MEDDELANDEN

AF

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA,

TJUGONDESJETTE HÄFTET,
1899—1900.

MED EX KARTA OCH FIGURER I TEXTEX.

MIT EINER DEUrSCHEN lEBERSlCHT.

-<►>»-

HELSINGFORS 1900.

MEDDELANDEN

AF

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TJUGONDESJETTE HÄFTET,
1899—1900.

MED EN KARTA OCH FIGURER I TEXTEN.

MIT EINER DEUTSCHEN UEBERSICHT.

♦X»

HELSINGFORS 1900.

KUOPIO 1900.
O. W. Backmans Boktryckeri.

Societas pro fauna et flora fennica

1899-1900.

Ordförande:
Professor J. A. Palmen.

Vice- ordf or cmde:
Professor F. Elfving.

Sekreterare :
Rektor A. Arrhenius.

Skattmästare :
Bankodirektör L. v. Pfaler.

Bibliotekarie .

Docent E. Reuter.

Intendent för de zoologiska samlingarna:
Docent K. M. Levander,

Intendent för de botaniska samlingarna:
Professor A. O. Kihlman.

Bestyrelse :
Herrar J. A. Palmen, F. Elfving, O. M. Reuter, Th. Sielan,
J. P. Norrlin, J. Sahlberg, A. O. Kihlman. — Suppleanter:
Herrar V. F. Brotherus, K. M. Levander.

. Extra mötet den 23 september 1899.

Föredrogs Hans Kejserliga Majestäts nådiga förordnande
af den 19 augusti detta år angående det för de vetenskapliga
och literära föreningarna af statsverket uppförda hus i Helsing-
fors äfvensom Ecklesiastik-Expeditionens af Kejserliga Senaten
skrifvelse af samma dag heträffande den delegation, som skall
tillsättas för vården af detta hus och af de däri inrymda säll-
skapens gemensamma angelägenheter; och utsåg Sällskapet i
öfverensstämmelse med Bestyreisens förslag till ledamot i sagda
delegation prof. J. A. Palmen och till suppleant prof. J. P.
Norrlin.

Mötet den 7 oktober 1899,

Viceordföranden, prof. F. Elfving, hetsade Sällskapet väl-
kommet till den mötessal i de vetenskapliga föreningarnas nya
hus, där det nu för första gången sammanträdde.

Härefter erinrade prof. Elfving om den smärtsamma förlust
Sällskapet lidit, i det att dess mångårige, synnerligen verksamme
medlem och f. d. sekreterare, docenten, d:r Ragnar Hult den
25 september aflidit. Såsom ett uttryck af Sällskapets saknad
och erkänsla hade talaren, efter samråd med flere äldre med-
lemmar, nedlagt en krans på den aflidnes graf.

Vidare meddelade herr P^lfving att äfven statsrådet A.
Giinther aflidit i Petersburg. Medlem af Sällskapet sedan 1861
hade den bortgångne med ifver omfattat Sällskapets intressen i
den yttersta östern af vårt naturhistoriska område och med

Mötet den 7 oktober 1899. 3

stort tillmötesgående understödt de finske exkurrenterne i dessa
trakter.

The Connecticut Academy of Arts and Sciences i New-
Haven hade i en skrifvelse inbjudit Sällskapet att sända delege-
rade till sin 100-års fest den 11 dennes, och beslöts att genom
ett telegram frambära Sällskapets helsning och välönskan.

Prof. Elfving framlade exemplar af det nyutkomna arbe-
tet Finlands hasidsvampar i urval heskrifna af P. A. Karsten,
hvilket utgör första delen i den serie Floristiska handböcker
för nybegynnare, som Sällskapet har för afsigt att utgifva. Pri-
set för denna del bestämdes till 4 fmk, och beslöts i samband
härmed att hos Universitetets Consistorium anhålla om 1 500
fmk som tryckningsbidrag för nämnda svampflora.

Till publikation inlemnades följande afhandlingar: Ålands
mossflora af J. O. B om ans son; Några ord om förändringar
i den finska floran under senare tid af Hj. Hjelt (se sid.
8). Bidrag till kännedomen om de till Spliagnum cuspidatum-
gruppen hörande arternas utbredning i Skandinavien och Finland
af H. Lindberg; äfvensom Beiträge zur Kentniss der finländi-
schen- Eriophyiden. Bidrag till kännedomen om Finlands Erio-
phyider af J. I. Lindroth.

Amanuens H. Lindberg förevisade å magister G. Långs
vägnar exemplar af den för Finlands flora nya lafarten Us7iea
longissima Ach., som i september 1899 anträffats af herr Lång
i Soanlahti socken i Ladoga-Karelen, sparsamt växande på gre-
nar af gran på fuktiga ställen emellan Särennysjärvi och Jout-
senjärvi. De nordligaste hittills kända fyndorter för denna art,
som med hänsyn till sin utbredning är kosmopolit, äro belägna
vid Kristiania och i Värmland,

Rektor M. Brenner förevisade exemplar af senaste som-
mar i björkskog på Svartbäck i Ingå funnen Platanihera bifolia

Mötet den 7 oktober 1899.

f. iricornis. Formen^ sannolikt tillfällig, karaktäriseras genom
tidigare blomning, spädare och spensligare, grönaktigt hvitt ax,
mindre blommor, mycket smalt jämnbreda kalkflikar, af hvilka
alla tre inre flikarna äro försedda med långa och smala, jämn-
tjocka, svagt krökta sporrar och sidothkarna ända till de uppåt
böjda spetsarna slutna till den smala öfversta ytterfliken, så-
lunda kompletterade dess bredd, hvarjämte de två yttre sido-
flikarna äro spetsiga och halfmånformigt uppåtböjda.

Därjämte refererade den samme J. K lin ges uti ett ny-
ligen utkommet arbete, Die liomo- und polijphyletisdien For-
menkreise der Dactylorchis- Arten, publicerade öfversigt af de af
honom inom Orchis angustifolia * Russowii urskilda varieteter
och former, af hvilka 16 varieteter och 10 former enligt d:r
Klinges bestämningar befunnits tillhöra Finland. Af dessa voro
endast tre varieteter, näml. var. patida. var. tarhatonica och
var. recurva legitima själfständigt utvecklade varieteter, medan
alla de öfriga vore genom hybridisering med O. latifolia, O.
incarnata, O. cruenta eller O. maculata uppkomna konstanta
fortplantningsskickliga hybrida varieteter.

De anförda formerna hade enligt d:r Klinges bestämnin-
gar insamlats från följande orter inom Finlands flora-område:

var. patida f. vulgaris. Ostrob. bor., Muhos Matokorpi.
var. patida X {O. incarnata). Caj., södra Paltarao.
var. tarhatonica subf. Jaxata. Kar. Oneg., Tiudie.
var. recurva. Norbottnia or., Kemi Luikkojänkä.

— f. Schmidtii. Kar. pomor., nära Särkjärvi; Kar.
Oneg., Tiudie, Mundjärvi och Petrosavodsk.

— f. ammatica. Kar. Olon., Mandroga.

— f. + ayana. ^) Norbottnia or.. Kemi.

var. recurva X {O- cruenta). Norbottnia or.. Kemi Luikkojänkä.

^) Med beteckningen var. + eller f. + afses enligt Klinge en mer eller
mindre konstant, genom hybridisering uppkommen, s. k. polyphijletisk varie-
tet eller form, i motsats till de med var. eller f. betecknade legitima eller
homophyletiska.

Mötet den 7 uktol^er 1899. 5

var. + superha. Ostrob. med., Heisjärvi; Tav. bor., Karstula Kor-
pisenjoki; Kar. Oneg. Tiudie.
— f. transiens in var. patentem. Caj., södra Paltamo.
var. + ereda f. transiens in var. sfrictam. Kar. Oneg., Mundjärvi.
var. + tenuifolia. Kar. ross., Käpselkä.
var. + hrevifolia. Ostrob. bor., Muhos Matokorpi ; Kar. Ladog.,

Uguniemi; Kar. Oneg., Mundjärvi.
var. + paténs. Tav. bor., Karstula Humppi; Kar. austr., Sippola.
— f, transit. ad var. eredam. Ostrob. bor., Muhos
Matokorpi.
var. + strida. Kar. Oneg., Käpselkä.

var. 4- rigidula f. ovato-cylindrica. Ostrob. bor., Kiiminki; Ostrob.
med., Perho.

— f. comoso-cylindrica. Ostrob. med., Perho.
var, + elongata. Kar. Oneg., Velikaja guba.

var. + elongata X {O. cruenta). Kar. Oneg., Velikaja guba.

var. + armata. Lapp. Kem., Kittilä; Ostrob. bor., Muhos Mato-
korpi; Kar. Olon., Petrosavodsk.

var. + curvata f. oblonga. Norbottnia or., Kemi kärr nära kyr-
kan; Ostrob. bor., Muhos Matokorpi ; Kar. Oneg.,
Solomeno.

— f. laxiflora. Kar. Oneg., Mundjärvi.

*0. Bassowii X O. cruenta. f. ad var. + ciirvatam. Caj., Puo-

lanko Pyssylä nära Iso Äylä.
var. + gracillima. Kar. Oneg., Tiudie och Käpselkä.
var. -f curvifolia t tiudiensis. Kar. Oneg., Tiudie.

— f. paanajärvica. Kuusamo.

— — transiens in var. recurvam. Kuusamo.

— f. paanajärvica X [O. maculata). Kuusamo.
var. + lapponica. Lapp. Torn., Karesuanto.

var. -^ lapponica X [O. maculata). Lapp. Torn., Karesuanto.
var. + lapponica X {O. maculata X {O. incarnata?)). Lapp. Kem.,

Sodankylä.
var. + lapponica X {O. cruenta?). Caj., Kajana.

Assistent Ch. E. Boldt förevisade exemplar af den förut

6 Mötet den 7 oktober 1899.

icke i Finland anträffade Scir^ms parvulus R, & Sch., tagna
af honom på Emsalö i Borgå skcärgård senaste sommar.

Docent K. M. Le vand er lemnade följande medde-
lande om

Förekomsten af bryozoo kolonier i Nyländska skärgården.

Senaste sommar fann jag i några sötvattensamlingar på
Esbo Knapperskär på andre sidan af lösa bottenstenar bryozoo-
kolonier, tillhörande PJumatella punctata Hancock. Denna skil-
jer sig från alla andra former af slägtet Plumatella genom ko-
lonihöljets eller rörenas hyalina beskaffenhet. Statoblasterna
äro ovala, tillhörande den breda typen samt påminna om dem
hos Fl. repens, hvars kolonialhölje är pergamentartadt. Pluma-
tella pundata, som enligt Lampert (Das Leben der Binnenge-
wässer S. 41) är funnen endast på några ställen i Nord-Ame-
rika och Europa (England, Böhmen, Tyskland), har aldrig till-
förene anträffats i Finland.

Docent K. M. Le van der förevisade en färgvarietet af
kråka, utmärkt genom hvita yttre hand pennor, hvit panna och

hvit hals. Fågeln, som skju-
tits i Helsinge af kassör
Bruun, hade af denne förä-
rats till samlingarna.

Student W. Weseloff
förevisade en kråka med
korslagda käkspetsar, skju-
ten af föredragaren i Tava-
stehus landsförsamling.

Student A. Wahlbergföre-
visade en egendomlig träd-
sektion, bildad, såsom när-
stående figur utvisar, af
tvenne björkstammar, som

Mötet (len 7 oktol)er 1899. 7-

1"^ ofvan marken voro förenade genom tvenne mot hvarandra
skjutande grenar, hvilka fullständigt sammanväxt. Sektionen för-
ärades till samlingarna af bonden F. Gustafsson i Föglö.

Till de zoologiska samlingarna hade sedan årsmötet för-
ärats :

Lestris Buffoni (parasitica) från Hattula (d. 7. VI. 99) af
lyceist Paul Wegelius. Corvus cornix, hvitfläckig, från Hel-
singe socken (d. 16. VII. 99) af kassör Bruun. Sijmiuyn ura-
lense, från Urdiala, (d. 29. VIII. 99) af prep. G. Vl^ Forssell.
Margaritana margaritifera L. flere exx. från Svartå-å i Nyland,
aug. 1891, af mag. H. Lindberg. 14 arter mollusker, samlade
i Nystad, af stud. H. Söderman. En kollektion mollusker från
Norra Karelen, af stud. W. M. Axelson. Euspongilla lacustris
från Nykarleby elf ofvanför Ragnäs fors, af seminariedirektor
Z. Schalin. 9 st. Plankton-prof från Muurila kapell af mag. Th.
Renvall genom d:r K. E. Stenroos.

Till de botaniska samlingarna hade sedan årsmötet inlem-
nats:

En kärlväxt från norra Savolaks af folkskoleinspektör O.
A. F. Lönnbohm ; två kärlväxter från Ladoga-Karelen af med.
stud. R. VV^egelius; 11 kärlväxter och en parasitsvamp från östra
Finland af d:r A. N. Arppe.

Några ord om förändringarna i den finska floran \)

under senare tid

af

Hjalmar Hjelt.

Såsom kändt har Finlands flora jämförelsevis kort tid va-
rit föremål för en noggrannare undersökning ^). Det förtjenar
därföre framhållas, att de allra flesta af de växter, som om-
kring 1750 antecknades af prof. Leche, fortfarande återfinnas
på de ställen, hvilka iippgifvas i hans anteckningar, och där så
icke är fallet, kan man oftast misstänka något fel i bestäm-
ningarna ^). Visserligen känner jag alltför litet genom egna un-

o

dersökningar floran i Abo trakten, där flertalet af dessa växter

1) Uppsatsen utgör det hufvudsakliga af etf föredrag, hvilket blifvit
hållet den 29 april 1891 såsom inledning till af handlingen »Kännedomen
om växternas utbredning i Finland».

2) Man kan, hvad landet i dess helliet angår, anse att detta egt rum
från utkommandet af William Nylanders Animadversiones circa distrihutio-
nem plantanim in Fennia., som anmältes till pu))likation d. 29 april 1850
och utgafs från trycket 1852. Därförinnan hafva vi visserligen att ihäg-
komma F. Nylanders Spicilegium [1843 — 1846), hvari dock endast spridda
uppgifter förekomma. Enstaka, fullt säkra uppgifter frän flora-området före-
finnas dock hos flere äldre förf., såsom främst Linné, vidare Hellenius, Fr.
Hellström, m. fl. — Från Lappland hafva vi däremot redan från seklets bör-
jan Wahlenbergs mönstergilla undersökningar, på 1830-talet" kompletterade
af J. Fellman. — Kändt är å andra sidan att flere tidigare författares upp-
gifter i botaniskt afseende äro mer eller mindre opålitliga; såsom sådana
må nämnas Chr. Herkepaeus, J. Juhn, J. E. A. Wirzén äfvensom i viss mån
P. A. Gadd och A. A. Nyländer.

^) Se »En växtförteckning från 1750» (i Wasa lycei program för år 1884).

Mötet den 7 oktober 1899. 9

iakttagits, hvarföre jag i afseende å denna trakt nödgats stödja
mig på andras iakttagelser, men den fortfarande riktigheten af
enstaka uppgifter i det inre af landet har jag själf konstaterat.
Så t. ex. förekommer Circcea alpina L., som af P. A. Gadd
uppgifves såsom »allmän i Birkala vid Harjo Gapeli», fortsätt-
ningsvis därstädes ovanligt ymnigt; och att Anthemis tinctoria
L. fortfarande växer för att använda Gadds uttryck »i öfverflöd
i Birkala och Lempele» kan man, hvad den sistnämnda sock-
nen angår, konstatera redan från bantåget. Redan dessa få
exempel kunna vara nog såsom bevis för den allmänna regeln
att floran och vegetationen fortsättningsvis bibehålla sig något
så när oförändrade, under förutsättning att ståndorten ej under-
går någon förändring. I det följande skola vi emellertid be-
trakta några undantag från denna allmänna regel, hvilka iakt-
tagits i vårt land.

Den första frågan blir då, huruvida säkra historiska data
föreligga att nya arter inflyttat till landet. Knappt något år
förgår, utan att någon ny art hos oss uppvisas. Emellertid be-
ror detta i de allra flesta fall dels därpå att gamla arter blif-
vit uppdelade i flere, dels därpå att vissa delar af flora-området
först under de senaste tiderna blifvit någorlunda fullständigt
undersökta i botaniskt afseende. Endast i afseende å 7 a 8
arter kan man med tämligen stor sannolikhet påstå att de, ehuru
numera fullständigt eller så godt som fullständigt naturaliserade,
först under senare tid inkommit till landet, hvarjämte några
andra växter synas hålla på att tillkämpa sig medborgarerätt i
floran.

Den mest spridda och mest anmärkningsvärda af dessa
hos oss fullt naturaliserade växter är Matricaria discoidea DC,
hvars ursprungliga hemland uppgifves vara vestra delen af Nord-
Amerika. Så vidt man vet, anträffades den för första gången i
Finland 1849 inom Botaniska trädgården i Helsingfors ^). Tio
år senare omnämndes den för första gången i den botaniska
litteraturen, hvarvid den upptogs från Åbo trakten, Nyland och

1) Sselan i Medd. XIII p. 186—187.

10 Hj. Hjelti Några ord om förändringarna i don finska Horan.

södra Savolaks ^). Ännu under 1860-talet betecknades den, om
den upptogs i någon växtförteckning, i allmänhet såsom mer
eller mindre sällsynt 2) och först under denna tid iakttogs den
i Tavastland ^). Såsom särskildt betecknande kunna följande
uppgifter anföras. 1 Jyväskylä iakttogs denna art första gån-
gen 1867 och var då sällsynt, men redan 1874 betecknar Wai-
nio den såsom därstädes mycket allmän *). Hvad utbredningen
på landsbygden angår, ansåg jag den 1871 såsom r. — t. r. i
mellersta* Satakunta, 1879 såsom förekommande h. o. d. — t. a.
i samma trakt, men nu tvekar jag ej att upptaga den bland de
i trakten allmänna ( — mycket allmänna) växterna. Likaså om-
nämner Enwald 1890 från Leppävirta att han omkring 17 år
tidigare endast sett några exemplar på Vokkola gård, men upp-
tager den 1890 såsom tämligen ymnig och allmän på gårdar
och vid vägar ^). Så vidt man vet, förekommer Matricaria
discoidea nu i alla Finlands städer ^) och är i södra Finland all-
män äfven på landsbygden ''). — Det bör framhållas att denna
art numera spridt sig flerstädes i norra pAiropa ^).

Vidare bör här nämnas Achillea cartilaginea Led., ehuru
det visserligen är möjligt att densamma i Onega-Karelen, där
den första gången insamlats år 1863, varit jämförelsevis ur-

1) Herb. Mus. Fenn. p. 20. — Samma förkortningar användas här ocli
i det följande som i Notpe Conspectus flora? fennicse. ,

2) Hos Zett. & Br. p. 12 uppgifves den dock såsom allmän på ga-
torna i Åbo.

3) Norrlin i Prof. 27, XI, 1862; Asp. & Th. p. 41.

*) Wainio Tav. or. p. 63. — Se äf^^en om artens spridning Not. XIII
p. 463.

^) Enw. manuskript.

^) Från Sordavala föreligtier mig veterligen ingen uppgift, men dess
förekomst därstädes är högst sannolik.

'^) Äfven i de nordliga delarna af landet har denna art numera spridt
sig på landsbygden; så upptages den h. o. d. i kustområdet vid Kemi ocli
Simo elfvar: Ch. E. Keckman i Acta XIII p. 62 och 14. Förekom ilfven
ganska talrikt i Polvijärvi och Kontiolahti socknar 1899: Stel. ann.

8) Nym. Consp. p. 375. — Angående artens spridning i andra länder
se t. ex. Garcke, Flora von Deutschland, ed. XIV p. 209, ed. XVIII p. 321,
Klinge p. 307 etc.

Mötet den 7 oktober ISiJi). il

sprunglig. Vid Tavastehus iakttogs denna art för första gången
1874 af C. Leopold ^), och synes det sannolikt att den inkom-
mit med rysk militär. På medlet af 1880-talet hade den redan
ntbredt sig »vida omkring i nejden längs stränderna af vatten-

o

draget>^ och förekommer ställvis ganska ymnigt -). I Abo togs
den år 1875 af Fr. Elfving ^). Nu uppgifves den äfven från
begrafningsplatsen i llleåborg *), hvarvid det tillägges att den
troligen först varit odlad och sedan förvildad ■'), äfvensom från
vägen till Fölisön vid Helsingfors "). Artens hemland är östra
Europa '').

Till dessa ansluter sig Mimulus gidtatus DC, hvars egent-
liga hemland är vestra Amerika. Den iakttogs på 1840-talet
vid Fagervik af Edv. Hisinger '^) och har sedermera i åtminstone
30 års tid bibehållit sig därstädes ^). Senare har den iakttagits
på 7 ä 9 andra ställen i landet, men så vidt mig är bekant,
endast på ett enda i något större mängd i°). Tilläggas må, att
arten flerstädes i Europa uppträder liksom hos oss ^^).

Ännu senare har Elodea canadensis (L. C. Rich.) Mich. in-
kommit i vårt land. Af denna sattes våren 1884 några exem-

1) Medd. I p. 107.

2) O. Collin i Medd. XI p. 163.

3) Medd. III p. 173.

*) Zidbäck i tillägg, dateradt 4, III, 1888, till tidigare anteckningar;

I. L[eiviskä], Oulun kasvisto. Oulussa 1894.

5) Zidb. I. c.

^) Mela i bref, jfr äfven Mela Kasv. Kolmas painos. Helsingissä 1895.
'') Nym. Consp. p. 36é.
8) His. p. 15.

^) Hisinger uppgifver sig 1. c. 10 år hafva iakttagit arten och den
förekom säkert 20 år senare på samma ställe enl. muntligt meddelande af

II. Hult.

10) I Jaakkimvaara vid och i forsar i Vaarajoki a : J. R. Sahlberg i
^ledd. IX p. 123. Öfriga af mig kända säkra fyndorter äro: Kimito Björk-
boda, Helsinge Wik, Botaniska trädgården i Helsingfors, Borgå Gammelbacka,
Tammela Mustiala. Något osäkra äro Wirolahti och Heinola. — Vid Sorda-
vala haller arten på att sprida sig i trakten: J. Linden i Medd. XXI p. 30.

11) Se Nym. Consp. p. 536, Norm. Ind. p. 31 och i synnerhet Irmischia
1882 n:o 3 o. 4.

12 Hj. Hjelt, Några ord om förändringarna i den finska floran.

plar i den numera utfyllda mindre dammen i Kajsaniemi park
i Helsingfors ^) och dessa spridde sig så att 1890 ganska betydande
utgifter erfordrades, för att rensa dammarna i Kajsaniemi från
densamma ^). Redan 1886 hade den inkommit i Botaniska träd-
gården ^). Sedan slutet af 1880-talet växer den i Vesijärvi och
är där numera på många ställen rent af hinderlig för trafiken;
i början af 1890talet utplanterades den i närheten af Nyslott,
där den sedermera utbredt sig och mycket starkt förökat sig;
äfven i Kymmene elf har den under senaste år begynt visa sig
i större massor, så att allvarsamma farhågor uttalats för stock-
flötningens obehindrade fortgång ^). På Karelska näset är den
tagen i Systerbäck ^). Den är äfven allmän i floden Svir vid
vårt naturalhistoriska områdes gräns, liksom den förekommer i
ett par af dess bifloder ^). Såsom redan namnet angifver, här-
stammar den från Norra Amerika, men har numera genom sitt
massvisa uppträdande blifvit besvärlig flerstädes i Europa "').

Angående dessa arter (med undantag möjligen för Ächil-
lea) kan man således såsom synes med tämligen stor säkerhet
påstå, icke blott att de först på senare tid hit inflyttat, utan
äfven med någorlunda sannolikhet uppgifva den tid, då denna
inflyttning egt rum. I afseende å de följande arterna är dels
tiden för inflyttningen ej fullt lika säker, dels är det ej kon-
stateradt att de sprid t sig vidare.

Coronilla varia L., hvars hemland är södra och mellersta
Europa^), har sannolikt inkommit till oss från Ryssland. Den
iakttogs första gången vid Ruskeala marmorbrott år 1877 af

1) Medd. Xltl p. 198.

2) N. Pr. 1890 N:o 318, se äfven Hjelt Consp. p. 519.

3) Medd. XV p. 184.

■*) Soc. pro fauna et Hora fenn, möte den 2 oktober 1897 § 12.

5) H. Lindberg i Medd. XX p. 61.

^) A. K. Cajander 1898 enl. kartor i Soc. pro fauna & flora fenuica
arkiv; förevisad af J. I. Lindroth från en af Svirs bifloder: Bot. Not. 1898
p. 284.

"') Se härom i synnerhet Nym. Suppl. p. 285.

S) Nym. Consp. p. 185.

Mötet den 7 oktober 1899. 13

Hjalmar Neiglick ^) och hade enligt hans uppgift 5 å 6 år se-
nare märkbart förökat sig å samma ställe^).

Neslea paniculcita (L.) Desv. och Dracoceplialum thymifio-
rum L. iakttogos hvardera för första gången i Finland på 1850-
talet^); de synas hkaledes hafva inkommit från Ryssland. Ehuru
hvardera iakttagits på ganska många ställen, är det dock ej
alldeles säkert att de fullt naturaliserat sig; åtminstone antydes
i flere uppgifter att de direkte inkommit med utländskt frö,
men i allmänhet namnes ingenting om deras fortbestånd '*). Det
bör dock anmärkas att Dracoceplialum år 1882 återsågs af Sae-
lan på samma ställe vid Villmanstrand, där den ursprungligen
tagits af Simming, och att den 1882 förekom i stor myckenhet
därstädes ^). Likaså förekom den alla år från 1882 — 1890 vid
Barkarila nära Villmanstrand ^).

Hvad PimpmeUa magna L. angår, misstänker jag, att den
i Libelitz, där den tagits 1869 af Europaeus & Hällström, varit
endast tillfällig.

Alla de hittills anförda växterna upptagas i allmänhet,
ehuru delvis med tvekan, såsom inhemska. Emellertid torde
det i sammanhang härmed vara skäl att omnämna ett par väx-
ter, hvilka ännu knappast kunna anses fullt naturahserade.

Endast i Helsingfors förekommer Impatiens parviftora DC,
som är hemma från Altai och Alatau. Iakttagen i botaniska
trädgården af prof. Elmgren redan före 1860, förekommer den

1) Medd. VI p. 191.

2) Ännu 1894 fanns den i Ruskeala, ehuru »vähässä määrässä»: R.
Wegelius i H. M. F.

3) Ssel. Ö. Nyl. p. 23 och 36.

4) Sa;l. Ö. Nyl. 1. c, Norrl. s. ö. Tav. p. 142, Eur. & H. — I Medd.
XXII p. 38 namnes visserligen att Dracocephaluni förekommer alla år vid
Vasa ångkvarn, men här förekomma, såsom kändt, för det mesta alldeles
tillfäUiga arter.

5) Sselan har ytterligare meddelat mig att Dracoceplialum 1882 förekom
talrikt på vallar i Viborg och att den sålunda tyckes hafva blifvit bofast
på dessa ställen.

14 Hj. Hjelt, Några ord om förändringarna i den finska floran.

numera icke blott på ett par ställen i staden ^), utan har äfven
utbredt sig i landsbygden närmast omkring hufvudstaden 2). Äf-
ven denna art synes acklimatisera sig i norra Europa ^). —
Till denna ansluta sig i viss mån Scrophularia vernalis L. ^) och
Thymus chconcedrys Fr. ^), hvaremot jag förbigår en mängd ar-
ter, hvilka åtminstone tills vidare måste anses afgjordt till-
fälliga.

Vi komma nu till frågan, huruvida å andra sidan några
arter försvunnit ur vår flora ^). Visserligen upptagas särskildt

1) Medd. VI p. 195, se äfven Medd. V p. 249.

2) Enligt Brenner i Medd. XVIII p. 201.

3) Wied. & Web. p. 136, Bot. Not. 1885 p. 58—59, Nym. Consp.
p. 141.

4) Dä denna art upptages i O. Hjelt M. S. såsom förvildad på Bi-
skopsgatan, synes den åtminstone redan omkr. 1840 hafva funnits i Åbo
[sannolikt ej alltför långt frän f. d. botaniska trädgården], men den om-
nämndes äfven från Åbo i Prot. 24, X, 1862, jfr Zett. & Br. p. 15, och äf-
ven under 1890-talet af E. Reuter. I botaniska trädgården i Helsingfors var
den ymnig 1873, sparsam 1883: Kihlni. ann.

5) Denna art iakttogs i Åbo nära domkyrkan 1868 af C. J. och A.
Arrhenius och fanns åtminstone i början af 1890-talet på samnia ställe en-
ligt E. Reuter. Äfven i Helsingfors i Brunnsparken har arten förekommit
många år enl. Kililm. (det mig veterligen första exemplaret är taget af A.
Brotherus). Något senare har arten uppgifvits från Tavastehus nära sta-
tionshuset; några närmare iakttagelser från sistnämnda ställe äro mig icke
bekanta; i Lampis har arten tagits a en plan, besådd med utländskt höfrö
(exemplar i H. M. F.). Slutligen uppgifves den från ön Hakuni nära Raumo :
Hult i Vetensk. Medd. af Geogr. För. i Finl. III (1896) p. 13 och 1891 å
barlast vid Toppila sund nära Uleåborg : Zidb. — I Olonets-Karelen har den
anträffats som det tyckes vild (Lindroth & Cajander).

^) Såsom framgår redan af titeln ligger det ej inom planen för denna
uppsats att undersöka florans förändringar under förhistorisk tid. Här ma
dock framhållas, att åtminstone tvenne fanerogama växter iakttagits fossila
i landet, ehuru de, sa vidt man känner, ej vidare förekomma såsom växande.
Den mest anmärkningsvärda af dessa är Trapa natans L., som af G. An-
dersson tagits i stor mängd pa två lokaler i Ab. och dessutom på ett ställe
i Nyl. äfvensom i Ta. vid Syiväjärvi 1 Nastola : (Andersson i Naturen 1894
p. 114—115, jfr) G. Andersson, Studier öfver Finlands torfmossar, Helsing-

Mötet (len 7 oktol)er 1899. 15

af de äldre författarena ganska många växter, hvilka icke vi-
dare anträffas i landet, men i nära på alla fall äro uppgifterna
tvifvelaktiga eller hänföra sig, enligt hvad man kan bedöma,
till exemplar af någon växt, som tillfälligtvis inkommit och åter
lika hastigt gått under ^). Endast i afseende å en art ^) anser
jag antagligt, att den för närmare 150 år sedan iakttagits så-
som verkligen inhemsk i landet, men sedan försvunnit, nämli-
gen den Orohanche, som omnämnes af Teernström äfvensom af
Linné i Fl. Suecica ^); denna art må vara den rätta O. major L.
eller O. libanotidis Rupr. *). — För min del anser jag däremot
troligt att det rätt ofta förekommer att en växt ej vidare an-
träffas på alla ställen eller ens i alla provinser, där den tidi-
gare ansetts fullkomligt bofast, ehuru man jämförelsevis sällan
i litteraturen °) finner några fullt säkra uppgifter i detta afse-

fors 1898, p. 130 etc, där den förmodan uttalas, att arten såsom fossil äf-
ven skulle finnas pä ett par andra ställen i landet. Den andra arten är Ge-
ratophyllum submersum L., som af Andersson iakttagits i Ik. Pyhäjärvi
Rautakorpi (enl. G.Andersson, Finlands torfmossar p. 99— 100. — Äfven C/«-
dium Marisens (L.) R. Br., som icke vidare, så vidt man vet, växer i landet,
uppgifves hafva blifvit tagen såsom subfossil i torfmossar på Åland (P. Hj.
Olsson i Prot. 4, XII, 1897) enl. Bot. Xot. 1898 p. 63, jfr G. Andersson,
Finlands torfm. p. 100. Måhända behöfves angående den sistnämnda dock
ännu vidare undersökning.

^) Hit höra t. ex. Veronica peregrina: Herk. p. 57 och Ervnm mo-
nanthos: Salov. p. 12. Möjligt är dock att oriktig bestämning vållat att
dessa arter upptagits inom floran.

2) Den form som af Mela besknfvits såsom Betida vernicosa var.
bircalensis är, så vidt man nu känner, utrotad, då det enda iakttagna trädet
längesedan nedhuggits. Ungefär detsamma är förhällandet med Alniis in-
cana i. bipimiatifida Brenn. — Måhända kunde äfven andra dylika fall upp-
visas.

3) Teernstr. p. 57, Fl. Suec. p. 219.
*) Enl. Fries p. 555 etc.

^) Fr. Hellström uppräknar från Gamla Karleby bland arter, som han
tidigare ansett tillhöra floran, men hvilka han ej sedan 20 år återfunnit:
AchiUea ptarmica, Leonuriis cardiaca, Vicia tetrasperma oeh Veronica agre-
stis: Hellstr. p. 136. Då åtminstone elt par af dessa uppträda såsom bar-
lastväxter eller eljest tillfälliga och Hellström ej meddelar närmare uppgif-
ter, kunna dessa här knappast tagas i betraktande.

16 Hj. Hjelt, Några ord om förändringarna i den finska floran.

ende. De som finnas hänföra sig mestadels till trädslagen och
gälla ofta deras mest framskjutna förposter mot norden. Så-
lunda går tallen icke vidare till Neiden (Näytämö) såsom Wah-
lenberg angifver ^), hvilket antagligen beror på en skoningslös
af verkning af skogen. Säkra bevis föreligga äfven för att lin-
den 2) och eken ^) på flere ställen vid deras nordgräns blifvit
nedhuggna och icke vidare återvuxit. — Här må endast till-
läggas några egna iakttagelser i detta afseende. Det enda ställe
i Satakunta, där jag iakttagit Viola stagnina Kit., blef på 1880-
talet upptaget till åker. Visserligen visade det sig snart att
detta ställe var alltför lågt beläget för att kunna brukas, hvar-
före stället någorlunda återtagit sitt forna utseende, men åt-
minstone vid de två exkursioner, som jag därefter företagit till
platsen, har jag icke vidare lyckats upptäcka någon Viola sta-
gnina. — Då jag 1871 besökte Wankimus- (eller såsom nam-
net på orten uttalas Wangimus-)järvi sjö i Tyrvis, förekom My-
riophyllum spicatum L. ytterst ymnigt därstädes. Sedermera fäll-
des sjön och vid senare exkursioner har jag ej sett ett spår af
arten*); den förekommer såsom kändt dock fortsättningsvis inom
provinsen, ehuru mig veterligen endast i hafvet. Ungefär lik-
artadt är förhållandet med Hydrocharis morsus ranae L., som
under många år, ehuru steril, förekom i Karkku socken i po-
lar belägna i kärr under Mäkipää gård. Då kärret numera ut-
dikats, har arten försvunnit ^). — Centaurea phrygig, L. observe-

1) Wahlenb. p. XXXIV, jfr Hjelt Consp. p. 96-97.

2) Hellstr. p. 133—134, Kihlm. Nordgrenze der Linde i Medd. XXIII
p. 85 — 95 (många uppgifter).

3) Se t. ex. Ign. Geogr. p. 339 etc, och i synnerhet Thesleff i Forst-
för. Medd. XII B. p. 58—77.

^) Potamogeton zostercefolius Schum, var tidigare högst ymnig i sjön ;
då jag 1893 besökte stället, såg jag endast få, mest sterila exem})lar af den-
samma, hvarföre det är sannolikt att den numera helt och hållet försvun-
nit, liksom äfven P. prcelongus Wulf., som äfven tagits af mig i samma
sjö, men ej fullt sa ymnigt. För hvardera arten är detta, så vidt man nu
vet, den enda fyndorten i provinsen.

^) I detta sammanhang må nämnas, att Glyceria remota (Fors.) Fr.,
som af Forselies beskrifvits från Ström fors vid träsket Wargas (se And.

Mötet den 7 oktober 1899. 17

rades 1872 af mig i en hage å Kauniais egendom i Karkku soc-
ken, tämligen långt från egentliga odlingar. Först såg jag en-
dast ett fåtal exemplar, några år senare var den tämligen ym-
nig, ehuru på en inskränkt terräng, men 1884 kunde jag ej
upptäcka något spår af växten. Lika litet hafva mina senare
försök att återfinna den krönts med framgång, om det än bör
framhållas, att jag de senaste åren ej varit i tillfälle att besöka
stället under fullt lämphg tid. Det bör tilläggas att växtplat-
sen mig veterligen bUfvit oförändrad och att några andra fynd-
orter, där arten i trakten eller provinsen skulle förekomma vildt
växande ^) ej äro mig bekanta.

Vi hafva nu att taga i betraktande de växter, hviikas fre-
qvens och utbredning tilltagit under den tid vår flora varit före-
mål för undersökning. Härvid är det dock, såsom redan fram-
hållits, att märka, att detaljerade uppgifter från längre tid till-
baka än 1840 ä 1850-talet endast förefinnas i afseende å en-
skilda växter. Därföre är det tills vidare endast i afseende å
ett fåtal vi kunna konstatera ett sådant tilltagande. Om vi un-
dantaga Matricaria discoidea DC, hvarom jag redan tidigare
redogjort, räknar jag till dessa främst Oalium mollugo L. Denna
art upptogs ej alls af W. Nyländer i hans Flora Helsingforsien-
sis, tryckt 1852, men har sedermera iakttagits flerstädes i när-
heten af denna stad. Särskildt fann jag den mångenstädes och
ganska ymnigt somrarna 1880 och 1881. Af 1859 års expedi-
tion till Satakunta iakttogs den endast på ett ställe i Birkkala ^);

Gram. p. 57 och 58) ej vidare finnes på detta ställe, då träsket troligen tor-
kat ut (se Ssel. Ö. Nyl. p. 24). Sselan har dock lyckats upptäcka arten i
närheten af samma ställe. — Carex pediformis C. A. Mey. har jag ej vidare
återfunnit pa de ställen i Birkkala, där jag tog arten 1870; däremot fann jag
den 1899 på ett nytt ställe, ej långt från de tidigare fyndorterna.

^) Såsom fullkomligt tillfällig sågs arten ett par år i trädgarden på
Kauniais; antagligen inkommen med höfrö.

2) Malmgr. p. 20.

2

18 Hj. Hjelt, Några ord om förändringarna i den finska floran.

i slutet af 1870- och början af 1880-talet förekom den däremot
här och där såväl i denna socken som äfven, ehuru något min-
dre, i angränsande trakter. Det må tilläggas, att jag under de
senaste somrarna (ungefär från 1890) åtminstone i sistnämnda
trakter icke iakttagit någon yttermera ökning, måhända en obe-
tydhg tendens till minskning. — Att döma däraf att den nämnda
expeditionen till Satakunta, ehuru dess medlemmar särskild!
exkurrerade kring Nokia, ej där anträffat Leontodon Jiispidus L.,
men denna numera på ett par fläckar i ifrågavarande trakt är
ganska ymnig, torde äfven denna art åtminstone i Satakunta
hafva spridt sig, hvilket till fullo öfverensstämmer med mina
egna iakttagelser under olika år ^), Ännu ett par arter hafva
i Satakunta visat en, ehuru svag, tillökning i freqvens, nämligen
Oalium trifiorum Mich. och Carex mnricata L., hvarjämte Cen-
taurea Scabiosa L. något spridt sig.

Af större intresse är en art, i afseende å hvilken jag ej
har några egna iakttagelser, nämligen Crambe maritima L.
Denna iakttogs sommaren 1890 i ganska stor myckenhet å flere
öar i egentliga Plnlands skärgård af Enzio Reuter 2). Bland
dessa öar märkes särskildt Jurmo. Såsom vi veta är växten i
högsta grad i ögonen fallande, men har icke observerats i blom
i Finland sedan Kalms eller åtminstone sedan Prytz' tid (d. v. s.
i ingen händelse efter 1820) förr än år 1885. Emellertid bör
det ihågkommas, att Jurmo besöktes af Edvin Nyländer 1853
och af Elfving 1870, utan att Crambe af dem observerades, och
då fyndorten ligger just vid landningsplatsen, måste man såle-
des anse för säkert, att arten åtminstone på den sistnämnda
ön tillkommit efter 1870 3).

1) Särskildt har denna art 1893 iakttagits dels på ett nytt ställe, dels
ymnigare än förut.

2) Se N. Pr. 1890 N:o 217 etc. och Medd. XVIII p. 230.

3) .Ifr härom äfven P. Hj. Olsson i Bot. Not. 1895 p. 204—206.

Mötet den 7 oktober 1899. 19

Bland växter, hvilkas utbredning aftagit, anser jag mig
kunna nämna Ägrostemma githago L., hvilken af Prytz m. fl. äldre
författare upptagits med större freqvens än under senaste tid.
Det samma är förhållandet med denna art i Norge ^). Detta beror
otvifvelaktigt därpå, att utsädet förr kanske oftare än numera
togs från sydligare länder och säkert rengjordes mindre väl än
hvad nu är fallet. På samma orsak beror äfven förminsknin-
gen i afseende å en annan art, som numera endast anses så-
som tillfällig, nämligen Chrysanthemum segetum L. ^), liksom i af-
seende å andra tillfälliga arter, hvilka det icke här torde vara
skäl att uppräkna.

Däremot måste man anse, att för växten ogynnsamma vä-
derleksförhållanden förorsakat minskningen i afseende på Ela-
tine alsinastrum L. Omkring 1876 fanns denna växt i stor
mängd på flere ställen i Karkku socken, men 1881 hade den
på en del ställen alldeles gått ut, på andra blifvit i hög grad
förkrympt; nära Koljas hemman t. ex., där den tidigare före-
kommit i synnerlig myckenhet, var den 1885 alldeles försvun-
nen; 1887 funnos åter ganska många exemplar, men de senaste
somrarne har jag ej varit i stånd att se ett spår af växten ^).
Endast å ett enda jämförelsevis aflägset ställe lyckades jag åter-
finna den 1890, och äfven där förde den ett ganska tynande
lif. De senaste somrarne har den visserligen iakttagits af andra
personer på ett par ställen i socknen, men i ringa mängd. Likaså
har arten enligt Axel Arrhenius starkt minskats i trakten af

o

Abo. Enligt en iakttagelse af år 1888 i Somero af mag. A.
W. Gadolin har »denna växt år för år allt mera aftagit i och
med förökning af AUsma, Glyceria flidtans etc». Härtill vill jag
dock anmärka att i Karkku några andra växter ej synas hafva
utträngt Elatine. Intressant vore att erfara huruvida detta af-

1) Schub. p. 310.

2) Se om denna Leche p. 20 och 26. — I afseende å denna art fram-
hålles »Överalt i Danmark, kun mindre hyppig, hvor et bedre Agerbrug har
utryddet den^»: Lange p. 611,

3) Detta gäller såväl somrarne 1891 och 1892 som senare.

20 Hj. Hjelt, Några ord om förändringarna i den finska floran.

tagande gäller hela landet eller endast sydvestra delen, men här-
öfver föreligga inga iakttagelser.

Vända vi nu oss till de variationer i afseende å växter-
nas utbredning, där någon bestämd, vare sig positiv eller nega-
tiv, riktning tills vidare icke kan med full säkerhet urskiljas,
så vill jag till en början framhålla, att, ehuru den största sanno-
likhet förefinnes för att dylika variationer ej äro sällsynta, vi i
den tryckta litteraturen hafva ytterst få hithörande uppgifter,
om det ej gäller alldeles tillfälliga beståndsdelar i floran. Bland
dessa uppgifter må framhållas Brenners från Högland främst
angående LitJiospernmm arvense L. och Buntas orientalis L, ^).
Äfven det sporadiska uppträdandet af Oeranium bohemicum L.
synes hafva tilldragit sig uppmärksamhet, ehuru flertalet hithö-
rande uppgifter ej äro publicerade ^).

Under sådana förhållanden skall jag endast meddela nå-
gra egna iakttagelser öfver föreliggande ämne. Den växt som
i detta afseende i synnerhet tilldragit sig min uppmärksamhet
är Trifolium arvense L. Den iakttogs af mig inom Satakunta
för första gången den 28 augusti 1876 i högst få exemplar å
en brant backe ej långt från Nokia i Birkkala socken. Då stället
ligger just vid allmänna landsvägen och är fyndort för flere i
trakten sällsynta eller mycket sällsynta växter, så har jag i och
för fenologiska observationer sedan 1869 till 1893, då Tammer-
fors— Björneborgs järnväg blef färdig, besökt det de flesta år,
oftast flere gånger årligen. Tilläggas må, att platsens omfång
är ganska litet och att särskildt det ställe, där Trifolium arvense
mest vuxit, är skarpt markeradt. Jag har således allt skäl att
förmoda det Trifolium arvense ej ursprungligen förekommit på
denna plats, men vill dock ej uttala mig med fullkomlig säker-
het i detta afseende. Kedan följande år 1877 antecknade jag

1) Brenn. Till. särskildt p. 37, 38.

2) Se dock W. Nyl. p. 33.

Mötet den 7 oktober 1899. 21

arten såsom ymnig. Däremot sökte jag den förgäfves tvenne
särskilda gånger 1880 och med lika liten framgång 1881, så
att jag redan betecknade densamma såsom utgången. År 1883
lyckades jag vid ett besök återfinna 1 a 2 stånd och något se-
nare 4 stycken. Följande år insamlade jag emellertid på samma
fläck öfver 200 individer, utan att någon minskning märktes.
Likaledes antecknades den såsom ymnig 1885 och 1887; däremot
fanns den ej synnerligen mycket 1888, men 1890 i ännu större
mängd än 1884. År 1891 var åter ett ganska dåligt år, 1892

o

ganska godt, 1893 dåligt. Ar 1894 fanns åter en större mängd,
men endast obetydligt 1895, hvarvid dock är att märka, att ob-
servationerna de två sistnämnda åren ej skedde på fullt lämp-
lig tid.

Afven i afseende å HierocMoe horealis (Schrad.) Roem. &
Sch. har jag iakttagit ganska skarpa vexlingar i afseende å
ymnighetsgraden på ett och samma ställe t. ex. nära Kulju.
Medräknar jag de fall, där endast en å två afvikande observa-
tioner föreligga, har jag antecknat dylika variationer i afseende
å minst 60 a 70 i trakten hemmahörande arter, bland hvilka
äfven några på orten mer eller mindre allmänna, såsom t. ex.
Arabis arenosa (L.), Sparganium simplex Huds. m. fl., ehuru dessa
variationer endast i undantagsfall äro så skarpt markerade som
i afseende å Trifolmm arvense.

Af ofvanstående synes, att ehuru endast ett fåtal uppgif-
ter om förändringar i floran kan framletas ur litteraturen, mindre
variationer och förändringar dock ej torde vara sällsynta. Af
särskildt intresse vore därföre att erhålla noggranna uppgifter
från trakter, där mån har skäl att antaga det floran märkbart
förändrat eller förändrar sig, såsom i synnerhet Helsingfors-
trakten ^).

^) Betula nana, som af Bruno Nyländer uppgafs för Åggelby (W.
Nyl. p. 210), finnes åtminstone icke vidare därstädes: Seel. ann.

Mötet den 4 november 1899.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, meddelade att mö-
tesprotokollen, enligt Bestyreisens nyligen fattade beslut, komma
att till tryck befordras omedelbart efter deras justering äfven-
som att professor Elfving åtagit sig att ombesörja tryckningen af
protokollen såväl för 1898 — 99 som för innevarande verksam-
hetsår.

Framlades femtonde tomen af Ada innehållande zoologi-
ska afhandlingar af herrar E. Nordenskiöld, K. E. Stenroos, E.
Nordling, H. Kränk, E. Reuter, J, A. Sandman och O. Nordqvist.

Rektor Axel Arrhenius förevisade tre anmärkningsvärda
växter:

1. Carex aristata R. Br., funnen sparsamt växande på en
kärräng vid Ilola i Ruskeala (Kl) af lyceist Alb. Backman.
Arten, som förut anträffats i 01, On och Kp, var icke tidigare
iakttagen inom Finlands politiska gränser.

2. Ceyitunculus minimus. Denna lilla hafsstrandsväxt upp-
täcktes redan sommaren 1897 af student Gerhard Renvall i
Korpo socken (Ab) på Hässelö holme, där talrika exemplar för-
liden sommar insamlades af honom. Arten, som i Sverige före-
kommer på Vestkusten, såväl som på Gottland, på Öland och i
Blekinge, hade aldrig förr blifvit funnen i Finland.

3. Riippia spiralis, likaledes anträffad af student Renvall
i Korpo.

Student Alvar Palmgren redogjorde för

Mötet den 4 november 1899. 23

Två anmärkningsvärda växtfynd på Åland.

Carex vesicaria L. X lasiocarpa Ehrh. Kohts ÖBZ. XIX [1869]
366 (= C. Kohtsii Richter Pl. Eu. I. [1890] 170).

Under en exkursion den 22 juli 1899 fann jag nära
Kungsö i Jomala socken å en nästan uttorkad sumpmark, där
Carex lasiocarpa Ehrh. och Calamagrostis phragmitoides L. ut-
gjorde karaktärsväxter, ett mindre antal individer af en egen-
domlig Carex-form. Att denna vore uppkommen genom en kors-
ning mellan Carex vesicaria L. och C. lasiocarpa Ehrh. syntes
mig vid närmare granskning högst antagligt. Härför talte icke
endast nämnda individers allmänna habitus, utan äfven främst
de håriga fruktgömmena, det sträfva, skarpkantade strået, de
sträfbräddade platta bladen samt de långa årsskotten. Riktig-
heten af denna uppfattning har äfven i allo blifvit bestyrkt af
rektor Axel Arrhenius, som välvilligt granskat växten,

Carex vesicaria L. X lasiocarpa Ehrh. finnes första gån-
gen beskrifven från Schlesien af F. Kohts i Oesterreichische
Botanische Zeitschrift för år 1869, årgång XIX, på följande sätt:

Herba repens, csespitosa. Culmus basi foliatus, erectus,
triangularis, ad apicem scabriusculus. Folia plana, firma. Spicis
masculis 2 — 4, femineis 1—2, cylindricis, multifloris, breviter
pedicellatis, erectis, satis distantibus. Stigmata 3. Bracteis folia-
ceis, breviter vaginatis, infimis culmis longioribus. Squamae
aristatse, enerviiie, horizontales, dorso ferrguinese, inferno ad
latera atrosanguinese, lanceolatöe, obtusse, glabrse. Utriculis
fuscis, inflatis, oblongis, nervosis, pubescentibus, squamas su-
perantibus, rostratis. Rostro bidentato. Achenio utriculo dimi-
dio breviore, elliptico, triangulari; immaturo stramineo-pallido.
Sub 2-pedalis.

De åländska exemplaren öfverensstämma i det närmaste
med ofvan anförda beskrifning. Såsom ett tillägg till densamma
bifogar jag här följande redogörelse, så mycket hällre som upp-
gifter om hybriden torde saknas i den skandinaviska litera-
turen :

Höjd 60 — 80 cm. Strå styft, upptill sträft och hvasst tre-

24 Mötet den 4 november 1899.

kantigt, spensligt, gröfre än lios C. lasiocarpa, af samma längd
som de långa, smala årsskotten. Lågbladen kring stråets bas,
liksom hos C. lasiocarpa, gulbruna, glänsande, ställvis med en
rödaktig skiftning. Bladen omkring 2 Y2 mm breda, plana, kö-
lade och skarpt sträfbräddade. Honaxets skärmblad plant, län-
gre än axsamlingen. Afståndet mellan det nedersta hanaxet
och honaxet varierar mellan 5 och 8 cm. Hanaxen 1 — 4, alla
närmade, tämligen styfva, det öfversta störst; deras axfjäll
ljusbruna med ljusare midtelparti, trubbiga, bredast nedom mid-
ten. Honax ett enda, aflångt cylindriskt eller klubblikt, 3 72 — ^
cm långt; bredd 6 — 10 mm, formen intermediär; axet oskaftadt
eller med kort skaft; dess axfjäll svartbruna, på ryggen med
rostfärgad medelnerv, aflånga, spetsiga, de öfre stundom med
uddspets, betydligt kortare än fruktgömmena. Dessa ljust gul-
bruna, gleshåriga, till formen närmande sig fruktgömmena hos
C. lasiocarpa, aflångt ovala, 6 — 7 mm långa, 2 mm breda, upp-
höjdt nerviga, småningom öfvergående i det med korta tänder
försedda sprötet. Pollenkornen plasma-torna. Nöten felslagen.

De flesta af de insamlade exemplaren äro intermediära
med hänsyn till stamarterna. Ett af dessa, som med afseende
å de fruktikativa organen är särdeles svagt utveckladt, närmar
sig dock genom de långskaftade axen och de bleka axfjällen
mer C. vesicaria. Hos en annan svag individ äro axen acro-
gyna. Hanaxen hos samtliga exemplar äro försedda med mer
eller mindre väl utvecklade skärmblad.

Från C. evoluta Hn. skiljer i fråga varande hybrid sig re-
dan genom färgen och de betydligt smalare bladen. De platta,
sträfbräddade bladen utvisa, att C. ampullacea Good., som för
öfrigt icke fanns i trakten, icke deltagit i hybridens bildning.

Carex vesicaria X lasiocarpa är första gången funnen af
Gerhard i Schlesien vid Liegnitz. Sedan dess är den tagen i
Brandenburg, Berlin, Grunewald och i Pommern, Schivelbein bei
Friedewald (Flora des Nordostdeutschen Flachlandes von P.
Ascherson und P. Graebner [1898] s. 168).

Mötet den i november 1899. 25

Scirpus parvulus Roem. et Sch.

Stora, sammangyttrade massor af denna sällsynta art an-
träffades de senaste dagarna af augusti 1899 landdrifna på östra
stranden af Ramsholmen i Jomala socken. Arten hade antagli-
gen vuxit i det smala sundet mellan Ramsholm och Möckelö,
hvarifrån den förmodligen blifvit lösryckt genom en långvarig,
häftig storm.

Exemplaren voro sterila, men egde delvis de för växten
typiska vinterknopparna.

Exemplaren äro granskade af rektor Axel Arrhenius.

Scirpus parvulus är första gången anmäld från Finland af
magister Ch. E. Boldt, som funnit densamma i augusti 1899 på
Emsalö i Borgå skärgård.

Student J. I. Lindroth föredrog om

Cecidomyia-larver, som äta rostsporer.

Genom Löws och Thomas' m. fl:s arbeten känner man ett
stort antal Cecidomijia-B.rter eller gallmyggor, hvilkas larver lefva
i gallbildningar på en massa fanerogama värdväxter. Tack vare
ofvannämnda forskares liksom äfven Riibsaamen och Treleas
är det kändt, att vissa Cecidomyia-arter förtära sporer af flere
slags rostsvampar.

Uti Hedwigia för 1896 (Repert. p. 109) ingår ett referat
af De Toni öfver en af O. Mattirolo skrifven uppsats: Sopra
alcune larve micofaghe (Bull. della Soc. Bot. Italiana 1896 p.
180), hvarest tidigare uppgifter om rostsporätande gallmyggs-
larver bekräftas. Mattirolo omnämner i sitt arbete tre rostarter,
hvilkas sporer han funnit kunna tjäna Cecidomyia-larver till föda,
nämligen :

Aecidium asperifolii Pers,, Ae. clematidis DC. och Phrag-
midium subcorticium (Schrank).

På den sistnämnda rostarten ha gallmyggslarver rätt ofta
blifvit anträffade af mig. Märkas bör dock att larverna för-
tära uteslutande gecidie- och uredosporerna af ofvannämnda rost-

/'

4<^^

It'

26 Mötet den 4 november 1899.

art. Ofta kan man finna ett tämligen stort antal larver uti ett
enda secidium af Phragmidium siibcorticmm. Så har jag, för att
nämna ett exempel, i ett enda secidium funnit närmare 60 lar-
ver, större och mindre om hvarandra. Att så pass många lar-
ver kunna samtidigt uppehålla sig i ett enda secidium beror på
larvernas lefnadssätt. De förekomma nämligen icke allenast
vid kanterna af sporbäddarna och uppå själfva sporlagren, utan
borra sig ofta ganska djupt in emellan de i värdväxtens väf-
nader befintliga hyferna, så att man måste peta ut dem med
en nål eller en knifsudd.

De rostätande larverna ha nästan utan undantag samma
färg som den spormassa, hvaraf de lifnära sig. Detta beror
därpå, att rostsporerna, hvarmed larvernas tarmkanal för det
mesta är fullproppad, lifligt skina igenom den fullkomligt hya-
lina tarm- och kroppsväggen. Så hafva de flesta af rost lef-
vande Cecidomyia-laryer en gul eller gulröd färg; andra åter
såsom de på Mulgedium sibiricuni {Puccinia Hieracii II) före-
kommande en mörkbrun färg, som gör att en dylik larv är all-
deles förvillande lik de på sagda växt förekommande rosthoparna.
— Här se vi således en ganska vackert och på eget sätt åstad-
kommen »skyddande likhet».

o

Rostätande gallmyggslarver äro ingen sällsynthet. Åtmin-
stone har jag under flere somrar å rad funnit dyhka larver
öfverallt, hvarest rostsvampar af mig öfver hufvud taget blif-
vit insamlade. Rikligast förekomma de från senare hälften af
juni till midten af september. Men redan i början af maj kan
man se en och annan; ännu så sent som mot slutet af novem-
ber kan man stundom påträffa rostätande larver i mindre mängd.

Af rostarter, på hvilka gallmyggslarver ofta förekomma, må
utom den redan nämnda Phragmidmm subcorticium nämnas i
synnerhet de på flere Salix-diViGv förekommande Melampsora for-
merna. Så kan man stundom på ett med rost behäftadt Scdix ni-
gricans individ finna hundra- och tusental af dessa små larver.
Här nedan upptagas de från vårt område kända rostarterna, på
hvilka hos oss larver blifvit funna:

Mötet den 4 november 18!)9.

27

Chrysomyxa Pyrolce (DG.) II,

Coleosporium Se72ecionis{Fevs.) II,

C. SoncM (Pers.) II,

C. Tnssilaginis (Pers.) II,

C. Inulce (Kze.) II,

C. Campanidce (Pers.) II,

C. Euphrasice (Schum.) II,

Melampsora Helioscopice (Pers.)

II,

M. Lini (De) II,

M. farinosa (Pers.) II,

M. vitellince (De.) II,

M. Tremulce (Tul.) II,

M. Hypericorum (De.) II,

M. hetulina (Pers.) II,

M. Epilohii (Chaill) II,

M. Pyrolce (Gm el.) II,

Phragmidium Potentillce (Pers.)

II,

Phr. RuU (Pers.) II,

Phr. subcorticium (Schrank) I

+ II,
Phr. Biibi-idcei (De.) I -j- II,

Tynpliragmium Ulmaricei^ohnva.)

I + II,
Uromyces Fabce (Pers.) II,
U. Orobi (Pers.) I + II,
U. Polygoni (Pers.) II,
U. Trifolii (Hedw.) II,
U. Geranii (DG.) I + II,
U. AcetoscB Schroet. II,
U. Alchemillce (Pers.) II,
V. Änthyllidis (Grev.) II,

Som af ofvanstående förteckning framgår synas Cecidomyia-
larverna hålla till godo endast med secedie- och uredosporerna,
men försmå teleuto- eller vintersporerna. Denna egenhet är gan-

Puccinia Calthce Link II,

P Porri (Sow.) II,

P. Lampsance (Schultz) II,

P. major Diet. I -|- II,

P. Crepidis Schroet I -|- II,

P. pidverulenta Grev. I -|- II,

P. Violce (Schum.) I + II,

P. Pimpinellce (Strauss) I,

P. Menthce Pers. II,

P. graminis Pers. I,

P. coronata Corda I,

P. sessilis (Schneid.) I,

P. Poarum Niels. I,

P. Caricis (Schum.) I,

P. limosce Magn. II,

P. dioicce Magn. I,

P. Magnusii Kleb. I,

P. Pringsheimiana Kleb. I,

P. palndosa Plowr. I,

P. uliginosa Juel I,

P. Agrostidis Plowr. I,

P. Hieracii (Schutn.) II,

P. Taraxaci Plowr.

P. Bistortce (Strauss) II,

P. acetoscB (Schum.) II,

P. interstitialis (Schlecht.) I,

Aeddiiim mamiUatum (Somf.),

Ae. leucospermum DG,

Ae. Grossularice Schum.,

A. Angelicoe Rostr.,

Ae. Sonchi Karst.,

Uredo arctica Lagerh.

28 Mötet den 4 november 1899.

ska lätt att förstå. De två förstnämnda sporformerna äro för-
sedda med vida lösare och tunnare membran än teleutospo-
rerna, hvilka oftast äro bestämda att öfvervintra oclf på den
grund hafva en vanligen rätt tjock och fast membran. Uredo-
sporerna blifva således betydligt mera lättsmälta än vinterspo-
rerna.

Det borde närmare undersökas huruvida någon eller några
Cecidomyia-arievs larver finnas, som kunna lifnära sig af de
mera tjockväggiga teleutosporerna, likaså kunde det kanske löna
mödan att utröna, hvilka Ceddomyia-larver lefva af samma rost-
art, och om de skilda rostslagen utöfva något inflytande på samma
mygglarvs välbefinnande, och slutligen om dessa larver endast
till en del eller uteslutande äro hänvisade till svampföda m. m.

I detta sammanhang må anföras att jag — ehuru sällan
— funnit Cecidomyia-\avxer äta konidier af Erysipke- och Pero-
nos])ora-Sirter.

Att mygglarverna genom att förtära sporer i viss mån
skada de resp. rostarterna är uppenbart. Men å andra sidan
har svampen äfven en viss nytta af larverna. Ofta ser man
nämligen en med sporer fullkomligt inpudrad larv långsamt
krypa fram på ett af parasitsvampen alldeles oberördt blad. Det
iir naturligt att genom dylika längre eller kortare vandringar,
som larverna företaga, den i fråga varande svampen har ett
ypperligt tillfälle att sprida sig till förut oangripna blad. Man
kan knappt tänka sig, att mygglarverna skulle transportera
spormaterial längre vägar; härtill synas de vara alltför tröga
af sig. Men till skilda delar på samma värdindivid kunna lar-
verna på sina vandringar godt föra rostsporer med sig. Iakt-
tagelser i denna riktning vore rätt önskliga. — I sammanhang
med det föregående må här omnämnas att Wagner (Zeitschr. f.
Pflanzenkrankh. 1896 p. 144) funnit, att snäckor bidraga till
spridning af sporer och konidier af PlasmoiKira-, Erysiphe- och
Pwccmia-arter.

För själfva värdväxten, som är angripen af rost, kunna
mygglarverna i vissa fall vara till skada, hvilket stundom rätt
tydligt ses på de af cecidium angripna Geranium silvaticum och

Mötet den i november 1899. 29

Lathyrus palustris. Genom att borra sig in i oecidiet och tränga
in emellan hyferna (för hvilket ändamål?) spränga de celler och
cellkomplexer af värdväxtens väfnader lös från hvarandra, hvaraf
följer att större eller mindre partier af värdväxten dö bort.
Detta verkar ofta som det synes särdeles ogynsamt på värd-
växten.

Student B. Poppius förevisade tvenne för Finlands fauna
nya insekter:

1. TriboUum ^nådens Charp. Af denna skalbagge anträf-
fade student H. Söderman senaste sommar tvenne exemplar vid
Nystad. Det ena erhölls under stenar, det andra infångades
flygande. Denna art, som i Europa icke blifvit funnen norr om
Riga och Dorpat, är ej känd från Skandinaviska halfön och
Danmark. Slägtet TriboUum är förut representeradt i vårt land
af en med handelsvaror införd art Tr. femigineum Fabr.

2. Cerostoma nemorella L. Denna Tineid anträffades i
ett enda exemplar på en liten mosse vid Käppäselkä i Onega-
Karelen den 19 augusti 1896. Artens förut kända nordligaste fynd-
ort i Europa är belägen i Östersjöprovinserna.

Herr Th. Saelan anförde, att han sistförflutna sommar
under en vistelse i norra Karelen hade anträffat NympJma te-
tragona Georgi {N. fennica Mela) i ymnighet växande till-
sammans med N. alba och Nuphar luteum norr om Joensuu i
ett skogsträsk nära Polvijärvi sockens kyrkoby; likaså förekom
den i nyssnämnda socken i Viinijoki, som utfaller från Polvi-
järvi i Viinijärvi, Vidare hade han under järnvägsresan från
Joensuu söderut observerat samma Nymp]icea-n.vi i en å och i
ett träsk strax söder om Sortavala; hkaledes i sjöar och träsk
mellan stationerna Alho och Hiitola, Hiitola och Ojajärvi, Oja-
järvi och Inkila samt mellan Sairala och Koljola, på hvilka alla
ställen den förekom mycket talrikt. Då denna vackra Nymphcea-
form tyckes vara mycket utbredd i östra Finland, är det an-

30 Mötet den 4 november 1899.

lagligt, att vi ha dess centrum inom värt flora-område därstä-
des och att den därifrån utbredt sig vesterut.

Student A, J. Silfvenius omnämnde att han i början af
augusti 1899 i närheten af Viborg funnit den för Finland nya
Euglena sanguinea Ehrbg, hvilken såsom en röd, på långt håll
synlig betäckning öfverklädde mossan på bottnen af en liten
vattensamling.

Professor O. M. Reuter förevisade en stor samling foto-
grafier af utländska naturforskare, de fleste entomologer, samt
förärade den till Sällskapet, i anledning hvaraf ordföranden ut-
talade Sällskapets hjärtliga tack för den värdefulla gåfvan.

Rektor M. Brenner utdelade bland Sällskapets medlem-
mar en af C. Grilli författad biografi öfver William Nyländer.

De zoologiska samlingarna hade sedan senaste månads-
möte fått emottaga följande gåfvor:

3 exx. Alauda alpestris, skjutna å Drumsö i Helsinge d.
8 oktober, af stud. Rolf Palmgren (2 exx.) och af stud. Hugo
Törnqvist (1 ex.); Regulus cristatus, skänkt d. 9 oktober 1899

o

af prof. E. Bonsdorff; 20 samlingsflaskor spindlar från Abo
skärgård af prof. O. M. Reuter. En med lefvermask, Distomum
hepaticam, inficierad lefver af hare, af fil. kand. W. Segercrantz.
En från en brun råtta tagen lefver innehållande en med hak-
krans försedd Twnia, af prep. G. W. Forssell. Ett antal plank-
tonprof från Kalvola socken af stud. V. Borg. Två koleopter-
arter, af hvilka en för faunan ny, af stud. H. Söderman.

Mötet den 2 december 1899,

Till inhemska medlemmar invaldes fil. kand. Ewald
O den v all och student Gerhard Renvall.

Priset för Acta Vol XV, hvilken framlagts å november-
mötet, bestämdes till 10 fmk.

Anmäldes att Acta Vol XVII utkommit, och faststäldes
dess pris till 9 fmk.

Till publikation inlemnades »Anteckningar om Finska
Heteroptera» af O. M. Re u ter.

Doktor O. Nordqvist föredrog om

Inre befruktning hos Cottiis scorphis och C. qyadricornis.

Då jag den 27 sistlidna november skar upp några röt-
simpor från Helsingfors-trakten för att konstatera tiden för denna
fiskarts lek, fann jag hos ett af de undersökta exemplaren
i ovariet i närheten af könsöppningen några ägg, hvilka voro
betydhgt större än de öfriga och ljusare till färgen. Då jag
närmare såg på ett af dessa ägg, fann jag, att det innehöll ett
ganska långt utveckladt embryo med tvenne tydhga, pigmenterade
ögon. Vid en närmare granskning af ovariet kunde jag här
och där upptäcka flere dyhka, redan långt utvecklade ägg. En
undersökning af flere exemplar gaf samma resultat: hos alla
anträffades i ovarierna några ägg, som voro större än de öfriga,
ljusare till färgen — en del voro alldeles vattenklara — och inne-

32 Mötet den 2 december 1899.

höllo ett tydligt embryo, hvilket dock icke alltid var så långt
utveckladt som hos de först omnämnda äggen.

Här förelåg således för första gången ett säkert bevis för
att rommen hos rötsimpan befruktas medan den ännu befinner
sig uti ovariet, ett inom fiskarnes klass endast i några få un-
dantagsfall, såsom hos hajfiskarne, de i stilla hafvet lefvande
EmbiotocidcB, åtskilliga Scorpanidce och Blenniidce, bland andra
hos den äfven vid våra kuster förekommande Zoarces viviparus,
kändt förhållande.

Jag undersökte nu Cottus qvadricornis och fann äfven i
denna arts ovarier några ägg med utvecklade embryoner, hvilket
bevisar att äfven hos denna art rommen befruktas inne i kroppen
genom parning.

Redan den utmärkta iakttagaren af fiskarnes lif G. U.
Ekström har anat det rätta förhållandet beträffande fortplant-
ningen hos Cottus scorpius. I sitt arbete om »Fiskarne i Mörkö
skärgård» ^) säger han nämligen:

»Mot slutet af October månad uppstiger Simpan i större
stimmar mot stränder. Hannar och honor äro alltid blandade
och ankomma på en gång, ehuru antalet af de förstnämnde är
mycket mindre. Leken anställes i slutet af October eller början
af November på stenig botten. Jag har anled^iing att tro, att
rommen är befröad af hannen innan den afsättes, och att båda
makarne para sig på djupet, innan honan uppstiger mot landet
för att afbörda sig rommen. ") Då denna fiskart lättare än de
flesta andra fiskarterna låter observera sig under leken, skulle
man någon gång finna hanne ock hona under densamma när-
mare förenade eller och borde antalet af hannarne vara så
stort, att de möjligen kunde befröa den afsatta rommen. Sådant
händer likväl icke. Hannen uppstiger aldrig så nära stranden
som honan och emot 20 honor kan man härstädes icke räkna
en hanne. Rommen, som är mycket grofkornig och gulaktig,
afsättes på stenar och gräs.»

1) K. Vet. Akad. Handl. 1831. Pag. 316.
'•^) Kursiveringen af O. N.

Mötet den 2 december 1899. 33

I första upplagan af »Skandinaviens fiskar» anföres som
ytterligare stöd för denna åsigt att »de sågtandlika taggarne
på inre sidan af bröst- och bukfenorna hos hannen tyckas vara
ämnade att dermed fasthålla honan under parningen».^)

Denna af C. U. Ekström uttalade förmodan angående
fortplantningssättet hos Cottus scorpius omnämnes sedan i alla
större svenska arbeten, som behandla Skandinaviens fiskar. -)
Riktigheten af Ekströms förmodan har emellertid hittills icke
blifvit bevisad, utan har densamma tvärtom blifvit betviflad af
utUindska forskare. Sålunda säga Mc Intosh och Masterman:
»The authors af the Scandinavian Fishes broach the idea that
the roe of this fish may be fertilised before deposition, and
suggest that the serrations on the inside of the breast-fins may
be useful to the males for this purpose. There is no reason
to suppose that in Britain the eggs are so fertihsed; on the
contrary, it is evident that they are not fertilised before depo-
sition.»^) Det är möjligt att rötsimpan i afseende å sin fort-
plantning förhåller sig annorlunda vid de britiska kusterna, men
ofvan anförda af mig gjorda iakttagelse bevisar till fullo, att i
våra vatten inre befruktning eger rum såväl hos Cottiis scorpius
som hos C. qvadricornis, och af embryots långt framskridna
utveckhng i en del af de i dessa fiskarters ovarier anträffade
äggen framgår, att parningen måste ske en jämförelsevis ganska
lång tid före äggläggningen.

Så vidt jag vet äro Cottus scorpius och C. qvadricornis de
enda ovipara benfiskar, hos hvilka inre befruktning är känd.
Iakttagelsen är af stort intresse, emedan dessa båda fiskslags

1) Wilh. v. Wright, B. Fries, C. U. Ekström och C. J. Sunde-
wall Skandinaviens Fiskar (Stockholm 1836) s. 16.

2) S. N ils s o n : Skandinaviens Fauna. IV. Fiskarna (Lund 1855) s. 73.
W. Lilljeborg: Sveriges och Norges Fauna. Fiskarne. Förstadelen

(Upsala 1891) s. 143.

A. F. Smitt: Skandinaviens fiskar. Förra delen (Stockholm 1892) s. 186.

^) William Carmichael Mc intosh and Arthur Thomas
Masterman: The Life-Histories of the British Marine Foot-Fishes (Lon-
don 1897) s. 123.

3

M Mötet den 2 december 1899.

fortplantningssätt bildar ett öfvergångsstadium mellan den hos
de ovipara fiskarne vanliga och fortplantningen hos de vivipara
fiskarne.

Tillsammans med dr R. K o Is ter håller jag för närvande
på att undersöka äggens utveckling inom ovariet hos de anförda
två simparterna.

Föredrogs följande meddelande

Anteckningar om Acarider samlade i hö

af
Erik Nordenskiöld.

De acarider, hvilka i detta meddelande skola beröras, äro,
kan man säga, okända utom kretsen af ett fåtal specialister på
acaridforskningens område. — Under namnet hö-acarider har
jag sammanfört ett antal acarider ur särskilda familjer inom
ordningen Prostigmata, hvilka hafva gemensamt föga mer än en
mikroskopisk storlek, större eller mindre snabbhet i rörelser,
samt en alldeles egendomlig vistelseort. Samlar man på våren
och försommaren det på golfven i toma lador kvarblifna
höaffallet och undersöker det på hvitt papper utbredda smolket
med förstoringsglas, så finner man, därest ej höet är unket eller
alltför torrt, ett ganska stort' antal acarider: till största delen
former, hvilka sällan anträffas å andra lokaler. — Detta acaridlif
är så mycket mer i ögonen fallande som detsamma nästan
allena beherskar sitt område; då och då anträffas tillsammans
med hö-acariderna någon enstaka podurid, skalbagge eller oribatid,
hvilka kunna betraktas som tillfälliga gäster inom hö-acaridernas
landamären. — De höfyndorter, hvilka erbjuda entomologen så
många intressanta fynd, komma ej i fråga, när det gäller upp-
sökandet af denna egendomliga, på individer mera än på arter
och slägten rika acaridverld. För entomologen äro halfför-
multnade höstacksbottnar, smolk, nedfallet under eller omkring
lador, de bästa fyndorterna, och sammastädes erhåller acarid-
samlaren visserligen rika skördar af oribatider och gamasider,

Mötet den 2 december 18i)<). 35

men inga egentliga hö-acarider. — Men härtill kommer ännu
att sjelfva hö-acaridernas förekomst är inom deras specifika
område rätt varierande. En lokal, hvilken en gång gifvit rik
skörd, kan någon vecka senare vara tom, för att kanske återigen
någon tid därefter vara tämligen befolkad. Dessutom äro inga-
lunda alla samlingar af friskt höaffall bebodda af höacarider.
I material, hemtadt ur lador med hög stenfot, stallsskullar och
dylika lokaler, har jag aldrig funnit acarider: det är för torrt
för att de därstädes skulle kunna trifvas. Däremot har jag
säkrast funnit dem i gamla, förfallna lador utan golf eller med
golf af på marken liggande virke. Några fyndorter af detta
slag uti min hembygd, Mäntsälä, hafva under de tvenne senast
förflutna somrarnas lopp lemnat materialet för nedanstående
förteckning.

Fasthålla vi den »ståndortsindelning», hvilken ursprungligen
gett anledning till föreliggande meddelande, så urskiljas bland
hö-acariderna sådana former, hvilka i höaffallet ega den vigti-
gaste, mest karaktäristiska, i några fall enda vistelseorten, och
sådana, hvilka förekomma äfven på andra lokaler. Till den först-
nämnda kategorin räknas flere medlemmar af slägtet Cheyletus;
till den senare alla öfriga i nedanstående förteckning upptagna
acaridformer.

Tydeus foliorum (Schrank) G. & F. (Fam. Eupodidm). Denna
redan före Linnés tid kända acarid är ovillkorligen den allmän-
naste af alla i höaffall förekommande acarider och anträffas fak-
tiskt å alla höfyndorter, där acaridlif öfver hufvud existerar. Som
andra medlemmar af familjen Enpodidce är äfven denna form
utmärkt för utomordentligt bräcklig kroppsbyggnad och stor
snabbhet i rörelser, hvilket i förening med dess ytterst ringa
storlek (0.4 mm) gör densamma svår att både fånga och under-
söka. Från andra hö-acarider skiljes Tydeus foliorum lätt på
sin hvita, nästan glasaktiga färg; för öfrigt har den de vanliga
r^(Zei^s-karaktärerna: oval kroppform med en tvärfåra å ryggens
främre del, tvåledade mandibler med smärt kloled, enkla, klubb-
formiga palper och korta, glest behårade extremiteter, samt

36 Mötet den 2 december 1899.

genitalfält utan chitinskifvor. Vår art förekommer äfven å
växande gräs och blad ; eget nog hafva de former jag funnit å
sistnämda lokaler smutsgul färg.

Ammonia latirostris (Herm.) Koch. (Fam. BdeUidcé). Igen-
kännes lätt från andra hö-acarider genom sin jämförelsevis
betydande storlek (nära en mm) och sin grannröda färg, Eger
för öfrigt de för Bdellider vanliga karaktärerna, kraftiga, saxfor-
miga mandibler, korta klubblika palper och korta extremiteter.
Har ej anträffats å alla fyndorter, men är, där den förekommer,
ymnig.

Caligonus cerasinus Koch. (Fam. Raphignatidce.) Till färgen
öfverensstämmande med föregående form, men skiljes genast
från denna på sin betydligt ringare storlek. Tillhörig en stor
af ganska heterogena element bildad familj, karaktäriseras denna
form genom sina tvåledade, utdraget saxlika mandibler och
sina palper med slutleden vinkelböjd mot den nästsista, i en klo
slutande leden. Är sällsynt funnen å en enda hölokal; enligt
Berlese finnes den i mossa uti Itahen.

Raphignatus siculus Berlese (Fam. Raphignatidce). Denna
form tillhör ett slägte, som med afseende å mandiblers och
palpers byggnad liknar slägtet Ccdigonus, men skiljes från detta
genom sin jämförelsevis tjocka, i sexhörniga rutor tecknade hud.
Arten i fråga, som blifvit funnen högst sällsynt å en enda
höfyndort, är tillsvidare känd blott från Sicilien, där den lefver
i mossa.

Cheyletus Latr. (Fam. Cheyletidw). Detta slägte inom hvilket
några arter synas uteslutande förekomma i höaffall, karaktäri-
seras gentemot öfriga acaridformer genom palpernas byggnad:
de äro fyrledade, starkt afsmalnande mot spetsen; näst sista
leden slutar i en stark klo, den sista, af obetydlig storlek,
uppbär två kammformigt delade borst. Medlemmarna af slägtet
äro liksom alla of van anförda hö-acarider, rofdjur; flertalet
öfriga slägten inom familjen Cheyletidce omfatta parasiter eller
kommensaler.

Ch. eruditus (Schr.) Latr. Denna art, hvilken är den största
i sitt slägte och karaktäriseras genom en viss klumpighet i kröp-

Mötet den 2 december 1899.

37

pens och extremiteternas byggnad samt, framför allt, genom
sina enkla ryggborst, har blifvit funnen ganska ymnigt å ett
par hölokaler. Sedan Linnés tider har den varit känd som
tillhörande den i gamla böcker förekommande djurverlden
(deraf namnet eruditus).

Ch. ornatus C. & F. Skiljer sig från föregående art däri,
att borsten å rygg och extremiteter äro bladformigt utbredda.
Är allmännare än föregående art och anträffad å flere höfynd-
orter. Enligt Canestrini förekommer arten uti Italien på
växande blad och örter, äfvensom under bark.

Ch. patagiatus n. sp.^) Cheyletus aurantiacus, pedibus om-
nibus corpore curtioribus, palporum ungue interne baud den-
ticulato, articulo secundo setula plumosula
aucto, epistomate in laminam triangularem
producto, setis corporis plumosulis. Ad 0.4
mm longus.

lianc speciem rarissime cum Ch, or-
nato promiscue occurrentem in foenihbus
quibusdam inveni.

Denna acarid, som jag städse anträffat
tillsamman med Ch. ornatus, men alltid
sällsynt, eger i det triangelformiga, kraglika
epistomet, det långa fjäderformiga borstet å
andra palpleden, den tandlösa palpklon, så
tydliga karaktärer, att jag ej tvekat upp-
ställa densamma som ny art. Hela dess
kroppsbyggnad liksom i synnerhet mundelarnas form är så mycket
smärtare än hos Ch. ornatus, att man redan med lup kan skilja
de båda formerna från hvarandra. Att den nya formen skulle
vara något utvecklingstadium af Ch. ornatus kommer ej heller
i fråga, då denna art är väl känd och beskrifven.

Pseudocapitulum et pal-

pus Cheyleti patagiati

n. sp.

1) Patagiatus — ad epistoma triangulare spectat.

38 Mötet den 2 december 1899.

Verzeichnis fiuuländischer, in Hen gesammelter Acarideii.

Tydeus foliorum (Schr.) C. & F.

Sehr hänfig in den meisten untersnchten Scheuuen. Kommt auch auf
wachsendem Gräs vor.

Ammonia latirostris (Herm.) Koch.
Ziemlich häufig an einigen Heu-fundorten. Auch in Gräs und Moos.

Caligonus cerasinus Kocli.
Ziemlich selten in Heu. Kach Berlese in Moos (Italien).

Baphignatus siadiis Berlese.
In einem Heu-fundorte, selten. Nach Berlese in Moos (Sicihen).

Cheyletus eriiditus (Schr.) Latr.
Sehr häufig in Heu gefunden.

Cheyletus ornatus C. & F.
In Heu noch häufiger als die vorige Art, aber selten mit ihr zusammen.

Cheyletus patagiatus n. sp.
Diagnose und Abbildung siehe oben. Sehr selten in Heu.

Rektor Axel Arrhenius föredrog under förevisande af
herbarie-exemplar om

Epilobium montanum X palustre och dess förekomst

i Finland.

Under en kort exkursion, som jag i medlet af augusti detta år

o

företog pa Alön i Pargas (Reg. Aboens.) leddes mina steg bortom
Skräbböle kalkberg till en kalhuggen öppen plats, som invid
Lindbergs rusthåll likt en kil trängde in emellan ett djupt ut-
fallsdike och en sädesåker. På de sandiga dikesbranterna upp-
trädde i ymnighet högväxta exemplar af Epilohmm montanum
(möjligen äfven E. collinum), hvilka redan voro så godt som
utblommade eller till och med förvissnade, medan spridda, föga
kraftiga individer af E. palustre intogo en mer anspråkslös
plats på åkerrenen. Äfven på den nämnda uthuggningen, som
för resten hyste en synnerligen heterogen vegetation, syntes
oansenliga och likaledes öfverblommade individer af dessa arter
spira upp i det höga gräset.

Mötet den 2 december 1899. 39

Vid stenar och rotstubbar på samma lokal växte emeller-
tid också ett antal Epilobiam-inåhiåer — jag räknade ett tjugu-
tal sådana — hvilka i den inbrytande kvällskymningen ådrogo
sig min uppmärksamhet såväl genom sin afvikande habitus,
som äfven genom sina ännu friska blommor. Några exemplar
närmade sig mer E. montanum, andra E. paliistre, andra åter
intogo en intermediär ställning, men alla röjde oförtäckt den
illegala förbindelsen emellan just dessa arter. Redan bladens
form och serratur — för att endast nämna en i ögonen fallande
karaktär — voro bevis härför, men ännu kraftigare vittne om
i fråga varande individers härkomst buro innovationsskottens
byggnad.

Innovationsorganen hos E.montanum (sens. lat.) äro oskaftade,
hafva outvecklade internodier och tillhöra den grupp af dyhka
bildningar som Haussknecht i sin Monografie (p. 12) kallar
Turiones, »vStockknospen». Hos denna art äro vinterknopparna,
såsom bekant, aflånga eller aflångt äggrunda, upprätta, tämligen
stora (x^~^), med tätt sittande, saftiga, på yttre sidan köttfär-
gade, på den öfre gröna blad. Skotten hos E. palustre, Hauss-
knecht s Soboles, »Stocksprossen», förete ett fullkomligt annat
utseende: långa, trådfina, underjordiska utlöpare, med få, men
synnerligen väl utvecklade (1 — 3 cm) internodier, ytterst oansen-
liga, på begge sidor bleka lågblad och små kotteliknande, öfver-
vintrande ändknoppar. Innovationsorganen hos hybriden utgöra
en kombination af stamarternas typer, med en något starkare
dragning åt pcdusfre-tYpen. Skotten, som här utgå snedt uppåt
eller äro bågformigt böjda, äro sålunda tydligt skaffade.
Men de äro mycket kortare (0.5 — 2 cm) och dubbelt eller
tredubbelt tjockare samt mörkare än hos E. palustre. Inter-
nodierna äro 0.2 — 1 cm långa. Vinterknopparna äro mer af-
rundade och bära mörkröda lågblad, hvilka äro större och
bredare än hos sistnämnda art. Huruvida dessa knoppar, såsom
hos -E. palustre, genom utlöparens bortruttnande om hösten iso-
leras från moderplantan eller om skotten i sin helhet slå rot
och utveckla sig till rhizom, känner jag ej; det senare synes
mig icke osannolikt.

40 Mötet den 2 decem))er 1899.

^^;i/o&n<w-bastarderna öfver hnfvud utmärka sig för hög-
gradig sterilitet. Så äfven denna. Bland massor af skrump-
nade, innehållslösa pollenkorn såg jag endast ett ringa fåtal
fortplantningsdugliga. Kapslarna voro i allmänhet väl utvecklade,
de flesta redan öppnade. Hvarje mogen kapsel inneslöt i regeln
endast 1 — 6 fullt utbildade frön, och dessa synas i tämligen
lika grad afspegla olikheterna mellan föräldrarnas frön — hos
hybriden äro de sålunda något kortare och bredare än hos
E. palustre, men å andra sidan något längre och mer afsmal-
nande uppåt än hos E. montanum. Hos flere frön, särskildt
hos de felslagna, iakttog jag en antydan till det lilla bihang i
fröspetsen, som är karaktäristiskt för E. palustre.

I det föregående har jag nämnt att möjligen äfven E.
collinum förekomme jämte E. montanum på ofvan omskrifna
ståndort. En kombination E. coUinum X palustre vore i detta
fall icke utesluten, och i själfva verket lemna några af de
hybridära exemplaren rum för ett sådant antagande. Måhända
blir jag framdeles i tillfälle att vid en mindre framskriden års-
tid söka utreda förhållandet.

Epilohium montanum X palustre, som äfven i det öfriga
Skandinavien torde vara rätt sällsynt, har icke förut blifvit an-
träffad i Finland. Emellertid saknas icke uppgift om dess före-
komst här. Denna uppgift hänför sig till några i Herbarium
Fennicum uppbevarade, kraftiga, bredbladiga och storblommiga
exemplar, insamlade af M. B ren ner den 29 juli 1887 i »Hel-
singfors, våt bergskrefva i berget vid Brunnsvägen och maga-
sinerna» samt af honom försedda med följande etikett anteck-
ning: »Epilohium palustre L. f. conferti-latifolia-pilosa-grandi-
flora-violacea-brevipedicillata Hausskn». Kihlman har i denna
form velat se en E. palustre X montanum perpalustre (Medde-
landen af Soc. pro F. & Fl. Fenn. H. 19, 1898 p. 70). Bestäm-
ningen beror alldeles uppenbart på ett förbiseende. De omstridda
exemplaren äro tyvärr ej fullständiga, i det det hypogäiska skott-
systemet å dem nästan fullständigt saknas. Ett bär emellertid
vid stammens bas några af dessa långsträckta, snedt uppstigande,
nästan stolonartade grenar, som ofta finnas just hos E. palustre.

Mötet den 2 december 1899. 41

Ä ett par andra kunna 1^ — 2 cm långa brottstycken af trådlina,
rödvioletta utlöpare skönjas. Pollenkornen äro svällande och
synbarligen fullkomligt befruktningsdugliga. Bladkaraktärerna och
märkets form synas mig icke tala emot E. palustre. Brenner
har sålunda, enligt min mening, otvifvelaktigt rätt, då han upp-
fattat sin växt såsom en yppig ståndortsform af sistnämnda art.
Någon inblandning af E. montanum har denna form med all
säkerhet icke rönt.

Docent E. R e u t e r föredrog om

Nunnan (Lymantria monacha L.) funnen i Finland,

I Tengströms »Catalogus Lepidopterorum Faunan Fennica^
pra^cursorius» (pag, 11, nr 157) uppgifves nunnan, denna ökända,
i synnerhet i mellersta Europas såväl löf- som barrskogar tidtals
svårt förhärjande skadeinsekt, hafva blifvit anträffad i Helsingfors.
Det exemplar, taget af W. Nyländer, på hvilket nämnda upp-
gift stöder sig, har emellertid senare befunnits tillhöra en
habituelt liknande art, Panthea ccenohita Esp., hvadan nunnan
utmönstrats ur den finska fjärilfaunan.

Senaste sommar, i augusti 1899, har denna sistnämnda
fjärilart, nunnan — eller skogsnunnan som den äfven kallas
till skillnad från en annan skadeinsekt, den s. k. trädgårdsnunnan
{Ocneria dispar L.) — dock med säkerhet bhfvit anträffad i Fin-
land, nämligen å Rakkolanjoki nära Viborg af disponent I.
Lindqvist. Uppgiften härom har meddelats mig af prof. Chr.
Aurivillius i Stockholm, som granskat ett af disponent Lindqvist
till. honom sändt exemplar, det första i Finland funna, som
tyvärr var synnerligen illa medfaret, men dock med full säker-
het kunde konstateras tillhöra ifrågavarande art.

Nunnan bör således numera räknas till den finska fjäril-
faunan, hvilket är att beklaga. Ty ingen säkerhet förefinnes att
icke denna fruktansvärda skadeinsekt, sedan den en gång innäst-
lat sig i våra skogar, skall för dessa blifva lika ödesdiger som
den i många år varit i Tyskland m. fl. sydligare länder och
helt nyligen, år 1898, äfven i vårt grannland Sverige, där den

■42 Mötet den 2 december 1899.

ända till nyssnämnda år förekommit rätt sparsamt, men sedan
med ens uppträdt i tallösa massor, härjande skogar af löf- och
barrträd ä flere tusental hektars områden och förorsakande
skador, uppgående till flere hundratusental kronor.

Docent E. Re u ter omnämnde vidare att han förliden som-
mar anträffat ett omkring 3.5 m högt exemplar af Sorbus hybrida
i Pargas vid Silldala gård på Stortervo ö. Arten torde icke förut

o

blifvit anträffad vildt växande i Abo-trakten.

Student A, Luther förevisade å student Häyréns vägnar
ett grenigt rågax, insändt från Lovisa af redaktör Ossian Reuter.

Docent E. Reuter erinrade om att Entomologiska före-
ningen i Stockholm den 14 nästinstundande december firade
tjugonde årsdagen af sin stiftelse och föreslog i anledning däraf,
att Sällskapet nämnda dag genom ett telegram skulle sända
Entomologiska föreningen sin helsning och välönskan. Med
enstämmigt bifall till detta förslag uppdrog Sällskapet åt ordfö-
randen och sekreteraren att ombesörja telegrammets aifattning och
afsändning.

Ribliotekarien anmälde att Sällskapets bibliotek i dess nya
lokal tillsvidare hålles tillgängligt hvarje tisdag och fredag kl.
5 — 7 e. m.

Till de zoologiska samlingarna hade influtit:

En Ijusfläckig varietet af Passer domesticus från Viborg,
gifven den 27 oktober af lyceist A. Qvarnström. Anse?- leucopsis
från Luumäki, förärad den 27 oktober af med. kand. W. Weckman.
Limicola pygmcea (skjuten ^Ys)» Tringa siibarcuata (skjuten ^s))
Limosa lapponica (skjuten ^/s) samt Charadrius helveticus (två
exemplar, skjutna den ^/e, resp. 'Y^j,) alla från Helsinge-Drumsö
af stud. Rolf I^almgren.

'ö'

Till de botaniska samlingarna hade inlemnats:

Mötet (len 2 december 18i)9. 43

En grenig potatisknöl viigande 600 gr från Kalvola socken
af professorskan I. Aspelin. 46 kärlväxter från Nyland, mest
Ingå socken, af rektor M. Brenner. 14 kärlväxter från Hangö
och Ekenäs trakten samt en d:o från Janakkala af stud, E.
Häyrén. 15 Carex-arter från Sääminki af stud. K. Enwald. Carex
aristata från Ruskeala, ny för provinsen, af elev A. L. Backman
genom rektor A. Arrhenius. 8 kärlväxter från Nyland (incl.
Bromarf), och 2 d:o från Norra Tavastland af senatskammarför-
vandt G. Sucksdorff. Carex lasiocarpa X vesicaria, ny för floran,
Scirpus parvidus ny för Åland, båda från Jomala socken af stud.
A. Palmgren.

Mötet den 10 februari 1900,

Till inhemsk medlem invaldes med acklamation student
Rolf Palmgren.

Till publikation inlemnades följande afhandlingar:

John Sahlberg, Catalogi Dipterorum Fennia? fragmenta,
juvante dominus Th. Becker ahisque dipterologis. I. Scatomyzidae
Fennicse.

Id., Coleoptera nova vel minus cognita faunse fennicse.

Id., Catalogus Coleopterorum faunan fennicse prsecursorius.

K. M. Le van der, Ueber das Herbst- und Winter-Plankton
1898 im Finnischen Meerbusen und in der Alands-See.

Id., Zur Kentniss der Fauna und Flora unserer Binnenseen.

K. E. Hirn, Finska Characeer.

Id., Finnländische Vaucheriaceen,

Ytterligare anmäldes att magister J. A. Flinck efterlemnat
ett manuskript »Viktis sockens kärlväxter» och att detta af den
aflidnes fader, trafikdirektörs-adjointen K. J. Fhnck ställts till
Sällskapets förfogande; manuskriptet hade granskats af professor
Norrlin, som uttalat sig därhän, att det, efter särskilda redak-
tionella ändringar, vore förtjänt att i Acta offentliggöres.

44 Mötet den 10 februari 1900.

Till arkivet inlemnades genom profesor A. O. Kihlman
å författarens vägnar: T. Hannikainen, Luettelo Parikkalan
pitäjän putkilokasveista.

Professor J. Sahlberg förevisade ett egendomligt formadt
getingbo, hvilket fanns för ett par år sedan af hans son Unio
i en barrskog i Ruovesi på undre sidan af en granstam, som på
detta ställe befann sig omkring en meter öfver jorden. Boet, för-
färdigadt af ett fint, nästan genomskinligt pappersämne, var af
aflångt rundad form 4.5 cm i diameter och 5 cm högt; det var
försedt med en 11 cm lång, 13 ä 14 mm bred gång. Vid
fyndet trängde sig honan, som var ensam herskare i boet, ut
genom den smala, genomskinliga gången och blef lätt fångad
samt befans vara en stor hona af Vespa rufa L. Boet, som var
det primitiva, af den öfvervintrande honan uppförda nästet,
hade ett tredubbelt hölje och inneslöt en omvändt päronhk, på
ett smalt skaft fästad cellsamling med omkring 60 celler, in-
beräknadt de små kantcellerna. I slutet af juni, då fyndet
gjordes, innehöllo dessa celler dels små larver dels redan af
kokonger omslutna puppor.

Hvad som särskildt var anmärkningsvärdt vid detta bo
var den långa gången eller vestibulen Någon uppgift att arterna
af slägtet Vespa uppföra en dylik hade föredragaren ej funnit
i Htteraturen, ehuru getingarnas bobyggnad bhfvit grundligen stu-
derad, särskildt af den franska entomologen Saussure. Att denna
gång icke var något normalt för arten antog föredragaren och
trodde han att den här var tillfällig, beroende af lokalen, eller
ock förfärdigad för att boets innehåll lättare skulle kunna skyddas
för någon fiende.

Professor J. Sahlberg förevisade tvenne arter af nalt-
fjärilslägtet Catocala, hvilka nyligen till samlingarna inlemnats
af Dr. A, Poppius i Åbo. Den ena af dessa var en för vår
fauna ny art C. promissa Esp., som inom Skandinaviens fauna-
område förut var funnen endast i dess sydligaste del samt för
öfrigt hade en ganska stor utbredning i mellersta Europa, hvarest

Mötet den 10 februari 1900. 45

larven lefver på Quercus-a.rier; den andra var Cafocala sponsa L.,
hvaraf i finska samlingen förut fanns ett enda exemplar, taget
nyligen på Esbo-Löfö. Hvardera af dessa fjärilar var fångad på
Runsala ö invid Abo sistlidne september månad af eleven Gösta
Wahlström. Vid tillfället svärmade dessa vackert färgade natt-
fjärilar tämligen talrikt, men då herr W. icke var försedd med
någon håf kunde endast dessa exemplar med händerna infångas,
till följd hvaraf de äfven blefvo något skadade. Då tillfälle
åter gafs herr W. att besöka stället och redan kyligare väderlek
inträffat, kunde icke en enda fjäril mera observeras.

Rektor M. Brenner yttrade: Som bekant uppställer pro-
fessor R. v. Wettstein i sin Euphrasia-MonogrsiTi en hybrid emellan
E. brevipila och E. curta under namn af E. Murheckii. Såsom
kännetecken anför han dess starka hårbeklädnad med få glan-
delhår äfvensom dess större blommor, i det förra hänseendet
närmande sig E. curta, i det sednare åter E. hrevipila. På grund
häraf hafva sådana intermediära exemplar hittills hos oss
betecknats med namnet E. Murheckii. Emellertid händer det
ofta, att dylika, jämte fullkomligt glandellösa storblommiga eller
stundom äfven småblommiga exemplar, anträffas i stor mängd
allena eller i sällskap med ett mindre antal af normal E. hre-
vipila, en omständighet, som synts tala emot antagandet att de
vore af hybrid natur.

Sedan jag under sommaren 1898 i Ingå i Nyland insamlat
och till professor Wettstein insändt dylika exemplar, har han i
bref förklarat sig numera nödgas antaga en glandellös form, f.
eglandtilosa, jemte en f. siibeglandulosa af E. hrevipila, på grund
af ej mindre de sända exemplarens fullkomliga morfologiska
öfverensstämmelse med E. hrevipila från samma lokal, än deras
pollens beskaffenhet och bristen på E. curta på samma fyndort.

Såsom E. Murheckii finge följaktligen fortfarande endast
de exemplar betraktas, som på grund af frömjölets bristfällighet
och sin förekomst visa sig vara af blandadt ursprung.

Hvad den geografiska utbredningen af E. hrevipila f.
eglandulosa beträffar, har professor Wettstein tillsvidare sett den

46 Mötet den 10 februari 1900.

endast från den nordligaste delen af artens utbredningsområde.
De nu återsända bestämda exemplaren, hvilka härmed till Säll-
skapet, jemte några exemplar af normal E. brevipila, E. Miir-
heckii, E. curta och E. tenuis, öfverlemnas, äro habituelt något
olika, i det en del exemplar, i likhet med dem beledsagande
exemplar af E. brevipila f. congesta, genom låg hopträngd form
och mindre blommor påminna om E. curta, andra åter äro
mer storblommiga, antingen höga och kraftiga eller af en
spensligare bygnad.

I anledning häraf yttrade amanuens Harald Lindberg:
Redan för mer än ett år sedan, på mötet den 3 december 1898,
var jag i tillfälle att för Sällskapet förevisa en Euplirasia-ioYm,
som jag ansåg böra betraktas som en ej glandelhårig form af
E. brevipila, och som jag då anmälde såsom ej förut urskild
under namnet var. eglandulosa. Jag hade nämligen bland det ma-
terial af Euphrasier, som studenterne Järvi och Silfvenius hemfört
från Karelska näset påträffat en mängd exemplar, liggande bland
typisk E. h-evipila, från hvilken de ej med blotta ögat kunde
skiljas, exemplar hvilka med tillhjälp af mikroskopet visade sig
sakna glandier; dessutom funnos några individer, som hade
mycket sparsamma glandier, en form som jag benämnt f. suhe-
glandulosa. Glädjande är, att professor Wettstein i fråga om dessa
former nu kommit till samma resultat som jag, och att vi
således här ej ha med någon specifik form att göra, utan endast
med en icke glandelhårig form af Euplirasia brevipila.

Professor A. O. Kihlman förevisade exemplar af Olyceria
reptans (Lsest.) Krok (= Gl. vilfoidea Th. Fr.) insamlade som-
maren 1898 i Ostfinmarken vid Nyborg i Varanger af lektor
Th. O. B. N. Krok i Stockholm samt af honom förärade till
museets samlingar.

Magister Otto Alcenius demonstrerade följande sannolikt
förvildade fanerogamer:

Mötet den 10 februari 1900. 47

l:o) Blitimi capitahim, iakttagen af föredragaren redan 1862
i Gamla Karleby samt sedan dess förekommande spridd i denna
stads trädgårdar.

2:o) Phyteuma sincatum, af borgmästare I. Hasselblatt an-
träffad vid S:t Michel på en äng, dit den antagligen inkommit
med höfrö.

Preparator P. Meriläinen förevisade ett exemplar af
Uria troile var. loniira Temra., skjutet den 31 maj 1898 vid
Porkala. Denna art hade icke förut iakttagits inom Finlands
sydliga fauna-område. Den häckar vid Skandinaviens vestkust,
liksom å Karlsöarna vid Gotland, samt vid Ishafskusten och är
iakttagen i Smålands och Södermanlands skärgårdar.

Herr Meriläinen lemnade vidare följande ornitologiska
uppgifter:

l:o) Aqvila ncevia. Ett exemplar sköts i juni 1899 vid
Porkala.

2:o) Ciconia nigra. Flere individer observerade 1899 i Te-
nala och en ung fågel fälldes. Svarta storken var senast skjuten i
Bjärno 1847.

3:o) Somateria mollissima. En Ijusfärgad hona sköts vid
Porkala i maj 1899.

4:o) Somateria spectahilis. Af denna art fälldes en ung
hane utan näbbknöl, med mörkbrunt hufvud och hals den 20
september 1899.

I anslutning till meddelandet om svarta storken omnämnde
rektor M. Brenner att en fågel, som efter beskrifning med all
sannolikhet var Ciconia alba, för tvenne somrar sedan blifvit
sedd på en äng vid Svartbäcks rusthåll i Ingå.

Student A. J. Silfvenius uppläste följande berättelse öfver
den resa han och student T. H. Järvi i egenskap af Säll-
skapets stipendiater sommaren 1898 företagit på Karelska näset:

Keväällä 1898 haimme ja saimmekin »Societas pro Fauna
et Flora fennica» seuralta matkarahan tehdäksemme Karjalan

48 Mötet den 10 februari 1900.

kannaksen länsiosissa Järvi maa-arthropodi ja Silfvenius hydro-
faunistisia keräyksiä. Varustauduttuamme tarpeellisella määrällä
puUoja, haaveja y. m. tarvekaluja lähdimme varsinaiselle mat-
kallemme toukokuun 25 päivänä Viipurista, jossa Silfvenius
sinne toukokuun 16 päivänä saapuneena jo oli tehnyt pari
pienempää retkeä.

Ohjasimme ensin matkamme tutkittavana olevan alueen
eteläisimpään sopukkaan, Kuokkalaan, Kivennavan pitäjässä.
Tehtyämme siellä ekskursioneja Suomenlahden hiekkarannikoille,
Rajajoelle y, m., siirryimme sieltä yli 15 km koillista kohti
Joutselän kylään samoin lähellä Rajajokea, Kivennavalla ja sieltä
noin 25 km länteenpäin, jolloin keskusasemamme otimme Leis-
tilään Vammeljärven rannalle Uudella kirkolla. Käytyämme
täältä muun muassa Inossa Suomenlahden rannoilla lähdimme
noin 20 km pohjoiseen päin Perkjärven kylään Muolan pitäjässä,
josta muun ohessa kävimme Punnusjärvellä Valkjärven rajoilla
ja Kyyrölässä. Perkjärveltä läksimme Uudellekirkolle Kaukjärven
kylään, sieltä Kuujärvelle samoin Uudella kirkolla ja sieltä Akka-
laan Kuolemajärvellä sekä lopuksi Heinäkuun 24 päivänä Kuo-
lemajärven Muurilaan, joka sijaitsee Suomenlahden rannalla noin
85 km Perkjärveltä lounatta kohti. Muurilasta lähdimme Koi-
viston kirkolle, sieltä, käytyämme välillä Viipurissa, elokuun
5 päivänä Vatnuoriin, Koiviston pitkän niemen äärimrnäisessä
päässä, sieltä läheiselle Revonsaarelle Johanneksessa, Johan-
neksen kirkonkylään ja lopuksi Römpötille Koivistolla, jolla
viimeksimainitulla" osalla retkeämme, siis olimme pää-asiassa
liikkuneet Viipurin lahden rantamilla. Täältä läksimme elokuun
27 päivänä Viipuriin, josta vielä kävimme Näykissä Kuolema-
järven pohjoissopukassa ja Horttanassa Viipurin pitäjässä. Yhtei-
set retkemme loppuivat elokuun 31 päivänä, jolloin Järvi palasi
Helsinkiin. Silfvenius teki vielä jonkun retken Viipurissa ja
palasi syyskuun 15 p. Helsinkiin.

Matkallamme tekemämme keräykset jätimme heti yliopiston
zoologiselle museolle, ja on summittainen luettelo niistä jo syk-
syllä 1898 seuralle esitetty. — Tilaisuuden sattuessa tekemis-
tämme kasvikokoelmista on prof. J. P. Norrlin hyväntahtoisesti

Mötet den 10 februari 1900. 49

määrännyt Hieracium-lajit, yhteensä 25, joista useimmista olemme
jo ennen jättäneet kappaleita botaniselle museolle.

Kerääinämme fenologiset havainnot, joista professori Norr-
linin neuvosta olemme kirjoittaneet kaksi exemplaria, pyydämme
saada jättää seuran arkistoon.

Lopuksi pyydämme lausua Seuralle sulimmat kiitokset
siitä, etta se matkarahan myöntämällä, on tehnyt meille ret-
kemme mahdoUiseksi.

I sammanhang härmed redogjorde herr Silfvenius för sina
skördar särskildt af Trichoptera, samt inlemnade till publika-
tion» Verzeichnis iiber in Siid-Karelien gefundene Trichopteren»
(se s. 55),

Student T. H. Järvi redogjorde likaså för sina insamlingar,
särskildt af spindlar, därvid yttrande:

Itse ölen koettanut määrätä hämähäkkejä; tämä työ on
kuitenkin useasta eri syystä edistynyt hitaasti, västa on 91 lajia
määrättyinä. Kuinka monta uutuutta Suoraen faunalie kokoel-
massa on, en tiennyt sanoa, sillä epävarmoina ölen jättänyt
useiden määräämisen toistaiseksi. Sellainen on kuitenkin Oxyopes
ramosum Panz. Sitä ölen löytänyt kanervikoista viidessä eri
pitäjässä: Kivennavalla, Uudellakirkolla, Kuolemajärvellä, Koi-
vistolla ja Johanneksessa. Ei tosin Suomelle uusi, mutta kui-
tenkin kirjallisuudessa ennen mainitsematon Suomesta on Epeira
ceropegia Walck. Yliopiston kokoelmissa löytyy se ainakin Wold-
stedfin ottamana Kirjavalahdesta. Ölen sen löytänyt Uudelta-
kirkolta, Muolaasta, Kuolemajärveltä ja Koivistolta.

Useitten muitten lajien löytö näistä 91:stä määrätystä, tosin
olematta uutuus Suomen faunalie, kuitenkin osoittaa miten vähän
maamme hämmähäkki-fauna vielä toistaiseksi on tunnettu. Niinpä
niistä lajeista, jotka maisteri E. Odenvall viime vuonna seuralle
esitti uusina Suomelle, ölen löytänyt ainakin seuraavat neljä:
Episinus lugnbris E. Sim. kolmesta pitäjästä, Uudeltakirkolta,
Kuolemajärveltä ja Koivistolta; Chibiona coerulescens LK. Uu-
deltakirkolta ja Clubiona germamcus Thor. Kuolemajärveltä

50 Mötet den 10 februari 1900.

kahdesta eri kylästä, Kirkonkylästä ja Inkilästä. Muista har-
vinaisemmista mainittakoon : Cercidia 2)rominens Westr., mikä
ennen Mäklin'in toimittaman lisäliiettelon mukaan on tavattu
Sakkolassa, on minulla kolmesta pitäjästä. Singa Herii, ennen
ainoastaan Ahvenanmaalla, kahdesta pitäjästä. Samoin kahdesta
pitäjästä on myös Linyphla ifisignis Blackw., ennen Uudelta-
maalta. Attus arqvatus Cl. on minulla Uudeltakirkolta, ennen
tunnettu Lapista. Uusia Karjalalle övat myöskin Lityphantes
coroUatus L., Dictyna uncinata Thor., Clubiona erratica CK,
Cl. grisea LK, Cl. trivialis CK, Trochosa dnerea Fabr., Ocyale
mirabilis Cl., Philodromiis elegans Blackw., ja Xysticus luctuosus
Blackw.

Amanuens Harald Lindberg föredrog om

Myosotis svaveoleus Waldst. k Kit.
ny för Finlauds flora-område.

Vid ordnandet af mina samlingar påträffade jag för några
dagar sedan en af herr Justus JMontell sistlidne sommar vid
Ponoj tagen Myosotis-torm, hvilken genom ett särdeles afvikande
utseende skilde sig från de exemplar af M. silvatica Hoffm. jag
hade från Norge och skilda delar af Tyskland. Då denna form
föreföll mig rätt anmärkningsvärd, underkastade jag den en
närmare granskning.

I det värdefulla exsiccatverket »Flora Austro-Hungarica»
finnes förutom M. silvatica Hoffm. äfven exemplar af de närstå-
ende M. alpestris Schmidt, M. svaveolens Waldst. et Kit. och
M. variabilis Angelis. Vid anstäld jämförelse visade sig den
af herr Montell tagna formen öfverensstämma med de i det
nämda exsiccatverket utdelade exemplaren af M. svaveolens.
Denna art afviker från M. silvatica genom tufvig växt, smala
rot- och stamblad samt genom afvikande hårighet på fodret.
M. silvatica har på fodrets nedre hälft talrika utstående, starkt
krokuddiga hår, M. svaveolens åter har en mera tilltryckt hårighet
af ej krokuddiga hår. M. svaveolens är närmare slägt med 31.
alpestris och bör måhända rättast betraktas såsom en underart

Mötet den 10 februari 1900. 51

af denna, från hvilken den dock afviker genom betydligt smalare
stamblad och mindre tätt stälda fruktfoder.

Vid genomgåendet af Musei finska samling påträffade jag
Myosotis svaveolens Waldst, et Kit. från nedannämnda fyndorter:
Karelia keretina, Solovetsk, 12. 7. 1861, (;. Selin, 21. 6. 1863,
M. Brenner och 24. 6. 1880, R. Envald och C. Knabe. Keret,
1863, N. I. Fellman. — Lapponia Varsugse, Kaschkarantsa,
9. 8. 1861, G. Selin. — Lapponia ponojensis, Ponoj, 15. 7. 1863,
M. Brenner (äfven en f. albiff,ora) och af Justus Montell tagen
på en backsluttning på flodens norra sida, midt emot byn,
3. 7. 1899. Svjätoj nos, 8. 1844, F. Nyländer. — Lapponia
murmanica, vid floden Harlofka, 24. 7. 1887, V. F. Brotherus.

Af Myosotis silvatica Hoffm. finnas exemplar från följande
lokaler:

Kuusamo, Mäntytunturi, E. Wainio, K. E. Hirn. — Ka-
relia keretina, Solovetsk, G. Selin, M. Brenner. Knjäscha, N. I.
Fellman. — Lapponia enontekiensis, Enontekis, Maunu,
A. J. Malmberg. Lätäseno, Isokurkio, J. Linden. Karesuanto,
L. L. Lasstadius. — Lapponia Imandrse, Kantalaks, Schelesna,
J. Sahlberg, V. F, Brotherus. Umba, G. Selin. Nuortijaur,
R. Enwald och H. Hollmén. Vuojima, J. Linden. — Lapponia
Varsugse, Pjalitsa, A. O. Kihlman. Nära mynningen af Marjok,
.1. A. Palmen. — Lapponia ponojensis, Orlow, A. O. Kihlman.
Ponoj, J. MontelM). Triostrow, F. Nyländer. — Lapponia ina-
rensis, Paatsjoki floddal, E. Nyländer och Gadd. — Lapponia
tulomensis, vid Kola viken, N. I. Fellman. Srednij vid Kola
viken, V. F. Brotherus. Karanlnaja pahta, V. F. Brotherus. —
Lapponia murmanica, Voroninsk, A. O. Kihlman.

Såsom af de uppräknade fyndorterna framgår, synes M.
svaveolens hålla sig till kusterna af Hvita hafvet och af Kola
halföns östra hälft, men saknas i de vestra och inre delarna
af Kola halfön och Lappmarkerna. M. svaveolens är, såvidt mig

1) Bland typisk form anträffade Herr Montell äfven ett exemplar med
mycket små blommor, endast 3 — 4 mm i diameter; hos de vanliga blom-
morna äro de ca 10 mm. Denna form har jag benämnt f. parviflora.

52 Mötet den 10 februari 1900.

är bekant, känd från de österrikiska och italienska alptrakterna
samt från Kaukasus och torde höra till den grupp af egendom-
liga östliga och sydliga former, som karaktärisera floran i trak-
terna kring Ponoj.

I detta sammanhang torde ock förtjäna omnämnas, att den
hos oss i södra Finland ofta förvildade Myosotis-arien tillhör
M. silvatka och ej M. alpestris, under hvilket senare namn den
odlade förgätmigejen upptages uti frökataloger och äfven uti
tyska floror. M. alpestris förekommer öfver hufvud taget alls icke
inom det skandinaviska flora området.

Student J. E, Ar o förevisade följande anmärkningsvärda
dipterer:

Bombylius alhiharhis Zett. Af denna art hade föredragaren
sommaren 1897 sett stora hopar på några sandbranter vid Tuo-
vilanlaks i norra Savolaks; tidigare var den känd från Petrosa-
vodsk, Impilaks, Nyslott och Nastola.

Systoeclius leucophceus Meig. En individ vid Tuovilanlaks
i sällskap med föregående, ny för landets fauna, liksom

Systceclms nitidulus Fabr. Tre exemplar af denna art voro
funna af Alex v. Nordmann, men om fyndorten var Tohmajärvi,

o

Abo eller Helsingfors kunde ej med visshet afgöras.

VoluceUa inanis, infångad af herr K. A. Nurmi vid Son-

o

boda i Föglö på Åland.

Magister Otto Alcenius uppmanade till anställande af
groningsförsök med Menyanthes trifoliata, härvid uttalande sig
på följande sätt:

Då jag vid förfrågan hört, att härstädes veterligen icke
groningsförsök blifvit gjorda med frön af Menyanthes trifoliata
och då jag ej känner något referat af dylika försök, som väl
utan tvifvel blifvit gjorda i utlandet, så tar jag mig friheten
att härmed uppmana yngre botanices studerande, att anställa
slika försök, emedan därigenom troligen med full säkerhet en
ganska intressant fråga kunde utredas. Det är nämligen väl-
kändt, att vattenklöfvern eger långskaftade, skiftevisa, trefmgrade
blad, hvaremot hos dess närmaste anförvandter, de egentliga

Mötet den 10 februari 1900. 53

Gentianacece, bladen äro 2 eller 8 motsatta eller kransvisa, hela
och helbräddade samt vanligen oskaftade. Denna skiljaktighet
mellan i öfrigt så närbeslägtade grupper fordrar en förklaring.
Teoretiskt synes oss densamma tämligen sjelffallen: då Me-
nyanthes blifvit en vattenväxt, hvars stjelk ombildats till en
flerårig horizontal rotstock, ha bladen ej kunnat förblifva krans-
vist stälda såsom hos Gentiana, utan deras gemensamma slida har
lösgjort sig från stjelken, uppfläckts å ena sidan och förlängt
sig till ett slidlikt bladskaft, hvarigenom bladskifvan kunnat
höja sig upp ur vattnet och nu af de ursprungligen tre kransvisa
bladen bildats ett enda trefingradt blad.

Denna fråga har ett ännu större växtsystematiskt intresse
därigenom, att motsatta och helbräddade blad ej allenast före-
tinnas hos Gentianacece. utan äfven hos de med den närmast
beslägtade familjerna, nämligen å ena sidan Apocynacece och
Asclepiadaceoe, å den andra sidan Loganiacem och den med denna
på det närmaste förbundna familjen Ruhiacece. Den sisnämnda
stora familjen skiljer sig visserligen från de öfriga genom sitt
med fruktämnet hopväxta blomfoder, men denna utveckling har
försiggått så gradvis, att gränsen mellan Ruhiacece och Loga-
niacem ännu icke kan anses säkert utstakad. — Alla de nu
nämnda fem växtfamiljerna synas utgöra en sammanhängande
naturlig grupp eller serie af Sympetake.

För att återgå till Gentianacece, så synes det stora slägtet
Gentiana och däraf främst G. lutea mest närma sig till Meiiyanthes.
Sagda art är storväxt med stjälk af samma tjocklek, som rot-
stocken hos vattenklöfvern; har motsatta blad, som äro hopväxta
till en på två sidor klufven slida samt ett blomfoder, som är
uppklufvet å inre sidan till form af en spatha, hvilken uppbär
foderflikarna. Denna egendomliga förändring af ett regelbundet
blomfoder eger rum hos många arter af Gentiana och om vi
tänka oss en likartad förändring försiggången med en trebladig
bladkrans, blefve resultatet just ett Menyanthes-h\aå.

Professor J. A. Palmen tog till ordet i anledning af de
graverande anmärkningar, hvilka nyligen såväl i den inhemska

54 Mötet den 10 februari 1900.

tidningspressen som äfven i en utländsk facktidskrift riktats
mot vården af den s. k. Bonsdorffska fågelsamlingen. Pro-
fessor Palmen vore icke prefekt för nämnda samling, men
han hyste ett lifligt intresse för densamma och uttalade där-
för önskvärdheten af att Sällskapet tillsatte en af fullt ojäfviga
och kompetenta personer bestående nämnd, hvilken egde att
anställa en noggrann undersökning af i fråga varande samlings
tillstånd samt att däröfver till Sällskapet afgifva utlåtande. Med
enhälligt bifall till detta förslag beslöt Sällskapet anmoda lek-
torerne Mela och Unonius, dr Sievers och fiskeriinspektörs-
adjointen Sandman att åtaga sig ett så beskaffadt uppdrag.
Och skulle dessa experter ega rätt att, i fall af behof, vid sitt
arbete adjungera äfven andra sakkunniga.

Till de zoologiska samlingarna hade sedan december-mötet
inlemnats:

Lams marinus i ungdrägt, från Gråhara den 22 januari
1900, af prof. J. A. Palmen. 3 exx. Coregonus »megalops», fån-
gade den 23 december 1899 i Salojärviträsk i Loppi, af stud.
L. T. Helle. 40 species Araneider från Nastola 1897, af stud.
T. H. Järvi. 3 planktonprof från Pyhäselkä vid Joensuu, tagna
i maj 1899, af stud. W. M. Axelson. 7 planktonprof från Räi-
sälä 1899, af stud. A. J. Silfvenius. 54 arter Trichoptera från
södra Karelen, däraf 1 för vår fauna och 31 för provinsen nya
arter samt 10 arter från Esbo af stud. A. J. Silfvenius. 4 säll-
synta fjärilar, hvaraf 2 arter Catocala, nämligen C. promissa Esp.,
för vår fauna ny, och C. sponsa L., förut tagen på Esbo-Löfö,

o

hvardera fångade på Runsala invid Abo af eleven Wahl-
ström, skänkta genom dr. A. Poppius. 4 sällsynta Coleoptera
från Pyttis af fröken H. Blomqvist och ett antal sällsynta Co-
leoptera från norra Savolaks af stud. W. Pylkkänen.

Terzeichnis iiber in Sud-Karelien gefundene

Tricl:LoptererL-

von
A. J. Silfvenius.

In dem ersten Verzeichnisse fmnländischer Trichopteren
erwähnt Palmen^) im ganzen 33 Arten, welche in Siid-Karelien,
hauptsächlieh von Appelberg in »Siid-Karelien» und von J. Sahl-
berg in Pyhäjärvi, Kivennapa, Piautu, Muola und Räisälä ge-
sammelt sind. Der grösste Theil von diesen Arten (24) gehört
zu der Gruppe der Inaeqvipalpia, zu den Aeqvipalpen gehören
nur 9 Arten. — In dem zweiten von J. Sahlberg herausge-
gebenen Verzeichnisse der Trichopteren Finnlands ^) ist die Zahl
der in Siid-Karelien gefundenen Arten bis auf 63 gestiegen, von
denen die Neulinge beinahe alle von Sahlberg, zum grössten
Theil in Pyhäjärvi, gefunden sind. Auch in diesem Verzeichnisse
ist die Zahl der Arten in der Gruppe der Aeqvipalpia (18) sehr
klein im Vergleich zu den Arten der Inaeqvipalpia. — In dem
folgenden Verzeichnisse sind im ganzen 99 siid-karelische
Trichopteren aufgefiihrt, von denen 42 zur Gruppe der
Aeqvipalpia, und 57 zu der der Inaeqvipalpia gehören. Viele
dieser neuen Arten der Gruppe der Aeqvipalpia sind iiber das
ganze Gebiet verbreitet, so dass es sicher anzunehmen ist, dass
die Verbreituner besonders der Arten dieser Gruppe in unserem

1) Finska Trichoptera bestämda af Rob. M c-Laclilan. Meddel. af.
Soc. pro Fauna et Flora Fennica 7. 1881.

2) J. Sahlberg. Catalogus Trichopterorum Fennice proecursorius.
Acta Societ. pro Fauna et Flora Fennica IX N:o 3.

56

A. J. Silfvenius, Trichopteren.

Lande noch sehr mangelhaft bekannt ist. Dazu finden sich
unter den von mir gesammelten Trichopterenlarven Arten
etlicher Gattungen, sowie die der Plectronemia , Olossoma, Åga-
petus, welche man bisher in Siid-Karelien nicht angetroffen hat.

Von den in meinem Verzeichnisse erwähnten fiir Siid-
Karelien neuen Arten ist der grösste Theil, nämlich 33, von mir
im Sommer 1898 in Kivennapa, Uusikirkko, Muola, Koivisto und
Johannes, und im Sommer 1899 im August in Viipuri (Wiborg) und
Räisälä gesammelt. Noch ist mir durch die Giite des Magister A.
Boman Gelegenheit geboten worden seine in Kivennapa gemachten
Phryganeiden- und Limnophiliden-Sammlungen zu untersuchen,
unter denen drei Arten fiir dieses Gebiet neu waren, wodurch
die Zahl der im Verzeichnisse vorkommenden aus Siid-Karelien
nicht friiher erwähnten Arten zu 36 steigt, von denen eine, Hy-
droptila pulchricornis Pict., in Finnland nicht friiher angetroffen
worden ist.

Folgende Arten sind fiir Siid-Karelien neu

Phryganea varia Fabr.

Limnophilus marmoratus Curt.

L. congener Mc Lachl.

L. elegans Curt.

L. femoratus Zett.

L. affinis Curt.

L. trimaculatus Zett.

L. fuscicornis Ram b.

Stenophylax alpestris Kol.

8t. dubius Steph.

St. rotundipennis Brauer.

Bracliy centrus subniihilus Curt.

Molannodes Zelleri Mc Lachl.

» var. Steini Mc Lachl.

Leptocerus nigronervosus Retz.
L. fulvus Ramb.
L. senilis Burm,
L. annulicornis Steph.
L, dissimilis Steph.

Erotesis haltica Mc Lachl.
Oecetis ochracea Curt.
Oe. furva Ramb.
HydropsycJie giittata Pict.
H. lepida Pict.

Wormaldia subnigra Mc Lachl.
Holocentropus picicornis Steph.
H. auratus Kol.
Cyrnus trimaculatus Curt.
C. flavidus Mc Lachl.
Ecnomus tenellus Ramb.
Tinodes Wceneri L.
Lype p^liCBopa Steph.
Psychomyia pusilla Fabr.
Agraylea multipimctata Curt.
Hydroptila pulchricornis Pict.
Oxyethira costalis Curt.
O. ecormita Morton.

A. J. Silfvenius. Trirliopteren. 57

Jetzt ist, wie gesagt, die Zahl der sud-karelischen Tricho-
pteren 99, welche Zahl grösser ist als diejenige der anderen
naturwissenschaftlichen Gebiete Finnlands. Hierauf folgt Ladoga-
Karelien, aus welchem 92 Arten bekannt sind, so dass die siid-
östlichen Provinzen Finnlands sehr reich an Trichopteren zu
sein scheinen. Wenn noch Russisch-Karelien, das dritte unserer
siid-östlichen Gebiete, mit in Betracht genommen wird, so be-
kommen wir auf diesen Gebieten zusammen 130 Arten, wes-
halb also von den 171 in Finnland iiberhaupt vorhandenen
Arten, wenn man die 18 Arten, welche nicht siidlicher als in
Nord-Österbotten vorkommen, ausser Acht lässt, von den
siidlicheren nur 23 in den siid-östlichen Provinzen fehlen. Anderer-
seits giebt es 11 Arten, die bei uns nur in diesen drei Pro-
vinzen gefunden worden sind.

Herrn Professor J. Sahlberg, der mir bei der Bestimmung
der Arten stets giitigst geholfen hat, erlaube ich mir meinen
innigsten Dank auszusprechen.

I. Phryganeidae.

1. Neuronia striata L. Kivennapa (Boman).

2. iV. lapponica Hag. Siid-Karelien (Appelberg); Kivennapa

(Sahlberg 17666, Boman), Jalkala Ve.*)

3. N. reticulata L. Kivennapa (Boman).

4. N. clatlwata Kol. Kivennapa (Boman).

5. Phryganea grandis L. Siid-Karelien (Appelberg); Kivennapa,

(Boman).

6. Phr. bijnmctata Retz. Siid-Karelien (Appelberg); Kivennapa

(Boman), Siesjärvi ^Ve; Uusikirkko, Rumpula ^y^, Kirkko-
järvi ^7ö; Muola, Perkjärvi ^^<^^/6.
-7. Phr. varia Fabr. Kivennapa, (Boman); .Johannes, Vaahtola ^^s-
Ist bei uns eine westliche Art, die östlichste Fundstelle
ist Kvrkslätt.

*) Die in Kivennapa, Uusikirkko, Muola, Koivisto und Johannes ge-
fundenen Exemplare sind im Sommer 1898, die in Viborg und Räisälä ge-
fundenen im August 1898 gesammelt.

58 A. J. Silfvenius, Trichopteren.

8. Phr. ohsoleta Mc Lachl. Siid-Karelien (Appelberg); Pyhäjärvi

(Sahlberg); Sakkola (Boman); Muola, Mikkeljärvi "'jt, Koi-
visto, Vatnuori 7^; Johannes, Suurjärvi ^^s; Viipuri,
Suomen veden pohja Vs^S; Räisälä, Ivaska ^i/g^ Tuu-
laskoski ^^/s, Helisevä ^Vs-

9. Agrypnia picta Kol. Siid-Karelien (Appelberg); Kivennapa

(Boman); Uusikirkko, Kirkkojärvi ^^e-

10. A. pagetana Curt. Uusikirkko, Rumpula ^Ye; Kuolemajärvi,

Inkila 277> Jukajärvi ^^t, Muurila ^^t; Räisälä, Helisevä ^7»-

II. Limnophilidae.

11. Colpotaulius incisus Curt. Nach Sahlberg (Catal. Trichopt.

prsecurs.).

12. OrammotauUus sibiricus Fabr. Siid-Karelien (Appelberg);

Pyhäjärvi (Sahlberg).

13. Gr. signatipennis Mc Lachl. Rautu "78 (Sahlberg); Kiven-

napa (Boman).

14. Glypliot<Blius pimctatolineatus Retz. Kivennapa, Kauhijärvi

(Larven 70) ; Uusikirkko, Kaukjärvi (ebenfalls) ; Muola (Sahl-
berg), Perkoisen järvi (Puppengehäuse), Suulajärvi ^/t.
— var. frigidus Hag. Muola Ve^^ (Sahlberg).
■ Gl. pellucidus Retz. Pyhäjärvi (Sahlberg); Kuolemajärvi,
Rautaoja ^77-

16. Limnophilus rliombicus L. Siid-Karelien (Appelberg); Kiven-

napa (Boman); Uusikirkko, Rumpula ^"'1^; Muola, Perk-
järvi 7?; Räisälä, Ivaska ^78-

17. L. horecdis Zett. Sud-Karelien (Appelberg); Pyhäjärvi (Sahl-

berg); Uusikirkko, Summajoki 77; Räisälä, Ivaska ^^' ^^/s.

18. L. subcentralis Brauer. Pyhäjärvi (Sahlberg).

19. L. fiavicomis Fabr. Siid-Karelien (Appelberg); Koivisto,

Vatnuori ^/s, Römpötti 27g; Räisälä, Ivaska "~^78-

20. L. decipiens Kol. Johannes, Suvisaari ^78-

21. L. marmoratus Curt. Kuolemajärvi, Inkila ^77; Johannes, Su-

visaari 178- — Ist bei uns eine westliche Art; östlichster
Fundort Helsingfors, var. nubilis Kol. auch in Jaakkima.

A. J. Silfvenius, Trichopteren. 59

22. L. congener IMc Lachl. Kivennapa (Boman). Der siidlichste

Fundort in Finnland ist Kokkola.

23. L. grisens L. Kivennapa (Boman) ; Muola, Perkjärvi 2% ;

Koivisto, Vatnuori ^S' Maisala ^/s] Räisälä^ Tuulas-
koski ^Vs.

24. L. lunatus Curt. Pyhäjärvi ^"^/slS (Sahlberg); Uusikirkko,

Makulanjoki '^/t, Summajoki ^/t, Räisälä, Ivaska ^^/s.

25. L. elegans Curt. Kivennapa (Boman).

26. L. politus Mc Lachl. Pyhäjärvi (Sahlberg); Kuolemajärvi,

Näykki s^/g.

27. L. femoratus Zett, Räisälä, Ivaska ^^/s. — Bei uns eine

nördliche Art, siidlicher in Karjalohja und in der Nähe
von Helsingfors gefunden.

28. L. fuscinervis Zett. Pyhäjärvi (Sahlberg); Räisälä, Vuoksi

3/878 (Sahlberg), Ivaska 21-22/g^ Ukonkoski ^Vs.

29. L. nigriceps Zett. Pyhäjärvi (Sahlberg).

30. L. fiavus L. Kivennapa, Joutselkä ^^/eJ Uusikirkko, Leis-

tilä ^^/e ; Muola, Perkjärvi ^Ve^ Suulajärvi ^7; Kuolema-
järvi, Muurila -^"^V^; Koivisto, Brovik ^o/^; Johannes,
Kaijala ^V^-

31. L. affinis Curt. Johannes, Suvisaari ^^s- — Allgemein in

den westhchen Theilen des Ländes, der östlichste Fun-
dort ist Esbo.

32. L. himacidatus L. Siid-Karelien (Appelberg); Pyhäjärvi (Sahl-

berg) Konevits (Sahlberg); Kivennapa, Raivola (Sahlberg),
Kuokkaia ^o/.; Muola ^Veöe (Sahlberg), Perkjärvi 20/^,
Perkosenjoki 7?; Uusikirkko, Summajoki ^7; Kuolema-
järvi, Rautaoja ^^/^i Muurila "^^/t, Koivisto, Vatnuori Ys;
Johannes, Pienjärvi ^^/s.

33. L. despectus Walk. Pyhäjärvi (Sahlberg).

34. L. ext?-icatus Mc Lachl. Siid-Karelien (Appelberg).

35. L. sparsus Curt. Pyhäjärvi '^'^/s'78 (Sahlberg); Kivennapa

(Boman), Kuokkaia 3%; Uusikirkko, Leistilä ^70; Muola,
Perkoisenjoki ^/i; Kuolemajärvi, Muurila ^^/t.

36. L. trimaculatus Zett. Muola, Kyyrölä ^/t. — Bei uns eine

nördliche Art, die siidlichste Fundstelle ist Jaakkima.

60 A. J. Silfvenius, Trichopteren

37. L fuscicornis Rarab. Viipurin pitäjä, Uuras ^797.

38. Anabolia sororcida Mc Lachl. Pyhäjärvi ^^1^1% (Sahlberg).

39. Ardcecia concentrica Zett. Pyhäjärvi /s (Sahlberg).

40. Phacopteryx brevipennis Curt. Pyhäjärvi (Sahlberg); Rautu

iV«68 (Sahlberg).

41. Asijnarchus T/2e6?e?in Wallengr. Pyhäjärvi °-7y78 (Sahlberg).

— F. hrachyptera Pyhäjärvi '"-^j^l^ (Sahlberg).

42. Stenophylax alpestris Kol. Kivennapa (Boman).

43. St. dubius Steph. Räisälä, Ukonkoski ^"'jx. Friiher gefunden

in Teisko und Parikkala.

44. 8t. rotundipenyiis Brauer. Johannes, Kaijala ^Vs, reichlich

vorkommend. Friiher ein Exemplar in Teisko gefunden.

45. St. stellatus Curt. Koivisto, Makslahti ^^s, Rautanen ^Vs»

Römpötti ^^s.

46. Micropterna nyderihia Mc Lachl. Kivennapa (Boman).

47. Halesus ijiterimndatus Zett. Pyhäjärvi ^Vs'^ (Sahlberg).

48. H. tesselatus Ramb. Pyhäjärvi (Sahlberg); Muola Vö'^

(Sahlberg).

49. Apatania Wallengreni Mc Lachl. Konevits (Sahlberg); Pyhä-

järvi (Sahlberg).

50. A. stigmatella Zett. Pyhäjärvi (Sahlberg).

Zur Gattung Apatania gehörende Larven wurden in Uusi-
kirkko, Vammeljärvi bei Leistilä gefunden.

III. Sericostomatidae.

5L Notidohia ciliaris L. Kivennapa, Raivola (Sahlberg), Jäppi-
nen bei Rajajoki ^g; Koivisto, Römpötti (ein Gehäuse).

52. Goéra pilosa Fabr. Uusikirkko, Leistilä ^^e- Larven und
Puppen, welche Zur Gattung Ooéra öder vielleicht zum
Theil zur Gattung Silo gehören, trifft man allgemein in
schnell fliessenden Gewässern. Kivennapa. Tammioja,
Rajajoki (bei Jäppinen), Lintulanjoki, Orrejoki, Siesjärvi;
Uusikirkko, Vammeljoki, Inonjoki, Haloian järvi; Muola,
Perkoisen järvi; Kuolemajärvi, Akkala, Tammioja (bei Ju-
karuukki); Koivisto, Brovik, Oro-oja, Römpötti; Johannes,
Vaahtola, Myllyjoki, Rokkalan joki (bei der Glasfabrik).

A. J. Silfvenius, Trichopteren. (51

53. Silo pallipes Fabr. Kivennapa, Raivola (Sahlberg).

54. Brachycentrus subnubilus Curt. Erwachsene Insekten be-

merkte ich nicht. Larven und Puppen wurden in den
Fliissen angetroffen. Uusikirkko, Vammeljoki, Peippolan
joki, der aus dem Halilan järvi fliessende FIuss, Patrun
joki; Johannes, Rokkalan joki (bei Kaijala und bei der
Glasfabrik.

55. Br. alhescens Kol. Schliisselburg (Sahlberg); Bei St. Peters-

burg und an anderen Stellen in Ingermanland; in Finn-
land am Ufer des Ladogasees (nach Kolenati).

56. Lepidostoma liirtum Fabr. Siid-Karelien (Appelberg); Kuo-

lemajärvi, Jukaruukki ^Vt, Muurila ^'ji\ Koivisto, Vat-
nuori ^j^; Johannes, Kaijala ^7«- Larven und Puppen
dazu: Kivennapa, Tammioja, Rajajoki (bei Jäppinen),
Joutselkä, Lintulan joki; Uusikirkko, Vammeljärvi, Vam-
meljoki; Kuolemajärvi, Akkala.

57. Micrasema ncevum Hag. Konevits (Nordqvist).

Zur Gattung Micrasema gehörende Puppen fand ich in
Rajajoki bei Jäppinen und in Lintulanjoki in Kivennapa.

lY. Leptoceridjp.

58. Molanna angustata Curt. Siid-Karelien (Appelberg); Uusi-

kirkko, Kolijärvi ^7"' Halola ^^/7, Kuujärvi ^V'?i Halilan
järvi ^7' ' Muola Mikkeljärvi ''/■;, Perkjärvi ^s/g ; Kuolema-
järvi, bei dem Kirchendorfe '^^/t, Inkila ^7^^ Näykki ^78 5
Koivisto, Vatnuori 78» Maisala ^/s, Rautanen ^V^; Jo"
hannes, Räihälä ^Ys, Vaahtola ^^~-^78' Suvisaari ^^/s,
Rapelli ^^/s; Viipuri, Suomen veden pohja 7*»98, 7899.
Räisälä, Ivaska ^^~^'^/s, Ukonkoski ^78, Tuulaskoski ^7^-

'59. M. palpata Mc Lachl. Siid-Karelien (Appelberg); Muola,
Suulajärvi 77, Mikkeljärvi "' j-,-, Kuolemajärvi, Jukajärvi 27?,
Inkila -7" 5 Koivisto, Brovik '^^ji; Johannes, Revonsaari
^^-^78; Viipuri, Saunalahti 73; Räisälä, Tuulaskoski ^Y^»
Karhulampi -Y-s-

60. Molannodes Zelleri Mc Lachl. Uusikirkko, der aus dem Ha-
lilan järvi fliessende Fluss ^77> Kolijärvi ^7?? Kuujärvi

62 A. J. äilfvenius, Trichopteren.

*2/7; Muola, Mikkeljärvi '/V; Kuolemajärvi, bei dem
Kirchendorfe ^V^; Viipuri, Saunalahti ^8, Monrepos ^s,
Papulan lahti 7»; Häisälä, Ivaska ^^"^^s. Ukonkoski ^7»»
Tuulaskoski ^Vs-

61. Leptocerus nigronervosus Retz. Kuolemajärvi, Muurila ^7^ J

Koivisto, Brovik. ^Vt- — Ist bei uns eine nördliche Art,
die siidlichsten Fundstellen sind Haapanava, Jyväskylä
und Ilmajoki.

62. L. fulvus Ramb. Koivisto, Maisala 78; Räisälä, Ivaska ^^s-

63. L. senilis Burm. Uusikirkko, Kuujärvi ^'^/t, Halilan Järvi

^7?; Kuolemajärvi, bei dem Kirchendorfe ^Y''! Johannes,
Revonsaari ^^"^78! Viipuri, Saunalahti 78i Papulan
lahti 78; Räisälä, bei dem Kirchendorfe ^78- — ^^^ uns
bis jetzt nur in den westlichen Theilen des Ländes ge-
funden; östlichste Fundstelle Hollola.

64. L. annulicornis Steph. Uusikirkko, Vammeljärvi ^^/e, reichlich

vorhanden.

65. L. aterrimus var tineodes Scop. Pyhäjärvi (Sahlberg); Kuo-

lemajärvi, Muurila ^'^/i.

66. L. hilineatHS var. cinereus Curt. Siid-Karelien (Appelberg);

Uusikirkko, Kuujärvi ^7^> Halola ^7^1 Makulan joki ^Y?,
Kuolemajärvi, Kirchendorf -^Ji, Inkila ^"'j^-,, Muurila ^Y^!
Koivisto, Brovik ^7^? Vatnuori 78. Maisala 78, Makslahti
^78. Römpötti -78; Johannes, Rapelli ^78» Räihälä ^Ys?
Vaahtola ^Ys? Kaijala ^78-

67. L. commutatus Mc Lachl. Sud-Karelien (Appelberg); Koi-

visto, Brovik ^7^; Johannes, Kaijala ^78-

68. L. dissimilis Steph. Räisälä, Ukonkoski ^78- ^^ Finnland

friiher in Hollola, Jaakkima und »Bothnia orientahs»
gefunden.

69. Mystacides azurea L. Kuolemajärvi, Akkala ^Y'!'' Uusjoki ^Y^;

Koivisto, Brovik ^7''' Römpötti ^78> Vatnuori Ys? Mai-
sala 78; Johannes, Vaahtola ^Ysi Suvisaari '^^js, Ra-
pelh ^Ys; Räisälä, Ivaska ^Ysi Ukonkoski ^78, Tuulas-
koski ^Ys-

A. J- Silfvenius, Tricliopteien. 63

70. M. longicornis L. Siid-Karelien (Appelberg); Kivennapa,

Joutselkä (Larven) ^^U\ Muola, Perkoisenjärvi Vt, Mikkel-
järvi Vt; Uusikirkko, Kuujärvi ^Vt, Halola %, Halilan
järvi %; Kuolemajärvi, Näykki ^^/s; Koivisto, Brovik ^^/t;
Johannes, Vaahtola '^/t, Pienjärvi ^^k; Viipuri, Saunalahti
^/s, Monrepos Vs, Papulan lahti %; Räisälä, Ivaska "/s.

71. Tricenodes bicolor Curt. Uusikirkko, Kuujärvi ^^/t, Kolijärvi

%; Kuolemajärvi, Kirchendorf ^Vt, Jukajärvi ^Vt, Inkila
^Vt; Viipuri, Monrepos ^/sOS, VsOO, Saunalahti Vs, Papu-
lan lahti Vs; Räisälä, Ivaska "/s. Zur Gattung Triceno-
des und wahrscheinlich zu 2V. bicolor gehörende Larven
ausserdem: Kivennapa, Rajajoki (bei Kuokkala), Karussi-
järvi; Uusikirkko, Rautajärvi, Halolan järvi, Kiiskijärvi,
Halilan järvi, Kirkkojärvi, Patrun joki, Kaukjärvi; Muola,
Perkjärvi, Yskjärvi, Muolan järvi, Suulajärvi, Perkoisen-
järvi; Kuolemajärvi, Suurjoki.

72. Erotesis baltica Mc Lachl. Räisälä, Ukonkoski ^Vs, ein

Weibchen. — Friiher sind zwei Männchen gefunden wor-
den, das eine in Saarijärvi, das andere in Petrosawodsk.

73. Oecetis ochracea Curt. Koivisto, Vatnuori ^-^%, Brovik ^Vt,

Römpötti ^Vs; Johannes, Räihälä "/s, Suvisaari ^Vs.

74. Oe. furva Ramb. Uusikirkko, Kolijärvi ^Vt; Kuolemajärvi,

Jukajärvi '-^Vt; Koivisto, Römpötti ^Vs; Johannes, Vaah-
tola "/s, Revonsaari "/s; Viipuri, Papulan lahti ^/g. Larven
noeh: Muola, Suulajärvi.

75. Oe. lacustris Pict. Siid-Karelien, (Appelberg); Uusikirkko,

Halola '^/t; Kuolemajärvi, Kirchendorf ^Vt, Inkila ^Vt;
Koivisto, Römpötti ^Vs, Vatnuori ^' Vs; Johannes, Räihälä
^V8, Suvisaari ^Vs, Vaahtola ^Vs; Viipuri, Saunalahti Vs,
Monrepos ^/g; Räisälä, Ivaska ^^""^"/s, Tuulaskoski "/s,
Ukonkoski ^^/s.

y. Hydropsychitlae.

'6. Hydropsyche angustipennis Curt. Uusikirkko, Ilalola ^^/t;
Räisälä, Ukonkoski ^Vs.

64 A. J. Silfvenius, Trichopteren.

77. H. guttata Pict. Kuolemajärvi, IMuurila ^"^Z?, in grossen

Schwärmen. — In Finnland sehr selten; bisher in Savon-
linna, Eno und Nurmes gefunden.

78. H. lepida Pict. Räisälä, Ukonkoski '%. (Friiher in Fagervik,

Ilomantsi, Kajaani, »Bothnia orientalis > gefunden). Lar-
ven und Puppen der Gattung Hydropsyclie kommen
häufig in Stromstellen und schnell tliessenden Bächen vor.
Kivennapa, Tammioja, Bajajoki (bei Jäppinen), Lintulan
joki; Uusikirkko, Makulan joki, Peippolan joki, der aus
dem Halilan järvi fliessende Fluss; Muola. Perkoisen
joki; Kuolemajärvi, Tammioja, Uusjoki; Koivisto, Brovik,
Römpötti ; Johannes, Myllyjoki, Rokkalan joki (Glas-
fabrik); Räisälä, Tuulaskoski, ein Bach unweit Ivaska,
— Auch im Meere kommen Hydropsi/cJwlaryen vor:
Kivennapa, Kuokkala; Koivisto, Maisala.

79. ArdopsycJie ladogensis Kol. Schiisselburg (Sahlberg), St. Pe-

tersburg (Sahlberg).

80. Wormaldia snhnigra Mc Lachl. Koivisto, Römpötti -%.

In Finnland eine seltene Art (Kirjavalahti, Teisko, Vasa,
Karunki).

81. Neureclipsis tigurinensis Fabr. Pyhäjärvi (Sahlberg); Uusi-

kirkko, Halilan järvi ^V?; Räisälä, Ivaska ^^/s, Tuulas-
koski H'8, Ukonkoski ^%.

82. Polycentropus fiavomaciilatits Pict. Pyhäjärvi (Sahlberg);

Uusikirkko, Kuujärvi ^^h; Räisälä, Ukonkoski '^/s.

83. P. multiguttatus Curt. Pyhäjärvi, (Sahlberg).

84. Holocentropus dubius Ramb. Uusikirkko, Leistilä ^%.

85. H. picicoynis Steph. Uusikirkko, Kolijärvi ^7?; Kuolema-

järvi, Kirchendorf ^Vt, Jukajärvi ^^/t; Koivisto, Vatnuori Vs;
Viipuri, Papulan lahti ^k\ Räisälä, Helisevä ^Vs-

86. H. auratus Kol. Viipuri, Saunalahti '"Is.

87. Cyrniis trimacidatus Curt. Kuolemajärvi, Kircliendorf '-^^7;

Koivisto, Vatnuori Vs; Johannes, Vaahtola ^^ ^Vs; Vii-
puri, Saunalahti ^k\ Räisälä, Ivaska ^^ ^Vs, Ukonkoski ^Vs.

88. C. flavidus Mc Lachl. Muola, Mikkeljärvi '^Z?; Uusikirkko,

Halilan järvi ^Vt; Koivisto, Brovik ^V?; Viipuri, Mon-

A. J. Silfvenius, Trichopteren. 65

repos %98, Saunalahti %, Papulan lahti %; Räisälä,
Ivaska "-'Vs, Tuulaskoski '%.

89. Ecnomus tenelhis Ramb. Kuolemajärvi, Kirchendorf ^V?;

Koivisto, Vatnuori %, Römpötti 22/3; Johannes, Vaah-
tola ^%; Viipuri, Saunalahti ^U; Papulan lahti %; Räi-
sälä, Ivaska ^Vs, Tuulaskoski ^Vs. — Fruher nur in
Pargas gefunden.

90. Tinodes Wceneri L. Koivisto, Vatnuori %; Johannes, Re-

vonsaari ^Vs, Vaahtola ^^"^Vs; Viipuri, Monrepos %;
Räisälä, Ivaska 'Vs. — Fruher in Pargas, Karjalohja,
Yläne und Jaakkima gefunden.

91. Lype ])hceopa Fabr. Kuolemajärvi, Kirchendorf ^Vt; Johannes,

Vaahtola ^°k\ Viipuri, Monrepos ^/s; Räisälä, Ivaska "/s.

92. Psycliomyia piisilla Fabr. Kuolemajärvi, Akkala ^^7, Muu-

rila '^Vt; Räisälä, Ivaska "/s, Tuulaskoski ^Vs. — In
Karjalohja, Petrosawodsk und Oulu gefunden.

TI. Rhyacophilidae.

93. Bercea pullata Curt. Nach Sahlberg (Catal. Trichopt. prsecurs).

94. Rhyacophila nuhila Zett. Rautu ^Vs66 (Sahlberg); Pyhä-

järvi (Sahlberg); Kivennapa, Raivola (Sahlberg); Muola
%66 (Sahlberg); Kuolemajärvi, Jukajärvi ^^/t; Räisälä,
Ukonkoski ^^/s.

95. Rh. septentrionis Mc Lachl. Pyhäjärvi VqTS (Sahlberg) Die

Larven dieser Gattung kommen an ähnlichen Stellen
vor, wie die der Hydropsyche: Kivennapa, Tammioja,
Lintulan joki; Muola, Perkoisen joki; Kuolemajärvi,
Tammioja, Uusjoki; Uusikirkko, der aus dem Halilan
järvi fliessende Fluss; Koivisto, Brovik, Oro-oja; Johan-
nes, Myllyjoki; Räisälä, Tuulaskoski.

Glossoma sp. Kivennapa, Rajajoki (bei Jäppinen, Larven
und Puppen).

Åfjapetus sp. Kivennapa, Rajajoki (bei Jäppinen, Larven),
Lintulan joki (ebenfalls).

5

66 A. J. Silfvenius, Trichopteren.

YII. Hydroptilidae.

96. Agraylea miUtipunctata Curt. Johannes, Vaahtola ^^/s, Suvi-

saari ^Vs; Yiipuri, Saunalahti %. Gehäuse, die zur
Gattimg Agraylea gehören, kommen vor, besonders im
Meere. Kivennapa, Kuokkala (Finnischer Meerbusen),
in einem Teiche in der Nähe von Karvala; Kuolema-
järvi, Muurila (Finnischer Meerbusen); Koivisto, Brovik
(Koivisto Wasserstrasse) ; Johannes, Räihälä (VViborgscher
Meerbusen); Räisälä, Vuoksi.

97. Hydroptila pukhricornis Pict. Räisälä, Rouvansaari ^Vs.

98. Oxyethira costalis Curt. Viipuri, Saunalahti ^/g. — Friiher

nur in Karjalohja gefunden.

99. O. ecornuta Morton. Räisälä, Ivaska ^Vs. Diese Art ist

friiher in Teisko angetroffen, und nach den dort ge-
fundenen Exemplaren beschrieben. Larven und Pup
pen, die zur Gattung Oxyethira gehören, sind an-
getroffen in: Kivennapa, Jäppinen (Rajajoki); Uusikirkko,
Kuujärvi, dem aus dem Halilanjärvi fliessenden FIuss;
Johannes, Rokkalan joki (bei Kaijala); Viipuri, Saunalahti.

Mötet den 3 mars 1900.

Till publikation anmäldes följande afhandlingar:

K. M. Le van der, Zur Kentniss des Lebens in den ste-
henden Kleingewässern der äusseren Skären-Inseln;

Enzio Re u ter, Ueber weisse Ähren bei Wiesengräsern
in Finnland. Ein Beitrag zur Kentniss ihrer Ursache;

Harald Lindberg, En rik torffyndighet i Jorois, Savo-
laks (62° 12');

Walter M. Axelson, Vorläufige Mittheilung iiber einige
neue CoUembola-Formen.

Artist Justus Montell förevisade följande intressanta
fanerogamer, samtliga nykomlingar för sina resp. provinser:

1. Wahlbergella affinis, funnen af föredragaren i Kuu-
samo, på en klippa nära Kitkajokis utflöde i Oulankojoki;

2. Arabis alpina, anträffad i Kuusamo på en äng vid
Mäntyjoki nära Paanajärvi;

3. Crepis tectorum var. nicjricans, likaledes funnen i Kuu-
samo af föredragaren på Ruskeakallio vid Paanajärvi;

4. Potentilla multifida, funnen i Karel. keret. vid Knjäsha
_ af lyceisterna J. Hämäläinen och S. Juselius ;

5. Lathyrus maritimus: Karel. keret, Knjäsha, hafsstrand,
lyceisterna Hämäläinen och Juselius.

6. Dianthus arenarins: Lapp. vars.. Kusomen, sandig hafs-
strand, lyceisterna Hämäläinen och Juselius. ,

68 Harald Lindberg, Finlands Carlina-ionwQi:.

Föredrogs följande meddelande

Finlauds Carlina-former

af
Harald Lindberg.

Då jag för någon tid sedan inordnade en del växter i mitt
herbarium, fäste jag mig vid den stora olikhet en del af våra
former af Carlina vulgaris visade med de exemplar af denna
art jag hade från Tyskland. Jag undersökte därför närmare
den finska Carlina vulgaris och har kommit till det resultat
jag härmed önskar framhålla.

Den art, som står C. vulgaris L. närmast, är C. Imgifolia
Reichenbach Iconogr. VIII 25 fig. 1008 et Herb. Florse germ.
N:o 981, och var det således till denna sistnämnda art, som en
del af våra Carlina-iovmQv möjligen kunde hänföras. Vid jäm-
förelse med det i Reichenbachs exsiccat förefintliga exemplaret
af C. longifolia från Sintersbach-Wasserfall vid Kitzbiihel i Ty-
rolen, taget af Trausteiner, äfvensom med bilden i hans Icono-
graphia visade sig öfverensslämmelsen fullständig.

Carlina longifolia beskrifves i Flora von Nieder-Österreich
af Dr. Giinther Ritter Beck von Mannagetta, p. 1226 (1893), på
följande sätt:

»Blätter verlängert länglich lanzettlich, zugespitzt; die un-
teren in den Stiel verschmälert, die oberen mit abgerundetem
öder etwas verschraälertem Grunde sitzend und beiderseits mit
je zivei mit dem Hauptnerven fast parallel verlaufenden Seiten-
nerven durcJizogen ; alle unterseits meist reichlich wollharig, ober-
seits verkahlend, am Rande mit längeren, kaum zahnförmigen
und Meineren horstenförmigen Domen hesetzt, fiacli öder die ohe-
ren rinnig. Stengel ein bis mehrköpfig, bis 1 m hoch. Köpfe
4 — 5 cm breit. Aussere Hiillschuppen schmal, länglich lanzett-
hch, kiirzer öder länger als die strahlenden; letztere gelblich,
aussen unten purpurbraun. Friichte 4 mm läng. Sonst wie C.
vidgaris.»

Harald Lindberg, Finlands Carlina-iovmer. 69

Ccniina vidgaris beskrifves därsammastädes på följande sätt:

»Untere Blätter länglich bis lanzettlich in den Stiel ver-
schmälert, die oberen meist rinnig, eilänglich bis länglich lanzett-
lich, mit breitem Grunde mehr minder stengelumfassend sit-
zend; alle deutUch buchtig dornig gezälint und nebstbei mit klei-
neren Dornen versehen, wie der Stengel mehr minder spinn-
webig wollig. Seitennerven an den oleren Blättern mit dem
Haiiptnerven nicht parallel verlaufend. Äussere Hullschuppen
der Köpfchen eilänglich öder länglich, dornig gezähnt, zugespitzt,
die inneren kämmig dornig, die innersten strahlend, meist län-
ger als alle anderen, schmal hneal, zugespitzt, gelb öder milch-
weiss, am Rucken röthch, gewimpert, 15 — 20 mm läng. Spreu-
schuppen länger als die bliihende Scheibe. Blumen an der
Spitze purpurn. Friichte 2 — 2.5 mm läng. Wurzel spindelig,
zweijährig. Stengel reichlich beblättert, bis 0.80 m hoch.»

Hufvudskilnaden mellan dessa tvänne arter, som visa en
mycket stor habituel olikhet, är således bladkantens beskaffen-
het; medan denna hos C. vidgaris är bugtig och försedd med
stora tornar blandade med smärre, är bladkanten hos C. longi-
folia jämn (endast sällan på rotbladen svagt bugtig) med fina
tornar blandade med mycket små dylika. Bladen hos C longi-
folia äro långa, plana och glest sittande, hos C. vidgaris korta,
utstående, rännformiga och tättsittande.

Till Carlina longifolia Rchb, hänför jag exemplaren från
följande fyndorter:

Isthmus karelicus: Kivinebb, 1866, Mela. Rautus, 1866,
Mela. Rautus, Kopola och Raasuli, 23. 7. 1894, H. L. Valk-
järvi, Nirkkola, 18. 7. 1894, H. L.

Tavastia australis: Gustaf Adolf, 8. 1862, E. Bonsdorff.
Luhanka, Onkisalo, 23. 6. 1873, E. Wainio. Sysmä, 5. 8. 1854,
E. Niklander. Sysmä, Raviaiskorpi, 26. 7. 1875, W. Blom.
Asikkala, 28. 6. 1854, E. Niklander.

Savonia australis: Kerimäki, 11. 7. 1852, E. Niklander.
Ruokolaks, Utula, 27. 7. 1876, R. Hult.

Karelia ladogensis: Kirjavalaks, 10. 7. 1858. H. Back-
man. Parikkala, Mustikkamäki, 20. 8. 1889, T. Hannikainen.

70 Harald Lindberg, Finlands Carlina-iormQV.

Ruskeala, 1849, W. Nyländer. Ugimiemi, 9. 8, 1851, E. Nik-
lander.

Karelia olonetsensis: Maiidroga, 16. 7. 1875, Fr. Elfving.

Karelia borealis: Libelits, Maljasalmi, 28. 7. 1872, M.
A. Europseus & K. A. Hällström. Kides, Kideslaks, 1862, U. W.
Telén. Libelits, Lammo by, 7. 1868, M. A. Europceus.

Karelia onegensis: Jalguba, 25. 7. 1863, Th. Simming.

Förutom dessa finnas i finska samlingen exemplar från
nedan uppräknade lokaler, hvilka af vika från de öfriga finska
genom bugtig bladkant med betydligt större tornar och tätt sit-
tande blad, men ej alldeles öfverensstämma med typisk C. vul-
garis, hvarför de rättast torde hänföras till C. vulgaris var. in-
termedia (Schur.). G. intermedia Schur Enumeratio plantarum
Transsilvanise, p. 418 (1866) beskrifves på följande sätt:

»Caule 1 — 2 ped. basi simplici monocephalo vel superne
subramoso et subcorymboso. Foliis radicalibus oblongis pro-
lum novellium oblongo-spathulatis in petiolum angustatis, 3 poU.
longis; fol. caulinis inferioribus longissimis, 9 poll. longis, 6 lin.
lat. oblongo-linearibus, versus basin attenuatis, superioribus li-
neari-oblongis, longissime acuminatis, interdum complicatis et
recurvatis; ommbus subtus arachnoideo-lanatis, intequaliter denti-
culatis et spinuloso-ciliatis, Capitulis pedunculisque dense lana-
tis; capitulis foliis reflexis basi obvallatis; peranthodii foliohs
stramineis, linearibus longissime acuminatis capitulo longioribus.
— Media inter C. vulgarem et C. nehrodensem {C. lo7igifolia).»

C. vulgaris var. intermedia (Schur.) finnes från följande lo-
kaler:

Alandia: Geta, Östergeta, 16. 8. 1878, Arrhenius & Kihl-
man. Sund, Högbolstad, 4, 8. 1862, M. Brenner. Kumlinge, vid
Kumlinge by, 4, 7. 1878, Arrhenius & Kihlman,

Regio aboensis: Kimito, 8. 1853, And. Ramsay.

Dessutom ligger ett exemplar i finska samlingen från Borgå,
Haikko, 3. 7. 1872. Då detta är ett skolexemplar, torde man
ej kunna anse det fullt pålitligt. Äfven saknas uppgift om hvem
som tagit exemplaret.

Af ofvan anförda lokaler framgår att C. longifolia i Fin-

Harald Lindberg, Finlands Carlina-ioxmev. 71

land har sydostlig utbredning, medan C. vulgaris var. interme-
clia endast är funnen i landets sydvestligaste delar.

C. longifolia Rchb. är enligt Nymans Conspectus p. 401
känd från Auvergne, Vogeserna, Sudeterna, Tyrolen, Ungern,
Polen, Siebenbiirgen, Serbien, Bosnien och Montenegro. Enligt
Beck 1. c. förekommer den på torra, steniga ställen i föralp-
regionen. En del författare anse C. longifolia vara en höglands-
form af C. vulgaris.

Professor John Sahlberg förevisade exemplar af coleop-
teren Agabus (Platamhus) maculatus L. aberr. aterrima, funnen
i Savolaks af student W. Pylkkänen, samt yttrade därvid föl-
jande :

Om man med skäl sagt att ornithologen bör beskrifva
hvarje fågelart så att den kunde igenkännas om den vore helt
och hållet hvit, så kunde man äfven säga att hvarje insektart
borde beskrifvas så noga att den kunde igenkännas om den
vore helt och hållet svart. Det inträffar nämligen stundom att
insekter, som genom sin färgteckning med största lätthet skil-
jas från närstående, kunna uppträda uti varieteter eller aberra-
tioner, som helt och hållet sakna dessa färgteckningar, i det de
äro helt och hållet svarta. De få härigenom ett så främmande
utseende att äfven en öfvad entomolog tror sig hafva framför
sig ett alldeles annat djur än det i själfva verket är.

Ett bland de märkvärdigaste fallen i detta afseende är
den skalbagge, jag härmedels har äran för Sällskapet presentera.

Då jag nyligen granskade en af studeranden W. Pylkkä-
nen i södra Savolaks gjord Goleoptersamling fann jag be-
stämd såsom Agabiis VasastjeriKB en insekt som visserligen till
färg, storlek och gestalt något liknade denna art, men vid när-
mare påseende visade sig vara betydligt afvikande och hade ett
från alla finska och mig bekanta palearktiska Agabider så främ-
mande utseende, att jag först trodde mig åter hafva för mig
en ny nordisk art af detta slägte. Jag tog hem exemplaret för
att nogare undersöka det samt uppgöra en deskription.

Denna undersökning lemnade dock ett för mig högst ovän-

72 Mötet den 3 mars 1900.

tadt resultat. Jag fann nämligen att det i alla afseenden utom
till färgen öfverensstämde med Agahiis (Platanibus) maculatus
L., en art hvilken genom sitt breda gula tvärband på protho-
rax samt elytras bjärta gula fläckar är synnerligen utmärkt.
Kroppsform och den finare skulpturen, benens byggnad, behå-
ring och hannens sekundära könskaraktärer, som hos Dytisci-
derna i allmänhet spela en så vigtig rol såsom artkännetecken,
äro fullkomligt lika med dem hos den vanliga A. (Pl.) macu
latus, men hela insekten är svart med obetydlig metallglans, af
det gula tvärbandet på prothorax finnes icke ens ett spår och
af elytras gula fläckar finnes baktill endast en liten otydlig
beckbrun fläck, såsom hos flera andra arter af slägtet Agahus.
Ben och antenner äro äfven betydligt mörkare än hos den nor-
mala formen och hela kroppens undra sida är svart, då den
eljest är roströd. För att fästa uppmärksamhet vid denna ut-
märkta aberration ber jag att få kalla densamma A. (Platam-
bus) maculatus L. aberr. aterrima.

Herr Sahlberg yttrade vidare:

Uti en af filosofie kandidat Arthur Leinberg på Åland gjord
Coleoptersamling, hvilken innehåller flera i faunistiskt afseende
intressanta arter, fanns äfven en för vår fauna ny Curculionid,
Hypera pimctata Fabr. Af denna art, som var större än öfriga
i Finland funna arter af slägtet och är utbredd öfver större
delen af Europa ända till mellersta Sverige och sydligare Norge,
anträffades ett enda exemplar på Eckerö.

Sekreteraren föredrog följande meddelande af rektor Os-
sian Bergroth i Fredrikshamn:

Senaste sommar fann jag å en gungflyartad lokal circa
2 72 km SE om Mentlaks egendom i Veckelaks socken en hos
oss icke ofta observerad art, nämligen Utricularia ochroleuca.
Den växte här mycket ymnigt och rikligt blommande. — De af
mig tagna exemplaren visa en något spädare byggnad än de
från Ks och Ok härstammande, som ligga i H. M. F. Vidare
äro blåsorna på bladen ganska glesa.

Mötet den 3 mars 1900. 73

Då arten i fråga nu blifvit funnen långt söder om de tidi-
gare bekanta fyndorterna, är det högst antagligt, att den skall
kunna påvisas äfven i mellanliggande delar af landet. Då den
därjämte lätt kan förbises (i synnerhet som steril) eller förvex-
las med andra arter, har jag härmed velat fästa Sällskapets
medlemmars uppmärksamhet å densamma.

Student J. E. Ar o afgaf berättelse öfver den resa han
med understöd af Sällskapet förliden sommar företog till Kuu-
samo. Sommarens sena inbrott samt ovanhga kyla och regn-
rikedom hade vållat att det entomologiska utbytet af resan blif-
vit mindre än önskligt. Som ett anmärkningsvärd! fynd om-
nämndes Anarta melcmopa från Nuorunen; denna fjäril är tidi-
crare endast känd från Kola halfön.

o

På af lektor J. Linden gjord anhållan beslöt Sällskapet
tillställa Seminariet i Heinola sina publikationer i en omfatt-
ning, som ankomme på bibliotekariens pröfning.

Beslöts, i enlighet med Bestyreisens förslag, att, enär Säll-
skapets tillgångar i närmaste framtid starkt komma att tagas i
anspråk för tryckning af dess skrifter, några reseunderstöd för
denna gång icke måtte genom annons i tidningarna anslås le-
diga, hugade exkurrenter likväl obetaget att inom mars månad
hos ordföranden ansöka om smärre resebidrag.

Ordföranden upplyste att William Nylanders stoft på för-
anstaltande af den aflidnes arfvingar bhfvit förflyttadt till en
permanent grafplats vid Paris äfvensom att ritningar och kost-
' nadsförslag till grafmonument infordrats af firmor i Helsingfors
och Paris. Vidare meddelade ordföranden att Bestyreisen er-
nade taga under öfvervägande huru medel för ett grafmonu-
ment lämpligen kunde hopbringas.

Till de zoologiska samlingarna hade följande gåfvor in-
lemnats:

lälLIEKAR^

Xt

^L-VMAÄa.y

74 Mötet den 3 mars 1900.

4 arter Diptera (3 Bombylius och 1 Volncella) i 5 exx. af
stud. J. E. Aro samt en coleopter {Hypera pimctata Fabr.), ny
för vår fauna, från Åland af fil. kand. A. Leinberg.

Till de botaniska samlingarna hade sedan december-mötet
influtit:

Olyceria vilfoidea, ny för finska floran, från Nyborg i Ost-
Finmarken, af adjunkten Th. O. B. N. Krok (Stockholm). 2 för-
vildade växter (Gamla Karleby och S:t Michel) af herr O. Alce-
nius, 34 kärlväxter i 49 exx. från Norra Tavastland samt 5 n:r
frön af professor A. Osw. Kihlman. 9 kärlväxter från Kaskö af
lektor J. Linden. 55 kärlväxter, däraf 38 Eiiphrasice, 11 Bosce
och flere anmärkningsvärda fynd, insamlade af elever vid Raumo
seminarium, genom den samme. 14 n:r Euphrasice från Nyland, be-
stämda af R. v. Wettstein af rektor M. Brenner. 35 kärlväxter
från Kuusamo, däribland nya för provinsen : Botrychium lanceo-
latum, Betula nana X verrucosa, Rubus arcticiis X saxatilis,
Salix triandra ef. Arabis alpina, Wahlhergella affinis af artist
Justus E, Montell. Potentilla 7nuUifida från Knjäshä i Kk, insam-
lad af lyceisterna Hämäläinen och Juselius, ny för provinsen,
genom den samme. 9 kärlväxter från södra Karelen, bland dem
ny för provinsen Utricidaria ochroleuca, af rektor I. O. Berg-
roth (Fredrikshamn).

Mötet den 7 april 1900.

Då några ansökningar om reseunderstöd icke inlemnats
inom den faststälda tiden, beslöt Sällskapet, i enlighet med Be-
styreisens förslag, sätta hugade exkurrenter i tillfälle att ännu
inom denna månad hos ordföranden ansöka om smärre belopp
för resor under stundande sommar.

I syfte att hopbringa medel til4 resandet af grafvården öf-
ver William Nyländer hade Bestyreisen beslutit kringsända li-
stor, och skulle med öfriga åtgärder i frågan anstå till dess
teckningen blifvit slutförd.

Anmäldes ett Universitetet bifallit Sällskapets anhållan om
1 500 fmk såsom tryckningsbidrag för den floristiska handboken
»Finlands Basidsvampar» af P. A. Karsten.

Till publikation inlemnades af professor O. M, Reuter:
»De finska arterna af Aradus lugiihris-gruppen» samt »Ett för-
bisedt arbete öfver CoUembola», hvilka arbeten jämväl af för-
fattaren refererades.

I anslutning till professors Reuters andragande yttrade
professor J. Sahlberg:

I anledning af professor Reuters föredrag ber jag att, såsom
en förklaring att vi i Finland hafva ett så öfverraskande antal
representanter af i fråga varande grupp af slägtet Aradus, få
framhålla den omständighet, att hithörande arter, med undantag
af den allmänna och vidt utbredda A. lugubris, enligt hvad jag

76 Mötet den 7 april 1900.

funnit, så godt som uteslutande lefva i brända skogar, och att
sådana lokaler sällan träffas annorstädes än här i norden. De
från vårt land nybeskrifna arterna, särskildt A. Iceviusculus
Reut., har jag sällan förgäfves sökt, då jag träffat på någon ny-
ligen af skogseld härjad barrskog och med ifver och uthållighet
från sotiga och kådiga granstammar afskrapat den lösa och
spruckna svartbrända barken och sållat densamma uti ett groft
insektsåll. Detta gäller såväl i södra och mellersta delen af
vårt land som i norra Lappland. Det synes mig ganska troligt,
att dessa Hemipter-arter, i likhet med ett antal andra för vårt
land egendomliga skogsinsekter, småningom komma att dö ut,
då kulturen stiger och skogarna få värde och omvårdnad. Utom
de af herr Reuter omnämnda Aradus-aTterna. har jag på sotiga
barrträdstammar tagit de tvenne vackra A. signaticor7iis F. Sahlb.
och A. anisotomus Put., hvardera utmärkta genom krithvita rin-
gar på antennerna och hvardera hörande till Europas sällsyntaste
Hemiptera. Dessa, likasom de förut berörda, antyda genom sin
sotsvarta färg sin vistelseort, då de flesta andra arter af släg-
tet, som äro ljusare, af grå eller brun färg, lefva på träsvam-
par. I sammanhang härmed ber jag att få uppmana våra ento-
mologer och exkurrenter att, då de äro i tillfälle därtill, an-
ställa flitiga undersökningar uti sådana skogar, synnerligast bland-
skogar med gamla träd, som nyligen (2 — 5 år tidigare) härjats
af skogseld, emedan flera intressanta insektarter af särskilda
ordningar förekomma på dylika lokaler.

Forstmästare A. W. Granit förevisade en abnormt ut-
vecklad tallkottegyttring. inlemnad till forstmästare E. Nylanders
fröklängningsanstalt i Mäntyharju. Gyttringen, som bestod af
36 kottar, sträckte sig från öfversta kvistkransen 12 cm nedåt,
fullständigt täckande den 1.6—1.2 cm tjocka stammen. De läng-
sta kotteskaften voro 1.2 — 1.7 cm långa och jämförelsevis grofva.
Kottefjällen företedde en högst ojämn yta, hvilket enligt hr Ny-
landers rön alltid skall vara fallet med kottar af yngre träd.
Fem uttagna mindre kottar hade klängts af hr Nyländer, som
äfven undersökt fröens grobarhet, hvilken befunnits vara nor-

Mötet den 7 april 1900. 77

mal. Äfven i Jorois socken hade icke så få kottegyttringar iakt-
tagits.

Herr Granit förmodade, att abnormiteten berodde af den
sällsynt rika frösättningen år 1898. Fröår så goda som det
nuvarande eller rättare det gångna, hafva icke förekommit på
länga tider. Näst föregående fröår var 1892. Som en egen-
domlighet har man anmärkt, att kottegyttringar vanligen före-
komma på yngre, lifskraftiga träd.

I anledning af det refererade upplyste magister Sandman
att han före år 1885 i Uleåborg varit i tillfälle att se flere liknande
gyttringar bland de kottemängder som af öfverforstmästare Blu-
menthal då inköpts i trakten för kronans räkning.

Rektor Arrhenius hade sommaren 1893 observerat dy-
lika bildningar af stora dimensioner på unga tallar invid Korpo-
ström i Korpo.

Professor Sahlberg åter meddelade följande: Såsom ett
stöd för den uttalade förmodan att förekomsten af dylika gytt-
ringar stode i samband med rika fröår ber jag få omnämna att
torparesonen Nikander senaste höst på tallar uppe på en ås i
Karislojo funnit sådana gyttringar. Han hemtade till mig tre
af dem; en var ännu större och vackrare än den förevisade.
Min afsigt var att till samlingarna öfverlemna en af dessa gytt-
ringar; tyvärr förlorade den genom ett olycksfall sina kottar.

Rektor B ren ner erinrade om att dylika, ymnigt kottebä-
rande tallkvistar redan några gånger förut till Sällskapet inlem-
nats och påpekade därjämte att de nu förevisade kottarna till-
hörde en af honom med namnet f. cornigera betecknad form,
hvaraf han för några år sedan demonstrerade ett antal kottar
från Nyland.

Herr A. Thesleff förevisade och inlemnade till samlin-
garna en för Finland ny Gasteromycet, Hystercmgium sp., fun-
nen af honom år 1897 å Liimatta i Viborgs socken. Exempla-
ret, som anträffats under torkad hästgödsel, hade granskats af
professor E. Fischer i Bern, men hade det till arten icke kun-
nat bestämmas, då exemplaret saknade mogna sporer.

78 Mötet den 7 april 1900.

Vidare erinrade herr Thesleff om att han på marsmötet
1893 inlemnat en tuberacé, hvilken af professor Th. Fries i Up-
sala antogs vara Hydnotrya carnea. Föredragaren meddelade
nu att han under därpåföljande år anträffat svampen massvis
på samma lokal och att den enligt professor E. Fischers be-
stämning var Hydnotrya Tulasnei Berk et Br.

Student B. Poppius förevisade tvenne för faunan nya
skalbaggar:

1. Hyobates nigricollis Payk., funnen af student A. Luther
i Lojo. Denna art förekommer i södra Sverige upp till Stock-
holm, samt i sydligaste Norge; i Östersjöprovinserna är den
funnen i Livland ; enligt Obert är den anträffad äfven i Finland,
hvilken uppgift antagligen hänför sig till Ingermanland.

2. Otioryncims raiiciis Fabr., funnen vid Nystad af stu-
dent H. Söderman. I Skandinavien förekommer arten ända upp
till Helsingland ; i Östersjöprovinserna är den allmän. Enligt
Seidlitz' »Fauna baltica» och Grill »Catalogus Goleopterorum»
skulle arten vara känd äfven från Finland, men hvarken pro-
fessor Sahlberg eller föredragaren hade kunnat konstatera denna
uppgift.

Doktor E. Reuter yttrade:

Vid oktober-mötet 1887 anmäldes såsom ny för finska
fjärilfaunan nattfjärilen Mamestra iiersicarice L. Det exemplar,
som då afsågs och som var anträffadt i Abo af kontorist R.
Lundh, befans emellertid senare tillhöra ab. leucostigma Esp. af
Hadena secalis L., hvilken aberration företer en slående habi-
tuell likhet med Mam. persicarios L. Nu är jag dock i tillfälle
att såsom den finska faunan tillhörig anmäla den värkliga Ma-
mestra persicarice L., af hvilken ett exemplar den 11 juli 1899
tillfångatogs af studeranden Åke Nordström å Degerby tullsta-
tion i Föglö. Exemplaret öfverlemnas härmed af honom till
samlingarna.

Arten har en tämligen vidsträckt utbredning. Sålunda före-
kommer den veterligen i mellersta Europa, Piemont, Dalmatien,

Mötet den 7 april 1900. 79

södra Ryssland, Livland, Danmark, i Skåne och Blekinge i Sve-
rige samt uppgifves äfven hafva blifvit anträffad i Hardanger
och Romsdalen i Norge. I nyare arbeten öfver Norges lepi-
dopterfauna finnes denna art dock ej angifven för detta land.

Filosofie kandidat Arthur Leinberg gjorde följande med-
delande:

Einige neiie Staphylinideii-Tärietäten.

Anstått dessen dass Philontlms varius Gyll. vier Punkte
in jeder Längsreihe auf dem Thorax hat, habe ich ein Exem-
plar gefunden, welches nur drei derselben hat. Von einem vier-
ten giebt es keine Andeutung. — Mulsant und Rey machen die
Bemerkung (Historie Naturelie des Coléoptéres de France. Bre-
vipennes pag. 256), dass Ph. varius auch fiinf Punkte in einer
Reihe haben känn. — Von den Punkten ist der Vorderste viel
entfernter von den folgenden, als diese von einander. Es sieht
beinahe aus, wie wäre einer Punkt weggefallen ^) und man
könnte denken dass jene Variant eine Missbildung sei. Da je-
doch die Punkte ganz in Ordnung und auf derselben Weise
in den beiden Punktreihen gestelit sind und die Form und
Struktur des Thorax ganz regelmässig ist, so känn man dieses
Insekt als eine besondere Varietät beim Namen Philonthiis varhis
var. oligostigma halten.

Ausserdem habe ich einer Varietät von Qvedius umbrinus
Grav. den Namen var. tetrastigma gegeben. Diese hat dage-
gen vier Punkte in den beiden Längsreihen auf dem Halsschild
statt der gewöhnlichen drei Punktpaare. Von diesen ist der
vierte Punkt der grösste und ein wenig mehr abgesondert ste-
hend, als die anderen, welche ganz nahe einander sind. Die
Punkte sind auch bei diesem gleich und in derselben Ordnung
in den beiden Reihen, so dass man auch hier an keine Mon-
strosität denken darf. — Wir haben eine andere Qvediiis-Årt
näml. Qv. polystig^na Wank., bei dem vier Punkte in jeder Reihe
konstant vorkommen. Die Stellung dieser Punkte ist doch eine

1) Solches Verhalten habe ich auch bei Ph. nimbicola gesehen.

80 Mötet den 7 april 1900.

andere als bei dieser Varietät; bei Qvedius poly stigma verlaufen
die Punktreihen ziemlich rechtwinklig gegen den Vorderrand
des Thorax, wogegen sie bei der betreffenden Varietät, ebenso
wie bei der Hauptform, um etwa 45° gegen denselben geneigt
sind. Ausserdem ist der letzte Punkt, welcher so gross wie
die anderen ist, bei Qv. poly stigma beinahe eben so weit von
dem Hinterrand des Thorax, als bei der neuen Varietät von
dem Vorderrand desselben gestellt.

Die vorstehenden Varietäten sind in systematischer Hin-
sicht sehr interessant, da man in Allgemeinem die hierher
gehörigen Insekten nach der Anzahl der Punkte in den Längs-
reihen des Thorax ordnet und bestimmt. Nach diesen Cha-
raktären konnte man die beiden Varietäten leicht in ganz an-
deren Gruppen öder in die Nähe ganz anderer Arten hinstellen,
doch ergiebt eine genaue Untersuchung dass sie mit ihren resp.
Hauptarten sonst vollständig iibereinstimmen.

Die beide Varietäten habe ich in Helsingfors gefunden.

Herr Elis Nordling framlade exemplar af Tofsvipa (Fa-
nellus cristatus), skjutet i Esbo den 2 innevarande april. Vi-
dare omnämnde herr Nordling att han i Haukipudas i ett litet
träsk, beläget omkring 25 km från Uleåborg och hafvet, obser-
verat exemplar af Oedemia fusca och Oe. nigra.

Föredrogs följande utlåtande rörande den s. k. Bonsdorff-
ska fågelsamlingen:

Till Societas pro Fauna et Flora fennica.

Societas pro Fauna et Flora fennica har i anledning af
de anmärkningar, som under förloppet af senaste sommar och
innevarande vinter varit synliga i dagspressen emot vården af
Universitetets finska fogelsamling, vid möte den 3 sistförflutna
februari gifvit åt undertecknade i uppdrag att granska ifråga-
varande fågelsamling samt till Sällskapet afgifva yttrande om
dess tillstånd. Sedan undertecknade numera fullgjort detta upp-

Mötet den 7 april 1900. 81

drag genom att granska samlingen exemplar för exemplar, få
hos Sällskapet vi härjämte äran anföra följande:

Alltsedan den finska fågelsamlingens ursprungliga lokal,
anatomiska auditoriet, år 1890 togs i anspråk af fysiologiska
laboratoriet, har nämnda samling bevarats i en förhyrd, privat
lokal i stenhuset vid Wilhelmsgatan N:o 6. Lokalen, som har
gemensam tambur med invidboende privata personer, består af
tre mindre rum, i hvilka den rikhaltiga och vackra fågelsam-
lingen har det mycket trångt och där densamma ej kan pre-
sentera sig så fördelaktigt, som önskvärdt vore. Till följd af
det bristande utrymmet, som äfven inverkat hämmande på sam-
lingens rationella vård, bevaras ännu i dag bl. a. hela samlin-
gen af finska örnar [däribland de enda i samlingen bevarade två
exemplaren af den i vårt land sällsynta skrikörnen (Aqvila
ckmga)] uppe på ett af fågelskåpen, utsatta för inverkan af ljus,
damm och mal. — Man kan därföre nogsamt förstå, att vi vid
en närmare granskning af örnarne funnit fyra exemplar, och bland
dem de två skrikörnarne^ delvis angripna af mal. Dock är denna
infektion ej så långt framskriden, att ej örnarne genom lämplig
behandling kunna räddas för samlingen. Utom örnarne stå en
dufhök och den för samlingen unika pelikanen (från år 1839)
fritt i rummen, utan något skydd. Detta nu påpekade miss-
förhållande kan emellertid lätt afhjälpas genom inställande af
1 a 2 skåp till i lokalen, och vi äro öfvertygade om, att blotta
påpekandet häraf skall vara nog för att afhjälpa nu ifrågava-
rande brist. Hvad den nyssnämnda, omskrifna pelikanen från
1839 vidkommer, hafva vi ej funnit densamma angripen af mal,
men väl har densamma i tiden blifvit vunnen i mycket dåligt
tillstånd; hvarföre man lätteligen kan förstå, att den vid ytli-
gare betraktande kan förefalla vara medfaren af nämnda skade-
insekt.

Hvad åter de inuti glasskåpen förvarade foglarne beträf-
far, gjorde desamma vid ett yttre skärskådande, utan närmare
granskning, ett godt intryck. Fåglarne voro fria från damm och
några skador, förorsakade af mal, kunde ej upptäckas. Enstaka
exemplar, t. ex. den såsom maläten omnämnda Tetrao-bastar-

6

82 Mötet den 7 april 1900.

den (= en steril orrhöna) och en Colymbus (= Podiceps) före-
falla vid ett flyktigt påseende skadade af mal, men visa sig vid
närmare granskning hafva varit skadskjutna eller annars felak-
tiga redan före uppstoppningen, således exemplar, hvilka inför-
lifvats med samlingen för att rädda sällsyntare arter. Detsamma
gäller äfven en Ancis qverqvedula (5) hvars hela nacke blifvit
bortskjuten, och några andra simfåglar. — Det enda skåp, hvari
vi påträffat fåglar, hvilka i nämnvärdare grad skadats af mal,
var det, i hvilket ugglorna äro uppställda. Af ugglorna befun-
nos nämligen 6 stycken malätna, och särskildt måste en Strix
brachyotus antecknas såsom starkt angripen. Af de i samma
skåp förvarade svanarne och storkarne hafva vi antecknat
såsom lindrigt malätna en sångsvan (Cygmts musicus) och en
stork (Giconia alha). I det skåp, som bland annat hyser fal-
karne och vråkarne, var en ormvråk {Buteo vulgaris) maläten.
Det förefaller oss, som om i uggelskåpet skulle insatts någon
af mal starkt inficerad fågel, från hvilken målen sedan spridt
sig till de andra fåglarne i samma skåp. — Alla de nu påpe-
kade skadade fåglarne befinna sig i samma rum, beläget när-
mast tamburen. — Dessutom vilja vi påpeka, att ett påfallande
stort antal af de skadade exemplaren äro från senare år, me-
dan de äldre exemplaren, hvilka till stor del uppstoppats af
bröderna v. Wright eller under deras ledning, äro de bäst bibe-
hållna.

I de två öfriga rummen, där det öfvervägande största an-
talet fåglar förvaras, hafva vi anträffat endast 4 malätna exem-
plar och dessas skador hafva varit af så lindrig art, att de en-
dast genom noggrann undersökning kunnat upptäckas. Dessa
fåglar voro: 2 Alca torda, 1 Podiceps minor (lilet skadade föt-
ter) och 1 Colymbus Adamsi (litet skadade fötter). Antecknas
bör särskildt, att alla skogsfåglar, sjöfåglar och vadare samt
småfåglar i allmänhet äro i ett godt skick. Om vi således ej
fästa oss vid några få exemplar, hvilka tydligen tidigare varit
inficerade med mal, men hvilka redan för åratal sedan desinfi-
cerats, hafva vi af samlingens omkring 1,300 fåglar funnit 17
exemplar, som varit angripna af mal. Dessa fåglar blefvo ge-

]\Iötet den 7 april 1900. 83

nast uttagna från sina skåp, och öfverlemnades åt universite-
tets preparator för lämplig behandling, så att faran för vidare
spridning af mal från dessa fåglar uteslutits.

Af det ofvananförda framgår, att skäl till anmärkning mot
samlingens vård förefunnits så tillvida, som 17 fåglar befunnits
angripna af mal och en del af samlingen ej bevarats i skåp.

Undertecknade liksom alla vänner af vår dyrbara finska
fågelsamling anse, att densamma så fort sig göra låter bör flyt-
tas till en annan fullt lämplig lokal. Redan den eldfara, för
hvilken samlingen är utsatt, i den nuvarande lokalen, gör det
till en bjudande plikt, att omedelbart söka få samlingen flyttad.
Och det synes oss att Universitetet ej bör sky några kostnader
för att säkerställa denna i många afseenden unika och för oss
finnar dyrbara samling såväl för eldfara, som från att fördärf-
vas af skadeinsekter.

Undertecknade anse att det vore lämpligast, att de af mal
mer eller mindre angripna exemplaren för närmaste framtiden
afskildes från samlingen och förvarades skildt för sig, åtmin-
stone sä länge, tills man kunde vara säker på, att ingen infek-
tion från dessa exemplar vore att befara. Likaså kunde öfriga,
i ett eller annat afseende skadade, mindre presentabla fåglar,
hvilka i många fall gifvit skäl till misstolkning och skadat sam-
lingens anseende, förvaras skildt. En del af dessa exemplar
kunna dessutom, utan skada för samlingen, ersättas med nya
exemplar. För att en framtida inficering af samlingen ej må
inträffa, bör samlingen minst en gång årligen (helst under må-
lens flygtid) genomgås exemplar för exemplar af en vid fågel-
samlingars vård erfaren person, kärl med desinficerande vätskor
eller andra ämnen hållas stående inne i skåpen och framför
allt inga nya fåglar insättas i samlingen, förrän de visat sig
absolut fria från skadeinsekter. — Ty endast genom den sorg-
fälligaste omvårdnad anse vi denna dyrbara samling kunna be-
varas till efterverlden.

Helsingfors, den 12 mars 1900.
K. J. W. Unonius. J. Alb. Sandman.

A. J. Mela. Richard Sievers.

84 Mötet den 7 april 1900.

Efter uppläsandet häraf meddelade ordföranden att sagda
samling hvarje vår af zoologiska museets personal underkastats
nödig vård äfvensom att vederbörande universitetsmyndighet re-
dan gått i författning om anskaffandet af flere skåp, hvarigenom
ingen del af samlingen komme att stå fritt i rummen.

Rektor M. Brenner bad att såsom exkursionsfält under
instundande sommar få förorda tvenne gränsdistrikt i vårt

o

land, nämligen Åland i och för eftersökande af Orc/izs-former
samt trakten norr om Ladoga, redan förut känd som fyndort
för en del af våra rarare orchidéer, hvartill föredragaren nu
ville tillägga den på Finlands fastland förut ej anträffade, men

o

på Åland och i östra delen af södra Sverige allmänt förekom-
mande Hieraciiim sabuletorum Dahlst., hvaraf han bland i Ru-
skeala under senaste sommar af eleven A. Backman insamlade
Hieracia påträffat ett exemplar, närmast öfverensstämmande
med f. canocerinum Dahlst. från Linköping.

Finnländische Vaucheriaceen

von

Karl E. Hirn.

(Mitgeteilt am 10. Februar 1900).

Die Bestimmung der Vaucheriaceen wird in jetziger Zeit
durch eine in den letzten Jahren erschienene monographische
Arbeit »Zur Systematik der Gattung Vaueheria» von H. Götz
(Flora öder Allgem. bot. Zeitung 1897, 83 Band, Heft 2) sehr
erleichtert. Ausser dem grossen Verdienste dieser Arbeit die
unter den einzelnen Arten vorhandenen physiologischen Ver-
schiedenheiten im Dienst der Systematik zu verwerten, hat die-
selbe noch ein anderes, indem sie gute, naturgetreue Abbil-
dungen von 12 Vaueheria- kvien liefert. Da ich den Vorteil
hatte gleichzeitig, als Herr Dr. Götz seine Vaucheriaceen-Stu-
dien am Botanischen Institute in Basel betrieb, daselbst unter
Leitung des Herrn Professor G. Klebs zu arbeiten, kam ich
auch in Gelegenheit die Vaucheriaceen näher kennen zu lernen.
Schon friiher zu Hause mit diesen Algen beschäftigt habe ich
nach und nach die dem Finnländischen Museum in Helsingfors
gehörenden, meistens in Kaliumacetat aufbewahrten Algenpro-
ben durchgemustert und die in denselben vorhandenen Vau-
cheria-Arien bestimmt. Präparate von diesen wurden dem Mu-
seum iibergeben. Als Besultat meiner Arbeit erscheint das
folgende Verzeichnis iiber die bis jetzt aus Finnland bekannten
Vaucherien. VVie es aus den Lokalangaben hervorgeht, ist die
Verbreitung derselben leider noch sehr liickenhaft bekannt.
Ihre Anzahl ist acht Arten, von denen eine fiir die Wissen-
schaft neu ist.

86

K. E. Him, Finnländische Vaucheriaceen.

Fam. ■^7"a<-CLCl:Leria.Ceae (Gray) Dumort.

Yauclieria DC.

1. Tubuligerae.

(Antheridia vix vel leiiiter incurva, sessilia; oogonia brevi-
stipitata aut sessilia).

1. V. aversa Hass.

Syn. Götz 1897 p. 23, f. 12.

E.ah. in

Al. Godby par. Finström: in stagno (Hirn); Sa. Ranta-
salmi: in terra humida (A. Westerlund); Kp. Kem: in lacuna
exsiccata (I. O. Bergroth).

II. Cornieulatae.

(Antheridia corniculata, in ramulorum lateralium brevium
apice evoluta).

a. Sessiles.

(Oogonia haud vel vix stipitata, prope antheridia thallo
insidentia).

2. V. repens Hass.

Syn. Götz 1897 p. 25, f. 14.

Hab. in

N. Helsingfors: in vasis floralibus Horti botanici (Hirn).

Die Oogonien sitzen bei
den beobachteten Exempla-
ren meistens zu zweien ne-
ben einander mit einem da-
zwischen stehenden Antheri-
dium. Seltener kommt das
Oogonium einzeln vor mit
einem neben ihm stehenden

Fig. 1. V. repens (^l^).

Antheridium. Diese Art kam in den Blumentöpfen des Pflan-
zenhauses im Botanischen Garten nur in sterilen Exemplaren
vor. Es war jedoch leicht dieselbe naeh der von Götz ange-

K. E. Him, Finnländisclie Vaucheriaceen.

87

wiesenen Methode, durch Uberbringen in eine 2 — 4-procentige
Rohrzuckerlösung, innerhalb einiger Tagen zur Bildung der
Fruchtificationsorgane zu bringen.

3. V. borealis nov. spec.

V. oogoniis sessilibus aut vix stipitatis, plerumque singu-
lis, rarius binis, oblique ovatis, rostro horizontali; antheridiis
singulis, in apice ramulorum lateralium, brevium incurvorum-
que evolutis, aut juxta oogonium aut inter oogonia bina thalio
impositis; oosporis forma oogoniis similibus, axi longitudinali
cum illo fili paralleliter posito, membrana subcrassa, triplici
prgeditis ;

lat. fili 60—141 fj,]

» oospor. 111 — 138 » ;

longit. » 148 — 163 ».

Hab. in

Lkem. ad eatara-
ctam »Kurittu koski » :
inter muscos in ri-
vulo (A. O. Kihl-
man); Im. ad pagum
Umba: in rivulo (A.
O. Kihlman); Le.
Poroeno: in terra
humida (J. Linden).

Fig. 2. y. borealis n. sp. (^^o/i).

V. borealis gehört zu der Abteilung Corniculatce, Sessiles.
Wie bei der vorigen Art, V. repeyis, und bei den zwei folgen-
den, V. sessilis und V. davata, sind der Antheridiumast und
das Antheridium stark gewunden öder schneckenförmig einge-
rollt; das Oogonium ist sitzend. Von allén diesen Arten unter-
öcheidet sich V. borealis durch die beträchtliche Grösse ihrer
Oosporen. Am meisten ähnelt sie im Habitus der V. repens,
deren Oogoniumschnabel ebenfalls öfters fast horizontal gerich-
tet ist. — Sämtliche beobachtete Exemplare stammen aus nörd-
lichem Finnland.

88 K. E. Him-, Finnländische Vaucheriaceen.

4. V. sessilis (Vauch.) DC.

Syn. Götz 1897 p. 26, f. 17.
Hah. in

Al. Möckelö par. Jomala: in fossa (Hirn), Godby par. Fin-
ström: in stagno »Godby träsk» et in fossa parva inter Godby
et Grellsby (Hirn), Sonnröda par. Saltvik: in fossa (Hirn); Ah.
Stortötar par. Lojo: in fossis aqua stagnanti repletis paludis
exsiccandge (R. Böld t).

Ausserhalb des finnländischen Florengebietes habe ich diese
Art in zwei AlgenkoUekten aus Nord-Russland, aus Kokornaja
und von der Nähe des Flusses Varsch (A. O, Kihlman), beob-
achtet.

5. V. clavata (Vauch.) DC.

Syn. Götz 1897 p. 29, f. 23.
Hah. in

Al. Godby par. Finström: in stagno »Godby träsk» et in
fossa subparva (Hirn); Ah. Stortötar par. Lojo: in fossis aqua
stagnanti repletis paludis exsiccandse (R. Böld t).

Die von mir gesehenen Exemplars stimmen besonders gut
mit der von Re in sch iiber seine F. ortliocarpa (in Bericht. d.
Deutsch. botan. Gesellseh. 1887, V p. 189, t. 8) gegebenen Dia-
gnose und Abbildung iiberein. Aus dem Originallokal entstam-
mendes Material ist ausserdem von Reinsch in Wittr. et
Nords t. Alg. exs. Fasc. 19, N:o 949 ausgegeben worden. Götz
hat fiir die betreffende Art (1. c.) den älteren Namen, V. clavata
(Vauch.) DC, aufgenommen. Die von ihm gesehenen Exem-
plare weichen von denjenigen von Reinsch beobachteten darin
ab, dass die Oosporen kleiner sind als bei diesen. Nach Götz
ist die Oosporenlänge = 66.0 — 88.5 fi, die Oosporendicke =
49.5 — 66.5 ^; nach Reinsch ist die Länge = 118 — 128 fi, die
Dicke = 81 — 88 }i. Rei meinen Exemplaren sind die Dimen-
sionen gleich den letzterv^ähnten. Götz giebt an, dass er die
Alge nur in fliessendem Wasser angetroffen habe; Reinsch
hat dieselbe in stehendem Wasser, bei der Stadt Erlangen in
Bayern, gefunden. Die finnländischen Exemplare sind ebenfalls
sämtlich in stagnierendem Wasser eingesammelt worden. Der

K. E. Him, Finnländisclie Vaucheriaceen. 89

oben erwähnte Unterschied in den Dimensionen findet vielleicht
ihre Erklärimg darin, dass Götz (1. c. S. 30) die ({eschlechts-
organe meistens an jungen Zoosporenkeimlingen beobachtet hat.
— Auf zwei von den finnländischen Lokalitäten wurde die Art
beisammen mit V. sessilis gefunden. Sie ist von derselben leicht
dadurch zu unterscheiden, dass die Oosporen grösser sind; das
Oogonium ist aufrecht mit vertical gerichtetem Schnabel und steht
fast immer einzeln mit einem neben stehenden Antheridium.
Bei V. sessilis stehen die Oogonien öfters zu zweien neben ei-
nander mit einem dazwischen stehenden Antheridium; das Oo-
gonium ist bei dieser Art etwas gekriimmt mit einem schief auf-
wärts gerichteten Schnabel.

b. Racemosce.

[Antheridia ex apice ramuli, cui oogonia (? infra) insident,
efformata].

6. V. terreslris Lyngb.

Syn. Götz 1897 p. 35, f. 35 u. 36.

Hab. in

Ks. ad Paanajärvi: inter muscos in palude (Him); Lv.
Tschavanga (A. O. Kihiman); Lp. Orloff: in terra humida (A.
O. Kihiman).

In einigen Proben aus Nord-Russland (Garivoi, Gnilaja und
Werchne Pjoscha), von A. O. Kihiman eingesammelt, wurde
diese Art ebenfalls gefunden. — Die von mir gesehenen Exem-
plare gehören zu einer robusten Form von V. terrestris. Nach
Götz sollen die Dimensionen der schweizerischen Exemplare
die folgenden sein: Breite der Fäden = 49.5 — 66.0 f^; Oospo-
renlänge = 82.5 — 121.0 ^t*; Oosporendicke =60.5 — 99.0 ^m/. Bei
den finnländischen Exemplaren sind: die Breite der Fäden =
52 — 85 fj,, Oosporenlänge = 163 — 211 p, Oosporendicke = 133
— 163 n-

7. V. uncinata Kltz.

-- Sytu Götz 1897 p. 37, f. 38.
Hab. in

Al. Godby par. Finström : compluribus locis, in stagno
»Godby träsk» et in fossis parvis et subparvis, csespitulos na-

90 K. E. Him, Finnländische Vaucheriaceen.

tantes formans; Hammarland: in fossa, aqua pluviali repleta;
Möckelö par. Jomala: in stagno; Saltvik: Haraldsby et ad viam
inter Långbärgsöda et Syllöda; Sund: ad Kastelholm; Geta: in-
ter Westanträsk et Bartsgårda (Hirn).

8. V. geminata (Vauch.) DG.

Syn. Götz 1897 p. 41, f. 45.

Hab. in

Al. Berthby par. Saltvik: in fossa ad viam (Hirn).

Finska Characeer

af
Karl E. Hirn.

(Meddelad den 10 febr. 1900).

Det gifves en grupp bland Grönalgerna, hvilken framför
andra är egnad att väcka äfven icke-algologers intresse. Chara-
ceerna ådraga sig redan genom sin storlek och sin ofta mass-
visa förekomst såväl i bräckt vatten vid de finska kusterna, där
hela vegetationsbälten bildas af hithörande former, som ock i
våra insjöar, i dammar, källor o. s. v. lätt hvarje botanists upp-
märksamhet. Också finner man, hurusom redan i en del lokal-
floror från särskilda delar af Finland någon enstaka uppgift in-
smugit sig om förekomsten af någon allmännare Chara- eller
Kitella-art inom resp. undersökningsgebit. I flere fall torde väl
dessa uppgifter dock tarfva än vidare kontrollering. Något har
likväl redan gjorts till befrämjande af kännedomen om Chara-
ceernas utbredning äfven i Finland. D:r O. Nordstedt har
vid utarbetandet af sina »Skandinaviska Characeer» (Botaniska
Notiser 1863) äfven tillgodogjort sig en del finländskt material
och anför sålunda i nämda uppsatts äfven åtskilhga lokaler för
hithörande former från Finland. Senare återfinnas dessa upp-
gifter, i någon mån tillökta, i »Fragmente einer Monographie
der Characeen von A. Braun. Nach den hinterlassenen Manu-
scripten A. Braun's herausgegeben von Dr. Otto Nordstedt» (Ab-
handlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Ber-
lin 1882). I detta arbete upptagas såsom kända från Finland
14 arter, af hvilka 6 skulle vara allmänna eller ganska allmänt

92 K. E. Him, Finska Characeer.

förekommande inom området, de öfriga sällsynta, flere af dem
anträffade endast å ett eller ett par ställen.

Då jag på våren 1897 hufvudsakligen för algologiska stu-
diers bedrifvande vistades i Lund, var jag i godt tillfälle, att
under ledning af min vördade lärare på detta område, d:r Otto
Nordstedt, närmare lära känna och särskilja de enskilda ar-
terna inom familjen Characeae. Till bearbetning erhöll jag Finska
Museets Characé-samlingar, hvilka af Professor Fr. Elfving för
detta ändamål godhetsfullt tillsändes mig.

Då jag härmed på grund af nämnda undersökning och med
stöd af äldre uppgifter offentliggör en förteckning öfver Finlands
Characeer, sker detta i den förhoppning, att dessa alger här,
liksom annorstädes varit fallet, hädanefter måtte egnas en större
uppmärksamhet, hvilken finner sitt uttryck i insamling af hit-
hörande material i olika delar af landet och sålunda möjhggör
ett mera ingående studium af algerna i fråga. En hvar, som
själf vill lära känna de enskilda arterna inom familjen äfven-
som närmare sätta sig in i Characeernas byggnad och utveck-
ling, sättet för deras insamling och undersökning, hänvisar jag
till det år 1898 utkomna arbetet af professor W. Migula i
Karlsruhe »Synopsis Characearum europearum», Leipzig 1898.
I detsamma finnas jämte en fullständig examineringsklav be-
skrifningar och afbildningar öfver Europas samtliga Characeer
meddelade.

De i Finland anträffade Characeernas artantal uppgår till
18, hvaraf 7 arter tillhöra slägtet Nitella. 1 art slägtet Toly-
pella, 1 slägtet Tolypellopsis och 9 arter slägtet CJiara.

K. E. Him, Finska Characeer. 93

Fam. 01:La.ra.ce3e_

I. Subfam. Nitellese.

1. Genus Nitella.

1. N. opaca.

Hab. in

N. Thusby (A. H. Brotherus 1869); Ta. in flum. Kym-
mene elf par. Asikkala (J. P. Norrlin 1864); Th. supra cata-
ractam Mänttä in lacu Keurunselkä par. Keuru (Th. S sel an
1863); On. Pirttijärvi (Th. Simming 1863); Le. in flum. Kön-
kämä par. Enontekis (J. P. Norrlin 1867).

Jfr. N. flexilis (N:o 2).

2. N. flexilis.

Hab. in

Ah. in flum. Reku å prope stagnum Trotby träsk par. Ki-
mito (P. Hj. Olsson 1893), Korpo (I. Ringbom 1857); X.
Thusby (A. H. Brotherus 1869); Ik. Rautus (A. J. Mela 1866);
Ta. in lacubus Wesijärvi et Matjärvi par. Asikkala (J. P. Norr-
lin 1863), in par. Koskis (J. P. Norrlin 1862), in par. Sysmä
(K. Unonius 1863); Sa. in lacu Rauanvesi par. Rantasalmi (E.
Nyländer 1852) et in par. Gustaf Adolf (E. Bonsdorff 1863);
Kl. Hiitola, Pukinniemi (J. A. Fastberg 1863); 8h. Maaninka
(L. M. Runeberg 1863); On. Kindosjaur (Th. Simming 1863);
Oa. Qvarken, Wallgrund (Th. Simming 1859); Om. Kaustby:
in rivulo Hiesveden oja et in fossa inter stagnum Hiesvesi träsk
et flumen Gamla Karleby elf (Fr. Hällström 1871); Kp. in la-
cubus Suondarvi, Paanajärvi, Tjougarvi (I. O. Bergroth 1895);
Li. in lacu Werkkojärvi (F. Silén 1870); Le. Enontekis: Könkä-
mäjoki, Kilpisjoki, Muonionniska, Karesuando (J. P. Norr lin
1867), Harmaajajoki (J. Linden 1889).

N. opaca. och N. flexilis synas bägge i Finland ha en vid-
sträckt utbredning, i det åtminstone den senare redan nu är
bekant från de flesta provinser i landet. Äfven enligt B ra un
äro bägge dessa arter allmänna i Finland. Det är ofta svårt

94 K- E. Him, Finska Characeer.

att åtskilja dem, då de till habitus mycket likna hvarandra. N.
opaca är dioik, N. flexilis åter monoik; sterila exemplar och så-
dana, hvilkas könsorgan ännu äro föga utvecklade, förvexlas
däremot lätt med hvarandra. I museets samlingar finnas äfven
åtskilliga exemplar, hvilka med säkerhet tillhöra endera af dessa
arter, ehuru det är svårt att säga hvilkendera. Dessa exemplar
härstamma från följande lokaler:

Ah. in lacu Hiidenvesi par. Wihti (W. Nyländer), in flu-
mine par. Sagu (E. W. Niklander 1855); N. Helsingfors: in

o

fossa ad Aggelby (W. Nyländer), Fagervik: Kafvelbrokärr (E.
Hisinger 1853), prope Ekenäs (A. H. Brotherus 1873); Ik.
Nykyrka (A. J. Me la 1866); Ta. Asikkala: Wesijärvi (J. P.
Norrlin 1862 et 1863); Ob. ad Uleåborg: Maikkula (E. Nylän-
der 1852).

Lokalen: »Oa. Q varken, Wallgrund (Th. Sim min g 1859)»
för N. flexilis ger vid handen, att denna art, utom i sött, äfven
blifvit insamlad i bräckt vatten.

3. N. mucronata.

Hab. in

St. Björneborg (A. J. Malmgren 1859).

Af Nordstedt (i Botaniska Notiser) angifves denna art
ännu ej såsom funnen i Finland. Enligt Braun skulle en form
däraf (subsp. 1. var. virgata) här förekomma »s. r.» ^).

4. N. gracilis.

Sab. in

Äb. Kakskerta (Fr. Elfving 1871); N. Helsingfors: pone
Observatorium Astronomicum, in fossa (VV. Nyländer); Ta. in
par. Jämsä (Th. Saälan 1853).

^) I Braun's of van citerade arbete användas för arternas utbredning
följande beteckningar:
a = allgemein.
z. a. = ziemlich allgemein.
z. h. = s häufig.
z. r. ^ s rar.
s. r. ■■= sehr rar.

E. E. Him, Finska Characeer. 95

Arten upptages af Nordstedt såsom funnen i Nyland;
enligt Braun skall den i Finland vara »s. r.».

5. N. Wahlbergiana Wallm.

Hab. in

N. in lacu Hiidenvesi par. Wihti (W. Nyländer); Ta.
Asikkala: Matjärvi (J. P. Norrlin J863), in par. Sysmä (K.
Unonius 1868); Sa. in lacu Saimen (A. H. Brotherus 1874),
in par. Gustaf Adolf: Kirkola (E. Bonsdorff 1861 et 1863);
Om. prope Gamla Karleby (Fr. Hällström 1871); Kk. Pipojärvi
(A. H. Brotherus 1869).

Denna art uppfattas numera af mången endast såsom en
form af N. mucronata. Enligt Nordstedt utgör den emellertid
en art för sig och skiljer sig såsom sådan specielt genom tvenne
karaktärer från N. mucronata. I motsatts till förhållandet hos
denna är hos N. Wahlbergiana cellen mellan första och andra
delningen på bladen alltid kort. Därtill är »kärnans» (sporens)
membran hos N. mucronata nätådrig, hvaremot den hos N.
Wahlbergiana är »svampig». — Nordstedt har af denna art
undersökt exemplar äfven från Sakkola å Ik.

6. N. batrachosperma.

Hab. in

N. Pyttis: Hinkaböle (Th. Sselan 1856); Ta. Asikkala:
Wesijärvi, ad Kokonkorkia (J. P. Norrlin 1862).

Enligt Braun är denna art känd från samma lokaler som
ofvan.

7. N. hyalina.

Hab. in

N. Borgå (Th. S sel an 1857).

Enligt Nordstedt är arten äfven funnen i Björneborg;
enligt Braun är densamma i Finland »s. r.».

96 K. E. Him, Finska Characeer.

2. Grenus Tolypella.

1. T. nidifica.

Hab. in

Äb. Runsala (A. E. Bränder), Pargas ('? 1865), Korpo (? I.
Ringbom 1857); N. Rönnskär prope Helsingfors (M. Brenner
1862), Helsingfors: Mjölö (W. Nyländer 1851), Barö in par.
Ingå (Th. Sselan 1858), ad insulam Gåsgrund par. Ingå (E. Hi-
singer 1851); St. Sastmola (A. J. Malmgren 1859); Oa. in
par. Solf (Karsten et Malmgren 1859); Om. ad Mariluoto
prope Gamla Karleby (F. Hällström 1876).

Denna art, som endast förekommer i salt eller bräckt vat-
ten, är ganska vanlig såväl vid Finska som Bottniska vikens
kuster. Enligt Braun uppträder den i Finland såsom »z. a. v.

II: Subfam. Charese.

3. Genus Tolypellopsis.

1. T. stelligera.

Hab- in

N. in stagno prope Ekenäs (A. H. Brotherus 1871 et
1873), Borgå: in aqua stagnanti (Th. Saälan 1857).
Braun anger arten såsom funnen i Borgå.

4. Genus Cliara.

1. Ch. coronata.

Hab. in

N. Borgå: in aqua stagnanti (Th. S selan 1861).

Enligt Braun i Finland »s. r.».

2. Ch. crinita.

Hab. in

Ah. Runsala (A. E. Bränder 1862); N. Helsingfors: ad
Rödbärgen (W. Nyländer) et in MJölö (W. Nyländer 1851),

K. E. Him, Finska Characeer. 97

prope Stor Ramsjö par. Ingå (E. Hisinger 1851); St. Sastrnola
(A. J. Malmgren 1859).

Denna art uppträder endast i salthaltigt vatten. Vid Öster-
sjöns och Finska vikens kuster torde den ej vara altför säll-
synt. Dess utbredningsområde sträcker sig i norr, enligt Bra un,
i Sverige till Uppland, i Finland till södra Österbotten.

3. Ch. ceratophylla (Ch. tomentosa L).

Rah. in

Ål. prope Ramsholm (R. Chydenius 1857), in sinu maris
inter Wårdö et Saltvik (Teng ström); Ah. Runsala (A. E. Brän-
der 1862)0?), Korpo: Enskär (Kl. Wahlman 1862); N. ad Eke-
näs (A. H. Brotherus 1873), Fagervik: Horssund (J. J. Tik-
kan en et R. Hult 1874), Degerö: Jollas (J. A. Palmen 1868),
prope Stor Ramsjö par. Ingå (E. Hisinger 1851), Strömfors
(Strömberg et Simming 1856); Ka. ad Fredrikshamn (1843);
St. Raumo (Th. Simming 1859), Raumo: Sorkka (Kl. Wahl-
man 1862); Oa. Sideby (P. A. Karsten 1859), Kaskö (A. J.
Malmgren 1859), Solf (A. J. Malmgren 1859).

Liksom föregående art har äfven denna sitt utbrednings-
område längs Östersjökusten. Dess ostligaste fyndort är i när-
heten af Fredrikshamn, den nordligaste i Solf socken söder om
Wasa. Enligt Braun uppträder den vid Finlands SW-kust så-
som »z. h.»,

4. Ch. intermedia.

Hab. in

On. Schungu (A. O. Kihlman 1888).
Denna art är ej förr angifven för Finland.

5. Ch. baltica.

Hab. in

Ah. Runsala (A. E. Bränder 1862), ibidem (A. Zetter-
mann 1862); N. Pernå: Sarfsalö (Th. Saälan 1857), Degerö:
Jollas (J. A. Palmen 1868).

Ch. baltica förekommer endast i salthaltigt vatten. Utom
från Tysklands Östersjökust, från Sverige och Finland är den
äfven känd från England och Amerika. Altför sällsynt torde

7

98 E. E. Him, Finska Characeer.

den ej vara vid den finska kasten, dock synes den ej på långt
när vara lika allmän som Cli. ceratoplujlla. Enligt B ra un skulle
den i Finland vara »z. r.».

6. Ch. horrida.

Hah. in

Al. ad insulam Ramsholm (R. Chydenius 1857); N. Fa-
gervik (E. His inger 1857).

Denna art har sitt hufvudsakliga utbredningsområde inom
Östersjögebitet, vid kusterna af Tyskland, Sverige och Danmark.
Nordstedt anger den från of van nämnda lokal i Nyland; af
Braun omnämnes den emellertid ej såsom känd från Finland.
Det är måhända den sällsyntaste af våra i bräckt vatten före-
kommande C/iara-arter.

7. Ch. aspera.

Hab. in

Al. loco haud indicato (N. Lund), ad Ramsholm par. Jo-
mala et in Långsjön par. Finström (Hirn 1895); Ah. Runsala
(A. E. Bränder 1862), Pargas: in aqua dulci (A. Kullhem
1862); N. ad Ekenäs (A. H. Brotherus 1878), in par. Ingå.
in mari prope Stor Ramsjö (E. Hisinger 1851), Ingå: Barö-
Långvik (Th. Sselan 1858), Kyrkslätt: Strömsby, Heikovik (M.
Brenner 1889), Helsingfors (A. O. Kihlman 1883), Helsing-
fors: Mjölö (W. Nyländer 1851), Degerö: JoUas (J. A. Pal-
men 1868), Borgå: Träskholm et loco alio, haud indicato (Th.
Sselan 1857 et 1861), Strömfors (Strömberg et Simming
1856), Högland: Kappelsatama (M. Brenner 1868); Ka. Lawan-
saari (M. Brenner 1868), ibidem (E. Nyländer); St. Raumo:
Sorkka (Kl. Wahlman 1862); On. Schungu (A. O. Kihlman
1888); Oa. in par. Solf (A. .1. Malmgren 1859); Om. Gamla
Karleby (Fr. Hällström); Oh. Uleåborg (W. Nyländer).

Ch. aspera anträffas såväl i sött som i salthaltigt vatten.
Undantages lokalen: y>Äb. Pargas (A. Kullhem 1862)», tyckas
de finska exemplaren alla vara insamlade i bräckt vatten. Braun
anmärker om denna art, att af densamma en f. marina är i
Finland »z. a.».

K. E. Him, Finska Characeer. 99

8. Ch. fragiiis.

Hab. in

Ah. Hammarland: in stagno (Tengström), Finström: in
stagno prope templum (Hirn); Äb. Pargas (C. J. Arrhenius),
Lojo (J. J. Tikkanen et R. Hult 1874); N. Strömfors (Th.
S^elan 1856); Ta. Asikkala (J. P. Norrlin 1862); 8a. in par.
Gustaf Adolf (E. Bonsdorff 1863); Kl. Ruskeala (W. Nylän-
der 1850); Sb. Maaninka (L. M. Runeberg 1863); 0?i. Pirtti-
järvi (Th. Simming 1863); Le. Kelottijärvi (J. P. Norrlin 1867).

Denna art, hvilken såväl i Europa som ock i öfriga världs-
delar har en synnerligen vidsträckt utbredning, torde vara den
allmännaste af de finska C/iara-arterna. Möjligen kunde den
äfven anträffas i vatten med ringa salthalt, t. ex. Qvarken.

9. Ch. delicatula.
a bulbifera.

Hab. m

N. Pojo: Skogsböle (E. Hisinger 1873); Ta. Asikkala:
Wesijärvi (F. Silén et J. P. Norrlin); On. Pirttijärvi (Th. Sim-
ming 1863).

/S verrucosa.

Hab. in

Ta. Asikkala: Wesijärvi (J. P. Norrlin 1863); Kb. Ilo-
mants (W. Nyländer); Kp. Lahnajoki (I. O. Bergroth 1895).

Ch. delicatula, som länge betraktades endast som en un-
derart af Ch. fragiiis, finnes ej förut omnämnd från Finland.

Om ett fynd i Finland af Scirpus parvulus Röm.
et Sch. och dess skotttayggnad.

af
Charles Emil Boldt.

(Föredraget den 7 oktober 1899).

Senaste sommar, i juli 18-99, fann jag på Emsalö-landet i
Borgå skärgård uti en mindre vattensamling några steg från
Kattslät torp invid Svartbäcks fjärd en om Eleocliaris acicularis
starkt påminnande växt, men utmärkt genom högst karaktäristi-
ska knölar i ändarna af trådfma utlöpare.

Af blommor syntes ej ett spår, och det samma var fallet
ännu den 15 augusti, då jag för sista gången besökte platsen.
En jämförelse med de utförligare beskrifningar af skandinavi-
ska exemplar af Scirpus parvulus, hvilka lämnats af Hj. Nils-
son och C. Raunkiaer ^), tillåter emellertid, synes mig, intet
tvifvel om, att växten i fråga är nyssnämda Scirpus art. Scirpus
parvulus har icke tidigare iakttagits i vårt land, men är i vårt
västra grannland, där den första gången iakttogs sommaren
1887, anträffad på åtskilliga ställen utmed kusterna, äfven Öster-
sjö-kusten, nu senast (enligt Botaniska Notiser, 1899) så långt
mot norr som i Uppland.

Den ofvannämda vattensamlingen, ett par tiotal meter i
omkrets, fans på en ängsartad, stenig hafsstrand med vegeta-
tionen till väsentlig del bildad af Jimcus Oerardi, Festiica ruhra
och Calamagrostis strida. Bottnen utgjordes af en blåaktig, pla-
stisk lera, som täcktes af ett tunt slamartadt lag, hvilket före-
föll att vara en produkt af i massor uppträdande snäckdjurs

1) N. Hj. Nilsson, Scirpus parvulus Röm. et Sch. och dess när-
maste förvandtskaper i vår Hora. Bot. Notiser, 1888, pagg. 139 — 147.

C. Raunkiaer, De Danske Blomsterplanters Naturhistorie. Förste Bind,
Kjöbenhavn 1895—1899, pagg. 435-436, 438-439.

Ch. E. Boldt, Om ett fynd i Finland af Scirpus parvulus. 101

värksamhet. Här utbredde sig Scirpus parvulus täckande en
mindre del af bottnen med en något gles matta af c. 3 cm
långa strån, gröfre och mer utåtböjda än stråna hos Eleocharis
acicularis, hvilken omedelbart intill uppträdde i täta bestånd.
Af äkta vattenväxter sågos i större mängd Potamogeton fiUfor-
mis och P. pectinatus, här och där några strån af Zanichellia
polycarpa och Nitella sp., alla fertila.

Vattennivån växlade betydligt under den tid jag hade till-
fälle att iakttaga densamma. Den 12 juli stod vattnet endast
omkring 1 decimeter högt och hade den 20 juli i följd af den
sällsynt intensiva värme, som en längre tid rådt, ytterligare af-
tagit, så att Scirpus- och ^^teocAam-mattorna, liksom större de-
len af bottnen, lågo fullständigt bara — Eleocharis numera
med talrika axbärande strån. När jag sedan den 1 augusti
återsåg platsen, hade hafvet under tiden stigit och lagt hela
stranden under vatten, och ännu den 15 augusti låg detta när-
mare V2 nieter högt öfver Scirpus.

Att Scirpus parvulus efter denna tid skulle gått i ax, är
föga antagligt. Måhända når den öfverhufvudtaget icke så långt
hos oss, om ock uppgiften, att den på fyndorten från förhden
sommar i Uppland burit rikligt med frukt, visar, att den äfven
på dessa nordhga bredder kan göra det.

Den omständighet, att den funna formen alltigenom var
steril, nödgade mig i och för dess möjligast säkra bestämmande
att, mer än eljes varit nödigt, undersöka dess byggnad, särskildt
skottbyggnaden. Redan såsom en garanti för bestämningens
riktighet synes mig en redogörelse härför vara på sin plats och
då jag därjämte på vissa punkter kunnat bekräfta tidigare för-
modanden, på andra åter göra några tillägg och rättelser, har
jag så mycket mindre tvekat att här införa densamma.

Stråna äro förenade i tufvor. Tufvorna äro upprätta sym-
podiér. Hvarje strå bär 3 ytterligt tunna, hinnaktiga, slidfor-
miga lågblad; örtblad saknas. Bladet n:o 1, ett ryggstäldt för-
blad, stöder kraftknoppen, som är förskjuten till basen af föl-
jande blad och som raskt växer ut till ett nytt strå. Skottet

102 Gh. E. Boldt, Om ett fynd i Finland af Scirpus parvulus.

innanför bladet n:o 2 är en utlöpare. Bladet n:o 3 stöder icke
något skott. Basaldelen af bladet n:o 2 följer att börja med
den framväxande utlöparen och kommer, sedan den af denna
genombrutits, att omge densamma som en slida. Eljest omslu-
ter detta blad i likhet med det närmast följande, hvilket når
betydligt högre upp på strået, dettas nedersta del ytterst tätt,
men bägge slidorna äro dock alltid lätta att iakttaga. Det samma
är däremot ej fallet med skottets första blad, och häri är väl
att söka orsaken till, att både Nilsson och Raunkiaer omtala
endast tvänne blad. Att bladet n:o 1 jämförelsevis lätt förbises
hänger samman med den snabba följd, hvari kraftknopp efter
kraftknopp växer ut. Då dessa knoppar utväcklas intravagi-
nalt, kommer nämda blad mycket tidigt att tvingas ifrån till-
hörande strå, och genombrutet som det tillika blifvit af de unga
rötter, som brutit fram på det lodräta rhizomet, kan det då lätt
undgå uppmärksamheten. På tal om rötterna kan förtjäna näm-
nas, det de åtminstone ofta vid basen omges af slidliknande
bildningar, hvilka erinra om rotslidan hos gräsen, men ha samma
uppkomst som motsvarande bildningar kring utlöparena, dem
de ock fullständigt likna.

Utlöparena äro af tvänne slag, ända i en sommar- eller
vmterknopp. Åtminstone 3 ä 4 utlöpare af hvartdera slaget
kunna utgå från samma tufva. Själfva utlöpare-delen består
hos bägge af tvänne förlängda mellanjeder. Huruvida det lilla
slidformiga bladet nedanför midten är utlöparens första eller
om denna har sitt förblad tätt intill moderaxeln vågar jag emel-
lertid ej uttala mig om. Inga rötter finnas.

Ändknopparna äro betydligt olika hvarandra. Hos sommar-
utlöparen, som är ett vandrings- och förökningsmedel, är knop-
pen ingenting annat än en ny liten tufva i dess första anlägg-
ning, såsom framgår af figg. 1 och 2. Den växer omedelbart
ut och ger snart upphof åt nya utlöpare, som förhålla sig på
samma sätt. Då detta gång efter annan upprepas under samma
sommar, för det till uppkomsten af ett enkelt eller förgrenadt
system af tufvor, som alla stå i lefvande förbindelse med hvar-
andra genom krypande trådfina stampartier. Det hela får all-

Ch. E. Boldt, Om ett fynd i Finland af Scirpiis parvidus.

103

deles samma utseende som hos Eleocharis acicularis, där emel-
lertid de krypande delarna äro leder i ett sympodialt rhizom
med kraftknoppen i vecket af skottets första blad, medan tuf-
bildningen beror på utväckling af knoppen innanför bladet n:o
2, således ett förhållande motsatt det hos Scirpus' ijarvulus.

Vinterknoppen (fig. 3) är knölformigt ansväld och längst
nere försedd med en i regeln ensam rot, som är enkel, bär
rothår och vid basen omges af en slidlik bildning af tidigare
skildradt slag. Knölens byggnad framgår af figg. 4 och 5. Den
är sammansatt af på hvarandra följande generationer, hvilkas
antal kan stiga till åtminstone sex. Första bladet, a\ vänder
ryggen åt modertufvan. Dess knopp, kraftknoppen, är så starkt
ansväld (cellerna öfverfylda med stärkelse) och partiet nedanför
dennas första blad, a^, så starkt förlängdt, att knölens andra
blad, b\ visar sig som ett litet bihang ett godt stycke nedanför
bladet a?. Det tredje bladet i ordningen tillika med strået där-

104 Ch. E. Boldt, Om ett fynd i Finland af Scirpus panmlus.

innanför äro fullständigt förkrympta (fig. 5). Detta felslående af
strået och upphopande af näring i den mäktigt utväcklade ba-
saldelen af närmast följande skott upprepas en, två eller tre (?)
gånger, men för hvarje gång blir ansvällningen svagare och
själfva toppen af knölen intas slutligen af en få-stråig, liten
knopp af sommarknoppens byggnad. Byggnadstypen är således
den samma som förut, men modifierad i och för den nya funk-
tionen och erbjuder som sådan ett vackert exempel på, huru
hela generationer af skott kunna uppge sitt själfständiga lif i
det helas intresse.

Fig. 1. Sommarknopp, svagt förstorad.

Fig. 2. Samma sommarknopp, starkare förstorad. S : strået, ut-
löparens direkta fortsättning ; a, b, c : de tre lågbla-
den; K : knoppen innanför bladet a, kraftknoppen, hvars
första blad, a\ snedt nedåt, mot höger har en stark
utbuktning (ej synlig på figuren), framkallad af efter-
följande kraftknopp; U : knoppen innanför bladet b,
anlaget till en utlöpare; R : rot, som ännu ej brutit
fram.
Fig. 3. Vinterknopp i samma förstoring som fig. 1. R : rot med

sin slida.
Fig. 4. Vinterknopp, hälften så starkt förstorad som fig. 2. Om-
fattar fem skottgenerationer, hvilkas första tvänne blad
äro betecknade a^, b\ a^, b^ o. s. v. R : som i före-
gående figur. De afbrutna linjerna utmärka konturer,
som synas på knölens framsida, men som täckas af
blad, de punkterade linjerna åter konturer på knölens
bortvända sida. Att den fjärde generationen, afsedd
att följande vår växa ut till ett första strå, på figuren
icke visar anlaget till detta strå, beror på att det för-
störts af en Anguillulid (?), som i flera individ slagit
sig ned innanför de yttre bladen.
Fig. 5. Nedra delen af en vinterknopp, i samma förstoring som
föregående. R^ a^, bS a- : som i fig. 4; S, U och c^
(= c i fig. 2) som i fig. 2, men alla förkrympta.
Alla figurerna äro tecknade med kamera.

Vorläufige Mittheilung iiber einige neue
Collembolen-Formen aus Finnland.

von

Walter M. Axelson.

(Mitgetheilt am 3. März 1900.)

Schon im Sommer 1897 fing ich in meinem Heimathsort
bei der Stadt Joensuu in Karelien Collembolen zu sammeln an.
Im folgenden Sommer 1898 hatte ich Gelegenheit mein Sam-
meln fortzusetzen und zwar wieder in der Umgebung von Joen-
suu, auf dem Gebiete zwischen den Seen Pielinen und Höyti-
äinen. Den Friihling 1899 verbrachte ich bei Joensuu, die
Sommermonate, Juni und Juli in westlichen Åland, auf Eckerö.
— Meine Collembolen-Sammlungen nahmen jedoch im August
und September desselben Jahres am meisten zu. Beinahe drei
Wochen verbrachte ich nämlich bei Helsingfors, auf Esbo, Löfö,
wo ich meine Zeit ausschliesslich dem Sammeln und Bestim-
men der Collembolen widmete. ]\Iit derselben Arbeit beschäf-
tigte ich mich auch später im Verlaufe des Septembers in der
Umgebung von Joensuu und desgleichen machte ich im Oktober,
November und December mehrere Exkursionen in Nyland in
der Umgebung von Helsingfors. — Ausser der Sommerzeit habe
ich auch im Winter Collembolen gesammelt unter und auf Blu-
mentöpfen in Wohnzimmern und Treibhäusern meistens hier in
Helsingfors,

Mit der Untersuchung und Bestimmung meiner Sammlun-
gen fing ich, wie ich schon erwähnt habe, erst im August 1899,
auf Löfö an. Den ganzen letzt vergangenen Herbst war ich

106 W. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen.

mit dem Bestimmen meiner Sammlungen beschäftigt, ebenso den
ganzen Januar und Februar dieses Jahres.

Ausser meinen eigenen Sammlungen, habe ich auch an-
dere Gollembolen-Kollectionen zur Bestimmung bekommen. Der
Assistent des Zoologischen Museums, Dr. K. M. Levander hat
das Material, welches im Laufe der letzten Jahre von verschie-
denen Personen dem Museum verehrt worden ist, gutigst mir
zur Bestimmung anvertraut.

Zu allererst ist das Material zu erwähnen, welches vom
verstorbenen Mag. Aulis Westerlund in der Umgebung der Stadt
Kuopio in Savolaks im Winter 1897 gesammelt worden ist. Be-
sonders reich an Formen ist die Sammlung Westerlunds nicht,
von besonderem Werth aber dadurch, dass sie mehrere fiir un-
sere Winterfauna, ja sogar fiir die Wissenschaft neue sehr in-
tressante Formen enthält. Aus letzterer Sammlung hat Prof.
O. M. Reuter eine fiir die Wissenschaft neue Art beschrieben,
welche er bei der Zusammenkunft der Societas pro Fauna et
Flora Fennica, am 6 März 1897 mit dem Namen Isotoma We-
sterlundi bezeichnete. — Ausser diesen freilebenden, im Winter
auf dem Schnee gefundenen Formen fmdet sich in den Samm-
lungen des Museums von Westerlund auch in Wohnhäusern auf
und unter Blumentöpfen gesammeltes Material.

Von den zur Sommerzeit gesammelten Kollectionen ist
ohne Zweifel an Arten am reichsten die Sammlung, welche von
Stud. T. H. Järvi auf dem Isthmus Karehcus und im Siid-Kare-
lien im Sommer 1898 zusammengebracht wurde. Von letzteren
Provinzen war bis jetzt keine einzige Form bekannt, weshalb
diese Kollection besonders willkommen war. — Ebenso bin ich
Dank schuldig fiir viele kleinere Proben, welche folgende Per-
sonen an verschiedenen Orten gesammelt und giitigst mir zur
Verfugung gestellt haben:

Aus der Regio Aboénsis (Prof. O. M. Reuter, Stud. A.
Luther), Nyland (Dr. K. M. Levander, Kand. A. Leinberg, Stud.
E. Häyrén, J. Lydecken und T. H. Järvi), Siid-Tawastland (Dr.
G. Grotenfelt) Nord-Tawastland (Stud. A. Luther), Siid-Karelien
(A. Thesleff), Österbotten (Prof. O. M. Reuter), Russisch-Karelien

IT'. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen. 107

(Dr. K. E. Stenroos), Kemi-Lappmark (Prof. J. Sahlberg und
Stud. A. Rantaniemi), Enare-Lappmark (Prof. J. Sahlberg) und
aus der Murmanischen Lappmark (Dr. K. M. Levander).

Obgleich meine Arbeit nicht definitiv vollendet ist, will
ich jedoch im Folgenden die Resultate derselben, zu welchen ich
bisjetzt gekommen bin, mittheilen.

In den Sammlungen, welche ich zur Verfiigung gehabt
habe, habe ich mehrere fiir die Collembolen-Fauna Finnlands
unbekannte Formen gefunden, von welchen viele sogar sehr in-
teressant sind. Ausser diesen schon friiher beschriebenen For-
men habe ich sieben neue Arten und fiinf Varietäten aufge-
stellt. ^) Im ganzen ist die Collembolen-Fauna Finnlands mit
folgenden 18 Arten und 5 Varietäten bereichert worden:

Apliorura ardica Tullb., Xemjlla grisea n. sp., Adiorutes
sigillatus Uzel, Adiorutes Sdiötti Reut. var. ohtusa n. var. Sdiöt-
tella media n. sp., 8. inermis (Tullb.), Tetracantliella pilosa Schött.,
Friesea mirabilis Tullb., F. daviseta n. sp., Isotoma minor Schäff.,
/. minuta Tullb., /. ther77iophila n. sp., /. 7iivea Schäff., /. fen-
nica Reut., Axels., I. notahilis Schäff., I. violacea Tullb., var.
divergens n. var., /. violacea Tullb., var. mucronata n. var., 1.
grisescens Schäff., /. affinis n. sp., /. nivicola n. sp., Sinella
Höfti Schäff., Papirius äter L. var. dorsalis Reut., Axels. Smin-
tliurus Lubhocki Tullb. var. maculata n. var.

Prof. O. M. Reuter giebt in seiner Arbeit iiber finländische
GoUembolen, 88 Arten und 21 Varietäten ^) fiir Finnland an.
Drei Arten und eine Varietät von diesen, nämlich: Isotoma ti-
grina Nic, I. hiemalis Schött und J. hiemalis Schött, var. fen-
nica Reuter erwiesen sich bei genauerer Untersuchung als an-
dere Formen. Seitdem sind aber einige neue Formen fiir un-
sere Fauna hinzugekommen, nämlich folgende drei Arten: Iso-
toma Westerlundi Reut., Sdiöttella unungvicidata (Tullb.) und

1)' Von diesen ist eine bisher als Varietät betrachtete Form zum Rang
einer Art erhoben, und eine andere vom Rang einer Art zu den einer Va-
rietät degradiert worden.

2) Eine Art habe ich nämlich als Varietät gezählt.

108 W. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen.

Acliorutes socialis Uzel. ^) — • Mit den in diesem Aufsatz ver-
zeichneten Formen steigt also die Zahl finländischer Collembo-
len zu 131 Arten und Varietäten, nämlich 106 Arten und 25
Varietäten.

Fam. Aplioruridae Mc. Gill.

Gen. Aphorura Mc. Gill.
A. aret/ca Tullb.

Von einer zoologischen Expedition zur Murmanischen Kiiste
im Sommer 1898 brachte Dr. K. M. Levander 10 — 20 Exem-
plare von dieser fur die Fauna Finnlands neue A2jhorura-Ari
mit. Er hatte die Thiere unter den Steinen am Ufer des Ura-
fjords (16. VII. 98) gesammelt. Åpliorura arctica ist iibrigens
aus dem nördlichen Norwegen, Spitzbergen, Beeren Island (Wahl-
gren), Nowaja Semlja, und Sibirien bekannt.

Fam. Podliridae Tömösv.

Gen. Xenylla Tullb.

X. grisea n. sp.

Von schmälerer Körpergestalt, als die anderen Xenylla-
Arten. Grau, mit dunkleren Flecken. Junge Exemplare grau mit
gelbem Schimmer. Behaarung ziemlich kurz, das Hinterleibs-
ende jederseits von den Analdornen mit langen, gebogenen
Borsten. Antennen -j^ von der Länge des Kopfes. Ant. I am
kiirzesten, II wenig länger, III und IV ziemlich gleich läng, nahe

') Isototna Westerlundi Reuter und Schöttella unungviculata (Tullb.)
sind in Nord-Savolaks bei Kuopio im Friihling 1897 von Westerlund gefun-
den worden. Acliorutes socialis Uzel ist in der Regio Aboensis im Winter

1896 von A. Lutber, in Nyland bei Helsingfors von Levander und Wester-
lund im März 1897 und bei Kuopio in Savolaks von Westerlund im April

1897 gesammelt worden.

TT". M- Axelson, Neue Collembolen-Formen. 109

72 länger als Ant. III. Mucrones von den Dentes nicht abge-
gliedert, zusammen wenig kiirzer als das Manubrium, weit län-
ger als die Fussklauen. Mucrodens am Ende klauenförmig ge-
bogen. Analdornen ziemlieh gross, nach riickwärts gerichtet, auf
grossen Papillen, die von oben gesehen gut siehtbar und fast
so gross wie die Dornen sind. Tibien mit zwei langen Keulen-
haaren. Untere Klaue fehlt. Obere Klaue ohne Zalin. Postan-
tennalorgan fehlend. 10 Ocellen, fiinf auf jeder Seite. Länge
0,8 — 1 mm.

Diese neue Art der Gattung Xenylla ist von der naheste-
henden X maritima Tullb., durch ihre bedeutend längeren Anal-
dornen, und das klauenförmig gebogene Ende des Mucrodens,
sowie auch durch kleinere Grösse und hellere Körperfarbe, wohl
unterschieden.

Auf mehreren Stellen unter Blumentöpfen in Wohnzim-
mern gefunden. In den Collembolen-Sammlungen Westerlunds
fand ich mehrere Exemplare von dieser Art unter einem Blu-
mentopf in Kuopio im April 1897 gesammelt. Auch in Öster-
botten (Kauhajoki, O. M. Reuter), in der Regio Aboénsis (Ispois

o

bei Abo, O. M. Reuter) und Nyland (Helsingfors, J. Lydecken
und A. Leinberg) ist X. grisea m. auf und unter Blumentö-
pfen gefunden. Ich habe sie zweimal in grosser Menge unter
einem Blumentopf hier in Helsingfors im Februar 1900 ge-
sammelt.

Gen. Achorutes Templ. Schäffer.

A. sigillatus Uzel.

Diese Achorutes- kvi, welche von Uzel in Böhmen zum er-
sten Mal gefunden und beschrieben wurde und meines Wissens
später nur in der Schweiz von Carl gefunden ist, fand Stud.
E. Häyrén zweimal bei Ekenäs in Nyland, einmal auf der Was-
serfläche in einer kleinen Wassergrube (am 28 Juni 1898) etwa
40 — 50 Exemplare, das zweite Mal auf einem Hutpilze [Anella-
ria separata), etwa zehn Exemplare. — Ich habe diese bei uns
gefundenen Exemplare mit den in der Sammlung des zoologi-
schen Museums befindlichen Typenexemplaren von Uzel vergli-

110 W. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen.

chen. Die Ubereinstimmung wäre sonst voUständig, wenn nicht
unsere Thiere durch ihre fast ganz kurze Haarbekleidung von
denen Uzels sich imterscheiden wiirden. Diese Verschiedenheit
känn jedoch einfach darauf beruhen, dass unsere Exemplare
jung und in dieser Hinsicht nicht völlig ausgebildet sind. Un-
sere Thiere sind auch viel kleiner als die Typenexemplare Uzels.

A Schötii Reuter var. obtusa n. var.

Mucrones breit und stumpf, mit deutlichen breiten La-
mellen, viel kiirzer als bei der Hauptform.

In seiner Arbeit »Finlands Collembola och Thysanura»
macht Reuter nach der Diagnose von Ächorutes Schötti Reut.
darauf aufmerksam, dass »specimina nonnulla cum praecedente
inventa ab illo non nisi mucronibus dentium furculae breviori-
bus apice obtusis divergunt. Vix tamen ad speciem propriam
referenda.»

Dr. K. M. Levander fand in Esbo Löfö, bei Helsingfors
4 grosse Exemplare von Ächorutes Schötti, die sich durch den
stumpfen Mucro so sehr von der Hauptform unterscheiden, dass
ich sie als Varietät von jener Art mit dem Namen var. ohtiisa
m. aufgestellt habe. Die erwähnten Exemplare stimmen ziem-
Uch gut mit denen, welche zusammen mit der Hauptform von
Dr. G. Grotenfelt bei Mustiala gefunden wurden, iiberein.

Gen. Schöttella Schäffer.

S. media n. sp.

Schwarzviolett, Rehaarung sehr kurz und spärlich. Klaue
ohne Zahn. Analdornen fehlen. Tibia mit einem nicht deutlich
keuligen Haar, höher auf dem Fusse findet sich ein ähnliches
Haar. Dentes ziemlich dick und mindestens 2 Va nial so lang
als die Mucrones. Manubrium bedeutend länger als Dens und
Mucro zusammen. Mucrones mit ziemlich deutlichen Lamellen.
Körper und Oberseite der Springgabel mit auffallend grossen
Hautkörnern. Postantennalorgan und Zahl der Ocellen sind lei-
der noch unbekannt. Länge: circa 0,8 — 1 mm.

W. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen. 111

Von dieser Art liegt mir ein einziges Exemplar vor, wel-
ches ich in Nord-Karelien (Pielisjärvi, Koli im Juli 1898) zu-
sammen mit Anurophorus laricis Nic. unter der Rinde eines
Baumes fing. — Durch die dunkelviolette Farbe, dicke Dentes,
längeres Manubrium, und wie es mir scheint, ziemlich deutliche
Lamellen der Mucrones, unterscheidet sich ScJiöttella media m.
von S. parvula Schäff., der sie am nächsten zu stehen scheint.
Von S. corticicola Schäff. ist sie durch den Mangel der Klauen-
bezahnung so wie durch langare Dentes und längeres Manubrium
wohl unterschieden.

S. inermis (Tullb.).

In den Wintersammlungen Westerlund's fand ich ein ein-
ziges Exemplar von dieser sehr seltenen Art. Dieses Exemplar
ist bei Kuopio unter der Rinde eines Baumes am 18 April 1897
angetroffen. Nur aus Schweden und Böhmen bekannt.

Gen. Tetracanthella Schött.

T. pilosa Schött.

Von seiner Reise in Kemi-Lappmark im Sommer 1898
brachte Stud. A. Rantaniemi einige lappländische Collembolen-
Formen mit, darunter auch diese fiir unsere Fauna neue Art.
Er hatte davon 40 — 50 Exemplare in Kuolajärvi auf dem Berg
Sallatunturi an der Wasserfläche eines kleinen Teiches etwas
unterhalb der Schneegrenze am 16 Juni gesammelt. — Diese
einzige Art der Gattung Tetracanthella ist vorher in Skandina-
vien und Spitzbergen (Wahlgren) gefunden.

Gen. Friesea Dalla Torre.

F. mirabilis Tullb.

Diese sehr bemerkenswerthe Form fand ich zuerst in den
Sammlungen Westerlund's aus Kuopio. Das einzige Exemplar
war unter einem Blumentopf am 25 April gesammelt. Später
habe auch ich selbst diese Form dreimal gefunden, nämlich

112 W. M. Axelson, Neue CoUembolen-Formen.

zweimal hier in Helsingfors unter Blumentöpfen in Wohnzim-
mern im Januar und Februar 1900 und einmal in Joensuu des-
gleichen unter einem Blumentopf am 31 December 1899, zu-
sammen aber nicht mehr als fiinf Exemplare. Die von mir ge-
sammellen Thiere waren viel heller gefärbt als dasjenige We-
sterlunds. Möglicherweise sind die raeinigen jiingere Thiere.
Ubrigens stimmen sie sehr gut iiberein. — Aus Skandinavien,
Schottland (Evans) und England bekannt.

F. claviseta n. sp.

Graublau. Länge: 0,55 — 0,7 mm. Behaarung im Allgemei-
nen ziemlich kurz, in jedem Abdominalsegmente aber minde-
stens zwei länge, starke, an ihrer Spitze kugelig angeschwol-
lene Borsten. Im letzten Abdominalsegment findet sich sogar
ein Biindel solcher Borsten. Antennen konisch, das letzte Glied
schlanker, als die iibrigen. Analdornen 3, die zwei vorderen
nebeneinander, der hinterste unpaar. Springgabel sehr klein.
Untere Klaue fehlt. Obere Klaue ohne Zahn. In jeder Tibia
4 nicht starke, aber jedoch wohl wahrnehmbare Keulenhaare.
16 Ocellen (V).

Unterscheidet sich von F. mirabilis Tullb. durch seine ei-
genthijmliche Behaarung, kleinere Grösse und dadurch, dass
der hintere unpaare Analdorn von den vorderen weiter entfernt
ist, als bei jener.

Von dieser, durh ihre eigenthiimliche Behaarung, gut cha-
rakterisirte Art, fand ich ein Exemplar im Walde, nahe der
Stadt Joensuu im September 1899. Ein mit ihr vollständig
iibereinstimmendes Exemplar fand sich auch in der Sammlung
Westerlund"s aus Nord-Savolaks, bei Kuopio im April 1897 ge-
funden.

TT^. M. Axelson, Neue Gollembolen-Formen. 113

Fam. Entomobryidae Tömösv.

Gen. Isotoma Bourl.
A m/nor Schäff.

Ist mehrmals imter Blumentöpfen in Wohnzimmern und
Treibhäusern hier in Helsingfors angetroffen, jedocli inimer, bloss
in wenigen Exemplaren. — Ausserdem habe ieh diese Form
zweimal frei in der Natur unter Baumrinde bei Joensim am
September 1899 und auf dem Gebiete zwischen den Seen Pie-
linen und Höytiäinen im Sommer 1897 gesammelt. Meines Wis-
sens nur in Deutschland (Schäffer) und Russland (Kiew, Stscher-
bakow) gefunden.

A minufa Tullb.

Diese vorher nicht in Finland gefundene Art, scheint ziem-
lich allgemein unter Blumentöpfen in Wohnzimmern und Treib-
häusern vorzukommen. Zusammen mit der vorigen Art und
/. notahilis Schäff. habe ich sie nämlich sehr oft hier in Hel-
singfors in diesem Winter auf und unter Blumentöpfen gesam-
melt. Einmal auch frei in der Natur in Karelien, bei Joensuu
unter der Rinde eines Baumes im September 1899 von mir in
einigen Exemplaren gefunden. — Bei den von mir untersuchten
Exemplaren scheint der letzte Mucronalzahn weiter entfernt von
dem zweiten zu sein, als Tullberg in seiner Arbeit abgebildet
hat (Tab. IX Fig. 24). — Ausserhalb Schwedens aus Deutsch-
land (Schäffer) und Russland (Kiew, Stscherbakow) bekannt.

A thermophila n. sp.

Hell graublau. Behaarung kurz, am Ende des Abdomen
einige , längere Borsten; ein Paar solcher abstehender Borsten
fmdet sich auch am Blicken jedes der anderen Abdominalseg-
mente. Abd. IV länger als Abd. III., Ant. I am kiirzesten, II
und III fast gleich läng (II möglicherweise wenig länger), IV am
längsten. Ant. I : II : III : IV = 7 : 9 : 8 : 15. Antenne: Kopf =

8

114 W. M- Axelson, Neue Collembolen-Formen.

10 : 7. FurcLila an Abd. V befestigt, nicht ganz bis zam Ven-
traltubus reichend. Dentes 1 ^/- von der Länge des Manubriums.
Mucro mit zwei grossen Zähnen. Apicalzahn läng und ziemlich
schlank. Mucro von einem besonders langen und starken »pi-
lus mucronalis» iiberragt. Tibien ohne Keulenhaare. Klauen
ohne Zahn. Postantennalorgan langgestreckt, vielleicht ein wenig
geknickt, ^/g von der Länge des ganzen Augenfleckes. 16 Ocel-
len (?). Länge: 1 mm.

Die nächst verwandte Art scheint mir Isotoma agilis Stscher-
bakow zu sein. Isotoma thermophila m. unterscheidet sich jedoch
gut von dieser durch ihr läng gestrecktes Postantennalorgan
und den Mucro, auch sind die Dentes bei unserer Form viel
länger als bei /. agilis.

Ein einziges Individuum habe ich von dieser gut charak-
terisierten Art gefunden und zwar zusammen mit /. notabilis
und I. minuta unter einem Blumentopf in einer Wohnung hier
in Helsingfors (im Januar 1900). Dieses einzige Exemplar ist
doch so gut beibehalten und unterscheidet sich so sehr durch
seine Furcula und sein Postantennalorgan von iibrigen nahe-
stehenden Jsofoma-Arten, dass ich mich völlig berechtigt gehal-
ten habe es als Representanten einer neuen Art zu betrachten.

I. nivea Schäff.

Zusammen mit I. grisescens und I. cinerea habe ich diese
Art ziemlich oft unter der Rinde sowohl von Kiefern als auch
von Birken und Tannen angetroifen. Scheint in Nord-Karelien
und Nyland ziemlich gemein zu sein. Aus anderen Provinzen
nicht bekannt. — Durch ihre fast ganz weisse öder besser grau-
weisse Körperfarbe ist sie von nahestehenden Isotoma- kviQn
wohl unterschieden. In der Diagnose von 1. nivea erwähnt
Schäffer: „Antennen 1 Vs nial so läng als der Kopf. Dentes 17^
mal so läng als die Ventralseite des Manubriums. Mucrones mit
drei hintereinander liegenden Zähnen an der Dorsalseite. Post-
antennalorgan breit elliptisch, seine Länge mindestens gleich 5
Ocellenbreiten.» Unsere Exemplare stimmen nicht mit dieser

W. M- Axelson, Neue Colleml)oIen-Eormeii. 115

Diagnose völlig iiberein; der grösste Unterschied liegt in dem
Mucro, welcher bei allén unseren Individuen mit vier Dorsal-
zähnen versehen ist. Kleinere Unterschiede sind, dass die Ben-
tes der Furcula läng-er sind, mindestens 2-mal so läng als die
Ventralseite des Manubriums, sowie auch in den Antennen, wel-
che mehr als 1 72 mal so läng, wie der Kopf sind (Antenne :
Kopf = 8:5). Die Länge des Postantennalorgans scheint auch
kiirzer zu sein, höchstens gleich 4 Ocellenbreiten. — Ich habe die
bei uns gefundenen Thiere mit Schäffers eigenen Typenexempla-
ren, von welchen es in den Sammlungen des Museums ein ein-
ziges giebt, verglichen. Auch an diesem konnte ich den vier-
ten Mucronalzahn wahrnehmen, obgleich er bedeutend kleiner
als der dritte ist. Schäffers Typenexemplar wich auch in an-
deren Beziehungen in ähnlicher Weise von der von ihm gege-
benen Diagnose ab, wie die fmnischen Exemplare. Die Diagnose
dieser Art wiirde also hiernach in dem betreffenden Theile fol-
gendermaassen lauten: Antennen 1^/^ bis 2 mal so läng als
der Kopf. Dentes mindestens 2 mal so läng als die Ventral-
seite des Manubriums, Mucrones mit 4 Dorsalzähnen; die beiden
letzten fast nebeneinander. Postantennalorgan breit elliptisch,
gleich 4 — 5 Ocellenbreiten.

Meines Wissens ist Isotoma nivea bisher nicht aus ande-
ren Ländern bekannt, als aus Deutschland.

/. fennica Reuter, Axelson.
(= I. hiemalis Schött var. fennica Reuter).

Braungelb, mit grauem Schimmer. die Antennen blau. Pig-
mentfleck des Auges sehr gross. Kopf verhältnissmässig gross.
Ausser der kurzen und dichten Behaarung des Körpers, finden
sich am Abdomen einige vi^enig längere abstehende (nicht ge-
fiedehe) Borsten. Abd. III etwa so läng wie Abd. IV. Ant. I
am kiirzesten, III länger, II noch wenig länger, IV am längsten,
etwa so läng wie Ant. I und II zusammen. Ant. I : II : III : IV
•= 7 : 10 : 9 : 17. Furcula an Abd. V befestigt, bis zum Ven-
traltubus reichend. Antenne: Kopf = 14:9. Dentes etwa zwei-

116 W. M. Axelson., Neue Collembolen-Formen.

mal so läng als das länge Manubrium. Mucrones gross, ausser
dem Apicalzahn, der am kleinsten ist, mit 3 etwa gleich gros-
sen, ansehnlichen Zähnen versehen, die beiden letzten fast ne-
beneinander liegend. Tibien ohne Keulenhaare. Obere imd un-
tere Klaue innen mit einem kleinen Zahn. Postantennalorgan
ziemlich klein, elliptisch, kaum so läng wie zwei Ocellenbreiten.
16 gleich grosse Ocellen. Länge: 1,6 — 1,7 mm.

In seiner Arbeit: »Zur Systematik der palaearktischen Col-
lembolen» erwähnt Schött, dass Isotoma Memalis Schött hier in
Finnland »durch eine braimgelbe, ganz kurzhaarige Varietät re-
präsentiert» sei. Prof. O. M. Reuter hat infolgedessen diese
Varietät in »Apterygogenea Fennica» mit dem Namen I. hie-
malis Schött var. fennica Reuter benannt. Obengenannte For-
men habe ich auf die Aufforderung Prof. Reuters hin genauer
studiert, und bin zu dem Resultat gekommen, dass unsere Form
von Schötfs I. Memalis sich durch viele wichtige Merkmale unter-
scheidet. Erstens sind die Grösse und Körperfarbe ganz ver-
schieden. Ein wichtigeres Unterschied liegt meiner Ansicht nach
jedoch in der Rehaarung des Körpers, welche bei unserer Form
ziemlich kurz ist, bei I. hiemalis fmden sich dagegen länge,
steife Rorsten am Abdomen. Dazu kommt noch der bedeutende
Unterschied im Mucro. Der dritte und vierte Zahn sind näm-
lich bei ersterer Form viel grösser als bei I. Memalis. Auf
Grund aller dieser Verschiedenheiten, giebt es meines Wissens
keine Ursache mehr unsere Form fiir eine Varietät der I. liie-
malis zu halten. Ich habe sie deshalb zu einer besonderen Art
erhoben und mit dem Namen Isotoma fennica belegt.

Diese Art ist vom Herrn Uno Collan in ungeheuren Maas-
sen auf dem Schnee bei Halikko (in der Regio Aboénsis) im
Winter 1880 angetroffen. Später ist I. fennica auch in Nyland
(Helsingfors, Alphyddan III. 97. von A. Westerlund und Dr. K.
M. Levander) und in der Regio Aboénsis bei Lojo am Rande
einer Wasserpfiitze auf Eis im April 1896 von Stud. A. Luther
gefunden. Die von Luther genommenen Exemplare unterschei-
den sich von dem iibrigen durch ihre fast graue Körperfarbe
und ansehnlichere Grösse.

IF. M. Axelson, Nene Collemljolen-Formen. 117

A noiabilis Schäff.

Unter Blumentöpfen in Wohnzimmern und Treibhäusern
sowohl in Joensuu als hier in Helsingfors ist I. notaUlis von
mir und auch von anderen Personen mehrmals gefunden wor-
den, Scheint eine von den gewöhnlichsten bei uns auf Blu-
mentöpfen lebenden Isotoma-Axi^n zu sein. — Diese von Schäf-
fer beschriebene Form wurde zum ersten Mal bei Hamburg auf
einem Blumentopf im Juli 1890 in zv^ei Exemplaren gefunden.

Leider haben wir im zoologischen Museum keine Typen-
exemplare von Schäffer um damit unsere Exemplare zu ver-
gleichen. Die bei uns gefundenen Tbiere haben nämlich ein
sehr gutes Kennzeichen in den Besitz gefiederter Borsten an
den letzten Abdominalsegmenten. Davon findet sich aber in
der Schäffer'schen Diagnose nichts erwähnt. — Ubrigens stim-
men unsere Thiere sehr gut mit Schäffer's Beschreibung von
Isotoma notahilis. — Ich habe versucht mit der Zahl der Ocel-
len ins Klare zu kommen. Es war jedoch schwerer, als ich
im Anfang glaubte. Das Augenpigment wollte sich nämlich bei
dem Kochen in Kalilösung nicht auflösen. Schliesslich konnte
ich jedoch jederseits 4 gleich grosse Ocellen wahrnehmen. —
Der Pigmentfleck des Auges ist auch viel kleiner als bei sol-
chen Jso^oma-Arten welche 8 Ocellen besitzen. Was das Post-
antennalorgan anbetrifft, scheint es mir, dass Schäffer es ein
wenig zu läng und schmal abgebildet hat (Fig. 81). — Der Mu-
cro ist bei den von mir gefundenen Exemplaren deutlich mit
3 Dorsalzähnen versehen, obgleich er von der Innenseite gese-
hen zweizähnig erscheint. Der dritte Zahn liegt nämlich ganz
auf der Aussenseite und fast neben dem zweiten. Der Mucro
ist von einem langen, deutlichen »pilus mucronahs» iiberragt.

Der russische Gollembolen-Forscher, A. Stscherbakow er-
wähnt diese Form als bei Kiew gefunden. Die von ihm gefun-
denen Exemplare waren jedoch durch folgende Merkmale von
der Diagnose Schäffers unterschieden: »l:o 2 — fi HJieHiiKt an-
TGHHt ;i;jinHH'Iie 3 — ro, 2:o 3 — il a6;i,0MnH. cerMeHTi> yate 4 — ro,

118 W. M- Axelson, Neue Collembolen-Fomien,

3:o Dens furculae bi. 1 ^/^ pasa (a ne b-b 2 Y2) öojiie manu-
brium'a.»

Es scheint mir sehr unwahrscheinlich, dass jene von Stscher-
bakow gefundene Exeraplare Schäffers Art I. 7iotabiUs repräsen-
tieren können. Die Unterschiede sind gar zu gross. Was mich
jedoch am meisten däran zweifeln macht, ist der enorme Un-
terschied im Mucro wie Stscherbakow ihn abgebildet hat (TaÖJi.
II (|)Hr. 18). Er ist nach einem ganz anderen Typus gebaut, als
bei /. yiotabilis und nähert sich meistens dem Mucro der mit
kurzer Furcula versehenen Isotoma-F ovmerv (am meisten dem-
jenigen der I. minuta). Die Zahl der Ocellen ist auch verschie-
den, und ebenso die Länge der Dentes.

/. violacea Tullb, var. mucronaia n. var.

Mucrones gross, etwa zweimal so läng, wie bei der Haupt-
form. Apicalzahn sehr läng und schlank, viel länger als der
zv^-eite Zahn, welcher seinerseits bedeutend grösser als die letz-
ten, fast nebeneinander liegenden Zähne ist.

In Nyland (bei Esbo, Löfö im August 1899) habe ich zwei
Exemplare gefunden, welche mit der oben beschriebenen Mu-
cronalbezahnung versehen sind. Die Farbe der Thiere ist auch
heller, und die Dentes der Furcula kiirzer und dicker als bei
Isotoma violacea. Da die anderen Charaktere ziemlich gut mit
I. violacea iibereinstimmen, habe ich jedoch vorläufig die in
Rede stehende Form als eine Varietät dieser Art aufgestellt.

var. divergens n. var.

Mucrones gross, beinahe zweimal so gross, wie bei der
Hauptform. Der Apicalzahn ziemhch kurz und plump, viel kiir-
zer als der zweite Zahn, welcher besonders gross und dick
ist. Der dritte und vierte Mucronalzahn wie bei der Hauptform,
kleiner als die iibrigen und fast nebeneinander liegend. Dentes
nicht so läng und schlank wie bei der Hauptform.

W. M. Axelson, Neue Collembolen-Formen. 119

Unterscheidet sich durch den grossen Mucro und enormen
Grösse des zweiten Mucronalzahnes sehr stark von der Haupt-
form, mit der diese Varietät im Ubrigen ziemlich gut iiberein
stimmt. Die Dentes der Furcula scheinen auch kiirzer und dic-
ker zu sein.

Mir liegen vier Exemplare aus Kemi-Lappmark (Prof. John
Sahlberg) und Isthmus Karelicus (Muola, Perkjärvi 2. VII. 1898.
T. H. Järvi) vor.

Es ist möglich. dass man später diese nun aufgestellte
Varietät zu einer besonderen Art zu erhöhen genöthigt sein
wird, doch scheint dies mir noch verfriiht.

I. grisescens Schäff.

Unter der Rinde verschiedener Baumarten ist diese fiir
unsere Collembolen-Fauna neue Art auf mehreren Stellen in
der Regio Aboénsis (Ispois, Pargas, Nagu von prof. O, M. Reu-
ter), in Nyland (Esbo, Löfö von A. Westerlund im Sommer
1892 und W. M. Axelson im Sommer 1899), in Nord-Karelien
(Kontiolaks, im Sept. 1899 von W. M. Axelson) und in Kemi-
Lappmark (Kuolajärvi, im Juni 1898 von A. Rantaniemi) gesam-
melt worden.

Die bei uns gefundenen Exemplare sind durch die Klauen-
bezahnung von Schäffers Diagnose unterschieden. Ich habe näm-
lich einen sehr winzigen Zahn auf der Innenseite der oberen
Klaue wahrgenommen. Möghcherweise können jedoch verschie-
dene Exemplare in dieser Hinsicht variieren. Die Ubereinstim-
mung ist im Ubrigen voUständig. — Isotoma grisescens ist ganz
neuhch auch in Schottland (Evans) gefunden worden.

/. affinis n. sp.

Graublau, die Antennen dunkelblau, Fiisse und Dentes der
Furcula heller. Behaarung ziemhch kurz, einige längere Bor-
sten am Abdomen. Abd. III etwas länger als Abd. IV. Anten-
nen 1 V* mal so läng wie der Kopf. Ant. I am kiirzesten, Ant.

120 W. M- Axelson, Neue Collembolen-Formen.

II wenig länger als Ant. III, Ant. IV am längsten. Ant. I : II :
III:IV = 5:8: 7 : 11. Furcula an Abd. V befestigt, bis zum
Ventraltubus reichend. Dentes etwa 2 ^4 mal so läng wie das
Manubrium. Mucro mit vier Dorsalzähnen. Apicalzahn läng
und schlank, der zweite Zahn fast ebenso gross, die beiden letz-
ten Zähne viel kleiner, fast nebeneinander liegend. Tibien ohne
Keulenhaare. Obere Klaue ohne Zahn, untere Klaue innen mit
einem kleinen, schwer sichtbaren Zahn. Postantennalorgan klein,
kaum länger als 1 Y2 Ocellenbreiten. 16 Ocellen. Länge: 1,8 —
1,9 mm.

Isotoma affinis m. ähnelt sehr sowohl I. olivacea Tullb.
als auch I. grisescens Schäff. Ihre Merkmale bilden eine Mi-
schung der Charaktere der beiden letzteren Arten, Durch die
Beschaffenheit seines Mucro, seiner Körperfarbe und Behaarung
wiirde unsere Form sogar mit I. grisescens iibereinstimmen,
wenn nicht das Postantennalorgan bei ihr viel kleiner wäre,
annähernd gleich gross wie bei I. olivacea. Durch die Klauen-
bezahnung unterscheidet sich I. affinis sogar von den beiden
letzteren Arten. Ich habe nämlich bei I. grisescens einen klei-
nen Zahn auch auf der oberen Klaue wahrgenommen. — Diese
Isotoma-F orm fand ich in den Collembolen-Sammlungen des
Museums theils als I. olivacea theils als I. violacea bestimmt.
Die Exemplare sind aus Russisch-Karehen (Dr. K, E. Stenroos)
und Enare-Lappmark (Prof. J. Sahlberg).

/. nivicola n. sp.

Dunkelviolett, sehr schön gefärbt. Antennen und Kopf von
gleicher Farbe wie der ubrige Körper, im Kopfe hinter den
Ocellenflecken hellere pigmentlose Flecken. Dentes der Fur-
cula und Fiisse heller violett, Die Behaarung ziemlich läng.
Ausserdem fmden sich auf allén Abdominalsegmenten ausser-
ordentlich länge, biegsame aufrechte Borsten (nicht gefiederte),
Auch an jedem Thoracalsegment findet sich eine solche aufrecht
stehende Borste, die viel kiirzer ist als die Abdominalborsten.
Abd. III etwas länger als Abd. IV, Antennen: Kopf. = 2,4:1,

W. M. Axelson, Nene Collembolen-Formen. 121

Ant. I am kiirzesten, III und II fast gleich läng, II möglicher-
weise länger, IV am längsten, gegen das Ende verschmälert.
FurcLila an Abd. V befestigt, bis zum Ventraltubus reichend.
Dentes etwa 2 Ys mal so läng wie das Manubrium. Mucrones
mit 4 Dorsalzähnen, von welchen der zweite am grössten ist,
die letzten fast nebeneinander. Die Mucronalform kurz, auf der
Dorsalseite sehr konvex, die Zähne zusammengedrängt. Tibien
ohne Keulenhaare. Obere Klaue mit einem grossen sowohl In-
nen als Aussenzahn. Untere Klaue mit einem deutlichen In-
nenzahn. 16 Ocellen. Postantennalorgan klein, breit elliptisch,
etwa so läng wie 1 Yg Ocellenbreiten. Länge: 2,2 — 2,5 mm.

Nahestehende Arten sind Isotoma hiemalis Schött und I.
Theobaldi Carl. Der Hauptunterschied zwischen unserer Form
und i. hiemalis liegt in der Farbe und Behaarung. Aber auch
im Mucro giebt es unterscheidende Merkmale. Der Apicalzahn
ist bedeutend länger bei unserer Art. Die Antennen sind des-
gleichen gegen ihre Spitze schmäler und auch viel länger als
bei I. hiemalis. — Was die Klauenbezahnung anbetrifft, so habe
ich schwedische Exemplare von letzterer Art, welche der Autor
selbst bestimmt hat, gesehen, und merkwurdigerweise sah ich
da zwei grosse, gut wahrnehmbare Zähne, einen Innen- und ei-
nen Aussenzahn auf der oberen und einen Innenzahn auf der
unteren Klaue. Ich känn gar nicht verstehen, wie Schött die so
gut sichtbaren, grossen Zähne hat iibersehen können.

Die Bezahnung der Klauen bei I. hiemalis stimmt also
mit derjenigen bei /. nivicola m. und I. Theohaldi Carl iiberein.

Von der letzteren Isotoma-Art scheint die von mir aufge-
stellte neue Art sich durch ihre Farbe und noch längere Bor-
sten auf dem Abdominalsegmenten zu unterscheiden. Ob alle
drei obengenannte Formen selbständige Arten sind, dariiber lässt
sich nichts sicheres sägen, doch glaube ich, dass sie in der Zu-
kunft in der einen öder anderen Weise vereinigt werden miissen.

Isotoma nivicola m. ist einmal in Nyland, bei Helsingfors
auf Schnee gefunden (einige Exemplare bei Alphyddan am 23
März 1897 von Mag. A. Westerlund und Dr. K. M. Levander

122 W. M. Axelson, Neue CoUembolen-Formen.

gesammelt). Bei Kuopio fand Westerlund sie im Winter 1897
mehrmals auf schmelzendem Schnee in mehreren Exemplaren.

Gen. Sineila Brook.

S. Höft/ Schäff.

Einige Exemplare von dieser fiir Finnland neuen Sinella-
Art fand ich in den Westerlund'schen Collemb.-Sammlungen. Sie
sind in Kuopio unter einem Blumentopf am 25 April 1897 ge-
sammelt worden. Später ist S. Höfti auch hier in Helsingfors
ebenso unter Blumentöpfen, zweimal in zahlreichen Exemplaren
gefunden (im Februar und März 1900 von W. M. Axelson und
A. Leinberg). — Naehdem Schäffer diese zuerst in Deutschland
bei Hamburg gefundene Form beschrieb, ist sie bloss aus Nor-
wegen in einem Treibhaus bei Bergen angetroffen.

Fam. Sminthuridae Tnllb.

Gen. Papirius Lubb,
P. äter L. var. dorsalis Reut., Axels. (= P. dorsalis Reuter).

Schwarz, öder ins Röthliche spielend, mit einem grossen
vieleckigen gelben öder gelbweissen Flecke am Riicken. Die
Spitze der Antennen, wie bei der Hauptform, weiss.

In Nord-Karelien (Pielisjärvi, Koli am 18 Juli 1898) habe
ich zwei Exemplare von dieser schönen Varietät gefunden. Das
eine von diesen ist röthlich, das andere fast ganz schwarz; vom
Riicken sind sie beide gelblich. Die charakteristische weisse
Spitze der Antennen deutet sogleich an, dass man es mit Papi-
rius äter zu thun hat.

Von Prof. J. Sahlberg, in östlichen Finnland gesammelt,
findet sich ein Exemplar in den Sammlungen des Museums,
v^relches im (jbrigen sehr gut mit den von mir gefangenen Exem-
plaren iibereinsfimmen wiirde, wenn nicht leider beide Anten-
nen abgebrochen wären. — Prof. O. M. Reuter hat dieses Exem-
plar als Representanten einer neuen Pajnriiis-Art, Papirius dorsalis
aufgestellt. — Es ist das leicht verständhch, da er nicht die

W. M. Axelson, Neue CoUembolen-Foimen. 123

charakteristischen Antennenspitzen wahrnehmen konnte. Nim-
mehr ist er jedoch iiberzeugt, dass das Sahlberg'sche Exemplar
dieselbe Form repräsentiert, wie die meinigen und dass die-
selbe bloss eine Varietät von P. afer darstellt.

Gen. Sminthurus Latr.
Sm. Lubbocki Tullb. var. maculata n. var.

Schwarz violett, mit gelbweissen Flecken und Streifen am
Räcken.

Zusammen mit der Hauptform fand ich bei Helsingfors im
Oktober 1899 unter feuchtem Holz, im Walde ein Exemplar
welehes sich durch helle Zeichnungen am Riicken von der Haupt-
form unterscheidet.

Anteckningar om Finska Heteroptera

af
O. M. Reuter.

(Anmäldt den 3 december 1899).

1. Neottiglossa pusilla Gm el. {inflexa Wolff) var. ohscura
J. Sa hl b. I Notis. Skpts pro F. et Fl. Fenn. Förh. XI (1870)
har prof. J. Sahlberg uppstält en ny art af släktet Plati/solen
{= Neottiglossa) under benämningen ohscurus, hvilken från den
hos oss allmänna pusilla {= inflexa Wolff) skulle afvika icke
blott genom mörkare färg och svart hufvud, men äfven genom
saknaden af blek callus på hjässan och antennernas struktur.
Jag eger emellertid äfven normalt färgade exemplar, hos hvilka
hjässans punktur alldeles inkräktat på det callösa strecket. An-
tennernas andra och tredje leder variera i längd och förhålla
sig hos typisk pusilla stundom alldeles så, som hos ohscura.
Slutligen är detsamma äfven» fallet med urbuktningen af hufvu-
dets sidoränder framför ögonen, hvilken hos typexemplaren af
ohscurus (det ena från Ryska Karelen, det andra från Ryska
Lappmarken) är starkare prononcerad än hos flertalet typiskt
färgade individer af pusilla. Några andra hållbara karaktärer
än den mörkare färgen finnas sålunda icke.

2. Pionosomus alloeonotus n. sp. I Enum. Hemipt. Gym-
noc. Fenn. upptager prof. Sahlberg Pionosomus varius Wolff
på grund af ett exemplar, funnet af honom på den sandiga
stranden af Konnevitz holme i Ladoga. Senare har emellertid
d:r Horvath i Termeszetrajzi Fiizetek XVIII, pars 2 (1895) pu-
blicerat en revision af detta släktes arter. Vid undersökning
af vårt exemplar har jag kommit till det resultat att det icke

o. M. Beuter, Anteckningar om Finska Heteroptera. 125

tillhör någon af de 8 hittills kända, utan bildar ett nytt spe-
cies, som isynnerhet genom sin mycket smalare och mer lång-
sträckta prothorax lätt bör skiljas från P. varius, af hvilka jag
eger ett exemplar från Sverige. På grund häraf har jag kallat
vår art:

Pionosomus alloBonotus n. sp. Gorpore superne nigrosetoso,
setis marginalibus pronoti diametro oculi paullo longioribus ; an-
tennis articulo primo et quarto fusco-nigris, secundo et tertio
testaceis; pronoto (fig. 1) parum transverso (margine laterali
latitudine basali solum circiter 74 breviore), antrorsum levis-
sime angustato, lateribus pone medium levissime, sed distincte
sinuatis, lobo antico sat convexo, nigro-nitento, subtiliter sat
vage punctato, lobo postico maculis duabus bene distinctis te-
staceis medio baud confluentibus; hertiielytris ut in reliquis spe-
ciebus generis pictis; membrana nigro-fusca, gutta angulorum
basalium guttisque quatuor apicalibus albis; femoribus nigris,
solum posterioribus apice omnium angustissime obscure testaceis.
Long. forraae macropterae 2^/5 mm. — AP. opacello Horv.
lobo antico pronoti nitente pube griseoalbida destituto mox
distinctus; a P. vario Wolff (fig. 2) statura minore structuraque
pronoti (formae macropterae) parum transversa, a
P. persimili Horv. pronoto lateribus distincte si-
nuato, macuhs pallidis haud confluentibus, a P.
trichoptero T ho ms. pronoti setis lateralibus brevi-
oribus loboque antico parcius punctato, a P. de-
presso Horv. pronoti marginibus lateralibus di- ^f^~^ — '^

stincte sinuatis loboque antico convexo vage punc- ^v .1

tato nigronitente divergens. C-ili-^^^^^x3

Unicum specimen in insula Konnevitz lacus p- g
Ladoga die 6 juni 1875 invenit D. Prof. J. Sahl-
b e r g.

(Obs. Den af mig i Hemipt. Heter. fr. Sajanska bärgs-
kedjan (Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XXXIII, p. 182) anförda
Pionosomus varius är P. monochrous Jak.).

3. Hydrometra gracilenta Horv. (= stagnomm J. Sahlb.
nec Linné). I Termesz. Fuzet. XXII (1899), p. 450 beskrifver

126 O. M. Reuter, Anteckningar om Finska Heteroptera.

Horvath från Ungern och Transcaucasien en ny Hydrometra-
art och uttrycker därvid den förraodan att äfven den af prof.
Sahlberg såsom H. stagnorum L. från Finland i Not. Skpts
pro F. et Fl, Fenn. Förh. XIV (1875) p. 268 beskrifna arten
skulle med denna vara identisk. Med anledning häraf har jag
undersökt alla i Universitetets Finska Museum förvarade exem-
plar (från Parikkala, Pulsa och Teisko, tagna af Sahlberg,
samt från Österbotten, Wasastjerna) och funnit att dessa värk-
ligen äro H. gracilenta Horv. De i Riksmuseum i Stockholm
förvarade svenska exemplaren (alla från Skåne) höra däremot
enligt benäget meddelande af prof. Chr. Au ri vi Hus till H.
stagnorum L.

De båda arterna afvika i följande hänseenden:

H. gracilenta Hor V. {stagnorum J. Sahlb.): mindre och

_^ , smalare, 7 Y2 — 9 mm. lång, rostbrun (cT) eller

"^ ~~^ rostgul ($), mer eller mindre svartbrokig; huf-
^' ■ vudet (fig. 3) framför ögonen mindre än dub-

belt så långt som bakom dessa; abdomens rygg glän

L..JJ sande; baklåren nående till sjätte (ef) eller femte (2)

Fie 4 abdominalsegmentets midt; hanens första genitalsegment

(fig. 4) från sidan sedt ofvantill horisontalt och utdra-

"^^ get i ett spetsigt utskott, som räcker ut öfver andra

genitalsegraentet; honans öfre genitallamell (fig. 5) sedd

Fig. 5. från sidan ofvantill rak och i spetsen utdragen i ett

horisontelt utskott.

H. stagnorum L. nec Sahlb.: större
och gröfre, 9 — 12 mm lång; nästan helt

C:=

e3

Fig- 6. och hållet svart; hufvudet framför ögo-

nen (fig, 6) dubbelt så långt som bakom dessa ; abdo-
mens rygg matt, fint gråpubescent; baklår nående till
„. „ abdomens spets (ef) eller midten af sjätte abdominal-
segmentet ($ ); hanens första genitalsegment (fig. 7) från
-Tx^ sidan sedt ofvantill konvext och helt kort utdraget, icke
^ ^ skjutande ut bakom andra segmentet ; honans öfre geni-
^^' ' tal lamell (fig. 8) från sidan sedd ofvantill konvex och i
spetsen utdragen i ett lindrigt nedåtböjdt utskott.

o. M- Eeuter, Anteckningar om Finska Heteroptera. 127

4. Acanthia (= Sålda) marginalis Fall. nec. F. Sahlb.
I Opuscula entomol. IV, pp. 405 och 406 beskrifver Thomson
två närslående arter af detta släkte, af hvilka han kallar den
ena marginalis Fall., den andra costalis F. Sahlb. Denna se-
nare är i själfva värket identisk med marginalis F. Sahlb. nec
Fall., under det costalis F. Sahlb. hör såsom synonym under
opacula Zett. Den har därför af mig uppkallats med ett nytt
namn, A. fennica (Ent. Tidskr. V, p. 171, 1884). Hos oss före-
kommer den i södra Finland ända upp till 61° såväl vid hafs-
kust på gyttjiga stränder, som vid träsk och på gungfly; för
resten är den funnen endast i Livland. Den äkta marginalis
Fall., som lätt skiljes genom i midten bredt svartbruna lår,
gröfre i fläckar grupperad silfverpubescens, äfvensom därigenom
att hemielytras gula sidorand i tredje spetsdelen är bredt af-
bruten af svart (nigro-interruptus), har hittills varit funnen en-
dast i Sverige, Brittannien och Holland. Bland de i Universi-
tetets museum förvarade af prof. J. Sahlberg i Nyland tagna
hemiptera anträffade jag emellertid ett exemplar äfven af denna
för vårt faunaområde nya art, funnet på en sphagnum-mosse i
Sammatti d. 24 juli 1897.

5. Charagochilus Gyllenhali Fall. forma macroptera. Af
denna ytterst sällsynta form, förut känd blott i par tre exem-
plar (England, Skotland, Sibirien) har stud. Poppius tagit ett
exemplar i Kirjavalaks i juh 1895. Membranen, som vanHgen
blott når till spetsen af abdomen, öfverskjuter denna med halfva
sin längd och är i sin helhet blott litet kortare än corium.

6. Orthotylus ericetorum Fall. (= croceus J. Sahlb.).
Vid Soc. pro F. et Fl. Fenn. sammanträde d. 4 dec. 1886 före-
visade prof. J. Sahlberg en Orthotylus, tagen i 3 exemplar
vid Dvorets i Ryska Karelen af hr A. Giinther; exemplaren
uppfördes under benämningen croceus såsom en ny art, hvilken
skulle afvika från O. ericetorum genom bjärt gul färg, kortare
prothorax och från pannan icke tydligt afsatt tylus. Det typ-
exemplar, jag undersökt, skiljer sig likväl i dessa senare hän-
seenden icke det ringaste från ericetorum och hemielytra äro
äfven tydligt gröna med undantag af spetsen af cuneus, hvilken

128 O. M. Reuter, Anteckningar om Finska Heteroptera.

likasom hos ericetonim är gul. Den gröna färgen bleknar och
gulnar ofta, om insekten altför länge utsatts för invärkan af
cyankalium och härpå torde äfven den gulaktiga färgtonen på
hufvud och thorax hos de tre exemplaren från Dvorets bero.

7. Atractotomus mali Mey. Prof. J. Sahlberg har i slu-
tet af juli på äppelträn i Karislojo funnit flere exemplar af
denna för vår fauna nya Capsid, som skiljer sig från den hos
oss på gran allmänna A. magnicornis Fall. genom betydligare
storlek, svart cubitalnerv på membranen och äfven hos hanen
spolformig andra antennled. I Skandinavien är denna art förut
tagen endast af mig på äppelträn invid Stockholm och på Cra-
tcegus af kand. Sch Ii ek vid Köpenhamn (orätt angifven af mig
i Entom. Meddelelser I, B. 3, p. 108, 222 a såsom A. forticor-
nis M. et R.).

8. Äphelocheirus nigrita Hor v. och Montandoni Hor v. Se-
naste vårtermin förevisade stud. A. J. Silfvenius inför Soc.
pro F. et Fl. Fenn. exemplar af en Äphelocheirus, funna af ho-
nom på flodbotten i Nykyrka och Kivinebb socknar och bestämd
af d:r Horvath såsom A. nigrita n. sp. Sedermera har d:r
Horvaths monografi öfver detta genus publicerats i Termeszet.
Fiizet. XXII (1899) och beskrifves däri 7 arter, af hvilka 4 eu-
ropeiska. Af dem tillhöra icke färre än 3 Östersjöbassinen,
nämligen Ä. cestivalis Fabr. (=: Kervillei Kuhlgatz), funnen
vid Schwentine nära Kiel, A. Montandoni n. sp. (= cestivalis
Put.), för länge sedan funnen i ett exemplar af Kolenati vid
Peterhof nära Petersburg, samt den nu hos oss funna ofvan
nämnda A. nigrita n. sp., af hvilken för öfrigt blott ett exem-
plar (forma macroptera) är bekant (södra Ungarn). De båda an-
dra äro utbredda öfver en stor del af Europa.

Då jag af prof. J. Sahlberg erfarit att han nyligen i S:t
Petersburgs Vetenskaps Akademis zoologiska museum sett exem-
plar af en Äphelocheirus^ funna i Östersjöprovinserna, anhöll jag
hos assistenten N. Bianchi om utredning huruvida dessa till-
hörde A. nigrita eller A. Montandoni. Af hr Bianchis svar
framgår att i nämnda museum förvaras två benlösa brachyptera
exemplar, funna såsom döda af zoologen vid Vetenskaps Aka-

o. M. Reutei; Anteckningar om Finska Heteroptera. 129

demiens Museum Biruia vid norra stranden af Finska
viken mellan S:t Petersburg och Sestrovetsk, och dessutom en
väl bibehållen brachypter 9, tagen af Bianchi i maj 1879 vid
södra stranden af Finska viken nära Oranienbaum. Alla dessa
tillhöra icke A. nigrita, utan A. Montandoni, och Bianchi för-
modar att till denna art bör hänföras äfven en gul larv, som
han funnit under ett trästycke vid den sandiga stranden af flo-
den Luga, 6 verst norr om Tamburg i S:t Petersburgska gu-
vernementet.

Då sålunda äfven denna art blifvit funnen alldeles invid
gränsen till vårt faunaområde, är det mycket antagligt att den
skall anträffas också inom detta, så snart engång samlares upp-
märksamhet tillbörligen riktats på dessa egendomliga kortvin-
gade, larvlika vattenhemipterer. För närmare efterforskning må
därför här lämnas en kort öfversikt af de tre arter, hvilka an-
träffats inom Östersjöbassinen.

A. Montandoni Hor v.: kropp ofvan föga konvex, nästan
nedtryckt, framtill starkare afsmalnande än baktill, svart eller
svartbrun, mer eller mindre gulbrokig, sidoränderna, hufvudet
helt och hållet, antenner, rostrum och ben gula; abdomen, me-
tanotum och scutellum tillsamman nästan kortare än abdomens
största bredd ; honans öfre genital-lameller nästan dubbelt kor-
tare än den mellersta räta delen af sista dorsalsegmentets bak-
rand.

A. nigrita Hor v.: kropp ofvan hndrigt, men tydligt konvex,
bredt elliptisk, framåt och bakåt ungefär lika starkt afsmal-
nande, enfärgadt svart; hufvudet of vantill stundom i disken mer
*eller mindre gulbrunt, undertill, antenner, rostrum och ben ler-
gula; abdomen, metanotum och scutellum tillsamman nästan
kortare än abdomens största bredd; honans öfre genitallamel-
ler i midten lika långa som hälften af den mellersta räta delen
af sista dorsalsegmentets bakrand.

A. aestivalis Fabr,, Hor v.: kropp ofvan lindrigt, men tyd-
ligt konvex, bredt elliptisk, ungefär lika afsmalnande framåt
och bakåt, lergul, mer eller mindre gråbrokig, sällan nästan

130 O. M. Beuter, Anteckningar om Finska Heteroptera.

helt och hållet gråsvart, men hufvudet alltid rödaktigt eller brun-
aktigt lergult, enfärgadt; abdomen, metanotum och scutellum
tillsamman lika långa som abdomens största bredd ; honans öfre
genitallameller i midten längre än hälften af den mellersta räta
delen af sista dorsalsegmentets bakrand.

Slutligen anser jag mig här böra uttala ett tvifvelsmål
huruvida den hos oss funna Äphelochcirus värkligen är identisk
med den ifrån södra Ungarn beskrifna nigrita Horv., ehuru
Horvath själf anser så vara fallet. Från Ungarn är blott ett
långvingadt exemplar kändt, men dettas hufvud är märkbart
längre än hos vår art och vingdimensionen brukar icke invärka
äfven på hufvudets bygnad. Hufvudet är sålunda lika bildadt
hos lång- som hos kortvingade exemplar af Ä. cestivcdis. Frå-
gan kan afgöras först sedan arten är känd i båda formerna,
den lång- och den kortvingade.

De finska arterna af Aradus lugubris-gruppen

af

O. M. Reuter.

(Anmäldt den 7 april 1900).

Af den karaktäristiska grupp inom hemiptersläktet Aradus
F., som jag efter den tidigast bekanta arten benämnt lucjubris-
gruppen ^) och hvilken utmärker sig genom antennernas sär-
egna byggnad och de ytterst fint krenulerade kroppsränderna,
har hos oss hittills med säkerhet upptäckts fyra väl skilda ar-
ter, luguhris Fall., crenaticollis F. Sahlb., laeviusculus Re ut.
{9- = angusticolUs Re ut.) och angidaris J. Sahlb. Dessutom
funnos i R. F. Sahlbergs finska samling utan uppgifven lokal
yttermera ett exemplar af Ä. aterrimiis Fieb. och ett exemplar,
som jag antagit såsom ny art och beskrifvit under namn af Ä.
simillimus ^).

Då senaste höst af stud. B, Poppius till min granskning
lämnades en af stud. W. Axelson i Kontiolaks funnen Aradus,
som tyktes afvika från alla ofvan anförda, har jag funnit mig
föranläten att underkasta denna grupp en ny revision, grundad
på en undersökning af det material, som under senaste tid hos
oss blifvit hopbragdt.

Den af stud. Axelson funna Aradus anser jag numera
,vara en egendomlig form af A. aterrimus Fieb., under hvilken

1) Se Wiener Entom. Zeitschr. III, p. 132, ff.

2) Beträffande dessa arter se äfven: Notiser Skpts pro F. et Fl. Fenn.
Förh. XIV, p. 328; Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. Förh. VII, p .139; Entomol.
Tidskrift III, p. 75 ff.; Finl. o. Skand. halföns Hem. Het. pp. 74 ff. samt
Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. XIII, p. 153.

132 O. M. Reuter, De finska arterna af Aradns lugubris-gmp]-)en.

art jag nu för äfven den af mig från Stockholm beskrifna mce-
stiis. Af hvarje af alla dessa sins emellan icke fullt öfverens-
stämmande former har jag sett blott ett enda exemplar, men
olikheterna synas mig vara af jämförelsevis ringa vikt och då
de alla öfverensstämma i den för arterna så karaktäristiska
bildningen af honans ventral och genitalsegment, tvekar jag ej
mer att sammanslå dem under en art såsom former, hvilka dock
såsom sådana kunna bära hvart sitt namn.

Genom prof. Au ri vi 11 ii beredvilliga tillmötesgående har
jag varit i tillfälle att ånyo granska typexemplaret af min A.
moestus. Detta afviker från det exemplar i R. F. Sahlbergs
samling, som jag identifierat med A. aterrimus Fieb. ^), genom
tydligt smalare, i midten mindre starkt utvidgadt pronotum, hvil-
kets sidobåge både baktill och framtill är mindre starkt svängd;
framränderna äro mot spetsen mindre konvergerande och något
svagare urbuktade, skutelien smalare med nästan raka sidor
och spetsig (icke afrundad spets). Den omständighet huruvida
honans genitallober sammanstöta eller stå åtskils i inkanten, på
hvilken jag tidigare lagt vikt vid åtskiljandet af moestus och
aterrimus, har visat sig af föga betydelse. Hos honor af Ice-
viusculus Re ut. anträffas än det ena, än det andra fallet.

Den af herr Axelson funna formen, som jag kallat var.
diversicoUis, öfverensstämmer för öfrigt med moestus, men af-
viker dock genom pronoti framtill knapt uppvikta sidor med
sidoranden här nästan rät (icke urbuktad); andra antennleden
förefaller obetydligt tjockare, tredje obetydligt kortare (litet mer
än 73 kortare än 2:dra, hos moestus knapt mer än Y*); ante-
okulartanden på hufvudet är något mindre.

Jag har så mycket mer anledning att antaga att dessa
skilnader icke äro af den natur, att de kunna begagnas såsom
artmärken, som jag funnit att äfven en annan närstående art,

1) Detta exemplar öfverensstämmer Vcäl med Fieb ers, Douglas och
Scotts samt Saiinders beskrifningar. Typexemplar liar jag ej varit i till-
fälle att se, Inga uppgifter finnas beträffande honans genitalsegment. Från
Frankrike har jag sett exemplar, som afvika från vårt endast genom obe-
tydligt större storlek och därigenom att spetshörnen af abdominalsegmen-
tens sidolober äro helt svagt utskjutande, under det sidoänderna hos alla
våra former äro fullkomligt jämna.

o. M- Reuter, De finska arterna af Aradus Zie^ttöm-gruppen. 133

.-1. Iceviusculus, synes variera på liknande sätt. Sålunda har
prof. J. Sahlberg i Inari funnit på en granstubbe jämte en
fullkomligt typisk hane af denna art en hona, som har betyd-
ligt bredare och mer afrundadt pronotum och i detta af seende
knapt kan skiljas från A. simillimus Reut., hvilkens främre sido-
ränder endast äro obetydligt djupare urbuktade. På grund häraf
anser jag numera äfven simillimus blott såsom en egendomlig
varietät af Iwviusculus, med hvars hona den äfven öfverens-
stämmer i de sista ventral- och genitalsegmentens för denna art
särdeles karaktäristiska byggnad. Den ljusa färgen hos typ-
exemplaret af simillimus återfinnes hos nykläckta individer af
närstående arter.

Jag har i nedanstående öfversikt sammanstält de olika ka-
raktärerna för de skandinaviskt-finska arterna af liigiibris-gYuppen.

Dispositio specierum Scandinaviae et Fenniae sectionis A. lugubris.

Antennae articulo secundo versus basin sat fortiter graci-

lescente, tertio semper secundo multo breviore. Caput dente

temporali destitutum, vertice plerumque lineis duabus postice

angulatim convergentibus laevibus et saepissime pallidioribus

instructo. Pronotum lateribus subtiliter crenulatis vel subinte-

gris. Color niger vel in junioribus fuscus.

1. Antennae articulo secundo ad quartam basalem partem

subito fortius constricto, crassitie nonnihil variabili, capite

breviore, tertio secundo circiter ^/t breviore, quarto tertio

2/5 — Ya breviore. Rostrum apicem prosterni sat superans.

Pronotum capite vix duplo (c/) vel paullo magis quam

duplo ($) latius, lateribus pone medium parallells, carinis

disci parallells, intermediis lobi antici parum vel levi-

ter convergentibus. Hemielytra abdomine baud vel paullo

angustiora, margine exteriore utriusque sexus recto, nigri-

cantia vel sordide pellucentia, inter costas longitudinales co-

stulis plurimis transversis nigris. Lobi laterales segmentorum

dorsalium angulis posticis late albidoflavis. Feminae lobi dis-

coidales segmenti sexti ventralis segmento quinto paullo

longiores, uterque lobus latitudine longior, simul sumti le-

134 O. M. Reuter, De finska arterna af Aradus luguJ)ris-gmp\)en.

viter transversi, margine communi apicali recte truncato;
segmentum primiim genitale segmento sexto ventrali paullo
magis quam ^s brevius. Long. cT.

lugubris Fall.

a. Articulus tertius antennarum apice, interdum etiam

secundus ipso margine apicali albo, Typus.
aa. Antennae totae nigrae.

var, nigricornis n. v.

V. Antennae articulo secundo a basi sensim incrassato nec
prope basin subito constricto. Corium costulis transversa-
libus numerosis destitutum, solum costula anteapicali, aream
anteapicalem terminante, interdum strigis transversis vix
elevatis pallidioribus.

2. Pronotum angulis anticis acutangulariter antrorsum produc-
tis, lateribus medio obtusangulariter dilatatis, marginibus
anterioribus ante angulos late sinuatis, posterioribus basin
versus fortiter convergentibus, carinis discoidalibus paralle-
lls, interraediis lobi antici leviter approximatis. Caput
lobo medio crasso, dente anteoculari parvo. Antennae gra-
ciles, articulo secundo capite breviore, ultimis simul sum-
tis longiore, tertio secundo circiter 7? breviore, quarto ter-
tio aeque longo. Corium margine exteriore maris recto,
feminae basi vix dilatato. Lobi laterales segmentorum ab-
dominalium angulis apicalibus late flavis. Lobi discoidales
segmenti sexti ventralis feminae segmento quinto aeque
longi, lobus uterque latitudine longior, simul sumti leviter
transversi, margine communi apicali recte truncato. Seg-
mentum feminae primum genitale sexto ventrali circiter
duplo brevius. Long. d 8^/3 — 472-, ^ ■^V* i"""^-

angularis J. Sahlb.

2'. Pronotum margine apicali recto, angulis haud productis,
obtusis, marginibus lateralibus apicem versus sinuatis.

3. Corium striis transversis pallidis laevibus. Lobi laterales

O- M. Renter, De finska arterna af Aradus lugubris-gmppen. 135

abdominis angulo postico et etiam margine postico salteni
anguste flavis.

4. Antennae articulo secundo capite breviore, usque a basi
sensim incrassato, ultimis simul sumtis aeque longo.

5. Pronotum carinis discoidalibus intermediis lobi antici pa-
rallelis, lobi postici basin versus sat fortiter divergenti-
bus, lateralibus parallelis, his carinis postice saepe palli-
dioribus; lateribus medio sat fortiter rotundato-ampliatis,
marginibus basin et apicem versus fortiter convergentibus,
ante angulos anticos sat fortiter sinuatis. Caput lobo me-
dio modice crasso, tuberculo anteoculari obtusissimo, sat
obsoleto. Rostrum apicem prosterni paullo superans. An-
tennae articulo secundo capite saltem Yg breviore, tertio
secundo duplo breviore, ultimis aeque longis. Hemielytra
margine laterali basi sat fortiter dilatata ibique macula
magna albida signata, cetero striolis sordide albidis trans-
versis. Feminae lobi discoidales segmenti sexti ventralis
quinto paullo breviores, uterque lobus latitudine parum vel
paullulum longior, simul sumti transversi, margine com-
muni apicali recte truncato; segmentum primum genitale
segmento sexto ventrali solum circiter ^/é brevius. Long.

bimaculatus Re ut.

5'. Pronotum carinis discoidalibus lobi postici parallelis vel
lateralibus basin versus omnium levissime divergentibus,
intermediis lobi antici fortius appropinquatis; lateribus
apicem versus late sinuatis. Caput lobo medio teretiu-
sculo. Rostrum coxas anticas vix superans. Antennae
articulo tertio secundo circiter 'Y? breviore, quarto ter-
tio 74 — 7^ breviore. Hemielytra macula humerali destituta,
striis transversalibus ferrugineis. Feminae lobi discoidales
segmenti sexti ventralis segmento quinto sat multo longiores,
uterque lobus latitudine sat multo longior, simul sumti lati-
tudine fere longiores, margine communi apicali medio late
angulariter exciso, versus latera late et fortiter obtusangu-

136 O. M. Retder, De finska arterna af Aradiis htgiilnisgri\p])en.

lariter obliquato ; segmentum primum genitale segmento
sexto ventrali saltem ^5 brevius, lateribus totum detectum.

Iseviusculus Re ut.

a. Pronotum longitudine fere vel vix duplo latius, la-
teribus medio parnm dilatatis, inf ra medium versus
basin fere parallelis, raro levissime convergentibus.
Corium margine exteriore basi levissime (ef) vel le-
viter, sed distinete dilatato. Caput dente anteocu-
lari distincto, sed obtuso. Long. d" 5^4 — 0^/3, Q. 5^3
6 mm. Typus.

aa. Pronotum longitudine saltem 273 latius, lateribus me-
dio sat fortiter rotundato-ampliatis, basin versus di-
stinete convergentibus et rotundatis. Corium feminae
margine exteriore sat dilatato. Caput tuberculo an-
teoculari minutissimo, obsoleto. Long. $ 5^2 — 6 mm.'

Var. similUmus Re ut.

4'. Antennae articulo secundo capitis longitudine, ultimis si-
mul sumtis distinete longiore, praecipue a medio fortius
incrassato, basin versus saepe piceo-ferrugineo, tertio se-
cundo paullo magis quam duplo breviore, qvarto tertio sal-
tem ^4 breviore. Rostrum apicem prosterni paullo super-
ans. Caput dente anteoculari obsoleto. Pronotum longi-
tudine magis quam duplo latius, lateribus medio fortiter
rotundato-dilatatis, marginibus versus apicem valde conver-
gentibus et leviter sinuatis, versus basin sat fortiter con-
vergentibus, carinis discoidalibus parallelis, lobi antici
paullo appropinquatis. Corium margine basi sat ampliatum,
reflexum ibique macula sordide grisescente notatum, cetero
striis transversis sordidis. Feminae lobi discoidales seg-
menti sexti ventralis quinto longiores, lobus uterque lati-
tudine fere duplo longior, simul sumti vix transversi, mar-
gine communi apicali medio latissime emarginato, versus

o. M- Bei(te); De finska arterna af Araclus lugubris-gvuppen. 137

latera leviter rotundato; segmentum primum genitale sexto
ventrali duplo brevius. Long. d" Q'^/^, 9- 7^4 mm.

crenaticollis F. Sa hl b.

3'. Corium totum nigrum, striis transversalibus pallidis desti-
tutum, basi sat fortiter ampliatum. Caput lobo antico mo-
dice crasso, dente anteoculari acuto, sat magno. Oculi for-
tius prominentes. Rostrum coxas anticas altingens. An-
tennae articulo secundo capite sat multo breviore, ultimis
simul sumtis aeque vel fere aeque longo, tertio secundo
1/3 — V4 breviore, quarto tertio fere Ys breviore. Pronotum
medio fortiter arcuato-dilatatuin, carinis lobi postici paral-
lells, intermediis lobi antici fortiter appropinquatis, Lobi
laterales abdominis solum angulo apicali flavo. Femi-
nae lobi discoidales segmenti sexti ventralis quinto paullo
longiores, lobus uterque latitudine distincte longior, simul
sumti transversi, margine communi utrinque latera versus
leviter sinuato; segmentum primum genitale segmento ven-

Uali circiter duplo brevius.

aterrimus Fieb.

a. Pronotum longitudine 2 ^s latius, marginibus latera-
libus antice minus fortiter convergentibus, sed for-
tius sinuatis. Scutellum lateribus leviter arcuatis,
ipso apice obtuso. Long. 5 675 mm. Typus.

aa. Pronotum longitudine paullo magis qvam duplo latius.

b. Pronotum lateribus antice optime reflexis, margini-
bus antice minus fortiter sinuatis. Scutellum lateri-
bus rectis, apice. acuto. Long. 9- 6 Y3 mm.

Var. moestiis Reut.

bb. Pronotum lateribus antice levissime reflexis vel sub-
planis, marginibus versus apicem subrectis. Scutel-
lum lateribus usque ad medium leviter arcuatis, dein

rectis. Long. Q. 6 Y2 mm.

Var. diversicollis n. v.

Beträffande ofvanstående arters förekomst och utbredning

138 O. M. Reuter, De finska arterna af Aradus lugubris-gruppen.

i Finland och Skandinavien är jag i tillfälle att meddela nedan-
stående uppgifter.

1. Aradus lugubris Fall., Hem. Svec, p. 139 (1829). Före-
kommer enl. J. Sahlberg under barken af tall [Pinus dive-
stris), anträffas ofta på husväggar. Utbredd öfver hela området.
De nordligaste kända lokalerna i Finland äro Kittilä, Utsjoki
och Inari; funnen vid Jokonga vid Murmanska kusten (En w al d);
äfven i Skandinavien långt uppe i Lappmarken (Jukkasjärvi) och
Finnmai^ken (Bossekop, Alteidet, enl. Zetterstedt). — Den är
för öfrigt utbredd öfver hela det paläarktiska området. Jag har
sett exemplar från Turkestan (Fedtschenko), Kamtschatka (F,
Sahlberg) och Japan (Matsumura). Den förekommer äfven
i Nordamerika, hvarest den beskrifvits under namnet rectus
Say (1859).

Var. nigricornis Reut. nov. var. Ett exemplar från Fin-
land, etiketteradt Sälla (stud. Rantas alm i).

2. Aradus angularis J. Sahlb., Medd. af Soc. F. et Fl.
Fenn. XIII, p. 153 (1886). Typexemplaret (cT) härstammar från
Petrosavodsk (Gunther). Senare har J. Sahlberg funnit båda
könen på en bränd granstubbe {Ahies excelsa) i Inari och stud.
B. Poppius en Q- på nysshugget furutimmer vid Nuortijaur. —
Ännu icke funnen utom Finland.

3. Aradus bimaculatus Reut., Öfv. Svenska Vet. Akad.
Förh. 1872, N:o 5, p. 58, 12.

Några honor äro funna i norra Lappmarken (P. Wahl-
berg) och i Småland (Boheman). — Ännu ej tagen utom Sverige.

4. Aradus laeviusculus Reut., Not. Soc. F. et Fl. Fenn.
XIV, p. 329. 3 = cT (1875), A. angusticollis Reut., Medd. Soc.
F. et Fl. Fenn. VII, p. 140 = $ (1881). Denna art anträffas
enl. J. Sahlberg under bark af gran [Ahies excelsa), i motsats
till A. luguhris, som håller sig till tallen. Tagen af Sahlberg
i södra Finland i Yläne (typ), Orivesi, Sammatti och Karislojo.
Ett exemplar från Österbotten fans i den gamla Wasastjern-
ska samlingen. En d har Sahlberg tagit på en bränd gran-
stam i Inari och en Q i Muonioniska [cingusticollis typex.). —

o. M. Eeufer, De finska arterna af Aradus lugubris-gvuppen. 139

Utom Finland endast funnen i Norge, hvarest Warloe tagit ett
exemplar vid Dröbak.

Var. simillimus Re ut., Not. Skpts F. et Fl. Fenn. Förh.
XIV, p. 328, 2 (1875), ut species. Typexemplaret (Q) utan lokal
i R. F. Sahlbergs finska samling; en 9- jämte en typisk c/ i
Inari (J. Sahlberg).

5. Aradus crenatlcollis F. Sahlb., Mon. Geoc. p. 139, 3
(1848). Funnen i Satakunta, Tavastland, Ryska Karelen och
Österbotten (Uleåborg, W. Nyländer). I Sverige i Upland
(Wasastjerna). — Dessutom i Livland, Ryssland (Kasan) och
vestra Sibirien (Jenissej); jag eger äfven ett exemplar från
Italien.

6. Aradus aterrimus Fieb., Wien. Ent. Monatssch. VII, p.
210 (1864). Ett exemplar (Q) utan lokaluppgift i R. F. Sahl-
bergs finska samling. — Funnen på par ställen i England,
Frankrike och Spanien.

Var. moestus Re ut., Öfv. Svenska Vet. Akad. Förh. 1872,
N:o 5, p. 59, ut species. Ett exemplar (Q) från Stockholm (P.
Wahlberg).

Var. cliversicoUis Re ut. nov. var. Ett exemplar (Q) från
Kontiolaks (stud. W. Axelson).

Ett förbisedt arbete öfver Collembola

af

O. M. Reuter.

(Anmäldt den 7 februari 1900).

Med anledning af den uppmärksamhet, collembola på se-
nare tider tillvunnit sig och hvilken äfven hos oss funnit ut-
tryck i student W. Axelsons intressanta och resultatrika un-
dersökningar beträffande vår faunas arter, torde det icke vara
ur vägen att med några ord beröra ett äldre arbete öfver denna
djurgrupp, hvilket af alla senare författare fullständigt förbisetts.

Det ingår i tredje bandet af »Naturhistorische Topographie
von Regensburg, bearbeitet von Dr. A. E. Fiirnrohr» (Regens-
burg 1840), hvari Zunft VIII af Insecta under rubriken Thysa-
niira (pp. 352 — 359) är bearbetad af d:r C. Koch. Jag är d:r
E. Bergroth, som fäst min uppmärksamhet härpå, särskildt
tacksam för en mig godhetsfullt meddelad afskrift af denna af-
liandling.

Visserligen äro de däri ingående diagnoserna synnerligen
knapphändiga och ytterst få arter möjliga att med hälst någon
grad af säkerhet tyda, men om par af dem kan dock föga tvif-
vel hysas. Därtill kommer att här beskrifvas tvänne nya släk-
ten, det ena för första gången.

Af familjen Thysanura upptagas 4, af fam. Pocluridae inal-
les 46 arter, fördelade på 6 släkten.

Till släktet Smynthurus Latr. höra 7 arter, alla nya. En-
dast en af dessa, Sm. bicinctus, p. 353, 274 kan igenkännas.
Diagnosen lyder: »Blassgelb, ein Querband am Vorderrande des
Körpers, ein schmäleres vor der Spitze und die Augen schwarz,

o. M. Reiite>\ Ett förbisedt arbete öfver Collembola. 141

auf erstem ein Querlinie, auf letztern ein Fleckchen gelb. Häu-
fig in Gärten, gern auf Buchseinfassungen.» Denna art är utan
tvifvel Tullbergs Sm. cinctus. Exemplar med gula teckningar
i de stora svarta fläckarna anträffas äfven hos oss. I närheten
af Leipzig har jag funnit arten talrik just på sådan lokal, som
af författaren anföres.

Af släktet Poclura Linn. upptagas 20 arter, 13 nya. Af
dem kunna blott par närmelsevis tolkas. P. simplex, p. 354,
280, synes nästan med säkerhet vara Entomohrya Nicoleii
Lubb. 1867, att dömma af diagnosen, hvilken lyder: »Oliven-
gelb, die Fiihler und ein Bogenstreif vor den Augen braun, der
Kopf und der erste Brustring mit gekrummten kolbigen Borsten
besetzt. Länge 1 m. Auf niedern Pflanzen, gern auf Nattern-
kopf. Gestalt ziemlich von P. nivalis.>^ P. striata, p. 354, 281,
skulle åter kunna anses vara OrcJiesella rufescens Linn. var,
pallida Re ut., om hvilken den till teckning och storlek påmin-
ner, ifall icke kroppen uppgifves »spindelförmig», hvilket mer
påminner om en Eiitomohrya. Någon så stor art af detta ge-
nus känner jag dock icke. Kochs diagnos lyder: »Spindelför-
mig, gelb, auf dem Kopfe, Vorder und Hinterleibe zwei Linien
und ein Streif an den Seiten der drei Ringe des Thorax schwarz.
Länge 1 72 '"• Ii^ Wäldern, gern in Vorhölzern.» ^)

Det tredje släktet, Paidium, p. 356, beskrifves såsom nytt.
Diagnosen lyder: »Kopf abwärts geneigt, Fiihler etM-^as länger
als der Kopf, die drei vordern Glieder ziemlich gleich läng, das
Endglied etwas länger, fast eiförmig. Körper cylindrisch mit-
metallischen Schuppen bedeckt, der dritte Leibring verhältniss-
mässig sehr läng. Wohnung auf feuchten Stellen der Erde, un-
ter Steinen und niederen Pflanzen. Hiippen sehr behend.» En
påfallande oriktighet i diagnosen är att tredje kroppsringen
angifves såsom lång. Detta är tydligen en lapsus calami och
bör heta »der vierte Leibring etc.» Jag känner ingen podu-
rid, hvilkens tredje kroppsring vore längre än de öfriga. Men

1) Färgteckningen stämmer någorlunda öfv^erens med den hos E. or-
cheselloides Schäff. från Tyskland, men denna är mindre, blott 3 '/o mm lång.

142 O. M. Reuter, Ett förbisedt arbete öfver Collembola.

oafsedt denna felaktighet, är diagnosen alldeles tillräcklig, för
att angifva att detta släkte är identiskt med det blott ett år
tidigare af Bourlet beskrifna Lepidocyrtus. Detta framgår yt-
terligare af diagnoserna för de under detsamma beskrifna 7 ar-
terna, af hvilka dock endast den första, P. cucuilatum, p. 356,
295, kunnat till arten igenkännas. Diagnosen är följande:
»Schwarz, metallisch, purpurfarbig glänzend, der erste Brust-
ring capuzartig uber den Hinterkopf verlängert, Fiihler und Beine
gelb. Länge 1 ''\ Auf feuchten Stellen der Wälder, Felder und
Gärten, nicht selten.» Denna art synes mig icke kunna vara
någon annan än den år 1890 af Uzel från Böhmen beskrifna
L. paradoxus, hvilken jag funnit talrik bland gräset på ängar i
närheten af Berlin. Antennerna äro visserligen hos denna blott
mot basen hvitgula, men de brista lätt på så spröda djur, som
dessa, och ofullständigheten i beskrifningen kan härröra häraf.

Af Achorutes Templ. anföras 9 arter, 8 nya; ingen af
dessa kan identifieras.

Efter dem följer, p. 859, det nya släktet Blax, som karak-
täriseras på följande sätt: »Kopf kurz, v^^enig geneigt. Fiihler
länger als der Kopf, viergliedrig, kegelförmig, an der Wurzel
sehr dick. Körper läng, etwas flach, mit starken Bingeinschnit-
ten an den Seiten, der Endring dreilappig. Keine Springgabel.»
Den enda arten, Bl. nigra, p. 359, beskrifves såsom »durchaus
schwarz, langborstig, die Beinen weisslich. Länge ^/^ '". Auf
der Erde, in Wäldern, selten.» Inom hela den paläarktiska fau-
nan finnes blott ett enda släkte, som jämte långborstig och nå-
got platt kropp med djupa segmentincisurer har kägelformiga
antenner, korta ben och ingen hoppgaffel och det kan därför
icke gärna vara tvifvel underkastadt att Koch med benämnin-
gen Blax af ser samma genus, Nicole t 1847 kallat Anura.
Emellertid förefaller det oförklarligt att Koch kunnat beskrifva
antennerna såsom längre än hufvudet, apikalsegmentet såsom
treflikigt i stället för fyrflikigt och arten såsom svart i stället
för daggblå, ifall icke, såsom troligt är, diagnosen utkastats
efter torkade och vanstälda exemplar. På grund af dessa oegent-

o. M. Betder, Ett förbisedt arbete öfver Collembola. 143

ligheter torde hans benämning dock nödgas vika för den yngre
af Te mp le ton införda och redan häfdvunna.

Afsikten med denna uppsats har mindre varit att yrka på
upptagandet i den nu gällande nomenklaturen af några af
Kochs benämningar, än att fästa resp, collembologers uppmärk-
samhet vid detta fullkomligt förbisedda arbete och till deras
bedömande öfverlämna i hvad mån de kunna anse hänsyn i
framtiden böra tagas till detsamma. I hvarje fall bör ett eller
annat af de af K och gifna namnen finna plats inom synony-
miken, till hvars fullständigande ofvanstående må få gälla såsom
ett litet bidrag.

Årsmötet den 13 maj 1900,

Till inhemska medlemmar valdes med acklamation stu-
denterne H. Hällström och M. Weurlander.

Student Kurt H. Enwald hade inlemnat berättelse öf ver
de botaniska exkursioner han sommaren 1899 i egenskap af
Sällskapets stipendiat företagit i omnejden af Nyslott, af hvilken
berättelse i hufvudsak framgick att ogynsam väderlek och högt
vattenstånd hindrat honom att såsom han önskat utföra sina
undersökningar, hvadan dessa ännu vore i stort behof af att
förfullständigas.

'ö^

Föredrogs de ansökningar om reseunderstöd, som inom
faststäld tid inkommit, och beslöts i enlighet med Bestyreisens
förslag tilldela

student K. H. Enwald 100 mk för botaniska exkursioner
i Nyslottstrakten;

student R. Palmgren 100 mk för ornitologiska studi'er i
Karelen, företrädesvis på öarna Mantschinsaari och Lunkulan-
saari i Salmis socken, och

student K. W. Natunen 100 mk för insamlande af kri-

c

tiska kärlväxter på Åland.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, föredrog följande
berättelse öfver Sällskapets verksamhet under det gångna året:

Det nittonde århundradet, hvars begynnelse skänkte Fin-
lands folk en plats bland nationernas antal, har inom detta
folk sett ett betydande antal vetenskapliga samfund uppstå. Af

Årsmötet den 13 maj 1900. 145

dem har hvarje på sitt område sökt fylla sin uppgift bland de
internationella vetenskapliga förposterna och därmed också häfda
vårt lands och vårt folks vid seklets början erhållna plats. Att
samfundens sträfvan icke varit fruktlös kunna vi med glädje
konstatera särskildt nu, då hvarje dag bringar oss tecken af
den bildade verldens deltagande för Finlands öde, och då många
önskningar uttalats att detta fortfarande måtte få utvecklas i
samma riktning som förut. Så vidt det gäller vetenskaplig forsk-
ning kunna vi uti dessa välönskningar läsa mellan raderna ett
erkännande att Finlands bidrag tillerkännes ett bestående värde,
och att ett ingående studium af det egna landet är ett väsent-
ligt stöd för allmän forskning. Medvetandet af ett sådant er-
kännande skall åter å vår sida alstra en allt tydligare förnim-
melse af att forskningen är hos oss rotfast, och i samma mån
att förpliktelserna också städse skola ökas.

En särskild tillfredsställelse uti arbetet ligger däruti att
man äfven här hemma erkänner de vetenskapliga samfunden
såsom organ verkande för hela vårt lands anseende. Icke skulle
väl eljes landets ständer och styrelse vidtagit åtgärder att åt
dessa samfund bygga detta hus, hvari flertalet sällskap sedan
förlidna höst sammanträda. Här hafva vi nu eget tak öfver
hufvudet under våra sammankomster, här hafva vi plats för
våra bibliotek och våra lager af publikationer, och här ha de
enskilda samfunden en yttre anledning att också inbördes träda
i en fruktbringande vexelverkan. Kort sagdt, hemtrefnaden bör
bli en ny anledning till arbete, och den gemensamma delega-
tionen, hvari Sällskapet jämväl har representanter, bör bli or-
ganet för samverkan i en eller annan form. Stenmurarna, som
det flyende seklets slut rest åt samfunden, äro ej blott inseglet
på att forskningen här blifvit stadigt rotfast, utan de innebära
tillika en uppfordran att den växande plantan i det stundande
seklet må alstra riklig frukt. På vårt Sällskaps sista årsmöte
under nittonde seklet må vi därför uttala förhoppningen, att
det tjugonde seklets årsöfversigter skola i ständigt stigande skala
förteckna en förkofran af det ve'tenskapliga lifvet öfver hufvud i

vårt fädernesland.

10

146 Årsmötet den 13 maj 1900.

Lika litet som under något föregående år har det nu
gångna skonat våra led: två utländska och tre inhemska leda-
möter hafva fallit, några af dem bortryckta från ifrig naturve-
tenskaplig verksamhet på hvar sitt håll.

Den ena af de utländske forskarena var adjunkten i zoo-
logi vid Universitetet i Lund Carl Gustaf Thomson, som
afled den 19 september 1899. Hans härvarande närmaste med-
broder i facket, professor J. Sahlberg, har för årsredogörelsen
vänligen meddelat följande minnesord.

»Bland alla tiders deskriptiva entomologer intager Thom-
son ett af de allra främsta rummen, och högst få af ifrågava-
rande forskare hafva på sin vetenskap utöfvat ett så stort in-
flytande som han. Med rastlös ifver egnade han sig ända från
ungdomen åt studiet af Skandinaviens insekter, företrädesvis
Goleoptera och Hymenoptera, och genom sin ovanligt skarpa
förmåga att iakttaga och systematisera har han blifvit banbry-
tare för studiet af dessa omfattande insektordningar och gifvit
anledning till noggrannare forskningar beträffande hithörande
insekter i andra länder, icke blott i Europa utan ock i andra
verldsdelar. Många af andra forskare förbisedda grupper af
små och oansenliga insekter, såsom mindre parasitsteklar och
flera familjer microlepidoptera, hafva först af honom blifvit full-
ständigare utredda och systematiskt ordnade, men också öfver
större, från äldre tider af naturforskare med förkärlek stude-
rade former, t. ex. slägtet Carahus, hafva hans arbeten sprid t
nytt och oväntadt ljus, som blifvit af grundläggande betydelse
för deras vidare studium. Äfven de systematiska vinkar, Thom-
son likasom i förbigående lemnat angående andra insektord-
ningar t. ex. Hemiptera, Diptera, Trichoptera hafva varit till
stor nytta för vetenskapen.

Att här ingå på en närmare utläggning af den betydelse
Thomsons talrika arbeten ega i den entomologiska litteraturen
kan icke ifrågakomma; men vi kunna icke underlåta, att med
tacksamhet påminna om, att äfven den nyare forskningen be-
träffande vår finska insektfauna till stor del på ett eller annat
sätt hvilar på hans initiativ och berott af hans ledning. Med

Årsmötet den 13 inaj 1900. 147

tillhjälp af hans handböcker för nybegynnare i entomologi hafva
de flesta tagit sina första steg på entomologins fält, och genom
sina epokgörande arbeten, »Skandinaviens Coleoptera» och »Hy-
menoptera Scandinavise», har han direkte eller indirekte under-
lättat ett djupare studium af dessa ordningar. Medlem i vårt
Sällskap var han sedan år 1870.»

Den andra utländska ledamoten, som under året med dö-
den afgått var statsrådet Alexander Giinther, hvilken sena-
ste sommar afled i Petrosavodsk. Såsom vi alla känna har han
varit synnerligen verksam för utredandet af faunan och floran
uti vårt områdes ostligaste provinser, och kunde på denna grund
nästan räknas som en inhemsk ledamot. Personlig bekant-
skap har förorsakat att äfvenledes professor Sahlberg varit den
närmaste att om den aflidne lemna en teckning:

»I egentlig mening kan Giinther väl icke räknas till veten-
skapsmän, då han ej efterlemnat några skrifter af betydelse, men
genom sin kärlek till naturforskningen och sin outtröttliga sam-
lareifver har han varit till oskattbar nytta. Till nästan alla mera
omfattande arbeten öfver den finska faunan och floran, som på
senare tid utkommit, har han lemnat mer eller mindre betydande
bidrag genom uppgifter eller samlingar från sin hemtrakt. Med lika
stort intresse omfattade han de högre djuren som insekter, mol-
lusker och växter, och af dem alla insamlade han flitigt material
under sina talrika ströftåg inom Piyska Karelen. Att denna pro-
vins numera kan räknas till en af de bättre undersökta inom
vårt område är till icke ringa del Giinthers förtjänst. Ända se-
dan han i början af 1860 först kom i beröring med vår kände
lepidopterolog d:r Tengström på dennes forskningsresa uti Onega
Karelen, har han såsom en den mest nitiske medlem af vårt
sällskap arbetat för dess ändamål och stått i liflig korrespon-
dens med flere finska zoologer och botanister. I början egnade
han sina från talrika tjänstegöromål lediga stunder (han bör-
jade sin tjänstemannabana såsom stadsapotekare) så godt som
uteslutande åt Lepidoptera, hvaraf han sammanbragte en vac-
ker kollektion, men sedermera utvidgade han sitt forskningsom-
råde allt mer och mer. Under en lång följd af år sände han

148 Årsmötet den 13 maj 1900.

årligen till härvarande specialister för granskning och bestäm-
ning sina rika skördar af insekter, och med utmärkt liberalitet
afstod han till de finska samlingarna det, som för dem ansågs
behöfligt och värdefullt. Giinther förstod äfven sprida intresse
för naturens studium bland ungdomen och lyckades sålunda
vinna medarbetare, särskildt bland unga folkskollärare, som
hvar och en på sitt område gjorde insamlingar för hans räk-
ning. Med sin stora hjälpsamhet och sitt hjärtliga väsende
var han en faderlig vän för alla de exkurrenter, som för sär-
skilda vetenskapliga ändamål reste i Ryska Karelen eller ställde
sin kosa genom hans hemort, och hvarje naturforskare kunde
med säkerhet räkna på det gästvänligaste mottagande i hans
hem samt råd och hjälp af oskattbart värde för fullföljande af
sitt mål. Giinther var för öfrigt en person med vidsträckta kun-
skaper och hade ett stort anseende samt åtnjöt obegränsadt för-
troende i sin hemstad, där han särskildt var ett värdefullt stöd
för den finska församlingen, hvars medlemmar i synnerhet efter
nödår från angränsande delar af Finland utflyttat och sökt sin
tillflykt i Petrosavodsk. Alexander Gunther skall städse bevaras
i kärt minne hos hvar och en, som lärt känna honom.»

Med döden har ur de inhemska ledamöternas krets afgått
medicine doktorerne Karl Petter Malm gren och H erm an
Backman, begge invalda i senare hälften af 1850-talet. Den
förre var tidigare verksam som läkare i Kajana, hvarifrån han till
samlingarna insände fanerogamer och mossor, senare åter som
stadsläkare i Kuopio, provincialläkare i Gamla Karleby och i
Björneborg; för ett par år sedan pensionerad flyttade han till
hufvudstaden; han afled den 27 juli 1899. D:r B ack man åter
vistades under hufvuddelen af sitt lif såsom provincialläkare
uti Impilaks, men flyttade för icke länge sedan till Viborg,
hvarest han afsomnade den 1 december 1899. I Sällskapet fun-
gerade han åren 1860 — 64 såsom sekreterare. Högeligen intres-
serad af naturstudier i allmänhet var han dessutom särskildt
vän af trädgårdsodling och anlade omfattande planteringar vid
sitt hem. Gästfritt emottogos alla de naturalhistoriska exkurren-
ter, som uppsökte honom, och gerna gåfvos värdefulla råd, grun-

Årsmötet den 13 maj 1900. 149

dade på noggrann kännedom af Karelen. Äfven han samlade
fanerogamer och mossor, och på zoologins område ha vi att
tacka honom för ett antal fynd af mollusker äfvensom för se-
rier af fenologiska anteckningar; fågelfaunan iakttog han gerna,
och en del notiser därom ingå uti 15:de häftet af Sällskapets
Meddelanden.

Den yngste af de aflidne inhemska ledamöterna var do-
centen d:r Ragnar Hult. Då han som bekant under sina
första botaniska studier vid universitetet åtnjutit ledning af
professor J. P. Norrlin, har jag vändt mig till denne med
anhållan om en skildring af den bortgångnes lif och verksam-
het; med vänligt tillmötesgående af denna önskan har följande
inlägg lemnats mig för årsberättelsen.

»Den 25 sistlidne september afled d:r Ragnar Hult, en
af våra mest verksamma och framgångsrika arbetare i Floras
tjenst under sistförflutna kvartsekel.

Hult föddes den 4 mars 1857 å Fiskars bruk i Pojo soc-
ken. Fadern var ingeniör, hemma från Sverige, modern af finsk
börd. Efter genomgången kurs vid härvarande svenska nor-
mallyceum aflade Hult studentexamen 1875.

I skolan visade den pigge gossen lifligt intresse för växt-
verlden och gjorde tillsammans med sin jämnårige kamrat J.
Tikkanen ströftåg bl. a. i Lojo-trakten och sommaren 1875
på Åland, därunder växter flitigt insamlades.

Hösten 1875 invaldes Hult till medlem af Societas pro
Fauna & Flora fennica och erhöll redan följande år af Säll-
skapet understöd för en botanisk resa till sydöstra Savolaks.
Arbetet utfördes med den framgång att Hult år 1877, således en-
dast 20-årig, af Sällskapet uppdrogs att tillsammans med magister
A. Hj. Hjelt i botaniskt afseende undersöka de nordligaste trak-
terna af norra Österbotten och angränsande delar af Kemi Lapp-
mark. Exkursionen utsträcktes från Aavasaksa ända upp till
Pallastunturi och blef af största betydelse för Hults framtida
utbildning. Lapplands vida bygder voro särdeles egnade att
vidga synkretsen. Han fick här göra bekantskap med ohka
växtregioner och i dessa torftiga och enformiga, men ännu ur-

150 Årsmötet den 13 maj 1900.

sprungliga nejder erbjöds det yppersta tillfälle att göra honom
förtrogen med de stora grunddragen af våra terränger, stånd-
orter och vegetationer.

Efter aflagd filosofie kandidat-examen öfverflyttade Hult
1878 till Sverige, där hans föräldrar slagit sig ner i Blekinge.
Här tillbragte han ferierna och vistades under läseterminerna
dels i Upsala, dels i Stockholm, sysselsatt med studier i bota-
nik, särskildt växtgeografi, men därjemte med ifver egnande sig
åt geologi, klimatologi och allmän geografi. En frukt af dessa
studier framträdde år 1881 i en utförlig afhandling rörande de
växtfenologiska företeelserna i Sverige.

Vistelsen i Sverige blef dock ej långvarig; vintern 1880
återflyttade Hult till hemlandet och deltog följande sommar i
den botaniska expedition, som af Sällskapet bekostades till
Inari och Utsjoki; reskamraterna voro kandidat A. O. Kihlman
och student Axel Arrhenius.

Hemkommen började Hult sammanställa sina iakttagelser
från dessa resor till våra nordliga bygder. Ar 1881 bekant-
gjorde han »Försök till en analytisk behandling af växtforma-
tionerna». Författaren söker i denna för filosofie-licentiatgrad
utgifna och godkända afhandling med ledning af ett antal år
1877 gjorda ståndortsanteckningar determinera och binominalt
benämna de här förekommande växtassociationerna samt till-
lika utreda deras morfologi, utveckling och systematisering.
Tillsammans med Hjelt lemnade han vidare år 1885 en redo-
görelse öfver naturen och floran i det nämnda år utforskade
området, och 1886 framstälde han öfver dess mossor en om-
fattande, intressant och synnerligen detaljerad utredning. För-
utom öfliga uppgifter öfver förekomst och utbredning, lemnar för-
fattaren en skildring af mossvegetationens efter hand skeende för-
ändringar på ohka ståndorter, samt söker vidare klarställa sät-
tet för dessa växters migrationer och utbredning samt de för-
ändringar mossfloran under växlande klimatperioder undergått
inom området äfvensom de relikter, som från skilda epoker

o

ännu finnas kvar af formationer eller enskilda arter. Ar 1887
lemnade Hult jämväl en på dylik historisk-biologisk grund hvi-

Årsmötet den 13 maj 1900. 151

lande framställning af den alpina vegetationen i Inari och
Utsjoki.

Ännu en gång hamnade Hult i Lappland. Han erhöll
1890 af vårt Sällskap reseunderstöd för utforskandet af Saari-
selkä och angränsande områden; öfver resultaten häraf har
han lemnat en skildring i 16 tomen af Sällskapets Acta. I Geo-
grafiska Föreningens Tidskrift har Hult äfven afhandlat en del
af sina i Lappland, delvis äfven i andra trakter gjorda botani-
ska iakttagelser.

Somrarne 1882 och 1884 exkurrerade Hult ytterligare i
Blekinge och sammanfattade sina därstädes utförda forskningar
i en omfångsrik uppsats: »Blekinges vegetation». Arbetet tillhör
Hults bästa produktioner och väckte äfven i Sverige vid sitt
framträdande så stor uppmärksamhet att detsamma på Svenska
Vetenskaps Akademiens årshögtid 1886 upptogs bland årets mest
anmärkningsvärda botaniska publikationer och af sådan anled-
ning utförligt refererades.

Till docens i växtgeografi utnämndes Hult 1886, och af
hans hithörande verksamhet må nämnas att han sommaren
samma år meddelade i Lojo praktisk undervisning åt ett antal
studenter, bland dem äfven tvenne svenskar, som önskade vinna
specialutbildning i ämnet. — År 1887 valdes Hult till vårt Säll-
skaps sekreterare och kvarstod i denna egenskap ända till vå-
ren 1892.

Såsom af det anförda framgår hade Hult varit ovanligt
verksam som botanisk resande, forskare och författare, och lik-
väl hade hans tid sedan år 1880 varit i hög grad upptagen äf-
ven af' andra planer och sysselsättningar, främst af geografisk
art. Kort efter återkomsten från Sverige uppkastade han för
några bekanta frågan om åstadkommande af en geografisk för-
ening i Finland. En dylik kom äfven i början af år 1881 till
stånd, och Hult utsågs till dess sekreterare. Privata samman-
träden höllos detta och följande år, och stadgar utarbetades för
föreningen. Sedermera följde en långvarig stagnation i dess
sträfvanden; Hult företog en längre utrikesresa 1883 — 1885 och
äfven öfriga medlemmar voro denna tid strängt upptagna på— r--- -

#:

152 Årsmötet den 13 maj 1900.

andra håll. Efter hemkomst,en fullföljde Hult med energi sina
geografiska syften, och för att kraftigare främja dessa sträfvan-
den hos ungdomen bildade han en »Geografisk klubb» 1886
och utbytte sednare sin botaniska docentur mot docentur i all-
män geografi.

Emellertid hade redan tidigare Hults önskningar beträf-
fande ändamålet för och organisationen af den geografiska för-
eningen råkat i kollision med de åsigter, som hystes af förenin-
gens öfriga medlemmar, i anledning hvaraf Hult ej längre tog
någon del i dess arbeten och år 1887 slutligen definitivt drog
sig tillbaka från densamma och i stället efter egen plan ombil-
dade sin klubb till en ny »Geografisk Förening», medan den
ursprungliga 1881 bildade föreningen organiserade sig till »Säll-
skapet för Finlands Geografi». På detta sätt uppkommo unge-
fär samtidigt tvenne offentliga geografiska samfund i landet.

Efter det Hult afträdt från sekreterarebefattningen i vårt
sällskap syntes han ej längre på dess sammanträden. Hans
tid togs också helt i anspråk af andra värf, och allmänt
kändt är huru han med storslagen hängifvenhet egnade sig åt
den geografiska undervisningen och befrämjandet af Geografiska
Föreningens intressen. Hans inlägg på detta område äro nog-
samt kända, och hans betydelse härutinnan har allaredan af
sakkunnige skildrats och kunna därför här förbigås.

Utom fackarbetena var Hult för utkomstens skull tvungen
att använda sina kunskaper äfven på andra områden. Han
meddelade sålunda vid Universitetet undervisning åt farmacie-
studerande och var under en lång följd af år lärare i geografi
vid härvarande svenska fruntimmerskolas fortbildningsklassei".
Han skref vidare talrika artiklar för särskilda tidningar och tid-
skrifter och redigerade en tid utrikesafdelningen i Helsingfors
Dagblad.

Hult var en rikt och mångsidigt begåfvad personlighet.
På exkursionerna visade han sig ovanligt rask, flink och ut-
hållig samt gjorde snabbt och säkert observationer. I besittning
af en beundransvärd kombinationsförmåga dröjde det ej länge
innan han var färdig att draga slutsatser ur sina iakttagelser

Årsmötet den 13 maj 1900. 153

jämte det han med synnerlig lätthet nedskref sina tankar. Fliilt
ägde dessutom förmåga af ett klart, ledigt och liffullt föredrag
och samlade kring sig en skara intresserade åhörare. Genom
sina hängifna sträfvanden förvärfvade han sig många gynnare
äfvensom talrika beundrare och vänner, särdeles bland de unga.

Trots sin nitiska verksamhet var Hult tvungen att länge
nog åtnöja sig med en i ekonomiskt afseende anspråkslös ställ-
ning vid Universitetet, och Hults vänner dolde icke det han ej
rönt den uppmuntran, hans förtjenster bordt medföra, och äf-
ven hos »Sällskapet för Finlands Geografi», som nog snabbt
lyckades arbeta sig till en jämförelsevis framskjuten plats bland
våra föreningar, ansåg man sig kunna spåra bristande tillmötes-
gående gentemot honom.

Det lämpar sig icke att i dessa korta minnesord söka ut-
reda huruvida eller i hvad mån dessa förebråelser varit befo-
gade; endast några omständigheter till saklägets belysande må
här bringas i erinran, enär nämnda tillvitelser af en minnes-
tecknare blifvit nyligen upprepade och äfven i tryck offentlig-
gjorda. Om Hults tidigare, i det föregående antydda, relationer
till Sällskapet för Finlands Geografi finnas allaredan i »Fennia»
sakenliga upplysningar meddelade och likaledes äro därstädes
motiven bekantgjorda hvarför Hults sträfvan att sedermera åstad-
komma en förening af de båda geografiska samfunden fullstän-
digt strandade (Fennia 5, n:o 1, sid, 49—53). Vidkommande åter
Universitetet bör ej förbises att vid fysisk-matematiska sektionen
ännu för några år tillbaka kvarstodo flere äldre, förtjänstfulla
docenter, hvilka äfven gjort sig förtjenta af befordran. I öfrigt
må här antydningsvis framhållas, att den framstående betydelse,
som allmänheten och forskare icke minst i utlandet tilldelade
Hults vetenskapliga forskningar och arbeten, ej i lika hög grad
tillerkändes dem af flere bland våra egna fackmän, hvilka icke
alltid kunde rätt förlika sig med de vidtgående slutsatser, som
författaren på grund af sitt liffulla lynne och långtsyftande sträf-
vanden nog ofta lockades att deducera ur alltför fåtaliga fakta
eller med ledning af ofullständiga, stundom rätt flyktiga obser-
vationer.

154 Årsmötet den 13 maj 1900.

Men vare härmed huru som helst så inträffade för två år
tillbaka en vändpunkt i Hults lif och framtida utsigter. Honom
tilldelades då af Universitetet ett treårigt stipendium ur kam-
marrådet Rosenbergs fond, och med energi påbörjade han sina
forskningar i fremmande nejder. Första årets arbeten på Pyre-
neiska halfön blefvo framgångsrikt utförda, och på andra sidan
om Atlanten återstod ännu för honom tillfälle att under tvenne
år inberga rika förråd af vetenskapliga iakttagelser samt att
därefter i hemmet tillgodogöra sig de inbergade skatterna. Den
ljusning som nu så tydligt framskymtade skulle tyvärr oanadt
hastigt försvinna. På lifvets och förhoppningarnas middagshöjd
inföll skymningen plötsligt; ljuset slocknade och den så lof-
vande banan var med ens ändad.

Af vårt samfund skall Hults betydelsefulla lifsgerning städse
i tacksam hågkomst bevaras.»

Under loppet af året har Sällskapet invalt fem nya med-
lemmar, filosofie kandidat E. Odenvall samt studenterne G.
Renvall, R. Palmgren, H. Hällström och M. Weurlander.

Likasom tillförene hafva månadsmötena hållits regelbun-
det och varit talrikt besökta; någon gång hafva några och tret-
tio varit närvarande. Förevisningarna samt föredragen, till an-
talet några och 40, hafva varit tämligen jämnt fördelade på
botaniska och zoologiska ämnen. De flesta eller mera bety-
dande meddelandena hafva gjorts af hrr Arrhenius, Brenner,
Järvi, Kihlman, Levander, Lindberg, Poppius, O. M. Reuter, E.
Reuter, Sahlberg, Sa3lan och Silfvenius, andra åter af mindre
omfång af hrr Alcenius, Aro, O. Bergroth, Ch. E. Boldt, Granit,
Leinberg, Lindroth, Mela, Meriläinen, Montell, Nordling, A. Palm-
gren, Thesleff, Wahlberg och Weseloff. Förevisningarna hafva
vanligen gällt sällsyntare eller nytillkomna arter.

Öfver tidigare verkstälda resor hafva berättelser inlem-
nats af

hrr Silfvenius och Järvi, Karelska näset 1898,

hr Aro, Kuusamo 1898,

hr Enwald, Nyslott 1899.

Årsmötet den 18 maj 1900. 155

Desslikes har herr T. Hannikainen till Arkivet inlemnat en upp-
sats: »Luettelo Parikkalan pitäjän pulkilokasveista».

De vigtigaste inläggen hafva dock nedlagts uti ett antal
till publikation inlemnade uppsatser och afhandlingar, nämligen
följande:

.1. O. Bomansson, Ålands mossor.

Hj. Hjelt, Några ord om förändringar i den finska floran un-
der senare tid.
J. I. Lindroth, Eriophyidce fennicce.
O. Nord q vist, Inre befruktning hos Cottus scorpius och 4-

cornis.
O. M. Reuter, Anteckningar om finska Heteroptera.
E. Nordenskiöld, Anteckningar om acarider insamlade i hö.
J. Sa hl berg, Catalogi Dipterorum Fennice fragmenta, juvante

domino Th. Becker aliisque dipterologis. I. Scatomyzidce

Fennicce.
J. Sahlberg, Coleoptera nova vel minus cognita Faunm fennicce.
J. Sahlberg, Catcdogus Coleopterorum Faunce fennicce prcecAiv-

sorius.
K. M. Levander, Uber das Herbst- und Winter-Plankton 1898

im Finnischen Meerbusen und in der Ålands-See.
K. M. Levander, Zur Kenntniss der Fauna und Flora unserer

Binnenseen.
K. E. Him, Finska Characeer.
K. E. Hirn, Finnländische Vaucheriaceen.
J. A. Flinck, Wichtis sockens kärlväxter.
K. M. Levander, Zur Kenntniss des Lebens in den stehenden

Kleingewässer der äusseren Schäreninseln.
E. Reuter, Uber Weissährigkeit bei Wiesengräser in Finnland.

Ein Beitrag zur Kenntnis ihrer Ursache.
Harald Lindberg, En rik torffyndighet i Jorois (Savolaks).
Walter M. Axelson, Vorläufige Mittheilung iiber einige neue

Collembolen-Formen.
O. M. Reuter, Om finska Aradus-arter.

Från trycket har under detta redogörelseår utgifvits:
P. A. Karsten, Finlands Basidsvampar, utgörande den första

156 Årsmötet den 13 maj 1900.

af de floristiska handböcker, som Sällskapet ernår utgifva
för underlättande af grundläggande studier. Kostnaden för
denna publikation har Universitetet ersatt med 1 500 mk.
Acta XV, innehållande 7 afhandlingar af herrar E. Norden-
skiöld, K. E. Stenroos, Elis Nordling, Hugo Kränk, Enzio
Reuter, J. Alb. Sandman och Osc. Nordqvist (382 sidor,
5 taflor och 1 karta).
Acta XVII, innehållande 4 afhandlingar af herrar K. E. Sten-
roos, O. M. Reuter och K. M. Levander (358 sidor, 3 taflor
och 1 karta.
Meddelanden, haft. 25, innehållande Sällskapets förhandlin-
gar åren 1898 — 99, utgifna af prof. Fredr. Elfving.
Inom kort slutföres tryckningen af Acta XVI och XVIII.
Af XIX äro tryckta tvenne afhandlingar, och manuskript före-
ligger till att under loppet af sommaren fylla resten.

Utaf Meddelandena befinna sig jämväl under pressen
häftet 24, innehållande förhandhngarna året 1897 — 98^ äfven-
som häftet 26 för året 1899 — 1900, afsedda att utkomma under
sommaren. Den åtgärd har nämligen vidtagits, att protokollen
i den mån de justerats omedelbart befordras till tryck, hvar-
igenom årshäftet kan tidigare utdelas.

Redan en blick på de nu lemnade listorna öfver anmälda
afhandlingar och de innehållsrika publikationer, som utkommit
eller snart lemna pressen, ger ett vittnesbörd därom att den
vetenskapliga verksamheten inom Sällskapet är liflig, kanske
större nu än någonsin tillförene. Till ett motsvarande omdöme
leder äfven det rika skriftbyte som vid hvarje möte legat på
bordet.

Denna lifaktighet medför emellertid oundvikliga följder på
det ekonomiska området i det Sällskapets årstillgångar nu äro
eller riktigare bli tämligen medtagna när tryckningskostnaderna
inom kort skola erläggas. Försiktigheten har derför bjudit Säll-
skapet att detta år något inskränka den eljes nog så viktiga
uppgiften att utsända exkurrenter. Mot det stora antalet af tio
under förlidet år blefve det emellertid en alltför ledsam kontrast

Årsmötet den 13 maj 1900. 157

att i år ha ingen. Sällskapet har också sett sig i tillfälle att
i dag lemna tre smärre belopp åt nybegynnare, nämligen:

student K. Enwald, för botaniska undersökningar i Nyslott;

student R. Palmgren, för ornitologiska ändamål i Ladoga-
Karelen, och

student K. W. Natunen, för insamling af speciella växt-

c

grupper på Åland.

Till sist återstår att förteckna några isolerade tilldragelser:
Rörande vården af en finsk samling, den ornitologiska, har uti
dagspressen synts några anmärkningar, hvilka föranledt Säll-
skapet att nedsätta en granskande nämnd af fyra personer.
Denna har konstaterat att klandret i hufvudsak varit obefogadt,
men dock uttalat en bestämd önskan, att en bättre lokal blefve
af universitetet upphyrd, hvilken önskan man hoppas jämväl
skall uppfyllas.

Med sina medsamfund i utlandet har Sällskapet stått i
fortsatt samband genom skriftbyte och till tvenne af dem har
Sällskapet telegrafiskt sändt sin helsning och välgångsönskan i
anledning af minnesdagar.

Bestyreisen har under året handhaft hufvudsakligen blott
löpande ärenden. Det mest i ögonen fallande har varit åtgär-
den, att genom en penningeinsamling realisera planen att på
Sällskapets hedersordförandes William Nylanders graf i Pa-
ris resa en minnesvård. Genom anförvanters försorg har stof-
tet i december förflyttats till en permanent grafplats, och på
denna skall Sällskapet nu resa en enkel sten, såsom ett yttre
uttryck af dess önskan att tacksamt hedra minnet af en väl-
görare.

Intendenten för de zoologiska samlingarna, d:r K. M. Le-
vander, aflemnade följande redogörelse:

Fågelsamlingen har ökats med 12 arter i 14 exemplar,
skänkta af följande herrar: professor E. Bonsdorff, magister O.
Collin, kassör Brun, preparator G. W. Forssell, posttjänsteman E.
Nordling, professor J. A. Palmen, student Rolf Palmgren, lyceist

158 Årsmötet den 13 maj 1900.

A. Qvarnström, medicinekandidat W. VVeckman och lyceist P.
Wegelius. Vidare har af kaptenerne Laurent och N. Sittkoff,
hvilka senaste sommar med ångfartyget »Virgo» åtföljde isbry-
taren »Jermak» på dennes färd till Spetsbergen, för samlin-
garna erhållits ett trettiotal konserverade fåglar från Ishafvet.

Beträffande andra vertebratafdelningar är att antecknas
endast gåfvor till fisksamlingarna, till hvilka kapten Laurent
skänkt några ishafsfiskar samt student L. T. Helle en sikform
från en tavastländsk sjö.

Mollusksamlingen har förökats med två mindre kollektio-
ner af studenterne H. Söderman och W. M. Axelson samt exx.
af flodperlmusslan af magister H. Lindberg.

Samlingen af inhemska spindlar har tillvuxit med en kol-
lektion af 40 species från Nastola socken af student T. H. Järvi
samt med en samling af 20 materialflaskor från Pargas skär-
gård af professor O. M. Reuter. Genom ett utmärkt tillmötes-
gående af den kände arachnidforskaren professor W. Kulczyn-
sky i Krakau har ett större antal kritiska och svårare bestäm-
bara fmska spindlar, insamlade af student T. H. Järvi och ma-
gister K. E. H. Odenvall, blifvit af honom underkastade en sak-
kunnig artrevision. Då professor Kulczynsky jämväl lofvat fram-
deles stå till tjänst med granskning af finska spindlar, är att
hoppas, att det på senare tid återupptagna studiet af den in-
hemska spindelfaunan skall bära god frukt.

Genom de af Vetenskaps-Societeten anordnade expeditio-
nerna i hydrografiskt och hydrobiologiskt syfte till omgifvande
haf och Ladoga hafva museets planktonsamlingar blifvit riktade
med talrika prof af hafs- och sötvattenplankton. Smärre gåfvor
af planktonprof hafva till samlingarna blifvit skänkta af magi-
ster T. Renvall från Muurila kapell, magister V. Borg från Kal-
vola, student W. M. Axelson från Pyhäselkä vid Joensuu och
student A. J. Silfvenius från Räisälä. En värdefull gåfva af
13 st. planktonprof från Ishafvet har kapten Laurent till mu-
seum förärat.

Till samlingarna af lägre djur hafva inlemnats två arter in-
testinalmaskar af magister W. Segercrantz och preparator G.

Årsmötet den 13 maj 1900. 159

W. Forssell, exemplar af Epihdella hippoglossi af student C. VV.
Fontell samt spongiller från Nykarleby elf af seminariedirektor
Z. Schalin.

De entomologiska samlingarna hafva under året blifvit för-
ökade dels genom de samlingar som af Sällskapets exkurrenter
inlemnats dels genom gåfvor af enskilda forskare. I främsta
rummet förtjäna bland de förra framhållas de rika samlingar
af särskilda insektordningar, främst Coleoptera, Hemiptera och
Lepidoptera, som kandidat B. Poppius medfört från sina vid-
sträckta resor i områdets norra och ostliga delar. Till en
stor del äro dessa samlingar ännu obearbetade. Af dem hafva
dock under året blifvit med samlingarna förenade: 395 arter
och 40 varieteter Coleoptera, däribland en förut obeskrifven
Cryptophagns, 35 Hemiptera, bland hvilka en för faunan ny
Sålda, 84 arter Lepidoptera. bland hvilka en förut obeskrifven
Fenthina-avi.

De rika samlingar af Lepidoptera och Diptera, som stu-
dent J. E. Aro medfört från sin med Sällskapets understöd
företagna resa i Kuusamo, hafva ännu ej blifvit fullständigt gran-
skade och således ännu ej kommit samlingarna till godo.

Vidare har student A. J. Silfvenius, hvilken med under-
stöd af Sällskapet genomrest Karelska näset och hufvudsakli-
gast egnat uppmärksamhet åt vattenfaunan, till samlingarna in-
lemnat 54 arter Trichoptera, hvaraf för faunan 1 och för pro-
vinsen 31 nya, samt 56 arter vattenskalbagar. Från Esbo har
herr Silfvenius inlemnat 10 arter Trichoptera.

Bland öfriga personer, som med mindre, men dock för
samlingen ofta synnerligen värdefulla gåfvor ihågkommit de-
samma, må nämnas doktor A. Poppius (sällsynta fjärilar, däribland
en för faunan ny Catoccda från Åbo), student H. Sahlberg (fjä-
rilar, däribland en annan för faunan ny Catoccda från Pojo),
magister A. D. Leinberg (sällsynta Coleoptera från Åland och
Helsingfors, däribland 3 för faunan nya, af dem en obeskrifven
art af slägtet Stenus), student W. M. Axelson (Coleoptera från
Åland), student W. Pylkkänen (Coleoptera från södra Savo-
laks), student Forssell (en för faunan ny art Coleopter från

160 Årsmötet den 13 maj 1900.

Helsingfors), doktor A. Helenius (Coleoptera från Haapajärvi, där-
ibland en för faunan ny), student Luther (Coleoptera från Lojo),
professor J. Sahlberg (enskilda insekter af skilda ordningar från
olika delar af landet), president Fellman (Coleoptera från Lapp-
land), fröken Hanna Blomqvist (en Coleopter från Pyttis), student
H. Söderman (däribland 2 för faunan nya Coleoptera och Dip-
tera från Nystad), student H, W. Natunen (Coleoptera o. s. v.).

Genom alla dessa gåfvor har den inhemska insektsamlin-
gen förökats med 24 nya arter, nämligen Coleoptera 10, He-
miptera 4, Lepidoptera 2, Diptera 7 och Trichoptera 1 species.

Af de finska Diptera-samlingarna har under året bear-
betats af herr Th. Becker hela familjen PJioridce, däraf 35 inom
området förekommande arter åtskilts och trenne för vetenska-
pen nya arter beskrifvits. Likaså har herr Becker välvilligt
bestämt musei obearbetade material af Cordyluridce, bland
hvilka han urskiljt 56 arter, däraf 5 för samlingen nya.

Vidare förtjänar nämnas, att forstmästare F. Silén, som
under flera år uti Lappland anstalt ihärdiga observationer an-
gående blommornas befruktning genom insekter, inlemnat och
uppställt en samling af sådana insekter, ordnade efter skilda
växtarter.

Intendenten för de botaniska samhngarna, professor A, O.
Kihlman, afgaf följande berättelse:

De botaniska samlingarnas tillväxt har under det förflutna
året varit relativt obetydlig, åtminstone i kvantitativt afseende,
och man torde få gå ganska långt tillbaka för att finna något
dermed jämförligt. De inlemnade gåfvorna utgöras nämligen af
618 kärlväxter, 84 mossor, 91 algprof och algpreparat, 3 svam-
par, 1 laf och 7 nummer carpologica. Visserligen kan det
knapt vara tvifvel derom att minskningen är till stor del af till-
fällig art; de under senaste sommar af Sällskapets exkurrenter
gjorda, delvis mycket omfattande samlingarna hafva ännu endast
till en mindre del hunnit till herbariet inlemnas, och äfven flere
färder af äldre, till och med mycket gammalt datum visa i detta
afseende oafslutade konti. En närmare bekantskap med de in-

Årsmötet den 13 maj 1900. 161

lemnade samlingarna gifver dock vid handen att orsaken till
den långsammare tillväxten äfven är att söka på annat håll.

Då Hjalmar Hjelt i slutet af 1870-talet publicerade sin
desiderat-katalog för Universitetets finska herbarium, visade sig
den påtagliga nyttan af det lilla häftet under de följande åren
i en stark tillströmning af material äfven från de lättare till-
gängliga södra delarna af landet. Det är tydligt att ett uppre-
pande af denna publikation icke mer skulle medföra samma re-
sultat, ty samlingarna uppvisa ej längre betydande luckor i den
mening att några af våra nuvarande botaniska provinser skulle
vara i påfallande grad bristfälligt representerade i samlingarna,
så vida tillvaron af ett någorlunda försvarligt exemplar därvid
anses tillfylles.

Man torde icke heller misstaga sig om man antager att
särskildt den 1889 utgifna nya förteckningen öfver kärlväxterna
i finska museets herbarium i sin mon motverkat en kraftigare
tillväxt af samlingarna. Det kan nämhgen icke betviflas att på
många håll den föreställning gör sig gällande att en art, som
uppgifves från en viss provins, därmed äfven vore att anses
såsom tillräckligen företrädd från hela detta område, d. v. s.
att ytterligare insamling af samma art från samma provins vore
att anses som mer eller mindre obehöflig. Undantag göras vis-
serligen allmänt för rariteter, men vegetationens hufvudmassa
beröres däraf föga.

Det torde kanske icke vara ur vägen att med anledning
häraf betona att förteckningen öfver museets samlingar knap-
past någonsin torde kunna publiceras i den fullständighet att
den tillika kunde ens närmelsevis angifva förefintliga brister.
Vårt herbarium närmar sig måhända i ej ringa mån den full-
ständighet, som man för 30 år sedan sökte eftersträfva. Men
vi få ej glömma att under tiden nya uppgifter tillkommit, för
hvilkas lösning vårt nationalherbarium är ett vigtigt vehikel.
Vi böra på detsamma ställa andra anspråk nu än för 30 år
tillbaka, ej blott hvad beträffar exemplarens fullständighet och
yttre skick, utan framför allt i afseende å representationen af
olika utvecklingsstadier, olika växtlokaler och fyndorter. Vi

11

162 Årsmötet den 13 maj 1900.

skola härvid finna att i detta liksom i så många andra fall
målet synes vika tillbaka i den mån vi hinna framåt, och att
nya ansträngningar äro af nöden och nya krafter måste sättas
i rörelse, om vi vilja förblifva i niveau med uppgiften.

Äfven detta år hafva samlingarna ökats med nya arter
och anmärkningsvärda hybrider, nämligen Scirpus parvulus från
Nyland (magister Ch. E. Boldt) och Åland (student A. Palmgren),
Centunculus minimus från Korpo (student G. Renvall), Olyceria vil-
foidea från Varanger (adjunkt Th. O. B. N. Krok), Carex lasiocarpa
X vesicaria från Åland (student A. Palmgren). Vid revidering af
museets äldre samlingar har amanuensen magister Lindberg jäm-
väl urskiljt de förut kollektivt uppfattade Myosotis suaveolens och
Carlina longifolia.

Äfven flere utländska forskare hafva genom företagen re-
vision af vissa slägten skänkt vårt museimaterial ökadt värde.
Främst må härvid nämnas docenten, d:r S. Murbeck i Lund,
som under året genomgått museets Stellarice och Cerastia, der-
vid han bland annat urskiljt de för vår flora nya bastarderna
Cerastium alinnum X vulgatum och Stellaria horealis X longifolia
äfvensom uppställ var. fennica af Stellaria palustris. Lektor
Neuman i Ystad har likaledes genomgått en stor del af våra
Spargania, därvid likaledes flere bastardformer blifvit urskilda,
vigtigast bland dem den från åtskilliga fyndorter bekanta Sparg.
affine X simplex. Slutligen hafva våra Orchis-former i d:r J.
Klinge i S:t Petersburg funnit en nitisk bearbetare, hvilken sy-
nes vilja helt och hållet förändra den hittils gällande uppfatt-
ningen af desamma.

Den vigtigaste af de inlemnade samlingarna utgöres af
kärlväxter från Kuusamo och Ponoj-trakten, samlade af artisten
J. Montell. Öfriga delvis värdefulla gåfvor hafva inlemnats af
fru professorskan L Aspelin, herr senatskammarförvandt G.
Sucksdorff, rektorerna 1. O. Bergroth och M. Brenner, adjunkt
Th. O. B. N. Krok, lektor J. Linden, herr O. Alcenius, folkskole-
inspektör O. A. F. Lönnbohm, medicine kandidaterna B. Wegelius
och A. N. Arppe, studenterna K. Enwald, E. Häyrén, K. H. Häll-
ström och A. Palmgren, lyceisterna J. Hämäläinen och S. Juse-

Årsmötet den 13 maj 1900. 163

lius äfvensom af undertecknad; därjämte hafva genom rekto-
rerna A. Arrhenius och M. Brenner, lektor J. Linden och magi-
ster H. Lindberg samlingar tillvaratagits, som gjorts af elever vid
särskilda läroverk och seminariet i Raumo.

I ofvanstående äro icke inbegripna bidragen till krypto-
gamherbariet, för hvilka Sällskapet har att tacka magistrarna
H. Lindberg och G. Lång, studenterne A. Thesleff, A. J. Silfve-
nius och E. Häyrén samt undertecknad, intendent.

Bibliotekarien, d:r E. Reuter, uppläste följande redogö-
relse :

Sällskapets bibliotek har under det senaste verksamhets-
året, från den 13 maj 1899 till den * 13 maj 1900, erfarit en
ungefär lika stor tillväxt som under närmast föregående mot-
svarande perioder. Antalet nytillkomna nummer utgör 729,
fördelade med hänsyn till innehållet på följande sätt:

Naturvetenskaper i allmänhet . . 350.

Botanik 120.

Zoologi 131.

Landt- och skogshushållning ... 13.

Geografi 30.

Geologi, paleontologi, mineralogi . 28.

Fysik, kemi, farmaci, medicin . . 22.

Matematik, astronomi, meteorologi . 8.

Antropologi, etnografi 1.

Diverse skrifter af blandadt innehåll 26.

De flesta pubhkationer hafva nu, såsom förut, erhållits af
de lärda samfund, institutioner och tidskriftsredaktioner, hvilka
med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå
för närvarande till 265, af hvilka under det förflutna året till-
kommit endast en ny institution, nämligen

The University of Nebraska, Lincoln.

För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld
till Bestyreisen för Universitetets Zoologiska Museum i Köpen-
hamn, Jardin botanique i Tiflis, The John Orerar Library i Chi-

164 Årsmötet den 13 maj 1900.

cago, samt till herrar M. Brenner, H. Gonwentz, O. E. A. Hjelt,
J. Klinge och H. Lindberg.

Föredrogs följande af skattmästaren, bankdirektör Leon.
v. Pfaler inlemnade

Årsräkning" för år 1899.

Debet.

Behållning från år i 898.

Stående fonden.

Hypoteksf öreningens 4//2 %

obl. af 1884 .... 5%: 20,000: —
Helsingfors stads 4 72 7o obl.

af 1882 Smf 5,000: —

Helsingfors stads 4 ^2 ^/o obl.

af 1892 6%: 3,000: — 28,000: —

Senator J. Ph. Palmens fond.

Helsingfors stads 4 V2 7o obl.

af 1882 Ä^ 500: —

Forssa Aktiebolags 5 7o ot)^-

af 1894 ^if 4,000: —

Trävaruaktiebolaget Kemis 5 72

7o obl. af 1893 . . .5%: 5,000: —

Å depositionsräkning i För-
eningsbanken . . . Smf 500: — 10,000: —

Sanmarkska fonden.

Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers
och proprieborgen å 5 "/o ^^ 2,000: —
D:o d:o d:o a 5 7o » 2,000: — 4,000: —

Arskassan.
A löpande räkning i Föreningsbanken . 3,816: 86 45^816: 86

Årsmötet den 13 maj 1900.

165

Inkomster under året.
Statsbidrag:

för år 1899 3,000:

Influtna räntor:

å Hypoteksf öreningens 4 Y2 % ^^^- ^^
1884 5^ 900: —

å Helsingfors stads 4 72 Vo

obl. af 1882 . . . ^nf 247: 50

å Helsingfors stads 4 Yg 7o

obl. af 1892 . . . kif 135: —

å Forssa Aktiebolags 5 7o o^l.

af 1894 5%: 200: —

å Trävaruaktiebolaget Kemis

5V2V0 obl. af 1893 5%: 275: —

å hr John Sahlbergs skuld-
sedlar ä 5 7o . . . 5%: 200: —

å bankdepositioner

.

»

23: 06

å löpande räkning

.

»

34: 77

2,015: 33

Ledamotsafgifter:

af 1. Leiviskä . .

.

5%:

15:

af K. Enwald . .

»

15:

30: 5,045: 33

5^ 50,862: 19

-

Kre

dit.

Utgifter under året.

Arvoden:

åt sekreteraren .

,

Smf

200: -

åt bibliotekarien .

,

»

300:

åt vaktmästaren .

• •

»

100:

600:

Reseunderstöd:
åt E. Aro . . .

Smf

350:

åt K. Enwald . .

•

»

125:

åt G. W. Fontell

• •

»

700:

åt H. Kranck . .

,

»

200:

åt I. Leiviskä . .

• •

»

125:

166 Årsmötet den 13 maj 1900.

åt J. Montell .... 5%: 300

åt E. Odenvall ... » 100

åt A. Palmgren ... » 100

åt B. R. Poppius . . 700:

Honorarium:

2,700:

åt P. A. Karsten 300: —

Ränta å Sanmarkska fonden 200: —

Tryckningskostnader 2,350: 68

För flyttning af bibliotek och boklager . 181: 85

Porto, frakt m. m 307:50

Annonser 89: 40

Förskott för flyttning af prof. W. Nylan-
ders graf i Paris 500: — 7,229: 43

Behållning till år 1900.
Stående fonden:

Hypoteksföreningens 4 Y2 7o

obl. af 1884 . . . . 6^^ 20,000: —
Helsingfors stads 4 V2 "/o o*^^-

af 1882 5^ 5,000: —

Helsingfors stads 4 V2 Vo obl.

af 1892 5%: 3,000: — 28,000: -

Senator J. Ph. Palmens fond:

Helsingfors stads 4 Y2 % obl.

af 1882 ^ 500: —

Forssa Aktiebolags 5 7o obl.

af 1894 5%: 4,000: —

Trävaruaktiebolaget Kemis 5 [k

7o obl. af 1893 . . 5%?" 5,000: —

Å depositions räkning i För-
eningsbanken 500: — 10,000: —

Årsmötet den 13 maj 1900. 167

Sanmarkska fonden:

Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers
och proprieborgen å 5 % ^nf 2,000: —
D:o d.o d:o ä 5 % » 2,000: — 4,000:

o

Arskassan.

Å löpande räkning i Föreningsbanken . 1,632:76 43,632 76

5%: 50,862 19

Skreds till stadgade val af tjänstemän i Sällskapet, och
återvaldes till ordförande professor J. A. Palmen, till vice-
ordförande professor F. Elfving, till sekreterare rektor A.
Arrhenius, till bibliotekarie bankdirektör L. v. P fal er och
till bibliotekarie docent E. Reuter.

Vid val af en i tur afgående medlem i Bestyreisen åter-
valdes professor O. M. Reuter. Likaså återvaldes till sup-
pleanter i Bestyreisen doktor V. M. Brotherus och doktor K.
M. Levander.

Till revisorer af det löpande kalenderårets räkenskaper
utsagos professor Th. Saelan och rektor M. Brenner.

Till publikation anmäldes följande afhandlingar
M. Brenner, Bidrag till kännedomen af Finlands Hiera-
cium-former. VI. Sydfmska Pilosellse, hufvudsakligen från Nyland
och sydhgaste delen af Tavastland.

E. F. Häyren, Studier öfver vegetationen på tillandnings-
områden och dess betydelse för tillandningsprocessen i Ekenäs
skärgård.

Ordföranden meddelade att genom insamlingen till en vård
på William Nylanders graf influtit omkring 900 fmk. Sällskapet
beslöt, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med Bestyreisens förslag,
för ändamålet anslå 200 fmk eller något därutöfver samt be-
myndiga Bestyreisen att jämte den för ärendet tidigare tillsatta

168 Årsmötet den 13 maj 1900.

kommissionen vidtaga alla nödiga åtgärder med hänsyn till
uppköpandet och uppresandet af grafvården.

Framlades »Meddelanden» häftet 25, och bestämdes priset
därför till Fmk 1: 50.

Rektor M. Brenner förevisade en i vårt land förut icke
observerad ballastväxt Lepidium Draha, som af eleven Renholm
anträffats nära Helsingfors vid Gräsviken på en afstjälpnings-
plats icke långt frän Ryska begrafningsplatsen.

Professor Th. Saelan lemnade ett meddelande om härj-
ningar af alskalbaggen, Clirysomela oenea, hvilken på stora
sträckor i Polvijärvi och Kontiolahti i norra Karelen angripit
gråalen och uppätit dess blad med undantag för nerverna.

Forstmästaren, magister E. T. Nyholm gjorde följande
meddelande:

Fynd af bäfvertänder i Kuolajärvi.

Omkring ^/^ km SW om Peteriselkä by i Kuolajärvi socken
anträffas en gammal lappbyaplats. Stenrösen efter eldstäder
samt rätt mäktiga lager af benlemningar angifva hvar urbefolk-
ningens boningar varit belägna. Numera äro dessa fornlem-
ningar öfvervuxna, och blott den öppna platsen i skogen angif-
ver stället där fordomtima en rik lappby varit belägen.

Gräfver man emellertid på lämpliga ställen inom detta
område, så töfvar det ej länge inan man stöter på ofta rikliga
rester, ända till fotstjocka lager af ben, kvarlefvor från den
gamla befolkningens måltider. Ben af företrädesvis ren, fågel
och fisk äro vanliga i dessa kökkenmöddingar. Sällsyntare äro
fynden af lemningar efter rofdjur (hund?) och bäfver. Dock
lyckades det mig att vid företagna gräfningar i dessa benan-
hopningar finna flere kindländer af detta sistnämnda djur. Dessa
tänder liksom i synnerhet tänderna af ren voro alldeles hela

Årsmötet den 13 maj 1900. 169

och jämförelsevis svagt påverkade af vittring. Så var däremot
ej förhållandet med f ramtänderna af bäfver. Oaktadt ifrigt
sökande kunde jag ej finna annat än rätt illa åtgångna frag-
ment af dylika. Af kronolänsman O. Möller erhöll jag dock
från samma fyndort en framtand af bäfver i nästan ursprung-
ligt skick.

Den gamla byaplatsen ligger numera rätt aflägsen från
vatten, men torde förr hafva legat på tre sidor omgifven af
utbredda sjöar. I vester, söder och öster befinna sig nämligen
nu vidsträkta myrmarker, hvilka genomflytas dels af Sallanjoki,
som strax söder om Peteriselkä bildar den långa Sallanjärvi,
dels af Särkioja, som måhända i tiderna uttömt sitt vatten i
Sallanjoki nedanom Peteriselkä. Hvar bäfvern fordom hade
sin hemvist i dessa vattenrika trakter torde ej vara utredt, men
att detta djur lefvat i närheten af ofvannämnda ställe gifva ej
allenast ofvan omtalade fynd vid handen utan äfven folksägnen,
som täljer om att en lapp, hvilken bättre än andra gynnades
af jagtlyckan vid sin bäfverjagt, tvangs af sina afundsmän att
flytta till den en mil från Peteriselkä belägna orten Aatsinki.

Likaledes föredrog herr Nyholm:

Ett granområde i Kuolajärvi socken.

I sydöstra delen af Kuolajärvi socken utbreder sig från
ryska gränsen inåt Finland ett granområde af rätt betydande
utsträckning. I stora drag äro gränserna för denna granterräng
följande. Tänker man sig en linje dragen från Talvikotajärvi
vid finsk-ryska gränsen åt WNW förbi Sieminkijärvi till dess
att denna linje skär Jyrhämäjoki mellan Jyrhämäjärvi och Kut-
sanjoki samt vidare förbi öfre Kutsa dalen (Nivajärvi, Pyhäjärvi
o. s. v.) på omkring 4 ä 5 km från denna till bergstrakterna
söder om Tuorusoja och därifrån i WSVV:lig riktning ungefär
till Onkamojoki, så sammanfaller denna linje i det närmaste
med den stränga granterrängens nordgräns. Sydgränsen åter
går längs venstra stranden af Savina elf till Niitselysjärvi, hvar-

170 Årsmötet den 13 maj 1900.

efter den i en båge böjer sig mot öster förbi norra sluttningen
af Kuopsatunturi till Kuopsajärvis sydliga del, därifrån gränsen
sträcker sig nedanom södra ändan af Sieppitimturi och längs
norra stranden af Sieppijärvi till ryska gränsen. I vester är
gränsen icke så hel som i norr och söder, i ty att från Onkamo-
joki och Savina en djup tunga af blandade tall- och granskogar
sträcker sig mot öster, omslutande Selkälä by ända fram till det
vidsträkta Näätätunturi. Den areal denna granterräng intager
torde i stort kunna uppskattas till vidpass 100000 ha.

Ej allenast på granens vanliga ståndorter, de friska kross-
grusmarkerna, de relativt fuktiga kärren och myrlaggarne samt
på lågmon har granen här nedslagit sig. Rullstensåsen och det
torra mosandsfältet liksom den vattensjuka myren synas inom
detta område erbjuda granen användbara ståndplatser. De gran-
varieteter, som anträffas inom detta område, äro att döma af
kottefjällens form och storlek samt barrens längd äfvensom
af granens hela växttyp: Picea excelsa var. /enmm Regel, Pifcea
excelsa var. europcea Teplouchoff och Ficea exelsa var. ohovata
Ledebour. Dessa varieteter äro blandade om hvarandra och
synas förekomma öfver hela området, dock sålunda att kanske
var. fennica prevalerar i öster jämte spridda obovata-granaT,
medan var europcea talrikast uppträder i vester.

De khmatiska betingelserna på dessa nordliga bredder
bidraga också att gifva granen en typ, som i mycket skiljer
den från sydligare trakters gran. Sålunda utbildas den pelar-
formiga eller egentliga spetsgraneyi allmänt på de mera låg-
ländta terrängerna, medan den kägellika eller koniska formen
mera uppträder längs »vaarornas» och fjällens sluttningar.

Då man öfverblickar denna vidsträkta granterräng kan
man ej underlåta att göra sig frågan, hvilka äro orsakerna till
denna massvisa invandring och utbredning af gran i dessa
trakter, hvilka dock med stor sannolikhet ursprungligen varit
blandbarrskogs-marker? Orsakerna äro helt visst mångahanda.
Som en af de förnämsta torde människans ingripande i senaste
tid få anses vara.

Årsmötet den 13 maj 1900. 171

Jordbruk och boskapsskötsel stå i Kuolajärvi på ett högst
primitivt stadium af utveckling. Bosättningen skedde ursprung-
ligen med hänsyn till den då dominerande renskötseln på eller
i närmaste närhet till de bästa renlafsfälten d. v. s. de mest
sterila mosandfälten. Sedan emellertid renskötseln, till följd
af höggradig brist på renlaf och på grund af att renhjordarne
särskildt under senare år högeligen decimerats, blifvit af jäm-
förelsevis underordnad betydelse i inbyggarnes hushållning, har
man mera begynt lägga sig vinn om att skapa nötboskapshjordar.
Bete för dessa finner man hvarken på naturliga eller odlade
torra ängar, utan för att erhålla erforderligt foder har man vändt
sig till de i dessa nordliga nejder rikligen förekommande våta
markerna, myrarne. Genom att på våren uppdämma vatten-
afloppen från dessa och sedan låta det stagnerande vattnet hela
sommaren betäcka myren åstadkommer man mången gång en
relativt riklig starrväxt.

På hösten strax före höbärgningstiden öppnas fördämnin-
garne och vattnet får nödtorftigt afrinna så att starrängarne
kunna bärgas. Emellertid infinner sig nu vanligen hösten med
nederbörd eller åtminstone mulen himmel. Afdunstningen från
de vattenfylda, vidsträkta mossarne är ringa till de förut mättade
luftlagren. Att under sådana förhållanden försumpningen och
mossbildningen skall fortskrida med ytterlig hastighet är själf-
fallet. Försumpningen åter inverkar på vegetationen. Tallen
försvinner och lämnar rum för en trädväxt som bättre är af-
passad efter de nya förhållandena. I detta hänseende är granen
tills vidare gynnsammare stäld, men fortgår försumpningen i
samma proportion som hittills, så är det intet tvifvel om att
också granen måste dö ut på dessa marker.

Vi hafva nu utrönt en orsak till försumpningen och gran-
invasionen, men många andra återstå. Så vill jag omnämna att
redan i berggrundens arkitektoniska förhållanden en väsentlig
orsak kan förefinnas till gynnande af en blifvande försumpning.
I Kuolajärvi äro genom bergkedjeveckningar de ursprungligen
flackt liggande berglagren uppresta och skikt-hufvudena genom
förvittring angripna i olika hög grad. Hela landskapet blifver

172 Årsmötet den 13 maj 1900.

småvågigt. I vågdalarne samlar sig gärna vatten, och då det
lösa jordtäcket ej är synnerligen mäktigt kan den underliggande
rikliga grundvattentillförseln meddela sig till ytan. Här är en
annan orsak gifven till förklaringen af försumpningen. Enligt
barometerobservationerna ligger hela det område, hvilket om-
fattar de stränga granmarkerna, högre än kringliggande trakter
af södra Kuolajärvi.

Student A. K. Cajander höll på grund af sin med kandidat
J. I. Lindroth senaste sommar företagna forskningresa mellan
Onega sjö och Hvita hafvet följande af kartskisser belysta föredrag

Fenno-Scandian kasvitieteellisestä kaakkois-rajasta.

Sitten vuoden 1870, jolloin prof. J. P. Norrlin suoritti
tutkimuksensa Venäjän Karjalassa, on ollut defmitivisesti var-
maa, etta maat valtiollisen Suomen itäpuolella, aina Äänisjär-
velle ja Vienan merelle asti, övat luettavat samaan kasvistolli-
seen alueeseen kuin Suomi ja koko Skandinavia. Sitä laakso-
notkoa, jonka muodostavat Vig, Äänisjärvi ja Syväri, on pidetty
tämän alueen kaakkoisena rajana, joskin prof. Norrlin'in alku-
peräinen ehdotus oli, etta raja olisi siirrettävä itäpuolelle Vig-
virran »ända till den geologiska gränsen och dragas i så fall
från Onega-sjö (ett stycke sydost om Povänets) till Onega-viken».
Viimeisellä matkallaan Pohjois-Venäjällä v. 1897 tuli prof. Norrlin
vielä enemmän vakuutetuksi siitä, etta raja oli käypä toisella
puolella Vig-jokea. Ottaa, jos mahdollista, tarkempi selvä tästä
rajasta jäi allekirjoittaneiden tehtäväksi.

Ennenkuin lähdemme lähemmin arvostelemaan itse raja-
kysymystä, luokaamme silmäys kysymyksessä olevien seutujen
yleisiin luontosuhteisiin. Mitä ensiksikin v. 1898 tutkimiimme
tienoisiin tulee, olemme niistä jo aikaisemmin jättäneet lyhyen
selonteon. Tässä yhteydessä olkoon toistettu ainoastaan, etta
ne seudut, joiden läpitse Ivina-joki juoksee, övat yhtämittaisia
tasankoja, ilman mäkiä ja ilman kallioita. Sitävastoin on itse
Äänisjärven rannikko mäkistä ja vuorista maata.

Årsmötet den 13 maj 1900. 173

Toissa puolella Äänisjärven tapaa kallioita taasen pitkin
koko itärannikkoa Bessof-nos-niemen tienoille asti etelässä. Sisä-
maahan päin tulevat ne kuitenkin harvinaisemmiksi. Ainoas-
taan vesien rannoilla saattavat ne sisämaassakin olla runsaat.
Niinpä on Vodla-joen uoma Vodlan ja Padunan kyläin välillä
melkein pelkkää kalliota. Ei pidä kuitenkaan kuvittelemaan,
etta sen seadim kalliot f)lisivat mitään korkeita vaaroja. Ne
övat kaikki järjestänsä matalia, kumpumaisia, tavallisesti met-
sällä peittyneitä maakallioita, laadultaan granitia. Heti kaak-
koispuolella Vodla-joen taukoovat vuoret kerrassaan. — Koilli-
seen Yodlalta tapasimme »alkuvuori» -kallioita taasen pitkin
Äänis-(Onega-)joen vartta Jarnemin kylästä alkain pohjoiseen
päin. Ne esiintyvät noin Ya- — 3 penikulman päässä joelta län-
teen päin. Sikäläisetkin övat ± yksittäisiä, tullen ainoastaan ran-
noilla (esim. Koscha-joen ja Koscha-järven) runsaammiksi. Yksi
ja toinen kallio on vähän isompi kohoten ympäröivää metsää
ylemmälle. Muut sitävastoin övat aivan matalia. Petrografisesti
övat ne liuskevuoria (kloriti- ja kiilleliusketta, gneissiä); joita-
kuita yksityisiä hiekkakivivuoria löytyy Jarnemin luona. Niiden
suurten Hsäjokien pohjoispuolella, jotka Onega saa lännestä päin
keskeytyvät kalliot, mutta Vienan meren rannikolla jatkuu niitä
taasen. Kio-saari .on melkein paljasta kalliota. Äärimmäiset
kiinteät gneissipaadet löytyvät Pokrofskojen luona.

Mitä koko tähän kallioseutuun Äänisjärven itä- ja koillis-
puolella tulee, on se melkein kauttaaltaan erämaata. Eteläisin,
Vodla-joen eteläpuolella oleva osa sekä itse mainittu jokilaakso
övat kuitenkin vähän taajemmin asuttuja. Maaperäkin on siellä
viljavampaa, ollen ainakin osittain jokseenkin kalkkirikasta
murtosoramaata. Monin paikoin on seutu sangen mäkistä.
Useimpia näistä mäistä on käytetty kaskina ja ne kasvavat
tavallisesti kaunista lehtimetsää, jonka keskellä on lehtomaisia
niittyjä. Suot övat pienet. Myöskin viljelysmaat övat verrat-
tain vähäpätöisiä, sillä vakituisia peltoja on niukalti. — Vodla-
joen alijuoksun pohjoispuolella ja ylöspäin pitkin Vodlan vartta
muuttuu seutu erämaisemmaksi: kyliä on harvassa, pellot pienet
ja niiden ympärillä laajat kuusi- tai paikotellen mäntymetsät

174 Årsmötet den 13 maj 1900.

monine sisäisine suomaineen (nevoja, rämeitä, korpia, viitoja).
Vielä suurempia erämaita övat — ainakin asukkaiden kerto-
musten mukaan — tienoot Vodlalta Untojärvelle. Synkkää erä-
maata, enimmäkseen mahtavaa kuusikkoa, on edelleen Unto-
järven ja Jarnemin välinen asujameton seutu. Sieltä pohjoiseen,
Onegan läntisten isojen lisäjokien varsilla, alkaa suuri suoseutu.
Arviolta lähes ^a koko pinta-alasta^n suota: laajoja, aukeita,
osittain ylipääsemättömiä nevamaisia rahkoja ja nevoja, joiden
rannoilla löytyy korpi- ja viitamaisia muodostuksia. Alue on

— luostaria Koscha-järven rannalla ja yksinäistä munkkimökkiä
luostarin ja Sidorofskajan välisen tien varrella lukuunottamatta

— aivan asumatonta. Luulisi, etta luonto olisi siellä saanut
ihmisten sitä häiritsemättä kehittyä. Mutta eipä! Katumusten
tekijät ja muut sen semmoiset pyhissä-vaeltajat övat tee- ja
nuotiotulillaan y. m. aikaansaaneet suuria metsäpaloja. Sen
sijaan siis, etta soiden väliset matalahkot kohopaikat olisivat
peittyneet ikihongikoilla (resp. -kuusikoilla) kasvavat ne nyt
nuorta kantorikasta petäjikköä tai koivikkoa. — Soita jatkuu
vielä Koscha-joen (suupuolen) pohjoispuolella aina Vienan me-
relle asti. Mitä itse meren rantoihin tulee övat ne hyvin ma-
talia ja joutuvat pakoveden aikana usein kilometrittäin mertä
päin kuiville. Savihiekkaisilla paikoilla löytyy tällöin laajoja
merenrantaniittyjä, hiekkarannat tåas övat melkein kasvittomia.
Metsät övat rannikolla kimsikoita ja männiköitä, saarilla ja
rantaniemillä melkein ainoastaan jäikimmäisiä. Pokrofskojen
rannoilla löytyy tervaleppä-metsiä sekä hietiköilla ja gneissi-
kallioilla melkein puhtaita lehtikuusi-ryhmiä. — Koko tällä
alueella Vodla-joelta Vienan meren rannikolle asti on maa pa-
raasta päästä hienoa, valkoista (lyijy-)hiekkaa. Savi on hyvin
harvinaista. Kalliorinteillä on usein murtosoramaata. Yksityi-
siä, itsenäisiä murtosoramäkiä löytyy sitäpaitsi, varsinkin Jar-
nemin tienoilla. Vierinkivimuodostuksista ansaitsee mainitse-
mista pitkä vierinharju pitkin Koscha-joen keskijuoksua. Maa-
perä on relativisesti kalkkiköyhää, pienempiä poikkeiiksia lu-
kuunottamatta.

Årsmötet den 13 maj 1900. 175

Etelä- ja itäpiiolella mainittua kallio-aluetta on enimmäk-
seen hyvin kalkkirikkaita maita. Mitä ensiksikin Äänisjärven
kaakkoiskulmassa oleviin tienoisiin lulee övat ne melkein sa-
mallaisia kuin keskisen Syvärin varrella (»Regio collina»).
Kallioita ei löydy nimeksikään, mutta kuitenkin on maa hyvin
mäkistä. Joet övat viiltäneet nomansa syvälle maahan, ja niiden
rannat övat mäkiseminill{|»paikoilla korkeita, milloin aivan äkki-
jyrkkiä, milloin loivemmin, + pengermäisesti — tekisi mieli sanoa
amfiteaterin tapaan — kohoavia. Juuri näissä joki- ja puro-
laaksoissa, joita ylimalkaan käytetään peltoina, tulee maaperän
korea vari näkyviin: punaista, keltaista, harmaata, sinertävää
ynnä lukemattomia sekavärejä niistä. Maaperä on nimittäin
paraasta päästä devonista merkeliä ja kalkkihiekkaa. Siellä
täällä tapaa jokilaaksoissa puhdasta kalkkiakin. Kasvillisuus
on mitä rehevintä. Kaskenpolttoa on kuitenkin harjoitettu jok-
seenkin paljon, jonka vnoksi mäkien laet, elFeivät ole aivan
metsättömiä, »kuivia alioja», kasvavat laihaa mäntymetsää.
Kauvempana, tavallisesti jokivarsilla sijaitsevista kylistä, on
osittain sangen kauniita erämaametsiä (kuusikoita).

Jatkona tälle Vytegran jokiseudulle koilliseen päin övat
ne järvitienoot, joiden keskustana on Kolodosero. Maa on täällä
vieläkin mäkisempää, 'monin paikoin kumpua kummun vieressä.
Niiden välisissä notkoissa on lukematon joakko järviä, lampia
ja lähdepaikkoja. Seutu on todellinen tuhanten vetten maa
sekin. Monasti on maisema hyvin kaunis. Tahtoisimme erityi-
sesti mainita Aglimosero-järven, jonka korkeat rannat ja monet
saaret övat verhoutuneet mitä ihanimpiin (koivu-, haapa-)leh-
toihin, sekä Maaseljän tienoon, siellä kun maantie kulkee kor-
kealla, kapealla hiekkaharjulla kahden kirkasvetisen järven vä-
litse, joiden rannat kaikkialla kohoutuvat hiekkavaaroiksi, niin
korkeiksi kuin korkeimmat Etelä-Suomessa tavattavat vuoret.
Seutu on epäilemättä ollut sangen viljavaa, sillä kalkkipitoisuus
on ainakin paikottain sangen suuri. Mutta sama seutu on kat-
kerana esimerkkinä siitä, miten armottomasti ihminen voi tur-
mella luonnon aarteita. Näitä mäkiä on nimittäin suuressa
osassa täta aluetta niin säälimättömästi poltettu kaskiksi, etta

176 Årsmötet den 13 maj 1900.

monet vaivoin enää jaksavat kasvaa metsää. Tällaiset vanhat
kaskikummut övat peittyneet, saviset AlcJiemilla- kasvusioiWsi,
hiekkaiset tåas Calluna- tai kaikkein laihimmat Arctostaphylos-
formationeilla, — Seutii on jokseenkin taajaan ja tasaisesti
asuttua, niin etta suurempia erämaita piiuttuu. Vallitseva metsä-
laji on mäntymetsä; kaskipeltoin reunoilla on usein pieniä lehti-
kuLisiryhmiä. ^

Itäänpäin kahdesta viimeksi kerrotusta (Vytegran ja Koloda-
järven) regioneista löytyy Latschajärven ja yleisen Onegan var-
rella oleva laaja tasanko. Maa on siellä niin lakeata, etta (missa
metsä on poistettu) voi rattailta nähdä useampia penikulmia laa-
jalti joka taholle. Maaperä on luultavasti koko tällä tasangolla
(karbonista) kalkkia, vaikka kalkki ainoastaan jokivarsilla näkyy
paljaana. Sitä peittää nimittäin kerros hiekkaa tai hiekanse-
kaista savea, jossa on joukko nyrkinkokoisia kiviä. Järviä löy-
tyy tuskin lainkaan (paitsi Latschaa), mutta sen sijaan löytyy
joukko pitkiä jokia. Niiden uomat övat kiiin veitsellä viiltyjä
irtonaiseen maahan, ja niiden ahteet övat enimmäkseen äkki-
jyrkkiä, joskaan ei aivan korkeita. Ahteitten alaosa on melkein
aina puhdasta valkoista kalkkisoraa. Muutamissa paikoissa
(Sondala, Tschurjega) muodostaa jokitörmän, joka tällöin on
sangen korkea ja pystysuora, paljas kalkkikallioseinämä. Maa-
perä on mitä viljavinta. Mutta mitä jo sanoimme Kolodosero-
seudun viljavuudesta, koskee, ehkä vielä suuremmassa mää-
rässä, myös näitä tasankomaita, varsinkin itse Onega-joen
laaksoa. Koko sillä, noin 10 penikulmaa pitkällä alueella,
joka on Latscha-järven eteläpään ja Bereschne-Dubrofskin kylan
välillä, löytyy tuskin minkäänlaista muuta metsää kuin noin
miehen mittaista lepikkoa. Suurempia niittyjä puuttuu koko-
naan. Niitä korvaavat laajat Antennaria-kenlät. Sitäpaitsi on
lepikkoin keskellä joukko peltoja, mutta nekin övat niin lai-
hoja, etta vetävät vertoja Suomen karuimmillekin vainioille,
vieläpä voittavatkin ne! Bereschne Dubrofskista pohjoiseen löy-
tyy lepikkoin sijassa kaskimännikköjä. Mutta västa noin peni-
kulman päässä Onegan laaksosta itäänpäin löytyy erämaita.

I

Årsmötet den 13 maj 1900. 177

Onegan vartta alaspäin kulkiessa alkaa maa tåas muuttua
mäkiseksi heti Navolokin kylan pohjoispuolella. Joen uoma
kapenee, sen kulku muuttuu väkevästi virtaavaksi, paikoin koski-
seksikin, törmät kohoovat kohoomistaan. Korkeimmillaan övat
ne Markofskajan kylässä (n. 30 ä 35 metriä). Puolen penikul-
man matkälla Kirilovan kylan eteläpuolella muodostaa törmän
joen kumpaisellakin rannalla korkea, pystysuora, valkoinen tai
heikosti punertava (devoninen) kalkkikallioseinä. Maa on Kiri-
lovasta edelleen mäkistä aina Jarnemin kylään asti. Sen mäki-
syyttä lisäävät vielä lukuisat pienet lisäjoki- ja kevätpurouomat,
jotka övat syvälle uurtnneita. — Maaperä on etupäässä saven
ja hiekan sekoitusta, mutta on kaikkialla mitä kalkkirikkainta.
Kylät övat harvassa ja pellot sekä niityt pienet. Metsät övat
säilyneet verrattain hyvin. Ne övat melkein yksinomaan ko-
meita, lehtikuusen sekaisia kiuisimetsiä. Laaksokohdissa on
mitä rehevimpiä lehtoja ja lehtimetsiä. Suurempia soita ei
löydy.

Jarnemin kylan luona muuttuu luonto kerrassaan toiseksi.
Saavumme tulvaniittyjen alueelle. Jokilaakso muuttuu aivan
lakeaksi tasangoksi. Virran uoma levenee, sen kulku muuttuu
hitaaramaksi, rantatörmät matalammiksi. Keväällä tulvehtii
Onega vahvasti saattaen koko ympäristön, paikotellen monia
kilometrejä laajalti kummallakin puolella tulvaveden peittoon.
Koko tämä keväällä tulvan vallassa oleva osa on yhtämittai-
sena niittynä. Niittyin takana löytyy eteläosassa tulvaniitty-
aluetta mäkiä, jotka tavallaan muodostavat toisen taaemman
(kevätvesi-)rantatörmän. Näillä sekä myös itse niityillä olevilla
kohopaikoilla sijaitsevat kylät pienine peltoineen. Jos tåas niit-
tyjen perällä ei ole mäkiä, muodostaa metsän reunan tavalli-
sesti korpi tai viita, joiden takana on asumattomia erämaita.

Niittyaluetta jatkuu muuttumattomana Porogille asti. Mai-
nitun kylan luona loppuvat tulvaniityt. Maa muuttuu tåas mäki-
seksi, muistuttaen tavallaan Kolodoseron tienoita. Täälläkin on
joukko kauniita järviä, lampia ja allikoita. Maa on kuitenkin
vähemmän kalkkista, enimmäkseen hienoa hiekkaa. Kasken
polttoa on harjoitettu verrattain vähän, joten metsät övat suu-

12

178 Årsmötet den 13 maj 1900.

riramaksi osaksi saaneet rauhassa kasvaa. Ne övat kuusikoita,
Andoseron kylan ympäristöissä lehtikuusen sekaisia. Purolaak-
soissa ja muissa viljavammissa notkoissa on lehtoja ja lehti-
metsiä. Pikkusia soita — nevoja, rämeitä — on lukuisasti
alankopaikoilla.

Sanotusta selviää, etta niin erilaisia kuin mainitut eri
regionit keskenään ovatkin, jakaanfuvat ne kuitenkin selvästi
kahteen tyyppiin: toisissa vallitsevat Pohjois-Venäjälle karakte-
ristiset kalkkirikkaat devoni- ja karbonimuodostumat, toisissa
tåas enemmän suomalaiset, verrattain kalkkiköyhät, alkuvuori-
kallioiset morenimaat. Rajana näiden alueiden välillä övat suun-
nilleen Vodla- ja Onega-jokien laaksot, kuitenkin niin, etta jäl-
kimmäinen (Onega) täydellisesti kuuluu venäläiselle puolelle,
Vodla tåas fenno-skandialaiselle.

Näin määriteltynä on raja geologinen. Mutta se on toi-
selta puolelta myös puhtaasti kasvimaantieteellinenkin. Topo-
grafisessa suhteessa on ennen kaikkea huomattavaa, etta sipe-
rialais-pohjoisvenäläiset tulvaniityt, nuo tavattoman laajat, hu-
muksettomat, sammalettomat, mutta erinomaisen korkea- sekä
taajaheinäiset ja -ruohoiset niittymaat, joista Suomessa on vaan
vähäpätöisiä alkuja Pohjanmaan ja Lapin virtain varsilla, övat
jo Onegan laaksossa erittäin hyvin edustettuina. Kuten jo mai-
nittu, löytyy nimittäin alisen Onegan varrella, Porogin ja Jarnemin
välillä, noin 12 penikulmaa pitkä, monin paikoin yli ^j.-^ peni-
kulmaa leveä, melkein keskeymätön tulvaniitty. Samantapaisia
humuksettomia tulvaniittyjä löytyy, joskin pienemmässä skalassa,
Andoma-joen varrella. Sitävastoin puuttuu niitä kerrassaan Vod-
lan rannoilta sekä niiden suurten lisäjokien varsilta, jotka Onega
suupuolessaan saa lännestä päin.

Mainittiin jo, etta venäläisten jokien törmät övat, paitsi
tulvaniittyalueella, korkeahkoja ja jyrkkiä. Näillä kalkkirikkailla
jokiahteilla löytyy erityinen tyyppi mitä rehevimpiä (leppä-, koivu-,
haapa- y. m.) lehdikoita, joissa on runsaasti pensaita (Rosa aci-
cularis, B. cinnamomea, LoniceraH, Viburnum, Bihes'\i y. m.)
ynnä korkeakasvuisia ruohoja ja heiniä (Atragene, Crepis sibi-
rica, Conioselinum, DelpJiinium elatiwi, Picris, Hieradmn pre-

Årsmötet den 13 maj 1900. 179

nanthoides, Dadylis, Triticum caninum y. m.). Missa puut ja
pensaat övat törmiltä hakatut pois taikka poltetut, löytyy ka-
rakteristisia, varpukasvittomia törmäniittyformationeja (Inuletu-
meja, Thalictretumeja, Convallarietumeja y. m.). Heti rajan
länsi- ja luoteispuolella olevien jokien varsilta, joilla ei ole
tällaisia kalkkirikkaita pystytörmiä, puuttuvat vastaavat forma-
tionitkin.

Toiselta puolelta ei luonnollisesti venäläisissä regioneissa
löydy meidän tavallisia kallioformationeja. Sitävastoin ulottuu
niitä Suomen äärisellä puolella sangen tyypillisinä aina rajalle
asti. Mainittava on, etta esim. Kio-saarella, Onega-joen suussa,
on niin täydellisesti suomalainen luonto, etta sitä, jolFei ottaisi
lukuun eräitä Vienan merelle karakteristisia kasveja, voisi luulla
miksi saareksi taiiansa Suomen rannikolla. Se on nimittäin
melkein yhtenäistä gneissikalliota, joka on peittynyt tavallisella
kalliomänniköllä ynnä muilla kalliosaarillemme omituisilla muo-
dostuksilla. Toisia tällaisia aivan suomalaisia kalliopaikkoja
övat varsinkin Koscha-järven ympäristöt, Vodla-joen yläjuoksu
ja Äänisjärven itäranta. — Paitsi kallioformationeja, puuttuu
venäläiseltä puolelta sitäpaitsi useita Suomelle karakteristisia
morenimäkiformationeja, m. m. Pteris aquilina-mäet.

Mitä yksityisiin kasvilajeihin tulee, on huomattavaa, etta
rajan suomen puolinen osa eroaa etupäässä negativisilla karakta-
reillä venäjänpuolisesta. Suomen kasvisto on köyhää lajeista.
Kuta kauvemmaksi etenee itäänpäin, sitä enemmän ylimalkaan
tulee uusia lajeja lisään, ilman etta entisiä sanottavasti lakkaisi
esiintymästä. Näitä jälkimmäisiä on kuitenkin Polypoclium vul-
gäre, jota löytyy äärimmäisilläkin alkuvuorikallioilla, mutta jota
ei enää kasva venäläisillä kalkkitörmillä. Muutamat muut tau-
koovat jo lännempänä, esim. Asplenium septentrio^iale ja A.
trichomanes. Muista kasveista, joita jossain määrin voi pitää
Suomen ääriselle osalle omituisina, mainittakoot Pteris, Äspi-
dium filix 7nas, Hypochceris maculata.

Sitävastoin löytyy suuri joukko siperialais-pohjoisvenäläisiä
kasveja, joiden leveneminen länteen päin päättyy juuri mainit-
tuun rajaan. Vaikka emme vielä olekaan ehtineet tarkemmin

180 Årsmötet den 13 maj 1900.

tarkastaa kokoelmiamme, tahdorame kuitenkin tässä mainita tär-
keimmät kasvit:

Siperialainen lehtikuusi (Larix sihirica) on Kolodoseron
tienoilta Vienan meren rannikolle asti rajan itäpuolella yleinen,
multa on rajan länsipuolelle eksynyt ainoastaan muutamissa
kohdissa, nimittäin Pokrofskojen luona, Kio-saarella (1 puu),
pitkin Igischa'a sekä Koscha-joen suunpuolta, Jarnemin lähei-
syydessä olevien pikkupurojen rannoilla, yksityisissä paikoissa
Vodla-joen ympäristöissä sekä Kansaniemellä Vodla-järvessä
(viimeksi mainitussa paikassa asukkaiden kertomusten mukaan).

Salix viniinalis on karaktärikasvi Onegan rannoille, muo-
dostaen pitkiä kapeita rantametsiä ja -pensastoja. Vodlan var-
rella ei sitä löydy eikä liioin Onegan lisäjokien Koschan, Sif-
tugan y. m. rannoilla.

8. stipularis^ia. löytyy yleisesti kaikkien isompien jokien
varsilla venäläisellä puolella (Andoma, Koloda, Kauma, Tam-
bitsch, Onega enimpine lisäjokineen y. m.), mutta fennoskandia-
laisella paolella ei sitä nähty kertaakaan. Erityisesti on huo-
mattavaa, etta se kasvaa Vodlan syrjäjoen Kolodan rannoilla,
vaikka se ei esiinny itse Vodlan laaksossa, samaten etta se on
yleinen Onegan varrella, mutta puuttuu Onegan läntisten suiirten
lisäjokien varsilta.

S. pyrolcefolia a. kasvaa Onegan laaksossa jokseenkin ylei-
sesti, joskaan ei suurempia pensastoja muodostavana. Rajan
länsipnolella ei sitä nähty kertaakaan.

Cornus sihirica kasvaa jokseenkin yleisesti — paikottain
Onegan laaksossa ja etenee länttä päin aina Kenosero-järven
lounaiskolkkaan. Rajan länsipnolella löydettiin muutamia pen-
saita Koscha-joen rannalla muutamien virstain päässä Sidorof-
skajasta etelään.

Betula himiilisiSi löytyy alueen venäläisen puoliskon eteläi-
semmässä osassa (Krasnofskajalle asti pohjoisessa) paikotellen
varsin rimsaasti. Rajan länsipnolella sitä ei nähty kertaakaan.

Delphinium elatum on yleinen — jokseenkin yleinen joki-
ja purovarsilla venäläisellä puolella (pohjoisessa lähelle Ust-
Koschaa). Yhdellä ainoalla niityllä se tavattiin fenno-skandisella

Årsmötet den 13 maj 1900. 181

alQeella, nim. Vodlan rannalla jonkun matkan päässä Vodlan
kylästä etelään.

Thalictrum minus (collect.) kasvaa Vodlan rannalla samalla
niityllä kuin edellinen. Muuta kertaa ei sitä tavattu rajan länsi-
pnolella. Kena- ja Onega-jokien laaksoissa se sitävastoin on
kaikkein yleisimpiä kasveja. Thalich-um-niiiyt Onegan varrella
käsittävät yhteensä monta neliöpenikulmaa.

Muista kasveista, joita kasvaa yleisesti tai jokseenkin ylei-
sesti Onegan laaksossa, mutta, joita ei tavattu ensinkään rajan
länsipuolella, mainittakoot:

Nasturtium silvestre^
Astragalus hypoglottis,
Eupliorhia virgata,

Petasites Icevigatus (ei aivan identinen kuolalaisen P. Ice-
vigatus'en kanssa).

Harvinaisemmista kasveista, joita tavattiin ainoastaan venä-
läisellä puolella, mainittakoon vielä seuraavat:

Oentiana cruciata, Onohrychis arenaria,

Anemone silvestris, " Asm^iim europ(sum, (esiintyi

Lithospermum officinale, myös aivan rajalla),

Orchis yyiilitaris, Koeleria glauca.

Senecio paludosus,

On sitäpaitsi useita, oikeastaan itäisiä kasveja, joita harvi-
naisina on tavattu n. k. Suomen luonnontieteellisen alueen poh-
joisissa provinseissa, mutta jotka Onegan laaksossa (osittain myös
Andoman y. m. varsilla) övat yleisiä, esiintyen usein mahdotto-
missa määrissä, ilman etta niitä kuitenkaan olisimme tavan-
neet nyt kysymyksessä olevan rajan länsipuolisissa regioneissa.
Niitä övat:

Salix triandra, Archangelica officinalis,

Schoedonorus inermis, Cenolophium Fischeri.

Veratrum lobelicmum,

182 Årsmötet den 13 maj 1900.

Vielä suurempi on niiden kasvien luku, joita harvinaisina
on tavattu Suomen eteläosissa, mutta jotka Onegaa pitkin nou-
sevat paljon pohjoisemma, osittain Pohjois-Suomea vastaaville
leveysasteille, poikkeematta kuitenkaan eDsinkään tai ainoastaan
harvoissa kohdissa mainitun rajan länsipuolisiin osiin:

Inula britannica, Veronica heccabunga,

Lysimachia mimmularia, Botryckium virginianum,

Carex ornithopoda, Sedum Fabaria,

Achillea cartilaginea, Carex vulpina.

Lopuksi olkoon vielä mainittuna ryhmä kasveja, joiden
esiintymisessä rajan kummallakin puolella on selvä eroitus huo-
mattavissa, siten etta ne joko övat rajan itäpuolella yleisiä, sen
länsipuolella harvinaisia tai etta ne kokonaan puuttuvat rajan
länsipuolelta, mutta esiintyvät vaihtelevilla frequenseillä rajan
itäpuolella. Sellaisia övat:

Phegopteris robertiana, Simn latifolium,

Cystopteris montana, Conioselinum tataricum,

Älopecurus pratensis, Chcerophyllum- Frescottii,

Glyceria aquatica, Anthyllis vulneraria,

Brachypodium pinnatum, Veronica anagallis,

Epipactis atrorubens, Melampyrum pallens,

Gymnadenia albida, Glechoma hederacea,

Rumex femiicus, Inula salicina,

JR. auriculatus, Crepis sibirica,

Pidsatilla paténs, Cr. proemorsa,

Atragene sibirica, Hieracium prenantlioides (col-
Viola collina, lect.).

Jos otamme huomioon, etta suuri osa ylempänä lueteltuja
kasveja — Larix, Salix viminalis, S. stipularis, S. triandra,
Schoedonorus, Veratrum, Thalictrum y. ni. — esiintyvät niin
valtavissa joukoissa, etta ne kerrassaan määräävät näiden seu-
tujen fysiognomian; jos edelleen muistamme, etta samaiset kasvit
övat yleisiä (jokivarsilla) koko Pohjois-Venäjällä, jopa suuressa
osassa Siperiaakin. mutta etta niiden seassa on sangen monta,

Årsmötet den 13 maj 1900. 183

ei ainoastaan Suomelle, vaan ylimalkaan koko Fenno-Skandialle
outoa; jos vihdoin otamme varteen, eroitus kasvillisuudessa nyt
esitetyn rajan kahden puolin on suurempi kuin eroitus tälta
rajalta aina valtiollisen Suomen rajalle asti, niin täytyy mai-
nittua rajaa Fenno-Skandian ja Pohjois-Venäjän välillä kasvi-
maantieteellisessä suhteessa pitää luonnollisimpana.

Lopuksi sallittakoon lausua muutamia mietteitä Syvärin
laakson suhteen. Syväriä on totuttu pitämään luonnontieteelli-
sen alueemme itäisimpänä etelärajana. Mutta paitsi sitä, etta
jokilaaksot semmoisinaan övat kasvimaantieteellisten alueiden
rajoiksi vähemmän soveliaat, on monta muutakin seikkaa, jotka
vastiistavat Syvärin pohjoisrannan kuuluvaisuutta Suomi-Skan-
diaan. Jo prof. Fr. Elfving on kertomuksessaan Syvärin ympä-
ristön kasvillisuudesta huomauttanut, etta Keski-Syvärillä (n. k.
»Regio coUi7ia' ssay>) tavattavat devoniset kummut övat aivan
samallaisia kuin ne, jotka löytyvät Vosnesenjen eteläpuolella.
Me emme tosin olleet tilaisuudessa ekskurreeraamaan Keski-
Syvärillä, mutta mikäli laivasta saattoi nähdä, övat sikäläiset
kummut täydellisesti samallaisia kuin sekä ne, jotka löytyvät
Äänisjärven eteläpuolella, etta ne joita Äänisjärven eteläpäästä
jatkuu koilliseen päin aina ohitse Kenosero-järven. .Johdon-
mukaisuus vaatii, etta joTco luetaan koko tuo devoninen vyö-
hyke Fenno-Skandiaan tai, koska se on mahdotonta, niin on
myöskin Keski-Syvärin devoninen alue suljettava sen ulkopuo-
lelle. Samaten on epäilemättä meneteltävä myöskin ylisen Sy-
värin ja Ivina-joen laaksojen suhteen. Ensiksikin on maa siellä
aivan tasaista, ilman kallion alkuakaan; toiseksi löytyy siellä,
ainakin vähissä määrin Pohjois-Venäjälle karakteristisia humuk-
settomia tulvaniittyjä (Ivinan varrella) sekä törmälehtoja (Syvärin
varrella); kolmanneksi tavataan siellä useita Pohjois-Venäjälle
oraituisia kasveja, kuten Salix triandra, Schoedonorus, Thalidrum
minus (coll.), Cnidium venosum y. m. Mitä tåas läntisimpään
osaan Aunuksen Karjalaa tulee, emme siellä tehneet mitään
ekskursioneja. Mikäli kuitenkin laivamatkoilla Syvärissä sekä
matkustaessamme Petroskoilta Aunuksen kaupungin kautta Sor-
tavalaan saatoimme havaita, poikkee sikäläinen luonto äärettö-

184 Årsmötet den 13 maj 1900.

män paljon Suomen luonnosta. Maa kun on aivan tasaista
ilman pikkusiakaan mäkiä, muistuttaa se mitä suurimmassa
määrässä Kargopolin seutuja tai myös Neva-joen ympäristöjä.
Koska täta Aunuksen tasannetta samallaisena jatkuu vielä pitkät
matkat Syvärin eteläpuolelle, tuntuu luonnollisimmalta eroittaa
sekin alueestamme. Tähän on sitä suurempi syy, koska paljon
luonnollisempi raja Fenno-Skandialle on löydettävissä jonkun
matkaa Syvärin laaksosta pohjoiseen, niillä tienoin missa ta-
valliset morenimäet sekä vähän etäämpänä lukuisat kalliot ja
vuoret luovat seuduille puhtaasti suomalaisen leiman.

Senatskammarförvandt G. Sucksdorff framlade en gren
af Ahies excelsa f. viminalis från Vesanto. Trädet, ett enstaka
exemplar, som växte vid stranden af Niinivesi sjö, var omkring
7 m högt och 30 cm tjockt.

Kandidat A. Leinberg gjorde följande tre entomologiska
meddelanden:

Zwei Varietäten von Philonthus dimidiatus Sahlb.

PhilontJms dimidiatus Sahlb. hat seinen Namen davon
erhalten, dass seine Fliigeldecken an einer Hälfte schwarz, an
der anderen roth gefärbt sind, Doch habe ich Exemplare ge-
funden, welche nicht eine solche Farbe haben. Einige derselben
sind nur an der Spitze der Fliigeldecken roth, bald breiter
bald schmäler, eine Variation, welche auch L. Ganglbauer in
seinem »Die Käfer von Mitteleuropa» erwähnt; andere haben
ganz dunkle Fliigeldecken. Die erst genannten nenne ich var.
apicalis, die letzteren var. unicolor. Beide habe ich an dem-
selben Örte v^ie die Hauptform, unter Heu bei Helsingfors
gefunden. Von den Varietäten kamen mehr Exemplare vor,
als von der Hauptform. Die var. unicolor gleicht sehr dem
Fh. varians Thoms.; das beinahe einzige Kennzeichen ist, dass
dieser zwei Punkte auf der Scheibe des Halsschildes ausser-
halb der Längsreihe, der PJi. dimidiatus (die Hauptform sowie
die Varietäten) dagegen nur einen derselben hat.

Meddel. Soc. pro f. & fl. fenn. H. 26.

Ehdotettu raja
PBNNO-BKANDIAN

ja

P O H JO I S -VE W ÄJÄW

välillä.

Vorgeschlagene Grenze

rwischea

PENN O -SKANDIA

nnd
I" OBD -BUSSLAND.

Z Xa VpaiOf

Årsmötet den 13 maj 1900. 185

Ober die Cateretes- (Cercus-) Varietäten.

Von dem Cateretes- (Cercus-) hipustidatus Payk. sind schon
einige Varietäten beschrieben worden, nämlich: var. sutiiralis
Murr., welcher mit Ausnahme einer dreieckigen Makel am
Schildchen und der Spitze der Fliigeldecken röthlichgelb ist;
var. ochraceus iMurr., der ganz röthlichgelb ist; var. iiiger J.
Sahlb., bei dem der rothe Mittelfleck auf den Fliigeldecken klein
und undeutlich ist öder ganz verschwindet. Zu diesen Varie-
täten wollte ich noch einige hinzusetzen, nämlich: var. nigri-
collis, dassen Körper mit Ausnahme des grossen Mittelfleckes
auf den Fliigeldecken schwarz ist; var. lapponicus, schwarz,
die Mitte des Halsschildes und des Kopfes roth. — Die Varietät
nigricollis ist sowohl im siidlichen und östlichen Finnland, als
in Lappland gefunden; von der var. lapponicus giebt es ein
Exemplar von Professor J. Sahlberg bei Imandra in Lappland
gefunden und in der Universität in Helsingfors aufbewahrt.
Von den anderen Varietäten ist var. sutiiralis im sudlichen,
sowohl im Osten als im Westen, und im nördlichen Finnland
wie auch in Lappland, var. niger im östlichen und sudlichen
Finnland und Lappland gefunden. Aus Finnland kenne ich
kein Exemplar von der var. ochraceus.

Von dem C. pedicularius L. ist nur die unsichere Varietät
inglorius Goz. beschrieben und benannt; von dieser ist nur
das Weibchen bekannt, das gröbere, viel tiefere und weit-
läufigere Punktirung der Fliigeldecken als die Hauptform hat,
Doch giebt es auch hier ähnliche Varietäten, wie von dem C.
bipustulatus. Die Hauptform ist einfarbig, gelblich öder röth-
lichgelb, die Flugeldecken oft an der Naht ein wenig dunkler.
Die folgenden Varietäten haben eine andere Farbe: Var. scu-
tellaris nov. var. an dem Schildchen öder auch nahe der Spitze
der Flugeldecken schwärzlich öder bräunlich, eine Variation
welche zwar in der Litteratur erwähnt ist; var. nigriventris nov.
var., bei der die Mittel- und Hinterbrust, das Schildchen*) und

*) Von der Farbe des Schildchens känn man auch auf die Farbe
der Unterseite schliessen.

186 Årsmötet den 13 maj 1900.

das Abdomen mit Ausnahme des letzten Segmentes schwarz
sind; die Naht der Fliigeldecken ist bald mehr und breiter,
bald minder und schtnäler schwärzlich; var. alandicus nov.
var. dessen Fliigeldecken mit Ausnahme der Schultern und des
Seitenrandes bald breiter, bald schmäler schv^arz sind.

Var. scutellaris ist ziemlich allgemein im siidlichen Finn-
land. Die Varietäten nigriventris und alandicus habe ich auf

o

Åland auf Eckerö gefunden.

Nach der folgenden Tabelle können die verschiedenen
Varietäten bestimmt werden.

I. Das erste Glied der Fiihler bei dem Männchen com-
primirt, das Zweite deprimirt und dreieckig erweitert; bei dem
Weibchen das zvi^eite doppelt so läng und viel dicker als das
dritte. Oberseite grob punktirt.

A. Die Farbe des Körpers gelb öder röthlichgelb.

a. Die F^Iiigeldecken gelb öder an der Naht mit ganz
feiner dunklerer Schattirung: C. pediciUarius L.

b. Die Fliigeldecken an dem Schildchen öder auch nahe
der Spitze braun öder schwärzlich: var. scutellaris nov. var.

B. Die Mittel- und Hinterbrust, das Schildchen und das
Abdomen mit Ausnahme des letzten Segmentes schvt^arz.

a. Die Flugeldecken an der Naht mehr öder minder breit
schwarz: var. nigriventns nov. var.

b. Die Fliigeldecken schwarz, nur an den Schultern und
dem Seitenrand bald breiter, bald schmäler röthlich:

var. alandicus nov. var.

II. Das erste Glied der Fiihler bei dem Männchen ver-
dickt, das zweite einfach kegelförmig; bei dem Weibchen das
zweite 1 ^2 mal so läng und wenig dicker als das dritte. Ober-
seite etwas feiner und dichter punktirt.

A. Die Farbe des Körpers bräunlichschwarz. Der Mund,
die P^uhler und die Beine rostroth; die Fiihler oft mit dunklerer
Keule.

a. Die Flugeldecken jede mit einem mehr öder minder
ausgedehnten, hinten oft ausgerandeten Mittelfleck:

C. hipustulatus Payk.

Årsmötet den 13 maj 1900. 187

B. Die Farbe des Körpers röthlichgelb.

a. Die Fliigeldecken mit Ausnahme einer dreieckigen
IMakel am Schildehen und der Spitze röthlichgelb:

var. siituralis Murr.

b. Die Fliigeldecken ganz röthlichgelb:

var. ochraceus Murr.

C. Die Farbe des Körpers schwarz.

a. Der Halsschild ganz schwarz.

et. Die Fliigeldecken mit grossem und deutlichem gelben
Mittelfleck: var. nigricollis nov. var.

/?. Die Fliigeldecken ganz schwarz öder mit kleinem und
undeutlichem Mittelfleck : var. niger J. Sahlb.

b. Der Halsschild und der Kopf in der Mitte roth. — Die
Fliigeldecken mit grossem, gelbem Mittelfleck:

var. lappoyiicus nov. var.

Stenus cordaticollis nov. sp.

Niger, opacus, dense punctatus; capite elytrorum fere lati-
tudine, fronte poene piano; palpis articulo primo testaceo; an-
tennis breviusculis, nigris, articulo tertio et qvarto aeqvali fere
longitudine, septimo oblongo; prothorace ante medium rotun-
dato, basin versus sinuato augustato, canaliculo antice evane-
scente; elytris hoc longioribus; abdomine nitido, marginato,
crebrius punctato, segmentis 2 — 4 basalibus carinis quattuor
instructis; pedibus elongatis, nigris; tarsis posticis tibiis 7^
brevioribus, articulo primo secundo longiore, qvinto longiore.
Long. 3.5 mm.

Mas: abdominis segmento sexto ventrali angustius, dor-
sali latius apice exciso; septimo utrinqve denticulo.

Schwarz, gefliigelt, der Vorderkörper matt, der Hinter-
körper glänzend, die weisslichgelbe Behaarung sehr kurz und
sparsam, auf der Unterseite des Abdomens doch länger und
dichter. Die Kiefertaster schwarz, das erste Glied gelb. Der
Kopf fast so breit wie die Fliigeldecken und breiter als der
Halsschild, stark, dicht und tief punktirt, nur mit feiner Andeu-

188 Årsmötet den 13 maj 1900.

tung von Stirnfurchen. Die Mandibeln sind bei dem gefundenen
Exemplare roth. Die Fiihler kurz, schwarz, ihr viertes Glied
beinahe gleich läng wie das dritte. Der Halsschild ein wenig
länger als vor der Mitte breit, hier stark gerundet, nach hinten
berzförmig eingeschniirt; am Grunde halb so breit als die Flii-
geldecken, stark, tief und änsserst dicht punktirt, ein wenig
uneben, mit einer nach hinten tieferen und breiteren Mittel-
furche. Die Fliigeldecken kaum länger als der Halsschild, we-
nig gewölbt und wenig uneben, etwas stärker und nicht ganz
so dicht punktirt wie der letztgenannte, in der JMitte der Seiten
schwach eingedriickt. Das Abdomen nach hinten wenig verengt,
vorn mässig stark und dicht, hinten feiner punktirt; die Unter-
seite länger als die Oberseite behaart; das 2 — 4 Dorsalsegment
an der Basis mit vier kurzen Längsleisten. Die Beine schwarz.
Die Hintertarsen kurz, nur wenig länger als die Hälfte der
Hintertibien; ihr erstes Glied ziemlich so läng als das Endglied;
das vierte Tarsenglied einfach, nicht gespalten und nicht breiter
als das dritte. Beim Männchen das sechste Abdominalsegment
an der Spitze auf dorsaler Seite breit, auf ventraler schmal
ausgeschnitten, das siebente mit zwei Zähnen, einer auf jeder
Seite, endigend, welche mit einem Borstchen an der Spitze
besetzt sind.

Dem St. huphthcdmus Grav. nahe stehend, von demselben
durch die flache Stirn, die Form des Halsschildes, die Deutlich-
keit der Mittelfurche desselben und durch die Sexualcharaktere
des Männchens verschieden. Von dem St. canaliculatiis Gyll.,
dem er auch gleicht, unterscheidet er sich durch die un-
deutlichere Pubescenz des Vorderkörpers, den nicht so scharf
gefurchten und kurzeren Halsschild, wie auch durch die Form
desselben und durch die kiirzeren und unebeneren Fliigel-
decken.

Sehr seiten. Auf Åland bei Storby habe ich nur ein
Exemplar gefunden. — Aufbewahrt in Mus. Univ. Helsingfors.

Årsmötet den 13 maj 1900. 189

Föredrogs följande meddelande
Eine neue Art der Gattung: Cryptophag-us Herbst

beschrieben von
B. Poppius.

Cryptophag-us plagiatus n. sp.

Oblongus, niger, parum nitidus, pilis flavo-albis, satis
crassis parce obductis. Antennis longis, pedibus, elytris ex
parte ferrugineis; capite dense, prothorace subquadrato paulo
parcius, satis subtiliter punctatis; elytris parcius multo fortius
punctatis, apicem versus Isevioribus, mediocriter nitidis, ferru-
gineis, pläga magna suturali margineque laterali late nigra.
Long. 2 mm.

Diese durch die Farbe, den schmalen Prothorax und die
langen Antennen sehr ausgezeichnete Art ist mit dem C7\ fas-
ciatus Kr. ziemlich nahe verwandt, aber weicht von demselben,
ausser der Farbe, auch darin ab, dass der Prothorax viel
dichter und auch feiner punktirt ist als die Fliigeldecken, durch
gröbere und spärlichere Behaarung und durch Mangel in Reihen
angeordneter, aufstehender Haare auf den Fliigeldecken. Der
Kopf ziemlich fein aber dicht punktiert. Die Antennen roth-
braun, ziemlich läng, die Basis des Prothorax iiberragend, das
3:tte Glied unbedeutend länger als das 2:te, beide deutlich län-
ger als breit; die Glieder 4 — 8 gerundet, ziemlich gleich gross,
das 9:te kiirzer und schmäler als das 10:te, das ll:te ein wenig
länger als breit, konisch zugespitzt. Prothorax annähernd qua-
dratisch, ein wenig gegen die Basis schmäler werdend, unbe-
deutend breiter als läng, deutlich schmäler als die Fliigeldecken.
Die Seiten stark, die Basis feiner gerandet, die hinter-Winkel
annähernd rechtwinkelig, die vorder-Winkel in einen nach hinten
zuruckgebogenen kurzen Zahn ausgezogen, schwach verdickt;
der Lateralzahn in der Mitte des Prothorax. Dieser an der
Basis schwach eingedriickt, der Eindruck mit einem seichten
Punkt endigend. Die Elytra oblong-parallel, ein wenig hinter

190 Årsmötet den 13 maj 1900.

der Mitte sehr wenig verbreitert, imd von da nach der Spitze zu
stärker verschmälert, rothbraun, mit einem grossen eiförmigen
Fleck in der Mitte der Sutur, der gleich hinter dem Scutell
anfängt und nach dem letzten Drittel der Fliigeldecken hin-
reicht, und die Seiten der Fliigeldecken ziemlich breit schwarz.
Die Punktierung der Elytra stärker und besonders nach der
Spitze zu spärlicher als auf dem Prothorax, wodurch dieselben
ziemlich glänzend sind. Die Beine roth, die Schenkel etwas
dunkler gefärbt, braunroth,

Seiten unter verfaultem Laub im nördlichsten Lappland.
Ich habe ein einziges Exemplar in der Nähe von Hakokoski
am Patsjoki-Fluss den 24 August 1897 gefunden. — Mus. Univ.
Helsingfors.

Professor J. Sahlberg yttrade:

Jag ber att få förevisa tvenne för vår fauna nya Coleo-
ptera. Den ena, Necrobia ritfipes Fabr., anträffades bland några
insekter, hvilka student Forssell nyligen visade mig och voro
tillvaratagna under innevarande vår å zoologiska museum af
hans fader, preparator Forssell. Denna art, som lefver på kada-
ver, har en vidsträckt utbredning i södern, men är veterligen
icke funnen nordligare än i Skåne och Livland. Efter all sanno-
likhet har insekten inkommit med torra däggdjurshudar, men
då exemplaret togs lefvande om våren har det troligen blifvit
utkläckt här och kan få plats i vår fauna, ehuru arten i egentlig
mening ej kan räknas bland våra inhemska djur, hka litet som
de med verldshandeln kringförda insekterna. Exemplaret öfver-
lemnades godhetsfullt af herr Forssell till Finska museum.

Den andra nykomlingen är Cryptophagus cylindrus Kies.,
tagen i ett ^ enda exemplar af mig invid Helsingfors. Arten är
sällsynt; den förekommer i flera bergstrakter i mellersta Eu-
ropa, men har ännu ej blifvit anförd från Skandinaviska halfön.
Jag har likväl redan för flera år sedan fått exemplar af den-
samma från Norge, där den tagits af kandidat Miinster. För
öfrigt eger jag exemplar af denna art från Skotland, Siben-

Årsmötet den 13 maj 1900. 191

biirgen, Pyrenéerna och Corsica. Exemplaret har bUfvit gran-
skad! äfven af Dr. Ganglbauer i Wien och förklaradt för den
rätta Cr. cylindrus Kies. En närstående art, som bhfvit för-
vexlad med denna, är Cr. parallelus Thoms., hvilken jag tagit
under bark af tall i Ruovesi och hvilken biifvit återfunnen på
Åland af student Axelson. Denna sistnämnda art, som är väl
skild från Cr. silvanoides Reitt., måste erhålla ett nytt namn för
undvikande af kollision med Cr. parallelus Bris. (= cylindrus
Kies.), och har Ganglbauer i sitt senaste arbete »Die Käfer von
Mitteleuropa» härför föreslagit namnet Cr. angustidus. Exem-
plar af hvardera arterna förvaras i Finska museum.

Docent Enzio Reuter förevisade exemplar af den för
Finlands och Skandinaviens fauna nya dagfjärilen Lyccena Ba-
to7i, funnen vid Nyby af dr. R. Fabritius, samt meddelade i
sammanhang härmed att dr. Fabritius sommaren 1899 vid Ta-
vastila iakttagit flere exemplar af den sällsynta Colias Hyale.

Folkskoleinspektör O. A. F. Lönnbohm frambar från
föreningen »Luonnon ystäväin yhdistys» i Kuopio en tacksägelse
för de publikationer Sällskapet tillsändt nämnda förening.

De botaniska samlingarna hade sedan mars-mötet fått
emottaga följande gåfvor:

2 hypogasiska svampar från Wiborgstrakten af herr Arthur
Thesleff. 5 kärl växter från Nyland och Tavastland, insam-
lade af elever vid Privata svenska flickskolan, af magister H.
Lindberg. 67 mossor, mest Sphagna, från Sb, Jorois, de flesta
eller 45 arter nya för provinsen, af den samma. En mindre
samling fanerogamer, insamlade af elever vid Uleåborgs svenska
lyceum, genom rektor M. Brenner. 5 kärlväxter från Sortavala
af student K. H. Hällström. 268 arter kärlväxter från Ponoj
i rikliga och synnerligen prydliga exemplar, af artist J. Montell;
nya för provinsen äro Aneynone nemorosa, Gagea lutea, Oaleopsis
tetrahit, Lycopodium complanatum, Carex pedafa, Juncus ar-
cticus X filiformis, Calamagrostis epigejos, Rumex hwmatinus,

192 Årsmötet den 13 maj 1900.

Melandrium ruhrum, Ranunculus auricomiis var. fallax, Viola
palustris. 10 Sphagna från Tb, Wiitasaari, däraf 2 för pro-
vinsen nya, af professor A. O. Kihlman. 5 mossor från Ny-
land och södra Tavastland af student E. Häyrén. 2 mossor
från Kl, Kirjavalaks, nya för provinsen, samt TJsnea longissima,
ny för floran, från Kl, Soanlaks af magister G. Lång. 59
algprof och 32 färdiga preparat af alger från olika delar af
södra Finland af student A. J. Silfvenius, Ceyitunculus mminms
från Korpo, ny för floran, af student G. Renvall. 70 kärlväxter

o

från Åland af student A. Palmgren.

Bulletin BibliograpMque

Ouvrages regns par la Société du 13 mai 1899 au 13 mai 1900.
Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire.

1. Publications des Sociétés correspondantes.

Algérie.

Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelies et Glimato-
logiques.
Bulletin :
Bone: Académie d'Hippone.

Bulletin :

Comptes rendus: 1898, 3.

Allemagne.

Augsburg: Naturhistorischer Verein flir Schwaben uiid Neuburg

(a. V.).

Bericht :

Bautzen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis».

Sitzungsberichte und Abhandlungen:
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte: 1899. 4:o.

— Gesellschaft Naturforschender Freunde.

Sitzungsberichte: 1899.

— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.

Verhandlungen XLl. 1899.

— Museum ftir Naturkunde. Zoologische Sammlung,

Mitteilungen: I, 2—3. 1899.

Fiihrer durch die Zoolog. Schausammlung. Berlin 1899.

13

194 Enzio Reuter.

Bonn: Naturhistorischer Yerein der Preiissischen Rheinlande,
Westfalens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick.
Verhandlungen: 56, 1. 1899.
— Niederrheinische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde.
Sitzuiigsberichte : 1899, 1.

Braunschweig: Verein fiir Naturwissenschaft.
Jahresbericht: 11. 1897—1899.

Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XVI, 2. 1899.

Bresiau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur.
Jahresbericht: 76. 1898.
— Verein fiir Schlesische Insektenkunde.

Zeitschrift fur Entomologie, Neue Folge: XXIV. 1899.

Chemnitz : Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht:

Colmar: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér.:

Danzig: Naturforschende Gesellschaft.

Schriften, Neue Folge:
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: »Isis».
Sitzungsberichte und Abhandlungen: 1898, 1 — 2.

Erlangen : Physikalisch-Medicinische Societät.

Sitzungsberichte: 30. 1898.
Frankfurt a. Wl.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen: XX, 2. 1899; XXI, 4. 1899; XXVI, 1. 1899 4:o.
Bericht: 1899.

Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschafthcher Verein.

Helios: XVI. 1899.

— M. Klittke.

Societatum Litterte: XII, 5—12. 1898.

Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft.

Bericht: XI, 1. 1899.
Gera (Reuss): Deutscher Verein zum Schutze der Vogelwelt.
Ornithologische Monatsschrift: 1899, 6—12; 1900, 1—5.

Giessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde.

Bericht: XXXII. 1897—99.
Görlitz: Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen:

Bulletin Bibliogiaphique. 195

Göttingen; K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität.
Naclirichten, Mathematisch-physikalische Klasse: 1899, 1 — 3. 4:0.
Geschäftliche Mittheilungen: 1898, 2; 1899, 1. 4:o.

Greifswald: Geographische Gesellschaft.

Jahresbericht:

— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern
und Riigen.
Mittheilungen: XXXI. 1899.
Guben: Internationeller Entomologischer Verein.
Entomologische Zeitung:

Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen-
burg.

Archiv: 52, 2. 1898; 53, 1. 1899.

Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na-
turforscher.

Nova Acta: LXXII. 1899; LXXIV. 1899. ko.

Katalog der Bibliothek: II, 6. 1899.
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen:
Verhandlungen, 3:e Folge:

— Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbucli :

— Verein fiir Naturwissenschaftliche Unterhaltung.

Verhandlungen :

Hanau : Wetterauische Gesellschaft fiir die Gesammte Naturkunde.

Bericht: 1895—1899.
Hannover: Naturhistorische Gesellschaft.
Helgoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenschaftliclie Meeresuntersuchungen, Neue Folge: III, 1.
1899; IV. 1899; V, 1. Abteilung Kiel. 4:o.

Karlsruhe : Naturwissenschaftlicher Verein.

Verhandlungen:
Kasse! : Verein fiir Naturkunde.

Abhandlungen und Bericht: XLIV. 1898—99.
Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schleswig-Holstein.
Schriften: XI, 2. 1898.

196 Enzio Beider.

Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.

Schriften: XXXIX. 1898. 4:o.

Landshut: Botanischer Verein.

Bericht :

Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Mu-
seum.

Mittheilungen: II, 12—13. 1899.

Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht und Abhandlungen :

Wlarburg: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Natur-
wissenschaften.
Sitzungsberichte :

Wletz: Société d'Histoire Naturelle.

Bulletin :
IVliinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-
physikalische (II:e) Glasse.

Abhandlungen: XIX, 3. 1899; XX, 1. 1899. 4:o.

Goebel, K. Ueber Studium und Auffassung der Anpassungs-

erscheinungen bei Pflanzen. Mlinchen 1898. 4:o.
Lindemmm, F. Gedächtnissrede auf Philipp Ludwig von Seidel.

Mlinchen 1898. 4:o.
Sitzungsberichte: 1899, 1—2.
Inhaltsverzeichniss :
Alnianach :

— Bayerische Botanische Gesellschaft.

Berichte: VII, 1. 1900.

Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und
Kunst.
Jahresbericht :

Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft.

Abhandlungen: XII. 1898.
Jahresbericht :

OsnabriJck : Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht: XIII. 1898.
Passaii: Naturhistorischer Verein.

Bericht:

Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Bericht:
Correspondenz-Blatt :

Bulletin Bibliographique. 197

Stettin: Entomologischer Verein.
Entomologische Zeitung:

Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek.

Théses :
Stuttgart : Verein fiir Vaterländische Naturkunde in Wiirttemberg.

Jahreshefte: 55. 1899.

Wiesbaden: Nassauischer Verein fiir Naturkunde.

Jahrbiicher :

Zwickau: Verein fiir Naturkunde.
Jahresbericht: 1898.

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.
Annals:
Annual Report:

Melbourne: National Gallery of Victoria.
Sydney: Linnean Society of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser.: 1898, 4 (Nr. 92); 1899, 1-3 (Nrs. 93-95).

— The Australian Museum.
Records: III, 5—6. 1899.
Report: 1899. 4:o.

Autriche-Hongrie.

Blstritz: Gewerbeschule.

Jahresbericht: XXIII. 1897—98.
BriJnn: Naturforschender Verein.

Verhandlungen: XXXVI. 1897.

Bericht der Meteorologischen Commission: XVI. 1896.

Buda-Pest: Magyar Tudomånyos Akadémia (Ungarische Akademie
der Naturwissenschaften).
Mathematikai és természettudomånyi közlemények:
Értekezések a természettudom. köreböl:
Értekezések a mathemat. tudomän köreböl:
Mathemat. és természettudom. ertesitö:

Mathematische und naturwissenschaftliche Berichte aus Ungarn:
Almanach:
Rapport:

198 Enzio B,euter.

Buda-Pest: Magyar Nemzeti Miizeum (Ungarisches National-Mu-

seum).
Természetrajzi Fiizetek: XXII, 2—4 1899.
Aquila. Journal pour rOrnithologie:
Stephmi Chernel von Chernelhäza: I. Bemerkunzen iiber die

neuere Ornithologische Arbeit von Dr. J. v. Madaråsz. II.

Ungarische Ornithologische Centrale : Den Manen Johann

von Friwaldsky's. Budapest. 1899. 4:o.
— La Rédaction de »Rovartani Lapok».

Rovartani Lapok: VI, 5—10. 1899; VII, 1. 1900.

Cracovie: Académie des Sciences. (Akademi ja Umiejetnossci).

Sprawozdanie komisyi fizyograficznej :
Rozpravy wydzial matem. przyrod, 2:e Ser.:
Bulletin international : 1899, 4—10; 1900, 1—2.

Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fär Steiermark.

Mittheilungen :
Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein filr Naturwissenschaften.

Verhandlungen und Mittheilungen: XLVIII. 1898.

Iglo: Ungarischer Karpathen-Verein. (Magyarorszägi Kårpåtegye-
siilet).

Jahrbuch:

Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.
Berichte: XXIV. 1897—99.

Kolozsvärt (Klausenburg): Rédaction de »Magyar Növenytani
Lapok».
Evlolyam :
— Erdélyi Muzeum-Egylet. Orvos Természettudomänyi
Szakosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Musenm-Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliclie Section).
II. Természettudomånyi szak (Naturwissensch. Abth.).

Értesitö (Sitzungsberichte) : XXIII, 1—3. 1898.
III. Népszerii szak.

Értesitö (Sitzungsberichte): XXIII, 1—3. 1898.

Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema-
tisch-Naturwissenschaftliche Glasse.
Abhandlungen, VII Folge:
Sitzungsberichte : 1899.
Jahresbericht : 1899.
Verzeichniss d. Mitglieder:

Bulletin Bibliographique. 199

Prag: Naturhistorischer Verein »Lotos».

Lotos, Neue Folge: XIX. 1899.
Trencséfi, Ung.: Trencsén Wärmegyei Természettudomänyi Egy-
let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner
Comitates).
Évkönyre (Jahresheft) : XXI— XXII. 1898-99.
Triest: Museo Civico di Storia Natiirale.

Atti:

Wien: K. Åkademie der Wissenscliaften. Mathematisch-naturwis-
senschaftliche Classe.
Sitzungsberichte, Abth. I: C VII, 6—10. 1898.
Anzeiger:

— K. k. Naturhistorisches Hofmiiseiim.

Annalen :

— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen: XLIX. 1899.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen: XLI, 9-12. 1898; XLII, 1—4, 9-10. 1899.
Abhandlungen : I, 1. 1899.

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt-

nisse.

Schriften: XXXVIII. 1897-98; XXXIX. 1898—99. 16:o.

— D:r R. v. Wettstein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: XLIX, 2 — 12. 1899;

L, 1. 1900.
Schedge ad Floram exsiccatam austro-hungaricam. I — VIII.

1881—99.
Zagreb: Societas Historico-natiiralis Croatica.

Glasnik: X, 1— .5. 1898.

Belgique.

Bruxelles: Académie Royale des Sciences, des Lettres et des
Beaux-Arts.

Bulletin, rS.me Sér.: XXXIV. 1897; XXXV. 1838; XXXVI. 1898.
Annuaire: 1898; 1899.

Tables générales du Recueil des Bulletins 3:me Sér. T. I— XXX
(1881 ä 1895). Bruxelles. 1898.
— Société Royale de Botanique.
Bulletin: XXXVII. 1898.

200 Emio Beuter.

Bruxelles: Société Entomologique de Belgique.
Annales: XLII. 1898.
Table générale des Annales:
Mémoires :

— Société Royale Malacologique de Belgique.
Annales: XXX. 1895; XXXII. 1897.
Procés-Verbaux: XXVI. 1897; XXVIl. 1898.
Mémoires: XXXIV, p. 1—16. 1899.

Bulletin: XXXIV, p. I— LXXX. 1899.

— Société Royal Linnéenne.

Bulletin: XXIV, 7—9. 1899; XXV, 2—3, 6. 1899.

Brésil.

Rio di Janeiro: Museum Nacional.

Archivos:

Canada.

Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Science.

Proceedings and Transactions: IX, 4 (Sec. Ser. II, 4.) 1897— 98.

Chili.

Santiago: Société Scientifique du Chili.
Actes :

Costa Rica.

San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica.

Anales :

Danemarc,

Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.

Srifter (Mémoires). 6:te Rsekke, naturvidenskab. og mathem.

Afdeln.: IX, 1-2. 1898—99. 4:o.
Oversigt: 1899, 2—6; 1900, 1.

— Naturhistorisk Förening.
Videnskabelige Meddelelser: 1899.

Bulletin Bibliographique. 201

Kjöbenhavn: Botanisk Förening.

Botanisk Tidskrift: XXIL 2—3. 1899.
Meddelelser:
Medlemsliste:
— Entomologisk Förening.

Espagne.

Madrid: R. Academia de Ciencias.

Memorias :
Revista:

États-Unis.

Baltimore, Md.: Johns Hopkins Uhiversity.

Circulars: XVIII. 140—141. 1899; XIX, 142. 1899. 4:o.
Memoirs from the Biological Laboratory. IV, 3. 1899. 4:o.

Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings: XXXIV, 2—23. 1898—99; XXXV, 4—9. 1899.
— Boston Society of Natural History.
Memoirs: V, 4-5. 1899. 4:o.

Proceedings: XXVIII, 13—16. 1899; XXIX, 1—8. 1899.
Occasional Papers:

Bridgeport, Conn.: Bridgepört Scientific Society.

List of Birds:

Cambridge, Mass.: Museum of Gomparative Zoölogy.

Memoirs: XXIII, 2. 1899; XXIV, Text & Plates. 1899. 4:o.
Bulletin: XXXII, 10. 1899; XXXUI. 1899; XXXIV. 1899; XXXV,

1—7. 1899.
Annual Report: 1898-99.

Chapell Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society.

Journal: XIV, 2. 1898; XVI, 1. 1899.
Chicago, III.: Academy of Sciences.

Bulletin:

Bulletin of the Geological and Natural History Survey: II. 1897.

Annual Report: 1897.
Cincinnati, Ohio: Society of Natural History.

Journal: XIX, 5. 1900.

Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences.

Proceedings:

202 Enzio Reuter.

Lawrence, Kans.: Kansas University.

Quarterly: I, 1, 3-4. 1892-93; II, 1-2, 4 1893-94; III, 1—4.

1894-95; IV, 1—4. 1895-96; V, 1—2. 1896.
Ser. A. Science and Mathematics: VI, 1—4. 1897; VII, 1—2. 4.

1898; VIII, 1. 1899.
Annual Report of the Experiment station: I— VI. 1891—97.
Kellogg, V. L. Common injurious Insects of Kansas 1892.

Lincoln, Nebr.: Botanical Society of America.

— The University of Nebraska.

Studies from the zoological laboratory: 30—32. 1899.

Madison, Wisc. : Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres.

Transactions : XI. 1896—97; XII, 1. 1898.

— Geological and Natural History Survey.

Bulletin :

Wleriden, Conn.: Scientific Association.

Transactions : .
Proceedings :
Annual Address:

Wlinneapolis Wlinn.: Geological and Natural History Survey of

Älinnesota.
New-Brighton, N. Y.: Natural Science Association of Staten Island.

Proceedings: VII, 6—9, 11—14. 1899—1900.

Special :
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.

Transactions: X, 1. 1899.

New-York, N. Y.: New- York Academy of Sciences.

Memoirs :

Annals: XI, 3. 1898; XII, 1. 1899.
Transactions :
Index :

Charter, Order of Court, Constitution and By-Laws and List
of Members. 1899.
Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences.

Proceedings: 1898, 3; 1899, 1—2.

Catalogue of Duplicate Books and Pamphlets.

— American Philosophical Society.

Proceedings: XXXVII. 158. 1898; XXXVIII. 159. 1899.

Report:

Subject Register:

Supplement Register:

Bulletin Bibliographique. 203

Philadelphia Pa. : Wagner Free Institut of Science.
Transactions :

— University of Pennsylvania.

Contributions from the Botanical laboratory:

Portland, Maine: Society of Natural History.

1'roceedings :
Rochester, N. Y.: Academy of Science.

Proceedings :

San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences.

Memoirs :

Proceedings, 3. Ser.:
Botany: I, 3—5. 1898. 4:o.
Zoology: I, 6—10. 1898. 4:o.
Geology: I, i. 1898. 4:o.
Math.-Phys.: I, 1-4. 1898. 4:o.
Occasional Papers:

— The Hopkins Seaside Laboratory of the Leland Stan-

ford Jr. University.
Contributions to Biology:

Springfield, II!.: The State Entomologist of the Ilhnois.

Report:

S:t Louis, Wlo.: Academy of Science.

Transactions: VIII^ 8— 12. 1898—99; IX, 1-5, 7. 1899.

— Missouri Botanical Garden.

Annual Report: I. 1890; II. 1891; IV— X. 1893-99.

Topeka Kans.: Kansas Academy of Science.

Transactions: XVI. 1897—98.
Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly
The Trenton Natural -History Society).

Journal:

Tufts College, Mass.: Tufts College.

Studies:
Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History.

Bulletin: V, 7—10. 1899—1900.
Artide :

Bienniel Report:
Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological

Survey).
Monographs: XXIX. 1898; XXXI (Text and Atlas) 1898; XXXV.

1898. 4:0.

204 Enzio Reuter.

Bulletin :

Annual Report: XVIII, 1—5 & 5 cont. 1896—97; XIX, 1, 4,

6 & 6 cont. 1897—98.
Mineral Resources:

Washington, D. C: Department of Agriculture.

Report :
Yearbook: 1898.

— Division of Ornithology and Mammology.

North American Fauna: 14—15. 1899.
Bulletin :

— Division of Economic Ornitliology and Mammology.

Bulletin :

— Division of Chemistry.

Bulletin :

— Division of Biological Survey.

Bulletin: 9-11. 1898.

— Smithsonian Institution (U. S. National Museum).

Annual Report: 1896; 1897.

Report of the U. S. National Museum:

From the Smithsonian Report: 1896, 1111, 1112; 1897, 1135,

1152—1156.
Bulletin of the U. S. National Museum:

— Anthropological Society.

The åmerican Anthropologist:
Special Papers:

— Entomological Society.

Proceedings: IV, 3. 1899.

Finlande.

Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences
de Finlande).
Acta:
Bidrag :

Öfversigt: XLI. 1898-99.
Observations raétéorologiques:

— Geografiska Föreningen.

Vetenskapliga Meddelanden: V. 1899—1900.
Tidskrift: XI, 3—6. 1899; XII. 1-3. 1900.

Bulletin Bibliographique. 205

Helsingfors: Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géo-
graphie de Finlande).

Fennia :

Atlas öfver Finland: Karta. Helsingfors. 1899. Fol.; Text. Hel-
singfors 1899.

— Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécaire, dr V.

Vasenius).

— Finska Forstföreningen.

Meddelanden: XV. 1899.

Ströskrifter :

Blomqvist, A. G. Undersökningar af tjocklekstillväxten hos
timmerträd of tall och gran i olika delar af Finland. Hel-
singfors. 1897. 4:o.

'ö"^

France.

Amiens: Société Linnéenne dn Nord de la France.

Memoires:

Bulletin: XHI, 293—302. 1897; XIV, 303—312. 1898.

Ångers: Société d'Études Scientifiques.

Bulletin, Nouv. Sér.: XXVH. 1897; XXVHI. 1898.

Béziers: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin: XX. 1897 1 XXI. 1898.
Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes: LHI (6:e Sér. T. Hl) 1898.

Caen: Société Linnéenne de Normandie.

Bulletin, 5:e Sér.: II. 1898.

Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé-
matiques.
Memoires :

La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles.

Annales: 1897; 1898.

Lille: La Rédaction de »Revue Biologique» du Nord de la
France.
Revue Biologique:
Lyon: Société Linnéenne.

Annales, N. Sér.: XLV. 1898.
— Museum d'Histoire Naturelle.
Archives: VH. 1899. 4:o.

206 Enzio Reuter.

Lyon: Société Botanique de Lyon.

Annales: XXIII. 1898.
Bulletin :

Marseille: Musée d'Histoire Naturelle.

Annales, Zoologie: V, 2. 1899. 4:o.
Bulletin, 2:e Sér.: I, 1. 1898. 4:o.

IVIontpellier: Acadéraie des Sciences et Lettres.

Mémoires de la section de médecine, 2:e Sér.: 1, 2- -3. 1898—99.
Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: II, o. 1898.

Nancy: Société des Scieiices. (Ci-devant Société des Sciences
Natnrelles de Strasbourg).
Bulletin, 2:e Sér.: XVI. 33 (31:e Ann.) 1898.
Bulletin des séances:

Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France.
Bulletin: VIII, 1—4. 1898; IX, 1—3. 1899.

— Société Académique de Nantes.

Annales, 7:e Sér.: IX. 1898.

Centenaire de la Société Académique. 1798—1898. Nantes 1899.

Nimes: Société d'Étude des Sciences Naturelles.
Bulletin: XXVI, 3—4. 1899.
Supplement:

Paris: Société Botanique de France.

Bulletin :

— Société Entomologique de France.

Annales: LXVI. 1897; LXVII. 1898.
Bulletin: 1897; 1898.

— Société Zoologique de France.

Mémoires: XI. 1898.
Bulletin: XXII. 1898.

— Museum d'Histoire Naturelle.
— ' Société de Géographie.

Bulletin, 7:e Sér.: XVIII, 4. 1897; XX, 2—4. 1899.
La Géographie: 1900, 1—4.
Comptes rendus: 1899, 3 — 7.

— Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes».

Feuille, 3:e Sér.: XXIX, 344—348. 1899; XXX, 350-355. 1900.

Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:e Sér.: VII, 4. 1898; VIII, 1—3. 1899.
Comptes rendus:

Bulletin Bibliogra))lnque. 207

Travaux :
Procés verbaux:
Rouen: Société des Amis des Sciences Natnrelles.

Bulletin, 4:e Sér.: XXXIII, 1—2. 1897.

Toulouse: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin: XXVIII, 2-3. 1894.

— Société des Sciences Physiques et Naturelies.

Bulletin :

— Société Fran^aise Botanique.

Revue de Botanique:

Grande-Bretagne et Irlande.

Edinburgh: Royal Society.

Transactions :
Proceedings :

— Botanical Society.

Transactions :

Proceedings :

Transactions and Proceedings: XXI, 1 — 3. 1897 — 99.

Ånnual Report:

— La Rédaction de »The Annals of Scottish Natural

History».
Annals :

Glasgow: Natural History Society.

Proceedings and Transactions, N. S. ;

London: Royal Society.

Proceedings: LXV, 413—423. 1899—1900; LXVI, 424—428.
1900.

— Linnean Society.

Journal, Botany: XXVI, 178. 1899; XXXIII, 234. 1898;

XXXIV, 235—239. 1898—99.
Journal, Zoology: XXVI, 172. 1898; XXVII, 173—178. 1899

—1900.
List of the Society: 1898—99; 1899—1900.
Proceedings: 1897—98; 1898—99.

— Royal Gardens, Kew.

Bulletin: 1898.

— - Distant, W. L.

The Zoologist: 4 Ser.: III, 29—31 (Nrs 695-697) 1899.

208 Emio Reuter.

Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Nortlmmber-
land, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions: XII, 1. 1899.

Plymouth: Marine Biological Association.
Journal, New Ser.: V, 4. 1899.

Italia.

Bologna: R. Accademia delle Scienze.

Memorie, Ser. 5:

Indici generali:
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.

Atti, Ser. 4:

Bullettino mensile, Nnovo Ser.: 57 — 59. 1899.

Firenze: Societå Entomologica Italiana.

Bulletino: XXX, 3-4. 1899; XXXI, 1—4. 1899.

Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

Annali, Ser. 2:a: XIX (XXXIX) 1898-99.

— Direzione del Giornale »Malpighia.»

Malpighia: XII, 7—10. 1899; XIII, 1-4. 1899.

Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico
di Storia Naturale.

Atti: XXXVIII, 1—4. 1899-1900.

Memorie. Nuova Ser.:
Wlodena: R. Accademia di Scienze Naturali.

Memorie, Ser. 2:

— Societå dei Naturalisti e Matematici.

Atti, Ser. 3: XVI (Anno 31), 3. 1899; Ser. 4: I (Anno 3^) 1899.

Napoli: R. Accademia delle Scienze Fisiclie e Matematiche.
Atti. Ser. 2: IX. 1899. 4:o.

Rendiconto, Ser. 3: V (Anno XXXVIII), 4—12. 1899; VI
(Anno XXXIX), 1—2. 1900.

— Societå Africana d'Italia.

Bollettino :

— Societå di Naturalisti.

BoUetino, Ser. I:
Padova: Societå Veneto-Trentina di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 2:a: IV, 1. 1899.
Bulletino: VI, 4. 1899.

Bulletin Bibliographique. 209

Padova: Piedattore della »La Nuova Notarisia».

L. N. Notarisia: X, 8-4. 1899; XI, 1-2. 1900.

Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano».
II Natur. Sicil., N. Ser.:

— R. Orto Botanico di Palermo.

Bollettiuo: II, 3-4. 1898.

— R. Istituto Botanico di Palermo.

Borzi, A. Contribuzione alla Biologia vegetale. II, 3. 1899.

Pisa: Societå Toscana di Scienze Naturali.
Memorie :
Processi verbali: XI, p. 103—177; XII, p. 1—28.

Portici: Redazione delle »Rivista di Patologia vegetale.»
Rivista: VII, 9-12. 1898—99; VIII, 1—6. 1899.

Roma: R. Istituto Botanico.

Annuario: IX, 1. 1900. 4:o.

— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.

Bollettino:
Indice:

— Societå Romana per gli Studi Zoologici.

Bollettino: VII, 3-6. 1898; VIII, 1—2. 1899.

Varese: Societå Crittogamologica Italiana.

Memorie :
Atti:

Venezia: Redazione della »Notarisia».

Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: XIV, 1—12. 1899.
Sommario :

Japon.

Tökyö: College of Science, Imperial University.
Journal: XI, 2—4. 1899. 4:o.

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institute of Jamaica.

Journal :
Annual Report:

14

210

Enzio Reuter.

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.

Journal, P. I: LXVII, 4 1898; Title page and Index. 1896;
LXVIII, 1, Extra N:o. 1899.

Journal, P. II: Title page and Index, 1898; LXVIII, 1—3. 1899.

Journal, P. Ill: LXVII, 2. 1898; LXVIII, 1. 1899.

Proceedings: 1898, 9-11 (extra n:o) 1898; 1899, 1—11; 1900, 1.

Index :

Annual Address:

G-rierson, G. A. The Kacmlra^abdämrta a KäcmTrT Gram-

mar, written in the Sanskrit Language by Tcvara-Kaula. II.

Conjugation. Calcutta 1898.

Luxembourg.

Luxembourg: Société Botanique.

Recueil des Mémoires et des Travaux:
— »Fauna», Verein Luxemburger Naturfreunde (Société
des Naturalistes Luxembonrgeois).
Mittheilungen (Comptes Rendus):

Norvége.

Bergen: Bergens Museum.

Aarsbog: 1899, 1.
Aarsberetning :

Särs, G. O. An account of the Crustacea of Norway. II, 13
—U. 1899; III, 1-4. 1899-1900. 4:o.

Hjort, J., Norclgaard, O. and Gran, H. H. Report on Nor-
wegian Marine Investigations 1895—97. Bergen 1899. 4:o.

Christiania: Universitet.

— Videnskabs Selskabet.

Forhandlinger:

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne: XXXVII, 1. 1900.

Stavanger: Stavanger Museum.
Aarsberetning: IX. 1898.

Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.

Skrifter: 1898.

Bulletin Bibliographique. 211

Håkonson-Hansen, M. K. Ti og et halvt års meteorologiske
lagttagelser udförte i Trondhjem i årne 1885—1895. Et
Bidrag til Studiet af Vindforholdene i det Trondhjeinske.
Trondhjem 1896. å:o.
Tromsö: Museum.

Aarshetter: 20. 1897.

Aarsberetning : 1897.

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.

Verhandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie:
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Reeks :
Register of de Verslagen and Mededeelingen:
Verslagen van de Zittingen:
Jaarboek:

Prodromus Florse Batavse:
— Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Geneesen
Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen.

Maandblad :

Werken, Tweede Serie: IV, 2. 1899.

Groningen: Naturkundig Genootschap.

Verslag:

Bijdragen tot de Kennis van de Provincie Groningen en om-
gelegen Streken I, 2. 1900.
Harlem: La Société Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises, Sér. 2: II, 5. 1899; III, 1—4 1899—1900.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.: VI, 2. 1899.

Catalogus d. Bibliothek:

Aanwinsten van de Bibliothek 1 Aug. 1897 — 31 Dec 1898.
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: I, 4. 1899.
s'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: XLI, 2. 1898 & Anhaug: Nieinve Naamlijst van
Nederlandsch Diptera; XLII, 1—4 1899.
Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.

Verslag: 1898.

Aanteekeningen : 1898.

Strafz, G. H. Der Geschlechtsreife Säugethiereierstock. Haag
1898. 4o.

212 Enzio Reuter.

Portugal.

Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, matliem.,
physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Journal :

République Argentine.

Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: XLVII, 4--6. 1899; XLVIII, 1-6. 1899; XLIX,
1—3. 1900.

— La Rédaction de »Revista Argentina de Historia Natural» .

Revista :

— Museo de Productos Argentinos.

Boletin:

Primera Reunion del Congreso cientifico latino americano
celebrada en Buenos Aires del 10 al 20 de Abril de 1898.
1. Organizacion y resultados generales del congreso. Bue-
nos Aires 1898. — II. Trabajos de la l:a Secciön (ciencias
exactas é ingenieria) 1898. — IV. Trabajos de la 3:a Secciön
(ciencias medicas) 1898.

— Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo

Publico).
Anales: VI (Ser. 2. T. III) 1899.
Comunicaciones: I, 3—5. 1899.
Cördoba: Academia Nacional de Ciencias.

Actas :

Boletin: XVI, 1. 1899.

La Plata: Museo de la Platå.
Revista :

Russie.

Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft.

Schriften:

Archiv, 2:te Ser.:

Sitzungsberichte :
Kharkow: Société des Naturalistes ä FUniversité Impériale de
Kharkow.

Travaux (Trudi): XXXIII. 1898-99; XXXIV. 1899-1900.

Bulletin Bibliographique. 213

Kiew: Société des Natiiralistes de Kiew.

Mémoires: XVI, 1. 1899.

Procés- Verbal:
Minuslnsk: Museum: 1898; 1899.
Wloscou: Société Imperiale des Naturalistes.

Nouvaux Mémoires: XVI, 2. 1899. 4:o.
Bulletin: 1898, 2—4; 1899, 1.
Meteorologische Beobachtungen :

— Directorium der K. Universitäts-Bibliothek.

Gelehrte Nachrichten (Naturhist. Abth.).
Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie.

Mémoires:

Riga: Naturforschender Verein.

Korrespondenzblatt: XLII. 1899.

Arbeiten, Neue Folge: VIII. 1899; IX. 1899. 4^:o.

S:t Pétersbourg: Académie Imperiale des Sciences.

Mémoires, 7:e Sér.:

Mémoires, 8:e Sér.:

Mélanges biologiques:

Bulletin, Nouv. Sér.:

Bulletin, V:e Sér.: X, 3-5. 1899; XI, 1—5. 1899; XII,

1—2. 1900.
Annuaire du Musée zoologique: 1898, 3— 4; 1899, 1—4

— Hortus Botanicus. ^

Acta: XV, 2. 1898; XVII, 1—2. 1899.

— Societas Entomologica Rossica.

Horge: XXXII. 1898.

— La Société Imperiale des Naturalistes de S:t Pétersbourg.

Trudi (Travaux):

Section de Botanique.
Travaux: XXIX, 3. 1899.

Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux: XXVI, 4. 1898; XX VIII, 4 1899; XXX, 2. 1899.

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux: XXVII, 5. 1899; XXX VIH, 5. 1899.
Comptes rendus: XXIX, 1, N:o 7—8. 1898; XXX, 1, N:o

1-7. 1899.

Suéde.

Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.

Handlingar: 4:de Följden: II. 1899.

214 Enzio Reioter.

Lund: Universitetet.

Acta (Årsskrift). Afd. II. K. Fysiografiska Sällskapets Hand-
lingar:

— La Rédaction de »Botaniska Notiser».

Botaniska Notiser: 1899, 3—6; 1900, 1—2.

Stocklioim: K. Svenska Vetenskaps-Akademien.

Handlingar, Ny följd: XXXI. 1898-99. 4:o.
Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 24. 1898—99.
Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 24. 1898—99.
Öfversigt: 55. 1898; 56. 1899.
Lefnadsteckningar :

— Entomologiska .Föreningen.

Entomologisk Tidskrift: XX. 1899.

— Bergianska Stiftelsen.

Acta Horti Bergiani:
Upsala: R. Societas Scientiarum.

Nova Acta, Ser. 3: XVIII, 1. 1899. 4:o.

— Kongl. Universitetet (par Mr le Bibliothécaire, Prof.

Annerstedt).
Redogörelse: 1898—99.
Fries, Th. M. Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von

Linné. VIII. Upsala 1898.
Caroli Linnsei Hortus Uplandicus. Upsala 1899.

Hulth, J. M. Öfversikt af faunistiskt och biologiskt vigtigare
litteratur rörande Nordens Fåglar. Stockholm. 1899. 4:o.

Lönnberg, Einar. Fortsatta undersökningar rörande Öresunds
djurlif. Meddel. från K. Landtbruksstyrelsen N:o 1 år 1899
(N:o 49). Upsala 1899.

Svensson, A. Zur Kenntniss der ventilirten Psychometers. Ak.
afh. Stockholm 1898.

Bulletin of the Geological Institution: IV, P. 1. Nr. 7. 1898.

Från svenska barrskogar. Minne från utställningen i Stock-
holm 1897. Stockholm 1897.

Suisse.

Basel: Naturforschende Gesellschaft.

Verhandlungen : XII, 2. 1900. Anhang. 1899.

Bern: Naturforschende Gesellschaft.

Mittheilungen: 1897, 1436—1450.

Bulletin Bibliographique. 215

Bern: Lä Société Botanique Siiisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft).

Bulletin (Berichte): IX. 1899.

Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier.

Bulletin: VII, 5—12. 1899.
Mémoires: 1— 10. 1900.

Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens.
Jahresbericlit, Neue Folge: XLII. 1898—99.

Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.
Mémoires :
— La Direction du Conservatoire et du Jardin botaniques.
Annuaire: III. 1899.

Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

Bulletin, 4:me Sér.: XXXV, 131—133. 1899.
Observations météorologiques faites ä la Station météorologique
du Champe de lair. XII. Lausanne 1898.

Neuchätel: Société des Sciences Naturelies.

Bulletin:

SchafFhausen : Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).
Mittheilungen (Bulletin): X, 6. 1900.

St. Gallen: Naturwissenschaffliche Gesellschaft.

Bericht: 1897—98.

ZiJrlch: Naturforschende Gesellschaft.

Uruguay.

Wlontevideo: Museo Nacional.

Anales: II, 11-12. 1899. 4:o.

2. Dons.

Bestyreisen for Universitetets Zoologiske museum, Kjöbenhavn. Den Danske
Ingolf-expedition. I, 2. 1899; II, 3. 1899. 4:o.

Conwentz, Forstbotanisches Merkbuch. Nachweis der beachtenswerthen und
zu schiitzenden urwiichsigen Sträucher, Bäume und Bestände
im Königreich Preussen. I. Proving Westpreussen. Berlin 1900.

Finska Landthniksstyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedunantoja).

216

Enzio Reuter.

XXV. Savela, H. Berättelse ötver utställningarna af afvelsbo-
skap af finsk landtras i Kuopio och Tammerfors år
1898. Helsingfors 1899.
Id. en fmnois.
XXVI. Reuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters uppträ-
dande i Finland år 1898. Helsingfors 1899.
Id. en finnois.
XXVII. Landtbruksstyrelsens Berättelse för år 1898. Helsing-
fors 1899.
Id. en finnois.
XXVIII. Id. f. år 1898. Helsingfors. 1899.
Id, en finnois.
Grilli, C. William Nyländer. Cenno biografico. Bull. Soc. bot. ital. Firenze

1899 (par M. Brenner).
Hjelt, O. E. A. Minnestal öfver Evert Julius BonsdorS. Helsingfors 1900. 4:o.
Elinge, J. Bericht iiber im Jahre 1890 fiir das Ostbalticum neu gesichtete
Pflanzarten. Sitz. ber. Dorp. Naturf. Ges.

— Ueber eine eigenthiimliche Anpassung bei weissbliihenden Farben-

varietäten einiger Pflanzenarten. Pharm. Zeitschr. f. Russl. 1898.

— Revision der Orchis cordigera Fries und Orchis angustifolia Rchb.

Inang. Diss. Dorpat 1893.

— Diagnoses Orchidearum novarum in Calidariis Horti imperialis bota-

nici Petropolitani cultarum. Acta Hört. Petr. XVII, 1. 1898.

— Dactylorchidis, Orchidis subgeneris, monographiee prodromus. I. Ibid.

— Zwei neue bigenere Orchideen-Hybride: Gymnaclenia conopea R. Br.

-f- Orchis Rtissoioii m. und Coeloglossam viride Hartm. -|- Orchis
turcestanica m. Ibid.

— Zur Orientierung der Orchis -Bastarde und zur Polymorphie der

Dactylorchis-Arten. Ibid. XVII, 2. 1899.

— Die homo- und polyphyietischen Formenkreise der Dactylorchis-

Arten. Ibid.

— Zur geographischen Verbreitung und Entstehung der Dactylorchis-

Arten. Ibid.
Lindberg, H. Om Pohlia imlchella (Hedw.), P. carnea (L.) och några med

dem sammanblandade former. Acta Soc. F. F. F. XVI, 2. 1899.
Rapp, A. Flora der Umgebung Lemsals und Landohns. Zwei Beiträge

zur Flora Livlands. Herausgeg. von J. Klinge. Riga 1895. (Par

M. Klinge).
The John Orerar Library, Chicago. Fourth annual report for the year 1898.

Chicago 1899.

Helsingfors le 13 mai 1900.

Enzio Heuter.

Bibliothécaire.

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen.

1899—1900.

I. Zoologie.

Aves.

Torgelegt wurde:

Krähe, durch weisse Handschwingen, weisse Stirn und weissen
Hals ausgezeichnete Farbenvarietät. Nyland, Helsinge:
Bruun, S. 6,

Krähe, mit gekreuzten Schnabelspitzen. Tavastehus: W. Wese-
loff. S. 6.

TJria troile var. lomira. Nyland, Porkala: P. Meriläinen. S. 47.

Vanellus cristatiis. Nyland, Esbo: E. Nordling. S. 80.

Seltenheiten und wichtigere neue Fundorte:

Aqvila noevia. Nyland, Porkala: P. Meriläinen. S. 47.

Ciconia nigra Nyland, Tenala; mehrere Individuen beobachtet:
Id. Ibid.

Somateria mollissima. Lichtfarbiges Weibchen. Nyland, Porkala:
Id. Ibid.

Somat. spectaUlis. Junges Männchen, ohne Schnabelknollen, mit
dunkelbraunem Kopf und Hals. Id. Ibid.

Ciconia alha. Nyland, Ingå: M. Brenner. S. 47.

Oedemia fusca und Oe. nigra. Österbotten, Haukipudas: E, Nord-
ling. S. 80.

218 UebersicM der wichtigeren Mitteilungen.

Pisces.

Herr O. Nordqvist gab eine interessante Wlitteilung Uber
innere Befruchtung bei Cottus scorpius und C. quadricornis. Es

wurde durch eine von ihm vorgenommene Untersuchung zum
ersten Mal mit voller Sicherheit konstatiert, dass bei den ge-
nannten Cottus-Arien der Laich schon im Ovarium befruchtet
wird, eine Vermutung, die schon von dem schwedischen Ichtyo-
logen C. U. Ekström (K. Vet. Akad. Handl. 1831, S. 316) aus-
gesprochen, neuerdings aber von einigen ausländischen Forschern,
wie Mc Intosh und Masterman bezweifelt worden ist. Cottus
scorpius und C. quadricornis seien demnach die einzigen ovipa-
ren Knochenfische, bei denen innere Befruchtung, so viel man
weiss, bekannt ist. S. 31 — 34.

Coleopterä.

Vermischte Notizen.

Herr J. Sahlberg legte vor ein Exemplar einer durchaus
schwarzen Aberration von Agabus (Platamhus) maculatus L., die
von Herrn W. Pylkkänen im siidlichen Savolaks aufgefunden
und von dem Vorträger ab. aterrima benannt wurde. S. 71 — 72.

Herr A. Leinberg machte eine Mitteilung iiber »Einige
neue Staphyliniden-Varietäten». S. 79 — 80.

Herr A. Leinberg gab eine Mitteilung iiber »Zwei Varietä-
ten von Philonthus dimidiatus Sahlb.» S. 184.

Herr Leinberg sprach ferner »Ueber die Caterates- [Cercus-)
Varietäten. S. 185. Ausserdem wurde von demselben Vorträ-
ger eine neue Stenus- Avi, St. cordaticoUis, beschrieben. S. 187.

Herr B. Poppius sprach iiber »Eine neue Art der Gattung
Cryptophagus Herbst, Cr. plagiatus.» S. 189.

Neu fur das Gebiet.

Tribolium madens. Nystad: H. Söderman. S. 29.
Hypera punctata. Åland, Eckerö: A. Leinberg. S. 72.
Hyohates nigrwollis. Nyland, Lojo: A. Luther. S. 78.
Otiorhynclius raucus Nystad: H. Söderman. S. 78.

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 219

Vorgelegt wurde:

Necrohia rufipes. Helsingfors: G. W. Forssell. S. 190.
Cryptophagus cylinclricus Kies. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 190.
Gr. angustulus Ganglb. (= Gr. paralJelus Thoms.). Ruovesi: J.
Sahlberg. Åland: W. M. Axelson. S. 190.

Hymenoptera.

Herr J, Sahlberg legte ein eigenthiimlich gebildetes von
U. Sahlberg an einem Fichtenstamm in der Kirchspiel Ruovesi
angetroffenes Nest von Vespa ritfa vor, dessen länglich gerun-
dete, 4,5 cm breite und 5 cm hohe Hauptteil mit einem 11
cm langen, 13—14 mm breiten Gäng öder Vestibiil versehen
war, eine Bildung, die sonst bei den Nestern der Vespa-Arten
nicht normalerweise vorzukommen schien. S. 44.

Diptera.

Herr J. I. Lindroth berichtete iiber Rostpiizsporen fres-
sende Cecidomyia-Larven und gab ein Verzeichnis iiber diejenigen
Rostpilze, an denen solche Larven in Finnland beobachtet wor-
den sind, nach welchem die fraglichen Larven nur die Aeci-
dien- und Uredosporen, nicht aber die Teleuto- öder Winter-
sporen zu fressen scheinen. Ausserdem werden nach der Beob-
achtung des Vorträgers bisweilen auch Konidien einiger E?'y-
siphe- und Per o7iospor a- Arten von Geciclo7nyia-Larven gefressen,
Schliesslich wurde die Vermutung ausgesprochen, dass die Ver-
breitung der betreffenden parasitischen Pilze, wenigstens von
einem Teil der Wirtpflanze nach einem anderen, durch die. aller-
dings nicht besonders langen, VVanderungen der Larven beför-
dert werden konnte. S. 25 — 29.

NeufiirdasGebiet:

Systmchus leucophoeus Savolaks, Tuovilanlaks: J. E. Aro. S. 52.

220 Uebersicht der wiclitigeren Mitteilungen.

Seltenheiten und wichtigere neue Fundorte.

Bomhylius alhibarhis Savolaks, Tuovilanlaks: J. E. Aro. S. 52.
Systoechus nitidulus » » » » S. 52.

Volucella inanis Åland, Föglö: K. A. Nurmi. S. 52.

Lepidoptera.

Herr E. Reuter teilte mit, dass ein Exemplar der in Gen-
tral-Europa und in den letzten Jahren auch in Schweden stark
verheerend auftretenden Nonne, Lymantria monacha L., in Au-
gust 1899 zum ersten Mal in Finnland, und zwar in Rakko-
lanjoki in der Nähe der Stadt Wiborg, von Herrn I. Lindqvist
— nach freundlicher Mitteilung des Herrn Prof. Clir. Aurivillius
in Stockholm — angetroffen vi^orden war. Die Angabe Teng-
ström's (Gat. Lep. Faun. Fenn. praec. Nr. 157) betreffs des
Vorkommens der Nonne in Finnland beruht auf eine Verwech-
selung dieser Art mit der habituell ähnlichen Fanthea coenobita
Esp. S. 41—42.

Nen fur das Gebiet.

Qatocala promissa. Runsala bei Åbo: G. Wahlström. S. 44.
Cerostoma nemorella. Onega-Karelien, Käppäselkä: B, Poppius.

S. 29.
Lyccena haton. Nyby: R. Fabritius. S. 191.
Mamestra persicariae. Åland, Föglö: Å. Nordström. S. 78.

Seltenheiten und wichtig-ere neue Fundorte.

Anarta mekmopa. Kuusamo: J. E. Aro. S. 73.

Catocala sponsa. Runsala bei Åbo: G. Wahlström. S. 45.

CoUas hyale. Tavastehus: R. Fabritius. S. 191.

Rynchota.

Herr O. M. Reuter trug vor: Äufzeiclinungen iiber finnländi-
sche Heteroplera, in denen folgende Notizen mitgeteilt werden.
1. Die von J. Sahlberg aufgestellte Flatysolen ohscurus (Not. F.

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 221

Fl. Fenn. XI) ist niir eine dunkle Farbenveränderung von Neolti-
glossa pusilla Gmel. [infiexa Wolff). Die von Sahlberg hervorge-
hobenen Unterschiede in der Struktur der Antennen, wie auch
der lichte callöse Scheitelfleck, sind variable Charaktere, die
auch bei normal gefärbten Individ uen angetroffen werden. — 2.
Der von J. Sahlberg auf der Insel Konnevitz (in der Ladoga See)
aufgefundene Pionosomus ist eine von varius Wolff zu unter-
scheidende neue Art, die unter dem Namen P. aUceonotus be-
schrieben wird. — 3. Die in Finnland vorkommende Hydro-
metra ist H. gracilenta Horv., nicht H. stagnorum L., zu wel-
cher letzterer Art dagegen die ira schwedischen Reichsmuseum
(in Schonen gefundenen) Exemplare gehören. — 4. Die echte Acan-
thia marginalis Fall. ist nunmehr auch in Finnland (Karislojo:
J. Sahlberg) angetroffen. — 5. Die seltene forma macroptera von
Charagochilus Oyllenhali Fall. ist in Kirjavalaks gefunden (B.
Poppius). — 6. Ortliotylus croceiis J. Sahlb. (Soc. F. Fl. Fenn.
4. Dec. 1886) ist = O. ericetorum Fall.; die Exemplare sind
wahrscheinlich durch längere Einwirkung von Cyankalium ge-
bleicht worden. — 7. Atractotomiis mali Mey. ist auf Apfelbäu-
men in Karislojo von J. Sahlberg gefunden. — 8. Die von Herrn
A. J. Silfvenius in Nykyrka, und Kivinebb (im siidöstlichen Finn-
land) angetroffene und von Horvath als A. nigrita deter-
minierte Art, gehört vielleicht eher einer anderen, durch die
Form des Kopfes abweichenden Art, als der echten nigrita aus
Ungarn, an; die betreffende Frage ist nur dann zu entscheiden,
wenn die beiden Formen (die macroptera und die brachyptera)
auf denselben Lokalen entdeckt worden sind. A. Montandoni
Horv. ist bisher in Finnland nicht beobachtet, wohl aber, nach
einer Mitteilung von Herrn Bianchi, ausserhalb des fmnländischen
Faunengebietes an den Ufern des fmnischen Meerbusens (zwi-
schen Sestrovetsk und St. Petersburg: Birula; in der Nähe von
Oranienbaum : Bianchi). — S. 124 — 130.

Herr O. M. Reuter gab eine Mitteilung iiber Die finnländi-
schen Arten der Aradus lugubris-Gruppe, in welcher die hierher
gehörenden Arten einer Revision unterzogen (siehe die lateini-
sche iibersicht S. 133—137), sowie Notizen iiber das Vorkom-

222

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen.

men der in Finnland und Skandinavien gefundenen Arten (S. 138
— 139) gegeben werden. — S. 131 — 139.

Infolge dieser Mitteilung hob Herr J. Sahlberg als Erklä-
rung der iiberraschend grossen Anzahl von Arten der genann-
ten Aradus-Gruppe den interessanten Umstand hervor, dass diese
Arten — die allgemeine und weit verbreitete A. lugubris aus-
genommen — fast ausschliesslich in gebrannten Wäldern leben,
welche ja in siidlicheren Ländern nur selten vorkommen. Als
typische Repräsentanten derjenigen Aradus-kTien, die an solchen
Lokalitäten auftreten, vi^urden namentlich A. laeviuscidus Reut.,
A. signaticornis F. Sahlb. und A. anisotomus Put. hervorge-
hoben.

Trichoptera.

Herr A. J. Silfvenius legte vor ein Verzeichnis iiber in
Siid-Karellen gefundene Trichopteren. S. 55—66.

ColSembola.

Herr W. M. Axelson machte eine Vorläufige Mitteilung
iiber einige neue Collembolen-Formen aus Finnland. S. 104—123.

Herr O. M. Reuter lenkte die Aufmerksamkeit der Collem-
bologen auf eine bisher nicht beobachtete Arbeit Iiber Collembola

von C. Koch, die in der »Naturhistorischen Topographie von
Regensburg», bearbeitet von Dr. A. E. Fiirnrohr, (S. 352 — 359)
enthalten ist. In der im Jahre 1840 erschienenen Arbeit wer-
den 4 den Thysanura und 46 den Poduridae angehörenden,
auf 6 Gattungen verteilte, Arten erwähnt, von denen die mei-
sten als neu beschrieben werden. Die äusserst kurzen Diagno-
sen machen eine sichere Entscheidung der Identität mehrerer
Arten unixiöglich. Dennoch glaubte sich der Vortr. die folgen-
den Arten identifizieren zu können : Smyntliurus hicinctus Koch
= Sminthurus cinctus Tullb., Podura simplex Koch = Ento-
mobrya Nicoleti Lubb., Podura striata Koch = E. orcheselloides
Schäff. öder OrcheseUa rufescens Linn. (soll angeblich 1 Yg'''
lang, aber von »spindelförmiger» Körperform sein), Paidium Koch
•= Lepidocyrtus Bourl. (ein Jahr friiher als Koch's Genus auf-

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 223

gestelit), P. cucullatum Koch = L. paradoxus Uzel, Blax Koch
(die Diagnose imrichtig, wahrscheinlich nach getrock neten Indi-
viduen gemaeht) = Anwa Nic, Bl. nigra Koch = A. miisco-
rum L. Die folgenden der oben genannten Arten diirften, mit
Riicksicht auf die Priorität, fiiglich folgendermassen benannt
werden: Smintlmrus bicinctus (cindus TuUb.), Entomohrya sim-
plex {Nicoleti Lubb.), Lepidocyrtiis cuadlatus {= paradoxus Uzel).
S. 140—143.

Araneina-

Herr T. H. Järvi machte eine Mitteilung iiber mehrere von
ihm in dem siidöstlichen Teile des Ländes eingesammelte Spin-
nen; von denselben waren neu fiir das Gebiet, bezw. in der
Litteratur aus Finnland nicht friiher erwähnt: Oxyopes ramosum
Panz. aus den Kirchspielen Kivinebb, Nykyrka, Kuolemajärvi,
Björkö und Johannes, sowie Epeira ceropagia Walck. aus Ny-
kyrka, Mohla, Kuolemajärvi und Björkö. Ausserdem wurden meh-
rere seltene öder doch bemerkenswertere Arten aufgezählt. S.
49-50.

Acarina.

Herr E. Nordenskiöld gab eine Mitteilung iiber finnländi-
sche, in Heu gesammeite Acäriden. Ein deutscher Abzug dieser
Mitteilung fmdet sich an der Seite 38. Neue Art: Cheyletus
patagiatiis. S. 34 — 38.

Bryozoa.

Herr K. M. Levander berichtete iiber das Vorkommen von
Bryozoen-Kolonien und zv^^ar von denen der in Nord-Amerika,
sowie in England, Böhmen und Deutschland, nicht aber fruher
in Finnland angetroffenen Plumatella pimdata Hancock, in den
Esbo-Skären, unweit der Stadt Helsingfors. S. 6.

Protozoa*

Herr A. J. Silfvenius teilte mit, dass die in Finnland frti-
her nicht bemerkte Euglena sanguinea Ehrbg. von ihm in einer

224 Uebersichl der wichtigeren Mitteilungen.

kleinen Wasseransammlung bei der Stadt Wiborg beobachtet
worden war. S. 30.

II.. Botanik.

Plantse vasculares.

Morphologische Notizen.

Menyanthes trifoliata. Herr O. Alcenius fordert zu Beob-
achtung der Keimung von dieser Pflanze auf, weil dadurch Auf-
klärung iiber die Entstehung ihrer Blattform, die von derjeni-
gen der iibrigen Gentianaceen abweicht, voraussichtlich zu ge-
winnen wäre.

Scirpus parvulus. Die Sprossfolge wird näher untersucht
und durch Figuren beleuchtet. Ch. E. Boldt. S. 100-104.

*&'

Pflanzengeographische Aufsätze.

Die Veränderungen in der Flora werden kurz von Hj. Hjelt
behandelt (S. 8—21). Zuerst werden einige in neuerer Zeit
verwilderte öder eingeschleppte aber jetzt vollständig naturali-
sirte Pflanzen erwähnt, nämlich Matricaria discoidea, die zuerst
im Jahre 1849 beobachtet wurde, Åchillea cartilaginea (1863),
Mimidus guttatus (1840 — 50) und Elodea canadensis (1884). Ån-
dere Arten, deren Auftreten einen mehr zufälligen Charaktär
haben, sind Coronilla varia, Neslia paniculata, Dracoceplialum
thijmifloriim, Fimpinella magna, Impcdiens parvifiora, Scrophula-
ria vernalis und Tlnjmus chamcedrys. Die einzige Art, die aus
der finnländischen Flora verschwunden sei, diirfte die von Linné
erwähnte Orohanclie sein. In einem engeren Bezirk ist dagegen
sowohl Abnahme der Frequenz, resp. vollständiges Verschwin-
den, besonders im Folge der Kultur, als Zunahme der Frequenz
zu constatiren. Aus eigener mehrjährigen Erfahrung in Siid-
Satakunta erwähnt Verf, dass Viola stagniyia, Myriophyllum
spicatum, Centaurea phrygia und Hydrocha?'is vollständig ver-
schwunden, Agrostemma, Clirysantliemum segetum und Elatine
alsinastrum viel seltener geworden sind, während Oalium mol-

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 225

Ingo und Leontodon hisjnchis entschieden häufiger auftreten als
friiher.

Herr E. T. Nyholm schilderte wie im Kirchspiel Kuola-
järvi in Lappland Picea excelsa in den Varietäten fennica, eu-
ropcea und obovata auf einem Areal von etwa 100 000 ha vor-
herrscht. Als eine Ursache des massiven Auftretens der Fichte
bezeichnete Vortr. den Umstand dass die Einwohner, die jetzt
Rindviehzucht in grösserem Maasstabe als friiher treiben, im
Friihling die Fliisse aufdämmen um den Graswuchs auf den
tiefliegenden Feldern zu befördern, wodurch der Boden versumpft
und die Kiefer zum Verschwinden gebracht wird. S. 169.

Ueber die Ostgrenze des fenno-skandischen Florengebietes.

(Hierzu die Karte Seite 184).
Herr Stud. A. K. Cajander machte eine vorläufige Mittei-
lung iiber eine gemeinschaftlich mit Mag. J. I. Lindroth, auf
einer im Sommer 1898 unternommenen Reise nach den Gegen-
den östlieh vom Onegasee, gewonnene Ansicht in betrefif des
Verlaufs der Grenze zwischen dem fenno-skandischen und dem
nordrassischen Floragebiet. In Ubereinstimmung mit den von
Norrlin auf einer Forschungsreise in Nordrussland 1897 ge-
maChten Beobachtungen hatte Vortr. konstatieren können, dass
das fenno-skandische Gebiet sich noch weit östlieh von der ge-
wöhnlich angenommenen Grenzlinie, dem Onegasee und dem
Wigfluss, erstreckt. Eine scharfe Grenze, sowohl was die geolo-
gische Besehaffenheit des Bodens, wie auch M^as die Vegetation
und Flora betrifft, teilt nämlich das untersuchte Gebiet in zv^^ei
Hälften, eine westliche bez. nordwestliche, die sich an Fenno-
Skandien anschliesst, und eine östliche bez. siidöstliche mit aus-
geprägt nordrussischer Natur, Die Grenze verläuft ungefähr vom
Kloster Muromskaja am östlichen Strand des Onegasees in nord-
östlicher Richtung nach der Umgegend des Sees Untojärvi (Und-

15

v.

U

; /'

226 Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen.

osero) und von dort in nord-nordwestlicher Richtung nach der
Insel Kio vor der Miindung des Onegaflusses.

Der westlich (bez. nordwestlich) von dieser Grenze gele-
gene Teil des Gebietes bestand aus magerem, bis auf wenige
Ausnahmen kalkarmem Moränengrund mit zerstreuten Urgebirgs-
(Granit-, Schiefer-) felsen. Diese Felsen waren freilich ziemlich
niedrig, stellenweise aber, besonders auf der Insel Kio, kamen
sie in grösster Menge vor und verliehen der Gegend ein genuin
fmnisches Gepräge. Östlich und siidöstlich von der Grenze fehl-
ten gefaltete Felsarten gänzlich. Letztere Gegenden bestanden
teils aus ziemlich, in manchen Gegenden sogar sehr hiigeligem
Terrain (ein Gtirtel, der sich von der sudöstlichen Eeke des
Onegasees bis zum See Kenosero erstreckt), — teils aus end-
losen Ebenen (der grösste Teil des Onega-flussthales). Der Bo-
den bestand teils aus Lehm, teils aus Sand, teils aus Gemi-
schen, war jedoch iiberall im Gebiet kalkreich. Auf bedeuten-
den Strecken bildete reiner Kalk (Devon und Karbon) den Grund.

In pflanzentopographischer Hinsicht waren vor allén Din-
gen die viele Quadratmeilen umfassenden Schwemmwiesen am
unteren Lauf des Onegaflusses bemerkenswert. Solche mit ho-
hen Gräsern und besonders mit Stauden bewachsene Wiesen,
welche sowohl einer Humus- als einer Moosdecke entbehrten,
sind charakteristisch fiir die Flussthäler ganz Nordrusslands und
Sibiriens, haben dagegen so gut wie gar kein Gegenstiick inner-
halb Finlands und Skandinaviens. Ähnliche, wenn auch viel
kleinere Schwemmwiesen fanden sich am Flusse Andoma, nicht
aber in den Flussthälern westlich von der angegebenen Grenze.
Charakteristisch fiir das Gebiet östlich von der Grenze, dem
westlich von derselben liegenden gegeniiber, waren ferner u. A.
mehrere Arten von Kräuterformationen und iippigen Hainen an
den stark kalkhaltigen Abhängen der Flussufer. Eine natiirliche
Folge von der geologischen Beschaffenheit der Landschaft war,
dass die Gneis- und Granitfelsen begleitenden charakteristischen
Felsenformationen östlich von der Grenze fehlten, während sie
auf den Felsen westlich von derselben gut repräsentiert waren,
und zwar noch so weit nach Osten wie bis zur Insel Kio.

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 227

Nicht geringer waren die Unterschiede in der Flora. Das
westliche Gebiet zeichnete sich jedoch hauptsächlich durch nega-
tive Merkmale aiis. Von bemerkenswerten Pflanzen, Moose und
Flechten ausgenommen, fehlte weiter östlich eigentlich nur das
noch aiif den östlichsten Urgebirgsfelsen vorkommende Polypo-
dhirn vulgäre. Charakteristisch fiir die Flora der östlich von
der Grenzlinie gelegenen Gebiete war dagegen das Vorkommen
einer Menge sibirisch-nordrussischer Pflanzen, welche also ge-
rade in diesen Gegenden die Westgrenze ihrer, .Verbreitung er-
reichen {Larix sihirica, Salix viminalis, S. stipularis, 8. pyrolce-
folia, Cornus sihirica, Betnla hwnilis, DelpJiinium elatum, Tha-
lictrum minus coll, Astragalus hypoglottis, etc). Viele Pflanzen,
die der Flora Finlands und zugleich derjenigen der nördlicheh
Teile Skandinaviens angehören, kamen hier, wie es iiberall in
Nordrussland der Fall ist, viel siidlicher vor {Veratrum, Cenolo-
jjhium, ScJmdonorus inermis, u. A.). Andere wieder erreich-
ten in der Onega-Gegend einen bedeutend höheren Breitengrad
als in Finland {LysimacJiia nummularia, Bmla britcmnica, Me-
lampyrum cristatum u. a.). Der Unterschied in der Vegetation
trät um so deutlicher hervor, als eine grosse Anzahl von den
oben angefiihrten Arten {Larix, Salices, Thalictrum, Veratrum,
etc.) vielerorts in solcher Menge vorkamen, dass sie der Land-
chaft ein besonderes Gepräge gaben,

Schliesshch fiihrte der Vortr. einige Bedenken an gegen
die Zweckraässigkeit des Svirflusses als östlichste Siidgrenze des
Gebietes. Das vöUige Fehlen jeglicher Felsen im ganzen Svir-
thal (ausgenommen bei Vosnessenje), das Vorkommen von (frei-
lich kleinen) Schwemmwiesen und mehreren nordrussischen
Pflanzen {Salix triandra, Cnidium venosum, etc.) am Nebenfluss
Ivina, die völlige Analogie in der physischen und geologischen
Beschaffenheit des Bodens (Devon) zwischen dem mittleren Svir
einerseits und dem besprochenen hiigeligen Gegenden zwischen
V^ytegra und Kosmosero anderseits, sowie schliesslich das voll-
kommen russische Gepräge (endlose Ebenen!), wodurch sich die
Gegenden zu beiden Seiten von der Miindung des Svir in den
Ladoga auszeichnen, das allés waren sprechende Beweise gegen

228 Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen.

die Zugehörigkeit des Nordstrandes des Svir zu unserem Flora-
gebiet. Eine weit natiiiiichere Grenze wäre etwas nördlicher
bez. nordöstlicher zu suehen, wo der gewöhnliche finnische Mo-
ränenboden mit seinen Felsen und Hiigeln beginnt. Die Grenze
wiirde also etwa von Vosnessenje nach Salmi verlaufen. (S.
172—184).

Monstrositäten und Formen.

Betula. Eine Verwachsung zweier Birkenstämme, etwa 1™ iiber
den Boden, wurde von A. Wahlberg demonstriert. S. 6 mit
Abbildung.

Pinus silvestris. Eine Aggregation von 86 Kiefer-Zapfen aus
Mäntyharju wurde vorgelegt. A. W. Granit: S. 76.

Secale cereale. Eine verzweigte Aehre aus Lowisa wurde vorge-
legt. S. 42.

Platanthera hifolia f. tricornis. Nyl, Ingå: M. Brenner. S. 8.

Euphrasia. Von En. hrevipila nimmt R. von Wettstein jetzt
eine f. eglandulosa, sowie eine f. subeglandulosa an; diesel-
ben sind der als Eu. Miirheckii bezeichneten Hybride Eu.
hrevipila X curta recht ähnlich. Diese Formen sind von
M. Brenner in Nyland, Ingå gesammelt. Friiher hatte schon
H. Lindberg {in der Sitzung den 8 December 1898) eine
von ihm als f. eglandulosa bezeichnete Form aus Isthmus
karelicus vorgelegt. S. 45.

Orchis. Nach J. Klinges Arbeit »Die homo- und polyphyleti-
schen Formenkreise der Dactylorchis- Arten» wurden, von
M. Brenner, die in Finnland vorkommenden Varietäten und
Formen von O. angustifolia X Russoivii mit Angaben von
Fundorten verzeichnet. S. 4.

Verwildert öder eingeschleppt.

Blituni capitatum. Gamla Karleby: O. Alcenius.
Phyteuma spicatum. S:t Michel: I. Hasselblatt.
Lepidium Draha. Helsingfors: Renholm.

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen. 229

Neu fiir das Gebiet.

Carlina longifolia Rchb. Im Herb. Mus. Fenn. mit C. vulgaris
verwechselt ist diese Art die beim Weiten häufigste Car-
Ima-Art in unserem Flora-Gebiet (Verzeichnis der Locali-
täten: S. 69). C. vulgaris tritt, und zwar als var. interme-
dia Schur., nur im Siid-Westen auf. H. Lindberg: S. 68.

Carex vesicaria X lasiocarpa. Alandia: A. Palmgren. S. 23.

Centuncidus minimus. Regio aboénsis: G. Renvall.

Einlohium montanum X pcdiistre. Regio aboénsis: A. Arrhenius.
S. 38.

Olyceria reptans (Laest.) Krok (= Gl. vilfoidea Th. Fr.) Lapp.
inar., Varanger: Th. O. B. N. Krok.

Myosotis svaveolens Waldst. & Kit. kommt an verschiedenen,
Seite 51 verzeichneten, Localitäten im nördlichen Finnland
vor, war aber bis jetzt bei uns mit M. silvatica Hoffm. ver-
wechselt worden. H. Lindberg: S. 50.

Scirpus parvulus. Nylandia: Ch. E. Boldt. Alandia: A. Palmgren.

Vichtigere neue Fundorte.

Anemone nemorosa. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Arabis alpina. Kuusamo: J. Montell.
Betida nana X verrucosa. Kuusamo: J. Montell.
Botrychium lanceolatum. » »

Calamagrostis epigejos. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Carex aristata. Karel. ladog.: Alb. Backman.
Carex pedata. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Crepis tedorum var. nigricans. Kuusamo : J. Montell.
Dianthus areiiarius. Lapp. vars.: J. Hämäläinen & S. Juselius.
Gagea lutea. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Oaleopsis tetrahit. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Juncus arcticus X filiformis. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Lathyrus maritimus. Karel. keret.: J. Hämäläinen & S. Juselius.
Lycopodium complanatum. Lapp. ponoj.: J. Montell.
Melandrium rubrum. » » »

Nymplicea tetragona Georgi (= fennica Mela). Verbreitet in Ka-
relien: Th. Sgelan. S. 29.

230

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Picea excelsa f. viminalis. Savonia borealis. S. 184.

PotentiUa midtifida. Karel. keret.: ,1. Hämäläinen & S. Juselius.

Ranimculus auricomiis var. fdllax. Lapp. ponoj.: J. Montell.

Rubus arcticus X saxatilis. Kuusamo: J. Montell.

Rumex hcematiniis. Lapp, ponoj.: J. Montell.

Ruppia spiralis. Regio aboénsis: G. Renvall. ,

Salix triandra <S. Kuusamo: J. Montell.

Sorbus hybrida. Regio aboénsis: E. Reuter.

TJtricularia ochroleiica. Karel. austr.: O. Rergroth.

Wahlbergella affinis. Kuusamo: J. Montell.

Viola palustris. Lapp. ponoj.: J. Montell.

Algse.

Vaiicheria. Verzeichnis der finnländischen Arten, darunter die
neue V. borealis. K. E. Hirn: S. 85.

Characece. Die von K. E. Hirn S. 91 —99 gelieferte Verzeich-
nis der finnländischen Characeen nimmt von Nitella 7, von
Tolypella 1, von Tolypellopsis 1 und von Charia 9 Ar-
ten auf.

Lichenes.

Usnea longissima. Karel. ladog.: G. Lång. Neu fiir das Gebiet.

Fungi.

Hysterangium sp. Neu fiir das Gebiet, aus Viborg: A. Thes-

leff. S. 77.
Hydnotrya Tidasnei Rerk. & Rr. Zu dieser Art gehört die frii-

her (März 1893) als H. carnea bezeichnete Tuberacé: A.

Thesleff. S. 78.

--cseo"

Register

öfver

de vetenskapliga meddelandena.

Mötet den 7 oktober 1899.

Sid.

G. Lång: Usnea longissima från Kl 3

M. Brenner: Platanthera bifolia f. tricornis 3

> : J. Klinges Orchis-forskningar 4

Ch. E. Boldt: Scirpus parvulus från Borgå skärgård 5

K. M. Levander: Bryozookolonier i nyländska skärgården 6

» : Färgvarietet af kråka »

W. WeseloS: Kråka med korslagda käkspetsar »

A. Wahlberg: Sammanvuxna björkstammar »

Hj. Hjelt: Några ord om förändringarna i den finska floran under se-
naste tid 8

Mötet den 4 november 1899.

A. Arrhenius: Anmärkningsvärda fröväxter 22

A. Palmgren: Tvä anmärkningsvärda växtfynd från Åland 23

J. I. Lindroth: Cecidomyia-larver, som äta rostsporer 25

B. Poppius: Två för Finlands fauna nya insekter 29

Th, Saälan: Nymphaea tetragona i Karelen »

A. J. Silfvenius: Euglena sangvinolenta från Viborg 30

Mötet den 2 december 1899.

O. Nordqvist: Inre befruktning hos Cottus scorpius och C. qvadricornis 31

E. Nordenskiöld: Anteckningar om Acarider samlade i hö 34

Sid.
A. Arrhenius: Epilobium montanum X palustre och dess förekomst i

Finland 38

E. Reuter: Nunnan (Lymantria monacba) funnen i Finland 41

E. Reuter: Sorbus hybrida i Åbo-trakten 42

A. Luther: Grenigt rågax »

Mötet den 10 februari 1900.

J. Sahlberg: Bo af Vespa rufa 44

» : Catocala promissa och C. sponsa »

M. Brenner: Euphrasia brevipila f. eglandulosa 45

A. O. Kihlman: Glyceria reptans från Varanger 46

O. Alcenius: Förvildade fanerogamer : . . . »

P. Meriläinen : Uria troile var. lomira från Porkala 47

» : Anmärkningsvärda fågelfynd »

A, J. Silfvenius & T. H. Järvi: Reseberättelse 47

T. H. Järvi : Spindlar från Ik 49

H. Lindberg: Myosotis svaveolens W. K., ny för Finlands flora-område 50

J. E. Aro: Fyra anmärkningsvärda diptera 52

O. Alcenius: Till Menyanthes morfologi »

A. J. Silfvenius: Verzeichnis iiber in Siid-Karelien gefundene Trichopteren 55

Mötet den 3 mars 1900.

H. Lindberg : Finlands Carlina-former 68

J, Sahlberg: Agabus maculatus aberr. aterrima 71

» : Hypera punctata från Åland 72

O. Bergroth: Utricularia ochroleuca från Ka »

J. E. Aro: Reseberättelse; Anarta melanopa från Nuorunen 73

Mötet den 7 april 1900.

J. Sahlberg: Om Aradusarter 75

A. W. Granit: Tallkottegyttring 76

A. Thesleff: Hysterangium sp. från Viborg 77

» : Hydnotrya Tulasnei från Viborg 78

B. Poppius: Två för faunan nya skalbaggar >

E. Reuter: Mamestra persicarias från Åland »

A. Leinberg: Einige neue Staphyliniden-Varietäten 79

E. Nordling: Vanellus cristatus från Esbo 80

Bonsdorffska fågelsamligen »

M. Brenner: Hieracium sabuletorum från Ruskeala 84

Sid.

Karl E. Hiin : Finnländische Vaucheriaceen 85

» : Finska Characeer 91

Ch. E. Boldt: Om ett fynd i Finland af Scirpus parvulus Röm. & Sch.

och dess skottbyggnad 100

Walter M. Axelson: Vorläufige Mitteilung iiber einige neue Coilembolen-

Fonnen aus Finnland lOo

O. M. Reuter: Anteckningar om finska Heteroptera 124

» De finska arterna af Aradus lugubris gruppen ... 131
-> Ett förbisedt arljete öfver Collembola 140

Årsmötet den 13 maj 1900.

Ordförandens årsberättelse 144

Zoologie-intendentens redogörelse 157

Botanices-intendentens berättelse 160

M. Brenner: Lepidium draba vid Helsingfors 168

Th. Saelan: Chrysomela a^iea i Kbor >

E. T. Nyholm: Fynd af bäfvertänder i Kuolajärvi >

» : Ett granområde i Kuolajärvi socken 169

A. K. Cajander: Fenno-Scandian kasvitieteellisestä kaakkois-rajasta . . 172
G. Sucksdorff: Abies excelsa f. viminalis från Vesanto 184

A. Leinberg: Zwei Varietäten von Philonthus dimidiatus »

• : Ueber die Cateretes-(Cercus-) Varietäten 185

» ; Stenus cordaticoUis n. sp 187

B. Poppius; Eine neue. Art der Gattung Cryptophagus 189

J. Sahlberg: Necrobia rufipes och Cryptophagus cylindrus 190

E. Reuter: Lyceena baton och ^lolias hyale 191

Uebersicht der wichtigeren Mitteilungen 217

-s-4if=-^-

?

■^JS.^i^HOI LIBRARY

liiH niL C