab. In Scania ad Kullen. 91 2. Ph. albipes: (n. sp.) Niger, parum nitidus; pal- pis, mandibulis maculaque ante alas, flavis; pedibus anterioribus geniculisque pallidis, coxis intermediis rufis; posticis rufo-fulvis, tibis spi- nulosis tarsisque fuscis, illis latere exteriori, his basi, albis; stigmate alarum testaceo, areola subpetiolata; oviductu longitudine fere abdo- minis. — &Q (Long. 23; lin.) Hab. In locis graminosis ad lacum Ringsjön Scanie d. 5 Aug. Caput transversum3 fronte plana, nigra, macula utringue ad ocellos flava. Clypeus convexiusculus, linea arcuata discre- tus, apice rotundato. Mandibul&e antice angustatae, flave, den- ticulis xequaliter longis, fuscis. Palpi pallidi, articulis inter se longitudine subequalibus. Antenne filiformes corporis fere longitudine, nigre, extrorsum fusco-ferruginexe. Thorax ca- pite angustior, niger, linea lata utrinque ante alas et angu- stissima pone scutellum, flavis; metathorace exareolato, sub- nitido. Abdomen thorace vix longius, nitidum, postice nonni- hil compressum, apice fisso, oviductu suberecto, crassiusculo. Ale subhyalinge, stigmate testaceo; nervo radiali recto; areola petiolata. Pedes antici pallidi, coxis basi nigris; intermedii coxis et femoribus rufis, trochanteribus, geniculis, latere inte- riore tibiarum, pallidis, tarsis subinfuscatis; postici rufi, tro- chanteribus et geniculis pallidis, tibiis spinulosis maximam partem albis, tarsis fuscis, basi albis; unguiculis pectinatis. CYLLOCERIA ScHiöpTte. (Chalinocerus n. g. RaArtzeB. Ichn. III 130.) 1. C. nigra: (Grav.) Nigra, sudnitida; tibis ante- rioribus femoribusque : rufis. — 92 (Long. 43 lin.) ScHwöpTE Gen. et Spec. Ichn. 23. 1. — Phytodietus Grav. Ichn. Europ. II. 935. 318. — Bassus af- finis Zetr. Ins. Lapp. 382. 23. certissime. - Hab. In Scania ad Kullen et Ringsjön. NE CRV ÖV SAN ER ONE SIR AA INT 92 2. C. caligata: (Grav.) Nigra, subnitida; pedibus rufis, posticorum tibiis tarsisque nigris. — &Q (Long. 3—4+ lin.) Scmöpte Gen. et Spec. Ichn. 25. 3. — Phytodietus Grav. Ichn. Europ. II. 936. 319. — Bassus nuntiator ZetTt. Ins. Lapp. 381. 22. certissime. Hab. cum priori. LISSONOTA Grav. 1. L. agnata: (Grav.) Nigra, nitida; puneto mi- nuto ad orbitas oculorum verticis lineaque ante alas, flavis; pedibus rufis, unguiculis tarsorum subpectinatis; abdomine supra in medio obscure castaneo; oviductu abdomine parum longiore. — 2 (Long. 4:—5 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 44. 22. Hab. In Elymo arenario ad lit. maris Hal- landie meridionalis. 2. L. excavator: Zett. Ins. Lapp. 384. 2. — 2? Liss. catenator Grav. Ichn. Europ. III. 45. 23. Hab. In Ostrogothia et Hallandia (ad Hju- leberg.) 3. L. murina: (Grav.) Nigra, parum nitida; abdo- mine pedibusque castaneo-rulis, basi nigris, ti- biarum basi et tarsorum posticorum medio al- bis; a bla alarum triangulari; oviduetu abdo- mine j-ulo breviore. — 2 (Long. 4 lin.) Grav. Ichn. Europ. Iil. 99. 54. Hab. In Scania ad HKingsjöu d. 3 Aug. 4. L. parallela: (Grav.) Nigra, parum nitida; are- ola alarum petiolata. — &: ore, maculis faciei, orbitis oculorum externis et frontalibus, collo, lineis et punctis thoracis, margine scutelli ma- culaque coxarum, fiavis; antennis subtus, abdo- er = 93 minis medio, femoribus tibnisque, rufis (Long. 3-5 lin.) — 2: orbitis oculornm frontalibus, collo, thoracis lineis, marginisque scutelli sepe, fiavis; abdomine, femoribus tibiisque, rultis; oviductu corpore longiore (4—4; lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 79. 43. Hab. In locis arenosis litoralibus Scanie et Hallandie. L. argiola: (Grav.) Nigra, parum nitida; anten- narum basi subtus, collo, maculis thoracis et pectoris, scutello coxisque anterioribus, flavis; ahdominis medio rufo, nigro-maculato; pedibus rufis, coxis posticis pro parte nigris; areola alarum sessili. — & (Long. 3—3+ lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 83. 45. Hab. cum priori. L. cylindrator: (Vinrers) Nigra, parum nitida; abdominis medio, tibiis femoribusque, rufis; areola alarum petiolata; oviductu corpore pa- rum longiore. — 2 (Long. 3 —4 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 102. 58. Hab. In Scauia, frequens. L. bellator: Grav. Ichn. Europ. III, 106. 60. — ZeTTt: Ins. Lapp. 384. 4. In Scania et Hallandia vulgaris. L. segmentator: (FaBr.) — Grav. Ichn. Europ. III. 52. 28. — Zert7t. Ins. Lapp. 384. 5. Hab. In domibus ad fenestras Hallanudie, frequens. In copula a me observata. . L. hortorum: (DE Geer) Nigra, parum nitida; ore, marginibus segmentorum 2—3 pedibusque rufis, trochanteribus posticis infuscatis; seg- mentis levibus; areola alarum brevissime pe- Er ran SN SSR Ten er Fyysdng > AT 94 tiolata; oviductu longitudine corporis. — 2 (Long. 2—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 47. 25. var. 2. Hab. In Scania, frequens. 10. L. impressor: Grav. Ichn. Europ. III. 50. 27. — Zertr. Ins. Lapp. 385. 8. Hab. in Scania, rar. , 411. L. lateralis: (Grav.) Nigra, parum nitida; ore, lateribus thoracis, scutello pedibusque, rufis; areola alarum brevissime petiolata; oviductu abdomine longiore. — Q (Long. 2—2: lin.) Grav. Ichn. Europ. II. 73. 39. Hab. In Scania ad Ringsjön, frequens. 12. L. dubia: (n. sp.) Nigra, parum nitida; ore, clypeo, maculis faciei thoracisque et coxis an- terioribus, flavis; pedibus rufescentibus, tarsis posticis nigro-fuscis; areola alarum nulla. — 3 (Long. 2; lin.) Hab. ad Ringsjön Scanie. Caput thorace nonnihil latius; occipite parum emarginato; fronte subplana, supra antennas vix impressa; facie infra an- tennas elevata, transversa. Clypeus apice rotundato, linea ar- cuata valde impressa discretus. Antenne filiformes, longitu- dine corporis, fusce. Thorax subcompressus, niger, maculis subhamatis ante alas flavis. Abdomen thorace parum longius, depressum; segmento primo basin versus parum angustato. Ale subfumate, stigmate fusco; areola nulla. CLISTOPYGA Garav. 4. C. imetator: (FAsrR.) Nigra, nitida; orbitis ocu- lorum, maculis et lineis thoracis, coxis anteri- oribus et latere infero trochanterum, femorum et tibiarum, stramineis; thorace anoque rufo- castaneo-maculatis; tibis posticis -fuscis, medio 95 et basi pallidis; oviductu longitudine dimidii abdominis. — 2 (Long. 3:—4 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 4134. 72. Hab. In Scania ad Ringsjön d. 7 Aug. 2. C. rufator: (n. sp.) Nigra, nitida; abdomine pedibusque rufis; segmento primo basi tibiisque posticis apice ct anle basin, frscis; oviductu brevi. — AQ (Long. 23—3 lin.) var. 1. 79 maculis pleurarum rufis. Hab. In graminosis locis humidis ad lacum Ringsjön Scanie d. 2—8 Aug. rar. GLYPTA Grav. 1. G. flavolineata: Grav. Ichn. Europ. III. 27. 13. — Zert7. Ins. Lapp. 376. 15. — RarzeB. Ichn. I. 121. 2. var. 1. linea flava ante alas nulla; areis me- tathoracis et carinulis primi segmenti subobsoletis. 2G. evanescens RatzeB. Ichn. II. 103. 5. Hab. In Hallandia et Scania. 2. G. albifrons: (n. sp.) Nigra; palpis, mandibulis, clypeo, articulis antennarum basalibus subtus coxisque anterioribus, albidis; pedibus testaceis, horum posticis femoribus, tibiis tarsisque, in- fuscatis; areis metathoracis et carinulis primi segmenti obsoletis. — & (Long. 3+ lin.) Hab. In Hallandia. Caput thorace nonnihil latius; fronte plana, crebre pun- ctata, linea supra antennas impressa. Clypeus non discretus, apice rotundato, albus. Mandibulae apicem versus subcoarctato- angustatae, pallide, denticulis fuscis. Antenne fere longitu- dine corporis, filiformes, subtus rufo-ferrugine&e, articulis 4 et 2 albis.. Thorax griseo-pubescens, niger; areis metathoracis tantum vestigiis. Abdomen capite thoraceque longius, pube- EE SSE SP mar SE BS a SA EE Us mOArGEREaRETE— 96 scens; segmento primo marginato, in medio elevato, carinulis tantum ad basin perspicuis. Ale subinfuscate, stigmate te- staceo, radice et squamulis albis, nervo padiali apice leniter incurvato. Pedes anteriores pallide rufi, coxis et trochanteri- bus albidis; postici ferrugineo-testacei, coxis rufis, femoribus et tibiis supra fuscis, tarsis obscuris. 3. G. fronticornis: (Grav.) Nigra; fronte cornuta; segmentis 2—5 fulvis, sepe nigro-maculatis; pedibus rufis, tibiis posticis apice fuscis; ovi- ductu abdomine parum longiore. — 2 (Long. 3—3+ lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 17. 7. Hab. In Hallandia et Scania. 4. G. ceratites: (Grav.) Nigra, nitida; fronte cor- nuta; segmentis 1-—3 castaneo-marginatis, pe- dibus rufis, tibiis posticis basi pallidis, apice et ante basin fuscis; areis metathoracis obso- letis; segmento primo abdominis latitudine pa- rum longiore, carinulis vix ad medium exten- sis; oviductu longitudine abdominis. — &2L (Long. 2+;—3 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 18. 9 Hab. cum priori. 5. G. hesitator: (Grav.) Nigra; segmentis anticis castaneo-marginalis; pedibus fulvis, coxis ni- gris, tibiis posticis basi albis, apice et ante basin nigris; metathorace exareolato, area po- slica Salu tantum distincta; segmento primo abdominis latitudine parum longiore; oviductu longitudine fere abdominis. — 2 (Long. a Grav. Ichn. Europ. III. 142. 4. Hab. In Ostrogothia et Scania. 6. G. 97 6. G. bifoveolata: (Grav.) Nigra, nitida; marginibus segmentorum anteriorum castaneis; pedibus rufis; metathorace subareolato; segmento primo ab- dominis latitudine parum longiore, carinulis distinctis; oviductu longitudine corporis. — 52 (Long. 23 lin.) Grav. Ichn. Europ. III. 25. 12. Hab. In Scania ad Ringsjön. — 203 GB 90000 | K. V. Akad. Handl. 1854. s 7 98 Auctores in hoc opusculo citati cum explicatione BOYER DE FONSCOL. FABR. GRAV. LINN. RATZEB-. SCHIÖDTE WeswmM. Tent. abbreviationum. BoYER DE FOSCOLOMBE: Ichneumono- logie Provencale ou Catalogue des Ichneumonides qui se trouves aux environs d' Aix, et description des espeéces inédites; in Annales de la Société Entomologique de France. Deuxieme Série Tom. V—X. . C. FABRICIUS: Systema Piezatorum. Brunsvigie 1804. . EL. C. GRAVENHORST: [chneumono- logia Europ&ea. Vratislavie 1829. Tom. 1—3. . LINNÉ: Fauna Svecica. Stockholmisxae 1761. . T. C. RATZEBURG: die Ichneumonen der Forstinsecten in entomologischer und forstlicher Beziehung. — T.I—II. Berlin. . SCHIÖDTE: Ichneumonidarum ad Da- nig Faunam pertinentium Genera et Species nov&e; in Magazin de Zoo- logie, d Anatomie comparée et de Pa- leontologie par Mr. F. E. GUÉRIN MENEVILLE ; Parisiis, 1839. WESMAL: Tentamen Dispositionis Methodice Ichneumonum Belgii; in Nouveaux Mémoires de F'Académie Royale des sciences et Belles-lettres de Bruxelles. Tom XVII. Bruxel- les, 1845. » Ichn. Plat. Europ. — — Ichneumones Platyuri Europei descriptiones et adnotationes nove; in Bulletins de TAcademie Royale de Belgique, 1853. 99 Weswm. Ichn. Amblyp. Europ. C. WESMAL: Ichheumones Am- blypygi Europei; in Bulletins de Academie Royale de Bel- gique, 1854. » Mant. — — Mantissa Ichneumonum Belgii; Bulletin de I Academie Royale des Sciences,des Lettres et des Beaux-Arts de Belgique. T. XV. > Bull. — — Revue des Anomalons de Belgique; in Bulletin de FAca- demie Royale des Sciences, des Lettres at des Beaux- Arts de Belgique. T. XVI. ZETT. J. W. ZETTERSTEDT: Insecta Lapponica. Lipsie, 1840. 100 Hndex Alphabeticus. Nomina generum litteris majoribus. » — Sspecierum litteris minoribus. » synonyma litteris obliquis impressa sunt. AETHECERUS «-. nitidus Wesm. . ATOMYA Go enl ler ovator GRAV. nigra Grav. É AMBLYTELES amatorius MuULuL. castigator FABR. divisorius GRAV. fossorius GRAV. . funereus GRAV. . Gravenhorsti WeEsw. melanocastanus GRrRAv. . negatorius FABR. palliatorius Grav. . subsericans GRrRAv. . ANOMALON . .. amictum FABR. . circumflexum ÅLINN flaveolatum Grav. Wesmeli mil «. BANCHUS. . . - falcator GRAV. >» pictus FABR.. >. venator FARrR. BASSUS «ora affinis ZeTT. . albosignatus Grav. areolatus mihi cinctus GRAV. deplanatus Grav. erythrocerus GRAV. festivus FABR. . letatorius FABR. lateralis Grav. . nuntiator ZLETT. pectoratorius GRAV. rufolabris ZETT. . signatus Grav. . SUNKOLOS KAENT Es strigator FABR. . -. sulcator Grav. CAMPOPLEX . . . . albidus GrAvV. . « alternans Grav. =. antennator nu areolator mihi =. -. argentator GRAV. . assimilis GRAV. . . bicingulatus Gray. carnifex GRAV. . . chrysostictus GRAV. declinator Grav. difformis GMEL. . . dorsalis GrRAV. . . ebeninus GRAV... ensator GRAV. . . exiguus GRAV. ov. « falcator FABRB. . . fallax mihi . . « floricola GRAV. = fulviventris GMEL. fumipennis mil fuscipes mil oo. «= geniculatus GRAV. gracilis RATZEB. . incrassator mihi. . juniperinus mihi litoralis milis os « longipes GRAV. . +. dr: 12. 11. 20. 19: minulus mihi mixtus GRAV. —. nitidulator mihi. pectoralis mihi pugillator Linn. . rapax GRAV. . . . ruficinetus GRAV. —« rufimanus GRAV. . rufiventris GRAV. -. sericeus mihi . . stagnalis mihi . tenuiventris Grav. transfuge Grav. validicornis mihi zsonatus GRAV. CENTETERUS - . > -opprimator GRAV. . (TISTOPYGA «fal. erg incitator FABRJ Söt TÖlalOR. NUTS RA COLPOGNATHUS . +. +» celerator GRAV. COLPOTROCHIA . - ov elegantula SCHRANK CREMASTUS . . . + decoratus Grav. . infirmus Grav. . ÖRYPTUSK,. AA 8 alternator Grav. - arrogans GRAV. . assertorius FARR. Bohemani ndM . . congruens (FRAV. cvanator GRAV. . . gracilis Grav. HOSEMIS. ”ÖMRIANVE SL incubitor SrrocmM. leucopsis GRAV. . macrobatus GRAV. moschator FABR. obscuripes ZeTT. obscurus GMEL. . ornatus Gray. perspicillator Grav. titillator Grav. . CYLLOCERIA =. . caligata GRrRAv. DISA (GRAV s. IIEKG DIADROMUS . . vo <. CONarISL OÖRAVA KARdE imbellis WeEsm. . . EPHIALTES . . ; gracilis GRAV. . manifestator LINN. . EXENTERUS. . . . bimaculatus mihi -. iclericus GRAV. . . limbatus mihi -. marginatorius FABR. similatorius SCHIÖDTE EXETASTES . . . fornicator FABR. gullatorius Grav. . illusor Grav. nigripes GRAV. + =» EXOCHUS)" oEARS SAMA femoralis GEOFFR. - flavomarginatus mihi gravipes GRAV. . . prosopius GRAV. . EXYSTON: , ei, € hl INS cinctulus Grav. (GUYPTA bags Käg ONANI albilrons mi + « bifoveolator GRAV. . ceratites Grav. . evanescens RATZEB. . flavolineata Grav. . fronticornis Grav. . hesitator Grav. =. HEMITELES . bicelorinus (GRAV. cingulator Grav. melanarius GRAV. -. nasutus nihi. palpator Mä. . 101 . pag. 52. 53. 91. IA Oi 37. TV 25 vf 71. Zäk 26. 275 102 rufieollis Grav. . varitarsus GRAV. HEPIOPELMUS . +. leucostigmus GRAV. HOPLISMENUS - albifrons GRAV. . . perniciosus GRAV. . HERPESTOMUS . + brunnicornis GRAV. ICHNEUMON . . . albicinctus GRAV. amatorius Mur. amputatorius GRAV. anator GRAV. -. annulator GRAV. 33,34,35. brunnicornis GRAV. . castaniventris GRAV. castigator FABR. . celerator GRrRAv. . collaris Grav. -. comitator Linn. . compunctor LINN. eonfusorius GRAV. corruscator LINN. culpator ScarRANK eulpatorius GRAV. curvinervis mihi deliratorius Linn. divisorius GRAV. . erythropygus GRAV... extensorius GRAV. fabricator FABR. fossorius GRAV. funereus GRAV. gracilentus Wesm. . hemorrhoidalis GRAV. illuminatorius GRAV. tischiomelinus GRAV. - jugatus Grav. . leucocerus GRAV. leucostigmus GRAV. . lineator Grav. luctatorius Linn. 44, 30. 40. 44. 48. 30. TE) SV 34. HDI 31. 33. 31. 41. JE 409. BD 40. 42. 31. 30. NR. 47. HÖ 2) JIU:s melanocastanus GRAV. . melanogaster GRAV. melanogonus GRAV. menstrualis GRAV. molitorius Grav. multiannulatus Grav. mutabilis GRAV. . negatorius FABR. nigritarius GRAV. ochropis GwmEL. octoguttatus GRAV. opprimator GRAV. ornatorius GRAV. palliatorius GRAV. pallidatorius GRAV. pallifrons Grav. pedatorius FABR. perileucus GRAV. personatus GRAV. pisorius LINN. « raptorius LINN. . repentinus GRAV. restaurator GRAV. ridibundus Grav. rufifrons Grav. - rutilator Liss. sarcitorius ÅLINN. sartorius GRAV. . saturatorius ÅINN. semivulpinus GRAV. . sicarius GRAV. subannulatus GRAV. subsericans GRAV. sugillatorius Ling. tenebrosus GRAV. tergenus Grav. . trilineatus GwMEL. umbraculosus GRAV. collaris GRAV. porrectorius GRAV. terminatorius GRAV, vaginatorius GRAV. . » FISCHNUSKE SIRENEN pag. 41. ANA? ING: RAR. 32. rt 45,46. 41. ASS: SE . 36. SE Svar: MISS: 38. 34, Org: 42. YO: 29. FET 42. 129 36. ci STA RO: NA 41. 32. 45. 35. ANS. NAO: SO SENS ESS 32. NAS0. 31. SE SAS: 48. A0785 pag. FASIOPS ev vec ARS) ENG. pilosella Grav. . +. . 69. paludicola mihi . +. ». 68. ruficornis GRAV. 0 IH 67. IBISSONOTA- vet 8085) sök l092 typhe GeEoFFR. donata ORAVe vv se PRIDE: xanthbostigma Grav. . 64. argiola Grav. . «. . 93.| MONOPTECTRON =. «+ . 8. Bellator. GRAVA: smidd: cylindrator Wiuzers . 93. dubia. mist. mus ÖT BEXGAVAtOr, ZEBRA kt stR NIKI hortorum DE Geer oo. 93. impressor Grav. . . 94. lateralis Grav. + . ». 94. murina GRAN. fibrer 92. parallela (GRANN find 2. segmentator FaBr. . . 93. MACROBATUS —. . » + 50. Elavator mi votes wavsO0 MESOCHORUS . . «+ . 59. zygenator mihi . . . 81. OPHION 1. and ba09s02 3 [äteus: FABRELT oo HsOrd2Ss ramidulus Linn. oo. . 24. PANISCUS. ,tseder, USB tee decoratus Grav. -. ». 22. infir mus GRAV. Chi Is00R2: PACHYMERUS . . . . 26. vulnererator PAszEr . 26. PERILISSUSIR I) SWP ROS: filCOrNIS ORANGE dl iOS: PEZOMACHUS . . =» w GM faseiatus GRAVE shia HOT [or FS 3 da gibbulus mihi . . . 60. | PHEOGENES. . . . . 46. pectoralis RatzeB. . . 59. cephalotes Wesm. . . 47. splendidulus Grav. -. 59. fuscicornis WESm. . . 46. MESOLEIUS . . .« + » 69.1 0. 1030 sf 00 | (CONÄDIS MELLAN KUNNS Kd: erythrostoma GmeL. --. 60. cothurnatus Grav. . . 74, ZzOnatus GRAVSLS. BRTIC 00: elongator .FABR. ci tisan. ta. POLYBLASTUS | EJ LENINAOS erythrocerus Grav. . . 69. DrunBIiCans. (GRAV slö. bild. flavocinctus Grav. . . 70. caudafus mihi . . . 74. fusCICOrDis: mik staRi NAS: cothurnatus Grav... . 74. heliophilus”Grav. . . 76. Drewseni ScHiöDTE . . 74, 4CIer:iCUS TGRRAV:E LCD REDS 2 levigatus mik: s oc . > 75. marginatorius FaBr. =. 72. NOlatlusFGRAVSL «see TD: MilijOSUS|KERRANVs ee ei de varitarsus Grav. . . 74. nEevius GRAVE his) SNI: KO. POLYSPHINCTA .« .« .w « 89. nigricollis Grav... . . 69. carbonator Grav. . . 90. notatus GRAV: sl kslorg nb. TÖRLPEs, GIRAVS fi Hill itek KOD: pictus. GRAVA. FU ENDISIIAS- VAripesi (RAVE eu vie HI0 pilosellus Grav. « « . 69. PORIZON > oc - 20 5023: Hautlator KIsal PIGREN7S. DOOPS:GIRANS s/ivel el spik FERR DE sanguinicollis Grav. . 74. harpurus ScHrRAnNE. . . 23. tenuicornis Grav. . . 78. höstilis GRAVA = ole RS: trisculptus miktäs. ack 47. PRIOPODA 3: die iöd NOS — VARUOTSYUS: GRANST TNE MA. xanthopsana Grav. . 63. — 22020 Core To ne mn nn nn nn rn Ad dr Bidrag till PORTOBELLOS FLORA af P. J.J BEURLING. Inlemnad den 14 Juni 1854. AE PRIMITLE FLOR.E PORTOBELLENSIS') I. MONOCOTYLEDONEAZA: I. Pandanee: 1. Carludovica palmata Ruiz et Pav., Seem. pa- nam. »Carludovica palmata. In palmetis in- sulg Manzinelle». Jam antea a Chirurgo ') Plantas, juxta urbem Portobello America centralis Apr. 1826 a Doct. J. E. Billberg lectas, in herbario ejus vidi. Schedulas - Billbergianas sub signo citatiomis trans- scripsi. De indole loci, climatis et vegetationis etc. vide Wikstr. Arsberätt. om framsteg. uti Bot. för är 1826, pagg. 233—234, ubi inter alia hec, latine versa: Urbs Portobello montibus, qui cum Andibus coh&erent, arcte ine!uditur altis. E montibus his, arborum frondosarum feracissimis, pluribi defiuunt rivuli atque e longinquo ortus in mare caribeum delabitur fluvius, versns ostium ir- rigans vallem, ubi incole, climatis (ob angustias loci coelique calida et humida temperie nimis insalubris) emendandi caussa, arboreta, permutationem aäris iImpe- dientia, passim exciderunt. In humo infra montium ra- > - dices aluntur presertim gramina et herb&e tenuiores, ex. gr. Panicum Burmanm RBetz., Holosteum cordatum Sw., Ruellia Bleckhum Linn. &c Prope urbem occur- runt: Andropogon bicorne Linn., Pamnicum piosum Sw. et setosum Sw., Rottboellia dimidiata Linn., Pa- spalum conjugatum Berg., Cyperus strigosus Linn., elegans Linn. et tenuis Sw., Urtica microphylla Sw., Solanum volubile Sw. Eryngium foetidum Linn. Melastoma grossularioides Sw., argentea Linn., hirta Linn. et impetiolaris Sw., Mimosa asperata Linn., Polygala panmiculata Linn. Ne. Juxta rivulos montium superbiunt Palme complures, Musa, Costus cernuus Sw. (non in Surinam, ut in Roem. et Schult. syst veg. perhibetur, obvius, ex Sw. observat. bot. posthum. pag. 1.) pluresque Filices, nominatim: Biechnum occiden- tale, Mertensia dichotoma et furcata, Lycopodium fla- bellatum Linn, dichotomum Linn. et cernuum Linn. 108 Pihl ad "Portobello lectat see. specim. in herbar. Bergiano. II. Musacee: 2. Heliconia Bihax Sw. »Heliconia humalis Willd.? In palmetis prope rivulos moutium». A Chi- rurgo Pihl e loco reportata sec. specim. in herbar. Bergiano. III. Scitamineer: 3. Costus spicalus Sw. »Costus spicatus. In pal- mellis». Costus cernuus Sw. Wikstr. I. ce. »N:o 229. Costus cernuus. Ad oras rivulorum montium». A. Chirurgo Pihl ad Portobello detectus et inde reportalus sec. specim. in herbar. Bergiano. Thalia gemnmiculata Linn. »Marantha arundinacea (Billb.) In palmetisv. ; 6. Calathea lutea G. F. W. Mey. »Marantha lutea Lam. In palmetis prope rivulos montium». 7. Calathea cylindrica G. I. W. Mey. (Phrynium cylindricum Rose.) »In palmetis prope rivu- los moutiun». ete. In montibus arbores fruticesque mire variant flu- viusque nuper commemoratus arboribus pluribi et fru- ticetis adeo circumsepitur, ut aditus ad ripas omnino precluditur. E Portobello, ubi beat. mem. Doct. Billberg duas tantum hebdomadas est moratus, circi- ter CCXX plantarum species reportavit, quas inter certo plures reperiuntur nov&e. Respectu ad vegetationem habito regio portobellensis terram hactenus representa- vit prorsus incognitam. Vix duarum vel trium planta- rum habitationem in regione dicta memorant Auctores. Chirurgus Pihl, svecus, qui Portobello antea visita- verat, ibidem legerat atque beat. mem. Prol. Bergio commiserat circa L stirpes diversas, inter quas Aic plu- res invenit indescriptas, ab ipso Posta in herbar. Ber- giano denominatas. 8. 109 IV. Orchide&e: Brassavola nodosa Lindl. »N:o 305. Cymbidium nodosum Sw. In rupibus extimis ad introitum portus». ; ; V. Bromeliacezr: Bromelia bracteata Sw. (saltem in herbar. Bergi- ano, ubi specimina a Chirurgo Pihl ad Por- tobello lecta asservantur.) »Bromelia bracteata. In rupibus marinis». — Folia linearia, spinoso- dentata; dentes inferiores subreflexi lineam longi, superiores remotiores minutissimi; sca- pus racemosus; racemus paniculatus, semipeda- lis et ultra, ambitu subovatus; racemuli alterni, 20 et ultra, 2—3 poll. longi, inferiores sub- divist (deflorati) subretlexi, medii palentes, sum- mi erectiusculi conferti, omnes bast (scapus- que) bracteati; bractex lineari-lanceolate, laxi- uscule, coccinee, inferiores racemulos equantes, superiores breviores; flores secus racemulos di- stichi, utrinque 5—06, alterni, sessiles, distantes, bracteolati; bracteolée flore vix longiores, ovat, naviculares, striate, olivacer, + poll. longe, in acumen subuliformem pungentem subrecurvum ab- rupte desinentes”?). 2) In herbar. Reg. Academ. scient. holm. occidental — indico, ubi nullum adest Bromelie bracteate Sw. spe- cimen authenticum, sub hoc nomine cum signo interroga- tionis asservatur stirps affinis, a Reverend. Forsström olim in insula Guadeloupe lecta: bracteis iis Bromelice bracteate subsimilibus; racemulorum rachi flexuosa, bra- cteolis subrefractis, carinatis,alas duas latas e basi carine in rachin parallele decurrentes demittentibus; alis flo- rem proxime subsitum obtegentibus floreque singulo id- circo hinc (inferne) bracteola subtensa, illine (superne) alis e bracteola supersedente descendentibus velato; cap- 410 10. Bromelia strobilina n. sp. foliis 2—3 poll. latis, spinoso-dentatis; dentibus cartilagineis, subula- tis, subflexuosis, curvulis, sursum spectantibus, nitidis, nigris, 2—93 lin. longis; scapo rigido, racemoso; racemo semipedali et ulira, subin- curvo, crasso, e spicis 8—9 strobiliformibus al- ternis subsessilibus lanceolatis compressis 3—4 poll. longis 1—13; poll. latis basi (scapoque) bracteatis bracteamque superantibus com posito; bracteis strictis, rigidis, acuminatis, inferiori- bus longioribus, superioribus sensim breviori- bus; spicarum squamis (flores bracteantibus) arcte et distiche imbricatis, utrinque 6—7, navi- | cularibus, coriaceis, levibus, nitidis, substra- minets, pollicem longis latisque, acuminatis; floribus squamas excedentibus. »Bromelia. In rupibus marinis». VI. Commelynez2?). | 11. Commelyna") angustifolia Michx., Kunth. »N:o 21. Commelyna tuberosa (Billb.) (Carthagena: La Popa, Tierra-Bomba etc., in umbrosis.) Portobello, in silvis ad viam versus Pa- nama». 12. Tradescantia gemculata Jacq. »N:o 313. Tra- | descantia geniculata. In humidis». VIL. Amaryllide&e: 13. Polianthes tuberosa Linn. var. gracilis. (Polyan- thes graciis Lnk.) »In summitate insule Man- zinella». sula obovato-spathulata, antice rotundato-obtusa, po- stice sensim attenuata, bracteolam superante, polysper- ma. (Bromelia Forsstroemu Beurl. mascrpt.) ?) Commelinee Auct. plur. ” Commelina Auct. plur. 111 VIIL Dioscoreee: 14. Rajamia cirrhata Billb. mnserpt. (&A): caule gracili (volubili?), fuscescente, angulato sulca- toque, glabriusculo, hinc inde cirrhifero! (cirr- his elongatis, apice subdivisis); foliis sparsis (non oppositis), petiolatis (petiolo vix pollicem longo), sinu aperto profunde cordatis (lobis ro- tundatis), subrotundis rotundatove-ovatis, digi- "tinerviis (nervis subtus prominulis, gracilescen- tibus, atropurpureis, 7—9, nempe 3 interme- diis ex ipsa basi ortis folium longitudinaliter percurrentibus reliquisque, uno ex altero, la- teraliter in lobos basales abeuntibus), inte- gerrimis, membranaceis, glabris, utrinque pun- ctatissimis, in atropurpureum vergentibus, subtus 'subpallidioribus, 2—4 poll. longis et fere equi- latis; floribus (masc.) minimis, pedicellatis, pe- dicellum subaequantibus, paniculatim dispositis; paniculis (sub lente) tenuissime puberulis, sub- binis, una multo minore subevanescente, altera longissima (pedali et ultra), diffuso-ramosissima (ramulis filiformibus pedicellisque basi bracteo- latis; bracteolis tenuissimis, angustissimis). »Ra- jania cirrhata mibi (Billb.). In summo monte insule Manzinellae» — Folia iis Åristolochia- rum subsimilia. ; 15. Dioscorea Billbergiana Kunth. (&f). »N:o 315. In summitate insule Manzinellze». IX. Cyperacee: 16. Cyperus elegans Linn., Wikstr. I c. »N:o 246. Cyperus elegans. In umbrosis». 17. Cyperus Luzule Rottb. »N:o 244. Cyperus Lu- zule. Ad litora». »N:o 247. Cyperus Luzule. In umbrosis». 112 48. Cyperus tenuis Sw... Wikstr. ll. c. »N:o 248. Cyperus tenuis. In umbrosis». 19. Cyperusligularis Linn. (Cyperusstrigosus Wikstr. I. ec.) (N:o 18. Cyperus hgularis. Carthagena, in inundatis marinis».) »N:o 245. Portobello, ad litorap. 20. Cyperus elatus-Linn. »Cyperus elatus. In li- toribus». | 21. Cyperus distans Linn. »N:o 243. Cyperus di- stans. Ad litora». 22, Fuirena umbellata Bottb. »Fuirena umbellata. In uliginosis. Amiciss. Doct. Dahlin legit.» 23. Heleocharis (Eleocharis) capitata BR. Br. »N:o 10. Scirpus capitatus Vahl. (Carthagena, in inun- datis marinis.) Portobello». 24. Scleria melaleuca Bcechnb. »Scleria. (Cartha- gena, prope lilora maris.) Portobello, in litoribus». — Achenia mucronulata, superne casta- nea, inferne eburnea. X. Gramineer: 25. Paspalum conjugatum Berg., Wikstr. ! c. »N:o 242. Paspalum conjugatum. In umbrosis». 26. Pamcum pilosum Sw., Wikstr. I. c. »N:o 238. Punicum pilosum. In palmetis». 27. Panicum fasciculatum Sw. »Panicum fascicula- tum. In palmetis». 28. Panicum adglutinans Kunth. »N:o 237. Pa- nicum glutinosum Lam. In palmetis». 29. Panicum olyrachne n. sp.: pallide virens; culmis nodosis; vaginis striatis, margine oreque ciliatis; foliis e basi cordata lanceolatis, ciliolatis, 3— 4 poll. longis, + poll. latis, preter marginem re- trorso-scabrum leviusculis; panicula terminali, erecta, ramulosa (ramulis capillaribus), contracta, acuta, 113 acuta, ciwciter 3 poll. longa, + poll. lata; spi- culis pedicellum capillaceum subequantibus, erectis (glumisque subequalibus apice conniven- tibus longitudinaliter nervoso-striatis) lineari- lanceolatis acutissimis 3 lin. longis. »N:o 241. In palmetisp. — Spicul& is Olyrarum femineis virgineis primo adspectu haud absimiles. (Pa- nicum Billbergianum Beurl. mnserpt.) 30. Orthopogon Burmanni BR. Br, Wikstr. l. c. (sub Panico.) »N:o 235. Orthopogon Burmanni. In campis». 31. Setaria glauca Beauv. »Setaria glauca. Por- tobello». 32. Setaria macrostachya Kuuth. (Panicum setosum Wikstr. ll. c.) »N:o 239. Setaria macrostachya. In palmetis». 33. Stenotaphrum americanum Schrawvuk. (Rottboel- ha dimidiata Linn., Wikstr. I c.) »N:o 240. Rottboellia dimidiata. Ad litus insule Manzi- uella». 34. Oryza latifolia Desv. »Oryza latifolia. In pal- metis». 35. Anatherum bicorne Beauv., Wikstr. Il. c. (sub Andropogone.) »N:o 236. Andropogon bicorne Linn. Ad litus». Il. DICOTYLEDONEAZ: XI. Papaveraceer: 306. Årgemone mexicana Linn., Seem. panam. »År- gemone mexicana. Portobello». XII. Dilleniacee: 317. Tetracera portobellensis n:sp.: ramulis angulatis petiolis nervis foliorum subtus pedunculis pani- culisque hirtis; foliis obovatis, in petiolum bre- K. V. Akad. Handl. 1854. 114 vem subdecurrentibus, acute dentatis, obtusis, punctis (sub lente substellato-setosis) scabris, penninerviis (nervis utrinsecus 15 — 20); flor bus paniculatis. »N:o 323. Ochnacea (Billb.) In silvis ad viam versus Panama». 38. Davilla lucida Presl, Seem. panam. (Davilla ovata Presl. Davilla asperrima Splitg.?) »N:o 322. Davilla brasihkana (Billb.) In silvis ad viam versus Panama» — Tota, preter folio- rum paginam superiorem, hirsuta; folia in pe- tiolum vix vel parum atlenuata, elliptica, ob- solete denticulata, margine revoluta, subacumi- nata, crassa, supra asperrima, Subtas tactu mol- lia prominenti-reticulata, conferte penninervia (ner- vis utrinsecus cireiter 20). Affinis Daville ru- gose Poir., sed diversa foliis subtus mollibus prominenti-reticulatis HeRNisque confertioribus nNUu- merosioribus. XIII. Anonacere: 39. ÅAnona palustris Linn., Seem. panam. (Anona uliginosa Berg. mnserpt., non Kunth.) »N:o 233. ÅAnona sdlfinäta (Billb.) In montibus». Specimina Pihliana e loco vidi in herbar. Ber- giano. XIV. Menispermacee&e: 40. Cissampelos Pareira Lam., Seem. panam. »N:o 319. Cissampelos Pareira. To montibus insule Manzinellze». XV. Violarie&: 41. Sauvagesia erecta Linn., Seem. panam. (Sau- vagesia Adyma Aubl) »N:o 311. Sauvagesia Adyma. In campis». 115 XVI. Polygaleere: 42. Polygala paniculata Linn., Wikstr. l.c., See m. panam. »N:o 194. Polygala paniculata. Ad rudera». 43. Securidaca volubilis Linn. »N:o 297. In sil- vis montium densis». XVII. Caryophylleee: 44. Drymaria cordata Willd., Wikstr. I. c. (sub Holosteo.) »N:o 276. Holosteum cordatum Sw. In humidis ad rivulos». XVIIL Malvaceee: 45. Pavonia Typhalea Cav. »Pavonia Typhalea. In montibus». 46. Sida rhombifolia Linn. »Sida rhombifolia. Tu cam pis». NIX. Byttneriacer: 47. Byttneria carthagenensis Jacq. (»N:o 218. Car- thagena: La Popa» Fructificans.) »Sine numero) Portobello» Florens. 48. Guazuma ulmifolia Lam. (»N:o 209. Cartha- gena: insul.») »(Sine numero) Portobello». - (Stirps simillima forte identica, nempe Guazuma tomentosa var. cumanensis Kuuth., DC. Prodr., prope Panamam obvia! 49. Riedleia lupulina. (Melochia lupulina Sw.!) »N:o 292. Melochia lupulina. In campis». — Fruti- cosa; rami teretes peliolique (pollice longiores) patenti-pilosi; folia e rotundata vix cordata basi ovato- acuminata, subduplicato-serrata, pubescen- ti-velutina, subtus mollissima, 23—53+ poll. longa, 1:—2 poll. lata; flores in corymbulis axillari- bus petiolo multo brevioribus glomerati; calyces fructiferi aucti, subinflati; capsule glabriuscu- 116 le. An Riedleia inflata DC. (Mougeotia inflata Kunth), quamvis deseriptio non bene quadrat? XX. Tiliacee: 50. Corchorus siliquosus Linn., Seem. panam. »N:o 101. Corchorus siliquosus. (Carthagena: La Popa.) Potobello» — (»N:o 101. a. Corchorus siliquosus. Carthagena: La Popa» forte no- vus, foliis e basi rotundata Jlanceolatis, antice longe attenuatis, 2:—53 poll. longis; capsulis sili- queformibus, 3—valvibus, 3-—locularibus: Corcho- rus carthagenensis Beurl. mnserpt.) XXL Olacinee&e: 51. Ximenmia americana Linn. »N:o 317. MXimenia americana. In montibus». X XII. Aurantiacer: 52. Citrus vulgaris RBisso, Seem. panam. »N:o 282. Citrus vulgaris. Ad domos et juxta rivu- los montium». — Verosimiliter introducta. XXIII. Ternstroemiacer: 53. Cochlospermuwm hibiscoides Kunth, Seem. pa- nam. »Gossypium? (Billb.) In montibus in- sule Manzinellae» — Flores ampli, eos Gos- sypiorum subsuperantes. Ad Cistineas referen- dum see. Lindl. XNXIV. Hypericinee: d4. Vismia panamensis Duchass. et Wiprs. »Vis- mia. In silvisp. — Petioli circiter 8 lin. longi; folia antice elongata, in acumen sensim attenuata, subtus tomentella, penninervia (nervis anastomo- santibus marginem foliv subattingentibus); sepala circa 2 lin. lata. Ad Vismiam ferrugineam Kunuth proxime accedens. (Etiam in insulis mar garita- rum sinus panamensis obvia!) 117 90. Vismia Billbergiana n. sp.: ramulis subtetragonis petiolis 4 lin. longis pedunculis sepalisque ferru- gineo-furfuraceis,; foliis ovatis, abrupte acuminatis, supra alrovirentibus glaberrimis, subtus glabriu- sculis fulvescentibus, penninerviis (nervis ana- stomosantibus marginem folii non attingentibus); cymis terminalibus, tvichotomis: sepalis lineam latis. »N:o 231. Vismia ferruginea (Billb) In montibus». — Allinis Vismie panamensi Duchass. et Wilprs., sed notis allatis diversa. XXV. Malpighiacere'"): 56. Hircea manszinellensis u. sp.: petiolis brevibus, vix 3 lin. longis, apice biglandulosis bistipulatisque (supulis unciformibus); foliis ubovato-oblongis, abrupte acunmimnatis (acumine sepe obtusiusculo), integerrimis, subcoriaceis, rigidis, supra glaber- rimis lucidis, subtus aurato- >-flavicantibus veluti- nis, 3-6 poll. longis, cireiter 3 poll. latis; umbellis axillaribus, breviter pedunculatis, ab- breviatis, sä&pe 3-radiatis, compositis; umbellulis sub-3-floris; calycibus eglandulosis; petalis gla- bris. »N:o 286. Hirea. Ad litora insule Man- zinellae». 5) Inter plantas Billbergianas inveni frustulum (verosimi- liter prope Portobello lectum) Byrsonime ut videtur nov&e, cujus diagnosis hec: Byrsonima panamensis: ramis teretibus, cinera- scentibus, glabris; ramulis novellis petiolis 3—4 lin. longis eglandulosis peduneulis terminalibus solitariis pe- . diecellisque ferrugineo-hirsutis; foliis e basi subcunea- ta. obovatis, mucronatis, supra tomento tenui fugaci obductis demum glabrescentibus lucidis, subtus rufulo- tomentosis angusteque marginatis, coriaceis, 3—4 poll. longis, 11—2 poll. latis; floribus in racemos simplices dispositis; calycibus 10-glandulosis (glandulis distinctis); petalis (ex sicco) Jluteis; antheris curvulis, glabris vel pilo uno alterove instructis. (Stirpem eandem ad Pa- namam lectam vidi!) Itt DTD tee AST ee a ee ee ESPSRSAPSESIESSDETSKOIESSE DENIS ISAR ANR RT EE 118 57. Banisteria brachyptera DC. (Brachypterys borea- lis Adr. Juss. monogr. d. Malpighiac. pag. 356. tab. XI! et, ex auctoritale ejusd., Banisteria ovata Cav., Bamisteria maritima Rich. atque Baniste- ria pieta Kunth.) »N:o 284. Banisteria picta. Ad litora insule Manzinellce». 58. Bamisteria Billbergiana n.sp.: fere tota glaberrima, volubilis, rigens; foliis petiolo apice biglanduloso pluries longioribus, e basi rotundata vixz cordata ovalibus vel (junioribus) subrotundis rotundisve, antice rotundato-obtusis cum apiculo brevissimo vel sepius emarginatis, nitidiusculis, rigidis, 1—3 poll. longis; pedunculis 9—10 lin. emetienti- bus, ad apices ramulorum sub-4-ms, tennuissime strigulosis, apice bibracteolatis iwbidemque cum pe- dicello plus duplo breviore sensim incrassato gla- berrimo denigrato coarticulatis, uniforis; petalis e majoribus in ÖOrdine, glabris. »N:o 285. Bani- steria brachiata (Billb.) Ad litora insule Man- zinellae». — Ex habitu et habitatione forte inler Brachypterydes Adr. Juss. collocanda, sed fructus deficiuut. XXVEL Am pelidez: 539. Cissus sicyoides Linn. »N:o 263. Cissus sicyoiw- des. Ad rudera». XXVIL Rhamneere: 60. Gouania domingensis Linn. »In montibus». XXVIIIL Terebinthacee"): 61. Mangifera indica Linn. »N:o 45. Mangifera indica. (Carthagena, in silva prope S:ct. La- zaro.) Portobello, ad domos». ”) In insulis extra Carthagenam a Billbergio lecta est Terebinthacea nova: 119 62. Anacardium occidentale Linn., Seem. panam. ON:o 80. a. ÅAnacardium occidentale. Cartha- gena: insul.») »(Sine numero) Anacardium occi- dentale. Portobello». XXIX. Leguminose: 63. Indigofera Anil Linn. 8. polyphylla DC. Prodr. »N:o 296. Indigofera tinctoria (Billb.) Ad ruderap». : 64. Clitoria (Vegillaria?) portobellensis n. sp.: suffruti- cosa; ramulis (junioribus) bispidulis; petiolis 1— 2 pollicaribus per spatium circiter 3 linearum basi prozimum (petiolulisque 2 lin. longis) incrassato- scrobiculatis hispidvusculis; foliis pinnatim J3-folio- latis; foliolis stipellatis (stipellis lineari-subula- | tis petiolulum subequantibus diciduis), ellipti- co-oblongis, ima basi obtusiusculis, penniner- viis (nervis utrinsecus circiter 9, prominenti- | bus), rigidulis, supra nitidis, subtus pallidiori- | bus opacis, in acumen obtusiusculum minultis- | sime mucronulatum productis; pedunculis?; | bracteis?; calycis subcampanulato-tubulosi den- | tibus inferioribus acuminatis; vexillo rotundato, | Spondias crispula: petiolis angulatis; foliis impari- | pinnatis; foliolis 5—15, hinc inde rarius subalternis, obo- | vato-oblongis, basi in petiolum brevissimum subattenua- | tis integerrimis, antice obsoletissime subserrulatis plus i vel minus obtusis cum muerone minuto, marginibus subrevolutis undulato-crispulis, penninerviis (nervis utrin- || secus 7—9, subprominulis), subtus glaucescentibus, 8— , 10 lin. longis, 4—5 lin. latis; floribus in paniculam : terminalem inferne foliosam dispositis. »N:o 81. b. Spon- i dias (Mombin) Myrobalanus (Billb.) Incolis Ci- gvela». — ÅA Spond. purpurea Linn. spec. (que [1 Spond. Mombin ejusd. syst. veg. et Spond. Myro- h balanus Jacq.) petiolis angulatis (nec compressis) fa- i cile distinguitur. PREV NVF TT NAR NA fär AR RE KAS På rar SA ER FR DV 3 he 120 diametro fere bipollicari, (ex sicco) flavescenti- albido, in medio lneis purpurascentibus longitudina- liter striato, utrinque glabro. »Clitoria. Inu silvis montium». — Specimina manca, dilapsa. 65. Åeschynomene americana Linn. »Åeschynomene americana. Portobello». 66. Desmodium supinum DC. »N:o 295 Hedysa- rum supinum Sw. In palmetis». 67. Teramnus rhombifolius n. sp.: fruticulosus, volubilis; caule tereti, rigidiusculo, retrorsum pubescente, apice in formam cirrhi spiraliter contorto; pe- tiolis 1—3-pollicaribus petuolulis incrassatis pe- dunculis folio multo longioribus semipedalibus et ultra sepe binatis pedicellis calycibus legu- minibusque (saltem junioribus) ochraceo- et se- riceo-villosis subvelutinis; foliis 3-foliolatis; folio- lis lateralibus inequilateris breviter terminali longius petiolulatis, tenuissime stipellatis, rhom- bers, basi J-nerviis, ceterum penninerviis (ner- vis utrinsecus sub-5), supra tactu mollibus de- mum subglabrescentibus viridibus, subtus seri- ceo-tomentellis reticulatis nervoso-submarginatis pallidioribus in flavidum vergentibus, longitu- dine circiter 2 — pollicari latitudinem paullo superante; floribus a medio ad apicem pedunculi interrupte subracemosis, brevissime pedicellatis (pe- dicellis subsolitariis vel 3—5-nis unifloris); calycis ebracteati vix 2 lin. longi subbilabiati labio superiore bilobo inferiore tripartlito, lobis utriusque acutis; vexillo oblongo, emarginato, ealyce plus duplo longiore, (ex sicco) albido, glabro; stylo sericeeo; stigmate capitato, mucronu- lato; legumine bivalvi, uniloculari, plano, sub- 8—9-spermo. »Teramnus uncinatus (Billb.) In silvisp, — A Teramno uncinato Sw., quem in herbar. Swartziano vidi, diversus. 121 68. Rhynchosia portobellensis n. sp.: fruticulosa, volubi- lis; caule obtuse subangulato rigidiusculo pedun- culis in axillis solitariis folinm sepe superan- tibus simpliciter et patenti-ramosis petiolisque 2—3-pollicaribus (his basi petiolulis lateralibus totis terminalique apice densius et subferrugineo-) glanduloso-pubescentibus; foliis 3-foliolatis; toliolis lateralibus breviter terminali majore longius petiolulatis, stipellatis (stipellis angustissimis petiolulum subsuperantibus caducis), rhombeo- ovatis, basi 3-nerviis, celerum penninerviis (ner- vis utrinsecus 0—6), supra atrovirentibus gla- bris, subtus sericeo- et subaurello-velutinis; fori- bus secus pedunculi ramos sub-3-pollicares ra- cemosim dispositis, pedicellatis (pedicellis ut- plurimum = binis, unsfloris, fore subbrevioribus, vix lineam longis, puberulis); calycis semi-4- fidi pilosuli Ilobis ovatis, infimo paullo longiore acuto subuncinato, ceteris subequilongis acuti- usculis; stylo et legumine (saltem juniore) seri- ceis. »In silvis». 69. Phaseolus peduncularis Kunth. (N:o 157. Pha- seolus peduncularis. Cartbagena: insul.») »(Sine numero) Portobello»”). 1) Ex insulis carthagenensibus a Billbergio reportatus est Phaseolus novus: Phaseolus tenwiflorus: volubilis; caule superne pe- dunculis pedicellis calycibusque puberulis; foliis pinna- tim 3-foliolatis; foliolis basi stipellatis (stipellis minimis petiolulo brevioribus), subtriangulari-rhombeis (lateralibus inzequilateris), basi trinerviis, apice obtusiusculis, mem- branaceis, glabris, supra viridibus, subtus pallidioribus; pedunculis folio longioribus; floribus dissite racemosis, pedicellatis pedicellis solitariis vel rarius 2—3-nis, gra- cilibus, florem subequantibus vel demum superantibus); calyce vixz lineam longo, bibracteolato (bracteolis ovatis calyce brevioribus); vexillo alas subequante, 3 lin. longa FRE SE VS VS 122 70. Mimosa pudica Linn. . glabrata DC. »N:o 290. Mimosa pudica. In campo extra urbem». 71. Mimosa asperata Liun., Wikstr. I c. »N:o 291. Mimosa pellita Willd. Ad rudera extra urbem». — Jam antea a Chirurgo Pihl e loco reportata sec. specim. in herbar. Bergiano. 72. Inga portobellensis n. sp.: tota (preter pilos hinc inde presertim per nervum dorsalem foliorum aversum basi denigratum dispersos vix conspi- cuos canitiemque loborum corollze) glaberrima; stipulis ovato-subfalcatis, acuminatis, decidnis; petiolis late interrupteque alatis, basi denigra- Us, apice hinc (supra) glandula elevata cupuliformi profunde excavata instructis illinc (subtus) appen- dice 4 lin. longa inter foliola summa mucronatis; foliolis bijugis, e basi obtusa vix inequali obo- vato-oblongis, abrupte acuminatis, peuninervils (nervis subtus valde prominentibus), coriaceis, rigidis, supra demum subnigricantibus nitidis, subtus subfulvello-brunneis lucidis, jugi inferio- ris minoribus subdeciduis, superioris majoribus —3 ped. longis 4—5 poll. latis; pedunculis la- SE axillaribus, solitariis, petiolum vix equautibus, angulatis; floribus ad apicem pe- dunculi subcapitatis, in capitulo (brevissime sub- spicato) sessilibus, bracteatis; bracteis lanceola- ls, concavis, 3 lin. longis, caducis; calycibus tubulosis, striatis, 7—8 lin. longis; corolle calycem excedentis lobis extus canescenti-seri- cews; columna staminca exserta; leguminibus latoque, (ex sicco) ccerulescente; alis albidis; legumine plano, falcato, valide et longiuscule rostrato, (adulto) glabrescente, 11—2 poll. lorgo, 4—5 lin. lato, sub-5- spermo; seminibus (maturis) subrotundis, nitidis, atro- fuscis. »N:o 145. Phaseolus lunatus (Billb.)» — Habi- tus fere Rhynchosie sed ex characteribus Phaseolus. 123 planis, crassis, rectiusculis, margine valde incras- satis, 16-—20-spermis. »Inga macrophylla (Billb.) Ad litora circa portum». 73. Inga Billbergiana Benth. »N:o 287. Inga. Ad litora». 74. Pithecolobium Forfex Benth. »N:o 134. Inga Unguis-Cati (Billb.) (Carthagena: La Popa, Tierra-Bomba.) Portobello». 79. Acacia Farnesiana Willd., Seem. panam. »N:o 288. Acacia pedunculata (Billb.) Ad domos». 76. Acacia melanoceras. un. sp. (Acacia sphaerocephala Cham. et Schlecht. var. sec. Bentham in her- bar. Reg. Acad. scient. holm.): glabra, (exsiecatione?) nigrescens; ramis teretiusculis, verruculosis; acu- leis stipularibus binis, in cornua basi connata divaricata recta inflata nigricantia nitida demun excrescentwus; petiolis pinnalis, ultra 20-jugis, infra jugum infimum supra excavato-foveolatis (fovea glandulis minutis confertis cupulformibus repleta); foliohis cireiter 20-jugis, oblongo-linca- ribus, subfalcatis, 2—3 lin. longis, + lin. latis, apice (sub lente) minutissime denticulatis; flo- ribus in capitula globosa cougestis; capitulis pedicellatis (pedicellis 3— —4-nis), in racemos elougatos laterales terminalesque sepe gemina- tos na longiorem alterum breviorem) dispo- silis. »N:o 289. Mimosa cornigera (Billb.) In silvis ad viam versus Panama»”). 77. Prosopis duleis Kunth. (Acacia levigata Willd.) ON:o 140. Acacia. Carthagena: S:et. La- 2) Prope S:ecet Lazaro Carthagen& a Billbergio le- cta est species simillima: »N:o 139. Mimosa cornigera (Biilb.)», vix nisi colore haud nigrescente, pinnarum Jngis paucioribus foliolisque duplo longioribus latiori- bus rectis diversa. (Acacia melanoceroides Beurl. mnscrpt-) 124 zaro, insul») »(Sine numero) Åcacia tortuosa (Billb.) Portobello». 78. Brownea Rosa Pers., Berg. in act. angl. 1771, pag. 171. »Brownea rosea. In montibus ad li- tora circa porlum» — A Chirurgo Pihl pri- mo ad Portobello lecta sec. specim. in her- bar. Bergiano, cujus verosimiliter speciminis tide Bergius deindeque Swartzius Botanicos cox- vos de fruticis hujus rarissimi speciosissimique patria vera fecerunt certiores. 79. Cassia alata Linn., Seem. panam. ON:o 83. d. Cassia alata. Carthagena, ad pagos».) » Siue numero) Cassia alata. Portobello». $0. Cassia occidentalis Linn, Seem. panam »Cas- sia occidentalis. Portobello». — (Cassia occi- dentalis Linn. var. aristata DC.: »Carthagena, in ruderatis»). i; XXX. Onagrarie: ; 81. Jussiea octofila DC. (Jussiea octovalvis Sw., non Lam.) »N:o 232. Jussiea octovalvis. In um- brosis ad rivulos montiunm. NXYXL Lythbrarie: 82. Adenaria lanceolata un. sp.: fruticosa, puberula; ra- mis subteretibus; foliis oppositis, breviter pe- tiolatis, lanceolatis, acuminatis, subtus vixz vel tenvissime punctulatis; floribus in axillis conge- stis, pedicellatis; pediceilis flore subduplo longio- ribus. »In campis». : XXXIIL Melastomaceer: 83. Rhexia? condylocarpa u. sp.: fruticulosa, subsemi- pedalis, glabrata vel setulis minutissimis vix conspicuis bhinc inde instructa; foliis brevis- sime petiolatis, ovatis, 3-nerviis, integerrimis, 125 membranaceis, discoloribus, 8--410 lin. longis, 4-—5 lin latis; tloribus axillaribus, solitariis, in- ferioribus sepe ramulo brevissimo pedunculi- fornu insidentibus folioloque bracteante demum deciduo suffultis, superioribus sessilibus; calyce (fructifero) oblongo-ovato, $-costato sulcatoque (sul- cis profundis); costis elevatis, crassis, validis, dorso muricato-tuberculatis; tuberculis seta in- cumbente terminatis; dentibus calycinis 4, tubo duplo brevioribus, subulatis, rigidis, subpungenti- bus, setuloso-ciliatis, sursum curvis, apicibus sub- contiquis; petalis?; staminibus? »Rhemia. Ad viam versus Panama» — Specimina Bilber- giana fructifera. 84. Spennera alata u. sp: suffruticosa?; caule pedun- culisque alato-letragonis, patenti-puosis; petiolis pol- licaribus et ultra pilis longis patulis purpurascen- tibus hispidis; foliis e basi subrotundata oblongo- acuminalis, I-nerviis, sparse et adpresse pilosis (pilis secus nervos subtus confertioribus), ser- rulato-ciliatis, tenue membranaceis, subpellucidis, supra viridibus, subtus pallidioribus, 4—6 poll. longis, 13—23 poll. latis; thyrso terminali, fo- Lis subbreviore, brachiato (brachus stricte pa- tentibus); calycis brevissime pedicellati tubo globoso, piloso, lobis minimis. »Melastomacea. In montibus». 85. Clidemia hirta Don, Wikstr. I. c. (sub Mela- stom.) »N:o 277. Melastoma hirta Linn. In montibus». 86. Clidemia reclinata nu. sp.: ramulis subteretibus pe- tiolis sepe pollicaribus et ultra pedunculis caly- cibus fructibusque pilis simplicibus rufescentibus subrubentibusve arrectis vel patentibus hispidis; fo- liis e basi subobtusa ovato-acuminatis, 3-ner- viis (nervis marginalibus tenuissimis preter- mv SSE; 126 missis), crebre subserrulato-denticulatis, setosis setosoque ciliatis, membranaceis, discoloribns, circiter 3+ poll. longis, 1:—2 poll. latis; pe- dunculis ex awmwillis foliorum novellorum brevibus, petiolum paullo superantibus, reclinatis, subdivisis, lazis, debilibus, perpaucifloris; calycis tubo (fructu- que) globoso tuberculato-punctato (tuberculis seti- feris), lobis 5, setosis. »N:o 279. Melastoma. In montibus». — Ad Sagreas quasdam ex awiil- lis cymiferas, quarum plurimas in herbar. Swart- ziano vidi, imprimis Sagream umbrosam DC. (Melastom. mlbigks Sw.) habiiu subaccedens, sed calyx å-lobus. 87. Clidemia subspicata n. sp.: ramulis teretibus petio- lis nervis foliorum subtus pedunculis bracteis extus calycibusque badio-hispidis; foliis e basi subrotundata vel leviter cordata oblongo-acu- minatis, :n eodem jugo imparibus (nempe uno majore, 3 -6 poll. longo, 3 poll. lato, petiolo fere pollicari, altero sälelio minore, petiolo VIX + poll. longo), 5-nervits, crebre et minute den- ticulatis, setulosis, setoso-ciliatis, crassiusculis, subeoncolvribus, utringue badis; floribus vn thyr- sos laterales spicas interruptas referentes basi sepe brachiatos subvertrcillatim dispositis, bracteatis (bra- cteis ovato-acuminatis); thyrsis in awilis folho- rum minorum (nec majorum) solitariis, folio bre- vioribus; verticillis circiter 4—5, paucifloris; calycis tubo subgloboso, lobis dilatatis. »N:o 272. Melastoma capitellatum (Billb.) In mon- Libus». 88. Clidemia rhodolasia u. sp.: ramulis tetragonis epi- dermide substraminea obductis petiolis nervis foliorum subtus pedunculisque setis longis laxis purpurascentibus patulis vel subreversis hispidissi- mis; foliis e basi rotundata oblongis vel late 127 lanceolatis, acuminatis, I-nerviis, erebre et mi- nute deuticulätis, setulosis, setoso-ciliatis, sub- membranaceis, discoloribus; thyrso terminali, subcontracto, breviter brachiato (brachiorum pari- bus sub-2); floribus ad apicem pedunculi princi- palis brachiorumque capitellatis (capitellis ideirco sub-5); calycis hepatici tubo globoso glabro, lo- bis setis purpurascentibus ciliatis; petalis obtusis. »N:o 2793. Melastoma. In montibus». 89. Clidemia chrysopogon u. sp.: ramulis, petiolis, ner- vis foliorum subtus pedunculisque pilis longis laxis aureo-fulvescentibus apice stellato-ramosis dense et subreverse hirsutissimis; foliis e basi subobtusa oblongo-acuminatis, 3-nerviis (nervis margina- libus tenuissimis pretermissis), remotiuscule denticulatis, pilosis pilosoque ciliatis, crassi- usculis, discoloribus; thyrso terminali, foliis bre- viore; floribus bracteatis; bracteis ovato-acumi- natis, extus (calycibusque et fructibus globosis e nigro subeerulescentibus) piloso-hirsutis, in- tus calvis denigratis, deciduis. »N:o 278. Mela- stoma. In montibus». 90. Clidemia lugubris n.sp.: ramulis inter nodos alter- natim compressis petiolis nervis foliorum subtus pedunculis calycibusque pilis brevibus densis apice' glanduliferis fusco-hirsutis; folis e basi subrotun- data vel leviter cordata ovato-acuminatis, J— 7-nerviis, puberis, subtus tactu mollibus, cre- bre et minute denticulatis, breviter ciliolatis, submembranaceis, discoloribus, supra infuscatis; thyrso terminali, brachiato (brachiis elongatis, lazis, recurvulis, subdivisis); stylo calyce duplo longiore. »Metastoma. In montibus». 91. Chidemia? decurrens n. sp.: radicans, dichotoma; ramis teretiusculis petiolis nervis foliorum sub- 128 tus pedunculisque ferrugineo-furfuraceis; foliis late ovalibus, secus totum petiolum per alas cuneato- decurrentibus, d-tuplinervis, acutis vel obtusi- usculis, inequaliter duplicato-dentatis (denti- bus rotundatis), setoso-ciliatis, supra pilis brevi- bus raris adpressis instructis triste et obscure viridibus, subtus pallidioribus (preter nervos) glabris, in eodem jugo utplurimum imparibus, nempe uno majore sepe subsemipedali longius petiolato, altero minore petiolo abbreviato; thyrsis in di- chotomiis svlitariis, brevibus, petiolum foli majo- ris raro superantibus, divaricatis; calycis 410- costati dentibus 5, acutissimis, setulosis; stylo calyce duplo longiore; fructibus depresso-globosis, nigricantibus. »N:o 280. Melastoma. In silvis ad viam versus Panama» — Habitu peculi- ari a Clidemiis haud parum recedens, forte ty- pum proprii generis exhibens. 92. Miconia argentea DC., Wikstr. I. c. (sub Mela- stom.) »N:o 274 Melastoma argentea Sw.! In montibus». — Ramuli inter nodos alternatim complanati ?) petioli pollicares et ultra acute angulati pedunculi calycesque pube pulveracea demum subevanescente guivi; folia e rotundata bast oblonga ovalia vel subrotunda, 9-nervia, postice integerrima, antice remotiuscule denti- culata, acutiuscula vel rotundato-obtusissima, coriacea, semipedalia ad pedalia, supra glabra atro- virentia nitidiuscula, subtus sublepidota albido- gilva; thyrsus terminalis, amplus; calycis costati lobi 5, triangulares, inflexo-conniventes; stylus galyce plus duplo longior; stigma dilatatum, obtusum; fructus (juniores) virescentes gilvo-fari- nosi. ?) Descriptiones peccant ramis (ramulis?) angulosis. 129 nosti. (Etiam in insulis FE ene sinus pa- namensis obvia!)') 93. Miconia Bergu. u. sp. (Melastoma grossularioides Berg. mnserpt., Wikstr. l!. c., non Linn): ra- mulis inter nodos alternatim compressis petiolis subsemipollicaribus angulatis nervis foliorum subtus pedunculisque ferrugineo-furfuraceis; föliis e basi obtusiuscula vel subacuta late lanceolatis "), acuminatis, 3-plinervis (nervis marginalibus te- nuissimis a basi ipsa ortis pretermissis), postice - Integerrimis, antice remote denticulatis, cras- siusculis, supra obscure viridibus glabris, sub- - tus concinne reticulatis (calycibusque) pube den- sissima adpressa sublepidota ochraceis, 4—06 poll. longis, 1;-—-2+ poll. latis; thyrso terminali, bra- chiato (brachiis erectiusculis); lobis calycinis bre- vissimis; fructibus globosis, ecostatis, sub pube ochracea lete viridibus. »N:o 273. Melastoma gros- sulariwides. In montibus». — A Chirurgo Pihl primo lecta atque e loco reportata sec. spe- cim. in herbar. Bergiano. 94. Miconia impetiolaris Don, Wikstr. I. c. (sub Melastom.) »N:o 281. Melastoma impetiolaris Sw.! 0) Suppetit species alia e Panama (Miconia holosericea DC. Melastoma albicans Sw.!), Miconie argenteer DC. consimilis et affinis sed ramulis e compresso subtereti- bus, petiolis brevioribus minus angulatis recurvulis, foliis subcordato-oblongis integerrimis supra lucidis mi- noribus (4—5 poll. longis, 2—21 poll. latis), floribus se- cus thyrsi ramos umnilateralibus sessilibus calycisque limbo patente rotato obsolete sub-5-lobo infuscato facile distincta. Melastoma grossularioides Linn. e Surinam, in her- bar. Bergiano obvium, gaudet »foliis subrotundo- ovatis» (vide DC. Prodr. III, pag. 201) ceterumque longe discrepat. K. V. Akad. Handl. 1854. 9 "n NN 130 In montibus circa urbem». (In insulis marga- ritarum sinus panamensis pariter obvia!l) 95. Miconia suberustulata un. sp.: ramulis novellis pe- tuiolis elongatis se&pe 2; poll. longis foliorum nervis subtus pedunculisque pube furfuracea aspe- rata plus vel minus evanida lutato-suberustulatis; fölus e basi subrotunudata late ovalibus, obtu- siusculis vel brevitler acuminatis, sub-7-tuph- nerväs, inequaliter denticulatis, supra sparse et minutissime adpresso-setulosis (novellis viri- dissimis aurato-hispidis), subtus presertim in ner- vulis pilis vix couspicuis (sub lente) stellatis in- structis reticulatisque, setoso-eciliatis, membra- naceis, discoloribus, sepe + ped. longis et 4—5 poll. latis; tbyrso terminah, breviter brachiato, subeoaretato, foliis breviore. Melastoma scabrosa (Billb.) In monutibus». — Ab ÖOssea scabrosa DC. (MHelastom. scabros. Linn, Sw. Observat. bot.), quam in herbar. Swartziano vidi, longe di- versa. 96. Miconia pusilliflora n. sp.: ramulis subtetragonis petiolis supra canaliculatis 3—4 lin. longis fo- liorum nervis subtus pedunuculis calycibusque pube vix conspicua pulveracea demum evanescente roridis; foliis oblongo-lanceolatis, utringue acutis, 3-nerviis (nervis marginalibus tenuissimis pre- termissis), postice inlegerrimis, antice obsolete et remotiuscule denticulatis, membranaceis, gla- bris, subconcoloribus, 3—6 poll. longis, circiler 2 poll. latis; thyrso terminali, foliis multo bre- viore, 2—3 poll. longo, patentissume brachiato (brachiorum paribus sub-4, infimo unå thyrsi longitudinem 2equante, superioribus abrupte de- erescentibus), ambitu abbreviato-pyramidato; ca- lycis pusilli vix lineam longi campanulati limbo brevissimo, subintegro vel obsoletissime re- 131 pando. »Melastoma. In montibuss. — Ex de- seriptione affinis Miconie minutiflore DC. (Mela- stom. minutiflor. Bon pl.) nec absimilis Miconie levigate DÅC. ex insulis caribeis. 97. Miconia cinnamomea n.sp.: ramis teretibus, glabris, levibus, cinnamomeis; ramulis novellis petiolis nervis foliorum subtus pedunculisque pube te- nuissima vix conspicua pulverulentis; folius in pe- tiolum brevem decurrentibus, oblongo- vel lato- lanceolatis, longe acuminatis, d-tuplinervis, sub- integerrumis, (preter nervos subtus) glaberri- mis, membranaceis, levibus, supra viridibus, subtus cinnamomeo-fulvellis, 4—5 poll. longis, 1;—2 poll. latis; thyrsis terminalibus, folio bre- vioribus, divaricatis, subpaucifloris; calycibus fructibusque (minutis globosis) glabris. »N:o 271. Melastoma discolor (Billb.) In montibus». — Foliorum forma et habitu ad Tetrazygias quas- dam octostemones (Melastom. discol. Linn. et Me- lastom. eleagnoid. Sw.) subaccedens, sed de ce- tero longe diversa. XXXIII. Myrtacere: 98. Psidium pyriferum Linn., Seem. panam. »Psi- dium pyriferum. »In silvis» XXXIV. Cucurbitacezr:'") 99. Melothria pendula Linn. »Melothria pendula. In ruderatis». XXXV. Passiflorere: 100. Passiflora biflora Lam., Seem. panam. »N:o 293. Passiflora Murucuja (Billb.) In silvis ad viam versus Panam a». !) A Doct. Dahlin (Billbergii comite) »in muris templi portobellensis» lecta est Momordica Charantia Linn., ex India forte introducta. ADD OA FORSEN > EA RR RR ÄR — 132 101. Tacsonia sanguinea DC. »Tacsonia. In silvis insule Manzinellze». — Stirps pulcherrima. XXXVI. Papayacere: 102. Carica Papaya Linun., Seem. panam. (&). »N:o 195. Carica Papaya. (Carthagena: Tierra- Bomba et La Popa, in montibus.) Porto- bello». (Etiam in insulis galapag. obvia!) - XXXVIL Umbellifere&e: 103. Eryngium foetidum Linn., Wikstr. LI c., Seem. panam. »N:o 267. Eryngium foetidum. In cam pis». XXXVIII. Rubiacee: 104. Cinchona purpurea Ruiz et Pav. »In silvis ad viam versus Panama». 105. Randia nitida DC. »N:o 262. Gardenia spinosa (Billb.) In montibus prope litora maris». 106. Sabicea hirsuta Kuunth. »Sabicea hirsuta. In silvis». 4107. Hamelia agzillaris Sw. »N:o 260. Hamelia awvil- laris. Ad rudera». (Eadem ex Honduras!) 108. Guettarda ramuliflora n. sp.: ramis teretibus, crassis; ramulis basi stipulis marcescentibus de- mum deciduis onustis; foliis petiolatis, ovatis, acuminalis, supra glabris, subtus (petiolisque) puberulis, tenue membranaceis, 2—53 poll. longis, 1—1: poll. latis; pedunculis secus ramulos infra- et supra-axudlaribus, petiolo vix longioribus, basi bistipulatis (stipulis deltoideis, caducis); flori- bus ad apicem pedunculi fasciculato-ternis; ca- lycis tubo + lin. longo sulcato in limbum duplo longiorem subintrusum cylindricum truncatum abrupte dilatato; corollis extus sericeo-villosis, 133 »N:o 264. Guettarda zylosteoides (Billb.) Ino silvis». 109. Palicourea levigata. (Psychotria Ievigata Willd. et forte Palicourea speciosa Kunth.) »Rondeletia racemosa (Billb.) In montibus» — Tota (cyma vix excepta) glabra; ramuli angulati; stipule basi connate, subdeltoideze, acutiuscule, 3 lin. longe; petioli pollicares et ultra; folia oblongo- ovata, utrinque acuta, penninervia (nervis utrin- secus 16—20, tenuibus), membranacea, supra opaca, subtus nitidula sepe subpurpurascentia, 6—58 poll. longa, 3—4 poll. lata; cyma ferru- ginea, foliis brevior; corolle tubulose superne paullo ampliate 4 lin. longe lobi erecti; sta- mina subinclusa; stylus exsertus; fructus co- status, subglobosus, calyce coronatus. 110. Psychotria marginata Sw. »N:o 320. In mon- tibus». 111. Psychotria rufescens Spr., DC. Prodr. »N:o 230. In montibus». 142. Spermacoce tenwior Linn. var. major (var. fo- liis latioribus DC.) »N:o 283. Portobello». —- (Forma vulgatior minor foliis angustioribus flo- ribusque paucioribus: »N:o 28. Spermacoce te- nwor Liun.! Carthagena, in arenosis mari- timis»). XNXNKXIX. Composite: 113. Vernonia polyanthes Less. »N:o 302. Vernonia polyanthes (manu Lessingii). In montilus». 414. Vernonia arborescens Sw »N:o 303. Vernonia arborescens (manu Lessingii). In montibus». 115. Vernonia divaricata DC. »Vernonia divaricata (manu Lessingii). In montibus prope litora». 134 446. Elephantopus -carolinianus var. mollis. (Elephan- topus mollis Kunth.) »N:o 249. Elephantopus to- mentosus Auct. plur. In cam pis». 417. Eupatorium Billbergianum n. sp.: fruticosum, gla- berrimum; ramis teretibus; foliis oppositis, petiolo 4—o5-plo longioribus, e basi acutiuscula vel sub- obtusa ovato-acumtinatis, tripliner vis, margine utrin- que dentibus circiter 4 minutissimis glanduliformibus instructis, ceterum integerrimis, 2—3 poll. lon- gis, 1—13+ poll. latis; corymbi terminalis 5—6 poll. longi subcoaretati ramis axillaribus folio brevioribus, 1iufimis 4—2-pollicaribus erectiusculis, omnibus apice infimisque insuper sgepe medio glomerulum capitulorum densum subglobosum ge- rentibus; capitulis in glomerulo subsessilibus, oblongo-cylindricis, circa 4 lin. longis, 10-floris; involucri squamis imbricatis, exterioribus bre- vioribus, interioribus sensim longioribus, obtu- siusculis (sub lente) ciliolatis. »N:o 300. Eupa- torium nov. spec. (manu Lessingii). Ad rä- dices montium». 148. Baccharis rhexioides Kunth. »Baccharis rhewi- oides (manu Lessingii). In silvis». 419. Erigeron jamaicensis Liun. »Erigeron jamaicen- sis. In cam pis». 120. Clibadium asperum DC. »N:o 324. Buallieria aspera Aubl. (manu Lessingii). Ad litora maris». 421. Clibadium terebinthinaceum DC. »Triwis terebin- tiusuacea Sw. (manu Lessingii). In montibus prope litora». 122. Eclipta erecta (Linn.?) Willd.!, DC.! »N:o 182. Eclipta prostrata (Billb.) (Carthagena.) Portobello, in ruderatis». 135 423. Wedelia carnosa Rich. »N:o 299. Wedelia car- nosa (manu Lessingii). In humidis ad ri- vulos montium». 424. Melanthera deltoidea DC. »N:o 304. Bidens m- vea Linn. In montibus». ; 425. Cosmos caudatus Kunth. »N:o 301. Bidens Ber- teriana Spr. (manu Lessingii). In summitate montis insule Manzinellse». 126. Spilanthes Acmella Linn. »Spianthes Pseudo- Acmella capitulis radiatis (manu Lessingii). In litoribus circa portum». 427. Neurolena lobata BB. Br. »Calea lobata Sw. Neurolena RB. Br. (manu Lessingii). Prope litora circa portump». 128. Synedrella nodiflora Geertu. »Portobello». 129. Trizis frutescens P. Browne, Seem. panam. »N:o 176. Trieis frutescens (manu Lessingit). (Carthagena: Tierra- Bombay) Porto- bello». XL. Lobeliacege: 430. Centropogon surinamensis Presl. »Lobelia suri- namensis Linn. In palmetis». XLI. Gesneriaceee: 131. Conradia pumila Mart. (Gesnera pumila Sw.) »In murisp — Flores, ex adnotatione Bill- bergii, lutet. 132. Columnea Billbergiana n. sp.: fruticulosa; caule subtetragono, glaberrimo; petiolis brevibus, 2 lin. longis, pilosiusculis; foliis oppositis, lanceo- lato-oblongis, basi subobtusis, antice acutiusculis, antegerrimis, cerassiusculis, margine revolutis, (pree- ter nervum dorsalem aversum tenuiter pilo- sulum) glabris, discoloribus, subtus subpurpura- scentibus, pollicem longis, 4—5 lin. latis; pedun- 136 culis in axillis superioribus solitariis petiolo paullo longioribus sepalorumque ovato-acumina- tisstmorum marginibus ecandide sericeis; corollis curvulis, angustatis, elongatis, 2 poll. longis, pu- niceis, pilis homochromis longis raris patenti- bus obsitis. »Columnea scundens (Billb.) In sil- vis, ad radices arborum». »In caudicibus pu- tridis per paludes sylvaticas portobellenses»: Doct. Dahlin. — Ad Columneam scandentem Linn. subaccedens sed ab hac presertim folius angu- stworibus, sepalis! corollisque haud parum longio- ribus facile distincta. XLEL. Myrsinacee&e: fd 133. Ardisia compressa Kunth. »In silvis ad viam versus Panama». — Folia oblonga, 9—6 poll. lenga, 2—23 poll. lata, per petiolum totum alato- diatatum brevem cuneato-decurrentia. Confer Ar- disiam turbacensem Kunth. | XLIII. Sapaotaceer: 134. Sapota Aehras Mill., Seem. panam. »Åchras Sapota Linn. (Carthagena.) Portobello». XLIV. Apocynaceer: 135. Thevetia nerufolia Juss., Seem. panam. (»N:o 43. Cerbera Thevetia Linn. Carthagena, ad pagos».) »(Sine numero) Portobello». 136. Tabernemontana grandiflora Jacq. »N:o 261. Tabernemontana grandiflora. In montibus prope litora maris». 3) Ex specimine et schedula, a Billbergio mecum com- municatis, ad Portobello (an lapsu calami pro Car- thagena?) occurreret: »N:o 535. Erythroxylon areo- latum (Billb.) Carthagena, in insulis,p. (Bumelia fe- rox Cham. et Schlecht.) ” 137 137. Echites portobellensis n.sp.: suffruticosa, volubilis, glaberrima; foliis oppositis,' brevi-petiolatis, e basi obtusiuscula obtusa vel rarius subceordata -elliptico-oblongis ovalibusve cum mucrone brevi utplurimum obliquo, margine subrevolutis, pen- ninerviis, crassiusculis, nitidis, discoloribus, sub- tus pallidis, eglandulosis, magnitudine valde va- riantibus, nempe 3—38 poll. longis,1; —4 poll. latis; peduncuhis petiolum superantibus, folio multo brevioribus; floribus secus apicem pe- dunculi subracemosis; calycis pedicellum vix equantis lobis lineari-lanceolatis, acuminatis, 4 lin. emetientibus; corolle tubo circiter 8 lin. longo cylindrico, fauce parum ampliata, limbi laci- niis oblongis patentibus tubo sub-duplo breviori- bus. »Echites umbellata (Billb.) In silvis ad litora». ; 138. Dipladenia (Echites?) Billber git n. sp.: fruticulosa, glaberrima; caulibus subvirgatis, inferne verru- culosis, superne levibus; folius oppositis, petio- latis (petiolo 5—6 lin. longo), e basi acutius- cula ezxacte ellipticis, rotundato-obtusis, mucronulatis, penninerviis (nervis lenuissimis), margine pla- nis, coloratis, utrinque opacis, 2—3 poll. longis, circiter pollicem latis; pedunculis?; pedicellis 6—7 lin. longis, calycem duplo superantibus; 1o- bis ealycinis lineari-oblongis; corolle bipollicaris tubo cylindrico, a medio wnfundibuliformi, lobis dilatatis plus duplo longiore. »N:o 254. Echites bi- flora (Billb.) Ad oras rivulorum montiumy. — Foliorum parenchyma et nervatio fere Plume- riarum, quarum more stirps exsiccata articula- tim dilabitur. XLV. Asclepiader: 139. Asclepias curassavica Linn., Seem. panam. »N:o 251. Asclepias curassavica. In campis». 138 140. Gonolobus Billbergianus n. sp.: volubilis, totus obscure ferrugineus; caule fistuloso petiolis semipol- licaribus pedunculis pedicellis sepalisque setis lon- gis rectis patulis hispidissimis; foliis ovato-oblongis, postice subcontractis, sinu clauso.cordatis, acu- minatis, in nervis hispidis, ceterum hirtis, mar- gine setoso-ciliatis; pedunculis folia subequan- tibus vel superantibus; floribus pedicellatis, se- cus apicem pedunculi in racemulum brevem subumbelliformem dispositis; sepalis angustissiw- mis, semipollicaribus, corolla duplo longioribus; co- rolle rotate (ex sicco) albide lobis ovatis, pa- tentibus, hispidis, ciliatis, 3 lin. longis. »N:o 257. In silvisp. — Atffinis Gonolobo setoso Bent h., sed sepalis angustissimis eorolla duplo longioribus bene distinctus. XLVL Bignoniacee&e: 141. Bignonia Sagreana DC. »Bignonia alliacea (Billb.) In montibus insule Manzinellse». — Affinis Bignonie alliacee Lam., a qua differt imprimis ramis acute tetragonis. 142. Crescentia cucurbitina Linn., Seem. panam. »Crescentia Cujete (Billb.) (Carthagena, ad domos.) Portobello». XLVII. Convolvulaceere: 143. Pharbitis hispida Chois. var. imberbis: foliis petiolum subequantibus, integris subtrilobisve, cordatis, acuminatis; pedunculis petiolo bre- vioribus, apice bracteatis (bracteis subbinis, lan- ceolatis); pedicellis calycem subequantibus; se- palis lanceolatis, acutis, glabriusculis; corollis (elausis) circiter 3 poll. longis. »Convolvulus pur- pureus (Billb.) In silvis». — A forma vulgari (culta) precipue differt calyce glabriusculo (nec 139 barbato), bracteis latioribus paucioribus corollis- que haud parum amplioribus, eas Pharbitidis Leeru Hook. subequantibus. An species distincta? 444. Pharbitis grandiflora n. sp.: foliis petiolo subbre- vioribus, profunde cordatis, trilobis; lobo inter- medio lateralibus paullo majore, inferne sub- constricto; pedunculis folium subzequantibus; pedicellis calyce brevioribus; sepalis lineari- lanceolatis, acuminatis, adpresse pilosis demum glabrescentibus; corollis amplissimas, (elausis) cir- citer 4 poll. longis. »In silvis». 145. Ipomoea portobellensis n. sp.: suffruticosa (volubi- lis?); caulibus teretiusculis, glabris; ramis (junio- ribus) petiolis pedunculisque apice griseo- et sub- floccoso-hirsutis demum glabrescentibus; foliis petiolum subequantibus, e basi profunde cordata difformibus, nempe lanceolatis ovalibus rotun- datisque, acuminatis vel obtusis, pubescenti- 'welutinis tandem subglabrescentibus; pedunculis folio longioribus, apice sepe incrassatis subdwvi- sisque, multifloris; pedicellis pollicaribus, calyce 2—53-plo longioribus, glabris; sepalis ovatis, acultis, rigidis, nitidis, fuscescentibus, margine hyalinis; corollis calycem bis superantibus. »N:o 2535. In silvis». XLVIIL Borraginege: 146. Cordia ferruginea Boem. et Schult. (Varro- ma ferruginea Lam.) »N:o 309. Cordia ferruginea. In montibus». A47. Tournefortia hirsutissima Sw. »N:o 269 (pro parte). Tournefortia hirsutissima. In montibus ad litora maris» 448. Tournefortia Billbergiana n. sp.: fruticosa, erecta, selulis minulis adpressis scabra; ramis angulatis; foliis petiolatis, e bast plus vel minus acuta 140 ovato-acuminatis, integerrimis; pedunculis in corymbum terminalem dispositis. »N:o 269 (pro parte). Tournefortia hirsutissima (Billb.) In mon- tibus ad litora maris» et »(sine nnmero) Tour- nefortia hirsutissima (Billb.) In montibus prope litora maris». — Inter Tournefortiam hirsutissi- mam Sw. et T. levigatam Lam. omnino media, ab illa hirsutie deficiente, ab bac scabritie diversa. 149. Tournefortia levigata Lam. »N:o 270. Tourne- fortia levigata. Ad litora maris». XLIX. Solanacee: 150. Solanum nudum Kunth. »N:o 252. Solanum nudum. In ruderatis». 151. Solanum volubile Sw., Wikstr. l. e. »N:o 256. Solanum volubile. Ad ruderav. 152. Solanum torvum Sw. (Solanum stramonifolium Lam. Solanum ficifolum Cav.) »Solanum. Por- tobello». 153. Cestrum Billbergianum n. sp-: fruticosum; ramis teretibus, pallidis, subverruculosis; petiolis fere pollicaribus, verruculoso-scabridis; folius e basi subattenuata vel obtusiuscula ovato-acuminatis, penninerviis (nervis utrinsecus 7—8), patulis vel dependentibus, membranaceis, supra glabris, subtus in nervis hispidiusculis, 3—7 poll. lon- gis, 2—3 poll. latis; floribus in axillis adgre- galis, subfasciculatis, in fasciculo (interdum bre- vissime pedunculato) sessilibus; calyce viz li- neam longo (sub lente) hispidiusculo; corollze fere pollicaris flavescentis glabre fauce intus barbatula, laciniis sublinearibus, acutissimis, ere- ctis, 2 lin. longis; filamentorum parte libera. edentula. »N:o 253. Cestrum CSE (Billb.) In montibus». 141 L. Nyctaginee: 154. Mirabilis Jalapa Linn., Seem. panam. »Mi- rabilis svaveolens (Billb.) Ad- domos». LI. Hydroleaceere: 155. Hydrolea spinosa Linn. »N:o 259. Reichelia palustris (Billb.) In uliginosis». LII. Scrophulariacee: 156. Herpestes'') chamedryoides Kunth. »N:o 310. Lindernia dianthera Sw.! In uliginosis». 157. Herpestes") lanigera Cham. et Schlecht. »N:o 312. Conobea aquatica (Billb.) In uligi- NOSIS». 158. Herpestes") Monnieria Kunth. »N:o 268. Gratiola Monnieria Linn. In uliginosis». 159. Scoparia dulcis Linn. »Scoparia dulceis. In cultis». LIII. Acanthaceere: 160. Teliostachya alopecuroidea Nees. (Ruellia Vahl.) »In campis». 161. Rhytiglossa pectoralis Nees. »Justicia pectoralis Linn. In umbrosis». 162. Blechum Brownei Juss. (Ruellia Blechum Linn., Wikstr. I. c.) »N:o 223. Ruellia Blechum. In- fra montes». — var. lazxum Nees. »Ruellia Ble- chum var. In umbrosis». LIV. Verbenaceere: 163. Lippia duleis Trev., Schauer in DC. Prodr. (Lippia asperifolia Rehnb., non Rich.) »N:o 298. Lippia asperifolia. »In campis». ') Herpestis Benth. 142 464. Callicarpa acuminata Kunth. »Callicarpa acu- minata. In montibus prope litora ad portumn. LV. Labiate: 4165. Ocimum micranthum Willd. »Ocimum. In cam- 1S». 166. Hyptis recurvata Poit. »N:o 314. Hyptis re- curvata. In campis». | 167. Hyptis capitata Jacq. »Hyptis capitata. In cam pis». 168. Hyptis pectinata Poit. »Hyptis pectinata. In cam pis». 469. Salvia micrantha Vahl, Benth. in DC. Prodr, »N:o 222. Salvia. Infra montes». LVI. Aristolochiacee&e: 170. Aristolochia grandiflora Sw. »Åristolochia gran- diflora. In litoribus marinis, inter frutices». LYVII. Begoniacee: 171. Begonia hirsuta Aubl. (Begonia humilis Bon pl., non Dryand.) »N:o 307. Begonia humilis. In humidis». LVIII. Polygonacee: 172. Polygonum acre Kunuth. »N:o 270. a. Poly- gonum acre. In uliginosis ad viam versus Pa- namav. : 173. Coccoloba manzinellensis n. sp.: fruticosa (arbore- scens ?), fere tota (preter stipulas ampliatas puosas) glabra; ramulis teretibus, cinerascenti- bus, crassis; foliis alternis, petiolatis (petiolo semipollicari), oblongo-ovatis, versus basin sub- contractis, antice ad latitudinem sepe 4-pollicarem dilatatis, obtusissimis, integerrimis, penninerviis, membranaceis, (exsiccatione?) nigrescenlibus; ra- 143 cemis terminalibus, longissimis, pendulis; pedi- cellis 2—3-nis, vix lineam longis, florem (ex adnotat. Billbergii viridem) equantibus; pe- rigonii lobis ovatis, patentibus vel subreflewis. »N:o 234. Coccoloba. In declivitate montium insule Manzinelle ad introitum portus» LIX. Amaranthaceeze"): 174. Chamissoa altissima Kunth. »N:o 265. Achy- ranthes altisssma Linn. Portobello». — var. densiflora Moq. in DC. Prodr. »Achyranthes al- tissima var. Portobello». 175. Amaranthus ') spinosus Linn. (»N:o 39. Ama- ranthus spinosus. Carthagena, in cultis, ubi- quev.) »(Sine numero) Portobello, in cultis». 176. Cyathula achyranthoides var. densiflora Moq. in DC: Prodr. (Desmocheta densiflora Kuuth.) »Des- mocheta achyranthoides (Billb.) In cultis». 477. Iresine celosioides Linn. »N:o 200. Iresine ce- losioides. In palmetis». 178. Alternanthera? herniarioides n.sp.: suffruticulosa; caule sulcato-angulato, ramuloso, non nodoso, gla- bro; foliis alternis!, brevissime petiolatis, e basi aculiuscula lanceolato- vel sublineari-oblongis, obtusiusculis cum mucrone tenuissimo sepe recur- vulo, antice (sub lente) minutissime serrulatis, glabriusculis, utrinque viribus, 3—4 lin. lon- gis, circiter lineam latis; florum capitulis in axillis subsessilibus, solitaris, lineam longis la- tisque, subacutis, albidis, vix nitidis. »Porto- bello, 1826. Doct. Dahlin legit,, — Habi- tus et folia fere Hernmiariarum sed evidenter 12) Amarantacee Moq. in DC. Prodr. 9) Amarantus Moq. in DC. Prodr. 144 Åmaranthacea, inter Ålternantheram et Philoxerum ambigens. 179. Mogiphanes brasikensis Mart. »Prope litora ad portum». 180. Gomphrena globosa Linn. »Gomphrena globosa. Ad domos». LX. Urticaceere: 481. Pilea microphylla Liebm., Wikstr. l. c. (sub Urtica.) »N:o 250. Urtica microphylla Sw.! In ruderatis». LXI. Celtidee: 182. Sponia? integerrima n. sp.: fruticosa; ramis tere- tibus, glabris; ramulis petiolis brevissimis 1—2 lin. longis nervisque foliorum subtus hispidulis; foliis alternis, e basi leviter cordata inequali late lanceolatis trinerviis, ceterum penninerviis (nervis utrinsecus 2—3, distantibus), acumina- tis, integerrimis, scabris, 3—4 poll. longis, 1— 1: poll. latis, exsiccatione deciduis; floribus minutissimis in glomerulos axillares minimos petiolum vix zxquantes congestis, sessilibus, bra- cteolatis; bracteolis scariosis, lineari-lanceolatis, in aristam elongatam hispidam glomerulum bis vel ter superantem desinentibus. »N:o 308. Celtis? (Billb.) In montibus». — Ex habitu ad Boeh- merias fruticosas alternmifolias subaccedens. LXII. Monimiacee&e: 183. Citrosma pauciflorum n. sp.: arboreum?; ramulis compresso-telragonis petiolis sepe pollicaribus et ultra foliis subtus pedicellis floribusque veluti- ns; foliis oppositis, e basi plus vel minus acuta obovato-oblongis, acutiusculis vel subobtusis, minu- 145 minulissime denticulatis, penninerviis (nervis u- trinsecus 13— di) membranaceis, supra atro- virentibus subglabris, subtus pallidioribus, +— ped. longis, ER poll. latis; pedicellis axillari- bus, plerumque solitariis vel bims, rarius com- pluribus, petiolo duplo brevioribus, unifloris, florem ter superantibus. »N:o 325. Ficus? (Billb.) In montibus» LXIII. Laurinee"” 184. Nectandra turbacensis Nees. »N:o 321. Laurus. In silvis ad viam versus Panama». LMXIV. Eaphorbiacee: 185. Euphorbia hyperieifolia Linn. »In ruderatis». 486. Euphorbia hirta Linn. »Portobello». 187. Phyllanthus mucronatus Kunuth. »N:o 318. Phyllanthus mucronatus. Ad rudera in mon- tibus». ) Inter plantas portobellenses Billbergianas occurrit Lau- rinea cum inscriptione »in silvis,: glaberrima; ramulis angulatis, griseis; petiolis 8—9 lin. longis, canaliculatis, (exsiccatione ?) nigrescentibus; foliis e basi subobtusa ovali-oblongis, acuminafis vel obtusis cum muerone vel subretusis, ”coriaceis, rigidis, nitidis, supra laevissimis, subtus subtilissime reticulatis, utrinque dilute olivaceis, 1—: ped. longis, 31 poll. latis; pedunculis terminali- bus, solitariis vel 2-—-3-nis, petiolum superantibus, basi stipulatis (stipulis lanceolatis, acutis, 4 lin. longis); flori- bus e majoribus in Ordine, a medio ad apicem pe- dunculi in spica brevi 6—9 lin. longa subovata 5—S- flora sessilibus, bracteatis (bracteis florem vix aequanti- bus, concavis'; perigonii tubo brevissimo, laciniis ovatis; antheris sessilibus. — Ob flores non satis explicatos du- bius hesi, an ulli vel cuinam e pluribus Laurinearum generibus Neesianis adnumeranda sit haec species gran- dis, forte proprii generis. (Dendrodaphne macrophylla Beurl. mnscrpt.) K. V. Akad. Handl. 1854. 10 i hk hs | h 146 488. Croton bixoides Vahl. »N:o 316. Ad litora». — Specimen a Chirurgo Pihl e loco reporta- tum vidi in herbario Bergiano. 189. Croton nitens Sw. (Croton argyrophyll. et syrin- gefol. Kunth?) »Croton niveum (Billb.) Por- tobello». 190. Croton Eluteria Linn. (N:o 192. Croton Elu- teria. Carthagena, in arenosis maritimis») »(Sine numero) Por fom all — Stirps ibidem a Chirurgo Pihl lecta secundum specimen in herbario Bergiano. 191. Acalypha alopecuroides Jacq. »In campis». 192. Acalypha carthagenensis Jacq. »N:o 227. Prope litus». i 193. Adenoropium gossypifolium Pohl, Seem. pa- nam. (sub Jatropha.) (»N:o 190. Jatropha gossypi- folia Linn. Carthagena, in ruderatis prope S:et. Lazaro.») » Sine Ae) Jatropha gossypifolia Portobello». — Ibidem lectum a Chirurgo Pihl ex specimine in herbario Bergiano. 194. Ricinus communis Linn. »Ricinus communis. In cultis et ad domos». 195. Hura cerepitans Liun., Seem. panam. »Hura crepitans. (Carthagena: Tierra-Bom ba. ) Por- tobello». 196. Hippomane Mancinella Linn., Seem. panam. ON:o 196. Hippomane Mancinella. Carthagena: La Popa, Tierra-Bomba, ad litora».) »(Sine numero) Portobello». 197. Hebecocca") panamensis n.sp.: fruticosa; ramis te- retibus petiolis nevvis foliorum subtus pedun- 8) Flores monoici, racemoso- -paniculati. SA: Perigonium 4-phyllum, phyllis basi connatis, imbricato-claudentibus, 2 exterioribus paullo brevioribus subrotundis; stamen unicum; filamentum brevissimum, gracillimum; anthera mitreformis (fusca), utroque latere loculifera, loculis 147 culisque ochraceo-puberis; petiolis apice biglandu- losis (glandulis disciformibus marginatis); foliis alternis, petiolo 3—4-plo longioribus, e basi subrotundata vel leviter cordata elliptico-ovali- bus, integerrimis, obtusissimis cum apiculo brevi obtusato, bast trinerviis, ceterum penninerviis (nervis validis prominentibus utrinsecus sub-3), margine subrevolutis, coriaceis, supra glaberri- mis nitidis, subtus pube tenuissima vix con- spicna adspersis demum glabrescentibus sub- ochraceis, (adultis) circiter 4 poll. longis; flori- bus versus apicem ramorum Jlonge racemoso-pa- niculatis (paniculis pedalibus et ultra), secus ra- cemulos glomerulatis vel rarius subsolitaris, masculis pedicellatis (pedicello florem mequante), femineis inter masculos subsessilibus. »E2ccoe- caria? (Billb.) Inu silvis ad viam versus Pa- nama» -— Pedunuculus principalis inferne ra- miformis (nec axillaris nec terminalis). LNV. Lacislemacecr: 198. Lacistema myricoides Sw. »N:o 228. Laciste- ma myricoides. Prope lilus». LXVI. Piperacee: 199. Peperomia portobellensis u.sp.: herbacea,caulescens, subsimplex, declinata, ad mnodos radicans, sub- carnosa, glabra; foliis alternis, brevissime petio- latis, e basi subobtusa oblongo-acuminalis, ob- scure d-tuplinervis (nervo medio subtus in ner- mitre innatis (tumidis), rima verticali supra longitu- dinaliter dehiscentibus (sulphureis). 2: Perigonium 35- phyllum; capsula subtriquetro-globosa, in collum produ- cta, tomentosa. — Genus prope Epistylium Sw. collo- candum. 148 vulos 3 parallelos subsecedente), utrinque con- coloribus, 2—2: poll. longis, 1—13 poll. latis, internodia caulis sepe subequantibus; spica folio opposita, solitaria, pedunculata, subulato- filiformi, circiter 4 poll. longa, pendula. »Piper. In umbrosis». 200. Potomorphe peltata Miq. »N:o 224. Piper pel- tatum Ruiz et Pav. In vallibus inter montes». 201. Artanthe Schlechtendalii Miq. »Piper. In val- leculis montium». 202. Artanthe scabra Miq. »N:o 225. Piper scabrum Sw. In montibus». LXVIIL Artocarper: 203. Cecropia Humboldtiana Klotzsch. »N:o 306. Cecropia peltata (Billb.) In montibus». Obs. Restant stirpes nonnulle, quas ob specimina non rite evoluta vel nimis manuca determi- nare nequivi. —R2203 JC Corrigendum: Pag. 109 lin. 23 pro: subuliformem pungentem lege: subuliforme pungens RA Rs 2 / $ 3 - Bidrag till differential-eqvationens HS | Ar : E Bzy+C y+Dz+Ey+tPFdz+ — HA P:Bey:C0gf+DI+Ey:+F)dy=o | integrering; i ä EP: | ; E & BJÖRLING Ilemmnad dem 12 Febr. IS53 firdine speciela arter af diflerential-eqvationen (1) (Az + Bzy+lyr+ Dz+Ey+F)dz+ +(A 0+B oy+lCy+Dx+Ey+F,)dy=020, den ena dock innefattande uti sig den andra, hafva redan af Euvrer och JaAcorr blifvit behand- lade, men utan allt afseende på deras egenskap af att vara speciela fall af eqvationen (1). I sina Institutiones Cale. Integralis upptager EULER eqvationen (2) ydy+dy(a+bzx+nx) =ydg(c+nx) ”, och finner, genom en lycklig divination, atl va- riablerna deruti låta separera sig genom substi- tulionen PE (GEN) yta +bri nr?” men bifogar också till sluts detta erkännande: »Casu autem lhic vix previdendo evenit, ut hec sub- stitutio ad votum successerit, neque hoc problema magno- pere juvabit» JacoBi åter upptager ””) den något allmännare eqvationen 3 (A+A'C+A”y)(xdy— ydx) (3) |—(B+B'z+B"y)dyt (C+C'x+C"y)da=0,") ”) Tom. I. Petropol. 1792, pag. 269 (probl. 55). ”) Eller, om den bringas till formen (1), («) (nxy + cy) dr —(nx? +bx+y+a)dy=20. ”) CRELLE'S Journal, B. XXIV (1842). T) Eller, bragt till formen (1), [A'xy + A”y—C'x+(A—-C')y—Cldx— —[A'T + A”zy+(A—B')x—B”y— Bl dy=0, 132 och lyckas att genom en method — som han yttrar — »ab Euleriana toto celo diversa» få den- samma integrerad. Denna method, så 1ingeniös den än må vara, lemnar dock — äfven den — å sido allt afseende på eqvationens (3) karak- ter af att utgöra en speciel art af den allmänna eqvationer (1); hvarföre ock resultatet, om än något allmännare än det förenämnda Evrer'ska, torde i sjelfva verket påkalla samma erkännande som det, hvarmed — såsom ofvan citerades — EurerR fann sig höra beledsaga sitt. Det är just nämnda åsidolemnaude af den Jacosr'ska eqvationens karakter af att vara en speciel art af eqv. (1), som gifvit anledningen till denna uppsats. Icke som skulle meningen här vara att först integrera eqv. (1) i sin fulla allmänlighet och sedan derutur härleda integra- len af den JacoBr'ska arten (3), — den allmänna eqv. (1) är ju icke i vanlig mening integrabel ”) -—3; men då, såsom bekant är, integralen af den fullständiga eqvationen, (9) — (Az+By+lC)do+(4, c+By+C )dy=0, som ju också är en iblaud eqvationens (1) arter, kan på elt synnerligen enkelt och direkt sätt er- hållas, sedan man först integrerat eqvationen (utan C- och C,-termer) (4') (Ax+Bylde+(A x+B y)dy=0; eller, kortligen, (8) — (axy+by?+ecx+dy+e)dx— (ax? + bay +c'x+ +d'y +e') dy = o0, hvaraf ock tydligen visar sig, hurusom den EuLER'ska eqv. :2) eller (&) innefattas, såsom ett specielt fall, uti den JAcoBYska eqv. (3). ”) Man behöfver i detta afseende blott erinra sig, att redan (y) (Av + Cy)dx+F,dy=n2o0 är en icke-integrabel Riccati-eqvation. 153 har det förekommit mig helt naturligt, att man åtminstone borde försöka, om icke iutegralen af den Jacogrska arten skulle kunna erhållas på ett alldeles analogt sätt ”.. Att detta försök i sjelfva verket fullkomligen lyckats, skola efterföljande sidor utvisa, de der för öfrigt torde gifva anledning att någon gång få frågan om eqvationens (utan F- och F.-termer) (5) (Ax + Boy +Cy'+Dz+ Ey)dx+(A xc +B zy+ +C.y'+ Do+Ey)dy=0 integrering 2 allmänhet närmare utredd. Det var nemligen naturligt, då jag ville för- söka att härleda den Jacosrska eqvationens inte- grering ur integreringen af en dylik eqvation utan F- och F -termer, att i första rummet con- siderera den allmänna eqvationen (5), för att sedan öfvergå till den art deraf, som den Jacosrska eqvationen (utan nyssnämnda termer) utgör. Der- vid gjordes väl mycket snart den erfarenhet, alt integreringen af eqv. (9) i sin allmänhet är un- derkastad åtminstone större svårigheler, än att frågan derom här lämpligen skulle kunna utre- das; men tillika visade sig ock, att jemte den speciela art af eqv. (3), som motsvarar den Ja- cogr'ska eqvationen [på samma sätt som eqv. (4') motsvarar den fullständiga eqv. (4)], och hvilken art här egeutligen afsågs, äfven några andra rätt anmärkningsvärda arter deraf existera, hvilkas integraler lika sjelfinant erbjuda sig som den nyssnämndes. Att taga vara på samtliga dessa ") Första anledningen till denna tanke gafs mig af min vän, Lector LINDMAN i Strengnäs, då han för någon tid sedan ställde till mig den frågan, om jag någorstädes sett nå- got försök att integrera eqv. (1) i sin allmänhet och dervid erinrade om den JAcoBY'ska eqvationens egenskap att vara en speciel art deraf. 154 arter af eqv. (3); att genom den sistnämndas in- tegrering bana sig väg tull integralen af den full- ständiga JacoBr'ska eqv. (3), på samma sätt som integralen af den fullständiga eqv. (4) härledes ur integralen af eqv. (4), och att slutligen til- lägga några ord om de arter af den fullständiga eqv. (1), som motsvara de öfriga af förenämnda arter af eqv. (5), blef derföre planen för när va- rande uppsats. Gin 9 1. För att bana vägen för efterföljande un- dersökningar, betraktom i första rummet eqva- tionen (4') (Ax + By)dez +(A x+B,y)dy=0. Som man i dennas ställe kan sätta Ju x [4 (2) +B] do+[A, (F)+B,]dy=0, eller, om i stället för = sätles z, (6) [AZ2+(B+4A) Ja+B |dys (US) Bas EN eller, med le af det speciela fallet (7) o=A=B+4 =B, denna (4z + B)dz da la 0 009 IT ARE (BFAJEFR eller, som är detsamma, 3 (4Zz+ B)dz för + (B+Aj)z 5 dl ye” K FN fe (4z+ B) dz (AZ? + (B+A,)z+ By ye” så är, ålminstone om det speciela fallet (7) un- dantages, generela integralen till (4) denna 159 fa (4z+ B) dz (8) ye” = Const. med vilkor att, efter integral- tecknets bortskaffande, zutby- tes mot =. y Och hvad beträffar det speciela fallet (fe så är då, enligt (6), tydligen integralen I = = Conust. Yy Zz 2. Vidare är tydligt, att den- fullständiga eqvationen (4) — (Ax+By+C)dx+(4 c+By+l)dy=20, (neml. C och C, icke båda =0), kan genom positionen (9) r=:i+2a, YEARS bringas till formen (4), nemligen till (AE+Ba)dE+(A £+Bn)da=0, så ofta som finita constanter a och B existera, de der uppfylla vilkoren Aa+BB+0C=090, (0 4 a+BB+C,=0, d. ä. åtminstone så ofta som icke (11) AB, -AB är =0. Och således är, enligt föregående art. 1, ge- nerela integralen till (4) 1:o) i det speciela fallet (7): Se CN Ma UB 2:0) i hvarje annat fall: I (4ö+B)dt Re i (Yi Be” = Const. ålminstone om händelsen (11) undantages. Och bvad den händelsen angår, så, om åtminstone = Const. 156 en af de fyra coéllicienterna A, B,A,,B, icke är =0, kunna variablerna i (4) lätteligen separeras utan användning af positionen (9), såsom bekant är 7. Och äro de alla fyra =0, så äro redan va- riablerna separerade. SL 3. Vi öfvergå nu till eqvationen (5), nemligen (2) (A+ Bry+ly+ Dz+Ey)de+(A,c+B xy+lC y+ +D + E y)dy FEI0 eller (12) (A+ Boy +Cy”) de+(A 0+B cy+lC y)dy+ +(Dx+ Eyjdz+(D.oc+E y)dy =0. Som man 1 dennas ställe kan sälta är ZY AN FN i ALAT) BG Clare RNE SR dB 3 +[D(T)+E]de+[D (5) +E,]dy=o2, eller, om i stället för = sättes =, ) yfl4=+(B+A)=+(C+B)3+6,]7 7 +(45+Ber0)ds )+ +[DZ+( (E+D)=+ EB] 24 (Dz+ E)dz=0; ”) T. ex. Om A icke är =o0, så kan i stället för (11) ÅA sättas: B,= , B, och således, 1:0) om icke heller B är =0, B, 4 och eqvationen (4) blir (Ax + By)(dx + kdy) + Cdx + C,dy==0, eller, genom positionen Ax+By=5, (ö+C)dö+[AC,— BC+(kA— B) 5] dy=0, der nu variablerna lätt separeras; och 2:0) om B är =o0, således äfven B,=0, blir eqvationen (4) sjelf: (Ax +C)dx+(4,x+C,)dy=o. och man 1 dennas ställe åter kan sätta AES Di Penn (Az? + BZz+C)dz SR tyda (B+A )e+H0+B tl tant era ör +[Dz+(E+D)z=+E] (+ (Dz+E)dz NS ” Dz+(E+D,)5+E, åtminstone om de under undantagas, då nå- gotdera af de tvenne vilkorssystemerna (15) o=A=B+A =C+B =C, (16) OPEN eller ock båda äro satisfierade af eqvationens (5) coéfficienter ”); så må i första rummet dessa tre händelser särskildt considereras. a) Om båda dessa vilkorssystemer äro uppfyllda, då således den ursprungliga eqvationen (9) har formen (5) (Bxy+ClCy+ Ey)drx—(Bx+0l0sy+ Ex)dy =o0, och motsvarande eqv. (13) (13') [y( 20) HBjde = så är generela integr alen ty dligen (EE) 2= - = Const. by) Om vilkorssystemet (16), men icke (15), är uppfyldt, åå således eqv. (5) har formen (7) (A+ Boy+lCy+ Ey)drz+(A c+Bzy+ +C.y'—- Ex)dy=90, och eqvationen (13) reducerar sig till y[Ae+H(B+4)e+HO+B)+0] (+ RER Fe + Edz=0, ”) Det är klart, att dessa händelser innefatta så väl den, att samtlige coäfficienterna för x?, xy, y? äro = o [således den redan behandlade eqv. (4")], som ock den att co- efficienterne för x och y samtlige äro '= o, således eqva- tionen (6) — (Ax +Bzy+OCy)dr+(A, 0 +Byxy+Cyy)dy=o. 158 eller, efter dividering med 4Az?+&c., vill bv (4224 Bz+C)dz Edz (fann Matig Na SÄRRaARRRR ARR ANNAN (13 ) ÅYT YIETOBTA ROLE) A AZ +(B+A)+(C+B)z+C så är tydligen generela integralen (Az + Bz+C)dz (Ag + Bz+0O0)dz AZ3+(B+A,)Z+ &c. Z FE AZ3+(B-+-Aj)z?+ &c. (17) ye” =Const. (ARE dz; ee AZ+(B+A,)z+ &c. och deremot i; c) om vilkorssystemet (15), men icke (16), är uppfyldt, då således eqv. (9) har formen (5) (Bxy+Cy+ PE Coy-D x—-E y)dy=0"?), och eqvationen (13) reducerar sig till (Dz+ E)dz y (Bz+O)ldz+[DE+E+D, )+E (+ EN eller, efter dividering med y[Dze+(E+D))z+E,], 2, | till : dy 1 (Dz+ E)dz fdr (Bz+C)dz yr oy Dz2+(E4+D)z+E, — D2z2+(E+D,)Z+E,” d. ä. SYN 1 di Dz + E)d Bz )d 13”) HEN AE RE (Ola CT y Dz?+ &c. Dz? + &c. så är genre integralen fe (Dz+E,) dz 3 (Dz+ E)dz Dz2+ &C. Dz?+ &c. "ni Bz+C Lu dz. (10 -6 = Const. for 4. Betraktar man åter den allmänna Ne delsen, att hvarken (15) eller 716) är uppfyldt af eqvationens (5) coöfficienter; så är först att märka — såsom ofvan nämndes — att i stället för eqv. (13) kan sättas (14) eller, kortare, ”) Tydligen den JAcoBYska eqvationen (y) i noten under Inledningen, dock utan e- och e,-termer. 159 (18) y[AZ+(B+A)z+(C+ B)z+0,](7+9dz)+ +[Dz+(E+ D)z+E (+ Ww'dz)=0, då nemligen ( al z24+ Bz+C — A+ (B+A)2 + (C+B))z+0” (19) +( 1) (CTBi)z+A 2 MDNZ Sr "— D22+(E+D,)z+E)” hvaraf genast inses, all när (20) gär=Wy—" - ; hvilket inträffar, när . > IBD.—-B)D 1. CD, - C.D |. ÅR TR AG FRE REN +CE — C, BRA == 0; och således i den händelsen d) att coéfficienterna i eqv. (5) uppfylla vilkors- systemet ERNA lölipp2 pb) CKteD RON DE la AE —Å EN +BE, Pe ECE CH [utan att hvarken (15) eller (16) är uppfyldt], så reducerar sig vår eqvation (18) till ; d 4 1 (18) — [y(4=4+&c)+(Dz4 &NT+T dr) 0, och således dess generela integral till P = de pty 2 aj ye” = Coust. = ye ; (kortligen). Men i allmänhet, om man för korthets skull sällter [4] i stället för Az+(B+A)z+(C+B )z+C,, [DJ stället för Dz+(E+D)z+E,, 160 och om i stället för y sättes u? (hvaraf F = 2" u reduceras eqv. (18) till 5 du gp! du JDS w: [ANT + $5d2)+[D](T +5dz)=0, eller, genom dividering med u, till [A](du+uZ dz) —[D] td GC) = Vdal=o0, LD] och således, om TN utmärkes med Z> ull NE PGA | ARN (23) 37 du+u9 da) —-Z(d(T)- 7 Td)=0. Sättes nu SAN u 1 Z (24) UR hvadan SD och således (> du =dv— ud 7) = don Us za! =2G -)- + dZ= 0 så reduceras eqv. (23), och således sjelfva (18), till (25) do+v (Z+ 5): =0(3 )-- Gr FR. då man sätter Z' i st. för 2 nemligen BD,— B,D CD | sate (4D,— AD) +] NR 22 a 2 2 2+CB,—0E | 0) 2= SS RR OO RR [A]LD] | och således en 208+5)- -A(E+D | | tänki+ os PAD] [EE PE Jeroen [4][D] 161 (RER CC i) =P EC ? 0 oh B,D-A,(E+D,) C(E+D,)- BE, ed +2(CD-AP)) | 24) +2(0D-AR, C,(E+D))-B,E, -(AD,- A,D) $7 BD, -B, Od | CD,-C,D Ne -(CE,-C,E) +AR- 4, E +BE,-B,E [4] [D] Som nu eqvationen (25) kan tecknas under formen vå z VÄG w' dz 7 JG — Jaz i fi Hd å CEN ve ” de S TR) Zz Zu wp" = I CD 0 så synes ib alt dess kcgedl lätteligen fin- nes, icke allenast i nyss bivnge betraktade hän- delse (20), och således i händelsen d), då eqv. (29) reducerar sig till WE Eje dw=e" dT 1 fe JR neml. w— ve "” (29) hvars generela integral är VA - ZITT PEN DTE pty ; JC ES )es EE (30) w=Const.=ve ” = ue 5 eller sjelfva (22), utan ock i följande trenne nya händelser, nemligen: of AR 1:o) när a NG i hvilket fall eqv. (29) reducerar sig ull K.: V. Akad. Handl. 1854. 11 162 Zz EE WE fp Ua 2 I 2 | (29") HS AD > en a PES 2 e och således, genom factorn ov, till f--W— samt följaktligen generela integralen till (30) vie == Ge ENE OM kar a AR ; 2:0) när 7 ta är =0, i hvilket fall eqv. (29) reducerar sig till pFTYU 2 d(v 297 Me Tres v som, efter ' dine med v, gifver den generela integralen ÖJ NNE TUNGONY 25 (30”) G NT v samt (31) 3:o) när u(7+5) är HG +5)> (& och 2 constanter) 163 eller VAG q' w' (20-07 == (25-05) och således, om den förut behandlade händelsen «=0 (d. ä. 9'=yW') undantages, när voor Zz TE Bär SN ; Kang och följaktligen NEED OMR PRO ZUR AE u qv FANNS FROM Sd ET NEN ZEN (P=0 2 NINE u—o 2 1 hvilket fall eqvationen (29) reducerar sig till ENS u p9-Ys n—0 2 | 1 ue 2? | d[ve dl+e [ ICE . SES CER ue 2 uo 2? e e eller, om man nu med w utmärker den ena af ex pressionerna inom [js låt vara RON u=o 2 w= Ve 3 till SEG ESC Nrtpea SEN rr up =O 2 NNE ( 3 ) NE NN dj e ENE d|—e Wcre JE HN ÖN PANT (EO AL 2 | 1 2 w dw=|=e | alze da 164 samt följaktligen generela integralen, om man undantager de båda speciela fallen Ae =E (dh ä. de båda nyss förut behandlade hisdelkerka 1:o) och 2:0), vemligen p=0, u=0), till 20 2u Sy aw? ( t Nr 20 Const. u-0 u—0 d. ä RON 22 u JU fe j - 2 (ON u[ve 20 RR jo e 7 =Const. eller CK u Ho -( TR p-) ”"” ( (30 ) NT (6) NA UTO DN AT 0)? / som alltså är eqvationens (29) eller (25) integral, så ofta som vilkoret (31) är uppfyldt, instdne om de 3 speciela händelserna (32) M=0, p=0, u—0=0 undantages, 1 hvilka fall åter integralen är gif- ven, respective, af formlerna (307), (30) och (30). Anm. Om man i (307) 1 stället för pu sälter p— =, öfvergår den will Q fas? 20 2 Te [S(v+1)—-1](v) som alltså är eqvationens (29) eller 25) in- tegral, då vilkoret (31) eller Ergin e PEY 3 : É SR ER SEEN (0 och & constanter), är uppfyldt, åtminstone om de 3 speciela fallen (E-00- ” 165 p- & = 0, 0 = 0, & = 0, undantagas. — Och sätter man här 1i stället för = helt enkelt +; så finner man, att FER (eldo Tie 0 DT är eqvationens (29) eller (25) integral, då vilkoret (34) 24 2, (NM en constant), är uppfyldt, åtminstone om de båda speci- ela fallen N=0 == 1 undantagas; och i dessa fall är integralen gifven, respective, af formlerna (30) och (307). FHärmed äro nu ock 3 nya händelser [utom de förra a), b), ec), d)] angifna, i hvilka integra- len af eqvationen (18) eller sjelfva (5), då Ser dera af vilkorssystemerna (15) och (16) är uppfyldt ”, lätteligen erhålles. Om man nemligen i eqva- tionerna (30'), 30”) och (33) i stället för v? åter- NE u? [AT] 5 É - insätter 3» d. ä. NA och iakttager formlerna (26), (27), (28); så erhålles omedelbart följande re- sultat: -e) I den händelsen, att coefficrenterna i eqv. (5) uppfylla vilkorssystemet B D-A (E+D JE (393) o=BD-A(E+D)= a AE) —L+2C, D- a ON är dess generela integral: [Aly 36 ur [D] 2 PP TYG TA Dm” Fe ”) Och således ingendera af [A] och [D] = o0. skr X 166 f) Åro åter coefficienterna sådana, att enhvar af de fyra expressionerna 1 (35) är = sin motsvarande ibland de fyra i (21); så är generela integralen [ID] 20 [D] [Aly VY (36') een och g) + den allmännare händelsen, att de fyra ex- presswonerna i (35) äro proportionela mot (dock icke lika med) sina i ordning motsvarande ibland de fyra 2 (21), så att (37) BD-A(E+D)är=2NAD - AD), o.s.v. (X constant, dock icke =0 eller = 1), är generela integralen j [Alvigst nl ög AROR a +N tiv ) =0Ce [D] [Aly k eller SÖ I LÖSA DE | LG AG ör ( lind GA en | För + =0 och Xx =1 gälla, respective, form- lerna (36) och (36). Om "åter: eqv. (29) eller (25): ocktsaledes eqv. (18) eller (14) eller sjelfva eqvationen (5) är 2 allmänhet integrabel (i vanlig mening), eller ej, det lemna vi för det närvarande derhän. 3. Efter att sålunda, 1 enlighet med det som ofvan nämndes om planen för denna upp- sats, hafva tagit vara på de speciela fall, i hvilka integralen af eqvationen (5) — så alt säga — sjelfmant erbjuder sig, erinra vi i förbigående, alt ibland dessa arter af eqv. (5) äfven den före- nämnda Jacosrska eqvatuionen (dock utan F- och F.-termer) befinner sig, nemligen eqvationen (5) — såsom man lätt finner genom dess jemförande 167 med: eqv. (8) i noten under Inledningen —, samt att dess integral är gifven af eqv. (17”) utom i det speciela fall, att äfven vilkorssystemet (16) är satisfieradt af dess coéflicienter, då integralen är gifven af formeln (17); och skola nu öfvergå till den fullständiga eqvationen (1) för det ända- mål, som i slutet af Inledningen finnes kortli- gen antydt. 6. Likasom (se $. 1) den fullständiga eqv. (4) kan genom positionen (9) bringas till formen (4), så ofta som finita constanter a och 8 finnas, de der satisfiera de båda vilkoren (10), så inses ock utan all svårighet, att den fullständiga eqv. (1) kan genom samma position befrias ifrån sina F- och F-termer och bringas till forimen:. (5), nemligen till (38) o=(AE+Bi+00+ D lir E +2Aa!| + Ba + BB | +2CA| +BEs+0Cw+ D, lir Ge dn, +2A4 al + Ba + Bel +2C.B| neml. 2 och 8 finita constanter, endast i de fall, då verkligen finita constanter a och 8 existera, som uppfylla de båda vilkoren (39) | Ad?+ Bap+lp+ Da + Ep+ F =0, É |A + BaB+ORBR+Da+EB+PF, =o0. Anmärkning. Vore det så, att sådana constantler a B städse existerade; så vore ock dermed frå- gan, om eqvationen (5) är 2 allmänhet inte- grabel, med nej besvarad, eftersom tydligt är, att, om hvarje eqv. (5) vore integrabel, äfven hvarje eqv. (1) skulle genom nämnda ”Yde+4(4, E+ 168 transformation kunna göras integrabel (1 hän- delse finita a och 8 städse existerade); hvil- ket ju dock, som man vet, är ogörligt. Men som nu i sjelfva verket förhållandet är det, att finita 2 och 8, satisfierande vilkoren (39), icke städse existera; så kan icke eller nyss- nämnda fråga på denna väg fås besvarad. — Tydligt är ock, att om visas kunde, att eqvalionen (1) i någon af de händelser, då den icke är integrabel, låter transformera sig till formen (5), så vore äfven derigenom nämnda fråga besvarad. Vidare har man af den omständigheten, att coefficienterna för £-, £s- och s-termerna 1 den genom Uransformeringen erhållna eqv. (38) äro desamma som coéfficienterna för, respective, &, zy och y? i den fullständiga eqv. (1), en särde- les tydlig anvisning att söka integralen af hvarje eqv. (1), hvars coéfficienter A, B,C, A,, B,, C, satis- fiera vilkorssystemet (15), d. ä. af sjelfva den JAco- Brska eqv. (3), på alldeles samma väg, som en- ligt $. 1 leder till integralen af den fullständiga eqv. (4). Att ock i sjelfva verket detta sökande fullkomligen lyckas, skola vi nu visa. 7. Beträffande alltså differential-eqvationen (40) (Boy +lCy+ Dx+ Ey+ Fjdx—(Bx+ +Czy-D x—-Ey—F )dy=09, så, 1 det speciela fall att både F och F, äro =0, utgör densamma just den i händelsen c) här of- van behandlade eqv. (5), och således är dess inte- gral då gifven af formeln (17) eller, om derjemte vilkorssystemet (16) är uppfyldt, af formeln (17). Men i hvarje annat fall kan den genom po- sitionen (9) befrias från sina F- och PF -termer och bringas till formen (97), nemligen till (41) o=(BEs+074 Dl Eb Fynd (BE + +BB| +Ba! I +2Cp] ) +Cta—- D, "pd, +2Ba HA +CB | J så ofla som finita constanler a& och 8 existera, hvilka uppfylla vilkoren (42) Bak +CB'+Da+E8B+F =0, Ba? +Cap-D a—EB-F,=0; och här skall visas, att i de undantagsfall, då så- dana a& och B icke existera, variablerna 1 eqv. (40) kunna omedelbarligen, d. ä. utan sådan transformation, separeras. För delta ändamål skola vi först betrakta den händelsen, att B icke är =0o0. Genom dividering med B NERE vilkoren (42) till formen (43) aB+EB + Da ++ FN =, | + Cap Da-CP-F, = 1:o) I det fallet att D är =o0, kan den förra, nemligen (44) ap =-—(C8 +EB +W) satisfieras 1) genom £=0, men endast när FY är =0, och då gifver den sednare, neml. a—D a—WF,=9, finit a-valör; 2) vär F icke är =o0, af SPEED, neml. 8 icke = 0 och, enligt den sednare (43), gifvet af 170 E(E-D)8+E(E+D) +E, | +EF-F, således finit (och icke =0), utom i det enda fall att coéfficienterna här för 8, £, 8 samllige äro =0 dvs spi det, fallet att -D,=2&, —-E =C€E, -J, =C-CF. Men i det fallet reducerar sig eqvationen (40), efter dividering med B, till : [(2+€6) y+Ey+F]do- [(2+E)+E(z+E)y-EFl]dy=10, eller, genom positionen z+CE =E, (E+ Ey) (ydå — Edy) + F$ (di + E dy) =0, och således, genom positionen £+Cy=>, till z (ydz— zdy) + Fdz =, derulti variablerna lätteligen separeras. Med få ord således: I detta speciela- fall hvarken behöf- ver eller kan den JacoBrska eqvalionen genom positionen (9) befrias från sina F- och F -termer; den reducerar sig då, efter divid. med B, genom positionen (43) z+CyrE=22 till en eqvation, deruti de ingående variablerna y och sz lätt separeras. 2:0) Är åter D icke =o; så, alldenstund den förra af eqvationerna (43), nemligen a(8+D)+ E+ CB+ F =0, genom alt Y sättes i stället för £+D, öfvergår till formen (44), nemligen till (47) av=—-[E7+(E-26 D)7+ED+F]. och den sednare (43) till ar+ Ca7-(D,+ECD)2-E7+DE,—-F, =, blir raisonnementet här tydligen alldeles det- samma som 1 förra händelsen, allenast man här i stället för p säger Y, P+FLE+D)E+F=0, I 171 i stället för € ....E€-2ECD, BRON EN RA F ....F+CD, gr OA D,....D+ECD, 2 RR FF -DE Betraktar man åter den händelsen att , B är =o, men icke C, då således den JacoBrska eqvationen (40) har formen (Cy'+Dz+Ey+F)dx—(Cxy-D.x—-Ey—F )dy=20, (neml. F och F, icke båda = 0), eller, efter dividering med C, (40) (y+Dz+Ey+F)dx—-(2y-D,x—E y—F,)dy=0, och vilkorseqvationerna (42), efter dividering med C, / + Da + EB +W =9, (26) due pbge så, 1:0) när D icke är =o0, gifva dessa (46): — B+E0+ 5 D 2 (8+(E-D)2+(DE,-D EC+J)L+DF,-D,F=0, och således städse finita a- och 8-valörer; och 2:0) när D är —=o, är klart, att till 8 kan antagas hvilkendera som helst af de båda ec ge SEN och att således af den sednare (46) eller (£-D )2=E 8+5, städse erhålles en motsvarande finit a-valör, åt- -minstone om det enda fallet undantages, då de bägge expressionerna ar) eV (EM nn d. ä. det fallet, att 172 Men i det fallet reducerar sig eqvationen (40) till EN? (CA (U+5) dx— [U+$)2-Ey-Fldy=0 eller, genom positionen Ya till v (adx —dn) + [C,(-5) +N,|d1=09, deruti variablerna lätteligen separeras. Och hvad slutligen beträffar den händelsen, att B (lp. = 0 = C, så är den redan förut behandlad i det, som 1 $. 1 nämndes om differential-eqvationen (4). 8. Sedan vi nu ådagalagt, att och huru i det speciela fall af eqv. (1), som den Jacosrska eqv. (3) — och således den Evwrer'ska eqv. (2) — utgör, integreringen kan verkställas på ett allde- les analogt sätt med det för eqv. (4) vanliga; återstår, för det i Inledningen angifna ändamålet med denna uppsats, att nu slutligen tillägga några ord om de arter af den fullständiga eqv. (1), som motsvara de under händelserna b), d), e), f) 1 $. 2 hörande arterna af eqv. (9). ” För att finna de arter af den fullständiga eqv. (1), som här menas, har man alt tillse, hvilka eqvationer (1) det är, som genom positionen (9) låta bringa sig till eqvationer (5) af sådan be- skaffenhet, som i nämnda händelser omtalas. Det kan icke vara vår mening alt här fullständigt genomföra denna undersökning; 1 efterföljande rader skola vi kortligen betrakta tvenne af de ”) Det är tydligt, att den JAcoBr'ska eqvationen är den enda art af eqv. (1), som genom positionen (9) kan bringas till en sådan eqvation (5), som hör under hän- delsen c). : 4173 ifrågavarande arterna, för att åtminstone utröna, i hvad mån en undersökning i denna rigtning kan erbjuda något intresse. 1:o) För att få veta, hvilka fullständiga” eqva- tioner (1) kunna genom positionen (9) transfor- meras till sådana ”eqvationer (5), hvilkas coöffi- cienter uppfylla vilkorssystemet (165, har man att observera, dels att eqvationen (1) genom nämnda position kan bringas till formen (5), nemligen till (38), så ofta som finita constanler a ÅS B exi- stera, de der uppfylla vilkoren (39), dels ock att vilkorssystemet (16) för den sålunda erhållna nya eqvationen tydligen blir: | D +2Aa + BB =0, D.+24A a+BB Eg +E + Ba +2B8N) 7 E+ Ba+20B=020. Och är sålunda fonnet, att inga andra fullstän- diga eqvalioner (1) kunna genom positionen (9) bringas till den ifrågavarande formen än de, hvilkas coéfficienler jemte finita a- och g-valörer satisfiera både vilkoren (39) och de trenne före- stående (16) eller, som är detsamma, dessa 9 vilkor I): (16') 7 —- CB — EB CE Ae—0CB+D a+F,=0, D +2Aa+BB =0, D. +2A a+BB + E + Ba +20C8 E +Ba+2CB=0; (47) =0, ”) Vi mena tydligen: sådana eqvationer (1), i hvilka icke begge F- och F,-termerna äro borta. ”) De båda första lerikland utgöra tydligen resultatet af bokstäfvernas D och E, eliminering ur (39) förmedelst den 1:a och 3:e af formlerna (167). 174 hvaraf ock inses, att inga andra fullständiga eqva- tioner (1), hvilkas coéfficienter sjelfva satisfiera vil- korssystemet (16), d. ä. inga andra eqvationer af formen (Ax+ Bxy+Cy+ Ey+ F)dz+(A,c+B sy+ C fira —- Egz+F )dy=02, (neml. F och F, icke Häbddsso); kunna genom positionen (9) bringas till här ifrå- SITA Dee form, än de, hvilkas Pöckidienter jemte finita a- och 8-valörer satisfiera dessa fem vilkor: ( Aa? — CR - Ep—F =0, AC B-Ea+F =0, He 2Aa + BB ==0, 0) | 24 a+BRB1 + Be OCR NT | Ba+2Cp=o0. 2:0) Emedan vilkorssystemet (21) för den genom positionen (9) uppkommande eqvationen (38) reducerar sig till / jer AD +(AB -A B)B=00, —Å, ol ja (AB —A B)a 2 , |-eo: BD (AC. 206 Er. Käf. d. Mark. I. 176. 21. — AvsÉ Spec. Hydr. 618. 103. — Scupte Danm. El. 436. 11. Hyphydrus tristis var. b. Gyuu. Ins. Sv. I. 538. 22. — ZeTT. ins. Lapp. 139. 20. Lika utbredd som föregående. Denna art afviker från H. tristis, som den står närmast, uti flera hänseenden: den är mera kullrig; sidorna af thorax och elytra, hvilka hos den sednare bilda en vinkel mot hvar- andra, löpa här uti en jemn båge; thorax är af annan färg, smalare öfver spetsen än vid roten, dess sidor till följe deraf mera convergerande framåt; antennerna äro kortare och gröfre. Hufvudet är mycket mindre än hos AH. tristis, mera kullrigt; panngroparne rundade, ej djupa; beckrödt, antenner och palper af samma färg, de förra 1 spetsen bruna. Thorax är ej fullt dubbelt så bred som lång, smalare öfver spetsen än vid roten, sidorna svagt rundade, framåt convergerande; på tvären tem- ligen kullrig, skifvan i midten nästan glatt, inom kanterna puncterad. Elytra äro vid roten af samma bredd som thorax, sidorna svagt utvidgade, bakåt rundadt-tillspetsade; platt-kull- riga, fint, ej lätt men tydligt puncterade, nästan utan behå- ring, saknande punctserier, beckröda, vid suturen ofta mörk- bruna. Benen äro alldeles röda. 40. H. notatus (Strm. Deuts. Ins. IX. 62. 34): oblongus, subdepressus, parcius punctulatus, nitidulus, niger, capile magno thoracisque la- teribus piceo-rufis; elytris nigro-fuscis, macula basali margineque, linveam fuscam includente, testaceis, subtilissime pilosis. Long. 1; lin. Er. Käf. d. Mark. I. 176. 19. — AusÉ Spec. Hydr. 624. 107. — Scabpte Danm. El. 433. 7. Ganska sällsynt. Ej olik H. tristis, hvarifrån den hufvudsakligast skiljes genom färgen på thorax och elvtra. Hufvudet är mycket stort, öfver ögonen nästan lika bredt som thorax, föga kullrigt, ned- böjdt, ej märkbart puncteradt, beckrödt, med en brun skugga mellan ögonen; palper och antenner röda, de sednare utåt spet- sen brunaktiga. Thorax är mer än dubbelt så bred som lång, obetydligt smalare öfver spetsen än vid roten, sidorna till följe deraf knappt convergerande framåt, nästan räta; framkanten rät med spetsigt framdragna framhörn, bakkanten svagt urbug- 207 tad på båda sidor om midten, bakhörnen räta, dessas spets. ej afstött; skifvan föga kullrig, i midten nästan glatt, inom fram- kanten och vid roten puncterad, becksvart, sidorna röda. Ely- tra äro vid roten ej bredare än thorax, med hvilken de bilda en trubbig vinkel, sidorna svagt rundade, i spetsen ej bredt afrundade; fint, ej tätt puncterade, utan spår till punctserier, tunnt och fint håriga, svartbruna med en fläck vid roten samt sidokanten, delad baktill genom en brun strimma; beckröda, dess invikna sidokant ljusare. Kroppens undre sida är svart, fint puncterad. Benen äro alldeles röda. 41. H. melanarius (STrm. Deuts. Ins. IX. 59. 32): ovalis, lateribus parallelis, depressus, parce punctulatus, nitidus, niger, capite sal magno, piceo-rufo; elytris subglabris, apice piceis, late rotundatis; antennis pedibusque rufis. Long. 12 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 174. 16. — AvzÉ Spec. Hydr. 609. 96. — ScuabotE Danm. El. 435. 9. Hyphydrus ruficornis Zett. Ins. Lapp. 139. 138. Hyphydrus melanocephalus var. c. Zett. Ins. Lapp. 139.419. Hyphydrus Nigrita var. b. Gyrnr. Ins, Sv. I. 535. 19. Temligen sparsam, men utbredd öfver hela Skandinavien. Något större än H. Nigrita, oval, sidorna af elytra ej ut- vidgade, mycket sparsammare puncterad, nästan utan behåring. Hufvudet är ganska stort, bredt, platt-kullrigt, fint, nästan otydligt puncteradt, beckrödt, antennernas sista leder knappt mörkare i spetsen. Thorax är nära tre gånger så bred som lång, dess sidor rundade mot spetsen, hvarest den är smalare än vid roten; framhörnen spetsvinkliga, bakhörnen räta, dessas spets ej afstött; obetydligt kullrig, försedd med en intryckning vid roten nära bakhörnen; skifvan i midten nästan glatt, inom alla kanterna tydligt puncterad, svagast på midten af bakkan- ten; glänsande, beckfärgad, sidorna beckröda. Elytra äro öfver skuldrorna af samma bredd som thorax, med hvilken de löpa uti en jemn båge, utan att bilda någon vinkel, dess sidor äro parallela ända till sista tredjedelen, hvarest de äro bredt af- rundade mot spetsen; nästan utan behåring, men betäckta af fina, ej tält stående puncter, hvilka dock ej bilda några tyd- liga rader, såsom hos flera närslägtade arter; glänsande, beck- 208 färgade, sidorna mot spetsen ljusare. Kroppens undre sida är svart, skalvingarnes invikna sidokant beckfärgad. Benen äro klart röda. 42. H. Striola (Hyphydrus Gyri. Ins. Sv. IV. 392. 23—24): oblongo-ovalis, subdepressus, tenuiter pubescens, subtiliter punctulatus, nitidulus, ni- ger, capite antice thoracisque lateribus fusco- testaceis; elytris nigro-fuscis, macula basali mar- gineque laterali, lineam nigram includente, te- staceis. Long. 13; lin. AuvsBÉ Spec. Hydr. 622. 106. Ej sällsynt 1 medlersta Sverige; den är äf- ven funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. 43. H. pygmeus (StTtrm. Deuts. Ins. IX. 73. 41): oblongus, depressiusculus, subtilius punctatus, nitidulus, miger, capite, thorace pedibusque rufo- testaceis; elytris fuscescentibus, subtilissime pi- losis. Long. vix 1 lin. Er, Käf. d. Mark. I. 176. 20. — AvusrÉ Spec. Hydr. 620. 104. Sällsynt; funnen 1 Skåne af Prof. ZETTER- stEDT, vid Stockholm af Conservator Meves enligt ett exemplar, som blifvit mig meddeladt af Prof. BOHEMAN. Till kroppsform snarhk HH. tristis, men mycket mindre, ljusare till färgen. Hufvudet är medelmåttigt stort, föga kull- rigt, ej märkbart puncteradt, med panngroparne små; rödgult, palper och antenner af samma färg, något mörkare i spetsen. Thorax är mer än dubbelt så bred som lång, öfver spetsen smalare än vid roten, sidorna svagt rundade; föga kullrig, i midten nästan glatt, vid spetsen och roten tätt puncterad, röd- gul, knappt hårig. Elytra äro något bredare än thorax, med hvilken de bilda en trubbig vinkel, sidorna lätt rundade, i spetsen afsmalnande; fint puncterade, utan spår till punctserier, tunnt och mycket fint båriga, föga kullriga, brungula, mot sidorna ljusare. Kroppens undre sida är svart; benen lergula. 44. H. umbrosus (Hyphydrus Gyur. Ius. Sv. I. 538. 23): subovalis, leviter convexus, pubescens, sub- 209 subtiliter punctatus, nitidulus, niger, capite elytrisque fuscis, his longius pilosis, apice acu- minatis. Long. 1: lin. Er. Käf. d. Mark. I. 177. 22. — AvszÉ Spec. Hydr. 621. 105. — Scuaote Danm. El. 440. 18. Hyphydrus umbrosus Zett. Ins. Lapp. 139. 22. Var.: elytris tenuiter pilosis, rufo-piceis, ma- cula communi discoidali lineolaque marginali nigro-fuscis. Hyphydrus Striola Zett. Ins. Lapp. 139. 21. Ej sällsynt; utbredd öfver hela Skandinavien. 45. H. angustatus (StTrm. Deuts. Ins. IX. 53. 28): elongato-ovalis, depressiusculus, nitidulus, ni- ger, antennarum basi, capite, thorace, elytro- rum margine inflexo pedibusque rufo-ferrugi- neis; elytris fuscis, subtiliter punctatis, tenu- iter pilosis, apice rotundato-attenuatis. Long. 11 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 178. 25. — AvusÉ Spec. Hydr. 617. 102. — Scupre Danm. El. 440. 19. Sällsynt; jag har funnit den i en damm nära Lund. Till kroppsform snarlik H. palustris Lis., men mera lång- sträckt, af en ljusare färg, något glänsande, finhårig. Hufvudet är medelmåttigt, platt-kullrigt, ej märkbart puncteradt, rost- rödt, palpernas sista led brunaktig; antennerna äro tunna, tredje och fjerde lederna mindre än de följande, som äro bruna i spetsen. Thorax är mer än dubbelt så bred som lång, öfver spetsen något smalare än vid roten, sidorna svagt rundade, något convergerande framåt, bakhörnen räta, dessas spets ej afstött; föga kullrig, skifvan nästan glatt, vid fram- och bak- kanten tydligt puncterad, inom bakhörnen samt vid roten på båda sidor om midten med en lätt intryckning; något glän- sande, rödaktig, med en lätt skugga på midten. Elytra äro vid roten lika breda som thorax, med hvilken de bilda en mycket trubbig vinkel, sidorna svagt rundade, bakåt spetsigt afrundade; platt-kullriga, fint och temligen. tätt puncterade samt K. V. Akad. Handl. 1854. 14 Ja UA VR JT ve ISIN GR. Ack SR nAär a är SSA 210 beklädda med tunna bår, ljusbruna, sidorna rödaktiga. Krop- pens undra sida är svart, den invikna sidokanten på elytra röd. Benen äro roströda. 46. H. palustris (Dytiscus Lis. Faun. Sv. 775): elongato-ovalis, subdepressus, subnitidus, niger, capite thoraceque supra fuscis, "hoc lateribus infraque rufo; elytris punctatis, pilosis, mar- gine laterali maculisque duabus submarginali- bus pallidis, apice altenuatis. Long. 123 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 177. 23. — ScHebteE Danm. El. 442. 22. H. 6-pustulatus AvBÉ Spec. Hydr. 569. 68. Hyphydrus 6-pustulatus Gyrr. Ins. Sv. I. 534. 18. — ZeTtt. Ins. Lapp. 138. 15. Allmän öfver hela Skandinavien. 47. H. lineatus (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 272. 76): subovatus, leviter convexus, ferrugineus; ely- tris subtilissime punctalis, pubescentibus, disco fuscis, ferrugineo-lineatis. Long. 1; lin. Er. Käf. d. Mark. I. 179. 26. — ÅAvsÉ Spec. Hydr. 625. 1038. — ScabtE Danm. El. 436. 12. Hyphydrus lineatus GyLrr. Ins. Sv. I. 539. 24. — ZeTtt. Ins. Lapp. 140, 23. Lika utbredd som föregående art. B) Hufvudet framtill kantadt. 48. H. decoratus (Hyphydrus Gyrr. Ins. Sv. IL. XVI. 26-—27): breviter ovalis, convexus, glaber, ni- lidus, piceo-rufus; elytris fortiter punctatis, fuscis, maculis duabus rufis. Long. 1 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 168. 3. — AuszÉ Spec. Hydr. 476. 6. Sällsynt i medlersta Sverige. 49. H. inequalis (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 272. 77): breviter ovalis, crassus, convexus, fortiter punctatus, nitidulus, glaber, ferrugineus, tho- 211 race margine antico posticoque nigro; elytris apice rotundatis, vittis abbreviatis nigris. Long. 1: lin. Er. Käf. d. Mark. I. 167. 1. — AvzÉ Spec. Hydr. 469. 1. — ScuborE Danm. El. 453. 32. Hyphydrus inequalis Gro. Ins. Sv. 1. 549. 3. — Zett. Ins. Lapp. 140. 25. Allmän öfver hela Skandinavien. J0. H. reticulatus (Dytiscus Fas. Syst. EL. I. 270. 68): breviter ovalis, crassus, convexus, ereber- rime punctatus, glaber, ferrugineus; elytris spar- sim punctatis, vittis confluentibus nigris. Long. 1: lin. Esa. Käf. d. Mark. I. 168. 2. — AveÉ Spec. Hydr. 472. 3. — ScuotE Danm. El. 452. 341. Hyphydrus reticulatus GYrr. Ins. Sv. I. 520. 4. — ZerTtt. Ins. Lapp. 140. 26. Lika allmän som föregående. Anm. Enligt MEGerzcE von MöurFerp skall denna art endast vara honan till föregående, ett påstående som lärer be- kräftats af sednare iakttagelser. d1. H. quinque-lineatus (Hyphydrus Zett. Faun. Lapp. I. 234. 23): vbovatus, convexus, crebre punctatus, glaber, nitidus, ferrugineus, thorace margine poslico, elytris basi, sutura lineisque quatuor inequalibus nigris. Long. 13 lin. AusBÉ Spec. Hydr. 473. 4. Hyphydrus quinque-lineatus Zett. Ins. Lapp. 141. 29. Funnen i Torneå Lappmark af Prof. ZeTt- TERSTEDT. Till färgteckning ganska lik H. reticulatus, men sidorna af thorax mindre Convergerande mot spetsen, elytra tätt besådda af större och mindre puncter blandade om hvarandra; högt kullrig, utan behåring, glänsande, rostgul. Hufvudet är mycket fint puncteradt, föga kullrigt, lergult, panngroparne breda, men grunda; palper och antenner blekgula, de sednare i spetsen svartaktiga. Thorax är mer än dubbelt så bred som lång, öfver spetsen något smalare än vid roten, sidorna nästan räta, 212 framhörnen spetsvinkliga, svagt mnedböjda, bakhörnen nästan räta; tätt puncterad, skifvan finare och sparsammare, glän- sande, rostgul, bakkanten i midten svartaktig. Elytra äro vid roten bredare än thorax, med hvilken de bilda en trubbig vin- kel, sidorna jemnt rundade; rostgula, vid roten, suturen samt fyra lineer på skifvan svarta, den: första lineen vanligen mot spetsen sammanflytande med suturen. Kroppens undre sida är lergul, tätt och starkt puncterad. Benen äro lergula. IV. Hrrearorvs ILLiG. 1. IH. ferrugineus (Dytiscus Lis. Syst. Nat. II. 667. 18): breviter ovatus, crassus, ferrugineus, ely- tris fuscis, limbo ferrugineo; mas supra crebre et profunde punctatus, nitidus, femina obsolete punctata, sericeo micans. Long. 2; lin. H. ovatus Er. Käf. d. Mark. I. 166. 1. — AurÉ Spec. Hydr. 464. 10. — ScuptE Danm. El. 455. 41. Mas: Hyphydrus ovalis Gyrr. Ins. Sv. I. 518. 2. Femina: Hyphydrus gibbus GYrr. Ins. Sv. I. 517. 4. Allmän 1 södra och medlersta Sverige. TrEbDJE GRUPPEN COLYMBETINI. V. NMorervs LATR. 1. N. crassicornis (Dytiscus Fas. Syst. El. I. 273. 81): ovatus, convexus, ferrugineus; elytris fu- scis, subseriatim punctatis. Long. 13 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 165. 1. — AvBÉ Spec. Hydr. 398. 1. — Scabte Danm. El. 459. 4. Dytiscus crassicornis GyLrr. Ins. Sv. I. 516. 47. — ZeETt. Ins. Lapp. 135. 40. Allmän öfver hela Skaudinavien. 2. N. sparsus (Dytiscus Marsn. Ent. Br. I. 430. 49): ovatus, convexus, capite thoraceque ferru- gineis, hoc medio elytrisque sparsim puncta- tis, fuscis. Long. 2—21 lin. 213 AusÉ Spec. Hydr. 400. 2. — Scuote Danm. El. 460, 2. N. semipunctatus Er. Käf. d. Mark. I. 166. 2. — Bo- HEMAN Vet. Å. Handl. 1850. p. 202. Sannolikt lika utbredd som föregående art; jag har oftast funnit den i rinnande vatten. Till kroppsform lik N. crassicornis, men större, sidorna af thorax starkare rundade, dennes skifva och bakkanten af huf- vudet brunaktiga; dess väsendtligaste karakter ligger dock i sculpturen på elytra, hvilka äro starkt punclerade, men pun- cterna endast framtill ordnade i rader. VI. LaccopmHius LEACH. 1. L. hyalinus (Dytiscus DE Geer Ins. IV. 406. 14): oblongo-ovatus, subdepressus, elytris fusco- virescentibus, peHlucidis, maculis marginalibus pallido-virescentibus. Long. 2 lin. L. interruptus AuvszÉ Spec: Hydr. 446. 41. Dytiscus minutus GYyLrr. ins. Sv. I. 514. 46. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. L. minutus (Dytiscus Lis. Syst. Nat. II. 667. 23): ovalis, depressiusculus, testaceo-virescens; thorace margine postico acute producto; elytris virescenti-testaceis, maculis marginalibus lineo- lisque discoidalibus pallidis, obsoletis. Long. 123 lin. AvurÉ Spec. Hydr, 417. 2. Dytiscus minutus var. b. Gynt. Ins, Sv. I. 514, 46. Ej sällsynt. Denna art är ganska lik L. hyalinus DE Geer, men är mindre, något mera afsmalnande mot spetsen, fläckarne på elytra otydligare, och väsendtligen skild genom formen på tho- rax; dennes bakkant är nemligen ganska spetsigt framdragen mellan elytra, en karakter, som först blifvit använd af AuBÉ, och hvarigenom dessa båda närslägtade arter ganska lätt åt- skiljas. ESSENS SES FIRE NEEOP RENEE ENSE AES SE, AST DA AE RIAA SRS TEA 214 VH. Åcsvs LeAcH. A) Åntennerna hos hannen i spetsen utvidgade. - Å. serricormis (Dytiscus Payr. Faun. Sv. II. add. 443. 16—17): oblongo-ovatus, convexus, sube- neo-micans, nigro-piceus, antennis palpisque to- tis ferrugineis, tboracis elytrorumque margine eastlaneo. Long. 4:—42 lin. AuvBÉ Spec. Hydr. 287. 4. i Dytiscus serricornis Gyrr. Ins. Sv. I. 500. 33. — Zertt. ins: Lapp. 41347 22: Funnen uti Lappland och Uppland. B) Antennerna hos båda könen borstlika. a) De tre första lederna 4 de fyra främre tar- serna hos hannen. nedtryckta, utvidgade. - ÅA. agilis (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 266. 44): oblongo-ovatus, crebre punctulatus, niger, ca- pite thoraceque ferrugineis, elytris fuscis, mar- gine dilutiore. Long. 3 lin. Er. Käf. d. Mark, I 1453. 15. — Scubte Dahm El. 465. 41. Å. oblongus AuvBÉ Spec. Hydr. 289. 2. Dytiscus oblongus Gyrr. Ins. Sv. IL. 494. 27. Funnen i Westmanland, på Gottland, i Ble- kinge och Skåne; den synes dock ej vara talrik. b) De tre första lederna i de fyra främre tar- serna hos hannen hoptryckta. . Å. arcticus (Dytiscus. PaxE., Faun. Sv 201. 10): oblongo-ovatus, subdepressus, subtus ni- ger, supra &enescenti-teslaceus, froute thoraceque antice posticeque nigris, elytris fuscis, margine "pedibusque testaceis. Long. at ln. AueBÉ Spec. Hydr. 290. 3. Dytiscus arcticus Gyrur. Ins. Sv. IL 492, 25. — ZeETrt. Ins. Lapp. 130. 18. 215 Ej sällsynt i Lappland; den är äfven funnen på Dovre af Prof, BoHEMAn. . ÅA. fuscipennis (Dytiscus Payxz. Faun. Sv. I. 209. 18): subovalis, antice convexus, postice depres- sus, niger, elytris fuscis, thoracis elytrorumque margine ferrugineis. Long. 43 lin. AuBÉ Spec. Hydr. 292. 4. — Scaote Danm. El. 474. 6. Dytiscus fuscipennis Gyrsi. Ins. Sv. I. 507. 39. — Zertrt: Ins. Lapp. 132. 26. Funnen i Lapplaud och medlersta Sverige. . Å. uliginosus (Dytiscus Fas. Syst. EL IT. 266. 41): ovalis, convexus, niger, anlennis, pedibus, tho- racis elytrorumque margine ferrugineis. Long. at fin: Er. Käf. d. Mark. 1. 460. 9. — AveÉ Spec. Hydr. 293. 5. — ScuHbte Danm. El. 474. 9. Dytiscus uliginosus Gyur. Ins. Sv. I. 512. 44, — Zertt. Ins. Lapp. 134. 37. Allmän öfver hela Skandinavien. . Å. femoralis (Dytiscus Paz. Faun. Sv. I. 215. 24): oblongo-ovalis, reticulato-punctatus, supra fusco-eneus, thoracis elytrorumque lateribus dilutioribus, pedibus ferrugineis, femoribus an- ticis ciliatis. Long. 3 lin. Er. Käf. d. Mark, I. 161. 10. — AvszÉ Spec. Hydr. 297. 8. — ScuwdtEe Danm. El. 473. 8. Dytiscus femoralis GyrrL. Ins. Sv. I. 543. 45. — ZeETTt. Ins. Lapp. 134. 338. Lika utbredd som föregående art. S - 4. congener (Dytiscus Payz. Faun. Sv. I. 214. 23): ovalis, niger, nitidus, elytris fuscis, mar- gine dilutiore, antennis pedibusque ferrugineis, femoribus piceis. Long. 3+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 160. 8.— AueÉ Spec. Hydr. 299. 10. — ScuabotE Danm. El. 472. 7. TTT fe et ETS EISENOC OET SEEN NANSEN Era Ers REA pv PSA. Sö NA HARAR I örn LANT RNE 216 Dytiscus congener Gyrr. Ins. Sv. I. 509. 41. — Zertr. Ins. Lapp: 134. 35. Allmän öfver hela Skandinavien. 8. A. Sturmå (Dytiscus ScHöstr. Syn. Ins. 18. 41): ovalis, subtilissime reticulato-strigosus, nitidu- lus, niger, thoracis lateribus pedibusque ferru- gineis, femoribus posterioribus nigro-piceis, ely- tris fuscis, luteo-marginatis. Long. 3+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 159. 7. — ÅurÉ Spec. Hydr. 304. 11. — ScubtE Danm. El. 481. 17. Dytiscus Sturmii Gyrr. Ins. Sv. I. 493. 26. — ZeTTt. Ins. Lapp. 130. 19. Ej sällsynt; lika utbredd som föregående. 9. A. Zetterstedti: oblongo-ovalis, subdepressus, sub- tiliter reticulatus, niger, subeneo-micans, an- tennis pedibusque ferrugineis, femoribus posti- cis piceis; thorace margine postico 2qualiter rotundato; elytris fuscis, margine dilutioribus, seriebus punetorum vix ullis. Long. 3:—4 lin. Mas: unguiculis pedum anticorum compres- sis, elongatis; tarsorum posticorum articulis 3 subtus ciliatis. : Dytiscus Sturmii var. b. Gyrr. Ins. Sv. I. 493. 26. Dytiscus Sturmii femina. Zertt. Ins. Lapp. 130. 19. Var: capite thoraceque nigris, bhaud g&neo- micantibus. Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. Mycket lik A. Sturmi såväl till sculptur som bildning af hannens ”framklor, men afviker i synnerhet genom sin mera långsträckta, föga kullriga kroppsform "och olika färg på thorax. Hufvudet är något framsträckt, föga kullrigt, fint nätritsadt; panngroparne, hvilka hos A. Sturmii utgöras af två starkt in- tryckta puncter, bildas här af två på tvären intryckta lineer; svart med metallglans, två fläckar på hjessan, såsom hos öfriga arter, samt labrum roströda; samma färg hafva äfven palper och antenner, dessa sednare utåt spetsen brunaktiga. Thorax är smalare öfver spetsen än vid roten, dess sidor obetydligt rundade, svagt convergerande framåt; lätt kullrig, med samma 217 nätritsning som hufvudet, svart med svag grönaktig metall- glans, sjelfva sidokanten, som är gröfre än hos A. Sturmii, beckröd. Elytra äro fem gånger så långa som thorax, deras sidor nästan parallela, i spetsen rundade, föga kullriga, de van- liga punctserierna knappt märkbara; till färgen bruna, mot sidorna ljusare, dess invikna sidokant roströd. Kroppens undre sida ar svart, bakbröstbenet samt abdominalsegmenterna i spet- sen roströda. Benen äro roströda, baklåren i midten beck- svarta; medlersta benens kloled nästan lika lång som de öfriga lederna tillhopa. Hos hannen äro klorna på frambenen hop- tryckta, långsträckta, och alla lederna på bakbenens tarser på undre sidan cilierade. 10. Å. nigro-eneus (Dytiscus Marse. Eut. Br. 428. 41): oblongo-ovalis, leviter convexus, subltiliter reticulato-strigosus, supra nigro-&neus, subni- tidus, thoracis elytrorumque margine laterali castaneo; subtus niger, segmentorum margini- bus pedibusque rufo-piceis. Long. 5 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 157. 3. Dytiscus chalconotus Gyrr. Ins. Sv. I. 504. 36. — Zertr. Ins. Lapp. 132. 28. Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. 11. A. chalconotus (Dytisceus Prnz. Faun. Germ. 38. 18): oblougo-ovalis, parum convexus, subtilis- sime reticulatus, supra &neus, nitidus, subtus iger, pedibus rufo-piceis. Long. 4 li niger, pedibus rufo-piceis. Long. in. Mas: pedum posticorum tarsis articulo pri- mo subtus ciliato. Er. Käf. d. Mark. IL 158. 5. — ScHotE Danm. El. 477. 13. Dytiscus chalconotus var. ce. Gyur. Ins. Sv, I. 304. 36. Ej sällsynt i södra Sverige. Mycket mindre än A. nigro-&eneus, med starkare metall- glans, föga kullrig, af en rent aflång kroppsform, mycket fint nätritsad. Hufvudet är föga kullrigt, svart, metalliskt glän- sande, två fläckar på hjessan, samt framkanten beckröda; pal- per och antenner roströda, de sednares sista led i spetsen brunaktig. Thorax är smalare öfver 'spetsen än vid roten, framhörnen spetsiga, sidorna svagt rundade, framåt converge- 218 rande, sidokanten grof, jemte framhörnen beckröd; föga kullrig, bakkanten med en svag bugt på båda sidor om scutellen, bakhörnen ej skarpa, inom framkanten och vid roten med en rad af inryckta puncter. Elytra äro -föga bredare än thorax, deras sidor jemnt rundade, föga kullriga, med samma fina nät- ritsning som hufvud och thorax, dessutom försedda med fyra rader af större intryckta puncter, hvilka blifva mera oregel- bundna mot spetsen. Kroppens undre sida är svart, den in- vikna sidokanten af thorax och elytra samt ventralsegmenter- nas kanter beckfärgade. Benen äro beckröda, låren samt de bakre tibierna och tarserna becksvarta. 12. A. maculatus (Dytiscus Lis. Faun. Sv. 777): ovalis, pallidus, thorace, angulis posticis acutis, margine postico elytrorum vittis maculisque FISCISA 150MS. CS ga Er. Käf. d. Mark. I. 452. 13. — ÅAvreÉ Spec. Hydr. 309. 7. — ScubptE Danm. El. 468. 4. Dytiscus maculatus Gyrr. Ins. Sv. I. 490. 24. — ZeTtt. Ins. Lapp. 130. 14. Utbredd öfver hela Skandinavien. 13. A. abbreviatus (Dytiscus Fas. Syst. El. I. 265. 40): ovalis, nigro-subeneus, capite thoracisque lateribus rnufis; elytris fuseis, fascia baseos ma- culisque duabus submarginalibus pallidis. Long. SAL Er. Käf. d. Mark. I. 152. 12. — Aveé Spec. Hydr. 314. 20. — Scuabote Danm. El. 470. 5. Dytiscus abbreviatus Gyur. Ins. Sv. I. 488. 22. Sällsynt i medlersta Sverige. 14. A. didymus (Dytiscus Oliv. Ent. III. 40. p. 26): oblongo-ovatus, nigro-&eueus; elytris laevibus, seriebus tUribus puncelorum impressis, macula laterali didyma alteraque rotundata ad apicem luteis. Long. 4 lin. AugÉ Spec. Eydr. 316. 24. Dytiscus vitreus Gyur. Ins. Sv. I. 489. 23. Sällsynt i södra Sverige. 219 15. ÅA. paludosus (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 266. 42): ovalis, parum convexus, postice depressus, parum nitidus, niger, antennis totis ferrugi- neis, thorace elytrisque fuseis, marginibus te- staceis, pedibus rufis, femoribus ommnibus tibi- isque posticis piceo-nigris. Long. 32: lin. AvsBÉ Spec. Hydr. 326. 30. — SceotE Danm. El. 590. ORD: Dytiscus paludosus Gyrr. Ins. Sv. I. 510. 42. — ZeTtt. Ins. Lapp. 134. 36. Temligen sällsynt, men sannolikt utbredd öfver hela Skandinavien. 16. A. bipunctatus (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 264. 31): ovalis, subdepressus, niger, supra favus, fronte thoraceque punctis duobus nigris; ely- tris nigro-irroralis. Long. 4 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 153. 14. — AuvsÉ Spec. Hydr. 328. 31. — ScuaptE Danm. El. 466. 2. Dytiscus bipunctatus Grrr. Ins. Sv. I. 487. 21. Allmän i Skåne; sällsyntare i norra Sverige. LD) 17. A. confinis (Dytiscus Gyir. Inus. Sv. I. 511. 43): oblongo-ovatus, sat convexus, niger, subeneus; elytris nigro-fuscis, margine dilutiore, levibus, seriebus tribus punctorum impressis; pedibus rufis, femoribus omnibus tibiisque posticis pi- ceo-nigris. Long. 41—4: lin. AuBÉ Spec. Hydr. 333. 35. | Dytiscus confinis Zett. Ins. Lapp. 133. 34. Sällsynt; funnen i Lappland af Prof. ZeT- TERSTEDT. 18. ÅA. guttatus (Dytiscus Pars. Faun. Sv. I. 211. 20): oblongo-ovalis, subdepressus, subtilius re- ticulato-punctatus, niger, antennis rufis, pedi- bus piceis, elytris guttulis duabus pellucidis ferrugineis. Long. 4 lin. AuBÉ Spec. Hydr. 338. 40. — Scupte Danm. El. 475. 141. Dytiscus guttatus Grrr. Ins. Sv. IL 502. 34. — Zertt. Ins. Lapp. 131. 23. Dytiscus tarsatus var. c. Zett. Ins. Lapp. 132. 25. Var.: elytris subtiliter reticulatis, immacula- tis; antennis pedibusque rufis, femoribus piceis. Dytiscus tarsatus ver. b. Zett. Ins. Lapp. 132. 25. I bergsbäckar, temligen sällsynt. Varieteten afviker från den genuina formen deri att fär- gen är rent svart utan metallglans, elytra utan fläckar, dessas sculptur tydligare till följe deraf att maskorna äro större. Må- hända står denna form nära ÅA. frigidus Scuapte, hvilken likväl beskrifves såsom kullrigare, bredare, med mörkare ben än A. guttalus. 19. A. Heffneri (Msam. AvsÉ Icong. V. p. 1.0): oblongo-ovalis, convexiusculus, subtilissime re- ticulato-punctatus, subgeneo-niger, antenuis pe- dibusque ferrugineis, femoribus piceis; thorace lateribus rotundato, angulis posticis obtusi- usculis; elytris immaculatis. Long. 3+ lin. AuBÉ Spec. Hydr. 345. 435. Dytiscus affinis var. c. Gyrr. Ins. Sv. IV. 380. 35. — ZeTtTt. Ins. Lapp. 133. 32. Var. a. elytris plaga ferruginea juxta margi- nem apicalem. Dytiscus affinis Mas. Zett. Ins. Lapp. 133. 32. Var. b. elytris thoraceque margine picescen- tibus. Dytiscus congener var. b. femina Zertrt. Ins. Lapp. 134. 35. Funnen vid Juckasjervi i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. Till kroppsform ganska lik ÅA. affinis, men större, elytra utan fläckar, sculpturen tydligare, antennerna alldeles roströda, sidorna på thorax starkare rundade, låren i midten beckfär- gade. Hufvudet är svart, två fläckar på hjessan samt fram- kanten beckröda; palper och antenner alldeles roströda. Tho- rax är smalare öfver spetsen än vid roten, sidorna starkt rundade i en jemn båge, framhörnen något nedböjda, spetsiga, 221 bakhörnen nästan trubbvinkliga, dessas spets afstött, sidorna finare kantade än hos ÅA. affivis, med de vanliga puncterna inom fram- och bakkanten. Elytra äro vid roten ej bredare än thorax, deras sidor svagt rundade, lätt kullriga, svarta, matt glänsande, med fyra intryckta punctserier; sculpturen är mycket tydligare och starkare än hos A. affinis. Kroppens undre sida är svart, ventralsegmenternas bakkant beckröd. Benen äro rostfärgade, låren i midten becksvarta. Var. a afviker endast deri från den genuina att elytra hafva en rödaktig fläck mot spetsen, inom sidokanten; var. Db. deri att elytra och sidokanten af thorax äro nästan beckröda. 20. A. affinis (Dytiscus Payrrz. Faun. Sv. IL 211. 21): oblongo-ovalis, leviter convexus, niger, subeneo-micans, elytris lineolis duabus pellu- cidis, pedibus piceo-rufis. Long. 3 lin. Er. Käf. d. Mark I. 161. 11. — ÅAvszÉ Spec. Hydr. 348. 48. — ScuaptE Danm. El. 477. 10. Dytiscus affinis Gyrr. Ins. Sv. I. 503. 35; femina — Zertt. Ins. Lapp. 133. 32. Utbredd öfver hela Skandinavien, men ej talrik. 21. A. opacus (Mnem): subovalis, vix convexus, opacus, omnium subtilissime reticulato-strigo- sus, niger, antennis pedibusque ferrugineis, femoribus piceis; elytris seriebus punctorum minorum tribus, vitta lata juxta marginem picea. Long. 3: lin. AuvsÉ Spec. Hydr. 347. 47 (forte). Dytiscus chalconotus var. b. femina Zertt. Ins. Lapp. 1321 208: Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. Till storlek och kroppsform nästan lik ÅA. chalconotus Pnz. med en, i synnerhet på elytra, ytterst fin sculptur, bestående af mycket fina streck, som genom små puncter äro nätformigt förenade, hvarigenom den synes matt, knappt kullrig. Hufvu- det är svart, med undantag af framkanten och två fläckar på hjessan; antenner och palper alldeles roströda. Thorax är öf- ver spetsen smalare än vid roten, sidorna framåt convergerande, 222 + Vv dess kant något finare än hos A. chalconotus; framhörnen spets= vinkliga, bakhörnen räta, dessas spets alstött; bakkanten med en svag bugt på båda sidor om midten; föga kullrig, med en tvärintryckning vid roten nära bakhörnen, tydligare nätritsad än elytra. Dessa äro vid roten af nära samma bredd som thorax, sidorna föga rundade, mot spetsen mera afsmalnande än ÅA. chalconotus; svarta, med ett beckfärgadt band inom och parallelt med sidokanten, nästan platt-tryckta, med tre rader af fina intryckta puncter. Kroppens undre sida är svart, ven- tralsegmenternas bakkant beckröd. Benen äro röda, låren i midten becksvarta. | Anm. AusÉs beskrifning 1. c. afviker visserligen i afseende på färgen, men då möjligen det exemplar, hvarefter descriptionen blifvit utkastad, varit outbildadt, och hans uppgift på form och sculptur ganska noga passa in på ofvanbeskrifna art, så synes mig dessas identitet åtmin- stone sannolik. 22. ÅA. elongatus (Dytiscus Gyur. Ins. Sv. IV. 381. 39—36): ovalis, valde elongatus, nitidus, sub- tilissime reticulato-coriaceus, niger, antennis pedibusque rufo-ferrugineis; elytrorum margine late rufo-brunneo. Loug. 4 lin. AuBÉ Spec. Hydr. 350. 49. Funnuen i Lappland enligt GYLLENHAL. PI d 23. ÅA. vittiger (Dytiscus GYri. Ins. Sv. IV. 379. 31—32)y): oblongo-ovatus, convexior, nilidus, subtilissime reticulatus, niger, antenuis ferru- gineis; pedibus ferrugineo-piceis; elytris vix paullo ultra medium ampliatis, tribus seriebus punctorum majorum impressis, vittaque oblonga ferruginea ad marginem notatis. Long. 4 lin. Ave Spec. Hydr. 351. 50. GYLLENHAL uppger Lappland såsom lokal för denna art, men, då hvarken denna eller före- gående art finnes i Prof. ZetTERSTEDTS Lappska insectsamling, har jag ej sjelf sett dem och har endast på AusÉs auctoritet hänfört dem ull detta slägte. 223 24 ÅA. striolatus (Dytisceus GY. Ins. Sv. I. 508. 40): elongato-ovalis, niger, minus nitidus, striis irregularibus anastomozantibus longitudinaliter strigosus; antennis pedibusque rufis. - Long. 31 lin. AvzÉ Spec. Hydr. 352. 54. Funnen i medlersta Sverige af GYrLENHAL. 25. Å tarsatus (Dytiscus Zett. Ins. Lapp. 132. 25): oblongo-ovalis, depresstiusculus, subtiliter reti- culato-strigosus, alter, nitidus, antennis pal- pisque rufo-ferrugineis, pedibus piceo-nigris; elytris vitta marginali ad apicem, picea. Long. 4243 lin. ÅA. melanarius AvBÉ Spec. Hydr. 353. 52. Funnen vid Wilhelmina i Lappland af Prof. ZeTtTERSTEDT och vid Kongstuen på Norriges fjellrygg. (Jag har funnit några exemplar nära Stadt Wehlen i Sachsiska Schweiz, der den höll sig under stenar i en Hiten bergsbäck i sällskap med A. guttatus). Till kroppsform nästan lik ÅA. guttatus, till sculptur nära lik ÅA. bipustulatus Lin.; hela öfre sidan betäckt af fina streck, som löpa tillsamman och bilda långrunda maskor; glänsande svart. Hufvudet har, såsom hos öfriga arter, två röda fläckar på hjessan, palper och antenner äro roströda, de sednares sista led brun. Thorax är öfver spetsen smalare än vid roten; dess sidor föga rundade, framåt convergerande, ej groft kantade; framhörnen spetsvinkliga, bakhörnen skarpt räta med spetsen något tillbakadragen till följe af en lätt bugt på bakkanten in- vid bakhörnen; föga kullrig, svart, sidokanten ej ljusare. Ely- tra äro vid roten af lika bredd med thorax, sidorna knappt rundade; platt-kullriga, glänsande svarta, med en beckfärgad fläck innanför kanten mot spetsen; deras sculptur nästan star- kare än den på thorax, med fyra rader af större intryckta puncter. Kroppens undre sida är svart, den invikna sidokan- ten af thorax och elytra ej ljusare, ventral-segmenternas bak- kant beckfärgad. Benen äro becksvarta, de fyra främre tar- serna samt alla knäna roströda. wa el SREOP TER AA JES 20 SAS NTOTIR RN LANE NORA a 224 26. A. bipustulatus (Dytiscus Tis. Syst. II. 667. 17): subovatus, niger, longitudinaliter strigosus, pe- dibus piceis, antennis ferrugineis. Long. 43 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 156. 1. — AvusÉ Spec. Hydr. 357. 55. — Scepre Danm. El. 485. 3. Dyliscus bipustulatus Zett. Ins. Lapp. 132. 24. Dytiscus carbonarius Gyurr. Ins. Sv. I. 506. 38. Allmän öfver hela Skandinavien. VIII. /fIcygivs ERICHSON. 1. I uliginosus (Dytiscus Lis. Faun. Sv. 776): oblongo-ovalis, subtus rufo-brunneus, supra eneus, limbo laterali late testaceo. Long. 4; lin. Er. Käf. d. Mark. I. 156. 7. — AvzÉ Spec. Hydr. 284. 10. — Scubte Danm. El. 485. 3. Dytiscus fuliginosus GYrr. Ins. Sv. I. 495. 28. — Zertr. Ins. Lapp. 131. 20. Utbredd öfver hela Skandinavien. 2. I. ater (Dytiseus DE Geer Mem. IV. 401. 8): oblongo-ovalis, convexus, subtus brunneus, su- ra subeneo-niger; elytris guttulis duabus al- bidis pellucidis. Long. 6+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 154. 1. — AvusrÉ Spec. Hydr. 272. 1. — Scebte Danm. El. 487. 6. Ej allmän i medlersta och södra Sverige. 3. I. crassus: subovalis, convexus, niger, antennis palpisque totis rufo-ferrugineis, pedibus ante- rioribus piceo-rufis, elytris margine inflexo piceo-&neo, lineolis duabus pellucidis. Long. 51 lin. Mas.: unguiculis anticis muticis, subzequali- bus, basi sinuatis; tarsis posticis unguiculo ex- teriore brevi, apice rotundato; abdominis seg- mento anali substrigoso, vix carinato. Dytiscus Dytiscus fenestratus var. c. Gyni. Ins. Sv. I. 497. 30. — ZerTt?7. Ins. Lapp. 131. 21. Var. supra subeneo-niger. Funnen i Lappland af Prof. ZETTERSTEDT. Till kroppsform fullkomligt lik I. ater, men mindre, med mörkare ben, svart, palper och antenner alldeles roströda. Hufvudet med de två vanliga fläckarne på hjessan samt fram- kanten beckröda. Thorax är smalare öfver spetsen än vid roten, dess sidor lätt rundade, framåt convergerande; framhörnen spet- siga, beckfärgade, bakhörnen räta, dessas spets afstött, sidorna temligen fint kantade, bakkanten med en bugt på hvarje sida om scutelien, ofvan kullrig, svart. Elytra äro vid roten af lika bredd som thorax, deras sidor rundade i en jemn båge mot spetsen, hvilken ej är afsmalnande såsom hos I. obscurus Marsu.; högt kullriga öfver midten, svarta, med sidokanten beckfärgad, något metallglänsande, tecknade med en blekgul linea vid sido- kanten och en månformig fläck af samma färg före spetsen. Benen äro beckfärgade, de främre beckröda. Hannen kännes dels på sista ventralsegmentet, som har några korta intryckta streck i spetsen och en knappast märkbar köl i midten, dels på klorna, af hvilka de på främsta benen äro försedda med en bugt vid roten, den yttre kloen på bakbenen är bred, kortare än den inre, ej krokformigt nedböjd såsom hos honan, hvars sista ventralsegment är kölformigt uppdrifvet, med en trekantig ur- skärning i spetsen. 4. I. similis: oblongo-ovalis, supra convexus, aler, subtus piceo-niger, abdomine, thoracis elytro- rumque margine piceis, antennis palpisque ferrugineis, pedibus piceo-rufis; elytris guttulis duabus pellucidis. Long. 42—5 lin. Mas: unguiculis auticis muticis, subequalibus, basi punctatis; tarsis posticis unguiculo exle- riore elongato; abdominis segmento anali po- stice slrigoso, carina acula in medio elevata distincetus. Funnen vid Lund och i Ringsjön i Skåne. Till kroppsform ganska lik I. obscurus MARsH., men knap- past bakåt afsmalnande, till följe af sidornas jemnare rundning, K. V. Akad. Handl. 1854. 15 : d | : | 226 ofvan kullrig, svart, utan metallglans, liksom öfriga arter inom slägtet fint nätritsad. Hufvudet är svart, två fläckar på hjes- san samt framkanten beckröda; mundelar, palper osh antenner alldeles röda. Thorax är öfver spetsen smalare än vid roten, sidorna ganska starkt convergerande framåt, nästan räta; fram- hörnen spetsvinkliga, bakhörnen räta, dessas spets afstött, bak- kanten med en svag bugt på båda sidor om scutellen, sidorna ej groft kantade; på tvären kullrig, svart, med sidorna beckfärgade. Elytra äro vid roten aflika bredd med thorax, deras sidor jemnt men ej starkt rundade; obetydligt afsmalnande bakåt, öfver midten högt kullriga, derifrån sluttande mot spetsen, svarta, tecknade med en aflång fläck vid sidokanten och en månformig inom spetsen, båda gulaktiga, sidorna mer och mindre beck- färgade. Kroppens urdre sida är becksvart, abdomen jemte den invikna sidokanten af thorax och elytra ljusare. Benen äro beckröda, de bakre något mörkare. Hannen kännes lätt på sista ventral-segmentet, som i midten är försedt med en tunn och fin köl, som sträcker sig nära till bakre hälften, och flera intryckta streck i spetsen; dessutom äro klorna på fram- benen vid basen urbugtade, och den yttre kloen på bakbenen långsträckt, föga kortare än den inre, då deremot hos honan samma klo är krokformigt nedböjd, och sista ventralsegmentet kölformigt uppdrifvet i spetsen, som är triangulärt utskuren. d. I. obscurus (Dytiscus Marsn. Ent. Br. 414. 5): oblongo- -ovatus, convexus, supra ater, subtus nigro-piceus, abdomine, horses elytrorumque margine piceis, antennis palpisque rufo-ferru- ginels, pedibus piceo-rufis; elytris guttulis du- abus pellucidis. Long. 3—5+ lin. Mas: unguiculis anticis subtus unidentatis, tarsis posticis unguiculo exteriore apice rotun- dato; abdominis segmento ultimo ventrali apice strigoso, carinula acuta in medio elevata di- slinclus. I. 4-guttatus Er. Käf. d. Mark. I. 154. 2. — AvuséÉ Spec. Hydr. 273. 2. — ScHbte Danm. El. 486. 4. Fuannen i Uppland af Stud. RIDDERBJELKE; i Skåne är den temligen sällsynt. Ej olik I. ater, men endast hälften så stor, svart, utan metallglans. Hufvudet är svart, två fläckar på hjessan samt 22 framkanten beckröda; palper och antenner alldeles roströda. Thorax är öfver spetsen smalare än vid roten, dess sidor lätt run- dade, framåt convergerande; framhörnen spetsvinkliga, bakhör- nen räta, dessas spets afstött, sidorna temligen fint kantade; svart, med sidorna beckfärgade. Elytra äro vid roten af lika bredd med thorax, deras sidor lätt rundade; kullriga, svarta, sidorna ljust beckfärgade, med de vanliga två gula fläckarne. Kroppens undre sida är beckfärgad, abdomen, ventral-segmenternras bak- kant samt den invikna sidokanten af thorax och elytra nästan beckröda. Benen äro alldeles beckröda; frambenens klor hos bannen med en tand i midten på undre sidan; bakbenens yttre klo hög och bred, ej krokformigt nedböjd, dessutom kän- nes hannen äfven på sista ventral-segmentet, som är streckadt i spetsen och har en köl i midten på bakre tredjedelen. 6. I: sex-dentatus (ScHptE Danm. El. 487. 5): ob- ovatus, convexus, supra ater, subtus piceo-ni- ger, abdomine, thoracis elytrorumque margine piceis, antennis palpisque rufo-ferrugineis, pe- dibus piceo-rufis; elytris guttulis duabus pel- R >. ely S I? lucidis. Long. 3 lin. Mas: unguiculis anticis intermedioque externo subtus unidentatis; tarsis posticis unguiculo exteriore apice rotundato; segmento ultlimo ven- trali carinula acuta in medio elevata distinctus. Ej sällsynt i Skåne. Denna art har så stor likhet med ZI. obscurus, att endast en jemförelse emellan båda arterna kan visa dess olikhet. Fär- gen är hos båda densamma, formen hos denna något afvi- kande deri, att största bredden faller något bakom midten, hvarigenom den närmar sig I. fenestratus, utan att dock vara så utvidgad på sidorna som hos sistnämde art. Den hufvud- sakligaste skillnaden ligger dock i bildningen af hanneaos fram- klor, af hvilka den yttre på medlersta tarserna äfven har en tand i midten på undre sidan, hvaraf ScHjöpte tagit artnam- net; för öfrigt är hos hannen sista ventral-segmentet i spetsen streckadt, och har en smal köl, som upptager nära bakre hälf- ten, den yttre klon på bakbenen är ganska hög, men betyd- ligt kortare än den inre, samt i spetsen afrundad. 228 7. I. fenestratus (Dytiscus Fas. Syst. EL IT. 264. 32): obovatus, convexus, subtus brunneus, supra eneus, nilidulus, margine brunneo; elytris gut- tulis duabus albidis pellucidis. Long: Jd lin. Er. Käf. d. Mark. I. 155. 5. — ÅvsÉ Spec. RE Zl 5. — ScubtE Danm. El. 484. 4. Dytiscus fenestratus Gyrr. Ins. Sv. I. 497. 30. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 8. I. subeneus (Er. Käf. d. Mark. I 156. 62): oblongo-ovatus, sat couvexus, supra &eneus, tho- racis elytrorumque lateribus corporeque subtus piceo-rufis, pectore coxisque 2&Xneo-piceis, anten- nis, palpis pedibusque rufo-ferrugineis; elytris guttulis duabus pallidis pellucidis. Long. 42 lin. Mas: unguiculis anticis muticis, basi sinua- tis; tarsis posticis unguiculo exteriore apice curvato; segmento abdominis ultimo ventrali crebre strigoso, apice subemarginato. Dytiscus fenestratus Zett. Ins. Lapp. 131. 21. Funnen i medlersta Sverige och i Lappland. Till färgteckning och storlek närmast lik I. fenestratus, hvilken dock lätt kännes på sidornas starkare rundning bakom midten, hvarigenom den blir omvändt-ägglik, och på dess lju- sare färg på kroppens undre sida; svart med tydlig metallglans, hufvudet med två fläckar på hjessan samt framkanten beck- röda; palper och antenner alldeles roströda. Thorax är något smalare öfver spetsen än vid roten, dess sidor lätt rundade och convergerande framåt; framhörnen spetsvinkliga, bakhörnen räta, dessas spets afstött; föga kullrig, svart med grönaktig metallglans, sidorna beekröda. Elytra äro vid roten af lika bredd med thorax, deras sidor lätt rundade; mot spetsen af- . smalnande, af lika färg med thorax, sidorna beckröda, tecknade med en lineeformig fläck vid kanten och en månformig före spetsen, båda blekgula. Kroppens undre sida är ljusbrun, bröstet och bakhöfterna mörkare med en svag metallglans. Be-” nen beckröda. Hannen skiljes på framklorna, hvilka hafva en svag bugt vid roten, men för öfrigt äro nästan likformiga; på bakbenen är den yttre klon krokformigt nedböjd; dessutom har 229 sista ventral-segmentet flera streck, som upptaga dess bakre hälft, och är i spetsen svagt urbugtadt. Anm. Denna art är måhända identisk med EricHsons, men synes afvika genom en mörkare färg på kroppens undre sida; från I. subeneus ScHbTR Skiljön den sig äfven ge- nom olika sculptur på hannens ventral-segment, samt olika form på bakbröstets sidovingar, hvilka Scnjöpte uppgifver såsom smala, lineeformigt krökta, då de der- emot hos ofvanbeskrifna art äro breda, af nästan sam- ma form som hos I. obscurus. 9. I guttiger (Dytiscus Gyrri. Ins. Sv. I. 499. 31): oblongo-ovatus, subceconvexus, niger, antennis totis, palpis, pedibusque anterioribus ferrugi- neis; elytris guttulis duabus pallidis pellucidis. Long. 4 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 154. 3. — AusBÉ Spec. Hydr. 281. 8. — ScHbotE Danm. El. 488. 7. Dytiscus guttiger Zett. Ins. Lapp. 133. 29. Temligen sällsynt, men utbredd öfver hela Skandinavien. 10. I. angustior (Dytiscus Gyri. Ins. Sv. I. 500. | 32): oblongo-ovalis, supra nigro-eneus, subtus piceus, ore antennisque ferrugineis, his apice nigro-piceo; elytris guttulis duabus flavescen- tibus pellucidis. Long. 33 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 155. 4. — AuvsÉ Spec. Hydr. 282. 9. — ScHptTE Danm. El. 489. 8. Dytiscus chalconotus var. b. mas. Zertrt. Ins. Lapp. 432. 28. Sannolikt lika utbredd som föregående art. IX. CorirrmBertes CLARV. 1. C. Grapei (Dytiscus Gyui. Ins. Sv. I. 505. 37): oblongo-ovalis, niger, antennis, ore pedibusque licis ferrugineis; thoracis angulis posticis acu- tis. Long. 5+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 153.740. — AusÉ Spec. Hydr. 269. 39. — ScaoteE Danm. El. 494. 1. 230 Dytiscus Grapei Zett, Ins. Lapp. 132. 27. Ej sällsynt i Lappland och norra Sverige; jag bar äfven funnit den vid Lund. . C. notatus (Dytiscus Fas. Syst. EL. I. 267. 50): oblongo-ovalis, leviter convexus, supra testa- ceus, vertice thoracisque macula media trans- versa nigris; elytris ereberrime nigro-irroratis; subtus niger, abdomine flavo-fasciato. Long. 3: lang Er. Käf. d. Mark, I. 151. 5. — AvBÉ Spec. Hydr. 239. 15. — ScubptE Danm. El. 492. 2. Dytiscus notatus Gyrr. Ins. Sv. I. 483. 17. — Zert. Ins. Lapp. 129. 13. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 3. OC. bistriatus (Dytiscus Berestr. Nom. 1.42. 5): oblongo-ovatus, vertice thoracisque margine po- stico Söhide sis nigris, elytris ereberrime nigro- irroratis; subtus niger, prosterno pedibusque testaceis. Long. 5 lin. e Er. Käf. d. Mark. I. 152. 7. -— ScubptE Danm. El. 494. 3. C. agilis AvBzÉ Spec. Hydr. 254. 27. Dytiscus agilis Gyir. Ins. Sv. I. 484. 18. — Br Ins. Lapp. 129. 14. Ej allmän, men utbredd öfver hela Skan- dinavien. . C. collaris (Dytiscus Parz. Faun. Sv. I. 200. 9): oblongo-ovalis, testaceus, vertice nigro, elytris creberrime nigro-irroratis. Long. 3 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 152. 8. — Avré Spec. Hydr. 253. 26. — ScHbtE Danm. El. 494. 4. Dytiscus collaris Gyut. Ins. Sv. I, 485. 19. — ZeTtT. Ins. Lapp. 130. 16. Allmän öfver hela Skandinavien. . C. melanopterus (Dytiscus Zett. Faun. Lapp. I. 211. 12): oblongo-ovatus, testaceus, vertice tho- 231 racisque fascia postica abbreviata elytrisque nigris, his limbo laterali testaceo, striis disci punctatis. Long. 4; lin. Dytiscus melanopterus Zett. Ins. Lapp. 129. 145. Funnen af Prof. ZETTERSTEDT i norra Lapp- land, hvarest den är temligen sällsynt; i södra Lappland skall den vara mera allmän. Till kroppsform fullkomligt lik C. collaris, hvarifrån den endast skiljes på sin mörkare färg, thorax har nemligen ett brunaktigt, afkortadt tvärband vid roten, elytra äro svarta, med sidobrämet lergult; för öfrigt öfverensstämmer den till alla delar med C. collaris. Anm. Prof. ZettERsTEDTS Citat af Dytiscus agilis var. b. Grrr. Ins. Sv. IV. 378. synes tvifvelaktigt, då denna varietet skall vara svart på undra sidan. 6. C. adspersus (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 267. 51): ovalis, supra testaceus, vertice nigro, elytris ereberrime nigro-irroratis; subius uiger, abdo- mine testaceo-fascialo. Long. 4; lin. Er. Käf. d. Mark, I. 153. 9. — AvszÉ Spec. Hydr. 255. 28. — ScuHbtE Danm. El. 495. 5. Dytiscus adspersus Gyrr. Ins. Sv. I. 486. 20. Mycket sällsynt; funnen vid Halmstad af GYLLENHAL; en hona har Prof. ZETTERSTEDT fun- nit vid Luud. 7. C. conspersus (Dytiscus Gyur. Ins. Sv. I. 482. 16): oblongo-ovatus, subdepressus, supra testaceus, vertice punctoque medio thoracis nigris; elytris cereberrime nigro-irroratis; subtus niger, pedi- bus ferrugineis. Long. 5+ lin. AusBÉ. Spec. Hydr. 237. 14. — Scupte Danm. El. 496. 6. C. pulverosus Er. Käf. d. Mark. I. 150. 4. Sällsynt; funnen på ön Oroust i Bohus län af GYLLENHAL. 8. C. fuscus (Dytiscus Lis. Syst. Nat. II. 665. 10): oblongo-ovalis, supra fuscus, thorace elytrisque SEE Er Ar DELS VTG AN 232 margine laterali testaceis, his subtiliter trans- versim strigosis; subtus ater, epipleuris testa- ceis, pedibus fuscis. Long. 7+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 130. 3. — Scubote Danm. El. 497. 7T. C. striatus AvBÉ Spec. Hydr. 225. 3. Dytiscus fuscus Gyrr. Ins. Sv. I. 477. 11. — Zertt. Ins. : Lapp. 128. 10. Allmän öfver hela Skandinavien. 9. C. striatus (Dytiscus Lis. Faun. Sv. 770): ablowt gus, supra fuscus, thorace testaceo, fascia me- dia abbreviata nigra; elytris pone medium paullo dilatatis, transversim strigosis; subtus ater, epipleuris testaceis, pedibus abdominisque segmentorum marginibus ferrugineis. Long. 8lin. Er. Käf. d. Mark. I 149. 2. — ScepoteE Danm. El. 497. 8. C. Bogemanni AuBÉ Spec. Hydr. 2341. 9. Dytiscus Bogemanni Gyrr. Ins. Sv. III. 687. 10—11. — ZertT. Ins. Lapp. 129. 11. Ganska sällsynt, åtminstone i Skåne. 10. C. Paykulli (Er. Käf: d. Mark I. 149. 1): oblongus, supra fuscus, thorace elytrisque mar- gine laterali testaceis, his subtiliter transver- sim strigosis; subtus ater, epipleuris pedibusque concoloribus. Long. 8 lin. ScHbtE Danm. El. 493. 9. C. fuscus AuBÉ Spec. Hydr. 228. 7. Dytiscus striatus Gyur. Ins. Sv. I. 476. 10. — Zertr. Ins. Lapp. 128. 9. ; Ej sällsynt i Lappland och norra Sverige; i Skåne sparsam. 11. C. dolabratus (Dytiscus Payr. Faun. Sv. I. 204. 13): oblongus, supra fuscus, thorace testaceo, fascia abbreviata nigra; elytris subtilius trans- versim strigosis; subtus ater, epipleuris, abdo- 233 minis segmentorum marginibus pedibusque te- staceis. Lörig. JETS lins: ; AuvBÉ Spec. Hydr. 232. 10. Dytiscus dolabratus Gyrr. Ins. Sv. I. 478. 12. — ZrTt7. Ins. Lapp. 129. 12. Ej sällsynt i Lappland; äfven funnen i Nor- rige af Prof. BoHEMAN och i 1 Westergöthland af Öv LENHAL. FJERDE GruPePEsS DYTISCINI. X. Drriscus Lin. .« D. latissimus (Lis. Faun. Sv. 768): obovatus, subdepressus, elytris margine laterali dilatatis; niger, thoracis limbo -omni et elytrorum vitta marginali flavis; subtus pallide ferrugineus, coxis posticis laciniis, acuminatis. Long. 18 lin. Gyrur. Ins. Sv. I. 465. 1. — Zett. Ins. Lapp. 127. 1. — Er. Käf. d. Mark. I. 145. 1. — AvszÉ Spec. Hydr. 103. 1. — ScaoteE Danm, El. 509. 4. Temligen' sällsynt, men utbredd öfver hela Skandinavien. . D. marginalis (Lin. Faun. Sv. 769): ovalis, supra nigro-olivaceus, thoracis limbo omni, ely- trorum marginali corporeque subtus flavis; coxis posticis laciniis lanceolatis, obtusiusculis. Long. 14 lin. GyuL. Ins. Sv. I. 466. 2. — Er. Käf. d. Mark. I. 147. 5. — Scebte Danm. El. 511. 3. Femina: D. semistriatus Lin. Faun. Sv. 772. Varietas feminze mari conformis. D. conformis Gyur. Ins. Sv, IV. 370. 2—3. — AvuzÉ Spec. Hydr. 106. 3. Allmän öfver hela Skandinavien. D. circumeinctus (Amress N. Sch. d. Hall. Ges. I. 6. 67. 6): oblongo-ovalis, supra obscure oli- vaceus, thoracis limbo omni, elytrorum late- ut 234 rali corporeque subtus pallide flavis; eoxis po- sticis laciniis acuminatis, acutissimis. bLong.. 14 lin. GyuL. Ins. Sv. IV. 371. 2—3. — Er. Käf. d. Mark. I. 147. 4. — ÅvusÉ Spec. Hydr. 111. 7. — ScnHoteE Danm. El. 512. 4. Femina mari difformis. D. dubius Gynt. Ins. Sv. IV. 372. 2—3. — ÅAvuBÉ Spec. Hydr. 109. 6. Ej sällsynt 1 södra och medlersta Sverige. . D. Lapponicus (GY. Ins. Sv. I. 468. 3): oblongo- ovalis, supra niger, thoracis limbo lato, elytro- rum margine lineisque plurimis luteis; subtus luteus, abdomine lateribus nigro-maculato; coxis posticis laciniis acuminatis. Long. 12 lin. ZeTT. Ins. Lapp. I. 27. 3. — Er. Käf. d. Mark. I. 146. 2. — AusÉ Spec. Hydr. 113. 10. Femina mari conformis. D. septentrionalis :Gynr. Ins. Sv. IV. 373. 3—4, — Zertt. Ins. Lapp. 127. 4, — ÅuBÉ Spec. Hydr. 115. 11. Ej sällsynt i Lappland; jag har äfven fun- nit den vid Lund, men ej den glatta honan. . D. dimidiatus (BerestrR. Nom. I. 33): oblongo- ovatus, supra nigro-olivaceus, thoracis elytro- rumque limbo laterali corporeque subius flavis; coxis posticis laciniis rotundatis. Long. 15 lin. GyuL. Ins. Sv. I. 469. 4. — Er. Käf. d. Mark. I. 148. 6. — ÅvusBÉ Spec. Hydr. 118. 14. — Scnote Danm. El. 513.-5. Temligen sällsynt i södra Sverige; på Gott- land skall den vara allmännare enligt uppgift af Prof. BoHEMAN. . D. punctulatus (Fas. Syst. EL I. 259. 5): oblongo- ovalis, supra olivaceo-niger, thoracis elytrorum- que limbo laterali flavo; subtus nigro-piceus; coxis: posticis laciniis rotundatis. Long. 12 lin. 235 GyuL. Ins. Sv. I. 470. 5. — Er. Käf. d. Mark. I. 148. 7. — ÅAuvsBé Spec. Hydr. 119. 15. — ScHbote Danm, BIS Tt36 Sällsynt i medlersta Sverige; allmän på Golt- land och i Skåne. XI. Hrparrouvs ILEACH. . H. transversalis (Dytiscus Powrtorr. D. A. I. 677. 14): ovatus, niger, thorace antice lateribusque ferrugineo; elytris vitta marginali striaque ba- seos abbreviata flavis. Long. 65 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 144. 6. — AuvBé Spec. Hydr. 180. 16. — ScubptE Danm. El. 5148. 3. Dytiscus transversalis Gyrr. Ins. Sv. I. 480. 14. Ej sällsynt 1 medlersta och södra Sverige. . H. Hybneri (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 265. 35): ovatus, niger, thorace antice lateribusque fer- rugineo; elytris vitta marginali flava. Long. Or lin. Er. Käf. d. Mark, I. 144. 5. — Aveé Spec. Hydr. 190. 23. — ScuabtE Danm. El. 546. 1. Dytiscus Hybneri Gyur. Ins. Sv. I. 479. 13. Sällsynt i södra Sverige. . H. stagnalis (Dytiscus Fas. Syst. EL I. 265. 37): ovatus, niger, capite, thorace antice, pedibus- que anterioribus luteis; elytris nigris, margine lineisque luteis. Long. 63 lin. Er. Käf. d. Mark. I. 145. 7. — AvsBé Spec. Hydr. 201. 32. — ScHbptE Danm. El. 519. 5. Dytiscus stagnalis Gyur. Ins. Sv. I. 481. 153. Sällsynt; funnen på Gottland af Prof. Bo- HEMAN, vid Lund har jag funnit båda könen. . ÅH. emereus (Dytiscus Lis. Faun. Sv. 771): ova- lis, leyiter convexus, flavus, vertice, lunulis duabus frontalibus fasciisque duabus transver- SA IN VYTEFUR ARE NS NIA ag PRR NT FRÄNOAGWN elba Pre AYDra FE LER Md hebr Fine VET Kod AM STA (CL 236 sis marginalibus thoracis nigris; elytris fusco- irroratis. Long. 63 lin. Er. Käf. d. Mark, I. 143. 3. — Avsé Spec. Hydr. 211. 40. — ScnebtE Danm. El. 519. 5. Dytiscus cinereus Gyur. Ins. Sv. I. 474.78. Sällsynt, funnen i Skåne. . H. zonatus (Dytiscus Panz. Faun. Germ. 38. 13): ovalis, leviter convexus, flavus, vertice, lunulis duabus frontalibus fasciisque duabus submar- ginalibus thoracis nigris, elytris fusco-irroratis. Long. 6; lin. s Er. Käf. d. Mark. I. 144, 4. — Ausé Spec. Hydr. 214. 42. — ScHbte Danm. El. 128. 8. Dytiscus zonatus Gyri. Ins. Sv. I. 475. 9. — Zert7t. Ins. Lapp. 1238. 8. Varietas femin&e H. verrucifer AuvBé Spec. Hydr. 247. 44. Dytiscus verrucifer Gyir. Ins. Sv. IV. 376. — ZerTr. Ins. Lapp. 1238. 7. Utbredd öfver hela Skandinavien; varieteten af honan endast i Lappland. . H. bilineatus (Dytiscus DE GEER Mem. IV. 400. 6): obovatus, subdepressus, pallide flavus, ver- tice, lunulis duabus frontalibus fasciisque dua- bus trausversis, angustis marginalibus thoracis nigris; elytris fusco-irroratis, pone medium dilatatis. Long. 6$+ lin. Er. Käf. d. Mark, I. 143. 2. — Auveé Spec. Hydr. 212. 41. — Scubte Danm. El. 520. 6. Dytiscus bilineatus Gyrir. Ins. Sv. I. 473. 7. Sällsynt; jag har funnit den vid Heckeberga 1 Skåne. XII. Aciurvcs LEACH. . Å. sulcatus (Dytiscus Lin. Faun. Sv. 778): ova- lis, planus, nigricans, thoracis margine fascia- 237 que transversa utrinque dilatata luteis. Long. 7+ lin. Er. Käf. d. Mark. I. 141. 1. — Ausé Spec. Hydr. 127. 1. — Scnoorte Danm. El. 524. 41. Dytiscus sulcatus Gyrr. Ins. Sv. I. 471. 6. — Zerr. Ins. Lapp. 128. 5. ; Allmän öfver hela Skandinavien. 2. ÅA. canaliculatus (Dytiscus Nicor. Col. Agr. Hal. 29. 8): ovalis, depressus, fuscus, thoracis mar- ginibus fasciaque media flavis; subtns ater, ab- domine flavo, nigro-fasciato. Long. 6+ lin. AuBé Spec. Hydr. 131. 3. — ScupvtE Danm, El. 525. 2. ÅA. fasciatus Er. Käf. d. Mark. I. 142. 2. Dytiscus sulcipennis Zetr. Kongl. V. A. Handl. 1824. 156. 50. Dytiscus canaliculatus Grrr. Ins. Sv. IV. 375. 6—7. Ej allmän; funnen vid Lund. —HO0D-0$30 CON INNEHÅLL. Entomologiska anteckningar under en resa a södra Sverige år 1854; af Auc. Emir KIOrMGRENS 1. sjal balk Hi gb ONS Slider vd Bidrag til Portobellos Flora; af P. J. Beuruse » 405. Bidrag till differential-eqvationens (Ax + Boy +Cy' + Dz+ Ey+ F)dx+ +(A, 0+B,oy+C,y+D o+Ey+F))dy=0 integrering; af E. G. BjörungG . . . » 4149. Öfversigt af de arter inom familjen Dytisci, som blifvit anträffade på Skandinaviska I Ralförrentala Gi Gy:THOMSON Iygsissli)e sd ok Poskdat — 0000-08 80-00-00 FÖRTECKNING på Författarne fill de i förra afdelningen af 1854 års Handlingar införda afhandlingar. BEURLING, P. J: Bidrag till Portobellos Flora . sid. 105. BJÖRLING, E. G.: Bidrag till differential-eqvationens (Ax? + Bzy+ Cy + DX + Ey+F)dz+ +(A,e+Bizy+Cy'+D,x+E,y+F,)dy=0 integreringe V:s oe bb. ce tig. je NSD TE TEA HOLMGREN, AUG. EMIL: Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverige år 1854. THOMSON, C. G.: Öfversigt af de arter inom famil- jen Dytisci, som blifvit anträffade på Skandina- viska halfön — 003 PEO OL RR 149. 177. I. ra tm, SN AD MN KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR, FÖR ÅR 1854. SEDNARE AFDELNINGEN. — 00-30-04 OR Er | bar | € OM Mel R RV SE 7 NO fo EN & | EKEN AEA AL KOR Utö Jernmalmsfält i Stockholms Län; beskrifvet AF A. ERDMANN. (Härtill Tab. I—XIX.) Inlemnad den 11 December 1855. K. V. Akad. Handl. 1854. 16 Std anloddso KR ö BO MUR södern Sedan, efter en stormig färd på Östersjöns vå- gor, den hemåt vändande seglaren åter med glädje hälsat Landsorts välbekanta på ensliga klippan tindrande fyrtorn, och vidare styr kurs mot norr på Dalarö, för att ibland den samling af öar och skär naturen med gifmild hand utstrött kring våra kuster, leta sig fram till den efterlängtade hamnen vid sekelgammal kungastad, så inkom- mer han snart på ett lugnare och säkrare far- vatten, der han mot vester skådar fastlandets skogbeklädda höjder, men der åt motsatt håll hans blickar mötas utaf en kedja af nära till hvarandra anslutna öar och holmar, hvilka, lika- som en skyddande förmur, bryta stormarnas hvi- nande våldsamhet östanifrån eller undanskymma för hans öga hafvets spegel med dess blånande synkrets i fjerran. De sydligaste länkarne uti denna kedja mellan Danziger Gatt och Mysings- fjärden, se Tab. I, utgöras af en hel mängd tätt vid hvarandra liggande öar och holmar, bland hvilka de största äro Notarö, Rånö, Ålö och Utö. Det är på norra ändan af denna sistnämnde ö och ej långt från dess vestra strand, som Utö berömda grufvor äro belägne, synliga redan på afstånd från allmänna segelleden genom sina grufvebyggnader, uppfordringsverk och ångma- chinshus samt genom de i den säkra hamnen nedanför ankrande fartygen, som under somma- rens lopp aflösa hvarandra, för att afhemta och 244 till aflägsna hyttor föra hvad kunskapen och idog- heten uppbrutit ur det rika malmbergets innan- dömen. Sjelfva ön, på hvilken grufvorne hafva silt läge, har sin längdutsträckning från N.O. till S.V., men är i denna rigtning icke mer än vid pass en mil lång, under det att bredden i södra ändan något öfverstiger en half, men i den norra knappt uppgår till en fjerdedels mil. Ehuru öns areal på det hela sålunda är temmeligen obetydlig, är dock dess kuststräcka sönderkluf- ven af flera mer och mindre djupt inskurna vi- kar, som åt mindre farkoster lemna en välkom- men fristad för vind och för våg. Den betyd- ligaste af dessa vikar, i hvilkenus mynning en skyddande grupp af små holmar finnes utströdd, har sitt läge på öns östra sida och inneslutes sjelf i norr af öns hufvudland och i söder af en mot öster rakt utskjutande udde, dens. k. Hamn- udden. Ett smalt sund, som årligen allt mer igepgrundas, skiljer Utöns södra strand från Ål- ön, hvilken i sin ordning i vester genom ett lika smalt pass skiljes från Rånö. Bland öfrige sydvest härom belägne öar må nämnas Norrö, Aspö, Stora Björn och Notarö samt Mellsten, den sydligaste och sista åt detta håll vid allmänna segelleden från Landsort, och på hvilkens kala och klippiga strand ännu för några få år sedan ett uselt fiskeläge fanns uti be- håll. Norr och nordvest om Utön utbreder sig den s.k. Mysingsfjärden, öfver hvilkens lätt upp- rörda vatten vid starka nordliga och sydliga stor- mar en färd till eller från fasta landet ofta är med stora svårigheter förenad. Den från Lands- ort kommande seglaren har här för sig till ven- ster det på jättegrytor (elfkällor) så rika Muskö- landet, der det minnesdigra Elfsnabben vänligt 245 inbjuder honom, att uti sin, af branta gneissberg infattade, äfven för den största örlogsilotta rym- liga, hamn söka och finna en fristad emot stor- marne, under det att han längre 1 norr, sedan han passerat den ensliga Mysingsholmens granit- klippor, snart får sigte på Ornöns skogbeklädda gneisshöjder, hvilka sedan, nästan sjuda fram mot Dalarö, begränsa fedus synkrets mot öster och undanskymma de utanför emot hafsbandet liggande oräkneliga små holmarne och skären. Öfverallt här i skärgården, äfven på de större öarne, äro bergshöjderna låga och oansenliga, tätt till hvarandra sammanträngde samt i allmänhet icke lemnande storl utrymme emellan sig till odling och bebyggande. Medelhöjden velane van- ligen arelln 30 och 70 fot, och endast undan- vie uppstiga de till 100 fot eller någol mera öfver hafvets spegel. Deras form, vanligen af- rundad och kullrig, både mot toppen och på si- dorne, påminner, lika mycket som de här och der på ytan insvarfvade jättegrytorna, om hafs- vågornas verksamhet under den tid vattnet äf- ven här intog ett högre stånd och dessa höjder endast såsom låga klippskär stucko upp ur haf- vetls jemna yta. Närmare intill fasta landet, isynnerhet på de större öarne, äro bergens hjes- sor och sluttningar delvis beklädda med en mer och mindre tät och frodig skog af tall, gran och björk, men längre ut mot Halsbadidet olesnar sko- gen allt mer och mer för hafvets Vintlat, tills slutligen ytterst ut endast öde och obebodda helt låga klippor uppskjuta utur hafsbrynet, men hvil- kas kala, genom vågsvallet ständigt renspolade, nästan på all växtlighet blottade, bergytor der- emot erbjuda förskaren ett så mycket välkom- nare tillfälle att, äfven utan ett djupare ned- 246 trängande i det inre, erhålla ett allmänt öfver- skådligt begrepp om våra urbergs egendomliga struktur och byggnad. Bergarternas omvezxling uti dessa trakter är ; allmänhet ringa och obetydlig: öfverallt fram- träder nästan endast gneiss, dels ren och utan främmande inblandning, dels med deri inväxta små granalkorn eller fjäll af grafit. Sålunda ut- breder sig denna bergart icke blott öfver hela den del af det närliggande fastlandet, som i form af en mot söder utspetsande trehörning sträcker sig från Stockholm och Södertelje ned till Lands- ort eller öfver det s. k. Södertörn (här öfverallt granat- och grafilgneiss), utan äfven öfver de närmast ulanför belägua större öarne Muskö, Gålö, Herrö, Yxelö och Ornö, äfvensom öfver största delen af de smärre holmar och skär, som ligga utkastade emellan dessa öar eller hafva sitt läge på andra sidan derom längre öster ut mot hafsbandet. Den enda omvexling i denna geolo- giska enformighet erbjudes i förekommandet af en mängd större och mindre granitbildniugar, som dels i form af verkliga gångar, dels såsom lagergångar, än mera enstaka, än flera tillsam- mans, uppsätta i gneissen, hvilkens skikter i de- ras närhet då vanligen också visa sig mycket rubbade samt på mångfaldigt sätt böjda och slingrade. Endast Utön och de närmast i nord- ost RR uti sydvest derom belägna öar och hol- mar göra härifrån etl ty här möta äfven lalmmerskaller, bälleflinta och kornig kalk- sten, samt på Utön dessulom lager af jernmalm ”). ”) I förbigående torde det tillåtas mig här omnämna det icke obetydliga kompassdrag jag under en af mina sed- nare färder i denna skärgård lyckades anträffa på hol- men Sandskär, belägen 3 mil söder om Dalarö emellan Ornön och Gålön. 247 Dessa bildningar äro alla lagerformigt inneslutne i gneissen, hvilkens skiffring framstryker i N.0.— S.V. och i hvilken rigtning de nyssnämnde berg- arterna äfven allesammans utan afvikelse hafva sin utsträckning på längden. Traktens önatur tillåter visserligen icke ett direkt påpekande el- ler förföljande från alla sidor af kontaktslinierna mellan den omgifvande gneissen och det när- mast deri inneslutne glimmerskifferlagret, eme- dan detta sednare på bredden, eller vinkelrätt mot strykningen, fortsätter ända ned till Utöns vestra strand utan tecken till någon på denna sidan synlig gneiss. Men då nu en ren och tyd- lig gneiss visar sig på öns östra sida på Hamn- udden och vid Långvik, och samma bergart der- jemte är allmänt rådande på de holmar och skär, som finnas utkastade emellan de äfven på denna sidan liggande Hanstens-, Stabb-, Hufvudskärs- och Gåstensfjärdarne, och då dessutom i vester och norr om Utön de närmaste öarne, Muskön och Ornön, båda hafva gneiss till grund, så vi- sar detta tydligt, att Ornöns gneiss-skikter må- ste fortsätta i sin strykning åt sydvest på My- singsfjärdens botten och på ett kort afstånd från Utöns nordvestra strand, samt att öns glimmer- skiffer således äfven på denna sidan varit och är begränsad närmast af samma hälleart, som på den östra sidan. | Den nyssnämnde glimmerskiffern börjar nu först att visa sig längst i nordost på Fjellungsön och sträcker sig derifrån förbi Ornöns sydöstra udde samt öarne Långbelgen och Marbelgen till Utön, hvarifrån den som ett smalt, knappt en half mil mägtigt, lager fortsätter mot sydvest ned öfver Rånö, Ålö och Notarö, för atl slutli- gen söder om Mellstens klippa försvinna i haf- 248 vet. Denna glimmerskiffer, sålunda lagerformigt innesluten uti den allmänt rådande gneissen, in- nehåller i sin ordning ett mindre lager af hälle- flinta, hvilket från öarne Långbelgen, Marbelgen och Jernholmen utbreder sig öfver norra delen af Utön utmed: vestra stranden allt ned till Edes- näs och med afsmalnande mägtighet vidare fort- sätter mot sydvest genom det inre af denna ö och Ålön till den lilla ön Stora Björn, der la- grel synes utkila. Dess mägtighet är störst i norra ändan, i trakten af Kroka och grufvefäl- tet, och uppgår der till omkring + mil. Här innehåller hälleflintan äfven flera underordnade, mer och mindre mägtiga, lager af kornig kalk- sten eller urkalk. På en sträcka af en half mil, alltifrån Långbelgen söder ut förbi grufvefältet, förefinnes nemligen här ett stort antal sådana lager parallelt i N.O.—S.V. utsträckta och för- delade på ett kort afstånd från hvarandra och åtskiljda genom mellanliggande lager af hälleflin- tan. Vid en vandring öfver bergshöjderna ifrån vestra stranden till den östra, således tvärtöfver skiffringen eler strykningen, har man tillfälle, att både i stort och smått iakttaga en sålunda förnyad vexling af hälleflinta och kalksten ifrån 1 famns och ännu mindre till 20—30 famnars mägtiga lager, hvilka ofta fortsätta flera hundra alnar, till och med famnar, i sin strykning, in- nan de hvar för sig slutligen utkila. Ett läro- rikt tillfälle att studera en dylik lagervexling, fastän mera i smått, erbjuder sig likaledes på Långbelgens södra sida, äfvensom på Jernholmen och de flera dememellan belägne små kobbarne. De i oupphörlig vexling med hvarandra uppträ- dande små lagren hafva här stundom endast en mäglighet af en eller annan tum till ett å två 249 qvarter, så att berghällarne härigenom framstå med en egendomlig randning, uti hvilken den anfrätta och knottriga kalkstenens gråsvarta färg skarpt afsticker mot den gråa, bruna, röda eller gröna färgen hos den jemna och. släta hälleflin- tan. Denna icke blott här i skärgården, utan äf- ven på flera andra ställen inom fäderneslandet, ofta förekommande vexling mellan dessa båda berglager, både i smått och stort, gifver oss en icke ovigtig vink om det nära samband, som i geogenetiskt hänseende dem emellan kau förefin- nas, ett samband, hvars sannolikhet ytterligare vinner en ökad styrka genom det tlerstädes iakt- tagne förekommandet af större och mindre lins- formiga hälleflintkörtlar 1 kalkstenen eller om- vändt af kalkstenskörtlar uti hällefiintan. Alla dessa lager af glimmerskiffer, hälleflinta och kalksten hafva nu en regelbunden och orub- bad strykning i N.O.—S.V. med 10—15? stup- ning mot N.V., en rigtning, som äfven följes af den i deras inre mer och mindre tydligt utbil- dade plana parallelstrukturn eller skiffringen. Hos kalkstenuen betingas denna sednare meren- dels af en mängd små parallelplanigt inväxta glimmerblad eller serpentinränder, och hos hälle- tlintan äfvenledes icke sällan genom den ljusare och mörkare färgrandning, som stundom före- kommer utbildad i dess egen inre massa. Icke utan intresse äro vidare de granitbild- ningar, som till större eller mindre utsträckning och i så stort antal här uppträda dels inom gneissens, dels inom glimmerskifferns och dels inom hälleflintans område. Icke sällan förete dessa granitbildningar stockens mer och mindre oregelbundna form, men vanligen hafva de na- turen än af verkliga gångar, än åter af lagergån- 250 gar, hvilka med en längdutsträckning af ända till flera hundra alnar vexla till sin mägtighet mellan 1 och 30 till 40 alnar. Talrika utlöpare ses här och der utskjuta från hufvudgångens massa in i den omgifvande sidostenen, hvars skikter vanligen också äro i sjelfva kontaktspunkterna eller i närmaste grannskapet mer och mindre rubbade från sin ursprungliga rigtning och på ett oregelbundet sätt vridne och slingrade. De utgöras allesammans af s. k. pegmatitgranit, hvars glimmer är dels hvit, dels grönsvart eller brun- svart; dock förekomma båda arterna någon gång tillsammans i en och samma granitgång. Men i allmänhet är glimmern nog mycket tillbaka- trängd af de andra beståndsdelarne, ibland hvil- kas fältspaler man nästan alltid kan tydligt ur- skilja den hufvudrådande röda orthoklasen från den hvita ivillingstreckade oligoklasen. För öf- rigt utmärka sig dessa graniter, och deribland företrädesvis de med svart glimmer, genom en ofta förekommande inblandning utaf små korn af pyrortbit, under det att deremot de graniter, som föra hvit glimmer, icke sällan äro späckade med svarta turmaliner. Sådan pyrorthitförande granit förekommer bland andra ställen väl ut- bildad på Muskön, isynnerhet i trakten af Eilfs- nabben vid Lesund och Hamngatt, hvaremot så- som karakteristiska fyndorter för den turmalin- förande varieleten kunna nämnas Mellstens klippa ; Danziger Gatt och Skogsby hemman på södra delen at, Utön. Till denna sednare kategori höra likaledes de båda granitgångar, som, uppträdande vid sjelfva grufvefältet, tvärt ala malmlagret med dess närmast omgifvande bergarter, och till hvilkas närmare beskrifning vi framdeles få till- fälle att återkomma. Den turmalinförande gra- 251 niten är i allmänhet - mera grofkrystallinisk än den andra, och har ofta sin hvita glimmer ut- bildad i större taflor af flera qvadrattums yta, hvilka af bygdens ungdom begagnas såsom en glittrande prydnad i det träd, omkring hvilket den i munter dans firar midsommarens högtid. Ett enstaka exempel på en ännu yngre berg- bildning än dessa granitmassor kan anföras från den s. k. Transkärsudden utanför Rånö, der man ser en + alns mägtig trappgång genomskära en särdeles mägtigt utvecklad bildning af pegmatit- granit. Denna trappgång uppsätter äfven här i N.N.V. eller i samma rigtning som nästan öfver- allt inom Sverige, så väl vid kusten, som längre in i landet, för dylika gångar är den vanligaste. En mager skogssand utgör i allmänhet den öfversta jordbetäckningen på hela Utön; lerjord hörer blott till undantagen och framskjuter för det mesta endast vid stränderna af några hafs- vikar, der vågorna bortslammat den öfverlig- gande sanden. På Ålön deremot utgöres jord- månen 1 allmänhet af en god och fruktbärande lerjord, med undantag af norra udden, der sand återigen är rådande. Förvittringen framskrider i allmänhet långsamt och på de smärre längre ut i hafsbandet liggande öarne förefinnes mellan de kala klipporna och i bergsskrefvorna ofta en- dast en helt tunn och grund jordbetäckning, uti hvilken träd, örter och gräs med möda kunna slå sina rötter eller med knapp nöd hemta en mager näring. På några få ställen här i skärgården, före- trädesvis på Utöns nordvestra sida, hafva några smärre aflagringar af violett snäckmergel ") blif- ”) Hufvudmassan af de sönderkrossade skalen utgöres af fragmenter utaf musslan Mytilus edulis. 252 vit anmärkta, ehuru då alltid på en ringa höjd öfver nuvarande hafsyta. Bland andra är ett dylikt lager yppadt straxt under dammjorden på några få famnars afstånd från hafsstranden vid Utö hamn eller lastageplats midt emot Pers- holmen. - Det lilla lagret har en mägtighet af 9—12 tum och hvilar på en ljust brungrå tyd- ligt skiktad lera, som här af grufvearbetarne upp- gräfves, för att begagnas vid bergskottens laddning. Men utom dessa snäcklager framstå här äf- ven andra vittnen om ett forntida högre vatten- stånd. På Utön och närmast kringliggande öar hafva nemligen åtskilliga jättegrytor af större och mindre omfång och djup blifvit anmärkte, men till sin största Ey eken förekomma de på Musk- ön i grannskapet af Elfsnabben, hvilket namn också anses hafva just geuom devea förhållande tillkommit, emedan vår allmoge ännu på vissa trakter, som bekant är, benämner dessa natur- företeelser för Elfkällor och sätter deras hela till- varo och ändamål i samband med dessa små dvärglika mystiska väsen, hvilka uti den all- männa folktron ännu fortfarande spela en icke obetydlig rol. Bland andra yngre ytbildningar här på Utön förtjena äfvenledes att ihågkommas åtskilliga på Edesnäs ägor förekommande torfaflagringar. Dessa bafva Sesrer i allmänhet icke någon anmärk- ningsvärd mägtighet (öfverhufvud blott omkring 1 aln), men innehålla emellertid ett material, som med fördel låter använda sig såsom bränsle enligt de försök, som i detta hänseende hittills Hlsfvät gjorda tid grufvornas ångmachiner, hvilka man kunnat nästan uteslutande elda med dylik torf, blott med tillhjelp af 6—7 vedträd om da- gen. Torfven hvilar på ett 3—4 qvarter tjockt 253 lager af en med infusoriekisel starkt utblandad gyttjebildning (en i dagligt tals. k. gäslera), hvil- ken äfvenledes är till den grad vattendränkt och elastisk, att man vid hvarje steg öfver den starkt gungande marken löper stor fara att nedsjunka. Under den s. k. gäsleran vidtager åter fast bot- ten af sand och grus. Utö malmfält, som har sitt läge närmare öns norra ända, öfverst på den 70—580 fot höga bergssträckning, som med sakta sluttning upp- stiger från nordvestra stranden, och midt emot de straxt utanför liggande Pers- och Tallhol- marna, anses räkna sin första upprinnelse från början af 1600-talet, då sägen förmäler, att i Carr IX:s tid den första grufverörelse här skall blifvit öppnad för vinnande af silfvermalm. Bland de flera härvarande, numera vattenfyllda, gamla grufveskärpningarne, förefinnes också en, belägen längst i nordost, som ännu bär namnet Silfver- grufvan 5), och hvilken, att dömma af de kring dess kanter ännu befintliga varpen, synes varit arbetad på en med zinkblende blandad silfver- baltig blyglans. Men det ringa malmutbyltet, i förening med dess obetydliga halt af ädel me- tall, hade troligen snart nödgat de första upp- tagarne, att i närheten söka uppspana några nya likartade tillgångar. Dessa deras bemödanden kröntes visserligen icke med någon direkt fram- gång, men föranledde emellertid 1 stället upp- täckten af de mera uthålliga och rika förråder ”) Se specialkartan öfver malmfältet Tab. II, upprättad i 4:dels markscheiderskala. 254 Lö af jernmalm, som af en gifmild natur här blif- vit nedlagda. Nyköpingsgrufvan samt Lång- och Finnugrufvorne, de ännu alltjemnt mest bety- dande af härvarande grufvor, blefvo också de första, till hvilka uppmärksamheten då för tiden vände sig, ehuru sedermera under årens lopp åtskilliga nya anbrott på den från N.O. till S.V. utsträckta malmfyndigheten tid efter annan blefvo upplagne och bearbetade. Man finner sålunda nu uti sagde rigtning en följd af närmare tjugo större och mindre grufvor och skärpningar nä- stan uti en linia efter hvarandra utströdda, men bland hvilka de flesta likväl för närvarande ligga öde och fulla med vatten. Det malmförande lagret fortsätter visserli- gen på detta sätt öfver 500 famnar på längden, men är dock icke öfverallt under hela denna sträcka af brytvärdig natur, emedan detsamma i sjelfva verket består af flera nära invid hvar- andra liggande, genom mer och mindre mägtiga ränder eller lager af kortstråligt eller skiflrigt hornblende åtskiljde, malmparalleler, hvilka dels i strykningsrigtningen, dels äfven vinkelrätt der- emot, ofta uppblandas och utspäda sig med det ofyndiga hornblendet, hvarigenom sålunda än en afsmalning, än åter en nästan fullkomlig utkil- ning af den egentliga malmfyndigheten icke säl- lan föranledes. Dessa ömsesidiga öfvergångar mellan malmen och dess gångart, hornblendet, antyda oemotsägligt, att ett ganska nära samband i geogenetiskt hänseende dem emellan förefinnes, hvilket dessutom ytterligare påpekas genom det flerfaldiga gånger härstädes iakttagne förhållan- det, att oregelbundna körtlar eller linser af horn- blende ligga utan någon viss ordning inkastade eller utskiljde i sjelfva malmmassan eller att 255 denne sednare äfven i andra rigtningar än efter strykningen genomskäres utaf tjockare eller sma- lare hornblenderänder. Malmfältets allmänna bergart är hälleflinta: dock inneslutes det malmförande lagret icke di- rekte uti denna bergart, utan begränsas närmast å ömse sidor utaf kornig kalksten, tillhörande ett bland de lager, som här i närheten till ett icke ringa antal uppträda i vexling med hälle- flintan. Hela bergbyggnadens lagerformiga natur är sålunda alltigenom klar och omisskännelig allt- ifrån det innersta malmförande lagret genom kal- ken, hälleflintan och glimmerskiffern, till det yt- tersta, gneissen. En vandring åt ena eller an- dra sidan från malmfältet, tvärt öfver skiktstryk- ningen, erbjuder åt en och hvar ett lärorikt till- fälle att iakttaga och studera detta förhållande. Hufvudmassan af den jernmalm, som kon- stituerar Utö malmlager, och hvilken för sina godartade egenskaper är vida omkring i landet känd och eftersökt, utgöres af jernglans eller s. k. blodstensmalm , under det atl den andra varie- teten, svartmalm eller magnetisk jernmalm, en- dast förekommer i mera underordnad grad ”). Båda dessa malmartler utmärka sig genom en ganska tydlig plan parallelstruktur, härrörande af en mängd små ränder och drummer, hos blod- stenen merendels af röd jernkisel, hos svartmal- men deremot af grå qvarz ””"), som parallelt med malmlagrets strykning genomdraga, men äfven ”) Ofverhufvud visar sig nästan all här på fältet förekom- mande jernglans svagt attraktorisk, härrörande af den magnetiska jernmalm, som i en ringa grad deri finnes osynligt inblandad. ”) Undantagsvis uppsätta någon gång äfven uti blodstens- malmen gråa qvarzränder. 256 någon gång i andra rigtningar slingrande genom- svärma densamma. Denna jetnglansens konstanta inblandning af röd jernkisel, som på stället gif- vit anledning till det arbetarne emellan brukliga namnet ”rödmalm,” är Utömalmens mest utmär- kande yttre egenskap ”), hvarigenom den med lätthet skiljer sig från alla andra blodstensmal- mer inom riket. Svartmalmen uppträder huf- vudsakligen endast såsom smärre parallellager, dels inlägrade uti sjelfva rödmalmen vid sidan utaf de ränder af hornblendesten eller horn- blendeskifler, som genomdraga denna sednare, dels hafvande silt läge vid ena eller andra si- dan af sjelfva malmlagret i direkt kontakt med den omgifvande kalkstenen, eller också slutligen såsom större och mindre helt och hållet oregel- bundna körtlar och njurar, inneliggande uti blod- stensmalmen och i så fall nästan alltid åtföljde af inblandadt hornblende, hvilket mineral, när det infinner sig, nästan alltid plägar vara en väg- visare för den efterföljande svartmalmen. Tal- rika tillfällen att anmärka och iakttaga ett så- dant svartmalmens förekommande under den ena eller andra af nyss nämnde former erbjuda sig vid flera af de nu i gång varande och åtkomliga grufvorna, bland andra på Spens- och Ribbings- grufvornas bottnar, samt i Nyköpingsgrufvan, dels uti de i grufvans östra vägg befintliga, med branta afsatser mol djupet nedstigande, s. k. Bondgrufve- pallarne och dels i närheten af och på ömse si- dor om den från vestra grufveväggen viggformigt utskjutande s. k. Kammen. ”) Uti äldre tider ansågs denna inblandning så väsendtlig, att masugnsägarne endast med svårighet kunde förmås, att emottaga annan malm än ve uti hvilken röd jern- kisel förekom. 257 Utom denna ständiga inblandning af qvarz, hvilken för Utömalmen är så karakteristisk, upp- träda någon gång äfven, dock hufvudsakligen en- dast uti svartmalmen, hornblende och källstd såsom åtföljande mineralier. Halten af kiselsyra är dock alltid öfvervägande och uppgår i medel- tal till omkring 304. Sjelfva jernuhalten vexlar i allmänhet mellan 38 och 45 proceut. Jerumalmen sjelf, isynnerhet blodstenen, är i allmänhet ganska ren och fri från oartade in- blandningar. Svafvelkis och arsenikkis infinna sig dock understundom, ehuru merendels blott i svartmalmen eller uti det med denne nära för- bundna hornublevdet. Så t.ex. finnas vissa bland de ränder af skiffrigt hornblende, som på si- dorna begränsa malmen eller också genomdraga dess inre massa, ordentligt späckade med små mer och mindre väl utbildade arsenikkis-krystal- ler. Dessutom hafva också uti de körtlar eller njurar af hornblende, som här och der uppfylla malmmassan, små qvanliteter blyglans, kopparkis och brokig kopparmalm blifvit då och då anträf- fade. Det i några äldre mineralsamlingar stun- dom förekommande gedigna silfret från Utön här- stammar från de s. k. Boudgrufvepallarna i Ny- köpingsgrufvan, hvilkas svartmalm här och der var uppfylld med dylika drommer eller körtlar af hornblende, åtföljdt af blyglans, qvarz, svaf- velkis, kopparkis och brokig kopparmalm, och uti hvilket sistnämnde inde del taggformigt eller bleckformigt förekommande silfret hade sitt egentliga säte. — Bland andra främmande, icke metalliska, mineralier förtjenar framför andra att ihågkommas den bekanta apophylliten, hvars vac- krast och bäst utbildade krystaller hafva sitt K. V. Akad. Handl. 1854. EE 258 hemvist uti enstaka drushål, som förefinnas dels i sjelfva malmen och dels i det deruti inblan- dade horublendet, samt stundom äfven åtföljas af små qvarz- och kalkspats-krystaller eller berg- beck. Derjemte hafva uti dessa drushål, såsom en stor sällsynthet, äfven träffats några få kry- stalldruser af datholiti. Men apophylliten har, så- som längre fram kommer alt närmare illkotets äfven ett annat förekomstsätt, nemligen i de flera fot mägtiga skölfvliningar, som på större djup (Ne | uli vågrät rigtning afskära malmlagret, ehuru mineralet här me: nd icke är kr ystalk liseradt, utan vanligen endast uppträder i större och mindre derba krystalliniska massor. Efter hvad nyss nämndes, förefinnes visser- ligen utefter hela den sträcka af flera hundra famnar, som malmlagret fortsätter från nordost till sydvest ett stort antal större och mindre grufvor och skärpningar på detsamma upptagne, såsom också en biick på den lilla bifogade kar- tan Tab. IL utvisar, ibland hvilka likväl större delen, efter att blott eu jemföreisevis kortare tid hafva varit under arbete, åter blifvit öfvergilne och ännu ligga öde. Men alla dessa numera vat- tenfyllda grufveförsök hafva sitt läge vid eller närmare Lill båda ändarne af lagret, hället här, enligt hvad en närmare granskning af det in- Högdes förhållandet mellan malm och omgif- vande bergarter ofvan dag har gifvit vid han- den, dels bend afsmalnar åt dessa håll och dels också i högre grad än eljest är utblandadt med sin ofyndiga gångart och följaktligen min- dre brytvärdigt. Den rikaste delen af lagret och tillika den, som innehar den största ville: ten, infaller ungefär vid midten af malmlagrets hela utsträckning och här träffar man också de 259 ljupaste och mest betydande grufvorna, som ända intill sednaste tider, med några få och korta af- brott, bibehållit sig under arbete, nemligen Finn- och Nybopinsserufyorna, alt icke tala om Spens- och Ribbingsgrufvorna, som äfvenledes här hafva sitt läge, men, såsom först nyligen åter upptagne från långvarigt ödesmål, ännu icke hunnit att afsänkas till något mera ne Sh nl djup. Nyköpiugsgrufvans vida och Pode dagöppning utvisar, alt malmlagret uti denna grufva inne- kullen. stöpsta mägtigheten , uppgående till öf- ver 20 famnar. Tager man derjemte äfven här 1 betraktande den vid Nyköpingsgrufvans södra sida liggande Ribbingsgrufvan, hvilkens malm ursprungligen varit med den förras sammanhän- gande, ehuru genom en sednare uppkommen gång- formig sprickfyllning af granit numera derfrån alekiljd. så kan man uppskatta sammanlagda mäg- tigheten hos malmfyndigheten uti dessa båda grufvor till öfver 30 famnar. Fastän Lång- och Finngrufvornas på längden utsträckta dagöppning visserligen antyder, atl den fyndiga delen af malmlagret, en fortsättning af det i Nyköpings- grufvan, här redan i och för sig sjelf är betyd- iot smalare, likasom att densamma än vidare ligt lane, Hi tt d l mot nordost alltmera afsmalnar eller nästan ut- kilar, så innehar dock äfven här malmlagret, i sin helhet betraktadt, samma migtighet som i Nyköpings- och Ribbingsgrufvorna tillsammans- tagne, ehuru den ofyndiga horublendeförande gångarten 1 allmänhet synes äga öfverbanden och sjelfva malmen blott i mera underordnad grad vara utvecklad: se vidare sjelfva dagbladet Tab. III”). ”) Den härjemte bifogade Djupkartan öfver en del af Utö malmfält (Tab: III—XIX, eller Fol. 1—17) är upprät- 260 Menu enligt den åsigt, som, genom en samman- ställning af alla de under undersökhbingens lopp insamlade iakttagelserna öfver hela malmfältets inre egendomliga byggnad och struktur, uppstått hos författaren, måste denna horhblenbeskiffer högst sannolikt gömma, både på ena och andra sidan om den gamla grufveöppningen, en icke obetydlig malmfyndighet i form af parallellager, fastän densamma hittills icke varit anad, långt mindre genom någon ortindrifning eller annat arbete blifvit påvisad. Malmlagret skulle således här innesluta minst trenne särskilda malm paral- leler, utaf hvilka likväl blott den mellersta hit- tills blifvit genom Lång- och Finngrufvornas af- sänkning bearbetad. Skälen till ett sådant an- tagande skola med större klarhet framstå och lättare fattas, sedan en närmare redogörelse blif- vil lemnad för de flera egna förhållanden, som genom brytningarne blifvit uti de särskilda gruf- vorna uppenbarade, hvarföre vi också litet län- gre fram få tillfälle att återkomma till en yt- terligare utveckling af detta ämne. Det största djup, till hvilket afsänkningen här på fältet hunnit, är uti Nyköpingsgrufvan, hvilkens vattendunt innehar 120 famnar i all- män afvägning: Finngrufvan har nedgått till 82 famnar, hvaremot Spens- och Ribbingsgrufvornas sammanbrutna bottnar ännu endast uppnått mel- lan 30 och 40 famnars, likasom Östra Brottgruf- van blott 20 faimnars djup. Dessa tre sistnämnde grufvor blefvo också först för några år sedan upp- tagne från långvarigt ödesmål och åter belagde med arbete, för att i någon mån skaffa en er- tad i 4 markscheiderskala. De utsatte siffrorne utmärka djupet i famnar under den allmänna, vid gamla väder- konsten belägna, afvägningspunkten. 261 sättning för den minskning i årlig malmuppfor- dring, som eljest skulle blifvit en följd af arbe- tets delvisa upphörande i Finn- och Nyköpings- grufvorna, och hafva således naturligtvis ännu icke kunnat så särdeles djupt nedskrida. Malmen, hvilkens strykning, såsom förut är nämndt, framgår i N.O. —S.V., stupar mot dju- pet åt N.V. vid pass 7? -10” från lodlinien, d. v. s. dess hängaude eller liggaude är alltid att anträffa en faran längre åt nordvest för ungefär hvarje tionde famn, som afsänkningen mnedgår. Detta förhållande har öfverallt här på fältet, der ett malmlager blifvit med någon grufva öpp- nadt, funnits Slimänt beständalide allt från da- gen ned till djupet, utan någon mera betydlig kastning åt motsatta sidan. Det enda undantag från denna regel, som härstädes någou gång yp- pat sig är det, att hängande och liggande väg- garne icke alltid iakttagit fullt samma qvantita- tiva stupning, utan att den ena väggen för nå- gon mindre sträcka ökat eller minskat gradtalet af sitt fallande, under det att den andra bibe- hållit sig i det närmaste lika och oförändrad, hvarigenom i ena fallet uppkommit en lokal och tillfällig afsmalning, i det andra åter en till- svällning eller tilltjockning. Menu dessa tillsväll- ningar och afsmalningar hos malmen efter dess stupning mol djupet, som vid åtskilliga audra af våra jernmalmsfält äro temligen vanliga, up- penbara sig här i allmänhet ör sällan . Saniit 1 en ganska ringa och obetydlig Skal Särdeles SE veden Hd alseende på den mekaniska rubbning de uti sitt närmaste grann- skap utöfvat på malmlagrets iure byggnad, äro de tvenne gångar af pegmatitgranit, som på ömse sidor om Nyköpingsgrufvan ses tvärt afskära 2602 malmlagret med dess omgifvande gång- och berg- arter, Fol. 1—17. Den ena af dessa granitgångar afbryter mal- mens ursprungliga sammanhang mellan Lång- grufvan och Nyköpingsgrufvan, mellan byilka stultor den framstryker 1 nära V.N.V.—O0.S.O. Den är öfverhufvud omkring 10 famnar mägtig, ehuru rigtningen hos dess båda bredaste sido- ytor, ultagen efter styrningslinierna i dagen, till- kännagifver eller anutvder en något afsmalnande mägtighet hos densamma mot vester. Dess ställ- ning är ålminstone närmare dagen ganska sväf- vande ty dess stupning visar sig der vara un- gefär 40 från "lodlinien mot N.N.O.. men på större djup och redan vid 50—60 famnars af- vägning synes den hafva ändrat denna sin flacka stupning till lodrät eller nära lodrät. Brytnin- arne hafva visserligen öfver detta förhållande hittills icke lemnat någon fullt säker och påtag- lig upplysning, Gitedan Byorken från Långgrufve- sidan eller från Nyköpingsgrufvan någon ort- indrifoing ännu fortgått så långt, att den kom- mit att beröra eller blotta grann tlilygttenst ena eller andra sida. Menu emellertid synes skäl nog vara för handen till en sådan nu ultltalad för- modan, om man blott ihågkommer, att denna granitgång, 1 händelse densammas stupning med oförändrad rigtning, som i dagen äfven mot dju- pet, hade fortsatt så långt som afsänkningen i Finngrufvan nu nedbunnit, redan skulle långt för detta hafva instigit på Matvninde grufvas bot- ten eller åtminstone blb påträffad och genom- gången med den från Finugrufvan på 70 fam- nars afvägning i rigtning mot Nyköpingsgrufvan drifna, nära 20 famnar långa, Nyckelorten, och hvarom allt Fol. 9 och längdprofilen å Fol. 15 203 närmare upplysa. Då emedlertid detta ingalunda varil händelsen och man icke heller skäligen kan misstänka, att en sådan bred granitgång skulle så hastigt hafva kunnat alldeles spårlöst utkila, då den Hadlyasmindre mägtiga granitgången med orubbad stupning och mägughet fortsätter lika långt, som afsänkningen ell sate 1 Nyköpings- grufvan, d. v.s. mellan 110 —120 famnars djup, så har i öfverensstämmelse härmed gångens ställ- ning blifvit å kartan så utlagd, som profilen på Fol. 15 föreställer, och åt framtida brytningar öfverlemnadt, att visa det rigtiga eller felaktiga uti en uppfattning, som, i saknad af hvarje mera direkt vägledning för omdömet, för närvarande dock synes hafva varit den naturligaste och när-. mast för handen liggande. En följd af denna granitgångs olalkvåndes och flacka stupning i de öfre regionerna har varit, att deusamma med tilltagande djup allt mera mot norr undanträngt den öfverliggande malmen 1 Långgrufvan, så att den slutligen till en god del instigit på och ofyndiggjort denna grufvas från början malmrika botten. Detta förhållande var också en bland orsakerna till Långgrufvans öfvergifvande. Den andra granitgången, omkring 3—4 fam- nar mägtig och på knappa tjugo famnars afstånd från den förra belägen, åtskiljer Nyköpingsgruf- van å ena sidan an Spens- och Ribbingsgruf- vorna å den andra. Den har sin strykning i nära Ö.—V. och en äfven på djupet oföränder- lig stupning af endast 7"--10" från lod!inien mot N. Uti Spens- och Ribbingsgrufvorna synes den tydligen omedelbart gränsa intill malmmassan, men uti Nyköpingsgrufvan har den deremot Iela vägen utföre allt från dagen varit skiljd från malmen genom ett flera alnars tjockt lager af 264 glimmerdränkt kalksten och hälleflinta, hvilket, 1 anseende till dess skölfulla och rasiga beskaf- fenhet dock blifvit allt ned till några 60 fam- nars afvägning bortsprängdt, så att granitklyften nu till detta djup der framstår ren och blottad i väggen. Huruvida nu denna granitgång utgör en egen sjelfständig bildning för sig eller endast såsom en mindre utlöpare utskjuter från den an- dra mera mägtiga gången, derom hafva brytnin- garne visserligen hittills icke lemnat någon upp- lysning. Dock torde det icke böra lemnas oan- märkt, att en utkilning af den mindre granit- gången synes äga rum mot öster, alt dömma af de förhållanden, som i detta afseende kunna af enhvar iakttagas vid gångens nuvarande utgående i dagen eller på det, 5—6 famnar under afväg- ningspunkten liggande, smala bandet mellan Ny- köpings- och RBibbiugsgrufvorna, se Fol. 2, der man invid östra väggen tydligen ser huru gra- niten utspetsar mellan kalken å norra och mal- men på den södra sidan. Om detta äfven på dju- pet skulle äga rum, så vore äfven denna mindre granitgång att anse såsom en sjelfständig gång för sig, ty mot vestra ändan visar en blick på kartan Fol. 1 och följande, att de båda gåugarne under deras fortstrykning allt mera atlägsna sig från hvarandra, en naturlig följd af deras olika strykning. Hvad nu dessa gångars mineralogiska sam- mansältning beträffar, så bestå de båda af samma bergart, nemligen s. k. pegmatitgranil eller en mycket grofkrystallinisk granit med hvit glim-” mer, uti hvilken de särskilda beståndsdelarne stundom finnas utsöndrade eller utbildade i en eller annan kubikfots mägtiga aggregater. Dylika granitbildningar äro inom landet ingalunda nå- 265 gon sällsynt företeelse, utan träffas ofta i stort antal i rikets mest spridda delar, och uppträda då alltid med genomgripande eller gångformig lägring i förhållande till den omgifvande sido- stenen. Vissa bland dem utmärka sig också stundom genom en tillfällig inblandning af åt- skilliga mer och mindre Sällsynta NE och byarpå de bekanta granitbildningarne vid Ytterby, Finubo och Kårarfvet m. fl; kunna an- föras såsom exempel. Men dessa nu ifrågavarande begge granitgångarne skilja sig med afseende på arten af denna tillfälliga ölet ar alldeles från alla andra hos oss uppmärksammade dylika bildningar och framstå i detta fall såsom ett, så vidt man åtminstone hittills känner, helt och hållet enstaka exempel inom landet. Det är nem- ligen uti dessa båda granitgångar, som de för hvarje mineralogiens vän välbekanta Utö-mine- ralierna triphan (spodumen), petalit och lepidolith hafva sitt rätta hemvist, förekommande dels så- som enstaka större och mindre utskiljda massor midt ibland granitens öfriga beståndsdelar och dels sjelfva konstituerande en större eller min- dre del af gångmassan, med ett delvis eller full- komligt undanträngande af fältspaten och qvar- zen. Spodumenen, som för oss Svenskar har ett särskildt värde genom de undersökningar som ARFVEDSON deröfver anställde på Berzeru labora- torinm och som förauledde upptäckten af det nya alkalit lithion, förekommer än af mörkare grågrön, än åter af ljust grönhvit eller hvitgrå färg och med sina särskildta krystalliniska indi- vider sammanväxta 1 olika rigtningar. Detta sed- nare förhållande äger äfven rum med petaliten, hvilken till färgen allmännast är hvit, men nå- gon gång äfven vackert rosenröd. Lepidolithen, 260 hvilkens färg är gråhvit eller ljusviolett, upp- träder dels i fin- eller småfjälliga aggregater och dels i enstaka inneliggande blad selles bladiga partier. Dessutom förekommer äfven här och der inväxt indigolith af djupt mörkblå färg i krystal- liniska aggregater af parallelt eller divergerande, mera sällan radierande stänglig textur. Ännu mera sällsynta äro de afarter af turmalin, som med en mer och mindre fullkomlig genomskin- lighet förena en klart rosenröd f(rubellan) eller gräsgrön färg: dessa förekomma då alltid utbil- dade såsom längre eller -kortare, enstaka inne- liggande, krystaller, hvilkas sprödhet likväl mer- eudels vid stuffningen förorsakar deras utfallande eller fra sinenitariska söndersplittrande, så alt äf- ven af denna orsak sällan fullt vackra exemplar deraf hvarken uti äldre mineralsamlingar påträf- fas eller numera stå att vid grufvefältet erhålla. Ur rent geologisk synpunkt förtjena dock dessa granitgångar en ännu större uppmärksam- het, i anseende till den rubbning, som just nom deras uppträdande synes hafva blifvit för- orsakad uti sjelfva malmlagrets och den närmast angränsande sidostenens ursprungliga byggnad. Om vi med någon närmare uppmärksamhet gran- ska dagytan af våra urberg, isynnerhet uti skär- gårdstrakterna, der denna ständigt hålles af våg- svallet rentvättad, så skola vi snart finna att dessa bergarters skikter, de må nu bestå af gneiss, glimmerskiffer, hälleflinta eller hornblendeskiffer, 0. sS. Vv., icke sällan visa sig på elt egendomligt sätt böjda, skrynkiade eller slingrade i de mest olika rigtningar. Ett försök att utforska den närmare orsaken tll alla dessa mer och mindre tvära eller mjukt afrundade sliugringar och böj- ningar leder oss snart, att derför misstänka de 267 merendels alltid på stället eller åtminstone uti närheten till större eller mindre antal anstående massformiga eller gångformiga bildningar af peg- matitgramt, hvilka, efter den abltösatrt rådande åsigten om denna bergarts erupliva natur, man då icke saknar skäl att antaga hafva varit just de, som vid deras frdintranssnde från djupet uti de förut öppnade sprickorna, sammanpressat och skrynklat den owgifvande bergartens då kanhända ännu icke fullt stelnade skikter. Äfven här vid Utö jernmalmsfält har högst sannolikt en dylik orsak gjort sig gällande till den i så storartad och majestätisk skala försiggångna skrynkling, som malmlagret med sin omgifvande gångart här varit underkastad och på hvilkeus resultater, så- dane de nu genom brytningarne blifvit blottade och framstå, åskådaren, från kanten af den djupa och vida dagöppningen, häpen nedblickar med stilla varm beundran af naturföreteelsernas så mångfaldigt skiftande krafter och verkningar. Ty Höja sammanpressning och skryukling, — hvil- ken visserligen, 1 anseende till djup jordtäckning och den falyckeniket varp, som blifvit utkastade kriag grufvebräddarne, äfvensom genom bergets delvisa bortsprängning, numera icke till hela sin utsträckning låter ofvan dag påpeka sig, men likväl med någon uppmärksamhet tydligen kan skönjas straxt under dagytan och vid en när- mare granskning äfven på djupet låter väl iakt- laga sig uli de flera arbetsrum och orter, som på olika afvägningar blifvit i åtskilliga rigtningar der anlagda, — visar sig just emellan de båda nyss an- förda granitgångarne, — eller uti deu s. k. Nykö- pingsgrufvan — men äger för öfrigt på ena eller andra sidan om desamma icke rum eller är åtmin- stone i högst obetydlig grad derstädes märbar. 208 Det är således i Nyköpingsgrufvan, som vi hafva att uppleta bevisen för och följderna af den storartade forntida rubbning som de båda granitgångarne- åstadkommit hos hela lagerbygg- naden. Och här qvarstå i sanning också uti gruf- vans vestra och nordvestra ända, såsom ojäfak- tiga vittnesbörd om och minnesmärken efter en dylik tilldragelse, tvenne egendomligt skrynklade och böjda berglager, bekanta här på fältet under namn af Kammen och Rundeln, se Fol 1—14 och längd profilen på Fol. 15. Den förra har skap- naden af en vigg, skarpt utskjutande mot nord- ost in i grufvan, och framstår ännu i hela sin tydlighet fri och blottad på sidorna allt från dagen ned till de s. k. Röpallarne på några 40 famnars afvägning, men har äfven sedan på större djup delvis blifvit här och der på en eller an- nan sida sårad genom den utanför liggande mal- mens bortsprängning medelst sänkning eller ort- drifning. Den andra eller Rundeln återfinnes på motsatta sidan i grufvans mnordvestra eller hängande vägg och har ursprungligen haft formen af en mot Bois inål väggen lutande, något utplattad, halfcylinder, hvilkens mest böjda kull- riga del är vänd mot Kammens spets och der- ifrån varit skiljd genom två till tre famnars bred malm. Denna Rundelns ursprungliga yttre form är visserligen numera icke med den tydlighet framstående, som Kammens, emedan, just till följe af denna lutning, i förening med dess egen- domliga inre struktur, betydliga bergmassor re- dan lossnat och från densamma nedfallit, men den kan icke desto mindre med någon uppmärk- samhet snart igenkännas hafva äde sådan, ge- nom de iakttagelser, som man har tillfälle att deröfver anställa på den allt ned till Stocken- 269 ströms ort och Röpallarne blottade delen af den- samma. Ehuru sedan allt ned till grufvans bot- ten icke mera fristående, emedan den närmast utanför befiutliga malmen blifvit till grufve- byggnadens styrkande qvarlemnad, har likväl Rundelns, likasom Kammens, oafbrutna fortsätt- ning på djupet blifvit fulleligen bevisad och åda- galagd genom de på olika afvägningar härinunder intill desamma indrifne Bjelkes och Reuterskölds orter. Dessa båda nu genast så 1 ögonen fallande bergformer, se Fol. 15, öfverensstämma, med af- seende på sin mineralogiska sammansättning, i allmänhet med de lager och ränder af kortstrå- ligt eller skilffrigt hornblende, som eljest ligga inkilade uti sjelfva malmiagret eller som när- mast angränsa och innesluta fyndigheten under dess ulsträckning på längden. Ehuru sålunda Rundelns och "Kammens bergart till hufvudsak- lig del består af hornblende, företer den likväl i det afseendet någon liten olikhet med den öf- riga gångarlen, att den icke så sällan är genom hela sin massa mer och mindre uppfylld med små korn och punkter af kalkspat, pistacit och granat eller genomsvärmad med små fina ränder af dessa mineralier i brokig blandning med hvar- andra. Men dessa ämnen äro ingalunda att anse såsom några väsendtliga beståndsdelar, utan blott och bart såsom tillfälliga inblandningar, och de- ras närvaro kan således, ifrån en mera allmän mineralogisk geognostisk synpunkt betraktadt, för ingen del berättiga att skilja Kammens och Run- delns bergart från den eljest här på fältet före- kommande hornblendeskiffern, med hvilken den för öfrigt äfven i det afseendet öfverensstämmer, alt den sjelf är utan någon bestämd ordning ge- 270 nomdragen med än smalare, än bredare ränder och lager af jerumalm uti en rigtning parallel med skiffringen. Fastän numera så vågformigt böjd och skrynklad, att dess ursprungliga sam- manhang med det lager af horublendeskiffer, som uppsätler i Spens- och Finngrufvornas nordvestra eller hängande väggar, endast med svårighet kan igenkännas, utgör den likväl en integrerande del af detta samma lager, hvilket från förstone allt- igenom och äfven här förbi denna sidan af Ny- köpiugser ufvan har utan afbrott fortsatt med en rätlinig strykning, innan de båda sprickorna hade öppnat sig, hvarigenom en väg bereddes för den påtryckande g oraniten att inse och såsom ome- delbar följd HAR sammanpressa och skrynkla de förut orubbade skikterna, på sätt som å Fol. 6 är förestäldt. Men äfven i Nyköpingsgrufvans öfriga väg- gar, den östra och södra, kan en rubbning af ar gerbyggnaden vid ett närmare aktgifvande tyd- Re igenkännas och påpekas. Deuna rubbuiug uppenbarar sig emellertid här icke såsom skrynk- ling, utan bar 1 stället yttrat sig såsom en glid- ning eller slintning. Det lilla laser af kalksten, som vid östra sidan af fältet i FREE ses när- mast angränsa malmfyndigheten, har nemligen här, så synes det. på sträckan emellan de båda granitgångarna, tillika med en mindre rand af den döv kalken liggande hälleflintan, först blif- vit lösryckt från sit sammanhang möj det mot- svarande i Ribbings- och Spensgrufvör na, som af det förra utgjort en fortsältuiug, och sedön un- der hela den öfriga massans sam manpressning och påtryckning, inneslutet som det var på denna sidan mellan de båda kilformigt mot hvarandra pekande granitgångarna, tvungits att glida irigt- 271 ning mot vester utefter den mindre granitgån- gen ett så stort stycke väg, som ungefärligen sva- rade emot de båda gångarnas sammanlagda bredd åt denna led, om man nemligen tänker sig dem genomskurna i nordostlig till sydvestlig rigtning. Härigenom har nu kalkstenen och hälleflintan kommit att bilda en flera alnars tjock bekläd- nad utanpå den mindre granitgångens norra sida, så alt Nyköpingsgrufve-malmen äfven i söder närmast stött an emot kalkstenen och genom den- samma och hälleflintan varit skiljd från den bak- för liggande graniten. Kalkstenen (och hälleflin- tan! dar sålunda här likasom en skölfyllning emellan malmen och graniten, med slät och lätt aflossning från denne sednare, hvilket förhållande i förening med dess starka glimmerinblandning och i följd deraf släppiga och sköliga beskaffen- het, just gifvil anledning att företrädesvis be- nämna denna södra vägg för ”skölväggen,” fram- före den östra väggen, der fyndigheten afendes des närmast begränsas a kalksten, ehuru den utanför liggande malmen der Sidas dagen är - borttagen, men for öfrigt hela vägen utföre blif- vit qvarlemnad och na bildar de mot djupet brant nedstupande s. k. Bondgrufvepallarna, Fol. 53 etc. Denna förklaring af kalkstenens och hälle- flintans skölformiga rn i Nyköpingsgrufvans södra vägg tbanpå graniten och mellan denne och malmen, så äfventyrlig och vågad den än kan förefalla, syues dock vara den enda natur- liga och sig sjelf erbjudande, om man blott ihåg- kommer, att sammanpressningen mellan de båda granitgångarna nöd vändigt måste hafva yttrat sin inverkan icke blott i en enda rigtning, utan i alla, och följaktligen nu äfven till sina följder vara märkbar ej allenast i grufvans norra och 272 vestra, utan också i dess östra och södra väggar. I den närbelägna Ribbingsgrufvan deremot, bru- ten på den delen af malmlagret, som legat utan- för granitgångarnas närmaste verkningskrets, och uti hvilken grufva granitgången på sin motsatta sida, såsom redan förut blifvit nämndt, beröres direkte af malmen, der har hvarken någon glid- ning eller någon skrynkling ägt rum. Den enda rubbning, som här synes hafva inträffat, är en svag skjutning eller undanböjning åt söder af hela malmlagret med dess sidosten, och hvarom Fol. 2—6 å kartan vidare upplysa. Dock, vi återvända till Kammen och Run- deln igen, för att underkasta dessa båda bergfor- . mer till Vega inre byggnad en närmare gransk- ning. Med tillbjelp af Nyköpingsgrufvans ång- nach nedglida vi derföre i den tomma malm- tunnau till de s. k. Bödpallarna, Fol. 6 och 7, som från yttersta nord vestra kanten af grufve- öppningen på närmare 50 famnars djup med branta afsatser uppstiga till v. Stockenströms ort på 40—42 famnars afvägning och hvilka också företrädesvis erbjuda ett beqvämt och lärorikt tillfälle till iakttagelser uti förenämnde hänse- eude, emedan dere rika rödmalmsbotten just har sitt läge utanför Kammen och Rundeln eller emellan dem båda. Och vi skola då suart finna, till ett ytterligare: stöd för riktigheten af den här ofvan framställda åsigten om tillkomsten af dessa båda berglagers egendomliga yttre form, att alla de böjningar, buru vexlande och slingriga de än må vara, som den yttre omkretsen hos dessa båda berglager bildar, alltid troget efterföljas el- ler motsvaras af den i det inre befintliga paral- lelstrukturn eller skiffringen. Den yttre formen har 213 har nemligen här just blifvit betingad af den inre strukturn och båda stå sålunda uti ett omisskänneligt och nära sammanhang med hvar- andra. Men utom denna plana parallelstruktur, bvilken här, i avseende till den af kalkens och pistacitens inblandning härrörande fina färgrand- ningen, kanhända i ännu högre grad faller i ögo- nen, än hos malmfältets öfriga hornblendeskiffer, förefinnes hos Kammeus och Rundelns bergart äfvenledes en icke mindre väl utbildad skiktuning. Den är isynnerhet framstående hos Rundeln med en alldeles utmärkt tydlighet och få punkter torde också öfverhufvud inom fäderneslandet gifvas, som: erbjuda en rikare anledning, att hos våra krystalliniskt-skiffriga urberg iakttaga och studera en sådan skiktning, en. stratifikationsform, som eljest, såsom vi veta, är bäst och tydligast ut- präglad inom de sedimenlära eller neptuniska bergarlernas område uti deras öfver, under eller vid hvarandra liggande bäddar eller bankar. Börja vi nu med Rundeln, så finna vi snart, alt sjelfva dess inre byggnad, efter hvad straxt nedan skall närmare omtalas, ligger mera för öppen dag och blottad, än Kammen med sin rena osårade yta, och att den dessutom erbjuder ett rikare tillfälle till iakttagelser deröfver ge- nom de flera sprängningsförsök eller ortarbeten, som rundtomkring eller uti densamma blifvit gjorda. Det är oss derföre lätt, att der urskilja icke mindre än sex olika skikter, se Fol. 6, af hvilka det ytterst ut mot Röpall och gruföpp- vingen befintliga har en mägtighet af öfver 2 famnar, men de inre aftaga i tjocklek inåt ända till det innersta eller sjette, som synes vara det mägtigaste af dem alla och bafva en bredd af K. V. Akad. Handl. 1854. 18 274 mellan 5—6 famnar, der det är som tjockast, så vida detsamma icke sjelft vore sammansatt af flera Arga skikter, hvilket likväl uti den mörka och trånga Norra Risdelektbn; lika så litet som i v. Stockenströms tvärort, jägdela hvilka båda orter detta skikt blifvit till en del uppslaget och genomgånget, icke kunnat med någon full säker- het afgöras och bestämmas. På andra (norra) sidan om detta skikt har den nyssnämnde Norra Rundelorten yppat tillvaron af en särskild, flera famnar mägtig, malmparallel, som i sin orduing begränsas af kalksten och hälleflinta, hvilka så- ledes äfven åt detta håll utgöra en gräns för fyndigheten. Det har förut blifvit nämndt, att malmlagret jemte dess sidosten eller gångart här på fältet alla äga en konstant stupning af 7'—10? från lodlinien mot N.V. Rundeln sjelf, en inte- grerande del af denna sidosten, har, ehuru seder- mera till formen förändrad, icke kunnat undgå att lyda denna allmänna lag, hvarföre den också allt från dagen ned till djupet oförändrad bibe- håller en sådan lutning. Som nu de särskilda skikterna i Rundeln, eller Rundelslagen som de kallats, i likhet med det vanliga förhållandet, lätt afllossa från hvarandra genom naturliga tunna fogar, och bergarten dessutom 1 sig sjelf är ge- nomdragen med en mängd afsöndringsklyfter i flera rigtningar, så har utaf allt detta blifvit en gifven följd, att, när den malm, som ursprung- ligen hade sitt läge utanför denna halfeylindri- ska bergform, småningom lösbröts och bor ttogs, flera ras och stalp tid efter annan skulle tima från den nu mera fritt öfverhängande och ända ned till 40—50 famnars afvägning icke med det minsta stöd försedda Rundelväggen. Härigenom har sålunda en stor del af de yttre Rundelsla- 275 gen lossnat från sitt fäste och nedstörtat, de inre till följd deraf blifvit delvis blottade samt hela Rundelns inre byggnad på detta sätt så mycket tydligare kommit att framstå. Sådan den för närvarande framställer sig bildar nu Rundeln en följd af sex halfeylindriska oregelbundna afsat- ser, den ena nedanför och utanför den andra, hvilket närmare åskådliggöres af dess perspek- tiviska afbildning på Fol. 15, äfvensom af ge- nomskärningen N:o 2 på Fol. 16. Ifrån nyss nämnde djup af 40—50 famnar och sedan allt ned till grufvans botten utgör Rundeln icke mera någon fristående bergform, emedan den närmast ulanför liggande malmen, för grufve- byggnadens säkerhets skull, blifvit der qvarlem- nad, och hvarom nyssnämnde båda profiler äf- venledes upplysa. - Röpalls malmbotten har så- ledes fortfarande fått blifva orörd och afsänk- ningen endast ifrån dess yttersta kant lodrätt fortsatts mot djupet. I likhet med Rundeln bildar Kammen ett på båda sidor fristående berglager allt från da- gen ned till Röpall med en åt nordost emot Run- deln utskjutande vigglik form, se Fol. 1—7 och 15. Sedermera har den endast delvis på en el- ler annan sida blifvit för en längre eller kortare sträcka blottad, dels på sydöstra sidan genom den egentliga grufveöppningens afsänkning och dels på den norra eller nordvestra genom de på olika afvägniug intill densamma indrifne Bjelkes orterna, Fol. 8-—14; härigenom har äfven Kam- mens oafbrutna fortsättning på djupet blifvit full- ständigt bevisad. I ännu bögre grad än Run- deln har Kammen fått vidkännas och röna verk- ningarna af den allmänna rubbningen, ty dess skikter hafva icke erhållit denna mjukt afrun- 276 dade mera långsträckta böjning, för hvilken Run- deln utmärker sig, utan de hafva i stället, och just till följd af den starkare sammanpressnin- gen, utomdess blifvit ytterligare tillbakaböjda och SR en spetsig vinkel hoptryckta emot hvar- andra, hvarutaf allt denna vigglika yttre form just varit en gifven följd. Kammbergets inre struktur är Vibsenligen icke på långt när med den tydlighet blottad och uppslagen, som hos Rundeln, emedan den s. k. Södra Kammorten, Fol. 6, är den enda ortdrifning uti Kammens inre, som öfver detta förhållande lemnat någon ringa upplysning samt dessutom sjelfva dess yttre yta i allmänhet framstår ren och osårad och en- dast genom några få insprängningar eller stal kommit att dölväs blottas eller bortfalla. Men i allmänhet framträda dess skikter på långt när icke med den mägtighet, som hos Rundeln, utan uppgå öfverhufvud blott till ett eller annat qvar- ter och äro stundom ännu mindre. Med tillta- gande djup synas dock äfven Kammens skikter öka något 1 tjocklek. Icke så sällan iakttaga vi inom våra kry- stalliniskt skiffriga urbergs område, huru vid gränslinien mellan två till hvarandra stötande bergarter, t. ex. gneiss och hälleflinta, eller glim- merskiffer och gneiss, o. s. v. en mer och min- dre tydlig öfvergång dem emellan i en rigtning vinkelrät mot skiffringen äger rum. Endast högst sällan kunna vi deremot hos dessa bergarter upp- spåra en sådan öfvergång i en rigtning parallel med skiffringen. De båda yttersta Rundelslagen erbjuda oss nu ett ganska lärorikt tillfälle, att äfven i strykningsrigtningen iakttaga en sådan öfvergång. Man ser nemligen här vid nedersta kanten af Röpall fram emot giman af Reuter- Ju skölds Öfre ort, Fol. 7, huru dessa båda Rundel- slag der bestå af lika god och rik rödmalm, som sjelfva Röpalls botten, och att dé så fortfara att vara malmförande vester ut till närmare fram mot det smala sundet mellan Kammen och Run- deln, Fol. 6, der, till följe af Rundelskikternas tvära böjning mot nordvest, ett skarpt hörn af Rundeln utstår, och härstädes är nu all malm- fyndighet försvunnen och 1 stället endast den vanliga gångarten hornblendet rådande allt in- ull det andra utskjutande Rundelhörnet vid gi- man af v. Stockenströms tvärort. Samma för- hållande af öfvergång uti strykningsrigtningen från malm till hornblende torde sannolikt äfven det i ordningen tredje Rundelslaget erbjuda, om det utefter hela sin fortsättning vore till sin yttre yta blottadt. Detta Rundelslag är nemligen, så- som af Fol. 6, jemförd med perspektiv-proftilen Fol. 15 synes, blottadt från de båda andra yt- tersta Rundelslagen endast i trakten närmare till Reuterskölds ortgima. Om man derföre från Rö- pall klättrar uppföre de båda nedersta Rundel- afsatserna intill detsamma, så öfvertygas man snart att dess malmfyndighet bär är god, hvil- ket äfven visar sig i den några famnar här of- vanför belägna giman af den lilla Södra Rundel- orten. hvilken från Stockenströms tvärort in- drefs mot söder, i afsigt att dermed närmare lära känna Rundeln och dess sammansättning. Men på de ställen i Stockenströms tvärort, der detta tredje Rundelslagets utgående borde inträffa, nemligen å ena sidan mellan Norra Rundelorten och det mot nordvest utskjutande hörnet af Run- deln, och å den andra mellan Södra Rundelorten och nyssnämnde tvärorts gima mot Reuterskölds ort (Fol. 6), på båda dessa punkter finnes ingen RE FSE 278 malm, endast -horublende mer och mindre in- stänkt med malmgnistor. Men äfven på några andra ställen uti Run- delns inre förefinnes någon obetydlig malmfyn- dighet. Stockenströms tvärort, hvilken på sned- den eller tvären genomskurit de särskildta Run- delslagen, har sålunda under drifningen tidtals inkommit än i malm, än åter i ofyndigt horn- blendeberg. Detta malmens vexelvisa uppträ- dande härstädes kan icke på annat sätt förkla- ras, än genom en tillvaro af vissa större eller mindre malmparalleler uti och emellan Rundelns öfriga ofyndiga skiktler. Äfven uti Kammen yppades på samma sätt under den s. k. Södra Kammortens drifning, Fol. 6, någon ringa malmfyndighet, men, likasom Kam- mens skikter, i jemförelse med Runundelns, äga en obetydlig mägtighet, så är också förhållandet med de dem emellan inkilade små malmränderna. Ingen enda af dem är af den betydenhet, att nå- got särskildt ortarbete i fält ansetts värdt att ef- ter dem anlägga. Kammberget kan således, åt- minstone efter den kännedom man hittills lyc- kats förskaffa sig derom, anses fullkomligt ofyn- digt; dermed dock icke sagdt, att detsamma ju icke möjligtvis, under sin fortsättning mot syd- vest, skulle kunna, i jemnbredd med Spensgruf- van, innehålla någon mer eller mindre brytvär- dig malmparallel, hvilket till och med är gan- ska troligt och väl kunde löna mödan, att få ut- rönt genom något försöksarbete i nämnde gruf- vas nordvestra vägg. Vid en färd i malmtunnan från Röpall upp till Nyköpingsgrufvans lafve kan man icke undgå alt märka, hurusom alla de särskilda Rundelsla- gen småningom aftlaga något litet till sin tjock- 279 lek uppåt. Om således hela Rundeln ännu i oförändradt skick vore i behåll, så skulle den efter all sannolikhet icke utstiga "jemförelsevis så långt i grufveöppningens dagyta, som den nu gör på Röpall, och som händelsen skulle vara, om man tänkte sig mägtigheten hos dess särskildta skikter allt uppåt (eller nedåt) oförändrad den- samma. Rundelns yttre skapnad närmar sig så- ledes rätteligen på långt håll till konens och denna dess koniska Lu antydes dessutom äf- ven genom följande på större djup gjorda iakt- tagelser. Brytningarne i Bjelkes och Reuterskölds orter hafva nemligen der gifvit vid handen, att den tvärare halfceirkelformiga böjning, som Run- delslagen äga närmare dagen och ännu i det när- maste bibehålla vid 40-50 famnars afvägning på Röpall, längre ned blir allt mera utplattad och hbalfelliptisk, tills den slutligen på ännu större djup troligen blir alldeles rätlinig, jemför Fol. 6—14. 9 en annan sida finna vi likaledes, alt den viggformiga Kammen, som uppe i dagen vid sin bas endast har en bredd af 3—6 famnar tvertöfver, mot djupet småningom tilltjocknar och vid 100 famnars afvägning redan erhållit öfver 20 famnars mägtighet, se Prof. N:o 1 å Fol. 16, under det på samma gång viggformens närmare dagen mera skarpt utskjutande kant till- lika småningom mot djupet förflyter eller öfver- går till en mera bredt afrundad böjning ”), jem- för Fol. 1—14. Men alla dessa nu anförda för- hållanden sammanhänga utan tvifvel med och hafva sin otvungna förklaring uti Långgrufve- ”) Med denna Kammens tilltjockning på djupet följer ef- ter all sannolikhet äfven en tilltagande mägtighet hos de särskilda Kammskikterna. 280 granitgångens större aflägsenhet från Rundeln på större djup, än. uppe i dagen (vi ihågkomma, att denna granitgång stupade 40” från lodlinien mot N.O0.), hvarest också denna gång naturligtvis skulle genom sitt närmare grannskap utöfva det största inflytandet i mekaniskt hänseende på den an- gränsande malmen och dess sidosten. Sedan vi nu hunnit göra oss bekanta med Rundelns och Kammens hela yttre form och der- jemte öfvertygat oss om deras skiktlika inre bygg- nad, om skiktningsplanernas parallelism med skik- ternas inre parallelstruktur, äfvensom om det in- nerliga sammanhanget mellan denna inre struk- tur och den yttre formen, så framställer sig den frågan sjelfmant: ”månne icke dessa bergformers ”nu så egendomligt böjda skiktsystemer stå till ”hvarandra i något slags närmare samband, än ”deras afskiljda läge från hvarannan vid första ”ögonkastet synes tillkännagifva?” Ett sådant inre sammanhang antydes visserligen redan af den omständigheten, att lika mycket som Run- delns öfverhängande skikter falla undan åt nord- vest, lika troget följer också Kammen med sin utskjutande vigg efter, allt ifrån dagen ned mot djupet, så att det smala, blott några famnar mäg- tiga, malmsundel dememellan, ständigt hela vä- gen bibehåller sig lika, se Fol. 6—-14 och Prof. å Fol. 15. Men med ännu starkare öfvertygelse skola vi kunna jakande besvara denna fråga, se- dan vi hunnit göra oss förtrogna med alla de förhållanden, som under brytningarnes fortgång blifvit uti Nyköpingsgrufvans vestra ända ofvan- för Röpall uppdagade. De här i olika rigtnin- gar indrifne arbetsrummen, v. Stockenströms ort och tvärort, äfvensom Vestra Kammorten, Fol. 6, gifva oss i detta hänseende värderika upplysnin- 281 gar. Vi finna då, att Rundelskikterna, allt ifrån det skarpa hörn, som utsticker mellan nyssnämn- de orter, med en hastig böjning vrida sig åt ve- ster, för att med en mycket afsmalnande, alt icke säga utkilande, mägtighet ingå uti v. Stoc- kenströms orts norra vägg och vestra innersta anbrott: att uti detta anbrott visserligen anstår en ringa, med horublende starkt blandad, malm- fyndighet, en svag lemning af all den malm, som uti och mellan de särskildta Rundelslagen haft sitt säte, men att uti innersta norra väggen gränsen för detta malmdränkta hornblende ut- göres af kalksten, genomdragen med ränder af hälleflinta. Vi finna vidare, alt pelaren mellan denna Stockenströms ort och Vestra Kammorten består af lika god rödmalm, som botten af Stoc- kenströms ort eller Röpall, men att den inre delen af Vestra Kammorten bestått af, likasom ännu dess brott visar sig innehålla, samma malm- dränkta hornblende, som nyss fanns anstående uti innersta ändan af v. Stockenströms ort, äf- vensom att också här gränsen för denna svaga malmfyndighet består af samma hälleflintrandade kalk, som i Stockenströms ort, och hvilken kalk- sten så väl här, som på de öfriga nyss nämnde ställena, efter all sannolikhet utgör en gräns för fyndigheten åt denna sidan af fältet. — Vi finna ytterligare, att den lilla uti Norra Rundelorten (Fol. 6) anträffade malmparalleln, hvilken i sin fortsältning mot sydvest likväl synes snart ut- kila, innan den ännu hunnit Stockenströms ort, äfven här på sin norra sida begränsas af en lika- dan, med hälleflinta randad, kalksten, som i de andra nyss nämnda orterna. Och vi skola slut- ligen, genom en sammanställning och jemförelse af alla dessa nu iakttagna fakta, komma till den 282 sannolika öfvertygelsen, att Rundelns och Kam- mens skikter ursprungligen utgjort, likasom de ännu utgöra, en oafbrutet sammanhängande fort- sättning vi hvarandra åt denna sidan af grufvan, ehuru de genom den starka sammanpressningen och uttänjningen naturligtvis måste hafva under- gått flera mellanliggande böjningar och slingrin- gar samt under allt detta äfven till sin total- mägtighet betydligt aftagit. I saknad af en mera direkt upplysning i förenämnde hänseende, som kunde hafva vunnits genom andra här företagna brytningar, har man nu emellertid vågat att, med stöd af det anförda, på Kartan Fol. 6 ut- lägga det sannolika ungefärliga sammanhanget mellan. dessa deras mellanliggande skikters böj- ningar eller skrynklingar. Må denna teckning nu gälla hvad den kan, tills dess densamma af framtida brytningar antingen vederlägges eller bekräftas! Sammanfatta vi nu i få ord hvad i det när- mast föregående blifvit anfördt om de båda gra- nilgångarnes rubbande inverkan på Nyköpings- grufvans malmlager och sidosten, så se vi, att nord vestra väggens ursprungligen rätlinigt fram- strykande sidosten och gångart blifvit jemte mal- men hoppressad och skrynklad på så sätt, att densamma efteråt bildat tvenne midtemot hvar- andra liggande egendomligt böjda bergformer, en halfeylindriskt-konisk, Rundeln, och en vigglik, Kammen, hvilkas sålunda alltigenom böjda skik- ter åt vester äfven genom mellanliggande sling- ringar sammanhänga med hvarandra: att östra väggens sidosten deremot blifvit delvis lösryckt från sitt fäste och tillika med den närmast lig- gande malmen intryckt eller inskjuten i vestlig rigtning utmed den mindre granilgångens norra 283 vägg, så att malmen äfven der kommit alt när- mast begränsas af kalksten: att vidare sjelfva malmlagret tvungits, atl efterfölja alla dessa nu Hanätte jr gch förskjutningar, under det alt på : samma gång malmen, samman pressad som den nu blef inom ett mindre rum, än den förut intagit, nödgades bana sig en väg genom den smala öppning eller ränna, som Kammen och Rundeln lemnade emellan sig, och inpressades uti det rum, som den våglikt böjda fortsättnin- gen af Kammens och: Rundelnus skikter på denna sidan inneslöto samt sålunda gaf anledning till allagring af den fyndighet, som i denna ända af grufvan allt från dagen ned till "Röpall funnits uthållande och än kädete lofvar att fortsätta: och vi finna slutligen såsom ett ytterligare bevis derpå, att hela denna rubbning just förorsakats af de båda granitgångarna, att vid tilltagande djup, der dessa gångar allt mera aflägsna sig från hvaran- dra och sammantryckningen dem emellan följ- aktligen blef mindre stark, Rundelns och Kam- mens skikter öka i mägtighet, äfvensom att de- ras form i öfrigt får en allt mindre och mindre tvär böjning, så alt de derstädes småningom, så- som i Rundeln, utplattas och sammanflyta 1 räta limier, eller såsom i Kammen förlora sin skarpa viggform och tilitjockna. De förut omnämnde ormlikt genom hela malmmassan framslingrande ränderna eller drummerna af jernukisel och grå qvarz få genom allt detta sin otvungna och na- turliga förklaring: ursprungligen hade de, lika- som alla de andra skikterna, en rätlinig stryk- ning från nordost till sydvest, men kunde se- dermera naturligtvis icke, äfven de, undgå infly- telsen af de krafter, som vid tillfället så mägtigt inverkade på hela den öfriga bergbyggnaden. 284 Af ett ganska stort intresse så väl i geolo- giskt, som mineralogiskt hänseende äro de nästan vågräla skölfyllningar, som under brytningens fort- gång anträffades i Nyköpingsgrufvan på 100 och i Finngrufvan på 80 famnars afvägning och hvilka skölfyllningar, endast lutande omkring 8'—10” från vågplanet mot söder, funnos afskära icke blott sjelfva malmlagret, utan äfven dess omgif- vande sidosten. En blick på den upprättade längd profilen Fol. 15 visar, att Finngrufveskölen under dess fortsättning mot söder i sin lutning uti det närmaste sammanfaller med den i Ny- köpingsgrufvan anträflade. Det är således högst sannolikt, att de båda äro delar af en och sam ma sprickfyllning, hvilken följaktligen äfven borde finnas genomskära den mellan båda grufvorna uppsättande granitgången. Denna skölfyllning, hvilkens mägtighet i allmänhet vexlat mellan + och 6 fot, men vanligen hållit sig omkring 2 å 3 fot, är således i det afseendet märkvärdig, att den är yngst af alla bergbildningar här på fältet. Till sin mineralogiska sammansättning be- stod denna sköl af en breccielik gyttring af en dels gulbrun, dels grågrön chloritartad, lera med kalkspat, qvarz och något bergkork. Midt ige- nom denna massa framströk efter hela skölens ut- sträckning ett litet lager af en gulhvit eller röd- lätt småspatig kalk, hvilken stundom utvexlades emot ljusgrå opak qvarz. En mängd större och mindre håligheter och sprickor förefunnos i skö- lens inre, af hvilka de större tomrummen voro fyllda dels med krystalldruser af röktopas, qvarz och amethyst, och dels med en mångfald af olika kalkspatskrystaller ”), hvarjemte äfven apophyllit ”) Häribland förtjena följande former att ihågkommas: 285 någon gång uppträdde i krystalliniskt derba par- tier. De mindre håligheternas och sprickornas väggar voro beklädda med ett än tjockare, än tunnare öfverdrag af qvarz, kalkspat eller svaf- velkis. Skölens sålunda i hög grad porösa sam- mansältning, 1 förening med dess stupning från N.N.V. eller sjösidan, dit den efter all sannolik- het fortsalte, förorsakade genast efter dess ge- nomgående etl i hög grad ökadt vattentillopp ”), isynnerhet uti Finngrufvan, för hvilken orsak den också utaf arbetsfolket fick tillnamnet ”vat- tenskölen.” Men ännu en annan vida större och betänkligare olägenhet, som snart derpå visade sig, var etl allmänt försvagande af hela grufve- byggnaden, yttrande sig i talrika sprickor och remnor så väl i Finngrufvans båda långväggar, som ock i flera af de pelare, som uppbära Ny- köpingsgrufvans hängande vägg och utgöra den- nes egentliga stöd. Öfvertvärande båda grufve- bottnarne och icke blott afskärande sjelfva malm- lagret, utan äfven ingående uti alla så fyndiga, som ofyudiga väggar, beröfvade skölen således i sjelfva verket dessa allt stöd och fotfäste, eme- dan en gylttring af så lösa materialier, hvarmed en så betydlig remna var fylld, naturligtvis icke kunde mägta uppbära de ofvanför befintliga berg- massorna, utan nödvändigt måste gifva efter för det ofantliga trycket. Vi få längre fram tillfälle, R, ohR. OR (denna form stundom öfverdragen med en tunn krusta af svafvelkis), ocR. —2R. OR, —2RB, RB. OR, 3R, 2B. 2R:, IR? +4R. oR. OR, RB? R. 2R2 OR, R?. ocR. IR? R, RR". R.4R. ocR, 0. s. V. ”) Man ihågkomme härvid, att grufvefältet endast ligger på 12—14 famnars höjd öfver vattenhorisonten i Salt- sjön och på ett obetydligt afstånd derifrån. 286 É att närmare vidröra de olyckliga följderna af denna på hela malmfältets framtid i så hög grad inverkande omständighet. Efter denna allmänna öfversigt af malmfäl- tets geologiska och mineralogiska skaplynne, öf- vergå vi till en närmare beskrifning öfver dess Särskild af någon större betydenhet varande, grufvor, men utbedja oss dock först, att få förut- skicka några korta underrättelser rörande det- samma uti historiskt, ekonomiskt och tekniskt hänseende, hvilka, som vi hoppas, icke skola vara alldeles utan intresse. Vid grufvornas första upptagande i början af. 1600-talet, på frälsehemmanet Tremas ägor, brötos de till en början af dåvarande frälseägare sjelfva, men sedan åtskilliga masugnusägare så väl uti Finland, som i Södermanland och Norrland, börjat att härifrån fylla sina behof, så slöts emel- lan dem och grufveägaren en sådan öfverenskom- melse, att de Finska bruken skulle låta arbeta uti den s. k. Finngrufvan, men de andra der- emot i Nyköpings- och Långgrufvorna, och att bruksägarne för hvart 18:de skeppund rnsidr; som de sölangde på egen bekostnad uppbröto, skulle ull grufveägaren betala En Specieriksdaler. Se- dan detta ackord efter några års förlopp upphört och grufveägaren derefter sjelf eu tid ombesörjt brytningen, lemnades grufvorna till en arrenda- tor, hvilken af bruksägarne uppbar samma afgift, som förul blifvit nämndt, och dessutom erhöll brytarelön för hvarje skeppund malm, 1 början 16 öre, sedan 18 och slutligen 20 öre pr skeppund. Efter att detta förhållande någon tid fortfarit, slöt ägaren år 1678 kontrakt med en Assessor 287 CRrRonMARcE, att han skulle årligen låta bryta 40,000 skeppund - malm, och defeförsd efter 1 Riksdaler för 18 skeppund, betala i årligt arrende 2,222: Riksdaler och i förhållande derefter mera för hvad han derutöfver kunde årligen uppbryta. Denna afgift af 1 Specie R:dr för 18 skeppund eller (då 1 R:dr den tiden ansågs lika i värde med 6 daler kopparmynt) 103 öre kopparmynt pr skeppund kallades för Genandit. På detta sätt fortfor grufvedriften till år 1684, då genom Konung Ösva XI:s reduktion, till trots af de försäkringar, som genom flera förut utfärdade Kongl. Förordningar blifvit gifne åt dem, som upptogo grufvor, särdeles på frälsa grund, att få dem såsom sin egendom oqvaldt bebålla och nyttja, -— dessa, fäkastinmia lake grufvor i riket, blefvo ull Kronan indragne och förklarade såsom dess tillhörighet. Grufvorne blefvo nu, med samma vilkor som nyss förut anfördes, bortarrenderade emot en summa af 12,000 daler kopparmynt") årli- gen, hvarvid arrendatorn likväl erhöll den för- månen, att Kronans räntehö 200 parmar och halm 500 kärfvar från Åland eld de till grufvorna emot ersättning till Kronan af 3 daler för sådan Finsk parm hö och 3 daler uti frakt samt 30 öre för tjoget halm utom transporten. De Svenska och Finska bruksägarne, som här- ifrån hemtade sin malm, erlade den tiden, och så länge verket drefs för Kronans räkning, 1 kon- tant betalning till arrendatorn för hvarje skep- pund malm, utom de förutnämnde 103 öre 1 ge- ”) Denna summa svarade ungefärligen emot det belopp, hvartill den s. k. Genandten för 40,000 skeppunds bryt- ning skulle uppgå, under beräkning af 1 R:dr Specie eller 6 daler kopparmynt för hvart 18:de skeppund malm. 288 nandt, äfven t daler i brytarelön och 12 öre i s. k. stafrumspenningar ”), eller tillsammans 1 da- ler 223 öre kopparmynt pr skeppund, samt voro dessutom skyldige, att för hvarje 1000:de skep- pund malm som afhemtades, hålla en grufve- dräng året om uti arbete. Sålunda fortdrefvos grufvorne för Kronans räkning allt till år 1739, då desamma, uppå ansökning af Kongl. Rådet Grefve Crtaes Bownpes och £ d. Kammar-Rådet JoHAn Casimir Fremmincs arfvingar, på hvilkas frälsejord dessa grufvor voro belägne, genom Ri- kets Ständers och Konungs sammanstämmande beslut blefvo utan något förbehåll återställde till bemälte arfvingar såsom rätta ägare. I samman- hang härmed blefvo dock grufvorne förlustige Kronans förut anslagne räntehö och halm från Åland 5), hvarjemte bruksägarne frikallades från erläggandetl af den hittills vanliga, till Kronan ingångne, s. k. Genandten för malmen, emot det att de för sin tackjernstillverkning i stället skulle betala full tiondeskatt. De Norrländska och Finska masugnsägarne, hvilkas tackjernsblåsningar allt ifrån brukens an- ”) Från början utgick denna afgift in natura på så sätt, att för hvarje afhemtadt 100:de skeppund malm lefve- rerades 2 stafrum ved, mot ersättning likväl af 3 daler pr stafrum i frakt. : ”') Såsom en slags ersättning härför fick grufveägaren allt från 1759 uppbära 4 öre kopparmynt för hvarje tunna från Utön skeppad malm, hvilken afgift samlades i en särskild kassa, den s. k. Malmöreskassan, endast och allenast afsedd till understöd vid företagande af sådane för grufvornes säkerhet och uppfordringens lättande nöd- vändiga byggnader och arbeten, som ägaren rimligtvis sjelf icke ansågs böra och kunna, vid då gällande malm- pris, helt och hållet ensam bekosta. Denna afgilt synes dock hafva upphört i böjan af 1800-talet eller då grufve- fältet öfvergick i det då bildade bolagets händer. 289 läggning varit till stor del grundade på malm från Utö grufvor, började nu frukta, att de, se- dan verket åter kommit i enskild mans ägo, skulle framdeles allt för dyrt få betala detta för dem behöfliga råämne. De ingingo derföre re- dan 1741 till Rikets Ständer med begäran om förklaring deröfver, huruvida med grufvornas nyss skedda återställelse från Kronan kunde följa någon slags rättighet för grufveägaren, att utöf- ver den vanliga brytarelönen och stafrumsafgif- ten förhöja malmpriset, och anhöllo att vid det år 1673 för de Norrländska och Finska Bergver- ken utfärdade speciella Kongl. Privilegium blifva handhafde, hvaremot de förklarade, att dem in- gen tunga skulle blifva, att betala högre tionde- jernsafgift proportionaliter emot det, som de und- slippa af den förr betaldte genandten, utbedjande sig 1 öfrigt, att vidare få andraga och utföra hvad angelägenheten å deras sida, som hitintills i detta mål icke skola blifvit hörde, kunde finnas kräfja. Till svar härå resolverade nu Kongl. Maj:t, att detta mål helt och hållet hörde under Bergs- Collegu inseende, hvarför bemälte Collegium hade ”at på möjeligaste sättet jämka Bruksägarne samt ”Innehafvaren af Utö grufvor emellan, så at hvar- ”ken Bruken med för dyrt malmpris belastas, ”ej eller malmen ringare betalas, än med det ”pris Ägaren af grufvorne skäligen kan utkomma; ”dock så at thes Frälse-privilegier på intet sätt ”härigenom komma at lida.” Emellertid uppstod snart nog en långvarig, fiera decennier fortfarande, tvist rörande detta malmpris, hvilken, oaktadt Bergs-Collegii uppre- pade försök att ”jämka” bruks- och grufveägare emellan samt oaktadt förnyade gånger tillförord- KE. V. Akad. Handl. 1854. 19 290 nade Commissions-förrättningar på stället, gaf anledning till dryga, intet uträttande, skriftvex- lingar å ömse sidor dels inför Bergs-Collegium och dels inför Kongl. Maj:l, ulan annat resultat, än att bruksägarne envist fasthöllo sina påståen- den om malmprisets nedsättning, sedan de dock under tiden afböjt ett på 1770-talet af dåvarande ägaren ”), Herr Ryttmästaren m. m. ÅA. D. REUTER- skÖLD, redan under loppet af flera år åt dem gjordt sjelfvilligt erbjudande, att för gemensam räkning få inköpa så väl grufvorna, som hans öf- riga jordegendomar på Utön och närliggande öar. Man kan, efter att hafva tagit del utaf alla dessa till ämnet hörande digra handlingar, i san- ning icke annat än förvånas öfver dessa tiders menlöshet, då man trodde sig äga rättighat, att lägga band på enskild mans fria förvaltningsrätt öfver sin egendom, och genom reglementariska förordnanden och utslag sålunda tvinga en nä- ringsidkare att till sin egen skada och förfång till underpris afyttra sin tillverkning. Och detta allt, oaktadt förhållandena, så väl hvad arbets- löner som varupris och vexelkurs beträffade, voro så betydligt skiljaktiga emot fordom, att UU ex. en tunna råg, som i början af 1700-talet gällde 8 till 9 daler kopparmynt, år 1770 betalades med 36 daler s. m., att en parm hö, som förut ”) Straxt efter grufvornas återställelse från Kronan för- såldes desamma med tillhörande ägor år 1740 af BON- DESKA och FLEMMINGSKA arfvingarne till Brukspatron C. ÅA. WEFWERSTEDT. Någon tid derefter blef en STJERN- EEIM ägare, tillika med Ryttmästaren ÅA. D. REUTER- SKÖLD, hvilken sednare, efter den förres död år 1755, förvaltade verket, å egne och STJERNHEIMSKA barnens vägnar, ända till 1770, då Ryttmästaren REUTERSKÖLD genom köp blef ensam ägare till så väl grufvorna, som landtegendomarna. 291 erhållits vid grufvorne för 6 daler, nu måste an- skaflas för 300 daler, att ett stafrum ved, förut betaldt med 95 daler, nu gällde 30 å 40 daler och att ett skeppund stångjern, som från 1725 vill 1750 i medeltal betalats med ungefär 45 da- ler, under den derpå följande tiderymden till 1770 gällde 70—580, ja vissa år uppsteg ända till 120—130 daler kopparmynt. — Priset på ett skeppund Utömalm var under den första tids- perioden (från 1725—1750) ungefär 1 daler 5 öre, men vexlade under den derpå följande mellan 2, 3 och 4: daler, utöfver hvilket belopp man icke ville tillåta grufägaren att öka sina fordrin- gar, ehuruväl alla de nyssnämnde för hans rö- relses bedrifvande så ogynnsamma förhållandena redan för flera år tillbaka hade inträdt. Ett tillbud af grufveägarei alt äfven nu aflåta till bruksägarne lika många skeppund malm (3 skep- pund ungefär), som i gamla dagar för En Riks- daler Specie, med vilkor att betalningen skedde antingen i riksdalrar eiler i vexlar, antogs lika litet som erbjudandet, att för ett skeppnnd malm beräkna betalningen sålunda, att 2 öre koppar- mynt erlades för hvarje daler s. m., hvartill ett skeppund stångjern försåldes uti Christinehamns marknad, så att när 1 skeppund stångjern der- städes gällde 60 daler, skulle malmen betalas med 120 ören eller 3 daler 24 ören, och när det gällde 70 daler med 140 ören eller 4 daler 16 ören k.mynt, och så vidare. Detta, som det tyckes ingalunda obilliga påstående, att malm- priset borde rättas efter stångjernspriset, erbjöd sig grufveägaren snart derpå sjelfmant att ned- sätta till 13 öre pr skeppund stångjern, men yt- terligare nedprutning kunde af honom icke med- gifvas. Må man af denna korta redogörelse döm- 292 ma, hvilkendera af de tvistande parterna hade rättvisa och billighet på sin sida! Sent omsider insågo dock Herrar Bruksägare sin egen fördel i detta afseende. År 1804 bil- dade sig slutligen ett af 25 lotter bestående Bo- lag, som af dåvarande ägaren Herr Majoren ÅpaAm RevTtersköLD tillhandlade sig Utö grufvor med tillhörande frälseegendomar (9: mantal) för en köpeskilling af 170,000 R:dr Banko Specie. Det nybildade bolaget utgjordes af följande delägare: Lotter. Ströms bruk . Långvinds d:o Olofsfors d:0 . Bollsta d:o Strömbacka d:o . Lögdö d:o Axmars d:o . Gallströms och Iggesunds d:o Elfkarö d:o ITNE Åkers d:o . ; : Borkhults och Forsesbtöms Fö Eds d:o : Grefve E. Ruvin Major A. REUTERSKÖLD Baron de CARNALL. Brukspatron BJÖRKMAN Fagerviks bruk FÖRE SORAN Dahls d:o uti Finland Falsterbo d:o | Mr SÖ NE RE NIST SOR Re 20. Utö grufvor med tillydande jordegendomar innehafvas ännu alltjemnt af samma bolag, ehuru under årens lopp åtskillige bland de gamla del- ägarne utgått och nya i stället genom försiggångne 293 köp inkommit. De nuvarande intressenterne äro följande: Lotter. NERE RS DRUG kKt 4 regad ala Vlady aret Mg Långvinds d:o SEN FR ge LA le Olofsfors d:o | 2. Holms och Graningeverkens bolag (Bollsta) 2. Strömbacka bruk . 1. Lögdö d:o 1. å Sörfors d:o 4 1. = IGallströms d:o0 . 1. z (Iggesunds d:o 1: 5 Ljusneverken SPA SEE EE I SRV EET SEE 1. MAKES Dukes sale lekte bn Fre FS SFaSONd:0N SN at agg ekia usskonnadg ske IKON KUauESt COR och stog Le TN is SNR or KS [208 UDEN FR SR Ne ASKS NAR i, Cia & fe ANA Ad ÖDE MDS HARD föds SG RR RAA IG RE rn fölverste, EB. Ar KreRCKER; smlncmnndise di 2 lätilheine, sb, LAGERHEIMN ., SA) fat ne de = ( Fagerviks bruk 3 Dahls masugn . . öriges sid SA 3 (Norrmarks intressenter SEE RN SSE AE (ss Ve AN SD 29. De fleste af dessa delägare afhemta och af- blåsa sjelfva den malm, som utaf årets uppfor- dring kan komma alt falla på deras lotter, och endast undantagsvis afyttras någon gång äfven till personer font bolaget någon mindre malm- post, dels för grufvebolagets gemensamma räk- ning och dels af någon bland Herrar intressen- ter enskildt. För exporten af de 20—-21,000 skeppund, som belöpa sig på de Finska jernver- kens lotter, måste tillstånd årligen begäras OS Kongl. General-Tullstyrelsen. 294 Grufverörelsen ”) har alltifrån dess första början haft att kämpa med en dryg och besvär- lig uppfordring: icke nog dermed, att i fordna tider all malm och allt berg måste med dragare uppskaffas, utan äfven vattnet måste med samma kraft undanhållas, emedan på hela ön ingen så stor bäck eller vattensamling förefanns, att nå- gon vattenkonst dermed kunde drifvas. Till följd deraf var ägaren tvungen, alt på denna aflägsna ö, der icke heller någon tillgång fanns på sjelf- ägande bönder, sjelf anskaffa ett kostsamt stall af omkring 50 hästar, utom öfrige dragare, hvil- kas underhåll, ifrån den tiden Kronans räntehö från Åland indrogs, blef honom så mycket känn- barare, som höet snart derefter (1 medlet af 1700- talet) måste betalas mer än 50 gånger dyrare, än hvartill detsamma förut hade erhållits. Visserligen uppbyggdes, för att i någon mån lätta vattenuppfordringen”"), tvenne Väderkonster, den ena år 1735 vid sydöstra sidan om Lång- och Finngrufvorne och hvaraf den yttre stom- men ännu är qvarstående (se Tab. IID, och den andra år 1758 på bergfästet mellan Spens- och Ribbingsgrufvorna; men som dessa väderkonster naturligtvis endast tidtals kunde tjenstgöra, så kunde i alla fall den långsamma och besvärliga vattenkörningen med tunna icke undvikas. En annan olägenhet förorsakades också i början af ett vid nordvestra sidan om Nyköpingsgrufvan nära ”) För meddelandet af efterföljande ekonomiskt-tekniska uppgifter står jag i förbindelse dels hos förre förvalta- ren på stället Herr O. U. FORSMAN och dels hos hans efterträdare Herr C. ERICSSON. I början af 1700-talet funnos här för samma ändamål. tvenne tramppump-inrättningar, den ena vid Finngruf- van och den andra vid Ostra Brottgrufvan. SJ) 295 intill den s. k. Pumpgrufvestossen beläget, sedan gamla tider med varp uppfyldt, kärr, hvars vat- ten vid höst- och vårtider flödade ner i grufvan till den myckenhet, alt vattenkörningen äfven nattelid måste fortsättas, om arbetet på gruf- vans butten skulle öbelhigdradt kunna fortdrif- vas. Denna olägenhet lyckades man likväl slut- ligen förebygga på så sätt, att en kostsam damm- ödaad: ") uppfördes derstädes utaf starka och friska furustockar till 60 alnars längd och 7—9 alnars djup under jordytan, hvilken bekläddes med tjocka tjärade plankor och ytterligare täta- des med kringpackad lera. Innanför denna damm gräfdes en brunn (se Tab. III), i hvilken vattnet kunde samla sig, för att allt efter behof upp- pumpas och i rännor ned till sjön afledas, för hvilket ändamål en arm hitleddes från den förut- nämnde på bergfästet mellan Spens- och Rib- bingsgrufvorna ungefär samtidigt uppförda vä- derkonsten. Numera drifvas deremot så väl uppfordrin- gen af malm och berg, som pumpverken med ångmachinskraft. Den första ångmachinen upp- sattes här år 1808 vid Långgrufvan, 1 afsigt att tömma denna då sedan nära hundra år ödelig- gande grufva från vatten och nedkastadt stalp. Sedan tömningsarbetet i några år fortgått, men kettiln derefter spruckit, anskaffades 1816 en ny ”) Med hvilken stor omsorg denna dammbyggnad blifvit utförd hade man tillfälle, att för några år sedan erfara, då man just på detta ställe nära intill brunnen började att jordrymma i och för en här föreslagen schaktanlägg- ning. Trädvirket i dammen var ännu oförändradt friskt och så hårdt, att det endast med största möda kunde huggas eller sågas sönder. Lerpackningen måste om vintern i fruset tillstånd uppspettas. 296 större ångmachin om 25 hästars kraft, hvilken uppsattes vid nordvestra sidan af Finn- och Lång- grufvorna för gemensam uppfordring ur: dessa båda grufvor på hvar sin linkorg. Denna bygg- nad (se Tab. III) qvarstår ") ännu på sin plats, ehuru Finngrufvan icke sedan 1848 varit bearbe- tad, men ångmachinen tjenstgör nu i stället för Östra Brott uf sn — För Nyköpingsgrufvans be- tjenande anskaffades slutligen år 1839 ännu en ångmachin om 16 hästkrafter, hvilken uppfördes vid grufvans norra ända innanför hängande eller den s. k. Rundelväggen, drifvande så väl malm- uppfordringen vid denna vägg, som äfven pump- verket vid den motsatta södra eller s. k. Sköl- väggen förmedelst en utmed vestra grufvekanten fortlöpande bruten stånggång, se Tab. III. Me- delst denna ångmachin besörjes numera, sedan allt arbete på Nyköpingsgrufvans botten tills vi- dare upphört, äfvenledes uppfordringen af berg och vatten utur de närbelägne Ribbiugs- och Spensgrufvorna. Under den tid Nyköpingsgrufvan ännu ar- betades på botten, åtgingo för ångimachinens eld- ning icke mindre än 500 famnar ved årligen, hvilket qvantum deremot nu nedsjunkit till nära 300 famnar. För Finngrufvemachinens eldning åtgå nu pr år circa 140 famnar, för uppfordrin- gen ur Ö. Brottgrufvan. Under de sednare åren har man dock börjat för ångmachinernas betje- nande använda torf från Edesnäs och dermed lyckats så väl, att eldningen kunnat nästan ute- slutande med torf verkställas, endast med ett högst obetydligt tillskott af ved. Det högsta Ny- köpingsångmachinen förmår för dagen uppfordra ”) Med undantag af den nordvestligaste uppfordringslafven, hvilken om sommaren 1853 blef nedtagen. 297 är 125—130 tunnor berg, utgörande hvarje berg- bälja i vigt ungefär 3 skeppund vikt. vigt. Jern- trådlinor hafva äfven här länge allmänt blifvit använda. Uti äldre tider begagnades för malmens vin- nande hufvudsakligen eudast s. k. tillmakning, isynnerhet under den tid, då de Finska bruken, som här läto bryta, hitförde ved emot en dräg- lig betalning eller ock erlade s. k. stafrumspen- ningar. I slutet af 1600- och början af 1700- talen åigingo sålunda ganska stora qvantiteter ved, nemligen årligen 900—1400 stafrum å 14 kubikqvarter, 200—-1000 famnar s. k. bryggved af 7 qvarters längd och 20—70 famnar kastved (något kortare), hvaremot krutåtgången under samma tid pr år endast uppsteg till mellan 4 och 7 centner, och allt detta med eu malmvinst af 20,000 ull 30,000 skeppund. Sedan deremot grufvorna år 1739 återkommit från Kronans ägo 1 enskild mans hand och till följe deraf åtskil- liga förändringar i den inre hushållningen måste vidtagas, såg man sig tvungen att mer och mer öfvergå till borrning och sprängning, så att i slutet af 1700-talet endast åtgingo omkring 300 stafrum samt 600 famnar brygg- och kastved, men deremot 60 ceutner krut och deröfver om året, med en årlig malmvinst af omkring 50,000 skeppund. Ehuru det gamla brytningssättet me- delst tillmakning ännu i dag till en del är bibe- hållet, har likväl den ständigt tilltagande skogs- bristen tvungit att betydligen inskränka dess an- -vändande. Vedåtgången 1 och för detta ändamål är således nu icke större än 300-700 famnar, hvaremot årligen mellan 80 och 90 centner krut konsumeras, under det att malmuppfordringen för året uppgår till ungefär 60,000 skeppund. 298 Fordom använde man vid borrningen s. k. spetsborrar med fyrkantig hvässning och ett min- dre skär i midten, emedan man med detta slags borr trodde sig 1 härvarande hårda och sega berg- arler uppnå det fördelaktigaste resultatet, eburu dock två man på borren icke kunde slå mera än 7, aldrahögst 8 qvarter, om dagen. Men nu- mera äro dessa slags borrar alldeles aflagde och begagnas i stället endast och allenast den van- liga sorten eller s. k. mejselborr med blott obe- tydligt konvex egg och med nästan rätvinkliga sidor hos skäret. Fyra olika dimensioner häraf begagnas under borrningen, nemligen Förborren, hvilkens skär hör en bredd af 11 v. tum. Den ade borren:3 : ruvrissrdsvarenulräd:ss Demalfedjej lt. gummi 2 sido: Den sfjerde 52.14: vr d:0: Österby stål i befanns tjenligast att an- vända till borrarnes stålsättning, hvilken sker i begge ändar, hvaremot släggorne, hvilkas vigt är ungefärligen 11 & vikt. vigt, äro helt och hållet af jern. För borrarnes stålning och hvässning finnes fyra stycken smeder anställde på stat, hvilka hvarje eftermiddag härmed äro sysselsatte, dervid biträdde af grufvedrängarne. Vid två-mans borrning, som numera här är allmänt antagen, kunna vid pallstrossning ungefärligen 14, åtminstone 12 qvarter, med- hinnas att borras på en tid af 7 till 8 timmar. Öfverhufvud förslöas härvid 4 å 5 borrar pr qvar- ter: hvarje borrpost är derföre försedd med 80 a 100 st. nafvare. Skottens antändning sker på vanligt sätt medelst krutrör af papper och svaf- veltråd. Grufvornes stora och vida dagöppningar göra användandet af belysning under arbetet i all- 299 mänhet öfverflödigt. Vid brytningen af de få orter, som här på fältet förefinnas, har man be- gagnat sig af beckoljelampor, högst sällan af bloss. Arbetarnes antal uppgår till omkring 110 stycken, hvaraf 50 — 60 bergsprängare samt 40 — 50 uppfordringshjon, sofrare och bergkörare. Gruf- arbetarne, som en gång för alla städslas, förrätta hvarje slags arbete emot en viss betingad aflö- ning. De äro derföre skyldige, att dagligen (med undantag af en dag 1 hvarje vecka, söndagar na- turligtvis oberäknade) utföra sina bestämda göro- mål och äro endast af sjukdomsförfall derifrån fritagne. Närmaste uppsigten öfver grufvedriften äges af en s. k. Gruffogde, hvilkens årliga lön i penningar och öfriga förmåner uppstiger till nå- got öfver 500 R:dr Rgs. Under dess öfverinse- ende föres befälet i hvarje grufva af ens. k. Rot- mästare samt vid arbeten i dagen af andra ut- sedda tillsyningsmän. Uppsigten öfver kousten ombesörjes af en Konstvaktare med en månadt- lig aflöning af 15 R:dr. Arbelstiden börjar om sommaren kl. 5 och om vintern kl. 6 på morgonen Efter verkstäldt upprop, som stundom ännu efter gammaldags sed föregås af en psalms afsjungande och en kort bön, bestämmer och antecknar Gruffogden, hvilket ar- bete hvarje person under dagens lopp skall för- rätta. — Bergsprängarne afhemta nu sina borrar och begifva sig till arbetsrummen. Här företages borrning af hvarje post (alltid 2) man) på den punkt Rotmästaren anvisar, men, på det att miss- nöje ej må uppstå arbetarne emellan genom olik- heten af platsernas mer eller mindre beqväma lägen för borrningen, så fördelas dessa emellan posterna genom lottning med nummerpolletter, hvarmed Rotmästaren fortfarande betecknar hvarje 300 ställe, der borrning under dagens lopp skall verk- ställas: Arbetarne hafva icke tillstånd att lemna sitt. arbete, förr än hvarje post fullbordat 14 qvar- ters borrning om sommaren och 12 qvarter om vintern, hvartill vanligen åtgå 7 —8 timmar. Ef- ter borrningens slut har halfva personalen frihet att uppstiga ur grufvan: den qvarblifvande hälf- ten laddar och afskjuter skotten samt lösbryter berget, hvarigenom den fördelen vinnes, så väl att borrningen, utan hinder af laddning och skjutning, får oafbrutet fortgå, som att hälften af manskapet äger hvarannan eftermiddag ledig till egna göromål eller extra arbeten. Arbets- rummens vanligen stora utsträckning gör, att någon olägenhet häraf icke beller för grufvebryt- ningen förorsakas, emedan densamma i allmän- het sker strossvis i höga pallar, uti hvilka ut- rymme icke saknas för ett större antal borrhål, utan fara att det ena skall af ett annat bort- skjutas. Framforslingen af det lösbrutna berget till korgstaden besörjes dels af bergsprängarne sjelfva 1 tur och ordning, dels af särskildta dagsverkare. För brottstenens lassning i uppfordringstunnorna, för uppfordringen, sofringen, lassningen i trans- portvagnarne och forsling ned till lastageplatsen vid sjön, förefinnes deremot en särskild personal, till stor del bestående af ynglingar från 15 till 20 år samt barn, hvilka sednare användas till sofringen af det mindre s. k. syltberget. — Till icke ringa besparing i arbetskraft och tid finnes här vid grufvefältet redan sedan flera år tillbaka beqväma skenvägar ”) anlagda från de särskildta ") Dessa skenvägar blefvo färdigbyggda år 1836 och ko- stade bolaget närmare 21,000 R:dr Rgs. 301 grufvorna ned till lastageplatsen, på hvilka all malm nedforslas i stora transportvagnar, rym- mande hvardera omkring 21—22 skeppund vikt. vigt malm och blott förspända med ett par oxar. De här vid Utön brukliga arbetssätten äro hufvudsakligen följande, nemligen a) Bottenstross- ning eller Pallstrossning, by) Ortdrifning och c) Sänkning. Som nu för hvart och ett af dessa arbetssätt så väl betingsaflöningen, som material- åtgången och brytningskostnaden äro mycket olika, må det tillåtas, att här i kortbet redogöra för alla dessa omständigheter. a) Botten- eller Pallstrossning, är uli dessa med så stora och vida bottnar försedda gruf- vor det vanligaste arbetssättet och verkställes ute- slutande medelst borrning och sprängning. I än- damål att ständigt äga tillräckligt utrymme för den på ett ringa antal arbetsrum fördelade perso- nalen, erhålla bottenpallarne en betydligare höjd, ända till 6 å 10 famnar. De anläggas först me- delst drifvande af sänkning på diupet, hvarifrån sedan brytning åt sidorna företages. Till följd af pallarnes storlek viunes icke obetydligt i qvan- titeten af bruten sten, både i förhållande till det borrade antalet qvarter, och den använda arbets- styrkan. Sålunda har såsom ett medium af 6 månaders arbete erhållits per borradt qvarter 1) Ribbings- och Spensgrufvorna SEMENSAM TE SAS Ps eler 13 Sk& 103 Sk. 2) Nyköpingsgrufvans botten . . 13 lösbrutet berg, | 91 Sk. AE A hvarvid på hvarje 3) Nyköpings- och Finngrufvorna arbetares dagsverke gemensamt... ....... 1 Se belöpt sig 93 SKE. 4) ”Rödpall” i Nyköpingsgrufvan 13 Sk& 5 SKR. Betingsaflöningen utgår både pr borradt qvar- ter och pr skeppund brutet berg. Sålunda beta- las vid pallstrossning, der, såsom förut är nämndt, 302 hvarje borrpost är skyldig att borra 12—14 qvar- ter om dagen, utom 2 skillingar för hvarje bor- radt qvarter, äfven för hvarje skeppund lösbru- tet berg en viss brytningslön, som lämpas etter bergets mer eller mindre svårbrutna beskaffen- het, och hvilken, såsom medium af 6 månaders aflöning, har uti ofvan anförda fyra fall 1. Vy sko rst: stl under det att inbördes för- 2. lina pr ag 4 sk. | hållandet mellan malm och ) 1: 2 pund till 4 sk. 1 rst.) fyndigt berg, befunnits | 4 4. | | 7 sk. 5 3 gr 1: Åtgången af materialier har befunnits omvex- lande för olika grufvor och arbetsrum. Såsom ett medium af flera beräkningar deröfver för olika år i särskildta grufvor, hafva för 1000 skeppunds brytning erfordrats 34: lisp:d krut, 1 skålp:d svaf- vel, 2 böcker tändrörspapper, 1; famn ved till skjut- och värmeld, 1 lisp:d stål, 4; lisp:d jern, 3+ lisp:d släggor samt dessutom 2:;—13 kannor beckolja och 2 till 4 skålp:d lampvekegarn till upplysning, olika allt efter grufvornas och ar- betsrummens naturliga dager. G | ö -— [a LS ad mln > Hvad brytningskostnaden "vid pallstrossning beträffar, så måste den naturligtvis här såsom eljest, rälta sig efter förhållandet mellan antalet borrade qvarter och den lösbrutna stenen och bar således utfallit olika för olika arbetsrum, allt efter bergets mer eller mindre svårsprängda be- skaffenhet. Såsom ett medium af 6 månaders brytning 1 här förut omnämnda fyra arbetsrum, uppgick brytningskostnaden uli 1: 2 3 4. pr Skt& malm och gråberg gemen- samt till .... sk. lOrst. 10sk. 10rst. 11sk. 3rst. 15sk. I rst. pr Sk&b malm en- samt till .... 18sk. lO rst. 18sk 8rst. 16 sk. 19 sk. 6 rat. 303 Som häruti innefattas så väl arbetarnes aflöning (äfven den som ej utgår i penningar) som vär- det af alla åtgångna materialier, så utvisa sålunda dessa summor den verkliga arbetskostnaden pr skeppund bruten sten eller malm före uppfor- dringen. Den för uppfordringen, sofringen och ned- forslingen till lastageplatsen uppkommande till- ökning 1 ofvanberörde kostnad har, då utomor- dentliga händelser ej inträffat, vexlat mellan 42 sk. och 1 R:dr 12 sk. pr skeppund malm, olika efter brytningens årliga belopp, hvilket, såsom ett me- dium af 10 års brytuing från 1842—1851, ut- gjort omkring 60,000 skeppund vikt. vigt. b) Ortdrifning verkställes så väl genom tillmakning med eld, som genom krutsprängning. Någet större antal orter finnas emellertid här icke anlagda och ändamålet med de få, som här blifvit drifna, har också i allmänhet icke så myc- ket varit att efterspana någon ny förut okänd malmfyndighet vid sidan, som fastmer att efter ortens indrifning i den af gammalt kända malm- massan ett längre eller kortare stycke väg ") kunna, i sammanhang med grufvans derigenom vidgade botten, afstrossa den nya ortens malmförande sula och således icke blott för tillfället, utan äfven för en längre framtid, erhålla en ökad malm vinst. 1) Ortdrifning medelst tillmakning eller brän- ning är ännu den method, som alltifrån gamla tider allmännast användes, emedan den befun- nits gifva det i ekonomiskt hänseende fördelak- tigaste resultatet. Detta förhållande har sin grund uti det här i trakten jemförelsevis låga ved priset ””), '") Till ex. Reuterskölds och Bjelkes orterna. ”") Veden står bolaget efter transport till grufvorne icke högre än till 6 R:dr Rgs pr stafrum. 2 FSE TIPSTER EEE SEEDS SPE SE SE ISRN EOS AES RENEE I SP VE SN ON 304 äfvensom ull malmens stora hårdhet och det ringa antal afsöndringsklyfter, isynnerhet hori- zontella (bottenskölar), som förefinnas uti dess inre massa, men torde äfvenledes icke utan skäl kunna tillskrifvas härvarande gruffolks ovana vid ortborrniug. Då härvid nu äfven tages i betrak- tande den genom bränningen åstadkomna ojem- förligt större effekten, så väl till besparing af tid och dagsverken, som till relativ mängd af lösbrutet berg, så har man af allt detta en för- kiaring, hvarföre den urgamla bränningsmetho- den ända intill sednaste tider ännu finnes bi- behållen. Vid tillmakning för ortdrifning tillgår här sålunda, att veden reses lodrätt upp mot ber- get till två hvarfs tjocklek och påtändes. Sedan den utbrunnit och arbetsrummet något afsval- nat, bearbetas ortstossen medelst hruriskinger och gafflar så långt hettan förorsakat bräckning ivnberget:vör Ny tillmakning tillställes straxt där efter md enahanda förfarande och på detta sätt har man funnit tre tillmakningar om dygnet vara lämpligast, således 8 timmar mellan hvarje antändning. Ju längre orten inkommer, ju mera berg ssnag till följe af den tilltagande och nu allt mera instängda hettan, och i allmän- het ju mindre qvantitet ved åtgår "). Vedåtgån- gen och arbetets tillväxt i kubikinnehåll stå således till hvarandra i ett motsatt förhållande, ehuru ej i samma proportion hela orten igenom. Sålunda har ”) Då vid en sådan ortdrifning bergarter stundom anträf- fats, som ej rätt väl lossnat för elden, har man omvex- lande användt sprängning med krut. 305 1) Vid ortdrifning i Nyköpingsgrufvan ”), under fyra månaders drifning, månadtliga drifnin- gen tilltagit från 15 till 3 kubikfamnar (pr medium i månaden 23 kubikfamn), hvar- emot vedåtgången minskats från 103 till 6 famnar pr kubikfamns bränning (pr medinm 7 famnar ved pr kubikfamn). 2) Vid dito i Nyköpingsgrufvans Rundel ""), un- der sju månaders drifuing, månadtliga drif- ningen tilltagit från 13 till 3 kubikfamnar (pr medium i månaden 2 kubikfamnar), hvar- emot vedåtgången minskats från 8 till 6 fam- nar pr kubikfamns bränning (pr medium 73 famnar ved pr kubikfamn) 3) Vid genomslaget mellan Spens- och Ribbings- grufvorna ), under fyra månaders drifning, månadtliga drifningen tilltagit från 9 ull 193 kubikfamnar (pr medium 1 månaden 133 ku- bikfamnar), hvaremot vedåtgången minskats från 103 till 63 famnar pr kubikfamns brän- ning (pr medium 8 famnar ved pr kubik- famn). Betingsaflöningen beräknas och utgår alltid pr kubikfamn. Som erfarenheten nu härvid vi- ”) Bergarten = hård malm, omvexlande med skölar af hornblende och kalk. Ortbredden = 1 famn. Arbetsstyrkan = 2 man. ”) Bergarten = hornblendeskiffer med ränder al malm och kalk. Ortbredden = 1 famn. Arbetsstyrkan = 2 man. "”) Bergarten — gråbergsblandad malm: arbetet drefs lik- tidigt från begge grufvorna. Ortbredden = 8 famnar. Arbetsstyrkan = 4 man. KA. V. Akad. Handl. 1854. 20 306 sat, alt arbetets fortgång (eller ortdrifningen) i allmänhet tillväxer, under det att vedförbruk- ningen i någon mån minskas, har ett under hela tiden oförändradt arbetsbeting för ett visst ar- bete befunnits olämpligt, såsom vanhgen ledande till förlust för verket. Man har derföre sett sig nödsakad, att i viss proportion fortfarande ned- sälta den aflöning, som första månadens prof- bränning visat då vara med billighet öfverens- stämmande, iutill dess arbetarne, genom den tilltagande hettan och deraf ökade ansträngnin- gar, kunnat anses berättigade till en växande förtjenst. Hvad sålunda beträffar de trenne nyss an- förde arbetsrummen, så har Arbetsbetinget pr kubik- famn ”) fortfarande ned- satts Uti N:o 1. [från 38 R:dr till 22 R:dr | hvaraf medium för 4 månader utgjort 28 R:dr pr kubikfamn, under det den verkliga arbetskostnaden ””) pr kubikfamn stigit till 65 R:dr 32 sk. Rgs. » N:o 2. Ifrån 33 R:dr till 23 R:dr| hvaraf medium för 7 månader utgjort 26 R:dr 41 sk. pr kubikfamn, och den verkliga arbetskostnaden ”") pr kubikfamn 63 R:dr 3 sk. » N:o I. | från 20 R:dr till 12 R:dr|/hvaraf medium för 4 månader utgjort 13 R:dr 36 sk. pr kubikfamn, då den verkliga arbetskostnaden ”") pr kubikfamn utgjort 56 R:dr 35 sk. 2) Ortdrifning medelst krutsprängning är, af skäl som förut blifvit nämnde, här vid Utön nästan endast försöksvis verkställd, i afsigt att utröna hvilkendera methoden kunde i ekonomiskt hänseende gifva det förmånligaste resultatet. För- ”) Veden betalas då af arbetarne med 1 R:dr 8 sk. Rgs pr famn. | ”) Veden beräknad till 6 R:dr Rgs famnen. 307 söken, hvilka, för att vara fullt jemförande, an- ställdes i samma berg, hvarati tillmakning förut skett, utföllo helt och hållet till förmån för den af gammalt brukliga tillmakningsmethoden. Så- lunda har ati nyss nämnda tre arbetsrum blif- vit för ortarbete medelst borrning och skjulning betalt pr kubikfamn: Uti N:o 1, 88 R:dr 16 sk., då pr medium tvenne man pr månad lösbröto + kubikfam- nar berg, med en krutåtgång af 13 lisp:d pr kubikfamn. » N:o 2, 85 R:dr, hvarvid tvenne man i me- deltal lösbröto pr månad 15 kubik- famnar berg, med en åtgång af 2 lisp:d krat pr kubikfamn. » N:o 3, 45 R:dr, då fyra man pr medium i månaden lösbröte 2 kubikfamnar sten, med en krutåtgång af 3 lisp:d pr kubikfamn. Häraf synes, att brytningskostnaden pr kubik- famn för de båda första ortdrifningarne i N:o 1 och N:o 2, icke obetydligt öfverstiger kostnaden för ortdrifning medelst tillmakniug i samma berg, hvaremot det uti N:o J vunna resultatet tvärtom särdeles talar till förmån för sprängningsmetho- den. Men härvid torde dock böra erinras, att detta sednare arbetsrum företedde för kvutspräng- ning särdeles gynnsamma förhållanden, enär ar- betet fortdrefs längs efter en granitgång med lätt och redig aflossning och berget dessutom af na- turen var på detta ställe i olika rigtningar ge- nomdraget med en stor mängd afsöndringsklyfter. c) Sänkning”) drifves här på Utön mesta- dels genom tillmakning, och endast undantagsvis ") Sänkning anlägges dels för erhållande af ”vattendunt”, 308 medelst borrning, nemligen i de fall, då påträn- gande vatten gör tillmakningen omöjlig. Sänk- ningen får en cirkelrund form med 9 till 12 fots diameter och veden tillmakas sålunda, att den bildar likasom radier i sänkningens cirkelyta. Likasom vid ortdrifning anfördes, tillväxer, i vanliga fall, månadtliga drifningen direkte med djupet, likasom åtgången af brännmaterial der- under aftager, ehuru dock icke till den grad, som vid ortarbeten. Sålunda har i allmänhet tillmak- ningen månadtligen befunnits lemna från 23 till 3 kubikfamnar sten, med en vedåtgång af 63 till 9: famnar pr kubikfamn samt arbetskostnaden dervid vexlat mellan 50 RB:dr 30 sk. och 76 R:dr 19 sk. pr kubikfamn, hvaraf medium pr månad utgjort 33 kubikfamnar sten med en åtgång af 73 famnar ved och en bränningskostnad af 57 R:dr 40 sk. Rgs pr kubikfamn. Bergarten på detta ställe (Nyköp. gr. botten) var hård lättbränd malm och arbetsbetinget för 2 man varierade under de 9 månader tillmakninugen räckte emellan 30 och 18 R:dr pr kubikfamn samt utgjorde i medeltal närmare 21 R:dr pr månad. Såsom ett motstycke till ett sådant resultat af tillmakningen (som är det vanliga, då den skett uti hårdt och fyndigt, således för bränning pas- sande berg), må anföras följande exempel af en tillmakning, anställd för vinnande af vattendunt dels för bildande af ”fall”, hvarifrån bottenstrossning se- dan kan företagas. Vanligen har man härvid förfarit så- lunda, att den sänkning, som under ett pallhvarfs af- strossning tjenstgjort såsom vattendunt, sedermera blif- vit använd såsom ”fall” för den nya strossningen, hvar- före en djupare sänkning bredvid den förra har blifvit anlagd, som fått emottaga grufvevattnet, sedan genom- slag de båda sänkningarne emellan blifyit öppnadt. 309 och skottfall på Ribbingsgrufvans botten, nära till den östra väggen, 1 en bergart, som här alltid visat sig högst segbränd, nemligen en chlorit- dränkt hälleflinta, med ett derutanför liggande lager af starkt glimmerblandad kalk. Under de fyra månader arbetet med en styrka af Lvå man här fortgeck, var månadtliga drifningen 2 till 31 kubikfamnar, vedåtgången 14 till 20 famnar, ar- betsbetinget 30 till 45 R:dr och verkliga arbets- kostnaden 98 till 140 R:dr, allt pr kubikfamn, hvaraf medium utgör 2: kubikfamnar vunnen sten samt 16; famnar åtgången ved ; 393 R:dr betingad arbetslön pr kub. famn. 113 R:dr 34 sk. bränningskostnad Sänknings drifvande medelst krutsprängning har icke på många år härstädes blifvit försökt eller verkställd. - Några sifferuppgifter rörande de dervid vunna resultaterna, som lära utfallit ganska ofördelaktigt, finnas icke heller att tillgå. Mot åtnjutande af de i det närmast föregå- ende stadgade betingsaflöningar skola arbetarne, så väl vid pallstrossning, som vid ort- och sänk- "ningsarbeten, sjelfva betala erforderlig ved efter 1; R:dr pr famn och stål med 3 R:dr pr lisp:d, allt Riksgäld, hvaremot öfrige materialhier, äfven krutet ”), bekostas af bolaget. Efter afdrag af detta debet blir kontanta förtjensten för en gruf- ”) För undvikande af försnillning häraf, finnes en särskild person afllönad, hvilken har krutet om händer och för- denskull dagligen är tillstädes i grufvan, för att i de färdigborrade hålen sjelf inlägga den behöfliga krutqvan= titeten. 310 arbetare 14—21 R:dr Rgs pr månad. — De i och för bergets uppfordring, sofring och forsling an- ställde arbetare aflönas med dagspenning från 16 sk. till 32 sk., efter hvars och ens ålder, duglighet och göromål. Kontauta förtjensten pr månad vexlar på detta sätt mellan 8 till 18 R:dr. Barnen vid det s. k. syltbergets sofring hafva d—14 sk. om dagen. , Öfrige, för alla arbetare gemensamma, för- måner äro: en viss qvantitet rågmjöl till ett fast- ställdt pris af 13 sk. 4 rst. pr lisp:d, nemligen 4 lisp:d för man, 2 lisp:d för hustru och 1 lisp:d för hvarje barn under 15 år, men 2 å 3 lisp:d för äldre barn, allt för hvarje månad; behöflig vedbrand efter 13 R:dr pr famn; något mjölk å 6 sk. pr kanna, samt dessutom potatesland för en tunnas utsältning; rättighet till jagt och fiske; vid sjukdomsfall en gratial af 4 sk. 5 rst. pr dag, . jemte läkarevård och medikamenter samt slutli- gen pension på ålderdomen. Årliga uppfordringen af malm och gråberg på härvarande malmfält har ifrån 1805 till närva- rande tid förhållit sig som följer "JE Ar | Malm. | Gråberg. Ar | Malm. | Gråberg. SKE v. vigt. | Sk v. vigt. Sk v. vigt. |SkE v. vigt. 1805 | 58,998 41809 | 24,747 18061 53,54) "AS HON SÄGS öre EE (US HER NOTISER RER 18117) 16:04 1808 | las (Märta 1812 | THIEL O) EEE & ) Under de 50 åren från 1726 till 1775 uppgick malm- uppfordringen pr medium årligen till circa 50,000 skep- pund. För tiden mellan 1773 och 1803 hafva inga upp- gifter häröfver kunnat erhållas. . 311 År. | Malm. | Gråberg. a Malm. År | Malm. | Gråberg. SKE v. vigt. | SkE v. vigt. SKE v. vigt. | SKE v. vigt vigt. | Sk v. vigt. 1813 | 15,852 1834 | 60,9181| 28,278 1814 | 17,211 1835 | 71,211| 25,260 1815 | 19.668 1836 | 63,504| 33,480 1816 | 19,086 1837 | 61,960| 14,580 1817 | 29,377| — | 1838 | 50,529| 12,462 1818 | 29,837| — | 1839 | 56,382| 30,463 1819 | 46,404| — | 1840 | 73,809] 24,360 1820 | 48,838| 15,072| 18441 | 80,658| 31,040 1824 | 58,247| 12,144| 1842 | 96,435| 48,360 1822 | 56,726| 17.442] 1843 | 63.290) 34,340 1823 | 60,887| 15,384] 1844 | 57,780| 25,520 1824 | 53,626| 23,196] 1845 | 60,380| 45,500 1825 | 44,543| 241,168] 1846 | 74,275| 45,820 1826 | 46,374| 17,958] 1847 | 57,163| 46,775 1827 | 50,026| 18,828] 1848 | 58,325| 42,940 1828 | 58,760| 25,062] 1849 | 44.987) 41,017 1829 | 50,514| 35,814| 4850 | 46,530] 52,956 1830 | 46,964| 32,766] 1851 | 64,105| 55,900 1831 | 60.656] 26,040] 1852 | 65,525| 52,708 4832 | 74,047| 27.924] 1853 | 61,855| 67,901 1833 | 60,528| 31,374] 1854 | 58,200] 55,680 FE ANSSI a AA Nyköpingsgrufvan. Den grufva, som nu förer detta namn, har icke från början blifvit bruten med denna vida och stora dagöppning, utan innefattade i förslone tre särskildta grvufvor, nemligen Pumpgrufvan, den egentliga Nyköpingsgrufvan och Bondgrufvan, hvilka oberoende af hvarandra en tid hvar för sig afsänktes på djupet, men sedermera smånin- få 312 gom blefvo sammanbrutne till en gemensam botten. Vidstående afbildning af dessa tre gruf- vors läge och utseende i dagen på 1730-talet a. Pumpgrufvan. b. Nyköpingsgrufvan. c. Bondgrufvan. d Ribbingsgrufvan. e. Spensgrufvan. Oo f. Granitgång. må tjena till förtydligande af det närmast föl- jande. Af dessa var Nyköpingsgrufvan eller som den också kallades Kompanigrufvan deu äldsta; den upptogs redan i början af 1600-talet och fort- drefs till år 1677, då den hunnit ett djup af 27 famnar, men nu, 1 anseende till föregifven besvärlig JL och vattenuppfordring, ansågs blifva för kostsam att vidare bearbeta. År 1732 ställdes den likväl åter 1 gång och har sedan ständigt intill sednare tider varit under arbete. Vid sydöstra sidan af dåvarande Nyköpings- grufvan upptogs sedermera år 1722 den s. k. Bondgrufvan, som tio år derefter hade hunnit ett djup af 15 famnar, men hvilkens bottendimen- sioner under tiden hade betydligt minskats så till längd som bredd, i anseende till både södra och östra grufveväggarnes ”) lutning inåt grufvan. Från Nyköpingsgrufvan i vester var den allt från dagen skiljd genom ett ofyndigt lager af horn- ”) Uti södra väggen vidtog nemligen Ribbings- och Spens- grufvornas mot norr stupande granitgång, hvaremot mal- men i öster begränsades af kalksten. 313 blendeskiffer, troligen en fortsättning af det i sydöstra väggen af Lång- och Finngrufvorna an- stående lagret och hvaraf en lemning här i Ny- köpingsgrufvan ännu kan upptäckas ingående i en s. k. vindväggen några famnar under dagen, der den större granitgången afskär malmfyndig- heten i dess utsträckning mot nordost, se Fol. 2 och följande. Detta hornblendelager har sålunda endast varit ett bland de flera dylika, som här på fältet, efter hvad förut är nämndt, genom- draga malmen parallelt med dess strykning, ehuru dess mägtighet varit något större än el- jest i allmänhet. I form af en fristående mel- lanbalk qvarlemnades nu i början denna ofyn- diga klyft mellan begge grufvorna allt från da- gen till nysshämnude djup af 15 famnar, då, ef- ter ett år 1732 uti densamma vid vestra ändan grufvorne emellan öppnadt genomslag, början gjor- des med dess nedskjutande, hvarefter båda gruf- vorne sedermera blifvit utan någon skillnad lik- tidigt afsänkte till en gemensam botten. Den s. k. Pumpgrufvan ”) hade deremot sitt läge mnordvest om dåvarande Nyköpingsgrufvan å motsatta sidan om Kammen eller mellan denne och Rundeln, rakt ofvanför nuvarande v. Stoc- kenströms ort. Ehuru förut upptagen redan om- kring år 1735 synes den icke förr än på 1750- talet re blifvit med något större allvar be- arbetad. : 1775 hade den hunnit ett djup af 37 famnar var då alltigenom sammanbruten med den flera famnar djupare Nyköpingsgrufvan, mot hvilkens kant Pumpgrufvans botten afföll mot öster med flera branta pall-afsättningar, be- ”) Namnet erhöll den deraf, att vattenuppfordringen i dess första början verkställdes medelst tramppump. "SEE ee 314 kanta under namn af Röpall eller Rödpallarne, se Fol. 6 och 7 samt längdprofilen å Fol. 15. Som emellertid för hela grufvebyggnadens styrka och säkerhets skull det icke ansågs rådligt, att, i anseende till den så starkt öfverhängande Run- delväggen , härstädes vidare fortsätta afsänknin- gen, så blef nu, oaktadt så väl Pumpgrufvans botten som Rödpall flödade af en särdeles rik och ren malmfyndighet, en afkröningslinie ut- märkt från den utskjutande kanten af Kammen till vestra hörnet af Reuterskölds ortgima, Fol. 7, innanför eller nordvest om hvilken linie allt ar- bete hädanefter blef strängeligen förbjudet. Vis- serligen lemnades sedermera en och annan gång, vid oförmodadt påkommande malmbrist i de an- dra grufvorna, tillåtelse alt här anställa någon liten brytning, hvilket i närvarande stund också är förhållandet, men det oaktadt har djupet ännu icke nedgått längre än till något öfver 40 famnar. Efter att dessa tre grufvor sålunda under årens lopp småningom blifvit sammanbrutne och förenade inom en och samma grufveöppning, som hädanefter erhöll det gemensamma namnet Ny- köpingsgrufvan, så blef också en naturlig följd att alla arbeten för framtiden kunde med större planmässighet och beräkning företagas och utfö- ras. Grufvans numera så stora och vida dagöpp- ning väckte visserligen grundade bekymmer för den starkt öfverhängande norra eller Rundelväg- gens framtida bestånd och säkerhet, så mycket mer som åtskilliga mer och mindre betydliga stalp redan tid efter annan derifrån tlimat, men sedan, först 1 slutet af 1760-talet och vidare un- der årens lopp förnyade gånger, flera lodräta ned- sprängningar blifvit företagne så väl i den öfverst i dagen liggande granitgången som i den under- 315 liggande Rundeln och malmen, så ansågs all fara i detta hänseende vara så vidt möjligt afböjd. Det har nyss blifvit nämndt, att den gamla Pumpgrufvebotten och Röpall ansetts böra qvar- lemnas till ett välbehöfligt stöd för den alltifrån dagen fritt öfverhängande Rundelu, så att under Nyköpingsgrufvans fortsatta afsänkande den emel- lan Kammen och Reuterskölds ortgima befintliga grufveväggen sedermera alltid hållits lodrät. &Li- kaså nödvändigt var det också, att uti nordöstra väggen icke blotta den derinnanför befintliga gra- nitgången, hvars starka stupning mot norr skulle, så vida all den utanför varande malmen hade blifvit borttagen, hafva gjort grufveväggen alltför öfverbängande och osäker, hvarföre äfven denna vägg alltjemnut lodrätt afsänktes. För att nu emellertid till någon liten del skaffa sig en er- sältning för all denna uti norra och nordöstra grufveväggarne qvarvarande rika malmfyndighet, blefvo på olika djup åtskilliga orter derstädes mer och mindre långt indrifne, hvilkas- malm- förande sulor sedermera afsänktes hiktidigt med den öfriga utanför liggande stora grufvebotten. Dessa orter äro följande: Reuterskölds öfre, meller- sta och nedre orter, drifne den ena under den an- dra på östra sidan om Rundeln; Bjelkes öfre, mellersta och nedre orter äfvenledes nästan under hvarandra indrifna vester om Rundeln, se Fol. 6—14 och profilerna å Fol. 15—17; Öfre och nedre Nyorterna mellan Reuterskölds orter och Bondgrufvepallarne, Fol. 10—14, samt Bolags- orten, på vestra sidan om Bjelkes mellersta och nedre orter, indrifven åt norr utmed och intill Kammen, Fol. 11 —15. På detta sätt bildades nu under årens lopp genom alla dessa orters fortsatta indrifning trenne stora malmpelare, af 316 hvilka den mellan Nyorten' och Reuterskölds or- ter uppbar den nordöstra grufveväggen mellan Röpall och Bondgrufvepallarne samt de båda an- dra, mellan Reuterskölds och Bjelkes, och mel- lan Bjelkes och Bolagsorten, tjenade till stöd för denna samma Röpall och Rundeln. De tre andra väggarne i Nyköpingsgrufvan deremot (den sydöstra, den södra och den vestra), uti hvilka malmfyndigheten begränsades af ofyn- diga berglager, erhöllo följaktligen under grufvans afsänkning den lutning, som betingades af dessa samma berglagers egen naturliga större eller min- dre stupning från lodlinien. Denne vexlade mel- lan 7 och 10 grader, hvaraf, då de andra båda förut nämnda väggarne ständigt höllos lodräta, en gifven följd blef, att grufvans botten under fortsatt afsänkning småningom blef allt trängre och trängre och hvarom allt en jemnförande blick på kartan Fol. 7—14 närmare upplyser. I stäl- let att Nyköpingsgrufvan sålunda ännu för hun- dra år sedan vid 40 famnars djup erbjöd en malmbotten af omkring 30 famnärs längd och 20 famnars bredd, har den numera vid 110 fam- nars djup så betydligt minskat i areal, att läng- den icke utgör stort mer än 20, med en bredd af endast 10—12 famnar. Uu södra grufveväggen har den förut ofta omnämnde granitgången mot Ribbingsgrufvan ständigt hela vägen utföre varit en ledare för afsänkningen. Malmen har dock ingenstädes be- funnits i omedelbar beröring med denna granit- gång, utan alltjemnt varit derifrån skiljd genom ett flera alnars mägtigt lager af glimmerdränkt kalksten och hälleflinta, af hvilka kalken hade sitt läge intill malmen och hälleflintan närmast anslöt graniten, och sålunda tillsammans bildade AT likasom en mägtig skölfyllning ") emellan det fyn- diga och ofyndiga. Men som nu dessa bergarters af naturen i hög grad sköliga och sprickfulla be- skaffenhet gjorde väggen, ehuru liggande, ganska osäker för stalp, så blefvo de, ända till några 60 famnars afvägning, liktidigt med den utanför: varande malmbottens afsänkning, nedtagne och bortsprängde, hvarföre också sjelfva granitgången numera på hela denna sträcka framstår ren och blottad allt från dagen. Efter hand blef dock detia kostsamma och besvärliga arbete inställdt, så att hälleflintan och kalken, såsom profilerne å Fol. 15 och 16 närmare upplysa, sedermera blifvit i form af en brant sluttande palle qvar- lemnade ned till nuvarande botten. Men tidens gnagande tand dröjde icke att äfven här yttra sin verksamhet. Flera större och mindre skutor och block lossnade tid efter annan från den skö- liga väggen och nedföllo, tills slutligen ett större ras år 1849 den 20 September här inträffade på vid pass 80 famnars afvägning, hvilket alldeles sönderslog konsten och för närmaste framtiden gjorde allt arbete på grufvans botten i hög grad äfventyrligt, innan en betydlig rensning af det sköliga berget och nedsprängning af de öfverhän- gande bergskutorna hunnit företagas. Ett sådant arbete börjades visserligen kort derefter, men af- bröts snart derpå, dels emedan vattnet allt mer och mer började uppstiga och ökas och dels eme- dan flera andra bekymmersamma omständigheter (som snart skola omtalas) nu äfven tillstötte, som med omutelig röst påminde om nödvändigheten, ”) Hela denna vägg är derföre också af gammalt här på fältet bekant under namn af skölväggen. Eljest kallas den äfven understundom konststossen, emedan grufvans pumpsättningar utmed denna vägg gå ned till djupet. i ” - å så k : d | så t ) i fr 2 d ; : 4 | : | d | f | | | : j 318 att för framtiden helt och hållet förändra den -för denna grufvas brytming hittills följda planen, så vida man med något hopp om framgång och utan störande inflytelser ville tillgodogöra all den härstädes ännu qvarvarande rika och stora malmfyndigheten. I den sydöstra väggen af Nyköpingsgrufvan funnos äfven, såsom en blick på kartan utvisar, samma slags bergarter med undantag af graniten, anstående som i den södra, och i samma lager- följd, så att äfven här innanför malmen vidtog ett lager af kalksten, som i sin ordning efter- träddes af hälleflinta. Men detta sednare lager har under brytningen här aldrig framkommit i dagen, och äfven det utanför befintliga kalkstens- lagret är endast i de öfre närmare dagen befint- liga regionerna blottadt, men sedermera hela vä- gen på djupet undandoldt. Med skäl fruktande, att - kalkstensväggen äfven här skulle medföra samma olägenhet af stalp och ras, som i den nyss beskrifne södra grufveväggen sedermera blef fallet, vidtog man här försigtigtvis i tid den ut- vägen, att under afsänkningen icke såra denna så sköliga och farliga klyft, utan qvarlemnade ständigt till en behöflig styrka och stöd för den- samma en del af den vidliggande malmen såsom ett skyddande skal, så mycket hellre som denna malm här af naturen var mera fattig och berg- blandad än i den öfriga delen af grufvan. Man finner sålunda nu i denna vägg flera efter hvar- andra följande pall-afsättningar, hvilka med tem- ligen brant stupning fortsätta ned till grufvans botten och af hvilka den öfversta, på ungefär 30 famnars afvägning belägne, malmpallen, som äf- ven tjenar till anfart för den åt nordost här in- drifne Stjernheims ort, Fol. 5, just utgör en qvar- 319 lemning af de härstädes under grufvedriftens för- sta dagar för grufvans säkerhet afsatta s. k. Bond- grufvepallarne. — Slutligen återstår att här på- minna om det omisskänneliga sammanhang, som äger rum mellan södra och sydöstra grufveväg- gens kalkstensbildningar - Ehuru numera sam- manstötande mot hvarandra under en nästan rät vinkel, utgöra de dock båda integrerande delar af ett och samma lager, hvilket i förstone utan tvifvel haft en rätlinig framstrykning i nordost, men sedermera, efter att till följe af den rub- bande inverkan, som framträdandet af de båda granitgångarne utöfvade på hela bergbyggnaden, hafva blifvit tillika med det vid sidan liggande hälleflintlagret delvis lösryckt från silt fäste 1 berg väggen, nu genom den från alla håll skeende påtryckningen tvangs jemte hela malmmassan att böja sig åt sidan, för att derpå i återgående vest- lig rigtning glida tillbaka utefter den mindre gra- nilgången. Huruledes eljest nöjaktigt förklara denna för granilgången så fremmande beklädnad af hälleflinta och kalksten, som här framstår så- som ett enstaka undantag? Att en sådan genom- gripande sammantryckning och hopböjning en- dast kunnat äga rum uti en mjuk eftergifvande massa, som villigt fogade sig efter den för till- fället verkande kraften, och att till följd deraf också hela malmmassan tillika med omgifvande bergarter en gång måste befunnit sig i ett half- stelnadt deglikt tillstånd, allt detta är naturligt och faller äfven så mycket mera i ögonen, som eljest utan tvifvel en mängd större och mindre söndersplittringar och brytningar måste förefin- nas så väl i kalkstenen som den inre malmmas- san, men hvartill man likväl icke kan upptäcka det minsta spår. USSR SVS EE 320 Hvad ändtligen Nyköpingsgrufvans vestra vägg beträffar, så har man äfven här ständigt haft en ofynudig klyft, den s. k. Kammen, till vägvisare vid afsänkningen. Allt ifrån dagen ned förbi Röpalls afvägning framstår sålunda Kamm väggen nu ren och blottad (se Fol. 1—58 och längdprofilen å Fol. 15), men sedermera ned vill nuvarande grufvebotten har endast den de- len af den utanför liggande malmen blifvit bort- tagen, som gränsat närmast intill södra grufve- väggen, hvaremot all den malmfyndighet, som haft sitt säte fram emot Kammens sjelfva spets eller vigg, ständigt qvarlemnats till ett välbehöf- ligt stöd för den öfverhängaude Rundeln och så- lunda kommit att bilda den förut omnämnde malmpelaren emellan Bolagsorten och Bjelkes or- ter, Fol. 9—14. Utom de förut omnämnde Bjelkes, Reuter- skölds samt Bolags- och Nyorterna hafva tvenne andra, fast mindre betydliga, ortdrifningar före- tagits här i denna grufvas djupare belägna del, nemligen den s.k. Bottenorten, Fol. 11, på 85 fam- nars afvägning nära till den liggande sydöstra väggen, och Vestra ändsorten, Fol. 11—14, på 80 famnars djup indrifven utmed Kammen ål söder till liggande skölväggen, och hvilkens sula seder- mera blifvit i ett sammanhang afstrossad med den öfriga grufvebottnen. För öfrigt förtjenar äfven här att omnämnas en på 80 famnars af- vägning mellan Bjelkes och Reuterskölds orter i Rundeln öppnad kommunikationsort, Majorens ort, Fol. 10 samt profilerne N:o 2 och 3 på Fol. 16 och 17, hvilken, såsom framgående i de båda yttersta Rundelslagen, också hela vägen varit malmförande. Uti 321 Uti vestra ändan af Nyköpingsgrufvan eller på den trakten, der den gamla Pumpgrufvan hade sitt läge, finner man på vid pass 13 famnars af- vägning v. Stockenströms ort, Fol. 3 —6 och längd- profilen å Fol. 15, indrifven åt nordvest. Denna ort anlades vid sidan af Rundeln iafsigt att uill- godogöra en del af den mellan denne och Kam- men förhandenvarande malmfyndighet, och dess sula afstrossades sedermera liktidigt med den öf- riga Pumpgrufvebottens afsänkning, samt inne- har nu ett djup af omkring 40 famnar 1iallmän afvägning. I brottet af denna ort finnes en med små hälleflintlager randad kalksten anstående, hvilken utgjort gräns för en vidare indrifning åt denna sidan. Detta förhållande är isynnerhet tydligt framstående på nuvarande bottensula, Fol. 6, der orten erhållit en nästan rätvinklig vrid- ning åt vester och sålunda under en sträcka af flera famnar kommit att med ena (norra) väggen efterfölja denna ofyndiga klyft. I afsigt att närmare lära känna Rundelns sammansättning och inre byggnad, anlades från Stockenströms ortbrott en försökningsort åt öster under namn af v. Stockenströms tvärort, till ge- nomslag med Reuterskölds öfre ort, se Fol. 6 och profilen N:o 2 å Fol. 16. Sedan genom denna ortdrifning en icke så obetydlig malmfyndighet blifvit yppad, härrörande af de flera parallela smärre malmlager, som förefunnos i Rundelns inre, afstrossades ortens sula flera famnar djupt, så atl den nu ligger på ungefär samma afväg- ning som sjelfva Stockenströms ort och har en takhöjd af 6—7 famnar. — Äfven uti Kammen finner man en mindre försökningsort, den s. k. Södra Kammorter, Fol. 6, indrifven på 39 fam- K. V. Akad. Handl. 1854. 21 EES ESSESSSANSAISEANRN SKANE NIA SALES AISD] Snar UN NU Er SS I AES RAR RR ER na ns AR asset 322 nars afvägning. Orten öfvertvärade visserligen Kammens skikter, men påträflade dock icke nå- gon mera samlad malmfyndighet, utan endast och allenast smärre malmränder och strimmor. Utomdess hafva i sednare tider tvenne an- dra försökningsarbeten, nemligen V. Kammorten och Norra Rundelorten, här i trakten blifvit an- lagda. Vestra Kammorten indrefs vid 38 fam- nars afvägning vester ut från grufvebotten utan- för v. Stockenströms ort, åtföljde först Kammens norra vägg, men vreds snart åt nordvest, för att efter några famnars drifning återigen få en vesl- lig rigtning. Orten har hela vägen gått i en med horublende mycket blaudad och fattig malm, med undantag af en mindre granitgång, som öf- vertvärades ett kort stycke innanför ortgiman, se Fol.6. Närmare ortbrottet är för fältets när- mare undersökning en ort påbörjad åt nordvest, hvilken efter 3—4 famnars drifning uti endast hälleflintrandad kalksten, som ytterligare genom profborrning funnits fortfarande ännu några fam- nar, dock nu tills vidare blifvit inställd. — Norra Rundelorten, som på 37 famnars afvägning blif- vit ifrån v. Stockenströms tvärort indrifven vid pass 10 famnar mot norr, se Fol. 6, har deruu- der först genomgått det sjette eller innersta Run- delslagets ofyndiga hornblendeberg, sedan öfver- tvärat ett 4—5 famnar mägtigt malmlager och slutligen fortgått några famnar uti en med små ränder och strimmor af hälleflinta genomdragen kalksten, hvilken äfven här utgjorde en gräns för fyndigheten, likasom händelsen varit uti brotten af v. Stockenströms ort och V. Kammorten. Det är således intet tvifvel underkastadt, att icke ett oafbrutet sammanhang äger rum emellan dessa på olika punkter anträffade kalkstensbildningar, 323 och att alla utgöra delar af ett och samma lager, hvilket äfven blir så mycket sannolikare, om man tager i betraktande den nära öfverensstamt melse i lithologiskt hänseende, som dem emellan äger rum. Der har 1 det föregående blifvit om- nämndt, att en samlad, ull större delen af s. k. rödmalm bestående, fyndighet påträffades i da- gen midt under det nuvarande ångmachinshuset vid Nyköpingsgrufvan, då en större jordrymning der på platsen 1837 i och för denna byggnads grundläggning företogs. Om man nu Hed ihåg- komst af Hi ililssecke vanliga stupning här på fältet, jemför läget af denna (Fol. 1) med läget af den i N. Rundelorten påträffade malmen, Fol. 6, så tyckes den slutsatsen följa af sig sjelt, att båda dessa på så olika afvägning uppdas dude fyndigheter nödvändigt måste tillhöra ett och samma lager, och att Igen feke blott der- emellan, utan äfven på fortfarande djup en inga- lunda obetydlig malmfyndighet återstår att upp- slå och bearbeta. Åt sydvest synes denna fyn- dighet visserligen snart upphöra och utkila, men lofvar efter all beräkning en så mycket uthålli- gare fortsättning i nordostlig rigtning. Något längre i öster och närmare till Reu- terskölds ort öppnades för få år tillbaka ett ge- nomslag mellan Stockenströms tvärort och stora grufveöppningen under namn af Södra Rundel- orten, Fol. 6. Efter att hafva öfvertvärat några af Rundelns inre ofyndiga skikter, erhölls efter knappa fem famnars drifning det åsyftade ge- nombrottet, så att ortens södra gima nu infaller 1 yttre periferien af det tredje Rundelslaget, räk- nadt i ordning från det yttersta vid kanten af Röpall här nedanför befintliga. 2 -— LINS TKA a er KRKA ET AE CS Fn VANESRU RA AA 324 Den för grufarbetarne vanliga anfarten i gruf- van nedgår från dagen på en utefter Kammens nord vestra sida anbragt stege, som i ett samman- hang fortsälter ned till Stockenströms ortsula, Fol. 6, der den nedkommer något vester om Sö- dra Kammortens gima. Ifrån yttersta kanten af Röpall ledde sedermera en ganska besvärlig nä- stan lodrät, stundom till och med något öfver- hängande, stegväg utmed malmpelaren mellan Bjelke och Reutersköld ned till grufvans botten, hvilken väg var för den ofta med en dryg börda af tunga nafvare belastade arbetaren så mycket mera påkostande och äfvenutyrlig att färdas, som han dervid ständigt bakom sig hade en af dags- ljuset upplyst gruföppning met det gapande bråd- djupet derinunder. I afsigt alt uti detta afse- ende för framtiden åstadkomma någon lindring äfvensom för att erhålla behöflig vädervexling lå den då under afstrossning befintliga Bjelkes öfre ort, anlades från Stockenströms ortsula en sänk- ning, benämnd Ryttmästarens sänkning, Fol. 6, 7 och 16, till förening båda orterna emellan. Uti denna sänkning, hvilken sedermera i mån af gruf- vans tilltagande djup, under namn af Bjelkes sänk- ning, Fol. 9, ytterligare neddrefs till genomslag med taket i Bjelkes mellanort, blef nu stegvan- dringen i stället anbragt. Man nedkommer så- ledes på denna väg vid brottet af sistnämnde ort å 387 famnars afvägning, Fol. 12, kröker vidare förbi det blottade Kammhörnet ut till ortgiman och har sedan endast omkring 20 famnar ned till nuvarande grufvebotten. Sådane äro nu 1 korthet de närmare detal- jerna af denna grufvas brytning och af de åt- gärder, som vidtogos för att med tryggande af grufvans framtida bestånd och säkerhet kunna 325 tillgodogöra så stor qvantitet som möjligt af den malmfyndighet, som här fanns nedlagd. Icke ringa voro dock i sanning de massor af malm, som dervid måste qvarlemnas i form af stödjande, ehuru på flera sidor kringbrutne, pelare, uti gruf- vans norra och nordöstra väggar. Grufvans be- arbetande fortsattes dock efter den en gång af nödvändigheten utstakade planen och utan några särdeles störande afbrott: orter indrefvos och af- strossades, grufvebottnen afpallades, och allt tyck- tes lofva uthållig säkerhet för framtiden. Men år 1838 påträffades vid ungefär 100 famnars djup en flera fot mägtig, nära vågrät eller blott om- kring 10? mot söder iötande skölfyllning, hvil- ken efter några års vidare afsänkning fanns öf- vertvära hela grufvebotten och icke blott afskära malmlagret, utan äfven de derintill gränsande ofyndiga berglagren, (se vidare de öfver grufvorne upprättade profilerna å Fol. 15—17). Ehuru skö- lens lutning från nordvest eller sjösidan, i för- ening med dess i det föregående redan omtalade lösa och porösa sammansättning, visserligen för- orsakade ett något ökadt vattentillopp, var detta dock icke större, än att man, genom de starka- ste läckornas tilltäppande med instampad lera, snart blef mästare deröfver. Men af vida farli- gare natur var det inflytande, som den genom- gångna skölen hotade att utöfva på hela grufve- byggnadens framtida varaktighet, i det densamma, fullsatt med håligheter och af i öfrigt så lös be- skaffenhet som den var, uti liggande ställning genomskar hela malmmassan och såmedelst i or- dets egentliga bemärkelse beröfvade de omgif- vande grufveväggarne allt stöd och fotfäste. Följ- derna af detta olyckliga förhållande dröjde också icke länge att visa sig, ty redan om sommaren 326 år 1850, eller blott några månader efter det si- sta stora raset i södra liggaude väggen, upptäck- tes uti pelaren mellan Bolags- och Bjelkes-orterna en icke obetydlig remna, hvilken, börjande på några 90 famnars djup (se profilen å Fol. 15) fortsatte rätt upp till kanten af Bjelkes Öfre orts sula vid 72 famnars afvägning, åtföljde vidare sulan några famnar, innan den ingick i nordöstra ortväggen eller pelaren mellan nyssnämnde Bjel- kes ort och Reutersköld, och fortfor vidare att stryka denna sista pelare uppåt, så långt ögat kunde se. Hela sprickans synliga längd uppgick sålunda till minst 40 famnar och på denna sträcka märktes nu tydligen en icke ringa sättning re- dan hafva inträffat, tillkännagifvande såmedelst att nämnde remna olyckligtvis icke blott höll sig i yttre ytan af, utan äfven sträckte sig dju- pare in uti sjelfva pelaren, än man i förstone kunde förmoda. Som nu dessa båda på detta sätt förstörda malmpelare utgjorde hängande väggens hufvud- sakligaste stöd och uppburo de alltifrån dagen ned till 40 famnars afvägning blottade Rundel- slagen jemte den vid deras fot liggande, under namn af Röpall bekanta, malmbotten, så uppstod naturligtvis en grundad farhåga, att denna öfver- hängande, i sanning icke obetydliga, bergmassa i längden icke kunde stödjas eller uppbäras af dessa i så hög grad sålunda försvagade pelare, hvilkas styrka till följd af sakens natur skulle med åren allt mer och mer aftaga, hvarigenom slutligen grufvans fullkomliga instörtande förr eller sednare kunde blifva en trolig följd. Denna omständighet påminde derföre nu med hög röst om nödvändigheten, att helt och hållet förändra den hittills följda planen för grufvans brytning 327 och i tid vidtaga sådane åtgärder, som kunde försäkra - bolaget om ett ostördt åtnjutande för framtiden af de rika malmförråder, som här ännu voro att hemta. För sådant ändamål uppkasta- des kort derefter det förslaget, att vid grufvans nord vestra sida emellan kondeuseringsdammarne och den gamla i det föregående (sid. 295) om- talade brunnen från dagen nedslå ett lodrätt schakt (Fol. 1) så djupt under nuvarande grufve- bolten, att man derifrån sedan kunde, under skydd af ett tillräckligt tjockt och fast tak, ut- grena och anlägga en alldeles ny grufvebrytning och fortsätta arbetet, oberoende af alla framtida ras i den gamla ofvanför liggande grufvan. Detta förslag tyckes emellertid, att dömma efter den allt mera afsvalnande Ne hvarmed detsamma hittills blifvit satt i eklels ingalunda (och deita med rätta) hafva vunnit bolagets odelade erkän- nande och bifall. Visserligen har en jemnförelse- vis kostsam och besvärlig jordrymning blifvit verkställd kring den utstakade platsen, hvarvid den gamla på 1750-talet för vattnets afhållande uppbyggda träddammen bhfvit förstörd ") och den kring densamma tillstampade leran i fruset tillstånd uppspettad och bortförd, men någon sprängning eller egentlig afsänkning i den sålunda blottade fasta klyften har på ort och ställe ännu icke blifvit företagen. Sannolikt har man redan från första början ryggal tillbaka för ett arbete, hvars resultater, i jemnförelse med alla däraf ”) En vinst har dock denna förstörelseprocess, i rent ve- tenskapligt hänseende, medfört, i det den upplyst om granitgångens vestliga utsträckning ända hit, hvarigenom således blifvit satt utom allt tvifvel, att de lager af kalk- sten och hälleflinta, som på denna sidan begränsa malm- fyndigheten, äfvenledes blifvit af granitgången afskurna. PREEPEnd —R- ee Ån RER RR RA 328 härflytaude kostnader och olägenheter, man fruk- tade skulle blifva ganska få eller inga. En blick på den härjemte bifogade tvärprofilen N:o 14 å Fol. 16, jemnförd med de särskildta kartefolierna 1—414, skall helt säkert vara tillräcklig att visa, hvilken grundad anledning man kunnat hafva till en dylik farhåga. Det föreslagua schaktet skulle nemligen, efter att hafva genomgått den öfverst i dagen befintliga granitgången, snart sla- git hål i taket af von Stockeuströms ort och der åtföljt sydvestra väggen ned till Ryttmästarens sänkning, igenom hvilken det nedkommit i Bjel- kes Öfre ort, och under denna sträcka träffat malm, fastän något svag och bergblandad, öfver- allt der fasta klyften behöfde såras, men seder- mera alltifrån sulan af sistnämnde ort skulle af- sänkningen oafbrutet hafva fortgått i det mot djupet allt mera tilltjocknande ofyndiga Kamm- berget. Schaktets hela djup skulle väl icke kunna beräknas blifvit mindre än 130 till 140 famnar, hvaraf minst hälften sålunda kommit att drifvas i alldeles ofyndigt berg. Ehuru nu visserligen en stor lättnad derigenom skulle vunnits, att de första 530—-60 famnarne af schaktet vill en del åtminstone skulle hafva genomgått redan öppnade arbetsrum, så hade dock sannolikt i alla fall da- gen för dess sluthga fullbordan icke kunnat så snart emotses som man bordt önska, och sakna- den af någon mera betydlig malmvinst ur denna grufva under tiden följaktligen varit så mycket mera kännbar. Och när schaktet slutligen en gång väl hunnit sin fullbordan och orter deri- från bhfvit utgrenade till sjelfva malmlagret, hvilken dryg och besvärlig berg- och vattenupp- fordring ur ett så djupt schakt, anlagdt som det kunde tyckas med flit just på detta ställe, för 329 att bereda de från det närbelägna kärret tillflö- dande dagvattnen ett så mycket lättare tillträde till grufvans djupare delar, — på ett ställe, hvars olägenheter i nyssnämnde hänseende för grufve- Hälten våra förfäder i motsats häremot bemödade sig, att på allt sätt undvika och undanrödja! Om nu också denna schaktanlägguing skulle komma till stånd och en alldeles ny grufva der- igenom blifva öppnad under den gamla grufve- bottnen, månne då bolaget verkligen skulle finna sin uträkning vid, att för framtiden öfvergifva allt arbete i den fordna grufvan och åsidosätta all den stora och rika malmfyndighet, som nu finnes qvarlemnad i dervarande väggar och pe- lare? Månne också i sjelfva verket dessa stödje- pelare, redan nu så bräckliga och förstörda, skulle förmå att hädanefter uppbära hängande väggens för öppen dag liggande malmmassor? Eller månne icke dessa Bergs nssOn, beröfvade som de nu äro sitt förnämsta stöd, skulle förr eller sednare, och måhända snart nog, nedstörta samt i fallet rycka med sig en större eller mindre del af de öfver- hängande Rundelslagen tillika med de i dagen derofvanför stående uppfordringsverken? Månne man icke då, om ej förr, skulle, för att skydda sig för vidare stalp och ras, blifva tvungen att företaga kostsamma rensningar och nedsprängnin- gar från grufvebräddarne, och skulle icke i alla fall då alla de af en sålunda utvidgad dagöpp- ning härflytande olägenheter (hvilka man genom anläggandet af det nyssnämnde schaktet och en underjordisk grufvebrytning velat undvika), förr eller sednare, i ökadt målt inträda, ehuru vis- serligen dessa olägenheter längesedan funnits för banden och i sanning hädanefter icke skulle kunna blifva mycket större än nu? Eller månne det bv 330 verkligen vore -med en klok grufvehushållning öfverensstämmande, att med försummande af de malmförråder, som ännu finnas outtagne på ett jemnförelsevis obetydligt djup under dagen, och hvilka malmförråder otvifvelaktigt förr eller sed- nare måste af sig sjelfva instörta, om de nu icke nedtagas, i stället oupphörligen arbeta sig ned på djupet och drifva brytningen på en jemnförelse- vis så betydlig afvägning, hvarigenom naturligt- vis den vunna mälaicn korsa alt belastas sed en drygare arbetskostnad och en besvärligare upp- fordring än nödigt vore? Svaren på alla dessa frågor synas i sanning ligga så nära till hands för hvar och en, som om hela grufvebyggnadens egendomliga skaplynne och alla andra härvarande förhållanden i öfrigt haft tillfälle taga en närmare kännedom, än nå- gra blott fiygtuiga besök kunnat tillåta, att man på grund deraf verkligen icke kan annat än anse för en lycklig tillfällighet, att denna föreslagna schaktanläggning hittills icke kommit till något vidare utförande. De särskildta plan- och pro- filritningarne öfver malmfältet, som här finnas bifogade, utvisa hvilka betydliga malmförråder ännu finnas qvarlemnade uti norra och isynner- het nordöstra grufveväggarne sannolikt allt intill den afskärande, starkt undanfallande granitgån- gen. Hvarföre då icke under närvarande omstän- digheter i första rummet vända uppmärksamhe- ten till dessa malmförråder och i tid vidtaga så- dana mått och steg, som kunna tillförsäkra bo- laget om en för lång framtid tryggad åtkomst deraf? Och detta så mycket hellre, som dessa öfverhängande väggars säkerhet, isynnerhet den norras, till följe af de dem uppbärande pelarnes sämderkeattiadi redan är så allvarsamt hotad, 331 att alla de der outtagne malmförråderna hädan- efter icke mera kunna sägas uppfylla det med deras qvarlemnande afsedda ändamålet, hela gruf- vebyggnadens styrka och bestånd för framtiden. Visserligen skulle alla de förberedande åtgärder, som härvid voro nödvändiga, — såsom en full- ständig jordrymning af hela platsen mellan Ny- köpings- och Långgrufvorna allt intvill ångmachins- huset, en 20—30 famnars djup nedsprängning i det derunder mötande ofyndiga granitberget, den gamla uppfordringslafvens nedrifvande och om- flyttning, m. m. — icke aflöpa utan stora besvär- ligheter och dryga kostnader, men sedan, hvil- ken betydande malmsula låge icke utbredd un- der afsänkarnes fötter och hvilken rik ersättning för alla nedlagda kostnader att i långliga tider utan särdeles ökade svårigheter derifrån åtkomma och upphemta! Ehuru storartadt och äfventyr- ligt ett sådant företag nu än kan synas, torde det likväl vara det enda, som bereder ett till- fälle att åtkomma och tillgodogöra all den här. qvarlemnade malmfyndighet, hvarom nu så ofta blifvit taladt. Å ena sidan visserligen alla de olägeuheter, som af en sålunda utvidgad dagöpp- ning blefve en gifven följd, men å den andra också fördelen af en lätt och billig uppfordring utaf berg och vatten och af en ojemnförligt ökad malmvinst, som äfven för en långt aflägsen fram- tid lofvar att blifva uthållig. Och månne också inte dessa olägenheter till en stor del redan nu finnes för handen eller månne de verkeligen hädanefter skulle blifva så stora, att de med skäl borde afskräcka från ett företag, hvars vinst blefve otvifvelaktig och till hvars utförande ett på samma gång så manande och lugnande efter- döme alt följa erbjöde sig i Dannemora grufve- 332 intressenters likartade åtgöranden redan för flera decennier tillbaka? Ett annat förslag till ändamålets vinnande skulle visserligen, såsom en slags medelväg, kunna framkastas, men som dock på långt när ej skulle leda till för bolaget så gynnsamma resultaler, som det nyss nämnda förslaget. Från ett vid nord- vestra hörnet af Långgrufvan neddrifvet schakt, som de första trettio famnarne komme att huf- vudsakligen gå i ofyndig granit, kunde orter i olika rigtningar och på olika djup utgrenas och afsänkas, för att uttaga så stor del af malmen, som med grufvebyggnadens bestånd för framti- den vore förenligt. Under tak af ett sålunda mellan båda grufvorne bildadt band blefve här- igenom ett eget, från det gamla på visst sätt all-- deles afskiljdt, grufvearbete anlagdt, som under iakttagande af nödiga bands och pelares qvarsät- tande på djupet till stöd och styrka för det of- vanliggande berget, småningom och snart nog skulle nedskrida. Men ett sådant företag vore dock i sjelfva verket endast ett för tillfället vid- taget palliativ, hvarigenom man visserligen för någon tid kunde lyckas förskaffa sig någon större eller mindre malmtillgång, men som ingalunda vore 1 stånd, att i längden ål grufvebrytningen bereda en säker framtid. Ty de qvarstående de- larne af berget, nu genom alla dessa arbeten be- röfvade en så stor del af sin sammanhållighet och styrka, kunde väl i längden icke undgå in- flytelsen af de sättningar, som redan i de nedan- för angränsande trakterna af grufvan börjat yttra sina verkningar, och hvilka ofelbart med tiden skulle leda till deras eget sönderremnande. Ett arbete, som nu emellertid främst bland alla synes böra ligga bolaget om hjertat är en 333 fältorts indrifvande i Vindväggen åt nordost på 15—20 famnars djup under dagen. Denna ort borde icke allenast sjelf fortgå allt intill den mö- tande granitgången, utan äfven tvärorter borde från densamma åt ömse håll anläggas och drif- vas tillräckligt långt, för alt till dess fulla mäg- tighet lära känna malmfyndigheten. De upplys- ningar, som genom dessa arbeten kunde vinnas med afseende på malmens både utsträckning och brytvärdighet, skulle sedan otvifvelaktigt blifva en god ledning för omdömet, beträffande en för hela malmfältets framtid så vigtig lifsfråga, som den närvarande. Spens- och Ribbingsgrufvorne. Dessa grufvor, belägne vid sydvestra sidan af Nyköpingsgrufvan, upptogos ej förr än i början af 1700-talet, Spensgrufvan 1716 och Ribbings- grufvan år 1729, för att 1 någon mån bereda en ersättning för den genom Nyköpingsgrufvans lång- variga ödeliggande uppkomna malmbristen. Med undantag af några års uppehåll för Spensgrufvan, till följd af Ryssarnes ogästvänliga framfart här på ön år 1719, fortsattes ett vinstgifvande arbete 1 dessa grufvor med all drift ända tills Nykö- pingsgrufvan år 1732 återigen belades med ar- bete, då brist på tillräcklig arbetsstyrka, men ingalunda saknad af malm, småningom blef en anledning till grufvornas inställande. Spensgruf- van ödelemnades sålunda redan år 1735, då dess djup var 22 famnar under egen lafve, ehuru se- dermera efter hand, och sednast i slutet af 1750- talet, några obetydligare pallafstrossningar när- FINE: 334 mare dagen företogos uti dess sydvestra ända. Uti Ribbingsgrufvan afstannade deremot drifningen icke fullkomligt förr än 1744, då grufvan hun- nit ett djup af 25 fammnar. Sedan den tiden hafva dessa båda grufvor ständigt legat öde allt till år 1848, då man, i anseende till Finngrufvans tillämnade ödeläggan- de, beslöt att här i stället söka sig en ersättning för det minskade malmfånget. Efter en mer än hundraårig hvila blefvo således dessa grufvor nu återigen upptagne och med arbete belagda, ett företag af så mycken större lycka och vigt för bolaget, som de bekymmersamma förhållanden, som straxt derefter inträffade uti Nyköpingsgruf- van, med ens borttogo hoppet, att ur denna sed- nare grufva så snart kunna påräkna en malm- vinst, jemnförlig med hvad man sedan gammalt varit van att derifrån upphemta. Spens- och Ribbingsgrufvorne hafva således allt sedan 1848 oupphörligen blifvit på djupet afsänkta och der- under lemnat en malmfångst, som utgjort det hufvudsakligaste bidraget till den vanliga års- uppfordringen här på fältet. Dessa grufvor, hvilka numera äfven blifvit på djupet sammanbrutna till en gemensam bot- ten, se Fol. 1—5, och endast i dagen äro åtskiljda genom ett vid pass femton famnar högt band, hafva nu hunnit en afvägning af mellan 30—40 famnar. Uppfordringen af berget har hittills skett gemensamt från båda grufvorna uti en vid södra kanten af Ribbingsgrufvan uppförd lafve, rätt under hvilken det nuvarande största djupet infaller på 37 famnars afvägning, Fol. 6. Straxt öster invid korgstaden nedkomma pumpsättnin- garne i vattendunten, hvilken nu innehar ett djup af 38 famnar. 335 Ett sammanhängande lager af kalksten med derinnanför befintlig hälleflinta har allt ifrån da- gen utgjort gräns för fyndigheten uti grufvornas liggande eller sydöstra vägg, dock så att en smal skölfyllning af en starkt glimmerblandad horn- blendeskiffer alltid förefunnits i skillnaden mel- Jan malmen och kalken. Uti motsatta hängande väggen deremot träffas alltfrån Spensgr älvan syd- ilgdste ända till den afskärande granitgången endast och allenast hornblendeskiffer, en fortsätt- ning ål denna sidan af Kammberget, under det att uti den öfriga delen af Spensgrufvans, äfven- som uti Bibbi ser ufvans hängande vägg den nyss- nämnda en utgör en gräns för fyndigheten. Hornblendeskiffern i Spensgrufvans hängande vägg framstår visserligen i dagen blottad Ada ut mot sjelfva grufvekanten, äfvensom ett stycke ned på djupet, men vid nuvarande grufvebotten är den endast på ett ställe sårad, emedan erfarenheten snart påmiute om nödvändigheten, att för dess skölfulla beskaffenhets skull till väggens styrkande qvarlemna en del af malmen till betäckning utan- för. Så är äfven förhållandet med granitgången, utanpå hvilken man under afsänkandet oupphör- ligen ansett nödigt att qvarlemna ett mer eller mindre tjockt malmskal, så att denna ofyndiga klyft under brytningens fortgång endast tillfäl- ligtvis blifvit -på några få ställen biottad, hvilket enligt Fol. 5 äfven är händelsen vid nuvarande grufvebotten. Liggande väggens starka lutning mot nord- vest har, isynnerhel uti Ribbingsgrufvan, der mot- stående hängande väggen icke i lika grad fallit undan, redan i betydlig mån minskat ulsträck- ningen hos den malmfyndiga delen af grufvebot- ten, se Fol. 5 och 6. Men ännu en annan olä- 336 genhet har härigenom förorsakats, ty, för bibe- hållande af en lodrät uppfordring, har man un- der de sednare åren ständigt varit tvungen, att tillika nedspränga så stor del af den ofyndiga väggens kalk och hälleflinta, som för sagde ända- mål varit nödigt. För att likväl för framtiden undvika detta besvärliga och kostsamma arbete, har man nu helt nyligen beslutat flytta uppfor- dringen till Spensgrufvan och för sådant ända- mål uppfört en ny uppfordringslafve på malm- bandet mellan båda grufvorna, se Fol, 1. Ehuru nu vid första ögonkastet framstående såsom ett eget afskiljdt helt för sig, har Spens- och Ribbingsgrufvornas malmlager dock ursprung- ligen utgjort en integrerande del af Nyköpings- grufvans stora malmfyndighet, men blef, vid tid- punkten för de oftanämnde granitgångarnes fram- trädande, lösryckt derifrån och undanböjdt åt si- dan samt erhöll då äfven den våglika form, för hvilken detsamma nu utmärker sig. En blick på kartan visar tillika, hvilken betydlig afsmal- ning detta malmlager undergår under sin fort- sättning åt sydvest. Skulle då icke, kunde man fråga, möjligen någon ny, hittills obekant malm- parallel finnas utsträckt vid sidan af den gamla? Hvad hornblendeskiffern i Spensgrufvans nord- vestra vägg döljer i sitt sköte, har ännu icke blif- vit uppdagadt, men allt skäl vore dock för han- den, att genom en försökningsorts anläggande 1 denna vägg i tid söka derom skaffa sig en be- höflig upplysning. 337 Lång- och Finngrufvorna. På ett kort afstånd i nordost från Nykö- pingsgrufvan ligger inom en gemensam, öfver 100 famnar på längden utsträckt, dagöppning, de numera vattenfyllda Lång- och Finngrufvorna inneslutne. Närmast intill Nyköpingsgrufvan har Långgrufvan sitt läge: -den har från början be- stått af tvenne särskildta, numera sammanbrutne, grufvor, det s. k. Vestra Brottet beläget längst i sydvest och skiljdt från Nyköpingsgrufvan endast genom den stora afskärande granitgången, samt den egentliga Långgrufvan. Vestra Brottet upp- togs icke förr än 1696, men den egentliga Lång- grufvan redan i början af 1600-talet, ehuru den sednare grufvan snart derefter blef inställd och icke förr än 1677, då arbetet i Nyköpingsgruf- van öfvergafs, återigen kom under någon egent- lig drift. Efter det att båda grufvorna seder- mera blifvit sammanbrutne, fortdrefs arbetet allt till år 1716, då den förutnämnde granitgången, 1 anseende till sin starka donlägiga stupning mot norr, icke blott hade instigit öfver hela botten af den gamla V. Brottgrufvan, utan äfven börjat att med sin ofyndighet inkräkta på den egent- liga Långgrufvans malmsula, se Fol. 1—5 och längd profilen å Fol. 15. Uti V. Brottet, hvars största djup då var några 20 famnar, hade gra- niten sålunda alldeles undanträngt och bortskju- tit all fyndighet, men i Långgrufvan förefanns ännu på några 30 famnars djup en brytvärdig malmbotten af öfver trettio famnars utsträckning i fält åt öster. Emellertid afstannade arbetet tills vidare äfven här år 1716, för brist på fo- der till dragarnes underhåll i vindarne, emedan Kronans räntehö från Åland under krigsorolig- K. V. Akad. Handl. 1854. 22 338 heterne ej blef öfverfördt till grufvorna. Afsig- ten var likväl, att återsätta grufvan i ordentlig drift, men detta hindrades genom Ryssarnes land- stigning på Utön 1719, då de uppbrände alla hus, vindar och byggnader, borttogo alla materialier och instjelpte gråbergsvarpen uti alla härvarande grufvor. Sedan den tiden bar man visserligen åtskilliga gånger ämnat att uppfordra det ned- kastade varpet och ånyo belägga grufvan med ar- bete, hvilket förslag dock allt hittills icke kom- mit till utförande. På nordöstra sidan om Långgrufvan vidtager den s.k. Finngrufvan, hvilken allt ifrån 18 fam- nars afvägning är på djupet genom ett band, se Fol. 4 och 15, från Långgrufvan afskiljd. Denna grufva innefattade från början icke mindre än fyra särskildta, äfven i dagen åtskiljda grufvor, hvilka i ordning från sydvest till nordost voro följande, nemligen Nygrufvan, Finngrufvan, Vipp- grufvan och Östra Bränningen. Ibland dem var Finngrufvan den äldsta; den upptogs redan i början af 1600-talet, och arbetades till 1668, då den hunnit 12 famnars djup, men låg ännu öde och fylld med ras, då de tre öfriga i början af 1700-talet blefvo upptagne, vid hvilket tillfälle nu äfven denna grufva blef rengjord och ånyo med arbete belagd. Snart derefter så väl i dagen, som på djupet sammanbrutne, arbetades dessa grufvor under det gemensamma namnet Fiun- grufvan ända till år 1719, då äfven de delade det olyckliga öde, som genom Ryska krigsfolkets landstigning drabbade alla andra här på ön i gång varande grufvor. Finngrufvan var då i syd- vestra ändan mot Långgrufvan omkring 20 fam- nar, men i nordöstra ändan endast 8—10 fam- nar djup. Icke förr än 1778 blef grufvan ren- gjord från det nedkastade gråberget, och bryt- 339 ning härstädes ånyo påbörjad, hvarefter arbetet, under en god och ymnig malmvinst, oafbrutet fortsattes ull 1809, då det ånyo afstannade dels för svårigheten att undanhålla vattnet och dels i anseende till för tillfället bristande afsättning af malmen. Sedan emellertid en ångmachin om 25 hästars kraft blifvit 1816 anskaffad och upp- satt vid nordvestra långsidan af Finn- och Lång- grufvorna, för gemensamt betjenande af dessa båda grufvor, och tömningsarbetet med dennes tuillbjelp blifvit verkställdt, sattes Finngrufvans bearbetande 1819 återigen i gång och fortfor se- dan utan något uppehåll till 1849, då flera sam- manstötande omständigheter föranledde till be- slutet, att återigen för obestämd tid ödelägga denna grufva, hvilkens malmbotten då innehade i allmän afvägning ett djup af något öfver 80 famnar. Det malmlager, på hvilket Lång- och Finn- grufvorna blifvit byggda, utgör en fortsättning åt nordost af Nyköpingsgrufvans stora malmfyn- dighet, fastän sammanhanget dem emellan nu- mera är genom den der framstrykande stora gra- nitgången afbrutet. Sjelfva malmen har icke till den grad som uti Nyköpingsgrufvan varit blan- dad med den röda jernkiselarten, men i stället åtföljts utaf smärre ränder och körtlar af grå qvartz +), och likasom alla öfriga malmlager här på fältet genomdragits i flera rigtningar af större och mindre ränder och strimmor utaf kortstrå- ligt hornblende. Bland dessa sednare förtjenar här ihågkommas den 4—5 tum mägtiga skifva, som, bekant under namn af Snedbotten, 1 vågrätt eller blott obetydligt åt söder lutande läge, på 30 famnars djup afskar malmlagret. Malmlagret ”) Svartmalmen var också här i allmänhet öfvervägande. 340 stupar 7? — 10" från lodlinien mot nordvest och begränsas 1 både hängandet och liggandet af horn- blendeskiffer. I liggande väggen ser man denna bergart allt ned till grufvans botten blottad och ren, men uti hängaude väggen är den ofyndiga klyflen endast till ilalög a djupet från dagen hlok- tad, och sedermera ända ned så tjock ale utan- för qvarlemnad, som ansetts nödvändig för den sköliga väggens styrka och för and vikande af fram- tida upprepade stalp och ras från densamma, se Ful. 6 — 11. Det är att beklaga, att inga försökningsorter, i afsigt att på endera sidan om ale upp- täcka någon ny och obekant fyndighet, här blif- vit anlagda under den tid dessa grufvor ännu voro under arbete. Flera omständigheter synas dock med hög röst hafva bordt uppmana dertill, ty likasom den malmfyndighet. som i det på 1830 talet drifna Finngrufveschaktet påträffades, i förening med det le obetydliga kompassdrag, som lar vägen påhåller från Härmnde schakt till ångmachinshuset vid Nyköpingsgrufvan, låta för- moda tillvaron af en uthållande malmparallel på denna nordvestra sidan om den gamla grufve- sträckan, likaså tillkännagifver en jemnförelse mellan Östra Brottgrufvans och den gamla Bond- grufvans lägen, alt äfven på den sydöstra sidan en dylik parallelfyndighet sannolikt är för handen. Deremot hafva några få fältorter på olika djup blifvit indrifne, 1 ändan att efter försig- gången afsättning i bädd grufvestlossarna af vissa för grufvebyggnadens stödjande behöfliga malm- pallar eller malmband, ånyo kunna uppslå fyn- digheten till så stor Ulsträcknis som möjligt och sl genom dessa orters Ass il jemnbredd med oboe utanför förskaffa sig en fyll- nad i Klet årliga malmbehofvet. Sådan fältorter 341 äro (se längdprofilen å Fol. 15) uti nordöstra stos- sen Millers Öfre och Nedre orter samt Sandels ort och i den sydvestra den s. k. Nyckelorten. Denne sednare är visserligen indrifven en sträcka af öf- ver 20 famnar ödet Långgrufvans gamla botten, och derigenom en säker öfvertygelse vunnen om uthålligheten äfven på detta djup och i denna rigtning af en god och välartad malmfyndighet, men mer än önskligt hade dock varit, om, OCh för fältets närmare undersökande, denna ortdrif- ning hade äv ytterligare blifvit fortsatt till ge- nomslag med Nyköpingsgrufvan eller åtminstone till mötes med den mellan Lång- och Nyköpings- grufvorna framstrykande ani noen så alt en säker upplysning derigenom hade kunnat erhål- las om rätta läget och ställningen äfven på dju- pet af denna älkarande klyft. Såsom nyss förut blifvit nämndt, qvarlem- nades en icke så obetydlig nialmfyndighet allt ifrån några 40 famnars afvägning och förttltsnlde nedåt uti grufvans hängande vägg. För att emel- lertid onödigtvis icke eftersätta mera malm, än för brufvebys ognadens bestånd för franitiden var oundgängligen Hödvändigt iudrefvos i detta malm- skal fyra Särskildtå inkupningar, hvilka sedermera afsänktes samtidigt med den öfriga grufvebotten. På detta sätt tillskapades nu tre stycken på kort afstånd från hvarandra stående malmpelare, Fol. S—-11, hvilka med skäl ansågos böra lemna allt det stöd åt grufveväggen, som var behöfligt, så "mycket mera som grufvans hela byggnad för öf- rigt var så fast och säker, att allt hopp om ett uthålligt bestånd för hamliden syntes vara för handen. Men under grufvans fortsatta afsänkaude inträffade dock omsider år 1844 en händelse, som till sina följder snart nog visade sig utöfva det mest olycksbringande inflytande på grufvans fram- 342 tida säkerhet. ”Nämnde år påtväftades newligen på ungefär 80 famnars afvägning en blott 10" från - våglinien mot söder stupande skölfyllning af samma beskaffenhet, som den hvilken några år förut blifvit fannen i Nyköpingsgrufvan på 100 famnars djup. Denna sköl, hvilken här lik- som der bestod af en brecceielik, med talrika bhå- ligheter uppfylld, gyttring af gröngrå, stundom chloritartad, lera, qvarz, kalkspat och litet berg- kork, blef några år derefter öfverallt fullständigt genomgången, och befanns då, med en mägtighet vexlande på olika ställen mellan + och 6 fot, öf- vertvära hela grufvebotltnen och ingå i alla der- varande, så fyndiga, som ofyndiga, väggar. Den malm, som närmast under skölen anträffades, hade märkbart förändrade egenskaper: blandad med svafvelkis och i öfrigt alldeles uppfylld med släppor och lossuor, måste den såsom oduglig helt och hållet bortsofras, men återtog likväl efter nå- got mer än 1 famns sänkning sitt förra skaplynne. Den närmaste olägenhet, som af den genom- gångna skölen förorsakades, var ett ovanligt ym- nigt vattentillopp (ojemuförligt mycket starkare, än samma sköl medförde i Nyköpingsgrufvan), så att pumparne oupphörligt måste arbeta, för att hålla grufvan läns, men: sänkning detta oaktadt ej kunde drifvas medelst tillmakning, såsom förut vanligt varit, utan måste verkställas genom spräng- ning, hvilket föll sig både långsammare och dy- rare. Men ännu en annan olycka af vida betänk- ligare natur för framtiden, än denna vatltenök- ning, förorsakades deraf, alt den liggande, till sin sammansättning så ytterst bräckliga, skölen tvärt afskar så väl malm, som omgifvande gång- art, hvarigenom följaktligen icke blott de qvar- lemnade pelarne, utan alla grufveväggarne i or- dets egentliga bemärkelse beröfvades allt fotfäste 343 och blefvo hängande, utan annat stöd, än hvad deras eget inre sammanhang och fasthet kunde medgifva. Det dröjde derföre heller icke länge, förr än fAera mindre stalp timade från väggarne, hvilket i förening med de icke obetydliga sätt- ningar, som här och der dessutom redan visade sig, uppväckte allvarsamma farhågor för grufvans framtida bestånd. Af dessa förenade orsaker fat- tades derföre år 1848 det beslutet, att tillsvidare öfvergifva allt arbete i denna fordom så säkra och malmgifvande grufva, och att i stället söka genom de från äldre tider ödeliggande Spens-, Ribbings- och Östra Brottgrufvornas upptagande bereda sig en möjlig ersättning för den förlust man här varit tvungen att vidkännas. Östra Brottgrufvan, som först påbörjades år 1696, men 1716 åter öfvergafs på 18 famnars djup, blef år 1851 ånyo upptagen och belagd med arbete. Byggd på en särskild malmparallel vid sydöstra sidan om Finngrufvan och derifrån åt- skiljd genom en tjock mellanbalk af ofyndig horn- blendeskiffer, se Fol. 1—4+4, har denna grufva ännu endast hunnit ett djup af något öfver 20 famnar. Malmen bar alltid varit af mindre rik och godartad beskaffenhet, än i flertalet af fäl- tets öfriga grufvor. Ofta genomdragen med rän- der af kortstråligt hornblende, träffas den äfven stundom uppfylld med större och mindre kört- lar af blyglans, koppar- och arsenikkis, 1 sällskap med qvarz eller hornblende. Hela nordvestra hälften af nuvarande grufvebotten innehåller blod- stensmalm, hvaremot den sydöstra hälften består af svartmalm, och hvilka båda malmarter direkte gränsa intill hvarandra, utan någon mellanlig- gande bergart. Malmlagret stupar som vanligt 344 några grader från lodlinien mot nordvest och begränsas både + hängandet och liggandet af fäl- tets allmänna bähgartl el mr be indie glim- merdränkt bhornbleudeskiffer. Uti hängandet är denna bergart hela vägen nedåt ren och blottad, men uti lig gande väggen förefinnes ännu mycken svarlmalmstyndighet qvarlemnad, såsom ansedd för mindre brytvärdig. Ehuru lagrets fortsätt- ning åt sydvest åtminstone icke i dagen är syn- lig, utan tvärtom en ofynrdig klyft SN kalksten der möler 1 samma stloss, så antyder likväl för- hållandet på större djup, sannolikheten af en möj- lig utsträckning af malmlagret ål detta håll, kan- hända så långt som till mötes med den fyndig- het, på hvilken den gamla Bondgrufvan fordom blef bruten. Närmare de båda ändarne af det malm fö- rande lagret blefvo visserligen under fältets för- sta dagar, som ock sedermera, åtskilliga smärre grufvor och skärpningar bearbetade, men snart åter öfvergifne, emedan den egentliga fyndighe- ten åt dessa begge håll befanns så utspädd med eller utträngd af dess åtföljande gångart horn- blendet, att något lönande arbete här ej syntes vara alt påräkna. Dessa sedan äldre tider till- baka alla ännu ödeliggande grufvor, se Tab. II, äro Bykgrufvan, sednast bruten 1763, Riddare- grufvan, arbetad i medlet af 1700-talet, samt Skogs- och Liljebergsgrufvorna, längst i sydvest. Dessa båda sednare grufvor anses hafva varit de första jernmalmsanledningar, sow här på ön blif- vit drifne. På 1770-talet åter igen upptagne blefvo de likväl snart efter några års arbete ånyo öf- vergifne. — 2000-0830 000 Om Sandåsen vid Köping 1 Westmanland, AF H. von POST. (Härtill Tab. XX och XXL) Inlemnad den 12 December 18355. We Så Par a SVS ES ATA a Den sandås, vid hvilken staden Köping i West- manland är belägen, utgör en liten del af den sandåssträcka, som från trakten af Norrbärcke i S. Dalarne, fortgår ända till Floda socken i Sö- dermanland; möjligen fortgår den ännu längre 1 så väl N. som S., men är icke af mig vidare följd. Deuna ås bildar från Wik, (vid sjön Bar- kens södra ända) en sammanhängande sträcka genom Westanforss, Gunnilbo, Heds, Malma, Köpings, Barkarö och Torpa socknar inom West- manland, samt fortgår vidare genom "Westermo och Öja socknar i Södermanland, går öfver Hjel- maren vid Hjelmaresunds färjställe, passerar vi- dare förbi As herregård i Julita socken, hvarest riktningen, ifrån att i allmänhet bittills hafva varit från N. till S., nu böjes i en båge åt Öster och fortgår på detta sätt förbi Bie ända till grann- skapel af Floda kyrka, hvarefter den icke af mig längre följts 1 S. Hela denna sträcka utgör en längd af 15 — 16 mil. Från det inre af Skinnskattebergs socken, kommer en annan arm från N. W., som vid Heds kyrka förenar sig med den längre åssträckan. Äfven på ett eller annat ställe har den utgre- ningar åt andra håll eller vissa sido-åsar, likväl af vida mindre betydenhet; en dylik större sträcka uppstår innom Julita socken, och blir vid Öljarens södra ända en mäktig ås, som fortgår förbi Hvittorps gästgifvaregård (d. s. k. Hvittorps åsen) genom W. och Ö. Wingåker. Denna synes 348 vara den sydliga fortsättningen af bufvudåsen, ehuru den icke sammanhänger dermed. Liksom alla åsarne i Westmanland, fortlöper äfven denna i en lång dalbotten, hvilkens vatten- flöden upptagas af Födsttommnen. ehuru den längst i N. sammanstöter med Kohlbäcks-åns vid sjön Barken. - På många ställen genomskär Hed- strömmen densamma, fortlöpande än på ena än på andra sidan. Uti Malma socken bildar den vatlenskilnaden mellan Hedströmmens och Kö- pingsåns tillflöden, och stiger nära vid Köping intill åns W. strand; uti sjelfva staden genom- skär den Köpingsån, fortlöper på Ö. stranden ett mindre stycke, genomskär ännu en gång Köpingsån och utlöper sedan i Mälaren och af- skäres här för sista gången åter af Hedströmmen. Nu bildar den vestra stranden af Mälaren och fortgår till Kungsör; här afskäres den tvärt af Arbogaån, men höjer sig genast till mer än 1CO fot öfver Mälarens nivå, och fortgår utan sam- band med större vallenflöden inåt Söderman- land såsom förut blifvit nämndt. Denna nu anförde åssträckning synes från höjderna omkring Smedjebacken eller Wik, der den säkerligen är 5 å 600 fot öfver Mälarens nivå, fortlöpa i en längd-dal emellan högre berg- sträckor och småningom jemte de öva förtnalde vattendragen sänka sig emot denna insjös vatten- ta. Likväl synas närvarande tids vattendrag icke hafva samband med åsens bildnings-historia, såsom man torde förmoda, utan dessa hbafva troligen i en sednare tid sökt sin väg i samma dalbottnar, hvaruti dessa åsar lagt sig. Från Kungsör höjer sig nemligen sandåsen öfver stora bergsträckor, fortlöper på deras högsta delar 349 säkerligen till 150 fots höjd öfver Mälarens vat- tenyta, och sänker sig först småningom åler emot Hjelmarens bassin. Att likväl dessa dalsänkningar hafva -för åsarnes bildning någon särdeles bob är ganska visst, äfvensom att landets konfiguration i allmän- het inverkat på de former, varmed åsarne fram- träda. Vi se t. ex. att på slätterna åsarne bilda sammanhängande kammar, då deremot vid om- gifvande större bergklackar och vid större vat- tenbassiner deras kammar blifva afbrutna och sönderdelade i kullar och mindre åssträckor. Såsom bekant bilda dessa åsar icke en enda sammanhängande sträckning, utan framställa sig än såsom en hvassryggig ås med brant sluttande sidor, än såsom afbrutna kullar och aflånga bankar ställde i mer eller mindre tydliga rader, än utbreder sig åsen till stora sandfält med lång- samt sluttande sidor, än är den ena sidan lång- slutt och den andra tvärbrantare, än ligger den endast såsom mer eller mindre mäktiga bäddar utmed en bergklack eller öfvertäckande densam- ma, än delar den sig i två eller tre paralella ryggar 0. s. v.”"). Ofta är dess sträckning för något mindre stycke afbruten, men den höjer sig snart åter till sin förra beskaffenhet. — I allmänhet synas likväl sandåsarne, så vidt det kan ske, undvika de fasta berghällarne, utan ligga i I) Efter bekantskapen med Professor SEFSTRÖMS afhand- ling i Wet. Ak. Handl. 1836, «Om Rullstens floden», leddes jag till tanken att anse våra samtlige Diluvial- lager analogt bildade med snödrifvorne efter ett urväder, och försökte derföre (1842 och följ.) att genom en karta öfver Köpingstrakten utforska detta; dervid erhöllos likväl. andra resultater, men hvilka dock hade denna undersökning till följd, äfvensom flere dylika i andra trakter af vårt land. 350 de flesta fall afgärdade ifrån dem, om de icke såsom unågon gång är händelsen, fortlöpa såsom en svans åt söder ifrån en uppstående bergklack, eller ock såsom en kortare sidobädd vid någon bergsida. Att anse såsom nödvändig för åsarnes till- varo, den af mig nyss nämnde omständighet, att na och HL andra åsar fortlöpa likasom uti en ränna emellan bergkammar, är likväl icke riktigt. Många af Westmanlands åsar utgöra åt- minstone här och der de upphöjdaste partierne af omgifvande trakten, såsom t. ex. denna ås i Skinskattebergs socken, och vidare omkring + mil S. om Kungsör; dessutom flere ställen af de öfriga åssträckorne inom provinsen såsom t. ex. Balundsåsen nära Westerås, Skalleråsen nära Sala i W. Fernebo socken m. fl.; men åsarnes bildnings-historia står likväl i ett oafvisligt sam- band med denna bergens rännformiga konfigu- ration på mer eller mindre afstånd från dessa ställen, hvilket förhållande jag anser värdt upp- märksamhet. Man har vidare ansett dessa åsar såsom en- dast sandbäddar, hvartill namnet och åsarnes yla gifvit anledning. Jag har likväl allestädes der de blifvit undersökte funnit dem på ett egen- domligt sält sammansalte af flere särskiljda lager, hvilkas material dels utgjorts af större och min- dre afrundade bergartstycken (vullsten och sand), dels af större eller mindre kantiga och hvassa stycken (block och krossadt grus), ehuru likväl det afrundade materialet är det vida öfvervä- gande, så att de med större skäl borde kallas rullstensåsar. Det är endast yttersta gren. som bestå af gröfre eller finare sand. 351 För att i den här använda nomenklatur ut- lrycka skillnaden emellan de afrundade berg- styckena från de hvassa och skarpkantiga, har jag med rullblock , rullsten (= klapper), grus (egentl. ör.) och sand, benämnt det afrundade ås-ma- Llerialet, samt med block, krosssten, krossgrus och kantig sand benämnt det hvasskantiga och skarpa. Med block förstår jag bergstycken, som mäta ungefär 3 fot och deröfver i diameter, med rull- sten och krosssten, dem från nämnde storlek till + tums diameter, och med grus och krossgrus, det material hvars diameter kan uppskattas mel- Jan + och +, tum, samt med sand det ännu min- dre. Med uttrycket grus förstås dock de i all- mänhet af mera olikstora stycken sammansatte lager och med sand, de af mera jemnstora korn - bildade. Efter hela sin längd utgöres hufvudstommen, till denna likasom alla de öfriga åsarne i West- manland, af en mäktig rtullstens-massa, som en- dast på kortare eller längre sträckor här eller der är något blottad, men i allmänhet ligger öfver- täckt af sandbäddar och krossstensaflägringar. Rullstens-massan omvexlar likväl på de flesta ställen med ett gröfre eller finare rulladt grus, ehuru dock den fortlöpande rullstens-bädden snart återfinnes. Ett ställe på denna ås, der rullstens-massan ligger helt och hållet i dagen, är det s. -k. Stengärdet, + mil S. från Kungsör. Det är särdeles bekant i trakten och beskådas i allmänhet af vägfarande mellan Kungsör och Hjelmaresund, såsom en vidtberyktad märk vär- dighet "). ”) Folktron angifver att den onde härstädes plöjt jorden på en Söndag och sått säd, men att säden i plogfårorne blif- vit förvandlad i stenar. Derföre skall icke heller någon 352 Sjelfva ryggen af sandåsen är härstädes be- tydligt högre än den omgifvande trakten, och det synes som om de sand- och grusmassor, hvilka i öfrigt täcka åsen, icke vid sin aflagring nått så högt eller genom annan tillfällighet här icke kunnat afllägras. Ett större, något kullrigt fält, är här utsträckt från N. mot S. af omkring 1000 fots längd och 6 å 700 fots bredd >). Det är alldeles blottadt från, den eljest hela trakten beklädande, 'barrskogen, och marken ut- göres endast af större och mindre rullstenar, från hufvudstora och större till sådana af ägg eller valnötter, alla rundade och en del nästan po- lerade på ytan. Denna stenmassa utsträcker sig likväl vida längre i N. vch S., men täckes der af ett lunnt lager af sand, grus och stenblock, och undandrages det före upp rksa oe Rull- stens-massan utgör här ett gauska mäktigt lager, och har af mig blifvit genomgången till 10 å 12 fots djup utan tecken till någon förändring. Med all säkerhet kan man antaga rullstens-klamret härstädes hafva ett betydligt djup och en under- sökning å detta ställe skulle leda till intressanta slutföljder. På den från skog och sand blottade delen, förekommer GÖ stonstadssan liggande i 10 å 12 stycken 20 till 25 fots breda och 3 till 5 fots höga jemna bäddar, alla paralella med hvarandra och utsträckte efter åsens sträck- ning (N. — $S.)). Detta orsakar rullstensfältets likhet med tegarne å en åker. Det torde vara möjligt, att af stora haf uppkastade stenbankar antaga ett sådant utseende; skog kunna fortkomma derpå. Det är icke utan en egendomlig känsla man beskådar denna lilla stenöken. ”) I svensk fot = 0,296 Metre. 3503 flere omständigheter som här förete sig, men hvilka jag måste förbigå, gifva mig anledning sluta härtill. Samma rullstenslager kan längre i norr åter- finnas under grus- och sandlagren vid Kungsör, utmed Mälarens stränder vid Barkarö, å Malmön, nära Tegelbruket, invid Domarebacken nära sta- den, samt å den här nedan af mig beskrifne delen af åsen och vidare här eller der så långt nppåtl 1 N. som jag följt densamma. På intet ställe mer än »Stengärdet» bar jag dock funnit 3 detta lager bilda någon utsträckning i plan, utan ligger det mest såsom en smalare ås öfvertäckt af yngre grus- och sandlager, hvilka mer eller min- dre utjemnat eller utfyllt åsens sidor. Likväl återfinnes ej alltid detta lager endast såsom rull- stenar, utan ofta vexlande med gröfre eller finare gruslager, mellan de mägtigare rullstensskikterna. Ofvanpå detta lager följa flere vexlande skikter af sand och grus, blandade med rullsten eller kross-sten samt derjemte lager af en gul sand, som här och der utbreder sig till vidsträckta fält. Dessa lager hafva gifvit största omvexlingen utaf åsarnes material, och, än aflägrade 1 ytterst tun- na bäddar, än i mägtiga floar med stor utsträck- ning, än alldeles felande, försvåra de studiet af aflagringarnes följd efter hvarandra. Genom ne- danstående undersökning har jag likväl lyckats uppdraga en bild af denna åssträckas uppkomst- sätt, efter hvilken det sedermera å andra trakter blifvit mig möjligt att återfinna samma lager- följder, ehuru dessa nästan å hvarje åssträcka äro ytterligt vexlande. Både till beståndsdelar och yttre konturer, variera dessa lager på ett så mångfaldigt sätt, att man icke utan särdeles bemödanden kan urskilja de särskilta lagerfölj- EK. V. Akad. Handl. 1854. 23 354 derna, och orsakar att man vid första ögonkastet anser dem bildade af oredigt hopade massor af sand och rullsten. Härofvan följa nu flera olika lager af leror, som likväl endast här eller der nå uppåt sidorne af åsen eller framkila sig mellan dess yngre sand- lager. Dessa leror hafva i de flesta andra orter en underbäddning af fin lerartad sand, — s. k. mo-sand eller mo-lera, — allt efter dess mer eller mindre sandiga beskaffenhet; mången gång finnes blott denna underbäddning, andra gånger fram- träder endast leran 1 dagen o. s. v. Det äldsta af dessa lerlager är äldre än sand- och gruslagren, eller nära samtidigt med rullstenslagrets grus- bäddar och går derföre endast undantagsvis 1 dagen; härstädes är det icke väl åtkomligt och derföre föga undersökt, men uppträder till be- tydlig mägtighet på längre afstånd i omgifvande höjder. Denna lera utmärker sig genom fin och tydlig skicktning, som orsakar att den i brottet synes randig, och har merendels en i fuktigt till- stånd rödgrå eller rödbrun färg. Vidare följa öfver denna lera tvenne, mör- kare eller ljusare, gråa leror med underbäddnin- gar eller mellanlägringar af hvita eller hvitgråa sandiga allägringar, analoga med nyssnämnde mo-sand och mo-lera; på många ställen ersätta dessa mosandlager helt och hållet lerornas plats, och åter på andra ligga lerorne alldeles utan denna underbäddning. Dessa leror variera be- tydligt i mägtighet, som dock sällan synes stiga öfver några få fot, der icke sednare tiders (allu- vial) leror fortsatt och öfverlagrat sig dem. Dessa leror kunna ej sägas egentligen tillhöra åsarnes Jagerföljd, utan tillhöra omgifvande slätter, men 355 uppstiga å de lägre delarne af åsen öfver den- samma eller ligga utmed foten af de högre de- larne. Dessa tvenne leror har jag ansett såsom dilu- vialbildningens sista led, ehuru de, såsom jag framdeles torde få redogöra, mera noggrannt än de äldre diluviallagren följa närvarande tids. (alluvial-lagrens) lägringsförhållanden. Ytterst betäckes denna ås af ett rullstens- lager, uppblandadt med sand och grus samt karak- teriseradt från alla öfriga lager genom inbland- ning af växtmylla och lemnmingar af växter och växtrötter. Detta lager här jag ansett vara egendomligt för denna ås, men det torde hafva motsvarigheter äfven å andra ställen. Sedan nu lemnats en -allmän öfversigt af de särskilta lagerföljderna uti denna ås, följer här nedan den speciella beskriftingen öfver den lilla del deraf, som är föremålet för min uppsats. För framställningen häraf har jag valt ett slycke af åsen N. V. utanför staden Köping, som genom grus- och stenhemtning blifvit tillgängligt att noggrannt 1iakttaga och uppmäta. Det synes visserligen, som om denna del skulle vara allt- för obetydlig att göra till föremål för en så vid- lyftig undersökning, och att den sig miltals sträc- kande åsen kunde erbjuda alldeles olika lager- vexlingar på olika ställen. Men jag har funnit detta stycke innesluta en redig foljd af de sam- ma lager, hvilka jag å andra orter funnit af större mägtighet och derföre oåtkomliga, äfven- som jag å många ställen inom vårt land öfver- tygat mig om tillvaron af alldeles samma eller analoga lagervexlingar, ofta af ofantliga dimen- sioner, och hvilkas ordning och tidsföljder just genom denna bild i smått blifva lagde 1i dagen. 356 Genom hosföljande 2:ne profiler efter längden af åsen Prof. I och II har jag ansett de här åsyftade förhållandena bäst kunna göras åskåd- liga och hade önskat genom flere profiler tvärt öfver, ännu mera kunnat fullständiga denna bild”). Det blef icke tillfälle att utföra dessa sednare mer än på ett ställe, profilen Ill som från grann- skapet af bokstafven K. utsträcker sig åt Öster, ända nära mot Köpings-ån, der lagren å' fältet undersöktes medelst en 8 alnars s. k. mergelborr. För öfrigt undersöktes lagerföljden vid hvarje bok- staf genom direkt mätning, och det är först ge- nom elt sammandrag af denna vidlyftigare un- dersökning, jag blifvit i tillfälle utföra min ändock nog ofullständiga beskrifning. Genom dessa tvärprofilers utsträckning mot omgifvande höjder (berg) i Ö. och V. skulle en ny serie af samma eller andra lagervexlingar kommit i dagen, och jag beklagar endast den ofullständig- het, som af denna brist blifvit en följd; men numera aflägset skiljd från denna trakt, har jag icke ansett mig vidare böra afvakta ett osäkert tillfälle till deras utförande, utan måste låta mig nöja med hvad den ofullständiga undersökningen kunnat angifva. ”) För att utvisa så väl profilernas form som läge uti sand- åsen, har blifvit bifogad en efter ögonmått gjord af- teckning af åsens och grustägtens närvarande yttre kon- turer i plan och profil, se Fig. 1 och 2. Dessa af- teckningar, som likväl icke blefvo verkställde med nö- dige instrumenter för en noggrannare uppmätning, torde dock tillkännagifva det omhandlade styckets yttre form, hvilken likväl med hvarje år undergår nya förändringar. 357 I. Rullstens-lagret. (m å Prof. I, II, III) Redan förut har angifvits, att detta lager ut- gör det understa och den hufvudsakligaste delen af åsen, och det synes, att de öfrige lagren städse äro af obetydlig mäktighet, jemförde med rullstens- aflägringen. Vexlingen 1 lagrens mäktighet är dock mycket föränderlig, ch om på ena stället rullstenslagret är af betydliga dimensioner, kun- na sand- och gruslagren än alldeles fattasi) än vara: betydligt mäktiga, ehuru de ingenstädes kunna täfla med rullstenslagrets dimensioner. Rullstenslagret bildar vidare icke allenast åsens kärna eller hufvudstomme, utan samma lager träffas äfven högst uppe å Gallbergens sidor, eller utmed de bergkammar, som omgifva flod- dalen i hvilken åsen framstryker. Detta hän- visar, att de vattenströmmar, som aflagrade rull- stenen, hafva öfvertäckt äfven bergåsarne. Men de yngre sand- och gruslagren träffas mera sällan utmed dessa bergåsar, utan dessa synas af egen- domliga anledningar företrädesvis hafva samlat sig tll och utmed åsarne. Ett nära likartadt aflagringssätt tillkommer dock båda dessa afdel- ningar, ehuru intensiteten af de krafter, som af- lagrat rullstenen, synes varit vida betydligare än "då sanden och gruset sednare aflägrades. De lager af rullsten, som träffas närmast fasta berghällen å RESER (nära intill staden) äro blott undersökte till några få (2—3) fot, men tillhöra, så vidt skönjas kan. af deruti in- neslutne bergarter, samma lagerföljd, som rull- stenslagret i åsen. Att döma af detta förhållande, som jag återfunnit så väli Upland, Östergöthland, 358 Södermanland ”m. fl. st. — att. nemligen större eller mindre rullstens-partier träffas närmast in- till de fasta bergsidornes yta, — torde rullstens- massans aflagring vara hktidig med bergens refflade ytor; man kan likväl icke med bestämdhet sluta härtill, emedan rullstenslager kunnat, likasom krosstens-materialet (hvarom nedan), aflagrats un- der ganska olika perioder. Men flere här för- siggångne företeelser hafva bidragit, att gifva an- ledning till en sådan slutsats. I detta afseende skulle rullstenslagret hvila direkte på urbergens rundade ytor, och framställa sig såsom orsaker till detta fenomen. Men hvarhelst jag kunnat genomgå ett rullstenslager utmed bergpartierne, har det varit nära invid berghöjderne och icke 1 dälderne, der förhållandet torde vara olika. Observationer i Upland, Södermanland och West- manland hafva dessutom ådagalagt, att i de flesta fall (der likväl inga äldre rullstens-partier på- träffats) en grof och i brottet frisk kross-stens- massa varit aslagrad närmast intill urbergens i dagen gående hällar. Alla försök att genomgå rullstenslagret nedåt djupet, i hopp att derunder träffa antingen de fasta hällarne eller andra bild- ningar ”), hafva hittills misslyckats, men torde vid blifvande jernvägs- eller kanalgräfvingar kun- na lyckas. Rullstenslagrets mäktighet uti åsen varierar, att döma efter öfre ytans konturer, ganska mycket; än har lagret blifvit uppmätt till 30 å 32 fot, ”) Sedan detta skrefs (1853) har jag likväl uti| En- köpings-åsen träffat en aflagring af en »skifferlera med Fucus, etce.», hvilken är vida äldre än hvarfviga leran, men äfven denna aflagring hvilade på mäktiga rullstens- bäddar, hvilkas liggande jag lika litet här som annor- städes kunde utröna. 359 än har det obetydligt höjt sig öfver omgifvande fälten, än har det nedgått ganska djupt under fältens och vattendragens yta. Ingenstädes har dess botten likväl uppnåtts. Der lagret legat högst öfver omgifvande fält, täckes det icke af yngre grus- och sandlager, såsom å Mulmön vid Köping, vid Kungsör, och å det förut nämnde Stengärdet. Allestädes, liksom äfven här, om- vexla uti detta lager olikartade blandningar af större eller mindre: rullstenar, samt skikter mer och mindre grusblandade; då jag icke varit i till- fälle att särskilt följa och studera dessa lager- vexlingar, bar jag härstädes vödgats behandla rull- stenslagret såsom ett helt, blott angifvande denna vexling till framtida uppmärksamhet. Materialet, som bildar detta lager, är nästan uteslutande rullstenar af vexlande storlek. I de djupaste delarne har jag städse träffat de största rullstenarne, men också högre upp ilagret finnas större (af 1 å 2—3 fots diameter) sådana aflagrade. I vissa skikter af detta lager omlägras rullstenarne af ett rundadt och alltid ursköljdt (d. v.s. befriadt från alla finare sand- och slammpartier, såsom sjösand;) med mer eller mindre små rullstenar späckadt, grus. I andra skikter, och särdeles i de öfversta, förekomma smärre rullstenar (afnötters till valnötters storlek) såsom egna bäddar, och här och der utbilda sig midt i rullstenslagret, eller i åsens sidor, mer eller mindre mäktiga (3 till 4 a 3 fot) jemnkorniga och väl ursköljde gruslager med få eller blott skiktvis inblandade rullstenar. Dessa olika skikters form och betydelse i åsarnes bildningshistoria vore af stort iutresse att få ut- reda, men jag hade ej tillfälle att vidare full- följa detta studium här på stället. 360 Så som - rullstens-massan nu förekommer i de undre lagren, är den fuktig eller våt, och stenarne på ytan öfverdragne med ett, en eller par millimeter tjockt, lätt afsköljbart, lerlikt slamm. Detta utgöres dock endast af en ytterst fin sand, och saknar lerans bildbarhet och sam- manhang, samt synes blott utgöra det material, som af rullstenarnes guidning och nötning bildats och ofvanifrån nedträngt mellan stenarne. Mel- lanrummen äro för öfrigt antingen tomma eller upptague af smärre rullstenar, eller af grus — allt efter olika skiktvexlingar. Inga spår till lemuingar af djur eller växter bar jag någonstädes förmäålt upptäcka i detta lager, men det lerlika slammet förtjenade att med mikroskopet undersökas. Rullstenarnes form äger här, likasom annor- städes, samma egendomliga prägel. Den största delen deraf är mer eller mindre aflång eller oval, och plattad å 2:ne motsatta sidor; denna form tyckes hvarje individ deraf mer eller mindre hafva uppnått eller sträfvat till. Likväl är detta förhållande mycket beroende af stenarnes olika natur, hårdhet och ursprungliga form. Der- jemte modifieras dessas former, såsom det tyckes, af de närmare eller fjermare afstånd från hvilka rullstenarne härstämma, så att de som blifvit långt ifrån hitförde (ss. Elfdalsporfyr, äldre röd sandsten m. fl.) alltid äro de, som bäst uppnått den omnämnda hufvudformen. Angående till- rundningssättet har jag trott mig böra urskilja följande hufvudformer: a. Väl rundade, hvilkas form i mer eller mindre fullkomlig grad uppnått den aflånga och plat- tade formen, och till ytan äro öfverallt jemt tillrundade. Ytan af dessa är mången 361 gång nästan polerad såsom porfyrer m. fl., hvilket dock tyckes härleda sig af bergartens beskaffenhet. b. Rundade, då stenstyckets, såsom man kan förtnoda. ursprungliga form, till största delen är bibehållen, men alla kanter och upp- höjningar afnötte och tillrundade, utan att stenen antagit den ovala skapnaden. c. Kantafrundade, då stenens ursprungliga form är bibehållen, men kanterne och sidorne deremellan väl tillrundats. Detta tillrund- ningssätt karakteriserar vissa bergarter så- som t. ex.den nedanföre omnämnde gråwacke- qvarziten, trapparter, m. fl. & Något rundade, då den ursprungliga formen äfvenledes bibehållits, men kanterne blifvit afrundade, utan att sidorne deremellan blifvit fullt tillnöttle; samt e. Kantstötte, då endast kanterne i någon mån afrundats. Uti rullstenslagret förekommer nästan icke en enda ej tillrundad sten. Då någon sådan an- träffas, härstammar den från annat lager, eller är den ett stycke af någon krossad större rullsten. I de öfre skikterna och i sandlagren träffas de deremot ofta och i stor mängd. Så vidt skönjas kan, äro alla från samma moderklyft härstam- mande rullstenar af en i det närmaste öfverens- stämmande tillrundning. På detta sätt särskiljer man lätteligen den a porfyren från Elfdals- trakten från euritporfyr (hälleflinta) m. fl. från andra trakter, om de än ganska nära likna hvar- andra; vidare qvarzstycken från stycken af den meranämnde gråwackeqvarziten m. m. 362 Rullstenarne ligga för öfrigt icke oredigt ho- pade; de ligga i allmänhet 'hvilande med de plattade sidorne vettande nedåt och uppåt, och efter sin längdaxel utsträckte i åsens riktning ”) eller i N. till S. Detta läge tillhör äfven rull- stenarne i de öfrige af mig besökte åsarne i West- manland o. fl. st.; och bhäntyder att deras nu- varande läge icke orsakats af vattenströmmar från N. till S. utan från V. till Ö. eller tvertom. De intaga denna ställning, antingen de ligga hvilande på hvarandra eller äro mellanlägrade med grus, och, så vidt jag kunnat utröna, äro äfven rullsterarne i de yngre sand- och gruslagren merendels aflägrade i denna riktning. Delta afläg- ringssätt häntyder äfveuledes, att rullstenarne af- lägrats under vatten, ty under andra förhållanden antaga de säkerligen ej detta läge. Endast långa tiders mäktiga vågsvall kunna sammanjemka dem på detta sätt, äfvensom inlägra smärre rullstens- eller grusbäddar mellan rullstensbankarne, samt införa grus och fint slamm i stenarnes mellan- rum. Allestädes der rullstensbäddarne varit till- gängliga att se i profil, har jag derjemte funnit dem utmärkt tydligt skicktade >”). De bergarter, hvaraf dessa rullstenar utgöra större eller mindre profbitlar, anser jag vara af slor vigt alt få bestämda och så vidt som möj- ligt hänförde till de fasta hällar (moderklyfter), hvarifrån de härstamma. För många enskilda deraf är det väl icke möjligt, men största mäng- ”) Betraktas rullstenarne å en hafs- eller sjöstrand, ligga de alltid med sin längsta axel parallelt med stränderne. ”') Undersökningar å sandåsarne ske bäst höst- eller vår- tiden, då lagren af frost äro sammanhängande. Sommar- tiden rasa gruslagren så oöfverända, att skiktningen blir svår att iakttaga. 363 den äro dock nog karakteristiska, att man utan fara för misstag skall kunna hänföra dem till vissa moderklyfter. En mängd slutsatser kunna framställas angående dessa stenars bildningssätt,ut- gångspunkterne för rörelsen som transporterat dem, och vägen som rullstensmassan passerat innan den kommit till hvila. Hvar och en af Westmanlands och Uplands rullstensåsar inne- sluta, efter hvad jag funnit, ganska olika bergarter, särdeles: hvad proportionerne emellan de sär- skilta arterne beträffar. Så t. ex. anträffas porfyr- arter ganska sparsamt i Upsalaåsen, då de der- emot äro mycket allmänna uti Köpingsåsen, menu mindre talrika i åsen vid Vendle och Kohlbäcks gästgifvaregårdar. Egendomlig för Vendle-åsen är en hvit granit med granater; utmärkande för Skalleråsen i V. Fernebo socken i N. Westman- land är en hvit, qvarzrik glimmerskiffer o. s. Vv. Så länge likväl en noggrann geognostisk karta öfver urbergens lägen och vexlingar brister i vårt land, är det icke möjligt att rätt hänföra ens största mängden af rullstenarne till deras moderklyfter. Det är endast få af de här befintlige bergarterna, hvilka jag varit i tillfälle lära känna i fast klyft. Men det är för ingen del brist på sådana karak- "teristiska bergarter, hvilka lätt kunde hänföras, om moderklyfterne vore bekanta, t. ex. några syenit-, hyperit-, diorit- och euritarter, granit- och gneissarter m. Il. hvilkas hänförande jag måst för- bigå, emedan deras moderklyfter äro obekanta. Den method jag användt för all utreda rull- stensbergarternas qvalitet och qvantitet 1 de olika åsarne och de olika lagren, har i korthet varit, att ur en större hop eller massa afstänga en viss mängd , sortera dem i vissa grupper, och vidare öfverräkna och anteckna hvarje särskild grupp. ” | 364 Jag har sedermera uttagit de mera karakteristiska deribland, samt samlat och jemfört hela sviter af dessa bergarter, för att af deras brottstycken kunna bilda en öfversigt af skaplynnet i den fasta moderklyften. Resultatet af några dylika öfverräkningar, på detta ställe af åsen, har jag korteligen här nedan återgifvit, hvarefter de mest egendomligas yttre karakterer, och kännetecken skola anföras. Utur en hop af 354 stycken har jag på detta sätt antecknat följande varieteter och arter, angifvande endast procenttalet för de särskilta varieteterne: Granit, röd grofkornig NIKI » » vanlig jemnkornig Na TAR0S9 » » finkornig . VÖRLT SD » tät, finkornig syenitartad Vass 0,30 » med hvit orthoklas, oligoklasförande on. r. 0,6.» FR — Gneiss, grå rätskiffrig medelkornig . . + +. V. r. 0,9.» » » oligoklasförande . . . » » - I. 0,6. » » röd granitartad Vr 059 » » grofkornig 2 å 3 slag Vält ÖVZ Eg » » » annan. VE: fd so SURT ITEÖPSEE » — hvitgrå finskiffrig NI Ta ske SEN > Sglimnig: 2 död aslag:s eds feg rie KE VÄRT ESKO SEN Diverse granit- och gneisstycken af obestämda vari- Eteter, "UeMlesta” 0 us RSA ERE REET kv LA 7,3. » 38,5, Glimmergneiss, af flere varieteter . . . - -« . Ål. » Hornblendegneiss, af flere var: . . ss « .« Ver. Å,1. » Droriuen, och hyperib, 0. os d5 a ma. SA Ervin ONE AE Eurit och curitskiffer (hälleflinta) . . . . V. r. 0,6. » 34 365 Qvarzitskiffer och glimrig qvarzskiffer, temligen lika med fjellqvarz HistNGER . . .. » ss 0 «2 « 33.4 Gråwackeqvarzit af flere varieteter . . . Kk. r. 31,6. » Äldre röd Sandsten (Devonian) hårdare och lösare va- NILE LENE ARSA ARA US STA deal ed AT [RIS ASTA Se ar TAL Vis AO EGET | Porfyrarter, af många varieteter flere alldeles identi- ska med Elfdalens vanliga =. . . « +» V. I. 4,4. » 50,9. 100,0. Å ett annat ställe erhölls af en dylik hop af 100 stycken: Granit, röd vanlig (äldre) Vv.r 8 & » NNE IYKOTNIS: fåt dl a eken ss et If orgtotryten FI Va olet > » grofkornig . . . « Viss il boggfl? 10 Gneiss, grå rätskiffrig medelkornig . . . . V.r. 28. » » röd granitartad grofkornig . . . . V. FT. 3. » » » vanlig medelkornig =. . . . . Vr. 6. » » röda och ljuslätta varieteter af olika rundning. 12. » » glimriga varieteter Ci dig. Idi Alfred Vin: 2. In 51 WTO RTL ERLA AE kd svs SN STEN LR TR LA SAVA RETA NCR LONAK IEA Eker sa ss ne ar Len fe Ek al VAT. VÄN 2 WUANATISkI GRs oc sn rer SR a AEA VED De LA Gråwackeqvarzit af flere varieteter . . . - k.r 22 » ov Äldre röd Sandsten (Devonian) . . . = » VT. 1. » Porfyr, rödbruna varieteter af flere slag Vr de A Whestamda Dergarter e.o. . eo es... fs ER 6. 100. Alla dessa härrörde från rullstens-bankens undre skikter, och voro undanvräkte vid grus- hemtning, och derföre mycket omblandade. Ännu en hop af smärre rullstenar, 253 till antalet, ur ett grusblandadt yngre skikt, gaf följande procenttal: Granit, röd grofkornig . . . . » « « « DF. 4,4. KH » ENE KO TN 2 SS rk Sr er SNS SA AN RUE de » hvit ortoklas, oligoklasförande -. . Dr, 0,8. » 6,4. 306 Gneiss, grå af flere varieteter . . « .- . V. r. 12,0. K » röd grofkornig, flere var, och olika Få 6: » » hvitaktig finkornig grånatf. dito . . V. r. 3,6. » » glimriga varieteter . - . = . » OlKA Fo 1d,2: Obestämda gneiss- och granitarter, de flesta . v. r. 5,8. » 39,6. Hornblendegneiss, fi. varieteter . . . . . V. FT. 2,4. » Drorntartade "55 oottivEkle ig ee ENE I FR FAL 3.6. Qvarzitskiffer af fl. varieteter Väg ORRGS D Gråwackeqvarzit af 1. varieteter kel KÖL FT Äldre röd Sandsten (Devonian); "==" «ER VINER Porfyr af flere varieteter, alla . VI FIRBAER: WW 8:0: 100,0. Man torde kunna af denna samreanställning ungefärligen bedöma till hvilka qvantiteter de särskilda slagen bergarter förekomma i detta lager, och det skall förefalla särdeles märkligt, att i denna trakt återfinna en mängd rullstenar af por- fyr, qvarzit och qvarzitskiffer, devonisk sandsten m. fl., hvilkas moderklyft icke återfinnes förr än i Venjans och Elfdals socknar i Dalarne, och närgränsande delar af Norrige. Den första af dessa tabeller angifver 4 talet för dessa — 51 — något för stort, emedan denna hop hade legat längre tider qvarlemnad efter stenhemtning till gatläggning och derföre möjligen de mera kantiga qvarzilstyckena blifvit undankastade "). Det synes i alla fall, att antalet af dessa bergarter i rull- stenslagret är högst betydligt. Det är äfven möjligt, alt vissa ställen af åsen innesluta ett större antal af några bergarter, under det att ”) Det är derjemte ytterst svårt, att fullt noggrant göra dylika öfverräkningar, ty de i något afseende utmärktare bergarterne presentera sig alltid bättre och hastigare än gneiss- och granit-varieteterne, och tillgripas derföre heldre än dessa, hvilket äfven något kan vanställa & resultatet. 367 andra ställen hålla mindre deraf; hela denna ås karakteriseras dock af den omnämnde gråwacke- qvarziten, hvilken, i stor mängd jemte devonisk sandsten och porfyrerne, äfvenuledes återfinnes vid Kungsör, (å Stengärdet) Hjelmaresund och vid Äs i Södermanland, m. fl. st. af samma ås, men dock i ringare talförhållanden. I Skaller- åsen, Kohlbäcks- och Vendle-åsarne förekommer denna bergart i vida ringare mängd. I Enköpings- åsen fanns 1855, bland flere 1000:de blott en enda deraf, o. s. v. Det torde framdeles blifva ' tillfälle, att framlägga talförhållanden öfver dy- lika undersökningar från andra åsar. Men då det visat sig att olika skikter innesluta olika proportioner af dessa bergarter, kan man icke alltid förlita sig på de i hast gjorde antecknin- garne. Förhållandet synes dock utvisa, att materialet till dessa rullstenslager, till en stor del härleder sig från N. V. eller N. N. V., om också, af brist på kännedom om de öfriga bergarternes moder- klyfter, man icke kan vidare fullfölja dessa slut- satser. Största mängden af rullstenarne utgöras af en massa varieteter gneiss och granit, hvilka det visserligen är omöjligt att alla hänföra till deras moderklyfter, men det gifvas likväl många arter af dem, hvilka genom mineralogiska och geognostiska karakterer äro så igenkänliga, att moderklyften låter bestämma sig. De augit- och hornblendeförande bergarterne äro särledes utmärkande, äfvensom några trapp- arter o. fl dyl, men, då jag denna tid ej för- mådde noga skilja mellan de särskilda arterne, upplogos de såsom deoritartade. 368 Bland de nämnde bergarterne vill jag nn fästa uppmärksamhet vid några särskilda. Af alla här anförda rullstenar äro det endast få, som synas tillhöra samma bergarter, som om- gifvanude bergens fasta klyfter. Af den grå glimmer- gneissen i Gisslarbotrakten (N. från åsen), äfvensom i Himmeta socken (N. V. derifrån), har jag ej. träffat någon enda stuff bland flere tusenden. Af de närmaste bergmassornes ljuslätta gneiss har jag blott träffat 8 a 10 stycken enahanda med dessa bergkammars (Gallbergens och Odensvi- bergens) varieteter; men den fullständiga rund- ningen af dem gör troligt, att de ej härstamma härifrån. - Graniterne äro ytterst svåra att be- stämma, emedan gångar och utskiljningar deraf variera 1 oändlighet. En gånggranit af betydlig mäktighet, som förekommer 1 fast klyft i Gall- bergens södra sida, och är lätt igenkäulig af dess mörkröda orthoklas, har jag ej sett bland rullstenarne. En hvit granil i det s. k: Nyckel- berget nära åsen torde återfunnits såsom rullsten, med 0,6—0,8 Z, i endast något rundade stenar. Småkornuiga mörka gneiss-varieteter , som allmännast uppträda omkring åsen i så väl Ö. som V. när- mast intill densamma, torde möjligen kunna oppspåras bland de anförde varieteterne, men de utgöra för ingen del någon betydligare mängd. Bergarterna uti de längre härifrån belägna trak- terne äro mig alltför litet bekanta. Den grå rätskiffriga gneissen är nog karakteri- serad, att icke dess moderklyft skulle vara lätt återfunnen. Särdeles uppmärksamhet förtjena de rull- stenar jag uppfört under benämningen qvarzit- skiffer och gråwackeqvarzit. Dessa bergarters mo- der- 369 derklyfter äro mig föga bekante, men bland de flere hundrade, som man här af dessa berg- arter kunnat utsöka, kan man dock någorlunda tillskapa sig en bild af den fasta bergmassans utseende, Qvarziten utgöres af en tät, kornig qvarz- massa, hvilken i form af ådror eller sprickfyll- ningar genomträngt en chocoladbrun bergart och med denna bildat en fullkomlig qvarzbreccia ”). Qvarzmassans struktur är alldeles olika den van- liga korniga qvarzens, derigenom att den alltid synes afsatt åt tvenne sidor från sprickans midt. För öfrigt förändras bergartens utseende högst be- tydligt. Den bruna bergarten utgör ofta en rik- tig gneiss, eller är granitartad, och utmärkes då af en mönjeröd orthoklas; men qvarzens struktur och arternas öfvergångar sinsemellan hänföra dem likväl till samma bergart. Efter alla anledningar anser jag denna bergart härstamma från Norrige omkring Trysildelfven, ehuru dess förekommande derstädes ej är mig tillräckligt bekant”), De häraf förekommande rullstenarne äro från 1 ull 2 fots diameter till hvarje grad af litenhet, och alltid lätt igenkänliga. Dessutom har deras rundning en särdeles karakter, hvarigenom man ännu lättare återfinner dem. De äro nemligen merendels föga runda eller ovala, utan synas från början varit mycket kantiga och ojemna, men dessa kanter och hörn äro nu bortnötte och af- ”) Denna bergart öfverensstämmer noga med gråvacke- qvarziten vid Osterrode på Harz, der likväl hufvud- bergarten utgöres af en lerskiffer, då den här befintliga tyckes närma sig chloritskiffer eller en chlorithaltig gneissart. ”) Se Prof. SCHEERERS referat af KEILHAUS Gea Norvegica i LEONHARDS Jahrbuch 1831 Pag. 273. K, V. Akad. Handl. 1854. 24 370 rundade, utan att dock tillrundningen fall- komligt sträckt sig till de konkava ytorne. De större visa bhärutinnan nära samma förhållande som de smärre. Med denna karakter har jag åter- funnit dessa rullstenar i Upland, Södermanland, Östergöthland, Småland och på Östersjökusten vid Greifswald i hafsdynerne, alltid bibehållande sam- ma egendomliga prägel. Under benämning gråvackeskiffer eller qvarzit- skiffer "har jag sammanfört en mängd rullstenar af hvitgrå eller gråaktig färg och finskiffrig tex- tur; än liknande glimmerskiffer, än en finskiffrig gneiss, än tydligt sandstensartade, än en riktig qvarzskiffer, o. s. v. Efter de jemförelser med dessa bergarter, dels i block, och dels i fast klyft i Idre socken i Dalarne, som jag hade tillfälle göra för några år sedan, tillhöra de otvifvelak- tigt samma berglager, men hvilkas många olika vexlingar och varieteter jag på stället ej fick till- fälle studera, och förbigår derföre deras om- nämnande. En egendomlighet, som utmärker dessa rullstenar, och hvilken jag använde att lättast skilja dem från ytterst finskiffriga gneissarter, var att de fleste af dem innehålla insprängde små (1 till 2 kub. m.m.) reguliära kuber af svaf- velkis. Dessas närvaro synes redan på rullstenar- nes yta; här och der varsnar man små fyrkantiga hål efter de bortfallne kiskrystallerne. Dessa rull- stenar äro alla utmärkt väl rundade och på ytan nästan polerade. Till dessa: gråvackebergarter torde äfven höra en breccia, af hvilken blott en enda rullsten anträffats, hvars hufvudmassa bestod af med före- gående något när öfverensstämmande qvarzhaltig massa, hvari + tll + tums stora bergartstycken af gneiss, granit och qvarz, samt 2—93 olikfärgade 374 orthoklasstycken, lågo inbäddade. Af den rätta oråvackan, sådan jag sett den från Norrige och i Idre, har jag ej lyckats träffa rullstenar i denna trakt. Alla de varieteter af porfyr jag funnit i denna ås hafva sina motsvarande i fast klyft i Elfdals- trakten. De äro för ingen del sällsynta, och af de vanligaste Elfdalsporfyrerne träffar man der- jemte rullstenar inom hela Östra Sverige, såväl som å Östersjökusten vid Greifswald. Större rull- stenar (2—35 kub. fot) förekomma äfven här och annorstädes, alla väl rundade och polerade på ytor- ne. Något tvifvel om dessas härstammande från Elfdalen torde ej kunna uppstå hos dem, som äro bekanta med deras egendomliga beskaffenhet. Under benämningen äldre röd sandsten har jag sammanfattal de sandstensvarieteter, som i det närmaste sammanfalla med den i Venjan och Lima socknar uppträdande, af MurcHison till devo- niska systemet hänförde röda sandstenen. Dessa sandstenar förekomma i en stor mängd föränd- ringar, från gneisslika till euritlika varieteter, men de flesta öfverensstämma alldeles med Dal- socknarnes röda sandsten, hvilken jag 1843—244 hade tillfälle studera 1 fast klyft. Flera föränd- ringar af detta slags sandstenar tror jag dock icke uppträda inom Daltrakten, utan torde de tillhöra närgränsande delar af Norrige. Alla äro utmärkte för sin fullkomliga tillrundning. Det bör äfvenledes anmärkas, att af de mån- ga tusenden rullstenar jag af detta lager under- sökte, ingen enda rullsten påträffades af Dalarnes siluriska kalksten eller sandsten. På omgifvande slätterna (vid Norsa by) har jag dock träffat röd silurisk kalk med sina karakteristiska petrifikater, äfvensom jag ej sällan funnit dylika rullstenar SM och rullade block bland de yngre lerlagren i Östra Westmanland och kring Westerås. Ingen enda rullsten af kornig kalk, eller af magnetisk jernmalm, har oaktadt mycket efter- sökande påfunnits. Rullstenar af talk- och chlorit- skiffer och af flere sådana mineralmassor, som bilda gångar och skölar, såsom chlorit, asbest, strålsten, flera fältspatarter m. fl, träffas ej sällan. Många dylika, äfvensom de hornblendeförande (diorit, hyperit, m. fl.), som innehållit labrador och svafvelkis, äro oftast af vittring så förstörde, att det erfordras en särdeles vana och öfning att igenkänna dem. Man kan likväl häraf sluta, att större delen af de å detta ställe aflagrade rullstenar härleda sitt ursprung från N. V. och säkerligen från den del af Skandinaviska Fjellryggen, som närmast omgifver Dalarnes nordligaste hörn, då otvifvel- aktigt åtminstone en (tredjedel eller mera här- stammar derifrån. RR TTT] IE 2. Rundadt grus med rullsten. (l å Prof. I). Såväl på sidorne, som på de högre delarne af åsen på detta ställe, och äfven omvexlande med rullstenslagrets öfre skikter, förekomma åt- skilliga lagervexlingar af ett jemnare grus, hvilket likväl till största delen i denna grustägt för närvarande var borthemtadt, men synes varit 2—3 eller ännu flere fot mäktigt. Detta lager är väl åtskiljdt från öfrige i åsen förekommande grusslag derigenom, att det består af rundade korn och är intimt blandadt med smärre rull- stenar, hvilka sednare likväl mångenstädes fela på en eller par fot, men vanligen åter täckes af 373 eller inlagras med ett skikt rullstenar. Vid C—F 1 prof. I har det utbildat sig till en (då ännu qvarvarande) större bädd. Detta lager ligger här ofvanpå den gröfre rullstensbädden, men detta lagringssätt är ej all- tid sådant; 1 flera andra åsar, äfvensom på andra ställen af denna, har jag funnit detsamma före- trädesvis utbildadt till flera famnars mäktighet och då än bestående af endast smärre rullstenar, än af omvexlande grus- och rullstenshvarf, än nästan ensamt bestående af ett rulladt grus eller en grof sand. Ofta nog förekomma 1 detta lager på andra ställen större rullstenar (af 3—10 tums diamet.) skiktvis iulagrade. De bergarter, som bilda detta lager, äro nå- got när desamma, som i det undre, ehuru deras proportioner äro helt andra; af brist på något större, mera utveckladt lager häraf blef det icke vidare undersökt, ej heller dess rullstenar an- tecknade, men äfven häruti trältfades porfyr, röd sandsten, gråvackeskiffer och qvarziter m. fl. Det synes äfvenuledes i allmänhet följa rullstens- lagrets aflagringsförhållauden, liggande i större bäddar samti tydligt skiktadt, och utan skarp gräns dermed sammanflytande. I. Sandlagret. (i och k på Prof. I, II, ILT). Detta åsens andra lager ligger närmast öfver rullstenslagret eller dess underordnade gruslager, och begränsas merendels skarpt derifrån; det ka- rakteriseras bäst af en gul sand, (färgad af jern- oxidhydrat), som under olika vexlingar och med 374 olika tillblandningar utgör hufvudmassan till alla dess underordnade skikter. Här uppträder det ingenstädes till större mäktighet, men är på andra ställen ofta utbildadt till stora vidsträckta bäddar och af 5—6 fots mäktighet. Då detta material icke så mycket eftersökes till grusning af vägarne, som det förra gruslagret, ser man det ej så ofta genomgräfdt. Det åter- finnes, likasom rullstenslagren och dess gruslager, äfven utmed omgifvande höjder, men är oftast derstädes gömdt under leror och kross-stensgrus. På detta sätt uppträder detsamma utmed Gall- bergen nära Köping flerestädes, men är likväl till största arealen samladt omkring åsens höjd- sträckningar. Ett af detta lagers utvecklingar är den s. k. Tallmo-sanden, hvilken är allmän utmed åsarne i mellersta Sverige, äfvensom i Småland och fl. st. och såsom en särskild jordmån blifvit benämnd »Tallmo», af dess benägenhet att snart bekläda sig med en frisk tallskog. Emedan detta lager förekommer under ilere olika underordnade lager- vexlingar på olika trakter och på olika ställen af samma åsar, har jag inskränkt mig att en- dast beskrifva de här befintlige skikterna, under hopp att i framtiden återkomma till dem vid beskrifvandet af andra trakter. De hafva ett från rullstenslagret mycket af- vikande lagrings-sätt (strykning och fall) och visa i genomskärning ofta en utmäkt vacker diskordant parallel-struktur ”), utvisande att olikartade ström- sättningar aflagrat sandmassorne. ”) Se bergarternes kännedom af A. ERDMAN pag. 42. — Denna struktur tillhör derjemte rullstens-gruset, och de fleste yngre sand- och gruslager, men framträder tyd- ligt blott i vissa riktningar. 375 1. Kantigt grus med gul sand. (k, Prof. II). Detta lager saknas på profilen I eller på östra sidan af åsen, men uppträder mäktigare än något af sandens öfriga skikter några hundra alnar i norr derifrån uti profilen II eller på vestra sidan af åsen. Det ligger derstädes mellan rullstens- lagret, eller rullstensgruset och det sednare om- nämnde gula sandlagret, hvarföre jag ansett det äldst af här befintlige skikter. Det består af större och mindre grusade bergartstycken, af mnölters storlek eller derun- der, hvilkas yta icke är rundad, såsom rull- slenens, ulan äro styckena endast på kanterna tillrundade och för öfrigt med deras ursprung- liga form bibehållen. De större styckena, ut- görande omkring delar, äro inblandade uti en finare sandmassa, hvarförutom man kan ge- nom slamning afskilja en ej obetydlig del fint qvarz-slamm. Både denna sand och slammet äro icke afrundade, utan hafva skarpkantiga korn. Det synes häraf att detta material blott en kort tid rullats i vatten, innan det här aflagrats. De bergarter, af hvilkas söndergrusning detta skikt är bildadt, äro helt och hållet afvikande från rullstenarnes. - Genom siktning och slam- ning har jag åtskiljt de olika groflekarne, och derefter, så godt sig göra låtit, sökt bestämma de bergarter hvaraf gruset blifvit bildadt. Det gröfsta gruset (mellan 10—953=" diam.) bestod af röd gneiss, glimmergneiss, qvarzstycken hvita och grönaktiga, orthoklas röd och oklar, bitar af eurit m. fl. Helt och hållet saknades porfyr- stycken, gråvackebergarter, röd sandsten, horn- blendeförande bergarter m. m,. Det finare gruset 376 (mellan 5”" och 1"") bestod. af qvarz hvit eller glasig, rödlätt och hvit orthoklas, och dertill ej obetydligt mörkröd; ett par korn liknande röd- brun porfyr, Jömme gneisstycken, hvit glimmer m. fl. Sanden (mellan 1” och O,”") bestod till 3:delar af qvarz och rödlätlt orthoklas, samt för öfrigt af små glimmerförande qvarzstycken (af glim- mergneissen), hvit glimmer, äfvensom mörka ortho- klas- (eurit-) bitar. Med magneten kunde ut- dragas +—1 2 magnetisk jernmalm, hvarefter återstod elt tungt, svart pulver, hvilket ej drogs af magneten. Slammet var oke lerlikt; bestod mest af qvarzflittror och glimmerstycken; vid behandling med saltsyra, erhölls litet lerjord och jernoxid, men ingen kalk. Häraf ansåg jag mig kunna sluta, att detta sandblandade grus-skikt snart afsatt sig utmed någon strand eller bank, der det finaste slam- met lill största delen blifvit ursköljdt, ty det nu qvarvarande härleder sig mest från kornens gnidning mot hvarandra och af förviltring. Vi- dare att dess ursprungliga moderklyft synes be- stått af ljuslätt. gneiss och glimmergneiss, hvilka bergarter tillhöra nä maste omgifningens fasta hällar, och -slutligen att det icke länge rullat af och an på en strand liknande våra sjöstränder, samt att, då det här och der innehåller en mängd rullstenar af rullstenslagrets vanliga, dessa på ett särdeles sätl deruti inblandats, 0. s. Vv. 2. Gul sand (randig sand). (£ på Prof. I, II, IID. De uti sandåsarne allestädes förefunne lager af finare sand tillhöra nästan uteslutande denna SL bildningsperiod; gula sanden träffas understun- dom i mäktiga bäddar, eller saknas helt och hållet, efter desgtändkbelen som jag ännu icke kun- nat utreda. Den är skr mellan rullstenslagret eller dess grusiga skikter och de sednare be- skrifne lerorue. Den tillhör likasåväl sandåsarne, som de omgifvande höjderne, men utbreder sig ull långsluttande baukar eller större slätter utan att, såsom rullstenen, bilda tvära åsar med branta sidor 0. s. Vv. Lagret består af en något när jemnkornig sandmassa af litet gröfre och finare korn och flit- tror af qvarz och I fältspat, samt en större eller mindre mängd glimmer, (mest hvit), hvaruti en mängd andra mera veten äfven förekomma, hvilka ej undersöktes. Magneten utdrager äfven härar betydliga qvantiteter jernmalm, af hvilkens förvittring, "eller af förvittrad svafvelkis och andra mineralier, denna sandmassas gula eller rostgqula färg torde härleda sig. Öfverallt der jag under- sökt denna sand, t. ex. 1 Småland, N. Skåne, m. fl. st., har den lemnat betydlig mängd af jernmalm DV LÖN synes vid aflagrandet arit ursköljd från finare partiklar, ehuru genom förvittring en mängd deraf sednare uppstått och derföre erhålles såsom slamm, när den sköljes i vatten. Detta slamm innehåller dock ringa lerjord (och lera), mest qvarzflittror och jernoxidhydrat. Lagret visar en jemn och fin skiktning och eluter en mängd glimmerfjell, ofta af betydligt stora blad, som ligga platt emellan dessa skikter, men hvilka endast under vissa ”) Det torde äfven böra nämnas att denna sandart i många afseenden öfverensstämmer med liknande lager i N. Tysk- land, och att jag uti dylik sand vid Greifswald och i Ost-Pommern äfven funnit betydligt magnet. jernmalm, 378 förhållanden tydligt falla i ögonen, t. ex. när sanden torkat och sammansintrat ”) i luften till ett slags lös sandsten, då den lätt låter klyfva sig öfter glimmerbladens läge, det är efter skikt- ytorne.. Sanden är för öfrigt än jemn och likafärgad 1 genomsnitt, än genomdrages den af rostbruna hvarf, och dessa synas då utefter skiktningen såsom ränder eller fläckar (randig sand); äv är den åter styckevis belt rostbrun, hvilket mången- städes torde härröra af jernhaltigt vatten, som sednare genomsipprat sandlagret. Här och der, särdeles i undre skikterna, upptager den en mängd rulladt grus och omvexszlar dermed skiktvis; å andra ställen innehåller den smärre och större bäddar af rullsten. Deraf är detta lager ofta anska svårt att urskilja från rullstenslagrets grus, och blott genom noga uppmärksamhet på lager- vexlingen har jag kunnat afgöra hvilket af dessa lager ifrågavarit Detta lagers gula färg (ehuru ej alltid att. lita på) sk HAS. hos rullstensgrusets, eller egentligare, dettas finaste, rostiga re nns är merendels der bortsköljdt. Lagrets mäktighet är, å här lemnade profilen, ej mera än högst SG fot t. ex. vid K—L å profil I; å andra stallén har jag mätt det 8 till 10 fot. De inneslutne rullstenarne tillhöra samma rullstensarter, som det underliggande lagret, om än de möjligen skulle förekomma i andra pro- ”) Vissa skikter af denna sandart sammansintra till ett slags lös sandsten, hvilken jag likväl icke funnit vara på något sätt skiljd från andra delar af samma lager, utan sammansintrandet torde härröra af infiltration från ofvanliggande lager och utgöres bindemedlet än af jern- oxidhydrat, än af kalkhaltiga ämnen. På profilen I äro likväl dessa sandskikters gränsytor angifne. 379 portioner. Då de erbjuda samma karakterer af tillrundning har jag ansett dem endast vara lös- ryckte från det äldre lagret. De ligga alltid skikt- vis inlagrade. Derjemte förekomma 1 delta en mängd ej rundade stenar och bergartstycken, hvilka tydligt härstamma från omgifvande bergmassor. Så t. ex. träflas deruti i Södermanlands urkalktrakter, kornig kalksten i rundade och skarpkantiga styc- ken, äfvensom i Julita socken diabasstycken från den utmed Öljaren uppträdande diabasbildnin- gen. Här träffas äfven flere af omgifvande (Gallbergens) gneissvarieteter 1 kantiga eller något rundade stycken, hvilkas hitkomst torde längre fram blifva tillfälle att utreda. Inga lemningar efter den organiska naturen har jag härstädes anträffat, men efter analoga ställen å andra åsar t. ex. Badelunds åsen (vid Hessle), Upsala-åsen (vid Flottsund), Vendle-äsen (vid Vendle gästgifvaregård i Kohlbäcks socken Westml.) der jag träffat den vanliga s. k. mussel- mergeln af Mytilus edulis, Cardium balticum, Mva m. fl., är dess marina ursprung ovedersägligt. Samtidigt med detta lager uppträda, såsom hosgående profilen I utvisar, tvenne andra lager, hvilka lemna ett intressant bidrag till denna tids bildningshistoria. Jag vill härstädes anföra det ena under benämning »Kross-stenslagret», samt torde längre ned få redogöra för det andra, som jag benämnt »Hvarfvig lera», ehuru detta sednare icke kan anses underordnadt gula sanden och der- före särskilt anföres. Det förra åter torde lika- ledes vara ett alldeles egendomligt lager och till- höra såväl äldre som yngre tidskiften, ehuru jag här af dess uppträdande uti den gula sanden nödgas betrakta det såsom underordnadt denna. 380 3. Kross-stenslagret. (h, Prof. I) Det så benämnda skiktet bildar i den tecknade ' profilen (mellan B och A, C—E samt G och I) det öfversta af de med gul sand uppblan- dade lagren, men dess afsättande synes hafva fortgått äfven sedan den redan anförda leran börjat aflagras. Från alla andra åsens lager karakteriseras detta lätt derigenom, att det helt och hållet består af en utan ordning (skiktning) sammanförd massa af skarpkantiga, alideles icke rundade eller ens kautstötte bergartstycken, omgifne af eller samman- packade tillhopa med ett mycket glimmerrikt flisigt grus, eller en saudart mer eller mindre liknande den gula sanden, äfvensom på många ställen af en gråaktig lerblandad sand. Man kan urskilja 4 olika aflagringar häraf. ; 1:o Närmast öfver den gula sanden (vid A och vid C—FE och G—I) vidtager en med skarp- kantiga bergartstycken späckad gul sand, hvilken dock icke är jemukornig och ursköljd , såsom den underliggande gula sanden, utan är blandad. af gröfre och finare partier. Bergartstyckena variera från minsta finlek till stycken af en eller par kubikfot. 2:0o Å andra ställen, t. ex. vid Å profilen I, är sanden grå och blandad med vida mindre antal bergartstycken. En mycket liknande grå sand (signerad d, prof. I), men utan dessa bergart- stycken, uppträder sednare i leran mellan B och C samt F och I uti samma profil. 3:o Stuudom är kross-stenen och dess om- gifvande sand samtidigt eller sednare afsatt tillika med den nedanföre omnämnande leran. 381 Leran blir då afskiljd i större eller mindre knölar eller rundade bollar af rödgrå färg, hvilka äro omhvärfde med den grå, glimriga sanden och större och mindre stenstycken inkilade deremellan. 4:o Slutligen återfinnes, uti sjelfva lerlagret inlagrade, endast större massor af dylika förbollar af rödgrå och grå färg blandade med hvarandra, utan att stenflis eller sand i större mängd till- kommit; dessa lerbollar äro likväl icke rullade, utan lerlagret synes, sedan det en gång bildats, liksom blifvit sönderstyckadt och bitarne i half- hårdnadt skick omblandats med hvarandra ”). Dessa aflagringar synas härflyta från samma grundorsak och framstå såsom ett slags mass- formiga lager emot de öfrige, åsens skilde HAKgs. ytor äro, åtminstone hvad några beträffar, skarpt "begränsade mot de liggande och hängande skikterna. Deras form tyckes, efter hvad profilen ulvisar, vara linsformiga bäddar, hvarvuti likväl de större bergartsty cköns och blocken orsakat af- vikelser. Endast på ett ställe, nemligen mellan C' och E å profilen I. undersöktes dessa kross- steuslager noggrannare... Lagret bestod af större och min- dre bergartstycken inlagrade i en gul eller gulgrå sand. Bergartstycken från 10—412 kubikfot och stenar af ett par fots diameter till hufvudstora och mindre förekommo flere deruti; större delen ut- gjorde dock ett krossadt berggrus af stycken från ”) Dessa 2:ne sednare lager tillhöra helt och hållet leran, men anföras här för deras tydliga samband med kross- stenslagret. Sedan detta skrefs, har jag vid Asi Söder- manland funnit alldeles samma bildningssätt, men i en vida större skala, hvartill jag framdeles torde återkomma. 382 ett par tums diameter till finaste sand. Alla bergstyckena voro så skarpkantiga, som om de nyss blifvit sönderkrossade. De större styckena, äfvensom det gröfre kross- stensgruset (2—+ tum diam.), utgörande omkring + del af detta lager, bestod af en ljuslätt grå gneiss med rödlätt orthoklas, hvit qvarz, svart finfjellig glimmer, till största delen säkerligen härrörande från samma bergklyft; vidare några bitar röd gneiss eller granitlika utskiljningar, tvenne gröna och röda bitar af eurit, och en enda af grå glimmergneiss. Det mindre gruset (+ tum till +; tum) utgjorde omkring + och bestod af samma grå (ljuslätta) gneiss; den tycktes med få undantag utgöra bitarnes hela massa. Bland ett par hun- dra fanns 9 stycken smärre af röd granitlik gneiss, 2:ne af fingnistrig glimmergneiss, samt 2:ne röda euritbitar, 1 öfrigt inga andra bergarter. Sanden — af vanlig finhet — utgörande nära hälften, bestod af qvarz- och orthoklaskorn åtminstone till 4; sparsamt förekommo mörkare och brunröda fältspatskorn, möjligen några af eurit eller porfyr, och en mängd små svarta och mörkgröna bergarter; litet magnet-jernmalm kunde äfven här utsökas med magneten; hvita glimmerblad till betydlig mängd med några flere. Största mängden häraf hade skarpa kanter, men en del korn med afrundade funnos äfven in- blandade. Slammet som kunde afskiljas från gruset ut- gjorde ej z,; var smutsgult och syntes bestå af qvarz- flittror, jernoxidhydrat, glimmerfjell och någon lera. Blarnmivets ringhet synes på långt när ej motsvara mängden af krossade gröfre stycken. De öfrige lagren bestodo af nära liknande sam- 383 mansättningar, ehuru de icke särdeles under- söktes vid detta tillfälle, Den här anförde grå gneissen med ljuslätt or- thoklas är alldeles liknande den ljuslätta gneissart, som 1 N.O. och N.N.O. närmast sluter sig in- till floddalen, hvaruti sandåsen framlöper, och utgör stora bergsträckor 1i Odensvi socken och flerestädes 1 omgifningen. Atwt härleda dessa berg- stycken från något visst parti af omgifningens berg- kammar låter sig väl icke göra, men alt de här- stamma från dessa är utom allt tvifvel. Efter denna ofullständiga undersökning torde jag blott få fästa uppmärksamheten på några få omständigheter; detta material har aldrig rullat af och an på någon sjöstrand eller dylikt; det synes ändock afsatt under vatten, då en mängd fint kross-slamm redan blifvit bortsköljdt och en del af den gula sanden aflagrat sig öfver och emellan kross-gruset. ”Troligast synes att hela kross-stens- massan på en gång nedlagrats, der den nu ligger; de enskilda stenarnes läge antyder något sådant. Stenstyckenas så tydliga krossning genom yttre våld, och deras förekomst i blandning med större och mindre block, häntyder på dessa sednares liktidiga uppkomst, hvarom ytterligare nedanföre. Den gula sanden från detta lager liknar, till kornens beskaffenhet, alldeles föregående lager, hvarföre detta sednare torde hafva sitt ursprung från likadana, fastän äldre, kross-stensbäddar. 4. Flyttblocken (Blocs Erratiques). (Se Prof. I vid B, C', G och L) Uti detta lager, eller utanpå detsamma , men alltid emellan rullstenslagret och hvarfviga leran, FIRE ESSNIISEAN NR VA 384 ligga eller hafva legat alla de större s. k. Flytt- block, hvarmed denna åssträcka varit späckad. Bloc- ken utgöra till en del endast den högsta grada- tionen af de omnämnde kross-stensstyckena, och hvilka, såsom förut är bekant, vanligen träffas ej så särdeles långt från deras moderklyft, åt- minstone der de finnas i större mängd. Jag har af denna anledning ansett sannolikt, att den period, under hvilken fiyttblocken af- lagrades, sammanfaller med såväl kross-stenspar- tierne som gula sanden, samt att denna sednare endast är det af vattenströmmar utsköljda och sorterade finare och finaste krossade berggruset. Fyra större sådana flyttblock äro å den bifogade profilen I utsatte på de ställen af lagren de då befunnos intaga. Hvarje år erbjuda sig likväl nya sådana, framträdande mellan samma lager ur de genom grushemtning nedrasande sidoväg- arne af grustägten. Samma läge intaga dessa flyttblock äfven i de öfrige åsarne, och jag känner intet exempel, att ett kantigt block förefunnits liggande uti rullstenslagret eller dess grusiga lager. Blocket vid B blef ej annoteradt, men be- stod så vidt jag minnes af en röd jemnkornig gneissart. Blocket vid C" består jemte omgifvande stenskärflor »af en grå gneissart med svart glim- mer, mycket liknande den som förekommer på Gallbergen», enligt min å stället gjorde an- teckning. Blocket vid G blef ej antecknadt. Det vid L bestod af grå, glimrig, oligoklasförande gneiss och tillhör icke, så vidt jag känner, om- gifningens bergarter. På åsens sidor och nedrasade uti sandgro- pen ligga för närvarande en stor mängd dylika flyttblock, hvilkas anförande jag här måste förbigå, 385 förbigå, blott angifvande, att af de 76 stycken block, som uti profilen I funnos qvarliggande, 10 till 15 stycken med visshet synas härröra från omgifvande bergkammars hällearter. Dessa block variera dock i alla grader af tillrundning, men största antalet äro fullkomligt skarpkantiga. Bland dessa block och större kross- stenspartier fattas icke heller inblandade rull- stenar af större eller mindre groflek, af hvilka somliga bestå af rullstenslagrets bergarter så- som gråvackeqvarzit, porfyr m. fl. Det synes häraf tydligt, att, vid krosstensmassornas och flyttblockens trausport, förut tillrundade block och rullstenar åter blifvit satta i rörelse och slutligen afllagrats på sina nu varande platser, jemte den öfvervägande mängden kantiga. De i profilen I tecknade aflagringar af kross- sten, grus och stenblock äro blott af ringa mäg- tighet och betydelse. På andra ställen å denna ås, tt ex. vid Strö, nära Malma kyrka o. fl. st., förekomma bäddar häraf till 10—290 fots mägtio het, ofta liknande öar eller breda kullar och flere dylika former. Mest uppträda dock dessa krosstensbankar, med sin betäckning af stora block, natmed sidorne af Gallbergen ”) och på sten- ") På de V. om Köpings-ån belägna Gallbergens öfversta platå förefinnas flere större fält af sammanhopadt kross- stensgrus och af kross-sten, med alla finare sandarter ursköljda; styckena äro ännu hvassa och skarpkantiga, bestå af ljuslätt gneiss och rödgrå granit till hufvud- sakligaste delen, och öfverensstämma således med un- derliggande fasta berghällar. Då dessa lager i öfrigt äro mycket likartade med de i sandåsen befintliga, torde de vara samtidigt dermed aflagrade, ehuru dessa kross- stenspartier ligga 60 å 70 fot öfver sandåsens lager. Dels ligga dessa fält på sjelfva de fasta hällarne, dels EK. V. Akad. Handl. 1854. 25 386 åsen N. ifrån staden, hvilka tillsammans bilda Köpings-ådalens gränshöjder åt öster. Likaledes uppträda på vestra sidan dylika höga kross- stens-sträckningar, oftast aflagrade intill uppskju- tande bergkammar eller utmed bergkullarne. Huruvida alla dessa kross-stensbankar och kullar, som äro så allmänna öfver hela mel- lersta Sveriges yta, verkligen tillhöra denna tidsperiod, måste jag likväl lemna oafgjordt. Utom all fråga tillhöra kanske största mängden af dessa bankar en period sednare än rullstens- tiden, men det fattas mig ännu tillräckliga till- fällen till undersökning, för att med bestämdhet kunna afgöra denna fråga. Emellertid äro de här beskrifne små kross-stensbäddarne, om än en- dast tillfälligtvis här inlagrade, dock af så myc- ket större betydelse, som tidpunkten för sådana massors transport, äfvensom flyttblockens, derige- nom kunnat någorlunda bestämmas. Största mängden flyttblock ligga utspridda alldeles lösa öfver åsens yta, men dessa hvila merendels på en underbäddning af den gula san- den. Blott något enda hvilar undantagsvis på lerlagren, och detta torde genom tillfällig flytt- ning hafva ditkommit. De block, som lerlagren hafva uppnått, omgifvas af lerorna i orubbade skikter, utltvisande att lerorna afsatt sig utom- kring blocken, sedan dessa ditlagrades; många nå endast med deras öfversta del lerlagret. Blocket finnas de underbäddade af rullstenspartier; flera krossade rullstenar af porfyr och andra rullstenslagrets egen- domliga arter träffas deri inblandade. Stora flyttblock ligga äfven ofvanpdå dessa kross-stensfält. Alldeles lik- nande kross-stensfält ligga allmänt på de höga bergsträc- korne på S. sidan om Mälaren från Strängnäs förbi Eskil- stuna till Kungsör, till hvilkas beskrifning och betydelse jag vid ett annat tillfälle torde-få återkomma. 387 vid L uti profilen I ligger på detta sätt ned- bäddadt i sauden och omgifves rundt omkring af ett jemnlöpande tunnt lager rödbrun lera, så- som profilen utvisar, och denna lera anslöt tätt intill blocket på alla sidor. Det är möjligt, att blockens transport fortfarit äfven efter den röd- bruna och undre lerans aflagring, men de här förefaonna fakta kunna dock tydas annorlunda, att nemligen de i lerorna förefunna kross-stens- partier kunnat orsakas af större blocks nedrasande från åsens högre belägne delar i den då ännu mjuka lermassan. De nu följande lagren tillhöra icke sand- åsarnes högre sträckor, utan mera det omgifvande slättlandet, men de uppstiga ofta högt å åsarnes sidor. HI. Ler-lagren. (ce, e och g på Prof. I, II, III). De på åsens lägre afdelningar afsatta lerorna, såsom nära förenade med hvarandra, tyckas väl tillhöra en enda lagerföljd och tidsperiod, men då de vid nogare undersökning framträda med olika karakterer i textur färg och beståndsdelar, äfvensom dessa samma lager återfinnas på stäl- len långt aflägsna från åsen med samma karak- terer, och understundom träffats åtskiljde med olikartade bildningar, så har jag ansett mig böra ålskilja 3:ne särskilda lagerföljder. Dessa trenne leror har jag allestädes 1 mel- lersta Sverige, der jag kunnat undersöka slätt- landsbildningarne, återfunnit. Det är blott fråga, S om icke ännu äldre lerlager gifvas "), hvilka jag ”) Så t. ex. förefanns den redan förut omförmälde skiffer- leran uti rullstenslagret i Enköpings-åsen, bvilken tyd- 388 här i åsen icke lyckats upptäcka, men som lik väl anträffas å andra orter allagrade under dessa le- ror, dock icke skiljda från dem af någon rull- stensbädd = eller dylikt, och derföre lätt med dem förvexlade. | Det härstädes uppträdande understa lerlagret, »rödbruna leran», måste jag tills vidare paralellisera med den i närmaste omgifningen uppträdande, tydligt skiktade »hvarfviga leran», hvilken eljest är mig noga bekant såsom utgörande elt sam- manhängande lager öfver hela mellersta Sverige i Upland, Westmanland, Nerike, Södermanland, Östergöthland, 0. s. v. Denna hvarfviga lera utmärker sig från alla yngre leror genom sin tydliga skiktning af mel- lanlagrade fina, sandigare skikter, hvilka uti balf- torkadt tillstånd tydligast skönjas. Allestädes der den anträffas utmed sanudäsarne är den aflagrad uti eller under den gula sanden, och täckes af en likadan gul sand, alldeles såsom här. Den har blott icke å detta ställe af åsen träffats med så tydlig utveckling eller mägtighet, alt jag vågat utan reservation förena dem. Den här anträffade, och i profilen afbildade, lerbädd, tagen såsom ett helt, lagrar sig när- mast intill gula sanden, eller, der denna fattas, på rullsteuslagret, och öfvergår från kross-stens- lagret till ett i botten kross-stensblandadt ler-kon- glomerat. Fyra till sex tum närmast intill gula sanden eller kross-stenslagret har lerbädden en röd- brun (i torkadt tillstånd rödgrå) färg; utan märkbar begränsning blir leran längre uppåt mörkgrå, af Oo . . finare textur och afsöndring, och bildar en be- ligen är äldre än den nedanföre beskrifna »hvarfviga leran», ” och med denna lättligen kan förvexlas, om de skulle träffas bildande ett enda lager. 359 tydlig, jemn och på sina ställen flere fot mäglig bädd; ännu högre uppåt är färgen ljusare grå (i törkadt tillstånd hvitgrå) med 1i!öfversta skik- terna sandig beskaffenhet. Detta sednare lerlager afsöndrar sig af vinterfrost oc ;h vid törkinng l luften i stora tärningar, då deremot de undre lagren sönderfalla 1 finare, en karakter, som öf- ver alli, der dessa lerlager i mellersta Sverige uppträda, behåller sig konstant. Dei prdfilerite angifne gränser melldnt desta lager kunna der- före blott med aktgifvande på färgen och afsönd- ringssättet bestämmas; deras öfvergångar i hvar- andra äro så omärkliga, att de blott med svårig- het kunna angifvas. Uti profilen II tyckes såväl den rödbruna leran, som den mörkgråa, alldeles fela, hvarföre några afdelningar derå icke blif- vit utmärkte. 1. - Rödbrun lera. (9 på Prof. I och III) Utgör, då den förekommer, allud det un- dersta lagret af lerbädden och uppträder mest såsom bottenskikt ull nästföljande lera; men den förekommer äfven, 1t ex. vid I, K, L och M på prof. I, såsom ett särskilt skikt inlagradt uti den gula sanden, utvisande att denna aflagring varil samtidig med denna sand, Vid A för C i samma profil är denna lera, såsom förut är nämndt, afsöndrad i bollar ") af en eller par knyt- ”) Man kan äfven tänka att block, som nedrullat från åsens högre delar, orsakat dessa ler-konglomerater, men sedan jag sednare lärt känna detta phenomen äfven i andra trakter ii Södermanland), anser jag mig icke härstädes böra uppehålla mig dervid, utan endast anföra det fak- tiska. 390 näfvars storlek och mindre, och mellan dessa bollar sand och kross-sten inblandade, utvisande att kross-stensmassor äfven aflagrats efter sedan denna lera afsattes och någorlunda stadgats. Der denna lera är jemnt aflagrad är den fin, litet gnistrig och jordartad 1 brottet, ganska bild- bar, men ej starkt anhäftande vid tungan; våt eller fuktig är den mörk och rödbrun, torr hård och rödgrå; sönderfaller i luften i större skarpkantiga stycken med skåligt brott; allmänneligen saknar den skiktning, men på några ställen visade den sig bestå af smala, fina skikter och då öfverens- stämmande med hvarfviga leran ") i andra trakter. Mägtigheten af denna lera är å detta ställe ej öfver 6 tum, oflast ej mer än 1 å 3 tum, men denna ringa mägtighet orsakas troligen blott der- af, att man i profiler endast kunnat angifva lerans utgående upp emot sandåsen. Att denna, såväl som de öfriga lerorna, eljest tilltager i mägtighet på större afstånd från åsens afsluttning, visar profilen IIT, ehuru dock der ”) Uti Köpings-ådalen har jag ingenstädes lyckats anträffa den hvarfviga leran, ehuru den med all säkerhet der finnes och endast af brist på nog djupt gräfde profiler undgått mig. Vid Scäholm och fl. st. i Munktorps soc- ken, 1—3 mil härifrån, träffas den tydligt utvecklad i 4 till 6 fots mägtiga lager. För öfrigt förekommer detta lager, såsom förut omnämndes, öfver hela Westmanland, o. S. Vv. Vid kanalgräflning nära Semla bruk i N. Westmanland sågs 1842 denna hvarfviga lera bilda en 10 till 12 alnar djup bädd, men af en tillfällig opass- lighet fick jag ej tillfälle afteckna denna märkliga profil. I Wester Fernebo socken nära Sala förekommer en lika- dan hvarfvig lera inlagrad uti gul sand, och dessutom på många andra ställen; denna lera innehåller t. ex. i Upland, och på några ställen i Westmanland, hafssnäckor och är således en marinbildning, men dess beskrifning torde bäst sparas till annat tillfälle. 391 rödbruna deran ej vid borrningen kunnat sär- skildt angifvas. Alla tillfälliga inblandningar från organiska valuren, ss. snäckskal, växtlemningar &c., saknas; leran är endast genomdragen af fina porer, lika- som af rottrådar, hvilkas härstammande från när- varande eller någon äldre vegetation jag dock ännu icke kunnat utforska. 2. Undre (mörkgrå) lera. (e på Prof. I och III. Denna lera bildar, såsom det tyckes, ett sammanhängande skikt med föregående och öf- vergår nästan omärkligt uti densamma. Den utgör, då den rödbruna leran felar, det un- dersta lagret och ligger då ofta direkte på vull- stens-, kross-stens- eller gula sand-lagret, skarpt begränsad från dessa. Såsom förut nämndes öfvergår den på några få ställen uti ett kross- stens-konglomerat med lerbollar, liksom föregående lera, men då endast till undre hälften eller fjer- .dedelen af dess mägtighet. Äfven synes detta lager någon gång fattas, såsom uti profilen II, hvilket äfven på andra ställen af åsen varit fallet, men lagret har likväl återfunnits på djupare ställen, så att det här endast icke nått så högt på åsens sida. I fuktigt tillstånd är denna lera fin och len för känseln, ganska bildbar, mörkgrå till nära svartgrå, utan dragning åt rödbrunt. Torr är den hård och tät, med slät brottyta, föga eller icke gnistrig, anhäftar ej hårdt vid tungan; ger likasom den rödbrana mot nageln blankt streck och sönderfaller iluftenismärre tärninglika stycken, 392 saknar alla spår till skiktning eller hvarfvighet. Mäguigheten af det här i dagen gående lagret varierar från ett par tum till något öfver 1 fot. men uppgår dock på andra Ställen ati 1; fot. Det saknar alla lemningar från organiska naturen, likväl med undantag af de förut omnämnda fina rottågorna, hvilka öfverallt genomtränga hvarje lerstycke. Dessutom förefinnas äfven häruti, lika- som uti gula sanden, rörformiga konkretioner af lermassa (eller i sednare fallet af sand) af + till + tums diameter, hårdare än leran och sammanhäftade af rost (jernoxidhydrat), hvarföre jag kortast vill kalla dessa rörbildningar »roströr». De äro tydligen bildade genom växtrötters för- medling, men om de tillhöra närvarande tids vegetation, eller en äldre, kan jag ännu icke afgöra. Dessa roströr äro för öfrigt allmänna i alla våra yngre leror, men förefinnas mest, såsom + till en eller par LÖrÄS länga stycken, inblandade ofta utan ordning 1 lermassan. Denna lera utgår äfvenledes i dagen utmed Gallbergens afsluttningar och bildar mångenstädes åkerjorden ") på stycken af omgifvande sluttnin- gar. Öfver hela Sydliga Westmanland är detta och nästföljande lerlager afsatt till en eller par fots mägtighet allebtaffles der markens beskaf- fenhet tillåtit deras aflagrande; deras utgående träffas derföre nästan 1 hvarje backe. Äfven i Södermanland och Upland uppträda häremot sva- rande leror. ”) Såsom exempel huruledes äfven hos oss det geologiska studiet, och särdeles dessa yngre bildningars, kan hal- va vigtig användning vid och inflytande på åkerbru- ket, vill jag endast anföra, att allestädes der denna lera är i dagen gående eller utgör åkerjorden, den visat sig orsaka en vida större fruktbarhet, än nästföljande lera. 393 Emellan denna lera och nästföljande inskju- ter på något enda ställe, t. ex. å profilen I emel- lan £ och I, ett 2 till 3 tum mägtigt skikt af grå, glimrig och lerblandad sand, hvilken synes analogt bildad och aflagrad med kross-stenslagrets sand; detta lilla lagers form blef dock ej vidare undersökt. Sandiga lager träffas eljest sällan emel- lan dessa leror. 3. Öfre ;hvitgrå) lera. (ce på Prof. I, II, III. Med denna benämning har jag betecknat det öfversta af de härstädes förekommande lerlagren; det utmärkes endast från de föregående genom en småningom förändrad textur och färg. Uudre delen af lagret är mera jemn och lerartad, öfre skikterna blifva mera sandiga och iunesluta ofta en tillblanduing af grus och rullsten. Fuktig är denna lera lösare och liksom san- digare eller mindre fin än föregående, men bild- bar, och har en ljusare grå färg; torr är den hvitgrå, kännes vid jemnförelse lättare, är matt och mera jordartad i brottet, samt fingnistrig; sönderfaller i luften 1 smärre irreguliära stycken utan det tydligt skåliga brott, som de förra. Af vinterfrosten sönderfaller likväl detta lager 1 större ($S—10—15"") runda eller irvreguliära stycken, då deremot den hvarfviga leran, deu röd- bruna och undre leran sönderfalla i fina, (2—5"” långa) reguliärare parallelipipediska stycken eller tärningar. Inblandnivgar af saud, smärre sten- bitar, rullsten &c., förekomma ofta häri, särdeles i öfre delen af lagret. Mägtigheten varierar utmed åseu omkring 1 fot, ofta mera, sällan 394 mindre, men tilltager ju längre man aflägsnar sig från utgåendet. Alla spår till skiktning äro utplånade, såsom alltid der denna lera träffas, ehuru den otvifvelaktigt, likaväl som de föregående, är skiktvis afsatt. Snäckskal och andra äldre inblandningar från den organiska naturen saknas, men växtrötter och roströr genomdraga densamma likasom de före- gående lerorna. Inga konglomerat-artade kross- stens- eller lerboll-bildningar hafva träffats i den- na lera. ; Detta samma lager betäcker slättlaudet vidt omkring åsen och utgår 1 alla omgifvande höjder; det täckes likväl sjelf å de lägre delarne af ännu yngre bildningar, såsom en sandart och leror, till tiden närmande sig våra dagars aflagringar, samt torfarter, till hvilka bildningars beskrifning jag torde någon annan gång ålerkomma. Utgåendel i dagen utmed åsens sidur ligger antingen blottadt eller täckes af litet sand eller, såsom det på de här bifogade profilerna I och II är fallet, öfvertäckes af en i sidosluttningarne ut- kilande rullsteusbädd, d. ä. nästbeskrifne lager. Dessa sednare tvenne leror tillhöra, såsom re- dan förut yttrats, egentligen icke de lagervexlingar som bilda sandåsarne, hvarföre deras noggrannare beskrifning, lagringsförhållanden och utsträckning närmare tillhöra de omgifvande slättlandsbildnin- garnes historia. Många af de företeelser de er- bjuda måste jag derföre förbigå. Då de likväl å detta ställe framträda i en med sandåsarnes bildningshistoria fortlöpande twtidsföljd och lemna icke ovigtiga bidrag ull dennas belysande, har jag icke velat förbigå desammas anförande. En annan omständighet med dessa lager, som torde böra anmärkas, är dessa lerors, särdeles öfre 395 lerans, olikformiga läge utmed åsen. Det skulle tyc- kas, att en lera, afsättande sig ur ett stillastående eller åtminstone långsamt framskridande valten, likt våra sjöars, borde aflagra sig något nära jemnt eller likformigt, och i följe deraf de mot åsens sidor utgående delarne någorlunda befinnas i nivå sinsemellan, men detta synes icke, såsom af hosgående profiler visas, vara fallet. Lerlagren fela helt och bållet på några lägre delar af åsen, un- der det att de till 1 å 2 fots mägtighetl jemnt öfvertäcka andra, 100—150 alnar derifrån aflägsna, vida högre belägne delar af densamma. På pro- filen II fattas dessa leror, äfvensom gul sand m. m., på den lägre södra delen af åsen, men åter- finnas högt upp på den norra ändan. Ett styc- ke af åsen mellan profilerna I och II, ännu lägre än här lemnade profiler, saknade äfven helt och hållet nämnde leror, så att man kunde vara böjd att anse delvisa höjningar och sänkuiugar sednare hafva iuträffat. Men efter hvad jag å andra åsar erfarit, är detta ett allmänt fenomen, orsakadt af valten- strömningar, som, sedan sand- och lerlagren en gång aflagrades, af vissa förändringer 1 riktning, åter bortförde dem å några ställen, lemnaude dem qvar i vikar och der lugnare vatten uppstod. IV. Mullblandad: sand och rullsten. (a och b på Prof. I, II, III) De lägre såväl som högre delarne af den ås- sträcka, som upptages på hosgående profiler, täckes af ett mer eller mindre mägtigt lager af rullstens- förande sand, hvars studium dock ej blef så full- bordadt som jag önskade, och om hvars rätta ER PERSER STEINS YE DE TE SSM ; ' d 396 ursprung jag blott kan framkasta förmodanden.. Det tyckes vara egendomligt för denna del af åsen, emedan jag icke funnit något motsvarande på andra ställen af denna ås. Lagret täcker sadelformigt större delen af de ännu qvarvarande delarne af åsens rygg och upphör derföre snart nedanför åsens sidosluttningar. Det öfvertäcker derföre till största delen lerornas och gula san- dens utgåenden. Ofta är mägtigheten häraf störst på åsens högsta del, och ända till 4 fot, men annorstädes ej mer än omkring 1 fot. Ut profilen I är lagret å deu högre delen af obetydlig mäg- vighet, men då det är obekant huru hög denna del af åsen varit, kan det ej bestämmas huru- dant lagret här varit. Uti profilen II synes lagrets form på höjden vid X och Y, der rull- stens-åsen ännu är i orubbadt skick; vidare fort- går lagret utmed hela vestra sidan, der det dels täcker leran, dels lagrar sig direkte på det äldsta rullstenslagret, och är derifrån skarpt begränsadt. Det består af rullstenar till hufvudsakligaste delen, men äfven af rullstensblandadt grus och sand, eller af endast sand, jemnt och intimt in- blandade med brun växtmylla, hvilken just karak- teriserar detta lager från alla andra. Lagret innehåller flera olikartade skikter, som skilja sig från hvarandra genom rullstenarnes olika storlek, mer eller mindre saudhalt, brist på rullsten m. m. Någon bestämd ordningsföljd af dessa skikter lät icke sammanställa sig. Såsom exempel på dessa skikter vill jag anföra skiktföljden mellan bokstäfverne M och N på prof. I. Ofvanifrån nedåt följde nedanskrifne skikter: 1. Nuvarande grästorf. 2. Mullblandad rullsten, ewt lager af 2—3 tum, bestod af hufvud- till knytnäf-stora och mindre 397 rullstenar, öfverallt omgifne af mylla och finare sand, utan att visa spår till skiktning. 3. Mullblandad sand nästan utan rullsten, 3 till 11 tum; bestod, såsom det tycktes, af gul sand, blandad med litet grus: och intimt ge- - nomträngd med växtmyila. Skiktning saknas. 4. Mullblandad rullsten, 3 till 14 tums lager, sammansatt nära lika med 2, fastän med myc- ket inblandadt grus, samt genomdragetl af en stor mängd rötler från dagytan, nu utdöda, men vittnande om en vida kraftigare och frodigare vegetation, än nu är fallet. Vid botten af detta skikt går en smal + till 1 lum mägtig inlagring af gul sand, som ej synes afsatl under vatten. 3. Öfre hvitgrå lera följer härunder. Å andra ställen förekomma annorlunda be- skaffade aflagringar, af hvilka jag blott torde få anföra den å höjden vid X—Y på prof. II. Lagret består derstädes af nästan enbart mullblandad rollsten, blandadt med gröfre (1 till 2 fot i diameter) rullstenar och betydligt grus. Det är här omkring 4 fot mägtigt, och skarpt skiljdt från underliggande rullstenslagret med en rand af grus. På 3:ne fots djup fanns härstädes ett 1 borizoutel ställning liggande, större, nästan för- multnadt benstycke, hvars ena mera bibehållna hälft dock kunnat af Prof. Anp. Retzius besläm- mas såsom främre delen af tibia humana ”). Detta lagers myllhalt synes väl till någon del härleda sig från en äldre tids starkare växt- lighet på åsens yta, och hvartill en mängd nu ") Det vore möjligen af antiqvariskt intresse att undersöka detta lager närmare, men nu kunde icke flera lemningar från organiska naturen anträffas. 398 förmultnande” rötter och rottrådar gifva ytterligare bevis; men den vida största delen, nemligen den mylla, som förefinnes inblandad i sanden, kan icke ensamt härleda sig derifrån. Då äfven- ledes understundom från mylla fria, tunna sand- skikter åtskilja vissa delar af det myllförande lagret, kan icke uppkomsten deraf tillskrifvas ofvanifrån nedträngande växlåterstoder. Sanno- likare torde vara, att detta lager bildats deri- genom, att, från de högsta delarne af åsen, med lafvar och mossor beklädda rullstenar nedrasat utför åsens sidor, men hvarföre då å åsens högsta del, vid X, lagret kunnat bilda sig till 4 fots mägtighet är litet svårare att utgrunda. Möjligen torde tillkomsten härleda sig från menskliga kul- turen: i äldre tidehvarf”") och i så fall borde, kol, redskap, bränd lera, metaller eller dylikt före- finnas deruti, hvilket jag ej varit i stånd att upptäcka. De i lagret befintlige rullstenarne äro till det närmaste enahanda med dem i det äldre lagret, och hafva samma karakterer af tillrundning; men någon noggrannare anteckning öfver dessa stenar gjordes icke, äfvensom om möjligen inblandnin- gar af annat stenmaterial tillkommit. Att likväl dessa lager uppkommit först efter sedan åsen blifvit torr anser jag alltför troligt, dels emedan alla tecken till leraktiga eller gyttje- artade bildningar saknas deri, dels emedan intet ”) Skäl som tala för en sådan uppkomst äro: traditionen att Köpings stad i äldsta tider skulle varit utsträckt öfver denna ås ända till den + mil N. V. från staden be- lägne Malma kyrka (se »HALLMANS beskrifning öfver Köpings stad»), samt att den på några hundra alnar från detta ställe belägne sandkullen Ströbohög (se R. DYBÄCK tidskriften Runa) skulle vara en ättekulle. Nogare un- dersökningar tarfvas för att utreda detta. 399 tecken till skiktning eller tydlig regelbunden aflagring af stenmassan kunde iakttagas. Tyvärr måste jag afbryta såväl detta lagers, som flera andra af denua trakts geologiska företeelsers un- dersökning, och måste derföre afgifva berättel- serna i nog ofullbordadt skick. Ehuru ofullständigt en mängd vigtiga en- skildheter 1 förestående beskrifning kunnat åter- gifvas, lemna dock de redan anförda fakta anled- ningar Will många slutföljder öfver denua ås- sträckas bildningshistoria. Men jag har ansett rådligast, att efter denna lilla del af åsens un- dersökning endast framställa de vigtigaste slut- följderna, afvaktande flere dylika åsars, omgif- vande höjders och slättlandets likartade beskrif- ning, affattning å karta och profilering, innan något försök göres till en mera omfattande be- skrifning af denna tids ännu mycket obekanta historia. 1. Första momentet af åsens bildningshi- storia torde vara den naturtilldragelse, som lös- ryckte, bortförde och tillrundade den ofantliga massan af rullstenar, samt, jemte ursköljdt grus, småningom aflagrade Slenr 4 i vissa djupare vattenrän- nor eller floddalar, der närvarande tiders ström- mar ännu framilyta, genomskärande åsarnas ban- kar. Deuna naturtilldragelse torde noggrannare be- höfva efterforskas, innan gissningar vågas deröfver. Bergarterna, som utgöra denna rullstensmassa, hän visa alt de härstamma från moderklyfter N.N.V. ifrån detta ställe, till + eller nära hälften, och att de flesta äro hilförde längre ifrån. Af deras form och rundade, nästan polerade yt-beskaffenhet torde kunna med visshet slutas, | I | | | i 400 alt de långliga tider rullat af och an uti ett mägtigt vatten, samb att vattenströmmar bort- fört och särskilt aflagrat gruset och sanden. Ehuru jag icke är i stånd anföra ett enda faktum, att denna afsättning skedt utur hafvet, är jag dock fullt förvissad, att endast hafsvågor och hafsströmningar förmått framkalla dessa mäg- tiga phenomener och tilldana dess material. Att under denna tid rullstensbankarne af- satte sig på bottnen af ett djupt vatten är tydligt af dessa lagers läge öfver höga bergkammar och dess reguliära lagring uti tydliga om ock grofva skikter. 2. Efter denna tid synes vattenströmmar- nas eller vågornas kraft hafva aftagit; de hafva nu endast fört sand, som blandats med den förut aflagrade rullstenen. Denna sand utbreddes äfven derföre mera i plan, och af variabla strömsätt- ningar synas dessa sandmassor mycket olikfor- migt aflagrat sig — bildaude plattare bäddar och bankar — samt företrädesvis samlat sig utefter rullstensåsarnes sidor eller sådana höjder, som kommit att ligga i dessas granuskap. Denna sand synes icke hafva länge rullat af och an, utan, småningom ursköljd från upp- komst-ställena, snart derefter afsatts, liksom sand- bäddarne vid våra större floder och strömmar. Men att den afsatte sig ur hafsvatten. visa ofvan- anförde ställen, der bafignaekt och musslor träf- fats inlagrade deri. 3. Under denna tid, och kanske möjli- gen äfven redan förut, afsatte sig ett med det förra alldeles olikartadt material; krossade berg- stycken, stora block, krossad sten och skarpt berg- grus afsatte sig på en gång i stora oregelbundna bäddar 401 bäddar, omsvämmade af en med föregående tro- ligen identisk sandmassa. Af de bergarter, som utgöra hufvudmassan af dessa kross-stensbäddar, synes, att de icke, åt- minstone till större delen, härleda sig långt ifrån. Många af de större blocken synas likväl varit förda längre vägar, men detta är endast elt min- dre antal, och de bära då merendels vittnesbörd (geuom tillrundning), att de härstamma från an- nat håll än deras grannar. Att dessa block och kross-stenar blifvit lös- ryckta efter berghällarnas tillrundning, visa mån- ga sådane flyttblock, hvilka ännu träffas med ena sidan tillrundad och försedd med s. k. flodfåror. Dessa slags bilduingar tyckas företrädesvis hafva aflagrat sig utmed bergsidorne och flod- dalarnes kanter, och blott till mindre antal (och mägtighet) eller undantagsvis på sandåsarne, såsom t. ex. de här 1 åsen omförmälde partierna. Men att vattenmassan ännu höjde sig öfver eller i jemnhöjd med mellersta Sveriges högre bergkam- mar synes deraf, att dessa merendels äro öfver- lastade med dessa slags bildningar. Efter dessa bildningars närvarande utseende torde ingen annan sannolikare förmodan fram- kastas, än att de blifvit aflagrade med tillhjelp af stora isflottor, drifis eller isberg. Endast ge- nom en dylik transport kan man förklara möj- ligheten, att det finaste stoftartade stenpulfret qvarstannat uli dessa aflagringar, såsom oftast är fallet, äfvensom den oregelbundenhet hvarmed de äro aflagrade, stenblockens egendomliga lägen, o.s v. 4. Vid slutet af gula sandens period började nu leror afsättas och dessa synas på andra ställen, t. ex. vid Upsala, till en del samtidiga med rullstens- KE. V. Akad. Handl. 1854. 26 402 gruset och de äldre skikterna af gula sanden, bland hvilka de träffas aflagrade. Denna äldsta lerans hvarfvighet, (tydliga skiktning) och dess förande af hafsmusslor ”), såsom på andra ställen är fallet, utvisa dess uppkomst i ett salt vatten. Den här i åsen träffade rödbruna lerans höga läge uti den gula sanden, och i bottnen af nästföljande leran, tillkännager att den endast är yngsta länken af den hvarfviga leran, om den skall tillhöra denna period. 3. Efter de lagringsförhållanden, som de båda yngre lerorna erbjuda, samt af bristen på skiktning och hafsmusslor, har jag ansett troligast att de blifvit afsatta uti ett stillastående eller blott långsamt framskridande vatten, och äro analogt bildade med våra dagars flodleror, som sakna allt spår till skiktning. Märklig är likväl uti dessa den totala bristen af organiska qvarlefvor, hvilka ehuru ifrigt eftersökta ingenstädes kunnat spåras. Att dessa leror afsatte sig under ett högt vatten erfares deraf, att de träffas ganska högt öfver slätterna och 1 bergstrakterna, ehuru jag ännu icke kan bestämma ull hvilken högsta höjd öfver närvarande tids vatten-nivå. 6. Sandåsen tyckes härefter blifvit torr; den slutliga aflagringen af mullblandad rullsten och sand synes hafva uppkommit af vegetations- betäckning på åsens yta, eller af äldsta tiders be- byggare, som afjemnat och omblandat åsens högre ”) Det vore af stort intresse, att å de lokaler, der man lyckats träffa snäck- och mussellager, få dessas lagrings- förhållanden i anseende till sand- och lerlagren angifne. Så t. ex. uppgifver HIsINGER (anteckningar under resor), att LEYELL träffat hafsmusslor i en lera nära Eskilstuna, och sådana träffas troligen på många ställen. 403 belägne delar öfver dess lägre, eller ock af någon tids torfbildning, som kunnat herrska utmed denna åssträcka; alll förmodanden, som blott genom fort- satta studier kunna utredas. Utom de nu anförda lagerföljderna träffas i denna trakt flera andra, såväl samtidiga som yngre, hvilka tillsammans ned dessa bilda omgifvande höjders och slätters utfyllningar; dess umder sökning medhann jag icke att fullborda under deår jag vistades i denna trakt, hvarföre jag icke har kunnat så fullständigt, som jag hade önskat, redo- göra för dess yngsta jordbildningar. Då såväl åsarnes bildningsföljder, som alla våra yngsta aflagringar under diluvial- och alluvial perioderna, äro ganska ofullständigt bekanta, hade jag trott mig icke böra afvakta ovissa framtida tillfällen för dessa studiers bekantgörande, utan ansåg mig, om ock i ofullbordadt skick, böra framlägga re- sultaterna af de första undersökningarne, för att väcka uppmärksamhet på de intressanta förhål- landen de förete af vårt lands yngsta bildnings- historia. SE ANogu Vu JäG ätls sorsak ast nns bon leat td TO Jamin tå sanöl Od sy GTA Sä (så burbhonn an oa canudsaibu 4 VY IR FÖL EN OUT Ge (ll S EJ färde ÅA »å sd sö lör SR Om Arithmetisk Quadratur; C. J. DANIELSSON HILL. JIE VO Ba IUI Ad get ere 08 0 mesar Så rö 0 born Fiheretisk quadratur, äfven kallad mekanisk quadratur, ehuru numera origtigt, sedan man er- hållit en märkvärdig maschin, eller så kallad pla- nimeter, af Wertiui 1 Schweitz, som genom en sinnrik mekanism anger en figurs area, har för ändamål, alt uträkna den af en curva inneslutna arean eller den af en yta inneslutna rymden, eller en curvas längd ull huru stor noggranhet som behagas. Ett sätt dertill (med in- och omskrifna polygoner) uppgaf redan AnxTtirHo, hvilket begagna- des af Arcemepnes vid dess namnkunniga quadra- tura circuli. Grunden dertill kan hemtas af för- sta saltsen i Euclidis X:de bok och methoden kan i allmänhet bringas till följande momenter: 1:0) om curvan är.sluten såsom t. ex. cirkeln, så drag en största chorda, som delar den i tvenne seg- menter och i fall hon gör en eller flera omkrök- ningar drag chordan emellan alla sådane (singu- lära) punkter, så att arean delas i en eller flera rätliniga figurer och flera segmenter med bågar som blott kröka åt ett håll. För att så finna hvarje så- dant kroklinigt segments area, huru noga som heldst, inskrif i segmentet på dess chorda den största möjliga triangel, gör sammaledes på den- nes sidor i de nya segmenter, hvilkas chorder de äro och så åter så ofta nödigt synes. Summan af alla dessa trianglar eller den slutligen inskrifna polygonen kommer huru nära man vill till seg- mentets area, emedan vid hvarje inskrifning, hvar- igenom antalet af polygonens sidor fördubblas, 408 medtager man mer än hälften af den återstående arean. Ty låt OADB vara ett af segmenten och A:n ADB den största deri inskrifna triangeln samt ABCE den omskrifne rectangeln, så är denne större än segmentet ADB men = 2 A:n ADB, hvarför A:n ABD >+I segm. ADB; således blir mer än hälften af detta segment borttaget genom A ADB, när för dess chorda AB, som är en polygonsida, införes tvenne nya AD och DB eller dubbelt så många, och på samma sätt kan förfaras med de återstå- ende segmenten AOD, DBF, o. s. v. — Men när från en storhet alltid borttages mer än hälften, så blir den slutliga resten mindre än någon gif- ven storhet (Eucl. X. 1), och så sker här med det gifna segmentet OADBF, derför kan man när- ma sig till dess area, huru nära man vill. Quadratur återföres således till tangering, och finit sumation. (Det är nemligen klart, att om EDC är en tang. || AB, så är A:n ADB den största i segmentet ADB inskrifna triangeln). Så t. ex. quadreras Parabeln. Kan man finna ett finit uttryck för den in- skrifna polygonen med arvbiträrt antal sidor, så kan man ock finna ett analytiskt, ja ofta ett al- gebraiskt uttryck för arean. Sådant var t. ex. fallet med koniska parabeln, för hvilken ARrRcHI- ; i Å ) 1 1 1 MEDES fann uttrycket: A-(( RT Da SR =) = 409 1 PER SA, hvaraf han slöt (och bevisade) att Par. AJ 1 4 4 segmentets area var ANF Ag SR af den största inskrifna triangeln (A) eiler - af omskrefne [])n. Men till hvarje vog litet segment, hvars curva har någon regulier krumning, kan man finna ett paraboliskt segment, som kommer det förra högst nära. Derför kan den gamla polygon-metho- den vinna en betydlig förbättring, bestående der- uti, att summan af den sist inskrifne serien af trianglar ökas med 1, hvarigenom man måste erhålla arean till en vida större noggranhet än annars. Så t. ex. är den 1 cirkeln inskrifna 64- hörningen = 3,1365485 ännu mycket mindre än cir- keln, så att blott de 2 första siffrorna äro rigtiga (= de uti 7); dock om man ökar den med 0,0005927, som är 4 af sista A-serien eller af 64-hörningens öfverskott öfver 32-hörningen, så fås 3,141583, som endast med en enhet 1 5:te decimalrummet eller i 6:te siffran afviker från det kända rätta värdet å (7=) omkretsens förhållande till diametern eller cirkelareans till radiens quadrat. Men utan en sådan korrektion fann ArcHimebes 7 blott på 3, när, fastän han använde en 96-hörning "). ”) Med en 64-hörning och en 128-hörning blir på det för- bättrade sättet felet ej 1 på 7:de siffran eller det rela- tiva felet = 0,00000021, eller en milliondel, som cirkeln är större. Vill man icke, såsom i texten, utgå derifrån, att cirkelsegmentet slutligen kan anses = ett paraboliskt seg- ment, så kan slutliga quadraturen för cirkeln (och äfven med någon förändring andra figurer) också finnas på föl- jande sätt: Man antage en regulier polygon t. ex. en regulier 6-hörning, hvars omkrets (=56) och att de in- och om- 4140 Till denna method höra sålunda dessa pro- blemer: 1 skrifne cirklarnes radier r(=5V3) och R(=1) äro kände och göre en polygon med samma omkrets och dubbelt så många sidor, vid hvilken samma radier äro 7” och R' 0. s. v., så får man en serie radier r, R, r', R', r”, R", ete. der hvarje inres (r) radie är arithmeti- ska =) och den yttres (R') det Geometriska (=WVRr') medlet af dess begge närmast föregående. Dervid behöfver man ej fortsätta räkningen längre, än: till dess den in- och omskrifne cirkelns radier hafva halfva äskade antalet decimaler gemensamma, emedan derefter det geometriska medlet är = det arithmetiska och det således blott återstår, att finna sista termen af en serie pg, 0', OM Oo etc., der hvarje term är arithm. -- .- o ' 1 LÅ medlet af sina två näst föregående eller o" == (0+0", hvars allmänna term 90” är af formen AÅ.a” +B.b”, om 202? =a+1 eller då 20 —a—1= (a —1)(2a+1) (så- = ledes b=1) rättare o = A+B GY. Som, ger ov— I 1 3 I 3 = A+B och o Si hvadan o RR SST RAR SETT 3 Lå som är = g” = sista radien. Eller låt oss sätta 0” —=y. 0”, o " I f ay ' ' ' I så, efter o” a (OT 0 =Yy 075 (00 2 5 2 ; eller BERO) och AE SER (0 FAO TEEN SR ES +y0”), blir y = +1). Men när » är nära =2, är 0” :o”=y=const. och således y'=y, hvarför vi ) 1 blott behöfva lösa eqvat. 2y =1/(1=—+ 5) eller 2y: = y+ 1, j| som ger y=1 och EFT hvilken sednare rot dock strider mot frågans natur, då intet o är negalivt. Den förra (1) visar deremot att radierna till slut bli lika 441 1) Ått draga en tangent parallel (=) med en gifven linea AB. Låt denna (eller någon dermed l- -le) skära curvan 1 ÅA och PB, ölen punkters RR äro och äro då lika med radien i der OO, som har samma omkrets (=56) som den första Se alla polygonerna. RT måste o” vara sådant att (= blir =" Inar vy = Härmed stämmer det 0 angifna värdet (Y , som kommer dess närmare till A, ju större » är. Det fullgör ock den allmänna equ. för o”. —I —1 Ty enligt den blir o”=A+B GF) =4—3. GY 1 —1 och o””=A +-B(5)' som också är, såsom sig 2 Pär, ag IS sajt Till följe häraf blir den sökta sista raden o7 = 2 STEN =S o+"S Man finner den (om man åtnöjer sig med 8 å 9 ÄR = 0,95492966. Ty de 1 föregående radierna (r = SV3, R=1, så r' FRA R), och R'=VRr)') etc. äro 7 —=0,866025404 RR =0,953565731 RR SN Ru R”'—=0,955611769|/RY'= . . . 40311 fe =0,933012702 OA Sa Fda 00 R' —=0,9635923826 : (R”7—=0,955100122 sis 2 2NCTE r'! —=0,949469264 =0,954844436 rr" = . sv ER R'—=0,957662197 | IR7 =0,934972270]|R” = . . . 30325) | + de sidstas differens= — 1998 |: 3) — 666 |+ hvarföre i den cirkel, hvars omkrets är = 6, BURE CTO Syst er sl kel Arel fore Le Ae en =0;95 49296 59 6 (=02), hvadan z=3,14159265 Ez=): hvilka alla nie siffror (& äro riktige. 412 (AG =)y, och (HB =)y,, samt abscissor OG =72, och OR =", 0 XF XP KA Låt ordinatan vara y för någon annan punkt D och = för den motsvarande F i chordan AB och således w=7A4+5Bz neml. =y,, när abscissan OP=2x=2,, och =y,, när 2=2X2,, så är Å+Bz,=y, och A+Bzx,=y,, således B(z,—z,)=3y,— 3,» hva- AY, Ayo dan B= och = VY, — Bx, = Y, — Z, : = Az, Å Yo o = Yo 0" Az, = Ykkor: ET = LoÅYo samt U = JG är x CoAYo Fuse EE LuOE = 4 Og , 54 EN 24 fi som således är chordans equation. Gör så y—u eller. fx —1"z till maximum 4 a 4 och tag derför f,x — 1,x=0 eller fiT Eller låt den gifna linien AB göra med abscissaxeln en gifven vinkel 4, så skall (vid RN coordi- nater) dy=dx-Tga eller f,yr=Ta(= = , hvilket går på ett ut. 443 Pr. 2) Att i ett seqment ADB inskrifva den största triangeln, när dess chorda AB tages till bas (se föregående figur). Drag en tangent EC parallel med chordan AB och sammanbind tangeringspunkten D med A och B. Eller tag chordans stycke AF till ab- scissa och DF till ordinata, samt uppsök den stör- sta DF af alla sådane parallela ordinater. Cor. 1. Om curvans equat. är y=fz, coor- dinaterna för chordans ändar z, och y,(=/f2z,) och x, et y,(=/fz,), så är den största i segmentet på chordan AB inskrifne A:n (vid rätvinklige coor- o ; 1 1 1 dinater) ==-Az,(y — u) == Az ( fr) + SS (ONY — y,AX, — CAY,); om & bestämmes af f,x-Az,=Ay,. Cor. 2. Äro nu coordinaterna nog nära hvar- andra eller annars segmentet af nära parabolisk & 3 . 4 natur, så blir dess area (z) ganska nära — > af denna z— 2) eller = (BN HE 0) eller A och sålunda = +-(Az,: LE I = (0, — D-Y—Y,— 22 — Dy: Yy,—Y) ==0r. (Samma uttryck fås ock af 3 trapezier, som bildas af coor- dinaterna för triangelns hörn). Här är y=/fz, Yo=fL» Y=fL,> men & sjelf skall bestämmas af fix=Ay,: AZ,, varande f,x=derivaten af fa(= =" = coeff. till £ i utvecklade f(z+£)). Men ehuru sistnämnde formel är bragt till möjligen största enkelhet, blir den dock äfven i enklare fall af en väl vidlyftig beskaffenhet, såsom redan för parabeln y=/fzx=ecXx, fir =rc0'"' = Ny, :AL,= föl AE SE, ver vi sätta =c-3, då förs Mar” Ci — Lo p=(e3) "> och om 30 ar ((2) 0) (CY = aa —a9) Frågan blir derför, om den icke kan /för- enklas, åtminstone med uppoffrande tills vidare af något i noggrannheten. Till den ändan anmärka vi, att triangelns area, såsom ett maximum, föga varierar och att det derför ej är nödvändigt, att skarpt lösa eq. fiz=0e. 3, utan att vi konna åtnöja oss med en aproximation, som kan vinna en be- tydlig enkelhet. Låt oss nemligen sätta z=ZX,+e, så då z,=z,+A2,, blir vår eq. Ja = (en Sör lLo —fLo AZ, fiLtefa Lo År Kr PIP sPaG free fota +AD) "fo SE eller efat = sj e”fyå ten = fatag las om £, tills vidare förstås inunder. 2 ochrutsecklad: IR IF Härur fås genom reversion e=—-A+=:——+--:- 2 3 É 1 d. ä. e kan nära tagas = AZ, och z==(Zo+L,) och den följande termen blott begagnas, att stun- dom tillse, om dess åsidosättande kan föranleda något betydligt fel. Om således e=3-AZ, blir g,—2=2 2 r—2, och segmentet 2 Lt, I RA 25 (y yo — 3 —3Y) A= 2 ; FFS eller 7 =3AZ,:v; Tr eller 7 = 415 om v är det, hvarmed curvans mellersta ordinata = 1 SN 5 Å y (till z=-(2,+2,)) öfverskjuter cordans CV ): Cor. 3. Suamman af alla sådane segmenter i rad utgör curvareans öfverskott öfver inskrifna polygonen. Om nemligen coordinaterna för po- lygonens hörn äro MNSCISSOTE ry da 4» MN IS rek Drs ordinater: Y,, Y,> Ya» Yates: ÖL SUG SNR (OSS - och för midtpunkterna FOR EE a rig sd VEN MD OtC. SANT Bov för eler När = fr så. blifva alla segmenterna ihop (som den inskrifna polygonen lemnar) 2 é 6 == (Av (2v, —Y, — Yi) + AL (200—Y3 —Ys)+ +AD, (20, — Ya —Ys) + tr r FA D (PV Yr Yrss)) = 4 4 a == fv,Ax,—=I, om fv, Ax,=v,AXL,+V, AZ, + 1 + VAL, + >>> + VAX, och II = = (Yo + Y,)AL, + 1 1 1 += (Yi+tY2)ALi+F (Ya + Ys)ALA + >> rr + (Yt Yr ss)AL, eller II = den inskrifna polygon, hvars värde ock kan sättas under denna formen: => (Y, Az, +Y, Ac > ER Före Y, Ayo, tY,+1 NL), om Az, betyder z, .—Zy, men Ay,=72y,, — Ly. Tillägges II, så blir således på detta sätt cur- vans area — SA NE SH £o5z+--(fvåz — IT). Här är ra termen en genom curvans alla an- tagna midtpunkter gående trappformig figur och den sista är en korrektion, som är = af skilnaden 416 emellan den sistnämnda och den inskrifna trope- roidala polygonen II. Denna skilnad kan ock för- laras så, att den är en summa af flera rektang- lar, hvars baser äro de antagua abseiss-styckena Az, AL: AZ, och höjden = ordinatstyckena .emellans curvans och chordernas midtpunkter Yo + Y Ya FY (= v,— SR UFR etc.). Anm. Härvid äro dock ännu förstnämnda stycken arbiträra, hvarför det ännu återstår den frågan, huru de med största fördel skola antagas. For- dom (och ofta ännu i dag) satte man dem lika, och till och med åsidosatte korrektionen, hvar- igenom man fick arean = fvAx=Az-fv= fv = = summan af de till lika distanser tagna ordi- naterna, om AX sättes = 4. Detta är i sjelfva verket CavaAreRrrs och Wannusu förfarande, af hvilka den förre dock ansåg fv eller som han kallade denna samma »omnes lineze», mera blott såsom ett geometriskt tecken eller snarare be- grepp, heldst han på länge ej brukade något tecken derför, under det den sednare uppfat- tade det såsom ett tecken för en arithmetisk operation och derigenom verkligen befordrade analysen ett steg vidare. Ja äfven en och an- nan af deras föregångare gick så ull väga, sär- deles MercaATtoR d. ä., WRriGcHT och SNELLIus, som d. uträknade en tabell för fer genom att sam- COS Xx manlägga secanterna för hvarje grad eller för hvarje minul (= »omnes secantes»). Det var detta integral man behöfde för de s. k. cartes reduites, och hvilket spelar en märkvärdig role i integral-räkningens historia. Om jag ej allt för mycket bedrar mig, var det Bonp, mathe- alisk 447 matisk lärare i London, som från dess beräk- nade tabell fann dess Analytiska uttryck (genom Log. Tang.) och kungjorde det 1645 1 Norwoods »epitome of Navigation». Men denna vigtiga satts i integral-räkningen (som är nästan den enda på så empirisk väg funna), förblef länge obevist, tills Nic. MercAtor (KAUFMAN) fann kla- ven dertill och framställde beviset till ett täf- lingsämne i London 1666, utan att man för detta fann någon omedelbar lösning, förr än MeErcaTtor kungjort i sin Logarithmotechnia den vigtiga serien för Log(1+2), hvilken gaf anled- ning till en högre Analysens lyftning. Nämnde serie, som numera kan elementärt bevisas och ; 3 Kö 1 har sin uppkomst från utvecklingen af — un- 1 +x der formen 1— 2+0—X'+Z'...- uttrycker en Hyperbols area emellan Assymptotiska coordi- nater och afger således ett integral f TS = XC xt Xx? = L(l+28)=2—3+35 7 tn som 1 sig inne- håller otaliga andra, nemligen först quadraturen rT+1 af alla parablar eller föde=="- och så af alla r+1 paraboliska lineer RR fla, + a, + A+ URLS 5 =S « och derigenom arithmetiska SKOR SN hvarje area emellan ej för vida gränsor. Ty då o(a+2x)=9a+x9,a+ NR SSR socee "), så blir fdxx9(a+x)= | = 29a+= 0a+5 öd « som är integralet af dz (92) ERNER gränserna.z=a och z=a+X ”) Se mina regule derivandi. EK. V. Akad. Handl. 1854. AM 418 (eller = arean mellan dess abscissor) eller = = $(a+x) — da = Ada, om fezsdz sättes = dz och Aa=2, t.ex. =1, om serien då ännu är nog con- vergent. Härpå grunda sig en del äldre integra- tionsmethoder af NEwTtTon, Cortes, STIRLING och äfven en något nyare af LA PracE och LA GRANGE. En vigtig förbättring af de förres method har Gauss lemnat, i det han uppsökte just de vär- den å ordinatorna, som, multiplicerade med vissa af factorerna, tillsammans noggrannast ut- tryckte den sökta arean, då deremot de förre använde eqvidistanta ordinater. Då jag 1 V:te bandet af Crerres Journal antydt ett enkelt be- vis härå, såsom följd af en der behandlad all- männare fråga, borde väl vara nog att dit hän- visa. Som jag dock har märkt, att de förfat- tare, som sedermera skrifvit öfver samma ämne, ej synes hafva känt samma uppsats, troligen emedan de äldre banden af CRELLES journal ej blifvit vidsträcktare spridda, vill jag här i kort- het derför redogöra. Hqet bevis af Gaussiska methoden. Frågan var nemligen att approximativt sum- mera serien c,fo—+cdfx+cdfx+cdfz+.....= =//0, d fo = fc NSD (när fc = NEN under for- men on, f(Z+a)-—+ SR (C+a,) + n. f(C+a)+--- = = fm, fix+a,), efter hvars utveckling och jemfö- relse med den gifna serien, man finner denna fråga hufvudsakligen bero på lösningen af dessa equationer: fn, =c,, fn,a,=c,, fn, aj =c,, fn,aj=e,---fn,a; )=c ända till g=2r—-1, om fe, SE HR ER ROR består af r likartade termer (9, =n, av ; der man 419 således har 27 stycken eq:r till bestämmande af r stycken a och r stycken n, i ordning af grad- talen 1, 2, 3,---2r. Enligt Bezouts theorem skulle finalequationer kunna bli af ganska högt gradtal =1.2.3--- 2r =T(2r), men jag lyckades återföra frågan till en eq. af r:te graden, och nå- gra lineära equationer, genom att för fx välja en å 3 : : o 1 tjenlig speciel-function, nemligen denna: f== ty dermed Zblir frågan blott att sätta serien Gör REAR -— +—-— +"... =S under formeln: x RA a Gps n n n Np . =E KOSTTE Ike +... , nemligen med att att A+ Arr + L en approximation af (2, ,):te ordningen, så att alla termerna ända till ar accurat föreställas, men ej precis de följande, hvarför c,, c,, ce, etc. måste bilda en nog starkt aftagande serie. Utvecklar man nu sist anförda bråkserie och jemför med den gifna, så blott återfinner man förutnämnde equationer, — hvaraf man dock slutar, att frågan låter bringa sig till den sistnämnde. Men sätta vi produkten (Z+a,) (x+2a,) (C+a)-..... (C++, )= = = by 0 — be” 4 bo? — be +... +b,, och multiplicera föregående equation härmed, så fås Co ön. ER Tx Tx re S=1rg (2 — += +...) = Ny: fö, sa r GC aa ) 2 5 ID 0 ERT NSEN + nn. +... = en hel-funktion af r—1:te graden El =r—-1"z, emedan »'x är divisibel med a,+zx, när v=0,1,2,....r—-14. Derför måste produkten på venstra sidan också vara en hel-funktion, åtmin- stone till den äskade approximationsgraden, men den framträder under bråkform, derför måste 420 coéflicienterna till de negativa potenserna vara = 0, hvarigenom dessa lineära equationer uppkomma: OLED TOT Ca Org toes 0 00" NE DG KN Ra FN DRA RAA ER = NS! (Rs OR [0505 = 0,00 0 NRA SARA fe, deg 0 = C,sib,+ Cb, st C,10,a+ SR Teo 4 5 b, =; 0, genom hvilka coéflicienterna b,, b,, by, «»- b,., (utom en) uti eq. 1 (—x)=0 = b, C'+b, ro "+b 0 ”+ooss +b, bestämmas och således äfven genom dennas lös- ning (som blott är af »:te graden, 1i stället för det höga Bezout'ska gradtalet (T2r)), fås alla talen a, Hud, srdags SR Varefter, man. tattetanen <4,e >... MN, 4» genom betraktande af de första ter- merna i produkten 7”x.S, — eller också ur de r första af de eq., som här egentligen behöfde lösas (dfn, =0= nar fn, a). Man finner nemligen lätt, om (bc), betyder byc,+b,c, ;+byC6, -+----+0b,6, = = före Och 5 Pa (be)r-4 + (be)p-2 » A+ (be)r-3 « A+ (be) 4 AI + esse rr + (be), a”! TERES SpA DNE SO + rbo a”! Ny HaJA 1 = HG rdlg == (ND Ef sä EVE GEA hvarföre den framställda derivat-serien Co JT FO, fi DA OR fSDF og kal ACS SJ KT eder kan approximatift föreställas med Fa,.f(xz+a)+ + Fa,.f(c+a,)+Fa,.f(c+a)+.... +Fa,, f(x+a,,)> så att de 2r första termerna af den förra häraf återgifvas och felet blott är af 2r:te ordningen, neml. = (c,,— fn, ay) fa + (Ca, Ån, a”) feru C+eress såsom man lätt finner genom utvecklingens fort- sättande (se l.c. p. 321 sq.)"). Jag visar der ock, > ”) Det förstår sig att enligt equationstheorien i stället för bråkfunktion Fa kan finnas en hel-funktion, som ger samma värden n,, ”,, Na... Där r9a=0. 421 att de behöfliga lineära eq. lätt lösas genom att minska r med 1, så att de deraf uppkommande närmast lägre eq. ge de för elimination behöflige faktorerna (p. 323, 4). Detta i allmänhet. Tillämpningen på quadratur-problemet och till bevis af Gavusses formler är lätt. Om det nem- ligen tills vidare blott är fråga om f/”"'9.dz = Aa, så är den gifna derivat-serien 1 1 1 (Pe rat fa tran Pak sp Pat oo 0 4 09 ledes glaset DT sa e es Ce 9 Ci SR Ömma . 0 0 TA NR NE för de lineära hjelp-equationerna äro: 1 a ER 1 pos SEN => b.+3.b, +1b. os + esse 000 02 För 0 1 SEGE SO HÖ at ös sera Tas 0 1 FO TOA fö Fer rt tig 000 1 J Nana ere ee och således: rT SN b,+ (P2 NET Fötan 1) när r blott =1, b,+3.0b,=0, hvadan b,=—2, b =-—1, (enligt ett föregående antagande bör rätteligen b, sättas = 1, men detta värdet åter- stlälles lätt, genom att dividera alla 6 med bj). b,++$b,+36,=0 ) mult. med föreg. b, = —A ÖR SR Oda NTE ON =") -hvadan genom sammanläggning af produkterna (3—3).b, + (2—3)b,=0,=$-(b,+0,) =0, eller b,=—1 och b,=1, samt b,=—3$b, —1h, =3—-+=$, hvar- för 22x0=b,e—-b x+b,=2+x+$t=0, hvadan +0=—-x=1+Vi—-t=131(1 +V1), och, om Ada=X 2) När r=2 422 (i stället f. = 1) återställes, Ava = 3 (o(a+2. KY +9(a x'Pp,a. mult. först med|så med by +3b,+1b,+1d,=0| = 6leller 4| —4 3) När r=3 /10,+3b,+1b,++b,=01| —1 —6|] 2 10; +1b, +20,+1b,=0| HI +6| hvadan (1—-å+5)6,+(1—-£+£)b,=0 eller 2b,+3b,=0, således b,=—3, om b, tages = 2, sedermera bort- skaffas b, ur de första eq., såsom b, i föregående fall, nemligen medelst faktorerna —1 och 2, hvadan (3—2) by+ (å—3) dy + (å—2) b, = 0 eller (x6) 6,6,—1.3+6.,5;-2=0 eller -1 6 RR 22 BEST 5 ock ba RT 1:2= 0 hvar- före 3'x = 20+ 30 +ir+1=0= L+0,.L+A,.-L+0Ay Sättes här —x= 0,5+z=2a, så fås 235— 0,3z = 0, således z=0 eller z=+WV0,15 = + 1 Vå, och a=—2x=0,5 eller = 0,5 + V0,15. Vidare är 3(—-y) = —2y'+3y"—-$y+0,1, sätt = —3'y, och de- rivaten häraf 3,'y=2.3y"—2.3y+1,2 = nämnaren i Fy och täljaren fås af de 3 första hela termerna i produkten (— 3"y). (y+3y”+3y +. ..)=b0, + + (be), - y + (be), = 2y— 2y+35, emedan (be) bjeg= 213 (bc) =bi0-Fo;60- EE KSAME (be), = bye, +b,c,+byc, = 2.1—3.4+£5.1=34, således blir 11 — 20 + 2a? Fa= TT n, = F(0,5 + V0,15) = = =n,, hvarför och särdeles n, = F0,5=3 samt 423 Ada = da +2— 94 = 2. (89(a+3) +5p(a+3(1+V3)+ +509(a+5 (1—V3) =f"dz03, accurat ända till Pa. ”) ”) Grunden till det sista förfarandet är i korthet följande. Värdena på n,, n, och n, erhållas genom de 3 första ursprungliga eq. Nn, +nN, +N,=C,, NA, +N,A4, FN,A,=C, och nya; + na; + na, =c, Multipliceras dessa med 2,, 2, och 2, och adderas, samt kallas 2, +2,a+2,a” för 2"a, så fås ny. 2'a, + n,.2a,+n,.2'a, = 2,0, + + 2,c, + 2.6, = f2,c,. För att nu häraf erhålla n,, måste man sätta 2"a, =0=2"a,, d. ä. 2"a bör vara sådan att dess rötter äro a, och a,, hvarför 2a = =2,.(a—a,).(a—a,)). Men är da =>b,.(a—a,)(a—a,)(a—a)=>b,a +b,0” +b,a +b,, z , om 2, tages = b,, och Oo 2"a, = 3'a, = derivaten al Za, = nämnaren i Fa,. Men utföres den antydda divisionen (af a—a, uti 3”a), så finnes också 2"a=b,a? +(b, +bya)a+b,-+b,a,+b,a5> således 2,=)b, +b,a, och 2,=b,4b,a, +b,a5;, hvarföre f2,c,= c,(b, + b, a, + bya?) + c,. (by + bya) + ec, db, = = (be), + (be), a, + (be), a; = Täljaren i n, eller Fa,. I närvarande fall är nu: 3'a=20? —3a” + fa—T, a,=3, a, eller a,=3 + V0,15 2, b=—3, b,=8, bi =—1,, (samt 20 = =0"—0a ++), och 3la = 6a?—6a +5 =6.(a”—a + 0,2), så blir således 2"a = således hvarför 370,5 =—+;- Men c,=1, c,=3, c,=1 och (1 +3zZ +12 +... )(2—3z + b2—...)=2—2.z + HE +.... eller 2'(a)=2a”—2a + 14. Men äfven är 20,3 = 3?(0,5) = —0,3, hvarföre n, = F0,5 = =(11—i1 + 0,5): (— 0,3) =3. Och på samma sätt fås n, och n,, neml. = Fa, och Fa,, eller också: n, +n,= EEE SR EES SL AS =0,—nN,—=$, och n,då, +R,A4,=C,—N,A, = 53, hvadan | mr VETE a AR 424 På samma sätt kunde vi vidare fortgå, sät- tande r=4, så =5 etc. och finna allt noggran- nare integrationsformler. Men det är ginare, att först HÄGOt modifiera serien. Då nemligen J dz z0a+z = SE ens RR sg SEN GL spa+z=-—z9a+ >= P,a— S0.0+ ..» och följaktligen jö dspars="fdzpa+s+' per 2 U- Sf Ydzoats = 5 = 2(z0a + ST 8 > 92 ss.) - Sättande derför: tills vidare z=1 och faktorn 2 åsido, kommer serien pa+30,a+$9,a+.... 1 fråga, hvars dubbla värde =S dz9a+z=9a+1 —-$a—-1, der således c,=1, = z er=05 10, =3,163=0, Gr RNRONSEVEST dan man ock SKATE märker, att b,, b,, b, Oo. s. Vv. måste vara — 0, lika- SOM. Cj3iCas Cssie knives Cory: TO, AR VATISeNOTN de Ineära equationerna förenklas til: | när r=2 | DÄr fr="3 by. 1+5,.1=0 (by. 1+b,.3 =0) (b,.3=0)1|5,.$+b,.+=0 (b;:4+b,.£=0) när r=4 SA b,.1+b,.3+b,.3=0/—1 (b;.3+b,.5=0) b,.£+b,.1+b,.1=0/+3 hvadan ($b, +1+b,=0) b, i 3 6 2 —6, SSK =SEA =>—?7 ell fd bo 3 3 dr D= Na ny (a, —a,)=3(0,5—a,). Divideras nu 3”a med (a— 0,5), så återstår för de begge öfriga rötterna a, och a, eq. a —a+7,=0(=2"a), hvadan a,=1—VWV0,15, a,= ++ +WV0,15, a,—a,=2V0,15 och 0,5—a, = V0,15 och ) 5 WV0,15 5 således n,= —.—>= = — och så =2,, såsom obe- 9 oy0,15 roende af V0,15. 425 der de klammade eq. ha rötter = 0, såsom sades, hvarföre de (eller hvarannan) förbigås. Derför, alltsom r är 1) jemnt r=2n bli equ. | 4. b. ++ b. oo+tt.bo,+ ooo000 00 Ed 1 3 e b + 3 AO OR d0 0 bEr0O RS b,=0 1 5 h + 7 b, 2 9 bo, + ooo0 co SES b, = 0 1 1 1 r—1 Ra 90 evo 009 2 6 e Nr 7:60 =0 eller 2) udda ==+»=2n+1 1 3 Og OST OS eo0o008 00 08 r+2 by =0 1 RR Aged das oh =0 5 1 + böt bo bog Fi 0 ale NeR Asse leds FRÖ b, = 0 1 b a 1 ON EA 1 1 CEN SES ENE .b, = 0. Så t. ex. om r=5, bli de lineära eq. I.dti.dytt.dy= 0 ae Sp Ra Kg rö och deras faktorer teg (hemtade från rötterna till r=3) hvadan a eller b, = -—-10, om b,=39, samt b,=15, é mult. med PERSER) +.b+T- byt: bt: 00= Sa då år För r=7 bli del + .b++.b,+4 RAN -10!+5 bt b te datt Lö 9| 426 hvadan (2.1—10.2+9.t)by+ (15.104 2), =0 3 —64 64 AT STER e b=-—21; om b, ="13- Samt (2—2).b,—-($—2). U+(£-3).13=0 eller, .b, = 35.1 :141 Och bis öa Häraf blir således (om —5(—a)=b,.a"+b,.a"+ob,a, 0. S. V.) ST=T—>-T 5 0 5 10 3 = 0 46 dx=0—-L Se 3 Br 0 dj 214 5 3 — — EL Pe AN Ag SE OO. . (905 0 ET St SS mult. med Om deremot r=6, så b ERA 21— +:b+E.b,++-by++-b,=01/—-6/+3 0 Färg köras dnr dy EI Hvadan (2.+—-5+35)-:b+(3.+—-6.4 700, = 0 b GA) eller AL 1 Således fås LD IE d. ä. b,—=—15, när b,=11 samt 0, 6 3 5 3 0 6 13 DEAD samt nu 6x—=Xx'— är 0. S. V. Dessa equationer äro desamma som Gauss på en annan (om jag ej bedrar mig, vida besvärli- gare väg funnit; och då hans method redan bör- jar föredragas uti en del läroböcker, kan det vara öfverflödigt att här vidare fullfölja den, utan kunna vi åtnöja oss med, att uttrycka den önskan, det föregående enklare sätt, der måtte finna insteg, to helst detta har ett än vidsträcktare bruk. Här- 427 vid bör jag dock anmärka, att om man använder en l.c. p. 324 antydd method, kommer man nå- got ginare till föregående equationer och finner en deras egenskap, hvarigenom hvarje följande erhålles af de 2 nästföregående (r+1"x af r'x och 7—412x). Den består uti att förvandla serien FSS Sö först i kedjebråk och så, i x GREN TERO gränsbråk, hvilket i närvarande fall vill säga, att 5 1 saltbehamdla senem:. —b-— to + del .... eller AST NA 1 : | den för p LT, för hvilken jag finner detta gan- ska reguliera uttryck: som afger gränsbråken: 1 3x 3.50? —4 3.5.7.x3—55x | > 31 3500-905 3.5.Tat00g2432 OY hvars nämnare tydligen, på en konstant faktor när, äro A1c(=2Xx), 2x(=30—-1), IC(=3.50—9X).0.s.v. hvilka derföre (x) bildas på följande sätt (enligt läran om kedjebråk): =P IT+ 5. BPr=3r =P YR DR UNG —- 4? 30 + IC. 4 = dL(=9450—- 105020 + 2252) —- BP. 4xC+11x.5c=06"x 0. s. v., nemligen alltid —r? r—4x + 2r+1.rx=Tr+1"x, som derför äro dessa hel-funktioners allmänna lag. 428 Man kunde till och med härifrån härleda ett all- mänt uttryck för deras värden, men det är här mindre nödigt, hvarför det förbigås. Vigtigare är .deremot den anmärkningen, att täljarne VE 2) 1 samma gränsbråk, på en lätt angiflig faktor när, äro de hel funktioner, som Gauss tecknar med U', och hvilkas värden för nämnarens rötter tjena att bestämma ordinaternas coéfficienter, n,, n,, ny etc. Det förstår sig, att dessa funktioner bildas efter samma lag, blott att de 2 första värdena äro andra (1, och 3z), såsom — 2.1 4+ 5x:3r = =(150—-At=>292'g, — 3 o0+ IL: 2r=1055—-53r=3 I, —- 2 2 g+ Iz: dr = I45r—T350 + 64 = 4; Hr SE - I = 10395. (r-3ÄT + 5) Så t. ex. när 3'z—0, således z=0 > Sy: är tillhörande täljaren 15207—14(=-—4 eller =>5) också uppenbart =15U'; hvarföre LA Gauss NYSE 1.3. JE NNE LL mo VE n(=dessB) =1-27). (733 3. SU") =(1—-2).(3. =3 eller = 1—3.(3.(i—- 3) = i& (bis), hvarföre fSocdz = e (3 pa + $z « (0 (a+eV2) +0(a— eV2 3), hvil- are ket, efter en lätt transformation, stämmer med en här förut erhållen formel. Vi få således på en gång allt hvad till all- männa integration hörer, men vilja nu ej uppe- hålla oss med att bevisa den sista anmärkningen, utan hänvisa dels till equations-theorien och dels till Gauss angående ersättande af Fa med en hel- funktion och dennas sammanhang med nämnde täljare, helst det här ej är afsigten att fullständigt afhandla Gausses snillrika method, utan blott att antyda ett sätt, hvarpå den enklare i en lärobok skulle kunna framställas. 429 Angående bruket af denna method vilja vi dock anmärka, att den sällan med synnerlig lätthet och noggranbet är användbar på ett integral med vidt skiljda gränser, om man antoge » ganska stort, eller särdeles många mellanordinater, utan att det i allmänhet blir nödigt, att först dela intervallen i flera smärre. Men efter hvilken regel bör detta ske? Rättast synes mig detta böra ske så, att alla intervallerna ha samma eller ungefär samma amplitud, d.ä. samma vinkel emellan tangenterna eller normalerna till ändpunkterna af hvarje dels båge; emedan på sådant sätt felet vid hvarje spe- ceielt integral måste börja vid ungefär samma de- cimal-rum, och således hvarje del bestämmas (ge- nom Gausses method) med ungefär samma nog- granhet. Ty hvarje sådan del kan anses håfvd sin medel-radius osculi och så jemföras med en cirkelbåge af samma radius och amplitud och arithm. quadratur-methoden gör ett fel på cirkel- bågen eller cirkelsegmentet, som rättar sig efter amplituden; derför or SO något dylikt ttäfla S med hvarje någorlunda regulier kroklinea. Men ofta är man ej belåten med integralet emellan ett par vidt skiljda gränser, utan man behöfver dess värde för hvad argument som helst, d. ä. man måste uträkna en tillräckligt tät tabell för hela dess omfång, så att deri interpolation lätt nog låter göra sig. I så fall blir användnin- gen af någon af föregående methoder alltför be- svärlig, utan en annan mera praktisk method er- fordras. Man eger visserligen ett par ganska goda af LE GeEnprRE för detta fall, men det bruk jag fordom deraf gjorde, för att beräkna tabeller till mina dilogarithmiska funktioner och särdeles till Lamma-funktion (az = EA +), låt dock märka est Men naste 430 några olägenheter dervid, hvarför jag måste tänka på någon annan analog och fann, såsom jag tror, den aldra enklaste och mest praktiska, hvars reglor jag här ernar meddela och med ett och annat tjenligt exempel upplysa. För att dock dertill bana väg, återgå vi till den i början åberopade afhandlingen, der (1 noten 1. c. p. 320) anmärkes, att det problem, den löser, noga sammanhänger med en annan märkvärdig fråga, nemligen att sätta hvarje gifven kontinuerlig funktion fx under sådan form, att man kunde verkställa alla högre analysens grundoperationer, differentiation (d), in- tegration (/), finit differentiation (4) och summa- tion (=), huru ofta som helst (”quousque libet repetite”) och således med hvad exponent, äfven bråk-exponent (r), — således att finna d”fx, d-fx eller. f”fa; sd fel och Ex (=ATfD) Jag angat ock der claven till denna vigtiga fråga, att nem- ligen fx måste sättas under form af en summa ; å å (1 JAG HA Hl l af flere exponential-funktioner = fn, e 7”; äfven- som att detta låter sig åtminstone approximativt göra genom lösning af samma system af equatio- ner, som derivat-serien försåg oss med, om nem- ligen fx kan utvecklas under formen ky+k,x+ +k,0+....+k ö+... eller fås fk,o”. Ty sättes ye fk, 7 = fn,” = fn fr , så (om Fu =u.Tu—1) måste tydligen k,.Tu= fn al, som vi kunna sätta 0) [2 vv =c,, då vi återfå precis samma EG ES = 2 2 Cr ce = fn, c, = fm ya, Cr = MG a RA som förut, och hvilka derför lösas på samma sätt : eller ock genom att sätta serien c,+c,x+c,x'.... eller k,+k,z+1.2.k. 0 +1.2.3k, 0 + Slkele UTAEN 434 form af kedjebråk och upplösa dessas nämnare i sina enkla faktorer. Jag var, såsom man ser, på rätta vägen, men hindrades då för tiden af andra göromål, att något, utom ett derifrån härflytande definit integral, derom kungöra, förr än jag af en berömd författare härutinnan blef förekommen. Ty från fn,e”” till ett definit integral, hvilket blott är ett specielt fall af den allmänna formen fm,c””, är blott ett steg; jag såg ock, att Four- SIERs och åtskilliga andra härtill kunde begagnas. Men härom mera en annan gång. Jag angaf också der, såsom ett exempel på den då lösta allmänna frågan, fde fla +) i ap- proximativt uttryck, =S PN detta NN pp 2 3 En .fs0 ++... +), hvars allmänna term Tr : 110G FAUST o der anges till = Jat hvaraf följer för gr hvad exponent r som OL Saga LE = (r+n,T Tn. xlET r EE Ga öde mee HÄL 1 Tr+n gamma (hvars argument jag tar 4 mindre än LE GeEnpDRE, liksom Gauss, som dock brukar I för r; rättare borde dock II begagnas i betydelsen .- - a € Pp ov integral är en derivat-serie =. (fa + — fia + IMx+1 = 2. Iz = produkten af z och alla före- gående tal). Nämnde serie och således det gentagna inte- gralet kan på mitt sätt uttryckas, huru noga som helst under formen fn; fa+d, såsom , om man åt- nöjer sig med de fyra första termerna och sätter TT —=x.a , fås eq. SEE [EEE UR BEE som y då r+3 (r+3) (r-+2) — 432 ger d,=—— 32 giva dala , hvarföre (fdxyfa+z= = - AE + pc Ca) + Ax fa) om fån pas dljet (2r+2 aakfklo net VED (1 2r+1 Men återkommom till vårt egentliga ämne: (NS Uträkning af quadratur-tabeller. Af vårt allmänna problems sednare lösning följer, att hvarje analytisk funktion kan åtmin- stone approximativt, dock med hvad noggranhet som helst, sättas under formen af en summa af exponential-funktioner fn de ty hvarje serie cy + ee, C+0, 0 +... kan förvandlas i kedjebråk af hvad grad som helst, och således föreställes un- der form af en bråkfunktion, hvars nämnare upp- löst i sina faktorer afger exponenterna a, och se- dermera fås n, genom lösning af ett system af lineära equationer, hvilka i allmänhet derför ge finita värden. Dock kan det stundom hända, att derför fås oändliga värden, när nemligen någon af sagde nämnare har lika faktorer. Men den- na olägenhet hjelper man på det sätt, att man tills vidare använder en obestämd qvantitet, som först efter alla analytiska operationernas verk- ställande sättes = &» eller =0. Sådant är t. ex. redan fallet, när man så vill föreställa x eller x? ; ko eller z. Men man kan dock sätta x— eller 2 wc [OKH [ORKA -— & 1 S Me =! É EE RN re — eller i allmänhet w [00] rT= NN eller = (— es = (EN eller till 4303 s SLY så ö : till och med = E) , och först vid operationens [6] slut göra w=0. Det förstår sig, att här kan n vara bråk eller till och med surdt eller imagi- närt tal, hvarföre satsen gäller om hvarje funktion, som kan utvecklas icke allenast efter hela poti- tiva potenser af x, utan äfven negativa eller surda. En vigtig följd af nu anförda sats är, att nästan alla exponential-funktionens analytiska egenskaper kunna öfverföras på hvad kontinuerlig funktion som helst, nemligen vid alla distributiva opera- tioner, eller alla de egenskaper, som gälla lika väl om en summa af exponential-funktioner. Man kan ock dermed bevisa den s.k. separation dechelle, — eller månget svårt analytiskt problem kan man lösa, blott genom att lösa ett dylikt vid en ex- ponential-funktion (e”). Låt oss härpå anföra ett eller annat exempel, särdeles sådant, som när- mare sammanhänger med quadratur-problemet. Låt det således vara frågan om att finna fdxfzx =fx eller att åtminstone uträkna en tabell för detta in- tegral. Men en funktions-tabell uträknas lättast genom differenser, således är frågan att finna Afx, — eller ock genast fdxfx, som ock kan före- ställas med d7'fx. Men denna formel är blott ett specielt fall af d"fx, helst man deri blott be- höfver sätta n=-—1; huru således finna ett allmänt uttryck för d'fx? Men vi kunna till och med anse fx vara af en så svår sammansättning, att man äfven för den måste uträkna en tabell, kan- ske på samma sätt, och således eger e!ler lätt derur finner värdena på dess differenser. Frågan är der- för, om man ej kan begagna dessa till finnande af d"fx. Men sätta vi tills vidare Ax=1, såsom alltid är görligt, så blir K. Vet. Akad. Handl. 1854. 28 434 Afr=fa+1 — fr = fo fo fore. 1 och Afx=/fxr+2—-/fx=2fx+2XfatVfxt...... 11 samt A'fx =fr+2-— 2fro+1+/fx= Af — 20fx = z Li 1 så likaledes Afx=/fr+3-—-3fx+2+ 3frx+1—-fx= = ($—-3. 243) fyr + (3'-3.2 43) fivt ov sa och sammaledes A'fx=/(4'—4.3'+6.2'—-4) f.C+.... Derför kan man omvändt genom elimination ur dessa lineära equationer erhålla dirivaterna f,x, Jr0sufsty fe, etc. IMeärt metrycktarsenom (Aja, Nfr, Afr etc. eller åtminstone genom dessa dif- ferenser och andra hvilka som helst högre deri- Vater; såsom Tf .m; feb. . . hs ellen fås filer ete: Negligerar man dessa och förstår x inunder, så emedan vi redan ha funnit: Af 5 Mn ees REG AR =2f/-+6fs+ I Afi+oers AE 6f;+ 36f, +... + Af = 24f,+ .... erhålles omvändt: fJ.=Ta0f, fsj=Nf-6f,= AN f-AN fras få = Af 3f;— Tf = TAf-INf+ HAT es och slutligen fJ=Af-fofsfi=0f-3Nf+3Nf-IN frn. hvarest de felande termerna endast kunna inne- bålla f;, f; ete., hvilka på samma sätt kunna eli- mineras. Men då detta skulle blifva alltför mödo- samt, vilja vi, sedan så på rätt elementär väg den riktiga formen är insedd, annorlunda bestämma talen. - Emedan nemlige differens-serien, som det är fråga om, skall gälla för hvilken funktion (/fz) 435 som helst, kunna vi välja en viss, som är tjenlig till de ifrågavarande talens bestämmande, och denna är g”. Ty om man gör BTR så blir ar "0 fs =B" å fe Tr 3; ete. och Afx = = pp". (8 —1), AR = ea(e , i allmänhet Nn = (BAY. Be. Men då i följe af de lineära equationerna afgjordt var, att i allmänhet f,z skall uttryckas under formen VAf+2Xf+3'Nf+ RASER. LIA varest 15. dera EN äro bestämda tal, oberoende af funktionens f form, utan lika hörande till hvilken funktion som helst, så skall särskildt 87. c=>1(g 1)p7+2 2.(8-1Y8+ +3'(8'—-1). p+ .... och dor om vi sätta g—1=>5 och dividera med 8”, bör c=1'3+2'".84+33+...r'3', hvaraf följer att dessa tal måste finnas cl att utveckla c efter 3. Men emedan p=1=+>3, så är ÖSTROS JO or = = dd Sd oso SS B(IERDE 2- oo MUST che — och SAN NE Ban i således nödvändigt r'= ER hvarför 1 allmänhet hvarje funktions första derivat 3f (eller fix) ut- tryckes genom dess differenser så: df = Af —-1INf+ ; 5 TR a | l AASE I Ak RTR DAN SAS är s SO VA en Af Tillika är tydligt, att om vi sätta fx =1"Mf+2"Nf+3"ANf+... så skall eo å 2 ”"” FANG "” äl 1--J? särskildt 8”. =" I+2 043 0-+...)=B”. = "” ” [DU Jd? d3 dt och således 17354+273+3"5+...= Up ; 2 hvadan dessa tal finnas, om man qvadrerar denna "”" serie fär L1+3, nemligen 17=0, 27=3, 3=—3, ur 5=—$5, ete. Och på samma sätt kan man ar 1 436 snart finna, att de tal, med hvilka differenserna böra multipliceras, för att få d”fx, erhållas, om man utvecklar digniteten af samma logarith miska 3 ORK kdSIE de RER 5 ST serie (3—- F stog td. ellen E(1FFOV Saat or gör (CL +"L,.3+"L,.8+...), (ty vi finna tjenligt, att så beteckna dessa polynomial-coéfficienter, hvil- ka lätt kunna visas vara af egenskapen: n+r.L + + n+r—A Lo, = nL), så blir nte derivaten Ed = URNA SAR ERRENNAR RE rerh Denon, särdeles om n tages =—1, fås d"'f="'L,.A”'f+ FUL of 4+7L) Af 2 isom lärt = Ifö da +const. Tages häraf differensen, så fås SEE fATL.Af+7L,. . eller = Afr = te er SR Nf+ 100 oe ST 275 33953 | 38183 i NAN KRKA AA Jå NE 4" sm 24192” Nf 3628800 ” + 1036800" Nf. i der de sista termerna kunna sättas under denna för räkningen a form: 1 RR te ST (EE 70” =) SR 1 KANE 1 3 tasl pan )A AN: Sc (Från föregående formel kan lätt härledas La Praces' eller La GRrRANnGEs, men hvarmed Vi nu ej vilja sysselsätta oss). Ehuru enligt densamma differensen för ett integral och således äfven dess tabell kan uträknas, så erfordras dock någon en- klare och mera convergent räkning, der icke hvarje differens af derivaten inginge. Detta kan ske på ett par märkvärdiga sätt: 437 A) Då nemligen enligt allmänna interpolations- formeln: for =[fL+3MML—-3ANfL+ a AN fr—, så blir med införande häraf i föregående serie, omifr betyder = (far, AFx=/fo+3+3.4 Nfo—34 iNfr+... —- BN fe + HA fo... eller Afx = fo +3 + kxANfr —kAfr+... och på samma sätt kan här A”fx—-3Afz sammanslås till AYfr—3+eAM'fr—-3+... så att man nu har Af = = Fo+1-—-Fr=/fo+3+ ANfr-3 + cAf, hvarför AF synes kunna framställas under denna enklare form, nemligen genom hvarannan af sjelfva fis differenser. Huruvida detta lyckas och med hvilka bital formeln gäller, vill jag nu visa i ett bestämdt exempel, Fx =8”, som redan varit till så stor nytta. Frågan är således, om (när Ax =2e=>£s) AFx 2e kan framställas under formen 2e(fx+e + AN fx—e + 2e + BA'fx— 3e +), åtminstone för vissa funktioner ex. 2e Kari jex., om det är möjligt, Fz=B" och Apg = AGtöL ora = Idre (ck ÅN proeg BA'pre-3 4 ad > så bör pre—A=r"e(p"+Ap—"(pre—A + BB r(preA1Y' +...) För att åstadkomma den utveckling, som så- ledes bör bestämma bitalen A, B, C etc., gör re 4 == å É a = 2.o = pr p"eller 7=Sre(=Hyperb.Sinre), så att den storheten, hvarefter ordnandet skall ske, uttryckes med en bokstaf (7), så fås härur ERE 2 AN . = Z+VI +&5? och + -=1 FARA BITYC. dgig så AIR TER NS d = AE ch Sal Men L(r+V14 +05?) = Po ssAl ad VI + 13 0 NES = fdo (1—-20 + ——0'— T c-4 + =9g(1—-3.30"+3.2.30 —3.4.0:197 + alltså —— SA ES RA 6 VER : TG SOON 2.3 360 1512 ” lyckas (helst man kan göra Fx=B"C eller hvarje continueriig funktion kan utvecklas i en summa af flera exponential-funktioner), hvarför således fås Arte 1 1 — 17 17 ÖL LL hvadan saken i allmänhet FTF Sk SOA INSKGOG FIRE 367 4 - — TE å så ; 2 = go7800” ete. Alltså blir F(c+2e) — Fx 17 — ANEN ED Ze e rå 0 = NAD 0E : e(fo+e+s Nfo-e e s7a0 3e+ ÖR At ER fö TE an fil Ci N for- JTS60 SM 5 ) SOT LE GENDRES mel (rvarö se vidare hans exercises). Men vid dess bruk äro dock några olägenheter, såsom att coéffiicienterna äro väl stortalige, och hvad som är hufvudsaken, att man blott får serien Fx, Fx+2e, Fo+ke,... men ej Fx+e, Fx+3e etc., utan genom en ny lika vidlyftig räkning och för öfrigt sak- nar kontroller. B) Vi vilja derför försöka, om icke AFz kan 2e också framställas under formen 2e(fr+e+aNfr+bOfos-e+cNfx-2e...) och be- gagna för bestämmandet af bitalen a, b, c etc. samma speciella funktion som förut. 439 BREarderfor Fr — fr) io nb. så är AFa = rp pr(0T 1), Afa = rer (gr4) och i allmänhet Af =rg"(8"—-4Y. Nu skall enligt an- tagandet AFx eller 8”(8””—-1) = 2re(pretg ag”. (BAY — 2re- 4 Te 412 + (ör (8””— 4 ) + ” 9 >) eller B 3 = 4 + ad . ET 2rep'”” = på Te 1) TECEANe re >> ofte ös tas = Öst Sätt derför pese p? re pere hvaraf fås 8 =r+V1+0o och Br= Fr +ViI +o?, samt v= L(7+V1 +05") = $.re och gr ff fefee p2= = (8 + 8") (8 — BB") = 2. VI +0. 2r, hvarför AVC 2 MA OA PEMA bör utvecklas under formen =1+a. 207?+ L(o+V1+0?) ORKA tr GNT = + ATT TYP Ra : Men L(z+Vi +”) är såsom nyss = (lot KA 1.3650-08 Eat för Ö FANS än LR når varför formen, som skall utvecklas, blir: Vi+o? 7 1 0? 30? See = | : SER ER 4 ME 1 ( [ETEN edet Na ER (120 ång JT art ov TRI OT = 14 FR SR RS 0 =E FA ++ YO +. sva te 23 Co SENSE LR 4 — 92 RESK LIO6 varatdaste =3=200, = 0 Yr — AC S = en rv CER I £ etc. eller a=l, b=—+1, c=-+; ete. Dessa tal finnas således genom att helt enkelt dividera 1.3 ot HSO ERT 00 vår andra integrationsformel: AFx = 2e(fote+ Wfx— CA Nf + A'fa—2e+ etc.) 2e e e e +.... Och med dem erhålles g) Men den till dessa coöffieienters bestäm mande nödiga utvecklingen kan ock, och det något en- klare och ordentligare, göras så: då bestämman- det af coéfficienterna 1 denna differential- (eller om man bellre så vill integral-) serie beror på Vi+z? L(Z+Vz+1) vilja vi något noggrannare betrakta densamma. utvecklingen af funktionen = Ox, Så Men emedan om dz sättes =1, DL(z+Vx+1)=" 1 = , kan man äfven uttrycka 9 under for- Vi+zx? men ET EEE , hvar- Lx+Var+1) dUc+Vz2+1) HLUC+Ve2+1)? för vi först vilja börja utvecklingen med 79x7', emedan den befinnes mycket enklare. Låt alltså ox7'= IML+Ve+1))=2 eller L(z+V2x+1)=Z.Vo+1, så blir genom differeutia- . ÄRAN rt Z0 = Ve är är j x?-+1 x>+1 Men nu är tydligen z en udda funktion af &. Låt alltså z= cXx+c,0+0,x5+c,0'+c,0'+ ..., så blir dz = C+ 30,0” + 5c,0'+ 7c,0'+ Ice”... . och derföre ge- nom insättning: | an KO ar Ear NG ör OK Er adv a (INA 1=LUF 0030, 0'+ 50,01 les os TNE | + COME OF OM CM Frnsc (= BA) > tion ell. I =2x+1.dz+Xz. 441 således ce=1, 3c,+2c=0, Sc, +4c,=0, 7c,+6c,=0, 9c,+8ce,=0 etc., hvadan c=1, c,=-—i, c,=3.3, c, = 3.3.1, c,=3.$5.1.5 elc., hvarför vi sålunda erhålla denna högst reguliera serie: (utvecklade E(2+Vo+1):Ve+1=) 3 = 20-30 +3.40-3.4.4.0+ +3.3.5.90”...> af hvars reciprocation ex lätteligen utvecklas; genom division blir nemligen x.9x = NN 22.23 2 = WSA = SES Fp RS EE AR SIR RARE 205 FN ISEN ga Sage SI 95. 263 25. 133787 2 ER ARA LE goo) 35, 52.7. 11 36, 53, 72. 11.13 7) Vår formel B) kan äfven utvecklas på föl- jande sätt, hvarifrån ett annat något lättare och regulierare bestämmande af coéflicienterna här- flyter. Sedan man nemligen beräknat en tabell ”) Divisionen kan göras dels på ett eget förkortadt sätt och dels genom användande af binomialtheoremet enligt 1 formeln E RS Te ARN RR RAR . «+; NVAT- vid man behöfver de serskildta potenserna på Y eller 3Y på Pr + fv + 2.30 + 3.3. 3v' +...., OM v=—y=>— 2x"; så att man får i allmänhet V”— =1+c1v+00 + 0,0 +... = fer v', dervid coöéffi- cienterna hafva följande egenskap: (3n +2r). cec; = (2n +r—1). ej, + 3n. ce ', enligt hvil- ken de successive kunna beräknas, hvaraf man lätt finner t.ex. V=1 +2v 0 + — + sö SON ae 6.29 . 3.11 ILSER 6 TEES FEST 9 CR RA + 3 NER y SAN Ja gg re aa 0 clan VR CET SET AR Å hvadan samma värde på x:z, som i texten, lätt erhålles. VIF .... 0. S. V., Samt qvoten 442 tor en viss gifven funktion fx, genom dess diffe- renser och ordnat dem 1 denna högst naturliga ordning: a kan värdet på fx med hvad noggranhet som helst bestämmas genom dessa SR och särdeles genom dem, som ligga 1 samma borisontal-linea FOA SANERAS NEGehP dem; NsomWissdmar- mast derintill Af, yr Af Nf AA, NIA etc. Ty låt oss antaga fx utvecklad under for- men fC17 och sålunda först t. ex. fz=17" (vVa- rande 1 = naturliga basen = ett omvändt £) (eller Lfo=n-e02), så blir Afr=T""- T=T(TENWY="1". 6, om vi antaga T=1+b, och A?fx = bAT" = bT" och 1 alliera A'fr=5.1" och sålunda de ofvan- nämnda differenserna Na =, A= Af = (059 os LAR VÄTE OCh Af + Of, = nd Ta RA ES AN SV Gm a rate Af pr AR = + I, etc. hb3 Låtom oss nu se till, om vi kunna göra fe= =fo+ (2, Af, + 2, Af) ar (CANE (Nena Ha AE än +3Af ot le Af te Af s)+... och särskildt åtmin- stone, 1. detta fall, 17=1=+>b(a,+ a, 1) + BRT” + ol bAA YT +). « . ellér be sp Yo va ) bd = / PE PETSENAANDNES Ma Fb a) I År ED ber 2 (Btbyd BYtdN ES 1+b (1-+Db)2 2 (OC 3 0) elc. =(1+ba) + — Hela frågan går alltså derpå ut, om man kan utveckla binomet under denna form, något som kanske på flera olika sätt, då ett tillräckligt antal coéfficienter 2, 8, 7 etc. förefinnas, såsom man också straxt finner genom användandet af Bino- mial-theoremet, hvarifrån man får 1 +2xb+2,b+ + 00 + Cb" + ob etc. = =4 + ba, + bB(1—0b + 0—- b+) + b'5.(1—20+)+ .. ce + ba (1—-b+0—b+) +bY (l—b+b—b + etc.) + by, (1— 2b + 30-40? + etc.) hvarför a,+a, =, B-a, => VIt+V, ta, —-B=0, ete. Härvid kan man alltså taga 2,, Y,, e, etc. efter behag eller också tillägga sådana vilkor, ge- nom Mala både de sjelfva Sch de öfriga beqvämt bestämmas. Men enklast och mest symmetriskt SA VD === VA = le = = EL, hvarifrån samt från de nämnda equationerna här- | xr—-1 flyta dessa: 2.2 =2, B-a,=L,=L.—> 2Y+ & x—2 o An ta—-B=X,= XV. a etc, hvilka successive be- stämma a, B, 7 ete. eller också bör man utveckla (1+by under formen: 444 1+ab(1 DR RR E )+ El rd (Er : )+ : ÖRE) ITE SN TE LED DA ride = b? Jb? obe B ARN FÅ | 1+D TER TD: | å I PN AE i hvilket fall fx blir (De RS ) =fot a (Afo+ Af) RAT ARSA EEG AR fog 4 FE (AES NER) ER Om vi jer ra b=21+b)p eller b = p+Vp+2p, således hb. = Ey +2p, så uppkommer följande utvecklingsform: (1+ p+Vp+2p +2py'=1+28p+2" 5p+ + 2p 4 2Vp+2p.(a+2Yp+Vep+....) eller (med annorlunda tecknade coéfficienter): (I+p+Vp+2py=1+0,p+0,p+0,p'+ FS Gp a +Vp+2p(d,rd, pd, p+-..) eller =P, +P.Vp+2p. Men genom att ändra tecknen vid VV uppkom- mer häraf äfven (1 +p-Vp+2py= P,-P,.Vp'+2p, hvadan man slutar, att (1+p+ Vp+ 2py+ +(1 +p-Vp+ 2py= 2P,=2(1+c,p'+c,p+..-.) och (1 +p+Vp+2py (Il +p-Vp+2py=2Vp+2p.(d,+ +d,p+d,p+...). Men nu är 1+p-Vp+2p= =S +p+Vp'+2p), hvarför de qvantiteter, som skola utvecklas, äro dessa: 4 +b+1+b> och (1+b—-1+b"):Vp+ 2p eller (enär 1+b=T7T, 2+b er - EO VEA RAG bla = (T De = = TT )5 dessa: RIO] EN (ET) ler (de hyperboliska cos. och och IR | 445 sinus =) € (ex) och S(czx): Sc, af hvilka den förre är en jemn funktion af x och den sednare en udda, hvarför coöfficienterna c, äro jemna, men d, udda funktioner af & och tillika helfunktioner, såsom man kan finna eq. a, B.... Men utvecklingen bör göras efter p eller 2&3c”. Ty, emedan b= 2.0+1.p och b=T—1, så blir p=/(T—-1Y:2T=6c-1 (emedan 26c=T+T"), men €C(2.c0) = Ce+ St = 1+2(ScY och således €2c-1= 2Sc och följaktligen p=2.Sic. Låtom oss alltså först börja med att utveckla Cx'c efter (p eller) 28S1c. Men sätt nu c=2.x och 22x'= 1, så blir co = 220! = 2.2 och Cox! = Clex) = = 1+20. Be + 40. Da + 6. Ba'+. ... och genom differentiation (till x), x.S«x = 2x. 23. 6s+ +4.40. Se. 82 +6.6'2. Sö Bbe+.... hvilket kan sättas = Rx C«x; och åter 2. C(xx) = = 2. Bu + kx. Butt 6. Ox Betr +(2.20+3.4.4x. Be +5.6.6'0.Su'+...). (1+ Se) der = 2. 20.Ba + 4 4xOt+6.6xBu' +8.8XBue+...sss +1.2.2x+ 3.4.40.Bu+5.6.6'x.Due'+7.8.8xT.Ba'+9.A10.100. Du+t.. 1.2.2x.Bu+3. 4. kr. Bu'+5.6.6r. Da ti. 8. PrT.Bue+.s ch således =". (1+2"x. Be +4'x.Du'+6'v.Bu'+8T.De'+...); hvarför härur fås 2.2c=20, 3.4 .40x = (c—2"). 20, 30. 60 = (0 — 4). 40, 1.8.8 = (0 — 6)6'x, 9.10.10x = (2— 8)8T. vv... etc., hvaraf fås bg a Se 0 (RET) 60 g?. (0 —2?) (224?) SEN Dj SANNE AID O. x— 6? NS SR = (DER ete. Men det är klart, att man häraf kan sluta till utvecklingen af Sur: S&2x, då vi redan hafva erhållit Sux = Cza.R:z och G2x = g Ez. R = 282.082 och således Gex :B2z = BE en x:2. S&S. Cx R 1 n 2 € 3 mer 40x.Ber3. Or Der hk ND. Out.) nemligen af formen 1'x+3'x.62+5T.Gt+.... hvilkens kännedom redan är tillräcklig. Ty emedan dess coéfficienter äro udda funktioner af x eller af formen m'z = 2r+1"x, blir genom integration Sm mix en jemn funktion och således m'(—) = = m'(+2), och "/mx=0, hvarför termerna, som = uppkomma genom utveckling af ""(Szx), sjelfmant utgå. Emedan vi alltså erhållit FIAT >) = = Öga = 4 + 28. Or kr Butt... . och Vi förut fännibipE= 2. GI 282 och antagit serien P,=1+c,p+c,pP +... =1+2p+20p+2p+...., hvars utveckling vi hafva återfört till den af Cca' = C2u0w!=1+B.282+32 Be +C. 2000 +... so; så blir 228— 2A02)=EE> 2KF= Kg EE i (22) DT 2 Å 2 SEN G ; : py 42 r? = (0 (CEN) ARG — Selcs) Ce = 5.6 2 2 x2—1? xx? x2—1? xr?— 2? öd = =S, . . å a AS ATA 50 elc., och således x?2 3 2-1? 2-2? fö =fo+ 3 -(Nfat ör (Nat AD) + ör, varande &z en udda funktion af x(=2a(Af,+Af )+ +Y(AfA + Af +...) och då en sådan formel re- dan gäller, när fx =XK.1”, så bör den äfven gälla, hh om vi tilldela c och K otaliga värden och slå ihop flera dylika formler KT” till en samma, hvilken säkert måste vara någon funktion af x och til- lika hvilken som helst continnerlig Fx (eller fo). om vi rätt bestämma dessa värden. Då nu så är å N och "/ ex3x utgår (alldenstund integralet +x är ==! X N jemnt och således +, — +, ,=0, blir "/ for = 1 —1 . : 20) Rn Ne STASIS NA 3 je = 2(fot5 a fat sarg BA fat ror) 1 hvilken for mel coéfficienterna bestämmas genom H GBP RUE RE o f2rG-. —.—....), hvaraf man får LE — SK BUGA Fn re ylar 2 TER BJ SE FRÖ RR RA IE fe —1 —1 1 21 Det 1202 2 =S KG ED LEA bf SR (G 5 å 3 jan Me er NS SG EO —1 2 10 1 ö == Su AS TA Or h i allmän = SNAAISK0. Kövd 2833 og OC I nhet "fö g2—1? ESSEN ( 1 fa? 2 3I.4 SE. DN T2n 2n+1 2n—1 fre fr2 3 fn EAT NE ters sammansättning är klar och sålunda deras beräkning blir ganska enkel, enligt denna regel: bilda steg för steg produkten w'(uw?—-1?)(uw—-2(u'—3?).. och integrera, nemligen så: ...), hvadan dessa coéflicien- (CER ENT ash CSR kv) FNB" 1-£-1£= |—- 190 | + Bus FR uefjamua 13jer3au SL JE poff FR Bsalle ue ef "(q) [PrutojsuoONBIZuUI VY : . IBA I BSUT eY[TA 201 SS ERS cell. EU OMI TT E 8, SE MM CLE Z64 "161" 91 + ör ASLESN NI 8 6008 TO OG NG g 268 TI ,S (AA AR, fr = - — CC a = = B1Y0S 3p BA JIS - pour apexvondnmu T97T3107J200 EYJTAU Cia ) 262" ÖT 97 a det Ande ELlrir — €00€ 16 SS 00781 962892 — 028048 + 82896 — 0861 F 98 GK to 0 0 SBU IR El tigt öl ' €0€ 9] — = FS SöS = (2N0077T —rNILOTE FoNGFIL—SNEZOT FoiNGS—z NS 007205 00008-E0080-— 00 (RE NE € G Zz 6 IT TS = 919 ar 008 = ee + 08 Ta Te = (:N9G T$N088 —oNELE + eN0E€—01NS LG LSE ee (RA 0 EK 726 € 4 Z 6 | sg = yr SR a PA —m6y cK on — se (BS NA ERT ND E ""(€—)X pau Sapajexu LE € Y Z SR set = (MR ot NG — OMförtetvststBadaBaur qvO Broppe 2 OT 7 d I SLU RS 2 Re Re SS + VÄ Sr = (.ö—) X pow ewvondumu nh OMG € S 449 i hvilken beqvämare formel coéfficienternas för- hållande continuerligt aftager (från 30:41 räknadt) och blir successive 8,4; > d,36666, 5,11258 etc., men går likväl aldrig under 4, såsom man kan se af equationen (x+1)d ,z+xz=1, som visar att dz blir finit, till dess 2+1=0 eller tills modulen för &x blir =1 och detsamma gäller om den reciproca serien. Ty antag £:z =, så 1 u ä dz 1 du VU ar STAN u—T? SM SS RN le Zzdx 3 udx 1 +x? I1+x? x(1+X?) du(1+x)x+u(u—-1—2x")=0 och alltså du =, när T=-—-1, (men ej när x=0, emedan då u=1, du = 0). Men denna seriens (u) coéfficienter äro fyra gånger så stora som integralseriens. Ty u kan ingalunda blifva oändlig, om icke du blir detsamma och således x=i (eller dess modul =1). Gränsen för convergensen är alltså x=+1 och alltså densamma som för z, hvilken är reciproc. till u, hvilket öfverensstämmer med kända reglor. Då således, om än differenserna slutligen vore =1, hvarje följande term är mindre än 4 af den näst föregående, så är serien B) härföre ganska con- vergent och blir det än mera, när termerna tagas närmare till hvarandra, hvarigenom differenserna bli vida starkare aftagande och serien kan således göras huru convergent man behagar, eller svarande till den noggranhet, hvarmed man vill beräkna densamma. Då vi således på flere sätt ") funnit | | SIE 2 1 Aa El 6 g ES a CE EE = 6,52174, Så = d,77186, ”) Ännu ett 4:de sätt (d), och det vida enklare än före- gående, meddelas i slutliga tillägget. K. V. Akad. Handl. 1854. 29 450 gälla för hvarje continuerlig funktion (fx) eller som Tx TAL VART H kan utvecklas under formen n,8 +n,8 ”"+n,B ”+.... så kan, så snart fx är gifven, lätt beräknas dess värden (af formen fxo-ne) och dessas differenser, hvaraf enligt nyss angifna formel erhålles AFx, 2e om Fx = fS.fodx+0C, hvadan en tabell för detta in- tegral lätt uträknas. Bitalen i formeln A) eller LE GENDRES äro väl något mindre än 1 den näst- föregående eller min, men då dessa höra till halfva differenserna gälla de i sjelfva verket År —1 1 2880” 96768 vår formel verkställes med mindre tal och med ete., till följd hvaraf räkningen efter större convergens, än efter LE GEnpres berömda formel. Användes dessutom vår formel två gån- ger, får man alla värden af formen Fz+ne, då den andra endast ger hvartannat. Sätter man nemligen fo—ne=4n, så blir (om £=2e) AST RE 1 17 AV AFx = F. -Fx= ALA ) R L Fx+2e Fx e (Pit ar 5760 je 367 6 a I ; 1 1 1 — n/V2 FRAN 4 Mög 6 Är B) Bg € (P4) + 6 ENA 180 OR 1512 "Pe 23 | 8 i 2 2.34 5,7 PR skr | Har man således fx gifven, så beräknar man | Porr Por Pi, P, etc., då enligt formeln A) blir den | beqvämaste uppställningen: | 4.51 A) |Ex > MAY Af Af AS AR Af AF : : 2 2 2 2 2 2 ps X—2e:Fo—e | Ap3 | i € SAR x—e | På 49, lAFx+e E x 'Fz 4p, 43 : 3 x+e i SNS (RA NOS Oi AES AFM bass AP; sr AFx ENE 3 3 X+eFe+e! Apa 40, 45g, i H E z+3e la RS ne si (PER At DBL ARP API AFx+e fo € € € L+4e Fr+2e: Ap-3 po 45, Sen H ; € É 3 3 X+5e; Ps Ps Apa 4p, | : E & E : 1 - 17 367 nal 4. 24 5760" 967680 B) men enligt B), (om nemligen on = fo—ne och Fx = [fodx) Fx—3e AFa—4e z- 309, 4. Ag, 4; i; a | Pa Po db FD Ex—2e AR äng Pa TE Apa 4ps FRE ber edet I ee AA, Fx—e AFx—2eix—e ip Ra AN Ag ; : | AP, 4p2 4ps Apa Fx... AFx-e ön JOKE Ag Aarre Apa eran | : ; | fa Fira Sa Aps FEx+e AEz. ix+e på Ago Apr Apr ; | | pA | CET Pr Le: Fx+2e fara AR PpA 4"po Ag: bal Ae ere 452 De i samma rad stående värdena äro de som, multiplicerade med de derunder satte bitalen, be- gagnas till integralets motsvarande differens. På sednare sättet fås integralfunktionens alla värden. Varierar man nemligen B), så fås B') AFz+e= (0; +1N'9; — ii N'Oyt..) =Fa+3e)—Fo+e), € hvarför, om man på förhand beräknat Fx och Fz+e, man medelst B) och B') erhåller Fx+2e = =Fz+AFz och Fo+3e=Fz+e+AFz+e, Fo+ke= € € = Fz+2e+AFzx+2e etc. och sålunda tabellen full- E€ ständigt uträknad, då deremot formeln A) endast ger Fx+2e= Fz+AFz och icke Fz+3e, emedan € AFz+e icke genom den erhålles, utan att man € tillika beräknat &9,, 9, etc. och deras differenser A”o,. Nekas kan emellertid icke att formeln A) € deruti har företräde, att man slipper dessas be- räkning, när man vill åtnöjas med hvartannat af integralets värde. Begagnar man derför formeln A), så måste man genom interpolering söka Fx+e, hvilket väl på vanligt sätt kan ske, men heldre verkställes på ett något förändradt. Man kan nem- ligen sätta 2Fx+e=Fx+2e+Fx+ an KFz+ Fx—2e) + = +bA'(Fx—2e+Fx—kbe)+...... Ty denna formel (3 blir, om man gör Fx—=02", dprate = prete 4 pre 4 a NUP4 Pr) 4 vs... eller 3 453 | 28 =p" +1 4 a(g”E—1 DC +87) de b(pre—1 ie (B””+ B”')+ ANA eller = 1 +a(B" 1). 8" b(gre—1yY'. fm a NE 2 = . Gör man derför (841). 87” — 23 (ock B+ öre (C) ) B ( 1 e=2e), så fås häraf Br=z+V1+22, B=—s+V1+2, hvadan g”+p""= 2V1+z? och föregående serie blir å PE PS 1 således = 1+a.2z+b.2z'+....= = (ENA Vi+z? 1 EN 2 b=1.2.3 etc. 1 +3.i2'—...., hvarföre a = 36030 eller coéfficienterna desamma som 1 utvecklade Sn z (1+7) ”, nemligen = (—3),. 47; hvarför 2Frre = = (Fx +e+ Fo) NNYFA + Poe) (Fo-e+ € € + Fx—2e)+..... eller Orr =" A (Fr + Fo) — € AN (Fo—:e x—-e+Fx—-2e)—..... Sätta vi derför rå Fo—ne + Fx— TÖS = vn, så blir (Ae (Abt (AE anar) 10ch e E E€ € Fx + ec + EX + A” Fx ST = , Kan derför A'wv eller åtminstone Av uraktlåtas, så blir denna interpo- lering eller bisection ganska lätt, särdeles om Av uppställes såsom nyss A”9. Men rättare uttryckes AFo och således Fö+e= (For! 2e + Fx — RE e genom fx eller Mxr=7,x och dennes didenen en och F(x+me) eller F(x+y) äfvenså. 454 3 Redan förut ha vi SE EE formeln A) 1 2 AFx = e(fo+e+s Nfo-e- red 5 Af 30 3e+), hvil- ken symboliskt också kan AVE så (efter dPa =fi): OF =20, (E455 0 E+ )dFa, om E betyder etat varie, så att Efr=/fr+ne, hvarför, om samma EE åter användes, straxt fås AF =: TOR SEE E NE rea IYPz eller ; SEAN Sö =eg> Us ae Nf2- sf e+ AE + 0480 Afa Bernd på hvilken formel LE GesprE bygger sitt andra sätt att integrera, men hvarvid är den olägenhe- ten, att felen gerna vilja hopa sig. Tillika fås på samma sätt EE NE”? +....Y'YFz eller AF e"( NEG : 760 = eE(fycte - SR —RnA'f,,x—e +3nA'f,o—2e —...), € € € om f,r=7YFz= y-tfr, der coéfficienterna 2n, IT r 3”n.... fås enligt polynomial-theoremet eller ge- nom atl utveckla formeln Se | under 2L(2+Vi+z2) formen 1+4A22+B22+0225+.... Men genom att oftare taga differensen fås ock LA ESR TE N'Fa= e(N fore+ > Nföre PTL e £ På ne 5760 Sv - | 455 Integral-tabellens interpolation. En vigtig följd häraf är, att en sålunda ut- räknad integral-tabell kan interpoleras, utan att ul- räkna integralets differenser, blott genom användande af de redan uträknade derivatens differenser, då nemligen Fx+ye = Fo +yNFo+yNFo+yNFo+yNFo+ RS E € 2 € så blir med begagnande af föregående värden VR NR ar TA Fx+ye = Pe FJ Ae ER ER Sö) se ae + Y3E RE LO) År LS +Yy3e". a 9 + Y,. E(A”fo+e) Der dock alla differenserna erfordras, som 1 LE GeEnpDres sätt väl beräknas, men måste synbarligen talrikt användas. Men i vårt är fallet sådant, att färre behöfvas, och interpolation anställes lätt efter en formel af denna enkla form: Fo+r—Fz +rfo + (Dafo + Marfor GA TSE 3 n hvarest coéfficienterna (2 äro vissa helfunktioner af sjelfva r, hvilka omedelbarligen kunna erhållas genom ett bestämdt exempel. Antages nemligen — Fet ER ANT BES a iv LL = fr="T", Fx =/f[fx = ; och T—-1=b, så blir Afz = TI” b, A'fo=T"0" och således ox+r ex 2 hk a - = =+ ((1) + CJ + (RR OF +jejuteledo) Heller EE 2 n SE NER Se rärbörbirebiy sort ta (Ib —1)E(NHD) = (r+rb+rb+r bs) (CLA+D LA BOOT Bat) 456 (om dessa logarithmiska Fay koffioienter så NS liksom P: 442, der de ingå il Af), hvadan Fa arp NG FR "L+r. OL =" +3r= Yr? 3 — ER -—1 a —1 —1 ed tT a 1 2 r3 r? tm och i allmänhet nn FÖ STL SR EN TT RT 2 n-1 7 12” n-27T 24 Ing 2205 n—k ind FER Men dessa tal erhållas lättare genom öda de vera föregående serie till r. Man får nemligen += 20) +26).0+0).0-00).0 | FA TER b+r,.b6 +... .. hvaraf ME Yr > I > r? r 1 r.= = RA RNE =— (= —= Ja SfE >) SN SOON pi REL G 2 4 r3 X rt r3 I Vilan ———-+-—] = 7 =S — = fra 2.3 +) ARE SSTA 3.31 33 v Ta NS ri—6r3+11r?—6r =2-(6)= 33 (5-1 re fr SET SERA! EI GREAr RER (pp fe ANSE ÄRA DN Fen t nå 175 "(6 5 4 3 2 21? — 2475 + 105rt— 200r3 + 1442 1440 r? 4 =? a NY = 700 (r—3 3 .r-?+-5)=r, etc. och Rd när e åter insättes, då i allmänhet 2 Joe de 27 Foorrek = Ber Fr Nf + TE SE KE G) 3 n— 1? 457 Ett annat sätt att interpolera vår tabell öfver en integral-funktion (Fx), med begagnande af dess redan beräknade första differenser, ehuru dessa äro tagna mellan hvarannan term. Låt derföre AF = 9x = 3,= Fx+2e—- Fx vara 2e redan beräknad och anse denna såsom en ny funktion, mellan hvars närstående värden tagas dess enkla differenser Apx=02x+e—9x=3,, N'9r=3,, e More, 0:5s. V., Så blir Fo+re = Fo+—(0,+ fp CE —-2 +(5-0-0,+—3 0,+ (5-1). 0) (D) eller af formen Pa +a5,+0b5,+0, +. ... Ty om specielt Fx=7”, och tills vidare e=1, och således ArTz= 1 = T(T—-A1Y, AT”= 1". (1T"—-1) = 3, = 9x, så blir, om 2 vi sätta T—=1+2, 3, = Nex= sfärer (T'—1). AN = = T(T'-1)x", samt om vi antaga DR (tr) — ET dö FK bN te trissa , så blir FT: = 1 + + 1”. (T"—1) (a + bu + ce + det... .), hvarför, emedan (T'—-1)=1+2—1 = 22z+2, 1 eller 1+=2” erhålles under formen 1+(2z+2)(a + ba + cue”+ dz +...) d.ä: I +rat+raat rat. = +204u+2ba”+202x?+2dar' +... 2 (0 AS (0 AE (BA Abigo ggn hvaraf nödvändigt fås 2a=r, Re dC-0—=3 > 2d+c= r, etc. och således a==>=, b=-Hr,— 5)= = ME EEE arg art al FIER TE ERRIN POTENS RAAe r HAAA 458 0 r.r—-2r-4 d =+(r,—-2(r,—t(r,— tr) = SONEN etc. och lagen således är uppenbar. På samma sätt fås 3) fe+2—0 mö IA ar IAS ÖN ys Äg Ar fn Re KB om 3, = Af = fo —2 fo = Of 3, = T(AAfz—1+)3,), HETA HR etc. ALT Fastän första differensen af Fo ME fo är beräk- nad efter intervallen 2e, kunna således de följande dock tagas efter intervall = e. Vi bifoga nu några exempel på vår wntegra- tionsmethod, hvarvid märkes, att den gifna funktio- nens värden sättas blott på hvarannan rad, samt dess differenser på mellanraderna och så vidare hvarje högre differens på raden mellan de tal, hvilkas skilnad den är, hvarigenom de tal komma på samma rad, som skola användas till beräk- nande af samma differens af funktionens integral. Tillika göra vi helst 2e=10"(=100, 10, 1, 01, 0:01 etc.), för att slippa multiplikation der ; itned. Under hand bifogas några vigtiga prakti- ska anmärkningar. I. Ba. Låt fo=-> Fo=f"==Lz, e = 0,01, A'fo 24 (=2,4.10-"), hvadan, om 10 siffror äro tillräckliga, vi kunna stanna vid andra differenserna och räkningen derigenom blir ganska enkel, enligt formeln B) NE AN ty) Härvid, liksom i de följande ex., bör man märka, att då formlen B) enligt sin natur blott kan ge integralets differenser efter interval = 2e, 2 (9) således 20 459 så måste man annorlunda ha bestämt ett eller ett par af dess första värden, t. ex. Fo=0 eller = C (= const.), hvarefter räkningen ger F2e, Fkte, F6e o. s. v. ända till F2ne; hvilka alla först för sig medelst AFz kunna beräknas. 'Men vill man 2e tillika erhålla Fe, F3e, F5e etc... F2r+1e, så måste å SS man först enligt formlen för Afz (Pp. 442) eller kända serier beräkna AFo—=Fe-Fo, hvarefter, me- e delst de differenser formlen B) ger, den sistnämnda serien af integralvärden för sig likaledes beräknas. Häraf följer en lätt kontroll (se anm. 3 vid Exempl. 3). hvaraf fås och 1 0 1 2 e 1 x = A—=+—0,00.. A=—=+0,000' uten gg Jen x x x $I+e ST 1,00 11,000000-000:000: | 9'801:980'20 | 0:647'12 1 9'900:990-099'1 ; 1,01 10,990099:0091901" | 194:137'061' | 9'607:843'14| -628'28 | 9'706:853/038 Å 1,02 |0,980/392:136'863' 188:482'583' | 9'417:475'73 | :610'15 | 9'518:370'455' ; 1,03 |0,970'873:786'408" | 183:045'585 |9'230:769'23 | :592'72 91335-324'870' | 1,04 us 1477 815'713' |9:047-619'05 | -575'94 I | 9'157:509'157' | Å 1,05 |0,952'380-952381' | 172783191' |8'867-924'53 | -559'80 | 8'984:725'966 i 1,06 |0,943/396-226'415' | | 167:938'803' |8'691-588'79 | -544!25 | 8816:787'163' ; 1,07 |0,934'579-439'252' | 163:273/837' |8/518518/52 | -529127 | 8'653:513'326' ; 1,08 |0,925'925-925'926' | 158780061' | 8'348-623'85 | -514'83 | 8494:733'265 ; 1,09 |0,917'431-192661 | 154449'695 | 8181:818'18 | -300'92 | 8'340-283'570' | 1,10/0,909,090:909-091' | 150:275'380' |8':018:018'02 | -487'50 | 8190-008-190' | 1,11 /0,900'900-900'901' | 146:250'146 8'043:758'044' 1,1210,892'857:142'857' ER TESS EV Mar OR ha MaA FEN OSA mt RE SE NIAN LASSE FURERE Pre 460 Häraf fås nu ALz och dermed beräknas lätt tabellen för sjelfva Lz (eller de naturliga logarith- merna), nemligen 0,019'801:980'20 A L1,00 = å gj + 0:647'12 2e eller L1,02— L1,00 = 0,019'802'627'"32 som är = L1,02, emedan L1,00 = 0. 0,019'607:843'14 På samma sätt blir AL1,01 = EE + 0:628'28 2e eller L1,03— L1,01 = =0,019'608"471'42 Men genom serie finnes L1,01 = 0,009'950:330'85 Man får derför straxt L1,03= 0,029'558:802"27. Derefter erhålles utan ytterligare bruk af se- rier, endast genom addition, de öfriga logarith- merna, nemligen: Sista siff- x Lx ALx=0,0 rorne Felet 2e enl. Volfr. 1,00 | 0,000'000:000'00 0000: 1,01 | 0,009'950:330'85 | 19'802:627'32 | 0'853: | 0'000: 1,02 | 0,019'802:627'32 | . .'608471'42 | 7'296: | -0'02 1,03 | 0,029'558:802'27 | . .'418:085'88 | 2242: | -0'03 1,04 | 0,039'220713'20 | . .'231'361'95 | 3153: | -0'05 1,05 | 0,048'790:164'22 | . .'048194'99 | 44169: | -0'05 1,06 | 0,058'268:90819 | 18'868484'33 | 8124: | -0'07 1,07 | 0,067'658'648'55 | . .692'133'/04 | 8474: | -0'08 1,08 | 0,076'961'041'23 | . .'519:047'79 | 1136: | -0'09 1,09 | 0,086'177:696'34 | . .'349:138'68 | 6241: I -0'10 1,10 | 0,095/310:179'91 | . .182319'10 | 9'804£ | -0'41 1,11 | 0,104'360:015'44 | . .'018:505'52 | 5324: | -0'12 1,12 | 0,113'328'685'43 5307: | -0412 Anm. Efter formlen A) blir räkningen något dry- gare. (Se anm. 3 vid ex. 4.) 461 Ez. VV = Interpolations-exempel. Då således Lx= öfver hvilken redan en liten tabell blifvit uträk- är en integral-funktion, nad med tillhjelp af Lo=—=/fr och dennas dif- Xx ferenser, så begäres det, att interpolera värdet af L1,075. För detta ändamål begagna vi den funna formeln (C), under denna form: (C) Fox +re = Fx+er. (fö+30fo+(3 —LAfr + ÅA YfL 5 5 +(r 1 + gr far BIN förnn Då nu t. ex. L1,075 begäres, så är T=1,07, r=-5, e= 0,01 Nf = —4'33037, I —- Ir? - = — 081194 (= = dr ”) AN? fr = 158780'06, G- S)AT= — 5292669(= —3-A fu) Afz =—8'653513 33 —8'707-251'96 —2'176'813'01 jr= 934'579439'25 2) 932/402'626'26.e 0,004'662:013'131'3 L1,07 = 0,067'658"648'47 L2,075 = 0,072'320:661'60, som blott med en enhet i sista rummet öfverskjuter det sanna värdet. Mitra tara VAN RA 462 Men enligt D) fås a= ++, ad, = 4629"76195 = 3, bb, = 31:85806 16 = Db 0 = 038619 lades Fr e= SEI ed, = 16 = 4662:01324 L1,07 = 6765864847 Lo. L1,075 = 072320"66168 (eller 107 för mycket). — Detsamma ger >). 2. Ex. Att integrera x,dzx (benomial-coéffi- cienterna) = ,. (taget — 0, när c=0).' Detta kan väl ske genom att först utveckla x, till en hel- funktion; men vid stort an får man krångliga coéfficienter, och man behöfver integralets talvärde vid vår interpolation. (Vi funno nemligen den | allmänna termen i ”"”ffxdx=7r,.A”f,). Nu finnes Tr 1 ScHuLrTtzes Tabeller 11: 296 värdena på £, (eller hos Barrow p. 254 med samma fel vid (0,83);)> hvaraf de behböfliga differenserne af x, lätt be- räknas, då andra differenserna befinnas tillräckliga. XY Såsom för &,="f xda: X - LX, 0,02. (=C,+14?) x —X,=0,0 4 —A? 0:000 07,00 1 001000:0 24544 48788 0,01 | 024544 901 23643 48788 0,02 | 048187 888 22755 141594 0,03 | 07'094:2 872 21883 190:382 0,04 | 09/282:5 856 21027 44 227422 | 0,05 | 113852 2018:3 te — X - LZ, 0,02.(-£, + 144?) Xx —-Xx,=0,0 4 - A? 417-804 01,06 | 13'403:5 829 1935:4 306-506 0,07 | 15'338:9 813 | 18541 | 724310 0,08 | 171930 | 801 | 17740 379-078 0,09 | 18'967:0 785 1695:5 1103-388 0,10 | 206625 Man finner genom utveckling och integration 3 NN LCTE NL 6 AR. 1Un8L 602 2 SÖMN 3 hav UT RNA )= TN HR 2 SSE = (ör 457+110r—90) och således, om r sät- tes = och 3'u = 45000 —5500u+225u?— 3u?, blir u?. Ju = 6108 differenser, bli hosgående: u du 1 50728 0 45000 1 39722 2 34876 3 30444 4- 26408 5 8 9 0 , der värdena å 3'u, uträknade genom 22750 19452 16496 13864 11538 | 93500. 0,01 - Eg. r=051, u=5 faran AD = — 0,001. (0,2. 2,4 — 7) = — 0,001'103:389 (=föregåen- lg GE SE el EE de på I när i IX:de rummet). Eller r,= 301105 sm N = — 0,001103'3888 . .. Genom 3'u fås r, för hvarje 6 Z (NE 464 tiondedel, som kan tjena till kontroll, när man beräknar detta integral. - Anm. 1. Detta exempel, vidare uträknadt af en elev. (N.H—-9g), bifogas i slutet. Anm. 2. I allmänhet är S N X N XY X N N+M,. =P AMN IF Mys N ot Mys NN store stN + M,) XY X ACE X NODE Om om, = PMA TÅ AVN RS IN sr rate oe fors - Ty n+m,=n +mM,.n, + MN, +... .m,, och således X > X N R X N+ÄFM,. = FM, NA TMN, Stor tM, NTM. NAÅÄM, X MN XV X också =P. M+M, NN At Mos N oo stereo toes TF MAN XY Å X X X N Cor. Särskildt är således n+1,—n, =An,=n, ,+1, d.ä. 1 RA OK ORE mg DE ar Tr LR RN ER 0 SR DNE | FR ; n, är FE, y Ny LÄSK DEE nea FRE RE Aa La AL EO On gl ga Er XY är RN nn str a X , X SÅ N lara, LJ 3 SÄ hvarföre —'L. =4," ochisåledeska, Msn er ssiledn SÅ > XY SPUR rd 0 JRR SA SR AA Ugn 00 LAR —A === X —SN Cor. Särdeles är -A1,+—1, ,+1,=0, och 1+x,= ; SI 20" 3. Ex. Begäres fdyl(1—1 07") = (dyly från y= 0,3 till = 0,4, om I! betyder Briggska logarithmen, och ly=l1(1—107"), och fdyly=ly. För lättare räk- nings skull göra vi Ae 0,01 eller e = 0,005. Då nu ly finnes ur Zeces tabell för subtraktionsloga- rithmer, så fås: Sdyly 0,000:000:000 1'497:848 297 1147 4'A2044h 5'846:276 7'249:153 8'629:580 97988:033 11'324:987 12'640:889 13'936:184 15'211:294 16'466:636 17:702:609 18'919:605 20'118:001 21'298:168 22/460:460 23'605:230 24'732:811 0,025'843:538 0,026'937:725 Afly II 2971:147 2'922:596 2875129 2'825709 W783:304 | 2738:880 2695-407 2652:856 2611:197 2570:405 2530:452 21491:315 21452:969 2415:392 2378:563 342459 2307-062 2272:351 2:238:308 2204:914 y 0,300 0,303 0,310 0,315 0,320 0,325 0,330 0,333 0,340 0,345 0,350 0,355 0,360 0,365 0,370 0,375 0,380 0,385 0,390 0,395 0,400 0,405 ly - Aly I 0,302'0624 664 0,297'0960 | 48544 0,292'2416 47462 0,287'4954 46414 0,2328540 45400 0,278'3140 44418 0,273'8722 43468 0,269:5254 42547 0,26527 07 41654 0,261'1053 0788 0,257'0265 9949 0,253'0316 9133 0,249'1183 I8342 0,2452841 37573 0,241'53268 30827 0,237'8441,5 6100 0,2342341 5393 0,230'6948 34708 0,227'2240 : 34040 0,223,8200 33292 0,220'4808,5 2758 0,217'2051 Anm. Fjerde differensen (=4"I befinnes < 5, och inverkar derföre ej på integralets värde 1 9:de decimalrum met. ; K. Vet. Akad. Handl. 1854. 30 466 Getriom en likaledes fortsatt räkning finnes: uy | Siv=W 0;400 | 0,0235'843337 403 26'937-725 410 28'013:691 415 29'077:734 420 30'124155 425 31/155:239 430 32171:270 235 33/172:520 440 34/159-258 445 35/13 1744 250 36'090:233 455 37'034:973 460 37'976:206 465 38'/884169 470 39'789:094 '&75 40'681:205 480 41'360:725 285 42427:866 :£90 43'282:843 295 44'125:857 500 44937:114 305 45'776:806 . 510 46'585:132 Ånm. 41. Aly (2204-914) 2172-154 240-009 2108-464 2077-505 2047-115 2017-281 1'987-988 11959:224 1930-975 1903-229 1'875:973 1849-196 1822-888 1797-036 771631 1/746-661 1'722-118 1697-9914 1/674:271 1650-949 1628-018 ly 220'480:8 213'9909 210'8367 207'7410 2047023 201'7191 198'7900 195'9138 19370891 19073147 18775893 184'9118+ 1822811+- 1796962 177'1558 1726390 17:2.2049 1697923 + 167£205 165'0885 1627955 - 4 32738 32142 31542 309357 30387 2'9832 29291 287602 28247 27744 27254 2'6775 26307 25850 2'5404 24968 4341 24126 2'3718 2'3320 2'2930 ed När blott det bestämda integralet begä- res, sättes dess värde =4 vid första gränsen (0,3), 467 sedermera fås det vid den andra genom (suc- céssiv) addition af alla differenser, som komma atl stå emot argumenterna, som sluta på 5. Anm. 2 I detta exempel, när vi ej räkna med flera decimaler, behöfva ej fjerde differenserna användas, emedan dessa göra blott omkring 4 eller 5 i sista (7:de) decimalrummet, och de skola delas med 180, och kunna således ej göra någon hel siffra i det rummet (ty 180 — 0:0277....). De begagnas derför blott såsom kontroll, att derivatens värden äro rätt uträknade. Nu frågas, huru pass noggrant detta värdet kan vara? Felet har hufvudsakligen tvänne källor. Den ena är negligerandet af A' och de högre diffe- renserna; felet deraf bestiger sig ungefär till summan af hvarannan A' delad med 1809 eller = 30 som är mindre än 0,1 1 sista rummet och utgör således en obetydlighet. Det utgör : 1 ; i allmänhet SEO af skilnaden emellan de ytter- sta värdena på AA". Den andra felkällan ligger i decimalräknin- gen. Då hvarje af integralets differenser kan vara högst 3 felaktig i sista rummet, och vi sammanlaggt 10 sådana, så är det derifrån här- flytande felet högst =+5, men sannolikt vida mindre (kanske omkring +72), emedan felen ofta ha motsatta tecken och således upphäfva hvarandra (tagas decimalerna från 4 (A"+) med i beräkningen, så befinnes integralvärdet vid 0,400 blott 0,4 större). Om vi derföre för in- tegralets 2 sista siffror 25 (vid y= 0,405) sätta 468 20 eller 30, så få vi elt par trånga gränser, mellan hvilka det måste ligga; eller om den sista 5 utstrykes, så tillhöra de öfriga det rätta integralet mellan sistnämnde gränser. Anm. 3. Detta integrationssält medförer tvänne lätta kontroller. Då vi nemligen räkna hvart- annat integralvärde oberoende af de mellanlig- gande, så. måste slutligen (eller hvar som helst) de närliggande kunna ”pröfvas, antingen genom att bilda integralets successiva Miderenser. tills de börja nära försvinna (här A'/<30), och bör- il jar man med differenserna mellan hvartannat integral, så kan man pröfva de mellanfallande medelst bisectionsformlen; eller kan man ut- FÅ N räkna en enkel differens enligt formeln för Af p- 436. Så fås YV0,405 —YV 0,4 = 1094188". Men skil- naden emellan de i tvänne särskildte serier be- räknade integralvärdena är = 1094187" och såle- des så nära öfverensstämmande man vid en så lång räkning med decimaler kan vänta sig. Vid tabellens fortsättning finnes felet vid 0,45 =0, och till slut Z0001 (för litet på AY0,5), således knappt märkbart fel på någondera stäl- let. Man måste nemligen beräkna integralets differens vid slutet eller när man vill pröfva, liksom vid början efter nämnde formel, efter hvilken integralet vid 0,305 är beräknad. Man kan ock göra ett prof på det sättet, att man sammanlägger hvarannan af de beräk- nade differenserna och lägger summan till det första värdet, så finnes t. ex. integralet emel- lan 0,300 och 0,405 vara = 0,026'937:725 (alldeles som 1 tabellen). 469 Interpolation i föregående Integral-Tabell (i 3:e Ex.). 3. Ex. Begäres flydy när y=l13= 0,477'124'2547, SPI uk NAT MASt siare de es =S hvarför er = 0,002121:2547, men e= 0,005, således r = 0,42425094 r = 0,21212547 a 1— = 0,78787453, dess qvadrat Ar = 0,62075, multiplicerad med 3 =-—4, gör = —"2,483, r 1 427 G = 5) ATI =S—- 4 075735 >< 3 ek Torka NTA je fyr DS A = — 2496'8, Tv fa . - multiplicerad med summan... . =-—25124 gör . elliot e Ne «LOG rr 5329, som fogas till je l10,475 ov cv... =0177155:8 er multiplicerad med summan. . . = 0,176622'9 FÖR 9 so macs .« = 0,000 374662, NN hvilken produkt lägges till I 0,475 = 0,040 681205 NV hvarigenom fås !(l3) . . «+. « . « » = 0,041055867 =N Likaledes fås I(l2) . ss... > + + « =0,000310592 hvilkas skilnad =>3 = 0,040 745275 således är = -flydy (der ly=1(4—107")) emellan gränserna y=l12 och I3. Detta kan annorledes pröfvas. Sättes nem- A Ö Ex a 4 Ve IA - SL LANT. JE | ÖN ligen 1077 ==, så blu y=lz == om L bety å ; dx se der naturliga logarithmen, och dy = ==10" hvarför RRD anser ÄRR VÄRKER NOKIA rr PN SE ESET Se IR VASER Te 470 ER dé L1=e — A= Ar) =fldy== fn 0 met gang denna dilogarithmiska funktion så betecknas, hvilken (A) kallas Lamma). Men enligt denna funktions kända egenskaper har jag funnit A3 = 0),582240'526465 0124 . . AT = 0,366213:2299770634 . . . hvilkas skilnad <= 0,216027:296487:949 dividerad med [1 0? = 5,301898110478£ gör 0,040745:27499, som ome- delbart (utan all slags korrektion) fullkomligt öfverensstämmer med 3. Genom förestående, exempelvis uträknade lilla tabell får man således lätt integralet till !(1—107")dy med 8 å 9 deci- maler, när y ligger emellan 0,3 och 0,5 (eller Ax, när & är mellan 3 och 3 eller 0,5012 och 0,3162). (Genöm föregående tabell och en enkel serie kan alltid Az fås med 8 å 9 decimaler). 4. Ex. På samma sätt har jag långt för detta beräknat en tabell med 416 decimaler för As eller Mm) -fE--L(1—2) från 2=0 till 2=0,5, hvilket intervall uti specimen Exercitiu analytici ete. är visadt vara tillräckligt, för att finna värdet af detta integral till hvarje annat argument. För den som vill fortsätta denna räkning längre, bi- fogas här slutet af min räkning: 74 10.604 ,85 89.11 T,e 64.807 6.4.L00,2 84.179 08 49:609 8" LP LP | Li 39.661 ,60L.1 19.074,959.7 87.,864,509.7 Le 04.407 BL6.8L 80:498,895.LL L:YS8B,909-8L 0'65.190 100.414 OL Terue seusopewuop ed emudje to — t9na0s eusa edmåjn sa "esta ejogs 1933K[N-mysS I a 2185 ed op reupur arsem updunvgr uew Tjej 2aYrAg I JuodioArp BAJIUG teToj Pat av fJN tIJja sSJIRSINOJ JJEIBVAS Jap tauonesado Ne es "exreajmy PRAT soje eumosuvgrp euug tew jeys fp seYjenzT selsoc & IRU 1319 "2210]S JtevIRT ff Suruger euuaPp: 19)1RSIOj em WD "fo UNg 4vE'68,9P8 046.496 9 TLB9.VY 896.SLT 9 £8:09,9xF 904.860,9 [881.865 860.820 ,9 V0'LB;L4YE ,0L8.98L,866'1 LL'L9:189,688.014,868'T 90'68:617, 198.468 ,988'T 84'80,846,9949.961,088'1 G4'SV.V89, LAG.BLT HLE'T 0T9'0 2090 0080 464'0 067'0 C VRLIYYBTY IVRLEV E0L 0T8546.698 08T.LIT £69 L8L6,085cL0.298/S1 LECLLL.90L,67 8.967 889 9548,895580.c08)61 4B559L,896 689.146 649 8ET5.6068Y8:1Y7L ET (2-1) — 100 ep 8Y99.949507.181 6850 9ET0,5949295.045,285'0 IGLE,IIEEEE, VCE) 4'0 6999.968844.8547, 8940 flop S=207 ki2 i Anm. 2. För att ega ytterligare koutroll än den som följer af methodens dubbla räkning, be- räknade jag i förväg, enligt Lammas kända egenskaper, hufvudvärdena af funktionen A, hvil- ka befunnos följande: Ax 0,582240'526465'0125 0,366213'229977'0635 0,267652"639082'7327 0,211003'775439'7049 0,174179'562741'65 0,148311"79749879 0,129139'860109:95 0,114360"2069785100 0,102617"7910993911 0,093063'2200421352 0,085136"929599:9669 0,0633504"682792'9382 0,040407'2753243383 + —0,027973:0983945089 sr — 0,012383'9934985547 100 — 0,0100251117401391 - Sä de n- = d- ol oj a AN UY KP fr IN & Anm. 3. Under integral-tabellens uträkning hade jag tillfredsställelsen, att vid anställd interpo- lation finna dess värden Ööfverenstämma med | föregående kardinalvärden ända till den sista Å beräknade siffran, eller på sin höjd på en eller ; eller ett par enheter i 16:de decimalrummet när, hvilket var nästan mer än man kunnat vänta sig, om man besinnar, huru felen, blott i och för decimalräkningens skull, kunnat ho- pa sig. pr hes len Ät Man torde häraf finna fördelen af vår in- tegrationsmethod till och med framför den annars så förträffliga LE GEnpres, om hvilken, utom hvad EA RS — ändar me RR Yr Jr | 473 förut blifvit anmärkt, äfven det torde böra erin- ras, alt man enligt den måste beräkna flere ter- mer jemte de till deras erhållande nödvändiga differenserna. Så om man använder den till be- SSE dx 4 2 : räkning af ff måste man laga fjerde differen- e sen med 1 räkningen för att erhålla samma nog- granhet, som vi 1 vårt första exempel vunno med den andra: räkningen blir nemligen enligt formeln A) följande: ox å Hen Ar 43 Ar [ 4 ne dh 1,01 | 0,990'099:009'901: | 19/225223'493' 1,03 | 0,970'873'786'408' 732:389' 466: | 13/492834'027' 4:068'568: 1,05 (0,952'380"952'381) |. . . - + « .|(691'320'898')]. . « » -|(3014'205') 17'801'513 129; 8:054'360: 1,07 | 0,934'579439'252: 653266 538: R 17/148246 591: 1,09] 0,917'431'192'661' Termen NG blir neml. = 3” .0,02.3:014'208 = SCENEN 5760” é = 0,000000:000'178: och således 7 gånger och derutöfver större än samma term i B), hvarföre man icke får negligera den, om 40 siffror åstundas. SA 5 FE 0,02 ' , . Efter således £91 = i 103 = 19/047'619'049:62 0, = Nor = 0576 40075 och — Fa = — 17807 5760 ; så blir AL1,04 = 0,019'048194'970:44 = L1,06 — L1,04 E€ kT4 i stället för verkliga värdet 0,019'048"194'970'69 , SOM likväl tre termer af B) gifva. Emedan nemligen 1 1 ij > dl 1 1 A= = — 0,00 A2 ll =0,000" |A432=—0,000 00) 4? ==0,0000 CT C TT TT 1,03/0,970 873786 40777 9'335'324 86931 1,04/0,961 538461 53846 177:815 71180 9'157'509'157'51 5:032'52015 4,05|0,952'380"952'380i95|. . + + + +» « |172T78319165] + + > 2 188131 8'984:725 96586 4844 38354 1,06|0,943'396226'415'09 RR 8'816"787 16275 1,07|0,934'579439 25234 | blir räkningen helt enkel — 354'9,= — 0:006 27105 A?0,= +172"783 19165 —472776'920'60 6) 28:796'153'43 + 01 = 0,952"380952"380:95 0,952'409"748'53438 0,02 X 1,06 a DA således Be = AL1,04 = 0,019'048194 970:6876. é € 5 Ez. Att beräkna den så kallade integral- logarithmen fä ="2z (eller Sy eller li:x. Eller L Re | OTO IX betecknas. med o— LoNersat kan NN f Lodz teckuas =="'Lx). SorpnwER har räknat en föga tät tabell till z=1280. Vi vilja börja med 1000, der enligt BeEssEL / L = 177,609'658', samt göra e= 50, 2e = 100. Först beräknas värdena på =iIx och deraf dess 475 differenser, eller kanske heldre först A("'Lx) = NTE ILr-Lz+e — —AL | BRN = rf TANT EST Z>, (De dertill | LX.LXx+e Lx.LXx-—+Fe | nödige differenserna, om flere siffror åstundas, äro, såsom man lätt märker, det besvärligaste af e . . . N hela räkningen). Sedermera interpoleras till ”'L1050, för att ha början till den andra serien af iute- gralvärden, enligt formeln: 1T1050=/11000 -+e.(f+HAf INA (AI INA 3LAAS — BO (A3 13384. JM))- TT34 Om nu f-"L102—0,144764-8273, Af——- 1015:3171, A?f—60-4168, A3f—- 61841, A'f—=0:8728 STA 90dar = 2) d0:6038, ONE SAN 2) 0:6383— 18.012 Räk On REISAN — SN a — gen bör- | | e'0,144251:8502 — —1025:955 63:827 — 6:82 1:00 jas från höger. — mV 2) 7,212592:51 +177,609658 —=/L1000 ja fås L1050=184,8222505 Eller kan man begagna någotdera af följande in- terpolationssätt: P+q p-4q 1) Om fEEZ=—=N, 2 =D, 1 =1+3N, 38 = ) ” (p+9Q). ; 20 AN, Så är ILp-/Lq= = a FIONA FSD IN HTO. SAT.) =1+3+5+... =; nemligen här A= L1025 = 6,93244789157, £ = POUL 3 4 ; 4 2050 1 | NA GISNGA 3 EN NE a 10 eller lx = 3,5463295294 , hh = lp—-q — IN = 0,8580833906, l3 = 4,1235617 etc. ; —7,212459-5516 S således | 3 — 0,000132:9112 SEE 0-030665 ; J=7,212592:4935 L1000 — 177,609658: = 7,212592-5 således /£1050 — 184,822250:5 (såsom ofvan). 476 2) Om Få ="LEz och Slade ="La= 2. n (LT), så är "Lo =2lo-r bg, Har Ta - ——r e SE 203 TS AON iv [UR an ; la SOMNER-) DET t. eX. 4 =1.2.3.4(1—-N + — Eg SR RE ) = fem 1:0:51 103 ARISTA termer af T4.177, och således proportionel mot de fem forsta termerna af 1-4, och likaledes de öfrige. I vårt exempel är p=1050= 20", q=1000= =2g" hvadan z= Vpq = 100 -V103 = 1024,69507, Ib = 1,05, eller Lp: Lp— = é pd El P 2 0,00351912891 = 103546434:3096 Lpq: Ip+Lq x— 1030105946495 Ty Lp=6,956054544315 2 — 409-3010300043 Iq=6,907755:27898 Sål. 1—2 x 0 — 100:8580589348 hyvadan £x=6,932150:36106=2=1—1922 =7,212'053:8055 25 148,054703:6]'h:dn 202=" 36,190403= 1055 ERER Ir = 334,1224 (39A= 225,5512) 3=1x.v3. 201— 0,000'538 728 Tx =2309,257 407 =1407,052..ger 5=73q-v?.472= = 0'000:0129 således d = 7,212'/592:546 som till och med 8:de siffran eller 7:de decima- len stämmer med föregående. Det genom inter- polation af reciprocal-logarithmens differenser er- hållna värdet är nästan precist lika med det sist erhållna. ; Med dessa börjevärden fås lätt de följande genom allmänna methoden. Då dock 4:de diffe- rensen måste tagas med i räkningen, har det va- rit nödigt att interpolera dess i rad med 1050 kommande värde, för alt få STii00 (eller annor- lunda, se nästa exempel). ATI Sak samma är 1 slutet af räkningen för fin- nande af /Li250. Jag antar nemligen att — LA" bildar en. År. serie. Det oaktadt återfås alla Sor.p- NERS Siffror vid SLT4200, och 250 stämmer med interpolation i dess tabell. Dock är sista siffran i alla erhållna värden på ST osäker, emedan jag på måfå tillagt en (0) vid Bessers värde på /Jaooo. ") LU ”) Genom interpolation enligt formeln Å Ty Lx=Ppy med p=al+aV +alWP+al' +..., der l=1:Lz, y:x=T" 2 eller c=L7 a=1—T, a, =1+c—T, 13 = a3 12.3 (ör Ce rr RE ÄG 123 .. för T, finner jag af blott 6 0 c? c3 GC ms AC Ro TT) c? Te mera BAT eller i allmänhet =r+1 resten af serien e3 1 termer /£1280—/L1000 = 39,797950'3 och således med BEssELS värde på /L1000, /L1280 =217,407608:3 eller 30 mer än SOLDNER. Med samma ganska convergenta formel finner jag: ST1280 —LT1250 = 4,20063513 och således med ST1250 = 213,207572:9 fås ST1i280 = = 217,4076080 eller nära lika mycket (27) större än SOLDERS. Antingen måste derföre BESSELS värde min- skas med lika mycket (3:0 å 2'7) eller SOLDNERS ökas. 1+0+-35 + (stad) (OS8 IT MR G6:2149,108 818 = 0975 0/9 05EO OR TA ER rr FN TIO GiB Te DA 1' 1888-008 = 0161-007 + i Glöd:0v = 6980:1- — +0981T- tr elör =9901-3- (f-fr6600 = (08 + Fr mm dn = 08817 p 59 (pri å 061:0= 1 007:0- +t+;F SU em (eusasuasogyrp eIssopun ap 1sja2Paw) uoypjoduaur wow :Josq "(19040e wWwoUr sas 19304 urtj Ireds 19 Heds uD3vIUARH) | | | | | 0924-7E2071" | OS8E | 6-349:108 12 (060) 0617-208 (061 —) 0886-77 |(SEBE.1+) | 0961-270.17T | 0087 | 86-496H0171 | (<9:FTGILI'908 6669-7 (6968.) 071-198 ; 981L: (0rz—) 6026-87 |(S6bI.8-H) | 0876:668.I71I | OGTT | 9T-602:06T'71 | 6-FT9:20T66T : £791-:0 STTE:S (££0) 6299-006 688: (168 —) PTET7g |(CEEO.6-H) | 6609-76LEFI + | OOTT | 8E-70E:08271 | 7-STVS86TGT 77819 (9385.) £006:7<6 (2re —) 8917-09 |(8E90.01--) | 2019-67LEFT | OGOT | OF-LG6,SLEFT | —S-0ST.Z38FLX SS) TLIS-ST0.0 ; . €LC8-F9LFFIO | 0007 (20):859,609"LLT mn (ENN IE) o0r 09 NE Tr A= (Ti) + | (CT - GHT GS an Yn- Pp YT- ; 479 Men om uträkningen af ”'Lz =1:Lzx eller den dertill nödige division göres med logarithmer, så måste man först söka log. för Lz eller Lz och k d. dermed kunna vi stanna, ty Fer =E = SLL LAG e Ix = Ze —-fdxLx, om Cx=LL). Vi bifoga der- för som ett Sista AX X ONEe CN fdr.kr= Ke eller Ir, som jag an- tar = 0, när Lx=0 eller Ly =1, d ä z—-1T= NN = = 2,718281828...., således £1=0, derför blir NM & x = als SLo+0, der den constaute C=7Z1= = 1,895117:8, såsom man finner när x sättes — 0. Nu är 174000 = L(3L10) = L3 +L10 = 1,9326447339, hvarför 41000.721000 = 4 ,9326447339 ; C = 4 ,895117:8 — Z1000 =—177 ,609658"0— således BE 000 = 1756,930193"7, hvarmed vi derför börja räkningen. Af de be- räknade värdena på Iz fås denna funktions dif- ferenser och deraf enligt 3) £41050=1853,740024, som är constanten (eller första termen) för den andra serien af imtegralvärden. Mår, SR I RV Fr CRS ET RE nn fr SS RR tkr tr En SAC grn SRA SSE, ST EE SVEA VER VER a je a VS SST = + Na = 3 | | JE $,6t0.3 3 6,84E- 3 G,LLO. €,88E'ö 3 ö,Fö v IV. II. 17,400.- Z,860: LYEB.2 Lö 9,80 F Sö9. r 010. € LOI. S/6£E.€ 4,8£0: 7.299. 0,997. 3,366-€ 7,818.0 É 9,018.y S 2 SVE Vä [a Me Ra Va VE €,196.97 L,004.-8F 10,684.02 4,£09.£2 AV €,£29.002 4 488.910 €,980.9€0 € 40.920 F 189.640 G 46.90 L,9€6.0f €,9PL.9E eV 189.908 VLGG.LEE 4, €0€.-E€LE SV y— 0 FRE.cES h G,£98.2€0,$ ö T9IL.6H3,$ 9,4€0.S8H,$ 6,ITT.FHL S 0,06L.-020,9 L TTY.LE 9 1,696.499,9 8 öLö.8E0,L 09 LET V €,F60-L€0,986"T 0,446-708 08657 V,6L0.24E,SL6"T 0,48E.236,696"T 9,680.LEV H96T LLLP.969,856'T 9,48€.9$L9 Z96'F 6,9L6.LPE,9YGT 8,900.-£89,6€6"T 6,EEL.PHI,TEG'T CT OF.TE9 005867 [9.EST LIO'86T €£.P69 EI LET 39-3FE 886'96T 39.297, 6EH'96T 1E.896,498'S6T FS.0€4,298'S6F 6C-'YLI 6T9'H6T 87.280 ,296'€6T 00k CN Vv 81.£29,6£3'6£92 | OSPI PE:E9L, LOT OHST | O0FT L9I.694 33 FYHö | OSET 10.697 F6S'THET |O0ET 96.995, +€2'Hröd [OSCE 66.904 HSEIPET | 00ZF 9.865 ,69E"8402 OSTI 88-542, ,268"096F |00FT 0p-420 0HL'ES8F [0507 (0)L.E6F,0€6"95L7 |000F SN 2 481 Anmärkning 1. 1) Då här —A' är 4660 och skall divideras med 1512 (=6.30.8,4), så fås deraf blott 11 X:de de- cimalrummet och längre fram ännu mindre, så att A" slutligen kan alldeles åsidosättas. 2) För beräkning af AL24000 behöfves A'L>950, till hvars finnande också £950 borde beräknas; men man kan ock finna denna differens genom interpolation eller till och med hela serien (med A', A'; A? etc.) genom en allmän formel. Då neml. A'L1000+n2n50 = A'L4 0+ nAPL4 03+ FASER + ess Sår) blir, Mär, sf isättes =, 1, A'L?950 = (A'—- AN +A-...) 1000 =—- 58478, och likaledes A'L900 = A—2AM7 + 3AN—- 40? =-—-2899. 3) Likaså förfares till slut, för att finna de till beräknande af AM300 och AM350 behöfliga, men ännu (så länge £1500 etc. ej är beräknad) felande differenserna af L>, nemligen A'£74 200 och A'L1300 samt AL 250. Man behöfver dervid blott anse tabellen om- vänd, så att den börjar vid 1450 och slutar vid 1000, då de differenser af L£L, som nu stå underst, komma öfverst och sålunda bli differenserna af 11450, men med hvartannat tecken ombytt, så som de nederst stå utsatta. Med iakttagande häraf (om differenserne vid nämnde omkastning beteck- nas med A”) blir A'L£4200=A'L1500=-616= = (AN L1450 — ATT 450 + AA1450) = AT1250 = =AL4550=AL4 450—2.50=(A"—-2A7+34A?—-)L4450= =—-775+424—212+108-(30)=-485 och A'L1300= =A'L41 500 = (A-A+A—. LM 450 = (A'—-AN) LA 450 + +AL4500=-—17524. Sista siffrorna bli naturligt- K. V. Akad. Handl. 1854. 34 482 vis något osäkra för de felande högre differen- serna (A", A!! etc.), men för att minska felet, så mycket som möjligt, har jag ersatt deras summa af en motsvarande geometrisk. På integralet blir dock detta fel omärkbart, då dessas differenser blott till ringa del deri ingå (F7-4A" etc.).. Man kan ock öfverslå hvad den högsta felande diffe- rensen kunde vara. Så fann jag 1 första fallet ArP950=.33 och beräknade deraf baklänges A'T[>950 = — 58471, nästan så stor som på före- gående sätt. Anm. 2. (Slut-anmärkning) (Om bruten interpolation mm m:) A) Hvad de nyss antydda allmänna formlerna angår, så finnas de genom ett skickligt bruk af exponential-funktionen, ungefär på det sätt, vi ofta här förut användt. Först vilja vi nemligen visa en vigtig interpolation 1 hvarje funktion och sär- deles i den, som anses för derivat, så en mot- svarande i den primitiva. Då man nemligen be- räknat en serie af värden af en funktion y af x, och af dem bildar differenserna, så får man ej alla differenserna, utan af de högre allt färre, ända tlls man af den högsta har blott ett enda värde (såsom i föregående ex. A'£1000). Frågan är derför, huru man, det oaktadt, skall kunna göra en interpolation så noggrann som möjligt. Då de beräknade differenserna, sammanställde på det här förut ofta brukta sättet, bilda en trian- gel, nemligen denna: 483 J Ay Y SA Ay, å Ny 5 Z SY fin AN: My, 2 Ål & Fä Y, Ny, 3 Dy, Vv åy, 2 Ny, ; V-4 -< Yy, Ny, : Es Ny, 7 GR bög Yu Sd SSA Y, : JETS "AY Ja Åh så kan man ej långt använda den vanliga formeln (y(c+e) = yY,+ eNy,+ ey, +... .)» för att interpolera emellan y, och y,,,, emedan de högre differen- serna tryta, då A”””y, är den sista i den snedt nedåtgående raden y,, Ay,, Ay,...; man måste derför vända om, följande understa raden uppåt, och således låta y,,, antaga formen Ylr+g = Yr + JE + Ey, föra e RS r 1 NYT”Yy + e. MEN ln un 2 3 - i Ng td OTD SAR [2 £ ända till den sista befintliga differensen (CC) 7 om p=7-r, u+r=»V,. För att nu på lättaste sätt bestämma dessa bital, sätta vi yl="7T", Ay,="17.b, bad 484 om b=T—1 eller c=L1+b, och i allmänhet A”y, = =1"b", hvarigenom föregående equation, divide- rad med 1”, antar formen: 1 1 2 3 T'=1+eb+eb+eb+...+ e PO+eb Feb eb? 1 2 3 V—r fr 7 tv Å 1 2 3 eller om vi sätta b1-'=g8, och B=e.B+e.P'+e.B"+..., Så w u w 1+ 0 A+ eb 1 ehe ct BTR DIE sg 1 2 (2' så att hela frågan nu är att utveckla binomet under denna form. Först är det häraf klart, att ända till e äro bitalen e, e, e....e binomets van- 1 2 3 S a e—1 2 =0 Oh I Meg Seder id är derför hela u liga coéfficienter = eller 0 Oe = ej, 2 AI 3 3 3 TED =4 <0:0 eb RNA frågan, att utveckla B eller HERA Er ve pr «1 en serie ordnad efter potenserna på g. Till den ändan måste vi först uttrycka b i g, hvilket sker lätt, då b=eT=P(1+b) och således b=rr hvarför 2 (2 B=B LE jär Z og EE Sk (8) ( 1-8 1-8 w 1 pg gl och således 1—B" "AA —p"—ej.p(1—P) "mej. BART e fa =". (ere Prep ef'+.+e0). Men pr. A—p"=" fas u uv vo har ingen högre term än £”; derför är, med åsi- dosättande af föregående negativa termer, B ej annat än de sista termerna af 1—f£""" från och 485 med den med g”” ell. = u—e,,; FÖ ML yra ENA GA åa ELEN + bes BP + etc., hvarför e=-- ee, fl 2 FAT FEN . TN e= u—eus | "t och i allmänhet (c) =u—L yr —' Me ” i ” oså att +e ej är annat än en binomial coéfficient | u | (=S kur) || B) Till följe häraf blir således vår första brutna inter polations-formel: Yr = Yr + NY, + es NY, + nr + ej NY, + El an + IFÖ +2 TARR ur EC” (M—Lmr NAN Use NA Y, at M—e as Å Y,st . +). Särdeles således 1) om vi först göra = och Ay, ej är befintlig, u=0, blir y, =y,——e;-Ay, +—e;Ay, ——-exAy, tee eller Ypa Y TÄRNA E DAY, br hvilken formel vi nyligen användt, då vi ansågo tabellen upp- och nedvänd. Anm. Härmed samt med formlen för Afz (p. 436) bevisas lätt LA PracEs berömda formel för definit integration. 2) om r=»,—-1, u =1, så fås TAR NGN er UREA YR 1 — LAY, + (CBE AY, + olle .). 3) om r=»7—-2, u=2, så blir = pr eAy, + eSATA (2—-e;Ay, — 2—-e;A'y, sjöngs ') OO. S. Ve 486 Är nu Syd ft i ade så blir fy,, de = Yt X XY Y const. = y,.e + e, Ny, + e, Ny, +. --- + e, Ny, + a X a SA + He RE SA KFs == —4 ”(u—eun + AR gy, FO Ejytja' A Yr—-2 ET [EL jur3" A Y,=3" 7 > = X X och const. = YyF —' ”, (Musa NE YA PPyur När Heng FF :); (F genom hvilken formel interpolation 1 det beräknade intergralet göres medelst de begagnade differen- serna af dess derivat. Ty vi anse här binomial- coéfficienternas e, iutegraler el såsom bekanta, icke allenast efter kända reglor och formler, utan äf- ven arithmetiskt, emedan af de förres redan ut- räknade tabell fås på vårt sätt genast den för de 3 ARN mera 13e0—1.1, > sednare "). Dessutom då fA1+c daj EL FD a g Li+c blir genom utveckling häraf [SA +Xc+2,0+20+--) de =/(z+2,c0+20+--)(""L+L-c+7'Lye X och således I =:8-="L, Dj; EM RE, N 5 DE 0 SÄL 4 0 ve bs 0: SÄ OAS SVS ESA A FER ORKSÅ fås af binomial-coéfficienterna och log. seriens re- . . . Oo -. . a MN ciproca tal (hvilka ingå i serien för Afz p. 436). Eller i allmänhet X n,= Pytt R NT LIA Ms Tao at? S +7Ln, st: E To N Ja . (Några egenskaper af n, äro anförda vid Ex. 2). C) Med största fördel, särdeles vid en integral- tabelils uträknande, begagnas dock horisontal-inter- ”) é, fås ur den af H—g beräknade tabellen, och de före- . gående genom beqväma formler (se Ex. 1”); önskligt vore, att tabeller för e., é,.-.. också beräknades. 487 polation, i det man blott tar differenserna isam- ma rad och medium af de två nästa. Men denna rad är fullständig, blott när den är mellerst i vår differens-tabell, eller är liksom triangelns höjd; i hvarje annat fall stöter den snart mot dess öfre eller undre sida, hvilken man derefter måste följa, tills man kommer till triangelns spets, der den högsta beräknade differensen finnes. Så om vi Hex vilja interpolera ut efter raden y,... MY. A'y,, måste man fortsätta den långs triangelus nedåtgående sida med Ay,, A'y,, A”y, elc. och så- ledes sätta y,,.=Y,+e(Ay,+Ay,) + ey, + e(AyrtAy) + 1 2 +eA yt us, Samt u, Her a eN yt SÖN FEET 4 2 Allmännare sätta vi likaledes: Yrse= Yet (AY FAY a) + EN Yrost (NY FN Ya) För + FeEATYTU rg) samt u,.= BREUER I - 27 1 2 samt åter till coéfficienternas bestämning y,= "TT", T=1+b, hvarigenom vi få 1 4+07= (1404 eb(1 + 4140) + eb" 40 + eb (1 ++ Mi (45) + NR eb”) + ebtig elba eli glhtas ss. der den första klammade delen tydligen just är af sådan form, som vi förut (pag. 443) användt, för att utveckla 1+53; derför bli coéfficienterna e ända till e desamma, som de vi der erhöllo. n 27 (De fås också lätt häraf, såsom straxt i tillägget skall visas). Hvad åter angår coéfficienterna e, hvilkas bestämmande vi här egentligen åsyfta, så, då tyd- ligen alla inom klammer varande termer blott innehålla b, högst uti 2r:te potensen, är det klart, SE GSR ER ARR NR NR RIN MDF EL er SE BAN IRANS MaA SSE RE RAT SBR RER AR RT REN RN Pr SIMA Jan 0 Oe LS FR TY TE Dl NR INTNER ÄN RTP SPARA SST TER TSE SETIAFER SITA EN TRFWVEIAVIAA ; Y - B 3 K ; 488 att de ej vidare inverka på coöfficienterna £, hvar- för dessa ej äro andre än de, som ingå 1 resten af 14)". ..; eller u,, är i detta fall ej annat än Fre I Pe: RYAN var vor er fen 1 e="+e,,,,, och i allmänhet «=r+e,,, = en bino- 72 Vv mial-coéflicient (med »=1, 2 elc. = positiv). Till följe häraf blir således fälvas ALA RT TAR Yr Yr (NYA NI ge EE) re +r"e". A”ygte. (e)+HN +) A”Yyst(r+e)yå AYygtees (C varande här e6e? en udda funktion af e (och 4), hvars bital fås genom utveckling af Scr:Sc efter (Sc), såsom förut vid sättet 7) p. 445) är an- tydt, eller vida enklare på sätt i tillägget förfares. D) Integrerar man nu emellan gränsorna +a, fås (till en såsom förut): Syude= = sj = EE år (GF 7) Na” seu X 0 o +(r selen FSA (r tAs 2 a JAYA ; E) Om deremot interpolation skall ske under triangelns höjdlinea, och således de sista och hög- sta differenserna skola tagas i dess uppgående sida, så behöfver man blott Ra upp och ned på differens-tabellen, eller byta om tecknet på hvar- annan differens. Låt det t. ex. vara fråga om N 2 $ AL4000, så är först. 0,=05 2 = 2, LA +2, -1 1 —-37 8 —119 9 —8501 =—2J =92, 2, 3, 0, > 90” 90” 3780” 945” 16200” 1400” 1496880 pärke=03 43 2;rd; kade 1n6, 107 IRESJURIOANEA 07 489 AX N X N X N och således u= 2;A+2;A'+ 2;N"+ 2;A'+ 2:N'+ 2;N?+-- 37 = 00475 (CAO) 75 Ogg Nm pgg gg sätt = 4, Må tG-klt St 9; så är nära 9 =— i = 00,17 8= 25 = 00,74 387 p —1660-(—0,01— mö 1'6,3 4,5 = 56290:90 = 62'5,4 således u= 0'064'5,9; > bör nu multipliceras med den använda Ax=>50 =100:2 (eller först med 3) gör..+..+....0032'3 hvartill kommer 1A?L21000........ = IUPI, samt L£4050=>—1,939'683'006"8, in summa 1,939'/620'821"8, som, multiplicerad med 24Ax =100, gör precis den förut på annat sätt erhållna AL4000. 100 I så a Afvenså, för att vid slutet erhålla AL74350, fås = 100.(L41 400 +1AL4350+3.u)=198,047153 eller blott i sista decimalrummet 4 mindre än förut, då räkning fc HE så skarpt. Här är u= (A+ IDE Åh sö: RA = 187,8 + 7,6 — 1,8 + 5,5 — ROR u = Y'k,5 L+1A? =1,980171526"4,5 AL:41350 = 198,0"1745359. NT NESSFURPSENSEEST REFNIPFSSRINSP EIA RASER ok 490 Till följe af denna samt den här förut gjorda räkningen blir således (om L betyder nat. log.) LÅ dx L(Lx) = 882,30942946. Men enligt en här ys förut bevist formel är y, =yY,—-2XAy, + FUN ond, EDA YR Teva OM Vi sätta y, = L(50zx), multiplicera med 50 dz och in- tegrera SRA z=0), så fås L(50 y) —L:50(v—2) = = IUV- (4, — = )= 20 (y,— ZNy, + Ng — AY Lä. AY, tt) och således, om vi taga ST Ne - ALM 150 = = 530 (4 (Yt Dysst RE AYygr NONE BY 19087 5257 1070017 728 revs Ya + 7080 "Yo + 3627800 Ya tt) = = 99,368771'60, hvarför a do Lx = 981,67820106 samt L4500=2738,60839478. (Genom att söka de behöflige A? och A', fin- ner jag på vårt allmänna sätt nästan detsamma, nemligen de sista siffrorna = 474, — sannolikast äro de väl derföre = 476 eller 4'77. Då det före- gående värdet erhölls genom sammanläggning af 42 termer, utan att flere än de synlige FS lerne An vändes. kan man knappt vänta sig en så stor öfverensstämmelse, särdeles som A' eller A' uraktläts, hvarför man ej kan ansvara för sista siffrans riktighet, men väl för de afkortade 3948, så vida den använda l1000 är riktig.) Anm. De i sista serien förekommande differen- serna äro de understa i vår föregående integral- 494 tabell "(med alternerande tecken såsom ofvan) och deras bitals decimalvärden i ordning = 0) 1, 4) 0,5, 2) O.41666, 3) 0.375, 4) 0,3486111, 5) O.32986114..., 6) 0,31559193, 7) 0:304224537037, 8) 0,2948680006..., 9) 0,2869754466, 10) 0,280189:597, 11) 0,27426554, 12) 0,269000587... etc., hvilka så- ledes temligen långsamt aftaga, dock blir den X X . . TA FER. X sista slutligen = 0. Ty då -1,+—-1,.,+1,=00, AX X T JE LL, så finner man —4:—-1,= 1 TI g ; orkat = "1 RE RR De RR 0 1 1 = 2 = 1 Ja = öl = + bleTil+ SR nät slutligen r=&. Så snart derföre, såsom 1 detta exempel, differenserna ständigt aftaga, ända tills den högsta blir = 0, och särdeles när deras tec- ken afvexla, måste föregående serie nödvän- digt vara convergent, och således det definita integralet erhållas, särdeles som man genom att göra tabellen tätare, kan göra den efter be- hag convergent. Tillägg till pag. 449 (om det der i noten antydda sättet 2). Af föregående utveckling följer ett nytt, gan- ska enkelt sätt, att finna våra coéfficienter uti serien B) eller först e uti y,,. = = y,+e(Ay,+ Ay, ,) + e.- Ny, ,+e. (Ny, + AY )+eeree 1 2 3 + ee ANY + e . —2r—2 Exy—4 (A”='(y,+y)+ eN”y,+ ENT + ERA 2r 1. som när y,=1"=(1+by och sålunda A'y = bA+d', 492 blir 1+b "= 1+b+ ebl 1+d + MARE +eb!. EL bn e .b”-X240)(1+b) + e .b”-HA+b)+e sb 240 2r—3 2r—2 2r=—1 L el ebrti ag er 1 Här äro 1 hvar term de högsta potenserna af b b+ebtt eb'ttr eb SES SNETT e.b”ite br + 1 2 3 2r—3 2r—2 eb +eb”+eb”tt + ...., hvarför coéff. till b” är blott 2r e+e å högra sidan och å den venstra =r+e., år 2r—1 HM hvarföre a) e+e =r+e.. Tagas de närmast lägre 2r 2r—1 också rbr”!+e.(r+1).b+-.--+e. bb 3 +e. bt + i 2r—3 2r—2 + 2.e.b””!', så ser man, att i coéff. till 67! kunna Sr blott e , e och e ingå (emedan högsta faktorn 2r—1 $r—2 2r—3 till e är &7) och den blir = 2r—=h =2. + samt = r+e. å venstra (CN fa Ju (0 2r—1 sidan (£2). Dessa begge equationer äro nu nog att bestämma våra coéfficienter. Genom den första (a) blir (då seriens brytning kan ske hvar som helst, och vi således ega minska r med 1) den sednare 2 (Ce =r+e 8), hvadan 2.e = 2r—1 2r—1 2r—1 3 RN =e+r. — e+r—Å. RAS Tp « (2n—1) (nemligen ända tills n=-) och i den sednare en- ligt det föregående = (r+e),, ,' A””y. Hvaraf vidare vår integral-serie B) lätt erhålles, hvars coéfficien- ter derför också kunna uttryckas genom binomial- coéfficienternas integralvärden. (Se vidare p. 448 samt Vet. Akad. Öfversigt 1856). 494 j N N Tabell för — 2; » (Ex. 0,23; = — 0,004'923'19). - 0,00) 000-00! 1'103:39| 3'875'11| 7'611'00|11'736'89 45'798'61 | 19'452"00 | 22'452'89 | 24'647"11 |25'96050 0,01 | 012:35| 1'318'17| 4'215'77| B014'44|12'152'45 16'18710 | 19'784'67 | 22'710'43 | 24'818'67 | 26'04268 0.02] 048:79| 1'548'75| 4'565'34| 8'421'18|12'566"90 16'57115 | 20'11054|22'959"73| 24'987'33 | 26116"00 , 0,03| 10843] 1'794:39| 4'923:19] 883071 |12'979'84 16'950"45 | 20'429"45 | 23'200"69 |25'135"07 | 26 18047 0,04| 190:38| 2'054'34 | 5'288:72] 9'242'57 |13'390'91 | 17'324'78 | 20'741'20 | 23'433'22 | 25'279'86 | 26'236"17 0,05 | 293:79| 2'327:88| 5'661'35| 9'656'27|13'799"74 17'/693'83 | 21'045"63 | 23'657'23|25'415'69 |26'283"12 0,06| 41780] 2'614'31 | 6'04049|10'071'37 |14'206"00 18'057"40|21'342'60 23'872'65 | 25'542"56 | 26 32139 0,07 | 56158) 2'912'92] 6'42556|10'48741 |44'609'33 | 18'415'21 | 21'631"95 | 24'079"40|25'660"47 26'351'04 0,08 | 72431] 3'223:04| 6'816'04|10'903'96 | 15'009'42 | 18'767'07 | 21'813'53 | 24'277'43 25'769'42|26'372"14 i 0,09] 90518] 3'543:98| 7'211'36|11'320:58|15'405'95 | 19'112'7.3 | 22'187'22 | 24'466'68] 25'869"42 | 26'384"71 - qv RR Biografi ÖFVER JOHN SWARTZ, GROSSHANDLARE, FABRIKSÄGARE OCH POSSESSIONAT. Jönn Swartz föddes i Norrköping d. 46 Aug. 1790. Fadren var Handlanden och Fabrikören P. J. Swartz, och modren CATHARINA WariströmM = Efter slutade studier in- gick Jon Swartz år 1803 i handeln och tjenstgjorde ett år på sin faders kontor; men begaf sig sedan till Götheborg, der han 1806 fick plats på ett handelskontor, och snart vann sin principals utmärkta förtroende till den grad, att den nittonårige ynglingen blef husets kassör. År 4809 erhöll han plats på ett betydligt handelskontor i Liverpool, dit han begaf sig 1 Maj månad; men erhöll redan i Augusti samma år husets uppdrag att bevaka dess stora handelsintressen i Sverige, Norrige och Dan- mark. Ehuru ung, erhöll han tillika, i trotts af sina deremot gjorda föreställningar, det förtroende, att, för husets räkning uppgöra stora nya företag, och ställdes för sådant ändamål en million Riksdaler till hans dispo- sition. — Tillika erbjöds han att blifva upptagen såsom associé i firman; men försigtigare än sina hufvudmän undandrog han sig detta för en 21 års yngling förle- dande anbud, och upphörde år 48141 med sin befattning hos det Engelska huset. Han uppehöll sig dock uti Eng- land ännu ett år, i afsigt att studera detta land, samt dess folk och institutioner. ; År 1812 återvände han till fäderneslandet och sin' fäådernestad för att der biträda sin fader vid vården af 496 husets affärer, och år 1816 ingick han i äktenskap med sin nu efterlefvande maka, CArRonIna GUSTAFYA PERESWETOFF MoratH, hvars moder var hans fars syster. I detta sitt äktenskap hade Swartz 10 barn, af hvilka 4 öfverlefde honom. År 1819 förlorade Swartz sin fader och året derefter äfven sin moder. ; Med året 1822, då en härjande eldsvåda förstörde en tredjedel af Norrköping, och gjorde öfver 3000 per- soner husvilla, började Swartz's medborgerliga verksam- het. Han valdes till ledamot i Brandstods-Komitén och blef dess Kassaförvaltare. År 4824 deltog han i stif- tandet af Norrköpings Sparbank, och blef ledamot af dess direktion, och året derpå invaldes han bland stadens 24 äldste; år 41829 utsågs han till Talman för Handels- Societeten, och såsom följd deraf till Ordförande för sta- dens äldste; år 14834 kallades han af Kongl. Maj:t att vara ledamot af den Komité, som utsågs att granska då gällande tullbestämmelser, och att föreslå de ändringar deri, som kunde af behofvet påkallas; år 1841 deltog han i uppgörandet af plan för en förbättrad fattigvård inom staden och fortfor så länge han lefde att vara in- rättningens kassaförvaltare. Vid Konung Carr JoHans död var det Swartz som både väckte frågan och sedan ut- förde beslutet om uppresandet af en staty i Norrköping åt nämnde Konung. Utom besagde befattningar, riktades hans håg i hög grad på jordbrukets befrämjande. Han var en af de verksammaste ledamöterna i länets Hushållnings-Sällskap, och ledde såsom ordförande det nyttiga företaget af sjön Tåkerns sänkning, hvars utförande upptog 7 års tid, och lemnade åt 236 deltagare omkring 3,300 tunland ny, odlingsbar jord, utom det att mer än 1,000 tunland gamla fält derigenom betydligen förbättrades. Vid sina egendomar införde Swartz alla den nya tidens förbättrin- gar, och hans skicklighet i åkerbruket var allmänt erkänd. | Vid 497 Vid Landtbruksmötet i Norrköping år 1848 leddes mötets förhandlingar af Swartz, såsom dess ordförande. År 1849 infördes, hufvudsakligen genom Swartz's nitiska bemödanden, gaslysning i Norrköpings stad. År 1851 anslog han och ställde till Kongl. Veten- skaps-Akademiens disposition en summa af 4,000 R:dr Banko, såsom anslag åt någon person, hvilken af Akade- - mien borde utses för att i England under den stora Industri-utställningen nämnde år inhämta och efter åter- komsten i fäderneslandet praktiskt utföra någon ny nä- ringsgren”). Dessutom vittna flera af Swartz författade och dels till. Kongl. Landtbruks-Akademien, dels till de allmänna Tandtbruksmötena inlemnade uppsatser, tryckta i nämnde Sällskapers handlingar, om hans nit för landtbrukets be- främjande, liksom om hans äfven i denna riktning ut- märkta praktiska förmåga. Åtskilliga vedermälen af Kongl. Maj:ts Nådiga väl- behag tilldelades Swartz vid flera tillfällen, såsom: År 1845, då han uppå Kongl. Landtbruks-Akade- miens försiag blef af Kongl. Maj:t utnämnd att vara Aka- demiens Hedersledamot. År 1846, då honom förärades medaljen af 418:de storleken för medborgerlig förtjenst, samt ett i olja må- ladt porträtt af Konung Carr XIV JoHan, med under- skrift: »Oscar den Förste till John Swartz». År 1849 kallades han till ledamot af Kongl. Veten- skaps-Akademiens $8:de klass. Under de sednare åren af hans lefnad var hans helsa vacklande, och år 48353 besökte han, deraf för- anledd, Loka brunn. Han återkom derifrån med brutna kroppskrafter, men glädjen att åter befinna sig i sitt hem upplifvade honom, och krafterna syntes återkomma. Det ”) Detta uppdrogs af Akademien åt Hr JEAn BoninDER. K. V. Akad. Handl. 1854. 32 498 var dock endast lampans uppflammande innan hon slock- nar. Den 46 Augusti nyssnämnda år, således på sin 64 födelsedag, afsomnade han lugnt och stilla, utan några svåra eller långvariga förutgående plågor. Joan Swartz var både genom uppfostran och natur- anlag en det praktiska lifvets man. Genom sitt klara förstånd såg han sakerna i stort, och förvillades aldrig af fantasiens förespeglingar. Som affärsman var försig- tighet hans ledande genius. Men med detta öfverlägsna förstånd förenade Swartz ett varmt hjerta, och tusende hafva att tacka honom för en förbättrad ställning, dels denom de allmänna inrättningar hvilkas bildande och fort- gång han befrämjade, dels ock genom omedelbar hjelp och stöd. - Nya theorier i landtbruk och näringar eller i lagstiftning funno i honom en sträng granskare, och han -var aldrig af dem som omfattade en sak med blind ifver för det att den var ny. Men hade den bestått den pröfning han underkastade den, så hade den ock i ho- nom vunnit en lika varm som sansad vän. Det finnes i alla grenar af menniskans verksamhet ett framåtskri- dande; men det goda, det sanna, det nyttiga behöfver tid innan det kan göra sim kraft gällande och verkar först när dess stund komrmer. Swartz var i allt den praktiske mannen, och när han egnade sin verksamhet åt en god sak, kunde man med säkerhet räkna på att den var möjlig. Deraf det stora förtroende han åtnjöt i det samhälle der han merendels var den verklige, om ej alltid den synlige ledaren af de kommunala angelägenhe- terna, deraf den djupa saknad förorsakad bland alla dem som lärt känna hans klara förstånd, hans varma nit för allt hvad han ansåg vara nyttigt och godt, och hans orubbliga redlighet, som aldrig valde andra än lofliga vägar att vinna ett mål. Namnet Jon Swartz skall sent om någonsin för- gätas inom det samhälle der han lefde och verkade, och Sverige förlorade i honom en af sina ädlaste söner. —200-23-O-00-00—— Biografi ÖFVER JOHN ADOLF LEYONMARCK, HOFMARSKALE, SEKRETERARE I K. TABELL-KOMMISSIONEN, K. VETEN- SKAPS- AKADEMIENS KAMERERARE, KOMMENDÖR AF K. WASA-ORDEN, RIDDARE AF KE. NORDSTJERNE-ORDEÉEN. Jonny Avorr Levoxmarck föddes i Stockholm d. 47 Juni 4773. Fadren var Vice Presidenten i Kongl. Bergs- kollegium GustarF Aporf LEvonmarck, och modren Brita Soputa JEnnincs. Efter den tidens sed blef LEYONMARCK redan i vaggan utnämnd till Kornett vid Nylands Dragon- regemente, men måste i anseende till periodisk döfhet, hvaraf han under början af sitt lif besvärades, öfvergifva den militäriska banan. Efter att hafva varit inskrifven såsom student vid Upsala Universitet och sedan medföljt på Ting, antogs han år 1790 till e. o. kammarskrifvare i Kongl. Stats-Contoret, befordrades till ord. Kammar- skrifvare 1793, till Kammarförvandt år 41798, samt ut- nämndes till Hofjunkare år 1800, och till Kammarjun- kare år 1802. Påföljande året förordnades hamn till le- damot i Kongl. Nedre Borgrätten, hvilket fortfor till år 4823; befordrades år 4805 till Kamererare i Kongl. Stats-Contoret, utsågs 1806 till Kamererare i Kongl. Ve- tenskaps-Akademien, utnämndes år 1808 till Härold vid Kongl. Svärds-Orden, 1809 till Kammarherre, och 1810 till Kamererare vid Kongl. Maj:ts Orden. Ar 1811 erhöll Levonmarck uppdrag att författa ett formulär till Kongl. Bergs-Collegii hufvudbok, och erhöll, efter arbetets fullbordan, belöning af en medalj 1 guld. ye ERS UR ra AT AA NNE, FF r NS RR erg KR ber Ba 500 År 1813 erhöll Lrvonmarck Nådig fullmakt på Statskommissarie namn, heder och värdighet, och utsågs af K Vetenskaps-Akademien tll redaktör af Kalendern, samt förordnades år 1813 till Sekreterare i Kongl. Ta- bell-Kommissionen. År 1816 i April månad utnämndes han till Kommerceråd, och samma år i November till Riddare af K. Nordstjerne-Orden. År 1818 förordnades han till ledamot i Komitén för Carl Gustafs Stads Ge- värsfaktori, äfvensom till ledamot i Komitén till utredande af Svenska medborgares förluster genom fartygs upp- bringningar af främmande Makter, med hvilka riket varit i fredligt förhållande. År 1819 förordnades han till le- damot i Manufaktur-Redskaps-Komitén, och erhöll samma år i Juni månad Kongl. Maj:ts Nåd. befallning att afresa till Eskilstuna för att derstädes iordningställa redogörelse- verket för dervarande Gevärsfaktori. ; År 4823 utnämndes han till Hofmarskalk, samt förordnades år 1825 till ledamot i Direktionen för Civil- Statens pensionskassa; invaldes år 1829 till ledamot i Kongl. YVYetenskaps-Akademien, af hvilket samfund han 1839 hedrades med en guldmedalj såsom bevis af Aka- demiens tillfredsställelse med det sätt hvarpå han under en tid af 33 år fullgjort sina åligganden såsom Akade- miens Kamererare. Han erhöll för sitt vidlöftiga och besvärliga arbete med tabellverket, år 1841, en gratifikation af Hans Maj:t Konungen af 500 KR:dr samt 2000 R:dr af Rikets Stän- der, äfvensom ytterligare en gratifikation af 1000 R:dr, är ,1844, af Hans Maj:t Konungen. År 1843 begärde och erhöll han nådigt afsked från Kommerceråds-Embetet ; och utnämndes år 1849 till Kom- mendör af Kongl. Wasa-Orden. För öfrigt kallades Levonmarce till ledamot i K. Patriotiska Sällskapet, der han i 8 år beklädde Ordfö- rande-platsen, äfvensom till ledamot i K. Landtbruks- Akademien, Sällskapet pro fide et Christianismo, utom en tid 501 stor mängd andra kommunal-uppdrag och bevis af med- borgerligt förtroende, hvilka äro alltför talrika att här anföras. År 4808 ingick LEevonmarcE i ett lyckligt äktenskap med Fröken MarcaretHa EctisaBEtH RIBEN, dotter af Ar- chitekten Ewazp RiBEn. Med denna maka hade LzEyvon- MARCK D söner och 2 döttrar, af hvilka 2 söner och en dotter öfverlefvat sin fader. Hans maka hade redan före honom med döden afgått. Efter denna allmänna öfversigt af Levonmarcks lef- nad, må endast följande anföras: Ända till 30 års ålder var Levonmarce icke alle- nast besvärad af en ofta återkommande periodisk döfhet, utan led i allmänhet af en högst vacklande helsa, intill dess han, genom en skicklig utländsk läkares råd och föreskrifter, år 1805 lyckades återvinna en någorlunda god helsa. Från detta ögonblick egnade han sig med ett outtröttligt nit åt de flera befattningar som åt honom uppdrogos, och för hvilka förtroenden han förnämligast hade att tacka sin ovanliga arbetsförmåga och lika ut- märkta ordningssinne. Detta, i förening med en redbar och menniskovänlig karakter, samt ett älskvärdt umgän- gessätt förskaffade honom talrika vänner och allmän till- gifvenhet. Han var en af de lyckliga menniskor som, om han ägde motståndare, dock aldrig ägde fiender. Bland bevisen på hans skicklighet och snart sagdt obe- gränsade arbetsförmåga, intages måhända främsta rummet af Svenska Tabellverket, hvars fader han med rätta kunde kallas. Hans lefnadsvanor voro enkla, han sökte inga förströelser, ty arbetet var hans nöje, och endast så, samt genom hans vana att redan kl. 5 hvarje morgon. vara i fullt arbete, kan man förklara möjligheten för ho- nom att medhinna de många och vidlyftiga göromål som åt honom anförtroddes, och hvilka han alltid utförde lyckligt och på en i betraktande af arbetenas omfattning, kort tid. 502 På de sista åren blef helsan mera vacklande och minnet svagare. Han led stundom af svindel eller yrsel, men var emellanåt så frisk, att hans talrika vänner hop- pades ännu länge få behålla honom. Detta hade ock kanske blifvit händelsen, om ej en olycklig tillfällighet, den 7 November 4853, hade slutat hans nyttiga bana. Han lemnade en afton sitt hem för att besöka några vänner, till hvilka han dock aldrig framkom. Sannolikt hade han, under sin vandring öfverfallen af yrsel, tagit fel om vägen, fallit i vattnet och der omkommit. Kongl. Vetenskaps-Akademien förlorade i honom en utmärkt ledamot, som i öfver 47 år varit Akademiens Kamererare. . — 0000-00 € 00 Biografi ÖFVER GrerrvE GUSTAF TROLLE-BONDE, EN AF RIKETS HERRAR, ÖFVERSTE KAMMARJUNKARE, KOMMENDÖR MED STORA KORSET AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN, M. M. Grefve, Trorre-BonpvE föddes den 28 Mars 4773 på Vibyholms sätesgård i Södermanland. Föräldrarne voro framlidne Riksmarskalken Grefve Carr Bonpnz till Björnö och Trolleholm, och dess husfru EBBA MARGARETA BONDE af den numera utslocknade Säfstaholms ätten. Efter grund- lagd bildning dels i föräldrahemmet, dels vid högskolorna i Upsala och Lund, företog han, vid tjuguett års ålder, en resa genom Tyskland. Holland, Frankrike, Schweitz och England, hvarunder han fullkomnade de insigter, som han, till följd af sin ställning och sina anlag, ansåg blifva för sin framtid mest gagneliga. Han hade tidigt upp- fattat sin rätta kallelse, den af konstskyddare och odlare af fädernejorden. Han egnade derför sin uppmärksamhet hufvudsakligen åt de fria konsterna och landthusbållnin- gen. I hans ungdomstid, särdeles inom hans stånd och med hans namn, kunde dock en ung ädling ej gerna undgå att beträda tjenstebanan, för att, såsom det då kallades, »vara något». Om Grefve Trorrr-BonpeE också skenbart gaf efter för denna föreställning, då han, efter återkomsten till fäderneslandet, för en kort tid antog tjenst såsom Kammarherre hos dåvarande Drottningen, kände han för väl sin rätta bestämmelse, för att offra någon af dennas fordringar. Efter få år lemnade han sin hofbefattning, för att uteslutande egna sig åt den ädla m— ——RR 504 verksamhet, der han haft få medtäflare och varit af in- gen fördunklad. Genom fadrens tidiga död hade han redan aderton- årig blifvit innehafvare af flera betydliga fideikommisser, hvilka efter farmodrens frånfälle ökades med det stora godset Trolleholm, hvarefter han, till följd af testators föreskrift, upptog namnet Trorre-Bosnpe. En jemförelse mellan dessa godsens tillstånd då han mottog och då han lemnade dem, visar bäst huru han, såsom odlare och förbättrare, gagnat inom sin storartade verkningskrets. Ett par bevis må anföras. Trolleholm, som med den gamla tidens feodala förvaltningssätt och med hofveri- bruk gaf ringa afkastning åt ägaren och ännu torftigare bergning åt underlydande, lemnar nu, sedan hofveriet upphäfts, jorden indelts i farmer, gårdarna nybygts, och innehafvarne sköta dem fritt emot lindriga arrenden, hvar igenom de äro allmänt välmående, äfven åt ägaren en högst betydlig behållning. Säfstaholm, tillförene en landt- egendom såsom många i Sverige, har ej blott förskönats med palatslika byggnader, orangerier och drifhus, träd- gårdsanläggningar, och hvad som kan påminna om en Söderns villa, utan äfven med den dyrbaraste enskilta konstsamling i Sverige, der FoGErBeErGs och BYstRÖMS, FatLtcrantz och Brepas mästerverk täfla med de italien- ska, nederländska och fransyska konstskolornas alster. Den lärde finner en rik och utsökt boksamling. När främlingen talar om sina landtslott, pekar Svensken på Säfstaholm, stolt deraf, att om de förra, i vissa delar, sägas praktfullare och naturskönare, kunde det sednare, genom det helas sammanstämning, täfla med hvilket som helst, och troligen öfverträffa de flesta i den ädla gäst- frihet, som öppnade detta landtslotts portar för alla re- sande utan undantag, kände och okände, utlänningar och infödde, hvilka mottogos icke blott för dagar, men för veckor och månader, ja för huru lång tid som helst, och hvilken gästvänlighet, som icke ens afbröts af ägarens 505 frånvaro, kunde ej sällan bjuda, hvad som var icke min- dre lockande än naturens och konstens skatter, umgänget med Sveriges berömdaste män, såsom en Berzeuws eller Franzén, Fries eller Getter, FocGenBErG eller Byström, FanLoraAnTz eller SanpBErG, Cruseur eller Karsten, Du Puy eller HJortsBErG, PreEymayr eller HirscHFenp, ty det gafs föga någon utmärkt man 1 vetenskap och konst, under vårt århundrade, som ej gästat Säfstaholm. Der fanns en förening af den gamla Nordens gästfrihet med den nyares konst och bildning, hvaraf utlänningen bevarade minnet såsom något utmärkande för vårt land. Så hade Grefve Trotrre-Bonpe uppfattat sin bestämmelse. Hans tid och tillgångar användes att bereda talrika underhaf- vandes välmåga, rikta sitt land med nya konstskatter, befrämja fosterländska snillens utveckling och understödja behöfvande. Medgifvas må, att den, som så förvaltar sitt fädernearf, kan sägas »väl förtjent af fäderneslandet», äf- ven om han aldrig sökt göra sig ett namn i offentliga värf. Hans lefnad är ett äreminne. Det gifves tvenne slags konstskydd. Det ena öfvas af dem, som älska omgifva sig med värderika konst- skatter. Det andra afser mera sjelfva konstens uppmun- tran, än styckenas förvärf. Grefve TrotrtreE-BonpeE till- hörde egentligen begge, men företrädesvis det sednare slaget. Hvar han såg eller hörde omtalas en gryende konstnärsförmåga, skyndade han att befordra dess utveck- ling genom frikostiga beställningar, utan oeftergifligt vill- kor, att alltid den lofvande talangen skulle en dag be- sanna förboppningarna, eller ej. Det kan ej beräknas, hvad han gagnat den fosterländska konsten derigenom, att alltid i första stund understödja unga snillen, som eljest möjligen, af brist och fattigdom, dukat under, eller råkat på afvägar. Hans samlingar förvara derför ungdoms- försök, som den stränge konstdomaren måhända icke skulle upptagit, men som evärdligen hedra hans hjerta och mecenatsinne, och hvilka förstlingar äfven för fram- SFS sw RO > NR EJ Lin es - Cr REKA ARV RE a ERA FÅ ra RR = ört RAR AN . or FR SR SEN SET Se 2 ont re DEI TSE SLA tr LE SRS TiS ST ann Sorbon gren PN To 0 sr nr FYFRRSSSE, 4 Får TTT RNA Ft SA TR AN rr EN PST An ne I 5306 tiden lemna månget intressant bidrag till Sveriges konst- historia. Han var att anse som de unga konstnärernas jordiska Försyn. Så länge Grefve Tzrotrre-Bonne lefde, var det ej tänkbart att lofvande konstanlag skulle sakna uppmuntran i Sverige, intill dess de fått tid att blifva kända och göra sig sjelfva gällande. Detta mecenatskap sträckte sig äfven utom konstverlden. Hvarken skydd- lingen eller hans förespråkare behöfde vara personligen kände, för att kunna påräkna Grefve Trorre-Bonpes väl- vilja och hägn. Författaren af dessa rader känner, bland andra, en ung man, som saknade alla utvägar att egna sig åt sin älsklingsvetenskap. Hans namn hade aldrig framträngt till Grefve Trorre-Bonpe. Han vände sig, med anhållan om förord, till en af våra skalder, person- ligen lika okänd för -den sökte välgöraren. Skalden skref blott till denne ett bref, hvilket hade till påföljd, icke ett. vanligt understöd, men att den unge mannen upptogs vid Säfstaholm, infördes i ägarens umgängeskrets, sattes vid hans bord och ansågs tillhörande huset, hvilket ädla skydd, efter välgörarens död, äfven fortsatts af hans arf- tagare. Grefve Trorre-BosnpE var sålunda mecenatsinnets skönaste uppenbarelse i våra dagar. Deraf förklaras lätt, att han, sjelf utan anspråk på djupare vetenskaplig od- ling och på de dermed förenade utmärkelser, enhälligt valdes till hedersmedlem af alla samfund för vetenskap och konst inom fäderneslandet, såsom Kongl. Vetenskaps- Akademien, Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets- Akademien, Kongl. Akademien för de fria Konsterna, Kongl. Musikaliska Akademien, Kongl. Landtbruks-Akademien, Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala, Kongl. Samfundet för ut- gifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia m. fl. Han sökte ej, han söktes. Hans Konung hade, till belöning för så utmärkt medborgerlig förtjenst, önskat att till den högsta värdighet i riket, som redan år 1826 tilldelades Grefve Trorte-Bonpe, äfven lägga den af Sve- 507 riges högsta riddareprydnad, hvilket endast Grefve TroLrrE- Bonpes blygsamhet förekom. Grefve TrorzLE-BonpE, med ett namn som i oför- dunklad glans öfverlefvat så många politiska jordbäfnin- gar, var öfver alla politiska partier och tillhörde intet sådant. Det var deremot naturligt, att något högadeligt från fordom, i detta ords vackraste bemärkelse, skulle återspeglas i skick och hållning hos den, hvars anor genomlupit sex århundraden samt räknat tjugetvå Svea Rikes Råd och slägtskap med Sveriges gamla Konungar. Hans hela väsen ingaf vördnad, som öfvergick till rörelse och deltagande hos hvar och en som såg honom från den stund, då -— »mörkret — — -—— — — — Uppå hans ögon lagt sin hand.» Men äfven nu var hans grånade hufvud, såsom en minnestecknare säger, »icke utan sitt Jofurs-majestät». Intet kunde dock vara för honom mer främmande än bördens fåfänga. Han var ännu mera ädel än adelig, och i djupet af'sin själ en ödmjuk kristen, tänkande om bördsföreträdenas flärd såsom hans högsinnade farfader uttryckte sig: »Mitt adelskap är stoft, och maskarne mina sköldemärken» (limus mea nobilitas, vermesque vera in- signia). Grefve Trorre-Bonpe, hvars helsa var ovanligt Jemn och stark, afled i Stockholm, efter en kort sjukdom, den 3 Januari 4855. Hans sista ord voro: »Nu får jag åter se» — Af det äktenskap, som han 1806 ingick med Friherrinnan CHaArLotta BonpeE, dotter af En af Rikets Herrar Friherre Carr Bonpe, och hvilket år 1809 genom skiljsmessa upplöstes, ägde han inga arfvingar. — 000 Q-CE0e—— hå EG IR IA ( j LER - sägsgos Tors törer är NORS IS ig saniödbio; skarter sent RAN . ANAR OK « än jatfissknöditir.: sto såll tl Nol ERNA NN tgilsbegöd- 10858 26 iu old -saledrättsd ÄRLIGT gavaok nn Te gelatin: Mr dokken gåR äro ä jon. er hd - F ; Fr : ; bd mm Re fr Få at | Te 8 a b nu Hä HÅ Y d la JUR ; I : : UJ OF NÅR -Å ba f' Ål cA GUT 0 Lå Å ) & 1 Å I Ar MR 7 s LE ps FAN MM FOU ;f KET. AIGA AREAN , É Kn Svd | f nt | Biografi ÖFVER JENS RA THKE, ZOOLOGIAZE OCH BOTANICES PROFESSOR VID UNIVERSITETET I CHRISTI- ANIA , RIDD. AF EK. NORDSTJERNE-ORDRN. das RatneE föddes d. 44 Nov. 1769 i Christiania, der hans fader var bokhandlare. Vid 48 års ålder dimit- terad från Christianias lärda skola till Köpenhamns Uni- versitet, och efter att sedan under någon tid hafva varit anstäld som lärare vid skolan i Kongsberg, tog han 1792 theologisk embetsexamen. Men han öfvergaf snart denna bana för att egna sig åt naturhistorien. Den kraftiga väckelse LinsÉ gifvit naturforskningen hade längesedan spridt sig till Danmark, der isynnerhet O. F. Möcter hade brutit nya banor; och ÅBILDGAARD, vid sidan af män sådana som Orrto och J. C. FaABRICIUS, VanL, TönDER LunpD m. fl., 4789 bildat den verksamma och talrika förening, som under namn af Naturhistorie Selskabet kraftigt verkade för sitt mål, och hvars utgifna skrifter under tio år innehålla det mesta af hvad som under den tiden i Danmark offentliggjordes inom natur- historiens område. Inom tiden af detta sällskaps tillvaro faller också Rartuzrrs lifligaste verksamhet som författare. Sedan han, enligt tidens bruk, låtit examinera sig inför sällskapet, föredrog han der i slutet af 1794 sin afhandling, om Anodonta anatina. Det är ett försök att utreda anato- mien af denna mussla, företaget endast med kännedom om äldre föregångares arbeten. Ponrs berömda verk blef 510 först två år sednare författaren tillgängligt, och han med- delade då med anledning deraf, några tillägg till sin af- handling. Det mest anmärkningsvärda i denna afhandling är, utom upptäckten af en del af nerfsystemet, den efter tidens sätt noggrannare beskrifningen af Anodontans un- gar. Men den bösydliga olikhet dessa förete mot moder- djuret föranlät RatHEE att anse dem såsom främmande parasiter, af ett serskilt slägte, Glochidium, en åsigt hvil- ken, såsom bekant, sednare delades af JACOBSSON. ' På våren 47935 erhöll Ratere af Naturhistorie Sel- skabet ett understöd, hvarmed han under detta och föl- jande år företog en längre resa i sitt fädernesland Norge, till Bergen, Molde, Christiansund, Throndhiem och Lof- odden, hufvudsakligen i afsigt att vinna underrättelser om landets naturliga och ekonomiska beskaffenhet, och isynnerhet fiskerierna. De bidrag han samlat, serdeles med afseende på de lägre djuren, meddelade han Natur- historie Selskabet. De utgöras af anmärkningar och till en del anatomiska undersökningar öfver ett antal Ento- zoer, öfver Lumbricus, Arenicola, Planaria, Aplysia rosea RatereE, Tritonia arborescens var.?, Aphrodite, Nereis, hafvets fosforescens. som författaren härleder från djuriska delar stadda i upplösning, om Cymothoe lignorutm RATAKE, sednare författares Limnoria terebrans, Amphitrite, Tere- bella, Balanus, Sepia, Lernea, Ascidia, Actinia, Sipunculus, Asterias, Echinus. Man finner i denna afhandling icke få per som, i förhållande till den tid då de medde- lades, icke sakna värde, t. ex. i afseende på Sjöborrens anatomi och Pedicellariernas natur. Derpå följde ento- mologiska iakttagelser, anmärkningar om mindre bekanta eller nya arter af Acarus, Scorpio, Nymphon, Pycnogo- num, Phalangium, och iakttagelser om zoophyter, Gor- gonia SN Alcyonium arboreum, Aleyonium digitatum, Spongia m. Dessa ER hade ermpilenlia väckt den uppmärk- samhet att RartHreE nu erhöll understöd för en utländsk 514 resa. Han begaf sig 1798 med fregatten Freya till Madera, der han anlände i October samma år, och stad- nade till Maj 1799, då han begaf sig till Lisabon, hvars omgifningar han undersökte. Han tog derifrån vägen genom Galicien, Biscaya och södra Frankrike till Paris, hvarest han lärde känna Cuvier. Men redan i Maj 1800 var han åter i Köpenhamn och meddelade Naturhistorie Selskabet bidrag till kännedomen om några insekter, som äro skadliga för sädesarterna; undersökningar anställda i Funchal på arter af Trogosita, Bruchus och Curculio, och försök att genom torkning utrota dessa skadedjur. Emedlertid hade RarterE under sin frånvaro redan 1799 blifvit utnämnd till öfverlärare i Naturhistorien vid katedralskolan i Christiania och sändes 1801 på offentlig bekostnad till det nordliga Norge för att der undersöka fiskerierna. Han öfvervintrade i Finnmarken, gick öfver Kola och Archangel till Petersburg och derifrån tillbaka till Köpenhamn, der han ankom 419802, sedan han sett sig föranledd att öfvergifva planen att genom Ryssland resa till Caucasien och derifrån om möjligt framtränga till Indien. Om de undersökningar han under denna resa an- ställde, synes RartmrE icke hafva offentliggjort något. Det blef i stället hans åliggande att afsluta tvenne af andra började vigtiga arbeten. Sedan Ascanius egnat sig åt bergsvetenskapen, hade Vanr öfvertagit materialierna till femte häftet af det bekanta verket Icones Rerum natu- ralium och till det fjerde af den af Mörrer började, af ÅBILDGAARD fortsatta Zoologia danica. Sedan Vaur aflidit 1804, blefvo dessa båda arbeten utgifna, det förra 1805, det sednare 1806, genom Rartnrses försorg och med bi- drag af honom. Härmed kan man anse Ratnres bana såsom vetenskaplig författare inom Zoologien afslutad. Att han ej lät mera af sina under så betydliga resor sam- lade iakttagelser komma vetenskapen till godo, dertill torde 'orsaken böra sökas, icke i likgiltighet, utan snarare 512 i en viss orubblighet, som höll honom qvar på en en- gång gifven vetenskaplig ståndpunkt. Ur hans sknfter framlyser en stor vördnad för det redan gifna, och, hvarje gång någon äfven ringa afvikelse derifrån erbjuder sig, en viss försagdhet som är anmärkningsvärd nog bredvid hans, för den tiden, vida mindre tacksamma försök i der anatomiska undersökningen. Måhända blef honom valet för svårt mellan den Linneiska skolans me- thod och den nya för hvilken Cuvier trädde i spetsen, och med hvilken han under hela sin lefnad aldrig blef riktigt försonad. Men äfven andra förhållander voro egnade att draga RatereE från författarebanan. Med en mer än vanligt vidsträckt allmän bildning förenade han mycken praktisk duglighet och karaktersfasthet och blef derföre som oftast died i allmänna hvärf, samt utsågs, ej mindre för sina kunskaper än just för dessa egenskaper, till lärare vid det tilltänkta Universitetet 1 Christiania. Utnämnd 1810 till Professor i Naturhistoria vid Universitetet i Köpen- hamn, men under följande året sänd till Nordlanden för fiskerierna och handelsförhållanderna derstädes, öfvergick han 1813 till Christiania Universitet såsom Professor i Zoologi. Det var en tid, då alla krafter behöfdes för att hålla vid magt det unga lärdomssätet, och RATHEE synes icke hafva sparat sina. Han bistod med ifver vid undervisningen i mer än ett, för hans vetenskap mer eller mindre främmande ämne, tjenstgjorde under flera år som Professor äfven i Botanik, men skänkte sin lön der- för till den botaniska trädgården, och åtog sig dessutom mångfaldiga uppdrag, t. ex. utarbetandet af betänkandet om hafsfiskerierna, vid den i Eidsvold nedsatta komité för det inre. Så blef han, alltför hemmastadd i praktiska embetsgöromål, småningom främmande för vetenskapen, som också längesedan hade lemnat den ståndpunkt på hvilken han ännu ständigt befann sig. Men att han eljest hade 513 hade sin vetenskap i- godt minne bevisade han då han »för att afbetala något af den fordran han trodde veten- skapen hafva hos sig», till Universitetet i Christiania do- nerade hela sin icke obetydliga förmögenhet, 14,000 specier, för att användas till naturvetenskapliga resor i Norge. RatHEE var i yngre dagar en man af vackert yttre, en fin verldsman, dertill en frisinnad man och saknade icke, äfven under sednare år, en viss torr qvickhet för- enad med mycken godmodighet. Hans helsa var alltid utmärkt god, och ännu vid 74 års ålder höll han vid Reformationsfesten den 40 November 4840 ett latinskt tal, som hvarken saknade ädelhet i innehållet eller behag i formen. Men redan innan han 4845 tog afsked från sitt embete hade han länge lefvat mest i det förflutna. Han dog ogift af ålderdom den 28 Februati 4855. RartHres utgifna skrifter äro: Om Dam-muslingen, Skrivter af Naturhistorie-Selskabet, IV, I, 139; II, 173. — lIagttagelser, henhörende til Involdeormenes og Blöddyrenes Historie, ib. V, I, 61. — Entomologiske lagttagelser, ib. 191. — TIagttagelser an- gaaende Dyrplanterne, ib. 208. — Bidrag til nogle af de for Sedarterne skadelige Insekters Naturhistorie, ib. II, 138. — Be- skrivelse over den knudrede Flodskildpade, Norske Vid. Selsk. Skrivter, Nyeste Samling, 1798, I, 255. — lagttagelser over Norges &ldre Landhuusholdning og handel, Skand. Litt. Selsk. Skr. 1807, 360. — Om Brzendeviins brenden paa landet i Norge, Phys. Bibl. XVI, 105. — Et Brev fra Paris, ib. XVII. 348. — Om Midler til at holde stillestaaende Vand i sund Til- stand o. s. v. Bibl. f. Leger, III, 1. — Bidrag til Murrers Zoo- logia danica, IV. — AÅscann Icones rerum naturalium, V. — Dessutom besörjde RartnzE utgifvandet af C. Smits Dagbog paa en Reise til Congo i Afrika, Christiania 1819, och Enumeratio plantarum horti botanici Universitatis Regize Fredriciana Christi- aniensis, Christiania 1823. (Källor: Aftonbladet, 1855 n:o 54, 55. — Illustreret Nybedsblad, IV, n:o 10. — Kraft og Nyerup Dansk-Norsk Litt. Lex. — Enskilta meddelanden af Prof. Fr. Horst). —H2000-- HIN 0— K. V. Akad. Handl. 1854. 33 Tryckfel. Pag. 25 rad. 6. Clygpeus läs: Clypeus 2 » » » 27. coxis; » — COXisS, » 61 » 23. Priopoda » Prionopoda , » 63 » 29. niger, parum nitidus; läs: nigra, parum nitida; » 69 » 5. niger, subnitidus; » nigra, subnitida; DEAL DE 12. abdomen läs: abdomine » 84 >» 19. abdomini » :abdomine STOCKHOLM, 18556. Pil OA. NIOMR SITÖR DIN STORN ERE Kongl. Boktryckare. INNEHÅLL. Förra Afdelningen. Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverige år 1854; af Auc. Em HOLMGREN . sid. A. Bidrag till Portobellos a af P. J. BeurunG » 405. Bidrag till differential-eqvationens (A& + Boy +Cy'+ D+ Ey+F)dx+ +(4&+B,zy+0,y+D o+Ey+F, En integrering; af E. G. iBjömäne Öfversigt af de arter inom familjen Pytisd: som blifvit anträffade på Skandinaviska halfön; af C. G. THOmson SLIT SR Sednare Afdelmingen. Utö Jernmalmsfält i Stockholms Län; beskrif- vet af ÅA. Eromann (Tab. I-—XIX) Om Sandåsen vid Köping i Westmanland; af H. v. Post (Tab. XX och XXI) Om Arithmetisk NRA af C. J. DANIELS- son HILL : Biografi öfver Grosshandlaren Jonn Swartz » » Hofmarskalken och Kommendö- ren af K. Wasa-orden Jons ÅDOLF ÅEYONMARCK » » En af Rikets Herrar m. m. Grefve Gustar TrRortE-BonpE . » » Zoologie och Botanices Profes- sorn Mm. M. JENS RATKE — 2002-0880 COH » än rdTr oi. > de ss LAR GRE RRA FÖRTECKNING på Författarne till de i 1854 års Handlingar införda afhandlingar. Förra Afdelningen. BEURLING, P. J.: Bidrag till Portobellos Flora +. + sid. 105. BJÖRLING, E. G.: Bidrag till differential-eqvationens (Ar + Bxy+ Cy + Dx+ Ey+F)dx+ +(A,e +Bizy+lCiy'+D,x+Ey+F,)dy=0 integrering. <=... = EDER en RON AD HOLMGREN, AUG. EMIL: Entomologiska anteckningar under en resa i södra Sverige år 1854. . . » 4 THOMSON, C. G.: Öfversigt af de arter inom famil- jen Dytisci, som blifvit anträffade på Skandina- viska: halförmniava fo van Ok KtRNERo PIL Sednare Afdelningen. DANIELSSON HilL, C. J.: Om Arithmetisk Quadratur » 405. ERDMANN, A.: Utö Jernmalmsfält i Stockholms Län, beskriftet-.sIyD fO-hAr 10 585 ÄN JPY SIE EEE ST SoA Post, H. von: Om Sandåsen vid Köping i West- mMmanland, ;,,ifea net vent SN rr 1 > Öp jorkeskär Karta AS a e NI öfver en. del at rgården gr mellan 5 S Landsortsa Dalarö STOCKHOLMS LÄN. HälleFlinta ER Vg perit 2 Mil. & Svartbådan GR ÅA i sd a ö s f ga so rd RE | 2 Tillhör K Wet Akad. Handl.AS34. Nn KX i , R Marrhäll Snappudd jul, ö Spdernäft hn SON Ängsholi ve Mys img lj äNen ET LA SeNEngs än VARAN dn ol jä SS Zz ut Funmarmn Mar Belges SEN 8: Jech ch na SN ISS EN, (RESTER SN D Få 5 R 3 RES Gt 920) Stersholmenga re NER (0 ES a fbrgån ÖR / Gröna? Ag SS Ze SE Sässkir Hranskär ige (ee ES &Morskaår AD rumndden IHäbben Ljusslär SN kärgå ärde; Vöjörkskär (4 ov SN SC CN NM sOräkabbar e Sängar = ao E Srartbädan une N SVindskär sÖadekuabb Karta öfver en. del al" mellan Landsort.a Dalarö uli STOCKHOLMS LÄN. Gråa. Gneiss = | Glimmerskifler q Ka & vg Kornig Ialksten [rqmalit Granit 2 Mellatens. vUE RA Hällellinta FSE — /hycril | KT At = Ma. kör li Wet Akad. Handl 14324. | | Jab M S 5 S T N N Jat kall; qvarz, lera, m.m NN Rv NA NN S I SS = NI SIN =S N SS S SN I NS - NES SES RÖ = 300 Jernamalm 200 > SD S NN S Sa 3 ES S >= SS SSG 2 os SS I) (SES TX SN SN AS I NS S SR NN NISSE SN FSS ör t In AIR Tillhör K.Wet.Acad. Handl. 1854. Täb (id / f& (6 ÅN (T J TH SSSK SNÖN HYNNVIASANVÄNANY NOS Må PYSEANFRNSSNS NES g bill Ivamneanv, 140 ' Säl kamnar amla Brunnen vid kärret SenVdåg Iöreslaget Schakt 7 « SK Kammern 6 (Fö n / NK SSKYSSAS RSS SON 5 FRISIVN 2 y SKETT Ö £. Gammal Väderkonst gnshus av Fumpsätllningshus Materialbodar Stall och I I bv. kelbrott dringslafvar p Or un Ar Angmachinshus. (å ppt ] s S NS S 3 S 3 T SS T I SS S 3 SS I S 8 a Db. C d U (VÄRT (NV Mui Öfver endel at | Ritar AE. Be ; Fol.A. (a ENSE ASEA RE Or res ESA Tab IV. F Finn Gr. Schaktét) od SS 5 Östra | Brotw Gr S 3 KÖ N :N NS = S HS 5 STRE IA NN SN IFA SN ÖR SN SK Fol.2 ” = AA RV RR AA RR v. Slockenslröms CFt-> Jab. V- Bundeln. S 3 3 S S S = < t b. £kol3. Å ARTE dy RR RR Jab VI. na. S S S < S DN o Nu Kammen.. b. Rundeln. Bandet m. Lo d Vindväggen. An Oe. +. Stockenströms Baa VASS Åå : + å i 3 H - ve4 AMG SpA AN YR ARP RA SER RAN RR -. - söm RATE IA FR FR —- ETT tv FAR Ev LL i NV Tab. VII. 27. 5 Nedre Ört SV j Sd NS IN 5 IT IT S SES AS SA infännd vi b. Stjerieheims Ört Bondyrutfvepallarne Spens Gr: EFoL.3 SF VINN Bat ET AAA RAT SR ART REA RA ASA AN Tab VM T Finn UI UNULOY VLiPIRP UPdoY uwu20. i) PPuy DLP IOLPAJ, SUOLPSUPYIOA d HUPPPUN AJ "UJ UNUI M ä Val OL NN S S RBeuterskölds Norra Fundel, 3 FN (9) Westra Kamm Orten; £oL.6. T a Linn Gr RBeuterskolds Wfre Ort fra LA 4 a | Bondgrufvepallarne Vkopings Gr Tåb. IX. > NN & SS £ X NI TY 2 Rundeln. ÅA ee. Kanten al Bopall. 1 b, FL 7 EL jd ' F LS lab £. I 8 SN SYS SS SS STAN: SOON NN TS Wykopings Gr Ö Ljelhees ltr Ort Tab NI. N 2 SEN SS NA N NN Vv - |W SES SES SS I SS Fol.J. Tab. XI. Finn Gr 1å SES SR AN (SAS II IRS UIF Sa ISSN KR I SS RBeuterskolds Melkajd) Ort Ö q| 3 N (0) SE Ofre N Vorten Ykopings Gr. NE SuMellarn Ort NN Fol.A10. | | U I AE Tab. NIT. Fol.4. Bjelkes Mellan Ort | 3 68:35. Tab XIV Fol.12. Tab NVT. b. Rundeln. S S 3 S S I Nyorten Tab XVI YA ERR AEA h Fr Cd Nedre Ort. äng- oc 2 d p. Sandels Ort. Bandet mellan L n. Miillers Ofre Ort. . Wycket Orten. 0. 7 7 SC PITT) RSKR C = = == AE i RS = 3 0 UTA A SR SR = : SS nr S NE SSA STENS = = SRS ASES S ERS RS SISON 3 Nn S SES SR z SIS FS I I IIS SS 3 SS SS SNS ss ENN XX SÖSTF LIE SVR II 'S IST: I IST 3 IS ESS SS SS RS HADE IS GS NN SÅN Fol1d. IBOCEINER 4 UU N?2 efter l (ROR TS KSR g SÖ : SS ö RR Od NES = SES ve — cu & ANS SS AS - S FS = S 3 2 SI DNE == 2 & 5 Ia ING 3 5 TTR z SJSSN EAS SKE SIS SES a I Nn 30) IN SNURRA a SR r SAST AS IEI NSSANS Sn NERS IVT SR | SER SVT ESES SIS SS SS SS SS JES I Vv SS SS 15 No? fetter linen I-II. AS CC SNR Ar Fol.16. NES He KE 5 N 5; S XT S fil rr Tvärpro V= VI. AN Ute N3 ester lä re: Nyorten- £ Nedre e& a: Reulterskolds Ofte Ort AL g Gr. o (ILCO) LL (5 qg. Nyckelo rien. Nedre Ort Mellan Ort Ad. Majorens Ort Lä BEimn Or. ÖstavBrnnt tv Millers Ort. 7 z C. (SN > Län FET OT ee YA TN FÅproril ct Lan Tillhör KWet Akad. Handl 1852 | TabNX. Iig. I. Brofil af Sandåsen och Grusläglen utanför Köping å P> RR RR ; T U VID av LÅ kens förmodade fördna. höjd. hy I i ) I N Å 1 SN I | Sandasens gvarstående Westra, Sida SN pig VE Tee olen lägrla Häl af omgivande fält; ”erarande | Kg. ll. Plan al. andäsen odv ÖOrustäglen utanför Köping. it ST : = ) DN 1 Nl RR SA 2 [1 + I : É fö H : her 1 I I | ' I 3 I | IST ISS I NER AN b | 1 É /j | ; (DET AE OT ee R OS SA EE ec SS I t INR FAL jan i [| ; TGN LON Tsar SA SUR [HS an Gl FR t di I T 1 I 3 I and TESTEN i LT n I I EEK 06 - SE ät i Rn r VEN 3 NA ORT b sia AST DENS ister I 1 £ unde fl, Scala ar höjden. lig. bock 2, A Dee. tum = 100. Möts | Svala ar höjden. i Prof LA. A Dec tum — 20 fot längden Jie - SA Nöt längden. «> I Deo. tum = S fot ; Profil Il: Gängdproftl eft. W5 Sidam al Åsen. lrusiga hager. -S > RS LS 3 S OPENS ERS are G i Gräsiga” lukger. obsciv. Ull I0 Rats. djup under leran? =) => ES SIONS RT MilgslaN = oe > hvarunder= leriga Rullstenslaga = FA TÅ ET = SE i Tillhör. K. Wet AR ad. Handl. 1554 Miullblandad. Tulslen och Sand Mullblandad Sand och Grus utan Bulslen ec Ore hvigra Loa d Ord Lerig Sand Vadre mörkgrå Lera, Vndre Lera med: Krosstenocdikerbollar Kantigt Grus med Grd Sand 1 | Små Rullstersbädd Rullsten med. Grusbaddar Nullsten — leriga bäddar Trolil I. Längdprolil. efter Ö. Sidan al Åsen. - uUlstenslager odv mer eller mindre grushalt Ö blöt, svanendränkt SEAN =S SRS S = 6 > = + lager - SS SES - Oomvexcla fore gånger = AS =S S lager nästan utan S Fr 5 NR SEAN | Å 0 Profil IM. Wärprofil från bokstalvav kat hängd Scala; I. Decsb. > 107 fot, Höjd: = — Deck, + 20 fl Lera, gj bestämbar = IT AMNH LIBRARY