292 Register. Thysanura. Campodea stapliyllnus .... 226 Lepisma saccharina „ Thermophila furnorum 225, 226 Collembola. Collembola 225, 231 * Cyplioderus albinus .... 231 * Entomobrya arborea .... 231 * „ ]anuginosa23l, 232 * ^ margif)ata 231, 232 * „ maritima .... 231 * „ muscorum var. Nicoletii .... „ „ myrmecophila '^32 * „ spectabilis . . . 231 Isotoma 231, 232 * „ fimetaria 24U * Lepidocyrtus albicans 231, 232 Orchesella melanocephala . . 232 * „ rufescens 231 * Papirius flavosignatus var. cinerascens .... „ * ,, silvaticus „ Sminthurus albifrons .... 232 „ apicalis „ „ „ var.Le- vanderi „ * „ „ var. vi- rjdulus „ „ aureus „ „ elegantulus ... „ „ igniceps ..... „ „ multifasciatiis . „ * „ nigromaculatus var. infuscatus „ „ palliceps .... „ „ pilosicauda ... „ „ pruinosus .... „ * „ qvadrilineatus . 231 * „ „ var. ochropus 231, 232 Templetonia nitida 249 Templetonidse 231 Acaridac. Acarus passerinus 222 Analges 221 Atalges paHserinus 220 Dermaleichidee 219, 22^ Dimorphus 221 Crastacea. Palsemon sqvilla , . 246 Rotatoria Aniirsea aculeata 156 „ cochlearis „ „ longispina 246 „ tecta „ Asplanchna priodonta var. helvetica „ Balatro „ Floscularia appendiculata . . .. Melicerta ringens Stephanops * Synchaeta apus 209, * „ monopus 20y Triarthra longiseta 246 Protozoa. Actinophrys sol 246 Arcella vulgaris „ Codonella beroidca „ „ bottnica „ „ Brandtii „ Clatlirulina elegans „ Difflugia acuminata „ „ constiicta „ „ globulosa „ „ spiralis „ Hedriocystus pellucidns ... „ Nebela collaris 246 Mollusker 156 Myriopoder 227 Parasitmaskar 164 Spindlar 164 Rättelse. Sid. 133, rad 13 nedifrån står fennica, liis obovata. — '^/vvV\A,'^j-v"-'^- MEDDELANDEN AP SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. NITTONDE HÄFTET. MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT. -<#S{>S<3 Denna dag är på sätt och vis en bemärkelsedag. Senaste söndag hade jämnt 70 år förflutit, sedan vårt sällskap grundlades. Underbar har sällskapets utveckling under donna tid varit. Föga kunde någon af de tio academici, som den 1 november 1821 voro samlade hos professor C. R. Sahlberg, ana att det sällskap för finsk zoologi och botanik, som då anspråkslöst stiftados, innan seklets slut skulle hafva sammanbragt de betydande samlingar af fmska naturalster, som Universitetets museer nu förfoga öfver, eller offentliggjort dessa publikationsserier, hvilka anknyta vårt sällskap till vetenskapliga institutioner i alla delar af vcrlden. Med tacksamhet må vi, blickande tillbaka på de gångna tiderna, minnas alla dem, som i sällskapet verkat och arbetat: arfvet efter dem må vi nu förkofra. Men framför andra bör säll- skapet ihågkomma sin vordne ordförande, den frejdade William Nyländer. Det var han, som vid seklets midt ingjöt nytt lif i säll- skapets arbeten. Han bragte våra publikationer till stånd och gjorde dem genom sina skrifter kända i den vetenskapliga verl- den. De impulser han gaf hafva fortlefvat, äfven efter det han lemnat vårt land, och aldrig har den inhemska naturforskningen förgäfves af honom begärt råd eller hjälp. Professor Nyländer fyller den 3 januari 1892 sjuttio år. Jag vågar föreslå att sällskapet såsom en gärd af tacksamhet och beundran ville hos professor Nyländer anhålla att få kalla honom sin hedersordförande och att denna anhållan måtte honom på hans sjuttionde födelsedag tillställas.» I anledning af detta uttalande beslöt Sällskapet enhälligt och med acklamation det en skriftlig anhållan att få kalla honom sin Hedersordförande skulle tillställas professor William Nyländer på hans födelsedag den 3 januari 1892. Till införande i publikationerna anmäldes: Fogelfaunan på Karlö och kringligqande skär. Ett bidrag till kännedom om norra Österbottens fogelfauna af J. A. Sandman. Från en »Gomité organisateur» i Bruxelles hade till Säll- skapet anländt en uppmaning att i anledning af direktorns vid Mötet den 7 november 1891. 5 Botaniska trädgården därstädes, M. F. Grépin, 25-års jubileum som sekreterare i La Société royale de botanique de Belgique bidraga tiil bildandet af ett botaniskt pris, som skulle bära herr Crépins namn. I anledning häraf beslöt Sällskapet att en anteckningslista skulle framläggas å Botaniska museum. The Nova Scotian Institute of Natural Sciences i Halifax hade tillställt Sällskapet exemplar af sina Proceedings and Trans- actions, och beslöt Sällskapet på grund häraf att träda i skrift- byte med nämda samfund. Vidare beslöts på förslag af Bibliotekarien att föreslå skrift- byte med Geological and Natural History Survey of Canada i Montreal. Ordföranden, herr professor Th. Sselan, väckte förslag om att Sällskapet genom ett pekuniärt understöd skulle sätta lektor Hjalmar Hjelt i stånd att mer odeladt än hittills egna sig åt slutredigeringen och tryckningen af sin Conspectus Florce fennicce, detta betydande och för den finska botaniska forsknin- gen så högehgen viktiga värk, på hvilket lektor Hjelt under en följd af år med så stor offervillighet, så mycken sakkunskap och grundlighet arbetat. Herr Kihlman, understödd af herr Arrhenius, förordade varmt ordförandens förslag, men önskade dock att frågan för närmare beredning skulle hänskjutas till tryckningskommissionen. Detta blef äfven Sällskapets beslut, och skulle herr Kihlman, på förslag af herr Norrlin, vid ärendets behandling inträda som adjungerad medlem i nämda kommission. — Herr professor J. Sahlberg yttrade: Såsom bekant finnas åtskilliga fjärilar, stora och små, hvilka lätt undgå uppmärksamhet, emedan de såsom larver lefva i väx- ternas inre och såsom fuUbildade hafva mycket kort flygtid samt llyga om natten. Bland sådana hade jag äran senaste höst an- mäla en för Finlands fauna ny art Nonagria Typhce^ hvilken såsom larv lefver och förpuppar sig i stjelkarna af Typha latifoUa. Denna art har nu visat sig hafva en icke obetydlig utbredning i södra Finland och är troligen allmän där näringsplantan växer. 6 Mötet den 7 november ISDl. I dag ber jag få fästa Sällskapets uppmärksamhet vid en annan nattfjäril, som för ett ungefär likartadt lefnadssätt. I medlet af oktober innevarande år fann jag här vid Helsingfors i stor mängd uti stjelkarne af Lapiia tomentosa toma puppskal af en natlljäril, samt talrika friska ägg af densamma. Att döma af puppans be- skaffenhet och larvens lefnadssätt tillhörde dessa en hos oss ej förut anträffad fjäril, Oortyna ochracea Hb., hvilken på svenska blifvit kallad Kardborre-flyet. Olyckligtvis skedde fyndet så sent, att alla fjärilarna voro utflugna och intet exemplar mera kunde anträffas i närheten; men jag hoppas att antingen jag eller någon annan nästa höst blir i tillfälle att till finska samlingarna inlemna exemplar af fjäriln. Man behöfvar endast i slutet af augusti eller början af september uppsöka puppor och hålla dem någon tid i rumvärme för att få utkläckta vackra exemplar deraf. Emellertid ber jag att få förevisa ett utländskt exemplar från Henningska samlingen, för att gifva ett begrepp om fjärilns utseende, samt en gren af Lappa med inneslutet skal al puppan. Vidare ber jag att få anmäla tvenne för vår fauna nya coleoptera, hvilka äro af ganska stort intresse. Den ena är Rhyzopliagus grandis Gyll., tagen i tre exem- plar i Mustasaari socken i Österbotten af studerande Edv. Keto, och förärad till finska samlingen. Denna art, som är den största af slägtet, har inom Skandinavien blifvit funnen endast för lång tid sedan i Östergötland af Gyllenhaal och sedermera på några enskilda lokaler i mellersta Europa. Den uppgifves lefva i borr- gångarna af den stora trägnagaren, Dendroctonus micans^ hvil- ken stundom förstör och dödar den vanliga granen. Den andra är en liten aleocharid Ocyiisa procidua Er., ut- märkt genom sin rent svarta färg och ovanligt grofva punktur. Den anträffades i ett enda exemplar vid sållning af nedfallna löf vid Mejlans invid Helsingfors. Arten är förut icke funnen nord- ligare än i Mecklenburg; det funna exemplaret öfverensstämmer fullkomligt med exemplar från Riesengebirge och Mecklenburg i min samling. — Herr docent A. O. Kihlman framlade exemplar af den för den skandinaviska floran förut ej anmärkta Petasites Isevigatus (Willd.) Reich. (Nardosmia straminea Cass.), tagna af föredra- garen i Ryska Lappmarken. Den är här antecknad från floderna Mötet den 7 november 1891. 7 Akjok, Pjalka och Pjalitsa, Tschapoma, Kanienka och Tschawanga, merendels i stor ymnighet och ensam täckande stora sträckor af stränderna. Äfven i Ponoj-floden växer den allmänt, dock, som det vill synas, ej i större ymnighet, men enligt en fotografi af prof. J. A. Palmen, åtminstone så högt upp som 14 till 15 mil från mynningen (mellan mynningarna af Jiigjok och Njuhktschjok). Arten älskar floder med klart och hastigt rinnande vatten. Den förekommer här från ett litet stycke ofvanom vattenranden ut till ett djup af omkring 12 dm. Dess stora (ända till V2 i" breda;, strutlikt hopvridna blad höja sig här på styfva, ofta mörkt brun- röda skaft i täta flockar öfver vattenytan, medan dess halmgula, snart vissnande blomsterstänglar företrädesvis intaga den del af stranden, som redan tidigt på försommaren befrias från öfver- svämningen. — I norra Ryssland och Sibirien har arten en vid- sträckt utbredning och uppträder stundom t. ex. i floden Pishma i sådan myckenhet att den blir hinderlig för båtfarten. Vesterut är den af föredragaren funnen så långt som mellan stationerna Borkowskaja och Annenskaja några mil ostnordost från staden Wytegra. Fotografier af artens naturhga ståndorter förevisades. Angående könsfördelningen och florationen, sOm äro förut obeskrifna, meddelade föredragaren under framläggande af hand- teckningar några notiser. Kankorgarne hafva i kanten talrika (15 — 20) rörformiga eller snedt uppspruckna, upptill vidgade hon- blommor, hvilka hafva inneslutna märken och äro sterila, troligen tjänstgörande som honungsblommor. En del hanblommor äro be- tydligt mindre än de andra, utan framträdande märken, men ut- bilda dock normalt pollen. De betydligt mindre honkorgarne hafva i kanten fruktbara honblommor med platt tunglikt bräm; de stun- dom talrika (öfver 30) diskblommorna sätta ej frö men utbilda dugligt pollen, hvarigenom de skilja sig från förut undersökta arter af slägtet (P. albus, officinalis, frigidusj. Slutligen meddelade föredragaren att han numera med säker- het igenkänt som Potomogeton vaginatus de förut (Medd. 14, sid. 118) omnämnda exemplaren från Suopohja i Onega-Karelen. Äfven denna art torde i Nordryssland hafva vidsträckt utbredning. Den är af Meinshausen utdelad från Ingermanland (utan närmare lokal, under namn af P. pectinatus) och är af föredragaren fun- nen ytterst rikligt i floderna Pishma mellan Petschora och Mesen. 8 Mötet den 7 november 1891. — Herr student J. E. Montell förevisade följande fjärilar: Dasycliira ahietis Schiff., larven togs i slutet af juni 1884, gaf imago i juli samma år; Hadena suhlastris Lop., på blommande syrener, 27 juni 1886. Senta maritima Tausel, på strandäng, 6 augusti 1891. Taijinostola fulva Hiibn. var. fliixa Tr., tagen som puppa i strået af Garex Pseudocyperus; imago 7 sep- tember 1891. Leucania impura Hiibn. på en åker i juli 1886. Alla dessa arter, som föredragaren anträffat vid Bolstaholm på Åland, voro ej tillförene iakttagna i Finland. Angående deras utbredning i grannländerna lämnade herr Montell till sist några upplysningar. — Herr student K. E. Stenroos förevisade tvenne anmärk- ningsvärda växter från Nurmijärvi socken i Nylands län. Pota- mogeton nitens Web., hittils känd endast från Åland och Onega- Karelen, hade föredragaren anträffat massvis i den uti Nurmijärvi sjö utmynnande ån Kyläjoki, därifrån den äfven spridt sig till sjön nedanför åmynningen. Picea excelsa Link. f. parvifolia^ funnen förliden sommar i socknens nordligaste del på gränsen mot Tavastland på en backe i tät granskog. Denna egendomliga modifikation, som utmärker sig genom sitt täta busklika växtsätt samt sina små, blott 2 — 5 mm långa barr, hade genom sitt från den vanliga granen högeligen afvikande utseende sedan lång tid vid sig fäst äfven allmogens uppmärksamhet. Det exemplar, från hvilket den förevisade grenen brutits, var blott 90 cm högt, dess stam mätte omkring 37 cm i diameter och hade under 11 år tilltagit endast 2,5 mm i tjocklek, hvilket tyder på en synnerli- gen långsam tillväxt. — Herr student H. Lindberg demonstrerade härpå en form af granen, analog med den förut förevisade modifikationen från Nurmijärvi. Därefter förevisade herr Lindberg exemplar af Riccia Hue- beneri Lindenb., tagen af honom sommaren 1891 i Lojo. Arten var förut inom Finlands naturvetenskapliga område känd endast o från Åland (Bomansson). — Herr docent F. Elfving förevisade stycken af golfplankor, hvilka genom ett svampmycel förstörts. De härstammade från en sal i Universitetets för fyra år sedan inredda nya kemiska laborato- rium, där det asfaltbelagda golfvet blifvit alldeles ojämnt, hvar- Mötet den i november 1891. 9 före det under sommaren uppbröts. Golfplankorna voro då till största delen förstörda — ofta så sköra att 1 dm tjocka stycken kunde brytas tvärt af — samt tätt öfverspunna af ett hvitt eller svagt i rödt stötande mycel. Den vanliga liussvampen (Merulius lacrymans) tillhörde detta mycel icke, ty hvarken visade det den karaktäristiska vätskeafsöndringen eller de enligt R. Hartigs undersökningar för Merulius utmärkande förgreningsförhållandena. Sannolikt tillhörde mycelet den allmänt i det fria förekommande Trametes serialis, af hvilken, enligt doktor P. X. Karstens be- stämning, par, något abnormt utvecklade hattar jämväl å ort och ställe anträffats och hvilkas samhörighet med mycelet syntes antagligt. I sammanhang härmed påpekade föredragaren vådan af att belägga nya trägoh med asfalt eller linoleummattor, då de därigenom hindras att torka och lätt förstöras, enär de trä angri- pande svampmycelen kunna utveckla sig i dylikt virke, oaktadt den ringa lufttillgången. — Herr student A. Thesleff förevisade och inlämnade till samlingarna följande sällsynta svampformer. En egendomlig miss- bildning af svamparten Laccaria laccata (Scop.) från Mustiala med en mindre upp- och nedvänd hatt, vidväxt den normala. Ehacodium cellare (Pers.), hvilken vanligen plägar förekoinma i vinkällare, men innevarande höst anträffats i ett lagerrum i Tölö sockerbruk. Bjerkandera lactea (Fr.), Inonotus fihrillosus (l^arst.), Inonotus vulpinus (Fr.), Polyporellus värms (Pers.), alla från Lii- matta invid Viborg, Poria ohliqva (Pers.) från Juustila nära Viborg samt Physisporus luteoalhus (Karst.) från Stenius' växthus invid Helsingfors. Därjämte inlämnades till samlingarna den för finska faunan nya dagfjäriln Pararge Dejanira från Liimatta vid Viborg. Till de zoologiska samlingarne hade influtit: Ehyzojjhagiis (jrandis, ny för faunan, från Österbotten af studerande E. Keto. 20 arter sällsynta skalbaggar, däribland två för samlingen nya, från ryska Karelen af statsråd A. Giinther. Fem Ijärilarter från Åland, alla för Finland nya, af studerande J. Montell. Omkring 100 coleoptera och några orthoptera, däribland den sällsynta Tettix fuliginosa^ från Nuortijärvitrakten af kandidat J. Linden. Två sällsynta coleoptera från Nurmijärvi af studerande K. E. Stenroos. 10 Mötet den 5 december 1891. Ett antal coleoptcra och Icpidoptera från Helsingfors af vakt- mästare G. Nyberg. Fyra sällsynta fjärilar, däribland den äkta Xylina lamhda F., samlade af aflidne doktor Blåfjeld i Sääksmäki (?) och förärade af studerande Bläfjeld. Till de botaniska samlingarna hade förärats: 17 kärlväxter, 6 algkoUekter, 3 blåalger och en svamp från Nurmijärvi af stu- derande K. O. Stenroos; Bulgaria globosa från Viborg af stude- rande A. Thesleff; Polyporus SchweiniMi från Pojo af friherre, doktor Edv. Hisinger; Stachys amhigua — ny för Finlands flora — från Kristina och Artemisia campestris v. bottnica (?) från Pyhäjoki af kollega H. Zidbäck. Till korresponderande ledamot invaldes på förslag af herr Arrhenius docenten vid Lunds universitet, herr doktor Svante Murbeck. Af herr Elfving föreslogs till ledamot herr studerande Gh. E. Keckman. Mötet den 5 december 1891. Till offentliggörande i Sällskapets Meddelanden inlämnade friherre professor J. A. Palmen en afhandling af herr J. E. Ros- berg med titeln Bidrag till Mnnedomen om fiskarnes utbredning i ryska Karelen hvilket arbete han i korthet refererade. Herr docent A. 0. Kihlman anmälde till tryckning i Med- delanden en uppsats med titeln Hepaticce från Inari Lappmark. Herr professor J. Sahlberg anmälde till införande i Med- delanden en uppsats Några aberrationer af dagfjärilslägtet Är- gyn7ii$^ med färglagda taflor. Föredrogs Redogörelse för en botanisk resa till Ryska LapjJmarken sommaren 1891 af John Linden. I anledning af den resa till Ryska Lappmarken, jag på Säll- skapets bekostnad sistförflutna sommar företog, ber jag att till Sällskapet få förutskicka en kort redogörelse af resans förlopp och af hufvuddragen af det undersökta områdets natur. Mötet den 5 december IbUi. 11 Den kalla och sena våren föranledde att jag först den 15 juni afreste från Uleåborg till Kemi och från sistnämda ort därpå följande dag med skjuts till Kemijärvi. Samtidigt med min an- komst till Kemi inträffade björkens bladsprickning å denna ort. — Redan på vårvintern hade jag i bref till en bonde Hermanni Kerkelä, i Kemijärvi, bedt denne skaffa mig båt och en duktig och pålitlig karl till medhjälpare för sommaren. Vid min ankomst till Kemijärvi var också allt detta gjordt, så att jag efter an- skaflandet af de några nödvändighetsartiklar, hvilka ännu fatta- des i min utrustning, redan efter en dags uppehåll kunde lämna Kemijärvi. Med tvänne roddare tillryggalades den 11 mil långa vägen till Sankoski på två dagar. Härifrån togs en stakare till, så att jag nu med trenne stakare kunde tillryggalägga 6 till 7 mil om dagen. Kemijokis forsar äro för resten särdeles lätta att befara; från Kemijärvi ända till Youhtujokis mynning d. v. s. på den sträcka jag hade att befara denna älf, finnas väl ett par tiotal forsar, men icke en enda af dem är af någon betydenhet. De egentliga svårigheterna begynna först med uppstigandet uppför Vouhtujoki. Denna lilla bäck framrinner under oupphörliga sling- ringar genom de ödsligaste låglända skogs- och i dess öfversta lopp genom flere kilometer vida kärrmarker. Denna bäck är tre mil lång. Af denna sträcka är isynnerhet den öfversta halfva milen ytterligt besvärlig att befara. Bäckens smala strömfåra försvinner stundom alldeles uti de täta Salix-snkr, som utbreda sig på dess stränder, och de i strömmens riktning växande vide- grenarna sätta ett svårt besegradt hinder i vägen för den uppåt resande. Efter ett tungt dagsarbete anlände vi slutligen på kväl- len den 26 juni till Sotataival. Öfver denna 3.5 km breda, af tallbevuxna lafmoar och myrar intagna tämligen jämna och låga vattendelare släpades båten och buros effekterna följande dag till Sotajokis källor, därifrån min blifvande ledsagare för sommaren, Juhani Ohtonen, och jag på tumanhand skulle söka oss väg till Nuotjaur sjö i Ryska Lappmarken. Då vi den 28 juni på mor- gonen uppvaknade vid Sotataival, funno vi oss inbäddade i ett par tums tjockt snöhölje. Från den grådisiga himmeln föll allt ännu regnblandad snö. Skogen stod i full vinterdrägt, och en isande kall nordan dref omkring snöslagget. Att det under sådana 12 Mötet den 5 december 1891. förhållanden var under en viss misstämning vi togo afsked af våra, till sina hem åter vandrande ledsagare från Sankoski, är lätt förklarligt. Den vida, ödsliga kärrmark, som utbredde sig framför oss och genom hvars täta Salix-snär vi med båten skulle tränga oss fram längs den lilla Sotajoki bidrog ej att lifva sinnet. En gång på väg gick det likväl bra nog. Då vi på aftonen slogo läger på en jämn tallmo nära .Sotajokis mynning, hade visserligen snöslagget och blåsten upphört samt himmeln klarnat, men tem- peraturen föll jämnt, och redan kl. 10 på kvällen visade termo- metern — 2°.i C. Mitt koniska tält med sitt rökhål i taket visade sig redan nu, första gången det var uppvärmdt, vara särdeles praktiskt och att föredraga framför de heltäckta tälten, ty en liten brasa i midten af tältet höll temperaturen så hög att man väl kunde sysselsätta sig med skrifning inom detsamma. Följande dag kommo vi till Nuotjok. Vattenmängden blef nu större och färden utför den strida, på forsar synnerligen rika elfven gick mycket raskt. Först flöt Nuotjok genom ett lågländt af glesa gran- och björkskogar eller af mindre kärrmarker intaget område, i hvars ödslighet de längre från elfven synliga tallåsarna med deras till stor del af gamla förtorkade furor bestående träd bragte föga omvexling. Längre utför elfven reste sig strand- markerna högre. Slutligen var elfven inklämd i en smal ström- fåra, kännetecknad" af miltal långa forsar, nästan i en fortsättning. Ända till 100 — -130 m höga reste sig de stupande strandbran- terna. Dessa voro ställvis nästan nakna, täckta af massor af kantiga stenar och block eller också, isynnerhet på norra stran- den, bevuxna med tall- och granskogar. Dessa trakter hörde till de egendomligaste i det genomresta området, och vid båtfärden utför den smala skummande strömfåran mellan dessa mörka brant stigande väggar hållas såväl kropps- som själskrafter i en hög grad af spänning. I en därpå följande del af floddalen förändrades landskapet så till vida att de skogbevuxna höjderna vid älfven ej nådde en så anmärkningsvärd höjd, att de uppträdde längre från densamma och att forsarna icke mera uppträdde så talrikt. Ytterst strid rann floden likväl allt ämiu, och dess strömfåra delade sig flerstädes genom uppträdande af en mängd små alluviala holmar, uppbyggda af sand och bärande rikliga Saliv- och andra löfträdsformationer. Mötet den 5 december 1891. 13 Det enda fjäll, som ligger nära invid älfven, är Podusoivi eller Paatosvaara, som vid nedresan utför Nuotjok några gånger redan på håll framskymtat och genom sin egendomliga rödbruna färg genast fäst uppmärksamheten vid sig. Den 3 juli kommo vi i jämnbredd med detta fjäll och företogo en exkursion till det- samma. Lika egendomliga som de bergarter, som bildade detta fjäll, voro äfven de tå växter, som trifdes å de vida nakna sandfälten på dess sluttningar. Nästan de enda växter, hvilka anträffades i den förvittrade rödbruna olivinfelssanden eller i springorna af själfva bärget, som utom sagda olivinfels bestod af talkskiffer, voro Asplenium viride i ymnighet, Arenaria ciliata, Sagina nodosa, Silene acaulis^ Cerastium alpinum och Festiica ovina. Nuotjok är härifrån nedåt mindre strid. Dess stränder äro karaktäriserade af utomordentliga ängsmarker, på hvilka gräset nästan når manshöjd. De största och vackraste represen- tanterna, som deltaga i bildandet af dessa vackra naturliga ängar, äro Calamagrostis x>]iragmitoides och Baldingera arundinacea. Efter det den stora Jaurijok förenat sig med Nuotjok, är denna en imponerande vattenmassa: de fyra Neitokoski forsarna, som några kilometer nedanför Jaurijoks mynning försvåra passeran- det af Nuotjok, äro onekligen de farligaste, men på samma gång de största och vackraste i hela älfven. Sedan man lyckligt kommit ned för dessa, flyter den breda älfven tämligen lugnt den fem mil långa sträckan till Nuotjaur. Stränderna och det omgifvande landskapet öfver hufvud är af ett ojämförligt gladare utseende än de förut passerade Frodiga löfskogar på flod- stränderna, buskbestånd af riklig hägg, Bibes rubrum, rönn, Rosa cinnamomea och Salices och, omvexlande med dessa, vackra frodiga ängsmarker äro utmärkande för Nuotjoks nedersta lopp. De snöhöljda, väldiga fjällmassor, som i N och NE syntes redan från toppen af Podusoivi, nalkas vi på vår färd utför Nuotjok alltmer, och. då vi den 6 juli anlände till de fmske nybyggarne nära elfmynningen, hade vi de närmaste fjällen på omkring en mils afstånd och hade fri utsikt öfver det vackra ännu rikligt snötäckta fjällandskap, som höjer sig från Nuotjaurs sydöstra strand. På den 30 mil långa sträcka vi tillryggalagt från Martti, den sista finska byn vid Kemijoki, till detta finska nybygge vid myn- 14 Mötet den 5 december 1891. ningen af Nuotjok, hade vi på vår färd ej träfiat några andra människor än en enda lappfamilj, som hade slagit upp sina bo- pålar för sommaren vid mynningen af Jaurijok. Vår medförda proviant och den öfver sig ymniga tillgången på vildt i skogarne och af forell i älfven gjorde vår resa likväl fullkomligt oberoende af inbyggarne i dessa näjder. Då den ene af nybyggarne, den gamle Pekka Ketola från Kittilä, hade en präktig nybyggd stuga att ställa till vårt förfogande och eljes också kunde bjuda på andra bekvämligheter, föredrog jag likväl att lämna tältlifvet så mycket som möjhgt och tog mitt hufvudkvarter hos honom. Här- ifrån gjorde jag utflykter såväl till olika delar af Xuotjaur, ända till den stora lappbyn vid sjöns nordhgaste ända och laxpatan i Tuloma, som till trakterna närmast nybygget. Största tiden an- vände jag till undersökning af det i botaniskt afseende största intresse erbjudande området på östra sidan af södra Nuotjaur. Dessa trakters högre och lägre fjäll och öfver hufvud omväxlande terrängbildning motsvarades af en rikare och mer växlande ve- getation, på hvars studium jag hufvudsakligast koncentrerade min uppmärksamhet. Framdeles kommer jag att meddela fullständi- gare redogörelse om densamma och vill nu endast nämna att jämte det den vackraste skogsregion finnes i området den alpina floran är representerad af arter, sådana som Arnica aljnna, Salix polaris, Cryptogramme crispa^ Äsjndium lonchitis, Carex atrata, Dryas octopetala, Akhemilla alpina, Carex ptedata, Carex capi- tata, Hierochloa alpina m. fl. Af Ryska Lappmarkens karaktärs- växter finnas redan i dessa trakter några arter, såsom Moeh- ringia lateriflora, Arenaria dliata och Castilleja pallida, den sistnämnda ofta ymnigt. Utom många andra för området förut oantecknade arter vill jag blott nämna en, Galium trifiorum, hvilken jag ej väntade finna här och hvflken härförinnan ej är känd från någon Lappmark. Vidare kan omnämnas att i en förklyftning nedanför Kohperioivi fjäll röd snö (Sphcerella nivalis) anträffades, hopad i små gropar på ett stort snöfält. Sommaren var öfver hufvud ej gynsam för botaniska studier, åtminstone ej i fjällen. Då jag den 7 juU gjorde min för-sta ex- kursion till Kahperioivi fjäll, inträffade björkens löfsprickning som bäst på dess västsluttning. Vid trädgränsen hade björkarna ännu denna dag ej ens antydning till blad. Väldiga snödrifvor lågo Mötet den 5 december 1891. 15 på alla för solen mer skyddade ställen. Den mycket varma tid af tre veckor, som inföll i juli månad, bragte växterna på ängs- markerna i floddalen och vid älfmynningen likväl i full blomstring på denna tid. Den 28 juli påbörjades höbärgningen, och den 13 augusti åto vi för första gången 3^ nypotäter >, Men på denna period följde från den 27 juli en kall regntid, innefattande resten af den korta sommaren, så att fjällvegetationen ej allsidigt kunde utvecklas. Den 22 augusti företog jag den sista fjällvandringen, och då voro de från snön senast befriade delarne af JQällen allt ännu lika bruna och liflösa som för två veckor sedan, och den enda skilnad, som förmärktes i fjällnaturen, var att dvärgbjörken full- ständigt rodnat, videbuskarne gulnat och att de högsta synliga topparna, Siulutaldi och Vuojima, voro snöhöljda d. v. s, att vin- tern redan gjort sitt intåg på dessa fjäll. Den 24 augusti bröt jag därför upp med två af nybyggarne såsom ledsagare på resan uppför Xuotjok, och den 31 augusti bör- jade vi åter på tumanhand, Jussi och jag, vår färd utför Kemijoki och anlände den 4 september till Kemijärvi och den 8 i samma månad till Kemi stad. Helsingfors, mars 1892. — Herr student E. Reuter förevisade fyra för finska faunan nya vecklarefjärilar. Tortrix decretana Tr. af föredragaren funnen på Lofsdal i Pargas socken sommaren 1887; arten, hvars egent- liga hemland är Tyskland, Schweiz och sydvästra Ryssland, var ny icke blott för den finska, utan för hela skandinaviska faunan. Cochylis notidana Z., anträffad på samma ort i flere exemplar år 1885; i hkhet med den nyssnämda förut ej anmärkt för Skandi- navien eller Finland, förekommer den egentligen i Italien och Tysk- land. Penthina hifasciana Hn. äfvenledes från Lofsdal i Pargas, sommaren 1884, förekommer i Sverige från Småland till Upland samt i Norge i Sydvaranger. DuJirorhampha simpliciana Hev. anträffad sommaren 1884 på en holme i Örfjärden i Pargas; i Sve- rige är denna art tagen i Skåne och på Gotland samt i Norge i Gudbrandsdalen. — Herr magister J. A. Sandman förevisade och inlämnade till samlingarna Lagopus mutus (alpinus), skjuten af honom på Ounas- 1(3 Mötet den 5 december 1891. tiinturi den 5 juli 1889 samt ungar af Totanus glottis och T. glareola, skjutna af honom i Ylikyrö by i Enontekis den 23 juni samma år. — Ordföranden herr professor Th. Saelan meddelade att han redan 1856 tillsammans med rektor J. E. Strömborg hade besökt ett träsk i Labbom by i Mörskom socken och då observerat flere därstädes växande märkvärdiga Salix-{ovm%v, af hvilka en seder- mera visat sig vara S. lapponum X myrtilloides. Tillsammans med rektor Strömborg hade han den 19 juni 1891 förnyat besö- ket och då funnit träsket fäldt och förvan dladt till en fuktig ängs- mark med riklig Äafe-vegetation, i hvilken iakttogos Salix lappo- mim, 8. myrtilloides, 8. rosmarinifolia^ talrika stånd af 8. versi- folia och något mindre talrikt 8. rosmarinifolia X myrtilloides. Sistnämnda hybrid förevisades och beskrefs. Herr magister Arrhenius meddelade att han påträffat samma hybrid vid Piisparisti nära Åbo. — Herr magister K. M. Le van der förevisade en i bur svart- nad grönsiska samt en af konstförvandten Lindroos i staden skju- ten och till samlingarna förärad talgoxe, hvars näbb var ovanligt långt utvuxen och korsstäld. De zoologiska samhngarna hade sedan senaste möte erhål- lit följande tillökning. Carabus nemoralis från Helsingfors, mon- ströst exemplar, af student G. Palmgren; tre sällsynta coleoptera från Helsingfors och Viborg af student A. Thesleff; 27 arter PsocidcB från skilda delar af landet, däraf 9 för samlingen nya, förärade af professor J. Sahlberg; Picus minor ^ från Sibbo, af student K. E. Stenroos; Fringilla spinus, svart burfogel; Pariis major med korsvuxen näbb, af konstförvandt Lindroos; Oar- rulus glandarius med missbildad fot, från Evois af lektor J. E. Furuhjelm; Totanus glottis och T. glareola, ungar, samt Lagopus miitus alla från Ounastunturi-trakten af magister J. A. Sandman. Till medlemmar föreslogos herr magister J. E. Rosberg af herr R. Hult äfvensom herr studerande Ernst Therman af herr K. M. Levander. Mötet den 6 februari 1892. På grund ai sekreterarens sjukdom fördes protokollet af herr magister A. Arrhenius. Ordföranden, herr professor Th. Saelan, uppläste följande bref från professor W. Nyländer: Paris, 4 janvier, 1892. Monsieur le President Je suis vivement touche de la bienveillante distinction, dont la Société pro Fauna et Flora Fennica honore le vieillard sep- tuagenaire qui Ta tant aimé pendant les années déjå lointaines oii il habitait la patrie. La Société cependant n^etait alors que tres modeste et nexistait que grace aux eflorts patrioliques d'un petit nombre de Membres. Des méchants sont ensuite venus semer la division et amener le demembrement dans les coUec- tions au profit de leurs egoVstes japrices, detruisant Tharmonie antérieure. Peut-élre aussi ma personne, qui ne se pliait pas sans protester conlre les mauvais desseins, fut-elle jugée détes- table et ä écarter. Toujours est-il quun trouble regrettable s'était mis dans notre Société au grand détriment de son intégrité an- cienne, son bon entrain patriotique et sa prösperité. Depuis mon départ des jours meilleurs sont venus. La Société a pris un essor plus considérable et a pu publier des travaux scientifiques importants nombreux qui la placent å un liaut rang parmi celles des pays étrangers. Je me rejouis profondement de ces heureux progrés si ho- norables pour la Finlande et je Ten félicite de tout mon coeur. Veuillez, Monsieur le President, recevoir Texpression de ma profonde reconnaissance et la presenter å la Société. Yotre tres dévoué ]r. Ni/lander. Från Société hongroise des Sciences naturelles i Buda- pest hade till Sällskapet anländt en inbjudning att deltaga i den solenna sammankomst, som på femtionde årsdagen af nämda samfunds stiftande skulle hållas därsammastädes söndagen den 1 7 januari 1892. 2 18 Mötet Jcu tj februari 1892. Société de Géographic i Paris hade tillställt sällskapet till- kännaf,nfvande om sin ordförandes, M. de Quatreiages de Bréaii, dödliga iVäntälle i Paris den 12 januari 1892. Scottish Natural Society i Edinburgh hade som bytesexem- plar tillsändt Sällskapet sina >Annals» N:o 1, 1892, January, och beslöts i anledning häraf att Sällskapets under förlidet år utkomna skrifter skulle till berörda samfund öfversändas. Herr doktor Rob. Boldt förevisade några sterila exemplar af en Saxifraga-art, sannolikt S. ccespitosa, tagna af magister A. Forsell i Nurmijärvi socken, på ett öde bärg 4 km från Rajamäki vid Hangöbanan. — Herr docent A. O. K i him an öfverlämnade till Sällskapet: Botaniska iakttagelser gjorda sommaren 1891, Imfvudsakligen i Kuolajärvi Lappmark af H. Stjernvall. Lonicera coerulea L. längs Tuntsajoki på ängsmarker be- stående af svämlera åtminstone ända till Pyrstölamminsuu i N; längs Kutsanjoki åtminstone till och omkring Karj alansuvanto i W; blommade den 1 juli vid Karjalansuvanto: den 7 juli nästan utblommad vid Tuntsajoki. Pinguicula alpina L. i blom den 12 juU på en mosse vester om vägen mellan Kairala och Kuolajärvi kyrkoby. Primida sp. i full blomning på äng vid Ruva by i Ryska Karelen midsommardagen. Banunadus lapponicns L. blommande på kärr mellan Kairala (vid Kuolajärvi) och Kuolajärvi kyrkoby, 12 juh. Batrachium heterophyllum Fr. i full blomning vid Sallanjokis utlopp ur Sallanjärvi den 14 juli. Dianthus superhus L. observerades kring mynningen af Naalioja längs Tuntsjoki; började blomma omkring den 24 juli. Rihes rubriim L. observerad med mogna bär ett stycke nedom expeditionens sista lägerplats (vid älfven rakt i W från Vahtkorelavaara) den 31 augusti. Prunus padus L. i blom den 5 juli vid Tuntsajoki ett stycke uppför älfven från Tuntsajärvi. Cassandra cahjcidata Don. nyligen utslagen vid Kieminki och Pudasjärvi den 7 juni; öster om Pudasjärvi icke i blom den 8 — 9 juni. Mötet den 6 februari 1892. 19 Arctostcvplujlos alpina Spr. allmän på fjällen; började vid sista lägerplatsen förekomma i dalgångarne på lafmark och låga berg. Azalea prommhens L. blommade den 14 juli på Sallan- tiinturi. Jimiperiis comnmnis L. betäckte ovanligt ymnigt trakten närmast kring Peiiratunturi. Corallorliiza innata Br. i blom (inalles funna 3 exemplar) vid Pyhäkura W om Vuorijärvi by den 2 juli. Asplenium viride Huds. mycket allmän på Sankarikaita ett stycke SE om Harriskoski (på grusmark). Allosurus crispus Bernh. observerad på Sorstatunturi (spar- samt) och på en af Nuolusoiva topparne (mycket allmän och sär- deles vackra exemplar). Struthiopteris gennanica Willd. mycket talrik kring bäckar, genomströmmande djupa klyfdalar i trakten mellan Nivajärvi och Vuorijärvi. Eqnisetum hiemale L. allmän på mosandfält och steniga stränder mellan Liiotoköngös och Jääräkoski. Diapensia lapponkah. blommade den 14 juli på Sallantunturi (blommorna till största delen förstörda af frost). Clirysosplenium tetrandriun Th. Fr. blommade den 14 1. 17 juni vid Kuusamo kyrkoby. Rosa cinnamomea L. vid Tuntsa by i Ryska Karelen obser- verad i blom 26 — 29 juni. — Herr professor J. Sahlberg meddelade att han redan för några år sedan, då han genomgick och bestämde doktor O. Eng- ströms finska coleoptersamhng, hade fäst sig vid tvänne exemp lar af slägtet Haltica, tagna i Thusby, hvilka väsentligen afveko från alla förut kända nordeuropeiska arter af samma slägte och när- made sig den från södra Frankrike och Spanien beskrifna H. Ericeti. Då den likväl i vissa afseenden afvek från denna sist- nämda, som ej var funnen i mellanliggande trakter, var han dock redan då böjd att anse den för en ny art. Bland de af docenten Kihlman från Petschora-trakten hemförda coleoptera, hvaraf flera voro af synnerligen stort djurgeografiskt intresse, funnos äfven flera exemplar af samma Haltica tagna på Ulmaria pentapetala på en äng vid Orlowska poststugan vester om byn Safonowa vid 20 Mötet den G februari 1892. floden Pjosa. För alt vinna full säkerhet angående denna art hade par exemplar sändts till dr Julius Weise i Berlin, nutidens främste specialist uti halticiderna, och äfven han hade förklarat den lör ett nytt species. Arten som får heta H. Engströmi efter dess första upptäckare skiljer sig från alla skandinaviska genom sin långsträckta form, med afrundade skuldror och otydlig hume- ralknöl. Från H. Ericeti All. afviker den genom något finare punktur på täckvingarna, mindre djup fåra på prothorax, hvars framhörn äro valklikt uppsvällda och framsträckta. Vidare förevisade herr Sahlberg ett monströst exemplar af Carabiis nemoralis L. taget på Högholmen nära Helsingfors af studerande G. Palmgren och utmärkt därigenom att venstra an- tennen vid tredje leden bar en missformad tärs. Vidare förevisade herr Sahlberg följande för vår fauna nya solitära getingar. Hoplomerus reniformis Wesm. tagen i Pyhä- järvi i södra Karelen af föredragaren; Lionotus de^itisqvama Thoms. tagen i Yläne af C. Sahlberg: L. jncticnts Thoms. tagen i Kuusamo af föredragaren; Ancistroceriis callosus Thoms. tagen i Karislojo af föredragaren; A. excisus Thoms. tagen i Yläne af C. Sahlberg; A. oviveyitris Wesm. tagen i Kuusamo af föredra- garen ; A. parietinus L. tagen i Ruovesi af föredragaren ; A. davi- pennis Thoms. tagen i Teisko och Yläne af föredragaren; A. pictipes Thoms. tagen i Yläne af C. Sahlberg; Odyneriis sueciciis Saussure (= laeviventris Thoms.) tagen i Kuusamo af föredragaren och O. Juscipes Thoms. tagen i Karislojo af föredragaren. Alla dessa arter voro förut kända från Sverige. — Herr magister E. Reuter förevisade exemplar af en för skandinaviska och tre för finska faunan nya vecklarefjärilar, nämligen: Tortrix cerasana Hb., funnen af föredragaren på Aspö i Korpo socken i juli 1890. Arten, som förut veterligen icke an- träffats vare sig inom Skandinaviens eller Finlands faunaområde, är utbredd öfver England, Frankrike och Tyskland samt förekom- mer äfven i I^ifland. Tortrix diversana Hb., tagen å samma lokal och samtidigt som föregående, är hemma i England, Tyskland och Ryssland äfvensom i Skåne i Sverige. Mulet den 6 februari lSil2. 21 Penthina moestana Wk., iunnen sommaren 1885 å Lofsdal i Pargas socken; dess hemvist är England och norra Tyskland; i Skandinavien har den anträffats i norska Lappmarken. FhtJiorohlastis Juliana Curt., anträffad i flera exemplar på ek å Lenholmen invid Lofsdal i Pargas sommaren 1888. Artens utbredningsområde i Europa är England, Tyskland, Frankrike och Dalmatien; dessutom förekommer den sparsamt i Blekinge i Sverige. — Herr student H. Lindberg framlade följande för provinsen Åland nya fanerogamer: Cirsimn heterophyllum X pcdustre, Stel- laria Friesiana, Carex sparsifiora, TrifoUum ayrarium, Farsetia incana, Lycopodium inundatum och Viola uliyinosa. I anslutning härtill meddelade herrar O. Bergroth och E. Reuter att de anträffat : den förre TrifoUum ayrarium i Sund, den senare Farsetia incana på Lågskär. Herr Lindberg demonstrerade vidare i Hangö tagna exem- plar af den som vildtväxande från Finland tillförene okända Po- lygonum Eayi; af några mötesdeltagare uttalades emellertid en förmodan att äfven dessa möjligen vore ditkomna med ballast. — Herr student T. Renvall förevisade exemplar af den i vårt land förut icke anträffade Arion rufus, funna i Muurla kapell. — Herr magister Axel Arrhenius omnämde ett fall af Frosthärdighet hos Senecio vulgaris L. På en sydligt belägen bärgafsats straxt nedanför Uspenskij katedralen och alldeles invid stora Skatuddsvägen i Helsingfors hade föredragaren den 8 november detta år lagt märke till ett större antal individer af Senecio vulgaris, som sköto upp ur den bara, frusna marken. Det friska utseendet hos dessa plantor väckte därvid föredragarens uppmärksamhet, enär minimum-temperaturen under de sista dagarne i oktober, liksom under den första november- veckan, i regeln understigit — 3^ C, vid flere tillfällen gått ner under — 5° och en dag till och med sjunkit ända till — 7°. 8 medan å andra sidan maximum-temperaturen åtminstone en dag i november nått upp till +8^. En mikroskopisk undersökning visade, att plantorna i själfva värket ännu voro fullt lifs- kraftiga och fortplantningsdugliga — pollenplasmat och fröäm- nena, liksom äfven de vegetativa organens väfnader hade ett full- 22 Mötet den 6 februari 1892. komligi normalt utseende. Som ett ytterligare bevis för riktig- heten af denna iakttagelse omnämde föredragaren, att outslagna korgar af några individer, som medbragts hem och nedsänkts i vatten, efter några dagar buro välutvecklade blommor med friskt, saftigt pollen och friska saftiga märken. Ett nytt besök vid samma bergafsats gjordes en månad här- efter, en tid, under hvilken temperaturförhållandena varit långt ogynsammare än under oktober. Under tretton dagar angaf ter- mometern en minimum-temperatur under — 5^: en dag hade kvicksilfverpelaren sjunkit till — 10° och två dagar nådde den- samma ända ner till — 13°. November månads medeltempe- ratur utgjorde, enligt observationerna å härvarande meteoro- logiska station, — 1°.3 9. Marken var fortfarande snölös på den ifrågavarande lokaliteten, och där stodo nu Äewec/o-plantorna till sin halfva höjd liksom insmälta i en kompakt isklump. Men det oaktadt hade de alltjämt bibehållit sitt friska, grönskande utse- ende. En del blommor stodo utslagna och pollenkornen, liksom märkena, på hvilka dessa fastnat, tedde sig under mikroskopet fullt lifskraftiga. Hos de afbrutna individer, som hemförts och blifvit ställda i kyligt vatten, hade äfven nu ett fåtal blommor efter några dagars förlopp inträdt i anthes-stadiet. En sådan mot- ståndskraftighet vittnade ojäfaktigt om i hvilken hög grad Senecio vulgaris förmått afpassa sig efter till och med mycket ogynsamma klimatiska förhållanden. Föredragaren uppmanade till anställande af liknande obser- vationer äfven på andra växter. — Herr professor Th. Sa el an förevisade: Scilla sihirica Andr., funnen på grekisk-katolska begrafningsplatsen i Viborg, Setaria viricUs från Taipalsaari och Sagittaria sagittwfoUa f. suh- inteyrifolia från Taipalsaari, alla tagna af eleven H. Sundelius, den först nämda högst sannolikt förvildad. Till de botaniska samlingarne hade influtit: Af student A. Thesleff en kärlväxt och 7 arter svampar från olika delar af lan- det; af student Harald Lindberg Eiccia Hueheneri från Lojo; af fröken B. Qvist Webera imlcliella från Viborg; af student K. E. Stenroos Fotamogeton nitens och Nitella mucronata från Mötet deu 5 mars 1M)2. 23 Nurmijärvi; af student H. Stjernvall G fröväxter från östra Lapp- marken; af doktor R. Boldt Saxifraga ccespitosa från Nurmijärvi. Till nya medlemmar föreslogos herr student Mikael von Haartman af friherre Palmen, herr student Gösta Palmgren af herr Sahlberg samt herr student Hugo Stjernrall af herr Kililman. Mötet den 5 mars 1892. Till Sällskapet hade anländt ett cirkulär från Wien, under- tecknadt af 63 botaniska forskare i olika delar af Europa, hvari naturforskare uppmanas att sammanskjuta bidrag till en vård på Stefan Endlichers graf, och beslöt Sällskapet att på nästa möte låta en lista för tecknande af bidrag cirkulera. Uppropet var ut- sändt genom »K. K. zoologisch-botanische Gesellschaftj- i Wien. Från Linnean Society of New South Wales hade under- rättelse ingått att en af dess mest verksamme medlemmar och fri- kostiga mecenater, sir William Macleay, »sällskapets hufvud och hjärta?', aflidit den 7 sistlidne december. Bibliotekarien anmälde att Universitetet i Upsala genom bibliotekarien professor Annerstedt förärat Sällskapet en samling af fyratio i Upsala utkomna disputationer, hufvudsakligen af bo- taniskt och zoologiskt innehåll, samt för framtiden erbjudit Säll- skapet allt akademiskt tryck inom de vetenskapsgrenar som Sällskapet önskar, och beslöts att Ordföranden skulle till professor Annerstedt aflåta en tacksägelseskrift för den värdefulla gåfvan. På tryckningskomiténs af ordföranden framförda förslag be- slöt Sällskapet att för understödande af lektor Hjalmar Hjelts arbete på hans Ccnspectus Florce Fennicce tilldela författaren 500 mark för monokotyledonerna samt att för utarbetandet af diko- tyledonerna aflägga en reservfond, hvilken borde stiga till 5,000 mark, till hvilken reservfond 1,000 mark genast skulle öfverföras. Till införande i Sällskapets Meddelanden anmälde ordföran- den en uppsats af herr kandidat J. Alb. Sandman med titeln Leptodora hyalina i Finland. 24 Mötet ilen 5 mars 1892. Herr professor O. M. Reuter förevisade och inlemnade till samlingarna i sprit förvarade larver af Pedicia rivosa L., Finlands största och vackraste tipulid, en hos oss ganska sällsynt art. Larven upptäcktes redan i slutet af förra seklet af Schäffer, men beskrefs fullständigt först för något decennium sedan af Beling, som lyckades följa dess vidare utveckling. Både till byggnad och evolution erbjuder den många egendomligheter. Så bär den i motsats till de flesta dipterlarver fotlika bihang på de fyra näst sista buksegmenten. Den lefver i rinnande och kyligt vatten. De nu förevisade exemplaren voro tagna den 3 juli 1891 på Lofsdal i Pargas från bottnen af en just tömd källa. I bottnen fram- sprang nämligen källådern på en iskränkt fläck af omkring 40 mm tvärmått. Ingenstädes för öfrigt på källbottnen fanns spår af larven, men vid själfva åderns mynning lågo några exemplar, och genom gräfning längre in i ådern kunde därifrån framdragas otaliga larver. Hemförda sattes de i ett glas med sand och vatten från samma källa, men dogo inom några timmar, antagligen emedan vattnet ej mer egde den friskhet och kyla, som erfordrades. — Herr doktor A. O. Kihlman demonstrerade särskilda for- mer af Salix rotundifolia från Orloff samt följande för floran nya Salix-hasiaråev: Salix glauca X lapponum, S. mijrsinites xp^iy- liccefolia, S. hastata X myrsinites, S. myrsinites X rotundifolia, S. hastata X rotundifolia, S. lapponum X rotundifolia, S. hastata X herhacea (funnen äfven af doktor Brotherus nära Shagajaur i Lapponia murmanica; hit torde äfven böra räknas den i Herba- rium Musei Fennici enligt Lundströms bestämning upptagna Salix hastata X reticulata från Nuotjaurfjällen), S. herhacea X rotundi- folia, [S. hastata X rotundifolia] X [S. lapponum X rotundifoliaj . Därjämte anmälde talaren att han framdeles ämnade publi- cera en närmare redogörelse öfver dessa former. — Herr magister E. Reuter förevisade exemplar af trenne aberrationer af vecklarefjärilar, hvilka förut icke anmälts såsom tillhörande vår fauna, nämligen: Teras ferrugana Schiff. ab. Bra- cJiiana For., Orapholitha Solandriana h. ab. Trapezana F. och Gr. nisella Cl. v. Pavonana Don., alla från Lofsdal i Pargas socken. Waflengren, som nyligen i Entomologisk tidskrift publi- cerat en afhandling om Skandinaviens vecklarefjärilar, omnämner ej någon af dessa aberrationer såsom förekommande i Sverige Mötet deu 5 mars 1892. 25 eller Norge, men antagligt är att de uppträda i alla de länder, där hufvudforr/ien finnes. Många auktorer halva icke särskilj t dem frän hufvudtbrmen, och härpå beror möjligen den omstän- digheten att nämnda aberrationer ej af Wallengren skildt upp- tagas. — Herr student J. E. Montell förevisade följande af ho- nom på Bolstaholm i Geta (Åland) insamlade Microlepidoptcra : Cliilo phragmitellus Hb., utbredd i mellersta Europa norrut till Sverige och Petersburg, — funnen på en strand 30 juni 1891. Tortrix Forskähleana L., ulbredd i England, Frankrike, Tyskland, Grekland, Lilland, Sverige till Upland samt södra Norge, — tagen på en äng den 1 augusti 1891. Cerostoma sequellum Cl., utbredd i England, Tyskland, Galizien, Ungern, Schweiz, Piemont, mel- lersta Italien, vestra Ryssland, Danmark, södra Norge samt södra och mellersta Sverige, — funnen i en lund den 17 augusti 1891. C. lucellum F., utbredd i England, Tyskland, Schweiz, Galizien, Ungern, Lilland, sydöstra Ryssland, Grekland, Spanien, södra Norge, samt södra och mellersta Sverige, — tagen på en äng (på ek) den 15 augusti 1890. — Herr student A. Thesleff förevisade ett af honom se- naste vår i Viborgstrakten funnet exemplar af den hittills endast i Finland funna och sedan 1860-talet icke återsedda Helvella ambigua Karst. Till de botaniska samlingarna hade inlemnats af studerande H. Lindberg 22 sällsynta kärlväxter från södra Finland samt af magister H. Zidbäck från olika delar af landet en mossa och 11 fanerogamer, däribland anmärkningsvärda Convallaria poly- gonatum från Simo och Galmm triflorum från Muhos. Till medlem af Sällskapet föreslogs af herr Elfving herr student K. E. Hirn. Mötet den 2 april 1892 Ordföranden föredrog de nio ansökningar om reseanslag, som inlämnats och af hvilka en anländt efter ansökningstidens utgång. Herr John Linden hade anhållit om 250 mark för en bota- nisk undersökning af sydligaste Österbotten, såväl skärgården som inlandet, jämte besök i angränsande delar af Satakunta. Herr Harald Lindberg hade begärt 225 mark för att i bo- taniskt, specielt muscologiskt syfte undersöka Eckerötrakten, där han äfven ämnat göra växttopografiska anteckningar samt insamla alger, rötter, frön, frukter m. m. Fröken Helmi Tennander hade anhållit om 100 mark för muscologiska insamlingar i mellersta Österbotten. Herr Justus Montell hade anhållit om 100 mark för en le- pidopterologisk och växttopografisk undersökning af norra och östra Åland jämte därtill hörande skärgårdar. Herr Artur Thesleff hade önskat erhålla 100 mark för en botanisk undersökning af Viborgstrakten och nejden därifrån söderut kring Viborgska viken, hvarvid främst fanerogamerna. men älven svamparne skulle blifva föremål för hans uppmärk- samhet. Herr Charles E. Keckman hade begärt 200 mark för växt- topografiska studier i Simo elfdal och angränsande trakter af norra Österbotten. Herr Lars Ringbom hade anhållit om 100 mark för insam- ling af lepidoptera och krustaceer i Korpo och Houtskär. Lyceisten Wäinö Gabriel Borg hade anhållit om något un- derstöd för insamling af växter på Åland eller i någon annan trakt, som Sällskapet ville föreslå. Af dessa åtta i behörig tid inkomna ansökningar hade tryckningskomitén tillstyrkt alla utom fröken Tennanders, herr Ringboms och lyceisten Borgs. Såsom för sent anländ hade tryckningskomitén ej kunnat behandla herr C. A. Knabes anhål- lan om 200 mark för en växttopografisk och växtgeografisk un- dersökningsresa genom östra och norra delarne af södra Savo- laks från Parikkala genom Kesälaks, Kerimäki och Jorois till Heinävesi. Mötet den 2 april m)2. 27 Sällskapet beslöt tilldela herrar Linden, Lindberg, Mon- tell, Thesleff, Keeknian och Ringbom samt fröken Tennander de ansökta beloppen, samt att uppmuntra lyceisten Borg till fort- satta naturhistoriska studier genom någon lämplig gåfva ur bok- lagret. Därjämte beslöts uppmana herrar Montell och Ringbom att koncentrera sitt sommararbete på lepidoptera och afstå från de öfriga delarne af sina respektive program. Ziircherische naturforschende Gesellschaft liade anhållit om skriftbyte med Sällskapet, hvartill bifölls. Ett förslag af herr magister Enzio Reuter att Sällskapet skulle söka inleda skriftutbyte med ett större antal utländska in- stitutioner och samfund hänsköts till tryckningskomitén, hvilken bemyndigades att för ärendets beredning komplettera sig med sakförståndi^e medlemmar. 'o^ Herr professor O. M. Reuter anmälde till införande i Säll- skapets Meddelanden en uppsats Förteckning öfver de i Finland anträffade Psocince, samt uppmanade medlemmarne att i sommar insamla sådana, på det förteckningen öfver dem må kunna kom- pletteras, innan uppsatsen i höst tryckes. Därjämte uppmanade professor Reuter exkurrenterna alt ut- kläcka ängsmaskar och iakttaga de parasiter, hvilka angripa dem. Talaren förevisade en karta öfver ängsmaskens härjningar afsedd att publiceras af Hushållningssällskapet jämte en afhandhng i ämnet. Herr professor J. Sahlberg förevisade tvenne för vår fauna nya arter af det intressanta honungstekelsläktet Megadiile, båda funna af student A. Thesleff i närheten af Viborg i juli månad senaste sommar. Den ena, M. fasciata {= ericetorum Lep.), som togs i ett par exemplar, c^ och 2, var förut veterligen icke fun- nen i Skandinavien, ej häller i trakten af Petersburg, men är ej sällsynt i Tyskland och Frankrike. Den andra arten, 31. argen- täta Panz., hvilken skiljer sig från alla våra arter genom hvita abdominalborst, förekommer i södra Sverige och i trakten af Petersburg samt har en stor utbredning i mellersta Europa. Exemplaren hafva blifvit förärade till finska samlingen. 28 Mötet den 2 april 1802. — Herr professor F. Elf vin g yttrade: Af trädslag, hvilka på Skandinaviska halfön uppträda skogbildande, saknas som bekant, helt och hållet i vårt land boken (Fdcjus sUvatUa L.). Man har på några ställen i södra Finland gjort försök att odla den, men med ytterst ringa framgång. Medan den i Sverige ännu norrom sin skogsgräns (omkring 58°) förträffligt trifves såsom planterad och ännu norrom Gefle, alltså på en breddgrad motsvarande trakten mellan Nystad och Raumo, sätter frukt, utvecklar den sig hos oss endast såsom nödvuxna sterila buskar. Hufvudformen, hvarom här är fråga, torde i Finland endast fmnas på fyra loka- liteter, nämligen på Fagervik, Brödtorp, Svarta och Frugård. På Fagervik finnas, enligt meddelande af friherre Edv. Hisinger, på ett skyddadt ställe i trädgården längs den därigenom fliytande ån, som på detta ställe icke gärna fryser, en häck af tjugu, fyra till fem fot höga, ganska frodiga buskar. På ett annat icke skyd- dadt ställe i parken finnas ännu kvar två exemplar af en häck som i tiden bestått af femton buskar. På Brödtorp åter finnes ett exemplar, för närvarande en buske af sex fots höjd, på norra sidan af ett hus, där en drifva alltid kvarligger länge på våren, så att vårkölden icke kunnat skada den. På Svarta står i en häck en bokbuske insprängd bland andra buskar; dess ålder är ungefär tjugu år, höjden något öfver två meter, hufvudstammens omkrets ungefär 15 cm (enligt friherre F. Linder). Den nord- ligaste växtplatsen är Frugård i Mäntsäla socken (60° 33'). Där finnes enligt uppgift af herr student E. Nordenskiöld på en mot söder öppen, mot norr af en granskog skyddad plats i en träd- gård en 80—100 år gammal bokbuske af 1.2 6 m höjd och 1.8 m tvärmått mellan de yttersta grenspetsarne; stammens diameter på 5 cm höjd öfver jordytan är 7.5 cm. Vida härdigare är däremot blodboken. I botaniska träd- gården i Helsingfors finnes sedan en tio år tillbaka två mindre träd. På Fagervik stå två inemot 6 meter höga träd, af hvilka det ena 1890 blommade utan att dock sätta frukt, och äfven på andra ställen i södra Finland trifves blodboken åtminstone be- hjälpligen. — Herr student H. Lindberg förevisade Hijpericum monta- num L., hvilken i juli 1888 upptäcktes vid Sedola i Lojo af herr E. Stenberg. Denna för Finlands fiora nya art växte i blott några få exemplar på fyndorten. Årsmötet den 13 maj 1692. 20 Följande gåfvor anmäldes till de zoologiska samlingarna: Af professor O. M. Reuter en större samling Hymenoptera raptatoria från sydvestra Finland, hufvudsakligast från Pargas. Af student A. Westerlund 30 arter vespider från syd()stra Fin- lund, däribland 3 för samlingen nya. Af student A. Thesleff några sällsynta hymenoptera från Viborgstrakten, däraf två för vår fauna nya bin. Af professor O. M. Reuter 28 arter Psocince, en del i sprit. Af professor J. Sahlberg 28 arter Psocince. Af kandidat K. M. Levander 2 arter Psocince. Af fröken S. Elmgren 3 arter Psocince. De botaniska samlingarna hade fått emottaga: Af magister H. Zidbäck 10 kärl växter från norra Öster- botten. Af student Gh. E. Keckman 43 kärlväxter från olika delar af landet. Af rektor M. Rrenner 9 kärlväxter från olika delar af landet, insamlade af elever vid realskolan i Helsingfors. Af stu- dent Harald Lindberg Hypericum montanwn L. från Lojo. Årsmötet den 13 maj 1892. Då ordföranden, herr professor Th. Sällan, i följd af bort- resa anmält sig hindrad att öfvervara mötet, leddes förhandlin- garna af viceordföranden friherre professor J. A. Palmen. Ordförandens årsberättelse upplästes af viceordföranden och var af följande lydelse: c Arsheräitelse vid årsmötet den 13 inaj 1892. Det nu förflutna året är i visst afseende ett bemärkelseår i vårt sällskaps historia. Sällskapet har nämligen under detsamma upplefvat 70 år sedan sin stiftelse den 1 november 1821. Re- traktadl efter måttstocken af ett människolif har det således upp- nått gubbåldern, men att döma af den lifskraft, som flödar inom detsamma, ha ännu inga symptom af senilitet visat sig. Tvärtom: Från en ringa början och i lång tid förande en tynande tillvaro har det, efter att vid midten af sekler ha vaknat till ett nytt lif, raskt gått framåt, utöfvande en litlig och framgångsrik verksam- het för uppnåendet af det mål, som det föresatt sig; och med 30 Årsmötet den 13 maj 1S92. blicken lastad på det tillflöde af nya krafter, som årligen strömma till detsamma, kan man hysa ett tillförlitligt hopp, att denna lif- fullhet allt framgent skall äga bestånd och göra sig synbar genom sällskapets arbete i naturforskningens tjenst. Genom offentliggörandet af de talrika, till tryckning inlem - nade skrifterna under det föregående året hade sällskapets till- gångar blifvit så starkt medtagna, att, såsom af vår skattmästa- res rapport vid senaste årsmöte framgår, deficit uppstått i kassan; och denna lucka i våra penningetillgångar hade utan tvifvel blif- vit allt mera gapande samt på ett vådligt sätt inverkat förlamande på vår verksamhet i det ena och andra afseendet, om ej den väntade hjälpen anländt från Landtdagen genom att från Läng- manska fonden beviljades åt sällskapet ett anslag af 6,000 mark. Härigenom blefvo vi lyckligt frälsta från det svåra bryderi, hvari vi råkat, och kunna nu med större lugn se framtiden till mötes. Det lyckligaste vore likvisst, om vår egen penningetillgång eller vår stående fond blefve så stor, att vi kunde stöda oss på våra egna ben och icke behöfde anlita hjälp från annat håll, hvilket afltid är mer eller mindre prekärt, men detta torde ännu för en lång tid framåt komma att höra till de fromma önskningarnas område, så vida ej någon mecenat — ett för öfrigt hos oss i Finland förekommande species rarissima — ville göra en större donation till sällskapets förmån. Af sällskapets skrifter hafva under årets lopp offentliggjorts 17:de häftet af Meddelandena, innehållande uppsatser af herrar John Sahlberg, O. M. Reuter, Enzio Reuter, A. Wester- lund, K. J. Ehnberg, Osc. Nordqvist, K. M. Levander, J- E. Rosberg och J. Alb. Sandman. Af Akterna har utkommit o:dje häftet af volymen V, innehållande fortsättningen af lektor Hjelts Conspectus Florce fennicce. Under tryckning äro VIir.de volymen af Akterna och 18:de häftet af Meddelandena, hvil- ket senare redan är så långt kommet, att det torde blifva färdig- tryckt inom deAi närmaste tiden. Till publikation ha vid sällskapets sammanträden följande uppsatser blifvit anmälda af: M. B ren ner. Spridda hidrag till kännedom af Finlands Hieradumformer , /, Sydfinsha Archieracia; Årsmötet deu 13 maj 1892. 31 J. A Ib. Sandman, Fågelfaunan på Karlö och kringlig- (jande skär. Ett bidrag till kännedom om norra Österbottens fågelfauna ; J. E. Rosberg, Bidrag till kännedomen om fiskarnes ut- bredning i ryska Karelen; A. 0. Kihlman, Hepaticce från Inari Lappmark: J. Sahlberg, Några aherrationer af dagfjäril-slägtet Ar- gynnis (med tafla); J. Alb. Sandman, Leptodora hyalina i Finland; och O. M. Re ut er, Förteckning öfver de i Finland anträffade Psociner. Dessutom har herr John Linden aflemnat en reseberättelse från sin med understöd af sällskapet sistlidne sommar företagna botaniska forskningsresa till fjälltrakten kring Nuotjaur i Kola Lappmark. De sedvanliga månadsmötena ha varit talrikt besökta och hafva därvid föredrag hållits och meddelanden gjorts af herrar Axel Arrhenius, O. Bergroth, Rob. Boldt, Fr. Elfving, Edv. Hisinger, A. 0. Kihlman, K. M. Levander, Harald Lindberg, J. E. Montell, John Linden, J. A. Palmen, T. Renvall, Enzio Reuter, 0. M. Reuter, Th. Seelan, J. Sahl- berg, J. Alb. Sandman, K. E. Stenroos, A. Thesleff, A. Westerlund och D. A. Wikström. Reseunderstöd för forskningsresor under sommaren ha be- viljats åt följande personer: Herr John Linden 250 mark för floristiska och växttopo- grafiska undersökningar i södra Österbotten; Herr Harald Lindberg 225 mark för studium af floran på Eckerö, hvarvid särskild uppmärksamhet skulle egnas åt mossorna; Herr J. E. Montell 100 mark för lepidopterologiska under- sökningar af norra och östra Aland jämte angränsande skärgård ; Herr A. Thesleff 100 mark för insamlande af fanerogamer och svampar i trakterna kring Viborgska viken; Herr Gh. E. Keckman 200 mark för floristiska och växt- topografiska undersökningar af Simo älfdal; Herr L. Ringbom 100 mark för insamlande af lepidoptera och crustaceer i Korpo skärgård; 32 Årsmötet den 13 maj 1892. Fröken H. Tennand er 100 mark för insamlande hufvud- sakligen af mossor i mellersta Österbotten; eller sammanlagdt en summa af 1,075 mark. Dessutom har sällskapet anslagit åt lektor Hjalmar Hjelt ett understöd af 500 mark samt beslatit att yttermera för de närmaste fem åren aflägga för hans räkning 1,000 mark årligen, på det att lektor Hjelt måtte sättas i tillfälle att mer odeladt egna sig åt slutredigeringen och tryckningen af sin Conspedus Florce fennicce, detta betydande och för den finska botaniska forsknin- gen viktiga verk, på hvilket lektor Hjelt under en följd af år med så stor offervillighet, så mycken sakkunskap och grundligbet arbetat. Under årets lopp har sällskapet trädt i utbyte af publika- tioner med följande nya samfund och museer: Rocliester Academy of Science i New York; Queenslands Museum; Stavangers museum; Nova Scotian Institute of natural science i Halifax; Geologkal and Natural Hisiory Survey of Canada i Montreal: Scottish Natural Society i Edinburgh och Naturforscliende Oesellschaft i Ziirich. Från universitetsbibliotekarien, professor Annerstedt, i Up- sala har sällskapet haft förmånen erhålla en högst värdefull gåfva, utgörande en samling af 40 i Upsala utkomna disputalioner huf- vLidsakligast af botaniskt och zoologiskt innehåll, hvarjämte han haft vänligheten utlofva, att äfven framdeles stå sällskapet till tjänst med dylika, annars svåråtkomliga publikationer, för hvilket välvilliga tillmötesgående sällskapet får uttala åt professor Anner- stedt sin varmaste erkänsla och tacksamhet. Likaså har härvarande Landtmäteri-styrelse haft vänligheten att förära sällskapet fem exemplar af sin generalkarta utan namn, hvarföre sällskapet får frambära sin stora tacksamhet. På förslag af herr A. Osw. Kihlman har sällskapet beslutit att lemna ett exemplar af sina publikationer till lyceerna i landet i den mån bibliotekarien funne boklagrets tillgångar medgifva detta. Under årets lopp har till utländsk ledamot inkallats do- centen vid Lunds universitet doktor Svante Murbeck och till inländska studerande Erik Nordenskiöld, pro visor Ernst Studd, studerande Ch. E. Keckman, filosofie magister J. E, Årsmötet den 13 maj 1892. 33 Rosberg samt studerandene Ernst Therman, Michael von Haartman, Gösta Palmgren, H. Stjernvall och K. E. Hirn. Till minne af att sällskapet fyllt sitt sjuttionde år och för att gifva uttryck åt den djupa aktning och tacksamhet vi hysa för on bland våra äldste och tillika den förnämste af våra medlem- mar, vår vordne ordförande, professor William Nyländer, som på sätt och vis är årsbarn med sällskapet och som genom sin energiska verksamhet i midten af seklet ingjöt nytt lif i detsamma och sedan denna tid allt fortfarande hyst det varmaste intresse för sällskapet samt på allt sätt sökt befordra dess sträfvanden, beslöts på förslag af herr Fr. Elfving, hvilket med acklamation antogs, att genom en skrifvelse, tillställd professor Nyländer på hans födelsedag den 3 sistlidne januari kalla honom till vår He- dersordförande. Under det nu lilländalupna året har sällskapet återigen att beklaga det dödliga frånfället af flere af sina medlemmar. Främst bland alla beröras vi af förlusten af vår utländske hedersleda- mot, professorn i botanik i Mihichen, doktor Karl Wilhelm von Nsegeli, som afled den 10 maj 1891 i en ålder af 74 år. Född den 27 mars 1817 i närheten af Zurich studerade han na- turvetenskaperna i Zärich, Geneve och Berlin; var 1849 — 1852 ■extra ordinarie professor i botanik i Zurich; kallades 1852 till professor i botanik och direktor för botaniska trädgården i Frei- burg, där han kvarstod till 1855, då han återvände till Zurich såsom ordinarie professor; där stannade han ej längre än till år 1857, då han blef kallad till professor i botanik och direktor för botaniska trädgården i Miinchen, hvarest han sedan i mer än 30 års tid med stor framgång verkade som akademisk lärare. NasgeU var en af vetenskapens stormän och hörde till de ytterst få utvalde, som beherskade alla områden af den botaniska veten- skapen, inom hvilka samtliga han utgaf epokgörande arbeten. Växtsystematiken och morfologin har honom att tacka för värde- rika arbeten öfver cirsierna i Schweiz, öfver algerna och för hans senaste stora arbete öfver Medel-Europas hieracier. I växt- anatomin utgaf han äfven grundläggande arbeten, och den mo- derna växtfysiologin är en skapelse af honom. Likaså har han genom sina forskningar lagt grunden till den vetenskapliga bak- teriologin. Efter framträdandet af hans arbete :»Die niederen Pilze 34 Årsmötet den 13 maj 1892. in ihren Bezichungen zu den Infeclionskrankheiten» (1877) har den medicinska vetenskapen först riktigt begynt att sysselsätta sig med detta högst viktiga kapitel, och hvad som senast uträt- tats inom detta område är allmänt bekant. I sitt stora arbete: »Mechanisch-physiologische Theorie der Abstammungslehre» (1883) framlade han sina åsikter om desccndens-läran, i åtskilliga styc- ken afvikande från Darwins framställning af hithörande frågor. Helt nyligen har ett budskap anländt, att en annan oss nära stående botanist afgått med döden, nämligen direktorn för kejserliga botaniska trädgården i S:t Petersburg, Eduard August Regel, som afled den 27 sistlidne april vid 77 års ålder. Född den 13 augusti 1815 i Gotha egnade han sig efter slutade skol- studier hufvudsakligen åt trädgårdsmästare-facket och blef år 1842 kallad till öfverträdgårdsmästare vid botaniska trädgården i Ziirich. Här arbetade han under direktorn för den botaniska trädgården, den bekante schweiziske botanisten, Oswald Heer, och utvecklade en liflig verksamhet som redaktör för den af ho- nom och Heer grundade >Schweizerische Zeitschrift fiir Gartenbau» och intresserade sig i synnerhet för den i kantonen Ziirich högt drifna fruktträdsodlingen. Efter C. A. Meyer's död kallades Re- gel år 1855 till S:t Petersburg, där han blef »vetenskaplig direk- tor» för den botaniska trädgården, i hvilken befattning han kvarstod intill sin nyss inträffade död. Här utvecklade han en rastlös verksamhet och en outtröttlig flit. Han har offentliggjort en stor mängd uppsatser öfver trädgårdsodling och kulturväxter hufvudsakligen i ofvannämda tidskrift och i »Gartenflora». Bland hans deskriptiva arbeten äro de mest bemärkta hans monogra- fier öfver Betidaceerna (1860) samt öfver släktena Thalictrum (1861), AlUuni (187Ö) och Bosa (1877). Bland alla trädgårds- odlare inom vårt land har Regel gjort sig känd genom den stor- artade handelsträdgård han förestod i S:t Petersburg och hvari- från han utspred såväl fruktträd, hufvudsakligen odlade inom Ryssland, som andra prydnadsträd och buskar. Af våra inhemska medlemmar hafva följande skördats af döden sedan senaste årsmöte. Notarien vid skolöfverstyrelsen Hans Brynolf HoUmén afled efter en kort tids sjukdom här i Helsingfors den 4 sistlidne november vid endast 35 års ålder. Född i Nystad år 1855 hand- Årsmötet den l.J maj 1892. 35 hade Hollmén efter aflagd studentexamen lärarebefattningar såväl vid gardesbataljonens folkskola som vid stadens folkskolor samt var sedan år 1887 anstäld som notarie vid skolöfverstyrelsen. Den aflidne var särskildt intresserad för botaniken och hopbragte under ifrigt samlande och genom utbyte ett stort herbarium af såväl inhemska som utländska växter. Särskildt gjorde han i sin hemort i trakten af Nystad rika växtfynd, hvaraf han lemnade exemplar till vårt botaniska museum. Med understöd af sällska- pet gjorde han år 1883 tillsammans med medicine licentiaten Enwald en exkursion till trakten af Nuortjaur i Kola Lappmark och riktade vår flora med för densamma nya växtformer från dessa intressanta nejder. I den på initiativ af herr V. F. Bro- therus jämte herrar M. Brenncr och A. J. Mela stiftade botani- ska bytesföreningen var Hollmén mycket ifrig att befordra för- eningens syften. Vidare hafva vi genom döden förlorat rektorn vid realskolan i Borgå, Viktor Leonard Cajander, som afled i Borgå den 3 sistlidne december i en ålder af i det närmaste 55 år. Den af- lidne, som var född i Lovisa den 1 januari 1837, blef, efter att hafva genomgått Borgå gymnasium, student 1857 och idkade naturhistoriska studier, särskildt botaniska. Efter en studieresa, hvarunder han uppehöll sig i Köpenhamn för att vid botaniska träd- gården därstädes inhemta kunskap i trädgårdsskötseln, blef han anstäld som trädgårdsmästare vid botaniska trädgården i Helsing- fors år 1868, men kvarstod i denna befattning ej längre än tiU år 1870, då han flyttade tfll Borgå, där han först vann anställning som lärare vid lägre elementarskolan och efter detta läroverks ombildning till realskola blef utnämd till rektor för denna. Afven i Borgå ifrade han för trädgårdsskötsel och tog en verksam del i stadens parkanläggningar. Härjämte utöfvade han en liflig publi- cistisk verksamhet, och, varmt intresserad för folkbildningens ut- veckling, var han en af stiftarne af Borgå folkhögskola. Den aflidne saknas af en talrik vänkrets, som i honom hade lärt känna den redbare, vänfaste och varmhjärtade kamraten. Slutligen hafva vi att djupt beklaga förlusten af en af våra ifrigaste exkurrenter, kommunalläkaren i Leppävirta socken Rein- hold Bernhard Enwald, som helt oväntadt bortrycktes af dö- den den 19 sistlidne mars vid knappt fyllda 32 års ålder. Han 30 Årsmötet den 13 maj l&i)2. var född den 7 maj 1860, blef efter att hafva genomgått Kuopio lyceum student 1878, filosofic-kandidat och magister 1882, me- dicine-kandidat 1884 och mcdicine-hcentiat 181)(j samt varsedan år 1888 anstäld som kommunalläkare i sin födelsebygd i Leppä- virta socken. Redan under sin skoltid lifligt intresserad för naturalhistorien, använde han fridagarne till långa exkursioner för insamlande af fågelägg och växter. Som ung student åt- följde han professor Sahlberg år 1879 på en entomologisk resa till Nordlanden i Norge. De följande somrarne verkstälde han med understöd af sällskapet forskningsresor hufvudsakligen i entomologiskt syfte till de mindre kända delarne af vårt natur- historiska område. Så besökte han år 1880 de ostligaste delarne af Kola-halfön, följande sommar år 1881 omgifningarna af Höyti- äinen och bergstrakten vester om Pielisjärvi i nordligaste Kare- len, år 1882 östra delen af Kuolajärvi inom Kemi Lappmark och Hirvasjärvi inom angränsande Ryska Lappmark; år 1883 tillsam- mans med ofvannämde Hollmén Imandra, hvalfångststället Jeretik vid Ishafvet och reste därifrån uppför Tuloma-elfven till sjön Nuortjaur i Kola Lappmark. En för sommaren 1884 planlagd resa till Ryska Karelen kom ej till utförande, men år 1887 deltog han i den stora expeditionen till Kola-halfön. Under alla dessa sina resor använde Enwald sin mesta tid till insamlande af insekter, i synnerhet coleoptera. Zoologiska museets finska insektsamling har honom att tacka för många dyrbara fynd, liksom kännedomen om insekternas utbredning inom Lappmarkerna genom honom väsentUgt utvidgats. Ifrig jägare och skicklig skytt hade Enwald som praktisk ornitolog uppnått en anmärkningsvärd färdighet och anstalt en mängd iakttagelser öfver fågelvärlden. Dessa sina iakttagelser har han sammanstält i en uppsats, som han publicerat i 15:de häftet af Meddelandena under titel: Ornitologiska anteckningar gjorda i norra delen af -finska naturhistoriska området (äfven införd i Pleske, Uébersicht der Säugethiere und Vögel der Kola Halhinsel i Reiträge zur Kenntniss des russischen Reiches, zweite Folge, 1886). Därjämte torde han hafva undangjort förarbeten till en framställning af Kola Lappmarks skalbaggsfauna, hvilken, tyvärr, genom hans för- tidiga bortgång blifvit oafslutad. Årsmötet den i 3 maj 1892. 37 Under do senare åren hade Enwald allt mer egnat sig åt den praktiske läkarens verksamhet. Detta hindrade honom likväl icke att, oaktadt hans tid upptogs af en vidlyftig praktik, äfvcn publicera medicinska uppsatser i tidskriften Duodecim, hvilka uppsatser visade, att Enwald, ehuru bosatt på en aflägsen lands- ort, mod liflig vaksamhet följde med medicinens nyaste framsteg. Til. Sedan. Öfver de zoologiska samlingarnas tillväxt gaf intendenten herr kandidat K. M. Levander följande redogörelse: Sedan senaste årsmöte hafva sällskapets zoologiska samlin- gar tillvuxit med en unge af utter, skänlit från Djurgården på Högholmon, samt 14 arter fåglar i IG exemplar. Af de sistnämda äro tvänne af större intresse, nämligen ringtrasten. Turdus tor- qvatus 2, som blifvit af herr Alarik Castrén skjuten i Munsala och hvilken förut saknats i museum, och dvärgmåsen, Larus mi- imtus, skjuten på Karlö 1886 af herr J. A. Sandman. För de inlämnade fåglarne får sällskapet tacka herrar Alarik Castrén, preparator G. W. Forssell, föreståndare F. M. Lagerblad, konst- förvandt Lindroos, lektor A. J. Mela, possessionat F. R. Meller, magister J. A. Sandman, student K. E. Stenroos och kassör Welin. — Fisksamlingen har riktats med en hvittobis, Ammodytes lan- ceolatiis, genom professor Sundvik, och dessutom med en ny- komling till faunan, äkta anjovisen, Engraulis encrasicholus, fångad i Helsinge af fiskaren Sundström. — Till mollusksamhngen har en hos oss icke förut antecknad snigel, Ärion rufus, inlämnats af student T. Renvall. Hvad insektsamlingarna angår hafva under året bland hy- monoptera familjerna Vespidce och Chnjsidce blifvit af professor J. Sahlberg granskade och uppstälda uti en geografiskt ordnad kollektion, som betydligt förökats genom föräringar af student A. Westerlund, professorerne Reuter och Sahlberg samt kandidat O. Bergroth. Entomologiska afdelningen har riktats med följande värdefulla gåfvor. — Coleoptera: 20 arter från Ryska Karelen af statsråd A. Giinther, däraf två för faunan nya; en för faunan ny art Bhizophagus grandis af student E. Keto; lOU arter från Nuort- jaur af magister J. Linden; två sällsynta arter från Nurmijärvi 38 Årsmötet den 13 maj 1892. af student K. E. Stenrops och tre sällsynta arter från Helsingfors och Viborgslrakten af student A. Theslelf. — Hymenoptera: en större samling Hymenoptera raptatoria från sydvestra Finland, hufvudsakligen Pargas, af professor O. M. lieuter ; oO arter vespi- der från sydöstra Finland, däribland tre för samlingarna nya af student A. Westerlund; några sällsynta arter, däribland tvänne för faunan nya honungssteklar, Megachile fasciata och argentata, från Viborgstrakten af student A. TheslefF. — Lepidoptera: fem för faunan nya arter från Åland af student J. Pl Montell och fyra sällsynta fjärilar, samlade af aflidne doktor Blåfjeld i Sääks- mäJfi och gifna af student Blåfjeld. — FseudoneurojHera : Psoci- ner, 28 arter af professor J. Sahlberg, 28 arter af professor O. M. Reuter, två arter af magister K. M. Levander, tre arter af fröken Elin Elmgren. Detta material af finska PsocincB har blifvit ånyo granskadt af professor O. M. Reuter, hvarjämte samlingen blifvit uppstäld i systematisk ordning. En mindre samling insekter, för- nämligast skalbaggar och fjärilar, har blifvit skänkt af vaktmästare G. Nyberg, likaledes några rätvingar, däribland den sällsynta Tettix fuliginosus, från Nuortjaur af magister J. Linden. I sprit konserverade larver af en stor tipulid, Fedicia rivosa, ha förä- rats af professor O. M. Reuter. Intendenten för de botaniska samlingarna, herr professor F. Elfving afgaf följande årsberättelse: De botaniska samlingarna hafva under året förökats med 857 kärlväxter, 348 mossor, 10 svampar, 82 lafvar, 4 alger och 33 algkoUekter samt en monströs bildning. Omfattande kollek- tioner hafva inlemnats af rektor M. Brenner (kritiska kärlväxter från Nyland) och doktor A. O. Kihlman (mossor från Kola halfön). För öfriga bidrag har sällskapet att tacka herrar prost C. E. Aspe- lund, doktor R. Boldt, doktor E. Hisinger, fru I. Hollmén, herrar student Ch. E. Keckman, student H. Lindberg, fröken filosofie kandidat E. Qvist, herrar student K. E. Stenroos, student H. Stjern- vall, student A. Thesleff, lektor K. J. W. Unonius och kollega H. Zidbäck samt intendenten. Bland de inlemnade fanerogamerna må efter gammal sed dé för floran nya arterna nämnas: Carex holostoma Drej. från Ryska Lappmarken, tagen af aflidne H. Hollmén och R. Enwald, samt Hypericiim montanum L. från Lojo. Årsmötet den 13 maj 1892. ?9 Af den finska mossamlingen hafva under året lefvermos- sorna och hvitmossorna blifvit af herr kassör J. O. Bomansson granskade och förtecknade, hvarjämte doktor V. F. Brotherus varit sysselsatt med enahanda arbete beträffande bladmossorna, hvilket arbete nu mera så långt framskridit att förhoppning fin- nes om att andra delen af Herbarium Musei fennici, omfattande mossorna, skall under året kunna läggas i pressen. Bibliotekariens, herr magister A. Arrhenius' årsberättelse var af följande lydelse: Sällskapets bibliotek har sedan den 1 maj 1891 ökats med 652 volymer, fördelade med afseende å innehållet på följande sätt: Naturvetenskap i allmänhet 384 Zoologi 87 Botanik 96 Geologi, geodesi, paleontologi 23 Geografi 28 Meteorologi 4 Antropologi 2 Diverse 28. Den största delen af dessa ha som vanligt erhållits från de in- och utländska institutioner, samfund och redaktioner, med hvilka sällskapet underhåller skriftutbyte. Desamma uppgå för närvarande till 193, af hvilka följande sju sedan förra årsberät- telsens afgifvande tillkommit: Rochester Academy of Science N. Y., U. S. A.; Queenslands Museum, Brisbane; Stavangers Mu- seum, Stavanger; Nova Scotian Institute of Natural Science, Ha- lifax, N. S.; Geological and Natural history Survey of Canada, Montreal; Scottish Natural Society, Edinburgh; Naturforschende Gesellschaft, Ztirich. Dessutom ha till sällskapets bibliotek öfverlämnats arbeten af Kejs. Finska Hushållningssällskapet, af herrar Annerstedt, Arrhenius, Blytt, Lilljeborg, Murbeck, Nyländer, Nyman, J. A. Pal- men, Pickering, Reuter och Semenoff. Skattmästaren herr bankodirektör L. v. Pfaler lämnade följande öfversigt af Sällskapets behållning denna dag: 40 Årsmötet den 13 maj 1892. Stående fonden. Hypoteksförxmingens 41/2 Vo obl. ^m- 10,U00 10,141: 20 Finska statens 4V2 % donationsobl. ^/n^'. GOO 587: 50 Helsingfors stads 4V2 7o ^bl. &?nf 5,500 . . 5,455: — A depositionsräkning i Vasa Aktiebank och Nordiska banken 11,750: — 97 O'^'-'- 70 Sanmarhska fonden. Utlånadt mot skuldsedlar af den 1 mars 1892 af pro- fessor John Sahlberg å 5 "'0 4,C00: — Ärhassan. Till denna dag upplupna, ännu icke förfallna räntor å: Hypoteksföreningens 4V2 7o obl 90: — Finska statens 4V2 7o donationsobl — : 90 Helsingfors stads 4^2 Vo obl ^'-^^ A bank deponerade ^kf 12,750 196: 41 Herr J. Sahlbergs skuldsedlar 40: — Deponeradt i Vasa Aktiebank 1,000: — A löpande räkning i Nordiska Aktiebanken 2,6^9: — ^ 024- 5(3 Summa ffmf 35,958: 26. Till revisorer för granskande af det förgångna årets räken- skaper utsagos herrar statsråd A. Moberg och rektor M. Brenner. — Sekreteraren uppläste ett bref af ordföranden, professor Th. Saelan, däri han, tackande sällskapet för det förtroende detsam- ma visat honom, undanbad sig återval, då han, hindrad af andra tjänsteåligganden, ej ansåg sig så fullt han önskade kunna egna sig åt arbetet i sällskapets tjänst. — Vid därpå förrättadt val af sällskapets funktionärer valdes till ordförande professor J. A. Palmen, till viceordförande professor Fredr. Elfving, till sekreterare, i stället för doktor R. Hult, som undanbad sig återval, magister John Linden samt till skattmästare bankodirektör Leon. von Pfaler. Till intendent för de botaniska samlingarna utsågs doktor A. Osw. Kihlman. Till ledamöter i tryckningskomitén invaldes professor J. Sahlberg, magister Axel Arrhenius och professor Th. Sailan samt till deras suppleanter professorerne Fredr. Elfving och 0. M. Reuter samt rektor M. Brenner. Årsmötet den 13 maj 1892. 41 På förslag al herr professor J. Sahlberg valdes till heders- ledamot af sällskapet neuropterologen, senatorn, baron Edmond de Sélys-Longchamps i Liége, och beslöt sällskapet att, på grund af hans snart infallande 50-åriga jubileum såsom vetenskapsman, genom sin ordförande tillsända den åldrige vetenskapsmannen telegraiiskt meddelande liärom. Till utländsk ledamot antogs efter förslag af herr doktor Kihlman herr doktor K. Gustav Limpricht i Breslau. Herr professor J. Sahlberg omnämde att han fått sig till- sändt ett manuskript med anteckningar gjorda af aflidne doktor R. Enwald under hans resor i Ryska Lappmarken, samt redo- gjorde för den plan till ett arbete i stor skala öfver Kola halföns coleoptora, som doktor Enwald varit betänkt på att utarbeta. Föredragaren, som redan förut granskat och bestämt de i uni- versitetets entomologiska museum befintliga af Enwald gjorda samlingarna, lofvade fortsätta detta sitt arbete och till tryck be- fordra resultatet af detsamma. Till offentliggörande i meddelanden, anmäldes Bidrag till kännedomen af vegetation och flora i Enontekis Lappmarks björk- och fjällregion af John Linden. Societa romana per gli studi zoologi i Rom hade anhållit om skriftbyte, hvartill bifölls. I enlighet med ett förslag af herr magister E. Reutcr be- slöts att hos ett flertal nya utländska sällskap anhålla om skriftbyte. Herr professor F. Elfving omnämde att rektor Zilliacus i bref till honom uttalat som önskningsmål att sällskapets publika- tioner skulle tillställas äfven biblioteket vid Viborgs lyceum, i likhet med hvad fallet är med några andra lyceibibliotek, hvartill bifölls. Herr doktor A. R. Spoof talade om en egendomlig vatten- klar bildning af körsbärsgummi, som han observerat i Abo under den ovanhgt regnfattiga sommaren 1891. Den lilla 7 mm breda halfcirkelformiga gummiknölen företedde en ovanlig yttre likhet med svampar af släktet Polyporus, så att föredragaren antog för 42 Årsmötet den 13 maj 1892. möjligt att ifrågavarande „gummi-bit" vore ett under särskildt tjänliga yttre förhållanden i ovanlig grad normalt utvuxet svamp- ämne, å hvilket fruktlagret ännu ej hunnit utveckla sig. Af den härefter förda diskussionen syntes likväl framgå att någon orga- niserad struktur hos denna vattenklara gummiknöl icke vore att förvänta, utan att man här hade att göra med en „lusus naturse", en till det yttre egendomligt formad knöl af vanligt färglöst körsbärsgummi. — Herr student H. Lindberg anmälde en för fmska floran ny Icfvermossa Cephalozia spliagni, som han anträffat på rutten ved i I^ojo. — Herr docent A. O. Kihlman meddelade att han ur af- lidne notarien H. HoUméns herbarium med tillstånd af enkefru Hollmén uttagit exemplar från Enwalds och HoUméns resa till Ryska Lappmarken år 1883 inom de växtgrupper, från hvilka exem- plar icke blifvit till finska museet inlämnade. Bland dessa växter hade äfven anträffats den för vår flora förut okända Carex holo- stoma Drej., funnen i talrika exemplar på Umptekfjällen vid Iman- dra. Doktor Krok i Stockholm hade redan för ett par år sedan i bref meddelat föredragaren denna fyndort, men först nu hade dess representerande i finska samlingarna kunnat ernås. Arten, som i systematiskt hänseende står närmast C. alpina, är, utom å Grönland, äfven funnen i Norska Finmarken. Om de finska arterna af Orthopterslägtet Tett i X C h ar p. Af J. Sahlberg. Meddeladt den 7 mars 1891. ') Jag ber alt i dag få fästa uppmärsamheten på det i många hänseende intressanta gräshoppslägtet Tettix, som är ett bland de allra svårast utredda och derför under tidernas lopp gifvit an- ledning till många villfarelser i afseende å arternas begränsning m. m. Man ser här ett exempel på, huru naturens sanning under åratal blifvit fördold äfven för de skarpsyntaste forskare, och till hvilken grad den yttre form, en art kan antaga under särskilda lefnadsomständigheter, kan förvilla. Orsaken härtill ligger må- hända till största delen däri, att dessa insekter äga ett enormt utveckladt pronotum, som baktill bildar ett långt bihang, hvilket ofta helt och hållet betäcker och döljer flygvingarna och däri- genom öfvertagit täckvingarnas funktion, hvilket gjort att dessa senare transformerats till små Qällika rudiment. Härigenom har man haft svårt att skilja larv från imago, isynnerhet där dimor- phism med en forma hrachyptera förekommer. Vi vilja nu för att visa detta i korthet redogöra för de nordiska formernas bearbetning under olika tider. Linné beskref i Fauna suecica två hithörande arter under namn af Grylhis hipundatus och Or. subulatus. Härefter bear- betades de skandinaviska gräshopporna af Zetterstedt i hans \) Tryckningen fördröjd. 44 J- Sahlberg. arbeten Orthoptera Scandmavice 1821 och Inseda lapponica 184U, hvari icke mindre än 20 skandinaviska arter, sammanförda till slägtct Acridium, åtskiljas hutvudsakligast på grund af färgteck- ningen. I det senare arbetet uttalar författaren dock sjelf dubier angående tillförlitligheten af artkaraktärer inom detta slägte hem- tade från färgolikheten. Vår landsman D. Wasastjcrna härvid ungefär samma tid, att döma af hans efterlenmade samling, egnat detta slägte ett omsorgsfullt studium och gående i Zetterstedts fotspår uppställt ett betydligt antal nya arter, hvilka han indelat i grupper efter karaktärer hemtade från utsträckningen af protho- rax och formen på genitalslidan. Hvad de senare angår, har det visat sig, att Wasastjernas grupp „ensis utrinque serratus" är lika med honorna af den fuUbildade insekten; gruppen „ensis utrinque inermis" är lika med hannarne af imago och gruppen ,,ensis supra serratus, infra mermis" hänför sig till några larver. I sitt utmärkta arbete »Skandinaviens rätvingade insekters naturalhistoria» har von Borck åter indragit alla zetterstedska arter och sammanfört de skandinaviska formerna till de tvenne af Linné grundade arterna Tettix suhulata och T. hipunctata, hvilka han åtskiljer på den ohka utveckhngen af pronotum. Hi sin ger, som år 1861 utgaf en för vännerna af vår insekt- fauna välkommen öfversigt af Finlands Orthoptera, har i allmän- het följt von Borcks uppfattningssätt, men upptager af slägtet Tettix såsom en särskild art den af Fieber redan 1844 beskrifna 7', Schrankii och lemnar såväl beskrifning som en god figur på densamma. Att denna form var endast en larv, hade dock redan tidigare af Z eller i Stettiner entomologische Zeitung 1856 p. 26 visats. Hisingers arbete innehåller därför, i stället för hvad som afsågs, en ypperlig demonstration af skilnaden emellan imago och larv inom detta slägte. Uti en liten uppsats, »Entomologiska anteckningar från en resa i sydöstra Karelen sommaren 1866, I Orthoptera och He- miptera», införd i Notis. Faun. et Fl. fenn. IX, 1868 p. 169, har jag fästat uppmärksamhet vid en form af T. suhulata, som genom det korta bihanget af pronotum närmar sig T. hipunctata, men härtill orätt hänfört T. meridionalis Ramb. Denna form är så- som vi skola se en forma hrachyptera till T. suhulata. Om de tinska. arterua al Tettix Charp. 45 I sitt i många altieendcn epokgörande arbete »Prodromus der europäischen Orthopleren» har Brunner von Watt en vy 1 1882 upptagit sex arter af ifrågavarande slägte, af li vilka dock endast tre anföras från norra och mellersta Europa. Till de förut om- nämnda tvenne skandinaviska tillägges såsom ett särskildt species den redan af Zetlerstedt uppställda T. fuliginosa, hvilken för- fattaren känner i några enstaka exemplar från nordligaste delen af skandinaviska halfön och (rån Sibirien. I en not antydes dock, att denna insektgrupp förtjänar en grundlig monografisk bearbetning, och man finner lätt af beskrifningarna, att författa- ren ej haft kännedom om här förekommande dimorphism. Alldeles troget följande sistnämnda författare i spåren, har Bernhard Haij uti »Öfversigt af Skandinaviens Orlhopterer», införd i Bihang till Svenska Vetenskaps Akademiens Handlingar 1888, upptagit samma tre skandinaviska arter, utan att nämna något om deras dimorphism. Först under de senaste åren har en fransk entomolog, Saulcy i Metz, underkastat de europeiska formerna en utförlig kritisk granskning, hvartill han äfven erhållit material från vårt land. Ehuru han ännu ej, såvidt jag känner, fullständigt publice- rat resultaten af sina undersökningar, synes han dock, att döma af de utförliga redogörelser, han i bref lemnat mig öfver dem, ändtligen lyckats sprida ett fullständigt ljus öfver artbegränsningen inom detta slägte. Med ledning häraf har jag äfven sökt granska det material från Finland, jag kunnat öfverkomma, och ber att härmedelst få meddela resultaten af mina undersökningar. Till en början vill jag då redogöra för, huru man skiljer larven från imago inom detta slägte. Larven är mindre och af mjukare konsistens samt har alla extremiteter kortare likasom äfven prothorax, hvilken har en högre ryggköl och baktill på sidan en enda bugt. Täckvingar saknas helt och hållet och flygvingarna äro ej veckade samt stå upprätt såsom dagfjärilarnes vingar. — Baklårens köl är ej af- bruten före spetsen. Imago är af fastare kroppsbyggnad, har längre extremiteter och längre men lägre pronotum, som på sidorna bakåt har tvenne bugter. Inom den öfre af dessa synas de rudimentära täckvin- 46 /. Sahlberg. garna. Flygvingarna äro veckade och bakåt sträckta såsom natt- Ijärilarnas vingar. Baklårcns köl är före spetsen afbruten. Den kortvingade formen har flygvingarna ej nående spetsen af pronoti iitsprång, ehuru detta ej når öfver bakre lårens spets; den långvmgade formen har flygvingarna öfver.skjutande pronoti utsprång, ehuru detta sträcker sig långt ut öfver spetsen af bakre låren. Arterna skiljas från hvarandra lättast på hufvudet sedt i profil, på pronoti mer eller mindre takform iga uppdrifning längs midten, på antennernas form och på baktarsernas trampdynor, såsom Saulcy funnit. De fyra finska arterna kunna skiljas enligt följande tabell. Conspectiis specieniiu ieiinicariini generis Tettigis Charp. 1. 4. Dorsum prothoracis parum tectiforme, carina media minus elevata, a latere visa etiarn antice rectiuscula. Caput antice a latere visum angulatum, linea frontali cum vertice angu- lum formante. 2. 3. Caput apice acutius productum, linea frontaU cum vertice angulum acutiusculum formante, ad insertionem antennarum distincte sinuata. Femora intermedia carinis leviter undu- latis, postica carina superiore desuper visa angulata. Meta- tarsus posticus pulvillis humilibus, subtus rectis, tertio prsecedentibus duobus simul sumtis fere longiore, primo secundo distincte breviore. — T. fuliginosiis Zett. 3. 2. Caput apice minus productum, Knea frontali recta cum vertice angulum rectum formante. Femora intermedia cari- nis haud undulatis, postica carina superiore desuper visa haud angulata. Metatarsus posticus pulvillis minus humili- bus, subtus oblique subrotundato-angulatis, tertio duobus prsecedentibus simul sumtis breviore. — T. subulatits L. a. Prothorax processu postico femorum apicem longe su- perante. Alse explicatse, processu prothoracis paullo longiores. — Forma macroptei-a (= T. subulata Auct.). Om de finska arterna af Tettix Charp. 47 b. Prothorax processu postico femorum apicem haud vel vix superante. Ate parum explicata', processu pro- thoracis paullo breviores. — Forma hrachyptera (= Subsp. T. Sahlbergi Saylcy). 4. 1. Dorsum prothoracis distincte tectiforme, carina media forti- ter elevata et antice a latere visa rotundato-declivi. Caput apice obtusiusculum, linea frontali in verticc rotundatim continuata. Species plerumque brachyptera). 5. 6. Antennae tenues, articulis 4 et 5 latitudine sequilongis, raediis quadruplo, penultimis triplo longioribus. Carina verticis media in apice ipso carinis lateralibus paullo superans. Pronotum margine antico subrecto. Metatarsus posticus pulvillis oblique angulatis. Maculse dorsales transversim sublunato-triangulares. — T. tenuicornis J. Sahlb. (T. bi- punctata Saulcy nec Linn.). 6. 5. Antennae crassiuscujge, articulis 4 et 5 valde, 6:o distincte transversis, penultimis latitudine duplo longioribus. Caput ut in praecedente. Pronotum margine antico distincte angulato. Metatarsus posticus pulvillis humillimis, subtus rectis. Maculag dorsales plerumque distincte rhomboidales, antrorsum oblique positse. — T. bipunctatus L. (T. Kraussi Saulcy). a. Prothorax processu postico apicem femorum longe su- perante. Alge explicatse, processu prothoracis distincte longiores. — Forma macroptera. b. Prothorax processu postico apicem femorum posticorum attingente. Alge inexplicatae, processu prothoracis postico multo breviores. — Forma hrachyptera (T. lipunctata Auct., T. Kraussi Saulcy in litt.). Till färg och teckningar variera alla dessa arter ganska be- ^'dligt. Angående de allmännaste arterna, T. suhulatus och T. hipundatus, kan jag i detta afseende hänvisa till v. Borcks ofvan- anförda arbete p. 138 — 141. Af T. fuliginosus har jag hittils sett följande färgförändringar: Var. a: fusco-nigra, antennis basi late flavis, maculis pronoti lateralibus triangularibus, plus minusve distinctis, atro-holosericeis. Acridium fuliginosiim Zett. Ins. Lapp. 250. 2. Tetrix subulata var. b. v. Borck Skand. Rätving. natur alli. 138. 48 J. SoJdberg. Om de finska arterna af Tettix Cliarp. Var. b. (fascipes Zett): fusco-nigra, antennis basi late flavis, femoribus posticis macula magna transversa in medio lateris exte- rioris rufo-testacea. Acridium fascipes Zett. Ins. Lapp. 250. 7. Var. c. (pulchella): fusco-nigra, antennis apice exceptis, pronoti vitta lata percurrente media lineolaque utrinque supra basin ala- rum flavis, annulis tibiarum anteriorum maculisque tribus magnis in femoribus posticis externe albidis, pronoti maculis magnis la- teralibus utrinque tribus atroholosericeis, harum prima subapicali triangulari, secunda majori, trapezoidali, tertia posteriore angusta, sublunata. Acridium pulcJiellum Wasastj. in coUectione. Hvad de fyra fmska arternas utbredning inom landet angår, kan jag anföra endast följande: T. fuliginosus Zett. är mycket sällsynt och synes tillhöra de nordliga delarne af landet. Varieteten a. är tagen vid Uleå- borg af W. Nyländer och i södra Österbotten af D. Wasastjcrna; var. h. fascipes vid Nuortijärvi i Ryska Lappmarken af R. Envald och J, Linden och var. c. pulchellus i Muonioniska af A. Palmen och i södra Österbotten af D. Wasastjerna. T. subulatus L. är allmän i södra och mellersta Finland samt går norrut åtminstone ända till Kajana. Den kortvingade formen är funnen hufvudsakligast i östra Finland såsom på Ka- relska näset, i Parikkala och i Ryska Karelen. Ett exemplar har jag funnit äfven i Karislojo. T. tenuicornis J. Sahlb. är hos oss .mycket sällsynt; jag har hittils sett ett enda exemplar taget i Nilsiä i Savolaks af M. Levander. T. hipunctata L. är den allmännaste arten och utbredd öfver nästan hela Finland. Den långvingade formen är sällsynt, men utbredd från södra B'inland ända upp till Kajana. Societas jro luu et flora feöDica 1892-1893 Hedersordförande : Herr professor W. Nyländer. Ordförande: Friherre professor J. A. Palmen. Viceordförande : Herr professor F. Elfving. Sekreterare : Herr magister John Linden. Skattmästare: Herr bankdirektör L. v. Pfaler. Bibliotekarie : Herr magister A. Arrhenius. Intendent för de zoologiska samlingarna: Herr kandidat K. M. Levander. Intendent för de botaniska samlingarna: Herr docent A, O. Kihlman. Tryckningskomité : Herrar professor J. A. Palmen, kandidat K. M. Levander, docent A. O. Kihlman, professor J. Sahlberg, magister A. Arrhenius, professor Th. Sselan. — Sui^pleanter : Herrar professorerna F. Elf- ving och O. M. Reuter samt rektor M. Brenner. 'o Mötet den 1 oktober 1892. Ordföranden friherre J. A. Palmen uttalade till herr profes- sor Th. Sselan sällskapets tacksamhet för det varma intresse och all den möda professor Seelan egnat sällskapet under den tid han varit dess ordförande. För den tid sekreteraren herr magister J. Linden komme att vistas å annan ort utsågs herr doktor R. Boldt att såsom sekreterare tjänstgöra. Från baron Ed. de Sélys-Longchamps i Liége, hvilken på telegrafisk väg underrättats om sitt inval till hedersledamot i sällskapet, hade en tacksägelseskrift anländt. Skriftbyte inleddes med Bergianska trädgården i Stockholm, Marine-Biological Association of the United Kingdom i Plymouth^ Natural Science Association of Staten Island i Brighton och So- ciété d'étude des sciences naturelles de Reims. Herr magister A. Westerlund uppläste berättelse öfver den färd han såsom sällskapets stipendiat i hymenopterologiskt hänseende företagit till Impilaks och Salmis. På förslag af hr professor J. Sahlberg, som framhöll de goda resultat herr We- sterlund under sin resa uppnått, beslöts att berättelsen skulle jämte förteckning öfver de funna arterna tryckas (se Acta, IX, 2). Herr studerande H. Lindberg förevisade ett antal af ho- nom senaste sommar på Eckerö tagna växter. Nya för Finland voro Sagina strida (Fr.), Botrycliium smiplex Hitche, Salix ci- Mötet den 1 oktober 1892. 51 nerea X repens, Carex fulva X fiava^ Monotropa '■'' glahra, Vero- nica agrestis var. carnosula. Nya för den åländska floran voro Equisetum scirpoides, Callitriche autuninalis, Scirpus ccespitosus, Carex livida, Carex aquatilis, Carex arenaria, Vida angusti- folia, Alnus incana, Ajiiga lyyramidalis. Sällsynta på Åland, ehuru där förr anträffade, voro Lycopodium inimdatum, Carex microstachya, Carex lielvola, Carex sparsiflora, Sparganium affine och Juniperus '■' nana. — Herr professor J. Sahlberg förevisade å doktor R. Hults vägnar ett egendomligt, vidpass en dm i genomskärning mätande klot, bestående, så vidt man kunde se, af tätt hopgyttrade tall- barr. Klotet var funnet af eleven Schoultz i en sjö i Wihti, och hade enligt uppgift liknande fynd äfven förut gjorts i samma sjö. Då olika förmodanden om fyndets natur uttalats, men någon visshet därom icke vunnits, framhölls som önskligt, att klotet blefve undersökt till sitt inre samt närmare notiser om detsam- ma s förekomst införskaffade. — Herr professor J. Sahlberg förevisade några sällsynta delvis för vår fauna nya insektarter, som han under den förflutna sommaren funnit samt lemnado om dem följande meddelande: På novembermötet senaste höst uttalade jag på grund af funna toma puppskal ett antagande, att det s. k. Kardborreflyet Gortyna ochracea Hubn. hörde till vår fauna. Jag har nu nöjet att bekräfta denna förmodan samt för sällskapet förevisa exem- plar af denna fjärilart. Strax efter min ankomst till staden fann jag vid Sörnäs uti stjelkarna af Lappa tomentosa såväl nyss lemnade puppskal som en mängd lefvande puppor, ur hvilka redan följande dag några fjärilar utflögo. Sedermera hafva han- och honexemplar nästan dagligen utkläckts. Larven lefver i kard- borrarnes stjälk och förtär märgen, gnagar sedan en öppning att fjäriln må kunna krypa ut, utvidgar larvgången och förpuppar sig ett stycke nedanom öppningen såsom på här företedda kard- borrestjälkar kan ses. Emellanåt är hålet för litet eller har det vuxit ihop; den utvecklade fjäriln blir då lätt förkrympt, emedan den ej shpper ut i det fria med oskadade vingar. Att Aurivillius i Nordens fjärilar uppgifver Skåne såsom enda kända lokal i Skan- dinavien torde hafva sin grund däruti, alt arten genom sitt för- borgade lefnadssätt undgått uppmärksamhet. 52 Mötet den 1 oktol)er 1892. Vidare ber jag att få framlägga exemplar af Nonagria Typlun Thunb. utkläckta ur puppor, tagna i slidor af Typha latifolia vid Sörnäs, hvarigenom mitt för två år sedan uttalade antagande, att denna art förekom härstädos, blifvit bekräftadt. Såsom jag haft äran tidigare meddela, togs denna fjäril först af mig vid Hangö, sedan har den äfven blifvit funnen på Åland af herr Montell. I sammanhang härmed ber jag att få förevisa ett vackert exemplar af Catocala aduUera Mcnetr. taget af mig på koder i Brunnsparken den 26 september. Denna art, som är en bland Europas sällsyntaste nattfjärilar hade år 1855 blifvit fångad i tre exemplar i botaniska trädgården af statsrådet A. Nordmann ocli hans son Artur, såsom framgår af ett bref af den förre till dok- tor Tengsfröm, men har sedan dess förgäfves eftersökts i vårt land. Vid Petrosavodsk samt nära S:t Petersburg har den däre- mot på senare tider en och annan gång blifvit fångad, och vi hafva ett exemplar i Museum från den förra lokalen, föräradt af statsrådet Giinther. Dessutom har ett af de nordmannska exem- plaren, ehuru i ganska skadadt skick, genom professor Palmen från Berliner-museum för någon tid sedan återförvärfvats. Vidare ber jag att få förevisa tvenne arter coleoptera, som förut blifvit hos oss funna i ett enda exemplar, men hvilka jag senaste sommar anträffat i stor mängd: Dryocoetes Aini Georg, förut inom Skandinavien utom i Danmark funnet i ett enda exemplar, i Kivinebb af herr A. Bo- man, fann jag senaste lördag i flera exemplar, larver, puppor och imago, under barken af en torkad stam af Alnus incana i Djur- gården invid Helsingfors. I Danmark uppgifves arten lefva under barken af Alnus cjlutinosa. Jag ber att tillika få visa prof på dess larvgångar i barken, hvilka äro ganska oregelbundna liksom de hvilka härröra af Polygraphus puhescens. Zeugopliora Turneri Power, anmäld såsom fmsk på grund af ett exemplar taget vid Djurgården härstädes af herr Levander, anträffades af mig i stor ymnighet på en areal af några få kvadratfaranar i Karislojo på telningar af Populus tremula, där den gnagade parenkymet på bladens undre sida, hvarigenom dessa erhöllo ett besynnerligt fläckigt utseende såsom synes på föreliggande prof. Arten är ej upptagen såsom skandinavisk i Mötet den 1 oktober 1892. 53 Thomsons arbete, men har senare blifvit funnen vid Kalmar: för resten sällsynt i Östersjöprovinserna och Tyskland, men allmännare i Storbritannien. Slutligen får jag nämna att jag senaste sommar i min egen trädgård i Karislojo funnit ett exemplar af cerambycidcn Saperda similis Laich., hvilken jag senaste höst hade äran för sällskapet anmäla såsom nykomling för vår fauna på grund af ett exemplar taget uti Österbotten af herr Keto. — Herr studerande A. Thesleff förevisade exemplar och afbildning af Armillaria imjjerialis Fr., funnen af föredragaren den 30 augusti detta år å Liimatta egendom i närheten af Wi- borg. Det afbildade exemplaret utmärkte sig genom sin ovanhga storlek, i det att hatten mätte 30—30.5 cm i bredd samt ägde en tjocklek af 7 — 8 cm. Foten var 24 cm lång, 8 cm tjock. La- mellerna 1 — 1.5 cm breda. Exemplarets tyngd i friskt tillstånd hade utgjort 1350 g. — Herr professor O. M. Reuter förevisade exemplar af tvänne sällsynta hemiplera, tillhörande familjen Anthocoridse. Den ena af dessa, Tetraplileps aterrimus J. Sahlb., hade hittills icke blifvit funnen i Europa, utan endast i Sibirien, där den upp- täckts i trakten kring Jenisej af professor J. Sahlberg, och senare anträffats vid Leusch i vestra Sibirien af doktor N. Sundman. Föredragaren hade den 19 augusti funnit tre exemplar på Larix sibirica i Lovisa. — Den andra arten Anthocoris Umhatus Fieb. var hittils inom Finlands naturhistoriska område tagen blott i Ryska Karelen, men hade af föredragaren anträffats i ett exem- plar på SaUx-huska.1- i Ilmola vid stranden af Ilmajoki. I Sverige var den funnen i Ångermanland, och förekom för öfrigt, ehuru sällsynt, i mellersta Europa. Herr professor J. Sahlberg omnämde att han i Rrunns- parken funnit ett starkt fosforescerande skal af en kokad kräfta. I anledning af detta meddelande uttalade professor Elfving önsk- värdheten alt de bakterier, hvilka tvifvelsutan voro anledningen till ljusföreteelsen, blefve af sakkunnig person undersökta, emedan af fosforescerande bakterier endast de marina hade blifvit föremål fur noggranna undersökningar. — Herr kandidat K. E. Stenroos föredrog 54 Mötet dea i oktober 18'.)2. Om Abramis Leuckartii Heckel och dess förekomst i Finland. Jag har äran härmod för sällskapet förevisa ett exemplar af ofvanstående, inom vår fauna ytterst sällsynta fiskhyhrid, er- hållet på mete i Nurmijärvi sjö i socknen af samma nanm i Ny- lands län den 13 juli 1892. Ännu är man icke fullt säker om denna fiskforms natur. Heckel som först upptäckte och genom beskrifning och afbild- ningar gjorde den bekant för vetenskapen, beskref den såsom en till släktet Abramis hörande särskild art under namn Ahramis Leuckartii. Senare uppstälde Siebold för fisken ett eget släkte Abramidopsis på grund af vissa karaktärer i svalgtänderna, den jämförelsevis låga ryggfenan, den korta analfenan etc. Uti LiHje- borgs nyaste arbete »Sveriges och Norges fiskar» är den upp- tagen som hybrid mellan Abramis bräma och Leuciscus rutilus. De viktigaste kännetecken, genom hvilka denna fiskform skiljer sig från braxen och mört äro följande. Till kroppsformen är den lägre än braxnen, men högre än mörten. Dess kropps- längd är nämligen 3 ^/2 gång så stor som dess höjd, under det att braxnen är 3 och mörten 4 — 5 gånger så lång som hög. I sidolinien har det förevisade exemplaret 45 fjäll, ofvanom denna 10 samt nedanom 5 fjällrader; hos mörten äro motsvarande tal 7—8 12 — 13 40 — 44, ~ — 7 och hos braxnen 50—56, -y. — -^r-- Fenstrålarnes an- 3—4 ' 6—7 tal i analfenan hos mörtbraxnen är 21, hos mörten 12 — 13; hos braxnen åter 28 — 31. Alla Abramis- och Lettcmtts- arters hybrider skiljas från hufvudformerna dock lättast genom rygglinien, som är glatt, medan den hos de senare är Ijällbetäckt. Till färgen påminner den något om sarfven (Leuciscus erytliropthalmus), dock äro ögonen och fenorna gråa och icke röda, som hos denna. Mörtbraxnens utbredning är ännu föga känd. Heckel upp- täckte fisken först i Donau nedanom Wien; senare erhöll Nord- mann den från Dniesterfloden. Sedermera har den funnits på åtskilliga ställen i mellersta Europa, men allestädes i högst få exemplar. — I Finland är den anträffad i södra Saima i Taipal- saari år 1853 (Mäklin); ett annat exemplar erhölls för omkring 20 år tillbaka från Esbo (Malmgren). Senare uppgifter om dess förekomst inom vårt område saknas helt och hållet. Mötet den 1 oktober 1892. 55 Ehuru blott dessa fynd äro bekanta, vågar jag dock påstå' att den mycket oftare anträffats. Från Nurinijärvi sjö, som är grund och gräsbevuxen, erhållas årligen ej mindre än 2 — 3 exem- plar, och enligt uppgift skall den därstädes förekomma så tal- rikt, att man sett den samla sig på vissa ställen till lek. Det tror jag mig äfven en gång hafva observerat i början af juli år 1889, då jag såg ett stimm små fiskar kila af och an omkring en tufva bildad af Hypnum fhätans. Dessa visade sig mycket lifliga och hoppade då och då öfver vattenytan. På detta ställe erhöll jag då på mete en fisk, hvilken efter noggrann under- sökning befans vara mörtbraxen. Alla exemplar jag erhållit från Nurmijärvi hafva utan undan- tag varit omkring 12 cm långa. Enligt Siebold skall den dock blifva ända till 12 tum. — Herr doktor R. Böld t öfverlemnade till samlingarna en kollektion af omkring 90 Oedogonium- och 5itZöoc/zce^e-präparat för det mesta från skandinaviska lokaler. De botaniska samlingarna hade sedan årsmötet fått emot- taga af magister I. O. Bergroth 95 kärlväxter från skärgården o o mellan Abo och Åland, däribland 8 för resp. provinser nya arter och hybrider. Till medlem af sällskapet föreslog herr Levander herr stu- deranden E. T. Nvholm. Mötet den 5 november 1892. Från Naturforschende Gesellschaft i Danzig hade inbjudning anländt till deltagande i detta samfunds 150-års jubileum. Med anledning häraf beslöts att afsända ett lyckönskningstelegram till festen. Till publikation anmäldes Symholce ad mycologiam fennicam XXXIII af P. A. Karsten. På sällskapets anhållan om skriftutbyte hade jakande svar ingått från: 56 Mötet den 5 november 1892. Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklenburg, samt Internationaler Entomologischer Verein in Guben, och Illinois State Laboratory of Natural History i Champaign, Illinois. Förslag om utbyte af skrifter hade gjorts af: Société des Amis des Sciences et Arts i Rochechouart, So- ciété des sciences naturelies de Touest de la France i Nantes och Genotschap ter Bevordering voor Natuur-, Genees- en Heelkunde te Amsterdam, Herr professor J. Sahlberg anmälde och förevisade tre för vår fauna nya insektarter, hvilka veterligen ännu ej voro kända från den Skandinaviska norden och hvilka hörde till hvar sin ordning. En hymenopter: Nematus abhreviatus Hartig funnen i Karis- lojo i början af juni sistlidne sommar. Denna art, som hör till subgenus Pristopliora Latr. och står närmast N. 'punctkeps Thoms. men skiljer sig genom otydhgare punkteradt hufvud, vid basen hvitaktiga baktarser m. m. och dessutom utmärker sig genom kort och trubbig bakkropp samt i allmänhet ovanligt kort och undersätsig kroppsform, hvarigenom den mycket påminner om en Selandria eller Blennocampa^ var förut funnen i Tyskland, England, Holland och Frankrike. Hvad som egentligen varit an- ledning till att denna sågstekel blifvit af föredragaren särskildt uppmärksammad var att den visat sig vara ett skadedjur, som förökade sig i betänklig grad. Dess larv, som är ljusgrön till färgen, lefver på päronträd, i hvilkas blad den äter hål, hvilka sedermera förstoras så att de hitaga nästan hela bladskifvan: larverna kunna på så sätt så godt som helt och hållet aflöfva träden eller åtminstone gifva dem ett högst bedröfligt utseende. Larven är i början svår att se i följd af sin bladet liknande färg, men om man nogare betraktar ett af de små hålen, som visa sig på bladen blomningstiden, finner man densamma hggande långs- med kanten af hålet ifrigt frätande på bladets massa. Då kunna de lätt utrotas genom att man helt enkelt klämmer hålets kanter. Få de vara i fred, växa de till mer än en centimeters längd,, sänka sig till marken på en spunnen tråd, krypa ned i jorden, öfvervintra och förpuppa sig där, samt utkläckas följande vår så snart päronbladen börjat slå ut, och begynna sedan lägga sina Mutet den 5 november 1892. 57 ägg, vanligtvis elt i Iivarjo blad. Man ser dem därunder lifligt flyga omkring från det ena bladet till det andra, sågande en liten .skåra i deras epidermis. Redan under par somrar hade före- dragaren observerat larverna i sin trädgård på Kukkasniemi i Karislojo. Sommaren 1890 var den ganska allmän, hvarför han började försöka utrota den, men senaste sommar förekom den i ännu vida större mängd, på grund hvaraf utrotningsarbetet be- drefs med än större energi i förhoppning att för nästa sommar stäfja dess framfart. Emellertid ville föredragaren fästa fruktodia- renes uppmärksamhet vid den fara, som hotar från denna lifla stekel. Den andra var en art nattfly, Agrotis collina Boisd. Denna fjäril togs redan sommaren 1884 af herr K. J. Ehnberg och föredragaren under deras resa kring Ladoga. Därunder hade nämligen fångats på koder vid Kirjavalaks den 7 juli och vid Jaakkimvaara kyrkoby den 12 i samma månad jämte andra Agrotis-arier några exemplar, om hvilkas rätta bestämmande stor osäkerhet varit rådande. Herr Ehnberg trodde, att de möjligen kunde vara någon varietet af A. recussa och sände ett exemplar till granskning till doktor Tengström. Denne, som då redan hade försvagad synförmåga, bestämde den till Taenio- camjM gothica var. goihicina. Sedan antogs att det möjligen kunde vara en nordisk form af Agrotis triangulum, men då den rätta A. triangulum blef upptäckt inom vårt område befans detta vara omöjligt. Den stäldes sedan såsom en skild obestämd art närmast A. festiva. Först sedan Aurivillii utmärkta arbete inne- hållande flera nya artkaraktärer utkommit, företog föredragaren att ånyo granska denna fjäril och fann den vara väl skild från alla nordiska former, utmärkt bland annat genom byggnaden af hannens genitalklaffar, hvari den liknade den på Alperna före- kommande A. rhaetica. Genom bref meddelades resultatet af dessa undersökningar åt professor Aurivillius, hvilken fäste upp- märksamheten på den i mellersta Europas fjälltrakter förekom- mande A. collina Boisd., och vid närmare jemförelse med före- flntliga beskrifningar befans vår fjäril verkligen vara identisk med sistnämda species. Den liknar till det yttre A. hrunnea och festiva, samt öfverensstämmer uti halskragens och vinglockens behåring med de sistnämda, men skiljes bland annat lätt genom 58 Mötet den 5 november 1892. närvaron af en svart kort stråle vid framvingarnas rot samt däri- genom att genitalklaflärna äro beväpnade med ett långt och smalt utskott vid undre kanten. Agrotis collina är hittills veterligen lunnen endast på llicsengebirge, i Wallis uti Schweiz samt i södra Frankrikes bergstrakter. Den tredje var en trichopter Limyiopliilus germanus Mc Lachl. Vårt land är redan af gammalt känd för sin stora rike- dom på limnophilidcr. Mc Lachlan fäste redan vid utarbetandet af sitt stora arbete öfver Europas Trichoptera uppmärksamheten därvid, och sedan dess hafva ytterligare några arter hos oss blifvit upptäckta och anmälda. Den nu ifrågavarande fann före- dragaren i ett enda exemplar vid vattensamlingarna invid järn- vägen straxt bakom Djurgården vid Helsingfors den 12 oktober innevarande höst. Arten, som ganska mycket liknar L. lunatus, men skiljer sig genom mörkare bruna framvingar och den betyd- ligt mindre och mörklbegränsade hyalina spetsfläcken samt olika byggda genilatsegment, är förut veterligen funnen endast på en- skilda lokaler i Tyskland, Schweiz och Italien. — Herr studerande J. Montell anmälde följande fem för faunan nya fjärilar, alla tagna på Åland, Geta, Bolstaholm: No- todonta Phcehe Sieb. trithopus Fabr., aspdunge, den 5 juni 1892; Miselia Oxyacantlue L., trädgård, den 4 oktober 1S92: Thalpo- pliila matura Hufn., trädgård, den 28 augusti 1892; Ophiusa pjcistinum Tr., äng, den 27 juli 1892; Lethosia lurideola Zinck., äng, den 26—30 juli 1892. — Herr magister E. Reuter inlämnade till samlingarna tor- kade och i sprit förvarade exemplar af den sällsynta svampen Peziza ollula Karst., hvilken i augusti och september månader senaste sommar i temligen stor myckenhet anträffats å en af skogseld härjad plats å Lofsdals egendom i Pargas socken. Ar- ten hade hittils blifvit funnen endast vid Mustiala. — Herr student H. Lindberg förevisade exemplar af Di- cranum strictum Schl. från Åland, Eckerö. Denna sällsynta moss- art var hos oss tidigare tagen endast å tvänne ställen, af Silén å Evois Hn silva», af Sahlberg vid Telekina i Karelia rossica. I Sverige är den funnen på Gotland, i Norge i Finnmarken. Mötet (len 5 november 1092. 59 — Herr student T. Renvall meddelade: Några malakozoologiska anteckningar. Valvata cristata Muller. Nordenskiöld och Nyländer säga (Finlands mollusker s. 70) om denna art: »Ehuru denna lilla Valvata-'a.vl af Middendorff upplages såsom circumpolär och äfven således såsom förekommande i Finland, äga vi besynnerligt nog ej något enda exemplar deraf i våra samlingar.» Numera finnes dock uti U. F. M. exemplar ifrån Åland, hvarest arten blifvit fun- nen vid Emkarby (Sievers) och af mig i Geta; säkerligen före- kommer den här äfven på andra ställen. Vidare är arten an- träffad på Ytterön vid Björneborg (Tigerstedt), i Luhanka (Nord- qvist) samt vid Mustiala af mig. Enligt Westerlund anträffas arten i Danmark allmänt, samt är i Sverige och det öfriga Europa »vidt utbredd men icke allmän». Helix hidentata Gmelin. Då Liljeborg år 1850 hade upp- täckt denna art vid Wytegra på Ladogas östra strand, var det anledning att hoppas att den skulle anträffas äfven inom Finlands gränser. Arten har öfver hufvud en ostlig utbredning (den saknas nämligen i hela Grekland och Italien, i nästan hela Frankrike, i hela Spanien, Storbrittannien och Norge) och har numera upp- täckts hos oss, dock ännu icke i östra delen af landet utan på Åland, Eckerö, på en äng vid Storbyn, hvarest den i flere exem- plar anträffats al herr med. kandidat Hillebard. Härifrån här- stamma äfven de exemplar, jag äger. Helix arhiistorum L. var. lutescens, suhunicolor. Denna va- rietet, hvilken förut ej varit känd ifrån vårt land, har jag an- träffat uti några exemplar i Sunds socken på Åland. Varieteten är upptagen i Westerlunds »Sveriges, Norges och Danmarks land och sötvatten mollusker» utan närmare angifna . fyndorter. Helix hortensis Miill. Under en vistelse sommaren J889 på Åland anträffade jag af denna art hufvudsakligen den 5-bandade formen, hvilken Westerlund karakteriserar som »lutea vel citrina, fasciata». Af dess stora mängd s. k. bandvarieteter fann jag tvänne, nämligen Westerlunds varietet i med bandformeln i, £T, 4, '•>, samt en annan med bandformeln i, 2, 3, ■O'; hägge före- kommo där och hvar bland hufvudformen. De sammanflutna 60 Mötet (len 5 november 1892. banden kunde man städse mer eller mindre tydligt se vara upp- komna af ursprungligen tvenne band. Den enfärgade gula varieteten (var. « Nilsson), hvilken Nor- denskiöld & Nyländer upptagit uti »Finlands mollusker» anträf- fade jag icke här, men väl spridda exemplar liknande den af G. Lindström i >Gottlands nutida mollusker» anförda varieteten 6 {& Högb.), hvilken han karaktäriserar som »hvitgul eller halmgul med färglösa, genomskinliga band». Formen, som ej förut blifvit angifven från Finland, kan dock icke hänföras under varieteten albida (skal nästan hvitt), under hvilken Westerlund uti »Sveriges, Norges och Danmarks land- och sötvatten-mollusker» upptagit alla där förekommande former med genomskinliga band, äfven de gottländska exemplaren; de åländska exemplarens grundfärg är nämligen fullkomligt lik grundfärgen hos den 5-bandade for- men, hvarlöre de äfven böra föras till denna. Exemplaren med genomskinliga pigmentlösa band anträffades ej på någon skild lokal, utan förekommo spridda där och hvar bland hufvudformen. På Åland anträffade jag sålunda af Helix liortensis inga former med ett, flere eller alla band försvunna. Detta saknar ej sitt intresse med anledning af följande uttalande af Westerlund (sid. 100 i anf. arb.): »Anmärkningsvärdt men föga l^eaktadt är förhållandet hos arterna af denna grupp (subgen. TracJiea) mellan förekomsten af bandlösa och med band försedda exemplar i olika trakter. » Till medlem föreslogs af herr A. Arrhenius herr student Hj. Olsson. Mötet den 3 december 1892. I ordförandens och vice ordförandens frånvaro leddes för- handlingarna af herr professor J. Sahlberg. Entomologiska föreningen i Köpenhamn samt Naturwissen- schaftlicher Verein zu Greifswald hade bifallit till sällskapets för- slag om skrift Dyte. The American Philosophical Society i Philadelphia hade in- bjudit sällskapet att sända en delegerad till de serier af samman- Mötet (len 3 Jocoml)er 1892. 61 komster, som i anledning af nänida öocielels 150-åriga tillvaro komme att i Philadelphia försiggå den 22 till 26 maj. Frågan om det sätt, på hvilket inbjudningen borde besvaras, bordlades för den händelse någon af sällskapets medlemmar vid tiden för mötet komme att uppehålla sig i Philadelphia. Föredrogs de på årsmötet utsedde revisorernas, herrar stats- råd A. Moberg och rektor U. Brenner, berättelse om gransknin- gen af räkenskaperna för senaste år, och beviljades på grund häraf skattmästaren full ansvarsfrihet. Tillika beslöts på förslag af herr Brenner, som framhöll olägenheterna af att räkenskaps- året, såsom hittills varit fallet, slutar den 13 maj, att räkenska- perna skulle uppgöras för borgerligt år samt revisionsberättelse föreläggas på årsmötet. Äfvenledes föreslog herr Brenner att det nu gällande formu- läret för bokföringen, hvilket gör denna ändamålslöst invecklad, måtte utbytas mot ett lämpligare. Sällskapet beslöt öfverlemna åt herr Brenner samt skattmästaren att uppgöra förslag till sådant och underställa det sällskapets granskning. Vidare framhöll herr Brenner under hänvisning till stadgarne att endast de personer, hvilka inbetalt medlemsafgifter, kunde betraktas som medlemmar och inskrifvas i matrikeln, samt iöre- slog att samtliga personor, hvilka invalts till medlemmar, men icke erlagt afgiften, skulle genom vaktmästare påminnas om sina skyldigheter i nämda hänseende. Herr doktor R. Boldt yttrade: ^Dqu. 1 november 1896 hafva 75 år förflutit sedan Finlands törsta vetenskapliga samfund So- cietas pro Fauna et Flora Fennica instiftades. Vid tanken härpå framställer sig frågan, huruvida sällskapet ej kunde och borde afsluta det tredje kvartseklet af sin tillvaro med ett värk, som för framtiden bevarade minnet af den tillryggalagda milstenen på dess väg. Då Societeten beredde sig att fira sin halfsekelsfest uppdrogs åt en af de äldre medlemmarne att sammanställa en historik öfver de gångna 50 årens värksamhet och öden. Säkert finnes ngen af oss, som ej varit författaren tacksam för den inblick i sällskapets gångna öden vi genom hans skrift vunnit och sär- G2 Mötet den 3 december 1892. skildt för oss yngre har det varit en oskattbar fördel att historiken d å kom till stånd. Hvilket värde för öfrigt sådana historiska åter- blickar äga för hvarje i utveckling och framåtskridande stadt sam lund, behöfver ej här framhållas. Jag utbeder mig därför vördsamt lU till sällskapets bepröf- vande få hänskjuta frågan, liuruvida ej tiden vore inne för affat- tande af en historisk återblick på det kvartsekel, som närmar sig sitt slut. Jag underskattar ej de svårigheter, som komme alt möta företaget, men tror dem icke vara af den betydenhet att de ej med god vilja kunde öfvervinnas. Att uppskjuta förelaget till exempel till sällskapets sekularfesl, vore enligt min åsikt icke välbetänkt. Väl funnes då det historiska perspektiv öfver vår tid, som nu saknas. Men huru många af dem, hvilkas arbete tryckt sin prägel på den gångna 25-årsperioden, kunna väl hoppas att om ytterligare 25 år vara i tillfälle att bidraga till historikens affattande med den skatt af insikter, minnen och intryck, hvilkas förvarande för kommande generationer af arbetare inom sällska- pet helt visst vore ett det värdefullaste och käraste arf. Önsk- värdheten af att just i närvarande tid äfven Societas' pro Fauna et Flora Fcnnica insats i det fosterländska kulturarbetet blefve framstäldt i offentlighetens ljus, behöfver endast påpekas. Huru den här föreslagna historiska framställningen — i händelse förslaget vinner understöd — skulle komma att gestalta sig, bör naturligtvis blifva föremål för ingående, sakkunnig diskus- sion. Men jag tillåter mig dock uttala som min uppfattning att ett samarbete mellan representanter för alla af sällskapet odlade lorskningsgrenar vore den till målet säkrast ledande yägen.^ Beslöts alt bordlägga förslaget till nästa möte. — Herr kandidat K. M. Le van der meddelade att han se- naste sommar funnit en ny art af det högst egendomliga rotato- rieslägtet Fedalion, hvars kropp är försedt med rörliga, af musk- ler genomdragna och med befjädrade borst försedda utskott. Dessa anses af en del forskare vara homologa med arthropo- dernas (crustacéernas) extremiteter och har man häri velat finna ett nytt stöd för hjuldjurens omtvistade förvandtskap med Gru- stacégruppen. Den nya arten, åt hvilken föredragaren gifvit namnet Pedalion Jennirum, liknar till habitus och storlek i allde- Mötet den 3 december 1892. 65 les förvillande grad den enda förut kända representanten lör ifrågavarande slägte, nämligen Pedalion mirum Huds., hvilken efter det den 1871 upptäcktes af G. T. Hudson i England angif- ves ha blifvit funnen i många af Europas länder, men skiljer sig från den genom saknaden af två cilierade cylindriska ut- skott vid bi^kändan af kroppen, genom förgrening af de borst, hvarmed extremileternas distala ändar äro försedda, och andra karaktärer, för hvilka föredragaren redogjort i Zoologischer An- zeiger n:o 404 detta år. — I alkohol konserverade prof hade till- sändts utländska specialister, bland andra doktor C. T. Hudson, som i bref till föredragaren förklarat Pedalion fennicum för en otvifvelaktigt ny art. Talrika exemplar häraf hade af föredra- garen anträffats i juli i en liten sötvattenssamling i en bergs- skrefva nära invid hafstranden på Lill-Löfö i Esbo skärgård. — Herr professor J. Sahlberg förevisade ett egendomligt insektbo, som ansågs tillhöra någon art geting af gruppen Yespidae solitariae och hvilket var bygdt mellan de utstående kanterna af permarna på en inbunden bok. Detta bo, som bestod af 14 i en rad stälda af lerigt grus bygda, inuti med en hvitaktig hinna be- klädda celler, innehöll för närvarande fullvuxna larver, men intet spår af för dem anskaffade födoämnen. Det hade blifvit lemnadt åt föredragaren af fröken Korsström bosatt uti »De gamles hem> i Djurgården, där boken legat under sommaren med pappers- omslag på nedersta hyllan af en etager. Anmärkningsvärdt var, att getingen obemärkt kunnat uppbygga alla dessa celler och proviantera dem, hvartill behöfts ett icke ringa antal exemplar af samma art Ijäril- eller skalbaggslarv, oaktadt rummet varit bebodt hela sommaren. Då några af larverna ännu voro vid lif uttalade föredragaren förhoppning om, att någon möjligen kunde förpuppa sig och fullborda sin metamorfos, så att man kunde utröna hvilken art insekten tillhörde. Vidare anmälde och förevisade herr Sahlberg en för vår fauna ny art af trichopterslägtet Oxyetliira, hvilken han funnit i tre exemplar för några år sedan uti Teisko kapell norr om Tam- merfors. Exemplaren hade för bestämning meddelats herr K. J. Morton i Carluke i Skotland, som specielt egnat sig åt studiet af de minsta Trichoptera, lamiljen Hydroptilidae, samt af honom förklarats för en ny art och beskrifvits under namn af Oxyetliira €4 Möret den 3 december 1692. ecornuta. I sammanhang härmed nämde föredragaren, att vi numera af detta slägte från vårt land känna tre skilda species, under det från Skandinaviska halfun var anförd endast en art uti pastor Wallengrens just för några dagar sedan utkomna »Skan- dinaviens Nfturoptera II, Trichoptera». Uti detta utmärkta ar- bete, hvilket säkert skulle komma att hafva ett välgörande in- flytande på dessa insekters studium i norden, ingår en jämfö- rande tabell öfver antalet kända Trichoptera från särskilda länder, och upptages där för Skandinaviska halfön 166 och för Finland 154 species. Emellertid hade författaren, hvad vårt land beträffar, följt endast Palmens år 1881 utgifna förteckning och hade sedan dess icke få arter tillkommit, hvarför föredragaren förmodade, att hela antalet af från vårt område kända species i det närmaste nu redan uppgick till det från Sverige kända. Till de botaniska samlingarna hade inlämnats af direktor Z. Schalin: »5 fröväxter från Österbotten; student E. Hynninen: Splaclinum hiteum från Kuru; magister J. A. Sandman: Cahjpso borealis, två alger, en svamp oeh en missbildning från Öster- botten; magister E. Keto: 4 fanerogamer från Österbotten; doktor Hj. Hjelt 3 fanerogamer från Satakunta; doktor W. Laurén: 46 fanerogamer från södra och 24 från mellersta Österbotten samt en samling kärlväxter från Österbotten och Nyland; student P. Hj. Olsson: 25 kärlväxter från södra Finland, de flesta från Korpo och Nagu skärgård, däribland Cratcegus monogyna och Oeranium molle, nya för provinsen; fru M. Juselius: en hexkvast af gran från Björneborg; possessionat J. O. Bomansson: 4 lefverraossor från Åland, nya för samlingen; kollega H. Zidbäck: Galiuni tri- florum och Lonicera xylosteum från norra Österbotten, nya för provinsen, tagna af student P. Snellman. Mötet den 4 februari 1893. Bibliotekarien herr magister A. Arrhenius anmälde att ytterligare från åtta sällskap bifallande svar anländt på sällska- pets anhållan om skriftbyte, nämligen från Société royale Linné- enne, Bruxelles; Société zoologique et botanique, Charkow; Re- daktionen för Malpighia, Genova; Société des naturalistes de S:t Pétersbourg; Société Linnéenne de Normandie, Caén; The Au- stralia Museum, Sidney; The Institute of Jamaica, Kingstovvn; College of science, Imperial University, Tokyo. Anhållan om skriftbyte hade till sällskapet ingått från So- ciété scientifique de Chili, Santiago samt från redaktören för Oesterreichische botanische Zeitschritt, professor Wettstein i Prag, hvartill bifölls. — Då härefter upptogs herr doktor R. Boldts på senaste möte väckta förslag i anledning af sällskapets stundande trekvartsekel- jubileum, yttrade förslagställaren: »Önskvärdheten af att den finska naturforskningen under se- naste kvartsekel blefve historiskt skildrad, behöfver väl knapt någon ytterligare motivering. Däremot är det kanske i sin ord- ning att förslagsvis en väg angifves, på hvilken historiken kunde komma till stånd. Så omfattande som företaget är, torde det möta svårigheter att få det reahseradt med mindre vissa förarbeten, önskvärda redan i och för sig, undangjorts, men sedan detta skett, blir det väl ej omöjligt för sällskapet, att finna en kompetent person, villig att åtaga sig arbetets utförande. De förarbeten här afses och för hvilkas utförande en enig samvärkan mellan alla disponibla krafter inom sällskapet är nöd- vändig förutsättning, bestå i åstadkommandet af 1) specialredogörelser för den utveckling enhvar hos oss odlad gren af zoologin och botaniken genomgått, 2) en fullständig förteckning öfver all finsk och Finland be- rörande naturalhistorisk litteratur, samt 3) ett fullständigt innehållsregister till sällskapets protokoll. 66 Mötet den 4 februari 1893. Hvad detta sistnämda vidkommer, så är det ju ett gammalt önskningsmål inom sällskapet, att få ett sådant till stånd. Hvad åter litteraturförteckningen beträffar så skulle sällskapet genom dess åstadkommande endast hafva fullgjort sin anpart i det för våra vetenskapliga och litterära samfund gemensamma företag, som på initiativ af Svenska Litteratursällskapet torde komma till stånd. Och hvad slutligen gäller specialberättelserna öfver samt- liga naturvetenskapliga brancher, så skulle dessa, en gång färdiga, utgöra i hög grad värdefulla och intressanta verk, och måhända lämpligen kunna förenas i en särskild volym, utkommande till samma tillfälle, då den på dem grundade och för en större all- mänhet afsedda historiken öfver sällskapets verksamhet är afsedd att utkomma. De fakta, författaren till historiken ytterhgare kan vara i hehof af, äro jämförelsevis lätt åtkomliga, såsom förteckning öfver sällskapets medlemmar och funktionärer, stadgar och beslut, ekonomi, stipendier och stipendiater, resor och expeditioner i zoologiskt och botaniskt syfte, deras resultat, skriftutbyte, biblio- tekstillväxt m. m.> Förslaget understöddes af professor Elfving och doktor Kihlman, hvilka föreslogo att ärendet skulle hänskjutas till tryck- ningskomitén, som i samråd med förslagställaren doktor Boldt senast till årsmötet skulle till sällskapet inkomma med detalj e- radt förslag i ämnet. — Herr rektor M. Brenner föredrog Om några i Finland förekommande former af Viola tricolor L. — Herr magister E. Re u ter föredrog om de ganska be- tydande härjningar som senaste sommar å Viksbergs egendom i Pemar socken nära Åbo förorsakats af larven till en vecklare- fjäril, hvaröfver han till publikation anmälde: Tortrix Paleana Hb. En ny fiende till våra ängar och åkrar. Bidrag till artens natur aJliistoria. — Herr professor O. M. Reuter meddelade följande om en hittills obeskrifven coccid: Under mitt besök senaste sommar den 27 juni på Ilmola prestgård fästes min uppmärksamhet vid en rönn, växande vid södra gafveln af karaktärsbyggnaden, hvilken, med undantag af Mötet den 4 februari 1893. 67 bladen, var tätt besatt med en liten röd sköldlus. Trädet före- tedde följande dimensioner: vid roten var genomskärningen 7 cm, vid två meters höjd 5 cm; här grenade sig trädet i tvänne stammar och uppnådde en höjd af 4.5 m. Från samma rot växte dessutom tre mindre stammar af en vanlig promenadkäpps tjocklek, 2.5 m höga. Såväl dessa, som hufvudstammen och alla dess grenar och smågrenar ända till och med bladskaften voro belagda med ett nästan sammanhängande lager af den lilla röda knapt en millimeter långa cocciden, bland hvilken här och där förekom andra lager af coccider, till färgen hvita och af mer aflång skapnad. Jag har sändt prof af dessa coccider till presi- denten J. W. Douglas i London, som under senare år ognat sig åt ingående studier af dessa insekter, och har genom bref af den nionde januari blifvit underrättad därom, att de i fråga varande sköldlössen, hvilka herr Douglas tidigare efter en flyktig under- sökning af endast de hvita lagren antagit vara den på åtskilliga trän, såsom Salioc, Tilia, Fraxinus allmänna Chionaspis salicis Linn., vid noggrannare undersökning befunnits utgöra en ny art, som herr Douglas benämt Chionaspis sorbi och hvaröfver han var sinnad att snarligen publicera en af figurer åtlöljd beskrif- ning i den engelska tidskriften »The Entomologisfs Monthly Ma- gazine:>.^) De hvita cocciderna representerade hankönet, de röda honorna. Enligt uppgift torde den ofvan omtalade rönnen vara om- kring 17 å 20 år gammal. Några coccider hade icke förut ob- serverats, men nu lyste stammen redan på håll röd af dem. Då man med handen for öfver barken blef den alldeles blodröd. Jag antager att trädets dagar nu äro räknade. För tolf år sedan fann jag nämligen på Alön i Pargas en liten, fullständigt torr rönn, hvilkens stam och grenar voro fullsatta af en hvit coccid, som jag tillsände den då ännu lefvande coccid-monografen doktor Signoret i Paris och hvilken af honom uppgafs vara hane af Chionaspis salicis Linn. Vid jämförelse med exemplaren från Ilmola framgår nu utan tvifvel att de tillhöra samma art, den nya Ch. sorbi Dougl., hvilken sålunda synes hafva en tämligen vid- sträckt utbredning i vårt land. Den lilla rönnen i Pargas hade antagligen dött ut till följd af sköldlössens angrepp. 1) Beskrifningen ingår i juni-nummern 1893. 68 Mötet don 4 februari 1893. Pa nyssnämda rönn funnos dessutom åtskilliga exemplar al ChUocorns reniimstidatus Scriba samt llere klungor af tomma pupphylsor, tillhörande samma aphidiphaga skalbaggsart, hvilken sålunda är att anteckna såsom en af sköldlusens naturliga fiender. En kvist med coccider och coccinell-puppor förevisades af mig vid sällskapets sammanträde den 29 okt. 1881 hvarvid de förra uppgåfvos under det, såsom man numera insett, oriktiga namnet Chionaspis salicis. — Herr professor O. M. l^euter anförde ytterligare: Såsom bekant äro mycket få af våra fåglar kända för vanan att för kommande behof samla förråder. Detta är allmännare kändt endast beträffande törnskatsläktet. I en intressant uppsats, »Några iakttagelser angående hackspettarnas födoämnen» af H. B, Åström, införd i sällskapets Meddelanden, sjunde häftet, redo- gör denne emellertid för sina iakttagelser, enligt hvilka spill- kråkan under vissa förhållanden vintertid i ihåliga trän förvarar kroppar af smärre ryggradsdjur, hvilka vid ett tillfälle tillhörde icke mindre än 60 näbbmöss, sorkar och småfåglar. Med hän- syn till frågans intresse kan jag icke underlåta att här omnämna ytterligare ett fall, då en af våra fågelarter funnits ådagalägga ett liknande förutseende för kommande tider, ehuru detta med- delande tyvärr måste blifva högst ofullständigt, till följd däraf att iakttagaren, herr O. B. Bäck i higå, nyligen aflidit, innan han enligt löfte hunnit för publikation uppteckna dessa sina obser- vationer. Under de år, herr Bäck var bosatt på sin lilla holme Härligö i Ingå, egnade han, som var en synnerligen stor naturvän, en stor del af sin tid åt iakttagelser i naturen. Redan förut har han bidragit till kännedomen om vår fauna genom meddelanden till sällskapet beträffande förekomsten af nordiska sugfisken, Liparis lineatus, och räkan, Oammarus pulex, i Ingå skärgård. Vid mitt senaste sammanträffande med honom redogjorde han för några observationer beträffande sparfugglan, ISitmia passerina, dem han under vintern 1892 varit i tillfälle att göra på samma holme. Han hade nämligen där uppsatt en stor mängd starhålkar och i en af dessa hade, såsom jag vill erinra mig, ett par sparfugglor inlogerat sig. Emellertid fann han att spariugglorna ofta nog be- Mötet den 4 februari 1893. 69 sökte äfven andra af hålkarna. Kort före stararnas väntade an- komst nedtog han liålkarna, för att rensa dem, och fann då till sin förvåning i dem flere rester af småfåglar, i en icke färre än, såsom jag vill minnas, sex eller åtta grönsiskor. Då herr Bäck lofvade att lämna en skriftlig redogörelse för sina iakttagelser, kom jag mig tyvärr icke att i detalj lägga dem på minnet. Det enda, jag sålimda är i tillfälle att med full säkerhet omnämna, är att herr Bäck nppgifvit sig hafva funnit i några af sina .star- hålkar ett förråd af småfåglar, dit insatta af sparfugglor under vinterns lopp. I all sin ofullständighet torde notisen dock för- tjäna räddas ur glömskan. — Herr doktor A. O. Kihlman framlade exemplar af Salix arbiiscida L. funna af honom senaste sommar på Umptek Ijällen i Ryska Lappmarken. Denna art upptages visserligen i Fellmans Flora Lapponica orientalis, men de i Universitetets herbarium under detta namn förvarade exemplaren hafva visat sig vara dels 8. hastata, dels former af S. phyliaefolia, hvarför arten på senare tider icke ansetts tillhöra vår flora. Från Palmens och Petrelii resa långs Ponoj-floden finnes ett sterilt exemplar, taget vid sjön Keinjaur och otvifvelaktigt tillhörande S. arbuscula. I de flesta elfdalar i stora Umptek (östra delen af tjällgruppen) är S. arbu- scula en vanlig och ofta ymnigt uppträdande art och kan anses såsom karaktärsväxt för de sterila, om våren öfversvämmade bäddarna af groft syenitgrus, h vilka åtfölja elfvarnes lopp. På Lujaur-urt kunde arten icke anträffas. Följande nu jämväl förevisade Salix-hxhviåer hade af löre- dragaren för första gången anmärkts inom vårt floraområde: Salix arbuscula X glauca, en liten, nästan steril buske (?) i fjällregionen på Kietsche-pahk (Umptek). S. arbusaila X glauca, en rikligt blommande buske vid Maj- valtajok, E om Umpteks högsta fjäll, Ljaavo-tschorr. S. arbuscula X phyliccefolia, flere yfviga buskar i elfdalen mellan Ljaavo-tschorr och sjön Kunjawr. S. arbuscula X polaris, flere sterila, nedliggande buskar vid fjällbäckar på Kuahva-tschorr och Kietsche-pahk. 8. hastata X pJtyliccefolia, en £ buske med riklig fruktsätt- ning vid Majvaltajok nära trädgränsen. 70 Mötot den i ieliriiari 1893. S. glauca X tnyrtilloides, en ef buske, som sannolikt måste föras hit, nära Umpjoks utflöde ur Umpjawr. S. 2)olaris X rotimdifolia, från Angvundas-tschorr på Lujawr- urt, en liten steril buske, till förgrening mest liknande S. rotundi- folia, men med blad af S. polaris. Den sedan J. Fellmans tid inom vårt floraområde (excl. Enontekis) icke återfunna Banunculus glacialis L. liade föredra- garen anträffat flerstädes, men alltid sparsamt, i några af de olill- gängligaste klyftorna i Umptek. Slutligen anförde doktor Kihlman att han bland växter, in- lemnade af rektor Brenner från Helsingfors, funnit en egendomlig Epilohium-iovm^ hvilken han ansåg lämpligast böra uppfattas som en hybrid af E. mo7itanum och palustre. Formen var af upp- täckaren, rektor Brenner, betecknad som en forma »conferti- latifolia-pilosa-grandiflora-violacea-brevipedicillata Haussknecht» af E. j}alustre. Från sistnämnda art, hvilken den öfver hufvud står närmare, skiljer sig ifrågavarande form genom mycket breda, tyd- ligt skaftade och svagt vågbräddade blad och stora, merendels uppräta blommor. Märket i en härå undersökt blomma var cy- hndriskt (ej klubblikt som hos typisk E. jMlustre) och öfverens- stämmer sålunda ej med Haussknechts beskrifning på ifrågava- rande hybrid, som uppgifves hafva flikigt märke. Turioner äro utvecklade endast på en individ: de äro här mycket svaga och erinra mest om E. palustre. Frön okända. Flere grofva 2 — 3 dm liöga individer på en brant, af sipprande vatten fuktad berg- vägg i Helsingtors (l''^87). — Herr student A. Thesleff föredrog om svampvegetationen i den planterade lärkträdsskogen i Raivola nära Viborg. Det mest utmärkande för denna vegetation är den stora yranigheten af en mängd Boletiis-a.Yter. Bland dessa framhölls främst den vackra, ytterst sällsynta, i Finland förr ej observerade Boletics cavipes Opat., som förekommer i Thiiringen, Steiermark, Vogeserna och Ungern. Den endast under lärkträd förekommande, synnerligen lysande och vackra Boletus elegans Schum, är lika ymnig som den föregående. Vidare förekommer här den sällsynta Boletus felleus Bull. icke blott på marken utan också på ruttna lärkträds- stubbar; den är utmärkt genom en mycket bäsk, brännande smak. Mötet den 4 februari 1893. 71 Polysiictus Schweinitzii Fr., som är mycket sällsynt i Finland, förekommer här i jättelika exemplar, mest på marken, stundom på ruttna stubbar. På högar af lärkträdbarr växte i mängd en egendomlig Hygropliorus-diVi, hvilken med stor sannolikhet är identisk med den i Val di Sale i södra Tyrolen förekommande Hijgrophorus Brisadolce Quel.; denna är en synnerligen vacker art med lysande färger. Bland andra anmärkningsvärda arter förtjäna nämnas den i Finland förr ej med säkerhet kända Cly- peus scabellus Fr., Lepiota rachodes (Witt.) Fr. och Merisma palmatum (Scop.) Pers. Egendomligt är att Rhizinia undulata Fr., som vanligen förekommer på brända marker, här anträffas på högar af lärkträdbarr. Den eljes i Finland mycket sällsynta rostsvampen TJromyces Solidaginis Niessl, växer här hvar som- mar, hialles hade föredragaren hittils observerat 90 svamparter i denna skog, bland dem 25 arter på stubbar af lärkträd. Före- visade torkade svampar äfvensom planscher af de nämnda ar- terna belyste föredraget. — Herr professor J. Sahlberg förevisade tvenne nordiska arter af nattflyslägtet Agrotis, hvilka ändtligen förvärfvats för finska samhngen, där de saknats hittils, ehuru man varit öfver- tygad om deras förekomst inom vårt område. De voro hvardera fångade på »koder» i Kuusamo af den kände lepidopterologen August Hoffman från Eutin, hvilken tillbragte senaste sommar i Kuusamo och där lyckades göra flere intressanta fynd. Agrotis hyperhorea Zett. Denna art skall äfven vara funnen i Ryska Karelen af statsråd A. Giinther; på skandinaviska halfön är den sällsynt, men anträffad på spridda lokaler från Ishafvets kust till södra Norge och Upland. Agrotis speciosa Hb. Af denna prydliga och stora art, som veterligen icke förr är anträffad inom vårt område, hafva exemplar erhållits af såväl var. arctica Zett. som var. obscura Staud. Ar- tens utbredning på Skandinaviska halfön är den samma som den föregåendes. Vidare förevisade herr Sahlberg en ny art af phryganeid- slägtet Apatania, hvilken han benämnde A. Palméni. Tagen i ett enda ef -exemplar vid Rippjawr på Kolahalfön af professor J. A. Palmen, öfverensstämde denna art till vingarnes nervför- 72 Mötet den i lebruari IbJJS. grening med Ä. Wallengreni Mc Lachl, hvilken den mycket lik- nade, men skilde sig från denna och alla hittils beskrifna Apa- to7im-arter genom bygnaden af hannens öfre analbihang, hvilka voro mycket långsträckta, gula på öfre kanten, mot spetsen run- dade och undertill försedda med tre hvassa glest stälda tänder. De nedre analbihangen voro korta och tjocka, enledade med ett kort otydligt utsprång vid spetsen på insidan, i hvilket afseende den mera liknade Ä2)atania flmbriata, hvilken förekommer i södra Sverige. Till förtydligande af artkaraktärerna förevisade herr Sahlberg en teckning. — Herr kandidat J. Linden förevisade den sällsynta, hög- alpina mossan Äongstrcemia longipes (Somm.) Br. eur., som han sommaren 1888 påträffat å tillandningar af Mustasaari holme i Vuoksen, i S:t Andrse socken. Här växte den mycket sparsamt på lerig grund helt nära vattenbrynet. Arten är hos oss förut tagen af professor Norrlin å liknande lokal på en holme i Vesi- järvi år 1864. Dessa fyndorter af Aongstroemia hos oss äro så mycket mer anmärkningsvärda som arten i Skandinavien för öf- rigt är känd blott från Dovre-fjällen. I mellersta Europas bergs- trakter går den ej under 450 m höjd öfver hafvet. — Herr rektor M. Brenner tillkännagaf att den af honom på decembermötet 1888 förevisade BrassicaAovmQn från Skatudden, hvilken han då funnit närmast öfverensstämma med Sinapis jun- cea L., sedermera af honom anträffats på afstjälpningsplatser såväl i härvarande botaniska trädgård som på Ulrikasborgsbergen samt befunnits afbildad och beskrifven i Flora Danica, 15, tab. 2658 under namn af Brassica lanceolata Lge. Uti sin Haandbog i den danske Flora, edit. 4, pag. 870 och 871 säger också J. Lange denna art möjligen vara densamma som Sinapis juncea L., hvilken på grund af sitt utseende och skidans nerver dock snarare är en Brassica och sålunda rättast bör benämnas Brassica juncea (L.). I kruka i rum uppdragna exemplar afveko från moderväxten ge- nom tunna, ljusare gröna och hvassare tandade, högt uppe på stammen lyrformiga blad, de nedre glest styfhåriga, och visade härigenom en större likhet med Sinapis Icevigata L. Jämte dessa förevisade herr Brenner vidare exemplar från en ballastplats på Lindörn i Haikofjärden vid Borgå af den förut af Mutet den i februari 1893. Tå honom på Skatuddeii i Helsingfors insamlade och i sällskapets Meddelanden haft. 13 omförmälda Carduus crispo-nutans Koch, äfvensom fruktbärande exemplar af Samhiicus racemosa L. från djup, oländig barrskog ofvanom Haiko, vid farleden till Fiorgå. Utom i denna skog, hvarest två mer än manshöga exemplar hade anträffats, hade föredragaren funnit den förvildad på fyra sär- skilda ställen på det i närheten betintliga Kråkölandet, äfvcnledes i barrskog och liksom i Haiko-skogen bland vindfällen i sällskap med hallonbuskar. — Herr magister J. A. Flinck förevisade exemplar af Thlaspi alpestre L., som han anträffat i en lund vid Vanhala by i Vihti. Arten är utmärkt särskildt genom sina vigglika — smalt omvändt hjärtlika, med en vid inskärning och med ett kvarsit- tande, något utdraget stift försedda skidor, hvilka, fastade på ut- spärrade skaft, själfva äro upphöjda och något kupiga. Denna växt har redan 1884 af magister O. Gollin blifvit tagen i Tavaste- hus vid stationshuset och inlemnad till botaniska museet. Äfven från Sörnäs station är den känd och enligt uppgift af lektor Mela utbreder sig den raskt på en äng därstädes. Då arten är mångårig och äfven förökar sig genom rotskott är det an- tagligt att den äfven i Vihti numera fattat fast fot. I Sverige anträffas denna växt sällsynt i Östergötland, Södermanland och Upland samt flerstädes i Stockholmstrakten. De zoologiska samlingarna hade fått emottaga följande gåf- vor: En hvit svala (Hirundo riparia) från Hausjärvi af baron C. Munck; Strix hubo från Högholmen af trädgårdsmästare Ce- dergren; Aquila chrysaetiis, skjuten å Fagervik den 28 novem- ber 1892, af baron E. Hisinger; Uria grylle, skjuten å Svarta nedanför forsen den 20 januari, af baron F. Linder; en vimba i svart lekdrägt från Juustila af student A. Thesleff. De botaniska samlingarna hade sedan senaste redovisning fått emottaga följande gåfvor: Galium trifionun och Lonkera xylosteum från Norra Österbotten (Muhos), nya för provinsen, insamlade af student P. Snellman, genom kollega H. Zidbäck; 70 algprof från huandra Lappmark och 18 algprof från Ryska Karelen af doktor A. O. Kihlman; 107 fanerogamer från Nyland 74 Mötet den 4 februari 1893. (mest från Borgå trakten) af rektor M. Brenner; 74 lafvar, 43 mossor och 31 svampar från södra Finland af doktor A. O. Kihlman; 37 exemplar Salices från Enontekis samt 18 Salices från Kemi l^appmark och Norra Österbotten af kandidat J. Linden. Om några i Finland förekommande former af Viola tricolor l. af M. B r e n n e r. (Meddeladt den 4 februari 1893.) Af Viola tricolor L. särskiljas i allmänhet i de floristiska handböckerna två former, af hvilka den ena, utmärkt genom hvita eller gulaktiga kronblad, ungefär af fodrets längd eller kortare, vanligast upptages såsom en var. arvensis (Murr.) af den violetta gulfläckiga, storblommiga formen, vulgaris Koch. Enligt en del författare, såsom t. ex. Koch, vore härvid färgen det mest karak- täristiska, medan andra åter fästa större vigt vid blommornas storlek. Såväl den ena som den andra af de sålunda särskilda formerna omfatta emeUertid flere särskilda former, enligt Jordan konstanta arter, af hvilka de flesta variera med afseende å blom- mornas färg och storlek, stundom t. o. m. på samma exemplar, och sålunda hvar för sig uppträda såsom en vulgaris- eller en art^eTisfs- vari etet. Ehuru väl alla hithörande former ännu ej blif- vit tillräckligt uppmärksammade, torde dock en redogörelse för de mest i ögonen fallande bland våra vikit växande låta försvara sig, i syfte att väcka ett allmännare intresse för dessa så all- männa, men af de flesta hos oss mer eUer mindre förbisedda växter, och därigenom bidraga tifl deras närmare kännedom. Uti sina Observations sur plusieurs plantes nouvelles rares ou critiques de la France beskrifver och afbildar Jordan bland de småblommiga och i Frankrike vanligen violetta eller violett- 76 M. Brenner, Om några i Finland gulfläckiga exemplaren fem arter, af hvilka tre, nemligen agrestis, segetalis och gracilescens, jämte dem närstående förekomma äfven i Finland, dock vanligtvis med små gulhvita blommor. Af de hos oss anmärkta formerna, för hvilka här nedan skall redogöras, utmärkas två, nemligen agrestis och en äfven segetalis omfattande form, genom mer eller mindre tydligt flerböjd stjälk af nästan likformigt utvecklade internodier, ungefär af bladens längd eller kortare, en genom en rak stjelk af likaledes nästan likformiga internodier, längre än bladen, de två öfriga åter, af hvilka den ena äfven inbegriper Jordans gracilescens, genom rak eller bågböjd stjelk, med de nedre internodierna, med undantag af det första, mycket starkt förlängda och mycket längre än de korta bladen. För öfrigt igenkännas de skilda formerna hufvudsakligast på stam- mens och grenarnas rigtning samt bladens och stiplernas^) form, äfvensom blomskaftens längd och riktning, hvaremot ej mindre kronbladens och kronsporrens form, storlek och färg, än foder- bladens form, färg och beklädnad hos samma form äro mycket föränderliga och beroende af individernas växtplats. Sålunda blifva foderbladen på bördig och fuktig mark breda och kort- spetsade med stora tandade bihang och i skugga därjämte håriga och gröna, på öppnare, torrare och magrare lokaler åter smalare, långspetsade, glatta och violetta eller bruna, med korta rundade bihang; kronsporren, som på bördig mark är kort och tjock, stundom kortare än de starkt utvecklade foderbihangen, blir på khppor och magrare jordmån smal och mer eller mindre starkt förlängd, ända till tre gånger de korta rundade foderbihangen, hvarjämte äfven kronbladen blifva smalare; dessa sistnämndas färg och storlek åter, hvilka som sagdt variera till och med på samma exemplar, tyckas hufvudsakligen, om ock själffallet ej ute- slutande, vara beroende af huruvida ståndorterna äro i högre eller lägre grad kultiverade. Sålunda äro de små- och gul- eller hvitblommiga exemplaren mycket vanliga såsom ogräs bland ^) d. v. s. mellanflikens form. Sidoflikarna, på grund af hvilka Jordan särskiljer t. ex. gracilescens och nemansensis, variera nämligen hos våra exem- plar sålunda, att vanligen de nedra stiplernas flikar äro tunglika eller jämn- breda och trubbiga, de öfras åter på samma exemplar mot spetsen jämnt af- smalnande och spetsiga, de förra alltså karaktäristiska för nemausensis, de sednare för gracilescens. förekommande former af Viola tricolor. 77 växande säd, i trädgårdar och dylikt, äfvensom på i deras när- het bcfinthga berg och backar, de med stora och violetta blom- mor åter på berg, grus, ängar, öde eller i trade Icmnade åkrar och så vidare. Hos oss förekomma de två vanligast anträffade formerna, trivialis och polygonata, både som tricolor och arven- sis, ehuru allmännast som arvensis; af de tre sällsyntare däremot hafva tillsvidare anträffats, aeqiialis endast såsom violett-gulfläckig, ehuru med temligen små blommor, do två andra, cjracilenta och agrestis, åter endast såsom små- och hvitgulblommiga. Inom de två första af de ofvan nämnda formerna kunna på grund af anförda olikheter hos blommorna särskiljas ej min- dre än fyra analoga lokalformer, öfvergående i hvarandra, hvar- emot de tre sällsyntare formerna äro mera homogena. Men äfven dessa fem hufvudformer kunna ej alltid med säkerhet sär- skiljas från hvarandra, i det exemplar anträffas som med svårig- het kunna föras till någon bestämd form, då de utmärkande känne- tecknen antingen äro föga märkbart markerade eller kännetecken för en form hos samma exemplar sluter sig till kännetecken för en annan. Såvida ej hybridisering härtill är orsaken, torde dessa former därföre böra betraktas som lika många varieteter af samma art, V. tricolor L., hvars hufvudform är den centrala trivialis, från hvilken åt olika håll förgrena sig aequalis, agrestis och gracilenta med pohjgonata. Viola tricolor L. a trivialis. Upprat eller uppstigande, enkel eller vid basen med uppstigande eller nästan uppräta grenar, rak eller bågböjd, af mycket olikformigt utvecklade internodier, myc- ket kort och fint sträf hårig; hlad små, vanligen tämligen tjocka och fasta, med undantag af det nedersta och de öfversta van- ligen mycket kortare än internodierna, rundadt hjertlika — ellip- tiska, aflånga eller de öfversta lancettlika, med undantag af de öfversta vanligen långskaftade, groft naggade eller de ötversta sågade; stipler hand — pardelade, med stor, vanligen skattad, om- vändt äggrund eller tunglik, naggad mellanflik och smalt tunghka eller jämnbreda, trubbiga eller spetsiga Q\åo^\kd.v \ Uomskaft o — 6 gånger längre än bladen, uppräta — svagt utstående, raka eller krokiga; foderblad något breda, endast närmare spetsen afsmal- nande, kortspetsade, starkt cilierade och håriga eller glatta, med stora breda bihang, — smala, jämnt afsmalnande, spetsiga, glatta, 78 M. Brenner, Om några i Finland med korta bihang; kronblad af omkring foderbladens längd, stun- dom kortare, stundom ända till dubbelt längre, runda och breda — smalt omvändt äggrunda, hvita eller ljusgula med eller utan strimmor, eller violetta, gulfläckiga, med vanligen violett, tjock, något konisk — smal, jämntjock sporre, föga — två gånger längre än foderbihangen. — Åkrar, ängar, backar och berg, mycket allmän. Mycket varierande med afseende å blommorna, hvilka på åkrar, i trädgårdar och på berg och backar invid odlingar äro små, hvitgula, med kort, ofta konisk sporre, och än breda, starkt håriga eller cilierade, än smala, glatta foderblad, på ängar, ru- deratplatser och från odlingar aflägsna berg åter stora, violett- gulfläckiga efler vackert gula, med på berg smala kronblad och lång sporre, samt vanligen glatta, smala, jämnt tillspetsade, på odlad mark breda, kortspetsade foderblad. Omfattar sålunda af såväl vulgaris Koch, som arvensis Murr. de exemplar som karak- täriseras genom en rak eller bågböjd, enkel eller vid basen i båg- böjda efler uppstigande, upptifl raka grenar förgrenad stjälk, med mycket olika starkt utvecklade internodier och korta och åtmin- stone nedtill breda och trubbiga blad samt stor och bred, naggad, oftast långskaftad stipelmellanflik. Omfattar äfven gracilescens DC, Jord., nämligen de exemplar, som utmärka sig genom en rak upprat stjälk med eller utan uppstigande, upptill raka grenar vid basen, smala, spetsiga och sågade öfre blad, upprätta raka blomskaft, smala, långspetsade foderblad och smal, jämntjock sporre, och hvilken genom sina stor- och violett- eller gulblom- miga exemplar utan gräns öfvergår i ängs- och åkerformen, f. turgescens, med enkel, rak eller i bågformiga grenar delad stjälk och vanligen stora violettgulfläckiga blommor med tjock, jämn- tjock sporre och breda, kortspetsade, vanflgen glatta foderblad, samt i bergformen, f. rupicola, med i bågformigt böjda grenar delad stjälk och stora violettgulfläckiga blommor med smala kronblad, lång, smal sporre och smala, långspetsade, glatta foder- blad med korta, oftast rundade bihang; genom sina stor- och gulblommiga samt små- och hvitblommiga exemplar åter i den mycket allmänna back- och åkerogräsformen, f. turgida, med rak eller något krökt stjälk, fasta, mycket breda och trubbiga blad, vanligen litet krökta blomskaft och små, hvitgula, sällan förekommande former af Viola tricolor. 79 större, violett-gullläckiga blommor med breda, rundade öfre kron- blad, mycket kort och tjock, konisk sporre och breda, kortspet- sade, starkt håriga eller cilierade foderblad med stora tandade bihang. — Af de omnämnda lokalformerna äro de med namnen turgida och gracilescens betecknade, jämte de emellan dem stå- ende, de allmännaste af alla tricolor -{oT\n%v, turgida insamlad ända upp i Kolari, gracilescens nordligast i Limingo, mindre all- männa turgescens, med de nordligaste fyndorterna i Karkku, Sysmä, Libelits och Kasjolma i Onega Karelen, och riipicola, en- o o dast känd från Åland, Abo, Kyrkslätt, Helsingfors och Kasjolma- Var. aequalis. Vanligen mycket grenig från den i jorden befintliga nedersta delen af stjälken, med upptill ottast olikformigt utvecklade internodier, kort och fint sträfhårig; hlad tämligen likformiga nästan ända upp till toppen, små, fasta, långskaftade, vanligen kortare än internodierna, äggrunda med tvär, nästan hjärtlik, eller rundad bas, trubbiga, mycket regelbundet naggade, de öfversta aflånga, vanligen håriga; stipler håriga, hand — nästan pardelade, med långskaftad, smalt tunglik, naggad mellanfiik och små smala sidoflikar; blomskaft 2 — 5 gånger längre än bladen, upprätta eller föga utstående; foderflikar temligen smala och spet- siga, mer eller mindre cilierade, med korta bihang; kronblad dubbelt längre än foderbladen, de öfre smalt omvändt äggrunda, violetta, de nedre vanligen gula, strimmade, sporren smal, rak eller svagt uppåtböjd, omkring dubbelt längre än foderbihangen. — Exemplar finnas från Satakunta (Kulla), norra Tavastland (Saari- järvi), södra Savolaks (Lauritsala) och Karelen (Mohla, Uguniemi, Kides). — En bergform, motsvarande f. rupicola af trivialis och petrophila af polygonata, men väl skild från båda. Igenkännes lättast på sina små långskaftade, stundom gråhåriga, nästan Betonica liknande blad. Var. gracilenta. Lik f. gracilescens af trivialis genom den raka, uppräta stjälken, de korta, vanligen breda och trubbiga bladen, med undantag af de öfversta mycket kortare än interno- dierna, hvilka vanligen äro nästan lika långa, liksom hos x>olg- gonata, hvilken den i öfrigt liknar genom sina kortare stipler med smal helbräddad eller föga naggad meUanflik och vanligen jämförelsevis korta blomskaft. Öfverensstämrner med afseende å blommorna närmast med f. gracilescens af trivialis och f. sege- 80 M. Brenner, Om några i Finland talis al' polygonata samt förekommer liksom dessa pä odlad mark eller i dess närhet befintliga berg och backar. — Exemplar finnes från Nyland (Fagervik, Kyrkslätt, Helsingfors, Borgå), södra Karelen (Rautns), Nikola vid Svirflodcn, norra Savolaks (Hankasalmi) och norra Österbotten (Pudasjärvi). Var. polygonata. Upprat, späd och spenslig, stundom myc- ket högväxt, flerböjd, af nästan lika långa internodier, vanligen mycket grenig ända upp emot midten, grenar föga utstående, bildande spetsig vinkel med stjälken, kort och fint sträfhårig eller nästan glatt: hlacl vanligen tunna, nästan lika långa med eller längre än internodierna, de nedre sällan rundadt hjärtlika, van- ligen elliptiska eller äggrunda, kortare än skaftet, de öfre ovala eller äggrunda — lancettlika, längre än skaftet, trubbiga eller spetsiga, glest men djupt naggsågade, de öfversta spetsiga, hvass- sågade; stipler ungefär hälften kortare än — tre fjerdedelar af bladen, handdelade eller pardelade med smal, lancettlik — tung- lik, helbräddad eller fåtandad mellanflik och smala jämnbreda eller smalt lungiika sidoflikar; blomskaft något utstående, litet — un- gefär dubbelt längre än bladen; foderblad bredare eller smalare lancettlika, spetsiga, håriga eller glatta, med mycket starkt ut- vecklade, tandade, eller korta, rundade bihang; kronblad och sporre varierande såsom hos trivialis, den sednare från kortare än till tre gånger längre än foderbihangen, men alltid smal och jämntjock, rak eller uppåt krökt. Utmärkt genom sin vanligen flerböjda stjälk af tämligen likformiga internodier, långa och smala, något spetsiga blad, sin smala, vanligen helbräddade stipelmellanflik, samt jämförelsevis korta, något utstående blomskaft, öfverensstämmer denna form med afseende å förekomstsätt och föränderlighet med trivialis, men är mycket mindre allmän. Omfattar äfven liksom denna fyra lokalformer, nemligen xjetropliila, motsvarande rupicola, lågväxt, mörkgrön, med medelstora eleganta rödvioletta gulfläckiga blom- mor af smala kronblad och mycket lång och smal, rak eller svagt uppåtböjd sporre samt smala, glatta foderblad med korta rundade bihang, insamlad på berg i Abotrakten (Pargas) och Ny- land (Kyrkslätt, Borgå); excelsa, motsvarande turgescens, enkel eller föga grenig, ofta mycket högväxt, stor- och violett-gul- blommig med vanligen breda, glatta foderblad, funnen på ängar förekommande former af Viola tricoloi-. 81 eller i trädgårdar eller på i odlade trakter befintliga berg i Ny- land (Helsinge, Borgå), södra Karelen (Kotka), mellersta Öster- botten (Brahestad) samt Umba och Solovetsk vid Hvita halVet; segetalis (Jord.) motsvarande gracilescens (Jord.), lågväxt och enkel eller mer eller mindre grenig samt små- och hvitblommig med smala cilierade foderblad och kronsporren litet längre än loderbihangen, på odlade ställen på Åland (Geta), i Nyland (Kyrk- slätt), södra Tavastland (Jämsä) och Ladoga Karelen (Uguniemi); samt slutligen ruderalis, motsvarande turgida, mycket storväxt och grenig med små hvita blommor och mycket stora håriga foderblad med långa, kronsporren döljande bihang, anträffad i en förvildad trädgård i Borgå socken, äfvensom i Karelen och i Satakunta. Var. agresfis (Jord.). Upprat, flerböjd, af nästan lika långa internodier, med utstående flerböjda grenar vid basen, vanligen småluden; blad af internodiernas längd eller längre, stundom kor- tare elliptiska eller äggrunda — aflånga eller lancettlika, de nedre långskaftade, trubbiga eller de öfre nästan spetsiga, djupt nag- gade; nedre stipler handdelade, de öfre pardelade, mellanfliken stor, bladlik, skaffad och naggad eller hos de öfre smalare, nästan helbräddad, sidoflikar jämnbreda, något spetsiga; hlomskaft ut- stående — nästan uppräta, föga längre än bladen; foderblad breda, kortspetsade, fmt cilierade, med stora bihang: kroMad htet kortare än fodret, ljusgredelina eller hvita, med sporren icke längre än foderbihangen. — Odlade ställen, sällsynt. Insamlad i Nyland (Hangö, Borgå) och södra Savolaks (Ruokolaks). — Utmärkt genom sina jämförelsevis korta internodier, långa blad, stora, bladen liknande stipler och korta blomskaft. Motsvarar lokalformen turgida af trivialis och ruderalis af polygonata, och skiljes från den förra genom sina kortare och mer likformigt ut- vecklade internodier, langa blad och korta blomskaft, från den sednare genom mer utstående grenar, endast vid basen bredare och trubbigare blad, samt stor, skaftad, bladen liknande stipel- mellanflik. Tortrix Paleana Hb. En ny fiende till våra ängar och åkrar. Bidrag till artens natur alliistoria af Enzio Reuter. (Föredraget den 4 februari 1893) I början af juli månad senaste sommar erhöll jag en sänd- ning fjärillarver, hvilka af afsändaren, possessionaten Konstantin von Wendt, uppgåfvos förekomma på särskilda ängsmarker å hans egendom Wiksberg i Pemar socken i närheten af Abo i sådan myckenhet att de å desamma anstälde förödande härjningar. Herr von Wendt har benäget afgifvit följande närmare skriftliga upp- lysningar, hvilka jag meddelar i utdrag ur hans bref: — — — ,,Den af masken härjade arealen uppgår till unge- fär 21 tunnland. En vall, 2 årig, var hufvudsakligast angripen^ och förstörde masken totalt all timotej och klöfver, däremot läm- nade den tåteln orörd. En annan vall, ijärde året, där tåteln tagit öfverhand, var lindrigt angripen. Det utsådda fröet var ut- ländskt blandadt med eget. Masken observerades första dagarna af juni samt upphörde i augusti. Dylika larver hafva förr ej före- kommit. Hafreväxten skadades äfven något litet, bladen förstör- des och vippsprickningen förhindrades. Ett slagregn, hvarvid vatten så ymnigt nedstörtade att fältet så godt som öfversväm- mades, var enligt min mening, orsaken att ej all hafra blef mera förstörd, ty härefter minskades masken betydligt." — Eiizio Reuter, Tortrix Paleana Hb. 83 De mig tillsända larverna visade sig tillhöra en vecklare- fjäril och voro af följande utseende: HufvLidet svart, trakten kring mundelarne och stundom äf- ven en oval fläck midt ofvanföir dessa bruna. Halsskölden fram- till tämligen bredt gulbrunkantad, genom en likafärgad smal midtel- linje delad i tvänne mörkbruna sidofält. Kroppen sammetssvart med starkt afstickande hvita vårtor, som äro försedda med en eller två, mera sällan 3 svarta punkter, hvilka hvar och en i sin tur uppbär ett kort, hvitt hår. Dessa vårtor äro anordnade på följande sätt. Segment 1, som till .största delen täckes af hals- skölden, saknar vårtor så när som på par tre ofullkomligt ut- bildade sådana i närheten af andhålen. De två därpå följande, meso- och metathorakala segmenten, äro prydda med sex i en enkel tvärrad stående dubbelpunkterade vårtor, hvartill på hvar- dera sidan af kroppen komma två enkelpunkterade, hvilka stå snedt bakom och nedanför de båda nedersta af de förstnämda. De närmast efterföljande åtta (abdominal) segmenten hafva på ryggen fyra enkelpunkterade, parvis stälda vårtor, af hvilka de två främre stå närmare midtellinjen ^) medan de två bakre äro så anordnade, att de tillsammans med de nyssnämda och efter- följande segments främre par motsvara hörnen i en någorlunda reguliär sexhörning. På sidorna äro dessa segment försedda med en enkelpunkterad vårta omedelbart ofvanom (hos det 8:de ab- dominalsegmentet framom) och en dubbelpunkterad strax nedan- för 2) de från grundfärgen föga afstickande andhålen ; snedt bakom och nedanför den sistanförda vårtan står en i regeln enkelpunk- terad sådan. A det nionde abdominalsegmentet äro de fyra par- vis stälda vårtorna, isynnerhet de båda bakre, mera aflägsnade från midtellinjen, hvarjämte midt emellan det sistnämda paret, ') Någon synlig midtellinje förekommer ej hos denna art, hvilket där- emot är fallet bos en stor mängd andra larver. Med detta uttryck menas här endast den linje, genom hvilken kroppen tankes delad på längden i tvänne symmetriska hälfter. -) I följd af att hos det 8:de abdominalsegmentet den ifrågavarande enkelpunkterade vårtan, såsom ofvan framhållits, undantagsvis är belägen framom andbålet, står den motsvarande dubbelpunkterade icke nedanför amZ- hålet, men i öfverensstämmelse med förhållandet hos de öfriga segmenten lika fullt rakt nedanför den nyssnämda vårtan. 84 Enzio Beuter, Tortrix Paleana Hb. omedelbart Iramom den mörkbruna och otydligt Ijuskantade anal- sköldcn, förelinnes en oparig, stor, på tvären utdragen oval vårta med fyra parvis stälda svarta punkter, af hvilka undantagsvis likväl endast de båda bakre uppbära hvar sitt hår. På buksidan äga de abdominalsegment, som sakna fötter, således 1, 2, 7 — O abdominalsegmenten eller — från hufvudet räknadt — 4, 5 och 10 — 12 kroppsringarne, på hvardera sidan af kropi)en ungefär å den linje som tankes dragen från yttre sidan af det tredje bröst- fotparets bas tillianalfötterna, en hos de båda bakersta segmen- ten två — , men hos de andra trepunkterad vårta; dessutom be- sitta alla abdominalsegment på buken mellan dessa sistnämda vårtor och i linje med dem, resp. omedelbart innanför bukfötter- nas bas, tvänne helt små enkelpunkterade tuberkler; äfven invid analfötternas bas förekomma sådana. Bröstfötterna svarta, ljust ringlade, baktill vid basen omgifna af en hvitfärgad upphöjd vall. Buk- och analfötter gulbruna, framtill på midten tecknad med en brun tvärlinje. Larvens längd som fullvuxen 12 — 14 mm. De till ett trettiotal uppgående larverna uppföddes med flere särskilda grässlag, af hvilka företrädesvis timotej och alopekurus tyktes falla dem i smaken. Vanligen spann hvarje larv omkring sig två eller tre blad till ett skyddande omhölje, stundom sam- manhäftades helt enkelt båda kanterna af samma blad, hvari- genom bildades ett rörformigt bo, inom hvilket djuret uppehöll sig. I hvartdera fallet angrepos boets väggar inom kort af lar- ven, hvilken inifrån förtärde de mjukare delarne af bladen medan kärlknipporna för det mesta lämnades orörda. Såsnart föda i det ursprungliga boet tröt, reddes ett nytt sådant, oftast på det sätt att till en början samma blad fortsättningsvis sammanhäfta- des, hvarefter förstörelsevärket inifrån åter vidtog. De först an- gripna bladen förtärdes dock vanligen icke till hela sin längd, utan öfvergåfvos ganska snart af larven, som hälst på förut icke af andra larver angripna utan fullkomligt friska blad sökte ett nytt område för sin förstörelselusta. Så fortskred härjningen från blad till blad. Själfva strået lämnades så godt som oberördt af densamma. I allmänhet var den nedersta delen af bladet, ett stycke ofvanom slidan, till först utsatt för det förödande angrep- pet. Äfven om på detta sätt blott en helt ringa sträcka af bla- det förstördes, hvilket ofta nog tycktes vara fallet, var detta till- Enzio Retifer, Tortrix Paleana Hb. 85 räckligt för att bladet i sin helhet skulle hemfalla åt lorvissnelse. Med kännedom af detta Icfnadssätt hos larverna är det lätt för- klarligt att dessa oaktadt sin ringa storlek inom jämförelsevis kort tid kunna härja en ganska vidsträkt areal. Tyvärr utbröt, några dagar efter det jag erhållit sändningen, inom larvkolonin den smittosamma flacheripesten. Oaktadt hvarje dag upprepad sorgfällig rengöring af det glaskärl, i hvilket de befunno sig, äfvensom sträng isolering af de ännu icke af några sjukdomssymptom lidande individerna, lyckades jag icke erhålla flere än 4 puppor. Detta stadium uppnåddes den 14—17 juli. Puppan, som till färgen är mörkbrun och icke skiljer sig från närstående arters, är 9 — 10 mm. långa. Den 25 juli utkläktes en hanne och den 27 i samma må- nad ytterligare en hanne samt en hona. Den återstående puppan torkade bort. De erhållna fjärilarne voro ganska små och nöd- vuxna, möjligen var den inom kolonin utbrutna pesten delvis or- saken härtill. Vid anstäld examinering visade det sig att beskrif- ningen af Tortrix flavana Hb. slog in på fjärilens utseende, men i den begagnade handboken, Heinemann's utmärkta arbete: „Die Schmetterlinge Deutschlands und der Schweiz" uppgafs såsom larvens näringsväxter ek och blåbärsris. — Vid senare företagen jämförelse med Hiibners och Herrich-Schäffers figurer, äfvensom med i universitetets finska Ijärilsamling och i den numera med entomologiska museet härstädes införlifvade Tengströmska sam- lingen befintliga exemplar af denna art, bekräftades dock till fullo bestämningens riktighet. Tortrix fiavana Hb. är egentligen ett kollektivnamn för trenne olika former Paleana Hb., Icterana Froel. och Intermediana H. S., hvilka af en del lepidopterologer anses representera hvar sin egen art, men numera tämligen allmänt sammanföras såsom särskilda varieteter under samma art. Gemensamma för alla dessa for- mer äro följande hufvudkaraktärer: Framvingarne enfärgadt blekt ockragula eller svafvelgula med gulhvita fransar; undertill mörkt brungrå, vid framkanten och utkanten mer eller mindre bredt ockragula. Bakvingarne undertill hvita med ljusgul spets. 86 Enzio Beuter, Tortrix Paleana Hb. En närmare karaktäristik af de särskilda formerna lämnas här nedanför: Paleana Hb. Vög. & Schm. 30; Flavana Hb. f. 157; Ilein. II. 1. p. 44; Paleana Tr. Vill. 'JO ^); Wd. 84G; H. S. IV. p. 172. f. 37. 38. Denna form, hviiken anses representera hufvudformen, är den blekaste af alla och beskrifves af Treitsehke på hufvudsak- ligen följande sätt. Palperna, hufvudet och thorax äro rödaktigt gula, antennerna gulbruna. Bakkroppen och fötterna hvitgrå, den förstnämda hos hannen med en ljusgul analtofs. F^ramvingarne ljusgula, pudrade med fint sidenglänsande stoft: vid Iramkanten, som saknar hvarje infattning, stundom rödaktiga; fransarna hvit- gula. Bakvingarne hvita, med gulaktigt skimmer och en svag dragning i grått längs ådrorna; fransarna af samma färg som vingarne. Undertill äro framvingarne gulfärgade längs kanterna, innanför fransarna är den gula randen bredast; vid framkanten företer den gula färgen en dragning i rödt. Bakvingarne jämte fransarna hvita, med gult skimmer. Uthredning utoju Finland: mellersta Europa; södra och nord- östra Ryssland; Litfland '^). Inom Finland: Wiksberg i Pemar socken nära Åbo. Förut ej anmärkt för Finland. Icterana Froel. No. 154; Staint. Man. II. p. 198; Flavana Hb. f. 258; Hw. N:o 5; H. S. IV. p. 172, VI. p. 156; Tngstr. Bidr. p. 168, Anm. p. 160, Cat. N:o 700. Enhgt Herrich-Schäffers och Heinemann's beskrifningar ut- märkes denna lorm genom följande kännetecken. Palperna, bröstet och de båda främre benparen mera mörkljälliga än hos föregående form. Hufvudet och thorax icke lifligare färgade än framvingarne. Analtofsen hos hannen tämligen grå, Framvin- garne smutsigt citrongula; hos utflugna hannar nästan öfver- gående i gulgrönt, hos honan mera ockragula, men lifligare och mörkare färgade än hos Paleana; fransarna något kortare och 1) ej 98, såsom i de flesta arbeten citeras. 2) Ett honexemplar funnet i Liftland enl. fru Friderike Lienig, Lepi- dopterologische Fauna von Lievland und Carland. Isis, 1846. s. 222. Enzio Retiter, Tortrix Paleana Hb. 87 vid roten tydligare skiljande sig från vingens grundfärg, med täm- ligen tydlig delningslinje. Bakvingarne brungrå; fransarna gul- hvita, med skarp och fin brun delningslinje. Undertill äro fram- vingarne brungrå, mindre bredt gulkantade än hos föregående form; bakvingarne hvitaktiga, mot spetsen och utkanten gula. Utbredning utom Finland: mellersta Europa; England; Norge: Kongsvold på Dovre, Evenaesdalen och Junkersdalsuren i Salt- dalen ^) ; Liffland. Inom Finland: Abo (Caloander); Salmis (J. Sahlberg, K. Ehnberg); Walamo (Tengström). Intermediana H. S. VI. p. 157. t. 420—21. Denna form, af hvilken jag ej sett något exemplar, står en- ligt Heinemann midt emellan Faleana och Iderana. Hufvudet och thorax äro lifligare färgade än framvingarne, analtofsen mer brun- aktig. Framvingarne äro mera trekantiga, till färgen ljust, men icke så blekt ockragula: fransarna mot spetsen gråare. Bakvin- garne hvitaktiga, mot spetsen mer gulfärgade; mindre tätt, i cel- lerna 5 och 6 alls icke, gråpudrade. Fransarna sakna delnings- linje. Vingarnes undersida som hos Iderana. Utbredning utom Finland: Kärnthens alptrakter. Inom Finland: enligt Staudingers katalog skall denna form förekomma äfven i Finland, men mig veterligen har den icke blifvit funnen härstädes '^). 1) Enligt J. Sparre Schneider, Enumeratio insectorum norvegicorum fasci- culiim III, catalogum lepidopterorum contin. Christiania 1876, p. 132 och ^V. M. Schoyen, Bidrag til Gudbraudsdalens og Dovrefjelds Insektfauna. Nyt Magaz. f. Natiirv. B. XXIV. H. Q. 1877. (Sep. Aftr. p. 22) kunde man frestas tro, att det är hufvudformen Paleana Hb. (Palleana Tr.), som blifvit funnen vid Kongsvold (i ett enda honexeniplar af dr Wocke), men i Schoyens senare ut- gifna arbete: Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepidopter- fauna, II. Saltdalens Lepidopterfauna. Tromsö Museums Aarshefter 1882. O. M. Reuter, Äugsmasken, dess härjaingar i Finland och medlen till deras bekämpande. Abo 1892, p. 42 m. fl. -) Ofvanståeude citat, p. 44, 45. 94 Enzio Eeuter, Tortrix Paleana Hb. bidrager till att denna fjärillarv, oaktadt sin jämlörolsevis ringa storlek, förmår åstadkomma så betydande förödelser är den, att dess härjningsperiod är ganska långvarig. Sålunda observerades larven redan de första dagarna af juni samt upphörde först i au- gusti. Enligt uppgifter af en del utländske Icpidopterologer skall ätven fjärilen förekomma hela sommaren igenom. Sålunda har Nolcken *) anträffat den (formen Icterana) i Liffland från medlet af maj till ända inpå augusti. På en del orter förekommer åen möjligen i två generationer om året. Det eger ett icke ringa intresse att två af de med Tortrix Paleana Hb. närmast besläktade arterna, T. Viridana L. och T- Viburnana Schiff., äfvenledes äro kända för att hafva anstalt om- fattande härjningar. Den förra, T. Viridana, lefver på ek och jag har själf varit vittne till att ekarna på flere ställen i Åbo omnäjd vissa år totalt aflöfvats af larven till nämda art, under det att näst föregående och efterföljande år, oaktadt anstälda efter- forskningar, endast ett jämförelsevis ringa antal sådana anträffades. Den senare arten, T. Viburnana, har enligt Schoyen två år, 1876 och 1877, anstalt ganska betydande förödelser å en af 20,000 stycken plantor at Abies excelsa, Pinus sylvestris och P. montana bestående skogsanläggning på Kjorrefjord, Lister, i Norge, dessbättre dock utan synnerligen stort men för planteringen 2). Likasom förhållandet nu är med T. Paleana, var den af Schoyen omnämda härjningen de första för ifrågavarande art kända. Af det ofvananförda ser det nästan ut som om härjningslusten så att säga „låge i släkten". Tortrix Paleana Hb. är sålunda numera att inregistreras bland fienderna till våra ängar och åkrar. ') 1. c. -) W. M. Sch0yen. Mferkelig Optrreden af Tortrix viburnana W. V. Sep. Aftr. af Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. XXIV. H. 2. Mötet den 4 mars 1893. Fröken Helmi Tennander, hvilken senaste sommar såsom sällskapets stipendiat berest mellersta Österbotten, hade öfver färden afgifvit en redogörelse, som upplästes. — Herr rektor M. Brenner yttrade att han, med anledning af den på februarimötet uttalade åsikten att några af honom i Helsingfors insamlade och till universitetets samUngar inlämnade exemplar af Ejnlobhim pahistre L. vore en bastard emellan denna och E. montanum L., med ledning af professor G. Haussknechts Monografi underkastat dessa exemplar en ytterligare granskning och därvid kommit till samma resultat som då han i färskt till- stånd bestämt dem eller att de tillhöre en af fyndorten, en berg- skrefva vid foten af Ulrikasborgsberget med från uppe på berget befintlig afstjälpningsplats nedrinnande orent vatten, framkallad form af E. iKilustre, utan inblandning af E. montanum eller nå- gon annan främmande art, och stående närmast den af Hauss- knecht från likartade lokaler i mellersta Europas bergstrakter be- skrifna var. fontanum. De egendomligheter, som förläna de ifrågavarande exemplaren deras säregna utseende, nämligen de breda bladen och de stora blommorna, utmärka äfven den nämda varieteten samt förefinnas dessutom antingen allena eller jämte antydningar tiU bladskaft eller bladtänder i lika hög eller ännu högre grad hos exemplar från ända till 16 olika trakter af vårt and, inlämnade till universitetets samlingar, hvaribland flere med afseende å såväl lokal som habitus otvifvelaktiga E. palustre L. Deremot saknas här de kännetecken som enligt Haussknecht karaktärisera hybriderna emellan E. palustre och E. montanum, äfven de mest jjaizt^^re-artade, hvarjämte bristen på E. montanum i den närmaste omgifningen ytterligare talar för osannolikheten af den uttalade förmodan. 9l3 Mötet den 4 mars 1893. Herr doktor Kihlman ansåg, att en variation af Epilobium palustre och en mot E. palustre recederando hybrid mellan E. jjaliistre och E. montanum mycket väl kunde till det yttre starkt närma sig hvarandra, ehuru de naturligtvis till sin natur vore väsentligen olika; riktigheten af den ena eller andra åsikten om ifrågavarande form grundade sig för den skull på jämförelsevis små skiljaktigheter. En säker uppfattning af densamma hade icke af det föreliggande materialet kunnat vinnas; frömjölet i en un- dersökt blomma var till större delen normalt, men innehöll ett €:j ringa antal odugliga korn; märkets form afvek äfven från det hos E. palustre typiska. Det är äfven kändt, att otvifVelaktiga hybrider icke sällan uppträda långt aflägset från den ena eller till och med båda stamarterna. Härtill ville herr Brenner invända att den ifrågavarande divergensen angående uppfattningen af denna form vore af grund- väsentlig art, i det frågan gälde huruvida här förelåge ett för arten främmande inflytande genom hybridisering med en annan art eller en hos arten själf, oberoende af främmande invärkän, förefintlig förmåga att lämpa sig efter för handen varande om- ständigheter, och måste man, då, utom hos arten förut kända och på andra lokaler observerade modifikationer, ingenting före- låge, som talade för hybridisering, enligt hans uppfattning här helt och hållet lämna en sådan ur räkningen, utan att för den skull bestrida att ej en dylik hybridisering i andra fall i likhet med hvad fallet är emellan E. palustre och alsincefolium, vore möjlig och äfven sannolik. — Herr magister A. Arrhenius gjorde följande medde- lande: Vaccinium Myrtillus var. leucocarpum Dumort, och dess förekomst i Finland. I ett julinummer af Abo Tidning 1892 ingick en notis om att »hvita blåbär ;>, plockade på Pakinais egendom i Rimito, torgförts i Åbo. På grund häraf uppmanade jag i bref inne- hafvaren af nämda possession, boställsinspektören, herr Gregori Aminoff, att godhetsfuUt tillsända mig såväl lefvande ris, som äfven friska bär af antydt slag samt därjämte lämna mig upp- lysningar om växtens ståndort, förekomstsätt, ymnighetsgrad. Mötet den 4 mars 1893. 97 möjliga förändorlighet och öfver hufvud om sådant, som kunde belysa dess naturhistoria. Denna begäran villfors till alla delar med synnerlig beredvillighet. De rikliga, omsorgsfullt uppgräfda bestånden utplanterades ^) på särskilda ställen i Botaniska träd- gården. Likaså utsåddes därstädes en del af de erhållna bären, de öfriga omhändertogos af professor Fr. Elfving för att upp- bevaras i konserverande vätskor. Formen med hvita frukter förekommer enligt herr Ami- nofTs skriftliga utsago »blott på ett enda ställe vid Pakinais och i ganska begränsadt antal, omgifven af hufvudarten med van- liga blå bär:>. Den synes vara fullkomligt konstant — åtminstone försäkrar min sagesman att »växten årligen alstrar dessa hvita bär, den enda karaktär, som skiljer denna från det typiska blå- bärsriset. Med hänsyn till ståndort, växtsätt m. m. öfverens- stämma de bägge formerna fullkomligt med hvarandra». Att detta hvad habitus beträffar äger sin riktighet framgår äfven till fullo af de till botaniska museet inlämnade, af mig prässade exem- plaren. De insända bären äro synnerligen välutvecklade — stora, runda, saftigare och sötare än de vanliga blå. Samtliga äro ljus- färgade i olika nyanser samt nästan alltid, åtminstone på ena sidan, försedda med små, stundom nästan försvinnande, röda fläckar, »solfläckar». Beträffande färgtonen hos de 27 uppbeva- rade bären har herr professor Elfving gjort följande anteckning; »13 grönaktiga, snarast påminnande om omogna drufvor, afla med ett mindre antal eller nästan inga purpurbruna prickar ; 14 vaxgult genomskinliga, stäflvis med skiftning i purpur eller med små purpurbruna prickar; ett af dessa utan prickar och utan skiftning, 3 vackert purpurkindade på en sida.» Det är icke minsta tvifvel om, att icke här föreliggande form är den äkta Vaccinium Myrtillus L. var. leiicocarpum, som 1827 för första gången beskrifves af Dumortier i hans »Florula Belgica», som senare, dels under detta namn, dels under andra, 'i Anm. Af de i sltitet af augusti 1892 utplanterade bestånden visade blott ett enda i början af juni 1^93 tynande iifstecken — endast några grenar hade utvecklat blad och blommor, alla fullkomligt liknande dem hos hufvud- formen. De öfriga bestånden hade dött ut under vinterns och vårens förlopp. Föredr. 7 98 Mötet den 4 mars 1693. flerfaldiga gånger blifvit omnämd af olika författare, såsom F. v, Hausniann 1851 ocli Döll 185U, och som nyligen varit föremål för tvänne uttömmande uppsatser af P. Ascherson och P. Magnus: »Die weisse Keidelbeere (Vaccinium Myrtillus L. var. leucocarpum Hausm.) nicht identisch mit der durch Sclerotinia baccarum (Schroet.) Rehm verursachten Sclerotienkrankheit» (Berichte d. deutsch. botan. Gesellsch. VII. 1889 p. 387 ff) och .^Die Verbrei- tung der hellfriichtigen Spielarten der europäischen Vaccinien» (Verhandl. d. K. K. zoolog. -botan. Gesellsch. in Wien, 1891 III. p. 677 ff). Enligt denna utredning förehgger här ett fall af konstant, ärftlig albinism, framkallad af bristen på pigmentkroppar i fruktköttets celler. De växlande färgnyanserna åter förklara de nämda författarena antagligen vara beroende, icke af mogen- hetsgraden, utan af olika belysningsintensitet: i djup skugga blifva bären grönhvita, växande i skogskanten åter porslinshvita. Huru- vida detta sistnämda är förhållandet äfven med Pakinais-bären, därom kan naturligtvis full visshet erhållas först efter på stället företagna grundliga, upprepade undersökningar. V. Myrtillus var. leucocarpum Dumort, synes äga rätt stor utbredning i Europa. Enligt Ascherson och Magnus är den känd från en mängd lokaler i olika delar af Tyskland och den Öster- rikisk-Ungerska monarkin, vidare är den funnen på ett fåtal orter i Schweiz, Italien, Sverige och Norge, och slutligen föreligga äfven uppgifter om dess förekomst i Östersjöprovinserna och Sibirien. Också i Finland har denna form redan tidigare blifvit an- träffad. Så omnämner professor S. O. Lindberg till Sällskapets protokoll den 18 oktober 1879 »en egendomlig form af blåbär (Myrtillus nigra), utmärkt genom blek färg och hvita frukter samt på grund däraf benämd var. pallida Lindb.» Växten, funnen vid. Irjala i Wichtis socken och därstädes först upptäckt af fru Colli- ander, uppträdde »tämligen ymnigt tillsammans med hufvudfor- men, men visade icke några öfvergångsformer till denna? (Med- delanden af Soc. pro Fauna et Flora fenn. VI. 1881 p. 231)^ Under detta sistnämda namn är vidare, år 1882, en Myrtillus- form, »utmärkt genom hvita bär> anmäld af friherre Edv. Hi- singer; fyndorten är belägen vid Heinäsuo nära Brödtorp (Med- Mutet den 4 mars 1893. 99 delanden IX. 1883 p. 156). Några exemplar från dessa platser torde tyvärr icke finnas i universitetsmuseets samling af finska växter. Däremot påträffade jag i Museets kollektion af typisk Myr- tillus en vid Parinpeldo i Hollola funnen och af Gust. Björksten inlämnad kvist, hvilken genom det kvarsittande ljusa bäret otvif- velaktigt visar sig tillhöra var. leucocarpum Dumort. Också an- teckningen å etiketten > fruetus dicuntur albi fuisse» bekräftar detta. Möjligen är nämda exemplar — intet årtal finnes utsatt — det äldsta från Finland kända af denna form. Sannolikt förekommer V. Myrtillus L. var. leucocarpum Dumort, äfven på andra orter i Finland, och det vore därföre skäl att landets botanister egnade denna form, liksom äfven ana- loga former af våra Myrtillus- och Faccm^w m-arter, någon upp- märksamhet. I detta sammanhang torde emellertid till förhin- drande af möjliga felbestämningar ännu en omständighet böra påpekas. Icke alla Ijusfärgade blåbär äro att hänföras till var. leucocarpiim Dumort. ! Förutom de ofvan skildrade gul- eller grönaktiga, söta frukterna af blåbärsriset förekomma nämligen andra af i det närmaste normal storlek och form, utmärkta ge- nom sin kalkJivita färg och sin hårda konsistens. Sådana bär äro fullständigt desorganiserade. Hos dem är fruktköttet för- vandladt till en onjutbar sclerotialmassa genom angrepp af den äfven i Finland förekommande 8clerotinia baccarum (Schroet.) Rehm, en svamp, hvilken ännu så sent som 1888 och af en så framstående forskare som Woronin med säkerhet ansågs vara den enda och alltid förefintliga orsaken till uppkomsten af de Ijusfärgade blåbären. Först genom Aschersons och Mag- nus' ofvan citerade uppsatser har förhållandet stälts i sin rätta belysning. Och denna efter dessa gjorda korta erinran skall säkert vara till fylles för att hålla möjhga framtida iakttagelser angående de Ijusfärgade blåbären på rätt spår. — I sammanhang med ofvanstående meddelande påminte herr rektor Brenner om ett af honom förut omnämdt fynd af hvita hallon på Busholmen vid Helsingfors, hvarest därjämte för- utom både svarta och röda vinbärsbuskar, äfven en buske med små hvita, välsmakande vinbär förekommit nära hafsstranden litet ofvanom den stranden kantande gördeln af klibbal. 100 Möret den 4 mars 1893. — Herr professor O. M. Reuter inlämnade Ull publikation i Acta en äfhandling med titel: ^Corrodentia Fennica. 1. Psocidae. Förteckning och beskrifning öfver Finlands Psoclder;». Af denna förteckning framgick att hittils i Finland blifvit funna 41 arter af nämda lamilj, ett antal, som måste anses ganska stort, då till exempel från Westphalen, som torde vara det med hänsyn till sin psocid- fauna bäst undersökta område, icke äro kända mer än 46 arler. Af de 41 arterna tillhöra 36 underfamiljen Psocina (Spångberg an- för i sitt arbete öfver Skandinaviens och Finlands Psociner blott 14 finska arter), 3 Clothillina och 2 Troctina. Från Sverige äro ännu icke anförda 13 af de upptagna Psocinerna, och 15 arter äro icke upptagna från Östersjöprovinserna. Såsom nya be- skrifvas Psocus hirticornis, Ps. contrarius, Teratopsocus (n. g.) maculipennis, Elijjsocus hrevistylus och Leptella (n. g.) fiisciceps. En plansch åtföljer afhandlingen. — Herr professor J. Sahlberg inlämnade till tryckning: Catalogus Tricliopterornm Fennice prcecursorius, samt gaf munt- ligen följande öfversigt öfver Finlands Trichoptera, till antalet jämförda med Skandinaviska halföns: Skandinaviska halfön: Finland: Phryganeidae 13 (-{- 2 variet.) 14 Limnophilidae 71 75 Sericostomidae ' 9 9 Leptoceridae 31 29 Hydropsycliidae 25 25 Rhyacopldlidae 8 8 Hydroptilidae 6 10 Summa 164 170 Icke inom Skandinavien funna arter: Acjiypnetes crasskor- nis Mc Lachl. (N), Grammotaulkis sibiricus Mc Lachl. (Ka-Lr), Li- mnojMlus germanus Hag. (N), L. diphyes Mc Lachl. (K, T, Oa, Lr), L. dispar Mc Lachl. (O, L, Lr), Anaholia sorormla Mc Lachl. (N-L) Stenophylax impar Mc Lachl. (L, Lr), Stenophylax criidus Mc Lachl. (O, Lr), St. rotundipennis Brauer (T), Micropterna nyc- teribia Mc Lachl. (Ka, K), Cliaetopteryx Sahlhergi Mc Lachl. (T, K, O, L, Lr), Ch. fusca Brauer (K), Cli. obscurata Mc Lachl. (Lr), Apatania Palméni J. Sahlb. (Lr), A. muliebris Mc Lachl. (A, N), Mötet den 4 mars 1893. 101 A. ardica Bohem. (O, Lr), Brachycentrus albescens Kol. (Ka), Molanna submarginalis Mc Lachl. (A, S, Oa), Tricenodes unani- mis Mc Lachl. (T, O), RJtyacopliila obliterata Mc Lachl. (Lr), Glossosoma vernale Pict. (Kr), Gl. Nylanderi Mc Lachl. (O), Agraylea vognatella Mc Lachl. (T, S, Ka, O, L) samt 3 arter små Hydroptilidae. — Herr student A. Thesleff förevisade exemplar af den första i Finland funna tryffelarten, Hydnotria carnea Corda, förut funnen endast i Böhmen och Schlesien, nu tagen vid Liimatta nära Wiborg; vidare den för Finland nya gasteromyceten Polysaccum crassipes Fr. växande i tallmosand å Liimatta, hvilken art före- kommer i södra och mellersta Europa. Dessa begge arter hade blifvit bestämda af professor Fries i Upsala. Entoloma pleheja Kalchbr., förut funnen endast i Ungern, nu å Liimatta, bestämd af herr Britzelmayer i Augsburg. Geaster fimhriatus Fr., från Pähkinänmäki i Valkjärvi socken, ny lör landet. Geaster calyculatus Fuck. var. Kumei (Wint.) och Geaster fornicatus (Huds.) Fr., tagna i trakten kring Wiborg. Dessutom tvänne för Finland nya agaricineer: Ämanita plialloides Fr. från S:t Johan- nis socken under ekar och Stropliaria squamosa Fr. från Lavola vid Wiborg. — Gjordes följande meddelanden om Det zoologiska sommarlaboratoriet på Esbo-Löfö. — Herr professor J. A. Palmen framhöll i korthet den betydelse de stora i utlandet organiserade zoologiska och öfver hufvud biologiska stationerna haft för forskningen rörande den marina faunan och floran, medan i vårt land naturförhållandena icke inbjödo till ens närmelsevis liknande företag. På ett par ställen i utlandet hade likväl också för sötvatten-undersökningar inrättats stationer tilltagna i anspråkslösare skala, och äfven de bevisat sig medföra vetenskapligt vigtiga resultat. I en del fall hade stationerna uteslutande vetenskapliga syftemål, men i andra spe- lade ekonomiskt vigtiga undersökningar rörande fiskerifrågor en betydande rol såsom betingande anslag af allmänna medel. I vårt land tyckes naturen rikhgare än annorstädes inbjuda till under- 102 Mötet (len 4 mars J89?. sökning af vattcnorganismerna och vilkoren för deras trefnad; men ämnet har föga blifvit uppmärksammadt annat än i vissa riktningar och med hänsyn till få systematiska grupper. Or- saken härtill ligger hufvudsakligen i bristen på metodiskt utbil- dade samlare och undersökare. Denna brist åter synes kunna lättast afhjälpas om hälst någon enda punkt under en följd af år blefve med småningom stegrad insigt undersökt, och den vunna praktiska erfarenheten på platsen småningom öfverfördes till flere. En station vore behöflig för detta ändamål. Visserligen har på senare år genom nuvarande fiskeriinspek- törén doktor Nordqvists försorg af styrelsen utverkats anslag för vissa försöksstationer, särskildt i Evois. Syftemålet med dylika nrättningar af praktisk art kommer emellertid oundvikligen att förorsaka en anordning af forskningarna, hvilken icke med nöd- vändighet sammanfaller med rent vetenskapliga syften; och plat- serna utesluta dessutom studiet af våra i bräckt vatten lefvande organismer. Tanken på en jämförelsevis stabil, men dock i minsta möj- liga skala tilltagen zoologisk sommarkoloni, som efterhand kunde utveckla sig till något mera, hade föranledt löredragaren att för några år tillbaka för sommaren upphyra ett fiskläge på Esbo-Löfö, 12 km från Helsingfors i dess vestra skärgård. Sommaren 1889 hade därstädes vistats magistrarne Levander och Wikström, den förre sysselsatt med mikrofaunistiska studier, närmast med hafs- launan; år 1890 hade de samma och magister J. Roos fortsatt ar- betena. Härunder framstod behofvet af att någon skulle i utlan- det göra sig förtrogen med såväl vetenskapligt studium af lägre vattendjur som ock med anordningarna härför vid olika anstalter. Sommaren 1891 vistades derför magister Levander i utlandet. Förledna sommar 1892 vistades magister Levander åter på Esbo- Löfö äfvensom magistrarne Westerlund och Stenroos, och nu- mera kunde större planmässighet genomföras, särskildt vid under- sökningen af smärre sötvattensorganismer. Sin framställning af Löfökolonins uppkomst ville föredraga- ren lemna ej blott såsom en inledning till de meddelanden som de senast nämda deltagarene i arbetena komma att göra vid sammanträdet, utan ock lör att anmäla att äfven sommaren 1893 magister Levander, och någon tid äfven de två deltagarene från Mötet den 4 mars 1893. 103 1892, komma alt vistas på stället, samt att tillfälle erbjöds äfven andra intresserade till delaktighet i arbetena och studierna. Plat- sen erbjuder flere förmåner, bland hvilka må nämnas daglig ång- båtsförbindelse med Helsingfors, och med innersta delen af Esbo viken, där vattnet är nästan saltlöst, liksom ock därifrån vidare till några olikartade träsk i närheten. Med segelbåt uppnås lätt de yttersta klipporna, utanför hvilka hafsdjupet är ända till 30 — 50 meter, äfvensom den inre skärgårdens grundaste vikar. De närmaste omgifningarna åter erbjuda ett djup af 10 — 30 meter äfvensom grunda vegetationsrika vikar, och på själfva holmarne finnes ett stort antal vattenputtar af olika natur. SamUngskärh nödig befunna redskap, mikroskop och litteratur medföres efter behof, och utrymme lumes för några arbetande deltagare. Föredragaren hyste den bestämda förhoppning, som hittills vunnen erfarenhet redan delvis besannat, att våra yngre natur- forskare, särskildt de som egna sig åt zoologiska studier, genom delaktighet i en sådan enkel sommarkolonis arbeten äfven under kortare tid kunde vinna insigter och sådan praktisk vana, att de kunde i sin hemtrakt komma allena till rätta. Att de undersök- ningar, som sålunda kunde utföras, skulle betydligt öka vår kännedom om Finlands vattenfauna behöfver knappt påpekas Tillika antyddes såsom önskvärdt att någon i algologi förfaren person skulle intressera sig för den på platsen förefintliga alg- floran, hvarigenom vunnes ett nytt bidrag till fastställandet at vilkoren för smådjurens existens i dessa vatten. — 1 anslutning till ordförandens andragande refererade herr magister Levander i korthet gången af sina studier och arbeten å Esbo-Löfö. Första sommaren 1889 vistades föredragaren på Löfö tillsammans med magister D. A. Wikström. Föredragarens arbeten gingo ut på dels att efter aflagd filosofie kandidatexamen vidare komplettera de bokliga examens-studierna, dels att orientera sig i saltsjöns och de små sötvattensamlingarnas evertebratfauna. Ehuru utrustningen i afseende å instrumenter och litteratur under den första sommaren ej var synnerligen fullständig — särdeles gjorde sig då bristen på en del faunistiska arbeten och monografier gällande — ansåg föredragaren likväl vistelsen på Löfö för högst lärorik. Af det studiematerial nybörjaren är i tillfälle att med lätthet förskaffa sig ville föredragaren påpeka 104 Mötet den 4 mars 1Ö93. den mängd små copepoder, cladocerer, rotatorier och infusorier, som från hafsytan städse i tillräcklig mängd erhållas med fm sidenhåf och hvilka pelagiska små- organismer för sin glasaktiga genomskinlighet lorträlfligt egna sig lör anatomiska och histo- logiska studier. Så får nybörjaren stifta bekantskap med Nau- jj^iMs-larver af olika slags entomostracéer i skilda utvecklings- stadier, larver af hafsmusslor (» Fe %er» -stadiet) och CypJionautes- larven af vår allmänna hafsbryozo, Memhranipora memhranacea. Äfven vid Löfö förekommande större kräftdjur såsom de bägge i(Zo^/ (i saltsjön). Mastigophora Infusoria 44 101 > 3> däraf 2 förut obeskrifna. » 8 » » Spongillidae Coelenterata 1 4 (i saltsjön). Rotatoria 96 Cladocera 45 Calanidae 6 Malacostraca 1 7 MoUusca 14—15 > däraf 14 förut obeskrifna » 1 ny. (i saltsjön). (i saltsjön). Bryozoa 1 > 7> Härefter förevisade herr Levander å Esbo-Löfö använda håfvar och apparater. — Herr filosofie kandidat K. E. Stenroos meddelade, att han sistlidna sommar å Esbo-Löfö begynte bestämma finska cladocerer. På grund af det material som blifvit samladt i Esbo skärgård och Helsingforstrakten samt i Nurmijärvi socken af före- dragaren samt i Savolaks af herr Westerlund, på Kola-halfön af doktor Kihiman och i några andra orter inom Finland af andra personer, och enligt hvad som förut är bekant om cladocerers förekommande inom landet, utgör antalet kända finska Cladocera 83 arter hörande till 8 familjer och 33 släkten. De rikligast re- presenterade släkten äro Bosmina (15 arter), Dapliuia (10 arter), Alona (10 arter) och Pleuroxus (8 arter). Uteslutande saltvattens- former äro följande sex pelagiska arter: Podon minutus, P. inter- medius, P. jpolypliemoides, P. Leuckartii, Evadne Nordmanni och Bosmina maritima. Af dessa anträffas Podon minutus, Evadne och Bosmina maritima allmänt i saltsjön, hvaremot do andra synas vara sällsynta. Alla öfriga cladocerer äro sötvattensformer af hvilka dock en mindre del såsom Chydorus sphcericus, Alona affinis, Eyrycercus lamellatiis, Sida crystallina och andra äfven kunna föredraga vattnet i saltsjön. — Af dessa 83 cladocerarter äro 52 ^) Obs.! Siffrorna insatta vid tryckningen hösten 1893. 103 MötPt (len 4 mars 1893. förut kända från Finland i det att Gajandcr i sin förteckning ölver sydvestra Finlands cladocerer upptog 32 arter; doktor Nordqvist har ökat antalet med 18 arter och Levander med 2 arter. Bland de intressantaste af sina fynd anförde föredragaren Ophryoxys gracilis Särs och Pleuroxus striatus Schoedler, af hvilka den förra formen först observerades i Nurmijärvi träsk, men sedermera äfven funnits i det af herr Westerlund samlade materialet från Rantasalmi och Saimen. Veterligen är denna art hittills iakttagen endast i Norge af G. O. Särs. Den senare arten, tagen vid Nyslott af A. Westerlund, är anträffad i Tyskland och vid Moskva, men torde icke ännu blifvit angifven för Skandinavien. Såsom en för vetenskapen ny art hade föredragaren ansett en liten 0,2 3 mm lång Flcuroxus-iorm, för hvilken han föreslog namnet Pleuroxus minutus. Till sin yttre form liknar den mest Fl. exiguus, men är mycket mindre samt saknar helt och hållet de för den sistnämda karakteristiska tänderna på nedra bakre hörnet af skalet. Af de ytterst svårt bestämbara formerna inom släktet Bosmina hade föredragaren anträffat, hufvudsakligast i de af doktor Kihlman från Kola-halföns sjöar tagna profven, flera tvifvelaktiga former, hvilka icke kunnat identifieras med förut beskrifna arter. En an- märkningsvärd Bosmina-iorm, sannolikt en ny art, förekommer i stort individantal i flera små sötvattenputtar, ofta högt ofvan hafs- ytan, på klipporna å en del holmar i Helsingfors vestra skärgård. Till sin habitus erinrar denna Bosmina dels om B. hrevirostris P. E. Muller, dels om B. ohtusirostris G. O. Särs, men saknar en egent- lig tagg vid nedra bakre skalhörnet eller är en sådan endast föga utsträckt, oftast knapt antydd. Huruvida B. brevispina Särs vore identisk med ifrågavarande form, är svårt att afgöra af den korta diagnos Särs lemnat. — Vidare förevisade herr Stenroos talrika af honom förfärdigade teckningar af en mängd finska cladocerer. — Herra A. Westerlund kertoi aloitelleensa viime kesän lopulla v. 1892 Espoon Löföllä tutkia vesistöissämme vapaasti eläviä Cope^o^a-äyriäisiä. Koska meillä ei vielä ollenkaan tun- neta Harpadicidae-heimoon kuuluvia pikku äyriäisiä, oli hän aluksi ryhtynyt niihin. — Sanoi etupäässä kirjallisuuden puutteen sekä muiden käytännöllisten vaikeuksien vuoksi kuitenkin aivan vähän ehtineensä. Keräilemistavassa oli hän havainnut parhaaksi Mötet den 4 mars 1893. 109 seuraavia keinoja. Kun morcstä pohjahaavilla oli vctämällä otcltu päällimmäistä mutaa, kaadettiin sitä liieman kirkkaan veden mu- kaan mataloihin lasiastioihin, joista sitte hienolla lasi-kapillääri- putkella yksitellen kerättiin veden pinnalla uivia eläimiä. Osaksi saatiin n. k. kclkkahaavilla suoranaisemmin niuiden pohjaeläinten makana näitäkin. Rannoilla ja lätäköissä keräiltiin harpacticii- deja puristelemalla algijoukkoja pieneen tihcään silkkivaate (»Miil- ler-Gaze») haaviin, joka sitte tyhjennettiin vesiastiaan. Koska tutkimukset olivat västa alustavia, kertoi puh. ehti- neensä ainoastaan muutamia tunnettuja lajeja selville saada sekä sitä paitse muutamia, joita ei ainakaan käytettävänä olevassa kirjallisuudcssa oUut selitettynä havainnut. Merivedessä litoraali- lisesti tavatut lajit kuuluivat sukuihin: Nitokra, CantJwcamptus (sensu Giesbrecht), Tachidins, Echinosoma esim. Niiokra oligo- chaeta Giesbr., var. nova, Tachidius discipes Giesbr., T. litoralis Poppe, sitäpaitse kolme tuntematonta CantJwcamptus lajia y. m. — Makean veden lätäköissä esiintyi pää-asiallisesti Canthocamp- tusAdiieja.. Till de botaniska samlingarna hade sedan den 4 februari in- lämnats: 252 fanerogamer och ormbunkar samt 79 mossor från mellersta Österbotten (Kalajoki, Nivala, Haapajärvi etc.) af fröken H. Tennander; 3 svampar från Pargas af magister E. Reuter; 2 stamsektioner från Ryska Lappmarken af doktor Kihlman. Till de zoologiska samlingarna hade inlämnats före mötet: af fröken E. Elmgren 30 arter trichoptera, hufvudsakligen från Esbo, däribland den sällsynta Agrypnetes crassicornis Mc Lachl., hvaraf förut ett enda exemplar var kändt; af professor O. M. Reuter 70 arter triclioptera i talrika exemplar hufvudsakligast från Åland och Abo skärgård, bland dem tre för finska samlingen nya arter; af magister E. Reuter 30 arter af samma insektgrupp från samma trakter, däraf en för samlingen ny, och af professor J. Sahlberg omkring 130 arter, däraf 14 för samlingen nya från skilda delar af området. Vid mötet inlämnades genom magister E. Reuter fjärilar, insamlade af följande personer: af herr E. Reu- ter 44 arter och varieteter i 46 exemplar, hvaraf 32 nya för finska faunan, två nya för samlingen ; af professor O. M. Reuter två arter i 110 Mötet den 8 april 1893. tre exemplar, af hvilka en art ny för faunan, en för samlingen ; af student J. E. Montell 4 arter i 8 exemplar, hvaraf en art ny för faunan, en för samlingon; af student J. Aminoff: en art i ett exem- plar, ny för faunan; af herr R. Lundh en art i ett exemplar. Herr K. M. Levander refererade innehållet i en af honom författad uppsats med titel: >Einige biologische Beobachtungen iiber Sminthurus apicalis». Mötet den 8 april 1893. Ansökningar om reseunderstöd för naturhistoriska forsk- ningar under instundande sommar hade till Sällskapet inlemnats af herr student P. Hj. Olsson, som i och för undersökning af växtförhållandena på Kimito ö, specielt de höga växternas före- komst, anhållit om 175 mk, samt af herr student J. Montell, hvilken för entomologiska exkursioner i Ladoga -Karelon begärt 200 mk. På tillstyrkan af tryckningskomitén beviljades hvardera ansökan. Herr rektor M. Brenner framlade ett af honom och skatt- mästaren enhgt Sällskapets uppdrag uppgjordt »Förslag till for- mulär för Societas pro fauna et flora fennica årsräkning», hvilket godkändes. Då genom Sällskapets nyligen fattade beslut räkenskapsåret kommer att sammanfalla med det borgerliga året och sålunda räkenskaperna för tiden från senaste årsmöte till utgången af år 1892 böra bli föremål för särskild revision, uppdrogs åt herrar professor Sselan och rektor Brenner att verkställa denna. — På förslag af herr doktor Kihlman anmodade Sällskapet revisorerna att till årsmötet inkomma med förslag om huru stor andel af årskassan må anslås till stående fondens förstärkning. — I enlighet med förslag af herr professor Router beslöts att hos The Maryland Academy of Science i Baltimore göra anhållan om skriftbyte. Mötet den 8 april 1893. Ill Till biblioteket hade som bytesskrift anländt fyra nummer af >The Zoologist» London. — Till publikation anmäldes af herr rektor M. B ren ner: »Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium former II, Nordösterbottniska Hieracia.» — Herr professor O. M. Re ut er anmälte till intagning i Acta en afhandling: „Neuroptera fennica. Förteckning och be- skrifning öfver Finlands neuropterer». Antalet i Finland funna arter stiger enligt denna till 35 (mot 48 i Sverige). Af de finska arterna äro ännu icke funna i Sverige Chrysopa dasyptera Mc Lachl. (= minima Kilj.), Hemerobius inconsjncuus Mc Lachl., Coniopteryx aleurodiformis Wesm. och C. fuscipennis n. sp. Den första, som blifvit funnen blott i landets sydostligaste del, är en rent ostlig art, hvilken, förutom i Finland, hittills icke blifvit tagen annorstädes än i södra Ryssland och vid Samar- kand. Af de i Sverige ända upp i Södermanland anmärkta arterna voro sex ännu icke iakttagna i Finland. Förutom den nya Coniopteryx fuscipennis förevisade hr Reuter äfven en utmärkt varietet af Hemerobius concinnus Steph., som han kallat quadri- fasciatus, samt den äkta Sialis fuliginosa Piet. från Kola halfön, därvid anmärkande att det exemplar från Enontekis, som af lektor Kiljander i hans »Bidrag till kännedomen om Finlands Neuroptera planipennia» upptagits under detta namn, vid när- mare undersökning visat sig tillhöra den vanliga S. flavilatera L. (lutaria auct.). — Herr magister A. Arrhenius inlemnade till publikation :!>Tvenne floristiska smånotiser». — Herr magister E. Reuter anmälde till tryckning: >0m de finska arterna af bombycidslägtet Nola Leach.> samt »Tillägg till Finlands macrolepidopterfauna. Förteckning öfver raacrolepi- doptera funna i Finland efter år 1869». I sammanhang med anmälandet af sistnämda afliandling, hvilken afsåg att komplettera Tengströms år 1869 utgifna Cata- logus Lepidopterorum Faume fennicce prcecursorius, meddelade herr magister E. Reuter att han underkastat universitetets finska fjärilsamling en ingående granskning samt därvid påträffat ett 112 Mötet den 8 april 1893. antal för faunan förut okända arter, som i samlingen varit för- växlade med andra och af hvilka följande förevisades: Hadena unanimis Tr., tagen i Nyslott af Inberg. Sedermera har den äfven blifvit funnen i S:t Michel af kand. K. J. Ehnberg i enstaka exemplar åren 1886 och 1891. Arten är utbredd öfver hela mellersta Europa och förekommer äfven i Ural och vid Petersburg. I Sverige har don blifvit funnen vid Stockholm och Upsala samt på Vermdön i Upland; i Norge vid Kristiania; i Danmark är den anträffad på spridda ställen. Tceniocampa populi Ström (pojmleti Tr.), ett exemplar från Helsingfors, hvilket förut tillhört Nylanders samling och hittills varit förväxlad! med T. ojnma Hb. Utbredning: mellersta Europa, Lifffand och Ural; i Sverige: Skåne och Vestermanland: i Norge: Romsdalens stift, samt i Danmark: Fyen och nordliga delen af Sjaelland. Bapta himaculata F., af hvilken i universitetets samling förefans ett exemplar från Ladoga-Karelen; närmare lokaluppgift äfvensom observatorn okänd. Utbredd öfver mellersta och delvis äfven södra Europa; förekommer vidare i Bithynien, i Mindre Asien äfvensom i Altai-gebitet. Nordhgast är den funnen i Liff- land, i Danmark samt i Skåne. Lohopliora appensata Ev., af hvilken i universitetets samling fans ett exemplar, taget af d:r A. Poppius i Mariehamn och in- stäldt bland exemplar af L. halterata Hufn. Från denna skiljer den sig dock mycket lätt genom betydligt längre, rakt framåt- sträckta palper, mera jämngrå och fmvågigt tecknade fram- vingar, mörkare bakvingar med betydligt mindre flik och annan ställning hos ribban 5 samt genom att baktibierna äro försedda med endast ett par sporrar. — Artens utbredning är synnerligen märkvärdig, i det att den är känd endast från Bayern, Ural och östra Sibirien. Dess förekomst hos oss var därför högst öfver- raskande. Poppius har förbisett densamma i sitt nyligen utkomna arbete » Finlands Phytometrida3>. Vidare förevisade hr Reuter exemplar af en förut obeskrifven mätarefjäril af släktet Cidaria, hvilken af honom benämdes C. fennica. Den nya arten står närmast till C. affinitata Stph. och alchemillata L. Hittills har densamma anträffats endast i Mötet den 8 april 1893. 113 tvänne exx., nämligen en hane i Nyslott af Carlenius samt en hona på Lilltervo i Pargas den 30 juni 1889 at föredragaron. — Herr professor J. Sahlberg förevisade en nykomling för vår fjärilfauna, Ågrotis piinicea Hiibner, tagen J884 af före- dragaren i Parikkala socken. Den var förut funnen i mellersta Europas bergstrakter, i Ryssland och Sibirien. — Herr magister H. Stjernvall hade inlemnat ett antal pressade växter samt ett häfte med anteckningar öfver vissa fanero- gamers utbredning i Kuolajärvi socken, hvilken trakt ännu är föga känd i botaniskt afseende. Anteckningarna lemnades till arkivet. — Herr professor F. Elfving meddelade några uppgifter om Ficea exceha f. variegata Hört (= versicolor Wittr.) såsom tillägg till Hjults Conspeclus, där den med en viss tvekan anföres från Ylöjärvi i Satakunta. Denna i biologiskt hänseende egen- domliga form utmärker sig genom att årsskottens barr till en början äro nästan alldeles hvita men småningom mot hösten bU ^ula eller grönaktiga för att först följande år få sin normala färg. Några grenar häraf hade af herrr H. A. Printz å Kyröfors till- sändts föredragaren. Dessa härstammade från ett omkring 2 meter högt exemplar, som växer frodigt, tätt omgifvet af vanliga granar å bar mark på solsidan af en sluttning å I\alkumäki bys och Suutarla hemmans mark i Tavastkyrö. Enligt uppgift af en byinnevånare skall i närheten finnas en annan betydligt mindre gran med samma egendomlighet hos barren. — Vidare hade denna form anträffats å Furuholm vid Bodö i Helsingfors vestra skär- gård, växande i två exemplar å en sandvall vid hafsstrand. Det större, vid pass en meter höga trädet hade genom professor J. A. Palmens försorg senaste höst öfverflyttats till Botaniska träd- gården. I Sverige hade denna form anträffats i Vermland och i Småland. Enligt meddelande af herr Printz hade han i Tavastkyrö äfven funnit 5 — 6 exemplar af P. excelsa f. viminalis. — Herr student H. Lindberg förevisade följande tre för landets flora nya växtformer från Eckerö på Åland: Salix caprea X repens, Sparganium ramosum f. microcarpa Neum. och Viola 8 114 Mötet den 8 april 1893. Riviniana / villosa Murb. samt dessutom Potamogeton vaginatus och P. Zizii, likaledes från Eckerö, nya för provinsen. Herr magister Å. Arrhenius föreslog att då ännu omkring 300 exemplar af Herharium musei fennici återstodo i boklagret, det måtte öfverlåtas åt bibliotekarien att efter samråd med pre- fekten och intendenten lämna ett antal exemplar däraf åt herrar lärare, som därom anhålla, för att skänkas åt förtjänte skol- elever. Förslaget bifölls. Till de botaniska samlingarna hade sedan senaste möte inlämnats följande gåfvor: 9 fröväxter från Kristinestad af pro- visor M. Sundman; 181 kärlväxter i rikliga och väl konserverade o exemplar från Åland (Eckerö); däribland för samlingen nya: Sagina mariiima, Salix cinerea X repens, Botrycliium simplex^ Carex fulva X fidva, Monotropa Hypopitys var. glabra, Veronica agrestis var. carnosula samt flere för provinsen nya arter af student H. Lindberg; 3 fröväxter från Sulkava, däribland Jasione montana, ny för södra Savolaks, af herr C. P. Lindfors; Lycopodium com- planatum var. chamcecyparissus från Lojo af magister Gh. E- Boldt; Myrtillns nigra var. leucocarpa från Rimito ocb Epilohium liypericifolium från Helsingfors af magister A. Arrhenius, nya för samlingen; Juncus alpimis X lampocarpus, ny för floran, från Vihti af magister J. A. Flinck; 21 kärlväxter från Sälla Lappmark af magister H. Stjernvall. Till medlem af sällskapet föreslog herr professor Elfving herr student G. Tegengren. Tvänne floristiska smånotiser. Af Azel Arrhenius. (Föredraget den 8 april 1893.) I. Epilobium hypericifolium Tausch funnen i Finland. Denna i många afseenden märkliga växt anträffade jag i augusti 1892 på två särskilda ställen i den jämförelsevis afsides belägna, föga kultiverade norra delen af Botaniska trädgården i Helsingfors. På den ena lokalen, under en hasselbuske, växte några tiotal, 10 — 35 centimeter höga, rikligt blommande och fruktifi- cerande individ utan inblandning af andra växter. På den andra åter, en starkt beskuggad, nästan lundartad plats med lös myllrik jord, frodades kraftiga, 70 — 90 centimeter höga exemplar af såväl E. hypericifolium, som montanum L., bägge ymnigt fruktificerande och, såvidt jag kunde finna, utan några öfvergångsformer. Epilobium Ivjpericifolium erinrar habituelt i hög grad om E. montanum, men afviker från densamma genom fullkomligt helbräddade, mer långspetsade blad, genom de upptill något sma- lare fröna och de i början alltid rent hvita, slutligen blekt röda kronbladen — detta sistnämda kännetecken lika karakteristiskt, som i ögonen fallande. E. hypericifolium är en stor sällsynthet och företer därtill en egendomligt, att icke säga bizarrt, sporadisk utbredning. Den är funnen på några orter i Böhmen samt en gång vid Gårdshult i Småland (E. Fries, 1832), hvarest den dock sedan dess icke blifvit åter anträffad. Dessutom uppträder arten i flere botaniska trädgårdar. Sålunda förekommer densamma, enligt meddelande af docenten Sv. Murbeck, sedan många år tillbaka i Lunds bota- 11(:; Axel Arrhenius, niska trädgård och, som redan sagdt, i likartade vetenskapliga anläggning invid Helsingfors. Dess historia här är inhöljd i så godt som iliUständigt dunkel. Med visshet torde dock kunna antagas att E. hypericifolium redan flere år innehaft sina nu- varande växtplatser, fastän den där af lättförklarliga orsaker, såsom dessa växtplatsers afsides belägenhet och feriernas infal- lande under blomningstiden, ända hittills undgått uppmärksam- heten. Säkert torde äfven vara att arten h varken nu eller till- iorene odlats i trädgården. Den gör genom ståndort och före- komstsätt intryck af att här vara spontan, i likhet med E. mon- tanum, som med säkerhet är det, men i själfva värket bevisar ju detta föga. Som en möjlighet löreligger väl alltid, att E. hypericifolium inkommit med någon frö- eller rotstocksändning från utlandet, men äfven denna möjlighet torde i detta fall vara tämligen ringa. Det är .sålunda föga tacknämmeligt att söka ut- forska formens förhistoria i Helsingfors botaniska trädgård. Att en växt med så säregna utbredningsförhållanden — och kanske i någon mån just i följd af dessa — äfven i andra af- seenden tillvunnit sig botaniska forskares intresse och bland dem varit föremål för stridiga tolkningar, kan icke förefalla oväntadt. Det är hufvudsakligen spörjsmål af systematisk art, till hvilka dessa anknyta sig. E. hypericifolium visar, som redan tidigare nämdes, en stor yttre likhet med E. montanuni, och att denna likhet i detta fall är ett uttryck för en intim frändskap mellan ifrågavarande arter, härom torde endast en mening råda. Där- emot äro åsikterna icke så litet delade, ej blott angående graden af denna frändskap, utan äfven i fråga om den förstnämda artens formvärde. Så tolkar Elias Fries oförklarligt nog E. hype?'ici- folium som en hybridär form af E. montafium och E. palustre. Celakovsky åter ser i denna växt en ras af niontanum, under det Haussknecht i sin bekanta »Monographie der Gattung Epilo- bium» på grund af talrika, årslånga kulturer förklarar densamma vara en god, konstant art. Gentemot denna uppfattning står emel- lertid resultatet af de odlingsförsök med E. hypericifolium, som E. Fries omnämner i Botaniska Notiser 1858. Enligt nämde illustre författare förblifva ur frö uppdragna och som 1-åriga hållna exem- plar konstanta, medan de perennerande öfvergå i montcmum. Stödjande sig på sina egna kulturer betecknar emellertid Hauss- Tviinne floristiska smånotiser. 117 kncelit detta resultat som felaktigt och framkalladt antingen genom en sammanblandning af former eller en inblandning af korsnings- produkter i kulturerna ^). Detta inkast af en så framstående auktoritet, liksom hans ståndpunkt till frågan öfver hufvud, är na- turligtvis vägande, meu kan näppeligen anses fullkomligt afgö- rande. I själfva värket har jag mig också bekant ett ännu icke publiceradt fall, där utslaget af gjorda odlingsförsök synes ten- dera att gå i en riktning, icke öfverensstämmande med den af Haussknecht företrädda. Spörjsmålet om E. lujpericifolium, dess formvärde och förhållande till montanum, måste väl sålunda ännu anses öppet, intill dess omsorgsfulla, upprepade, hälst af olika forskare och på olika orter anstälda kulturförsök gifva samstäm- mande resultat. I syfte att möjligen i någon ringa mån kunna bidraga till frågans lösning har jag denna vår inledt ett sådant försök i Helsingfors botaniska trädgård. n. Några ord om Juncus alpinus Vill. X lampocarpus Ehrh. och dess förekomst i Finland. Juncus alpinus Vill. X lampocarpus Ehrh.., hvars förekomst i Sverige för kort tid sedan blifvit konstaterad, har, som ju med säkerhet var att förvänta, numera visat sig tillhöra äfven det finska florområdet. Under ett besök i Korpo sommaren 1892 anträifade jag nämligen denna hybrid, växande tillsammans med sina ymnigt uppträdande stamarter på en af källådror bevattnad och af diken afgränsad ängsbacke invid Markom by. Några indi- vider af samma form, inmängda bland talrika sådane af alpinus och lampocarpus och jämte dessa insamlade den 15 september 1892 i ett dike vid Suontaka by i Vihti socken, öfverkom jag vidare vid granskningen af en värdefull samling växter, hopbrakt af magister J. A. Flinck. Äfven ett par i universitetets finska herbarium under något af nämda namn uppbevarade exem- plar erinra habituelt mycket starkt om ifrågavarande hybrid och ') I detta sammanhang torde kunna nämnas, att jag i det som rent betecknade beståndet värkligcn auträtiade en enda individ, afvikande från den typiska hypericifolium genom svagt sågade blad. Möjligen förelåg här en hybrid. Då jag tyvärr icke var i tillfälle att närmare undersöka exem- plaret, vågar jag ej med bestämdhet yttra mig härom. 118 Axel Arrhenius, Tvenne floristiska smånotiser, skola måhända vid närmare undersökning värkligen visa sig iden- tiska med densamma. Öfver hufvud torde man godt kunna våga på- ståendet, alt J. alpinus X lampocarpits icke är någon sällsynthet i Finland. D:r Murbeck i Lund förmenar till och med med stöd af hybridens förekomst på de svenska fyndorterna »att den med visshet kan antagas uppträda i alla de trakter, där J. alpinus och J. lampocarpus träffas samman». Och detta uttalande gäller väl med lika rätt hybridens spridning i vårt land. Den otvannämde skarpsynte svenske floristen har i Bo- taniska Notiser 1892, h. 5, egnat J. alxnnus X lampocmjnis en uttömmande utredning. Då hans beskrifning i alt väsentligt träffar in på de af Flinck samlade herbariiexemplaren — några sådana från Korpo finnas tyvärr icke — hänvisar jag till densamma och meddelar här endast de viktigaste för hybriden känneteck- nande egendomligheterna. — Med hänsyn till karaktärer äro de finska exemplaren strängt intermediära, om äfven deras habitus kanske bära en något Hfligare prägel af alpinus. Från den rätt kraftiga rotstocken utgå 27—42 cm. höga, tämligen spensliga luft- stammar, upprätta som hos alpinus, men genom den vanligen svagt bågböjda basaldelen på samma gång något erinrande om lam- pocarpus. Bladen med tydligare ledknutar än hos alpinus. In- fiorescensgrenarne uirprätta, visserligen mindre styft än hos al- pinus, men på långt när ej så starkt utspärrade som hos lampo- carpus. De yttre p)erigonhladen som hos slamarterna: de inre elliptisha eller äggrundt lansettlika, tydligt hinnkantade, propor- tionsvis något bredare och mindre spetsiga än hos lampocarpus, men märkbart smalare och miyidre trubbiga samt med skarpare afsatt hinnkant än hos alpinus. Pollen? Kapslarne trubbigare än hos lampocarpus, men spetsigare än hos alpinus. jämförel- sevis små, nående endast obetydligt utom perigonbladens spets samt innehållande endast de gula, hopskrumpnade, hinnaktiga ovala. Icke ett enda frö kunde på det visserligen sparsamma materialet uppletas, medan ymniga, välutbildade massor af samma organ förefunnos hos stamarterna. Det är denna biologiska egendomlighet i förening med inflorescensens bildning och peri- gonbladens form, som i främsta rummet röja och bevisa väx- tens hvbridära natur. Om de fmska arterna af boinbycidsläktet N o I a Leach. Af Enzio Eeuter. (Ånmäldt den 8 ap-il 1893.) Finland äger endast tre iVoZa-arter, af hvilka en, N. confu- salis H. S., först senaste sommar (1892) anträffades hos oss. Af de tvänne öfriga, N. centonalis Hb. och N. ardica Schöyen (= albula Schiff. var. Karelica Tengstr.), är den senare en stor raritet, i det att den hittills anträffats endast i några få exemplar i Finland och Norge. Då den emellertid icke så litet påminner om storväxta, bleka och nysskläckta individer af N. centonalis ligger en möjlighet till förväxling af de båda arterna nära till hands och jag har därför ansett det vara skäl att fästa uppmärk- samheten härpå. Detta så mycket hällre, som jag varit i tillfälle att granska icke färre än fyra exemplar af den ytterst sällsynta N arctica jämte en förut obeskrifven varietet af densamma. Samtliga fmska iVok-arter hafva nyligen blifvit beskrifna och afbildade ^) i Aurivillius' förtjänstfulla arbete ^Nordens fjä- rilar", hvarför jag afstår från en utförhg beskrifning af dem samt ') De vid texteu intryckta figurerna hafva icke utfallit alldeles lyck- ligt; sålunda har den afbildade framvingen af N. karelica (= arctica) alldeles för mörk grundton, specielt å vingbasen äfvensom å inre hälften af midt- fältet och delvis äfven yttre mellanfälter, hvarjämte den inre tvärlinjen ur skarpare markerad än hos något af våra finska exemplar (2 ef, 2 $). 120 Enzio Eeuter, Om de finska arterua liänvisar till nämda arbete och i afseende å N. arctica därjämte till Schöycns uttömmande skildring om donna art ^). Likväl bifogas här nedan en kort öfversikt öfver de finska arterna för att tjäna till ledning vid en bestämning af desamma. Till de af Aurivillius anförda skiljemärkena tilläggas några utmärkande kän- netecken, hvilka bidraga till ett säkert särskiljande af arterna 1. Halskragen till större delen, äfvensom mellanryggen framtill brunaktiga. Framvingarnes yttre tvärlinje bildar mellan rib- borna 3 och 7 en mycket starkt utåt böjd båge och böjer sig sedan småningom inåt mot framkanten. Yttre mellanfältet grå- eller brunaktigt. Palper icke öiverskjutande hufvudets längd, mörkgrå. Ögon stora, utstående, lika breda som pan- nan, kaffebruna. — A', confusalis. 2. Halskragen och mellanryggen enfärgadt hvita, på sin höjd med en ljusgul anstrykning. Framvingarnes yttre tvärlinje är mellan ribborna 3 och 7 endast obetydligt bågböjd. Yttre mellanfälLet vanligen hvitt. Palper betydligt öfverskjutande hufvudets längd, hvita eller ljust brungrå. Ögon icke anmärk- ningsvärdt stora eller utstående, ej så breda som pannan, svartaktiga. a) Yttre tvärlinjen knapt tandad, vid ribban 7 böjd i skarp vinkel mot framkanten. Bakvingar undertill med smal, på tvären gående, streckformig diskfläck. Bakkroppen undertill mörkare än på öfre sidan, mörkt brungrå. N. centonalis. b) Yttre tvärlinjen skarpt tandad eller svart punkterad, böjd i en båge mellan ribban 7 och framkanten. Bakvingarne undertill med stor, rundad eller trekantigt oval, tydligt framträdande diskfläck. Bakkroppen undcrtill knapt mör- kare än på öfre sidan, ljust hvitgrå. iV. arctica. Alla våra finska arter öfverensstämma däri att de sakna ribban 4 å bakvingarne. ') W. M, Schöyen, Oversigt över de i Norges arktiska Region hidtil fundne Lepidoptera. Arch. f, Math. o. Naturv. 1880, p. 172; Nye Bidrag till Kundskaben om det arktiske Norges Lepidopterfaima, Tromsö Mus. Aarsh. IV, 1882, p. 83. af bnmbycidsläktet Nola. 121 X. omfasalis II. 8. 11, [). Iij4; Auriv. Nord. Fj. p. 82. (cristu- lalis Dup. VIII, 227, G— 7). — Denna art har först senaste sommar upptakts i vårt land i ett enda honexemplar, taget i medlet al juni i Karislojo af den tyske lepidopterologen August Hoffmann, som välvilligt förärat detsamma till uni- versitetets finska museum. Exemplaret skiljer sig icke från utländska sådana af samma art. iV. centonaUs Hb. Pyr. 15: Dup. IX, 228, 5; H. S. 141—2; Auriv. Nord. Fj. p. 82. — Är den mest utbredda i landet och förekommer ställvis årligen i stor myckenhet. Med säkerhet är den känd från Åland, Åbo-trakten, Nyland, Tavastland, Savolaks, Ladoga- Karelen och ryska Karelen. Egendomligt nog förekommer den på fullkomligt olikartade lokaler. Så- lunda har jag anträtfat den såväl på ängsmark med yppig vegetation som vid randen af en skogsmosse, hvardera gången i stor ymnighet. Till färgteckningen varierar den i hög grad- Exemplar med rent hvit grundfärg och tämligen ljust bruna teckningar förekomma i talrika öfvergångar jämsides med individer, hos hvilka den ljusa grundfärgen nästan helt och hållet är öfverdragen med ända till ganska mörkt bruna skuggningar. iV. ardica Schöyen Oversigt 1. c. {albula Schiff. var. Karelica Tengstr. Cat. p. 8; karelica Schöyen, Nye Bidrag etc. 1. c; Lampa, Fört. Skand. o. Finl. macrol. p. 32; Auriv. Nord. Fj.^ p. S2). — Ar en af de sällsyntaste Nola-arlerna. Enligt vid exemplaren fastade etiketter och noten till N:o 120 i Teng- ströms katalog (p. 8) har han funnit en hanne i Tiudie i Onega Karelen den 8 juli och en hona vid Kexholm den 20 juli; årtalet är icke angifvet. I en den 20 december 1855 daterad förteckning öfver determinanda, hvilken åtföljt en sändning fjärilar från Tengström till prof. Zeller, finnes dess utom följande skriftliga anteckning, som hänför sig till före- varande art: >Kexh. in sphagnosis aug. 53. 3 exx.». Egen- domligt nog nämner dock Tengström i sin katalog ej ett ord om detta fynd, ehuru det blifvit gjordt flere år före den- sammas utgifvande. I Tengströms numera med universi- tetets museum införlifvade samling funnos emellertid, utom de två förstnämda exemplaren, ännu ett tredje utan uppgift om 122 Enzio Reuter, Om de finska arterna tid eller ort för fyndet. Den 17 juni 1889 återfans arten af mig i ett synnerligen rent och vackert honexomplar på en hjortronmosse, Junnin-suo, i Sammatti i Nylands län, och fyra dagar senare fann jag på en liknande lokal dessutom en hanne af nedanstående, förut okända variotet. Utom Finland har arten blifvit funnen endast i tvänne individer i Syd-Varanger i norska Finmarken, nämligen, en hanne af Schöyen på en hjortron- mosse vid Elvenses den 17 juli 1878 samt en hona af pastor Sandberg likaledes på hjortronblad på toppen af fjällen vid Kirkenses den 16 juli 1879. Mitt exemplar skiljer sig från de Tengströmska däru- tinnan, att såväl halskrage, vinglock och thorax som fram- vingarnes grundfärg är rent snöhvit, medan de sistnämda exemplaren hafva en svag skiftning i brungult. wdv.obsoleta n. var. Alis anticis fcre unicoloribus niveis, rf. Fram- vingarne nästan rent snöhvita; af de gulbruna teckningarne återstå på sina ställen högst svaga, nästan omärkliga antyd- ningar; den vid diskfältets ända belägna, största puckeln mycket ljust gulfärgad utan mörk skuggning på inre sidan. Af denna egendomliga albinosform har jag anträffat ett väl bibehållet hanexemplar den 21 juni 1889 på en kärrmosse, Härkän-suo, i Sammatti i Nylands län, tillsammans med den synnerligen talrikt förekommande /V. centonaMs. I sammanhang härmed må det tillåtas mig att afgifva en kort historik öfver iY. arctica, hvilken icke torde sakna sitt in- tresse, grundad som den är på den brefväxling Tengström i afseende å denna art i tiden fört med de kända lepidopterolo- gerne, den numera aflidne professor Zeller i Glogau och statsen- tomologen, konservator W. M. Schöyen i Kristiania. Såsom af ett i universitetsmuseets ägo numera befintligt koncept till ett den 20 december 1885 dateradt bref från Teng- ström till Zeller framgår, hade han till den senare i och för bestämning afsändt en samling Icpidoptera och till brefvet bifo- gat en förteckning öfver dessa determinanda. Den såsom N:o 1 i förteckningen ujjptagna arten förmodades af Tengström till- höra släktet Erastria och möjligen vara E. paludkola. Zeller har såsom svar härå afsändt ett den 15 oktober 1856 från Glo- af l)ombycidsläktet Nola. 123 gau skrifvet bref med åtföljande lista öfver de omsider bestämda arterna, hvilken lista noggrant motsvarar Tengströms förteckning. Om N:o 1 har Zeller yttrat sig: »Nola spec, verschieden von centonalis, aucli nicht alhulalis, vielleicht neue Art, woriiber Her- rich-Schäffers Tafeln der Iiombyces nachzusehen sind, die ich nicht liabe.» Med kännedom härom förefaller det egendomligt hvad Tengström i sin katalog i afseende å Zellers utlåtande anför: y> Zeller hane formam a N. alhula separare noluit» (noten till N:o 12U. N. aUmla S. V. var. Karelica, p. 8). År 1880 beskref och af bildade W. M. Schöyen i sin >Over- sigt över de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidoptera» (Arch. f. Math. o. Naturw. Bd. V, p. 172.) en Nola-avl under namn af N. arctica, hvilken han misstänker vara identisk med Teng- ströms iV. alhula var. Karelica. Har skrifver härom i ett bref- kort, datcradt Kristiania den 4 oktober 1880: »turde jeg herved bede mig velvilligen underrettet om, hvorvidt den i min Oversigt över Norges arktiske Lepidoptera (p. 172) beskrevne Nola Ärctica kan ansees for identisk med Deres var. Karelica af N'. Alhula eller ikke. Det vilde interessere mig sserdeles ot faa Klarhed herover>. Tengström har omedelbart afgifvit följande svar, hvilket finnes intaget i Schöyens år 1882 utgifna uppsats jNye Bidrag til Kundskabon om det arktiske Norges Lepidopter- fauna> (Tromsö Mus. Aarsh. IV, 1882, p. 83), men som dock, på det historiken må blifva fullständig, äfven här må införas: >Sedan många år tillbaka har jag ansett min Nola alhula var. karelica såsom en egen, god art, som ingalunda kan sammanföras med alhula. Det var derföre högst interessant för mig att vid emottagandet och genomögnandet af Eder ^Oversigt etc.» se denna form äfven af Eder anförd såsom skild art. Såväl beskrifningen som ock figurerna öfverensstämma i allo med mina exemplar från Karelen, — dock torde bakvingarnes färg å figg. vara nästan för mörk; äfven äro fransarne på mina Karelare något ljusare än bilden utvisar och tydligt skäckiga, hvilket ej heller å figg. be- stämdt framlyser. Denna fransarnes teckning finner jag ej heller i beskrifningen anmärkt, och detta är tillika det enda, som jag ville tillägga till den annars noggranna descriptionen. Om jag skulle beskrifva dem, ville jag uttrycka mig således: cilice fusco- cinerece alhido lineariter vet tenue transversim interrupke. I 124 Enzio lieuter, Om de finska arterna händelse detta kännetecken skulle förorsaka något tvifvelsmål, vill jag tillsända Eder till påseende ett exemplar af de två, som f. d. n. stå i min samling». Härtill genmäler Schöyen i ett bref af den 20 oktober 1880: » — — skal jag herved först og fremst angaaende iVo^a-Spörgsmaalet bemterke, at hvad De anförer om Bagvingernes Farve, samt Fryndsernes Udseende hos Deres Exem- plarer saa långt fra att gjörc Identiteten med min N. Arctica t.vivlsom, tvertimod fjerner den sidste Rest af Tvivl hos mig i denne Sag. Tingen er ncmlig den, at Planchen, der ledsager mit Arbeide, först blev fuldendt af Lithografen og faerdigtrykt, efteråt jeg allerede havde begivet mig ud paa min Sommerreise ivaar, saaledes at jeg ingen Anledning fik til at kontroUere Ar- beidet i sidste Instans. Derfor er der ogsaa adskillige Ting, der läder endel tilbage at önske, bl. a. netop i de to heromhandlede Henseender: Bagvingernes (samt Undersiden af Forvingernes) Farve er paa de allerfleste Aftryk faldt altfor mörk ud, og Frynd- sernes flekkede Udseende er gaaet omtrent aldeles tabt, i det de ogsaa ere blevne helt igjennem for mörke paa de fleste Aftryk af Planchen. Paa mine Exemplarer af Dyret er vistnok Fryndserne i en temmelig daarlig Forfatning, hvorfor jeg i Beskrivelsen ikke vilde inlade mig videre paa at omtale dem, — men jeg havde dog i mine Afbildninger antydet deres lysere flekkede Udseende, hvilket dog som sagt ikke er kommet tilsyne paa Planchen. Da jeg imidlertid i aar har erholdt endel nye Bidrag fra Ostfmmarken, hvormed jeg agter senere at supplere min »Oversigt», skal jeg ved denne Leilighed ogsaa tillade mig at supplere Beskrivelsen med de efter denne vor Konference indvundne Tillaeg ang. Ud- seendet og den utvivlsomme Identitet med var. Karelka. Prof. Zeller indrömmer den nu ogsaa Berettigelse som god Art.» ^) Såsom synes har identiteten af Tengströms N. alhida var. Karelka och Schöyens N. ardka blifvit till fullo 'konstaterad, hvarjämte framgår att ifrågavarande form värkligen bör uppfattas såsom en skild art. Då frågan om densammas berättigande såsom egen art emellertid till först blifvit klargjord af Schöyen och då den första gången såsom själfständig sådan under namn af arctica ') Jfr, äfven Schöyen. Nye Bidrag etc. Tromsö Mas. .Varsli. IV. 1882. p. 83—84. al' l)ombycidsläktet Nola. 125 af honom beskrifvits och afbildats, fordrar sedvanlig praxis att den bär delta af honom gifna namn. Att Tengström efter det Schöyens beskrifning pubhcerats, som svar på en förfrågan af denne, skriftligen meddelat honom att han > sedan många år till- baka har ansett Nola alhula var. Karelka som en egen god art», svnes mig icke innebära fuUgiltigt skäl till att, såsom Schöyen förmodligen af artig hänsyn till Tengström gjort, upphöja den senares varietetnamn till artnamn, i det han uppkallar arten N. karelica Tgstr. (Nye Bidrag etc. 1. c), .Såväl Lampa ^) som Auri- villius -) hafva emellertid antagit detta namn. Mer än personlig hänsyn, hvars innebörd likväl till fullo senteras, torde dock häfd- vunnet bruk böra gälla i ett fall som detta. Det är med hänsyn härtill som jag ville förfäkta den åsikt, att ifrågavarande Nola- form för framtiden bör bära det namn, N. arctica, Schöyen gifvit densamma, och samtidigt innebär denna åtgärd endast ett rättvist återgäldande till de skandinaviske entomologerne å de finska lepidopterologernas sida. ') Lampa, Förteclcning öfver Sliandinavieas och Finlands macrolopi- doptera, Stockholm 1885, p. 32. -) Atirivillius, Nordens Fjärilar. Stockholm 1888 — 92, p. S2. '-■^\- \. ^ ^ -'■ Årsmötet den 13 maj 1893. Ordföranden, professor J. A. Palmen, afgaf följande års- berättelse: På Floras dag sammanträffar vårt sällskap nu för 7 lista gången för att taga en öfverblick af sin värksamhet under näst- vikna år. Att under en så lång tidsperiod, som den hvarunder Societas pro Fauna et Flora fennica, det äldsta vetenskapliga samfundet i Finland, existerat, äfven förhandlingarna under års- mötena varit ganska olikartade, ligger i själfva sakens natur. Våra fäder höllo uti botaniska trädgårdens då för tiden nya växt- hus sina årssamkväm, allmänt bekanta och gerna besökta för den därunder rådande angenäma stämningen; man gladde sig åt de nyanlagda finska växt- och insektsamlingarnas förkofran, men ingalunda mindre åt de anslående tal, som vid dessa tillfällen höllos af stiftaren-ordföranden, och årstiden lemnade ett gärna begagnadt tillfälle att i den fria naturen göra iakttagelser och små utfärder, ty långväga expeditioner blefvo då ganska sällan utsända. Nuförtiden åter samlas vi i universitetet för att sam- fäldt göra ett öfverslag af sällskapets under året pubUcerade skrifter, samt för att få en bild af hvad nästföljande år kan ut- delas tryckt, men tillsvidare blott inlemnats till publikation, både smärre meddelanden och digra afhandlingar ; vi kasta en blick på våra stipendiaters utförda eller stundande forskningsresor, och egna vår hågkomst åt minnet af dem som för alltid lemnat vår krets; vi inhemta redogörelsen för de numera rätt omfattande inhemska naturhistoriska samlingarnas tillstånd och förökning samt för vårt rätt betydande bibliotek och skriftvexlingar, och slutligen också för våra icke obetydliga, men hittills dock aldrig altför stora tillgång på tidens nervus rerum. Huru olika dock förhållandena te sig fordom och nu, finnes likvisst en tydlig alldeles bestående likhet. Trots sällskapets ålder tillhör nemligen flertalet af dess verksamma ledamöter ung- Årsmötet den 13 maj 1893. 127 domen, och denna är, såsom skalden sjungit, »i dag den samma som i går:>. Det är på ungdomligt intresse för vår sak och pä lust alt med städse ökad kunskap värka för densamma, det är därpå som vårt samfund ursprungligen blifvit grundadt; och ännu i dag hemtar det sin styrka just därutaf, men på samma gång äfven däraf, att själfva forskningsområdet är vårt fosterland. Så länge dessa båda drifkrafter värka skall sällskapet gå en lugn h^amtid till möte; och vi hoppas att vår krets med sitt bestämda mål för ögonen, skall på sig få tillämpa äfven fortsättningen af skaldens nyss citerade ord, lefnadskraftigt förblifvande »densamma efter tusen år> samt ännu då få samlas till årsmöten med allt rikare resultat af årens verksamhet. Vår krets är stor nog för att under hvarje år Uda förluster; vi skola därför främst egna de under nästvikna år bortgångna ledamöterna vår hågkomst. Främst till åren och vetenskaplig ryktbarhet står Alphonse Louis Pierre Pyrame De G andolle, som varit hedersledamot af vårt sällskap sedan den 5 oktober 1872. Son till den världs- bekante botanikern Augustin Pyrame De Candolle, föddes han den 28 oktober 18U6 i Paris, och han afled i Geneve den 4 april 1893, således i sitt 87:de år, äfven han en af den botaniska ve- tenskapens allra främste stormän. I yngre år en framstående rättslärd egnade han sig dock efterhand alt mera åt fadrens fack och fick vid dennes år 1841 timade död öfvertaga hans profes- sors ställning i Geneve. Få äro de botaniska forskare som haft en så mångfaldig verksamhetskrets som den nu aflidne och ut- vecklat sådan energi, insikt och kritisk skärpa. Själf utarbetade han särskilda monografier öfver olika fanerogramgrupper, bl. a. öfver ekarna, men därjämte sammanförde och utgaf han äfven andras liknande arbeten. Uti ett antal specialafhandlingar har han vidare nedlagt sin erfarenhet angående de biologiska lifs- vilkoren för växtligheten ute i naturen, såsom temperatur, fuk- tighet, ljus och markens beskaffenhet samt de för olika vegetation betingade kombinationer af lokala vilkor. På denna sin insigt stödde han sitt betydelsefulla värk »Géographie botanique rai- sonnée-, som utkom år 1855 i tvenne band och förvärfvat ho- nom den största ryktbarhet på växtgeografins område. Han till- godogjorde sig här sin insigt om de klimatologiska vilkoren så- 128 Årsmötet dcu 13 maj 1893. som betingande växternas regionala iitbredningsförhållanclon både i horizontal och vertikal riktning. Ar 1^61 utgaf han ett värk om lagarna för botaniska nomenklaturen, hvilket varit af grund- läggande betydelse, utöfvat ett mycket stort inflytande på sam- tidens uppfattning och i hufvuddrag är allmänt erkändt; till samma ämne har lian också senare återkommit. Slutligen bör nämnas De Gandolles år 1883 utkomna arbete Origine des plantes cul- tivées, ett allmänt bekant verk, hvari han på grund af mycket omfattande egna undersökningar rörande kulturväxternas utbred- ning, äfvensom med ledning af linguistiska och historiska data, sluter till deras ursprung och hemland. Förutom alla dessa bota- niska arbeten må vi ännu anföra den aflidnes Histoire des scien- ces et des savants depuis deux siécles, som utgafs i Geneve 1873. — Denna lysande serie af arbeten ulaf första rang antyder hvad den bortgångne varit för sin vetenskap; att han varit också i vårt samfund hedersledamot skola vi städse räkna som en ut- märkelse för detsamma. Med döden har afgått jämväl en af de förnämsta af vårt säll- skaps ledamöter i Skandinavien, professorn i botanik vid universi- tetet i Christiania Fredrik Christian Schiibeler, som afled den 20 juni 1892. Han var född den 25 september 1815 och utbildade sig först till praktisk läkare; men sedan han i åtta år egnat sig åt detta kall, medförde det äfven af honom med stora sympatier hyllade brytningsåret 1848 en förändring också i hans bana; han slog om och upptog till odling den botaniske praktikerns för- summade fält. Åren 1848 — 51 tillbrakte han på en lång resa i Europas olika kulturländer lör att studera trädgårdsodling och kulturväxter. Återkommen blef han docent, och år 18(30 pro- fessor samt själfva drifkraften för en serie forskningar, som gjort såväl honom som Norge mycken heder. Det är väsentligen Schiibeler som genom mångåriga och väl ordnade försök praktiskt ådagalagt att sydliga växter, då de acklimatiseras i nordligare trakter, förändra sig inom vissa gränser med hänsyn till sin ve- getationstid, som förkortas, vidare i anseende till blommornas tilltagande storlek, färg och arom, medan deras sockerhalt aftager: att fröet bhr större och kraftigare i norden, och att utsädet, äfven om det återföres till södern, åtminstone för någon tid ger kraftigare plantor. Hans praktiska sinne dref honom att uppsöka Årsmötet den 31 maj 1893. 129 forskningsfält på biologins område, den geografiska rasbildningen, livilken fråga till fosterlandets ekonomiska förmån borde under- sökas; och att han lyckades däri, visar det stora uppsving, som i Norge trädgårdsskötsel, fröodling och jordbruk togo. Af hans talrika och värdefulla inliigg i dylika frågor kunna här antecknas blott de vigtigaste. »Die Culturpflauzen Norwegens» utkom 1862, Växtgeografiska kartor med polargränser för flere tusen arter utgaf han åren 1873, 1875 och 1878. Norges växtvärld skildra- de Schiibeler 1873 — 1875 och dess växtlif, särskildt ur växt- geografisk synpunkt, år 1879. Sitt hufvudverk Viridarium nor- vegicum utgaf han i tre band 1886—89 såsom ett »bidrag till Nord-Europas Natur- och Gulturhistorie;»; detta utgör en formlig kodex för botanikern på praktiskt område, likasom för enhvar som studerar vår nordiska natur och betingelserna för växthg- heten därstädes. Vårt samfund tillhörde den aflidne sedan den 10 april 1878. D:r Carl Fredrik Nyman, född i Stockholm 1820 och ledamot af vårt samfund sedan den 9 december 1865, afled den 2id april 1893. Äfven han studerade först medicin, men lämnade 1840 denna bana, då han i floristiskt syfte förelog en resa till Tyskland och Italien. Han har gjort sig känd dels genom flere utgifna läroböcker dels, och framför alt, genom särskilda med stor artkännedom utarbetade öfversigter af Europas flora. Åren 1855—56 utgaf han Sylloge Florce Europccw och 1878 — 82 Con- spedus Florce Europcece. hvilka begge tilldrogo sig berättigad upp- märksamhet såsom för samtiden särdeles nyttiga och omsorgs- fullt utarbetade uppslagsvärk. Därjämte har han särskildt vinlagt sig om sitt fosterlands flora genom det åren 1867 — 68 utkomna värket 3 Utkast till svenska växternas naturhistoria», hvilket innehåUer beskrifningar och redogörelser särdeles ur praktiska synpunkter. För oss har doktor Nyman ett särskildt intresse äfven af en annan anledning; då professor Lindberg hitkom år 1865 föranstaltade han att doktor Nvman hitkallades för att granska och ordna universitetets utländska fanerogamsamling, och blefvo då af honom den Stevenska och andra museets samlingar sam- manslagna tiU en gemensam kollektion. Äfven ur kretsen af våra inhemska ledamöter hafva åtskil- liga bortgått. I enlighet med bruket i forna tider inträdde de 9 130 ArsmöteD den 31 maj 1893. blifvando läkarena såsom unga cives academici i vårt samfund' men då de snart fingo andra maktpåliggande uppgifter hafva do flesta endast såsom yngre eller alls icke varit verksamma leda- möter på naturalhistoriens område. Med den vördnad vi äro skyldige ålderdomen må vi här nämna medicine doktor Volmar Styrbjörn Schildt, som inträdde i sällskapet redan 1829, och f. d. chefen för medicinalverket friherre Knut Felix von Wille- brand, som inträdde 1833, af hvilka den förre afled den 8 maj 1893 vid 83 års ålder, den senare den 18 januari 1893 i en ålder af 78 år. Yngre voro medicine doktor A. E. Åkesson, doktor O. K. Nassokin och doktor R. Sal in g re, som alla under året aflidit. Medicine doktor Leopold August Krohn, som dog den 17 maj 1892, 54 år gammal, hade däremot tagit någon värksam del i zoologiska studier, i det han en kort tid varit tjänst- görande vid universitetets zoologiska museum såsom amanuens och på egen bekostnad deltog i en forskningsfärd till Hvita hafvet. Likaledes deltog medicine doktor Gonstantin Leopold, som afled den 24 oktober 1892, vid endast 38 års ålder, sedan år 1873 med intresse i sällskapets sträfvanden; han hjälpte en kor- tare tid vid arbeten uti botaniska museum, lemnade spridda bi- drag äfven till våra zoologiska samlingar, hvaribland sällsynta insekter och enstaka mollusker; uti femte häftet af sällskapets meddelanden har han år 1880 offentliggjort »Anteckningar öfver vegetationen i Sahalahti, Kuhmalahti och Luopiois kapeller af södra Tavastland». Men under senare tider isolerade ett sorgligt helso- tillstånd honom från alla naturhistoriska sträfvanden. Den tillökning sällskapets krets erhållit har under året icke varit omfattande. Till hedersledamöter hafva kallats senatorn baron Edmond de Sélys-Longchamp i Liége samt doktor K. Gustav Limpricht i Breslau, äfvensom till inhemska med- lemmar studenterne Emil Theodor Nyholm, Hjalmar Ols- son och Ernst Gustaf Tegengren. Sällskapet har under året sammanträdt sju gånger till sed- vanhga månadsmöten, som varit besökta lika talrikt som under de nästföregående åren. Tvenne publikationer hafva blifvit fär- diga och utdelats nämligen 8:de tomen af Acta och 18:de häftet Meddelanden. I det förra ingå fem afhandlingar af herrar C. Sanio, P. T. Gleve, A. Poppius och E. A. Va i ni o, i de Årsmötet den 31 maj 1893. 131 senare åter åtta af herrar Th. Saelan, A. O. Kihlman, P. A- Karsten och M. Brenner, äfvensom sällskapets förhandlingar med register, och bibliotekets tillväxt. Utaf lektor Hj. HjeltsCon- spedus Florcc Fenmcce, som ingår i ö:te bandet af Acta, har intet nytt häfte utkommit, men arbetet har dock skridit framåt därhän, att i januari 18*J3 endast 7 ä 8 arter af JMonocotyledonerna åter- stodo att slutredigera ; en del af slägtet Carex är tryckt, men tryck- ningen har senast fått afstanna på grund af att en undersökning ännu icke är afslutad. Till publikation i sällskapets skrifter hafva däremot under året inlemnats följande af handlingar; J. Linden, Bidrag till kännedom af vegetationen och provan i Eriontekis lappmarks björk- och fjäll- region; Karsten, Symholce ad mycologiam fennicam, pars XXXII; Westerlund, Hymenopteroloogisia havainnoita Laatokan Poh- jois-rannikolta; Stenroos, Om mörtbraxnen, Abramis Leiickar- tii Heck.: Brenner, Om några i Finland förekommande former af Viola tricolor; E. Reuter, Tortrix paleana Hb, en ng fiende till våru ängar och åkrar; O. M. Reuter, Corrodentia fennica, I, Psocidce; Sahlberg, Catalogtis Trichopterorum Fennice prce- cursoriiis; Levander, Eiyiige biologische Beobachtungen iiber Sminthurus apicalis; M. Reuter, Neuroptera fennica. förteck- ning och beskrifning af Finlands Neuro2Jtera; Brenner, Spridda bidrag till kä7inedom om Finlands Hieracium- former : II Nord- österbottniska Hieracia; E. Reuter, Tillägg till Finlands macro- lepidopter fauna, Förteckning öfver macrolepidotera funna i Fin- land efter år 1869. samt Om de finska arterna af bomdycidsläk- tet Nola Leach. Är denna mängd af inlemnade athandlingar redan ett ut- tryck af lifaktighet rådande inom sällskapet, framstår densamma än tydligare därigenom, att ett ganska stort antal meddelanden dessutom blifvit gjorda muntligen under mötena samt anknutits till förevisade naturalier. Sådana andraganden hafva gjorts af herrar Sahlberg, E. Reuter, O. Reuter, Levander, Bren- ner, Lindberg, Thesleff, Arrhenius, Elfving, Flinck, Kihlman, Linden, Montell, Renvall, Sselan, Spoof, Stenroos, Westerlund och undertecknad. Meddelandenas ringa omfång ersattes ofta af deras vigt, och samfälda gifva de våra protokoll ett icke obetydligt vetenskapligt intresse. 132 Årsmötet den 13 maj 1893. Redogörelser för verkstälda resor liafva under året medde- lats af några utaf sällskapets tidigare stipendiater, nämligen af fröken H. Tenn änder samt herrar Westerlund och Lindberg. Stipendier åter hafva i år tilldelats herrar Hj. Olsson och J. Montell, den förre 175 mark för undersökning af växtförhållan- dena på Kimito ö, den senare 200 mark för entomologiska ex- kursioner i Ladoga-Karelen. Detta år, såsom alltid förr, hafva vi hvad beträffar sällska- pets ekonomiska tillgångar att hålla oss till anspråkslösa dimen- sioner; vi kunna dock vara belåtna med att någon värklig nöd ej står för dörren, samt att tillika den period åter nalkas då större utgifter antagligen skola kunna betäckas med medel, som vi hop- pas landets ständer åter skola lemna vårt samfund. I sam- manhang härmed bör antecknas den ändring, som under året vidtagits, att bokföringen afslutas med borgerligt år och att en förenkling i formuläret föreslagits och antagits. För det städse tilltagande skriftbytet kommer sällskapets bibliotekarie i dag att redogöra. Såsom en yttring af sällskapets lifsverksamhet under året må här dock anföras, att på förslag a^ herr E. Reuter förnyad åtgärd vidtagits att inleda ömsesidigt utbyte med nya samfund, till ett antal af omkring 80; det är själfklart att frukten af detta upprop kan mogna och inhöstas endast småningom, men tillika må nämnas att inflytande af för- slaget i icke obetydlig grad röjt sig redan under detta år. Att biblioteket sålunda alt säkrare går till möte en period af ytterlig trånghet, och snart måste genomgå en metamorfos, är en lika oundviklig som lör sällskapets funktionärer störande omständighet. Under året har slutligen väckts ett förslag, som går ut på en mera än alldaglig fråga. Sällskapet firade år 1871 sitt 50-års jubileum och kan efter några år kasta blicken tillbaka på sitt tredje kvartsekel; i anledning häraf har doktor R. Roldt väckt förslag att bevara minnet af denna tid genom en historisk skil- dring af det förgångna. Frågan har blifvit diskuterad uti säll- skapets tryckningskomité hvars mening rörande ärendet i dag kommer att meddelas. Ehvad nu denna historik snart kan bringas till utförande eller om vi på annat sätt måste söka gifva framtiden en bild af hvad under nuvarande kvartsekel blifvit uträttadt, så Årsmötet den 13 maj 1893. 133 hindrar detta ingalunda utan tvärtom bör sporra oss till att fort- sätta våra arbeten lör sällskapets mål, utforskandet af vårt lands natur. Att mycket återstår att göra är själf klart ; men att själfva planen för arbetet ännu lämnar åtskilligt öfrigt att önska är icke lika tydligt. Redan vid tidpunkten då sällskapet firade sin 50- åriga tillvaro framhölls några behjärtansvärda grundtankar be- träffande de botaniska forskningarna ; hvad åter vidkommer grund- idéerna för landets planmässiga utforskning i zoologiskt hän- seende, så må jag för min del bekänna att vida mera återstår. Måtte sällskapet i dessa dess innersta lifsuppgift berörande frågor få någon större klarhet redan under detta kvartsekel eller inom detta sekels slut. I sådant fall vore enligt min tanke det värdi- gaste minne däraf beredt af denna tidsperiod och stadig grund laffd för det kommande tidskiftets sträfvanden. Intendenten för de zoologiska samlingarne herr magister K. M. Le v and er lemnade följande redogörelse för dessas tillväxt: Sedan sista årsmötet ha de inhemska vertebratsamlingarna torökats med ett däggdjur, sex fågelarter, hvaribland en albinos af strandsvalan, Hirundo riparia, samt två fiskar, bland dem en sällsynt hybrid, Abramis Leuchartii. Af de inlämnade gåfvorna ha på föregående månadsmöten icke ännu anmälts: Foetorius furo, från Högholmen, inlemnad genom trädgårdsmästaren Ceder- gren; Carpodacus erytlirinus, funnen död på Högholmen den 15 maj J891 och skänkt af trädgårdsm. Cedergren; Larus canus, skjuten den 2 februari detta år i Degerby kapell i Ingo socken af herr Ivar Hindersson. För de tidigare anmälda gåfvorna har sällskapet att tacka herrar trädgårdsmästare Cedergren, baron F. Linder, baron C. Munck, magister K. E. Stenroos och student A. Thesleff. Af insektsamlingarna hafva under året de af Trichoptera och Lepidoptera vunnit den största tillväxt. Den förstnämnda ordningen har blifvit af prof. Sahlberg ånyo uppstäld och geogra- fiskt ordnad, hvarjämte musei alla förråder af hithörande insekter blifvit bestämda och därmed förenade samt ett betydligt antal tillkommit genom gåfvor. Den sålunda uppstälda samlingen Tri- chojjtera innehåller numera 168 species och 22 benämnda va- rieteter, representerade af omkring 2,350 exemplar, hvartill kom- 134 Årsmötet den 13 maj 1893. mer en särskild dublettsamling af för den egentliga samlingen obehöfliga exemplar. Till denna samling har under året inlem- nats af professor J. Sahlberg 120 arter från skilda delar af om- rådet, däraf 18 för samlingen nya; af professor O. M. Reuter 69 arter, mest från Åland, Abo skärgård och Nyland, däribland 3 för samlingen nya arter; af magister Enzio Reuter omkring 30 o arter från Åland och Pargas, däraf 1 för samlingen ny art; af student Montell 4 arter från Åland; af fröken E. Elmgren 30 arter, hufvudsakligast från Esbo. Tillika har med samlingen in- förlifvals de rika förråder Trichoptera, som medförts af expedi- tionerna till Kola halfön 18^0-87, utgörande 71 species däraf 5 för samlingen nya. Den finska samlingen af Lepidoptera har vunnit en högst betydlig och synnerligen värdefull tillökning genom inköp af af- lidne doktor J. M. J. af Tengströms lepidopterologiska samlingar- Från dessa samlingar hafva uttagits för finska samlingarna alla för de sistnämndas komplettering nödiga exemplar. Hittills har dock detta skett endast med Gcometridae. Pyralldae och en del af Tortricidae (t. o. ra. släglet Pi^nthina), h varvid 180!arter, hul- vudsakligast från Kexholm och ryska Karelen, införlifvats med den finska samlingen, hvilken därigenom förökats med icke min- dre än 41 däri förut saknade arter af de anförda grupperna. På samlingens granskning har professor Sahlberg och, särskildt be- träffande Macrolepidoptera, magister E. Reuter och student J. E. Montell nedlagt mycken möda. Fjärilsamlingen har dessutom förökats med enskilda arter genom gåfvor af magister E. Reuter (44 arter och aberrationer i 46 exemplar, af hvilka 32 nya för finska faunan, 2 nya för samlingen); professor 0. M. Reuter (2 arter i 3 exemplar, af hvilka 1 ny för faunan, 1 ny för sam- lingen); kandidat K. J. Ehnberg G arter, däribland 1 för faunan och 1 för samlingen ny; student J. E. Montell (4 arter i 8 exem- plar, hvaraf 1 ny för faunan, I ny för samlingen); student J. Aminoff en för faunan ny art i ett exemplar), herr R. Lundli (1 art i 1 exemplar); student Ringbom, professor Sahlberg och eleven Ernst Hägrén. Samlingarna af finska Psocidae hafva blifvit ånyo granskade af professor O. M. Reuter, som utarbetat och till publikation in- lemnat en öfversikt af Finlands liithörande former. Samlingen Årsmötet den 13 maj 1893. 135 har dessutom betydligt förökats genom gålVor af professor Reiiter, professor J. Sahlberg, kandidat K. M. Levander, och har dessutom senare äfven tillkommit en art, som förut saknats. Äfven samlingen af Hymenoptera raptatoria har under året varit föremål för omfattande studier af kandidat A. Vesterlund. Likaledes hafva Neuroptera granskats af professor O. M. Reuter. Till förökningen af samlingen hafva bidragit professor J. Sahl- berg, professor 0. M. Reuter och fröken E. Elmgren. Samlingen af Coleoptera har äfven detta år vunnit någon tillväxt genom föräringar af docenten Kihlman från Kola halfön och kusten af Hvila hafvet, bestående af 40 arter, och professor J. Sahlberg, som med Coleoptersamlingen införlifvat 80 arter från Karis-Lojo, Sammatti och Helsingfors, däraf en iör finska samlingen ny art. Slutligen bör nämnas, att äfven en kollektion af i sprit för- varade insektlarver blifvit sammanstäld och innehåller densamma af Coleoptera omkring 80 arter, till största delen förärade af pro- fessor J. Sahlberg. Af andra djurgrupper har till finska samlingarna inlemnats af magister Levander exemplar af en förut okänd art al det märk- värdiga Rotatorieslägtet Pedalion, Pedalion fenniciim. För de botaniska samlingarnas tillväxt lemnade intendenten herr doktor A. O. Kihlman följande redogörelse: Arbetet med de botaniska samlingarnas ordnande och för- tecknande har under året fortgått i hufvudsak efter samma plan som förut. En väsentlig tillökning i arbetskraft har dock er- hållits därigenom att extra ordinarie amanuensen, magister A. Arrhenius, benäget åtagit sig att regelmässigt deltaga i de lö- pande göromålen. Härigenom har det äfven blifvit möjligt att hålla museet öppet för besökande på bestämda tider, fyra dagar i veckan. Samlingarna af sibiriska och nordryska fanerogamer hafva blifvit ordnade och uppstälda. Herbariets förråd af Gentianw, tribus Enclotricha har genomsetts af docenten Sv. Murbeck och användts vid hans mönstergilla bearbetning af denna lifia växt- grupp, på samma gång museum därigenom erhållit förmånen att lå sina samtliga exemplar af hithörande arter säkert bestämda. 136 xVrsmötet den 13 maj 1893. Mecl tacksamhet bör här äfven framhållas det arbete, som af doktor V. F. Brotherus och possessionaten J. 0. Bomansson nedlagts på bestämmandet och förtecknandet af finska mossam- lingen, ett arbete som numera fortskridit så långt, att andra delen af »Herbarium Musei fennici» med någorlunda säkerhet kan emot- ses under loppet af nästa läseår. Samlingarna hafva förökats med 1,761 fanerogamer och orm- bunkar, 156 mossor, 74 lafvar, 34 svampar, 164 alger och 124 numror för karpologiska samlingen. Bland fanreogamerna nämnas här enligt gammal sed de för floran nya arterna: Sagina mari- tima och Botrydiium, simplex (Åland, H. Lindberg), Salix arbii- scula (Imandra Lappmark, A. O. Kihlman), Epilohium Jnjperici- folium (Helsingfors, A. Arrhenius), Oentiana uligmosa (Aland^ Sv. Murbeck); dessutom hafva tillkommit 12 förut okända hybrider och 6 anmärkningsvärdare varieteter. De viktigaste bidragen hafva lemnats af: kandidat I. O. o o Bergroth (kärlväxter från Åland och Abo skärgård), student H. Lindberg (kärlväxter från Åland), doktor V. Laurén (kärlväxter från södra Österbotten), magister J. A. Flinck (kärlväxter från vestra Nyland), professor J. A. Palmen, doktorerne V. F. Bro- therus och A. O. Kihlman (kärlväxter, alkoholpreparat och algprof- ver från ryska Lappmarken), student K. E. Hirn (mikroskopiska algpreparat). För öfriga, delvis ganska värdefulla bidrag står museum i förbindelse till fru M. Juselius, fröken H. Tennander, doktor Hj. Hjelt, rektor M. Brenner, häradshöfding S. Holsti, magistrarne A. Arrhenius, E. Keto, E. Beuter och H. Sljernvall, kollegan H. Zid- bäck, possessionaterna J. O. Bomansson och C. Ph. Lindfors, provisor M. Sundman och student P. Hj. Olsson. Bibliotekarien, herr magister A. Arrhenius, afgaf följande årsberättelse : Sällskapets bibliotek har sedan den 13 maj 1892 förökats med 705 volymer. Grupperade efter innehållet fördela sig dessa på följande sätt: Naturvetenskap i allmänhet 477 Zoologi 115 Botanik 49 Årsmötet den 13 maj 1893. 137 Geologi, geodcsi, paleontologi 20 Geografi 7 Meteorologi 4 Anteopologi 2 Diverse 31 Antalet af de in- och utländska institutioner, sällskap och tidskriftsredaktioncr, med hvilka sällskapet under detta värksam- hetsår inledt skriftbyte, uppgår till icke mindre än 26. Dessa äro: Internationeller entomologischer Verein i Guben. Naturwissenschaftlicher Verein Greifswald. Société du Musée de Transsylvanie Kolozsvårt. Oesterreichische botanische Zeitschrift Prag. Société royale Linnéenne Briixelles, Entomologisk Förening Kjöbenhavn. Société Linnéenne de Normandie Caen. Musée d'histoire naturelle Marseille. Société des sciences naturelies de 1" Ouest de la France Nantes. Société académique de Nantes Nantes. Société d"etude des sciences naturelles Reims. »The Zoologist> London. Marine biological Association Plymouth. »Malpighia» Genova, Genootschap ter Bevordering voor Natuur-, Genees- en Heelkunde Amsterdam. Société des Naturalistes ä TUniversité Kharkow. Le Société de Naturalistes S:t Pétersbourg. Bergianska Stiftelsen Stockholm. Bridgeport Scientific Society Bridgeport, Conn. Museo Nacionse Buenos Aires. Illinois State Laboratory of Natural History Charapaign, 111. Natural science Association of Staten Island New Brighton, Société scientifique du Chili Santiago. The Institute of Jamaica Kingston. Science College, Imperial University Tokyo. The AustraUan Museum Sydney. Hela antalet lärda samfund och inrättningar, hvilka intill 138 Årsmötet den 13 maj 1893. denna dag underhålla eller ärna underhålla regelbundet utbyte af publikationer med sällskapet belöper sig altså till 228. Förutom de genom byte erhållna publikationerna, hvilka representera den ojämförligt största delen af årets bokkontingent, har till Sällskapets bibliotek välvilligt insändts gåfvor af: Univer- sitetsbiblioteket i Helsingfors genom doktor V. Vasenius och kej- serliga finska Hushållningssällskapet i Abo, af Sir John Lubbock, docenten Sv. Murbeck, professorerne }*almén och Reuter, doktor Stizenberger, statsrådet Stenstrup och professor Eug. Warming. Skattmästaren herr bankodirektör L. von P fal er hade lemnat följande Arsräkning från den 13 maj till den 31 december 1892. Dehet Behållning den 13 maj 1892: Stående fonden. Hypoteksföreningens A^l^ proc. obligationer Tmf 10,000 10,141:20 Finska statens 4\/2 proc. dona- tionsobl. ff^ 600 587: 50 Helsingfors stads 47-2 proc. obl. af 1882 ifm^: 5,500 5,455 — Å depositionsräkning i Vasa Aktie Bank . . 8,750 — Å deposition i Nordiska Aktie- banken 2,880: — 27,813:70 Sanmarkska fonden. Utlånadt till herr John Sahlberg emot skuld- sedel af den 1 mars 1892 och pro- prieborgen af J. A. Palmen och J. P. Norrlin, till 5 proc 2,000: — D:o till d:o mot skuldsedel af samma dag och proprie- borgen af Ernst Fr. Ander- sin och Toni Sahlberg, till 5 proc 2,000: — 4,000 - ^nf. 31,813:70 Årsmötet den 13 maj 1893. 139 Transport ^mf 31,813:70 Arslmssan. Till denna dag upplupen, ännu icke förfallen ränta å: Hypoteksföreningens 4V2 procents obligatio- ner ^if 10,000 (fr. V3 1892) 90: - Finska statens 4^2 proc. don. obl. ^mf. 600 (fr. V5 1892) . . . — : 90 Helsingfors stads 4V2 proc. obl. af 1882 ^nf 5,500 (fr. V/g 1892) 8: 2 Herr John Sahlbergs skuldsedlar Trnf 4,000 ä 5 proc. (fr. '/g 1892) 40: — I Vasa Aktie Bank deponerade ^mf 8,750 ä 4' '4 proc. (fr. V/i 1892) 152:40 I Nordiska Aktiebanken depone- rade dmf 4,000 ä 4^/4 proc. 69: m (fr. V: 1892) 360: 98 A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken ä 4^4 proc. och 5 proc 1,120: — Å löpande räkning i d:o d:o . . 2,689: — 4,169:98 35 983:68 Inkomster under året. Statsanslaget, 2:dra och 3:dje kvartalet ä .%^ 750 1,500: — Influtna räntor: o A Hypoteksföreningens 4-/2 proc. obl. ^k^: 10,000 pr 1/9 '92 225: — ,, Finska statens 4^/3 proc. obl. ^nf 600 pr Vii '92 ... . 13:50 ,, Helsingfors stads A^l^ proc. obl. af 1882 .^^: 5,500 pr »1, '92 ■ ■ . 123:75 5^^. 362:25 1,500:— 35,983:68 140 Årsmötet den 13 maj 1893. Transport ^^c 362:25 1,500: — 35,983: 68 Å Helsingfors stads 4^'2 proc. obl. af 1892 Slnf 3,000 pr. Vu '92 67: 50 Å bankdepositioner: ^rif. 8,750 ä 4V4 proc. fr. '/i— Vt '02 207: 82 „ 8,750 ä 4^ '4 proc. fr. i/,_3o/^ /92 102: 75 „ 8,000 ä 5 proc. fr. ^o/^ —31 12 '92 100: — „ 750 ä 5 proc. fr. ^"'9 -21/12 '9-2 8:75 „ 2,000 ä 43/4 proc. fr. V,— V7 '92 47:50 „ 2,000 ä 43/4 proc. fr. 1/,-Vio '92 ... . 23: 48 „ 2,000 ä 5 proc. fr. ^,'4 -V, ,92 22:50 „ 2,000 ä 5 proc. fr. V, -=*Vi2 '92 50: — Agio å utlottade donationsobligationer af 1873 års emission För sålda exemplar af sällskapets handlingar 992: 55 7: — 21:- 2,520:55 Påféring. Förfallna obligationer af statens donationslån af år 1873 500:— 50O: Summa ^mf 39,004:23 Kreåit. Utgifter under året. Arvode åt bibliotekarien 300 D:o „ vaktmästaren 100 Reseunderstöd åt H. Tennander 100 D:o „ L. Ringbom 100 D:o „ Harald Lindberg . . ■ . . ■ 225 .%r.- 825 Årsmötet den 13 maj 1893. 141 Transport Smf 825: — Reseunderstöd åt Justus Montcll 100: Tryckningsbidrag åt Hjalmar Hjelt 500: — Till Simelii arfvingars tryckeri, för tryckning 1,222: — Till J. L. Goffart Succ. för d:o ../..... 281:96 Annonser 1 9: 20 Porto och fraktkostnader m. m 113:52 3,061:68 Affär Ing. Uti ingående balansen upptagen ränta .... 360: 98 Förfallna obligationer af statens donationslån af 1873 års emission 500: — 860:98 Behållning till följande år: Stående fonden. Hypoteksföreningens 4^/2 proc. obligationer 5%c 10,000 10,141:20 Finska statens 4V2 proc. dona- tionsobligationer af år 1875 5^ 100 94: 50 Helsingfors stads 4V2 proc. obl. af 1882 %: 5,500 5,455: — Helsingfors stads 4V2 proc. obl. af 1892 5%: 3,000 2,880: — A depositionsräkning: i Nordiska Aktiebanken . . 8,750: — i d:o d:o af dep.bevis å 2,000 ^nf 500:— 27>20:7O Sanmarkska fonden. Utlånadt till herr Johan Sahlberg mot re- vers af den 1 mars 1892 ä 5 pro- cent 2,000: — D:o d:o å 5 proc 2,000: — 4,000: — Arskassan. A depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken (af dep.bevis å 2,000 iymf) 1,500: — Å löpande räkning i d:o 1,760:87 3,260: 87 35,081:57 Summa ^nf 39,004: 23. 142 Årsmötet den 13 maj 1^93. På förslag af revisorerna herrar professor Saelan och rektor Brenner beviljades skattmästaren full decharge. I samband med frågan om stående fondens storlek yttrade herr doktor Kihiman såsom sin tanke att för skyddande af Säll- skapets besparingar det vore nödigt att förändra § 44 i Sällska- pets stadgar, hvari stående fondens storlek bestämmes till 3,000 rubel, och löreslog att stadgarne i sin helhet skulle revideras och, i händelse förslaget vann understöd, en komité skulle tillsättas, som till nästa årsmöte borde inkomma med förslag i detta syfte. Detta förslag antogs i sin helhet. Vid härå förrättadt val af funktionärer återvaldes till ord- förande friherre professor J. A. Palmen, till vice ordförande herr professor F. EliVing och till skattmästare herr bankdirektör L. von Pfaler hvarjämte till sekreterare i stället för herr magister J. Linden, som undanbedt sig återval, utsågs herr doktor R. Boldt. Till ledamöter i tryckningskomitén, där herrar Palmen, Le- vander och Kihiman äro själfskrifne, invaldes herrar professo- rerne Sahlberg, Saelan och Norrlin och till suppleanter herrar professor Reuter, professor Elfving och rektor Brenner. Till revisorer utsagos herrar professor Saelan och rektor Brenner. Revisionen af Sällskapets stadgar uppdrogs åt en komité bestående af Sällskapels funktionärer samt herr professor Saelan Till pubhkation anmäldes af herr magister Ch. E. Boldt: Vegetationen kring Lojo sjö. För verkställandet af de förberedande arbetena för förfat- tandet af Sällskapets 75-åriga historia utsagos efter därom gjordt meddelande från tryckningskomiténs sida herrar professorer Sahl- berg och Reuter att utarbeta det zoologiska och herrar professor Elfving samt magister A. Arrhenius och doktor R, Boldt det bo- taniska registret till sällskapets protokoll och pubhkationer, hvar- jämte herrar professor Palmen och magister Levander utsagos att uppgöra den zoologiska, herrar professor Saelan och doktor Kihiman den botaniska litteraturförteckningen. Årsmötet den 13 maj 1893. 143 I anledning af ett brcf från Finska Forslföreningen åtföljdt af ett särtryck af stationsinspektor G. Niklanders referat om ac- climatiseringsförsök med vissa trädslag och buskar utsagos herrar professorer Norrlin, Elfving, Sxlan och doktor Kihlman att så- som komité taga frågan i öfvervägande för att sedan till Säll- skapet inkomma med möjhga förslag i anledning af densamma. — Herr doktor Kihlman redogjorde i korthet för resultatet af en af docent S. Murbeck förelagen revision af de finska formerna af slägtet Gentiana Sect. Endotricha och förevisade exemplar af den förut från vårt område icke kända G. uliginosa W. och den hit- tills obeskrifna G. amarella X campestris, båda från Åland. Det finska materialet är tillgodogjordt i Murbecks afhandling intagen i Ada Eorti Bergiani. Heir magister Axel Arrhenius omnämde i anslutning till herr Kihlmans anförande att hans far, rektor C. J. Arrhenius i Abo, förliden sommar vid Pargas-Malm funnit en dvärglik Gen- tiana-form, som vid närmare granskning visade sig tillhöra G. uliginosa Willd. Föredragarens bestämning var godkänd af dok- tor Sv. Murbeck. Exemplar af den ifrågavarande formen förevi- sades och öfverlämnades till samlingarne. — Därefter lämnade herr A. Arrhenius ett kort med- delande om Sparganium speirocephalum Neum. och dess förekomst i Finland. Sj). speirocephalum, som första gången beskrifves dS. Neuman i Hartman-Krok's Handbok i Skandinaviens flora 1. p. 109 står nära Sp. natans (L) E. Fr., men afviker från densamma hufvud- sakligen genom fruktens bildning. Hos Sp. speirocephalum är frukten > mörkt brungrön, bredt elliptisk, vid midten insnörd, tvärt sammandragen till det n. lika långa, föga krökta eller raka sprötet», medan densamma hos SjJ. natans åter är »rödbrun, ägg- formig, utan insnörning mellan öfver- och underdel, med svart- grönt, klolikt böjdt spröi^ . Anmärkningsvärdt i biologiskt afseende är, att hos den nybeskrifne arten endast ett mindre antal frukter i hvarje hufvud utvecklas. Sp. speirocephalum synes ha en vidsträckt utbredning i den skandinaviska norden; dess hittils kända område sträcker sig från Småland, Bohuslän och Kristiansand ända upp till Svenska Lapp- 144 Årsmötet deu 13 maj 1893. marken och Salten. Äfven från Finland föreligga af elt ? ledsa- gade uppgifter om artens förekomst i: »n. Kar., s. Ob., s. Sav. och s. Ta v.» — det till buds stående museimaterialets otillfreds- ställande beskaffenhet och den fullkomliga afsaknaden af säkra typexemplar hade nödgat föredragaren, som till floran lämnat dessa sistnämde uppgifter, att gifva desamma denna vilkorliga form. Sedan emellertid ett par autentiska individ af Sp. speirocepha- lum numera införlifvats med museets samlingar, tror sig föredra- garen efter förnyad granskning af herbariimaterialet med säker- het kunna påstå att ett exemplar från södra Österbotten, med etikett anteckning: Spargan. natans L., Perho, Jängenjärvi ^"7 (?)■> F. H(ellströ)m är identiskt med förstnämda art. Beträffande exem- plaren från de öfriga lokalerna anser sig föredragaren ännu icke kunna uttala någon bestämd åsigt. — Herr filosofie kandidat K. M. Levander anmälde till pu- blikation en med figurer försedd af handling under titel >Uber eine neue kettenbildende Peridinée» samt antydde i korthet innehållet. I maj månad 1892 hade förf. erhållit med ythåf från saltsjön utanför Helsingfors i stor mängd en förut obeskrifven dinoflagellat, tillhörande, enligt hvad skalets sammansättning af plåtar gaf för- handen, gruppen Peridinium. Största delen af de talrika indivi- derna voro förenade till kedjor bestående af 2 till 16 individer och hade arten därför blifvit benämd Peridinium catenatum. Såsom en anmärkningsvärd egenskap hos denna dinoflagellat an- fördes vidare de långa fina trådar, hvilka vid tillsats af utspädd jod-jodkaliumlösning utskjötos genom fina porer i skalmembranen. Efter utgången af maj månad kunde inga exemplar af ifråga- varande pelagiska dinoflagellat mer anträffas, ehuru uppmärksam- heten under sommarens förlopp nog riktades på densamma. — Herr magister E. Reuter inlämnade tiU samlingen en egen- domhg formation, bestående af icke färre än 57 tätt intill hvar- andra hopgyttrade tallkottar, hvilken sammangyttring bildats strax nedanom toppen af en ung tall, växande å Hirvensalo i närheten o af Abo och anträffad af några lyceister. Vidare förevisade herr Reuter den för faunan nya nattfjä- rilen OrtJiosia iris Zett. jämte dess förut endast i Kuusamo och Uleåborg af Schilde funna varietet crasis H. Sch., båda senaste sommar anträffade i S:t Michel af kandidat K. J. Ehnberg. Den Årsmötet den 13 maj 1893. 145 sistnämde formen har dessutom äfvenledes sommaren 1892 tagits, troligen i Uleåborg, af student K. O. Elfving. I Sverige förekom- mer hufvudlbrmen i Helsingland och Lappmarken, varieteten en- dast i Lappmarken. — Herr magister Levander förevisade en till zoologiska museum förärad Frincjilla erythrina, tagen död å Högholmen. Sedan aprilmötet hade de botaniska samlingarne fått omot- taga följande gåfvor: En tallgren med hypertrofisk koltebildning från Saarijärvi af häradshöfding S. Holsti, 134 kärlväxter i 158 välpreparerade exemplar från Vihti af magister J. A. Flinck, 722 kärlväxter (mest Salices), deraf 441 dubletter, från Ryska Lappmarken af herrar J. A. Palmen, V. F. Brotherus och A. Osw. Kihlman: 107 alkohol- preparat af kärlväxter från Ryska Lappmarken, samt 11 d:o från norra Ryssland, Onega Karelen och Nyland af doktor A. Osw. Kihlman; 4 fröväxter från Åland, deraf en för floran ny Salix- hybrid och två för provinsen nya, af student H. Lindberg: 72 algpreparat, innehållande 22 arter zygnemacéer och 43 arter oedogoniacéer, af student Karl E. Hirn. 10 Bulletin Bibliographique Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1892 au 13 mai 1893. Tous Ics livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indiquation contraire. 1. Pttblications des Sociétés correspondautes. Algérie. Alger: Société des sciences physiques naturelies et climato- logiques. Bulletin. Bone: Académie d'Hippone. Bulletin: 24. 1888—90; 2.^). 1891—92. Comptes rendus: 1891; 1892, Mars, Juillet, Novembre. Allemagne. Augsburg: Naturhistorischer Verein. Bericht : Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. Sitzungsberichte: 1892 1—55. — Gesellschaft naturforschender Freunde. Sitzungsbericlite: — Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. Verhandlungen: XXXIII. 1891; XXXIV. 1892. Bonn: Naturhistorischer Verein der preussischen Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen: XLIX. 1892. Braunschweig": Verein fUr Naturwissenschaft. Jahresbericht : Bremen: Naturwissonschaftlicher Verein. Abhacdlungen: XII, 2—3. 1891—93. Bulletin Bibliographique. 147 Breslau: Schlesische GesellschafL liir vaterländische Cultur. Jahresbericht : fiS'. 1891. Ergänzungschrift z. 69. Jalir. ber. 1891. Partsch, Litteratur cl. Ländes u. Volkskunde d. Provinz Schle- sien. I. 1892. — Verein fiir schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fur Entomologie, Xeue Folge: XVII. 1892. Chemnitz : Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bericht : Colmar: Société d'histoire naturelie. Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér.: I. 1889—90. Danzig": Naturforschende Gesellschaft. Schriften, Neue Folge. VIII, 1892. Festschrift z. Feier d. 150-jähr. Bestehens. Dresden: NaturwissenschaftHche Gesellschaft „Isis". Sitzungsberichte: 1891, 2. Erlangen: Physikahsch-medicinische Societät. Sitzungsberichte: 24. 1892. Frankfurt a. M.: Senckenbergische naturforschende Gesellschaft Bericht: 1891, 1892. Boettger. Katalog d. Batrachier-Sammlung. 1892. Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. Helios: IX, 4—12. 1891—92; X, 1—4, 9. 1892. Ernst Huth. Societatum Litterae: V, 5—12 (1891); VI, 1—8, 11—12. 1892. Freiburg" i B.: Naturforschende Gesellschaft. Bericht: VI, 1—4. 1891—92. Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. Bericht: 28. 1892. Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. Abhandl ungen: Götting-en: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg Augusts Universität. Nachrichten: 1891, 1—4. Greifswald: Geographische Gesellschaft. Jahresbericht : — Naturwissenschaftlicher Verein. Guben: Internationeller entomologischer Verein. Entomologische Zeitung: VI, 1—18. 1892; VII, 1. 1893. 4:o. Halls a. S.: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Naturforscher. Xova Acta: LV. 1891; LVL 1891. 4:o. Katalog d. Bibliothek: III. 1891. 148 Axel Arrhenins. Hamburg": Nalurwissenschaftlicher Verein. Abhandliingen: XII, i. 1892. 4:o. — Die Hamburgischen wissenschafllichen Anstalten. Jahrbiich: VIII. 1890; IX, 1—2. 1891. — Verein fiir naturwissenschaftlicher Unterhaltung. Verhandlungen; Hanau: Wetterauische Gesellschaft fiir die gesammte Naturkunde. Bericht. Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. Verliandlungen : Kassel: Verein fiir Naturkunde. Bericht: XXXVIII. 1891—92. Kiel: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schleswig-Holstein. Schriften : König-sberg" in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. Schriften : XXXII. 1891. 4:o. Jantzsch, Fiihrer diirch d. geologischen Sammlungen d. Pro- vinzialrauseums. 1892. Landshut: Botanischer Verein. Bericht: XII. 1890—91. Magdeburg": Naturwissenschaftlicher Verein. Jahresbericht: 1891. Marburg": Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Naturwis- senschaften. Sitzungsberichte: 1891, 1—2. Metz: Société d'histoire naturelie. Bulletin: Miinchen: K. B. Akademie der V^^^issenschaften (Mathematisch- physikalische Classe). AbhandUingen: XVII, 3. 1892. 4:0. Sitzungsberichte: 1891, 1—3; 1892, 1—2. Inhaltsverzeichniss : Almanach : Seeliger, Ueber allgemeine Probleme der Mechanik des Him- mels. 1892. 4:o. — Bayerische Botanische Gesellschaft. Berichte : Munster: Vl^estfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und Kunst. Jahresbericht: Niirnberg": Naturhistorische Gesellschaft. Abhandlungen: IX. 1892. Jahresbericht: 1891. Jub'läumschrift. Bulletin Bibliographique. l-i'^ Osnabriick: Naturwissenschaftlichcr Verein. Jahresbericht: IX. i8;il-;j>. Passau: Naturhistorischer Verein. Berieht : Reg^ensburg": Naturwissenschaftlichcr Verein. Berichte: III. 1^90—1)1. Sondershausen: Botanischcr Verein „Irniischia". Irmischia: Stettin: Entomologischer Verein. Entomologische Zeitimg: Strassburg- in E.: K. Universitäts- und Landes-BiLliothck. Stuttg-art: Verein ftir vaterländische Naturkimde in Wiirtemberg. Jahreshefte: 47. 1891; 48. 1892. Zwickau: Verein fiir Naturkimde. Jahresbericht : 189 1 . Australie. Brisbane: The Queensland Museum. Annals: II, 1892. Annual Report: 1892. Melbourne: National Gallery of Victoria. 31c Coy, Prodromus of the Zoology of Victoria: Sydney: Linnean Society of New South Wales. Proceedings, New Ser.: VI, 2—4. 1891. — The Australian Museum. •Records: II, 1—4. 1892—93. Autriche-Hongrie. Bistritz: Gewerbeschule. Jahresbericht: Briinn: Naturforschender Verein. VerhandluDgen: XIX. 1890. Bericlit der Meteorolog. Commission: IX. BudaPest: Magyar Tudomånyos Akadéraia (Ungarische Acade- mie der Wissenschaften). Közlemények : XXIV, 8—10. 1891. Ertekezések a természettudom. köreböl: XXI, 3 — 4. 1891: XXII, 1—3. 1891. Ertekezések a mathemat.tudomau. köreböl: XIV, 5. 1891; XV, J. 1892. 150 Axel Arrhenius. Mathemat. és természettnclom. Ertesitö: X, 1—7. 1891— it2. Mathem. u. natunviss. Bericlite aus Ungarn: IX. 1892. Almanach: Rapport: 1891. BudaPest: Magyar Nemzeti Muzéum. Természetrajzi Fuzetek: XV, 1—4. 1892. Cracovie: Académie des Sciences. Bulletin International: 1892, X 10; 1893, 1—3. Akademija Umiejetnossci. Sprowozdania komisyi fizujograficznej : XXV. 1890; XVI. 1891; XVII. 1892. Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. Mittheilungen: XXVIII. 1891. Hermannstadt: Siebenbärgischer Verein fiir Naturwissenschaften. Verhandlungen: Ig^lö: Ungarischer Karpathen- Verein. (Magyarorszägi Kärpätegye- siilet). Jahrbuch: XIX. 1892. Innsbruck : Naturwissenschaftlich-raedicinischer Verein. Berichte: XX, 1891-92. Kolozsvärt (Klausenburg*): Rédaction de „Magyar Növenylani Lapok". Evlolyam : Prag": K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften (Mathema- tisch-naturwissenschaftliche Classe). Abhandlungen, VII Folge: Sitzungsbericlite: Jahresbericht: Verzeicbniss d. Mitglieder: — Naturhistorischer Verein „Lotos". Lotos, Neue Folge: XIII. 1893. — Société du Musée de Transsylvanie. Section des Sciences naturelles-médicales. Ertesitö: XII. 1887; XIII. 1888; XIV. 1889; XV. 1890; XVI. 1891; XVII, 1—3. 1892. — D:r R. v. Wettstein, Profess. Oesterreichische Botauische Zeitschrift: XLIII, 1 — 5. 1893. Triest: Museo civico di Storia Naturale. Atti: Wien: K. Akademie der Wissenschaften (Mathematisch-naturwis- senschaftliche Classe). Sitzungsbericbte, Abth. 1: C, 1 — 10. 1891; Cl, 1—5. 1892. Anzeiger: Bulletin Bibliograpliiqne. 151 Wien: K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen: XLII, 1-4. 1892. — K. k. geographische Gesellschaft. Mittheilinigen: XXXV (N. F. XXV). 1892. — Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse. Schriften: XXXI, 1890-91. lf):o. — Ornithologischer Verein. Mittheilungen : Sectiou f. Gefliigelzucht und BrieftaubemA'esen : — K. k. Naturhistorisches Hofmuseurn. Annalen: VI, 3—4. 1891; VII, 1—4. 1892. Zagreb: Societas historico-natiiralis croatica. Glasnik: Belgique. Bruxelles: Académie royale des sciences. Bulletin, 3:me Sér.: Annuaire: — Sociéte royale de botanique. Bulletin: — Société entomologique de Belgique. Annales: XXXV. 1891. Table générale des annales: — Société royale malacologique de Belgique. Annales: XX. 1890. Procés-Verbal: 1890; 1891, 1—6. — Société royale Linnéenne. Brésil. Rio di Janeiro: Museum national. Arcbivos: Canada. Halifax: N. Se: Nova Scotian Institute of Natural Science. Proceedings and Transactions, Sér. 2: I, 1. 1891. Chili. Santiag"0: Société scientifique du Chili. Actes: II, 1—2. 1893. 152 Axel Arrhenius. Costa Rica. San José: Museo national. Republica de Costa Rica. Anales: Danemark. Kiöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. Skrifter (Mémoirs), (lite R»kke, uaturvidenskab. og mathem. Afdeln. : Oversigt: 1891, 2—3; 181)2, 1. Fortegnelse över udgiviie videnskabelige Arbejder 1712 — 1891. (1892). — Naturhistorisk Förening. Videnskabelige Meddelelser: 1892. — Botanisk Förening. Botanisk Tidskrift: Meddelelser: — Entomologisk Förening. Espagne. Madrid: R. Acaderaia de ciencias. Memorias: Revista: Un proyecto de ley presentado al congreso nacional de Costa Rica. 1892. États Unis. Boston: American Academy of Arts and Sciences. Proreedngs, New Ser.: XVIII (Wh. Ser. XVVI) 1891. Flckering, Ch., Clironological History of Plants. 1879. 4:o. — Society of Natural History. Memoirs : Proceedings: Bridg-eport, Conn.: Bridgeport Scientific Society. List of B rids: 1892. Cambridgre, U. S. A.: Museum of Gomparative Zoölogy. Memoirs: XIV, 2. 1892; XVII, 2. 1892. 4:o. Bulletin: XVI, 11. 1892; XXIII, 2^6. 1892-93; XXIV, 1-2. 1893. Annual Report. 1891-92. Champaign, III.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: II. 1834—88; III. 1892. Biillcfin Bibliograi)hi(iue. I5;i Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society. Journal: VIII, 2. 1891; IX, 1. 1892. Davenport: Acadeiny of natural sciences. Proceedings: Meriden, Conn.: Scientific Association. Proceedings : New-Brig'hton: Natural Science Association of Staten Island Proceedings: Sept. 1892 — Mars 1893. New-Haven: Connecticut Academy of arts and sciences. Transactions: VIII, 2. 1893; IX, 1. 1892. New-York: New-York Academy of sciences. Annals: VI, 1—6. 1891—92. Transactions: X, 7—8. 1890—91; XI, 1—5. 1891-92. index: Normal, 111.: Illinois State Laboratory of Natural History. Bulletin: I. 1876—83. Philadelphia : Academy of Natural Sciences. Proceedings: 1892, 1. — American Philosophical Society. Proceedings: XXX, 137—38. 1892. Report : Subject Register : Supplement Regis: er: — Wagner free institut of science. Transactions : Rochester, N. Y.: Academy of Science. Proceedings: San Francisco: Galifornia Academy of Sciences. Memoirs : Proceedings : S:t Louis: Academy of Science. Transactions: V, 2—4. 1888-91: VI, 1. 1892. Trenton, N. J.: The Trenton Natural History Society. Journal: Washing-ton: Departement of interiör (U. S. Geological Survey) Bulletin: Monographs : Annual Report: Mineral resources: 1889 — 90. — Departement of Agriculture. Report : — Division of Ornithology and IMammalogy. North American Fauna: y. 154 Axel Arrhenius. Washingfton: Division of Economic Ornithology and Mammalogy. Bulletin: — Smithsonian Inslitulion. Annual Report: 1890. U. S. National Museum: — Anlhropological Society. The American Anthropologist: V, 2 — 4. 1892. Finlande. Helsing'fors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences de Finlande). Acta: Bidrag: 51. 1892. Öfversigt: XXIV. 1891—92. Observations météorologiques: X, 1. 1891. 4:o. — Geografiska Föreningen. Tidskrift.- IV, 1892. 4 -"(j. — Sällskapet för Finlands geografi (Société de Géogra- phie de Finlande). Fennia: V— VII. 1S92. — ■ Universitets-Biblioteket (par Mr le Dr V. Vasenim). Théses: Anderssoti. G., Studier öfver örtartade, slingrande stammars jämförande anatomi. I. Humulus. Ak. afh Lund 1892. 4:o- Erikson, Joh., Bidrag till kännedomen om Lycopodinébladens anatomi. Lund 1892. 4:o. Hedlund, J. T., Kritische Bemerkungen uber eiuige Ärten der Flechtengattungen Lecanora (Ach.), Lecidea (Ach.) und Micarea (Fr.) Inaug. Diss. Upsala 1892. Rennig, And. H., Studier öfver Bryozoerna i Sveriges Krit- system. I. Cheilostoma. Ak. afh. Lund 1892. 4:o. Malme, G O. A:n, Studier tiber das Gehirn der Knochen- fische. Inaug. Diss. Upsala 1892. Munthe, E., Studier öfver Baltiska hafvetf? kvartära histo- ria. I.' Akad. afh. Upsala 1892. Skärman, Joh., Om Sal ix vegetationen i Klarelfvens floddal. Ak. afh. Upsala 1892. France. Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France. Mémoires: VIII. 1889—91. Bulletin: T. X, 223—234 (20 Ann.) 1891. Bulletin Bibliographiqne. 15 DO Ångers : Société d'études scientifiques. Bulletin, Nouv. Sér.: XX. 1890. Béziers: Société des sciences naturelies. Bulletin: XIV. 1890. Bordeaux: Société Linnéenne. Actes: XLIV (5:e Sér. IV) 1890. Caen: Société Linnéenne de Norraandie. Cherbourg-: Société nationale des sciences naturelies et mathé- matiques. Mémoires: XXVIII. 1892. La Rochelle: Académie (Section des sciences naturelles). Annales : Lille: La Rédaction de ,,Revue Biologique" du Nord de la France. Revue Biologique: IV, 8-12. 1892; V, 1—7. 1892—93. Lyon: Société Linnéenne. Annales: XXXIII. 1891. Bulletin: VIII, 1—4. 1890; X, 1—4. 1892. — Museum des sciences naturelles. .\rchives: Rapport : Marseille: Musée d'histoire naturelle. Annales, Zoologie: I, 1-2. 1882-83; XII. 1884—85. Montpellier: Académie des sciences et lettres. Mémoires de la section de médecine: VI, 3. 1892. 4:o. Mémoires de la section des sciences: XI, 3. 1892. 4:o. Nancy: Société des sciences. Bulletin, 2:e Sér.: XI, 25 (24 Ann.) 1891; XII, 26 (25 Ann.) 1892. Bulletin des séances: VII, 8—9. 1891; IV, 1—2. 1892. Nantes: Société des sciences naturelles de TOuest de la France- Bulletin: II, .1—4. 1892. — Société académique de Nantes. Annales: III, 1. 1892. Nimes: Société d'étude des sciences naturelles. Bulletin: XIX, 4. 1891; XX, 1—4. 1892. PariS: Société botanique de France. Bulletin: — Société entomologique de France. Annales: XXXV. 1891. - Société zoologique de France. Mémoires: V, 1—2. 1892. Bulletin: XVI, 1— 10. 1891; XVII, 1—8. 1892. 156 Axel Arrhenius. Paris: Sociéte do Géographie. Bulletin, 7:e Sér.: 18i)l, 4; 1891, 1-3. Comptes rendus: 18!»i 9— Ib; 1893, 1—7. — Rédaction de „la Feuille des jeunes naturalistes". Feuille, 3:e Sér.: XXII, 260-261. 1892; XXIII, IG.'')— 271. 1892—93. Catalogue (1. 1. Bibliothéque: XV, 1892; XVI. 1893. Reims: Société d'étude des sciences naturelies. Bulletin: I, 1—2. 1891. Comptes rendus: 1890—91. Travaux: II, 1. 1892. Procés verbaux: II, 1. 1892. Rouen: Société des amis des sciences naturelles. Bulletin, 3:e Sér.: XXVII, 2. 1891. Toulouse: Société d'histoire naturelie. Bulletin: XIV, 3-1. 1890; XXV, 1891. — Société des sciences physiques et naturelles. Bulletin: — Société frangaise de Botanique. Revue de Botanique: Hes Britanniques. Edinburg-h: Royal Society. Transactions: XXXVI, 2—3. 1890—91. 4:o. Proceedings: XVIII. 1890—91. — Botanical Society. Transactions: Proceedings: Transactions and Proceedings: Annual Report: La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural Hislory". Annals: Glasgow: Natural History Society. Proceedings and Transactions N. S : III, 2. 1889-90. London: Royal Society. Proceedings: XL, 307. 1892; LI, 308—314. 1892; LIl, 315— 320. 1892—93. — Linnean Society. Journal, Botany: XXVIII, 194—196. 1891; XXIX, 197—201. 1889—92. Journal, Zoology: XXIH, 148. 1891; XXIV, 149—151. 1889—92. Bulletin Bibliographique. 157 r.ist of the Society: 1892. Proceedings: IS90. London: Kew-Garden. — Harting, J. E. The Zoologist: XVII, 193-199. 1893. Newcastle-upon-Tyne: Natural History Sociely. Trasactions : Plymouth: Marine Biological Association. Journal, New Ser.: II, 4, 1892. Italie. Bologna: Accaderaia delle scienze. Memorie, Ser. 5: I, 1— (j. 1890. 4:o. Indici generali: Catania: Accademia Gioenia di scienze naturali. Atli, Ser. 4: IV. Anno LXVIII. 1891—92. 4:o. Bolletino mensile, Nuovo rier.: 26 — 28. 1892. Firenze: Societå entomologica italiana. Bulletino: XXIII, 3—4. 1891; XXIV, 1-4. 1892—93. Genova: Muceo civico di storia naturale. Annali, Ser. 2:a: X(XXX) 1890—92; XI(XXXI) 1891—92. — Direzione del Giornale „Malpighia". Malpighia: Milano: Societå italiana di scienze naturali. Atti: XXXIV, 1. 1892. Modena: R. Accademia delle scienze, lettere el arti. Memorie, Ser. 2: Oi^ere inciata alla R. Accad. : — Societå dei Naturalisti. Atti, Ser. 3: Napoli: Accademia delle scienze, fisiche e mathematiche. Atti, Ser 2:a: IV. 1891. 4:o. Rendiconto, Ser. 2: VI, 1—12. 1892; VII. 2—3. 1893. 4:o. Padova; Societå veneto-trentina di scienze naturali. Atti, Ser. 2:a: I, 1. 1893. Holletino: V, 2. 1892. — Redattore della ,,La Nuova Notarisia". L. N. Notarisia: Palermo: Redazione del „Naturalista Siciliano". Il Nat. Sic: XI, 2—12. 1892; XII, 1—6. 1892-93. 158 Axel Årrhenhis. Pisa: Socielå toscana di scienze naturali. Memorie: Processi verbali: VIII. 1892. Roma: R. Instituto botanico. Annuario: — Biblioteca nazionale centrale Vittorio-Emanuele. Bolletino: VII, 20—24. Iö92. Societä Romana per gli studi zoologici. Bolletino: I, 3—6. 1892. Varese: Societä Grittogamologica Italiana. Memurif: Atti: Venezia: Redazione della „Notarisia". Notarisia: VII, 32. 1892. Japon. Tökyö: Science College, Imperial University. Journal: V, 1—3. 1892-93. Les Indes occidentales. King-ston: The Institute of Jamaica. Journal: I. 1—5. 1891—93. Les Indes orientales. Calcutta: Asiatic Society of Bengal. Journal, P. I: LX, 2 3. 1891; LXI, 1—3. 1892. Journal, P. II: LX, 3—4. 1891; LXI, 1—2. 1892. Proceedings: 1891, 7—10; 1892, 1—9, Luxembourg. Luxembourg" : Société botanique. Receuil des mémoires et des travaux: — „Faana", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société des Naturalistes Luxembourgeois). Mittheilungen (Comptes Piendus): 1892, 3—5. Bulletin Bibliograpliiqiie. 159 Norwége. Bergren: Bergens Museum. Aarsberetning: Christiania : Universitetet. — Videnskabs Selskabet. Forhandl inger: 1893, 5. Nyt Magazin f. Naf. Vidensk.: XXX II, 3—4. 1891—92. Stavang^er: Stavanger Museum. Aarsberetning: IbSJl. Throndhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. Skrifter: Tromsö: Museum. Aarsbefter: 15. 1&93. Aarsberetning: 1890; 1891. Pays-Bas. Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. Verhandelingen, Afd. Natuurk.: XXIX. 1892. 4:o. Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk. 4:de Reeks Jaarbock: 1891. — Genootschap ter Bevordering voor Natuur-, Genees- en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen. Maandblad: XVII. 1891—92; XVIII. 1—3. 1893. Groningen: Naturkundig Genootschap. Verslag: 1891. Harlem: La Société hollandaise des scienees. Archives néerlandaises: XXV, 1—5. 1892; XXVI, 1—5. 1&93. Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. Tijdschrift, 2:de Sér.: III, 1—4. 1892. Catalogus d. Bibliotbeek: 1884—91. Nijmegen: Nederlandsche botanische Vereeniging. X. Kruidkund Archief, 2:de Sér.: VI, 1. 1892. s'Gravenhag'e : Nederlandsche entomologische Vereeniging. Tijdschrift. XXXIV, 3—4. 1890—91; XXXV, 1-2. 18^1 92. Utrecht: Société provincial des arts et scienees. Verslag : Aantekeningen : 160 Axel Arrhenms. Portugal. Lisboa: Academia real das sciencias (Glasse de scienc, inatheni. physic. e. natur.). Memorias, Nova Ser.: . Jornal: République Argentine. Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. Anales: XXVI (1888); XXXIII, 4— H. 1892; XXXIV, 1—6. 1832. — La Rédaction de „Revista Argentina de Historia Natural". Revista: Museo de Productos Argentinos. Boletin: — Museo Nacional de Buenos Aires. Cordoba: Academia national de ciéncias. Actas: Boletin: X, 4. 1890; XI, 4. 1889. La Platå: Museo de la Platå. Revista: II, 2. 1891. Russie. Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft. Schriften: VI. 1891. 4:o. Arcliiv: Sitzungsberichte: IX, 3. 1890. Kharkow: Société de naturalist es ä TUniversité Imp. de Khar- kow. Travaux (Trudi): II— VII. 1870—73: VIII-IX. 1874—73; XII— XXV. 1878-91. Kiew: Société des Naturalist es de Kiew. Mémoires: XII, 1—2. 1892. npOTOKOjlli : YKasaTeJi-L pyccKofi jIiiTepaxypLi. Minusinsk: Museum. Bulletin Bibliographique. 161 Moscou : Société Impériale des naluralistes. Nouvaux mémoires: Bulletin: 1891, 4; 1892, 1—4. -Meteorologische Beobachtungen: Odessa: Société des naluralistes de la Nouvelle Russie. Mémoires: XVII, 1—3. 1892—93. Rigfa: Naturforschender Verein. Correspondenzblatt: XXXV. 1892. Arbeiten. Neue Folge: S:t Pétersbourg: Académie Impériale des sciences. Mémoires, 7:e Sér.: XXXVIII, 4—5, 7, 10. 1891—92; XXXIX. 1891. 4:o. Mélanges biologi(iues: BiiUeiiu, Xouv. Séi\: III, 1 (XXXV). 1891. — Hortus botanicus. Acta: XI, 2. 1892; XII, 1-2. 1892—93. — Societas Entomologica rossica. Horse: — La Société des Naluralistes de S:t Pélersbourg. Trudi: III— V. 1871 74; VIII. 1878; XI— XVIII. 1880—87. Section de Botaniqne. Travaux: XIX. 188<; XXI. 1890. XXII. 1892. Section de Zoologie et de Physiologie. Travaux: XIX. 1888; XX. 1889; XXI. 1890; XXII. 1891 XXin. 1892. Section de Géologie et Minéralogie. Travaux: XIX. 1888; XX. 1889; XXI. 1890; XXH. 1891. Suéde. Göteborg: K. Vetenskaps ocb Vilterhels Samhället. Handlingar: Lund: Universitetet. Acta (Årsskrift): XXVII. 1890-91; XXVIIL 1891—92. Afb. II. Fysiograf. Sällsk. Handl. 4:o. — La Rédaction de ,, Botaniska Notiser". Botaniska Notiser: 1892, 3—6; 1893, 1—2. Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. Handlingar: Bihang, Afdeln. 3, 4: XVI. 1891. Öfversigt: Lefnadsteckningar : 11 162 -^xel Arrhenius. Stockholm: Enlomologiska Föreningen. Entomologisk Tidskrift: XIU. 1892. — Bergianska Stiftelsen. Acta Horti Bergiani: I. 1891. Upsala: R. Societas scientiarum. Nova Acta, Ser. 3.: — Konffl. Universitetet. 'ö' Suisse. Basel: Naturforschende Gesellschaft. Verhandlungen: — La Société botanique suisse (Schweizerische botanische Gesellschaft). Bulletin (Berichte): Bern: Naturforschende Gesellschaft. Mittheilungen: 189 J, Nr 1265—78. Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. Jahresbericht, Neue Folge: XXXV. 1892. Lausanne: Société vaudoise des sciences naturelles. BnlletiD. 3:me Sér: XXVII, Nr 106—107. 1891; XXVIII, 108—109. 1892. Neuchåtel: Société des sciences naturelies. Bulletin: St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. Bcricht: 1890—91. Schaffhausen : Schweizerische entomologischc Gesellschaft (So- ciété entomologique suisse). Mittheilungen (Bulletin): VIII, 9-10. 1892-93. Zurich: Naturforschende Gesellschaft. 2. Piiblicatioiis doiinés par des persoiines privées. Lubbock, John, A contribution to our knowledge of seedlings. I — II. Lon- don 1892. Murbeck, Sv., Studien iiber Gentianen ans der Gruppe Endotricha Froel. — (Acta Horti Bergiani Bd II.) Stockholm 1892. Palmen, J. A., Wissenschaftliche i\rgebnisse der Finnischen Expedition nach der Halbinscl Kola in den .lahren 1887—92. Eine Samlung Separat- Abdriicke. Bulletin Iiil)lio|Traphiquc. 163 Reuter, O, M., Monographia generis Reduvius Febr. — Sam. — (Acta Soc. Scient. Fenn. T. XIX. 15.) Helsingfors 1892. 4:o. — Om Finlands fiskar och fisket i Finland. — Skrifter utgifna af föreningen Svenska P'olkskolans Vänner H. 28. Helsing- fors 1893. — Ängsmasken (Xiittymato) II. Åbo 1893. Par K. Finska Hus- hållningssällskapet. Stizenberger, Die Alectorienarten iind ihre geographische Verbreitung. — (Annalen d. K. K. Hofmuseiims.) Wien 1892. — Supplementa ad Lichenteam africanam. I. Denuo addenda et corrigenda. — (Jahr. ber. d. St. Gallisch. Xaturwissenschaftl. Gesellsch.) 1891—92. Steenstrup, Jap., Die Mammulbjäger-Station bei Predmost. — (Mittheil. d. An- tropolog. Gesellsch. in Wien. Bd XX.) 1890. 4:o. Warming, Eug., Lagoa Santa. (Mem. de l'Acad. R. d. Scienc. et d. lettr. T Yl. 3). Kjöbenhavn 1892. 4:o. Helsingfors le 13 mai 1893. Axel Arrhenius. Bibliothécaire. Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen 1891—92 und 1892—93. I. Zoologie. Aves. Vorgelegt wurden: Larus minutus, brutet in gewissen Jahren zahlreich auf der Insel Karlö bei Uleåborg n. Lat. 65°, A. Sandman. „ „ geschossen in Yläne (W Finland). iSterna nigra, in Nurmijärvi (Nyland) geschossen. Turdus torquatus. in Munsala ((3strobotnia) geschossen. Corvus cornix, mit weissen Krallen und zum Theil mit weissen Federn, Esbo (Nyland). Hirundo riparia, Albino, Hausjärvi (Nyland). Parus major, mit ungewöhnlich langem Schnabel, Helsingfors. — Herr O. B. liäck (f) in Ingå (Nyland) fand in Staarzwin- gen Vorräthe von Resten von kleinen Vögeln, welche einige Sper- hngseulen, Surnia ■passerina. im Laule des Winters 1892—93 gesammelt hatten. O. M. Router S. 68. Pisces. Ein Exemplar der echten Anschove, Engraulis encrasicholus, welche an den Kusten Finlands vorher nicht bekannt ist, wurde in den Skären bei Helsingfors im JuU 1891 gefangen. D. A. Wikström. Ubersicht der wiclitigcren Mittheiliiiigon. 165 Äbramis Leuckartii, ein Hybrid zwischen Ahramis bräma und Leuciscus rutilus wurde in Nurniijärvi (Nyland) im Somnier 1892 gefischt. K. E. Stenroos S. 54. Molliisea. Arion rufus L. (non suhfuscus Dräp.), friiher bei uns nicht mit Sicherheit gefunden, wurde im Kirchspiel Muurla (bei Åbo) von T. Renvall angetroften. Helix arhustorum L. Farbenvarietäten aiif Åland: T. Renvall S. 59. Helix bidentata Gmel. auF Åland „ „ Helix liortensis Miill. „ „ „ „ Valvata cristata Miill. iiber die Verbreitung in Finland „ „ H^niienoptera. Neu fiir das Gebiet. Ancistrocenis callosus Thoms. Karislojo (Nyland): J. Sahlberg. A. clavipennis Thoms. Teisko und Yläne (Satakunta): „ A. exdsus /Yhoms. Yläne: G. Sahlberg. A. oviventris Wesm. Kuusamo (N Finland): J. Sahlberg. A. parietinus L. Ruovesi Tavastiaj: „ A. pictipes Thoms. Yläne: C. Sahlberg. Hoplomerus reniformis Wesm. Pyhäjärvi(SLid-Karelien): J. Sahlberg. Linotus dentisqiiama Thoms. Y"läne: G. Sahlberg. L. picticrus Thoms. Kuusamo: J. Sahlberg. Megachile arcjentata Panz. Rei Wiborg, Juli 1892: A. Thesleff. M. fasciata (== ericetorum Lep.) Rei Wiborg, Juli 1 892 „ Odynerus fusdpes Thoms. Karislojo (Nyland): J. Sahlberg. O. sueciciis Saussure (=l(eviventris Thoms.) Kuusamo: J. Sahlberg. — Die Larven einer fur unsere Fauna neuen Rlattwespe Nematiis (subg. Pristophora) ahbreviatiis beschädigten in den letz- ten Sommern Rirnbäume in einem Garten in Karislojo. Die hell- griinen Larven fressen in das Dlatt des Rirnbaums runde Löcher, welche sich allmähUch iiber die ganze Rlattspreite vergrössern. Sie verpuppen sich in der Erde, iibervvintern daselbst und werden im Friihling ausgebriitet, um Eier zu legen und zwar gewöhnlich ein Ei in jedes Rlatt. J. Sahlberg S. 56. 166 Ubersicht der wichtigeren Mittheilungeu. fjepidoptera. Neu fiir das Gebiet. Macrolepidoptera. Agrotis collina Boisd. Kirjavalaks und Jaakiiiivaara (Ladoga-Ka- relien): K. J. Ehnberg und J. Sahlberg S. 57. A. hyperhorea Zett. Kuusamo: Aug. Hoffmann, A. speciosa Hb. var. arctica Zett. Kuusamo: Aug. Hoftmann. „ „ var. obscura Staud. „ „ Dasychira abietis Schiff. Geta, Åland: J. E. Montell. Oortyna ochracea Hb. Raupen und Puppen in den Stengeln der Lappa tomentosa bei Helsingfors: J. Sahlberg S. 6 und 51 Hadena sublustris Lop. Geta, Åland: J. E. Montell. Lethosia lurideola Zinck. „ „ „ Leucania impiira Hb. „ „ „ Miselia oxyacantha L. „ „ „^ Notodonta Fhwbe Sieb. trithopus Fabr. Geta, Åland: J. E. Montell. Ophiusa pastinum Tr. „ „ » Orthosia iris Zett. S:t Michel: K. J. Ehnberg. Pararge Dejanira L. Wiborg: A. Thesleff. Senta maritima Tausel. Geta, Åland: J. E. Montell. Tapinostola fulva Hb. var. fluxa Tr. Geta, Åland: J. E. Montell. Tlialpophila matura Hufn. „ „ » Microlepidoptera. Cerostoma lucellum F. Geta, Åland: J. E. Montell. C. sequellum Cl. „ „ „ Chilo phragmitellus Hb. „ „ „ Cochylis notulana- Z. Pargas (i\bo Skären): Dicrorhampha simpliciana Hev. OrapJwlitha nisella Cl. var. Pavonana Don. O. Solandriana L. aberr. Trapezana F. Pentliina bifasciana Hn. P. moestana Wk. Phthoroblastis Juliana Curt. Teras ferrugana Schiff. aberr. Brachiana For. Tortrix cerasana Hb. Aspö, Korpo: T. decretana Tr. Pargas: E. Reuter tjbersicht der wichtisiercn Mitthi^ilungen. I '»7 o^ T. diversana Hb. Aspö, Korpo (Abo Skären): E. Keuler. T. Forskåhleana L. Geta, Åland: J. E. Montell. Seltene Arten. Catocala aduUera Menetr. Helsingfors: J. Sahlberg S. 52. Aonagria T/jpJue Thunb. „ „ Xylina lamhda F. Sääksmäki (Tavastia): „ ijber Tortrix Paleana und ihre friiher nicht beobachtete Schäd- Jichkeit auf Wiesen und Äckern giebt Herr Magister E. Reuter eine ausfiihrliche JMittheilung. Die ilaupen traten in Juni und Juli 1892 in der Gegend von Åbo massenhaft auf den Wiesen (FJdeiim, Älopecurus, Trifolium, Ävena) auf, welche sie arg verwusteten. tjber die Merkmale der Raupen und ihre Entwickelung werden ffenaue Anoaben gemacht. Die vervvandten Formen T. icterana Froel. und ifitermediana H. S., welche nebst der Paleana nunraehr ziemlich allgeniein als verschiedene Varietäten der T. flaoana Hb betrachtet werden, werden auch besprochen. Schliesslich eine Zusamnienstellung der bekannten Nahrungsgewächse und Anga- ben iiber die Schädlichkeit der T. Viridana und T. Viburnana Sehiff. S. 82-94. Coleoptera. Neu fiir das Gebiet. Haltica Engströmi n. sp. J. Sahlberg; unterscheidet sich von der nahestehenden H. Ericeti durch die etwas feinere Punctur der Deckfliigel und weniger tiefe Furche auf dem Prothorax, dessen Vorderecken wulstig gedunsen und vorgestreckt sind. Zwei Exemplare von Thusby, geiangen von Herrn Dr O. Eng- ström und mehrere Exemplare unter den von Herrn Dr A. O. Kihlman in der Petschora Gegend (Safonova bei Pjosa) gesammelten Goleopteren.] J. Sahlberg S. 19. Ocyusa procidua Er., Mejlans bei Helsingfors: J. Sahlberg. Rliyzophagus grandis Gyll. Kirchspiel Mustasaari (Ostrobotnia): E. Keto. Seltene Arten. Dryoccetes alni Georg. Mehrere Exemplare, auch Larven und Puppen bei Helsingfors. J. Sahlberg. 168 iJbersicht der wichtigeren Mittheilungen. Saperda similis Laich. Karislojo (Nyland): J. Sahlberg S. 53. Zeugcphora Timwri Power. Zahlreich auf jungen Schösslingen der Espe, Karislojo: J, Sahlberg. Diptera. Larven von der grössten in Finland angetroffenen, seltenen Tipulid, Pedicia rivosa L., wurden in einer soeben ausgeschöpften Quelle und zwar in der sprudelnden, kalten Åder derselben in den Skären von Pargas (SW Finland) d. 3 Juli 1871 von O. M. Reuter gefunden, S. 24 Hemiptera. Tetraplileps aterrirmis J. Sahlb., eine fiir das Gebiet neue sibiri- sche Anthocorid; drei Exemplare aiif Jjarix sibirka in Lo- visa: O. M. Reuter. Änthocoris limhatus Fieb. friiher nur in Russisch Karelen gefun- den; ein Exemplar auf Salix in Ilmola (Ostrobotnia) von O. M. Reuter angetroffen. — Zahllose Exemplare einer kleinen rothen Schildlaus be- deckten den Stamm und die Aste eines in Ilmola (Ostrobotnia) wach- senden Vogelbeerbaums, so dass dieser roth erschien (^Yg 92). Die Cocciden wurden dem Herrn Presidenten J. W. Douglas in London zugesandt, welcher die Art als Chionaspis sorhi n. sp. in »The Entomologist Monthly Magazine» beschrieben hat. Unter den Coc- ciden fanden sich mehrere Exemplare von dem aphidiphagen Käfer CJiiloconis renipustalatus. O. M. Reuter S. 67 Trichoptera. Äpatania Palmeui n. sp. Ein ef von Rippjawr auf der Halbinsel Kola 1887, von J. A. Palmen gefangen; die Art ist in Hin- sicht der Aderung der Fliigel der Ä. Wallengreni ähnlich, unterscheidet sich aber von dieser und allén bisher be- schriebenen Äpatania- kTi^n durch den Rau der oberen Analanhänge des Männchens, welche sehr langgestreckt, ge- gen die Spitze abgerundet und unten mit drei scharfen, un- dicht gestellten Zähnen ausgeriistet sind. Die obere Kante Ubersicht der wichtigeren Mittheilungcn. Iö9 'o der in Recle stehenden Analanhänge war gelblich; die un- teren Analanhänge ähnelten jiiehr den der Åpatania fimhri- ata, die im siidlichen Schweden vorkommt. J. Sahlberg, S. 71. Oxi/ethira ecornuta n. sp. drei Exemplare in Teisko N von Tara- merlors von J. Sahlberg gefangen. Die Art ist von dem Spe- cialisten in Hydroptiliden Herrn K. J. Morton (Scotland) be- stimmt und beschrieben. J. Sahlber£[. LimnopJiilus germanus Mc Lachlan, neu fiir die Fauna des Nor- dens, bei Helsingfors gefangen von J. Sahlberg. — Die Sammlung finnischer Trichopteren ist von J. Sahl- berg bestinmit und geordnet. Sie enthält 168 Species und 22 Va- rietäten in c. 2,350 Exemplaren. Hierzu kommt noch eine Gol- lection von Doubletten. Ortlioptera. Mittheilung iiber die in Finland gefundenen Formen von der Gattung Tettix, nebst einem »Conspectus specierum fennicarum generis Tettigisj> von J. Sahlberg fmdet sich S. 43—48. Tettix hipimdata L. ist die allgeraeinste Art (Forma hrachyptera) und fast llber das ganze Finland verbreitet. Forma ma- croptera selten. T. fuliginosus Zett. mit drei Farbenvarietäten sehr selten, in den nördlichen Theilen des Ländes. T. snbulatus L. forma macroptera allgemein in Sud- und Mittel- Finland bis Kajana. Forma hrachyptera hauptsächlich in. Ost-Finland gefunden. T. tenuicornis J. Sahlb. Nur ein Exemplar in Nilsiä (Mittel- Finland) angetroffen. Rotatoria. Pedalio7i fenniaim. eine neue Art der eigenthiimlichen Gat- tung, von welcher hisher nur eine Form Pedalion mirum bekannt war, wurde in einem kleinen Tiimpel in den Skären (Esbo-Löfö) SW von Helsingfors im Sommer 1892 von herrn K. M. Levander gefunden. P. fennkum ist dem P. mirum sehr ähnHch, unterschei- det sich aber von diesem durch den Mangel der fmgerförmigen Fortsätze am Hinterende des Körpers sowie durch die Abzwei- gungsweise der Borsten an den Ruderanhängen. 170 iJbeisicht der wichtigeren Mitthoilungen. Fla^cllala. Herr K. M. Levander theilte mit, dass eine kettenbildende Peridinée iin Maj 1892 pelagisch in der See bei Helsingfors niassen- haft auftrat. Die meisten Individuen waren zu Ketten von 2 bis 16 Gliedern vereinigt, vveshalb die Art, welche, nach der Gestalt und Täfelung der Sciialenmenibran zu ortheilen, als der Gattung Peridinium zugehörend zu betrachten ist, P. catenatum be- nannt vvurde. Eigenthiimlich sind die langen zarten Fäden, welche bei Zusatz von verdiinnter Jod-jodkaliumlösung durch feine Poren in der Schalenmembran hervorgeschnellt werdeii. Nach dem Ende des Mai Monats konnten keine Exemplare dieses pelagischen Dino- flagellats mehr angetroffen werden. S. 144. II. Botanik:. Coriiiopliyta. Gemischte Notizen. Die Geschlechtervertheilung und Floration bei Petasites l(Bvi- gatus wurde von D:r Kihlman klargestellt. Die ef -Calathidien trä- gen ara Rande zahlreiche (15—20) röhrenformige öder schief auigeschlitzte, nach obeu erweiterte $-Bluthen, die rudimentäre Narben haben, steril sind und wahfscheinKch als Honigblumen functioniren. Von den cf-Bläthen sind einige ohne hervortretende Narben, bedeutend kleiner als die anderen, aber doch Pollenbil- dend. Die 2-Inflorescenscen, welche bedeutend kleiner sind, trä- gen am Rande fertile 2-Bliithen, während die Scheibenbliithen keine Samen bilden, sondern nur Pollen erzeugen. S. 7. Ein vorläufiger Bericht iiber seine botanische Reise 1891 nach Russisch Lappland wurde von Herrn J. Linden eingesandt. Darin werden kurz der Gäng der Reise und die allgemeinen Naturver- hältnisse der untersuchten Gegenden geschildert sowie einige be- merkenswerthe Ptlanzenbefunde angefiihrt. S. 10. Aus Kuolajärvi Lappmark theilte Herr H. Stjernvall einige, vorzugsweise phänologische Nolizen mit. S. 18. Ubersicht dur \vichti;reren Mittlieilungen. 171 o^ Ueber die aiifTallende Resistenz gegen Kälte welche Senecio vulgaris zeigl, wurden von Herrn A. Arrlienius einige Beobachtun- gen niilgetheilt, S. 21. — In der ersten Wochc ini November 1891 war in Helsingfors die tägliclie Minimiteniperatur raeist nie- driger als — 3°, mehrmals niedriger als — 5°; ein mal war sie sogar — 7°. 8, während die Maximi-Temperatur in derselben Zeit 4- 8° betrug. Am 8 November hatte Vortr. einige Senecio-?\\din- zen an einem Bergabhange in der Stadt gesammelt und nach Hause gebracht. Im Zimmer in Wasser gestellt, erwiesen sich die Pflan- zen vollständig gosimd und entv^ickelten neue BliUhen. Einen Monat später stånd Senecio an demselben Platz noch griin aber zur Hällte von Eis bedeckt. Während dieser Zeit hatte der Termo- meter 13 Mal eine tägliche Minimitemperatur unter — 5°, ein- mal — 10° und zweimal sogar — 13^^ angezeigt und doch hat- ten die Pflanzen das Leben nielit eingebässt, denn auch jetzt zeigten einige, wenn auch wenige, Bliithenstände eine deutliche Weiterentwickelung im Zinmier. Ueber das Gedeihen der Buche in Finland hatte Herr Proles- sor Elfving die Angaben zusammengestellt (S. 28). — Im Ganzen wächst jetzt, so weit bekannt, die Buche nur an vier Lokalitäten angebaut. und an allén entwickelt sie sich nur als ein kriippeliges Gebiisch, dessen Aeste regelmässig verfrieren, so weit sie nicht vom| Schnee bedeckt sind. Der nördlichste Ståndort ist Frugård (Nyland, Kirchspiel Mäntsälä, B0°33'): dort steht an einem, gegen Norden geschutzten Platze im Garten ein 80 — 100 Jahr altes Ex- emplar von 1.26 m Höhe und 1.8 m Durchmesser der Kr o ne: der Diameter des Stammes in einer Höhe von 5 cm ist 7.5 cm. Weit besser gedeiht die Blutbuche, die im botanischen Garten in Hel- singfors und an einigen anderen Stellen im siidlichen Finland an- gepflanzt ist. Ueber den systematischen Werth einer in einigen Exempla- ren aus Plelsingfors vorUegenden Ej) ilohium-F orm wurde in ver- schiedenen Sitzungen discutirt, ohne dass jedoch mit Sicherheit bestimmt werden konnte, ob hier E. palustre X montanum öder nur eine Form von E. iKilustre vorlag. S. 70, 95. 172 Uhcrsicht der wichtigeren Mittheiliintren. Im Anschluss an Jordans bekannte systematische Bestre- bungen werden die finländischen Formen von Viola trkolor von Herrn M. Brenner auseinandergelegt. S. 75, Neu fiir das Gebiet. Botrychium simplex Hitsche. Åland. Eckerö : H. Lindberg. Carex fulva X flava. Åland, Kckerö: H. Lindberg. Carex holostoma. Russisch Lappland, Imandra, Umptek. S. 42. Epilohium hyperiafolium wurde an zwei Stellen im botanischen Garten in Helsingfors, \vo die Art , so weit bekannt, nie culti- virt war, von Herrn A. Arrhenius angetroffen. Gentiana amarella X campestris Åland. S. 143. G. uliginosa Willd. Åland; Prov. Åbo, Pargas (G. J. Arrhenius). S. 143, Hypericum monianum. Nyland, Lojo: E. Stenberg. S. 28. Juncus alpinus X lampocarpus. Åbo, Korpo: A. Arrhenius; Ny- land, Vihti: J. A. Flinck. S. 117. Monotropa'' glahra. Åland, Eckerö: H Lindberg. Petasites Imvigatus. Diese fiir das skandinavische Florengebiet neue Art wurde von D:r Kihlman in mehreren Fliissen in Russisch Lappland gefunden. Etwa vom Wasserrande aus bis in eine Tiefe von 1.2 m wachsend, bedeckt sie dort stel- lenweise grosse Strecken. Auch in Nord-Russland und in Sibirien ist die Art weit verbreitet und ist zum Beispiel im Pishma-Flusse geradezu fiir die Kahnfart hinderlich. S. 6. Polygonum Eayi. Hangö: H. Lindberg. Vielleicht eingeschleppt. Eammculus glaciaUs. Lapp. ross., Imandra, Umptek: Kihlman. S. 70. Sagina strida (Fr.) Åland, Eckerö: H. Lindberg. Salix arbusciUa. Russisch Lappland, Umptek: Kihlman. S. 69. ib', caprea X repens. Åland: H. Lindberg. S. cinerea X repiens. S. rosmarinifolia X niyrtilloicles. Nyland, Mörskom: Saelan & Strömborg. S. 16. S. glauca X lapponum, S. myrsinites X phylkcefoUa. S. hasta.ta X myrsinites, 8. myrsinites X rotimdifolia, S. hastata X ro- tundifolia, S. lapponum X rotimdifolia, S. hastata X herbacea, S. herbacea X rotimdifolia. fS. hastata X rotimdifolia] X fS. lapponum X rotundifoliaj , S. arlmscida X glauca, S. ar- t'I»ersicht der wichtigeron .Mittheiliingen. 173 buscula X phyliccefolia. S. arhusnila X polaris. S. hastata X phyliccefolia. S. glauca X myttilloides, S. polaris X rotun- difolia, sämmtlich aus Russisch Lappland (D:r Kihlman). S. 24, '69. Sparganhim ramosum f. microcarpa Neum. Åland, Eckerö: H. Lindberg. Sp. speirocephalum Neum. 0.strobotnia, Perho: F. Hellström. S. 140, 14L Stachys amhigiia. Savolaks, Kristina. Thlaspi alpestre, ansclieinend spontan, wird ans dem Kirchspiel Vihti (Gouv. Nyland) von Herr Flinck gemeldet. Friiher in der Nähe von Helsingfors und von Tavastehus gefunden, aber dort eingeschleppt. S. 73. Veronica agrestis var. carnosula. Åland, Eckerö: H. Lindberg. Viola Biviniana y villosa Murb. Åland, Eckerö: H. Lindberg. Verwildert öder eingeschleppt. Brassica Janceolata Lge, Ruderatpflanze aus Helsingfors, friiher als Sinapis juncea angemeldet. S. 72. Carduus crispo-nutans Koch. Ballastpflanze. Borgå. S. 73. Folygonum Rayi. Hangö: H. Lindberg. Vielleicht spontan. Sambucus racemosa. verwildert in der Nähe von Borgå. S. 73. Scilla sibirica. Vi borg. Wichtigere neue Fundorte. Almis incana. Åland: H. Lindberg. Artemisia camjjestris var bottnica (?). Ostrobotnia, Pyhäjoki. Carex livida. Åland: H. Lindberg. Convallaria polygoiiatum. Ostrobotnia, Sirno. Cratcr.gus monogyna Provinz Abo: H Olsson. Equisetvm scirpoides. Åland: H. Lindberg. Galiuiii trifiorum. Ostrobotnia, Muhos: P. Snellman. Geranium moJle. Provinz Abo: Hj. Olsson. Läppja minor var. intermtdia (Reich.) Åland: L O. Bergroth. Lonicera cwrulea. Lappland, Kuolajärvi: H. Stjernvall. S. LS. L. xylosteum. Ostrobotnia, IMuhos: P. Snellman. Lycopodium compÅanutum var. chamcecyparissus. Nyland, Lojo: Ch. E. Boldt. 174 Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen. Picea excelsa f. variegata Horl. (= versicolor Wittr.) wildwachsend in Satakunta, Tavastkyrö (H. A. Printz) sowie in der Nähe von Helsingfors (J. A. Palmen). S. 113. Picea excelsa f. parvifolia. Nyland, Nurmijärvi: K? E. Stenroos. Das Exemplar c. 90 cm hoch, von gedrängtem Wuchs; Grösster Stammdiameter 37 mm; Nadeln 2— ö mm läng. — Eine ähnliche Form in Lojo (Gouv. Nyland): H. Lind- berg. S. 8. Potamogeton niteiis. Nyland, Nurmijärvi: K. E. Stenroos. P. vaginatus. Onega-Karelen, Suopohja. Wahrscheinlich hat diese Art eine grosse Verbreitung in Nord-Russland. Sie ist als P. pectinatus aus Ingermanland' von Meinshausen vertbeilt. Dr Kiblman hat sie im Flusse Pishma zwischen der Petschora und dem Mesen gefunden. S. 7. Sparganium affine Schnizl. Åland, an mehreren Lokalitäten: L O. Bergroth. S. 3. Vaccinium myrtillus var. leucocarpum Dumort, wird aus Pakinais unweit Åbo gemeldet. Friiher ist diese Varietät an einigen anderen Lokalitäten gefunden (Nyland, Vihti, Irjala; Nyland, Pojo, Brödtorp; Tavastland, Hollola, Parinpeldo). Musci. Neue öder seltene Arten. Biccia Hueheneri Lindenb. Nyland, Lojo: H. Lindberg. S. 8. Cephalozia sphagni. Nyland, Lojo: H. Lindberg. S. 42. Dicranum strictum. Åland, Eckerö: H. Lindberg. S. 58. Aongstnemia longipes. Viborg, in terra limosa interdum inundata insulöe Mustasaari fluminis Vuoksen: John Linden. S. 72. Fuugi. Neu fiir das Gebiet. Amanita phalloides Fr. Viborg, S:t Johannis: Thesleff. Armillaria imperialu Fr. Viborg (Thesleff). Kolossales Exem- plar: Hut 30—30.5 cm breit, 7—8 cm läng, 8 cm dick; Lamellen 1— L5 cm hoch; Frischgewicht 1350 g. S. 53. Boletus cavipes Opat. Viborg, Raivola, im Lärchenwalde: Thesleff. Ubrrsicht der wichtigoren Mittheilungeu. 175 Bulgaria glohosa (Schmied.), bei Viborg {k. Thesleff). Bei Erlangen im Jahre 1755 entdeckt iind dann einige Mal im mittleren Schvveden gelimden, aber seit den zwanziger Jahren nir- gendwo gesehen. Wahrscheinlich gehört auch hierher ein junges Kxemplar von Mjölö bei Helsingfors (O. Bergroth). S. 3. Clypens scahellus. Viborg, Kaivola, im Lärchenwalde: Thesleff. Entoloma pleheja Kalehbr. Viborg, Liimalta: „ Geaster fimhnahis Fr. Viborg, Valkjärvi: „ Hygrophorus Brisadolce Quel. Viborg, Raivola, im Lärchenwalde: Thesleff. Hydnotria carnea Corda. Viborg, I^iimatta: Thesleff. Erste Triiffel- Art in Finland. Polysaccum crassipes Fr. Viborg, Liimalta: Thesleff. Rliacoäium. cellare. Helsingfors: Thesleff. S. 9. Stropharia squamosa Fr. Viborg, Lavola: Thesleff. Wichtigere neue Fundorte, BjerJcandera lactea. Viborg: Thesleff. G. calyculatus Fuck. var. Kiinzei (Wint.). Viborg. G. fornicatus fHuds.) Fr. Viborg. Helvella amhigiia Karst. Viborg: Thesleff: nur aus Finnland be- kannt, aber seit den sechziger Jahren nicht wiederge- funden. Inonotus fibrUiosus Karst., I. vulpinus. Viborg: Thesleff. Feziza olhi/a Karst. Abo, Pargas: E. Reuter. S. 58. Fliysisporus luteoalhus Karst. Helsingfors in einem Gewächshause : Thesleff. Folyporellus värms und Poria ohliqua. Viborg: Thesleff. Biologische Notizen. Eine monströse Form von Laccaria laccata mit einem zwei- ten inversen Hute, auf dem normalen angewachsen (Mustiala: Thesleff). S. 9. Im Lärchenwalde bei Raivola unweit Wiborg ist flir die Pilz- vegetation die grosse Menge Boletus-Arien charakteristisch. Be- merkenswerth sind die seltene B. cavipes Opat., B. elegans Schum., die beide hier häufig vorkommen. Weiter B. felleus Bull., Poly- 17() 1'bersicht ilei- wichti,i;ercii Mitfhcilnrifren. stictus Scluieinitzii Fr., Hygrophorus Brisadolw Quel. (?), Clypeus scahellus Fr., Lepiota rachodes (Witt.) Fr. and Merisma palmatum (Scop.). — Rliizinia undidata Fr., sonst auf abgebrannten Plätzen vorkommend, wächst hier auf Haufen von Lärchennadeln. Hier ebenfalls die seltene Uromyces Solidaginis Niessl. Im Ganzen wurden 90 Arten, wovon 25 auf Lärchenstriinken, in diesem Walde notirt. (Thesleff, S. 70). Zerstörung von Holz durch ein Mycel, das wahrscheinlich zu Trametes serialis gehörte, wurde im neugebauten chemischen La- boratorium der Universität beobachtet. Unter der Asphaltdecke waren in einem Saal im Laufe von vier Jahren die Bodenbretter von Mycel so zerstört, dass 1 Dm dicke Bretter sich ohne Schwie- rigkeit zerbrechen Hessen. (Elfving, S. 8). Rättelser. Sid. 8 rad 25 står cm, läs mm. Sid. 54 rad 26 står glatt, medan den hos de senare är fjäll- betäckt, läs fjällbetäckt, medan den hos de senare är glatt. Sid. 68 rad 7 nedifrån står Gammarus pulex, läs Falcemoji sqiiilla. Sid. 81 rad 12 står Karelen och läs Karkku; rad 3 nedifrån står endast vid basen bredare, läs endast vid stjälkens bas, bredare. Register öfver de vetenskaplig-a meddelandena. Sid. Mötet den 3 oktober 1891. A. Sandman: Lams mimetus vid Uleåborg 2 J. A. Palmen; Cotumix communis i Helsingfors „ K. E. Stenroos: Sterna nigra i Xurmijäi-vi . » D. A. Wikström: Engraulis encrasicJiolus i Finland „ A. Thesleff: Bulgnria globosa vid Viborg 3 I. O. Bergroth: Åländska kärl växter „ K. M. Levander: Foglar. Termiter „ Mötet den 7 november 1891. J, Sahlberg: Nya lepidoptera och coleoptera 5 A. O. Kihlman: Petasites Icevigatus i Lappland '2 „ Potamogeton vaginatus i Onega Karelen 7 J. E. Montell: P^järilar från Åland 8 K. E. Stenroos: Kärlväxter från Nurmijärvi . ,, H. Lindberg: Form af granen. Biccia Huebeneri « F. Elfving: Förhärjande svampmycel „ A. Thesleff: Sällsynta svampar 9 „ Pararge Dejanira « Mötet den 5 december 1891. J. Linden: Reseberättelse 10 E. Reuter: Nya vecklaretjärilar. 15 J. A. Sandman: Nordiska foglar „_ Th. Siielau: Sa^icc-former lö K. M. Levander: Ovanliga foglar „ Mötet den 6 februari 1892. R. Boldt: Saxifraga ecespitosa från Nurmijärvi 18 H. Stjernvall: Botaniska iakttagelser i Lappland ,, J. Sahlberg: Anmärkningsvärda skalbaggar och getingar 19 E. Reuter: Nya vecklarefjärilar . ^ 20 H. Lindberg: Fanerogamer från Åland och Hanp;ö 21 T. Renvall: Arion rufus från Egentliga Finland „ A. Arrhenius: Frosthärdighet hos Senecio vulgaris „ Th. Sselan: Kärlväxter från östra Finland 22 Mötet den 5 mars 1892. O. M. Reuter: Peclicia rivosa 24 A. O. Kihlman: Nordiska Salix-iovmev „ E. Reuter: Aberrationer af vecklarefjäxilai' 24 J. E. Montell: Microlepidoptera från Åland 25 A. Thesleff: Melvella ambiyiia från Viborg » Mötet (len 2 april 1892. J. Sahlberg : Två nya Megachile arter 27 F. Elfving: Fagus silvatica i Finland 28 H. Lindberg: Éyperieum montanum från Lojo „ Årsmötet den 13 maj 1892. A. R. Spoof: Gummibildning på körsbärsträd -41 H. Lindlierg: Cephalozia Sphaf/ni från Lojo 42 A. O. Kihlman: Carex holostoma fråu Imandra „ J. Sahlberg: Om de finska arterna af orthopterslägtet Tettix Charp. 43 Mötet den 1 oktober 1892. H. Lindberg: Nj^a eller sällsynta växter från Åland 50 J. Sahlberg: Ett klot af tallbarr öi „ För faunan nya insektarter „ A. ThesleÖ*: Armillaria imperialis från Viborg 53 O. M. Reuter: Sällsynta hemiptera 53 J. Sahlberg: Fosforescerande kräftskal „ K. E. Steuroos : Ahramis Leuckartii Heckel och dess förekomst i Finland 54 Mötet deu 5 november 1892. J. Sahlberg: Nematus abbreviatus från Karislojo 56 „ Agrotis collhia från Ladoga Karelen 57 „ Limnophilus germanus frän Helsingfors 58 J. Montell: Nya fjärilar från Åland „ E. Reuter : Peziza ollula från Pargas . ^. „ H. Lindberg: Dicranum strictum från Åland „ T. Renvall: Några malakozoologiska anteckningar 59 Mötet den 3 december 1892. K. M. Levander: Pedalion fennicum n. sp 62 J. Sahlberg: Getingbo. — Oxycthira ccornuta från Teisko .... 63 Mötet deu i februari 1893. O. M. Reuter: Chionaspis sorbi i Ilmola och Pargas 6'o „ Sparfugglans matförråd 68 A. O. Kihlman: Nordiska former af slägtena Sa^ix och iJanuncM^MS 69 „ Epilobium montanum X^palustre från Helsingfors <0 A. Thesleff: Svampvegetationen i Raivola lärkträdsskog _„ J. Sahlberg : Agrotis- och Apatania arter 71 J. Linden: Aongstroemia longipes från Vuoksen 72 M. Brenner: Brassica juncea (L.); Carduus crispo-nutans, Sambu- cus racemosa ,, J. A. Flinck: Thlaspi alpestre från Vihti _. . 73 M. Brenner: Om några i Finland förekommande former af Viola tricolor L '5 E. Reuter: Tortrix paleana, en ny fiende till våra åkrar och ängar 82 Mötet den 4 mars 1893. M. Brenner: Om Epilobium montaniimy