X*'pf*!^^^^ri^'iT^^ ' MEDDELANDEN SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, ELFTE HAFTET, MED EN KARTA. -l**^ HELSINGFORS, J. SlMELIl ARKVINGARS TRYCKERI. 1885. Inneliall: Karsten, P. A. Symbolse ad Mycologiam Fennicam. Pars XIII Pag. 1. „ Symbolse ad Mycologiam Fennicam. Pars XIV „ 21. Nordqvist, O. Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti mellersta Finlands sjöar „ 28. Brenner, M. Bidrag tili kännedom af Finska vikens övegetation. III. Tillägg tili Hoglands Fa- nerogamflora „ 33. Sselan, Th. Om en för vär flora ny fröväxt Alsine verna (L.) Bartl „ 41. Kihlman, O. Anteckningar om Floran i Inari Lappmark. Med en karta „ 45. Karsten, P. A. Fungi rariores Fennici atqve nonnulli Sibirici a D:re Edv. Vainio lecti . . . „ 136. „ Symbolse ad Mycologiam Fennicam. Pars XVI „ 148. Collin, O. Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. in hort. Acad. Havn. coll. 1859 ..... „ 162. Reuter, O. M. Hemiptera duo nova e Fennia .... „ 164. Hjelt, Hj. Tvenne för finska floran nya hybrider , . . „ 168. Palmen, J. A. Internationelt ornitologiskt samarbete. Ett upprop tili kännarene af Finlands foglar „ 175. Sselan, Th. Fröväxter frän barlastplatsen invid Abo slott, samlade af John Lindön och Enzio Reuter „ 213. L'accroissement du bibliotheque par des publications re- cues ä titre d'ecliange du 1 Decembre 1883 au 1 Mars 1885 „ 217. Symbolae ad Mycologiam Fennicam. Auctore P. A. Karsten. XIII. (Societati exliibita die 2 Februarii 1884.) I. Basidiomycetes. Tricholoma fucatum Fr. Specimina nonnulla hujus speciei unico loco sub Piceis in Syrjääs prope Mustiala m. Aug. 1883 legimus. Pileus speciminum nostrorum non tigrino-variegatus lo- mellaeqve albae. Clitocybe inversa (Scop.) Fr. In horto Mustialensi juxta pinetum Brunkeberg sen Runkomäki, fine m. Oct. 1883, observata specimina nostra, sti- pite basi incurvo et villoso excepto, iconi Ägarici lobati Sow. a cl. Cooke in lUustrations of British Fungi sub pl. 137 datae plene respondent. Sporae »phaeroideae, diam. circiter 3 mmm. Clitocybe rigidata Karst. Hedw. 1883, p. 177; Icon. f. XXII. Pileus subcarnosus, rigidus, planus, depressus, inaeqvalis vei difformis, laevis, glaber, pallescens, siccus albicans, circiter 3 cm. latus. Stipes farctus, ut plurimum compressus vei cana- liculatus, superne incrassatus, fibrillosus, glabrescens, radi- catus (radice crassa, longa), pallescens, circiter 3 cm. altus, usqve ad 1 cm. crassus. Lamellae adnatae subconfertae, an- gustae, pallescentes. Sporae ellipsoideae, longit. 4 — 5 mmm.,, crassit. 2 — 3 mmm. Prope Aboam versus sepulcretum Skansen juxta viam magnam, cum Clitocyhe rivulosa (Pers.) Fr. mixtim crescen- tem, ineunte m. Sept. 1883, legimus. Odor gravis, raphanoideus. Clitocyhae diatretae Fr. cognata. Clitocyhe ohsoleta (Batsch.) Fr. Locis arenosis stercoratis in pineto Syrjääs, fine m. Nov. 1883. Sporae ellipsoideae, eguttulatae, longit. 5—7 mmm., crassit. 2—3 mmm. Clitocyhe obolus Fr. In Särjääs mixta cum Cl. metachroa Fr., CL diatreta Fr. et praecedente, m. Nov. 1883. Clitocyhe nauseoso-dulcis Karst. Hedw. 1883, p. 177; Icon. f. XXIII. Pileus carnosus, margine submembranaceus, mollis, sub- fragilis, irregularis et inaeqvalis, e convexo planus, laevis, glaber, demum saepe areolato-diffracto-sqvamulosus, unicolor, alutaceus, 5—25 cm. latus, medio usqve ad 3 cm. crassus. Stipes excentricus, raro centralis, vulgo inaeqvalis et curva- tus, solidus, tomentosus, glabrescens, albidus, 4—14 cm. altus, 1—5 cm. crassus. Lamellae decurrentes, confertae, linea- res, hinc inde ramosae, pallidae, 1—1,5 cm. latae. Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, uniguttulatae, albae, longit. 7—8 mmm., crassit. 5 mmm. Crescit insignis haec species. supra acervos formicarum in pineto prope lacum Heinäjärvi par. Tammela, fine ra. Sept. 1883. Connato-caespitosa, raro simplex. Sapor nauseoso- dulcis. Odor fungi recentis ingratus, sat debilis, vetusti val- de foetens. Clitoci/bae sapidae (Agarico Pleuroto sapido Schultz.; Kalchbr. Icon. Hym. Hung., t. VIII, f. 1) Karst. affinis. Pohjpilum con/iuentem (Alb. et Schw.) Karst. in mentem revocat. Mycena collariata Fr. In Syrjääs freqvens, ra. Nov. 1883. Pileus fuscescente pallidus, vulgo leviter in carne- Tim vergens, junior saepe albidus, disco modo fuscescens. Stipes usqve ad 10 cm. longus, 1—2 ram. crassus. Sporae ellipsoideae, laeves, longit. 8—9 mmm., crassit. circiter 5 mmm. — Gregarie crescit inter muscos acusqve Piceae, etiam su- pra corticem vetustum. Icon hujus a Friesio data bona, a Cookeo mala. Volvaria gloiocephala (De C.) Fr.; Cook. Illustr. of Brit. Fung. pl. 298 (icon optima). Specimina tria optima hujus in terris Scandinavicis nondum lectae speciei in ruderatis ad Mustiala, iine m. Aug. 1883, invenimus. Leptonia aemulans Karst. (N. sp.), Pileus submembranaceus, convexus, umbilicatus, innato- sqvamulosus, griseus, opacus, non hygrophanus, laevis, 1—3 cm. latus. Stipes farctus, aeqvalis, laevis vei sublaevis, stric- tus, glaber, apice subnudus, obscure lividus, basi albidus, 3—5 cm. longus, vix 2 mm. crassus. Lamellae adnatae, subse- cedente liberae, latae, semicirculares, fuligineo-pallidae. Locis graminosis in pineto Syrjääs, d. 18 m. Aug. 1883- Pro Clitopilo viii Fr. facillime sumitur. Inocybe praetermissa Karst. (N. sp.). Pileus carnosus, campanulato-convexo, dein expansus, subumbonatus, sqvamoso-fibrillosus, fuscus, 3 cm. latus. Sti- pes farctus, aeqvalis, subflexuosus, rufescente fumoso-fuscus, fibrillis albidis— rufescentibus flocculosus, apice albopulverulen- tus, ad basin (an semper?) aeruginascens, longit. 4—5 cm. Lamellae adnatae, pallide argillaceae, demum subcinnamo- meae, margine albae crenataeqve. Sporae oblongato-ellipsoi- deae, saepe inaeqvilaterales, laeves, guttula unica oblongata prae- ditae, flavescentes, longit. 10—13 mmm., crassit. 5—6 mmm. Ad margines viarum in pinetis, circa Mustiala, m. Aug. et Sept. 1866. Odor inamoenus, gravis. Hebeloma siibsapojiaceum Karst. (N. sp.). ^ Pileus carnosus, convexo-planus, orbicularis, obtusus, laevis, nudus, siccus, gilvo-pallidus, siccitate subsaturatior, usqve ad 3 cm. latus. Stipes e farcto cavus, elongatus, aeqvalis ut plurimum leviter flexuosus, adpresse fibrillosus, apice sub- farinaceus, pallescens, deorsum (praecipue tactu) umbrinus, 2 — 3^ cm. altus, 3 — 4 mm. crassus. Lamellae adnatae, secedentes, con- fertae, aridae, acie subtilissime crenulatae, ex albido-argillaceo dilute ferrugineae, 2 mm, latae. Sporae ovoideo-oblongatae, eguttulatae aut primitus uniguttulatae, laeves, longit- 6 — 10 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Inter folia in abiegno prope lacum Salois par. Tammela, m. Aug. 1883. Catervatim crescit. Sapor acerbus. Odor gravis, sapona- ceus. Heb. elato (Batsch.) proximum, sed odore saporeqve, stipite haud torto magnitudineque minore destingvendum. Cortinarius orellanus Fr. * C. concinnus Karst. Hattsv. I, p. 358 varietatem lamellis obscure sangvineis habet, var. semisangvineum Cortitiarii cijinamomei respondentem. Qualis prope lacum Heinäsjärvi par. Tammela m. Aug. 1883 lectus est. Cortinarius fidvescens Fr. parce obvenit in Syrjääs. Physisporiis caesio-alhus Karst. Hedw. 1883, p. 177; Icon. f. XXX. Coriaceo-membranaceus, suborbicularis, subinde confluens, secernibile, albus, margine latiusculo tomentoso candido. Pori inaequales, varii, rotundi, oblongati, angulati, nonnumqvam laceri, exigui, curti, caesio-albi, sicci expallentes, majusculi, angulati dissepimentisqve tenuissimis. Sporae oblongatae vei ellipsoideae, rectae, inaeqvilaterales vei curvulae, eguttu- latae, hyalinae, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 2—3 mmm. Supra corticem Piceae excelsae in Syrjääs, m. Nov. 1883. Ad Physisporum hibernicum Berk. et Br. proxime ac^ cedere videtur. A forraa resupiuata Bjerkanderae caesiaef pro qva obiter visa fortasse sumitur, summopere discrepat haec elegaus species. Xerocarpus cinereiis (Fr.) Karst. var. Piceae Karst. ! Elongato-effusus, confluens, adnatus, aridus, tenuis, lae- vis, contiguus, coeruleo-ater, siccus subviolascente cinereus leviterque pruinosus, ambitu similari. Sporae elougatae, cur- vulae, longit. 5—6 mmm., crassit. circiter 2 mmm. Setulae conoideae, subhyalinae, longit. 16—25 mmm., crassit. (ad ba- sin) 8 — 11 mmm. Supra cortices ramorum dejectorum Piceae excelsae, m. Nov. 1883. A Xerocarpo cinereo (Fr.) var. Syringae Karst. Hattsv. II, cui proximus, multo tenuior. Corticium ijellicula (Fr.?) Karst. Rotundatum vei effusum. subadnatum, ceraceo-membra- naceum, valde tenue, indeterminatum, siccum rimoso-incisum, nonnumqvam papillis minutis irregulariter sparsis, glabrum, subtus subtiliter fibrillosum, ambitu similari vei obsolete floc- culoso-furfuraceo, lacteo-niveum. Sporae sphaeroideae, raro ellipsoideo-sphaeroideae, laeves, uniguttulatae, diam. 6 — 8 mmm. vei longit. 8 mmm., crassit. 6 mmm. Supra corticem ramorum dejectorum Piceae excelsae in Mustiala, m. Nov. 1883. Corticio graniiloso (Bon.) cognatum. Hyphae crassit. ,5 — 6 mmm. Aecidium Magelhanicum Berk. In foliis Berheridis vulgaris in Mustiala haud rarum. II. Ascomycetes. Peziza olhila Karst. Hedw. 1883, p. 163. Apothecia carnosa, sparsa, sessilia, e sphaeroideo urceo- lata, subregularia, nuda seu subfarinacea, margine integerrimo, primitus qvasi sqvamulis minimis adpressis fuscis crenulato, aurantiaca vei albido-aurantiaca, 1 cm. alta et Iata. Asci cy- lindraceo-clavati, longit. 180 — 195 mmm., crassit. 10—12 mmm. Sporae 8:nae, monostichae, sphaeroideo-elipsoideae vei subellipsoideae, laeves, eguttulatae, longit. 9 — 15 mmm.. 6 crassit. 8 — 9 mmm. Paraphyses numerosae, apicem versus leviter incrassatae (2 — 3 mmm.), hyalinae, nonnumqvam su- perne dilute lutescentes. Locis arenosis deustis prope lacum Särkjärvi haud pro- cul a Mustila fine m. Julii 1883 speciminibus paucissimis lecta. Godronia Myricae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Apothecia subgregaria, superficialia, sessilia, obovoidea vei subsphaeroidea, vertice impressa, clausa, demum ore lato aperta, laevia, ex liyphis exsereutibus subtiliter fusco-furfuracea, atra, opaca, circiter 0,3 in diam. Asci fasciculati, e basi tenuata cylindraceo-fucoidei, longit. 27 — 30 mmm., crassit. 5 mmm. Sporae 8:nae, elongatae, utrinqve attenuatae, subrec- tae, simplices, hyalinae, longit. 6 — 7 mmm., crassit. circiter 2 mmm. Paraphyses vix uUae. In ramis emortuis Myricae Gales prope Vasam, m. Ju- nio 1859, a nobis lecta. Exoascus Primi Fuck. (Taphrina Primi Tul.) fructus Primi Padi immaturos in Fennia australi infestat. Zignoella pulviscula (Curr.) var. Runsalensis (Var. nov.). A typo praeprimis sporis minoribus (longit. 13 — 17 mmm., crassit. 2,5 — 3,5 diversa. In ligno sicco Qiierciis in Runsala. III. Fungi imperfecti. Phyllosticta Grossulariae Sacc. Mich. II, p. 186. In pag. super. fol. Ribls Grossulariae in regione abo- ensi, Merimasku, 1860. Phyllosticta Galeopsidis Sacc. Mich. II, p. 150. In paroecia Teisko, ad folia viva Galeopsidis Tetrahitos, Phyllosticta Gei Thiim. Beitr. Pilz-Fl. Sibiriens V, p. 27. Ad folia viva Gei rivalis in paroecia Jalasjärvi, m. Julii 1859. Sterilis. Phyllosticta Lamii Sacc. Mich. I, p. 142. Ad folia viva Lamii albi Aboae. Phyllosticta Violae Desm. In foliis vivis Violae tricoloris in regione Mustialensi. Phyllosticta Cirsii Desm. In foliis Cirsii arvensis ad Mustiala. Phonia (Äposphaeria) nitidiusciila Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Spermogonia subsuperficialia, sphaeroidea, cupulato-col- lapsa, subastoma, atra, nitida, exigua. Spermatia elongata^ recta, hyalina, longit. 3—4 mmm., crassit. 0,5 mmm. Ad ramos putrescentes Aceris platanoidis in paroecia Nerpes, die 3 m. Juuii 1865 a nobis lecta. PJioma Myricae Karst. Hed-w. 1884, n:o 1. Spermogonia in caespites minores, per periderraium erumpentes, aggregata, subsphaeroidea, mutua pressione varie complanata, difformia, glabra, 0,4 mm. in diam. Spermatia sphaeroidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, hyalina vei chlorino- hyalina, diam. circiter 2 mmm. vei longit. 3 mmm., crassit. 2 mmm. Ad ramos emortuos Myricae Galis in insula Eeplot, m. Junii 1859, legimus. Phoma ijiceana Karst. (N. sp.). Spermogonia sparsa, per peridermium in lacinias ruptum semierumpentia, plurimum rotundata, subastoma vei vix papillata, haud leviä, atra, 0,5—0,8 mm. diam. Spermatia elongata, curvula, eguttulata, hyalina, longit. 5 mmm., crassit. 1 mmm. Ad ramulos Piceae excelsae emortuos ad Mustiala, m. Dee. 1866. A Phoma ijinea Sacc. Mich. II, p. 126 spermogoniis sparsis, cortici insculptis, majoribus spermatiisque vix vei haud acutatis diversa. Phoma (Dendrophoma) hydrophild, Karst. Hedw. 1883, p. 180. Spermogonia sparsa vei laxegregaria, semi-immersa, elongata, hysterioidea vei rotundata, glabra, atra, majuscula. Spermatia ovoidea, 1— 2-guttulata, hyalina, longit. 20 — 25 8 mmm., crassit. 10—14 mmm., sicca ovoideo-rotundata vei subsphaeroidea, 12 — 18 mmm. longa, 12 mmm. crassa. Ba- sidia crassiuscula. Ad ligna parietum saepe humectata in Fennia australi passim. Sphaeronaemella Karst. (N. gen.). Spermogonia subsphaeroidea, membranacea, tenuissima, «nollia, sicca indurata cornea, leviä, glabra, superficialia laeti* coloria, ossiolo rostellato. Spermatia ad apicem rosti in globulum expulsa, ellipsoidea, simplicia. Sphaeronaemella Helvellae Karst. Sphaeria Helvellae Karst. Fung. Fenn. exs. 674. Spermogonia subsphaeroidea, flavescentia, 120 — 150 mmm. in diam. Rostrum hyalino-albidum, 0,3 — 0,5 mm. longum. Globulus ex albido flavidus. Spermatia ellipsoidea, longit. 7 — 13 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Ad Helvellam infulam in Mustiala. Sphae7'onaema macrospermum Karst. (N. sp.). Spermogonia sparsa vei subgregaria, cortici innata, ro- tundata, atra, glabra, pertusa, 0,3 — 0,5 mm. in diam., globulo spermatico ovali, rotundato vei subcylindraceo, dilutissime flavido ornata. Spermatia ovoideo-ellipsoidea vei ellipsoidea, reeta, subinde inaeqvilateralia, eguttulata, plasmate rarissime 2-guttulato, subgranuloso referta, membrana crassa.^ hyalina vei flavescente hyalina, longit. 44 — 52 mmm., crassit. 22 — 23 mmm. In ramulis emortuis Piceae excelsae ad Mustiala, m. Dee. 1866. Sphaeronaema cylindricum-^ (Tod.) Fr. Syst. Myc. II, p. 538. Ad ligna molliora Salkuni et Betulam in Fennia au- strali et media (Sideby) passim. Sphaeronaema cylindricuin (Tod.) Fr. 0. affine Fr. Ad ligna putrida Betulae prope Helsingforsiam versus Stansvik, m. Aprili 1859- 9 Sphaeronaema conicum (Tod.) Fr. Ad ligna Piceae et Fini in Fennia australi et media (Alavo) raro obvium. Sphaeronaema triincatum Fr. Ad ligua pinea et abietina in ditione Mustialensi passim. Sphaeronaema hemisphaericum (Alb. et Sch-w.) Fr. In ligno Pini, Jimiperi communis et Quercus prope Mustiala, Aboam et Nyslott. Sphaeronaeina riifum Fr. Ad ligna pinea et abietina in Fennia australi et media freqvens. Vertnicularia Dematiiim (Pers.) Fr. In caulibus herbaceis circa Mustiala. Dothiora pyrenophora Fr. Dothiorella pyre^iophora Sacc. Mich. VI, p. 5. Ad ramos Sorbi aucupariae in tota Fennia et Lappo- nia australi (Soukelo) haud rara. — Spermatia ovalia, longit. 3 — 5 mmm., crassit. 1,5—2 mmm. Huc verisimiliter pertinet Hysterium Sorbi "^^ahlenb. Dothiora Sorbi Fuck. in Fennia nondum lecta est. * D. Mali Karst. Spermatiis paullo majoribus (longit. 6 — 10 mmm., cras- sit. 3 mmm.) a typo recedens. Ad ramos exsiccatos Pyri Mali in Mustiala m. Dee. 1865. ** i). Betulae Karst. Stromatibus spermatiisqve paullo majoribus differt a typo. Ad ramulos Betulae exsiccatos prope Mustiala, m. Ap- rili et Maji. •• * * * D. Juniperi Karst. Stromata quam typi minora. Spermatia ovalia vei ob- longato-ellipsoidea, utrinqve attenuata, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Ad fructus Juniperi communis in Mustiala, m. Junio 1867. * * * * D. Salicis Karst. Stromata epidermide lacerata omnino tecta, qvam typi. minora. Spermatia longit. 4 — 8 mmm., crassit. 1—3 mmm. 10 In ramis aridis salicum prope oppida Jakobstad et Kola Septoria (Rhabdospora) Anthrisci Karst. Hedw. 1884. n:o 1. Spermogonia sphaeroideo-depressa, sparsa, subsuperfici- alia, glabra, papilla punctiformi, 0,2 mm. iu diam. Sperma tia filiformia, flexuosa, obsolete guttulata, chlorino-hyalina, longit 62 — 72 mmm., crassit. 2 mmm. In caulibus Anthrisci sylvestris exsiccatis prope Mus tiala, m. Junii 1871. Septoria (Rhabdospora) pleosporoides Sacc. * palustris Karsi Hedw. 1884, n:o 1. Differens a typo praecipue spermogoniis basi filamen- tiferis. Ad caules exsiccatos Cirsii palustris in regione Mustia- lensi. Septoria Ranunculacearum Lev. In foliis RanuncuU acris ad Mustiala. Septoria Polygoni (Rab.) Sacc. In foliis Polygotii Persicariae et lapathifolii in agro Mustialensi. Septoria Lysimachiae 'West. Ad folia viva Lysimachiae vulgaris in Mustiala. Septoria Podagrariae Lasch. In foliis vivis Äegopodii Podagrariae ad Mustiala m. Aug. haud raro. Septoria salicicola (Fr.) Sacc. Mich. II, p. 171. In foliis Salicum in paroeciis Tyrvis ^ Tammela. Septoria stemmatea (Fr.) Berk. In foliis adhuc vivis Vaccinii vitis-ideae in Fennia saltem australi passim (Merimasku, Tammela, Helsingforsia, Lempälä.) Septoria Stellariae Rob. et Desra. In foliis langvidis Stellariae mediae in Mustiala. Septoria Armoraciae (Fuck.?) Sacc. Mich. II, p. 187. In foliis Armoraciae rusticanae ad Mustiala. 11 Septoria Pastinacae West. In foliis langvidis Pastinacae sativae in Fennia australi hinc inde obvia. Septoria Vlrgaureae Desm. In foliis SoUdaginis Vi7-gaureae in regione Mustialensi. Septoria Atriplicicola (Fr.) Karst. Septoria Atriplicis (Desm.) Sacc. Mich. II, p. 199. In foliis Chenopodii albi in Mustiala. Septoria Scahiosicola Desm. In foliis vivis Succicae pratensis in Mustiala. Coniothyrium suhradicale Karst. (N. sp.). Spermogonia? in caespites, per peridermium erumpentes, majusculos densissime aggregata, subsphaeroidea, subastoma vei papillata, atra, glabra, haud laevia, miniraa. Spermatia ellipsoidea, utrinqve vulgo attenuata, simplicia, recta, flave- scentia, longit. 12 — 20 mmm., crassit. 7 — 8,5 mmm. . Ad radices denudatas Tiliae ulmifoliae in insula Run- sala, m. Aprili 1861 rarissimum. Diplodia salicina Lev. Ann. Se. uat. 1846, V, 292. Ad ramos siccos Salicis fragilis Aboae et Helsingforsiae. Diplodia Fraxini Fr. Ad ramos aridos Fraxini excelsioris in Mustiala. Diplodia Coryli Fuck. Ad ramos Coryli Avellanae emortuos prope Aboam. Diplodia Syringae Fuck. Ad ramos Sijringae vulgaris aridos in Mustiala, hieme 1869-1870. Diplodia Stjmphoricarpi Sacc. Ad ramos emortuos Symphoricarpi racemosi in Mustiala. Diplodia pinea (Desm.) Kickx. Fland. I, p. 397. Ad corticem Pini sylvestris circa Mustiala pluries lecta. — Stylosporae fuligineae, longit. 34 — 44 mmm., crassit. 16 — 22 mmm. Var. piceana Karst. 12 Stylosporae fuscae, impellucidae, 1-, raro 3-septatae, longit. 40 — 45 mmm., crassit. 20 — 27 mmm. In ramis Piceae excelsae putrescentibus ad Mustiala, m. Aprili 1866. Diplodia deflectens Karst. (N. sp.). Pycnides sparsae vei laxe gregariae, epidermide translu- cida velatae, sphaeroideo vei oblongato-applanatae, demum poro lato apertae, basi filamentis parcis, brevibus, radiantibus, fuscescentibus obsessae, nigrae, lätit. 0,2 mm. Stylosporae ob- longatae vei subellipsoideae, utrinqve vix vei leviter attenua- tae, uniseptatae, ad septum vix vei leviter constrictae, dilute fuligineae, eguttulatae, longit. 16 — 21 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. In ramulis emortuis Lonicerae prope Yasam, fine m. Aprilis 1865. A Diplodia Lonicerae Fuck. Symb. p. 141 pycnidibus filamentiferis solitariis et stylosporis minoribus dilutioribus- qve differre videtur. Ad Äctinonema vergit. Darluca Filiini (Biv.) Cast. Ad caules Cerefolii sylvestris socia Puccinia, prope Aboam et Mustiala. Äscochyta Fragariae Lasch. (nec Äscochyta Fragariae Sacc. Mich. H, p. 169). In foliis vivis Fragariae vescae in Mustiala. Hendersonia Sambuci Mtill. ; Sacc. Mich. II, p. 213. Stylosporae oblongato-fusoideae, 1 — 3-septatae, longit. 10 — 14 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Aboae, in ramis decorticatis Sambuci racemosae, m. Apr. 1861. Hendersonia graminicola Ldv. Ad culmos Phragmitis commmunis prope pagum Lap- poniae rossicae Knäsäguba, m. Aug. 1861. Hendersonia vexata Sacc. Mich. VI, p. 112. Hendersonia arundinacea Sacc. Mich. II, p. 211 (nec Desm.). * H. p)ciuperior Karst. (N. subsp.). 13 Stylosporae fusoideo-bacillares, hyalinae, 5 — 7-septatae, 7 — 8-guttulatae, longit. 65 — 75 mmm., crassit. 9 — 10 mmm. Aboae, ad culmos Phragmitis commimis, m. Junii 1869. Prosthemium hetulinum Kunz. Ad ramulos Betulae albae in Mustiala, m. Martio 1870. Leptostroma virgultorum Sacc. Mich. VII, p. 253. Var. Euhinum Karst. Lept. herharum Link. var. Ru- binum Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Spermogonia sparsa vei subgregaria, lanceolata vei ob- longata. Spermatia elongato-fusoidea, vulgo leviter curvula, eguttulatae, longit. 5 — 7 mmm., crassit. 1 mmm. Basidia fili- formia, longit. 21 — 25 mmm., crassit. 1 mmm. In sarmentis Bubl arctici emortuis prope Mustiala, m. Oct. 1868. A Lept. hypodermoidi Sacc. Mich. VI, p. 114 spermo- goniis liberis, convexulis, spermatiis eguttulatis longioribusqve differt. Leptostroma Spiraeae Fr. In caulibus Spiraeae Uhnariae ad Mustiala, m. Sept. 1865. Leptostroma Calami Karst. Hedw. 1883, p. 180. Spermogonia sparsa, ut plurimum elongata vei linearia, rarius oblongata, suborbicularia vei irregularia, planiuscula, nigra, nitidula, 0;3 — 0,6 mm. longa. Spermatia elongata vei fusoidea, hyaliua, simplicia, longit, circiter 3 mmm., crassit. vix 0,5 mmm. In foliis Äcori Calami putrescentibus in insula Run- sala, m. Sept. 1868. Jjeptostroma Luzulae Lib. Cr. Ard. Lept. Juiicacea- rum Sacc. Mich. VI, p. 252. In foliis Luzulae pilosae langvidis prope Mustiala, m. Sept. Leptot/njrium vulgare (Fr.) Sacc. Mich. II, p. 113. Forma: Ängelicae. Spermatia elongata^ utrinqve obtusiuscula, recta vei leviter curvula, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm. 14 In caulibus Angelicarum in insula Maris-Glacialis, Kiidin, d. 8 m. Julii 1861. Leptothyrium litigiosum (Desm.) Sacc. Mich. VI, p. 113. In stipitibus Pteridis aqvilinae in Fennia saltem au- strali passim. Dinemasporhim strigosum (Fr.) Sacc. Mich. VII, p. 281. Ad culmos et folia graminum arida in Fennia au- strali Mustiala, Aboa. Dinemasporhim hispicliUum (Schrad.) Sacc. Mich. VII, p. 281. Ad lignum prope Aboam. Hifpodermium sparsum Link. Sacc. Mich. VIII, p. 634. In acubus Fini sylvestris ad Mustiala. Coryneum pulvinatum Kunz. et Schm. In ramis dejectis arborura frondosarum circa Mustiala. Melanconium sphaerospertnum (Pers.) Link. In culmis emortuis Phragmitis communis per totani Fenniana et Lappouiam. Melanconium hetiilinum Kunz. et Schra. In cortice Betidae albae ad Mustiala. Melanconium disseminatum Link. In ligno putrescente in paroecia Tyrvis. Melanconium glomeratum Link. Ad ramos Tiliae emortuos in Mustiala. Dothiopsis Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Stroma erurapens, pulvinatum, subcoriaceum, atrum. Loculi iramersi, numerosi. Spermatia elongata, utrinqve ob- tusa, simplicia, hyalina. Forte a Fusicocco Sacc. Mich. VI, p. 99, haud satis diversa. Dothiopsis pithyophila (Sacc.) Karst. Hedw. 1884, n;o 1. Dothiorella 2^iihyophila Sacc. Mich. VIII, p. 619. Stroraata per peridermium laceratum erurapentia vei in cortice interiore subsuperficialia, pulvinata, planiuscula, ro- tundata vei oblongata, saepe confluentia, atra, solito papillu- lata, griseofurfuracea, 1 — 2 mm. in diam. Spermatia elon- gata vei bacillaria, recta, longit. 10—13 mmm., crassit. 2 mmm. Loculi numerosi, minimi. 15 Ad corticem Pitii sylvestris prope Mustiala, m. Maji 1867. Fusicoccum hacillare Sacc. forteqve qvoqve Fusicoccuyn pithyum Sacc. ab hae vix discernenda. Cryptosjjorium Neesii Kunz. Ad ramos emortuos Aini in ditione Mustialensi. Sporotrichum virescens Link. In cortice vetusto prope Mustiala. Dactyllum de7idroides (Bull.). Supra Boletos putrescentes in Mustiala. Dactylium macrosporum (Ditm.) Fr. Supra folia putrescentia ad Mustiala. Trichotheciuni roseum (Pers.) Link. Supra ramos putrescentes in Tammela, Lojo et prope Aboam. Ramidaria variahilis Fuck. Symb. p. 361. In foliis langvescentibus Verbasci Thapsi et Verh. ni- gri circa Mustiala. Bamularia Ärmoraciae Fuck. In foliis langvidis Ärmoraciae rusticanae fine m. Aug. 1867 in Mustiala lecta. Ramidaria ohovata Fuck. Symb. p. 103. In foliis langvescentibus Rumicis domestici in ditione Mustialensi, mens. Julii — Sept- haud rara. Ramidaria Urticae Ces. Herb. myc. n:o 1680. Ad folia viva Urticae dioicae prope Mustiala. Ramidaria gibba Fuck. In foliis vivis Trifolii repentis prope Mustiala, ra. Julii 1866. Ramularia pusilla Ung. Syn. Ramularia aplospora Speg. Dee. Mye. 105. Sacc. Mieli. VI, p. 170. Ovularia pusilla Sacc. Mieh. VII, p. 547. In foliis vivis Alchemillae vulgaris freqvens per Fen- niam saltem australem. Ramidaria Valerianae (Speg.). In foliis vivis Valerianae ofjicin. circa Mustiala passim. 16 Ramularia iOvularia) primulana Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Caespituli hypophylli, maculicolae. Maculae suborbi- culares, saepe confluentes, superne flavescente pallidae, in- ferne incanae. Hyphae brevi-ramulosae s. denticulatae, hyalinae, longit. 70—85 mmm., crassit. 3 — 5 mmm. Conidia sphaeroi- deo-ellipsoidea, subiude oblongata, simplicia, rarissime obso- lete uniseptata, longit. 12 — 21 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. In foliis vivis Primulae veris in insula Runsala prope Aboam, m. Sept. 1878. Ramularia Adoxae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Caespituli hypophylli, punctiformes confluentesqve, albidi vei canescentes. Hyphae simplices, parce denticulatae, chlorino- hyalinae, longit. 45 — 60 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Conidia cylindracea s. bacillaria vei fusoideo-elongata, simplicia, hya- lina, longit. 15 — 33 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Ad folia viva Adoxae moschatellinae in insula Runsala, m. Junii 1871. Ramularia Taraxaci Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Caespituli maculicolae. Maculae amphigenae, rotunda- tae, expallentes, virescente, subinde purpurascente marginatae. Hyphae ramosae, hyalinae, longit. 40 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Conidia bacillaria, simplicia, recta, hyalina, longit. 15 — 39 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. In foliis langvescentibus Taraxaci officinalis prope Vasam, m. Aug. 1867. Ramularia Cicutae Karst. Hedw. 1884, n:o 1. Conidia bacillaria vei cylindracea, simplicia vei uniseptata. hyalina, recta, longit. 26 — 36 mmm., crassit. 4—5 mmm. Ad folia langvida Cicutae virosae in Mustiala, m. Aug. 1872. Cercospora Faridis Erikss. Fung. par. scand. exsicc. n:o 85. In foliis vivis Paridis qvadri/oliae circa Mustiala mi- nime rara. Toruta expansa (Kunz. et Schm.) Fr. 17 Adcaules Umbelliferarum vetustos in Fennia australi (Tyrvis, Tammela, Aboa). Torilla hysterioides Cord. Ad lignum vetustum Coryli in insula Runsala. Torilla graminicola Cord. In graminibus variis prope Mustiala. Torilla herbarum Link. Ad caules herbarum variarum in Mustiala, Ulfsby, Hel- singforsiae. Torilla stilhosjjora Cord. In ramis emortuis salicum Aboae et in Lapponia ros sica (Sasheika, Kola). Bispora monilioides Cord. Ad lignum vetustum passim in Fennia australi. Coniothecium complanatum (Nees.) Sacc. In ramis emortuis prope Villmanstrand. Coniothecium 2)unctiforfne Cord. In ligno pineo prope Mustiala. Coniothecium congliUinatiim Cord. Ad lignum betulinum flelsingforsiae. Coniothecium effusum Cord. Ad lignum Helsingforsiae. Coniothecium hetulinum Cord. In cortice Betulae ad Mustiala. Camptoum ciirvatum (Kunz. et Schm.) Link. Supra folia emortua in Fennia australi et media (Vasa) passim. Arthrinium caricicola Kunz. et Schm. In foliis Caricum putrescentibus haud raro obvium in Fennia australi. Gonatosporium puccinioides (Kunz. et Schm.) Link. Ad folia Caricum putrescentia hinc inde in Fennia australi. Trichosporiiim fuscum (Link.) Sacc. In cortice prope Vasam. 18 Helicotrichum pulvinatum Nees. Helsingforsiae, ad truncos vetustos. Cladosporium epiphyllum Nees. Supra folia putrescentia prope Vasam. Cladosporium fasciculatiim Cord. Ad Scirpum prope Aboam. Cladosporium Typharum Desm. Mustiala, in foliis Typhae latifoliae putridis. Hehninthosporium velutinum Link. Supra ramos Betulae exsiccatos per totam Fenniam et Lapponiani (Kola). Hehninthosporium tenuissimum Nees. In caulibus exsiccatis ad Mustiala. Fumago vagans Pers. In ramulis foliisqve arborum frondosarum ad Mustiala. Stilbuni hyalinum Alb. et Schra. Ad caules putrescentes in agro Mustialensi, Stilbum byssinum Pers. Ad ramos prope Mustiala. Stilbum vulgare Tod. In ligno putrescente in Fennia saltem australi passim. Stilbum pellucidum Schrad. Ad lignum mucidura in par. Tyrvis. Stilbum pubidum Tod. Ad acus Pini in par. Tyrvis. Stilbum tomentosum Schrad. Supra Myxomycetes putrescentes circa Mustiala. Stilbuni smaragdinuni Alb. et Schm. Supra lignum putridum in regione Mustialensi. Isaria citrina Pers, In fungis putrescentibus prope Aboam. Isaria intricata Fr. In fungis emortuis prope Mustiala. Isaria epiphylla Pers. * agaricina Karst. Ad Mycenam galericulatam emortuam passini (Helsing- forsia, Tyrvis, Mustiala, Aboa). 19 Graphium macrocarpum Cord. lectum Helsingforsiae. Hymemda vulgaris Fr. Ad caules emortuos Urticae dioicae in par. Tammela, Merimasku et Tyrvis. Tubercidaria Volutella Cord. Ad ramulos Spiraeae in Mustiala et Aboa, m. Martio et Noverabri. Tiihercularia Buhi Cord. Tuh. vulgaris ^ Rubi Cord. Icon. I, 4, t. 1, f. 79. Ad caules Buhi idaei circa Mustiala sat freqvens, m. Oct. et Nov. Tiihercularia discoidea Pers. Syn. p. 111. In truncis ramisqve dejectis Aceris platanoidis Hel- singforsiae, Aboae et in Mustiala. Tiihercularia saligna Alb. et Schw. Ad ramulos emortuos Salicum passim in Fennia saltem australi. Tuhercularia herharum Cord. var. Urticae Karst. Acervuli mediocres, rosei. Ad caules emortuos Urticae dioicae prope Kola, oppi- dum Lapponiae rossicae, m. Julio 1861. Aegerita candida Pers. Supra lignum vetustum prope Aboam, Vasam et Mus- tiala. Periola furfuracea Fr. Ad poma putrescentia in regione Aboensi, Merimasku. Periola tomentosa Fr. In tuberibus putridis Solani tuberosi in Mustiala. Epicoccmn purpurascens Ehrenb. Ad caules siccos in Mustiala. Fusarium roseum Link. Ad caules prope Mustiala. Fusarium Solani (Mart.) Sacc. Mich. VII, p. 296. In tuberibus Solani tuberosi ad Mustiala. 20 IV. Zygomycetes. Phycotmjces nitens Kunz. Uiva nitens Agardh. Mucor 2)hycomyces Berk. Byssus olivaceus Winch. Fl. North. p. 121 (sec. Cooke). In fructibus Cerasi hortensis prope Nyslott. V. Myxomycetes. Plasmodiopliora Brassicae Var. in Fennia australi ra- dices Brassicarum variarum male vexat. Mustiala, m. Jan. 1884. (Meddel af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Symbolae ad Mycologiam Fennicam. Auctore P. A. Karsten. XIV. (Societati exMbitum die 1 Martii 1884.) Physisporus 7nolluscus (Fr.) * homhijcinoides Karst. (N. subsp.). Crassiusculus, mollissimus, laxe adhaerens, ambitu bys- sinus. Pori angulati, iuaeqvales, longi, mediocres, palle- scentes, marginales magni, admodum curti, cellulaeformes, dis- sepimentis tenuissimis, deutatis lacerisqve. Prope Nyslott, ad lignum putridum, leg. O. Carlenius. Serpula (MeruUus *** Serpula Pers, Syn. p. 496) Karst. (K gen.). Receptaculum efFusum, resupinatum, contextu mucedineo. Hymenium ceraceo-molle, contiguum, superficie plicis obtusis reticulatum, incoinplete porosum, demum gyrosum obsoleteqve dentatum. Sporae plus minus late ellipsoideae, ferrugineae vei cinnamomeae. Huc pertineut: MeruUus lacrymans (Wulf.) Schum., M. sqvalidus Fr., M. papijraceus Fr., M. umhrinus Fr., M. Umantioides Fr., M. aureus Fr. et M. molluscus Fr. Crouania Knjaeschensis Karst. (N. sp.). Apothecia sparsa, sessilia, hemisphaerica, demum expansa, subuuda, epithecio aurantio-luteo, extus dilutiora, lätit, circi- ter 1 cm. Asci usqve ad 250 mmm. longi, 14 — 15 mmm. erassi. Sporae monostichae, sphaeroideae, laeves, guttulatae s. plasmate in globulos diviso (in specim. diu asservatis), diam. 12 — 15 mmm. Paraphyses numerosae, apice, vix incrassato, curvatae, hyalinae, crassit. circiter 2 mmm. 22 Supra terram prope pagum Knjäschä Maris Albi, m. Aug. 1861. Tijtnpanis saepiaria Karst. Hedwigia. Apothecia erumpenti-superficialia, sparsa, sessilia, soli- taria, nonnumqvam in caespitulos sociata (2 — 5 insimul), pri- mitus clausa et subsphaeroidea, deinde aperta, concava, sub- inde ellipsoidea vei varie contracta, obtuse marginata, nuda, subtiliter punctulata, nigra, lätit. 0,3 — 0,5 mm. Asci clavati, subpedicellati, obtusi, longit. 70 — 80 mmm,, crassit. 8 — 9,5 mmm. Sporae 8:nae, obliqve mono- vei subdistichae, ovoideo-oblongatae, simplices, raro 1-, rarissime 3-septatae, longit. 12 — 18 mmm., crassit. 3,5 — 4,5 mmm. Paraphyses filiformes, interdum ramosae, crassit. 1,5 mmm. Ad lignum pineum in Mustiala, m. Sept. 1870. Sclerodenna vulgare Fr. in insula Runsala prope All- männa Promenaden semel, sed sat copiose, legimus. Phyllactinia corijlea (Pers.) Karst. Ph. suffulta (Reb.) Sacc. In foliis vivis Älni ad Mustiala. Pleospora vulgaris Niessl. Not. Krit. Pyr. p. 27, t. IV, f. 11, in caulibus emortuis Chenopodii, Ranunculi, Chrysan- themi leucanthemi, Plantaginis majoris, Anthrisci sylvestris et Rumicis domesticae prope Mustiala, m. Apr. — Jun. haud raro obvenit. Asterina Hhnantia (Pers.) Sacc. Syli. I, p. 761. In ferulis emortuis Umbelliferarum per totam Fenniam et Lapponiam passim obvia. Byssonectria ohducens Karst. in regione aboensi, Sandö, m. Aug. 1877 (Fr. Elfving). Anixia perichaenoides (Cook.) Sacc. Syli. I, p. 35. In ferulis putrescentibus Antrisci prope Aboam, m. Majo 1861. Sporae exacte spbaeroideae, guttula unica magna prae- ditae, diam. 14—15 mmm. Asci usqve ad 15 mmm. crassi. Sphaerella Iridis Auersw. Myc. Eur. Pyr. p. 18, f. 71. In foliis siccis Iridis Pseudacori prope Nyslott (O. Carlenius). 23 Gloniopsis biformis (Fr.) Sacc. Syli. II, p. 773. Var. provecta Karst. Hedwigia. In ligno denudato Quercus in regione aboensi, Meri- masku, d. 8 m. Maji 18G5. Phoma errabiaida Desm. Sacc. Mich. VII, p. 337. Ad caules emortuos Verhasci Thapsi ad Myllypacka par. Tammela, m. Junio 1868. Plioma Elaeagni Sacc. In ramis Elaeagni macrophyllae in Mustiala, d. 10 m. Aprili 1866. Phoma excelsa Karst. Hedwigia. Spermogonia sparsa vei subgregaria, per peridermium erumpentia, rotundata, subastoma, atra, primitus saepe fusco- pulverulenta, 0,3 — 0,6 mm. Iata. Spermatia ovoidea vei el- lipsoideo-oblongata, uniguttulata, hyalina, longit. 18 — 24 mmm., crassit. 9 mmm. In ramulis Piceae excelsae emortuis ad Mustiala, m. Aprili 1870. Phoma arctica Karst. Hedwigia. Spermogonia erumpenti-superficialia, gregaria, rotundata, ut plurimum subsphaeroidea, astoma, atra, opaca, 0,4 — 0,5 mm. Iata. Spermatia sphaeroidea vei ovoidea, hyalina, diam. 1,5 — 3 mmm. vei longit. 2 — 4 mmm., crassit. 1 — 2 mmm.) Ad lignum vetustum in insula Maris glacialis. Kiidin. Phoma perpusilla Karst. (N. sp.). Spermogonia superficialia, hemisphaerica, rotundata vei oblongata, astoma, atra, glabra, diam. 0,1 mm. Spermatia elon- gata, hyalina, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 1,5 mmm. In ferulis putrescentibus Änthrisci prope Aboam, m. Majo 1861. Phoma inconspiciia Speg. Nov. Add. 146. Sacc. Mich. VII, p. 273 in scapis floralibus Droserae rotundifoUae in agro Mustialensi semel. Phoma Lingam (Tod.) Desm. Cr. Fr. 1877. Sphaeria Lmgam Tod. Ad caules emortuos Betae vulgaris in Mustiala, m. ^ Julio 1865. /CsV- j" 24 Specimina nostra sclerotioidea, forte immatura. Phoma herharmn "West. ad caules putrescentes herbarum variarum circa Mustiala. Phoma nehulosa (Fr.) Mont. Sphaeropsis nehulosa Fr. In caulibus emortuis Solani tuberosi ad Mustiala. RhyncJiophoma Karst. Hedwigia. Spermogonia innata vei subsuperficialia, carbonacea, ad- modum tenuia, glabra, in rostrum cylindraceum longum pro- ducta. Spermatia ellipsoidea vei sphaeroidea, simplicia vei spurie tenuiter uniseptata, hyalina. Bhynchoi^homa crypta Karst. Hedwigia. Spermogonia sparsa, ligno alte immersa, subsphaeroidea vei ovoidea, laevia, aterrima, diam. 100 — 150 mmm., rostro aeqvali, spermogonio duplo vei quadruplo longiori, apice ultimo conoideo prominuto. Spermatia ellipsoidea, longit. 6—8 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. In ligno carioso Tiliae ulmifoliae in Runsala, die 13 m. Aprilis 1861. Diplodia Pubi Fr. Stylosporae ellipsoideae, utrinqve rotundatae, 1-septa- tae, atrofuligineae (sub lente fuscae), ad septum vulgo con- strictae, longit. 21 — 28 mmm., crassit. 10 — 12 mmm. In ramis putrescentibus Pubi idaei ad Aboam. Dipl. Pubi Sacc. Mich. II, p. 257 stylosporis paullo minoribus discrepat. Diplodia Dulcamarae Fuck. Syrab. p. 175. Stylosporae ellipsoideae, ad septum constrictae, fuscae, longit. 22 — 25 mmm., crassit. 12 — 13 mmm. In caulibus emortuis Solani Dulcamarae prope Jakob- stad, d. 7 m. Julii 1870. Diplodia sapinea] (Fr.) Fuck. in ramis emortuis Pini sylvestris circa Mustiala haud rara. Hendersonia Solani Karst. Hedwigia. Pycnidia subgregaria, per corticem fissum erumpentia, sphaeroidea, ostiolo papillato, atra, mediocria. Stylosporae oblongatae, utrinqve obtusissimae, rectae vei subflexuosae, 25 3 — 7-, plerumqve 3 — 5-septatae, ad septa non constrictae, dilute fuligineae, longit. 12—22 mmm., crassit. 4,5 — 6,5 mmm. Aboae, ad caules ramosqve siccos Solani Dulcamarae, d. 2 m. Sept. 1868. Dothiora eimomia Karst. Hedwigia. Stromata gregaria, peridermio elevato rimoseqve fisso tecto, vulgo rotundata, unilocellata, atra, intus in griseum vergentia, 0,3 — 0,6 mm. Iata. Spermatia elongata, recta vei leviter curvula, eguttulata, hyalina, longit. 4 — 5 mmm., cras- sit. 0,5 — 1 mmm. In ramulis Fraxini excelsioris exsiccatis in agro Mus- tialensi,. m. Nov. 1865. Dothiora Sijringae Karst. Hedwigia. Stromata couferta, seriatim disposita, nonnumqvam sub- confluentia, per corticem erumpentia, applanata, forma varia, ut plurimum angulato-rotundata vei angulato-oblongata, laevia, nuda, nigra, sicca admodum dura, usqve ad 1 mm. Iata. Spermatia ovoidea vei ovalia, simplicia, hyalina, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 3 mmm. In ramis Sijringae vulgaris emortuis in regione Abo- ensi, Merimasku, m. Maji 1865. Fusicoccum coronatum Karst. Hedwigia. Stromata liypo-, raro epiphylla, sparsa vei conferta, per epidermidem nigrefactam fissam erumpentia, depresso sub- conoidea, albido-furfuracea, 0,5 — 0,8 mm. Iata. Spermatia cylindracea, utrinqve rotundata, longit. 12 — 14 mmm., crassit. 2 — 2,5 mmm. In foliis Betulae alhae putrescentibus ad Mustiala m. Maji 1869. Vermicularia Schoenoprasi Auers\v. in Ailio Schoe- nopraso in Mustiala freqventer occurrit. Vermicularia Dematium (Pers.) Er. in ferulis aridis Anthrisci sylvestris prope Aboam. — Spermatia faleata, lon- git. 18 — 20 mmm., crassit. 4 — 4,5 mmm. Cytisp)ora Pini Desm. prope Nyslott (O. Carlenius). Catinula turgida (Fr.) Desm. Cr. Fr. 2168. 26 Ad ramos emortuos Coryli Avellanae prope Helsing- forsiani et circa Mustiala, m. Martio, Aprili et Decembri. Excipula jimcigena Karst. Hedwigia. Spermogonia subgregaria vei sparsa, superficialia, subo- voidea, margine inflexo, glabra, atra, sicca corrugata, disco atro, 0,5 — 0,7 mm. Iata. Spermatia elongata, utrinqve obtu- siuscula, recta vei leviter curvula, simplicia, hyalina, longit. 8—14 mmm., crassit. 2 mmm. Ad culmos siccos Junci conglomerati in regione abo- ensi, Merimasku, m. Majo 1865. Dinemasporliim herharum Cook. Din, (jraminum Lev. var. herharum Cook. Brit Fung. I, p. 459. In caulibus aridis Artemisiae vulgaris et Bubi idaei circa Mustiala, m. Apr. et Jul. Spermatia fusoideo-falcata, pluriguttulata, longit. 15 — 20 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Dinemasporium graminum Ldv. * D. strigosulum Karst. Hedwigia. Differt a typo spermatiis 9 — 12 mmm. longis. 2—3 mmm. crassis, setulis apicalibus 6 — 8 mmm. longis. Ad culmos foliaqve vetusta Secalis cerealis, Phragmi- tis coimnunis et Poarum prope Mustiala et in regione abo- cnsi, m. Majo — Julio. Stysanus macrocarpus Karst. Hedwigia. Stipites teretes, sparsi, breves, atri, superne dilatati. Conidia in capitulum rotundatum albidum digesta, ex apice hypharum secedente catenulatim oriunda, oblongata, utrinqve rotundato-truncata, hyalina, in flavum vei viride leviter ver- gentia (sub lente), eguttulata, muco obvoluta, longit. 19—22 mmm., crassit. 8 mmm. Ad ramos emortuos Coryli Avellanae in agro Mustia- lensi, m. Oct. Species ambigua, forte potius Antromyceti qvam Sty- sano adnumeranda. Helminthosporium ariindinaceum Cord. in foliis lan- gvidis I^hragmitis communis prope Mustiala. 27 Cladosporium lierharimi (Pers.) Link. in caulibus Asparagi officinalis in Mustiala. Cladosporium gramiiium Link. in foliis aridis grami- num ad Mustiala. Fusicladium dendriticum ('Wallr.) Fuck. in foliis vivis Fyri Mali in Mustiala. Mustiala, m. Febr. 1884. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti mellersta Finlands sjöar. Af O. Nordqvist. (Anmäldt den 2 Fehruari 1884.) Sedän prof. Sven Loven i början af 1860 talet utgif- vit sinä undersökningar „0m nägra i Vettern och Venern funna Crustacöer", ^) ,,Till frägan om Ishafsfaunans fordna utsträckning öfver en del af Nordens fastland" ^) och ,,0m Östersjön" ^) har det värit en känd sak, att ätskilliga ishafs- former säväl bland fiskar som evertebrater hafva en ganska vidsträckt utbredning uti Nordens större insjöar. Da de re- sultat, som prof. S. Lovön dragit af ifrägavarande arters geo- grafiska utbredning, äro af största vigt för uppfattningeu af Nordens fordna fysiska förhällanden, är det egendomligt, att ingen ännu tagit sig för att närmare utreda den öfver tjugu är gamla frägan. Sälunda äro gräuserna för ifrägavarande arters utbrednings omräde ännu obestämda; ej heller har man underkastat de yttre naturförhällanden, uti hvilka dessa arter •förekomma, nägon närmare granskning. Ur de tvä senare af Loveus ofvannämnda afhandlingar framgär beträffande ishafsformers förekomst i Finland, att sä- dana blifvit funna af prof. A. J. Malmgreu i Pyhäselkä, *) ') Öfv. K. Vetensk.-Akad. Förhandl. 1861. 2) Öfv. K. Vetensk.-Akad. Förhandl. 1862. ') Förhandl. vid de Skandinaviska Naturforskarenes nionde möte Sockholm 1863, Stockholm 1865. *) Bör vara Pyhliselkll icke Pyhäjärvi, som Loven säger. Jmfr. >Kriti9k öfversigt af Finlands Fisk-Fauna af A. J. Malmgren». H:fors 1863. Sid. IX. 29 Höytiäinen och Ladoga och af dr. K. P. Malmgren i Rehja och Uleäträsk. Dessa äro de enda finska sjöar, uti hvilka ishafscrustaceer hittills blifvit funna. Tili dessa kan jag til- lägga Kallavesi, Maaninga sjö, Päijänne och Pielisjärvi. Närä tili hands ligger det antagandet, att de ursprung- ligen vid kalit vatten vana ishafsformerua äfven hos oss, uti de för dem abnorma förhällanden, i hvilka de här lefva, skola företrädesvis uppsöka de kallare och säledes djupare vattenlagren. För att utreda det mähändä existerande bero- endet mellan ishafsformernas utbredning i vara sjöar och vattnets temperatur, har jag under minä di-aggningar medelst en Negretti & Zambra termometer bestämt vattnets tempe- ratur pä sjöbottnen, der de ifrägavarande arterna förekomma. Da det emellertid, sä vidt jag vet, är första gängen nägra termometriska iakttagelser blifvit anstälda för att bestämma temperaturgränserna' för de i insjöar förekommande ishafs- formernas utbredningsomräde, sä är det troligt, att nedan- anförda temperaturgränser komma att nägot utvidgas genom upprepade undersökningar. Af de fyra arktiska kräftdjur, Mysis oculata v. relicta Loven, Gammaracanthus loricatus Sab., Pontoporeia affinis Lindstr. och Idothea entomon (L.), som blifvit anträffade i en del nordiska sjöar, har jag hittills lyckats finna endast de tvä första. Af dessa är Mysis den allmännare. Nedan- stäende tabell anger ort, datum, djup, bottenvattnets och för jemförelse äfven ytvattnets temperatur, der jag anträffat My- sis. Dervid bör anmärkas, att säväl denna som de bäda öf- riga af mig här oninämnda crustaceerna endast erhällits frän bottenvattnet, aldrisr frän de öfre vattenlagren. 30 Oit. Datum Djup i finska famnar. Maaninga sjö 2' Päijänne (Kallionsaarenselkä, Korpilaks socken) . . . Päijänne (Sauselkä, Luhanko socken) Kallavesi Kallavesi (sundet mellan Pu- jolandet och Vaajasalo) . Kallavesi (sundet mellan Leh- toniemi och Lehtosaari) . Kallavesi (JynkkUviken) . . Kallavesi (södra delen af OUinselkä) Kallavesi (sundet mellan Leh- toniemi och Lehtosaari) . Pielisjärvi (Kauniinselkä Juuka socken) .... 19 vni 23 VIII 24 VIII 31 vm IX _9^ IX 12 IX 16 ix j_ X 17 X 24—26 25—33 26V2-5I 12-14 15—16 I4V2 Botten- vattnets temperat. Celsius. Ytvattnets temperat. Celsius. 6«,6 ,7 4- S^S /+6«: + 6«,9 O + 10«,0 + 12»,3 + 13o,7 191/ 9^ /+5»,0^) 12/2-23 ^^50^2^) 18—19 + 9«,4 + 5»,0 + 17°,3 -f- 18»,8 + 18»,4 + 16»,8 + 160,2 + 15»,3 + 15",0 -f 15^0 + 10»,2 + 5»,0 Af denna tabell framgär, att jag aldrig funnit Mysis relicta pä mindre djup än 12 famnar och aldrig uti högre temperatur än IS",? C Under de draggningar och häfningar, som jag verkstält pä mindre djupt, har jag aldrig erhällit den. De största och kraftigaste exemplaren hafva förekom- mit pä djup mellan 22 och 51 famnar, der vattnets tempe- ratur under Augusti och September varierat mellan + 5°,0 och 4- 6*^,9 C. Det största exemplar frän Päijänne, som jag uppmätt, var 18,5 mm. frän pannan tili spetsen af mel- lersta caudalbihangen. De största exemplaren frän Maaninga sjö voro nägot öfver 17 mm. Säledes blir arten hos oss nä- ') Pa 4972 famnars djup. ^) Pii 22 famnars djup. »j Pa 12 V2 famnars djup. 31 got större än i Mjösen, der den enligt prof. Sars ^) uppnär en längd af 17 mm., men nar icke de svenska exemplarens längd, som enligt Loven blir ända tili 20 mm. ^) Gammaracanthus loricatus Sab. är vida sällsyntare. Jag har fuunit den endast pa de uti föregäende tabell med num- rorna 1, 2, 3 och 7 angifna ställen och har aldrig anträfFat den pä mindre djup än 22 famnar och ej vid högre tempe- ratur än 6°,9 C. Den uppträdde säväl i största individ antal som kraftigast utvecklad uti Maaninga sjö pä 24— 26famnars djup vid en temperatur af 5",5 C. Det största här anträffade exemplaret var ufver 36 ram. längt och hade pannhornet nastan lika längt som öfre antennernas första led. Hos mindre in- divider uppnär pannhornet icke denna längd. De största exemplaren frän Päijänne, som erhöUos i Sauselkä pä 26V2 — 51 famuars djup vid en temperatur af 6°,9 C, uppnädde en- dast 24 mm. längd. Hos dessa var pannhornet betydligt mera böjdt än hos de stora Maaninga-exemplaren, hvarjemte dess längd icke öfversteg Va ^^ öfre antennernas första led. j\linsta utveckling och minsta individantal nädde arten i Jynkkäviken, der ett par exemplar anträffades pä 22 — 23 famnars djup och vid en temperatur af -\- 5*^,0 C. Att ar- ten här oaktadt det kalla vattnet, som synes utgöra ett lifs- vilkor för den, icke nätt en sa hög grad af utveckling som i Maaninga sjö och i Päijänne, torde böra tillskrifvas säväl den omständigheten, att den här förekora vid öfre gränsen af sin batymetriska utbredning som i synnerhet att den var inskränkt tili en grop af jemförelsevis ringa utsträckning och pä alla sidor omgifven af grundt vatten. Enligt S. Loven ^) skilja sig frän Ladoga och Vettern m. fl. sjöar erhällna exemplaren frän dylika tagna i Ishafvet hufvudsakligen genom den mindre storleken (Ishafvet 46 mm. Ladoga 35 mm. och Vettern 33 mm.), genom pannhornets ') G. O. Sars, Histoire naturelle des crustaces d'eau douce de Norvege. l:o livraison. Les malacostraces. Christiania MDCCCLXVII. Sid. 14. -) Om nägra i Vettern och Venern funna crustaceer. Sid. 285. ^) Tili frägan om Ishafsfaunans fordna utsträckning. Sid. 466. 32 större krökning och mindre längd, som hos ishafsformen öf- verstiger de öfre antennernas första led, derigenom att fjerde kroppsegsmentet hos den sistnämnda formen har enliten men tydlig ryggtagg, hvilken hos insjöformen uppträder först pä femte segmentet, och nägra andra karaktärer. I alla dessa afseenden öfverensstämma de af mig funna exemplaren fuU- komligt med de af Loven beskrifna. Den största frän Maa- ninga sjö erhällna individen visar dock, att insjöformen, hvad beträflfar pannhornets längd och form, vid högre älder högst obetydligt afviker frän ishafsformen. Den tredje hos oss af prof. A. J. Malmgren i Ladoga, Höytiäinen och Pyhäselkä i Karelen samt af dr K. P. Malm- gren i Rehja och Uleäträsk funna ishafscrustacen, Pontopo- reia affinis Lindström, har jag icke lyckats erhälla. Troligen beror detta derpä, att den af mig använda slädhäfven är o- lämplig för fängandet af deuna hufvudsakligen i bottendyn lefvande art. Idothea entomon (L), den fjerde ishafscrustace, som anträffats i Vetteru, har ännu aldrig blifvit funnen i nägon finsk insjö. I sammanhang med ofvannämnda former anföres vanli- gen äfven Pallasea cancelloides v. quadrispinosa Esmark,^) oaktadt den icke är nägon hafsform. Af denna amphipod, hvars typiska form först blifvit beskrifven af Gerstfeldt frän Bai- kal sjön och floden Angara, och hvaraf den nyssnämnda va- rieteten sedän blifvit funnen i ätskilliga af de skandinaviska och finska sjöarna tillsammans med ofvanuppräknade ishafs- former, har varieteten af mig anträffats i Maaninga sjö (station 1 i ofvanstäende tabell) i 10 exemplar, utanför Kuopio i sun- det mellan Lehtoniemi och Lehtosaari pä 17 famnars djup (1 ex.) samt pä de bäda ställen af Päijänne, som jag under- sökt, nemligen, Kallionsaarenselkä (1 ex.) och Sauselkä (2 ex.) pä djup mellan 2G och 51 famnar. *) Sars, a. st. sid. 68. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, U: 1884.) Bidrag tili kännedom af Finska vikens övegetation» III. Tillägg tili Hoglands Fanerogamflora. Af M. Brennep. (Änmäldt den 2 Febr. 1884.) I Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar, XI pagg. 1 — 36, meddelades under ofvanstäende benämning en förteckning öfver de är 1868 med säkerhet frän Hogland, Tytärsaari och Lavansaari i Finska viken kända fröväxter och ormbunksartade sporväxter, jemte en uppräk- ning af ett antal växter, som väl förut för Hogland uppgif- vits, men af en eller annan orsak mäste som osäkra anses. Att denna förteckning, i följd af da angifna orsaker ej kunde vara alldeles fullstäudig, framhöUs da redan, och blef förf. i tillfälle att ännu i samma häfte af Sällskapets Notiser, sidd. 445 — 448, lemna nägra under sommaren 1870 dertill förvärf- vade tillägg. Men redan under de tre följande scmrarne före- togos nya färder tili denna intressanta klippö, hufvudsakli- gast i lichenologiskt hänseende, men tillika erbjudande till- fälle, att under olika beskaffade somrar än de föregäende och under olika tidpunkter taga äfven den fanerogama floran i skärskädande. Sälunda insamlades nägra nya arter och for- mer samt antecknades nya fyndorter för de sällsyntare, hvar- jämte bekräftelse erhölls pä den förut uttalade äsigten, att en del af Hoglands flora är i hög grad beroende af ej alle- nast de olika somrarnes fuktighetsgrad och nederbörd, utan äfven af innevänarnes resor tili olika länder och derifrän medbragta olika spanmälssorter och dem medföljande ogräs. 34 Af vexlingarna i det sednare hänseendet beror naturligtvis vegetationen pä äkrar och ruderatplatser, och säväl dessa, som backar, moar och andra torrare platser, äfvensom kärr, sjö- stränder och bäckar röna tili sin äora inflytande af en större eller mindre fuktighet eller nederbörd. En viss föränderlighet i florans beskaffenhet är häraf en följd och förklaras häraf, äfvensom af svärtillgängligheten tili öns alla klyftor och af- satser, den omständigheten att växter, som ett är anträffas i mängd, ett annat är alldeles saknas, eller att en forskare omöj- ligen kan öfverkomma hvad en annan förut observerat. Att dock äfven felaktig bestämning af arterna och förvexling af lokalerna härvid spela en viss roll, fär ej förbises och har förut päpekats. För att pä ett ställe sammanföra alla tilläggen tili den i Sällskapets Notiser XI publicerade ursprungliga förtecknin- gen, upprepas här nedan de i nämnda häfte pp. 445 — 448 uppräknade arterna och formerna, hvarigenom en större öf- versigtlighet torde vinnas. Tillika meddelas uppgift om de flesta af de nytillkomna växternas förekomst under olika somrar, för att sälunda ädagalägga föränderligheten i deras appträdande och den sä beskaffade florans vexlingar. De fle- sta uppgifter grunda sig pä egna under somrarne 1867, 1868 samt 1870 — 1873 gjorda iakttagelser, dock hafva äfven her- rar W. Porkka och E,. Sievers haft godheten meddela af dem gjorda fynd. Den förre har, säsom född Hogländing, under en längre följd af är förvärfvat kännedom om öns naturföremäl, den sednare har under en vistelse i zoologiskt ändamäl som- maren 1873 gjort de observationer som af honom meddelats. Bland de sälunda tillkomna tilläggen torde särskildt böra omnämnas Phleum alpitmm L., säsom ytterligare en nordisk form, hvilken förmätt bibehälla sig sä längt söderut, tack väre de säregna naturförhällanden som här ega rum. Fyndorten var en fugtig äng invid en emellan bergen inklämd sjö. Der- emot bör Poa alpina L pä grund af noggrannare granskning utgä och i stället tillkoraraa var. alpestris a. subalpina f. 2 Andrs. Gram. p. 38 af P. pratensis L., hvilken, iföljd af sin för vindarna utsatta växtplats pä en af öns högsta toppar, pä nordsidan om fyrtornet, erhällit ett P. alpina mycket lik- 35 nande utseende. Säsom en mera sydländsk form mä deremot antecknas enligt af dr Vainio i Sällskapets Meddelanden VI, p. 217, gjort meddelande, Cotoneaster vulgaris Lindl. * nigra (Ehrh.), hvilken ej anträffats annorstädes pä finskt omräde och här sannolikt pä nägon af de för solbaddet ut- satta klippbranterna funnit för dess trefnad gynnsamma vilkor. Slutsumman af Hoglands, Tytärsaaris och Lavansaaris fröväxter blefve alltsä, sävidt nu kändt är, 422 arter, hvaraf 8 tillkomna i följd af observationer är 1870 och 20 under ären 1871 — 1873. Säsom i det föregäende tillägget äro äfven här nedan de för omrädet nya arterna och formerna betecknade med en stjerna i marginalen. För arternas ordningsnummer, äfvensom fyndorternas namn och förkortningarnas betydelse, hänvisas tili Notiser ur Sällskapets pro Pauna et Flora Fen- nica förhandlingar, XI, pp. 1—36 och 445—448. 5 a. Phleum alpinum L. vid Veteljärvi. 12. Agrostis spica-venti L. äng och potatisland vid Suurkylä. 25. Glyceria distans (L.) Kappelniemi och Kappelsa- tama r. ; Pohjaskylä. 28. Poa alpina L. bör utgä, säsom varande P. praten- sis var. alpestris subalpina And rs. 32. Poa pratensis L r. var. alpestris a. suhalpina f. 2. Andrs. Gram. p. 38. Pohjaskorkia, invid fyrtornet. 49. Carex canescens L. a. var. suhloliacea Hrtm. kärrklyfta i Mustjyrkänvuori. 62. C. digitata L skog h. o. d. 98. Alisina plantago L. kärr vid Pohjaskorkia. 99. Paris quadrifolia L. 1 ex. vid Purjeniemenpääl- lys; „a.'^ (E. Nyi). UI a. Matricaria chamomilla L. Kiiskinkylä (Porkka). UI b. Anthemis tinctoria L. gräslinda i Suurkylä, Lapin- lahti, Naskinranta; „flerstädes i Suurkylä''"' (Sie- vers) 1871-1878. 36 114. Tanacetum vM^^are L. Kiiskinkylä, Pohjasrivi ; „öf- verallt^^ (E. Nyi.)- 115. Artemisia absinthium L. Kiiskinkylä, Suurkylä r, 125 a. Centaurea scabiosa L. trädgard i Suurkylä (Sievers). 127 a. C. cyanus L. 1 ex. vid Kuokolahenjärvi (1873); ,,pä flere ställen i Suurkylä""' (Sievers). 129. Cirsium palustre (L.) vid Veteljärvi, äng ofvan- om Selkäpajanlahti, Jokiinsuo. 133 a. Sonchus oleraceus L. Suurkylä (Sievers). 133 b. S. asper (L.) potatisland pä norra udden. 138. Crepis tectorum L. berg h. o. d. 139. Hieracium umbellatum L a. f, minor, Kappelniemi. 143. H. caesium Fr. torr backe vid Suurkylä. 144. H. murorum L. * siibcaesium Fr. pä ängstufvor N. om Suurkylä r., äng vid Kiiskinkylä, Lapinlahti. 145 a. H. canescens Schleich. Pohjaskorkia. 147. H. praealtiim Vili. vid Lounatkylä (Fl. Nyi. Or.), äng vid Kiiskinkylä. 148. H. diibium L (H. collinum Fr.) ängsbackar vid Suur- kylä och Kiiskinkylä; „vid foten af Haukka- vuori^' (E. Nyi.). 149. H. auricula L „a.'' (E. Nyi). var. majus Wlilnb. ängsbacke vid Kiiskinkylä, bland H. dubium ymnigt. 151. Taraxacum officinale Web. mycket a. * corniculatum (Klt.) torrare betesmarker och vä- gar a. 151 a. Leoutodon hastilis L. äng vid Suurkylä r., La- pinlahti. 154. Succisa pratensis (L.) vid Lounatjärvi, Selkäpa- janlahti. 159. Galiiim palustre L. stränder a. var. aspera, surapmark v. om Liivalahenjärvi. 166. Campamda rapunculoides L. Pohjaskylä (H. F. U.), Lapinlahti. 37 167. C. rotundifolia L. a. f. floribus albis, vestra branten af Lounatkorkia. var. lati/olia, fuktiga bergskrefvor pä Kappelkallio och Louuatkorkia. 170. Lohella dortmanna L. Lounatjärvi, södra och nord- Östra stranden. 171. Anchusa officinaUs L. gräslinda i Suurkylä; ,,myc- ket r.'^ (FL Nyi. Or.). 173 a. Myosotis lingulata Lehm. vid Kiiskinkylä. 173 b. M. kispida Schlecht. torrare ställen pä ängar i södra delen ganska r. 175. Lithospermum arvense L. funnen 1851, försvunnen 1867 och 1868, äterfunnen pä äng i Suurkylä r. somrarne 1870 och 1871, försvunnen 1872 och 1873. 176. Echium vulgare L. „invid kyrkan i Pohjaskylä^ (FL NyL Or.) 1856; Kiiskinkylä 1873. 179 a. Lycopus europaeus L. vid Kiiskinkylä, Selkäpajan- lahti och B,uokolahenjärvi. 187. Galeopsis ladanum L. „pä ängar^^ (E. Nyi.) 1851, äterfunnen 1873 pä „potatisäker i Suurkylä"''' (Sievers). 187 a. Lamium alhum L. Kiiskinkylä r. (Porkka). 188. L. purpureum L. potatisland vid Suurkylä 1868 och Pohjasrivi 1872. 189. L. amplexicaule L. „ganska a."" (FL Nyi. Or.) 1856, potatisland pä norra udden a. 1872. 196. Hyoscyamus niger L. byar a., pä sand vid Koti- kallio. 197. Verhascum thapsus L. nägra exx. vid Majakallio, 1 ex. vid Kiiskinkylä; ,,a. vid Lounatkylä och Haukkavuori^^ (E. Nyi.). 202. Veronica chamaedrys L. äng i Suurkylä samt of- vanför Lapinlahti. 204. V. serpyllifolia L. äng r. 205 a. Odontites ruhra Pers. Suurkylä (Sievers), förut funnen af Schrenck. 38 214. Trientalis europaea L. a. f. rosea, Purjeniemenpäällys. 217. Plantago lanceolata L. äng a. var. duhia (L.) .,potatisland i Suurkylä*"^ (Sievers). 219. Cornus suecica L väta ställen a. 219 a. Coniimi maculatiim L. „potatiöland i Suurkylä'* (Sievers). 222 a. Äegopodium podagraria L. Somerikonniitty. 229. Ranunculus auricomus L. ganska a. 232 a. Anemone nemorosa L. a. i stora frodiga exemplar. 232 b. A. hepatica L. skog r. 233 a. Trollius europaeus L. Ojamaa samt äng vid Kiis- kinkylä (Sievers). 235. Chelidonium majus L. h. o. d. 236. Fumaria officinalis L. „potatisland i Suurkylä'' (Sievers), förut funnen af Schrenck. 237. Bunias orientalis L. funnen 1851, försvunnen 1867, 1868 och 1870, äterfunnen ymnigt pä gärdar ooh odlade ställen 1871, försvunnen 1872, äter- funnen i Kiiskinkylä 1873. 238. Baphanus raphanistrum L. Suurkylä i potatisland 1868, Naskinranta 1871. 239. Cakile maritima (L.) Hirskallionhelli, Kappelsata- ma, Selkäpajanlahti. 241. Sinapis arvensis L. Suurkylä 1856 enl. Fl. Nyi. Or., Kiiskinkylä 1868, Suurkylä pä gräsplan 1871. 246 a. Arahis suecica Fr. 1 ex. pä äng nv. om Suurkylä. 247. A. thaliana L. torra ställen h. o. d. 248 a. Barbarea vulgaris (L.) Pohjasrivi, införd med ti- motheifrö, 1870. 252. Lepidhim ruderale L. Pohjasrivi, Suurkylä, Kiis- kinkylä a. 256. Draha nemorosa L. Polijaskorkia och Pohjasrivi. 261 a. Erodium cicutarium L'Her. Suurkylä pä gärds- plan 1873. 262. Oxalis acetosella L. a. f. Ulacina, barrskog v. om Veteljärvi. 39 265. Viola tricolor L. äng vid Suurkylä, Kiiskinkylä, VälikalHo. var. arvensis Mupp. ,,a. isynnerhet pä Östra kusten"*^ (E. Nyi.) 1851, Pohjasrivi 1870. 268. V. syhatica Fr. a. var. Eiviniana (Rchnb.) skog h. o. d. 276. Silene nutans L. „vid Pohjaskylä ymnig''' (Fl. Nyi. Or.) 1856, ängsbacke vid Kiiskinkylä ym- nigt 1871, ängar vid Suurkylä (Sievers) 1873. 278. Melandrium vespertinum (Sibth.) funnen 1851 samt pä gräslinda i Suurkylä 1871 och i Kiiskinkylä 1873. 280. Viscaria alpina (L.) berg r., t. ex. Mäkiinpäällys, Välikallio. 282. Agrostemma githago L. ett litet ex. pä stranden vid Suurkylä 1873. 284 a. SteUaria holostea L. äng vid Kiiskinkylä och n. om Suurkylä (Sievers). 286. Cerastium vulgatum L. a. * alpestre Hrtm. f. glandulosa, källartak af torf i Suurkylä r- 287. C. semidecandrum L. Pohjaskorkia (Fl. Nyi. Or.). var. viscidum Fr. källartak af torf i Suurkylä. f. itiajor, tillsammans med föregäende. 287 a. Arenaria trinervia L. skog r. 287 b. A. serpyllifolia L. torra ställen r. 294. Lepigonum leiospermum Kindb. [L. salinum (Presl.) Fr. ex. p.] Kappelsatama. 310. Cotoneaster mdgaris Lindl. r. * nigra (Ehrh.) funnen 1878 enligt uppgift i dessa Medd. VI, p. 217. 320. Potentilla anserina L. stränder r.; pä toppen af Pohjaskorkia (Sievers). 324. Geum rivale L. äng h. o. d. 330. Lathyrns pratensis L. ,,h. o. d.*" (E. Nyi.), äng vid Kiiskinkylä (Sievers). 334 a. Vicia angustifolia Roth. potatisland i Suurkylä (Sievers). 40 335. Ervnm hirsutum L. Kiiskinkylä 1868; Suurkylä (Sievers). 336 a. Medicago lupulina L, potatisland i Suurkylä (Sievers). 337. Melilotiis alba Desr. Kappelkaula 1868; gärd i Suurkylä (Sievers). 349. Calluna vulgaris (L.) a. f alhijiora, Majakallio. 350 a. Pyrola umbellaia L skog uv. om Purjekallio (Sievers). 353 a. P. media Sw. vid Ruokolahenjärvi. 354. P. minor L h. o. d. 359 a. Scleranthiis annuus L. pä torra backar och gräs- vallar h. o. d. vid byarna sarat vid Liivalahti 1873. 364. Polygonum aviculare L. a., pä stränderna stor och yppig- 368. Riimex crispus L. vid Hirskallionhelli 1868 ; pota- tisäker i Suurkylä (Sievers). 378. Salsola kali L. vid Kappelsatama och längs stran- den af Suurkylän satama; ,,isynnerhet pä östra sidan^^ (FL Nyi. Or.). 389. Myrica gale L. kärr och väta ställen a. Af de i Sällskapets Notiser XI p. 37 förtecknade 33 växter, angäende hvilkas förekomst pä Hogland ytterligare bekräftelse erfordras, äro alltsä 6 äterfuuna och i detta till- lägg intagna, neml.: Odontites rubra, Erodium cicutariion, Viola Hiviniana, Arenaria trinervia och serpyllifolia sarat Scleranthus annuus, alla förut uppgifuaaf AI. Gust. Schrenck i hans „Skizze der Vegetation auf der Insel Hochland''^ Ero- dium cicutariuni dock för en lokal, helt olikartad med den hvarpä den nu auträffats, hvaremot de öfriga 27 ännu icke blifvit äterfunna. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Om en för vär flora ny fröväxt AIsine verna (L.) Barti. Af Th. Saelan. (Meddeladt den 2 Decemher 1882.) Vid granskningen af de i Finska museets växtsamling förvarade exemplaren af växtslägtet Sagina gjorde jag nyli- gen en högst intressant och märklig upptäckt, i det att jag bland Sagina nodosa päträffade en fröväxt, sora icke förut anmärkts inom värt eller inom hela den Skandinaviska flo- rans omräde. Växten, som är tagen af Herr Hjalmar Neig- lick 1877 pä ett kait berg i Impilax socken i Ladoga-Kare- len, hör tili det af Wahlenberg uppstälda slägtet Alsitie, och fann jag densamma vid närmare undersökning vara AI- sine verna (L.) Bartl. De nämda exemplaren, som äro tagna under full blom- ning och synnerligen väl konserverade, öfverensstämma full- komligt med figuren i English Botany i. 512 och med de ex- emplar af denna art jag värit i tillfälle att se frän Tyskland, Österrike, Schweiz och Sibirien ; eudast att kronbladen hos exemplaren frän Impilaks äro obetydligt större. Da ifrägavande art är, som sagdt., ny för den Skandina- viska floran, viii jag här lemna en närmare beskrifning af densamma. AIsine verna (L.) Bartl. Beitr. II, 63 (ex Koch, Syn. I, 124). — Arenaria verna L. Mant. I. 72; Arenaria Gerardi Willd. Sp. pl. II, 729; AIsine Gerardi Wahleub. Fl. Carp. 132; Sahulina Gerardi et caespitosa Reichenb 42 Fl. Germ. exc. 1788; Alsine verna var. alpestris Fenzl in Ledeb. FL Ross. I, 348. Exsicc. Heichenb. Fl. Germ. exs. n:o 1788 (Sabulina Gerardi). — Fig. Engl. Bot. t. 512. Mängärig. Hela örten blekgrön. Stjelkar flere till- sammans frän den korta rotstocken, löst tufvade, uppstigande, fägreniga, 5—20 cm. länga, nedtill med tätt sittande, viss- nadt qvarstäende blad, upptill glesare bladiga,^/^^ glandelhä- riga, trinda, utan nägra grenämnen i bladvinklarne ; de ne- dre grenarne sterila endast bladbärande, de öfre i toppen med ett 3 — 8-blommigt, jämnhögt blomknippe, stundom en- blommiga. Blad jämnbredt syllika, trubbiga, vid basen sam- manväxta, de nedre utböjda, de öfre uppräta, 10 — 12 mm. länga, ^,'2 — 1 mm. breda, iindertill upphöjdt 3-nerviga, de öfre mycket tunt glandelhariga ; de öfversta betydligt kortare och nägot bredare, äggrunda spetsiga, öfvergäende tili stödje- blad. -B^w2mor jämförelsevis stora, 1 cm. breda; blomskaft ^na, före blomningen i spetsen lutande, sedermera uppräta, 1 — 2^/2 cm. länga, fint glandelhariga; skärmblad örtartade, ägg- runda, spetsiga, mycket smalt hinnkantade, 3-nerviga, fint glandelhariga. Foderhlad äggrunda, spetsiga, 3V2 — ^ i^im. länga, med 3 iipphöjda, nastan parallela nerver^ tunt glan- delhariga, omgifna af en mycket smal, stundom nastan omärk- lig, hvit hinnkant. Kronhlad snöhvita, ovala eller omvändt äggrunda, trubbiga, hastigt sammandragna tili en kort klo, vid basen nastan hjertlika, IV4— IV2 gäiig längre än fo- dret. Ständare 10, med hvita knappar. Stift 3. Kapsel och frön icke utvecklade hos vara exemplar. — Enligt exemplar frän Sibirien i Stevens Herbarium och i Reichen- bachs exs. 1. c. är kapsein äggformig, nägot längre än fodret, 5 — 6 mm. läng; frön rundade, plattade, brungula, fintaggiga, V3 — V4 J^DQ' länga. — ^. Juli — Augusti. Denna Alsine-form, som förekommer pä berg och klip- por hufvudsakligen i fjälltrakter, tyckes hafva en vidsträckt utbredning, i det att den uppgifves frän större delen af Eu- ropa; ss. frän Östra Skottland, norra och vestra England, Wales, Irland; Frankrike; Spanien; Italien; Schweiz; Öster- rike, Ungarn ned tili Dalmatien— Thessalien och Macedonien 43 Tyskland, i Sudeterna, Karpaterna och Harz, dess härförin- nan kända nordligaste fyndort i central Europa och derifrän den genom bergsströmmar förts ned tili läglandet i Han- nover och Braunschweig; utom Europa är den iakttagen i norra Afrika; Kaukasien; Sibirien : Altai, Baikal och Irkutzk. Att denna fjällört nu upptäckts växande norr om La- doga, sä längt bort frän sitt egentliga utbredningsomräde, kunde väcka en berättigad förväning, sävida icke samma trakt af Ladoga-Karelen, hvilken äfven utgör en fjälltrakt, ehuru i mindre skala, redan förut öfverraskat oss genom före- komsten af andra fjällväxter, af hvilka jag blott viii nämna Cerastium alpiniim L., Saxifraga nivalis L, och caespitosa L., Saiissurea alpina (L.), Hieracium ijrenanthoides Vili., H. crocatum Fr. och Echinospermum deflexum (Wahlenb.). De anträffade exemplaren päminna vid första ögon- kastet tiu växtsätt och blomraor nägot om Sagina nodosa, men skilja sig genast genom fränvaron af de hos den senare förekommande bladgyttringarna (grenämnena) i bladvinklarn e samt utora andra skiljemärken genom sinä starkt nerviga, spetsiga foderblad och trubbiga stjelkblad. Frän de i Lappmarken förekommande Alsine hiflora (L.) och A. stricta (Sw.) skiljer den sig, utom genom sin storlek, frän den förra genom sinä nerviga stjelkblad och spetsiga foderblad, samt frän den senare genom sin glandel- härighet och sinä starkt o-nerviga foderblad. En mycket närä stäende form är Alsine hirtä (Wormsk. FL D. t. 1646) Hartm. (var. foliosa Hartm. Skand. FL ed. XI, 245), som förekommer i Ostfinmarken, pä Dovre, högfjällen i Skottland, Island, Grönland, i Arktiska Ryssland och Sibirien, men som ännu icke blifvit funnen inom värt floromräde, ehuru den sannolikt äfven förekommer der. Denna art är antagligen en högnordisk form af A. verna *) och ut- märker sig genom lägre, 3 — 10 cm. höga, tätare tufvade stjel- kar; 2 — 3- ofta 1-blommiga grenar med 2 — 5 bladpar; genom stjelkbladen, som- äro äggrunda spetsiga, nägot kortare och *) Af Fenzl i Ledeb. FL Ross. I, 349 äfven förd som var. under Alsine vcrna. 44 bredare än hos A. verna, liknande dennas öfversta (stödje) blad; kronblad kortare än fodret, stundom af dess längd; kapsein vanligen föga utskjutande öfver fodret; frön nastan tagglösa, finrynkiga. De väsentligaste skiljemärkena, som hos hela ^/s/«e-slägtet ligga i fodrets form och byggnad, äro lik- väl gemensamma för bägge dessa former. — Hit hör troligen ocksä Arenaria propinqua R. Br. i Franklin's Narrative of a journey to Polar Sea p. 738 (i E,. Br. Verm. Schr. I, 487), ehuru beskrifningen nägot afviker deri, att foderbla- den angifvas vara bredt hinnkantade (,,margine lato mem- branaeeo albo^). — Alsine ruhella "VVahlenb. FL Lapp. p. 128, t. VI, är den mest hopkrympta formen; bildande myc- ket tätä, fasta tufvor med bladen tätt samlade vid stjelkarnes nedre del; grenar 1 — 3 cm. länga, vanligen enblommiga och bladlösa eller med ett enda bladpar af samma beskaffenhet som hos A. hirtä. Denna form förekommer i Svenska Lapp- marken, Ostfinmarken — Dovre, Spetsbergen, Novaja-Zemlja, Sibirien: Baikal, Kamtschatka och Tschuktscher halfön, och har ej heller ännu blifvit funnen inom värt floromräde. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) ^nteckningar om Floran i Inari Lappmark af Oswald Kihlman. Med en karta. (Änmäldt den 5 April 1884.) Med frikostigt understöd af Societas pro Fauna et Flora fennica utrustades vären 1880 en expedition i afsigt att i botaniskt syfte undersöka Einlands nordligaste trakter: den norr om Maanselkä belägna Inari Lappmark, bestäende af Utsjoki moderförsamling med Inari kapell ^). Deltagarne i denna färd voro: d. v. fil. kand. R. Hult, stud. A. Arrhe- nius och undertecknad. Afresan frän Helsingfors företogs sjövägen den 21 Maj ; redan vid Gamla Karleby mötte ishin- der, sä att resan derifrän mäste fortsättas med skjuts tili Uleäborg, dit vi anlände den 29 och hvarest expeditionens utrustning fulländades genom inköp af diverse förnödenhets- ^) I stället för det i svensk literatur vanliga: Miare användes här och i det följande : Inari, säsom det pä ort och ställe enda brukliga be- teckningssättet. Äfven i afseende ä öfriga lokala ortsnamn harjagihuf- vudsak följt I. J. Inbergs »Suomen Suuriruhtinanmaan Kartta» 1875. Af andra förekoramande geografiska benämningar motsvarar sälunda: Alaköngäs Koskenniska "VVahlenb. Kenishkoski Kanetskoski Wahlenb. Njavdamvuodna Nejdenfjord. Näätäjoki Nejden elf. Paatsjoki Pasvig elf. Puolmak Polmak. Tenojoki Tana elf. 46 artiklar. Dä vi här upplystes om, att det höga vattenstän- det i Kemi elf och dess bifloder efter den nyss försiggängria islossningen med största sannolikhet skuUe sätta oöfvervin- nerliga svärigheter för en omedelbart företagen resa uppför flodec, gjordes i trakten af Kemi och Torneä ytterligare par dagars uppehäll; af possessionaten mag. E. Hougberg er- höll expeditionen härunder säsom gäfva hela sitt behof af papper för växternas preparering. Först den 16 Juni afreste vi norrut frän Kemijärvi kyrkoby. Äfven färden uppför den ännu vattenrika flodeu tog läng tid i anspräk, sä att vi först den 22 framkommo tili Rovauen eustaka hemman, det nordligaste i Sodankylä soc- ken. Midsommaraftonen tägade vi under snöyra och nordlig bläst öfver Maanselkä och framkommo tidigt följaude morgon tili Kultala vaskningsställe. Vara effekter framforslades un- der tiden i bät uppför Vaulajoki och derefter utför Kivioja, ett litet biflöde tili Ivalojoki. Pä norra stranden af denna flod befann sig björken ännu i löfsprickning, Ruhus arcticus stod i fuU blom, medan Prunus padus och Ledimi ännu icke öppnat sinä blomknoppar. I Kultala dröjde vi 4 dagar un- der väntan pä vara effekter, och besökte derunder de norr om floden vidtagande Hammastunturit; Hult utsträckte en af sinä exkursioner ända tili närheten af Hammasjärvi. Den 28 fortsattes resan nedför den strida elfven och den 30 an- lände vi omsider tili Toivoniemi länsmansboställe närä Mud- dusjärvi, hvilket äfven under hela äterstoden af sommaren förblef expeditionens högqvarter. I en ödemarkstrakt sadan som Inari äro besvärligheterna vid anställandet af längre ex- kursioner icke sä fä, och särskildt möter provianteringen bland den fattiga allmogen med dess svaga resurser ofta stora svä- righeter. Den tid, vi hade lyckan att fä tillbringa i herr Nordlings gästfria hem, hör derför icke blott tili expeditio- nens angenämaste minnen, utan det kraftiga biständ i räd och däd, som der lemnades oss, bidrog äfven i högst väsendt- lig män att underlätta utförandet af den uppgift, vi föresatt oss. Lange dröjde det icke heller förrän vi tili fuUo lärde oss uppskatta värdet af denna fördel. Den 10 Juli anträd- des nemligen af Hult och mig en fotvandring tili de nastan 47 menniskotoma Muotkatunturit, vester om Muddusjärvi; redan efter 6 dagars bortovaro tvungos vi att ätervända i följd af omöjligheten att anskaffa ens den mest anspräkslösa kost at oss och vara 2 bärare. Arrhenius hade under tiden företa- git exkursioner i trakten af Muddusjärvi. Den 22 bröto vi alla äter upp frän Toivoniemi; färden gick denna gäng tili södra ändan af Muddusjärvi, derifrän tili Tirro gärd vid Vas- kojoki och följande dag med bät uppför denna flod. Den 2^ och 26 gjordes en utflykt tili Kudossuvannonpää, en af de högsta topparne i Maarestatunturit. Den 28 fortsattes resan frän Vuopionsuu utför Anarjok: i närheten af Karasjokis mynning rastades ater en dag, hvarunder det närbelägna Ai- ligas-fj ellet besöktes, och den 1 Aug. anläude vi tili Utsjoki prestgärd, der vi möttes af samma oförbehällsamma välvilja som förut pä Toivoniemi. Redan den 5 delade sig expedi- tionen änyo, denna gäng defiuitivt; Arrhenius fortsatte näm- ligen färden nedför Tenojoki tili Puolmak och det pä norska gränsen belägna Harmitschokka fjäll. Aterstoden af somma- ren användes af Arrhenius tili exkursioner vid Varanger fjor- dens botten, hufvudsakligen i närheten af Nyborg och Karl- bunden. Den 6 och 7 företogo Hult och jag bestigningen af Rastekaisa, hvars sidor ännu tili stor del voro täckta af väl- diga snömassor. Redan under resan utför Anarjok var be- folkningen ifrigt sysselsatt med höslättern och vid var an- komst tili Utsjoki var ängsmarkeu i närheten af kyrkan sla- gen och hoet bergadt; pä de mera aflägsna ängarne uppe bland f jällen pägick slättern ännu vid vär afresa söderut, som inträffade den 17 Aug. Under mellantiden hade utflyk- ter företagits i omnejderna, sä t. ex. tili Veitschinjarga vid Tenojoki, tili Rouvuoaivi och Mielitschokka fjäll. Da vi deu 20 Aug. ätersägo Toivoniemi var hösten redan inne; nät- terna voro kalla, väderleken stormig och regnig; enstaka qvi- star med gulnade blad visade sig pä björkarne och den för- sta starkare frosten, som förstörde potatisblasten ätminstone pä stränderna af Inari sjö, infaun sig natten mellan den 25 och 26; äfven den förut sä besvärliga myggen var nu nastan aldeles försvunnen. Redan den 23 Aug. lemnade vi för si- sta gängen vär angenäma tillflyktsort pä Toivoniemi ; kosan 48 styrdes frän Paavali längs nordvestra stranden af Inari sjö och derefter, följande den af ishafsfiskarena vanligen begag- nade strakvägen, längs Tschuolisjärvi och Tuulijärvi öfver Pakananjoki skogvaktarestuga vid gränsen tili de finska gär- darne vid Njavdamvuodna (Nejden). Den 2 Sept. samlades alla expeditionens medlemmar i Vadsö, derifrän heraresan samma dag anträddes öfver Trond- hjem och Stockholm. Inom det af oss undersökta omrädet norr om Ivalojoki hade vi sälunda tillbragt 68 dagar; den ombytliga, oftast reg- niga väderleken hade derunder förorsakat oss raycken tids- förlust. I vara anteckningar äro 26 dagar betecknade säsom regndagar, men äskregn och svagare nederbörd förekommo dess- utom flere gänger. I de arbeten, som un der färden syssel- satt oss, hade expeditionens medlemmar deltagit pä ungefär följande sätt. Insamlandet af fanerogamerna och antecknin- garna om deras geografiska utbredning sköttes af Arrhenius och mig, medan samma arbete för bladmossorna utfördes af Hult och för lefvermossorna af undertecknad, Anteckningar angäende ständortsförhällanden och barometerobservationer för utrönande af växternas vertikala gränser gjordes af en- hvar, sä längt tid och omständigheter tilläto ; flertalet af dessa anteckningar voro Hults arbete; äfven den ganska utförliga rese-journalen fördes af Hult ; fenologiska notiser samlades af Arrhenius. Den förste och pä samma gäng utan jemförelse främste bland de forskare, som lemnat bidrag tili kännedomen om Inari Lappmarks flora är den outtröttlige Wahlenberg, som är 1802 äfven genomreste Utsjoki och Inari. Da man be- tänker den ofullständiga geografiska kännedom om dessa trakter, som vid tiden för 'Wahlenbergs resa och ännu längt senare förefanns, mäste man med beundran erkänna den stora noggrannhet, som kunnat ernäs pä den de växttopografiska förhällandena belysande kartan i hans Flora lapponica. Tal- rika specialuppgifter frän Inari Lappmark lemnas äfven i J Pe Ilman s, kyrkoherde i Utsjoki, »Index plautarum in Lap- 49 ponia fennica lectarum» ; det här behandlade . omrädets vid- sträckthet i förening med Fellmans sammanträngda skrifsätt har emellertid i betydlig män minskat hans afhandlings an- vändbarbet för här i fräga varande ändamäl. Vid samman- ställandet af förteckningen öfver de i Inari Lappmark funna kärlväxter bafva J. M. Normans publikationer frän det arktiska Norge, säsom belysande förhällandena i närmast an- gränsande trakter, värit af bögt intresse. Är 1856 besöktes Inari af d:r E. Nylander och lek- tor M. Gadd pä genomresa tili Isbafskusten ; uppebäll gjor- des inom det af oss undersökta omrädet endast tidigt pä vä- ren före islossningen ocb pä senbösten. Sommaren 1864 fö- retog prof. d:r Tb. Saelan en resa genom finska lappmar- kerna, bvilken utsträcktes ända tili Utsjoki; lika litet sora Nylander ocb Gadd bar prof. Saelan publicerat nägra iakt- tagelser frän sin resa, men i finska museets berbarium för- varas exemplar af ätskilliga växtarter frän bäda dessa expedi- tioner. Den om studiet af finska floran sä bögt förtjente forstmästaren F. Silen bar under sin vistelse i Inar pä 70-talet derstädes gjort talrika insamlingar, bufvudsakligen af mossor ocb lafvar ; men äfven flere anmärkningsvärda kärl- växter, bvaraf exemplar förvaras i Universitetets berbarium, bafva inlemnats af bonom, Källorna tili öfriga, mest en- staka främmande uppgifter, finnas citerade pä resp. ställen i den systematiska förteckningen. Utsjoki socken jemte annex uppgifves af Ignatius^) äga en areal af 176,5 5 qv. mii; dä Inari sjös yta vanlio-en beräknas tili 12 qv. mii, torde ofvan angifna areal tili 8 ä 9^0 bestä af vatten. De i det följande lemnade uppgifter afse förbällandena i den del af socknen, som i söder ocb sydost begränsas af Ivalojokis floddal ocb Inari sjö; gränsen mo- uordost utgöres af en linie dragen ungefär frän Puolmakjot kis utflöde i Tenojoki tili Rajapää gränseröse öster om Tuu- lijärvi. Arealen af det sälunda begränsade omrädet utgör *) Statistisk Ärsbok för Finland. 1883. 4 50 omkring 140 qv. mii och ligger detsamma emellan 68** 20' och 70"' 6' n.' br. och O»— 4*' o. 1. (Helsingfors meridian). Vattenskilnaden mellan Kemi elfs och Ivalojokis flod- omräden utgöres söder om Kultala af en vidsträckt högslätt med enstaka »vaaror» (skogbevuxna höjder) af obetydlig höjd. Vägen gär närmare Kitinen hufvudsakligen genora torra mo- marker med ymnig Cladina alpestris; längre mot norr, der markens sluttning öfverhufvud syues vara svagare, blifva my- rarne öfvervägande bäde tili antal och utsträckning. Tallen är det förherskande trädslaget och gar öfverallt upp tili >vaa- rornas» toppar; äfven björken är af stor betydelse och kan stundom äfven pä mager sandmo blifva rädande. Granen är vid bäckstränder och försumpningar allmän och ymnig samt uppnär i allmänhet ganska betydande dimensioner; ofta, sä- som vid den ungefär halfvägs mellan Kultala och Kovanen belägna Vaula poststuga, uppträder den i starka beständ. Ge- nom denna högplatä bar Ivalojoki skurit sig väg bildande en träng och djup floddal med mycket brant, ofta i 40^ vinkel sluttande strandhöjder; pä bottnen af den tranga dalgängen störtar sig floden, närä 100 meter under högslättens niveau, skummande och brusande f ram mellan fantastiskt sönder- sprängda klippväggar af storartad skönhet. Pä audra sidau Ivalojoki fortsätter sig högslätteu under namu af Hammas- tunturit 300—350 meter öfver hafvet, men sänker sig mot norr sä att den mellan Hammasuro och Nuovakkapää knapt är 200 m. hög; öfver densamma höja sig här och der run- dade kupper af 150—300 meters höjd. Hammastunturit bilda den mot sydost längst framskjutande delen af ett högland, som, utbredande sig frän och bildande en fortsättning af fj al- ien i norska Finmarken, intager vestra och sydvestra delen af det af oss uudersökta orarädet. Det sydvestra hörnet af detta omräde mellau Ivalojokis biflod Repojoki och Skiet- schemjok delas geuom de nastan parallelt med hvaraudra lö- pande Vaskojoki, Lemmenjoki och Menesjoki floddalar samt Appisjoki vattensystem i 5 frän hvarandra mer eller mindre tydligt skilda fjäUmassor, hvilkas hufvudriktning är SV— NO, nemligeu, räknadt frän vester mot öster : Skietschoaivah, Maa- restatuuturit, Viibastunturit, Aapistunturit och Hammastun- 51 turit. Norr om Yaskojoki öfvergä Maarestatunturit i de väl- diga, 5 — 6 mii länga Muotkatun turit, hvilkas nordligaste mera betydande höjd är Ailigas fjäll midt emot Karasjoki myn- ningen. Muotkatunturit resa sig temligen brant frän ^nar- joks floddal, medan de deremot österut smäningom sanka sig moi Inari bäckenet; Edlisoaivi, Tuarpumoaivi och Palloaivi utgöra här deras yttersta förposter. Större delen af neder- börden i Muotkatunturit uppsamlas af Kaamasjoki och dess talrika tillflöden och söker sig i en vid bäge väg mot Öster och Söder tili Muddusjärvi- Äfven trakten vester om Uts- joki intill Tenojoki utgöres af en vidsträckt högslätt ; emel- lan Utsjoki fjällen och Muotkatunturit är marken deremot lägre och jemnare, och i motsats tili de nyss nämnda fjäll- trakterna finnas här talrika mindre sjöar och träsk, hvilka söka sig utlopp dels mot öster, dels mot vester. Säsom redan Jernström^) framhällit, bilda fjällen i Inari Lappmark inga sammanhängande bergskedjor, utan sam- mansättas af mer eller mindre afrundade, nägongäug terrass- formigt uppstigande bergskupper, som med 200 — 350 meter höja sig öfver det omgifvande medelfältets niveau. Emellan dessa fjällhöjder utbreda sig oftast betydliga, svagt kuperade slättmarker eller breda dalsänkuingar med svag sluttnings- grad; smala klyftor eller tränga dalgängar förekomma endast undantagsvis och aldrig tili större utsträckning. Pjällens sluttningar äro raerendels pä brantare ställen betäckta af ett sammanhängande lager lösspräugda, skarpkantiga block och stenar, löst uppstaplade pä hvarandra och pä jemnare mark sammanbundna af sand och grus ; den fasta berggrunden trä- der jemförelsevis säilän i dagen och nastan endast pä fjäll- höjdernas toppar eller vid brädstupande ställen. Öster om Mud- dusjärvi och Kaamasjoki utbreder sig ett vidsträckt lägland, hvars mest utmärkande egendomlighet är dess ofantliga rike- dom pä större och mindre vattensamlingar. Tallösa träsk *) Jemför angäende traktens orografiska och hydrografiska förhäl- landen dea med stöd af flerärig erfarenhet lemnade framställningen i A. M. Jernströms: Material tili finska lappmarkens geologi. I. Hel- singfors 1874, pag. 25—33. 52 och sjöar, bland hvilka de mindre ofta nog aro utan synligt aflopp, möta öfverallt; enligt landtmäteristyrelsens stora karta, som dock just vid Östra riksgränsen visade sig synnerligen. otillförlitlig, torde den endast af renlappar bebodda trakten Öster om Utsjoki-dalen ända tili norska gränsen förete en i hydrografiskt hänseende föga afvikande fysiognomi. Äfven inom denna Östliga hälft af omrädet förekomma spridda höj- der af 100—150 meters höjd öfver det omgifvande fältet, hvars medelhöjd öfver hafvet torde utgöra 130 — 150 meter. Dessa »vaaror» visa ganska ofta, säsom t. ex. i Muddusjärvi- trakten, brant stupande bergväggar af ansenlig höjd; sälunda uppmättes pä Leviövaara närä Toivoniemi en dylik bräd- stupande Yägg af c. 50 meters höjd. Anseuligare bergssträck- ningar saknas här deremot helt och hället. I detta sammanhang torde lämpligast kunna anföras de bestämningar för enskilda punkters inom omrädet absoluta höjd öfver hafvet, som af oss försöktes. Vid dessa observa- tioner användes tvänne för ändamälet medförda aneroidbaro- metrar pä sätt som här nedan i hvarje fall uppgifves. — Inari sjös yta formodas af Wahlenberg vara »vix ultra 400 ped. paris. supra mare elevatum» och uppgifves af nutida författare *) vara 415 fot eller 123,21 meter öfver hafvet. Sammastuntiirit: Enligt samtidiga observationer i Kultala kronostations hus och pä toppen af det ungefär 4 verst aflägsna Pietar- lauttasoaivi beräknades höjdskilnaden raellan dessa bäda punk- ter tili 311,85 meter, Herr bergsingeniören mag. P. Soli- tander, som äfven med aneroidbarometer uppmätt samma fjällböjd och godhetsfullt delgifvit mig resultatet af sinä be- räkningar, har dervid bestämt samma höjdskilnad tili 301,8 5 meter. Medeltalet af dessa bestämningar : 306,8 5 antages här nedan som grund för beräkningen. Ivalojokis fall frän Kul- tala tili raynningen är ej direkt uppmätt; emellan Kultala och Kyrö by finnas 14 större forsar, hvilkas medelhöjd torde kuuna ansläs tili 10 fot, och sälunda beräknas höjd- skilnaden mellan flodens yta vid kronostationen och Inari sjö ") Se t. ex. Ignatius Suomen Maantiede kansalaisille. l:nen vihko, pag. 137. 53 tili c. 150' eller 44,5 3 meter; mellan stationen och flodytau är vertikala afständet 23,7 5 meter. Sälunda beräknas toppeti af Pietarlauttasoaivi tili 498,34 meter öfver hafvet. Pä samma sätt (likväl utan kontrolluppgifter af mag. Solitander) beräknades höjden af Hammasuro tili 553,1 m. högslätten kring Pietarlauttasoaivi 370 > » mellan Hammasuro och Nuovakkapää 191 » Muddusjärvi: Medeltalet af 3 successiva observationer i Toivoniemi karaktersbyggnad och samtidigt dermed vid Inaris Strand närä Väylä 15 verst derifrän utvisar en höjdskilnad mellan obser- vationspunkterna af 27,4 6 meter. Häraf beräknas Toivo- niemi karaktershyg gnad ligga 150,67 m. och ytan af Mud- ditsjärvi och Vastusjärvi sjöar 144 m. öfver hafvet. Jevje- järvi ligger (enl. 1 observation)126,6m.öfver hafvet. Muotkatunturit : Den ena barometern observerades pä Toivoniemi; afstän- det mellan observationspunkterna fogelvägen frän V-j^ — 3 mii, Tuarpmnoaivis topp beräknades ligga 427,2 meter öf- ver hafvet. (Vid tiden för observationen var himlen klar, vinden svag). Peldoaivis topp, medeltalet af 2 observationer, 567,8 m. (Himlen molnbetäckt, svag bläst). Peldojäyris yta ligger 253,5 meter öfver hafvet. Toppen af Kuarvekods 598 m. öfver hafvet. (Himlen molnbetäckt, duggregn, vinden svag). För bestämmandet af Ailigas höjd, gjordes nägra fä timmar före och efter barometerobservationen pä toppen af detta fjäll tvänne observationer vid det 4 verst aflägsna Hei- kura närä Karasjokis myuning. Genom grafisk korrektion af dessa observationer erhöUs en höjdskilnad af 489,7 meter. Om höjdskilnaden mellan Heikura och Akujokis mynning beräknas tili c. 12 meter och Akujokis mynning i enlighet med Ro e der antages = 87 m., erhälles toppens af Ailigas höjd öf- ver hafvet = 588,5 m. (Kort före observationen pä fjell- toppen föll äskregn; dagen för öfrigt klar med svag vind). Maarestatunturit: Det pä toppen af Kudossuvannonpää observerade ba- 54 rometerstSndet jemfördes ungefär 9 timmar senare med ba- rometerständet vid Vuopionsuu, hvars höjd öfver hafvet af Roeder beräknats tili 186,15 m. Häraf beräknades nämda fjälltopps höjd öfver hafvet tili 544,5 m. (Vid tiden för ob- servationen pä fjellet hällregn och bläst ; i Vuopionsuu mulet). Utsjoki: Enligt samtidiga observationer vid Utsjokis mynning och i prestgärden ligger denna senare 65 meter öfver hafvet. Med tillhjelp af grafiskt korrigerade observationer i prestgär- den bestämdes toppen af f jället närmast SO om Mandojäyri tili 354,5 m. högslätten mellan Utsjoki fjällen tili c. 250 m. öfver hafvet. Bastekaisa: Toppen af detta fjäll beräknades med tillhjelp af gra- fiskt korrigerade observationer i den c. 3 mii aflägsna Uts- joki prestgärd tili 1011,2 5 meter öfver hafvet. (Dagen klar och lugn med ymnig »solrök»). Af den här lemnade redogörelsen för sättet för vara höjdbestämningars utförande framgär, att tillförlitligheten af vara beräkningar för de skilda fallen är ganska olika. Det genom mag. Solitanders observationer kontrollerade, beräk- nade värdet för Pietarlauttasoaivis höjd torde endast i ringa grad afvika frän det verkliga. Äfven för öfriga beräkningar frän Hammastunturit, liksom för bestämningarna frän trak- ten af Toivoniemi och Utsjoki torde afvikelseu frän verkliga förhällandet vara obetydlig. För de flesta öfriga bestämnin- gar är tillförlitligheten mindre ; Peldoaivis höjd uppgifves ^) vanligen tili 2245 finska fot eller 666,5 meter; pä hvilka mätningar denna uppgift stöder sig bar jag dock ej lyckats utröna ; resultaten af vara försök att bestämma växternas ver- tikala gränser pä Peldoaivi, jemförda med den pä öfriga fjäll inhemtade erfarenhet, tyckas gifva vid handen, att den af oss funna höjdeu af Peldoaivi (567,8 m.) mera än den äldre upp- giften närmar sig verkliga förhällandet. Beträffande Raste- ^) G. Rein: Statistisk teckning af storfurstendömet Finland pag. 20. 55 kaisa äro uppgifterna ännu raer divergerande; höjden af detta fjäll angifves tili 876 m., medan det enligt väva beräkningar vore betydligt högre. Da jag i det följande lagt vara egna observationer tili grund för beräknandet af de antecknade höjdgräuserna, bar jag gjort detta, utan att derför med be- stämdhet vilja vidhälla deras löreträde framför den tidigare mätningen. Bestämningen af Kudossuvannonpää är, säsom lätt inses, i följd af sättet för dess utförande i vida högre grad osäker än nägon af de öfriga. Jag beböfver knapt tili lägga, att de i den systematiska förteckningen intagna be- stämningarna om arternas vertikala gränser för hvarje fjäl utförts pä samraa dag och beräknats pä sararaa sätt som of- van för bestämniDgen af motsvarande fjälltopp augifvits. I följd af den begagnade methodens osäkerbet och observatio- nernas fätalighet kunna dessa bestämningar ej tillmätas annat än ett approximativt värde. Da de eraellertid äro de enda som hittils blifvit gjorda i dessa trakter och da dessutom, äf- ven om höjdgränsernas absoluta värde vore origtigt bestämdt, de angifna talen dock temligen exakt torde äterge samma höjdgränsers relativa förhällanden pä hvarje fjäll, har jag pä grund häraf ansett deras ofFeutliggörande berättigadt. Da flera bestämningar föreligga för samma art frän samma fjäll och vid samma exposition har jag i allmänhet endast upp- tagit den mest framskjutna posten. Nägra höjdbestämningar i Östra delen af värt omräde kunde af oss, i brist pä tid, icke företagas; jag anhäller derför att här fä anföra de bestäm- ningar, som af hr J. Roeder^) utförts längs gränsen mellan Finland och Varanger, äfvensom nägra af hans uppgifter frän Tenojoki. Enligt dessa beräkningar är Tenojokis yta vid Vuopionsuu 186,14 m. i Koshjokas mynning närä Jorgastakka 140,92 m. » Akujokas mynning 87 m. » Utsjokis mynning 52,5 5 m. » Puolmak 21,3 7 m. öfver hafvet. ') J. Roeder i Öfversigt af F. Vet. Socieletens fövh. XV. De angifna talen äro här reducerade tili meter. 56 Af Roeders bestämningar pä Östra gränsen mä anföras: Toppen af Vuomavaara 137,4 4 m. * » Pitsusmurusta 257,6 3 m. » > Madakietsa 353,0 2 m. » » Guollebastamvaara 320,4 m. » » Bolomoaivi 206,4 8 m. » > Dobbeljaure varre (= Rajapää) 242,57 m. » » Reisagora 384,2 m. Större deleus af här ifrägavarande omräde geologiska förhällanden hafva blifvit utförligt behandlade af Jern ström i hans ofvan citerade arbete, tili hvilket vi hänvisa läsaren för erhällande af detaljuppgifter, förbebällande oss här endast ett kort omnämnande af de vanligaste formationerna. Längst upp i nordöstra hörnet af omrädet förekommer mellan Puol- mak ocli Jeegelvedje en granitmassiv, som enl. K. A. Mo- berg^) fortsättes södemt med vestlig gräns i närheten af Nitschijärvi ända pä andra sidan Inari; mindre partier grön- sten (diorit) förekomma inom denna massiv. Vester om gra- niten ända tili 1 ä 2 mii pä andra sidan af Utsjoki bestär berggrunden af glimmergneis; glimmern ersättes likväl ofta nog af hornblende, som stundom kan anträfFas sä förher- skande, att bergarten öfvergär tili hornblendeskiffer, säsom t. ex. närä Veitschinjarga. Omrädet vester om Utsjoki och Inari sjö upptages tili största delen af granulit, uppträdande under flere olika varieteter, af livilka den vanligaste och egentligen förherskande karakteriseras genom närvaron af, hufvudsakligen hvit, glimmer jemte bergartens typiska be- ständsdelar. I omrädets sydvestra del, mellan Ivalojokis öfre lopp och Skietschemjok och derifrän en smal sträcka längs Anarjok tili närheten af Karasjoki mynningen företer berg- grunden större oravexling; hornblandeskiffer och andra skiff- riga bergarter spela här största rollen, BeträfFande de lösa jordlagren i Inari anmärker Jern- ström att dessa hufvudsakligen bildas genom den fasta berg- grundens söndersprängning pä mekanisk väg, medan deremot den kemiska söndervittringen är af underordnad betydelse. ') Jfr Ignatius: Suomen maantiede; geologlllinen yleis-kartta. 57 I följd häraf äro lerlager inom omrädet högst sällsynta och torde i de högre belägna trakterna helt och hället saknas; Jernström omnämner lerlager endast frän nedersta loppet af Ivalojoki nedanom Törmänen hemman i Kyrö samt frän Te- nojoki par mii nedanför Utsjokis mynning och derifrän nedät tili Puolmak. Da man vid Pakananjoki öfverskrider norska gränsen och närmar sig Njavdamvuodna blifva lerorna hastigt allmännare; vid Näätajokis mynning bestär flodstranden af fin, starkt sandblandad lera* — Kalk och starkt kalkhaltiga bergarter äro inom omrädet als icke iakttagna; karakteristiskt för Inari Lappmark är derför äfven det mjuka, kristallklara vatten, som öfverallt anträffas tili och med i de minsta för- djupningar; äfven i grundare myrar är vattnet ofta, säsom i trakten mellan Pakananjoki och Inari sjö, af en anmärk- ningsvärd klarhet och renhet. Krosstensgruset förmodas af Jernström bilda ett temligen sammanhängande lager öfver större delen af omrädet närmast den fasta berggrunden; »vaa- rornas» och fjällhöjdernas sluttningar äro merendels täckta af krosstensgrus af vexlande mägtighet. Hufvudsakligen i elf- och de större bäckdalarne anträffas bankar af rullstensgrus, än äsformiga, än bildande större eller mindre jemna fält; de lösa jordlagren bestä nastan uteslutande af stycken af ome- delbart tillstötande eller högre upp i dalen förekommande bergarter; frän läugre afständ tillförda fragment ingä endast Sallan i deras sammansättning. Tyvärr föreligga ännu inga användbara observationer för bestämmande af Inari Lappmarks meteorologiska förhällan- den. Träsk och mindre sjöar isläggas vanligen i slutet af Oktober; Inari och Muddusjärvi sjöar först i början af No- vember. Kring dessa sistnämnda äro starka och tidiga natt- froster ganska sällsynta och en varm och vacker väderlek lä- rer här ofta förekomma ännu i September. Tenojoki skjuter omkring den 4 Juni. Det synes vara sannolikt, att de lägre belägna trakterna kring Inari sjö i afseende ä klimatet öfver- hufvud mera öfverensstämma- med Yaranger än med de öf- riga Söder om Maanselkä belägna finska lappmarkerna. Ne- 58 danstäende fenologiska observationer äro afsedda, att i nägon män orientera läsaren i vegetationens utveckling under som- maren 1880. Thalictrum alpinum i full blom pä en öppen Sjöstrand närä Toivoniemi ^•'/vn. Rannnculus acris blomningen börjar i Kyrö den ^^'^i. B. lajyponicus blomningen knapt börjad ^V^i) tallskog vid Mahlattisaari. R. pyrjmaeus i full blom ^/viii, fjällreg. pä Harrai- tschokka . Batrachium heterophyllum i full, men föga framskri- den blng ^^vni, Mandojäyri. Brassica Rapa, kultirerad, blngen börjar ^/vn, i full blom V^iij Toivoniemi. Arabis alpina blngen börjar "^^/yi, ngt skuggiga ställen vid Vaula ; i full blom ^V^i, sydlig sluttning, öppet läge, Kul- tala. Cardamine pratensis blngen börjar V^n, Toivoniemi. C. hellidiflora i full blom ^V^n» toppen af Kuorvekods. Draha incana i full blom, flere unga frukter i klasen ^7^1 vid Inari kyrka, mer än hälften af frukterna öppnade ^3/viii, Mandojäyri. Capsella unga plantor börja blomma ^JYii, Toivoniemi. Thlaspi blngen nyss börjad pä soliga ställen ^s/vi, Kyrö. Viola epipsila ännu i full blom ^'^/vii, björkreg. pä Ku- dossuvannonpää. Viola hijiora nastan utbld ^^JNii längs Vaskojoki; ännu i full blom V^iii pä skuggiga st, björkreg. pä Harmitschokka . Parnassia p)alnstris stora, bvitnande knoppar V^n» öppna st.. Toivoniemi; full blom sammastädes ^^/yu. Viscaria alpina i full blom "^^/yu, öppen sjöstrand närä Vaskojoki. Stellaria media i full blom ^'^JYii, Toivoniemi. S. graminea blngen börjar '' JYU, Toivoniemi. S. borealis i full blom, unga frukter '^/yu^ Toivoniemi Cerastium alpestre blngen nyss börjad V^n, Toivo- 59 C. trigynum längt framskriden blng ^/viii, björkreg. vid Koadniljäyri. Geranium pratense blngen börjad pä mycket gynnande st. Vvn vid Toivoniemi; blngen allmän öfverallt ^^vHi Toi- voniemi; ngra blr öppnade ^''/vii, lund pä Tuarpumoaivi, c. 270 meter NO; i full blom sammastädes ^V^n. Pisum sativum börjar blomma pä Toivoniemi ^o/yii. Fhaca frigida blott i knopp ^e/vi, Kultala; i full blom ''/vii, Kaamas ; i full blom ^Iyui, öfre björkreg. pä Ailigas. Ästragalus alpimis enstaka blr pä mycket gynnande ställen 26/vi, Kultala; blngen allm. ^V^i, Kyrö. Prumis padus knopparne ej hvitnande pä gynnade ställen ^ Vvi, Kultala ; enstaka blr ^''/vi, närä Alakoski i Iva- lojoki; blngen börjar i lundar ^/vu, Jevjejoki. Hosa cinnamomea bladsprickningens början ^e/vi, Kul tala norra elfstranden. Alchemilla vidgaris blngen börjar ^e/vi, Kultala gyn- nade ställen. Riibus saxatilis enstaka blr öppna '^l^n^ Toivoniemi ; ^''/vii delvis ännu i full blom, delvis utbld. R. arcticus i full blom ^s/vi, Kultala. B. chamcemorus i full blom ^s/vi, Hammastunturit, 357 meter h.; utbld ^o/vii, Toivoniemi. Sorbtis aiiciiparia löfsprickningen börjar ^7vi, Pietar- lauttasoaivi björk reg. 387 h.; blngen börjar vid Toivo- niemi ^^/vn. Epilobium origanifolium enstaka blr ^^/vii, björkreg. pä Peldoaivi. Eihes rubriim i full blom -^vi, Kultala. Saxifraga nivalis i full blom 'V^n, Pyttelvara; bln- gen nastan afslutad ^yvii, björk reg. pä Kudossuvannonpää. Angelica archangelica blomställningen innesluten inom bladslidorna ^^/vii, björk reg. närä Peldoaivi. Cornus suecica svepebladen öppna hos enstaka indd. ^^JYi, Kyrö; blngen teml. allm. V^^n, Toivoniemi. Linmea borealis stora bl. knoppar ^V^^j Pyttelvaara; blngen börjar pä gynnade ställen ^o/vii, Toivoniemi. Galium uliginosum blngen börjar '^^Iytl, Toivoniemi. Galium boreale blngen börjad pä gynnade ställen '^^Imi, Vaskojoki. Solidago blngen börjar "^7"^^ P^ Toivoniemi; ett min- dre antal blr utslagna ^o/vn, Iskorasjoka. Erigeron elongatus i full blom ^o/vii, Iskorasjoka. Achillcea millefolius enstaka blr öppna pä gynnade st. ^7"^ii> Toivoniemi. Matricaria inodora strälblrna utbredda pä enstaka kor- gar V^^ii, Väylä; blngen börjar allmänt ^V"^i. Toivoniemi. Centaiirea cyanus mogna frukter ^i/viii, Toivoniemi. Saussurea alpina mycket ansvälda knoppar ^ä/vii, Vas- kojoki. Taraxacum officlnale enstaka blr pä gynnade ställen 27VI, Kultala; blngen läugt framskriden V^n, Toivoniemi. Campanula rotundifoUa enstaka blr utslagna ^^Itli, Tirro; i full blom ^^JYU^ Vuopionsuu. Vaccinium uliginosum stora blomknoppar i sydlig ex- pos. ^V^i, Kultala; i full blom 7^1, Toivoniemi. V. tngrtlllus full vinterdrägt ^^/vi, Pietarlauttasoaivi 370 meter SO vid barrskogens gräns ; börjar blomma pä gyn- nade st. ^V^i, Kultala. F. vitis-idcea i full blom ^^/vii, Muddusniemi. Oxycoccus microcarpus blngen börjar V^ii, Toivoniemi. Arctostaphylos uva-ursi med svagt rodnande bar pä gynnade st. ^V^n. Muddusniemi; i full blom ^^Iyu, Peldo- aivi fjällreg. Ä. alpina i full blom ^s/vi, barrskogsreg. pä Hammas- tunturit; samma dag nyss utslagna blr närä toppen, sammast. Andromeda polifolia blngen börjar ^e/vi, Kultala. Ledum stora hvitnande kpr ^e/vi, Kultala; blngen bör- jar Vvn, Vaula; full blom ^j^ii, Toivoniemi. Phyllodoce i full blom pä mycket gynnade st. ^V^i, blngen börjar pä ngt skuggiga st. vid sydl. expos., Kultala; samma dag knapt märkbara knoppar inom fjällreg. pä Ham- mastunturit; i full blom ^^l\ii i lundar, björkreg. pä Tuar- pumoaivi; blngen nastan afslutad "/vii, tallreg. omkr. Mud- dusjärvi; blngen nastan afslutad ^^/vii, öfre björkreg. pä Ku- dossuyannonpää. 61 Äzalea procnmhens i full blom ^e/vi, Kultala; blngen börjar i fjällreg. pä Pietarlauttasoaivi ^^/vi ; i full blom ^^JYU, fjällreg. pä Tuarpumoaivi ; blngen afslutad ^V^ii, fjällreg. pä Kudossuvannonpää. Pijrola uniflora blngen börjar V"^ii, Toivoniemi. P. minor bvitnande knoppar ^^JYii, blngen allmän ^o/vii, Toivoniemi. Menyanthes blngen börjar pä mycket gynnade st. V^ii, Väylä ; blngen allmän V^ii, Toivoniemi. Diapensia i full blom VvJi, fjällreg. pä Tuarpumoaivi ; blngen nastan afslutad ^"^/yu, fjällreg. pä Kudossuvannonpää. Polemonium ccerulenm i full blom "'Iyii vid Kaamas. Asperugo procumbens nedersta bln balft utslagen ^Syvi, Kyrö; i full blom ^Jyu, Toivoniemi. Euphrasia officinalis i full blom '/vii. Kaamas. Rhinanthus minor blngen börjar pä gynnade st. ^^/yii, Toivoniemi. Pedicularis sceptrum-carolifiitm full blom pä gynnade st. (sydl. expos.) ^''/vii, Toivoniemi; blngen nastan afslutad 'Vviii, Veitschinjarga. P. palustris i full blom ^o/vii, Toivoniemi. P. lapponica blngen börjar pä gynnade st. ^^/vi, Kul- tala; i full blom V^iij Jevjejärvi; endast i knopp ^^vii, top- pen af Peldoaivi. Bartsia blngen börjar pä gynnade st. "^^JYi, Kultala; blngen allm. pä gynn. st. ^/vii, Toivoniemi; blngen börjar ^V^ii, björkreg. pä Peldoaivi c. 350 SO, samma dag och ställe endast i knopp vid 470 N; blngen afslutad ^JYiii, fjäll- reg. pä Harmitscbokka. Melampyrum pratense blngen börjar "^JYU, Väylä; i full blom ^^/vii, björkreg. närä Muddusniemi. M. sijlvaticiim blngen börjar "^JYU, Toivoniemi. Veronica longifolia enstaka blr öppna pä gynnade st. ^Vvii, Toivoniemi. Solaniini tuberosnm terni. allm. blnde ^^^ii, Toivo- niemi; ^^/viii serverades uypotäter pä Ylijärvi nybygge närä Kaamasjoki. 62 Pinguicula vulgaris blngen börjar pä gynnade st. V^ii; blngen allm. ^V^ii, Toivoniemi. P. villosa i full blom ®/vir, Toivoniemi. P. alpina endast i kuopp 'V^ii, fjällreg, pä Peldoaivi; i full blom Vvin, fjällreg. pä Ailigas; utbld ®/viii pä Har- mitschokka. Trientalis enstaka blr pä gynnade st. ^V^i, Kultala; blngen allm. ^^/vi, Kyrö. Primula stricta enstaka blr pä mycket gynnade st äfi/vi, Kultala; blngen afslutad ^s/vii, Vaskojoki. Rumex acefosella i full blom vid sydl. expos.^"/vii, Toivoniemi. Polygonum viviparum delvis axets alla blr öppna, del- vis blott i knopp ^s/yi, Kyrö. P. aviculare i full blom ^j^^ii, Toivoniemi. Empetrum i full blom inom björkreg. ^V^i, pä sjelfva toppen endast i knopp, Pietarlauttasoaivi. Salix lapponum och nigricans kapslarne börja öppna sig ^2/vii, Toivoniemi. S. glauca knoppfjällen afkastade, löfsprickningeu knappt päbörjad ^s/vi, björkreg. pä Hammastunturit; samma dag vid Kultala, blngen nastan afslutad. Betula odorata ^s/yi pä Pietarlauttasoaivi vid 370 meter SV längt framskriden löfsprickning, vid 400 meter SV i full löfsprickning, vid 425 meter SV, löfsprickningeu knapt börjad; vid c. 250 meter i full blom ; vid Kultala samma dag bla- den närä fullvuxna; de första qvistarne med gulnade blad begynte visa sig orakr. ^^JYiu, Toivoniemi. B. nana i full blom ^s/vi, Pietarlauttasoaivi vid c. 300 meter. Potamogeton sparganifoUus börjar blomma^Vvni, Syys- järvi, följande dag i Vastusjärvi blngen teml. allm. Tofjeldia borealis enstaka blr öppnade ^^JYU.^ öppna myrar närä Muddusjärvi, i full blom ^^vii, Tirro. Corallorrhiza innata i full blom ^JYii, Salix-snär vid Toivoniemi. Orchis maculata blngen börjar pä gynnade st. V^ii, Väylä. 63 Par is i fuU blom ^'/vn, lund i björkreg. pä Peldoaivi. Juncus tri/idus i Ml blom ^'^/yii fjällreg. pä Tuarpum- oaivi. Scityus caespiiosus blngen börjar ^'/vii, björkreg. pä Peldoaivi. Eriophonim angustifolium i full blom ^^/vi, björkreg. pä Hammastunturit c. 350 meter h. Secale cereale (hibernii?n) axen framträda omkr. ^/yii, Toivoniemi. Agrostis horealis blngen börjar ^o/vii, Toivoniemi. Pinus sylvestris, full blom ^^^^ii, Muddusniemi. Juniperus communis blngen börjar ^s/yi, Inari kyrka. Bland de zoner, i hvilka G. Wahlenberg delar Lapp- land ocb Finmarken, äro inom Inari Lappmark regio sylvatica su- 2)ei'ior,reg. suhsijlvatica, reg. subalpina ocb reg. alpina inferior utbredda. Gränsen mellan gran- ocb tallregionen uppdrages som bekant af "V^ablenberg längs Ivalojokis floddal ocb sam- manfaller i hufvudsak med södra gränslinien för här afhand- lade omräde, hvilket sälunda af ofvannämda regioner endast omfattar de tre sista. Vi skola i det följande söka i korthet bebandla nägra af vegetationens inom dessa zoner mestfram- trädande egendomligbeter ^) ocb vända oss i sädant syfte ') Jag anser mig här böra omnämna, att jag vid utarbetandet af föreliggande afhandling icke haft tillgäng tili expeditionens samtliga un- der resan gjorda anteckningar. Da jag nämligen vären 1883 begynte hopsamla det skriftliga materialet frän vär färd, befans det att vara ständortsanteckningai-, som efter äterkomsten tili Helsingfors omhänder- tagits af Hult, blifvit förlagda. Saknaden af dessa anteckningar, hvilka hit- tils icke kunnat äterfinnas, har vallat, ej blott att framställningen af ve- getationsförhällandena i allmänhet blifvit ytterst knapphändig, utan äfven att 1 den systematiska förteckningen ojemnheter och brister förekomma, som annars kunnat undvikas. Ehuruväl det är att hoppas, att de ifräga- varande anteckningarna framdeles skola kunna skafifas tili rätta och en mera detaljerad behandling af ständortsförhällandena inom Inari Lapp- mai*k da är att emolse, har jag likväl icke ansett mig böra underlätaatt tili läsarens orientering ad interim i det följande lemna antydningar härom, der sädant pä grund af dagboksanteckningarna kunnat ske. 64 främst tili den här skarpt utpräglade och tili arealen be- tydliga Begio sulbsylvatica. Angäende granens förekorast längs granregionens gräns- linie i Ivalojokis floddal antecknades följande. Pä södra slutt- ningen af Hammastunturit norr om Kultala uppträder gra- nen ännu allmänt skogbildande i sällskap med tallen; de största exemplaren äro c. 9 meter höga och c. 2,5 dm i ge- nomskärning vid basen, ofta topptorra; den upphör i allmän- het i sydlig exposition vid 376 m. öfver hafvet; i nordlig ex- pos. är gränsen kanske nägot lägre: 373 meter. Enstaka in- divider anträffas dock ännu längt högre upp; det högsta exemplaret var en 0,7 5 m. hög, qvistig buske, med torrtopp och korta barr, och växte vid 424 m., SV expos. Öfverhuf- vud synes granens förmäga att uthärda klimatets stränghet och särskildt ett for vindarne exponeradt läge här ingalunda vara mindre än tallens; ungefär samtidigt som granen upp- hör nämligen tallen att vara skogbildande och enstaka indi- vider af den förra gä pä Pietarlauttasoaivi tili och med nägot högre. — Pä flodstranden mellan Appisjoka och Kultala är granen mycket sparsam, men utbildar resliga och vackra stammar. Under bätfärden utför Ivalojoki antecknades om gra- nens förekomst: pä södra strandens höjder förekomma en- staka träd frän Kultala nedät, utan att nägra större luckor i utbredningen observerades; pä norra stranden ätersägs granen först par verst nedanför Toloskoski pä momark (nägra större individer), samt vid Pajakoski bildande blandskog med tallen ; frän Alakoski nedät floden tilltager granen pä h vardera stran- den i ymnighet ända tili Mikkola, men saknas äter vid flod- mynningen. Längs Ivalojoki är var. medioxitna Nyi. för- herskande; men kottar med afrundade, helbräddade fjäll (var. ohovata lapponica) sägos äfven. 65 Träd af 12 — 15 meters höjd äro här ganska vanliga, men ännu längre exemplar äro uppmätta: enligt uppgifter i forstarkivet anföras här dimensionerna för nägra profträd frän Ivalodalen : Diameter vid Aider. Höjd. brösthöjd. 230 61' 18" 180 60' 16,5" 175 45' 15" 88 54' 15,5" 85 36' 8" Utom gränserna för reg. sylvatica anträffades af oss granar pä följande ställen: flerstädes pä högslätten pä Ham- mastunturit ända tili sydöstra sluttningen af Hammasuro, der pä 390 meters höjd finnes en grupp äldre -träd, c. 6 m. höga, topptorra med starkt konisk stam; pä Mahlattisaari i Inari ett yngre träd i tallskog vid strandeu; mellan Tschiuttijokis nedersta lopp och Nitschijärvi vid omkr. 69" 12' n. br. i en mindre tallmyr 11 eller 12 granar. För de största bland dessa antecknades dimensionerna, som voro: för N:o 1 höjd c. 6 meter, diameter 6 dc. frän marken 22,5 cm., vid brösthöjd 19,5 cm., en närä marken befintlig gren ombildad tili en 2,4 m. hög stam; grenarne korta, nastan lika länga; toppen risig, af- rundad, steril; lafvegetationen liksom hos de följande obetyd- lig; N:o 2 höjd c. 9 m., diameter 6 dc. fr. marken 32 cm., vid brösthöjd 27 cm. de nedersta grenarne 10 — 12 dc; top- pen frisk men afrundad; N:o 3 höjd 4,5 m., diameter 13,5 och 11 cm.; stam uppstigande med 3 tili längsamt uppsti- gande stammar ombildade grenar; N:o 4 höjd ngt öfver 5 m., diameter 17,5 och 16 cm., stammen rak; N:o 5 höjd c. 9 m., diameter 21,5 och 17 cm., stammen rak. De öfriga träden voro alla lägre, 1,8 — 3 meter höga. Under N:o 2 och N:o 5 hittades gamla, affallna kottar, af hvilka de största voro 6, men flertalet 2—3 cm. länga ^ tili stor del oöppnade med odugliga frön. Det ena af dessa träd hade kort tillspetsade, tydligt naggade kottefjäll, hos det andra voro fjällen nastan lielbräddade, starkt afrundade. Sär- skildt anmärkningsvärd var en af de större kottarne frän det 66 senare trädet; medan en del af kottefjällen hade den för var. obovata lapponica vanliga, bredt afrundade formen med nä- gra, nastan omärkbara ojemnheter i kanten, voro talrika an- dra fjäll, isynnerhet i öfre delen af kotten försedda med en kort, men inycket tydlig förlängning af spetsen, temligen skarpt afsättande sig mot den för öfrigt svagt konvexa kant- linien. Jag anser det derför höjdt öfver hvarje tvifvel, att vi här hafva att göra uteslutande med modifikationer af den vanliga Ahies excelsa, sädana som förekomma öfver hela Fin land ända ned tili Helsingfors och Aland. Enligt forstmästaren hr M. 'W. Waenerberg skall granen förekomma flerstädes i trakten af Muddusjärvi, säsom Öster om Junnas pä andra sidan Keptujoki nägra 6 aln höga och i trakten af Tirro nägra smä qvistiga exemplar; i en dalsänkning vid ett skogsträsk strax öster om Vastusjärvi finnas enl. hr Nordling flere träd; frän trakten mellan Paa- darjäyri och Hammasjäyri är granen, enl. hr "W"aenerberg, ej känd, ej heller hade Väylä lapparne observerat den i uär- heten af sinä stugor. Lappen J. Aikio uppgaf, att pä midten af den stora i Muddusjärvi utskjutande halfön Syrminiemi finnas hundratals (»satoja») granar; samma sagesraan har ^/j mii vester om Terstojokis mynning sett flere granar och kände äfven de ofvannämda träden närä Junnas. Pä Karvasselkä Söder om Viibastunturit har granen observerats af prof. Sae- lan och pä Roiro holme i Inari af mag. P. Solitander; j-usqve ad . . fontem Vaskojoki, Enarijoki ad Jorgastak»: Fell- man. Husbonden pä Heikura, vid c. 69<' 27' n. br., närä Karasjokis mynning, berättade, att c. 3 verst pä andra sidan Tenojoki i Norge finnas 3 stycken omkr. 7 aln höga granar pä sluttuingen af en vaara ofvanom tallgränsen; vi hade sjelfva ej tid att besöka stället och denna uppgift omnämnes här endast under reservation. Tallregionens utbredning i Inari förtydligas af medföl- jande karta; säsom af densamma synes, bildar större delen af tallregionen ett sararaanhängande omräde, hvars öfre gräns angifves af en linie, som med hufvudrigtning SV — NO om- sluter sjöarne Pyhäjärvi, Muddusjärvi, Geggijäyri och Jää- järvet. Norr om Tuulijärvi gör tallgränsen en böjning mot 67 Öster och fortgär ^/a mii NO om Pakananjoki skogvaktare- boställe närä riksgränsen mot Norge i OSO rigtning ; pä uorskt omräde förekommer tallen här endast i spridda exemplar och uppnär ej Näätäjokis mynning och Njavdamvuodna. Längs Tenojoki bildar tallregionen ett smalt bälte pä hvardera ai- dan af floden ända tili närheten af Outakoski. I Utsjokis floddal finnes tallskog mellan Mierasjäyris norra ända och Kuorruvuopiojäyri och utbreder sig nägra verst pä hvardera sidan, intagande de talrika i N — S strykande ruUstensäsarne i floddalen, samt anträffas äfven ett stycke upp längs Kevu- joki, Utsjokis största biflod. Kring Hopukkajärvis stränder och Näätäjokis öfre lopp lärer äfven ett smalt omräde vara bevuxet med tallskog. Spridda exemplar af tallen träffas dessutom utanför tallskogens här angifna gränser, stundom t. o. m. ganska längt frän de samma. Sä ses t. ex. enstaka tallar eller mindre grupper af detta trädslag bäde längs Te- nojoki och Utsjoki ända tili den senares mynning; teml. all- män, om ock nödvuxen och sparsam är tallen redan ett stycke norr om Syysjärvi i Inari, ehuru den först ungefär Va D^il Söder om denna sjö blir beständbildande; längs Puolmakjoki ofvanora dess utflöde i Puolmakjäyri uppträder tallen äfven i spridda exemplar. Tili utrönande af tallens vertikala gränser gjordes de i nedanstäende tabell meddelade höjdmätningar: Höjd i Ort Expo- meter sition. öfver hafvet. Pietarlauttasoaivi S 368 Tallskogens gräns. > N 368 > » NO 373,5 Spridda exx., c 6 m. höga. » S 377 Spridda yngre träd raed frisk till- växt. ' sy 396 Ett enstaka träd, c 9 raeter hugt med afslutad höjdtillväxt. Trakten kring sv 368 Tallskogens gräns. Hammasuro. NO 378 Mycket gles. SV 473,5 En enstaka lag buske pä toppen af en mindre höjd. 68 Trakten mellan hor. 188 Gränsen för slutna tallbeständ Tuarpumoaivi och pä momark. Muddusjärvi hor. 240 Upphöi- att vara allm pä momark. hor. 267 Enstaka. :> NO 278,5 ' Tuarpumoaivi V 310,5 Ett enstaka individ. » NV 324,5 , Kudossuvannonpää N 274 Tallskogens gräns. N 322,5 Spridda exx. Ailigas VNV 293,5 s 2 VNV 335 Ett enstaka ex. Vid Mandojäyri V 145 . Tallregionens öfre gräns kan sälunda i omrädets sydli- gaste del antagas vara 360 — 370 m. öfver hafvet ; pä slutt- ningarne af Muotkatunturit c. 100 och i Utsjoki dalen mer an 200 m. lägre. I trakter, der tallskog finnes, anträfFas gan- ska allmänt inom den lägre björkregionen enstaka eller i smä grupper växande tallar, utbildande en 3 — 3,5 stundom ända tili 5 m. hög, lägt ned qvistig stam; 2 eller 3-stammiga exem- plar äro ganska vanliga. Ett för björkregionens tallar ka- rakteristiskt utseende hade ett träd pä Ailigas N V sluttning ; trädets höjd 3,5 m., den öfversta tredjedelen torr; diameter närä marken 2 dm., vid brösthöjd 1,5 dm.; grenarne pä vind- sidan c. 18, pä den mot fjället vända sidan 24 — 28 dm. länga, bägformigt nedböjda; frän rothalsen utgä fragment affleraut- döda 2 — 3 cm. tjocka grenar; ärsskotten 3—7 cm. länga; endast ärsgamla barr qvarsittande; lafvegetationen mycket sparsam (mest Parmelia olivacea och P. sulcata). Ett annat träd, växande pä Naamisvaara närä Mandojäyri, vestlig expos., hade följande utseende: höjd 4,5 m., diameter vid brösthöjd 1,5 dc; stammen rak; toppen frisk, afrundad; grenarne mot NO tili största delen torra, af de i motsatt rigtning utgäende äro de nedersta c. 24 dm. länga; 3:dje ärets barr affallande. Den nordligaste af oss observerade tallen närä Utsjokis myn- ning var en liten, nägra dm. hög buske raed torr topp. Vid Näätäjoki och Puolmakjoki finnas för närvarande 69 endast träd af klena dimensioner, diametern vid brösthöjd högst 7"^). Redan i öfre delen af tallregionen vid Utsjoki och Tenojoki finnas dock gröfre stamraar af 12'^ — 15" diam. vid brösthöjd: trädets maxiraihöjd är här 30' — 35'. Nägra profträd frän sist nämda trakter hade följande dimensioner: Diameter vi( llder. H(>jd i fot. brösthöjd i dec. tura 66 18 9 71 19 9,5 108 19 5 121 30 10,5 178 33 15 193 34 12 I närheten af Pakananjoki uppmättes profträd af 110 25 6,5 125 23 7 145 82 9 152 24 6,5 Annu i södra delen af omrädet är en medelhöjd af 40 — 45' hos 200—250 är gamla träd det vanliga förliällandet ; 50' höga stammar förekomma dock terni, ofta och under ex- ceptionelt gynsamma vilkor uppnär tallen en vida betydligare höjd. Sälunda skola pä Rautiovaara vid Alajokis öfre lopp, der bestäudet är särdeles jemnt och slutet, verkliga jätteträd kunna anträffas; en derstädes fäld tali var minst 418ärgam- raal (början tili kärnröta) och 101' hög; diametern var vid skäret 17" och vid 48' höjd, der kronan började, 14". '■) De här lemnade notiserna om granens och tallens dimensioner 1 olika trakter af omrädet, om tillgängen pä timmerskog etc. äro hem- tade ur forstarkivet pä Kaamas, hvilket med liberalt tillmötesgäende blif- vit stäldt tili värt förfogande ; mätningarna och beräkningarna äro gjorda af öfverforstmästaren C. E. Rancken och forstmästarne A. Sanmark och LI. 'W£enerberg. Det ursprungliga längdmättet fot och dec. tum är bibe- häUet. 70 Nägra äldre profträd, uppmätta i södra delen af Inari, visade i följande tabell angifna dimensioner : Ort. Älder. Höjd i fot. II Diameter vid 20' höjdi tutn. Jordmän. Akujärvi Hepojoki 216 222 255 58,8 50 52 15 12 17 12 Krosstensgrus. ? •> Naskamajoki 255 48,5 11 8 >Stenbunden sand». Ivalojoki vid Aapistunt. Tscharmi- vuono 267 268 293 58 48,6 55 13 11 9,3 10 8,3 8,2 Sydlig expos.; krosstens- grus pä en mindre höjd; marken mossbevuxen. Sydlig expos.; stenhölstrig mark bevuxen med Cla- dina. Akujärvi Ivalojokis 297 61 11 8,7 9 Sydosth'g expos.; stenhöl- strig mark, bevuxen med mynning. Hietajäyri 304 355 53,3 50 11,4 7,5 Cladina och Myrtillus. Krosstensgrus, bevuxet med Cladina. I allmänhet behöfver tallen i Inari c. 200 är för att uppnä grofleken af sägtimmer; tillväxten är vanligen vid yngre älder ytterst ringa; den starkaste höjdtillväxten torde inträffa vid 40—50 ars älder, da ärskotten ofta hafva en läugd af 7—8". Enligt en är 1879 af forstmästaren M. Waenerberg med stöd af egen erfarenhet och äldre beräkningar af hr öf- verforstmästaren Rancken gjord approximativ beräkning uppskattades timmertillgängen inom Inari forstrevier da pä följande sätt: 71 Skogstraktens nam n. Antal sägstock, minst 10" i lill- ätidan. Antal timmer, minst 6—7" i lill- ändan. Paadarjärvi Vaskojoki Lemmenjoki Menesjoki Ivalojoki Trakten söder om Inari sjö . Paatsjoki Ukonjoki Joenjoki Muddusjärvi Vastusjärvi och Vuontisjärvi . Kaamasjoki Trakten norr och nordost om Inari sjö Utsjoki Tenojoki Anarjok Skietschemjok 6,000 4,000 3,000 800 56,000 32,000 3,600 1,700 2,500 4,000 5,000 8,000 12,000 1,000 2,000 4,000 4,000 25,000 6,000 11,000 3,500 104,000 90,000 16,000 3,000 4,000 8,000 8,000 12,000 25,000 10,000 8,000 8,000 10.000 Summa 149,600 351,500 Tallbeständen i Inari äi'o nastan öfverallt i hög grad glesa och ojemna. Nägra mindre skogstrakter i Ivalodalen, säsom den redan nämda Rautiovaara och Vanhaselkä vid Tolosjoki, utgöra härifrän anmärkningsvärda undantag, utvi- sande tallens förmäga, att äfven i dessa högnordiska trakter utbilda en fullt tillfredsställande växt. Den pä Tuuruharju, mellan Syysjärvi och Vastusjärvi, befintliga skogen var en af de vackraste, som mötte oss under vär resa. Att tallen här äfven vid hög älder i allraänhet utbildar endast jemförelsevis korta och lägt ned qvistiga stammar anser jag icke sä myc- ket vara en följd af klimatets direkta skadliga inflytande, som deraf att träden icke här, säsom fallet är i jemnäriga slutna beständ, genom ömsesidig sidobeskuggning tvinga hvar- 72 andra tili hastigare höjdtlUväxt, Orsaken äter tili denna för trädens normala utveckling ogynsamma samraansättning af tallskogen är efter ali sannolikhet främst att söka i inverkan af de talrika skogseldar, som bevisligen hemsöka Inari Lapp- mark. Trakter, der en nyss öfvergängen fareld gifvit hela landskapet ett afskyvärdt skelettartadt utseende, äro tyvärr icke sällsynta undantag och de i forstarkivet pä Kaamas för- varade handlingarna omnämna ofta ganala öfverständare sä- som sista öfverlefvorna af skogens genom skogseldeu nastan utrotade äldre generation. Äfven den mundtliga traditionen, hvars utsago här onekligen är af betydelse, lemnar de be- stämdaste uppgifter om skogseldarues förhärjande framfart. Dä eldens verkningar värit af lindrigare art, sä att större eller mindre grupper eller enskilda träd här och der blifva qvarstäende, mäste naturligtvis äterväxteu Iida af den deri- genom förorsakade beskuggningen ; de äldre träden antaga sä- lunda lätt karakteren af gärtallar, medan underväxten blir gles och lidande. Om äter den växande skogen pä mindre arealer blifvit helt och hället förstörd och fröbar skog finnes i närheten äro visserligen utsigterna för en tillfredsställande föryngring af skogen större, ehuru de i läng tid qvarstäende halfbrända träden utan tvifvel äro menliga för äterväxten. Men den tid, som här förflyter emellan tvenne fröär, är sä betydlig, att i de flesta fall det ärligen i stora massor produ- cerade björkfröet fär tid att anflyga och bilda kraftiga buskar. Dä besäning frän tallskogen slutligen inträffar, raaste de upp- spirande, Ijusfordrande plantorna pä den delvis redan beskug- gade marken i betänklig grad deciraeras. Exempelvis mä här omnämnas en af oss besökt areal af flere hundra tuunlands vidd pä norra sluttningen af Maarestatunturit ; tallskogen hade här genom en 1871 inträffad vädeld blifvit nastan totalt för- störd. De gamla, skeletterade träden qvarstodo ännu öfver- allt men spär tili äterväxt kunde ingenstädes upptäckas. Marken var betäckt af ymnig Polytrichum juniperinum och piliferum, omvexlande raed större eller mindre fläckar half- förbränd renlaf. Risen sakuades helt och hället. Vegetatio- neu karakteriserades för öfrigt af teml. rikligt förekommande Calamagrostis lapponica, Aira fiexuosa och Chaniaenerion. 73 Björken hade redan iufunnit sig ocli mindre buskar upp- trädde fläckvis i ganska stor myckenhet. Som växtlig tall- skog här icke är synnerligen aflägsen, kan mähända en delvis besäning med tallfrö ännu förväntas, men efter ali sannolik- het kommer björken i denna trakt framdeles att blifva det rädande trädslaget. Da häftig fareld öfvergär mj^cket stor areal eller den brända marken genom större fjällhöjder är skild frän närma- ste tallskog, är äfven en sparsam besäning med tallfrö omöj- liggjord; björken mäste här inom kort blifva allena skogbil- dande och tallen kan sälunda mer eller mindre fullständigt utträngas frän trakter, der den förut funnits. Exempel härpä saknas icke frän Inari. Sä skall man ännu för par decen- nier sedän i den pä Petsikkotunturi belägna poststugan be- gagnat i närheten vuxna tallrötter som bränsle, medan f. n. tili närmaste tallskog är ett afständ af c. 1 mii. En bland Utsjoki lapparne gängse tradition berättar att för c 200 är sedän en häftig skogseld förstört tallskogen längs Tenojokis nedre lopp, hvilken da skall hafva sträckt sig ända tili när- heten af flodmynningen. Gamla tallstubbar, som ännu an- träffas här och der längt utom tallens närvarande utbred- ningsomräde, bära otvetydigt vittnesbörd om, att denna sägen ej är aldeles utan grund. I Wahlenbergs Flora lapponica uppgifves att tallen sträcker sig ända ut tili Njavdamvuodna ; detta är numera icke fallet, men mähända är en skoningslös afverkning af skogen här främsta orsaken tili dess försvin- nande. I det glest befolkade Inari har skogen f. n. en farlig fiende i den enl. uppgift tili 4 — 5000 personer uppgäende be- folkning, som i mindre skaror ärligen frän de södra Lapp- raarkerna och norra Osterbotten färdas genom socknen pä väg tili fiskerierna vid Ishafskusten. De ej säilän värdslö- sade lägereldar, som uppgöras under dessa färder, blifva lätt utbredningscentra för mer eller mindre omfattande fareldar. Den mest begagnade sträkvägen för dessa fiskareskaror gär frän nordöstra hörnet af Inari sjö längs Tschuolisvuono, Tschuo- lisjärvi, Tuulijärvi och Pakananjoki tili Varangerfjord, och i sjelfva verket aro tallbeständen öfverallt i dessa trakter i an- LII 74 märkningsvärdt hög grad skadade af skogseld, sä att knapt halfva antalet qvarstäende stammar ännu äro vid lif. Som bekant äro renlapparne under större delen af som- mai-en tvungna att underhälla öppna eldar, för att genom rö- ken skydda sinä kreatur mot myggen ; da emellertid den varma ärstiden tillbringas i fjälltrakterna, torde dessa eldar endast säilän värit olycksbringande för tallskogen. Pä medföljande karta har jag sä noggrant som möjligt sökt begränsa de trakter, der tallen för närvarande upp- träder beständbildande ; jag anser det likväl vara otvifvelak- tigt att dessa gränser äfven under den historiska tiden under- gätt märkbara förändringar. Men om äfven, säsom ofvan framhällits, mycketgenom- gripande förändringar i skogarnes och deri genom hela vege- tationens sammansättning och utseende värit en följd af men- niskans närvaro i dessa trakter, är ä andra sidan den omda- ning, naturen undergätt i följd af bemödanden för landthus- hällningens höjande, försvinnande liten. Euligt Ignatius^) utgjorde innevänareantalet inom Utsjoki socken med Inari kapell den 31 Dee. 1880: 1250, hvilket ger ett medeltal af 7,0 6 innevänare pä qv. milen. Ar 1855 voro socknens dä- varande 1083 innevänare, enl, Andelin^), fördelade pä 194 familjer, af hvilka 30 uteslutande lifnärde sig med renskötsel och förde ett äkta nomadlif pä tundrorna och skogsraarkerna- Flertalet af den öfriga befolkningen utgjordes af s. k. fiskar- lappar och det angifna förhällandet mellan dessa befolknin- gens tvenne hufvudelement torde fortfarande vara temligen oförändradt. Ett ej obetydligt antal finske nybyggare hafva visserligen pä senare tider nedsatt sig, i synnerhet inom Inari, men i afseende ä förvärfskällorna för sitt uppehälle äro dessa ') K. E. F. Ignatius: Statistisk arsbok för Finland, 1883. Tab. 2. ") A. And eli n: Kertomus Utsjoen pjtiijästä. Tidskriften Suo- mi 1858. 75 nastan fullkoraligt likstälda med fiskarlapparne, och kunna derför här lämpligen sammanställas med dera. Säsom nam- net antyder, utgör fisket dessa menniskors hufvudsakliga nä- ringsfäng; i de flesta fall torde jagten endast obetydligt eller undantagsvis bidraga tili hushällets behof. Boningarne ligga merendels enstaka pä längt afständ frän hvarandra, kring- strödda längs omrädets talrika vattendrag, flertalet vid strän- derna af Tenojoki och Inari sjö; endast pä nägra fä ställeU; säsom uära Outakoski i Utsjoki, vid Paltto och Väylä i Inari hafva flere familjer uppbygt sinä stugor i hvarandras ome- delbara närhet. I de flesta gärdar födas numera 1 — 2, vid de större ända tili 5 — 6 nötkreatur; stundom finnas äfven fär. Spill- ningen frän ladugärden användes vanligen som öfvergödning pä en stQrre eller mindre areal (vanligen nägot tunnland) om- kring boningshuset eller i dess omedelbara närhet. Sälunda uppkomraa, ett slags odlade ängar der växtligheten öfverhuf- vudtaget är anmärkningsvärdt frodig. Den förherskande gräs- vegetationen utgöres pä sädana ställen af ymnig Poa pra- tensis, Festuca rubra och fläckvis Aira ccespitosa; pä tor- rare mark äro äfven Festuca ovina och Aira Jiexnosa, pä fuktigare Carex Persoonii och stundom Calamagrostis stricta af Stor betydenhet. Örterna spela här endast en jemförelse- vis underordnad roll; ganska allmänt förekomma dock vanli- gen: Taraxacum officinale och Cerastium alpestre^ stundom äfven Ranunculus acris, samt fläckvis Achillcea millefoUum och Stellaria graminea. Beständsdelar, som väl säilän sak- nas, om de ock mest förekomma säsom sparsam inblandning äro : Epilohium angustifolium, Draha incana, Solidago virgaurea, Bubus arcticiis, Polemonium campamdatum, Polygonum viviparum, Rumex acetosella, Veronica longifolia. Af ris finnas nägongäng sparsam Myrtillus nigra, Vac- ciniiim vitis-idcea och Empetrum säsom öfverlefvor af stäl- lets fordna vegetation : mossor och lafvar äro vanligen nastan helt och hället undertryckta. Afkastningen af dessa ängs- 76 lappar utgör en väsendtlig del af det för kreaturen nödvän- diga vinterfordret; för anskaffandet af resten äro lapparne hänvisade tili naturliga, mest starr-ängar, för hvilkas utvidg- ning eller förbättring högst säilän nägot arbete torde ifräga- komraa och hvilka, i synnerhet i Utsjoki, ofta äro belägna pä längt afständ frän gärdeu. Sälunda kan, säsom beteck- uande för förhällandena härutinnan, anföras, att befallnings- mannen i Utsjoki, hr E,. Dahlström, hemtade en stor del af sitt höförräd frän ängsmarker i Inari, belägna pä närä 2 dagsresors afständ frän länsmansbolet. Öfverhufvud torde svärigheten att anskaffa tillräckligt foder för den 8 mänader länga vintern utgöra ett af de största hindren för ladugärds- skötselns utveckling, ja, den nuvarande ringa tillgängen pä ängsmark är utan tvifvel otillräcklig tili och med för det fä- tal kreatur, som födas i socknen; ocksä användes här, lik- som inom mänga andra af Finlands nordliga socknar, ren- lafven i stor skala och med god framgäng som surrogat vid utfordringen under vintern. För gräsväxt tjenliga marker af större utsträckning sägos af oss längs nedre loppet af Ivalo och Kaamas elfvar, men äfven dessa voro tili stor del öfver- vuxna af väldiga videsnär. Odling af kulturväxter i större skala bedrifves inom socknen endast pä tvenne ställen, näml. pä Toivoniemi länsmansboställe och i Kyrö by. Den sistnämda leder sitt ursprung frän tvenne finska nybyggare frän Kittilä, bröderna Thomas och Henrik Kyrö, hvilka för mer än hundra är se- dän utvandrade tili Inari i afsigt att uppsöka bättre bonings- platser. Byn, som bär deras namn, bestär nu af 18 gärdar, spridda pä en sträcka af 3 mii längs Ivalojokia nedersta lopp. Innevänarne kanna ej lapska spräket och lefva äfven derför temligen isolerade frän kommunens öfriga befolkning; i mer än ett afseende bilda de äfven ett undantag frän det ofvan sagda. Enligt And elin utsäs här ärligeu af hvarje gärd i medeltal 15 kappar korn; äfven potäter odlas. Af större betydelse för hela traktens ekonomiska ut- veckling är den mönsterfarm, som med understöd af finska Hushällningssällskapet anlagts pä Toivoniemi af herr X. Nordling. Säväl af korn som räg sägos här böljaude fält af 77 ganska stor utsträckning ; rägäkern intog är 1880 en areal af c. 3 tunnland. Under de sex är dessa sädesslag da hade odlats pä Toivoniemi hade de ej en euda gang skadats af frost. I medeltal hade rägen gifvit 16:de kornet och erhölls deraf numera sä stora qvantiteter, att gärdens behof blefvo mer än täckta. Äfven potäternas afkastning hade värit ut- märkt, dä skörden vanligen förhällit sig tili utsädet som 80 tili 1. Af köksväxter hade med god framgäng odlats: rädi- ser, kälrötter, blomkäl, morötter, spenat, sprit- och sockerär- ter och sallad, alit pä fritt land. Under senaste sommar (1883) skall Dahlian utvecklat en ovanlig blomsterprakt. Den inverkan, som herr Nordlings lyckliga experiment utöfvat pä traktens allmoge, har tillsvidare värit obetydlig. Visserligen har potatisodlingen bland fiskarefamiljerna kring Inari sjö efterhand blifvit ganska allmän; men de odlade j-torna hafva pä sin höjd ett par kapplands vidd, sä att skör- den ofta är förtärd innan snön faller. Nu säsom förut torde enskilda gärdar derjemte utsä V2 ä 1 kappe korn, och rof- vor lära säs pä smä svedjade fläckar äfven i aflägsnare skogs- trakter. I Utsjoki äro äfven dessa minimala kulturförsök sä godt som okända. I följd häraf äro äfven de flesta af vara vanliga »ogräs» i Inari Lappmark antingen okända eller sällsynta. Af väx- ter, som vanligen beledsaga menniskans uppträdande, äro en- dast Capsella, Stellaria media, Ächillcea millefolium, Ma- tricaria inodora, PoUjgonum aviculare och Poa aiiniia all- männa och ymniga inom omrädet. Flerstädes observerades : Thlaspi arvense, Crepis tectorum, Galeopsis tetrahit och Ur- tica dioica. Mer elier mindre sällsynta äro: Silene inflata, Spergiila arvensis, Carduus cnsptis, Centaurea cyanus, A- sperugo procumbeiis, Galeopsis versicolor, Polygo^mm con- volvulus, Chenopodium album, Atriplex patula, Junciis bu- fonins, Phleiim pratense, Apera spica-venti och Triticum repens, af hvilka de flesta ätminstone tills vidare mäste an- ses vara endast tillfälliga inblandningar i floran. Större delen af de ganska vidsträckta momarkerna äf- vensom sluttningarna af rullstensäsar och mindre höjder in 78 tagas af tallskog, som vanligen är raer eller mindre uppblan- dad med björk ; buskvegetationen utgöres här af spridda exem- plar af Jtmiperus, Betula odorata och Salix cinerascens, medan säväl gräs som örter, hvilka stundom aldeles saknas, representeras af sparsam Solidago, Festuca ovina, Aira fie- xuosa ocb traktvis nägot ymnigare Calam. lapponica. Af risen uppträda vanligen Empefrnm och Vaccinium vitis-idcea, här och der äfven Arctosfajjhglos uva-ursi ymnigt, och pä friskare ställen Fhyllodoce (vanl. sparsamt); af mindre bety- delse äro Mi/rtillus-arterna och Lycopodia (alpinum, com- planatiim). Marken är nastan alltid betäckt af ett samman. hänffande laftäcke, bestäeude af Clad. rangiferina, CL al- pestris och Stereocaulon paschale; äfven flere Cladonia arter, Ster. tomentosum, Plafysma nivale äro stundom af betyden- het. Mossorna äro säilän ymniga och representeras hufvudsak- ligen af Polytr. juniperinum och piliferum, Dicraniim Schra- deri och scoparium, Hypmim Schreberi (ställvis). Björkeu kan ofta pä sadan mark blifva öfvervägande eller t. o. m. ensamt herskande, utan att undervegetationens sammansätt- uing undergär nägon väsendtlig förändring; dock äro da bäde gräs och örter vanligen nagot rikligare förhanden. Pä friskare mark tilltaga i hjörkskogarne säväl bärrisen som i synnerhet mossorna i ymnighet; af de senare äro täc- kande Hypnum Schreberi och Hylocom. sp)lendens, med mer eller mindre stark inblandning af Polytr. juniperinum, P. com- mune, Jungermania lycopodioides, Dicr. imdulatum, D. scoparium m. fl.; jemte Cladinae, som fortfarande spela en betydande roll, uppträda Peltidea aphthosa, Nephroma arc- ticum allmänt. Vaccinium och de bäda Myrtillus-arterna.^ samt Empetrum bilda ett mer eller mindre sammanhängande ristäcke, i hvilket Ledum säilän saknas och äfven Phyllo- doce stundom ingär i mindre grad. Af allmännare örter till- komma här, Melampyra, Trientalis, Pedicularis lapponica. Pä bottnen af dalsänkningar, men i synnerhet pä flod- stränderna invid forsar och mycket strida ställen öfvergär björkskogen tili lund. Betula odorata är äfven här förher- skande, men mer än maushöga buskar af Sorbus och Prunus äro ständigt äterkommande beständsdelar i det tätä löfverket; 79 äfven asp, gräal och nägva videarter (S. caprea, nigricans, kastata) äro allmänna och ofta ymniga; mindre allraän men stundom ymnig är Rihes rubrum. Af örter och gräs äro här ymniga: Geranium sylvaticum, Trollins, Viola epipsila, Ca- lamagrostis phragmitoides. Andra allmänna arter äro: Pin- guicula vidgaris, Saussurea, Rubus saxatilis, Phegopteris polypodioides och dryopteris. — Vid lugnare ställen är flod- stranden städse kautad med tätä videsnär, bestäende af S. glauca, Lapponutn, phyliccefolia , nigricans och pä friskare ställen S. kastata med inblandade lägväxta björkar; i^ei*. na«« förekommer pä tufvig mark ; af risen uppträda endast Myrt. uUginosa och Ledum men äfven dessa sparsamt. Andra här uppträdande arter äro: Carex aqvatilis, C. loliacea(r.), C. juncella, Comarum, Galium paliistre, Calani. stricta, Parnassia, G. tdiginosiim, Pinguiciila vulgaris, Poa nemoralis, och af mossor: Sphagnum sqvarrosum, Polytrichum, commune, Sph. acutifoliunt, Amblyst. cordifolium, Sph. riparium, Stereodon arcuatus, Astroph. cinclidioides, Nardia scalaris, A. pseudopunctatum, Chomiocarpon. Bland försumpningarna äro myrarne de mest betydande tili antal och utsträckning; flod- och sjöstränder äro ofta om- gifna af ett bredt bälte myrmark och denna intager dessutom ofta ställen med temligen stark sluttningsgrad. Da myren är djup, förekomma mängenstädes tufvor af jättelika dimensio- ner, emellan hvilka mer eller mindre breda band af gungfly eller bar gyttja anträffas. Merendels äro dock myrarne grunda, sä att skarpkantiga stycken af underlaget här och hvar höja sig öfver växttäcket. Ett egendomligt utseende erbjuda de öppna stränderna i närheten af forsarne ; pä afsatserna af och emellan de här ofta förekommande nakna klipphällarne äro smä stycken af de mest olika vegetationsformationer sammanträngda; med vattnet nedförda arter frän högre belägna trakter finna här ofta fotfäste och dessa ställen blifva sälunda tili viss grad samlingsplatser för hela nejdeus flora. 80 Vi öfvergä härefter tili Regio subalpina. Den horizontala utbredningen af denna zon förtydligas genom en blick pä den medföljande kartan bättre än genom den mest omsorgsfuUa beskrifuing. För bestämmandet af björkskogens vertikala gräns liafva böjdmätningar blifvit ut- förda, hvilkas resultat intagits i nedanstäende tabell. Ort. Expo- sition. Höjd i meter. Pietarlauttasoaivi SV 456,5 manshög. > N 362,5 2 NO 402 Trakten af Ham- masuro SV 462 > s 431,5 Tuarpumoaivi N 324,5 N 360 » NO 315 » NO 331,5 » NV 336 » 0 338 2 S 380,5 Peldoaivi S 396 » SO 358,5 med vissnade toppar. » SO 426 mycket gles. » SO 397 3,5 meter hög. ■^ N 396 3— 4,5 meter hög, med frisk krona. Kuarvekods S 400 i en bäckdal, manshög. » NO 400 manshög. » NNO 383 » Kudossuvannonpää N 357,5 » N 369 teml. tät slutning. Ailigas N OSO 396 388 mycket gles i en dalsänkning. 81 Ailigas SO 367,5 manshög. SV 397,5 enstaka, mansböga ex. vid en bäck. SV ;388 terni, tät slutning sammastädes. sv 1376,5 > s > utom bäckdalen. VSVj388 mansbög. VN V '362 > N 1388 , > NO 1367, 5 marken föga kuperad, slutningen Fjällen närä Man- tät. dojäyri N 297,5 manshög. j V 297,5 » Trakten mellan Ras- tekaisa och Tenojoki SV 270 , 7 SO i258 S SO 1296,5 » NO 1261 1 » NNV,255 » h. 314 Äfven ofvanom björkregionens gränser uppträder Behila odorata allmänt som mindre enstaka buskar med krypande eller uppstigande stam ocb grenar. Häröfver föreligga i vara anteckningar följande observationer: Pietarlauttasoaivi Hammasuro Peldoaivi Kuarvekods Ailigas SV 424,5 sv 484,5 h. 427 SO 378 SO 403 SO 439,5 SO 437,5 SO 474 N 401,5 sv 408,5 VNV 544,5 N 424 NO 376,5 NO 388 ymnig med 9 dm. höga uppsti- gande grenar. lag, krypande buske. en ensam buske, 2 m. hög. tvä enstaka, krokstammiga buskai-. spridda buskar, 3 dm. höga. 2—6 dm. hög. 3 dm. hög, krypande. en ensam buske med krokig stam och frisk tillväxt, c. 24 dm. hög. en enstaka buske, c. 3 m. hög. knapt höjande sig öfver laftäcket. enstaka buskar af 3 dm. höjd. en ensam manshög buske. ©n ensam buske, c. 9 dm. hög. 82 Ailigas NO 408 enstaka buskar, c. 6 d^^- höga. Rastekaisa SO 270 12—13 dm. Iiög. » SO 335 6 dm. hög. > s 359 2 dm. hög. i sv 371 6 dm. hög. Vertikala afständet raellan öfre och nedre gränsen af det bälte, som intages af björkregionen, vexlar merendels mellan 100 och 150 meter, men kan äfven nägongäng ökas tili närä 200 eller minskas tili 75 meter och t. o. m. der- under. Det viii synas som om björkgränsen pä fjällens syd- sida i allmänhet skulle stiga nägot (10—30 meter) högre än pä den motsatta. Vara mätningar äro emellertid för fä, för att tilläta ett bestämdt omdöme häröfver. Längs bäckar och pä bottnen af mindre dalsänkningar stiger björken alltid märk- bart högre än pä den omgifvande torrare fjällsluttningen ; björkskogens öfre gräns betecknas derigeuom vanligen af en oregelbunden väglinie. I allmänhet kan man lätt öfvertyga sig om, att, ju svagare markens sluttningsgrad är i sädana bäckdalar, desto högre framskjutes björkens öfre gräns; ju brantare deremot fjället stupar ned mot dalen, desto ymui- gare och vidsträcktare är fjällväxternas utbredning inom de lägre ned belägna regionerna. Hvad beträffar björkens växtsätt, sä torde redan i om- rädets sydligaste del en höjd af c. 9 meter och en tjocklek vid brösthöjd af 18 — 20 cm. böra anses som maximum. Nä- gra profträd frän Ivalodalen hade följande dimensioner: ^) Diameter vid brösthöjd. 6,5" 4,5" 3'^ Annu vid Utsjokis norra gräns uppnär björken en maximi- höjd af 6 meter och tjocklek af 15 cm.; träd af mer än 100 ars älder äro här ej anträffade. Den vanliga storleken för björken i Llder. Höjd 105 30' 85 27' 52 23' ') Enligt uppgifter i forstarkivet 83 reg. subalpina är 2,5—3,5 meters höjd vid en diameter at 6—8 cm. I de flesta fall utgä 3—6 stammar frän samma rot, och björken fär derigenom ett mer eller mindre busklikt utseende ; virket är vindt och sprödt, samt äfven säsom färskt ganska brännbart. Största delen af arealen inom björkregionen intages af momark, bestäende af groft grus med rikligt inblandade större och mindre stenar. Pä jemn eller svagt sluttande mark stäl- ler sig björken vanligen ganska glest; uudervegetationen bil- das hufvudsakligen, liksom pä dylik mark i tallregionen, af ris och lafvar; bland de förra äro Phyllodoce och Ärctostaphy- los alpina här af vida större betydelse än i tallregionen. Den enformiga movegetationen afbrytes ofta, i synnerhet i Utsjoki, af större eller mindre fläckar, som bilda ett slags öf- vergängar tili myr. Pä sädana ställen infinner sig alltid en eller annan videbuske (S. nigricans 1. S. glauca); frän ristäckets sammansättning uudanträngas mer eller mindre Mt/rtilhis-ar- terna och Phyllodoce och deras plats intages af Betula nana (ymnig) och Ledum (sparsam) ; under och emellan dessa upp- träda Vaccinium vitis-idcea, Empefrum och (sparsammare) Arct. alpina. Aira ccespitosa är här vanligen af en viss betydelse; mossorna representeras af ymnig Hypn. Schreheri och all- män Sphagnum aciitifolium och Poly tr. strictum, lafvarne af C/ac^/n«-arterna, Cladonia ecmocyna och nägra andra. Af öfriga inom björkregionen förekommande ständorter förtjena de talrika bäckarne en särskild uppmärksamhet. Längs dessa frodas en yppig och ganska omvexlande mossvegetation. Bottnen täckes af ymnig Fonfinalis dalecarhca., F. gracilis, F. antipyretica, Amhlystegium ochraceum, A. alpestre ; stundom bildar äfven Amhlystegium Smithii, Jungermama cordifolia eller Martinellia uUginosa en sammanhängande mörk matta under vattnet. Bäckstränderna kantas af sväl- lande tufvor af förnämligast följande arter: Philonotis seriata, Hyjmiim riviilare, Ph. fontana, Amhlyst. glaucum(r.), Astroph. cinclidioides, A. exannulatum, Pohlia albicans (ster.), A. stramineum^ Anisoth. sqvarrosum (ster.), Harpanthus Flototcii, 84 Äterstär ännu att kasta en blick pä den här förekom- macde Begio alpina. Denna zon upptager topparne och de öfre sluttningarna af bergshöjderna, sä snart dessa höja sig i Muotkatunturit 350 a 400 meter, i Utsjoki c. 300 meter öfver hafvet; dess utsträckning i vertikal rigtning är säledes ganska obetydlig: högst 200 meter, men vanligen vida mindre. Med undantag kanske af nägra fä sterila toppar ligger derför helafjällregio- nen i Inari inom videbältet eller utgöres af recj. alpina in- ferior. Pä ^ahlenbergs karta i hans Flora lapponica ut- märkes visserligen Peldoaivi trakten säsom tillbörande öfre fjellregionen. AVahlenberg besökte emellertid icke sjelf Muot- katunturit och hans uppgift kan sälunda endast stöda sig pä hörsägen eller pä hans blotta förmodan. Ingen af de arter han sjelf (pag. XXXV) uppger säsom karakteriserande »al- pes superiores» nämligen: Ranunciilus glacialis och niva- USf Pedicularis hirsuta och fianimea^ Alsine bijiora, Erige- ron unifloms är veterligen nägonsin anträffad inom Muotka- tunturit eller öfverhufvud inom Inari Lappmark. Af den föregäende framställningen af fjällhöjdernas ut- seende och gruppering framgär äfven tillfyllest, att Inari fjällregion är fördelad pä talrika mindre arealer, ätskilda frän hvarandra genom bälten af den i dalsänkningarna herskande björk- eller tallregiouen. Siu största utbredning eger fjäll- regionen pä Muotkatunturit, men äfven der är den sönder- skuren och afdelad i mindre fält genom den längs bäcksträn- derna uppträngande björkregionen. En annan hufvudgrupp bildas af Utsjoki fjällen, vester om floden af samma namn; den betydligaste af dessa höjdsträckningar är Paistunturi, som mot norr öfvergär i ett kuperadt högland med talrika min- dre, mest längsamt afrundade fjäll; först vid det brant stu- pande Kistapahta genombryter Tenojoki höglaudet, här bil- dande den läcga och svära forsen Yliköugäs, och fortsätter derefter sitt lopp i ostuordostlig rigtning; pä andra sidan floden midt emot Kistapahta fortsätter sig höglandet och öf- vergär här i Ostfinmarkens högsta fjällgrupp : Rastekaisa, Käi- miökaisa, Kurrokaisa etc. — Ännu mera isolerade aro öfriga 85 fjällhöjder inom Inari; sä Harmitschokka närä Puolmak, sä Maarestatuuturit och Viibastunturit pä hvardera sidan om Lemmenjoki och flera mindre höjder vester ora de sistnämda. Större, under hela sommaren qvarliggande snöfalt före- komma ingenstädes inom Inari Lappraark. Pä sydsidan af äfven de högsta fjällen säsom Peldoaivi och Kuarvekods är snön nastan försvunnen redan i förra hälften af Juli; längre fram pä sommaren anträffas snödrifvor endast undantagsvis, och da af obetydlig storlek, i tränga skrefvor eller under höga branter pä nordliga sluttningar: i följd häraf äro fjällsluttnin- garna öfverallt i hög grad torra och sterila; den dem beklä- dande vegetationen är sammansatt af ett fätal arter och vi- sade pä alla af oss besökta punkter en anmärkningsvärd lik- formighet i sammansättningen. Inom fjällregionen äro blott 92 arter med säkerhet anmärkta och af dessa äro närä ^/s allmänna. — Utom renlapparnes nomadtält förefinnas inga menniskoboningar inom Inari fjellregion. Tili största delen äro fjällens sluttningar täckta af väl- diga stenhölster, bestäende af lössprängda skarpkantiga styc- ken af den ofvanför befintliga fasta berggrunden. Mellan dessa stycken kan pä brantare ställen endast här och der nä- got finare grusjord samia sig, lemnande fotfäste ät tufvor af Diapensia, Äzalea, Chandonanthus setiformis eller renlaf. Pä jemnare mark blir grusjorden rikligare och pä sädaua stäl- len växa ymnigt: Diapensia t Empetrum, Carex rigida, Azalea, Juncus trifidiis, samt allmänt ehuru mindre rikligt: Luzula arcuata, Phijllodoce, Lycopiodium selago, L. spicata, Carex vaginata, L. alpimim, Pedicularis lapponica, och nägra lafvar säsom Platysma nivale, Lecidea decolorans. P. cucullatum, Äfven Sibbaldia, Salix herbacea, Ändromeda hijpnoi- des, Carex pedata förekomma pä nägot friskare ställen. Pä fuktigare ställen, vattnade under en större del af sommaren af nedsipprande snövatten, tilltaga Salix herbacea och Andromeda hypnoides i ymnighet, medan Diapensia na- stan helt och hället försvinner. Tili de förut uppräknade ar- terna tillkomma flere andra säsom: Riibus chamcemorus, Gnaphalium supinmn, Agrostis ruhra^ Myrtillus nliginosa, Vaccinium vitis-idcea, Nardiis, M. 7iigra, Polygonum viviparum, Salix polaris(r.), Garex lagopina^ Saxifraga ste.llaris(r.). Juncus biglumis, Scirpus ccespitosus, Lafvarne försvinna eller spela en underordnad roll, me- dan deremot mossorna representeras af Cesia concinnata (ymnig), Weissia crispida, Pohlia albicans, Hypnum splendens, Jungermania lycopodioides, Cephalozia islandiea, H. Schreberi, Anthelia nivalis m. fl. arter. Utom de redan nämda ständorterna anträffas inom fjäll- regionen endast nägra fä andra, bland hvilka de nakna berg- väggarne, här och der uppträdaude smä myrfläckar och när- mare björkregionens gräns friska bäckstrunder äro de mest betydande, men öfverallt upptaga jemförelsevis liten areal. Äfven vid en ilyktig bekantskap med förhällandena i Inari kan säväl florans fattigdom som vegetationens enformig- het icke undgä att väcka uppmärksamhet. De vidsträckta, glest och ojemnt bevuxna skogsmarkerna, afbrutna af ofant- liga myrar och moras, af torra steniga fjällhöjder eller mörka med lägt starrgräs kantade insjöar gifva landskapet en prä- gel af dyster, sorgbunden skönhet. Det kanske mest karak- teristiska draget i vegetationens allmänna utseende är just dess storartade enformighet och i detta afseende stär Inari mähända framom de flesta andra trakter af Skandinavien. De i den systematiska förteckningen upptagna arter uppgä tili ett antal af 329, hvaraf 303 embryophyter, 3 gymno- spermer och 23 ormbunkar ; i detta antal äro de frän omrädet bekanta hybriderna, ätminstone 8, icke inbegripne. Dessutom är det insamlade materialet af de här visserligen fätaliga Hieracierna för obetydligt, för att bilda en tillförlitlig grund vid bestämmandet af arternas utbredning; jag har der- för trott mig handia i läsarens intresse, genom att helt och 87 hället utesluta detta slägte. Det kan knappt sättas i fräga, att icke genom fortsatta uudersökningar detta antal skall kunna ökas; deremot kan det förtjeua omnämnas, att nägot mera an 30 arter af de nedan uppräknade endast äro anträfFade vid omrädets yttersta gränser,. de flesta bland dessa längs de i floristiskt afseende ganska afvikande sträuderna af Tenojoki nedanför Yliköngäs. De olika familjernas artrikedom och utbredningsförhäl- landen antydas i efterföljande schema: Allmänna ^ m Procent Emhnjophijtce. 3 E 1 af växt- Cyperaceee li ? ? F gruppen. 20 18 9 10 39 12,87 Graminese . 16 13 8 14 38 12,54 Synantherese 8 5 3 7 18 5,9 3 RanunculaceBB 7 5 3 4 14 4,62 Rosacese . . 10 6 1 3 14 4,62 Salicinea) . 8 7 4 2 14 4,62 EricacesB 9 7 2 2 13 4,29 Juncaceee . 6 4 5 2 13 4,29 Cruciferae . 4 2 4 4 12 3,96 Alsinacese . 6 5 1 5 12 3,9 6 PersonatPB . 8 5 1 2 11 3,63 Polygonaceae 3 3 4 2 9 2,97 Saxifragaceae 4 3 7 2,31 Orchidese . 2 1 1 4 7 2,31 Silenacese . — _ 2 3 5 1,65 Onagrarieae . 3 1 1 1 5 1,65 Vaccinieae . 4 4 — 1 5 1,65 Utriculariese 2 1 2 1 5 1,65 Potamogetoneas 1 1 1 .3 5 1,65 Violariese . 2 1 2 — 4 1,32 Papilionaceee 1 1 1 2 4 1,32 Droseracese . 1 — 1 1 3 1,00 Crassulacese — — 1 2 3 1,00 Rubiaceaa . . 2 1 1 — 3 1,00 Labiatse . . 1 — 2 1 3 1,00 Primulacese . 1 1 1 1 3 1,00 Betulaceae . 3 2 — 3 1,00 Halorhageae . 1 1 1 1 — 2 0,66 88 Umbellatse 1 1 2 0,66 Polemoniacese 2 1 — — 2 0,66 Borraginege . — — — 2 2 0,6 6 Chenopodiaceae — — — 2 2 0,66 Alismacese . — — — 2 2 0,66 TyphaceaB . 1 1 — 1 2 0,66 Smilacinese . — — 1 1 2 0,66 Nympheeacege — — 1 — 0,33 Geraniaceag . 1 1 — • 0,3 3 Callitrichinege — — 1 0,33 Portulacaceae — — — 1 0,33 Ribesiacese . 1 1 — 0,33 Corneffi . . 1 1 — 0,33 Valerianese . 1 0,33 Caprifoliaceee 1 1 — 0,33 Campanulacese 1 — — 0,33 Menyanthese 1 1 — 0,3 3 Gentianeae . — 1 0,33 Urticaceae . 1 0.3 3 Empetreae . 1 1 — — 0.33 Nartheciaceae 1 1 — — 0,33 Liliacege . . — — — 1 0,33 "^ un. ma 141 104 70 1 92 303 1 100,04 Gymnospermece. Coniferae . . . 2 I 2 I 1 I - I 3 I - Filices. Polypodiacese . Eqvisetacea3 Lycopodiacece . . . . . 2 2 5 3 10 43,48 . 5 5 2 _ 7 30,43 . . . . 6 4 — — 6 26,0 9 13 11 7 3 23 100 89 Inom de skilda regionerna uppträda de olika familjerna pä sätt, som synes af nedanstäende tabell: Regio subsyl- Regio subal- Regi 0 ai- 1 vatica. _ pina. pina. 1 3 S- CO g- cc B m' i g" p: cc T3 5. Cl- CG S ~> CO Cl, 1 1 3 s 3 C-. 3 B a £ 5 RanunculacejE .... P ^ f ? 3 P F ? F 3 F F J_ p G 3 3 12 6 2 2 " 2 1 3 NympheeaceEe — 1 1 — — _ _ _ Crucifer» . 5 3 2 JO 3 2 3 8 2 2 DroseracGce . 2 1 8 1 1 _ Violarieas . 1 3 — 4 2 1 3 1 1 2 Silenaceae . 1 1 2 1 3 4 1 1 Alsinacese . 6 3 9 6 5 11 Geraniaceas . 1 — 1 1 — 1 1 — — i 1 Papilionaceaä 1 1 — 2 1 1 2 4 _- _ 1 Rosacea3 9 — 8 12 9 _ 4 13 2 1 2! 5 Onagrarieas . 9 2 — 4 3 1 1 5 1 1 1 3 Halorhagete 1 1 — 2 1 — 1 2 Callitrichineie 1 1 — Portulacacese — 1 1' 1 1 — _ CrassuIaceEe _ 1 1 1 1 9 ' Ribesiacese . 1 — — 1 1 1 - ' _. Saxifragacete _ 2 2 4 — 1 3 4 _ 3 3 UmbellatiB — 1 1 2 1 1 _ — Cornese . . 1 _ — 1 1 _ — 1 — _ ValeriauejB . — _ — _ 1 1 _ Caijvifoliacese 1 1 1 1 1 1 Rubiaceffi . 2 1 — 3 2 1 _ 3 _ , Synantliereas 7 2 6 15 8 2 2 12 6 1 1 8 CampaaulaceEe 1 1 1 — 1 Vaccinieee . 4 — 1 5 4 — 1 5 3 — _ 3 ErieaceEe . 7 3 1 11 9 1 10 4 4 8 Menyantheffi 1 — 1 1 — 1 Gentianeee . 1 1 Polemoniacese 1 1, 1 _ 1 2 1 1 Borraginese — 9 2 _ 1 1 Labiatse . . 2 1 3 2 2 Personatffi . 8 1 9 7 1 2 10 2 1 3 Utricularie» 2 1 1 4 1 2 1 4 2 2 Primulaceae 1 1 1 3 1 1 1 1 Polygonese 3 2 3 3 1 2 6 1 1 1 3 Chenopodiacea — 2 2 1 1 Urticace» . 1 — — 1 — — 1 1 — — — _ Empetre^ . 1 — — 1 1 — 1 1 1 Salicinete . 8 3 1 12 8 2 1 11 2 1 2 5 BetulaceiB . 3 3 2 1 3 2 2 Alismacese . 2 9 PotamogetoneEe 1 1 3 5 ? _ Nartheciacese 1 1| 1 — — 1 1 — — 1 90 Typhacese . . 1 1 2 _ Orchidese . . . 2 — 4 6 li 2 1 4 — — — — SmilacineEe . . — — 2 — : — 1 1 — "~ — — Liliaceae — — — — ! — — 1 1 — — — Juncaceae . . 3 5 4 12 e! 2 1 9 4 1 1 6 Cyperaceae . . 19 7 V 33 19 2 9 30 6 1 1 ö GramineEe . . 15 6 10 31 14 2 12 28 5 1 3 9 Coniferte . . 2 1 — ^ 1 1 — 1 — 1 Lycopodiaceae . 4 2 — 6 b 1 — 6 6 — — 6 Eqvisetaceae . 5 2 — 7 5 1 1 7 2 — — 2 Polypodiaceae . 2 5 — 7 21 2 6 9 — — 2 Summa |143l 651 69|277i|140 35 1 72i247|| 56| 15 21 92 Det är mig angenämt att här kunna oflfentligt betyga min erkänsla för herr prof. doktor J. P. Norrlin, som bistätt mig med rad och upplysningar af mänga slag och för herr lektor Hj. Hjelt, som i väsendtlig grad underlättat mitt ar- bete genom att ställa tili mitt förfogande sinä ännu otryckta anteckningar öfver kärlväxternas utbredning i Finland. En kraftig bjelp bar äfven lemnats mig af min forne reskamrat fil. mag. A. Arrbenius, som bestämt en stor del af det under resan insamlade materialet; berr doc. d:r A. Lundström i Upsala bar godbetsfullt granskat bestämningen af alla kriti- ska Salixformer, specielt bybriderna. Exemplar af nastan alla här nedan uppräknade arter äro inlemnade tili universi- tetets finska museum. För att beteckna arternas utbredning inom omrädet bafva användts de brukliga förkortningarne : Fqq Freqventissime. Fq Freqventer. St. fq Sat freqventer. P Passim. St. r Sat raro. H. M. F. hänvisar tili exemplar förvarade i universitetets finska museum. 91 Vid höjduppgifterna beteckna bokstäfverna : h horizontelt läge. S sydlig exposition. N nordlig » SV sydvestlig » o. s. v. det efterföljande talet anger alltid observationsställets höjd öf- ver hafsytan i meter. Ti (== Terminus inferior) framför höjdbestämniDgarna betecknar, att dessa afse artens lägre gräns; da detta tecken icke utsättes, ange höjdbestämningarna det i hvarje fall funna värdet för artens öfre arräns. Dicotyledoneae. Ranuculacese. Thalictrum alpimim L. Fq. — St. fq. per omnes regio- nes; ripas lapidosas cataractarum et lacuum reg. subsjdv. et subalpinse, nec non terram madefactam rivulorum reg. alpinse vicinam amat. — Rastekaisa SO 694. Th. kemense Fr. Locis fertilioribus solo diiriore juxta flumina Utsjoki (ex. gr. ad Kenishkoski (Wahleuberg) et circa lac. Mandojäyri compluribus locis), Tenojoki (ex. gr. ad i-Vsetzsetsjnjalbme lat. fenn.»: Norman, ad Yliköngäs et Alaköngäs), Anarjok (passini: Norman); verisimile est, hanc plantam ad alia qvoqve flumina majora territorii inveniri. Th. rarifiorum Fr. Ad flum. Anarjok prope Jorgas- takka et Paksusammali; ex Inari spec. sterile, qvod huc re- ferendum credo, reportavit cel. Saelan. — Th. flavum^ nobis non obvium, cel. Norman ad flum. Anarjok una cum Th. kemensi vulgo provenire dicit, sed in scriptis suis cum Th. rarifloro conjuugit; Th. Jiavum ad flum. Utsjoki indicave- runt etiam J. Fellman et S. Castren ^), qvod forte ad Th. rarijlorum spectat. Uanunciilus reptans L. In ripis per reg. subsylv. et subalpinam totius territorii fq.; e reg. alpina haud adnotata. — B. flammula in terr. desideratur; a J. Fellman in Lapp. fennica passim indicata, sed in Fennia ultra lat. 65'^ 55' (Torneä) non cognita, et in insulis Lofotensibus Nordlandise ad lat. 68" 8 — 10' terminum polarem suum attingit (Nor- man). R. cmricomus L. jAd Utsjoki rarissime» (Walilen- berg et Fellman). *) Jfr K. Sv. Vetenskaps Akadeuiins nya bandlingar 1800. 93 R. repens L. Ad flum. Anarjok, Tenojoki, Utsjoki lo- cis humidis ad domicilia p. — st. fq.; alibi modo prope templum inarense et in pago Kyrö; var. hirsiltä etiara ad Kultala. B, lapponicus L. Parcissime locis uliginosis in pineto insulse Mahlattisaari in lacu Inari et prope Lastekoski flum. Vaskojoki. — Utsjoki (S. Castren ^), ad templum inarense (O. Lönnbohm in herb. R. Hult) ; Norman hanc speciem le- git juxta flum. Anarjok in vicinitate rivi Koschjoka (in la- tere norvegico) et in Yarangria merid. pluribus locis. R. hyperhoreiis Botth. »Locis limosis udis ex. gr. . . . ad Pagum Kyrö in Enare copiose»: Fellman; nobis non ob- yia fuit nisi juxta sinum varangricum. B. pygmceus Wahlenb. »Ad alpem Jeskadam in Uts- joki»: Fellman; in reg. alpina alpis Harmitscliokka partis qvam maxime borealis territorii. Batrachium peitatuin (Sckrank). In lacubus et fiuviis locis qvietis fq. et interdum copiose, per reg. subs54v. et sub- alpinam. — In lacu Mandojäyri initio Aug. flores bene ex- plicatos reperimus, pluribus autem locis tantummodo sterilis in auctumnum qvoqve adest. [Ficaria ranunculoides Roth. sAd templum Utsjoki et flumen Tana locis humosis rarissime»: Fellman. — In litore norvegico tamen ultra lat. öT'^ 31' (Norman) et in Fennia ultra lat. 61° 30' non reperta, nec non in agro utsjokeusi hsec planta postea numquam visa est; qvam ob rem non du- bito, quin adnotatio Fellmanni ex errore exorta sit.] Caltha palustris L. Fqq. per reg. subsylv. et subalpi- nam ; secundum rivulos usque ad terminum betulge orgyalis, qvam qvam minus abuudanter, florens prodit. — Hammasuro h. 382, Ailigas VSV 378; Rastekaisa SO 297. Trollius eiiropcBUS L. Locis humidis graminosis, in cli- vis fertilioribus per reg. subsylv. et subalpinam fqq.; secun- dum rivulos, in qvorum ripis copiosissime crescit in reg. al- pinam 100 metra aut amplius ssepe adscendit. — Hammasuro h. 382; Piettarlauttasoaivi S 318; Peldoaivi N 500, SO 480; Ailigas SV 416; Rastekaisa NO 457. ') 1. c. 94 Actcea spicata L. In betuleto haud procul a templo puolmakensi fructibus maturescentibus ad lat. 70*^ 4'. — In Nordlandia terminum polarem ejus ad lat. 70° V Norman indicat. Nymphaeaceae. Nuphar luteum X pumilum Caspary (= N. inter medium Led.). In lacubus Ylijärvi et Vastusjärvi et in flum. Kaamas- joki ad Kaamas. Specimina nostra hybrida majoris ordinis N. pmnilo videntur esse proxima, foliis 7 — 10 cm. latis et sub- tus pilosis; petalis c. 15 mm. longis, 8 — 12 mm. latis; an- theris qvadrato-oblongis; stigmatis margine undulato vei bre- viter dentato, 10 — 13 radiato, radiis plerumque ad marginem excurrentibus. N. pumilum DC. Parcius cum praecedente. j>. . . ad flumina Lutto et Ivalojoki, lacus Enare et Sulkesjaure (prope sediculam meridiem versus ab efFluvio fluminis Patsjoki) Pa- rcecia Enare > : Fellman; cum N. intermedio, in indice Peli- manni haud asscripto, forte commixtum. — Nuphar luteum, in territorio nobis non obvia, in Svecia ad lat. c. 67" 30' (Caspary, Bot. Notiser 1879) et in Norvegia jam ad lat. 67° 5' (Blytt) terminum polarem attingit. Ceteroqvin ob flores earum plantarum serotinos species hujus generis parum in- quirere potuimus. Cruciferae. Nasturtium palustre DC. Locis aqvosis in vicinitate domieiliorum ; — in litore lacus Inari et occidentem versus ad Muddusjärvi cursumque inferiorem flum. Kaamasjoki st. fq.; Utsjoki: Niittyvuopio ad flum. Tenojoki; »passim copiose ex. qr. ad Ivalojoki, Sulkesjock, Muondisjaure et Sjorva- njarga in par. Enare»: Fellman. Barbarea stricta Fr. Per reg. subsylv. et subalp. in ripis fluviorum st. fq. — p. semper autem parcius. Arahis alpina L. In terra glareosa et humida prope Sappijärvi (reg. subalp.) in alpibus Muotkatunturit. »Ad li- tora fl. Tana» : Fellman. Ad Kultala qvoque et prope Vaula supra Maanselkä inter Kultala et Rovanen. 95 Cardamine hellidifolia L. In summo cacumine alpis Kuarvekods in rupium fissuris parce. — Rastekaisa, NO 356, NO 626. • C. in-atensis L. Ad ripas fluviorum et lacuum prseser- tim inter majores carices per reg. subsylv. et subalpinam fq., parcius. Erysmiicm kieraciifoUum L. »Ad fl. Utsjoki, Patsjoki passim»: Fellman; Leutolahti ad lac. Muddusjärvi : (Silen, H. M. F.). [E. cheirantlioides L. »usque ad Muttania (= Mutenia, par. Sodankylä) Lapp. Kemensis» Wahlenb.; ihaud infre- qvens» (in Lapp. fenn.): Fellman. — In territorio nostro desiderari videtur.] [Brassica campestris L. »In agriss: Fellman. — Plan- tam uobis non obviam in territorio tamen non deesse credo, in parte meridionali qvidem.] Draha incana L. In campis graminosis per reg. sub- sylv. et subalpinam totius territorii fq. — fqq. D. nipestris R. Br. Ivalo (Silen H. M. F.). [D. hirtä L. >In alpibus ad Utsjoki: Fellman. Spe- cimina ad templum inarense ab E. Nylander & Gadd lecta et in H. M. F. hoe nomiue asservata ad D. incanam refe- renda sunt.] [D. alpina L. Utsjoki: Castren (1. c.), quam adnota- tionem postea nullo modo affirmatam pro maxime inserta habeo.] Subularia aqvatica L. Utsjoki: juxta fl. Tenojoki ad Ispos et Spaarassuoluu (reg. subalp.); Inari: Martti, Väylä, Kettumatti. Capsella hursa-pastoris (L.). Fq. locis cultis et in propatulis ad domicilia. E convalli fluminis Anarjok et su- periore parte fl.. Tenojoki non adnotata. Thlasjji arvense L. Inari: Kyrö copiose, Toivoniemi, ad templum, Muddusniemi, verisimiliter etiam alibi; in Uts- joki haud observata. 96 Droseraceae. Drosera rotundifolia L. Per reg. subs^vaticam in turfosis et paludibus sphaguetosis st. fq. — In territorio non lecta est, nisi forma tennis, 5 — 8 cm. alta, foliis 3 — 5 (raro 6) mm. latis, racemis 1 — 3 (raro multi-) floris. Z>. longifoUa L. Modo in sphagnetis aqvosis ad Ras- sijoki (in Muotkatunturit, reg. subsylv.) et ad Väylä cum prsecedenti copiose observata; sed in regionibus circa lacus Muddusjärvi et Inari sitis haud raram esse verisimile est. D. longifoUa agri inarensis a forma typica, meridio- nali distincta est varietas et valde constans, caule erecto, gracili, subuniflora, 3 — 7 cm. alta, folia vix superante — duplo longiore, laminis foliorum c, 10 (8—18) mm. longis, latitudine ter — qvater longioribus, bracteis fugacibus. In H. M. F. asservantur specimina e Tavastia australi: Luopiois (Leopold), Karelia onegensi: Suistamo et Lapponia kemensi: Kittilä (Hj. Hjelt), qua cum descriptione omnino supra data conveniunt. Dubito autem, num hsec planta semper ita seqvabilis, ut in Lapp. inarensi vidimus, sit. Ei tamen no- men pusillce ad interim proponere audeo, ut animos botani- corum ad illam melius intendam. In Fennia, ut videtur, cum D. ohovata (M. & K.) vulgo conjuncta; habitu autem suo et magnitudine foliorum haud male in memoriam revocat Dr. intermediam Hayn., a qva, si sterilis est, vix distingueres. Parnassia palustris L. Fq. in pratis humidis, in ri- pis lapidosis vei glareosis, nec non in salicetis parcius per reg. subsylv. et subalpinam crescit. var. tenuis JVahlenb. In adnotationibus nostris cum a conjuncta, ad Toivoniemi saltem lecta est una cum P. pa- lustri typica. Violarieae. Viola palustris L. Locis uliginosis reg. subsylvaticee passim saltem, ex. gr. ad Toivoniemi, templum inarense, Pa- lokoski juxta fl. Vaskojoki, Spaarassuoluu ad Tenojoki etc; in alpibus Utsjokia3 ad betulse fere terminum adscendit, ex. gr. in Ailigas, Kuovuoaivi, Harmitschokka. 97 V. epipsila Led. (non Hartm.). (= Viola svecica Fr. V. fennica F. Nyi.). In locis scaturiginosis et lucis, in gra- minosis subturfosis fq. copiose; in salicetis udis fq; in ripis rivulorum herbidis altius quam 100 ra. super terminum betulfe progreditur. — Hammastunturit h. 342, Peldoaivi N 500, Rastekaisa SO 383. V. flavicomis Sm. (= V. canina Auctt. scand.). In lucis juxta flumina reg. subsylv. p. Forma typica certe pro- venit, ex. gr. ad Kultala et teraplum inarense, sed plerumque varietas majoribus et deutatis stipulis (=• V. montana L. ?) reperitur; has tamen formas non sat diligenter coguovimus, ut distributionem earum exactam exponere possemus. V. bijiora L. Locis umbrosis graminosis reg. sub- sylvaticas juxta flum. Vaskojoki, Anarjok, Tenojoki, Utsjoki st. fq.; in reg. subalp. freqventior; in alpinse qvoque reg. clivis graminosis et apertis lecta, ex. gr. Ailigas, Rouvu- oaivi. — Rastekaisa O 590. Silenacese. Dianthus superhus L. »In Utsjoki ad Köngöanniska (= Alaköngäs) copiose nec non alibi per totam Lapp.» : Fell- man. Nobis tantum modo in Varangria obvia. Silefie injlata Sm. In pago Kyrö copiose; Toivoniemi et Muddusniemi parcius. S. acaulis L. In alpibus Utsjokiae parcius; in sub- sylv. qvoqve reg. et subalpinam convallis flum. Utsjoki, ubi eam jam adnotavit "VVahlenberg, satis freqventer descendit, sed ex alpibus Ailigas, ubi parcissime provenit, meridiem versus non lecta. — Rastekaisa SO 810. Melandrium sylvestre (Schkur.). Ad inferiorem partem flum. Tenojoki usque ad Alaköngäs; Njavdamvuodna; >in valle fluvii Patsjoki»: E. Nyi. & Gadd. Lychnis alpina L. In ripa arenosa ad Jibmonsuvanto flum., Yaskojoki; in ripis flum. Tenojoki multis locis, ex. gr. ad Paksusammali, Jorgastakka; Onnela; ad rivum Paka- nanjoki. 7 Alsinaceae. Spergula arvensis L. In cultis locis ad Toivoniemi Bonnulla specimina seminibus maturis die 21 Aug. invenimus. — Porro tantummodo ad Njavdamvuodna observata. Sagina nodosa (L.). In ripis lapidosis apertis: ad Ispos et Puolmak juxta Tenojoki et prope Paavali ad lac. Inari copiose. S. nivalis Fr. Puolmak in clivo sicco et graminoso ad flum. Tenojoki prope templum (reg. subalp.)- S. saxatilis L. »Ad flumina Tana et Luiro»: Fell- j^an. — Nobis tantummodo in Varangria, ex. gr. ad Njav- damvuodna, obvia. [Alsine biflora (L.) Wahlenh. Modo in alpe Raste- kaisa Finmarkise.] Stellaria nemorum L. In betuleto prope templum puolmakense. S. media L. In locis cultis et ruderatis ad domicilia ubique. S. graminea L. Locis siccis, graminosis per reg. sub- sylv. et subalpinam fq. S. longifolia Fr. Saltem prope ostium flum. Karasjoki. * alpestris Fr. Locis graminosis, prsecipue ad babita- cula per reg. subsylv. et subalpinam s. fq. S. horealis Big. Locis graminosis, humidis et subuli- ginosis, per reg. subsylv. et subalpinam fq.; in propatulis qvo- qve ad habitacula; locis deustis sylvarum, in fissuris rupium madefactis raro desideratur. — Ailigas h. 329, Rastekaisa SO 297. Qvod Wablenberg de S. uUginosa dicit: ». . . per par- tem sylvaticara et subsylvaticam omnium Lapponiarum sveci- carum ubique», ad hanc speciem imprimis qvidem spectare credimus. {S. crassifolia Ehrh. et S. huml/usa Rotth. tantummodo in Varangria, ad Njavdamvuodna etc, visfB.] Cerastium alpinum L. In clivis graminosis, in conval- libus fluminum Tenojoki, Utsjoki et Ivalojoki fq., nec non 99 alibi pluribus locis reg. subsylv., ex. gr. ad templum inarense, Pakananjoki, Kaamas. var. ghhralinn JVahlenb. cura forma typica ad fliiin. Te- nojoki fq. var. laiiatum Ledeh. Ad lac. Mierasjärvi (reg. subalp.). — Rastekaisa SO 718. C. vulgatum L. Ad flumen Tenojoki inter Koadnil- njarga et Puolraak (Arrhenius). var. alpestre Hartm. In propatulis juxta domos et in pratis subhumidis per reg. subsylv. et subalpinara fq.; ad flura. Yaskojoki st. fq. C. trigijnum Vili. Prope Koadnilnjarga juxta flum. Te- nojoki (reg. subalp.). Ger.aniaceae. Geranimn sylvaticuin L. In ripis fertilioribus rivu- lorum, ubi una cum Trollio europaco plerumqve occurrit, in clivis graminosis vei herbidis, nec non in lucis et sylvis fron- dosis huraidis reg. subsylv. et subalpina^ freqventissime co- piose; secundura rivulos st. fq. qvoqve in reg. alpinam pro- greditur. — Varietates lilacina et parvljlora multis locis, ex. gr. ad Tenojoki, vix rainus freqventer qvam forma ge- nuina proveniunt. — Pietarlauttasoaivi NO 373, Hamraas- uro h. 382, Tuarpumoaivi NO 278, Peldoaivi N 500, Ku- dossuvannonpää N 369, Ailigas SV 389. Papilionaceje, Phaca frigida L. In rupibus et inter lapides ad cata- ractas fluviorura (st. fq. — ) p.; in litore lacus Inari ad Kettu- matti; in alpe Ailigas terminum betula? attingit. Ästragahis alp)iniis L. In ripis fluminum pra^sertim arenosis fq. Ä. oroboides Horn. »Ad flumen Tana rarissime»: Fellman. Vicia ci^cca L. »Juxta Tanaelv ingrediens usqve in- tra cataractam Storfossen (= Alaköngäs ?) (longius intra Pol- 100 mak)»: Norman; nobis primum in maritimis editis ad Bugö- näs Varangriae mer. obvia. Bosacese. Spircea uimaria L. In lucis, sylvis frondosis subpalu- dosis, salicetis, nec non in pratis humidis fq.; usqve ad ter- minum betulae. Alchemilla vulgaris L. In devexis herbidis reg. sub- sylv. fq., juxta rivulos reg. subalpinse st. fq.; in locis grami- nosis, humidis, fertilioribus qvoqve umbrosis terminum betu- lae attiugit et hinc inde paullo superat. — Pietarlauttasoaivi S 307, Hammasuro h. 382, Ailigas SV 400, Rastekaisa SO 718. [A. alpina L. »In alpibus confiniis Utsjoki» : Prytz. Tantummodo in alpe Rastekaisa in latere norvegico inveni- mus. Ti: Rastekaisa NO 457, 525 NO.] [Dryas octopetala L. In alpe Rastekaisa et in litore varangrico copiose, sed intra territorium nostrum nullo loco visa.] Geum rivale L. In pi'ato humido alpis Ailigas (reg. subalp.) parcius; ceterum tantum in Varangria ad pagum Skolta (ad Njavdamvuodna), ad Puolraak et hinc orientera versus. — Ailigas h. 329. Sibbaldia i^rocumbens L. In terra glareosa, madefacta per reg. alpinam fq.; ad terminum betulse orgyalis, sed vix ultra, descendit. — Ti: Peldoaivi S 431, Kuarvekods SO 488 h. 410, Ailigas SV 425, Rastekaisa SO 730, SO 224. JRuhus arcticus L. In pratis subturfosis, clivis grami- nosis, nec non in ipsis propatulis domuum per totum terri- torium fq.; ad flum. Vaskojoki, ubi habitacula hominum desi- derantur, parcius. Fructus ejus raro maturescunt; ad lac. Mandojäyri Utsjoki» tamen die 3 Aug. duas baccas inveniraus raagnas et raaturas, qvod incolarum hujus loci admirationera movebat. II. castoreus Lcest. In nemore alpis Peldoaivi et ad Parshi juxta flum. Tenojoki sito parcissime fet ad Kultala copiosius inventus. 101 E. saxatilis L. In nemoribus, ac sj-lvis frondosis fer- tilioribus, iu ripis lapidosis editis st. fq. per reg. subsylv. et subalpinam, sed terminum betulai, ut videtur, liaud attiugit. — Peldoaivi SO 336, Rastekaisa SO 185. R. chamcemoriis L. In turfosis apertis et piniferis fqq. et copiosissime; ultra terminum betulse hinc inde paullum progreditur. Interdum, ut anno 1880, etiam in fine mensis Junii frigus nocturnum maximam partem florum mordet et fructiticationem prohibet. — Kuarvekods h. 400, Ailigas SY 400, Rastekaisa SO 718. Patentilla tornientilla Scop. »In nemoribus gramino- sis passim, supra Petsikko jaure, in Utsjoki tamen ad septen- trionem non penetrat» : Fellman. Nobis paucis tantum locis desertorum inter Tscbuolisjäyri et Pakananjoki, ut etiam ad Kyläjoki inter Rovanen et Kultala. [P. anserina L. Modo in Varangria ad Njavdamvuod- na etc] P. verna L. var. amhiyua Gaiid. Juxta flumina Te- nojoki, Anarjok, Utsjoki, Yaskojoki, Näätäjoki, Pakananjoki in clivis siccioribus apertis st. fq.; etiam in reg. subalpina. Comarum palustre L. Per reg. subsylv. et subalpinam fq.; supra terminum betulsB vix adscendit. — Peldoaivi N 396, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 400, Pietarlauttasoaivi S. 308, Hammasuro h. 342, Rastekaisa h. 415. Rosa cinnamomea L. >Ad Ivalojoki Enarensis freqven- tissima» : Wahlenb. »Prope ripas fluviorum in nemorosis pas- sim ex. gr. ad flumina Ivalo-Kamas-Lutto et Ounasjoki nec non ad Tana juxta Suogalma>> : Fellman. Tantum ad Ivalo- joki plur. locis et ad Tenojoki unico loco (reg. subalp.) inve- nimus. Sorbus Avcuparia L. Per reg. subsylv. et subalpinam in convallibus fluviorum et rivulorura in locis nemorosis et fertilioribus st. fq.; etiam supra terminum betuleti in alpe Ailigas specimen bipedale inveni. Intra reg. subsylvaticam ad pagum Kyrö c. 6 metr. altam trunco arboreo, ad Jevje- joki et Vaskojoki fruticem ad summum 4,5 m. altam, cacu- raine seepe sicco, vidimus. — Pietarlauttasoaivi h. 387, Ham- masuro S 330 — 3 m. alta, Peldoaivi SO 336, Ailigas NO 102 376 — 12 m. alta, OSO 365 — 2,5 m. alta frutex cum baccis anni prsecedentis, B,astekaisa SO 225 — 6 dm. alta. Primus Padus L. In nemoribus praesertim ad catarac- tas flurainum et rivulorum st. fq., at parcius. Ad pag. Kyrö truuco c. 6 m. aito et 12 — 15 cm. crasso, ceterum frutex ad summum orgyalis, et jam in reg. subalpina inferiore desistit. Pubescentia paginse inferiores foliorum variae sunt: aut omnino pubescentes, aut, ut typice, glabrse tantum angulis nervorum ferrugineo-toraentosae. Baccfe in reg. subsylv. qvi- dem semper fere maturescunt. Onagrarieae. Epilobium angustifoUimi L. Fqq. copiose per reg. sub- sylv. et subalpinam; in convallibus qvoqve rivulorum st. fq. supra terminum betulae adsceudens. In sylvis frondosis, gra- minosis, fertilibus, ruderatis ad habitacula, nec non in campis et sylvis deustis invenitur. — Hamraasuro O 410, SV 445. Pietarlauttasoaivi S 377, Peldoaivi SV 490, Kuarvekods h- 400, Kudossuvannoupää N 430, Ailigas SV 400, Rastekaisa h. 415. E. origanlfollum Lam. Fq. in locis scaturiginosis, nec non in paludosis umbrosis juxta rivulos prajcipue inter H.yi[)na(Äm- hJyst. stramineiim , sarmentosuM, exannulaium etc.) in reg. sub alpiua ; etiam iu reg. subsylvatica multis locis visum, ex. gr ad Muddusjärvi, Paksusammali, et in reg. alpinam inferiorem hinc inde penetrat, ex. gr. in alpe Ailigas. E. alpinum L. In graminosis irrigatis. — Pra)cedent6 rarior est haec plauta, sed in reg. subsylv. et subalpina usqve ad terminum betulse plur. locis visa. E. palustre L. fi anyustiDii Hn. In locis paludosis, udis graminosis, per reg. subsylv. et subalpinam totius terri- torii st. fq. E. lineare Mählenb. Harmitschokka in reg. alpiua. Huc etiam verisimile est refereudura esse specimeu a cl. Silen ad lac. Verkkojärvi lectum. 103 Halorhageae. Myriophyllum alternifolmm DC. Per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. usqve ad lac. Mandojäyri Utsjokise et Näätäjoki; hinc inde, ut in fluv. Vaskojoki, sat copiose, sed S8e- pissirae sterile. Hippuris vulgaris L. Ad flum. Vaskojoki plur. locis; Kettu-Matti ; Parshi et lac. Mandojäyri Utsjokite (reg. subalp.). Callitrichiiieje. Callitriche verna Kiitz. Toivoniemi, Väylä, Kettu- Matti, nec non ad Njavdamvuodna Varangrise ; in reg. sub- sylvatica circa lac. Inari haud raro occurrere videtur, — Pro- babile est etiam C. polymorpjham Lömir. in territorio inda- gandam esse. Portulacaceae. Mo7itia fontana L. Inari: Kettu-Matti in saliceto; Uts- joki : Puolmak ; in Yarangria ad Njavdamvuodna et Bugönäs. Crassulace». Rhodiola rosea L. »In Utsjoki, Enare et Enontekis passim»: Fellmau. Ad cataractam Yliköngäs flum. Tenojoki, qvo probabile est, rivum Lavajajoki ex alpe Rastekaisa plan- tam deducere, et hinc infra vulgatius, de cetero autem a no- bis non visa est. Sedum acre L. »In rupibus ad Utsjoki passim»: Fellman. S. anniium L. »Ad flum. Tana parcius»: Fellman. Ribesiaceae. Ribes rubrum L. Locis fertilioribus in convallibus flu- minum, prtecipue ad cataractas st. fq. (passim copiose, ut ad Kultala, Kudoskoski et Palokoski flum. Vaskojoki, lac. Naa- misjäyri Utsjokise) per reg. subsylv. et subalpinam. — Bac- cae ejus, ut indicant indigente, qvotannis maturescunt etiam in agro utsjokensi. 104 Saxifragacese. Saxifraga stellaris L. »In irriguis alpinis et inferalp. freqvens»: Fellman. A nobis tantum in rupibus humidis ad flum. Tenojoki prope Veitschinjarga, Yädsnjunis, Puol- mak et in terra nuda, aqva nivali irrigata, alpis Rouvu- oaivi visa. S. nivalis L. In extremis niarginibus et fissuris ru- pium umbrosarum rarius per reg. subsylvaticam (ex. gr. ad Pyttelvaara et Tirro) et subalpinam (ex. gr. ad Parsin, Ku- dossuvannonpää, Veitschinjarga, Puolmak ; circa lac. Mando- äyri pluribi). — Rastekaisa NO 626 (var. tenuis Wahlenb.). [S. oppositifolia L. »In lateribus alpium Utsjoki et montium subalpinorura Kusamo rarius»: Prytz (Flora? fenn. breviarium). Postea autem neutro loco reperta.] S. aizoides L. In lucis et sylvis mixtis rarescentibus nec non supra saxa madefacta et aperta qvoqve inter Ke- nishkoski et Mierasjäyri Utsjokiee fq. copiose; de cetero modo_ in alpibus Harmitschokka, juxta Pakananjoki copiose et hinc versus Njavdamvuodua Varaugriae. Colore petalorum varia- bilis; var. aurantia hinc inde cum forma «, »copiosissime ad ripas flum. Tana» : Wirzön. (Prodvomus flora3 fenn.). S. Hirculus L. Utsjoki: Wegelius. S. cernua L. »ad . . . . Utsjoki raro. — S. hulbifera ad alpem Jeskadam in Utsjoki»: Fellman. — RastekaisaS0718. S. rividaris L. »Ad Harimatskaide in Utsjoki»: Fell- man. A nobis tantum in alpe Rastekaisa et ad sinuni va- rangricum pluribus locis visa, Chrysosplenium tetrandrum (Lund.) Th. Fr. Inter her- bam locis occultioribus sa3pe in solo lapidoso. In vicinitate lacus Inari haud raro reperiri videtur (adnotatum est e pago Kyrö, Väylä, Kettumatti, sacerdotio inarense) ; Paksusammali ad flumen Tenojoki; Mandojäyri Utsjokise (reg. subalp.). Umbellatae. Cerefolium sylvestre (L.). ». . . . per partem sylvati- cam et subsylv. omnium Lapponiarum passim copiose*: 105 Wahlenb. — Utsjoki: Castren. Nobis nusqvam, nisi iu Va- rangria (Njavdamvuodna etc), obvia. Angelica Archangelica L. Juxta rivulos reg. subalpina) st. fq., sed plerumqve parcius; supra terminura betulse vix observavimus, in subsylvatica autera reg. specimiua solitaria hinc inde ad ripas lapidosas fluviorura reperiuntur. Lappones caulibus succulentis, dum in vagiuis foliorum inclusi sunt, fru- untur et eos adeo perqvirunt, ut ha3C planta vix, nisi sterilis, inveniatur. — Ailigas SV 400, Eastekaisa SO 297. Corneae. Cornus svecica L. Per reg. subsylv. et subalpiuam fqq. et ssepe cop^ose; in reg. alpinam juxta rivulos usqve ad ter- minum salicum st. fq. evadit. — Peldoaivi N 440, SO 448; Ailigas SV 398, Rastekaisa h. 362. Valerianeae. Valeriana officinalis L. Ad Veitschinjarga parcissime et hinc iufra paucis locis (Suoppanjarga, Skibegaarda) ; qvoqve ad Njavdamvuodna Varaugrise. Caprifoliaceje. Linnwa horealis L. Fq. per omnes regiones territorii usqve ad suprema et nuda cacumina alpium, ubi prsesertim sterilis in terra glareosa occurrit (ex. gr. Peldoaivi, Ailigas, Rouvuoaivi). Riil)iaeeie. Galium horeale L. In devexis graniinosis riparura et ad margines sylvarum salicetorumqve, per reg. subsylv. et subalpinam inferiorem totius territorii usqve ad Veitschi- njarga, Puolmak et Njavdamvuodna fq.: ad flum. Vaskojoki fq. copiose. G. palustre L. Per reg. subsylvaticam p. — st. r.; iu reg. subalpina : Spaarassuoluu, Karnjarga, Mandojäyri Uts- jokise; Njavdamvuodna 106 G. uliginosiim L. lu reg. subsylv. et subalpina fq.; supra terminura betulae nobis non obvia. — Rastekaisa SO 297. Synanthereae. Tiissilago farfara L. Ad Kultala in ripa meridionali ; de cetero modo in Varangria. Petasites frigida (L.). Inari: Kettu-Matti in saliceto (reg. subsylv.) ; Utsjoki : Harraitschokka in superiore reg. su- balpina. — Rastekaisa SO 297. Solidago virgaurea L. Lucos et sylvas frondosas vei mixtas reg. subsylv. et subalpinte fqq. occupat; in turfosis et salicetis rivulorura reg. alpinae fq.; in ericetis et sylvis deu- stis var. lapponica (With.) Wahlenh. freqventigsirae prove- nit, sed ubiqve per formas nuraerosas in virgauream genui- uam transit. — Rastekaisa O 672. Erigeron elongatus Ledeh. Utsjoki : in campis grarai- nosis ad ostium rivuli Ischkorasjoka (reg. subs3'lv. sup.) et prope Mandojäyri. Aiitennaria dioica (L.). In reg. subsylv. et subalpina fq. — fqq.; in reg. alpina st. fq. — Pietarlauttasoaivi NO 402^ Peldoaivi SO 490, Ailigas SY 425, Rastekaisa O 540. A. alpina (L.). »Ad alpem Jeskadam et supreraam partena flum. Ivalojoki»: Fellman. Gnaphalium norvegicum Gunn. Locis humidulis et glareosis reg. subalpinse p., et in reg. alpina rarius; verisi- raile est hanc plantam in reg. subsylv. qvoqve adesse. — Peldoaivi N 440, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477, Rastekaisa SO 297. G. supimim L. P. - St. fq. in ripis rivulorum et fluviorura per omnes fere regiones usqve ad suprema cacu- raina alpium, ubi ssepe in terra nuda, aqva frigida inundata sterilis provenit. — Peldoaivi N. 500, Rastekaisa O 663, SO 490, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477. Achillwa millefolium L. Fqq. in propatulis domuum et in locis grarainosis, siccioribus per reg. subsylv. et sub- alpinam. 107 Matricaria inodora L. Juxta domos fqq. et saepe co- piose per reg. subsylv. et subalpinara. var. horealem Hartm. (= M. phseocephala Rupr.) iu territorio dominari credo, aduotationes autem nostrse de hae re haud sufficiunt. Cirsium heterophyUum (L.). In locis grarainosis, sub- humidis, fertilioribus, ad margiues lucorum et salicetorum per omues regiones fq. — st. fq. Carduus crispus L. Inari: iu propatulo ad Muddus- uiemi specimen unicura vidimus ; in Utsjoki legit cel. Sselan. — »Iu agris omniura Lapponiarum etiara Kemensis usqve ad lacura Euare ssepe freqventissime» : Wahlenb. Saussurea alpina (L.). Iu turfosis et pratis ceespitosis riparura, ut etiam iu devexis granaiuosis siccioribus, iu lucis et salicetis solo duriore^eg. subsylv. et subalpiuse fq.; in reg. alpina st. fq. Cenfaurea cyaniis L. Toivoniemi iu campo deusto Se- eali consito duo specimina fructibus maturis die 21 Aug. legimus. Leontodon autumnaUs L. /? Taraxaci L. In campis herbidis, et ripis lapidosis flumiuis Tenojoki ad Yliköngäs et hinc pluribus locis versus ostium (Onnela, Puolmak etc). »Passini» in Lapp. fennica: Fellman. Taraxacum officinale Web. Fq. preecipue in locis gra- rainosis, siccioribus prope domicilia per reg. subsylv. et sub- alpinara. Ad rivulos et locis uliginosis, apertis vei subumbrosis reg. subalp. et alpinse st. fq. adest forma foliis runcinato- paucidentatis vei subintegris, obtusiusculis vei brevissirae acuminatis, sqvamis involucri exterioribus adpressis, interio- ribus haud corniculatis, scapo glabro vei superne puberulo plerumqve curvato. Hanc formam eandem esse ac Wahlen- bergii »/?, foliis subintegris» (Wahlenberg: Flora lapponica p. 195) opinor, imprimis quum in alpe Rastekaisa, uude eara esse lectam indicat Wahlenberg, abundet et ibi alia Taraxaci forma vix obveniat. T. palustre Ehrh., cui forsitan etiam affinis est, in memoriara revocat, sed folia hujus speciei, sse- pissime laciniis numerosis, angustis, patentissimis, numqvam 108 vidimus. In literis hanc plantam conimemoratam qvidem, sed non norainatara invenimus (cfr: N. J. Fe Ilman: Plantse vasculares in Lapp. orientali sponte nascentes pag. 36; F. J. Ruprecht: Flores samojedorum pag. 45), qvam ob rem huic varietati nomen Taraxacum lai^ponicum ad interira proponere nobis liceat. — Pietarlauttasoaivi S 308, Hammas- uro h. 382, Peldoaivi N 500, SO 478, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 400, Rastekaisa O 558, NO 525. Mulgedimn sibiricum (L.). Ad flumen Ivalojoki »co- piose» sec. Fellman, »parcius» sec. AVahlenberg. — A nobis prope Kultala ad Ivalojoki et pluribus locis ad flum. ina- rense Vaskojoki visum. Creins tectorum L. »Passiin ad flumen Tana» : Fell- mau. — Toivoniemi in agro copiosius, fructibus maturis die 21 Aug. ^ Carapaimlaceae. Campanula rotundifolia L. /S linifoUa L. In decli- vibus et pratis sicciovibus, uec non in fissuris saxorum et in- ter lapides riparum per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. — fq.; in reg. alpina inf. fortasse occurrit, qvamvis a nobis prse- tervisa. Vacciniese. Myrtillus uliglnosa (L.). Per reg. subsylv. et subalp. in sylvis, siccioribus qvoqve, fqq. et copiose; in lateribus al- pium lapidosis vei glareosis usqve in suprema cacuraina ter- ritorii progreditur (ex. gr. Peldoaivi, Tuarpumoaivi, Kudos- suvannonpää). — Rastekaisa SO 694. M. nigra Gilib. Fqq. per totum territorium; in reg. alpiua 100—150 metra supra terminum betulse procedit; bac- cse etiam circa Mandojäyri raaturescunt. — Hammasuro h. 483, Peldoaivi SO 555, Ailigas SV 482, Rastekaisa SO 694. Vacciniiim vitis-ida^a L. Fqq. per omnes regiones; in cacumine alpis Pietarlauttasoaivi (c. 500 metra) fructus ma- turos anui pra3cedentis invenimus. — Rastekaisa SO 822. Oxycoccus palustris Pers. Tantum ad lac. Jevjejärvi 109 inarensem et in reg. subalp. alpium Tuarpumoaivi et Har- mitschokka. O. microcarpus Tiircz. Usqve ad tevraiuura betulse fqq. copiose in sphagnelis cum apertis tum umbrosis. — Ham- masuro h. 342, Rastekaisa h. 267. Ericaceae. Arctostaphylos uva-ursi (L.). Per reg. subsylv. et sub- alpinam fq. et ssepe copiose; in reg. alpina rarius; sed hic etiam fructus reddens. Pietarlauttasoaivi S 382 c. fruct., Peldoaivi OSO 507 c. fruct., Kudossuvannonpää N 355. A. alpina (L,). In sylvis piniferis et frondosis solo duro reg. subsylvaticse st. fq.; in locis glareosis nudis, betuletis siccis ericetisqve fqq. per reg. subalpinara et usqve ad su- prema cacumina alpium omnium altiss. territorii, ubi baccs& ejus qvotannis locupletissime raaturescunt; in turfosis supra majores ceespites per omnes reg. parcius. Andromeda poUfoUa L. Fq. in reg. subsylv. et sub- alpina; in reg. alpina st. fq., praecipue in locis glareosis et nudis, aqva frigida irrigatis et parcius in turfosis. — Pietar- lauttasoaivi NO 420, Hamraasuro SV 473, Peldoaivi N 500, SO 489, Kudossuvannonpää N 381, Ailigas SV 483, Raste- kaisa h. 314. A. hypnoides L. Tantum in jugis altiorum alpium, se. Peldoaivi, Kuarvekods, Kudossuvannonpää, Ailigas, Rou- vuoaivi, ubi una cum Salice herhacea, Empetro, Diapensia ete. vulgo provenit. Ad terminum betulaB appropinqvat qvi- dem hsec planta, neqve vero intra eum umqvam vidimus. Vide tamen Wahlenberg (1. c.) »in collibus subalpinis jugo proximis passim degreditur». Calluna vulgaris (L.). Per reg. subsylvaticam fq. in sylvis humidis et fertilioribus, nec non supra majores cöespi- tes sphagnetorum ; in reg. subalpina p. — st fq. et terminum betulce paucis metris haud raro superat. — Hammasuro SV 427, Pietarlauttasoaivi N 420 (paucis locis copiose), S 428, N. 462 (aream non mediocrem occupans), Peldoaivi SO 438 Kuarvekods NV 390, NNO 356, Kiidossuvaunonpää N 404. 110 Phyllodoce ccendea (h-). Fq. — fqq. per reg. subalpi- nam et alpinam iu sylvis et siccis et fertilioribus, in lucis. in ripis herbidis rivulorum, in ericetis et locis glareosis, nec non in ipsis cacuminibus lapidosis omniura alpium. ubi ple- ramqve sterilis obvenit. — In reg. subsylvatica prsecipue in pinetis duris passiin parcius, in regione inter Tsohuolisvuono et Pakanaujoki sitä st. fq. Azalea 'procumhens T.. In locis glareosis, aridis reg. alpinse fqq. copiose et subalpinge fq. — st. fq.; in reg. sub- sylvaticam haud ssepe descendit, ex. gr ad Pyhäjärvi, in cou- valli flum. Ivalojoki circa Kultala inultis locis, nec non iu tractu inter Tsohuolisvuono et Pakanaujoki sito fq. — In cacumina alpium altiss. territorii florens aggreditur. Ledum pahistre L. Reg. subsylvat. fqq.; in turfosis, et betuletis humidis atqve in ripis nonnunqvara iuundatis reg. subalpinae freqvens; in reg. alpinam infimam qvoqve passim evadit, ex. gr. ad Tuarpumoaivi, Haramasuro. — Pietarlaut- tasoaivi N 373, Hammasuro SV 473, Tuarpumoaivi NO 404, Peldoaivi N 400, Kudossuvannonpää 360. Pyrola iinifiora L. In reg. subsylvatica p.; etiam in ripis graminosis urabrosinsculis visa. P. rotimdifolia L. In Utsjoki (Castren 1. c.) et Puol- mak (Lund). P. chlorantha Siv. In pineto ad lacura inareusem Py- häjärvi. P. minor L. In locis nemorosis et declivibus herbi- dis rivulorum et fluviorura suboccultis per reg. subsylv. et subalp. fq.; secundum rivulos 50 metra et pauUo ultra in reg. alpinam hinc inde adscendit. — Pietarlauttasoaivi NO 373, Peldoaivi N 453, Kuarvekods h. 400, Ailigas VSV 383, Rastekaisa SO 297. P. secunda L. Per reg. subsylv. et subalpinam st. fq.; terminum hetula) tamen vix attingit. — Pietarlauttasoaivi S 348, Hammasuro NO 3G7, Tuarpumoaivi NO 306. Meiiyantheae. Me7iyanthes trifoUata L. In paludibus, sphagnetis aper- tis, aqvosis atqve in aqva tranqvilla fluminum per reg. sub- UI sylv. fq. et subalpinam st. fq.; in tractu inter lac. Muddus- järvi et Inari sito fq. copiose, at iu reg. subalpiua alpium Muotkatunturit et Maarestatunturit parcius. — Ailigas V 335. Gentiaueae». Gentiana nivalis L. Utsjoki: Andelin; in raarginibus csespitura locis graminosis, turfosis, subumbrosis ripse lacus Inari ad Väylä et Kettu-Matti parcius. Polenioiiiiiceae. Polemoniiim cceruleum L. var. campamdatum Tli. Fr. In locis graminosis, fertilioribus vei huniidis et inter fruti- ces prsesertira in vicinitate domiciliorum per reg. subsylv. et subalpinam st fq.; ad flum. Tenojoki fq. Diapensia lapponica L. Supra terram glareosam nu- dam et inter lapides jugorum alpium per reg. alpinam fqq. copiose usqve ad suprema cacumina territorii ; sed in reg. subalpinam rarius, ex. gr. prope Parshi, descendit. Borragiiiese. Myosotis sylvatica Hojfin. De M. scorpioidi in Flora lapp. p. 54 scripsit Wahlenberg: »in pratis et graminosis etiam sicciusculis per omnes partes universae Lapponiae usqve in lateribus superioribus alpium vulgaris», qvod ad M. sylva- ticam referendum jam demonstravit cel. Sommerfelt (Suppl. Fl. lapp. p. 10). Nobis non obvia, nisi iu Varang- ria (Njavdamvuodna etc.) et ad Puolmak, sed forsitan pra^- tervisa qvoqve in interioribus partibus territorii usqvam gi- gnitur. Asperugo procumbens L. Ad domicilia pagi Kyrö et ad Toivoniemi fructihus maturis. Labiatae. Thymus serpyllum L. Nobis nusqvam obvia nisi, ut jam indicat AVahlenberg: »in ripis arenosis fluvii Tana per omuem ejus longitudiuera» inter Vuopionsuu juxta flura. Anarjok et Puolmak ubiqve fere fq. et sgepe copiose; »ut etiam ad lacum Mandujauri Utsjokia;». (Fl. lapp. p. 163). 112 GaUopsis tetrahit L. Inari: Toivoniemi, Muddusniemi, Paavali, prope templum ; Utsjoki : ad sacerdotium et plurirais locis ad flum. Tenojoki inter Koadnilnjarga et Puolmak (reg. subalp.). G. versicolor Curt. Toivoniemi ad lat. 69" 4' in campo Solano tuberoso consito, Sec. Wahlenberg: »cura prsece- dente . . . fere vulgatius», qvo modo tamen in territorio no- stro non omnino est. In Norvegia G. tetrahit ad septentrio- nes versus multo longius progreditur; terminum polarem hu- jus speciei cel. Norman in Finraarkia orientali »ad lat. 70° 39' et 70** 47—48', nisi hoe loco tantummodo adventitia», iu Finm. occideutali secundum cl. Lund ad lat. 70° 59' — 71° indicat; terminum polarem G. versicoloris autem indicat in Vesteraalia ad lat. 69° 6—7' in Finmarkia occidentali ad lat. 69° 56 — 57', »sed ibi verisimiliter adventitia». Personatae. Veronica longifoUa L. In pratis herbidis et locis sub- umbrosis inter salices riparum per reg. subsylvaticam fq.; in reg. subalpina utsjokeusi st. fq. V. alpina L. »Ad Utsjoki, Enare, Enontekis locis sub- irrigatis per latera et radices alpium fq., unde tamen ad fluvios parcius, ex. gr. ad Utsjoki, Levojock cet. descendit^.: Fellmau. Nobis tantum extra territoriura obvia, ex. gr. in alpe Puakkuvarri ad flum. Tenojoki in reg. subalpina et in Fin- markia orientali plur. loc V. scutellata L. ^ villosa Schiim. »Juxta partem in- teriorem flum. Tana elf latere feunico ad Virjevagge»: Nor- man. — Utsjoki in locis argillosis inundatis ad Spaarassuo- luu et Ispos reg. subalpinae. — > . . in Finmarkia orientali (forma) villosa sola hactenus observata»: Norman. Bartsia alpina L. Fq., sed sape parcius per totura territorium, usqve in reg. alpinam adscendens, in ripis rivu- lorum fluviorumqve, in turfosis et sphagnetis, nec non in fru- ticetis salicura. — Pietarlauttasoaivi NO 425, Hammasuro SO 371, Peldoaivi N 471, SO 450, Kudossuvannonpää N 381, Ailigas SV 483. 113 Euphrasia officinaUs L. var. alpina (Rchh. enl. Blytt N. FL). Per reg. subsylv. et subalpinam fq. in devexis gra- minosis cum siccioribus tum fertilioribus etiain procul a do- miciliis hominum ; extra terrainura betulse nisi ad sinum va- rangricum uon vidimus. RhinantJiiis minor Ehrh. In reg. subsylv. et subalpina fq. copiose. De Rhinantho Crista-(jalli i. illustr. Wahlenberg di- cit: »in inferalpinis Nordlandise et Finmarkise usqve ad Nord- cap ubiqve freqventius, unde etiam adscendit juxta ripas flu- minis Tana ad templum Utsjokense copiosius», qvod impri- mis ad hanc speciem spectare probabile est. — Speciraeu sim- plex defloratum, a cel. Th. Scelan e Utsjoki reportatum sub noraine E,, majoris in Herb. M. F. asservatur; indetermiiia- bile autem est — Specimina Rhinanthi omnia e Lapponia rossica (Triostrow: F. Nylander, opp. Kola: N. J. Fellman) in H. M. F. inter E,, majores posita, ad B,. minorem aperte pertinent. E Varangria illam speciem non refert cel. Lund, et cel. Norman (Ind. suppl. p. 30) »prope Tromsö ad pratum artificiale, seminibus Christianise emptis consitum, die 18vo Octobris anni 1863 eum etiamtum efFlorentem, capsu- lis infimis gaudentem vix semiraaturis, frigori occumbentem» observavit; . . Sic non dubitat, >qviu E,, major a Flora arctica nostra citranordcapensi (Finmarkia occidentali) ad interim excludendus sit.» Neqve nobis in territorio nostro obvia; sic hsec planta a Tromsö orientem et septemtriones versus nus- qvam, nisi a Th. Fries ad Nyborg & Tanen (et hic forsan fortuita), certe observata est. In Fennia specimina qvara ma- xime borealia, qvantum scio, ad pagum Kiistala par. Kittilä ad lat. bor. 67** 52' lecta sunt. Pedicularis Scepfnim-carolumm L. In salicetis reg. subsylv. et subalpinse passini parcius; in convalli tlum. Vasko- joki st. fq.; ad flum. Tenojoki, ut videtur, rarius, ex. gr. ad Jorgastakka, Paksusammali, Veitschinjarga. F. palustris L. Usqve ad terrainum pineti parcius, e 9 locis diversis adnotata, ex. gr. Paksujalka utsjokense, Ket- tu-Matti, Tuulijärvi, inter Vuopionsuu et Vaskojoki etc. 114 [P. hirsuta L. »in uliginosis alpinis rarius occurrit ex. gr. ad Suollo selke et Koltajaure»: Fellman. Intra territo- riuin nostrum vix inveniri credo.] P. lapponica L Fq. — fqq. per omnes regiones; in syl- vis frondosis, in nemorosis, in turfosis supra caespites, in lo- cis herbosis ad ripas rivulorum; in locis siccis et apricis reg. alpinse vulgo, sed magnam partem sterilis legitur. — Raste- kaisa SO 730. Melampyrum pratense L. Per reg. subsylv. et subal- pinam fq. — Tuarpuraoaivi NO 278, Peldoaivi SO 355, Ai- ligas SV 376, SV 329. M. sylvatlcum L. Ad terminum betulae usqve fq. (?) progrediens; species non satis diligenter observata. Utriculariaceae. TJtricularia intermedia Hayne. Inari: Kaamasjoki c fl.: Silen (H. M. F.); inter Menesjärvi et Karvasselkä ster.: Saslan (H. M. F.); in paludosis ad Jevjejoki sat freqventer, c. flor. U. ininor L. Inari: in palude inter Menesjärvi et Karvasselkä c. fr.: Sselan (H. M. F.); Utsjoki: prope Mando- jäyri in reg. subalp. sterilis. Pinguicula vulgaris L. Per reg. subsylv. et subalpi- nam fq., reg. alpinam st. fq. — Peldoaivi SO 450, N 428, Kudossuvaunonpää N 381, Rastekaisa h. 415. var. tenuior Wahlenh. »In Enare passim»: Fellman. P. alpina L. In reg. alpina omnium fere alpium. qvas iuvisimiis, adest plus rainusve abuudans: in reg. subal- pina circa Mandojäyri ad rivulos haud infreqvens, nec non ad Ailigas et Puolmak. var. himaculata Wahlenh. >Cum prcecedeute passini»: Fellman; a forma genuina haud distinximus. P. villosa L. In cajspitibus a Sphagno acutifoUo et S. cymbifolio formatis per totara reg. subsylv. et subalpiuaiii usqve ad terminum betulse saltem fq. — Kuarvekods NNO 356. 115 Primulace». Trientalis europcea L. Per reg. subsylv. et subalpinam fq. — fqq.; in turfosis reg. alpinse circa rivulos c. 80 metra supra terraiuura betulfe iuvenitur st. fq. — Tuarpumoaivi NO 416, Kuarvekods h. 400, Ailigas SV 477, Rastekaisa h. 360. Nanmburgia thyrsijiora (L.). In locis graminosis uli- ginosis ripae lacus Yastusjärvi ad Toivoniemi ad lat. 69" 4' specimina sterilia et digitalia die 21 Aug. legiraus. — In Norvegia terminum polarem ejus speciei ad eaudem fere lat. (Sör-Reisen prgefecturae Tromsceensis ad lat. bor. 69° 1 1 — 12') esse indicat cel. Norman (Notationes p. 47). Primula stricta Horn. In ripis planis, graminosis, la- pidosisqve, nec non in saxosis irroratis fluminum Ivalojoki et Vaskojoki st. fq.; ad flum. Tenojoki tantum prope Paksusam- Tnali (reg. subsylv.) lecta, verisimile tamen est, eara baud ^aram esse, qvamvis jam raarcescens prsetervisa sit. Polygoiiaceae. Koenigia islandica L. Utsjoki: J. M. af Tengström {H. M. F.). Nobis nisi ad sinum varangricum non obvia. Oxyria digyna (L.). Ad flumen Tenojoki inter Yli- köngäs et Puolraak fq.; ad flum. Utsjoki sajpius, ex. gr. ad Kenishkoski et Jomppala (reg. subsylv.), sed in ipsis alpibus liaud visa; ad flum. Kaamasjoki inarense : Silen (H. M. F.). — Rastekaisa SO 822. Rumex domesticus Hartm. »In stercoratis ad lacura Enare, Pelpajaure, haud procul a templo Enaraensi nec non ■alibi ad domos»: Pellman. A nobis juxta flumen Tenojoki pluribus locis lectus. a. htppolapaihum Fr. »In aqvosis passim*: Fellman. In locis uliginosis aqvosis juxta flum. Ivalojoki, Jevjejoki, Vaskojoki, Utsjoki (ad Jomppala), Tenojoki (Puolmak, Spaa- rassuoluu) seraper parcius vidimus. a. acetosa L »Freqvens» in Lapp. fennica: Fellman; ad Toivoniemi, Jomppala, Puolmak, Njavdamvuodna vidimus. $ alpina Wahlenb. »In Utsjoki haud infreqvens*: Fellman. 116 B. acetosella L. In locis ruderatis circa habitacula fqq.: in lapidosis qvoqve ad cataractas hinc inde copiosius, ex. gr: ad Yliköngäs, Mandojäyri. Polygonum viviparum L. Per reg. sybsylv. et subal- pinam fq. — fqq. in locis graminosis siccioribus. var. alpinum Wahlenh. In reg. alpina alpium Muot- katunturit st. fq. — Peldoaivi N 500, Ailigas SV 483. P. aviculare L. In propatulis depressis atqve rudera- tis circa habitacula per reg. subsylv. et subalpinam ubiqve copiose. P. convolvulus L. In campo deusto, Secali consito, ad Toivoniemi et in ruderatis ad Rassijoki prope Muddusjärvi parcissime, Chenopodiaceae. Chenopodium alhum L. Specimina ad sacerdotium uts- jokense et parcius ad Paavali (Inari) vidimus. Atriplex patula L. Inari : Nylander et Gadd (H. M. F.) Urticaceae. Urtica dioica L. In Inari ad habitacula fq.; e convalli flum. Tenojoki tantum pro Puolmak adnptata; Utsjoki: An- delin; var. glahra Hartm. in fruticetis ad Vaula inter Kul- tala et Rovanen Sodankylensem. TJ. urens L. »In cultis totius Lapponige ubiqve»: Fellman. In territorio nostro desiderari videtur, sed ad si- nura varangricum ubiqve fq. invenitur. EmpetretB. Empetfum niyrum L. Fqq. et saepe copiose per om- nes regiones, usqve in cacumina supreraa territorii fertilis aggrediens. Baccse hujus plantae in his regionibus, ut jam animadvevtit G. \Vahlenberg, multo succusiores sunt, qvam in Fennia meridionali. Fructus Empetri, Myrtilli, B,ubi chameemori Lappones, ut sa3pius vidimus, piscibus insolatis miscunt, qvibus coctis cupide vescuutur. — Rastekaisa SO 730. 117 Salicinea*. Populus tremula L, St. fq. usqve ad betuleti fere terminum in declivibus fertilioribus ; tota reg. subsylvatica trunco arboreo, ex. gr. circa Muddusjärvi usqve ad 9 metra, ad Partakko in ripa boreali lacus Inari ad lat. bor 69° 12' c 6 metra alta, populeta speciosa efficiens. In infima parte reg. subalpinse ad fluvios et rivulos etiam arbores minores, «X. gr. ad Utsjoki et Puolraak (Wabl enberg), supra os- tium amnis Lavajajoki ad Tenojoki etc, sed in ipsis lateri- bus alpium nuUo loco altiorem qvam 12 dm., plerumqve autem 3 — 6 dm. vidiraus. — Peldoaivi SO 326 c. 12 dm., 355 c. 6 dm., 390 c. 1,5 dm. S. i)eiitandra L. . . »Usqve ad lacuin Enarensem st. fq. . .» Wablenberg. »circa lac. Enare et in reg. borealibus Lapp. fere semper arbor fit»: Andersson. A uobis non visa. S. caprea L. Per reg. subsylv. et subalpinam inferio- rem totius territorii usqve ad ostium flum. Utsjoki et Njav- damvuodna passim parcius. S. Lapponum L. Fqq. et soepe copiose per reg. sub- sylv. et subalpinam, sed supra terminum betulae non lecta. — Hammasuro h. 457, Peldoaivi n 396, Kuarvekods b. 400, Rastekaisa SO 297. S. nigricans Sm. « protea Ands. Saltem ad Toivo- niemi et Kaamas. /9 borealis Fr. Fq, copiose usqve ad terminum betula) saepe progreditur. Juxta flumina Kaamasjoki et Jevjejoki 4 metra alta. — Hammasuro SV 450, Pietarlauttasoaivi S 307, Kuarvekods h. 400, Ailigas b. 329, Rastekaisa SO 297. S. phyliciefolia L. Eandem fere ac prajcedens babet distributionem, sed loca humidiora, qvoqve turfosa, uligino- sa amat. — Ailigas SV 329. S. vagans Ands. « livida 'Wahlenb. Hinc inde per reg. subsylv. et subalpinam parcius; in reg. alpiua qvoque al- pium Muotkatunturit visa. /S cinerascens Wahlenb. Per reg. subsylv. et subal- pinam locis siccioribus, in pinetis qvoqve, fq. parcius; in reg. alpina p. — st. fq. 118 S. myrtilloides L. In sphagnetis aqvosis reg. subsyl-- vaticse passim copiose, ex. gr. ad Toivoniemi, Kettu-Matti, Vuopionsuu, Palokoski flumiuis Vaskojoki. S. lanata L. In ripis fluminis Ivalojoki inter Kultala et pag. Kyrö pluribus locis; Toivoniemi et Pakananjoki: adi flum. Tenojoki inter Yliköngäs et Puolmak st. fq.; in alpe Harraitscbokka ; ad Puolmak et Njavdamvuodna specimina 8-10 pedalia vidimus. S. hastata L. Divei-sis locis prfesertim ad ripas rivu- lorum fluvioruraqve per reg. subsylv. et subalpinam fq.; alti- tudiue fruticum, amplitudine et forma foliorum mire variat. -S', glauca L. Ad ripas fluviorum et rivulorum cum S. nigricante, phylicsefolia, Lapponum fruticeta densissima con- stituit; alibi qvoqve in uliginosis et paludibus fq.— fqq. per oraues regiones Secundura rivulos suprema cacumina alpium binc inde fere attingit. — Pietarlauttasoaivi h. 460, Ham- raasuro SV 473, Peldoaivi in proxiraa vicinitate cacuminis, Ailigas SV 483, Rastekaisa b. 415. [S. arbuscida L. » . . per partera subsylv. et subalpi- nam Lapponiarum omnium freqventer»: "Wahlenberg. Ut Andersson (Monogr. Salicura p. 130) tradit, hsec adnotatio ad. S. pbyliceefoliam spectat. — Hanc speciem iutra territorium. nostrum inveuiri baud credo.j S. myrsinifes L. In devexis turfosis bumidis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. — fq., sed intra territorium ter- minum betulse vix superat. S. polaris Wahlenb. Ad alpem »Jeskadam» (Utsjoki): Fellman. In summa alpe Rouvuoaivi utsjokensi pai-ce. S. herhacea L. In locis glareosis et uudis reg. alpinaa omnium alpium, qvas invisimus, plerumqve copiose ; in reg. subalpina modo ad lac. Sappijärvi prope Peldoaivi. [S. reticulata L. »Haud infreqvens» in Lapp. fennica:. Fellman. Modo in alpinis maritimis orse varangricse vidi- mus.] Salices hyhrida^. S. caprea X cinerascens. In reg. subsylvatica ad Kön- sävaara inarensem, $. 119 Arbor 2,5 — 3 metra alta, trunco arboreo; ramuli no- velli pubescentes ; folia late obovato-elliptica, supra obscure viridia et puberula, subtus novella pubescentia, demum sub- glabra, glauca, margine integerrima vei hinc inde irregulariter crenulata; aynenta rariflora, bracteis paucis, minimis vei nul- lis stipata; (jermhia pedicello bis terve bracteolum superante, e basi ovata elongato-cylindrica; stylus brevis, stigmatibus parvis oeqvans. S, glauca X niyricans (S. Amandce Ands.) Toivo- niemi $. S. herhacea X lapponum (sec. A. Lundström). In reg. alpiua alpis Eouvuoaivi Utsjokiae, inter S. herbaceam, polarera, glaucam crescens; specimen unicum, cf legimus. Frutex circiter 1 dm. alta; i'ami tenues, decumbentes vei adscendentes, annotini puberuli, sestate seqvente jam gla- bri, denique fusco-nitidi, angulati; folia elliptica, basi sub- cordata, acuta, apice valde rellexo, 15 — 20 mm. longa, 8 — 12 mm. Iata, superne mox glabra, subtus inaeqvaliter pubescen- tia, deniqve imprimis apicem versus subglabrescentia, inferiora subtus eximie elevato-venosa, superiora fere leviä, margine crenulata, vix recurvata; amenta pedunculata, bracteis 2 — 3 sat magnis stipata, circ. 12 — 14 mm. longa. ^S*. lanata X kastata. (S. Hartmaniana Ands.) In locis graminosis, subaqvosis ad Toivoniemi parcius, $. S. lapponum X myrtilloides (S. versifolia Wahlenh.) In sphaguetis aqvosis circa Toivoniemi pluribus locis abun- dat, tum ad S. myrtilloidem tum ad S. Lapponum recedens ; 9- et cf legimus. S. myrsinites X nigricans (S. punctata Wahlenh.) » ... ex. gr. ad flumen Tana copiose»: Wahlenberg; in alpe Harmitschokka et ad sinum varangricum vidimus, 5. Betulineae. Betula odorata Bechst. var. pubescens Ehrh. Etiam ad lac. Mandojäyri legi- mus. var. alpicola Bl. sylvas reg. subalpiuse superioris con- stituit, magnitudine et serratura foliorum valde variabilis. 120 Vide de distributione betuls pag. 80—82 et mappam geographicam. B. nana L. Per omues regiones usqve in suprema ca- cumina territorii, ubi saope vix digitalis, terr® adpressa vei inter Empetrum et Cladinas abdita jacet, fqq. et copiosissirae. — Rastekaisa 694 SO. Saepius ex his Betulis duabus forniEe hybridge aut me- dioe exoriri videntur. lu turfosis, ut etiara locis fertilioribus ad cataractas etc. specimina sparsa hinc inde obvia sunt, qvse aut oranibus characteribus inter B. nanam et odoratam pror- sus medium tenent, aut tura ad hanc tum ad illam speciem plus miuus recedunt. Specimina, qvte cum descriptione ^B. alpestris Fr.^ omnino conveniunt, e Toivoniemi, Leviövaara, Tuarpumoaivi reportavimus. Ad Lastekoski specimen 9 dm! altum, ramis gracilioribus, foliis obtusis vei acutiusculis, laci- niis sqvaraarum paullum inasqvalibus, alis saraararum germine c. duplo angustiores. Ad Paksusammali juxta flum. Tenojoki legimus frutices nonnullos 15-18 dm. altos, tabuin Floree danicae 2852 (»B. intermedia Thom.») haud dissimiles, sed differentes foliis raagis obtusatis, lobis sqvamarura feqvalibus, alis samararum germine vix seqvantibus. Ad Yliköngäs ean- dem formam, hic tamen 12 dm. modo altam, legimus. Alnus incana (L.) var. borealis Norrl. In reg. sub- sylvatica in ripis lacuum et flurainum st. fq. at parce. Ad Toivoniemi et flum. Jevjejoki frutices 2,5 raetra altos vidi- raus; in reg. subalpina usqve ad terrainum betute secundum rivulos, 3-6 dm. alta, penetrat (p. -) st. fq. - Hammasuro h. 382, Peldoaivi N 396 dm. alta, Kuarvekods h. 400. Monocotvledoneae. Alismaceae*. Seheuchzeria palustris L. lu sphagneto aqvoso ad Väylä. Triglochin palmtre L. In reg. subsylvatica ad Tirro et Tuulijärvi. 121 PotamogetoueaB. Potamogeton sjyargani/olius Lcesf. lu flum. Kaamas- joki pluribus locis copiose,. verisimiliter in aqva placida to- tius hujus fluminis hand iufreqvens, etiam in lac. Syysjärvi, Vastusjärvi, Muddusjärvi. P. gratnineus L. Ad effluvium fluminis Kaaraasjoki in lac. Vastusjärvi. P. rufescens Schrad. Kaamas: Silen (H, M F.). P. i^erfoliatus L. In lacubus Vastusjärvi et Muddus- järvi, ut etiam in aqva tranquilla fluminum Kaamasjoki et Vaskojoki copiose vidimus; ad Paksusammali qvoqve in flum. Anarjok. P. marinus L. Prope flum. Kaamasjoki: Silen (H. M. F.). Nartheciaceae. Tofjeldla horealis JVahletib. In spliaguetis turfosis per reg. subsylv. et subalpinam fq,; in ripis rivulorum et fluvio- rum locis apertis humidis vei nonnunqvam inundatis ubiqve; hic etiam in reg. alpinam paullum penetrat st. fq. — Pietar- lauttasoaivi NO 425, SV 473, Peldoaivi SO 478, Kudossu- vannonpää N 373, Ailigas SV 420, Rastekaisa O 594. Typhaceae. Sparganiiim affine Schnizl.? Locis vadosis lacuum reg. subsylvaticffi, ex. gr. Inari, Vastusjärvi, Syysjärvi Sparga- nium qvoddam foliis longis uatantibus liinc iude abundat, sed sterilia tantum vidimus specimina. S. hyperhoreimi Lcest. Kaamas: Silen (H. M. F.); ad Jevjejoki et Jevjejärvi specimina nouuuUa cum fructibus anni prsecedentis vidimus. Orchideae. Corallorrhiza iiniata R. Br. In salicetis ad Toivoniemi parcius; probabiliter etiam alibi. Listeva cordata (L.). In turfosis piniferis reg. subsyl- vaticas st. fq. parcius; in locis nemorosis reg. subalpina} qvo- qve st. fq. — Rastekaisa 230. 122 Platanthera bifolia (L.). ^In Utsjoki raro^ Fellman. Ccelocjlossum viride (L.). In locis nemorosis alpmm Muotkatunturit, reg. subalpina, nonnullis locis; in subalpina Qvoqve reg. alpis Ailigas et ad Puolmak; sine dubio etiam m reg. subsylvatica adest. - Ailigas SV 400, Rastekaisa SO 297. Gymnadenia albida (L.). >Ad fluineu Tana rarissirae»: Fellman. /n- u ivr G. conopsea (L.) forma la'ppomca Sml. (Herb. Mus. fenn. p. 19). Juxta semitara pineti ad Pyhäjärvi inarensem parcius. Orchis maculata L. In turfosis pinifens et apertis per reg. subsylv. st. fq.: in reg. subalpina ad terminum betulse usqve rarius progreditur. SmilaciueaB. Faris qvadri/oUa L. Kultala ad flum. Ivalojoki et Toivoniemi; in radice alpis Peldoaivi locis nemorosis reg.. subalpinse copiosius; Puolmak in reg. subalpina. Majanthemum bifoUum (L.). Ad Kultala et in pago Kyrö juxta flum. Ivalojoki; deiude modo ad Könsävaara ina- rensem, lat. bor. 69^ 4'. Liliaceje. AlUum Schcenoprasim L. »ad rivum Säytikkö haud procul a templo utsjokensi; ad Nuus et alibi ad flumen Tana passim copiose^: Fellman. Intra territoriura haud vidiraus, sed in H. M. F. specimina e vicinitate sacerdotii utsjokensis (Silen), ad var. sibiricum (L.) pertineutia, asservantur. Juncaeeae. Juncus filiformis L. In locis graminosis, paludosis et subturfosis per reg. subsylv. et supalpiuam fq. J. alpinus Vili. In semitis et locis pedibus depressis. humidis vei subuliginosis per reg. subsylvaticam et reg. sub- alpinam fluminis Tenojoki st. fq. parcius; extra terminum be- tulte tantum ad sinum varangricum. [J. Gerardi Lois. ^ad flumina Tana et Lutto parcius >: Fellm. nomine J. bothnici. Nonue cum preecedente commixta?] 123 J. bu/ofiius L. »in huraidis uliginosis äd lac. Enare . . .»: Fellmau. Nobis haud obvia; in pago Kyrö tamen forsitau adest. J. tri/idus L. In locis glareosis apricis reg. alpina) fqq. et subalpinte fq.; iu subsylv. qvoqve reg., ex. gr. juxta flum. Vaskojoki niultis locis, inter Tuulijärvi et Pakananjoki fq., ad Kultala. J. stygius L. »Eab. in paludibus aqvosis per partem sylvaticam et subsylvaticara Lapponiarum svecicarum usqve ad Enare ejusqve lacura Hastemjärvi passim copiose»: Wah- lenb. — Tautum ad Kaamas, Väylä, Pakananjoki legiinus, verisiraile autem est, plantam in reg. subsylv. qvidem haud raram esse. J. trlglumis L. »Locis uliginosis et irrigatis in regio- nibus alpinis et subalpinis oranium Lapponiarum vulgatissi- me»: Wahlenb. — In ripa flura. Vaskojoki passini ex. gr. ad Tirro, Jibraonsu'anto; sine dubio in alpibus multis locis. J. higlumis L. In uliginosis et in terra aqva nivali irrigata reg. alpinas fq.; in reg. subalpina passim, ex. gr. ad templum Utsjoki: Fellman, in alpe Ailigas, Hamraasuro, ad lac. Peldojärvi, Puolmak; etiara ad flum. Vaskojoki reg. sub- sylvaticse multis locis. Luzula pilosa L. In reg. subsylv.: Könsävaara, Kettu- Matti; locis nemorosis reg. subalpinie alpium Muotkatunturit st. fq.; ad Ailigas et Njavdamvuodna, reg. subalp. In reg. al- pina territorii non lecta. — Pietarlauttasoaivi S 355, Tuar- pumoaivi N 267, Peldoaivi SO 323, Kuarvekods h. 400, Rastekaisa SO 186. L. ■parvlflora (Ehrh.). Locis nemorosis reg. subal- pina) p. parcius, sed ad flum. Tenojoki inter Yliköngäs et Puolmak st. fq.; in alpibus Ailigas et Rouvuoaivi terminum betulse paullo superat et ad Kultala in reg. subsylvaticara parcissime descendit. — Ailigas VSV 365, Kuarvekods h. 400, Rastekaisa NO 412. L. \Vahlenhergii Rupr. Ad Veitschinjarga juxta flum, Tenojoki, reg. subalpina. — Rastekaisa NO 536. L. camp)estris (L.) var. multiflora (Hoffm). In reg. subsylvatica saltem st. fq. 124 var. sudetia//escews Wahlenh. E convalli fluminis Vaskojoki et regione circa lacus Muddusjärvi et Vastusjärvi adnotata. L. arcuata (Wahlenh.). Tantum in alpe Harmitschokka utsjokensi lecta. var. confusa Lindeb. Locis glareosis, nudis lapidosisqve reg. alpinte totius territorii fq. Forma memorabilis, robusta hujus speciei, in pineto sicco ad Pakananjoki lecta, cum specimine Luzulm sudetico- arcuatce Bupr., in Herbario N. I. Fellmani: »Plantee arc- ticse exsiccatsB» distributo (N:o 241) ita congruit, ut non, nisi perigoniis pauUo brevius acurainatis, difFerat. Specimina Fell- mani, ad Panfelofka Lapponise rossicse lecta, a Ruprechto ipso sic deterrainata sunt: »Luzula arcuata var. sudetico-arcu- ata Rupr. Pl. Samoj. p. 58 exactel» (Ruprecht in litt-)- L. sudetico-arcuata Rupr. culmo 20 — 22 cm. aito, foliis omnibus rigidulis, non profunde sed evidenter canaliculatis, foliis culmi fertilis c 3 mm. latis, vaginis foliorum radicalium insigniter rubentibus, spiculis majoribus formam luxuriantem L. arcua- ta constituere videtur. Luzula spicata (L.). In reg. alpina cum praecedente fq.; in reg. subalpina passim — st. fq.; ad Kultala qvoqve in reg. subsylvatica. Intra territorium nostrum plerumqve 12 --13 cm. altam, sed ad sinum varangricum saltem duplo al- tiorem legimus. Cyperaceae. Scirpus ccitspiiosus L. In turfosis piniferis et apertis, prsesertira in intervallis caespitum per reg. subsylv. et subal- pinara fq. — fqq.: in terra nuda, aqva nivali irrigata reg. al- pinaj fq. - Ailigas SV 483, Hammasuro SO 390, Raste- kaisa O 588. [Se. acicularis (L.). »Passim copiose» in Lapp. fenn.: Fellmaii.] [Se. palustris (L.). »Passim» in Lapp. fennica: Fell- man. Ut pra3cedentem inti'a territorium nostrum non vidi- 125 mup, hic taraen forte detegendus. — 5. acicularem ad flum. Paatsjoki (Pasvigelv) legit cel. J. M. Norman et ^S'. i^a^ustrem ad Svanvig prope Colmejaur iuveniri indicat cel. Th. Fries. S. lacustris L. »Passim, ex. gr. ad Euare et Sodan- kylä»: Fellraan. Eriophorum alpinum L. In turfosis per reg. subsyl- vaticam st. fq.; extra terminum pini modo ad Njavdaravuodua vidimus, sed ad sinum Tanafjord terminum polarem ejus ad lat. 70" 27—19' indicat Norman. E. capitatum Host. In ripis sabulosis, udis fluminura Anarjok, Tenojoki (inter Vuopionsuu et Seida), Utsjoki pas- sim copiose; Kaamas; in pago Kyrö ad Ivalojoki; Tuulijärvi et Pakanaujoki, nec non ad sinum Njavdamvuodna copiose. E. russeolum Fr. In reg. subsylvatica inarensi multis locis, ex. gr. ad Säytsjärvi, templum inarense, Jevjejoki, Ham- raasuro. E. vaginatum L. Per reg. subsylv. et subalpinam fqq. et copiosissime; in reg. alpina fq. copiose. E. angustifolium Eoth. Per omnes regiones territorii fq.— fqq. E. gracile Koch. Prope Toivoniemi, nec non in reg. subalpina alpium Muotkatunturit ad Tuarpumoaivi et Peldo- aivi observavimus ad lat. bor. c. 69" 8'. — In Norvegia ter- minum polarem speciei ad lat. c. 69^ 4' indicat Norman. [E. latifoliiim Hpe intra territorium forte invenietur, qvum in Varangria mer. sec. cel. Norman lat. c. 69" 25 — 28' attingit.] Carex ampuUacea Good. cum varietate horeali Hartm. In stagnis et ad ripas aqvarum fluitantium locis tranqvillis per reg. subsylv. et subalpinam fq. copiose. Ad Njavdam- vuodna, unde jam reportavit E. Nylander et Gadd, et ad lac. Mierasjäyri utsjokensem legimus, uescio autem num ad ter- minum betulaB usqve aggrediatur. C. rotimdata Wahlenb. In sphagnetis aqvosis et inter caespites in turfosis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. — Hammasuro SO 385, Peldoaivi h. 330, Ailigas h. 317, Ras- tekaisa h. 415. C. hevirostris Fr. Solo lapidoso in margine parvi la- 126 cus prope alpera Rouvuoaivi iu reg-. subalpina superiore spe- cimen unicum sterile legimus. C. veskaria L. Rara esse vldetur; tantum in reg. sub- sylvatica alp. Kudossuvannoupää et reg. subalpina alpis Ai- ligas vidimus. C. puUa Good. »In Utsjoki ad regiones alpiuas subal- pinasqve haud infreqvens»: Fellm. Tantum in alpe Raste- kaisa Finraarkise, ubi eam jara Walilenberg legit, vidimus; de distributione hujus speciei scripsit Wahlenberg: »haud vero extra summas alpes»; sic indicationera Fellmani non exactam esse suspicor. Carex filiformis L. Locis paludosis et ripis limosis per reg. subsylv. et subalpinam fq., sed maximam partem ste- rilis; circa lac. Mandojäyri utsjokensem qvoqve parcius fruc- tus reddit. C. flava L. » . . in parte sylvatica et subsylvatioa Lap- poniarum raeridionalium usqve ad Euontekis passim par- cius, . . »: Wahlenb. — Tantum in reg. subsylvatica summa prope lac. Tuulijärvi legimus. C. capillaris L. Locis nemorosis et subuliginosis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq.; intra reg. alpinam tan- tummodo ad sinura varangricum vidimus; e reg. subsylv. e 9 locis diversis adnotatam haberaus; sec. Fellman in Utsjoki et Inari fqq., qvod certe non exactura est. C. livida Wahlenh. In sphagnetis aqvosis reg. subsyl- vatica ad Kaamasjoki (Silen), Tirro, Väylä; probabiliter qvo- qve alibi; plerumqve Ustilagine Caricis graviter infectam vi- dimus. C. s}mrsijiora Wahlenh. Usqve ad supreraa cacumina territorii fq., sed in campis aridis et lapidosis alpium omuino digitalis modo, spiculis femineis minutis, vanis vei nuUis. — Rastekaisa SO 730. C. pedata Wahlenh. Locis siccis glareosis reg. al- pinai st. fq., nec non in reg. subalpina ad Parshi juxtaflum. Tenojoki parcius vidimus. G. (jlobularis L. Tantum in turfosis piniferis inter Pyhäjärvi et Vuopionsuu, et ad Syysjiirvi. C. limoso L. In agris inarensibus reg. subsylvatica^, 127 (Verkkojärvi: Silen; Tirro, Toivoniemi, Väylä, Pakananjoki), uec non in reg. subalpina utsjokensi circa Maudojäyri. C. irrigua Sm. In sphagnetis aqvosis et paludibus us- qve ad terminum betulae saltein fq. — Rastekaisa h, 415. [C. rarijiora Sm. Tantum extra territoriuin nostrum in alpe Rastekaisa et ad sinum varangricum.] C. Buxhaumii Walilenh. Per reg. subsylv. et subal- pinain locis sphagnetosis et gramiuosis humidis ad ripas la- cuum et fluminum st. fq. ( — fq.) var. heterostachya Hn. Cum forma genuina ad Jib- raonsu'anto flum. Vaskojoki sat copiose. — Rastekaisa h. 415. C olpina (Sir.). Toto territorio usqve ad terminum be- tulse st. fq., sed in reg. subalpina agri utsjokensis fq. C. aqvatilis Wahlenb. lu ripis fluminum et lacuum cariceta densa et ampla locis tranqvillis cum C. atnpullacea saepe format; in stagnis qvoqve et pratis udis abundat et us- qve ad terminum betulae saltem fqq. progreditur. — Foliis pertusis et siccatis hujus plant» et Caricis ampuUaceae Lap- pones pedes suos intra caligas vinciunt, ut iis a frigore et asperitate viarum tegantur. — Rastekaisa h. 415. C. rigida Good. Locis siccis apricis per reg. subalpi- nam et alpinara fqq. et plerumqve copiose; etiara in reg. sub- sylvatica pluribus locis, ut circa flum. Vaskojoki, inter Tschuo- lisjärvi et Pakananjoki fq., reperitur. var. inferalpina Lmst. Forma est luxurians omnibus partibus major; in devexis piniferis ad Vaskojoki parcius le- giraus. — Rastekaisa SO 822. C. vulgaris Fr. Forraas ad var. juncellam plus minus accedentes hinc inde, ad Yliköngäs qvoqve in reg. subalpina utsjokensi, vidimus, sed meridioualem typicam nullo loco. var. juncella Fr. Locis paludosis usqve ad terminum betulse fq. — fqq. Litra territorium neqve C. acutam neqve ccespitosam legimus; hanc tamen e Kultala ad Ivalojoki primo vere lectam et valde incerte adnotatam haberaus. C. loliacea L. Locis scaturiginosis et betuletis palu- dosis reg. subsylvaticae passini ; in subalpina qvoqve reg. 128 alpis Kudossuvannonpää et ad Veitschinjarga ad lat. bov. 69« 55'. C. tenuijiora IVahlenb. »lu paludibus pratisqve udis (LapponisB fenn.) passim»: Fellman. Ad Pakauanjoki nos le- gisse crediraus, at specimina perdidiinus. C. canescens L. In reg. subsylvatica fq. et subalpina st. fq. — flastekaisa SO 154. C. Persoonil Sieb. Usqve ad terminum betulas qvidem fq. In alpe Rastekaisa FinraarkiöG qvoqve in reg. alpiua inf. legimus. — Hastekaisa h. 362, SO 314. C. helvola Bl. »Utsjoki; Kimrunaudsche»: Sileu (H. M. F) — In Varangria legimus ex. gr. ad Njavdaravuodna et Bugönäs. — Qvod J. Fellman de C. microstachya Ehrk. refert: »ad Utsjoki et Karassuaudo», forsan potius ad C. helvolam, qv£e temporibus Fellmani cum illa etianitum con- juncta erät, spectat. [C. heleonastes Elirh. »Haud iufreqvens» in Lapp. fenn.: Fellman. Tantura in Varangria ad Nyborg legimus.] C. lagopina IVahlenb. »Passim» in Lapp. fenn.: Fell- man; in reg. alpina alpium Rouvuoaivi et Harmitschokka Utsjokiee legimus, sed verisimile est, plantam etiam iu alpi- bus MuotkatuDturit indagandara esse. [C. glareosa IVahlenb. »In Utsjoki rarius»: Fellman; indicatio autem maxime incerta et nullo modo affirmata.j [C. incurva Lightf. Ad Ivalojoki sec. Deutsch et Asp: Wirzen? in schedulis in coUectione Societatis pro Fauna et Flora fenn. asservatis; deinde haud reperta.] C. Deinbolliana Gay. Specimina, in »Plantae arct. ex- sicc t> N. J. Fellmani nomine C. stenophylla distributa, in Utsjoki a J. Fellmano lecta sunt: ipse autem J. Fellman in Indice suo de hoe planta nihil comraemorat. C. chordorrhiza Ehrh. In sphagnetis aqvosis per reg. subsylv. et subalpinara fq.; etiam in Varangria ad Njavdam- vuodna prope prasdium Mikkola. — Ailigas V 329. C. rtcpestris Ali. »In alpibus nostris altissimis ex. gr. ad Jeskadara» (Utsjokise): Fellman; in rupibus ad Kenish- koski flum. Utsjoki, reg. subsylvatica, parcius legimus. — Rastekaisa O 573. 129 [C. microglochin Wahlenh. »In paludibus alpinis par- cius»: Fellman; postea non reperta.] C. paucijiora Liglitf. In sphagnetis reg. subsylv. st. fq.; in subalpina qvoqve reg. ad Mandojäyri, in alpe Ailigas, ad Njavdamvuodna observata. C. capitata L. :>Ad tlumen Utsjoki in juniperinis pas- sini copiose . . »: Fellman; in betuletis qvoqve ad cataractas flum. Vaskojoki pluribus locis, ex. gr. ad Lastekoski, Palo- koski. C. dioica L. In sphagnetis et paludosis per reg. sub- sylv. fq. et subalpinam st. fq. var. isogijna Hartin. Ad Tirro juxta flum. Vaskojoki. — Rastekaisa SO 297. Gramineaes, Anthoxanihum ocloratum L. In devexis riparum et in sylvis frondosis et fertilioribus reg. subsylvaticae fq. et reg. subalpinse st. fq.; in alpinam qvoqve reg. secundum rivulos haud raro adscendit. — Ailigas SV 476, Kudossuvannonpää N 370, Rastekaisa O 585, SO 314. Hierochloa borealis (Schrad.). In fruticetis humidis reg. subsylvaticBe passim; in reg. subalpina ad Yliköngäs flum . Tenojoki et ad Njavdamvuodna. Baldingera arundinacea (L.). »Ivalojoki»: Nylander et Gadd. Phleum alpinum L. »Fq.s- in Lapp. fenn. : Fellman. Intra territoriura tantum ad Peldojärvi et Mandojäyri (reg. subalpina), nec non ad Parshi (reg. subsylv. summa) legimus; sed in Varangria vulgariter invenimus et ad Njavdamvuodna jam copiose adest. — Rastekaisa SO 718. P. pratense L. Parce ad Toivoniemi in campo deusto Secali consito. Alopecurus fulvus Sm. In litore lacus Inari, ubi cul- mo elongato, foliis fluitantibus stepe invenitur, fq. esse vide- tur; de cetero prope Kuarvekods (Silen) et paucis locis ad fl. Tenojoki legimus. [A. geniculatus L. territorio deesse videtur.J 130 MiUum effiisum L. »Ad flumen Taua ab effluvio ad Nyorkan (=Njuorgam prope Rajala) passim»: Fellman. Locis nemorosis reg. subalpinse alpium Tuarpumoaivi et Kuarve- kods, nec non ad Njavdamvuodna et Puolmak vidimus. — Kuarvekods h. 400. Agrostis alba L. In ripis sabulosis lacuum et flumi- num reg. subsylvaticse passim copiose. Var. aristata ad Paavali cum forma typica. A. ruhra Wahlenh. Per reg. subsylv. et subalpinam locis humidis, graminosis vei subturfosis, nec non in ripis arenosis lacuum et supra rupes irrigatas f q ; in reg. alpina passim saltem. A. canina L. Kaamas : Silen (H. M. F. specimen de- fectum.) A .Spica-venti L. Locis cultis ad Toivoniemi parcius et in ripa lapidosa lacus Inari ad Paavali. Calamagrostis phragmitoides Hartm. In fruticetis et locis nemorosis, ut etiam in pratis humidis per reg. subsylv. fq. et subalpinam, ubi etiam ssepe orgyalis, st. fq. — Ham- masuro h. 342, Peldoaivi SO 336- C. lanceolata Both. Inari: Nylander et Gadd (H. M. F., determ. S. Almqvist.) C. lapponica (Wahlenh.). Per reg. subsylv. et subalpi- nam »in collibus et campis siccioribus apricis prsecipue igne nuper devastatis» ("VVahlenb.) fqq. et ssepe copiosissime ; in turfosis qvoqve lecta; in reg. alpinam locis siccis, aridis longe adscendit freqventer. In salicetis, ex. gr. ad templum inarense, forma um- bratica, panicula apice nutante, ramis inferioribus elongatis proveuit. — Hastekaisa SO 714. [C. epigejos Both. »In ripis arenosis flurainum Ivalo- Kamas et Sulkesjok par. Enare . . .k Fellman. Indicatio maxime incerta, sine dubio maximam partem ad C. lapponi- cam spectans. In Norvegia sec. cel. A. Blytt jam ad Salten Nordlandise desistit.] C. stricta Hartm. In ripis humidis per reg. subsylv- et subalpinam fq. 131 C. strigosa (\Vahlenb.). »Ad flumen Tana» : Fellmac. Kultala ad Ivalojoki: Lönnbobm iu Herb. Hult. Melica nutans L. Locis nemorosis reg. subsylvaticse st. fq.; etiam in reg. subalpinara, ex. gr. ad Peldoaivi, Njav- damvuodua, Puolmak, passini adscendit. — Peldoaivi SO 336, Rastekaisa SO 172. Vahlodea atropurpnrea (Wahlenb.). »In fruticetis, cam- pis, juniperetis subuliginosis per partem subsylvaticam totius Lapponise passim copiose, ut etiam subalpinam rarius . . . iu Enare juxta Ivalojoki et Sotajoki. . .» Wahlenb. »In Enare ad flumina Tvalo-Kamas-Sotajoki Neudam-jok (Njavdamjok? == Näätäjoki, Nejden elf) nec non ad Harimatskaidi in Utsjoki passim: Fellman. — Nobis in reg. subalpina et al- pina agri utsjokensis usqve ad Petsikkotunturit proesertim in ripis subturfosis rivulorum et stagnorum st. fq. obvia. Aira alpina L. »Ad Harimatskaidi in Utsjoki» : Fellman. A. flexuosa L. Fqq. per totum territorium, iu reg. alpina qvoqve campos apricos et ericeta parcius occupat, sed suprema cacumina fugit. — Peldoaivi SO 490, Kuarvekods VNV 405, Rastekaisa h. 415. A. cmspitosa L. Locis humidis, prtecipue iu vicinitate domiciliorum fq. copiose; in subturfosis qvoqve reg. subal- pinae st. fq. — Pietarlauttasoaivi S 365. Trisetum suhspicatum (L.). j>Ad Utsjoki passim»: Fell- man. Utsjoki: Koppeloivi et Lumikuru: Silen (H. M. F.). MoUnia ccerulea L. Ad flumen Vaskojoki fq.; de ce- tero per reg. subsylvaticam st. fq., sed in reg. subalpina tan- tum ad Mierasjäyri et Njavdamvuodua visa. Catabrosa aqvatica (L.). »Ad flumen Tana in stillici- dio aqvse haud procul a Polraak . .»: Fellman. Foa annua L. In propatulis et locis ruderatis circa ha- bitacula fq.; ad preedia a viis celebribus remota, ut Peldojärvi, Pyhäjärvi, TirrO; non tamen vidimus. P. ccesia Sm. »Haud infreqvens» in Lapp. fennica: Fellman, nomine P. glauccs; verisimile est, hanc magnam partem cum formis glaucescentibus Poce nemoralis esse com- mix tam, sine dubio tamen in territorio adest. P. laxa Hcenke. »Ad flumen Tana rarissime»: Fellman. 132 P. alpina L. In devexis siccioribus ad habitacula juxta fiuraina Utsjoki et Tenojoki passim copiose ; ad Njavdam- vuodna; »in superiore parte hujus Lapponiee ad regiones alpi- nas subalpinasqve freqvens» : Fellman. Nobis autem in ip- sis alpibus parcius modo obvia, ut adnotationem Fellmani non exactam esse censeamus. — Rastekaisa SO 714. P. nemoraUs L. In fruticetis et locis saxosis nemoro- sis reg. subsylv. et subalpinse st. fq. P. serotina Ehrh. Pluribus locis e reg. subsylv. cog- nita, in subalp. qvoqve reg. summa alpis Kudossuvannonpää. P. pratensis L. Prsesertim locis stercoratis cum hu- midis tum siccioribus per totum territorium fqq. copiosis- sime; sed etiam in devexis riparum fertilibus fq. [P. trivialem L. non vidimus.] Festuca ruhra L. Cuni JPoa pratensi acervatim locis stercoratis usqve ad terminum betulse ubique; in ripis areno- sis et humidis qvoqve st. fq., ut etiam inter Secale ad Toi- voniemi. F. ovina L. Per omnes regiones fqq. et stepe copiose; in summis cacuminibus territorii etiam floret. — Rastekaisa SO 822. Triticum repens L. In ripa alta ad pag. Kyrö et in campo deusto Secali consito ad Toivoniemi. T. caninum L. Locis nemorosis juxta majora flumina passim; in subalpina qvoqve reg. ad Njavdamvuodna. T. violaceum Horn. Utsjoki: Silen (H. M. F.). Elymus arenarius L. Utsjoki ad rivulum Äimäjoki : Silen (H. M. F.). Nardiis stricta L. In alpibus Muotkatunturit, ubi ter- minum betulse longe superat, et in alpibus Utsjokiae st. fq. ( — fq.), neqve alibi videtur esse rara. — Pietarlauttasoaivi NO 420, Peldoaivi SO 490, Kuarvekods h. 431, Rastekaisa 261. Gymnospermae. Coniferae. Pinus sijlvestris L. De termino reg. subsylvaticce vid( mappam geograpbicam et pag. 60 — 68. 133 Abies excelsa DC. De distributione abietis vide su- pra pag. 64—66 et mappam geographicara. Junijierus communis L. Locis irrigatis et subturfosis longe supra termiuum betulse hinc inde peiietrat; in reg. sub- alp. et subsylvatica fq. — fqq. — In alpium locis, ventis tem- pestatibusqve maxime expositis, tantum formae nana Willd. et suhnana Scel. reperiuntur et alibi qvoqve, ut jam in de- sertis inter Kultala et Rovanen sodankylensem, valde insig- nes vidimus, sed forma et dispositio foliorum in eodem fru- tice adeo variabiles esse possunt, ut varietates constantes haud constituere videautur. — Pietarlauttasoaivi S 458 forma ty- pica c. fr.; Peldoaivi SO 460 f. typ., SO 550 f. nana; Ku- dossuvannonpää N 395 f. nana; Ailigas SV 383 f. nana; Rastekaisa SO 226 f. typica, SV 415 f. nana. Filices. Lycopodiace*. Selaginella spimdosa A. Br. In ripis graminosis vei subturfosis per reg. subsylv. et subalpinam st. fq. ( — fq.) ; in reg. alpina agri utsjokensis ad rivulos st. fq. — Hamraasuro SO 371, Ailigas 400. Ltjcopodhim alpinum L. In campis siccioribus et ju- niperetis reg. subalpinse et alpinae fq. et saepe copiosius; in subsylv. qvoqve reg. multis locis, ex. gr. ad Väylä, in erice- tis inter Kultala et Eovanen. — Rastekaisa SO 730. L. complanatum L. Usqve ad terminum betulae, sed vix ultra (st. fq. — ) fq. — Maximam partem ad var. Chamcecy- parissus AI. Br, pertinet copia hujus speciei territorii. — Hamraasuro O 506 loco occulto, Peldoaivi SO 397. L. clavatiim L. Forma typica intra territoriura tan- tum rarius ex. gr. ad Kultala et Toivoniemi ; e Utsjoki spe- cimen in H. M. F. adest. Sed var. lagopus Lcest. in sylvis fertilioribus, nec non in articulis rupium et supra terram glareosam et madefac- tam reg. alpinse st. fq. — Peldoaivi N 550, Rastekaisa h. 415. 134 L. annotinum L. In betuletis ac pinetis reg. subsylv. et subalpinse fq. In ericeta reg. alpinse forma alpestris Hartm.. qvse in reg. betulae qvoqve copiosius adest, 100 me- tra supra terminura betulse st. fq. penetrat. — Pietarlauttas- oaivi NO 420; Peldoaivi SO 534. L. Selago L. Per reg. subsylv. et subalpinam passim ; locis siccis et glareosis reg. alpinae forma habitii jam e lon- ginqvo alieno, caulibus elongatis, terrse S9epe adpressis paul- lum ramosis, foliis flavescentibus, adpressis fq. parcius usqve ad suprema cacumina territorii progreditur. — Rastekaisa SO 730. EqTisetaceae. Eqvisetum arvense L. Fq. in ripis sabulosis et argillosis per reg. subsylv. et subalpinam, ut etiam secundum rivulos, in turfosis qvoqve alpinis usqve ad termiuum Salicis glau- cae fq. adscendit. — Kuarvekods h. 400, VNV 521: Ailigas VSV 383; Rastekaisa h. 415. E. pratense Ehrh. Per reg. subsylv. et subalpinam fq. et alpinam inf. st. fq. — Peldoaivi N 490; Ailigas SV 403, VSV 3S5; Rastekaisa h. 415. E. stjlvaticum L. In sj^lvis fertilioribus fq. — fqq., sed terminum betulte vix superat. — Pietarlauttasoaivi h. 342; Peldoaivi N 396; Kuarvekods h. 400; Ailigas VSV 365; Rastekaisa SO 257. E. ijalustre L. Per. reg. subsylv. et subalpinam fq. — fqq. — Ailigas SV 336. E. Jiuviatile L. Forma typica locis tranqvillis fluviorum et lacuum reg. subsylvaticse passim copiose; forma limosum in sphagnetis qvoqve aqvosis usqve ad terminum betulae fq. copiose. — Ailigas SV 340. E. hiemale L. In pineto ad Kudoskoski juxta flum. Vaskojoki et ad Pitkävuono inarensem ; in reg. subalpiua ad Terstojoki in alpp. Muotkatunturit et ad Njavdamvuodna. E. scirpoides Michx. In ripis lapidosis ad cataractas fluviorum passim qvidem; in ripa lacus Inari ad Paavali. *E. varieyatum Schleich. Ad Lastekoski flum. Vaskojoki. 135 Polypodiaceae. Botrychium lunaria L. Ad pagum Kyrö et paucis locis juxta flura. Tenojoki, ex. gr. ad Paksusammali et Nuvvus. JPolypodium vulgare L. In rupibus umbrosis reg. sub- sylv. ad Pyttelvaara, Tirro, Kenishkoski, Paavali, et subal- pinae ad Ailigas et Kudossuvannonpää semper parcius. — Specimina vidiraus modo 5 — 7 cm. alta, laminis foliorum tri- angularibus, 3 — 4 cm. longis. Phegopteris ijolypodioides Fee. Locis occultis fertili- bus per reg. subsylv. et subalpinam p. — st. fq. ; juxta flum. Jevjejoki vulgaris. — Peldoaivi SO 338; Rastekaisa SO 178. P. dryopteris (L.). lisdem cum praccedente locis st. fq. ( — fq.); in alpe Tuorpumoaivi qvoqve supra terminum betulse ad rivulum vidimus. — Tuarpumoaivi NO 406; Kuarvekods h. 400; Ailigas h. 324; Rastekaisa SO 225. Woodsia ilvensis (L.). Per reg. subsylv. et subalpinam passim. — Peldoaivi SO 344; Kudossuvannonpää N 293. W. hyperhorea (Liljehl.). In reg. subalpina prope lac. Mandojäyri. Polystichum spinulosum (Siv). In reg. subalp. su- prema alpium Kuarvekods et Kudossuvannonpää, nec non ad Njavdamvuodna ; »ad Tana Finmarkise visum^ : Wahlenb. Var. dilatatum {Hoffm.). Cum forma genuina ad Kudossu- vannonpää. — Kuarvekods h. 400. Cystopteris fragilis (L.). Pluribus locis reg. subsylva- ticee : Muddusjärvi, Pyttelvaara, Tirro, Kenishkoski, ut etiam in reg. subalpina saprema alpis Kudossuvannonpää. Asplenium JiUx-femina (L.). Duobus locis inter tem- plum inarense et Martti copiose; ad flum. Jevjejoki plur. locis; in reg. subalpina alpis Tuarpumoaivi. Ä. alpestre (Hopp.) Mett. In alpibus Rouvuoaivi (reg. al- pina) et Harmitschokka (reg. subalp.). — Ti: Rastekaisa h. 528. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Fungi rariores Fennici atqve nonnulli Sibirici a D:re Edv. Vainio iecti. Enumerat P. A, Karsten. (Societati exliihita die 5 Äprilis 1884.) I. Fungi Fennici. Hy menoni ycetes. 1. Cortinariiis concinnus Karst. Hattsv. I, p. 358. Prope Helsingforsiani. 2. Leptoglossum miiscigenum (Bull.) Karst. Hattsv. I, p. 242. Supra muscos majores, Helsingforsiae. 3. Polyporellus variiis (Pers.) Karst. Hattsv. II, p. 32. In paroecia Hollola. 4. Bjerkandera siihsericella Karst. (N. sp."). Ad lignum in vaporariis horti botan. Helsingforsiensis. Pileus carnoso-lentus, tenuis, dimidiatus, versiformis, inae- qvalis, subinde basi angustior, applanatus, obsolete concentrice sulcatus, sericellus, ad basim saltem priraitus villosulus, albus, hinc inde (tactu) rufescente-maculatus, margine subacuto, con- colore, lätit, circiter 2 ram. Pori tenues, acuti, denticulati, rotundi vei subangulati, curti, rainuti, aeqvales, albi. Caespitosa vei simplex. Sapor subacerbus. — Bjerkan- derae alhae (Huds.) affinis. 137 5 Phijsisporus corticola (Fr.) Karst. Hattsv. II, p. 65. Ad corticem Popidi tremulae prope Helsingforsiani, Degerö. 6. Daedalea Oudemansii Fr. Hym. eur. p. 588. In frigidariis Helsingforsiae ad lignum pineum. 7. Irpex sinuosiis Fr. Karst. Hattsv. II, p. 56. Ad Sorbum Äiiciipariam Helsingforsiae, 1883. 8. Serpula himantioides (Fr.) Karst. Symb. XIV (ined.). In regione Helsingforsiensi, Mjölö. Hymenium sporis pulverulentum ! 9. Lyomyces byssinus Karst. (N. sp.). Supra lignum mucidum in Mjölö prope Helsingforsiani, m. Oct. 1883. Niveus, irregulariter effusus, byssinus, laxe adhaerens, raoUissimus, subtus araneoso-byssinus, ambitu araneosus spo- risqve pulverulentus, hymenio membranaceo, tenuissimo, fra- gilissimo, contiguo, laevi. Sporae sphaeroideae, laeves, diam. 2 — 3 mmm. Hyphae articulatae, ramosae, 3 mmm. crassae. 10. Coniophora oUvacea (Fr.) Karst. Hattsv. II, p. 182. Ad lignum pineum Helsingforsiae. Sporae 10-12 mmm. longae, 6 — 8 mmm. crassae. — Valde variabilis, formis intermediis v. c. C. liirida Karst. et C. atrocinerea Karst. fere in C. aridam Fr. transiens. 11. Ditiola conformis Karst. Fung. Fenn. exs. 629 et Hattsv. II, p. 203. Ad truncos emortuos Aini in paroecia Hollola, 1883. Ascomycetes. 12. Helotium XJrticae (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 133. Ad caules emortuos XJrticae dioicae in Hollola. 13. Helotium hymeniophilum Karst- Myc. Fenn. I, p. 143. Supra hymenium Trametis serialis, Helsingforsiae. 138 14. Laclinellula *) chrysophthalma (Pers.) Karst. In Hollola. 15. Cnjptomyces Feltigerae Fuck. Symb. p. 253. Ad thallum Peltigerae caninae adhuc vivuin in livara paroeciae Kuusamo, 1877. 16. Habrostictis carneopallida Karst. In cortice Aini incanae in Vaskoniemi Lapponiae Ina- rensis nec non in par. Hollola. Apothecia gregaria, per epidermidem stellatim fissara erumpentia laciniisqve ejus cincta, patelliformia, margine te- nuissimo vei obsoleto, inaeqvali vei albido-denticulato, epithe- cio carneopallido, lätit, circiter 1 mm. Asci oblongato-cla- vati, subsessiles, longit. 108 — 145 mmm., crassit. 27 — 29 mmm. Sporae 8:nae distichae, ellipsoideae, utrinque leviter attenuatae, chlorino-hyalinae, eguttulatae, episporio crasso, lon- git. 27 — 34 mmm., crassit- 14-15 mmm. Paraphyses co- piosae, filiformes, flexuosae, hyalinae, crassit. 2 mmm. Habrostictidi aurantiacae Rehm. Ase. n:o 266 appro- pinqvat. 17. PropoUs faglnea (Schrad.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 244. Var. Fini. Ad ramos Pini sylvestris decorticatos in Vaskoniemi Lapponiae Inarensis, 1878. 18. Stictis radiata Pers. * St. minuscula Karst. (N. subsp.). In cortice Piceae excelsae in par. Kyrkslätt. Apotheciae sparsa, margine subintegro, epithecio sub- caerulescente, lätit. 0,3 — 0,4 mm. Asci longit. 150 mmm , crassit. 8 mmm. Sporae longit. 135—150 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 19. RoselUnia dispersella (Nyi.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 48. Ad corticem Populi in Pihlajavesi, 1871. 20. Hypocopra macrospora (Auersw.) Sacc. Syli. I, p. 241. ^) Est Lachnella sporis sphaeroideis. 139 In fimo leporino prope Helsingforsiam, m. Oct. 1883. 21. Teichosj^ora pruni/onnis (Nyi-) Karst. Myc. Fenn. II, p. 66. Ad corticem Popiili tremulae crassiorem in Lapponia luarensi, Koppelo, 1878. 22. Teichospora nitidula Karst. Symb. VI, p. 40, Ad corticem Piceae excelsae in Kianto Ostrobotniae, 1877. 23. Teichospora Wamioi Karst. (N. sp.).*) Ad lignum vetustum in par. Hollola, Upila, m. Jan. 1888. Perithecia gregaria, demum superficialia, ovoideo-sphae- roidea, tandem saepe vertice plus rainus collapsa, scabriu- scula, vix nitentia, nigra, lätit. 0,3-0,4 mm., ostiolo papilli'- formi. Sporae di- vei submonostichae, ovoideo-oblongatae vei elongatae, 2 — 6-, vulgo 3— 6-septatae, raro loculo secundo vei tertio septulo longitudinali diviso, ad septa leviter con- strictae, rectae vei subcurvulae, fuscidulae, pellucidae (sub lente), longit. 15 — 21 mmm., crassit. 5—6 mmm. Paraphy- ses numerosae, filifbrmes, haud bene discretae. Teichosporae deflectenti Karst. proxima. 24. Teichospora patellaris Karst. (N. sp.). Ad lignum et corticem truncorum resinosorum in par. Kuhmo Ostrobotniae prope Tervasalmi, 1877. Perithecia subgregaria, erumpenti-superficialia, atra. opaca, lätit. 0,4 — 0,6 mm. Asci cylindraceo-clavati, longit circiter 150 mmm., crassit. circiter 14 mmm. Sporae 8:nae; monostichae, sphaeroideo-ellipsoideae, 3-septatae, septulo lon gitudinali obsoleto accedente, loculis guttala unica minuta chlo rina praeditis, longit. 15-21 mmm., crassit. 10 — 12 mmm Paraphyses filiformes. 25. Sphaeria provecta Karst. (N. sp.). Ad lignum vetustum exaridum in Hollola, 1872. Perithecia sparsa, semiimmersa, oblongata vei sphaeroi- deo-oblongata, poro pertusa, astra iatit. 0,2 - 0,3 mm. Sporae fusoideo-elongatae, leviter curvulae, 4 — 7-septatae loculis sub- *) In honorem egregii lichenologi Edv. V/ainio dicta. 140 inde uDiguttulatis, fuligineae, longit. 37 — 42 mmm., crassit. 7,5 — 9 mmm. A Sphaeria hydropJdla Karst. * imitante Karst., cui proxime accedit, difFert forma et magnitudine perithecii sporis- qve vulgo 7-septatis, augustioribus. 26. Zignoella minutissima (Karst.) Sacc. Syli. II, p. LXII. * Z. clavispora Karst. (N. subsp.). Ad lignum putrescens in par. Padasjoki, Saksola, 1877. Perithecia laxe gregaria, erumpenti-superficialia, lenti- formia, atra, opaca, demura ore latiuscula pertusa, lätit, cir- citer 0,2 mm. Asci cyliudraceo-clavati, subsessiles, flexuosi vei curvati, longit. 40 — QQ mmm., crassit. 9 — 12 mmm. Spo- rae 8:nae, distichae, claviformes vei ovoideo-elongatae, vulgo rectae, spurie teuuiher 3-septatae, chlorino-hyalinae vei hyali- nae, longit. 15 — 18 mmm., crassit. 5- 6 mmm. Paraphyses filiformes, parce ramosae, 2 — 2,5 mmm. crassae. 27. Metasphaeria Empetri (Fr.) Sacc. Syli. II, p. 171. In pagina superiore foliorum Empetri nigri in Ukon- vaara par. Kuusamo, 1877. Asci curvuli, subsessiles, longit. 60 - 70 mmm., crassit, 10 — 13 mmm. Sporae distichae, fusoideo-clavatae, ad septa non constrictae, chlorino-hyalinae, longit. 16-18 mmm., cras- sit. 4—6 mmm. Paraphyses haud bene discretae. 28. Endoxyla parallela (Fr.) Fuck. Ad lignum vetustura pineum in par. Korpilahti, 1874. 29. Lophidium defiectens (Karst.) Sacc Syli. II, p. 712. Var. )nicro?2>ora Karst. Ad lignum vetustura in Lapponia Inarensi prope Iva- lojoki, 1878. Perithecia superficialia, couoideo-sphaeroidea. Sporae longit. 15—18 mmm., crassit. 5-6 mmm. 30. Lophiostoma simile Nitschk.; Sacc. Syli. II, p. 696. * L. sororium Karst. (N. subsp.). Ad corticem Quercus in paroecia Esbo, 1874. 141 Sporae oblongato- vei subelongato-fusoideae, rectae, 6—7- septatae, fuligineae, longit. 42—48 mmm., crassit. 11 — 12 mmm. Fungi imperfecti. 31. Pseudographis elatina (Ach.) Nyi. Ad corticem Piceae excehae in Kianto et Lieksa. 32. Mytilidion aygregatum (De C.) Dub.; Sacc. Syli. n, p. 760. * M. intricatissinium Karst. (N. subsp.). Ad corticem radicis Piceae excehae in Hiidenvaara par. Kuhmo, 1877. Perithecia superficialia. sessilia, elongata, flexuosa, in caespites rotundatos magnos (1 — 2 cm. lat.) varie connata, carbonacea, fragilia, subopaca, laeviuscula, atra, rimula angusta, basi hyphis parcis rigidulis, fuligineis cincta. Forma memorabilis, Myt. Karstenii Sacc * intricato Karst. respoudeus. Specimina nostra sterilia. 33. Phoma (Aposphaeria) arctica Karst. Phoina arctica Karst. Hedwigia. Ad lignum vetustura in Pyhätunturi par. Sodankylä, 1878. Spermatia ellipsoideo-sphaeroidea, longit. 2 — 3 mmm., cras- sit. 1,5 — 2 mmm. Sphaeriam pulverem-pyrium satis aeraulat. 34. Phoma hydrophila Karst. Dendrophoma hydro- philum Karst. Hedwigia. Ad lignum vetustura in par. Hollola prope Uusikar- tano, 1883. 35. Phoma mediella Karst. Ad corticem Pini sylvestris in Hollola. Spermatia ovalia, longit. 4 — 7 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. 36. Phoma herbarum West. var. Lappae Karst. Ad caules Lappae emortuos, Helsiugforsiae. Spermatia ellipsoidea, 2-guttulata, ad medium vulgo le- viter constricta, longit. 6 — 9 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Spermogonia lentiformia, subcutanea, diam. 0,2—0,3 mm. 142 37. Si)haeronaema colliculosum Fr. In par. Nurmes Kareliae borealis, 1875. 38. Septoria Diapensiae Karst. In foliis emortuis Diapensiae lapponicae in Lapponia extrema, Köngäs, 1878. Spermogonia sparsa vei laxe gregaria, raro conferta, ro- tundata,, erumpenti-superficialis, atra, 100 — 150 mmm. Iata. Spermatia bacillaria seu cylindracea, guttulata vei spurie te- nuiter pluriseptata, recta, subchlorino-hyalina, longit. 17 — 21 mmm., crassit. 2 mmm. 39. Septoria Lappae Karst. Ad caules emortuos Lappae, Helsingforsiae, m. Oct. 1883. Spermogonia sparsa vei laxe gregaria, subcutanea, ob- longata, applanata, poro pertusa, lätit, circiter 0,2 mm. Sper- matia bacillari-fusoidea, inferne falcato-curvata, rarius flexuosa vei subrecta, longit. 18 — 24 mmm., crassit. 1 mmm. Macu- lae nullae. 40. Coniothyrium dispersellum Karst. Ad lignum pineura in paroecia Padasjoki. Spermogonia dispersa, inter fibras ligni libera, rotundata, demum ore latiusculo aperta, membranacea, mollia, nigrescen- tia, diani. 0,2 mm., spermatia ovoidea vei ellipsoidea, saepe inaeqvalia, hyalina, in olivaceum vei fuscum uonnihil vergen- tia, longit. 5 — 8 mmm., crassit. 3 — 4,5 mmm. 41. Thyrsidium hetulinum Karst. (N. sp.). Ad corticem laevem induratum Betulae albae in Kön- gäs ad Mare glaciale et in Kuolajärvi: in cacumine montis Sallatunturi, 1878. Acervuli sparsi, innato-erumpentes, pulvinati, subdepressi, orbiculares vei ovales vei ellipsoidei, atri, laeves, lätit. 0,2 — 0,4 mm. Hyphae valde flexuosae, inarticulatae, fuligineae pellu- cidaeqve (sub micr.), cr. 6 mmm. Conidia in glomerulos sphaeroideos vei ovoideos, usqve ad 34 mmm. latos, congesta, sphaeroidea, fuliginea, diaphana, diara. 6 — 10 mmm. 42. Sporotrichum laetum Link. 143 Ad lignura mucidum prope Helsingforsiani, ra. Oct. Conidia 2 mmm. longa, 1,5 mmm. crassa. Trichosporio crispulo Sacc. affine. 43. Trichosporium densiim Karst. (N. sp.). Ad ramulos exsiccatos (Eiihi?) in Hollola. Caespites densi, orbiculares vei elongati, conflueutes am- bientesqve, fuliginosi, in olivaceo-atrum plus minus vergentes. Hyphae louglssimae (300 mmm. vei ultra), flexuosae, crispae, ramosae, dilute fuligineae (sub lente), crassit. 6 mmm. Co- nidia obovoidea, uniguttulata, laevia, secus ramulos digesta, fuliginea diaphanaqve (sub raicr.), longit. 7 — 8 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. 44. Helminthosporium phyllophilum Karst. In foliis Corni alhi adhuc vivis, Helsiugforsiae. Caespites minuti, hypopbylli, dilute fuligiueo-olivacei. Hypbae filiformes, parce ramosae, fasciculatae, articulatae, usqve ad 0,2 mm. longae, 5 — 6 mmm. crassae. Conidia ob- longata, utrinqve rotundata, primitus byalina et simplicia, demum olivacea et 3-septata, longit. 14 — 23 mmm., crassit. 5 — 9 mmm. 45. Coniosporium aterrinmm (Cord.) Sacc. Ad lignum putrescens in Kianta Ostrobotniae, 1877. Conidia sphaeroidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, diam. 5 — 6 mmm. vei longit. 6 mmm., crassit. 5 mmm. 46. Coniosjiorium aterrimiim (Cord.) Sacc. * C. punctoideum Karst. Ad lignum vetustum Pini in Kianto Ostrobotniae 1877. Typo fere duplo minus. Conidia spbaeroideo-ellipsoidea vei sphaeroidea, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 4 mmm. vei diam. 3 — 6 mmm. 47. Coniosporium miserrimuin Karst. Ad corticem laevem Betulae cdbae in Kianta Ostro- botniae, 1877. Acervuli gregarii, superficiales, aterrimi, minimi. Co- nidia spbaeroideo-ellipsoidea vei sphaeroidea, saepe inaeqva- lia vei subangulosa, fusca pellucidaqve (sub micr.), longit. 4 — 6 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. vei diam. 3 — G mmm. 144 48. Exomyces muscorum Karst. Fragm. myc. XIII in Hedwigia 1884. Supra muscos adhuc vivos in Näränkävaara par. Kuu- samo. Myxomycetes. 49. Diachea leucopoda (Bull.) Rost. Scluzo\vze p. 190- Supra gramina viva in Tiirismaa par. Hollola, 1883. n. Fungi Sibirici. Ascomycetes. 1. Pustularta sihirica Karst. (N. sp.)' Ad terrani abiegui humidi in Sibiria occidentali, Leasch, 1880. Apothecia sparsa, stipitata, pallentia vei ochreopallida, Cupula hemisphaerico-campanulata, demum expansa, subre- panda, laevis, extus farinosa, margine crenato, epithecio con- colore, lätit, circiter 1 cm., stipes sublacunosus, 0,5 — 1 cra. altus. Asci cylindracei, apice obliqvi, longit, circiter 180 mmm., crassit. 12 — 13 mmm. Sporae 8:nae, monostichae,. ovales, laeves, guttulis 2, apicalibus, maguis praeditae, lon- git. 12 — 15 mmm., crassit. 8 — 9 mmm. Paraphyses copiosae, filiformes, articulatae, rarissime ramosae, crassit. 2 mmm., apice 3 mmm. Pustulariae cupulari (Linn.) simillima, sed potius Pii- stulariae Catino (Holmsk.) affinior, a qva sporis minoribus,. stipite longiore, colore uec non loco natali differre videtur. 2. Scutellinia scutellata (Linn.) Cook. Tumijnvatski Sibiriae occidentalis, 1880. Sporae uniguttulatae, longit. 18 — 21 mmm., crassit. 13—15 mmm. 3. Sepultaria yregavia (Rebm) Karst. Ad terram arenosam in Samarova Sibiriae occidentalis,. 1880. 4. Äscophanus yranulatus (BuU.) Speg. In stercore bovino ad Irtisch Sibiriae, 1880. 10 146 5. Lasiosphaeria canescens (Pers.) Karst. lu Sibiria occidentali, in regione Kondaensi, Satiga, 1880. Sporae 30 mmm. longae, 6 mmm. crassae. Asci 15 mmm. crassi. 6. Sphaeria subdispersa Karst. (N. sp.). Ad corticem Betulae alhae in Samarova Sibiriae occi- dentalis, 1880. Perithecia sparsa, superficialia, subiude basi subiunata, ovoidea, basi vulgo applanata, astoma vei demum poro per- tusa, scabriuscula, atra, rigida, circiter 0,3 mm. Iata. Sporae elongato- vei oblongato-fusoideae, rectae, 3-septatae, ad sep- tum medium leviter, ad caetera vix vei le vissi me constrictae, loculis uniguttulatis, flav4dae, longit. 18 — 25 mmm., crassit. 5 — 6,5 mmm. Fungi iniperfecti. 7. Campsotrichiim bicolor Ehrenb- Ad Usneam in Sibiria occidentali, Ural, 1^80. Conidia sphaeroideo-ellipsoidea, flavescentia (sub micr.) longit. 7 — 12 mmm., crassit. 6—8 mmm. 8. Coniosporhim aterrimum (Cord.) Sacc. Ad truucum putridum in Sibiria occidentali, Leuschin Salo, 1880. 9. Helminthosporium longipiluni Cord. Var. effusimi Karst. In cortice qvoqve interiore Betulae alhae ad Samarova Sibiriae occidentalis, 1880. Conidia oblongata, utrinqve obtusa, subinde loculo in- fimo acutiore, 3-septata, dilute fuligineo-flavida et semipellu- cida (sub lente), longit. 18 — 22 mmm., crassit. 6—8 mmm. Bypnae flexuosae, articulatae, fuscae impellucidaeqve (sub micr.), longit, usqve ad 800 mmm., crassit. 6 mmm. Acer- vuli late efFusi, atri. Sistit statum conidicum Sphaeriae suhdispersae Karst. 10. Exomyces corticola Karst. (N. sp.) Ad corticem laevem Betulae alhae in Sibiria occiden- tali, Konda, 1880. 147 Acervuli superficiales, punctiformes, aterrimi. Sporan- gia laevia, sphaeroidea, ovoidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, ovoidea vei ellipsoideo-sphaeroidea, fusca impellucidaqve (sub micr.), diam. 18 — 30 mmm. Sporae sphaeroideae vei ellip- soideo-sphaeroideae, flavidae, diam. 6 — 10 mmm. Myxoiiiycetes. 11. Trichia fallax Pers. Ad truncum putridum in Sibiria occcidentali, Satiga 1880. Mustiala, m. Martii 1884. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Symbolae ad Mycologiam Fennicam. Pars XVI. Auctore P. A. Karsten. (Societati exhibitmn die 13 Maji 1884.) Solenia crocea Karst. Tubuli dense gregarii, cylindracei, erecti, tomeutosi, cir- citer 0,3 mm. alti. Sporae clavatae, utroqve apice acutatae,- hyalinae, simplices, longit. 9 — 12 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. lu frondibus Striithiopteridis germanicae emortuis prope Söderkulla paroeciae Sibbo die 10 m. Julii 1869. Hypbae simplices. obtusae, crassit. 3 — 4 mmm. Sphaerospora trechispora (Berk. et Br.) Cook. Peziza asperior Nyi., lecta qvoqve est iu regione Mustialensi, m.- Aug. 1871. Helotium nectriella Karst. Apothecia gregaria vei sparsa subinde confluentia, ses- silia, convexa, subimmarginata, ceracea, incarnata, glabra, lätit, circiter 0,3 mm. Asci clavati, longit. 33 — 45 mmm., crassit. circiter 7 mmm. Sporae distichae, elongatae, lon- git. 6 — 7 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Parapliyses filifor- mes, apice incrassatae, vulgo haud bene discretae. Ad caules aridos Solani tuberosi m Mustiala, m. Sept.- 1871. Lacknum*) imbecille Karst. Myc. Fenu. I, p. 172. Var- minusculum Karst. (N. var.). *) Lachmmi (Retz.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 14, Fuckelii genera Dasyscypham et Trichopezizam complectens, paraphysibus vulgo gran- diusculis, ascos superantibus, apice acutis vei acutatis bene est distincturD- 149 Cupula 0,1 — 0,2 mm. Iata, epithecio sublutesceute. Asci longit. 28 — 35 mmm., crassit. 3,5—4 mmm. Sporae filifor- mes, rectae, longit. 5 — 10 mmm., crassit. circiter 1 mmm. Paraphyses 5 — 6 mmm. crassae. Ad culmos graminum exsiccatos in Mustiala, m. Julio 1869. Hahrostictis carneopalUda Karst. Hedw. 1884, N:o 3, p. 40 est Pertusariae species. Leptosphaeria GnaphalU (West. et Fuck.) Sacc. Syli. II, p. 34. Peritliecia laxe gregaria, primitus epidermide tecta, deinde nudata, oblougata vei rotundata, depressiuscula, asto- ma, demum poro pertusa, atra, lätit. 0,2—0,3 mm. Asci cydindraceo-subclavati, brevissime pedicellati, longit. 82 — 98 mmm., crassit. 9 — 10 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoi- deo-elongatae, utrinqve plus minus attenuatae, curvulae vei subrectae, medio liaud constrictae, pluriguttulatae, tandem 5-septatae, flavescentes, longit. 27 — 33 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Paraphyses filiformes. Ad caules emortuos GnaphalU sijlvaticl in Mustiala d. 22 m. Maji 1872. LeptosjyJiaeria Secalis Habert. ; Sacc. Syli. II, p. 76. Sporae flavidae, 7 — 9-septatae, aeqvales, utrinqve atte- nuatae, longit. 30 — 34 mmm., crassit. 4 — 5 mmm. Perithe- cia parte inferiore hyphis fuligineis obsessa. Ad culmos exsiccatos Secalis cerealis in Mustiala, d. 13 m. Aprilis 1870. Metasphaeria Trollii Karst. Perithecia in greges minutos sociata, epidermide tecta, deinde denudata, applanata, orbicularia vei ellipsoidea, astoma, demum poro pertusa, atra, contextu parenchymatico olivaceo- fuligineo (sub lente), lätit. 0,3 — 0,4 mm. Asci cylindracei, brevissime pedicellati, longit. 30 — 40 mmm., crassit. 5 — 6 mmm. Sporae 8:nae, distictae, cylindraceae, rectae, 4-guttu- latae, hyalinae, longit. 11 — 15 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Ad caules Trollii europaei emortuos prope piscinam Olenji Maris glacialis. 150 Pleospora media Niessl. Not. p. 28, t. IV, f. 12. In caulibus emortuis Ranunculi acris prope Mustiala, m. Sept. 1869. Pleospora vulgaris Niessl. Not. p. 27. In caulibus herbarum variarum in Fennia saltem au- strali passim. Didymella siiperflua (Fuck.) Sacc Syli. I, p. 555. * D. HtimuU Karst. (N. subsp.)- Perithecia gregaria, priraum epidermide tecta, dein de- nudata, ut plurimum cupulato-depressa. Asci cylindracei, subsessiles, longit. 55 — 60 mmm., crassit. 8 — 10 mmm. Spo- rae 9 — 15 mmm. longae, 4-5 mmm. crassae. Ad caules exsiccatos HumuU Liqmli in Mustiala, m. Dee. 1865. Peritheciis ejus immixta adfuit: Phoma sarmentella Sacc. Mich. VIII, p. 618. Spermogonia subgregaria, initio tecta, dein nudata, ro- tundata vei ellipsoidea, tandem ore pertusa, atra, glabra, lätit. 0,2 mm. vei paullo ultra. Spermatia oblongata vei subellip- soidea, recta, eguttulata, hyalina, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 2 — 2,5 mmm. A typo praecipue spermatiis rectis spermogoniisqve de- mum exsertis recedere videtur. Ceratostomella stricta (Pers.) Sacc. Syli. I, p. 410. Ad paginam interiorem corticis Betulae in Lahtis par. Hollola. Lophidium compressum (Pers.) Sacc. Syli. II, p. 711. Forma: lapponicum Karst. Sporae distichae, 5-, raro 3-septatae, loculo uno alterove rarissime septulo longitudinali diviso, longit. 20—27 mmm., crassit. 6—9 mmm. In ligno Salicum prope piscinam Olenji Maris glacialis. A Loph. dejlectenti Karst-, ad qvod vergit, praecipue sporis 5-, raro 3-, numqvam 4-septatis differt. Mytilidion tortile (Schw.) Sacc. Syli. II, p. 763. In cortice Juniperi mmmunis prope oppidum Nyslott (O. Carlenius). 151 Hysterium dissimile Karst. Ad lignum ramorum Pini in par. Tammela prope pa- gum Sipilä, m. Maji 1866. Rhabdosjjora pleosporoides Sacc. Mich. II, p. 128. Var. ruhescens Karst. Spermogonia maculae rubescenti insidentia. Sperma- tia obsolete guttulata, longit. 35 — 45 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Ad caules emortuos Amjelicae sylvestris prope Vasara m. Apr. 1865. RJiabdospora Cirsli Karst. Spermogonia laxe gregaria, subsuperficialia, rotundata vei sphaeroideo-depressa, saepe cupulata, papilla minuta, sub- inde elongata spermogoniiqve aeqvante dimidiura, basi hy- phis parcis, fuscis obsessa, atra, lätit. 0,3 — 0,5 mm. Sper- matia filiformia, utroqve apice attenuata, recta, rarius cur- vula, pluriguttulata, longit. 45 — 52 mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm. Maculae nullae. Ad caules aridos Solani tuberosi, Trifolii medii et Gnaphalii sylvatici ad Mustiala et Vasam, vere, aestate. Rhabdospora Sceptri Karst. Septoria Sceptri Karst Symb. Ad caules emortuos Dianthi superbi prope oppidum Lapponiae Rossicae Kola, m. Julio. Spermatia 21 — 30 mmm. longa, 2 mmm. crassa. Septoria Chelidonii Desm. In foliis langvescentibus Chelidonii majoris ad Aboam m. Sept. 1866. Septoria Bromi Sacc. Mich. II, p. 194. Var. Älopecuri Karst. Maculae nullae. Spermatia dilutissime flavida, longit. 58 — 65 mmm., crassit. 2,5 — 3 mmm. Spermogonia 80 — 100 mmm. Iata. In foliis langvescentibus Älopecuri pratensis prope Mus- tiala, m. Junio 1871. Phyllosticta Peltigerae Karst. Spermogonia maculae albicanti insidentia, laxe grega- 152 ria, emergentia, rotundata, saltem initio astoma, subnitentia, atra, intus fusco-pallida, diam. circ. 0,2 mm. Spermatia oblongata, recta, eguttulata, longit. 3 — 6 mmm., crassit. circ. 2 mmm. In thallo langvido Feltigerae caninae in agro Mustia- lensi, m. Maji 1869. Phoma strohilina Desm.; Sacc. Mich. VI, p. 97. Ad Mustiala, m. Aprili 1866. Spermatia 12 — 14 mmm. longa, circ. 2 mmm. crassa. Phoma leptothyrioides Karst. Spermogonia gregaria, subcutanea, mox nuda, sphaeroi- deo-cupulata, astoma, nitida, lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia elongata, utrinqve acutata, curva, longit. 7 — 8 mmm., crassit. 1,5 mmm. In pagina superiore Fragariae vescae in Mustiala, m. Majo 1867. Phoma Sceptri Karst. (N. sp.). Spermogonia gregaria, subcutanea, orbicularia aut angu- loso- vei oblongato-rotundata, applanata, astoma vei ostiolo sub- papillato instructa, contextu parenchymatico, diam. 0,3 — 0,5 mm. Spermatia elongata, solito recta, utrinqve obtusa, hya- lina, longit. 5 — 7 mmm., crassit. 1 — 2 mmm. Ad caules emortuos Sceptri Carolini in Suboviguba Lapponiae Hossicae, m. Julio. Phoma Callitnae Karst. Phoma Ericae Sacc? Spermogonia subsparsa, sphaeroideo-applanata, epidermide semper tecta, ostiolo papillato minuto prominulo, lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia ellipsoidea, utroqve apice obtusissima, egut- tulata, hyalina, longit. 12 — 14 mmm., crassit. 7 — 8 mmm. Ad caules exsiccatos Callunae vulgaris circa Mustiala haud rara, vere. Phoma herhariim AVest. In caulibus herbarum variarum in Fennia australi. Phoma Pisi. Ad caules emortuos Pisi in regione Aboensi. Phoma oleracea Sacc. Mich. VI, p. 91. Ad caules exsiccatos Solani tuherosi in Mustiala, m. Sept. 153 Phoma filamentifera Karst. (N. sp.)- Spevmogonia laxe gregaria, innata, oblongata vei ellip- soidea, raro rotuudata, atra, hyphis repeutibus, ramosis, sep- tatis, fuscescentibus longis obsessa, coutextu distiucte laxiu- sculo celluloso, fuligiueo, ostiolo obtusiusculo, brevi, perforaute, lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia oblongata, recta, eguttulata, chlorino-hyalinae, longit. 8 — 9 mmm., crassit. 3—3,5 mmm. In foliis exsiccatis gramiuum ad Mustiala, m. Aprili 1866. A PhoDia biocellata Mont., Pli. graniinis West., Ph. graniinella Sacc. et Ph- arundinacea (Berk.) Sacc. compa- randis probe diversa. Phoma microsperma Karst. (N. sp.). Spermogouia gregaria, subcutanea, demuui erumpeutia, subsphaeroidea, tandem poro pertusa, atra, lätit, circiter 0,2 mm. Spermatia elongata, recta vei curvula, hyaliua, longit. 2 — 4 mmm., crassit. 0,5 mmm. Ad caules emortuos Umbelliferarura in regione Vasa- ensi, m. Juuio 1864. Phoma olivaceopallens Karst. (N. sp.). Spermogonia gregaria, subcutanea, applanata, orbicularia, olivaceo- vei fusco-pallentia, sicca et adultiora nigresceutia, poro saepe pallescente pertusa, lätit, circiter 0,3 mm. Sper- matia oblongata, utrinqve obtusa, recta, 2-guttulata, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 2 mmm. Cum priore. Phoma samararum Desm. In samaris Aceris platanoidis boream versus usqve ad Vasara procedens, vere. Phoma blennorioides Karst. (N. sp.). Spermogonia gregaria, epidermide laciuiatim rupta ciucta, forma varia, ut plurimum subsphaeroidea, deinde ore lato aperta, atra, lätit. 80-- 150 mmm. Spermatia bacillaria vei filiformia, recta, eguttulata, hyalina, longit. 7 — 18 mmm., crassit. 1 — 2 mmm. In pagina superiore foliorum exsiccatorum Salicis peii^ tandrae in agro Mustialensi, m. Juuio 1871 '03 154 Aposphaeria subcnistacea Karst. Spermogonia superficialia confertissima, ovoidea vei sphae- roideo-ovoidea, vertice in ostiolum conoideum brevissimum atte- nuata, nitida, laevia, glabra, diani. circ. 0,3 mm. Spermatia fusoideo-oblongata, vulgo recta, 2-guttulata, hyalina, longit. 6 — 7 mmm., crassit 1,5 — 3 mmm. Supra lignura Pruni PacU in Mustiala, m. Aprili 1866. Dendrophoma jytthya Karst. Spermogonia Tympanidis pithyae Karst. Myc. Fenn. I, p. 229 sistens, Ad corticem laevem Pini sylvestris in insula Hogland (M. Brenner). Rhynchophoma laevirostris Karst. Spermogonia superficialia, sparsa vei gregaria, sphae- roidea vei subovoideo-sphaeroidea, fragilia, rugulosa, atra, opaca, rostro cylindi'aceo, flexuoso, laevi, spermogonio duplo vei qva- druplo longiore, lätit. circ. 0,4 mm. Spermatia ellipsoidea vei oblongata, recta vei leniter curvula, simplicia, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 2 mmm. Supra lignum vetustum PopiiU tremulae in regione Mustialensi, m. Oct. 1867. Dothiorella populicola Karst. In ramis Populi tremulae, Aboae. Dothiorella sorhina Karst. (N. sp.). Spermogonia cortici innata, erumpentia, caespitosa, obo- voidea vei rotundata, vulgo inaeqvalia, vertice subinde de- pressa, astoma, interdum ostiolo papillato douata, aterrima, lätit. circ. 0,3 mm. Spermatia fusoideo-elongata, recta, egut- tulata, hyalina, longit. 3 — 5 mmm., crassit. 0,5 mmm. In cortice ramorum exsiccatorum Sorhi Aucuparkie ad oppidum Vasam, m. Aug. 1867. Vermicularia amenti Karst. Spermogonia subsphaeroidea, fuscopallida, vestice setuiis strictis fuscis, circ. 120 mmm. longis, 6 mmm. crassis obsessa, contextu parenchymatico, lätit, vix 0,2 ram. Spermatia elon- gata, curvula vei recta, hyalina, longit. 5 — 8 mmm., crassit. 1 — 1,5 mmm. 155 In capsulis siccis Salicis phylicaefoliae ad Mustiala, vere 1869. Vermicularia crassipila Karst. Spermogonia gregaria, cortici innata, subsphaeroidea, atra, contextu subcai-bonaceo, vertice eraergente setulis strictis, divergentibus, rigidis, obtusis, atris, brevibus (45—90 mmm. longis), crassis (basi 10 — 15 mmm.), septatis obsessa, lätit, circiter 0,2 mm. Spermatia fusoideo-bacillaria, curvula, byalina, longit. 18 — 27 mmm., crassit. 3 mmm. In cortice Tiliae ulmifoliae in sacellania Merimasku, m. Junio 1869. Chaefophoma /usea Karst. Subiculum late efFusum, fuscum. Spermogonia subiculo immersa, sphaeroidea, subastoma, nitentia, lätit. circ. 0,2 mm. Spermatia botuliformia, curvula, hyalina, longit. 3 — 4 mmm., crassit. 0,5 — 1 mmm. Supra lignum iuduratum pineum iu regione Aboensi, Merimasku, m. Maji 1859. Corniculariella Karst. Spermogonia teretia vei tereti-clavata, caespitosa, rarius solitaria, membranacea, subcarbonaceo-cellulosa. Spermatia fu- soideo-bacillaria, vulgo falcata, septata, hyalina. Catiniilae Lt^v. qvodammodo affine, Acrospermum in memoriam revocans. Corniculariella Ahietis Karst. Spermogonia 1 mm. alta, apice subinde depressiuscula, fragilissima, atra. Spermatia 3 — 7-septata, byalina, subinde demum laete fulvescentia, longit. 50 — 72 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. In cortice Piceae excelsae ad Mustiala m. Aprili 1870. Coniothyrium olivaceum Bon. \^ar. obovoideum Karst. Ad ramos exsiccatos Populi tremulae in sacellania Me- rimasku. Coniothyrium ulmeum Karst. Pycnidia per corticem erumpeutia, caespitosa, difformia, 156 inaeqvalia, astuma, atra, lätit, circ 0,4 mm. Stylosporae ellipsoideae, flavidae, longit. 6 — 7 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. In ramis Ulmi emortuis, Aboae. Coniothyrium myriocarpum (Fr.) Sacc. Var. ahietimim Karst. Stylosporae ovales, subinde iuaeqvilaterales, fuligiueae, eguttulatae, longit. 11 — 15 mmm., crassit. 5 — 8 raram. In ligno Piceae excelsae ad Mustiala, m Oct. 1867. Diplodia defonnis Karst. (N. sp.). Pycnidia sparsa, saepe 2 —4 aggregata, emergeutia, for- nia vai-ia, astoma, atra, lätit. circ. 0,3 mm. Stylosporae elou- gato- vei oblougato-fusoideae, rectae, vulgo 1-septatae, hyali- nae vei dilutissime flavidae, longit. 9 — 13 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. In ramulis emortuis Samhuci racemosae ad Helsing- forsiara, m. Martio 1859. Diplodia Evonymi Fuck. Symb. p. 395, nec West. Sacc. Mich. VII, p. 349. In ramis decorticatis Evonymi europaei in horto Mus- tialensi, m. Aprili 1872. Diplodia Coryli Fuck. In ramis emortuis Coryli Avellanae ad Lill-Heikkilä haud procul ab Aboa. Diplodia salicella Mich. VII, p. 270. Ad ramos Salicis in sacellania Merimasku, m. Majo 1865. Diplodia (Diplodiella) crustacea Karst. Pycnidia confertissima, crustaceo-aggregata, superficialia, carbonacea, subovoidea, vertice attenuata, atra, glabra, uiten- tia, lätit. 0,3—0,4 mm. Stylosporae oblongatae vei ellipsoi- deae, utroqve apice obtusae, subcylindraceae, rectae vei sub- rectae, 1-septatae, ad septum non vei" vix constrictae, dilute fuscidulae diaphanaeqve (sub lente), longit. 8 — 13 mmm., crassit. 3 — 4 mmm. Supra lignum piueum in Mustiala, m. Oct. 1865. Diplodia (Pseitdodiplodia) lignaria Karst. 157 Pycnidia laxe gregaria vei sparsa, einergentia, demum subsuperficialia, applanata, orbicularia vei ellipsoidea, nigrescen- tia, huraectata fuliginea, prirnitus clausa, raox ore lato orbi- culari vei oblongato aperta, intus (disco) pallescentia vei fu- Hgineo-pallentia, lätit, circiter 0,2 mm. Stylosporae ellipsoi- deae, utroqve apice obtusae, uniseptatae, ad septura non vei vix constrictae, loculis uniguttulatis, dilute olivaceae, longit. 10 — 13 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. In ligno vetusto ad Helsingforsiam. A Diplodia generice distingvi meretur ob p3^cnidia ce- raceo-carnosa, mox ore lato aperta. Diplodia ohsoleta Karst. Pycnidia subgregaria, epidermide tecta, subsphaeroidea, astoma vei saepius ostiolo papillato perforante, atra, glabra, lä- tit. 0,1 — 0,2 mm. Stylosporae oblongatae vei subellipsoideae, rectae vei leniter curvulae, subinde inaeqvales vei inaeqvi- laterales, septulo obsoleto, flavescentes, subeguttulatae, longit. 3 — 8 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Ad caules aridos Solani tuberosl in agro Mustialensi, m. Sept. 1871. Chaetodiplodia Karst. Ut Diplodia^ sed pycnidia setulosa. Chaetodiplodia caulina Karst. Pycnidia gregaria, superficialia, subcarbonacea, ovoidea, vulgo papilla rainuta ornata, atra, setulis substrictis, divergen- tibus, septatis, brevibus, atris obsessa, lätit. 0,2—0,3 mm. Stylosporae oblongatae vei subellipsoideae, raro elongatae, utroqve apice obtusissimae, subrectae, 1-septatae ad septum haud vei vix constrictae, olivascente vei flavescente hyalinae, longit. 12 — 17 mmm., crassit. 4 — 6 mmm. Ad caules emortuos Chenopodii alhi prope Mustiala, m. Majo 1872. Hendersonia oovatica Sacc. Mich. VI, p. 112, et VII, p. 350. In calamis vetustis Scirpi lacustris ad Vasam, m. Julio 1867. Stylosporae longit. 25—39 mmm., crassit. 6—8 mmm. 158 Hendersonia vagans Fuck. Aboae, ad raraulos Pyri Mali. Hendersonia ultnea Karst. Pycnidia subgregaria, cortici plus minus insculpta, ro- tundata, ut plurinmm inaeqvalia, vulgo papilla brevissima, obtusa instructa, atra, glabra, lätit. 0,4 — 0,5 mm. Stylospo- rae ellipsoideae vei oblongatae, utrinqve plus minus attenu- atae vei subacutatae, 3-septatae, fulvae, dein fulvofuligineae, loDgit. 14 — 18 mmm., crassit. 6 — 8 mmm. Aboae, ad ramos exsiccatos Ulmi, m. Aprili 1861. Hendersonia hysterioides Karst. Pycnidia gregaria, erurapentia, elongata, hysteriiformia, atra, usqve ad 1 mm. longa, Stylosporae fusoideo-bacillares, rectae, simplices, 4 — 6-guttatae, byalinae, longit. 14 — 16 mmm., crassit. o mmm. In culmis emortuis Phragmitis comrnunis in regione Aboensi, Runsala. Discosia Artocreas Fr. In foliis Betulae albae et Popnli tremulae emortuis in Fennia australi et media passim. Godroniella Karst. Receptacula superficialia, sphaeroidea, clausa, mox apice ore integro aperta, e hyphis fuscescentibus conglutinatis com- posita, atra, glabra, subceracea, sicca subcornea. Basidia fili- formia. Conidia elongata, simplicia, hy alina. Godroniella jiincigena Karst. Excipula jimcigena Karst. Hedw. 1884, n:o 2, p. 5. Receptacula laxe gregaria, subsphaeroidea, glabra, atra, disco minuto, concolore, lätit. 0,5 — 0,8 mm. Conidia elongata, utrinqve obtusiuscula, recta vei lenissime curvula, longit. 8 — 14 mmm , crassit. 2 mmm. Basidia ramosa, circiter 30 mmm. longa, 2 mmm. crassa. Ad culmos siccos Jtmci conglomerati prope Aboam, sacellania Merimasku, m. Majo 1865. Blennoria salicina Karst. Phacidiella sälleinä Karst. Hedw. 1884, n:o 4. 159 Receptacula sparsa, orbicularia vei ellipsoidea, epider- mide plus minus mutata Cnigrificata), deinde laciniatira rupta cincta, lätit. 0,2 — 0,3 mm. Conidia fusoideo-elongata, egut- tulata, recta, longit. 6 — 9 mmm., crassit. 1,5—2 mmm. Ba- sidia filiformia, brevissima. Ad stolones emortuos Salicis viminalis in horto Mus- tialensi, m. Majo 1872. Myxosporium carneum Thuem. * M. stictieum Karst. Acervuli elougati, rarius ellipsoidei vei orbiculares, pe- ridermio demum rima longitudinali dehiscente tecti, applanati, flavidi. Conidia elongata vei oblongata, recta, longit. 9 — 11 mmm., crassit. 2 — 3 mmm. Ad ramos Fraxini excelsioris in Mustiala, m. Oct. 1865. Gloeosporium legiiminum (Desm.) Karst. GL Lindemuthiannm Saec. Mich. II, p. 129. In leguminibus adhuc vivis PhaseoU vulgaris in horto Mustialensi. Cylindrosporium Padi Karst. (N. sp.). Hypophyllum. Maculae angulatae, subfuscae, amphige- nae. Acervuli epidermide tumidula velati. Conidia filifor- mia, flexuosa, deniqve emergenti-superficialia, hyalina, longit 48—62 mmm., crassit. 2 mmm. Ad folia viva vei langvida Pruni Padi in Mustiala, m. Aug. 1872. Gliitinum exasperans Fr. Conidia elongata, simplicia, hyalina, recta, longit. 5 — 6 mmm., crassit. 1,5 — 2 mmm. Ad ramos corticatos Pruni Padi usqve in regiouem Kolaensem passim occurrens. Cercosporella Apii (Fres.) Var. Pastinacae Karst. Maculae amphigenae, fuscescentes vei dealbatae, forma variae. Conidia filiformia, leviter flexuosa, sursum levissime attenuata, hyalina, longit. 50 — 90 mmm., crassit. 2 mmm. In foliis adhuc vivis Pastinacae sativae in horto Mus- tialensi. Passalora dej^ressa (Berk. et Br.) Saec. Mich. VIII, p. 642. 160 In pagina inferiore foliorura vivorum Angelicae sylvestris in paroecia Kuortane, m. Julio 1859. Exosporium Padi Karst. Hedw. 1884, Nr. 3, p. 39. Sporodochia conoideo- vei convexo-pulvinata, superficia- lia, atra, lätit. 0,5 — 0,7 mm. Gonidia elongata, utrinqve le- viter attenuata, recta, olivaceo-fuliginea, 1 — 3-septata, longit. 60 — 71 mmm., crassit. 14 — 20 mmm. Ad ramos Pnint Padi prope Vasam, m. Junio 1864. Fusicolla foliicola Karst. (N. sp.). Subrotunda, convexa, ceraceo-gelatinosa, immarginata, pallescentia, lätit. 0.5—0,7 mm. Conidia cylindracea, utroqve apice obtusa vei subtruncata, recta, eguttulata, simplicia, lon- git. 17 — 24 mmm., crassit. 2,5 — 3 mmm. Ad folia Aini putrescentia in Mustiala, m. Sept. 1868. Receptacula ab hyphis ramosis, gracillimis, coalitis com- posita. Basidia ex apice hypharum formata. Fusicolla corticalis Karst. (N. sp.). Laxe gregaria, subinde basi caespitosa, subrotunda, convexa, immarginata, subinde elongato-conoidea aut ca- pitata, ceraceo-mollissima, subgelatinosa, alba, sicca flaves- centia vei sulphurea, diam. 0,5 — 0,6 mm. Conidia elongata,. recta, eguttulata, simplicia, longit. 3 — 4 mmm., crassit, 0,5 mmm. Ad paginam interiorem corticis Salicis ad terrani de- jecti in Mustiala, m. Oct. 1868. Structura receptaculi ut in priori. Fucicolla Phragmitis Karst. (N. sp.). Laxe gregaria, subrotunda, convexa, immarginata, cera- ceo-mollissima, subgelatinosa, virescente, interdum rubescente- pallida, lutea vei sulpburea, sicca vulgo cupulato-coUapsa ru- gulosaqve, fulvescens, fuliginosa, pallescens vei subnigrescensj lätit. 0,5 — 1 mm. Conidia elongata, recta, simplicia, eguttulata, hyalina, longit. 4 — 5 mmm., crassit. 0,5 mmm. In culmis emortuis Phragmitis communis circa Mustiala, m. Sept.— Nov. Contextus receptaculorum ut in prioribus. Fusicolla effiisa Karst. (N. sp.). 161 Effusa, maculiforrais, varia, plerumqve oblongata et confluens, gelatinosa, coerulescens, caesia vei pallens, sicca fulvescens. Conidia elongata, recta, hyalina, longit. 4 — 6 mmm., crassit. 0,5 — 1 mmm. Ad caules exsiceatos herbarum variarum in Fennia saltem australi passim. Mustiala, m. Aprili 1884. U (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1884.) Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. in hort. Acad. Havn. coli. 1859. otto Collin. Under senaste soramar (är 1883) var jag i tillfälle att päträfFa en art af slägtet Bidens, sora efter diaguosen och be- skrifningen i Lange's »Haandbog i den Danske Flora« i allo öfverensstämraer med Bidens platycephala Oersted. Jag an- träffade den växande bland Bidens cernua och B. tripartita vid den s. k. Nya landsvägeu mellau Tavastehus stad och ryskä Sten-kasernerne vid de fuktiga och nagot sanka tidtals öfversvämmade dikeskanterna vid vägen. Närmast beslägtad med Bidens tripartita L. och B. radiata Thuill. skiljes den dock lätt frän B. tripartita genora sin gulgröua (ej säsom hos B. tripartita raörkgröna) färg, siua läga, breda och platta blomkorgar, sinä talrikare och örtbladslika ytterholkblad, sinä tunnare blad och genora en helt annan yttre habitus. Ehuru växande pä nämnda lokal tillsaramans raed B. tripartita, igen- kännes den dock genast vid första ögonkastet säsom en skild art. Äfven skalfrukterna hafva nägot annat utseende och an- nan form och äro i allmäuhet raycket mindre än hos B. tii- partita, Nägra öfvergängsformer tili B. tripartita fann jag icke, oaktadt jag noga genomsökte hela terrängen der den växte. B. platycephala Oersted har mig veterligen ej förut blifvit anträffad i Finland och är helt säkert ny för hela Skandinavien. Arten torde hafva sitt rätta hem i Ryssland, ätmin Stone är den der anträffad pä flere lokaler än annorstä- 163 des. Sä t. ex. förekommer den pä Krestoffski liolraen vid Petersburg, pä Kronstadt samt t. o. m. i Daurien, der deu blifvit tagen af N. Turczaninow. Äfven i Danraark är den funnen pä S:t Görgensö, der den uppträdde helt plötsligt ef- ter uttorkningen af en sjö och päfauns af Prof. Oersted sam- beskrefs sederraera af honom för första gängen i den förteckt ning öfver växterna i Kjöbenhavns Botan. trädgärd sora lian utgaf är 1859. Tili Tavastebus trakten bar den antagligen inkommit fräu Ryssland likasora Acbillea cartilaginea Ledeb., hvilkeu äfven förekommer i närheten af närande ställe ej längt ifräu de ryskä Sten-kasernerne och apotbeken ocb livilken uumera utbredt sig vida omkriug i nejden längs stränderna af vatten- draget. Att Bidens platycephala inkommit frän Ryssland ge- nora rysk railitär förklaras sä mycket lättare derigenom att- skalfrukterna hos alla Bidens arter lätt haka sig fastvid klä- der och sälunda lätt kunna fortskaffas af menniskor tili längt aflägsna trakter. Dertill kommer att nämnda lokal, der den växer, jerat och ständigt passeras af rysk militär. Mähända kunde arten anträffas äfven annorstädes i Finland, blott den ej förbises eller förvexlas med B. tripartita. Jag antager att den helt säkert borde kunna anträffas t- ex. i Yiborgs- trakteu. (Meddel. af Societas pvo Fauna et Flora fennica 11: 1884.) Hemiptera duo nova e Fennia descvipsit O. M. Reuter. (Societati exMbita die 1 Novemhris 1884.) 1. Lygus rliamnicola n. sp. Ovatus, superne lurido-olivaceus, inferne flavo-virescens; maris pronoto postice, augulis basaUbus scutelli clavoqve prae- cipue versus basin luvido-fuscis; raacula media marginis api- calis corii in angulum interiorem basalem cunei nonnihil pro- ducta maculaque anguli basalis interioris membranae piceo- uigris ; clypeo, oculis, antennis articulo secundo apice duobus- que ultirais totis, ipso apice rostri articuloqve ultimo tarsorum toto nigris, femoribus omnibus ante apicem obscure fusco- annulatis vei solum posticis annulis duobus anteapicalibus fuscis, tibiis spinulis breviusculis sed validiusculis nigris e punctis nigris nasceutibus; extremo apice cunei ipsoqve mar- gine laterali corii teuuiter nigris; vertice postice lineariter raarginato ; antennis articulo secundo latitudine basali pro- noti paullo angustiore. Long. cT $ 6 mm. Lygus limhatus var. d. J. Sahlb., En. Hem. Gymn. Fenu. p. 53. Unicum individuum defectum ad Helsingforsiam in- venit D. J. E.. Sahlberg; circiter quinquaginta specimina in Uhamno frangilla loco paludoso prope praedium sacerdotale paroeciae Kyrkslätt exeuute Julio legi. Individua solum in 165 Bhamno, in alnetis autem eodem loco frequenter inter Rham- nos vigeutibus nulla inveni. A Lygo limhafo (F a 11.) colore lurido-testaceo vei lurido- olivaceo, femoribus versus apicem ne minime quidera rufe- sceutibus, oculis superne paullo magis appropinquatis, vertice paullo angustiore, pronoto magis transverso et fortius densi- usque punctato, postice dilutius lurido-fusco, feminae sub-con- colore, scutello etiam maris soluni angulis basalibus fusce- scentibus, clavo feminae coucolore, maris versus basin latius fuscescente, his loeis obscuris fuscescenti-luridis nec nigris, macula nigra apicali corii multo rainore, areolis membranae pellucentibus concoloribus nec apice nigris divergens. A Lpgo lucorum (Mey.) colore, prouoto magis transverso et fortius cre- briusque punctato, areolis membranae totis pellucentibus, puuctis tibiarum nigris distinctissimis sat magnis, spinulis autem paullo brevioribus distinctus- Etiam a i?/^o Spinolae (Mey.) notis supra datis mox distingvendus. Vertex medio obsolete sulcatus, oculo V4 (cf) ^'^l ^/s ($) latior. Oculi fusconigri. Rostrum apicem coxarum intermediarum attiugens. Prono- tum uitidum, transversim sat convexum, callis anticis medio confluentibus exceptis sat crebre fortius punctatum. Scutel- lum transversim rugosum. Hemielytra deuse aeqvaliter pun- ctulata, cuneo laeviusculo. Membrana cum areolis pellucida, arcu lato apicali nigricante, venis lurido-virentibus, saepe brachiali obscura. Tibiae sat robustae, posticae levissime ar- €uatae, margini corii laterali vix lougiores. 2. Nabis boreellus n. sp. Sub-ochraceo-testaceus vei lurido-testaceus, superne bre- viter parce pallido-pubescens, inferne brevissime et subtilis- sime griseo-sericans ; capite superne vitta longitudinali basin clypei attingente, in vertice cruciata, vittaque utrinque late rali per oculos ducta, pronoto lobo antico vittis tribus, media in lobum posticum contiuuata ibique tenui, scutello, callis angulorum basalium exceptis, hemielytris commissura versus apicem, vittula basali inter venas corii, vena exteriore corii 166 puncto pone medium corii alioque in sutuva membranae nec non puncto ad basiu venae exterioris membranae nigro-fuscis; hemie- lytris punctis fuscis adspei-sis ; dorso abdominis nigro, connexivo- testaceo in speciebus maturis maculis basalibus segmeutorum fu seis; prostethio lateribus nigro-fusco-vittato, meso- et meta-ste- thiis nigro-fuscis, testaceo- variegatis ; ventre obscure fusco, vittis duabus angustis sat obsoletis testaceis ; femoribus nigro-fusco- punctatis, anticis prouoto parteque postoculari capitis simul sumtis vix longioribus, transversira piceo-strigosis, margine superiore vitta longitudinali piceo-nigra; antennis corpore f brevioribus, articulo primo parte anteoculari capitis tantum pauliulum longiore, versus basin sat fortiter curvato, tertio' secundo longitudina aeqvali ; hemielytris formae bracbypterae abdomiue brevioribus, margine externo fortius rotundato, a medio corii connexivura et etiam latera dorsi abdominis haud tegente ; membrana breviuscula. Long. $ 6 — 6| mm. Tria specimina in paroecia Pudasjärvi invenit D. En- vald. N. hrevi Scholtz affinis, sed difFert colore magis in ochraceum vergente. articulo primo antennarum breviore, pa- uUo crassiore et ad basin fortius curvato, hemielytris for- mae bracbypterae margine fortius rotundato-curvatis, etiam latera segraentorum qvatuor ultimorum dorsalium haud te- gentibus, densius fusco-punctatis, abdomine feminae latiore connexivoque fusco-maculato ; a N. rugoso (Linn e) et ericeto- rum Scholtz statura minore, femoribus anticis breAaoribus superne nigro-piceis, antennis brevioribus praecipueque bre- vitate articuli primi, hemielytris formae bracbypterae aliter constructis et distincte sat deuse fusco-punctatis, connexivo maculato, ab illo etiam oculis minus convexis, ab hoe colore ne minime quidem in rubrum vergente corporeque feminae retrorsum fortius dilatato mox distingvendus. A N. Reute- riano Put., cui connexivo maculato hemielytrisque fusco- punctatis similis, articulo primo antennarum multo breviore, crassiore et fortius curvato, tertio secundo aeque longo, fe- moribus anticis superne nigro-piceis hemielytrisque typice ab- breviatis distinctus. Prothorax formae bracbypterae conicus, margine postico pronoti apice duplo latiore et longitudini us- 167 que ad aunulum apicalem fere aeque longo. Membrana al- bida, corio angustior, areis tribus loDgitudinalibus occlusis, interna angusta, venis radiatis paucis, simplicibus, brevibus ; niargine exteriore latitudini longitudine aeqvali. Abdomen feminae lateribus segmeutorura dorsaliura qvatuor penultimo rum detectis; raedio basi pronoti saltera duplo latius, late- ribus subaequaliter rotuudatis, augulis posticis segmenti sexti obtusis yix prorainulis. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1885.) Tvenne för finska floran nya hybrider. Af Hj. Hjelt. (Medd. den 4 Okt. 1884.) Viola iiiiraMlis X rupestris. Dä jag i slutet af Maj rnänad 1879 a Kauniais i Kark- ku socken insamlade V. tnirabilis, fann jag bland denna nägra exemplar, som voro ganska afvikande frän de former af Viola, hvilka beskrifvas i de hos oss använda floristiska handböckerna. Emedan formens blomningstid infaller sä ti- digt, var jag de följande ären ej i tillfälle att observera densamma och äfven i är fann jag den 9 Juni pa samma ställe endast ett enda blommande exemplar, hvars blomma dessutom var halfvissnad. Emellertid ansäg jag mig äfven pä grund häraf temligen öfvertygad om att denna form är en hybrid, och dä det dessutom är antagligt, att jag ej hel- ler längre fram skall vara i tillfälle att iakttaga den i full blom, sökte jag beskrifva densamma och komplettera be- skrifningen efter de pressade exemplaren, sä mycket mer som denna form nägot afviker frän de beskrifningar, jag se- dermera sett öfver samma hybrid, nämligen Schmalhausens i Bot. Zeitung 1875 p. 553 o. 554 (Aufzählung der im Gou- vernement von S:t Petersburg vorkommenden Bastard- und Zwischenformen; jfr W. O. Focke : Die Pflanzenmischlinge, Berlin 1881 p. 47) samt A.^Bethkes (Ueber die Bastarde der Veilchen-Arten, p. 4, ingäende i Schriften der phys.-ökono- mischen Ges. zu Königsberg XXIV Jahrg. 1883, 1 h.). Caulis folia et Jiores clausos (cleistogamos), raro tan- tum apertos, sed rhizoma Jiores apertos solitarios profert. 169 Caiiles, scapi, folia et praecipue petiola dense at hrevitev pilosa. Folia late cordata, eadem fere latitiidine et longi- tudille. Flores radicales violacei, steriles. — Fructus non vidi. Satakunta, Karkku, Kauniais circ. 20 — 30 iiidividua. Formen växer pä ett temligen tort ställe pä en backe. som pa, de friskare ställena bär en mycket riklig, nastan Inndavtad vegetation (Viola mirahilis ymnig, Pulnionaria, Daplme, etc). Högi-e upp björkskog, hvars vegetation dock knapt i frodighet kan niäta sig med sturre delen af bac- kens, lägre ned en liten bäck, samt pä andra sidan denna äter löfskog. Stjelken hos det i är tagna exemplaret oinkr. 65 ram., men hos utblommade exemplar tagna den 20 Joni 1879 ända tili 85 mm., hos yngre naturligtvis mindre, i allmänhet bärande endast blad och kleisto- gama blommor. Hos ett par af de den 29 Maj 1879 tagna exemplaren äv stjelken ej utvecklad, hos ett par andra utgä äter fullt utvecklade blom- mor frän nedre delen af densamma, hvilket dock tydligen varierar, i det att hos ett exemplar den ena blomman utgär frun roten, den andra frän stjelken. Bladens storlek framgär af följ. mätningar: 1 2 3 4 5 6 längd 24 mm. 31, 2.5, 23, 25, 31 bredd 28 mm. 24, 23. 23, 20, 25. Bladen 1 — 3 äro rotblad pä det i är tagna exemplaret, 4 det enda utvecklade stjelkbladet, 5 och 6 de mest afvikande formerna pä de pres- sade exemplaren. De äldsta bladen mindre, ej säilän nägot bläaktiga. Alla bladen hjertlika, men flikarne ej synnerligen stora (de äro ej med- räknade i längden) ; bladspetsen mer eller mindre rundad; bladen för öf- rigt fint naggade, temligen fasta. Stiplerna hos rotbladen 6 ä 6,5 mm. lunga, 1 mm. breda. Blomstängeln (hos ärets exemplar) omkr. 60 mm. läng, närä blomman försedd med tvenne 6,5 mm. länga, knapt 0,5 mm. breda, tili formen jemnbreda, spetsiga skärm, vid skUrmen nedböjd. Fo- derbladen först jemnbreda, sedän afsmalnande, omkr. 10 mm. länga, 2,5 mm. breda. Blomman (hos pressade exemplar) säsom helt ung mörkblä, säsom fullt utslagen Ijusblä, kronbladen mot basen hvitaktiga, det nedersta med tydliga mörka strimmor, sporren hei, 3-4 ram. läng, 2,5 mm. bred, gulhvit, f. ö. lik blomman hos V. mirdbilis. De kleistogama blommorna (hos exemplar tagna den 20 Juni) äro kort (omkr. 6 mm.) skaftade och hafva tydligt om än svagt härigt fo- der, under det att detta hos värblommorna är i det närmaste glatt (jfr. Bethke 1. c. p. .5). Inga frukter hafva blifvit anträffade, ehuru kleistogama blommor ej äro sällsynta, hvarför deras förekomst är sannoHk. 170 Att denna form stär närä V. mlrabilis, som ätVen vä- xer i dess närmaste granskap, är säkert, da hela bloranin- gen och blommornas utseende helt och hället öfvereusstäm- mer med denna art. Emellertid afviker den i främsta rura- met genora härigheten, som är mycket tätare än hos V. mi- rabilis, om äfven de enskilda hären äro nägot kortare, hvar- jemte bladen äro häriga pä bäda sidor. Bladen äro tydligt fastare och mindre än hos nyssnämda art, deras form är ej njurlik säsom hos denna, liksom äfven basfiikarne äro vida mindre. (Dimensionerna hos blad af V. mirabilis, tagna den 9 Jimi, voro hos yngre: längd 34 — 41 mm., bredd 42 — 47 mm , hos äldre resp. 24,5 och 33,5 mm.) Äfven är blad- spetsen vida mer riindad, hvarjemte blomskärmen torde va- ra relativt större. Dessa afvikelser äro alltför stora att kunna förklaras bero af det torrare läget, hvarjemte i när- heten pä nastan lika tort ställe finnes V. mirabilis, som i allo öfverensstämmer med den vanliga, iitom att den är nä- got mindre tili växten V. silvatica, som äfven växer i när- heten, och hvars blad stundom hafva likhet med den n li beskrifna forraens, afviker bestämdt genom att bladskaften 'äro glatta (1. nastan glatta). Härighet och bladform hos ifrägavarande form päminna deremot afgjordt om V. rupe- stris Schmidt (= V. arenaria Äuctt. sccau/.), om än hären kan- ske äro obetydligt längre. Härvid viii jag dock nämna, att jag ej i närmaste grannskapet funnit nägra exemplar af den- na art, ehuru ä andra sidanstäudorten helt närä vore lämp- lig och arten mähända i sjelfva verket förekommer, om än senare pä äret nägot svär att särskilja. Att formen är ste- ril talar äfven för dess hybrida ursprung. Den af Schmalhausen (se ofvan) beskrifna hybriden af- viker genom habituel likhet med V. rupestris eller säsom S. kallar den V. a}'enaria,\\\ixxi\\\ kommer, att flertalet blom- mor hos denna utgä frän stjelken, liksom kleistogama blom- mor saknas; deremot tyckes härigheten hos denna form va- ra nägot glesare och längre. Bethke (se ofvan) iippgifver att hans form är identisk med Schmalhausens, dock före- kommo talrika kleistogama blommor. 171 S.ilix cinereii X phylicaefolia, Bland växter tagna af mig i Karkku socken i Sata- kunta finnes bland annat en Salix-hrm ^), som ej tyckes öfverensstämma med nagon hittills hos oss känd form af detta slägte. En beskrifning af densamma, uppgjord pä stället somraaren 1884, torde derför vara pä sin plats ^). Fnitex maximus feminens. Cortex griseus, subf useus, in statu juvenili fusco-Jiavus. Folia lanceolata — late lan- ceolata, margine crenulato; infra pallide vlridia-livida, fere glabra; supra pilosiuscula, vlx nitida. Amenta prae- cocia, ut credo, fere sessilia. Sqcamae nigrae, longe pilo- sae, duplo vei panon ultra longiores qvam stipes capsulae. Cap)SHlae ohlonge conicae, interdiim curvatae, sericeae. Stg- II stigmatibus subaeqvantes, sed interdum dimidio breviores. Endast en enda stor buske med honhUngen har Vjlifvit iakttagen ; den växer pä Mäkipää rustbälls egor i ofvannämnda socken vid nedra kanten af en med mindie skog bevuxen kulle, stötande tili en kärr-jing, som längre nedät öfvergär tili fnllkomligt kärr. Pä andra sidan den liär teniligen smala ängen finnes en stor skog. Genom dessa olika ständovter finnas de flesta Salices ganska närä, framför alit S. phylicae folia, som finnes säväl pä ängen, i karret och vid skogskanten ; S. cinerea i skogsbacken och pä karret, raen ej lika rikligt och pä nägot längre afständ, ehuru i hvarje händelse ganska närä; S. caprea bäde i skogs- backen och kanten af den egentliga skogen; S. aurifa i karret, men pä nagot afständ. Utom dessa, som här äro af intresse, finnas de.^sutom i närheten S. myrtilloides, Lapponum, myrtilloides X aurita och allra närmast S. vagans. Sjelfva busken är omkring 4,1 raeteu hög och delad i en stor mängd stammar, som växa ät olika häll, sä att dess omkrets, en meter öfver niarken, är i det närmaste 23 m. och redan vid markan de mest aflägsna staramarna äro närä 2 ra. frän medelpnnkten. De gröfsta stammarna — omkr. 15 ung. lika tjocka, stä täti tillsammans vid buskens medelpunkt jemte nugra mindre — äro öfver 11 centim. i omkrets nägot öfver mar- ken. De grena sig jemförelsevis föga närmare marken, men rikligen nä- got högre upp. Barken i allmänhet slät, gräaktig med nägon skiftniiig ^) Jfr protokollen för Ien 1 Mars och den 4 Okt. 1884. ^) Focke (se ofvan) upptager ej nägon hybrid emellan de om- nämde arterna, hvaremot han p. 365 citerar Schmalhausen för hybriden S. cimrea x phylicaefolia x viminalis (jfr Schmalhausens ofvan citera- de uppsats p. 573). — Särskildt har jag ej i den Skandinaviska literaturen fiinnit nägot omnämnande af denna form. 172 i brunt, pä de yngsta grenare Ijust bningul. Nyskotten äro oftast 1 1 — 1 ^ centira., hvilket dock vavierar, sä alt luxurierande skott blifva ända tili 40 cm. (ett t. o. ra. 43 cm ) och dylika af 22—29 cm. läugd ej äro sällsynta, hvaremot hoa de kovtaste, längden nedgär Unda tili 5 cm. Vid basen äro skotten ätminstone äimu i medlet af Au- gusti alltid tydligt häriga, för öfrigt mer eller mindre glatta. De närmast basen sittande bladen äro susom fuUväxta ( ^^i\n ) mindre, ofta äggrunda — omviindt äggrunda, (sä t. ex. 33 mm. länga, största bredden 16 mm. pfi 8 mras afständ fran spetsen) och stundom blifva diraensio- nerna än mindre, resp. 17 och 8 mm. De högre upp pä skottet sittande tili antalet vida öfvervägande bladen äro lancettlika — bredt lancettlika, med största bredden i allmänhet nägot ofvanom midten, afsmalnande mot det korta (5 ä 10, en gäng 15 mm. länga) skaftet. Bladkanten är i allmänhet vägigt naggad, ofta nägot inviken; spetsen stundom sned. Dessa blads dimensioner äro oftast: längd 62 — 68 mm,, bredd 17 — 22 mm., men af- vikelser saknas ej; sä t. ex. blir längden ända tili 81 mm. (med en bredd af 24 mm.), hvaremot ä andra sidan en serle af former bildar öfvergäng tili de nyss nämda lägre ned sittande bladen, (t. ex. längd 55 mm., bredd 17 mm.) Nägon gäng blifva bladen märkbart smalare (vid vanlig längd af 62 mm. var största bredden endast 11,5 mm.) Mera säilän päträffas blad af följande dimensioner: längd 79 mm., största bredden 27,5 mm. pä ett afständ af 53 mm. frän basen; en annan gäng voro de uppmätta dimensionerna resp. 73 och 28 mm ; sä sällsynta dylika blad än äro, haf- va de icke desto mindre en viss betydelse, emedan de afgjordt päminna om bladen hos S. cinerea, under det bladen i allmiinbet tili sin form me- ra likna den hos S. phylicaefolia. För öfrigt äro bladen pä undra sidan hvitaktigt gröna med dragning i blätt, starkt ädriga, pä medelnerven na- stan alltid svagt häriga, eljes glatta; pä öfre sidan äter svagt häriga, na- stan utan glans. Nägra af de tidigaste bladen synas dock vara pä öfre si- dan i det närmaste glatta. Stipler finnas i de flesta fall, ehuru af olika storlek och delvis temligen snart afFallande, (en del funnos dock qvar än- nu den 16 angusti), oftast hafva de formen af ett haift, bredt hjertlikt — njurlikt blad (1,5 mm. länga, 2,5 mm. breda eller 2 mm. 1. med .sam- ma bredd, de största 2,5 mm. länga, 5 mm. breda). Busken blommar säväl enl. analogi som efter hvad jag frän tidi- gare är kan erinra raig pä bar qvist. Hängena voro ätminstone 1884 högst rikliga, nastan oskaftade eller ytterst kort skaftade, bladlösa, endast med 6—8 ofta snart förvissnande fjäll vid basen, för öfrigt tätblommiga. Säsom fullbildade äro de i allmänhet 35 ä 38 mm. länga. I allmänhet var ett stort antal frukter felslaget, i det att största antalet, som jag ob- serverade pä ett hänge, var 125, hvaraf dock minst 10 voro sä smä, att de, ehuru mera utväxta än de fullkomligt felslagna, dock föreföllo nog osäkra; i ett annat lika stort hänge räknade jag endast 86 utbildade fruk- ter, alla öfriga voro felslagna. Hos de mindre endast 20 ä 24 mm. län- ga hängena är antalet felslagna frukter än större, sä att stundom alla 173 iiro odugliga, en annan gäng fanns endast 4 utväxta fröhus o. s. v. Kapslarne kortskaftade, oinkr. 9 mm. langa, inberäknadt ssiväl skaft som stift, aflängt kägellika, stundom nägot krökta, fint silkeslndna och der- igenom pä afständ svagt hvitglänsande med dragning i grönt. Skaflet ilr ungefäi- dubbelt su längt som honingsglandelu, men knapt hälften sä längt som hiingefjället, som är svart, länghärigt. Stiftet ungefär af miir- kenas längd eller nägot kortare, hvilket dock varierar, su att det stun- dom är endast hälften sä lungt. Market sora vanligt tväklufvet, men fli- karne nägon gäng, om än säilän, ätei- 2-delade. Äfven i de utvecklade fröhusen funnos (^^|vi) endast 1 ä 2 frön, stuodom sugs endast fröfjun. Att denna form är en hybrid synes lätt och bekräftas dessutom af det stora antalet felslagna frukter. Likasä är det tydligt att S. phyUcacfoUa ingär i densarama. Frän denna skiljer den sig dock genom att den karakteristiska hvitbläa färgen pä bladens undre sida är vida svagare, lik- som att bladen svartna, eller ätminstone mörkna vid tork- ning. Särdeles de iinga bladen och qvistarna äro dessutom häriga. Fröhusen äro afgjordt mindre, men vida mera hä- riga än hos den i trakten allmänna formen af sistnämda art; deras skaft äro nägot längre, isynnerhet proportionsvis, hvaremot stiften äro betydligt kortare. Hängefjällets här äro dessutom nägot kortare. — Den resliga växten skuUe tala för att S. caprea skulle ingä i densamma, men enligt D:r Kihlman äro säväl beskrifning som figur pä hybriden S. caprea X phylicaefoUa alldeles afvikande, hvarjemte man bör komma ihog att hos hybriderua ofta de vegetativa de larne äro starkt utvecklade. Dessutom raärkes att i skogs- brynet midt emot finnas par buskar eller kanske snarare träd af S. phijUcaefolia. som äro omkr. 6 m. höga och der stammen 15 centim. öfver roten är 35 centim. i om- krets. Likasä sägs i karret buskar af S. cuterea, som äro minst 3 meter höga. Bladens nägon gäng sneda spets, de- ras skrynklighet liksom fröhusets utseende päminna om S. n urita, hvilken jag äfven en tid ansäg vara den andra af föräldrarna, men häremot talar bladformen, som i detta fall enligt min äsigt borde vara afgjordt kortare; likasä ärba;- ken nägot Ijusare, än hos 6'. phylicaefoUa, under det den hos S. aurifa, säsom kändt, är tydligt brun eller t. o. m. 174 mörkbrun ^). Äfven nyskotten tala för S. ci n e rea, da de alltid äro tydligt, om änsvagt,häriga,äfvensomjemförelsevislänga. Idet- ta afseende gjorde jag ( ^^vu) följ. iakttagelser. Hos ^S*. j^hylicae- folia var den vanliga längden af nyskotten 8 ä 10 cm., dock mycket varierande sä att 15 — 20 centim. ej voro sällsynta och ett var ända tili 53 cm., alla fullkomligt glatta. Hos äldre exemplar af S. cinerea var längden ungefär densam- ma, snarare t. o. m. mindre, ehuru den hos yngre exemplar är, säsom kändt, vida större, vanl. omkr. 30 cm., nnder det 40 ä 50 ej äro synnerligen sällsynta. Hos S. a urita är den vanl. längden 5 ä 6 cm. och de längsta jag uppmätte (da rotskott ej togos i räkningen) 12 a 16 cm., för öfrigt äro de svagt hariga, men tydligt bruna. Äfven päminna nägra blad, säsom ofvan blifvit päpekadt, tydligt om S. ci- nerea, om än flertalet liknar dem hos S. phylicaefolia. Sedän ofvanstäende beskrifning redan var uppgjord, säg jag äfven i Karkku, men ä Kauniais egendom pä stran- den af Pilkkalahti vik d. 20 Augusti minst 3 buskar, som i afseende ä bladformen helt och hället liknade den nyss beskrifna hybriden, om än härigheten var nägot starkare. Här var dessutora härstamningen tydligare, ty S. cinerea var den förherrskande arten pä stranden. S. ijhylicaefolia fanns äfven, men för öfrigt säg jag i grannskapet ej nägon annan art än S. j^eutandra. Pä nägot afständ växa dock S. caprea och, om jag ej misstager mig, S. nigricans. — Tilläggas mä, att utom de nämda buskarne finnes en, som troligen tillhör S. cinerea, men dock nägot päminner om hy- briden, och en annan, som äfven nägot liknar denna, men har helt korta, ludna ärsskott och fiertalet af bladen pro- portionsvis vida bredare (längd 35 — 48 mm., bredd 20 - 26 mm.) med oftast sned spets. Huruvida här föreligger S. aurita X phijlicaefolia, torde dock vara omöjligt att afgöra utan hangen. ') Dessutom är S. aurita X phylicaefolia, utminstone sudan den beskrifves af Scliriialhausen 1. c. 571, alldeles afvikande. (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 11: 1885.) Internationelt ornitologiskt samarbete och Finlands andel deri. Ett npprop tili kännareue af Finlands foglar. Af J. A. Palmen. Särskilda gänger hafva värt lands fogelkännare blifvit iil^pmanade att i olika trakter anställa iakttagelser rörande fogelfaunans sammansättning af olika arter, dessas mera eller mindre ymniga förekomst, flyttnings- och fortplantningstider ra. m., samt att meddela iippgifter härom tili allmännare kännedom. Dä ett liknande upprop göres uti det efterföl- jande, gäller det dock ej, säsom förr, att befrämja nägot arbete af mera enskild art, utan föreligger ämnet oss nu som en internationel pligt. Pä grund af uppdrag frän en för ändamälet bildad internationel komite meddelas nemligen längre fram pro- grammet för den utredning, som bör anskaifas inom värt om- räde (B). Da härigenom undersökningen träder i ett nytt skede, kännetecknadt genom ett planmässigt samarbete med andra länders sakkunnige, synes det icke vara olämpligt att först kasta en äterblick pä frägans utveckling säväl i dess all- mänhet, som särskildt pä värt hemlands andel deri (A). Tillfället synes dessutom vara gynsamt att i samman- hang härmed offentliggöra en pian för topografisk undersök- ning af fogelfaunan i värt lands särskilda delar (C). Uti enskilda fall har planen redan visat sig vara icke olämplig säsom ledträd för observatörer ; mähända kiinde den oflent- liggjord vara tili nytta i flere. 176 A. Om uppkomsten och utvecklingen af samarbetet rörande foglarnes flyttningar och utbredning. Ehuru man sedän uräldriga tider vetat, att största delen af nordens foglar om hösten flytta tili varmare länder, har kunskapen om sjelfva förloppet af dessa flyttningar skri- dit framät endast mycket längsamt. I midten af förra seklet manade Linne att närmare gifva akt pä fenomenet samt att anteckna data härom, och hans uppmaning följdes af gan- ska mänga, särdeles uti vara nordiska bygder. Men feno- menet var alltför omfattande och inveckladt för att kunna hastigt öfverblickas och utredas. Annu under förra hälften af innevarande sekel saknades derför positiv utredning af vigtiga omständigheter, t. ex. om fogelarternas vinterstatio- ner, medan tvärtom mängen sällsam fördom segt bibehöU sig, exempelvis folktron om svalornas öfvervintring pa sjö- bottnen. Nägon insigt uti fenomenet erhöUs dock smä- ningom, genom att enskilda personer »tili nyttig och nöjsam sysselsättning» samlade iakttagelser. Men da dessa voro bäde fa och spridda, kunde undersökningen blifva hvarken omfattande eller planmässig. Snart rönte dock naturalhistoriens mälsmän frän andra vetenskapers sida impuls tili metodiskt samarbete. Fysikerne ädagalade, att de elektriska fenomenen vid jordytan, likasä meteorologerne, att väder och vind icke lato sig bedömas uttömmande endast pä grund af iakttagelser inom ett sä litet omräde, som det en enskild observator kan undersöka. Fenomenens stora geografiska utsträckning fordrar nemligen samtidiga observationer pä talrika ställen; och först behand- lingen af dessa iakttagelser gemensamt kan gifva oss ett begrepp om fenomenets verkliga förlopp. Utan kännedom af sjelfva förloppet uter är det omöjligt att leda i bevis feno- menets lagbundenhet, att utieda dess naturliga orsaker och dymedelst exakt förklara detsamma. Under 1830-talet för- anstaltade derföre Celsius, Graham, Humboldt och Gauss om- fattande undersökningar inom jordfysikens omräde, och me- 177 teorologerne inslogo en likartad riktning. Pä begge hallen gjordes vigtiga framsteg i kännedoraen af de fysisk-meteoro- logiska naturfenomenens beskaffenhet. Vid dessa undersökningar lag närä tili hands att taga de periodiska fenomenen ocksa uti växt- ooh djurverlden i betraktande; en växts blomning och en flyttfogels ankomst tili en ort visade sig nemligen bero af de pä orten rä- dande klimatiska vilkoren och vore säledes ett slags uttryck deraf. Men materialet af sädana iakttagelser var ännu för knapt för att tilläta jemförelser; det mäste först insaralas. Tanken att verkställa detta enligt den pian, som följts vid iakt- tagelserna rörande de fysiska och meteorologiska problemen, uppiann derför sjelfmant hos dera, som forskade häruti. Den bekante belgiske vetenskapsmannen Que telet uppfordrade är 1841 tili anställande af omfattande och planmässiga iakt- tagelser äfven af vexlingarna uti den organiska naturen. Pä grund häraf uppgjorde hans landsman, ornitologen de Selys Longchamps, ett projekt härom, hvilket bl. a. af- säg ocksä foglarnes flyttningar, och belgiska Vetenskapsaka- demien befordrade frägans fortsatta iitveckling. Naturhistori- kerne begynte nu med ny ifver samia data uti de flesta länder och hafva fortsatt dermed ända tili senaste tider Hvad särskildt beträifar Finland, hafva frägorna om den lefvande naturens ärligen upprepade företeelser blifvit härstädes längt ifrän försummade ^). Redan Linnes upprop slog an. Hedern att tili och med nägot före detsamma hafva begynt observera och anteckna tillhör prof. Leche i Äbo och kyrkoherden Mathesius i Pyhäjoki, hvilka antagligen frän är 1749 fortsatt dermed ätskilliga är. Under senare hälften af samma ärhundrade gjordes anteckningar af Ju- stander i Äbo-trakten ären 1780 — 85, af Julin i Uleäborg 1784—87, af Radloff pä Äland 1790—93, af M. Castren i Kemi 1793—99 och af S. Castren i Utsjoki 1795 och 1797. Un- ^) Närmast följande uppgifter äro tagna ur: A. Moberg, Natu- ralhistoviska daganteckningar gjorda i Finland ären 1750 — 1845. (Notiseu m- Skpts p. F. & Fl. fenn. förh. III, 1857). 12 ns der förra hälften af värt sekel gjorde likasä dr W. Äkerman 1803—24 observationer i Tavastehus-trakten, dr Granberg 1818-42 pä Äland, prosten E. J. Frosterus 1826—39 pä Karlö ooh prosten J. Fellman 1833 — 49 uti Lappajärvi. Vi- dare har Finska Hushällningssällskapet i Äbo samma tid värdat sig om insamlandet af uppgifter frän olika hali. Intresset för saken aftjnade tyvärr dock sniäningom, men fann lyckligtvis en ny förespräkare i fysikern prof G. G. Hällström, som verksamt arbetat i nyss nämnda sällskap. Uppropen fran utlandets fysiker och meteorologer eggade honom tili ny verksamhet, och efter honom fortsatte prof. J. J. Nervander i samma riktning; under är 1846 anstäldes sälunda »klimatologiska iakttagelser* pä närä 100 ställen inom Finland. Säsom bekant stär slutligen samtiden i tack- samhetsskuld hos en efter de ofvan närande följande pro- fessor i fysik, statsrädet A. Moberg, för att icke blott alla iakttagelser frän 1750 tili 1845 bHfvit sammanstälda och offentliggjorda i det ofvan citerade arbetet, utan äfven hela följden af de tili Finska Vetenskaps-Societeten insända iakttagelserna, ända tili den dag som är, blifvit uti dess skrifter offenthggjord uti ett större arbete ^) och Here ärliga sammandrag. Under de senare ären har en större lifaktighet vid iakttagelsernas anställaude föranledts jem- väl genom ätgärd af Sällskapet pro Fauna et Flora fennica. Genom alla dessa anordningar kan Finland förevisa längre tidsserier af dyhka observationer än kanske nägot annat land. Värt land har allenast under ären 1846 — 55 lemuat 2/3 sä mycket iakttagelser, som Ryssland frän samma och föregäende tidrymd, och derigenom kunnat med 2/5 bidraga tili det material, som legat tili grund för det enda hittills vägade försöket att ur flyttningsdata frän ett stort omräde ernä allmänna vetenskapliga resultat rörande fenomenet, nem- ligen Middendorffs »Isepiptesen Russlands». Den celebre ^) A. Moberg, Klimatologiska iakttagelser i Finland, föranstal- tade och utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. I, Naturalhistoriska anteckningar. Helsingfors 1860. (Bidr. t. Finlands Naturk. Hft 7). författareu päpekar ocksä, att detta »antyder en betydande bildningsgrad uti knappt anad utsträckning i Finlands ödsliga nejder», och betygar sitt erkännande och sin beun- dran för dem sora sammanbragt iakttagelsenia. — Det har säledes värit fysiker och meteorologer som gett uaturalhistorikerne uppslag att i större omfäng och efter bestämd pian samia observationer om den lefvande natu- rens ärliga vexlingar. De förre hafva äfven underkastat materialet matematiska beräkniugar ; och begripligt nog hafva de dervid i främsta rummet afsett sinä egna spörjsmäl, kli- matet pä olika orter, samt behandlat materialet i enlighet härmed. Vanligen kallar raan ocksä iakttagelserna »klima- tologiska». Men de observerade naturalhistoriska fenomenen äro värdemätare icke uteslutande för frägor iir den fysiska geo- grafin. Växten och djuret äro lifegande varelser, och de observerade fenomenen äro uttryck främst af vexlingarna i deras eget lif. Säsom sädana benämner man observatio- nerna äfven »fenologiska». Materialet häraf äger säledes för naturalhistorikern ett annat intresse än för fysikern, ty det- samma kan leda tili utredning af alldeles egenartade spörjs- mäl, beroende af egna synpunkter och metoder. Mä det tillätas att tili belysande häraf framlägga ett par exempel. För trettio är sedän uttalades — uppenbarligen under pätryckning af den tidens upptäckter angäende den animala och jordmagnetismen — den äsigt, att den flyttande fogeln hölle sig i magnetiska meridianens riktning; hon vore med andra ord att förliknas vid en flygande magnet. Under in- flytandet äter af senare tiders upptäckter om lagbunden- heten i stormarnes rörelser pästär ännu i denna dag män- gen ornitologisk skriftställare, att flyttfogeln under sinä fär- der hufvudsakligen, eller t. o. m. uteslutande, beror af vin- dens riktning uti de luftskikt, dit hon höjt sig. I begge fallen skulle säledes fogeln endast helt mekaniskt flyga; der- under skulle hon ofrivilligt, som röken ur en skorsten, som stoftet frän en vulkan, eller som en luftballong utan ledning, endast drifva med vinden. Om verkligen flyttningen ginge 180 sälunda för sig, vore hela fenomenet (förutom sjelfva för- mägan att halla sig i luften flygande) sannerligen endast ett fysikaliskt prohlem, — visserligen ett af stor geografisk ut- sträckning, men i alla fall ett ganska enkelt. lakttagelserna kunde da äfven bearbetas säsom vid andra problem ur den fysiska geografin, exempelvis säsom de om stormarnes fort- gäng eller temperaturens stigande. Emellertid är den pä flyttning stadda fogeln hvar- ken ett stycke död materia eller en viljelöst af vinden bortförd varelse. Visserligen underlyder han, likasom hvarje död eller lefvande kropp, fysiska lagar, ty han kan, exem- pelvis af stormar, kastas frän land langt ut pä oceanen. Men normalt och karakteristiskt för flyttningen är det tvärt- om, att fogeln, om han ej diikar un der för öfvermäktiga svärigheter, i trots af en del missgynnande omständigheter kan sjelf söka sig sin väg; ty han kan i mon af förhällandena sjelf väljä tid för uppbrott, han antingen fortfar att färdas eller rastar efter sitt behof, inslär den riktning han finner för godt och iippsöker de trakter, der han trifves. Det är säledes fogelns eget skaplynne, lefnadsvanor och erfarenhet som närmast, och pä ett för hvarje art karakteristiskt sätt, bestämmer flyttningens förlopp; de yttre meteorologiska vil- koren äro härvid endast mer eller mindre vigtiga biomstän- digheter. Meteorologen begagnar säledes iakttagelserna om de fe- nologiska fenomenen säsom medel för att utreda sitt problem, klimatet. Naturalhistorikern äter begagnar samma iaktta- gelser för fenomenets egen skull: han viii lära kanna de oli- ka arternas sätt att lefva, deras beroende af yttre lifsvilkor och af säregna, hos djuren sjelfva inneboende krafter, — korteligen deras lif. Detta hiologiska jjrobleni är nägot an- nat, och betingas af annat, än de förut berörda fysikaliska problemen. Fattas de fenologiska fenomenen sälunda frän natu- ralhistoriens egen ständpiinkt, sä mäste ocksä undersöknin- gen af dem gcstalta sig annorlunda än vid frägor af rent klimatologisk art. Nägon allmänt giltig metod finnes dock 181 Mr lika litet, soin vid andra koraplicerade fenomen, utan mäste undersökningssättet helt och hället bero af hvarje frägas natur. Växten är bunden vid sin torfva och beror derför i hög grad af de omgifvande klimatologiska förhällandena. Undersökningen om dess utveckling kan visserligen, ätmin- stone i nägon mon, gestalta sig sa, som om klimatologi- ska värmeproblem, men mäste dock utföras med särskild hänsyn tili objektets beskaffenhet af lefvande varelse. Man kan exempelvis genom linjer, uppdragna pä kartan likasom isotermerna, angifva orterna der en viss fas af fenomenet inträffar samtidigt ; likasä kan man äskädliggöra fenomenets utveckling om vären genom dessa linjers successiva fram- ryckande emot norden. Dervid kan det, säväl vid den me- teorologiska som den fenologiska företeelsen, inträflfa, att den fas, som en viss linje angifver, pä enstaka orter begyn- ner redan förr, än den successivt annalkande linjen dit fram- tommer; ty lokala förhällanden kunna här vara gynsamma och växten deraf i sin utveckling päskyndas. Nägot dylikt kan äfven inträffa vid fortskridandet af fysiologiska fenomen hos djur, exempelvis insekters metamorfos, fortplantnings- driften hos foglarne, m. m. Men nägonting dylikt kan aldrig inträffa vid fräga om foglarnes flyttningar. Ty frltt rörllga individer tränga här framät; och hvarhelst nägra af dem visa sig pä en punkt framom sjelfva fronten, mäste de hafva färdats dit genom orter deremellan. När vi vilja undersöka fenomenet af fog- larnes flyttningar, sä föresätta vi oss att ernä utredning just om denna fogelindividernas färd genom vissa orter, säledes deras flyttningsvägar i), äfvensom tiden, dä hvarje ort pas- seras, och för öfrigt sättet huru färden blifvit utförd. ^) Denna och öfriga i det följande anförda punkter har jag när- mare berört uti nägra afhandlingav. Om foglarnes flyttningsvägar (Hel- singfors 1874) ; iJber die Zugstrassen der Vogel (Leipzig 1876) ; Zur Dis- •cusslon iiber die Zugstrassen (Cabanis Journal fiir Ornithologie 1879); Antwort an Herrn E. v. Homeyer beziiglicli der ,,Zugstrassen der Vogel" (Helsingfors, Leipzig, 1882). 182 Enligt detta betraktelsesätt mäste undersökningen af ilyttningsfenomenets förlopp utgä fran fastställandet a/dess (jeografiska sida, alltsä frän en granskning af alla de orter, der en fogelart blifvit under flyttning anträffad, och der hon säledes bevisligen färdats fram. När härigenom vägarne blifvit utredda, kau frägan om tidsförloppet m. m. upptagas tili granskning. Emellertid har man, — i följd af den gängse fysika- liska uppfattningen iitaf hela fiyttningsfenomenet, eller ät- minstone af det föreliggande materialet af »klimatologiska iakttagelser» — trott sig kunna behandla frägan i fuUt mot- satt riktning; man har velat frän de upptecknade ankomst- dagarne sluta tili riktningen eller vägsträckan, som en fo- gelart följt. Af antydda skäl har man dervid användt un- gefär samma undersökningsmetod, som vid fräga om vär- meproblem. Vid ett försök (Middendorff) hafva pä kartan alla de orter blifvit med linjer (isepipteser) förbundna, dit en fogelart ankommer liktidigt; vinkelrätt emot dessa bägiga linjer skulle flyttningsriktningen pä hvarje ort sträcka sig, och kombinationerna af dylika vertikaler skulle säledes an- gifva flyttningens geografiska förlopp, d. v. s. vägen. Me- toden är användbar endast under förutsättning, att arten verkligen pä hvarenda punkt af omrädet flyttar likformigt fram, alldeles sä, som en cyklons framfart öfver vissa länder förutsätter atmosferens tillvaro derstädes. Men just sjelfva förutsättningen, att fogelarten flyttar fram öfverallt likformigt, är ogiltig; ty den är icke bevisad, om man ocksä i en del fall har skäl att antaga en viss grad af likformig- het kunna förekomma, ätminstone inom begränsade omräden. Tvärtom vet man med bestämdhet, att det finnes fogelarter, som under flyttning anträffats iiteshitande inom väl begrän- sade bälten, men icke emellan dem; för dylika arter fä ise- pipteserna alldeles icke dragas i en fortsättning öfver mellan- , rummen, eller ätminstone mäste sjelfva slutsatsen angäende flyttningsriktningen medgifvas här vara fullt obefogad. Sä länge man emellertid icke utredt, hvilka enskilda delar af en 183 sälunda kontinuerligt uppdrageu isepiptes äro helt chimä- riska, och hvilka ega reell betydelse, mäste samtliga dess delar förblifva mer eller mindre probleraatiska. I sin helhet kan en dylik isepiptes visserligen underlätta öfversigten af tidsmomenten för fogelartens fiyttning pä olika orter; men den kan ej lemna nägon tillförlitlig gi-und för slutledning angäende sjelfva vägsträckorna. Här säsom vid hvarje vetenskaplig forskning mäste nemligen materialet, hvartill man vänder sig, valjas med hänsyn tili frägan, som skall afgöras. Det fenologiska ma- terialet (tidsuppgifterna) svarar direkt endast pä frägor om tidsförloppet. Ofvanför blef redan antydt, att frägan härom kan, med hopp om framgäng, upptagas tili pröfning först da, när fiyttningsvägens sträckning blifvit för en fogelart iit- redd; och för att lösa denna rent djurrjeografiska fräga mä- ste vi vända oss tili iakttagelserna om fogelfaunans sam- mansättning pä olika orter. det faunistiska materialet. Det lider intet tvifvel att genom lämplig behandling af detta material ^) en viss utredning af fogelarternas flytt- ningsvägar kan erhällas; betraffande sjelfva metoden härvid mä hänvisas tili de nyss citerade afhandlingarna. För att dock det faunistiska materialet skall vara användbart, mä- ste det fylla vissa oeftergifliga vilkor: uppgifterna skola vara pälitliga, tillräckligt detaljerade och talrika. Tyvärr kan dock af egen erfarenhet intygas, att läugt ifrän alla fauni- stiska arbeten motsvara dessa vilkor. Uti Stora och allmänt berömda arbeten uppgifves ofta, att den eller den arten finnes sä eller sä ymnigt uti »norra Europa», »norra Tyskland» eller dylikt, utan augifvande af talrika enstaka fyndorter. För vär frägas utredning är det dock af genomgripande vigt att fä veta, huruvida en art an- ^) Man inser utan vidare, att det här gällei- kombination af or- ter, der arten anträfFats under flyttning. Att sammanbinda de närmast hvarandra liggande häckningsorterna^ för att kartografiskt konstruera flyttningsvägar (Schier, Die Zugstr. d. Vogel in Böhmen, uti Blätter d. Böhm. Vogelschutz-Verein in Prag, 1881—1882), röjer ett missförständ af hela frägan och leinnar resultat derefter. 184 träffas regelmässigt t. ex. blott vid yttersta rauden af en kust, eller jemväl nägra fa eller mänga mii inat land. Ju allmännare och mera sväfvande uppgifter ornitologiska ar- beten meddela, desto ringare betydelse ega de derför i före- varande fall. Deremot ^), om obetydliga afhandlingar inne- hälla noggranna detalj uppgifter, hvarje frän ett litet omräde — frän ju talrikare hali, desto bättre — , sä kan pä dem nägon slutsats byggas. Finnas dylika samlade i en sär- skild landsfauna, sä underlättas forskningen om flyttnin- garna ofantligt. Goda lokalfaunor bilda alltsä de yttersta rotspetsarne för zoogeografisk forskning och äro derigenom synnerligen värdefulla. Äro detalj erade iakttagelser sälunda af vigt för be- stämmaudet af flyttningens rent geografiska sida, sä äro sä- dana af än större betydelse, när derefter kommer i ordnin- gen att utreda de successiva tider, hvarunder en fogelart be- finner sig pä de successiva vägstyckena. Medeltal af talrika ars observationer pä samma ort, eller ock data frän talrika närliggande orter under ett och samma är — alltsä ett rikt material af fenologiska iakttagelser — äro dä rätta grun- den för uudersökningen. Det följer sedän att taga i betraktande fogelartens be- roende af vägens topografiska beskaffenhet i dess helhet el- ler längs vissa sträckor, tillgängen derstädes pä lämpliga rastplatser, de meteorologiska vilkoreu hvarunder olika väg- sträckor genomfaras, olika arters skiljaktiga förhällande i dessa afseenden, och andra synpunkter, som hvarje pä sitt sätt belysa flyttningsfenomenet. Förr än dessa frägor — enhvar i logisk följd, dä den kan upptagas — blifvit nägot sä när utredda, kan flyttningsfenomenet i dess helhet icke exakt förklaras. Tili dess mäste vi ätnöjas med den före- ställning härom, som man pä grund af redau vunnen insigt kan med nödig kritik bilda sig. Hvarje vetenskaphgt omdöme om foglarnes flyttniugar förutsätter säledes obetingadt kännedom af de orter, genom 1) Jemfur företalet tili Finlands foglar II, sid. IV— VI. 185 hvilka de olika arterna färdas, de vägar som de inslä. Ut- redningen häraf bildar liksom skelettet, omkring hvilket öf- riga frägor gruppera sig; och för hvarje af dessa frägor mä- ste ett efter densamma lämpadt material af iakttagelser in- samlas och begagnas. Alltsä bör, pä samma sätt som angäeude de meteo- rologiska fenomenen, mängsidiga observationer rörande fog- larnes flyttningar anställas pä enskilda orter, om möjligt under en längre följd af är. Ju talrikare observations- orterna äro, pä desto säkrare grund hvilar utredningen och derigenom äfven framtidens slutledningar. — Eu Stor del af dessa betraktelser är af den art, att enhvar, som närmare studerat fenomenet, sjelfmant inser deras befogenhet ; särskildt mäste behofvet af noggranna och planmässigt anlagda iakttagelser göra sig alit mera gällande och framkalla sträfvanden att ästadkomma dylika. Vid alimänna tyska ornitologiska sällskapets möte i Braunschweig är 1875 päpekade dr A. Reichenow den 22 Maj nödvändigheten af att efter en gemensam pian samia iakt- tagelser om flyttningarna, fogelarternas förekomst och nytta m. m. uti alla delar af Tyskland, och att tillsätta eu komite som skulle verka för ändamälet. Efter varmt förordande af den nyligen aflidne bekante ornitologen Alfr. Brehm gilla- des förslaget, och mau tillsatte ett »utskott för iakttagelse- stationer rörande Tysklands foglar». Ett antal frägor, i hvilkas redaktion äfven jag hade nöjet att deltaga, riktades tili sakkännarene pä olika orter i Tyskland. Detta komi- tens första upprop föranledde insändandet af en mängd an- teckningar för är 1876, hvilka redigerades tili ett helt. Nu- mera hafva dylika under sju är blifvit offentliggjorda, senast för är 1882. I spetsen för det hela stär dr R. Blasius i Braunschweig. Det tyska företaget vann efterföljd uti Österrike-Un- gern, hvarest en komite under ordförande af V. Ritt. von Tschusi ledde arbetet. Den första redogörelsen gälde är 1881 och utkoni nästföljande är. 186 Jemförelsevis oberoende för sig samlades uti Storbri- tannien observationer, isynnerhet frän ost- och nordostku- sten, och särskildt frän landets fyrar; största förtjenst här- om har alit frän 1878 inlagts af Cordeaiix och Harvie- Brown, hvilka under en följd af är lemnat redogörelser för det insamlade materialet. Uti Nordamerika hafva undersökningarna om flyttnin- garna antagit storartade dimensioner. Stationerna längs Mis- sissippidalen hafva sändt rikliga iakttagelser, som redigerats af Cooke och O. VVidmann; och den nyligen bildade Amerikan ska Ornitologiska Unionen har i synnerlig utsträck- ning anordnat om insamlande af alla hithörande iakttagel- ser. Sällskapets sekreterare Fr. C. H. Merriam leder detta arbete. Sä stod frägan dä den i April 1884 uti Wien samman- trädande första internationela ornitologiska kongressen sam- manträdde. Med synnerlig energi och omtanke hade den tyska komitens ledare, dr R. B lasi us, förberedt ärendet och ledde förhandlingarna härom. Kongressen beslöt att tillsätta en permanent inter nationel komite för att inrätta fogel-iakttagelsestationer, och uppstälde för densamma föl- jande program: a) Denna komite skall söka erhälla ärliga iakttagel- ser frän alla länder, företrädesvis Europa, h) lakttagelserna auställas efter en och samma pian, hufvudsakligen den redan pröfvade tysk-österrikiska, och c) redigeras för hvarje land efter en gemensam anord- ning. d) En förteckning öfver hvarje lands fogelarter och dessas folknamn upprättas. e) Tili samarbetet uppmanas vetenskapliga samfund, enskilda sakkännare och hvarje kompetent person. f) Närmast skola enskilda bestämda arter observeras; dock önskas af fackmän mera uttömmande iakttagelser rö- rande faunan pä deras ort. (j) Äfven andra samtidiga fenomen i djur- och växt- verlden mä vid tillfälle meddelas. 187 Tili denna komite iuvalde kongressen 1 — 4 personer frän hvarje land, tillsammans tili antal af fyratio. För de nordiska länderna utsägos: för Norge prof. dr R. Co 11 ett; för Sverige grefve T. Thott ; för Ryssland och Finland musei- direktorn dr G. Rad de, akademikern drL. Schrenck, proff. Bogdanoff och J. A. Palmen. Tili komitens president utsägs dr R. Blasius. Kon- gressens Protektor H. K. K. H. Kronprins Rudolph af Österrike behagade samtycka att i samma egenskap under- stöda äfven Komitens sträfvande. Tili fullgörande af den pä mig ankommande delen af Komitens arbete iitber jag mig att at kännarene och vän- nerna af Finlands fogelfauna i det följaude fämeddela defragor, hvilka, i enlighet med de tysk-österrikiska programmeu, önskas besvarade äfven frän värt lands olika delar. Mä hända synas frägorna vara sä mänga och detalje- rade, att de kunde afskräcka frän försök tili svar. Här mä derför genast betonas, att man ingalunda kan vänta dem alla ens närmelsevis besvarade. De afse snarare att för in- tresserade utlägga, hvilka olika sidor af undersökningen, ät- minstone i enskilda fall, kunna uppmärksammas; det mä se- dän ankomma pä enhvar att lemna sitt bidrag. Äfven de oh ety dli g aste anteckningar, exempelvis om de allra vanliga- ste foglars ankomst, emottagas med tacksamliet. Men ä andra sidan vägar man anhälla, att endast fullt tillförlitUga uppgifter insändas; osäkra mä utelemnas eller ocksä tydhgt angifvas säsom osäkra. Enhvar mä derför meddela blott sädana uppgifter, för hvilkas riktighet hans egen insigt är en horgen. 188 B. instruktion för insamlande af ornitologiska iakttageiser i Finland eniigt den internationelt antagna planen. I. Omrädet för iakttagelserna bestämmes genom angifvande af ortens geografiska läge och dess gränser; om möjligt meddelas jemväl en kort skildring af traktens fysisk-topografiska beskaffenhet. II. Fogelarternas förekomst, 1. Hvilka arter hafva blifvit iakttagna inom omrädet? (jemför nedan VIII, 2 c, d). — Hvilka wamw begagnar befolk- ningen pä orten för kända arter? 2. Hvilka af arterna stanna hela äret om inom om- rädet och pä samma ständort (stannfoglar)? 3. Hvilka arter förändra efter ärstiden ständort eller stryka omkring (strijkfoglar)? 4. Hvilka arter äro iakttagna blott under genomflytt- ning (om vären, eller om hösten, eller hvardera tiden; ge- nomjiyttande foglar)? 5. Hvilka arter äro funna häckande inom omrädet, men flytta tili vintern bort (sommar foglar)? 6. Hvilka arter finnas inom omrädet blott om vintern (vinter foglar) '? 7. Hvilka af de anträffade arterna kunna anses som pä orten endast tillfälligtvis förkommande, och när iaktto- gos de? — äro orsakerna tili deras iippträdande kända? 8. Anteckna pä förteckningen (II, 1) om arterna fö- rekomma sällsynt, sparsamt, ällmänt eller talrikt? 9. I fall bergstrakter finnas inom omrädet (säsom i norra Finland), mä anmärkas hvilka läglandets arter stiga dit iipp, och tili hvilken höjd de göra detta. 10. Har man inom omrädet märkt" att nägon art i päfallande grad tili- eller aftagit i talrikhet, eller att en arts tilltagande i antal sammanträffar med en annans afta- 189 gande? Har detta skett emedan arteus lefnadsvilkor pä dess iippehällsort veterligen blifvit förändrade, eller af hvilka andra grunder? 11. Saknas nti omrädet foglar, som annorstädes äro vanliga (t. ex. hussparfvar, svalor, skator, kräkor, m. fl.), och hvaraf synes detta bero? 12. Har man observerat flyttfogelarter, som häcka inom omrädet, stanna der öfver vintern, eller genomflyttande foglar och vinterfoglar stanna öfver sommarn? 13. Har man af enskilda arter iakttagit färgvariete- ter (hvita, svarta, blekt färgade o. d.) eller hybrider? 14. Har man iakttagit att nägot pä särskilda egen- domligheter lätt igenkänneligt exemplar af en fogelart flere är ätervändt tili samma ställe? III. Foglarnes flyttniugar. Härom antecknas dagen (samt om tiden afdygnetkan bestämmas, äfven denna), da 1. de första exemplaren anlända; 2. hufvudmassan infinner sig; 3. de senaste individerna komma; — äfvensom dä 4. bortfärden begynner; 5. hufvudmassan försvinner, och 6. de senaste individerna bortflytta. 7. Har man om vären iakttagit, att nägon art äyttat tillbaka, och hvad männe värit orsak dertill? Gjorde alla exemplar sä, eller blott en del? När och un der hvilka vä- derleksförhällanden ätervände de? 8. I hvilket väderstreck tyckas foglarne öfverhiifvud flytta uti omrädet? — hvilka enskilda arter äro i detta af- seende särskildt observerade? — hvilka arter följa nägon annan riktning? 9. Angif väderleken och vindens riktning under iakt- tagelsedagen, samt, vid ovauligare flyttningar, äfven under näst föregäende och efterföljande dag. 10. Hvilka arter flytta merZ vinden, hvilka ?HOi! vinden? 11. Hvilka lokaler (ständorter) uppsöka vissa arter 190 säsom rastplatser? Vexla de efter ärstiden? ochhvadkan anses vara orsaken tili besöket? 12. Har man iakttagit att hanar och honor, eller unga och gamla foglar af samma art flytta särskildt för sig eller tillsammans ? 13. Af hvilka arter färdas exemplaren ensainma, af hvilka parvis, i flockar eller stora svärmar? 14. Hvilka arter hafva veterligen spridt sig (invan- drat) i omrädet? — hafva nägra försvunnit derifrän? — när skedde det? — hvad kan anses värit orsaken dertill? 15. Betingas flyttningsriktningen inom omrädet (se 8) genom loppet af ett rinnande vatten, genom böjningen af en dal eller en bergssträckning? 16. Flyga foglarne öfver eller omkring ett högre berg, som ligger i vägen? Hvilka arter göra det förra, hvilka ater det senare? 17. Uppgif data för islossning och isläygning i olik- artade vatten, samt för uppträdandet af snöfria fläckar och. bar mark om vären. IV. Foglarnes häckuiii^. 1. Värpa de observerade arterna blott en, eller (ostör- da) flere gänger? 2. Meddela datum för enskilda fynd af ägg och deras antal i boet. 3. Hurii läng tid förgick emellan läggningen af de enskilda äggen? 4. Huru länge räckte rufningen? Deltog hänen deri, och när aflöste han honan? 5. Äro veterligen hos nägon art äggen af yngre fog- lar annorlunda tecknade och formade, än af äldre ? 6. Hvilka arter använda samma bo tili ny kuli sam- ma eller följande ar? och hvilka bygga alltid nytt? 7. Pä hvilken ständort eller plats anlägges boet helst af de skilda arterna? — pä hvilken höjd öfver marken anträf- fades boet, och af hurudant material var det bygdt? 191 8. Hos hvilka arter äro enstaka afvikelser i an- seende tili boets läge, material och bygnad observerade? — hvad kan hafva värit orsak härtill? 9. Finnas inom omrädet större häcknings-kolonier, t. ex. af mäsar, tärnor, kräkor, strandsvalor, trastai- o. s. v.? Hvar äro de belägna? iingefär hurii mänga par häcka der? och hafva kolonierna ökats eller minskats? Y. Biologiska iakttagelser af allehanda olika slag, äfveosom iakttagelser om tidpunk- ten för ruggning, om födoämnen imder olika tider {utan eller nied smä ungar), nytta och skada, läten — alit beroende pä egen iakttagelse — emottagas jeravälgerna och skola vin- na användning. YI. Flyttuingsdatuiii för vissa äirter. Da det är maktpäliggande, att ett fätal arter med sär- skild omsorg iakttagas pä mänga ställen under ett och sam- ma är med afseende pä ankomst och hortfärd, föresläs — efter samräd med sakkunnige (se s. 200) — efterföljande foglar att närmast uppmärksammas ; de med * betecknade hafva hittills regelbundet blifvit antecknade uti de tili Finska Vetenskaps-societeteii iusända klimatologiska iakttagelserna; de äter, som betecknas med f, föresläs ytterligare, emedan de iiigä uti deii tysk-österrikiska listan; de öfriga hafva af särskilda orsaker intresse: Luscinia suecica, Blähakesängare. * L. phoeniciirus, Rödstjert. * Saxlcola oenanthe, Stensqvätta. f Turdus musicus, Taltrast. T. pilaris, Björktrast. f T. iliacus, Rödvingetrast. Hydrobata cinclus, Strömstare. Sijlvia (Phyllopseustes) trochilus, Löfsängare. * Motacilla alba, Sädesärla. * Sturnus vulgaris, Stare. Pinicola enucleator, Tallbit. 192 FriiKjilla coelebs, Bofink (cf konimer tidigare, $ senare). Emheriza (Plectrophanes) lapponicus, Lappsparf. E. (Centrophanes) nivalis, Snösparf. * f Hinindo rustica^ Ladusvala 1 , .. . ».. , , -V TT V -a 1 ) (Dora ei forvexlas). •^ H. urbica, Hussvala j -^ ^ Ampelis garrulus, Sidensvans. Alauda alpestris, Berglärka. * f J.. arvensis, Lärka. * f Cuculus canoriis, Gök (ankorasten om möjligt sär- skildt; höres nemligen gala först en tid efterät; slutet). t Cypseliis apus, Tornsvala. Archihuteo lagopus, Fjösbent vräk. Charadrius morinellus, Fjällpipare. Ch. apricarius, Ljiingpipare. f Vanellus cristatus, Tofsvipa. Machetes pugnax, Brushane. Actitis hypoleucus, Drillsnäppa. Tringa Temmincki, Mosnäppa. * f Grus cinerea, Trana (obs. väderstrecket). * Cygnus miisicus, Vildsvan. •j- ^«ser-arterna (enligt erhällna exemplar). * Anas boschas, Gräsand. Glaucion clangula, Knipa. VII. Utbrednin^sgräiiser för vissa arter. Emedan kännedomen om fogelarternas utbredning inom Finland i flere fall ännu är bristfällig, synes det lämpligt att pä samma sätt iippräkna ett antal, rörande hvilkas före • komst pä skilda orter i landet det vore af intresse att snart vinna utredning. I detta afseende föresläs nu följande ar- ter af orsaker, som i korthet antydas för hvarje: Lusclnia philomela, Näktergal; iitbr. varierar olika är. Turdus merula, Koltrast; utbr. föga känd. Hydrobata cinclus, Strömstare; förekomsten varierar. /S«//«;ia-arternas utbr. särdeles i norra delen af landet. S. sibilatrlx ooh hippolais; utbr. ej väl utredd. 193 Calamoherjje-artema^ likaledes. Parus caiidatus, Stjertmes; utbr. varierar olika är. Oriolus galbula, Sommargylling | ,, . , , ..j, „ , ' . „ • •• 1 utbredn. behofver Carpoaacus enitlirmus, Karmosinrocl > .. , , ^ "^ 1 u f uarmare utredas. domherre I Sturnus vuUjaris, Stare; nordliga gränsen varierar oli- ka är. Corvus cornix, Kräka; försvinner ställvis tili vintern. Fringilla linaria, Gräsiska; flere raser finnas; insän- das konserverade. Passer montanus, Pilfink; ersätter ställvis gräsparfven. Emberiza hortulana, Trädgärdssparf ; utbr. föga känd. Ämpelis garrulus, Sidensvans; häckningsorterna föga kända. Picus camis, Gräspett; gränsen behofver utredas. Columba oenas, Skogsdufva; likasä. Starna perdix, Rapphöna; förekomsten varierar. Numenius arcuata, Stors^^of; ^ talrikbeten päortenjem- N. phceopiis, Smäspof; | fördmeddeuandraartens. Totanus glottis, Gluttsnäppa; södra gränsen osäker. Scolopax rusticida, Morkulla; norra gränsen varierar. Se. major, Dubbel beckasin; häckställen ocli utbr. ej väl kända. Orti/gometra crex, Kornknarr; | norra gränsen vari- 0. porzana, Smäfläckig sumphöna; i erar under olika är. Anas cUjpeata, Skedand; utbr. mycket ojemn. Larus argentatus, Grätrut; förekommer vid en del insjöar. L. ridihundus, Skrattmäs; utbr. varierar under olika är. VIII. lakttagelsernas utskrifuiug och försäuduiug. De ärade landsmän, som äro i tillfälle att frän sin trakt lemna upplysningar rörande flere eller färre af ofvan anförda punkter, behagade anteckna säväl sinä tidigare gjor- da, men förut icke tili allmännare kännedom meddelade iakttagelser, som ock särskildt frän och med det im löpande 13 194 äret 1885 livad de uti sitt omräde iakttaga. Minsta besvär torde antecknandet göra, om iakttagelserna nedskrifvas i form af vauliga dagauteckningar, fortlöpande dag efter dag. Da tiden senare medgifver, kunna uppgifterna ur denna dagbok utskrifvas för de enskilda arterna, samt i ordnadt skick lemnas tili begagnande. Da emellertid erfarenbeten visat, att tillfalliga misstag liärvid lätt uppstä, vore det för deu, soin skall tili ett helt redigera allas iakttagelser, af mycken vigt att tili begagnande erhälla äfven en afskrift af sjelfva dagboken. För att underlätta sammanställandet af alla ärliga upp- gifter frän Finland vägar jag säledes anhälla, att följande omständigheter tagas i akt: 1. Enhvar, som bar tillfälle att göra ett större antal iakttagelser, upptecknar dem dag efter dag i en /o?- Societc royale de botaniqiie. Bulletin XXII. » Societe entoraologique. Annales XXVII. -> Societe malacologique. Annales XVII. • Budapest: Magyar Tudomanyos Akademia. » Magyar termeszettudomanyi tarsiilat megbi- zasabol. Kolufdny: Untersuchung- d. charakteristischeren Tabaksorten Ungarns. Hazslinsky Frigtjes: A Magyar birodalom Zuzmö-F16rj\ja. Buza: Kultivalt Nuven3'eink Betegsegei. ScJienzl: Utinntatäs föklmngnessege helymegliatäroza- sokra. Gruber: Utiuntatäs földrajzi helymegliatärozj^sokra. Daday: A Magyar Ailattani irodalom. » Magyar Nemzeti Muzeum. Termeszetrajzi Fiizetek VII, VIII. Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. Arales XVL 6: XVII, i-3, 5—6, XVIIL 1—6. Holmberg: La sierra de cura-hialal. Caen: Musee d'histoire naturelle. Cambridge, U.S. A.: Museum of Comparative Zöology. Bulletin XI, 3—10. Cassel: Verein fiir Naturkunde. Bericht XXXI. Catania : Accademia Gioenia di scienze naturali, Atti XVII. Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft, Bericht IX. 219 Cherbourg; Chur: Colmar: Cordoba: Courrensan: Danzig: Davenport: Dorpat: Dresden: Edinburgh: Eriangen: Firenze: Frankfurt a. M.: Frankfurt a. d. O. Freiburg i. B. : St. Gallen: Genova: Giessen : Glasgow: Graz: Greifswald: Görlitz: Societe nationale des sciences naturelles. Naturforschende Gesellscliaft Graubiin- dens. Societe d'histoire naturelle. Acaderaia national de ciencias. Boletin VI, 1—4. Societe fran^aise de botanique. Naturforschende Gesellschaft. Schriften VI, 1. Academy of natuj-al sciences. Proceedings III: 2, 3. Naturforscher-Gesellschaft. Archif, zweite Serie IX, 1 — 5. Sitzungsberichte VI, 3. Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte 1882: 2; 1883; 1884: 1. Royal Society. Tiansactions XXX, 2, 3; XXXII, 1. Proceedings 1881—83. Physikalisch -medicinische Societät. Sitzungsberichte XV. Societa entomologica italiana. BuUettino XV,^ 4 ; XVI, 1—4. Senckenbergische naturforschende Ge- sellschaft. Bericht 1882-84. Naturwissenscliaftlicher Verein. Mittheilnngen II, 1—9. Naturforschen de Gesellschaft. Natur\vissenschaftliche Gesellschaft. Bericht 1881—82. Museo civico di storia naturale. Annali XVIII— XX. Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht X, XII-XXIII. Natural History Society. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steier- mark. Mittheilnngen 1883. Geographische Gesellschaft. Naturforschende Gesellschaft. Abhandlungen XVIII. 220 Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. Handlingar XVIII, XIX. Göttingen : K. Gesellschaft der Wissenschaften. Haag: Nederlandsche entomologische Vereeniging. Tijdschrift XXVI, 3, 4; XXVII, 1, 2. Hamburg: Natunvissenschaftlicher Verein. Verein fiir natiirwissenscli. Unterhaltung. Hanau: Wetterauisehe Gesellschaft fiir die ges. Na- turkunde. Harlem: Societe hollandaise des sciences. Archives neei-laiidaises XVIII, 2—5; XIX, 1—3. Helsingfors: Societe des sciences Acta XIII. Bidrag XL. Öfvei-sigt XXV. Hermannstadt: Siebenb. Verein fiir Natiirwissenschaften. Verhandlungen XXXIV. Innsbruck : Natiirwissenschaftlich-medicinisclier Verein. Berichte XIII. Kiel : Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schlesvig- Holstein. Schriften: V, 2. Kijew: Societe des naturalistes. Des publications russes. Ki0benhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Oversigt 1883, 2, 3; 1884, 1, 2. > Naturhistorisk Forening. Videnskabelige Meddelelser 1883- » Botanisk Forening. Botanisk Tidsskrift XIV, 1, 2. Kolozsvär: Redaction de »Magyar Növeuytani Lapok». M. N. Liipok VII. Kristiania: Universitetet. Königsberg: Physik.-ökonomische Gesellschaft. Schrift. n: I, 2 ; II, 1; IV-XI; XII, 2; XIV, XV. XVII— XXIV. Landshut: Botanischer Verein. Lausanne: Societe vaudoise des sciences naturelles. Bulletin 89—90. Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. Supplement I, 2. Leutschau: Ungarischer Karpathen-Verein. .Jahrbuch X, XI. 221 Lisboa: Academia Real das sciencias. Memoiias, 1 Classe I, 1; III— VI, 1. Jornal 1-16, 23—39. Relatorio da sessao 1880. Conferencias sobre Africa 1—5. Loureiro, Flora cochinchinensis I— II. Brito Capello, Catalogo dos Peixes de Portugal. Castello de Paiva: Monogruphia Molluscorum in- sularum inaderensinm. Pucheran: Des caracteres des raamini feres. Conde de Ficalho: Flora dos Luciadas. London: Royal Society. Proceedings 221-226. > Linnean Society. Journal, Botany 122—13.'?. Zoology 95-102. S:t Louis: Academy of science. Transactions IV, 3. Lund: Universitetet. Acta XVIII, XIX. j> Redaktionen af »Botaniska Notiser». 1883, 5, 6; 1884; 1885, 1. Luxembourg : Societe botanique. Lyon: Societe Linneenne. » Societe botanique. Annales X, 2. Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. IVIarburg: Gesellschaft fiir die gesammten Naturvvissen- schaften. Sitzungsberichte 1882, 1883. Metz: Societe d'histoire naturelle. Milano: - Societä italiana di scienze naturali. Atti XXV, 3, 4; XXVI. > Societä crittogaraologica italiana. Atti III, 3. Modena : R. Accademia delle scienze, lettere ed arti. Memorie Ser III, T. I. > Societä dei Naturalisti. Aunuario Ser. II, 2. Montpeilier: Academie des sciences et lettres. Moskva: Societe Irap. des naturalistes. Bulletin 1883, 3; 1884, 1, 2. Munchen: K. Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen, math. phys. Cl., XIV, 3; XV, 1 Sitzungsberichte, d;o, 1883, 1—3. 1884, 1. 222 Munster: Nancy: Neuchätei: Newcastle-upon-Tyne ; New Haven: Nijmegen: N?mes; Nurnberg: Odessa : Padova : Palermo; Paris: Passau: S:t Petersburg: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenscliaft und Kunst. Jahiesbericht I, III, IV, V, XI, XII. Societe des sciences. Bulletin XV, XVI. Societe des sciences naturelles. Bulletin XIII, XIV. Natural History Society. Transactions VIII, 1. Connecticut Academy of Arts and Sciences. Transactions VI, 1. Nederlandsche botanisclie Vereeniging. Archief IV, 1, 2. Societe d'etude des sciences naturelles. Bulletin 1883, 7—1884, 9. Naturhistorisclier Gesellschaft. Societe des naturalistes. Des publications russes. Societä Veneto-Trentina di scienze na- turali. Atti VIII, 2; IX, 1. Bullettino III, 1, 2. Redazione del Naturalista Siciliano. Il Nat. Sic. III, 12: IV^ 1-5. Societe botanique de France. Bulletin XXIX. Societe entomologique de France. Annales 1883. Societe zoologique de France. Bulletin VIII, 4-6; IX, 1—4. Societe de Geographic. Bulletin 1883, 4—1884, 4. Comptes rendus — 1885, 3. Redaction de la Feuille des jeunes na- turalistes. Feuille d. j. n. — V, 172. Naturhistorisclier Verein. Academie Imp. des sciences. Memoiies XXXI, 5, 6, 7,8, 13;XXXII, 1 Bulletin XXVIII, 4; XXIX, 1-4. Hortus botanicus. Acta VIII, 3; IX, 1. 223 S:t P#tersburg: Societas entomologica rossica. HoiiB XVII. » Redaction de la »Revue mensuelle d'entomo- logie;>. Revue I, 2-7. Philadelphia: Academy of Natural Sciences. Proceedings 1883, 2, 3; 1884, 1, 2. > American Philosophical Society. Proceedings 113 — 115. Pisa: Societä toscana di scienze naturali. At ti VI, 1. Processi verbali — Decembre 1884. Prag: K. Böhmische Gesellschaft der VVissenschaf- ten. ; Naturhistorischer Verein Lotos. Lotos V. Regensburg: Zoologisch-mineralogischer Verein. Corre.spondenzblatt XXXVII. Riga:^ Natiirforschender Verein. Correspondenzblatt XXVII. La Rochelle: Academie Annale.s, sect. d. .se. nat.XIX. Rouen: Societe des amis des sciences naturelles. Bulletin 1883, 1, 2. Sondershausen: Botanischer Verein Irmischia. »Irmischia» — November 1884. Toepfer: Phänologische Beobachtnngen aus dem Jah- ve 1883. Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung XLIV. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Bihang VII, VIII, I. Öfveisigt XXXIX. ^ Entomologiska Föreningen. Entoraologisk Tidskrift IV, 1—4. Stuttgart: Verein fiir vaterländische Naturkunde. Jahreshefte XXXIX, XL. Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings VIII, 3. Trondhjem : K. Norske Videnskabers Selskab. Toulouse: Societe d'bistoire natiirelle. Bulletin XVII, XVIII, 1, 2. Tromsö: Museum. Aarshefter VI, VII. Aarsberetning 1883. 224 Upsala: Utrecht : Washington: Wien Zwickau: R. Societas scientiarum. * Nova Acta XII, 1. Genootschop van Kunsten en VVetenschappen, U. S. Geological Survey. Departement of Agriculture. Report, 1880-1883. Smithsonian Institution. Annnal Report 1881, 1882. K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte, math. nat. Cl.; 1 Abth.. 86, 87. K. k. geologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlnngen XXXII. K. k. geographiscbe Gesellschaft. Verein zur Verbreitung natunviss. Kenntnisse. Schriften XXIV. Verein fiir Naturkunde. .Jahresbericht 1883. Omissa et Corriffenda ; Pag. 92 post JK. auricomum: B. acris L. In pratis et clivis stei- coratis fqq. pei- reg. subsylv. et subalpinam ; in reg. alpina non visus. Pag. 98 Iin. 8 pro: >clivo sicco et graininoso» lege : >ripa arenosa>. MEDDELANDEN f^^'' SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. ELFTE HÄFTET. HELSINGFORS, J. SiMELIl ARKVINGAKS TRYCKERI, 188/5. Inneliä-ll: Karsten, P. A. Symbolas ad Mycologiam Fennicam. Pars XIII Pag. 1. „ Symbolee ad Mycologiam Fennicam. Pars XIV „ 21. Nordqvist, O. Om förekomsten af Ishafscrustaceer uti mellei'sta Finlands sjöar „ 28. Brenner, M. Bidrag tili kännedom af Finska vikens övegetation. III. Tillägg tili Hoglands Fa- nerogamflora „ 33. Sselan, Th. Om en för vär flora ny fröväxt Alsine vernn (L.) Bartl „ 41. Kihlman, O. Anteckningar om Floran i Inari Lappmark. Mad en karta „ 45. Karsten, P. A. Fungi rariores Fennici atqve nonnulli Sibirici a D:re Edv. Vainio lecti . . . „ 136. „ Symbolas ad Mycologiam Fennicam. Pars XVI „ 148. Collin, O. Om Bidens platycephala Oersted. Ind. sem. in hort. Acad. Havn. coll. 1859 „ 162. Reuter, O. M. Hemiptera duo nova e Fennia .... „ 164. Hjelt, Hj. Tvenne för Unska floran nya Ii3d3rider . . . „ 168. Palmen, J. A. Internationelt ornitologiskt samarbete. Ett upprop tili kännarene af Finlands foglar „ 175. Sselan, Th. Fröväxter frän barlastplatsen invid Äbo slott, samlade af John Linden och Enzio Reuter „ 213. L'accroissement du bibliotheque par des publications re- 9ues ä titre d'echange du 1 Decembre 1883 au 1 Mars 1885 „ 217. MBL WHOI LIBRARY UH nii T