itku Uhl Ve Hin | D J Ih i eo LLE i” yhd tit thin ARR ii He HS En KYL H Beni ni i EHER LR kau jä Bi Ahr UTAN n inhi nt Inu il a | et an in ir u i til k Hi vi tu uj i Mi idol URIN [HK J HIHI Ha u I i N ylä I E ti Mn = U ML N E ja that i i He He EHE KEIN AH kt RUHE KH a Hi Hi ir jal Nang FA Ki ie tik Her I i j n M fi a Hr FH td AH Hi ja RH i u i it Rd HH ii rl HUF Sl E i äi A Hm Ali 19 jä a A tä ia i Hat MH SNR u i i s n | k a L Hi . it I i i jä U N HH i St Aly in vå At El in = == =: site IR bred orerar = ARN Tt Is TAE N TT FE > = = siten a KULT Erich Matt vil N v RR a Kali, a Hl Ha il 1 M Hi Hl Hä ii Ja Hi Hl i ia i tit Hä i UL A Hi an let evil fl ik Ri: rattu Mut 2. Hi at i E a A H un N i , (E J HERREN HAR UTAH i (W HR jä v Hi i | a i Mitt in ; in Hi an i u Jin li I NER odd RA mytty tt ete N Mi N rd i A Li HH ala HN LEHE i Hi RAHTI it 1, ; i ii U na i i i Hl Wilt v il ii s pissed satan er BE ES 3 ra 335 pitt SEE are: Er E ILE; i ili in EHE Mt Hin i i i HH MEN JOE i dh " a rein UN ät BSH i Hs, i] I Bin it af ji k Hit I | ir i i i * (Mt IM il a mihi i jina a hi ei Hi Sr H i s Hi 2 . iur Hi Kae ti Ei Sitä 55 =: naisi TI = je E SAE ss nn = . HR i a i ag ji SSS mistot Seb STINSEN = HERE er, Hi at i init i i kalaa HHR HÄ aleta a ; 5 ERHEBEN i rn 2 BUN YUI MN MEDDELANDEN AF SOCIETAS | PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. i / FYRATIONDETREDJE HÄFTET 1916—1917. MED TRE PLANSCHER, EN KARTA OCH NIO FIGURER I TEXTEN. | » 2 E | MIT EINER. DEUTSCHEN ÜBERSICHT. | PT | N HELSINGFORS 1917. | N | 5 3 | CARE x f TIA ULTSI ELISA TEYA] IVY MTV IT 22 | : zZ E | Ä Ba: Im} 2 j® | MENN Er] E 8 wat TER 4 5 - W EO Eee ER : + i : q - 5 | nm ne ge ER: 4. | 3 ; n : n = Å a. = ) E - ; u; Ea < e] £ | k un \ m Societas pro Fauna et Flora Fennica 1916—17. ® NR | 2 met n Jet Ordförande: professor J. A. Palmen; vice-ordförande: hi professor K. M. Levander; sekreterare: docent H. Federley, ot. f.: docent A. Palmgren; skattmästare: doktor V. F. Brothe- — rus; bibliotekarie: professor E. Reuter; intendenter: för de — zoologiska samlingarna:) doktor R. B. Poppius, f. f.: ama- — nuens K. E. Ehrström; för de botaniska samlingarna: doktor > > H. Lindberg. | | Bestyrelse: professor J. A. Ben. professor K. M. Le- i vander, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brotherus, pro- n fessor E. Reuter, docent H. Federley, doktor H. Lindberg. — i | — Suppleanter: professor A. K. Cajander, adjunkt W. M. Lin- ; aaniemi. Pa aa 200 EN vr Mötet den 7 oktober 1916. far Till medlemmar af Sällskapet invaldes fil. kand. P. Ne- SN > derström (föreslagen af professor K. M. Levander) samt studenter K. Abt (föreslagen af docent A. Luther), Håkan M "Lindberg (föreslagen af amanuens R. Frey) och I. Olan- EA N er (föreslagen af professor K. M. Levander). | BE > Till publikation anmäldes en afhandling af professor G. Schneider: Synopsis öfver de i östra, norra och mel- ] ersta Europas färskvatten fritt.lefvande nematoderna. (Acta N A 14, N:o 5.) Er Docent H. Federley anmälde, att han såsom inne- ; * ,Senaste vär hade jag glädjen för Sällskapet anmäla, att de | 0 > ekonomiska svårigheter, som hotade afbryta tryckningen af + värt Samfunds skrifter, lyckligen blifvit undanröjda. Tillsam- - v med fru 5,000 mk, A. B. Kissakoski O. Y. 3,000 mk, A. Bil fil. mag. E. Rosenlew 500 mk, firman Parviainen et 2 Mötet den 7 oktober 1916. , ; a hafvare af ett Rosenbergskt stipendium hade för afsikt att ; inom kort begifva sig utrikes, och anhöll i anledning häraf om befrielse från sin befattning såsom Sällskapets sekrete (4 rare äfvensom från ledamotskapet i dess Bestyrelse. An- hällan bifölls, och till t. f. sekreterare utsågs docent A ji Palmgren. BR N Professor J. A. Palmen gjorde följande meddelaride: A mans med Finska forstvetenskapliga samfundet hade U Sällskap fätt emottaga betydande och synnerligen ee 2“ understöd, nämligen af häradshöfding Axel Wasastj erna Tornator genom konsul Eug. Wolff 1,000 mk, direktör Ea Ferd. von Wright 500 mk, doktor W. Rosenlew och Comp. 5,000 mk. Till detta belopp af 15,000 mk har efte ärsmötet ännu influtit följande gäfvor: af Läskelä Brul A. B. 5,000 mk, direktör Ernst Tilgmann 200 mk o direktör Victor Hoving 200 mk. Särskildt bör h tilläggas, att tre af de betydligaste gäfvorna lämnats a aktiebolag (Kissakoski, Parviainen et Comp., Läskelä) enlig t beslut på dessas årsstämma på grund af förslag af direk- tionsledamoten herr Mauritz Hallberg. Ä de båda - samfundens vägnar ha varma tacksägelser uttalats för gät- vorna, som satt dem i tillfälle att utan afbrott fortsätta sin verksamhet. Fördelningen af totalsumman 20,400 mk hafva de båda samfunden öfverlämnat åt en gemensam komm sion af tre personer, dr V. F. Brotherus, professor A.K. C jander och mig, hvilka beräknat omfattningen af de skri som nu befinna sig under tryckning eller föreligga i mar skript anmälda, samt enats om att tilldela Societas pro Fau et Flora Fennica 11,843 mk och Finska forstvetenska samfundet 8,557 mk." ä Professor K. M. Levander anförde, att han af lel E. W. Suomalainen i Björneborg mottagit ett mei a | ye N. 1916. Levander. — Lindberg. — Federley. — Grönblom. 3 4 X Jande af innehåll, att apotekare G. W. Widbom (enligt uppgift ät Suomalainen) i juli är 1900 ä Paskoluoto i Luvia skärgärd anträffat nägra exemplar af stinksvampen, Phallus impudicus. Under nämnda äfvensom päföljande är hade ar- ten 1 ett par tre exemplar vidare anträffats ä Södersund egendom i Luvia, växande vid landsvägen nära Sädö skepps- varf. Senare har arten icke anträffats. (Man jämföre Med- delanden 42, sid. 26—27.) Doktor Harald Lindberg förelade Sällskapet: Sche- dae operis quod inscribitur Plantae Finlandiae exsiccatae e > Museo botanico Universitatis Helsingforsiensis distributae, = fasc. IX—XX, N:ris 401—1,000, Helsingforsiae 1916, 166 sid., | 8:0. Doktor Harry Federley lämnade följande medde- lande om några anmärkningsvärda fynd af Lepidoptera: „1) = Pararge egeria var. egerides Stgr, iakttagen i Helsinge säväl på villan Humlevik i Tölö som vid Kallvik i Helsingfors Östra skärgård. — 2) Pygaera anastomosis L. Larver af denna art. anträffades senaste sommar till ett antal af ca 40 å en liten asp, växande ä villan Sommarhem vid Kallvik. — 3) i —Acronycta tridens Schiff. Af denna art, som tidigare endast cen gång observerats hos oss, nämligen af dr R. Fab ritius A > 1 Bromarf, fann jag en larv ä Simsalö i Sibbo sommaren 21914, en annan ä villan Sommarhem vid Kallvik i augusti 1915. % E I anledning af herr Federleys meddelande önskade dispo- nent Th. Grönblom fä anfördt, att, Acronycta tridens i värt land icke är sä sällsynt, som hittills antagits. Äldre > bestämningar af till släktet hörande arter hafva nämligen visat sig felaktiga, så äfven uppgifterna i Tengströms > katalog ocWHi Aros arbete „Suomen perhoset“. Vid en af > talaren hösten 1915 verkställd utredning af den inhemska p 7 faunans Acronycta-arter hade det framgått, att A. tridens redan för mycket länge sedan anträffats i landet, att dess ; — utbredning här är vidsträckt, äfvensom att arten tydligen är den hos oss allmännaste af gruppen tridens-psi-cuspis, ehuru densamma tidigare hos oss ansetts för A. psi, hvilken ER N WER K at PAON > s ? > Se VEN 4 > — Grönblom. — Räsänen. — Hellen. 0. + Ber... de trenne arterna. ad Maisteri Veli Räsänen näytti uuden, nimittäm % naavajäkälän, Alectoria olivacea n. sp., jota hän oli tava = ty nut Simosta vv. 1915 ja 1916. Yliopiston kokoelmissa on N — mainittua jäkälää vain 3 kppl. ennen kerättyinä, myöskin 3) Ob-alueelta. Yksi on Hailuodosta M. Brennerin v. 1864. } Ny, ottama (nimitettynä A. chalybaeiformis'eksi); 2 muuta on Al > kulasta E. Nylanderin ottamia. — Jäkälän tuntomer ovut: Thallus pendulus, longit. 10—40 cm, ramoso- implexus teres et passim lacunoso-impressus ut A. Fremontii Tuck., ja. 0.0. pini in silvis apertis. Freguenter in par. Simo; etiam Pp Hailuoto et Alkkula lectus est. ; ) | Vielä näytti maisteri V. Räsänen Simosta tavatti I jä. j Usnea florida f. sorediifera'n Arn. fertilisenä. Ennen = sporae 10—16 w KN et 4—6.5 u crassae. | ix Student W. E. Hellen meddelade, att borgmästa H. Söderman sommaren 1916 i Nystad och omnejd fu nit Haliplus amoenus Oliv. (obliquus Fabr.), hvilken icke ' digare med säkerhet har iakttagits i värt land. I juni fann denne i sagda stad under en sten ett dödt exemplar, den augusti fängade han 2 lefvande exx. och den 10 septembe MS 4 exx. pä ett djup af '/,—1 m vid stranden af Korssaa holme, c. 3 km utanför staden. Bottnen å fyndplatsen vi ‚beströdd »med små stenar och bevuxen med Potamogi filiformis. Insekterna infängades sent pä eftermiddagen, skymningens inbrott, hvilket synes tyda pä att arten i fråga är i rörelse om natten, såsom är fallet äfven med några andra. vatteninsekter, t. ex. hvirfveldykaren Orechtochilus villos hvilken lefver i forsar och om nätterna söker sig upp. vattenytan, där den då ses lifligt röra sig omkring. - x ninpens riktigket har bekräftats af professor J. Sahl- erg. 3 Haliplus amoenus upptages säsom möjligen före- k Disnonent Th. Grönblom meddelade, att han vid ranskning af en lektor E. W. Suomalainen ah ku i Kuopio är 1901 af herr Suomalainen. Fxeimplaret | 3 öfverlämnadt till Universitetets samlingar. Arten är en- ] Aurivillius i | Skandinavien funnen pä Sjaelland, i > = Student Francis Öblom förevisade tre för Finland nya cicadarier samt lämnade om dem följande uppgifter: 01) Stiroma germanica Matsum. Af denna intressanta ful- — gorid har hittills endast 9 varit känd. Den beskrefs från * Waidmannslust invid Berlin af professor Matsumura. Den Vidare är arten funnen af prof. J Sahlberg i Kari. af dr H. Lindberg i v VI 3 6 21. 7. BL af Kola stad i ryska Lappland (aug. 1913). Tidigare är den räffad i Kärnten och i södra Tyrolen." Puolangan ja Pudasjärven kautta "Ylitornion eteläosaan ku "pidetty elättinä ainakin kerran toistakymmentä vuotta sitter Maisteri Einari Merikallio piti esitelmän: Joutse- nen nykyisestä pesimisestä maassamme, selostaen etupäässä niitä tuloksia, joita hän viime kesänä tekemällään lintutie teellisellä retkellä Keski-Pohjanmaalle tämän linnun pesimi- sestä oli saanut. Esityksestä, jota valaisi joutsenen pesimis- paikkoja osoittava karttalehti, kävi ilmi, että joutsen pesii vielä säännöllisesti muutamin paikoin Keski-Pohjanmaalla, Sievissä, Kärsämäellä ja ehkä Pulkkilassakin (viimeksi saatu poikia täällä kiinni v. 1914). Myös Haapavedellä (viimeksi. v. 1914 pidetty poikasia elättinä, mutta ei ole varmaa tietoa. siitä, ovatko ne kotoisin tästä pitäjästä) ja Nivalassa on lintu viime vuosina pesivänä tavattu, sekä pesimisaikaan lisäksi : Reisjärvellä ja Haapajärvellä; jälkimäisistä paikoista ei kui- = tenkaan ole tietoja linnun pesimisestä. Monesta paikasta, v missä joutsen on säännöllisenä pesimälintuna esiintynyt, on se kokonaan hävinnyt sukupuuttoon, useiden tiedonantojen. mukaan suoranaisesti ihmisen hävittämänä (Haapavedellä, s Köyrylammessa pesinyt aina noin 20 vuotta sitten, jolloin. ha molemmat emät ammuttiin, ja Korkattijärven lähistössä, missä % lintu noin: 50 vuotta sitten pyytämällä lopullisesti hävitet- tiin). Keski-Pohjanmaalla pistää joutsenen pesimisalue ka peana kannaksena — ehkäpä se on jo katsottava erilliseks Oulujokilaakson katkaisemaksi saarekkeeksi — koillista kohti, yhtyen Utajärven (poikue tavattu v. 1910) ja Puolangan kautta, missä pitäjissä lintu viime vuosina ainakin satunnai- sesti on pesinyt, joutsenen pesimisalueeseen muussa Pohjois- Suomessa, mitä aluetta rajoittaa lounaassa Kuhmoniemeı keva viiva. . Tämän alueen ulkopuolelta tunnetuista a kin, olisi joutsen Enten aikaan pesinyt Hailuodolla; poi entiseen aikaan on joutsen ollut täällä jokavuotinen kesäviera: > Merikallio. — Federley. 7 on utta on viimeaikoina käynyt aivan satunnaiseksi), Hauki- — putaalta (poikuus tavattu viimeksi v. 1906), Iistä, Simosta E. pesimistietoja on täältä aina viime vuosilta saakka; — pesii vielä mahdollisesti Simon Ylimaassa), Kemistä (pesinyt RE — entiseen aikaan Honkajärvessä), Torniosta, Tervolasta ja — Sotkamosta (vielä v. 1903 kerrotaan joutsenen siellä pesi- vä "neen; Åström), lienee joutsen lopullisesti hävinnyt. Mah- ® dollista kuitenkin on, että se jossakin syrjäisissä seuduissa > — ulkopuolella yllämainitun pesimisalueen voi vieläkin pesiä. 3 Varsinaisella pesimäalueellaan on joutsen nykyisin erit- sin harvinainen lintu; harvat lienevät enään ne parit tätä — kaunista lintua, jotka Suomen rajojen sisäpuolella pesivät. ER ilkein etäisimmät sydänmaat ja kaukana ihmisasunnoilta "olevat, vaikeakulkuiset nevat kätkevät nykyisin jätteet tästä "ennen paljoa laajemmalle levinneestä ja runsaammin pesi- "neestä linnusta. Ihmisasutuksen lisääntyminen ja metsästys- aseiden kehitys on ilmeisesti ollut syynä tähän ikävään il- niöön. Edellä esitetty, pitkin Maanselän viereisiä harvaan asuttuja seutuja lounasta kohti ulottuva heikko joutsen- "asutus on vielä meidän päiviimme saakka säilynyt Pohjois- — Savon kautta Kajaaniin, ja toiselta puolen pitkin Pohjanlah- = den rantoja kulkevan taajemman ihmisasutuksen välillä. Esit- — täjän mielestä oli Seuralla syytä ja menestysmahdollisuuk- — siakin toimia edelleenkin joutsenen säilymisen ja lisääntymisen ıyväksi täällä samoin kuin muuallakin maassamme. : Docent Harry Federley anförde: Uber das Ver- — mögen der Schmetterlingsweibchen ihre Männchen anzu- locken. | In der Absicht, eine Kopula zwischen einem südeu- Pn ropäischen und einem finländischen Individuum von Pygaera > curtula zu erzielen, setzte ich im Juni 1915 zwei Weibchen dieser Art; die aus Zürich stammten, und die ich der Freund- lichkeit des Herrn Prof. Dr. Max Standfuss verdankte, "bei Kallvik unweit von Helsingfors in einem Anflugkasten 8 Federley, Anlocken der Schmetterlingsmännchen. "WE erlaubt, das Entweichen der eingesperrten Weibchen gegen nicht gestattet. Im Sommer 1914 war derselbe Kaste von mir unter anderem auch zum Anlocken von Männcher von Spilosoma mendica Cl. benutzt worden, und durch eine Zufall war die Leiche eines Weibchens dieser Art in dem Käfig liegen geblieben. Beim Einsetzen der curtula-Weibchen wurde die mendica-Leiche erst beobachtet, als ich den Kas- ten in der Nähe einer kleinen Espenwaldung untergebracht hatte, und als bedeutungslos einfach dort gelassen. Bei der i Besichtigung des Kastens während der zwei folgenden Tage 4 war nichts zu bemerken, aber am dritten Tage sass drin- = nen im Kasten ein Männchen von Spilosoma mendica, das also offenbar durch die schon ein Jahr alte, weibliche men- dica-Leiche angelockt worden war. Da die Witterung ein JN kalte und regnerische war, wurde der Kasten jetzt auf eine Loggia der von mir bewohnten Villa gebracht. Nach zwei Tagen wurde wiederum ein mendica-Männchen gefunden, diesmal zwar nicht drinnen im Kasten, sondern ganz der Nähe desselben an einer Wand. Gleichzeitig befander sich auf derselben Loggia mehrere Kopulationsbauer mit - verschiedenen Rassen von Spilosoma lubricipeda L., und in ä hätte also vermuten können, dass die nahe verwandtei lubricipeda-99 das mendica-5 angelockt hätten. Da je aber schon einige Tage dort aufbewahrt worden warer ohne dass mendica-33 sich eingestellt hätten, und währe weiterer vierzehn Tage auch nicht vermochten solche an zulocken, dürfte es dennoch ausgeschlossen sein, dass da zweite mendica-5 sich versehen und die lubricipeda-9?, auf- | gesucht hätte. Jedenfalls ist diese Vermutung für den ers sten mendica-Falter nicht stichhaltig, denn der Kasten be- fand sich in einer Entfernung von etwa einem Viertel Ki meter von der Villa in einer waldigen und higeligen. Um- gebung. Es steht also fest, dass die ein Jahr alte, vertrocknete Leiche eines Schmetterlingsweibchens noch das Vermögen besitzt, Männchen ihrer Art anzulocken. Diese Tatsache dürfte für die Auffassung der umstrittenen Frage, worau Federley. — R. Palmgren. 9 eses Vermögen der Weibchen beruht, von einem gewis- n Interesse sein. Man hat nämlich die Vermutung aus- esprochen, dass die alte Annahme einer Emanation von estimmten Riechstoffen aus dem Körper des Weibchens icht stichhaltig ist, und dass es sich eher um Oscillatio- nen von verschiedener Wellenlänge handelte. Das Phäno- + men könnte also als eine Art von drahtloser Telegraphie — dargestellt werden, bei der das Weibchen den Absand-, das Männchen dagegen den Empfangsapparat besässe. Ähn- liche Hypothesen sind besonders von französischen Forschern > erdacht und von ihren Kollegen mit grosser Begeisterung — aufgenommen worden, wie überhaupt die Auffassung, dass E [ zwischen Gesichts- und Geruchsempfindungen ein gewisser > Parallelismus besteht, modern ist. Ohne auf diese äusserst schwierigen reizphysiologischen Fragen näher eingehen zu 5 wollen, habe ich den obigen Fall nur bekannt gegeben, um = das für die Lösung des Problems nötige Material zu be- — reichern. | häckande i Finland. Kur Då jag våren 1916 ögnade genom Sällskapets mötes- "referat för året 1910, fäste jag mig vid en synnerligen. märk- lie ornitologisk notis (Meddelanden 37, sid. 53). Dr W. Lin- " naniemi hade af ingeniör J. Alopaeus i Sordavala er- farit, att denne samma år anträffat storskarfven häckande inom Kronoborgs härad pä en klippstrand ä Kukri benämnda, KE ill Heinsimä ögrupp hörande holme ute i öppna Ladoga. — * Därstädes hade iakttagits en koloni om 9 skarfvar, af hvilka tvenne, en äldre och en ungfågel, tillvaratagits för uppstopp- — ning. Redan äret förut hade arten varit bofast ä holmen i fråga. = Dä storskarfven som bekant icke tidigare blifvit anträf- = fad häckande inom värt lands politiska gränser, erbjöd notisen själffallet ett osedvanligt ornitologiskt intresse, som ytter- nera stegrades däraf, att arten, af utbredningen att döma, > nenten anträffas arten här och hvar häckande; sä har den 10 R. Palmgren, Storskarfven häckande i Finland. 7.X. 1916. - ir i stort sedt är en utprägladt marin fågel. Den förekommer nämligen bofast längs Gamla världens ishafs- och atlanter- kuster — i Sibirien, norra Ryssland, Norge, rundt Nordsjön 2 och vid södra Östersjön m. m. —, anträffas äfven flerstädes vid Medelhafvet och är utbredd västerut öfver Island och Grönland ända till Labrador. Till och med från långt sydli- gare nejder, i Afrika och Australien, anföres arten som häckfågel. a Men äfven i de inre delarna af den eurasiatiska konti- > J hi T ATT tn MK a TL längs Oder smäningom trängt allt djupare in i Pommern och likasä följt Donau ät frän mynningen ända upp till den ungerska slätten, hvarjämte den bygger och bor vid Kaspiska hafvet och Bajkalsjön. Invid Östersjön häckar skarfven ännu i stora kolonier i Pommern och pä de danska öarna. Tidigare förekom den äfven i Skåne och Blekinge, men är numera här helt och hället utrotad. n De vid Nordsjön och Östersjön häckande skarfvarna ansägos tidigare som en egen geografisk form, af Nilsson 4 benämnd mellanskarf, Ph. carbo medius, som genom mindre | kroppsstorlek och ett afvikande häckningssätt — ifrägava- rande skarfvar bygga sig nästen i träd, medan deras nord- ligare anförvandter reda sitt bo på klippbranter — väl åt- skildes från den typiska storskarfven. Moderna ornitologer - synas dock ifrågasätta det berättigade i denna distinktion, A som af dem blott tillmätes betydelsen af en individuell va- riation samt anpassning till ä häckplatsen förefintliga terräng- förhällanden. j Med anledning af ingeniör Alopaeus’ ofvannämnda meddelande beslöt jag förliden sommar besöka fyndorten - för anställande af närmare iakttagelser. För denna exkur- sion ställde affärsmannen Aleco Lilius de erforderliga penningemedlen till mitt förfogande. I sällskap med magister Fr.Klingstedt och student C. Tigerstedt, som önskade - få en inblick i traktens flora, afreste jag den 27 juni till Jaakkima, där vi sammanträffade med dr J. Winter, intresserad jägare och jaktzoolog, hvilken bekräftade inge- > PST 3 7 = e ISI nan PAD te - JI > i p & sa 5. isa A py N « EL EEE ae IK Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 43, R. Palmgren. (K. C.) n. Foto R. P 28. VI. 16. Kukri. Skarfberget på Nä NeL916:>.: R. Palmgren, Storskarfven häckande i Finland. 11 NS niör Alopzus’ uppgifter. Äfven han hade nämligen åren 1909 och 1910 funnit storskarfven häckande pä Kukri. Vid “x en flock på icke färre än 13 individer. Följande år i juni Ke fann dr Winter på: en klipphylla därstädes ett rede med tvenne ägg (synbarligen rötägg) och flera skal samt en nästan flygg unge i en af den branta och nästan otillgäng-. > liga strandens skrefvor. Han hade fäst sig vid att de gamla fåglarna företogo fiskefärder till vattnen utanför Lavatsaari, hvarifrån de sågos återvända med byte åt ungarna. “Den 28 juni ställde vi kosan ut till Kukri. Med besvi- kelse konstaterade jag här den absoluta frånvaron af skarfvar denna sommar. Deras gamla häcklokal underkastades en ingående besiktning. Och i sanning imponerande, som ett fägelberg i Norden, tedde sig skarfvens hem: en hög, i vattnet lodrätt stupande bergvägg, som i det strålande sol- skenet fläckvis lyste grant gulröd af Placodium-lafvarnas tunna, men täta mattor, uppdelade i fält af andra, grå laf- arters mönster. Öfverallt på de små klipphyllorna i stalpet frodades saftiga mattor af Saxifraga caespitosa och Cerastium alpinum i bländande hvit blomsterskrud, omväxlande med Erysimum’s gyllene blomkvastar mot en fond af mörk dia- bas. Nedanför garnerades skarfberget af ett mäktigt sten- _ rammel i det klara vattnet, öfver hvars yta klippväggen > kastade en mörk slagskugga. Närslutna fotografiska repro- E duktion torde gifva en föreställning om denna unika häck- = plats för storskarfven i vårt land. Bör På hufvudön, Heinsimä, besöktes den ålderstigna, sedan ett par decennier här bosatta torparen Kukko, som, enligt MÄ dr Winter, ägde den bästa kännedomen om skarfvarna pä > Kukri. Han upplyste mig om deras förekomst och häck- > ningsförhällanden därstädes. Är 1909 hade arten första = gången häckat pä platsen och sedermera hvarje vär med undantag blott för ett par år. Så t. ex. fanns skarfven på > Kukri sommaren 1915, men hade uteblifvit detta år. För => denna periodicitet i uppträdandet lämnade Kukko en in- 12 R. Palmgren, Storskarfven häckande i Finland. WX. 1916. tressant förklaring. Fäglarna öfvervintra pä Ladoga, fiskande - vid de ständigt öppna vakarna längt ute pä dess vatten. Genast vid islossningen i slutet af april eller början af maj infinna de sig vid Kukri för att häcka pä den för dem till- talande klippbranten. Om däremot vintern blir synnerligen sträng, såsom 1915—1916, tillfryser Ladoga helt och hållet, och fåglarna försvinna för att återvända först påföljande senhöst, då de, ifall tillfälle gifves, öfvervintra och om vå- R ren änyo taga sitt gamla hem i besittning. R Pä samma klippbrant som skarfvarna häckar enligt Kukko regelbundet korpen och nägon gäng hussvalan. Ett är hade vä han funnit därstädes äfven pilgrimsfalkens bo, som dock"; vid ett klippras förstörts. ) Senare har jag satt mig i förbindelse med ingeniör A Alopaeus och dennes jaktkamrat vid tillfället | i fråga, kon- A | SkortvärnA och lämnat mig några kompletterande u så Br | ningar. De hade tillsammans gästat Kukri på en skyttefärd i 5 : i början af september och genast fäst sig vid de präktiga — skarfvarna, som hvilade sig pä klipphyllorna, ungefär pä 3 två tredjedelar af det med deras exkrement hvitfärgade A bergets höjd. Ytterligt vaksamma, hade fåglarna i god tid > tagit till vingarna och äterkommit först dä de sett aN rarna aflägsna sig. Slutligen lyckades det dock herr Fei- Ei ring att från baksidan af holmen obemärkt smyga sig upp | till brantens krön och få en af de öfverrumplade skarfvarna Be. skottställd. Det andra exemplaret fångades ur en siknot på 100 c. 20 meters djup. N Det ligger sälunda utom allt tvifvel att storslam ur häckat pä Kukri. Antagligen skall den äfven framgent besöka > platsen, under förutsättning att den ej här förföljes. Det: JM sistnämnda vore ju ur både ornitologisk och SST Sd synpunkt synnerligen att beklaga, och vill man därför hoppas, 3 att häckplatsens isolerade läge och artens tidiga häckat skall lända fågeln till skydd. Att storskarfven slagit sig ned på Kukri för att häcka ETEN är en intressant företeelse, men erbjuder vid närmare be- ; “ - EN I Ber So Lä Peer VSL 1 3 Nee lt + VK SÄ x BIRNEN Ins Mi kN W, L r \ R. Palmgren. — Brenner. 13 grundande ingen öfverraskning. Häckplatsens läge vid det ; stora flyttningssträket, dess tilltalande yttre med den vida + Ladoga rundt omkring har väl pä arten utöfvat samma dragningskraft som de branta klippholmarna vid Ishafs- Maaston. Tager man i betraktande Ladogas utveckling ur 5 Yoldiahafvet, förstär man, att storskarfvens häckplats där- W städes ursprungligen varit af marin prägel, hvilken prägel W till stor del bibehällit sig ända till vära dagar, och företeel- E sen fär icke enbart en tillfällig, lokal färg, utan ett märk- > ligt historiskt perspektiv. | I samband härmed ber jag att fä meddela, att dr J. _ Winter pä Heinsimänsaari någon af somrarna 1884 eller 1885 > lakttog en vildrenshjord om ett par tiotal individer. Hjor- dens förbindelse med fastlandet hade synbarligen till följd > af en hastig islossning blifvit atskuren. Djuren uppehöllo sig ij ett numera utdikadt grankärr midt pä holmen. a Från rektor M. Brenner inlämnades till publikation: ' Abnorma kottefjäll och kottar hos den vanliga granen, > Picea excelsa (Lam.) Link, i Ingå. = 0 1 ett föregående meddelande har jag redogjort för ett är par pä Brennebo lägenhet i Haga by af Ingä socken plante- > rade granar af f. oligoclada Brenn. och en mellanform emel- * lan denna och normal gran, hos hvilka s. k. krokfjällskottar * observerats, tillika anförande hvad som från andra länder angående förekomsten af dylika kottar varit kändt. Efter att under sistlidna sommar i samma socken hafva hos några — vildt växande exemplar af den vanliga granen anträffat dy- > lika kottar tillåter jag mig här med några ord beröra dessa > nya fynd. i = Det första fyndet, hvilket gaf anledning till en närmare ». granskning i detta hänseende af ett flertal granars kottar, Ei [gjordes i början af juli å ett träd alldeles invid min bostad, | hvilket redan tidigare med afseende ä sitt utseende ådragit sig min uppmärksamhet. = Anmärkas bör, att platsen i fräga, hvilken, förrän jag -X där begynte uppföra min bostad för sommaren, utgjordes 14 | Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. PX. af en fullkomlig vildmark, sedan omkring 60 är, efter hafva kalhuggits och svedjats, är bevuxen med en tät barı jä skog, dels ren furu-, dels blandskog af tall och gran, : samt ett Ööfverflöd af enar i såväl träd- som buskform, och där till i följd af dess öppna och högländta läge vid en stö hafsfjärd ofta utsatt för starka stormar, de där ästadkomm stor förödelse. I följd häraf anträffas här och där dels a brutna, dels omkulliggande träd, företeende olika Slag; A missbildningar. | På en sådan för omkring 12 aA 15 är sedan aftoppad gran med frän rotsläende grenar uppväxande v befanns nu det stora flertalet kottar vara mer eller mindre fullständigt utbildade krokfjällskottar. Vid byggandet. > min bostad hade pä detta träd ett stort antal grenar al brutits. Härigenom och genom den korta, från trädet öfrigt i följd af sina korta, täta grenar starkt afstickande, buskiga nya toppen hade exemplaret erhållit ett abnorm utseende. Under den sedan dess förflutna tiden har toppeı raskt tillvuxit, så att den nu utgör ungefär ”/,, af hela d | 10 ä 11 m höga trädet, som därigenom blifvit mer propor- tionerligt, om ock den kortgreniga toppen och den mycket - = länggreniga nedra delen just genom denna grenarnas olika - | längd äro skarpt begränsade mot hvarandra. Dess växtplat Br utgöres af den nedersta sluttningen af ett mot sydost sti pande berg med i en liten sänkning samladt tunnt lager : små rundade stenar och något litet stoftfint gruss. =» Under den tid af 9 somrar jag här uppehällit mig har trädet ofta blommat, hvarigenom en stor mängd kottar sam- lats pä marken därunder. !) "Äfven. detta är befanns ifråga. varande träd i början af juni hafva några honhängen i toppe Af de häraf uppkomna unga kottarna nedtogs en den 10 ju och var då 6 cm lång, aflång, åt båda ändarna jämnt a m gast af tall- och granfrön lefvande ekorrarna, bäde flygande och va VI liga, samt korsnäbbarna ej beskatta träd med dylika kottar, utan I dessa kottar såsom hela af sig själfva falla till marken. - 7. X. 1916. Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. 15 "sr alnande, grön med bruna fjällkanter, de sistnämnda pä — kottens topphälft hinnaktiga och utböjda, pä bashälften där- _ emot fasta och tilltryckta, alla fjällen af den hos var. euro- — paea Tepl., Wittr. vanliga breda formen med tvär, intryckt — eller naggad spets. Efter torkning blef denna kotte pä sin > topphälft, i fullkomlig öfverensstämmelse med de två pä sid. 51 af Sällskapets Medd. häft. 42 afbildade, ännu i novem- ber ofullständigt utvecklade kottarna hos f. oligoclada Brenn., starkt krokfjällig, medan fjällen mot basen förblefvo raka eller fingo inböjda spetsar. Tre den 27 augusti ned- tagna kottar voro 7.5—8 cm långa, äggrundt aflänga och pä ryggsidan, d. v. s. den den konvexa sidan af det krökta * kotteskaftet motsvarande sidan, bruna med företrädesvis pä TP. — denna sida ända till kottens bas samlade fjäll med utböjda, 8 redan styfva toppkanter. Af de talrikt på marken liggande, = 7—12 cm, undantagsvis 4—5.5 cm långa kottarna från före- E gående är äro några jämntjocka, andra afsmalnande mot } spetsen och pä fä undantag när ätminstone delvis krok- > fjälliga, de flesta i kottarnas topphälft eller ända inemot > basen, andra åter endast pä ena sidan eller på spridda de- lar, en och annan helt och hållet krokfjällig eller endast med > fjällens ena sidokant utböjd. Anmärkningsvärdt är, att här, jämte en del af de största, äfven de minsta, 4—5.5 cm länga kottarna hafva normala fjäll. , Liksom hos de tidigare af mig omnämnda fägreniga granarna äro alltså äfven hos denna normalgreniga gran E kottarna enligt regeln krokfjälliga. Också här, liksom hos — — de förra, synas ogynnsamma yttre förhållanden, hufvudsak- E ligast bristfällig näring, förutom yttre, dels af naturen, dels af människor ästadkommen åverkan, hafva förorsakat en stagnation i fjällens utveckling, dock icke i så hög grad som > hos dessa, i det den hinnaktiga spetsen icke bibehållit sin ursprungliga tillbakavikna ställning, utan fortgätt i sin ut- — veckling ända till mer eller mindre starkt utböjd. Äfven *— den hos de flesta kottarna endast partiella förekomsten af =. dylika fjäll synes utvisa gynnsammare näringsförhällanden ET, VA % 16 Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. 7. X.1 i 6. I ännu högre grad synes detta vara fallet med en unge- fär lika gammal, men till utseendet fullkomligt normal och väl utvecklad gran af samma varietet med breda, i spetsen 3 tvärhuggna och 2--5-tandade kottefjäll. Hos detta, på unge- fär ett stenkasts afständ ät sidan, men nedanom bergets fot belägna träd utgöres ungefär halfva antalet af de under- * sökta, jämntjocka eller smalt koniska kottarna af 9.5—12.5 cm W längd af kottar, som endast närmare kottens topp äro krok- 2 fjälliga i lika hög grad som den nyss omtalade granen på berget. Yo Detsamma är fallet med en vid hafsstranden befintlig frodig gran med liknande kottar, af hvilka dock endast två a smä, 6.5 och 7 cm länga kottar befunnos vara i toppen 1 ; samma grad krokfjälliga, medan en del fjäll lägre ned 10 följd af deras framåtriktade yttersta spets antagit formen af ett S. jä X Äfven hos den fjärde af de nu observerade krokfjälls- - kotte-granarna kunde icke nägon yttre anledning till ifräga- = varande företeelse iakttagas. Af dess kottar, aflänga eller' äggrunda, af 9—13 cm längd med smalare, 2-tandadt spetsiga i var. europaea-fjäll, anträffades endast tre af de mindre med E krokfjällspartier, hos en pä den mot söder vända ryggsidan, W hos de andra vid kottens bas. Hos några andra observe- ; W $ u rades endast enstaka krokfjäll. Den tillbakavikna kanten R. sträcker sig hos den förstnämnda kotten ett stycke nedät fjällens sidor, och den yttersta spetsen är liksom hos nyss- j “a A nämnda smä kottar ej utät, utan framät riktad. Hos de största kottarna är fjällspetsen vägbräddad (f. corrugata). Alldeles nära detta träd, men invid det här sönder- splittrade bergets fot, står en liten grupp granar, af hvilka JA en väl utvecklad nere pä marken, och fyra, hvaraf en tvä- stammig, till utseendet klenare, med rötterna emellan och i delvis pä klippstyckena. Kottarna hos det förra trädet mäta 10—14 cm, hos de sistnämnda åter 8.s—10 cm. Hos alla äro de smalt aflänga eller mot basen obetydligt tjockare. Fjällen öfverensstämma med de nyssnämnda, men krokfjäl- ; len, talrikare hos de klenare träden, hafva hos de kraftigare 4 Ä Pa" T X. 1916. Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. 17 i följd af den nägot inböjda yttersta spetsen S-form samt anträffas vanligen vid kottens spets eller pä dess sida. N > Äfvenledes helt nära, men längre från berget, befinna Ke tvä unga, snabbt växande granar, hvilkas större kottar af 7.5—8.5 cm längd i toppen hysa såväl krok- som S-fjäll, de mindre åter, af 5—6 cm längd, äro nästan helt och hållet > krok- eller S-fjälliga. > Ungefär ett stenkast från RR har den tio är gamla 2 toppen på ett tidigare aftoppadt träd utvecklat 6—7 cm > länga, äggrunda kottar med förkrympt topp och krokfjäll — vid basen. Såsom öfver hufvud taget hos de ensidigt krok- bu "eller S-fjälliga kottarna, sitta äfven här dessa baskroktjäll pä den den konvexa sidan af det krökta kotteskaftet mot- 3 k yarande sidan. a = Alla dessa träd befinna sig på af småsten och fint grus isbildade träd samt härför lämpliga ständorter ej räder, ej observerats flere än två träd med krokfjäll i toppen af de 9.s cm länga kottarna med var. europaea-fjäll och kort af- stympade, ojämnt tandade fjällspetsar eller 8.5 cm länga med mycket breda, tvära eller nästan afrundade, fint smä- andade fjällspetsar, samt ett med 9.5 cm länga kottar och redt snedt afskurna, ojämnt tandade fjäll och S-fjäll af samma form invid kottens topp. De resliga träden, med * jämntjocka kottar, stä invid hvarandra pä en härdt sten- > sen, med stora kullerstenar beströdd backsluttning mot > På en stenig, mot norr sluttande backe å Haga hem- mans mark, invid vägen till Svartbäck, har min son Ola dessutom pä en gammal nödvuxen, delvis afkvistad gran anträffat 4.5—6 cm långa, äggrunda eller aflänga, sterila 2 och i synnerhet de svagast utvecklade på samma träd vi halft inrullade. S Ze Med afseende å trädens förgrening och e höra alla de nu omnämnda granarna den af Nils E borstgran-typen. Säsom af dessa pä ett litet omräde gjorda kynä fr: gär, äro de ifrägavarande abnorma kottefjällen ej sä all les sällsynta, och till de normala ledande öfvergängar frä de starkt krokböjda med mot kottens bas riktade spetsa genom svagare krokböjda med endast utåt riktade eller formiga med utåt eller mot kottens topp riktade spet i saknas ej. Hufvudkännetecknet bestär däri, att fjället eller ofvan midten är utät böjdt, i stället för säsom hos normala fjällen rakt eller svagt konvext. Denna böjn bibehäller sig i bäde vätt och torrt tillständ, hvarför de fjäll ej säsom de normala raka eller svagt konvexa E utbredda, dä däremot de normala fjällen i toppen äro plan eller skedlika och rakt framät riktade. I mitt tidigare meddelande angäende f. oligoclada dess kottar framhölls det förhällandet, att endast de min krokfjälliga, de största däremot normalfjälliga. Ätven - de nu omnämnda exemplaren är det företrädesvis de mindr - kottarna pä trädet, som visa krok- eller S-fjäll. Däraf sy- = nes framgä att de, dä de förekomma, utgöra ett slags sv. hetssymptom. Ei Men ä andra sidan visades äfven, att sväghetstälställ e icke alltid yttrar sig på detta sätt. Detta har jag äfven varit i tillfälle att konstatera. På samma berg som det först nämnda trädet och i dess närhet finnes ett litet, lafbekläd träd, pä hvilket bäde topp och grenar tidtals förtorkat, me JA som dock håller sig vid lif och sätter 6.5—8 cm långa kotta U 5 af hvilka en del med förkrympt topp, men hvars kottef äro fullkomligt normala. Redan den 10 juli voro fjällen p Lake 2 ST Pa! Moi ON 7 > ITNE age 34 ; Bear w F { er sa E. sn) > RS nner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. 19 Ett annat träd åter vid foten af samma berg, en s. k. sa", d. v. s. ett kullbläst träd med bibehållen lifskraft, r gifvit upphof åt ej mindre än sju grenträd, af hvilka hör till de högsta träden på platsen, medan själfva top- n i form af ett S för en tynande tillvaro. Det höga, yf- fet greniga grenträdet bär stora, normala europaea-kottar, den svaga toppen och de öfriga mindre grenträden däre- Bi ot nägra fä sterila krymplingskottar med tunna, normala 1, likaså en trädlik, pä grund af sin egen tyngd lutande 2 ren, hvarifrän ytterligare ett litet träd af tredje ordningen håller på att utveckla sig. En af denna grens eljes nor- om ale, men mycket tunnfjälliga, 4—5 cm länga kottar har vid sin bas tvenne krokfjäll; de större, 7—7.5 cm långa, äro sv agt S-fjälliga. — Af detta fall, dä icke allenast pä samma träd, utan äf- ven pä samma gren olika symptom, krokfjäll, S-fjäll, för- rmpta sterila kottar med normalt utvecklade eller out- klade, nästan hinnaktiga fjäll, tyda pä en gemensam or- härtill, torde framgå att, såsom förut framhållits, icke on särskild ärftlig benägenhet för något enskildt af dessa S ymptom kan komma i fråga. Ett annat sådant symptom är "kortbarrigheten hos tall och gran, hvilken kan sträcka sig till hela trädet, till och med till ett helt bestånd, eller ast till af orsaken angripna delar, men upphör, såsom af tidigare visats, sä snart orsaken upphört. Hos andra åter borttorka enskilda kvistar, grenar eller toppen, medan Pa 0 b det i öfrigt är friskt. 20 Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. ! n, X 1916. : N = hetens spridning inom arten '), ehuru med jämförelsevis in- skränkt frekvens, torde det vara skäl att icke betrakta denna företeelse såsom någonting ärftligt eller specifikt för de träd, hos hvilka den förekommer, utan endast som en af; = E tillfälliga, ehuru stundom ej påvisbara, yttre, generellt Be : partiellt verkande orsaker framkallad abnormitet. | Detta har jag velat hafva framhället med anledning af det som tidigare härom blifvit publiceradt, med tillägg af, att intet af de af mig omnämnda fallen torde hafva joron sakats af djur, svampar eller frost, om ock enstaka kottar, lika väl som äfven normalfjälliga sådana, någon gång kunnat vara af insektlarver angripna. Till ofvan relaterade fall af krokfjällsbildning är jag genom en mig nägra mänader senare tillsänd samling kottar från ön Bastö i Barösunds yttre skärgård i tillfälle att till- lägga ännu ett. Bland dessa utan nägon särskild urskill ning hopsamlade, men nästan uteslutande till var. fennica - Reg. (var. medioxima Nyl. ex parte) hörande kottar funnos 5 stycken 1 dm länga, jämntjocka eller obetydligt mot spetsen afsmalnande exemplar, hos hvilka fjällen pä kottens : ryggsida äro mer europaea-formade än pä den motsatta si- dan och, jämte en del fjäll rundtomkring kottens topp och bas, hafva en tunnare, utstående toppkant. Dessa fjäll ut- visa alltså en längre gående utveckling till det normala, i det de först på ett sentida stadium upphört att uträtas. Utom nu nämnda abnormiteter har ännu en observerats, bestående däri, att en del af kotten, antingen på dess midt eller vid någon af ändarna, afstannat i sin tillväxt, hvari- genom en motsvarande hopträngning uppstått. Dessa delars eljes normala, men sterila fjäll sakna förmågan att som torra utspärras och äro stundom mindre än de öfriga. Denna f. constricta har anträffats hos såväl normalfjälliga kottar 3 ; 5 i S x j 24 Får NYU a Tn som i kombination med delvis krok-, S- eller tunnfjälliga och har sannolikt uppstätt i följd af partiellt, nägon gäng ensidigt, uteblifven pollination vid blomningen. 1) Se sid. 51 o. 52 af Sällskapets Meddelanden häft. 42. FAT Net Due EEE 5 Je 2 [ E I er EN N, kih ARE IR 3 Ca £ Brf k en Ma Ta CE a Söka än a a EN DIPEN renner. B , Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 43 ) C (K. N 7. X. 1916. Brenner, Abnorma kottar hos Picea excelsa. 21 + Ehuru stående utom denna kategori mä här omnämnas E ännu en egendomlighet hos en del kottar, hvilka därigenom "erhållit en särskild prägel. Den består uti en intryckning i det kullriga fjällets fram- eller nedböjda spets jämte en E" hvardera sidan därom förekommande utbuktning, hvari- - genom en vägbräddad framkant uppstått och hela kotten i R stället för den vanliga jämnt kullriga ytan företer ett knö- ligt eller rynkigt utseende, beroende på från hvilkendera ändan den betraktas. Genom att fjällens främre eller topp- del ej är utböjd skiljer sig dessutom denna f. corrugata från den S-fjälliga f. sigmoidea och den krokfjälliga f. recurvata. - I motsats till de nyss förut omtalade afvikelserna från det = normala kunde denna tolkas säsom ett resultat af en alltför stark tillväxt på bredden af fjällets toppdel, som för ut- > rymmets skull inom resp. fjällforms gränser därigenom 5 tvungits till veckning. Äfven hos denna prydliga kotteform har på de ofullständigt utvecklade fjällen vid kottens bas observerats en tunn utåtböjd toppkant hos en stor, frodig, = för sex är sedan genom storm aftoppad gran med tidigare skadad bark. = Slutligen må i detta sammanhang hänvisas till den re- E. lation af prolifikation hos grankotte frän Ingä, som ingär — häft. 37, sid. 23, af Sällskapets Meddelanden. 000 Vidstäende bild utvisar: > Olika utvecklade kottar pä samma träd, de större företrädesvis nor- > -malfjälliga, de mindre krokfjälliga, ?/; af nat. storlek. — 1. 1 månad 3 gammal kotte med normala fjäll mot basen, och i sin utveckling efter- — blifna fjäll mot toppen. — 2. 2!/, månader gammal kotte med ojämnt fördelade normala och efterblifna fjäll; de normala mest pä buksidan. — E I Fjolårskotte med normala fjäll mot basen, och efterblifna outveck- i ‚lade fjäll mot toppen. — 4. Fjolärskotte med nästan alla fjäll normala, endast några få i sin utveckling efterblifna fjäll vid kottens topp på = ryggsidan. — 5—8. Fjolärskottar med nästan endast krokfjäll, d. v. s. pä tidigt stadium i sin utveckling efterblifna fjäll. — 9—11. Fjolårskottar "med nästan alla fjäll normala, eller nägra fä vid kottens topp eller bas eller pä dess ryggsida efterblifna. — I följd af kottarnas vid fotogra- — feringen torra tillstånd med utspärrade normala fjäll är skillnaden K — emellan dessa och krokfjällen ej pä bilden sä starkt iögonenfallande ; 5 ‚som om. kottarna hade varit mindre torra med tilltryckta fjäll. ren 22 Extra mötet den 28 oktober 1916. Extra mötet den 28 oktober 1916. Till gemensamt möte sammanträdde Finska Läkaresäll- 5 skapet och Societas pro Fauna et Flora Fennica den 23% oktober 1916. Mötet öppnades af det förstnämnda Sällska- främst betona att jag ej är fackbiolog. Men jag tillägg sakenligt en fråga: hvem kan egentligen anses som fac man på ett så vidsträckt och mångsidigt o Och hvem särskildt hos oss? er Biologin är allt ännu in statu nascendi, och uppfattni - gen af dess väsende har undergätt mänga växlingar. S kerligen är det redan bland oss, som nu samlats af re intresse för ämnet, mycket fä, som i frägan ha precis samma = mening, och utomstående ha väl knappast någon utbildad mening alls. = Likasom alla organismer visa olikheter und och erfarenheter. Här ha nu samlats läkare och nåturalhistöriken y och äldre, praktici och teoretiker. Redan därför måste = | och medel. För hundra är sedan funnos talrika läkare, so i sjukdomarna sägo verkningar af onda andar, hvilka hen = andet af vårt lands övdanistier ett hufvudmål; man fröj- € dades öfver samlingarnas tillväxt, öfver fynd af obeskrifna — arter och öfver nya kännetecken, men snart nog också öf- E: ver detaljer beträffande arternas utbredning, i synnerhet af 5 ara arter. Och den, som kände riktigt många, var redan — därför en betydande biolog. « Likaså ha läkarna pä sina k främst redogjort för märkligare sjukdomsfall och deras behandling. Men för båda grupperna ha tiderna för- ändrats. Naturalhistorikerna begynte göra iakttagelser rö- rande biogeografiska och ekologiska frågor; och läkarnas — sjukdomsfall ha fått belysning från fysiologins, patologiska anatomins, histologins och slutligen bakteriologins områden, och häraf har sedan terapin rönt inflytande. Båda grup- perna ha förty under senare decennier fått ett djupare in- — nehäll: allt tydligare gör sig gällande en riktning ät ett E apmensamt omräde, det biologiska. Det är denna Sladjan — konvergens som i afton fört oss samman. = Differenserna i de enskildas uppfattning af biologins — omfattning och väsende böra emellertid icke hindra oss att Ei allsköns fridfullhet lära af hvarandra. Själf kan jag med — tacksamhet erkänna mig under bäde studietid och lärartid — haft glädjen att af läkare och frän deras verksamhet som forskare och praktiker inhämta lärorika analogier med mitt eget verksamhetsfält. Och tvärtom vågar jag tro, att mån- gen yngre medicinsk forskare haft en viss nytta af atti begynnelsen af sina studier ha gjort bekantskap med det morfologiska tänke- och åskådningssätt, som gjort sig gäl- i lande inom zoologins och äfven botanikens område. Men * jag går vida längre och föreställer mig, att just kännedomen af morfogenesen i djurvärlden är själfva grundvalen för en ogenetisk uppfattning, och att först sedan denna vunnit viss stadga möjlighet erbjudits att bestämdare uppgöra pa 24 Extra mötet den 28 oktober 1916. x Allenast en innerlig sammangjutning af dessa bäda pä olika = 3 metod grundade forskningsgrenar lämnar tillförlitliga villkor för den planmässiga totalforskning, hvilken jag för min del — ville erkänna som verklig biologi, när detta ord tages i djupare mening. För ingen del kan jag nämligen godkänna vanföreställningen, att begreppet biologi vore liktydigt med det som skolade naturalhistoriker beteckna med termen ekologi, d. v. s. kunskapen om organismernas lefnadssätt — sådant det i naturen omedelbart kan äskädas. Och dock = värderar jag också denna utgångspunkt för naturalhistorisk - forskning mycket högt, kanske just därför, att jag pä det hället icke förvärfvat mig tillräckligt mängsidig erfarenhet ' 1 själfva naturen. Hvarje samarbete verkar pä deltagarna stärkande, lif- - vande och befruktande. När nu i dag läkare och natural- 5 historiker här :mötas för att broderligen räcka hvarandra handen pä biologins omräden, sä bädar detta godt för bägge 4 grupperna. Särskildt den omständigheten, att det är den i - sin fullaste lifskraft befintliga generationen, som nu tagit - initiativet till samvaron, ger anledning till god prognos. Det mä dä bli fräga endast om fria möten eller om ett organi- seradt biologiskt samfund. Det enda man borde söka und- vika är att rycka de biologiska problemen alldeles ho frän ‘de förut existerande samfundens program, ty de behötva vä nog framgent äfven dessa djupare frägor för att hälla sina egna mäl högt och vinna tidsenliga, rikligare frukter. Es Jag vill således hälsa detta mötes deltagare välkomna N till gemensam uppbyggelse och anhäller att af de anmälda X * föredragarne professor R. Tigerstedt mätte främst tava till ordet." | ; Professor R. Tigerstedt inledde serien af de an- mälda föredragen med att redogöra för blodströmnin- sa gen iartererna Föredraget ingår i novemberhäftet af Finska Läkaresällskapets Handlingar för är 1916 (band 58, s. 1,588—1,604). Docent H. Federley föredrog om kromosomer - och ärftlighet. Föredraget ingär i Finska Läkaresäll- - 51 791). Ka På grund af den framskridna tiden ajournerades mötet till. lördagen den 4 november, dä Societas pro Fauna et Flora Fennica ställde sin ordinarie mötestid till det gemen- Aloumerade mötet den 4 november 1916. > Docent A. Luther föredrog öfver embryonala transplantationer hos amfibier. Föredraget ingär | januarihäftet af Finska Läkaresällskapets Handlingar för — är 1917 (band 59, sid. 9—27). Docent B. Runeberg redogjorde för kirurgins nningar pä den fria transplantationens om- de. Föredraget ingär säsom öfversiktsartikel i Finska karesällskapets Handlingar för november är 1916 (band 8, s. 1,694—1,706).. = Då de hållna föredragen icke föranledde diskussion, — reste sig ordföranden, professor J. A. Palmén, och ytt- E rade: „Förutom de redan till de enskilda föredragarne rik- — tade tacksägelserna ber jag att i all synnerhet fä tacka a em, som tagit initiativet till dessa möten, dr Y..O..Siwen PO h hans medarbetare. Själf har jag följt andragandena med i lig tillfredsställelse och därtill erfarit, att också andra hyst samma mening. Jag tror fullt och fast, att de bevisat möj- föleheten af en idé-transplantation de skilda samfunden emel- ; lan. För att dock prognosen för företaget måtte gestalta Er "gynnsam, bör någon åtgärd vidtagas. Någon grupp af Personer borde få sig uppdraget att i närmaste framtid >. N N 26 Ajournerade mötet den 4 november 1916. M X anordna om fortsättning af företaget. Ty om au nägon föredragare anmäler sig själfmant, draga sig andra för. att göra det, och sälunda kan allt afstanna. Jag föreslär där- för, att mötet ville uttala sig huru nu borde förfaras för a säkerställa framtiden.“ & Pä förslag af professor Fredr. Elfving uppdrogs ät de bägge Sällskapens ordförande och sekreterare att efter gemensam öfverläggning vid lämpliga tillfällen anordna nya = samfällda möten. RA Professor E. A. Homen yttrade: , Såsom en af de äldste bland de två här samlade Sällskapens ledamöter ber jag att få, på de närvarandes vägnar, tacka vår högtärade ordförande, professor J. A. Palmén, för det utmärkta sätt, hvarpå han ledt förhandlingarna vid dessa två gemensamma möten, hvilka i vetenskapligt hänseende erbjudit stort in- tresse och ingifvit hopp om en god fortsättning. — Sär- skildt i denna tid, då sträfvandena till specialisering af ve- tenskaperna måhända stundom gått något för långt, bör man. = med glädje och tillfredsställelse hälsa hvarje försök att åstadkomma ett närmande, ett samarbete och en växelver- kan mellan tvenne af vära äldsta, pa samma naturveten- Fauna et Flora Fennica, som stiftades är 1821, och Finska Läkaresällskapet, som stiftades är 1835, tvenne sällskap, hvilka ju främst representera biologin i detta land. Det är väl också att hoppas, att dessa båda, äfven för den allmänna fosterländska kulturutvecklingen så betydelsefulla sällskap med deras gamla, vackra och för oss alla dyrbara traditio- 3 ner och med sä många inbördes beröringspunkter mättei rikt mätt draga ee af ett intimare Sparar bite, och = Extra mötet den 4 november 1916. Efter afslutandet af Finska Läkaresällskapets och So- | cietas' pro Fauna et Flora Fennica ajournerade gemensamma 2 möte den 4 november samlades det sistnämnda sällskapets medlemmar till enskildt extra sammanträde. Härvid gjorde intendenten, magister R. Palmgren ljande uttalande rörande en tillärnad revision af gäl- inde jaktlag: , Enligt en i Finlands Jakttidskrift (elfte årgången, 1916, häft. 10, sid. 256) synlig notis har K. Sena- ten öfverlämnat särskilda till regeringen under de senaste Ar en inlämnade ansökningar om ändring i gällande jakt- förordningar med därtill hörande utlätanden af särskilda äm- ä tsverk och korporationer till Forststyrelsen, som anmodats utarbeta ett motiveradt förslag till sådan förändring af illande jaktföreskrifter, hvartill förenämnda handlingar efter öfning kunna gifva anledning. Då frågan om revision af | regeringan med anhållan ej mindre, om basttarida vid partiell jaktlagsrevision af de i förenämnda kommitté- 28 Linnaniemi, Diestrammena marmorata. Be XI. 1916. BR till en generell och allsidig revision af jaktförordningarna - i hela deras omfattning enligt moderna, rationella och rätt- visa grunder. Och får jag härom vördsamt hos Sällskapet anhålla." — Sällskapet beslöt hänskjuta förslaget till Bestysn relsen i och för närmare beredning. Framlades 42:dra häftet af Sällskapets Meddelanden, redigeradt af doktor Ernst Häyren och innehållande Säll- skapets förhandlingar under verksamhetsåret 1915—1916. Tohtori Walter M. Linnaniemi esitti seuraavaa: Kasvihuonehepokatti (Diestrammena marmorata de Haan) tavattu Suomessa. Syyskuun lopulla sain yhteiskoulunoppilas Albert de Prado'lta määrättäväksi muutamia kppl. erästä hepo- = kattilajia, joka osottautui yllämainituksi kasvihuonehepoka- tiksi. Laji oli esiintynyt liikemies J. Tallbergin kasvi- — huoneissa kaupungin lähistössä sijaitsevalla Drumsön saa- = rella. Edustaen hepokattien Locustidae heimossa alaheimoa tai ryhmää Stenopelmatinae, johon kuuluu vain yksi eu- roppalainen suku, Troglophilus, kalkkikiviluolissa elävine lajeineen, on tämä hepokattilaji perin helppo tuntea täydel- lisestä siivettömyydestään, monin kerroin ruumista pitem- mistä tuntosarvistaan sekä*'sivulta litistyneistä nilkoistaan. . Tutustuakseni lähemmin lajin esiintymiseen tein myö- hemmin varta vasten retken mainittuihin kasvihuoneisiin. Hepokatit, joita oli hyvin erikokoisia ja ikäisiä yksilöitä, ai- + van pienistä, '/, cm:n kokoisista aina noin 3 '/, em:n kokoi- siin täysikasvuisiin asti, asustivat kasvihuoneen lämpöjohto- putkien läheisyydessä, lämpökomeroissa, mistä niitä ei ollut suinkaan helppoa saada käsiinsä. Ne piileskelivät liikkumat- tomina, usein johtojen päällä tai seinillä, mutta kun koetti kädellä niihin tarttua, tekivät ne aimo hyppäyksiä pitkillä, — voimakkailla takaraajoillaan. Puutarhurin kertomuksen mu- kaan olivat hyönteiset ilmaantuneet kasvihuoneisiin edellisenä keväänä, mikäli hän muisti maaliskuussa ja, kuten hän luuli, A tulleet Hollannista tilattujen liljasipulien mukana. Muuta vahinkoa eivät ne tiettävästi vielä ainakaan olleet aikaan- E DR Er ANT NE VAL KT SR Sä 4 ME LE SR N ut N i is RER, hl Ir A ; i be EIERN brad ee K PEE LAIN Ad Mötet den 2 december 1916. 29 saaneet, kuin turmelleet tyystin eräät lämpökomeroissa laa- W olleet taimiviljelykset. Näyttivät yleensä käyttävän - ravinnokseen kaikenlaisia kasvijätteitä. E & > Diestrammena marmorata, jota syyllä voi nimittää kasvi- - huonehepokatiksi, sitä kun meidän maanosassamme tavataan N Ein kasvihuoneissa, on siis nyt kulkeutunut meidänkin maa- > hamme esiinnyttyään useissa Europan maissa, m. m. naapuri- * maassamme Ruotsissa jo kymmenisen vuotta vitsauksena — kaupunkien kasvihuoneissa. Laji on kotoisin Japanista, mistä > se ensinnä kulkeutui Belgiaan, sekä myöhemmin sitä tietä > tai suoraan kotimaastaan useihin: muihin Europan maihin. Sen kokemuksen mukaan, mikä tästä lajista jo on saatu, ei kasvihuonehepokatti ole suinkaan vaaraton vierailija kasvi- — huoneissa. Tosin se yleensä — ainakin alussa — tyytyy Mäsviätteisiin, mutta voi erinäisistä tapauksista päättäen ai- — heuttaa suuria, jopa tuhansiin markkoihin nousevia vaurioita, — käymällä elävien kasvien, esim. saniaiskasvien, Chrysanthe- = mum- ja Cyclamen-lajien y. m. kimppuun suosien varsinkin — nuoria, mehevälehtisiä taimia. | Omituisuutena mainittakoon, että nämä hepokatit myös- > kin ja kuten näyttää sangen mielellään syövät toisiaan. 0 Torjumiskeinona suositellaan (Boas) kasvihuoneen tyh- jentämistä ja perinpohjaista puhdistusta kuumalla vedellä. itävastoin ei myrkkyjen käyttö ole vienyt suotuisaan tu- lokseen. Pyydyksinä voi menestyksellä käyttää sisältä laser- 3 rettuja saviastioita, jotka täytetään puolilleen jollain sokeri- — pitoisella, käymistilassa olevalla nesteellä, esim. pilaantuneella — oluella (Beck). = Mötet den 2 december 1916. A Ordföranden ägnade Sällskapets nyss hädangängne med- dem, doktor Bertil Poppius, varma minnesord, tolkande ne känslor af saknad den rastlöst verksamme, hängifne, Sö Tar KLE TN EEE JEDIN LS ANTTI ST Fer ig = 28 mh a a a Tena, N TTS TTK Ze ASS - 5 p Jake Kares) 2 ÄV 5 en 30 Mötet den 2 december 1916. bland fackmän äfven utom landets gränser kände natu forskarens bortgäng väckt inom kretsen af den finländsk naturforskningens idkare och vänner. Sällskapet beslöt. som ett yttre uttryck för sin saknad nedlägga en kr: pä den bortgängnes graf. jäs Till medlemmar af Sällskapet invaldes magister S. siä tola (föreslagen af docent A. Palmgren) samt studente K. Myhrberg (föreslagen af magister K. Linkola) och E JA Thuneberg (föreslagen af professor K. M. Levander). — I anledning af en till; Sällskapet frän Lunds Univer sitets Geografiska Institution riktad anhållan om - skriftutbyte beslöt Sällskapet såsom utbyte mot den a nämnda inrättning utlofvade skriftserien , Meddelanden" öf versända separat af i Acta ingående afhandlingar af geo grafiskt intresse äfvensom sina Meddelanden. SR Till publikation anmälde student C.Finnilä: Fägel- faunan kring Ätsäri-sträten, ett bidrag till kännedomen om Nord-Tavastlands djurvärld. Meddelades att Sällskapet genom förmedling af inte denten, magister Rolf Palmgren, af en person, som önskat blifva onämnd, haft förmånen att få emottaga en gåfva om 500 mark, att användas för främjande af naturskydd. ; Meddelades att Bestyrelsen beslutit, att ordförandens arsberättelse hädanefter skulle i Sällskapets Meddelanden ; tryckas på landets bägge språk. : Beslöts att uppburna inskrifningsafgifter framdeles skulle föras till ,, Stående fonden". SÄS Sällskapet hade från öfverdirektören i Forststyrelsen ; P. W. Hannikainen haft nöjet emottaga afskrift af Gu- vernörens i Uleäborgs län den 13 november 1916 utfärdade : resolution angäende fridlysning af Malla fjäll vid Kilpisjaur i Enontekis. Resolutionen var af följande lydelse: , Koska Metsähallitus on ryhtynyt toimenpiteisiin noin 104 15 neliö- kilometrin laajuisen alueen muodostamiseksi luonnonsuoje- lusalueeksi, joka käsittää Enontekiön pitäjän Kilpisjärven länsirannalla olevan Mallatunturiryhmän, katson minä hyväksi DE x = Merikallio. — Valle. — Suomalainen. 31 ihe mmin paikalla * määritellyt, kokonaan rauhoitettavaksi, | — luonto tuolla. alueella on kaikessa suhteessa er rös ante metsän- ja vedenriistan pyydystäminen katsottava sae häiritsemiseksi, ja kiel- ivää palkkiota vastaan, joilla käynneillä myös tarkoin on oudatettava luonnonsuojelemisesta tässä annettuja mää- esäaukolle, mistä emän jälessä heittäytyivät alas maahan. * Luettiin seuraava, maisteri K. J. Vallen lähettämä il- itus: ,Leucorrhinia pectoralis Charp. tavattu Kotkassa. Kesällä 1915 ja 1916 pyydysti ylioppilas Arvi Ulvinen _ useampia kappaleita tätä harvinaista sudenkorennoislajia ussalon saarelta Kotkan länsipuolelta. Seuran „Meddelan- — den*-sarjassa vihossa n:o 35 mainitsee maist. I. Välikan- gas sen Tvärminnestä. En ole kuitenkaan nähnyt näitä enkä E uitakaan suomalaisia kappaleita tätä lajia. Nämä yliopp. Ulvisen Seuran kokoelmiin lahjoittamat yksilöt ovat ensi- ; äiset museolle saapuneet. — Ruotsissa on laji tavattu Vest- > manlannissa ja Uplannissa saakka pohjoisessa. Se kuuluu = kaisimmin esiintyviin sudenkorennoislajeihin.“ | — Lehtori E. V. Suomalainen esitti havaintoja turskan 4 (Gadus callarias) ravinnosta ja ilmoitti painettavaksi kirjoi- A IE Ir Sa Ei il de m 6 TÄ ea 32 Finnilä. — Wuorentaus. — Räsänen. — Kotilainen. 2. XII. 1916. 3 tuksen: „Muutamia huomattavia lintuja Porin-Luvian saaris- E tossa". 5. Student Carl Finnilä redogjorde i ett längre, af a rika fotografier belyst andragande för resultaten af sina studier rörande fågelfaunan kring. Ätsäri- stråten, särskildt — framhållande, hurusom tr selkä öfver hufvud — bland sina häckfåglar räknar ett tiere tal nordliga, delvis lapska arter. Äfven i stort sedt hade föredragaren funnit traktens i fråga fägelfauna vara af nord- ligt eller östligt ursprung. Grunden till de utprägladt nor- diska arternas förekomst i en så pass sydlig nejd som ifråga- varande (62° 30' n. br.) stod enligt föredragarens förmenande att söka dels i landskapets — med hänsyn till vegetationens allmänna drag — nordliga prägel med framträdande Cladonia- J moar och vida kärrmarker, dels i jordkulturens ringa om- E fattning samt den glesa bosättningen. 2 Ylioppilas Yrjö Wuorentaus teki ilmoituksen Ana- | grus subfuscus Först. -loisampiaisen löytymisestä Suomessa x, sekä lausui: „Elokuun 20 p:nä 1916 sain sattumalta plankton jä haavilla Pohjanmaalla Säräisniemellä eräästä Rokuanvaarojen järvestä, Syvälammesta, pienen loisampiaisen, mikä i] Mymaridae-heimoon kuuluvan Anagrus subfuscus'en naaras. Lajin esiintyminen meillä ei ennen ole todettu.* Maist. V. Räsänen näytti meillä harvinaisen jäkäti lajin Placodium albomarginatum’in, jonka oli löytänyt He- singistä kallioilta Fysikaalisen laitoksen luota; ennemmin on sitä tavattu alueilta Ta ja On. Vielä näytti maist. Räsä- "nen Ob-alueelle uudet jäkälät Parmelia alpicola Alkkulasta _ ja Evernia mesomorpha Simosta, samoin meillä hyvin harvoin hedelmöivänä tavatun Cetraria glauca'n Simosta, missä oli s. tavannut sitä Tiuranen nimisellä saarella vanhoilla kuusilla jokseenkin yleisenä itiöpesäkkeillä. v Ylioppilas M. Kotilainen esitti muutamia huomattavia A putkilokasvilöytöjä Pohjois-Savosta ja Pohjois-Karjalasta: ' 1) Asplenium viride. Sb, Kaavi, Niinivaara, runsaasti serpen- tiinikalliolla Louhilammen ympärillä. Kallion sammalkasveista. x mainittakoon Sclania glaucescens, Mollia tortuosa, Encalypta a 14 ja a 3 E E x =S rer 33 ıtorta. Kasvi on uusi Sb:lle. — 2) Poa alpina. Sb, Juuka, rovaara, Saarijärvi, Sotisaari, kalkkikalliolla. Sotisaari on joks. runs. Festuca ovina'n ja Triticum caninum f. alpestris’en urassa. Kasvi on uusi Sb:lle. — 3) Carex capillaris ja C. - Buxbaumii. Sb, Juuka, Petrovaara, Kasurinniemi. C. capillaris — kasvoi hyvin runs. letolla niemen lounaisrannalla, seuralaisi- naan Carex dioeca, C. pallescens, C. sparsiflora. Sammalista MU inittakodn Hypnum trichodes. Rannallakin kasvoi C. Bux- — baumii runs. kivien lomassa. Molemmat ovat suuria harvi- = naisuuksia Sb:ssa. — 4) Carex capillaris, C. Buxbaumii ja Ec: heleonastes. Kb, Juuka, Juuanvaara, Tahkomäki, letolla. — 5). Cerastinm alpinum. Samoilla kallioilla kuin n:o 1. Kasvoi — tasaisilla kallioulkonemilla runs., ainoana seuralaisenaan Sa- = gina nodosa. Edellinen on uusi Sb:lle ja jälkimäinen suuri — harvinaisuus Sb:ssa ja yleensä koko sisämaassa. Tietääkseni on Sagina’n löytöpaikka 3:s sisämaassa; varemmin tunnetut ovat Kuusamossa ja Joroisissa (Sb). — 6) Sedum telephium. — Samoilla kallioilla kuin n:o 1. Kallioterasseilla pc Lychnis Sä alpina’n, L. viscaria'n, Carex ericetorum’in, Rubus idaeus’en S seurassa. Löytö on uusi Sb:lle. Löytöpaikka on -pohjoisim- pia maassamme. — 7) Clinopodium vulgare. Sb, Kuopio, Pitkälahti, Korsumäki, metsässä vanhassa hyljätyssä kalkki- kuopassa. : Eo. Professor K. M. Levander omnämnde, att ett gulrödt &anthoristiskt) exemplar af id (Leuciscus idus L.) hade blif- — vit den 22 november af en fiskare fängadt vid Borgå samt Sat lektor Hugo Kranck insändt till föredragaren för att — öfverlämnas till Universitetets zoologiska museum. Fisken hade erhållits i en liten ryssja vid Kokon nära mynningen af Borgå å, pä 4 fots djup, vid östlig- vind och stark ut- EA röm. Närmare uppgifter om denna guldid ingä i tidskrif- ten „Luonnon Ystävä“, 1916, n:o 6, s. 242243. 8 Fil. mag., fru Ebba Pontan-Munsterhjelm med- — delade sig den 22 juli 1916 hafva observerat ett exemplar o af "grähägern (Ardea cinerea) ä hafsstrand i Ingä socken. ES 3 34. Pontan-Munsterhjelm. — Levander. Fågeln stod en lång stund alldeles stilla, men dä föredra- W garen närmade sig densamma, tryckte den till en börjansg ; västerut. Sannolikt var fågeln densamma, som, enligt upp- gift i Hufvudstadsbladet, några dagar tidigare varsnats i Kyrk- 3 ; slätt, Ingås östra grannsocken. 5 Professor K. M. Levander uppläste ett af Bestyrelsen A uppgjordt förslag till hänvändning till Regeringen med an- hällan om tillsättandet af en kommitte för utärbetande af Förslag till förändrigar i gällande förordning angående jakt enligt moderna, humana och rationella principer. Förslaget, Ää som vann Sällskapets godkännande, var af följande lydelse: Redan länge har hos oss inom kretsar, som intresserat = sig för vildnadens betryggande och förkofran i landet, den öf- 5 vertygelse vunnit insteg, att nu gällande jaktbestämmelser, nämligen 1) Nädiga Förordningen om jakt af den 20 oktober — 1898 och 2) Nädiga Kungörelsen, innefattande särskilda före- skrifter rörande jakt, af samma dag, i väsentliga hänseen- den icke motsvara det ändamäl, som med dem afsetts. a. Dessa jaktstadganden hafva nämligen i praktiken visat - sio icke blott vara maktlösa att förhindra vildnadens snabba och oroväckande minskning i landet, utan rent af uppmuntra N det hänsynslösa utrotningskrig, som för närvarande föres mot vildnaden i skog och på sjö. FSE På grund af den för hela landet gemensamma och all- deles för snäft tillmätta fridlysningstiden samt afsaknaden af bestämmelser om jaktpass, jaktlimit och andra behöflia = föreskrifter äfvensom bristen på nödig eftersyn hafva be- stånden af matnyttigt villebråd nu redan flerstädes änkat 3 under eller så aftagit i antal, att fara för deras fortbeständ föreligger. \ gh Beträffande äter de sä kallade skadedjuren, hvilka med | stöd af gällande jaktförordning året om varit utsatta för en energisk förföljelse med alla till buds stående medel, - E boplundring, skytte, saxar och gift, har den nutida sakkun- A skapen fastslagit, att mänga bland dem ur agrikultur- och — forstsynpunkt äro till öfvervägande grad nyttiga, ja ätskil- liga tillhöra landtmannens värdefullaste och oumbärligaste bundsförvanter i kampen mot härjande skadeinsekter och smärre gnagare. Andra arter äro företrädesvis skadliga, men dessa äro redan så sällsynta, att en fortsatt förföljelse af dem innebure deras fullständiga utrotande. Ett sådant \ öde, framkalladt af inga nödvändighetshänsyn, vore till obot- lig skada för forskningen och en väldsakt mot landets natur- om. JA Föreskriften om utbetalade af skottpengar för diverse hithörande skadedjur har uppmuntrat en allmän okynnes- jakt, som i vid utsträckning äfven träffat gagnvildnaden. Och genom användandet af blindt verkande och förödande = roffägelsaxar är hvarje möjlighet till fredande af nyttiga — eller sällsynta arter utesluten. - | I andra kulturländer har man med den fördjupade in- 4 sikt, den moderna sakkunskapen gifvit angående vildnadens — nationalekonomiska betydelse, och på grundvalen af forsk- ningens och naturskyddets ideella och etiska principer skyn- dat att revidera sina föråldrade jaktbestämmelser. Hos oss däremot hafva gällande jaktstadganden, som ensidigt gynnat | jaktens och erkannerligen sportjägarens intressen med förbi- = seende af jordbruket och skogshushällningen samt af forsk- ningens med naturskyddet samgående kraf, icke undergätt någon förändring i öfverensstämmelse med nya forsknings- rön och förändrade tänkesätt. Resultatet har blifvit en rask nedgång af landets högre djurbeständ. : 2 Societas pro Fauna et Flora Fennica, som tagit till sin N uppgift att befordra kännedomen af Finlands djurvärld, har ke kunnat undgä att smärtsamt beröras af vildnadens "skyddslösa ställning i landet och att taga intryck af gällande —jaktförordningars uppenbara skuld härtill. TB I syfte att om möjligt ästadkomma en sädan reform i vår jaktlagstiftning, som skulle aflägsna antydda bekym- E *— merväckande missförhällanden, nedsatte Sällskapet redan våren 1913 en kommitté med uppdrag att utarbeta och in- komma med förslag till motiveradt utlåtande i ärendet. Kom- = v2 36 Levander. — Lönnfors. mittens betänkande I „Om roffäglarnas ställning i gällande jaktförordning“ har redan föredragits Sällskapet och af detta - 2 blifvit enhälligt förordadt. JA Dä emellertid en utredning af öfriga inom omrädet af Sällskapets kompetens liggande spörsmäl rörande jaktför- ja ordningen skulle taga mycken tid i anspräk och ett afhjäl- pande af vildnadens läge i landet ej täl nägon tidsutdräkt, — hemställer Societas pro Fauna et Flora Fennica, att Styrel- . sen måtte upptaga till pröfning omordade förslag till revi- sion af de stycken i gällande jaktförordning af den 20 ok- - tober 1898, som beröra skadedjuren, samt tillika förordna, att en kommitte af sakkunniga, representerande samtliga CE jaktlagstiftningen berörda områden — landtbruket, skogshus- | hållningen, jakten och trädgårdsodlingen äfvensom den = turalhistoriska forskningen och naturskyddet — blefve ned- satt för fullständig revision af gällande jaktförordningar a moderna, rationella och humana grundsatser. = Student Frans Lönnfors lämnade följande medde- - lande om Bruna kärrhöken, Circus aeruginosus (L.): = I medlet af augusti 1916 blef en brun kärrhök, Circus aeruginosus (L.), funnen död pä strandängen invid Ay- räpää sjö. Exemplaret i fråga, som var en gammal fågel (9), 3 sändes till Viborg för att uppstoppas för Mohla kommuns. 5 räkning. i Ungefär samtidigt eller den 16 augusti 1916 sköts en till samma art hörande ung fägel ä Ruokosuo, ett öde kärr, ; beläget i Viborgs socken. Herr Leo och lyceist Toivo Grön- roos, som fällt nämnda fägel, berättade att ett par hvarje - £ 'sommar under flere års tid uppehållit sig ä ofvannämnda = lokal, där paret med all sannolikhet häckat. Boet hafva - herrarna i fråga ej funnit och stora förhoppningar härtill torde ej heller förefinnas, ty till det ställe, där fåglarna uppehålla sig, ett midt i kärret beläget, starkt vassbevuxet område, hafva de ej lyckats komma. Sistförflutna sommar - sågs å orten, förutom det gamla paret, tvenne ungfåglar, af « hvilka en, den ofvan omnämnda, blef skjuten. 9 RE Lönnfors. — Jännä — Luther. 37 A detta sammanhang ber jag fä lämna en förteckning rer de lokaler i värt land, där bruna kärrhöken enl. Nor- ns Fäglar, sid. 156, förr blifvit funnen: > Vid nyländska kusten sägos ä Makilo skär nära Pork- la tvä exemplar 30. VIII. 1904 (Ekström), af hvilka det a fälldes (A. Nyman), och 9. V. 1915. sågs en gammal hane vid Vik nära Helsingfors (R. Palmgren); nära Åbo, i Mietois socken, sågs ett exemplar om sommaren 1895 (J. OR einberg); ett fälldes i Luvia kapell nära Kumo älfs mynning - RL 12. VIII. 1886, Grönfeldt); andra erhöllos vid Björneborg 1904 (Aro) och 1910 (1. IX, Wegelius) och ytterligare iakt- togs arten därstädes vid Ulasoori 25. VII. samt 19. VIII. 1913 (Suomalainen); ända uppe i norra Savolaks har hon K jappats (26. VIII. 1895, Jorois, Pirttiniemi, O. Lindblad). = = Ruokosuo och dess fortsättning Kakkolanjärvi äro i or- n nitologiskt hänseende rätt intressanta lokaler, ty här häckar bl. a. hvarje sommar, enl. herr Grönroos, flere par tofs- or, Vanellus vanellus (L.). Tofsvipan har ej (enl. Mela- virikko, Suomen Luurankoiset) tidigare blifvit funnen ckande i denna del af vårt land. "I anledning af herr Lönnfors' uttalande framhöll ma- ter T. J. Hintikka nödvändigheten af NEBLGEN för få- — gelskydd pä Karelska näset. . zu EN. = = > Docent Alex. Luther förevisade en Jättelik grodlarv. Djuret. hade de första dagarna af oktober 1916 infångats i — Myrkkylampi vid St. Michel och af apotekar A. Doman- der insändts till professor K. M. Levander, som i och för närmare granskning lämnat det ät föredragaren. > Exemplaret, som på grund af de på läpparna sittande — horntändernas form och andningsöppningens läge och rikt- ni ig med säkerhet kan bestämmas såsom tillhörande vär nliga groda, Rana temporaria L. (R. fusca Rösel), mäter conserveradt tillstånd icke mindre än 61.5 mm från nosen ett ställe, där stjärten afbrutits. Enligt apot. Doman- ders uppgift saknas stjärtspetsen till en längd af c. 2 mm, SR | KT E Ku 38 Luther, Jättelik grodlarv. 2. XII. 1916. hvadan hela längden torde hafva varit c. 63.5 mm. (Till jämförelse mä nämnas, att våra ,grodpinglor* omedelbart före metamorfosen pläga uppnå en längd af c. 30—40 mm.) ta T K Längden räknad från nosen till anus är hos Myrkkylampi- - exemplaret 26 mm (normalt c. 11—14 mm), största kropps- bredden 17 mm (normalt 7—9 mm). De bakre extremiteterna äro längt utvecklade och hafva en längd af 10 mm. Vi hafva här uppenbarligen att göra med ett fall af partiell neoteni (Kollman), d. v. s. med ett kvarstannande pä larvstadiet utöfver den normala tiden, hvarvid dock köns- > mognad icke uppnätts. Rörande fyndorten meddelar apot. Domander följande. E Träsket har ursprungligen varit c. 200 m i genomskärning, ' kittelformigt. Hälften är numera fylld med sten och oren- lishet frän staden. Vattnet är mörkt och grumligt; bottnen bestär af lös gyttja. Stranden af den ofyllda delen är be- vuxen med kärrväxter. Omgifningen utgöres af till obetyd- s lig del odlad, högländ momark, glest bevuxen med tallar. - Träsket är öppet för sol, men skyddadt för vindar. Det = fryser tidigt och går tidigt upp om värarna. Grodor, vatten- - ödlor och rudor förekomma 1 massa. I samband med detta fall redogjorde föredr. för neote- _ nins. förekomst hos anurer och för de faktorer, som ansetts . orsaka densamma. Det syntes föredr. varä ädagalagdt, att yttre omständigheter i högre eller ringare grad verka acce- lererande eller retarderande på metamorfosens inträde (jfr. Pflüger, Barfurth, Kammerer m. fl.). Vida tydligare hade dock experiment rörande den inre sekretionens infly- tande på larvstadiets längd utfallit, i det att genom matning af larver uteslutande med endokrina körtlar, eller ock ge- nom exstirpation af sådana körtlar hos larven, ett ofta frap- så perande päskyndande af metamorfosen eller ock ett upp- - skjutande resp. ett undertryckande af densamma ästadkom- mits (Babåk, Gudernatsch, L. Adler). I förevarande fall kunde man tänka sig, att det mörka - och grumliga vattnet skulle hafva befordrat neotenin, dä N Luther. — Lindfors. 39 — enligt Kammerer') just brist på ljus skall vara den om- — ständighet, som mest af alla yttre faktorer bidrager till att 3 förlänga larvstadiet. Enligt samma förf. hör äfven lugnt atten till raden af de omständigheter, som äro gynnsamma r uppkomsten af neoteni; äfven detta villkor var här för anden. Föga troligt syntes det dock föredr., att i främsta rummet dessa omständigheter finge göras ansvariga för — neotenin hos Myrkkylampi-exemplaret, utan var det sanno- — likt, att framför allt inre orsaker varit de bestämmande. 2) = Ordföranden uttalade till docent Luther ett tack för det lärorika föredraget, tillika gifvande uttryck för den för- — hoppningen, att Sällskapet ofta skulle blifva i tillfälle att = taga del af slika biologiska meddelanden. = Trafikdirektör A. Lindfors demonstrerade ett synner- — ligen rikhaltigt material af den i värt flora-omräde tidigare z icke anträffade hybriden Rumex domesticus Hn x Fennicus _Murb. samt lämnade rörande densamma följande medde- lande: Rumex Fennicus Murb. är en i Korsnäs sockens skär- — gård, Oa, allmän växt. I synnerhet i Harrströmfjärden finnes den på de flesta holmar, på de högre utefter stränderna spridd Ei enstaka exemplar eller några få i närheten af hvarandra, - men på en låg, kal holme i ungefär 50 exemplar i en grupp. Den växer icke sä nära stranden (såsom t. ex. Glaux, Carex -glareosa, Odontitis simplex), att vattnet sommartid skulle = tidtals nä upp till densamma, utan ungefär en meter öfver = medelnivän om sommaren. ES. 2 Dä hybrider emellan Rumex-arter icke äro sällsynta, — har jag ägnat dessa arter stor uppmärksamhet för att om a I 5 aan, Paul. Experimentelle Veränderung der Fort- — pflanzungstätigkeit bei Geburtshelferkröte (Alytes obstetricans) und Laub- > frosch (Hyla arborea). — Arch. f. Entwicklungsmech. XXII, 1906, p. — 48-140, Tat. V. | : he 2) Föredraget, som här i korthet refererats, finnes i finsk öfver- — sättning in extenso ätergifvet i Luonnon Ystävä, Årg. 21, Helsingfors am, Br1,28.7—17, 4 textfig: Pii N - & a Bi. JN 40 Lindfors — Saalas. möjligt finna nägon hybrid emellan R. Fennicus och någon - annan art. Härvid kunde knappt andra ifrågakomma än R. aquaticus L., crispus L. och domesticus Hn. Emellertid har jag ingenstädes i sagda skärgärd funnit R. aguaticus och e. oväntadt sällsynt R. crispus. Pä ett ställe har jag dock zZ funnit R. crispus och R. Fennicus tillsammans, men inget hybrid. Och jämväl R. domesticus har jag först efter ett längre fåfängt sökande funnit på några få ställen, men slut- > ligen också på ett af dessa, vid sydöstra ändan af den SES km länga holmen Södra Björkön, nedanför en där uppförd — s. k. fiskarbastu, såväl R. domesticus och Fennicus som jäm- 3 väl hybriden domesticus X Fennicus. N. Rumex domesticus finnes här i 2 exx., invid dessen åt X stranden till omkring 10 exx. R. domesticus X Fennicus och omkring 10 m norrom dessa nägra stora, typiska R. Fen- | nicus. Vid korsningen torde R. domesticus varit 9-, Fen- nicus G-planta. Exemplaren af hybriden växa tätt intill hvarandra, delvis sä inom hvarandra, att man ej utan a upprifva rotstockarna skulle kunna räkna dem. Frän hvarje rotstock uppväxer ett flertal stjälkar. De äro delvis rätt. = olika hvarandra, somliga stäende närmare den ena, andra när- = mare den andra af stamarterna. Några exemplar bära ett = ringa antal utbildade frukter, på andra har åter större de-" 2 len af blommorna utbildat frukt. =S E >. = Er NA = a Ky + Genes Fi N NR FAT LIN [e Maisteri U. Saalas jätti painettavaksi: Suomelle uusia . kaarnakuoriaisia; lisäyksiä ja oikaisuja kaarnakuoriais- — tutkimuskaavoihini. ; Senjälkeen kuin julkaisuni ,, Suomen käärnälönö s (Scolytidae eli Tomicidae), Tutkimuskaavoja kaarnakuoriais- ten sekä niiden syömäkuvioiden määräämistä varten* ei Soc. F. et Fl. Fenn. 40, 1913—14, s. 64—102) ilmestyi, on löydetty muutamia alueellemme uusia kaarnakuoriaisia, joista seuraavassa lyhyesti tehdään selkoa. 1. Carphoborus rossicus Sem. Tämän erittäin karakteris- k tisen lajin on Semenow v. 1902 selittänyt (Rev. Russ. d’Ent. II, s. 272) Keski-Venäjältä, Jalgubasta, Vjatkan kur ie = EN X te, =. 5 x N MN Fan jo Las i i W 4 e. 1 N A, 0 REIHE TE J EN JA SK = 5 7 MERK ‚1916. "Saalas, Suomelle uusia kaarnakuoriaisia. 41 rnementista, missä J. Schevyrew on löytänyt siitä 4 pl. Muita löytöjä ei tietääkseni ole muissa maissa tehty. > Meillä olen hyönteisen löytänyt kahdessa eri paikassa: "Suomussalmen Juntusessa, 24. -VII. 1914, 11 imagoa sekä Saarijärvellä Pyhähäkin kruununpuistossa, 22. IX. 1916, 27 "imagoa ja useita toukkia. Molemmissa tapauksissa eli hyön- 2 einen pienenpuoleisessa, hidaskasvuisessa rämekuusessa. < Carphoborus-suku, jonka ainoa meikäläinen edustaja C. ossicus on, eroaa Polygraphus-suvusta, jota se lähinnä muis- E tuttaa, seuraavalla tavalla: = > TY Tuntosarvien nuija ilman selviä saumoja; sen nivelet "lujasti toisiinsa kiinni kasvaneet. Kumpikin silmä täydelli- — sesti kahtia jakautunut. Peitinsiipien tyvessä oleva hammas- = reunus matala, nystyräinen. Peitinsiipien viiruista vain epä- — selviä aiheita näkyvissä; niiden taaksepäin kaartuneissa kärki- > osissa ei ole harjuja eikä kyhmyjä. Polygraphus L. = 17 Tuntosarvien nuijassa selvät saumat, jotka erottavat — eri nivelet toisistaan. Silmät eivät ole kahtia jakautuneet, "vaan niiden etureunassa on ainoastaan syvä pykälä. Peitin- — siipien tyvessä oleva hammasreunus korkeampi, teräväham- — painen. Niiden taaksepäin kaartuneet kärkiosat uurteiset; olmas välys kohollaan. Carphoborus Eichh. + Carphoborus rossicus-laji eroaa hyvin huomattavalla ta- — valla sukulaisistaan. Sen tärkeimmät tunnusmerkit ovat seu- — raavat: 3 Etuselkä pituuttaan paljon leveämpi, eteenpäin huomat- - tavassa määrässä kapeneva, hienopisteinen, pisteiden välissä eä. Peitinsiivissä karkeat pisteviirut; näiden pisteet ym- yriäiset. Joka toinen välys (1:nen, 3:s, 5:s, 7:s ja 9:s) ty- — vestä alkaen harjumainen, taaksepäin vähitellen yhä kor- keammaksi kokoava, kärkiosassaan hampaallinen. Kolmas rjumaisesti kohonneet välykset. Selkäpuoli suomupeittei- nen; suomut suuria, vaaleita. Ruumis musta, peitinsiivet "kastanjanruskeat, raajat ruosteenpunaiset, tuntosarvet ja nil- "kat keltaiset. 1.2 mm pitkä. — Eroaa helposti kaikista 42 Saalas, Suomelle uusia kaarnakuoriaisia. 2. XII. 1916. muista meikäläisistä kaarnakuoriaisista sen kautta, että pei- tinsiipien joka toinen välys on, kuten yllä on selitetty, harju- N maisesti kohonnut. Re 2. Dryocoetes hectographus Reitt. Tutkimuskaavojensa „Be- stimmungs-Tabelle der Borkenkäfer (Scolyfidae) aus Europa und angrenzenden Ländern“ toisessa v. 1913 ilmestyneessä. painoksessa selittää Reitter Transbaikalista ja itäisiltä Kar- pateilta tämän hyönteisen uutena lajina. Se on likeistä sukua = Dr. autographus'elle, johon se aikaisemmin on sekoitettu. Molemmat lajit eroavat toisistaan seuraavissa kohdin: 1. Etuselkä kohtalaisen tiheäpisteinen, riivinraudan ta- painen; pisteet pikkukilven edustalla olevassa osassa osaksi eristettyjä, ympyriäisiä. Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa takaosassa olevat, harvoihin riveihin järjestyneet pisteet suu- ria, mutta laakeita silmäpisteitä; sisin viiru ei tässä osassa ole sanottavasti syventynyt. 3—4 mm pitkä. | Dr. autographus Ratz. 1”. Etuselkä puolta tiheämpipisteinen, etuosassaan nystyräisempi; pisteet pikkukilven edustalla olevassa osässa eivät ole eristettyjä; vaan koko tämä ala on riivinraudan tapainen. Peitinsiipien alaspäin kaartuneessa takaosassa ole- vat pisteet hienoja (ei silmäpisteitä); sisin viiru tässä osassa .. -peitinsiipiä laakea mutta selvästi syventynyt. Etuselkä hie- man lyhyempi kuin edellisellä lajilla. 3.5; —4 mm pitkä. Dr. hectographus Reitt. Dr. hectographus elää meillä kaatuneissa kuusissa, joskus männyissä. Se on jokseenkin harvinainen, mutta levinnyt yli suuren osan aluetta etelärannikolta Lappiin saakka. Pohjois- : ja keskiosissa aluetta se on yleisempi kuin etelässä. Lajin leveneminen ulkopuolella Suomea on vaillinaisesti tunnettu. 3. Pityophthorus Lichtensteini Ratz. Tämän lajin, joka on levinnyt yli suuren osan Keski- ja Pohjois-Eurooppaa (ta- vattu m. m. Etelä-Ruotsissa sekä Norjassa Tromsön tienoilla saakka), löysin ensi kerran meidän luonnontieteelliseltä alueel- tamme 15. VII. 1916 Muolaan pitäjän Perkjärvellä, Mikkelin- järven tienoilla olevalla palaneella kankaalla. Vain yhden = yksilön tapasin elävän, tyvestään hieman kärventyneen män- - = Po Lå % / XII. 1916. — Saalas, Suomelle uusia kaarnakuoriaisia. | 43 = nyn 3 mm paksusta, tuoreesta oksasta, johon se oli kaivau- > tunut kaarnan alle. — Pityophthorus fennicus- -lajista eroaa P. = — Lichtensteini seuraavasti: E. 1. Pienempi ja himmeämpi laji. Peiimenimen viirupis- = teet. heikommat, niiden kärki sisäreunan kohdalla nokan — tavoin venynyt, niiden alaspäin kaartuneen kärkiosan uurre — kapeampi ja matalampi. 1—1.5 mm pitkä. Ko P. fennicus Eggers. = 1°. Suurempi ja kiiltävämpi laji. Peitinsiipien viiru- jose karkeammat, niiden kärki ei sisäreunan kohdalla — nokkamaisesti venynyt, vaan ovat molemmat peitinsiivet ta-. | kana yhtämittaisesti pyöristetyt. Peitinsiipien alaspäin kaar- — tuneen kärkiosan uurre leveämpi ja syvempi, varsinkin taka- - osassaan hyvin laajentunut. 1.s—2 mm pitkä. P. Lichtensteini Ratz. 4. Pityogenes monacensis Fuchs. Ylioppilas Håkan Lind- berg on minulle määrättäväksi jättänyt Turun Ruissalosta 28. VIII. 1916 löytämänsä Pityogenes-yksilön, joka huomat- > tavalla tavalla poikkeaa meillä aikaisemmin tunnetuista Pi- — työgenes-lajeista. Se soveltuu täydellisesti Fuchs’in (Mor- — phol. Stud. über Borkenk. 1911, s. 3) selittämään P. mona- *— censis-lajiin ja on koirasyksilö. Aikaisemmin se on tavattu — tietääkseni vain Miinchen'in tienoilla ja Ober-Hessen'issä, missä = se elää männyn latvaoksissa. Pityogenes monacensis tunne- > taan m. m. seuraavalla tavalla: == Petinsiipien alaspäin kaartuneessa osassa on kummas- — sakin siivessä 3 jotenkin yhtä isoa, keilamaista, koiraalla - suurta, naaraalla pienempää hammasta kuten P. chalco- tus ella ja P. Saalasi'lla; mutta kysymyksenalainen laji "eroaa näistä molemmista sen kautta, että peräuurteeet koi- | — raksella ovat leveämmät, muodostaen yhteisesti melkein ym- v — kuoppamaisen alan, jonka reunan sisäpuolella (eikä — itse reunalla) molemmat alemmat hampaat sijaitsevat, ja että R: naaraan otsassa ei ole mitään kuoppaa. P. chalcographus’esta s — monacensis sitäpaitsi eroaa siinä, että peitinsiipien alaspäin — kaartunut osa alkaa ta'empana ja on jyrkempi (P. chalco- E. 44 graphusi'lla ylimmät hampaat ovat sivulta katsottuna joks. a yhtä kaukana kärjestä kuin tyvestä, P. monacensis'ella pal- jon likempänä kärkeä kuin tyveä). Peitinsiipien pisteviirut ovat paljon karkeammat kuin P. chalcographus'ella, ja ulot- = tuvat kärkeen saakka. Peitinsiivet ovat yksiväriset, miltei yhtä tummat kuin etuselkä, eivätkä takaosassaan vaaleam- pia. — P. Saalasi'sta eroaa laji m. m. siinä, että sen ruksi mis on -rasvakiiltoinen, eikä himmeäkiiltoinen, kuten Saa- = lasi'lla, että koiraan molemmat ylemmät perähampaat ovat pienemmät, ja että peitinsiipien pisteviirut ovat selvemmät. Peitinsiipiensä leveiden, kuoppamaisten peräuurteiden puolesta P. monacensis muistuttaa P. guadridens'ia ja P. bi- dentatus'ta, mutta eroaa näistä sen kautta, että keskimäinen hammas on keilamainen eikä koukkumaiseksi venynyt, kuten — koiraan vastaava hammas molemmilla viimemainituilla la- E jeilla. Sitäpaitse P. monacensis'en ylin hammas, joka mo- x lemmilla muilla lajeilla yleensä puuttuu, tai muodostaa vain pienen nystyrän, on jotenkin yhtä suuri kuin muut hampaat. (Olen kuitenkin nähnyt muutamia P. guadridens-yksilöitä, joilla mainittu nystyrä on suhteellisen suuri, hampaanmuo- toinen, mutta sentään aina monin verroin pienempi kuin = toinen, koukkumainen hammas.) : Aikaisempiin kaarnakuoriais-tutkimuskaavoihini pyydän. = tehdä eräitä oikaisuja. , 5. Crypturgus pusillus Gyll. Tämän lajin, joka vanhassa on tunnettu Suomestakin, olen jättänyt pois tutkimuskaa- voistani, nojautuen pääasiallisesti Eggers'in auktoriteettiin. » Hänellä oli näet tarkastettavana runsas valikoima meikäläisiä Crypturgus-lajeja ja määräsi kaikki yksilöt, jotka eivät kuu- 5 luneet lajiin Cr. cinereus, lajiksi Cr. hispidulus. Aikaisemmin on jälkimäistä lajia pidetty hyvin harvinaisena, ja Suomesta J on ollut vain muutamia aniharvoja löytöpaikkoja tiedossa. Kun nyttemmin olen koettanut tarkemmin asiaa tutkia, olen = tullut siihen johtopäätökseen, että meillä Suomessa kuiten- kin on sekä Cr. pusillus että Cr. hispidulus jotenkin yhtä — yleisinä. Ne ovat hyvin toistensa näköisiä, mutta eroavat XII. 1916. IR” Sohle: Ss chalman: 5 45 teinkin jonkun verran toisistaan kuten Reitter'in tutki- m nuskaavoissa selvästi on osoitettu. Ss 1. Peitinsiipien pisteviirut hyvin karkeat; niiden vä- — lyksissä olevat sukamaiset karvat ovat suuremmat, pystyt, — hyvin silmiinpistävät. Suurempi, paksumpi, ja karkearaken- — teisempi, n. 1.33 mm pitkä laji. Cr. hispidulus Thoms. E 1°. Peitinsiipien pisteviirut kohtalaisen karkeat; välyk- > karvat hienot ja lyhyet, vähemmän silmiinpistävät. Ruu- nis hoikempi, etuselkä suhteellisesti pitempi, 1—1.ı mm — pitkä. Cr. pusillus Gyll. dl Molemmat lajit tavataan meillä sekä kuusessa että män- | myssä ja ovat hyvin yleisiä. Cr. pusillus'en pohjoisimmat — tuntemani löytöpaikat ovat Rovaniemi ja Suomussalmi; Cr. = hispidulus on levinnyt Etelä-Lappiin ja Kuolan niemimaalle — saakka. %— oo Lopuksi tahdon korjata pari painovirhettä kysymyksen- alaisissa tutkimuskaavoissani. Sivulla 69, 3:nnella rivillä yl- — häältä sanotaan Hylastes opacus'en elävän kuusessa; tulee — olla: männyssä. Sivulla 68, 11:nnellä rivillä ylhäältä sa- > notaan kaarnakuoriaistemme lajiluvun nousevan 43:een; tulee > olla 45:een. = Kun ennestään tunnettuihin 45:een lajiin lisäämme 5 tässä = kirjoituksessa mainittua lajia, nousee tähän saakka Suo- > mesta tunnettujen kaarnakuoriaisten luku, jos - otamme mukaan hieman epävarman Scolytus mali-lajin, ta- = san 50:een. ; 2 Doktor Hj. Schulman interpellerade pä mötet när- = u yngre ornitologer angäende deras observationer rö- rande Sidensvansens beteende vid fängandet av insekter och yttrade därvid följande: 3 „Den 26 juli 1880 såg jag vid Unusjärvi, på gränsen m nellan Suojärvi och Lindjärvi socknar, på en udde, bevuxen 32 med tallskog, ett par sidensvansar under snabb flykt frän 5 en hög tall sänka sig ned mot vattenytan fängande insek- ter och därefter återvända till skogen, varest ungarna från — olika ställen genom visslande läte (fullkomligt likt de gam- 46 Schulman, Sidensvansens beteende vid insektfängande. 2. XIL 1916: las) gävo sin närvaro till känna. Denna observation har jag publicerat uti Sällskapets Meddelanden IX, 1883, uti en uppsats med titeln „Ornithologiska iakttagelser under en resa e i Ostra Karelen sommaren 1880“, men har förgäves väntat se den bekräftad av andra iakttagare, vilka exkurrerat inom denna fågels häckningsomräde. Då nu sådana personer äro här närvarande, ville jag fråga, om de sett sidensvansen snappa insekter. Själv har jag sett den t. o. m. under flytt- e ningstiden göra sä. Det var en solig och lugn höstdag i oktober 1904 i Tammerfors. Myggor dansade i luften ganska högt ovanom en rönntopp, där en flock sidensvansar slagit = sig ned. Jag sammankallade dä elever från tvenne närbe- - lägna skolor för att visa, huru den för ärstiden ovanliga värmen hade lockat sidensvansarna att äterfalla i sina som- marvanor. Man säg icke fäglarna röra rönnbären, men i dess ställe flög nägon av dem upp mot myggsvärmen, fängade sitt byte och ätervände under en seglande sväng till träd- toppen. Strax därefter företog en annan samma volt." Student C. Finnilä framhöll med anledning härav, att sidensvansarna, dä de om vären komma upp till lappmarks- skogarna, finna marken nästan helt och hållet betäckt av snö. Endast här och där på sluttningarna finnas bara fläckar. Ay insekter finnes vid denna tidpunkt ytterst litet. Siden- svansarna bliva sålunda hänvisade till att söka sin föda på den barsmultna marken, varest vegetationen förnämligast — utgöres av Empetrum nigrum, Arctostaphylos alpina och Vac- cinium vitis idaea. Dessa växters öfvervintrande bär förtära - fåglarna med begärlighet. Man ser dem dä sakta hoppande. - plocka ät sig av de ymnigt förekommande bären. Dä se- nare, d. v. s. i medlet av juni, Culicidae och Perlidae börja uppträda i ymnighet, övergå sidensvansarna sä småningom . till förtärande av animalisk föda. Huru de fänga sitt byte hade herr F. icke sä noga fäst sig vid, men sade sig vara böjd LI för att tro, att de göra det sä som nyss relaterats. Ätmin- stone ser man dem ofta flinkt svänga mellan trädtopparna. Antagligen snappa de dä efter insekter. XII. 1916. Schulman, Sidensvansens beteende vid insektfängande. 47 i i ktor E. W. Suomalainen sade sig hava erhällit — samma uppfattning beträffande sidensvansens snappande av insekter och tillade, att också han i likhet med stud. Finnilä sett fågeln bland de täta mattor av bärris, som betäcka mar- M pä de lapska fjällsluttningarna, plocka ät sig bär. 7 > Doktor Schulman yttrade vidare: „Min åsikt är, att insekter utgöra denna fågels ursprungliga föda. Som stöd i för denna äsikt kan framhällas, att snappandet efter insek- 2 ter i högre grad än förtärandet av frukter bidragit till att under; livets kamp utmejsla kroppsformen. Näbben är sna- 22 rare svag än stark, gapet ganska stort, tarserna äro läga, 2 "vingarna ganska långa och spetsiga — allt anpassningska- | raktärer för snappare. Kommer sä härtill, att denna fägels — beteende vid förtärandet av bär skarpt skiljer sig från de =. manipulationer äkta plockare utföra. Man ser icke siden- svansarna hoppa i träden; de flytta sig flygande från en * rönnbärsklase till en annan. Men i dess ställe bete de sig : vid snappandet av insekter fullkomligt som äkta snappare, — närmast fluosnapparna (Muscicapa). De vänta stilla sittande, i upprätt ställning, tills en flygande insekt kommer inom 3 synhåll, och begiva sig vid lämpligt ögonblick att gripa den, varefter de vanligen återvända till sin förra observations- ; — plats. Sidensvansen bör därför, biologiskt taget, anses vara > en insektsnappare, vilken vid näringsträngmäl tillgriper fruk- ter. Dess omstridda systematiska ställning har också nu- * mera stadgat sig i den riktning biologin pekar. E. Har- = tert: „Die Vögel der paläarktisehen Fauna“, Bd. 1, 1910, och A. Reichenow: „Die Vögel, Handbuch der systema- — tischen Ornitholögie“, Stuttgart 1913—14, hava hänfört denna — fägel till flugsnapparfamiljen (Muscicapidae). Stud. Finniläs x skildring av sidensvansens vårliv i Lappmarken är intressant, emedan den lämnar en vink om huru på orten rådande klima- tiska, resp. vegetationsförhållanden tvungit fågeln att i stor — utsträckning använda fruktföda vid sidan av animalisk samt lärt densamma att hoppande plocka frukter från rismattorna på marken. Något liknande har även observerats i Sverige. FEnligt L. A. Jägerskiöld och G. Kolthoff, Nordens Fäglar, nya upplagan, som för närvarande är und Ma "ning, skall man sett den angripa rägbrodd på br och podurider pä snö. Härvid är dock att märka, att hoppandet pä mark är lättare än hoppandet i träd. Mark- hopp kan utföras t. o. m. av sä typiska snappare som sva- lorna, dä dessa samla byggnadsmaterial till boet. Det före- faller därför helt naturligt, att även sidensvansen höppart på marken för att därifrån plocka åt sig orörliga föremål, — såsom frukter och brodd, eller föga rörliga dylika, såsom podurider. Men så långt har denna fågel dock icke kom- - = mit i konsten att hoppa, att den skulle kunna hoppande A fänga ät sig insekter i trädens kronor. Besynnerligare före- E faller det, att dess sätt att snappa insekter blivit betviflat, och det av en sä celeber ornitolog som Naumann (se C: R. a Hennicke's bearbetning av Naumann's Naturgeschichte der. Vögel Mitteleuropas, IV Bd., p. 185). Där fär läsaren erfara a huru N., ehuru han från flere zoologer (Bechstein,E.F. - v. Homeyer och sin egen broder) fått del av sidensvan- sens snappande, synes draga själva insektätandet i tvivels- = mål, stödande sig på egna erfarenheter, vunna under stur dium av i bur hållna exemplar. Sådana skola nämligen icke * taga insekter, som bjudas dem. Enligt frågeställarens åsikt | visa fångna sidensvansar, som vägra att plocka insekter, 3 oaktat de nog plocka frukter, blott ett drag av vanlig kon- = servatism. Plockandet av frukter är för dem bekant frän 4 livet i det fria. Därför kunna de fortsätta härmed även — efter det de råkat i fångenskap. Men plockandet av insek- - ter är för dem ursprungligen främmande. De mäste Törst lära sig detta. Och det torde bliva mycket svärt att lära dem W konsten, att döma av försök, som anställts med svalor (se närmare Hj. Schulman: „Talvehtivia pääskysiä“, Luonnon Ystävä, 1898, p. 44—46). Synbarligen är N:s iakttagelse av S i bur hällna sidensvansars näringsliv snarare ägnad att stärka uppfattningen om dessa fäglars äkta snapparnatur än att för- svaga densamma. A. E. Brehm tyckes rätt hava karak- täriserat sidensvansens näringsliv, i det han (Die Vögel, - Leipzig u. Wien 1891, 1 Bd., p. 507—508), framhällande fä- 2. XII. 1916. Schulman, Sidensvansens beteende vidinsektfängande. 49 råd av övervintrande frukter, markriset magasinerat, också i hans hemland kompletterar insektförrådet bättre än annor- = städes. Om näringens upptagande säger A. E. Brehm — 1 e.: „Insektjagandet bedriver han alldeles pä samma sätt => som flugsnapparne; bären ävplockar han frän grenarne i > godan ro, stundom plockar han väl även upp dem från E - marken“. Om rörelserna pä marken säger samma författare 2 1. e.: fågeln „rör sig där klumpigt och uppehåller sig där 5. aldrig länge“. Den mest detaljerade utredning av denna E fågels sommarliv skulle man dock vänta att finna i vär in- E hemska litteratur, ty värt land har framför andra länder i Europa — Ryssland undantaget — rätt att kallas sidensvan- E sens hemland. Härifrän var det den länge efterlängtade underrättelsen (1856; Proceedings, 1857) om det första bo- — fyndet kom, ehuru A. Newton's redogörelse över J. W 01- 4 ley’s upptäckt publicerades i „The Ibis“ 1861 samt i Ca- 3 Banis och Baldamus’- „Journ. f.: Orn.“ -samma 'är. . Måhända var det även här, som den första aningen om snappandet vaknat. Åtminstone nämner A. Newton uti — ,Ootheca wolleyana“ II, 1902, p. 219, att Wolley’s kun- ; skapare, lappen Martin Piety (Martin Pekka frän Keto- —. mella invid Ounasjoki), d. 28. 9. 1856 berättat, att „han sett 4 — sidensvansar flyga upp i luften och återvända till samma ställe, därifrån de hade flugit, — han tyckte detta skedde > pä er men kanske fängade de insekter”. X ne, pro F. et Fl. F. XV, n:o 4, 1898, p. 37) „en mild lugn och solklar höstdag en gång var i tillfälle att se få- > geln företaga en slags lek", vilken, att döma av den liv- fulla skildringen, troligen icke var något annat än snappan- — det av insekter. Och A. R. Helaakoski, som 1902 om = Schulman. — Kyyhkynen. 2. XII. 1916 Uleäborg och där ,en gäng sett en unge flyga emot sin = moder samt denna sticka föda i ungens mun under flyk- ten“, päminner sig, att modren kom frän en enrisbuske in- vid tallskogen, och förmodar pä grund härav, att födan be- | i stod av enbär, men far antagligen vilse i denna punkt. Ty ; sannolikt visade både modern och dess unge vid tillfället ett det vackraste snappardrag, sådant man ofta kan iakttaga = hos svalor. Och födan utgjordes antagligen av insekter. Av sädana osäkra observationer framgär emellertid, att det vore skäl att våra intresserade exkurrenter allt framgent skulle vid sidan av eventuella spörsmål rörande denna intressanta fägels ekologi även ägna frägan om näringslivet och spe- ciellt sättet att fänga insekter uppmärksamhet. Med undan- tag av den nämnda notisen av mig uti Sällskapets Medd. frän 1883 finnas endast korta antydanden om att fägeln sommartid förtär insekter (se K. E. Kivirikko, „Suo- men Luurankoiset*, Porvoossa 1909, p. 177, och C. Finnilä, l „Studier över Fägelfaunan i Salla Lappmark, Helsingfors 1914, p. 36 och 38, där Culicidae och Perlidae nämnas såsom dess huvudsakliga föda). Något oftare ha däremot meddelanden influtit över fågelns förtärande av bär sommartid, såsom uti sistanförda arbete av Finnilä, varest på p. 34 frukter av vide om- nämnas, pä p. 36 kräkbär, pä p. 37 dessutom frukter av Arctostaphylos alpina, A. uva ursi och Vaccinium vitis idaea, samt i ,Ornithologiska lakttagelser under en resa inom So- dankylä Lappmark“, Helsingfors 1913, av samma författare, där pä p. 30 bär av Arctostaphylos alpina och Empetrum nigrum nämnas. A. R. Helaakoski nämner i sin uppsats , Tilhi pesii Hailuodossa“, Luonnon Ystävä, 1903, p. 24, en- bär och J. Montell uti en uppsats „Sidensvansen åter : funnen häckande i Lappland“ uti Finsk Jakttidskrift, n:o 10, 1913, p. 308, kräkbär (Empetrum).* _ & Opettaja O. Kyyhkysen puolesta ilmoitettiin pai- nettavaksi: Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa (Ok). ; Arvoisan Seuran stipendiaattina retkeilin viime kesänä — (1916), paitsi varsinaisella tutkimusalueellani Pohjois-Savossa, — myös Koillis-Savoon rajoittuvalla osalla Kajaanin kasvialuetta, 3 eteläisen Sotkamon länsiosissa, minne minut erään geologi- 2 sen kartan osottamat kalkkiesiintymät houkuttelivat. On- En eräitä mielenkiintoisia kasvilöytöjä, pääasiallisesti — erikoisen suuren ravintorikkautensa kautta huomattavilla » kasvupaikoilla. Kerron seuraavassa löydöistäni, samalla lä- 3 | mukaan. ; Useimmat eteläisen Sotkamon hedelmällisistä kasvupai- * koista sijaitsevat seuduilla, missä vuoriperä geologisen kar- — tan osoituksen mukaan on tienoon yleisestä vuoriperästä L ja graniittigneissiä) poikkeavaa. Eroitan näitä — hedelmällisiä, yleensä ilmeisesti enemmän tai vähemmän E- runsaasti kalkkipitoisia kasvupaikkoja kolmenlaisia: 1) do- * lomiittialueilla sijaitsevat, 2) serpentiini- ja — oliviinikallioiden kasvupaikat ja 3) kvartsiit- i tiselänteiden yhteydessä olevat. Sammal- ja put- — kilokasvillisuuden esiintyminen on kullakin näistä jossain — määrin erilaista. Dolomiittialueilla esiintyy sekä kalkkisam- > malia että korkeampiakin kalkkia suosivia harvinaisia lajeja; * serpentiini- ja oliviinikallioilla ei ole juuri muita kuin edel- b lisiä ja putkilokasveista vain aniharvoja. Ja kummastuttavan -> samanlaista on niiden kasvillisuus Rautavaaralla ja Kaavil- — lakin. Kvartsiittiselänteihin liittyneillä lehtomailla taas on > suhde päinvastainen: siellä on suuri joukko varmasti maan > kalkkiperäisyydestä riippuvia siemenkasveja ja sanikkaisia, - vaan ei kalkkisammalia muualla kuin rinnepurojen varsilla — sijaitsevilla suosilmäkkeillä ja letoilla selänteiden juurilla. > Kovan maan kallioilta en sen sijaan niitä löytänyt. Näin > ainakin Vuokatin rinteellä Sotkamossa ja muutamin paikoin - Savossakin. X Lihavan maaperän kasvupaikoista ovat Sotkamossa I e h- _ tomuodostumat erilaisine sivumuotoineen huomattavim- * mat. Kaikki ne lehtoseudut, joilla kävin, ovat järjestään 52 Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 2. XII. 1916. edellämainittujen kalkkipitoisten alueiden yhteydessä. Ero- = tan niitä kahta eri muotoa, nimittäin sellaisia, jotka ovat - muodostuneet purojen varsille ja toisia, joita ie = täisin ahomaisiksi lehtoniityiksi tai niittyleh- doiksi. Viimemainitut ovat suureksi osaksi muodostuneet kulttuurin vaikutuksesta siten, että alue on kai ensin kas- kettu, ja sen sijalle on kasvanut voimakas lepikko. Tämä on sitten harvennettu niin, että puut ovat jääneet seisomaan joko yksikseen tai pienempinä ryhminä noin 3—10 metrin - o AR PN Kg KTV RS a EYE SMA A päähän toisistaan. Hakattuja puita ei ole viety heti pois, = vaan ovat ne saaneet jäädä maahan pariksi, kolmeksi vuo- deksi, jonka jälkeen niistä on karsittu pois hienoimmat ok- - sat multaa muodostamaan ja rungot vedätetty muuanne. Jälelle jätetyt puut — enimmäkseen leppiä — tekevät nämä. niityt puistomaisiksi. Niiden tarkoituksena sanottiin oleval 3 E = > a varjostaa ruohostoa liialta kuivuudelta ja karikkeillaan lan- noittaa maata. Kuten sanottu ovat tällaiset „niityt“ Sotkamon kalkki-- ; seuduilla sangen tavallisia. Niiden kasvisto ja kasvullisuuden rehevyys riippuu tietysti paljon niiden asemasta, maaperästä en ja kosteussuhteista. Kuivilla soramailla, joiden kalkkipitoi- suus on heikkoa, ovat ne sangen värittömiä johtuen siitä, että heinä- ja lehväkasvit ovat niissä vallalla. Viimemaini- tutkin (Epilobium angustifolium, Solidago, Angelica, Cirsium heterophyllum, Geranium silvaticum ja lillukka) kasvavat yk- sitellen tai pienempinä ryhminä ja kohoavat niukasti kukki- * maan heinäröyhyjen harvan ja harmaan tasapinnan yläpuo- - lella. Siellä täällä pilkoittaa joku Hieraciun'in, Ranunculus'en, E Achillea’n ja Chrysanthemum’in kukka. Joitakin piennarruo- nr hoja, Stellaria graminea, Rhinanthus minor, Rumex- ja Luzula- E lajeja y. m. on vielä juurella ja siinä kaikki. Ainoastaan kosteammilla ja suorastaan märilläkin rinteillä on kasvilli- 3 suus runsaampaa ja rehevämpää, mutta lajiluku ei ole lisään- *tynyt monellakaan, kun maaperässä ei ole täälläkään tarpeeksi 2 kalkkia. Näin on useimmiten laita kalkkipitoisista kallioista loitommalla sijaitsevilla niityillä. Mutta missä tällainen le- = pikkoniitty on sattunut dolomiittijuotille tai sen - a II. 1916. Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 53 5 "kupeeseen, siihen on syntynyt sellainen kirjavuus ja rehe- ; — vyys; että se hakee vertojaan monin paikoin etelämpääkin. — Useat niiden lajit, kuten Anthriscus silvestris, Geum rivale, — Chrysanthemum leucanthemum, Veronica officinalis, Hypericum "guadrangulum, Prunella, Trifolium spadiceum, Fragaria, Carex — digitata, C. pallescens, Calamagrostis. epigea, C. arundinacea . ja Euphrasia *hirtella ovat kyllä etelämpänä enemmän tai - vähemmän yleisiä, mutta niiden esiintyminen Sotkamossa niin runsaina ja rehevinä kuin esim. Närhiniemen laajoilla — lehtoniityillä (dolomiittialueella) on suorastaan mielenkiin- — toista sielläpäin liikkujalle. Harvinaisemmista kysymyksessä — olevan alueen, Närhiniemen ahon, kasveista mainittakoon — edellisten lisäksi vielä seuraavat: Ribes rubrum, R. nigrum, — Daphne, Scirpus silvaticus, Carex elongata, C. heleonastes, — Triticum caninum, Milium, Calamagr. lapponica, Coeloglossum, * Rumex aguaticus, Stellaria glauca, Galium triflorum, Erigeron > *droebachiensis ja Taraxacum crassipes. — Pari km edelli- — sestä Lonttaan päin oli lehtoaho, jonka alustalla oli laaja * suo aivan valkeanaan Eriophorum latifolium’ia seuralaisineen. - Itse aholta ja sen laitamilta merkitsin seuraavat lajit: Vicia — silvatica (cpp), Coeloglossum (Sotkamossa aina niukasti), — Paris, Listera ovata (cp), Viola *Riviniana (ainoa löytämäni — paikka S:ssa), Carex digitata, Euphrasia *hirtella, Daphne ja — Selaginella. + — Dolomiittialueen alkaa ksa oli seura hienompaa. "Niinpä merkitsin eräältä kallioperäiseltä lehtorinteeltä Natu- lan luota seuraavat lajit: Daphne, Ribes rubrum, R. *glabellum, Lonicera xylosteum, Rosa cinnamomea, Carex digitata, Cypri- "pedilum (kasvoi myös eräällä kalkkilouhoksella Närhiniemen tyvellä), Goodyera, Platanthera bifolia, Coralliorrhiza, Conval- — laria majalis, Fragaria, (Epilobium montanum), Viola mirabi- — lis (cp), Actaea ja Oxalis. Vaaran alla oli soistunut lehto- — niitty, jonka kosteilla reunamilla oli useita edellämainittuja, — kuten Viola mirabilis, Cypripedilum ja Daphne sekä Alche- — milla pastoralis, Carex sparsiflora, Crepis paludosa y. m. ja — suossa Convallaria (cp), Listera ovata, Geum rivale ja Sceptrum - > carolinum sekä useita lettosaroja ja niittyvilloja, kaikkia run- | . saasti. f Dolomiittiseuduilla tapaamani purovarret olivat lehtojen. pn 54 Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 2. XII. 1916. ja lettojen välimuotoja. Ne olivat verrattain vähän viettäviä ja loivia, josta syystä* vedenkulku oli hidasta. Tulvien ai- kana joutunevat ne melkein kokonaan veden alle. Siitä on seurauksena, että useat aremmat lehtokasvit eivät ota oikein . viihtyäkseen niillä. Nämä samaiset tulvat ovat nimittäin koverrelleet kivien välit ojille ja kuopille ja vieneet paraim- mat mullasaineet alemmas. Maaperä on niissä sen vuoksi : enemmän tai vähemmän mättäistä ja louhuista. Siitä huo- limatta tapasin niillä useampia aivan oikeita lehtokasveja, kuten Viola mirabilis, V. umbrosa, Actaea, Galium triflorum, - Daphne, Carex digitata, Fragaria, Triticum caninum ja Pteri- dium aguilinum. Muita huomattavia lajeja olivat: Viburnum- ‚ ja Glyceria remota sekä kuivemmilla kohdilla Geum, Calam- agrostis arundinacea, C. lapponica, Taraxacum crassipes ja T. galeatum Dahlst. (= T. molle Lindb. fil.). Molemmat viime- mainitutkin ovat Sotkamossa harvinaisia ja kasvavat vain. parhaimmilla paikoilla, vaikka omilla levenemisalueillaan, edellinen Savossa ja siitä etelään ja jälkimäinen esim. Suo- mussalmella ovat tavallisia ja runsaita sukunsa edustajia. Kosteammat, tasaiset kohdat näillä purovarsilla ovat leton- luontoisia niille ominaisine heinineen ja sammalineen. Vii- memainituista oli huvittavin sievä Catoscopium nigritum, jota kasvoi runsaasti eräällä pienellä letolla muutaman lammin päässä. ? Muutoin on, kuten edellä huomautin, dolomiittikal- lioillakin useita kalkkisammalia. Tyypillisin ja uskollisin oli niistä pieni Stereodon fastigiatus. Se oli siellä imeytynyt alustaansa niin tiukasti, että sitä töin tuskin sai siitä irroi- tetuksi. Ja se oli osannut kyllä valita kasvupaikkansa niin erehtymättömällä „vaistolla“, että sai olla varma siitä, että se kivi, jolle se oli asettunut, sihisi selvästi suolahapon alla. Muista dolomiittikallioiden kalkkisammalista olivat huomat- tavimmat Bartramia Oederi, Distichium capillaceum, Enca- lypta contorta, Anomodon viticulosus ja A. longifolius, muita — — tavallisempia mainitsematta. Eräällä isolla, oudonnäköisellä a. joka tuskin oli dolomiittia, vaikka olikin d.-alueella, 3 — kasvoi myös hiukan Encalypta laciniata'a ja Barbula rubella' a, 3 — joista ainakin toinen lienee alueelle uusi. 5 > Serpentiini- ja oliviinikalliot, vaikka olivatkin * ypehmytkivilouhuja”, niinkuin kansa niitä nimitti, -ja var- E- -masti kalkkipitoisia, eivät sen sijaan olleet jaksaneet luoda 3 frympärilleen minkäänlaista lehtokasvillisuutta. Ne kohosivat kuin kummitukset mitä kolkoimman korven keskeltä, jossa — kasvienkerääjällä harvoin oli erikoisen mielenkiintoista otet- — tavaa tai merkittävää. Läntisemmän, Talvivaaran puoleisen — juotin kallioita somisti sievä Asplenium *viride, joka paikoin > milt'ei peitti kasvupaikkansa; niin runsaasti sitä oli. Mutta - Vuokatin puoleisilla serpentiinikallioilla ei ollut sitäkään. > Ainoat huomattavammat putkilokasvit, mitkä niillä tapasin, — olivat Cystopteris fragilis, Carex digitata, Convallaria majalis — ja Fragaria vesca, niitäkin niukasti. Kalkkia suosivia sam- > malia oli sen sijaan runsaammin. Silmiinpistävin niistä oli — kellanvihreä Mollia tortuosa, joka tilkitsi kaikki pienimmät- — kin raot ja kuopat ja näytti kovin omituiselta, kun taustana E oli oudonvärinen, synkeänruskeaksi hapettunut kiven pinta. — Muita huomattavampia sammalia olivat Encalypta contorta, — Leucodon sciuroides, "Anomodon longifolius, Ditrichum flexi- "caule, Neckera oligocarpa, N. complanata, Hypnum cupressif, > H. protensum, H. riparium ja Oligotrichum incurvum, jota — kasvoi eritt. runsaasti erään talkkikivilouhoksen soralla. > Kolme viimemainittua sammalta kuuluvat jo Talvivaaran „lou- > hujen* kasvistoon. Grimmia apocarpa oli yhdessä ensinmai- nitun kanssa serpentiinikallioiden yleisin laji, ja kasvoipa > muutamalla hiukan toisennäköisellä kalliolla runsaasti Thui- dium abietinunviakin yhdessä Mollia'n ja Ditrichum flexicaule'n kanssa. Muutamia lettosoita kulki yhdensuuntaisesti serpen- — tiinikallioiden kanssa jonkun matkan päässä syrjässä niistä. - Vaikka välillä oli kangasta ja korpeakin, luulen kuitenkin, = että niiden aiheuttajana oli juuri tuo serpentiinikalliojono, — vaikka se niillä kohdilla olikin näkymättömissä. 56 Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 2. XII. 1916. - Vaikka kvartsiittiselänteet semmoisinaan ovat- kin jokseenkin kovaa ja hedelmätöntä vuorilajia, näyttää - niiden yhteydessä, kuten edellä viitattiin, paikoin olevan [N Tr Ya KE < kalkkipitoisia vuorilajeja, joiden kulumis- ja rapautumistuot- 54 teet valmistavat muutamille aremmillekin kasveille sangen BR suotuisan maaperän. Näin on asianlaita Nilsiässä ja Rauta- 2 vaaralla ja samoin Sotkamossakin. Pitäjän eteläosan halki- * kulkee melkein suoraan pohjoista kohti Vuokatin monikuk- = kulainen, korkea kvartsiittiselänne. Se on useimmin paikoin ER hyvin karua. Mutta toisin paikoin tapaa sen rinteillä niin — reheviä lehtoja, että ne eivät jää vertailussa paljoakaan jä- 3 lelle Kuopiontakaisen Pohjois-Savon parhaimmistakaan pai- E koista. Mainitulla selänteellä on usein paikoin pienempiä ja > isompia lampia ja hetteitä, joista vesi juoksee usein jyrkki- näkin puroina rinnettä pitkin alas. Näiden purojen varsille ovat nuo lehdot muodostuneet. Toisin paikoin juoksee pu- 4 rojen vesi ainakin keskikesän aikana näkymättömissä melkein koko rinnematkansa ja tulee ilmoille vasta selänteen juurella p joko pulppuavana silmäkkeenä tai laajempanakin rintamana, = jolloin siihen on muodostunut niityn tapainen kosteikko, jolla ; kasvaa lehtoruohoja ja lettokasveja sekaisin, jälkimäiset eh- = ken enemmistönä. Kasvillisuus noudattaa kuitenkin uskol- lisesti puron uoman suuntaa silloinkin, vaikka vettä ei näy ei kuulu. Lepikot näiden purojen varsilla olivat tavattoman. n voimakkaan näköisiä, korkeita, tummanvihreitä ja tuuheita ja aluskasvillisuuskin sangen rehevää. Sen muodostivatkos- = teammilla paikoilla etupäässä korkeat sananjalat, Ulmaria, Crepis paludosa y. m. Onoclea'akin oli muutamalla louhikko- > putouksella tavattomasti. Muista huomattavammista lajeista merkitsin saman puron varrelta seuraavat: Ribes rubrum (erään toisen puron varrella oli R. nigrum’iakin runs.), Daphne, 7 Polystichum filix mas, Milium, Triticum caninum, Eriophorum latifolium, Carex flava, C. heleonastes, C. dioeca, C. digitata, 3 C. pallescens, Viola mirabilis, V. umbrosa, Oxalis, Circaea alpina (cp), Epilobium montanum (Sotkamossa melkein yksin- - omaan vain tällaisissa lehdoissa), Actaea, Fragaria ja Galium E triflorum sekä alempana saman puron varrella edellisten TTT TYVI) = / EN s = SPSS Pe} XII. 1916. Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 57 E nella ja lisäksi: Ufricularia minor syrjälammikossa (kukalla), — €. elongata, Scirpus silvaticus, Rumex aguaticus, Humulus = lupulus (sat cp), Baldingera, Rubus arcticus < saxatilis ja — Tussilago. Viimemainittua lajia olen Savossakin tavannut — useampia kertoja tällaisilta ja muiltakin kasvupaikoilta kalkki- - seuduilla. Savon purovarsilehtojen huomattavammista la- — jeista, puuttuivat Sotkamossa Stachys silvaticus ja Poa *re- Bee. Jälkimäistä ainakin luulisin sieltä vielä löytyvän, sillä — onhan sitä tavattu pohjoisempanakin, Ristijärvellä. — Kuivien — purolehtojen kasvisto on kokoomukseltaan hyvin saman- 3 — laista kuin edellistenkin, vaikkei ehken kaikinpaikoin niin ä Ereherää. Daphne’a, Actaea’a ja Viola mirabilis’ta y. m. oli — niillä huomattavan runsaasti, mutta tavallisempia korkeita = aroa vähemmän. Ympäristö oli mitä juhlallisinta. > kuusikkoa ja seassa komeita haapoja ja voimakkaita leppiä. Parilla sellaisella ,norolla* oli isoja Lonicera xylosteum- = pelkoja ja toisen alapäästä löysin lehtorinteeltä Cypripe- — dilunt'in. Vuokatin selänteen länsikupeella, pitkin Jormasjärven — rantaa, kulkee selänteen suuntaisesti ja sen kanssa näköjään > sangen läheisessä yhteydessä omituisen, ohuisiin, ruosteisiin — lämpäreihin rapautuvan vuorilajin muodostama juotti, joka = eteläänpäin ulottuu ainakin Hepolehtoon asti mainitun järven — kaakkoiskolkassa. Pitkin matkaa oli tällä juotilla edellämai- — nitsemiani puistomaisia lepikko-lehtoniittyjä, joilla varsinkin — Viola mirabilis ja Daphne mezereum (täällä nimenä ,näsetti*) — näyttivät viihtyvän vallan erikoisesti. Näitä lehtoniittyjä oli — kyllä Vuokatin selänteen toisellakin rinteellä ja päälläkin. — Mutta mikäli niitä ohikulkiessani silmäilin, eivät ne näyttä- — neet läheskään niin monilajisilta ja reheviltä kuin tuolla — liuskejuotilla sijaitsevat. Varsinkin mainitsemani Hepolehdon tienoille olivat ne muodostaneet milt'ei pikku paratiisin; — niin viehättävää oli maisema ja rikasta kasvillisuus. Koska = sen lajikokoomus oli kuitenkin pääasiassa samanlaista kuin EN ärhiniemeltä (dolom.-alueella) kuvaamani lehtoniityn, niin — rajoitun tässä mainitsemaan ainoastaan ne lajit, joita sieltä — puuttui. Niistä ovat etusijalla juuri nuo kaksi mainitsemaani: ER NE N EEE RR vE: NSSS 58 Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 2. XII. 1916. A Viola mirabilis ja Daphne. Muita huomattavampia lajeja oli- vat siellä: Cypripedilum, jota kasvoi muutamalla eritt. iha- nalla kosteahkolla rinteellä oloihin nähden sangen runsaasti (joku kaksikukkainenkin), Ranunculus polyanthemos, Hyperi- cum guadrangulum („teeheinä“), Polyst. filix mas, Platanthera, Listera ovata (cp), Coeloglossum viride (monin paik.), Carex pallescens, C. leporina, Alchemilla pastoralis (cp), Galium — mollugo (niuk.) ja Cirsium lanceolatum (1 kpl.). Närhiniemellä tavatuista puuttuivat, omituista kyllä, Erigeron *droebachien-. sis, Geum rivale, Euphrasia *hirtella ja Stellaria glauca. Ja mikä vielä omituisempaa: Pimpinella saxifraga'a, jota nyt ennen muita olisin toivonut täällä tapaavani, löysin ainoas- taan 2:sta muusta paikasta: eräältä soistuvalta niittyaholta Lontan luota ja muutaman mökin pientareelta aivan karun korven keskeltä. Siellä kasvoi sitä runsaasti sekaisin Lychnis rubra'n kanssa, joka myös oli levinnyt ympäri mökin peltoja. Campanula patula'a en myöskään tavannut koko pitäjässä. muualla kuin eräällä kedolla kirkonkylässä, jossa sitä oli kyllä runsaasti. Nämä niittylehdot olisivat sillekin olleet mie- lestäni eritt. sopivia kasvupaikkoja. Calamagrostis arundi- nacea oli valtakasvina eräässä koivikkolehdossa Hepolehdon luona ja peitti mättäillään maanpinnan samoin kuin vastaa- villa paikoilla Savossakin. Mansikkaa oli myös Hepolehdon tienoilla runsaasti. Kosteammilla kohdilla kasvoi Hepoleh- don lehtoniityillä missä runsaammin missä niukemmin seu- raavia: Eriophorum latifolium, Carex heleonastes; C. sparsi- Hora (cp), C. echinata (Sotkamonkin letoilla sangen tavalli- nen ja runs.) ja Crepis paludosa (usein runs.). Kasvoipa muu- tamassa poukamassa Eriophorum callithrix'iakin aika run- saasti ja eräällä toisella kosteikolla hiukan Orchis Traun- steinerii'ta. Mutta kaikki tämä ihanuus loppui Hepolehdon aidan taakse kuin veitsellä viiltäen. Tuskin lienee monta paikkaa, jossa ero rehevän ja karun maan välillä on niin jyrkkä kuin täällä. Sopenvaaran päivärinteellä (jonkun matkaa Jormasjär- vestä länteen) oli myös erittäin reheviä ja kauniita lehtoja _ ja lehtoniittyjä. Siellä esiintyivät hämmästyttävän runsaina «i N A ut N CH Dr, JA Br 2. XII. 1916. Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 59 — useat edellämainituista harvinaisemmista lehtokasveista, ku- 2 ten Daphne, Ribes rubrum, Viola mirabilis, V. umbrosa, Paris, — Actaea, Epilobium montanum, Polystichum filix mas, Fraga- — ria, Carex digitata, Milium, Galium triflorum y. m. ja niityillä = Erioph. latifolium, Crepis paludosa (runs.), Carex sparsiflora *— (cpp), €. heleonastes y. m. sekä alempana korven laidalla = Coralliorrhiza, Listera cordata, Carex loliacea ja C. tenella. R, Lehtoalueen läpi virtaavassa purossa kasvoi Sparganium — -glomeratum'ia ja järvessä puron suulla Nymphaea tetragona'a _ runsaasti. Saman vaaran koillisrinteellä, Tuhkakylän puo- K lella, oli myös ylempänä lehdontapaista sekametsää ilman % mitään harvinaisuuksia; mutta alempana maantienpuoleisessa — päässä, jossa rinteeltä valuva pohjavesi tuli pinnalle, oli let- - tomaista lehtoniittyä, jossa tavallisempien lajien ohella oli — kalkinsuosijoitakin. Merkitsin niistä seuraavat: Carex flava, — €. sparsiflora, C. dioica, Erioph. latifolium, Selaginella ja — Malaxis paludosa. Viimemainittua en tavannut Sotkamossa ' muualla kuin tällä rinteellä, mutta agronoomi B. Äström sa- — noi kasvavan sitä monin paikoin runsaasti sikäläisillä soilla. > Rinteen alla oli pieni Raatejärvi, jonka kasvillisuus tarjosi * myös soman näytteen siitä, mitä ympäröivän maan kalkki- — pitoisuus vaikuttaa siihenkin. Järven itäisen pään ympärillä - oli mainitsemani lehtoniityn alla lettosuo ja sen toisella lai- > dalla taas lehtoniitty, jossa kasvoi seuraavia huomattavampia — lajeja: Milium, Carex flava, C. pallescens (cp), Erioph. lati- — folium, Selaginella, Crepis paludosa, Listera ovata (cp), Coe- 3 loglossum ja Coralliorrhiza sekä järven rannalla Carex Bux- *— baumii, C. heleonastes y. m. Itse järvessä oli runsaasti ruokoa = (Phragmites) ja kaislaakin (Scirpus lacuster), jota Sotkamon — vesissä ei suinkaan ollut jokapaikassa. Samoin oli vielä run- — saasti seuraavia: Potamogeton praelongus, Nymphaea candida — ja N. tetragona sekä näiden välimuotoa. Viimeksi mainittu- = kin (päälaji) on Sotkamossa selvä kalkkikasvi. Kerran häm- — mästyin kyllä tavatessani sitä runsaasti erään puron suulla ' jokseenkin kaukana kalkkimaista. Mutta taloon päästyäni E kuulin, että puron alkupää on aivan lähellä; dolomiittikal- — lioita. — Raatejärven toinen pää taas oli raakaluontoisem- va pien maiden reunustamaa ja vesikasvillisuuskin kantoi samaa. - leimaa. Suot kvartsiittiselänteiden, Vuokatinkin, molemmin puo- - lin olivat monin paikoin n. s. lettosoita niille ominaisine ruo- hoineen ja sammalineen. Paitsi tavallisempia lettolajeja oli muutamalla suolla runsaasti Carex livida'akin sekä hiukan C. laxa’a. Samalla suolla muodostivat kataja ja järviruoko (Phragmites) laajan, milt'ei läpipääsemättömän ryteikön. On omituista, että molemmat viihtyvät niin hyvin letoilla. Hyvin usein oli niiden seurassa myös Rhamnus frangula. Maist. K. Linkola kertoo Sotkamon letoilta löytäneensä myös Carex tenuiflora'a ja C. heleonastes'ta. Edellistä en sattunut näke- mään, mutta jälkimäistä oli monin paikoin ja joskus runsaas- - tikin. Lettosammalista mainitsen ainoastaan kauniin Hypnum badium’in, jota muutamalla suolla oli aika runsaasti. Meesea longiseta ja M. trichodes olivat myös sellaisia, joita en ole vielä Savossa tavannut, ja M. triguetra'a ja Paludella’a oli ITP N RR Dr Rec PULSSI TU SG PT VA NA siellä paljon runsaammin kuin Pohj.-Savossa. Mutta kovan > maan kalkkisammalia en kvartsiittialueiden lehtomailta löy- tänyt ainoatakaan, vaikka kuinka olisin etsinyt. Kallioita kyllä oli ihan enemmältikin ja muitakin sopivia kasvupaik- koja, mutta sammalia vain ei näkynyt, vaikka muu kasvilli- suus osoitti selvästi maan kalkkiperäisyyttä. Suurina harvi- naisuuksina löysin niiltä Thuidium recognitum’ia ja Hyloco- mium squarrosum’ia, vaikka niitä molempia on esim. Maa- - ningan Pöljällä (Sb) paljon ja monessa paikassa. Edellistä löysin Sotkamosta ainoastaan 2:sta paikasta ja jälkimäistä 1:stä, siitäkin vain hivenen. Korkeampienkin kasvien joukossa oli yksi, jota kovasti kaipasin Sotkamon lehtoniityillä. Se on Gymnadenia conopea. Etsin sitä suurella mielenkiinnolla osaksi siitä syystä, että tapasin siellä niin odottamattoman runsaasti muita sen savo- laisia seuralaisia, ja osaksi senkin vuoksi, että sitä kasvoi kuluneena kesänä niin viljalti Savossa, sekä siksi, että olin sen tavannut aina Keyrityn kvartsiittiselänteen pohjoispäässä Rautavaaralla. Kuten tunnettua, esiintyy laji kyllä vielä poh- joisempanakin. Niinpä kasvaa sitä jo muutamilla letoilla Suo- Al IK A ; Få R 4 NEN NA 1 7 1 TAL OTT SY A m ov a min. pl < , hi 44 I J x Mir . y k KA dala Yai? e! D a rg TEE FE TNA (ES SV IE PPI EE OR än XII. 191€. Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 61 — mussalmen pohjoisosissa ja siitä eteenpäin Kuusamoon ja — Lappiin kai jokseenkin yhtenäisesti; mutta se lieneekin jo — toista levenemisaluetta kuin se, johon Pohjois-Savo kuuluu. E Mutta vaikka tämä laji ei ollut jaksanutkaan vaeltaa E - mainitun vedenjakajan yli, oli siellä, kuten edellä kerrotusta > selviää, useita muita hauskoja lajeja. Näistä tahtoisin vielä — palauttaa muistiin humalan, Humulus lupulus, jota edellä — mainittujen paikkojen lisäksi kasvoi vielä harvinaisen run- - saasti erään puron varrella Orninginmäessä aivan lähellä — vedenjakajaa. Seutu oli erinomaisen karua, joten puronvarsi ä = oli. siinä todellinen kosteikko. Paitsi humalaa kasvoi siinä 2 "nimittäin vielä erittäin runsaasti Glyceria remota'a, joka sa- * moin kuin edellinenkin on maakunnalle uusi laji. Muita huo- > mattavampia lajeja olivat siinä vielä seuraavat: Carex elon- — gata, Milium, Sparganium glomeratum, Onoclea, Oxalis, Calla, — Crepis paludosa ja Baldingera arundinacea. Sammalista mer- > kitsin Fontinalis dalecarlica'n ja Thuidium Blandowii'n. = Aarreniemen luona, Korvaniemen kylällä, Sotkamon ve- E "sistön pohjoispuolella oli myös erittäin rehevä lehtoalue. > Oliko sen maaperä dolomiittia vai kvartsiitin yhteydessä MU intyvää kalkkia tai jotain muuta, sitä en tiedä, mutta jo- — takin vallan erikoista siinä täytyi olla; muutoin ei siihen Eos muodostunut sellaista kasvupaikkaa. Lehdon yläpuo- — lella oli maa suoperäistä ja sieltä valui puroja pitkin rinnettä E: — alas. Niiden varsilla oli toisinpaikoin liejukkoa, joilla kasvoi + Frioph. latifolium’ia, Carex flava’a y. m. ja toisilla kohdilla — mitä rehevintä lehtoa, lepikkoa, kuusikkoa ja koivikkoa, sekä oridemmalla lehtoniittyäkin. Osoitteena maan lihavuudesta > olkoon seuraava lajiluettelo: Daphne (cp), Rosa cinnamomea, — Ribes rubrum, Lonicera xylosteum (pc), Onoclea (cpp), Pteri- > dium aguilinum, Athyrium crenatum, Eguisetum *scirpoides, — Selaginella, Botrychium ternatum, Triticum caninum, Calama- — grostis arundinacea, C. lapponica, Carex digitata, C. palle- — scens, C. capillaris, Coeloglossum, Listera ovata, L. cordata, u mirabilis (cp ja hyvin rehevänä, 30—40 cm korkuisina, E iso- ja tummalehtisinä pehkoina), Actaea (luultavasti molem- — mat lajit), Ranunc. polyanthemos, Epilobium montanum, Geum, 62 Kyyhkynen, Hedelmällisen maaperän kasveja Sotkamossa. 2. XII. 1916. Fragaria, Alchemilla pastoralis, Rubus arcticus v. leuciticus, R. arcticus < saxatilis (cp), Prunella vulgaris f. alba, Galium triflorum, Gentiana lingulata, Veronica verna sekä rannalla: Veronica longifolia, Sceptrum, Lysimachia vulgaris ja Carex Oederi. Tämä lehto oli aivan kuin ylimenopaikkana edelli- siltä lehtoseuduilta toiselle suuremmalle lehtoalueelle. Näytti nimittäin siltä, että Kontinjoen ja Juuvanjoen välinen dolo- miittialue Rehjänselän eteläpuolella aivan lähellä Paltamon. rajaa on Talvivaaran ja Sopenvaaran serpentiinialueen jat- koa, sillä näiden alueiden välisellä n. 3—4 pnk. pituisella sydänmaalla oli tuon tuostakin erittäin reheviä lehtoalueita, esim. Koirajärven — Parkuan ja varsinkin Pirttimäen seuduilla, vaikka välillä olevat tienoot ovat mitä karuinta pohjois- suomalaista saloa. Samoin luulen, että tämä sama kalkki- ja lehtoalue jatkuu Sotkamon vesistön pohjoispuolelta Oulu- järven itäpuolitse Mieslahteen ja Melalahteen Paltamossa, jossa myöskin on sangen huomattavia lehtoalueita. Onhan sieltä nimittäin löydetty useita puhtaita kalkki- ja lehtokasveja, kuten Cypripedilum, Viola mirabilis, V. umbrosa, Lonicera xylosteum, Actaea, Listera ovata, Coeloglossum, Vicia silvatica, Asplenum *viride y. m.; ja ehkenpä Anemone nemorosa'nkin runsas esiintyminen ja viihtyminen Mieslahdessa saa ainakin osittain selityksensä sikäläisen maan kalkkiperäisyydestä ja suotuisasta asemastaan etelään viettävällä, kostealla rinteellä. Luetellessaan maamme lehtokeskuksia ei prof. Cajan- der mainitse juuri mitään Sotkamon ja Paltamon lehto- alueista. Ne ovat siis näihin aikoihin saakka olleet vähän tunnettuja. Mutta edellä kerrotusta käynee selville, että eräänlainen lehtokeskus on sielläkin, vieläpä jokseenkin hy- vin edustettuna. Olisi erittäin mielenkiintoista selvitellä kysy- mystä siitä, mistä kautta nämä lehtoalueet ovat asukkaansa saaneet. Sillä tuskin on otaksuttavissa, että ne olisivat levin- neet sinne vedenjakajan yli etelästä; siksi laaja on kuitenkin välillä oleva erämaa. Mutta mistäpä tiesi, mitä kaikkea siitä- kin vielä löytyy, kun se tarkoin tutkitaan. Onhan mahdol- lista, että sielläkin on kalkkipaikkoja ja suojatuita rinteitä, joilla aremmat kasvit voivat viihtyä. 3 , + Er Ja - Pay w % A ct Eee a ES A E S a NR ARE en Kt N ; Kae ; - STN 3 i > i > i — 2. XII. 1916. Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. =: 63 = Från rektor M. Brenner inlämnades till publikation: E- Några kotteijällsiormer hos den vanliga granen, Picea ex- —celsa (Lam.) Link, i Nyland. Kt Var vanliga gran, till sin allmänna habitus sä stelt en- — formig, erbjuder som kändt i sina detaljer, hvad förgrening, * Barr, .kottar och frön vidkommer, en mängd variationer, vilka redan länge utgjort föremål för forskares iakttagel- — ser, jämte det enskilda exemplar genom större afvikelser a beträffande trädets totalbild ädragit sig äfven den för na- E turen mindre intresserade allmänhetens uppmärksamhet. j Nägra af dessa afvikelser hafva, ehuru för trädets yttre — gestalt nog sä viktiga, visat sig vara endast af yttre om- — ständigheter framkallade, mer eller mindre tillfälliga eller — sällsynta aberrationer, de där dock stundom kunna blifva — ärftliga, andra åter uppträda allmänt och, om man fränser > de klimatiska varieteterna, oberoende af yttre förhållanden. > Särskildt med afseende ä kottefjällens form är föränderlig- heten stor, icke allenast hos olika individer, utan äfven på samma kotte. Ehuru ofta utan märkbar gräns öfvergående i hvarandra, hafva dock på grund af de i sin utpräglade form mycket stora olikheterna ett antal granvarieteter upp- — ställts, hvilka varieteter visat sig äfven med hänsyn till sin geografiska utbredning vara skiljaktiga, ehuru också härvid- lag icke från hvarandra skarpt begränsade. X Uti sina genom författarens död tyvärr oafslutade ,Med- * delanden angående granen" i Acta horti Bergiani, tom. V, — 1914, har professor V. B. Wittrock gifvit afbildningar af = ett stort antal kottar och deras fjäll, hufvudsakligast från * den Skandinaviska halfön, jämte diagnoser af de af honom — urskilda och benämnda formerna af varieteterna sublanceo- — lata Wittr., acuminata Beck, europaea Tepl., Wittr., fennica — Reg., obovata (Led.), transversa Wittr. och cuneata Wittr., > samt en framställning af dessa varieteters utbredning i Skan- — dinavien, utvisande deras förekomst från söder till norr i här angifven ordning, dock sålunda att de närmare hvar- — andra stående också i naturen förekomma i hvarandras säll- > skap, och af de tre förstnämnda europaea ända från de 64 . Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. sydligaste trakterna intill poleirkeln inorra Lappland säsom förhärskande, hvaremot de tvä föregäende och i synnerhet den första endast i ringa mängd och mera sporadiskt an- träffats ända upp till den sydligaste svenska lappmarken. Af de återstående varieteterna fennica, obovata, transversa och cuneata förekommer den förstnämnda sällsynt öfver hela området, mest i de norra delarna, företrädesvis i mel- lersta Sverige i Jämtlands skogar, och af de öfriga, efter j "2. XII 1916. 3 A É M 3 4 E 4900" 4 E n Mä a 7 = att i sällsynta exemplar hafva observerats ifrån och med E ungefär den 60:de breddgraden i norra Uppland och Dalarne, s obovata talrikare först i lappmarkerna, och jämte denna de = tvä sistnämnda i det arktiska Sverige norr om poleirkeln och i norska Finmarken. Dä det vore af intresse att se huru härmed förhäl- ler sig i:värt land, har jag, i hopp att andra mätte ut- 1 3 > W T= + sträcka forskningarna och jämförelserna öfver hela landet, i jämförelse med Wittrocks rikhaltiga material under- kastat de inom räckhäll för mig befintliga granarna i Ny- 4 lands kusttrakt en närmare granskning, och ber jag att få meddela resultaten däraf såsom ett obetydligt bidrag till - kännedomen om dessa förhållanden. Förskottsvis får jag bekänna, att det varit mig omöjligt att i alla fall med bestämdhet särskilja de tvä varieteter, acuminata Beck och europaea Tepl., Wittr., hvilka jämte for- mer af var. fennica Reg. utgjort mitt undersökningsmaterial. - Wittrock afbildar fjäll såsom tillhörande var. acuminata versus europaeam och var. europaea versus -acuminatam, som sä nära Öfverensstämma med hvarandra, att det synes omöjligt att bestämma, hvarför det ena tillhör europaea ad det andra acuminata, ja någon gång har det synts mig som - om förhållandet bort vara omvändt, — ett rön som ju vid forskningar i naturen ingalunda är ovanligt. Andra afbild- 1 ningar åter af fjäll från samma träd, men från skilda års 4 kottar, visa olika formade fjäll, en del af acuminata-, andra af europaea-typ, enligt författarens förmodan beroende pä „väderleksolikhet i afseende på nederbörd de särskilda i ären“. Efter hvad jag erfarit kunna till och med på samma Pr. MP Pie 2 a a a SA s PTO De ER SEA ee et II. 1916. Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 65 träd under samma är förekomma kottar af olika slag, de — större med acuminata-, de mindre med europaea-fjäll. I > dessa fall gäller det de som typiska ansedda fjällen från * kottens midt, de s. k. mediana fjällen. Annars hafva i all- > mänhet fjällen, ju närmare kottens bas de befinna sig, en — mera utpräglad acuminata-form, i vissa fall i sä hög grad, — att man under namnet f. heterolepis velat betrakta hela trä- > det såsom en hybrid. Oafsedt de svårigheter i systematiskt * hänseende dylika mellanformer erbjuda, torde ifrägavarande två varieteter dock i betraktande af sin typiska formolikhet böra från hvarandra särskiljas. A Den af Wittrock som typ för var. europaea upptat- — tade mediana fjälltörmen är i det närmaste rombisk med 3 största bredden på midten, trubbvinkliga sidohörn, jämnt * afsmalnande, helbräddade topp- och baspartier samt 'smal, — tvärhuggen topp. Frän denna skiljer sig den ena af Witt- rocks kopior af Teplouchoffs originalbilder i tom. XL af Bulletin de la Société Imp. des Naturalistes, part. II, = pag. 246, genom en bred tvärafskärning af de tvä sido- hörnen, sä att det äfven eljest bredare fjället till formen — närmar sig en regelbunden sexhörning med kortare vertikal- « - — sidor och svagt inbuktade snedsidor samt ojämna kanter, sålunda liknande Velenovskys var. balcanica, medan på - Teplouchoffs motsvarande originalbild denna afskärning är * mindre tydlig med mot de sneda sidorna afrundade hörn, — hvarigenom fjällets hela sidokant blir nästan rundad och — sexhörningens form mindre tydlig, säsom hos Wittrocks 4 =: curtilingua af var. acuminata Beck. Teplouchoffs Para bild äter visar ett mindre fjäll af snedt äggrund, i toppen ojämnt afskuren form, tydligen ett af de mindre bas- I — fjällen frän samma kotte som det föregäende. Pä samma E ida lämnas en nägot skematisk bild af en hel kotte i na- — turlig storlek, frän hvilken dessa fjäll skulle vara tagna, = men hvilka icke här kunna äterfinnas, ätminstone ej det 3 större, som väl borde hafva tagits frän kottens midt. Att R döma af hela afhandlingen „Ein Beitrag zur Kenntniss der — Sibirischen Fichte, Picea obovata Ledeb. von Th. Teplou- ; 5 66 Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 2. XII. 1916. choff“ har författarens syfte varit att ädagalägga Lede- bours missuppfattning af denna gran, och har han i sädan afsikt dels rättat Ledebours uppgift angäende kottarnas ställning pä trädet, dels jämfört de af honom med namnen P. vulgaris Link var. uralensis och var. altaica betecknade exemplaren af P. obovata Ledeb. med ett af honom som P. vulgaris Link var. europaea betecknadt exemplar frän forstakademiens trädgärd vid Moskva. Härvid har han, un- der hänvisande till ofvannämnda afbildningar, framhällit, att „Der äussere Rand der Samenschuppe ist mehr oder we- niger in eine stumpfe Spitze ausgezogen, wesshalb sie einen rhomboidalen Umriss bekommt“, hvilket allt stämmer öfver- ens endast med de närmast kottens bas befintliga fjällen, men ingalunda med kottens fjäll öfver hufvud. Då han ä andra sidan haft sig bekant, att äfven varieteter af P. vulgaris med i spetsen afrundade fjäll i det europeiska Ryssland an- träffats, kommer han till den slutsats, att P. obovata Ledeb. endast är en klimatisk form af denna vanliga, d. v. s. eu- ropeiska gran, P. vulgaris Link. Att denna vanliga gran med den af honom angifna fjällformen vore en särskild eu- ropeisk varietet till åtskillnad från andra europeiska former nämner han ej, utan använder detta namn kollektivt för de väster om Ural i europeiska Ryssland förekommande varie- teterna af P. vulgaris Link, för hvilka granen från Moskva anföres som exempel. Ej heller får man af hans diagnos - någon visshet om hvilken europeisk varietet han skulle åsyfta. Den af honom meddelade teckningen af det större fjället stämmer som sagdt snarare öfverens med var. acu- minata Beck f. curtilingua Wittr.') än med var. europaea Wittr. Dä sälunda afbildningarna ej gifva nägot bestämdt ut- slag, och äfven diagnosen endast framhäller skillnaden mot var. obovata, men ej emellan de olika europeiska variete- terna, synes användandet af Teplouchoffs namn för nä- 1) Acta horti Bergiani, tom. V, n:o 1, pag. 82, tab. 14, fig. 21 och 22 (ej fig. 12, säsom sid. 82 uppgifves). 2 2. XII. 1916. Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 67 gon bestämd bland dem ej vara tillräckligt motiveradt. För oden af Wittrock genom talrika afbildningar och diagnos af dess typform fastställda varieteten med detta namn kunde lämpligen det af honom utan diagnos för en specialform — med kortare fjäll anförda namnet var. rhombica Wittr., sä- > som för densamma synnerligen karaktäristiskt, användas, > med ofvan beskrifna f. fypica som specialform. 3 Från denna centrala form leda, att döma af Wittrocks — afbildningar, talrika öfvergängar till granens öfriga kotte- — fjällsformer i Fenno-Skandia, nämligen de långsträckta var. — sublanceolata, lancettlikt afsmalnande mot topp och bas, var. — cuneata, kilformigt afsmalnande mot basen med bred topp, — och var. acuminata f. angusta, från smal bas småningom vidgad mot den afrundade största bredden vid eller ofvan > fjällets midt och flasklikt afsmalnadt topputskott, och de > bredare var. acuminata f. lata, som föregående, men bredt - äggrund eller nästan rombisk med rundade eller trubb- — vinkliga sidor och mer eller mindre tvärt hopdraget topp- utskott, var. fennica, nästan rundad, elliptisk eller bredt omvändt äggrund med rundad, tvär eller intryckt, mycket fint naggad topp och mycket kort afsmalnad bas, var. obovata, bredt omvändt äggrund med tvär eller rundad helbräddad topp och förlängd smal bas, samt var. transversa, kort och mycket bred med bredden större än eller lika med längden - samt tvärt starkt hopdragen bas. Af dessa former är det endast den äfven här liksom i > den motsvarande uppländska regionen förhärskande var. — rhombica (europaea Wittr.) samt de sällsyntare var. acumi- nata Beck och var. fennica Reg., som här i anslutning till = Wittrocks afbildningar och diagnoser uti sina underord- > nade former komma att behandlas. | Var. rhombica (Wittr.), syn.: var. europaea Tepl., Wittr., — sguam& strobilacee median® rhombice vel angulis latera- — libus plus minusve rotundatis, processu apicali nullo vel * Vix prominente. i Utom de redan ofvan antydda öfvergängsformerna till - var. acuminata och var. fennica förekomma i trakten ett 68 Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 2. XII. 1916. - antal former, skiljaktiga hufvudsakligen med afseende ä fjäl- 3 lens bredd samt topp-partiets bredd och form. Af dessa ; hafva endast två, f. fypica och f. latinasuta, anträffats bland 3 Wittrocks kotteformer, hvaremot tio af hans former ej 3 här påträffats, bland dessa den utan diagnos anförda gott- 2 ländska f. rhombica, för hvilken namnet f. subobligua, squamis a curtis irregularibus fere ut in f. obligua Wittr., härmed 2 föreslås. < X a. Form& sguamis medianis angusti-apicalibus. = F. fypica Wittr., sguam& anguste, tere exacte rhombice, - E margine apiceque truncato integerrimis. — Ingä Brennebo, a Helsingfors Ulrikasborgs brunnspark. F. typica versus f. semibidentatam nov. — Ingä Bren- ; nebo. N F. semierosa nov., sguam& anguste, plurim& basin stro- bili versus apice breviter truncato, eroso, ceter& pano : apice emarginato vel bidentato. — Ingå Brennebo; Helsing-- s fors Gamla Kyrkogården. > F. erosa nov., squam& latiores, apice eroso vel retuso = in eodem strobilo. — Ingä Brennebo, Svartbäck Bastubacka; ; Helsingfors Ulrikasborgs brunnspark och Fölisön. / 4 F. bidentata nov., squam& latiores, apice emarginato distincte bidentato. — Ingå Brennebo och Bastö. Pre F. semibidentata nov., sguam& latiores, plurim& basin strobili versus apice leviter bidentato, cetera pauciores apice. rotundato obtuso integerrimo. — Ingä Brennebo och Bastö. F. obtusata nov., squam& latiores, apice rotundato ob- tuso, raro subtruncato, subintegro vel subtiliter crenulato. — Ingä Brennebo och Bastö. F. mixta nov., sguame& late, diverse, apice leviter- Er dentato, retuso, rotundato obtuso vel truncato in uno eodem- gue strobilo. — Ingä Brennebo och Bastö, Helsingfors Ul- rikasborgs brunnspark. ; F. subacuta nov., sguam& late, apice acuto vel sub- > acuto, rarissime leviter truncato subtilitergue eroso. — Ingä Brennebo. 5 X. Ke 4 X s £ XA 3 J. 1916. Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 69 > b. Form& squamis medianis lati-apicalibus. W F. bicornis nov., sguam& late, apice bidentato, intersti- tio lato eroso. — Inpå Brennebo. F- F. latinasuta Wittr., sguam& late, lateribus rotundatis Lo mamalitus apice krunsätö. guasi eroso. — Ingä Bren- "nebo och Bastö. + F. latinasuta versus f. bidentatam nov. — Ingå Bastö. > F. decapitata nov., sguam& late, latissime truncate, Wreine apicali eroso, inclinato. — Ingä Brennebo. Frän en del af dessa former gifvas öfvergängar till de ia öfriga varieteterna på orten, till acuminata genom topp- — partiets relativa förlängning och afsmalnande, sä att dess | kanter svagt inbuktas, eller till fennica genom att tvärtom — topp-partiet breder ut sig ät sidorna, hvarigenom dess kan- — ter utbuktas, och spetsen reduceras. Detta sker stundom — endast pä kottens buksida, hvaremot ryggsidans fjäll bibe- Dalla den ursprungliga rhombica-formen med rätlinigt be- — gränsadt topp-parti. !) Säsom redan ofvan framhölls, förekommer det nägon gång äfven att ifrågavarande differentiering. försiggår pä skilda kottar af samma träd, sålunda att de mindre kottarna > kvarstanna på rhombica-stadiet. Då vidare i betraktande tages, att de unga, omogna kottarna, åtminstone hos en del > acuminata-kottar, hafva rhombica-formade fjäll, de där först E i oktober eller november nä sin slutliga form, förefaller det = som om rhombica-formen vore en äldre form, från hvilken ' ; = de andra senare utvecklat sig. = Från en sådan synpunkt sedd skulle alltså vår gamla, ubiquitära Picea excelsa med rhombica-fjäll vara på väg att rd + !) Med ryggsidan hos kotten förstår jag den mot kotteskaftets konvexa sida svarande kottesidan, densamma hvarest de ensidigt ab- — normfjälliga kottarnas abnorma fjäll befinna sig, och hvilken på de åt = söder på trädet befintliga kottarna torde motsvara den af Wittrock — benämnda solsidan. Pä den norra sidan däremot är kottens ryggsida * dess skugosida, hvarför benämningarna sol- och skuggsida ej här kunna — användas. Buksidan åter är naturligtvis den mot ryggsidan diametralt — motsatta sidan. O I 70 Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 2. XII. 1916. gifva upphof åt ett antal yngre arter, af hvilka de sydliga « |< 4 sublanceolata och acuminata med smaltoppade kottefjäll, de * nordliga fennica, obovata, cuneata och transversa åter med bredtoppade fjäll. Ja, måhända vore det kanske ej så allt- för djärft att ex analogia, i betraktande af krokfjällens ena- handa förekomst företrädesvis pä mindre kottar och pä de ensidigt krokfjälliga kottarnas ryggsida, i de i vär tid ab- norma krokfjällskottarna se relikter af nutida normalfjälliga. grankottars föregängare under en forntida preglacial tids- period, ett antagande som ju utan fossila vittnesbörd ej kan bevisas, men väl sammangär med äsikten om dessa krok- fjälls i sin utveckling efterblifna ständpunkt i jämförelse med de nutida normala fjällen. I genealogisk ordningsföljd skulle sälunda till exempel var. acuminata's fjäll hafva utvecklats från det tillbakaböjda blomfjället till krokfjällsstadiet, där- ä ifrån till rhombica-stadiet och vidare till det nuvarande acu- minata-stadiet. En för sannolikheten af en dylik krokfjälls- period i granens lif talande omständighet finna vi ytterli- gare i den preglaciala tidens varma klimat, hvilket ej be- tingade nägon särskild inrättning för de unga fröens skyd- dande. De tillbakaböjda blomfjällen behöfde därför ej för detta ändamäl ombildas, utan bibehöllo den form de som blomfjäll innehaft. Medan bristande utvecklingsförmäga nu- mera ästadkommer uppkomsten af nutida granars krokfjälls- kottar, skulle alltsä afsaknaden af ett utvecklingsbehof i * samma riktning under den preglaciala tiden hafva verkat som motsvarande orsak. Då därefter klimatet i följd af närheten till glacialtidens ismassor försämrats, ombildades fjällen till skyddande täckfjäll, de där i vät och kall väder- lek sluta sig tätt till hvarandra, sälunda skyddande fröet, vid torrt väder äter mer eller mindre utspärras och lämna tillträde ät luft och ljus. Dessa täckfjällsformer hafva sedan afpassats efter olika behof af skydd, i det de i mildare kli- mat erhällit en smalare, mindre väl skyddande form, i kal- lare trakter däremot den breda form de nordligaste for- mernas topp-parti företer. FEVET KT AE Be en A a TA isa "UT yt INSE Pe a a Ne 5, Vv ‚2. XII. 1916. Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 71 E. De observerade öfvergängsformerna frän var. rhombica — äro följande: > Var.rhombica f. erosa versus var. acuminatam. Ingä Brennebo. > ” ” ” ” | ” ” ” 1. latam. a = E ” ” ” biden tata ” ” ” ” ” ” ” ” obtusata ” ” ” ” ” ” ” ” bicornis ” ” ” ” ” ” ” » latinasuta „ ” »” ” » bs ja » typica 2 » = fennicam. J i ” ” ” erosa ” ” ” ” ” H:fors Ulrikasborgs brunnspark. R: 3 » Semierosa ,„ » fennicam. Ingå Brennebo. ” ” ” bidentata ” ” ” ” ” Bastö, Helsinge. 55 E » semibident. „ = k Ingä Brennebo. - x „ obtusata v. S % Ingå Brennebo, Bastö. ” ” ” mixta ” ” ” ” ” : E 2 » latinasuta ,„ E 4; IN ja Bastö. E I synnerhet hos öfvergängsformerna rhombica versus | fennicam framstär tydligt skillnaden emellan rygg- och buk- 1 sidans fjäll, de förra mer rhombica-, de senare mer fennica- artade. På samma träd kunna alla fjäll hos de mindre del af basfjällen mera närma sig rhombica-formen, hvaremot — buksidans fjäll äro mer fennica-artade. De öfriga granvarieteterna äro endast fätaligt repre- senterade, var. acuminata Beck med endast en af Witt- rocks fjorton svenska former samt två nya. Var. acuminata f. stenocona Wittr., strobili longi, graci- — les, sguamis medianis obovatis, apice paullulum elongato. — j kottarna, hos de större däremot endast ryggsidans eller en E E > Helsinge. ko Var. acuminata f. bifida nov., sguam&e median& ampul- lacex, processu apicali sensim attenuato, bifido. — Ingå — Stor-Löfö. Var. acuminata f. praemorsa nov., sguam& median& - obovato-rhomboide& angulis lateralibus rotundatis, processu — apicali lato brevigue pr&morso erosogue. — Ingå Bren- - nebo. 72 + Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 2. XII. 1916. Något allmännare än dessa, i synnerhet på ön Bastö re Ingå yttre skärgård, är var. fennica Reg. med tre nya for- mer och lika många öfvergängsformer till var. rhombica, men däremot ingen af Wittrocks sju skandinaviska for- mer, ej heller typformen. Såsom namn för denna varietet har hos oss vanligen , användts var. medioxima Nyl., af hvilken kottar på Societas pro Fauna et Flora Fennica sammanträde den 28 februari 1863 af professor W. Nylander förevisades, och hvilken enligt Bulletin de la Société botanique de France, tome X, 1863, pag. 501, not. 3, på Societetens sammanträde den 27 nov. 1863 i bref från N. I. Fellman angafs utmärka sig genom - trubbiga och hela kottefjäll, med tillägg att den är mycket utbredd i Finland och i Lapponia orientalis och knappt skiljer sig från Picea obovata Rupr., hvilken har ännu trub- bigare fjäll än den finländska formen (medioxima W. Nyl.). SKON ar 4," AIR N 4 PAN. PÅ SKA EN VA Enligt N. I. Fellman, Plantae vasculares in Lapponia orien- tali sponte nascentes, i Societas’ pro Fauna et Flora Fen- nica Notiser, häft. VIII, pag. 60 och 61, förklarar F. J. Ru- > precht några af W. Nylander till honom under namn - at var. medioxima sända kottar tillhöra dels P. obovata (ge- nuina), dels en af honom föreslagen varietet P. vulgaris var. E obovata, och säger tillika att var. medioxima Nyl. ocksä synes vara var. fennica Regel. — Dä vidare den ur Bulletin de la Societe botanigue de France anförda diagnosen !): A trubbiga och hela kottefjäll, äfven passar pä t. ex. f. ob- tusata, f. latinasuta och f. decapitata af var. rhombica, ytt-° > randet på samma ställe åter, att den i Lapponia orientalis. - förekommande var. medioxima knappt skiljer sig frän P. obovata, tyder pä en annan kottefjällsform, och nu senare nya nordliga trubbfjälliga varieteter, säsom var. cuneata och transversa, urskilts, synes ifrägavarande benämning vara >. alltför obestämd för att för en bestämd varietet kunna an- — vändas. Därtill kommer, att Regels namn var. fennica 1) Någon annan diagnos torde Nylander själf ej hafva publi- cerat. E N 5 3 mho E — prioritetssynpunkt är lika berättigadt. — Genom professor ERT. Elfvings vänliga tillmötesgäende satt i tillfälle att taga kännedom om W. Nylanders till Universitetets bo- * taniska museum under namnet var. medioxima Nyl. inläm- — made grankottar frän Lappajärvi*i Ostrobottnia media, har poe funnit, att af dessa fem kottar tre tillhöra Regels och Wittrocks typform af var. fennica, och två en form där- A af, som jag med exemplar frän Bastö i Ingä beskrifvit under namn af f. obovoidea. Från den typiska fennica skiljer sig - denna form genom svagt framträdande rundade sidohörn — närmare fjällets topp och litet längre afsmalnad bas. E Var. fennica f. elliptica nov., sguama mediana elliptica— — ovato-elliptice, basales late ovate, omnes apice rotundatae. — - Ingå Brennebo. Var. fennica f. subcuneata nov., parte sguamarum basali — elongata, cuneata. — Ingå Brennebo. u Var. fennica f. obovoidea nov. (var. medioxima Nyl. ex. E » parte), sguama median® late fere trapezoideo-obovate, = apice "rotundato vel vix brevi- truncato, fere var. fennica 3 versus var. rhombicam. — Ingå Bastö. = Var. fennica versus var. rhombicam f. erosam. — Ingå Brennebo. » ” n. ” ” » bidentatam. „ ” 5 X > 5 ja » obtusatam. =, J Bastöo. = Hos dessa öfvergängsformer är fennica-fjällformen, med rundad toppkant, särskildt framträdande, endast pä kottens — ryggsida eller vid dess bas ersatt af en med var. rhombica > öfverensstämmande form med triangulärt topp-parti, tvär > eller spetsig topp och rätliniga sidokanter. E Till sin förgrening äro, med undantag af en kamgran — pä Brennebo och de af mig ej sedda träden pä Bastö och "i Helsinge utom Helsingfors stads område, alla de öfriga granarna, hvilkas kottar undersökts, borstgranar. I korthet sammanfattadt vore resultatet af förevarande undersökning följande. 1. Den under namnet var. europaea Tepl. af professor V. B. Wittrock i många former afbildade, i Skandinavien och äfven hos oss allmänt förekommande granformen mot- svarar icke Teplouchoffs var. europaea från Moskva, hvarför såsom namn för den förra föreslås namnet på en af Wittrock obeskrifven specialform var. rhombica (Wittr.). 2. Det hos oss använda namnet var. medioxima Nyl. bör, sasom osäkert och sannolikt kollektivt, ersättas af det närmare preciserade namnet var. fennica Reg. 3. De i det undersökta omrädet af södra Finland an- = J 74 Brenner, Kottefjällsformer hos Picea excelsa. 2. XII. 1916. ji träffade grankottarna tillhöra de pä samma breddgrad 14 Sverige förekommande varieteterna rhombica (Wittr.), acu- minata Beck och fennica Reg., af hvilka rhombica är allmän liksom i Sverige, men acuminata sällsyntare och fennica all- männare än i Sverige. 4. Kottarna hos dessa tre varieteter äro med afseende a fjällens form antingen homomorpha eller heteromorpha. 5. Bäda slagen kunna samtidigt förekomma pä samma träd. 6. De olika fjällformerna kunna förekomma utan be- stämd ordning pä samma kotte, säsom hos f. mixta af var. rhombica, eller samlade pä vissa delar däraf, antingen mot någondera ändan, såsom hos f. semierosa och f. semibiden- tata af samma varietet eller hos mellanformer emellan de skilda varieteterna, eller pä de olika sidorna af kotten, hvarvid rhombica-fjäll pä ryggsidan och fennica- eller acu- minata-fjäll pä buksidan. Eller förekomma de pä skilda kottar, sälunda att de mindre eller eljest svagare kottarna hafva rhombica-fjäll, de större och kraftigare äter nägondera af de andra formerna. 7. De olika formerna äro ej skarpt skilda, utan öfver- gå ofta i hvarandra, d. v. s. rhombica till acuminata eller fennica, eller tvärtom någondera af dessa till rhombica. 8. I yngre, outveckladt tillstånd äro acuminata- kottar- nas fjäll mycket lika rhombica-fjällen. 9. Med afseende å rhombica-fjällens förekomst på de heteromorpha och de mindre, homomorpha, kottarna öfver- — 2. XII. 1916. Brenner. — Merikallio. 75 — ensstämma de med krokfjällen pä svagare kottar eller kotte- > delar. > 10. Liksom krokfjällen tidigare påvisats vara i sin ut- veckling hämmade eller efterblifna fjäll, kunde möjligen — rhombica-fjällformen betraktas såsom en tidigare, i utveck- ling mot de andra stadd form, — i trakter med mildare vintrar till den smaltoppade formen hos acuminata, med — strängare vintrar åter till den bredtoppade hos fennica. > Maisteri E. Merikallio jätti painettavaksi: Lintutie- > toja Pohjois-Suomesta III. Tietoja Oulun lääniin kuuluvan > Keski-Pohjanmaan (Ostrobottnia media) linnustosta. | Keski-Pohjanmaa (Ostrobottnia media) lienee luonnon- — historiallisesti huonoimmin tutkittuja seutuja maassamme. - Lapin asumattomat erämaat outoine kasvi- ja eläinmuotoi- > neen ovat aina houkutelleet luonnontutkijoitamme matkus- tamaan suoraan sinne, ohi Keski-Pohjanmaan, missä mitään — harvinaisuuksia ei ole otaksuttu löytyvän. Siten ovat nämä = seudut jääneet melkeinpä , valkeiksi täpliksi* monen kasvi- >ja eläinlajin levenemiskartoilla. Edellämainitusta epätasai- * suudesta maamme luonnontuntemisessa, laji- ja harvinai- > suuksista köyhiksi otaksuttujen seutujen syrjään jättämisestä, on Seuran puheenjohtaja, professori J. A. Palmén vuo- "den 1912—13 vuosikertomuksessa huomauttanut (katso Medd. af S. pro F. et FI. F. 39, s. 185) ohjeeksi uusia tutkimus- > matkoja suunniteltaessa. Ornitologisessa suhteessa on vain yksi seutu tällä alu- eella, nimittäin Kokkolan ympäristö, tullut perinpohjaisem- > min tutkituksi (Hugo Krank: Fägelfaunan uti Gamla > Karleby, Larsmo och en del af Kronoby socknar, Acta S. Epro F. et Fl..F., XV, N:o 4, 1898). Oulun lääniin kuuluvalta osalta Keski-Pohjanmaata on — vaan joitakin yksityisiä lintutietoja muutamilta seuduin, ku- — ten Haapavedeltä, Kalajoelta ja Raahesta tieteelliselle maail- — malle ollut tunnettuna. Allekirjoittanut on niin ollen viime kesänä ja muutamina varhaisempinakin vuosina, jolloin alu- — eelle olen tehnyt lintutieteellisiä retkiä, saanut työskennellä 76 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 2. XII 1916. — melkein koskemattomalla työvainiolla, millä seikalla on aina 3 oma viehätyksensä. Br Viimeksi kuluneena kesänä (v. 1916), jolloinka sain — Societas pro Fauna et Flora Fennicalta ja Pohjois-Pohjalai- selta Osakunnalta matka-avustusta ja jolloinka alueen linnusto laajemmin ja tarkemmin tuli tutkituksi, kulki tutkimusmat- kani Raahesta pitkin Pohjanlahden rannikkoa etelään Kala- joelle, sieltä pitkin läänin eteläisiä rajaseutuja Reisjärvelle ja täältä pohjoiseen Haapavedelle ja Oulaisiin. Varemmista retkistäni mainittakoon v. 1911 kesäkuun alkupuolella Ou- - lusta purjeveneellä pitkin Pohjanlahden rannikkoa Raaheen 3 tekemäni retki; samana vuonna puolivälissä heinäkuuta oli = Kalajoen linnusto tutkimukseni esineenä. Heinäkuun alussa v. 1914 retkeilin taas Paavolassa. era Seuraavassa pyydän saada esittää levenemistietoja muu- tamista (29) huomattavista lintulajeista. Jotkut niistä ovat Keski-Pohjanmaalle (Ostrobottnia media) uusia, toiset taas pesimälintuina tuntemattomia. Muutamien täällä tapaamieni lintujen esiintyminen oli täysin yllättävä (Mergus albellus, Harelda hiemalis, Fuligula marila), toisten taas sangen mielenkiintoinen (Cygnus musi- cus, Anser segetum), vieläpä lisäksi odottamatonkin (Oidemia ; fusca ja nigra, Syrnium lapponicum). Ensin mainitsemieni lintujen, joista alli ja tunturisotka kuuluvat etupäässä arktisen — vyöhykkeen linnustoon ja maassamme perin harvinainen lintulaji, herna, pohjoisimpiin subarktisiin lintuihin, varsi- nainen pesimisalue on kaukana pohjoisessa tai ainakin pal- - jon pohjoisempana näitä seutuja. Aika, jolloinka ne täällä j tapasin oli keskikesä, paras pesimäaika. Muuttomatkoillaan - eivät linnut mitenkään voineet olla. Hernan esiintyminen muuttoaikanakin täällä olisi ollut erittäin mielenkiintoinen havainto, sen muuttotie kun otaksutaan kulkevan paljon idempänä. Kuitenkaan en päässyt selvyyteen, pesikö yksi- kään näistä linnuista täällä, vaan olivatko ne vain muuten = kesää pesimättöminä viettämässä. Hernan, mikä harvinai- nen lintu aina ennen maassamme on tavattu vain yksinäi- sinä lintuina, pareina tai poikuuksina, mutta joka täällä TJT ER SES a Ze a A NR z EEE Ee PT Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 77 Maan esiintyi hämmästyttävän runsaslukuisena (yh- > dellä kertaa kiikarin näköpiirissä useina erillisinä parvina > yhteensä noin 30 lintua) ja hajaantuneena eri parviin ja sisi linnuiksi sekä kahdelle järvellekin, on vaikea -otaksua olleen pesimättä, vaikkakaan suoranaisia todistuksia 3 siitä ei ollut saatavissa. | = Useat muutkin linnut olivat täältä entuudestaan tunte- > mattomat, tai oli niitä tavattu ennen vain pitkin Pohjanlah- > den rannikkoa. Kun näiden lintujen pesimisalueet kuitenkin > tiesin yltävän verrattain lähelle eri puolille aluetta, riippuen E kunkin linnun maantieteellisestä levenemisestä, oli niiden * löydöt vähemmän odottamattomia, varsinkin kun näiden 3 seutujen tutkimattomuus teki monet uudet löydöt otaksut- E. taviksi. ; | Että useiden pohjoisten lintulajien levenemisalue pis- ; täisi- pitkin vedenjakajaseutua etelään, sellaisen otaksuman *— on jo v. 1912 professori J. A. Palmen lausunut.') Jo va- - remmin olen esittänyt?) joutsenen omituisen levenemisen > Keski-Pohjanmaan itäosissa ja selittänyt syyksi siihen ihmis- 3 asutuksen, joka hävittää joutsenen tieltään. : Samantapainen kuin joutsenen on isonhanhenkin (Anser > fabalis) leveneminen. Koillisesta lounaiseen tunkeutuu sen > pesimisalue Savon ja Pohjanmaan väliä kauvas etelään. | Kovin harvalukuinen on lintu jo tällä alueella. Lisäksi löy- > tyy suuri joukko muita lintulajeja, joiden levenemisen tänne * muodostama niemeke on joko, kuten kahden edellämainitun k. linnun, yhteydessä levenemisensä pääalueen kanssa pohjoi- E sempana Suomessa, tai kuten hernan enemmän tai vähem- 3 män erinnyt itsenäiseksi saarekkeeksi, kannaksen mentyä — Oulujoki-laakson kohdalta poikki. K Erikoista muutamille yllämainituista linnuista (herna, 3 k 0 mustavikla) on, että niitä on tavattu pesivänä s ' 2) Maddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 38, - s. 119. ; — 2) Societas pro Fauna et Flora Fennica'n kokouksessa 7. X. 1916, — sekä samassa tilaisuudessa painettavaksi esittämässäni kirjoituksessa — joutsenen esiintymisestä Pohjanmaalla. 78 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 2. XII. 1916. - X Pohjanlahden pohjoisosassa tai vielä etelämpänäkin aina Itä A meren ja Suomenlahden sekä Laatokan ja Äänisjärven ran- noilla, kun taas vastaavilla leveysasteilla sisämaassa ei niitä löydy ollenkaan. Näiden suurien vesien äärillä tavataan lisäksi monta muutakin pohjoista lintulajia, joiden pesiminen täällä muodostaa joko aivan erillisen alueen, tai se on enem- män tai vähemmän kiinteässä yhteydessä Lapissa ja Pohjois- i Suomessa olevan pääalueen, vieläpä ,Suomenselkä*-alueen- kin kanssa. Syynä tähän ilmiöön on nähtävästi etupäässä näiden seutujen alhainen lämpötila, joka ilmenee varsinkin pesimisajan keskimaksimilämpösuhteissa. Emme käy tässä tilaisuudessa yksityiskohtaisemmin kä- sittelemään tätä ilmiötä. Viittaamme vaan toisissa julkai- suissa tarkemmin esitettyyn hernan (Mergus albellus)') ja allin (Harelda hiemalis) ?) levenemiseen, edellinen esimerk- kinä subarktisista, jälkimäinen arktisista lintulajeista. Usean tässä kirjoituksessa jälempänä mainitun linnun leveneminen Savon ja Pohjanmaan välisellä vähän asutulla seudulla on siis sangen mielenkiintoinen. Syyt ovat pää- asiassa varmaankin samat kuin joutsenen tänne tekemän niemekkeen. Onko näiden seutujen ilmastossa yhtäläisyyk- sia pohjoisempien seutujen kanssa, yhtäläisyyksiä, joita ei ympäröivillä seuduilla ole ja jotka vaikuttaisivat näiden lin= tujen viihtymiseen täällä, emme varmuudella voi sanoa. Ainakaan eivät nykyiset tiedot kuukautisista keskilämpö- ja' keskimaksimilämpösuhteista anna riittävää selvyyttä tässä asiassa. Nämä tiedot ovat kyllä monessa suhteessa epä- tarkkoja, niin että tulevaisuus voi valaista asiaa. Veden- jakajan korkeus on itsessään liian vähäinen synnyttääkseen 2 huomattavia ympäristöstä eroavia ilmastollisia yhtäläisyyk- siä maamme pohjoisten seutujen kanssa. 1) Dansk Ornithologisk Forenings Tidsskrift, Kjobenhavn, 1917 Einari Merikallio: Om de uti ihäliga träd häckande andfäglar- nas ekologi; sekä Finlands Jakttidskrift, 1917: Ännu om salskraken (Mergus albellus). 2) Fauna och Flora, Uppsala, 1917: Om alfägeln, Harelda hiemalis ' | (L.), och andra arktiska fäglars häckning i Bottniska och Finska viken samt i Laatokka och Aänisjärvi. j Ä E i 1 E i i - a PI: 1916. Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 79 Turdus merula L. — Mustarastas. Joulukuun 4 p:stä * 1910 oleskeli pari mustaarastasta tohtori W. Lindman'in * asunnon lähistössä Kalajoella, käyden syömässä ruokalau- — dalla. Jonkun ajan perästä katosi naaras, mutta koiras — jatkoi ruokavierailujaan aina kevääseen saakka, 3 p:ään E "maaliskuuta, jolloin se epähuomiossa tuli ammutuksi. => Calamodus schoenobaenus (L.). — Kaislakerttu. Kuten — tunnettua, on tämän lintulajin leveneminen maassamme san- - gen merkillinen. Etelä-Suomessa sitä tavataan Laatokan - ympärillä sekä Viipurin, Tampereen ja Porin kautta kulke- E van viivan eteläpuolella; siitä pohjoiseen ainoastaan pitkin > Pohjanlahden rannikkoa sekä myöskin maamme pohjoisim- missa osissa. Keski- ja Pohjois-Suomen sisäosissa on sitä vastoin tunnettu vain pari tapausta (Leppävirta, Hamina- lahti). Yllätys oli sen vuoksi tavata useissa paikoin sisä- > osassa Keski-Pohjanmaata kaislakerttua. Niinpä tapasin lin- nun ensiksi 20 p:nä kesäkuuta (1916) Reisjärvellä Särkijär- ven rannalla. Seuraavana päivänä tapasin laulavan koiraan — eräällä etupäässä pajupensastoa kasvavalla nevalla jonkun matkaa Kärsämäen kirkolta etelään. Haapavedellä löytyi > lintua monin paikoin järvien ja ojien rannoilla ja niityillä, ja viimeksi tapasin linnun Pyhäjokivarressa jonkun matkaa Oulaisten aseman yläpuolella. Loxia bifasciata Brehm. — Kirjosiipi-käpylintu. Kysy- myksessä olevaa lintua ei ole varmuudella kertaakaan ta- vattu maassamme pesivänä (samoin kuin ei Skandinaaviassa- * kaan). Viimeksi kuluneena kesänä olin kuitenkin tilaisuu- * dessa saamaan linnun pesimisestä useita varmoja tietoja. Niinpä tapasin Keski-Pohjanmaallakin, Pyhäjoella, pari kilo- A KSK an akk tn € AVEN JET UA al Lan Ey nd len 2. LMN . I - - w j metriä — kirkolta pohjoiseen kirjosiipi-käpylintu-poikueen. * Vanhemmat ruokkivat vielä verrattain kehittymättömiä poi- > kasiaan. Että lintu oli pesinyt jossakin lähiseudulla, näyt- > tää niin ollen varmalta (kts. Luonnon Ystävä, 1916, n:o 5. = ss. 185—187). Acanthis cannabina (L.). — Hempponen. Kesäkuun = 20 p:nä (1916) tapasin Reisjärven kirkonkylässä useita pa- > reja hempposia, mikä seutu Kokkolaa lukuunottamatta on 80 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 2. XII. 1916. täällä. Lanius excubitor L. — Isompi lepinkäinen. Saamieni tietojen mukaan on tätä lajia muuttoaikaan tavattu monin paikoin kyseenäolevaa aluetta (Saloinen, Pyhäjoki, Kärsä- mäki, Haapavesi, Paavola). Kaupp. Akerman'in mukaan on lintu tavattu Pyhäjoella keskikesälläkin. Haapavedellä Ojakylässä on lintu taas tavattu pikkulintuja pyydystämässä keskitalvella. - Picus canus (Gmel.). — Harmaapäinen tikka. Haapa- vedellä Ojakylässä on kansanmiesten antamien tietojen mu- kaan tämä tikkalaji useita kertoja talviseen aikaan tavattu. . Kuten tunnettua on se vaan muutamia kertoja ennen tavattu Pohjois-Suomessa. Falco peregrinus Tunst. — Muuttohaukka. Tämän hauk- kalajin esiintymisestä eläinmaantieteellisellä alueella Keski- Pohjanmaa lienee tuskin tietoja kirjallisuudessamme ole- massa. Kuitenkin näyttää se, kuten viimekesäisellä retkei- lylläni tulin huomaamaan pesivän siellä täällä alueella (Kalajoki, Sievi, Haapavesi, Oulainen). Pesänevalla Sievissä, tuolla tunnetuksi tulleella joutsenen pesimäpaikalla pesi myös yksi pari tätä haukkalajia muutaman sadan metrin - päässä joutsenen pesästä. Syrnium lapponicum (Sparrm.). — Lapinpöllö. Paitsi jo julaistua tietoa (Nordens Fäglar, II painos) lapinpöllön pe- simisestä Haapajärvellä, on sen esiintymisestä Keski-Pohjan- maalla nyt muitakin tietoja olemassa. Niinpä on sitä talvi- seen aikaan tavattu useita kertoja (Saloinen, Kalajoki, Reis- järvi, Haapavesi, Paavola), ja pitäisi sen Haapavedellä Oja- kylässä kansanmiesten väitteiden mukaan löytyä myös keski- = kesällä, nähtävästi pesivänä. Fulica atra L. — Nokikana. Kesäkuun 20 p:nä (1916) - tapasin Reisjärvellä Särkijärven tiheässä Eguisetum limosum- 3 kaislikossa vilahdukselta nokikanan. Seuraavana päivänä löysin samoilta seuduin matalasta, yllämainittua kasvia kas- — vavasta vedestä pesän, jossa oli neljä munaa. Coturnix coturnix (L.). — Viiriäinen. Tämän Pohjois- pohjoisin maassamme tunnettu. Nähtävästi pesivät linnut EKS RS er Ai, ie på = RR dt öre va hl er Wi £ W 3 — 2. XII. 1916. — Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 81 * Suomessa satunnaisen kanalintumme tapasin kesäkuun 20 = p:nä Reisjärvellä, Saarisenjärven lähistöllä. E Crex crex (L.). — Ruisrääkkä. Tämä lintulaji esiintyy — pesimälintuna, vaikkakin hyvin harvinaisena, aina Keski- — Pohjanmaan pohjoisosiin saakka. Pohjoisimmassa osassa ä yllämainittua aluetta, Kärsämäellä, Haapavedellä, Paavolassa > ja Saloisissa ei sen esiintyminen ole jokavuotista. ä Aegialites curonicus (Bes.). — Pikku kurmitsa. Kesä- E- kuun 16 p:nä 1916 tapasin parin Pyhäjoella, jonkun matkaa - Pyhäjokisuusta pohjoiseen. E Tringa alpina (L.). — Suosirriäinen. Kesäkuun 15 p:nä — tapasin Hanhikivensaaren rannalla pohjoisosassa Pyhäjoen > pitäjää yhden siipirikkoisen yksilön. Seuraavana päivänä tapasin jälleen lähellä jokisuuta toisen, nyt täysin terveen suosirriäisen. Todistaako linnun esiintyminen tähän aikaan vuodesta sen pesimistä näillä seuduin, on vaikea mennä sanomaan. Totanus fuscus (L.). — Mustavikla. Yllättävä oli tämän Keski-Pohjanmaan eläinmaantieteellisellä alueella melkein tähän saakka tuntemattoman (v. Wright tapasi linnun ke- * väällä 1856) linnun esiintyminen pesimisaikaan useissa pai- - koin kysymyksessä olevaa aluetta. Kesäkuun 14 p:nä 1916 tapasin Saloisissa erään pienen merenrantalammen rannalla — ensin yhden ja sittemmin kaksi mustaa viklaa. Pyhäjoella Liminganojan suun seutuvilla ja Hanhikivensaaren luona — esiintyi mustia vikloja (15/VI 1916) monessa paikoin ja ver- — rattain runsaasti. Useat tarkemmin näkemistäni linnuista — olivat koiraita. Nähtävästi pesi lintu täällä. Lopuksi tapa- — sin Reisjärvellä, Särkijärven rannalla (20/VI 1916) yhden > linnun. Pohjoisimmassa osassa aluetta Siikajoella olin jo > varemmin, v. 1911 tavannut mustan viklan keskikesällä (13/VI) kahdessa eri paikassa, sekä myös Kalajoella 14 p:nä > heinäkuuta samana vuonna. = + Terekia cinerea (Güld.).. — Harmaa rantakuovi. Tämän * maassamme ainoastaan Kokkolassa ja Pyhäjoella tavatun > linnun pesimistietoihin lisäksi mainittakoon, että vuonna - 1913 koululainen Sergei Äkerman on jälleen löytänyt linnun 6 a ieh ar ee ah il er EASE IE een nz 5 82 Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 2. XII. 1916. pesän Pyhäjoen suulla samoilta seuduin kuin ennenkin. Pesässä oli ollut löydettäessä kolme munaa. Muutamia =: päiviä senjälkeen kun edelliset munat oli otettu löydettiin jälleen melkein samasta paikasta toinen uusi pesä, jossa myöskin oli kolme munaa. Muina vuosina ei lintua -ole tavattu, säännöllisistä etsiskelyistä huolimatta. Turhaan etsin sitä nytkin Pyhäjokisuulta ynnä muualta, tosin erittäin epäedullisen sään vallitessa. Ensimäisenä vuonna (1894) oli linnun pesässä löydettäessä ollut kaksi munaa. Tieto lin- nun esiintymisestä Kalajoella (ks. Mela-Kivirikko, Suo- = men Luurankoiset, s. 292) on erehdys. Siinä mainitut linnut ammuttiin Pyhäjoella, tunnettujen pesälöytöjen yhteydessä. Numenius phoeopus (L.). — Pienikuovi. Kirjallisuudessa esiintyvä tieto (ks. Mela-Kivirikko, Suomen Luuran- koiset ss. 295—296), että pienikuovi esiintyisi „runsaammin kuin isokuovi koko Oulun läänissä* on täydellinen erehdys. Kysymyksessä olevalla alueella Oulun lääniä on se kaikkein harvinaisimpia lintuja, pesien tiettävästi vain parissa pai- kassa Haapavedellä, Ainalinkylässä ja Ojakylässä. Pyhäjoella * väitetään sen myöskin pesineen' (Äkerman). Kesäkuun - puolivälissä v. 1911 tapasin myös Siikajoella pari kertaa linnun. Scolopax rusticola (L.). — Lehtokurppa. Lintu pesii 3 säännöllisesti monin paikoin alueella, Sievissä, Haapajär vellä, Haapavedellä ja Pyhäjoella, ja on a myös useasti. Saloisissa. Cygnus species. — Keväällä 1916 tavattiin Haapavedellä tavallisten isojen joutsenten joukossa eräs kokonaan väril- - tään musta joutsen (,Kaleva*). Melkein samoihin aikoihin nähtiin pohjoisempana, - Ojakylässä, noin kymmenen lintua käsittävässä, lentävässä joutsenparvessa toisten kokoinen, mutta väriltään musta lintu (talokas A. Lehto). Mahdolli- sesti oli lintu musta värimuunnos tavallista joutsenta tai vain "vielä ruskeanharmaassa poikapuvussa esiintyvä, ehkä taval- lista tummempi yksilö; vaikeampaa on otaksua, että musta joutsen (Cygnus atratus) olisi joutunut näin kauas jostakin Euroopan eläintarhasta. =>. XII. 1916. Merikallio, Lintutietoja Pohjois-Suomesta. 83 | Cygnus cygnus (L.). — Iso joutsen. Tämän lajin esiin- > tymisestä alueella olen aikaisemmin jo erikoisesti tehnyt * selkoa (ks. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora > Fennica 43, s. 6). E Anser fabalis (Lath.). — Iso hanhi. Tämä Keski-Poh- * janmaan eläinmaantieteelliseltä alueelta pesivänä tuntematon — lintu pesinee vielä muutamin paikoin -kaikkein etäisimmillä "sydänmailla Haapavedellä, missä sen poikia vielä muutamia — vuosia sitten on saatu kiinni. Kansanmiesten tiedonantojen = mukaan pitäisi linnun myös löytyä Sievissä Kiiskilänkylän * sydänmailla. Tätä arkaa ja varovaista lintua näyttää uhkaa- - van täällä samanlainen lisääntyvän ihmisasutuksen aikaan- — saava sukupuuttoon kuoleminen kuin joutsentakin. Fuligula marila (L.). — Tunturisotka. Linturikkaassa - Ainalin-järvessä Haapavedellä tapasin 27 p:nä kesäkuuta — (1916) neljä koirastunturisotkaa. | Mergus albellus L. — Herna. Tämän kauniin pienen koskelolajimme merkillisen runsaasta ja odottamattomasta esiintymisestä. Haapavedellä katso Finlands Jakttidskrift, * vihko 3, 1917. Harelda hiemalis (L.). — Alli. Kuinka kansan käyttä- * mät lintujen nimet voivat joskus aikaansaada erehdyksiä, > siitä esimerkkinä täytyy meidän pitää tietoa allin pesimi- * sestä Haapavedellä. Hyn&n nimittäin (ks. Mela-Kivi- rikko, Suomen Luurankoiset, s. 334) ilmoittaa maanvilj. > Aaro Koskelan tavanneen allin pesivänä Haapavedellä - Apajajärvessä, missä kesällä 1901 olisi emä ja poikia am- > muttu. Tiedustellessani asiasta viime kuluneena kesänä (1916), sain useilta eri henkilöiltä kuulla allin pesimisestä täällä. Tarkemmin linnusta tiedustellessani, tulin kuitenkin * pian huomaamaan, että Haapaveden ,alli* oli aivan toinen * lintu kuin mitä tieteellinen allimme tarkoittaa, nim. meri- lintu, Oidemia nigra (L.). Oikea alli oli sensijaan maanvilj. OA. Koskelalle aivan tuntematon lintu, eikä sitä muutenkaan > oltu, paitsi harvoin muuttoaikaan, seudulla tavattu. Meri- "lintu taas pesii Apajajärvessä ja muutamissa muissakin jär- — vissä. 84 Merikallio. — Frey. 2. XIL 1916. Sangen ihmeellistä oli näin ollen, että juuri kun saa- * vuin Apajajärveltä, jossa lopullisesti olin tullut vakuutetuksi yllämainitusta erehdyksestä, näin läheisessä Ainalinjärvessä (27. VI. 1916) kaksi allia, nähtävästi melkein täydellisesti kesäpukunsa vaihtaneita koiraita. Pesikö lintu täällä, siitä | ei mainitun havainnon perusteella voi päästä selvyyteen. _ Joka tapauksessa oli havainto merkillinen kohtalon oikku. Oidemia nigra (L.), merilintu, ja Oidemia fusca (L.), pilkkasiipi. Molemmat linnut pesivät jotenkin runsaslukui- ; sina useissa Haapaveden järvissä. Rissa tridactyla (L.). — Kolmivarpainen lokki. Loppu- talvella 1914 näki rehtori K. O. Reinilä Raahen kaupun- gin edustalla kalalokin näköisen lokkilinnun lentelevän. Seuraavana päivänä tuotiin hänelle lähiseudulla kuolleena tavattu kolmivarpainen lokki. Podiceps cristatus (L.). — Silkkikuikka. Postinhoitaja A. Ahon selitysten mukaan lienee tämä laji tavattu Reis- järvellä. N Podiceps griseigena (Bodd.). — Harmaakurkku-uikku. „Ketara“ 1. „isompi ketara“ (Saloinen), „merihärkä“, „rääky- lintu* 1. „rääkkylintu“ (Reisjärvi), „rääkky“, „rääkylintu“, „marakatti“ (Haapavesi), kuten monet kansan antamat, hal- veksimista osoittavat nimet kuuluvat, pesii edellä maini- tuissa paikoissa, varsinkin Reisjärvellä ja Haapavedellä, huomattavan lukuisasti. Kansan antamien tietojen mukaan olisi sen lukumäärä viime aikoina lisääntynyt. Podiceps auritus (L.). — Mustakurkku-uikku. Kesäkuun 19 p:nä 1916 tapasin Sievissä Pesänevalla, joutsenenpesä- lammikossa parin tätä uikkulajia. Myös Saloisissa lienee „pienempi ketara“ tavattu. Amanuens Richard Frey inlämnade för publikation: Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. Mera ingående undersökningar av den allmänna sam- mansättningen hos insektfaunan i någon enskild trakt inom vårt land ha hos oss ännu icke sett dagen. Icke heller ha några undersökningar publicerats, vilka skulle behandlat nå- ES; XII. 1916. Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 85 gon speciell, lättare begränsad ståndort enligt de vida och ; säkerligen fruktbärande synpunkter, vilka professor K. M. 2 Levander framlade på ett av Sällskapets möten år 1914 - („Om undersökning av ett torvmarksomräde ur topografisk- — faunistisk och ekologisk synpunkt", Medd. Soc. pro F. et Fl. — Fenn. 40, s. 107—114). Nyttan av dylika undersökningar — är självklar, främst pä grund av det fördjupande av den rena samlarverksamheten och iakttagelseförmägan de med- föra. Till och med enbart en sammanställning av de in- — sektarter, vilka under årens lopp insamlats exempelvis i Hel- singfors stads närmaste omgivningar, vore av stort intresse : för kommande forskning, i det en dylik förteckning bleve ett vittnesgillt dokument över faunans förändring, i detta fall närmast i negativ riktning, pä ett bestämt område. | När jag i det följande i korthet redogör för några en- tomologiska exkursioner under en sommarmånad i norra Savolaks, huvudsakligen i Kuopio stads omgivningar, sker = detta främst med tanke pä att, säsom ovannämnda exempel * ädagalägger, sådana lokala insektförteckningar kunna vara av en viss nytta, även om de äro bristfälliga och flyktiga. Denna * redogörelse avser nämligen på intet sätt att giva en helhets- bild av insektfaunan i dessa trakter, utan utgör endast en sam- Fa nställning av några dagboksanteckningar och av data vunna ; vid bearbetning av det hemförda, mer anmärkningsvärda och _„sällsyntare“ insektmaterialet. Därtill kommer, att exkursio- nerna gjordes under en kurs för zoologiestuderande, vilken pä initiativ av prof. K. M. Levander under juli månad 1916 för- * anstaltades i Kuopio, och vid vilken förf. gav handledning i insamling och bestämning av insekter. Det är naturligt, att — denna författarens verksamhet inverkade pä det eventuella > vetenskapliga utbytet. Dessutom utmärkte sig exkursions- 4 perioden genom ovanligt stark värme och torka. | I Kuopio-trakten ha tidigare talrika personer i entomo- * logiskt avseende varit verksamma, bl. a. J. A. Palmen, © €. Lundström, F. W. Woldstedt, E. Westerlund, OR. Enwald, A. J. Mela, K. M. Levander, J. Sahl- 3 berg, R. Fabricius. Det ligger emellertid utanför planen 86 Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 2. XII. 1916. ET för dessa anteckningar att beakta de av nämnda personen 4 gjorda fynden och iakttagelserna. Innan jag övergår till själva anteckningarna, ber jag att på det varmaste få tacka professor J. Sahlberg för den hjälp han lämnat vid bestämmandet av några sällsyn- tare coleopterer, student W. Hellen för hans vänlighet att granska en del parasitsteklar samt student K. Abt, en av deltagarna i Kuopio-kursen, som välvilligt till mitt förfo- gande ställt en förteckning över de under exkursionerna iakttagna lepidoptererna och en del tenthredinider. Den första, orienterade exkursionen företogs av alla kursdeltagarna gemensamt den 4 juli till ett mindre träsk, Vähä-Valkeinen i Alavo, strax söder om Kuopio stad. Här- under lades huvudvikten vid vattenfaunan och metodiken vid dess studium. Under hävning vid stranden erhölls i insektväg en hel del små vattenskalbaggar: Haliplus li- neatus, Hyphydrus ovatus, Hydroporus lineatus, Noterus cras- sicornis och Philydrus testaceus. — Sluttande ned mot träsket utbredde sio nägra i full sommarblom stäende, gräsrika och nägot sanka ängar, särskilt rikä pä höga, blommande An- thriscus silvestris-beständ, Salices, Alnus- och Rhamnus fran- gula-buskar o.:s. v. På dessa kunde de sanka ängarnas högsommarfauna i rätt typisk form studeras. Särskilt indi- vidrikt förekommo här den lilla kortvingade skalbaggen E ) | "A 3 A 2 ps 3 Anthobium minutum och några av våra vanligaste canthari- der (Cantharis nigricans, C. obscura, C. liturata, Rhagonycha limbata) och elaterider (Campylus linearis, Corymbites tes- sellatus, Agriotes obscurus m. fl.) samt den lilla curculioni- den Rhamphus flavicornis; pä blommorna funnos Phalacrus- och Meligethes-arter, pä buskarna Orchestes salicis och O. saliceti (pä sälg), Magdalis pruni (pä hallonbuskar), Tetrops praeusta (pä brakved) samt Cryptocephalus-arter, ss. exiguus och labiatus, och den vackra nyckelpigan Halyzia tigrina. Skinnbaggarna hade ännu icke nått full art- och individ- - rikedom,-utan anträffades endast Miris holsatus, Plesiocoris rugicollis och Nabis ferus i enstaka exemplar. Karaktärs- insekterna pä ängen, liksom över huvud pä all ängsmark, ro. XII. 1916. Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 87 — utgjordes dock av diptererna. I stor mängd flögo här de — små värmyggorna Bibio festinans och Dilophus femoratus samt diverse små växt- och ängsflugor, hörande till familjerna An- — thomyiidaeoch Chloropidae (Egle spp., Chlorops speciosa, Osci- i nis frit m.fl.), vidare vära vanligaste små empidider, Bicellaria — spuria, Empis pennipes, Hilara gallica och guadrivittata, pä buskarna rörde sig de flinka Tachydromia-arterna (T. bicolor E och fuscipes) och Hemerodromia raptoria. En här talrikt före- kommande, annars rätt sällsynt, östlig dipter var den stora, > gula Chrysopilus luteolus, som flög omkring Anthriscus- stjälkarna. I samband med lokalens nära grannskap till vatten stod den rätt rikliga förekomsten av vapenflugarten Hoplodonta > viridula, vars larv lever i vatten, ävensom av Limnia unguicor- nis, vilken älskar fuktiga - platser. Av andra här in- samlade dipterer mä nämnas Leptis scolopacea, L. lineola, Symphoromyia crassicornis, Dialineura anilis, Empis borealis, E. stercorea, Orthoneura erythrogona, Pipunculus campestris var. ater, Palloptera saltuum och Stegana curvipennis. Bland steklarna förekommo enstaka humlor och parasitsteklarna > Lissonota segmentata och Anomalon xanthopus samt diverse > tenthredinider (ss. Cephus brachycercus, Tenthredopsis cam- pestris, T. inornata, Tenthredo mesomelas, Pachyprotasis ra- — pae, Allantus arcuatus, Eriocampa ovata, Macrophya 12-punc- — tata); av gräshoppor talrika, nästan fullbildade exemplar av "den lilla gröna locustiden Platycleis brachypterus. Relief ät >= insektlivet pä våra ängar ge de blombesökande dag- N fjärilarna och de andra insekter jagande trollsländorna; ibland de förra iakttogos under denna och följande dagar — de flesta av våra allmännaste dagfjärilar, ss. hagtornsfjäri- > len (Aporia crataegi), kälfjärilen (Pieris brassicae), aurora- fjärilen (Anthocharis cardamines), blävingarna (Lycaena se- miargus och eumedon), brunfläckiga pärlemorfjärilen (Ar- gynnis selene), skogsgräsfjärilen (Erebia ligea), kamgräsfjärilen — (Coenonympha pamphilus), berg-gräsfjärilen (Pararge hiera), > luktoräsfjärilen (Aphantopus hyperanthus), stora ängssmyga- ren (Hesperia sylvanus) m. fl., av trollsländor sägos Lestes > sponsa och Agrion hastulatum. 88 Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 2. XII. 1916. E En enbart entomologisk exkursion företogs till Vähä- Valkeinen den 8 juli; härvid genomströvades ängarna ända upp till vattenborgen. Utom de redan omtalade insekterna observerades en hel del fytofaga skalbaggar, däribland nägra elythrider (Gynandrophthalma cyanea = salicina, G. aurita) och Cryptocephalus-arter (Cr. morraei, Cr. octopunctatus m. fl.), vidare den gultecknade Malthinus flaveolus, nyckelpigan Coccinella distincta och som en sannolikt tillfällig gäst pä platsen Sarrofrium clavicorne. Även hemipterfaunan ökades med nägra arter, ss. lygaeiden Cymus glandicolor och de vanliga ängscapsiderna Miris calcaratus, Leptopterna dola- brata, Rhopalotomus ater och Agalliastes pulicarius. Av ; diptererna äterfunnos Hoplodonta viridula och Chrysopilus luteolus: bland nytillkomna arter mä nämnas Sargus cupra- rius och iridatus (vanliga å blad), Tachista arrogans (å träd- stammar), Myodina vibrans, Psila fimetaria och Calobata petronella (i gräs). Även ett flertal parasitsteklar insamlades, däribland den egendomliga evaniiden Gasteruption erythro- stomum och pimpliden Lissonota clypeator, och slutligen må nämnas den lilla, mörktecknade neuropteren Micromus aphidi- vorus: Den 11 juli gjordes en entomologisk utflykt till några nedanom Puijo backe belägna smäträsk, Mustalampi och Sam- makkolammet, där vid hävning främst erhölls olika larver, bl. a. stora Dytiscus-larver, sannolikt tillhörande den på orten icke sällsynta Dytiscus latissimus, samt agrionid-, aeschnid- och libellulidlarver. Omkring träsken flögo talrikt vära vanligaste trollsländor: Agrion hastulatum, Lestes, Aeschna juncea, A. grandis, Cordulia aenea, Somatochlora metal- - lica och Sympetrum scoticum. Dessutom insamlades en mängd fytofaga coleopterer, hemipterer och flugor (bland -de sist- nämnda den sällsynta, hos oss östliga guldbromsarten Chry- sops rufipes) samt rovstekeln Crabro spinicollis. Följande dag (12 juli) gjordes den första längre ento- mologiska exkursionen till den tre a fyra km söder om Kuo- pio belägna, djupt inskurna vikbottnen av Siikalahti och - trakterna där omkring. Till en början följdes den höga, DEE IND RR: EEE TUE SALAS ER N NR N ST NES SAR ne na RES 12 = x $ 2. XII. 1916. Frey, nat anteckningar frän norra Savolaks. 89 Kölättande banvallen, nedanför vilken utbredde sig frodiga ängar med blommande Hieracia, Leontodon hispidus och Crepis paludosa. Här förefanns ett rikt insektliv på blommor och blad i det gassande solskenet. Bland fjärilarna mä nämnas - pärlemorfjärilar (Argynnis aglaja), guldvingar (Polyommatus — hippothoe), blävingar (Lycaena argus, semiargus, eumedon, -astrarche, optilete, cyllarus), metallvingesvärmare (Procris staticis), som flögo kring blommorna, medan omkring buskar och i skogsbrynen uppskrämdes talrika geometrider och - smäfjärilar (Larentia montanata, L. autumnalis, Ortholitha limitata, Cabera pusaria m. fl.). Jämte fjärilarna flög kring blommorna en mängd syrphider, ss. Eristalis rupium, E. ne- morum, Helophilus pendulus, H. lineatus, Xylota segnis, Chry- — sotoxum arcuatum, Baccha elongata, Sphaerophoria-, Syrphus- och Pipiza-arter. I andra ärenden befunno sig här nägra jagande rovflugor, Machimus atricapillus och Dioctria rufipes, - den senare en östlig art. Likaledes pä jaktsträt anträffades den vackra rovstekeln Crabro (Ceratocoleus) subterraneus, vilken till proviant i sina bon samlade de pä ängen talrikt förekommande smäfjärilarna. Framträdande voro även några skalbaggar, särskilt de stora, gärna på blommande tistlar och umbellater sittande guldbaggarna (Cetonia aurata, Po- — tosia metallica), humlebaggen (Trichius fasciatus), blom- *— bockarna (Rhagium mordax, Brachyta interrogationis, Leptura tabacicolor, sanguinolenta, maculicornis, melanura), fytofager (bl. a. de tidigare ej omnämnda Luperus flavipes, Aphthona - lutescens, Cryptocephalus flavipes, C. sexpunctatus), heteromerer —(Mordella aculeata, Anaspis lateralis, A. arctica), malacodermer _ — (Microcara testacea, Dolichosoma linearis, Cantharis-arter, däribland den sällsyntare C. rufotestacea = angularis, Po- dabrus alpinus, Mathodes brevicollis) o. s. v. Vidare före- "kommo talrika bladsteklar, ss. Cimbex femoralis, Trichiosoma — latreillei, Tenthredo livida, T. colon, Taxonus agrorum och — Loderus vestigialis. Bortom Siikalahti päträffades en synnerligen givande * lundlokal pä en sluttning mot norr med en rätt frodig växtlighet, bestående av lövträd, däribland lind, samt Loni- s id 90 Frey, Entomologiska anteckningar frän norra Savolaks. 2. XII. 1916. / JAG cera xylosteum, yppiga hallonbusksnär, Galium triflorum, - uppehåll härstädes erhölls en hel del intressanta och delvis mycket sällsynta insekter, särskilt hemipterer och dipterer. - Av de förra mä nämnas de ymnigt på ormbunkar förekom- mande Monalocoris filicis och Bryochoris pteridis (den senare i både läng- och kortvingad form), vidare Orthocephalus vitti- pennis, Plagiognathus arbustorum samt de sällsyntare Macro- tylus cruciatus och Liburnia forcipata. Om de här päträffade E diptererna ger följande fullständiga artförteckning en före- ställning: Hilara gallica, H. pubipes, Tachydromia calceata, - T. stigmatella, Chrysotus laesus, Callimyia amoena (typisk lundinsekt), Aphiochaeta flava, Cordylura rufimana, Helomyza 3 zetterstedti, H. olens, Limosina ferruginata, Neuroctena anilis, Dryomyza decrepita, Tetanocera elata, Lunigera chaerophylli, Sapromyza longipennis, S. guadricincta, S. rorida, Palloptera saltuum, P. angelicae (sannolikt tidigare icke anträffad i > landet), Trypeta sp. (en vacker, troligen ny art, vilken tidi- gare i Kuopio-trakten insamlats av E. Palmen), Sepsis lamellifera n. sp. (beskrivning kommer att lämnas i annat sammanhang), Psila fimetaria, Oscinella anthracina, Stegana curvipennis. Dessutom togos här några parasitsteklar (Me- niscus catenator, Evania minuta) och den pä ormbunkar le- vande tenthrediniden Stromboceros delicatulus. Under barken 4 av murkna stubbar, mest av lövträd, hittades den bläglänsande lucaniden Systenocerus caraboides och nägra staphylinider 2 (Baptolinus pilicornis, Microsaurus laevigatus). Under strövtåg om kvällarna i trakterna närmast sta- den, främst nedanför Puijo backe och kring vattenborgen, insamlades en del natt- och skymningsfjärilar: Sphinx pinastri (enstaka exx.), Deilephila elpenor (icke allmän), Hepialus fusconebulosus (rätt allm.), Cossus cossus (2 exx.), Spilosoma menthastri (allm.), Dicranura vinula, Acronycta auricoma, : Drepana falcataria, Odontosia camelina, Lithosia lurideola (allm.), Setina mesomella (allm.), Hadena basilinea, H. rurea (allm.), H. lateritia, Mamestra thalassina, M. brassicae, M. dentina, Agrotis occulta, A. c-nigrum, Plusia chrysitis, PI. a 4 at a > EE IR SITE IE U Aa ie al Dr er Zn EEE Ys Nn andakt an ei OA n t7 — gamma, Pl. pulchrina, Pl. macrogamma, Pl. festucae, Leuca- nia comma, Caradrina morpheus (allm.), Rusina umbratica, Chloantha polyodon, Euclidia glyphica (rätt allm.), Mithymna — imbecilla- (flera exx.), Abraxas marginata, Opisthograptis lu- teolata, Camptogramma bilineata, Angerona prunaria, Eucos- ‚mia undulata, Anaitis praeformata, Boarmia repandata, Scoria * lineata (allm.), Timandra amata, Odezia atrata (allm.), Larentia viridaria, L. flavofasciata, Eupithecia succenturiata (allm.), > E. sinuosaria. Under nattfjärilsexkursionerna iakttogs ofta kring buskar en större, gul parasitstekel, Ophion luteus. Även infänga- des enstaka ollonborrar (Serica brunnea, Melolontha hippo- castani) och en gäng den sällsynta, vackra Saperda perforata. Över vägar o. d. och till och med pä gatorna i själva sta- den syntes om kvällarna i stora svärmar en liten rovfluga, Hilara diversipes, som hittills betraktats säsom en sällsynt- het i värt land och tidigare här varit känd frän endast tvä orter (Karislojo, Impilahti). Den 14 juli företogs en längre utfärd till Nilsiä och Kaavi socknar. Till Nilsiä kyrkby anlände deltagarna sagda dag pä aftonen, och tidigt följande morgon undersöktes ett inom byn beläget, sterilt, torrt och solöppet sandmarksom- råde med rikt och egenartat insektliv. Vegetationen bilda- des här nästan enbart av Festuca ovina och Rumex aceto- sella med Geranium silvaticum och Urtica dioica i kanterna. Vid hävning erhöllos massvis nägra skalbaggar (Apion fru- — mentarium, Rhinoncus castor), hemipterer (Nysius thymi, Trigo- notylus ruficornis, Orthocephalus saltator), den lilla dipteren Geomyza marginella samt en hel del parasitiskt levande steklar, ss. guldsteklarna Elampus panzeri och Omalus auratus, getingbina Nomada ruficornis och robertjeotana och talrika ichneumonider (främst Chelonus oculatorj. Här påträffades även i enstaka exemplar tvenne rovstekelarter, Mimesa bi- color och Lindenius albilabris, vilka med all sannolikhet hade * bon pä platsen. Adlerz nämner i sitt nyligen utkomna arbete „Grävsteklarnas liv“, s. 198, att pä sandiga gängstigar etc. samtidigt kunna finnas bon av flere olika grävstekels- 92 Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 2. XII. 1916. arter, och anför härvid släktena Lindenius, Crossocerus och Mimesa säsom exempel. Ett sädant samboende beror, framhäl- ler Adlerz, icke pä, att ifrägavarande arter skulle uppsöka varandras sällskap, utan helt enkelt därpå, att platsen är lämp- lig för grävning. På samma sätt kan framhållas, att andra av de i Nilsiä påträffade insektarterna älska öppna, sol- varma ställen eller äro bundna vid de på platsen växande örterna och tydligen därför ha samlat sig på samma loka- E. litet. Med dessa insekter, som alltsä bero av själva ständ- orten, ha vidare allehanda snyltande arter infunnit sig. En tydlig illustration härtill utgör den ovan nämnda, i stort. antal iakttagna Elampus panzeri, vilken parasiterar pä Mimesa bicolor. Pä detta sätt kan man i detta enkla fall tänka sig uppkomsten av ett djursamhälle, bundet vid en bestämd lokalitet. — Till förfullständigande lämnas följande förteck- ning över de pä platsen insamlade insektarterna: Orth. Gomphocerus maculatus Mimesa bicolor Hym. Polysphincta carbonator Lindenius albilabris Cryptus viduatorius Prosopis confusus Atractodes sp. Col. Coccinella 14-punctata Cryptidae 2 spp. Apion frumentarium Polycinetes resplendens Rhinoncus castor 2 Exetastes laevigator Neur. Chrysopa perla - Exochus curvator Chr. ventralis Ophionidae sp. Dipt. Eriothrix rufomarginata Chelonus oculator Carphotricha pupillata Chelonus sp. Tephritis sp. Alysia sp. Geomyza marginella — Euphorus sp. Hem. Nysius thymi Microgaster sp. Dictyonota crassicornis Braconidae sp. Trigonotylus ruficornis - Elampus panzeri Orthocephalus saltator Omalus auratus Agalliastes pulicarius Nomada ruficornis A. saltuarius. N. robertjeotana Stichtocoris transversus Efter frukosten ställdes färden genom ett naturskönt, kuperadt landskap till foten av den -länga och höga äsen Tahkomäki och till ett här nedstörtande bäckspräng, ,Huu- tavanholoma*. Vegetationen, tidigare beskriven av O. Kyyh- = Sd X Br 3x. 1916. Frey, Entomologiska anteckningar frän norra Savolaks. 93 kynen (Medd. 42, s. 57), var överallt mycket frodig; vid bäcken växte bl. a. lind, Onoclea struthiopteris, Eriophorum —callithrix, Poa remota och Galium triflorum. Här infångades bl. a. följande skalbaggar: Badister bipustulatus, Anthobium — ophthalmicum, Cantharis rufotestacea, Podabrus alpinus och dess varietet annulatus, Malthodes atomus (rätt allmän), *— Apoderus coryli, Gynandrophthalma cyanea, G. aurita; vidare "hemiptererna Cymus glandicolor, Lygus pabulinum, Globiceps selectus (jämte forma brachyptera), Bryocharis pteridis (även 3 ‚brachyptera), Hoplomachus thunbergi, Chlamydatus ambulans; > hymenoptererna Pachyprotasis antennata, Croesus septen- > trionis, Glypta heterocera, Mimesa dahlbomi och Halictus al- bipes. Av dipterer förekommo ganska rikligt nägra rätt sällsynta arter, såsom Trichopeza albicincta, Chamaesyrphus scaevoides, Tetanura pallidiventris och Meliera crassipennis; jämväl kunna nämnas Ocydromia glabricula, Tachydromia cothurnata, T. nigritarsis, Helomyza flava. H. olens, A. laevi- frons, Sapromyza rorida, S. praeusta, Loxocera ichneumonea och Opomyza florum. Av lepidopterer må omnämnas Ar- 3 gynnis ino, Hepialus hecta och Lithosia cereola. Följande dag (16 juli) besöktes en intressant lokal, näm- ligen kalkberget Huosiaisniemi i närheten av Pisanvuori, "även den med hänsyn till vegetationen tidigare skildrad av Kyyhkynen (Medd. 42, s. 60). Här finnes en yppig växt- lighet, särskilt rik pä nordliga och östliga arter, ss. Poa caesia, Cypripedium calceolus, Epipactis rubiginosa, Saxifraga caespitosa, vidare Selaginella selaginoides, Malaxis monophyl- los m. fl. Förf. samlade här, främst genom släphävning i den lummiga lundvegetationen, under nägra timmars tid ett "rätt omfattande insektmaterial, som vid senare bearbetning visade sig innehälla icke fä intressanta species; de insam- lade arterna upptagas i efterföljande förteckning: Hyme- -noptera: Evania minuta, Atractodes sp., Cryptidae sp., Braconidae 2 spp. — Coleoptera: Philonthus marginatus, Ithyocara rubens, 2 exx., tidigare hos oss känd frän en- dast en säker lokal (Karislojo), Agathidium sp., Maltho- des distans, Oedemera flavescens (talrik), Adoxus obscu- 94 Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 2, XII. 1916. rus. — Diptera: Beris morrisii, Chrysopilus luteolus, Callimyia speciosa, Neurigona guadrifasciata (mycket talrik), Rhamphomyia hybotina, Trichopeza albicincta, Phyllodromia - albiseta, Tachydromia calceata, T. exilis, Lonchoptera lutea, Aphiochaeta lutea, Trichopticus semicinereus, Pegomyia gilva, Leptopa filiformis, Parallelomma vittata, Helomyza laevifrons (talrik), H. olens, Allophyla atricornis, Sapromyza basalis (rätt talrik), S. apicalis, S. amabilis n. sp. (beskrivningen publiceras senare), S. rorida (talrik), Herina frondescentiae, Trypetoptera punctulata (talrik), Psairoptera albitarsis, Psila, - humeralis (talrik), Strongylophthalmyia ustulata, Drosophila ” transversa (talrik), Mycetophilidae spp. — Lepidoptera: Hepialus hecta, Angerona prunaria. — Hemiptera: Trigo- notylus ruficornis (talrik), Calocoris fulvomaculatus, Chlamy- datus ambulans (talrik), Hoplomachus thunbergi (talrik), Pla- giognathus arbustorum. k ASUN. v % E» AN API KPT PI I Efter återkomsten till Kuopio gjordes den 18 juli ett — entomologiskt fynd av mer än vanligt intresse. Bland hydro. faunistiskt studiematerial, hemfört frän Kuopio hamn nära Väinölänniemi udde av professor K. M. Levander, obser- verades nämligen ett exemplar av den lilla, i vatten levande parasitstekeln Prestwichia aquatica. - Om förekomsten av . denna egendomliga insekt i Finland har hittills intet varit med säkerhet känt. Visserligen ha i vatten levande parasit- steklar dä oeh dä blivit iakttagna, men endast undantags- vis närmare granskade. Arten är den enda inom fam. Chalcididae, som typiskt lever i vatten. Den inficierar en mängd vatteninsekters ägg och har blivit kläckt ur ägg av dytiscider, trollsländor och vattenskinnbaggar (Nepa). Ha- nen är vinglös, honan har smala,-i bakkanten längt här: fransade vingar.: Det i Kuopio funna exemplaret var en hona och syntes, i samstämmighet med tidigare gjorda iakttagelser, vid sina rörelser i vattnet icke begagna vin- garna, utan tog sig fram genom livliga rörelser med de länga, spensliga benen. Den 21 juli gjordes en ny exkursion till den tidigare besökta lundlokalen invid Siikalahti. Härunder anträffades id XI. 1916. Frey, NR SR anteckningar från norra Savolaks. 95 Bi några exemplar en av våra sällsyntaste se mest anmärk- a "ningsvärda dipterer, nämligen den karaktäristiska rovflugan — Cyrtopogon pulchripes. Arten är tidigare känd endast från — Baikalsjön i Sibirien och Korkeakoski-dalen i Tuovilanlahti i Finland, pä vilken sistnämnda lokal den i rätt stort antal — blivit funnen är 1865 av J. A. Palmen och C. Lund- ström samt 1898 av E. Palmen. Fyndplatsen invid Kuo- — pio var sälunda ny. Arten satt här pä vägarna och lurade "pä rov i solskenet. Bland de pä själva lundlokalen denna gång anträffade coleoptererna nämnas Mycetoporus debilis(?), Omalium caesum, Megarthrus sinuaticollis och Trogoderma - glabrum, bland hymenoptererna evaniiden Gasteruption ery- throstomum, cynipiden Psilodora maculata, den sällsynta -lehneumoniden Oedematopsis dorsalis samt diverse små try- = phonider och vinglösa pezomacher. Av dipterer förtjäna näm- nas Chrysops rufipes, Eristalis apiformis, Tachydromia albo- — capillata, Oxyphora flava, Psilosoma audouini och Oscinella — longipennis n. sp. (beskrivning publiceras senare). "Den 22 juli besöktes kalkbrottet invid Jynkkälahti, varest * b]. a. anträffades den stora tvestjärten (Forficula auricularia). > Arten blev pä denna plats upptäckt för omkring 30 är se- i dan av K. M. Levander, och har den alltså sedan dess — här fortlevat. En längre utfärd företogs med ängbät den 23 juli till - det för sin naturskönhet bekanta Tuovilanlahti i Maaninka > socken. Orten är i entomologiska arbeten ofta omnämnd E på grund av den mängd intressanta insekter, speciellt dipte- förer, som här anträffats, främst av J. A. Palmen och C. * Lundström. Efter framkomsten till den idylliskt belägna byn Tuovilanlahti i bottnen av den djupa, fjordartade viken med samma namn besöktes ännu samma afton ett invid viken liggande, pittoreskt bergparti, de s. k. Pirunpesät. - Här erhöllos bl. a. tvenne anmärkningsvärdare dipterer: 5 —Clinocera (Heleodromia) fontinalis och Dichetophora obliterata, E "den förra tidigare icke anträffad inom värt naturalhistoriska område. Bland nattfjärilar, som senare pä kvällen iakttogos strax invid byn, förtjäna omnämnas glasvingesvärmaren (Bembecia hylaeiformis), dagfjärilmätaren (Geometra papilio- naria) och det allmänna gräsflyet (Charaeas graminis) jämte dess varietet fricuspis. Följande dag (24 juli) ägnades ät en exkursion till Kor- keakoski vattenfall och till den djupt i morängruset ingrävda, egenartade Korkeakoski-dalen. Vattenfaunan i själva bäcken var synnerligen rik. Förutom talrika perlid-, ephemerid-, trichopter- och coleopterlarver funno vi här i utbildat till- stånd en del intressanta skalbaggar, nämligen Helmis maugei 96 Frey, Entomologiska anteckningar från norra Savolaks. 2. XII. 1916 = . AA = (c. 130 exx.), Latelmis volckmani (1 ex.), Limnius troglodytes (1 ex.) och Hydraena gracilis (c. 30 exx.) ävensom den van- liga H. riparia (1 ex.). Små och långsamma i sina rörelser, voro dessa svåra att upptäcka, men genom att vända ste- narna i bäcken och noggrant genomsöka deras undre, alg- täckta ytor erhöllo vi snart ett större antal exemplar. Säll- - syntast i vårt land är säkerligen Hydraena gracilis, av vilken i museets samlingar finnas endast tre exemplar (från Karelska ° näset och ryska Karelen). — I bäcken erhölls vidare dytisci-- den Platambus maculatus samt på de ovan vattnet uppstickande, .av strömvirvlarna ständigt fuktade stenarna ett antal kort- vingade coleopterer, ss. Dianous coerulescens, Tachinus fime- tarius, Anthophagus caraboides och Geodromicus plagiatus var. nigritus. Insektlivet i Korkeakoski-dalen var denna dag rätt fat- tigt. Trots alla bemödanden lyckades vi icke infänga ett enda exemplar av den tidigare omnämnda Cyrtopogon pul- 4 chripes eller av den ännu- vackrare C. luteicornis, vilken ävenledes tillförene här blivit anträffad. Bland insamlade coleopterer kunna nämnas Bembidium velox (allmän pä bäck- stränder), Bryocharis cingulatus, Dorcatoma punctulata, An- thaxia 4-punctata, Helodes minuta, Dictyoptera sanguinea, k Mordella maculosa, av hemipterer Globiceps selectus och Chla- mydatus ambulans, av dipterer Dioctria reinhardi, Lasiopogon E cinctus, Machimus atricapillus, Xylota confinis, X. segnis, Do- i lichocephala irrorata, Hilara diversipes, Dryomyza decrepita, Lunigera chaerophylli, Psilosoma audouini, Zodion notatum, av odonater den stora, vackra trollsländan Cordulegaster an- 2. XII. 1916. Frey. — Hintikka. 97 — nulatus, som här var allmän, men mycket svår att infånga. En orsak till att skörden sålunda blev föga anmärknings- värd står utan tvivel att söka däri, att den fordom så vackra och täta skogen i dalen vintern 1915—1916 blivit på ett rätt hänsynslöst sätt avverkad. Bäcken var vid vårt besök uppfylld av kvistar och bråte, och överallt lågo kvarläm- nade stammar. I ortspressen har denna vandalisering blivit vederbörligen päpekad och klandrad. > Samma afton återvände exkurrenterna till Kuopio, där under de närmaste kvällarna lepidopterologerna ännu er- höllo nägra nya arter, ss. Agrotis cuprea, A. prasina, Cara- drina menetriesi, Pellonia vibicaria, Epione vespertaria och Halia wauaria. | En kort artlista mä ännu meddelas. Under en sista gemensam exkursion den 27 juli till en liten bäck, dens. k. Prästgärdsbäcken, strax utanför staden insamlades en mängd smä insekter, vilka i det varma eftermiddagssolskenet liv- ligt svärmade omkring ovan bäcken eller pä stranden av densamma. Det hemförda materialet visade sig bestå av följande species: Coleoptera: Atheta sp., Anotylus niti- > dulus (allm.), Megarthrus depressus, M. sinuaticollis, Ptenidium evanescens (allm.), Antherophagus pallens, Anchicera fuscipes E (allm.). — Diptera: Sciara sp., Rhamphomyia lividiventris (18,19), Hemerodromia stigmatica, Tachydromia albocapil- lata, Sympycnus annulipes, Helomyza laevifrons, Limosina spp. (allm.), Sphaerocera pusilla (allm.), Sepsis flavimama, - Ilythea spilota, Philotelma anomala (1 ex.; sannolikt ny för — landet, tidigare känd endast från en kärrmark i Schlesien), — Ephydra riparia, Parydra guadripunctata (allm.), Scatella pa- — ludum (allm.), Drosophila melanogaster, Scaptomyza grami- > num (allm.), Balioptera combinata. Maisteri T. J. Hintikka ilmoitti painettavaksi: Carex — pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta ja havaintoja sen kasvupaikasta. Jo elokuussa 1914 huomasin Joroisten Kerisalon saa- — rella sijaitsevassa pienessä Immolanlammissa kasvavan Carex 7 98 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XI. 1916 3 pseudocyperus'ta. Useasta syystä voin vasta viime kesänä 1916 uudistaa käyntini, tehden samalla havaintoja sen kasvu- paikasta ja lähimmästä ympäristöstä. Mainittu Carex pseudocyperus’en resentinen löytöpaikka on siitä mielenkiintoinen, että se on Fenno-Skandiassa poh- joisin. Jens Holmboen') mukaan se esiintyy Norjassa etupäässä Kristianian seudussa; fossilisena se on löydetty == Nupharzuyö — Pol. thelypteris-vyö W Scirpus zuyö 52 Sphagnum ww Typha. z vyötä Taa märkitty 3 - å Noin 100m. E ka > useammasta paikasta kuin elävänä. — Ruotsissa on Carex pseudocyperus Hartman’in ja Neuman’in’) kasvioiden mukaan levinnyt Skänesta Vestmanlantiin ja Gestriklantiin saakka pohjoisessa. — Suomessa on se Hj. Hjelt’in Con- 1 Jens Holmboe, Planterester i Norske torvmyrer. Kristia- nia '1903, siv. 154—155. 2 Hartman, Skandinaviens flora, XI uppl., 1879. — Neuman, Sveriges flora. Utgifven med biträde af Fr. Alfvengren. Lund 1901, siv. 69. 2 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 99 a - tietojen ') ja Herb. Mus. Fennici'n kokoelmissa löy- Eivien kappaleiden mukaan löydetty useista paikoista seu- "raavista kasvitieteellisistä maakunnistamme: Al, Ab, N, Ka, = Ik, St, Ta, Kol. Löytöpaikat ovat mainittujen lähteiden mukaan seuraavat: Al: Finström, Godby ja lähellä kirk- * koa; Geta, Finnvik; Eckerö, Böle ja Skeppsvik; Vårdö; > Sund, Tranvik; Geta, Bolstaholm; Kökar, Idö. Ab: Turku, Hirvensalo; Parainen, Mustfinnträsk; Nauvo, Sandö; Brom- | arf, Refbacka, Bredvik, Östanberg; Karjalohja, Pellonkylä, —Tallnäs; Vihti, Oravalampi. N: Inkoo, Barö, Kvarnträsk — ja Böhlsträsk; Sipoo, Löparö; Porvoo, Skallerhamn; Pyhtää, — Kyminjoki. Ka: Räisälä. Ik: Valkjärvi, Pasuri; Kivennapa, — Terijoki; Rautu, Vahvia ja Sumpula; Muola, Yskyjärvi. St: - Ahlainen 1869 (Acta Soc. F. et FI. Fenn. 32, n:o 1, siv. 202). - Ta: Hattula, Pelkola, Vinjalampi; Asikkala, Uitto, Rauvala, j Kalkkis, Kartanomäki; Padasjoki, Kellosalmi; Heinola, Paha- > lammin oja (prof. A. K. Cajander'in tiedonannon muk.); | Hartola, Vehkasalo. Kol: Nikola. — Subfossilisena on Ha- "> rald Lindberg löytänyt sen pohjoisinna Joroisista (Sb) E Kuhmoniemestä (Ok) 64° 15'?). "a > PT VV I 52:25 1250 un dh A Paraisten Mustfinnträskistä mainitsee sen K. Linkola, kuvaten samalla mainitun lammin kasvillisuuden ?). Muuta- "mat yhtäläisyydet, joita voi huomata vertaamalla Linkolan selontekoa tässä myöhemmin seuraaviin havaintoihin sekä erilaisuus, joka pisti silmiin verratessa mainitun Immolan- "lammin kasvillisuutta useissa muissa saman pitäjän erityyp- "pisissä lammissa löytyviin, ovat antaneet aihetta saattaa jul- " kisuuteen havaintoni, toivossa, että eritoten lampien vesi- ja rantakasvillisuuteen enemmän kiinnitettäisiin huomiota. # Mainittu Immolanlampi sijaitsee fluvioglasialisia hieta- "muodostuksia täynnänsä olevalla Kerisalon saarella, 62° 8 E. !) Acta Soc. pro F. & Fl. Fennica V. III, siv. 334. 2) Meddel. Soc. pro F. & Fl. Fennica XXX, 1904, siv. 71. — Moss- kulturföreningens Årsbok 1899, siv. 178—213, 1900, siv. 185—257; Suo- en Kartasto, II painos, teksti osa I, karttalehti 20, IV, Kasvillisuus ja kasvisto, siv. 67. 3) Luonnon Ystävä 1911 siv. 47 lähtien. = ee SEEN 2 nr TA ; s JOSE ' Pax - T- Be 4 ie er pohj. lev., Suur-Immolan ja Punnolan Immolan talojen vä- lillä. Nyttemmin on lammin etelärannalle rakennettu Keri- salon kylän kansakoulu. Lampi on muodostunut Kerisalon harjusta, Joroisten pitäjän läpi luoteesta kaakkoon kulkevan, kulissimaisesti kat- keilevan harjun distaliosasta lähtevien sivuharjanteiden väliin. Samanlainen, osittain vierinkivihiedan muodostama, samalla" morenisoran ja savikerrosten salpaama on pohjoisemman = Penkkimäen harjun kupeella sijaitseva Saarijärvi, n. 6 km pohjoisempana Kotkaan ja Paajalan tilojen luona. Se vaan on kooltaan suurempi. Suuremmilla pitäjäkartoilla (1 : 20,000) ei ole tätä pientä, n. 225—250 m pitkää ja n. 150 m leveää lampia merkitty, pienemmillä (1:100,000) kyllä mitättömänä pilkkuna. Tilus- = - karttoja en ole voinut käyttää oheenliitettyä karttaa piir- täessäni askelmittojen ja kompassin avulla. — Pitäisin lam- pia harjunkuvelampina, joskaan ei tyypillisenä. Lammin pohjois- ja itäpuolella on ranta mutakerrosten peittämää ja sen takana kohoavat loivasti savipellot. Länsi- rannalla on samoin mutakerroksia, ainoastaan eteläkolkassa -. ulottuu suoraan vierinkivinen harjuaines lammin nevavyöhön asti. Etelärannan niemeke on tuntuvasti moreninluontoista. Itärannalta lähtevän noin !/, km pituisen ojan kautta on lampi Haapaselän (Haukiveden osan) yhteydessä. Puro vir- = taa läpi kesän, mikä todistaa lähteitä löytyvän lammissa. Lammin syvyys on vaikea saada tarkoin selville. Siksi hienoa ja upottavaa on lieju — savi- ja mutaliete — sen pohjassa. Muutamat mittaukseni osoittivat lammin keskiosan — syvänteen olevan n. 4 m; rannempana, rantakasvistojen (Scirpus, Polystichum thelypteris) ') selkäpuolella oli syvyys n. 1.5—2 m. Vierinkivisoraranta jyrkästi viettävää. Pohja enimmäkseen saviliejua. Veden väri on kesäisin ja lähistön — isäntien tiedonantojen mukaan talvisinkin lyijynharmaata, selvästi saviliejuista. Myös on lahoamis- ja mätänemisjättei- den haju lammilla erittäin voimakas, tehden kuumina päivinä !) Nomenklaturi Mela-Cajanderin kasvion mukaisesti. 3 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 101 pitkä-aikaisen olon täällä vastenmieliseksi. Veden tem- peraturihavaintoja ei ole tehty. Missään kohden ei voi sanoa lammin rantakasvillisuutta köyhäksi, vaan melkeinpä joka paikassa voi siinä eroittaa > seuraavat vyöhykkeet rannalta päin lukien: 1) Ledum-Betula- - Vyö, 2) Sphagnum-neva (useimmiten Carex rostrata siinä hal- — litseva putkilokasvi), 3) Polystichum thelypteris-vyö, 4) Scirpus lacustris-vyö, ja 5) Nuphar-vyö. Näistä voivat kaikki muut paitsi Nuphar-vyö puuttua ja monella tavoin muuttua. Useim- — miten määrännevät niiden esiintymisen pohjan laatu ja tilan ahtaus. Kaikkiaan tapasin vedessä ja rantavyöhykkeissä 72 eri putkilokasvilajia. Kasvien järjestys seuraavissa vyöluet- teloissa on, lukuunottamatta Ledum-vyötä, sen mukaan miten runsaasti ne esiintyivät eri kasvillisuusvöissä. Nuphar-vyön kasvit ovat tässä lammissa osaksi silkan . > veden kasveja, mutta osaksi myös rannempia, erityisten vöi- den kasveja. Edellisen laatuisia ovat Nuphar luteum ja Nymphaea candida, jälkimäisiä taas Eguisetum fluviatile, Scir- pus lacustris sekä Polystichum thelypteris. Tähän ryhmään voinee lukea myös seuraavat, jotka voivat esiintyä myös silkan veden kasvien seuralaisina, vaikkakin ne tässä lam- missa esiintyvät Sphagnum- ja muidenkin vöiden seassa, enimmäkseen lätäkkökasveina: Utricularia minor, Utricularia intermedia, Lemna minor. Scirpus-vyössä kasvoi: Scirpus lacustris, Nuphar luteum, Polystichum thelypteris, Lysimachia thyrsiflora (us. sterili), — Carex pseudocyperus, Cicuta virosa, Hippuris vulgaris. Polystichum thelypteris-vyön asukkaat olivat: Polystichum thelypteris, Carex pseudocyperus, C. teretiuscula, Epilobium > palustre, Scirpus lacustris, Comarum palustre, Lysimachia thyrsiflora, sekä taimena joskus Salix pentandra. Sphagnum-vyössä on vaikea määrätä esiintymisrunsautta, sillä useat, esim. Comarum, Calla ja Menyanthes pyrkivät muo- dostamaan paikotellen omia vöitään. Seuraavat kasvit ta- pasin: Carex rostrata, Vaccinium oxycoccus, Menyanthes fri- foliata, Drosera rotundifolia, Eguisetum fluviatile, Epilobium palustre, Eriophorum polystachyum, Potentilla tormentilla, Ly- 102 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XII. 1916. simachia thyrsiflora, Galium palustre, Carex canescens, C. teretiuscula, Typha latifolia, Agrostis stolonifera, A. vulgaris, Hippuris vulgaris, Cicuta virosa, Carex pseudocyperus, Cala- magrostis stricta, Salix phylicifolia, S. pentandra, Drosera longifolia, Lemna minor, Utricularia intermedia. Näistä on Comarum melkein yhtä edustava kuin Carex rostrata kyseessä olevalla alueella. Carex rostrata'a taas seuraavat Cicuta vi- rosa, Carex pseudocyperus, Typha latifolia, Lemna minor, Utricularia intermedia, esiintyen sen kasvupaikoilla. Ledum- Betula-vyössä on lajirikkaus suurin. Vakituis- ten siinä esiintyvien kasvien lisäksi on tullut siirtolaisia, rikkaruohomaisia kasveja, osaksi nähtävästi ihmisten ja eläin- ten toimesta tulleina, osaksi ympäristön metsäkasveja. Toiset niistä näyttävät kovin vähän pysyviltä. Alusta on kasvivyön puhtaimpana esiintyessä Polytrichum juniperinum- ja P. stric- tum-mättäitä. Puukasveista löytyy hieskoivua lukuunotta- matta + pensasmaisina Juniperus, Salix pentandra, S. phyli- cifolia ja S. nigricans. Ruoho- tai pensasmaisten aluskasvien järjestäminen esiintymisen mukaisesti on niiden suuren vaih- _ televaisuuden ja usein pysymättömyyden vuoksi tarpeetonta. Seuraavat merkitty muistiin: Polypodium dryopteris, Poly- stichum spinulosum, Eguisetum palustre, Eguisetum fluviatile, Lycopodium annotinum, Nardus stricta, Agrostis stolonifera, A. vulgaris, A. sp., Calamagrostis phragmitoides, Aera cae- spitosa, Festuca rubra, Eriophorum polystachyum, E. vaginatum, Carex echinata, C. canescens, C. Personii?, C. Goodenoughii, C. globularis?, Juncus filiformis, Luzula multiflora, Ranunculus repens, R. acer, Drosera rotundifolia, Spiraea ulmaria, Rubus arcticus, R. chamaemorus, Comarum palustre, Potentilla tor- mentilla, Empetrum nigrum, Hypericum guadrangulum, Viola palustris, Epilobium angustifolium, E. palustre, Ledum palustre, Vaccinium myrtillus, V. uliginosum, V. vitis idaea, V. oxy- coccus, Calluna vulgaris, Lysimachia vulgaris, Menyanthes trifoliata, Scutellaria galericulata, Melampyrum pratense, Ga- lium palustre. -— Näistä mielellään asettuvat etualalle silloin kun koivun sekainen metsä rajottuu suoraan Sphagnum- alueeseen Menyanthes trifoliata ja Eguisetum fluviatile, saaden = AKI Pat As i a KH, / FYR a TY AVE a a Te ni — 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 103 silloin seurakseen Carex canescens, Eriophorum polystachyum, Lysimachia thyrsiflora ja Juncus filiformis lajit. — Calamag- rostis phragmitoides, Potentilla tormentilla, Spiraea ulmaria, Rubus arcticus, Comarum palustre, Epilobium angustifolium, Hypericum guadrangulum esiintyvät mielellään Ledum-vyössä silloin kun se rajoittuu Salix phylicifolia-pensaikkoon (vrt. aluekuvaus VI). Viimemainitut kasvit yhdessä Menyanthes trifoliata'n kanssa ovat sellaisen pensaikon valtakasveja. Lammen vesi- ja rantakasvien esiintymisrunsaus on seu- raavassa arvosteltu asteikolla I-X. Menetelmä on saman-. tapainen, jota Alvar Palmgren on käyttänyt lehtokas- villisuuden erikoiskuvauksessaan '). Lammeista, rajoitetuista alueista on helpompi määrätä esiintymisrunsaus tarkemmin ja senvuoksi olenkin uskaltanut laajentaa asteikkoa; sen si- _ jaan että Palmgren käyttää asteikkoa I—V, on seuraavassa käytetty arvoja I—X. Polypodium dryopteris II Eriophorum polystachyum VI Polystichum thelypteris VIII e: vaginatum TI a spinulosum III Carex teretiuscula V—VII Equisetum palustre III = echinata III—IV = fluviatile V—VI ca canescens III—IV Lycopodium annotinum IV PA Goodenoughii VI Isoötes lacustre, echinospora? Picea excelsa V—VI Pinus silvestris V—VII Juniperus communis IV Typha latifolia IV—V Nardus stricta I Agrostis stolonifera IV a vulgaris 111 —V 5 sp. II! Calamagrostis- phragmitoides V ja stricta Il Aera caespitosa V—VI Festuca rubra 1 Scirpus lacustris VI— VIII » pseudocyperus IV—V 5, rostrata VI—VIII Calla palustris 11—VI Lemna minor Ill Juncus filiformis 111--IV Luzula multiflora II Salix pentandra V » nigricans III » bicolor VII Betula odorata VII Alnus glutinosa V Alnus incana II. Nuphar luteum VIII Nymphaea candida VI ') Alvar Palmgren, Studier öfver löfängsomrädena pä Äland II. Acta Soc. pro F. & Fl. Fennica 42, n:o 1, siv. 180. 104 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XII. 1916. Ranunculus repens I Cicuta virosa IV ja acer II Peucedanum palustre V Drosera longifolia III Ledum palustre V1—VIII ja rotundifolia I—VI Vaccinium myrtillus V Spiraea ulmaria VII 8 uliginosum VI Rubus arcticus V % vitis idaea III—IV 5 chamaemorus VI 2 oxycoccus I1—VIII Comarum palustre V1—VIII Calluna vulgaris II Potentilla tormentilla VII—VIII Lysimachia thyrsiflora VI Sorbus aucuparia III 3 vulgaris III Empetrum nigrum VII Menyanthes trifoliata VII Rhamnus frangula VII Scutellaria galericulata TI Hypericum guadrangulum 11—111 Melampyrum pratense III Viola palustris VII Utricularia intermedia III Epilobium angustifolium III—IV 5 minor IV—V n palustre V1—VVIII Galium palustre IV Hippuris vulgaris Il Cirsium palustre 11 Mahdollista on, että joku submersi kasvi on veden laadun vuoksi jäänyt huomaamatta. Tälle lammille ominaiseksi kasviksi, sellaiseksi, jota ei löydy muissa ympäristön järvissä ja lammissa on mainittava vain C. pseudocyperus, sillä Lindberg on löytänyt P. the- lypteris'en Pasalan luota. Muualta en ole tätä kasvia Joroi- sissa tavannut. Monien vesi- ja rantakasvien puuttuminen tästä lammista voinee jossain määrin saada selityksensä sen pienikokoisuu- desta. Sellaisia ovat esim. seuraavat, joista useat kasva- vat aivan lähirannoilla: Sparganium- ja Potamogeton-lajit, Scheuchzeria palustris, Triglochin palustris, Alisma plantago, Sagittaria natans, Stratiotes aloides, Baldingera arundinacea, Alopecurus-lajit, Molinia, Glyceria fluitans, Scirpus palustris, S. acicularis, Carex acuta, C. limosa, C. flava, C. vesicaria, C. filiformis, Juncus alpinus, J. bufonius, Betula nana, Poly- gonum amphibium, P. viviparum, Caltha palustris, Ranunculus flammula, Batrachium, Ranunculus sceleratus, Trifolium-lajit, Callitriche-lajit, Lythrum salicaria, Myriophyllum-lajit (M. alterniflorum voinut jäädä huomaamatta), Andromeda-lajit, Myosotis-lajit, Mentha arvensis, Pedicularis palustris, Bidens- . lajit, vaikka useille niistä kyllä olisi ollut sopivia kasvu- paikkoja tarjolla. 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 105 Seuraavien kasvimaantieteellisesti mielenkiintoisten, enem- män tai vähemmän selvien vesi- tai rantakasvien löytyminen Joroisten pitäjän alueella sopinee tässä yhteydessä tulla mai- nituksi. Useita erittäin mielenkiintoisia löytöjä on jo aikai- semmin Harald Lindberg mainitulta alueelta tehnyt ). M. m. Pasalan luota on hän löytänyt Aspidium thelypteris'en, Carex paradoxa'n, C. heleonastes'in; Järvikylän seudusta Potamogeton pectinatus'en, Sagittaria natans'in, Carex cype- roides'en, Poa compressa'n, Polygonum foliosum’in, Sagina =. nodosa'n, Cerastium triviale *glandulosa'n, Batrachium *eradi- > catum’en, Callitriche auctumnalis'en, mitkä kaikki, ollen huo- mattavia löytöjä, todistanevat seudun erikoisuutta kasvimaan- tieteellisessä suhteessa. — Seuraavat löydöistäni lienevät sopivimmat tässä mainittaviksi: Polystichum cristatum (korpi Havukkalammin pohjoispäässä, vähän); Equisetum palustre (rantaniitty Havukkalammin eteläpäässä; Stendalin niitty lä- hellä Kanavaa; nyttemmin ilmestynyt ratapenkereille monin paikoin) ;' Typha latifolia (Uskalin lammeissa; Kotkatjärvi; Valvatos; usein savihaudoissa); Sparganium ramosum (Ka- nava, runsaasti); Stratiotes aloides (Valvatos, H. Lindberg, Plantae Finlandiae Exsicce. N:o 442; Havukkalampi, run- saasti; Virran Jokilampi; Hyviänsalmi, runsaasti); Rhyncho- spora alba (umpeenkasvanut lampi läh. Penkkimäkeä; ete- läisten Uskalin lampien rantamilla); Carex dioica (Stendalin niityt läh. Kanavaa; Havukkalammin eteläpää; Lahnalammin ranta); C. pauciflora (Paron rantasoissa); C. chordorrhiza (Havukkalammin ranta, runs.); C. stricta s. t.; C. acuta (yl. rannoilla); C. limosa (Havukkalampi, runsaasti; Hyviänsalmi, es. nevoissa); C. irrigua (Paron rantasoissa; umpeenkasva- neissa lammeissa Kotkatjärven luona); C. sparsiflora (passim); C. flava (Joroisselän rannoilla yleinen); C: vesicaria (yl. ran- => noilla); C. filiformis (fg—fgg lampien rannoilla, esim. Uska- lin eteläpään lammit; Mustinlampi Savuniemellä y. m.); Lemna 1) Meddel. Soc. pro F. & Fl. Fennica XXIII siv. 9; XXVIII siv. 18; XXIX siv. 95; XXXIV siv. 170. — Suomen Kartasto, II painos, teksti, karttalehti 20, IV, siv. 69—-70. 5 X 106 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XII. 1916- minor fg; Iris pseudacorus (Jokijärvi); Malaxis paludosa (Ha- vukkalammin ranta); Salix lapponum (Lahnalampi; Jokijärvi); Myrica gale (entisen Pappilanlammin pohjalla maantien vier. läh. Kanavaa; metsässä Valvatoksen pohjalla läh. Eteläselkää); Betula nana fgg soissa; Polygonum amphibium sat fg (esim. Havukkalampi; Valvatos; Jokilampi; Räisälänranta); Nymphaea alba (Räisälänranta, Paro); Nymphaea tetragona (yhd. edelli- sen kanssa; Penkkimäen lampi); Ranunculus lingua pass. (esim. Jokilampi; Jokijärvi; Hyviänsalmi); R. flammula (pass.); R. reptans (fg savikkoisilla tai kivikkoisilla tulvarannoilla, * varsinkin Haukiveden vesistöön kuuluvilla); R. sceleratus (us. liejurannoilla); Nasturtium palustre (sat fq rannoilla); Carda- mine pratensis (=ed., rannoilla); C. amara (lähteiden luona rannoilla; Havukkalampi; Sääksjärvi); Drosera longifolia (sat r, Havukkalampi, Uskalin lammit); Myriophyllum verticillatum (Räisälänranta); Hippuris vulgaris (Havukkalampi, Kanava); Myosotis palustris (sat fg rannoilla); M. caespitosa (Paron ranta); Lycopus europaeus (pieni kasvusto Havukkalammin rannalla); Inula britannica (Jokijärven pohj. ranta, Venäjältä alkujaan Huutokoskelle kulkeutunut?); Gnaphalium uligino- sum (fg liejurannoilla, esim. Joroisselkä, Kotkatjärvi); Bidens radiatus ja B. cernuus (Kanava). Kuten aikaisemmasta frekvenssiluettelosta huomaa, on Im- molanlammissa verraten vähälajinen, mutta silti rikasyksilöinen kasvillisuus. Useiden morenilampien ja -järvien rantamilla mielellään esiintyvien rantakasvien puuttumisen selittää Sphagnum-nevan löytyminen rantamilla. Se ehkäisee kevät-_ tulvat ja siten myös tulvaranta-alueen syntymisen, joten mai- nitunlaisille kasveille sopivaa maaperää ei ole tarjona. Sa- mainen Sphagnum-neva tekee mahdolliseksi Polystichum the- lypteris'en ja Carex pseudocyperus'en siksikin runsaslukuisen esiintymisen lammissa. Ilman sitä ne olisivat karjan tallaa- 'mat, kuten voi huomata länsirannalla, jossa karjan tuhoova vaikutus on tuntuvin. Lisäksi tämä neva edistää mitä te- hoisimmin maatumista, joka lammissa käy supra-akvaatti- sesti. Polystichum yhdessä C. pseudocyperus'en kanssa muo- dostaa silloin erinomaisen aallokon suojan Sphagnum-nevan 2.XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 107 — rintaan. Polystichum’in juurakon haarat ovat omiaan nevaa kasvattamaan lammin keskustaa kohti. Luettelosta käy myös tyydyttävän selvästi ilmi, miten suhteellisesti vähän on ihmisen läsnäoloa suosivia vesi- ja rantakasveja päässyt lammissa kasvamaan ja missä määrin sen rannat ovat koskemattomina säilyneet. Merkillepantavaa on myös Polystichum thelypteris'en ja Carex pseudocyperus'en esiintyminen täällä yhdessä, vieläpä tavallisesti aivan samassa vyöhykkeessä. Näin ei yksistään täällä, vaan myös Mustfinnträskistä mainitsee Linkola ne molemmat yhdessä. Samoin on Lindberg ne molemmat tavannut subfossileina Järvikylän luona ja P. thelypteris'en vielä resentisenä. Mitä erikoisesti Carex pseudocyperus'een tulee, on todennäköistä, että ainakin erinäiset lammit — muistakin suomalaisista löytöpaikoista (Ik, Ta) päättäen näh- - tävästi harjulievelampien luontoiset — tarjoavat pohjoisem- panakin suotuisat olosuhteet tälle vesikasville, joka post- glasialisen lämpimän kauden aikana on ollut levinneena kau- vas pohjoiseen '). Koska Lindbergin ylläviittaamamme subfossiililöytö Joroisista on samalta harjualueelta, hiukan yli peninkulman matkan päässä pohjoiseen, lienee otaksut- tavissa, että etelämpää samalta harjualueelta (Rantasal- men— Oravin Punkaharjun harjualueilta) voidaan löytöjä tehdä. Siellä on vielä Carex pseudocyperus'en nykyisessä levenemiskartassa aukkokohta, joka tuntuvimmin eroittaa läntiset löydöt kaakkoisista, ja sieltä olisi sitä erityisesti et- sittävä. Seuraavat aluekuvaukset poikittain eri kasvistovöistä Immolanlammissa on valikoiden tehty kartan osottamilla paikoilla. Asteikko on tunnettu Norrlinin 1—10. I. Alue etelärannalla, läntinen lahden perukka. Karjan vaikutus 0. Osaksi kansakoulu-alueen aitauksessa. Leveys vajaa 25 m. Nuphar-vyö (lev. 5—6 m). Nuphar luteum 4—5, Eguisetum fluviatile 4. i 1) Vrt. Suomen Kartasto, II painos, teksti osa I, karttalehti 20, Kasvillisuus ja kasvisto, IV, siv. 67. are 1 a 108 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XII. 1916. Equisetum-vyö (lev. 6—7 m). Equisetum fluviatile 5—7, | MESI v Typha latifolia 3—4, Nuphar luteum 3—4, Nymphaea candida (muutam. kpl.). Polystichum thelypteris-vyö (lev. 75 cm). Polystichum thelypteris 6 (sisäreun.) — 9 (ulkor.), Epilobium palustre (3—)4, Carex pseudocyperus 4, Typha latifolia 3—4, Lysimachia thyrsiflora 3, Cicuta virosa 2 kpl., Salix pentandra, taimi. * Sphagnum-neva (lev. 5—6 m). Carex rostrata 6—7, Equisetum fluviatile 6, Carex teretiuscula 5—7, Comarum pa- lustre 4, Hippuris vulgaris (laikku, siinä 6), Utricularia inter- media (kukkii laikuttain), sterilinä 5—6, Calla palustris 3—6, Eriophorum polystachyum 3—5, Typha latifolia 3—4, Viola palustris (lehtiä s. t.), Cicuta virosa 1 yksilö. Ledum palustre-vyö (lev. n. 2.5 m). Alustana Polytrichum juniperinum ja Sphagnum’it; paikotellen polulla Bryum ja Amblystegium. ---- Agrostis vulgaris 4, Carex echinata 4, Galium palustre 3—4 (reunassa), Ledum palustre 3, Carex Goode- noughii 3, Polystichum spinulosum 2—3, Potentilla tormentilla 2, Ranunculus repens 2, Drosera rotundifolia s. t., Juncus fili- formis s. t., Menyanthes trifoliata (huonoja) s. t., Phegopteris dryopteris s. t., Comarum palustre s.t., Epilobium angustifolium (ster.) s. t., Carex canescens s. t., Empetrum nigrum s. t., Vaccinium oxycoccus (pari vartta mättäällä), Lycopodium ' "annotinum (seassa metsän laidassa). Rantametsässä seur. puut esiintymisjärjestyksessä: hies- koivu, kuusi, kataja, petäjä ja tervaleppä. II. Alue länsirannalla. N. 25 m pituinen. Ledum ja osaksi Sphagnum-vyössä oleva ruohokasvullisuus karjan ositt. tuhoamaa. Nuphar-vyö (lev. n. 4 m). Nuphar luteum 4—5, Carex . rostrata s. t. ja laikuissa (tih. 5). Polystichum thelypteris-vyö (lev. 40—60 cm). Polystichum thelypteris 5—8, Carex pseudocyperus 5—6 (paljon ster.), Carex teretiuscula 5, Epilobium palustre 3—4, Cicuta virosa 2—3, Carex rostrata s. t. Sphagnum-vyö (lev. n. 6 m). Kovin upottavaa. Vaccinium oxycoccus (6—)7, Polystichum thelypteris 3—6 (sterilejä us. : NE BAER 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 109 paik. tiheässä), Drosera rotundifolia 5—6, Comarum (jätteinä, ster.) 4—, Epilobium palustre 3, Drosera longifolia s. t., Agrostis s "sp. s. t., Cicuta virosa s.t. (taimia). —- Lätäkössä Sphagnum- painanteessa: Lemna minor 5—6, Utricularia intermedia 5, Carex rostrata, jätteitä (ster.), Menyanthes s. t. Pohjalla siinä Sphagnum'eja ja Hypnum’eja, reunassa Polytrichum strictum- — mättäitä. Ledum-vyö (lev. n. 15 m). Alustana Polytrichum juni- perinum ja Sphagnum-lajeja. Putkilokasveja on (tuntuvasti karjan tuhoamia): Vaccinium oxycoccus 6—7, Rubus cha- maemorus 5—6, Vaccinium vitis idaea 6 (mättäillä 6, tasaisella 4--), Ledum palustre 5(—4), Empetrum nigrum 5—4, Carex sp. (Goodenoughii?) lehtiä s. t. Rantametsässä hieskoivuja, petäjiä ja kuusentaimia. II. Alue, n. 40 m pituinen, luoteiskolkassa. Nuphar-vyö (lev. 0—4 m). Nuphar luteum 0—4. Polystichum thelypteris-vyö (lev. n. 0.5 m). Polystichum thelypteris 8—9, Carex pseudocyperus 3, Epilobium palustre 3—4, Comarum palustre s. t., Cicuta virosa s. t. Vyö erin- omaisen tiheä, kapea, selvä seuraavan vyön ja veden välissä. Valtakasvi vielä elokuun alussa sterili. Sphagnum-vyö (lev. 6—20 m). Vaccinium oxycoccus 2—17 (esiintyy laikuttain), Carex Goodenoughii (osittain sterili) 4—6, Eriophorum polystachyum 3, Menyanthes trifoliata 2(—4), sterili, Drosera rotundifolia 2—3, Calla palustris 2(—3), lehtiä, Viola palustris 2(—4), sterili, Epilobium palustre s. t., Potentilla tormentilla s. t., Eriophorum (gracile?) (muutamia kpl.). — Rannempana kasvillisuutta karja osaksi turmellut, kauvempana vähässä määrässä. Menyanthes, Viola palüstris, Carex Goode- noughii ja Potentilla tormentilla esiintyvät vain rannempana, karjan turmelemalla alueella. Ledum-vyö (lev. n. 40—50 m). Karja ja ihminen (muta- haudat) pilannut sen suureksi osaksi. Jätteitä: Potentilla tormentilla, Agrostis sp., Nardus stricta, Agrostis stolonifera (ster.). Alakasvillisuutena Sphagnum’ien ja Polytrichum'ien ohella Aulacomnium palustre. Metsässä: hieskoivu, petäjä ja kataja. 110 Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 2. XII. 1916. IV. Alue, n. 10 m pitkä, pohjoispäässä. Säilynyt kos- kemattomana peltoaitauksessa. Nuphar-vyö (lev. n. 12—15 m). Nuphar luteum 4—6, Nymphaea candida s. t. Polystichum thelypteris-vyö (lev. 2—2.5 m). Polystichum thelypteris 4—8, Typha latifolia 5—7, Carex teretiuscula 3—4, Carex pseudocyperus s. t. Typha latifolia-vyö (lev. n. 4—6 m). Typha latifolia 5—6, Comarum palustre 4—5, Polystichum thelypteris 4—5. Eriophorum polystachyum 6, Comarum palustre 4—5, Typha latifolia (2)—3, Galium palustre s. t., Lysimachia thyrsiflora s. t. (enimmäkseen sterili). Calla palustris-vyö (lev. n. 10 m). Calla palustris 6, Lysimachia thyrsiflora 6 (fertili), Calamagrostis phragmitoides - 3, Comarum palustre (2—)3, Carex canescens sisärajalla, Rannan koivusekametsä, Vaccinium-tyyppiä muistuttava, ulottuu taampana viljelyksiin asti. Puita on siinä: hieskoivu, tervaleppä (runsaasti), paatsama, kuusi, kataja, siellä täällä petäjä ja pihlaja. Aluskasvillisuusmerkintä tyypillisimmästä n. 3 aarin alueesta: Vaccinium myrtillus 2—5, Trientalis europaea 3—4, Lycopodium annotinum, laikkuja, joissa 5—6, Aera caespitosa 2—3, Rhamnus frangula 2 (taimia), Vaccinium vitis idaea s. t., Polystichum spinulosum s. t., Polypodium phegopteris s. t., Viola palustris s. t., Potentilla tormentilla s. t., Sorbus aucuparia s. t., Epilobium angustifolium kolme kpl. — Tässä poikkileikkauksessa on kasvillisuuden rehe- vyyden takia Sphagnum-vyö täyttynyt. Itärannalla korvaa tässä reheväkasvuisimmassa poikkileikkauksessa esiintyvää Calla-vyötä Comafum-vyö. V. Alue, aivan lähellä edellistä, koilliskolkassa (pit. 15m). | | Nuphar-vyö (lev. n. 12—15 m). Nuphar luteum 2—5, Nymphaea candida s. t. Polystichum thelypteris-vyö (lev. n. 3—5 m). Polystichum thelypteris 7—9, Typha latifolia 4—5 (osittain fertili), Egui- setum fluviatile 4—5, Nuphar luteum 3—5 (sterili), Nymphaea candida 3—5 (sterili), Cicuta virosa 3—4, Epilobium palustre r 3 2. XII. 1916. Hintikka, Carex pseudocyperus L.-löytö Pohjois-Savosta. 111 3—, Carex teretiuscula s. t., Carex pseudocyperus s. t. Nymphaea’n ja Nuphar’in lehdet paikotellen ylöstyöntyneet muiden kasvien väliin. Sphagnum-vyö (lev. n. 10 m). Vaccinium oxycoccus 6—7, Comarum palustre 6—7, Potentilla tormentilla 4—7, Carex teretiuscula 5—6, Epilobium palustre 4—6, Eguisetum -fluviatile 5, Carex rostrata 5, Carex Goodenoughii 4, Agrostis sp. 3—4, Eriophorum polystachyum 2—3, Festuca rubra s. t., Polystichum spinulosum s. t., Epilobium angustifolium 1 ste- —rili kpl., Cirsium palustre 1 kpl., Peucedanum palustre (leh- tiä). — Muutamia pieniä Salix phylicifolia-pensaita alueella. Comarum-vyö sisäpuolella Potentilla’a. Potentilla vyönä lähel- lä Ledum’ia. Ledum-vyö (kapea, n. 1—2 m leveänä koivikon laidassa). Ledum palustre 6. Vaccinium oxycoccus ulottuu sinne lai- kuttain. Empetrum nigrum, Potentilla tormentilla, Comarum palustre, Eguisetum fluviatile, kaikki s. t. — Mukana hieskoivu, petäjä ja kataja. VI. Alue (pituus n. 30 m). Scirpus-vyön kohdalta itä- rannalla. Nuphar-vyö (lev. n. 7 m). Nuphar luteum s. t. Scirpus-vyö (lev. n. 10 m). Scirpus'lacustris 7, Carex rostrata 5—6, Carex teretiuscula 5—6, Polystichum thelypteris s. t., Cicuta virosa s. t. — Kaikki muut paitsi Scirpus esiintyvät seuraavan vyön laidassa. Scirpus-yksilöt erin- _ omaisen reheviä, ulottuen 175--200 cm yli veden pinnan. Kaikki fertilejä. Mielenkiintoista oli Carex-lajien ja Poly- stichum'in esiintyminen kaislikossa. Sphagnum-vyö (lev. 12 m). Carex rostrata 5—, Erio- phorum polystachyum 3—4, Menyanthes trifoliata 2-3. — Betula'n ja Salix phylicifolia'n taimia s. t. Pohjana Sphagnum- peite. Rannempana Polytrichum-mättäitä. Salix phylicifolia-reunus (lev. n. 8 m). Menyanthes tri- foliata 4—6, Calamagrostis- phragmitoides 4—6, Comarum palustre 4—5, Viola palustris 3—4, Potentilla tormentilla 3—4, Carex rostrata 3, Carex Goodenoughii 2—3, Betula odorata, taimia 2—3, Epilobium angustifolium s. t. — Salix phylici- 112 Mötet den 3 februari 1917. folia-pensaita siellä täällä. Ledum puuttuu kokonaan. Ran- nempana Betula: odorata ja Salix phylicifolia-tiheikkö. VII. Alue, n. 25 m pitkä, kaakkoisen lahden rannalla. Nuphar-vyö (lev. n. 8--10 m). Nuphar luteum 3—4. Polystichum thelypteris-vyö (lev. 1-2 m). Polystichum thelypteris 9, Carex teretiuscula 3, Cicuta virosa s. t., Typha latifolia, muutamia varsia. Sphagnum-vyö (lev. 8—10 m). Carex rostrata 6—1T, Comarum palustre 5—7, Vaccinium oxycoccus 5—6, Drosera - rotundifolia 3—5, Agrostis sp. 4, Drosera longifolia, laikku, Eguisetum palustre s. t. Salix phylicifolia, Betula odorata, pensaina 3 kpl. Comarum muodostaa melkein oman vyönsä = lähellä Polystichum-vyötä. Ledum-vyöhön ihmiset ovat vaikuttaneet. Muistiin mer- kitty: Comarum palustre, Potentilla tormentilla, Galium pa- lustre, Eguisetum fluviatile, Vaccinium, Menyanthes trifoliata, Scutellaria galericulata, Alnus glutinosa ja Salix phylici- folia. Mötet den 3 februari 1917. Ordföranden ägnade Sällskapets bortgängne Hedersleda- mot, professor Johan Petter Norrlin, följande minnes- ord, som af Sällskapets medlemmar stäende ähördes: ,Det nya är, till hvars första möte vi nu samlas, med- förde pä sin sjunde dag för värt samfund en smärtsam förlust. Dess verksamma, varma och äldrige vän Johan Petter Norrlin slutade dä sitt tör den botaniska och öfver hufvud naturalhistoriska forskningen i värt land sä betydelsefulla lif. Nägra dagar senare ledsagade vi hans stoft till dess sista hviloplats i fosterjorden, och en minnes- krans nedlades därä som en vördsam hyllning. | Mötet den 3 februari 1917. bla Att vi ej på länge sett honom vid vårt Sällskaps mö- ten har, såsom alla veta, berott af ohälsa. Men enhvar, som besökte honom i hemmet och ville erhålla lugna, san- sade råd af den gamle, klartänkte vännen, fick Hans beredvilligt lämnade bistånd. Man begagnade sig också ofta häraf. Norrlin stod därför uti intim kontakt med vänner och elever, och hans intresse för deras forskareverksamhet - och vunna resultat upphörde först med döden. Sig. själf höll han anspråkslöst ä sido, när det gällde offentlighet och erkännande. När andra gjorde i hans forsk- ningsriktning hvad han ej kunde, så gladde han sig. Och gingo de längre än han vågat hoppas, eller bragte de nya tegar under arbete, så gladdes han dubbelt. Därför var också den bortgångne läraren och vännen uppburen av alla, som förstodo honom. Därför kunde han verka för vårt samfunds mål och för forskning äfven när ohälsa vållade att han icke syntes i vår krets. Numera skall han aldrig synas här, och icke heller i hemmet. Dock är han närvarande, om än ej personligen. Allt fortfarande skola nämligen hans riktlinjer följas af vårt - Sällskap. De skola upprätthållas och allt vidare utvecklas, numera af en hel grupp efterföljare, som vilja bära forsk- ningens fana högt och arbeta för fosterlandets utredning i naturalhistoriskt afseende. Norrlin hade glädjen att härom vinna personlig öf- vertygelse. Väl kände han det under ohälsans dagar först tungt att icke mäkta slutföra hvad han redan planlagt. Men hvem kan väl nå de mål han föresatt sig? Kunde väl den bortgångne gendrifva naturens egen lag, att den enskildes * kraft är begränsad? Ödet bjöd honom att gå bort när han fyllt sitt värf — ett ädelt värf — för högskolan, forsk- ningen och fosterlandet. Ej må vi då med klagan tänka på hans bortgång, ty han skall icke förgätas. Tvärtom mä Societas pro Fauna et Flora Fennicä tro- get fortsätta sin verksamhet och utveckla densamma. Dä skall dess bortgängne vän allt fortfarande stä midt i vär 8 114 Mötet den 3 februari 1917. krets och trots sitt fränfälle ännu länge verka för de mäl, E som i lifstiden tedde sig för honom som en hägring. På sä sätt skall han i framtiden nä hvad han ej kunnat i lifvet själf ästadkomma. Därigenom skall värt samfund pä bästa sätt hedra den bortgängne vännens minne.* . Tillika meddelade ordföranden, att professorskan Hilma Norrlin och fröken Aino Norrlin i egenskap af enda arftagare redan nu bestämt sig för att förverkliga sin önskan att befordra den aflidnes forskningsmäl och till Sällskapet — öfverlämnat följande, behörigen bevittnade testamente: „Vi underskrifna Hilma: Evelina Norrlin och Aino Siveä Norrlin förklara härmed vär yttersta vilja vara att, dä nägondera af oss aflider, den aflidnas kvarlä- tenskap skall öfvergä till den ‚efterlefvande samt att efter 3 hvarderas död hela kvarlåtenskapen med undantag af de mindre legat, om hvilkas utgifvande vi tilläfventyrs fram- deles kunnat förordna, skall tillfalla sällskapet Societas pro Fauna et Flora Fennica. Af den egendom, som sålunda är afsedd att tillfalla Sällskapet, skall Ainola. parcellägenhet i Asikkala socken användas till en vetenskaplig station i botaniskt och öfver hufvud taget biologiskt syfte. rättning, föryttras och de inflytande medlen tillika med de penningemedel, som kunna i kvarlåtenskapen ingå, särskildt förvaltas för att användas för inrättningens underhåll. Af lösegendomen skall den del, som icke är erforderlig för fastigheten och nämnda in-- Skulle, till följd af oförutsedda omständigheter eller eljes, svårigheter ställa sig för inrättningens upprätthållande och fastighetens försäljande påkallas, skola de inflytande = medlen tillika med de medel, som tilläfventyrs kunna vara i "behåll af lösegendomen, af Sällskapet förvaltas såsom en 29 särskild fond, benämnd Johan Petter Norrlins fond, och räntorna frän fonden användas för befrämjande af bo- taniska, företrädesvis växtgeografiska och systematiska stu- dier och forskningar. I händelse Sällskapet skulle upphöra eller dess karak- tär väsentligen förändras, äga de personer, som senast ut- 3.21.1977; Smärre meddelanden. 115 gjort dess bestyrelse, i samråd med lika stort antal utaf > nämnda bestyrelse utsedde förtjänte och sakkunnige med- - lemmar af Sällskapet besluta om egendomens eller fondens användande på sådant sätt, som kan anses bäst öfverens- stämma med vår aflidne man och faders vetenskapliga verk- * samhet. Till bekräftande af detta värt testamente hafva vi det- samma egenhändigt underskrifvit och fogat anstalt om dess bevittnande. Helsingfors, den 3 februari 1917. Hilma Evelina Norrlin. Aino Siveä Norrlin.“ Sällskapet beslöt med tacksamhet emottaga testamentet > och uppdrog ät Bestyrelsen att pä lämpligt sätt för testatrices uttala Sällskapets vördnadsfulla och hjärtliga tacksägelse för deras om förtroende och pietet vittnande handling och dess försäkran att söka bringa deras vackra tanke till verk- — ställighet sä långt det i dess förmåga står. | Till medlemmar af Sällskapet invaldes magister Anna . Andersson (föreslagen af docent A. Luther), dok- tor Gösta Idman (föreslagen af doktor Hj. Schulman), läraren, pastor O. Kyyhkynen (föreslagen af magister K. Linkola) och magister Lydia Strandberg (föreslagen af professor K. M. Levander). Ylioppilas Y. Wuorentaus ilmoitti painettavaksi: 1) Koleopteri- ja hemipterifauna Pohjanmaan hiekkarannoilla; 2) Tietoja Pelson suon vesien mikrofaunasta ja planktonista. Professor Th. Salan förelade Sällskapet sitt nyligen afslutade arbete „Finlands botaniska litterätur till och med > ar 1900“ (Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn., t. 43), för hvars tillkomst och uppställning talaren i korthet redogjorde. — Ordföranden frambar personligen samt å Sällskapets vägnar till dess vördade Hedersledamot, professor Th. Salan, en varm lyckönskan till det monumentala verkets afslutande äfvensom ett djupt kändt tack för den stora gäfva Säll- skapet och naturforskningen fätt emottaga. Sällskapets med- lemmar deltogo i hyllningen genom att resa sig från sina platser. — Tomens pris fastställdes till 10 mark. 116 | Smärre meddelanden. 3. II. 1917. Maisteri T. Kaukoranta piti mielenkiintoisen, lukui- "sain karttojen valaiseman esitelmän suomalaisista lin- tujennimistä. Puheenjohtaja kiitti esitelmöitsijää Seuran puolesta, painostaen sen seikan suotavuutta, että eri alojen erikoistuntijat työskentelisivät käsi kädessä. Doktor V. F. Brotherus förelade Sällskapet som ; - gäfva fascikeln IV af exsiccatet Bryotheca fennica. Då fascikeln var den sista, önskade dr Brotherus tillika få uttalad en tacksägelse till de personer, som varit honom behjälpliga vid anskaffande af material, doktorer H. Buch, E. Häyren, H. Lindberg och H. Rancken, magister A. L. Backman, forstmästare Edv. af Hällström, provisor E. Lin- E deman äfvensom student V. Pesola. Med tacksamhet om- nämnde dr Brotherus äfven gäfvor från aflidne dr O. Sund- - viks samlingar. R Arkitekt Gunnar Stenius demonstrerade exemplar af den frän värt naturalhistoriska omräde tidigare icke kända coleopteren Dyschirius intermedius Putz., af föredragaren fun- . nen den 13 juli 1911 ä hafsstrand pä Kitö i Sibbo skärgård, . äfvensom ett honexemplar af den inom omrädet ytterligt sällsynta Dytiscus dimidiatus Bergstr., af föredragaren an- träffadt den 12 september 1916 i ett med Lemna minor Öf- vervuxet utfallsdike mellan Kottby och Fredriksberg invid Helsingfors. Sistnämnda art är hos oss för första gången . anträffad af professor J. Sahlberg, som den 26 juli 1866 öfverkom ett hanexemplar i vattengraf i Toubila park pä Karelska näset (se Enum. Col. Carniv. Fenn. p. 163), pä hvilken fyndplats den af professor Sahlberg äterfunnits den 24 och 27 augusti 1878, bägge gängerna blott ett enda han- exemplar; arten har senare af professor Sahlberg ett par gänger förgäfves blifvit eftersökt pä samma ställe. Maisteri M. E. Huumosen puolesta jätettiin painetta- vaksi: Oulun painolastikasvisto vv. 1913—16. Lisäykseksi aikaisemmin julkaistuihin luetteloihin Oulun. painolastikasvistosta vv. 1899—1912 (Meddelanden v. 36 s. 84—87, v. 38 s. 85—86 ja v. 39 s. 175—180) liitettäköön We AN - 3. II. 1917. Huumonen, Oulun painolastikasvisto vv. 1913—16. 117 seuraavat muistiinpanot v:lta 1913—16. Merkinnät perustu- vat yksikertaiseen käyntiin paikalla kunakin kesänä. Uutta painolastimaata ei näinä vuosina ole satama-alueelle tullut, vaan entisiä kasoja on osittain luotu pois, tai muuten pöy- hitty, joten hautautuneina olleet siemenet ovat päässeet itä- mään. Siksi on ilmaantunut uudelleen joitakin ennen harvoin tavattuja, jopa muutamia uusiakin lajeja. Edellisten vuosien vakinaisista lajeista ovat koko tämän nelivuotiskauden edelleen säilyneet: Medicago lupulina L., - Melilotus albus Desr., Cirsium arvense v. horridum Wimm., —Carduus nutans L., Centaurea scabiosa L. ja Tussilago far- farus L. Lähinnä edellisiltä vuosilta periytyneinä ovat koko ajan pysyneet: Chenopodium rubrum L. 1—3 kpl., Ch. poly- -spermum L. 1—5 kpl., Scleranthus: annuus L. 1—3 kpl., Ana- gallis arvensis L. 3—10 kpl. ja Campanula rapunculoides 3—1 kpl. Samoin lähinnä edellisiltä vuosilta periytyneet, mutta tällä ajalla sukupuuttoon kuolleet ovat seuraavat: Rumex crispus L. vv. 1913—14 2—1 kpl., Cerastium arvense L. v. 1913, Herniaria glabra L. vv. 1913—15 5—1 kpl., Me- dicago sativa v. falcata L. vv. 1913—14, Veronica agrestis L. "v. 1913 1 kpl., Plantago lanceolata L. v. 1913 1 kpl., Knautia arvensis L. vv. 1913—15 1 kpl., Lappa minor DC vv. 1913—14 1 kpl., Erigeron Canadensis L. vv. 1913—15 3—1 kpl. ja Artemisia campestris L. vv. 1913—15 1 kpl. Ennen runsaina esiintyneistä ovat vielä sukupuuttoon hävinneet: Sinapis + arvensis L. v. 1914 1 kpl. ja Raphanus raphanistrum L. v. 1916 2 kpl. Ennemmin silloin tällöin esiintyneistä lajeista ovat tällä ajalla uudelleen näyttäytyneet: Atriplex patulum L. v. 1916 2 kpl., Papaver -rh&as L. v. 1916 1 kpl., Lepidium — ruderale L. v. 1916 2 kpl., Melilotus arvensis Wallr. vv. 1914 —16 1 kpl., Erodium cicutarium L. v. 1916 1 kpl., Mercurialis annua v. 1916 1 kpl., Anchusa arvensis Bieb. v. 1915 1 kpl., Solanum nigrum L. v. 1915 1 kpl. ja Artemisia absinthium L. v. 1914 1 kpl. Uusia ovat seuraavat: Fumaria offici- nalis L. v. 1916 1 kpl., Androsaces septentrionale L. vv. 1914—15 n. 20 kpl. ja Galium aparine L. v. 1916 1 kpl. Androsaces kasvoi paikalla, missä ei pitkiin aikoihin ole ollut 118 Huumonen. — Räsänen. 3. II. 1917. - painolastia ja missä se helposti on edellisinä vuosina voinut jäädä huomaamatta. V. 1916 oli sen kasvupaikalla halko- pinoja. \ Ennen julkaistusta luettelosta on jäänyt pois Echium vulgare L. v. 1911 1 kpl. Maisteri Veli Räsänen näytti seuraavat Huomatta- vat jäkälät: 1. Lecanora *coelocarpa Ach. var. sorediata n. var. — Similis L. *coelocarpae, sed thallus sorediosus. Soredia - albido-flavescentia vel glauco-virescentia. Apothecia sat rara, minora, concava, epithecio fusconigro. Sporae ovoideae— ellipsoideae, longit. 13—19.5, crassit. 5—9 u. — Ad ligna —erescit, praesertim in saepimentis. On sangen yleinen jäkälä kuolleella, kuorettomalla puulla, varsinkin vanhoilla aidoilla, levinneenä laajalle alueelle Poh- jois-Pohjanmaalla (Alkkula-Simo— Oulu). Tri E. Wainion yksityisen tiedonannon mukaan se tavataan myös Etelä- Suomessa monin paikoin ja on hänkin löytänyt sitä apo- thecioilla varustettuna, joiden kautta se (löytö vuodelta 1913) Ob-alueelta tuli lähemmin määrätyksi. Varmaan se on kaik- kialle Suomeen levinnyt. : Onkalo, 26. 6. 15, V. Räsänen, 2, 2. Parmelia minuscula Nyl. **minutissima n. subsp. — Thallus minutus, longitudine et latitudine circ. 3 cm. Laci- wire a ER TER Kuva 1. Parmelia minuscula Nyl. Kuva 2. Parmelia min Nyl. — SA *minutissima n. subsp. — Ob, Simo, Rossia, Suma, 1863, Fellman, - ce / v Ä SN EEE 1 YLIT 100 X j E niae cylindricae vel parum complanatae, sat breves, erassit. in apicibus circ. 0.06—0.1 mm. Color fusco-niger, 9. 11..1917. Räsänen. — R. Palmgren. 119 - subtus fusco-albidus. Apothecia non visa. Fig. 1—2. — In latere rupis crescit. Kasvoi pellon kiviaidalla Simossa Onkalon talon luona maantien varrella kesällä 1915. 3. Cetraria hiascens (Fr.) var. fenuis n. var. — Thallus tenuis, longitudine 3—5 cm, laciniae angustae, latit. circ. 1 mm, concaviusculae, in lateribus areolae oblongae sore- diosae. Fibres admodum parcae. Color cinereo-albidus vel fusco-virescens. Apothecia incognita. — Inter muscos in monte Aavasaksa crescit. Kasvoi Alkkulassa Aavasaksalla kalliolla sammalikossa, pohjoisrinteellä kesällä 1915 iso laikku. 4. Physcia endococcina (Koerb.) Nyl., jota kasvaa Si- mossa kolmessa kohti, pappilassa kivirauniolla, Ervastilla haavan tyvellä ja kivillä sekä Penttilän vainiolla kivillä. Löydöt v. 1915. Ennen on jäkälää tavattu Tb- (E. Wai- nio) ja Sb- (G. Läng) alueilta. > 5. Normandina viridis Ach., tavattuna kesällä 1915 Alk- kulasta Aavasaksalta laholta puulta. Ennen on kasvia ta- ' vattu alueilta Ks (E. Wainio ja F. Silen), Kk (E. Wai- nio), Lkem ja Li (E. W. ja F. S.). 6. Physcia pterygioides Wainio (= tremulicola Nyl.), jota kasvoi Simossa Ervastin talon luona vanhalla haavalla ste- rilisenä v. 1915. Ennen on kasvia tavattu alueilta Ab (A. Kullhem), N (E. Wainio), Ka, Ta (J. P. Norrlin) ja Ok (?). | Intendenten, magister Rolf Palmgren lämnade föl- jande Faunistiska notiser: 1. Kungsfiskaren, Alcedo ispida L. Ett exemplar erhölls + å Fiskars den 20 september 1916. Fågeln, som vingskadat sig, antagligen mot någon af brukets luftledningar, omhän- dertogs af en arbetare och aflifvades. Fröken Laura Holmström, som erhöll den granna fågeln och sände > den till Salo för att uppstoppas, har, upplyst om fyndets värde, önskat förära exemplaret till Finska fägelsamlingen. Kungsfiskaren är utbredd öfver hela mellersta och södra 1207, R. Palmgren, Faunistiska notiser. 3. 11. 1917. = Europa. I södra Sverige har den jämväl, om än synner- ligen sparsamt, blifvit anträffad, samt enligt Einar Lönn- berg under de senaste ären med all sannolikhet till och med häckat därstädes. Äfven hos oss är arten ett fätal gänger iakttagen. Därom lämnar professor J. A. Palmen i „Nordens fäglar“ (pag. 131) följande sammanställning. Arten är anträffad vid Botby öster om Helsingfors, där ett individ sägs 23. VIII. 1899 (E. Wasenius), samt pa Sköld- vik vid Kullo äs utlopp öster om Lovisa 1911 (Wrede); pä Emsalö ej längt frän den sist anförda platsen är kungs- fiskaren även sedd (27. IX. 1913, Segersträle). I Tyrvis (sydväst frän Tammerfors) är han iakttagen (28. VIII. 1904, Stählberg); äfven uppgifves att han visat sig vid Kumo älfs * mynning (Mela-Kivirikko). Vid Sjundby i Sjundeå uppehöllo sig två kungsfiskare från september tills isen lade sig (1914, Hortling), senare iakttogs en vid Äminnefors i Pojo och en fanns död på isen vid Raumo såg (11. I. 1915). Vid Pirk- kala i Sjundeå visade sig en kungsfiskare 1. V. 1915 (Lin- deberg). Samtliga fynd hänföra sig som synes till en senare tid, i all synnerhet de allra senaste åren. Med tanke härpå före- faller det icke osannolikt, att denna i all sin tropiska fjä- derskrud mycket härdiga fågel också hos oss kunde blifva bofast i landets sydliga delar, själffallet i strängt begränsadt antal. Mot en sådan förmodan pekar bl. a. äfven kungs- fiskarparet i Sjundeå samt fågelns uppträdande i Sverige. Detta vore för naturvännen en glädjande företeelse. Fågeln - är ju både till färg, form och lefnadssätt en högst märklig och egenartad varelse. I Tyskland, där arten en tid i lik- het med strömstaren från fiskerihåll varit utsatt för förföl- jelse, har den blifvit föremål för ornitologers och natur- vänners varmaste omvårdnad. Så böra äfven vi handla, ifall vi önska bereda våra sällsynta fåglar en möjlighet till bosättning i landet. Vi böra skydda och freda dem, där de visa sig, och icke, såsom i regeln hittills varit fallet, för- följa och nedskjuta dem i en missriktad museisynpunkts intresse. 1.3. IE 1917. ; R. Palmgren, Faunistiska notiser. 121 2. Gräshoppssängaren, Locustella naevia Boddaert, och flodsängaren, L. fluviatilis. Disponent Edvard Johansson har i ett utförligt bref meddelat, att han senaste sommar under hela juni och juli mänader pä en sumpig och tufvig mark, bevuxen med viden och andra buskar samt björkar, tallar oeh aspar, in- vid Lahtis stad nästan dagligen hört och äfven nägra gänger iakttagit en liten, gråbrun fågel, hvars starka sång ådragit sig alla närboendes uppmärksamhet genom sin förvillande likhet med den gröna gräshoppans gnisslande läte. På grund häraf hade herr Johansson kommit till den uppfattningen, hvilken synes högst antaglig, att sångaren tillhört någon af ofvannämnda arter. 3. Dvärgmäsen, Larus minutus L. Magister E. Oden- vall har tillskrifvit mig, att han den 30 augusti 1916 pä fjärden af Lappajärvi sjö i Österbotten observerat tvenne ungfäglar af dvärgmäsen. 4. Vakteln, Ortygion coturnix Keys. Bl. En vilseflugen . vaktel observerades inne på Nya svenska läroverkets gård invid Kaisaniemi i Helsingfors den '20 sistlidne oktober och fasttogs med händerna af skoleleven Bruno Hansson, som förärade fågeln till Högholmens djursamlingar. 5. Tumlaren, Phocaena communis Less. Af denna hval har Högholmens djurgärd under det gängna äret inköpt som föda icke mindre än 8 stycken, fängade i de nyländska vattnen. En sammanställning af nägra uppgifter om dessa exemplar är mähända af intresse. I närslutna tabell äro an- gifna måtten på längd och bredd, tagna från nosspetsen längs ryggen. förbi ryggfenan till stjärtfenans midt resp. från bukens till ryggens midtlinje tätt framför ryggfenan. 192 R. Palmgren. — Merikallio. 3.1. 191755 rt | o ] (= | E E S ; Ort a piä Vikt | Fängstsätt | 15.8: Inoä: Einar Gran- 2 120cm 78cm 27.5kg) Alla fyra ä si | Ani roth & Al- | Q | 121 „178 „130 4 sikkrok, 6 | Bastö fred Svan- 9 120 , 80 „ Ober „gr stark SW- c bäck 3124, 79, 285, | „ind, kl. 6 | ES RER If. m., skjutna DFN REA Hbg - Sl128.,')80 „ 26 „ |Dödi ryssja 129. V. || Kyrkslätt: = 91140 „ [81 , 27 „N Lrysjail [| — Hirsalö — g [124 „|80 , [25.5 ,, [ klubbade 29. XI: H:fors Lapp- John Sund- viken holm 3 123 PR] age 28010 I nät, död > Maisteri Einari Merikallio piti esitelmän Allin (Harelda hiemalis) pesimisestä Suomessa. Varsinaisen pe- simisalueen tälle lintulajille muodostavat Suomen ja Skan- dinaavian tunturiseudut. Poikkeuksena tästä ovat ne muu- tamat pesälöydöt, jotka etupäässä viime aikoina on tehty paljon eteläisemmissä seuduissa. Niinpä tiedetään allin pesi- neem pari kertaa Äänisjärvessä ja Laatokassa ja useita ker- toja Suomenlahdessa. Esitelmöitsijän mukaan on alli lisäksi tavattu pesivänä Pohjanlahden pohjoisosassa olevilla ulko- kareilla. Sitäpaitsi on puheenaoleva lintu tavattu monta kertaa keskikesällä eri paikoissa maatamme. Useimmiten linnut ovat esiintyneet suurissa parvissa, nähtävästi pesi- mättöminä kuleksien paikasta toiseen. Mitään varmoja tie- toja pesimisestä ei maamme sisäosista ole olemassa; tieto allin pesimisestä Haapavedelläkin lienee katsottava ereh- dykseksi. Tämän arktisen lintulajin pesiminen maassamme on niin ollen sangen omituinen: paitsi Lapin aukeita tuntureita, missä pesimisalue yleensä ei yltäne puurajaa alemmaksi, on lintu siis pesinyt useita kertoja kahden suuren sisäjärvemme, Äänisjärven ja Laatokan, sekä Itämeren vähäsuolaisten lah- tien Suomen- ja Pohjanlahden saaristoissa. Tällainen pohjoisten lintulajien eteläinen pesiminen Itä- meressä ja sen lahdissa, etupäässä Pohjanlahdessa, on jo RASKENS Rn Na Lan, m Take EN ET N ran etä aie ATALA EL JA Lana 1920 10 S 3. II. 1917. Merikallio, Allin (Harelda hiemalis) pesimisesta Suomessa. 123 pitkän aikaa herättänyt varsinkin ruotsalaisten ornitologien huomiota puoleensa. Syyksi tähän useiden subarktisten' lin- tujen levenemisessä esiintyvään ilmiöön selittää tri Sven Ekman kirjoituksessaan ,Ett bidrag till Östersjökustens, Gottlands och Ölands djurgeografi (Ymer, 1909, ss. 261—267) > sen yhtäläisyyden, joka vallitsee näiden seutujen ja toiselta puolen Ruotsin tunturiseutuun rajoittuvan havumetsävyöhyk- keen kesä- ja heinäkuun keskimaksimilämpösuhteissa. Hän osoittaa, että näissä seuduissa on yllämainittujen kuukausien keskimaksimilämmöt yhtä alhaiset, alhaisemmat kuin välillä olevalla alueella, ja että esimerkiksi ottamiensa subarktisten lintujen pesimisrajat käyvät suunnilleen yhteen samojen kart- talehdellä esittämiensä käyrien kanssa. Ekman käsittelee subarktisisten lintulajien levenemistä. Nyt kysymyksessä oleva lintulaji on tyypillinen arktisen vyö- hykkeen asukas. Miten on siis käsitettävissä tämän lintu- lajin pesiminen näissä eteläisissä seuduissa! Saadakseen sel- ville tämän meidänkin maamme linnustolle yleisen ilmiön, oli esitelmöitsijä kääntynyt syksyllä 1915 Helsingin Meteo- rologisessa Keskuslaitoksessa tohtori Osk. E. Johans- somin puoleen pyynnöllä saada käytettäväkseen ne alku- peräiset merkinnät, jotka olivat tarpeen kuukautisten maksi- mikäyrien piirtämistä varten. Tri Johansson laatikin itse ystävällisesti valmiiksi tarvittavat, entuudestaan meillä löyty- mättömät käyrät ja jätti ne esitelmöitsijän käytettäväksi. Karttalehdellä, joka valaisi esitelmää, oli esitettynä paitsi allin eteläistä pesimisrajaa Lapissa ja sen yksityisiä pesimis- löytöjä edellämainituissa eteläisissä seuduissa, myöskin kesä- ja heinäkuun keskimaksimikäyristä ja isotermeistä ne, jotka kävivät yhteen edellämainitun allin eteläisen pesimisrajan kanssa Lapin tuntureilla. Nämä käyrät olivat maksimikäy- ' ristä +14.s? ja +17* sekä isotermeista + 9 ja + 12” C. Paitsi Lapin tunturiseudussa löytyvät kaikki yllämainitut käyrät sitäpaitsi Itämeressä tai sen lahdissa ja Laatokassa sulkien isompia tai pienempiä aloja näistä suurista vesistä sisäänsä. Minkälaiset olosuhteet Äänisjärvessä ovat, siitä ei ollut käy- tettävissä mitään tietoja. Luultavasti ne muistuttavat vas- A 124 + Merikallio. — Lindberg. " 3, 11. 117.28 taavia lämpösuhteita Laatokalla. Maksimi- ja isotermikäyrien | * käsittämät alueet olivat kuitenkin kooltaan sangen erilaiset. Sensijaan että puheenaolevat isotermit sulkivat sisäänsä ai- noastaan Pohjanlahden pohjoisosasta ja Laatokasta pienen alueen,: sulkee varsinkin kesäkuun keskimaksimikäyrä si- > säänsä Pohjanlahden melkein kokonaisuudessaan ja lähes reunoja myöten, pistää pienenä kielekkeenä Suomenlahteen- kin ja käsittää suurimman osan Laatokan pohjoisosasta. Karttalehdestä kävi niin ollen ilmi, että keskimaksimilämpö- . suhteissa allin erilliset, eteläiset pesimispaikat melkein täy- dellisesti muistuttavat Lapin tunturiseutuja, ja että toiselta puolen tavallisissa keskilämpösuhteissa huomattava ero val- litsee, vaikkakin paljon vähäisempi kuin ympärillä olevien _ mannerseutujen ja Lapin välillä. = Esityksestä kävi myös ilmi, että kaikissa niissä seu- duissa, jotka keskimaksimilämpösuhteissaan olivat allin var- sinaisen pesimisseudun, Lapin tunturien kaltaisia, siellä se myös oli pesinyt, eikä missään muualla, lukuunottamatta muutamia vahvistusta kaipaavia tiedonantoja. Näyttää niin ollen siltä, että edellä selostetut ilmastol- liset seikat ovat osaltaan aiheuttaneet allin erilliset pesimiset- puheenaolevissa seuduissa. Tälläinen erillinen pesimisilmiö ei ole tavattavissa ai- noastaan allin, vaan useiden muidenkin enemmän tai vä- hemmän arktisten lintulajien pesimisessä. Eikä se ilmene ainoastaan lintujen vaan muidenkin eläinten maantieteelli- sessä levenemisessä, kuten prof. K. M. Levander on Suo- menlahden saaristossa esiintyvistä äyriäiseläimistä ja yliopp. Y. Wuorentaus Pohjanlahden pohjoisosassa hyönteisistä osoittanut. Doktor Harald Lindberg gjorde följande Botaniska meddelanden: 1. Asperula tinctoria L. funnen i Finland. Rörande fyn- _ det af denna för floran nya växtart har mag. K. J. Valle i Kotka i bref af den 15 oktober 1916 meddelat mig föl- jande: v KN Loy ks Br my al! Ta Se KA ru LER 321.191 7. Lindberg, Botaniska meddelanden. : 125 , Härmed får jag meddela om ett märkligt växtfynd, som jag gjorde i somras. Jag fann nämligen Asperula tinctoria vildt växande i närheten af Sorkka by af Raumo socken = (St), e. 7 km nordost om Raumo stad och omkring 100 m frän Sorkka byväg. Den växte pä en ät nordväst vettande sluttning i en omgifning med lundartad vegetation; sluttnin- gen föreföll nägot rödjad. Bland andra pä platsen växande arter mä nämnas: asp, björk, en, Salix caprea, Viburnum, Ribes alpinum, Trifolium medium, Vicia silvaticä, Centaurea jacea, Ranunculus acer, R. polyanthemos, Galium mollugo, G. boreale, Pimpinella saxifraga, Chrysanthemym, Cirsium heterophyllum, Campanula glomerata, Knautia, Achillea mil- lefolium, Stellaria graminea, Angelica silvestris, Poa pratensis, Avena pubescens, Agrostis vulgaris, Aira flexuosa, således en typisk löfbacke. Omrädet, där växten anträffades, var af en vanlig gärdsplans storlek, och växte den där ganska ymnigt. Trakten är ett eldorado för botaniserande skolungdom, men en sädan svärbestämbar växt har väl fätt gälla som en van- «lig Galium-art.“ Detta fynd af Asperula tinctoria är väl ett af de intres- santaste som under senare är gjorts hos oss, om ock ej all- deles oväntadt. Som bekant är arten i fräga utbredd i vära .västra och södra grannländer. Sålunda växer den flerstädes i mellersta Sverige från Småland och Västergötland upp till Uppland och Nerike äfvensom på Oland och Gottland. I .. Ostersjöprovinserna är den spridd och växer särskildt på öppna, soliga platser på kalkgrund samt förekommer ofta i stor ymnighet, hvilket jag var i tillfälle att iakttaga under min resa år 1912 i Estland. För öfrigt är arten utbredd i "hela södra och mellersta Europa, på Brittiska öarna saknas den dock. I Norge är den känd endast från Östensö nära Kristiania; i Danmark synes den numera vara utgången, ti- digare var den funnen vid Aalborg. Den är äfven uppgifven från västligaste delen af Sibirien. | I finska samlingen förvaras ett ark af Asperula tinctoria från Jomala på Åland. Exemplaren äro enligt uppgift på etiketten tagna af elev Skutnabb på en torr backe den 126 Lindberg, Botaniska meddelanden. 3. II. 1917. - 26 juni 1882 samt äro inlämnade af mag. O. Collin. Lokal- uppgiften har ansetts vara osäker. Fyndorten vid Raumo är belägen vid 6110 n. br. och = är den nordligaste man känner för denna art. 2. Aspidium spinulosum (Müller) Sw., Asp. dilatatum (Hoffm.) Sw. och deras utbredning i Finland. Vid den revision af museets samlingar, som jag för närvarande företager i och för utgifvandet af en ny upp- laga af Herbarium Musei Fennici, har jag bl. a. underkastat i det i museet förvarade materialet af Aspidium spinulosum och A. dilafatum en ingående granskning och har därvid funnit, att dessa väl skilda arter ha en alldeles olika ut- bredning. De uppgifter om dessa arters utbredning, som lämnas i andra upplagan af Herb. Mus. Fenn., 1889, samt i Hjelts Conspectus Florae Fennicae, äro ej riktiga, dä mu- seets samling af dessa växter visat sig vara till rätt stor del orätt bestämd. Sä ha bl. a. alla exemplar frän Lappland visat sig tillhöra A. dilatatum. Aspidium spinulosum 'är hos oss vanlig i södra och troligen äfven i mellersta delen af landet, men gär ej längre norrut än till OK och kusttrakten af Ob. Den tillsvidare nordligaste kända fyndorten ligger i närheten af Kemi (Saa- renkrunni, 13. 7. 1864, M. Brenner). Aspidium dilatatum äter är utbredd öfver hela omrädet ända upp till regio alpina i Lapp. Enontekiensis och till Is- hafskusten, där den bl. a. är anträffad pä Fiskarhalfön. Den olika utbredning, som dessa arter sälunda visat sig hafva hos oss, stämmer väl öfverens med hvad Chr. Luerssen, Die Farnpflanzen, p. 437 och 443, anför rö- rande deras förekomst i Centraleuropa. Sä framhäller han, = att A. spinulosum är utbredd öfver slättlandet och de lägre bergstrakterna, medan åter A. dilatatum är sällsyntare på slättlandet, men däremot mycket allmän i bergstrakterna, särskildt i de högre. I.allmänhet betraktas dessa former såsom tvenne under- arter af en och samma art. Mig förefaller dock, att de äro väl skilda arter. Bland det material, som stått mig till buds, x u ER A a We 4. yt 3.11.1917. Lindberg. — Suomalainen. 127 har jag ej funnit nägon form, som skulle visat sig vara svär — att hänföra till någondera. Förutom de i handböckerna upptagna karaktärerna, hämtade frän bladformen och härig- heten, finnas vissa andra egendomligheter, som underlätta > bestämningen. Sålunda äro fjällen pä nedre delen af blad- skaftet hos A. spinulosum ljusbruna, tunna och glestsittande, * medan desamma hos A. dilatatum äro tättsittande, fastare och af mörkare brun färg, särskildt är fjällens midt mörk, till formen äro de hos den sistnämnda större, mer-utdragna > och spetsigare. Hos A. spinulosum saknar i de allra flesta fall det sista flikparet pä bladet sporplättar, hvilket ofta är fallet äfven med det nästsista, hos unga och svagvuxna exemplar finnas dylika i regeln endast pä nägra af de öf- versta flikparen. Hos A. dilatatum däremot finnas spor- > plättar sä godt som alltid äfven pä det nedersta flikparet. Dä därtill kommer dessa formers olika geografiska utbred- ning, synes det mig lämpligast att betrakta dem som tvenne väl skilda arter. Äfven ständorten är som bekant olika. A. spinulosum föredrager fuktiga björkskogar och andra löf- skogar samt växer ofta:pä tufvor i kärr o. dyl., medan A. dilatatum föredrager skuggiga skogsmarker, ofta granskogar, lundartade lokaler vid foten af berg o.s. v. De lapska exemplaren äro ofta småväxta och påminna därigenom vid första päseende om A. spinulosum. Frän Lapp- land finnas inga sä stora och frodiga former som frän de södra delarna af landet. De göra intryck af kvarblifna res- ter sedan aflägsna tider, dä klimatet var gynnsammare. A. dilatatum är väl sålunda pä många ställen i Lappmarken'att betrakta som relikt och ej säsom stadd i utbredning. Ana- loga med dessa småväxta former skulle jag vilja anse t. ex. f. lagopus at Lycopodium clavatum och f. alpestris af L. an- notinum, som båda synbarligen äro att anse såsom klimat- former på fjällen, där de mest utpräglade formerna växa, kvarblifna från den tid skogen sträckte sig högre upp. Lehtori E. W. Suomalainen oli lähettänyt painetta- vaksi: Muutamia huomattavia lintuja Porin—Luvian saa- ristossa. . 128 Suomalainen, Huomattavia lintuja. 3. II. 1917. 1 Muutamalla retkeilyllä, jonka tein 7—8. X. 1916 Porin ja Luvian saaristoon, huomasin seuraavat harvinaiset lintu- lajit: € Vulpanser tadorna (L.). Ristisorsan pesimisestä ja esiin- tymisestä Luvian saaristossa on kirjallisuudessa vain aivan ylimalkaisia tietoja (ks. Mela-Kivirikko: Suomen Luu- rankoiset, siv. 318). On sen vuoksi tärkeää mainita kolme havaintoa, jotka jossakin määrin selvittävät ja todentavat lajin vieläkin esiintyvän seuduilla. Porin kotiseutuyhdistyk- sen kokoelmissa on komea <, ammuttu Reposaarella 22. XII. * A 1903 (J. E: Aro). Herra Robert Petrell ilmoittaa näh- neensä yhden linnun heinikkoisessa lahdessa lähellä Söder- sundin tilaa (Luvialla) kesällä 1914. Retkelläni 8. X. 1916 R mh N näin 3 lintua Pirskerin (Birskär) eteläpäässä, noin 100—120 > metrin matkalta. , Branta bernicla (L.). Sepelhanhi on ,harvoin eksynyt Pohjanlahteen (ammuttu Porissa muutamia kertoja keväällä ja syksyllä 1876 ....)* (Mela-Kivirikko, ed. viittaus siv. 316). Eksyneitä lintuja oli varmasti se joukko, n. 20 kpl., jotka näin 8. X. 1916 Luvian saariston Bastuskärin lähellä. Paria viikkoa myöhemmin ammuttiin samoilta seuduilta muudan yksilö, joka apteekkari G. Widbomin toimesta joutui tal- teen, yhteiskoulun kokoelmiin. Kuten tunnettua käy sepel- hanhen muuttotie syksyisin reittiä Vienanmeri—Äänisjärvi— Laatokka—Karjalankannas—Suomenlahden pohjoisrannikot, eikä Pohjanlahtea myöten. Kevätmuuton aikaan sensijaan näyttää sepelhanhi useamminkin Pohjanlahteen eksyvän. An- sainnee mainita, että linnut joskus jäävät pitkäksi aikaa ke- sällä Pohjanlahden rannikoille: 2. VII. 1913, Outoori (Porin saaristo), 11. VII. 1915, Gummandoura (Ahlaisten saaristo). ' Eniconetta Stelleri (Pallas). Molempina retkeilypäivinä, 7 ja 8. X. 1916 näin 2 Stellerin allia, edellisen kerran Ison- - maan luona, jälkimäisen Pirskerin edustalla. Epäilemättä samat linnut. Pohjanlahdesta on laji ollut toistaiseksi tun- tematon. Somateria spectabilis (L.). „Suomen Luurankoisissa“ (siv. 338) sanotaan tosin, että pulskahaahka ,ei ole harvi- Re "eli 5 k N 3.11. 1917. Suomalainen, Turskan ravinnosta Pohjanlahdessa. 129 nainen matkalintu Porin saaristossa, esim: Luvialla“. Tätä tiedonantoa täytyy pitää hyvin epämääräisenä, koska ei mi- tään havaintoaikoja ilmoiteta. 8 kpl. dd näin 8. X. 1916 Pirskerin pohjoispuolella n. 2 km rannasta. Linnut tulivat pohjoisesta ja lensivät myöskin pohjoiseen, veneen päästyä 'n. 150 m päähän. — Kaikki havainnot on tehty hyvän meri- kiikarin (X 16) avulla; ampuma-asetta en saanut pakollisten määräysten takia käyttää. Edelleen oli lehtori E. W. Suomalainen lähettänyt painettavaksi: Havaintoja turskan (Gadus callarias L.) ra- vinnosta Pohjanlahdessa. Kesällä: 1913 ja syksyllä 1915 ja 1916 olen ollut tilai- suudessa tarkastamaan kaikkiaan 123:n, Porin seuduilta ja Pohjanlahdesta pyydystetyn turskan suoliston sisällyk- sen. Kun havaintoni jossakin määrin poikkeavat meillä ennen julkaistuista (vrt. K. M. Levander: Beobachtungen iiber die Nahrung und die Parasiten der Fische des Finnischen Meerbusens, siv. 17), olen katsonut olevan. syytä ilmoittaa omien tutkimusteni tulokset. Turska esiintyy Porin ulkosaaristossa varsinkin syys- puoleen. muutamina vuosina aika yleisenä. Sen esiintymi- nen on kuitenkin, kokeneidenkin kalastajain havaintojen mu- kaan, sangen ajoittaista; voi mennä monta vuotta niin että turskia ei saada ollenkaan kun taas sillä välin sattuu kaloja olemaan runsaastikin. Tämä osoittaisi ehkä turskan olevan vaelluskalan; mahdollisesti sen ilmestyminen ja häviäminen on yhteydessä silakan (Clupea (Sr v. membras L.) esiin- tymisen kanssa. : Turska ei ole erityisemmän pyynnin esineenä Porin ulko- saaristossa. Kalastajat ja kuluttajat pitävät sitä vähäarvoi- sena kalana, jota ei kannata markkinoille kuljettaa sen nopean pilaantumisen takia eikä myöskään kotona sitä käytetä, kun on kerran parempaakin saatavana. Mutta runsaasti sitä var- masti saataisiin ja arvoa sillä myöskin olisi, kunhan opittai- siin saalis oikein käsittelemään. Nykyään turskia pyydys- televät vain yksityiset vähäväkisemmät kalastajat, jotka eivät \ 9 130 Suomalainen, Turskan ravinnosta Pohjanlahdessa. 3.1. 1917. E suurkalastukseen .kykene, pitkällä siimalla, tuoreen silakan kappale syöttinä. Parhaimpia turskanpyyntipaikkoja on Reposaaren ulko- - puolella (NW-suuntaan) olevan Hylkiriutan ympäristöt. Meren pohja on täällä karua, suurten kivilohkareiden peittämää (sy- - vempänä mutaa), samanlaista kuin riuttojen (Hylkiriutta, Silak- kariutta, Lill-Enskär y. m.) rannatkin. Vesikasvillisuus mahdol- lisimman vähäistä, enimmäkseen leviä: Enteromorpha, Clado- phora rupestris L., Pylaiella litoralis Kjellm., Fucus vesiculosus L. (kääpiöitä), Ceramium tenuissimum J. G. Agardh, Furcellaria fastigiata (Lamour.). — Kalastus tapahtuu n. 10—30 metrin syvyisessä vedessä pääasiallisesti Hylkiriutan ulkopuolella. — Seuraavasta luettelosta nähdään saaliin määrä. 1. 1913. VII. 14: 280 tuoreilla silakanpalasilla syötettyä koukkua sisältävä pitkäsiima laskettu klo 11.30 a. p. Hylki- riutan ulkopuolelle W-suuntaan ja takaisin piirinä lähtökoh- dan lähelle. Koettu ensi kerran klo 2 i. p., toisen kerran klo 4.45 i. p. Saalis klo 2 i. p. 48 kpl. turskia, koko 44—$81 cm, paino 0.725—3.275 kg, koko saalis 63.200 kg, keskimääräi- nen paino siis 1.317 kg. Saalis klo 4.45 i. p.: 3 turskaa, jotka olivat 36, 49 ja 51 cm:n pituiset ja painoivat 0.550, 0.950 ja 1.150 kg. Näistä 51 turskasta oli 23 eli 45 °,, syönyt teistikaloja (Centronotus gunellus L.), 18:lla eli 35.3 °/, oli sitäpaitsi maha- > = laukussa kilkkejä (Chiridothea entomon L.) edelleen 3:lla "ainoastaan ahven (Perca fluviatilis L.) ja 2:lla teistikalojen ohella kivinilkka (Zoarces viviparus L.). 6:lla oli kilkkien ohella 'epämääräiseksi sulanutta kalaa (silakkaa?) ja 18:n eli 35.3 % suolisto oli aivan tyhjä. Viimeksi mainittuihin kuuluivat klo 28 4.45 1. p. saadut 3 turskaa. 2. 1913. VIII. 21: yöllä olivat Ison-Katavan kalastajat saaneet ajoverkoilla (silakkaverkoilla) 8 pientä turskaa, jotka kaikki olivat syöneet silakoita (verkoista!).- 3. 1915. IX. 12: noin 250 tuoreilla silakanpalasilla täys- tettyä pitkäsiimakoukkua Hylkiriutan ympärillä. Siima las- kettu klo '/,1 i. p. Koettu klo 3:n jälkeen. Saalis 40 kpl. turskia (+1 ankerias), jotka olivat 27—76 cm pitkiä ja pai- 3. II. 1917. Suomalainen, Turskan ravinnosta Pohjanlahdessa. - 131 noivat 0.100—2.s00 kg, yhteensä 50.s00 kg eli keskimäärin 1.270 kg kappale. Näistä 40 turskasta oli 10 eli 25°, syönyt Centro- notus'ta, 3:lla oli sitäpaitsi kiiskiä (Acerina cernua L.), 1:llä sitäpaitsi kilkkejä (Chiridothea), joita olivat syöneet lisäksi kaikki muut (21 kpl. eli 52.5 %,) Be 8 turskaa, ‚idee mahalaukku oli tyhjä. 4. 1916. IX. Kalastajain eri aikoina ja eri paikoilta Porin ja Ahlaisten ulkosaaristosta saamia (ajoverkoilla) turs- kia 24 kpl., kaikki pieniä, suurin 53 cm:n pituinen, paino 1.100 gr. Näistä oli ainoastaan 1:llä 3 Centronotus'ta, 20:llä eli 83.3 %/,. silakoita (Clupea harengus v.membras) ja näiden ohella 5:llä Chiridothea'a, sulaneita osia, raajoja ja abdomen-nivelistä päättäen muutamilla toistakymmentä kappaletta. Yksi turs- kista oli syönyt n. 26 cm pitkän tuulenkalan (Ammodytes lanceolatus Lesauvage), jommoisia oli muutamia silakkasaa- liissakin. Nämä vaatimattomat tutkimukseni osoittavat siis turskan ravinnon olevan vaihtelevaista Porin ja Ahlaisten (Hvittis- bofjärd) ulkosaaristoissa. * Yöllä pyydystetyt turskat ovat pääasiallisesti syöneet silakkaverkoista pyydystämiään sila- koita (Clupea harengus v. membras L.), vähemmässä määrin Chiridothea'a, joka taaskin teistikalojen (Gentronotus gunellus L) ohella on päivällä turskan pääravintona. - Tässä yhteydessä ansainnee mainita, että en ole onnis- tunut, lukuisista yrityksistä huolimatta, saamaan käsiini va- paasta. vedestä yhtään ainoaa Cenftronotus'ta, jonka näin ollen luulisi olevan harvinaisen Pohjanlahden rannalla Porin ulkosaaristossa. Turskien suoliston sisältö osoittaa kuitenkin päinvastaista. Kun Cenfronotus lienee verrattain matalan -veden asukas, vesikasvien joukossa piileskelijä, täytynee turskan käydä pyydystelemässä niitä matalalta. 132 Mötet-den 3 mars 1917. Mötet den 3 mars 1917. Till medlemmar af Sällskapet invaldes professorskan Hilma Norrlin och fröken Aino Norrlin (föreslagna af professor J. A. Palmen), bokhandelsföreständare O. L ö f- gren (föreslagen af magister T. J. Hintikka), student E. Löfqvist (föreslagen af amanuens R. Frey) och student B. Pettersson (föreslagen af doktor H. Lindberg). Emedan första lördagen i april inföll under påskhelgen, beslöt Sällskapet hålla sitt följande ordinarie möte lördagen ; den 31 mars. Forstmästare J. Montell hade i bref deigifent ordfö- randen, att enligt hörsägen tre björnar, påtagligen de sista inom området, blifvit ringade på Keimiötunturi, söder om Pallasjärvi. Montells första tanke att insamla nödigt belopp för att i tid inlösa ringarna hade icke kunnat realiseras, enär därtill, förutom bevakningskostnaderna, skulle erfordrats : 1,000 mark, allt med utsikt likvisst att björnarna åter blefve ringade ett följande år. Två Kittiläbor hade nu köpt ringarna, - men enligt uppgift åter försält dem ät en Helsingforsbo. — Tillika uttalade forstmästare Montell sin glädje öfver att Malla fjäll vid Kilpisjaur i tid blifvit fridlyst. Trafiken där- invid hade nämligen nu till den grad tilltagit, att ställets vegetation säkerligen eljes skulle blifvit ödelagd. — På för- slag af professor Fredr. Elfving beslöt Sällskapet upp- draga åt den tidigare nedsatta Djurskyddskommittén att taga i öfvervägande, hvad som möjligen kunde ER för skyddan- det af björnarna vid Pallasjärvi. Docent A. Luther demonstrerade ä lyceist W Fr; Nordmans i Äbo vägnar tvenne af den senare insamlade sällsynta fjärilar: 1) Pygaera timon Hübn. Tagen den 19 juli 1914 i 2 exx. säsom larv på asp å Kiiski prästgård i Mänty- harju, Savolaks. Larverna förpuppade sig den 8 juli (fjäril den 14 februari 1915, 2) resp. den 12 juli (fjäril den 18 februari 1915, 5). — 2) Laspeyria flexula Schiff. Fängades om dagen den 21 juli 1916 i Pargas vid Pjukala folkhög-. skola. Ny för landet. 3. 111. 1917. Luther. — Hintikka. 133 Docent Luther meddelade vidare, att en insamling igängsatts för ästadkommande af en fond till minne af Säll- skapets bortgängne, värderade medlem dr Bertil Pop- pius, och ville hr Luther innesluta insamlingen i de närvaran- . des åtanke. Fonden är afsedd att förvaltas af Sällskapet. — Maisteri T. J. Hintikka esitti: „Pian on taas käsissä aika, jolloin harvinaista Kangas- vuokkoa (Pulsatilla vernalis) ruvetaan muiden kevätkasvien keralla myymään m. m. Helsingin torilla, - kaduilla ja * kukkakaupoissa. Monin paikoin muuallakin maassamme, var- sinkin Lahden, Kouvolan, Mikkelin, Viipurin ja Tampereen ympäristöissä, missä sen luonnollisia ja ehdottomia kasvu- paikkoja, vierinkiviharjuja tai hietakankaita löytyy, on. se myös ajattelemattomalle raastamiselle alttiina. Helsinkiin sitä kuljetetaan Salpausselän harjuilta, sikäli kuin tiedän, toisina keväinä erinäisten kukkakauppojen toi- mesta. Jotta voitaisiin säilyttää ne kauvemmin kauppaa- mista varten, nyhdetään ne useinkin maanalaisine osineen ylös, ennenkuin kukat ovat avautuneet, säilytetään kylmässä ja annetaan sitte päivittäisten menekkisuhteitten mukaan ryhmittäin lämpimässä avautua. — Monasti myös muuallakin kangasvuokkoja kerätessä ne samalla tavoin ajattelematto- masti raastetaan maasta ylös. On jo aikaisemmin pätevältä taholta lausuttu julki, miten tällainen menettely on omiaan tuhoamaan meillä harvinaisia. — kangasvuokkoja ja paikotellen ne kokonaan hävittämään. Viimeksi on sen tehnyt prof. A. K. Cajander v. 1916 il- mestyneessä teoksen „Metsänhoidon perusteet“ 1 osassa. Nykyisissä oloissa lienee mahdotonta pitkään aikaan saada lainsäädäntötietä mitään kasvisuojelustoimenpiteitä to- teutetuksi esim. sillä tavoin kuin Ruotsissa. Pro Fauna et Flora Fennica-seura on kuitenkin olevissa oloissa jo aikai- semmin lukenut luonnonsuojeluspyrkimykset harrastuspii- riinsä, kääntymällä hallinnollisten virastojen puoleen esim. erinäisten eläinten rauhoittamiseksi, metsästysasetuksen muut: tamiseksi ja luonnonpuistojen aikaansaamiseksi. A 134 : Hintikka. — Palmen. SAT, 19170585 Kysymys kangasvuokon rauhoittamisesta tai sen myynti- * - kiellosta ei ole käytännön silmillä eikä raha-arvoperustan - mukaan tarkastettuna siksi huomattava kuin ne, joihin. viit-' tasimme. Mutta asialla on kulttuurikeskuksien luonnonsuo- jeluskysymyksenä erikoinen, ei raha-arvoin punnittava mer- kityksensä. Jos sopivien sanomalehdissä julaistujen kirjoi- tusten avulla huomautettaisiin yleisölle, miten sopimatonta on juurineen nyhtää maasta tällaista harvinaista kasvia ja samalla koetettaisiin lähinnä järjestysvallan toimenpiteiden kautta saada kangasvuokkojen kauppa Helsingissä, pahim- massa. villityksen pesässä kielletyksi, olisi asian hyväksi Seu- ran taholta tehty se mikä on mahdollista ja samalla levitetty tietoa luonnonsuojeluksesta tässäkin muodossa piireihin, . joissa näistä asioista on syvin tietämättömyys tai välinpitä- mättömyys vallalla. — Luullakseni kuuluu sellaisen kiellon antaminen järjestysvallan toimintapiiriin. — Lisäksi voinee ehkä huomauttaa, ettei nykyisenä runsaan rahan ja sen tuh- lauksen aikana kangasvuokon kauppaaminen täällä tulle vä- hemmäksi kuin viime vuosina. Rohkenisin siis ehdottaa, että Seura puolestaan harkit- sisi: 1) onko sen puolesta syytä ryhtyä tavalla tai toisella yleisölle tekemään selkoa kangasvuokkoa uhkaavasta tuhosta, ja 2) onko syytä Seuran puolelta ryhtyä toimenpiteisiin, jotta viranomaisten taholta toistaiseksi kiellettäisiin kangasvuok- kojen myynti Helsingissä.“ Seura päätti jättää maisteri Hintikan tekemän ehdotuksen johtokunnan käsiteltäväksi. | | Professor J. A. Palmen framlade följande, af Bestyrelsen förordade förslag till förberedande ätgärder i och för ett möjligast värdigt begäende af Sällskapets 100-ärsdag den I november 1921, och beslöt Sällskapet anmoda Bestyrelsen att vidtaga alla de åtgärder, som kunde befinnas af behofvet päkallade. » Till Bestyrelsen för Societas pro Fauna et Flora Fennica. Numera återstå icke fulla” fem år tills vårt samfund fyller ett sekel. Säkerligen skall den 1 november 1921 hög- le da 3. I. 1917. - Palmen, Sällskapets 100-ärsdag. Mesa tidlighällas och Sällskapet gärna vid detta tillfälle se några - tryckskrifter utgifna, hvilka hänföra sig till det gångna tids- skedet och hvad därunder kunnat uträttas. Sådana äter- blickar kräfva emellertid en hel del förberedelser. Jag tager mig därför friheten att hos Bestyrelsen väcka förslag här- om, då ju detta samfundets organ lämpligast torde pröfva ärendet. ; | Främst erfordras väl en: historik öfver Sällska- pets verksamhet 1821—1921, och för denna borde material samlas frän olika arkiv. Förutom samfundets yttre öden torde i skriften böra beaktas dess exkursionsverk- samhet, samlingarna och deras bearbetning, de nya tidsen- "liga uppslagen, sällskapets ekonomi, publikationerna och betydelsen öfver hufvud af den naturalhistoriska forskningen för fosterlandets kultur. En bifogad ledamotsförteckning kunde mähända förses med en del korta personalnotiser, kanske ocksä porträtt, och möjligen vore nägra biografier pä sin plats. | Särskildt ville jag framhålla önskvärdheten af en skild- dring af denaturalhistoriska museernas histo- ria, som ännu är föga bearbetad. En mängd material kan erhällas frän Universitetets och Sällskapets protokoll och arkiv samt frän själfva museerna, och antagligen skola äldre ledamöter kunna lämna en del upplysningar, som ej fäs frän arkiven. | Vidare synes mig maktpåliggande, att de båda verken Bibliotheca zoologica Fenniae och Finlands botaniska litteratur, hvilka äro afslutade med äret 1900, fortsättas i samma form för perioden 1901—1920, för att under är 1921 tryckas intill sekeldagen. Bekvämast ut- föres arbetet, om redan snart drages försorg om att de en- skilda författarne själfva lämna fullständiga uppgifter öfver sina egna arbeten och notiser. Listorna kunna senare kom- pletteras och omsider af någon sakkunnig redigeras för tryckning. + Måhända medhinnes under det förestående halfva är- : tiondet afslutandet af Conspectus florae fennicae, VE tra hå VOR FI RS ra 4 JELLICA ; FF: \ ar N ER i ; a SR > 3 JI E FRM 136 Palmen, John Wolley jun. 3.111. 191777 08 och kanske äfven den nya upplagan af Herbarium Mu- sei fennici kan utkomma. Båda verken vore märke- stenar vid sekelskiftet. Utöfver dessa allmännare publikationer komma säker- ligen att offentliggöras arbeten om speciella grupper och forskningsfrägor. Härom skola väl de enskilda författarna i sinom tid lämna upplysning, men väl vore, om äfven härutinnan kunde fäs till ständ nägon öfverenskommelse redan pä förhand. | I detta sammanhang synes det mig ej vara olämpligt att beröra en specialfräga, som nära rör mitt forskningsfack. För närvarande förvaras i ettaf mig organiseradt ornitologiskt arkiv ett rikt material af notiser, tryckta och otryckta, ötver vär fägelfauna. Jag hyser förhoppning att de numera rätt talrika arbetskrafterna pä detta område genom lämplig ar- betsfördelning skola kunna ästadkomma en detaljerad och kartografiskt belyst framställning af. fägelarternas utbred-. ning och frekvens i olika delar af vårt område samt deras fördelning pä olikartade topografiska förekomstplatser, en = sammanställning som borde leda till en analys af denna del — af faunan. Af de frågor, som komme att behandlas af spe- ciella fackmän, må några här nämnas: faunan i vissa delar af landet, den regionala fördelningen, den topografiska för- delningen; arternas beroende af kulturens framskridande; ekologiska förhållanden, bon, ägg, läten; folknamn, möjligen artstatistik — allt detta dock beoende af möjligheten af ordnadt samarbete. Det säger sig själft att den produktivitet, som här emot- ses inem stundande gvingvennium, komme att medföra kost- nader särskildt för offentliggörandet. För min del tror jag dock ej, att vårt hundraåriga samfund skall i detta afseende behöfva misströsta, om blott de utförda arbetena hafva ve- ‚tenskapligt värde." ; elak 0. Professor J. A. Palmen framhöll, att man i den skan- dinaviska norden i alltför ringa grad beaktat de märkliga inlägg, som af den Engelska ornitologen John Wolley jun. N 3. 111. 1917. Palmen. — Montell. 137 gjordes, dä denne under åren 1853—1857 vistades här- städes och dels i Lappland, dels vid norska kusten gjorde samlingar och iakttagelser, hvilka öfverraskade Europas samtida fackmän mera än det, som senare forskare här kunnat iakttaga. Wolley dog redan 1859, men det af ho- nom insamlade materialet äfvensom hans anteckningar blefvo sedermera bearbetade af Alfr. Newton och äro offentliggjorda uti verket Ootheca Wolleyana, utkommet i två digra oktavband åren 1864, 1902 samt 1905—1907. Detta verk tyckes vara föga bekant för fågelvännerna i norden, dels på grund af språket, dels emedan det påtagligen här vunnit en ytterst ringa spridning. Och dock borde åtminstone de positiva uppgifterna om fynden intressera främst oss finnar, enär de i alldeles öfvervägande grad äro gjorda inom vårt lands gränser, i Muonio, Enontekis och Kittilä, delvis ock i gränstrakterna af Norge och vid Varangerfjord. Det är Wolleys förtjänst, att allmogemän i dessa trakter blifvit ytterst intresserade af fågelvärlden, för att icke säga äggvär- den, och lämnat väsentliga bidrag till kännedomen om trak- tens häckfäglar. Iakttagelserna från 1850—460-talen förtjäna så mycket hellre att bekantgöras, som i detta nu offentlig- göras nutida erfarenheter från samma trakter. — Det syn- tes därför professor Palmén vara skäl att i Sällskapets Acta offentliggöra ifrån nyssnämnda verk gjorda korta utdrag om faktiska fynd äfvensom en kort skildring af J. Wolleys lefnadsöden, hvilka professor Palmén vid mötet - liffullt skildrade. Framlades följande, af forstmästare J. Montellinsända uppsats: Några i Muonio och södra Enontekis funna Epi- lobium-hybrider. Man hör ej sällan personer, hvilka endast obetydligt -studerat de alpina Epilobium-arterna ute i naturen eller sett "dem endast i herbarier, högst vanvördigt uttala sig om de- ras systematiska värde, och äfven i vissa floristiska hand- böcker har en del arter degraderats till underarter eller varieteter. Orsaken får väl sökas dels däri, att dessa arter, 138 Montell. — Håkan Lindberg. | 3 111. 1917. om de, såsom ofta sker, insamlas i unet tillstånd, verkligen & i vissa fall kunna vara rätt svåra att skilja från hvarandra, dels däri, att mellanformer af hybrid natur äro tämligen allmänna och ofta uppträda i stor ymnighet. En närmare = oranskning af de skilda formerna, i synnerhet om den sker - ute i naturen och omfattar samtliga arter och de allmännast k förekommande hybriderna i olika utvecklingsstadier, visar : dock med full tydlighet, att de af Haussknecht o.a författare godkända arterna verkligen äro goda sädana. Utan att i detta sammanhang närmare beröra de känne- tecken jag funnit vara konstanta hos de olika arterna — jag hoppas en annan gäng blifva i tillfälle att äterkomma till denna fräga — vill jag nu blott uppräkna de hybrider, som jag funnit i Muonio och södra Enontekis. Epilobium alsinifolium Vill. x Hornemanni Rchb. Muonio: i källbäckar nära Muonio kyrkoby, nära Olostunturi och nära Nivunkitunturi. Enontekis: Palojoensuu. E. alsinifolium Vill. < palustre L. v. lapponicum Hssk. s Muonio: i källbäck ä Joukkovuoma mosse (ymn.), d:o öster om fjället Äkäskero (ymn.) samt nära Äkäsjoki. E. Hornemanni Rchb. x lactiflorum Hssk. Muonio: fjället _ Olostunturi, källdrag i regio subalpina. F. Hornemanni Rchb. x palustre L. v. lapponicum Hssk. 4 TILA å % j a y U n N TR ST AA, SM Ah ee SN a AT ad nr gr Aak IR m i "Ei a J uv Cs EM aa Yana OYN pr N an bla A ke Muonio: i källbäckar nära Muonio kyrkoby, nära Ylimuonio > - och nära Nivunkitunturi. Äfven i trakten af Kilpisjaur har jag insamlat flera for- mer, hvilka utan tvifvel äro hybrider och delvis represen- tera andra kombinationer, än de här ofvan uppräknade, men dä jag af dessa former har blott ett fåtal exemplar och miss- - tag sålunda lätt kunna göras, lämnar jag dem till dess att > större material hunnit hopsamlas. Student Håkan Lindberg. lämnade följande reder < görelse: Tvä för faunan nya skalbaggar. 1. Hylobius rugicollis Mann. Den 4 juli 1915 fann min broder, lyceist P. H. Lindberg, i Tytyri i närheten av Lojo kyrkoby (Ab) ett exemplar av en skalbaggsart, som, u E 3. IM. 1917. Håkan Lindberg, Två för faunan nya skalbaggar. 139 ehuru något avvikande, antogs vara den hos oss vanliga Hylobius abietis L. Den 28 i samma månad påträffade jag en individ avesamma art vid stranden av Lojo sjö nedanom Villa SOLhem, och efter med tillhjälp av Seidlitz’ „Fauna KA baltica“ företagen granskning ansägos de bäda exemplaren — tillhöra en hos oss förut icke funnen art, H. fatuus Rossi. Den 12 september 1915 anträffade min fader, dr Harald Lindberg, genom hävning i en björkdunge vid östra stran- den av Drumsö i närheten av Helsingfors (N) ett tredje exemplar. Professor J. Sahlberg, som godhetsfullt under hösten granskade exemplaren, fann att de ej tillhörde nämnda art, utan en annan, mycket närastäende, H. rugicollis Mann. Denna är företrädesvis påträffad i Sibirien och östra Eu- ropa och därför ej upptagen i de vanligen använda hand- böckerna. I C. J. Schoenherrs „Genera et species cur- eulionidum“ av verket „Synonymia- insectorum“, tom. VI, pars I, ingår en uttömmande diagnos av arten. Den skiljes lätt från H. abietis och H. pinastri genom ljusare färg, grovt ‘och ojämnt punkterad thorax samt vita skulderfläckar och scutell. Till storleken påminner den mest om A. abietis. Samma år, den 27 juli, fann elev R. Routamo en in- divid av arten i Kalvola socken (Ta). Sommaren 1916 er- hölls ett exemplar medels slaghåv på den med huvudsakli- gen björk bevuxna stranden nedanför Tamminiemi på Jalas- saari i sydvästra delen av Lojosjö. Arten har således under de två senaste åren påträffats i 5 exemplar i 3 skilda provinser. Då inga finländska exemplar: - finnas bevarade i äldre samlingar, torde man kunna antaga, att den först under senaste tid invandrat från öster. Intres- sant blir att se, huruvida arten även framdeles skall på- träffas i Finland, eller om de hittills gjorda fynden äro av tillfällig art. 2. Badister dilatatus Chd. Av denna art påträffades sommaren 1915 (Ab) 4 exx. Den 4 juni hittade min broder 1 ex. under uppfluten vass vid stranden nedanom villa SOL- hem; den 9 i samma månad fann min fader 1 ex. vid Stor- Ojamo, och den 24 anträffade jag 2 exx. i bottnen av viken n STEK Ex 140 Häkan Lindberg. — R. Palmgren. 3. III: 1917. zen 5 EN mellan Torhola och Suurniemi gärdar i Lojo. ee 1916 x päträffades arten pä liknande lokaler pä tvenne ställen i när- “> heten av de förra fyndorterna, nämligen i vikbotiinen väster om Jalaskylä gård pä Jalassaari, där några exemplar togos den 10 > juni, samt 1 exemplar pä södra stranden av Storön den 27 juli. Vid granskning av prof. J. Sahlberg befunnos exem- 3 plaren tillhöra ovannämnda, för Finlands fauna nya art. Den - hänföres till undersläktet Baudia och står således nära B. peltatus, som är sällsynt i vårt land. Från denna art seija o den nya främst genom att den är större och helsvart. Thorax k är mera utbredd framtill, hos peltatus ungefär jämnbred. S Ocksä denna art är östlig; den är tidigare anträffad i = södra Ryssland och pä Balkanhalvön. ja 2 nen Intendenten, magister Rolf Palmgren förevisade ett lefvande exemplar af Svarta rättan, Mus (Epimys) rattus L., . fängadtiHelsingfors, och meddelade isamband härmed följande. A Den 18 december 1916 erhöll Högholmens djurgård sä- som present af köpman Rudolf Gesellius en för honom 7 okänd råtta, som föregående natt blifvit infångad med fälla —' i ett firman H. O. Gesellius Eftr. & C:o tillhörigt upplags- magasin & Skatudden i Helsingfors. Jag fann genast, att N här inte kunde vara fråga om en färgvarietet af vär ordi- =” nära bruna råtta, Mus (Epimys) norvegicus Erxl. (syn. M. de- cumanus Pall.). Däremot påminde fången — fränsedt den — ovanligt mörka fällen — såväl till form och kroppspropor- tioner som andra yttre kännetecken om de finska exemplar jag tidigare sett af den mindre och hos oss numera rätt ee. sparsamt och blott ställvis inne i landet förekommande svarta råttan. Genom den långa, tunna svansen och det utdragna i hufvudet med smal nos och långa känselhär, utstående ögon” ja och stora utöron skiljer sig exemplaret lika mycket från den bruna som det öfverensstämmer med den svarta arten. Färgen är dock, såsom nämndes, betydligt afvikande. Hos —- finländska exemplar af svarta råttan är pälsen enfärgadt mörkgrå, skiffergrå vore väl bästa uttrycket härför, och blott något ljusare undertill. I motsats härtill bär nu om- Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 43, R. Palmgren. Fig. 1. Svart rätta, Mus rattus L., frän Fig. 2. Kranium af magasin ä Skatudden i Helsingfors. Ca '; svart rätta frän Helsing- förminskad. Fotografin oskarp till följd fors, visande knöltänder- af rättans nervositet och det skärpa sol- nas struktur i öfverkä- ljuset. ken. C:a 2 ggr förstoradt. Fig. 3. Svart råtta, !/; förminskad, ur Brehms Thierleben 4:de uppl. Pä- minner fullständigt till färg, form och proportioner om Helsingfors-exemplaren. > 3. 111. 1917. R. Palmgren, Svarta rättan i Helsingfors. 141 — ordade -individ pä ryggsidan en svart fäll med länga, + glänsande stickelhär ‘och är pä buksidan — med skarp gräns — nästan askgrä, och samma askgrä färg äga äfven lemmarna. Denna egenart i färgteckningen och den spontana och isolerade förekomsten av sådana individer i ett varrant- magasin invid hamnen 1 Helsingfors tyder på ett annat ur- sprung än vår genuina svarta råtta i inlandet, på en import gu från annat land. Denna förmodan vinner i sannolikhet där- af, att jag tidigare till djursamlingarna erhållit lefvande > geckoödlor, som med bananer inkommit från Kanarieöarna, och en präktig fägelspindel har ju engång på liknande sätt företagit den långa färden till vårt land från tropikerna. Beträffande råttor synes antagandet af en dylik import, i anseende till deras kända vandringslust, hafva allt skäl för sig. Äfven de uppgifter herr Gesellius välvilligt lämnat mig | om ifrägavarande rättors första uppträdande och förekomst pä Skatudden understryka detta antagande. De visade sig första gängen där fätaligt höstsommaren 1914 eller ungefär vid krigsutbrottet, dä bl. a. ett större parti bananer inkom- - mit frän Jamaika för Baltic Company Litd AB:s räkning. Nämnda firmas magasin äro belägna under herr Gesellius'. De svarta rättorna tilltogo efter hand i antal, oaktadt bruna rättor funnos i samma varranthus. Afven albinos äro iakttagna. De svarta synas inkräktat de högre belägna rummen, medan de bruna hälla till i bottenväningen, ett sak- förhällande som öfverensstämmer med observationer öfver der båda arternas inbördes förhållande i Tyskland. De svarta röra sig under sina inspektioner med stor färdighet; de äntra behändigt upp längs murar och väggar, klättra och i synnerhet hoppa alldeles utmärkt, ja man har sett dem .taga sig fram längs telefonträdarna. Till sin natur äro de "synnerligen skygga och misstänksamma. Den förevisade in- dividen är den första man lyckats infånga. På min upp- maning fortsattes fångstförsöken med ifver, och den 11 mars detta år infångades ytterligare ett exemplar. ') Nykomlingen Bi Ehuru denna rätta infängats efter det jag föredragit om det första fyndet pä Sällskapets marsmöte, vill jag, dä tillfälle beredts + mig, härom meddela i ett sammanhang. _ 142 R. Palmgren, Svarta rättan i Helsingfors. = II: 1917. placerades tillsammans med sin like i ett för ändamälet in- SÅ redt terrarium, och syntes de två komma väl öfverens. De intogo sina måltider gemensamt, hvarvid vegetabilisk kost afgjordt syntes föredragas framom animalisk, och hvilade sig i samma bo af fjäder och bråte. Helt oväntadt anträffa- des därför den senast anlända död på morgonen den 16, utan att några tecken på yttre våld kunde iakttagas. Jag blef nu i tillfälle att närmare undersöka bl. a. bettet hos detta exemplar och konstaterade genast den väl markerade - knöl på utsidan af främsta tvärlamellen af öfre främsta kind- tanden, som osvikligt skiljer arten från dess bruna anför- vandt. Följande mått antecknades: bål (nos—anus) 15.s-em, svans 18.1 cm, fot (tån—hälen) c. 3.7 cm, hand c. 1.9 cm, öra 2.1 cm. DE Såsom ofvan framhölls är det högst sannolikt, att nämnda råttor importerats utifrån, måhända med den omtalade ba- nansändningen från Jamaika. Vår ursprungliga inhemska stam har, som bekant, alltsedan den bruna råttan under förra seklet inkom i landet, varit stadd i raskt aftagande: Numera finnes den blott på spridda ställen i inlandet. Så- — lunda anträffas den svarta råttan enligt Mela-Kivirik ko här och hvar i Tavastland, säsom vid Sääksmäki kyrka, där den år 1909 var den enda arten, likaså i Hattula sockens centrum och i Suomusjärvi (1905). Pä senare tid är arten allmänt anträffad i Lojo och Tavastehus (1881), men saknas i Tammerfors. Äfven pä andra ställen i värt lands inre torde den svarta rättan ännu mer eller mindre rikligt förekomma, ehuru uppgifter därom beklagligtvis saknas i litteraturen.' I samband med det spontana uppträdandet af den svarta råttan: i Helsingfors förtjänar det påpekas, att arten under de senaste decennierna enligt en mängd observationer, publi- cerade i „Zoologischer Garten“, visat sig förekomma i flera, särskildt äldre hamnstäder med gamla byggnader i Tysk- land, säsom Hamburg, Bremen, Liibeck, Emden, Königs- berg m. fl. 1 sitt arbete: ,Die wildlebenden Säugetiere Deutschlands“ (Neudamm 1911 pag. 1101) uttalar E. Schäff N w VAIN 4 Hair h 4 N 698 ul A y , ) 5 RENTEN ME AE STT TAE Nk ne I Apua Td u W 3. m. 1917. R. Palmgren, Svarta rättan i Helsingfors. 143 på denna grund den förmodan, att den bruna rättans fram- = trädande icke enbart varit orsaken till den svarta rättans försvinnande i Europa. Här och där har arten på senare = tid t. o. m. åter uppträdt talrikare än förut. I anseende till lefnadssättet kallas den ofta „Dachratte“. Om förhällandet mellan den bruna och svarta rättan har framför allt Martin Baumgart lämnat synnerligen både ingående och intressanta upplysningar. I sin inaugural- dissertation: „Vergleichende Untersuchungen über. Mus rattus und Mus decumanus und über die Ursachen der - Verdrängung der Hausratte durch die Wanderratte“ påvisar E han, hurusom den bruna rättan är sin svarta släkting öf- > verlägsen i konkurrensen såväl beträffande yttre karaktä- rer som i anatomiskt och fysiologiskt hänseende. Likasä äger den förstnämnda ett mordlystet och agressivt tempe- > rament, medan den svarta råttan är af en stillsam och to- -lerant läggning och därför vid sammanträffande med den förra enbart häller sig till defensiven och förr eller senare dukar under i den ojämna kampen. Pä senare tid ha synnerligen märkliga undersökningar verkställts om den svarta rättans färgförändringar och deras orsaksmoment, hvilka i korthet refereras och kommenteras * i den som bäst utkommande, fullkomligt omarbetade fjärde — editionen af Brehms „Thierleben“. Här framhälles bl. a., hurusom de olika färgraserna, hvilka ofta ledt till uppstäl- landet > af subspecies, uppkommit under inflytandet af flere, ofta samverkande yttre faktorer, icke sällan under en rela- tivt kort tid. Till och med den i Medelhafsländerna före- kommande och säsom egen art upptagna Mus alexandrinus Js Geoffr. har visat sig identisk med Mus rattus. Deniett nordligare och tempereradt klimat lefvande, af människän och hennes boningar strängt beroende svarta rättan är öfver + hela kroppen mörk, den i söder förekommande och i frihet lefvande närmar sig till färgdräkten mera Mus decumanus, är alltså ofvan brungrå, under ljus. Färgförändringarna uppstå sålunda i samband med förändringar i lefnadssättet. Den mörka färgen vinnes genom ett ständigt lif i mörker, 144 R. Palmgren. — Linkola. 3. 111. 1917. Så inne i människoboningar och andra byggnader. Såsom all- män orsak till melanism anges stegrad värme, en stark ljus- strålning och fuktighet på uppehållslokalen samt rik tillgång på föda. Den färgdräkt, som de nu iakttagna svarta råttorna från Helsingfors uppvisa, torde vara rätt ovanlig hos exemplar i Europa, om än sådana beskrifvas af några forskare, t.ex. — af Schreiber (1792) och Oken (1838). En trogen af- bildning af en sådan individ ingår i Brehms Thierleben. Måhända handlar det äfven i dylika fall om ‚import från andra delar af jordklotet”? | Maisteri K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Kasvistol- linen retki Korpilahden Vaarunvuorelle ja sen jalavaleh- toon. Wainion „Havainnoissa Itä-Hämeen kasvistosta“ (Med- del. 3, 1878) kiinnittävät huomiota tiedot lukuisien harvi- naisten, etupäässä eteläisten kasvilajien kasvamisesta Korpi- lahden pitäjän kaakkoisosissa Putkilahden seuduilla. $aa- dakseni ainakin osittaisen selvityksen harvinaisten kasvien joukkoesiintymisestä tällä seudulla, kävin viime juhannuksena yhdessä vaimoni ja maist. S. Siintolan kanssa Jyväsky- lästä käsin kyseenalaisella seudulla (laivalla Jyväskylästä Korospohjaan). Kun tarkoitetut kasvit pääosaltaan ovat kallio- ja lehtokasveja, kohdistuivat kaksipäiväiset retkemme etu- päässä seudun kallio- ja lehtokasviston tarkasteluun. 1. Vaarunvuoren kalliokasvit. Suuri osa Wai- nion mainitsemista huomattavista kasvilöydöistä (Saxifraga . nivalis, Hypericum perforatum, Vicia tetrasperma y. m.) ovat korkealta, seutua hallitsevalta Vaarunvuorelta (vaaru = pil- venlonka). Tämä mahtava, useita km pitkä, W—E suuntainen vaara on Geologisen karttalehden (vuoriperäkartta Ce) mu- kaan pääosaksi granitia; W-pään lähellä vaara kuitenkin rajoitetulta osalta on amfibolitia, joka pitkänä juottina jatkuu tästä Veijon kautta N kohti. Täällä vuoren W-päässä ovat tuon muuten melkein kauttaaltaan metsäpeitteisen Vaa- runvuoren kenties mainittavimmat kalliokasvupaikat ja myös- kin harvinaisimmat kasvit. Noin 1 km päässä Korospohjan 3. III. 1917. — Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 145 4 perukasta kohoaa täällä Päijänteen rannasta korkeita, S-ja SW-suuntaan jyrkästi suistuvia kallioita, joiden päivän- paisteisille rinteille on ravintorikkaasta amfibolitista syntynyt rapautumissoraa, joka sallii rehevän kalliokasvillisuuden syn- nyn. Jo laivaan, joka kulkee vuoren ohitse, näkyy vihertä- viä nurmimaisia juovia ja täpliä kalliorinteillä, ja veneestä lähempää katsellessa saa järveltäkin käsin ihastella kaunis- värisinä paistavia ruohikkoaloja. Viscaria vulgaris, Viola trico- lor, Polygonatum officinale ja monet muut muodostavat erik- seen tai yhdessä niittymäisiä kasviyhdyskuntia kallioluisuille - ja -tasanteille, missä multavaa maata säilyy alas luisumatta. Ja kallion raoissa kasvaa sammalten kanssa yksitellen tai pikku ryhminä moni siro ruoho ja heinä. Luonteenomainen etelävuoren!) (sydberg) kasvillisuus on tänne kehittynyt, kasvillisuus, jota Andersson & Birger (Den norrländska florans geogr. fördeln. och invandr.-historia, 1912) Ruotsissa ovat seikkaperäisesti selittäneet ja jollaisesta tekijä äskettäin (Stud. über d. Einfl. d. Kultur auf d. Flora nördl. v. Ladogasee, 1916) on esittänyt havaintoja Sortavalan— Jänisjärven seutu- jen riuttavuorilta. Kokonaisluettelo putkilokasvilajeista, jotka täällä päivän- puoleisilla etelävuoren kalliorinteillä tapasin, on seuraava (sulkujen sisälle merkittyjä lajeja ei kasvanut varsinaisilla lajirikkailla etelävuori-kasvupaikoilla): Calamagrostis arund. Cystopteris fragilis Stellaria graminea Melica nutans Woodsia ilvensis Stenophragma thal. Poa nemoralis Asplenum septentr. Sedum telephium Festuca ovina A. trichomanes S. annuum Carex ericetorum Polypodium vulgare Saxifraga nivalis C. digitata Convallaria majalis = Fragaria vesca [Luzula pallesc. 1 yks. Polygonatum offic. Potentilla argentea Viscaria vulgaris Vicia tetrasperma, pcc 1) Tätä nimitystä käyttää rahvas Viitasaarella eräälle vuorelle, joka Brotheruksen (Anteckn. t. Norra Tav. flora, Notiser, ny ser. 10, 1872) kasvitiedonannoista, m. m. sammalkasvistoa koskevista, päät- täen on todellinen „sydberg“. Nimitys sopii siis kaikin puolin hyvin sydbergin suomenkieliseksi vastineeksi. 10 » Taa Si br ER IE... < Fr > £ pat S PANEN 5 > - > 1 a i < a x ja ; BE & E 146 Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. "3.1.1917. + - A Lathyrus pratensis V. verna pe Mer 2 Hypericum perforat. (Euphrasia brevip. pc) Vaccinium vitis id. (Viola canina) Campanula rotundif. (Calluna vulgaris) | V. rupestris Erigeron *Droebach. RER, Y V. tricolor ; Antennaria dioeca Pinus silvestris (Epilob. angustif.) Hypochaeris macul. Juniperus communis E. collinum Crepis tectorum Populus tremula Myosotis arenaria (Hieracia Cymella, 1 sp. Rubus idaeus k: Calamintha acinos pee) Rosa cinnamomea 23 (Veronica officinalis) Hierac. umbellatum E Lajiluettelo muistuttaa mitä suurimmassa määrässä kasvi- luetteloita Sortavalan— Jänisjärven tienoon riutoilta. ; Sammal-!) ja jäkäläkasvillisuuden muodostajina on Vaa- | runvuoren aurinkoisilla kallioilla lajeja sellaisia kuin Thui- dium abietinum, Tortula ruralis, Grimmia commutata, Aste- > rella pilosa, Parmelia conspersa, Pannaria microphylla, Endo- carpon miniatum v. complicatum, Cladonia pyxidata v. pocil- lum. CI. silvatica y. m.; yleensä siis samoja kuin vastaavilla paikoilla äsken mainituilla riuttakallioilla. — Etupäässä var- jokkaammilta, metsänpuoleisilta kallioseinämiltä on muistiin- panoissani merkittynä: Philonotis toment. Grimmia commutata E N Bartramia crispa Thuidium abietinum Collema flaccidum Bryum sp. Amblyst. uncinat. Cladonia turgida Pohlia cruda Hypnum viride Nephromium parile Encalypta brevicollis H. sericeum Peltigera venosa Tortula ruralis : Heterocladium sguar- P. erumpens Mollia tortuosa rosulum P. lepidophora Dicranum scoparium Pterygyn. filiforme P. limbata Ditrichum flexicaule Stereodon cupressif. Sticta pulmonaria Saelania glaucescens Neckera complanata St. scrobiculata Orthotrichum rupestre Leucodon sciuroides Parmelia saxatilis = Amphidium lapponic. Hedwigia albicans Physcia caesia Tarkempi tutkimus varmaan huomattavasti kartuttaisi yllä olevaa sammal- ja jäkäläluetteloa. Wainiollakin(l.c.) ') Kriitillisimmät tässä kirjoituksessa mainitut sammallajit on toht. H. Rancken hyväntahtoisesti määrännyt. u > Be EIE fs ATT AAA (8. 17 Es 120 “ war >. TR = Ri a i « - 22 st ==) - w N p 3. 111. 1917. = >= Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 147 i Vata) \ on edelliseen täydennyksiä, esim. harvinaiset jäkälät Col- lema myriococcum, Pannaria lepidiota, Lecidea diasemoi- des y. m. + Käsityksen yksityisestä hyvin lajirikkaasta kalliokasvi- yhdyskunnasta antaa seuraava %/;1916 tehty lajiluettelo — eräältä n. 50 m? laajalta, luisulta kallioterassilta, missä oli nurmimaisesti sulkeutunut, melkein sammaleton ja jäkälätön kasvipeite multavalla sora-alustalla: Calamagrostis arund. Polygonatum offic. cp Viola tricolor *— Melica nutans Viscaria vulgaris Epilobium collinum Poa nemoralis st cp Stellaria graminea Calamintha acinos Festuca ovina cp Stenophragma thal. Campanula rotundif. Carex ericetorum cp Saxifraga niv. 1 yks. Erigeron *Droeb. 1 yks. = ia Fragaria vesca 2 Hieracium umbell. Cystopteris fragilis Potentilla argentea (Woodsia ilvensis) + Lathyrus prat. pec Rubus idaeus Convallaria majalis Hypericum perfor. Rosa cinnamomea Vaarunvuoren = kallioilla kasvavien kasvien joukossa kiinnittyy huomio lukuisiin eteläisiin lajeihin, jotka täällä esiintyvät osaksi pohjoisimmalla Hämeestä tunnetulla löytöpaikallaan (*), osaksi muuten varsinaisen levenemis- alueensa rajoilla: *Asplenum septentr. Sedum telephium Viola rupestris A. trichomanes S. annuum . Myosotis arenaria Polygonatum offic. _ *Vicia tetrasperma *Calamintha acinos (Viscaria vulgaris) *Hypericum perfor. Pohjoisista lajeista kasvaa täällä Saxifraga niva- lis hyvin erillisellä löytöpaikalla. > Vaarunvuorella toistuu siis, kuten niin monella muulla- kin etelävuorella, se tunnettu ilmiö, että erikoisen moni- vivahteiset, lämpimät ja ravintorikkaat kalliokasvupaikat tar- joavat soveliaita. viihtymisedellytyksiä niin hyvin eteläisille kuin pohjoisille lajeille. Vaarunvuorella on amfibolitisen vuorilajin merkitys tässä suhteessa epäilemättä hyvin Suuri. Eräiden sammalien kasvamisesta päättäen kasvupaikka on melkoisessa määrässä kalkinpitoinen. 148 Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 3. HI. 1917. Ollen verrattain kaukana ihmisasunnoista, vaikeapääsyi- senä laiduneläimiltä rauhassa ja suhteellisesti hyvin säily- neiden metsien ympäröimä, puheenalainen kallio on säilynyt aivan kulttuurin koskemattomana. Sen kasvistoa voinemme siis pitää luonnontilaista, lajirikasta Päijänteen seudun kallio- kasvistoa edustavana. Kuten tekijä (I. c., s. 301) riuttojen. kasvupaikoista huomauttaa, muodostavat Vaarunvuoren- kin kalliojyrkänteet tärkeän apofytikasvupaikan. Niinpä näemme täällä todennäköisesti alkuperäisinä kasva- . vina seuraavat kulttuuria suuresti suosivat kasvilajit: Viscaria vulgaris Viola rupestris Veronica verna Stellaria graminea V. tricolor Euphrasia brevipila * Stenophragma thal. Epilobium collinum Campanula rotundif. Potentilla argentea Myosotis arenaria Crepis tectorum Lathyrus pratensis Veronica offic. Rubus idaeus Osa mainituista lajeista on seudulla luonnontilaisissa oloissa varmasti ollut yksinomaan puheena olevan kalliorin- teen asukas, vaikka nyt kasvaa enemmän tai vähemmän yleisenä ympäri tienoon. - Kysymykselle seudun kasviston jäsenien alkuperäisyy- destä on Vaarunvuoren kalliokasviluettelon negatiivinen - puoli yhtä tärkeä kuin positiivinenkin. Huomautettakoon tässä vain seuraavien lajien täydellisestä puuttumisesta näillä lajirikkailla etelävuorikallioilla: Agrostis vulgaris, Poa pra- tensis, Cerastium *triviale (kasvaa Kanavuoren etelärinteellä Jyväskylän pitäjässä), Erigeron acer, Achillea millefolium, Chrysanthemum leucanthemum y. m. 2 Vaarunvuoren ja sen ympäristön lehto- - kasvisto. Jo lyhyet pikaretkeilyt Putkilahden—Veijon tienoolla riittävät näyttämään maaperän seudulla suhteelli- sesti hedelmälliseksi. Metsät ovat varsinkin viljelysmaiden liepeillä ruohoisaa tyyppiä, lehtomaista kangasmetsää, osaksi vähän parempaakin. Lajeja sellaisia kuin Carex digitata, *Orobus vernus, Oxalis acetosella, Viola Riviniana ja Aegopo- dium podagraria tapaa yleisesti; myös kasvaa metsissä usein Coeloglossum viride, Lathyrus pratensis, Vicia silvatica, V. fv 3. III. 1917. Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 149 sepium, Veronica chamaedrys, Campanula persicifolia (pcc) y. m. Rahvaalta kuulee niinipuun, Tilia cordata, jota itsekin näin 3—4 paikassa, kasvavan , vähän joka talon maalla*. Alavammilla kohdilla kasvillisuus on paikotellen aivankin lehtoista. Varsinkin purovarsille, mutta myös rinteiden juuri- puolille (esim. Vaarunvuoren juurelle) lehtoja on muodostu- nut moneen paikkaan. Etupäässä tällaisilla paikoin kasva- vat Poluystichum filix mas, Eguisetum pratense, Paris, Listera ovata, Arenaria trinervia, Actaea spicata, Circaea alpina, Viola mirabilis, V. umbrosa, samaten Ribes nigrum (myös — niittyojissa), Daphne ja Lonicera xylosteum. Harvinaisina merkitsin: Onoclea, Epilobium montanum ja Stachys silvatica. Urtica dioeca kasvoi parissa lepikkolehdossa kenties alku- peräisenä, ja Nikkilän majatalon luona Hepatica triloba lehto- maisessa piennarmetsikössä ja sen läheisyydessä tavallisessa Oxalis-Myrtillus-tyypin koivikossa matalan mäen N-rinteellä. Viimemainittu laji on täällä pohjoisrajallaan näissä main. Ruotsalaisten tutkijain mukaan etelävuorten yhteydessä tavataan erityisen lajirikkaita lehtoja niin yleisesti, että he yhdistävät etelävuori-käsitteeseen sekä kallioiset että leh- toiset kasvupaikat. Vaarunvuorella, yhtä vähän kuin Laa- tokan seudullakaan, eivät lehtomuodostumat ole millään ta- voin sidotut etelävuori-kasvupaikkaan. Päinvastoin ovat lehdot äsken kuvatun etelävuorikallion luona suhteellisesti heikkoja — osaksi kylläkin siitä syystä, että osa kallioista -suistuu veteen, jättämättä tilaa aluslohkareikolle yhtä vähän kuin lehdoillekaan. Mitään harvinaisempia lajeja ei etelä- vuori-kohdan lehdoissa kasvanut. Saakoon tässä silti sijansa kuvaus eräästä rinnelehdosta, joka harvinaisen hyvin (paitsi puukasvillisuuden puolesta) kulttuurikosketukselta säilyneenä sopivasti edustanee tämän seudun luonnontilaista kuivan hikevää lehtoa. Kyseenalaisessa rinnelehdossa on koivu valtapuuna, seassa joks. runs. raitaa ja haapaa, lisäksi useita niinipuita (Tilia), joista suurin on 8 m korkea, pienimpien ollessa pensasmai- sia; pihlajaa ja mäntyä on seassa niukasti, samoin pensaita: kuusama, kataja, vattu ja nurmiruusu. Sammalia ja jäkäliä 150 Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 3. 111. 1917. + kasvaa vain louhukivillä: Hypnum parietinum, Amblystegium uncinatum, Tortula ruralis, Thuidium abietinum, Nephromium parile, Peltigera aphthosa, Cladonia pyxidata; louhupaasilla kasvaa myös eräitä kivisaniaisia: Cystopteris fragilis ja Poly- podium vulgare. Heinät, ruohot ja varvut ovat seuraavat: Calamagr. arund. 5—6 Rubus saxatilis 5 Trientalis europ. 2 Melica nutans 2 Fragaria vesca 3—4. Melamp. silvat. 3° (Festuca ovina 1) Lathyrus prat. 2 [Campan. cervic. 1 yks.| Carex digitata 2 Orobus vernus 3 _ C. rotundifolia 1— Luzula pilosa 1 Vicia silvatica 3—4 C. persicifolia 1 Geran. silvat. 2 Solidago virg. 2 Phegopt. dryopt. I Viola Rivin. 2 Antennaria dioeca 1 Pteris aguilina 1 + Epilob. ang. 1— Hypoch. macaul. 1 Eguisetum prat. 1— Angelica silv. 1—2 Hierac. galban. 1 Convallaria maj. 2 Pirola rot. 1 H. umbellatum 1 Majanth. bifol. 1 P. minor 1 a Platarith. bifol. 1— P. chlorantha 1— Vaccin. vit. id. 4—5 Actaea spicata 1— P. secunda 2 V. myrtillus 2 > /Ranunc. acer 2 yks.| Erään kuivemman louhulehdon lajina kasvoi Vaarunvuo- ren juurella, tältä paikalta noin 1 km E, louhikossa komea Lathyrus silvester. | Aivan riippumattomana etelävuori-kasvupaikasta tava- taan Vaarunvuorella eräs harvinaisen rehevä lehtorinne, joka ansaitsee yksityiskohtaisen kuvauksen. Se sijaitsee Oittilan- Vie SN AVE kylään kuuluvasta Vaarunlammista laskevan puron äärillä, 2—3 km päässä edellä puheena olleesta kalliorinteestä, ja on paikkakunnalla yleisesti tunnettu runsaista jalavistaan (kansa nimittää niitä soarneiksi), jotka jo Norrlin (Meddel. 3, s. 185) ja Wainio (|. c. s. 69) mainitsevat yliopp., sit-- 5 temmin kappalainen K. Dahlströmin löytäminä. Lehtori Vihtori H. Järvisen (Jyväskylä) ilmoituksen mukaan on ast pensastakin. Matkaan tämän tärkeän lehtorinteen tutkimi- seksi varasimme toisen juhannuspäivän. | Kun pohjoisesta käsin, Oittilankylän puolelta; lähestyy puheeksi otettavaa lehtorinnettä, saapuu ensin eräälle pa- 3. III. 1917. * — Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 151 - juttuneelle ja sammaltuneelle Nardus—Carex Goodenoughii- — niitylle pienen, umpeutumassa olevan (keskellä oleva silmäke kasvaa runsaasti Nymphaea candida'a), Carex rostrata- ja C. filiformis-kasvustojen melkein täyttämän, nevareunaisen lammin rannalla. Niitylle laskeutuu viereisen korkean Vaa- runvuoren jyrkkää NE-rinnettä pitkin pieni puro, jonka var- _ ressa jo niityllä, rinteen alimmalla, paljaaksi hakatulla osalla — erinäisistä kasveista huomaa olevansa erikoisen hedelmälli- sellä lehtomaalla. Puron puuttomilla äärillä kasvaa tässä Onoclea, Eguisetum pratense, Triticum caninum, Listera ovata, Stellaria nemorum, Ulmaria, Alchimilla-lajeja, Orobus vernus, Impatiens, Stachys silvatica, Cirsium heterophyllum y. m. Harppaillen kivisessä risu- ja kantoryteikössä (lehmus, jalava) jyrkähköä purovartta ylös tullaan varjoisaan lehtoon, joka „troopillisella“ rehevyydellään aivan häikäisee. Lehmus (Tilia cordata) on pääpuuna tässä lehdossa, joka osaksi on puron haarojen kostuttamaa hyvin kivistä saniais- lehtoa, osaksi vaikeakulkuista, hyvin varjoisaa, hikevää rinne- louhua !), missä puro lirisee tai kohisee suurten kivipaasien alle hävinneenä. Lehmusten seassa kasvaa varsinkin ala- osassa lehtoa vuorijalavaa (Ulmus montana), osaksi häm- mästyttävän suurina komeina puina %); sitäpaitsi kasvaa tuo- mea, pihlajaa ja lehdon laitapuolilla haapojakin, osaksi jättiläismäisen kookkaita. Pensaista tavataan Lonicera xy- losteum, Rubus idaeus ja yksityinen Daphne. Lehmusta on niin runsaasti, että lehdon laidalta sitä on hakattu monta syltä haloiksi, joista ladottuja pinoja säälien metsässä kat- selee. - Aluskasvillisuudessa silmä ihastelee milloin runsasta 1) Paikkaa kutsuvat seutulaiset riutaksi. Riutan selitettiin olevan paikan, jossa kiv’ on poikineen“. 2) Suurin puu, jonka näin, kasvoi lehdon alareunassa; se oli n. 14—15 m pitkä, tyveltä monirunkoinen, paksuin runko 1 m ymp. mit. rinn. kork. Toinen suuri, monirunkoinen puu oli 90 cm paksu. Ai- kaisemmassa tiedonannossa (v:lta 1876) lehdon jalavien paksuus on ilmoitettu 8 tuumaksi läpimitassa. Puiden paksuus on siis viime vuosi- kymmenien aikana huomattavasti lisääntynyt. — Suurinten lehmusten korkeuden arvioin 12—13 m:ksi; paksuus oli 50 cm ymp. mit. 152 Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 3. 111. 1917. Lactuca muralis'ta, milloin mahtavansuuria Viola mirabilis- yksilöitä, milloin louhukivillä ja niiden juurilla kasvavaa Impatiens'ia, Galium triflorum’ia y. m. Juhannuksen aikaan oli osa kasveista kehityksessään vielä keskeneräisiä, mutta %' uudestaan lehdossa käväistessäni leht. V. H. Järvisen kanssa oli kaikki täydessä kukoistuksessaan ja lehto aivan keltanaan Lactuca'a ja Impatiens'ia. Sammal ei tämän rehe- vän kasvupaikan maaperässä saa suurta jalansijaa; sitä run- saammin ja sitä paksumpina peitteinä se verhoaa suuria louhupaasia, joilla Hylocomium triguetrum, Antitrichia curti- pendula, Anomodon apiculatus, Mnium’it, Jungermannia't y. m. rehottavat. Myös puiden juurilla on sammalia (m. m. Neckera trichomanoides), ylempänä puissa jonkunverran esim. Sticta pulmonaria-jäkälää. Kasvillisuus on tässä sotkuisessa, osaksi hyvinkin jyrkästi viettävässä louhulehdossa eri kohdilla hy- vin erilaista; osaksi kasvipeite on hyvin harvaakin tai puut- tuu kokonaan. Aluskasvillisuuden laatu ilmoitettakoon-sen- tähden pelkällä kokonaisluettelolla lehdosta merkityistä hei- nistä, ruohoista ja varvuista: Calamagrostis epig. Convallaria majalis Epilob. angustifol. C. arundinacea Paris guadrifolius Circaea alpina Aera caespitosa pcc Coralliorrh. inn. pec Aegopodium podagr. Melica nutans Urtica dioeca Angelica silvestris Poa nemoralis Actaea spicata Pirola minor Triticum caninum Ranunculus repens Trientalis europaea Carex elongata Geum rivale Melampyrum silv. C. digitata Rubus saxatilis Galium triflorum Fragaria vesca Campanula persic. 2 yks. Asplenium fil. fem: Vicia silvatica Solidago virgaurea Aspid. fil. mas pcc Geranium silvat. Cirsium pal. 2 yks. _ A. spinulosum G. Robertianum Lactuca muralis Cystopteris fragilis Oxalis acetosella wer (Polypodium vulgare) Impatiens noli tang. (Vaccinium vit. id.) Eguisetum pratense Viola umbrosa Majanthem. bifol. V. mirabilis Kuvattua louhikkolehtoa lienee, muiston mukaisen arvion - mukaan, 100—200 m pituudelta. Sen yläpuolella puro, joka lehdossa pauhaa enimmäkseen kivien alle hävinneenä, tulee \ RT N - t Er ) Micra > 3. 111. 1917. Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 153 selvä- ja syväuomaisena, saniaisten ja lehmus- ja tuomipehko- jen (myös tervaleppää) reunaamana näkyviin tasaisemmalla, * niityksi raivatulla alalla. Jonkun matkan päässä on kivi- syytensä takia raivaamatta jätetyllä pienellä koskipaikalla taas useampia kookkaita (50—70 cm ymp. mit. rinn. kork.) jalavia, jotka kasvavat puronvarsituomikossa ja sen äärellä; runsaasti vesovia jalavan kantoja on myös. Tuomikko on pahoin raiskattua saniaislehtoa (pesupadan tulisija on puron reunalla), jonka lajeista mainittakoon vain Lonicera, Viburnum, Viola mirabilis ja Scrophularia nodosa. Aivan purolehdon äärellä sijaitsee pieni mökki (Olavin torppa), jonka pihalta on mitä kaunein näköala pohjoista kohti Päijänteen lahdille. Mökin viljelykseen raivattu alue rajoittuu suorastaan. puronvarren pieneen kivikkolehtoon. Melkein jalavien vieressä kasvaa tässä useita kauniita istu- tettuja omenapuita. Mutta kasvaa parempaakin! Kymmen- kunnan m päässä purosta on pellon reunalla saunan vie- ressä vierekkäin kaksi melko kookasta (4 m ja 2,5 m kork.), osaksi kuivahaaraista pähkinäpensasta (Corylus avel- lana). Mökin asukkaat kertovat monen ,herran* niitä siinä ihmetelleen ja eräiden heistä selittäneen, ,etteivät pensaat voi olla luonnostaan kasvavia, vaan lintujen tuomista sieme- nistä syntyneitä*! Toiset ovat arvelleet niitä istutetuiksi. Tämä seikka lie syynä siihen, miksi kukaan noista monista herroista ei ole pähkinäpensaan kasvamispaikkaa tehnyt > tunnetuksi. Kun otamme huomioon, että pensaat kasvavat KPV A hyvin kivisellä kohdalla (läheiset omenapuut kivettömällä), johon istuttaminen on hyvin vaikeaa, ellei mahdotonta, sa- maten sen seikan, ettei pähkinäpensaan istuttamista seudulla tiedetä kenenkään harjoittaneen — kaikkein vähimmin Vaa- run mökkipahasessa, jonka ystävälliset asukkaat elävät vielä "melkein täydellisesti puuastia- ja tuohi-kulttuurin kannalla —, ja edelleen kasvien sellaisten kuin Ulmus montana'n, Lactuca'n (myös Verbascum thapsus'ta on läheisyydessä aho- rinteellä) y. m. kasvamisen lähistöllä, on selvää, että pen- saat kasvavat täällä alkuperäisinä: Kasvupaikkansa kivisyy- den pelastamina nuo kaksi pähkinäpensasta ovat pellon 154 Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 3. 111. 1917. hd im reunalla säilyneet seudulla, joka toistaiseksi on pohjoisin - E meillä tunnetuista (61° 56’) ja joka sijaitsee vain n. 4 pnk. + etelämpänä pähkinäpensaan pohjoisimpia (n. 62° 15° pohj. > lev.) suhfossililöytöjä maassamme (Haapamäki, Petäjävesi ja Jyväskylä). Pensaat viihtyvät hyvin, koskapa kertomuksen = mukaan ovat joskus olleet maahan asti typistettyjä, mutta nousseet uudestaan, vaikkei aivan täyteen mittaansa; myös kukkivat ne runsaasti (m. m. viime kesäk. alussa leht. Jär- * visen kertomuksen ja hänen ottamiensa näytteiden mukaan) ja tekevät pähkinöitäkin, jotka kuitenkaan eivät koskaan. kypsy. Lämpösuhteiden puolesta paikka lienee vähemmän edullinen, koskapa sijaitsee korkean vaaran NE-rinteen avonaisella ylimmällä osalla, alttiina kylmille tuulille. Vuori- perä on geolog. karttalehden mukaan granitia; epäilen kui- tenkin näillä tienoin olevan muutakin. , Mökistä on matkaa noin 50 m lammille, Vaarunlam- - mille, josta puheena ollut puro lähtee. Lampi on melkoisen suuri, köyhäkasvinen (siellä täällä niukasti kortetta rannoilla; vesirajassa kasvaa paikotellen tervaleppää), osaksi rämereu- nainen, mutta kirkasvetinen. Pesuvedeksi lammen vesi kuu- lemma on kovaa. Se on siis ravintorikasta ja lihavoittaa lammesta lähtevän puron äärellä olevaa maaperää. 3. Vaarunvuoren seudun (Putkilahti—Veijo—Oittila)kas- vistossa on, kuten edellisestä on selvinnyt, lukuisasti ete- läisiä aineksia. Lisäämällä edellä mainittuihin eräät Wainion löytämät lajit, saamme seuraavan luettelon putkilokasveista, joilla pohjoisin Hämeestätunnettu löytöpaikka on täällä (13 lajia): | Asplenum septentr. Ceratophyllum dem. Hypericum perforat. Corylus avellana Lathyrus silvester Lycopus europaeus Ulmus montana Vicia tetrasperma Calamintha acinos Hepatica triloba Geranium Bohemic. Lactuca muralis Spergula vernalis | Nihin liittyvät erinäiset ruderatit ja sentapaiset, joista tässä mainittakoon Sedum acre (Veijon kartanon Lepomäen torpan pihalla agron. A. Veijon mukaan) ja Cuscufa eu- - ropaea (Wainio). > 8.1. 1917. "Linkola, Korpilahden Vaarunvuori. 155 Huomiota ansaitsevaa on myös seuraavien eteläisten kasvien kasvaminen täällä: : | = Asplenum trichomanes = Sedum telephium Viola rupestris Polygonatum offic. S. annuum Verbascum thapsus (Viscaria vulgaris) Geranium Robert. Pohjois-Hämeen kasvistoon tottunut oudoksuu seudulla myös lajien sellaisten kuin Campanula persicifolia'n ja Hy- > pochaeris maculata'n yleisyyttä. Selitys eteläisten kasvistoainesten lukuisuuteen puheena olevalla seudulla on etsittävissä paikkakunnan edullisista luontosuhteista, jollaisia ei enää nykyisin pohjoisempana ta- vata, samoin kuin siitä seikasta, että täältä jatkuu etelään - päin, varsinkin Päijänteen itäisten rantaseutujen kautta, kallio- ja lehtokasvien vaeltamiselle sopivia maita. Niinpä pistäksen etelästä käsin, Hollolan lehtokeskuksesta, melkoisen voimakas lehtokasvialue itäiselle Etelä-Korpilahdelle, osaksi aina Jyväskylään asti; ja kallioista tienoota jatkuu tänne pitkin Päijännettä etelästä asti. Itse Vaarunvuoren seudulla ovat, kuten edellisestä on selvinnyt, sekä maaperä- että vuoriperäsuhteet (amfibolitia näin Putkilahden kylässäkin esim. Nikkilän luona) hyvin suotuisat usean neliökilomet- rin alueella useissa paikoin. Lisäksi väitetään seudun lämpö- suhteiltaan olevan erikoisen lauhkean. Agron. A. Veijon kertomuksen mukaan koivu puhkeaa täällä lehteen noin — viikkoa aikaisemmin kuin vastaisella Päijänteen länsiranni- kolla; halla käy täällä harvemmin; ruis kypsvy viikkoa ai- kaisemmin ja kasvaapa suurempijyväisenäkin kuin muualla pitäjässä (kirkonkylän myllärien ja papiston jyväsaatavien kantajain tekemä havainto). Veijon kartanon puistossa tammi rehoittaa erittäin voimakaskasvuisena; suurin puu on 1,7 m paksu ymp. mit. rinn. kork. (tammet tuotu taimina Turusta v. 1861). Koko Korpilahden itäinen osa, Päijänteen lah- tien runsaasti halkoma „vesipuoli“, on kansan kesken kaikin- puolin edullisemman viljelysseudun maineessa kuin länsi- puoli, missä esim. kirkonkylä sijaitsee. 156 Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 3.11. 1917. 3 Maisteri K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Kasviston muutoksista Jyväskylän kaupungissa ja sen lähistöllä viime * vuosikymmenien aikana. | Sen innokkaan kasvistollisen työskentelyn ajoit jota | maassamme suuren W. Nylanderin herätyksestä 1850— 1870-luvuilla harjoitettiin, on meillä useilta paikkakunnilta olemassa varsin hyviä paikalliskasvioita. Monet näistä ovat = ilmeisesti siksi ahkeran ja tunnollisen työn tuloksia, että > niiden perustalla voimme selvitellä kysymystä mahdollisista . kasviston muutoksista erinäisillä seuduilla viime vuosikym- menien kuluessa. Suurimmat muutokset ovat tietenkin kulttuurin aiheut- tamia. Selvimmin voinee olettaa näiden tuntuvan kaupun- geissa, joiden nopea kasvu ja kehitys ei ole voinut olla jättämättä tuntuvia merkkejä näiden paikkakuntien kasvis- toon. Seuraavassa esitetään tätä kysymystä koskevia ha- vaintoja Jyväskylän kaupungista ja sen lähiympäristöstä (rajaviiva Tourujoelta Taulumäelle—Syrjälään—Köyhälam- mille--Mattilanniemeen). Varhaisimmat tiedot Jyväskylän kasvistosta ovat vuo-. silta 1866—1874, jolloin tunnetut kasvitieteilijät V. F. Bro- therus ja E. AA Wainio seudullaretkeilivät. Brotherus. (1) keräili alkukesästä 1869 Jyväskylän kaupungissa ja var- sinkin sen viereisellä Tourujoella, jonka rikkaan kasviston tutkimiseen kului useita päiviä. Täydennyksiä omiin ha- — vaintoihinsa B. sai erinäisillä seutulaisilta, varsinkin yliopp., sittemmin valtioneuvos W. N. Tavaststjernalta, joka nuorempana oli kasvikeräilyyn innostunut. Wainio (6) retkeili suullisen ilmoituksensa mukaan seudulla kouluvuosi- naan 1866—1870 kaiket keväät ja syksyt ja hankki myös koulutovereiltaan tietoja näiden harvinaisemmista kesälöy- döistä; ylioppilaana W. osaksi täydensi havaintojaan elok. 1874 sen kasvistollisen työn yhteydessä, minkä hän näihin aikoihin suoritti Itä- Hämeessä. Joskohta kumpikaan maini- "assa 3. III. 1917. — Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 157 tunnetuksi, varsinkin kun otamme huomioon alueen pienuu- den (tässä tarkoitettu alue 4-5 km? ), silloisen kaupungin') varmasti hyvin rajoitetut ruderati- y. m. sentapaiset kasvu- paikat ja paikkakunnan koululaisten ja ylioppilaiden ävus- tuksen. Syystä että puheena olevat tiedot Jyväskylän kas- vistosta ovat julaistuina laveampia seutuja koskevissa pai- kalliskasvioissa, sisältävät nämä erikoistiedonantoja Jyväsky- lästä vain harvinaisempiin lajeihin nähden; yleisempien . lajien esiintymistä voi vain vertaillen päätellä. Sille, joka tuntee tienoon kasvistoa laveammalti, ovat saatavissa olevat tiedot kuitenkin varsin tyydyttävät selvitteeksi kasvistosta kokonaisuudessaankin. Mainittujen julkaisujen antamaan kasvistolliseen kuvaan tahdomme: seuraavassa verrata sitä aineistoa, mikä seudun nykyistä kasvistoa koskevana on koottuna. Julkaistuna on siitä jo ennestään tämän kirjoittajan (4) kesinä 1912 ja 1913 tekemät havainnot, joihin on liitetty erinäisiltä toisiltakin henkilöiltä, etupäässä leht. K. H. Hällströmiltä saatuja "tietoja; Samaten on lääket. kand. S. Leskinen (3) jul- * kaissut havaintonsa, sikäli kuin ne sisältävät täydennyksiä aikaisempiin tiedonantoihin. Viime heinäk. (1916) tein varta- vasten lisähavaintoja nykyisen kasviston yksityiskohtaiseksi selvittämiseksi, tarkastaen osaksi yhdessä lääket. kand. S. Leskisen ja leht. Y. H. Koppisen kanssa m. m. noin 50 pihaa eri osissa kaupunkia. Mainitut henkilöt, samaten yliopp. Alli Lavander ja eräät muutkin ovat hyväntah- > toisesti antaneet pieniä lisätietoja. Mielenkiintoisin kysymys muutoksista, joita yksityisen seudun kasvistossa lyhyempänä aikana on sattunut, koskee useimmiten sitä, missä määrin uusien lajien seudulle saapu- mista on todettavissa. Jyväskylän kasviston viimeaikaiset -muutokset ovat tässä suhteessa melkoiset. Jättämällä pois — Jyväskylässä nykyisin tavatuista lajeista, joita Brotheruksen ) Kaupunki perustettiin 1837; asukasluku oli 1840 vain 177, 1860 858, 1870 1337 (nykyisin esikaupungit mukaan luettuina ainakin 5500); tehtaita oli 1870 ainoastaan oluttehdas, joka perustettiin 1860 (tiedot Brummerin (2) mukaan). 158 Linkola. Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 3. II. 1917. RA ja Wainion luetteloiden mukaan ei voi päätellä seudulla kasvaneiksi 1866—74, ne, jotka ovat vasta tämän ajan jäl- . keen uusina selitetyt tai tarkemmin eroitetut ja joita ei ole syytä otaksua vereksiksi tulokkaiksi (Alchimilla-lajit, Epilo- bium - collinum y. m.), samoin lajit, jotka kasvupaikastaan päättäen kaiken todennäköisyyden mukaan. (Potamogeton obtusifolius, Eriophorum gracile, Pirola media, Monotropa > hypopitus y. m.) tai hyvin luultavasti (Bromus secalinus, Atriplex patulum, Vicia *angustifolia y. m.) ovat seudulla varemmin kasvaneet, vaikka jääneet huomaamatta, saamme seuraavan luettelon lajeista, jotka voivat olla Jyväskylän kasvistossa uusia tulokkaita jälkeen vv. 1866—74: Helodea canadensis Sisymbrium sophia Nepeta glechoma = Setaria viridis Sinapis arvensis Dracocephalus thymifl. W Phalaris canariensis (Cochlearia armoracia) Lamium amplexicaule | (Alopecurus pratensis) Camelina sativa (L. album) > er Avena elatior Thlaspi alpestre (Stachys paluster) v Bromus inermis Bunias orientalis Solanum nigrum. E [Poa compressa] (Spiraea salicifolia) Plantago media Cynosurus cristatus (Potentilla anserina) PI. lanceolata Dactylis glomerata (P. intermedia) Galium mollugo Carex vulpina P. Goldbachii G. verum ; Rumex obtusifolius Melilotus officinalis (Sambucus racemosa) (Polygonum fagopyrum) M. albus Valeriana officinalis | Silene dichotoma Trifolium hybridum (Campanula rapuncul.) > (Lychnis rubra) Tr. agrarium Carduus crispus L. viscaria Euphorbia esula Centaurea jacea Cerastium arvense (Levisticum officinale, (C. phrygia) Arenaria serpyllifolia Heracleum *sibiricum = C. scabiosa ( Aguilegia vulgaris) Primula officinalis Tanacetum vulgare | Barbarea vulgaris Convolvulus sepium Rudbeckia hirta A B. stricta — €. arvensis Cichorium intybus (Hesperis matronalis) (Polemonium coeruleum) Picris hieracioides Sisymbrium sinapistrum > Echinospermum lappula 2 Kaikkiin luettelossa mainittuihin lajeihin nähden on se mahdollisuus olemassa, että ne puuttuivat -seudun kasvis- tosta 40—50 v. sitten. Eräiden esiintyminen viittaa silti jäivät merkitsemättä. Nämä lajit ovat luettelossa sulkujen sisällä. Pääosa niistäkin lienee silti paikkakunnalla uusia. Nh Ar Ni n AE ha 407 Der. = 3. III. 1917. Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 159 F Tämä näyttää kaikinpuolin todennäköiseltä niihin 48 lajiin nähden, jotka eivät ole sulkuihin merkityt. Selvänä todis- "teena niiden myöhäisestä saapumisesta seudulle ovat var- sinkin niiden kasvupaikat. Suurin osa näistä lajeista on tavattu vain heinäpelloilla'), joita näillä tienoin vanhemmista kasviluetteloista päättäen 40—50 v. sitten tuskin oli nimeksikään. Osa lajeista kasvaa muuallakin, mutta on ilmeisesti alkuaan heinäpelloilta läh- töisin. Kaikkiansa on tähän ryhmään luettava seuraavat 24 (31) lajia: Avena elatior : Bunias orientalis Plantago lanceolata (Alopecurus pratensis) (Potentilla intermedia?) Galium mollugo Dactylis glomerata P. Goldbachii G. verum Cynosurus cristatus Trifolium hybridum Valeriana officinalis = Carex vulpina Tr. agrarium Carduus crispus Silene dichotoma Euphorbia esula (Centaurea scabiosa?) Cerastium arvense (Primula officinalis?) Rudbeckia hirta Arenaria serpyllifolia Convolvulus arvensis? Cichorium intybus Barbarea vulgaris Nepeta glechoma? Picris hieracioides (B. stricta) Dracocephalus thymifl. Thlaspi alpestre Plantago media Uusia tulokkaita täytyy olla myös seuraavien kasvien, jotka on löydetty rautatiealueella (Jyväskylän rata avattiin liikenteelle 1897), osaksi vain ratakiskojen vieressä tavara- - makasiinin ja tullikamarin luona: > Sisymbrium -sinapistrum Camelina sativa Heracleum *sibiricum (S. sophia) (Potentilla anserina) = Echinospermum lappula (Sinapis arvensis) Melilotus sp. (juv.) Vanhoja voinevat tuskin olla seuraavatkaan lajit, jotka on löydetty oluttehtaan viereisellä täytemaalla (Ryvinlampi; seminaarin ranta) tai kaupungin sähkötehtaan luona täyte- -maalla ja rikkaläjillä: + Bromus inermis Melilotus officinalis Convolvulus sepium — Sinapis arvensis M. albus C. arvensis Cochlearia armoracia !) Etupäässä Hirvenpellolla, joka sijaitsee kaupungin pohjoiskul- "malla ja oli 1900-luvun alussa heinäpeltona, mutta nykyään osaksi metsittyneenäkin nurminiittynä tai rakennustontteina; samaten rin- teellä seminaarin lounaispuolella Lempipuron luona, missä viime vuo- — sina lukuisia harvinaisia lajeja on esiintynyt. 160 Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 3. 111. 1917. Lå Huomioonottaen puutarhanhoidon suuren yleistymisen uudempina aikoina voimme epäilyksettä pitää vereksinä tu- lokkaina ainakin useita seuraavista lajeista, joita kasvaa puu- tarhoissa tai niistä karanneina: : Rumex obtusifolius (Spiraea salicifolia) Lamium amplexicaule. (Lychnis rubra) (Levisticum officinale) (Sambucus racemosa) - ( Aguilegia vulgaris) (Primula officinalis?) (Campanula rapuncul.) (Hesperis matronalis) (Polemonium coeruleum) Tanacetum vulgare (Cochlearia armoracia) (Nepeta glechoma?) Erinäisiä vielä mainitsemattomiakin lajeja voimme var- maan tietää seudulla uusiksi. Esimerkkeinä mainittakoon Helodea canadensis, joka todennäköisesti on saapunut laiva- liikenteen mukana Vesijärveltä, minne kasvi istutettiin 1880- luvun lopulla; samoin Centaurea jacea (ja C. phrygia), jotka nykyisin kasvavat nurminiityillä (Tourujoella), joilla varhai- semmat retkeilijät, jos näitä niittyjä silloin oli hiton varmasti useita kertoja kävivät. Kaikkiansa on Jyväskylän kasvistossa viime vuosina (1905—1916) esiintynyt hyvin va- rovaisen arvion mukaan 48, todennäköisesti - kuitenkin 50—60 kasvilajia, jotka puuttuivat seudun kasvistosta 40—50 v. sitten. Todisteena niiden todella myöhäisestä tulokkaisuudesta esitettäköön tässä edellä mainittujen seikkain lisäksi se tosiasia, että noin 25 lajia niistä kasvaa kaupungissa tai sen laiteilla siksi huomattavilla paikoilla, osaksi siksi yleisinäkin, että ne jo suhteellisesti pintapuolisenkin tarkastuksen avulla löytää, joten ne, jos jo varemmin samaan tapaan olisivat esiinty- neet, eivät olisi voineet jäädä huomaamatta; samaten on merkille pantava, että kokonaista 46 lajia siv. 158 esitetyn luet- telon kasveista on kokonaan uusia Brotheruksen ja Wainion laajahkoja, kahden kesän aikana tutkittuja alueita käsittele- ville paikalliskasvioille, vaikka kumpikin merkitsi tietoja myöskin satunnaisista ja villiytyneistä lajeista, ja Wainio suullisen ilmoituksensa mukaan retkillään yleensä tarkasti — ruderati- y. m. sentapaista kasvistoa yhtä tarkoin kuin muutakin. 3: TIT: 1917. Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 161 Kuten edellisestä lienee selvinnyt, on esitetty uusien kasvien joukkovaellus Jyväskylään pääosaltaan seuraus siitä viljelystapojen (heinänviljelyksen synty, puutarhanhoidon kehittyminen), liikenteen ja välillisesti myös teollisuuden ke- hityksestä, joka seudulla on 1870-luvulta lähtien tapahtunut. Samanlaatuinen olojen muutos on, kuten tunnettua, huo- mattavissa läpi Suomen ja sen mukaisesti myös edellisessä kuvattuun tapaan tapahtunut uusien tulokkaiden saapumi- nen maamme eri osiin. Niinpä on, kuten tekijä äskettäin (5) on osottanut, Laatokan pohjoispuolinen seutu saanut 1850—1880.n jälkeen uusia lajeja noin 40, johon summaan ei ole luettu puutarhakarkureita. Yhteisiä uusia lajeja on Jyväskylän ja Laatokan tienoilla 12. Yleinen” piirre viime vuosikymmeninä saapuneiden lajien esiintymissuhteissa on Jyväskylässä, kuten muuallakin, se, että useimmat niistä kasvavat harvinaisina, melkoiseksi osaksi aivan satunnaisina, helposti häviävinä tulokkaina. Niinpä esimerkiksi kesinä 1912 ja 1913 nähdyistä lajeista ei kesällä 1916 enää ollut seuraavia tavattavissa: Sefaria viridis, Bro- mus inermis, Carex vulpina, Silene dichotoma, Melilotus offi- cinalis, Euphorbia esula ja Heracleum *sibiricum; osa häviämi- sistä johtuu kasvupaikan suoranaisesta hävittämisestä. Niiden tulokaslajien lukumäärän, jotka todennäköisesti tulevat jäämään pysyviksi asujamiksi paikkakunnalle, arvioin 20—25:ksi. Enemmän tai vähemmän yleisiä näistä ovat vain Trifolium hybridum ja Galium mollugo, toisin vuosin myös Barbarea vulgaris, joita Brotherus ja Wainio eivät alueiltaan ollenkaan mainitse, mutta jotka nyt lienevät, hei- nänviljelyksen mukana levinneinä, tavattavissa läpi maakun- > nan. Useissa paikoin esiintyviä, vaikkei vielä yleisiä, ovat tulokkaista Jyväskylässä varsinkin Potentilla Goldbachii ja Tanacetum vulgare. Ainakin jälkimäinen tullee aikaa myö- ten yleiseksi. ; Vain vähässä määrin heikentää uusien tulokkaiden seu- dulla aikaansaamaa suurta kasviston lajimäärän lisäystä eräiden varemmin tavattujen lajien häviämi- nen. Näitä näyttävät olevan seuraavat 4 (tai 5): 11 "n na JA N - vr wa E 162 /Butomus umbellatus?] Agrostemma githago Solanum dulcamara Malaxis monophyllos Neslea panniculata Kaksi näistä lajeista (Agrostemma ja Neslea) ovat sta naisia kasveja, jotka eivät näytä seudulla esiintyneen viime = vuosina, kaksi muuta (Malaxis ja Solanum) ovat mahdol- nä lisesti. hävinneet Tourujoelta Kankaan paperitehtaan pe- - rustamisen (1874) seurauksena. Tourujoelta häviää, kaupun- gin rakennustonttien ulottuessa nykyisin jo joen törmänteen — reunaan asti, aikaa myöten usea muukin laji, ellei suojelus- toimenpiteisiin ajoissa ryhdytä. Mainittakoon lopuksi lyhyesti tiedot muutoksista seu- dulla jo varemmin olleiden ja siellä jatkuvasti säilyneiden kasvilajien yleisyyssuhteissa. Yleisemmiksi tulleita on varmasti 4, mahdollisesti useampiakin (sul- kuihin merkityt lajit ovat kenties myöhäisempiä tulokkaita): Equisetum hiemale? (Cochlearia armoracia) Senecio vulgaris? (Alopecurus pratensis) Linaria vulgaris . Achillea ptarmica Bromus secalinus? (Centaurea phrygia) Matricaria discoidea Turritis glabra Tussilago farfarus? Achillea ptarmica'n mainitsee Jyväskylästä varhaisemmin vain Wainio (6); Tourujoen varrelta peltomaalta koululai- sen E. W. Blomin löytämänä. Nyt on kasvi jokseenkin yleinen (heinänviljelyksen levittämänä?) varsinkin niityillä, pientarilla, osaksi kaupungin katuvierillä j. n. e. Matricaria discoidea'lla on seudullamme, kuten monin paikoin muualla- kin, mielenkiintoinen historiansa.. Wainio kertoo näh- neensä 1867 kasvista muutamia yksilöitä erään kaupunki- talon pihalla; 7 vuotta myöhemmin se oli kaupungissa ylei- nen; muualla tutkimusalueellaan W. ei sitä nähnyt. Sittemmin = se on levinnyt kaikkialle kaupungin ympäristöön ja kautta maakunnan, kasvaen viime kesänä m. m. kaikilla näkemil- < läni pihoilla Korpilahdella ja Laukaassa. Harvinaisemmiksi tulleita lajeja ei varmuu- della voi todeta ainoatakaan. Viittauksia tähän suuntaan - on kuitenkin olemassa Myosurus minimus- ja Erodium cicu- tarium-lajeihin nähden, joiden löytäminen seudulla nykyisin on niiden harvinaisuuden takia suorastaan vaikeaa. S X: = ÖN to, A RT Bl NILSSON 5 rs ee fir ERDE ER! auf cn ka 16 at % a 0) Mur: 8 M vhn a e) aisa o i 2 LE BE Hr E LÄ a mat Te 9 NN U EN R. > 3.111.1917. Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 163 Edellisestä on selvinnyt, että pääasiallisin muutos Jy- väskylän kasvistossa 40—50 viime vuoden aikana ilmenee kulttuurin aiheuttamassa kasviston runsaassa rikastumisessa. Ne muutokset, joita vastaisuudessa tapahtuu, tulevat epäi- lemättä käymään samaan suuntaan. Näiden muutosten tun- temisella on oma mielenkiintonsa, ja sentähden olisi toivot- tavaa, että niitä varsinkin tästä lähtien, jolloin niiden seuraa- minen voidaan perustaa yksityiskohtaisiin tietoihin paikka- kunnan «kasvistosta, ainakin aika-ajoin kasvitieteilijäimme toimesta tutkittaisiin. Seutu voisi täten palvella kasvimaan- tieteellistä tutkimusta jonkunlaisena kasvistollisena havainto- asemana, missä seudun ja koko maakunnan elinkeinojen ja olojen kehityksen vaikutusta kasvistoon lähemmin seu- rattaisiin. Yhtä toivottavaa olisi, että samantapaisia havainto- asemia syntyisi muuannekin maassamme. Monelta paikka- kunnalta — mainittakoon esimerkkeinä Turku, Fagervik, Helsinki, Asikkala y. m. — on vanhemmilta ajoilta olemassa epäilemättä paljoa täydellisemmät kasvistolliset tiedot kuin - Jyväskylästä. Näiden ja useiden muidenkin seutujen nykyi- sen kasviston vertaaminen vanhempiin tiedonantoihin tuot- taisi varmasti monta mielenkiintoista havaintoa. z Täydennykseksi varemmin julkaisemiini kasvitietoihin (4) Jyväskylästä liitettäköön tähän seuraavat lisähavainnot, jotka, ellei toisin mainita, koskevat kesää 1916. Paitsi kaupunkialueen kasvistosta on seuraavassa muutamia yksi- tyisiä tietoja kasvistosta myös kaupungin ympäristössä ja Haapakosken = tienoilla. Erinäisistä tärkeämmistä lajeista esitetään vertailun vuoksi tietoja myös lähipitäjien, Korpi- lahden (Ta-aluetta) ja Laukaan, kirkonkylistä. Setaria viridis. 1 yks. lehtori Koveron pihassa Harjuk. varrella 1913 (S. Leskinen). (Glyceria remota. Haapakoski, st cp lähdeperäisessä raiska- tussa korvessa Kanavuoren juurella lähellä lammin rantaa.) Cynosurus cristatus. Kirkkopuistikon nurmella v. 1905 seuduilla (maist. Lauri Hannikainen). ML Å 164 Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 3. III. 1917 Gagea minima. Keväisin tavattavissa cp kaupungin - I lähipelloilla (S. Leskinen). = Epipogon aphyllos. Lyseol. Y. Puolanne löytänyt v. 1898 paikkeilla n. 90 yks. jostain kaupungin läheltä (toht. M. Puolanne). | i Rumex obtusifolius. 2 suurta yks. neiti Irene Mendeli- nin puutarhassa Kauppak. varrella; kasvi ei ole istutettu eikä kylvetty. | N Polygonum fagopyrum. Us. kymm. yks. radalla tulli- kamarin luona. ; P. amphibium mt. terrestris. Us. paik. ruderatina, yk- sinpä kaupunkipihoissakin. a Atriplex patulum. Pihassa Nikolaink. 16 st cp; ranta- alueella halkopinojen vieressä sähkötehtaan luona pc; 1 yks. rikkaläjällä Taulumäen luona; 2 yks. vanhalla liankaatopai- kalla kilpa-ajoradan lähellä. Haapakoskella Kanavuoren juu- rella olevien mökkien pihoissa st cp. — Korpilahden kir- >. konkylässä r. ; Lychnis alba. Hirvenpellolla 1 yks. ja läheisen uuden kansakoulun pihamaalla samoin 1; pihassa Vaasank.1 4yks.; rautatien tavaramakasiinin luona 1 yks. ; L. viscaria. 1 yks. niittytiellä Hirvenpellon ja Taulu- mäen välillä (Alli Lavander). Kasvaa cp eräällä kohdalla Kanavuoren jyrkällä S-rinteellä. Agrostemma githago. Tavattiin fg kaurapelloissa 1900- luvun alkupuolella; sittemmin hävinnyt (S. Leskinen). Cerastium arvense. Seminaarin puistossa nurmikolla miesseminaarin luona pc. ; Arenaria trinervia. Paitsi lehtokasvina Tourujoella y. m. kasvoi lajia useita suuria yks. paljaalla harjusoralla rin- teellä Hirvenpellon ja Taulumäen välillä. — Samantapaista esiintymissuhdetta voi lajista huomata muuallakin maas- = samme. 74 Scleranthus annuus. St fg pelloilla, samoin kaduilla £: y. m. ruderatipaikoilla. 3% Aquilegia vulgaris. Villiyt. eräässä pihassa Kauppak. varrella ja seminaarin alueella: 3. III. 1917. Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 165 Trollius europaeus. Kasvanut . pc 1900-luvun alussa Tourujoella heinäpellolla kaupungin puolella (M. Puolanne); nykyisin lajia kasvaa vain koristekasvina eräissä puutarhoissa ja hautausmaalla. Sitäpaitsi sanotaan sitä tavattavan cp niityllä Nisulan Kypärämäen takana. Myosurus minimus. S. Leskinen on kerran nähnyt 1 yks. pihalla Korkeakosken luona; itse en ole tavannut. (Ranunculus polyanthemos'ta ei seudulla ole huomattu.) Barbarea vulgaris. St fq kylvönurmilla ja niiltä levin- neenä yksit. yks. muuallakin. Kasvoi myös 1912—13, vaikka jäänyt aikaisemmasta luettelosta (4) erehdyksestä pois. Arabis *suecica. St fg teiden varsilla, kuivilla avorin- teillä y. m. > + Nasturtium palustre. St fg. Kasvaa paitsi rannoilla ja kosteilla paikoin, ruderatina kuivemmallakin maalla, esim. ratapenkereillä. Hesperis matronalis. Villiyt. puutarhassa Kauppak. 41. Stenophragma thalianum. Harjun rinteellä Mäkimatin- mäen luona pcc (S. Leskinen). Sisymbrium sinapistrum. 10—15 yks. ratakiskojen vie- ressä tullikamarin luona; 2 yks. samoin rautatien tavara- makasiinin vieressä. S. sophia. Kahdessa Mäkimatinmäen pihassa ja niiden vieressä Harjun hiekkakuopan NW-laidassa st pc; 2 yks. rautatien tavaramakasiinin vieressä yhd. ed. lajin kanssa. Brassica campestris. Fg—st fq pelloissa, yksit. yks. ru- " deratipaikoilla. — Laji, jota Brotherus (1) ei ollenkaan > Pohjois-Hämeestä mainitse, esiintyi Laukaan kirkonkylässä vain rovastin pappilan perunapellossa (ed. kesänä heinä- peltoa) ja täällä cp; aikaisemmin ei pappilan väki ole kas- via huomannut. Sinapis arvensis. 2 yks. seminaarin puutarhassa; useita > yks. ratakiskojen vieressä tullikamarin luona; 1 yks. täyte- maalla sähkötehtaan rannassa. — S. alba’a viljellään hunaja- kasvina seminaarin puutarhassa. Cochlearia armoracia. Villiyt. oluttehtaan luona rikka- 2 läjillä 2 pk, samoin seminaarin puutarhassa; 2 suurta yks. A Be, - "4.0, 2f 30 W" + 166 Tourujoen rantapenkereellä erään puutarhan kohdalla rauta- = tiesillan luona. Camelina sativa. 3—4 yks. ratakiskojen vieressä tulli- £ kamarin luona. Berteroa incana. Paitsi rinteellä Lempipuron luona, missä lajia on cp, myös lyseon viereisen torin NE-laidassa pc, Hirvenpellolla pce ja Puistokadulla erään uudisrakenz 3 nuksen vieressä muutamia yks. Bunias orientalis. 3 suurta yks. kylvönurmiheinikossa — Seminaarink. varrella; 1 yks. Syrjälän pellon ojavarrella. (Chrysosplenium alternifolium. Jyväsjärven S-puolella Ylistön ja Parviaisen hovin välillä cp lähteisellä paikalla ' 1898 (M. Puolanne).) Spiraea salicifolia. Useita yks. rikkaläjillä seminaarin alueella Moirislammen vieressä. Potentilla anserina. St pc asemapäällikön puistossa ka- dun vieressä (jo Leskisenkin (3) mukaan); cp pihamaalla. Vaasank. 17, missä kasvanut yhtä runsaana jo n. 1900 (Y. H. Koppinen), leviämättä naapuripihoille. — Korpilahden kir- konkylässä laji on st fg—p, kasvaen maantiellä joskus cpp (kuten esim. Niittysen luona). P. intermedia. Pcc torilla lyseon vieressä, samoin pee Hirvenpellolla. P. Goldbachii. Rantatien varressa seminaarin alapuo- lella, missä kasvi 1913 oli runsas, nyt vain pari yks. (ke- räilijäin ja kasvupaikan heinittymisen ansiota); 1 yks. Lempi- puron luona kivetyllä tienreunuksella; useita yks. kylvö- nurmella Nisulan ja Harjun välillä; st pc Hirvenpellon ja Taulumäen välillä olevalla heinäpellolla, missä lajia ei kas- vanut 1912—13. Melilotus albus. Oluttehtaan luona 1897 (Y. Puolan ja 1908 (S. Leskinen). — M. sp. juv. 5 yks. ratakiskojen vieressä tullikamarin luona. Trifolium medium. Pcc Hirvenpellolla (Alli Lavander); pc seminaarin puistossa puolivarjoisalla rinteellä. Tr. agrarium. 5—6 yks. Hirvenpellolla; seminaarin käsi- työrakennuksen luona kylvetyllä heinikkorinteellä st cp. > W en 3. III. 1917. Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 167 Vicia sativa. Rikkaruohona seminaarin kasvihuoneen luona pcc. Erodium cicutarium. Us. yks. puutarhassa Vaasank. 1; Leskisen mukaan eräässä toisessakin pihassa, samoin peruna- pellossa rautatien. alikäytävän luona Korkeakoskelle men- täessä. (Impatiens noli tangere. Paitsi Tourujoella myös Kana- vuoren luona lähdeperäisessä lehtokorvessa.) Aegopodium podagraria. Puistoissa, pihoissa, niityillä ja lehtomaisilla paikoilla; on seudulla alkuperäinen. Levisticum officinale. Villiyt. Syrjälän puutarhassa. Pastinaca sativa. Villiyt. seminaarin puutarhassa var- sinkin kasvihuoneen lähistöllä; seminaarin rannassa rikkalä- jällä suuri ryhmä. Convolvulus sepium. Oluttehtaan luona täytemaalla cp; rik- kaläjällä Rantak. ja ratapenkereen välillä tullikamarin lähellä. C. arvensis. Cp perunapellossa Sammonk. 4, missä kasvanut kertoman mukaan n. 15 vuotta. Talo rakennettiin niihin aikoihin heinäpellolle. Polemonium coeruleum. Villiyteenä pcc hautausmaan luona tienvarrella ja seminaarin ja Syrjälän puutarhoissa. Myosotis arenaria. Hautausmaan luona Tourujoen kui- valla ylärinteellä (S. Leskinen). Echinospermum lappula. 2 yks. ratakiskojen vieressä "sekä tullikamarin että rautatien tavaramakasiinin luona. Menta arvensis. Esiintyy, paitsi rantakasvina, rikkaruo- hona eräissä puutarhoissa, joskus ruderatinakin. Dracocephalus thymiflorus. Lisääntynyt paljon v:sta 1912 rinteellä Lempipuron luona. Lamium purpureum. Fg puutarhoissa ja perunapelloissa, usein myös ruderatina. L. incisum. Fg. kuten ed. L. amplexicaule. Us. yks. seminaarin puutarhassa kasvi- huoneen luona, samoin 2 yks. kompostiläjällä seminaarin suu- ren keittiökasvitarhan SE-nurkkauksessa. L. album. St cp ulkorakennusten vierillä pihassa Kaup- "pak. 37, mistä Leskinen (3) mainitsee lajin. JR OSTA NST YT YTN PT Tn. Vika. 2 J! 1-0 [KTR RE AN VIIS JA KUN a ad a kn A a A Fr SRA ns ET N VO e Pa x > n = >. Y s 168 Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. _ 3. III. 1917. Galeopsis ladanum. Paitsi hiekkaisella kadulla lyseon E luona, pc myös tienvarrella seminaarin rannassa ja n. 10 yks. ratakiskojen vieressä tullikamarin luona. Stachys paluster. Eräissä perunapelloissa kaupungissa 1900-luvulla (M. Puolanne); Keljonkylän Kylmälahdessa pel- lossa talon vieressä. Solanum nigrum. Noin 1897 laivalaiturin äärellä kau- pungin rannassa muutam. yks. (M. Puolanne); pec eräässä = perunapellossa 1912 (S. Leskinen). (Limosella aguatica. Savirannalla Äijälänsalmessa.) Scrophularia nodosa. Lehdossa ja pellon ojanreunalla Mattilanniemessä; myös Ylistössä 1 yks. Euphrasia brevipila. Fg niityillä y. m. (E. tenuis: Vuoritsalo, Muuttokanta, polulla kosteah- kolla räntaniityllä.) Plantago media. Sammonkadulla Hirvenpellon vieressä us. yks. (Alli Lavander); 1 yks. heinäpellolla kaupungin ja Nisulan välillä. Pl. lanceolata. 1 yks. Lempipuron luona kylvönurmella; JA täältä on leht. K. H. Hällström löytänyt kasvin jo 1914. Galium boreale. Lehdossa ja pientareella Mattilannie-. 2 messä; pce niityllä Tourujoen vieressä kaupungin puolella. G. verum. Pc eräällä kylvönurmella seminaarin luona; Harjun hiekkahaudan vieressä kuivalla törmällä. Sambucus racemosa. 1 pieni pensas rikkaläjällä semi- naarin rannassa; Moirislammen viereisillä rikkaläjillä us. pensaita. Valeriana officinalis. 1 yks. heinäpellolla kaupungin ja Tourujoen välillä 1907 (S. Leskinen). Knautia arvensis. On seudulla harv.; nähty vain Hir- venpellolla ja Nisulankylässä pe, lisäksi Keljon Kylmälah- dessa 1 yks. Succisa pratensis. Tourujoella niityn reunassa; Nisulan ja Auvilan välillä niityllä suon reunassa. u, SER RE TEEN J n Pt Linaria vulgaris. St fg niitty-, piennar- ja ruderati- — "kasvina. nn. ins wi MISST u DM: %' XX Dora Pr T Ze I le en Non EN =. 3.111. 1917. — Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. 169 Campanula cervicaria. Niityllä Tourujoella pc; Vuorit- salossa. | C. glomerata. Ei ole seudulla yleinen; toistaiseksi mer- — kitty vain Hirvenpellolta ja Tourujoelta. C. rapunculoides. Villiyt. seminaarin puistossa kasvi- huoneen luona; kasvia ei seminaarin alueella ole pitkiin aikoihin viljelty. C. persicifolia. 1 yks. Hirvenpellolla (Alli Lavander); > pe niityllä Tourujoella. Lappa minor. Kaupungissa st r ja vain pc. — Korpi- lahden kirkonkylässä kasvaa myös 1. fomentosa, ollen ylei- sempi (st fg—p) kuin L. minor. Cirsium lanceolatum. Kaupungissa ei huomattu; kasvaa vasta Nisulankylässä kaupungin laidassa ja maantien var- rella Korkeakoskella. C. heterophyllum x palustre. 1 yks. kosteahkossa niitty- painanteessa Tourujoella. Carduus crispus. Seminaarin puutarhan kompostiläjällä 3 yks.; Seminaarink. varrella 2 yks. Bunias'en kanssa. — Lempipuron luona lajia ei enää ollut 1916. Centaurea jacea. 1 yks. Hirvenpellolla; pce niityllä Nikolaink. E-päässä. C. scabiosa. Hirvenpellolla suuresti lisääntynyt 1912— 13 jälkeen, samoin jonkun verran Tourujoella. S. Leskinen muistelee nähneensä lajin seudulla ensi kerran n. 1908, jol- loin sitä kasvoi 1 yks. pellolla hautausmaan vieressä Touru- joella. Tussilago farfarus. Tourujoella lähteisillä lehtoaloilla, jokipengermillä, teillä j. n. e. cp; kaupungissa kosteammissa pihoissa ja muuallakin ruderatipaikoilla.. — Korpilahden kirkonkylässä lajia näin vain nimismiehen puutarhassa pc. Laukaan kirkonk. sitä on Kantolan pellossa, minne se isän- nän kertomuksen mukaan oli ilmestynyt 12 v. sitten. Senecio vulgaris. Fg puutarhoissa, pihoilla, soraläjillä, katuvierillä j. n. e. — Korpilahden kirkonk. laji on r, sama- ten Laukaan kirkonk., missä sitä kasvoi vain rovastin pappi- lan puutarhassa (cp). Aa S U. RE jan =. e SE SIE ah 2 alla > a ja 170 Linkola, Kasviston muutoksista Jyväskylässä. Filago montana. Paitsi Harjun hiekkakuopassa myös - E kuivalla rinteellä Hirvenpellon ja Taulumäen välillä; I E radalla tullikamarin luona. Tanacetum vulgare. On yleisempi kuin varemmin (4) on ilmoitettu, esiintyen ruderatina ja niittykasvinakin st fg —p. — Korpilahden kirkonk. st r, Laukaan kirkonk. rr (pappilan heinäpellossa pcc). Artemisia absinthium. Vain Mattilan heinäpellossa 1 yks. — Korpilahden ja Laukaan kirkonk. lajia on enemmän. Achillea ptarmica. St fq kaupungissa ruderatina, sitä- paitsi niityillä, ojanvarsilla j. n. e. Haapakoskella cp eräillä niityillä ja äsken valmistuneilla ratavalleilla. | Anthemis tinctoria. Vain p—st r pelloilla ja kuivilla töyryillä. Matricaria discoidea. Fgg pihoilla, kaduilla ja muuten- kin ruderatina. Rudbeckia hirta. Kylvönurmella Lempipuron luona far N (K. H. Hällström); täällä on laji nähty jo 1900 paikkeilla - (M. Puolanne). — Y. H. Koppinen kertoo löytäneensä lajin heinäpellosta Multian pitäjässä n. 1900. Cichorium intybus. 2 yks. heinäpellolla kaupungin ja Nisulan välillä Potentilla Goldbachii'n seurassa. Picris hieracioides. Lempipuron luona rinteellä edelleen cpp; varjokkaalla nurmella seminaarin puistossa naissemi- naarin vieressä st cp; Syrjälän luona pellon ojanvarsilla ja pientarilla. , Sonchus arvensis. Fg kaupungissa puutarhoissa, pel- loissa ja usein ruderatinakin. — Korpilahden kirkonk. laji on r, Laukaan kirkonk. st r. S. asper. Seminaarin puutarhassa us. paik. Hieracium. Tämän suvun lajeja keräsi toht. Alvar Palmgren heinäk. alussa 1916 kaupungin ympäristöltä. lähes 1000 arkillista; kokoelmassa on useita seudulle uusia lajeja. Kirjallisuusluettelo: 1. Brotherus, V. F, Anteckningar till Norra Tavastlandea Flora - (Notiser ur Sällsk. pro F. et Fl. Fenn. förhandlingar, ny serie h. 10, 1872, s. 185—217). Mötet den 31 mars 1917. 171 Brummer, O. J., Jyväskylän kaupungin historia vv. 1837—1912. "Jyväskylä 1916. S. 1—864. 3. Leskinen, S., Muutamia Pohjois-Hämeelle (Tb) uusia kasvi- | lajeja (Luonnon Ystävä 1915, s. 148—150). 4. Linkola, K. Kasvitietoja Jyväskylästä (Meddel. af Soc. pro F. et Fl. Fenn, v. 40, 1913—14, s. 184—195). 5. —,—, Studien über den Einfluss der Kultur auf die Flora in den Gegenden nördlich vom Ladogasee (Acta Soc. pro F. et - Fl. Fenn. 45, 1916, s. 1—-429). 6. Wainio, E. A. Havainnoita Itä-Hämeen kasvistosta (Meddel. af Soc. pro F. et Fl. Fenn., v. 3, 1878, s. 1—121). Mötet den 31 mars 1917. Till medlem af Sällskapet invaldes student O. Eklund (föreslagen af docent A. Palmgren). Amanuens Richard Frey anmälde till publikation: Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands IV. Lonchopteridae, Platypezidae, Pipunculidae. Fil. kand. U. Saalas esitti löytämänsä Suomelle uuden nivelkärsäisen: Aradus bimaculatus Reut. Laji oli tavattu 17. V. 1916 Parkanossa Vähä-Hirvijärven rannalla olevalla, v. 1912 palaneella kuloalalla, rinnankork. 8 cm paksun, kui- van kuusen rungolla, joka oli täynnä vanhoja Hylastes pal- — liatus-käytäviä. Aikaisemmin on hyönteinen tavattu vain Ruotsin Lapissa ja Smäland'issa. — Lajin on määrännyt prof. J. Sahlberg (O. M. Reuter: Öfv. Sv. Vet. Akad. Dos ASTEEN: ap s. 885212; ja Medd.'F. Fl. -Fenn 1900; 26, s. 135 ja 138). Amanuens Richard Frey demonstrerade ett exemplar "af en från vårt naturalhistoriska område tidigare icke känd fjärilart, det brunaktiga tofsflyet (Zanclognatha tarsipluma- lis Hübn.), senaste sommar anträffadt i Pärnä af lektor Ä. Nordström och af honom välvilligt öfverlämnadt till zoologiska museets samlingar. Noctuidsläktet Zanclognatha 172 "Frey. — Hilden. 31.11.1917. Ld., af hvilket vi förut frän värt land äga endast tvenne - 3 ytterst sällsynta arter, Z. grisealis Hübn. (H:fors, Teng- ström; Pärnä, Nordström) och Z. emortualis Schiff. (Degerö, Castren), är särskildt karaktäristiskt genom den säregna utbildningen af hanarnas framben. Hos den nytillkomna arten bära dessutom hanens antenner nägot innanför midten en iögonenfallande knölformig förtjockning. Det i Finland funna exemplaret af Z. farsiplumalis är en hane och visar tydligt denna egendomlighet. — Arten i fräga är tidigare känd frän Sverige, där den enligt Aurivillius blifvit funnen enstaka i Skäne, Östergötland, Södermanland och Uppland, samt synes för öfrigt ha en synnerligen vid- sträckt utbredning öfver nästan hela den paläarktiska regio- nen, från västra Europa (med undantag af England) ända till Japan. Fil. mag. Kaarlo Hildén lämnade följande: medde- lande: Om svarta råttans (Mus rattus L.) förekomst i Ta- vastehus-trakten. På Sällskapets senaste möte demonstrerade mag. R. Palmgren ett ex. af den hos oss numera sällsynta svarta råttan samt redogjorde för artens förekomst i Finland. I anslutning till detta meddelande torde följande iakttagelser om artens uppträdande i närheten af Tavastehus förtjäna omnämnas. Under en resa sommaren 1913 i Tavastehus grannsocknar kunde jag konstatera, att svarta råttan på flere ställen allt ännu var rätt allmän. Särskildt syntes arten förekomma i ovanligt stor mängd i Hauho kyrkby. Både i själfva byn och vid prästgården, som ligger ett litet stycke därifrån, iakttog jag den ett flertal gånger. Somliga uthus föreföllo rent af öfversvämmade af svarta råttor. Speciellt fäste jag mig vid prästgårdens hönsgård, där man på en gång kunde få sikte på tiotal råttor. Enligt de uppgif- ter jag erhöll på orten har den bruna råttan först de allra senaste åren visat sig i byn, och förekom den allt fortfa- rande därstädes mycket sparsamt. — Utom i Hauho före- kom arten år 1913 äfven i Sääksmäki och Pälkäne; om dess = re gr . Mötet den 5 maj 1917. 173 frekvens på dessa orter kan jag emellertid ej lämna säkra uppgifter. Såvidt jag har mig bekant, har svarta råttan redan för många år sedan i Tavastehus stad fullständigt fått gifva vika för den bruna, hvarför dess talrika förekomst -i grannsocknarna är sä mycket mera anmärkningsvärd. I „Suomen Luurarikoiset* omnämnes, att den svarta ännu är 1907 var den enda rättarten vid Sääksmäki kyrka samt dessutom förekom i Hattula sockens mellersta delar. I sist- nämnda socken synes arten numera mycket ha aftagit i an- tal; dä jag är 1916 hela sommaren vistades pä orten, iakt- tog jag arten ej en enda gäng, och ej heller erhöll jag nägra uppgifter om dess förekomst därstädes. I senaste nummer af tidskriften Luonnon Ystävä (häft. 3) ingår emellertid en notis af mag. J. A. Wecksell, däri omnämnes, att svarta rättan under de tre senaste ären observerats och infängats i några exx. ä Lepaa (Stjernsund) trädgärdsinstitut, som lig- ger inom Hattula sockens gränser. Förf. uppger tillika, att samtliga infängade exx. varit fullvuxna individer, hvaraf synes framgä, att artens förökning pä orten är svag. Mötet den 5 maj 1917. Ordföranden ägnade Sällskapets den 30 april bort- oängne medlem vicehäradshöfding Axel Wasastjerna varma minnesord. Genom ordföranden och sekreteraren hade en krans nedlagts pä den bortgängnes graf. Till medlemmar af Sällskapet invaldes studenter 1. Hil- d6n och O. Nylund (föreslagna af amanuens R. Frey). Opettaja O. Kyyhkysen puolesta ilmoitettiin painet- tavaksi kirjoitus: ,Suomussalmen kasvisto* ja jätettiin lah- jana Seuran arkistoon laaja (14 vihkoa) käsikirjoitus: ,Ha- vaintoja Suomussalmen kasvillisuudesta”. Efter ansökan och i öfverensstämmelse med af Bestyrel- KOEN S . ; - EFT Such, u N TEN 174 Palmén, J. P. Norrlins efterlämnade sam lingar. 5. V. 1917. = N D sen uppgjordt förslag beslöt Sällskapet för exkursioner som- maren 1917 i reseunderstöd utgifva följande belopp, > sammanlagdt Fmk 2,000: läraren O. Kyyhkynen för växtgeografiska studier i Kajana-Osterbotten 500 mark; fil. kand. Äke Laurin för växtgeografiska studier i Öster- D botten 300 mark; student M. Kotilainen för botaniska studieri norra Savolaks 200 mark; student Bror Petters- son för floristiska studier i mellersta Österbotten 100 mark; intendent Rolf Palmgren för ornitologiska studier i skärgärdsbältet Lovisa— Viborg 400 mark; doktor Ivar Hortling för ornitologiska studier i Sjundeä 200 mark; fil. kand. E. Lindqvist för studium af växtstekellarver 200 mark; student Häkan Lindberg för entomologiska studier i Lojo samt angränsande socknar 100 mark. Professor J. A. Palmen önskade fästa ornitologers uppmärksamhet vid det under utgifning varande verket „Svenska fäglar, efter naturen och pä sten ritade af M. och W. von Wright med text af professor E. Lönnberg", hvaraf första häftet förevisades. Ordföranden gjorde följande meddelande beträtfande professor J. P. Norrlins eiterlämnade vetenskapliga sam- lingar: „Framlidne professor J. P. Norrlin hade för ett an- tal är sedan tänkt sig, att hans botaniska samlingar (Hieracia, lafvar) efter hans fränfälle borde doneras till nä- gon allmän, vetenskaplig inrättning i landet, närmast till Universitetets Finska Museum, men senare ansäg han skä- liot att nägon lösen kunde utverkas i händelse nämnda mu- seum önskade komma i besittning af dem. Tillika har han anmodat familjen att i detta ärende förfara under samrädan med mig. I anledning häraf hafva de efterlefvande meddelat, att den bortgängne tänkt sig ett eventuellt öfverlätande af samlingarna emot en ärlig lifränta ät den aflidnes dotter, fröken Aino Norrlin, samt att familjen för sin del biföll härtill. Jag har därför ställt mig frägan, huruvida Re i AX Ko LAN TP N A = x 5. V! 1917. Palmen, J. P. Norrlins efterlämnade samlingar. | 175 icke Societas pro Fauna et Flora Fennica kunde skrida till åtgärd att sammanbringa ett för ändamålet erforderligt ka- -pitalbelopp af ca 7,000 mk, som kunde användas till gäldande af en lifränta af 350 mk. Pä förhand godkännande en sä- dan anordning har familjen medgifvit, att de i hemmet upp- bevarade samlingarna omedelbart öfverfördes till Universi- tetets Agrikultur-ekonomiska sektions botaniska laborato- rium. Här har nämligen docent A. Palmgren, som under den aflidnes senare lefnadsår varit honom behjälplig vid 'samlingarnas vård, åtagit sig att tills vidare draga försorg om deras skötsel. Under sådana förhållanden gjorde jag ett försök att ut- reda, huruvida landsmän vore villiga att offra större eller mindre belopp, som möjliggjorde denna inlösen för Sällska- pets räkning och dymedels i sinom tid för finska museet. Företaget rönte framgång, i det följande belopp ställdes till disposition: af bergsrädet Seth Sohlberg i Viborg . . . . 2,000 mk Fkonsul. Ernst’ Krosins 1 H-fors 7.2. + ss: 1,000. EEA Walter-Lauren 1, H-fors, 9.2. ass. ke .2.:D00 5 si mapi-E. Odemwall..1v Alajärvi... saas. 100518 de dr ks bewiskasiH-fors 3,2: 02. .% 100.385 Dä sälunda en god början är gjord och jag har säker anledning att vänta ännu en del bidrag, tager jag mig fri- heten föreslä, att Sällskapet ville emottaga detta belopp af > 3,700 mk såsom en stom för en minnesfond, bärande Norr- < 1. AS Sr a lins namn, samt till fondens ökande sätta i gäng en insam- ling, tills kapitalet kunde afkasta det belopp.en lifränta af 350 mk ärligen ät fröken Aino Norrlin erfordrade. I fall fonden nädde högre belopp, borde dess afkastning, likasom fonden i dess helhet framgent, stä till Sällskapets disposition — att användas för botaniska ändamål." I anledning af ordförandens meddelande beslöt Sällska- pet att till protokollet skulle antecknas, ej mindre att Sällska- pet med stor erkänsla tagit del af de åtgärder ordföranden till dess fromma vidtagit, än ock att det med tacksamhet emot- 176 Palmen, Sällskapets hundraärsdag. tager de gäfvor landsmän ställt till dess förfogande i och för förvärfvande för den inhemska forskningen af dess bort- gångne Hedersledamots efterlämnade, unika samlingar. Äfven i öfrigt önskade Sällskapet omfatta det af ordföran- u den gjorda förslaget. Ä Bestyrelsens vägnar riktade ordföranden till Sällska- & pets medlemmar följande tväfaldiga vädjan rörande förbere- delser för Sällskapets hundraärsdag, hvilken vädjan i tryck affattad på landets bägge språk vid mötet utdelades: 1. Inom Societas pro Fauna et Flora Fennica har väckts fråga om att de båda bibliografiska verken Bibliotheca Zoologica Fenniae och Finlands botaniska litteratur, hvilka äro afslutade med året 1900 (incl.), borde fortsättningsvis utarbetas för att exempelvis med år 1920 afslutas och sedan tryckas. Arbetet skulle väsentligen underlättas, om de natural- historiska författarne själfva ville meddela en fullständig förteckning öfver sina egna sedan år 1901 offentliggjorda afhandlingar och smärre notiser, affattad med den full- ständighet och i den form som nämnda verk utvisa. Sällskapets Bestyrelse tager sig därför friheten fråga, om man i sådant syfte kan emotse Eder benägna medver- kan beträffande Eder verksamhet. Titlarna torde i sådant fall nedskrifvas antingen i kronologisk följd eller på lösa kort, som öfversändas genom Sällskapets ordförande. : 2. För åtskilliga år sedan begynte Societas Pro Fauna et - Flora Fennica för sig anordna en samling fotografiport- rätt af sina medlemmar. Företaget har någon tid afstannat, men förslag har nyligen väckts att åter upptaga detsamma. - Bestyrelsen anhåller att Sällskapets medlemmar enhvar på sitt håll ville förmedla anskaffandet af porträtt utaf för- gångna tiders medlemmar eller uppgift hvar dylika förefin- nas. Af de mera verksamma naturalhistorikerna vore tack- nämligt erhålla porträtt från olika åldersår. Nutida med- lemmar uppmanas att lämna sina egna, med antecknadt årtal. Upplysningar äfvensom gåfvor kunna lämnas åt ord- föranden eller sekreteraren. Fullständig förteckning öfver 5. V. 1917. Palmen. — Brenner. = Löfgvist. 177 > alla, som varit eller äro medlemmar, allt från Sällskapets - stiftelse, finnes hos ordföranden. | Rektor M. Brenner hade insändt följande meddelande + angående Turdus merula och Larus ridibundus. Härmed ber jag till Sällskapets protokoll för den 5 den- nes fä meddela, att en ensam hane af koltrasten (T. merula) den 12 sistlidne april af landtbrukselev Emil Granroth observerades pä Bastö i Barösunds yttre skärgärd i Ingä, äfvensom att de första skrattmäsarna (L. ridibundus) i är af mig observerades den 17 april vid Rödbergen här i Hel- singfors, medan hafvet utanför sä längt man kunde se var belagdt med is, hvarpä gäende personer ännu obehindradt färdades. Äfven sunden voro dä ännu isbelagda, endast i Södra hamnen funnos öppna partier. Regnväder rädde hela dagen. VRT N TR A Ir Ylioppilas E. Löfqvist esitti Kaksi Suomelle uutta . perhoslajia. 1. Deilephila euphorbiae L. muistuttaa suuresti maamme eteläosissa jokseenkin yleisenä tavattavaa D. galii'ta, mutta eroaa siitä valkeiden tuntosarviensa ja etusiipien vaalean juovan leveyden kautta. Yllämainitun perhosen löysi yli- oppilas J. Anttila 19 p:nä kesäk. 1914 sen lennellessä kukkivien hevoskastanjien ympärillä Nauvon saarella. Hä- E. nen ilmoituksensa mukaan oli samallaisia perhosia ollut 6 useampiakin, mutta olivat ne kaikki tuhoutuneet, lukuun- i ottamatta tätä kappaletta, joka sekin samalla vahingoittui. E. Muuten on tämä laji Staudinger'in luettelon mukaan ä tavattu kaikkialla Keski- ja Etelä-Euroopassa sekä Vähässä Aasiassa ja paikoitellen Armeeniassa. Kotiseuduiltaan laji silloin tällöin eksyy kauaksikin. Niinpä on sitä tavattu Lii- vinmaalla ja hyvin harvinaisena Själlandilla Tanskassa. Ruot- sissakin on laji tavattu ainakin kaksi kertaa, kerran Skä- nessa (Aurivillius'en mukaan) ja kerran v. 1910 Tuk- holman saaristossa Lagnön saarella. 3 2. Nonagria cannae O. Löysin Kirkkonummella elokuussa | - 12 x < ETTE 178 Löfgvist. — Hällström. — Hellen. "5. V.1917.0 200 1916 Typha latifolia'n varsissa ja lehdissä useita tämän lajin: M toukkia ja koteloita, joista sittemmin sain muutamia imagoja. : Paitsi tätä löytyy maassamme toinenkin samaan sukuun kuuluva laji, N. typhae Thunb., joka paikoitellen on ta- vattu Etelä-Suomessa. Molempien lajien toukat elävät A Typha- ja Sparganium-kasvien varsissa. N. typhae'n toukka on vaalean ruskea, N. cannae'n taasen vihertävä. Helpom- 4 min kuin toukat eroavat toisistaan näiden lajien kotelot, sillä N. typhae'n kotelot riippuvat pää alaspäin, kun sitä- vastoin N. cannae'n ovat pystyssä. Staudinger'in luettelon mukaan löytyy tämä laji Keski-Euroopassa, lukuunottamatta Belgiaa, Pohjois-Italiassa, Liivinmaalla sekä Keski- ja Itä-Venäjällä. Tanskassa ei laji ole kovinkaan harvinainen; Ruotsissa tavataan sitä ainoas- taan Skänessa, sielläkin harvinaisena. Lehtori K. H. Hällströmin puolesta tehtiin seuraava ilmoitus Thlaspi alpestre'n esiintymisestä Sortavalassa. Thlaspi alpestre L. kasvoi Sortavalassa keväällä 1916 kaupungin S- ja SW-puolisilla niittymailla niin hyvin rauta- tieaseman E-puolisilla aina seminaarialueen ja Rauskun vuo- ren välisiin asti, kuin myös Kymölän kaupunginosan ja Ai- ranteen järven välisillä. 7hl. alpestre kasvaa täällä sangen monessa kohdassa kedottuneilla nurmilla, muutamassa pai- kassa muodostaen isojakin läikkiä. Äärimäisten kasvupaik- kojen väliä on n. 1.5 km. Ensimäiset kappaleet näin 1913 otettuina seminaarialueen SW-puolisilta nurmilta. — Edelli- sen lisäksi olen tavannut puheena olevaa kasvilajia 1) Kasin- E lahdella pellon pientarella 1 kpl. 1909 ja 2) Yhinlahdella kalliolla riihen luona useita kpl. 1914. Kummastakaan näistä - paikoista en ole sitä myöhemmin hakiessani löytänyt. V. 3 1915 on K. Linkola löytänyt puheenalaisen kasvin Sorta- valan Kirjavalahden Juvosenlahdessa heinäpellosta. Student W. Hell6n-demonstrerade En för landet ny Andrena-art. Sd Ett för landet nytt bi, Andrena marginata Fabr., togs 1. N 2 BER 1917. SR Helfen Pahritus. 179 ett exemplar (2) af lyceist L. Hjelt i Valkeala den 23 juli 1915. Arten skiljer sig frän den enda med röd bakkropp tidigare i landet af detta släkte kända arten, A. hattorfiana Fabr., genom den starka behäringen af thorax, afsaknaden af ljusa härfransar a sidorna af bakkroppslederna 2—4 samt de icke rökiga vingarna. Därtill är behäringen ä tibiernas ofvansida brun, medan den hos A. hattorfiana är gulaktig. — Arten är: anträffad i hela Mellaneuropa samt i Sverige upp till Östergötland. Den säges förekomma pä vissa bestämda lokaliteter, bevuxna med Scabiosa columbaria, och har ofta anträffats i större mängd. Ingeniör G. Fabricius demonstrerade å doktor Reinh. Fabritius’ vägnar Tre för Finland nya fjärilar. 1. Cladodes gerronella ZIll. Enligt Spuler är fjärilen ti- . digare funnen i mellersta Europa, *Syd-Frankrike, Italien, Dalmatien och Grekland. Staudinger uppgifver den för England, men ej för Östersjöprovinserna. Enligt Snellen är den tagen äfven i Holland. Huruvida den blifvit funnen i Skandinavien känner jag ej. v. Heinemann uppgifver, att fjärilen påträffas å Carpinus-häckar, och skulle larven enligt W oc ke anträffas i fågelbon. De af mig funna exemplaren togos den 24 och 26 juli 1916 i Bromarf socken på den s. k. Långholmen nära Sandö gård, i kanten af en för länge sedan odlad, smal skogsäng nära hafsstranden, tämligen tätt bevuxen med låga Salix- buskar, hallon, Spiraea ulmaria, Thalictrum flavum, nässlor m. m. samt frodigt gräs. Ängen var på två sidor omgif- ven af lägre, med barr- och blandskog samt enrisbuskar bevuxna bergsluttningar. 2. Aristotelia subdecurtella St. uppgifves af Spuler frän norra Tyskland och England, af Staudinger äter frän södra Tyskland och England; v. Heinemann näm- ner Stettin och Snellen upptager den ej frän Holland. Jag saknar uppeiftskällor frän Skandinavien. De af mig funna exemplaren togos den 13 juli 1912 och RN? ee RER - ae N ER U ha aa ST AI 3 RES REN PKP 7 a u ER di We j A > jä Br ur ; H Fre SE Be 105 PANI SE (ROSA % v o e A PVE N = PENN REITER Re ; - VVE I SE % A Ir Fi 5 - ee 1 Å 5 Få A gu KT TS 10" A "4, JA pä PS s » E v AA m i = in; 180 Fabritius. — Lönnfors. — Kotilainen. 5. Vi 1917 24 juli 1916 pä samma ställe som föregäende art. Bäda ar- a terna päträffades i flykten senare pä eftermiddagen, dock före solnedgången. 2 3. Eupithecia pumilata Hb. Ett exemplar togs af mig > sommaren 1915 pä Kadermoön i Bromarf, flygande i närhe- Be ten af nägra rönn- och häggbuskar. | Fil. kand. Frans Lönnfors gjorde följande meddelande angäende Vildrenens förekomst i norra Gräns-Karelen: N I början af sommaren 1916 var jag tack vare artist - Heikki Grönroos’ stora vänlighet i tillfälle att med ho- nom företaga en resa upp till norra Karelen. 2 I trakterna af Salmijärvi fick jag höra och kunde äfven = själf konstatera att renen, hvilken enligt öfverskogvakten — M. Timoskainen varit sä godt som spårlöst försvunnen = sedan början af 1890-talet, under de senast förflutna 3 ären allt oftare blifvit sedd i smärre hjordar pä denna sida om > gränsen. I trakterna af den pä ryska sidan vid gränsen — belägna stora insjön Tumasjärvi uppträder renen i stora jet | Angäende denna insjö ville jag nämna, att den 'på våra ärtor bär namnet Kuimo. Detta namn är dock obekant för . k ortsinnevänarna, som utan undantag kalla sjön Tumasjärvi. Sjön står för öfrigt genom en ä i förbindelse med den lilla, E. pä våra kartor namnlösa sjö, som är belägen NW om Tu- > masjärvi (Kuimo). Ws Rätt egendomligt föreföll, att älgen enl. alla de krono- - je skogvakter, hos hvilka jag förfrägat mig, blifvit under de senaste åren alltmer sällsynt. Intressant vore att veta, om — = denna omständighet på något sätt kan vara beroende af re- a nens talrikare förekomst i dessa trakter. = Ylioppilas Mauno J. Kotilainen esitti seuraavat ar. Huomattavat sammallöydöt: 1) Mnium marginatum (Dicks.) Lindb. — Sb, Nilsiä, kir-- konkylä, Tahkomäki, varjoinen oja; Kb, Juuka, Polvijärvi, Juuanvaara, varjoisella kalliolla. En Vu 1917. Rotdamen <=: Montell | 181 2) Mollia viridula (L.) Lindb. — Kb, Juuka, Nunnanlahti, vuolukivikalliolla. 3) Leskea tectorum (Braun) Lindb. — Sb, Kaavi, Siikajärvi, Huosiaisniemi, kalliolla; Sb, Kaavi, Siikajärvi, Likosaari, kal- liolla; Sb, Juuka, Petrovaara, Saarijärvi, Sotisaari, kalliolla Leskea nervosa'n seassa. 4) Amblystegium chrysophyllum (Brid.) De N. — Sb, - Kaavi, Siikajärvi, Huosiaisniemi ja Riihisaari kalliolla; Sb, Juuka, Petrovaara, Saarijärvi, Sotisaari, kalliolla. 5) Ambl. falcatum (Brid.) Lindb. — Sb, Kaavi, Siika- : + järvi, kostealla penkereellä. BNP ng. DTV DSL Khan ARTE MIA Ni YTJ LAS PPS] rn ei AL ATTE SEE Rn» MA SR SSS! year k v Y 2 6) Ambl. trifarium (W. M.) De N. — Kb, Juuka, Polvi- järvi, Juuanvaara, letolla Ambl. scorpioides’en seassa. 7) Stereodon fastigiatus Brid. — Sb, Juuka, Petrovaara, Saarijärvi, Kasurinniemi, kivenkupeella. 8) Ster. recurvatus Lindb. & Arn. — Sb, Kaavi, Siikajärvi, Huosiaisniemi, kalliolla; Sb, Kaavi, Siikajärvi, Kypäränniemi (0. Kyyhkynen 1915); Sb, Kaavi, Siikajärvi, Kakkosen- saari. 9) Ster. Sprucei (Bruch) Lindb. — Sb, Juuka, Petrovaara, Saarijärvi, Sotisaari, kalliononkalossa; Kb, Juuka, Nunnan- lahti, vuolukivikalliolla. | 10) Neckera Besseri (Lobarz) Jur. — Sb, Kaavi, Siikajärvi, Likosaari, kallionkyljessä; Sb, Juuka, Petrovaara, Saarijärvi, Sotisaari. Kaikki edellämainitut löytöpaikat ovat kalkkiperäisillä alueilla. Löydöt tein viime kesänä (1916). Vaikeimmat lajit on toht. H. Rancken hyväntahtoisesti osaksi määrännyt, osaksi omat määräykseni tarkistanut, jonka kiitollisuudella mainitsen. Forstmästare Justus Montell hade insändt följande meddelande: Rhinanthus groenlandicus Chabert (Alectoro- lophus borealis Sterneck) funnen i Enontekis. För en tid sedan skref docent Gunnar Samuelsson i Uppsala till mig och bad mig sända till päseende och be- stämning bl. a. exemplar af de Rhinanthus-former, som jag N Tr RE NN 5, ui a rai yx = Ks 15 N = A e 25 JK SUN a J al = = ae 182 Montell, Björnen i Muonio, Enontekis och Kittilä 5: MT 19 917. Eos funnit i Om Dä jag under ärens lopp pä en fasa Bi olika ställen pä finska och svenska sidan om gränsen insam- = - lat exemplar, hvilka jag ej kunnat med säkerhet bestämma, ; och jag, ej utan skäl säsom det visat sig, misstänkte att en del af dessa tillhörde den i Sveriges fjälltrakter och i Norge funna, äfven från vårt .floraomräde af Ostenfeldi uni- versitetsmuseets samlingar är 1904 urskilda Rhinanthus groenlandicus, mottog jag naturligtvis med tacksamhet det vänliga anbudet. Dä docent Samuelsson nu i bref meddelat mig, att min. sändning verkligen innehåller R. groenlandicus från ej mindre _ än 7 olika ställen i Enontekis och Karesuando, torde en upp- gift om lokalerna vara pä sin plats. Lkem: Enontekis, Palojoensuu, backe pä södra sidan af Palojoki (exemplaren af mig för länge sedan bestämda till >. Alectorolophus borealis Stern.). | Le: Kotavuopio, midtemot Karesuando kyrkoby, strand- brant, samt Siilasvuoma och fjället Malla vid Kilpisjaur. Alla i finska och svenska Muonio tagna exemplar till- 5 höra former af R. minor. ES | Bland öfriga medsända växter mä nämnas den äkta > Carex parallela Laest. frän en myr nära Siilasstugan vid 3 > Kilpisjaur och en form, som Samuelsson anser „ganska E 21 sannolikt vara hybrid mellan denna art och C. dioica*. Han tillägger dock, att detta näppeligen läter sig med visshet bevi- sas, dä äfven arterna ofta ha sä ytterligt klen fruktsättning. Forstmästare Justus Montell hade vidare insändt följande uppsats: Björnen i gränstrakterna Ta Muonio, Enontekis och Kittilä. | Dä mitti bref lämnade meddelande, att nägra björnar ringats i trakten af Kemiötunturi, delgifvits Sällskapet, syntes i det mig kanske vara skäl att börja insamla uppgifter om 2 våra till sin existens mer eller mindre hotade större dägg- djurs förekomst och frekvens i landets olika delar. Jag tar ' mig därför friheten att göra början med ett meddelande om björnstammen inom mitt ,undersökningsomräde*. 5 v Fr g J | 7 NN re 5. V.1917. Montell, Björnen i Muonio, Enontekis och Kittilä. 183 Muonio har redan länge ansetts vara björnfritt. Blott dä och dä hafva rykten varit i omlopp, att björnar blif- vit sedda i socknens östra delar, oftast pä Keimiötunturi. Dessa rykten, som för det mesta utspridts af unga pojkar eller andra mindre trovärdiga personer, ha i allmänhet rönt föga tilltro, hvarför jag utan betänkande fört dem till den här uppe tyvärr sä vanliga kategori af meddelanden, som man gör klokast i att icke föra vidare. Detta sä mycket mer som mina efterforskningar pä platsen och de förfräo- ningar jag gjort gifvit negativa resultat. Under sädana om- ständigheter har jag äfven i mina ärsberättelser till Forst- styrelsen, i likhet med de tidigare forstmästarena i reviret, uppgifvit att björnen saknas härstädes. Då flera björnar emellertid nu blifvit ringade i gränstrakterna mellan Muo- nio och Kittilä '), är det ej alldeles omöjligt att de personer. som pästätt sig hafva sett björnar pä Keimiötunturi eller andra ställen i Muonio, i själfva verket talat sanning. I likhet med Muonio är äfven Enontekis björnfritt, åtminstone såtillvida att ingen stadigvarande björnstam där finnes. Dock hafva lämningar, som tyda på att björnar då och då besöka socknen, af trovärdiga personer blifvit funna inom densamma, till och med så långt norrut som på slutt- ningen af Ounastunturi. Om björnens förekomst i de bägge name sock- narna sålunda är tvifvel underkastad, är det istället så mycket säkrare att han förekommer i norra Kittilä, äfven i de till Muonio och Enontekis stötande delarna af denna socken. Under den tid jag var forstmästare i Enontekis revir, till hvilket den nordvästra delen af Kittilä hör, kon- staterade jag vid flera tillfällen att björnar funnos i trakten. Sålunda såg jag under virkesstämpling på en hög, med ovan- ligt yppig granskog beväxt skogsmark vid gränsen mot Enontekis, på södra sidan af Akanjoki, ungefär en och en !) Ringarna befinna sig dess bättre ej på Kemiötunturi, såsom min sagesman, länsmannen i Muonio, åt hvilken ringarna utbjudits, och äfven andra personer uppgifvit. u Br Re tr TIVA YR W PSE IIN jk Lie: i X \ N TE RE TER ER = es W 184 Montell. AS Pesola. half mil nordost om Kyrö by och blott ett par kilometer från a. % Korkalo ödemarksgärd, pä flera ställen björnexkrementer och = ett öfvergifvet ide. Skogsmarken i fräga, hvars namn jag : ej nu kan påminna mig, är, eller rättare var, en synnerligen lämplig uppehällsort för björn. Skogen pä sluttningarna, i synnerhet pä den östra, som är rätt brant, bestod som sagdt af gran, hvilken här, med sina länga, ända till marken hän- gande kvistar, mera päminde om den i södra Finland före- kommande granen än om den lappska. Mosstäcket var ovanligt tjockt och mjukt, och bärris, mest bläbär, förekom ställvis i stor ymnighet. Längs markens östra sida, där björnlämningarna sägos, framstryka i olika riktningar flera dalgängar, i hvilka skogen var och delvis ännu är mycket tät och snärig samt uppfylid af vindfällen. I en af dessa dalgängar hittades det ofvannämnda idet. 7 Eget nog päträffades inga björnar dä skogen afverka- des, hvilket dock ingalunda bevisar 'att björnarna flytt från marken, ty de kunna mycket väl hafva sofvit i lugn och ro x i någon af de talrika dalgångarna, af hvilka flera vid stämp- - lingen lämnades orörda, dels emedan de voro så svårtill- gängliga, dels emedan skogen i dem var alltför rötskadad. I de till Muonio gränsande delarna af Kittilä ha björ- nar flera gånger skjutits, hvilket öde väl äfven kommer att drabba de björnar, som nu ringats i dessa trakter. a De björnar, som här finnas, måtte vara af ett synnerli- gen fredligt sinnelag att döma däraf, att ingenting för- sports om dödade husdjur, ehuru Keimiötunturi och trakten öster om detta fjäll under långa tider varit en mycket om- tyckt och anlitad betesmark för hästar, där sådana från olika trakter sammanförts. Och i närheten af den ofvan nämnda skogsmarken vid Akanjoki gå kor och får årligen på bete. 5 Det vore därför så mycket mera att beklaga, om denna . björnstam blefve utrotad. Fil. kand. Vilho Pesola esitti seuraavan Kertomuk- a sen kasvitieteellisestä tutkimusmatkasta Laatokan pohjois- puolisiin seutuihin kesänä 1914—15. na DET Te, a 6 ER YTN VILINÄÄ I A Dr = astra Fi , = ENE Mh un RÅ NN Tp ii 186 Pesola, Matka Laatokan ee ee Fv. 1917 5 2 ER Be Schoenus ferrugin., Su Epipactis rubigin.,, Su Salix myrsinites, Su Be: Carex alpina, So E. palustris, So, Su Potentilla verna, 1 = C. panicea, Su Salix hastata, Su Alueelle Kol (Suomen puolelta) löytyivät seuraavat uudet i; a kasvilajit (Lä = Salmin Leppälästä, Kä = Salmin' Käsnäse- - Ka: lästä): e Lycopodium inunda- — Silene rupestris, Kä ER mä La] tum, Lä, Kä Alchimilla plicata, Ki — /Crepis biennis, Lä] ' —* Heleocharis * mamilla- A. filicaulis, Kä < tus, Lä Polygala vulgare, Kä 7 Lisäksi mainittakoon seuraavat huomattavammat kasvi-- löydöt tutkimusalueelta (Ru = Ruskealasta, Ko = Salmin Ko- verasta): Aspidium Robertia- — Botrychium Virginia- Alsine verna, I ; num, Lä num, Su Ranunc. *prop., Su, Lä, >. A. cristatum x spinul., Calypso bulbosa, Lä Kä y. m. He Ru Polygonum bistorta, LA Pimpinella magna, Lä Woodsia *alpina, "Su Dianthus superbus, Kä, Petasites frigid., Su, Asplenum ruta mura- Ko Lä ria, Su Sammalista: mainittakoon seuraavat alueelle Kl uudet * lajit: Arnellia fennica (Su), Plagiothecium nitidum v. pulchel- === lum (I), Amblystegium trifarium (Su) ja seuraavat alueelle = Kol uusista: Splachnum mnioides (Lä), Aulacomnium andro- = gynum (Lä) ja lisäksi muita huomattavampia: Neckera Bes- == seri (Su), Riccia fluitans (So) j. n. e. Seuraavassa esitän lyhyesti eräitä tuloksia itse tutte N kysymyksen alalta, toivossa, että minulla vastaisuudessa on tilaisuus niistä lähemmin tehdä arv. Seuralle selvää. ja > Sen tutkimus- ja työsuunnitelman mukaan, jonka yh- dessä prof. A. K: Cajander'in kera laadin, oli tehtäväni 7 luonnossa mahdollisimman lukuisilla ja laajoilla retkeilyillä > sekä kalkkirikkailla että kalkkiköyhillä alueilla saada sel- - vyyttä yksityisten lajien levenemiseen ja samalla yksityis- kohtaisten kasviluettelojen ja kasviyhdyskunnista tehtyjen topografisten kuvausten avulla luoda valoa lajien esiintymi- seen vastaavanlaisilla kasvupaikoilla kalkinpitoisuudeltaan erilaisella maaperällä. Ba ÅAS JE 5.V.1917. Pesola, Matka Laatokan pohjoispuolisiin seutuihin. 187 BE TI al a PA r re Yr Fr bor RPS OL LI Ma ji a. Pe d PR REN BITVIS EV U TE TTI HYS 4 ETY TCM x YTA Kunkin alueen ja kasvupaikan suhteellista kalkinpitoi- suutta voi ainakin suunnilleen arvioida vallitsevan vuoripe- rän laadun mukaan, jonka määräämisessä geologiset kartat olivat minulle apuna. Todellisen tiedon saamiseksi maaperän kalkinpitoisuu- desta otin lukuisia (kaikkiaan 100 näytettä 59:ltä eri paikalta) maaperänäytteitä erilaisilta kasvupaikoilta sekä kalkkirik- kaalta että kalkkiköyhältä vuoriperustalta. Tri J. Valmari on sittemmin tehnyt näistä näytteistä kalkki- y. m. mää- räykset ja hyväntahtoisesti antanut tulokset käytettäväkseni. Näitten kasvistoon ja maaperään perustuvien tutkimus- ten nojalla saattoi todistaa, että kasvit tutkimusalueella — kuten myös muualla, missä tällaisia tutkimuksia on tehty sangen eri tavalla suhtautuvat maaperän kalkinpitoisuuteen. On lajeja, jotka yksinomaan tai etupäässä esiintyvät kalkki- rikkailla kasvupaikoilla ja toiseltapuolen lajeja, jotka mie- luimmin esiintyvät kalkkiköyhillä kasvupaikoilla. Suurin enemmistö on kuitenkin lajeja, jotka maaperän kalkin pitoi- suuteen nähden ovat enemmän tai vähemmän riippumatto- mia. Ryhtymättä luettelemaan eri kasvilajeja mainitsen vaan seuraavat päätulokset: Alueella tapaamistani 564:stä kasvilajista on 9 lajia, jotka yksinomaan esiintyvät kalkkirikkailla kasvupaikoilla (kalkin- vaatijat), 36 lajia esiintyy melkein yksinomaan kalkkirik- kailla kasvupaikoilla (kalkinsuosijat), 120 lajia esiintyy sekä kalkkirikkailla että kalkkiköyhillä kasvupaikoilla, kuitenkin huomattavasti yleisemmin ja yksilörunsaammin edellisillä (heikot kalkinsuosijat), riippumattomia (indifferenttejä) on - 363 lajia, 29 lajia esiintyy mieluimmin kalkkiköyhillä kasvu- paikoilla (heikot kalkinkarttajat) ja 3 lajia on, jotka esiinty- vät yksinomaan kalkkiköyhillä kasvupaikoilla (jyrkät kalkin- karttajat). Sitäpaitsi on 4 lajia, joiden luonne erikoisista seikoista riippuen on suuresti vaihteleva. Prosenteissa mai- nittuna on kuhunkin ryhmään kuuluvia lajeja seuraavat määrät: å © HR ee, S 188 Årsmötet den 13 maj 1917. ' 8: 5: kalkinvaatijoita :) 2.20% i 1:65: (9) kalkinsuosijoita =. + 20645 LÖD svg heikk. -kalkinsuosijoita; <... =<<21.305- 11205, 79% riippumattomia > deltagarna i arktiska expeditioner. Och i Paris höllo de vetenskapliga samfunden sina möten är 1848 när pä gatorna utanför sessionsrummet barrikader uppfördes. Nägot som erinrar därom ha vi nyligen upplefvat, nämligen militär- demonstrationer i stor skala för frihet, jämlikhet och bro- derskap, och detta skedde kort efter att t. o. m. lif tagits. Kulturcentra i andra länder ha fätt utstä ytterligt tryck. Och vär tidsperiod har fätt bevittna, hurusom forskning och tekniskt snille kunnat för krigsändamä! förverkliga kommu- nikationsmetoder, hvilka förut allenast fäglar och hvalar anlitat. Att dessa metoder snart skola komma äfven fred- liot samlif och vetenskaplig forskning till godo mä vi hop- pas; sä anskaffar man vid Adriatiska hafvet ät zoologiska stationen i Rovigno en u-bät. Arets explosionsartade omhvälfning i öster har direkte påverkat vårt land. Med ett enda slag blef dettas politiska läge återfördt i gamla former, hvilka dock naturligtvis måste utvecklas i enlighet med den nya miljön. Samtidigt utbreda sig öfver landet ovädersmoln, som äro öfvermättade med energispänningar af social art. För ögonblicket hotas vår . modernäring, jordbruket: och snart står hungersnöd för dörren. — Det försiggår öfverallt en genomgripande omgestaltning af begreppen, en omvärdering icke allenast på ekonomins områden, utan också på de kulturella. Och det är inga- lunda gifvet, att de sistnämnda icke skola bli lidande. För föga bemedlade vetenskapliga samfund skola främst ekono- miska motgångar hota; härutinnan har dock vårt sällskap hittills kommit väl till rätta. Men detta fritager oss icke från förpliktelsen att i tid se upp. Måhända finnas i sam- fundets organisation förbisedda brister, som böra tidsenligt afhjälpas, eller kanske endast någon häfdvunnen sedvänja, som iviss mån hämmar dess förmåga af samarbete och sam- förstånd. Sådant må vi då i tid upptaga till pröfning. Det gångna året har med hänsyn till Sällskapets inre lif förlupit på samma sätt som många föregående. Inga jä = Ts p PE vr rn TER FT E NS a + YR DT STE: at Ae 14 yt - UR IE a ER A a PT. 190 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1917. — konflikter ha yppat sig, mötena ha varit regelbundna och =S talrikt besökta — af 40—55 personer —, och många an- E draganden ha hållits. Nya krafter ha tillkommit, ehuru äfven svära förluster träffat oss. Publikationer ha utkom- mit, ekonomin är oklanderlig. Allt ter sig således normalt. Sällskapets organisation har icke undergätt nägon för- : - ändring; dess arbetsmetoder däremot utvisa en utveckling framät. Lika begripligt som det varit, att tidigare själfva primärobservationerna utgjorde mötenas hufvudsakligainne- > håll, och att de allt framgent skola bibehålla sitt stora värde, lika klart är det, att mognare forskare trängta efter för- djupning och utvidgning särskildt nu, dä naturalhistorien ställer sina mäl högre än fordom. Pä barnslig ständpunkt bör ju ej ett gammalt sällskap kvarstanna, om ocksä hvarje individ först måste genomlefva ett sådant stadium såväl > — > kroppsligen som i vetenskapligt hänseende. Tidigare hade > A väckts förslag att på mötena redogöra också för mera in- = vecklade naturalhistoriska frågor, — biologiska i djupare mening —, och förslaget ledde jämväl till ett par föredrag. I år har tanken utvecklat sig vidare. Tillsammans med > = Finska läkaresällskapet har nämligen vårt samfund hållit — — två möten, hvarvid biologiska föredrag hållits af herrar ; 20 Tigerstedt, Federley, Luther och B. Runeberg. Nyttan af E dylik samvaro erkännes allmänt, och anledning finnes att gemensamma möten äfven framgent skola hållas; sålunda skulle tillvaratagas gamla traditioner från tider, då läkarens. och naturalhistorikerns arbeten nära sammangingo. Ett annat initiativ i syfte att sammanföra på skilda om- råden arbetande forskare och. vetenskapligt intresserade personer i vårt land har tagits af Finska Vetenskaps-socie- => teten, som till andra samfund och jämväl till värt i gar — sändt ett förslag om periodiskt återkommande gemensamma forskaremöten. Sällskapet anmodas att genom en repre- - *sentant uti en tillärnad kommitté diskutera förslaget. N Vid vära regelbundet äterkommande mänadsmöten ha gjorts omkring 75 meddelanden; däraf hafva ungefär ?/, varit af botanisk art, gjorda af hrr M. Brenner, Brotherus, Hin- ln er n hå 7 TT I MIT TIEN Vn nd Drei N 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 191 tikka, Huumonen, K. A. Hällström, Kotilainen, Kyyhkynen, Harald Lindberg, Montell, Räsänen och Suomalainen. De öfriga meddelandena hafva rört zoologiska ämnen och läm- nats af hrr G. Fabritius, Federley, Frey, Grönblom, Hellen, K. Hilden, Hintikka, Kaukoranta, Levander, Häkan Lindberg, Linnaniemi, Luther, Löfqvist, Lönnfors, Merikallio, Montell, Nordman, Palmen, R. Palmgren, fru Pontan-Munsterhjelm, - hrr Saalas, Schulman, Stenius, Suomalainen, Valle, Vuoren- taus och Öblom. Den ojämförligt största mängden af dessa andraganden har, nu likasom förr, helt naturligt utgjorts af mindre no- tiser, originalobservationer och förevisningar, ett färre antal bildar smä uppsatser och nägra fä hafva större omfäng. Utaf Sällskapets Meddelanden har under äret ut- kommit häftet 42, hvari förra ärets förhandlingar ingä, redi- gerade af dr Häyren. Af Acta äro två band färdiga. Vol. 42 innehäller A. Palmgrens Studier öfver löfängsomrä- dena pä Äland. Vol. 43 innehåller prof. Selans arbete om Finlands botaniska litteratur till och med är 1900, ett verk som :kräft mångårigt, noggrant *samlareintresse och -möda och hvilket bragts till ständ pä särskild anhällan af Sällskapet; det kommer att vara till synnerlig nytta i hvarje naturalhistoriskt intresserad landsmans hand och möjliggöra oss att fullare tillgodogöra hvad föregäende generationer pa sin tid uträttat. För närvarande ligga under pressen det 43:dje bandet af Sällskapets Meddelanden samt tre band af Acta: 41 inne- hållande fortsättningen af Hj. Hjelt, Conspectus Flora fennica; 44 med afhandlingar af hrr Järvi, Lundström (Frey), Koponen, I och II, Schneider, Walle (alla tryckta) och Montell (under pressen). Af n:o 45, Lin- j kola, äro 430 sidor tryckta. PÅ BS forte ANA VN TYT AN N | Xx Sina sträfvanden beträffande naturskyddsfrågor har Sällskapet fortsatt. Malla-fjället har verkligen blifvit frid- lyst, lyckligtvis tids nog för bevarande af dess i vårt land enastående vegetation emot den hotande förödelse, som ge- - nom världskriget hit förlagd trafik eljes skulle förorsakat. Ett inlägg har Sällskapet utarbetat” angående en ny, mera = tidsenlig jaktlag. Tvenne yrkanden ha gjorts för speciellt A skydd, nämligen ät mosippan och ät Karelska näsets tür M värld. Med fäonad kan dessutom noteras, att förståelse för naturskyddsiden försports ocksä utanför Sällskapet. Äbo | djurvänner ha föreslagit fridlysning af Runsala ö, och pä grund af enskild persons initiativ förberedes ett ytterst Es maktpäliggande företag i syfte att hos oss anordna frid- lysta naturparker. Tills vidare undersökas nämligen under E. nästa sommar hvilka trakter kunde vara lämpliga för ända- - målet och till hvilken utsträckning reservationer därstädes : kunna föreslås. Huru detta företag än framdeles mä reali- seras, komma i hvarje händelse sommarens undersökningar = - att afkasta naturiakttagelser af enahanda art som de, hvil- 3 ; kas insamlande Sällskapet afser med sina stipendier och = hvarpä hela kännedomen om vårt lands fauna *och flora är — - grundad. Företaget mäste säledes af oss hälsas med största JM tillfredsställelse. I I syfte att fullfölja sitt egentliga forskningsprogram har pe Sällskapet i är dispönerat ett belopp af 2,000 mk för ex- M kursioner, nämligen ät nedannämnda personer: er i botaniskt syfte: i zoologiskt syfte: (TE Kyyhkynen . . . . 500 mk R. Palmgren: ... . 400 mk = Fauna“: 30342720000, Hortime a Ra N 1 M Kotilainen 10, 200=5) Lindgqvist- "meer Pettersson: sta 240025 Håkan Lindberg . . 100 „ Här mä yttermera med glädje annoteras, att ocksä Päi M k annat håll beviljats anslag för naturalhistorisk forskning i ; värt land. Universitetet har ur Henningska fondens tillv > KE" gar anslagit för nästa sommar ett sammanlagdt belopp = icke mindre än 3,900 mk. = Uti senaste ärsberättelse kunde lämnas den glädjande E notisen, att betydande privata gäfvor öfverlämnats ät Säll- skapet jämte Finska Forstvetenskapliga samfundet. Det är dessa eäfvors vänliga gifvare vi hafva att tacka för att säll- > skapet nu utan något afbrott kunnat fortsätta tryckningen >= - af sina skrifter, trots att kostnaderna blifvit förhöjda. Äfven - 13V. 1917. : Ordförandens ärsberättelse. 193 i detta års Öfversikt hafva vi att anteckna liknande gäfvor. Senaste höst erhölls till dylik delning: 5,000 mk af Läskelä Bruks Aktie Bolag, 200 mk af direktör E. Tilgmann och 200 mk af direktör Valter Hoving; af totalbeloppet har pä värt samfunds lott fallit 3,000 mk. Ytterligare har en onämnd gifvare skänkt 500 mk för befordrande af naturskydd. Och helt nyligen har Landtdagen beslutit tilldela Sällskapet ett understöd af 3,000 mk ur Längmanska fonden. Slutligen bör nämnas, att till minne af tvä aflidna verk- samma medlemmar stiftats fonder. Den ena afser Bertil Poppius' minne och uppgär nu till 1,160 mk. För att möjliggöra inlösen af professor Norrlins samlingar och tillika hedra hans minne har en annan fond grundats, af hvars afkastning en lifränta af 350 mk ärligen skall utbeta- las ät den aflidnes dotter. För helt kort tid sedan uppgick dess belopp till 3,700 mark, men i dag har en lista, hvarä med- lemmar af Sällskapet tecknat bidrag, inbragt ytterligare 3,500 mk. Att statsunderstödet, som tidigare uppgätt till 8,000 mk ärligen, nu under ofärdsären utbetalats med allenast 6,000 mk är visserligen en motgäng, men denna har, tack vare den redan angifna mellankomsten af frikostiga landsmän, icke varit af vital beskaffenhet. Sällskapets stäende fond har haft en mindre tillökning i följd af under äretfattadt beslut att till denna foga alla nya medlemmars inträdesafgift. De under äret tillkomna medlemmarna hafva varit till an- talet nitton, nämligen hrr P. Nederström, K. Abt, I. Olander, Håkan Lindberg, S. Siintola, K.- Myrberg, E. Thuneberg, fru Hilma Norrlin, frk. Aino Norrlin, hrr G. Idman, O. Kyyhkynen, fröknar A. Andersson och L. Strandberg, hrr B. Pettersson, O. Eklund, I. Hilden, O. Nylund, H. Lag- ström och G. Nordman. Tyvärr ha vii år att anteckna äfven förluster, bland dem några mycket svåra. För så vidt nu rådande omständigheter medgifva, hafva vi kännedom om endast ett dödsfall bland utländska leda- möter. Den bekanta hemipterologen B. Oshanin dog i 13 Wai mato IK: at a YU M ao Vatian N L K o Mo JA Is N 3, ENS 5: Se ‘ 2 "K: - ER haet EN la W : an åa a aj ER UR a / JA S = > x : JA keä en 3 i 194 Ordförandens ärsberättelse. a TEN 1917. X ; Petrograd den 8 februari 1917. Han hade besökt äfven = Helsingfors och stod i liflig kontakt med vårt lands fackmän = på sitt forskningsområde. i Bland inhemska medlemmar som bortoått mä här främst = nämnas. den yngsta, doktorinnan Tyra Nyberg, som —- afled den 20 jan. 1917 efter att ha blott någon gång öfver- = varat Sällskapets möten. Likaså sällan ha vi här sett hä- radshöfding Axel Edvard Wasastjerna, som bort- rycktes i sin bästa älder, den 30 april 1917. Ehuru icke naturforskare, hade han dock säsom jordbrukare intresse för naturalhistoriens inlägg till fromma för landtbruket;= han hyste dessutom den varmaste sympati för hvarje hu- manistiskt sträfvande, vare sig det gällde medmänniskors eller hela fosterlandets väl. Senaste vär var han den allra förste, som skyndade att bistå vårt samfund, när dess be- hof blef kändt, och hans stora gäfva öfverlämnades med = förståelsefull välvilja, så att allaredan intrycket häraf ej skall glömmas. : - Såsom 46-årig bortrycktes den 14 januari 1917 forst- mästare Andreas Sigismund Czarnecki, som med intresse omfattat studiet af fågelvärlden i de trakter, där han vistats, Åland, Suojärvi, Kuusamo och nu senast Haapajärvi. Som skicklig konservator och naturfotograf har han gjort - sig känd, och han har deltagit i en naturalhistorisk forsk- ningsfärd år 1896 till Turkestan. Ornitologiska intressen kännetecknade äfven med. dr Werner Lindman, hvilken som provinsialläkare verkat 1884—91 i Pudasjärvi och 1891—1916 i Kalajoki, där han afled 61 år gammal. Under en längre tid hade han med ifver och framgång samlat fågelägg, och hans rikhaltiga > kollektion af kullar från nämnda trakter hör till de värde- fullare i landet. Med professor Petter Adolf Karsten, som den 22 mars 1917 afled i Forssa uti sitt 84:de äldersär, bortgick = - en Sällskapets ledamot redan från 1859, hvilken 1904 ut- sågs till dess hedersledamot. Vidt bekant såsom vårt lands förste svampkännare och som författare till ett mycket = - K KI NN fullföljde. Sällskapethar, 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 195 stort antal mykologiska skrifter, var han i 40 ärs tid verksam säsom lärarei botanik och zoo- logi vid Mustiala landt- bruksinstitut. Ehuru au- todidakt och stadigt bo- satt i landsorten, har han inlagt synnerlig för- tjänst om vår svamp- flora, hvars utforskande han länge helt ensam såsom i en nekrolog framhållits, „i honom förlorat en af sina mest produktiva medlemmar, och i botaniska kretsar i utlandet skall hans bortgång väcka känslan Petter Adolf Karsten. af aktningsfull saknad". Sina sista lefnadsär har den gamle ägnat ät spekulation öf- ver lifvets djupaste och mest olösbara gätor. Oförutsedt och smärtsamt träffades vär krets af det telegrafiska meddelandet att dr Robert Bertil Pop- pius den 27 november 1916 afsomnat i Köpenhamn, där han vistades i en internationell kommissions angelägen- heter. Ehuru förhoppning finnes att en särskild min- nesruna skall i samlad bild teckna hans lifsverksamhet, bör här ägnas nägra ord ät hans minne; de ätergifva i främsta rummet tankar som hans vänner uttalat när döds- budet kom och när stoftet i hemlandet graflades. Bertil Poppius föddes 1876 och deltog frän ungdoms- ären i det naturalhistoriska exkursionsarbetet, till hvilket hans lifliga intresse för allt i naturen lockade honom. Med- född skarpblick för dess oändliga mängfald betingade, att han redan tidigt kunde med god urskillning bäde iakttaga E EEE DENE RE TEEN 8 0. TI TEEN 3-3 196 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1917. ‘och samla. Sedan han 1894 inträdt i vårt Sällskap, hem- förde han, delvis såsom dess stipendiat, rika skördar från historiska område. År 1896 färdades han i ryska Kare- len, besökte Swir, Petrosa- vodsk och Saoneshe-halfön i Onega, år 1897 reste han i finska lappmarken och 1899 i finsk-ryska lappmarken. Därunder beaktade han främst ternas fågelfauna och flora. Sålunda förberedd drog han Robert Bertil Poppius längre bort, till nejder där afvikande, men dock nordiska naturförhållanden råda. Han företog 1901 med A. K. Cajan- der en forskningsfärd längs Lenas floddal äfvensom år 1903 med W. Ramsay en resa till Kanin-halfön. Genom dessa längre färder skärptes ytterligare hans blick och omdöme äfven beträffande hemlandets säregenheter. Sina skördar bearbetade han med stor ifver och säll- spord raskhet. Alltid deltog han i Sällskapets möten, ofta lämnande smärre meddelanden. Många af hans afhandlingar trycktes i dess skrifter, men sedermera också i svenska, ryska, tyska, belgiska, ungerska och franska samfunds publikationer. En god del är icke enbart af deskriptivt innehåll, utan redo- gör för arternas, särskildt de arktiskas, utbredning, bl. a. för de skalbaggar, som insamlats under samtliga från Finland ut- gångna expeditioner till Kola-halfön, vidare för det arktiska gebitets Coleoptera (uti ett stort tyskt sammelverk , Fauna arctica“), m. m. Var det insekternas tallösa arter, som Bertil Poppius i egenskap af fackman undersökte, så intresserade han sig - dock äfven för andra djurgrupper, främst fåglar. Mera än olika delar af vårt natural- insektvärlden, men också trak- 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 197 någon af zoologerna kände och uppfattade han jämväl lan- dets flora och växtlighet. Och vida mer än specialister det pläga vinnlade han sig om att uppspära det, som sammanhåller fackvetandets alla enskildheter. Exempelvis försökte han på grund af insektarternas utbredning hos oss utreda, huru dessa under förgångna tider hit invandrat, — så skalbaggfaunans postglaciala invandring i Finland. Likaså studerade han särskilda fjällinsekters isolerade före- komst i vidt aflägsna trakter för att därigenom belysa dessa arters inbördes släktskap, detta speciellt med afseende å ar- terna af släktet Cryobius, som förekomma dels i arktiska trak- ter, dels som relikter på fjäll i sydligare nejder. Säregna omständigheter föranledde honom slutligen att ägna sig äfven åt Hemiptera. När nämligen O. M. Reuter efter hand förlorade naturforskarens dyrbaraste sinne, synen, ställde Bertil Poppius sitt skarpa öga till hans förfogande. Själf kom han då med lätthet in på ett jämförelsevis nytt område och kunde där gagna forskningen t. o. m. rörande tropiska länders fauna. Inom kort offentliggjorde han flere omfattande arbeten härom, dels tillsammans med Reu- ter, dels senare på egen hand. Fackmän på området hafva erkänt, att Poppius var den ende, som kunde fortsätta Reuters verk om capsiderna, och i anledning af hans bort- gång omtalade dagspressen i Tyskland med. välvilja och er- kännande att han bistått många af landets fackmän och museer. Inom vårt samfund var Poppius en kort tid intendent för de finska zoologiska samlingarna, och några år fungerade han som assistent vid Ånäs entomologiska försöksanstalt. När år 1912 den nyinrättade kustostjänsten vid univer- sitetets zoologiska museum besattes, blef Bertil Poppius -dess förste innehafvare. Under sina talrika forskningsresor och vid bearbetandet af material från när och fjärran hade han fått öppen blick för djurgeografiska spörsmål, och hans arbete vid museet rönte också inflytande häraf. Han var hängifven. sitt kall, museiarbetet var honom kärt, och det är icke för mycket att säga, att han betraktade det som 198 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1917. sitt lifsmäl att verka för museet sä, att det en gäng kunde ställas i jämbredd med utländska. (E. Reuter.) Men inom kort togs Poppius i anspräk pä annat häll. Renbeteskonflikterna mellan Sverige och Norge kräfde afgö- rande genom en speciell kommission, och denna behöfde utredning i frägan af ojäfviga experter. Poppius kallades som sakkunnig säväl i 1909 som i 1913 ärs kommission. I den sistnämnda fungerade han som afdelningsordförande. Genom sina kunskaper, sin rätt stränga kritik och genom sin högt drifna iakttagelseförmäga gjorde han sin medver- | kan särskildt värdefull i kommissionens arbete. Och han = tvekade icke för uppgifter, som skulle synts andra rätt = ovälkomna, t. ex. dä han åtog sig att tillbringa två mäna- der i en högfjällstuga alldeles isolerad frän omgifningen och tidtals fullständigt insnöad för att insamla ett för kommis- sionens arbete nödvändigt material, hvilket material f. ö. har ett betydande vetenskapligt värde. Arbetet inom de norsk-svenska renbeteskommissionerna har för oss i Finland varit ödesdigert. Poppius blef den tredje af våra experter som skattade ät förgängelsen. - Hans arbete afbröts "när den sista kommissionen stod i begrepp att afsluta sin verksamhet. Han hade bort skona sig, har man sagt, när hans hjärta efter det första årets strapatser började visa oroande symptom. Men den, som tror att Poppius sparade sig, kände honom icke rätt. Hans svar pä alla välmenande råd var orubbligt detsamma: , När man åtagit sig ett arbete, skall man föra det till slut". Ingen kan göra mera i det värf han åtagit sig än den som stupar på sin post. (Rosberg.) Den bortgångne var framför allt en forskningsresande, en exkurrent i ordets bästa betydelse. Det är i synnerhet på resor, som vänskap och kamratskap sättas på prof, så mycket hårdare ju mödosammare färden är. Men Bertil Poppius bestod profvet fullt, enligt hvad hans ledsagare intygat. (Cajander.) Denna verksamma ledamot har vårt samfund förlorat. Men hvad vi icke kunna mista är minnet af den anspråks- 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 199 lösa, tillgängliga, försynta och vänfasta kamraten, den in- telligenta och intresserade medforskaren, ej heller hägkom- sten af den arbetsglädje han visade, medan han ännu verkade i vär krets. Vi kunna fortfarande erinra oss „honom med det friska, smittande glada lynnet, med det lifliga och lif- vande intresset för allt, som rörde vår gemensamma ve- tenskap, med lusten och dådkraften att, oberoende af per- sonlig fördel, arbeta för det, som upptog hans intresse. Men huru han än arbetade för den internationella vetenska- pen, bestämmande och beskrifvande djurformer från de mest skilda delar af jorden, så skedde det alltid med en känsla af att han därmed bidrog till att i Finland bära forskningens fana högt". (Luther.) | Ännu återstår att nämna vår i visst afseende käet förlust, svär icke blott emedan förlusten kännes tung för hans intima vänner inom Sällskapet, icke heller som i före- gäende fall därför, att ett lifskraftigt och energiskt arbete skulle plötsligen afbrutits, — ty enligt naturens ordning var Johan Petter Norrlins bortgäng nog förutsedd, — utan svär särskildt därför att han, som länge utöfvat ett starkt inflytande pä den inhemska naturalhistoriska forsknin- gen, säkerligen ännu hade s usa kunnat lämna oss väckande, mogna, vidtsyftande och tillika varnande räd beträf- fande Sällskapets framtid. Minnesord öfver Norr- lin skola på annat håll af- fattas, åskådliggörande för landsmän hans lifsgärning. För utlandets fackmän åter skall, enligt hvad jag hop- pas, samma teckning kunna på modernt språk införas i våra skrifter, — det är egentligen i vårt samfund som han verkat med hän- Johan Petter Norrlin 200 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. BI gifvenhet och framgäng, lät ocksä vara att för största delen af dess nuvarande yngre medlemmar hans person varit all- deles obekant. Jag underläter därför att här beröra den bortgängnes verksamhet säsom botanisk forskare och lärare, likasom ock hans lefnadslopp, men vill med ledning af en 50-ärig vänskapsfull samvaro teckna nägra drag af hans personlig- het, hvilka mähända kunna förklara det inflytande mänga hans vänner och hela värt samfund rönt och kanske ännu framgent komma att röna af densamma. En digression blir dock först nyttig. Som bekant har en af vär tids mest kända vetenskaps- män, Wilhelm Ostwald, framhällit att det bland forskare ges tvä hufvudtyper, klassiker och romantiker. I afseende ä sina mest typiska egenskaper äro visserligen bäda sla- gen skarpt ätskilda, men de för bägge utmärkande karak- tärsdragen äro trots sin inbördes antagonism hos de flesta forskare-individerna intimt sammangjutna, om ock i växlande proportioner. Hos Ostwalds exempel, vetenskapens heroer, träda de kraftigast i dagen, men blandningar, om ock i an- språkslösare skala, finnas hos alla, som tänka och forska verkligen vetenskapligt. För klassikern är kännetecknande hans försiktighet, hans sinne för noggrannhet i observation och hans känslig- het för svaga punkter i den vetenskapliga bevisföringen; vidare lugnet och sansen då han drager slutsatser samt måttfullheten när han pröfvar synvidden och bedömer huru- vida målet verkligen ligger inom räckhåll med hänsyn till de till buds stående medlen. Inom sin forskning fordrar han klara frågeställningar samt angriper i logisk följd un- dersökningens enskilda delar. På andra verkar han genom allvaret och grundligheten vid sanningssökandet, genom sin varsamhet och stränga kritik. Är han tillika verklig upp- fostrare, så inverkar han ledande för hela lifvet. Romantikern har en annan läggning. Han väljer gärna omfattande forskningsfrågor. Hans framgång förutsätter — 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 201 utom faktiska kunskaper och egen erfarenhet — en natur- lig begäfning af vetenskaplig fantasi, kombinationsförmäga äfvensom snabb tanke och fjärrsynthet. Vidden af hans område utesluter möjligheten att lita enbart till egen erfa- renhet, hvarför andras måste i stor utsträckning begagnas. Därigenom få analogisluten hos honom större utsträckning än de direkta, och de försmås ej, ehuru de icke kunna vara annat än provisoriska; man kan ju på sådana områden omöjligen nå absolut visshet, hvadan felslut, som nya fakta efteråt blotta, naturligtvis måste korrigeras. Af alla sådana orsaker blir romantikerns sakliga inlägg i vissa afseenden något svaga. Men han väcker starkt intresse hos andra personer, främst hos yngre, sporrar till ifver och drifver till dristighet, dädlust. Arbetets egenart ej blott förutsätter, utan också alstrar psykisk lättrörlighet och hängifvenhet. Ty hvarje liffullt sökande efter den röda tråd, som genom- går stora problem, verkar entusiasmerande, särskildt på ungdomen och ofta på en större omgifning. Många af de påverkade låta visserligen intrycken snart förflyktigas, men hos andra göra de sig länge gällande, och för mången kvarstå de inriktande för hela lifvet. Forskningen har behof af bägge slagen af egenskaper, ty de supplera hvarandra. Förefinnas båda i måttfull kom- bination hos en enskild forskare, så arbetar han med lugn och med garanterad framgång. Men ensidig anhopning eller > odling af ettdera slaget är vanskligare, ty däraf kunna pre- stationernas beskaffenhet och mängd lätt röna menligt in- flytande. Alltför stor anhopning'af romantikerns drag kan nämli- gen bringa en svag natur att förlora fotfästet: om ingen stadig barlast af faktiskt vetande stadgar farten och kriti- kens roder ej bestämmer riktningen, sä drifver hans farkost snart hän mot fantasins obegränsade vidder. Detta slag af entusiasm för , teorin” smittar nog andra, men stadgade forskare skola helst undanbedja sig dessas bistånd. Klassikerns lugn och kritik afvärja så ödesdiger kurs; men om hans försiktighet drifves för långt, så kan arbetets 202 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1917. = frukt ej blott försenas, utan ock riskeras. Vågar han alls icke gestalta i ord sina kanske fullt motiverade tankar och slutsatser, som kunde tjäna andra till vägledning såsom ar- betshypotes, och väntar han ständigt pä säkrare utslag af fort- satta iakttagelser, så stannar han att stampa på stället. Ett allra yttersta mål får man ju aldrig fatt, lika litet som man får tag i den ständigt undanvikande horisonten. Blir alltså en vunnen åskådning af problemets lösning ej uttalad, så går den förlorad, och dess tanke måste af andra ånyo ut- grundas. Det allaredan sofrade materialet af iakttagelser kan då förefalla de oinvigda vara ett deskriptivt behandladt råmaterial, kanske likt resultatet af ett tanklöst eller åtmin- stone ändlöst samlarearbete. Och likafullt kan det varaicke allenast genomdraget, utan kanske genomväfdt af en under mångårig, trofast observation och kritisk eftertanke hop- spunnen ariadnetråd, som är föga synlig, men kan framletas af en fackman. Fruktan att vid sammansvetsningen af de- taljerna begå ett mindre fel i kombination eller i framställ- ning kan sålunda leda till begäendet af ett större, det att risken vid dechiffreringen lägges på andra. Materialet och antydningarna ha däremot ett bestående värde. Vare allt detta sagdt i största allmänhet. Men det har dessutom nu en viss tillämplighet. . Norrlins forskarepersonlighet hade ett mycket bety- dande inlägg af klassikerns drag. Han förfor i allt med stor grundlighet och noggrannhet samt var fullt medveten om att uppgiften kräfde detta. Sävidt möjligt ville han själf göra alla originalobservationer och måste därvid städse få vara fullt ostörd. Samvetsgrannheten och själfkritiken steg- rades mången gång därhän, att själfförsakelse uppstod, alle- nast för att ej misstag måtte begås. I ringare grad lopp han fara härutinnan pä sitt växtgeografiska forskningsom- : råde, dels emedan han odlade detta under yngre är, dels emedan det var lättare att genomskåda och kontrollera. Därför skola hans publikationer härom städse äga stadgadt värde; deras betydelse för oss behöfver af mig ej ens an- tydas. Men det var ej så mycket genom dem Norrlin a N vy " 4 Pr & v hy A N) A | , > > a | ' x % E << a. vs LAS PA O al able il na) SIN Je ihn Br Ss I keon 444 KR +969 a! a vr Wd RIP EN Se FRA ET 3505 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 203 här verkade, utan främst genom föreläsningar i ämnet och genom personlig undervisning. Härunder instruerade han yngre och afvärjde så den på 1870-talet hotande bristen på förfarna och tänkande exkurrenter; personligen gaf han då > muntliga impulser till iakttagelser och anvisade sina elever, hvilka luckor i kunskapen om vårt lands vegetation de un- der vistelse i hemtrakten kunde fylla. Låg uppgiften inom räckhåll för den unge och blef den väl utförd, så fick re- sultatet gärna stå för dennes räkning. Blef däremot någon åskådning helt förvanskad, så dolde läraren i sitt innersta grämelsen öfver missräkningen beträffande eleven. Sina föreläsningar har Norrlin annoterat i form af mer eller mindre utförliga utkast, men dem ville han icke blott- ställa för fackmäns blickar; tvärtom har han betecknat dem såsom , alltför tarfliga“, ett märkligt, men karakteristiskt drag, vittnande om huru långt en klassikers försiktighet och stränga själfkritik kan drifvas, när den är förenad med stor personlig anspråkslöshet och öfvertygelse att endast det bästa är godt nog. Andra prof mä nämnas från Norrlins Hieracium-studier. Han har offentliggjort beskrifningar öfver hundratals finska och nordiska former af denna grupp, men de former, hvilka han därutöfver urskilt utan att i tryck beskrifva, stiga också till hundratal. Föga nog äro de sistnämnda i ringare grad „utredda“ än talrika former af s. k. kritiska släkten, dem andra forskare publicerat. Men Norrlin ville icke offentlig- göra sina anteckningar om dem innan han genom egen åskådning i naturen eller rikliga och fullgoda exemplar samlade af andra kunnat stadga sin öfvertygelse angående enhvar forms systematiska valör och dess släktskap. Just häri låg, enligt hans mening, utredningens mål, medan be- skrifvandet utgjorde endast medlet till dettas vinnande, — dessförinnan ansåg han beskrifningen ej mogen. lakttogs ej sädan kritik, ansäg han arbetet falla utanför den veten- skapliga forskningens gräns, huru nyttigt det än kunde vara som ett förarbete. För honom, den mycket fordrande, inne- bar alltså termen , deskriptiv vetenskap" icke en sådan inre 204 Ordförandens ärsberättelse. 13. V. 1917620 motsägelse, som ligger i orden, när hvartdera ordet ta- ges med dess häfdvunna innebörd. Sträng själfkritik röjer ocksä ett annat, tillfälligtvis i mitt minne bevaradt drag. Redan tidigt iakttog han, att en del Pilosellae om hösten uppä refvorna utbilda blomster, som något afvika från dem sommarplantan bär. I stället för att glädjas öfver iakttagelsen af ett slags säsongdimorfism kände han främst grämelse öfver , felet" att dittills ha förbisett företeelsen, — ett sädant hade icke bort fä förekomma. Hans stränga fordringar pä sig själf utestängde visser- ligen förebräelser för misstag, men de framkallade andra verkningar. Det lider intet tvifvel att mycket, som Norrlin hade kunnat medhinna, af denna orsak blef halffärdigt. Hoppet att omsider ännu fullgöra arbetet sveks nämligen i följd af ohälsa, som därför kändes dubbelt bitter. Stod ock Norrlin, ända frän yngre är, i sin naturupp- fattning pä utvecklingsidens ständpunkt, sä riskerade han dock aldrig att i tryck uttala sina föreställningar om Hiera- cium-formernas genetiska förhällanden, och detta oaktadt han införde sina arter i systemet med ledning af sädana idéer. Uppfordrad att i tryck utlägga grunderna för sin upp- fattning, förklarade han det onödigt: en verklig fackman fattade nog hans mening redan ur de tryckta skrifterna, och dessutom kunde han vid sädan skildring lätt begä vilse- ledande fel. Men under föreläsningarna har han ej blott utlagt ämnet muntligt, utan äfven åskådliggjort det så att säga grafiskt, dock ingalunda på sedvanligt genetiskt sätt, ty detta syntes honom vara alltför kategoriskt. Underordnade valörer af olika slag grupperade han omkring centralarter af större betydelse, nämligen i mån af deras morfologiska öfverensstämmelse och med särskild hänsyn äfven till deras : geografiska förekomst; om dessa konstellationers förhål- landen är dock här icke platsen att vidare orda. Att också cytologiska undersökningar och experiment vore upplysande för riktig förståelse af släktskapen, var för honom länge- sedan tydligt, men dessa forskningsbanor beträdde han icke, ty redan den morfologiska var honom omfattande nog. RN % j E LATEN N i v "| ain F F A kaa Vaik en El Lan Liv zu ab SSL A ae uni ra at 13. V. 1917. Ordförandens ärsberättelse. 205 För värt Sällskaps utveckling var Norrlin verksam sär- skildt under sin medelålder. Redan 1872 yrkade han, att de botaniska exkursionerna skulle ordnas efter mera plan- mässiga grunder i syfte att, utöfver det vanliga samlare- intresset, tillgodose äfven växttopografiska frägor. Han realiserade planen genom att själf uppfostra exkurrenter, men ännu 1896 ansåg han förefinnas brist på fullt kvalifi- cerade. När år 1894 nya stadgar utarbetades, väntade sig Norrlin ett uppsving för Sällskapet, särskildt genom för- sorg af den nyinrättade Bestyrelsen. Han ryckte år 1898 själf fram med icke mindre än fem sedermera tryckta för- slag till åtgärder, nämligen att insamla folknamn på natu- ralier, att söka utreda kulturens inverkan på den ursprung- liga vegetationen, att arbeta för inrättandet af naturparker samt skyddandet af sällsynta växter mot utrotning, äfven- som att fenologiska data blefve i större utsträckning sam- lade och vetenskapligt bearbetade. Norrlin väckte dessa förslag och tänkte på än flere, icke blott för att få själfva arbetena utförda, utan vä- sentligen i pedagogiskt-psykologiskt syfte. Han hoppades nämligen att själfva samarbetet skulle alstra mångsidiga in- *tressen. Erhölle de unga vänlig uppmaning att deltaga i dy- lika företag och sympatiserande ledning därunder, så skulle snart själfva arbetet uppfostra dem, och när arbetskunnig- heten förkofrades skulle äfven lusten uppstä att fä nägot till ständ. Kamratskapet skulle blifva den lifvande, lärande principen, vinter-arbetare skulle uppväxa under verksamhe- ten likasom sommar-arbetarne gjorde det. Man kan icke säga, att maningarna fingo nägon ome- delbar påföljd. Dels hade de äldre icke tid att organisera ledningen och de yngre upptogos af allt mera koncentre- rad kursläsning, dels gjorde sig ekonomiska svårigheter allt mera gällande. Hans frön ha emellertid legat nedlagda i Sällskapets skrifter, och numera gro de småningom. Norrlin blef aldrig kall för Sällskapet. Intet framsteg gjordes utan att han fröjdades däråt, och oftast var han delaktig däri, om ock på afstånd. Upplefvelserna vid 50- ee RI ra An i n a RE ir Eh tan RN E DE ae Selen zen ra le De a a SEE a i pi - i pi of A 206 Ordförandens ärsberättelse. : 13. V. 1917.- AN och 75-ärsdagarna verkade, att han med glädje erfor det åtgärder nu vidtogos för 100-ärsminnet; enligt hans me- ning var det redan allra högsta tid därtill. M Värt Sällskaps mängärige vän har nu gätt ur tiden. Hans vetenskapliga kvarlåtenskap öfverlätes ät Sällskapet, och härigenom skola samlingarna förvärfvas ät finska mu- seum; öfverlätelsen garanteras genom en fond till Norrlins minne, tecknad genom landsmäns frikostighet. Bland värt lands forskare var Norrlin en af de mest typiska klassiker, och därtill en af mera betydande rang än mängen här föreställer sig, särdeles som man utom hans fack tagit föga kännedom om honom. Han var nämligen ks utprägladt skygg för hvarje offentligt uppträdande. Meni intimt, ogeneradt samspråk var han tillgänglig och meddel- > sam, intresserad af alla allmänna frågor och en varm foster- landets vän. I det föregäende anfördes redan, att forskningen be- höfver medverkan af de bäda hufvudtyper arbetare, som nyss karakteriserades, ty de komplettera hvarandra. Allde- les detsamma gäller medarbetarne i olika äldrar, — ocksä de supplera hvarandras egenskaper. Samverkan mellan allä kommer lämpligast till ständ inom vetenskapliga samfund, antingen under diskussionsmöten eller vid enskilda samman- träffanden. Förslag bli dä väckta, — kanske grundt ge- nomtänkta, inbördes föga sammanhängande, framkastade för tidigt, eller ock lidande af andra svagheter. Det till- kommer dä mognare att kritisera planerna, välja ut-de — bästa och förbereda deras realiserande. Ungdomens delak- tighet är nödig redan för att den själf mä utbildas, men man bör ihägkomma att detta arbete pä intet sätt får = störa ungdomens allmänna studier. Arbetet bär ymnigaste frukt när det utföres gemensamt, förtroendefullt; och icke W minst emedan personer dä mötas, som ha kunskaper p olika områden, hvilka dock bero af hvarandra. Det var ett Zr sädant samarbete Norrlins förslag äsyftade och som un | på sitt specialområde också bragte till stånd. Ne NE Vägg Bar ae En Te Er Sa ale Wie I REN NES ONE SBR rage 0478 NN Mer ee 4” A e gi N SÅ ars N N rt w 13. V. 1917. > Ordförandens ärsberättelse. 207 Under 1860—70-talen voro de arbetsdugliga unga kraf- terna inom värt Sällskap fätaliga; numera äro de flerdubb- lade samt vida bättre förberedda, och ännu gynnsammare skall Sällskapet vara utrustadt i framtiden. Det är därför - lämpligt att de enskilda arbetarne gruppera sig till sam- arbetande komplexer, samt att dessa säsom organ ätaga sig bestämda uppgifter i Sällskapet. Men den sälunda upp- komna organismen bör ocksä samordna allas; funktioner till den helhetsverkan, som bör åstadkommas af ett sam- fund. Först dä kan detta fullgöra sin särskilda uppgift i bredd med syskonsamfunden, till fromma för forskningen och till heder för hemlandet. Ett vetenskapligt sällskap behöfver inre organisation lika väl som en lefvande varelse. Fullgöra dess medlem- mar sina arbeten icke i samförständ, utan hvar för sig, sä verkar enhvar vida svagare än säsom del af det hela; och dock kan vid samarbetet hvarje medlem bibehälla sin egen personlighet oantastad, ty det är just denna som behöfves. Särskildt ledningen bör organisera sig; den fär ej stelna till ett slags ämbetsverk, där ärenden behandlas formellt. Det synes vara nyttigt, om vid Bestyrelsens handläggning af ärenden, utaf hvilka äfven mognade medlemmar äro in- tresserade, dessa kunde anmodas närvara för att andraga sina synpunkter. Nu, när hela samhället, för att icke säga hela kultur- världen, knakar i sina fogningar och söker nya former för lifsfunktionerna, nu bör äfven vårt samfund revidera sin organisation. Jag menar icke, att vi behöfde nya stadgar, men väl, att vi böra tillse huruvida nägot kan förbättras, mähända pä basen af den samverkan som sammangär med nutidens slagord: frihet, jämlikhet och broderskap. 208 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V.1982 Puheenjohtaja, professori J. A. Palmen, esitti seuraa- van Vuosikertomuksen Seuran toiminnasta v. 1916—17. Että tieteellistä tutkimustyötä voidaan suorittaa varsin epäsuotuisain ulkonaisten olosuhteiden vallitessa, sen ovat monet taloudellisesti vähäväkiset yksityishenkilöt täysin va- kuuttavasti toteennäyttäneet, samoin myös napamaa-retki- kuntien osanottajat. Parisissa pitivät tieteelliset seurat v. 1848 kokouksiaan, sillävälin kun kokoushuoneen edustalla pystytettiin katusulkuja. Jotakin samantapaista olemme me äskettäin saaneet kokea, nimittäin suuria sotilasmielenoso- tuksia vapauden, veljeyden ja tasa-arvon hyväksi, ja tämä tapahtui pian senjälkeen, kun jotkut olivat jopa saaneet päät- tää päivänsä. Kulttuurikeskukset muissa maissa ovat saa- neet kestää äärimäisen kovaa puristusta. Ja meidän aika- kautemme on saanut todistaa, mitenkä tutkimus ja teknilli- nen nero ovat kyenneet sotatarkoituksia varten toteutta- maan liikennemenetelmiä, joihin ennen vain linnut ja valaat ovat turvautuneet. Toivokaamme, että nämä menetelmät piakkoin tulevat käytetyiksi myös rauhallisen yhdyselämän ja tieteellisen tutkimuksen hyväksi; niinpä jo hankitaankin Adrian merelle Rovignon zoologisen aseman tarpeeseen su- kellusvenhe. Vuoden varrella tapahtunut räjähdysmäinen kumous idässä on suoranaisesti ulottanut vaikutuksensa meidän maa- hamme. - Yhdellä iskulla maamme valtiollinen asema palau- tettiin vanhoihin muotoihin, joiden luonnollisesti kuitenkin täytyy kehittyä käsikädessä uusien olosuhteiden kanssa. Sa- . manaikuisesti leviää yli maan rajusää-pilviä, täynnänsä so- siaalista laatua olevaa voimainjännitystä. Tällä hetkellä kohtaa uhka pääelinkeinoamme, maanviljelystä; ja pian on nälänhätä oven edessä. Kaikkialla tapahtuu; läpikotaista käsitteiden uudesti- muodostusta, toisinarvioimista ei vain taloudellisilla, vaan myöskin sivistyksellisillä aloilla. Eikä suinkaan ole varmaa, etteivät viimemainitut joudu kärsimään vaurioita. Heikko- varaisia tieteellisiä seuroja uhkaavat etukädessä taloudelli- NT rt ec NG ; Ba - Puheenjohtajan vuosikertomus. 209 set vastoinkäymiset; tässä suhteessa on meidän seuramme — toki toistaiseksi hyvin suoriutunut. Mutta tämä seikka ei Vapa WET stn FR FR AA vapauta meitä velvoituksesta hyvissä ajoin olla varuillamme. Mahdollisesti on seuran järjestelyssä huomiotta jääneitä puut- teita, joita on ajanmukaisesti korjattava, taikka kentiesi vain joku vakiintunut perinnäistapa, joka osaltaan ehkäisee sen kykyä saada toimeen yhteistyötä ja yhteisymmärrystä. Täl- laiset seikat ottakaamme ajoissa tutkittavaksemme. Kulunut vuosi on -Seuran sisäiseen elämään nähden ku- lunut monien edellisten tapaan. Riitaisuuksia ei ole ollut — huomattavissa, kokoukset ovat olleet säännöllisiä ja osan- otto niihin runsas — 40—55 henkilöä —, ja monia esityksiä on tehty. Uusia voimia on tullut lisää, jos kohta myös ras- kaita tappioita on osaksemme tullut. Julkaisuja on ilmes- tynyt, Seuran talous on moitteeton. Kaikki osottautuu niin- muodoin normaaliksi. Seuran- sisäinen järjestely ei ole ollut minkään muutok- sen alaisena; sen työmenetelmät sitävastoin osottavat kehi- tystä eteenpäin. Yhtä käsitettävää kuin on ollut, että va- remmin varsinaiset alkuperäishavainnot muodostivat kokous- ten pääsisällön, ja että ne yhä edelleenkin tulevat säilyttä- mään suuren arvonsa, yhtä selvää on, ett kypsyneemmät tutkijat kaipaavat syventymistä ja laajentumista eritoten nykyaikana, jolloin luonnonhistoria. asettaa päämaalinsa korkeammalle kuin muinoin. Eihän vanhan seuran sovi jäädä lapselliselle kannalle, joskin jokaisen yksilön ensiksi on läpikäytävä sellainen olotila sekä ruumiillisesti että tie- teellisessä katsannossa. Aikaisemmin on tehty ehdotuksia, että kokouksissa selviteltäisiin myöskin mutkikkaampia luon- > nonhistoriallisia kysymyksiä, — biologisia syvemmässä mer- > kityksessä —, ja ehdotus johtikin parin esitelmän pitoon. Tänä vuonna on ajatus edelleen kehittynyt. Yhdessä Suo- men Lääkäriseuran kanssa on näet seuramme pitänyt kaksi - kokousta, joissa biologisia esitelmiä ovat pitäneet herrat "Tigerstedt, Federley, Luther ja B. Runeberg. Tuollaisen yhdessäolon tuottama hyöty tunnustetaan yleisesti, ja syytä on edelleenkin pitää. yhteisiä istuntoja; tällä tapaa otettai- 14 siin kävtäntöon vanhoja ER ajoilta, jolloin lääkärin Ja ja luonnonhistorioitsijan työalat olivat läheisessä yhteyden pia | keskenään. SS Toisen alotteen eri aloilla työskentelevien tutkijain a tieteellistä harrastusta omaavien henkilöiden kokoamiseksi - N meidän maassamme on tehnyt Suomen Tiedeseura, joka on = ; muille seuroille ja eilen myöskin meidän seurallemme lähet- tänyt ehdotuksen ajottaisesti uusiutuvista yhteisistä tutkija- > ; kokouksista. Seuraa kehotetaan yhden edustajan kautta ottamaan osaa ehdotuksen käsittelyyn uni toimikun- - 2 nassa. : ke 5 Säännöllisesti toistuvissa kuukausikokonke on. x tehty n. 75 ilmoitusta; näistä on n. %/; ollut laadultaan bo- == tanisia, hrojen M. Brenner, Brotherus, Hintikka, Huumonen, > K. A. Hällström, Kotilainen, Kyyhkynen, Harald Lindberg, Montell, Räsänen ja Suomalainen tekemiä. Muut tiedon- = z annot ovat kosketelleet zoologisia aineita ja ovat niitä jät- - ja ä täneet hrat G. Fabritius, Federley, Frey, Grönblom, Hellen, . K. Hilden, Hintikka, Kaukoranta, Levander, Häkan Landers O Linnaniemi, Luther, Löfqvist, Lönnfors, Merikallio, Montell, Nordman, Palmen, R. Palmgren, rva Pontan-Munsterhjelm, hrat Saalas, Schulman, Stenius, Suomalainen, Walle, Vuoren- E taus ja Öblom. Verrattomasti suurin määrä näistä esityksistä on n TER så kuten ennenkin, luonnollisesti käsittänyt pienempiä ilmoi- - p tuksia, alkuperäishavaintoja ja luonnonesineitten näyttämistä, E vähempi osa muodostaa pieniä tutkielmia ja muutamat har- - Pr. vat ovat laajempia. Be; Seuran Meddelanden-sarjaa on vuoden varrella il E mestynyt 42:nen vihko, johon sisältyvät edellisen vuoden toi- mitukset, tri Häyrenin huoltamina. Acta-sarjasta on kaksi nidosta valmiina. Vol. 42 sisältää A. Palmgrenin tutki- i muksen: Studier öfver löfängsomrädena pä Äland. Vol. 43 4 käsittää prof. Selamin selonteon Suomen botaanisesta kir- E jallisuudesta v:teen 1900, joka teos on kysynyt 1110 Io merkityksellistä yritystä rauhoitettujen luonnonpuistojen jär- — — jestämiseksi maassamme. Toistaiseksi tutkitaan ensi kesän varrella, mitkä seudut voisivat soveltua tarkoitukseen ja = missä laajuudessa suojelusta näillä voitaisiin ehdottaa. Mi- tenkä . yritys sitten tulevaisuudessa toteutuneekaan, joka — tapauksessa on tulevan kesän tutkimuksista odotettavissa - samantapaisia luonnonhavaintoja kuin ne, joiden keräämistä > Seura stipendeillään tarkoittaa ja joihin maamme eläimistön ja kasviston koko tuntemus perustuu. Yritystä on sikäli E = meidän puoleltamme tervehdittävä mitä suurimman tyydy- = — tyksen tuntein. 212: * Puheenjohtajan vuosikertomus. Noudattaen varsinaista tutkimusohjelmaansa on Seura tänä vuonna sijoittanut 2,000 mk:n suuruisen summan retkei- lyihin, nimittäin allamainituille henkilöille: botaanisessa tarkoituksessa: zoologisessa tarkoituksessa: Kyyhkynen . . . . 500 mk R. Palmgren. . . . 400 mk kaurin . 2.00 0219000555; SHortiine 2. 7 2a Kotilaineri.. 4 <<32+= 200 ty Lindqvist: <<... 8 20000 Pettersson . . . : 100 , Häkan Lindberg . . 100 „ Ilolla pantakoon tässä yhteydessä sitäpaitsi merkille, että toisellakin taholla on myönnetty rahaeriä luonnonhistorial- lista tutkimusta varten maassamme. Yliopisto on Henningin rahaston varoista ensi kesää varten luovuttanut kokonaista 3,900 mk. Viime vuosikertomuksessa voitiin tehdä se ilahduttava ilmoitus, että huomattavia yksityisiä lahjoja oli annettu Seu- rallemme sekä Suomen Metsätieteelliselle Seuralle. Näiden lahjoitusten ystävällisiä tekijöitä on meidän kiittäminen siitä, - että Seura nyt, huolimatta kohonneista kustannuksista, kes- keytymättä on voinut jatkaa julkaisujensa painattamista. Myös kuluneen vuoden yleiskatsauksessa voimme merkitä samantapaisia lahjoituksia. Viime syksynä saatiin kuten ennenkin jaettavaksi: 5,000 mk Läskelän Tehdas-osakeyh- tiöltä, 200 mk tirehtööri E. Tilgmannilta ja 200 mk tireh- tööri Valter Hovingilta: kokonaiserästä on meidän seuramme osalle tullut 3,000 mk. Edelleen on eräs nimittämätön an- taja lahjoittanut 500 mk luonnonsuojeluksen edistämiseksi. Ja aivan äskettäin on Eduskunta päättänyt jakaa Seuralle avustuksena 3,000 mk Längmannin rahastosta. Lopuksi on mainittava, että kahden toimeliaan vainajan - muistoksi on perustettu rahastoja. Toinen liittyy Bertil Poppiuksen muistoon ja käsittää nyttemmin 1,160 mk. Professori Norrlinin kokoelmain lunastamiseksi sekä sa- malla hänen muistonsa kunnioittamiseksi on järjestetty toi- nen rahasto, jonka korkovaroista vuosittaisesti maksetaan 13. V.1917—— ES, x De ee ea PLAN ST be wort 32 a JA x ka N PAN NAI Ky W ai n der" ra Ny > A Ay N A TS I E Y Nr x M vl ST KA Jot AUT KN | a ac du Th ER hd 1008 Vv u STOR re \ RS EDA A a NEN. SEN ra Hal a a a EZ MEMU TEE SSE DR ae Pa ap EEE er - SEE er a = + N Aa NW k 13-V.1917 Puheenjohtajan vuosikertomus. ITAL TA 1 RATTI S ee ENTE = 000 vr Db ja. 40.0 a re KO Wr Ag tage Doc RE u a et 350 mk:n suuruinen elinkorko vainajan tyttärelle. Aivan äskettäin oli se suuruudelleen 3,700 mk, mutta tänä päivänä on lista, johonka Seuran jäsenet ovat merkinneet avustuk- — siaan, tuottanut lisää 3,500 mk. Se seikka, että valtionapu, joka ennen teki 8,000 mk * vuodessa, nykyisinä tihuvuosina maksettiin vain 6,000 mk:n suuruisena, on kylläkin vastoinkäyminen, muttei se kuiten- * kaan, kiitos jo mainitun avuliaiden kansalaisten väliintulon, ; ole saanut ratkaisevaa merkitystä. Seuran pysyvä rahasto on saanut pienemmän lisäyksen sen vuoden varrella tehdyn päätöksen johdosta, että tähän liitettäisiin kaikkien uusien > jäsenten sisäänkirjoitusmaksut. Vuoden kuluessa seuraan liittyneet henkilöt ovat luku- määrälleen yhdeksäntoista, nimittäin hrat P. Nederström, K. Abt, I. Olander, Häkan Lindberg, S. Siintola, K. Myr- berg, E. Thuneberg, rva Hilma Norrlin, neiti Aino Norrlin, hrat G. Idman, O. Kyyhkynen, ndit A. Andersson ja L. - Strandberg, hrat B. Pettersson, O. Eklund, I. Hilden, O. Ny- lund, H. Lagström ja G. Nordman. Ikävä kyllä on meidän tältä vuodelta myös merkille- pantava tappioita, niiden joukossa muutamia hyvin raskaita. Vallitsevien olosuhteitten johdosta on meillä tieto vain yhdestä kuolemantapauksesta ulkomaisten jäsenten keskuu- dessa: tunnettu hemipterologi B. Oshanin kuoli Pietarissa -8 p. helmik. 1917. Hän oli käynyt Helsingissäkin ja oli lä- heisessä kosketuksessa meidän maamme ammattimiesten - kanssa tutkimusalallaan. Poistuneista kotimaisista jäsenistä mainittakoon ensinnä nuorin, tohtorin rva Tyra Nyberg, joka kuoli 20 p. tammik. = 1917 oltuaan vain jonkun kerran läsnä seuran kokouksissa. Niinikään olemme harvoin täällä nähneet kihlakunnantuo- mari Axel Edvard Wasastjernan, joka muutti manan majoille paraassa ijässään 30 p. huhtik. 1917. Vaikkei ollut- kaan varsinainen luonnontutkija, oli hänellä kuitenkin har- — rastusta siihen osuuteen, joka luonnonhistorialla on maan- viljelyksen edistämispyrinnöissä; hänessä asui sitäpaitsi mitä lämpimin myötätunto kaikkia humanistisia pyrintöjä kohtaan, 214 oli sitten kysymyksessä kanssaihmisten taikka koko syn- nyinmaan onni. Viime vuonna oli hän ensimäinen avusta- = massa seuraamme, kun sen tarve tuli tunnetuksi, ja hänen — suuri lahjoituksensa jätettiin sellaisella hyväntahtoisella ym- > märtämyksellä, että jo yks tämän tekemä vaikutus ei hevillä unohdu. Neljäkymmentäkuusi-vuotiaana poistui riveistämme 14 pss tammik. 1917 metsänhoitaja Andreas Sigismund Czar- = necki, joka oli innokkaasti tutkinut lintumaailmaa niillä. E seuduilla, joilla hän oli oleskellut, Ahvenanmaalla, Suojär- vellä, Kuusamossa ja nyt viimeksi Haapajärvellä. Taitavana konservaattorina ja luonnonvalokuvaajana on hän tehnyt it- sensä tunnetuksi, ja on hän ottanut osaa v. 1896 Turkesta- niin tehtyyn luonnonhistorialliseen tutkimusmatkaan. Ornitologisia harrastuksia omasi myöskin lääketieteen tri Werner Lindman, joka piirilääkärinä toimi 1884—91 Pudasjärvellä ja 1891—1916 Kalajoella, missä hän kuoli 61- vuotiaana. Pitemmän aikaa oli hän innolla ja menestyksellä keräillyt linnunmunia ja hänen runsas kokoelmansa pesyeitä mainituilta -seuduilta kuului maamme arvokkaimpiin. Professori Petter Adolf Karsten'issa, joka 22 p. maalisk. 1917 kuoli Forssassa 84:llä ikäkaudellaan, poistui. Seuran riveistä jo v. 1859 siihen liittynyt, 1904 kunniajäse- neksi valittu jäsen. Ollen laajalti tunnettu maamme ete-- vimpänä sienituntijana ja varsin monien mykologisten kir- joitelmien laatijana; toimi hän 40:n vuoden ajan kasvi- ja eläinopin opettajana Mustialan maanviljelysopistossa. Huoli- - matta siitä, että hän oli itseoppinut ja vakinaisesti piti asun- toa maaseudulla, on hän erinomaisesti ansioittanut itseään sienifloramme suhteen, jonka tutkimista hän kauan aivan yksin harrasti. Seura on, kuten eräässä nekrologissa on esiintuotu, „hänessä menettänyt yhden tuotteliaimpia jäse- niään, ja ulkomaan botaanisissa piireissä on hänen poistumi- sensa herättävä kunnioittavaa kaipuuta*. Viimeiset elinvuo- tensa omisti vanhus myös elämän syvimpien ja ratkaisemat- tomimpien arvoitusten pohtimiseen. Äkkiarvaamatta ja tuskaisana saapui piiriimme sähkö- . St Fi : SA Sja W KP = ja = SUS RTL TTS 3) £ ehi E TTT & ee if; SRT N | ER a Puheenjohtajan vuosikertomus. | 215 — teitse tieto, että Rob ert Bertil-Poppius 27p. marrask. ; 1916 oli vaipunut kuolon uneen Kööpenhaminassa, jossa hän — oleskeli erään kansainvälisen kommissionin tehtävissä. Jos- — kin toiveita on olemassa, että hänen elämäntyönsä tulee E -erityisessä muistopuheessa lähemmin esitetyksi, omistetta- soon tässä joitakin sanoja hänen muistolleen; ne toista- — vat etupäässä ajatuksia, joita hänen ystävänsä lausuivat, kun kuolinsanoma saapui ja kun hänen tomunsa laskettiin koti- maan poveen. Bertil Poppius syntyi 1876 ja otti nuoruusvuosistaan asti osaa luonnonhistorialliseen retkeilytyöhön, johon hänen valpas harrastuksensa kaikkea luontoa kohtaan häntä hou- kutteli. Myötäsyntyinen katseen terävyys luonnon äärettö- -mälle moninaisuudelle sai aikaan, että hän jo varhain saat- > toi taitavana eroittajana sekä havainnoida että keräillä. = Tultuaan v. 1894 jäseneksi Seuraamme kokosi hän, osaksi Seuran stipendiaattina, runsaat sadot eri osista luonnon- E historiallista aluettamme. V. 1896 matkusti hän Venäjän E Karjalassa, kävi Syvärissä, Petroskoissa ja Saoneshe-niemellä Es pv OT N PR UAE SFSR re SR ARENA ‘ IRA A , u MA Äänisjärvellä, v. 1897 retkeili hän Suomen Lapissa ja 1899 > Suomen-Venäjän Lapissa. Näillä matkoillaan piti hän etu- * päässä silmällä hyönteismaailmaa, mutta myös linnustoa ja seudun kasvistoa. Tällä tavoin valmistautuneena siirtyi hän - yhä kauemmas, seutuihin, joilla poikkeavat, mutta silti poh- ä * joismaiset luonnonolot vallitsevat. Hän teki 1901 A. K. Cajanderin keralla tutkimusmatkan pitkin Leha-joen laaksoa E. v. 1903 W. Ramsayn seurassa matkan Kaninin niemi- > maalle. Näillä pitemmillä retkillä terottui edelleen silmä ja > arvostelukyky myös kotimaan erikoisuuksille. | Satonsa muokkasi hän aina suurella innolla ja harvinai- — sen rivakasti. Aina otti hän osaa Seuran kokouksiin usein — esittäen pienempiä tiedonantoja. Monet hänen tutkielmis- * taan painettiin Seuran julkaisusarjoissa, mutta sittemmin -myöskin ruotsalaisten, venäläisten, saksalaisten, belgialaisten, unkarilaisten ja ranskalaisten seurojen julkaisuissa. - Suuri > osa ei ole sisällöltään yksinomattaisesti deskriptiivisiä, vaan tehdään niissä selkoa myös erityisesti arktisten lajien leve- , Pen Li, a ar A a RE ee ENSTI SEE Sn Tr X E 2 TA N = 216 : Puheenjohtajan vuosikertomus. nemisestä, m. m. kaikilla Suomesta käsin Kuolan niemimaalle tehdyillä retkeilyillä kerätyistä kovakuoriaisista, edelleen arktisen alueen koleopteereista (suuressa saksalaisessa ko- koomusteoksessa „Fauna arctiea“), y. m. Joskin Bertil Poppius ammattimiehenä etukädessä tutki hyönteisten ääretöntä lajimaailmaa, harrasti hän kuitenkin . muitakin eläinryhmiä, varsinkin lintuja. Paremmin kuin ku- ) kaan muu zoologeista tunsi ja käsitti hän myös maan floraa - ja kasvillisuutta. Ja paljon suuremmassa määrässä, kuin _ mikä yleensä on ominaista erikoistutkijoille, pyrki hän kek- - *simään sitä, mikä pitää koossa ammattitiedon kaikkia yksi- tyiskohtia. Niinpä hän esimerkiksi koetti selvitellä hyönteis- lajien levenemistä meillä m. m. tarkoituksessa saada selkoa siitä, mitenkä ne kuluneiden aikojen varrella ovat tänne. saapuneet, — tällainen on tutkimuskoe kovakuoriaistaunan postglasiaalisesta maahantulosta Suomessa. Samoin tutki hän erinäisten tunturihyönteisten esiintymistä kauaksi toi- sistaan eristetyissä seuduissa siten valaistakseen näiden lajien keskinäistä sukulaisuutta, varsinkin mitä tulee Cryobius-la- jeihin, jotka esiintyvät osaksi arktisissa seuduissa, osaksi relikteinä eteläisemmillä tienoilla. Erityisistä seikoista johtui, että hän lopulta joutui an- tautumaan myös Hemiptera-ryhmän tutkimiseen. Kun näet O. M. Reuter vähitellen kadotti luonnontutkijan kallisarvoi- simman aistin, näkökyvyn, asetti Bertil Poppius terävän sil- 4 mänsä hänen "käytettäväkseen. Itse perehtyi hän helposti verrattain outoon alaan ja saattoi tällä hyödyttää jopa tro- pillisten maiden faunaa käsittävää tutkimusta. Sillä ennen. pitkää julkaisi hän useita laajoja tutkielmia tältä alalta, - osaksi yhdessä Reuterin kanssa, osaksi myöhemmin omin = neuvoin. Ammattimiehet alalla ovat tunnustaneet, että Pop- pius oli ainoa, joka saattoi jatkaa Reuterin capsideja käsitte- levää teosta, ja hänen kuollessaan mainittiin Saksan sanoma- lehdissä suopealla tunnustuksella, että hän oli ollut apuna monille maan ammattimiehille ja museoille. Meidän seurassamme toimi Poppius lyhyen aikaa suoma- laisten zoologisten kokoelmain intendenttinä, ja joitakin vuo- ME J 5 - DSV. si. *— Puheenjohtajan vuosikertomus. S 217 — sia työskenteli hän assistenttina Änäsin entomologisella koe- — laitoksella. | 5 Kun v. 1912 vastaperustettu kustoksen virka yliopiston- eläintieteellisellä museolla täytettiin, tuli Bertil Poppiuksesta sen ensimäinen haltija. Lukuisilla tutkimusmatkoillaan ja käsitellessään. ainehistoa läheltä ja kaukaa oli hänen kat- > seensa avautunut eläinmaantieteellisille kysymyksille ja tämä * vaikutti osaltaan myös hänen työskentelyynsä museossa. Hän 3 oli kutsumukseensa innostunut, museotyö oli hänelle rakasta, = eikä ole liikaa sanoa, että hän piti elämäntehtävänään toi- '— mia museon hyväksi niin, että se kerran -voitaisiin asettaa -—. ulkomaisten museoiden rinnalle. (E. Reuter.) Mutta ennen pitkää tarvittiin Poppiusta toisella taholla. Porolaidunriitaisuudet Ruotsin ja Norjan kesken vaativat ratkaisua erityisen toimikunnan kautta ja tälle oli tarpeen selvitys asiassa jäävittömien asiantuntijain puolelta. Poppius kutsuttiin asiantuntijana sekä v:n 1909 että 1913 kommisio- niin. Viimemainitussa toimi hän osastopuheenjohtajana. Tiedoillaan, varsin ankaralla kritiikillään ja pitkälle kehite- tyllä havaintokyvyllään teki hän osanottonsa kommisionin työhön erittäin arvokkaaksi. Ja hän ei epäröinyt ryhtyes- sään tehtäviin, jotka toisista olisivat näyttäneet varsin vähän tervetulleilta, esim. kun hän otti viettääkseen kaksi kuu- kautta tunturituvassa, aivan eristettynä ympäristöstä ja ajot- taisesti aivan lumen sisäänsalpaamana, kootakseen kommi- - sionin työlle välttämätöntä ainehistoa, jolla ainehistolla muu- ten on huomattava tieteellinen arvonsa. Työ norjalais-ruotsalaisissa poronlaidunkommisioneissa osottautui kohtalokkaaksi useammalle suomalaisista asian- > tuntijoista. Poppius oli kolmas, jonka päivät kesken päät- ; tyivät; hänen työnsä katkesi näet, kun viimeinen kommisioni > oli lopettaa” toimintansa. Hänen olisi pitänyt säästää itseänsä, — on sanottu, kun hänen sydämensä ensimäisen vuoden rasit- tavien retkien jälkeen alkoi osottaa huolestuttavia oireita. — Mutta se, joka luulee Poppiuksen säästäneen itseänsä, ei > tuntenut häntä oikein. Hänen vastauksensa kaikkiin hyvää- E ”- .. N tarkoittaviin neuvoihin oli järkkymättömän sama: ,Kun ker- Y m VTT KA IVAR 7 SE BETA ANTI, PV a u SAL TEE Lä x a Rd Zahn sr X S 218 4 ta ran on ottanut työn suorittaakseen, on se ajettava loppuun*. Es Ei kukaan voi tehdä toimessaan, jonka on ottanut hoitaak- seen, enempää kuin se, joka kaatuu työnsä ääreen. (Rosberg.) Vainaja oli ensisijassa tutkimusmatkailija, retkeilijä sanan parhaassa merkityksessä. Varsinkin matkoilla joutuu ystä- + vyys ja toveruus koetukselle, sitä kovemmalle mitä vaiva- loisempi matka. (Cajander.) Mutta Bertil Poppius kesti ko- i keensa täydellisesti, niin ovat seuralaisensa todistaneet. Tämän toimeliaan jäsenen on Seuramme menettänyt. Mutta jotain emme voi menettää, nimittäin muistoa vaati- mattomasta, avomielisestä, hienotunteisesta ja uskollisesta toverista, älykkäästä ja harrastuksellisesta kanssatutkijasta, emme liijoin muisteloa siitä työilosta, jota hän osotti silloin kun vielä toimi joukossamme. Me voimme jatkuvasti muis- tella ,häntä raikkaine, tartuttavan iloisine mielenlaatuineen, vilkkaine ja elähyttävine harrastuksineen kaikkea kohtaan, mikä koski yhteistä tiedettämme, hänen intoansa ja toiminta- tarmoansa työskennellessään henkilökohtaisista eduista riip- pumatta sen hyväksi, johon hänen harrastuksensa kohdistui. Mutta mitenkä hän työskentelikään kansainvälisen tieteen eteen määräten ja selittäen eläinmuotoja maapallon eri ääristä, niin asui hänessä aina tunne siitä, että hän siten oli mukana kantamassa tutkimuksen lippua Suomessa korkealla.* (Luther.) Vielä on mainittava meidän tavallaan raskain menetyk- s semme, ei raskas, kuten edellisessä tapauksessa, sikäli, että elinvoimainen ja tarmokas työ äkkiä olisi keskeytynyt, eikä liijoin sikäli, että menetys henkilökohtaisesti tuntuu katke- — ralta läheisistä ystävistä, — sillä luonnon järjestyksen mu- > kaan oli Johan Petter Norrlin’in poistuminen kyllä odotettavissa —, vaan raskas erityisesti sen takia, että hän, jolla pitkän aikaa oli ollut suuri vaikutus kotimaiseen luon- nonhistorialliseen tutkimukseen, varmaankin vielä olisi voinut ja olisi hänen tullutkin jakaa meille herättäviä, kypsiä, kauas- tähtääviä ja samalla varottavia neuvoja Seuran tulevaisuuden suhteen. Muistosanoja Norrlinista tullaan toisella taholla sepittä- * PANNE "i » a Nasta af Es ee te ERINNERT TR S sa KL ST, ige ee SE ae a ÄIS TTT AE DN ROT KOE RE Re "Puheenjohtajan "vuosikertomus. 219 a ja ne valaisevat kansalaisille hänen elämäntyötään. Ulkomaiden ammattimiehiä varten taas voitaneen toivomuk- — seni mukaan sama kuvaus yleiskielisenä liittää julkaisuihimme 3 A oikeastaanhan hän on meidän Seurassamme toiminut in- nolla ja menestyksellä, joskin hänen persoonansa on suu- E" — rimmalle osalle nykyisiä nuorempia jäseniä ollut aivan tun- — tematon. E + Jätän tässä siksi koskettelematta vainajan toiminnan — kasvitieteellisenä tutkijana ja opettajana, samoin myös hänen ; Ma ämmänjuoksinsa. Mutta kentiesi soveltunee tässä yhtey- Saw esitettäväksi jokunen piirre hänen persoonallisuudes- — taan, joka on minulle osottautunut 50-vuotisen ystävyydelli- sen yhdessäolon aikana. Mahdollisesti joku näistä piirteistä *— on ollut edellytyksenä sille vaikutukselle, jonka alaisia mo- 2 net hänen ystävistään ja koko Seuramme hänen puoleltaan BE = N Br ovat olleet, ja kukatiesi saattavat ne yhä vastakin ollahyö- — dyksi sen kehitykselle.. Pari valaisevaa sanaa voi aluksi + olla paikallaan. = Kuten tunnettua on eräs aikamme kuuluisimpia tiede- > "miehiä, Wilhelm Ostwald, esilletuonut sen ajatuksen, että > possu keskuudessa on kaksi päätyyppiä, klassikot ja -romantikot. Tyypillisimpiin ominaisuuksiinsa nähden ero- E -tettakoon molemmat lajit miten tarkkaan tahansa, mutta = > huolimatta ominaispiirteiden keskinäisestä vastakkaisuudesta fe ovat molemmat laadut itse tutkijayksilöissä likeisesti toi- > waldin esimerkeissä, tieteen sankareissa, näyttäytyvät ne E voimakkaimmin, mutta sekotuksia esiintyy myös muissa, > joskin kokonaismäärään nähden vähemmän, kaikissa nimit- * täin, jotka ajattelevat ja tutkivat todella tieteellisesti. = Klassikolle on tunnusmerkillistä hänen varovaisuutensa, *— hänen taipumuksensa tarkkuuteen havainnonteossa ja herk- — kyytensä heikoille kohdille tieteellisessä todistelussa, edelleen E rauhallisuus ja maltti, kun hän vetää johtopäätöksiä, sekä — mittasuhteiden tarkka vaarinotto, kun hän tutkistelee näkö- — alaa sekä.arvostelee, onko päämäärä todella saavutettavissa | = tarjolla olevien keinojen avulla. Tutkimuksessaan vaatii hän — —siinsa sulautuneet, joskin vaihtelevissa määräsuhteissa. Ost- - ES IR a na JN - * i r 220 Puheenjohtajan vuosikertomus. selviä kysymysasetteluja sekä käy re järjestyksessä käsiksi tutkimuksen yksityiskohtiin. Toisiin vaikuttaa hän. vakavuudellaan ja perusteellisuudellaan totuudenetsirmässä, varovaisuudellaan ja ankaralla kritiikillään. Jos hän samalla ; on todellinen kasvattaja, niin vaikuttaa hän johtavana läpi elämän. Romantikolla on toinen luonteenlaatu. Hän valitsee mielellään laajoja tutkimustehtäviä.. Hänen menestyksensä edellyttää — paitsi todellisia tietoja ja omaa kokemusta — luonnollista lahjakkaisuutta, joka ilmenee tieteellisessä mieli- kuvituksessa ja kombinationikyvyssä, sekä ajatuksen nopeu- dessa ja kaukonäköisyydessä. Tutkimusalan laajuus tekee hänelle mahdottomaksi nojautua yksinomattaisesti omaan kokemukseen, josta syystä toisten kokemusta on suuressa määrin käytettävä. Senkautta saavat analogiapäätelmät hä- nen todistelussaan paljoa laajemman käytännön kuin suora- naiset johtopäätökset; ja niitä ei vähäksytä, vaikkakaan ne eivät voi olla muuta kuin tilapäisiä; sellaisilla aloillahan on mahdotonta saavuttaa täyttä varmuutta, minkä vuoksi harha- päätelmiä, joita uudet tosiasiat jälestäpäin paljastavat, luon- nollisesti täytyy korjailla. Kaikista tällaisista syistä jäävät romantikon asialliset saavutukset jossain suhteissa heikoiksi. Mutta hän herättää voimakasta harrastusta toisissa henki- löissä, etusijassa nuoremmissa, kannustaa intoon ja loihtii esiin rohkeutta sekä toimintatarmoa. Työn erikoislaatu ei ainoastaan edellytä, vaan myöskin synnyttää henkistä liikku- vaisuutta ja antautumista. Sillä kaikkinainen sen punasen langan reipas etsintä, joka käy suurten probleemien läpi, vaikuttaa innostuttavasti, varsinkin nuorisoon ja usein suu- rempaan ympäristöön. Monilta, joihin vaikutus on ulottu- - nut, pääsevät saadut vaikutelmat tosin pian haihtumaan, mutta ' toisiin nähden pysyvät ne kauan voimassaan, ja moniaiden elämässä jäävät ne suuntaaviksi koko loppuijäksi. * Tutkimukselle ovat tarpeen kummankin laatuiset omi- naisuudet, sillä ne täydentävät toisiansa. Jos molemmat esiintyvät oikeamääräisenä yhdistelmänä yksityisessä tutki- jassa, työskentelee hän levollisesti ja taatusti menestyen. 13. Vv. 1917. Lå Puheenjohtajan vuosikertomus. 221 > + Mutta jommankumman laadun yksipuolinen kasautuminen tai — — viljely on haitallisempaa, sillä se voi helpolla haitallisesti vaikuttaa aikaansaannosten laatuun ja määrään. Liijan suuri romantikon piirteitten kasautuminen voi näet saada heikon luonteen menettämään jalansijansa: ellei todellisen tietämyksen vankka painolasti varmistuta kulkua ja kritiikin peräsin määrää suuntaa, niin ajautuu hänen pur- "tensa helpolla mielikuvituksen rajattomille ulapoille. Tämän laatuinen „teoria“-entusiasmi tarttuu kyllä muihin, mutta vakaantuneet tutkijat mieluimmiten pysyttelevät erillään "näiden avustuksesta. Klassikon rauhallisuus ja kritiikki estävät kulkua muut- tumasta niin kohtalokkaaksi; mutta jos hänen varovaisuu- tensa vie hänet liijan pitkälle, voi työn hedelmä ei ainoas- taan myöhästyä, vaan jopa jäädä kokonaan kyseenalaiseksi. Ellei hän ollenkaan rohkene sanoiksi pukea kentiesi täysin perusteltuja ajatuksiaan ja johtopäätöksiään, jotka työhypo- teesina voisivat olla toisille opastukseksi, ja jos hän alati odottaa varmempaa tulosta jatketuista havainnonteoista, jää "hän paikkaansa polkemaan. Viimeistä päämääräähän ei kos- kaan saavuteta, yhtä vähän kuin päästään alati väistyvän taivaanrannan ulottuville. Ellei näinollen saavutettu käsitys ongelman ratkaisusta tule - julkilausutuksi, niin menee se hukkaan, ja toisten on jälleen keksittävä samainen ajatus. Jo seulottu havaintoaineisto voi silloin syrjäisistä näyttää deskriptiivisesti käsitellyltä raaka-ainekselta, kentiesi aatteet- toman tai ainakin loppumattoman keräilytyön tulokselta. Ja kuitenkin voi kaikessa tuossa olla ei ainoastaan läpikäyvänä, vaan kentiesi myöskin läpinitovana kuteena monivuotisen uskollisen havainnonteon ja kriitillisen harkinnan varrella kokoonkehrätty ariadnenlanka, joka tosin on vähissä määrin silmiinpistävä, mutta silti ammattimiehen löydettävissä. Pelko siitä, että yksityiskohtien yhteennivoamisessa tekisi jonkun vähäisemmän virheen yhdistelyn tai esityksen suhteen, voi 4 E johtaa suurempaan, siihen nimittäin, että riski selvittelyistä lankeaa toisten osalle. Ainehistolla ja viittauksilla on sitä- vastoin pysyvä arvo. i 222 x Olkoon tämä kaikki sanottu aivan yleisesti. Mutta sillä on sitäpaitsi tässä tapauksessa oma sovellutuksensa. Norrlinin tutkijapersoonallisuus osotti hyvin huomattavia klassikkopiirteitä. Hän noudatti kaikessa varsin perusteel- lista ja tarkkaa menettelytapaa ja oli täysin tietoinen siitä, että tehtävä tätä vaati. Mikäli mahdollista tahtoi hän itse. tehdä kaikki alkuperäishavainnot ja täytyi hänen tässä alati saada täysin häiriytymättä toimia. Tunnontarkkuus ja itse- kritiikki kohosivat monasti siihen määrään, että syntyi itsekieltäymystä ainoastaan erehdysten välttämiseksi. Vä- hemmässä määrässä oli hän vaaralle altis kasvimaantieteel- lisellä tutkimusalallaan, osaksi syystä, että hän viljeli tätä nuoremmilla vuosillaan, osaksi syystä, että tälla alalla oli helpompi tarkistaa tuloksia. Senvuoksi on hänen tätä alaa je käsittelevillä julkaisuillaan aina oleva pysyvä arvonsa; niiden merkityksestä meille ei minun tarvitse edes huomauttaa. Mutta eipä Norrlin niin suuresti näillä vaikuttanut, vaan etu- päässä ainetta käsittelevillä luennoillaan ja henkilökohtaisella opetuksellaan. Täten kouluutti hän nuorempia ja torjui den puutteen;.persoonallisesti antoi hän suullisia kehotuksia ; havaintojen tekoon ja osoitti oppilailleen, mitä aukkoja maamme kasvillisuuden tuntemuksessa he kotiseuduillaan oleskellessaan voisivat täyttää. Jos tehtävä oli nuoren suo- ritettavissa ja jos työ tuli hyvin tehdyksi, sai tulos kernaasti langeta hänen hyväkseen. Mutta jos joku katsantotapa oppi- laan käsissä kiertyi tuiki nurinkuriseksi, kätki opettaja sisim- -- päänsä harmin siitä, että oli erehtynyt hänen suhteensa. Luentonsa = esitti Norrlin enemmän tai vähemmän pe- rusteellisten luonnosten muodossa, mutta niitä hän ei tah- tonut paljastaa ammattimiesten katseille; päinvastoin on hän leimannut ne liijan vajanaisiksi, — huomattava ja ominainen = piirre kylläkin, joka todistaa, kuinka pitkälle klassikko voi mennä varovaisuudessaan ja itsekritiikissään, kun siihen liit- > tyy suuri vaatimattomuus ja vakaumus siitä, että vain pa- ras on kyllin hyvää. Toisia näytteitä esiintuotakoon Norrlinin Aieracium-tut- EEE SANN Tn S Na NR EEE Vi re PUT ER NE nn Ba GE SE a a ie ne ng sc ae ze 3 ar Ar um) Det v 85 = en ee fa ÅT ee ER - K i ja Sö Puheenjohtajan vuosikertomus. - — 223 - kimuksista. Hän on julaissut selityksiä sadoista suomalai- "sista ja pohjoismaisista tähän ryhmään kuuluvista muodoista, > mutta ne muodot, jotka hän sitäpaitsi on erottanut julkai- — sematta selityksiään, nousevat lukumäärälleen niinikään sa- = toihin. Tuskinpa lienevät viimemainitut vähemmän ,selvi- teltyjä“, kuin lukuisat muodot n.s. kriitillisistä suvuista, - joita muut tutkijat ovat julkaisseet. Mutta Norrlin ei tahto- = ‚nut saattaa niitä koskevia merkintöjään julkisuuteen, ennen- E — kuin hän omilla luonnossa tehdyillä havainnoillaan taikka > toisten keräämien runsaslukuisten ja täyskelpoisten eksemp- => laarien avulla oli voinut varmentaa vakaumuksensa jokaisen — muodon systemaattisesta valööristä ja sukulaisuudesta muiden - kanssa. Juuri tässä piili hänen ajatuksensa mukaan selvit- telyn päämaali, kun selitteleminen oli vain keino sen saa- vuttamiseen, — sitä ennen hän ei pitänyt selitystä kypsänä. Ellei sellaista kritiikkiä noudatettu, katsoi hän tutkimustyön lankeavan tieteellisen tutkimuksen rajojen ulkopuolelle, olipa se esityönä sitten miten hyödyllinen tahansa. Hänelle, joka paljon vaati, ei niinmuodoin termi ,deskriptiivinen tiede* - merkinnyt sellaista sisäistä vastakohtaisuutta, mikä sisältyy sanoihin, kun kumpikin otetaan vakiintuneessa merkityk- — sessään. Ankaraa itsekritiikkiä osottaa toinenkin, sattumalta mie- - leen jäänyt piirre. Jo varhain havaitsi hän, että osa Pilo- sellae-ryhmän keltanoita syksyisin rönsyissään muodostaa kukintoja, jotka jossain määrin poikkeavat kesäkasville omi- —— naisista. Sensijaan että olisi iloinnut tästä jonkunlaista se- * sonki-dimorfisuutta osottavasta havainnosta, tunsi hän ensi sijassa harmia siitä , virheestä", että ilmiö aikaisemmin oli — jäänyt häneltä huomaamatta, — sellaista ei olisi saanut ta- — pahtua. | k Hänen ankarat vaatimuksensa itseensä nähden tosin E — kylläkin varjelivat häntä soimauksilta tehtyjen erehdysten johdosta, mutta saivat sensijaan aikaan muita vaikutuksia. Ei ole epäilystäkään siitä, että paljon, minkä Norrlin olisi "voinut ehtiä, tästä syystä jäi puolivalmiiksi. Toivo siitä, että vielä kerran saisi lopettaa työnsä, raukesi näet huonon- (5 nz di a INNE RE (2 O km TN 4 mA AS TSE USER u i PDT W E E E: 224 Puheenjohtajan vuosikertomus. tuneen terveyden johdosta, mikä tämän takia tuntui kaksin verroin katkeralta. misä Joskin Norrlin nuoruusvuosistaan saakka luonnonkäsi- tyksessään oli kehitysaatteen kannalla, ei hän kuitenkaan koskaan rohjennut julkisuudessa esittää käsityksiään Hiera- cium-muotojen genetisistä suhteista, mutta tästä huolimatta sijoitti hän lajinsa järjestelmään näiden aatteiden johdolla. — Kun häntä kehotettiin painettuina julkituomaan käsityksensä perusteet, selitti hän sen tarpeettomaksi: todellinen ammatti- mies kyllä käsittäisi hänen ajatuksensa jo painetuista kirjoi- telmista, sitäpaitsi saattaisi hän tuollaisessa kuvailussa hel- posti tehdä harhaanjohtavia virheitä. Mutta luennoissaan on hän ei ainoastaan suullisesti esittänyt ainetta, mutta myös. valaissut sitä niin sanoakseni grafillisesti, joskaan ei suin- - kaan tavanmukaiseen genetiseen tapaan, sillä tämä näytti hänestä liijan kategoriselta. Erilaatuiset alistetut valöörit ryhmitti hän merkityksellisempien keskuslajien ympärille, sikäli ' nimittäin, kuin ne morfologisesti lähentelevät toisiaan ja erityisesti myös pitäen silmällä niiden maantieteellistä esiintymistä; näihin konstellationiseikkoihin ei tässä kuiten- kaan sovi enemmälti puuttua. Että myöskin cytologiset tutkimukset ja kokeet olisivat valaisevia sukulaisuuden oi- kealle ymmärtämykselle, se seikka oli hänelle aikoja sitten selvillä, mutta näille tutkimusaloille ei hän siirtynyt, sillä jo morfologinen oli hänelle kyllin lavea. Seuramme kehityksen hyväksi toimi Norrlin eritoten keski-ijässään. Jo v. 1872 esitti hän, että botaaniset ret- keilyt olisivat järjestettävät suunnitelmallisempien perusteiden mukaan tarkoituksella tavallisen keräilyharrastuksen lisäksi kiinnittää huomiota myöskin kasvitopografisiin kysymyksiin. — Hän toteutti suunnitelman itse kasvattamalla retkeilijöitä, mutta vielä 1896 katsoi hän puutetta olevan täysin pysty- vistä. Kun v. 1894 laadittiin uudet säännöt, odotti Norrlin Seuralle nousukautta, eritoten vastaperustetun Hallituksen toimesta. V. 1898 teki hän itse ei vähempää kuin 5 sittem- min painettua ehdotusta toimenpiteiksi, jollaisia olisivat: luonnonesineiden kansanomaisten nimitysten keruu, selvitys- } Yr TEST REN Ne D SA DIN SES ar u LPA Fl J , bart ar NT mr ae A # IF Tune RR RT / PETER ET N TERRA ER N WET AR, JA h — 13. V.1917. n Pa jän SI i allt KEN Ya a A ja SAT NE Ki 2 ESM ee Da u a A S RR a EN o Aa fn Tam 1 N dan ANK — Puheenjohtajan vuosikertomus. 225 — koe kultuurin vaikutuksesta villiin kasvillisauteeni työsken- tely luonnonpuistojen järjestämiseksi sekä harvinaisten kas- vien suojelemiseksi sukupuutolta, ja vihdoin myös fenolo- gisten tietojen laajempi keräily ja tieteellinen käsittely. Norrlin esitti nämä ehdotukset ja suunnitteli vielä use- ampia, ei lähinnä saadakseen itse työt suoritetuiksi, vaan etu- päässä pedagogis-psykologisessa tarkoituksessa. Hän näet toi- voi, että itse yhteistyö synnyttäisi monipuolisia harrastuksia. Jos nuori jäsen saisi ystävällisen kehotuksen osanottoon ja — myötätuntoista johtoa tuollaisissa yrityksissä, toteutuisi pian ‚sananparsi , työ tekijänsä opettaa“; kun työtaito monissa edistyisi, voimistuisi myöskin halu saada jotain aikaan; lo- pullinen tulos saavutettaisiin näin ilman erikoista painostusta. Toveruudesta tulisi innostava, opettava vaikutin, talvityön- tekijöitä kasvaisi toiminnassa kuten kesätyöntekijöitäkin. Ei voi sanoa, että kehotuksista oli välittömiä seurauksia. - Osaksi ei vanhemmilla ollut aikaa organisoida johtoa ja nuo- rempien aika meni yhä keskitetympään kurssilukuun, osaksi vaativat taloudelliset seikat yhä enemmän huomiota osakseen. . Hänen siemenensä lepäävät kuitenkin kylvettyinä Seuran aikakirjoissa, ja nyttemmin ne vähitellen itävät. Norrlin ei koskaan kylmennyt Seuralle. Fi askeltakaan otettu, ettei hän olisi iloinnut asialle, ja usein oli hän siinä osallisena, joskin matkan päästä. Muistot 50- ja 75-vuotis- > päiviltä tekivät, että hän ilolla seurasi niitä toimenpiteitä, joihin nyt ryhdyttiin Seuran 100-vuotismuiston johdosta; hänen käsityksensä mukaan oli kuin olikin jo aika niihin ryhtyä. Seuramme monivuotinen ystävä on nyt muuttanut tuo- nen tuville. Hänen tieteelliset perunsa jätetään Seuralle, ja tämän kautta kokoelmat joutuvat suomalaisen museon hal-_ tuun; siirto taataan Norrlinin muistoksi perustetun rahaston avulla, johon rahastoon kansalaiset auliisti ovat tehneet merkintöjään. Maamme tiedemiesten keskuudessa oli Norrlin tyypilli- simpiä klassikkoja, ja sitäpaitsi paljon huomattavampaan *arvoluokkaan kuuluva, kuin mitä moni kuvittelee, eritoten 15 226 Puheenjohtajan vuosikertomus. kun häntä ammattipiirinsä ulkopuolella opittiin vain vähissä määrin tuntemaan. Hän oli näet luonteenomaisen arka kai- - kelle julkiselle esiintymiselle. Mutta ystävien keskeisessä, ujostelemattomassa keskustelussa osottautui hän avomieli- seksi, kaikkia yleisiä asioita harrastavaksi ja lämpimäksi isänmaanystäväksi. Edellä jo tuotiin esille, että tutkimus tarvitsee molem- pien äskenkuvattujen päätyyppien myötävaikutusta, sillä ne täydentävät toisiansa. Aivan sama koskee eri-ikäisiä työ- kumppaneita, — myöskin ne täydentävät toistensa ominai- suuksia. Yhteistoimintaa kaikkien kesken saadaan sopivim- min toimeen tieteellisissä seuroissa, joko keskusteluko- kouksissa tai yksityisesti kokoonnuttaessa. Tällöin tehdään ehdotuksia, — kentiesi liian pinnallisesti harkittuja, liikaa vailla sisäistä yhteyttä, liian varhain esilletuotuja tai muissa suhteissa heikkoja. Kypsyneempien asiana on silloin arvos- Zinn zu N ae 1-a KA MN STILAR NR tella suunnitelmia, valita parhaat ja valmistella niiden to- - jeuttamista. Nuorison osallisuus on tarpeellinen jo siitä syystä; että nuoret itse kehittyisivät, mutta on muistettava, ettei tämä työ millään tavoin saa häiritä nuorison yleisiä. - opintoja. Työ tuottaa runsaimman hedelmän, kun se suori- tetaan yhteisesti, luottamuksellisesti; eikä vähimmin syystä, että silloin kohtaavat toisensa henkilöt, joilla on tietoja toi- sistaan riippuvilta eri aloilta. Sellaista yhteistyötä tarkoitti Norrlinin ehdotus ja sellaisen saikin hän omalla erikois- alallaan toimeen. 1860—70-luvuilla olivat työkuntoiset, nuoret voimat Seurassamme harvalukuiset; nyttemmin ovat ne moninker- taistuneet sekä paljoa paremmin valmistetut, ja vielä suo = tuisammin on Seura tulevaisuudessa oleva varustettu. On siitä syystä sopivaa, että yksityiset työntekijät ryhmittyvät yhdessä toimiviksi joukkioiksi, sekä että nämä järjestöinä ottavat suorittaakseen määrättyjä tehtäviä Seurassa. Mutta siten syntyneen elimistön on myös järjestettävä kaikki eri- tyistoiminnat kokonaisvaikutukseksi, mikä yhdyskunnan tu- lee aikaansaada. Vasta sitten voi se toteuttaa varsinaisen 227 — tehtävänsä sisaryhdyskuntien rinnalla tutkimuksen hyväksi > ja kotimaan kunniaksi. Tieteellinen seura tarvitsee sisäistä organisatsionia yh- E täläisesti kuin elävä olento. Jos sen jäsenet suorittavat Er työnsä, ei yhteisymmärryksessä, vaan kukin itsekseen, vai- - kuttaa jokainen paljon heikommin kuin kokonaisuuden osana; — jokainen jäsen voi siitä huolimatta koskemattomana säilyttää E "persoonallisuutensa, sillä tätä juuri tarvitaan. Erityisesti tulee johdon järjestäytyä; se ei saa jäykistyä eräänlaatui- - seksi virastoksi, jossa asioita käsitellään muodollisesti. Sel- * lainen menettely näyttää hyödylliseltä, että Hallituksen pun- > nitessa asioita, joihin myös kypsyvillä jäsenillä on harrastusta, — viimemainittuja kehotettaisiin olemaan läsnä esittääkseen omat näkökohtansa. ; | Nyt, kun koko yhteiskunta, jotten sanoisi koko kultuuri- *maailma, huojuu liitteissään ja etsii uusia muotoja elintoi- organisatsioninsa. En tarkoita sitä, että tarvitsisimme uusia — sääntöjä, vaan sitä, että meidän on tutkisteltava, miten pa- rannuksia on aikaansaatavissa, kentiesi sellaisen yhteistoi- minnan pohjalla, joka soveltuu nykyajan iskusanoihin: vapaus, tasa-arvo, veljeys. x ‚Skattmästaren, doktor V.F.Brotherus, framlade Säll- — skapets Arsräkning för år 1916, hvarur meddelas följande = utdrag Debet: Behällning frän är 1915. Stående fonden .* . . Nea! A 1.6.0" > Senator J. Ph. Palmens fond eten. ARN ka fl == Masssanmarkska fonden. . . se 2... 0,968: — a tonden eines pist 4er BU Eee ee 221:40 47,343: 40 minnoilleen, on meidänkin yhdyskuntamme tarkistettava ' A a: o ha o a 1 228 Skattmästarens ärsräkning. Inkomster underäret. Statsanslaget, : =... an ar KE DUNE Everse -doOnNationer == 0. SA ala Kantor. 7... ST TEE I ER RER BE I ödamotsatsifter: PST USD TAA 330: — Försälda skrifter. oe Nm ehe ma 202 99a Summa 70,763:76 — Kredit: Utgifter under året. DET Sr Se RETTEN 925: — Reseunderstöd. . . . VV 1000 Dr Hj. Hjelt för dongperins EEE 525: — Dr A. Palmgren för arbete med Hieracia 650: — "Tryckningskostnader: +." 031 009 18,177 Praki -annonset m; m. 2 Ne 162: 62 16,434:09 — Behällning till är 1917. Stående fonden . . . Pa DST Senator J. Ph. Palmens fond i SA 1. 9, 244558 Sanmarkska fonden- "23%. „=. 1.0.1. Habe LEA TO Oni SAS SRS R YSK Ss 530: — Arskässan av ae Eä 54,329: 67 + Summa 70,763: 76 Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving : och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpä skattmästa- ren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gängna äret. Botanices- intendenten, kustos Harald Lindberg, af- "gaf följande Ärsberättelse öfver de botaniska samiiNERFueE tillväxt. SÅ ur TR ER FERIEN Pn AIK 2074-80" ER EN iA aan ETY Sä EN r) EE EN Ne NL N x 4 4 13. V. 1917. Botanices-intendentens årsredogörelse. 229 Äfven under det sist förflutna äret är att anteckna ett stort intresse för de botaniska samlingarnas förkofran. Säl- > lan ha desamma tillvuxit såsom under det tilländalupna året. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af as- > — sistent Ch, Em. Boldt, amanuens H. Buch, kustos Ha- a rald Lindberg, Helsingfors botaniska bytesförening, mag. A I Einkola och lektor: P. A; Rantaniemi. Dr VF. * Brotherus har haft vänligheten öfverlämna till Sällska- = pets samlingar 4:de centurien af Bryotheca Fennica. Ge- — > nom inlösen ha af dr B. R. Poppius” efterlämnade sam- lingar 920 exx. införlifvats med museets samlingar. Sä godt > som alla dessa voro insamlade af dr Poppius under hans E resor i Lapponia Inarensis, Karelia Ladogensis och Karelia >= Olonetsensis och ha utgjort ett välbehöfligt och välkommet W bidrag. Pä de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna. gäfvorna och nyförvärfven pä följande sätt: ISOLLA (EPN go ne a BK, WEN EA DNA 2 ADT AT AT [8735 : SVEND INTE Kht ae n a 172 50 = | Summa 4,635 exx. | Nedan anförda 47 personer och sammanslutningar ha — > bidragit till samlingarnas afsevärda förkofring: Jaa Fil. mag. Greta Andersin, fil. mag. Maja Arvo- - nen, elev Ester Björkenheim, mag. Ch. Em. Boldt, rektor M. Brenner, dr V. F. Brotherus, dr H. Buch, = stud. C. Cedercreutz, stud. R. Collander, stud. O. © Eklund, elev Ethel Grönfelt, stud. V. Heikin- > heimo, Helsingfors botaniska bytesförening, mag. T. J. © Hintikka, mag. M. E. Huumonen, elev R. Hällfors, I dr E. Häyren, stud. J. Itkonen, museiförest. J. Ive- — rus, herr Ch. Keckman, stud. M. Kotilainen, pastor > O. Kyyhkynen, dr W. Lauren, elev Helmi Leivo, ' dr Harald Lindberg, mag. K. Linkola, kapt. C.A.R. & SÅN U, x FU HAN! Löfgren, farmac. C. Mannelin, stud. K. W. Myrberg, | stud. P. Nederström, mag. T. Nybergh, stud. A. A. = Parvela, mag. V. Pesola, stud. B. Pettersson, dr H. Rancken, lekt. P. A. Rantaniemi, prof. E. Reuter, farmac. E. Ruuskanen, mag. V. Räsänen, elev H. A. ; Salovaara, elev Majda Schildt, mag. S. Siintola, > farmac. B. Stählberg, elev F. M. Tuominen, fru Suo- ma Valle, mag. K. J. Valle, järnvägstjänsteman T. a Wikström. T , E R € 7 TN E Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: 5 exx. vattenväxter från N, Kyrkslätt, Greta Andersin. — En synbarligen sää förvildad Thalictrum minus-form frän N, Esbo (leg. Majda Schildt), och Ranunculus repens fl. plen. från N, Sibbo (leg. Ester Björkenheim), — Maja Arvonen. — 24 arter Taraxaca i 95 exx. från Ab, Lojo, 20 arter; - Taraxaca i 111 exx. från N, Borgå, Emsalö, 30 exx. Calamagrostis från — Ab, Lojo och Karislojo, samt 231 arter kärlv. i 487 exx. från N, Borgå, — Emsalö, Ch. Em. Boldt. — 10 exx. frän N, Ingä, M. Brenner. — 384 exx. frän Sa, Villmanstrand, samt Rumex aguaticus och R. aguaticus X domesticus från Ab, Runsala, H. Buch. — Thalictrum minus coll. frän — N, Esbo, förvildad, C. Cedercreutz. — Torilis anthriscus, Potamogeton E crispus, Asplen. septentrionale frän Al, Geta, R. Collander. — 10 exx. v från västra Nyland och 5 exx. från Ab, Korpo, däribland Convolvulus. sepium, ny för provinsen, O. Eklund. — Woodsia glabella och W. al- . - pina från Kuusamo, V. Heikinheimo. — 90 exx. från olika delar af -- landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 9 exx. frän Sb, Jorois, däribland Carex pseudocyperus, ny för provinsen, samt 5 exx. från Ka, Viborg, T. J. Hintikka. — 28 exx., däribland 18 exx. af skolelever, från Ob och 6 från Ta, M. E. Huumonen. — 75 exx. från olika delar af" landet, E. Häyrön. — 8 exx. från LKem, Enontekis och Kittilä, J. Itko- k. nen. — Rosa acicularis och Salix myrsinites från Ob, Simo, Ch. Keck- E man och V. Räsänen. — Sagina nodosa, Asplen. viride, Cerastium alpi- = 2 num från Sb, Kaavi, de två senare nya för provinsen, 5 exx. från Sb, Juuka, däribl. Poa alpina ny för prov., 2 exx. från Sb, Kuopio, och 2 - exx. frän Kb, Juuka, däribl. Carex heleonastes ny för provinsen, M. - Kotilainen. — 46 exx. från Sb och OK, O. Kyyhkynen. — Aspidium cristatum från Ab, Vichtis, Blechnum spicant från N, Borgå, Kroksnäs. (legg. B. Ståhlberg, C. Mannelin), Thalictrum angustifolium från Sa, ALA (L) Maul, ‚ Sääminki, adventiv (leg. E. Ruuskanen), W. Lauren. -- Anthemis tine- — toria forma frän Ta, Koski, Helmi Leivo. — 80 exx. Hieracia frän Ta, £ Heinola, 106 exx. Hieracia från Ta, Asikkala, 50 exx. Hieracia från Ab, Lojo, 60 exx. Taraxaca frän Ab, Lojo, däribland T. conjungens Lindb. = . V. 1917. — Rotanices-intendentens ärsredogörelse. 231 fil. från Jalassaari, ny för floran, 18 exx. Taraxaca från kulturer i bo- — taniska trädgården, Rumex maritimus från IK, Pyhäjärvi, 104 exx. > — Alchemille från olika delar af landet samt 18 exx. från Ab, Lojo, däri- > bland Dentaria, Veronica officinalis f. albiflora, Corylus avellana f. ma- + enlata, Orobus vernus f. albiflora, Viola tricolor v. violaceo-signata, Ha- > rald Lindberg. — 840 exx. från Ta, KL, KOl, Tb, Kb och KOn, K. Lin- = kola. — 20 exx. frän-KOl och KL, K. Linkola och V. Pesola. — Achil- = — lea ptarmica f. tubulosa från Helsingfors, Drumsö, C. A. R: Löfgren. — 98 exx. frän Ka, Viborg, däribland Myosotis sparsiflora, ny för pro- derström. — Alsine verna frän KI, Impilaks, T. Nybergh. — 63 exx. — fran KL och KOI, V. Pesola. — Ajuga pyramidalis och Potentilla inter- = media från Al, Sottunga (leg. F. M. Tuominen), samt Lepidium perfo- > liatum och Sisymbrium altissimum från Äbo ( (leg. R. Hällfors), V. Pe- sola. — 16 exx., de flesta adventivväxter, frän Om, Jakobstad, V. 2 Pettersson. — 11 exx. frän Ab, N, Ka, däribland Rhynchospora fusca = från Ka och Sagina nodosa från Ta, littis, nya för resp. provinser, H. + Rancken. — 247 exx. från LKem och Ob, P. A. Rantaniemi. — 18 exx. - | från Ab, Pargas, och Lychnis alpina från N, Sjundeå, E: Reuter. — 7 exx. från Ob, Simo, V. Räsänen. — 14 exx. från Ta, Korpilahti, däri- bland Cory!us och Lactuca muralis, och Tb, Jyväskylä, S. Siintola. — Asperula tinctoria från St, Raumo landsförsamling, Sorkka, ny för flo- ran, Suoma och K. J. Valle. — Chorispora tenellä och Ceratocephalus ‚ orthoceras från Åbo, banvall, den senare ej tidigare hos oss anträffad säsom adventiv, T. Wikström. Mossamlingen har tillvuxit genom följande gäfvor: Amblyste- 32 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 11 exx. Sphagna frän N, Tvärminne, E. Häyren. — 87 exx. frän Sb, Kaavi, Juuka och Nilsiä, och Kb, Juuka, däribland flere sällsyntheter och för provinserna nya arter, M. Kotilainen. — Splachnum rubrum frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 12 exx. frän Oa, Storkyro, P. Nederström. 7 Alatornio, V. Räsänen. — 8 exx. frän Tb, Jyväskylä, och 4 exx. frän Ta, — Korpilahti, S. Siintola. Er Lafsamlingen har förökats genom följande gäfvor: 61 exx. > från olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — 48 exx. frän Oa, Storkyro, P. Nederström. — 9 exx. frän N, Orimattila, A. A. Parvela. — 64 exx. frän N, Om och Ob, V. Räsänen. — 3 exx. frän Ta, Korpilahti, 2 exx. frän Tb, Jyväskylä, S. Siintola. Svampsamlingen har ökats genom 55 exx. frän olika delar af landet, Helsingfors botaniska bytesförening. — Hydnum septentrio- nale frän N, Lovisa, J. Jverus. Till samlingen af monstrositeter ha bidrag lämnats af Ethel Grön- vinsen, K. W. Myrberg. — Carex laevirostris från Ta, Riihimäki, P. Ne-- gium sarmentosum frän N, Kyrkslätt, C. Cedercreutz och H. Rancken. — | E *— 23 exx. från N, Ka, Ta, Sa, H. Rancken. — 19 exx. från Ob, Simo och ' 232 . Zoologie-intendentens ärsredogörelse. = felt (syrenblad), J. Iverus (Fragaria vesca, Bellis, Anemone neriorose. och H. A. Salovaara (Plantago major). Dessutom är att anteckna en större kollektion af grankottar frän N, Ingä, inlämnad af M. Brenner. T. f. zoologie-intendenten, amanuens K.E.Ehrström, lämnade följande Ärsredogörelse över de zoologiska sam- lingarnas tillväxt under äret 1916—17. | Arbetet vid museet har liksom under föregäende är försvärats genom att alla spritsamlingar forfarande varit sä gott som oätkomliga, magasinerade delsizoologiska inrätt- ningens källare, dels hopträngda pä skäp och ställningar i olika rum och byggnader. Det har även varit nödvändigt att inskränka alla utgifter till det minsta möjliga, sä att en- dast fä inköp skett till samlingarna. Även den lyckligt pä- började insamlingen av mikromammalier över:hela landet måste inställas. Endast tillfälliga gåvor äro att anteckna. Så mycket mera glädjande är då, att den inhemska samlin- gen ökats med tre skinn och skelett av två älgkor och en älgkalv, en gåva av frih. L. Hisinger-Jägerskiöld. Medan däggdjurssamlingen för övrigt icke ökats med några = mera anmärkningsvärda arter, har fägelsamlingen att upp- visa flere nya nummer av intresse, såsom Lullula arborea, Alcedo ispida, Oidemia perspicillata, Upupa epops, Orty- gometra porzana, samt den för landets fauna nya Totanus stagnatilis. Antalet nytillkomna nummer av Mammalia, tillhörande 14 arter, har varit: Skin: At fana Oanmer Skelett < 2.3 K SUMMER fa Skallar ? 2 22%, an a Djur 1. Sprit. 2 A K PaSa > Summa 67 nummer Då hela djur -stätt museet till buds, ha sävidt möjligt — olika delar tagits till vara. Av en del arter ha kropparna konserverats för anatomiska undersökningar. I förtecknin- gen upptagas dock även i dessa fall endast skinnen. 13. V.1917 Pad? 13. V. karate Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 233 3 Fågelsamlingen har ökats med 85 arter och varieteter, nämligen: Sa BR a [a 13 nummer Baslar 1sprit-.ı... ad a so 09 E SUN Eee: ja Eh Ko ee pa re SIREN ” Summa 144 nummer Av reptilier har inlämnats en art, av fiskar 8 arter i *— delvis talrika exemplar, av mollusker 1 prov, av plankton o. EUER NA EAST ER MEI ; JEES TY YTN YO [3 art annat hydrofaunistiskt material 50 prov. | Insektsamlingen har ökats med 11,761 exx., 4 prov och 12 nummer diverse biologiskt material. Tillskottet fördelar sig pä olika grupper pä följande sätt: NOkttOptera <<. 17 exx. Manage... eet 4 prov KIEL OPISTA < mn S Aaa BIT VA, MR ELO PLLK =: Na 1, 8757) n oa... a enten 1400, MISSIO PIDra= 3007 SN 25. 279: 4, ea: N PSE k 71; JARIN nor. sor ANS SA VINER IA fo 0, “Diverse insekter . . . . 7,666 -, Biologiskt material . . . : 12 nummer Summa 11,761 exx. 4 prov 12 nummer - För till samlingarna lämnade gävor stär Sällskapet i > tacksamhetsskuld till ett flertal personer, hvilkas namn fram- gä av nedanstäende sammanställning över gävor och för- värv. Särskilt mä dock nämnas intendenten för Höghol- mens ‘djurgärd, -mag. R. Palmgren, genom vilken en: - mängd värdefulla däggdjur och fåglar erhållits. Såsom förut har museet även detta år genom mag. O. Collin motta- "git ett större antal fåglar från Tavastehus-trakten. Bland personer och föreningar, som i främsta rummet bidragit till insektsamlingarnas ökning, må nämnas prof. J. den 234 Sahlberg och Helsingfors entomologiska by- tesförening. (Genom inköp har museet förvärvat av = aflidne dr B. Poppius’ sterbhus en större samling TOS | insekter. -. 3 U x > Under innevarande år har slutförts en nyuppstei Eä av finska mammalier och fiskar av doc. A. Luther oo undertecknad. Den förre har jämväl fortsatt med ordnandet - och uppställandet av den finska mollusksamlingen. Under- * tecknad har utarbetat en översikt över museets material av finska däggdjur för att arbetet på dess kompletterande må kunna ske mera målmedvetet och systematiskt än till- förene. Student C. Finnilä har under vårterminen kata- lar e & x E i logiserat och uppställt under senaste är konserverade fäg- = lar. Preparator R. Mäntynen har arbetat pä kon och kalven i en älggrupp, vars modell tidigare demonstrerats för Säll- - skapet. På entomölogiska museet har professor J. Sahlbsrsää med grupperna Phytophaga och Aphidiphaga slutfört den 3 3 : revision af den finska coleoptersamlingen, som han tvenne - år tidigare påbörjat. Härunder har hans son, mag. U. Saa- = las, varit honom behjälplig vid samlingens nyuppställning. - Vidare har professor Sahlberg under ärets lopp under- E kastat den finska hemiptersamlingen en förnyad granskning 2 samt omställt den i ett nytt, modernt skäp, och har han 2 om densamma lämnat följande uppgifter: „Den nyuppställda, geografiskt ordnade samlingen av 5 finska Hemiptera Heteroptera upptager numera nästan elit. helt skåp med 3 rader lådor och innehåller 415 species i omkr. 7,750 exemplar. Då här finnas. förvarade oxemplärt av alla från vårt naturalhistoriska område i-litteraturen om- nämnda species, däribland typexemplar (även unika) av alla "av särskilda hemipterolöger i in- och utlandet under ett helt sekel, 1817—1917, första gången beskrivna arter, från sä godt som alla provinser, därifrån de hittills äro kända, re- presenterar den tämligen noga vär kännedom om denna del av vär insektfauna och äger ett synnerligen stort vetenskap- ligt värde.“ 5 N sa = E Ex. > < en a N EST v FETTE LA FAI ET HD Kan Nna Sal Ta SR Bra A ea ETF 7 Ja ea E Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 235 = Amanuensen, mag. Richard Frey, har dels varit sysselsatt med ordnandet av museets obestämda insekt- material och bearbetning av diverse utländska dipterkollek- tioner, dels med bearbetning och uppställning av den finska samlingen av familjerna Lonchopteridae, Platypezidae, Pipun- culidae och Oestridae. Student W. Hellen har bearbetat och provisoriskt uppställt en del av parasitstekelgrupperna Tryphoninae och Ophioninae. Student K. Abt har ordnat museets obestämda lepidopter-material. - Mammalia. Sorex araneus: Järvenpää, mag. H. Järnefelt; skalle, ° Tavastehus, mag. O. Collin. — Vulpes vulpes: €, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Meles taxus: skalle, Esbo, Noux, dr C. Nyberg. — Puto- * rius putorius: G, H:fors, mag. R. Palmgren. — Halichoerus grypus: skalle, juv., H:fors, överförd fr. A. v. Nordmanns samling i geologiska insti- tutet. — Phocaena communis: 2 exx., Porkala ink. — Mus rattus: 2 juv., Tavastehus, mag. O. Collin; H:fors, Skatudden, mag. R. Palmgren. — Sciurus vulgaris: €, Boxbacka, ink.; 4 juv., Ätsäri, stud. C. Finnilä; 5 -exX., Boxbacka, prep. R. Nättynen. — Sciuropterus volans: 3, Riihi- mäki, mag. E. Merikallio. — Lepus timidus: 2 exx., 3 och juv., Lappi, mag. O. Collin. — Sminthus subtilus: Tavastehus, mag. O. Collin. — Arvicola = terrestris: 2 exx., Järvenpää, hr O. Järnefelt. — Microtus. -agrestis: 5 exx., Järvenpää, hr O. Järnefelt. — Alces alces: 3 exx., $£ och kalv, Fagervik, frih. L. Hisinger-Jägerskiöld; skelett, Högh. gen. mag, R. Palmgren. Aves. Turdus pilaris: Tavastehus, mag. O. Collin. — Luscinia ru- — becula: €, Tavastehus, mag. O. Collin. — Sylvia curruca: Tavastehus, mag. O. Collin. — Pratincola rubetra: 3, Boxbacka, prep. R. Mäntynen. — Regulus regulus: 3, Tvärminne, prof. J. A. Palmen. — Parus major: 3, Boxbacka, prep. R. Mäntynen; juv., H:fors, J. W. S. Koponen. — Parus borealis: 3 exx., Sjundeå, dr I. Hortling. — Parus coeruleus: 3, Högh. > gen. mag. R. Palmgren. — Loxia curvirostra: 2 exx., 3 €, Tavastehus, mag. O. Collin. — Ligurinus chloris: 2, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Fringilla coelebs: bo, Lovisa, dr J. Iverus. — Acanthis spinus: $, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Acanthis linaria: €, juv., Tavastehus, mag. 0. Collin. — D:o, f. rufescens: 4 exx., Sjundeå, dr I. Hortling. — Sturnus vulgaris: 3, Tavastehus, mag. O. Collin. — Anthus trivialis: &, Tavaste- hus, mag. O. Collin. — Lullula arborea: Sjundeä, dr I. Hortling. — Motacilla alba: Fredriksberg, mag. V. Hellön. — Budytes borealis: 3, Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Budytes flavus: 3, Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Pica pica: 3, Lammi, mag. O. Collin; Sjundeå, dr I. Hortling. — Corvus cornix: 3, Högh. gen. mag. R. Palmgren; Sjundeå, dr I. Hortling. — Corvus corax: 2 exx., juv. och €, Högh. gen. mag. R. Palmgren; Ingä, 236 ERS ni ja ein naa ink. — Hirundo riparia : Tavastehus, mag. O. Collin. — Birds rus tica: Lappvik st., prof. J. A. Palmén; H:fors, frök. Eva Nordenskiöld. — Chelidonaria urbica: Utsjoki, stud. C. Finnilä. — Alcedo ispida: Fiskars, mag. R. Palmgren. — Upupa epops: €, Orimattila, via Högh. gen. mag. 2 R. Palmgren. — Picus canus: 3, Sjundeå, dr I. Hortling. — Cuculus canorus: juv., Ätsäri, stud. C. Finnilä; 3, Vanaja, mag. O. Collin. — Circus cyaneus: Atsäri, Ostola, forstm. G. W. R. Wasastjerna. — Falco peregrinus: 2 exx., H:fors, prof. J. A. Palmén. — Accipiter nisus: 2 exx., $$, Sibbo, Norrkulla, hr W. Tammelin; 2 exx., Tavastehus, mag. 0. ja Collin; 2 exx., Högh. gen. mag. R: Palmgren; skelett, Järvenpää, frö- ken Laura Järnefelt; 3, H:fors, via Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Astur palumbarius: Högh. gen. mag. R. Palmgren; juv., Tuulois, mag. O. Collin; €, Kyrkslätt, ink. — Buteo buteo: Högh. gen. mag. R. Palm- > OM I gren. — Archibuteo lagopus: Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Haliaö- Jää tus albicilla: $, Kyrkslätt, ink. gen. prof. E. Reuter. — Pandion haliaé- tus: Högh. gen. mag. R. Palmgren. -— Asio otus: 2 exx., 3 €, Högh. gen. mag. R. Palmgren; 3, Sjundeå, dr I. Hortling. — Asio accipitrinus: Va- Ker naja, mag. O. Collin. — Bubo bubo: 3, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Surnia ulula: Vanaja, mag. O. Collin; €, Högh. gen. mag. R. Palm- E gren; €, Sjundeä, dr I. Hortling. — Glaucidium passerinum: Kotka, mag. E. E. E. Lindgvist. — Syrnium uralense: 3, Janakkala, mag. O. Collin. — Columba palumbus: Kalvola, mag. O. Collin. — Tetrao urogallus: &, juv., Hauho, mag. O. Collin; 3, juv., Högh. gen. mag. R. Palmgren. — ' Tetrao urogallus X tetrix: 2 exx., Hauho, mag. O. Collin; 2 exx., Tam- mela, av dens.; H:fors, mag. R. Palmgren. — Tetrao tetrix: 3, Lammi, — mag. O. Collin; H:fors, mag. R. Palmgren. — Perdix perdix: 2 exx., 3$, Högh. gen. mag. R. Palmgren; Hattula, mag. O. Collin. — Grus . grus: juv., Uleåborg, mag. E. Merikallio; juv., Ätsäri, stud. C. Finnilä. — Fulica atra: 2, Rönnskär, prep. R. Mäntynen; $, Lammi, mag. O. Col- - lin; 3, Kronoby, dr T. Dreijer. — Ortygometra porzana: 3, H:fors, gärdsplan, mag. E. Häggman. — Vanellus vanellus: 3, Leppäkoski, hr Emil Sipilä; Vanaja, mag. O. Collin. — Totanus stagnatilis: 3, Sodan- kylä, Riestojoki, stud. C. Finnilä. — Totanus glareola: %, Tavastehus, ; mag. O. Collin; 2 exx., 33, Atsäri, stud. C. Finnilä. — Totanus och- = ropus: Vanaja, mag. O. Collin. — Numenius arquata: Renko, mag. O. Collin. — Scolopax rusticula: 3, Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Gal- linago gallinago: Tavastehus, mag. O. Collin. — Anser segetum, juv. Öv Sääksmäki, mag. O. Collin. — Spatula clypeata: 3, H:fors, Viks ladu- gård, dr I. Hortling. — Anas penelope: juv., Ätsäri, stud. C. Finnilä; 3 exx., juv, J %, Sääksmäki; juv. 9, Lammi; juv. 3, Lappi; alla mag. O. Collin. — Anas boschas: &, Luopioinen, mag. O. Collin; juv., Jär- venpää, mag. H. Järnefelt. — Anas crecca: 2 exx. €, Renko, mag. O. Collin; juv., Hauho, dens. — Fuligula ferina: Hauho, mag. O. Collin; Tyrväntö, dens. — Fuligula fuligula: 3 juv., Hauho, mag. O. Collin. — 3 13. V. 1917. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 237 > Fuligula marila: Janakkala, mag. O. Collin. — Oidemia perspicillata : Korpo, ink. gen. prof. E. Reuter. — Clangula clangula: 3 exx., Renko, Kalvola, Vanaja, mag. O. Collin. — Eniconetta stelleri: 2, Porkala, ink. — — Somateria mollissima: Tvärminne, J. A. Palmen; Porkala, via Högh. gen. mag. R. Palmgren. — Mergus merganser: Hattula, mag. O. Collin. + — Mergus albellus: 2, Kyrkslätt, hr A. Björkman. — Sterna hirundo: 9, Esbo, ink. — Larus glaucus: € juv., Sjundeå, hr E. Boström. — Larus "canus: 2 exx., juv. och 3, Vanajavesi, mag. O. Collin. — Larus fuscus: 3 exx., Sääksmäki, mag. O. Collin. — Sfercorarius pomarinus: Porkala, ink: — Podiceps cristatus: €, Esbo, ink.; Hauho, mag. O. Collin; juv. Tuulois, dens. — Podiceps auritus: €, Vanaja, mag. O. Collin; Renko, — dens. — Podiceps griseigena: Hauho, mag. O. Collin. — Colymbus lum- me: Hauho, mag. O. Collin; 3, Högh. gen. mag.:R. Palmgren. — Alca torda: Sjundeä, dr I Hortling. Reptilia. Vipera berus: svart form, Säkylä, mag. H. Järnefelt. Pisces. Tinca tinca: yngel, Järvenpää, mag. H. Järnefelt. — Ab- ramis bjoerkna: Sääksmäki, mag. O. Collin. — Gadus morrhua: mops- form, Lovisa, dr J. Iverus. — Ammodytes tobianus: Lovisa, dr J. Iverus. — Pleuronectes flesus: Lovisa, dr J. Iverus. — Leuciscus idus, forma aurea: 2 exx., Borgå ä, lektor Hugo Kranck. — Cyclopterus lumpus; Esbo, Svinö, abn. skoleinsp. W. Forsius. Mollusca. Limax maximus v. cinereo-niger: Lojo, Kyrkstad, frök. A. Schulman. Plankton och annat hydrofaunistiskt material. 50 prov frän Tusby- träsk, tagna sommaren 1916, av mag. H. Järnefelt. Angäende de entomologiska samlingarnas tillväxt och bearbetning har amanuens R. Frey lämnat följande upp- gifter. Insecta. Orthoptera. Diestrammena marmorata (eller Tachycines anomodorus?): 4 exx.,ny för landet, Tallbergs växthus pä Degerö in- vid H:fors, elev A. de Prado. — Pachytulus migratorius: Kotka, hr A. Ulvinen. — Ectobia livida: Kyrkslätt, stud. G. Andersin. — 8 spp.i 11 exx. av H:fors entomologiska bytesförening. Mallophaga. 1 prov frän Surnia ulula, dr 1. UN — 3 prov fägelpediculider, Ätsäri o. Salla, stud. C. Finnilä. Hymenoptera. Megachile ligniseca: Kyrkslätt, pomolog H. Wasastjerna. — Megachile sp.: med bo, rektor M. Brenner. — Lasius niger: avvingade 9, 3 exx., Kangasala, dr A. Poppius. — Ophion undu- latus: Snappertuna, stud. R. Elfving. — Ichneumonider: 4 exx., St. Karins, stud. E. Thuneberg; omkr. 150 exx., Hausjärvi, Kangasala o. Helsinge, häradsh. B. Wasastjerna; 1 ex., Vichtis, elev. V. Sand- See a ESTER RE 238 : * Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 182 ström. — Prestwichia aguatica: ny för faunan, Kuopio, Kallavesi, prof. JA K. M. Levander och aman. R. Frey. — 25 exx., Jämsä, dr E. Bergroth 69 spp.i132 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — Meniscus impres- sor: 2 exx., Viborg, stud. E. Thuneberg. — En kollektion tenthredinid- _ larver från Åbo och Helsingforstrakten, omfattande ett 20-tal- arter, mag. E. E. E. Lindqvist. A Coleoptera. Eriglenus femoralis (2 exx.), Hydroporus siewersi E och Reichenbachia impressa (det andra ex. fr. landet), Äland, aman. R. = Frey. — 105 exx. curculionider, Ik, disponent Th. Grönblom. — Hali- plus amoenus: ny för landet, Nystad, borgmästare H. Söderman. — Pericallus cornutus, en brasiliansk elaterid, funnen lefvande bland kaffe i M. Canths kolonialvaruhandel år 1899, lektor E. W. Suomalainen. — | Plectroscelis laeviuscula: ny för landet, Nystad, stud. W. Hellen. — Coleoptera longicornes, c. 156 arter och varr., phytophaga och aphidi- phagaiomkr. 800 exx., däribland de för landet nya Aphthona pygmaea ° fr. Yläne och Longitarsus longiseta fr. Karislojo, prof. J. Sahlberg. — Salpingus gabrieli, ny för landet, Kyrkslätt, och Dyschirius intermedius, ny för landet, Sibbo, arkitekt G. Stenius. — Pityogenes monacensis: ny för landet, Runsala, stud. Häk. Lindberg. — 180 arter i 832 exx, däribland de för landet nya Cyphea curtula fr. Vilppula och Soanlahti, Carphoborus rossicus fr. Suomussalmi o. Saarijärvi, Pityophthorus lichten- steini fr. Mohla och Pityogenes saalasi fr. Kuusamo o. Kivakka, mag. - ON SH den DE EEE NT U. Saalas. — Atheta (Anopleta) inhabilis: ny för landet, Jakobstad, mag. U. Saalas. — 1 ex. fr. Jämsä, dr E. Bergroth. — 257 spp. i 370 - exx. av H:fors entomologiska bytesförening. — 38 exx. fr. Kemi, - mag. M. E. Huumonen. — Upis ceramboides: Ilomantsi, mag. U. Saa- - las. — 2 monströsa exx. av resp. Leistus ferrugineus och Mono- Ben chamus sutor: Nystad, borgmästare H. Söderman. — 166 exx., stud. e W. Hellön. — Limnebius aluta: Thusby, dr W. Linnaniemi. — Halyzia 14- Ja guttata ab. scutulata: Jakobstad, stud. B. Pettersson. — Hapalus bima- = culatus: Malm, stud. Häk. Lindberg. — Cirka 50 exx. ER: H:fors; dr .E. ee; Häyren. Sa Odonata. Leucorhinia pectoralis: 2 exx., ny för saml., Kotka, hr A. Ulvinen. — 21 spp. i 38 exx. H:fors entomologiska bytes- = förening. ä Lepidoptera. Zanclognatha tarsiplumalis: ny för landet, Pärnä, lektor Ä. Nordström. —- Leucania turca: ny för landet, Kuopio, - lektor E. W. Suomalainen. — Hadena abjecta ab. fribolus: H:fors, hä- E radsh. B. Wasastjerna. — 4 exx. Venilia macularia o. 4 exx. Eupithecia 5 immundata, Impilaks, hr G. Fabricius. — 2 exx. Nonagria cannae, ny - € för landet, samt puppor af N. cannae och N. typhae, Kyrkslätt, stud. = = E. Löfquist. — 14 exx. lepid. fr. H:fors, vaktmästare K. Holmström. — = 2 exx. Paltodora cytisella fr. Geta och Bromarv, ny för saml. och Ole- threutes bi-cinctana fr. Bromarv, dokt. R. Fabritius. — Mithymna imbe- A vi t ER ER PO FAR = 3 k 31. V. 1915 2 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 239 F — cilla: Kuopio, stud. O. Pitkänen. — Hadena strigilis och H. latruncula, — Parikkala, stud. E. Löfquist. — 50 exx. Microlepidoptera, Janakkala, > stationsinspektor O. E. Mustonen. — Colias edusa, Smerinthus tiliae ab. > brunnea och Sphinx ligustri, Viborg, stud. E. Thuneberg. — 124 spp. i 166 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — 13 spp.i 15 exx. macro- lep., Birkkala, disponent Th. Grönblom. — Deilephila euphorbiae: ny — för landet, Nagu, stud. J. Anttila. — Argynnis selene ab. rinaldus: Ka- - rislojo, stud. O. Nylund. — Selenia lunaria, Ekenäs, och 2 exx. Miana bicoloria, Bromarv, dr R. Fabritius. — Sesia tipuliformis: Ekenäs, arki- — tekt G. Fabricius. — Laspeyria flexula; ny för landet, Pargas, o. Py- — gaera timon, Mäntyharju, elev A. F. Nordman. — Nonagria typhae f. typica o. ab. fraterna, Kyrkslätt, samt Nudaria mundana, Parikkala, stud. E. Löfquist. — Larentia variata: Kyrkslätt, häradsh. B. Wasa- > stjerna. , | Diptera. Chilosia curvinervis: ny för landet, Sjundeå, stud. Häk. Lindberg. — Tabanus sudeticus, 2 exx., ny för landet, och T. bovinus, Pärnä, lektor Ä. Nordström. — Clinocera fontinalis: ny för landet, Tuovilanlahti; aman. R. Frey. — Chilosia: St. Karins, stud. E. Thune- berg. — Tachychomia n. sp.: 4 exx., Helsinge, aman. R. Frey. — Eristalis lucorum : Runsala, stud. Häk. Lindberg. — Eristalis intricarius v. furvus, Lojo, o. Cnemodon vitripennis, Karislojo, intendent H. Lindberg. — Oedemagena tarandi: Björneborg; lekt. E. W. Suomalainen. — 49 exx., Jämsä, dr E. Bergroth. — 10 spp. i 12 exx., H:fors entomologiska by- tesförening. — 3 exx. imagines o. 4 puppor av Cecidomyia strobi, sena- — tor O. Kairamo gm prof. J. Sahlberg. — Lonchopteridae, Platypezidae > o. Pipunculidae: 22 spp. i*37 exx., stud. W. Hellen; 35 spp. i 209 exx., ‚ aman. R. Frey; 10 spp. i 14 exx., dr R. Forsius; 2 spp. i 2 exx., stud. Y. Wuorentaus; 1 ex., lekt. A. Wegelius. Hemiptera. Cymathia coleoptrata: Finström, aman. R. Frey. — Stiroma germanica: 2 exx., ny för Fennoskandia, Strömfors, och Idio- cerus frontalis, ny för landet, Ekenäs, stud. Fr. Öblom. — Deltocephalus cognatus: ny för landet, Kola, stud. W. Hellen. — Ranatra linearis: larv, Karislojo, Kakkarainen träsk, aug. 1916, prof. J. Sahlberg. — 90 exx., olika delar af landet, stud. W. Hellen. — 235 exx., de flesta fr. — Lojo, dr H. Lindberg, stud. Häk. Lindberg o. elev P. H. Lindberg. — — 12 exx., däribland Lygus rugulipennis, Turtola o. Jämsä, dr E. Berg- roth. — 12 spp. i 20 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — 4 exx., Kemi, mag. M. E. Huumonen. — Aradus bimaculatus: ny för landet, Parkano,' mag. U. Saalas. — Hem. heteroptera: 252 spp. 48 varr. i omkr. 850 exx., prof. J. Sahlberg. Diverse insekter. 651 exx., samlade pä klippor i havsban- det i Tvärminne är 1899, dr E. Häyren. — Omkr. 2,000 exx. fr. Kuo- pio och Björneborg, de flesta samlade av lektor E. W. Suomalainen, H:fors entomologiska bytesförening. — Omkr. 5,000 exx. inköpta av YKS 4" » LK di dd len RE En! MÄ A TER ar Vr J RA RA PTL IT KÄTES CA £ 240 Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. V. 1917. | avlidne dr B. Poppius” sterbhus. — 15 exx. vinterinsekter fr. Janak- kala, stud. K. Abt. ASSI Biologiskt material. 6.nummer fr. Sippola, mag. V. E Kujala. — 5 n. fr. H:fors, Kuopio o. Nilsiä, aman. R. Frey. — 1 n. = Janakkala, stud. K. Abt. Amanuens K. E. Ehrström lämnade vidare följande. < översikt av Däggdjuren i Societas” pro Fauna et Flora re nica samlingar. jä Universitetets zoologiska museum och särskilt dess in- - hemska avdelning har allt sedan sin uppkomst för ökningen =. av sina samlingar huvudsakligen varit hänvisad till gävor av tillfällig natur. Det har varit museets uppgift att med =: de ytterst begränsade medel, som stått det till buds, dels genom direkta inköp, dels genom att förse intresserade personer med insamlings- och konserveringsutensilier, söka utfylla de luckor, som finnas i samlingarna. Att luckorna även med avseende ä däggdjurssamlingen fortfarande äro mycket stora, framgår av nedan följande sammanställning. Genom samarbete av alla för saken intresserade kunde emel- lertid mycket vinnas. Museet vädjar därför till Sällskapets medlemmar och särskilt till de yngre, för att genom deras - medverkan fä ätminstone en del av bristfälligheterna av- lägsnade. 2 Frän stora delar av landet saknas de allmännaste ar- terna. Huru ojämnt de olika naturalhistoriska provinserna äro representerade med avseende ä antalet däggdjursarter, framgär av nedanstäende tabell. Totalantalet inom Fin- lands naturalhistoriska omräde anträffade arter är 57. \ A de na ko > Mera än 30 arter. : . N 39. Ze Mellan 20 och 30 arter . Ta 27. KI 22. | > Mellan 10 och 20 arter. Sa 19. Ab 18. Ka 17. Ob 16. Sb 15. Lkem 14. Kb 12. Om 12. Oa 11. Ik 10. Ok 10. I Mindre än 10 arter . . St 9. Le9 AI7. Tb 7. Li 6. "Kpoemre Kol 4. > Ks 4... Lim'3. Kon 2. Lv 2. UR Ingerart- s. . . . Kton 0. Kpoc0. Kker 0. Lp 0. Lt 0. Lmur 0 >. Säsom synes finnes mer än en tredjedel av alla arterrepre- senterad endast från N, Ta och Kl. Fördelade pä större om- = — 13. V. 1917. + Ehrström, Däggdjurssamlingen. - 241 F räden, falla pä södra Finland ) 45 arter, mellersta Finland = 35 arter, norra Finland 20 arter och Lappland 21 arter. Artantalets förminskning frän söder till norr liksom den ojämna fördelningen av arterna pä de olika provinserna beror självfallet huvudsakligen pä att i en del trakter sam- lats mera än i andra och endast i andra rummet pä en olika fördelning av arterna. Sälunda faller t. ex. Al i samma kategori som Le och Li, och Ab och Ka motsvaras i artantal närmast av Ob, Sb och Lkem. Ik och Ok repre- -senteras vardera av 10 arter o. s. v. ; Exemplar saknas helt och hållet af följande fyra arter: Vesperugo discolor Natter. (= murinus L.), Phoca vitulina L., Delphinapterus leucas (Pallas) och Balaenoptera acuto-rostrata Lacepede. De sistnämnda anträffas såsom bekant endast tillfäl- ligt förvillade vid våra kuster. Om fladdermössens förekomst . och utbredning är så litet bekant, att det icke är möjligt att avgöra, huruvida den gråskymliga fladdermusen kan räknas till de förvillades kategori, fastän den blott en gång, 1834, anträffats hos oss. Att den kunde höra till vår in- hemska fauna i egentlig mening bevisar dess förekomst i Sverige, såsom Lönnberg uttrycker det, , åtminstone till Uppland, troligen längre norrut, dä den är härdig mot köld". Då den till det yttre liknar Vesperugo borealis, kan den lätt ha blivit förbisedd. Fladdermössen höra till de överhuvud- taget i samlingarna sämst företrädda grupperna. Det vore därför synnerligen önskvärt, att de af Sällskapets medlem- mar, som ha tillfälle därtill, skulle för museets räkning in- samla ett rikhaltigt material av fladdermöss. Detsamma gäller en del andra mikromammalier. För varje art kan ur sammanställningen lätt konstateras, från + vilka provinser arten är talrikt representerad och från vilka en komplettering framför allt är nödvändig. För de arter, som äro särskilt önskvärda antingen på grund av sin ') Gränserna ha delvis dragits i avsikt att begränsa i någon män ” — naturliga områden, varför t. ex. Ta och Sa hänförts till mellersta Fin- land, med Salpausselkä såsom gräns mot södra Finland. 16 fd J 242 Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. V. 1917. = variation eller sin osäkra avgränsning mot närstäende ar- | ter eller pä grund av andra orsaker, påpekas detta särskilt genom satsen: „Önskvärd frän hela utbredningsomrädet*, ifall det ej utan vidare framgär av tabellerna. Likasä omnäm- nes, vilka dräkter som saknas eller i främsta rummet borde kompletteras. Här mä såsom exempel anföras: Mus syl- vaticus (varierar), Sorex minutus och S. araneus (var. o. osäker avgränsn.), Putorius ermineus och Lepus borealis (som- mardräkt saknas). Även ifall anförda sats saknas, är mate- E rial av ifrägavarande art synnerligen välkommet. Smärre däggdjur konserveras lämpligast i alkohol, som jämte burkar och fällor av Sällskapet ställes till för saken intresserade personers förfogande. Allt detta kan erhållas ” - å zoologiska museum. På djur, som insändas färska, böra , inälvorna ätminstone sommartid avlägsnas, emedan skinnet eljes förfares. Även om djuret fläs, bör skallen eller det avskurna huvudet bifogas. Ytterligare mä nämnas, att till Universitetets zoologiska museum adresserade försändelser kunna sändas portofritt säsom post- paket. SE ae oli 4 ÄLÄ Plecotus auritus L. | | Lappl. N. Finl. Mell. Fin]. S. Finl. ,Fennia* Summa >; Hela exempl. — — 2 3 — 5 Skinn 0% st — 2 3 1 6 Skallar =. 00 — 1 — = 1 Fätaligt representerad. Sammanlagt 11 exx. Bland skinnen flera gamla uppstoppade exx. Vinterdräkt ej rep- resenterad. Ungar saknas. Be. s. Finland skinn från . : N 5 : : ! KI 1 = 5 skallar „ & A 5 . ; : E De Mr; YS KÄNN E TIA ÖA TES : Kea . =. skallar „ ä e 0a1 Y i Ojämnt företrädd. Vesperugo borealis Leisl. Lappi. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa +- Hela exempl. — 1 12 6 — 19 Skinu 04.2097 a 2 4 5 1 12 Skalla << I IS 2 1 — 3.34 - 13. V. 1917. Ehrström, Däggdjurssamlingen. 243 Sammanlagt 31 exx.; 19 sommarexx., av dessa 7 ungar i alkohol. Inga hela exx. frän andra ärstider. S. Finland skinn från . Ab2 N6 Ka2 Ik1 5 J skallar „: < Abi IE E S M. 5 skinn- =: Tal sa 2 1010,50 2.Khit = A skallar „ Tal a N ISI N. % skinn = ;=: 0k3 5 5 skallar „ : Ej företrädd frän de västligaste och östligaste provin- serna. Flere exx. endast från N och Tb. Vesperugo discolor Natter. = murinus (L.). Saknas i samlingarna. Vesperugo noctula Schreb. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl. — — — — — — SKITA SA Sen be re 22 — 1 — 1 Skalar... — 2.2. — 1 EN 1 Det enda frän Finland kända exemplaret, erhället vid Porkala, N, är 1881, finnes i samlingen. Vesperugo Daubentoni Leisl. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Eelasexempl. 8 3 = 11 Skinn «<. - — — = 5 2 7 Skallar. . . — = JD IB m VN Sammanlagt 18 exx. Intet vinterexemplar. Ett höst- och ett värexemplar. Äterstoden dels av obestämd ärstid, dels sommarexemplar. S. Finland skinn från - . 45 s 14K3 = > skallar „ M. =, Skinn 25" Ta8 % A skallar „ E Ä : : 5 J Ojämnt representerad. Saknas h. o. h. frän mellersta Finland och frän stora delar av södra Finland. FIRA 'exempl., s S => 3 = 32 Ra Go er ran = 2 SEEN DAR Skallar ar... Sja — M= 2 ur uppstoppade gamla. 244 Ehrström, Däggdjurssamlingen. Vespertilio Nattereri Kuhl. * Lappl. N.Finl. Mell.Finl. $.Finl. „Fennia“ Summa Mycket fätaligt företrädd. Sammanlagt 5 exemplar. Två ws TAAN ENT Mut PEN N Ni AT AP Aaa hole S. Finland skinn från . KENNE RED > s skallar „ j ä 5 - : 5 - 5 : < Tä De nyländska exemplaren i medlet av förra sekletfrän Ingä, de karelska 50 är senare frän St. Johannes. % Vespertilio mystacinus Leisl. ä Lappi. N. Finl. Mell. Finl. S. Finl. „Fennia“ Summa = Hela exemplar — — 20 = — 20 = SUN 00; 0 = — 1 1 — 2 a: Skallar . . . — — — 1 1 2 sä. p Sammanlagt 22 exemplar; 2 gamla uppstoppade;2 höst- exemplar, 20 sommarexemplar. Inga vär- och vinterexem- = plar. En unge. > S Finland. skinn” från: ©2224 NL 223) ne Taa 2 er p. skallar „ 2 E Ni ; \ N : Ä Ch Mois skinn Pin 4 4:01) LIES > a SPI > ; ; Br a p skallar „ ; X ; - s - E KR a jä Ytterst ojämnt företrädd. Tvä exemplar och en skalle från början av 1870-talet från N, Thusby, och Sb, Suo- == nenjoki, övriga frän Ta (Hattula 19, Evois 1) 1909—11. a Erinaceus europaeus L. | = Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa ; Hela exemplar — — = 10 = 10.278 Skin sva zes — — 5 yt - Tr Salla; See ee = 1 1 2 Sammanlagt 17 exemplar. 5 ungar i sprit. v S. Finland skinn från AlS . N? N JA > skallar „ . Ne x A sä Finnes endast frän Äland och Nyland. E 4 "AW 4 N A Ehrström, Däggdjurssamlingen. 245 Sorex araneus L. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S. Finl. ,Fennia* Summa Hela exemplar 5 10 13 20 — 48 Ber. a Pa 6 7 1 17 Skallar <<. — — — 2 — 2 Sammanlagt 65 exemplar. Frän Lappland 6 sommar-, 1 höstexemplar; frän norra Finland 1 sommarexemplar, 9 värexemplar;frän mell. Finl. 7 sommar-, 3 värexemplar; från södra Finland huvudsakligen sommarexemplar. S. Finland skinn frän . Ab3 N21 Ka3 j k > skallar „ ee > ä ‘ + 7 KZ. : M. 3] skinn » Talo Sal = 222865 .Khbillen: . Om2 « a skallar „ : 4 : N N. = skinn =, ; ; . Ob 11 ja skallar „ — Lappland skinn , Lei Lkem6. 5 skallar „ 4 3 KR i N : a Mycket ofullständigt representerad, i synnerhet frän norra och mellersta delarna av landet. I södra Finland saknas den frän de västligaste och östligaste provinserna. Önsk- värd frän hela landet. Sorex minutus L. Lappi. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa > Hela exemplar — 9 32 53 2 96 Skin. ora 0 1 — 2 3 — 6 Skallar‘.. . 4 — — — Ba N 2 a Sammanlagt 102 exx. Huvudsakligen sommarexx. Un- — gar 9. S. Finland skinn frän A == ’N42- Ka9-.Ik1 -St2:BKI2 J: 5 skallar „ : ; N2 A : . , : Ben = 3 -SkInn >, Lada 0a; Sb2 : E . Om8 Ein s skallar „ 2 Pa ; k R BEN.’ , skinn „ : : SH KSS te, skallar „ 2 Lappland skinn , Lkemi BA skallar „ Lappland, norra och mellersta Finland fätaligt och ojämnt representerade. Önskvärd från hela landet. - 246 - Ehrström, Däggdjurssamlingen. Crossopus fodiens Pall. 5 i Lappi. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa = Hela exemplar 1 1 3 4 a Be. Skin — — 3 1 5 Skällar .-::. - — — 1 — —— 1 Fätaligt företrädd. Sammanlagt 14 exemplar. 2 höst-, 1 vinter-, 2 värexemplar. Resten sommarexemplar eller (3) $ av obestämd årstid. Inga unga exemplar. S. Finland skinn från . TIN A Kaan RE = E ja skallar „ > ; E : s s 5 E M 33 \; Skinn: 11» Tal E RE KD Dot E : :Om1 72 5 E skallar „ E > ! SDI A N. 5 skinn >; Å E TIIÄ skallar „ . R en sinn}. . Lkem 2 A skallar „ Sporadiskt frän olika eo av landet. Önskvärd frän hela landet. Talpa europaea L. 2 Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exemplar — — 3 12 — 15 Skinn 2.22: — — 5 3 28 Skallar « < . — — — 1 — 1 Sammanlagt 23 exemplar. 12 sommar-, 4 höst-, 1 vin- 2 ter-, 1 värexemplar; övriga av obest. årstid. Ungarsaknas. S. Finland skinn frän = Abd. SD askaB TIKEN yx: K12 5 a skallar „ f ; N 1 ä 2 ja 9 NETO skin yh eaa SSA AEA : ; : : 3 : 2230 7 » = skallar „ E ä : z 5 E Sydvästra Finland ER | a gen. ett skinn. Onskvärd frän hela utbredningsomrädet. DA Ursus arctos L. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exemplar = — — vie — ND BR SN 7.22... — = 1 11 5 17 Skallar. 0 Fo 1 — 16 — 17 Sammanlagt 17 exx. Ingen sommardräkt. 2 höst-, 2 E / 13. V. 1917. Ehrström, Däggdjurssamlingen. 247 — vinter-, 4 värexemplar. Äterstäende 9 exemplar utan angi- vet datum, av dem 5 även utan angiven lokal. Inga ungar. S. Finland skinn frän . ; NI Kal . Kl11 Kol8 - skallar + : - ; Ä : : . Kol16 M. k- skinn Rat : : ja 5 skallar , : NSN skinn £ , bh ja skallar „ Oki Exemplaren frän N och Ta äro frän början av 50-talet, ex. från Ka (Fredrikshamn) unge av år 1849. Exemplar frän norra Finland samt Lappland saknas. Önskvärd sär- skilt frän dessa delar av landet. Meles taxus Bodd. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exemplar — — -— — = — SKINN: = er — — 2 2 5 9 Skallar . . . — — 2 6 — 8 -Fätaligt representerad. Sammanlagt 9 exemplar, av dem fem äldre skinn utan lokal och datum. Ett sommarexemplar, tvä värexemplar. i S. Finland skinn från . 2 re N a ; a BE S skallar „ ; ; 1 ; EURER M. JA skinn 06 Pka1. Sat A : e 2 3 5 sä skallar „ | SE ; a A : : . Om2 Representerad frän Österbotten genom tvä skallar frän Haapavesi och Sievi. Önskvärd från hela utbredningsom- rädet. Gulo luscus L. Lappi. N. Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exemplar — — Es Mai JLS ra SRA 03-13 1 — 1 4 9 Beallar- 2... D — — 1 1 7 Sammanlagt 9 exemplar, därav 4 äldre skinn utan lokal och datum, 2 utan angiven årstid. 1 sommarexemplar. 2 ‚ ungar. IMS skin 7, = 7 skallar „ 3 : : E N. & skinn „ 5 ä ; Ob 1 å skallar 7, 2 : E : - N Lappland skinn „ + -Lkem2 . ; ver Ja z skallar „ Lel Lkeml . LOSE Invest PÄ 248 Ehrström, Däggdjurssamlingen. S. Finland skinn från = i skallar „ Enda exemplaret frän sydligare delar av landet är från - Impilahti. Önskvärd frän hela utbredningsomrädet. Mustela martes L. ; : 2.30 Lappl. N. Finl. Mell. Fin]. S. Finl. ,Fennia* Summa Hela exemplar — — — * — — — Skinn . . . . — — 7 = — 4 6.25.1053 Bkallar: = oxo: SL 11 — 6 1 39 Fåtaligt representerad. Sammanlagt 10 exemplar, därav 6 under rubriken „Fennia“. 3 sommar-, 1 höstexemplar. 2 Inga ungar. | ARa S. Finland skinn frän . Abi N3 2 x 5 : E 1 W skallar „ : : ; E : KUL SKO A. E N. 2 skinn ,, i n s g E 2 ; p E Wer skallar „ k 5 E i . Kkerll Fe m Lappland skinn „ E A E N , . < 2 TEN ; a skallar „ , : Li 21 : N ja 3 Saknas h. o. h. från ee Finland, är frän nordliga - = delar av landet representerad endast genom skallar. Önsk- E: värd frän hela utbredningsomrädet. | = r L Putorius putorius L. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa a Hela exemplar — — — 3 == 3 SKIN. SOT ne — 2 14 1 AT Skallar . . . — — oo 5 ai A D "Sammanlagt 20 exemplar. Mest höstskinn. S. Finland skinn från . RENT KAAN st. : KI 6 ÖR R skallar „ C ; N 2 ; : <= a Ka AN I skinn 2-4. 2-73 ESAN . 4 , : i E Ba > skallar „ : : Saknas frän de tre västligaste o tvä östligaste pro- vinserna. Största antalet från Nyland och Ladoga-Karelen. — — Ehrström, Däggdjurssamlingen. 249 Putorius lutreola L. Bear Lappl. 'N. Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exemplar — — = = ur Eja Wsskinn < = 1 4 7 2 14 kapkallar . 2... — = 2 3 4 9 * Fätaligt representerad. Sammanlagt 14 exemplar. Unge- — fär jämnt fördelad över de olika årstiderna. En unge. S. Finland skinn från . Ab3 N3 . - St1 N M skallar ,, SAD N 2 ; : M. = Skins: hare. Sal E E S KDbI % 5 skallar , Tal a ? x .. Kb1 EN: > skinn „ N 2 = OD: en in skallar ,, Saknas frän Äland och de fyra Östligaste provinserna i södra Finland. Från mellersta och norra Finland endast fem exemplar sammanlagt. > = a. 4 W 5 a ä > 3 ; > / 3 a N 3 Putorius ermineus L. 2 SEE E Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa + Hela exemplar — 2 = 1 fä 3 fö Skinn . .. 6 1 19 12 5 43 3 SST SUR EN ES 7,25 8 2 6 — 41 x Sammanlagt 46 exemplar, därav ett tjugotal delvis mycket = — däliga exemplar från 1850—70. 19 sommar-, 5 höst-, 5 vär- 7 "och 6 vinterexemplar, övriga utan datum. Åtta ungar. Skal- dar jämförelsevis rikligt från Lappland. ES. Finland skinn från . Ab2 N8 . =. St3 RR skallar ,, : ; Nin. | a a Nix, Sem 25,18 d40Sa 10021307 5b1 Kbr;. : . Om 1 TMN = skallar „ KASSI Pa : . Kb1 ; N E N. „ skinn „ = Kpoci >. sa. 14: ER a v 5 skallar ,, . : b 2 < Ks'8 : * Lappland skinn „ . Lkem5 . N “Bl = skallar „ Le4 Lkem 12. : 2 Li 9 Åland och de fyra östligaste provinserna icke företrädda, > Övriga ojämnt. Från mellersta och norra Finland samt Lapp- — land enstaka exemplar. 5 PAS YSA de, I SERENA ASEA x 250 Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. V. 1917. Putorius nivalis L. A Lappl. N.Finl. Mell. Fin]. S. Finl: „Fennia“ Summa Hela exempl. . 1 — — 1 — 2 SKIN 3. Sa 1 1 2 3 1 8. Skallar. 3... = — 1 1 — 2 > Mycket fätaligt representerad. Sammanlagt 10 exemplar, därav fyra uppstoppade frän äldre tid. Mest vinterdräkt. S. Finland skinn frän . : N 3 : . a u E. % skallar „ ; : N 1 3 Mia}, skinn "Ta k ja E skalları,; > Ta Ä INT) siann K OKI x L ja skallar „ A ä Lappland skinn , Le2 a 3 skallar „ 4 Frän mellersta Finland tvä exemplar. Frän norra Fin- land och Lappland sammanlagt 3 exx. Lutra lutra L. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — -—- — = — — Skin TS. 1 — — 6 2 9 KALLA. SSN 1 4 3 30 3 41 Mycket fätaligt företrädd. Sammanlagt 9 exx. 4 som- mar-, inga höst-, 1 vinter-, 2 värexx., övriga utan datum. 4 ungar. i S. Finland skinn från All. Abi N4 E : E ; 5 5 skallar a ARLES NA11.KaV ss. < K11;>-.Koli8 M. = skinn , f : 2 2 s skallar „ Ta2 Sal 2 ak all Se 5 E : K jä skallar ,, ; 3 SORTERS Lappland skinn „ e „= Lıml 5 skallar „ sim Skinn finnas er från tre provinser i En: Finland % och frän en provins i Lappland. Canis lupus L. Lappi. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — — — — — — SID: TNTS — ö 4 3 15 Skallatksisix < = 1 SB? s 11 18. V. 1917. Ehrström, Däggdjurssamlingen. 251 a Sammanlagt 15 exx. Vinterexemplar saknas. En som- * — marunge. Ett höst-, 3 värexemplar. * S. Finland skinn från . Abi N3 TJK skallar „ ä Fe ae Skin, DÅ 4 SAT ; 3 a 4 5 skallar „ re i : : . L ORE ER skinn „ Bei; a skallar „ ö ; : i : a >. Lappland skinn” , TEN = : „ L183 E ISE AIN AE! 45 5 s - 5 ESA CI Två av exemplaren från Nyland från 1840—50-talet; det ena från Drumsö, det andra från Borgnäs. En %, månads unge från Mäntsälä år 1878. Exemplaren från Tavastland och Savolaks från 1870-talet. Från alla delar av. landet äro såväl skinn som skallar synnerligen önsk- värda. Canis lupus x domesticus. Lappi. N.Finl. Mell. Finl. S. Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — — — — — — N RE re = 2 el ne) fö Skallar <. — — PB er ES SA Två exemplar från Åland 1880. Vulpes vulpes L. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — — — — — — SS U TKT: 4 1 512 13 9 29 Skallar; => . 21: — 18 7 23 69 Sammanlagt 29 exemplar. Ett sommarexemplar, unge. Intet höst-, 4 vinter- och 7 värexemplar. Övriga utan da- tum. Sex av dessa unga exemplar. S. Finland skinn från . -*. DEO ti Sch Kie = 5 Skallarrı.. AL. Ni , a «v + K12 :Kol3 BE skinn „ ; KETÄ » RE. . Om 1 = 5 Sskalar- 30-2 Tatlz =. 5 . Kon N. skinn ,„ ; : . Obi i Ea > skallar ,, 3 ? 5 rer s Lappland skinn „ ; a AA 5 skallar „ Le7 Lkem14. - vis rikligt från södra Finland och a Vulpes lagopus L. x j Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Sun Hela exempl.. — —:.. — = — AN SA Skinn“. arr — 1 11 32 2: SSkallar === AA — == JM 16 Sammanlagt 18 exemplar. 6 sommar-, 4 höst-, 2 vin-. + ter-; 3 värexemplar, 3 utan datum. Två ungar. A * S. Finland skinn frän . Ab2 N8 . ... Ki... E A > skallar „ E z : x ; ; PPI = ei, ;, skinn „ a | 5 k E skallar ,, MUTKA "skinn ti; TA 2 skallar „ 3 x 2 = \ Lappland skinn „ z E Be FEN [18 = skallar „ Leil3 . Skallar mest frän Lappland. ae Felis lynx L. Pt ER Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — -— — — — — Skinn . . .. — Ju: 2 6 4 13 2 Skallar? si 5 — — 12 2 TATE Sammanlagt 13 exemplar. Intet sommar-, 4 höst-, —vinter-, 2 värexemplar. Övriga utan angiven årstid. "> 8. Finland skinn frän-...-...N3 Kal .. 00.0 Kol2 EN skallar „ > ; E ' p ; . Kol12 RM 3,7— SKINN <: 5 EEE pj ADA é 5 Een. 14 ; Ira 2 M EN. rp SKINN: ur KOL ; ; . ; JR skallar „ ; - 2 Frän Nyland och Karelia australis exemplar frän 50: och 60-talen. Önskvärd frän hela utbredningsomrädet. Skalet lar endast från Olonets-Karelen. | Pi = a En x 18. V. 1917. — Ehrström, Däggdjurssamlingen. 253 + Halichoerus grypus Nilss. Lappl. N. Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — — — — — == ESkinh =... 300 — — — 7 = 7 Skallar ... — — 1 9 KO 10 Fätaligt representerad. Sammanlagt 7 exemplar. 6 vär- exemplar. Av dessa 4 ungar. 1 exemplar av obestämt datum. KS pinland skinn ATS n INS a, ja skallar A17 7 N 2 MW skinn = v skallar : 2.0284 Skinn finnas endast frän Äland och Nyland. Särskilt önskvärt ett större material av skallar. Phoca vitulina L. Saknas i samlingarna. Phoca foetida Fabr. Es Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — — — < -—— — Skinn .... — == Ke 6 2 6 Skallar . . . — — 1 52 — 53 Fätaligt representerad. Sammanlagt 6 exemplar: 1 som- mar-, 3 vinterexemplar, därav 1 ärsunge, 2 av obestämt datum. S. Finland skinn Ian; , N 6 i 5 skallar A ANAR IN TO M. i skinn EA x x 5 ; 4 ” ” skallar ” . . Oat = 4 4 Skinn finnas endast frän Nyland. Skallar frän Äland 42, frän Nyland 10. Skallmaterial särskilt av äldre exemplar fortfarande önskvärt. Phoca foetida ladogensis Nordgv. Lappi. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl, ,Fennia* Summa Hela exempl.. — — — — — — »Skinn: «oo. . — = = 24 = 24 BRallar- +. s == = 191 — 191 L = of 254 «Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. V. 1917. - Sammanlagt 24 exemplar. 4 sommar-, 4 höst-, intet" vinter-, 11 vår-exemplar. 5 av obestämt datum. Inga ungar. S. Finland skinn från > : A A : 7 .. Kr22 JA k skallar „ N v s | ; E . K1191 Materialet är till största delen från Sordavala-trakten.' Skinn och skallar särskilt av äldre exemplar önskvärda. Phoca foetida saimensis Nordgv. Dx E 2 Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl, „Fennia“ Summa of Hela exempl.. — — = ie mä K Skinn :: 2... — — 13 S ee 13 Skallar 3. <= — 12 — — 12 Fätaligt representerad. Sammanlagt 13 exemplar. 2 sommar-, 2 höst-, 1 vinter-, 7 värexemplar, av dessa 1 unge, 1 exemplar av obestämt datum. M. Finland skinn frän . $a12 . vk el ja skallar > 29212 5 Exemplaren ha erhållits Ka vudask hd från a och Pihlajavesi, ett exemplar är frän Pielisjärvi vid Pielis- jokis utflöde. Mera material särdeles önskvärt både av skinn och skallar. Sciuropterus volans L. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S. Finl. „Fennia“ Summa Hela'exempt.. == — 2 6 sea 8 J PATA = 15 17 7 39 Skallar" -; da 4 1 4 1 10 Sammanlagt 47 exemplar. 12 sommarexemplar, därav 3 ungar, 7 höst-, 6 vinter-, 11 vårexemplar, av dessa 3 ungar. Övriga utan närmare bestämt datum. S. Finland skinn från Ah NS. :Ka5 < St2 ja i skallar & N 0 N ren SE 18.0 STA Mi, skinn = #310 822- Oa1;':Tb/4 m > skallar 5 N anta G 90: N. 2 skinn ps = X skallar & Ok 4 Saknas frän Äland samt landets östligaste och nordliga delar. Önskvärd från hela området. Br = 4 RE. a Pa 4 | 7 3 > k 3 i % v E e (AV or Få Uk STE BE a PRN 7 VNA VN R.) TT N EY HALVIN Vii < f , > 2218, M. 1917. Ehrström, Däggdjurssamlingen. . 255 Sciurus vulgaris L. Lappl. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — 000-4 — — = 11.11 om OM 47 90 98 — 272 kallar niin os, 13 31 34 98 — 176 Sammanlagt 272 exemplar. 19 sommar-, 135 höstexemplar, av dessa 2 ungar, 79 vinter-, 30 värexemplar, övriga utan datum. Frän Lappland saknas vinter- och värskinn, frän N. Finland sommarskinn, mell. Finland är svagt representerat. Frän S. Finland finnas endast 4 sommarskinn. S. Finland skinn från Al34 4 NIKE? KS 000 KIPSI 3 2; skallar „ A159 2" 7N16 L : ; +, *KI'23 M. i Skinn: =. Fa.82:,:Sa1..031-Tb4::..;+- Kb2 5 x a skallar „ Ta34 | . : : N. 2 skinn” „ Ok17 Kpoc9 . Ob14 Ks7 > » skallar „ Ok15 Kpoc9 >. [N KST Lappland skinn „ Le2 Lkem30 Lim2Lv1 . Li2 a skallar „ Le2 Lkem10 . d Mana Gita Södra Finland jämförelsevis väl representerat. Komplet- tering av dräkter önskvärd frän de trakter, frän vilka de sak- nas eller finnas i mindre antal. Castor fiber L. -Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl, ,Fennia* Summa Hela exempl.. — = — — = <. SEL. — — s 1 2 Skällar . .. — = < — — — Sammanlagt 2 uppstoppade exemplar, antagligen frän tiden före 1850. Det ena med beteckningen Lappland. Det andra saknar lokaluppgift och är ej med säkerhet inhemskt. En bäversvans omkr. 1840 från Sodankylä. Käk- och skall- delar frän Kuolajärvi. Bävergnagade kvistar frän mossar i N, Kyrkslätt, och Om, Paavola. Eliomys guercinus L. , Lappi. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — —- — 1 — 1 TIN 354512005 — — 3 — 3 Skallar . . . — u — — — :— — Mycket fätaligt representerad. Sammanlagt 4 exemplar. a Inga ungar. 3 sommar-, ett värexemplar. = S. Finland skinn frän . = 3 j ; 3 MR 137 % skallar ,, Alla exemplaren frän Kie Mus decumanus Pall. | Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa > Hela exempl.. — 1 2 6 — 9 STIER = 1 14 — 15 Skallar=..-< sure — — 4 = 6 Sammanlagt 24 exemplar. 8 sommarexemplar, därav 5 ungar, 2 höst-, 7 vinterexemplar, av dessa 1 unge, 3 vär- exemplar, därav 1 unge, 4 till ärstiden obestämda exemplar. S. Finland skinn från . Ab2 N18 ” M. ” 4 exemplar. Saknas även från östra och västligaste delen N skallar „. = Ab2 .N2 E : ; a o, skinn „ 5 BB) 2 k . Om2 S ja skallar?! >77 E 3 ; e = x Sskinn?*,,; . e OPI s skallar „ Från norra och mellersta delen av landet sammanlagt wa: av södra Finland. Endast 6 skallar. Mus rattus L. M Lappl. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — — 8 — — 8 Skinn...2. — — — TA Bl Skallar 722.72 — 5 3 — 8 Sammanlagt 60 exemplar. 9 sommarexemplar, därav 3 ungar, 10 höstexemplar, därav 3 ungar, 23 vinterexemplar, TÄN därav 1 unge, 16 värexemplar, därav 2 ungar. Utan datum två exempl. S. Finland skinn från => JAD 6:N 1 5 = skallar „ : 3 N 3 M. skinn -,„ lad? ” L skallar 721325 : : é - F Material särskilt av skallar önskvärt. ae - Ehrström, Däggdjurssamlingen. 257 + — Mus sylvaticus L. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa 3 Hela exemplar — -— 2035039 — 66 eskmn'.......- — — 5 3 2 10 = 5 Muakallar 000 4 1 x Sammanlagt 76 exemplar. 42 sommar-, 3 höst-, 2 vin- - — ter-, 10 värexemplar, övriga till ärstiden obestämda. —$. Finland skinn från Al4 Ab4 N28 -=,1K66 E 2 x skallar ,, | : M. ja SKS 5 13:30°- 4; ; PDA — 3 A - Bkallar 41783. ; L Sb 1 Endast Nyland och södra Tavastland rikligare represen- terade. Skallmaterialet däligt. Material, säväl skinn som 3 skallar, frän hela utbredningsomrädet i riklig mängd önsk- värt. = Mus musculus L. : Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa E Hela exempl: ; — 15 42 75 2:20 194 = Skin... . — 3 3 n IT Saa — Skallar Tl — 1 1 1 3 Sammanlagt 145 exx. Därav största delen sommarexx. EB, Fimland skinn frän All Ab8 N53 Kal5 Ik2 St1 er >, skallar „ s Ni x E Dn skin 0, Ta 32 Saken . Sb2 Kb9 Koni SÄ 2 SKALA =, Pai i 2 . ; N = N. we SSK >, KAN Orla Ser 5 skallar „ = „Material önskvärt från nordligaste delen av artens ut- - — bredningsomräde. Mus agrarius Pall. Lappl. N. Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela Pretunieser th n — 1 = 1 4 Skin. . . . — — — 1 — 1 Skallar cos <: — 23 9 ja ar : Sammanlagt 2 exemplar, de enda kända frän landet. > Från Ka i närheten av Viborg. 17 258 Ehrström, Däggdjurssamlingen. Mus minutus Pall. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — 11 26 15 5 57 SKIN = 8... 2 h) 4 — 11 Skallar sv, fr ss — 1 1 2 4 Sammanlagt 68 exemplar. 9 sommar-, 19 höstexemplar, därav 1 unge, 6 vinter-, 13 värexemplar, övriga utan när- mare angiven ärstid. - S. Finland skinn frän . 2338-19 = X skallar >. , : N 1 1 ; Ä L ; ) M.. *, SKI 100 n LANKA nl 5 “Sb: ; 5 . Om8 > 5 skallar ,, 2 ; 3 Sb > x s skinn, IK Dr = EOS ja s skallar „ 5 , N ; - 3 4 : Saknas från västra och östra delarna av landet. Rik- ligt material önskvärt. Lemmus lemmus L. Lappl. N. Finl. Mell.Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. 13 _ — — — 13 POTI e AA — — — -- 14 kallar Shoe GA = —- — 1 27 Sammanlagt 27 exemplar. Mest vårexemplar. 2 ungar. Lappland skinn från Le15 Lkem10 Lim1 Lv1 SOC skallar , Lel Material önskvärt från hela utbredningsområdet, sär- skilt dess södra delar. ; Lemmus schisticolor Liljeb. Lappl. N.Finl Mell. Finl. S.Finl. „Fennia* Summa Hela exempl.. °— == - ; = 4 Skinn. ... — —=— 1 — v 3 Skallar.. 32 — — — — 1 1 Mycket fätaligt representerad. Sammanlagt 7 exemplar. 2 sommar-, 1 höstexemplar, övriga utan datum. Inga ungar. S. Finland skinn från ja = skallar „ ; - , a : : : IM skin sa Lag ; ; LSD J SG - . Omi N 35 skallar „ i : ; 1 W L IV 1917. + Ehrström, Däggdjurssamlingen. 259 RE, Material önskvärt från hela utbredningsomrädet. Evotymus rutilus Pall. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. 1 6 1 — — 8 TE NA — 1 — — 3 -Skallar . . . — = SEN ASA PS i Fätaligt representerad. Sammanlagt 11 exemplar. 1 sommarexemplar, 3 höst- och 1 värexemplar, 6 utan när- mare angivet datum. Inga ungar. S. Finland skinn frän ja 5 skallar „ ES skinn „» Tal a ; E i ; : . Omi 5 A skallar „ . N v . N. g sSkInns=* SOK Al ROD 4 p skallar „ Å : we Lappland skinn „ Le2 Lkemi så skallar „ E a . k R ; Material önskvärt särskilt frän de sydliga delarna av artens utbredningsomräde. Evotymus rufocanus Sundevall. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S: Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. 12 14 3 — — 29 ia re er — 3 — — 6 Skallar . . . — -- 3 — — 3 Sammanlagt 35 exemplar. 4 sommar-, 1 höst-, 4 vär- exemplar. 26 exemplar utan närmare bestämt datum. Inga ungar. S. Finland skinn från = a skallar „ 3 E 2 : h M. A Skinn => + SE hi. x Sb2 2 a skallar „ : a ; sh N. A Skin 30550 OKA2. = ODILB = skallar „ Lappland skinn , Le2 Lkemi2 . Lil : skallar „ Material önskvärt frän hela utbredningsomrädet, särskilt dess sydliga delar. IR. ER ET On 7 Na W Re TR drd ky A a a EN et SA SES ae mä ae ea re Säv paa DoD AT, NÅ PD ae MTI RN Ma Men De , - E PÅ - IVA N / 7 - Mm ri LA i KM x FOT 260 "Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. V. Evotymus glareolus Schreb. Lappl. N. Fin]. Mell. Fin). S. Finl. „Fennia“ Hela exempl... 18 35 80 38 — = Po 5 2 7 — SAMAN: 10 = 6 — — Sammanlagt 188 exemplar. 67 sommar-, 2 höst-, 14 > vinter-, 29 värexemplar, övriga utan närmare bestämt datum. S. Finland skinn frän . Abi N32 . St 11 KHS ” a 210 AIE TSS N i E ä , 5 E : E MS, N, skinn „Ta45 Sa6 0Oa2 . KD OTA 5 . On: 238 +» skalları at 2 2 s Kb5 N. Gå skinn „0622 Knoc7.....-Ob.11 > 22 a skallar „ ‘ ; a a s = Lappland skinn v: ILIKE ol ns a kiin 5 E skallar”. x > : E E E ; k ! % Rikligt material frän alla delar av landet önskvärt. 3 Microtus agrestis (L.). 4 Lappi. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. 10 13 56 84 — 163 SIN a. 338 — 8 14 2 32 SIE vä 2 — 5 4 — 11 R s, a 2 Sammanlagt 195 exemplar. 118 sommarexemplar, därav 5 ungar, 17 höst-, 32 värexemplar, övriga utan närmare an- - givet datum. S. Finland skinn från Al20 Ab11 N62 i en St E = skallar „ , Ab1 N3 X E o a E M. J skınn R lan2e526..:041 Tb2. Sb14 "Kb&:.. . Om3 e. a skallar „ Ta4 ; x a ; Kb 1 Nota skinn +, - OKS” Kpob'3" s > Ob2 = PR skallar „ ; 3 : Lappland skinn ; Lell Lkem7 ä J | > skallar „ «Lei Lkemi. 4 n ; a : | . Material önskvärt särskilt från nordligaste delen av artens utbredningsområde. | Microtus ratticeps (Keys. et Blas.). Lappl. N. Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. 99 4 == = = 103 E Skin. tn = at = 215. N ; Skallar Skata = E = — — b E SA N 3 Lappmark. | > N. Finland skinn frän . a OA & = & skallar: >, k . : > s > Lappland skinn =, . Lkem2 . < BERN AR: - skallar ,, 2 : ; , 3 FINS AE k i £ Onskvärd särskilt från de sydliga delarna av utbred- = ningsomrädet. | E Arvicola terrestris (L.) Savi. A Lappl. N. Finl: Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa + Hela exempl.. — 6 15 8 — 29 = Skinn . < 5 2 21 11 — 39 ee Skallar.... — = 1 1 1 3 ; Sammanlagt 68 exemplar. Därav dock ett 20-tal skinn > utan huvud och extremiteter. 27 sommarexemplar, därav > 16 ungar, 23 höst-, 1 vinter-, 8 värexemplar, 9 utan när- > mare angivet datum. = $. Finland skinn frän . Ab10 N6 Kal . + KV2 5 Fi N skallar. ss , . N 1 Ä a R 4 : . EN skinn aa Pays. SA 9, KORB bit; .0m22 a 2105, skallar „ 4 x N . Sb1 ; 5 : $ N. A skinn 3 E j < Kpoe 2'=: rv OD Ks3 R gå Br skallar „ + : N & : e > Lappland skinn „ aslkem:5;% = 5 skallar „ : : fi ; E 3 : - ; Rikligt material frän alla, särskilt nordliga, delar av ar- > tens utbredningsomräde ' önskvärt. E Sminthus subtilis Pall. ; - Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa E Hela exempl..= — — — 2 — 2 280151 ns =: 9 3 1 13 froSkallar .-. . — — — AEL 1 E Fätaligt representerad. Sammanlagt 15 exemplar. 7 sommar-, 2 höstexemplar, 6 utan närmare angivet datum. Pstmiland'skinn “ran == oo co NA teil 3 z skallar ,, ; 3 Nl ; ; 5 | IN. skinn TTA SE SORGEN N ; ma i ; Br, 2 skallar „ ; ju 2 E: E X KS rt — 81. V. 1917.” Ehrström, Däggdjurssamlingen. 261 Sammanlagt 103 exemplar. De allra flesta från Utsjoki 262 ; Ehrström, Däggdjurssamlingen. 13. v. 1917. Saknas i södra Finland från de västliga provinserna; Önskvärd från hela utbredningsområdet i riklig mängd. Lepus timidus L. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S. Finl. „Fennia“ Summa Hela-exempl..; ==: a en = =. Sa PD DR © 3 33 22 2 66 SIKAA SN. 008 LSD 1 28 39 — 74 Sammanlagt 66 exemplar. 2 sommar-, 32 höst-, 22 vinter-, 6 värskinn. 2 ungar. Övriga utan datum. Frän Lappland och norra Finland saknas sommar- och höstskinn, frän norra Finland även värskinn. Frän mellersta och södra Finland sammanlagt 2 sommarskinn och 1 värskinn. .$S. Finland skinn frän . UNITS. Ka. Ik E KI 1 = x skallar „ Al5 . N24 Ka4 Ik2 i KI 4 M. ra skınn VE Tas? Sa2.032° Th 3::Sb 3 /Kb20 ms » skallär „ Ta4 Sa3 Oal Tb4 Sb1 Kb12 Kon3 N. PN skinn „ 2 i 25053 N 5 skallar „ ; 4 7 Ob Lappland skinn „ . Lkem 6 v skallar „ Le2 Lkem 4 Särskilt sommar- och värdräkter önskvärda. Lepus europaeus Pall. Lappl. N.Finl. Mell.Finl. S.Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — — u — = ar Skinn 32200 0 — Dir 9 — 11 Skallar . . . — — — 3 = Sammanlagt 11 exemplar. Inga sommarexemplar. 6 höst-, 5 vinterexemplar, av dessa en unge. Inga vär- exemplar. 5. Finland skinn från . PAN HYK ali kA i a = Rh 5 X Skalläröäs ; E ; ; Ik 1 a 7 2 J PRISER skinn 20,2 42 : i KN skallar „ Saknas frän västra delen av södra Finland. Särskilt ungar och sommardräkter önskvärda. SÅ 13. V. 1917. Ehrström, Däggdjurssamlingen. 263 Rangifer tarandus fennicus Lönnberg. Lappl. N. Finl. Mell. Finl. S. Finl. ,Fennia* Summa Hela exempl.. — ne ur a RR SKINN 00501 = 6 ‚4 = 11 Ann. 1 5 6 Be 12 Sammanlagt 11 exemplar. 1 höst-, 2 vinter-, 1 vär- exemplar, 7 utan närmare angivet datum. S. Finland skinn från . E 2 i E : . Kli Kol3 » i skallar „ L E : å ; K11 Kol5 Mi}, skinn 2 É ; si KDl:Kon5:. : v! A skallar „ A : ä Kon N. > skinn „ a 2 N | 3% > skallar „ i i SOA Lappland skinn „ ä a bwl = skallar „ Utom en skalle frän Lapponia tornensis är 1854 och ett av Kola-expeditionen 1887 hemfört exemplar äro äterstäende skinn och skallar frän östra Karelen. 3 skelett och ca 20 par horn från Karelen, 4 par från mellersta Finland. 3 sub- fossila horn, av dessa 2 frän Karelen och 1 frän Tb. Alce alces (L.). Lappl. N.Finl. Mell. Fin]. S. Finl. „Fennia, Summa Hela exempl.. — = — — —- — Skinn =. ."..—: o 1 8 5 14 Skallar .. . — — 3 6 3 12 Sammanlagt 14 exemplar. 1 sommar-, 4 vinterexemplar, av dessa 1 unge. 3 vårexemplar, alla unga exemplar. S. Finland skinn från . Abi N6 Kal 5 1-skallan. < £ > N6 M. SSS KL NS as i Maja! 5 » skallar „ . Tb1 Sb1 Koi Capreolus caprea Gray. Lappl. N. Fin]. Mell.Finl. S. Finl. „Fennia“ Summa ' Hela exempl.. — — i WA zn SKINS. -.27 — = — 1 — 1 Skallars. s 00 ms so 2 => Lappvik, 1909. Phocaena communis Cuv. Lappl. ;N. Finl. Mell.Finl. S. Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.- — mu ge ks Be skinn'‘. 42.0.2 —— == FR 7 le 7 Skalları vs mo K= = 3 — 3 Fåtaligt representerad. Sammanlagt 7 exemplar. Inga ungar. N S. Finland skinn: "från! . i N 7 4 ja skallar s 2 > N3 Alla exemplaren frän nyländska skärgärden. Skinnen - delvis dåliga. Särskilt skallar önskvärda. Tursiops tursio Fabr. Lappl. N.Finl. Mell. Finl. S.Finl. „Fennia“ Summa Hela exempl.. — — — — — Skinn- <. — — — 1 — Skallar 730. == — — 1 -- Ett exemplar i samlingarna, erhället vid Lappvik 2.X.05. Delphinapterus leucas Pall. Intet exemplar. Balaenoptera acuto-rostrata Lacepede. Saknas i samlingen. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog föl- jande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1916—1917. Under verksamhetsåret 1916—1917 har till följd af de exceptionella förhållandena Sällskapets bibliotek haft en ytterst ringa tillväxt, i det blott ett mycket begränsadt an- tal sällskap och institutioner insändt sina publikationer. Antalet tillkomna nummer stiger till endast 366 (senaste år - 408 och i regeln under senare tider öfver 1,000), med hän- syn till innehållet fördelade på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet. . . . . . . 146 ROTE Me SS en se a 1008 : - | Ni je | 264 —. Bibliotekariens ärsberättelse. 13. V. 191002 Ett ex. från Ik, Mohla, 1903, och ett skelett från N, vi 2 € was 2.55 Val. 265 Botanik. un. 2 38261 Landt- och åkomstushållninss stem oide 22498 Geografi, hydrografi : . . . . 25040 Fysik, matematik, astronomi, meteorologi 32.18 ee ei 10 ER 366 | Under året har blott ett skriftutbyte inledts, nämligen med Lunds Universitets Geografiska Institution, ett förhål- *— -lande, som äfven i sin män är belysande för världskrigets > verkningar. Välvilliga bokgäfvor hafva till Sällskapet inlämnats af > Finska Landtbruksstyrelsen; Finska Hushällningssällskapet; - Redaktionen af Luonnon Ystävä; Societe Ouralienne d’amis des sciences naturelles, Jekaterinenbourg; Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Botaniska afdel- > ningen, Experimentalfältet vid Stockholm; Bestyrelsen för + Köpenhamns zoologiska museum; Ministöre francais de P Instruction publigue, Paris; The John Crerar Library, Chi- -. cago; Louisiana Agricultural Experiment Station, Baton - Rouge, La; äfvensom af herrar Ch. Janet, J. A. Palmen, K. V. Regel, Th. Saelan och H. Schlesch. Helsingfors den 13 maj 1917. Vid härpå statutenligt förrättadt v al af funktionärer > —ätervaldes till ordförande professor J. A. Palm én, viceordfö- rande professor K. M.Levander, skattmästare doktor V.F. > Brotherus och bibliotekarie professor E. Reuter. Till sekreterare utsågs docent A. Palmgren, till medlemmar — i Bestyrelsen (doktor H. Lindberg var i tur att afgä och docent H. Federley hade pä grund af utrikesvistelse erhäl- lit befrielse frän sitt uppdrag, jfr. sid. 2) professor A. K. Cajander och doktor H. Lindberg, till intendent för E de zoologiska samlingarna efter aflidne doktor B. Poppius = docent A. Luther, till suppleant i Bestyrelsen docent A. > Palmgren och till revisorer professor Fredr. Elfvin g > och lektor E. Malmberg. 266 A. Palmgren. — Diverse förhandlingar. 13. V. 1917. Till ärsmötet hade anländt tvenne hälsningar, den ena frän Sällskapets varme vän och mängärige sekreterare, rek- tor Axel Arrhenius i Sverige, den andra frän Kuo- Ta På pion Luonnon Ystäväin Yhdistys. Bägge hälsningarna be- svarades. Till medlemmar af Sällskapet invaldes studenter H. Lagström och G. Nordman (föreslagna af docent A. Palmgren). ; Docent Alvar Palmgren redogjorde i ett af tabel- ler och kurvor belyst föredrag för resultaten af en sin sta- tistiska undersökning öfver de åländska löfängarnas flora, därvid särskildt dröjande vid det af honom för for- mationstypen i fråga påvisade direkta förhållandet mellan areal och artantal samt därur härflytande konsekvenser. Framlades den 42:dra tomen af Sällskapets Acta, in- rymmande en undersökning af Alvar Palmgren: Stu- dier öfver löfängsområdena på Åland. Ett bidrag till känne- domen om vegetationen och floran på torr och på frisk kalkhaltig grund. I. Vegetationen; II. Floran; III. Statis- tisk undersökning af floran. Sammanlagdt 634 sidor. 2 taflor, 2 kartor, 16 tabeller. Tomens pris fastställdes till 15 mark. Ordföranden uppläste en från Finska Vetenskaps-Socie- teten inkommen inbjudan att deltaga i bildandet af en för- beredande kommitté i och för dryftandet af frågan om önsk- ligheten af periodiskt återkommande möten i syfte att sammanföra på skilda områden arbetande for- skare och vetenskapligt intresserade personer i vårt land. På förslag af professor K. M. Levander beslöt Sällskapet, skänkande det af Vetenskaps-Societeten tagna initiativet sitt understöd, låta sig i ifrågavarande kommitté representeras af ordföranden. | Ordföranden förelade Sällskapet i anslutning till sitt vid mötet den 5 maj gjorda meddelande beträffande sina åtgöranden i och för förvärfvandet för Sällskapet af aflidne professor J. P. Norrlins botaniska samlingar samt Säll- PL NEE Da re ah ic md 4 u Kt I , w == ee Atia ROR A An | ANA < 1 5 ja a N < ELYN X WW aN TV Å = SV. 1917. + > Upprop rörande naturskydd: 267 skapets i anledning däraf fattade beslut en lista i och för tecknande af bidrag till den under bildning varande Fon- > den till Norrlins minne. Denna lista befanns vid mö- tets slut uppvisa ett tecknadt belopp af 415 mark. Härtill fogade affärsmannen, hr Gunnar von Frenckell ännu en gåfva af 3,000 mark, hvarigenom det främst erforder- liga beloppet för inlösen af professor Norrlins samlingar stod Sällskapet till buds och dessa alltså komma att vara Sällskapet tillförsäkrade. Ärendets fortsatta behandling skulle bero af framtiden. Beslöts att i protokollet införa följande Tvenne upprop rörande naturskydd, det förra på Sällskapets vägnar rik- tadt till kronolänsmännen i särskilda delar af Österbotten (våren 1916), det senare till allmänheten genom tidnings- pressen (våren 1917). 1. Tietoomme on tullut, että villi joutsen vielä tava- taan pesivänä siellä täällä Keski-Pohjanmaalla, m. m. myös Teidän hoitoalueellanne, kun se sitävastoin muualla on saanut viljelyksen tieltä väistyä Lapin ja Raja-Karjalan erä- maihin. Tämä suuri, komea lintu, joka niin usein mainitaan kansamme saduissa ja runoissa, on vuosien kuluessa käynyt yhä harvinaisemmaksi ja on se ilmeisesti häviämäisillään maastamme. Voinee senvuoksi otaksua, että sen suojaami- nen ja säilyttäminen niillä harvoilla paikoilla, missä se vielä pesii, olisi jokaisen luonnon ystävän sydämellä. Tähän katsoen allekirjoittaneet, Societas pro Fauna et Flora Fennica-Seuran asettaman komitean jäsenet, käänty- vät Teidän, Herra Kruununnimismiehen, puoleen hartaalla hävittämisen ehkäisemiseksi .hoitoalueellanne. Olisi suota- vaa, että voimassa olevan metsästysasetuksen määräys jout- senen, sen munien ja poikasten rauhottamisesta kuulutuk- silla yleisillä paikoilla ja kirkossa teroitettaisiin väestöön, samalla kuin huomautettaisiin, että tässä on kysymyksessä elävä luonnon muistomerkki, joka ansaitsee kaikkien puo- lelta suojelusta, ja että rikokselliset saatettaisiin lailliseen aN ad 7 - N TE SRA OD 2 KSS LS VIESIT TEE NA TÄLLEE ET TSS SEND: a a SR pe aa EEI TT NADA 2 sä E La VE DE 10 N YDIN Vo en 268 Upprop rörande naturskydd. edesvastuuseen. Ollen vakuutettuja siitä, että tämä isän- maallinen vetoaminen saa osakseen Teidän myötätuntoanne ja että Te henkilökohtaisesti annatte myötävaikutuksenne puheena olevassa asiassa, pyydämme kohteliaimmin saada aikanaan tietää, mihin toimenpiteisiin Te olette ryhtyneet ja — millä tuloksilla. 2. Skona mosippan. Nu, dä vären är inne, komma åter flere naturblomster att pä torg och gata tillsaluhällas allmänheten. Att blomstervänner önska smycka sitt hem med Floras väna barn är ju en lika berättigad som gläd- jande företeelse. De allra flesta af dessa vilda blomster, säsom gullvifva, nunneört, smörbollar, hvitsippor, bläsippor m. fl., tillhöra i landet allmänt förekommande arter, och dä i regel därjämte endast afbrutna stjälkar utan rötter eller jordstammar försäljas, är en utrotning af dem utesluten. - Helt annorlunda är förhällandet i afseende ä den i Helsing- fors allmänt tillsaluhällna och pä grund af sin naturprakt uppskattade mosippan. Arten äger en rent lokal utbred- - ning: från Asikkala och Hollola i södra Tavastland genom = södra Savolax längs Salpausselkä till Jorois i norr samt i — västra och södra delarna af Karelen. Dä härtill lägges, att den, för att i vasen göra sig gällande, uppryckes med sin bladbärande jordstam, inses, att en massförsäljning i stil med den, som nu i äratal opätalt hos oss fätt försiggä, förr eller senare mäste leda till ett förintande af detta unika och i många hänseenden intressanta blomster. Vi sakna tyvärr i vårt land naturskyddsbestämmelser, i stöd af hvilka en hämsko kunde sättas för hvarje uppenbar växtsköfling. Förty kunna vi endast förbindligast anmoda våra blomster- vänner att icke genom köp af mosippor befrämja utrotningen af denna naturklenod. Därigenom - blefve den i sina hemtrakter skonad. Intendenten, magister Rolf Palmgren inlämnade till ; Sällskapets pröfning följande Tvenne förslag rörande na- turskydd: = 13. V. 1917. R. Palmgren, Tvenne förslag rörande naturskydd. 269 1. Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Under > senare tid har i vårt land, såsom kändt, intresset för natur- > skydd vuxit och bl. a. inom Sällskapets verksamhet tagit sig uttryck i flera dettas tillgodoseende berörande förslag och resolutioner. Emellertid saknas hos oss förutsättnin- garna för ett praktiskt, framgängsrikt arbete i nu nämndt syfte, äfven där intresse och krafter bundits vid företaget, pä den grund att tills vidare en lagstiftning till fromma för naturskydd icke förefinnes i värt land. Dä af mänga tecken > att döma dessa, för såväl forskningen som folkets etiska och estetiska uppfostran värdefulla kultursträfvanden nu hos oss synbarligen vunnit insteg hos allmänheten, och tiden för att slä ett slag i saken för tillfället synes gynnsam- . mare än någonsin tillförne och måhända äfven i framtiden, vägar undertecknad föreslä, att Sällskapet, som upptagit naturskyddsarbetet pä dagordningen, med det snaraste ville ingä till Finlands senat med en motiverad anhällan om ned- * sättandet af en statskommitte i och för utarbetandet af för- slag till proposition angäende lag om naturminnesmärken - och nationalparker. 2. Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Bland naturskyddets skiftande uppgifter finnes en, lika viktig som behjärtansvärd, ehuru af mera inskränkt art och bärvidd, men mähända just pä denna grund särskildt ägnad att sti- > mulera hemortsintresset och den lokala lifaktigheten. Na- Mun € turskydd i städerna och ä deras tillhörande marker äger - för visso sin eminenta betydelse, icke enbart för det sam- hälle det närmast berör, utan jämväl som ett manande före- döme för landskommunerna. Dä numera Helsingfors Stads- fullmäktige beslutat öfvertaga arrendet till kronan tillhöriga Viks ladugärd invid sagda stad säsom en förberedande ät- gärd till nämnda lägenhets definitiva förvärfvande genom bytesköp, och såsom allom bekant ä denna plats förefinnes - en sällsynt rik fägeloas, synes det mig högeligen önskvärdt, > att Sällskapet med det snaraste ville ingå till Helsingfors Stadsfullmäktige med en motiverad anhällan om nedsättan- det af en naturskyddsnämnd för stadens marker med spe- a ET A ali Sa a a Re Sl 270 R. Palmgren. — Luther. 13. V. 1er ciell hänsyn till behofvet af skydd ät naturen hos den fägel- rika viken ä nämnda lägenhet. Efter det intendent Palmgrens förslag vunnit understöd af doktor H. Lindberg och professor Fredr. Elfving, beslöt Sällskapet ät Bestyrelsen uppdraga att i dess namn skrida till de ätgärder Bestyrelsen kan finna herr Palmgrens vädjan päkalla. Dr Alex. Luther gjorde följande meddelande rö- rande Thyreoidea-matnings inflytande pä metamorfosen hos axolotlen. I samband med förevisandet af en neotenisk grodlarv omnämnde jag vid decembermötet bl. a., att den böhmiske fysiologen Babäk och hans elev Laufberger, genom att under en veckas tid 3 gänger mata en axolotl med thy- reoidea, hade lyckats bringa den till metamorfos, medan tusentals andra exemplar, tillhörande flere generationer, som uppfödts i hans institut, hade förblifvit totalt neoteniska under hela lifvet '). RTI Dä uti värt zoologiska laboratorium för närvarande en -mängd axolotler finnas, hvilka härstamma frän ägg, som för ett är sedan lades af pä Högholmen hällna exx., beslöt jag att göra om Babäks försök. De första dagarna af april isolerades tvenne exx. De hafva sedan dess 5 gänger fätt större eller mindre portioner af nötkreaturs-thyreoidea med den päföljd, att de nu hälla pä att metamorfosera. Gä- larna hafva krympt ihop till smä värtformiga rudiment, stjärtens breda fena har reducerats till ett obetydligt, list- artadt hudveck. Pä kvällen, samt om dagen, om akvariet dä förmörkas (nattetid har jag ej observerat djuren), sitta de med hufvudet ofvan vattenytan och andas luft, medan de i ljus under långa tider hålla sig under vattenytan. Det 1) Babäk, Edward. 1913. Einige Gedanken über die Bezie- hung der Metamorphose bei den Amphibien zur inneren Sekretion. — Zentralbl. f. Physiol. Bd. 27, s. 536—537: = 13. V.1917. + Luther, — Finnilä. on ena exemplaret, som ätit mera thyreoidea, skall uppenbarli- E gen snart afsluta sin metamorfos, medan det andra, som 4 endast med svårighet kunde förmås att taga emot något a af denna föda, har blifvit betydligt efter, Den läga tempe- * ratur, omkring 13—14 C, som i regeln rädt i det rum, = där djuren hållits, har sannolikt bidragit till att fördröja i metamorfosen. Tolf syskon till de bäda försöksdjuren hafva — ej erhållit någon thyreoidea och hafva alla helt och hållet — bibehällit sina larvala karaktärer. E En vacker bekräftelse pä Babäks nenää har äfven Be: 0. Jensen!) gifvit, hvars arbete blef mig bekant = först efter det jag hållit mitt andragande i Sällskapet. Denne forskare har genom matning med thyreoidea af kalf — lyckats åstadkomma metamorfos hos 4 halfvuxna och 6 full- vuxna axolotler. Med detta resultat har han dock icke nöjt sig, utan har han sökt utröna, hvilket ämne inom thyreoidea härvid > är det verksamma. Det visade sig, att efter intraperitoneal = injektion af jodothyrin regelbundet metamorfosen inträdde (af 10 försöksdjur dog ett, alla andra afslutade metamorfo- sen), hvarför det kan anses bevisadt, att det är jodothyri- net, som vid de ifrågavarande experimenten framkallat resp. > utlöst omvandlingen. Den artificiellt framkallade metamor- > fosen ätföljes i regeln af vissa tydliga sjukdomssymptom: > tröghet, matthet, som likväl vid beröring gifva vika för — häftig skräck, „der fik dyret til at-fare vildt omkring"; vi- dare mer eller mindre stark exophthalmus. Äfven hos mina båda axolotler kunde samma sjukdomstecken iakttagas. X Efterskrift (den 27. V. 1917). Sedan ofvanstäende > meddelande gjordes, hafva de båda med thyreoidea matade axolotlerna afslutat sin metamorfos och vistas nu för det > mesta helt och hållet eller -dock med en stor del af sin kropp utanför vattnet. Amanuens Carl Finnilä lämnade följande meddelande: Totanus stagnatilis Bchst., en för Fennoskandia ny fågel. = a I !) Jensen, C. O. Ved Thyreoidea-praeparater fremkaldt For- '* = vandling hos Axolotl’en. — Oversigt K. danske Vidensk. Selsk. Forh. E 1916, p. 251—268. i i k EV A LT TA > ET STT KN FE” EEE TE TE Tat Er ii YI —- un Pl 3 Ve Wehe - 519999 * 1440 a I u a RT ne re EEE a Zi RT Fer Aa in „2 KAN A VSV 3, ’ x N 4 : BA BEN An A Kuusta x G a Finnilä, Totanus stagnatilis Bchst. 13. V.1917. Under min vistelse i Sodankylä lappmark sommaren 1913 sköt jag en dä för mig obekant vadare, som efter min : hemkomst till Ätsäri, dä jag därstädes ej hade tillgäng till utländsk litteratur, insändes till Universitetets zoologiska * museum för bestämning. Tyvärr blev exemplaret där för- lagt, utan att species konstaterats. Under pägäende gransk- ning av det fägelmaterial, som inkommit till museet under ären 1912—1917, äterfann jag detsamma och konstaterade nu, att det var fråga om eni Fennoskandia hittills icke pävi- sad art, nämligen dammsnäppan, Totanus stagnatilis Bchst. Exemplaret, som är en Ö, sköts av mig den 16. VI. 1913 i Sodankylä lappmark vid den pä vadare och sjöfäglar syn- nerligen rika älven Riestojoki, nära Riesto by (67 53' n. br. och 2° 38’ östl. 1. fr. H:fors). Fågeln uppehöll sig i sällskap - med tre andra Totanidae pä en sandstrand, och samtliga exemplar visade sig synnerligen skygga; jag kunde ej komma dem närmare än omkr. 30 m, dä de lättade och jag lycka- des fälla ett i flykten. Huruvida även de övriga fåglarna tillhörde arten Totanus stagnatilis, vägar jag självklart ej påstå med bestämdhet; jag är dock böjd för detta anta- gande, ty Totanus glareola, vilken beträffande storleken kommer T. stagnatilis närmast, är aldrig sä skygg. Totanus stagnatilis är en sydöstlig art, vars häcknings- omräde frän östra Sibirien till omkr. 56° n. br. sträcker sig västerut till mellersta Ural, Perm, Tula och södra Polen (Men36up>», Ilrurmbi Poccin, Bbimyckb Propoii, pp. 298 —300; Mocrea 1893). I Österrike-Ungern och i sydligaste "Tyskland (Schlesien, Württemberg) är arten en ytterst säll- synt: häckfågel (Naumann, Naturgeschichte der Vögel Mitteleuropas, Bd. IX, pp. 98—99). Däremot skall den före- komma rätt allmänt i Tyrolen och i trakterna av Boden- sjön. Som västgräns för arten uppgives Rhöne-dalen. I Italien och Grekland anträffas den endast under flyttnings- tiden. Söder om Medelhavet skall arten vara funnen så långt västerut som i Tunis, men först längre åt öster, i Egypten och i Syrien, är den en allmännare häckfågel. I Mindre Asien fortplantar den sig även (Naumannl.c.). Syd- N KN SERIEN AD TARAS nd ya J PCR Via y > a R 1 CHR ER SÄV ki n ji - > RITTDAR N, ee a Ve mo 13. V. 1917. Finnilä, Totanus stagnatilis Bchst. ; 273 gränsen för fågelns häckningsomräde går genom norra Persien, Turkestan och södra Kina (Menzbir 1. c.). — Arten har ett häckningsgebit även i Nord-Amerika, varest den synes vara betydligt allmännare än i Europa (Naumann 1. c.). *— Norr och väster om sitt europeiska fortplantningsomräde ha förflugna exemplar stundom erhällits. Sälunda omtala Meyer (Kurze Beschreibung der Vögel Liv- und Ehstlands; Nürnberg 1815, Vorrede p. XIII) och Brandt (Avium pro- vinciae Petropolitanae enumeratio; Journal fir Ornithologie, 1880, pp. 243—244) ett exemplar frän Petersburgs-trakten, vilket förvaras i Vetenskapsakademiens museum, och Nau- mann (I. c.) uppräknar en del fynd av fågeln vid Öster- och Nordsjö-kusterna. Varken i Danmark, Sverige eller Norge är arten tills vidare anträffad. Under förra delen av 1800-talet syntes man ha varit oviss, huruvida Totanus stagnatilis häckade i norra Europa eller ej. Så säger t. ex. Nilsson (Skandinavisk fauna, 1835, Bd. II, pp. 228—229) följande om arten: „Man påstår, att denna snäppa skall finnas och fortplanta sig i Norden av Europa. I Finland och andra nordöstra länder skall hon förekomma. Hittills har man ej anträffat henne hos > oss; men kanske hon förekommer under flyttningstiderna pä öar och stränder av Östersjön". Schinz (Europäische Fauna, Bd. I, p. 332, Stuttgart 1840) säger äter följande om fägelns förekomst: ,Der Norden von Europa an Ufern der Flässe, wandert östlich bis gegen das Mittelmeer. Sehr selten in Deutschland und der Schweiz. Brütet gegen den arktischen Kreis“. — I motsats till dessa författare päpekar Naumann (Naturgeschichte der Vögel Deutschlands, Bd. VII, p. 178, 1840) uttryckligen, att denna art ej häckar i norra Europa: „Als europäischer Vogel weicht er darin von den übrigen einheimischen Arten ab, dass er im Norden unse- res Erdtheils nirgends angetroffen wird“, och vidare säger han (p. 178): „Mit vieler Wahrscheinlichkeit lässt sich an- nehmen, dass seine Sommerwohnsitze nicht so hoch nach dem Norden hinauf liegen, als man wohl früher geglaubt hat, und da sie von uns östlich und vermutlich zum gros- 18 ei ur Ringe. NER ART FAN TESSAN KIA Sr Aa TERS aI 20% > | 274 Finnilä, Totanus stagnatilis Bchst. wc jä ja FRE Pas: Se = Tun FÅ sr de ; Ei s. Saa 13. V.10100 an sen Theil ausserhalb Europas gelegen sind, so können diese — Vögel, wenn sie auf ihren periodisehen Wanderungen einer — 3 südwestlichen Richtung folgen, nur das südlichste Europa = treffen“. — Även Wright-Palmö6n (Finlands foglar, se- = nare delen, pp. 144—145, 1873) anse uppgifterna om artens förekomst i norr oriktiga. : = W Då i de hos oss allmänt använda handböckernaejingär någon beskrivning av Totanus stagnatilis och uppgifter om = dess ekologi, vill jag i det följande lämna en kort redogö- relse för arten. L Allmänna kännetecken. Näbb mycket läng (41 A —44 mm) och synnerligen klen, benen mycket höga och = smala, tarsen 53—54 mm, fägelns totallängd omkr. 240 mm, E vinge 135—140 mm, iris mörkbrun. Benen grönaktiga; näb- ben svartaktig. Sommardräkt (gammal fägel). Hjässa ljust rödgrä, blandad med vitt, med bruna fläckar i mitten av varje fjä- der. Ett streck, gående från näbben över ögat, rent vitt; tyglar, strupe och kräva vitaktiga med små svarta längs- — streck, alla undre kroppsdelar rent vita. Bakre delen av halsen rödgrä med svartgrä streck, främre delen av ryggen och $kuldrorna brunaktigt svartgrå med dragning i rött och djupa brunsvarta skaftfläckar och stora spjutfläckar i ändan av varje fjäder. Bakrygg och övergump rent vita. Stjärten med ett långsgående band i yttre fanet av de två yttersta pennorna. | Vinterdräkt (gammal fågel). Ett streck över ögat, > tyglar, kinder, strupe och kräva samt alla undre kroppsde- lar ävensom bakrygg och "övergump rent vita. Hjässan brunaktigt ljusgrå med brungrå fläckar; bakre delen av halsen gråvit med brungrå streck. Framryggen, skuldrorna - och vingtäckarna ljusgrå, varje fjäder med vitt bräm; de små täckfjädrarna och armbågen gråsvarta. Ungdräkten påminner mycket om gluttsnäppans (Totanus littoreus). Pannan, ett band över ögat, tyglarna, strupen, krävan och alla de undre. delarna ävensom bak- ryggen och övergumpen rent vita. Hjässfjädrarna mörk- W J 5 u fy NU "Wd 10 ETEN ee Finnilä, Totanus stagnatilis Bchst. 275 med tydliga, mörkbruna streck. Framryggen, skuldrorna och de mellersta vingtäckarna mörka, nästan svartbruna, > med brunvita och rostgula kanter. E För jämförelse meddelas här nedanstäende mätt, som > dels hänföra sig till den i Sodankylä erhållna fågeln och — etti Universitetets zoologiska museum förvarat exemplar > från Syd-Ryssland (11. V. 1881), dels åter äro lånade ur - Naumann (l. c. 1902, pp. 96—97): A Ba Sodan- a a | kko Sr Naumann E Längden fr. pannan till stjärtspetsen!) 237,2) | 222,92 | 177—200 k WE SLR STS a | 136,4 1329 | 135—140 MSS TJAtrHAKEÄ.. ve. [aa ge 57 02089 Aikas MLL Näbhlängd 2... Svar sla I 42,2 40,5 | 41—44 E Längden av tibiotarsus’ obefjädrade | g: E S Oa PLN TEN Sä! «SAMK PSN päät 28,7 27,6 28—35 ES ärsontetatarsus-s Pe PR TN 53,7 48,4 50—55 E |Mellantä med klo =. < 00. | > 261 27,8 | 32,5—35,0 | N Beträffande artens ekologi säger Naumann (l. s. 1902, — p. 101) bl. a. följande: „Der zarteste, schlankeste und hoch- 3 beinigste von allen bekannten Wasserläufern, ist er zu- > gleich auch der zierlichste und niedlichste. Der wunder- liebliche Vogel bewegt seinen zarten, schlanken Körper mit dem langen, sehr dünnen Halse und dem kleinen Köpfchen - äusserst zierlich und leicht und schreitet auf seinen hohen, schwachen Stelzen mit einer Anmuth .einher, welche beson- E ders dadurch noch erhöht wird, dass er, wie die anderen > > Arten, im Stehen und Gehen den gemeinschaftlichen Zehen- - ballen nie hart aufsetzt, sondern sich auf den beiden letzten — Dritteilen der Zehenlänge, wie auf Schnellfedern, fortbe- wegt. — — — Alle seine Bewegungen sind zierlich und behend, daher schön zu nennen, sein Lauf wie sein Flug !) Måtten i mm. — ?) Mått taget pä uppstoppat exemplar. 276 Finnilä. — Ehrström. 13. V.1917. gewandt und schnell, letzterer fast schwalbenartig. — — — Er ist sehr scheu und vorsichtig und wird in dieser Hin- sicht von keiner anderen Art übertroffen. Nur selten - kommt er vorüberfliegend dem Menschen so nahe, dass er mit einem Schusse zu erreichen wäre, und hält sitzend dem sich ihm frei Nähernden nie auf Schussweite aus“. Sitt bo anbringar arten i närheten av kärr eller vatten- pussar, dock alltid på torr mark. Boet består endast av en grop i markbetäckningen och saknar vanligen strån eller annat löst underlag för äggen. Anträffas någon gång un- - : derlag i boet, är det alltid efter det äggen blivit ruvade en längre tid. — Äggen, som äro 38—40 mm länga och 26—28 mm tjocka, stä beträffande färg och teckning mellan Tota- nus totanus och Tringoides hypoleucos. Som finskspräkigt namn för arten föreslär jag lam- mikkovikla, en ordagrann översättning av fägelns tyska och svenska benämning. Om vi medräkna de fäglar, som under senare tider bli- vit pävisade inom värt naturhistoriska omräde, d. v. s. Larus affinis Reinh., Nyroca nyroca Gild., Totanus stagnatilis Bchst., Milvis milvus L. och Motacilla boarula L., känna vi nu frän Fennoskandia orientalis jämt 300 olika arter. Huruvida den frän Berlins zoologiska trädgärd till Jomala (Aland) för- 3 flugna Anas sibilatrix Popp. även bör upptagas pä listan, kan ställas i fräga. Amanuens K. E. Ehrström anmälde till publikation i Sällskapets Acta en undersökning med titeln: Studien am Kopfskelette von Gadus morrhua und Lumpenus lampetriformis bei Fällen von Mops- und Rundkopfbildung, samt lämnade följande förelöpande meddelande om Embryonala karaktä- rer i skallens byggnad hos mopsiormer av Gadus morrhua och Lumpenus lampetriformis. Vid undersökning av skallarna hos en mopsform och ett ,rundhuvud* av Gadus morrhua samt hos en mopsform av Lumpenus lampetriformis konstaterades en icke tidigare er stå av brosk, vars utbild- E mast var förhällandet hos > Lumpenus, där även förbe- 4 lia) kvarstodo pä stadiet av | : - fullt utbildade, normala individen. Fig. 1 och 2. Ehrström, Mopsformer. 277 — jakttagen tendens till bibehällandet av embryonala karaktä- rer i skallens byggnad: > 1) Ethmoidalregionen visade sig till stor del be- ning överensstämde med primordialskallens bygg- nad hos embryot. Extre- ningarna (pleuroethmoida- perichondrala benlameller. 5 Ries 1:0ch:'2; B 2) Broskets caudala Fig. 1. Skematiserade längdsnitt ge- Gel t d ah nom normala skallar av: A Gadus morr- < J MET ee hua, !/; av nat. storl.; B Lumpenus. ‚eula cranii, hade mer eller jampetriformis, 2 ger först. —B occ. mindre fullständigt bibe- basioceipitale, C. cr. cavum cranii, hållit sitt embryonala läge = E-br. ethmoidalbrosk, Fr. frontale, inom orbitalregionen. Skal- Pb. parabasale, Pl.e. pleuroethmoi- deum, R. rostrale, S. septum, S.i. lens basallängd var däri- septum interorbitale, Vo. vomer. genom liksom hos embryot i förhällande till dorsallängden ansenligt kortare än hos den 3) Broskets längdaxel bildar en nedät öppen vinkel mot den caudala skallbasen, motsvarande den vinkel, som pä ett tidigt embryonalstadium förekommer mellan prae- och pa- rachordalia. Fig. 2. = 4) Orbitalregionen företedde hos vartdera Gadus-exem- plaret en platybasisk karaktär, dock sä att ,rundhuvudet* motsvarade ett senare utvecklingsstadium med lägt, ven- — tralt septum interorbitale. Fig. 3. : 5) Den dorsala profilen visar praeorbitalt samma starka krökning som huvudanlaget, sä att monstrositeten redan i sitt yttre utseende förräder sin embryonala karaktär. Fig. 2. Typiskt för alla tre skallarna var även, att det normalt obe- tydliga rostrale (Sagemehl), i likhet med ethmoidalregionens X Ehrström, Mopsformer. = v: S ; primordiala avsnitt, var abnormt kraftigt utbildat. Förhäl landet synes tyda pä att brosket, vanligen hänfört till vise 2 Ja jo i SN N Fig. 2. Skematiserade längdsnitt genom: A -skallen ET ; av Lumpenus-mopsform, 2 ggr. först.; B skallen av TÄ Gadus-mopsform, C av Gadus-rundhuvud, båda 1/2 av i nat. storl. » os sä = Fig. 3. Skematiserade tvärsnitt genom: A normal skalle 3 av Gadus, B Gadus-mopsform, C Gadus-rundhuvud. 2/3 av nat. storl. att även den kraftiga utbildningen av rostrale bör räknas - till monstrositetens embryonala karaktärer, möjligen liksom - | de under punkt 1, 2 och 4 nämnda med atavistisk anstrykning. Uti bibehållandet av embryonala karaktärer särskilt av så genomgripande art, som de under punkt 2 och 3 anförda, > Ehrström, Mopsformer. - 279 ; tär orsaken att finna till en mängd störingar i de enskilda 2 benens normala utbildning och förhällande till varandra. — Störingarnaidetta avseende bliva större ju mindre benens till- * växtenergi hämmas. Tillväxtens beroende av och tillpassning = till förändrade tryck- och dragspänningar kan påvisas i ett — flertal fall. En jämförelse med tillgängliga uppgifter i litteratu- — ren visar, att benskelettets huvuddeformationsgebit kan ligga * inom olika regioner av neurokraniet, samt att läget av mot- svarande område inom visceralskelettet synes överensstämma * därmed. Occipitalregionen nås ej av störingen. | 4 Genom de embryonala egenskapernas förekomst möj- — liggöres bestämningen av monstrositetens teratogenetiska ter- * minationspunkt. Den måste förläggas till ett utvecklingssta- — dium, dä den mellan prae- och parachordalia belägna vinkeln * ännu icke utjämnats, eller enligt förhållandena hos Gadus- — mopsformen ett septum interorbitale ännu icke anlagts. Där- — med överensstämmer det av Tornier!) genom experimentella E undersökningar pä axolotl vunna resultatet, att orsaken till > monstrositetens uppkomst står att finna i det tryck, som = den genom vattenupptagning ansvällda gulmassan utövar på huvudets anlag. Dess inverkan bör dock icke med Tor- = nier uppfattas säsom en sammanpressning (Zusammenschie- = bung) och hopböjning av huvudets anlag, vilken skada därpä — fixeras för lifstid, utan kunde i överensstämmelse med ovan = framförda iakttagelser sökas i det hinder för en normalt — försiggående uträtning av huvudets anlag, som en abnormt : förstorad gulmassa utgör. Följdföreteelser äro dels andra embryonala karaktärers bibehållande, dels störingar i ben- > skelettets normala utveckling. - = 1) G. Tornier. Über experimentelles Hervorrufen und Natur- — entstehen von Mopsköpfen etc. — Sitzungsber. Ges. Nat. Freunde. = Berlin 1908, p. 298—315. 7 KN . Übersicht der wichtigeren Mitteilungen E 1916—1917. I. Zoologie. Allgemeines. Naturschutz. Die Gegend um den Malla-Fjeld am See Kil- pisjaur in Lapponia enontekiensis, deren Areal etwa 10—15 km? beträgt, ist durch eine Resolution des be treffenden Gouverneurs vom 13. Nov. 1916 als Natur- A schutzgebiet abgesondert worden (vgl. Meddelanden 40, S. 310). S. 30—31. Die Gesellschaft beschliesst, die Regierung zu er- suchen, ein Kommitte zu beauftragen, die z. Zt. gültige Jagdverordnung auf Grund moderner, humaner und rationeller- Prinzipien zu revidieren (vgl. auch Med- delanden 42, S. 160). S. 34—36. S Die Gesellschaft sendet an die Distriktspolizeikom- = missare in verschiedenen Teilen Ostrobothniens einen Aufruf betreffs Maassnahmen zum Schutze des durch die Kultur immer mehr bedrohten wilden Schwanes. S. 267—268. i Es wird vorgeschlagen: 1) dass die Gesellschaft » sobald als möglich an den Senat Finlands ein motivier- tes Gesuch um Einsetzung eines staatlichen Kommittees nn N Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 281 x eingeben möge, das beauftragt würde, einen Vorschlag an den Landtag für ein Naturdenkmäler und Nationalparke betreffendes Gesetz auszuarbeiten; 2) dass die Gesell- schaft ein motiviertes Gesuch an die Stadtbevollmäch- tigten in Helsingfors richten möge, damit ein Natur- schutzausschuss für das Gelände der Stadt eingesetzt werde, und zwar mit besonderer Hinsicht auf das Be- dürfnis von Schutz für die Natur der wegen ihres reichen Vogellebens berühmten Bucht am Gute Wik bei Helsing- fors. Rolf Palmgren. S. 269—270. FF Mammalia. Mus (Epimys) rattus, mit Taf. Nach Angabe des Herrn Kaufmanns R. Gesellius trat die schwarze Ratte im Spätsommer 1914 in einem Speicher am Hafen von Helsingfors auf. Vermutlich war sie aus dem Auslande eingeschleppt worden, vielleicht mit einer Bananensen- dung aus Jamaika. Die Tiere waren zuerst spärlich vorhanden, vermehrten sich aber, obgleich in demselben Raume auch braune Ratten vorhanden waren. Beiin Fin- land heimischen Exx. der schwarzen Ratte ist der Pelz einfarbig schiefergrau, nur etwas heller unten; bei einem gefangenen Individuum der infragestehenden Kolonie ist der Rücken schwarz mit langen, glänzenden Stichelhaaren und der Bauch, mit scharfer Grenze, sowie auch die Extremitäten fast aschgrau, genau wie das nBrehms Tierleben, 4. Aufl., abgebildete Ex. (siehe die beigege- 3 bene Taf., Fig. 1 und 3). Auch Albinos sind in dem Helsingforser Lagerraume beobachtet worden. Dimen- sionen: Körperlänge 15.5 cm, Schwanz 18.i cm, Fuss etwa 3.7 cm, Hand etwa 1.9 cm, Ohr 2.1 cm. Rolf Palmgren. S. 140—144. Im Jahre 1913 war die schwarze Ratte in der Um- gegend von Tavastehus noch ziemlich häufig. Beson- ders kam sie in grosser Menge im Kirchdorf Hauho = 282 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. vor, wo nach Angabe die braune Ratte erst in den aller- letzten Jahren aufgetreten ist. Auch in den Kirchspielen = Sääksmäki und Pälkäne wurde die Art beobachtet. In —— der Stadt Tavastehus dürfte aber die schwarze Ratte schon vor Jahren der braunen gewichen sein; im = Kirchspiel Hattula scheint ihre Anzahl bedeutend ab- = genommen zu haben (1916). K. Hildén. S. 172—173. = Phocaena communis. In einer Tabelle S. 122 sind Datum, Ort, Fänger, Geschlecht, Länge, Breite, Gewicht und Er. Fangmethode von 8 in Nylandia im J. 1916 erbeuteten Bi: Exx. zusammengestellt worden. R. Palmgren. $. 1217 — 122. Ko. Rangifer tarandus. In der Gegend von Salmijärvi im Kirch- = % spiel Suojärvi, Karelia onegensis, nahe der russischen == Grenze, wo das wilde Renntier seit 1890 fast ganz —. verschwunden war, ist es in den letzten drei Jahren im- = mer öfter in kleinen Herden beobachtet worden. In der Gegend des auf der russischen Seite der Grenze gele- genen Sees Tumasjärvi (Kuimo) kommt das Tier in gros- sen Herden vor. F. Lönnfors.. S. 180. Ursus arctos. In den Grenzgebieten zwischen den Kira spielen Muonio und Kittilä, Lapponia kemensis, sind im J. 1917 mehrere Bären eingeringt worden, was darauf hindeutet, dass die früher als unsicher betrachteten Nachrichten über das Vorkommen des Bären im öst- > lichsten Muonio vielleicht einen reellen Grund haben. In Kittilä, speziell im Nordteile des Kirchspiels, u. a. in > der Gegend des Flusses Akanjoki, ist das Vorkommen von Bären mehrmals konstatiert worden. Im Kirch- = spiele Enontekis giebt es keinen sesshaften Bärenbestand, aber Spuren sind beobachtet worden, die auf zufällige Besuche des Tieres deuten. Justus Montell. S. 182— 184. Die Säugetiersammlung der Societas pro Fauna et Flora Fennica. Eine statistisehe Ubersicht des Materials wird gegeben; die Gesamtzahl der Arten beträgt 57. K. E. Ehrström. S. 240—264. Be ST RSA ESA NER Kr Re a Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 283 Aves. a: = Alcedo ispida. Ein Ex. wurde am 20. Sept. 1916 in Fiskars, 2 = Regio aboönsis, erbeutet. Es wird hervorgehoben, dass > die finländischen Funde sämtlich in neuester Zeit, JA insbesondere in den letzten Jahren gemacht worden sind, was vielleicht darauf hindeutet, dass der Vogel = in Süd-Finland heimisch zu werden beginnt. Rolf BE © Palmgren S: 119—120. — Ampelis garrulus. Der Vortr. hat an einem sonnigen Herbst- > + tage im Okt. 1904 in Tammerfors beobachtet, wie die E Seidenschwänze in ihre Sommergewohnheiten zurück- en: fielen und Mücken fingen, an den Ebereschenbeeren aber K > voriiberflogen. Auch werden vom Vortr., sowie von Ps den Herren C. Finnilä und E. W. Suomalainen; *— = einige andere Beobachtungen über die Biologie des Vo- gels mitgeteilt, die darauf hinweisen, dass der Vogel ES ursprünglich ein Insektenschnäpper ist und hauptsäch- E 3 lich nur beim Fehlen der animalischen Nahrung verschie- E. - dene Früchte verzehrt. Hj. Schulman. S. 45—50. — Ardea cinerea. Ein Ex. wurde am 22. Juli 1916 am Meeres- E. ufer in Ingä, Nylandia, beobachtet. Ebba Pontan- E Munsterhjelm. S. 33—34. — Branta? *-bernicla. Satakunta: Luvia, Bastuskär, 8. X. 1916 Eo etwa 70 Exx. und 2 Wochen später 1 Ex.; Björneborg, Mä Outoori, 2. VII. 1913; Ahlainen, Gummandoura, 11. VII. Mitt 1915. E. W. Suomalainen. S. 128. — Circus aeruginosus. Nistet vermutlich, nach Herrn T. Grön- roos, im Sumpfe Ruokosuo in der Gegend von Viborg, Karelia australis. — Ein;? war im August 1916 am Ufer des Äyräpää-Sees, Isthmus karelicus, tot gefunden wor- den == RB Lönnfors. :S.:36—37. * Cygnus musicus. Kommt noch heutzutage regelmässig als seltener Brutvogel in Ostrobothnia media in den Kirch- i spielen Sievi und Kärsämäki, sowie möglicherweise- auch in Pulkkila vor. In Haapavesi und Nivala wurde © der Vogel in den letzten Jahren nistend gefunden und 2 = M N 284 Die Ericonetta stelleri. Satakunta, Schären von Luvia, 7. und RESET IA I SAVE > TS Se AR PETE m Fa Z RTR na TN N a vä Bee a E k NR EA p et ” 2 ko de pm 3 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. in der Brütezeit auch in Reisjärvi und Haapajärvi beob- = achtet. Das Nistgebiet setzt sich durch Utajärvi und Puolanka gegen Nordosten in das Nistgebiet Nord- Finlands fort. Auch an einigen anderen Orten ist die Art friiher regelmässig als Nistvogel aufgetre- ten, jetzt aber verschwunden. E. Merikallio. S. 6—17. Vogelfauna der Ätsäri-Gewässer (etwa 62° 30'n. Br.), Ta- vastia borealis, erweist sich zum grossen Teile als nörd- lichen und östlichen Ursprungs; unter den Nistvögeln findet man zahlreiche nördliche, bezw. lappländische . Arten. Den Grund für dieses Verhältnis sucht der Vortr. in dem nördlichen Charakter der Vegetation. = mit - hervortretenden Cladonia-Arealen und grossen Sümpfen, in dem geringen Umfang des kultivierten Bo- dens und in der spärlichen Bevölkerung. C.Finnilä. S. 32. 8. X. 1916, jedesmal 2 Exx. E. W. Suomalainen. 5.2128; Glaucion clangula. Einer Beobachtung zufolge kletterten die Jungen mit ihren scharfen Krallen an die Öffnung - des Nistkastens hinauf und warfen sich dann, dem Bei- ' spiele der Mutter folgend, zu Boden. E. Merikallio. S.;:81. ; Harelda hiemalis. Die Art hat zwei Nistzonen, erstens in Lappland oberhalb der Baumgrenze, und ausserdem in den äusseren Schären des nördlichen Teiles des Bott- nischen sowie im Finnischen Meerbusen und in den Seen Ladoga und Onega. Der Verf. führt dies auf die kli- matischen Verhältnisse, und zwar auf das mittlere Wär- memaximum der Nistzeit zurück, das an der Südgrenze des lappländischen Nistgebiets im Juni + 14.5 und im Juli + 17° C beträgt und, speziell im Juni, in fast dem sanzen Bottnischen und einem Teile des Finnischen Meerbusens sowie im grössten Teile Nord-Ladogas den- selben Wert erreicht, während im Binnenlande die ent- Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 285 sprechenden Werte weit höher sind. E. Merikallio. S. 122—124. . Larus minutus. Am 30. August 1916 wurden 2 Exx. auf dem See Lappajärvi, Ostrobothnia media, von Herrn Mag. | phil. E.Odenvall beobachtet. R. Palmgren. S. 121. + Larus ridibundus. Im Jahre 1917 wurden am 17. April in Helsingfors die ersten Lachmöven beobachtet. M. Bren- enS: 177, Ornithologische Notizen aus Ostrobothnia media (29 Arten). In der Gegend nisten u. a. Cygnus musicus und Anser fabalis, die gegen SW in den wenig kultivierten inneren - Gebieten von Ostrobothnia media vorkommen. Im Kirch- spiel Haapavesi 'nisten Oidemia nigra und O. fusca, wahrscheinlich auch Syrnium lapponicum. Daselbst wur- jz den auch Mergus albellus in grosser Anzahl (einmal etwa 30 Stück), Harelda hiemalis und Fuligula marila im Sommer beobachtet, ob als Brutvögel, blieb jedoch unentschieden. E. Merikallio. S. 75—84. Ortygion coturnix. Ein Ex. wurde am 20. Okt. 1916 in Hel- singfors auf dem Schulhofe vom Schüler B. Hansson lebend gefangen. R. Palmgren. S. 121. Phalacrocorax carbo. Der friiher (Meddelanden 37, S. 217) erwähnte Nistplatz auf der Insel Kukri (Kukrinsaari) im Ladoga-See wird eingehend beschrieben und abgebil- det. Die Vögel sollen in milden Jahren auf dem La- doga am offenen Wasser überwintern und beim Eisgang Ende April oder Anfang Mai sich an der steilen Fels- wand des Kukri ansiedeln. R. Palmgren. S. 9—13. Somateria spectabilis. Satakunta, Schären von Luvia, 8 Exx., 8. X. 1916: E. W. Suomalainen. S. 128—129. Totanus stagnatilis, neu für ganz Fennoskandia. Ein d wurde | am 16. Juni 1913 im Kirchspiel' Sodankylä, Lapponia kemensis, am Flusse Riestojoki in der Nähe des Dorfes Riesto (67° 53' n. Br. und 2 38 östl. L. von Helsing- fors) geschossen. Der Vogel hielt sich nebst 3 ande- ren Totaniden auf einem Sandufer auf; sämtliche Exx. waren sehr scheu, was dafiir zu sprechen scheint, dass 286 a der wichtigeren Mitteilungen. sie alle zu derselben Art gehörten. Carl Finnilä. S. 271—276. Turdus merula. Ein 5 wurde am 12. April 1917 von Herrn E. Granroth auf der Insel Bastö im Kirchspiel Ingå, - Nylandia, beobachtet. M. Brenner. S. 177. Vanellus vanellus. Nistet jeden Sommer im Ruokosuo und am Kokkolanjärvi unweit Viborg, Karelia australis. T. Gr önr 008; FFL6n7L0o 17578737, Vulpanser tadorna. Satakunta: Reposaari (Räfsö), 1:43, 234 5 XII. 1903, Aro; Luvia, Södersund, 1 Ex., 1914, Pet- 4 rell; Luvia, Pirskeri, 3 Exx., 8. X. 1916. E. W. Suo- malainen. S. 128. aN ä la, E: Er: JA E k" N 4 Ph | Ua: Da en ja ; ee u Amphibia. | 4 1 Rana temporaria. Uber eineneotenische Kaulquappe E von 63.s mm Länge (Schnauze bis After 26 mm; grösste - Breite 17 mm), die Anfang Oktober 1916 in dem Teich = Myrkkylampi bei St. Michel, Savonia australis, gefunden ; und von Herrn Apotheker A. Domander eingesandt wurde, berichtet A. Luther. S. 37—39. Über den Einfluss von Thyreoidea-Nahrung auf die Metamor- phose beim Axolotl. Der Versuch Babäks wurde wie- derholt, indem Anfang April 1917 zwei Axolotl-Exem- plare isoliert und fünfmal mit Rinder-Thyreoidea gefüt- tert wurden. Am 13. Mai hatte die Metamorphose be- gonnen, die Kiemen waren zu kleinen Rudimenten und die breite Schwanzflosse zu einer unbedeutenden, leis- tenförmigen Hautfalte zusammengeschrumpft, während 12 Geschwister der Versuchstiere ihre larvalen Merkmale völlig beibehalten hatten. Abends, und am Tage, wenn das Aquarium verdunkelt wurde (nachts wurden die Tiere nicht beobachtet), sassen die zwei Axolotl mit dem Kopfe oberhalb der Wasserfläche und atmeten >; Luft; bei Belichtung hielten sie sich lange Zeit unter- ‘halb der Wasseroberfläche auf. Am 27. Mai war die ; Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 287 Föjlstanorphose vollendet, und die Tiere hielten sich meistens ganz oder wenigstens mit einem grossen Teil des Körpers ausserhalb des Wassers auf. Die Tempe- — ratur das Versuchszimmers betrug etwa 13—14° C, was wahrscheinlich die Metamorphose verlangsamt hatte. Die _ von Jensen geschilderten krankhaften Erscheinungen: Exophthalmus, Stumpfheit, unterbrochen durch äusserst . > heftige Bewegungen bei Berührung, etc. wurden auch vom Vortr. beobachtet. Alex. Luther. S. 270-271. SE Pisces. Whonciscus idus L. Ein xanthoristisches, am 22. Nov. 1916 > in der Nähe von Borgå, Nylandia, gefangenes Ex. ist ==> von Herrn Lektor H. Kranck eingesandt worden. K. M. a Levander. S. 33. — Gadus callarias L.; Beobachtungen über die Nahrung des > Dorsches im Bottnischen Meerbusen. Durch Untersu- chung (des Darminhalts von 123 im Meere ausserhalb > der Stadt Björneborg im Sommer 1913 und im Herbste 1915 und 1916 gefangenen Dorschen wurde konstatiert, dass die Fische in der Nacht hauptsächlich Strömlinge aus den Netzen und in geringerer Menge Chiridothea entomon, am Tage Chiridothea und Centronotus gunellus als Hauptnahrung verzehrten. E. W. Suomalainen. S.-129—131. ; mbryonale Charaktere im Bau des Schädels monströser; Exem- plare von Gadus morrhua und Lumpenus lampetriformis. Im Bau des Schädels monströser (mopsköpfiger) Exem- — > plare von Gadus morrhua und Lumpenus lampetriformis = wurden embryonale Eigenschaften nachgewiesen. Diese — bestehen unter anderem in der embryonalen Beschaf- = = fenheit und Lage des Ethmoidalknorpels, der Beibehal- "> tung der Winkelbildung an der primordialen Schädel- basis sowie des platybasischen Charakters der Orbital- eresion. K. E. Ehrström. S. 276—279, Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Insecta (mehrere Gruppen). ° N 3 c Fi JA Entomologische Notizen aus Nord-Savolaks. Berichte über = Exkursionen und über das Vorkommen der Insekten an verschiedenen Lokalitäten werden mitgeteilt. Rio — E: hard Frey. S. 84—97. — Coleoptera. Aphthona pygmaea. Satakunta, Yläne. Neu für das Gebiet. J: Sahlbere.- S. 238. kä ; Atheta (Anopleta) inhabilis. Ostrobothnia media, Jakobstad. — = Neu für das Gebiet. U. Saalas. S. 238. 4 Badister dilatatus Chd. Regio abo&nsis, Lojo, 1915 und 1916. Vgl. Meddelanden 42, S. 163. Håkan Lindberg. S. 139—140. 5 — Carphoborus rossicus Sem. Ostrobothnia kajanensis, Suo- M mussalmi; Tavastia borealis, Saarijärvi. Neu für das = Gebiet. U. Saalas. S. 40. TM Crypturgus pusillus Gyll. und Cr. hispidulus Thoms. Sind > bisher in Finland mit einander verwechselt worden. > Beide Arten sind im Gebiete ganz häufig. U. Saa- = Fas. S. 44. Cyphea curtula. Tavastia borealis, Vilppula; Karelia lado- = . gensis, Soanlahti. Neu für das Gebiet. U. Saalas. > S. 238. Dryocoetes hectographus Reitt. Ist ziemlich selten, jedoch > | über einen grossen Teil des Gebietes, von der Südküste bis Lappland, verbreitet. U. Saalas. S. 42. = Dyschirius intermedius Putz. Nylandia, Sibbo. Neu für das Gebiet:: * Steniws- 5.116; k Dytiscus dimidiatus Bergstr. Nylandia, Helsingfors, 1 2. G. ; Stenius. S. 116. X Haliplus amoenus Oliv. Alandia, Föglö (Ä. Nordström), und Regio aboönsis, Nystad (H. Söderman) W.E. Hellen. S. 4—5. -' Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. - 289 Helmis mangei Bed. (= aeneus Müll.), Hydraena gracilis Germ., Latelmis volckmani Panz. und Limnius troglodytes Gyll. Savonia borealis, Maaninka, in einem Bache. R. Frey. == S. %. Hylobius rugicollis Mann. Nylandia, Helsingfors Drumsö (Harald Lindberg). Vgl. Meddelanden 42, S. 163. Wahrscheinlich erst. in der letzten Zeit nach Finland ein- gewandert. Håkan Lindberg. S. 138—159. - Ithyocara rubens Er. Savonia borealis. Kaavi. R. Frey. S. 93. Longitarsus longiseta. Regio abo&nsis, Karislojo. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 238. * Pericallus cornutus. Dieser brasilianische Elateride wurde im J. 1899 von Herrn Lektor E. W. Suomalainen lebend in Kaffee in einem Geschäfte in Kuopio, Savo- nia borealis, gefunden. S. 238. Pityogenes monacensis Fuchs. Regio abo&nsis, Äbo, 1 Ex. von Herrn Stud. Häkan Lindberg gefunden. Neu für das Gebiet. U. Saalas. S. 43. 7 Pityophthorus Lichtensteini Ratz. Isthmus karelicus, Muola. Neu für das Gebiet. U. Saalas. S. 42. — Plectroscelis laeviuscula. Regio aboönsis, Nystad. Neu für das Gebiet. W. Hellen. S. 238. > Salpingus gabrieli. Nylandia, Kyrkslätt. Neu für das Gr GSLENIUSE: "S. 238 Saperda perforata Pall. Savonia borealis, ne: R. Frey: SE ; Scolytidae aus Finland. Zusätze hd Berichtigungen zu den früher (Meddelanden 40) mitgeteilten Bestimmungsta-, bellen. U. Saalas. S. 40—45. Hymenoptera. Anagrus subfuscus Först. Ostrobothnia media, Säräis- — niemi, 1 2. Neu für das Gebiet. -Y. Wuorentaus. S. 32. 19 290 Übersicht der Väckligeren”" Miitteflungen.. Andrena marginata Fabr. Savonia australis, Valkeala, 2. 2 Neu für das Gebiet. L. Hjelt, W. Hellen. a. 178 ä —179. ; Prestwichia aquatica Lubb. Savonia borealis, Kuopio, 19. E : Neu für das Gebiet. K. M. Levander, R. Frey. S. 94. = W Hemiptera. X Aradus bimaculatus Reut. Satakunta, Parkano. Neu fiir J Gebiet. U. Saalas. S. 171. 2 Deltocephalus cognatus Fieb. Lapponia tulomensis, Kola, leg. W. Hellen. Neu fiir das Gebiet. F. Öblom. S. 5. = Idiocerus frontalis Melich. Regio abo&nsis, Karislojo (J. S ahl- - E berg), Lojo (Harald Lindberg) und Nummis (We Hellen); Nylandia, Ekenäs. Neu für das Gebiet. F. 0 E Ppl0m 5.5; M Lygus rugulipennis Popp. Ostrobothnia borealis, ruta = B. Poppius (vgl. Meddelanden 37, S. 96). S. 239. ICE .Stiroma germanica Matsum. Nylandia, Strömfors. Neu fär 5 Fennoskandia. F. Öblom. S. 5. ; mt Diptera. ‚Chilosia curvinervis. Nylandia, Sjundeä. Neu fiir das Gebiet. a Häkan Lindberg. S. 239. . = Clinocera (Heleodromia) fontinalis Hal. Savonia borealis, — Maaninka. Neu für das Gebiet. R. Frey. S. 95. M Cyrtopogon pulchripes Loew (S. 95), Hilara diversipes Strobl. | (S. 91) und Philotelma anomala Beck. (S. 97). Savonia é 4 borealis, Kuopio. R. Frey. Mi Oscinella longipennis n. sp. Savonia borealis, Kuopio Siika- * 3 lahti. S. 95. — Sapromyza amabilis n. sp. Sav. bor, Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 291 Kaavi. S. 94. — Sepsis lamellifera n. sp. Sav. bor., Gegend von Kuopio. S. 90. — Nomina nuda; die Beschreibun- gen werden später publiziert. R. Frey. .Tabanus sudeticus. Nylandia, Pärnä. Neu für das Gebiet. Ä. Nordström. S. 239. Lepidoptera. —Acronycta tridens Schiff. Nylandia, Helsinge und Sibbo. H. Federley. S. 3. — Nach Herrn Th. Grönblom ist die Art in Finland weit verbreitet und die häufigste der Gruppe fridens-psi-cuspis. S. 3—4. Aristotelia subdecurtella St., Cladodes gerronella Zll. und Eu- pithecia pumilata Hb. Regio abo@nsis, Bromarf. Neu für das Gebiet. Reinh. Fabritius. S. 179—180. Deilephila euphorbiae L. Regio abo&nsis, Nauvo, J. Ant- tila. Neu für das Gebiet. E. Löfgvist. S. 177. Laspeyria flexula Schiff. Regio aboönsis, Pargas. Neu für das Gebiet. A. F. Nordman. S. 132. Leucania turca L. Savonia borealis, Kuopio (E. W. Suoma- lainen). Neu für das Gebiet. Th. Grönblom.S.5. Nonagria. cannae 0. Nylandia, Kyrkslätt, an den Stämmen und Blättern von Typha latifolia. Neu für das Gebiet. = E. Löfqvist. S. 177—178. + Pararge egeria var. egerides Stgr. Nylandia, Helsinge, 2 Fund- orte, H.Federley. S. 3. Pygaera anastomosis L. Nylandia, Helsinge, etwa 40 Larven A an einer Espe. H. Federley. S. 3. Über das Vermögen der Schmetterlingsweibchen ihre Männchen E anzulocken. H. Federley. S. 7—9. + Zanclognatha tarsiplumalis Hübn. Nylandia, Pärnä, 1 3, Ä. ; Nordström. Neu fiir das Gebiet. Richard Frey. S. 171—172. | N b = = KS k » - I FRN E. 10714 (DN) a ed ag Orthoptera. Diestrammena marmorata de Haan. Trat im Frühling 1916 in den Warmhäusern des Herrn J. Tallberg auf Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. - Drumsö in der Nähe von Helsingfors auf. Die Tiere waren 0.5—3.5 cm lang und hielten sich in der N = der Wärmeleitungsröhren auf, Vermutlich mit Lilien- N zwiebeln aus Holland eingeführt. A. de Prado, W. M. Linnaniemi. S. 28—29. = Odonata. Leucorrhinia pectoralis Charp. Karelia australis, Kotka. A Ulvinen, K. J. Valle. S. 31. ce: Dermaptera. - Forficula auricularia L. Savonia borealis, Kuopio Jynkkä- s lahti.. Vor etwa 30 Jahren von K. M. Levander ent- a ‚deckt, jetzt am selben Platze wiedergefunden. R.Frey. SEHR 115 Botanik, Allgemeines. Naturschutz. Naturschutzgebiet am See Kilpisjaur, in Lappo- nia enontekiensis. Vorschlag zur Gesetzgebung betreffs Naturdenkmäler und Nationalparke. Vorschlag zur Ein- . | setzung eines Naturschutzausschusses in Helsingfors. Siehe oben bei Zoologie, S. 280. S Herr Mag. Phil. T. J. Hintikka ersucht die- = Gesellschaft Massregeln zum Schutz der Pulsatilla , vernalis zu treffen, da diese Pflanze in den letzten Jahren jeden Frühling in immer grösseren Mengen - ausgerissen (auch die unterirdischen, perennierenden 4 N Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 293 Stammteile) und zum Verkauf gebracht wird. S. 133 —134. Die Gesellschaft richtet durch die Tagespresse ei- nen Aufruf an das Publikum, Pulsatilla vernalis zu schiitzen und sie nicht als Zierpflanze zu kaufen, wo- durch die enorme Abnahme der Pflanze von selbst auf- hören würde. S. 268. | Plantae vasculares. Neu fiir das Gebiet. Asperula tinctoria. Satakunta, Raumo Sorkka (61° 10'n. Br.). Der Fundort ist der nördlichste dieser Art. K. J. Valle, Harald Lindberg. S. 124—126. Epilobium Hornemanni X lactiflorum. Lapponia kemensis, Muonio Olostunturi. Justus Montell. S. 138. Rumex domesticus X fennicus. Ostrobothnia australis, Korsnäs. Ein reiches Material wird demonstriert; näheres iiber den Fundort wird mitgeteilt. A. Lindfors. S. 39—40. Taraxacum conjungens Lindb. fil. n. sp. in mscr. Regio abo- ensis, Lojo Jalassaari. Harald Lindberg. S.230. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Achillea ptarmica f. tubulosa. Nylandia, Helsingfors Drumsö. E AR: LO Eren ms 231. Alchimilla plicata und A. filicaulis. Karelia olonetsensis, Salmi. V.Pesola. S. 186. 5 Asplenium viride. Savonia borealis, Kaavi Niinivaara, auf Serpentin... M. Kotilainen. S. 32. Calypso bulbosa. Karelia olonetsensis, Salmi. V. Pesola. S. 186. Carex alpina. Karelia ladogensis, Sortavala. V.Pesola. S. 186. 294 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Carex capillaris. Savonia borealis, Juuka Petrovaara; Kare lia borealis, Juuka Juuanvaara. M. Kotilainen. S. 33. 5 Carex heleonastes. Karelia borealis, Juuka Juuanvaara. MR Kotilainen. S. 33. — Ostrobothnia kajanensis, Sot- = kamo. 0. Kyyhkynen. S. 53, 56, 58, 59, 60. : Carex laxa. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. O. Kyyh- A kynen. S. 60. + W Carex tenuijlora. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. KÄ Linkola. S. 60. E Cerastium alpinum. Savonia borealis, Kaavi Niinivaara. MÄ : Kotilainen. S. 33. i Clinopodium vulgare. Savonia borealis, Kuopio Pitkälahti. M. Kotilainen. S. 33. } Convolvulus sepium. Regio aboénsis, Korpo. O. Eklund. S. 230. Corylus avellana. Tavastia australis, Korpilahti in der Nähe S vom Berge Vaarunvuori, nördlichster. rezenter Fundort -— : im Gebiete (etwa 61° 56' n. Br.; vgl. Meddelanden 32, S. ES 199), 2 Exx. von resp. 4 und 2.5 m Höhe.K. Linkola. 3.1937. N Et Corylus avellana f. maculata. Regio abo@nsis, Lojo. mut 3 rald Lindberg: 231. E FW Dianthus superbus. Karelia olonetsensis, -Salmi. v. Pe sola.- S. 186. a Epilobium-Hybriden aus en kemensis. Justus Mon- K tell. S.-137—138. al Eguisetum scirpoides. Ostrobothnia kajanensis, Sotkatiii 0.78 Kyyhkynen. S.-61. AB Eriophorum callithrix. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo: SS (s 0. Kyyhkynen. S. 58. 2 Galium triflorum. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. 0. Kyyhkynen. S. 53, 54, 56, 59, 62. vai Glyceria remota. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. O: - Kyyhkynen. S. 54, 61. 4 Heleocharis mamillatus. Karelia olonetsensis, Salmi. V. Pe- Br sola. S. 186. Et = BE“. 4 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 295 va PH ortudus piihin Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. O. 5 Kyyhkyhen: S: 57, 61. — Lycopodium inundatum. Karelia olonetsensis, Salmi. V.Pe- W sola. S. 186. | = Myrica gale. Savonia borealis, Jorois. T. J. Hintikka. 10 S. 106. * Myriophyllum verticillatum. Savonia borealis, Jorois. T. J. Er Hintikka. S. 106. = Orobus vernus f. albiflora. Regio aboensis, Lojo. Harald ME Lindbero. S. 231. =— Poa alpina.” Savonia borealis, Juuka Petrovaara, auf einem baumlosen Kalkfelsen. M. Kotilainen. S. 33. 3 aus vulgaris. Karelia olonetsensis, Salmi. V. Pesola. = . 186. = Bx, = 3 3 a verna. Karelia ladogensis, Impilahti. V.Pesola. S. 186. | ”Rhinanthus groenlandicus Chabert (= Alectorolophus borealis Sterneck). Lapponia kemensis, Enontekis; Lapp. enon- tekiensis, Kotavuopio, Siilasvuoma und Malla. Die Exx. waren von Herrn Doz. Gunnar Samuelsson in Uppsala bestimmt. In Finland schon im J. 1904 in den Sammlungen der Universität zu Helsingfors von Osten- feld unterschieden worden. Justus Montell. S. 181—182. Rhynchospora fusca. Karelia australis. H. Rancken. S. 231. Ribes — glabellum. Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo. O. ELAN 14 n N SÄ NSN ETÄ E Kyyhkynen. S. 53. 2 Rumex aquaticus x domesticus. Regio abo&nsis, Äbo Run- E sala. H. Buch. S. 230. > Rumex maritimus. Isthmus karelicus, Pyhäjärvi. Harald E: Ban dberss S.231. = Sagina nodosa. Tavastia australis, littis. H. Rancken. a S. 231. — Savonia borealis, Kaavi Niinivaara. M. Koti- E lainen. S: 33. A Sedum telephium. Savonia borealis, Kaavi Niinivaara. M. | Kotilainen. S. 33. a NE ER 5 aj W 1-1 296 Übersicht der wiehtigeren Mitteilungen. Silene rupestris. Karelia olonetsensis, Salmi. V. Pesola S. 186. J Taraxacum galeatum Dahlst. (T. molle Lindb. fil.). Ostroboth- E nia kajanensis, Sotkamo. O. Kyyhkynen. S. 54. A kynen. Viola tricolor v. violaceo-signata. Regio aboönsis, Lojo. Ha- S rald Lindberg. S. 231. ET Verwildert oder eingeschleppt. E, Ballastflora von Oulu (Uleåborg), Ostrobothnia borealis, in = den’ Jahren 1913—16; Zusätze zu den früheren Mittei- JA lungen betreffs der Jahre 1899—1912 (Meddelanden — 36 S. 228, 38 S. 219, und 39 S. 257). Von den statio- = nären Ballast-Arten der früheren Jahre sind immer noch A folgende beobachtet worden: Medicago lupulina, Melilo- > tus albus, Cirsium arvense v. horridum, Carduus nu- N tans, * Centaurea scabiosa und: Tussilago farfarus. Ganz >. neu sind 3 Arten. M. E. Huumonen. S. 116—118. M Ceratocephalus orthoceras. Regio aboö&nsis, Abo. Neu für EE. die Adventivflora Finlands. T. Wikström. S. 231. Chorispora tenella. Regio abo@nsis, Abo. T. Wikström. S. 231. Lepidium perfoliatum. Regio abo&nsis, Åbo. R. Hällfors. S. 231. | : Myosotis sparsiflora. Karelia australis, Viborg. K. W. Myr- J beB28.,..8,281. Re Thalictrum angustifolium. Savonia australis, Sääminki. E. > Ruuskanen. S. 230. JA Thalictrum minus. Nylandia, Esbo. Majda Schildt, C. Cedercreutz. 'S..230. Thlaspi alpestre. Karelia ladogensis, Sortavala 1913—1916 = an mehreren Stellen zieml. reichlich, Kasinlahti 1909, Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 297 Yhinlahti 1914, Kirjavalahti 1915 (K. Linkola). K. H. Hällström. S. 178. ; Vermischte Notizen. Picea excelsa, abnorme Zapfenschuppen und Zapfen, mit Taf. Der Verf. beschreibt einige Fichten aus dem Kirchspiele Ingå, Nylandia, mit verschiedenartig anormalen Zapfen- schuppen, und zwar mit sowohl typischen Krüppelzap- fenschuppen mit gegen die Basis der Zapfen gerichte- ten Spitzen (f. recurvata) als auch schwächer gebogenen oder S-förmigen Schuppen mit nach’ aussen oder gegen die Zapfenspitze gerichteten Schuppen (f. sigmoidea). Die anormalen Schuppen sind somit in der Mitte oder oberhalb derselben nach aussen gebogen, die normalen sind gerade und schwach konvex. Weil auf demselben Baume und sogar auf demselben Aste verschiedene Symptome: recurvata- und sigmoidea-Schuppen, ver- krüppelte sterile Zapfen mit normalen oder unentwickel- ten Schuppen, vorkommen, dürfte das Auftreten der anormalen Zapfen nicht als etwas erbliches oder spezi- fisches, sondern als eine Abnormität zu betrachten sein, die durch zufällige, äussere, generell oder partiell wir- kende Faktoren hervorgerufen wurde (vgl. auch Medde- landen 42, S. 171). — Ferner wurden Zapfen beobach- tet, wo ein Teil, entweder in der Mitte oder an irgend einem Ende des Zapfens, in seinem Wachstum zurück- geblieben war, wodurch eine entsprechende Zusammen- pressung entstanden war (f. constricta). — Bei einigen - Zapfen ist der Vorderrand der im übrigen normalen Schuppen wellig ausgebildet (f. maton — M. Bren- ner. S. 13—21. — Picea excelsa, einige in Nylandia beobachtete Formen der Zapfenschuppen. Die von Wittrock var. europaea benannte, in Fennoskandia häufige Fichtenform ent- spricht . nicht Teplouchoffs var. europaea aus Moskau, weshalb als Namen der ersteren var. rhombica 298 Pflanzen des fruchtbaren Bodens in Sotkamo, Ostrobothnia - Carex pseudocyperus aus Savonia borealis und Beobachtun = (Wittr.) vorgeschlagen Fk Die isa. var. m *rietäten sowie v. acuminata Beck., und von diesen Va- - ‘fen. Möglicherweise ist daher die rhombica-Form als dioxima Nyl. ist unsicher und wahrscheinlich kollekti und durch var. fennica Reg. zu ersetzen. Die unter- 23 suchten Zapfen repräsentieren die zwei erwähnten Va- == rietäten sind 17 Formen (S. 68—69, 71, 73) erwähnt = und beschrieben worden. Die Zapfen sind in. Bezug ET auf die Form der Schuppen homomorph oder hetero. 3 morph, und beiderlei kann an demselben Baume vor kommen. Die verschiedenen Schuppenformen können ohne Ordnung an dem Zapfen oder gewissen Tei- len desselben — an irgend einem Ende oder an vers schiedenen Seiten —, oder auch an verschiedenen Zap- = fen, auftreten. Sie gehen oft in einander über. m Jugendzustand erinnern die Schuppen der acuminata- - Zapfen sehr an die rhombica-Schuppen, und die I ren finden sich, wie die in der Entwicklung zuriek- a gebliebenen Kriippelschuppen, vorzugsweise an kleineren Zapfen und an der sog. Rückseite heteromorpher Zap- BR AN Ei = die älteste Schuppenform zu betrachten, die sich in Gegenden mit milden Wintern zur v. acuminata, in = solchen mit strengen Wintern zur v. fennica entwickelt. M. Brenner. S. 63— 75. s kajanensis. Der Verf. schildert: 1) die Haine und die 3 hainartigen Gebilde der: Dolomitgebiete (S. 52—54), — 2) die Dolomitfelsen (S. 54—55), 3) die Serpentin- und + Olivinfelsen (S. 55), und 4) die an den Ouarzitriicken — > sich hinziehenden Haine etc. (S. 56—62). O. Kyyhky = nen. S. 50—62. a gen über die Vegetation des Fundorts, mit Kartenskizze. Der Fundort; der Kleinsee Immolanlampi im Kirchspiele: A Jorois, ist der nördlichste rezente in Fennoscandia (62° = 8 n. Br.). Die Vegetation ordnet sich in Gürteln am KE Ufer entlang: 1) Ledum-Betula-Gürtel; 2) Sphagnum-Moor JA L - Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. RG, mit Carex rostrata etc.; 3) Polystichum *thelypteris-Giir- — tel mit u. a. Carex pseudocyperus, die oft ziemlich reich- lich vorkommt; 4) Scirpus lacustris; 5) Nuphar luteum am offenen Wasser. Die Gefässpflanzen sind S. 103— 104 aufgezählt und ihre Frequenz mit der Skala I—X angegeben. T. J. Hintikka. S. 97—112. a Aspidium spinulosum und Asp. dilatatum. Bei einer Revi- v uf EN NNN dern? "VS YY NV Yf LA Ne i i en W ERS a aN. sion der Sammlungen des finländischen Museums wurde konstatiert, dass die früheren Angaben über die Verbrei- tung dieser Arten in Finland unrichtig sind. Es erweist sich,' dass- Asp. spinulosum in Süd- und wahrscheinlich auch in Mittel-Finland häufig ist, nach N aber nur bis Ostrobothnia kajanensis und zur Küstengegend von Ostrob. borealis geht; der bis auf weiteres nördlichste bekannte Fundort ist in der Nähe von Kemi gelegen. Asp. dilatatum dagegen ist über das ganze Gebiet bis zur alpinen Region in Lapponia enontekiensis und zur Eismeerküste verbreitet. Die beiden Arten sind gut charakterisiert und kommen auf verschiedenen Stand- orten vor, Asp. spinulosum in feuchten Birken- und an- ‘deren Laubwäldern, auf den Rasen der Sümpfe etc., Asp. dilatatum in schattigen Wäldern, oft in Fichten- wäldern, an hainähnlichen Plätzen am Fusse der Berge etc. Die lappländischen Exx. (also Asp. dilatatum) sind oft klein von Wuchs und scheinen, wie z. B. auch Lyco- > podium clavatum f. lagopus und L. annotinum f. alpestris, an manchen Stellen Relikte zu sein, auf den Fjelden zurückgebliebene Formen aus derjenigen Zeit, wo der Wald sich höher aufwärts als in der Jetztzeit erstreckte. “Harald Lindberg. S. 126—127. - Botanische Exkursion nach dem Berge Vaarunvuori im Kirch- spiele Korpilahti und dem dortigen Ulmenhaine. Die Ge- send, die im mittl. Tavastland, 61° 55° n. Br., gelegen ist, zeichnet sich durch zahlreiches Vorkommen süd- licher Felsen- und Hainpflanzen aus. S. 144—148 be- richtet der Verf. über die Vegetation und Flora des teilweise amphibolitischen Berges Vaarunvuori, der dort, 300 Über die Veränderungen der Flora der Stadt Jyväskylä und Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. wo der Felsgrund aus Amphibolit besteht, ein typlschatl H Siidberg (Andersson u. Birger)ist.S. 145—146 wird - ein Verzeichnis der Felsenpflanzen gegeben, unter de- nen das südliche Element (S. 147, unten) zahlreich vers od treten ist. Für die Apophyten der Gegend bildet der betr. Siidberg, der von der Kultur ganz unbeeinflusst — E ist, einen sehr wichtigen (S. 148), teilweise den einzi- gen ursprünglichen Standort. — S. 148—154 wird über die Hainvegetation der Gegend berichtet. Der arten- = reichste Hain befindet sich an einem steinigen Bache, am NE-Abhange des Berges, 2—3 km von dem Süd- berg-Standorte entfernt. Der Hauptbaum des Hain ist Tilia cordata, darunter u. a. zahlreiche grosse (in = Brusthöhe 0.:s—1 m Umfang) Ulmus montana-Exemplare. Unter den Pflanzenarten (S. 152) der Bodenvegetation - ist die reichlich wachsende Lactuca muralis (nördlichster R Fund in Finland) besonders zu nennen. Oberhalb desi betr. Haines wachsen auf einer steinigen, den Nordwin- 3 den ausgesetzten Stelle, am Rande eines Ackers, zwei Corylus avellana-Büsche, für die der Ort der nördlichste R rezente Fundort in Finland ist, nur ungef. 4 Meilen = südlich von den nödlichsten (ungef. 62° 15 n. Br.) sub- fossilen Fundstellen in Finland. — Im Ganzen sind in der Gegend auf einem Areal von nur einigen km? 13 Ge- fässpflanzenarten (S. 154) angetroffen worden, für die — die Gegend in diesen Teilen Finlands der nördlichste Fundort ist. Das reichliche Vorkommen der südlichen Arten wird durch günstige edaphische und klimatisehe > Faktoren, zusammen mit für die Felsen- und Hain- pflanzen günstigen Wanderwegen vom Süden her, er- möglicht. Unter den Bauern ist die Gegend als eine — viel bessere Kulturstätte als diejenige der Umgegend berühmt. K. Linkola. S. 144—155. EIE SX SN f, N ihrer Umgebung während der letzten Jahrzehnte. In dem > Artikel wird über die Verschiedenheiten berichtet, die in der Flora jener Gegend des mittleren Finlands wäh- - ao käy 25 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 301 rend der Sommer 1906—1916, verglichen mit den Jahren 1866—1873 festzustellen sind, während denerBrothe- rusund Wainio hier Exkursionen vornahmen. An Neu- - kömmlingen (S. 158) sind wenigstens 48 zu beobachten, wahrscheinlich sogar 50—60. Von diesen ist der grösste Teil (ungefähr 25 Arten; S. 159) durch die Heukultur eingeführt worden, ein kleinerer Teil durch den Eisen- bahnverkehr (vom Jahre 1897 an), durch den Garten- bau und andere Faktoren. Von diesen haben 20—25 festen Fuss gefasst, von denen schon Barbarea vulgaris, Trifolium- hybridum und Galium mollugo häufig sind. Von den vor 40 bis 50 Jahren vorkommenden Arten sind 4—5 in den letzten Jahren nicht mehr anzutreffen (S. 162, oben); zwei von ihnen sind Adventivpflanzen. Häufiger gewordene Arten gibt es 4, möglicherweise auch mehr (S. 162, Mitte); 2 Arten, Matricaria discoidea und Achillea ptarmica, haben sehr zugenommen. Der ‚Verfasser giebt schliesslich detaillierte floristische Nach- richten, auf Grund deren in Zukunft nähere Schlüsse über die Phasen der Jyväskylä-Flora gezogen werden * können. K. Linkola. S. 156—171. — Die Pflanzen und der Kalkgehalt des Bodens. In seinem der - Gesellschaft eingereichten Bericht über botanische Ex- kursionen in den Gegenden nördlich vom Ladoga-See in den Sommern 1914 und 1915 (S. 184—188) giebt Herr Cand. phil. Vilho Pesola u.a. eine Statistik der Ge- fässpflanzen in Bezug auf ihr Verhältnis zum Kalkgehalt des Bodens (S. 188). Es ergiebt sich, dass unter den 564 Arten der Gegend 9 Arten oder 1.s %/, kalkfordernd sind, 36 Arten oder 6.49%, sind ausgeprägt kalkhold, 120 Arten oder 21.3°/, schwach kalkhold, 363 Arten oder 64.4°/, indifferent, 29 Arten oder 5.19%, schwach kalkscheu, 3 Arten oder 0.5°/, deutlich kalkscheu und 4 Arten oder 0.7°/, wechselnder Natur. 302 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. - Musci. Moose aus Ostrobothnia kajanensis, Sotkamo: Oligotrichur incurvum, Leucodon sciuroides. O. Kyyhkynen. S. 5! Encalypta brevicollis. Tavastia australis, Korpilahti Vaaru vuori. K. Linkola. S. 146. | Moose aus Savonia borealis und Karelia borealis. Mniur marginatum, Sav. bor., Nilsiä, und Kar. bor., Juuka. - Mollia viridula, Kb, Juuka. — Amblystegium falcatun Sb, Kaavi. — Stereodon fastigiatus, Sb, Juuka. — St. ri curvatus, Sb, Kaavi. — St. Sprucei, Sb, Juuka, und Kb, - Juuka. — Neckera Besseri, Sb, Kaavi und Juuka. — - M. J. Kotilainen. S. 180—181. : E Moose aus Karelia ladogensis, Suistamo: Arnellia Fennia | Amblystegium trifarium, Neckera Besseri. V. Pesola. > S. 186. a Lichenes. Flechten aus Ostrobothnia borealis. Alectoria olivacea n. sp., Simo, Hailuoto (Brenner), Alkkula (E. Nylander), 8.4. — Cetraria glauca mit Apothezien, Simo, S. 32. — C. hiascens var. tenuis n. var., Alkkula, S. 119. — Evernia mesomorpha, Simo, S. 32. — Normandina viri- dis, Alkkula, S. 119. — Parmelia alpicola, Alkkula, S. 32. — P, minuscula *minutissima n. subsp., mit Fig., Simo, . .S. 118. — Physeia endococcina, Simo, S. 119. — Ph. pterygioides Wain. (= Ph. tremulicola Nyl.), Simo, S. 119. . — Usnea florida f. sorediifera, fertil aus Simo, S. 4. = Veli Räsänen. = Lecanora coelocarpa var. sorediata n. var. Ostrobothnia borealis, ziemlich häufig; in Süd-Finland von E. Wai- nio an manchen Orten beobachtet. V. Räsänen. 8.418: | 2 Placodium albomarginatum. Nylandia, Helsingfors. V. Rä- sänen 5:32. = 10 impudicus. Satakunta Kirchspiel Luvia, Insel Pasko- va =. luo = Gut Södersund. Vgl. Meddelanden 42, S. 173. m. S. 2—3. 2 Nylandia, Lovisa. Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 7 oktober 1916. \ fi - Levander, K. M. Phallus impudicus i Luvia . . . . cs sa Lindberg, Haral d. Plantae Finlandiae exsiccatae. . . . SN > Federley, Harry. * Anmärkningsvärda ie af E Ro — Grönblom, Th. Acronycta tridens. . . . HR E v Raäsitnen Veli rediifera ER ä Me 2 a Hellen, W. E. Haliplus amoenus Oliv. frän Nystadstrakieli Ke - Grönblom, Th. Leucania turca L. frän Kuopio . . . . . . = Öblom, Francis. Tre för Finland nya eicadarier . . . .Merikal 1 io, Einari. Joutsenen nykyisestä a maas- ER samme. . . 63 © Federley, Harry: Über dög Momnöpen Ms Schmetterlinge je weibchen ihre Männchen auzulocken . . . . . ST 7 P a lmgren, Rolf. Storskarfven, Phalacrocorax carbo (L.), häc- TUKEA kande i Finland = > 0.0 a E Se Brenner, M. Abnorma kottefjäll öeh er Be den vanliga. granen, KG excelsa (Lam.) Link. i Ingä. Extra mötet den 28 oktober 1916. Tig er stedt, R. Blodströmningen i artererna Federley, H. Kromosomer och ärftlighet. . . Sid. 1 ) 25 Runeberg, B. Kirurgins vinningar pä den fria transplantatio- PORT ACS we ee ETF Extra mötet den 4 november 1916. ren R: Revision af gällande jaktlag . . . . .... 27 - Li innaniemi, Walter M. Kasvihuonehepokatti Diestranmehs Et marmorata de Haan) tavattu Suomessa . . . os . . 28 ae TÄÄ | eg SHE Mötet den 2 december 1916. i H annikaine n, P. W. Guvernörens i Uleäborgs län resolution SS angående fridlysning ATOM ala 5] all 13 30 2 M eri ikalli o, E. Onttoihin puihin pesivien sälönokkaisten ekpiocia 31 "Valle, K. J. Leucorrhinia pectoralis Charp. tavattu Kotkassa . . 31 > Suomalain en, E. W. Havaintoja turskan ravinnosta . . . . 31 > Finnilä, Carl Fägelfaunan kring Ätsäri-sträten . . . . . 32 = W uorentaus, Yrjö. Anagrus subfuscus Först. . . . . . . 32% > Räsänen, V. Harvinaisia jäkäliä . . . . 32 ock otilainen, M. Huomattavia n Folio: SHavostå 5 ja Pohjois-Karjalasta . . - Dr da. VÄEN KESvande r, K. M. Xanthoristiskt ia N id RE RESER An - Pontan-Munsterhjelm, Ebba. Ardea cinerea i Ingå Wer Zah evan der, K. M. Förslag till förändringar i en: förordning angäende jakt . . . . a : . 34 = N önnfors, Frans. Bruna kärrhöken, Circus De (L. Vär 286 = Hintikka, T. J. Fägelskydd pä--Karelska :näaset 27. 5 323 Luther Alex. Jättelik grodlarv . . . NORD > Lindfors, A. Rumex domesticus Hn X Pena Murb.. N 5 = 20! as, U. Suomelle uusia kaarnakuoriaisia; lisäyksiä ja oikai- E Ee suja kaarnakuoriaistutkimuskaavoihini. . . - . 40 ES Schulman, Hj. Sidensvansens beteende vid dn audet : av in. = sekter . . . . 45 oKyyhkyn en, O. Hadelmalliken: N ee an © EX OS 18 NISSE — Brenner, M. Några öpttetfällsiönder hos den HAILA granen, EN Picea excelsa (Lam.) Link, i Nyland . . . . . . . 63 i 3 Mer ikallio, E. Lintutietoja Pohjois-Suomesta III . . . . . 75 20 305 Frey, Richard. Entomologiska anteckningar från norra Sar volaks. Hintikka, T.J. Carex bselddö per L. dt Pohjois- ts ja » havaintoja sen kasvupaikasta . E Mötet den 3 februari 1917. Szlan, Th. Finlands botaniska litteratur till och med är 1900 ue "Kaukoranta, T. Suomalaisista lintujen nimistä. "Brotherus, Viat Bryotheca fennica X PETIT Stenius, Gunnar. Dyschirius intermedius Puls: och Dutiscus dimidiatus Bergstr. 5 Huumonen,M. E. Oulun a OINN Ka vie vv. 1913—16 Räsänen, Veli Huomattavia jäkäliä . . Palmgren, Rolf. Faunistiska notiser . . . a PORN 119 Merikallio, Einari. Allin (Harelda hieimalis) pesimisestä. ER Suomessa . . . a taitya I Lindberg, Harald. Polka meddelindan: 25 Suomalainen, E. W. Muutamia huomattavia lintuja Porin Luvian saaristossa . — Havaintoja turskan (Gadus callarias L) Koran Poke janlahdessa . Mötet den 3 mars 1917. Montell, J. Björnar ringade vid Pallasjärvi . .*. . 2... Nordman, A. Fr. Pygaera timon Häbn. och ms O flexula - SchH 27.2734 et RE Luther, A. Fond fin Ber iii Poppiustr minne Be: Hintikka, T. J. Kangasvuokko (Pulsatilla vernalis) . . - . Palmen, J. A. Sällskapets 100-ärsdag den 1 november 1921 . = Den engelska ornitologen John Wolley jun. . | 136 Montell, J. Nägra i Muonio och södra Enontekis funna Fpilo-- 3 + bium-hybrider . ; | g Lindberg, Häkan. Tvä för vansa nya a un P a lmgren, Rolf. Svarta rättan, Mus Ken rattus L.,i Hel- > x . v 24 i ja sen jalavalehtoon 44 — Kasviston muutoksista sr arnaneleee ja sen : * lähistöllä viime vuosikymmenien aikana Hi i i den, K aar © 0. Om svarta rättans (Mus rattus E ) förekomst i Tavastehus-trakten . Mötet den 5 maj 1917. "Palmen, J. A. „Svenska fäglar, efter naturen och pä sten ri- Be tade af M. och W. von Wright med text af profes- : sor E Lönnberg". JsPp: Norrlins S erämuade en skaplig — Sällskapets hundraärsdag . A B renner, M. Turdus merula och Larus RIES 3 erat E. Kaksi Suomelle ln perhoslajia _ ä 3 öl nnfor 3 Frans. Vildrenens förekomst i norra Gräns- SR Karelen .- 2 ECK otilainen, Mauno J. N naeh "Montel l, Justus. Rhinanthus groenlandicus Chabert (Alecto- MTO rolophus borealis Sterneck) funnen i Enontekis . sin. Björnen i kin our mellan Muonio, Enontekis och = aa Kittilä .. K. SP esola, Vilho. Koiton ri Moise ta HIEN = Laatokan pohjoispuolisiin seutuihin kesinä 1914—15 Ärsmötet den 13 maj 1917. Ehrström, K: E. Däggdjuren i Societas’ pro Fauna et Flora N Fennica samlingar . pP almgren, Alvar. De äländska KT hura = Palmen, J. A. Fonden till Norrlins minne. — Tvenne upprop rörande naturskydd . 5 Palmgren, Rolf. Tvenne förslag rörande era. E 3 uther, Alex. Thyreoidea-matnings ee pa metamor- fosen hos axolotlen er nn ilä, Carl. Totanus stagnatilis Behst., en för Fenvdekardia : ny fägel. 307 Sid. 171 171 172 174 174 176 177 177 178 178 179 180. 180 181 182 184 240 266 266 267 268 270 271 petriformis 2 k N Tjänstemännens ärsredogörelser. — Ordförandens ärsberättelse . . . . — Puheenjohtajan vuosikertomus . . - * Skattmästarens ärsräkning . . . - = — Botanices-intendentens ärsredogörelse ; — Zoologie-intendentens ärsredogörelse. — Bibliotekariens Ka LAPA. 1916—1917. Ab ==Regio aboänsis Kton = Karelia transonegensis N ==Nylandia Al = Alandia Ks = Kuusamo Oa = Ostrobothnia australis Ik ==Isthmus karelicus Ksv ==Karelia svirensis Ob ==Ostrobothnia borealis Ka ==Karelia australis Le = Lapponia enontekiensis Ok ==Ostrobothnia kajanensis ==Karelia borealis Li == Lapponia inarensis Om ==Ostrobothnia media Kk ==Karelia keretina Lim = Lapponia Imandrae Sa ==Savonia australis = Karelia ladogensis Lkem = Lapponia kemensis Sb ==Savonia borealis Kol =Karelia olonetsensis Lmur = Lapponia murmanica St =-Satakunta Kon =Karelia onegensis Lp . = Lapponia ponojensis Ta ==Tavastia australis Kpoc=Karelia pomorica occidentalis Lt: = Lapponia tulomensis Tb ==Tavastia borealis Kpor=Karelia pomorica orientalis Lv = Lapponia Varsugae vol. Vol. — Vol. RV ol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. - Vol. — Vol. V ol. Vol. Vol: Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. - Vol. V ol. + Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. Vol. » (1868). „ (1869). en (tart).. 91878). „ = (1871—74) Eo tier). II (1881—385). III (1886—3838) IV (1887) V 1,1—111(1888 —95) VI (1889—90). VII (1890) VIII (1890—93). IX (1893—94). X (1894) XI (1895) XII (1894—95). "XIII (1897) XIV (1897—98). XV (1898—99). XVI (1897—1900) . XVII (1898—99). XVIII (1899—1900) . XIX (1900) : XX (1900—1901) . 21 (1901—1902) . 22 (1901—1902) . 23 (1901—1902) . (1909) 25 (1903—1904) . 26 (1903—1904) . 27 (1905—1906) . 8 (1905—1906) . 29 (1906—1908) . 30 (1904—1906) . 31 (1908—1909) . 32 (1909) 33 (1910-1911) .. 34 (1910-1911) . 35 (1909-1911) . 36 (1911—1912) . 37 (1912—1913) . 38 (1913—1914) . 39 (1914—1915) . 40. (1914—1915) . 42 (1915—1917) . 43 (1916) Ahr} Fmk 2:50 SE | ; Acta Societatis pro Fauna et Flora > Fennica: I (1875—77). . . ä Fmk 10: — 8: 50 10: — 10: — 6: 50 15: — 10: — 10, 12: — | 10: — 12! — 8: — 8: 8: | 10: — 12: —|| 15: — | 10: — 2:dra 3:dje 4:de 5:te | 6:te 7:de 8:de 9:de 10:de | 11:te 12:te | 13:de 14:de 15:de 116:de | 17:de 18:de II 19:de | 20:de '21:sta 22:dra 23:dje 24:de 25:te 26:te 27:de '28:de \29:de | 30:de || 31:sta |32:dra 33:dje | 34:de | 35:te 136:te ; | 37:de | 38:de 139:de | 40:de || 41:sta | 42:dra | 43:dje (1878) . (1878) . (1878). (1880) . (1881) . (1881) . (1881) . (1883) . (1883) . (1885) . (1885) . (1886) . (1888) . (1889) . (1891) . (1892) . (1892) . (1893) . (1894) . (1895) . (1896) . (1898) . (1897—98) (1898—99) (1899—1900) (1900—1901) (1901—1902) (1902—1903) (1903—1904) (1904—1905) (1905—1906) (1906—1907) (1907—1908) (1908 —1909) (1909—1910) (1910—1911) (1911—1912) (1912—1913) (1913—1914) (1914—1915) (1915—1916) (1916—1917) . a Fmk ” |Herbarium Musei Fenniei: I. Plants vasculares (1889) ä Fmk (11. Musci (1894) . TP Festschrift fiir Palmen. 1—11. (1905—1907) SI . a Fmk 40: 1 2 2 2 2 3 2 2 2 2 2 3 3 3 3 3 3 3 1 1 1 1 D 2 1 2 2 1 2 2 2 o 2 2 3 2 2 2 2 3 2 2 3 ions de la Societas pro Fauna et Flora Fennica en vente nn ‚chez tous les libraires ä Helsingfors. iser ur Sällsk:s pro Fauna et! Flora Fennica förhandlingar: :de häftet (1864—69, 1882) ä | Meddelanden af Societas pro Fauna ı et Flora Fennica: l:sta häftet (1876) . Pris 3:50 Fmk. MEDDELANDEN — AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. FYRATIONDEFJÄRDE HÄFTET 1917—1918. MED EN PLANSCH, EN KARTA OCH SEXTON FIGURER I TEXTEN. \ MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. J HELSINGFORS 1918. MEDDELANDEN - AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. * — FYRATIONDEFJÄRDE HÄFTET | # 1917—1918. N — — MED EN PLANSCH, EN KARTA OCH SEXTON FIGURER I TEXTEN. > > > MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. HELSINGFORS 1918. INGFORS 1918 ARS BOKTRYCKERI Societas pro Fauna et Flora Fennica 1917 18. Ordförande: professor J. A. Palmen; vice-ordförande: | professor K. M. Levander; sekreterare: docent A. Palmgren; skattmästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: profes- sor E. Reuter; intendenter: för de zoologiska samlingarna: docent A. Luther; för de botaniska samlingarna: doktor H. Lindberg. Bestyrelse: professor J. A. Palmén, professor K. M. Le- vander, professor A. K. Cajander, doktor H. Lindberg, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brotherus, professor E. "Reuter. — Suppleanter: universitetsadjunkt W. M. Linna- niemi, docent A. Palmgren. | Mötet den 6 oktober 1917. Sedan viceordföranden, professor K. M. Levander, meddelat, att Sällskapets ordförande professor J. A. Pal- men var förhindrad att vid sammanträdet närvara, intog professor Levander ordförandeplatsen. Efter att hafva hälsat Sällskapets medlemmar välkomna till det nya verk- samhetsäret, erinrade ordföranden om, att sedan Sällska- pets senaste sammankomst tvenne dess medlemmar, den kände bryologen och forskningsresanden professor Sven Berggren i Lund samt universitetspreparatorn G. W. Forssell, skattat ät förgängelsen. Egnande de hänsofne minnesord erinrade ordförandan bl. a. om, hurusom det stora flertalet under de senaste decennierna med Sällskapets sam- lingar införlifvade däggdjurs- och fägelexemplar uppstoppats : ; 4 3 2 Mötet den 6 oktober 1917. och konserverats af preparator Forssell. Genom att resa sig frän sina platser hedrade Sällskapets medlemmar de aflidnes minne. Med stöd af en i tidningen Hangö för samma dag, den 6 oktober, ingäende notis meddelade viceordföranden, att Sällskapets ordförande blifvit af rysk militär häktad och frän sin bostad å Tvärminne zoologiska station bortförd ombord på ett af flottans fartyg. Notisen var af följande lydelse: „Frän Lappvik. Oerhördt öfverväld afryskzz matroser. Lappvik- och Tvärminnebor fängs- lade och bortförda. Natten mot i går infann sig, en- ligt meddelande frän Lappvik, en soldathop och bortförde från Tvärminne zoologiska station professor J. A. Palmén samt frän Lappvik hamn brädgärdsförman Karvonen, villa- ägare Pietoff jämte tvenne söner samt förman Feodoroff. De fängslade torde ha förts ombord pä ett af fartygen. Igär kl. half 9 f. m. grepo soldaterna äfven arbetsförman Alfons Sundström samt förde honom frän arbetsplatsen till statio- nen och vidare med tåg, förmodligen till Helsingfors." Se- dan viceordföranden gifvit uttryck för den indignation, hvar- med denna nya väldsbragd af den i landet förlagda ryska militären helt säkert komme att mottagas i vida kretsar af samhället samt framförallt inom det samfund, som har för- månen att såsom sin ordförande se professor J. A. Palmen, öfverlämnade han till Sällskapets pröfning, hvilka ätgärder frän dess sida med anledning af det timade möjligen borde vidtagas. Efter det uttalanden afgifvits af disponent Th. Grönblom, professor Th. Selan och amanuens K. E. Ehrström, beslöt Sällskapet till protokollet uttala sin djupaste indignation öfver den rättskränkning och det öfver- våld, som drabbat Sällskapets äldrige ordförande. Tillika beslöt Sällskapet ät Bestyrelsen uppdraga att i dess namn skrida till de åtgärder Bestyrelsen kunde finna det nu rela- terade väldet föranleda. Till medlemmar af Sällskapet invaldes student Hj. von Bonsdorff (föreslagen af professor K. M. Levander), forst- ingeniör K. Lindberg (föreslagen af intendent R. Palm- 6. X. 1917. Scelan. — Hellen. — Grönblom. — Levander. 5; k gren), fru Anna Linkola och filosofiedoktor U. Saxen (bäda föreslagna af docent A. Palmgren) samt ingeniör A. Thuneberg (föreslagen af doktor H. Lindberg). Professor Th. Salan meddelade, att enligt uppgift af hans son, ingeniören vid Kaukas cellulosafabrik Thorv. Selan, den hos oss sällsynta svarta råttan (Mus rattus) skulle förekomma i stor mängd ä Härskiänsaari hemman pä den lika benämnda stora holmen i Stor-Saimen. Förvalta- > ren pä hemmanet hade därjämte omtalat, att han försökt befria sig frän de besvärliga och skadegörande snyltgäs- terna medelst användande af ratin, men hade de visat sig vara oemottagliga för detta medels inverkan, hvilket, som bekant, icke är fallet med den bruna råttan. När och huru den svarta rättan kommit till holmen är tills vidare obekant. Amanuens Wolter Hellen demonstrerade den för landet nya skalbaggen Philonthus fuscus Grav. „Arten i fråga står nära den hos oss från Kola-halfön tidigare kända Ph. * Scribae Fauv., från hvilken den afviker hufvudsakligast genom den vida finare punkturen ä elytra, färgteckningen å thorax, hvilken baktill är brunkantad, och de enfärgadt röda elytra. Ph. fuscus är en mycket sällsynt art, hvilken tidigare an- träffats i Tyskland, Danmark och Sverige, i hvilket sist- nämnda land den blifvit funnen i Skäne, Västergötland och pä Öland. Arten lefver i bon af olika fågelarter och gna- gare. Det demonstrerade exemplaret blef tillvarataget den 10 sistlidne september af fröken Mary Rivell vid säll- ning under ett större hasselbuskage i den s. k. Sundholmska ekskogen invid Nystad.* Disponent Th. Grönblom demonstrerade ett gynan- dromorft exemplar af Euchloö cardamines, funnet i Birkkala den 30 juni 1917, samt den för landet nya fjärilarten Larentia capitata, insamlad sommaren 1917 i Terijoki af magister P. Ylönen. I anslutning till det-gjorda meddelandet anförde prof. K. M. Levander, att till hans granskning af elev T. Ou- lasvirta öfversändts ett gynandromorft exemplar af Pha- lera bucephala (L.), erhållet i Uleåborg (jfr Luonnon Ystävä, 1917, N:o 4, s. 146). | 4 Montell. = Kotilainen. Delgafs följande, af forstmästare Justus Montell insända meddelande: Carex brunnescens (Pers.) Poir x la- gopina Wbg, ny för Finlands flora. Dä jag under en af de exkursioner, jag senaste sommar 4 gjorde till fjället Ounastunturi, Lkem, insamlade exemplar af Carex lagopina Wbg för det af Universitetets museum = distribuerade exsiccatet, fann jag några tufvor af hybriden C. brunnescens X lagopina, växande tillsammans med föräldrarna a pä stranden af en liten fjällbäck inom regio alpina. - Den här funna formen är intermediär och synnerligen - lätt att skilja från hvardera arten genom sina smala, läng- sträckta smäax och outvecklade frukter. Frän C. brunnes- 5 cens skiljer den sig dessutom genom lägre och styfvare strån, kortare blad, mer gyttrade småax och mörkare bruna axfjäll, från C. lagopina genom något lägre strån och betyd- ligt ljusare småax, hvilka hos en stor del exemplar äro = flera till antalet än hos denna och mer aflägsnade från hvarandra. Från hybriden C. canescens x lagopina, ätmin- stone de former af denna hybrid jag sett, skiljer den sig genom lägre växt och mörkare ax. G Beskrifning: Strän tufvade, 15--23 cm höga, tämli- gen styfva, svagt bägböjda, upptill sträfva. Blad betydligt kortare än strået, 1-2 mm breda, af samma färg som hos N C. lagopina. Smäax 3—6, de öfversta tättsittande, de ne- dersta oftast pä några mm afständ från hvarandra, 5--8 mm långa och c. 2 mm breda; Q-fjäll ljusbruna med bred, hvit- gul hinnkant och oftast grönt midtfält. Fruktgömmen out- 3 vecklade, skrumpna, gröna med brun anstrykning och tyd- lig, brun längdspricka. JA Att här verkligen är fråga om en hybrid mellan C. la- > gopina och C. brunnescens, icke mellan C. lagopina och €. — canescens, stär utom allt tvifvel, dä den sistnämnda arten E alldeles saknades pä platsen, under det att den förra före- kom i stor ymnighet. Ylioppilas M. Kotilainen jätti kertomuksen Seuran = stipendiaattina tekemistään Kasvitieteellisistä retkistä Poh- — jois-Savossa ja Pohjois-Karjalassa kesällä 1917. N — 6.X.1917. Kotilainen, Retki Pohjois-Savossa ja -Karjalassa. ; 5 Toukokuun keskivaiheilla alotin retkeilyni Kuopion kau- pungin lähimmässä ympäristössä. Näillä retkilläni onnistuin tekemään muutamia huomattavampia sammallöytöjä, jotka -ansainnevat mainitsemista. Siikalahden kalkkipitoisilla pelto- — kivillä kasvoi m. m. Barbula rubella, Anomodon viticulosus ja A. attenuatus. Kaikki kolme ovat pitäjälle uusia (vrt Her- barium Musei Fennici, II Musci, ja K. Linkola: Lisätietoja — Kuopion pitäjän kasvistosta, Acta 39, N:o 5). Sitäpaitsi kas- E voi mainitulla paikalla Timmia austriaca ja Buxbaumia aphyl- & la. Edellistä löysin myös kallionraosta Pitkänlahden ase- > man luota. — Telkkistenlahdessa kasvoi Blindia acuta kal- — lioseinällä seuranaan m. m. Ulota curvifolia, S&lania glau- — cescens ja Heterocladium sguarrosulum. Läheisessä metsässä > kasvoi Hylocomium calvescens. — Toverina näillä retkilläni — oli lyseol. Heikki Roivanen. - Toukokuun lopulla tein opettaja O. Kyyhkysen kanssa — yhteisen exkursioonin Kuopion ja Nilsiän pitäjien rajalla ole- vaan Kuuslahden kylään, jossa eteläänpäin viettävillä Jaakon- lammen kallioilla on tavattavissa harvinaisen rikas sammal- kasvisto. Se on suuresti samanlainen Wiitasaaren Etelä- - vuoren sammalkasviston kanssa, vrt. V. F. Brotherus: Anteckningar till norra Tavastlands flora (Notiser ur Sällsk. > F. FI. Fenn. förhandlingar). Edellisenä kesänä retkeilles- — sään näillä kallioilla oli opettaja Kyyhkynen löytänyt täältä | useita Sb:lle uusia harvinaisia sammallajeja, kuten: Anomo- — don attenuatus, Leskea catenulata, Mollia aeruginosa ja Or- — thotrichum stramineum. Nyt löytyi läheiseltä letolta Sb:lle — uusi Meesea ftrichodes; sitäpaitsi mainittakoon retken löy- — döistä Asplenium trichomanes, joka ennen on löydetty Sb:stä > vain Kaavin Huosiaisniemeltä. Myöhemmin kesällä käydes- -säni Jaakonlammella toht. H. Ranckenin kanssa löydettiin — harvinainen Fegatella conica kallion alla olevasta lähteestä. Kesäkuun 15 p:nä läksin toverini, yliopp. Armo Te- räsvuoren kanssa pitemmälle retkelle. Ensin matkus- timme Nilsiän kirkolle. Kirkonkylän myllyn lahoneilta hir- 2 siltä löytyi Amblystegium hygrophilum ja myllypuron kiviltä > Bryum elegans. i a al WIE. W W as 6 Kotilainen, Retki Pohjois-Savossa ja -Karjalassa. 6. X. 1917. jr Nilsiästä siirryimme Kaavin Siikajärven kylään, jossa retkeilimme viime aikoina luonnontieteellisissä piireissä kuu- luiksi tulleilla Huosiaisniemellä ja Likosaarella. Joukkoomme i liittyi kolmanneksi edellämainittu lyseol. Roivanen. Huosiais- A niemellä oli luonto paraimmassa kukoistuksessaan. Kukki- A vat Cypripedilum-ryhmät rehevää viheriää taustaa vastaan. Siinä botanistin silmää hivelevä näky! — Vaikkakin täällä. on ahkerasti edellisinä kesinä retkeilty, ei retki kuitenkaan _ hukkaan mennyt. Sieltä löytyi niemen länsirannalta kalkki- * soralta Suomelle uusi sammallaji, Gymnostomum calcareum Br. germ. Löytö on siinäkin suhteessa huomattava, että löytöpaikka on etäällä toisista; lähimmät ovat nimittäin Gott-. lannissa ja Olannissa, Keski-Saksassa ja Ranskassa. Varsi- nainen kasvualue Euroopassa on Välimeren maat. Laji on A muuten löydetty kaikista maanosista. — Eräällä kalkkiki- + - vellä kasvoi jo edellisenä kesänä löytämäni Leskea tectorum. — Samaten löytyi täältä Mollia fragilis, joka kasvoi myöskin Likosaarella. Ex: Täältä siirryimme ylioppilas Teräsvuoren kanssa Kaavin — Säyneisten kylään, jossa retkeilimme muutamia päiviä. — Kaavin Losomäen kylä oli seuraava exkursionipaikka. Sikä- läisten serpentiinikallioiden ympärillä on tyypillisiä lettomuo- - dostuksia yleisine ja harvinaisempine ruskosammalineen, niiden joukossa m. m. Cinclidium stygium ja Amblystegium badium. — Soppilammen rannalla olevalla laakealla serpen- tiinikalliolla kasvoi harvinainen Mollia viridula c. fr. Kylän läpi johtavan maantien vierillä Ängströmia longipes. Mo- lemmat ovat uusia maakunnalle. — 29 p:nä kesäkuuta olin taas Kuopiossa ja jatkoin retkeilyjäni ympäristössä kiinnit- 3 täen huomiota kalliosammalten ekoloogisiin olosuhteisiin. Heinäkuun 11 p:nä matkustin toht. H. Ranckenin kanssa Pohjois-Karjalaan. Ensin suuntasimme matkamme Outo- kummun kuuluille kuparikaivoksille, vaan seutu ei vastan- = nut toiveitamme botaanisessa suhteessa. Täältä siirryimme Polvijärven pitäjään, jossa Solan kylä osottautui aika intres-- E santiksi; m. m. mainittakoon Paljakkavaaran serpentiinikal- lioilta Anomodon viticulosus. Mollia viridula, Neckera crispa _ ä 6. X. 1917. Kotilainen, Retki Pohjois-Savossa ja -Karjalassa. 7 ja Asplenium viride. — Edellisen kesän retkilläni tutustu- maani Juuan pitäjään suuntasimme sitten kulkumme. Polvi- järven kylän kalkkialueet osoittautuivat varsin satoisiksi. * Juuanvaaran letoilla kasvoi Kb:lle uudet Carex capitata, Scirpus pauciflorus ja kerran ennen alueelta (Soanlahdelta) löydetty Epipactis palustris. Kuivalla kalkkikummulla kasvoi Epipactis rubiginosa. Sammalista mainittakoon Catoscopium nigritum, Amblystegium trifarium, A.'lycopodioides ja Stereo- don recurvatus. Tuloksena viime kesien retkeilyistä voin mainita, että yhdessä opettaja O. Kyyhkysen kanssa olemme löytäneet 46 Pohjois-Savolle uutta lehtisammallajia, nimittäin: Polytrichum — attenua- tum ; P. subrotundum Catharinea tenella Cinclidium stygium Mnium marginatum Meesea triguetra M. trichodes Philonotis seriata - Bryum elegans B. bimum B. affine B. arcticum B. inclinatum Pohlia bulbifera Splachnum vasculosum Tortula truncatula Mollia fragilis Mollia aeruginosa M. viridula Gymnostomum — calca- reum Barbula rubella Dicranum angustum Dicranoweissia crispula Anisothecium humile Ängströmia longipes Oncophorus Schisti Orthotrichum _strami- neum Leskea catenulata L. tectorum Anomodon viticulosus A. attenuatus Amblystegium philum hygro- Amblystegium chryso- phyllum A. falcatum A. purpurascens A. badium A. sarmentosum Hypnum piliferum H. rutabulum H. sericeum Lescurwa filamentosa Myurella julacea Hylocomium pyrenai- cum Stereodon fastigiatus S. recurvatus Neckera Besseri Antitrichia curtipendula (H. Roivanen) Kb:lle on uusia lehtisammallajeja kertynyt, edellisen ke- sän löydöt ja viime kesäiset tohtori H. Ranckenin kanssa tekemämme yhteenlaskettuina, kaikkiaan 35: 3 Polytrichum gracile Cinclidium stygium Mnium pseudopuncta- tum M. affine M. marginatum Catoscopium nigritum Philonotis tomentella Bryum elegans Splachnum ampulla- ceum Sp. vasculosum Encalypta contorta Mollia viridula Mollia tortuosa Barbula rubella B. convoluta Dicranum brevifolium D. Bergeri Distichium capillaceum 8 Kotilainen. — Skrifvelser om naturskydd. 6. X. 1917. Oncophorus torques- Ambl. scorpioides Myurella julacea : cens A. giganteum Heterocladium squar- Grimmia ericoides A. lycopodioides rosulum G. gracilis A. Richardsonii Stereodon" Sprucei Leskea nervosa A. stramineum S. recurvatus L. longifolia A. trifarium Dichelyma falcatum Lopuksi pyydän saada lausua Seuralle vilpittömät kii- S tokseni stipendistäni ja tohtoreille V. F. Brotherus'elle ja H. Ranckenille siitä avusta, mitä ne hyväntahtoisesti R ovat löytöjeni määräämisessä antaneet. På förslag af ordföranden beslöt Sällskapet till proto- En kollet intaga de Tvenne skrifvelser rörande naturskydd, som ä dess vägnar (jfr. protokollet för den 13 maj 1917, Medde- landen 43, sid. 268—270) förliden vär inlämnats, den ena till Finlands Senat, den andra till Stadsfullmäktige i Hel- 34 singfors. E 1. Till Finlands Senat. I hvarje land päverkas dess ursprungliga natur af människans ingrepp, och i mänga har SS omgestaltningen gått därhän, att inbyggarna numera alls ej =. kunna få en föreställning om hemlandets beskaffenhet under förfädrens tider. Också i Finland fortgår en sådan förin- S -telse i följd af allt tätare bosättning, allt intensivare jord- = kultur, stegrad skogsafverkning, tätare ombyte af jordens ägare samt pä grund af ökad industriell verksamhet. TA I de äldre kulturländerna har man funnit skäl attsätta en damm mot denna ständigt tilltagande förödelse eller att förmildra dennas verkningar, och naturskyddsrörelsen har - där slagit djupa rötter i folkmedvetandet. Under senare är- tionden har man velat frän undergäng rädda ätminstone karakteristiska prof pä naturformationer eller lefvande na- turalster. Man söker där bevara naturminnesmärken, som vittna om landets geologiska uppkomst, landskapstyper, ve- getationsformer, djurarter och -samhällen, dels hela trakter, dels enstaka karakteristiska föremål, representativa i och för sig. Man har genom lagstiftning velat vårda sig om fosterlandets natur äfven däri, att natursköna trakter ej ge- #6 %.1917. Tvenne skrifvelser rörande naturskydd. 9 nom industriell vandalism få förstöras, att vetenskapligt — värdefulla föremål må vårdas, alldeles pä samma sätt, som - man pietetsfullt värnat historiska fornminnen, borgar, red- skap och dräkter eller skriftliga urkunder, och likasom man vill undan tidens glömska rädda folkets språk, plägseder, sång och saga. I Finland hafva vi lagstiftning beträffande vården af fasta fornlämningar och tillvaratagandet af fynd utaf lösa fornföremål. Men vi hafva inga bestämmelser mot vanvård af naturen annat än i och för ekonomiska syften. Emeller- tid har äfven hos oss uppvuxit en känsla af inbyggarnas plikter härutinnan. Det vetenskapliga samfund, som tagit till sin uppgift att utforska landets fauna och flora, har lif- ligt känt behof af skydd för bägges af utrotning hotade ar- ter och samhällen och. har äfven i enskilda fall lyckats vinna regeringens uppmärksamhet för ämnet. Men härmed är blott en ringa början gjord. ; Hvarje försök att möta den alltmera hotande förödelsen och rädda representativa prof pä Finlands natur stöter - emellertid pä den svårighet, att ingen lagstiftning finnes rörande naturskydd. Det förefaller därför att vara en na- turlig förpliktelse emot själfva fosterlandet att en sädan lag- stiftning- snarligen ombesörjes, innan naturhärjningen ännu - hunnit bli sä fullständig, som den är det i de mognare eu- ropeiska kulturländerna. Härigenom räddas icke blott ät forskningen ovärderliga historiska dokument, — naturskyd- det bidrager äfven till att hälla skönhetssinnet vaket och de etiska känslorna i helgd hos samhället. Societas pro Fauna et Flora Fennica anhäller därför vördsamt att landets regering ville nedsätta en statskom- mitte för utarbetande af propositionsförslag till lag rörande” skydd af naturminnesmärken och naturskyddsomräden i Finland. Helsingfors den 26 maj 1917. 2. Till Stadsfullmäktige i Helsingfors. I de flesta kulturländer har man med allt större sympati om- fattat naturskyddsrörelsen, som afser värden af naturen i 10 Skrifvelser om naturskydd. — Frey. 6.X.1917. gemen och särskildt, bevarandet af dess minnesmärken un- dan en ofta lika meningslös som för naturvännen estetiskt och etiskt upprörande sköfling och förintelse. Denna rö- = relse har ledt till utfärdandet af lagbestämmelser och till vidtagandet af åtgärder från enskilda medborgares, kommu- ners och statens sida mot hvarje hänsynslös och omotive- rad åverkan af naturen. ; Dä Helsingfors stad blifvit ägare till vida obebyggda marker och nu senast Öfvertagit arrenderätten till Viks la- 3 dugärd, som har att uppvisa ett för vära förhällanden ovan- ligt rikt fägellif, får Societas pro Fauna et Flora Fennica: hos Stadsfullmäktige vördsamt hemställa därom, att en natur- skyddsnämnd för stadens marker blefve nedsatt i syfte att därstädes söka befrämja och bevaka naturskyddets intressen i den utsträckning de icke inkräkta pä kommunens egna och vitala ekonomiska behof. Dä en sädan nämnd, som bl. a. redan finnes i en del städer i Sverige, icke kräfde nägra nämnvärda anslag för sin verksamhet och denna sä- som en integrerande del af hembygdsvärden helt säkert i många afseenden vore till gagn för staden och dess sträf- vanden, vägar Sällskapet emotse ett bifall till sin anhällan. Helsingfors den 22 maj 1917. Amanuens Richard Frey lämnade följande Notiser om finländska Orthoptera. 1. Chrysochraon dispar Heyer.t. brachyptera förekom : i slutet av juli 1917 icke sällsynt på en strandäng innanför Phragmites-bältet på ön Runsala invid Åbo. Den 15 juli lyckades förf. här infånga även ett längvingat d-exemplar (f. macroptera). Fyndet var av intresse, då av denna syd- liga art hittills endast den kortvingade formen varit känd från vårt land. Samma lokal hyste för övrigt en ovanligt rik orthopter- fauna; förutom Chrysochraon dispar förekommo sålunda följande arter: Mecostethus grossus L., Stauroderus bicolor Charp., Omocestus viridulus L., Chorthippus albomarginatus Deg., Xiphidium dorsale Latr. och Metrioptera roeseli Hagenb. af e BD he a TN an Be er ETA o 6. X. 1917. Frey, Notiser om finländska Orthoptera. 11 2. Den enda fyndorten i landet för Sphingonotus cya- nopterus Charp. är Hangö, där arten upptäcktes är 1879 pä en sandig havsstrand invid staden av baron E. Hisinger (Medd. 6, 239, 1881); pa samma plats finnes den fortfarande, i det därifrän under de senaste ären exemplar insänts till Helsingfors entomologiska bytesförening. De finländska exemplaren synas nägot avvika frän hu- vudformen. Flygvingarna äro nämligen i regeln, särskilt hos 99, enfärgat bläaktiga utan det mörka tvärband i mit- ten, som enl. Brunner v. Wattenwyl och andra auk- * torer skall utmärka arten. Härigenom närmar sig vär form nägot den närstäende mediterrana Sph. coerulans L., som har enfärgade bakvingar. Hos flertalet 56 finnes. däremot ett otydligt begränsat mörkare tvärband över flygvingarna, stundom endast antytt genom en svartaktig skuggning över mitten. Denna avvikelse synes blivit beaktad redan av Hisinger, att döma av följande anteckning ä ett i mu- seets samlingar förefintligt exemplar: ,Har mellersta tvär- bandet genomgäende ända till framkanten, men flygvingarna säsom coerulans“. E. Wahlgren har pävisat (Zeitschr. f. wissensch. In- sektenbiol. VIII, 176—179, 1912), att Sphingonotus cyano- pterus i Sveriges fauna tillhör den intressanta kategorin av stepp- eller xeroterma relikter, och anknyter härtill en diskussion om tidpunkten för artens invandring till Skandi- navien. Denna utredning gäller självfallet även förekomsten av arten i värt land. 3. Pachytulus migratorius L. — En invasion i värt land av denna östeuropeiska sträckgräshoppa synes ha ägt rum är 1912, dä talrika exemplar uppträdde under slutet av juli och hela augusti i Kyrkslätt socken pä Medvastö och an- gränsande delar av fastlandet. Detta enligt uppgift av stud. E. Löfgvist, som även tillvaratagit nägrä exemplar. Till svärmen synes ha hört även det exemplar, som den 1 september samma är infängades i Helsingfors (E. Kivi- rikko, Medd. 39, 14, 1912), möjligen likasä de av J. A. Palmén och H. Bastman pä Tvärminne iakttagna exem- a gl ; = E = < .; Ba. Er 12 Frey, Notiser om finländska Orthoptera. "6. X. 191775 28 plaren (I. c.). — Sommaren 1916 blev arten åter funnen, nämligen i nägra individer invid Kotka av hr A. Ulvinen, som förärat ett ex. till Sällskapets samlingar. bör Av Pachytulus danicus L. är tills dato intet säkert | E exemplar känt frän värt land. Br: 4. En orthopter, vars förekomst i värt land är mycket ES osäker, är Leptophyes punctatissima Bosc. Det av 0. M. Reuter frän Pargas omnämnda exemplaret (Medd. 34, 84 Br —85, 1908) är alldeles ungt och outvecklat och därför svårt = att bestämma. Dess trumhålor å framtibierna äro, såsom Reuter framhåller, öppna, varigenom detligger nära till hands att i fyndet se en till underfamiljen Phaneropterinae hörande = form och närmast då Leptophyes. Exemplar av underfamil- - = jerna Conocephalinae och Locustinae, vilka som bekant ha > trumhälorna slutna, synas emellertid såsom unga kunna ha = | dessa öppna. Sålunda har dr C. Nyberg gjort den iakt- tagelsen, att hos unga locustid-exemplar, vilka sedermera utvecklades till Phasgonura (Locusta) viridissima L., fram- tibiernas trumhälor voro öppna och först senare tillslötos - genom utväxande hudveck. ' Pä grund härav synes det vara i hög grad osäkert att hänföra ovannämnda exemplar frän Pargas till Leptophyes punctatissima, i synnerhet sälänge av denna mediterrana art (se härom F. Zacher, Beitrag zur Kenntnis der Ortho- pteren Schlesiens, Zeitschr. f. wissensch. Insektenbiol. III, 183, 1907) ännu intet fullbildat exemplar är känt från vårt land. Jag vore närmast böjd för att häri se ett outvecklat exemplar av den i trakten icke sällsynta Xiphidium dorsale Pair: 5. Metrioptera roeseli Hagenb. f. macroptera. — Det tredje finländska exemplaret (1 %) av den längvingade formen av denna art har den 24 juli 1917 blivit funnet i Esbo avelev V. Karvonen. Det pä Sällskapets aprilmöte 1908 (Medd. 34, 123) om- nämnda makroptera exemplaret av Metrioptera grisea Fabr. till- hör även M. roeseli Hagenb. M. grisea (= albopunctata Charp.) är tills dato icke funnen i Finland. 6.X. 1917. Frey, Notiser om finländska Orthoptera. 13 6. Senaste höst anmäldes av dr W. Linnaniemi så- > som ny för landet under namnet Diestrammena marmorata de Haan en intressant, i växthus levande orthopter (Medd. 43, 28). De omnämnda exemplaren, som förekommoi ett växt- hus pä Drumsö invid Helsingfors, torde dock med all sanno- likhet tillhöra den av N. v. Adelung är 1902 i Annuaire du Musée Zoologigue de P'Academie des Sciences de St. P6- tersbourg, tom VII, säsom ny art och nytt släkte beskrivna Tachycines asynamorus. Detta släkte skiljer sig frän Die- strammena Br. främst genom den avvikande beväpningen pä — baktibierna. Medan hos Diestrammena baktibierna pä övre sidan äro försedda med tätt stäende, likartade, smä taggar, äro de hos Tachycines beväpnade med gruppvis stäende, olika länga taggar. Frän släktet Gymnaeta Adelung, som har en liknande beväpning pä baktibierna, skiljer sig Die- strammena genom pä undersidan finborstiga baklär. Enligt Adelung har Tachycines asynamorus under flera år förekommit i Eilers palmarium i Petersburg, utan att här dock anställa nägon skadegörelse. Enligt förmodan av växthusets föreständare torde denna insekt blivit införd till Europa frän Centralamerika (Columbien) med träbark, som ofta importeras i stora stycken säsom underlag för => orchideer. Vidare förevisade amanuens Richard Frey ett exem- . plar av den vackra longicornen Plagionotus arcuatus L., funnet den 11 juli 1917 i Helsingfors invid Södra hamnen av hr R. Cederhvarf och förärat till Sällskapets samlin- gar. Denna art har tidigare frän värt land varit känd en- dast i nägra pä 1850-talet anträffade exemplar. Den lever pä ek, och möjligt är, att exemplaret frän Helsingfors in- kommit frän Ryssland med ektimmer, varav för närvarande lioger ett större upplag i Sörnäs hamn. Av samma skal- bagge blev för nägra är sedan 1 ex. funnet i Varkaus av stud. J. Anttila, och kan man, enligt muntlig uppgift, ställa dess förekomst därstädes i samband med importerat ryskt ektimmer. Amanuens Carl Finnilä lämnade följande meddelande: Über das Vorkommen des nordischen Laubsängers (Phyl- loscopus borealis Blas.) im finnischen Lappland. Bis auf die neuesten Zeiten wurde der nordische Laub- sänger als einer der seltensten Vögel des finnischen Lapp- lands angesehen. Die erste Beobachtung über diese Art in Finland rührt vom 26. Juni 1909 her, wo Suomalai- nen bei Pousujärvi in Enontekiö ein Exemplar erlegte (vgl. Suomalainen: Retki Enontekiön-Lappiin kesällä 1909, Med- del. Soc. F. et Fl. Fenn., 36, S. 34; Ornithologische Beob- achtungen während einer Reise nach Lapponia enontekien- sis im Sommer 1909, S. 16). Im Sommer 1915, als ich wegen ornithologischer Untersuchungen mich in Utsjoki aufhielt, fand ich den Vogel an drei verschiedenen Orten, über welche Funde ich in Bidrag till kännedomen om Tana-dalens fägelfauna (Tromsö Museums Aarshefter 38—39, S. 61) und in der Zeitschrift Terra 1917 (Zeitschrift des Geographischen Vereins, S. 89—90) einige Mitteilungen vorausgeschickt habe. Zwei Jahre später (1917) hielt ich mich wieder zur Sommerzeit im finnischen Lappland und zwar in Enare auf, und fand daselbst die Art ziemlich häufig vor. Im folgen- den werde ich meine Beobachtungen in bezug auf die ge- nannte Art näher erörtern. Mein erster Fund erfolgte in der Nadelwaldzone bei Kevojohka (Kevojoki), und zwar bei dem Ausfluss dieses Stromes in die Utsajohka (Utsjoki) bei Kevonjalbme (Kevon- suu), in der Nacht des 29.—30. Juni 1915. Ich traf dort - nur ein einzelnes Männchen in hochstammigem, üppigem Birkenwalde am Ufer des Flusses. Der Vogel sass in dem Wipfel einer hohen Birke und sang mit vollem Halse sein einfaches Lied: ein 5—6 mal wiederholtes trill, trill, worauf eine kurze Pause folgte, und dann 2—3 schwirrende Laute sirr, sirr, sirr (in bezug auf den Gesang vgl. Schaanning, Östfinmarkens Fuglefauna, Bergens Museums Aarbog 1907, N:o 8, S. 20). Ungeachtet eines beinahe stun- denlangen Verfolgens gelang es mir nicht, mit meinem 9 mm Salongewehr den Vogel zu erlegen; er sass stets BE | 14 Finnilä, Phylloscopus borealis in Lappland. 6. X. 19122900 Te, Eee OTA PISIN dan p | N = vi N a i 6. X. 1917. Finnilä, Phylloscopus borealis in Lappland. 15 hoch oben auf den Birken und versteckte sich gern in ih- rem Laubwerk. Ganz nahe am Boden an der Wurzel einer Birke fand ich ein neugebautes Nest des Vogels, das in ei- nem verlassenen Nest der Weindrossel (Turdus iliacus) ein- geräumt war. Unter dem Boden des Laubsängernests lagen zwei Weindrosseleier. Das Laubsängernest bestand aus- - schliesslich aus dürrem Grase, es hatte ein Dach und ent- 'behrte, wie es bei dem Neste des nordischen Laubsängers > immer der Fall ist, jeder Spur von Federn (Bild 1). Die Höhe des Nestes beträgt, einschliesslich des Drosselnests, 115 mm, die des Laubsängernests allein 85 mm (von dem Boden des Drosselnests bis zum höchsten Punkt des Laubsänger- nests gemessen), die Eingangsöffnung 38 mm im Durch- schnitt. Das Nest, welches das erste der Art in Finland ist, wird nunmehr in dem zoologischen Museum der Universität Helsingfors aufbewahrt. ; Während der Niederfahrt längs dem Tanafluss am 2. Juli 1915 hörte ich in der Birkenzone zwei singende Männ- chen in iippigem Birkenwalde am Flussufer, den einen auf der finländischen Seite bei Luossanjargsuolo, den anderen auf der norwegischen Seite bei Sirma, ungefähr 70' n. Br., also etwas siidlich von der Nordspitze Finlands (vgl. Fin- nilä, Tana-dalens fägelfauna, S. 61). Während meiner Reise in Enare im Sommer 1917 hatte ich bedeutend bessere Gelegenheit, die Bekanntschaft des nordischen Laubsängers zu machen. Das erste Exemplar fand ich dann am 21. Juni in der Nadelwaldzone bei der MeniSjohka, gleich oberhalb des Ausflusses der Villigjohka (Villinkijoki) in die Menisjohka (Menesjoki). Der Vogel war ein d, und er sang hoch in dem Gipfel einer stattlichen Birke. Es gelang mir, das Exemplar zu erlegen, und es befindet sich jetzt im zool. Mus. (N:o 7262). — Am 29. Juni unter- nahm ich eine längere Exkursion zum südlichen Teile der Berggruppe Muotkatunturi und fand daselbst in einer mit Birken bewachsenen Talschlucht (Birkenzone), wo die Quellen der Pallujohka entspringen, nicht weniger als vier Paare nordische Laubsänger wohnend. Die Männchen san- 16 Finnilä, Phylloscopus borealis in Lappland. 6. X. 1917. gen ausserordentlich fleissig, und zuweilen konnte ich alle vier Männchen gleichzeitig singen hören. Auch die Weibchen sah ich wiederholentlich. Mit vieler Mühe gelang es mir endlich, ein Männchen zu erlegen (zool. Mus. der Univer- = sität N:o 7289), sowie ein Weibchen, welches letztgenannte E ä jedoch so übel zugerichtet wurde, dass nur die Schwingen A verwertet werden konnten (zool. Mus. der Univ. N:o 7325). — Etwas weiter unten am Flusse hörte ich den 30. Juni fräh — morgens ein singendes Männchen und am 1. Juli zweisingende Männchen am südlichen, mit Birken bewachsenen Abhang = - des Palluoaivi. Das eine von den letztgenannten Männchen wurde erlegt (zool. Mus. der Univ. N:o 7293). In einer = Talschlucht fand ich in üppigem Birkenwalde in wuchernder 5 | Untervegetation von Gras und Weide ein halbfertiges Nest SS der Art. Das Nest lag an einem mit Gras bewachsenen ' Erdhöcker, die Vögel hatten aber erst den Boden und die Seiten fertiggebaut (30. VI). Während ich im Hochge- birge verweilte, hatte mein Konservator R. Kreüger unge- fähr 2 km östlich von der Lappenwohnung Heikkilä an der Vaskojohka zwei singende Männchen gehört, ebenfalls n hochstämmigem Birkenwalde mit Untervegetation von Weiden. | — Bei dem Ausfluss der Iivalojoki in den Enaresee (Anar- jäyri) hörte ich während einer Kahnfahrt am 6. Juli zwischen dem Bauerngut Peltola und dem Dorfe Törmänen vier sin- gende Männchen an verschiedenen Orten am Flusse und. befand mich bei Peltola, im Hinblick auf das unruhige Beneh- men der Vögel, ganz in der Nähe ihres Nestes, das ich jedoch in der reichlichen Untervegetation nicht finden konnte. — Während der Niederfahrt längs der Tankajoki im nördlichsten Sodankylä traf ich am 9. Juli in üppigem Birkenwald zwischen Purnumukka und Vuotso (etwa 68° 12’ n. Br.) ein singendes Männchen, das erlegt wurde (zool. Mus. der Univ. N:o 7308). i Nach Nordling (Fägelfaunan i Enare lappmark, Acta Soc. F. et FI. Fennica, XV, S. 32—33) soll der nordische Laubsänger am 28. Juni 1893 in dem Quellengebiet des Luttoflusses angetroffen worden sein. Dieser Bericht ist i 6.X. AT Finnilä, Phylloscopus borealis in Lappland. 17 jedoch falsch, denn er sagt u. a., dass der Gesang des Vo- — gels „demjenigen des Fitislaubsängers täuschend ähnlich ist“, eine Behauptung, die entschieden unrichtig ist. Vgl. auch Wessel (Ornithologiske meddelelser fra Sydvaran- ger, S. 32). Wenn man die Funde in Utsjoki, Enare und Sodankylä zusammenzählt, erhält man bezw. 3, 18 und 1, oder im Ganzen 22, und fügt man ausserdem den Fund Suomalainens in Enontekiö hinzu, so haben wir 23 sichere Funde der Art im finnischen Lappland. Be E =" N täuschend ähnlich ist. Diesen Laut hörte ich sowohl das Männchen als das Weibchen hervorbringen, beides in der Nähe des Nestes. Ausserdem hört man oft die Vögel mit > dem Schnabel ‚schmatzen. Bei Pallujohka hörte ich auch, - ‘ein paarmal einen feinen, sirrenden Laut, sehr schwach. Ob SÅ ; die Vögel dieses Sirren mit der Syrinx oder durch-ein Vib- rieren mit den Flügeln ‚hervorbringen, war ich nicht im jä Stande zu entscheiden. Diesen merkwirdigen Laut hörte = ich von zwei Laubsängern, die einen Merlinfalken (Falco merillus) verfolgten. Aus der Literatur gelang es mir. nicht, Berichte über einen solchen Laut ausfindig zu machen. Zum Brutplatz wählt der nordische Laubsänger am liebsten ein Flussufer oder eine Talschlucht mit üppigem, 3 hochstammigem Birkenwald mit reicher Vegetation von Ge- JA = ranium silvaticum, Comarum palustre, Eguisetum, Gras, Red = gras und zahlreichen nordischen Salix-Arten. Die Beschaf- Be fenheit des Bodens ist an solchen Stellen immer eine mehr = oder weniger sumpfige, Wasserlachen kommen hie und da ja E. «= vor. Das Nest wird jedoch immer auf eine trockne Stelle u in oder an einem Rasenhügel unweit fliessenden Wassers S angebracht. nr Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 44, Finnilä. Nistplatz des Phylloscopus borealis. Tankajoki 9. VII. 1917. Foto. C. F. Nest des Phylloscopus borealis bei Kevojohka am 29. V. 1915 gefunden. Utsjoki, Kevojohka 29. V. 1915. Foto. C. F. — 6. X. 1917. Finnilä, Phylloscopus borealis in Lappland. 19 Im allgemeinen scheint das Weibchen nicht so scheu zu sein wie das Männchen, und es kommt, wenn man still steht, dem Beobachter oft bis auf ein paar Meter nahe, was das Männchen nur ausnahmsweise tut. Das Männchen scheint mit Vorliebe bestimmte Baumwipfel als Singplatz zu benutzen, zu denen es immer wieder zurückkehrt, falls man es stört oder wenn es aus anderer Ursache zu singen aufhört. Verbreitung. Der nordische Laubsänger ist ein Kind des hohen Nordens. Sein Verbreitungsgebiet erstreckt sich von Kamtschatka über -Sibirien, Nordrussland, die Kola- halbinsel und die nördlichsten Teile von Fennoskandia, wo seine äussersten Vorposten im Westen zu finden sind. In- nerhalb unseres naturhistorischen Gebietes wurde er ange- troffen u. a. „in den mit Birken bewachsenen Nebentälern des Kola-Fjords, in der Nähe der Stadt Kola und südlich von dort (Kitsa, Palmen), wie auch an dem Nuortijärvi (Sjö- strand); er kommt ebenfalls im Nadelwald östlich vom Umpjaur (Marjok, Palmen), auch bei Ponoj (J. Montell) vor“ (J. A, Palmen in Nordens Fåglar, zweite Aufl., S. 24). Von der Verbreitung des Vogels in Süd-Varanger schreibt Schaanning (Östfinmarkens fuglefauna, S. 19): „Sin egent- lige udbredelse har den fra trakterne om Tsjoalmejavre og videre Pasvikföret nordover til omkring elvens udlöb ved Elvenes, samt mellem Tsjoalmejavre og Langfjordvandet.“ "Im nördlichsten Norwegen hat Collett (Mindre meddelel- ser vedrörende Norges fugle i aarene 1881—-1892, S. 19) in “dem norwegischen Teile der niederen Tana sowie bei Por- sanger, wo auch Kolthoff (Nordens Fäglar, zweite Aufl., S. 24) den Vogel vorgefunden hat, die Art zahlreich ange- troffen. Die Südgrenze für die Verbreitung des nordischen Laubsängers im finnischen Lappland scheint in grossen Zü- gen mit den Saariselkä-Fjelden und den westlich von dort gelegenen Bergen zusammenzufallen, doch hat es den Anschein, als ob die Art eigentlich der Eismeerküste folgte. 20 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6. x. 191 4. Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs följande E lakttagelser med afseende å de abnorma grankottarnas - er uppkomst. !) TEM I afsikt att om möjligt söka finna en åtminstone sanno- lik förklaring pä den af mig tidigare påvisade olikheten emellan kottens rygg- och buksida hos de ensidigt krok- 3 fjälliga grankottarna har jag med mikroskopets tillhjälp sökt = att utforska, huruvida någon olikhet i ifrågavarande kottars. 4 inre anatomiska byggnad kunde påvisas såsom orsak härtill. Utgående från den tidigare af mig uttalade, pä yttre omständigheter grundade uppfattningen, att bristfällig näring = skulle förorsaka ett afbrott i fjällens utveckling från de till- =. bakaböjda blomfjällen till de framåtriktade tilltryckta kotte- fjällen, har jag tänkt, att möjligen den efter pollineringen - J : hos kotteskaften försiggängna förändringen frän krökning uppät till uträtning och sedermera krökning nedät genom 3 någon förträngning af saftvägarna på den slutligen konvexa 2 sidan skulle försvära den hos svagt nutrierade träd äfven = eljest ringa näringssaftens framträngande till ryggsidans — 3 fjäll. : ko je Efter att före pollineringen hafva mikroskopiskt under. Et sökt de dä upprätta honhängenas eller blommornas uppåt krökta skaft och blomaxel, företog jag den 15 juni, en efter pollineringen, då böjningen af skaftet nedåt samt kotte- E fjällens uträtning redan fem dygn tidigare försiggätt, samma = operation med en 4.5 cm lång kotte, hvars ryggfjäll hade k utböjda toppar, medan de öfriga fjällen med raka eller in- böjda toppar voro tilltryckta, utan att finna det den inre - anatomiska byggnaden endast ensidigt pä nägondera sidan skulle hafva undergätt nägon denna yttre olikhet motsva- - 2 rande förändring. I hvartdera fallet befanns märgen utgöras af ett at korta, 4—6-sidigt prismatiska eller före befruktningen cy- lindriska celler bestående parenkym, till sin yttre delgrön- 1) Se Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. häft. 43, sid. 13—21. dä ex. 1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 21 — eller senare brunaktigt och genom en rundad eller otydligt — 6-hörnig, tandad omkrets mer eller mindre skarpt begrän- > sadt mot en ljusare, genom mörka, radiära, smalare eller bredare, af 1—3 cellrader bildade märgutskott i 12—18 — partier delad zon. Dessa i krets omkring märgen ordnade partiers innersta, närmast märgen belägna, nästan rent hvita, — i genomskärning triangel-, trapezium- eller halfmänformiga del består af tjockväggiga vedceller, medan den yttre, större, till utseendet strukturlösa kambium-delen utan märkbar gräns öfvergår i det yttre, af vanligen radiärt ordnade, run- * dade eller elliptiska celler bildade, brunfläckiga barklagret, där 12 vidare hartsgångar motsvara det 6-kantiga skaftets hörn och sidornas midt. Den enda observerade oregelbundenheten efter befrukt- ningen visade märgutskotten, i det de till olika längd och bredd utstråla från märgen och sålunda på flere ställen dela vedsträngarna i 2 eller 3 smalare, medan andra äro odelade och sålunda vidare, med en afvikande genomskär- ; "ning. Något bestämdt förhållande till kottens olika sidor kunde i detta hänseende ej varseblifvas. Denna märgutskottens och vedsträngarnas olikformig- | "het kunde dock endast i denna efter befruktningen i ut- veckling stadda kottes skaft observeras. Hos den obefruktade blomman och hos den i sitt yngsta 'stadium döende kotten visade sig differentieringen ännu ett par veckor efter be- fruktningen öfver hufvud taget vara mindre utpräglad, och — cellväfnaderna af en lösare byggnad. Sålunda voro mär- gens celler cylindriska, med större intercellularrum, och i tvärsnitt ganska lika barkparenkymets celler, märgens gröna E gräns emot den hvita vedcylindern mindre skarpt framträ- dande, vedcellsträngarna mer likformiga samt genom lik- E formigt smala märgutskott mindre tydligt skilda frän hvar- W andra, de vida hartsgängarna voro genom tunna cellväggar '-delade i mindre celler samt barklagret af ringa tjocklek. Uteblir befruktning eller kvarstannar den unga kotten af nägon annan anledning i detta primära tillständ, bort- torkar den inom kort; men om, säsom ju äfven stundom händer, utvecklingen till nägon del fortgär, och lifvet sa lunda uppehälles, kunna endast enskilda yttre delar, t. ex. > enskilda fjäll eller grupper af sådana, af afdöendet röna in- flytande och afstanna i sin utveckling. Sälunda kunde man förstä uppkomsten af constricta- kottarna och de allsidigt, totalt eller partiellt krokfjälliga. JÄ kottarna. Men hvarför just ryggsidans fjäll hos de ensidigt krokfjälliga kottarna härvid skola blifva lidande, detta synes, att döma af ofvan relaterade undersökning, härigenom ej 5 finna sin förklaring. För att vinna ytterligare visshet nedtogos till jämfö- relse nästan en mänad senare, den 12 juli, nägra kottar frän toppen af samma träd, nämligen tre 8 cm länga fjolärskot- tar, af hvilka tvä normalfjälliga och en med enstaka krok- fjäll vid basen och invid den förkrympta (constricta-)toppen, a samt fyra detta års kottar, hvaraf tre 4.s—5 cm långa, re- dan förvissnade kottar med tilltryckta, i spetsen inböjda. fjäll och krokfjäll pä ryggsidan, såsom hos den den 15 juni undersökta, och en 6 cm läng, med undantag af den viss- nade toppen frisk och grön, med rödbrun rygg och nor- mala fjäll, af hvilka de pä kottens rygg litet utstäende och bukfjällen med inböjd spets, hvars nedät krökta skaft under- kastades mikroskopisk undersökning. Denna gaf ungefär samma resultat som den tidigare af den 15 juni, med samma oregelbundenhet hos vedsträngarna, hvilkas celler dock möjligen voro litet vidare, samma otydliga kambium, men nägot oregelbundnare anordnade hartsgängar, samt samma brist pä nägon antydning hvarför ryggsidans fjäll förhälla sig annorlunda än de öfriga. Likaledes undersöktes en af de vissnade ensidigt krokfjälliga kottarnas skaft, med samma för den uppställda frägans besvarande negativa resultat. Äfven kottefjällen och deras sammanhang med axeln undersöktes och befunnos, med undantag af den utböjda toppdelen, hos krokfjällen vara af samma byggnad som hos de normala. . Båda äro de platta, bladlika förgreningar af axeln, hvars vedcylinder utsänder den kraftiga, krok- eller bägformigt, pä den hängande kotten uppåt, utåt och nedät 22 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6. X. 1917. ja a Ya N sä f ’ N) » = ie JA - 3. 4 3 EV a TK Km Er ad nn = 6. X.1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 23 38 böjda, säsom en läsfjäder elastiskt utät spännande vedsträng, hvilken pä fjällets insida solfjäderlikt utgrenas, och frän hvars märgkärna de förutnämnda, fjällen motsvarande märg- utskotten genom vedcylindern utsträla, för att pä fjällets yttre sida och nästan ända ut till dess spets bilda dess hufvudmassa och den likt en svamp af fuktighet svällande tjockväggiga cellväfnad, genom hvars tryck hela fjällets till- slutning till axeln ästadkommes. Endast häruti afvika krok- fjällen, i det deras utböjda styfva toppar ständigt bibehälla sin krökta form och riktning. Denna afvikelse har, i kombination med en annan re- dan tidigare gjord iakttagelse, synts mig vara af den art, att en lösning af spörsmälet härigenom borde vara möjlig. Vid granskningen af de funna kottarna har det sakförhäl- ländet vid sig fäst min uppmärksamhet, att gamla, ännu pä trädet hängande, för solens.och vindarnas inverkan en längre tid utsatta kottar pä sin ryggsida, i synnerhet dä denna tillika är solsida, hafva en urblekt eller annars frän den naturliga blekgula färgen afvikande gräaktig färg, ungetär den hvarigenom gammalt omäladt trävirke ute i det fria skiljer sig frän nytt. Denna färg hafva äfven de gamla, en- sidigt krokfjälliga kottarnas ryggsida. Denna sidas fjäll, och ibland dessa i vanligt läge i synnerhet basfjällen, hafva sälunda varit utsatta för en starkare inverkan af sol och vindar än de öfriga fjällen, och särskildt mäste man antaga, att den späda, i sin tidigaste utveckling stadda kottens fjäll skola vara känsliga för deras uttorkande inflytande. Före- ligger nu samtidigt en af andra eller just samma orsaker framkallad näringsbrist, som försvärar fjällens normala ut- veckling och stadgande, mäste dessa agentiers inverkan företrädesvis pä den exponerade ryggsidan göra sig gäl- lande. Såsom vid all oliksidig uttorkning böjer sig härvid fjället utåt åt den torra sidan, och denna sidas epidermis uttorkar och tillhårdnar i detta läge, medan den inre sidan ännu utsträckes, hvarigenom krökningen tillskärpes. Detta har visat sig vara fallet med de unga krokfjälls- kottar jag iakttagit. Hos den unga kotte jag i Sällskapets 24 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6.X. 1917. utböjda, men blefvo efter torkning starkt krökta, säsom fig. 1 vid sid. 21 utvisar. Sä var det äfven med de i häft. 42, sid. 50, 51 och 52, afbildade och med de af mig denna sommar den 15 juni och 12 juli undersökta kottarna, nämli- gen de som dä ännu vid nedtagningen voro friska. De tre, som den senare dagen redan vissnat, hade torkat pä trädet och voro därför redan dä de löstogos försedda med fasta, krökta fjäll pä ryggsidan. Annorlunda förhäller det sig med de normala fjällen, säsom pä baspartiet af fig. 1 och buk- sidan i fig. 2 vid sid. 21 af Medd. h. 43. Under 2 ä 3 vec- kors tid äro de ännu af ganska lös beskaffenhet och hafva mer eller mindre utstäende kanter, men därefter blifva de tilltryckta, ofta med inböjd spets, och sä fasta, att de ej kunna genom uttorkning utböjas. Enligt denna framställning böra de ensidigt endast pä ryggsidan krokfjälliga kottarna anses vara bättre närda och därigenom motständskraftigare mot uttorkning än de allsi- digt krokfjälliga, hvilka äfven pä de för sol och vindar mindre utsatta sidorna hafva för uttorkning mera känsliga fjäll. De bäst nutrierade åter, hvilka därför vanligen äro störst, och i mindre hög grad, äfven pä samma träd som de föregäende, exponerade, äro enligt regeln normalfjälliga. Näringsbrist samt ett torrt, för sol och starka, uttorkande vindar exponeradt läge vore sålunda de yttersta förutsätt- ningarna för denna abnormitet hos granen. ') Detta hvad de ensidigt krokfälliga kottarnas hetero- morfism beträffar. Säsom förklaring af den analoga före- komsten af rhombica-fjäll pä ryggsidan af de heteromorfa 1) Af dessa orsakers varaktiga natur följa i samma män varaktiga verkningar hos de granar, som i följd af sin ständort räkat ut därför, utan att resultatet däraf därför behöfver, säsom nyligen uttalats, ,,upp- fattas säsom en verklig rasegenskap“. Detta framgär tydligen däraf att, säsom af mig tidigare visats, icke alla kottar pä samma träd all- tid utbildats till krokfjällskottar, utan endast de som särskildt varit utsatta för ofvannämnda orsaker och deras päföljd. Meddelanden h. 43, sid. 15, omtalar voro de färska topp- fjällens kanter ännu som en månad gamla hinnaktiga och X: Ja Ja Käy ER, NN : ää voa wi" er A € un v x Na, AS TRIP va x z EN Ra KYSS [5 Å (W AN SO Fr 20 4 1 MR ON NR 0 3 PA I pd EN ET ARE Ler NEN vå U lä 9 - S m UT o S AN S Won LH! a N A M met a TN . F. = e N = N A fa er. X.1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 25 kottarna hos öfvergängsformer emellan var. rhombica') å ena sidan och var. acuminata och var. fennica ä den andra kan ett analogt betraktelsesätt ej ifrägakomma. Denna före- komst af olika slags kottefjäll hos samma gran kan ju, sä- som redan Wittrock framhållit, vara en följd af hybri- disering emellan de i samma trakt förekommande variete- terna, men kan äfven, då den uppträder på olika sidor af samma kotte, vara en yttring af naturalstrens anpassning efter olika förhållanden. Äro t. ex. i sådana fall som det, hvarom nu är fråga, två olika former skildt afpassade för olika klimat, den ena för ett mildare, den andra för ett strängare, måste ju på orter med växlande klimat, som äro belägna i gränsområdet emellan dessa olika för växtens tref- nad så viktiga lifsbetingelser, de individer stå sig bäst, som äro. utrustade för båda slagen, och är då, för att hålla sig till de två skilda kottefjällsformerna acuminata och rhom- bica, hvarom frågan nu gäller, den för det vidrigare klima- tet lämpligare rhombica-formens rätta plats på kottens, mot köld och skarpa vindar mest utsatta del, den från trädet utåt vända ryggsidan. Huru det i detta hänseende förhåller sig med formerna rhombica och fennica i gränstrakterna emellan de klimat, för hvilka dessa äro särskildt anpassade, är jag ej i tillfälle att taga kännedom om, men synes, för förhållandena här på Finska vikens kust, de för orten mest — Jämpliga rhombica-fjällens gifna plats äfven i detta fall vara pä kottens ryggsida. Samtidigt med undersökningen af ofvannämnda grans kottar iakttog jag öfvergängen frän blomma till kotte och dennas vidare utveckling hos den förut af mig i Sällskapets Medd. h. 43 omtalade kullfallna granen med sju upprätta grenträd och svag, missbildad topp, hvars kottar visat sig vara af olika slag, nämligen fullt utvecklade normala, smä förkrympta med vanliga normala fjäll, och smä förkrympta med hinnaktiga fjäll. På en gren ofvanom det högsta res- 1) Se Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fennica häft. 43 sid. 65—75. 26 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6.X.1917. liga grenträdets utgångspunkt på stammen observerades den | ; 5 juni och vidare under sommaren särskildt 5 honblommor eller upprätta hängen, 1 i grenens spets och 4 i spetsenaf hvar sin sidogren, och pä de öfriga sidogrenarna samt de angränsande grenarna väl öfver 100 hanblommor, alla ännu i knopp. Efter tvä dygns regn och storm försiggick polli- neringen rikligt 8—10 juni under varm och solig väderlek. Den 12 juni voro kottefjällen redan uträtade, gröna, med i bruna, löst utstäende kanter, och äfven kotteskaften uträ- tade, sä att kottarna hade samma nästan vågräta riktning som grenspetsarna. Detta läge varade till den 18 juni, dä kottarna befunnos vara hängande med litet nedböjda skaft, 1 i spetsen af den nästan vågräta grenspetsen, de öfrigai spetsen af de litet nedböjda sidogrenarna. Af dessa sist- nämnda innehade 1 samma storlek som före pollineringen, med tunna, nägot rännformiga fjäll, medan de öfriga voro nästan dubbelt större med normala, dock ej fullt tilltryckta - fjäll. Den 20:de var den lilla kotten halft vissnad med ränn- formiga, i spetsen inböjda fjäll. Liksom denna var en an- nan, sedermera den 11—18; juli i följd af insektangrepp vissnande, 4 cm läng, svagt uppät krökt kotte med normala fjäll jämte sidogrenen nedät riktad, men ej hängande, hvar- emot de öfriga omkring 6 cm länga kottarna med krökta skaft hängde i spetsen af de bägformigt nedböjda grenarna. Den 21 juni var den minsta, 2.5 cm länga kotten fullstän- digt vissnad med blekt gulbruna fjäll af samma utseende som de förut pä samma och andra svaga träd anträffade sterila kottar med hinnaktiga fjäll, hvilka under benämnin- gen f. leptalea af mig till Universitetets botaniska museum inlämnats. Då denna unga, 2.5 cm långa kotte sålunda redan syn- tes hafva afslutat sitt lefnadslopp, underkastades den samma behandling som de föregäende. Den löstogs, och snitt af Py det ännu friska skaftet undersöktes mikroskopiskt. Resul- tatet blef ett konstaterande af fullständig öfverensstämmelse med det, som vid de obefruktade blommornas undersökning erhällits, Oaktadt stark pollinering — frömjölet stod tidtals MN PSN a N YT > N AMANIIS SR - W 2 e - ” A N n a MIST Du El De A S nn un UFER RAT TE N an Fi S IE Bat OTE rai m an BD 6) X. 1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 27 som ett moln omkring hela grenen och dess omgifning — > hade den, sedan blomfjällen och skaftet uträtats, afslutat sin > utveckling, och detta utan någon synlig anledning. Den, som ej följt med förloppet, hade kunnat som orsak förmoda frost eller brist pä pollen, men intetdera föreläg här, ej heller angrepp af nägot slags parasiter. Afdöendet skedde medan sambandet med trädet genom det ännu friska skaf- tet, sä vidt man kunde se, var i behörigt skick. Äterstär att antaga brist pä näring pä grund af ständorten och det i följd af yttre våld abnorma växtsättet med flere grenträd, hvilka erfordrat en större mängd af den disponibla näringen. Hela företeelsen alltsä ett slags svaghetssymptom. Härmed likartade fall observerades sedermera pä samma träd nägra dagar senare, den 2 juli, och fortfarande under sommaren. Dag efter dag upptäcktes, först pä den i Säll- skapets Medd. h. 43, sid. 19, omnämnda grenen med ett > grenträd af andra ordningen och pä den transformerade ur- sprungliga toppen, utom flere normalt utvecklade unga kot- tar, andra med olika kombinationer af gröna, normala, friska fjäll och bruna, hinnaktiga, förvissnade; säsom helt och häl- let förvissnade, frän toppen till större delen förvissnade, men med baspartiet friskt, andra liksom föregäende, men till hälften af hvartdera slaget, pä ena sidan gröna pä den andra förvissnade, gröna med strödda bruna fläckar och bruna med gröna fläckar, vidare gröna med en bred brun zon midt pä kotten, och gröna och friska med förvissnadt basparti, hvilket allt ju mäste bero pä att lifskraft och ut- veckling ännu ätminstone delvis förefunnos. J Af dessa delvis grön- och brunfjälliga kottar undersök- tes mikroskopiskt den 5 juli tvä smä, den ena mindre, 3 cm läng, grön utom spetsen och basen, hvars axel förvandlats till en härd hartsmassa, hvari endast de inre delarna kunde urskiljas, den andra, 4 cm läng, brun med undantag af den yttersta basen och en fläck midt pä ena sidan. Den förra visade ett ljusbrunt, löst märgparenkym, mycket oregelbun- den, af smala strängar bildad vedcylinder, en lika oregel- bunden kambiumcylinder och i den inre barken talrika vida jar hartskanaler, parvisa eller ensamma, beroende af den mot- svarande kambialsträngens större eller mindre bredd. Hos den senare åter var märgen mörkbrun och alldeles defor- merad, ved- och kambiumpartierna smala och otydliga samt hartsgängarna talrika och vida. I båda dessa fall hade alltså > något af de inre partierna upphört att fungera och t. o. m. förstörts, i följd hvaraf andra viktiga delar hindrats i sin utveckling. De friska, gröna kottarna hade redan den 26 juni till- tryckta fjäll med litet inböjda spetsar, med undantag af några få, bland hvilka den ofvan nämnda med starkare ned- böjdt skaft i grenens spets, hos hvilka ryggsidans basfjäll hade utstående spetsar. För jämförelses skull uppoffrades en af dessa af 6.s cm längd och visade i mikroskopet föl- * jande bild: märgen svagt ljusgrön af sexkantiga celler, mot den rundade, otydligt kantiga omkretsen mörkare grön, ved- och kambiumsträngarna tämligen likformigt halfmänformiga, genom tre—flerradiga märgutskott skilda frän hvarandra, barken svagt grönaktig af runda och elliptiska celler, samt hartsgängarna af olika vidd, utan nägon bestämd ordning i oregelbunden krets i barklagret. Med undantag af ved- och kambiumsträngarnas likformighet och tydligare begräns- ning mot barkparenkymet samt hartsgängarnas anordning alltsä öfverensstämmande med motsvarande bild af den friska ensidigt krokfjälliga kotten i yngre tillständ. De tvä återstående kottarna lämnades att fritt utveckla sig, men - angrepos af insektlarver och vissnade, den mindre 30 juli— 6 augusti, den största, i grenens spets hängande kotten — under den senare hälften af augusti, endast i sin topphälft. - Fjällen voro dä svagt veckade och ryggsidans basfjäll nägot utstäende. Smäningom tilltog de totalt förvissnade kottarnas antal, till och med i toppen af det frodiga högsta grenträdet af samma „läga“, jämte det dylika halfvuxna vissnade kottar äfven hos andra granar anträffades och senare pä somma- ren blefvo mycket vanliga Det framgick häraf, att orsaken härtill mäste vara af en allmännare natur. . I ms 28 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6. X.1917. Fan N TN EN KA Fan i 474 Ve AE TE w VALA UBS JN. X 3 Tä OR NN ja 14 "BI N - ab SAATA IM DEV. N x Syitä L Br SAP TIETYT TYTIN 4 + vr ÅA ur > : FOU a Ef DI TAE NR N aan uns Al up A aa un Al dr ENT ana E 5 ® 3 E TA 6. ; 1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 29 Tidigare har som väsentlig orsak anförts bristande nä- ring i följd af steril ständort och andra yttre omständighe- ter. Säsom en mycket betydelsefull omständighet framstär i detta fall den ihällande starka torkan, bäde pä grund af bristande nederbörd och starka torkande vindar, som här under denna sommar varit rädande. Den för näringens upptagande, fortledande och assimilering samt väfnadernas saftfyllnad (turgor) och spänstighet erforderliga vattenmäng- den har saknats, i synnerhet pä annars torr och steril mark. Denna omständighet hade synbarligen redan tidigare verkat pä samma sätt pä detta och andra träd med dylika vissnade kottar, hvilkas ställning i samma riktning som de styfva vägräta kvistar, som uppbära dem, utvisar att de dött redan kort efter pollineringen, innan de erhällit sin hängande ställning. Dessa tidigt döda och vissnade sterila kottar med tunna, hinnaktiga fjäll vore dä de s. k. leptalea-kottarna. De, som i normala fall fortlefva hela eller största delen af somma- ren, men stanna i växten, blifva smä, förkrympta kottar med normala fjäll. De delvis tidigt förvissnade, men i öfrigt nor- malt fortlefvande och tillväxande erhålla åter den form, som benämnts f. constricta. Dessa tre slag af kottar, som ju ti- digare anträffats dels pä samma, dels pä skilda träd under ogynnsamma Jifsvillkor, hafva dock hunnit sä långt i sin utveckling, att deras fjäll definitivt uträtats och stadgats. Annorlunda förhäller det sig med de s. k. krok- och S-fjällskottarna. Dessa mäste, redan genast efter befrukt- ningen och blomfjällens uträtning, hafva förlorat förmägan att vidare utveckla sig och vinna stadga, antingen endast pä en del af kotten eller pä kotten i dess helhet. Deras fjäll kunna ej motstä inverkan af yttre inflytelser och för- lora i följd häraf sin normala form. Det delvisa efterblif- vandet finner man ofta hos nägra fä fjäll vid basen af eljest normalt utvecklade kottar, mindre ofta hos hela grupper af fjäll, nägon gäng till och med i samband med hela kottens delvisa förvissnande, såsom hos f. constricta. 1 det sist- nämnda fallet alltsä en pä olika delar af kotten oliktidigt 30 Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 6.X.1917. = inträffande olikartad stagnation i utvecklingen. Den i detta hänseende rädande olikheten emellan S-fjällen och de egent- liga krokfjällen, i det att de förras spetsar äro framåt, ej tillbaka eller utåt riktade såsom hos de egentliga krokfjäl- len, har förorsakats däraf, att riktningen hos blomfjällets spets, som ursprungligen varit utböjd och vid fjällets uträt- ning efter befruktningen bibehållit denna böjning, — som sålunda blifvit en hos unga kottar ofta observerad böjning nedåt eller inåt, — sedan genom topp-partiets slutliga ut- böjning hos de förra förändrats till framåt. Hos de egent- liga krokfjällen sträcker sig däremot topp-partiets slutliga utböjning ända till dess yttersta topp-kant, som sålunda blifver utåt eller bakåt riktad. I förhållande till recurvata- fjällen intaga sålunda sigmoidea-fjällen en ytterligare efter- blifven ståndpunkt, närmare de normala med inböjd spets. Hvad slutligen corrugata-kottarna beträffar, afvika deras fjäll från alla de föregående kottarnas däruti, att de under hela sin utveckling bibehålla och befästa den veckning blom- fjället innehar. Dettas jämförelsevis smala, tillbakaböjda - topp-parti utgör en smal, utåtböjd, upp- och nedvänd ränna med starkt nedböjda kanter. Efter befruktningen vändes hela detta topp-parti framåt, hvarigenom topprännan blir nedåtböjd med uppvikna kanter. Vid baspartiets sedermera skeende starka utveckling på bredden kvarstår denna veck- ning på fjällets topp som en vägbräddad toppkant. Denna kan stundom iakttagas äfven på sigmoidea-fjällen med deras framåt- eller nedåtböjda spets, äfvensom på leptalea-kottar- nas fjäll. I detta hänseende har alltså f. corrugata kvar- stannat på en ännu tidigare ståndpunkt än de öfriga abnorma kotteformerna, men synes detta ej hafva någon menlig in- verkan på dess .lifskraftiga utveckling i öfrigt. Att så är fallet måste väl bero på tillgång på tillräcklig näring. Då äfven unga, halfvuxna kottar på undernärda träd visa en dylik veckning, kan detta bero på att utgängsformie för dessa är densamma som för f. corrugata. Af de nu behandlade abnorma kottarna synas de, som i följd af försvårad nutrition, såsom f. leptalea och f. con- 4 4 4 Fi b [i - a i u Va 4, / Å 4 AR Vä ( £ a AAA kN u in au hi ne EHE la Zn nn Pa | YY PO 6.X.1917. Brenner, De abnorma grankottarnas uppkomst. 31 —Stricta, redan tidigt antingen i sin helhet eller endast delvis stanna i sin utveckling, på grund af försommarens starka torka detta år vara mycket vanliga. Redan från medlet af juli sågos de talrikt, och under den senare delen af som- maren tillkommo stora mängder af nedfallna, redan half- vuxna, i följd af insektangrepp förvissnade kottar. Dessas fjäll voro dock alla eller åtminstone en del längre hunna i utveckling än hos f. leptalea och den förkrympta delen af f. constricta, med eller utan en mer eller mindre tydlig corrugata-veckning. Någon starkare frekvens af de krok- fjälliga kottarna än under de föregäende ären kunde ej nu förmärkas, men däremot var jag i tillfälle att observera, huru ryggsidans basfjäll pä tidigare vissnade kottar med i spetsen inböjda fjäll småningom öfvergingo till S-formiga, medan de under en längre tid vegeterande basfjällen pä samma träd mera närmade sig recurvata-formen. I ett föregäende meddelande, i Sällskapets Medd. h. 43 sid. 70, har jag pä grund af flere däri nämnda omständig- heter framhällit möjligheten af att vära nutida krokfjälls- kottar kunde gifva oss en föreställning om hurudana de preglaciala granarnas kottar varit. En af de viktigaste grun- derna för detta antagande var uppfattningen af de nuva- rande krokfjällen säsom i direkt omedelbar följd innehaf- vande den krökta form de som blomfjäll tidigare innehaft. Dessa blomfjäll skulle nämligen pä ett visst stadium hafva förlorat förmägan att uträtas till den normala kottefjälls- formen. Dä jag emellertid genom direkt observation funnit denna uppfattning sakna skäl för sig, i det det faktiska krökta tillständet föregäs af ett mellantillständ i följd af blomfjällets faktiska uträtning, och tillika funnit att den se- nare, krökningen är framkallad af orsaker, som med blom- fjällets krökning icke hafva nägonting gemensamt, nödgas jag frängä nämnda förmodan, i öfrigt likväl vidhällande min uppfattning angäende deras oförmäga att normalt utveckla sig. Med den kännedom om blomfjällets omvandling till kottefjäll och dettas vidare utveckling, jag genom denna sommars iakttagelser tror mig hafva vunnit, finner jag det 32 Brenner, Abnorma barrträd. däremot vara ganska sannolikt, att den form blomfjällen | innehafva, som sedermera hos unga, såväl friska som viss- nade kottar återfinnes, och som slutligen karaktäriserar de E fullt utvecklade corrugata-kottarna med deras egendomligt 4 veckade fjäll, vore den ursprungliga, för de nuvarande gran- kottarna gemensamma fjällformen, hvilken sedermera, obe- roende af dessa fjälls yttre kontur, såsom rhombica, acumi- nata, fennica, obovata och andra, äterfinnes under olika ske- den af kottens utveckling. Detta visserligen endast en för M modan, liksom den föregäende, men enligt min mening a 5. nolikare. SE Säsom komplettering af den af mig i häft. 43 af Säll- skapets Medd. lämnade uppräkning af träd med krokfjälls- kottar pä Brennebo i Ingä kan nämnas en hög, nedtill nor- mal, men i sin .öfre hälft oligoclada-artad och delvis torr- risig gran, pä hvilken, utom normala kottar, anträffats 8 a — 9 cm långa, nästan jämntjocka kottar med fjäll af var. rhom- bica f. latinasuta Wittr., hvilka längs hela ryggsidan äro krokfjälliga. Å rektor M. Brenners vägnar föredrogs vidare: Pi- nus silvestris L. f. virgata Casp. i Ingå, Nyland. Abnorma barrträd och deras fortplantning. = Såsom af Sällskapets Meddelanden häft. 35, 1909, sid. 140 och 141, framgår, hafva virgata-former, utom af granen, anträffats bland andra äfven af tall. Att döma af tillgängliga litteraturuppgifter är dock denna form af tallen mycket säll- - synt. Tidigast känd från Frankrike, beskrefs den år 1882 från Preussen och har sedan dess iakttagits på fem ställen i södra och mellersta Sverige. Då den, efter hvad mig af - trovärdig person meddelats, äfven i vårt land engång an- = träffats, torde den, ehuru sedermera i följd af okunnighet tyvärr förstörd, böra med några ord omnämnas. ; För något öfver tjugu år sedan fäste sig en gammal | man, torpare under Svartbäck rusthäll i Ingå, vid vedhugg- ning i skogen vid en mindre tall, hvilken enligt hans upp- fattning ej såg ut som en riktig tall. Han visade den åt rd Wr vy ej N . ' Be RAA N N MEER a a OA [72 AUTAN IMI TY WAV Brenner, Abnormä barrträd. 33 sin äldste son, Selim Nyholm, däförtiden omkring 30 är gammal, numera hans efterträdare på torpet, äfvensom ät några i trakten boende herrar, men ingen af dem förstod annat än att det var en underlig tall. Och sedan höggs den till ved. Dess bild hade dock präglat sig i minnet hos den nämnda sonen, en allvarlig och förständig man med öppen blick för företeelserna i naturen, och ånyo framkal- > lats genom bekantskapen med de af mig planterade orm- - granarna. Han fällde därför engång under nu tilländagängna sommar yttrandet, att ,nog finns det ormtallar också", och lämnade som stöd för sitt påstående följande uppgifter. Trädet, af ungefär 4 m höjd, hade varit förgrenadt som en vanlig tall, men grenarna varit mycket långa och rakt utstående, utan sidogrenar, men med tjocka knölar på vissa afständ från hvarandra, och med fjäll i stället för barr samt i spetsen „liksom en fågelvinge". Trädets topp åter var som en buske. Det växte bland andra jämnåriga tallar och granar pä en torr sandig slätt, som i hans barndom varit odlad, men sedermera på grund af ofruktbarhet lämnats öde. Trädets ålder måste alltså hafva varit högst 20 år. Att döma af den gifna beskrifningen torde Nyholms | uppfattning af denna tall vara riktig, om ock-ett par upp- gifter äro af beskaffenhet att gifva rum för olika tolkningar. Sälunda är det osäkert. af hvad beskaffenhet de vinglika bildningarna i grenspetsarna voro, om de voro bildade af länga barr i spetsen af de eljest barrlösa grenarna, liknande de af Nils Sylven i Skogsvärdsföreningens Tidskrift, 1910, sid. 385*, afbildade grenarna med tofsar af ända till 1 dm länga barr, eller i grenspetsen utbildade smägrenknippen såsom hos den i samma arbete sid. 386 afbildade ormtal- len. För den senare uppfattningen skulle dä tala de ärs- delarna begränsande knölarna, hvilka vore antydningar till rudimentära grenanlag. Äfven fjällen pä grenarna kunna tolkas olika, antingen säsom väl utvecklade, kvarsittande primärblad eller säsom kvarblifna barrhylsor och barrbaser efter af insektlarver afätna barrknippen. Enligt regeln borde nämligen barren hos ormtallen vara längre och kraftigare 3 34 Brenner, Abnorma barrträd. - än hos vanlig tall för att ersätta saknaden af de barrbä- sg rande smågrenarna. Den busklika toppen slutligen på en så ung tall får väl tillskrifvas flere toppskotts samtidiga sträfvan att ersätta den ursprungliga toppens af en eller annan anledning förorsakade förstöring. ; I alla fall kvarstär dock ormtallens och andra virgata- 6. X.1917. formers förnämsta och lättast igenkännbara kännetecken, de = långa ogrenade eller svagt länggreniga kransgrenarna, såsom ett osvikligt kriterium för uppfattningens riktighet. I mot- sats härtill saknas dessa kransgrenar fullständigt hos mon- strosa-formen och äro hos f. viminalis försedda med talrika långa nedhängande enkla eller svagt greniga sidogrenar, medan hos f. oligoclada de sekundära eller sidogrenarna äro fåtaliga, korta och glesa, ofta knippevisa och vanligen enkla. Mest afvikande från den normala typen är alltså f. mon- strosa och därnäst f. virgata, medan f. viminalis står när- mast den normala granens kamgrenstyp, och f. oligoclada närmar sig borst- och bandgranstypen. I sammanhang här- med mä nämnas, att den gran från Tammela, som i Finska : Forstföreningens Meddelanden III, 1883, sid. 78, under namn af var. viminalis Alstr. afbildats, icke är denna, utan en f. pendula af var. virgata Jacg., den sid. 79 afbildade häng- granen åter en typisk ormgran, f. virgata. | På tal om dessa olika abnormiteter hos barrträden må nämnas, att kombinationer af olika slag äfven kunna före- komma, sålunda att på samma träd under olika år olika former utvecklats. Af de i Botaniska trädgården i Helsing- fors utsådda oligoclada-granplantorna af frö från Talsola i södra Tavastland äro flere af de nu 16 år gamla träden kombinationer af virgata- och monstrosa-formerna i följd af o att under flere, ända till 5 är ä rad än den ena, än den andra af dessa former utvecklats. Äfven ett hittills normalt - växande, i Ingä planteradt exemplar af Abies concolor Lindl. et Gord. har under denna sommar skjutit ett längt toppskott utan kransgrenar och sälunda utvecklats- enligt monstrosa- typen. Andra s. k. dichotypa exemplar af den vanliga gra- nen hafva af mig tidigare beskrifvits, exempelvis den är 6.X:1917. Brenner, Abnorma barrträd. 35 | -1894 i Sällskapets Meddelanden häft. 21, sid. 7, under namn af f. oligoclada beskrifna granen från Lojo, med en af normal och oligoclada-gran sammansatt dichotyp gren, samt flere af olika sammansättning från Ingå. Från andra länder, såsom Sverige, Norge, Tyskland, Österrike och Schweiz äro äfven dichotypa granar kända. Hvad fortplantningsförmågan hos ifrågavarande abnorma barrträd beträffar, torde några få kottar hafva anträffats "hos den från Preussen beskrifna ormtallen, men för öfrigt endast hos den vanliga granens former, och af dessa här nämnda, med undantag endast för f. monstrosa, hos alla de öfriga. Bland dessa åter har ofvannämnda oligoclada-gran ') från Talsola tills dato gifvit upphof åt två generationer, hvardera alstrade med pollen af normal gran i vildt till- stånd. a > 1 den första generationen, af frö uppdragen i Helsing- fors botaniska trädgård, funnos exemplar af formerna mon- strosa och virgata samt dichotypa af dessa, af oligoclada och dess öfvergångsformer till virgata och till normal gran, samt af denna sistnämnda. Af dessa åter hafva öfvergångsformen virgata—oligoclada, ett dichotypt exemplar af virgata och monstrosa, ett exemplar af f. oligoclada samt två exemplar af oligoclada— normal gran, utplanterade på Brennebo i Ingå, gifvit upphof åt en andra generation af för närvarande 4- och 2-års plantor, utplan- terade i Botaniska trädgården härstädes. Af de förra, till ett antal af 12 af 25 som 2-års plan- tor planterade exemplar af virgata—oligoclada’s afkomlingar, äro 9 tätgreniga och 3 fågreniga, men för öfrigt ännu för unga och outvecklade för att angifva, i hvilken riktning de komma att utveckla sig. I ännu högre grad är naturligtvis detta fallet med 2-års plantorna. Endast med afseende på storleken och när- eller frånvaron af enstaka grenar samt barrens längd kan nu redan någon olikhet observeras. Så- 1) Se Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. häft. 40, sidd. 122—124, samt häft. 42, sidd. 50—56. 36 Brenner, Abnorma barrträd. hunde äro alla 8 plantorna af det dichotypa virgata- mon- strosa-exemplarets afkomlingar af normala kottar stora och = välutvecklade och af dessa 6 greniga, likaledes 2 af det oligoclada exemplarets 9 plantor frän större normala kottar Bn stora och greniga, hvaremot 7 äro små ogrenade, därnäst 1. E stor grenig planta af en liten normal kotte hos oligoclada versus typicam, samt 2 stora och 1 liten planta, alla gre- niga, af en stor recurvata-kotte hos ett annat exemplar af öfvergängsform emellan normal gran och f. oligoclada, vidare - alla 5 små ogreniga af normal mindre kotte hos f. olin clada, och slutligen 2 medelstora greniga och 6 smä svaga > a ko och ogrenade, kortbarriga plantor af recurvata-kottar hos p. f. oligoclada. E Liksom tidigare med afseende ä fröens dimensioner och = grobarhet, visa sig äfven nu de unga plantorna efter större er ; och normalfjälliga kottar pä samma träd vara större och a starkare än efter mindre och krokfjälliga, samt efter f. vir- = gata bättre utvecklade än efter f. oligoclada och dess öfver- = gängsformer till normal gran. s Ett utslag i samma riktning gifver oss groddplantornas tillväxt under det första äret, i det en del genom utbildan- 2 det af primärbarr omedelbart fortväxte, medan andra bildade * en toppknopp och använde sin lifskraft pä dess tillväxt. 2 Några hade ännu på hösten ej lämnat detta stadium, Ba. = andra visade en betydlig tillväxt under sommaren. I slutet — af maj hade hos groddplantor aff. virgata-monstrosa 28.e?/, primärbarr, af f. oligoclada med normalfjälliga kottar 12.5 = och med krokfjällskottar 8.s°/, samt följande höst i sep- tember den förstnämndas plantor 66.7, och den senares resp. 53.3 och 47.6°/,. Våren därpå voro alla försedda med knopp. Med afseende ä härdigheten under det första léfhadsärdk slutet af maj 1916 till samma tid 1917, står f. oligoclada med - normala kottar främst med 58.3 %/, öfverlefvande, därnäst den - dichotypa f. virgata-monstrosa med 57.ı°/,, sedan f. inter oli- gocladam et typicam med stor krokfjällskotte med 42.9 ”/, och f. oligoclada med små krokfjäilskottar med 37.5°/,, och sistf. — n A a a ER Garn ö ja a ROTE 1 ne Vang? 3 v JN TE PMO EL Aaa 0) riet Re S BERNS An la ul TE YYTERI A 7 RL LT U Der SR Na 14 16 Ka GALA Brenner, Abnorma barrträd. ; 37 inter oligocladam et typicam med små normalfjälliga kottar med 33.3°/,. Det största manfallet egde rum bland plantor med stor toppknopp, utan primärbarr. Under den andra, nu afslutade sommaren har endast en planta af frö från krokfjällskotte hos f. oligoclada utgätt. Äfven dessa plantors fortkomst synes sälunda till möj- liggörande af framtida undersökningar vara säkerställd. Önskligt vore, att äfven plantor efter befruktning med pol- len frän samma träd som kotten kunde ästadkommas. Tills- vidare hafva samtidiga han- och honblommor hos ifrägava- rande oligoclada-afkomlingar saknats. Förutom dessa nu här berörda, frän den normala gra- nen mer eller mindre afvikande granformer är jag i tillfälle att, tack vare filos. magister, fröken Greta Andersins intresse för saken, yttermera framhälla en af fiskaren Kling- berg upptäckt intermediär virgata-artad gran frän Bergstad egendom i Kyrkslätt socken af Nyland. Den stär, jämte några glest stående furor och små granar, på sank, med några enbuskar, Polytrichum commune-tufvor och litet lingon- ris bevuxen mark invid bottnen af en från söder inskju- tande, Pepparviken benämnd hafsvik. Enligt af fröken Andersin jämte fotografi benäget meddelade upplysningar är trädet efter ungefärlig uppskatt- ning af vidpass 6 ä 7 m höjd och ända från marken likt en normal gran rikt förgrenadt med nedtill svagt nedböjda, på midten vågrätt utstående och upptill något uppåt riktade 3—5-taliga kransgrenar. Dessas sidogrenar äro äfven ganska talrika och af motsvarande grenars längd hos den vanliga granen, men antingen enkla eller mycket svagt förgrenade. Hela trädet afsticker härigenom och genom de späda kort- barriga grenarna genom: ett risigt och sjukligt utseende. — Vid jämförelse med af Henrik Hesselman i Skogsvärds- föreningens Tidskrift 1908 meddelade fotografier och be- skrifningar öfverensstämmer denna gran med fig. 6 af Horn- berga-ormgran från Dalarne och skiljer sig från den af mig i Soc. pro Fauna et Flora Fenn. Medd. 21, 1894, sid. 7, beskrifna f. oligoclada genom tätare grenighet samt talrikare och 38 Brenner, Abnorma barrträd. 6.X1AT — 4 längre sidogrenar, hvilka hos den typiska f. virgata däremot äro fåtaliga och mycket långa. Jämte det den sålunda emellan dessa två sistnämnda former intager en intermediär ställning, ansluter den sig genom sin rikare utveckling af kransgrenar och dessas sidogrenar närmare till den normala granformen och skiljer sig, i synnerhet i habituellt hänseen- att den väl förtjänar ett eget namn, f. virgulata, risgran. längd, äro aflånga — svagt ägg- runda med fjäll af var. rhombica (Wittr.) f. bidentata Brenn., unge- fär som hos ormgranen frän Burs på Gottland, afbildade i Skogs- värdsföreningens Tidskrift, 1908, Picea excelsa f. virgulata Brenn. sid. 608 och 609, dock med Nyland, Kyrkslätt s:n, Bergstad, skarpare markerade tänder, och Pepparviken. Augusti 1915. hos fjolärskottar delvis svagt krokfjällsartade, i synnerhet pä kottens ryggsida och vid dess bas. Hos de i är i augusti nedtagna, ännu ej fullvuxna kottarna, till färgen ljust gulbruna, förmärkes däremot en svag corrugata-veckning med inböjd fjällspets och mot kot- tens topp mindre skarpa tänder. De fä ännu kvarblifna fröen hos de gamla kottarna äro mycket smä med snedt omvändt äggrund, bred vinge af 4-9 mm längd och hälften mindre bredd, alltsä lika med eller ännu mindre än de minsta frövingarna hos den oligoclada Talsola-granens afkomlingar. de, sä väsentligt frän alla tre, Dess kottar, af 7—9 cm j Någon groningsförmåga hos dem har tillsvidare ej för- märkts. ee Mötet den 3 november 1917. 39 Mötet den 3 november 1917. Till korresponderande medlemmar af Sällskapet invaldes museumsinspektör filosofiedoktor C. H. Ostenfeld och filosofiedoktor C. Wesenberg-Lund (bäda föreslagna af professor K. M. Levander). Till inhemsk medlem inval- des student J. ©. Fabricius (föreslagen af disponent Th. Grönblom). Ordföranden, professor J. A. Palmen, uttalade sin er- känsla för den solidaritet Sällskapet visat i anledning af hans olaga häktning å Tvärminne zoologiska station den 6 sistvikne oktober (jfr sid. 2). Till publikation anmäldes af amanuens W. Hellén: Über finländische Coceinellidenaberrationen. Sekreteraren hade befullmäktigats delgifva Sällskapet, att inför Helsingfors rädstufvurätt bevittnats ett testa- mente, i kraft hvaraf Sällskapet tillförsäkras ett belopp af 25,000 mark att användas för befrämjande af botanisk och zoologisk forskning. Framlades 43:dje häftet af Sällskapets Meddelanden, redigeradt af filosofiedoktor Ernst Häyren. På förslag af bibliotekarien fastställdes dess pris till Fmk 3:50. I anledning däraf, att särskilda djurskyddsföreningar vändt sig till Stadsfullmäktige i Helsingfors med en hem- ställan om djurgårdens å Högholmen nedläg- gande och motiverat sin vädjan därmed, att vilda djurs hållande i fångenskap vore från djurskyddssynpunkt för- kastligt, utvecklade professor K. M. Levander i ett längre, sakligt andragande de synpunkter, hvilka med fog kunde anföras mot djurskyddsföreningarnas ifrågavarande hem- ställan. Doktor I. Hortling inlämnade berättelse öfver af ho- nom i egenskap af Sällskapets stipendiat sommaren 1917 verkställda ornitologiska studier i Sjundeå socken. Student C. O. Segersträle demonstrerade ett med en stor svulst på ryggen behäftadt exemplar af Abramis brama. tion af honom tagna fotografier af fägelbon och lefvande = Br; fäglar, förnämligast frän Utsjoki, Enare, Sodankylä och Salla I lappmarker samt Ätsäri i norra Tavastland. Bland bilderna = märktes bon af Mergus albellus, Anser fabalis, Archibuteo - lagopus, Charadrius' morinellus, Bombyciphora garrula, Ere- a mophila alpestris, Emberiza rustica och Cinclus cinclus. | | Br Doktor Ernst Häyren demonstrerade exemplar af den E från Finland tidigare icke kända Atriplex Babingtonii Woods == samt lämnade om fyndet följande meddelande: Växten in- = samlades på senhösten 1906, den 15 oktober, på västra ER stranden af Tulludden utanför Hangö. Stället var dä obe- rördt af människohand; man höll dock pä att förlänga järn- - jä vägsspären i riktning mot lokalen i fräga, hvarför det är = möjligt att lokalen numera delvis är förstörd. < BE: A. Babingtonii hör till den grupp inom släktet, som ut- AS märker sig genom nedtill broskartade eller svampiga frukt- == skärm, sammanväxta till eller nära midten, karaktärer som” tydligt synas pä de rikligen förekommande frukterna, hvilka - 3 vid insamlingstillfället voro mogna och lätt föllo af. Arten är, enligt uppgifter i litteraturen, inom Östersjöområdet pä- träffad i Blekinge och från Jylland till Rügen, Memel och Kurland. Sålunda ligger den möjligheten nära till hands, att den från de kurländska växtställena med SW-vindar spridt sig till Be! på Hangöudd. "W äänt et. Ä Amanuens W. Hellen lämnade följande Coleo pie logiska meddelanden. Genom en nyligen företagen revision av Universitete® finländska Coccinellidae har vår fauna ökats med tvenne nya arter: Halyzia Onni) 15-guttata Fabr. RR i ett ex. bland det uppställda materialet av H. 16-guttata, med vilken den till färgteckning och storlek rätt mycket överensstämmer. Den skiljes emellertid lätt genom elytras vida smalare av- - satta sidokant, vilken karaktär hänför den till ett annat un- N BERN to. X KO i WE ML EEE LT WDR TEE ENTER 2 — 3. XL 1917. Hellén. — Håkan Lindberg. 41 mi a. — dersläkte (Calvia). Arten har blivit anträffad i mellersta > och södra Europa ävensom i Sibirien, Japan och Ostindien. 2 Exemplaret är taget av prof. J. Sahlberg i Pyhäjärvi (Ik). Dessutom anträffades i greve Mannerheims sam- ling tvenne exemplar av arten, funna i Willnäs (Ab) och Kavantholm (Ka). ) Tytthaspis 16-punctata L:, tillhörande ett släkte, som hos oss icke tidigare varit representerat, fanns i greve Mann e r- heims samling i ett ex., taget i Villnäs (Ab). Denna art är vanlig i Mellaneuropa och har i Sverige anträffats i alla sydliga provinser ända upp till Stockholm. Den förekom- mer enligt Thomson på sandmarker. För ett par dagar sedan hämtades till entomologiska museet ett ex. av en cerambycid, som visade sig vara Obrium cantharinum L. Av denna art finnes intet exemplar i finländska samlingen, men uppgives den av Seidlitz i Fauna Baltica såsom tagen i Finland, vilken uppgift seder- mera anförts i Grills katalog över Skandinaviens och - Finlands Coleoptera. I Sahlbergs Catalogus coleoptero- rum upptages arten såsom funnen i St. Vid förfrågan kunde professor Sahlberg dock icke erinra sig, varpå uppgiften stöder sig. Det nu funna exemplaret togs av skolelev Rauno Kallio i Kangasala (Ta) den 18 juni 1916. Student Håkan Lindberg gjorde följande medde- lande om Två för landet nya insekter. 1. Scolytus rugulosus Ratzb. Den 11 juli 1917 påträf- fade jag genom hävning i Stor-Ojamo förfallna fruktträd- gärd i Lojo socken (Ab) ett enstaka exemplar av ovannämnda för den finländska faunan nya barkborrare. Nägra dagar se- | nare, den 15 juli, besökte jag med min broder, lyceist Pär Harald Lindberg, samma plats, och anträffade vi då i döda plommon- eller krikonträd ett tiotal fullbildade exemplar och ett par larver av arten. Träden hade tydligen frusit under vintern. Årstiden var så långt framskriden, att flere av de funna exemplaren redan dött. Man kunde se, att 42 Håkan Lindberg, Två för landet nya insekter. 3. XI. 1917. många träd varit angripna och arten således åtminstone - detta år uppträtt talrikt. Enligt Georg Seidlitz’ „Fauna Baltica" förekommer den för landet nya arten i Europa till Sverige och Finland, det senare enligt uppgift av folkskollärare Obert i Pe- tersburg. Den tillhör således den kategori av arter, vilka av utländska författare uppgivas vara funna i Finland, men > vilka professor J. Sahlberg såsom mycket osäkra bort- lämnat från sin ,, Catalogus coleopterorum Faunae Fen- nicae“. . Sc. rugulosus är lätt att skilja frän vära andra arter av samma släkte, Sc. Ratzeburgi Jans. och Sc. intricatus Ratzb., _ redan genom sin obetydliga storlek; längden' uppgår till endast 2—2.5 mm; punkterna pä thorax äro längsträckta, oregelbundet sammanflytande, täckvingarna svarta, matta, med brun spets. Enligt Seidlitz lever arten pä fruktträd. Sc. Ratzeburgi anträffas pä björk och Sc. intricatus pä ek. 2. Halictus sexnotatulus Schenk. Den 5 september 1915 anträffade min fader, dr Harald Lindberg,i en sandhög invid Malm station i Helsinge nägra exemplar, sä- väl hanar som honor, av ett bi, som av honom vid exami- a » Ar mat Fur WTB Pv 1 Mit x ke fv nering befanns tillhöra ovannämnda för Finlands fauna . nya art. Halictus sexnotatulus påminner mycket om den allmänt förekommande H. zonulus Sm., med vilken den hos oss blivit sammanblandad. Sålunda hade till Helsingfors ento- mologiska bytesförening under sistnämnda namn redan tidi- gare inlämnats exemplar, tagna av lektor Ä. Nordström SA | och stud. L. Johansson i Helsinge. Senare har arten påträffats på olika platser i Helsingfors omnejd, bland annat togs den i stor mängd våren 1917 i Esbo av stud. R. EIf- ving samt lyceister V. Sandström, B. Ärt och P. H. Lindberg. Arten liknar som sagt mest H. zonulus, från vilken den dock avviker genom att efterryggens rotfält är försett med fina äsar och bakre hälften av bakkroppens ryggleder äro glänsande och knappt märkbart nålristade, medan dessa hos KJ D N I : 4 ARP TATSU IIN? DET KININ DET ED Dile KANE! SE EN 3. XI. 1917.--- Häkan Lindberg. — Frey. 43 H. zonulus äro i sin helhet punkterade. Enligt , Svensk * Insektfauna* är arten i Sverige känd endast från Väster- götland. Amanuens Richard Frey yttrade några ord Om på senaste tid företagna entomologiska exkursioner i Åbo- trakten. Åbo stad och dess omgivningar ha sedan gammalt varit kända för sin stora rikedom på allehanda sällsynta insekt- arter, främst bland skalbaggarna. Dessa arter, vilka till sin utbredning mer eller mindre åtfölja eken, ha i detta syd- västra hörn av vårt land ägt sin yttersta utpost mot norr. Under Finlands tidigare kulturliv, då universitetet befann sig i Åbo, hade de vid högskolan verksamma entomologerna osökt tillfälle att anträffa och ute i naturen studera dessa våra sydligaste insektarter. Samma förmån har tillkommit några av våra senare, främsta entomologer, vilka åtminstone under sin skoltid varit bosatta i Åbo och härunder kunnat exkurrera i dess natursköna omgivningar. För de yngsta entomologgenerationerna ha emellertid dessa fynd av en hel mängd arter, fynd, vilka ofta gjorts för mer än ett halvt sekel tillbaka, tett sig som allt mera förhistoriska. Denna .uppfattning har likväl på senaste tid frångåtts. Många av de nästan såsom utdöda betraktade arterna ha nämligen under förnyade exkursioner i Åbo-trakten åter- funnits, bl. a. av de W. Linnaniemi, amanuens W. Hel- lén och studd. Håk. Lindberg och R. Elfving, ofta till och med i stora mängder. Även var förf. sommaren 1917 under senare hälften av juli månad i tillfälle att såsom ledare för en kurs i entomologi vid Åbo akademiska som- markurser företaga entomologiska strövtåg i Åbo och dess omgivningar. Härunder lyckades vi päträffa en hel del spe- ciellt sydvästliga arter, t. ex. coleoptererna Heledona agari- cicola Fabr. (tidigare för något år sedan återfunnen av stud. Håk. Lindberg), Orchestes quercus L., Coeliodes quercus Fabr., Orsodachna cerasi L. (tidigare återfunnen av dr W. Linnaniemi) och Exocentrus lusitanus L. 44 Frey. — Häkan Lindberg. — Häyren. I avsikt att ytterligare komplettera kännedomen om den nuvarande sammansättningen av Äbo-traktens insektfauna företog förf. i sällskap med arkitekt Gunnar Stenius för tvenne veckor sedan en resa till Äbo för att pä sönda- gen (den 21 okt.) exkurrera pä öarna Runsala och Hirven- E salo. Vi voro här i tillfälle att främst genom en ivrig säll- g ning hemföra ett rikt insektbyte. Sålunda minskades antaletav de tidigare nämnda „förhistoriska“ skalbaggsarterna bl. a. med Dromius 4-maculatus L. (G. Stenius, stud. H. Lindberg) Dr. nigriventris Th., Cryptarcha strigata Fabr. (G. Stenius), A Throscus dermestoides L. och Pentaphyllus testaceus Fabr. (G. Stenius) Vi lyckades även genom sällning av för- k multnande eklöv på Runsala finna ett avsevärt stort antal ; exemplar av en liten, till fungicolerna hörande skalbaggsart, vilken tidigare icke blivit observerad i vårt land, nämligen A Cartodere elongata Curtis. Av detta släkte ha hittills blott två arter varit kända från Finland, nämligen C. filum Aube och C. filiformis Gyll., bägge nägra gänger importerade till landet med insektsändningar och pressade växter (jir B. E Poppius, Meddelanden 32, s. 79—80, 1906). Den nu funna arten är fullt inhemsk och tillhör sannolikt raden av dessa - våra sydligaste, till ekzonen hänförbara species. Den skiljer sio lätt frän de bägge andra arterna genom sin betydligt smalare thorax och de av vackert rundade, stora punkter bildade strimmorna pä täckvingarna samt räknas även till ett annat undersläkte, Cartoderema Reitt. Inom Skandina- vien är Cartodere elongata tidigare känd frän Sverige, var- ifrån Grill anför den från Skåne, Halland, Göteborg och Stockholm, samt frän Danmark (Jylland, Lolland, Seeland). I anledning af herr Frey s meddelande angående fyndet - af Cartodere elongata meddelade student Håkan Lind- berg, det ifrägavarande art äfven af honom under hösten anträffats invid Äbo, nämligen i nägra exemplar vid sällning af förmultnande eklöf i Katrinedal den 25 oktober. + d . Ka (A s. { p x w 14 Ede habe der DaB K Oo JN a A Veran LÄ LP tea een AR RN DEREN s ES a De EN 2 2 En „a ABS" Ha a ann TR el ee a S MPAA TÄ 19 Doktor Ernst Häyren lämnade följande meddelande: dl Uber die Windpolsterchen der Moose. = sn la NE SERIE S Aho AN BE EN kn =" 1 RATS a jes KS 5 SE IE Be E = i 7 DE 15% iF eg: ER} Ber N. U - e73:%1.1917. Häyren, Über die Windpolsterchen der Moose. 45 © In meinen „Studien über die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne“ (Acta Soc. Fauna et Flora Fennica 39, N:o 1, S. 55—56, Taf. 7 und Textfig. 5) in Süd- > Finland habe ich aus den Randpartieen der äussersten wald- tragenden Schären und den in ihrer Nähe gelegenen kahlen Felsen, speziell sehr typisch von Windskär, Moospolsterchen von Hedwigia albicans und Racomitrium lanuginosum erwähnt, die vom Winde geformt waren. Sie waren in der Rich- tung des häufigsten Windes, des SW-Windes, ausgezogen, die Moosstämme in derselben Richtung der felsigen Unter- lage entlang: gestreckt und bei grösseren Racomitrium- Polstern zuletzt schief nach oben gebogen, das ganze Polster an der Leseite gut entwickelt, während an der schmäleren, dichteren Luvseite mehrmals Flechten zu finden waren: — Cladonia rangiferina, CI. silvatica, CI. furcata, CI. gracilis, — Cetraria aculeata, Stereocaulon paschale und Parmelia sa- xatilis. Im Sommer 1917 hatte ich Gelegenheit, in der Regio aboensis im Kirchspiel Tenala, Gut Olsböle, an der weit in das Festland eindringende Meeresbucht Kyrkviken, einige weitere diesbeziigliche Beobachtungen zu machen: 1. Auf einer kleinen, felsigen, zum grossen Teile mit Kiefern bewachsenen Insel namens Tallholmen fand ich ebenso vom SW-Winde geformte Polsterchen von Racomit- rium lanuginosum. Eines war ausschliesslich von diesem -Moose gebildet, dessen Stämmchen an der Luvseite nur 0.s—1 cm lang, an der Leseite aber bis 4 cm lang und dem > Berge angeschmiegt waren. Ein zweites hegte an der Luv- seite Flechten: Cladonia rangiferina (ziemlich reichlich) und ein wenig CI. silvatica, ein drittes nebst angewehten Kiefer- nadeln ein Fragment von Parmelia saxatilis. Das zuletzt * genannte Polsterchen hatte übrigens angefangen, mit dem zweiten durch Ineinanderflechten der Stämme und Äste zu- sammenzuwachsen. 2. Auf derselben Insel war auch ein Polsterchen von Racomitrium heterostichum als Windpolster ausgebildet, ob- gleich nicht so deutlich wie die Polster der oben genannten ee BE R ak RE TH ti ME len he te Jp 46 Häyren, Über die Windpolsterchen der Moose. 3. XI. 1917. - $ Art. Auch an der Luvseite kamen nämlich an den Unter- grund geschmiegte, also gegen die Richtung des SW-Win- k des gestreckte Stämmchen von. Sie waren aber nur etwa 1.5 em lang, bei einer Länge von 3 cm der Stämmchen der Leseite. A 3. Auf Tallholmen wurden ferner einige Windpolsterchen von Racomitrium fasciculare beobachtet. Sie kamen nicht, wie sämtliche früher erwähnte Polster, an Felsenflächen, sondern längs einer kleinen Spalte vor, die etwa senkrecht zur Richtung des SW-Windes verlief. Das Moos wuchs . deshalb fast nur an der Leseite der Spalte weiter; die Stämmchen waren hier der Unterlage angedrückt und bis 2 cm lang, während sie an der Luvseite aufrecht oder un- . regelmässig hin- und hergebogen und nur etwa 0.s cm lang 3 waren. 4. Auf der grösseren, waldbewachsenen Insel Stock- holmen, Gut Olsböle, beobachtete ich auf einem Felsen am Nordufer, an einer gegen SW geneigten und exponierten = - Fläche, einige 0.s—2 dm? grosse Windpolsterchen von Hed- wigia albicans. Die Länge der Stämme war an der Luv- seite 0.s—1.s cm (grösser bei grösseren Polstern), an der Leseite 2—4 cm. An der Luvseite waren neben Kieferna- deln spärliche Flechten zu beobachten: Cladonia rangiferina, Cl. silvatica und CI. pyxidata. Eingemischt kam in den Polsterchen Blepharozia ciliaris vor. Die gut ausgebildeten Windpolsterchen der Moose sind. — nicht ganz häufig in den Gegenden, wo diesbeziigliche Beob- achtungen bisher gemacht worden sind. Dies ist augen- scheinlich davon abhängig, dass für ihre Entstehung und ihren Fortbestand mehrere Bedingungen zugleich erfüllt sein _ müssen. Erstens treten sie hauptsächlich an den Felsen- flächen und hier stets als ein Zwischenglied in der Entwick- lung der Vegetation von den Moos- und Flechtensträngen der Spalten mit zwischenliegenden Krustenflechtenflächen zur einheitlichen Moos- und Flechtendecke auf; und zwei- tens muss die betreffende Fläche einem häufigen Winde exponiert sein und zugleich eine passende Neigung und er RS 1917. Häyren. — Luther. 47 > Insolation sowie einen geeigneten Feuchtigkeitsgrad darbie- ten. Eine zu grosse Neigung hindert die Anhäufung von _ Nadeln etc. und dadurch die Entstehung von nötigen Hu- musmengen und führt zur Ausbildung von Flechtengesell- schaften (von z. B. Parmelia centrifuga); eine zu kleine Nei- gung beeinträchtigt die Einwirkung des Windes. Eine zu offene und zu trockene Lage begünstigt wieder die Flechten (Parmelia saxatilis u. a.), eine zu geschützte Lage führt ein schnelleres Verwachsen der auch weniger typisch als wind- beeinflusst ausgebildeten Moospolsterchen untereinander herbei. Docent A. Luther inlämnade till publikation: Vorläu- figes Verzeichnis der rhabdocölen und alloeocölen Turbel- larien Finnlands. Mit 2 Figuren im Text. Es war meine Absicht in diesem Herbst meine im Lauf der Jahre gesammelten Notizen über die Rhabdocölen und : Alloeocölen Finnlands zu veröffentlichen und so eine erste Zusammenstellung der bisher in Finnland gefundenen Repräsentanten dieser Tiergruppe zu geben. Vor Abschluss meines Manuskripts ist nun der erste Abschnitt einer ähnlichen Arbeit von Nasonov') erschienen. Dieser Um- stand veranlasst mich die Veröffentlichung meiner Beob- achtungen zu verschieben. Ein vorläufiges Verzeichnis der bisher in Finniand beobachteten Rhabdocölen und Alloeo- cölen sowie kurze Diagnosen zweier neuer Arten seien jedoch hier gegeben. s Der Kürze wegen führe ich nur die naturhistorischen Provinzen Finnlands an, aus denen bisher Beobachtungen vorliegen, wobei ich mich inbezug auf das Siisswasser der 1) Haconosz, H. B. Ks Paynt Turbellaria Pnunanuain. Bulletin de l’acad. d. sc. de Russie (VI serie) 1917, N:o 14, p. 1095—1112, Tab. I—IlI. — Während der Drucklegung dieser Mitteilung ist inzwischen die 2. Hälfte der Nasonov’schen Arbeit erschienen (Ibid. N:o 15, p. 1235—1258), weshalb ich das obige Verzeichnis mit den in dieser Hälfte erwähnten Arten komplettiert habe. 48 Luther, Turbellarien aus "Finnland. folgenden, üblichen Abkürzungen bediene (vgl. auch die die. a sem Heft der „Meddelanden“ beigegebene Karte!): Ab. Regio aboensis, Sa. Savonia australis, Ik. Isthmus karelicus, Sb. Savonia borealis, Ka. Karelia australis, Ta. Tavastia australis, Kl. Karelia ladogensis, Tb. Tavastia borealis. Lkem. Lapponia kemensis, SF bezeichnet, dass die Art im Brackwasser des Fin nischen Meerbusens lebt, wobei sich meine Beobachtungen auf die Schären in der Umgebung von Helsingfors und der zoolog. Station Tvärminne beziehen. — Wo sich die Anga- - ben über eine Art oder über ihr Vorkommen in einer Pro- vinz nicht auf Autopsie stützen, wurde dieses durch einen Stern *hervorgehoben. In letzterem Falle beziehe ich mie 5 fast ausschliesslich auf die Angaben Nasonovs. N Ordo Rhabdocoela. * Catenula lemnae Ant. Dug.; N. Fuhrmannia turgida (Zach.); N. = Stenostomum leucops (Ant. Dug.); Ab. N. Ta. "Ka. *Ik. *KL — Ob: SF. 28 *St. middendorffii (M. Braun); Ik. Så St. unicolor O. Schm.; N: Et. Microstomum lineare (Müll.); Ab. N. *Ka. Ta. Sa. "KL. SF. *M. giganteum Hallez; Ka. = Macrostomum appendiculatum (O. Fabr.); N. *Ka. *KI. SF. j& M. viride E. Bened.; Ab. *Ka. M M. tuba (Graff)?; Ab. Prorhynchus stagnalis M. Schultze; Ab. N. *Ka. *Ik. *Pr. sphyrocephalus (Man); Ka. Pr. balticus Kennel (syn. Pr. curvistylus M. Braun); Ab. N. "Ka; Pa Provortex balticus (M. Schultze); SF. Pr. breviductus n. sp.; SF. Dalyellia expedita Hofsten; *Ka. *KI. Ta. D. graffii (Hallez); Ab. N. Ta. D. ornata Hofst.; SF. + y fr XI. 1917. ‘ Luther, Turbellarien aus Finnland. 49 D. sibirica (Plotn.); Ta. > D. cuspidata (O. Schm.); Ab. N. D. pallida Hofsten; *Ka. SF. D. infundibuliformis (Fuhrm.); Ab. N. "Ka. Päi > D. armiger (O. Schm.); Ab. N. "Ka. SF. D. brevispina Hofst.; Ab. D. picta (O. Schm.); N. *Ka. *KI. SF. *D. karisalmica Nasonov (? = D. nallezii Graff); *Ka. '). D. penicilla (M. Braun); Ab. N. (* D. lutheri Nasonov; Ka.) *). Castrella truncata (Abildg.); Ab. N. *Ka. *KI. Ta. * Phaenocora unipunctata (Örst.); Ab. N. Ta. Ph. typhlops (Vejd.); N *Ph. megalops (Ant. Dug.); Ka. *? Ph. rufodorsata (Sekera); Ka. Opistomum arsenii Nasonov; N. *Kl.?). Proxenetes flabellifer Jensen; SF. Promesostoma marmoratum subsp. marmoratum (M. Schultze); SI Pr. m. subsp. nudum Graff; SF. Pr. baltica n. sp.; SF. N Die ende sehr nahe stehenden Arten D. picta O. Schm,, D. hallezii Graff u. Verwandte sind dringend einer Revision bedürftig. Ihre Synonymie dürfte bei der Oberflächlichkeit und Ungenauigkeit der meisten älteren, auf das chitinöse Kopulationsorgan bezüglichen Beschreibungen und Abbildungen kaum entwirrbar sein. Für eine richtige Umgrenzung der Arten ist eine Untersuchung der individuel- len Variationen notwendig. Mein Material an hierher gehörigen Exem- plaren war sehr gering. Ich wage deshalb über die von Nasonov beschriebene D. karisalmica, die vielleicht mit einer von mir gefunde- nen Form-identisch ist, kein Urteil zu fällen. *) Da das Kopulationsorgan nicht näher untersucht wurde, dürfte ein Wiedererkennen dieser Art kaum möglich sein. 3) Eine Art, die mit dem von Nasonov beschriebenen Opisto- mum arsenii offenbar identisch ist, habe ich in meinen Notizen als Olisthanella sp. bezeichnet. Da ich sie nur ganz vereinzelt fand, und die Exemplare bei der Untersuchung im frischen Zustand zerquetscht wurden, habe ich an Schnitten nicht nachprüfen Können, wie der Pha- rynx gebaut ist, in welche Gattung also die Art zu stellen ist. "A ae Aa UM: | SONNE a te Du ar 50 Luther, Turbellarien aus Finnland. *Olisthanella obtusa (M. Schultze); Ka. *0. nassonoffii (Graff); Ka *0. valaamica Nasonov; Kl. *O. palmeni Nasonov; Ka. Strongylostoma radiatum (Müll.); Ab. N. *Ka. Ta. Lkem. Rhynchomesostoma rostratum (Müll.); Ab. N. *Ka. Sb. Tetracelis marmorosum (Müll.); Ab. N. ns Castrada perspicua (Fuhrm.); Ab. Ta. 3 C. stagnorum Luther; Ab. N. Ta. SF. E a *C. segnis (Fuhrm.) subsp. fennica Nasonov; Ka. A C. lanceola (M. Braun); Ab. N. SF. S C. hofmanni M. Braun; Ab. N. *Ka. Ta. SF. t *C. affinis Hofsten; KI. | ja C. sphagnetorum Luther; Ab. = KA C. viridis Volz; Ab. | Naa C. intermedia (Volz); SF. n C. armata (Fuhrm.); Ab. N. *Ka. Ta: C. neocomensis Volz; N. *Ka. | Mesostoma productum (O. Schm.); Ab. *Ka. x Ja. M. lingua (Abildg.); Ab. N. *Ka. Ta. SF. R. M. ehrenbergii (Focke); N. *Ka. SL M. craci O. Schm.; Ab. | : *M. punctatum M. Braun; Ka. a Bothromesostoma personatum (O. Schm.); Ab. *Ka. B. essenii M. Braun; Ab. *Ka. *Kl. Ta. Tb. Gyratrix hermaphroditus Ehrenberg subsp. hermaphroditus | Ehrbg; Ab. N. *Ka. Kb. SF. SE 63. *Polycystis goettei Bresslau; Ka. Ordo Alloeocoela. Plagiostomum lemani (Pless.); Ab. N. SF. (N Monocelis hamata Jens.; SF. Be: M. unipunctata (O. Fabr.); SF. Otomesostoma anditivum (Pless.); Ab. N. 5. *Bothrioplana semperi M. Braun; Ka. ' Im Süsswasser sind somit bisher in Finnland 56 Rhabdo- - cölen und 3 Alloeocölen gefunden worden. Im Brackwasser wurden 16 Rhabdocölen beobachtet, darunter 5 rein marine NE N ANTS TRE N lm tr p Re v" = 8. XI. 1917. Luther, Turbellarien aus Finnland. 51 (bez. Brackwasser-)Arten (+ 1 Subspecies); die übrigen sind Siisswasserarten, darunter 2, die bisher in Finnland nicht im — Sisswasser gefunden wurden. Unter den Alloeocölen finden | sich 2 rein marine, 2 reine Siisswasserarten, während das bis- * her nur aus dem Süsswasser bekannte Plagiostomum -lemani * auch im Meere an der finnischen Küste sehr häufig ist. Ausser den oben erwähnten Arten sind mir noch meh- rere andere Rhabdocölen zu Gesicht gekommen, doch genügen meine Beobachtungen und Notizen nicht für eine sichere Bestimmung bez. genügende Beschreibung derselben. Unzweifelhaft umfasst die Rhabdocölenfauna Finnlands er- heblich mehr Arten als oben verzeichnet werden konnten. Beschreibung der neuen Arten. Provortex brevitubus n. sp. Äusserlich dem Pr. balticus in Grösse, Gestalt u. Farbe ähnlich; unterscheidet sich jedoch durch den Bau des männlichen Copulationsorgans (Fig. 1 B). An letzterem befindet sich die Vesicula seminalis pro- ximal von der V. granu- lorum, letztere ist von Spiralmuskeln umgeben, welche zahlreiche Umgän- ge bilden und einen ho- hen, mehr oder weniger zy- lindrischen Abschnitt dar- ‚stellen. Das Ende des Co- pulationsorgans ist mit ei- nem kurzen Chitinrohr ver- sehen, das seitlich einen Fortsatz trägt; Länge des Rohres höchstens 2-mal der Breite (abgesehen von Fig. 1. Provortex brevitubus n. Sp. dem Fortsatz) entsprechend. — Die Hoden sind langge- streckt und gehen hinter dem Pharynx mit ihren vorderen Enden in einander über, bilden somit zusammen mit den Vasa deferentia einen Ring (Fig. 1 A). 52 Luther, Turbellarien aus Finnland. 3.x1.1917 SA Bei Pr. balticus liegen Sperma und Kornsekret neben Mr einander. Die Spiralmuskeln bilden nur wenige Umgänge (3—4) an der Basis des Chitinrohrs, welches stets mehr als doppelt so lang wie breit ist. — Die Hoden sind länglich‘ eiförmig, von einander getrennt. ja y AA Beide Arten sind an der Zoologischen Station Tvärminne in: der Vegetationszone des Meeres häufig (Salzgehalt c. 5/90)- Promesostoma baltica n. sp. Körperform u. Grösse derjeni- gen von Pr. marmoratum ähnlich, aber Tier weiss, sehr undurchsichtig, ohne Augen. Im Epithel massenhaft Rhabditen von c. 10 u Länge. Pharynx etwas hinter der Körpermitte. Geschlechtsapparat in den Hauptzügen dem- jenigen von Pr. marmoratum ähnlich, aber männliches Copu- lationsorgan (Fig. 2) kiirzer, keine Schlinge bildend. Chiti- Fig. 2. Promesostoma baltica n. sp. nöses Copulationsorgan ein mässig langes, gerades oder schwach gebogenes Rohr, das in etwa halber Länge auf- geschlitzt und in zwei Äste zerlegt erscheint, deren Ende pflugscharartig geformt (oder abgerundet) sein kann. Im Finnischen Meerbusen in der Umgebung der Zoolo- gischen Station Tvärminne in 15—30 m Tiefe. Mötet den 1 december 1917. 53. Mötet den 1 december 1917. Till gemensamt möte sammanträdde Finska Läkaresäll- skapet och Societas pro Fauna et Flora Fennica den 1 de- cember 1917. Mötet öppnades af Faunasällskapets ordfö- rande, professor J. A. Palmen, som, i det han uttryckte sin stora tillfredsställelse öfver att, de oroliga tiderna till trots, fä hälsa den sä talrikt tillstädeskomna skaran af lä- kare och naturforskare välkommen, till mötets ordförande föreslog generaldirektör R. Sievers, hvilken, om han ocksä nu främst tillhörde Läkaresällskapet, dock gjort sina första lärospän pä forskningens fält inom sällskapet Socie- tas pro. Fauna et Flora Fennica. Sedan de närvarande gifvit sin lifliga anslutning till det gjorda förslaget till känna, intogs ordförandeplatsen af hr Sievers, som därvid med följande tänkvärda ord vände sig till de församlade: „M.D. M.H. * Jämte det jag tackar för den uppmärksamhet, som vi- sats mig genom valet af ordförande för denna andra sam- mankomst af Societas pro Fauna et Flora Fennica och Finska Läkaresällskapet, kan jag ej underläta att i denna söndrin- gens och hatets tid, som reser broder mot broder, fä taga fasta på denna fridsamma stund, som sammanför naturhis- torici och läkare till utbyte af tankar på vetenskapens enande område. De båda sällskap, som här äro represen- terade, stöda sig redan på nästan sekellång verksamhet, Faunasällskapet fyller om några år 100 år och Läkaresäll- skapet vandrar redan ett stycke in på sista kvartseklet. De gingo, medlemmarna af dessa sällskap, i förra seklets bör- jan till gemensamma studier. Det var ofta såsom medlem- mar af Faunasällskapet de blifvande läkarne begynte sina studier på den filosofiska graden, som då var ett villkor för inträde i medicinska fakulteten. Jag bevarar också från min ungdomstid minnet af det befruktande och lifgifvande inflytande, som samvaron inom Faunasällskapets leder utöfvade på den unge medicinaren. I De Får 6 54 Mötet den 1 december 1917. Man lärde sig där observerandets konst, lät vara till en A början deskriptiva detaljer; man lärde sig att gå med öppna : - ögon i naturen; af flygsättet kände man i en blink fågelns art; en blick öfver fältet, skogen och nejden gaf genast vid Nä handen växtligheten pä de olika ständorterna. Den blifvande : läkaren skärpte härigenom sitt öga för detaljernas särskil- 4 jande; scharlakansfeberns, mässlingens, rubeolans exantem = yppade sedan lättare sina säregenheter, vanan att upptäcka 3 karakteristiska drag spårar i den sjukes ansikte uttryck, själsdrag, som leda till diagnosens ställande, seden att låta äi blicken gå utåt klargör för läkaren den sjukes miljö, läter honom lätteligen öfverskäda stora sjuksalar, iakttaga om- gifvande hygieniska missförhällanden, som kunnat leda H sjukdomens upprinnelse. Och slutligen, han lärde sig, den unge läkaren i Fauna- sällskapets krets, att hälla hägen varm för vetenskaplig forskning, att, utan ständig tanke pä kapplöpningen för brödfödan, idka fria studier för deras egen skull. Här stappla än ibland oss äldre läkare, som under utöfvandet af sin praktiska läkarkonst icke kunnat släcka gnistan från ung- domsstudierna inom Faunasällskapet. Jag har ofta uppdragit en jämförelse mellan den zoolo- giske, botaniske exkurrentens och den praktiske läkarens lif. Bäda röra sig ute, i naturen, i lifvet, ofta under mödor och strapatser, i ur och skur, gå från fyndort till fyndort, besöka sjuka och lidande; båda med vida, osjälfviska mäl i sikte, önskande lägga fosterlandets fauna och flora inom vetandets sfär, bringande hälsa och tröst där sjukdom och . elände råda. Den unge exkurrenten, som på Floradagen mottager sitt stipendium för fosterländsk forskning, den unge läkaren, som med licentiatbrefvet i hand inviger sig för sitt kall, af båda fordras sinne för naturvetenskaplig forskning, för ideella värden, men äfven förmåga af prak- tisk verksamhet, af kroppslig kraft och uthållighet. Detläg säkert en tanke i denna riktning bakom de ord, hvarmed - Finska Läkaresällskapet i första 8 af sina stadgar angaf sitt ändamål vara att „säsom en litterär förening emellan lan- + Lå un“ - do TR TEE x I FOR CR = Mötet den 1 december 1917. 55 dets läkare och naturforskare bidraga till den me- dicinska vetenskapens utbildning och flor inom foster- landet“. Nu, dä ett sekel häller pä att rinna ut för bägge dessa Sällskap, stå deras medlemmar åter nära hvarandra såsom förr. Deras studieområden hafva fördjupats, deras forsknin- gar sammangä pä gränsgebiten af deras vetenskaper. De N farsoter, studiet af dem och deras lifsförhällanden lågt stående växterna, för att taga ett exempel, klyfsvam- parna, bakterierna, som Faunasällskapets medlemmari tiden icke visste mycket om, de spela nu en mäktig roll i medi- einen, de ha befunnits vara orsaksmomenten till härjande bak- teriologin, serologin — har verkat omdanande pä medi- cinen och gifvit läkaren vapen i hand för bekämpandet af människans farligaste sjukdomar. Pä detta fält, pä rashy- * gienens, pä biologins med fleres nya stigar mötas numera naturforskare och läkare, — mötas äfven nu hos ossi kväll för att ähöra föredrag och deltaga i diskussioner om spörs- mäl, som utgöra toppen, blomman, frukten af resp. veten- skapers enande samverkan. Med konstaterande af detta glädjande faktum ber jag att få hälsa medlemmarna af Societas pro Fauna et Flora Fennica och Finska Läkaresällskapet välkomna till detta vårt andra gemensamma möte." Ordet lämnades härpå ät professor E. A. Homen, som i ett med talrika ljusbilder belyst föredrag redogjorde för bakteriernas vandringar och verkningar i det centrala nervsystemet (jfr Finska Läkaresäll- ' skapets Handlingar för är 1917, band 59). Professor Fredr. Elfving redogjorde i ett med ljus- bilder belyst föredrag för resultaten af sina kort förut af- slutade studier rörande växternas känslighet (jfr Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlin- gar, band 59, afd. A, N:o 18). Då de hållna föredragen icke föranledde diskussion, förklarade ordföranden mötet afslutadt med följande ord, utmynnande i ett förslag att mötet äfven denna gång ville 56 Mötet den 15 december 1917. åt de bägge Sällskapens ordförande och sekreterare öfver- lämna att vid lämpligt tillfälle anordna nya sammankomster, ett förslag som möttes af enstämmigt bifall: | „Jag ber att på det samfällda mötets vägnar få tacka hrr Homen och Elfving för de intressanta föredragen och afslutar detta möte med uttalandet af den säkra förvissning, « att äfven denna andra sammankomst befordrat den lyckliga = iden att till gemensamma föredrag och diskussioner sam- manföra landets naturforskare och läkare. De hällna före- dragen bevisa icke allenast möjligheten af en ide-transplan- = tation de skilda samfunden emellan, såsom professor Pal- men vid afslutandet af det första mötet yttrade, de visa nu, att sammanbindningsförsöken lyckats, att de Thiersch’ska lapparna, så att säga, slagit an, och att en fast brygga växer samman mellan de båda sällskapens lifskraftiga tankerikt- - ningar. Jag tror därför, att jag fattar rätt de närvarandes Ön- skan, dä jag föreslår, att mötet äfven denna gång ville öf- verlämna ät ordförandena och sekreterarena för de bäda sällskapen att vid lämpligt tillfälle anordna ett nytt sam- fälldt möte.* Ä de närvarandes vägnar riktade sä professor Palmen till mötets ordförande ett tack för det stöd denne säsom ordförande vid mötet gifvit iden om ett samarbete mellan de bägge samfunden. Mötet den 15 december 1917. Till korresponderande medlemmar af Sällskapet inval- des intendenten för Svenska Riksmuseums botaniska afdel- ning, professorn filosofiedoktor C. A. M. Lindman och läroverksadjunkten filosofiedoktor Karl Johansson (bäg- ge föreslagna af docent A. Palmgren). Till inhemska med- j N | N 4 | 2 7 y ' A VY. Lag 15: XII. 1917. Smärre meddelanden. 57 lemmar invaldes statsrådet M. Hallberg (föreslagen af pro- > fessor J. A. Palmén) och student E. Lundmark (föresla- gen af professor K. M. Levander). . Anhällan om skriftutbyte hade inkommit från Säll- : "skapet Funta de Ciencies Naturals de Barce- lona, och beslöt Sällskapet i enlighet med af bibliotekarien framställdt förslag bifalla den gjorda anhållan med öfver- sändande för’ framtiden af såväl Acta som Meddelanden. Amanuens R. Frey anmälde tillpublikation: Bei- trag zur Kenntnis der Dipterenfauna des nördlichen euro- päischen Russlands. II. Dipteren aus Archangelsk. Ä docent A. R. Cederbergs vägnar meddelade ord- föranden . tvenne, med förord af herr Cederberg försedda skrifvelser från Pehr Adrian Gadd, belysande plante- ringsförsöken i Åbo på 1750-talet. Valtionentomologi fil. toht. V. M. Linnaniemi esitti kaksi Suomesta ennen tuntematonta Rhynchota-ryhmän edus- tajaa, joista toinen, Aleurodes fragariae, edustaen mielenkiin- toista, maalle ennestään outoa heimoa Aleurodidae, esiintyi Hattulassa runsaasti hyötymansikalla, ja toinen, Trioza alac- ris, Psyllidae-heimoon kuuluva laji, oli tavattu laakeripuulla Helsingin kaupungin kasvihuoneissa. > Metsänhoitaja S. Nordberg piti esitelmän pajunvil- jelyksistä Oulun seuduilla ja kehoitti kasvitieteili- jöitä omistamaan huomiota kotimaisille pajumuodoille, jotka mahdollisesti = soveltuisivat koripajuteollisuuden raaka-ai- neiksi. Edelleen metsänhoitaja S. Nordberg esitti tietoja tervalepän (Alnus glutinosa) esiintymisestä Pohjois-Pohjan- maalla. Selonteko päättyi ehdotukseen, että Seura ryhtyisi toimenpiteisiin tämän noissa seuduissa harvinaisen puulajin suojelemiseksi. — Seura päätti jättää herra Nordbergin . eh- dotuksen Johtokuntansa harkittavaksi. I anledning af forstmästare Nordbergs uttalande rörande förekomsten af Alnus glutinosa i norra Österbotten medde- lade forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman, det han under de senaste fem ären vid tjänsteresor i mellersta En GE ka Ba I en JET PT I E TIT N SEIN TI Pt 1 53 "4 "Jo NASTA ARA Pn 1 08A VÅT METTA EK 1 RS a Er = AN 1 N 7 jä i ' Mn" iR X JA 58 ; Backman. — Lindberg. — Sundvik. 15. XII..1917.' Österbotten ägnat särskild uppmärksamhet ät klibbalens uppträdande. Härvid hade framgätt, att arten i socknarna utefter Pyhäjoki älf flerstädes förekommer i laggen af öppna mossar, där den allmänt uppnår en höjd af 10 m med en stamdiameter om ft. 0. m. 20 cm vid brösthöjd; ställvis hade t. 0. m. träd anträffats af 17—19 meters höjd med ända till 38 cm mätande stamdiameter. En detaljerad redogörelse för klibbalens nuvarande och forna förekomst i mellersta Österbotten skulle af föredragaren i en snar framtid med- delas Sällskapet. I anslutning härtill önskade doktor H. Lindberg fä omnämndt, att det frän norra Finland tillgängliga materialet af „Alnus glutinosa* visat sig synnerligen rikt pä kritiska former, till sitt ursprung sannolikt till större eller mindre del af hybrid natur (Alnus glutinosa X incana). Stor för- siktighet var därför af nöden vid antecknandet af fyndor- ter för klibbalen i norra Finland, och ville herr Lindberg förty uppmana exkurrenter att till museet insända exemplar af klibbal samt förment klibbal frän ifrägavarande omräde. Professor Ernst Edv.:-Sundvik afgaf följande med- > delande angäende den svarta rättans förekomsti Karislojo: „Med anledning af intendent R. Palmgrens = den 3 mars 1917 gjorda intressanta meddelande om före- komsten af den svarta rättan i Helsingfors (Meddelanden 43, sid. 140--144) fär jag härmed anföra, att jag i augusti 1916 var i tillfälle att se ett ex. af denna art i Karislojo pä östra sluttningen af den skogbevuxna äs, som stryker fram längs västra stranden af Lönnhammar sjö i riktning S till N. Djuret observerades pä nära håll, medan det flydde: Det kunde iakttagas längs en sträcka af omkring 8 a 10 meter, innan det försvann i en öppning i den risiga växt- mattan. Det var lätt att igenkänna på den svarta färgen, den långa och smala svansen samt de långa språng det gjorde. Djuret torde hafva haft en längd af 15—17 cm; - svansen var måhända ännu något längre. Närmaste män- : niskoboning befann sig pä omkring '/, kilometers afständ frän platsen.* 15. XII. 1917. Lindberg. — Järnefelt. — Hellen. 59 I anledning af herr Sundviks meddelande omnämnde doktor H. Lindberg, att han för ett par tiotal är sedan iakttagit ett exemplar af den svarta råttan, uppkrupet i en högvuxen al i en dunge vid Lojo sjö, nedanför villan SOLhem. Fil. maist. H. Järnefelt esitti maallemme uuden Daph- nia-lajin, D. psittacea (Baird), sekä lausui: „Oleskellessani "kesällä 1913 Tvärminnen eläintieteellisellä asemalla, olin 17. VII tilaisuudessa käymään kaukana merenulapalla ole- valla Segelskär nimisellä saarella. Täällä löysin suureksi kummastuksekseni maallemme uuden Daphnia-lajin, nim. D. psittacea (Baird). Laji esiintyi eräissä lätäköissä, jotka kuu- luvat niihin tyyppeihin, joita prof. K. M. Levander nimit- tää „Subsalse Felsentümpel“ ja „Spritzwasserlachen“ (K. M. Levander: Das Leben in den stehenden Kleingewässern, Acta Soc. F. et Fl. Fenn. 18). Ulkopuolella Suomen on laji tavattu pohjoisimpana Etelä-Ruotsissa. Mainittakoon myös, että D. psittacea'a ulkolaisten havainnontekijöiden mukaan > usein tavataan D. magna'n seurassa. Sama oli laita Segel- skärilläkin.* Amanuens Wolter Hellen gjorde följande Entomo- * logiska meddelanden. 1. I september 1917 togs av borgmästare Henrik Söderman pä Hango holme utanför Nystad ien med växtaffall fylld grop i en skogsdunge tvenne exemplar av en loppart, som sedermera visade sig vara den i landet icke tidigare kända Hystrichopsylla talpae Curt. Arten är den största i Europa och pävisad frän Tyskland, England, Hol- land, Danmark och Sverige. Den har anträffats hos flere smärre gnagararter, främst mullvaden. Lopporna äro stationära parasiter, om man undantager den temporärt parasitiska människoloppan, och i regeln torde varje loppart hava sitt bestämda värddjur. Dessa värddjur utgöras av däggdjur eller fäglar. Nägra författare, säsom den kända loppforskaren Wagner, hälla före, att lopparternas uppkomst hos däggdjuren har skett jämsides med dessas fylogenetiska utveckling, att närbesläktade dägg- 60 Hellen, Entomologiska meddelanden. 15. XII. 1917. djur därför även äga närbesläktade lopparter. Emellertid stöter det pä stora svårigheter att med bestämdhet fast- få ställa en lopparts verkliga värd, ty man anträffar ofta samma loppart på flere olika värddjur. Ett ombyte av värd torde dock alltid vara temporärt och betingat av förändrade lev- nadsvillkor. Om exempelvis värddjuret dör, blir loppan tvungen att söka sig ett nytt sådant, vilket då i många fall blir en helt ny art, som loppan bebor tills den blir i tillfälle att återgå till den ursprungliga värdarten. Sä finner man ofta rovdjur inficierade med sina offers loppor, t. ex. har- loppan hos räven, mössloppor hos mården och flere olika - arter loppor hos jakthundar. Även hos i gemenskap med varandra levande varelser övergå lopporna från den ena arten till den andra; ett sådant utbyte äger rum t. ex. mel- lan människan och hunden: Hilger fann, att av 2,000 loppexemplar, som han insamlade i boningsrum, teatrar, skolor, kaserner m. m., 53 ?/, utgjordes av hundloppan. Det vore av stort intresse att erfara, om loppfaunans sammansättning även i vårt land korresponderar med dägg- djurs- och fågelfaunans sammansättning, om samma värd- djur i olika delar av landet äga samma parasiter, eller om någon geografisk variabilitet härvidlag gör sig gällande. Till att lösa dessa frågor behöves material, mycket material från olika delar av landet .och olika värddjur. Jag vill därför uppmana alla, som komma i beröring med vilt levande dägg- djur eller fåglar, att tillvarataga alla loppor och anteckna värddjur, fyndort och datum. Lopporna förvaras bäst i med sprit fyllda provrör eller ock uppstuckna på silverstift. Lopporna uppträda, enligt Wagner, i tvenne genera- tioner, en vinter- och en sommargeneration. Sommargene- rationens honor lägga om hösten sina ägg i värddjurets bo eller på ställen, där detta rör sig, och om våren bestiga de nykläckta imagines sitt värddjur och parningen försiggår. Människoloppans utvecklingstid är om sommaren en månad, om vintern 1!/, månad. 2. Ett i finländska samlingen såsom Gals septen- frionis insatt exemplar, taget av student Y. Wuorentaus 15. XII. 1917. Hellen. — Levander. 61 på en sandås i Kempele den 4 augusti 1909, har vid när- mare granskning visat sig tillhöra O. muensteri Bernh. Denna art är en nykomling. för Finlands skalbaggsfauna. Den skil- jer sig omedelbart från våra övriga Omalium-arter genom sina långa och smala antenner, på vilka de nästsista lederna hava större längd än bredd. Från den hos oss vanliga O. riparium, som den habituellt mest liknar, avviker den dess- utom genom huvudets starkare punktur, trubbigare bakhörn a thorax samt de baktill bredare, starkt punkterade elytra. O. muensteri är beskriven år 1900 efter exemplar, funna i Kristiania, vilken fyndort mig veterligen är den enda tills dato kända. Professor K. M. Levander framställde följande För- slag rörande det framtida utgifvandet af Sällskapets Med- delanden, | Härmed tager undertecknad sig friheten föreslä, att den upplaga af Meddelanden, hvilken är bestämd till spridning i hemlandet, härefter skulle utgifvas såsom en i postanstal- terna prenumererbar periodisk skrift, utkommande med 4 häften årligen, tillika sålunda att hvarje häfte åtföljdes af ett skildt bihang med karaktären af en zoologisk-botanisk tidskrift. Bihanget skulle till innehållet stå under redaktio- nens ansvar, och skulle däri upptagas bl.a. uppsatser, litte- raturanmälningar, notiser m. m., som insändts direkte till redaktionen och af denna befunnits värda offentliggörande. Bihanget, som till en början kunde vara af litet omfång, 1 ä 2 tryckark per häfte, skulle få sin skilda paginering och innehållsförteckning. Utgifvandet kunde måhända ske enligt följande plan: Häft. 1. Januari—februari: mötena i okt. o. nov. (dec.); » 2. Mars—april: mötena i dec. o. febr. (mars); » 3 Maj—juni: mötena i mars o. april (maj); » 4. September—oktober: (maj-) årsmötet, resume, inne- ' hällsförteckning, titelblad till hela ärgängen. De förnämligaste nackdelarna af den föreslagna refor- men vore väl: större redaktionsarbete och däraf betingadt vä N år K 5 62 Levander. — Munck. — Linkola. — A. Palmgren. 15. XII. 1917. större redaktionsarvode samt ökade utgifter för papper, 3 tryckning, häftning, emballering och distribution. A andra sidan torde bl. a. följande fördelar kunna vinnas: allmännare spridning ät Meddelanden ibland Sällskapets med- lemmar och utom detsamma stående naturvänner; lifligare - växelverkan mellan Sällskapet och allmänheten; ökad lifaktig- het i anställande af iakttagelser om landets djur- och växtvärld. Med hänsyn till antydda fördelar torde förslaget föry tjäna upptagas i behörig ordning till pröfning. Helsingfors den 19 april 1917. K. M. Levander. Det af professor Levander gjorda förslaget rönte under- | stöd af statsrädet L. Munck, af fil. kand. K. Linkola, som — för den händelse Meddelanden för framtiden komme i L Bl att utgifvas i häften — jämväl hemställde om deras förseen- de med finskspräkig titel vid sidan af den nuvarande svenska, samt af docent A. Palmgren, hvilken sistnämndes yttrande i hufvudsak var af följande innehåll: Uttalande af docent A. Palmgren med anledning af ett af professor K. M. Levander framställdt förslag om ut- gifvande af Sällskapets Societas pro Fauna et Flora Fen- * nica Meddelanden i häiten. „Kärnan i det af professor Levande rframställda försla- get synes mig ligga mindre i blotta Meddelandens utgifvande i häften än i tanken att för vär botaniska och zoologiska forskning skapa ett förenande och samlande organ i form . af en tidskrift, och vill jag närmast med hänsyn härtill uttala min lifliga anslutning till det nu tagna initiativet. Profes- sor Levanders förslag kommer gifvetvis att hänskjutas till Bestyrelsens förberedande pröfning, hvarför jag nu saknar skäl att ingä pä en granskning i detalj af detsamma. Be- träffande förslaget i stort sedt, dess sä att säga bärande ide, sädan jag uppfattat densamma, synas däremot nägra ord vara pä sin plats. Vi vilja tro, att värt landidetta nu skädar mot gryningen af en ny, ljusare dag. Vi hoppasfä se en ny väg af entusiasm och arbetsifver lik den, som 4 N N PRO AA EPS EK Oia — 15. XII. 1917. A. Palmgren, Meddelandens tryckning. ' 63 följde äret 1863, med nya initiativ i dess spär gä öfver landet. Mä vär botaniska och zoologiska forskning sä begä, > att den lyftes af vägen, ej oberörd och obemärkt sköljs öfver af den. Värt land har sett mänget vackert botaniskt och zoologiskt uppslag spira upp, mänget af banbrytande betydelse. Som botanist vill jag blott hänvisa till namnen Nylander, Norrlin, Hult. Men mycket af det, som ‚här födts med, som man tycker, frö till vidare stark utveck- ling i sitt sköte, har icke kommit att pä den internationella forskningen utöfva det erkända och omedelbara inflytande, man haft skäl att hoppas, skäl att fordra. Blott ett exempel. Den gren af växtgeografin, som sedan mer än ett par de- cennier, i kraft af de arbetandes antal och inläggens värde, blifvit den centrala, den produktiva, den till rastlös verk- samhet i alla delar af världen entusiasmerande, med andra ord den synekologiska riktningen, som i detta nu i Norden främst och med sällspord glans bäres upp af namnen War- ming och Sernander, den bygger i väsentlig grad pä den bleknade skrift, som för snart 5 decennier sedan prän- tades af J. P. Norrlin i de historiskt märkliga verken , Bidrag till sydöstra Tavastlands flora" och „Flora Kareliae Onegensis“, det förra frän äret 1870, det senare frän 1871, ett faktum, odisputabelt, men föga kändt. Ty väsentligen blott indirekte, genom Ragnar Hult, Norrlins elev, indi- rekte och därför fördröjda, hafva Norrlins uppslag banat sig väg till Skandinavien och därifrän vidare i Europa. Och sä stor har förgätenheten beträffande den verkliga källan varit, att man ser studier och diskussioner rörande ständ- ortsbegreppet, vid hvilket ju dock Norrlins :namn för alla tider borde vara outplänligt förenadt, ser sädana stu- dier framläggas, utan att Norrlins namn engäng nämnes. Mä detta exempel tala nog. — Vi hafva icke i värt land gjort, hvad göras kunnat, för att göra de botaniska och zoolo- giska forskningsresultaten kända och efter förtjänst upp- skattade i vidare kretsar af det egna landet, än mindre utom dess gränser. Att det sagda i hvarje händelse har sin rik- tighet för sävidt det gäller botanikens studium i landet; förd EN Lia IE > VR 64 A. Palmgren, Meddelandens tryckning. == 15. XII. 1917. 3 därom råder knappast mera än en mening bland landets botanister. - Gif blott akt pä de dagliga tidningarna, hvilkas vittnesbörd ju icke blott äga värde som exponenter för tids- andan och opinionen, utan ju äfven äga kraft att forma den! Spalter ägnas litteratur, föredrag, sammankomster ägnade konst, musik, litteratur, historia, konsthistoria, snart sagdt allt mellan himmel och jord — blott icke botanik och zoo- logi. Här är icke fråga om fåfängt, personligt fikande ef- ter omnämnande och erkännande. Faktum innebär, att här : förvisso icke gjorts, hvad göras kunnat, att förskaffa arbe- tarna på botanikens fält möjligheter till ekonomisk utkomst och fortsatt vetenskaplig verksamhet. En sådan försum- melse, därtill har vårt fattiga land icke råd. Taga vi icke själfva vara på oss, sä gör nog icke någon annan det. Hvad = vi behöfva är känsla af att vår insats i landets kulturlif icke så helt varit att förakta; oss höfves uppryckning, ett forum, där vi äga möjlighet att själfva säga vår åsikt om det egna landets och om främmandes inlägg. Ett forum, där kritiken är ansvarig, där kritiken kan ställas till ansvar, där den icke är en oåtkomlig makt ofvan molnen. Få vi möjlighet att i representa- tiv form säga vår mening om det, som på andra sidan våra gränser skrifves, då skall ock vår egen litteratur mera än hittills veta förskaffa sig gehör. Ett målmedvetet, enigt uppryckande höfves nu vår zoologiska och framförallt vår botaniska forsk- ning. Nya, ännu för några månader sedan oanade möjlig- heter tyckas nu hägra för den botaniska forskningen, som - i allt högre grad gör sig behöflig som hjälpdisciplin för ett flertal praktiska forskningsriktningar. Gripes tillfället i flyk- ten, böra ökade förutsättningar finnas att bereda utkomst ät botanikens hos oss ekonomiskt sä beträngda represen- tanter. Och det bör rättvisligen vid en framtida värdesätt- ning af vär tids botanisters inlägg i landets kulturlif icke förglömmas, att den ekonomiska grundvalen för rik forskar- verksamhet icke funnits. | I den tidskrift, hvilken jag hoppas se framgängen ur professor Levanders förslag, mä vär naturvetenskapliga forsk- ning finna enande, lyftande kraft!“ N - > X 5 15. XII. 1917. Palmgren, Handböcker öfver Nordens moss- och lafflora. 65 Sedan diskussionen förklarats afslutad, beslöt Sällskapet i och för inhämtande af utlätande till Bestyrelsens pröfning hänskjuta det af professor Levander gjorda förslaget, och skulle, på förslag af ordföranden, Bestyrelsen för frågans närmare dryftande äga inbjuda intresserade medlemmar af Sällskapet. - Docent A.:Palmgren vände sig till Sällskapet med följande skriftligt affattade hemställan rörande åstadkom- mandet af Handböcker öfver den nordiska moss- och laf- floran. f | Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Inom vårt land, liksom i öfrigt under nordliga luftstreck, - intaga såsom kändt mossorna och lafvarna en framträdande plats inom vegetationen, inom ett flertal och därtill de vid- - sträcktaste ständortstyperna kraftigt bidragande att gifva växttäcket dess prägel. Man mane blott fram för sin blick vära tallösa sumpmarker med deras täcke af olikartade hvitmossor, moss- och laftäcket i våra skogar, på våra moar, vära berg. Besinnar man yttermera, hurusom denna be- klädnad af moss- och lafarter i hög grad — i ett flertal fall mer vittnesgill än de fanerogama arterna — utgör en expo- nent för jordens grad af fukt, dess näringsvärde, framstär hurusom en kännedom af moss- och laffloran utgör ett viktigt villkor för ett framgängsrikt studium af landets vegetation, ej blott dess flora. Ju mer botaniken, särskildt dess växtgeogra- fiska och systematiska discipliner, såsom följd af det senaste decenniets uppsving på skogsskötselns och den på vetenskaplig bas fotade jordbruksnäringens område, äfven hos oss blifvit en betydelsefull hjälpvetenskap äfven för rent ekonomiska forsk- ningsgrenar, dess mer framstår för arbetare inom vidt skilda grenar af "vår odling och forskning nödvändigheten af en inblick pä moss- och lafkännedomens omräde. Om vikten af ett fortsatt rent systematiskt studium af mossornas och > lafvarnas grupp behöfver inför detta samfund ej ordas. Längre än på något annat område har inom detta den finska botanikens röst trängt ut i världen, först och främst genom 5 William Nylander, senare genom S. O. Lindberg | och i vär tid genom V. F. Brotherus och E. Wainio. : En successiv äterväxt ej minst inom denna gren af den in- - ternationella vetenskapen är för oss en hederssak. Uppät- gående yngre krafter saknas ju ej heller i detta nu pä moss- forskningens fält, och äfven för lafvarna tyckas tecken pä ett nyvaknadt intresse vara att skönja. För den, som önskar göra sig förtrogen med nu ifräga- varande växtgrupper, sä helt säkert äfven för den därmed redan förtrogne, yppar sig emellertid en betydande svärig- het i och med afsaknaden af hvarje för vära förhällanden väl lämpad handbok. Ej heller den skandinaviska litteratu- ren bringar här, som annars sä ofta, nägon ersättning. Väl har man, sävidt det gäller mossorna, att tillgä tvenne arbe- ten berörande Skandinaviens samtliga bladmossor, nämligen C.J. Hartmans handbok, hvaraf den senaste, den 10:de * upplagan, bär äratalet 1871, samt N.C. Kindbergs: Die Ar- ten der Laubmoose Schwedens und Norwegens, af är 1883. Dessa arbeten äro dock numera starkt föräldrade. Fränsedt den omständigheten, att sedan angifna är ett betydande an- tal arter för Skandinavien nyupptäckts, har de senaste ti- dernas fördjupade studium af mossornas grupp medfört ej blott en fullkomlig omhvälfning med afseende ä den syste- matiska uppfattningen, ej minst af släktenas begränsning, utan äfven till sin hjälp tagit anatomiska karaktärer, hvilka tidigare undgätt uppmärksamheten. Medges bör, att man i ett antal utomskandinaviska arbeten i viss män kan finna ersättning för den brist, som vidläder den nordiska littera- turen. Mig föresväfva närmast G. Roth: Die europäischen Laubmoose, K. G. Limpricht: Die Laubmoose Deutsch- lands, Oesterreichs und der Schweiz, äfvensom C. Warns- torf: Die Laubmoose von Mark Brandenburg, af hvilka särskildt de tvenne senare nämnda hos oss kommit till all- män användning. Dock bör beträffande dessa verk beaktas, dels det artbeskrifningarna äro öfver höfvan vidlyftiga, i. det för hvarje art anföras äfven sädana karaktärer, som för släktet i dess helhet äro gemensamma, dels att utredning BR ee KAT NT FST LAAN => Jaz TR IRL SEN. Die SK K NN ha & cy RA da D 2 Re, , UA TYS SJ: a." w hi K TOT, Py ja. X11.1917. Palmgren, Handböcker öfver Nordens moss- och lafflora. 67 R öfver respektive arters fördelning inom det fenno-skandina- * viska området helt och hållet saknas. Det förstnämnda ar- 3 betet, innehållande af figurer ledsagade beskrifningar öfver — samtliga europeiska arter, kommer i anseende till den be- 3 tänkliga afsaknaden af en artöfversikt att närmast rikta sig ; till de verkliga fackmännen; för nybegynnaren förblir det en sluten bok. För lafvarnas vidkommande lämnar en blick på den till- — gängliga litteraturen följande resultat: Nägon värt finska floraomräde speciellt ägnad handbok finnes icke. Fenno-Skandien i dess helhet ägnas däremot tvenne arbeten af klassisk betydelse: W. Nylander: Liche- > nes Scandinaviae (Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora * Fennica förhandlingar, ny serie, H. 2, 1861) äfvensom Th. — M. Fries: Lichenographia scandinavica sive dispositio liche- num in Dania, Suecia, Norvegia, Fennia, Lapponia rossica > hactenus collectorum 1—11 (Upsala 1871, 1874). Bägge äro emellertid, främst med afseende ä uppgifterna beträffande arternas utbredning, allaredan föräldrade. Det senare arbe- - tet är för öfrigt ej bragt till afslutning. Nordiska lafvar * ägnas yttermera B. Lynge: De norske busk- og bladlaver — (Bergens Mus. Aarbog, 1910), hvilket arbete dock, som titeln gifver vid handen, blott omfattar en del af Norges arter. Hvad de stora kulturländernas hithörande litteratur vidkom- mer, framstär som ett anmärkningsvärdt faktum, det den ryska litteraturen icke uppvisar nägon verklig floristisk handbok ägnad lafvarnas grupp i dess helhet. Den för några E år sedan utkomna G. Lindau: Die Flechten (Kryptogamen- | flora für Anfänger, Bd. 3, Berlin 1913) riktar sig enbart till nybegynnare och är för öfrigt ej af en verklig lafspe- — cialists hand. På franskt språk äger litteraturen i J. Har- mand: Lichens de France, Catalogue systematigue et descriptif, en verklig handbok, tillsvidare utkommen i 5 de- lar (Paris 1900—1913), men — afsedd som den är för väst- — europeiska förhållanden — föga lämpad för vårt behof. Det- samma gäller J. M. Crombie: A monograph of Lichens ; found in Britain being a descriptive catalogue of the spe- d SU TER tet er went s a ne u aa en N N Ki aleen utkommit (1911). ; Säsom af det sagda torde framgä, ställer sig som « ettiä mäktigt hinder vid ett studium af säväl lafvarnas som mos- _ sornas formkrets, ej blott för nybegynnaren utan äfven för A fackmannen, afsaknaden af litterära hjälpkällor motsvarande 8. tidens anspräk; ett hinder lika kännbart i Skandinavien som hos oss. Att denna brist, kännbar redan för den rent syste- - matiska forskningen, i än högre grad försvärar hvarje stu- — dium af arternas utbredning, ligger för öppen dag. Stridiga - meningar torde därför icke kunna räda därom, att ej an- förda brist med det första borde afhjälpas; den ställer AM själfva verket den af mossorna och lafvarna intresserade i en, i anseende till litteraturens öfver hufvud snabba upp- 4 sving pä alla omräden, ofördelaktig särställning. Sällsynt — stora möjligheter — detta för sävidt man närmast häller för ögonen tillgången till härför skickade intellektuella kraf- * ter — gifvas dock för närvarande hos oss för sa af nu framhållna brister, i det vi i vårt land hafva tvenne, - nu grånade forskare, som ägnat ett långt lifs gärning "nära, x nog enbart ät nu Tee växtgruppers utforskning, V. F. Brotherus och E. Wainio. En handbok öfver < våra mossor af den kin Hand vore ett mer än värdefullt komplement till samma forskares nyligen afslutade vackra > exsiccatverk Bryotheca fennica. Men lätom oss blicka längre E För tider, som gry, dä värt folk mer än kanske nägonsii = förr blir i behof af kulturvärldens uppmärksamhet, vore. > vetenskapliga verk öfver våra moss- och lafformer af dessa 4 * män, som ute i den vetenskapliga världen såsom fackmä! 172 pa nu ifrägavarande omräde äga ett namn, mera bemärk Eä kanske än nägon annan nu lefvandes, ägnade äfven de at bland botanister rikta uppmärksamheten mot OSS. Med hän satta heh vetenskapliga djup, synes det mig, som om. 3 de rätteligen borde omfatta ej blott Finlands, utan Fenno- - Skandiens i dess helhet arter. Ställer det sig blott görligt, = E 5. XI. 1917. ja Handböcker öfver Nordens moss- och lafflora. 69 ke 2 E törde därjämte med finare typer uppmärksammas äfven de utom Fenno-Skandia, men inom motsvarande växtgeogra- — fiska zoner i Europa, helst äfven Sibirien, äfvensom inom & den arktiska zonen förekommande arterna. Därmed vore * den växtgeografiska, i viss mån äfven den systematiska bak- . - grund gifven, mot hvilken våra lafvar och mossor skola ses. = Själffallet borde i anseende till här ästundade perspektiv stor uppmärksamhet ägnas den enskilda artens uppträdande 2 till ständort äfvensom den växtgeografiska fördelningen, främst inom eget land samt i Skandinavien, men äfven, om ock i allmännare ord uttryckt, inom dess utbredningsområde = 1 Öfrigt. 5. Dä jag nu vänder mig till det samfund, som till sin > uppgift tagit befordrandet af „kännedomen af Finlands djur- "och växtvärld*, med en vördsam framställning, det ville So- —ietas pro Fauna et Flora Fennica skrida till åtgärder för * ästadkommande af tvenne vetenskapens nuvarande fordrin- gar motsvarande, men äfven för nybegynnare användbara -handböcker, den ena öfver Nordens mossor, den andra äg- > nad Nordens lafvar, gör jag det under den fasta förhopp- ningen, att Sällskapet därmed jämnade väg för ett nytt skede af kryptogamernas, på lysande häfd hvilande studium i Nor- den. Jag gör det under den förvissningen, att Sällskapet såsom sådant därmed grepe in vid ledningen af den inhemska forskningen, att Sällskapet skänkte en gärd af erkänsla för det forskararbete, som -af tvenne landsmän, utan nämnvärdt erkännande och uppmärksammande från det egna landet, > utförts till landets berömmelse: Helsingfors, den 13 decem- & ber 1917. FEN. a a LTE TUM TN NERE RE VOIT + ee a YK Ba nl Lara Eu Ya a Fe Dee Alvar Palmgren. Sedan ofvan intagna hemställan blifvit uppläst, medde- - lade ordföranden, det Bestyrelsen vid kort förut afhället sammanträde satts i tillfälle att taga kännedom af densamma, och hade Bestyrelsen därvid, i allo omfattande de i förslaget framställda synpunkterna, beslutat hos Sällskapet förorda densamma. Efter det jämväl forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman, efter det förslaget i fräga öfverlämnats till Säll- ae DE wir u AIK ad ie m REAL ge 197 EI da FE a a A EEE SP ONT x N N > N Yo Vere. A I N N A > M ‘ € N på jr : 70 K. Hiten, Tvenne monströsa Ba exemplar. N TEN skapets pröfning, skänkt detsamma sitt ter tin) beslutade! 24 Sällskapet omfatta det af sekreteraren framställda förslaget, - öfverlämnande ät Bestyrelsen att i Sällskapets namn skrida till åtgärder för realiserande af dess beslut. 2 Fil. mag. Kaarlo Hilden förevisade Tvenne mon- strösa Pisum-exemplar. 2 1. I augusti 1917 anträffades i närheten av en träd- A gärd i Sysmä (Ta) av fröken Mary-Ann Leinberg en a ärtplanta, som genom sin yttre = habitus tilldrog sig uppmärk- samhet (fig. 1). Utmärkande för monstrositeten är först och ° främst en ovanligt riklig förgre- E ning, en anomali, som i den te- ratologiska litteraturen beteck- nas som blastomani. Härigenom - får växten ett mycket frodigt utseende, vartill även bidrager internodiernas starka förkort- ning. Stammen i sin helhet lö- per i sicksack. Det mest karak- teristiska för monstrositeten är att i bladvecken i stället för det normala blomskaftet sitter ett rikligt förgrenat miniatyrskott 4 Fig. 1. Blastomani m. m. med i stort sett normal bygg- 5 ‚ hos Pisum. nad. Pä huvudskottet äro bladen ja smalare än hos normala exemplar; samma företeelse kan J konstateras ä de axillära miniatyrskotten. Stiplerna pä hu- = * vudskottet äro av normal storlek och form. Däremot äro id de pä miniatyrskotten, även relativt taget, sällsynt små, blott > obetydligt större än smäbladen. Klängena pä huvudskottet äro mycket väl utvecklade och kraftigt byggda; deras längd. N (räknad frän närmaste smäbladspar) är c. 10—15 cm. % Blommorna, som pä miniatyrskotten sitta pä normalt ställe, äro abnormt små, 8--10 mm långa, men förefalla i X 3 3 * satte frukt. — I Penzigs = 15. XII. 1917. K. Hilden, Tvenne monströsa Pisum-exemplar. 71 övrigt att vara normalt byggda. Sälunda kan man med lätthet genom att uppmjuka blommorna pävisa kölen, seglet och vingarna, hvilka samtliga äro av vanlig form; även stän- darna och pistillen förefalla normala. Foderbladen avvika dock frän de normala genom sin smala och spetsiga form. = 1, Övre delen av huvudskottet förekomma här och var blom- skaft, hvilka äro normalt utvecklade; blommorna äro dock smä och foderbladen dylika, som pä miniatyrskotten. Pä de flesta av dessa blommor ha kronbladen vissnat eller helt fallit bort, men likväl kan ej ens enantydan till fruktbildning konstateras. Det förefaller Sälunda, som om växten ej teratologiska arbete (Pflan- zen-Teratologie I, Genua 1890) ha anomala bildnin- gar av detta slag hos Pi- sum ej omnämnts. 2. I botaniska museets teratologiska samling, som av doktor H. Lindberg vänligen ställts till mitt förfogande, finnes ett mon- ströst Pisum-exemplar, till- varataget pä en äkeriJäm- : sä (Ta) den 30 juli 1906 av Fig. 2. Brakteomani hos Pisum. herr A. Wuolle-Apiala. (fig. 2). I stället för blommor förekomma å detta exemplar talrika smä brakteer, vilka äro tätt sammanträngda till ett slags huvud- eller kotteliknande bildning. Vi ha alltsä här ett ganska typiskt fall av s. k. brakteomani, en anomali, som. enl. Penzig hos Pisum sativum är ganska sällsynt. Utom denna anomali förekommer å exemplaret jämväl en annan, som närmast torde få betecknas som prolifikation (fig. 2 a). Hos monstrositeter av detta slag äro blomställningarna (el- ler blommorna) genomvuxna av blomskaftet, som ovanför den egentliga inflorescensen bildar en annan dylik. | = RER ju. KIT. 1917. ; Dt A v A I detta sammanhang kan nämnas, att i botaniska mu- = 52 *seets samling finnas ytterligare två arter monströsa legumi-. Så 2 .noser, nämligen Trifolium repens (5 exx.) och Tr. pratense ; (2 exx.). De anomala exemplaren av den förra arten ha monströs blomställning (olika slag av prolifikation). Exem- plaren av den senare arten ha samtliga blad 4- eller 5-fing-- kleinere Steine vom Boden der Grube mit dem Saugmunde - umfassten und dann ein kleines Stück wegschleppten. Ein irklicher Plan liess sich bei diesem Tun jedoch nicht rkennen. Die Tiere hielten sich an Steinen festgesaugt, + wechselten aber sehr oft den Platz. A Am 18. Mai gegen 3 Uhr nachmittags bei hellem Wetter = sah ich, wie die Paarung der Tiere stattfand. Es waren in ei- ; nem Grübchen etwa 7 Tiere versammelt. Von diesen war, so viel ich sehen konnte, nur eines ein Weibchen, erkennt- = lich durch seine Grösse und etwas hellere Farbe. Während Fig. 1. Männchen und Weibchen von Petromyzon planeri während der Paarung. °, nat. Gr. einer halben Stunde wurde dieses Weibchen 5-mal „begat- E tet". Ob jedesmal vom selben Männchen oder von verschie- denen, konnte ich wegen der grossen Ähnlichkeit der Männ- a chen unter einander nicht sicher feststellen. Ich bin aber f geneigt anzunehmen, dass es verschiedene Mänrrchen waren. * Auch Müller und Dean geben an, dass die Paarung oft 4 wiederholt wird. Nach Dean kamen in dem Bach, wo er die Tiere beobachtete, bei P. wilderi auf ein Weibchen etwa 5 ännchen vor. = — Die Paarung geschah in der Weise, dass ein Männchen 3 sich dem Weibchen näherte, eine Weile um dasselbe wie - liebkosend herumtaumelte und dann plötzlich es mit seinem a Munde am Nacken fasste. Dann näherten die Tiere, ihre Kör- E N Per wendend, die Geschlechtsöffnungen einander. Das Männ- lem Tempo zuckende Bewegungen aus. 4 war in.3—-4 Sekunden erledigt. Ob während der Paarung b eine wirkliche Immissio stattfand oder nicht, konnte ich nicht ge Na ur feststellen. Es wird auch wegen der kurzen Dauer der - Paarung sehr schwer sein, dies in der Natur mit Sicherheit a zu entscheiden. Mit Müller, Vejdovsky und Dear bin ich geneigt anzunehmen, dass eine Immissio nicht statt- 3 findet. Die Besamung der Eier erfolgt im Wasser in dem 3 Moment, in welchem sie während der Ra abgelegt wer- Br Fig. 2 u. 3. Petromyzon planeri, Geschlechtsreifes & und ®. 2; nat. Gr. Bekanntlich sind bei Petromyzon die Geschlechter aus- ser der Paarungszeit einander äusserlich sehr ähnlich. Während der Laichzeit dagegen treten, wie besonders schon von Panizza betreffend P. marinus angegeben wurde, die — x Geschlechtscharaktere deutlicher hervor. Da die Angaben - hierüber in der Literatur jedoch sehr spärlich sind, und - genauere Abbildungen fehlen, gebe ich hier einige nach frischen Exemplaren gezeichnete Bilder von Petromyzon pla- neri. Die betreffenden Tiere wurden während der Paare gefangen. u Das Männchen (Bade S. 109, Dean S. 323, Hofer dj 15. XII. 1917. Ekman, Das Laichen von Petromyzon planeri. 75 S. 191, Smitt 1193) ist leicht erkenntlich durch seine lange und spitze, nach hinten gebogene Urogenitalpapille (Fig. 2 u. 4). Nach Smitt soll diese Papille gerade bei P. pla- neri grösser sein als bei den anderen Petromyzonten. Beim Weibchen (Fig. 3 u. 5) ist die Urogenitalpapille ganz kurz und ebenfalls nach hinten gebogen. scheidet sich das Weibchen noch durch den Bau der Flossen. Während bei diesem von der Schwanzflosse zur Urogenitalöffnung nur eine ganz niedrige, schmale Hautffalte führt, hat das Weibchen an derselben Stelle einen viel höheren, flossenähnlichen Saum, der in seinem oralen Teil am höchsten ist. Dazu ist beim Weibchen die Bauchwand oral von der Urogeni- talöffnung stark angeschwollen. Mög- licherweise handelt es sich um eine drüsenartige Bildung. Auch der orale Teil der hinteren Rückenflosse ist beim Weibchen viel dicker als beim Männchen. | Die Grösse der geschlechtsreifen ‚Tiere geht aus folgenden Messungen hervor: Vom Männchen unter- Fig. 4. Urogenitalpapii- le des Männchens in la- teraler Ansicht. — Fig. 5 a u. b. Urogenitalpapille des Weibchens in latera- ler und ventraler Ansicht. Dänische Exemplare: 5 dd Mittelgrösse 11.s cm | 822 Finnische Exemplare, Museum zool. aus Uskela: 4 dd 5 PP Literatur. 1.3 X nat. Gr. x 15:87 » ” 15.3 ” E 199.555 Bade, E. Die mitteleuropäischen Siisswasserfische. Bd. I, Berlin 1900. Benecke, B. Fische, Fischerei und Fischzucht in Ost- und West- preussen. Königsberg, 1881. 76 | Ekman. — Lindfors. = 15. XIl.1 Dean, B, and Summer, F. Notes on the spawning habits of the brook lamprey (Petromyzon wilderi). New-York saa Trans., Vol. 16, 1898. Ja Fremy, E. et Valenciennes, A. Recherches sur la composition des oeufs dans la serie des animaux. Ac. Sc. C. R. 38, 1854. Herfort, Karl. Reifung und Befruchtung des Eies von Potron) zon fluviatilis. Arch. f. mikrosk. Anat., Bd. 57, 1900. ; Hofer, B., und Vogt, C. Die Süsswasserfische von Mittel- Bi Leipzig, 1909. Kuppfer, C. und Benecke, B. Der Vorgang der Befruchtung am = Ei der Neunaugen. Festschr. f. Th. Schwann. Königs- berg, 1878 (zitiert nach Herfort). : ER Müller, A. Ueber die Entwicklung des Neunauges. Joh. Müllers Archiv, 1856. 5 Panizza Memoira sulla Lampreda marina. Memoire dell’ Instituto — Lombardo di scienze lettere e arti, Vol. II, Milano, 1845. Smitt, F. A. Skandinaviens fiskar, andra upplagan. Stockholm, 1895. - Vejdovsky, Fr. Die äussere Befruchtung des Neunauges Petro- myzon Planeri. Sitz.ber. d. königl. böhm. Ges. Wiss. in Prag, Math. -naturw. Kl., 1893. Trafikinspektör Axel Lindfors lämnade följande Or- ä nitologiska notiser irän Korsnäs. | 1. Sylvia-arterna. Det har synts mig vara af intresse. att utröna, på hurudana platser Sylvia-arterna förlägga sina bon. = Jag har därför ätskilliga gänger systematiskt genomsökt skogsdungar på fastlandet och mindre holmar i skärgården, icke blott häckningstiden, utan ock tidigare på våren, innan löfven utvecklats, då bland löfbuskar byggda, gamla bon * lättare kunna upptäckas. De arter, som främst komma iv fråga, äro Sylvia salicaria (L.) och S. curruca (L.), hvilka äro allmänna såväl pä fastlandet som i skärgården, den förra kanske något allmännare än den senare. Dessutom har jag iakttagit den i trakten sällsynta S. sylvia (L.), af hvilken jag funnit endast 2 bon (båda med ägg). Af gamla bon kan något eller några få hafva tillhört denna art, ehuru de flesta a sädana varit sä väl bibehällna, att de utan vidare kunnat A ä konstateras hafva tillhört antingen S. salicaria eller S. curruca. De båda allmänna arterna bygga vanligen sina bon i 2 enar, icke sällan också i granar. I det senare fallet för- — lägges boet helst i unga, 2& 3 m höga träd, gärna pä en p X 16: XIL. 1917. Lindfors, Ornitologiska notiser frän Korsnäs. 77 sädan plats, där tvä eller flere granar växa tätt intill hvar- andra, sä att boet stöder sig pä eller mot grenar frän flere . träd. Mera sällan bygges boet i en hög gran. Det är i så > fall placeradt pä en undre, kvistrik gren och skyddadt af en tätt ofvanför befintlig, likasä mycket kvistrik gren, sä att det blir synligt först dä den öfre grenen upplyftes. Vidare har jag särskilda gänger funnit Sylvia-bon i täta albuskar, en gäng i Hippophaös, en gäng fäst emellan nägra grässträn och ett ex. Geum rivale samt med sidan stödande sig emot en klen alstam, vid hvilken boet dock icke var — fäst, och två gånger i hallonbuskar. Dessa bon hafva samt- liga tillhört S. salicaria. I Korsnäs skärgärd finnas i ym- nighet täta och ganska vidsträckta snär af ofta mer än me- terhög Rubus ideus. Det har därför förvånat mig, att jag ej kunnat finna flere Sylvia-bon i hallonbuskarna. Och de nämnda två bona funnos olika år pä samma lilla holme, Getbädan, hvarför det är troligt, att de tillhört samma in- divider. Äfven i år, 1917, fanns S. salicaria på samma holme, men jag försummade att söka efter boet. Intet enda bo har varit så högt beläget, att jag icke med största ledighet skulle kunnat se in i det. Några gån- ‘ger har S. salicaria haft sitt bo omkring 1.5, vanligen unge- fär 1 m öfver marken, stundom lägre, en gång blott 1 dm öfver marken. I detta afseende håller sig S. curruca inom trängre gränser, i det dess bo ytterst sällan är beläget un- der 0.5 eller öfver 1 m från marken. De två bon af S. sylvia jag funnit hafva varit byggda ett par dm öfver marken, båda i låga enar. Ett par gån- ger har jag misstänkt S. sylvia för att häcka bland blåbärs- ris, men ej kunnat finna bo. ; Af S. salicaria har jag funnit fulltalig kull lika ofta bestå af 4 som af 5 st.; 6 ägg eller ungar har jag aldrig funnit. Af S. curruca har jag oftare funnit 6 än 5, blott en enda gång fulltalig kull af 4 ägg. Hvartdera S. sylvia-boet inne- höll 5 ägg, som rufvades. Af häckningsdata samt äggens storleks- och viktförhål- landen må anföras följande: FY EN ra AN Le EU Ne a I a "1 2 : N SR an n AO. 3 N / 3 nr o = s Goh 4 78 Lindfors, Ornitologiska notiser frän Korsnäs. 15. XII. 191 Sylvia sylvia (L.). ; 21. 6. 1909. Bo i läg en. Äggen nästan friska. M 20.8 20.2 20.0 19.8 19.7 mm 7 14.s 14.5 14.6 14.1 13.9 mm 58 115 105 102 100 95 mer 19. 6. 1915. Boi låg en. 5 starkt rufvade ägg. = 2 Sylvia salicaria (L.). | R 25.6.1909. Bo i en. Äggen friska. : 20.3 20.8 20.7 20.7 20.0 mm 77 14:s 14.4 14.9 14.6 14.5 mm = = 120 110 110 130 125 mgr — 16. 7. 1914. Boien. Äggen lades den 11, 12, 13, 14 och + 15, ett hvarje dag. ; Ää 21.7 21.2 21.0 20.9 20.8 mm FK 15.7 16.5 16.1 16.1 164 mm Fö 140 135 140-130 135 mer Ett par dagar senare fann jag ett under byggnad va- z rande bo i en en, blott 30 3 40 m från det förra. Den 26.7 > fanns i detta bo 4 ägg, lika runda och alldeles lika teck- = nade som de förra, hvarför de utan tvifvel lagts af samma = hona. Tio dagar hade sälunda erfordrats för byggande af = nytt bo och läggande af ny kull. 22. 6. 1915. Bo i en. 4 ägg. Den 24.6 konstaterades 100 s farande blott 4, som rufvades. H 24. 6. 1915. Bo emellan 2 små granar. 4 ägg, högst obe- = tydligt rufvade. Den 19. 6 funnos 3 äggiboet. = 19.6 19.2 191 18.7 mm = — 15.2 14.s 14.9 14.6 mm pa 135 135 130 125 mer 26. 6. 1915. Boien. Äggen friska, rufvades. X 19.2 18.6 18.4 17.s mm = — 14.2 13.s 138 137 mm SN | 120 115 115 105 mgr 28.6.1915. Bo i en. 5 ägg, som rufvades. Den 23. 6 fanns 1 ägg i boet. 28.6. 1915. Bo i hallonsnår. 4 friska ägg. 28. 6. 1915. Bo i.en. 5 friska ägg. PRRP ARN Ei 3.7.1916. . 7. 1916. Lindfors, Ornitologiska notiser från Korsnäs. . 1915. 1916. 1916. 1916. 1916. 1916. 21.1916. 6.1917. SOLO Bo: 1-en: 19.6. 1915. 20. 6. 1915. 22.6.1915. 23.6. 1915. = 28. 6. 1915. = 26. 6. 1916. 79 Bo i albuske. 4 ägg. 4+2 ägg; i enar. 1+1+3 ägg; i enar. Bo i en. 4 ägg. 4-4 ägg; i enar. Bo i en. 1 ägg. Den 2. 7 funnos i boet 4 ägg, . som rufvades. Boien. 5 ägg. Bo emellan grässtrån och Geum rivale. 3 ägg. Den 6.7 funnos i boet 5 ägg. Två bon i enar, ett i hallonsnär. I samtliga små ungar. Bo i en. 5 ägg. I låga albuskar 2 bon på högst 50 m afstånd från hvarandra. I det ena boet 2 halfvuxna un- gar och 2 ägg, i det andra 2 nysskläckta ungar och 3 ägg. Alla 5 äggen voro obefruktade. curruca (L.). k Bo i en. Äggen friska. 17.5 17.2 17.2 16.3 16.7 12.3 13.4 13.2 12.7 13.0 BODE 11505072" 80 Äggen friska. 19.1 18.5 18.4 18.4 18.2 17.7 128-413:7. 133: 128 18:0 [12:58 85.783. 82.714: 82. 78 mm mm mgr mm mm mgr Äggen friska. 18.4 18.2 17.8 17.7 17.7 17.7 mm 13.2 12.9 13.1 13.2 13.0 12.s mm 90 85 90 90 88 80 -mgr Bo emellan en- och granstam. 2 ägg. Bo i gran. 6 legade ägg. 5 Ot n n Nr ” 6 ” ” 2 späda ungar och 4 ägg. 4 ägg. Den 27.6 voro äggen 5, den 28. 6 fortfarande 5 och rufvades. 80 Lindfors, Ornitologiska notiser från Korsnäs. 11: 7-1916: Bo i gran. 5 starkt rufvade ägg. ao; 1r227:1916..:°%, en: 55 = 3 De 1556.:1917.. 7 52,20% 4 ägg, som rufvades. Ne 28.0: KO TM ie 4 starkt rufvade ägg. ; vid och i byarna, där Sig omväxla MAG åk T. o. m. alldeles invid bostadsbyggnader träffar man Be. såvida på platsen finnes såväl enbacke som äkertäppa. Un - samma. Bo har jag icke sökt. 5 > 3. Emberiza schoeniclus L. Säfsparven häckar pä ett flertal 5 holmar i skärgården. På mindre holmar finnes blott e par, på större holmar kan man få höra flere hanar sjunga, — dock städse på något eller några hundratals meters afstånd från hvarandra. I de allra flesta fall har jag funnit ar s pä sädana holmar, som äro bevuxna med vidsträckta snär af krypande, täta enar. Dock har jag iakttagit den äfver n pä ett par holmar, där endast ett fätal enar växa, men i stället rätt vidsträckta snär af Hippophaös finnas. + hvarje fall har marken på holmarna varit hård och torr, icke på något sätt försumpad, åtminstone icke i närheten af boet, A. och säväl säf som vass har saknats vid stränderna. Pä fast- landet har jag anträffat säfsparfen några få gånger, städse på platser, som varit tämligen likartade med dess vistelse-" orter på holmarna. Af fåglarnas tillvägagående att döm k hafva de dock icke häckat därstädes. Pä fuktiga ängar, vid. ästränder eller bland videsnär o. s. v. har jag icke en enda 2 gång iakttagit säfsparfven. Förutom ett flertal gamla. bon n har jag tunnit följande med ägg och ungar: 2 7. 7. 1909. Boi låg, tät en. 4 friska ägg: a 29.6.1916. Boi låg, tät granbuske. 2 ungar, delvis änn u täckta af äggskal, och 3 ägg. b = 9.7.1916. Bo emellan grenarna af en och Hippophaös. 5 halfrufvade ägg. 18. 6. 1917. Bo i Hippophaös. 5 ägg, en dag rufvade. 19.6 19.1 19.1 19.0 18.4 mm 15.1 15.0 14.9 15.1 14.4 mm. 135 125 130 135 125 ngr N LS 15: XII. 1917. Lindfors, Ornitologiska notiser frän Korsnäs. 81 2.7.1917. Bo i låg en. 5 obetydligt rufvade ägg. 22.5 22.2 22.1 22.0 21.s mm 14.9 14.9 14.4 14.7 14.7 mm > 140 140 130 140 140 mgr Alla af mig funna gamla bon hafva varit belägna i låga enar. — De angifna data utvisa, att säfsparfven häckar ovän- tadt sent. Tidigare än i juli har jag icke heller iakttagit densamma förande mat ät sina ungar. | Dä man med bät nalkas en mindre holme, där hanen höres sjunga, upphör han med sin säng och läter höra nägra svaga varningsrop. Honan försvinner dä frän boet, men blir . om en stund synlig öfver någon enbuske. Att där söka - = efter boet är fåfäng möda. Hon har i skydd af buskarna smugit sig ett godt stycke frän boet, innan hon visar sig. Och att söka efter boet pä andra delar af holmen har visat sig vara nästan lika litet lönande. Bona äro nämligen i re- geln "utomordentligt väl dolda i de allra tätaste snären, 20 —50 cm öfver marken. Jag har upprepade gånger genom- sökt, som mig förefallit, hvarje kvadratfot af en holme, men likväl ej funnit nägot, om ej möjligen ett eller flere gamla bon. Och dock har fäglarnas beteende otvetydigt utvisat att de haft bo med ägg. Icke ens bo med ungar har det pä sä sätt lyckats mig att finna. Sä länge fäglarna kunnat se mig, hafva de icke fört mat ät ungarna. Själffallet har jag i dylika fall ej heller vare sig längre eller systematiskt kunnat fortsätta sökandet, för att ungarna icke skulle be- höfva svälta. Af de 5 bebodda bona är det blott ett enda, boet af den 18. 6. 1917, som jag hittat vid sökande efter detsamma. Boet af den 9. 7. 1916 fann jag visserligen un- der en färd, som jag enkom för detta ändamäl företog, men icke förty alldeles tillfälligtvis, dä jag med rask fart räkade gä tätt förbi boet pä väg till det ställe, där jag antog att det skulle finnas. Den rufvande fägeln, i detta fall hanen, flög dä ut frän boet, helt nära mig. De 3 öfriga bona har jag funnit vid tillfällen, dä jag alls icke sökt efter dem. Som bevis pä huru täta de snär äro, där boet anbrin- gas, kan anföras, att i de tre fall jag sett den rufvande fä- £ ä 6 "tiotal individer dock knappast hört två, hvilkas sång skulle 82 Lindfors. — Finnilä. — I. Hilden. = 15. . XIL 1 geln flyga ur boet detta skett under stort buller, ta d met däraf, att fägeln upprepade gänger slagit vingarna KÖRS ® kvistarna i busken. = Sä enkel säfsparfvens säng än är, sä har jag af flere ; varit alldeles lika, utan varierar den tvärtom i hög grad, hvad såväl strofernas antal som tonhöjden vidkommer. Där- emot föredrager hvarje enskild individ i regeln sin korta. visa på samma sätt, ehuru också härifrån undantag finnas: — Med anledning af det med spänd uppmärksamhet ähörda | * föredraget uttalade ordföranden å Sällskapets vägnar ett tack = till trafikinspektör Lindfors, därvid gifvande uttryck ät den stora tillfredsställelse Sällskapet ständigt har skäl att. . erfara, dä det tager del af värdefulla forskningsresultat, JA framgängna af amatörers hängifna arbete under deras korta R E ferietid. ; 22 : I anledning af trafikinspektör Lindfors andragande, för a sävidt det gällde säfsparfvens häckning pä torra lokaliteter, - meddelade amanuens C. Finnilä, att arten i fråga i Lapp- > — land till följd af starkt värflöde stundom ser sig tvungen = att söka sädan torr häckningsterräng, som herr Lindfors = omtalat (jfr Finnilä: Ovanliga boplatser för säfsparfven i finska Lappland, Fauna och Flora, ärg. 1917, pp. 212213). Ylioppilas Ilmari Hilden jätti julaistavaksi: Räisälän Bi seudun linnusto. $ Seuraava esitys Räisälän seudun linnustosta perustuu = siihen havaintoainehistoon, jonka kokosin oleskeluni aikana — ; Räisälässä v. 1917. Paikkakunnalle saavuin toukokuun 24 — p:nä ja olin siellä pienempiä väliaikoja lukuunottamatta aina — marraskuun 26 p:ään saakka. — Jo ennen on Räisälän lin- nusto ollut tutkimuksen esineenä; niinpä paroni M. Wal- > l6en tutkimusmatkallaan v. 1886 Karjalan kannaksella teki < Räisälässä lukuisia lintutieteellisiä havaintoja, jotka hän sit- 1 TE nta 3 Sara Sa rsiui. ÄÄ N Stag ETS 5. XIL4917. 1. Hilden, Räisälän seudun linnusto. | 83 A. > temmin julkaisi Seuran Meddelanden-sarjassa !). Vertauksen va j DN . vuoksi olen asianomaisen lintulajin kohdalla lyhyesti mai- ninnut hänen tekemänsä havainnot, mikäli ne eroavat omista. Paitsi omia ja Walleen’in havaintoja on minulla ollut käy- tettäväni usean paikkakunnalla asuvan henkilön satunnai- sesti tekemät huomiot. Näistä henkilöistä mainittakoon en- nen muita kansanopiston opettaja, agronomi K. Aho, Räi- sälän kunnanlääkäri, tri Y. Lin k o ja Ivaskan hovin karjakko, hra V. Pärnänen. Mainittujen havaintojen kautta olen saattanut käsitellä Räisälän seudun linnustoa myöskin keski- talvella ja keväällä, jolloin en itse paikkakunnalla oleskellut. Räisälän pitäjä kuuluu osittain luonnontieteelliseen maa- kuntaan. Ik, osittain alueeseen Ka. Raja kulkee Räisälän kirkon pohjoispuolitse. Koska melkein yksinomaan olen liikkunut Räisälän kirkonkylän eteläpuolella, olen seuraa- vassa laskenut tutkimusalueen Ik:n kuuluvaksi. Räisälä on ikivanhaa, tiheäänasuttua — 20 henkilöä km? — seutua. Asutuksen tiheyteen on epäilemättä suu- resti ollut 'määräävänä Vuoksi, joka ennen keinotekoisesti suoritettua laskua v. 1862 virtasi Räisälän läpi suurena, run- sasvetisenä jokena. Nyttemmin, laskun jälkeen, on vesi joessa, n. k. Pikku-Vuoksessa vuosi vuodelta yhä laskenut. Luonnollista on, että viljelysmaat, pellot ja niityt, joita alu- eella on aika runsaasti, sijaitsevat etupäässä joen kummalla- kin rannalla väheten, kuta kauemmaksi siitä tullaan. Vilje- lysmaiden vähetessä anastavat metsät yhä suuremman alan. Joskohta Räisälä maantieteellisesti luetaankin Karjalan kannakseen kuuluvaksi, ei se kuitenkaan kuulu Suomen kvartäärikerrostuma-alueeseen, vaan tulee arkeisista vuori- lajeista muodostunut kallioperusta monessa paikassa näky- viin. Pinnanmuodostukseltaan on Räisälä jokseenkin alavaa maata; varsinaisia vuoria ei ole nimeksikään. . Laajoja ja synkkiä metsiä, salomaita on vain harvassa; ne ) M. Wall6en: Ornitologiska iakttagelser, gjorda under våren och sommaren 1886 pä Karelska näset. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 15, 1889, sivut 129—153. o. v 84 I. Hilden, Räisälän "seudun linnusto. ovat enimmäkseen kuivumassa olevia soita, joissa nyt rehoit- ; taa kuusi paikotellen muodostaen tiheitä näreikköjä. Alueen muut metsät ovat parhaasta päästä sekametsiä, joissa koivu, x harmaaleppä, puolijalot puulajit, haapa ja tuomi, sekä kuusi ovat valtapuita. Maata peittävät näissä Melampyrum silväti- — - cum, M. pratense, Majanthemum bifolium, Pyrola minor, P.ro- == tundifolia, Calamagrostis arundinacea ja Pteris aguilina, mai- ; nitakseni ainoastaan leimanantavimmat. Puhtaita lehtimetsiä on harvassa, ja missä niitä on, muistuttavat ne alakasvulli- suudeltaan suuresti sekametsiä. Varsinaisia lehtometsiä on >. tietääkseni vain kahdessa paikassa, Rovansaarella ja Ison- - salon länsilaidassa, jollemme samaan kategoriaan lue puu- - tarhoja ja puistoja, joiden linnusto on aivan sama kuin lehto- metsien. 'Lehtometsissä tavataan valtapuina lehmus, tuomi, pihlaja ja haapa. Pensaskasvullisuus on niissä erittäin re- - hevä: Corylus, Rhamnus frangula, Lonicera xylosteum, Vi- burnum opulus ja Rosa cinnamomea. Maa on erilaisten ruohojen ja heinien peitossa: Geranium silvaticum, Conval- - laria majalis, Vicia silvatica, Oxalis acetosella, Paris MR : * folius, Rubus saxatilis, Carex digitata, Luzula pilosa, Antho- xanthum odoratum, Melica nutans, Polystichum filix mas, P. spinulosum, Athyrium filix femina, Phegopteris dryopteris ja Ph. polypodioides. Kuta pitemmälle itään, länteen ja ete- lään kirkonkylästä tullaan, muuttuvat metsät vähitellen saa- den lopuksi kangäsmaisen leiman. Näissä seudun etäisim- missä osissa tavataan nuhtaita mäntymetsiä, joissa aluskas- vullisuuden muodostavat kataja ja puolukka. % Tarkastellessamme alueen vesistöjä kiintyy huomio en- a siksi tietenkin Vuokseen. Paitsi. sitä on alueella useita suu- Ex rempia ja pienempiä järviä ja lampia, kuten Helisevä, Karhu- — lampi, Kynsijärvi ja Pitkänniemen lammet. Useimmat näistä. ovat umpeenkasvavia ja niin tavattoman rikkaan kasvulli- suuden vallassa, että monessa kohden on aivan mahdotonta päästä venheellä eteenpäin. Kasvullisuuden muodostavat, paitsi erilaisia Salix-lajeja, rannemmalla kaislikkoja muodos- tavina Scirpus lacustris, Phragmites communis, joka paikotel- len saavuttaa jopa 4 m korkeuden järven pinnasta lukien, / a nå NON re A 2357 2 TIN u SA W Vi ir une JA RR SNS K 4 SN ar Ir NN = ner S m - er W 2 YTN a — 15. XIL 1917. I. Hilden, Räisälän seudun linnusto. / 85 - Typha latifolia, Eguisetum fluviatile ja E. limosum; joukossa kasvaa jokunen Ranunculus lingua, Butomus umbellatus ja Sa- gittaria sagittifolia; kauempana rannasta ovat järvet kasvul- lisuuden vallassa, jonka muodostavat Stratiotes aloides, Isoö- tes lacustris, Potamogeton natans, P. perfoliatus, Polygonum amphibium, -Nuphar luteum, N. pumilum, Numpbueg alba ja Sparganium natans. | Kaikkien vesistöjen saaret ovat tavallisesti sekametsien vallassa; ainoastaan alueen koillisosissa, Unnunkosken tie- noilla, tavataan pieniä, vain pensas- ja ruohokasvullisuuden vallassa olevia luotoja. Useihin vesistöihin laskee pienempiä puroja, joiden ran- nat monasti ovat kokonaan Humulus lupulus-, Rubus idaeus- ja Lysimachia vulgaris-kasvien peitossa. Soita ja rämeitä on jokseenkin vähän. Huomattavim- -mat ovat Nirinsuo Helisevän luona ja Hytinlahdessa oleva suo. Lopuksi mainittakoon pari ilmastosuhteita esittävää seik- kaa, jotka ovat merkityksellisiä lintujen esiintymiseen näh- den. Kevät oli hyvin myöhäinen; lehti tuli puihin vasta 27. V. 17. Kesä oli lintujen pesimiselle hyvin. suotuisa: kau- nis ja vähäsateinen. Syksy oli, kuten kevätkin, hyvin myö- häinen,- mikä seikka suuresti vaikutti monen linnun pois- muuttoon. Ensi lumi tuli vasta 16. XI. 17 ja silloin alkoivat myöskin ensimäiset pakkaset. 5 > Lintujen vieraskielisissä nimissä olen kokonaan seuran- nut Mela-Kivirikon „Suomen Luurankoisia“. Turdus viscivorus L. 18. X huomasin 1 kpl. — Walleen * > mainitsee nähneensä linnun useissa paikoin Räisälässä. T. musicus L. Yleinen synkissä saloissa. 25. VI löysin katajapensaassa n. 1.5 m maasta pesän, jossa. oli 5 munaa. Muutti pois syyskuun puolivälissä. | T. iliacus L. Esiintyy, joskin harvalukuisena, alueen eri osissa, viihtyen paraiten puutarhoissa ja lehtometsissä. - Ainoastaan 1 pesälöytö: 5. VI, pesä vaahterassa n. 2 m maasta (5 mun.). T. pilaris L.- Aivan yleinen. Ensimäiset pesälöydöt 86 1 Hilden, Räisälän seudun linnusto. 15. XIL 191 29.V. Pääjoukot muuttivat pois lokakuun lopussa, mutta muutamia yksilöjä nähtiin vielä myöhemmin, viimeiset 13.X1 Erithacus philomela (Bechst.). Walleemin aikoina — esiintyi lintu harvalukuisena paikkakunnalla. Vuosi vuo- — delta on lintu sitten kuuleman mukaan tullut yleisemmäksi, sä ja oli se kesällä 1917 yleisimpiä pikkulintuja. Tapasin sen = niin hyvin Vuoksen kuin suurten ja pienten järvien ranta- milla. Keväällä 1917 kuultiin sen laulua ensi kerran 20.V. = Kesäkuun alkupuolella lauloivat koiraat ahkerimmin; vähi- tellen laulu sitten alkoi kuulua harvemmin, kunnes se Juhan- 5 nuksen tienoilla kokonaan loppui; 14. VII kuulin vielä ker- 3 E ran sen laulua. == 28 Erithacus rubecula (L.). Yleinen synkissä havumetsissä . Pi ja sekametsissä. Poismuutto tapahtui syyskuun lopussa; > viimeiset yksilöt näin 24. IX. = 3 Ruticilla phoenicurus (L.). Yleinen. Viihtyy niin hyvin + ihmisasuntojen läheisyydessä kuin kauempana metsissä, mie- = luimmin mäntymetsissä. 30. V löysin pesän vaahteran ko- lossa ja 9. VII pesän (toinen pesye?) poikasineen Känsan- = = opiston ullakolla. Muutti pois syyskuun alussa. 3 Saxicola oenanthe L. -Yleinen kivikkomailla ee k tojen lähellä. Useita myöhäisiä pesälöytöjä tehty: 26. VII, B- 7. VIII ja 11. VIII; kaikissa poikasia. 2 Pratincola rubetra (L.). Jokseenkin yleinen pensas- mailla. ja . Sylvia atricapilla (L.). Ainoastaan kerran tavattu: 25. VS näin postitoimiston luona yksinäisen Q. — Waileen mai- : nitsee usein tavanneensa linnun. S. salicaria L. Yleinen puutarhoissa, lehti- ja ee metsissä. N S. cinerea Lath. Viihtyy hyvin niittyjen laidoissa ole- v vissa papupensaikoissa, myöskin puutarhoissa. = S. curruca (L.). Yleinen. Mieluisimmat oleskelupaikat E ovat katajaa kasvavat metsänrinteet. M Phylloscopus « sibilator (Bechst.). Kuultu ainoastaan 2 Es kertaa: 10. VI Uununkosken ja kirkonkylän välisellä tiellä = ja 21. VII Helisevän järven luona. — Walleen tapasi lin-. MASI AT "O IN JKO KR JOL" AN, LP IIN SA NUR PS = 15. XII. 1917. I. Hilden, Räisälän seudun linnusto. _ = 87 nun useissa paikoin. Renvall') mainitsee linnun v. 1897 olleen yleisen Räisälässä. Ph. trochilus (L.).. Yleinen lehti- ja sekametsissä. Pesä- löytöjä: 25. VI (6 mun.) ja 1. VIII (8 mun., toinen pesye?). Muutti pois syyskuun puolivälissä. Viimeisen kerran nähty 16. IX. Ph. rufus (Bechst.). Yleinen. Synkkien salojen tyypil- linen asukas. Muutti pois hiukan edellistä lajia aikaisem- > min, 8.1X. Hypolais philomela (L.). Pesii yleisenä puutarhoissa ja rehevissä -lehti- ja lehtometsissä. — Wall&en’in mukaan oli .se yleinen vain Räisälän hovin puutarhassa. Calamodus schoenobaenus (L.). Jokseenkin yleinen Pit- känniemen lammilla ja Kynsijärvellä. Harvinainen Helise- vässä sen laskujoen luona Vuokseen, jossa sen vain kerran, 25. VI, olen tavannut. -— Walleen'in mukaan yleinen. Calamodus dumetorum (Blyth.). Itse en ole lintua ta- vannut; Walleen näki linnun 11. VI. 86 ja 29. VI. 86. Locustella naevia (Bodd.). Wall&en tapasi linnun Myllypellolla. Anorthura troglodytes L. Räisälän hovin isossa metsässä "tapasi Walleen 19. VI. 86 poikueen. Cinclus cinclus (L.). Talvella tavataan lintu yleisesti Tuulais- ja Ukonkoskessa (A k o). - Regulus cristatus Koch, Synkissä havumetsissä yleinen. Aegithalus caudatus (L.). Talvella 1916 nähtiin 1 kpl. Räisälän hovin puutarhassa (Linko) 20.X.17 tavattiin Ivaskanmäen saarella pieni parvi, johon kuului 7—8 k (yliopp. A. Kalliala). Parus major L. Jokseenkin yleinen. Kesällä se oles- kelee kauempana ihmisasunnoista metsissä, mutta -syksyllä se tulee ihmisasuntojen lähettyville ruokaa etsimään; tällöin * linnut tavallisesti liikkuvat suurissa parvissa yhdessä hömö- tiaisten kanssa. Näillä retkillään käyttävät ne mielellään 1 Thorsten Renvall: Spridda ornitologiska anteckningar. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica v. 12, 1902, siv. 97. 88 I. Hilden, Räisälän seudun linnusto.. ravintonaan pihlajamarjoja. Yksi 14. X rengasmerkitsemäni (N:o 2476) pakastiainen saatiin 23. XI kiinni samassa pai- kassa. , P. coeruleus L. Talvella 1916 näki Aho kahdesti sa- mana päivänä 1 kpl. linnuille asetetulla ruokalaudalla. P. borealis Selys. On pakastiaista paljon yleisempi. Kesällä se asuu mieluimmin lehti- ja sekametsissä, syksyllä kts. pakastiaista. P. cristatus L. Synkissä havumetsissä yleinen. Certhia familiaris L. Harvinainen. 6. VII. 17 löysin pesän, jossa oli 6 poikasta, kuivuneessa haavassa kuoren ja puun välissä. 11. VII lähtivät poikaset lentoon. Muuten nähty kahdesti: 14. VIII ja 8.1X. Alauda arvensis L. Aukeilla mailla, pelloilla ja niityillä yleinen. 19. VI löysin pesän, jossa oli 4 vahvasti haudottua munaa. Motacilla alba L. Kaikkialla allen: läheisyy= dessä. 10. VI löysin pesän halkopinossa ja 18. VI toisen. pesän kivisillan kivien välissä (5 poik.). Muutti pois syyskuun aikana; viimeiset linnut nähtiin 27. IX. Budytes flavus (L.). Yleinen samoilla paikoilla kuin lei- : vonen, mutta tavataan myöskin kosteilla rantaniityillä. Anthus pratensis L. Alavilla niityillä ja suomailla yleinen. Anthus trivialis (L.). Yleinen havu- ja sekametsissä. 27. VI löysin pesän, jossa oli 3 munaa. Emberiza citrinella L. Yleinen katajaa kasvavilla met- sänrinteillä viljelysmaiden laidoissa. Syksyn tullen etsivät linnut ravintoaan ihmisasuntojen läheisyydessä: riihien edus- talla, teillä j. n. e. Cynchramus schoeniclus (L.). 25. VII näin Vuoksen ran- nalla 2 kpl. jä 1. VIII Kynsijärvessä joitakin yksilöjä. — Walle&een’in mukaan yleinen. Loxia pityopsittacus Bechst. 25. XI näin pienen parven. * L. curvirostra L. Kesällä 1917 esiintyi lintu sangen harvalukuisena. Pienempiä parvia nähtiin 13. VI, 19: VI, 23. VI ja 14. VIL Syksymmällä niitä näyttäytyi taasen enemmän. 15. XII. 1917. 15. XIL 1917. I. Hildén, Räisälän seudun linnusto. 89 E N = — Pinicola enucleator (L.). 1.XI näin 4 lintua käsittävän - parven, 5. XI toisen hiukan suuremman parven ja 12. XI kol- Puo parven. Kevättalvella on lintu yleisempi (A h o). = Pyrrhula rubicilla Pall. Talvella yleinen. Syksyllä 1917 E saapuivat ensimäiset etujoukot syyskuun lopussa, mutta pää- * joukot vasta lokakuun lopussa 28:X. Carpodacus erythrinus (Pall.). 16. VI. 86 näki Walleen = 1 kpl. | 2 Passer domesticus (L.). Yleinen kylissä. = P. montanus (L.). 10. VI tapasin Uununkosken kylässä 5 PESTIN > d ja 2. — Wall&en mainitsee nähneensä linnun parissa paikassa Räisälässä. E. Fringilla coelebs L. Yleisimpiä pikkulintuja. Oleske- > lee sekä lähellä että kaukana ihmisasunnoista. Jo 2. VI löy- sin pesän, jossa oli poikasia. - Ligurinus chloris (L.). Yleinen asutuimmilla seuduilla — sekametsissä. = > Chrysomitris spinus (L.). Havumetsissä yleinen. Muutti > pois lokakuun alussa; viimeisen kerran nähtiin 14. X. — *Wall6en tapasi linnun hyvin harvalukuisena. | Carduelis carduelis (L.). Hyvin harvinainen. Metsän- - vartija Kinnunen kertoi linnun kesällä 1917 pesineen > Räisälän hovin peltojen lähistöllä päättäen siitä, että hän jo - keväästä saakka oli siellä nähnyt 2 yksilöä. Itse näin lin- - nun 27. VI nimismies Bergh'in puutarhassa. Talvella nähty > kerran maaliskuussa 1916 (Aho). Acanthis linaria (L.). Syksyn ensimäinen suuri urpiais- — parvi saapui paikkakunnalle 29. X. Tästä parvesta ammuin > 5 kpl., joista amanuenssi C. Finnilän määräyksen mukaan = 4 kuului päälajiin, 1 alalajiin A. I. Holboelli Brehm. Myö- 3 hemmin nähtim lintujen melkein joka päivä kiertelevän - alueella. | = A. cannabina (L.). Pesii jokseenkin harvalukuisena — eräillä katajaa kasvavilla metsänrinteillä. Sturnus vulgaris L. Yleinen. Suurin osa lintuja muutti pois jo syyskuun aikana, mutta vielä 31. X nähtiin parvi lintuja. 90 I. Hilden, Räisälän seudun linnusto. dettiin pesä Husunsaarella koivun oksakärjessä ink 28. VI näin koko poikueen. Er. vinnokseen pihlajamarjoja. A C. monedula L. Ei pesine alueella. Huomattu K. muutamia kertoja: 27. V (2 kpl.), 28. V (2 kpl.), 29. VII 05 kpl.) ja 28.X (n. 15 kpl.). = C. corax L. Ainoastaan pari kertaa huomattu: 20. vi. näin 1 kpl. ja 20. X 3 kpl. J C. frugilegus L. Keväällä 1916 oli peltovariksia hyvin - runsaasti, mutta keväällä 1917 - näyttäytyi vain muutamia. * (A ho); näyttää siltä, kuin lintu ei pesisi älueella. ' Be Pica pica (L.). Yleinen. Kts. varis. 27 Nucifraga caryocatactes caryocatactes (L.). 14. X am- muin 1 kpl., 6, Pienen-Ivaskan puutarhassa. J Garrulus glandarius (L.). Kauempana hmisastumattä kN olevissa metsissä yleinen. Syksymmällä se lähestyy ihmis" 4 asuntoja. : = Lanius collurio L. Tavataan harvalukuisena pensasmailla viljelysmaiden reunoilla. : RR Muscicapa grisola L. Yleinen. Pesii tavallisesti raken- nuksista ulkoneville hirsille, mutta myöskin pönttöihin, pul- den oksille y. m. paikoille. Pesässä on tavallisesti 5 munaa K tai poikasta; 27. VI löysin kuitenkin pesän, jossa oli 5 pientä poikasta ja 1 muna. Viimeisen kerran näin syksyllä 2.1X. 3 M. atricapilla L. Puutarhoissa, seka-, lehti- ja erittäinkin lehtometsissä yleinen. Ampelis garrulus (L.). Talvella yleinen. Syksyllä 1917 - = nähtiin ensimäiset parvet 24. X. 2 Hirundo rustica (L.). Yleinen. Poismuutto tavla Syys- = s kuun alkupuolella. Viimeisen kerran näin lintuja 6.1X. Clivicola riparia (L.). 11. VIII näin pienen parven va ; pellolla. — Walleen’i in mukaan yleinen. A S i A SÅ 23 15. XII. 1917. 1 Bilden, Räisälän sendin linnusto. 91 Chelidonaria urbica (L.). Yleinen. Muutti pois vähän myöhemmin kuin haarapääskynen, nimittäin 11. IX. Caprimulgus europaeus L. 29. V näin 1 kpl. Aho'n mu- kaan oli lintu edellisinä kesinä jokseenkin yleinen. — Wal- leen mainitsee linnun yleiseksi. y MW Cypselus apus (L.). Jokseenkin yleinen koko tutkimus- E alueella. © Dryocopus martius L. Havumetsät kauempana ihmis- > asunnoista ovat palokärjen suosituimpia oleskelupaikkoja. 3 Syksyllä ja talvella se usein etsii ruokaansa aivan talojen — nurkissa. © Picus canus (Gmel.). Joku vuosi sitten nähtiin 1 kpl. = (Aho). Dendrocopus major (L.). Yleisin tikkalajeista. Oleske- lee ympäri vuoden sekametsissä. D. leuconotus (Bechst.). 20. X ammuin % Pitkänniemen lampien luona. — 21. VI. 86 ampui Wall&en nuoren linnun - Räisälän hovin puistossa. D. minor (L.). Tavataan samoilla paikoilla kuin isotikka, joskaan ei niin yleisenä. 28. VI löysin pesän haavan kolossa > n 10 m maasta; siinä oli suuret poikaset. Syksyllä linnut . tulivat ruokaansa etsimään talojen luota. Iyrix torguilla L. Yleinen metsissä lähellä ihmisasuntoja. Paitsi useita pesälöytöjä puiden ja kantojen koloissa löysin 14. VI pesän pöntössä. Myöhäisenä löytönä mainittakoon - vielä 10. VIII löytämäni pesä, jossa oli keskikokoiset poi- kaset. | = - Cuculus canorus L. Yleinen. 30. V löysin maassa käen munan, jonka mitat olivat 23:18 mm. — Näkyy mielellään >> asettavan munansa räkättirastaiden pesiin (Link o). E Circus cyaneus (L.). Kaksi kertaa olen tavannut linnun alueella: 12. VI näin 1 kpl. Tuulaiskosken luona ja 23. VII näin myöskin 1 kpl. lähellä Unnunkoskea. Falco subbuteo L. Jokseenkin usein nähty. F. aesalon Tunst. Pesii, joskin harvalukuisena koko alueella; päättäen siitä, että se monasti nähtiin kesäaikaan, aN REN = Ba "ale, 92 I. Hildén, Räisälän seudun linnusto. esim. 5. VI, 7. VI ja 3. VIL Aho ilmoittaa myös linnun per sivän Räisälässä. Vielä 20.IX näin 1 kpl. Et: Tinnunculus tinnunculus (L.). Yleisin haukkalaji. Muutti, pois elokuun lopussa. — Wall6en mainitsee muutamia ker- toja nähneensä linnun. = Accipiter nisus (L.). Asustaa jokseenkin yleisenä metsä- - A seuduissa, joista se päivisin lähtee saaliinajolle viljelysmaille. a Astur palumbarius (L.). Jokseenkin yleinen havumet- sissä kaukana ihmisasunnoista. On jo useana vuonna pesi- ' nyt Ivaskanmäen salossa (Pärnänen). = Pernis apivorus (L.). Kinnusella oli hallussaan täy- g tetty yksilö, jonka hän elokuun loppupuolella 1917 oli am- - E punut Räisälässä. 229 Buteo buteo (L.). Jokseenkin harvinainen. Aguila chrysaötus (L.). Oli tri Th. Schwindt-vainajan = - ilmotuksen mukaan ennen jokseenkin yleinen. Nykyään hy- | vin harvinainen. Todennäköisesti pesii ainoastaan yksi pa- riskunta enään alueella, nimittäin Alhotojalla, jossa moni - henkilö on nähnyt kotkaparin lentelevän. JN Pandion haliaötus (L.). Jokseenkin harvinainen (Lin k 0). Bubo bubo (L.). Synkissä havumetsissä yleinen (Linko ja Pärnänen). = Nyctea scandiaca (L.). Aho kirjottaa yksityiskirjeessään: JA , Olen syksyisillä reitkilläni tavannut“. Joku vuosi sitten toi — eräs mies tapporahoja saadakseen Berghille 1 kpl. Nyctala Tengmalmi (Gm.). Kinnusella oli täytettynä. dl 1 kpl., jonka hän elokuussa 1917 oli ampunut Kivipellolla. E Syrnium uralense Pall. Toukokuun alkupuolella 1917 ampui Kinnunen 2 kpi. Husunsaarella; linnut olivat hänen = hallussaan täytettyinä. = S. aluco (L.). Pastori R. Rainiolla oli täytettynä lintu,. Be joka oli tapettu talvella 1915—16 hänen asuntonsa lähellä; — toinen yksilö tapettiin pääsiäisen aikaan 1917 samassa pai- E kassa. Ei ole muuten niinkään harvinainen alueella (Kin- E nunen ja Pärnänen); niinpä on se jo useita vuosia pe- a sinyt erään koivun kolossa Ivaskan salossa (Pärnänen). E Columba - palumbus. L. Yleinen. Poismuutto tapahtui. 3 Pa = (AX mig *- | st Fa Y - 1.0.0 N - 718 E DAS ET ee re FE LL + + 415. XII. 1917. 1. Hildén, Räisälän seudun linnusto. 93 - | pääasiallisesti syyskuun lopussa, mutta vielä lokakuun keski- välissä näkyi yksinäisiä lintuja, viimeiset 16. X. — CC. oenas L. Ei ole harvinainen. Nähty esim.: 2. VII ; (2 kpl.), 4. VII ja 21. VII. Silloin tällöin on löydetty pesiä haavan. kobista (Pärnänen). Muutti pois syyskuun alussa, 5. IX näin viimeiset ovista — Walleen tapasi linnun muu- > taman kerran. C. livia Temm. f. domestica (L.). Räisälän hovin ja kap- palaisen asunnon luona pesii muutamia pareja. Bonasa bonasia (L.). Jokseenkin yleinen sekametsissä. > Tetrao urogallus L. Oli kesällä 1917 erittäin yleinen. Tetrao tetrix L. Yleinen. Lagopus lagopus (L). Walleen tapasi 30. VI. 86 poi- .kueen. Perdix perdix (L.). Tavataan jokseenkin harvalukuisena aukeilla mailla. , Grus grus (L.). Pesii lukuisasti alueen isommilla soilla: - * Nirinsuolla ja Hytinlahden suolla. Poismuutto alkoi jo syyskuun lopussa ja jatkui marraskuun alkuun; ensimäisen kurkiparven näin 21. IX. Muuttaessaan pois näkyvät kurjet mielellään käyt- yi ... .. 0» .. . . >> tävän hyväkseen kuutamoöitä; niinpä 3:nen ja 4:nen samoin- kuin 4:nen ja 5:nen päivän välisinä öinä marraskuuta näin tavattoman suuria parvia lentävän suunnassa NO— SW. Fulica atra L. Jokseenkin yleinen sekä pienissä että suurissa lammissa ja järvissä. Elokuussa 1916 ammuttiin nuorilintu Kynsijärvessä (apt. G. Z. Forsström); kesällä 1916 löydettiin pesä Pitkänniemen lammissa (Pärnänen). 28. VI löysin pesän samassa lammessa; siinä oli silloin 7 > vahvasti haudottua munaa; 29. VI oli jo kolmesta munasta kuoriutunut poikanen. 1.VIII näin joitakin yksilöjä Kynsi- järvessä. Crex crex L. Jokseenkin yleinen. Keväällä 1917 kuul- tiin lintu ensimäisen kerran 27. V. Ortygometra porzana L. 12. VI, 23. VI ja 27. VII kuulin. kaislarääkän tutunomaista vihellystä. — Walleen kuuli lin- nun useasti. Vanellus vanellus (L.). Vuodesta 1915 alkaen on kappa- 4 ; - SER laisen asunnon edustalla olevalla alavalla niityltä aa (8 > 4 pariskuntaa. 24. VI löydettiin pesä samassa paikassa; siinä" : oli silloin 3 lentokykyistä poikasta; jotka rengasmerkittiin; . samana päivänä ammuttiin 1 kpl. K Totanus fuscus L. 28. VI. 86 tapasi Walleen 3 kpl. Räisälässä. ar M T. ochropus (L.). Walleen mainitsee linnun Posiva alueella. | AR T. glareola (L.). Wall&een’in mukaan on lintua harva" a lukuisasti Räisälässä. ; ä T. littoreus (L.). 24. VI näin 1 kpl., 23. VIII kuulin muu- - tamia kertoja viklan huutoa. — aa kirjoitit 27. VI. 86 tavanneensa poikueen. Be Tringoides hypoleucus (L.). Yleisin kahlaaja. 9. VI ye dettiin pesä, jossa oli 4 munaa. Muutti pois syyskuun alussa; viimeisen kerran näin 1 kpl. 11.1X. Numenius arcuatus (L.). Yleinen vesiperäisillä, Bari > niityillä. Elokuun lopussa näin viimeiset yksilöt. AR SS N. phoeopus (L.). Kappalaisen asunnon edustalla ole- - valla niityllä pesi kesällä 1917 yksi pariskunta päättäen. siitä, = että monta kertaa kesän aikaan näin 2 yksilön siellä len- televän. Scolopax rusticula L. Yleinen kosteissa metsissä. 25. Vi löysin pesän, jossa oli 4 munaa; 6. VII tapasin 4 juuri pe- sästä lähtenyttä poikasta, jotka rengasmerkitsin. Viina kerran nähty 8. IX. M Gallinago gallinago (L.). Kosteilla rantaniityillä jokseen- — kin harvinainen. 5 Botaurus stellaris (L.). On jo useita vuosia pesinyt Kyneiä * järvessä (Forsström ja Linko); kesällä 1917 tavattiin se lisäksi Pitkänniemen lammilla pesivänä (Pärnänen). Ensi kerran kuultiin linnun huutoa keväällä 1917 2. VI (Fors- ström). 1. VIII näin 1 kpl. Kynsijärvessä. 17. VIII ammut- tiin Pitkänniemen lammilla 1 kpl., jonka lihasmaha avatta- 'essa sisälsi 2 ruutanaa (Cyprinopsis carassius) ja 1 Aeschna grandis. Kinnusella oli hallussaan kaksi täytettyä yksi- löä, nuoria lintuja, jotka hän oli elokuun alussa 1917 ampu- KIL. 1917. = 1. Hilden, Räisälän seudun linnusto.. 2 ; 95 I — televät päivän tai pari, oleskellen silloin monasti anal sen asunnon edustalla olevassa järvessä tai pienissä metsä- — lammissa Sairalaan johtavan tien varrella (Kalliala). 19. XI — nähtiin suuria parvia lentelevän Räisälän kirkonkylän yli (Pärnänen). = + Anser (fabalis Lath?). 5. VI näki eräs mies suuren hanhi- j . parven eräällä pellolla. = Spatula clypeata (L.). Pesii jokseenkin yleisesti sekä E, "Vuoksessa että suuremmissa järvissä (A h o). 3 Mareca penelope (L.). Jokseenkin yleinen samoilla pai- — koilla kuin edellinen laji. Anas boschas L. Aivan yleinen. Ensimäisen poikueen — näin 28. VI. Muutti pois syyskuun lopusta lokakuun lop- | - puun; viimeisen parven näin 28. X lentävän suunnassa NO * —SW. Syksyllä muuttaessaan laskeutuvat sinisorsat usein — pelloille suurissa, monta sataa lintua käsittävissä parvissa — syysviljaa syömään (Pärnänen). — Anas crecca L. Yleinen. Fuligula fuligula (L.). 24.V, 25.V ja 26. V näin joka: — kerralla 2 kpl.; myöhemmin kesällä ei lintuja näkynyt, joten E on luultavaa, etteivät ne pesi alueella. | = >. Clangula glaucion (L.). Yleinen. Oleskelee mieluimmin — pienissä metsälammissa. Oli esim: kesällä 1917 aivan ylei- E nen Tuulaiskosken luona olevissa pienissä lammissa, joissa ensimäisen poikueen näin 12. VI. TN Aus 3 Harelda hiemalis (L.). 25. V nähtiin pieni parvi lentä- — vän tutkimusalueen yli. [Läpimatkalla Viipurissa näin 23. V — tavattoman suuria, useita satoja, jopa tuhansia mua käsit- = täviä alliparvia lentävän kaupungin yli.] | Mergus merganser L. Jokseenkin nsnsti 28. VI — näytti Pärnänen minulle männyn kannon, missä iso kos- kelo jo useita vuosia oli pesinyt, viimeksi keväällä 1917, jol- N Al 96 I. Hildén, Tietoja Räisälässä esiintyvistä Imettäväisistä. 15. x loin pesässä oli ollut toista kymmentä munaa. Nyt oli sii jälellä ainoastaan mätämuna (mitat 64:48 mm). M. serrator L. Edellistä lajia jonkun verran yleisempi. Sterna hirundo L. Yleinen. 23. VII näin eräällä luo-- dolla Unnunkosken -luona muutamia juuri Kaa poi- 4 kasia. 7 Larus canus € Pesii alueella jokseenkin yleisesti. L. fuscus L. Tavataan harvalukuisena alueella. : Podiceps cristatus (L.). Aivan yleinen Vuoksessa ja suu- ä remmissa järvissä. (ii P. griseigena (Bodd.). 1. VIII näin useita en Kynsi järvessä yhdessä edellisen lajin kanssa. P. auritus (L.). Wall&een mainitsee linnun yleisim- mäksi kuikkalajiksi. 2 N > Gavia arctica (L.) ja G. lumme Gunn. ovat jokseenkin - harvinaisia. | SA Ylläolevasta luettelosta käy ilmi, että Räisälän sua linnusto käsittää kaikkiaan 131 lajia. Näistä on „Suomen Luurankoisten“ mukaan Karjalan kannakselle (Ik) uusia 10 lajia, nim.: " : EN Carduelis carduelis , Pernis apivorus < a Nucifraga caryocatactes Nyctea scandiaca er. Cinclus cinclus Nyctala Tengmalmi W Picus canus Syrnium uralense 2 a Dendrocopus leuconotus Syrnium aluco. Kr Seuraavaa 4 ei ole „Suömen Luurankoisten“. mukaan - ennen tavattu pesivinä alueella: by! jo N An: Acanthis cannabina Grus grus SS Falco aesalon Numenius phoeopus. W Shape I. Hilden jätti edelleen painettavaksi: Tie = toja Räisälässä esiintyvistä imettäväisistä. Vesperugo sp. Iltasin loppukesällä 1917 näin usein je pakkoja lentelevän pihamailla ihmisasuntojen luona, mutta R kun en niitä saanut pyydystetyiksi, en voi sanoa varmuu- - ; della mihin lajiin ne kuuluivat. Rå Vespertilio mystacinus Leisl.? Veden pinnan yläpuolella. 2 wi . 3 monta ts ta NAS Ar. RER PRATA RN Ng va PENG a yv % på 53 E F = 15. XII. 1917. I. Hilden, Tietoja Räisälässä esiintyvistä imettäväisistä. 97 lenteli useasti yölepakkoja, jotka kenties kuuluivat tähän lajiin. Talpa europaea L. Yleinen. Sorex vulgaris L. Yleinen. Teillä löysin usein kuolleita . yksilöjä. Sorex pygmaeus Pall. Oli talvella 1915 jokseenkin ylei- nen Räisälän apteekilla, jossa tammi- ja helmikuun aikana pyydystettiin 3 yksilöä (Forsström); näistä on yksi kansanopiston kokoelmissa. Lynx lynx (L.). Kesällä 1915 tappoivat muutamat työ- miehet airoilla erään ilveksen sen uidessa Vuoksessa. Nahka on nykyään nimismies Bergh'illä. Pituus on 90+21 cm. Mustela erminea L. Jokseenkin tavallinen. M. nivalis L. Edellistä lajia harvinaisempi (A h o). Foetorius putorius (L.). Asuntojen ulkohuoneissa ja ai- toissa aivan yleinen. Kesällä 1917 oli eräällä pariskunnalla asuntonsa Ivaskan hovin tallin lattian alla. Sieltä saatiin pyydystetyksi kaksi poikasta, toinen 23. VI, toinen 25. VI.. Martes abietum (L.). Oli vielä tuonnoin aivan yleinen (Schwindt), mutta on nykyään melkein kokonaan hä- vinnyt. | Lutra lutra (L.). Saukosta on sanottava sama kuin edel- lisestä lajista. Meles meles (L.). Yleinen. Kesällä 1917 näytti Pärnä- nen minulle Ivaskansalossa aivan pienellä alueella 3 mäyrän- luolaa, joissa eläimet jo useana vuonna ovat asustaneet. Canis lupus L. Viimeisen kerran nähtiin susia Räisä- lässä v. 1880, jolloin samana talvena tapettiin 18 kpl. (Schwindt). Vulpes vulpes (L.). Aivan yleinen. Talvisin pyydyste- tään kettuja tavattomasti. Ursus arctos L. Schwindtin ilmotuksen mukaan oli karhu viime vuosisadan puolivälissä vielä jokseenkin yleinen, mutta on nyt kokonaan hävinnyt. Viimeinen karhu ammut- tiin pitäjäjahdilla v. 1866 (tai -67). ! p Pteromys volans (L.). Kesällä 1913 oleskeli 1 kpl. pi- temmän ajan hautausmaan lähistöllä (koulul. H. Rainio). 7 Sciurus vulgaris L. Oli kesällä 1917 jokseenkin yleinen. Mus decumanus Pall. Yleinen asuinrakennuksissa. Mus musculus L. Yleinen samoilla BIN kuin edel- linen laji. Mus silvaticus L. Yleinen. Syksyllä 1917 pyydystin : useita yksilöjä Pienen-Ivaskan asuinhuoneissa ja aitoissa. Kaikki pyydystämäni yksilöt näyttävät kuuluneen JA J" fennicus Hiltzh. Apodemus (Mus) agrarius Pall. Laji on maassamme en- nen tavattu ainoastaan kaksi kertaa; molemmat löydöt ovat Viipurin lähistöltä !). Vuonna 1917 tekemäni havainnot osot- tavat, että laji on aivan yleinen Räisälän seudulla. Hiiren- pyydyksillä sain loka- ja marraskuussa Pienessä-Ivaskassa kiinni suuren määrän, osaksi asuinhuoneissa, osaksi vilja- aitoissa; alkukesällä oli minulla hiirenpyydyksiä sekä ul- kona asuinrakennusten lähettyvillä että itse taloissa, mutta ; en tällöin saanut ainoatakaan yksilöä pyydystetyksi. Lajin esiintymisestä paikkakunnalla mainittakoon lisäksi, että talvella jä 1915 pyydysti Aho Kansanopistolla useita kymmeniä tähän lajiin kuuluvaa yksilöä, joista hän minulle määräämistä var- ten on näyttänyt muutamia. Lajin harvinaisuuden vuoksi lienee paikallaan mainita tärkeimmät mitat pyydystelyisä yksilöistä. Kaikki mitat ovat mm. Ehrström on ennen tavatun kahden yksilön nojalla esittänyt, että meikäläiset hiiret niin suuressa määrin eroa- vat Keski-Europassa tavatuista yksilöistä, että arvelee ky- symyksessä olevien yksilöjen kuuluvan erityiseen alalajiin, jolle hän on antanut nimen karelicus. Viimekesäiset löytöni näyttävät kaikin puolin tukevan tätä otaksumaa. Alalaji eroaa päälajista, kuten Ehrström mainitsee, pääasiallisesti siinä, että hännän renkaiden lukumäärä on pienempi (pää- lajilla vähintäin 120), ruumiin ja hännän välinen pituusero on suurempi: ja väri selässä on keltaisenharmaanruskea, ) K. E. Ehrström: Eine abweichende Form von Apodemus (Mus) agrarius Pallas aus Finland. Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. v. 40, 1913—14, siv. 16—18. < rf x - PE a Td 15. XII. 1917. I. Hilden, Tietoja Räisälässä esiintyvistä imettäväisistä. 99 AS Päivä- —| Suku- Ruumiin| Hännän Bro E = = E ıKorvan | Jalan määrä | puoli | pituus |pituus!) 5 SES pituus | pituus mo? = 28.%.17.|.08 89,6 66,8 22,8 108 111 18,9 Ya EKIAT 15 O 86,9 59,1 27,8 103 10,7 18,9 EXT | 0 86,2 60,3 25,9 110 10,5 19,0 27. X.17 | — 93,0 — — — — — 30. X.17 | — 90,0 61,0 29,0 — — — 6. XL 17 |. g 98,1 70,9 27,2 | . 100 12,0 19,7 6. XI. 17 3 95,5 66,5 29,0 100 11,5 19,3 10. XT. 17.7. & 94,9 67,1 27,8 106 11,6 18,0 1 KILIT 1. er 89,5 62,5 27,0 105 10,7 19,0 13. XL.17 I 16 90,8 65,8 25,0 105 11,3 17,8 ; ERS DW (N RNO 99,1 67,4 31,7 108 11,6 17,9 17. XL 17 N 89,0 58,0 31,0 110 1156 18,1 ih 00.9 NG 93,7 | 160,3 33,4 | 108 12,0 18,3 20. X1.17 | € 90,5 | 60,5 304 | = 106 11,8 19,1 20.X1.17 | G 87,5 57,0 30,5 104 11,1 18,0 | Keskiarvo 916 63,1 * 28,5 106 11,3 18,8 Maximum 99,1 70,9 33:17 ,810° 14.10 19,7 | Minimum : 86,2 57,0 22,8 100 10,5 17,8 kun taasen se keski-europalaisilla yksilöillä on ruskean- punainen. ; i - Hypudaeus glareolus (Schreb.). 25. VI näin Ivaskansa- "lossa 1 kpl. ja 1. VIII myös 1 kpl. eräällä saarella Kynsi- järvessä. Pienen-Ivaskan ruokahuoneesta sain 10. XI pyy- dystetyksi 1 kpl., 11. XI 3 kpl. ja 26. XI 1 kpl. Lajia ei ole ennen „Suomen Luurankoisten* mukaan huomattu Kar- — jalan kannaksella. Paludicola amphibius (L.). Vesien rannoilla yleinen. Agricola agrestis (L.). Yleinen. Kesällä 1917 tekivät peltomyyrät suurta vahinkoa syömällä mukula- ja juurikas- veja. 21. XI pyydystin 1 kpl. Pienen-Ivaskan ruokahuo- neesta. — Huvittavana havaintona mainittakoon, että samasta paikasta, Pienen-Ivaskan ruokahuoneesta, tätä lajia lukuun- !) Uloimmat häntäkarvat mukaanlaskettuina; niiden pituus 3— 5 mm. hr Kaa SS SKAP VET Ua 5 N W 100 I. Hilden. — Backman. . 15. XII 1917. ottamatta pyydystettiin ennenmainituista lajeista Mus de- cumanus, M. musculus, M. silvaticus, M. agrarius ja Hypu- daeus glareolus. Lepus timidus L. Yleinen. Lepus europaeus Pall. Yleinen. Kerrotaan erään Räisälän hovin entisen omistajan, kreivi Sievers'in tuottaneen ru- sakkojäniksen Räisälään. Alces alces (L.). Syksyllä 1915 oli kolme hirveä jon- kun aikaa oleskellut Ivaskanmäensalossa (Pärnänen). . Forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman gjorde pä basen af fleräriga exkursioner ett förelöpande meddelande rörande Ödemarksiloran i mellersta Österbotten.') Dä jag sommaren 1913 i egenskap af därtill förordnad afdikningsforstmästare i Bottniska inspektionsdistriktet vid- tog med torfmarksundersökningar, till en början i Pyhäjoki revir, var jag besluten att i den män tiden det medgaf genom floristiska studier söka bidraga till en närmare känne- dom om floran i mellersta Österbotten, hvilken härintills i hög grad blifvit försummad. Att mina floristiska studier nästan uteslutande skulle komma att gälla ödemarks- floran ligger i sakens natur, dä jag af min tjänsteverksam- het var bunden vid kronomarkerna, hvilka ju i värt land främst upptaga ödemarker. Genom erfarenhet frän tidigare är och frän andra trakter var jag pä förhand öfvertygad om, att ett ingäende studium af ett större omrädes öde- marksflora i mänga afseenden skulle komma att visa sig lärorikt och lämna resultat af intresse. Dels hafva nämli- gen vära vidsträckta ödemarker, som öfver hufvud utgöra de floristiskt fattigaste trakterna, i stort sedt totalt undvikits af vära botanister, särskildt de yngre, hvilka där haft föga tillfällen till fynd af „rara“ växter. Ä andra sidan ligger det i sakens natur, att fyndet af. en sällsynt växtart inom 1) Med afseende äi det följande omnämnda orter hänvisas till författarens karta (1:400,000) öfver kronomarkerna i mellersta Öster- botten: Acta Forestalia Fennica 8, N:o 3, 1918. \- 15. XII. 1917. Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 101 ett ödemarksområde ofta skall erbjuda ett vida större in- tresse än ett motsvarande fynd gjordt exempelvis på Åland eller i andra bördigare nejder. Härtill kommer, att först. ett noggrant studium af ödemarksfloran kan gifva en exakt bild af de s. k. allmänna arter- nas verkliga utbredning. Ett sädant studium har lärt mig, att mången art, hvilken i allmänhet ansetts och fortfarande anses vara mycket allmän öfverallt i landet, i själfva verket företer en mycket ojämn utbredning, i det den antingen totalt saknas eller är utomordentligt sällsynt ej endast inom smärre områden, utan inom*hela socknar, . ja t. o. m. öfver mycket stora områden, omfattande arealer af många 10-tal kvadratmil. Betydelsen af en exakt utredning af de s.k. allmänna arternas utbredning har pä ett klarare och mera öfver- tygande sätt än någonsin tidigare framhållits af Alvar Palmgren, som i sitt i så många hänseenden märkliga ar- bete, „Studier öfver löfängsområdena på Åland" (I—III, 1915 —17), bl. a. för det stora flertalet äfven s. k. allmänna arter påvisar en oväntadt ojämn utbredning inom den åländska skärgården. Tyvärr är det endast alltför vanligt, att äfven äldre florister vid sina vandringar i naturen betrakta floran med om jag så får säga förutfattad mening, i det de såsom allmän betrakta och anteckna en art, hvilken för deras med- vetande framstått såsom sådan, ehuru de kanske sett arten pä endast något enstaka ställe (fr Palmgren s. 173). Med en viss kännedom om arternas utbredning öfver hufvud behöfver man ej alltför länge ögna i lokalfloror för att inse, huru vilseledande frekvensuppgifterna i själfva verket ofta äro. Till styrkande af det sagda må här exempelvis beaktas, att Polypodium vulgare, Glyceria fluitans, Carex teretiuscula, Calla och Cardamine pratensis uppgifvas (se Hjelt, Con- spectus) vara tämligen allmänna eller allmänna i mellersta Osterbotten. Af nämnda arter har jag emellertid ingenstädes sett Carex teretiuscula '), oaktadt jag särskildt sökt den, de öf- 1) Anträffades af mig sommaren 1918 i Perho. ' , ur - > > x n jää fs ” So 102 Backman, Odemarksfloran i mellersta Österbotten. 15. XII 1 här och där). Floristernas feluppskattning af frekvensen N och dennas ojämnhet framstår måhända klarast, dä vi be- > trakta nägra par af närastäende växtarter, hvilka af.det stora flertalet botanister i värt land jämnställts med afseende ä frekvens och oftast uppgifvits vara allmänna, ej endast i AR mellersta Österbotten, utan äfven i de flesta öfriga pro- vinser: Lycopodium annotinum L. clavatum Phegopteris dryopteris Ph. polypodioides Carex rostrata C. vesicaria Salix bicolor S. nigricans Af dessa torde endast de fyra arterna till vänster i verklig- - heten öfverallt vara allmänna — mycket allmänna; de öfriga hafva en nägot ojämn utbredning och äro i allmänhet vida sällsyntare. Sälunda äro i mellersta Österbotten Carex vesi- caria och Salix nigricans rara, dä äter Lycopodium clavatum och Phegopteris polypodioides förmodligen förekomma h.o.d. Denna öfvervärdering af frekvensen för de fyra arterna till höger kan delvis (för Carex vesicaria och Salix nigricans) bero pä en förblandning af arter, oftare torde den dock kunna förklaras af att resp. författare tagit för gifvet, det arten vore allmän, och pä den grund i naturen ej alls vinnlagt sig om att rätt uppskatta frekvensen. Annu mä i detta = sammanhang nämnas, att en mängd arter, hvilka ätminstone förf. af denna uppsats a priori vore böjd att betrakta som _ nägorlunda allmänt utbredda i Österbotten, antingen nästan totalt saknas därstädes (Gymnadenia conopsea, Dianthus deltoides) eller hafva en rätt inskränkt utbredning (Fragaria, Potentilla erecta, Rubus Ideus). Ä andra sidan har män- gen art, som utgör karaktärsväxt för de vidsträckta mos- sarna och myrarna i Osterbotten och närliggande provinser | (exempelvis Carex pauciflora och C. filiformis) betecknats säsom endast tämligen allmän (eller h. o. d. förekommande), detta tydligen pä grund af att ifrägavarande lokaler und- vikits af exkurrenter. | Under de fem senaste somrarna har jag vid torfmarks- N N Pn a SN ur 5 A ad - NS us it i en = v p ean / 2 XK Atik p > zer N a Wah TEN L PT nya Verde a0 VN 2 = PI ASK W L PW. | 5 RE KN BE RR NE BAUT IAN N KA SKI A Be A BEN LS a PAD ARE a a RE a man OS TER fr Evo k 4 N TAGS nn P N s." » « N 1 15. XII. 1917. Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 103 4 undersökningar å kronomarker från Alajärvi och Perho i = söder (c. 63° n. bredd) till socknarna utefter Pyhäjoki älf i > norr (64° 30° n. bredd) gjort äfven floristiska anteckningar i samma trakter, hufvudsakligen dock i trakterna utefter Pyhäjoki älf (Pyhäjoki, Merijärvi, Oulais, Haapavesi, Kärsä- mäki och Pyhäjärvi socknar) och Kalajoki älf (främst Yli- vieska, Nivala och Sievi 'socknar); mindre fullständiga äro anteckningarna tills vidare för Haapajärvi, Reisjärvi, Lesti > och Perho. Det hittills samlade floristiska materialet hop- pas jag emellertid blifva i tillfälle att yttermera komplettera och vill därför nu offentliggöra endast en del af de gjorda fynden och iakttagelserna, hvilka torde kunna päräkna ett större allmänt intresse. BI. a. torde några här åsyftade iakt- tagelser vara ägnade att belysa florans och klimatets ut- veckling under postglacialtiden, till hvilken fräga jag hop- pas senare blifva i tillfälle att återkomma i samband med | en redogörelse för områdets fossila flora. 1. Botrychium Virginianum. | I medlet af juni 1917 var jag inom Isokangas krono- k > park i Nivala sockens norra del (vid gränsen mot Ylivieska) = sysselsatt med okulära torfmarksundersökningar; högkvarter 3 hade jag å det synnerligen välmående och snygga skog-- vaktaretorpet Ruisku, beläget 2 km V om Harju gård. På min förfrågan rörande förekomsten af särskilda buskar upp- gäfvo torpets invånare bl. a., att Ribes nigrum skulle växa i närheten af Haaraneva mosse, c. 3 km NE om Ruisku torp. Vid besök pä den anvisade platsen anträffades dock ej nägra vinbärsbuskar. Ute pä mossen antecknade jag bl. a. Juncus stygius, Eriophorum alpinum, Rhynchospora alba, Carex livida | och Orchis incarnatus. Vid mossens sydvästra lagg iakttogs ett granbeständ, och dä gränen är jämförelsevis sällsynt i trakten och vanligen bunden vid något bördigare jordmån med en rikare växtlighet, vandrade jag till stället. Här bil- dade högvuxen gran skogsbeståndet i ett kärr i laggen af mossen. I kärret antecknades bl. a. Coralliorrhiza, Viola epip- sila, Eqvisetum palustre, Athyrium filix femina. Å den ofvan k | KN | BE Re 104 Backman, Odemarksfloran i mellersta Österbotten. 15. XII. 1917. kärret belägna skogsmarken, som höjde sig endast 1 ä 2 ä W m öfver mossens nivä, hade tidigare (enligt uppgift för c. 50 år sedan) befunnit sig ett mindre torp; ännu kunde tyd- ligt skönjas igenvuxna diken. Det ojämna skogsbeständet. var hufvudsakligen sammansatt af löfträd: björk, al, asp, rönn, Salix caprea, S. cinerea, dessutom sparsam tall och gran. Vid undersökning af den tämligen rika och frodiga vegetationen och anteckning af där förekommande arter i en för ändamålet uppgjord, tryckt förteckning anträffade jag till min stora förvåning ett ungt, fertilt exemplar (25 cm. högt) af Botrychium Virginianum. Trots ifrigt sökande un- der en half timmes tid lyckades jag ej finna flera än detta enda exemplar. Det växte på östra sluttningen af mon, c. ett tiotal meter från laggen af grankärrét, på södra sidan af en 0.5 m hög stubbe, öfvervuxen med Hylocomium pa- rietinum (ymn.), H. proliferum (spars.), Linnea, Aspidium dryopteris och Vaccinium vitis Idea. Det växte strax invid stubben, som närmast omgafs af följande arter: Aspidium dryopteris Geranium silvaticum Rubus saxatilis Egvisetum pratense Oxalis acetosella Vaccinum vitis Idea Egvisetum silvaticum Paris gvadrifolia Sorbus aucuparia Cirsium heterophyllum Rubus arcticus (telningar) : I närheten antecknades nägra smä Ribes nigrum-buskar. Botrychium Virginianum är härintills känd frän följande ställen i Finland'). — Karelia olonetsensis. Petrosavodsk: Giinther, Kihlman. — Karelia onegensis. Tiudie: Sim- ming; ad lac. Nigozero (Günther), inter Dvorets et Mund- = järvi spec. compl.: Kihlman. — Karelia ladogensis. Impilaks, prope praedium Viipula: H. Backman; spec. etiam leg. H. Genetz. Impilaks, Majatsaari holme: Alvar Palmgren (enl. uppgift af Palmgren var lokalen honom delgifven af dr Rafael Vegelius); enligt muntligt meddelande af docent A. Palmgren växte sommaren 1900 ett halft hundratal exem- plar pä holmen, där förf. följande sommar (1901) endast 1) Där ej andra källor omnämnas, härstamma uppgifterna från Hj. Hjelts Conspectus Florae Fennicae, Pars I, s. 68 (Acta Soc. pro Bet, Flo); 215. XII. 1917. Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 105 iakttog enstaka exemplar. Kirjavalaks, Paksuniemi, 2 exx. i lund: A. Palmgren (enl. muntligt meddelande, se äfven Medd. Soc.F.etFl.Fenn. 44, sid.114). Suistamo, Leppäsyrjä, Itkenmäki norra sluttning, 11 exx. pä en ängsartad öppning i frisk lund pä dolomitgrund: Vilho Pesola 1914. Leppäsyrjä pä NW sluttningen af Saariselkä dolomitbergs NE del, 2 exx. jämte Cypripedium pä ett nägot stenigt ställe i lund af lind och al: Vilho Pesola 1915. — [Alandia. Eckerö: Zetterberg. Enligt meddelande af doktor H. Lindberg mäste lokalupp- giften för det i Universitetets museum förvarade exempla- ret anses vara högeligen osäker').] — Ostrobottnia me- dia. Nivala, Isokangas kronopark, 115 m ö. h., 60 km från kusten, 64 3° n. br. (2.2 km från Ylivieska och 2.4 km från Haapavesi sockengräns; 400 m frän kronorän), ett exemplar: A. L. Backman 1917. — Ostrobottnia borealis. Ne- dertorneä, Ruottala by, kalkberg, 66° n. br., minst ett 40-tal exemplar: A. Rantaniemi 1915 (Medd. Soc. F. et FI. F. 42, s. 37). Mera sannolik än förut framstår numera F. Nylan- ders uppgift (se ConSpectus) från Autti vid Kemi älf i syd- ligaste delen af Rovaniemi, omkring 66° 18, ehuru det na- turligtvis ej är uteslutet, att nägon annan art äsyftats. I Sverige är för arten nägot öfver ett 10-tal spridda fyndorter bekanta, den nordligaste ä Täsjöberget (300—500 m ö.h.) i nordvästra hörnet af Ängermanland, c. 19 mil frän kusten, 64° 12' n. br. (se G. Andersson och S. Birger, Den norrländska florans geografiska fördelning, s. 226— 228); öfriga i Jämtland, Medelpad (i fem skilda socknar enl. C 01- linder), Gästrikland, Dalarne, Västmanland, Uppland och Närke. I Norge saknas arten, enligt benäget meddelande ' af docenten, doktor Gunnar Samuelsson. Såsom af ofvanstående framgår, är arten i såväl Fin- land som Sverige iakttagen på en mängd från hvarandra vidt skilda orter. Egendomligt är, att den, likasom flera andra Bofrychium-arter, oftast anträffas i endast enstaka in- Z een En A Äh a u dus !) „Etiam ex insula Eckerö Alandiae, ubi tamen incertum“ (Sche- * dae operis quod inscribitur Plantae Finlandiae exsiccatae, Fasc. I-VIII, 1906, sid. 3). hållas, att dess förskömi i Nivala under ode Pr t kan finna sin förklaring i kalkrik ständort; trakten är steril och lokalen med säkerhet icke kalkhaltig. Snararefävii - detta fall med Palmgren (Löfängsomrädena pä Äland, 111) räkna med ett pregnant uttryck för slumpen som växtgeo- | grafisk faktor. 2. Myrica gale. Under en resa från Perho till Haapavesi i slutet af juli. månad 1917 erfor jag ä Kiiskilä gård vid norra stranden af - sjön Lestijärvi, i socknen af samma namn, att svanen ärli- o gen plägat häcka å Tuomikonneva vid Särkijärvi träsk i. Toholampi vid Sievi sockengräns, endast 3 km från Lesti i och Reisjärvi sockenrä. Tillika visste värdinnan berätta, att „mursuheinä“ ymnigt växte å gårdens ängsskifte vid ofvan- - nämnda Särkijärvi träsk; växten skulle äga en stark, utpräg- lad doft och kraftiga medicinska egenskaper. Intresserad af dessa uppgifter, beslöt jag att företaga en exkursion till den utpekade trakten. Färden anträddes öfver Kokkoniemi gård ; vid Pitkäjärvi sjö i västligaste delen af Reisjärvi socken. De vidsträckta kronomarker, som från sjöns norra del sträcka =. sig mot väster och nordväst i Sievi och Toholampi sock- nar, bilda ett af de mest orörda och egenartade ödemarks- = landskap i mellersta Österbotten. Det flacka landskapet får sin särprägel af de kilometervida, plana, öppna mossarna. Öfver dessa höja sig endast obetydligt de låga, oftast för- - sumpade moarna. På en sträcka af öfver 15 km är terrän- gen utefter länerån — ungefär från Reisjärvi 'sockengräns till trakten af Katiskajärvi — nästan alldeles plan med en lutning mot nordväst af i medeltal endast omkring 1 m o per km (se närmare profil XX ä tafla I i förf:s afhandling i Acta Forestalia Fennica 8, N:o 3, 1918). Afständet frän Pitkäjärvi utlopp till Särkilampi är c. MOT b km. Nästan redan pä halfva vägen mötas vi af Jänissalon- neva, utan skarp gräns öfvergäende i Tuomikonneva, som 1 - Se exempelvis A. K. Cajander, Beiträge zur Kenntniss der ; Vegetation der Alluvionen des nördlichen Eurasiens, III, 1909, s. 155. RN p: 15. XII. 1917. BE Ödenirkaflernn i mellersta Österbyttek. 107 på ömse sidor länerän sträcker sig långt förbi Särkijärvi. Jag behöfde ej söka länge för att finna Myrica gale, vär- 3 "dinnans ,mursuheinä", på såväl Jänissalonneva som Tuomi- konneva '), å hvilka den förekom tongifvande (oftast med tät- heten 6 enligt den Norrlinska skalan) öfver vidsträckta are- | aler. Då nämnda mossar höra till de intressantaste jag sett ) i Österbotten, förtjäna de en beskrifning, som dock mäste bli mycket summarisk, dä mina anteckningar pä grund af > det korta besöket pä platsen blefvo alltför bristfälliga. Sä- > som ett önskningsmäl kvarstår att få mossarna ingående undersökta och beskrifna. Say Tre km W om Pitkäjärvi utlopp äger Kokkoniemi hem- man ett c. 1 km långt ängsskifte, Jäniskuru, som i nord- västlig riktning genomrinnes af en liten, obetydlig rännil. Nämnda skiftes norra del utmynnar i SE delen af den stora Jänissalonneva, vid hvars lagg nyligen för slåtterfolket byggts en stockstuga, Jänissalonpirtti, som erbjuder ett lämpligt . kvarter under en vistelse i trakten. Vid tiden för mitt be- sök (%/,) var mossen till följd af den långa torkan föga sank, och den lilla rännilen hade alldeles sinat ut; på bottnen af densamma iakttogos sparsamt Juncus supinus och Sparganium minimum. Nära intill Jänissalonpirtti finnes närmast mon en svagt tufvig Calluna-Sphagnum fuscum- myr med gam- mal, tynande, c. 4 m hög martall. Här antecknades: 85, Eriophorum vaginatum Phragmites a Er. angustifolium Betula nana Carex pauciflora Oxycoccus microcarpus C. filiformis Calluna vulgaris Mellan fuscum-myren och mossängen — hörande till Kokkoniemi ängsskifte — förekommer ett 20 m bredt öfver- gängsbälte. Ä tufvorna växa ofvannämnda arter jämte spar- © sam Myrica. Sänkorna, som intaga ungefär samma areal som tufvorna, hafva ett sammanhängande täcke af Sph. pa- pillosum. Här antecknades: ') Sommaren 1918 antecknades Myrica äfven för Pirttineva, be- lägen 2 km frän länerän och 1 km frän Reisjärvi sockenrä. Va A 5 Je 7, 108 Backman, Odemarksfloran i mellersta Osterbotten. 15. XII. 1917. Egvisetum palustre (spars.) Carex rostrata Scirpus cespitosus Molinia coerulea Carex dioica Viola palustris C. livida (spars.) Trientalis Europea C. filiformis Myrica gale Här, och där finnas 1 m vida flarkar utan mosstäcke med en gles vegetation af Juncus stygius, Eriophorum an- gustifolium och Utricularia intermedia. Torfvens mäktighet a Jäniskuru mossäng är 50—80 cm. OÖfverst finnes 10—40 cm väl förmultnad starrtorf. Alf- j ven utgöres af grusblandad, brun sand. Mossmattan samman- sättes af Sphagnum papillosum och sparsamma fläckar Sphag- num nitens. Ä de platser, där gräset ej ännu blifvit slaget, antecknades följande arter: - Carex dioica Peucedanum palustre (enst.) C, livida Scirpus cespitosus C. pauciflora Selaginella spinulosa C. rostrata Trientalis Europea Drosera longifolia Viola palustris, Dr. rotundifolia Andromeda polifolia Egvisetum. palustre Betula alba (telningar) Eriophorum alpinum B. nana Er. angustifolium Myrica gale Galium palustre (enst.) Oxycoccus palustris Molinia ceerulea Salix myrtilloides Af dessa arter äro endast Molinia, Erioph. alpinum och Myrica nägot förhärskande, de öfriga syntes uppträda + sparsamt. Om sälunda Myrica gale anträffas äfven i utkanterna af de stora mossarna, sä finner den dock sin egentliga trefnad 2 o . \ Kel n sö Ri midt på Tuomikonneva och Jänissalonneva. Större delen af dessa är snarast att betrakta som strängmossar, ehuru strängarna sällan äro skarpa och fullt regelbundet utbildade, pä grund hvaraf de delvis kunde betecknas såsom flark- - mossar. Ställvis iakttogs äfven typisk Carex filiformis-mosse. Synnerligen egendomlig verkade en c. 50 x 100 m stor fläck på länerän, som karakteriserades af ymnig Myrica, Phragmi- tes och Molinia. Strängarna och de vanligen 2<2 (-8) m vida tufvorna äro 30 3:40 cm höga och äga ett frodigt J 15. XII. 1917. Backman, Odemarksfloran i mellersta Österbotten. 109 Sphagnum-täcke, i hvilket Sph. papillosum är förhärskande. Af högre växter förtjäna främst nämnas Myrica, Molinia, Phragmites och Betula nana; ofta erhälla särskildt lägre tuf- vor en blä färg af ymnig Carex livida. Här och där synes en gammal, tynande, högst 4 m hög martall. På strängar och tufvor antecknades för öfrigt följande växter: Carex Buxbaumii Potentilla erecta T. C. chordorrhiza k Selaginella spinulosa C. dioica , Scirpus cespitosus C. filiformis Spirea ulmaria T. C. livida Trientalis Europea C. panicea T. Viola palustris C. pauciflora Andromeda polifolia C. rostrata Betula odorata (telningar) Comarum palustre T. B. nana Calluna vulgaris Cassandra calyculata Empetrum nigrum (spars.) Juniperus communis Myrica gale Oxycoccus palustris O. microcarpus Pinus silvestris Rhamnus frangula (spars.) Salix Lapponum T. S. myrtilloides T. Sorbus aucuparia (telningar) T. Drosera rotundifolia Egvisetum fluviatile E. palustre (spars.) Eriophorum alpinum „ E. angustifolium E. vaginatum Menyanthes trifoliata - Molinia coerulea Orchis incarnatus (spars.) Pedicularis palustris Peucedanum palustre Phragmites communis Af ofvannämnda arter äro de med T utmärkta iakttagna endast ä Tuomikonneva, som äfven annars har en vida fro- digare växtlighet än Jänissalonneva. ; Mellan tufvor och strängar finnas talrika sanka moss- flarkar och öppna sjöflarkar. Såsom karaktärsväxter i moss- flarkarna uppträda Carex limosa, C. livida, Menyanthes eller Rhynchospora alba. De i flarkarna antecknade arterna äro följande: Carex chordorrhiza C. filiformis C. limosa C. livida C. rostrata Drosera longifolia Eqvisetum fluviatile Eriophorum angustifolium Juncus stygius Menyanthes trifoliata Nymphea candida Pedicularis palustris 110 Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 15. XII. 17. Rhynchospora alba Sparganium submuticum Rh. fusca Utricularia intermedia Scheuchzeria palustris. Flarkarna äro oftast 5 & 10 m breda och minst lika =: långa; å strängmossen kan längden uppgå till öfver 100 m. a De flesta och mest typiskt utbildade öppna sjöflarkarna fin- 2 nas vid länerän ä Tuomikonneva c. 1 km från Särkijärvi. NN I dessa sjöflarkar, hvilka ofta äro c. 10X15 m vida och = hafva ett djup af minst 1 m, har svanen enl. uppgift sedan öfver 20 år tillbaka regelbundet häckat. Sålunda syntes där 1917 åtminstone ett par, 1916 tre par; sommaren 1915 syntes äfven ungar. Vid mitt besök pä Tuomikonneva hade sva- = nen redan förflyttat sig till det närbelägna träsket, hvilket > - den har för vana att göra så snart ungarna äro något ut- » vecklade. Tyvärr medgaf ej min tid en undersökning af . själfva träsket (c. 0.1—1.7 km stort), som i tiden blifvit sänkt. Midt i träsket syntes ett 10-tal 3ä 10 m stora „torfholmar“ , med högvuxet gräs, troligen Carex aguatilis. 1 träsket iakt- > togos endast Potamogeton natans, Nuphar luteum och Utri- = cularia intermedia. Genom träskets sänkning hade åtminstone ° i SE vunnits en rätt bred landremsa (torfmark), hvilken nu användes såsom äng. Närmast träsket utgjorde Carex aqua- tilis karaktärsväxt, högre upp Carex rostrata och Calamag- rostis stricta. Stora fläckar voro täckta af Lycopodium in- undatum och Rhynchospora fusca. a Den nyss beskrifna, märkliga fyndorten för Myrica gale, Tuomikonneva och Jänissalonneva, är belägen i Sievi och = Toholampi socknar, pä vattendelaren mellan Kalajoki och Lestijoki, pä en höjd af 130 m ö. h.; c. 65 km från kusten, pä 63 42 nordlig bredd (0° 22° W om H:fors). Då nämnda mossar sträcka sig ända till Lesti och Reisjärvi socknar, Vin är det högst antagligt, att Myrica skall anträffas äfven där. De tvenne mossarnas sammanlagda areal är minst 300 ha, men de stä dessutom i direkt sammanhang med en mängd — andra mossar, som sträcka sig flera km säväl mot kusten som inåt land. Torfvens mäktighet växlar i de undersökta — delarna mellan 1.6 och 3.0 m. Pä djup öfver 2.2 m har ställ- | a 7 15. XII. 1917. Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 111 la vis anträffats gyttja. De tre gyttjeprof, som blifvit under- sökta, innehöllo endast frukter och frön af i nutiden på — — trakten vanliga växter (Alisma, Betula alba, Carex filiformis; C. rostrata, Comarum, Menyanthes, Potamogeton). Vid slam- ning af prof frän nägra nära intill belägna mossar i Sievi > erhöllos dock rester af sådana i nutiden sydliga arter som >> Carex pseudocyperus, Ceratophyllum demersum och Najas flexi- *— lis. — Tyvärr har jag ej tillvaratagit lerprof från Tuomikon- * neva. Däremot har ett antal af mig 15—20 km nordligare - tagna prof blifvit undersökta af dr A. Cleve-Euler. | Af dessa innehöll ett synnerligen artrikt prof frän Säilyn- w neva hufvudsakligen sådana typiska Ancylus-former som | Campylodiscus Hibernicus (r), Cymatopleura elliptica (rr), Epi- themia turgida (c), Melosira arenaria (r), Pleurosigma attenua- tum (cc). Endast förekomsten af Mastogloia Smithii (r) kunde här tyda på en svag inverkan af det salta Litorina-hafvet. Profserier tagna nära intill på nivåer af 102—107 m inne- höllo äfven nästan uteslutande Ancylus-diatomacéer och främst på djupt vatten afsatta planktonformer (Cyclotella bodanica c). De djupare lagren innehöllo sparsamt gamla marina former, såsom Coscinodiscus curvatulus (r) och Or- - thosira sculpta (r) samt flagellaten Dictyocha Fibula (rr). En- "dast ett af de öfversta profven (107 m ö.h.) innehöll Euno- tia Clevei (r), som enligt Lindberg karakteriserar Ancylus- tidens sista skede. Med ledning af det sagda och pä grund > af rätt ingående, ännu opublicerade undersökningar i Kärsä- mäki och Pyhäjoki socknar vill jag förlägga Litorina-gränsen i Sievi till omkring 100 m ö.h. eller möjligen nägon meter högre. Vi konstatera sålunda, att Myrica-lokalen å Tuomikon- neva är belägen pä inemot 30:m högre nivä än den, till hvilken det salta Litorina-hafvet en gång nått. Det är därför tydligt, att arten invandrat redan under Ancylus-tiden, såsom äfven Lindberg!) framhållit. Föga troligt är det 1) H. Lindberg: Hvilka vittnesbörd lämnar fytopaleontologin om vårt lands och dess floras utvecklingshistoria sedan istiden samt rörande tiden för människans första uppträdande i landet? (Öfvers. af Finska Vet.-Soc. Förh. Bd. LVIII, 1915—16, Afd. C.) nämligen att arten, om den inkommit först i början af Li- torina-tiden, sedermera skulle förmätt vandra inät land. Dä arten är en utpräglad kust- och strandväxt, är det att antaga, det en sädan vandring hufvudsakligen skulle hafva skett utefter vattendragen. Hade en sådan vandring verk- = ligen skett uppför älfvarna, bör ju arten hafva haft än större betingelser att vandra nedåt längs älfvarna, i hvilket fall den ju borde uppträda äfven vid stranden af någon af de österbottniska älfvarna. Att något fynd här ej tidigare gjorts, beror säkert på att arten verkligen saknas eller är utomordentligt sällsynt och ej på att Österbotten ännu så länge är botaniskt föga genomforskadt. Det är nämligen att + observera, att älfdalarna härintills varit vida bättre under- sökta än ödemarksområdena mellan älfvarna. Huru skall då den isolerade ymniga förekomsten af Myrica å Tuomikon- neva, 65 km från den nuvarande hafskusten och c. 25 km från (eller 30 m öfver) kusten vid tiden för Litorina-hafvets: maximiutbredning förklaras? För frågans närmare besva- rande äro fortsatta undersökningar nödvändiga; för när- varande få vi nöja oss med medvetandet att arten! torde AN - invandrat under senare hälften af Ancylus-tiden, eller möjli- | gen redan något tidigare. Af intresse är att kasta en blick på den nuvarande ut- bredningen af Myrica gale i Finland och Skandinavien. Om utbredningen i Finland skrifver Lindberg'): „Myrica gale, porsen, är en västlig art, som nuförtiden är spridd längs hela kusten från Torneå till ryska gränsen. I de inre de- larna af landet finnes den vid Puujärvi sjö i Karislojo, vid sjöarna i Tavastehustrakten, vid södra delen af Päijänne samt södra Saima till Jorois. Vid Onega saknas den, men är anträffad vid Sordavala, dit den i tiden spridt sig från Saima-sidan; den saknas nämligen fullständigt mellan Viborg och Ladoga, i hvilken trakt den borde anträffats, om den 1) L. c, s. 6. — Om utbredningen i Finland se för öfrigt Hj. Hjelt, Conspectus Florae Fennicae, Vol. I, Acta Soc. pro F. ett Fl. F. XXI, 1902. s. 71—75. 15. XII. 1917. Backman, Ödemarksfloran i mellersta Österbotten. 113 vandrat österut från Viborg; på Karelska näset finnes den också endast på ett fåtal ställen på själfva hafsstranden. Fos- sil känner jag den icke." Här må ännu tilläggas, att arten inne i landet uteslutande uppträder på sjöstränder. Rörande den härintills nordligaste fyndplatsen i Jorois, 62° 12’ n. br., framhåller Lindberg (Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fennica, ch. 34, 1908, s. 170), att han i och vid Valvatos sjö funnit „sädana kustformer som Myrica, Sagina nodosa, Potamoge- ton pectinatus, Ranunculus paucistamineus *eradicatus, Calli- triche auctumnalis m. fl. samt fossil Myriophyllum spicatum“. Om förekomsten af Myrica i Jorois se äfven Hintikka (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F., h. 43, 1917, s. 106). Äfven "förtjänar nämnas, att jag flerstädes i österbottniska torf- . marker anträffat fossilt pollen af Myrica eller Corylus. Sä- som af Lagerheim och L. v. Post pävisats, är det ej möjligt att skilja mellan pollen af nämnda arter. En god karta öfver utbredningen af Myrica gale i Skan- dinavien ingår hos G. Andersson och S. Birge r!). Häraf synes, att arten i Sverige finnes norr om Umeä endast pä "spridda ställen i kustlandet ända upp till Haaparanda och dessutom pä tvenne ställen inne i Lappmarken, det ena i Torne Lappmark vid Svappavaara (funnen 1910 af Gösta Lång), pä 67 35' n. br., c. 210 km från kusten. Söder om Umeä är arten flerstädes allmän utefter kusten och anträffas äfven ofta i och vid floddalarna längt in i landet. Bertil E. Halden (Om torfmossar och marina sediment, Sveriges geologiska undersöknings årsbok 1917) skildrar flere Myrica- klädda myrar och mossar (se lokalerna 9, 13, 21 h, 21 i) inom norra Hälsinglands Litorina-omräde (omkr. 61° 45 n. br.) på nivåer ända till 105 m ö. h. Äfven Elias Melin (Studier öfver de norrländska myrmarkernas vegetation, Norrländskt handbibliotek VII, 1917, s. 77—80) redogör för „Myrica-Sphagnum-kärr“ i Medelpad och Ångermanland. !) Den norrländska florans geografiska fördelning och invan- dringshistoria, Norrländskt handbibliotek V, 1912, s. 28; se äfven texten s. 396. 8 114 Mötet den 4 maj 1918. I norra Norge är Myrica gale funnen endast i själfva kustbandet och pä öarna (G. Andersson och S. Birger, s. 169) till 69° n. br., Bjarkö i Hindö distrikt, 27 m ö.h. (enl. Norman; mig meddeladt af docent Gunnar Samuels- son). Därtill föranledd af forstmästare Backmans meddelande angående den sällsynta ormbunken Botrychium virginianum, . | önskade docent A. Palmgren, för fyndets bevarande ur glömska, i protokollet fä antecknadt, det han är 1900 af denna, ocksä i Ladoga-Karelen blott pä ett fätal ställen funna sällsynta art anträffat tvenne vackra exemplar, växande in- vid hvarandra inom den yppiga lundvegetation, som upp-' tager norra delen af Paksuniemi udde i Kirjavalaks. Honom veterligen hade arten hvarken förr eller senare anträffats ä Paksuniemi. ! Mötet den 4 maj 1918. ? Ordföranden, professor J. A. Palmén, vände sig till Sällskapet, som nu var samladt till sitt första sammanträde det skickelsedigra äret 1918, med följande ord: „M. H. Det är starka sensationer, som gätt igenom vårt land och folk sedan detta års början. Glädje öfver vår nyvunna statliga frihet, och sorg öfver större inre ofri- het än någonsin. Vi hafva på närmare håll, än vår genera- tion förut kunnat ana, fått se portarna öppnas för obegrän- sade utvecklingsmöjligheter, men också huru de snart slu- tits så, att vi en stund ej kunde skönja, hurudan utgång kunde öppnas för framtidens verksamhet. Och dock måste en sådan erhållas. Upproret hotade en nog så tung tid hela vår samhällsbyggnad, men i dagarna ha vi öfverstått det värsta däraf. Hungersnöden däremot, som länge skymtat, fortvarar allt ännu lika hotande. Och för en lång framtid förestår fosterlandet ett mycket fordrande reorganisations- Mötet den 4 maj 1918. 115 arbete, hvars slutresultat ingen nu kan med visshet be- stämma. - Allt måste därför i närvarande ögonblick mana hvarje fosterlandsvän att spänna alla krafter till enigt samarbete. Split bör på intet villkor få förekomma. Det är under sä- dana förhållanden vårt samfund i dag begynner sina ofri- villigt under tre månader afbrutna möten. Jag hälsar alla välkomna därtill. Dock, alla äro vi icke här. Vi sakna tre, som förr del- togo i arbetet med lust och fröjd, men nu äro borta. Ny- ligen återbördades åt fosterjorden stoftet af Holger Ranc- ken,KarlEhrström och Carl Finnilä, samtliga fallna för egna landsmäns hand, när de ilade för att intaga enhvar ‘sin plats i leden. Både de själfva och vi, deras vänner, hade alla tänkt, att de i framtiden skulle på annat sätt fylla sin plikt, än de nu gjort det. Men de ha fyllt den, då de gett själfva lifvet för fosterlandet. Heder åt deras minne!" Genom att resa sig från sina platser bragte Sällskapets medlemmar minnet af de för landets frihet fallne unga natur- forskarna sin tysta hyllning. Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes fabri- kör Karl Fazer (föreslagen af professor J. A. Palmén), tandläkare M. Puolanne (föreslagen af fil. kand. K. Lin- kola) och student V. Tennberg (föreslagen af docent A. Palmgren). Till publikation anmäldes: Alvar Palmgren, Några växtgeografiska synpunkter. Rolf Palmgren, Anteckningar om inhemska dägg- djur och fåglar i Högholmens zoologiska trädgård åren 1888 — 1918. På förslag af Bestyrelsen beslöt Sällskapet uppmana därtill sinnade exkurrenter att före utgången af den 12 maj till ordföranden inlämna sina till Sällskapet ställda ansök- ningar om resebidrag. Ordföranden meddelade, att Bestyrelsen vid samman- träde den 3 maj till förnyad behandling upptagit det af professor K. M. Levander vid Sällskapets sammanträde 116 Mötet den 4 maj 1918. den 15 sistlidne december framlagda förslaget att förfram- | tiden gifva Sällskapets Meddelanden karaktären af en för- slagsvis i-fyra häften årligen utkommande, i postanstalterna = prenumererbar, periodisk zoologisk-botanisk tidskrift (jfr sid. v 61—62). I anseende till de nu rådande tidsförhällandena >, samt med hänsyn till frägans stora vikt, hvilken kräfver ett k mera allsidigt öfvervägande än den redan framskridna tiden >. medger, hade Bestyrelsen funnit skäl hos Sällskapet föreslå = ett uppskjutande af frägans slutliga behandling till 10 RR hvilket förslag äfven af Sällskapet omfattades. A, Bringande i erinran, hurusom Sällskapet vid samman- träde den 3 mars förlidet är till Bestyrelsen i och för vid- tagande af nödiga ätgärder hänskjutit ett af ordföranden vid sagda möte framställdt förslag om förberedande ätgärder i och för ett möjligast värdigt begäende af Sällskapets 100- kk årsdag den 1 november 1921, meddelade sekreteraren, det Bestyrelsen vid sammanträde den 3 maj till förnyad behand- ling upptagit ordförandens förslag. Bestyrelsen hade där- vid, förbehållande sig rätt till vidare initiativ i saken, fun- | nit följande preliminära åtgärder redan nu påkallade: 1) Anslutande sig till det af ordföranden framlagda 4 förslaget, har Bestyrelsen främst funnit en historik öfver + Sällskapets verksamhet 1821—1921 betingad. Medveten om att den därigenom gör-sig till tolk för Sällskapets i dess helhet känslor, har Bestyrelsen beslutat vända sig till Säll- skapets ordförande, professor J. A. Palmén, hvilken mer än ett halft sekel som ledamot tillhört samfundet, därvid som ordförande i jämt ett kvart sekel varit dess ledande själ, med en anhållan, det ville han ätaga sig det maktpäliggande +. värfvet att affatta denna Sällskapets historia. I afvaktan pä v professor Palmens svar lämnas frägan om ätgärder för his- torikens affattande tills vidare öppen. 2) Bestyrelsen har beslutat vända sig till följande Säll- skapets äldre ledamöter eller Sällskapet närastäende perso- ner med en vördsam anhällan, det ville de för begagnande i den publikation, hvarmed Sällskapet helt visst kommer att en v, A E VT 5 N nf Fe L fn vw t + 4 1 N N Ae Pa , 4. V. 1918. Wasastjerna, Sphinx Convolvuli L. 117 högtidlighälla sin 100-ärsdag, nedskrifva personliga minnen och intryck frän lifvet och verksamheten inom Sällskapet: professorerna Th. Salan, J. A. Palmen och Reinh. * Sahlberg, rektor M. Brenner, dr V. F. Brotherus, "professor Fredr. Elfving, dr Hj. Hjelt, senator A. O. Kairamo, rektor Axel Arrhenius, professorerna E. Reuter och K. M. Levander. 3) Bestyrelsen har beslutat vända sig till prefekten för Botaniska museet, professor Fredr. Elfving, med en an- hällan, det ville han affatta en historik öfver Botaniska mu- seets tillkomst och utveckling. Professor Elfving har här- till förklarat sig villig. | 4) Bestyrelsen har beslutat vända sig till prefekten för Zoologiska museet, professor E. Reuter, med en anhällan, det ville han gä i författning om ästadkommande af en lik- nande historik öfver Zoologiska museets tillkomst och ut- * - veckling. Professor Reuter har förklarat sig villig härtill. 5) Bestyrelsen har beslutat uppdraga ät dr E. Häy- ren att för framläggande vid Sällskapets 100-ärsdag af- fatta en sig till professor Th. Salans nyligen. fullbordade stora verk „Finlands Botaniska litteratur till och med är 1900“ anslutande katalog öfver Finlands botaniska litteratur ären 1901—1920. För affattandet af den i punkten 5 omnämnda katalogen äfvensom för därmed i samband stäende förberedande ar- beten kommer honorar att utbetalas. Till protokollet antecknades, att Sällskapet med till- fredsställelse tagit del af Bestyrelsens meddelande. Protokollsekreterare Björn Wasastjerna förevisade En nykomling för Finlands fjärilfauna, Sphinx Convolvuli L., tagen i början af september 1917 af dr G. Sundberg i trenne exemplar pä Dalsbruk. Denna art är mycket van- lig i de tropiska delarna af Afrika och Indo-Australien. I Europa förekommer den äfven, men redan i norra delen af Centraleuropa uppgifves den icke vara bestäende acklima- tiserad. Arten är äfven anträffad både i Danmark och Sve- 118 Wasastjerna. — Hellön. - rige, ehuru sällsynt. I Europa flyger den i tvä generationer, den ena i maj—juni, den andra i augusti—september. Då -: de här i landet tagna exemplaren alla anträffades på samma ställe, torde man väl ej kunna förutsätta, att det vore från sydligare takter förflugna exemplar, utan kunde snarare det antagandet framkastas, att någon dräktig hona af den tidi- gare generationen sökt sig upp till trakten af Dalsbruk och där lagt sina ägg, samt att larverna tack vare den sällsynt varma och vackra sommaren lyckats nå full utveckling och - gifva fjäril på hösten. Amanuens W. Hellen anmälde: ' Två för landet nya skalbaggar. 1. Bledius bicornis Germ. skiljer sig från övriga arter i släktet främst genom att huvudet hos 3 på vardera si- dan under antennroten är försett med ett brett, triangulärt, uppåt riktat horn, hos ? med en svagare öronformig lamell, * vilket givit anledning till att för arten bildats ett eget undersläkte Elbidus. Kännetecknande för arten är vidare de uppböjda sidorna å clypeus. Bl. bicornis har anträffats flerstädes i Mellaneuropa och lever vid havskuster och på stränderna av salta insjöar. De nordligaste tills dato kända fyndorterna hava varit Västpreussen och Danmark. De fin- ländska exemplaren blevo funna av borgmästare Henrik Söderman i Nystad på näset mellan Sorvakko-landet och - Ykskoivu f. d. holme. 2. Apion sedi Germ. stär närmast den hos oss vanliga A. humile, frän vilken den skiljes genom mera längsträckt kroppsform samt starkare och glesare punktur å thorax, som därtill har rundade sidor och tydlig basalränna. En- - N liot äldre uppgifter skulle säväl imago som larv leva pä Sedum-arter, vilket emellertid av den senaste forskaren pä omrädet, H. Wagner, starkt betvivlats, i det han anser den liksom flertalet apionider leva pä leguminoser. A. sedi är a utbredd över Mellaneuropa och Skandinavien. I Sverige är den anträffad nordligast i Stockholmstrakten. Våra exemplar blevo funna av mig den 24 maj 1915 pä Degerö KE 40 VV. 1918. Hellen. — Finnilä. Ben 119 | invid Helsingfors under hävning i ett skogsbryn. Arten har välvilligt blivit bestämd av professor J. Sahlberg. Amanuens Richard Frey yttrade: På min så oför- utsett bortryckte vän och kollegas, Carl Finnilä's väg- nar ber jag att få uppläsa följande Ornitologiska medde- landen, som han några dagar före sin död nedskrev i av- sikt att inlämna dem till Sällskapet. 1. Ett nytt fynd av klykstjärtade stormsvalan (Oceano- droma leucorrhoa Viell.) i Finland. — Till Universitetets zoologiska museum har av magister P. Brofeldt insänts ett ex. av klykstjärtade stormsvalan (Oceanodroma leucor- rhoa), anträffat dött på isen vid Rautajärvi sjö i Evo (Ta) den 20. XII. 1917. Inom vårt naturhistoriska område har fågeln endast en gång tidigare blivit funnen, nämligen nära Viborg i maj 1886 (Fr. Viik; ex. i zool. mus., se även Meddel. Soc. F. et FI. Fenn. 13, sid. 257). + Uti Wright-Palmöns arbete „Finlands foglar“ (se- nare delen, 1873, s. 632) meddelar R. Alcenius, att säl- skyttarna i Björkö (Vasa skärgärd) tala om en fägelart, som de benämna „vägpypplar“, vilken säväl till storlek som be- teende skulle överensstämma med ifrågavarande storm- svaleart. Att det här verkligen skulle röra sig om klyk- stjärtade stormsvalan, synes synnerligen tvivelaktigt; Pal- men (l.c. s. 632) anser det osannolikt, och även Bianchi (Payna Poccin, IItuneı, TOM® I, s. 584) upptar uppgiften med stor reservation. | Den klykstjärtade stormsvalan är en pelagisk art, som tillbringar största delen av sitt liv på öppna havet och en- dast till häckningstiden uppsöker kala klippöar, där den häckar kolonivis bland stenar och i jordhålor. Sin huvud- utbredning har arten i norra delen av Atlantiska och Stilla oceanerna (Naumann: Naturgeschichte der Vögel Mittel- europas, Bd. XII, p. 49; Macoun: Catalogue des Oiseaux du Canada, Ottawa 1916, p. 77). De enda kända häckplat- serna för arten i Europa finnas på Hebriderna (öarna Rona och St. Kilda) samt på ön Tearaght vid Irlands västkust (Naumann 1. c. p. 49). Vah Mi ler Da ie r Ba PA ASIN LA v Taf Jt 4 a a L YY r 120 Finnilä. — Frey. vera 4. VAIN Om klykstjärtade stormsvalan sälunda i stort sett inte 4 är att betrakta som en allmännare europeisk fågel, ha dock vilsekomna exemplar flere gänger erhällits vid Skandinavi- ens sydliga kuster ävensom vid Östersjön och dess vikar. Schaanning (Norges fuglefauna, 1916, p. 276) upptar sex fynd av arten i Syd-Norge och Nilsson (Skandinavisk fauna, Bd. II, 1858, p. 277) ytterligare ett fynd vid norska . kusten. Enligt Kolthoff-Jägerskiöld (Nordens fäg- lar, 1898, p. 298) har fägeln i Sverige anträffats fem skilda gånger. Vid danska kusten är den enligt Kjaerbölling (Verzeichniss der in Dänemark vorkommenden, weniger ge- wöhnlichen und seltenen Vögel, Naumannia Bd. I, Hft. 3, p. 51) och Collin (Ornithologiske Bidrag till Danmarks Fauna, Kjöbenhavn 1877, p. 24; Bidrag til Kundskaben om Danmarks fuglefauna, Kjöbenhavn 1888, pp. 107—108) er- hållen ett tiotal gånger. Vid Östersjöns sydkust har arten anträffats endast en gång, nämligen vid kurska kusten 20. XI. 1828 (ex. i Mitau museum; jfr Seidlitz: Sitz.-ber. Dor- pat. Naturf. Gesellschaft, 1861, p. 410; Schwender: Ar- beit. Naturf.-Ver. Riga 1910, Hft. X, pp. 59, 92). 2. Storlabben (Stercorarius skua Brünn.), en fägel, som bör utgå ur vår fauna. — På p. 365 uti Mela-Kivirikkos ; s Suomen luurankoiset* uppges, att storlabben stundom skulle visa sig vid värt naturhistoriska omrädes nordliga kuster, således Ishavet. Då emellertid det enstaka fynd, varpå detta antagande baseras, är gjort vid Sverholt, som ligger alldeles nära Nordkap och sälunda längt väster om värt omrädes nordvästra gräns, finnes det inga skäl att räkna arten i fräga till de inom värt gebit anträffade fäglarna. Amanuens Richard Frey inlämnade följande med- delande: Bananflugan (Drosophila ampelophila Loew) an- träffad i Finland. Under sistförflutna mars mänad blev jag av forstmästare T. Clayhills uppmärksamgjord pä att i dennes lokal i sta- den hade uppträtt en mängd smä, gulaktiga flugor, vilka dels livligt flögo omkring i rummen, dels samlade sig pä + 4. SÅ VE FIR NM TEN il A AL LINK wann UA „u 2 zu AN 4 kul S UPN M vai Pa TER JTN Pa kin X N ; N X. i 4. V. 1918. 37. Bananflugan anträffad i Finland. 121 a hstaatorma: Sitt huvudsakliga tillhåll hade de dock i 'ett kontor, där de kröpo omkring på en vintunna av ek, på > vilken även talrika toma puparier kunde iakttagas. Ytter- ligare anträffades larver och puppor i äppelsylt. Vid närmare undersökning visade det sig, att denna dipter var den s. k. bananflugan (Drosophila ampelophila Loew), en art, som blivit synnerligen ryktbar genom de glänsande ärftlig- hetsexperiment, som utförts med densamma av amerikanska forskare, särskilt av T. Hunt-Morgan och hans med- arbetare. Släktet Drosophila Fallen (1823) tillhör den stora ska- ran av de s. k. akalyptrata muscariderna, bildande jämte några andra, smärre släkten en särskild underfamilj, Droso- philinae, som i flera avseenden företer en jämförelsevis ur- sprunglig kroppsorganisation. De flesta hithörande arter äro såsom larver funna levande i jäsande eller surnande substrat, såsom i trädsaft, förruttnande svampar och för- farna frukter, vilka sistnämnda de med särskild förkärlek synas uppsöka. I vårt land har denna underfamilj icke blivit studerad, så att man icke ännu har någon säker kunskap om vilka hithörande arter förekomma hos oss. Av släktet Drosophila > förekomma dock rätt utbrett Dr. transversa Fall. och Dr. melanogaster Meig. på lundlokaler i utsipprande saft på stub- bar och trädstammar; andra arter anträffas då och då även i våra boningsrum, såsom Dr. fenestrarum Fall. och Dr. fu- nebris Fabr. Den nu ifrågavarande arten, Dr. ampelophila, är av allt att döma tidigare icke observerad hos oss och torde blivit på något sätt hit införd. Dr. ampelophila är nämligen en egentligen tropisk eller subtropisk art, som är 1862 blev be- > skriven af Loew från Cuba (Berlin. entom. Zeitschr. VI, 231, II Centuria). Senare blev den anträffad i norra Afrika och Medelhavsländerna och beskrevs därifrån under namnet Dr. uvarum är 1875 af Rondani (Bull. Comiz. Agr. Parma). Till färgen är denna intressanta, lilla dipter huvudsak- ligen svagt glänsande rödgul med svarta tvärband på bak- 122 Frey. — Reuter. 4.v.1918 00 E MRA kroppen, vilka ä de sista segmenten mer eller mindre + sammanflyta, så att hos 3 åtminstone de två sista lederna J och hos 2 den sista leden äro enfärgat glänsande svarta. Särskilt utmärkande för arten synes vara en liten svart, knölformig, apikal ansvällning pä insidan av frambenets me- tatarsus hos hanen (,puncto apicali atro in antico maris NE metatarso* i Loe w's diagnos). Denna bildning visar sig vid starkare förstoring bestä av en synnerligen regelbunden rad av svarta kitintaggar, starkt päminnande om en kam. N Av våra inhemska arter erinrar Dr. ampelophila mest om >. Dr. melanogaster Meig., men synes skilja sig från denna ge- nom annan teckning av bakkroppen, nägot avvikande ving- ribbförgrening och den nämnda kamformiga bildningen hos hanen. Jag har något utförligare uppehållit mig vid denna ny- komling till vär dipterfauna, emedan den äger ett allmän- nare intresse och troligen till namnet är bekant för de fle- | sta av Sällskapets medlemmar, ehuru fä ha kunnat bilda sig en närmare föreställning om dess utseende. Professor E. Reuter yttrade i anslutning till före- gäende talares demonstration af bananflugan (Drosophila ampelophila): Jag ber att de närvarande med alldeles särskild upp- märksamhet och en viss vördnad mätte betrakta denna oan- senliga fluga, förvisso en af de intressantaste djurarter, som öfver hufvud existera. Den har utgjort föremäl för tusen- tals korsningsexperiment, hufvudsakligast af den kände ame- rikanska biologen T. H. Morgan och hans talrika elever och medarbetare, i afsikt att studera ärftlighetsfenomenen ur mendelistisk synpunkt. Det kan utan öfverdrift sägas, att denna fluga, tack vare sagda experiment och i samband — därmed anställda cytologiska undersökningar, mer än nägot annat djurspecies, jag vore böjd att säga mer än alla andra djurarter tillsammans, gifvit oss inblick i ärftlighetsproble- e mets mysterier. Icke minst i fräga om den s. k. könsbe- gränsade nedärfningstypen hafva mänga viktiga och, höge- - 4. V. 1918. + Reuter. — R. Palmgren. 123 ligen settameä resultat vunnits, hvilka fösta ett förkla- rande ljus äfven öfver många hos människan iakttagna, men förut oförklarade egendomligheter i nedärfningsföreteelserna. - Härtill kommer, att den fullkomliga samstämmigheten i de experimentella och cytologiska resultaten lämna öfverty- gande och imponerande bevis för riktigheten af den s. k. kromosomteorin. Under de oafbrutet under flera år ÖR AE uppföd- ningsexperimenten hafva uppstått talrika, inemot halftannat hundratal nya mutationer, hvilka visat sig konstanta och rent- alstrande. Hvar och en af dem har uppstått plötsligt och oberoende af andra. Tack vare dessa många mutationer hafva vid korsningsexperimenten en ytterlig mångfald af kombinationer kunnat göras, hvarigenom resultaten blifvit så mycket säkrare och på samma gång en afsevärd fördjup- ning af studiet ernåtts. Hvarje kroppsdel har blifvit affek- terad af en eller annan bland dessa mutationer. Beträffande en och samma kroppsdel eller samma organ, t. ex. vingarna, förekomma bland mutationerna talrika gradationer, hvilka bilda en skenbart kontinuerlig serie, från exempelvis full- komligt normala vingar till helt små vingrudiment, ofta i förening med andra egendomligheter, såsom karakteristiska krökningar af vingen o.s. v. Dessa olika gradationer hafva dock icke, såsom man enligt den gängse descendensläran skulle väntat sig, uppstått med småningom ökad intensitet ur hvar- andra, utan, såsom ofvan framhållits, fullkomligt oberoende af hvarandra hos afkomlingar af till utseendet normala föräldrar. Dessa och andra i samband därmed stående om- ständigheter hafva bl. a. gjort det nödvändigt att underkasta descendensläran en genomgående kritik och revision, förhål- landen, hvilka det dock ej är tillfälle att här närmare utlägga. Hvad nu i största korthet antydts, torde dock gifva en före- ställning dm hvilket synnerligen intressant och viktigt objekt denna fluga är för utrönandet af flere biologiska spörsmål af allra största teoretiska och äfven praktiska bärvidd. Intendenten, magister Rolf Palmgren lämnade föl- jande meddelande: Tvenne bastarder mellan. getbock och Ja färtacka, födda i Högholmens zoologiska trädgård. = Till följd af bristen och de’svindlande prisen på allt slags foder lät jag senaste höst (1917) från slutet af augusti bäde får och getter fritt ströfva omkring på Högholmen och här > afbeta gräsmattor och lindor. Såsom ledare för den blan- dade hjorden uppträdde en präktig, svagt rödlett hvit bock, fallen efter en, antagligen renrasig, brun spansk bock och en hvit och grå get, tydligen en blandningsprodukt. Denna bock betäckte icke blott getterna i tur och ordning, utan parade sig äfven vid första tillfälle med djurgårdens tvenne brunstiga tackor, efter att hafva fördrifvit den bagge, som jag utsett till afvel. Omkring den 29 augusti observerade vårdaren bestigningen, men meddelade mig intet härom i = förväg, då han ansåg den för resultatlös. Den 26 januari nedkom den yngre tackan (född 1915, 12. I) med ett bocklamm (N:o 1) och dagen därpå fram- födde den äldre tackan (f. 1914, 25. II) likaså ett lamm: af hanligt kön (N:o 2). Det förra har bålen täckt af en typisk krusullig färpäls, med bruna fläckar, tydligen ett arf * af farfadern, men äger getens karakteristiska hårfäll å huf- a vud och lemmar. Det senare äter, till färgen hvitt med gräaktiga fläckar, ett arf frän farmodern, är betäckt med en slät, mer korthärig päls, alldeles som om krusorna hos färullen rätats ut till flacka vägor. I öfrigt päminner det till sin kroppsbyggnad mer om en get än ett får, medan - det förstnämnda äfven i detta afseende bär en intermediär prägel. Bastarder mellan sa och får äro kända, men säll- synta. De anses för ofruktsamma och därför af ingen, prak- - tisk betydelse för en rationell raskultur'). Härom har jag tänkt anställa kontrollförsök i framtiden. Det intressanta med de bäda bastardlammen är emeller- tid, att N:o 1 bär fyra hornanlag, tätt tryckta tvä och tvä, af hvilka dock det inre pä vänstra sidan är synnerligen ru- 1 John Nathorst: Lärobok i fårskötsel. Sthlm 1912. vd 4. V. 1918. R. Palmgren, Larus argentatus X marinus. 125 dimentärt, medan N:o 2, sävidt det genom en manuell un- dersökning kan utrönas, endast äger tvenne anlag. Senare utväxte dock tvä mjuka horn pä sidorna. Säsom jag i en uppsats i Sällskapets skrifter närmare meddelar, ha mödrarna framgått ur korsning mellan en fyrhornad bagge och horn- lös tacka, modern (A) till N:o 2 direkt, medan modern (B) till N:o 1 äfven är dotter till den förra (A) efter parning med samma fyrhorning '). Då fyrhornigheten visat sig ut- prägladt dominant hos baggarna, men endast svagt pointe- rad hos tackorna i form af fyra förkrympta stubbhorn, som hos den yngre tackan äro synnerligen rudimentära, finner man sälunda, att denna egenskap hos bastardafkomlingarna gär i arf, men uppträder mindre utprägladt hos den bock (N:o 1), som genom flera generationer fätt den i arf (man jämföre äfven hornuppsättningen hos de bäda tackorna). Intendent Rolf Palmgren gjorde vidare följande meddelande: Larus argentatus Brünn: 3 x marinus (L.) 9. Det ligger nära till hands att antaga, att vära Larus- arter ofta i naturen skulle para sig med hvarandra. Härom känner man emellertid intet — sävidt jag af den mig till- gängliga litteraturen kunnat finna — vare sig nu detta be- ror pä, att mot all förmodan sädana korsningsprodukter ej förekomma eller äro stora sällsyntheter, eller att bastar- derna, till följd af nägon föräldrapartens artegenskapers, främst färgteckningens dominans eller pä grund af föga iögonenfallande intermediära karaktärstecken, undgätt upp- märksamhet. I Högholmens zoologiska trädgård vid Hel- singfors har jag emellertid under de senaste ären konsta- terat ett par förbindelser mellan olika arter mäsfäglar, och har en af dem ledt till positivt resultat, d.ä. ägg och un- > gar. En redogörelse härför torde för ornitologerna äga sitt intresse. Våren 1915 fäste jag mig vid, att bland de par i mås- voliären, hvilka separerat sig för äktenskap, äfven befann ) Rolf Palmgren: Till kännedomen om abnormiteters ned- -ärfning hos en del husdjur. Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 44, s. 176. 126 R. Palmgren, Larus argentatus X marinus. 4. V. 1918. a sig en sillmäshanne och grätruthona. De byggde sig en präk- Nenn v ta. tig bale af ris och strån, som jag för detta ändamål låtit ai strö omkring i buren, och fördrefvo utan misskund alla närgängna grannar. Särskildt hannen, som var synnerligen män om sin maka, gick därvid djärf och oförvägen fridstö- rarena in pä lifvet, utdelande hugg till höger och vänster och . eftertryckliga nyp istjärt och vingar. Och dessa, bland hvilka icke blott befunno sig hans egna likar, utan äfven större trutar af olika slag, retirerade skyndsamt vid hans anfall. Äf- ven makan tilldelade han alltefter litet en ordentlig afbasning under skri och slag, dä han ertappade henne pä längre ut- flykter frän boet eller annars misstänkte henne för erotiska snedspräng. Tidigt pä morgonen den 19 maj fick jag se dem para sig. Fäglarna smekte hvarandra en stund med näbben, ! men plötsligt flyger hannen upp pä honans rygg och tram- / par henne, med flaxande vingslag upprätthållande balansen, under det parterna högljudt gifva sin lifsstegring till känna, hannen med ett gällt, .oafbrutet ka-o-ah, ka-o-ah ——, hönan åter med ett glesare gack, gack — — —. Eiter akten skakar den senare på sig och ilar till redet, där hon lägger sig, medan hannen företar en razzia bland de närmaste grannarna. Af parningen vardt dock intet, och då tiden gick utan resultat, placerade jag ät de liggsjuka fåglarna ett höns- - ägg i boet. Det utkläcktes den 23 juni, men kycklingen försvann några timmar senare i obekanta öden, antagligen i en glupsk hvittruts kräfva. På nyåret den 17 januari nöd- gades jag låta aflifva gråtruten, som i slagsmål förlorat sitt — ena öga och äfven i öfrigt svärt blesserats. Härigenom af- bröts helt väldsamt äktenskapet, som mähända följande är burit frukt. Lyckligare gick det för en hafstruthona, som samma är förenat sitt öde med en grätruthannes. De byggde sig bo och efter en kort smekmänad, hvars detaljer jag ej blef i tillfälle att bevittna, värpte honan den 11 maj sitt första ägg, ett andra den 14 och ett tredje ägg den 18 maj. Ma- karna rufvade dem sedan ihärdigt i tur och ordning, före- trädesvis dock honan, medan hannen höll vakt och bort- Dr Fi a > 4. V. 1918. R. Palmgren. — Häyren. 197 * jagade alla näsvisa grannar. Några dagar förrän kläcknin- gen bort äga rum, voro äggen borta. Antagligen hade rät- torna under natten varit framme, ty föräldrarna höllo sä noga ögonen pä sina grannar, att det är högst osannolikt att nägon af dessa lyckats i onda uppsät. Nägon ny kull blef det ej vidare denna sommar. Men följande vär (1916) upprepades försöket. Paret byggde sig ett präktigt rede af stickor och strän, och honan placerade dem efter sin smak pä rätt ställe. Den 15 maj voro tre ägg värpta, af hvilka tvenne utkläcktes den 12 juni. Bastarderna päminna om ungfäglar af trutar, och det är omöjligt att genom gransk- ning af dem i frihet och utan mättagning kunna fastslä nägra körsningskaraktärer. Först vid utfärgningen pä tredje äret skall väl, om ungarna fä lefva till dess, bastardnaturen tydligt afspegla sig i dräkten. Innevarande vär (1918) synes lofva mycket af intresse i mäsvoliären. Af allt att döma kommer en grätruthona att värpa ägg, befruktade af en sillmäs, hvarjämte ofvan- nämnda hafstrut-grätrutpar redan den 7—9 maj välsignats med tvenne äge. Doktor Ernst Häyrön omnämnde följande Lafiynd från Finland. 1. Parmelia *soralifera (Bitter), Jahrb. f. wiss. Bot. 36, 1901, p. 482. — Ett vackert, fertilt ex. af denna form ligger i Herb. Mus. Fenn. med beteckningen ,E. furfuracea var. ce- ratea (Ach.) f. sorediifera*; exemplaret är taget i Ostrob. australis är 1859 af A. J. Malmgren. Själf har jag fun- nit växten pä följande ställen: a) Nyland, Nurmijärvi, Num- mela sanatorium, gammal Betula verrucosa, äfven fertil, juni 1914; b) Nyl., Helsinge, Äggelby, sparsam pä gammal B. verrucosa, fertil, januari 1912; c) Tav. borealis, Laukas, Sep- pälä, täml. riklig pä B. verrucosa tillsammans med hufvud- arten, äfven fertil, september 1914. Slutligen har mag. V. Räsänen funnit växten i Nurmijärvi, Kytäjä, pä björk, i oktober 1916. 128. Häyrön, Synekologiska serie-iakttagelser 0. experiment. 4. V. 1918 2. Parmelia acetabulum (Neck.) Dub. — Denna art, som vä pä Sällskapets möte den 6 november 1875 (Medd. 3, p. 169) anmäldes säsom ny för landet, tagen pä hägg i Karuna (Ab) iR af F. Elfving, fann jag i juni 1913 i Tvärminne by i Eke- näs skärgård tämligen rikligt pä en gammal, nästan ut- gången rönn. I Äbo-trakten synes arten förekomma på = flere ställen; den är, förutom i Karuna, insamlad på Ispois J invid Åbo af K. Linkola (ett ex. pä asp, sept. 1908, Herb. Mus. Fenn.), hvarjämte min hustru tagit den pä kyrkogär- = den i Åbo är 1912. Slutligen finnes i H. M. F. ett ex. från >. Ik, Kivennapa, Husula, sept. 1885, leg. A. Boman. 3. Xanthoria substellaris (Ach.) Wain., Lich. Bresil I, = — p. 71 (= Physcia ulophylla Wallr.). — Denna art förevisades .. 5 på Sällskapets möte den 7 november 1885 såsom ny för vår flora af E. Wainio, som funnit densamma tämligen talrik på trädstammar invid Gamla kyrkan i Helsingfors (Medd. 13, p. 233). Exemplaren ha varit de enda i H.M.F. intill - senaste höst, dä dr Harald Lindberg påträffade arten vackert fertil på en lönn på Fredriksberg gård utanför sta- den, icke långt från järnvägshaltpunkten med samma namn. Själf har jag funnit den i Mejlans invid Helsingfors, på ett gammalt träd vid landsvägen, i Helsinge, Åggelby, på lönn > och på Betula verrucosa, i Ekenäs stad, på lönn och poppel, och i Tenala (Ab), Olsböle, på lind i trädgården. Arten sy- nes trifvas i närheten af människoboningar och uppsöker . med förkärlek äldre löfträd; den har synbarligen hittills blifvit förbisedd. | Doktor Ernst Häyren inlämnade följande uppsats: > Synekologiska serie-iakttagelser och experiment. Bo Vid hvarje synekologisk undersökning framställer sig | såsom en första uppgift studiet af växtsamhällenas floristiska sammansättning och fysiognomi, deras noggranna beskrif- ning såsom associationer, facies etc. samt deras uppställning i ett öfverskädligt system. Jämsides härmed vidtager stu- diet af ständorten med dess egenskaper, dels de mera sta- bila egenskaperna, såsom exposition, lutnings- och belysnings-, EN! 4. V.1918. Häyren, Synekologiska serie-iakttagelser o. experiment. 129 förhällanden, fuktighet, jordmän m. m., dels de faktorer, som variera under dygnets och årets lopp, såsom värmeförhäl- * landena i jorden och de klimatiska momenten. Alltmera har man härvid begynt öfvergifva den approximativa upp- skattningen och använda instrument äfven i rent växtgeo- grafiskt syfte, hvarigenom exakta tal och mer värdefulla resultat erhållits. Under dessa undersökningar framställa sig frågor om sambandet mellan associationen och de yttre villkoren, de klimatiska och edafiska samt möjligen historiska och andra faktorer. Hvilka villkor betinga associationens sammansätt- ning? Hvilken faktor är den viktigaste? Om en faktor för- * ändras, förändras då äfven samhället, och på hvilket sätt? Huru kommer det sig att samma association stundom uppträder på olikartade ståndorter? Hvilket inflytande utöfva kommensa- lerna själfva? Och slutligen frågan om samhällets uppkomst och vidare utveckling, dess genetiska förhållande till andra samhällen. > Svaren söker man genom noggrann analys af förhål- landena och genom jämförelse af resultaten från olika plat- ser och associationer. Man finner vissa kombinationer af faktorer motsvaras af bestämda samhällen, Om en faktor, t. ex. fuktighetsgraden, är olika, medan kombinationen i öf- rigt är densamma, drager man slutsatsen att i detta fall den olika fuktighetsgraden är orsaken till växttäckets olika sam- mansättning. Och genom att t. ex. vid en sjöstrand jämföra bredvid hvarandra befintliga samhällen med från stranden högre uppåt aftagande fuktighet erhåller man en genetisk serie, hvilken kan kompletteras genom jämförelse med för- hållandena på andra sjöstränder, hvarjämte uppfattningen om själfva omvandlingsprocessen fördjupas genom studium . af öfvergångsassociationer och mellanformer. När det gäl- ‚ler sumpmarkernas vegetation, kan en värdefull komplette- ring erhällas genom undersökning af jordlagrens växtrester, sä att man blir i tillfälle att konstruera en bild af vegeta- tionens utveckling pä platsen eller t. o. m. inom ett större omräde under en längre tidsperiod. 130 Häyren, Synekologiska serie-iakttagelser o. experiment. 4. V. 1918. På detta sätt kunna erhållas betydelsefulla och i huf- vudsak riktiga resultat. I många fall får man likväl ät- e nöjas med deduktiva slutsatser af större eller mindre bär- > vidd eller endast med sannolika förmodanden. En ytterli- = gare belysning pä empirisk väg och ett grundligare inträn- ; gande i det föreliggande problemet vore dä mycket väl- = kommet och af behofvet päkalladt. I mänga fall har man | ernätt en sädän belysning genom för ändamälet pä labora- toriet anställda experiment eller genom att draga nyttä af = tidigare i annat syfte utförda experimentella undersökningar, icke minst af fysiologisk art. Men däremot har man, synes > - det författaren till dessa rader, alltför litet beaktat utvägen att anställa kontinuerliga iäkttagelser och experiment ute i naturen, i den miljö alltsä, hvars företeelser och inflytanden | "man vid ifrågavarande undersökningar vill studera och allt- = — mera förstä. ER Naturen ger själf i detta afseende en del fingervisnin- , gar, särskildt med hänsyn till frågorna om växtsamhällenas. 38 succession. Sä t. ex. bildas vid flodernas mynningar bankar, som smäningom höja sig öfver vattenytan och gifva upp- hof ät deltaöar, som växa allt större. Vid hafvet uppkas- tas sand och pä andra ställen täng, som samlas i längsträckta bäddar längs stranden. All denna nybildade jord saknar till en början växtlighet, och när sädan uppstär, är den under- kastad en serie omhvälfningar, innan stabilitet inträdt. I andra fall lämnar människan direkte eller indirekte sin med-=- ä verkan: genom skogseld ödeläggas stora landsträckor, ge- = nom sjöfällningar vinnas afsevärda områden, vid stenspräng- = ning blottas bergytor, pä järnvägsbankarna och i grus- och - 2 sandtagen uppstår barlagd jord, o. s.v. På dylika ställen 3 erbjudes godt tillfälle till studium af vegetationens utveck- = ling, ett tillfälle som ju äfven dä och dä tagits i akt. I - många arbeten läses sålunda om hufvuddragen i vegetatio- = nens utveckling på af skogseld härjad mark. Utvecklingen på flodbankarna och deltaöarna har man studerat genom att med hvarandra jämföra bankar och öar af olika ålder. De åren 1882--1886 genom tvenne sjöfällningar nybildade ER = a - 4. V.1918. Häyren, Synekologiska serie-iakttagelser o. experiment. 131 Hjälmaröarnas vegetation och flora har med sex resp. elfva års mellanrum undersökts af Callm6, Grevillius och Birger). Andra exempel att förtiga. Antalet tillfällen som man försuttit är likväl mycket större än antalet tillfällen som begagnats. Och framför allt saknar man noggranna och mer mångsidiga iakttagelser öf- ver förändringarna inom ett och samma omräde under flere är i följd, alltså kontinuerliga serierafiakttagel- ser. Sädana vore dock af stort intresse; de skulle säker- ligen leda till anmärkningsvärda resultat icke blott i gene- tiskt, utan äfven i andra afseenden. Undersökningsomrädet behöfver icke vara vidsträckt; snarare är det författarens erfarenhet, att en med omsorg och grundlighet undersökt mindre areal ger säkrare och rikare resultat än ett flyktigt undersökt större omräde. Undersökningarna böra ätföljas af kartor i tillräckligt stor skala, om omrädet är större gärna af specialkartor öfver karakteristiska och anmärknings- värda partier. Kartskisserna uppgöras enklast enligt rut- system och orienteras i väderstreckens riktning, och om man första äret utmärker rutornas hörn (t.ex. för hvarje m?,2m?, 10 m?, 0. s. v., beroende pä förhållandena) med stadigt inslagna pälar, kan man de följande ären lätt orientera sig och uppgöra kartor, som lämna all önskvärd säkerhet för jämförelser. I vissa fall bör platsen besökas två eller flere gänger under samma vegetationsperiod, t.ex. när studiet gäller strandvegetation och stranddrift 9. Nägra omräden med utvecklad, sluten vegetation ha i själfva verket redan utsetts till föremäl för fleräriga obser- vationer, likartade med dem som ofvan äsyftats pä blottad mark. Sälunda hafva nägra danska vetenskapsmän päbegynt 1) Alfr. Callm6, Bih. K. Sv. Vet. Akad. Handl. 12, Afd. III, N:o 7, 1887. — A. Y. Grevillius, ibid. 18, Afd. III, N:o 6, 1893. — Selim Birger, Arkiv f. Botanik, Band 5, N:o 1, 1905, och Englers Bot. Jahrb. 1906. 2 Jfr t ex Carl Skottsberg, Om växtligheten ä nägra tängbäddar i nyländska skärgården i Finland. Sv. Bot. Tidskr.. band 1, 1907, sid. 389—397. 132 Häyren, Synekologiska serie-iakttagelser o. experiment. 4.V. 1918. ca g en serie undersökningar öfver Maglemose i Grib Skov i 10 Nordsjalland med uttalad afsikt att framdeles studera och registrera eventuella förändringar i den fridlysta sumpmar- kens vegetation '). I Tyskland har en noggrann beskrifning - upprättats öfver en fridlyst myr med Betula nana, belägen > vid Neulinum icke längt frän Weichsel, kanske äfven öfver andra fridlysta naturpartier. Möjligen har skogsförvaltnin- gen i en del stater gätt i författning om ästadkommandet af monografiska beskrifningar öfver speciella försöksom- räden eller försöksytor, hvilket skulle ligga nära till hands för de forstliga försöksanstalterna med tanke pä de prak- tiskt betydelsefulla resultat, som härigenom kunde ernäs; förf. har icke varit i tillfälle att härom taga närmare känne- dom. Sommaren 1899 undersökte och kartlade författaren till dessa rader växtligheten pä tillandningsomrädena vid Broviken i Snappertuna i västra Nyland? med afsikt att senare besöka platsen för att iakttaga sannolika föränd- ringar, hvilken plan han tills vidare dock icke varit i till- fälle att fullfölja. ; Emellertid kan man lätt gä ett steg längre, nämligen genom att pä de uttagna profytorna förändra de yttre vill- koren i afsikt att utröna vegetationens motsvarande för- ändringar. Redan en kontinuerlig undersökning rörande vegetationens utveckling pä smärre ytor blottad mark inom : associationer af olika slag vore af stort ekologiskt värde; man behöfde för ändamälet blott afskala växttäcket (med och utan humuslagret o. s. v.) pä försöksytor pä t. ex. olika = slags ängs- och skogsmark.” Eller utväljer man profytor af likartad beskaffenhet, större eller mindre, behandlar dem på olikartadt sätt-och antecknar efter hand resultaten. På i öf- rigt likartad mark kunde sålunda åstadkommas olikartade belysningsförhållanden genom uppförande af plank m. m. På vindöppna ståndorter kunde pä samma sätt studeras = - et ) Henning E. Petersen, Maglemose i Grib Skov. Under- | sögelser over Vegetationen paa en nordsjaellandsk Mose. I—IV. Bo- = tanisk Tidsskrift 36, 1917. 4 2?) Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 23, N:o 6, p. 45—133. 4. V.1918. Häyren, Synekologiska serie-iakttagelser o. experiment. 133 vindskyddets och den större snöanhopningens eventuella inverkan. Genom uthuggning och rödjning i skogsmark, hvilka arbeten kunde utföras på olika sätt, erhölles en in- blick i förändrade fysikaliska förhållandens inverkan. Ge- nom att placera stenblock eller stenar, huggna eller nog- . grant barskrapade, under afvikande yttre förhållanden blefve man i tillfälle att göra iakttagelser rörande laf- och moss- vegetationens beroende af de yttre faktorerna äfvensom dess gradvisa utveckling. Inverkan af kreaturens betning på skogen torde varit föremål för vidlyftiga försök i Nordamerikas Förenta Stater, hvarvid vidsträckta försöksytor under olika yttre förhällan- den hållits afstängda. En hithörande iakttagelse kan an- föras äfven från vårt land. På Lenholmen i Pargas socken, meddelar professor Enzio Reuter!), har sedan c. 25 år tillbaka den ena hälften varit och kommer att fortfarande vara skyddad, medan å den andra hälften höbärgning och afbetning årligen ägt rum. Å den fredade delen har en betydande återväxt af ek försiggått; sommaren 1912 räk- nades här 3555 -unga ekar med en höjd af högst 4 meter. På den för slåtter och bete upplåtna delen var däremot återväxten obetydlig; här funnos blott 114 ekar af nämnda storlekskategori. | . > Lätt kunde äfven fuktighetsförhållandena varieras. Li- kaså markens kemiska beskaffenhet, t. ex. i klippornas för- djupningar genom påfyllning af koksalt eller något annat ämne. I sistnämnda fall kunde man studera dels den tidi- gare vegetationens förändringar, dels förhållandenas utveck- ling på blottad mark vid olika behandlingsmetoder. Syn- barligen kunna de åsyftade växtgeografiska och ekologiska experimenten på mångfaldigt sätt varieras. En enskild forskare kan icke alltid påräkna att flere år a rad vara i tillfälle att på den utvalda platsen göra de nö- diga iakttagelserna, och måhända är detta äfven orsaken till 2 2 Reuter, Enzio. Om ekvegetationen pä Lenholmen i Par- gas socken. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 39, 1913, p. 87—90. 134 Häyren. — Backman. 2) 4 Ve att undersökningar och experiment af här föreslagen art hittills i sä ringa omfäng kommit till utförande. Kanske vore det därför icke ur vägen, om intresserade föreningar eller institutioner toge saken under diskussion och eventuellt be- slöte sig för nägön hithörande uppgift. Forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman lämnade vänä Zz Eh TA i följande meddelande: Linden (Tilia ulmifolia) i mellersta Österbotten. | Redan för tjugo är sedan diskuterade Kihlman (sid. 97) rätt ingående frågan om lindens nordgräns och framhöll. därvid, att denna gräns ej är betingad af klimatiska orsaker. Sä viktig och intressant frägan än är, har den ej sedermera dryftats i den finländska botaniska litteraturen. Den all- männa äsikten synes härintills hafva varit, att linden vid sin nordgräns hufvudsakligen skulle anträffas ä reliktlokaler, ä hvilka den för en tynande tillvaro. Om lindens före- komst i Sverige skrifva Andersson och Birger (s. 183): „Det är uppenbart att det är fräga om en art, som har sin verkliga nutida sydgräns söder om nu afhandlade trakter, och alla här upptagna fyndorter kunna betecknas som mer eller mindre utpräglade reliktlokaler*. Och Hjelt (s. 46) skrifver: „I de nordliga delarna af sitt utbredningsomräde uppträder linden oftast i buskform och blommar sällan*. Säsom redan Kihlman (s. 96) framhällit, är lindens frö- produktion tyvärr ej studerad vid dess nordgräns. Detta var ej heller möjligt för Kihlman, som endast i Kuru (fyndort 2), sälunda rätt längt frän lindens nordgräns, iakt- tog gamla träd. Säsom orsak till förekomsten af enbart unga exemplar framhälles, säkert med rätta, människans ät- göranden. För ett slutligt afgörande af frägan om i hvad män lindens nuvarande nordgräns är en klimatisk sädan, i hvad män den kan vara betingad af andra orsaker, vore - det synnerligen viktigt att äga en ingäende kännedom af ett antal fyndorter för lind vid artens nordgräns. Förekommer linden enbart pä särskildt gynnade ständorter, exempelvis pä sydlutor, eller kan den äfven uppträda pä mindre gyn- 4.V. 1918. Backman, Linden i mellersta Österbotten. 135 nade lokaler? För frågans slutliga besvarande äro dess- utom växtpaleontologiska undersökningar utanför artens nu- varande nordgräns nödvändiga (Kihlman s. 98). I det följande skall såsom ett bidrag till kännedomen om lindens uppträdande vid dess nordgräns redogöras för lindförekomsten på Kokkoniemi i Reisjärvi (se Conspectus s. 89), en af de nordligaste fyndorterna i Fennoskandia. Pitkäjärvi sjö, belägen i västra hörnet af Reisjärvi soc- ken, är 8.3 km lång och högst 1 km bred, med utlopp inom Sievi socken. Sjön, som har en svagt bågformig sträckning i NW-SE, utgör hufvudkällan för Vääräjoki, Kalajoki älfs södra hufvudarm. Dess höjd öfver hafvet är 127 m. Sjöns omgifningar äro ej synnerligen bördiga, hvilket äfven fram- går af att förutom Kokkoniemi vid sjön finnes endast en annan gård, båda vid sjöns södra ända, samt Kemeli krono- torp midt för sjöns NE strand. Möjligen är trakten SW om sjön något bördigare, att döma bl. a. af att där enligt upp- gift skall växa Daphne, Ribes nigrum och R. rubrum. Denna sida af sjön är äfven något mera högländ (kanske 5 ä 10 m öfver sjöns nivå) än den NE delen, som i stort sedt sy- nes vara rätt karg och lågländ. Det förtjänar nämnas, att Kokkoniemi-bonden varit betänkt på att sänka sjöns yta ge- nom att gräfva en kanal förbi gården 2 km mot NE. Detta vore en jämförelsevis enkel uppgift, då ytan af Norvan- järvi befinner sig 8.4 m lägre än Pitkäjärvi; att bonden verk- ligen är intresserad af en dylik sänkning är helt naturligt, då alla hans åkrar, hvilka äro belägna vid sjön, årligen öfver- svämmas. Såsom jag själf kunde iakttaga, har nämligen Vääräjoki i sitt öfre lopp, längs en sträcka af öfver 10 km, ett mycket dåligt fall, så att vattnet på våren stiger mycket högt i Pitkäjärvi. En km från sjöns sydöstligaste hörn, på östra stranden, ligger Kokkoniemi gård och tvåhundra meter söder om denna den lika benämnda udden, på hvilken linden växer. Kokko- niemi udde, hvars yttre form framgår af skissen å följande ‚sida, är c. 125 m lång (E—W) och 200 m bred (N—E) och sam- manhänger i E (eller NNE) genom ett c. 130 m bredt, lågt, nå- Se NEN Ar 3 = 2 = 136 Backman, Linden i mellersta Österbotten. 4. V. 1918. got Sankt näs med det egentliga fastlandet, som här består s af odlade fält. Uddens högsta, centrala del höjer sig 5 (—6) ? = RER K Pi m öfver sjöns yta. Udden, som genom ett gärde är af: gränsad från fastlandet, befinner sig visserligen ej mera i jungfruligt skick, men har ej heller odlingen i nämnvärd grad inkräktat på densamma. Endast närmast det låga nä- set finnes en mindre kulturäng; för öfrigt användes udden påsensommaren såsom hästhage. I norr samtlängs västra stranden förhärskar 7— | 10m högtall, me- 200a1m ; 3% dan gräalen pä andra ställen do- minerar. De sju lindar- na stå tämligen midt på udden, dock något när- Be mare den södra ee trädd Stranden och det t.v buskar) låga näset, i huf- ee vudsakligen ENE exposition. Lindarnas läge i förhållande till hvarandra framgär af bilden här ofvan och dimensionerna äter af bi- fogade tabell, som äfven visar trädens höjd öfver sjöns yta (7.1917): Alla träden hafva raka stammar, utom N:o 4, hvars stam till 3.20 m höjd lutar tämligen starkt och pä denna höjd företer en stark böjning (1 m); stammens hela längd är därför inemot 11 m. Linden N:o 2 har en gren, som höjer sig 1 m öfver den egentliga stamtoppen; medräknas . denna gren, är trädets höjd 13.5 m. Förutom nämnda sju lindar har nyligen funnits ännu en åttonde, som hade två stammar, hvaraf den ena år 1905 (?) fälldes af blixten; den andra stammen torkade småningom samt föll år 1912 (?). Den 477 ur Medd. Soc. pro F. et Fl. Fenn. 44, Backman. ‘a "I 'V 09901 '8I6T Poc 'puggspe w OT ed MNM Urea udde uopnid "Adel -STOY I TUIOTUONMOMY ® Z—] 0:u BUTBPUIT 'Z SIA 'ad'I'V 904 '8I6T ”/oe 'PUBISJE W cg ed AS ULJ] BPppos TAI el -SI9] TUIDIUONYNON E 9—] 0:u euaepur] "I 'SIJ Be? ; 4 Ve | : 5 : 4. V. 1918. - Backman, Linden i mellersta Österbotten, 137 Na Stam- | Stam" |. Stam- zus Trädets | mens mens mens N» ver sJons! höja |kvistfria omkrets | diameter yta nedre del — pä brösthöjd m m | m [sem | em 1 4.50 11.0 4.20 * | 94 | 30 2 4.50 12.5 (13.5) — 3.50 131 =: 42 3 3.80 12.5 3.60 : 85 | 27 4 3.60 10.0. 3.30 SRS 18 5 340 11.o 3206 || re 23 6 3.20 8.5 3.20 56°...) 18 7 4.20 8.5 3.00 55 17 sistnämnda mätte 60 cm i omkrets pä brösthöjd; enligt upp- * gift skulle den af blixten fällda stammen ha varit af unge- fär samma storlek. — Då Blomqvist i sitt bref till Hjelt (Conspectus s. 89) enl. läneagronom Laurin uppger, att år 1884 funnits endast 7 lindar, under det 15 nyss blifvit afhuggna, så är det att antaga, det Laurin ej observerat linden N:o 7, som växer mera afsides från de öfriga. Rörande trädens ålder vet jag intet med bestämdhet, då jag ej velat skada träden genom att taga några borrspån. Att de dock äro tämligen gamla framgår af att Blomqvist talar om 7 träd redan år 1884; härtill kommer, att en gam- mal man på den närbelägna gården visste berätta, att träden redan för 60 år sedan voro stora. Denna uppgift måste dock tagas med försiktighet, då mannen ej nämnde något om de 15 af Blomqvist omnämnda, afhuggna lindarna och det sålunda ej är uteslutet, att hans uttalande gällde nämnda träd. I hvarje fall måste träden vara minst 70, men möjligen öfver 100 år gamla. — Vid mitt besök på Kokko- niemi syntes ej något spår af blommor hos linden, ej heller kände allmogen till att den tidigare skulle blommat. Jag vill dock ej gifva något större värde åt dess vittnesbörd i denna sak, då jag af böndernas yttrande förstod, att de ej i högre grad gifvit akt på träden i fråga. I ingen händelse fanns på plat- sen något spår af telningar eller rotskott, men kan detta p . Faran TEVE UI nun Pi» hv Nna mitkää Eikan aki” nie KKKA LE SAN ää jä N 138 Backman, Linden i mellersta Österbotten. == 4.V. 1918. x = delvis bero af att dessa årligen blifvit förstörda af betande hästar och får. Såsom nämnts växa lindarna i ENE exposition; endast linden N:o 7 befinner sig pä nordsluttningen af den lilla höjden. Markens lutning är omkring 1:7. Marken är täm- ligen starkt stenbunden med spridda 0.,5<1.o m stora ste- nar i dagen. Profil: A) 2 cm förna; B) 3 cm mylla med in-. blandade pinnar etc.; C) minst 20 cm stenblandad, lös, gul- brun mosand. Trädvegetationen pä platsen för lindens förekomst utgö- res af enstaka, 20-ärig, 3—7 m hög tall samt gräal enstaka och i smärre grupper; mindre albuskar uppträda allmänt, i synnerhet lägre ned. Juniperus uppträder äter hufvud- sakligen högre upp. Af gran iakttogs endast en 20 cm hög telning. Pä grund af den torra sommaren och den skada betande hästar redan hunnit göra var växttäcket myc- ket magert. Följande arter antecknades enligt en 5-gradig skala: Alnus incana Cerastium vulgare 2 Juniperus communis Ranunculus acer 4 Picea excelsa Viola canina 1 Pinus silvestris Oxalis acetosella 3 Sorbus aucuparia, telningar Geranium silvaticum 1 Tilia ulmifolia - Angelica silvestris 2 Lycopodium annotinum 1 Rubus Ideus 3 Aspidium dryopteris 4 R. saxatilis 5—4 Convallaria majalis 1 Fragaria vesca 2 Majanthemum 4 Lathyrus pratensis 3—2 Paris guadrifolia 1 Vicia sepium 2 Luzula pilosa 3 Trifolium repens 3 - Carex digitata 1 Tr. pratense Agrostis vulgaris 4 Myrtillus nigra 5 Calamagrostis purpurea 2 Vaccinium vitis Idea 4—5 Aera flexuosa 3 Pyrola secunda 3 Melica nutans 3—2 Trientalis 3 Poa serotina 2 Veronica officinalis 3 Festuca ovina 2 Plantago major 1 F. rubra 3 Prunella vulgaris 2 Coeloglossum viride 1 Galium uliginosum 3 Stellaria graminea 3 Solidago virgaurea 2 = Es Tan an PALA ao Ne £ i A; > g Po I er - - 7 A - £ 2 5 A N er E , N N -. vån S > E 2 FOR Xx 4. V. 1918. Backman, Linden i mellersta Österbotten. 139 Antennaria dioica 1 Hieracium adtingens (?) Achillea millefolium 1 H. neglectum (?) Chrysanthemum leucanth. 1 H. prolixiforme Leontodon auctumnalis 2 H. pseudoblyttii Taraxacum officinale 2 H. subpellucidum Af växttäcket att döma har pä platsen tidigare funnits en Oxalis-mo, där de mera fordrande af de nu äterstäende arterna utgjordes af Convallaria, Paris, Carex digitata, Me- lica, Rubus Id&us och Fragaria. Ingen af dessa arter er- bjuder nägot större intresse. | Vi konstatera sälunda, att linden pä sin nordligaste ut- post, pä Kokkoniemi, af allt att döma förekommer under förhällanden, som pä intet vis äro särskildt gynnsamma för artens existens. Och dock när arten här rätt stora di- mensioner. Jag mäste därför redan pä grund häraf instämma med Kihlman (s. 97), dä han framhäller, att lindens nu- varande NW-gräns ej betingas af klimatiska orsaker. Där- emot kan jag ej instämma med honom däri, att detta skulle framgä redan af isotermernas förlopp. Tvärtom finner jag en stor öfverensstämmelse mellan maj-, juni- och juli-isoter- merna å ena sidan (se kartan N:o 16 i Atlas utg. af Säll- skapet för Finlands geografi, 1910) samt ä andra sidan lindens nordgräns, sådan denna framställes ä kartan N:o 20:4 i At- las och kartan 31 hos G. Andersson och S. Birger. Det förtjänar här nämnas, att Atlas lämnar en oriktig bild > af lindens utbredning i landet, i det nämligen genom ett rakt streck förenats de c. 11 mil frän hvarandra belägna lindförekomsterna i Lesti (S om Reisjärvi) och Sydänmaa (Alavus socken; se Kihlman s. 87, N:o 4). Gränsen borde nämligen frän Lesti dragas 150 km söderut ungefär längs H:fors’ meridian. till Keuru, därifrän västerut till Virdois och först därifrån mot NW till Sydänmaa. Då gränsen ut- ritas pä detta vis, framträder lindförekomsten i Lestijärvi och Reisjärvi såsom sä mycket intressantare, i det gränsen > här bildar ett skarpt hörn mot NW. Så mycket mera -för- vänande verkar däremot lindens fränvaro i socknarna W om linjen Reisjärvi -Keuru. Kommande undersökningar skola 140 Backman, Linden i mellersta Österbotten. 4. V. 1918. 28 Pylkönmäki eller Multia; pä grund af egna undersökningar är jag däremot säker om att linden ej skall anträffas i an- gränsande socknar W om Suomenselkä. Det framhölls redan tidigare, att linden enl. Anders- son och Birger i Sverige vid sin nordgräns uppträder enbart pä utpräglade reliktlokaler, d.v.s. pä lokaler som äro för arten särskildt gynnsamma. Den nordligaste kända fyndorten för lefvande lind i Sverige är Skulebärget invid kusten i Ängermanland pä Vasa breddgrad (63° 5; se när- mare Andersson och Birger s. 230). I Norge är linden ej känd norr om Söndmöre (62° 30' n. br.). I motsats till för- hällandena i Sverige synes enligt Kihlman samt enligt mina undersökningar i Österbotten arten endast sällan i Finland vid sin nordgräns uppträda pä lokaler af relikt na- tur. Ingen af de lindlokaler jag besökt i Lestijärvi, Reisjärvi och Pyhäjärvi äger utpräglad sädan natur. I ett mähända nägot mera gynnsamt läge än annorstädes vid sin nord- gräns har linden uppträdt ä den för mig nordligaste kända fyndorten, Vaivioaho (63° 41' n. br.) i Pyhäjärvi socken nära Kiuruvesi-gränsen. Vid mitt besök ä platsen senaste som- mar säg jag ej lind; det torde nämligen varit den sista lin- den, c. 2 m hög, som för omkring 10 är sedan utplanterats vid ett närbeläget torp, ehuru med däligt resultat. Till - Vaivioaho-lokalen skall jag återkomma i annat sammanhang. Om lindens forntida utbredning i Fennoskandia känna vi tills vidare mycket litet. I Sverige är arten utanför dess nutida nordgräns anträffad fossil endast tvenne gänger, näm- ligen i Ängermanland vid Amundsjö omkring 45 km norr om Skulebärget och 40 km från kusten (Anderssons. 9) — samt nordligast i Majamyr vid Bjurholm, c. 63° 50' n. br. (L. v. Post s. 237). — Frän Finland är linden härintills ej uppgifven fossil utanför artens nuvarande utbredningsomräde. Vid mina växtpaleontologiska undersökningar i Oster- botten har jag aldrig lyckats göra makroskopiska fynd af lind; - däremot har jag funnit fossilt lindpollen i Kärsämäki: Rahka- 1) Student B. Pettersson har senare meddelat, att han för ett par är sedan iakttagit lind i Karstula. S mähända uppdaga nägon enstaka lindförekomst i Karstula n, N x 4.V.1918. Backman. — Forsius. 141 neva och Kurkineva, nära Haapajärvi sockengräns samt i Haa- pavesi: Piipsannevä, 64° 9' n. br., sålunda öfver 50 km norr om de nordligaste recenta lindförekomsterna i Reisjärvi och Py- häjärvi. Af en noggrant genomarbetad profil frän Kurkineva framgick, att linden förekommit i trakten enbart vid tiden för granens invandring; samtidigt med linden förekommo Ulmus och Corylus (ev. Myrica '), hvilka dock kvarlefde en längre . tid efter det linden försvunnit från trakten. Nämnda fos- sila fynd äro af mycket stort intresse ej endast på grund af att de lämna bevis för att linden tidigare haft en vid- sträcktare utbredning, utan främst på grund af att de be- visa, det arten tidigare förekommit äfven på det mellan- österbottniska slättlandet. För nämnda fossila förekomster "skall jag redogöra i annat sammanhang, i det jag här in- skränker mig till att framhälla, det Piipsanneva befinner sig ec. 15 m under, Kärsämäki-fyndorterna åter c. 15 m ofvan Li- torina-gränsen. Litteraturförteckning. Andersson, Gunnar. Hasseln i Sverige. — Sv. Geol. Unders., Ser. Ca 3, 1902. —,— och Birger, Selim. Den norrländska florans geografiska för- ; delning och invandringshistoria med särskild on till dess sydskandinaviska arter. 1912. Atlas öfver Finland 1910. Halden, Bertil E. Omtorvmossar och marina sediment. — Sv. Geol. Unders. Årsbok. 1917. Hjelt, Hjalmar. Floran och vegetationen. III. Vedväxter. — At- las öfver Finland 1910. —,»— Conspectus Florae Fennicae Vol. IV. Pars III. 1911. Kihlman, A. Osw. Ueber die Nordgrenze der Schwarzerle und der Linde in Finnland. — Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. H. 23. 1898. von Post, L. Norrländska torvmossestudier. — Geol. För. Förh. Bd 28. 1906. Medicinelicentiat Runar Forsius inlämnade för in- tagande i Sällskapets skrifter: Uber einige paläarktische Tenthredinini. 1) Såsom af G. Lagerheim och L. v. Post framhållits, är det ej möjligt att skilja mellan pollen af hassel och Myrica. 142 Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. 4.V. 1918. Enslin’s neulich erschienene verdienstliche Arbeit „Die Tenthredinoidea Mitteleuropas“ hat mir eine willkom- mene Veranlassung gegeben, meine Tenthredinini der alten Welt einer Revision zu unterwerfen. Einige hierdurch er- zielte Resultate habe ich unten kurz zusammengestellt. Tenthredella atra L. kommt in vielen Farbenvarietäten vor. Möglicherweise ist die var. scopolii Lep. eine beson- dere Art. Da diese Frage noch nicht endgültig entschieden worden ist, will ich hier kurz über meine hierherhörigen Zuchtresultate berichten. Im südlichen Finland findet man alljährlich von Ende Juli bis Ende August an Sedum tele- phium nicht selten eine Tenthredella-Larve, die als ausgewach- = sen folgendes Aussehen hat: Kopf weissgrün mit schwar- zen Augen und einem dunkelbraunen Scheitelflecke, der sich seitlich bis zu den Augen erstreckt; Abdomen lebhaft chloro- phyligrün, reichlich weiss bereift, Rückengefäss durchschim- mernd; die Abdominalsegmente tragen Querrunzeln und auf diesen an jedem Segment zwei Querreihen weisser Dorn- wärzchen. Die jungen Larven sind leicht rötlich (wie die jungen Sedum-Blätter) gefärbt, wobei die Bereifung einen bläulichen Teint erhält; der Kopf ist in grosser Ausdehnung braun. Nach der letzten Häutung verschwindet die Berei- fung und der dunkle Scheitelfleck. Die Larven sitzen an der unteren Seite der Sedum-Blätter spiralig zusammenge- rollt und zerfressen die fleischigen Blätter sowie oft auch die weicheren Teile des Stengels, die jungen Knospen und Blüten. Ende August verkriechen sie sich in die Erde und überwintern ein- bis zweimal. Durch mehrfache Zucht der- artiger Larven habe ich mehrere Exemplare von T. atra L. sowie 7. atra var. ignobilis Kl. erhalten, immer diese bei- den Formen zusammen und keine andere. Von Äland (Jomala, Önningby, 16. VII. 06, ipse) besitze ich ein weibliches Stück von T. atra L., das eine Übergangs- form zu T. scotica Cam. bildet. Dieses 2 ist sonst wie 7. atra var. scopolii Lep. sculptiert und gefärbt (rote Tegulae, weis-' ser Pronotumrand, Hüften und Trochanteren schwarz), hat aber weisse Suborbitalflecke sowie am ersten Abdominal- E E j = Be, a "aa a mh aka AI a 2 E Fu TAL D: Ag a a ERA EKA OKS — 4 V. 1918. Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. 143 segmente eine kaum wahrnehmbare Andeutung eines weis- sen Seitenfleckes. Ich nenne dieselbe var. nov. orbitalis. Möglicherweise ist T. scotica Cam. in den Formenkreis von T. atra L. (oder T. scopolii Lep.) zu ziehen, was ich aus Mangel an geniigendem Vergleichsmaterial nicht entschei- den kann. Die Untersuchung der Säge könnte vermutlich hieriiber gute Aufschliisse geben. Falls 7. scotica Cam. nur eine Varietät von T.afra L. wäre, würde man besser die grosse Verbreitung (beinahe dieselbe wie bei 7. atra L.) und das iiberall seltene Auftreten dieses Tierchens ver- stehen. E T. moniliata Kl. ist wie T. atra L. eine sehr variable Spezies. Ich habe im südlichen Finland (Pärnä, Husvilla, 9. VII. 03) ein Weibchen erbeutet, das eine besondere Be- . nennung verdient. Sonst wie T. moniliata KI. var. flavilab- ris Gimm., aber Tegulae rot und Scutellum ganz citronen- gelb = var. nov. ilavoscutellata. Vielleicht identisch mit Ki- aer’s T. poecila, die wohl zu T. moniliata Kl. zu ziehen ist, obwohl uns Konow anderes versichert hat. Falls poecila Kiaer (nec. Eversmann) wirklich zu T. fuscicornis Esch. ge- hört, könnte sie var. norvegica benannt werden. Über T. fagi Panz. schreibt Enslin: „beim 9 dagegen scheint das Schildchen stets weiss zu sein“. Mir liegt aber von Finland (Karislojo, Suurniemi, 13. VI. 10, ipse) ein 2 vor, das, obwohl zusammen mit typisch gezeichneten Stüc- ken von T. fagi Panz. gesammelt, doch so verschieden aussah, dass ich dasselbe zuerst als n. sp. bezeichnete. Eine — genauere Untersuchung ergiebt aber, dass dasselbe in Grösse, Form und Sculptur vollkommen mit T. fagi Panz. überein- stimmt. Diese var. nov. nigerrima hat aber ein schwar- zes Schildchen, der weisse Metapleuralfleck fehlt, und das Pronotum ist ebenfalls ganz dunkel; dagegen ist das neunte Fühlerglied ganz weiss und nur die äusserste Spitze des sechsten Gliedes weisslich. Bei T. velox F. kommen Weibchen sowohl mit roter als mit schwarzer Hinterleibsmitte vor. In Zeitschr. f. syst. Hymenopt. u. Dipt., Vol. 7, S. 93, beschreibt Konow von 144 Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. a V. 1918. i | \ S Sibirien eine rotleibige var. bisignata, die an der Seite des = ersten Riickensegmentes einen weissen Fleck trägt. Auch die schwarzleibige Form hat eine ebenso gefleckte weibliche Varietät, die ich var. nov. colonoides nenne. Dieselbe stammt aus Deutschland, Erzgebirge (leg. Lange) Enslin's Bestimmungstabelle leitet zu T. colon KI., von welcher Art colonoides mihi jedoch leicht durch die roten Beine u.a. färberische und sculpturelle Charaktere zu unterscheiden ist. Die gleichzeitig gesammelten Männchen gehören der var. nigrolineata Cam. an. T. flavicornis F. ist eine sehr veränderliche Art: Zu den von Enslin angeführten und benannten Formen wollte ich noch eine var. nov. pallior fügen. Ich nenne so eine T. fla- vicornis F. (Hauptform) mit ganz gelben Schenkeln. Diese Abänderung kommt selten in ganz Europa vor. | Bei den typisch gefärbten Stücken von T. livida L. und T. livida L. var. dubia Ström. sind die hinteren Schenkel und Schienen braunschwarz gefärbt. Bisweilen ist jedoch die Bein- farbe rot und höchstens die äusserste Spitze der Schenkel und Schienen sowie die Tarsen schwarz. Die rotbeinige Varietät der Nominantform nenne ich var. nov. rubripes und die rotbeinige var. dubia Ström, dagegen var. nov. rubeola. Beide haben, wie es scheint, eine weite Verbreitung. T. gracilis 5 n. sp. Kopf nach hinten beinahe ver- schmälert, schwarz, mässig grob punktiert, schwach aber deutlich glänzend, grau und weiss behaart; Clipeus braun gerandet; Labrum sowie überhaupt das ganze übrige Unter- gesicht, mit Ausnahme der braunschwarzen Mandibelspit- zen, gelblichweiss wie die inneren, unteren und in zwei Zipfeln endenden seitlichen Orbitalränder; Fühlerhöcker klein, Supraantennalgrube seicht, nach oben und aussen von einem wenig erhabenen Wulst begrenzt; Scheitel, besonders vorne, ziemlich unscharf begrenzt; Clipeus tief rundlich > ausgeschnitten; Antennen schwarz, deutlich länger als Kopf und Thorax zusammen, in der Mitte seitlich zusammenge- . drückt, gegen die Spitze deutlich verschmälert; die Glieder vom vierten an allmählich an Länge abnehmend; die Spitze > x 4 ' i M , SA ko EA SE Sync ars 7 1 WR jä EN er = g. ; Wa KN a E kA li * 4. V. 1918. Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. i 145 | des vierten Gliedes sowie die folgenden ganz gelblichweiss. - Thorax schwarz, mässig punktiert, oben matt, oberer Teil der Mesopleuren ein wenig glänzend; gelblichweiss sind: der Rand des Pronotums, Tegulae, Schildchen, die seitlichen Fortsätze des Schildchenanhanges, Cenchri und Hinterschildchen; Schildchen sehr wenig gewölbt, etwa 1 !/, mal so breit wie lang, nach. hinten verschmälert; Hüften unten und seitlich wie die Trochanteren weisslich; Vorder- und Mittelbeine schmutzig gelblichweiss, Schenkel und Schie- nen hinten braunschwarz gerandet, Tarsenglieder gegen die Spitze hinten dunkel; Hinterschenkel braunschwarz, Tibien und Tarsen wie die vorderen; Flügel gelblichhyalin, Costa gelbbraun, Geäder und Stigma sonst dunkelbraun. Abdo- > men ziemlich schmal, gegen die Mitte erweitert, wenig und - sehr fein punktiert, glänzend, schwarzbraun, die erste Ter- gite hinten schmal gelblichweiss gerandet, 3—6 Tergite in ‚der Mitte, die umgebogenen Seitenstücken der 2—3 Ter- gite und die Mitte der 2—6 Ventralsegmente gelbbraun. Kör- perlänge 13 mm. Flügelspannung 27 mm. Ein 3 im Juni von Sibiria orientalis, Süd-Ussuri, Halbin- sel Jankowsky. T. ussuriensis 5 n. sp. Kopf schwarz, nur Clipeus, La- brum, Mandibelbasis und Taster gelblichweiss, fein punk- tiert, glänzend, hinter den Augen nicht verengt, grau be- haart; Scheitel klein, quadratisch, scharf begrenzt; Füh- lerhöcker recht kräftig, nach oben unscharf von dem Ne- benaugenwulst geschieden, oben durch eine ziemlich tiefe Furche getrennt, die eigentliche Interantennalpartie jedoch kaum vertieft; Supraantennalgrube deutlich; Schläfen deut- lich aber schwach gerandet; Antennen kräftig gebaut, län- > ger als Kopf und Thorax zusammen, in der Mitte seitlich ein wenig zusammengedrückt, am Ende zugespitzt, Glied 3 leicht gebogen (Konvexität nach innen), kürzer als 4+5, > schwarz, nur die Spitze der 6 sowie Glied 7—9 ganz weiss- lich. Thorax ganz schwarz, mässig fein punktiert, fast matt, an Pronotum, Seitenlappen des Mesonotums und Epi- ' = meren der Mesopleuren deutlich glänzend; Schildchen ohne 10 + TE > p" KAS 00 YAU 1 A TEEN AT N > J a r ( „Er N dA < 4 ta oli N CA a J y N NN ARTE ä U A Re ja I v 146 Forsius, Uber einige aa mia Tenthredinini, 4. V. 1918. ja i deutlichen Glanz, hinten schwach gekielt; Hüften und Tro- chanteren schwarz; Vorderbeine schmutzig weisslichgelb, Schenkel und Schienen hinten dunkel gestreift, Mitteltarsen hinten dunkel; Hinterbeine schwarzbraun, nur die Spitze der Knie und Tibien seitlich braungelb.; Flügel unter dem Stigma leicht getrübt, Costa gelblich, Geäder und Stigma "sonst dunkelbraun. Abdomen schwarz, das 1 Segment seitlich weisslichgelb, Segment 2 in der Mitte, Segmente 3—5 oben und 2—6 unten braun. Körperlänge 14 mm. Flügelspannung 28 mm. 1 G im Juni, Sibiria orientalis, Säd-Ussuri, Halbinsel Jankowsky. T. sibiricola 9 n. sp. Grüne Art. Schwarz sind die äus- serste Mandibelspitze, ein punktförmiger Fleck an der Ba- sis des Clipeus und unter den Antennen, ein beinahe leier- förmiger Kopffleck, der das Stirnfeld mit Umgebungen um- fasst und Zipfel in die Scheitel- und Schläfenfelder sen- det, ein runder Fleck an der Hinterfläche des Scheitels, sowie unter diesem ein länglicher Hinterhauptfleck, Anten- nen und Augen. Thorax unten ganz grün; oben sind schwarz: Hinterrand des Pronotums in der Mitte, vordere : und mittlere Partieen des Mittellappens sowie die ganzen .. Seitenlappen des Mesonotums mit Ausnahme des äussersten Hinterrandes, ein grosser Teil des Metanotums mit Aus- nahme des Hinterrandes, Schildchens, Schildchenanhanges, Hinterschildchens und der Cenchri, die grün sind; Flügel hya- > lin, Costa und Stigma grün, die übrigen Geäder braun; Beine grün, die Spitze der Tibien und Tarsenglieder ein wenig dunkler und obere innere Spitze der Hinterschenkel und Hinterfläche der Hintertibien schwarz gestreift. Abdomen unten grün, oben an den Tergiten 1—7 breite, fast rektangu- läre schwarze Flecken tragend, die an den Segmenten 1—3 in der Mitte fast unterbrochen sind. Clipeus tief und rund ausgeschnitten; Antennen ziemlich kurz, kaum so lang wie Kopf und ‘Thorax zusammen, gegen die Spitze wenig ver- dünnt, Glied 3 etwa so lang als 4+5; Fühlerhöcker gut 20 ausgebildet, zwischen denselben ein deutlicher Längskiel SR A ! ar TEL PL e J x 4. V. 1918. Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. 147 vorhanden; Stirnfeld undeutlich; Supraantennalgrube vor- handen; Augen stark konvergent, berühren den Clipeus; Kopf hinter den Augen wenigstens nicht verengt; Scheitel > vorne-und seitlich deutlich begrenzt, beinahe quadratisch, * hinten, wie die Schläfen, deutlich gerandet, in der Mitte von einem flachen Längskiel durchzogen. Kopf an den Schläfen recht fein und dicht punktiert, besonders seitlich > an den Schläfen stark glänzend; gegen den Scheitel, wo die Punktierung etwas gröber wird, ist der Glanz, obwohl vorhanden, deutlich geringer. Thorax recht fein punk- tiert, glänzend, nur am Mesonotum dichter und etwas grö- ber punktiert, fast matt; Schildchen nach hinten stumpf- spitzig erhoben, wenig punktiert, glänzend; Mittelbrust mit schwach ausgebildetem, stumpfem Höcker, mässig punktiert, deutlich glänzend. Abdomen fein gestrichelt, wenig glän- zend; Sägescheide, von oben gesehen, das Abdomen wenig überragend, schmal, gegen das Ende leicht zugespitzt, ziem- lich dicht behaart. Körperlänge 11.5—12 mm. Flügelspan- nung 25 mm. | 3 92 von Sibiria orientalis, Ochotsk (leg. F. Sahlberg). . T. enslini 9 n. sp. Kopf grünlichgelb; Mandibel- spitze, ein Punkt unter den Antennen, ein grösserer, zacki- - ger Stirnfleck, der einen breiten Zipfel bis in die Nähe des hinteren Scheitelrandes, die Seiten des Scheitels schmal freilassend, und einen nach innen gegen die seitliche Scheitel- > furche gebogenen, schmäleren Schläfenzipfel entsendet, schwarz; der Stirnfleck erstreckt sich seitlich bis zu den Augen- feldern und vereint sich am oberen Orbitalrande mit einem schwarzen Fleck, der sich vom oberen äusseren Orbitalrande seitlich bis zum schwarzen Hinterkopf erstreckt; am Hin- terkopfe nur die Scheitelhinterfläche, die einen runden schwarzen Fleck trägt, und deren nächste Umgebung, grün- lichgelb; erstes Antennenglied sowie Basis des zweiten grüngelb; Clipeus ausgeschnitten, in der Mitte beinahe ge- zähnt, Fühlerhöcker kräftig, nach oben von dem Supraan- > tennalgrubenwulste durch eine deutliche Furche getrennt; Interantennalfeld recht stark vertieft; Stirnfeld deutlich; Schei- 148 Forsius, Uber einige paläarktische Tenthredinini. tel nach hinten leicht erweitert, wenig breiter als fång deutlich begrenzt; Kopf hinten gerandet, seicht und abste- hend fein punktiert, stark glänzend, hinter den Augen ein wenig schmäler als vorne quer über denselben; Antennen dünn, kaum zusammengedrückt, wenig länger als Kopf und Thorax zusammen, gegen das Ende leicht verdünnt, Glied - 3 bedeutend kürzer als 445. Thorax blassgrün; Pro- thorax in der Mitte schwarz, die Ränder, wie die Flügel- schuppen, breit gelbgrün; Mesosternum in der Mitte und die Epimeren sowie Metasternum, mit Ausnahme des ober- NN sten Teiles, schwarz; Meso- und Metanotum schwarz, reich- = lich gelbgrün gezeichnet; gelbgrün sind: ein hinten rechtecki- ger, vorne in zwei leicht divergierende Zacken auslaufen- der Fleck, der die Hinterspitze des Mittellappens und an- grenzende Teile des Seitenlappens des Mesonotums ein- = nimmt, obere Hinterfläche und Hinterrand des Mesonotums, Schildchen, Schildchenanhang, Cenchri, ein kleiner Fleck hin- >> ter denselben, Hinterschildchen und Hinterrand des Meta- notums; Flügel äusserst schwach gelblich hyalin, Costa und Stigma gelb, übriges Geäder braun; Vorderhüften selbgrün, Mittelhüften hinten schwarz; an den Hinterhüften nur die Spitze gelbgrün; Trochanteren gelbgrün wie die Schenkel, von denen jedoch die mittleren innen und hinteren vorne und innen gegen die Spitze schwarz gefleckt sind; alle Ti- bien gelb, nur die äusserste Spitze, wie die Tarsen, braun- — gelb; Thorax fein punktiert, auch am Mesonotum stark glänzend; Mittelbrust mit einem mässig stark ausgebildeten, recht spitzen Höcker versehen; Schildchen, von oben ge- sehen, dreieckig, gewölbt, nach hinten in eine Spitze aus- gezogen. Das erste Abdominalsegment oben schwarz 4 ” - ? N MP n = er 5. KITA aN L E nl Pn er: En a en Fr 1 PC ar A" MN MATE ARP AN sar A ENTER O mit einem ziemlich grossen, weisslichen Fleck, der sich bis =. zum Hinterrand erstreckt; Segmente 2—5 oben braun, die folgenden schwarz, das letzte jedoch in der Mitte braun; Unterseite gelblich (im Leben grün?), nur die äusserste - A Spitze schwarz; Abdomen fein gestrichelt, glänzend; Sä-- gescheide, von oben gesehen, gleichbreit, gegen das Ende » ien 4 V. 1918. Forsius, Uber einige paläarktische Tenthredinini. 149 uf > kaum zugespitzt, mässig behaart, wenig hervorragend. Kör? > perlänge 13.5 mm. , Flügelspannung 29 mm. 1 2 im Juli von Sibiria orientalis, Süd-Ussuri, Halbin- sel Jankowsky. T. stigma 2 n. sp. Kopf schwarz; gelblichweiss ist das ganze Untergesicht, mit Ausnahme der Mandibelbasis, der unteren inneren Augenecke und eines Schläfenfleckes, | der sich beinahe bis zum Orbitalstreifen erstreckt; Anten- nen schwarz, nur die Innenseite des Basalgliedes weiss ge- fleckt, wenig länger als Kopf und Thorax zusammen, ziem- lich dünn, am Ende zugespitzt, Glied 4-+5 bedeutend län- ger als 3; Kopf hinter den Augen nicht verengt, mässig punktiert, glänzend; Scheitel vorne und seitlich scharf be- grenzt, beinahe quadratisch, jedoch nach hinten ein wenig verbreitert, von einem schwach erhabenen Längskiel durch- gezogen; Fühlerhöcker deutlich; unter den oberen Neben- augen je ein, und unter den unteren zwei kleine, nach un- ten und aussen ziehende Wülste; Clipeus in der Mitte rund ausgeschnitten. Thorax schwarz, recht fein punktiert, matt; Mittelbrust mit einem deutlichen, ziemlich spitzigen Höcker; Schildchen wenig gewölbt, nach hinten verschmä- lert, etwa 2!/, mal so breit wie lang; der Rand des Prono- tums, Tegulae, Schildchen, Schildchenanhang, sowie dessen seitliche Anhänge, Cenchri, zwei undeutliche Flecke am Hin- terschildchen und der Hinterrand des Mesonotums gelb; Vorderhüften weiss gefleckt, Mittel- und Hinterhüften schwarz; die vorderen Trochanteren weisslichgelb, die mittle- ren und hinteren braun gefleckt; Vorderbeine weisslichgelb, nur die Spitze der Tarsenglieder bräunlich, seitlich schwarz gefleckt und innen schwarz gerandet; Hinterschenkel schwarz, ‘Knie hinten braungelb; Flügel schwach gelblich, Costa gelb, Subeosta und übriges Geäder braun, Stigma zweifarbig, Basis gelblich, Spitze braun. Abdomen schwarz, erstes Segment seitlich gelblichweiss gefleckt, Segmente 3—5 braun, das dritte Segment jedoch oben in der Mitte und seitlich schwarz gefleckt; Sägescheide von oben gesehen >. den After kaum überragend, schmal, gegen die Spitze ein 150 wenig dünner, recht stark behaart, von der‘ Seite gesehen gleichbreit, gegen die Spitze allmählich abgerundet. Kör- ja N 14 mm. Flügelspannung 32 mm. ae 1 2 im Juni von Sibiria orientalis, Säd-Ussuri, Halbin- J sel Jankowsky. | Br Tenthredo brevicornis Knw (nec. Klug) wird von E N obwohl mit einigem Zaudern, als eine Varietät (n. ae richtig ist, scheint mir ausser allem Zweifel zu stehen. Diese Varietät ist als eine Parallelform zu Tenthredella me- äi somelas L. var. obsoleta Kl. aufzufassen und kommt haupt- vi sächlich in Gebirgsgegenden und im hohen Norden vor. Rhogogaster viridis L. ist eine sehr veränderliche Spezies. Bei der var. melanonota Ensl. ist der Rücken, mit Ausnahme des Schildchens, schwarz. Bei 3 var. nov. nigroscutellata ist das R. Schildchen schwarz, und nur die Seitenlappen des Mesono- = tums tragen einen kleinen, griinen Fleck. Ich kenne diese 1 Varietät nur aus Finland, Kirchspiel Karislojo (ipse). == - Tenthredopsis auriculata Thoms. ist wahrscheinlich mit Konows' T. pallida identisch und wird dann den Thom son’schen Namen tragen. Das Mus. Entomologicum Helsing- forsiae besitzt ein 9 von Karelia rossica, wahrscheinlich in der Nähe von Petrosawodsk von Günther gesammelt, E das Konow seinerzeit als n. sp. bezeichnete. Ein anderes, ER g. ebenfalls weibliches, Stück liegt mir vom Ural (leg. Sund: _ EN man) vor. : K Enslin spricht die Vermutung aus, dass T. flavoma- culata Cam. = fenestrata Knw nur eine Varietät von T. par- vula Knw sein könnte. Dass die weissen Flecken am Mit- = tellappen des Mesonotums kein Artmerkmal darstellen, mie Tä über kann wohl nur eine Ansicht walten (cf. austriaca — Knw var. albata Ensl., nivosa Kl. var. nigrilobis Ensl. u. s. w.). Nur die Untersuchung der Typenexemplare von flavomacu- lata Cam. und fenestrata Knw kann aber sichere Auskunft. über die Synonymik dieser Arten geben. Konow hat seiner- zeit, so viel ich verstehe, sowohl Exemplare von T.par-> n 0 AIE L PT Yi: K TA - = VA N TAANILAN ti we X TV ALLT FAR A SANE VISE UPN kh BRUT ART, UME iv N K HARE / ka = ' 4. V. 1918. Forsius, Uber einige paläarktische Tenthredinini. 151 vula Knw als auch von T. campestris L. als T. fenestrata bestimmt. + T. guadriforis Knw kommt auch in Kleinasien vor. Ich besitze ein von Konow bestimmtes weibliches Exemplar » von Adana (H. Rolle). Das bisher unbekannte Männchen, * das ich von demselben Orte besitze, ist durch folgende Merk- male charakterisiert: Kopf schwarz, nur die Spitze des Labrums und die Taster blass; Unterseite der Antennen braun; Clipeus abgestutzt (Eutenthredopsis); Kopf hinten gerandet, nach.hinten deutlich gerundet verschmälert; Ober- * kopf mässi& fein und dicht punktiert, wenig glänzend; Schei- tel gewölbt, in der Mitte durch eine flache Längsfurche ge- teilt, weniger stark und dicht punktiert, mehr glänzend. "Thorax schwarz, oben ziemlich dicht und fein punktiert, deutlich glänzend, unten etwas stärker und dichter punk- tiert, fast matt, Mesosternum in der Mitte jedoch deutlich elänzend; Rand des Pronotums, untere und vordere Ecke der sonst schwarzen Tegulae, Schildchen, Schildchenanhang, Cenchri und Hinterschildchen weisslich; Hüften und Tro- chanteren schwarz; Vorder- und Mittelbeine rötlichgelb, nur * die Basis der Schenkel schmal schwarz; Hinterbeine braun- schwarz; Flügel hell, Geäder schwarzbraun, Costa etwas heller braun, Basis des Stigma weisslich. Abdomen an der ersten Tergite hinten weiss gefleckt, Segmente 1—2 und 7-8, wie die Genitalklappe schwarz, 3—6 rötlich, in , der Mitte oben schmal schwarz gefleckt. L. 9.5 mm. T. churchevillei Knw gehört wohl sicher zum Formen- kreise des T. stigma F. Möglicherweise ist dasselbe der Fall mit T. floricola Costa. Ich besitze jedoch zu wenig Ver- gleichsmaterial um ein sicheres Urteil geben zu können. Macrophya sanguinolenta Gmel. 3 var. nov. borealis nenne ich die in Fennoscandia und Nordrussland oft vorkommen-. den dd von M. sanguinolenta Gmel., die ganz schwarze Hin- tertibien haben. M. blanda F., M. annulata Geoffr. und M. duodecimpunc- fata L. bilden zusammen eine besondere, durch einen rund- 152 Forsius, Über einige paläarktische Tenthredinini. AV. 1918. ‚lichen Anhang der Metapleuren gut charakterisierte Gruppe, « die ich Paramacrophya n. subgen. nenne. > M. albipuncta Fall. lebt als Larve an Geranium sitvati cum L. Ich habe die Eiablage mehrmals beobachtet, aber | die Zucht ist immer misslungen. — M. albicincta Schrank lebt bei uns an Valeriana officinalis L. JA M. sibirica n. sp. Kopf schwarz; Scheitel hinten weiss gefleckt wie die Basis der Mandibeln, die Spitze der Ober- k lippe und zwei seitliche Clipeusflecke; Taster braun, gegen die Spitze weisslich; Kopf ziemlich dicht ‚und fein punk-. = tiert, stark glänzend, schwarzgrau behaart, hinter den Augen Nt nicht verschmälert, hinten undeutlich gerandet; Augen:stark - Ei, konvergierend; Scheitel seitlich und vorne scharf begrenzt, J nach hinten erweitert; Stirnfeld wenig hervortretend; An- 7 i tennen schwarz, kräftig gebaut, etwa so lang wie Kopf und. Pan [ Po 27% ä je “7 (v. Thorax zusammen, Glied 3 etwa wie 4+5. Thorax schwarz, Bj nur Schildchen breit hinten und Cenchri gelblichweiss, oben = > mässig dicht und fein punktiert, ziemlich stark glänzend, 4 unten am Mesosternum .gröber punktiert und weniger glän- >. zend; Schildchen in der Mitte leicht gefurcht; Hüften und = - Trochanteren schwarz, nur Hinterhüften seitlich weiss ge- > . . . . e fleckt; Beine schwarz, die vordersten vorne weisslich; an > den Mittelbeinen die Vorderfläche der Knie, Tibien und 7 Tarsen weisslich; Hinterknie vorne schmal weisslich; Hin-' 3 tertibien hinten breit weiss gefleckt; Hintertarsen schwarz; Flügel gelblichhyalin, Geäder und Stigma braunschwarz; a lanzettförmige Zelle mit kurzer Querader (die Type hat — beiderseits sogar zwei gerade Queradern, was wohl als zu 2 fällige Abänderung angesehen werden muss). Abdomen A schwarz, ziemlich grob und dicht punktiert, glänzend. Säge- - JN scheide von oben gesehen schmal, gegen die Spitze gleich- = e, mässig verdünnt, wenig hervorragend, mässig behaart. KA E perlänge 12.5 mm. Flügelspannung 24 mm. "JN 1 2 in Sibiria, Jeniseisk, östlich von dem Flusse am 21. VI. 76 von Prof. Dr John Sahlberg gesammelt. Steht M. albicincta Schr. offenbar sehr nahe, jedoch > E sicher von dieser Art verschieden. M. sibirica ist grösser SR i 4 A k E N N ad v 1018... -.. Forsius. — Linkola.- m | und robuster gebaut, die seitlichen Scheitelfurchen sind hin- ten tiefer und mehr divergent, der Kopf ist zwar etwas tie- fer und dichter punktiert, jedoch stark glänzend, die Trochan- teren nicht weiss gefleckt und das Abdomen gröber und ‚dichter punktiert. Die mir unbekannte M. carbonaria Sm. von Japan soll einen tief und dicht punktierten Kopf haben, und das Schildchen ist schwarz. j i EN +) Die Typen von Macrophya sibirica und Tenthredella si- biricola befinden sich im Museum Entomologicum Helsing- forsiae, die iibrigen bis jetzt in meiner Sammlung. + Tohtori K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Messungen über den jährlichen Längenzuwachs einiger Parmelia- und Parmeliopsis-Arten. An exakten Angaben über die Zuwachsschnelligkeit der Flechten fehlt es noch beinahe gänzlich. Um diesen Mangel „einigermassen zu beseitigen, veranstaltete der Verf. im Spät- sommer 1910 Messungen, die, von Zeit zu Zeit wiederholt, Auskunft über die Schnelligkeit des allmählichen Vorrückens des Thallusrandes einiger Parmelia- und Parmeliopsis-Arten geben könnten. Im Spätsommer 1911 und ebenso 1912 wur- den dann Messungen ausgeführt, durch welche der jährliche Zuwachs mehrerer ausgewählter Flechtenindividuen für die Perioden 1910—11 und 1911—12 festgestellt wurde. Die nächste Gelegenheit zur Wiederholung der Beobachtungen g! bot sich erst 1916, wobei dann die Grösse des Längenzu- wachses der betr. Flechtenindividuen für die Periode 1912 —16 gefunden wurde. Weil die weitere Ausführung der fraglichen Messungen dem Verf., dessen Wohnort schon seit mehreren Jahren weit von dem Beobachtungsort gele- gen ist, grosse Schwierigkeiten bereitet, mögen die bis jetzt gemachten kleinen Beobachtungen trotz ihrer Mangelhaftig- keit im Folgenden veröffentlicht werden. Die fraglichen Beobachtungen sind im südwestlichen Finnland im Kirchspiel Pargas, bei dem Bauerngut Pyhän- suu, ungef. 20 km südlich von der Stadt Åbo, angestellt worden, Die Unterlage bestand bei der Mehrzahl der ge- ( 154 Linkola, Längenzuwachs von Parmelia und Parmeliopsis. 4.V. 1918. messenen Flechtenindividuen aus alten hölzernen Zäunen, die meistens am Rande von Äckern, in freier Lage nach - S oder E, standen; für eine Art, Parmelia centrifuga, bildete. x ein Granitfelsen das Substrat. Als Fixpunkte, nach denen das Vorriicken des Thallusrandes (immer deutlich unter- scheidbare, gewöhnlich etwas vorspringende Lappen) genau "il bestimmt werden konnte, wurden galvanisierte, abgebro- chene Insektennadeln in das Holz eingeschlagen; in das Gestein v wurden kreuzweise feine Furchen gemeisselt, deren Kreu- zunesstelle als Fixpunkt bei den Messungen angewandt wer- = den konnte. Die Lage aller betr. Flechtenindividuen md ihrer betr. Thalluslappen wurde durch kleine Kartenskizzen = in das Notizbuch genau eingetragen. Die Messungen sind mittelst scharfspitziger Stiftchen ausgeführt. Der ev. Fehler in s den aufgefundenen Zahlen dürfte nicht 0.2 mm übersteigen; die Zahlenangaben für die auf der Gesteinsunterlage ge- Wer wachsenen Flechtenindividuen machen jedoch nicht An- a. ‚spruch auf grössere Genauigkeit als 0.s mm. Die Jahres- RI. zeit war bei der Ausfiihrung der Messungen der August, g im J. 1912 jedoch der September, und das Wetter trocken, A das Jahr 1912 ausgenommen, wo es regnerisch (der; Thallus Ja also in feuchtem, angeschwollenem Zustande) war. Beson- A ders der letztgenannte Umstand bewirkt, dass die Zuwachs- zahlen für die Periode 1911—12 zu gross sind, um mit den ä anderen Jahreszahlen vergleichbare Ziffern darzustellen; u die Zahlen für die Periode 1912—16 sind demgemäss etwas a: zu niedrig. — Einige von den beobachteten Flechtenindividuen Re sind im Laufe der Jahre gestorben, ein sehr grosser Teil - Bi seit 1912 sogar gänzlich vernichtet worden dadurch, dass : die alten Zäune, auf denen sie wuchsen, durch neue ersetzt - J wurden. Darum fehlt es für zahlreiche” Arten an Beobach- / tungen für die Periode 1912—16. b Genauere Angaben über einige Umstände, welche u. a. auf - die verschiedene Grösse des Wachstums der betr. Flechten- individuen nicht ohne Einfluss gewesen sein ‘dürften, sind - wohl hier am Platze: | ; Parmelia sulcata Tayl. Individuen 1—4 in schiefer Stel- aa , v A 8 FRIAR Sk IE VIT SALIA NIELSEN PI JY; Cd PE RE 5 N 1 I - 3 S NE 1918. Linkola, Längenzuwachs von Parmelia und Parmeliopsis. 155 Be lung nach S, die gemessenen Lappen bei Ind. 1 nach oben, ker /bei Ind. 2 der Lappen 1 nach unten, der Lappen 2 nach = oben, bei Ind. 3 nach den Seiten, bei Ind. 4 nach oben ge- richtet; Ind. 5—9 horizontal nahe bei einander auf demsel- * ben Zaunholz wachsend. P. centrifuga (L.) Ach. Alle Ind. auf demselben, offenen, „ungefähr 20° nach N abfallenden Granitfelsen. Die betr. E Individuen überhaupt recht gross; der Durchmesser der - äusseren Ringe beträgt 20—37 cm. Ind. 1—3 bestehen aus konzentrischen Ringen, ebenso Ind. 5—6; Ind. 1 und 5 bil- >. den in diesen Ringen die äussersten Gürtel. P. olivacea (L.) Nyl. (vera). Alle Ind. auf demselben, etwas > >» schiefen Zaunholz in ganz offener Lage nach S. P. physodes (L.) Ach. Ind. 1—2 in mehr oder weniger “horizontaler Lage, stark beschattet; Ind. 3—6 in schiefer, nach S offener Lage; Ind. 7—8 in horizontaler, nach E of- fener Lage. | Parmeliopsis ambigua (Wulf.) Nyl. Ind. 1 in vertikaler > Stellung in offener Lage nach E, der betr. Lappen nach > „unten gerichtet; .Ind. 2 ebenso, aber die gemessenen Lap- = pen-seitwärts gerichtet; Ind. 3 in horizontaler Stellung von' 2 dem obenliegenden Zaunholz beschattet; Ind. 4—5 halbbe- + ”schattet in vertikaler Stellung nach NW, die betr. Lappen seitlich gerichtet; Ind. 6 in vertikaler Stellung nach S, der betr. Lappen nach oben wachsend. + P. aleurites (Ach.) Nyl. (Cetraria aleurites Th. Fr.). Alle Ind. auf demselben Zaunholz in vertikaler Stellung nach S; die betr. Lappen nach oben gerichtet. Die Resultate der ausgeführten Messungen sind in der - Tabelle auf folgenden Seiten zusammengestellt. Um die Zah- len für die Periode 19. VIII. 1911—15. IX. 1912 wenigstens - ungefähr vergleichbar (siehe oben) mit den anderen zu | machen, ist eine Reduktion der Zahlenangaben mit 25% _ vorgenommen worden; diese reduzierten Ziffern sind in Klammern angegeben. Für die nur in den Perioden 1910 —11 und 1911—12 beobachteten Flechtenindividuen sind die reduzierten Zahlen bei der Berechnung der jährlichen Durchschnittswerte berücksichtigt worden. | EIER a x Linkola, Längenzuwachs von Parmelia und Parmeliopsis. > Vv luslappen in mm. die betr. Art vr; VEI A 26. VIII. 1910] = 15. 101] aa 1 ‚Yährlich im 8 — 19 VIII, 1912 (reduz. VILL Durch- A Me 1911 Zahlen in 1916 schnitte Klammern) | | Parmelia sulcata Ind.1 0.8 16 (1,2) | < — | j ji » 2, Lappen1 0.3 2.0 (1.5) | — ” ” km „7 1.2 2.4 (1.8) | — | . "s aa » 8, Lappen1 1.0 1.6.(1.2) | — ” ” ” » ” 2 1.25 | 1.75 (1.3) | J 2 ” Bee 0.5.1720 (0) | — | N 5 RB 3.0 | 4.0 (3.0) | — | » » MEA 24 — — | x ” ” ” 7 2.5 — ee | £ ” ” p 58 2.2 2.8 (24) IA | ” » SR. 1.25 | 1.78=(1.3) | — | + “Durchschnittszahlen für | | | die betr. Art 1.5 = = Parmelia centrifuga Ind. 1 2.0 3.0 (2.8) 64 | ” 5 HAND 1.75 5.0 (3.8) 6.0 ” ” ohi 2.5.1] 35 (2.6) | 9.0 ” » BEE | 3.0 | 4.0 (3.0) | 70 ora ” KIA 2.0 | 5.0 (3.8) ‚ 110 23 > v" 6 2.5 3.5 (2.6) |° 90 n 4 » 7,Lapp.l 1.5 3.5 (26) | 8:0 5 ” 5 en a re | 5.5 (4.1) | 10.5 \ 32 65 vk ” PERL» 1: 15% (4.1) | 1 SHR TRE >. EHE PERS Durchschnittszahlen für | 3 h die betr. Art 2 =— N Parmelia olivacea Ind. 1 k, re TA ” PIN / 0.2 — = - ja SIA 0.s — ol = | a 5 NE TA 2 1.0 — A T ja AA Eger Be 1 0.1 | — | TI SAT ” ” - » % 2 0.9 N — a | m ” ” ” ” ” 3 1.0 o" | rd > TS x Durchschnittszahlen für| - | | BR 2 07 li. -| — © K EL Napa Ma er Bea En ER NETTI Ab a ca Bde race ud = BEE SN en a yj Cen Akka Da SA KA a lä nn NA + ” J ä S ; 4 X £ i E 4. V. 1918. Linkola, Längenzuwachs von Parmelia und Parmeliopsis. 157 - R | ; N Längenzuwachs einzelner Thal- | ; | luslappen in mm. x 19. vn. 1911) | | Ks 26. VIIL 1910| — 15. IX. D jäprlich im| s — 19. VII. 11912 (reduz.| VII. Durch- | N 1911 | Zahlen in 1916 schnitte | | Klammern) | | | | Parmelia physodes Ind. 1 1.25 4.25 (3.4) | — = 23 | | 3 4 FENA 1.0 | 3.5 (2.6) | ee, 1.s | 4 5 2 5.5 1. 28 TND 1.1 | i K A 1.5 | 8.0: (2.3) 045"! Ha | | ä; 3 ei 1.0 | 1:50 (11) 1022620) 1.5 | | n i; AEG 0.6 ir (03) n LI! 0.7 | E | ” ” ” 7, Lapp. 1 1.25 | 3.5 (2.6) | 2.0 | v ” ” ” ” ” 2 1.1 | 2.75 (2.1) Var | 1.6 , ; PEER 1.3 +301 (Day ]7 Zr Es Bub: : Durchschnittszahlen für | | | | die betr. Art 1.1 — | -— 1.6 | | | ' Parmeliopsis am- | | | = bigua Ind. 1 1.0 7x ll (1) 1.2]. ah : n v DAT apn. 1 1.0 1.75 (1.3) | — 1.2 ” ” ” ” 2 1.s | 1.5 (1.1) | E 1.5 ” re 0.5 | 0.75 (0.6) ha 0.6 | A ». 4 Lapp. 1 0.1 0.3 (0.2) | — | 0.2 | ” ” ” ” 2 0 4 TUT TRA | 0 4 JA NA Jan 0.2 — — J 08 ” 40 0s 07 (0.5) | 2.25 0.6 Durchschnittszahlen fär . | © die betr. Art ee 8 NETS 0.7 | Parmeliopsis aleurites Ind. 1 0.3 | 0.s (06) | 2.2 FaR | A N US 0.9 | 1.6. (1.2) | 2.0. | 0.s \ | 5 445 RD. 1.0 1.0.(0.s) | 2.3 0.7 M Durchschnittszahlen fär | | N \ 0.7 TP AAU! 07 die betr. Art > Von den aus der Tabelle ersichtlichen Resultaten sei hier als Zusammenfassung folgendes hervorgehoben: 1) Der jährliche Längenzuwachs der gemessenen Thalluslappen ist für” Parmelia sulcata im Durchschnitte 1.6 mm (variiert 0.3— 3.0 mm) gewesen, für P. centrifuga 2.s mm (variiert 1.5—4.1 bigua 0.7 mm (variiert 0.ı—1.s mm) und für P. aleurites ebenso 0.7 mm (variiert 0.:—1.2 mm). 2) Die jährliche Län- genzunahme ist bei verschiedenen Thalluslappen sogar ei- ja nes und desselben Flechtenindividuums recht verschieden - ohne dass der Verf. vorläufig eine befriedigende Erklärung. Ir dieses Sachverhalts gefunden hat. Bei Parmeliopsis ambigua war jedoch deutlich zu ersehen, wie eine beschattete Lage ä | stark hemmend auf den Längenzuwachs einwirkt. 3) W A jährlichen Schwankungen in der: Zuwachsges ch Win ae der einzelnen Thalluslappen sind nicht unbedeutend; doch - lassen sich wegen der Mangelhaftigkeit der Beobachtungen keine genaueren Angaben darüber geben. rn. Vorausgesetzt, dass der Längenzuwachs der betr. Flech- tenindividuen dauernd durchschnittlich ungefähr so gross , gewesen ist, wie er in den Jahren 1910—16 gefunden wurde, haben die grösseren Individuen der betr. Flechtenarten auf. den Beobachtungsstellen folgendes Alter: Parmelia sulcata k 30—40 Jahre, P. centrifuga 50—80 Jahre, P. olivacea 50—60 A Jahre, P. physodes 30—40 Jahre, Parmeliopsis ambigua 15— JN 20 Jahre und P. aleurites 20—25 Jahre. Noch ältere Indi- + VÄ viduen sind gewiss nicht selten, sind aber meistens ver- E. kümmert und oft im Absterben begriffen. Ein bedeutend höheres Alter, als das angeführte, können diese Flechten- v arten bei uns wahrscheinlich nur ausnahmsweise erreichen. | Öfter wiederholte und länger fortgesetzte Beobachtun- Br gen, als die hier mitgeteilten, werden sicherlich in der Zu- kunft Antwort u. a. auf die, Fragen über die Wachstums- 3 schnelligkeit einzelner Flechtenarten in verschiedenen Jah- 3 reszeiten, unter verschiedenen äusseren Umständen und in. verschiedenem Alter der Individuen liefern. N Tohtori K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Lähde- Må alueet apoiytikasvupaikkoina Orimattilassa. (M Selvityksen saamiseksi niistä suurista muutoksista, joita — kulttuuri on lukuisain alkuperäisten kasvilajiemme levene- ER II A 7 ERTL DH, bör Fr ee Ki “un | IRA Ly SY N, 1918. Linkola, Lähdealueet apofytikasvupaikk. Orimattilassa. 159 > missuhteissa aiheuttanut, on ennenkaikkea tutkittava, mitkä > näiden kasvien alkuperäiset kasvupaikat ovat. Itä-Karjalasta > olen varemmin (6, s. 293 ff.) osottanut, että pääosalla noita kulttuurin levittämiä alkuperäisiä kasvilajeja, apofyteja, täällä > on luonnollinen kasvupaikkansa kallioilla, rannoilla, lehdoissa - tai hedelmällisillä suokasvupaikoilla, joita jälkimäisiä ovat ‚ varsinkin erilaiset letot ja lähdealueet. Muualla Suomessa olot eivät tässä suhteessa liene erilaiset. Alussa mainittu > tarkoitus on siis lähinnä saavutettavissa yksityiskohtaisesti tutkimalla eri osissa maata juuri näiden, apofytikasvupai- * koiksi kutsumieni, kasvupaikkojen kasvipeitteen lajikokou- musta kulttuurilta mahdollisimman hyvin säilyneissä oloissa. Toistaiseksi on tässä suhteessa tehty vain vähän. Kun siis lisätietoja kipeästi kaivataan, lienevät hyödyksi seuraavassa esitetyt havainnot; jotka viime kesänä tein eräiltä lajirik- kailta, kulttuurin vaikutukselta harvinaisen hyvin säilyneiltä lähdealueilta Orimattilassa, Pohjois-Uudellamaalla. Suurimmasta osasta Orimattilan lähdepaikkoja on alku- peräinen kasvillisuus joko kokonaan hävinnyt (kaivoiksi teh- > dyt tai ojituksen kautta tuhotut lähteet) tai suuresti muut- tunut (karjan vakituisina juontipaikkoina olevat tai viljelys- maiden keskellä ja laidoilla sijaitsevat y. m. lähteet). Ja pääasiassa entiselläänkin säilyneissä on niissäkin useimmiten * huomattavissa siksi paljon erilaisia kulttuurin vaikutuksen * merkkejä, ettei täysin varmaa selkoa siitä, mitkä kaikki "niissä kasvavista kasvilajeista todella ovat alkuperäisiä mitkä ei, yleensä liene saatavissa. Niistä lähteistä, jotka tässä suh- > teessa täyttävät vaatimuksiamme paremmin, ovat useimmat aivan pieniä ja niin köyhälajisia, ettei niistäkään ole suu- rempaa apua apofytikasviston alkuperäisten kasvupaikkojen > selvittämisessä. Kolmessa : eri tapauksessa onnistuin Orimattilassa nä- * kemään lähdepaikkoja, jotka antanevat hyvän käsityksen siitä, millainen on kasvillisuuden luonnontilainen lajikokoon- * pano laveampialaisilla lähdekasvupaikoilla, joille „mahtuu“ (Palmgren) valtava pääosa niistä kasvilajeista, jotka kuu- luvat lähteisten alueiden kasviyhdyskuntiin paikkakunnalla. Tarkoittamani lähdepaikat sijaitsevat Niemenkylän aut metsäpalstoissa Porvoonjoen vasemmalla rannalla. Täällä, kuten muuallakin pitäjässä, savitasangon pohjavedet muo- dostavat joen erosioäyräille tai niiden lähettyville lukuisia lähteitä, jotka useita silmiä muodostaessaan synnyttävät laa- jahkon lähteisen alueen, jossa useammanlaatuisia lähdekas- vupaikkoja on yhtynyt lähdekäsvupaikka-kompleksiksi. Täl- laisia ovat myös kolme tutkimaani, kulttuurilta melko Kk 4 varjeltunutta lähdealaa: 1. 5/, ja '/s 1917. Huikonlähde Tuomalan ted lii metsässä n. 50 m päässä Porvoonjoesta, jonne lähteestä vir- taa voimakas, kohiseva puro. Sijaitsee jyrkähkön Oxalis- . Myrtillus-tyyppisen kuusikkorinteen alla. On n. 20 <25 m? laaja, hyvin vetinen, suureksi osaksi helposti upottava, jon- kunverran vietto alue, missä vesi osaksi valuu hiljalleen sammalikossa, osaksi virtaa parina kolmena ilmi purona, jotka lähtevät rinteen alla, kovanmaan rajassa, olevista sam- malpeitteisistä lähdesilmäkkeistä. Lähdealue ei ole avointa, vaan on pääosaltaan harvahkoa, puolivarjoisaa (ympäröivä "korkea metsäkin varjostaa) Salix-nigricans-viitaa, jossa alus- kasvillisuuden muodostavat varsinkin runsaat Mnium cincli- dioides '), Mn. Seligeri y. m. ja Carex rostrata (niiden seu- rassa kasvavat etenkin Cardamine amara, Coronaria flos ä cuculi, Caltha palustris, Galium palustre, Comarum palustre, Epilobium palustre, Myosotis palustris, myös Rumex acetosa y. m.). Reunempana on osaksi puoliavoimia varsinaisia läh- dekohtia, missä Mnium cinclidioides, Mn. affine, osaksi myös Acrocladium cuspidatum, Amblystegium giganteum, Philono- tis fontana, Bryum ventricosum, Amblystegium stellatum y. m. muodostavat hyllyviä lähdesammalikkoja (näissä kasvavat kernaimmin Aöra caespitosa, Poa trivialis, Montia fontana, ‚ Myosotis palustris y. m.)., osaksi on reunuksella erilaisia _ lähdekorpiin t. -lehtoihin välittyviä alueita, joissa puita (Al- nus incana, Betula, Picea) ja pensaita (Salix nigricans, S. ) Kirjoituksessani mainittujen sammalten määräämisen tai sammal- määräysten tarkastamisen on,hyväntahtoisesti suorittanut toht. V. F. Brotherus. j N 4. V. 1918. Linkola, Lähdealueet apofytikasvupaikk. Orimattilassa. 161 — bicolor y. m.) kasvavien mättäiden välissä on vetistä, lu- kuisia putkilokasveja (Eguisetum arvense, Ranunculus repens, * Viola palustris, Cirsium palustre, Tussilago farfara, Crepis paludosa y. m.) kasvavaa Mnium-sammalikkoa. Hiukan syr- jässä varsinaisesta lähdepaikasta on kasvillisuudeltaan poik- keava, avonainen, hiukan mättäinen* (pieniä leppiä ja koi- vuja) ja viettävä lähdeletto, joka täysin vastaa eräitä muo- toja niitä „quellige offene Moorflächen*, joita Karjalasta olen -kuvannut (6, s. 133). Amblystegium intermedium’in, pieneksi osaksi Acrocladium cuspidatum’in, Aulac. palustre'n, Hypnum rivulare'n, Fissidens adiantoides'in y. m. muodostamassa sam- malikossa, missä putkilokasvillisuuden pääosana ovat Carex rostrata, C. Goodenoughii, Eguisetum fluviatile ja Menyan- thes, kasvaa osaksi lajeja, jotka muulta lähdealueelta puuttu- vat (Eriophorum latifolium, E. polystachyum, Drosera rotun- difolia, Parnassia palustris, Pirola rotundifolia, Menyanthes), osaksi sellaisia, joita täällä on "runsaammin kuin muualla (Agrostis canina, Eguisetum fluviatile). — Kulttuurilta alue on erinomaisesti varjeltunut, lähistöllä liikkuva karja kun saa juomavetensä joesta tai lähdepurosta eikä uskaltaudu upottavalle lähdealalle. Lähteen ja joen välinen puoliavoin lepikkometsä on kyllä varemmin ollut viljelyksessä ja sieltä on kenties varemmin eksynyt ja voi mahdollisesti vieläkin eksyä joku satunnaistulokas lähdealueen reunoille; niinpä täällä kasvoi muutaman suohon kaatuneen puuntyngän päällä = Carex pallescens, Luzula multiflora ja Achillea millefolium, 1—2 yksilöä kutakin. ; 2. ®/, 1917. Leppälähde Yrjölän (nykyisin Kaivo- lan) talon maalla aivan joenvarressa n. 1'/, km edellisestä N. On n. 10—15 < 40 m? laaja, osaksi upottava, osaksi melko kiinteä, jonkunverran viettävä alue, joka rajoittuu alaosas- saan jokeen, muualta aukeisiin, laidunnettuihin metsärinteen aluksiin. Ylä- ja keskiosassaan alue, joka suurimmaksi osaksi on aivan avointa, sisältää useita pieniä, avoimia, ruosteisia lähteensilmiä, eräitä umpinaisia pieniä „ruostekumpuja“ ja hiljalleen valuvia vesijuotteja. Sammalkasvillisuus, josta olen merkinnyt lajit Acrocladium cuspidatum, Philonotis fontana, 11 Bryum Duvalii, Hypnum” rivulare, Marchantia polymorpha, 165 Mnium undulatum, Camptothecium nitens ja Sphagnum Dr i on eri kohdissa hyvin erilainen; samoin on putkilokasvilli- suus hyvin kirjavaa. Siellä täällä ja varsinkin SE-reunalla - on kiinteimmillä kohdilla yksityisiä tai ryhminä kasvavia har- = maita leppiä ja joku Salix pentandra. Alueen leveä alaosa on aivan avointa, ruostevettä valuvaa Carex rostrata-suota > l. -niittyä. — Karja liikkunee alueella melko usein ja oliha- vainnonteko-ajan edellä sotkenut kasvillisuutta osittain hai- i tallisessa määrässä, joten joku yksityinen, niukasti esiintyvä : N laji on voinut jäädä huomaamatta. Suurempia muutoksia ei karja kuitenkaan ole kasvipeitteen lajikokoumuksessa saa- nut aikaan alueen vetisyyden takia. : 7 3. *, 1917. Rautalähde Mäkelän metsässä Kolmi- = naisten takamaalla Virenojankosken luona. Sijaitsee metsä- tasangolla viljelysmaan reunalla n. 200 m päässä joesta. Läh- dealueen, jonka koon voinee arvioida 7 < 10 m?:ksi, muo- dostavat pienenlaisesta lähteensilmästä kahdelle eri taholle valuvan veden kostuttamat lähdekasvupaikat. Vesisilmäk- keen ympärillä on 3—4 m? laaja avonainen, ruostevetinen, osaksi sammaleinen (etupäässä Acrocladium cuspidatunvia) + alue; muuten on paikka osaksi puoliavointa, osaksi varjoi- sampaa, korpeen välittyvää vesikköä, lettomaista suota tai — mättäikköä (Picea, Alnus incana, Betula), ilman selvästi eroit- tuvia eri kasvustotyyppejä. — Vesisilmäkkeen kohta on, karjan juomapaikkana ollen, saanut kasvistoonsa eräitä kar- jan tuomia lisiä (ks. seur. luetteloa), jotka kaikki kasvavat — rajoitetulla, karjan paljaaksi tallaamalla alalla. 5; Mainittujen lähdealueiden putkilokasvilajit ovat esitetyt — - seuraavassa yhdistelmässä. Lähdepaikoilla alkuperäisinä kas- - vavat apofytit ovat siinä merkityt tähdellä (*), lajit, joiden _ alkuperäisyys kasvamispaikalla on epävarma, merkillä £; il > meiset kulttuuritulokkaat ovat hakasten [] sisällä. Suuri = - plus-merkki (+) osottaa lajin runsasta esiintymistä, pieni (+) = vähäisempää määrää; aivan niukkoina kasvavat lajit ovat usein erikseen. merkityt : pcc, 1 ex. j. n. e. Sulkuihin () ' asetetut merkit osottavat, että tarkoitettu laji on tavattu vain lehtoihin tai korpiin läheisesti välittyvillä kohdilla. S jä = ; | | | ; IR r E88 sr | Bene ‚|*Agrostis vulgaris |pec pe | + |*Cerastium *trivi- Wan | "A. canina Pn ? ıpcc| ale k pee | pee > | Calamagr. phrag- | [Sagina procum- > | mitoides (+) | —bens/ pe | pec % E > Aera: caespitosa ana + |*Caltha palustris ++]! + ha | Melica nutans (+) | *Trollius europaeus| (+) | & - | *Poa trivialis Si + SE | "Ranunculus flamm. J ’ +P. pratensis 2 ex. pee 2 ex. *R. auricomus OLET) | = | *Glyceria fluitans k pe *R. repens 414 SEN > |*Festuca rubra sa | [Nasturtium pal. 12-ex. = *Scirpus silvaticus (+) | + |*Cardamine pra- | | "Eriophorum polyst. | + An + >|. tensis | | > |*E. latifclium = | XC. amara RR 5 Carex teretiuscula dh Drosera rotundif. S > |[C. leporina] PC *Parnassia palu- | == *C. echinata LR TEE SAR W | =. |*C. canescens + + 4 | +.|*Spiraea ulmaria | + | 4 E, C. loliacea (+ (+)- *Geum rivale N = | *C. caespitosa 2: (+) | *Rubus arcticus (+) | x *C. Goodenoughii + | + | (+) | Comarum palustte | + | + | 3 C. sparsiflora | (+) | "Potentilla erecta + |cHy! (4) =. |*C. pallescens k ; (pee) *Alchimilla acuti- IC. rostrata + | + dens a 2129 — | "Juncus effusus pee | - 2 ex. /Trifolium prat.] pec E | EJ. filiformis ERS NER | [Tr. repens] pe | pee 2 [J. bufonius) pee | *Vicia cracca k pee | *J. lamprocarpus SRA ena = + | *Lathyrus prat. (+) 3 E [Callitriche verna] pec v Polystichum spinul. (+) | "Viola palustris AR Lja < | *Eguisetum silvatic.| + =. | V. epipsila A k LEN < >| *E. arvense + | + | + | *Epilobium palustre + | + | (13) ” | E. heleocharis L + [Carum carvi] lex E. Calla palustris 4 * Aegopodium pod- p *Orchis maculatus. | + agraria (91 (+) > | *Rumex aguaticus + Pirola rotundifol. 215 ja *R. acetosa ' + | + | + | Lysimachia thyr- = |*Polygonum vivip. | + | + + siflora (+) x *Montia lamprosp. | 34 + |*L. vulgaris | (4) — + "Coronaria flos cuc.| + | + | ? | Menyanthes trifol. | + | | *Stellaria palustris | + - | + |*Myosotis palustris! + | + | 4, V. 1918. Linkola, Lähdealueet apofytikasvupaikk. Orimattilässa. 163 - N 164 Linkola, Lähdealueet apofytikasvupaikk. Orimattilassa. 4. V. 191 € | er | IDE SO re 1 12 TER | | | SING 7 | | | SSR '*Menta arvensis — | Na | 2: ; * Brunella vulgaris — = En | $ | "Pedicularis pa. + jpec Picea excelsa (+) (+) | 0% *Galium uliginos. | 2 + | "Pinus silvestris (+ : ES | *G. palustre Ad | +! 4 | *Juniperus com- er > +G. boreale ; 3 munis lex *Valeriana offic. | CH). CH) | | Salix pentandra 426 SN ‚*Suceisa suceisa | (+) | '*S, nigricans + pee: a *Tussilago farfarus + | 6) | *S. bicolor +.) EE | *Cirsium heteroph. | (+) (+) | *S. rosmarinifolia | (4423 a '*C. palustre | + | Betula odorata 3. =O | *Crepis paludosa | + | + *Alnus incana är | | K E f vå Esitetyssä lähdealueiden kasviluettelossa herättää huo- miota paitsi yleinen suuri lajirikkaus, mikä ilmeisesti johtuu Be kyseenalaisten kasvupaikkain kasveille tarjoamista erikoisen dullisista olosuhteista, ennenkaikkea apofytien laji- -— runsaus. Lähdealueiden 84:stä alkuperäiseksi arvostellusta = lajista on kokonaista 67 eli 80%, apofyteja N Myöskin kulttuurin erikoisen suuresti levittämien apofytien = (suuresti hemerofiliset apofytit) lukumäärä on kuvatuilla läh- > depaikoilla erittäin suuri; näitä lajeja, joista tähänastisten, kylläkin melko vaillinaisten havaintojeni mukaan useat ovat > * Orimattilassa alkuperäisiä yksinomaan lähdekasvupaikoilla = (Festuca rubra, Juncus effusus, Polygonum viviparum, mah- > dollisesti Poa frivialis, Ranunculus flammula, Parnassia pa- = * lustris y. m.), on näet n. 35 (puut ja pensaat jätetty laskuista pois), luku, jonka arvioin olevan n. ?/, seudun suuresti he- merofilisten apofytien koko lukumäärästä. Lähdekasvupai- 33 TÄÄN rond 1) Lienee tarpeellista huomauttaa heikosti apofytisistä Eriopho- n. rum polystachyum’ista ja Cardamine amara'sta, että edellinen melko usein. — esiintyy Orimattilassa kulttuurin seuralaisena vanhoissa, melkein um- . - peutuneissa hylättyjen viljelysmaiden savikko-ojissa y. m., jälkimäi- = nen silloin tällöin savisilla karjateillä metsissä, sen ohella joskus myös - kaivetuissa ojissa j. n. e. — Alchimilla acutidens suosii kulttuuria suu- 3 resti, kasvaen niityillä, ojanvarsilla, tienreunoilla ja joskus esim. met- — ; sissä, jotka ovat vanhoja kytömaita. i OM n , 4. V.1918. Linkola, Lähdealueet apofytikasvupaikk. Orimattilassa. 165 kat ovat siis seudulla katsottavat erikoisen tärkeiksi apofytikasvupaikoiksi, sitäkin suuremmalla syyllä, "kun pitäjästä puuttuu suuria, kasvilajeista rikkaita kallioita ja erityisen reheviä lehtoja eikä rantakasvillisuuskaan jo ve- sien niukkuuden takia ole lajirikas. Syystä että varsin monet puheena olevilla lähdepai- * koilla tavatuista kasveista (Agrostis vulgaris, Poa pratensis, - Glyceria fluitans, Festuca rubra, Juncus effusus, Cerastium *triviale, Ranunculus flammula, (R. auricomus), Parnassia palustris, Vicia cracca, Lathyrus pratensis, Pedicularis palu- stris, Galium uliginosum y. m.) kasvoivat siellä vain muuta- mina harvoina yksilöinä ja herättävät senkautta epäilyksiä — siitä, että ne mahdollisesti ovat olleet vain enemmän tai vähemmän satunnaisia kulttuuritulokkaita kuvatuilla lähde- alueilla, lienee syytä tässä esittää erinäisiä muidenkin seu- tujen lähdealueilta tehtyjä havaintoja, jotka ainakin suureen - osaan nähden noita kasveja ja muihinkin mahdollisesti epäi- lyksen alaisiin nähden ovat omiaan vahvistamaan käsitystä niiden alkuperäisyydestä lähdekasveina myöskin Pohjois- Uudellamaalla. Esitän tarkoitetut havainnot, jotka ovat poi- mitut eri tekijäin lähdekasveja käsittelevistä lajiluetteloista vertausta helpottavasti taulukon muodossa. Taulukko, joka on painettuna seur. sivuilla, sisältää suuresti hemerofilisiksi arvioimani apofytiset lähdekasvit ja sen ohella eräitä, jotka 4 lienevät kulttuuritulokkaita, seuraavilta seuduilta: 1. Orimattilasta yllä esitettyjen lähdealueiden kasvit; — koska muut tässä huomioon otetut lähdekasviluettelot kos- kevat avonaisia lähdealueita, on siv. 163—164 esitetystä luet, telosta jätetty pois sellaiset kasvit, jotka ovat tavatut vain lähdealueiden lehtoihin ja korpiin enemmän tai vähemmän — läheisesti välittyvillä kohdilla. | 2. Itä-Karjalan lähteisiltä kasvupaikoilta tunnetut lajit (6, s. 298; vrt. myös s. 135 ja 137). 3. Etupäässä Kaakkois-Suomen lähteisiltä nevoilta ta- vatut apofytit (Cajander, 2, s. 125). Eräitä tämän luette- -lon lajeista (lähinnä Sagina procumbens'ia ja Trifolium repens’- iä) epäilen kulttuuritulokkaiksi lähdealueilla. koahuket, osaksi myös räiväköt ja aa ssa LÄN arvokkaissa muistiinpanoissa (5, siv. 128—140) mainitut lajit; (pihahetteiden äyräiltä mainitaan sitäpaitsi (l. c. s. 138) esim. Poa annua, Trifolium repens, Veronica serpyllifolia y. m.). - 5 E. , 5. Suomen Lapin havumetsä-vyöhykkeen lähdepaikoilta - merkityt lajit (Hult, 4, s. 8, 22, 37 ja 74). | ‚ Anthoxanthum odoratum + | | NEE + 1° ; Hierochloö odorata te] a Nardus stricta | i Phleum alpinum Agrostis vulgaris") RR Were ze A. canina Kg M + (?) ER Aera caespitosa a PT Yi aja Poa trivialis TERN EL = P. pratensis RN SHARP FF x > Glyceria fluitans 4 Festuca rubra | SRS PKA ee Eriophorum alpinum yr Carex echinata EOIN viä =C. Goodenoughii NT ks RER | + | | + + =C. capillaris C. flava Juncus effusus a. (? | J. filiformis jr | Amen J. lamprocarpus + A 4 Luzula multiflora J 15 L. pallescens A + + N, Equisetum arvense st Selaginella selaginoides Triglochin palustre Orchis maculatus SE Gymnadenia conopea Rumex acetosa i Ns aan ++ +++ N. !) Tämän lajin mainitsee myös Birger (1, s. 40) lähdekasvina ; ) Härjedalista. | OR Aus j- j Polygonum viviparum si TL TLT SNS k = | Coronaria flos cuculi J Kr lasa = | Cerastium *triviale +k (Hi 15 ia — [Sagina procumbens] Ar 2) | Trollius europaeus (+) | | k. | Ranunculus flammula U R. acer * SEIEN, 2 R. repens £N TH N Be — | Parnassia palustris 42 SEN sä Geum rivale SE ARE SR be ENN Ki ae Rubus arcticus EES EEE. EN Potentilla erecta E A K Nm tä (Alchimilla glomerulans) | | | A. acutidens jä: | | | A. vulgaris (coll.) IS M [Trifolium repens] [+] | | Vicia cracca SE Lathyrus pratensis (9-8 Polygala amarum : E 4 | Brunella vulgaris de EIN | Veronica serpyllifolia >| | | | ER Euphrasia tenuis | | i Alectorolophus minor. | Galium uliginosum SE RE FE > Fe PIIPUT SN Tussilago farfarus RES 3% Sara Cirsium palustre SES = er rss | Taraxacum officinale (coll.)!) | | is] ser) abs + Y NER En SN FIVE IST Dr ARNE I RS STE ala ESR FE fred EEE N DE SA Re 6. Taalainmaan tunturialueen 9:ltä lähteeltä ja lähde- - juotilta merkityt lajit (Samuelsson, 7, s. 208). E. Taulukon osottama yhtäläisyys eri seutujen lähdealuei- E den suuresti hemerofilisiin apofyteihin nähden on hämmäs- == tyttävän suuri ja todistaa puolestansa ainakin useimpien Er esitettyjen lajien olevan lähdekasvupaikoilla todella alkupe- == räisiä. Jokaiseen yksityistapaukseen nähden ei yhtäläisyys = !) Mainittakoon lisäksi että Hjelt ja Hult (3, s. 51) ovat mer- =. kinneet lähteen ääreltä Lapista myös Stellaria graminea'n ja Vainio ja (8, s. 68) Pohjois-Suomesta harvinaisena Barbarea stricta'n, tietenkään tarvitse Er: Re: a mutta antaa joka "tapauksessa jaa tarkempaan asian = pohtimiseen. = Cerastium *triviale’n tuminen Lajin tapasin Orima lassa lähdepaikoilla vain muutamina yksilöinä ja vain lähde- > alueilta n:o 2 ja 3, joissa kummassakin kulttuurin vaiku- 328 tusta on huomattavissa paljoa enemmän kuin n:ssa 1, missä ” | lajia ei kasvanut. Kun tarkoitettua kasvia kasvaa lähdekas- vina myöskin Suomussalmella ja Taalaissa ja sitäpaitsi olen sitä nähnyt lähteen äärellä Suojärvelläkin (6, s. 148), pitäen sitä varemmin täällä ilmeisenä kulttuuritulokkaana, ei lajin. alkuperäisyys lähdekasvina Orimattilassa (eikä esim. Suo- järvelläkään) näytä varsin epätodenmukaiselta. depaikoilla ja kulttuurikasvupaikoilla samaa systematista = muotoa, on vielä lähemmin selvittämättä. Kirjallisuusluettelo: 1. Birger, $: Om Härjedalens vegetation (Arkiv f. Bot. U 1907, s. 1—136). x 2. Cajander, A.K.: Studien über die Moore Finnlands (Acta Forest. Fenn. 2, 1913, s. 1—208). ; OBE )ed: fa 03 Harkt SB: Vegetationen och floran i en del ää af Kemi Lappmark och Norra Österbotten sr Soc. F. Fl. Fenn. r „12, 1885, s..1—159), 4. Hult, R.: Växtgeografiska anteckningar frän den finska Lapp- : markens skogsregioner (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 16, 1898, s. 1—200). + (55 Kyyhkynen, O.: Havaintoja Suomussalmen kasvillisuudesta." 1915. Käsikirjoitus, joka säilytetään Societatis pro Fauna et Flora 2 fennican arkistossa.) Pi 6. Linkola, K: Studien iiber den Einfluss der Kultur auf die ; Flora in den Gegenden nördlich vom Ladogasee, I (Acta Soc. F. i Fenn. 45, 1916, s. 1—429). | 7. Samuelsson, G.: Studien über die ee der Hochge- X birgsgegenden von Dalarne (Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal., Ser. IV, Vol. 4, 1917, s. 1—253). s Vin 8. Vainio, E. A.: Kasvistonsuhteista Pohjais-Suomen ja Venä- jän-Karjalan rajaseuduilla (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 4, 1878, s. 1—161). — I S 4 Be, - r E i | | S a = es L N ur / NZ = O 4. V. 1918. Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 169 Maisteri Vilho A. Pesola piti skioptikonkuvin valais- tun esitelmän Luonto- etenkin kasvillisuussuhteista Oulan- -kajoen varrella N- Kuusamossa ja Kutsajoen varrella Kuo- lajärvellä, jotka alueet ovat ehdoitetut luonnonsuojelusalu- eiksi. Esitelmä sisälsi pääkohdissa seuraavaa: Viime kesänä lähti yksityisen asianharrastajan, erään Fauna ja Flora-seuran jäsenen toimesta ja taloudellisesti tu- kemana useita tutkijoita eri seutuihin tekemään selvää luon- nonsuojelusalue-edellytyksistä maassamme. Näitten joukossa % esittäjä yhdessä maisteri Einari Merikallion kera ret- keili Kuusamon pitäjän pohjoisosissa ja Kuolajärvellä; edel- lisen päätutkimusaiheena oli kasvisto, jälkimäisen eläimistö, etupäässä linnusto. Tuloksena oli, että näissä seuduissa on mahdollista eroit- taa ihanteellisia luonnonsuojelusalueita. Näitä tulisi olemaan kahdenlaatuisia: 1) N- Kuusamossa ja S- SE- Kuolajärvellä on. 3,500 km?:n suuruinen alue, jossa ainoastaan eläimistö suojeltaisiin ja 2) tämän alueen sisäpuolella kaksi pienempää aluetta (230 ja 215 km*:in suuruisia), toinen Kuusamossa .Oulankajoen varrella, toinen Kuolajärvellä Kutsajoen var- - rella, jotka täydellisesti suojeltaisiin, siis sekä eläimistö että myös kasvisto ja maanpinnan muodostumatkin. Esitelmässä käsiteltiin lähinnä näiden kahden erikoisalueen luontosuh- teita varsinkin niiden kasvi-peitettä. Sekä ilmasto että vuoriperä suovat erinomaisia edelly- tyksiä rikkaalle ja vaihtelevalle eliökunnalle, varsinkin kas- vistolle. Ilmasto on manner- ja meri-ilmaston välimuoto, koh- talaisen saderikas (n. 500 mm), jonka ohessa lumirikkaus on luonteenomaista. Lumi säilyy kauan tuntureilla, vaa-- roilla ja syvissä, varjoisissa rotkolaaksoissa, siten puoles- taan lisäten näitten kasvupaikkojen viileyttä. Toiseltapuolen päivänpaisteiset, lämpimät vaara- ja kalliorinteet tarjoavat soveliaita kasvupaikkoja eteläisempien seutujen kasvilajeille. Vuoriperässä on runsailla dolomiittiesiintymillä ja mo- nilla emäksisillä. vuorilajeilla erinomaisen suuri merkitys kas- villisuuden rehevyyteen ja rikkauteen nähden. Alueet eivät kuulu varsinaiseen tunturiseutuun, mutta 170 Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 4. V. 1918. kuitenkin jää Kutsajoen alueen sisäpuolelle pari komeata, n. - 500 m korkuista paljaslakista lähekkäistä tunturia, Painotun- * turi ja Julmoiva. Luonteenomaisia alueille monin paikoin - ovat havu- ja sekametsäpeitteiset vaarat, jotka veden kal- _ vosta uljaina kohoavat usein jopa 100:kin metrin korkeuteen (esim. Kiutavaara Oulangan alueella, Nivajärven rantavaa- rat ja Pyhänkurun reunavaarat Kutsan alueella). Vaarain rinnalla antavat maisemille jylhän, komean lei- man korkeat, äkkijyrkät kalliot ja vuorenseinämät, jotka var- sinkin reunustavat jokia (esim. Oulangan vartta Savilammin luona ja Kutsan vartta Jäniskönkään kohdalla), järviä kuten Nivajärveä (esim. Hirveäkallio) ja kapeita rotkolaaksoja (esim. Juuman vuomia Oulangan alueella, Pyhääkurua, Ruskeata- kurua y. m. Kutsan alueella). Yhdessä jyrkkäin vaararin- teitten, kapeitten järvien ja jokien, koskien ja könkäitten kera nämä kallio- ja vuorenseinämät antavat näitten seutu- jen luonnolle vaihtelevaisuuden, jylhyyden ja komeuden, joka muualla maassamme lienee vertaistaan vailla, ja joka syystä oikeuttaa näille seuduille ,Suomen Sveitsin* nimityksen. Näitten korkeitten maisemamuotojen välillä vaihtelevat - tasaiset tai kumpuiset metsäpeitteiset maat tai alavat, tasai- set avosuot. Kummallekin alueelle antavat leiman niitten lävitse vir- taavat joet, Oulanka- ja Kutsajoet, jotka molemmat Venäjän puolella yhtyvät suureen Koutajärven vesistöön laskien Vie- nan mereen. Näitten jokien koskiset, monin paikoin kanjon’in tapaisissa uomissa virtaavat lisäjoet (kuten Oulangan Kitka- ja Savinajoet), monet kuohuten syöksyvät pikkupurot, ka- peat, jyrkkärantaiset järvet (kuten Nivajärvi, Auhtijärvi y. m.) kilpailevat pääjokien kanssa luonnonkauneudessa. ' Kasvillisuuden ja kasviston rehevyydestä ja rikkaudesta tulee vakuutetuksi varsinkin vertailemalla sitä ympäröivillä seu- duilla tavattavaan, joka on köyhää ja yksitoikkoista. Metsissä on useiden vallitsevain laihain tyyppien (pääasiassa kuusivoit- taista n. s. paksusammalista tai mäntyvoittaista variksenmarja x mustikka- ja jäkälä < kanervatyyppejä) ohessa on runsaasti reheviä kasvirikkaita tyyppejä, jotka sijaitsevat varsinkin liha- we | yi tj p RS 7 ; Jv, RE omia aa 57 RA al w een N tr VÄN KA a TN U YLI p NN Tae ey une TE N y EN 24 [N K) Y PÄ a g <" N ie, € a Ma a» N E u; u At — pi), mutta on sellaisiakin; jotka fysiognomiassaan ja kasvis- a TI ART ANA 5 5 JW 4 NTT "a X & tr A va a W J J -, s > p I 5 4. V. 1918. Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 171 villa moreenipohjaisilla vaararinteillä sekä notkoissa ja puron- * varsilla. Joukossa on tyyppejä, jotka ovat luonteenomaisia näille pohjoisille seuduille (esim. Geranium X Dryopteris- tyyp- tonsa kokoumuksessa suuresti lähenevät Keski- jopa Etelä- Suomenkin rehevimpiä metsätyyppejä (etenkin saniaislehtoja). Näissä usein melkein läpitunkemattomissa kasvustoissa kuusi saavuttaa mahtavan ko'on (jopa n. 30 m:in pituuden); koivun, lepän, haavan ja hyvinvoipain pihlajan ja tuomen rinnalla viihtyvät näissä erinomaisesti monet varsinaisesti keski- ja -eteläsuomalaiset pensaat, kuten vaarain, näsiä (Daphne), he- rukat y. m. Ruohojen ja heinien joukossa on monen poh- joisen lajin joukossa (esim. Petasites frigidus, Saussurea al- pina, Mulgedium alpinum) runsaina useita sangen vaateliaita lajeja tai eteläisempiä lajeja, jotka täällä ovat levenemisensä pohjoisrajoilla (esim. Athyrium crenatum, Milium effusum, Stellaria nemorum, Fragaria vesca y. m.). Niistä monista harvinaisuuksista ja kasvimaantieteellisesti mielenkiintoisista lajeista, joita näillä alueilla näissä ja seuraavissa kasvupai- koissa on tavattavana, tehdään lähemmin selvää toisessa paikassa Meddelanden'ia (siv. 229). Samoinkuin metsien niin soittenkin kasvillisuus on erin- omaisen vaihtelevainen. Pääasiassa suot ovat lihavia, kalk- kiseuduille tyypillisiä lettomaisia soita, joita täällä on run- saammin kuin ehkä missään muualla Suomessa. Osaksi ne liittyvät metsiin ollen silloin lettorämeen ja lettokorven luon- teisia, osaksi niillä on leimanantavana pensaskasvillisuus - etenkin vaivaiskoivu ja pajut (kuten Salix myrsinites, S. hastata, S. lapponum, S. phylicaefolia), osaksi ne ovat jänne x rimpisoita, joissa kiinteät heinä- ja varpujänteet ja hylly- -vät, mutaiset avorimmet vuorottelevat, osaksi ne taas ovat niittymäisiä, sara- ja heinärikkaita n. s. jänkiä. Useita tyy- pillisiä Lapin kasveja näemme näillä lihavilla lettomaisilla soilla, kuten Tofieldia borealis'en, Bartschia alpina'n, Pingui- cula alpina'n y. m., jonka ohessa monet harvinaisuudet niillä viihtyvät (esim. Salix: pyrolaefolia; vrt. lähemmin samaa Meddel. siv. 222). — Varsinaisia laajoja nevamaisia, laihan- 172 Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 4. v. 1918. 22 laisia n. s. aapasoita, jotka ovat luonteenomaisia esim. Kuo- lajärven pitäjän pohjoisosille, on näillä alueilla vain niukasti. = Niittyjä on paitsi jo edellä mainittuja jänkäniittyjä etu- päässä jokien ja purojen varsilla, varsinkin polvekkeissa ja 3 pikkusaarekkeissa. Erinomaisen heinä- ja ruohorikkaina — - leimanantavina ovat usein Trollius europaeus ja Thalictrum- lajit -— ne antavat mitä viehättävimmän lisän kauniille joki- — = ja järvimaisemille. Osaksi niityt ovat luonnollisia, tulvanii- tyn tapaisia, osaksi ihmisen metsästä raivaamia (n. s. rai- vioniityt), jolloin kannot osoittavat niiden alkuperän. Jänkä- E. ja jokivarsiniityiltä ympäröiväin salokylien asukkaat usein "peninkulmain takaa keräävät rehun melkoiselle karjalleen. = Suurimman mielenkiinnon tarjoaa kuitenkin kallioitten E "kasvillisuus. Esimerkiksi Juuman kalliolaaksot Oulankajoen E (Kitkajoen) alueella ja Pyhäkuru Kutsan alueella ovat jo ai- kaisemmin botanistein piireissä tunnetut klassillisina kasvi- paikkoina. Näitten veroisia ovat sitäpaitsi monet kallion- = seinämät Oulangan yläjuoksun (esim. Savilammin tienoilla) E ja Savinajoen alajuoksun varsilla, kalliot Aapajärven S- = päässä (Tuoruskuru), Nivajärven rannat (Hirveäkallio) y. m. a Näitten kasvupaikkain kasvistossa Etelä- Suomi ja Lapin poh- a joisimmat tunturit lyövät kättä toisilleen. Jylhien » vuomien* = ja „kurujen“ varjoisilla, viileillä kasvupaikoilla näemme tun- J turikasvillisuuden äärimmäisinä edustajina m. m. lajit: Carex - > pedata, C. atrata, Salix reticulata, Oxyria digyna, Melan- 3 dryum affine, Arenaria ciliata, Dryas octopetala, Arnica alpina E- y. m., sensijaan että lämpöisillä, päivänpaisteisilla rinteillä, E lihavilla kalkkirikkailla kasvupaikoilla monella varsinaisesti — - etelä- ja keskisuomalaisella kasvilajilla kuten Carex digita- = ta'lla, Rubus Idaeus’ella, Fragaria vesca'lla y. m. täällä on äärimmäiset pohjoiset etuvartijansa. Be: Paitsi näitä Lapin ja eteläisempien seutujen lajeja on = —- näillä kallioilla mitä runsaimmin edustettuna varsinainen poh- E joissuomalainen kasvisto, niin että nämä kasvupaikat siten a muodostavat aivan kuin jonkunmoisen botanisen puutarhan. Esimerkin vuoksi mainittakoon, että luettelo Nivajärven Hir- veänkallion kasvilajeista nousee n. 80 lajiin. Bee Jtn EN så 4. V.1918. Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 173 DEJ 1 ( M ja ääk SK MP YIN SME VEN VVI a DIGG Myös rantain ja vesien kasvillisuus lajirikkaudessa ja rehevyydessä poikkeaa ehdoitettuja luonnonsuojelusalueita ympäröiväin karujen seutujen vastaavain kasvupaikkojen kas- — villisuudesta. — Tunturikasvillisuudesta antavat Painotun- turi ja Julmoiva koko lailla täydellisen kuvan havumetsä-, * koivu- ja tunturivyöhykkeineen (regio alpina) ja -lajeineen (Juncus trifidus, Arctostaphylus alpina y. m.). Paitsi korkeampia kasveja on myös sammalisto ja jä- kälistö, mikäli tähän astisten vielä täydennystä kaipaavien > tutkimusten perusteella voi päättää, erittäin runsas ja mie- lenkiintoinen. Lyhyesti sanoen: Ehdoitettujen luonnonsuojelusalueitten kasvillisuus ja kasvisto ei ainoastaan anna täydellistä kuvaa pohjoissuomalaisesta, vaan vieläpä sisältää oleellisia osia siitä kasvillisuudesta ja kasvistosta, mitä pohjoisin Lappi ja Keski- Suomi vieläpä Etelä-Suomikin voi tarjota. Eläimistö on näillä asumattomilla ja luontosuhteiltaan vaihtelevilla alueilla voinut säilyä jokseenkin alkuperäisenä ja runsaana. Suurimmista imettäväisistä elelee täällä karhu, kettu ja (harvinaisena) ilves, jotapaitsi kesäisin pikku par- vissa juoksentelevat somat porot luovat eloa maisemille. Linnuista näemme ilmojen ylvään-valtijaan, maakotkan, ja komea joutsen pesii täällä paikoitellen. Maisteri E. Meri- kallion tutkimusten mukaan on linnusto yleensä rikas ja -mielenkiintoinen. Metsälintujen runsautta todistavat linnus- tajain erinomaiset saaliit. Kalojen joukossa ovat huomatta- vat arvokkaat ja maukkaat lohi, siika ja harri, jotapaitsi vesistä pyydetään ahventa, haukea, madetta, muikkua, sär- keä y. m. Lähempi tutkimus tulee varmaan osoittamaan, että alu- eitten alempi eläimistökin rikkaudessa on kasviston ja kor- keamman eläimistön veroinen. > Alueet ovat yksinomaan valtion maata ja tyypillistä sa- — loseutua. Niillä sijaitsee ainoastaan yksi läpi vuoden asuttu ihmisasumus, pieni savusauna (3 henk.) Jyrhämäjärven ran- ‚nalla, Kutsan alueella. Aivan Kutsan alueen S-rajan ulko- puolella Auhtijärven rannalla on Auhdin uudistorppa. Ou- / n ; f 7 + - a 3 174 Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 4. V. 1918. lankajoen varrella, missä tukinuitto on melko vilkas, on Jok- | ia seenkin kunnollisia tukkimiesten pirttejä Kiutakönkäällä ja — Taivalkoskella sekä lisäksi entinen mineraalikaivajain pirtti Savilammin partaalla. Poromiehiä varten on Kutsan alueella — savupirtti Nivajärven SW-rannalla. Kala-ja niittomiehet ovat useihin paikkoihin etenkin joki- ja järvirannoille suojikseen rakentaneet avokatoksia n. s. kotia. Lukuisat ladot, heinä- pielekset, poroaidat y. m. kertovat ihmistoiminnan ulottu- älä misesta näille kaukaisille salomaillekin. Matkailu näillä alueilla tapahtuu mukavimmin veneillä jokia ja järviä, Oulankajokea lisäjokineen, Kutsajokea, Auhti-, Niva- ja Pyhäjärviä y. m. myöten. Kovimmissa koski- ja kön- gäspaikoissa (Jyräväkoski Kitkajoessa, Kiutaköngäs ja Tai: a valkoski Oulankajoessa, Jänisköngäs Kutsajoessa) on kul- jettava jalan ja vene maitse vedettävä. Ihmisten tekemiä polkuja alueilla on vain harvoja, mutta sitä runsaammin on porojen polkuja, jotka salojen samoilijalle ovat erinomaisena apuna. Alueitten rauhoittamisen yhteydessä olevista taloudel- lisista ja käytännöllisistä seikoista on huomattava ensiksi se, että alueitten luovuttaminen luonnonsuojelusalueiksi val- tiolle taloudellisesti on pienempi uhraus, kuin näinkin suu- rien alueitten luovuttaminen muualla Suomessa olisi. Met- sättömiä aloja, soita ja vesiä on melko runsaasti, ja metsät ovat suureksi osaksi huononlaisia tyyppejä ja (Kutsan alueella) pääasiassa kasvavat taloudellisesti vähemmän arvokasta kuu- sipuuta, jotapaitsi Oulangan alueen metsät aivan viime vuo-. sina ovat hakatut. Metsien käyttöarvoa nykyisin vähentää = vielä se seikka, että luonnollinen uittoväylä on Venäjälle, Vienanmerelle päin. Vaikeutena alueitten rauhoittamiselle on se, että alueilla on runsaasti niittyjä, joihin ympäröiväin seutujen asukkailla vanhan n. s. nihtikontrahdin perusteella on nautinto-oikeus. N Näitten niittyjen mahdollisesta osittaisesta lunastamisesta sa- moinkuin kalastuksesta, metsästyksestä, poronhoidosta, tu- kinuitosta y. m. seikoista on alueita rauhoitettaessa erikoi-. set säädökset tehtävä. Voittamattomia vaikeuksia näissä es dissa ei liene. J M 1. Rn FOS VEN POT >. Er hu ar PYRY 05 Tu A JE 1 s i. 4. V. 1918. Pesola, Kasvillisuussuht. Oulanka- ja Kutsajokien varsilla. 175 Luonnonsuojelusehdoituksen toteuttaminen vaatii, että > alueet huolellisesti vartijoidaan. Vartijoimisen voisi kohtuul- lisesti palkattuna Kutsan alueella toimittaa Jyrhämän tai > Auhdin torpan asukas tai joku lähikyläläinen (esim. vuori- > kyläläinen). Oulankajoen alueen vartija voisi ehkä asua mel- kein alueen keskellä sijaitsevassa Kiutakönkään pirtissä, joka « korjauksella ja täydennyksillä verrattain helposti saataisiin - asuttavaan kuntoon. Oulankajoen alue, jonne matkustus maanteitse Oulusta ja sitte Paanajärveltä Oulankajokea myöten voi tapahtua "melko mukavasti ja jonka joki-, niitty-, metsä-, hiekkatörmä-, > vaara- ja kalliorannat tarjoavat matkailijalle mitä vaihtele- -vimpia nähtävyyksiä, on suunniteltu n. s. kansallispuistoksi, jossa kaikenlainen luonnon vahingoittaminen on estetty, mutta joka on avoin , kaikelle kansalle“, turisteille, taiteili- joille j. n. e. yhtä hyvin kuin luonnontutkijoillekin. Kutsa- joen vaikeapääsyisempi ja vielä alkuperäisemmässä tilassa säilynyt alue tulisi taas n. s. luonnonpuistoksi, joka säily- tettäisiin vain tieteellisiä tarkoituksia varten, ja neh käyn- nit tarkoin säännösteltäisiin. Niistä toimenpiteistä, joihin on ryhdytty näitten luon- nonsuojelussuunnitelmain toteuttamiseksi, mainittakoon, että kuvaus alueista sekä luonnonsuojelusehdoitus on liitetty Valtion metsäkomitean mietintöön, mikä koskee valtion met- sätalouden uudelleen järjestämistä. Komitea on ehdoitusta puoltanut ja riippuu sen lopullinen kohtalo — jonka uskal- lamme . otaksua olevan suotuisan — senaatista, jonka käsi- — teltäväksi mietintö ennenpitkää joutuu. Tämän jälkeen on käytävä käsiksi niihin moniin lähempiin suunnitelmiin ja käy- —— tännöllisiin toimenpiteisiin, joihin alueitten luonnonsuojelus- alueiksi järjestäminen antaa aihetta. ELTERN, 176 - Ärsmötet den 13 maj 1918. Ärsmötet den 13 maj 1918. Ordföranden, professor J. A. Palmen, föredrog föl- NA 1918. För jämt ett är sedan kunde invid värt lands horisont C varslas icke enbart det hotande lifsmedelsminimum, hvari > vi allt ännu befinna oss, utan också mörka ovädersmoln, öfvermättade med energispänningar af social art. Emeller- 3 tid bröt ovädret icke dä ut, tvärtom kom först en lifvande — och uppeldande solstråle, den nämligen, att världskriget W bragte värt land politiskt oberoende, som ocksä erkändes M af flere stater. Denna ljusglimt förknippades med både varma = framtidsförhoppningar och starka förpliktelser. Men öster- i ländska utopier hade länge i tysthet inympats hos oss pä efterblifna folkelement. Under ledning af samvetslösa de- magoger hade dessa satt i gäng planer pä ett socialt upp- ror emot vär demokratiska samhällsordning, — dädan oväders- ja INS molnen, som hopades redan för ett är sedan. Strax efter 3 nyssnämnda ljusglimt begynte molnen urladda sig, och un- 24 der två månader slogo .ljungeldarna oafbrutet ned öfver = vårt land. Månget gammalt lummigt träd splittrades, mycken vä växande ungskog fälldes till marken, och mången frodig > EA K odlingsteg härjades af hvirfvelvinden, af hagelskurar och störtregn. Och många äro de landsmän, som stä bekla- - gande eländet, bekymrade öfver sina egnas öde och det he- = las framtid. Ty mycket blod har flutit, dels under öppen a kamp, dels under fasansfulla utbrott af folkvanvett, som = följde upproret och ännu mer nederlaget i spären. Elän- - 3 det måste dessutom bekämpas under rådande hungersnöd 4 samt medan ryska regeringen gaf oss löften, som aldrig E N K ens voro afsedda att uppfyllas, samtidigt som den med alla densamma till buds stäende krigsmedel understödde vära röda fiender. Hela landets välfärd stod pä spel. i Äskvädren vara dock i regeln icke länge. Blir också . marken fläckvis svedd och därstädes ter sig för någon tid E 13. V. 1918. - Ordförandens ärsberättelse. ' 177 E > härjad, sä förbrännes dock ej själfva odlingsjorden. Natu- = ren helar äter sädana sär, blott omgifningen förblir frisk. e k + Sä har det gått också hos oss, ty fosterlandskärleken 5 *, har kommit underverk åstad. Vårt förut sä splittrade folk enades emot de inre och yttre fienderna. I norden och — i de karelska bygderna gick „man ur huse", framför allt * > ungdomen; kvinnorna fullgjorde sina värnepliktsuppgifter, E intelligensen kom till ledning, biträdd vid de samlade fron- > terna af vär krigsskolade ungdom, som återvände frän Mf läroär i Tyskland. Därifrän kom jämväl kraftig och ord- * nande militärisk hjälp, likasom behjärtade män — goda vän- ner och trogna grannar — tillströmmade västerifrån oss — till biträde. Hvarje fotsbredd jord återtogs från de fos- — — terlandslösa, röda röfvarne. | | : Och nu stär värt finska samhälle äter upprätt, med det fasta hopp om framtiden, att sä länge fosterlandskärle- ken förblir rotfast hos landets befolkning, erkannerligen hos ungdomen, vär samhällsgrund, känslan för lag och rätt, > skall värnas. Om blott vårt land icke råkar ut för tve- dräkten från fordomtima, så skall framtidens Finland uvp- "byggas under endräktigt, fridfullt samarbete, under inbör- + des hjälp. Sä länge folket själft vill lefva sitt eget lif; skall > det lefva det, och det skall dä ocksä göra sin gärning för + hela mänskligheten. , i Under sädana svära tidsförhällanden har icke heller värt Sällskap under äret mäktat upprätthälla sitt normala arbete. Vi ha icke kunnat afhälla tre af vära sedvanliga + mänadsmöten, icke heller kunnat verka för forskning sä, som vi önskat. Tvärtom ha vi förlorat ej blott tid, utan ocksä krafter. En del af krafterna har visserligen kunnat — omsättas i arbete af ett eller annat slag för vär stora lifs- fräga, men en annan allenast till att göra undan allehanda arbeten, som förut skjutits å sido såsom mindre viktiga. 23 Sinnena ha varit i alltför stark spänning för att lugnt tanke- > arbete skulle kunnat koncentreras på rent vetenskapliga spörsmål. Af kraftförlusterna, som vårt land fått lida, ha de inom 12 178 Ordförandens ärsberättelse. Sällskapets egna led känts oss mera smärtsamma än många andra i den stora massan. Icke färre än fyra naturalhisto- - riskt verksamma unga medlemmar ha fallit offer för upp- 5 roret. S Den 9 maj 1918 afled i Nyslott en Kaatke - Kalervo Kari af sina vid Viborgs intagande erhållna sår. Han var född i Kalvola den 27 juli 1890. Tidigare intresse- rad af naturalhistoriska studier, var han en af dem, som i Tyskland ingingo i Finska jägarebrigaden för att vinna mi- litärisk utbildning, och han deltog efter hemkomsten i kuf- = vandet af upproret. Chefskapet för 4:de jägareregementet A afslutar hans dödsannons med orden: I aktningsfullt minne bevarar regementet denne framstående, samvetsgranne of- — ficer och karlakarl samt beklagar den förlust, som genom = hans bortgång drabbat regementet. | Våra båda naturalhisto- riska museer hafva beröfvats - BE tre raska medarbetare, som A alla nedgjorts när de obe- = väpnade voro pä väg till 5 norra fronten. Filosofiedok- = tor Holger Freyvid' Rancken mördades i Wich- Dr tis den - 17 februari 19% E Han var född i Uleåborg den — 13 april 1886. Student 1904, E ä kandidat 1909 och licentiat E 1916, hade han ägnat sig ät k botaniska studier och arbetat dels som e. o. amanuens vid E Universitetets Botaniska mu- > seum, dels för Mosskultur- föreningen. Sina publikatio- ner ägnade han hufvudsakligen ät mossorna och deras fy- > siologi samt ät frågor om de finska sumpmarkerna, och = härom hade han under arbete ämnen, som säkerligen skulle - blifvit samvetsgrant behandlade. Hans personliga läggning Holger Freyvid Rancken. Ta a en, a ANY 5 VI W Tr Y a HR < l 0080, * 63 IN. CAO JNA KEN 5 VI + - ' Gn De ed ( , as EL ENS Pa JES. Ya | urna ja = a N Ehrström, den 1 februari a a. ai Tan L S Sas >. Ae 1 FR NUR s + at 132V: 1918. Ordförandens ärsberättelse. 179 röjde en flärdfri, finkänslig, förstäelsefull och högsint ka- raktär, och han var skattad högt som en god kamrat. I samma socken, Wichtis, ; ee 5 nedsköts jämväl amanuensen mat Ve vid Zoologiska museum, fi- losofiemagister Karl Erik 1918. Född i Viborg den 14 september 1887, blef han stu- dent 1905, filosofiekandidat 1912 och verkade sedan 1910 som biträdande assistent vid Universitetets zootomiska in- stitut, likasom ock vid de akademiska sommarkurserna i Åbo. Sedan 1912 var han amanuens vid Zoologiska mu- seum och åren 1914—16 t. f. kustos för detsamma; tillika har han varit intendent för värt Sällskaps zoologiska samlingar. De vetenskapliga ar- Karl Erik Ehrström. ‘beten han hunnit slutföra gifva vid handen, att han skulle blifvit en samvetsgrann forskare och ett stöd för värt sam- fund. Mängsidigt intresserad för sina ämnen, företagsam, glad som fä och vänfast, vann han sympatier hvart han än kom, särskildt i kamratkretsen. Tillsammans med nyssnämnda vän och tjänstekamrat ljöt student Carl Johan Finnilä döden, träffad af knif- eller bajonetthugg. Med honom förlorade den inhemska - ornitologiska forskningen en den mest ifriga och intresse- rade medarbetare. Född i Vasa den 20 mars 1892 och student 1912, kände han sig hvarje sommar oemotständligt dragen antingen till Ätsäri eller till Lappmarkens öde vid- der, Sodankylä, Salla, Tana, Utsjoki och Enare. ‘Hvarje vin- ter offentliggjorde han sina iakttagelser i nägra mera om- fattande och rätt mänga smä uppsatser, hvilka röjde skärpa i observation samt ihärdighet och samvetsgrannhet under 7 i dr os 2 N IR EE -W 180 Ordförandens årsberättelse. - 18. V.1918. 78 exkursionerna. Han njöt intensivt af Lapplands natur. Med A 3 mycken ledighet, stämningsfullt och tillika korrekt, tolkade han dess behag äfven i skönlitterär skrift. Med ifver del- tog han såsom e. o. amanuens vid Zoologiska museum i + ordnandet af dettas ornitologiska material. Ett omfattande arbete om den lappska fågelvärldens zonala fördelning upp- tog hans senaste år, likasom ock verksamheten för den sak, hvilken nu kräft hans lif. a F Ett härdt öde har sålunda helt plötsligt drabbat dessa unga medlemmar af vårt samfund, och det har manat os E att vid deras erifter, där vi kunnat närvara, i minnet äter- kalla deras sä kort utmätta arbetsdag. Därvid framhölls, hurusom den frostvind, hvil- ken nu sveper öfver vårt finska samhälle och hotar dess kultur, härjar utan hän- - syn äfven den vetenskapliga forskningens — framtidshopp. Härjningen uppfordrar os alla, gamla och unga, att med hängifvenhet och all den kraft enhvar kan utveckla fullfölja värt mäl, det att i Finland vidmakthälla kulturarbetet till fromma för fosterland, för forskning och för kommande - framtids väl. | Ocksä äldre medlemmar. | : af vårt samfund hafva ned- Carl Johan Finnilä. lagt vandringsstafven. ILap- pajärvi har prosten Anselm Nyström den 1 mars 1918 - aflidit i en älder af 64 är. Under 27 är har den bortgängne verkat på orten i sitt egentliga kall, och sedan år 1904 har han ägnat mycken tid och lifligt intresse åt utforskan- det af floran i trakten, främst omkring Lappajärvi sjö; dessutom har han under tio somrar exkurrerat äfven i andra delar af landet, Åland, Nyland, Ladoga-Karelen, norra N ” Vat We N + a) - x ji (N J ND oni si ON IPR D er A e, v "SSA Mt GR Ey ai [ I , N e N > u N EEK 6 FÄRRE A KOTA TT N he Sp SR MILS A SY Nr 4 jä N u "Sag et‘ 1 EN < 3 = 2 É j = a RZ, ’ Er e in S En ra - Ordförandens ärsberättelse. + 181 E och södra Österbotten. Sina mu “ stora, vackra samlingar hade ' —- han vänligheten att donera => åt vårt Sällskap. = SenastesommarharZoolo- giska museets preparator, Gustaf Wilhelm Fors- sell, för alltid slutat det ar- > bete han från år 1883 full- > gjort med samvetsgrannhet och god vilja, efterlämnande > — ett aktadt minne. Med döden > — har slutligen afgätt bankdi- — rektör Emil Ivar Grön- E vik, en af de fyra, som är 2 1865 med stipendium af Uni- > versitetet utsändes i entomo- Anselm Nyström. 2 logiskt syfte, hvarmed den i É — serie af ärliga naturalhistoriska samlingsfärder begynte, = > som sedermera utan egentligt afbrott blifvit fortsatt ända 2° tills nu. E- Fortfarande befinna vi oss i okunnighet om hvilka af —— vårt samfunds utländska ledamöter under krigsåren aflidit. En är dock känd, professor emeritus vid universitetet i * Lund; Sven Berggren, som afled den 28 juni 1917. Dr V. F. Brotherus har haft vänligheten om hans lifsgärning meddela följande ord. Han var född är 1837 och har i främsta rummet gjort sig känd som en synnerligen fram- stäende bryolog. Hans tidigaste arbeten pä detta omräde hänförde sig till undersökningar öfver mossornas könlösa. fortplantning samt deras byggnad och utveckling, hvarjämte han lämnade talrika bidrag till Skandinaviens bryologi. Sä- som deltagare i Nordenskiölds expeditioner till Spetsbergen 1868 och Grönland 1870 hade han tillfälle att förvärfva sig en grundlig kännedom om den arktiska mossfloran. Re- "sultaten af sina forskningar nedlade han i tvenne afhand- lingar, i hvilka han icke blott pä ett ingäende sätt gjort 182 Ordförandens ärsberättelse. k | IS. 19187 ä reda -för mossornas fördel ning på de olika ståndor- terna, utan äfven meddelat synnerligen intressanta upp- =. lysningar om det inflytande = — särskilda klimatiska faktorer — utöfva pä utvecklingen af mossornas organ. I septem- = ber 1873 anträdde han en två års expedition till Nya Zeeland, Australien, Sand- wichsöarna och Californien och har med ledning af det då sammanbragta materialet = — bl. a. publicerat ett” arbete N ; öfver Nya Zeelands Hepaticae. Gustaf Wilhelm Forssell. Till Sällskapets medlem inval- des han den 7 november 1868. Dödens skörd har sålunda under året varit stor, och förty äfven hithörande anpart af ärsredogörelsen, hvilken * i afseende ä verkligen utfördt arbete blir sä mycket kortare. Yö Säsom redan antyddes, hafva tre af vära sedvanliga mänadsmöten uteblifvit, nämligen de i februari, mars och april, dä skräckväldet förhindrade äfven vetenskapliga sam- manträden. De öfriga hafva varit besökta såsom vanligt, - och meddelanden ha gjorts till enahanda antal och i pro- 2 portion facken emellan som tillförene. Så godt som alla ha varit afsedda att införas i Sällskapets Meddelanden. Af denna skriftserie har häftet 43 senaste höst utkommit, innehållande förhandlingarna och smärre uppsatser från året 1916--17. Detta, likasom de föregående, är befordradt till - offentligheten genom försorg af dr E. Häyrén: Under pres- sen befinner sig det löpande verksamhetsårets häfte. Led- samt nog har under denna vinter intet af de tre påbörjade banden af Acta kunnat utkomma; orsaken härtill ligger uti de upprepade afbrotten i tryckeriernas verksamhet, — exem- pelvis har tryckningen af en längre afhandling afbrutits icke mindre än tre gånger. i N W a - 27 13: V.1918. Ordförandens ärsberättelse. | 183 Reseberättelser hafva under vintern föredragits af hrr Hortling och Kotilainen. Stipendier åter hafva i dag till- delats nedannämnda personer: V. A. Pesola 600 mk, bot. undersökn. i Ladoga-Karelen. O. Kyyhkynen 500 mk, florist. stud. i m. och n. Finland. Å. Laurin 500 mk, botan. stud. i mell. Österbotten. A. L. Backman 300 mk, florist. o. växtpal. stud: i m. Österbotten. ; Y. Wuorentaus 600 mk för studium af mikrofaunan i > flarkmossar. : Den genom dödsfall uppkomna minskningen i antalet medlemmar har utjämnats genom inval af fyra korrespon- derande ledamöter: dr C. H. Ostenfeld och dr C. Wesen- berg-Lund i Danmark, intendenten för Svenska Riksmusei -botaniska afdelning professor C. A. M. Lindman i Stock- = = holm och dr K. Johansson i Visby, samt af landsmän: stu- 2 dent Hj. v. Bonsdorff, forstingeniör K. Lindberg, fru Anna ; + Linkola, dr H. Säxen, ingeniör A. Thuneberg, student J. O. £. Fabricius, statsrädet M. Hallberg, studd. E. Lundmark och V. Tennberg, tandläkare M. Puolanne, fabrikör K. Fazer samt studenter Sigrid A. G. Stenij, I. Hidön och R. Elfving. =. Förutom sina redan berörda möten har Sällskapet den == 1 december hållit ett möte gemensamt med Finska Läkare- sällskapet; därvid föredrog professor E. A. Homen om bak- teriernas vandringar och verkningar i det centrala nerv- systemet samt professor Fr. Elfving om sina studier rö- rande växternas känslighet. Dylika möten skola äfven fram- gent hällas. | ' Likasom tillförene har Sällskapet intresserat sig sär- skildt för naturskyddsfrägor. Tvä skrifvelser härom hafva £ aflätits, nämligen till Finlands Senat och till Helsingfors Stadsfullmäktige. I den förra blef en statskommitte föresla- gen för utarbetande af propositionsförslag till lag rörande skydd af naturminnesmärken och afskiljande af naturskydds- omräden i Finland; i den senare yrkades, att för hufvud- staden mätte nedsättas en särskild nämnd, som ägde att bevaka naturskyddets intressen i den utsträckning dessa 184 — - Ordförandens ärsberättelse. = = 13. V. 1918: > - icke inkräkta pä andra befogade behof. Därjämte har pro- = fessor Levander delgifvit Sällskapet en skrifvelse, hvari han JA bemöter angrepp, som gjorts emot Högholmens djurgärd.. W Forstmästaren Seth Nordberg har väckt fråga om möjlig- = heten att föranstalta skydd ät klibbalen i Norra Finland. Slutligen har Sällskapet med nöje ähört ett föredrag af mag. Pesola om naturen i Kuolajärvi, belyst genom talrika skiop- = tikonbilder, särskildt i Oulankajokis frodiga dal, hvarom undersökningar gjorts senaste sommar pä bekostnad af en = intresserad enskild person, hvilken numera är medlem i vårt: Br“ I samfund. u BMI Det gängna verksamhetsäret har frän det näst tea Be. ärft förslaget att planlägga en del publikationer, hvilkalämp- = ligen borde utkomma år 1921, när Sällskapet funnits till ett fullt sekel. Man hade tänkt sig en historik öfver dess - genomlefda öden, vidare redogörelse för de de båda mu- - seernas utveckling samt en fullständig förteckning — öfver sällskapets medlemmar, möjligen" med en del per- sonaluppgifter. Kanske kunde äfven fortsättningen utgifvas — —- af verken öfver Finlands zoologiska och botaniska = litteratur, nämligen för perioden 1901—1920. En ny upplaga af Herbarium Musei fennici kunde måhända äfven - fås offentliggjord samt Conspectus florae fennicae bringas till afslutning och möjligen äfven andra redan nu mognande = arbeten. Åt förslaget har under året ägnats någon upp- märksamhet, i det särskilda personer vidtalats eller tillfrå- gats, men för dess förverkligande återstår ännu allt att göra. Jag framhåller detta af orsak, att vi allaredan snabbt närma oss det sekelskifte, som förslagen afse. Äfven den, som icke lägger någon vikt på högtidlighållandet af dylika minnesdagar, erkänner lämpligheten af att vid dem kasta en återblick pä det förgångna. Det, som dittills uträttats med gemensamma och smäningom tillväxande krafter, bör X nämligen tidtals mönstras, ty under arbetets gäng ha efter - hand ställts nya fordringar på både medel och mål. Målen = - ha inom olika arbetsområden omgestaltats, och resultaten kunna påverka forskningens medel på andra håll. Ett helt - N Te ee > I Gal? a JA m ax mu SEE Dr JS FW sr, 2150 SN TJENA Er n an 1! > = en um RE, 2 p y - ws Tr s - hs S Een Ne - = a a ar = f + ES y ng s - > N - x =D KEEN . p pi 5 7 Hgg V. 1918. > "Ordförandens ärsberättelse. — = 185 JAN = Pre Ya > sekelskifte ger oss därför mycket att tänka på, både anled- ningar till jämförelser och uppfordringar till alldeles nya mål för den period, som därnäst stundar. Öfverblickar kunna sålunda bli lärorika, följdrika. Skall något af värde fås till stånd inom år 1921, är det nu, vid midten af år 1918, redan „elfte stunden“ att taga i tu med arbetet. Under året hafva några nya förslag blifvit väckta. Dr A. Palmgren har motiverat ett, som af Sällskapet allare- dan med tillfredsställelse godkänts, nämligen att ett uttöm- mande arbete blefve affattadt af dr E. Wainio om Fin- - lands, resp. grannomrädenas, lafvar, likasom ock ett mot- 5 - svarande af dr V. F. Brotherus om samma omrädens mossor. Sällskapet har med glädje erfarit, att bäda dessa fackmän bifallit till dess anhällan. Vidare har professor K. M. Levander föreslagit en ändring i planen för vär skrift- serie Meddelanden därutinnan, att ärgängen skulle för- delas pä fyra häften, som kunde utkomma hvar tredje mä- nad, hvarje ätföljdt af ett mera populärt bihang, hvilket skulle innehälla mindre notiser äfvensom litteraturanmäl- ningar; denna periodiska tidskrift skulle äfven genom prenu- meration kunna erhällas. Tidsförhällandena ha dock vällat, att förslaget tagit uppskof till nästkommande höst. Jag utber mig att fä afsluta denna ärsberättelse med en likartad tanke som den senaste, därför att jag tror den vara bäde tidsenlig och betydelsefull. Man har redan förut betonat, att vi borde vid våra möten oftare beakta äfven djupare frägor, icke främst dem om nya och sällsynta ar- ter; vi borde odla verkliga forskningsfrägor, som planlagts medvetet och belysa nägon sida af värt lands lefvande natur, ja rent biologiska problem. Dylika kräfva mogen forskare- förmäga och vidgad blick samt kännedom om hvad ocksä andra tänkt och uträttat pä liknande forskningsomräden och i andra länder; de kräfva alltsä erfarenhet och sakkunskap, som de yngre sällan i tillräcklig grad besitta, och som längt ifrän alla äldre förvärfvat sig. Ett samrädande emellan flere personer blir dä af oskattbart värde, särskildt emellan äldre och yngre. Inom värt samfund träffas medlemmarna egent- — - paa RE L TN EEE W NE Ia al DET OS ® S ae ENT — 186 Ordförandens ärsberättelse. | 13. V. 1918 | = " ligen blott vid månadsmötena, men där kan en diskussion 5 härom inom smärre kretsar knappast komma i fräga. Icke heller kan man vänta, att de intresserade parterna genom tillfälligheter skola finna eller att de afsiktligt skola söka _ m upp hvarandra. De förbli dä isolerade, till skada för den i fråga de allra bäst kunde befordra gemensamt. Ungdomens entusiasm och djärfhet kunde under diskussioner bli hälso- samt modererad genom äldres kritik och mättfullhet; de unga skulle lära sig, att man icke är i stånd att gripa mä- nen med händerna eller att redan i dag- fullt utreda sä- dant, som kan begripas allenast pä grund af nästa ärs slut- resultat. Tvärtom äter kunde den ansträngda älderdomen litvas af ungdomsfarten till att hjälpa med råd och dåd. - = Våra små arbetskrafter kunde mängfaldigas genom dylikt — — samarbete under ömsesidigt förtroende. W Jag är öfvertygad därom, att Sällskapets Besty- - 2 relse härvidlag kunde tjänstgöra som en nyttig förmed- lingslänk. Om inom denna toges till diskussion planläggning af vära forskningsfrägor, bäde med hänsyn till innehäll och ordningsföljd, så kunde till diskussionen inbjudas äfven yngre, hvilka intressera sig för ämnet. De kunde, såsom delvis detaljkännare, lämna en del uppgifter och i gengäld > själfva få synpunkter för detaljernas förståelse och bear- > betningens gång; de kunde sålunda vinna en mångsidigare utbildning och med tiden bli allt lämpligare att träda in i Bestyrelsen såsom ledande krafter, när de äldre enligt sa- kens natur lämna sina platser. € Enligt min mening har Bestyrelsen här ett vackert fält > att odla, ett försöksfält, hvars resultat kunde bli normgif- K vande förr ätt omfattande arbeten. Vårt jämlikhetens tide- — hvarf så godt som inbjuder till dylikt samförstånd, till bro- F derligt samarbete under full forskningsfrihet. En anordning 1 den riktningen kan efter hand vidtagas, när Sällskapets medlemstal nått dess nuvarande omfattning, och när på kr olika områden redan förfinnas både mogna arbetskrafter och intresserade unga deltagare. Vid sekelskiftet borde % Sällskapet kunna uppte en organisation, hvari genom Be- N 13. V. 1918. + Puheenjohtajan vuosikertomus. Ä = 187 styrelsens försorg samordnas ett antal arbetande utskott, > —hvilkas resultat sedermera småningom kunna i form af före- = drag framläggas för Sällskapet. Puheenjohtaja, professori J. A. Palmén, esitti seuraa- van Vuosikertomuksen Seuran toiminnasta 1917—1918. Tasan vuosi sitten voitiin maamme näköpiirissä havaita A ainoastaan uhkaavaa elintarpeiden puutetta, mikä meillä > yhä vieläkin vallitsee, vaan myös synkkiä, yhteiskunnallisten > kysymysten synnyttämiä ukkospilviä. Rajuilma ei kuiten- — kaan silloin puhjennut, päinvastoin tuli aluksi elähdyttävä ja * lämmittävä auringonsäde, se nimittäin, että mailmansota saattoi maamme valtiollisesti riippumattomaksi, minkä myös useat ulkovallat tunnustivat. Tähän valonvälähdykseen liit- > tyi sekä lämpimiä tulevaisuudentoiveita että voimakkaita E velvoituksia. Mutta itämaisia haaveita oli kauan hiljaisuu- = dessa tartutettu meillä takapajulle jääneeseen kansanainek- = seen. Tunnottomien kansanvillitsijöiden johdolla olivat nämä = — saattaneet alkuun suunnitelmia sosialiseen kapinaan kansan- — — valtaista yhteiskuntajärjestelmäämme vastaan, sieltä ukkos- pilvet, jotka kerääntyivät jo vuosi sitten. Heti äsken mai- nitun * valonvälähdyksen jälkeen alkoi pilvi purkaantua ja . kahden kuukauden aikana iski salama keskeytymättä maa- > hamme. Usea vanha tuuhea puu pirstoutui, paljon kasvavaa nuorta metsää kaatui maahan, ja monta hedelmällistä vilje- lystä hävittivät pyörremyrskyt, raekuurot ja rankkasateet. E Ja useat kansalaiset valittavat surkeutta ja ovat huolestu- ; > neita omaistensa kohtalosta ja maamme tulevaisuudesta. = — Sillä paljon verta on vuotanut, osaksi avonaisessa taistelussa, 2 osaksi niissä kansanraivon kauhistuttavissa ilmenemismuo- doissa, joita esiintyi kapinan aikana ja varsinkin sen kukis- tamiskautena. Tätä kurjuutta vastaan täytyi taistella nälän- hädän vallitessa ja saadessa venäläiseltä hallitukselta lupauk- sia, joita tuskin koskaan oli tarkoituskaan täyttää, samalla kuin se kaikilla sille tarjona olevilla sotatarpeilla’avusti pu- naista vihollistamme. Koko maan menestys oli kyseessä.” u Er. “u wi x u 2543 an,” Eo re S he M e h N 7225 5 Fö 2 s. IRRE 188 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. Vv. 1918. = => Ukkosilmat eivät kestä tavallisesti kauan. Joskin maan- pinta paikoin tuleekin poltetuksi ja sellaisilla seuduin näyt- tää jonkun aikaa hävitetyltä, niin ei kuitenkaan itse för maa ole palanut. Luonto parantaa taaseen sellaiset haavat, kunhan ympäristö jää terveeksi. Niin on käynyt myös meillä, sillä isänmaanrakkaus on saanut suuria aikaan. Ennen niin hajaantunut kansa yhdis- tyi sisäistä ja ulkoista vihollista vastaan. Pohjanmaalla ja Karjalassa läksi „mies talosta“, ennenkaikkea nuoriso; naiset täyttivät asevelvollisuustehtävänsä, sivistyneistö tuli johtoon E Saksasta palanneiden, siellä sotakouluutettujen nuorten mies- ten avustamana yhdistyneillä rintamilla. Saksasta tuli sen lisäksi voimakasta ja järjestävää sotilaallista apua, samoin- kuin urhokkaita miehiä — hyviä. ystäviä ja uskollisia naa- pureita — riensi lännestä päin meille avuksi. Jokainen ja- > lansija maata vallattiin takaisin isänmaattomilta, punaisilta - | ryöväreiltä. W , Ja nyt on suomalainen yhteiskunta jälleen pystyssä, — sillä on se varma toivo tulevaisuudesta, että niin kauan kuin isänmaanrakkaus säilyy juurtuneena maamme kansassa, erit- täinkin sen nuorisossa, niin yhteiskuntamme perusta, lain ja oikeuden tunto, on turvattu. Jos vain maamme ei joudu. menneiden aikojen eripuraisuuksiin, niin tulevaisuuden Su = mea rakennetaan yksimielisellä, rauhallisella työllä, keski- näisellä avustuksella. Niin kauan kuin kansa tahtoo elää omaa elämäänsä, on se sitä elävä, ja se on myös silloin täyttävä tehtävänsä koko ihmiskuntaan nähden. u Tällaisten vaikeiden ajanolojen vallitessa ei myöskään = Seuramme vuoden kuluessa ole voinut ylläpitää säännöllistä — toimintaansa. Me emme ole voineet pitää kolmea tavan- == mukaista kuukausikokoustamme, emme myöskään vaikuttaa tutkimuksen hyväksi siten kuin olemme halunneet. Päin- - vastoin olemme menettäneet ei ainoastaan aikaa vaan myös” voimia. Osa voimista on tosin voitu siirtää suuren elin- kysymyksemme jonkin osan suorittamistyöhön, mutta toinen = osa ainoastaan saattamaan loppuun kaikenlaisia ennen vä- i hemmän tärkeinä sivuun pantuja tehtäviä. Mielet ovat ol- i =, Ei Lol TEPA TEN Ar +183. Vo 1918. Puheenjohtajan vuosikertomus. | -189 leet liiaksi jännitettyjä voidakseen rauhallista ajatustyötä keskittää puhtaasti tieteellisiin tehtäviin. Voimien menetyksistä, joita maamme on saanut kärsiä, ovat menetykset Seuran omassa rivissä tuntuneet meistä enemmän tuskallisilta kuin monet muut suuren joukon kes- kuudessa. .Ei vähempää kuin neljä luonnonhistoriallisesti vaikuttavaa nuorta jäsentä on sortunut kapinan uhreina. | Toukokuun 9 p:nä 1918 kuoli Savonlinnassa Viipurin valloituksessa haavoittunut jääkärikapteeni Kaarlo Ka- '*lervo Kari. Hän oli syntynyt Kalvolassa heinäk. 27 p:nä 1890. Hän'harrasti luonnonhistoriallisia opinnoita ja oli ensi- mäisiä niistä, jotka matkustivat Saksaan liittyäkseen Suoma- laiseen jääkäribrigadiin saamaan sotilaallista kouluutusta, ja kotimaahan palattuaan otti hän osaa kapinan kukistamiseen. Neljännen jääkärirykmentin päällystö lopettaa hänen kuolin- — ilmoituksen sanoilla: Etevää, tunnollista upseeria ja miesten miestä tulee rykmentti kunnioituksella muistelemaan, valit- taen sitä korvaamatonta vahinkoa, joka rykmenttiä on koh- dannut. Luonnonhistoriallisilta museoiltamme on riistetty kolme reipasta apulaista, jotka kaikki surmattiin heidän ollessaan -aseettomina matkalla pohjoiselle rintamalle. Filosofiantohtori Holger Freyvid Rancken murhattiin Vihdissä helmik. 1 p:nä 1918. Hän oli syntynyt Oulussa, huhtik. 13 p:nä 1886. Ylioppilaaksi valmistui hän 1904, kandidaatiksi 1909 ja lisen- siaatiksi 1916, hän oli antautunut kasviopillisiin tutkimuksiin ja työskennellyt osittain ylim. amanuenssina Yliopiston kasvi- tieteellisellä laitoksella, osittain Suoviljelysyhdistyksessä. Hänen julkaisunsa käsittelivät pääasiallisesti sammalia ja niiden fysiologiaa sekä suomalaisia suomaita koskevia kysy- myksiä, ja tältä alalta oli hänellä työn alaisena tutkielma, mikä varmastikin olisi tullut hyvin tunnollisesti käsitel- lyksi.* Hänen olemuksensa ilmaisi vaatimatonta, hienotun- teista, ymmärtäväistä ja ylevämielistä luonnetta, ja hän oli erikoisesti tunnustettu hyvänä toverina. Samassa pitäjässä, Vihdissä, ammuttiin myös Eläintie- teellisen museon amanuenssi, filosofianmaisteri Karl Erik 190 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1918. E ES Ehrström helmik. 1 p:nä 1918. Hän syntyi Viipurissa. = syysk. 14 p:nä 1887, tuli ylioppilaaksi 1905, filosofiankandi- daatiksi 1912 ja toimi vuodesta 1910 ylim. assistenttina Yli- > opiston zootomisella laitoksella, samoin myös kesäkursseilla Turussa. Vuodesta 1912 oli hän Eläintieteellisen museon amanuenssina ja vuosina 1914—16 v. t. kustoksena; samalla a on hän ollut Seuramme eläintieteellisten kokoelmain hoita- = - jana. Ne tieteelliset julkaisut, mitkä hän ehti lopettaa, osoit- tavat, että hänestä olisi tullut tunnontarkka tutkija ja tuki * yhdistyksellemme. Hän oli monipuoleisesti innostunut ainee- seensa, yritteliäs, iloinen kuin harvat ja ystävyydessään luo- = N E Ja, tettava, ja näillä ominaisuuksillaan saavutti hän minne tuli- & kin osakseen myötätuntoa, varsinkin toveripiirissä. Yhdessä äskenmainitun ystävän ja työtoverin kai sai puukon tai pajunetin iskun satuttamana surmansa yli- oppilas Carl Johan Finnilä. Hänessä menetti kotimai- nen lintututkimus yhden ahkerimmistaan ja innostuneimmis- taan työskentelijöistään. Hän syntyi Waasassa maalisk. 20 p:nä 1892 ja tuli ylioppilaaksi 1912. Joka kesä veti häntä vastustamaton halu joko Ätsäriin tahi Lapin aukeille lakeuk- sille, Sodankylään, Sallaan, Tenojoelle, Utsjoelle ja Inariin. 2 Joka talvi julkaisi hän huomioitaan muutamissa laajemmissa ja aika useissa pienemmissä kirjoitelmissa, mitkä osoittavat terävää huomiokykyä sekä kestävyyttä ja tunnontarkkuutta retkeilyillä. Hän nautti sanomattomasti Lapin luonnosta. Hyvin sujuvasti, tunnelmarikkaasti ja samalla täsmällisesti tulkitsi hän sen miellyttäväisyyttä myös kaunokirjallisessa julkaisussa. Innolla otti hän osaa ylim. amanuenssina Eläin- tieteellisen museon lintukokoelmain järjestämiseen. Hänen viimeinen vuotensa kului valmistellessa laajaa teostaan Lapin linnuston alueellisesta levenemisestä, samoin kuin työsken- telyssä sen asian hyväksi, mikä nyt vaati hänen henkensä. Kova kohtalo on täten yhtäkkiä kohdannut näitä Seu- ramme nuoria jäseniä, ja se on kehoittanut meitä heidän haudallaan, missä olemme voineet olla läsnä, muistoon pa- lauttamaan heidän näin lyhyeksi määrätyn työpäivänsä. Täl- löin tuotiin julki, kuinka se hallahenki, mikä nyt liikkuu Ju KN a N a REN NED pi LA as ; Sure FR SNI Drar A BR Tr ya N FELT be he > er - ERK a i x 13. V. 1918. Puheenjohtajan vuosikertomus. ! 191 — suomalaisen yhteiskuntamme yllä ja uhkaa sen sivistystä, tekee tuhojaan myös säälimättä tieteellisen tutkimuksen tu- levaisuudentoivossa. Tuho vaatii meitä kaikkia, vanhoja ja nuoria, antaumuksella ja kaikella sillä voimalla, mitä kukin voi kehittää, ajamaan asiamme perille, nimittäin pitämään Suomessa voimassa kulttuurityötä isänmaamme, tutkimuksen = ja tulevaisuuden hyväksi. Myös eräät yhdistyksemme vanhempia jäseniä ovat päättäneet vaelluksensa. Lappajärvellä on 64 vuoden van- hana kuollut rovasti Anselm Nyström maalisk. 1 p:nä = 1918. Paikkakunnalla on poismennyt vaikuttanut varsinai- sessa kutsumuksessaan 27 v. ajan, ja vuodesta 1904 on hän omistanut paljon aikaa ja eloisaa harrastusta seudun, etu- päässä Lappajärven ympäristön, kasviston tutkimiseen; sitä- paitsi on hän kymmenenä kesänä keräillyt myös toisissa osissa maata, Ahvenanmaalla, Uudellamaalla, Laatokan-Kar- jalassa, Pohjois- ja Etelä-Pohjanmaalla. Suuret, kauniit ko- koelmansa on hän ystävällisesti testamentissaan määrännyt Seurallemme. ; Viime kesänä on Eläintieteellisen museon preparaattori, Gustaf Vilhelm Forssell, ainiaaksi lopettanut sen työn, mitä hän vuodesta 1883 on suorittanut tunnontarkasti ja hyvällä tahdolla, jättäen jälkeensä kunnioitettavan muiston. Kuollut on myös pankinjohtaja Emil Ivar Grönvik, yksi "niistä neljästä, jotka v. 1865 Yliopiston stipendiaatteina lähe- tettiin keräämään hyönteisiä ja täten aloittivat sen sarjan jokavuotisia luonnonhistoriallisia keräilyretkiä, mikä sittem- min on keskeytymättä jatkunut aina tähän saakka. Jatkuvasti olemme tietämättömiä siitä, ketkä yhdistyk- semme ulkomaalaisista jäsenistä ovat sotavuosina kuolleet. Eräs on kuitenkin tiedossa, Lundin yliopiston täysinpalvellut professori, Sven Berggren, joka kuoli kesäk. 28, p:nä 1917. Toht. V. F. Brotherus on ystävällisesti antanut hänen elämäntoiminnastaan seuraavat tiedot. Hän oli syntynyt 1837 ja tullut etupäässä tunnetuksi varsin etevänä sammaltutkijana. Hänen varhaisemmat julkaisunsa käsittävät tutkimuksia sam- malien suvuttomasta lisääntymisestä sekä niiden rakenteesta 192 Puheenjohtajan vuosikertomus. ja kehityksestä, joissa hän antaa myös lukuisia lisiä Skans = JA 5 dinavian sammaltuntemukselle. Nordenskiöldin retkiin Huip- e g. puvuorille 1868 ja Grönlandiin 1870 otti hän osaa ja oli här = nellä tällöin tilaisuus hankkia perinpohjainen tuntemus ark- W tisesta sammalkasvistosta. Tuloksensa tutkimuksistaan jul- kaisi hän kahtena teoksena, joissa hän ei ainoastaan perin- £ 5 pohjaisella tavalla selvittää sammalien esiintymistä erilaisilla 8 kasvupaikoilla vaan myös antaa varsin mielenkiintoisia tie- 4 2 toja erilaisten ilmastollisten tekijäin vaikutuksesta sammal- ten elinten kehitykseen. Syyskuussa 1873 läksi hän kaksi- vuotiselle retkelle Uuteen-Zeelandiin, Australiaan, Sandwich- = saarille ja Kaliforniaan ja on tällöin kerätyn ainehiston - perusteella julkaissut tutkimuksen Uuden Zeelannin maksa- = sammalista (Hepaticae). Seuran jäseneksi valittiin hän mar- > rask. 7 p:nä 1868. A Kuolon saalis on siis vuoden kuluessa ollut verraten runsas, ja siksipä on myös tämä osa vuosikertomusta käynyt pitkäksi, todella suoritettuun työhön nähden kertomus tulee ; siitä lyhyemmäksi. N Kuten jo mainittiin, ei kolmea tavanmukaista kuukausi- kokousta voitu pitää, nimittäin helmi-, maalis- ja huhtikuussa, sillä hirmuvalta esti myös tieteelliset kokoukset. Muissa i kouksissa on osanotto ollut tavanmukainen ja tiedonantoja on tehty lukumäärään ja eri alojen väliseen suhteeseen näh- den kuten edellisenä toimintakautena. Kaikki ovat tarkoi- tetut julaistaviksi Seuran Meddelanden-sarjassa. Tämän jul- kaisusarjan vihko 48 on viime syksynä ilmestynyt, sisältäen pöytäkirjat ja pienemmät tiedonannot vuosilta 1916—17. Tä- män, samoinkuin edellisten, painatuksesta on huolehtinut toht. E. Häyren. Painossa on kuluvan vuoden vihko. Ikävä. kyllä ei tänä vuonna ole saatu valmiiksi kolmea aloitettua Actarjulkaisun nidosta; syy tähän on toistuneissa keskeytyk- sissä kirjapainon toiminnassa, — esim. on eräs pitempi tut- . kielma joutunut ei vähemmän kuin ange keskeytyksen k alaiseksi. Matkakertomuksia ovat talven kuluessa esittäneet Nat FRE ENT ON las, N a. Ws f L LITA TA vad N Nya TAA KA Ean Hanka UOTI, Bash Mi NA N v 0 ae ET wv (E ' E — EM Förr 230VS-1918. Puheenjohtajan vuosikertomus. 193 rat Hortling ja Kotilainen. Matka-apurahoja on tänään jaettu allamainituille: | V. A. Pesola 600 mk kasvitieteellisiin tutkimuksiin Laa- tokan-Karjalassa. O. Kyyhkynen 500 mk kasvistollisiin tutkimuksiin Poh- jois- ja Keski-Suomessa. Ä. Laurin 500 mk kasvitieteellisiin tutkimuksiin Keski- Pohjanmaalla. A. L. Backman 300 mk kasvistollisiin ja kasvipaleonto- logisiin tutkimuksiin Keski-Pohjanmaalla. Y. Wuorentaus 600 mk mikrofaunistisiin tutkimuksiin rimpisoilla. ; Kuoleman kautta aiheutunut jäsenmäärän väheneminen on tasoitettu valitsemalla neljä kirjeenvaihtaja-jäsentä: toht. C.H. Ostenfeld ja toht. C. Wesenberg-Lund Tanskasta, Ruotsin Valtiomuseon kasvitieteellisen osaston intendentti, prof. C. A. M. Lindman Tukholmasta ja toht. K. Johansson Visbystä, sekä kotimaisiksi jäseniksi: yliopp. Hj. v. Bonsdorff, metsä- insinööri K. Lindberg, rouva Anna Linkola, toht. H. Saxen, insinööri A. Thuneberg, yliopp. J. O. Fabricius, valtioneuvos M. Hallberg, yliopp. E. Lundmark ja V. Tennberg, hammas- lääkäri M. Puolanne, tehtailija K. Fazer sekä yliopp. Sigrid A. G. Stenij, I. Hiden ja R. Elfving. Paitsi käsiteltyjä kokouksiaan on Seura jouluk. 1 p:nä pitänyt yhteisen kokouksen Suomen Lääkäriseuran kanssa; — tällöin esitelmöi professori E. A. Homen bakteerien vaelluk- sista ja vaikutuksista keskushermostossa sekä professori Fr. Elfving kasvien tunteellisuutta käsittelevistä tutkimuksistaan. Tämäntapaisia kokouksia tullaan edelleenkin pitämään. Kuten ennenkin on Seuran huomio nytkin kohdistunut erikoisesti luonnonsuojelukseen. Tämä on aiheuttanut kah- den kirjelmän lähettämisen, nimittäin Suomen Senaatille ja : Helsingin Valtuustolle. Edellisessä ehdotettiin valtiokomitean asettamista valmistamaan ehdotusta laiksi luonnonmuisto- merkkien suojelemisesta ja rauhoitettujen luonnonalueiden eroittamisesta Suomessa; jälkimäisessä esitettiin, että pää- kaupunkia varten olisi asetettava erikoinen lautakunta, jonka 13 192.07. Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1918. tulisi valvoa luonnonsuojeluksen etuja siinä määrin kuin ne eivät ole ristiriidassa välttämättömien tarpeiden kanssa. Sen lisäksi on professori Levander lukenut Seuralle kirjelmän, missä hän vastaa Korkeasaaren eläintarhaa vastaan tehtyyn hyökkäykseen. Metsänhoitaja Seth Nordberg on herättänyt kysymyksen suojeluksen aikaansaamisesta tervalepälle Poh- jois-Suomessa. Lopuksi on Seura tyydytyksellä kuunnellut maist. Pesolan esitelmää luonnosta Kuolajärvellä, mitä esi- tystä valaisivat lukuisat skioptikonkuvat, varsinkin Oulanka- joen reheväkasvustoisesta laaksosta, missä tutkimuksia teh- — tiin viime kesänä erään yksityisen innostuneen henkilön kustannuksella, joka henkilö nyt on yhdistyksemme jäsen. Päättynyt toimintakausi on lähinnä edelliseltä vuodelta perintönä saanut ehdotuksen suunnitelmaksi julkaisuille, jotka parhaiten voisivat ilmestyä v. 1921, jolloin Seura päättää 100-vuotisen toimintansa. On ajateltu historiikkia sen toimintakauden tapahtumista, lisäksi selontekoa molempien museoiden kehityksestä sekä täydellistä luetteloa seuran jäsenistä, mahdollisesti siihen liittyvine persoo- nallisine tietoineen. Ehkä voitaisiin myös saada julaistuksi: jatkoa Suomen eläin- ja kasvitieteellisestä kir- jallisuudesta, nimittäin ajanjaksolle 1901—1920. Uusi painos Herbarium Musei fennici-julkaisua voitaisiin ehkä myös saada julaistuksi sekä Conspectus florae fennicae-teos saatetuksi loppuun ja mahdollisesti myös muita jo nyt val- mistuvia teoksia. Ehdotukseen on vuoden kuluessa siinä muodossa keskitetty huomiota, että erinäisten henkilöiden. kanssa on asiasta neuvoteltu, mutta sen toteuttamiseksi on kaikki vielä tekemättä. Minä viittaan tähän syystä, että me nyt jo hyvin nopeasti lähenemme ehdotuksessa mainittua aikaa. Myöskin se, joka ei pidä erikoisen tarpeellisena täl- laisen toimintajakson päättymisen juhlimista, myöntänee tällaisen tilaisuuden sopivaisuuden kuluneen ajan tapahtu- mien selostamiseen. Mitä siihensaakka on yhteisesti ja vähi- tellen lisääntyvillä voimilla toimitettu on syytä aika ajottain tarkastaa, sillä työn aikana on vähän väliä asetettu uusia vaatimuksia sekä keinoihin että päämäärään nähden; viime- IR v r aN mi p a FE BR LS SEEN w AN = k A TNS - 13. V. 1918. Puheenjohtajan vuosikertomus. 195 mainittuja on eri työaloilla uudelleen muodosteltu, ja tulok- set voivat vaikuttaa tutkimuksen keinoihin toisellakin ta- holla. Kokonainen vuosisata tarjoo siis meille paljon aja- teltavaa sitä seuraavan ajanjakson päämäärien vaatimuksiin ja vertailuihin nähden. Jos jotain merkittävää tahdotaan saada aikaan vuonna 1921, niin on nyt, vuoden 1918 puoli- välissä, jo „yhdestoista hetki“ käydä käsiksi työhön. Vuoden kuluessa on muutamia uusia ehdotuksia tehty. Toht. A. Palmgren on perustellut ehdotuksia, minkä Seura _ jo on mielihyvällä hyväksynyt, nimittäin sen, että toht. E. Wainio laatisi tyhjentävän teoksen Suomen ja naapuri- alueiden jäkälistä ja toht. V. F. Brotherus vastaavan kaltaisen samojen alueiden sammalista. Seura on ilolla kuullut, että nämä molemmat erikoistutkijat ovat myönteisiä tehtävälle. Lisäksi on professori K. M. Levander ehdot- > tanut muutoksia julkaisusarjamme Meddelanden'in il- mestymisessä. Ehdotuksen mukaan jaettaisiin tämä julkaisu vuosittain neljänä vihkona joka kolmantena kuukautena ja jokaisessa vihkossa olisi liitteenä helppotajuisemmin kirjoi- tettu osasto, mikä sisältäisi pienempiä tiedonantoja ja myös kirjallisuuskatsauksia sekä olisi yleisölle tilattavissa. Val- litsevat olosuhteet ovat kuitenkin aiheuttaneet, että ehdotus on siirtynyt ensi syksyyn. Pyydän saada lopettaa tämän vuosikertomuksen saman- tapaisella ajatuksella kuin viimeisenkin, siksi että luulen sen olevan sekä ajanvaatiman että merkityksellisen. On jo en- nen painostettu sitä, että meidän olisi kokouksissamme useammin käsiteltävä myös syvällisempiä kysymyksiä, ei ainoastaan uusia ja harvinaisia lajeja koskevia; meidän olisi kehitettävä todellisia tutkimuskysymyksiä, joita on tietoisesti suunniteltu ja jotka valaisevat jotain puolta maamme elolli- sesta luonnosta, niin vieläpä puhtaasti biologisia kysymyksiä. Sellaiset vaativat kypsynyttä tutkijakykyä ja laajempaa kat- santokantaa sekä tietoa siitä, mitä muut ovat ajatelleet ja toimittaneet samanlaisilla tutkimusaloilla myös muissa maissa; ne vaativat siis kokemusta ja asiantuntemusta, joita nuorem- milla harvoin on riittävästi, ja joita eivät hetikään kaikki 196 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1918. vanhemmat ole saavuttaneet. Useampien henkilöiden yhteis- toiminta käy tällöin arvaamattoman tärkeäksi, varsinkin neu- vottelut vanhempien ja nuorempien kesken. Yhdistykses- sämme tapaavat jäsenet toisensa varsinaisesti vain kuukausi- kokouksissa, mutta tällöin tuskin voi keskustelu pienemmissä piireissä käydä päinsä. Ei myöskään voida odottaa, että asiasta innostuneet vanhemmat ja nuoremmat sattumalta tapaisivat toisensa tahi että he erikoisesti hakisivat tois- tensa seuraa. He jäävät täten eristetyiksi, vahingoksi sille asialle, jota he yhteisesti kaikkein parhaiten voisivat edistää. Neuvotteluissa vanhempien kritiikki ja pidättyväisuus voisi- vat terveellisesti vaikuttaa nuorten innostukseen ja rohkeu- — teen; nuoret oppisivat, ettei kuuta käsin tavoiteta tahi ettei jo tänään voi loppuun suorittaa sitä, mikä on saavutetta- vissa vasta ensi vuoden tuloksilla. Päinvastoin voisi rasit- tunut vanhus nuorten innostuksesta virkistyä auttamaan neu- voilla ja teoilla. Pienet työvoimamme voitaisiin moninker- taistuttaa tällaisella molemmin puolisella luottamuksellisella yhteistyöllä. Olen vakuutettu, että Seuran johtokunta voi tässä toimia hyödyllisenä välittäjänä. Jos se ottaisi suunni- tellakseen tutkimuskysymyksiämme, sekä sisällykseen että järjestykseen nähden, niin voitaisiin keskusteluihin kutsua myös asiasta innostuneita nuoria. He voisivat osittain yksi- tyiskohtain erikoistuntijoina antaa joukon tiedonantoja ja korvaukseksi saada näkökohtia yksityisseikkain ymmärtä- miseen ja työskentelyn tapaan nähden; he voisivat siten saa- vuttaa monipuoleisemman kehityksen, ja ajan oloon tulisivat yhä soveliaimmiksi tulemaan johtokuntaan johtaviksi voi- miksi, kun vanhemmat luonnonlain mukaisesti jättävät paik- kansa. Käsitykseni mukaan on johtokunnalla tässä kaunis teh- tävä, koeala, minkä tulokset voivat tulla määrääviksi hyvin laajakantoiselle työlle. Meidän yhdenvertaisuuden aikakausi ikäänkuin kutsuu tällaiseen yhteisymmärrykseen, toverilli- seen yhteistyöhön täydellisessä tutkimusvapaudessa. Tällai- seen suuntaan käypä järjestelmä voidaan nyt toteuttaa, kun A PT vete 18.-V.:1918; Skattmästarens ärsräkning. 197 Seuran jäsenluku on saavuttanut nykyisen määränsä, ja kun eri aloilla nyt on jo kypsyneitä työvoimia ja innostuneita nuoria osanottajia. Vuosisadan vaihteessa olisi Seuran voi- "tava perustaa järjestö, missä johtokunnan toimesta järjestet- täisiin joukko työskenteleviä toimikuntia, joiden tuloksia sittemmin vänitellen voitaisiin esitelminä esittää Seuralle. Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Sällskapets Arsräkning för är 1917, hvarur meddelas föl- — jande utdrag: Debet: Behallnıne från ar 1916. Staende TOnden 1). de dar sele) a et. 00 28,330: — Senator J. Ph. Palmens fond . . . . 13,244: — Sanmarkska Tonden. = 1... 5,368: — ESINEEN LOTTA TIEN su rn. NII RE 930: — > 47.412. 2 a N 6,857: 67 Inkomster under äret. RES AS TAA u rn ee 0.0 8,000: — Banamanska.fonden Bla . .. u... .... 2,000: — ee A ES RN HE al ace "18768180 EOS) 117, 2,100: 02 Kedamotsaleitter.s „22... . 30: — ESS AIO Atteraturgs ann. Cu + e 282:90 31,701:32 Summa 86,030: 99 Kredit: Utgifter under äret. TTO Le LE SN Pn sT TI RE SY 144002— Reseunderstöd . < . s. ev 2,000:— Hun adoktov Hj: Hjelt x... 00.88 375: — Lifränta ät fröken Aino Norrlin . . . 350: — ryckninaskostnaderiss stnan 8 .-10,561:27 MRasE: annonser m, mi... u. 453:20 15,139: 47 aa ar A Val N Behällning till är 1918. Stående fonden 110. Se 28.360: -— Senator J. Ph. Palmens fond . . . . 13,244: — Sanmarkska Tondentu PIT MSS. 25,368: — Stitala-fonden +. FUN EEE FN SNS: 550: — Poppiuska fonden Ar HIER 02. 1,1880 Norrlinska fonden'-..% sta +». . 7,000:— 755 70B 30 Rrekassan 0), 22 Or Rasi o Tait. 15.187272 Summa 86,030: 99 Pä tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpå skattmästa- ren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gångna året. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, af- gaf följande Årsberättelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Under det sistförflutna året är åter att anteckna ett stort intresse för de botaniska samlingarnas förkofran. Kärl- växtsamlingen har dock ej tillvuxit i den grad som under de senaste åren, hvilket tvifvelsutan är att tillskrifva den allmänna oro, som rådt i landet, och svårigheterna att som förr kunna exkurrera. Däremot är att anteckna en gläd- jande förökning af vissa kryptogamkollektioner, främst laf- : .samlingen, som ökats mer än kanske under något föregä- ende år. De mest omfattande kollektionerna finländska växter ha | inlämnats af följande personer: pastor O. Kyyhkynen, dr Harald Lindberg, dr K. Linkola och mag. V. A. Pesola. Pä de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna gäfvorna pä följande sätt: Kärlyäaxter oik! 40387: 1,475 25 MUESGRRNARN 5 war Sr BITTE 198 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1918555 13. V. 1918. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 199 j PAIVA NINE Yt:n! 12:70 2 TADNERR: % SVEN AR hehe ga) riet ON ee 2 Da Va Ta 1 SARA TTA Ds Summa 3,624 exx. Förutom af ofvannämnda personer ha större eller mindre bidrag influtit af följande personer: Mag. Greta Andersin, mag. Maja Arvonen, sta- tionsinspektor O. Brander, rektor M. Brenner, stud. C. Cedercreutz, mag. R. Collander, stud. O. Ek- = 1lund, prof. Fredr. Elfving, stud. R. Grönblad, mag. NECK. Hilden, lektor K. H. Hällström, dr E. Häyren, C medicinalräd R. Idman, herr J. Iverus, stud. M. Koti- lainen, trafikinsp. A. Lindfors, forstmästare J. Mon- tell, mag. P. Nederström, dr H. Rancken, dr A. Renvall, prof. E. Reuter, elev K. Reuter, prof. Th. Selan, mag. S. Salmenlinna, stud. H. Tennberg. ; Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: Triticum J repens f., rhizomspetsar af Sparganium ramosum och ett 2-deladt rägax frän N, Sibbo och Kyrkslätt, Greta Andersin. — 30 exx. Taraxaca frän Sb, Jorois, Maja Arvonen. — Lappa officinalis och Veronica spicata f. orchidea från Ab, Pikis, Kustö, O. Brander. — 5 exx. från N, Ingå, M. Brenner. — Alchemilla obtusa frän N, Esbo, C. Cedercreutz. — 6 exx. frän Ab, Korpo, O. Eklund. — Melampyrum silvaticum f. frän Ta, Janakkala, och en samling Taraxaca frän N, Lovisa, Fredr. Elfving. — } Nymphea tetragona f. coloratd och N. candida f. rosea från Tb, Keuru, R. Grönblad. — Pisum sativum f. monstrosa frän Ta, Sysmä (leg. elev Mary-Ann’ Leinberg), och Asperula glauca frän H:fors, Vädö (leg. elev E | Väinö Alli, juli 1917, det. Harald Lindberg), gen. K. Hildén. — 12 exx. skolexemplar från olika delar af landet, K. H. Hällström. — 47 exx. + från Ab, västra N och St, däribland för floran ny Atriplex Babingtoni, k E. Häyrön. — Asperula glauca frän Helsingfors, Vädö (leg. elev T. Damsten, 18. 6. 1917, det. Harald Lindberg), trol. inkommen, tidigare ej anmärkt hos oss, samt Pimpinella magna f. rosea, Cherophyllum aureum och Poa alpina f. vivipara, frän St, Teisko, ursprungligen frän Schweiz, R. Idman. — 4 exx. frän N, Lovisa, J. D. Iverus. — 184 exx. frän OK och Sb, däribland för OK nya: Lycopodium alpinum, Elatine hydropiper, E. triandra, Cerastium alpinum, Anthyllis *affinis, Alchemilla obtusa, A. strigosula, Stratiotes, Myriophyllum verticillatum, Dianthus su- N perbus, Epilobium Davuricum, Carex levirostris, O. Kyyhkynen. — 18 200 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1918. exx. från Kb och Sb, däribland Carex capitata och Epipactis palustris frän Kb, Juuka, M. Kotilainen. — Epilobium parviflorum och Myosotis laxa frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 6 exx. frän Oa, Korsnäs, A. Lindfors. — 63 exx. frän LKem, Muonio, och Antennaria carpatica fran LE, J. Montell. — 87 exx. frän Oa, Storkyro, P. Nederström. — 63 exx. från Ab, Lojo och Karislojo, däribland Inula Britannica från Lojo kyrkoby, 80 exx. från Ab, Pargas, Pikis och Åbo, 79 exx. från Al, 95 exx. från KL och KOl samt 641 exx. från norra Kuusamo och LKem, Kuolajärvi, V. Pesola. — 4 exx. från LI, A. Renvall. — 4 exx. från Ab, Pargas, E. Reuter. — 12 exx. från N och Sa samt grodd- plantor af 6 arter, Th. Salan. — 27 exx. från Ta, Jokkis, S. Salmen- linna. Mossamlingen har tillväxt genom 12 exx. från N, Ta och Ka, däribland Sphagnum Lindbergi och Sph. Ångstroemi, samt 20 Sphag- num-preparat, H. Rancken. — 18 exx. från Ab, Kakskerta och Pargas, R. Collander. — 19 exx. från Kb och Sb, däribland Gymnostomum cal- careum, ny för floran, M. Kotilainen. — 320 exx. frän Ab, N, Ta, KL, KOI, Tb och KOn, däribland ett flertal för resp. provinser nya, K. Linkola. — 10 exx. från N, H. Tennberg. Lafsamlingen har förökats genom följande gäfvor: 3 exx. från Ab, R. Collander. — 775 exx. från Helsingfors, Esbo och Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 43 exx. frän Helsingfors, E. Häyren och Harald Lindberg. — 2 exx. frän Ta, Janakkala, och 1 ex. frän N, Lo- visa, Fredr. Elfving. — 922 exx. från Al, Ka, Ta, KOI, Tb, KOn, K. Linkola. Svampsamlingen har ökats genom 1 ex. oxtungsvamp frän Ab, Lojo, Jalassaari, Harald Lindberg, och 1 svampmycel frän Ab, Pargas, K. Reuter. Algsamlingen har ökats endast genom 2 exx. frän N, Ingä, M. Brenner. Zoologie-intendenten, professor A. Luther, lämnade följande Ärsredogörelse för de zoologiska samlingarnas tillväxt. Äfven under det nu afslutade verksamhetsäret hafva .de zoologiska samlingarna, i trots af de oroliga tiderna, ökats i afsevärd grad. Till däggdjurssamlingen har, främst genom gäfvor, erhäl- lits material af inalles 28 arter, nämligen: Dijursivsprit 3. 5 .n ren RAA EX Skin ne Hg EN LE ali 13. V. 1918. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 201 Sera: PM ta 3 exx. SETS Ho ee ENTE IF (ARE Summa 281 exx. Till fägelsamlingen hafva genom gäfvor och inköp för- värfvats: Sinn. (balean): 22... .4..0.. CNK Baal EEE BON; Skelekt Kaserne OG s TR a ae N LP n ARE Re jo ARNE (1 par fötter o. 1 par vingar). 2 nummer Summa 329 nummer Dessa tillhöra 124 arter och en bastard. Af reptilier har museet fått emottaga 3 species i 19 exx., af amphibier 1 ex., af fiskar 5 nummer, myriapoder 2 prof, spindlar 9 prof, oligochaeter 2, bryozoer 1, cestoder 1, mollusker 19, spongillider 2 prof, hvartill komma 5 prof med diverse hydrofaunistiskt material. Hvad arbetena å museet beträffar, så hafva de ägt rum hufvudsakligen under höstterminen och under januari, me- dan de under inbördeskriget varit nästan fullständigt af- brutna. Bland de första offren för de rödas mordlystnad : voro ju museets båda intresserade tjänstemän, amanuensen, : mag. K. E. Ehrström, och e. o. amanuensen Carl Fin- nilä. Hvilken stor förlust detta innebär för samlingarnas vård, behöfver jag ej här påpeka. Under höstterminen har mag. Ehrström dels bestämt och inordnat det nytillkomna däggdjursmaterialet, dels äg- nat sig åt det hittills försummade studiet af Finlands iso- poder. Amanuens Finnilä har nedlagt mycket arbete på den finska fågelsamlingens ordnande och katalogisering. Äfven äggsamlingen ordnades provisoriskt. Undertecknad har bestämt och inordnat nytillkommet material af mollus- ker och varit sysselsatt med bestämning af turbellarier. Planktonsamlingarna hafva begagnats af mag. Heikki Jär- nefelt och stud. Y. Wuorentaus. 202 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V: 19180 Slutligen är att nämna, att under senaste vecka äter- inflyttningen till museet af de pä grund af kriget ä zooto- miska inrättningen och i källare inrymda spritsamlingarna päbegynts. Mycken tid kommer att ätgä, innan dessa sam- lingar, som lidit genom de upprepade flyttningarna och i -de olämpliga lokalerna ej kunnat ordentligt värdas, äter komma i tillbörligt skick. I detalj har samlingarnas tillväxt varit följande: ') Mammalia. Vesperugo borealis: i sprit, Ätsäri, C. F. — Erinaceus europaeus: 5 ungar i sprit, Högholmens djurgärd. — Sorex araneus: i sprit, Hammarland, lektor V. Ollila; Torneä, dens; Sibbo, Öster- sundom, Björnö, herr K. E. Lindroos; 10 exx. i sprit, Järvenpää, O. J.; 3 exx., Viborg, Ala-Sommes, aman. K. E. Ehrström; samma ort, stud. E. Thuneberg; Janakkala, stud. R. Elfving. — S. minu- tus: Janakkala, stud. R. Elfving. — Crossopus fodiens: Atsäri, C. F. i sprit, Hyrynsalmi, Oravivaara, aman. W. Hellön. — Talpa euro- paea: i sprit, Järvenpää, O. J.; 6 exx. + 1 skinn + 1 skalle, Viborg, Ala-Sommes, aman. K. E. Ehrström; i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden. — Ursus arctos: 2 $£, 1 & (3 skinn + 2 skallar), Högholmens djur- gärd g:m mag. R. Palmgren; 1 skalle, Salla, C. F. — Gulo luscus: 1 skinn + 2 skelett, Högholmens djurgärd; 1 skalle, Enare, och 1 fr. Salla, C. F.; 1 skalle, Luttojoki, stud. E. Thuneberg. — Mustela mar- tes: 2 skallar, Enare, C. F.; 1 skalle, Luttojoki, stud. E. Thuneberg. — Putorius putorius: 1 9, Sibbo, Gesterby, ink. — P. lutreola: 1 skinn + 1 skalle, Renko, Nenye, O. C. — P. ermineus: 3 skallar, Enare, C.F.; ‘1 skalle, Ivalojoki, Peltola, stud. E. Thuneberg. — P. nivalis: 1 &, skinn + skalle, Urdiala, herr O. Mattsson; skinn + skalle, Tusby, Routsinkylä, ink. — Canis lupus: 1 2, Högholmens djurgård g:m mag. R. Palmgren; 1 skalle, Sodankylä, och 5 skinn af ungar, Enare, C. F. — Vulpes vulpes: 9 skallar, Enare, 1 d:o Sodankylä, 1 d:o Salla, C. F. — Felis lynx: 3 skelett + 2 skinn, Högholmens djurgärd. — Sciurus vul- garis: 1 €, Helsinge, Malm, ink.; 1 d, Viborg, Murula, Ala-Sommes, stud. E. Thuneberg; 1 g, Räisälä, stud. I. Hilden; 2 skinn, Enare, C. !) De mest omfattande samlingarna af vertebrater hafva under äret inlämnats af följande personer, hvilkas namn i förteckningen an- föras i förkortad form: e. o. amanuens Carl Finnilä (förkortning C. F.); fil! map. Os Gollin (O: C); fik dr... Bortiiwessss skolelev Olavi Järnefelt (O. J.) och fil. mag. E. Merikallio (E. M.). Dä intet annat angifves, har af resp. arter inlämnats blott ett exemplar. > Ha FST EEE aa - gr K > DBA 3 i 13. V. 1918. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 203 F. — Mus sylvaticus: 5 exx. i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden; i sprit, "Tavastehus, O. C. — M. musculus: i sprit, Esbo, Hästö, mag. Greta Andersin; 12 skinn + 5 skallar, Björneborg, mag. E. W. Suomalainen och lycc. V. Salminen o. L. Suominen; Viborg, Ala-Sommes, aman. K. E. Ehrström; 2 exx. i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden; 10 exx., Ätsäri, €. F.; 2 exx. i sprit, Kajana, aman. W. Hellen; 4 exx., Torneå, lektor V. Ollila; 3 exx. i sprit, Kuolajärvi, Salla, E. M. — M. agrarius: 12 —— exx. i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden. — Mus minutus: 1 3, 2 99, 13 — juv.i sprit, Viborg, Ala-Sommes, stud. E. Thuneberg; 1 albin unge, W E 4 JU A K Tn TANI J Loppis, Kormu gärd, stud. V. Levander. — Myodes schisticolor: Tai- valkoski, E. M. — Evotymus glareolus: 7 exx. i sprit, Lojo, Jalassaari, ‚stud. Hakan Lindberg; 5 exx. i sprit, Esbo, Hästö, mag. Greta Ander- sin; Viborg, Ala-Sommes, amaän. K. E. Ehrström; i sprit, Pälkäne, Kuk- kola, och Torneå, lektor V. Ollila; 4 exx. i sprit, Räisälä, stud. I. Hil- den; Ätsäri, C. F.; 3 exx.i sprit, Kuolajärvi, Hosijärvi, 2 exx. Kitka- jokis och Oulankas föreningsställe, 2 exx. Paanajärvi, Kauppila, E. M. — Microtus agrestis: 25 exx. + 14 ungar i sprit, Järvenpää, O. J.; 1 juv., Sibbo, Östersundom, herr K. E. Lindroos; 6 exx. i sprit, Viborg, Ala-Sommes, stud. E. Thuneberg; 1 unge + 1 ad. i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden; 6 exx., Janakkala, stud. R. Elfving; i sprit, Pälkäne, Kuk- kola, och 5 exx. fr. Torneä ö, lektor V. Ollila; Kajana, Karankalahti, aman. W. Hellen; Kuolajärvi, E. M. — M. ratticeps: 2 exx., Kajana, Ka- rankalahti, aman. W. Hellen. — Arvicola terrestris: 15 exx.i sprit, Jär- venpää, O. J.; Kuolajärvi, E. M. — Sminthus subtilis: Pälkäne, Kuk- kola, lektor V. Ollila. — Lepus europaeus: 1 skinn, Räisälä, stud. 1. Hilden; 1 3 skinn, Helsinge, ink. — L. timidus: 1 skalle, Janakkala, €. o. prof. A. Luther. "Aves. Passeres: Turdus musicus: Tenala, dr E. Häyrön; 1 &, Tavastehus, O. C. — T. iliacus: Haapavesi, E. M. —T. pilaris: 1 3,19, Räi- sälä, stud. I. Hilden; Enare, C. F. — Erithacus suecica: Sodankylä, C. F. — — Ruticilla phoenicurus: 2 bon, Sjundeå, I. H.; i sprit, Järvenpää, O. J. — Saxicola oenanthe: 2 bon, Sjundeå, I. H.; juv. 4 exx. i sprit, Enare, C. F. — Sylvia salicaria: 2 bon, Sjundeä, I. H. — S. cinerea: 4 bon, Sjundeä, I. H. — S. curruca: i sprit, Järvenpää, O. J.; 2 bon, Sjundeä, I. H. — Phylloscopus trochilus: bo, Sjundeå, I. H.; 2 ungar i sprit, Kuusamo, Oulanka, E. M.; Sodankylä, 3 exx. fr. Enare, C. F. — Ph. borealis: Sodankylä, 3 exx. (+ 1 par vingar) fr. Enare, 1 bo fr. Uts- joki, C. F. — Calamodus schoenobaenus: Haapavesi, E. M. — Anorthura troglodytes: bo, Sjundeä, I. H. — Parus major: Räisälä, stud. I. Hilden. :— P. cinctus: 1 9, Kuusamo, Piskamo, E. M.; 2 exx., Enare, C. Fi — P. borealis: bo, Sjundeä, I. H. — Certhia familiaris: bo, Sjundeä, I. H. — Motacilla alba: Fredriksberg, stud. V. Hellen; i sprit, Järvenpää, ©. J.; Sodankylä, och 2 exx. i sprit fr. Enare, C. F. — Budytes fla- vus: bo, Sjundeä, I. H.; 1 3, Kuusamo, Kuolio, E. M. — B. fl. borealis: 204 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1918. 3 exx. i sprit, Utsjoki, C. F. — Anthus trivialis: Sodankylä, C. F.; & exx., Salla, E. M. — Emberiza citrinella: Sodankylä o. Enare, C. F.;. Salla, E. M. — Cynchramus schoeniclus: 1 ex. + 2 bon, Sjundeå, I. H.;' 1 ex. fr. Sodankylä, 1 fr. Enare o. 1 bo fr. Enare, C. F. — C. rusti cus: Salla, E. M. — Pinicola enucleator: Dickursby, herr T. Blomgvist;. 2 exx., Räisälä, stud. I. Hildön; Enare och i sprit fr. Utsjoki, C. F.— Pyrrhula pyrrhula: 1 3, Räisälä, stud. I. Hilden. — Passer domesticus: i sprit, Järvenpää, O. J.; Räisälä, stud. I. Hilden. — Fringilla coelebs: 1 3, Högholmen; 4 bon, Sjundeå, I. H. — Fr. montifringilla: Sodan- kylä 0. 2 exx. Enare, C. F. — Ligurinus chloris: Oulainen, E. M. N Carduelis carduelis: skelett, Högholmens djurg. — Acanthis linaria: 5- exx., Sjundeä, I. H.; 6 exx., Räisälä, stud. I. Hilden; 2 exx. i sprit, Utsjoki, C. F. — A. cannabina: 1 bo, Sjundeä, I. H. — Corvus mone- dula: 1 9, Esbo, ink. — Pica pica: Vanaja, Ylänne, O. C. — Nucifraga caryocat. macrorh.: 1 3, Räisälä, I. H.; Björneborg, Ytterö, herr N. Lindroos. — Perisoreus infaustus: 5 exx., Enare, C. F. — Lanius excu- bitor: 1 9, Sjundeå, possess. T. V. Lindeberg g:m I. H.; Sodankylä, C. F. — 1. collurio: 1 bo, Sjundeå, I. H.; 2 exx., Sibbo, aman. K. E.. Ehrström. — Muscicapa grisola: 2 bon, Sjundeå, H:fors, I. H.; i sprit, Järvenpää, O. J.; 2 bon, Lovisa, herr J. D:son Iverus. — M. atrica- pilla: bo, Sjundeå, I. H.; Sodankylä, C. F. — Ampelis garrulus: 3 99,1 &, Räisälä, stud. I. Hilden. — Hirundo rustica: i sprit, Viborg, Ala- Sommes, stud. E. Thuneberg. — Clivicola riparia: 6 exx., Enare, C. F. — Strisores: Caprimulgus europaeus: Sibbo, aman. K. E. Ehrström. — Scansores: Dryocopus martius: Räisälä, stud. I. Hilden. — Picus canus: 1 3, Hoplax, ink.; 1 3, Hannila, telegrafist N. Kari. — Den- drocopus major: Sjundeä, I. H.; 2 exx., Räisälä, stud I. Hilden. — D leuconotus: Mäntsälä, herr H. Palin o. O. C. — D. minor: Enare, C. F- — Picoides tridactylus: 1 9, Kuusamo, Paanajärvi, och Salla, E. M.; 2. exx., Enare, C. F. — Cuculus canorus: Ätsäri o. Sodankylä, C. F. — Raptatores: Falco aesalon: 2 exx., Enare. C. F. — Tinnunculus tin- nunculus: Räisälä, stud. 1. Hilden. — Accipiter nisus: 9, Tavastehus, Sairio, O. C. — Astur palumbarius: Esbo, ink.; Sibbo, 1 ex. fr. ,Fin- land* ink. — Pernis apivorus: Loppi, Vojakkala, O. C. — Buteo buteo: klor, Sodankylä, C. F. — B. zimmermannae: H:fors, Stor-Mjölö, ink. — Archibuteo lagopus: Dickursby, ink. — Aguila chrysaötos: 2 exx. Por- kala, 2 exx. Kyrkslätt, ink.; 2 skelett, Högholmens djurgärd. — Ha- liaötus albicilla: 2 $-skelett, Högholmens djurg. — Pandion haliaötus: skelett, Högholmens djurg. — Asio otus: Sjundeå, I. H.; Oitbacka, berr‘ A. Tavaststjerna; Kyrkslätt, ink. — Nyciea nyctea: 2 exx., Pörtö; Söder- skär; Ingä; Jusby; Porkala, inköpta; Salla, E. M.; Enare, C. F. — Surnia ulula: Sodankylä, C. F. — Nyctala tengmalmi: 1 €, H:fors, Sörnäs, herr‘ G. Savolainen; Vanaja, Hattelmala, O. C. — Syrnium lapponicum: Esbo,. ink.; Närpes, ink. — Gyrantes: Columba palumbus: 1 juv., Renko,. 13. V. 1918. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 205 Pursulampi, O. C. — C. livia domestica: 1 8, H:fors, I. H. — Raso- res: Tetrao urogallus: Ruovesi, ink.; Enare, C. F. — T. tetrix: färg- var., ink. i H:fors; 1 9, Sibbo, ink.; Sodankylä, C. F. — Tetrao urogal- Hs stetrix:. 2 exx., Österbotten; 1 ex. fr. „Finland“ ink. — Lagopus lagopus: 4 exx. Enare, 4 exx. Sodankylä, C. F. — L. mutus: 3 exx., Enare, C. F. — Cursores: Grus grus: 1 9, Askola, Vahijärvi, ink.; unge i sprit, Pudasjärvi, E. M. — Fulica atra: Pernä, ink.; Vanaja, Hattelmala, O. C. — Crex crex: Hoplax, herr Haglund; Högholmens "djurgård g:m mag. R. Palmgren. — Ortygometra porzana: i sprit, Jär- venpää, O. J. — Vanellus vanellus: Räisälä, stud. I. Hildén. — Charad- rius apricarius: Sodankylä, Kitinen, herr A. J. Lehtola; 2 exx., Enare, C. F. — Ch. morinellus: Salla, E. M. — Ch. hiaticula: 2 exx., Sibbo, mag. K. E. Ehrström; 1 juv., Salla, E. M.; 3 exx., Enare, C. F. — Ch. — curonicus: Sibbo, aman. K. E. Ehrström; Ätsäri, Ostola, herr E. Wa- Be sastjerna. — Arenaria interpres: 2 exx., Sibbo, stud. E. Nyberg. — Phalaropus lobatus: Sodankylä, C. F. — Tringa temmincki: 4 exx., So- dankylä, C. F. — Tr. canutus: Kitkajärvi, mag. K. Hänninen & E. M. — Tringoides hypoleucos: Enare, C. F.; 1 unge, Kuusamo, Oulanka, E. M. — Totanus fuscus: 1 juv., Salla, E. M.; Enare, C. F. — NT. tota- nus: 2 exx., Sibbo, aman. K. E. Ehrström. — T. glareola: 5 exx., So- dankylä, C. F. — T. littoreus: Sjundeå, I. H.; 1 juv., Salla, E. M.; 2 exx., Sodankylä, C. F. — Machetes pugnax: 4 exx. Sodankylä, 10 exx. Enare, C. F. — Limosa lapponica: 1 3, Ekenäs skärgård, Sandö, herr K. E. Sundström. — Numenius phaeopus: Enare, C. F. — Gallinago gallinago: 1 9, Sjundeå, I. H:; Sodankylä, C. F. — Gressores: Bo- taurus stellaris: Räisälä, stud. I. Hildön. — Lamellirostres: Anser fabalis: 2 juvv., Sodankylä, C. F. — Dafila acuta: 3, Renko, Pursulampi, O. C. — Mareca penelope: 3, Urdiala, O. C.; 1 ex. 6 juvv. i sprit, Enare, ©. F. — Anas boschas: 2 exx., Salla, E. M. — A. crecca: Vanaja, Luuk- kaanlahti, O. C.; 3 exx., Sodankylä, C. F. — Fuligula fuligula: Hauho, Kultiojärvi, O. C. — F. ferina: Lojo, ink. — Oidemia fusca: 1 €, Luo- pioinen, Puudikkala, O. C. — Oidemia nigra: 1 juv., Vanaja, Sääjärvi, ©. C. — Clangula clangula: 1 ex. + 1 unge i sprit, Räisälä, stud. I. Hilden; Salla, E. M.; 2 exx. Sodankylä, 1 ex. Enare, C. F. — Harelda hiemalis: 1 3, Hauho, Hauhonselkä, O. C. — Somateria mollissima: 3 &d, Kökar, ink. — S. spectabilis: Esbo, Herrö, herr Nordblad. — Mer- gus serrator: Sibbo, aman. K. E. Ehrström; 4 exx., Sodankylä, C. F. — M. albellus: Porkala, ink.; 1 juv., Salla, E. M. — Steganopodes: Phalacrocorax carbo: 1 9, Sjundeå, possess. T. V. Lindeberg g:m I. H. -- Longipennes: Sterna caspia: Jomala, artist J. Snellman. — Sf. hirundo: Sibbo, aman. K. E. Ehrström. — St. macrura: 3 exx. Sodan- kylä, 10 exx. Enare, C. F. — Larus canus: Sjundeä, I. H.; Sibbo, ink. — L. leucopterus: Sibbo, Pörtö, ink. — L. glaucus: Sibbo, ink. -— L. marinus: Esbo, ink. — L. fuscus: 2 exx., Sjundeä, I. H.; Sääksmäki, 206 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. *13.Ve 1918. J Vanajavesi, Pohja såg, O. C. — Oceanodroma leucorrhoa: Evois, Raut- järvi, mag. P. Brofeldt. — Urinatores: Podiceps cristatus: Sjundeå, I. H.; Järvenpää, mag. H. Järnefelt; Vanaja, Hattelmala, och 1 2 fr. Hauho, Ilmoilanselkä, O. C. — Uria grylle: Sibbo, stud. E. Nyberg. — + Mergulus alle: afsänd fr. Uleäborg, E. M. Reptilia. Lacerta vivipara: Sibbo, Östersundom, vaktm. K. Holm- p ström; Viborg, Ala-Sommes, aman. K. E. Ehrström; Norrmark, lyc. T. MA Mäkelä. — Anguis fragilis: neonati, Fagervik, öfverstelöjtnant baron Br Gripenberg. — Pelias berus: c. 10 embryoner, Korso, stud. E. Nyberg; di | Sibbo, Östersundom, herr K. E. Lindroos. Amphibia. Rana temporaria: Enare, C. F. Pisces. Salmo trutta: 1 juv., Enare, C. F. — Tinca tinca: 2-ärigt +. yngel, Järvenpää, Seutula, mag. H. Järnefelt. — Cyprinus carpio v.rex cyprinorum: Lill-Pernä-viken, ink. — Lumpenus lampetriformis: Sibbo, Kitö, arkit. G. Stenius. — Petromyzon branchialis: Hollola, O. C. Myriapoda. 1 prof fr. Viborg, aman. K. E. Ehrström. — 1 prof fr. Enare, stud. E. Thuneberg. Arachnoidea. 2 prof spindlar fr. Viborg, Ala-Sommes, aman. K. E. Ehrström; 4 prof fr. Kajana & Suomussalmi, aman. W. Hellen; 3 prof fr. Enare lappmark, stud. E. Thuneberg. Oligochaeta. 1 lumbricid fr. Enare, stud. E. Thuneberg. — Tu- bificid-gyttring fr. Högholmen, stud. E. Nyberg. Bryozoa. Membranipora pilosa var. membranacea: H:fors, Botan. museet. Plathelminthes. Cestodcystor i lefver af aborre fr. Esbo, Hästö, mag. Greta Andersin. Mollusca. Planorbis corneus: skalar monstrositet, Nummis, stud. Häkan Lindberg. — 12 prof fr. Tusby-träsk, mag. H. Järnefelt; 4 spp- land- o. sötv.-mollusker fr. Tytärsaari och Lavansaari, fiskeriinsp. J. Alb. Sandman; 2 prof fr. Kajana & Suomussalmi, aman. W. Hellen. Spongiae. 2 prof spongillider fr. Lauritsala, Botan. museet. Diverse hydrofaunistiskt material. 2 prof fr. Haapavesi, Äimälä | o. 3 frän Kuolajärvi, af E. M. Rörande de entomologiska samlingarnas tillväxt och värd har amanuens Richard Frey lämnat följande uppgifter: Det entomologiska museet, allt fortfarande inrymdti en större, hög sal pä Botaniska institutet, har sedan senaste ärsmöte vunnit en afsevärd ökning i utrymme genom att , POP KT A PSN ST UE - Auge dxä u er BD ER Be ATIS, N ks ST We 1 v Va. n NIJ I. > 13. V. 1918. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 207° tvenne, läktare inredts i detsamma. Härigenom har för en tid framåt för den entomologiska afdelningens vidkommande: den utomordentliga trångboddheten i någon mån blifvit af- hjälpt. Under det gångna verksamhetsåret har i följd häraf äf- ven den ordinarie personalens verksamhet å entomologiska museet hufvudsakligen varit inriktad på att tillvarataga de genom det ökade utrymmet vunna möjligheterna till en ra- tionellare och öfversiktligare uppställning af samlingarna. Sålunda har numera en fullständig boskillnad blifvit gjord äfven mellan de obestämda finländska insektsamlingarna och det utom-finska materialet. Allt material har dessutom blif- vit gruppvis utsorteradt i enhetliga, stora papplådor och är sålunda numera lättare tillgängligt för forskare. Vidare har påbegynts en numrering och katalogisering af i museets ägo befintliga exemplar af insekttyper. Bör- jan har blifvit gjord med coleoptererna, hvarvid professor J. Sahlberg lämnat ett synnerligen värdefullt och för framtida forskning betydelsefullt biständ. Det har härunder framgått, att museet redan af denna insektordning är i be- sittning af ett förvänansvärdt stort antal dylika, särskildt för utredandet af nomenklaturfrägor ytterst värdefulla exem- plar. Till de äldsta höra nägra typer af I. Uddman och S. Savenius, därnäst följa typer (ofta unika) af C. R. Sahlberg, C. G. Mannerheim, R. F. Sahlberg, F. W. Mäklin, J. Sahlberg, B. Poppius m. fl. inhemska forskare samt af talrika utländska entomologer. För öfrigt har professor J. Sahlberg varit ä museet sysselsatt med kompletterande bearbetningar af finska Co- leoptera (speciellt af familjerna Carabicidae, Dytiscidae och Staphylinidae). Amanuens W. Hellön har päbegynt en om- ställning i ett nytt, modernt skåp af den finska aculeat-sam- lingen samt utredt de hos oss förekommande coccinellid- aberrationerna. Amanuens R. Frey har af inhemska dip- tersamlingar bearbetat och uppställt grupperna Lauxaniinae och Helomyzinae inom familjen Muscaridae. Inalles hafva de entomologiska samlingarna ökats med 208 Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1918. m. m. Fördelningen pä de skilda grupperna framgär af föl- jande tabell: OMHNDOPEETDE N. VK IR, 58 exx. Huymenoptera » Es "u... 975 + 5115 er Goleoptera ZRH END 2.2 1,248 Odonatn are 1.1.) AU: Trichoptera a Rare... On Lepidoptera. . . RN - + TOSIN Dipterawa ns TU: RISE RL... SODI SIPOO Pier SER, all, 117". Joe een ae... (IB Diverse insektordningar . . . . . 573 „ + 15 nummer Summa 4,119 exx. + 18 nummer I detalj gestaltar sig de entomologiska samlingarnas tillväxt genom under det senaste verksamhetsäret influtna gäfvor pä följande sätt: Insecta. Orthoptera. 9 spp. i 20 exx., däribland Chrysochraon dispar f. macroptera, ny för landet, Åbo, aman. R. Frey. — 14 spp. i 37 exx., H:fors entomologiska bytesförening. — Pezotettix pedestris f. macroptera: Thusby, elev V. Karvonen. Mallophaga. 1 prof fr. Lanius excubitor, Sjundeå, dr 1. Hort- ling. Hymenoptera. 2 exx. Cimbex, 1 ex. Xiphydria camelus: Par- gas, prof. E. Reuter. — Camploplex: Kangasala, elev P. Kallio. — Di- notomus lapidator: Nådendal, forstm. T. Clayhills. — Pezomachus: 3 exx., Lojo, arkitekt G. Stenius. — Ichneumonidae: 1 ex., Uleäborg, stud. Y. Wuorentaus; 1 ex., H:fors, protokollsekret. B. Wasastjerna. — Ellampus panzeri: Nilsiä, aman. R. Frey. — Halictus sexnotatulus, ny - för landet, 2 exx., Helsinge, dr H. Lindberg. — 10 exx., Jämsä, dr E. Bergroth; 952 exx., till arten bestämda, konsthandlar L. Johansson. — 2 getingbon, det ena i en aflagd cylinderhatt, Lovisa, disponent I. Ive- rus. — 1 prof formicider, Enare, stud. E. Thuneberg. Coleoptera. 48 ytterst värdefulla typexemplar till frän Fin- land af S. Savenius, C. R. Sahlberg, R. F. Sahlberg, J. Sahlberg, S. Savenius och Bernhauer beskrifna arter, genom professor J. Sahlberg. o" 4119 exx., hvartill komma 18 nummer bon, osorterade prof — re x IN 4 Ber. SAAN DATA 1.49, V. 1918. Zoologie-intendentens ärsredogörelse. 209 — Pterostichus aethiops: Sakkola, dr H. Lindberg. — Dytiscidae: 96 -Spp. 0. varr. i 370 exx., professor J. Sahlberg. — Philonthus fuscus: ny för landet, Nystad, fr. M. Rivell. — Lathrobium gracile, ny för sam- lingarna, o. Quedius unicolor: Pusula, stud. Häk. Lindberg. — Carpo- philus sp.: 2 exx., importerad med plommon, H:fors, elev Ä. v. Schoultz. — Coccinella 10-punctata: aberr., Lojo, dr H. Lindberg. — Cartodere (Cartoderema) elongata: ny för landet, 3 exx., Runsala, aman. R. Frey. *— Cryptophagus sp.: Kalvola, elev M. Listo. — Cryphalus binodulus o. *Scolytus rugulosus, den senare ny för landet, Lojo, stud. Häk. Lindberg. — Plagionotus arcuatus: H:fors, hr R. Cederhvarf. — Rhagium mor- dax: aberr., stud. B. Lingonblad. — Leptura guadrifasciata, ab.: Jaak- kima, stud. B. Lingonblad; Sääksmäki, elev K. Kivirikko. — Obrium cantharinum: ny för samlingarna, Kangasala, elev P. Kallio. —' Zeu- gophora scutellaris: 2 exx., Kimito, doktor G. Sundberg. — Luperus longicornis: Ruskeala, arkitekt G. Stenius. — Trichius fasciatus ab. prae- * longatus: Kalvola, elev M. Listo. — 484 spp. i 806 exx., Lojo och om- gifvande socknar, stud. Häk. Lindberg o. elev P. H. Lindberg. Odonata. Epitheca bimaculata: Lojo, stud. Häk. Lindberg. — 23 spp. i 39 exx., H:fors entomologiska bytesförening. - | Trichoptera. 8 exx., Pargas, professor E. Reuter. Lepidoptera. Asopia farinalis: H:fors, protokollsekret. B. Wa- sastjerna. — Aristotelia subdiurtella o. Cladodes gerronella, båda nya för faunan, Bromarf, dr R. Fabritius. — Graptolitha rhododendrana: Kangas- ala, dr A. Poppius. — Larentia capitata: ny för landet, Terijoki, hr P. Ylönen. — L. sociata ab.: Birkkala, hr O. Rikkonen. — L. fluctuaria ab., L. -immorata ab. o. L. tristata ab.: Rantasalmi, lektor E. W. Suomalainen. — Larentia montanata ab. lapponica: Esbo; L. alchemillata ab. fennica: Pu- dasjärvi; Acidalia straminata: Esbo; Zanclognatha tarsipennalis, ny för landet, Esbo; Arichanna melanaria ab.: Thusby; Cheimatobia brumata: H:fors; Boarmia crepuscularia: Pudasjärvi; alla af elev V. Karvonen. — Nola karelica, Anaitis paludata ab., Petilampa minima: Mohla, herr B. Cederhvarf. — Arctia purpurata: 1 ex. jämte larv och puppskinn, Thusby, elev Laura Järnefelt. — Catocala adultera: Kuortane, elev B: v. Dic- koff. — Acronycta tridens: Pargas, elev A. F. Nordman. — Hadena ochro- leuca, Dasychira fascelina: Kristina, hr E. Späre. — Arsilonche albove- nosa: 3 exx., Esbo, elev V. Karvonen. — Halia wauaria: Rantasalmi, lekt. E. W. Suomalainen. -— Brachionycha 'nubeculosa: H:fors, dr R. Forsius. — Gastropacha trifolii: Korpo, elev L. I. Ringbom. — Macro- glossa stellatarum: H:fors, hr E. Virtanen. — Sphinx convolvuli, ny för landet, Kimito, doktor G. Sundberg. — Lycaena icarus ab. icarinus: 2 exx., Esbo, dr C. Nyberg. — 28 exx., konsthandl. L. Johansson; 53 spp. i 90 exx., H:fors ikuna tio L N — 3 exx. larver, Thusby, stud. E. Löfqvist. 210 | Bibliotekariens ärsberättelse. 13. V. 1918. Diptera. Cecidomyiidae: 2 exx., H:fors, prof. E. Reuter. — For- cipomyia myrmecophilus, 7 exx., ny för landet, Lojo, dr R. Forsius. — - Rhamphomyia phanerostigma, 6 exx., ny för faunan, Kola-halfön, aman. R. Frey. — Catabomba pyrastri var. unicolor, 2 exx., ny för landet, Pargas, prof. E. Reuter. — Drosophila ampelophila, 4 exx., ny för lan- det, importerad, H:fors, forstmäst. T. Clayhills och aman. R. Frey. — Tachinidae: 2 exx., Esbo, elev V. Karvonen. — 625 exx., bestämda till arten, konsthandl. L. Johansson; 14 exx., Pargas, prof. E. Reuter; _ 20 exx., Jämsä, dr E. Bergroth; 24 exx., Hattula, lektor A. Wegelius; _ N 94 exx., Lappmarken, rektor R. Krogerus; 28 spp. i 100 exx., H:fors = entomologiska bytesförening. > E Siphonaptera. Hystrichopsylla talpae: Nystad, kann H. Söderman. — 2 exx., Urdiala, arkitekt G. Stenius. Hemiptera. Pygolampis bidentata: Pärnä, dr R. Forsius. — ja , ex., Jämsä, dr E. Bergroth; 49 spp. i 95 exx., Lojo 0. omgifvande sock- a nar, stud. Häk. Lindberg; 29 spp. i 39 exx. Hem. heteroptera o. 11 Pi $ i 16 exx. Cicadariae, Kajana-Suomussalmi, aman. W. Hellen. Ku: Apterygota. 1 prof fr. Viborg, aman. K. E. Ehrström; 1 prof fr. Enare, stud. E. Thuneberg. Diverse insekter i sprit: larver, 3 prof fr. Enare, stud. E. Thuneberg. — 7 prof ins. fr. Kajana o. Suomussalmi, aman. W. Hellön. — 2 prof insekter, tagna med planktonhäf i Seutula fiskdam- — mar vid Järvenpää af mag. H. Järnefelt. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog föl- jande Arsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1917—1918. af världskriget och de inre oroligheter, som öfvergätt värt land, Sällskapets bibliotek erfarit en betydligt ringare till- växt än någonsin förr. Antalet nytillkomna nummer utgör en- = dast 186, med hänsyn till innehållet fördelade på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet . . . . . . . 70 TOOL KN. N. ia E rA SSA LAK Botanik u 2. er a 1. Landt- och ee k nido. fiskerivänenlen 34 Geografi, hydrografi Geologi, mineralogi . Kemi, farmaci, medicin ; a Fysik, matematik, astronomi, meteorologi. Diverse O J RP — R = 186 TE EEE NU 2 ap rien 13. V. 1918. Val m. m. 211 Under året har skriftutbyte inledts med Junta de Cien- cies naturals de Barcelona. Till Sällskapet hafva välvilligt inkommit bokgåfvor från The John Crerar Library, Chicago; Centralanstalten för jordbruksförsök, Experimentalfältet, Sverige; Finska Landtbruksstyrelsen; Redaktionen af Luon- non Ystävä, samt från herrar H. W. Arnell och J. Pottier. > Vid härpå statutenligt förrättadt val affunktionä- rer ätervaldes till ordförande professor J. A. Palmen, * viceordförande professor K. M. Levander, sekreterare docent Alvar Palmgren, skattmästare doktor V. F. k. Broth eru s, intendent för de botaniska samlingarna dok- tor H. Lindberg, medlem i Bestyrelsen den i tur afgä- ende, professor E. Reuter, samt till revisorer professor Fredr. Elfving och lektor E. Malmberg. Ordföranden uppläste följande frän Sällskapets vordne, mängärige sekreterare och varmhjärtade vän, rektor Axel Arrhenius (Lundsberg, Sverige), ankomna telegram: „Fri- herre Axel Palmen. Helsingfors. Växt och blomning och rika skördar i ett evigt fritt och lyckligt Finland. Arrhe- nius.* Sällskapet uppdrog ät sin ordförande att i dess namn: telegrafiskt besvara den kärkomna hälsningen. Till medlemmar af Sällskapet invaldes studenter Rabbe Elfving (föreslagen af professor E. Reuter) samt Sigrid A. G. Stenij och Ilmari Hidön (båda föreslagna af docent A. Palmgren). - Till publikation anmäldes: Runar Forsius, Verzeichnis der bisher vom Lojo- Gebiete bekannt gewordenen Tenthredinoiden nebst einer Ubersicht sämtlicher in Finnland festgestellten Arten. Rolf Grönblad, Observationes criticae quae ad cognoscenda Closterium didymotocum Corda et Closterium Baillyanum de Brébisson. T. J. Hintikka, Die Revision der finnischen Myxoga- steren. I och för främjande af exkursionsverksamhet sommaren 1918 beslöt Sällskapet utgifva följande reseunderstöd: ät / 212 Cajander, Norrlinin julkaisut saksankielellä. 13. V. 1918. - fill kand. Vilho A. Pesola pä ansökan 600 mark i och + för fortsatta växtgeografiska studier i Ladoga-Karelen; ät ' fil. kand. Yrjö Wuorentaus likaledes pä ansökan 600 mark för studium af mikrofaunan i de s. k. flarkmossarna; äfvensom pä förslag af sekreteraren: ät pastor O. Kyy hk y- nen i och för fortsatta floristiska studier i mellersta och norra Finland 500 mark, ät fil. kand. Äke Laurin i och för fortsatta växtgeografiska studier i Kalajoki, Pyhäjoki och R Siikajoki älfdalar 500 mark, samt ät forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman för floristiska och växtpaleontologiska stu- dier i mellersta Österbotten 300 mark. Yttermera beslöt Sällskapet, för den händelse penningetillgängen det tilläte och därtill skickad kraft gäfves, reservera en summa stor Fmk 400—500 i och för igängsättande af floristiska under- sökningar i norra Tavastland, eventuellt i socknarna kring. Lesti älf i Österbotten. | Ä fil. kand. Äke Laurins vägnar inlämnades berät- telse öfver af honom sommaren 1917 med understöd af Sällskapet verkställda floristiska undersökningar i Siika-, E : Pyhä- och Kalajoki älfdalar. Professori A. K. Cajander luki seuraavan esityksen J. P. Norrlinin tärkeimpien julkaisujen ja kirjoitusten jul- - JA kaisemisesta saksankielellä. , Societas pro fauna et flora fennicalle. Pyydän kunnioittavimmin saada Seuralle ehdottaa, että Seuran kunniajäsenen professori J. P. Norrlin-vainajan tär- keimmät julkaisut ja kirjoitukset Seuran puolesta julkaistai- siin saksankielisinä painoksina, koottuina yhteen Acta-ni- teeseen. Harva henkilö on niin ratkaisevasti - vaikuttanut Svcia: tas pro fauna et flora fennican toimintaan kuin professori J. P. Norrlin, jonka taitavalla johdannalla, välittömästi ja "välillisesti, melkein koko kasvimaantieteellinen tutkimus Suo- messa on tapahtunut. Norrlin on vaikuttanut varsinkin yli- opistoopettajana, mutta samalla on hänen tarkoin harkituilla -ja 'viimeistellyillä, perinpohjaisiin tutkimuksiin perustuvilla nn W N j af LOI N 13. V. 1918. | Cajander; Norrlinin julkaisut saksankielellä. 213 julkaisuillaan pysyvä, klassillinen arvo ja on niiden vaikutus kotimaiseen kasvimaantieteelliseen tutkimukseen ollut erit- täin huomattava. Sen johdosta, että ne melkein kaikki, puh- taasti diagnostisia julkaisuja lukuunottamatta, ovat kirjoitetut ruotsiksi, eivät ne ole tulleet ulkomaalla tunnetuiksi, edes siellä, missä ei kieli olisi tehnyt vaikeuksia. Niinpä A. Eng- > lerin Alex v. Humboldt'in kunniaksi toimittamassa * vuossataisjulkaisussa ei Norrlin’ista mainita muuta kuin hänen Fenniassa julkaisemansa katsaus Suomen kasvimaan- ' tieteelliseen kirjallisuuteen, mikä tosin on arvokas kirjoitus, mutta Norrlin’in päätoimintaa arvosteltaessa aivan tois- arvoinen. Warming'in, Schimperin y. m. käsikirjoissa ei Norrlin’in nimeä mainita edes kirjallisuusluetteloissa. > Jos Norrlin’in julkaisut olisivat ilmestyneet suurilla sivis- tyskielillä, olisivat ne varmasti herättäneet huomiota ja olisi niiden vaikutus ulottunut kauas kotimaan kasvimaantieteel- lisen tutkimuksen piirin ulkopuolelle. Suomella ei ole varaa jättää muulta mailmalta tuntemattomaksi yhtä tieteensä suur- miestä, jonka teoksilla on vielä vuoskymmeniä niiden ilmes- tymisen jälkeen vähentymätön arvo ja joiden vaikutus kas-- vimaantieteelliseen tutkimukseen muualla mailmassa voi vie- läkin olla tuntuva. | Ehdotan siitä syystä seuraavat Norrlin’in kirjoitukset ja julkaisut painettaviksi saksankielellä: 1. Norrlin’in , lectio praecursoria“ pidetty Floran päivänä tasan 47 vuotta sitten. Se käsittelee niitä periaat- — teita, joiden mukaan maan pinta voidaan jakaa kasvimaan- tieteellisiin alueisiin. Siinä luodaan arvosteleva katsaus sii- henastiseen kasvimaantieteelliseen kirjallisuuteen sekä esite- tään uusia suuntaviivoja maapallon kasvimaantieteelliselle jaoitukselle. M. m. siinä esitetään se tähän asti melkein tun- temattomaksi jäänyt pääperuste, jonka nojalla Norrlin väitöskirjassaan määritteli kasvimaantieteellisen Fennoskan- dian, nim. ,ett växtgeografiskt omräde innefattar alla de orter, der, uti likadana regioner, vegetationen pä enahanda ständorter visar sig vara lika beskaffad“. Norrlin’in lectio praecursoria ei ole aikaisemmin ilmestynyt painosta, mutta 214 Cajander, Norrlinin julkaisut saksankielellä. 13. V. 1918. — on se nyttemmin löytynyt hänen paperiensa joukosta. Pai- nettuna siitä ei tule täyttä painoarkkia. 2. Norrlin’in vuotta myöhemmin, taasenkin Floran > - päivänä pitämä esitelmä ,Om grunderna för anordnande af de botaniska exkursionerna i Finland*, Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fennica förh. XIII, 437—445, jossa N orr- lin esittää suurisuuntaisen ohjelman Suomen kasvimaan- tieteellista tutkimusta varten, päämääränä aikaansaada pe- ba rusteellisiin kasvitopograafillisiin, floristisiin, kasvipaleonto- logisiin ja kasvisystemaattisiin tutkimuksiin perustuva Suo- men kasvimaantiede, Flora Fennica tämän sanan täydessä merkityksessä. Siinä esitetyillä näkökohdilla on arvonsa vieläkin. ; 3. „Bidrag till sydöstra Tavastlands flora", Notiser XI, 1870, siv. 73—112, joilla hän laski perustuksen Suomen kas- vitopograafilliselle tutkimukselle. 4. „Om Onega Karelens vegetation och Finlands jemte Skandinaviens naturhistoriska gräns i öster” (Flora Kareliae Onegensis I), Notiser XIII, 1871, siv. 1—135, jolla Norrlin perusti Suomen luonnonhistoriallisen alueen sekä niinhyvin kasvimaantieteellisen kuin fyysillismaantieteellisenkin Fen- -noskandian. 5. Norrlin’in kirje Hultille toukokuussa 1881. Ku- ten tunnettua käsitteli Hult väitöskirjassaan sangen omi-. tuisella tavalla entistä opettajaansa ja kun Norrlin ei kos- kaan julkisuudessa puolustautunut, on monella taholla, var- sinkin Ruotsissa, Hultin käsityskanta jäänyt vallitsevaksi. Tässä kirjeessä, joka löytyy konseptina Norrlin'in kirje- kokoelmassa, Norrlin asiallisella ja arvokkaalla tavalla esittää Hultin väitöskirjasta käsityksensä, johonka tutustu- minen monelle kotimaisenkin kasvimaantieteen harrastajalle epäilemättä on erittäin tervetullut. 6. „Suomen Keltanot“, Melan Kasvion 5:s painos, 1906, siv. 613—621 ynnä lisäksi ryhmäselitykset sekä luet- telot kuhunkin ryhmään luetuista lajeista. Kuten tunnet- tua, on Norrlin ainoastaan Melan kasviossa julkaissut yleiskatsauksia Suomen keltanoista ja ainoastaan sanotun « v STA Etti Te ae a % ee 3 Ft ne $ 4 % * Tä EEE + = TR u Van a & Eur) SÅ NER = as, = W akan el ES ANT Set 2 R Finn EEE FE - rt a EL EI = a s D Ka da KR < EN ; TRAN VII AIE Be Te ee a TE k SKS et ad EA > jat ; = a bs i + 13. V. 1918. Cajander. — Arrhenius. 215 > kasvion viidennessä painoksessa saattanut julkisuuteen vuo- > sikymmenien aikana jatkuneiden tutkimustensa tuloksia kel- tanolajien olemuksesta. — Yhteensä nämät tulisivat käsittämään 14.43.15 paino- arkkia. | Helsingissä 13 p:nä toukokuuta 1918. A. K. Cajander". Kaikin puolin yhtyen professori Cajander'in esityk- seen päätti Seura hyväksyä tehdyn ehdotuksen. Pärektor Axel Arrhenius’ vägnar meddelade sekre- > teraren, att denne i en af aflidne forstmästaren G. Lång , hopbragt växtkollektion bland exemplar af Viola stagnina Kit. uppdagat den frän värt floraomräde tidigare icke kända, säll- > synta bastarden Viola canina x stagnina. Exemplaren voro insamlade den 13 juni 1898 i Karel. ladogens., Kirjavalaks, * strandäng nedanför Pelkonen. De af Arrhenius bestämda exemplaren äro bifogade en den 2 april 1911 affattad, sa lydande anteckning: „Vid granskning af V. stagnina-kollektionen frän Pel- konen uttog jag sju individer, som syntes mig misstänkta. Pollenundersökningen utvisade, att frömjölethossamt- liga sju var däligt — n. fullständigtfelslaget (50—99°/,). Och därmed kan väl dessas hybrida natur anses med rätt stor sannolikhet fastslagen, eftersom Viola-bastar- der alltid ha ojämnt, mindervärdigt pollen, medan detta hos > rena arter plägar vara synnerligen väl och likformigt ut- bildadt. De sju individerna äro otvifvelaktigt V. canina X stagnina (canina fattad sensu lat.). Märk: de öfversta stiplernas storlek i förhållande till -: sina resp. korta bladskaft; bladskifvornas fasthet, utdragna form och växlande basbildning (tvärskuren eller utprägladt hjärtlik); bladundersidornas om V. stagnina päminnande ner- vatur och härighet; blommornas varierande storlek, i regeln öfvergäende den hos V. stagnina, ofta näende den hos V. canina; blommornas mellan hvitt och blätt skiftande färg. 216 Arrhenius. — Frey. Habitus än närmande sig den ena, än den andra af föräldra- arterna. | V. canina x stagnina är, så vidt jag vet, ej förr fun- nen i Finland. Ossian Bergroth trodde sig visserligen ha funnit hybriden i Fredrikshamntrakten; de så tydda exemplaren äro emellertid endast smalbladiga V. canina lu- corum-plantor med fullgodt pollen." Amanuens Richard Frey demonstrerade exemplar av. En i Finland anträffad myrmecoiil dipter, Foreipomyta myr- mecophilus Egger. Forcipomyia myrmecophilus, en art, hörande till familjen Chironomidae, underfamiljen Ceratopogoninae, blev beskriven 1863 av Egger pä grund av exemplar frän Gmunden i Öster- rike, där den iakttagits av Schiner flygande över en myr- stackkoloni (Verh. zool.-bot. Ges. Wien, XIII, s. 1109). Enstaka exemplar sägos vandra omkring bland myrarbetarna, utan att dessa tillfogade dem nägon skada, och kröpo till och med in i stackens gängar. Senare synes denna art icke ha blivit återfunnen. En av allt att döma mycket närstående art har emellertid år 1893 blivit beskriven av Wassmann från Tamberge i Vorarlberg under namnet Ceratopogon (For- cipomyia) braueri Wassm. Wassmann fann i under stenar belägna bon av Formica fusca talrika, med egendomliga dorsallameller försedda larver, vilka senare utkläcktes till nämnda myggart (Wien. ent. Zeit. XII, s. 277). Något närmare över dessa myggors förhållande till my- . rorna har man sig sålunda tillsvidare icke bekant, endast att de synas vara tolererade gäster eller s. k. neutrala sy- noeker hos myrorna. Något väsentligt nytt bidrag till lö- sandet av dessa frågor lämnar icke heller upptäckten av Forcipomyia myrmecophilus Egg. i Finland. De finländska exemplaren (5 JS 2 9) blevo anträffade av doktor Runar Forsius i Lojo invid Torhola grotta den 20 maj 1915, krypande i ett under en sten beläget bo av Formica san- guinea mitt ibland myrorna, och syntes stundom t. o. m. bliva „palperade* med antennerna av dessa. Några dagar 13. V. 1918. TATA oh] ill SAR i A 13. V. 1918. + Frey. — Levander. 217 senare äterfann dr Forsius arten i nägra exx. under samma sten. Detta fynd är dock av stort intresse, dä arten är den första i värt land med säkerhet iakttagna myrmeco- fila dipteren: Denna lilla myggart är circa 2—2.25 mm lång, enfärgat svart, med svag glans och mycket lång svart behåring över hela kroppen och benen. Vingarna äro ävenledes rätt lång- håriga, svartgrätt rökiga. De svarta antennerna äro hos & försedda med mycket lång, penselliknande behåring, hos 2 äro de mera pärlbandformiga. Det torde vara skäl att hos oss eftersöka även några andra myrmecofila dipterarter. Sålunda känner man bl. a. talrika till familjen Phoridae hörande flugor, vilka leva mer eller mindre i beroende av myrorna, och flera av dem ha * så starkt ombildats under denna myrmecofila (resp. termi- tofila) anpassning, att de i många fall, åtminstone vid första betraktandet, knappast kunna igenkännas såsom tillhörande * dipterernas ordning. Såsom sådana europeiska arter kunna nämnas den med vingrudiment försedda, oceller saknande Platyphora lubbocki Verrall (endast 3 känd) och den full- komligt vinglösa, kakerlackliknande Aenigmatias blattoides Meinert (känd endast till Q-könet). Professor K. M. Levander inlämnade följande Med- delande om Helsingfors hamnplankton. Följande lilla bidrag till kännedomen om planktonsam- * mansättningen i Helsingfors hamnområde grundar sig pä några häfningar från ytvattnet i den del af stadens södra, mot Finska viken mest öppna strand, som å plankartan be- tecknats som „Södra strandvägen“. Häfningarna företogos den 6 juni 1917 kl. 9 f. m., dels pä 25—70 m afständ i NE-riktning, dels på 50—100 m afständ i S-riktning från mynningen af det nyanlagda, 75 m länga, i hafvet utbyggda röret, som utgör en fortsättning på den här utmynnande kloakledningen. På nämnda afstånd från rörmynningen gör sig spillvattnets inflytande på det i vattnet sväfvande växt- och djurlivet ännu rätt tydligt gällande. Enligt de obser- FE LAS I Me! OM nal ÅS ATT. AA Ata in TURO N RESET re i W i aik W A 2 jää N: n A RER SY Se Ne a E N. 4. "MA s 4.3 så 35 218 Levander, Helsingfors hamnplankton. 13. V. 1918. vationer, som de Hydrografisk-Biologiska Hafsundersöknin-*> garna dagligen låta anställa vid limnigrafen i Brunnsparken, ' var vattnets temperatur samma dag och tid 9.7 C’ (fallande temperatur) och salthalt 5.sı °/,, (stigande salthalt). Vid undersökning af profven antecknades följande arter: : v. Cyanophyceae: Oscillatoria sp. r. g Diatomaceae: Melosira hyperborea (Grun.) r, Skele- tonema costatum (Grev.) ccc, Thalassiosira baltica (Grun.) cc, Chaetoceras holsaticum Schiitt (med hvilosporer) cc, Ch. wig- hami Brightw. (= bottnicum Cleve) cc, Diatoma elongatum Ag. v. tenuis Ag. c, Achnanthes taeniata Grun. c, Bacillaria paradoxa Gmel. +. Dinoflagellata: Dinophysis sp. rr, Glenodinium bi- pes Pauls. r, Gonyaulax triacantha Jörgensen rr, G. catenata (Levander) c, Peridinium pellucidum (Bergh) Schütt rr, P. finlandicum Pauls. r. Silicoflagellata: Ebria tripartita (Schum.) r. Protozoa: Holophrya sp. rr, Didinium nasutum O. F. 7 Müll. rr, Lacrymaria coronata (Cl. & L.) rr, Lionotus cygnus O. F. Müll. rr, Dysteria (lanceolata CI). & L.) rr, Tintinnopsis beroidea rr, T. tubulosa Levander +, 7. macropus Meunier . +, Euplotes charon O. F. Mill. +, Vorticella sp. rr. Rotatoria: Synchaeta baltica Ehrbg c, S. fennica Rouss. +, S. monopus Plate r, Anuraea aculeata Ehrbg rr, A. eichwaldi Levander rr. Nemathelminthes: Nematod. sp. +. Plathelminthes: Diphyllobothrium latum (L.), ova, r. Crustacea: Copepod. nauplius r, Podon polyphemoi- 2 des Leuck. rr. Mollusca: Lamellibranch. larva r. Flertalet af de ofvan förtecknade arterna, af hvilka en del af vattenrörelsen upphvirflats frän botten, tillhör Finska vikens normala, diatomacerika vär- och försommar: plankton, utmärkt genom förekomsten af bl.a. Melosira hy- perborea, Skeletonema costatum, Achnanthes taeniata och Go- nyaulax catenata samt genom afsaknaden resp. det spar- samma uppträdandet af cyanophycéer, chlorophyceer, elado- y/ a käy FE - = Per. Fr a re KAN TO 00 MATA EN ey '% N imet KOTKAT KIA PRAT PRE da Lt a n X A E n Fe E ar nd SA INN: 1 19. V. 1918. Levander. — A. Palmgren. 219 cerer och copepoder. Föroreningsgraden i det vatten, där håfningarna utfördes, karakteriseras åter af förhandenvaron af vissa ciliater, såsom Euplotes charon, och af nematoder samt af ägg, tillhörande enligt hvad jag kan finna männi- skans breda bandmask. Dylika ägg (brunaktiga, försedda > med lock, af 60 u längd och 50 u bredd) torde aldrig till- > förene blifvit insamlade med planktonhåf. Utom genom de anförda organismerna utmärka sig prof- ven genom en tämligen riklig förekomst af smutspartiklar, väl härledande sig från fäkalier o. a. affall. I detta pseudo- plankton konstaterades tvärstrimmade köttfibrer, växtfibrer och mikroskopiska smutsbollar. I alla fall kunde redan vid okulär besiktning tydligt iakttagas en skarp skillnad mellan det från röret molnlikt utströmmande gråa spillvattnet och vattnet i den rayon några tiotal meter utanför, där plank- tonprofven togos. Tydligt är, att den organiska substan- sens mineralisering i Finska vikens vatten med dess svaga salthalt sker jämförelsevis snabbt. Docent A. Palmgren demonstrerade det af honom år 1910 i en upplaga om 10 exemplar utgifna, tillsvidare 60 nummer räknande exsiccatverket A. Palmgren: Carices ful- vellae Fries, därtill anslutande följande uttalande, utmyn- nande i en till exkurrenter riktad anhällan om bidrag till exsiccatets komplettering med nya niimmer. Sedan är 1898 har undertecknad under ett flertal som- rar i naturen varit sysselsatt med studier öfver Carex-grup- pen Fullvellae Fries. Nämnda grupp, som i Fenno-Skandien räknar arterna C. flava L., C. lepidocarpa Tausch, C. Oederi Ehrh., C. Hornschuchiana Hoppe, C. extensa Good.,C.distansL., C. binervis J. E. Sm. och C. punctata Gaud., hör som kändt till de mest kritiska inom släktet. Dels äro en del arter, främst C. lepidocarpa och i all synnerhet C. Oederi, mång- formiga och därtill i en del former mycket afvikande från det, som kan anses representera typen för arten, med ka- raktärer som låta dem skenbart nära ansluta sig till när- stående arter. Så skiljer sig exempelvis underarten oedo- EEE ERE ER N EUR UNE nt o ES WRAS 6 i N 220 Palmgren, Carices fulvellae. 13. V. 1918. ja ; v carpa Ands. i extrema exemplar sä starkt frän den centrala typen för C. Oederi, att exempelvis Ascherson och Graebner lätit förleda sig att i sin „Synopsis der mittel- europäischen Flora“ upptaga formen säsom underart under C. flava. Den sydliga C. lepidocarpa uppträder i Jämtland i en form med en del af de för denna art specifika egen- skaperna så modifierade, att grofva exemplar blifva förvil- ; lande lika C. flava. Dä härtill kommer, att ständortens be- skaffenhet starkt trycker sin prägel pä nägra bland arterna, särskildt pä Carex Oederi och kanske i ännu högre grad pä C. lepidocarpa, hvaraf pä bördig, fuktig jord vuxna exemplar ofta förväxlas med C. flava, medan äter exemplar, vuxna pä torr ständort, oftast befinnas bestämda sam C. Oederi, blir det förklarligt, att felbestämningar blifva rätt vanliga, redän dä det blott gäller arterna. Än vanligare är felbe- stämning af hybriderna, hvaraf en del kombinationer nära nog regelbundet anträffas pä lokaler, där stamarterna före- komma. Endast den omständigheten, att formkretsarna C. flava, C. lepidocarpa och C. Oederi icke rätt begränsats — bl. a. genom det fullkomligt oriktiga hänförandet af C. *oedo- carpa Ands., som dock nära ansluter sig till C. Oederi, till C. flava, med hvilken den strängt taget endast förenar den grofva växten —, i förening med en sannolik felbestämning af bastarderna nämnda arter emellan kan förklara Ascher- sons och Graebners uttalande pä anfördt ställe, det nu äsyftade former öfvergä i hvarandra, nägot som dock alls icke är fallet. I förhoppning att därigenom kunna under- lätta en rätt bestämning af till gruppen Carices ‚fulvellae hörande former och hybrider sammanställde undertecknad är 1910 i 10 exemplar en 60 nummer räknande exsiccat- samling, hvilken under titeln A. Palmgren: Carices ful- vellae Fries. som gäfva utdelades bl. a. till museerna i Hel- singfors, Stockholm, Upsala, Lund, Köpenhamn, Kristiania och Petersburg. Vid exsiccatets sammanställande har som ögonmärke legat en sträfvan att af de kritiska arterna fram- lägga exemplar frän ständorter af olika slag, delvis (för C. lepidocarpa) af exemplar frän samma lokal, men insamlade ' 13. V. 1918. + A. Palmgren, Carices fulvellae. 221 under olika (torra och väta) somrar. Till belysande af bastarderna har jag åter sökt öfverkomma exemplar från lokaler, där helst blott tvenne af hithörande arter finnas representerade; detta i syfte att till utgångspunkter vid bastardernas bestämmande erhålla absolut säkra typexem- plar. Exsiccatet räknar följande former: C. lepidocarpa Tausch *septentrionalis Palmgr. (N:o 1 —13, Åland; N:o 42—451, Gotland). C. lepid. *septentr. var. furgida Palmgr. et Florstr. (N:o 14—16, Äland). C. lepid. *septentr. f. Jemtlandica Palmgr. (N:o 52—54, Jemtland). C. flava L. (N:o 17—18, Äland; N:o 19, Norge). C. flava X lepidocarpa var. turgida (N:o 20—25, Äland). C. flava x Oederi (N:o 26, Äland). C. lepidocarpa var. turgida X Oederi (N:o 60, Äland). C. Hornschuchiana Hoppe f. typica (N: 27—28, Äland). C. Hornsch. var. Eckeröensis Lindb. fil. et Palmgr. (N:o 29—30, Äland). C. flava x Hornschuchiana 1. typica (N:o 32, Äland). C. flava x Hornsch. var. Eckeröensis (N:o 33—34, Äland). C. Hornschuchiana f. typica X lepidocarpa *septentriona- == (N:o 55—58, Gotland). C. -Hornschuchiana var. Eckeröensis X lepidocarpa *sep- tentrionalis (N:o 31, Äland). C. Hornsch. f. typica x Oederi (N:o 35—40, Äland; N:o 59, Gotland). C. Hornsch. var. Eckeröensis X Oederi (N:o 41). Min förhoppning är att instundande höst blifva i till- fälle att med nya nummer komplettera exsiccatet. Fränsedt ökadt material af redan representerade former vore det afsikten att framlägga exemplar äfven af nu resterande for- mer: C. extensa Good., C. distans L., C. punctata Gaud. och C. binervis J. E. Sm. samt framförallt af den polymorfa «CC. Oederi. Då mitt exsiccat utgifvits och allt framgent kom- mer att utgifvas som gäfva, vägar jag nu vända mig till nordens botanister med en anhållan - om : bidrag till mitt an 2 ir Tl. Ay DE Ta Ty a SA bel nl ala din RASET INET Lar J EI yht RE MEINE Ir Nna JN I n Al N b 3 Bi; 13. V. 1918. = 222 A. Palmgren. — Pesola. exsiccat. Exsiccatet sammanställes, säsom redan nämnts, i : en upplaga om 10 exemplar. Pä det att de utdelade ex- i emplaren må blifva fullt konforma tarfvas dock ett nägot — större utgångsmaterial, helst åtminstone 15 rikliga ark. Bi. Exemplaren torde insamlas på möjligast begränsadt område. A Önskvärd är anteckning om ständortens beskaffenhet samt 4 uppgift om öfriga på lokalen förekommande Carices -fulvel-* i lae; profexemplar af dessa förhöja materialets värde, sär- skildt där fråga blir om bestämning af bastarder. Värde- >. fullast är material med mogna — men ej öfvermogna, lätt affallande — frukter. Då jag för närvarande äfven är sysselsatt med utarbe- tande af en monografi öfver Fenno-Skandiens Carices ful- vellae, för hvilket ändamäl — med tillmötesgäende af veder- börande prefekter — det i de stora nordiska museerna förvarade materialet allaredan är 1910 blifvit granskadt, ut- beder jag mig ännu friheten att, med tanken närmast fäst vid en blifvande framställning af formernas utbredning, få = begagna mig af tillfället att hos botanister anhålla om att = till granskning fä emottaga samlingar af nu ifrägavarande 7 Carices. Maisteri Vilho A. Pesola ilmoitti painettavaksi: Sa- lix pyrolaefolia Led. Kuusamossa, uusi pajulaji Fennoskan- dialle. | Viime kesänä retkeillessäni yhdessä maisteri E. Meri- = kallion kera Kuusamon Oulankajoen varsilla tapasin siellä pajulajin, joka minulle kokonaan outona heti herätti erikoista =. mielenkiintoa. Se oli hiukan pensasmainen pieni puu, jonka pitkänpyöreät, kaljut lehdet ja harvinaisen suuret hertta- maiset korvakkeet osoittivat, ettei ollut kyseessä mikään tavallinen meikäläinen pajulaji eikä edes mikään täällä poh- joisessa kovin yleisistä pajujen hybrideistä. Tein tarpeelli- set havainnot ja muistiinpanot puun kasvupaikalta ja ympä- ristöstä, valokuvasin puun ja otin talteen näytteitä siitä. Myöhemmin tehty lajimääräys osoitti pajulajin olevan Salix pyrolaefolia Led. Koska löytö on uusi koko Fennoskandialle, Pp N i SeA a NE Ri = W OVR a A APA TT EN AN Ca N sk 4 FP MO AR tä NH. E 4 MIA a Yi PI Njet a RT: LÄ SÄ ix N x (| E 43. V. 1918. Pesola, Salix pyrolaefolia Led. = 223 A lienee paikallaan lähemmin tehdä selvää tämän pajulajin esiin- > tymisestä täällä ja muualla. | Lajin selitti ensin C. F. Ledebour9), joka ilmoitti sen muutamista paikoista Altailta. Myöhemmin laji tavattiin poh- jois-Venäjällä ?) (Samojedein maassa Petschorajoen varrella) sekä Baikalin seuduilla. Lisäksi on kirjallisuudessa lajista m. > m. seuraavat tiedot: N. Turczaninow?3) sanoo lajin ole- > van yleisen purojen varsilla sekä tään- että tuopuoleisessa Salix pyrolaefolia Led. Kuusamossa. | = Transbaikaliassa ja myös Baikalin seuduilla. Alph. de Can- dolle'n ilmoitukset lajista Prodromuksessa *) perustuvat etu- päässä edellämainittuihin teoksiin. S. Korshinsky'n*) mu- Kr 1) C. F. Ledebour: Flora altaica, IV, s. 271. Berolini, 1833. A 2) C. F. Ledebour: Flora Rossica, III, s. 613. Stuttgartiae, 0 1846—1851. 9) N. Turczaninow: Flora Baikalensi-Dahurica, II, 2, s. 112. Mosquae, 1856. 9) Alph de Candolle: Prodromus systematis naturalis regni vegetabilis, XVI, sect. post., s. 257. Parisiis, 1864, 1868. 5) S. Korshinsky: Tentamen Florae Rossiae orientalis (id est: provinciarum Kazan, Viatka, Perm, Ufa, Orenburg, Samara partis bo- realis, atgue Simbirsk), s. 386. St. Petersbourg, 1898. i A ERE OR ASKED No I MAT LI AAA SD ARA ANAR SSG J] 4 k MN v 26 Da EV AR v 224 Pesola, Salix pyrolaefolia Led. 13. V. 1918. DS, kaan laji itä-Venäjällä on tavattu Permin kuvernementissa A parissa paikassa, ja se kasvaa „kosteissa metsissä, purojen = ja jokien varsilla" j. n. e. A. Fetschenko ja A. O. Fle- row!) ilmoittavat lajin Euroopan Venäjän 9:stä kasvi-maa- kunnasta esiintyvän kahdessa nim. pohjoisessa (Arkang., Vo- logod. ja Aunuksen kuvernem.) ja itäisessä (Ufim., Orenb., Permin, Vjatkan ja Samaran kuvernem.). F. Hermannin Flora'ssa sanotaan, että laji kosteilla, sammaleisilla paikoilla Venäjän läntisimmässä osassa esiintyy lännessä Äänisjoen SA laaksoon asti. Mainittakoon lisäksi, että A. P, Fetschenko?) ei mainitse lajia Turkestaniasta, S. Sommier%) ei aliselta Objoelta eikä V. L. Komarow’°) Mandshuriasta. A. K. Cajander”) antaa yksityiskohtaisia tietoja lajin esiinty- misestä luoteis-Venäjällä Äänisjoen laaksossa. Cajander on osaksi yhdessä J. I. Liron (Lindroth’in) kera tavan- nut lajin täällä useasta paikasta (läntisinnä Malaja-Sondala- joen varrelta lähellä Korjakinan kylää, Tschurjega-joen var- relta sekä Kirilowan luota). Se esiintyy täällä etupäässä tulvaniittyalueella, ei kuitenkaan aivan voimakkaimman tul- = van alaisilla paikoilla, vaan vasta vähän kauempana rannasta. Sangen usein löytyi S. pyrolaefolia-pensaita ja pieniä puita sellaisista paikoista, joihin tulva ei lainkaan ulottanut. Mie- lellään se kasvaa pensaikoissa lammikoiden ympärillä kos- teilla märillä paikoilla usein yhdessä muiden pajulajien; kera sellaisten kuin Salix nigricans, S. viminalis, S. triandra, S. phylicaefolia; muina seuralaislajeina ovat m. m. Lonicera — xylosteum, L. coerulea, Rosa acicularis, Rhamnus frangula !) A. Penyenro H A. O. Pnepog>: Tropa epponeiickoii Poccim, s.. 304. C. Ilerepöypro, 1910. ; 2 F. Hermann: Flora von Deutschland und Fenno-Skandien, | sowie von Island und Spitzbergen, s. 144. Leipzig, 1912. 9) A. TI. Penuenro: I[Iyremectsie Pb Typkectamn>, III, Mocxsa, 1902. 9) S. Sommier: Flora dell’ Ob Inferiore. Firenze, 1896. 5). B. JI. Komapos»: Pnopa Manbuxypin. C. Tlerep6yprp, 1904. 9) A. K. Cajander: Ueber die Westgrenzen -einiger Holz- gewächse Nord-Russlands, Acta Soc. pro F. et FI. Fenn. 23, 1, siv. 11—13. 1902. i JA BES EN ak <2e U rg W 7 > ERT ERE N WEN \ 4 i 5 JAG YTN LAN ef di NDS 1918: Pesola, Salix pyrolaefolia Led. 225 j. n. e. Erikoisesti C. on pannut merkille, että laji täällä aina kasvaa selvästi kalkkirikkaalla maaperällä. Siperiassa, Lena-joen kuten nähtävästi muidenkin jokien laaksoissa, Salix pyrolaefolia ön Cajander'in mukaan!) n. s. * sekapensasvyöhykkeen oleellisimpia kasveja. Puukasvivyö- hykkeet ovat rannalta ylöspäin lukien Siperian jokien tulva- — alueilla seuraavat: Salix viminalis-vyöhyke, sekapensasto (Salix-lajeja, leppiä, viinimarjoja, tuomi, Crataegus sanguinea, Cornus tatarica, Lonicera coerulea, yksinäisiä koivuja ja kuusi), harmaaleppäpensasto (Alnus hirsuta), viherleppäpensasto (Al- naster fruticosa), koivumetsä (Betula odorata), kuusimetsä (Picea obovata), kuusen ja lehtikuusen sekametsä (P. obovata ja Larix Cajanderi). < Dendrologiassaan Cajander?) myös mainitsee S. pyrolaefolia’sta: „On Pohjois-Venäjän ja Sipe- "rian tärkeimpiä jokivarsipajuja. On niitä kasveja, joiden länsiraja sattuu yhteen Fennoskandian itärajan kanssa. Länti- sinnä se esiintyy Äänis-(Onega-)joen ja sen läntisen sivujoen Kenan alueella." JA Tapaamani Salix pyrolaefolia-yksilö on, kuten jo mai- nitsin, pensasmainen puu, n. 5 m korkuinen, joka korkeus Hermann'in mukaan (l. c.) on lajin maksimikorkeus. Tyvi on 140 cm paksuinen ympärimitattuna. Noin puolen metrin korkeudella maasta lähtee tyvestä 8 pystyä, suunnilleen yhden- paksuista vartta, joista eräs haaraantumiskohdassa on 22 cm paksuinen. Tämä harvinainen puu-yksilö on ollut aivan lä- hellä tuhoa: jonkun salon samoilijan ymmärtämätön kirves = oli noista 8:sta haarasta 6 tyvestä katkaissut, joten vain kaksi on jälellä. Nämä kaksi vartta haaraantuvat edelleen lehdelli- siksi oksiksi n. 1.5 m korkeudella. Kauempaa katsoen muis- tuttaa tämä puuyksilö meikäläisistä kasveista lähinnä leppää. Hyviä lajituntomerkkejä ovat: aivan kaljut, soikeat- pitkänpyöreät, nyhä-sahalaitaiset, pitkäruotiset lehdet; har- ') A. K. Cajander: Beiträge zur Kenntnis der Vegetation der Alluvionen. des nördlichen Eurasiens I. Die Alluvionen des unteren Lena-Thales. Acta Soc. Scient. Fenn., XXXII, N:o 1, Helsinki 1903. 2) A. K. Cajander: Metsänhoidon perusteet, 11. Suomen * dendrologian pääpiirteet. Siv. 490. Porvoo, 1917. 15 J JA 226 Pesola, Salix pyrolaefolia Led. vinaisen suuret, herttamaiset, pyöreäpäiset korvakkeet; nuor-- ten oksain punaisenruskea väri. Ledebour eroittaa la- jista 3 muotoa (a ovata, 5 orbiculata, y cordata), joista tapaa- mani yksilö kuuluu muotoon 8 orbiculata; tunnusmerkillisiä k sille ovat pitkänpyöreät lehdet pyörein kärjin ja tyvin.: S. pyrolaefolia'n löytöpaikka Suomessa sijaitsee Kuusa- mon pitäjän pohjoisimmassa osassa, lähellä Kuusamon ja Kuolajärven pitäjäin rajaa Liikasen kylän lohkon kohdalla, Oulankajoen laaksossa, n. 66° 20 N lev. ja 4° 30° E Helsin- gistä. Tarkemmin sanottuna: Lippihetteenpuro-nimisen pie- nen salopuron varrella (laskee Oulankajokeen N-puolelta n. 1 peninkulman päässä Kitkajoen suusta), n. 1.5 km päässä tä- män puron suusta ylöspäin. Puro laskee Oulankaan verrat- tain jyrkästi, niin että löytöpaikka tulee olemaan useita met- rejä O:joen pinnan yläpuolella. Löytöpaikka sijaitsee lähim- mistä ihmisasunnoista, Liikasen kylästä, n. 5 km SW. > Lippihetteenpuro on yksi Oulankajoen lukuisia erin- omaisen reheväkasvustoisia pikkupuroja, joiden varsilla ole- vat lehdot, rantaäyräät ja suot lajirikkaudessa ja rehevyy- dessä vetävät vertoja etelä-suomalaisille ja tarjoovat sove- ; liaita kasvupaikkoja useille sekä eteläisten että pohjoisten lajien äärimäisille etuvartijoille ja reliktikasveille. Vuoriperä näillä seuduin on geologisen karttalehden mukaan, (tehnyt W. W: Wilkman 1906) dolomiittia. | S. pyrolaefolia'n kasvupaikka täällä on avoin, rehevä, n. 100 X 50 m? suuruinen lettomainen niitty (,jänkä*), jota kostuttaa sen reunatse virtaava Lippihetteenpuro ja pulppua- vat lähteet (hetteet, josta nimi ,Lippihete*). Pajuyksilö kas- voi lettoniityn SW-laidassa, aivan lähellä puroa. Lettoniitty on kasvillisuudeltaan jonkunverran heterogeeninen. Kohdalta, ' missä paju kasvoi, on n. 15<15 m? suuruiselta alalta seu- raava kuvaus (9. VII. 1917): „Kosteahko, melkein avoin lettoniittyläikkä. Viettää hyvin loivasti etelää kohti, jonne vesi valuu. Sangen mät- täinen, mutta mättäät ovat matalat, niin etteivät ne vaikuta sanottavasti heterogeenisuutta kasvillisuuteen. Sammalpeite yhtenäinen, vaikk'ei varsin vahva, ruskosammaleita ja Sphag- 13.V.1918. - Pesola, Salix pyrolaefolia Led. 297 num’ia, edellisiä hiukan runsaammin. Pääsammalet ovat: Amblystegium intermedium, Hypnum trichoides, Paludella squarrosa, Aulacomnium palustre, Mnium sp. ja Sphagnum spp. (etup. mättäillä), kaikkia st cp—cp. Paitsi „outoa pajua" (S. pyrolaefolia) kasvaa laikuttain mataloita pajuja Salix reti- culata’a (4—5, Norrlin’in tiheysasteikon muk.) ja S. myr- -sinites'tä (3) sekä alueen reunoilla yksityisiä pieniä yksilöjä Salix nigricans'ia ja S. phylicaefolia’a. Muut lajit ovat seuraavat: Heinät: Equisetum palustre 6 Angelica silvestris 4 Molinia coerulea 4 E. scirpoides 5 Menyanthes trifoliata 2 Eriophorum polysta- Selaginella selaginoi- Bartschia alpina: 2 chyum 1 des 4 Pinguicula alpina 3 XE. latifolium 3 * * Tofieldia borealis (lai- P. villosa 3 Carex dioeca 6 kutt.) 5 Galium uliginosum 3 C. capitata 1 Polygonum vivipa- G. palustre 4 C. caespitosa 2—4 rum 2. Solidago virga aurea 3 C. sparsiflora 3 Trollius Europaeus Saussurea alpina 6 C. capillaris (laikutt.) 5 (mättäillä) 1 —C. flava 2—3 Parnassia palustris 5 Varvut: C. rostrata 6—7 Ulmaria pentapetala 5 Empetrum nigrum > Geum rivale 2 (mätt.) 2 Ruohot: Rubus saxatilis (mätt.) 3 Vaccinium uliginosum Eguisetum pratense 3 Geranium silvaticum (mätt.) 1 E. arvense 2 | (mätt.) 2 V. microcarpum 5—6+ Kasviyhdyskunnan lajikokoumuksesta voi päättää maa- perän olevan erinomaisen lihavan ja ainakin melkoisessa määrässä kalkkirikkaan (Eriophorum latifolium, Carex capil- laris, C. capitata, Salix myrsinites). — — —* Vähän matkaa päässä kuvatusta paikasta lettoniityn > kosteammilla kohdilla kasvoi, paitsi useita edellä mainituista, lisäksi runsaina Scirpus caespitosus, Eriophorum alpinum, Andromeda polifolia ja vähemmän runsaina Carex filiformis, C. chordorrhiza, Betula nana. Erään läheisen hetteen äärellä kasvoi lisäksi jokseenkin runsaina m. m. Tussilago farfarus, Triglochin palustris ja Cirsium heterophyllum; läheisessä kos- teassa purolehdossa taas Daphne ja Petasites frigidus. — — Muita Salix pyrolaefolia-yksilöjä kuin edellä kuvattua en 228 Pesola, Salix pyrolaefolia Led. 2 13. V. 1918. ä he tavannut. Ei ole kuitenkaan epäilemistä, ettei niitä tarkem- ; malla tutkimisella näiltä seuduilta useampia löytyisi. Kuten edellä olevasta kuvauksestakin käy ilmi, ei Salix - pyrolaefolia'n kasvupaikka oikeastaan ole varsinaista tulva- - maata. Cajanderin aikaisemmin mainitun ilmoituksen; mukaan ei laji ehdottomasti vaadi tällaista maata Aänisjoen varsillakaan. On ilmeistä, että laji täällä, kuten Äänisjoen * varsillakin, viihtymisestään ainakin suureksi osaksi saa kiit- - tää kalkkirikasta maaperää ja kasvupaikan yleistä lihavuutta, joka, paitsi kalkin läsnäolosta, johtuu puron ja lähteitten lihoittavasta vaikutuksesta. | Miten on selitettävissä S. pyrolaefolia'n esiintyminen täällä, kaukana varsinaisesta levenemisalueestaan, n. 500 km päässä lähimmistä löytöpaikoista? Ensiksi on huomattava, että se ei ole ainoa pohjois-Venäjän ja Siperian tulvamaa- kasveista, joiden levenemisalue ulottuu meidän valtiolliselle alueellemme. Tällaisia ovat Oulankajoen alueella Salix triandra; Silene tatarica, Dianthus superbus, Thalictrum simplex ja hiu- - kan pohjoisempana Kutsa- ja Tuntsajokien varsilla paitsi Dianthus'ta ja Thalictrum’ia, lisäksi Moehringia lateriflora, Thalictrum kemense, Archangelica officinalis ja Aster flexuo- sus. Nämä ovat lajeja, joiden leviäminen, kuten Cajander') on osoittanut, ilmeisesti on tapahtunut pitkin Vienanmeren rannikkoa, Kannanlahdesta Koutajärven vesistöön ja sieltä edelleen vesistöjä myöten Oulankajoen, Kutsa- ja Tuntsa- jokien alueille. On ilmeistä, että S. pyrolaefolia on aikoi-, naan voinut joutua tänne juuri mainittua vaellustietä myöten. S. pyrolaefolia-löytö eroaa kuitenkin muista edellämainituista siinä, että se on — mikäli tunnetaan — sangen huomatta- vasti eristettynä muusta levenemisalueestaan, ollen siten re- liktin luonteinen. Myös Salix ftriandra ja Silene tatarica Oulankajokialueella ovat kyllä vain jokseenkin hajallisten esiintymien yhdistämät varsinaiseen itäiseen levenemisaluee- a A) p ON seensa. On hyvin mahdollista, että S. pyrolaefolia ennen on v2 1) A. K. Cajander: Kasvien vaellusteistä Suomeen. Lännetär. Uusi jakso. Julkaissut Varsinaissuomalainen osakunta. Helsinki, 1914. £ EN Br ae Tr v" a Pa ei a L Ei Of 4 ae W 2 E T , ” A ERE SUN au ; 13. V. 1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 229 ollut yhtenäisesti levinnyt tänne asti nähtävästi aikoina, jol- loin ilmasto näillä seuduin on ollut manterellisempi (vrt. Cajander'), kasvin nykyisellä päälevenemisalueella vallit- sevan tapainen. Myöhemmin, ilmaston muuttuessa vähem- män manterelliseksi, on tämä, edellä-mainittuja luultavasti * herkempi laji, saattanut välialueilta hävitä. Salix pyrolaefolia täten todennäköisesti lisää niitten "monien reliktikasvien lukua, joista Oulankajoen ja Kitkajoen — tienoot ovat kuuluisat. Kasvaahan juuri samalla kasvupai- * kalla pohjoinen relikti Salix reticulata, jonka ohessa m. m. pohjoiset lajit Dryas octopetala, Arenaria ciliata, Carex pedata, Arnica alpina y. m. ovat näiltä seuduilta tunnetut. Maisteri Vilho A. Pesola jätti painettavaksi: Huo- mattavia kasvilöytöjä N-Kuusamosta ja Kuolajärveltä. Viime kesänä retkeillessäni, osaksi yhdessä maisteri E. Merikallion kera, Kuusamon pitäjän pohjoisosissa ja Kuolajärven pitäjässä tein joukon kasvilöytöjä, jotka tavalla tai toisella ovat kasvimaantieteellisesti huomattavia. Teen "näistä löydöistä seuraavassa selkoa. Myöhemmin tulee luet- telo täydennettäväksi, senjälkeen kuin näytteet muutamista kriitillisistä kasviryhmistä ja -suvuista kuten monet sara- ja heinälajit, Salix-hybriidit, Taraxacum- ja Hieracium-lajit y. m. ovat tulleet lopullisesti tarkistetuiksi ja määrätyiksi. Lausun kiitokseni toht. H. Lindberg'ille' siitä ystävällisestä avusta, jonka häneltä olen saanut vaikeimpia lajeja niäärätessäni. 1. Uusi laji Fennoskandialle. Salix pyrolaefolia Led. Kuusamo, Oulankajoen laak- sossa. Katso lähemmin erikoisselontekoa tästä löydöstä Siv. 222. 2. Uusia lajeja kasvimaakunnalle Ks. Stellaria palustris $ Fennica Murb. Kuolajärvi, Sova- — järvi, nurmella kylässä, niukasti (pc). 1) A. K. Cajander: Metsänhoidon perusteet I. Kasvibiologian ja kasvimaantieteen pääpiirteet. Sivv. 604, 612. Porvoo, 1916. 230 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V. 1918. - b . . . . N e, Ranunculus auricomus *Sibiricus (Glehn) Kuusamo, Paanajärvi, nurminiityllä lähellä Kauppilan taloa, jokseenkin runsaasti (st cp). | Ribes nigrum L. Kuusamo, Mäntytunturin Sure rehevässä notkossa, st cp. Polygala amarum P amarellum (Crantz). Kuusamo, Oulankajokeen N:sta laskevan pienen Tulilammin puron var-- rella, lihavalla multasoraisella rinteellä, yksityisiä yksilöjä. Samalla paikalla kasvoi myös m. m. Carex digitata, Fragaria vesca, Thymus serpyllum (st cp), Pirola chlorantha ja läheisen dolomiittikallion raoissa m. m. Asplenum viride, Woodsia gla- bella ja W. alpina. — Metsänhoitaja Edv. af Hällström'iltä saamassani yksityisessä tiedonannossa mainitsee tämä, että ,; 2 v Gå i sg Er 4 % N AV Per | metsänhoitaja P. Vegelius on v. 1910 löytänyt lajin Ou- = lankajoen N-puolelta, Liikasenvaaralta länteenpäin. „Löytö- paikka lienee Purkuputaan uomassa.* Mahdollisesti löytöpaik- kamme ovat samat. Veronica serpyllifolia 8 borealis Laest. Kuusamo, Juuma, Juumajärven hiekkaisella rannalla, pc. 3. Uusia lajeja kasvimaakunnalle Lkem.' Sparganium affine Schnizlein. Kuolajärvi, kahdessa pai- kassa: 1) Vuorikylän ja Ali-Kurtin välillä, Hangaslammin mutaisella' rannalla, pc; 2) Ali-Kurtti, Kotiaapa, aapasuon mutaisessa rimmissä, pc. Potamogeton panormitanus v. minor Biv. Kuolajärvi, Ali-Kurtti, Tuntsajoessa matalassa vedessä paikalla, missä oli runsas kasvillisuus (Sparganium- ja Potamogeton-lajeja, Batrachium peltatum v. septentrionalis y. m.). Pohjoisin löytöpaikka (n. 67 N lev.). Muut tähän asti tunnetut löy- döt ovat kasvimaakunnissa Al, Ab, N, Ka, Ta, Kol, Oa ja Ob. Potamogeton marinus L. Kuolajärvi, Vuorikylä, Purnu- lammin luona, lätäkössä, pc. Aikaisemmin tunnettu m. m. naapurimaakunnista Ks ja Li. Potamogeton gramineus X. perfoliatus (P. nitens Web.). Kuolajärvi, 1) Aapajärvessä sekä 2) Ylä- ja Ala-Kuolajärven välisessä matalassa salmessa. N f BB P7 Ra ER N NYT) ® = a b NET, f N 13. V. 1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 231 Butomus umbellatus L. Kuolajärvi, Yli-Kuolajärven S- päässä, matalassa rantavedessä. Pohjoisin löytöpaikka (lähes - 67° N lev.). Tähän asti tunnetut pohjoisimmat ovat kasvi- + maakunnassa Ob. Scirpus pauciflorus Lightfoot. Kuolajärvi, Vuorikylä, Purnulammin mutaisella S-rannalla, st pc. Carex digitata L. Kuolajärvi, Pyhäkuru, kurun E-päässä, kuivalla, päivänpaisteisella, soraisella ja kivikkoisella rinteellä, pc, paikalla, missä myös kasvoivat m. m. seuraavat lajit: Festuca ovina (cp), Epilobium angustifolium (cp), Rubus Idaeus, Vaccinium vitis Idaea, Linnaea borealis. On lajin pohjoisin löytöpaikka meillä (n. 66° 50 N lev.). Henkilökohtaisen il- moituksen mukaan näki lajin Pyhässäkurussa kesällä 1916 myös prof. A. K. Cajander. Lajin lähimmät löytöpaikat ovat kasvimaakunnassa Ks, jossa lajin tapasin Kuolajärven Sovajärven kylässä kuivalla soraisella kalliotöyryllä maan- tien ohessa ja samoin Oulankajoen varrella Tulilammin pu- ron uomassa sorarinteellä. Carex capitata Soland. Kuolajärvi, Aapajärven ja Pyhä- lammin välillä Lantinkilammin rannalla. Kasvoi laikuttain run- saasti kostealla lihavalla rantavyöllä runsainä seuralaisinaan m. m. Eriophorum alpinum, Carex capillaris, C. dioeca, C. flava, Eguisetum scirpoides, Bartschia alpina, Pedicularis sceptrum Carolinum, Andromeda polifolia y. m. Carex dioeca "parallela (Laest.) Somf. Kuolajärvi, Aapa- - järven ja Pyhälammin välillä Tavilammin rannalla. Varjoisalla, rehevällä, kosteahkolla rannalla laikuttain runsaasti Carex juncella-mättäillä. Kasviyhdyskunta paikalla sisältää seuraa- vat lajit (Norrlin'in asteikko): Daphne mezereum, Calamag- rostis phragmitoides (6), Aera caespitosa (4), Carex juncella (5—6), C. alpina (3), C. canescens (2), Eguisetum arvense (4—6), E. pratense (6), Rumex aguaticus (4—6), Cerastium triviale (2), Ranunculus auricomus (5), Cardamine pratensis (3—5), Parnassia palustris (5—6-+), Ulmaria pentapetala (5), Comarum palustre (5—6), Geum rivale (4), Cirsium hetero- phyllum (6). Löytöpaikka on eteläisin maassamme: (n. 66° 232 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V. 1918. ak 2 50°’ N lev.). Muut löytöpaikat ovat korkeilla tuntureilla Lapin maakunnissa Le, Im ja Lp. SM Epipactis rubiginosa (Crantz) Gaud. Kuolajärvi, Niva- = järven N-päästä lähtevän Ruskeankurun kuivalla, lihavalla, multa-soraisella S-ään viettävällä rinteellä, vain 1 yksilö, ; 3 kukkiva. Muuten kasvoi rinteellä yksityisiä haapoja, koivuja ja raitoja, kataja (4), Rosa cinnamomea (3), Daphne (1+ Vaccinium vitis Idaea (5—6+), Arctostaphylus uva ursi (6 =7—, laikuttain), Melica nutans (5), Festuca ovina (4), Poanemoralis (4), Triticum caninum (6+), Geranium silvaticum (3), Rubus , saxatilis (5) Oxytropis *sordida (5), Linnaea borealis (2), Er Thymus serpyllum (4), Campanula rotundifolia (2), Gnaphalium ' 2 dioecum (4—6), Solidago virga aurea (4 —6), Hieracium sp. (3). jä 3 Löytö on pohjoisin maassamme: (n. 66 45 N. lev.). Lähim- _ mät tunnetut löytöpaikat ovat Kuusamossa Juuman kallio- k laaksoissa ja Oulankajoen uomassa Tulilammin puron var rella (metsänh. Edv. af Hällström'in ilmoituksen mu- Eo kaan). Laji on sitäpaitsi tavattu kasvimaakunnissa Sb, KI, JG Kol ja Kon. N Gypsophila fastigiata L. Kuolajärvi, Nivajärven NE- 27 rannalla, Hirveätäkalliota vastapäätä olevilla, jyrkillä, puoli- avoimilla, kuivanlaisilla, soraisilla ja liuskekivikkoisilla kal- lioilla, luisuilla ja penkereillä, cp. Lähimpinä seuralaisinaan Å m. m. Hypnum rugosum ja putkilokasveista Carex alpina (pe), x Solidago virga aurea (cp), Calluna vulgaris (pc), lisäksi Festuca > ovina (cpp), Calamagrostis purpurea (pc), Melica nutans (st ep), — Carex capillaris (st cp), Rubus saxatilis (st cp), Thymus serpyl- lum (cpp), Campanula rotundifolia (cp), Linnaea borealis (st cp), Gnaphalium dioecum (cp). — Laji on aikaisemmin tavattu * kasvimaakunnista Ik, Sat, Ks ja Lim. — Kuusamossa tapasin lajin paitsi ennen tunnetuilla paikoilla lisäksi 1) Oulanka- ä joen varrella Taivalkosken partaalla kallion luisuilla, st ep, = 2) Aventojoen (laskee Oulankajokeen) varrella dolomiitti- G kalliolla n. 2 km päässä siitä, missä A:joki laskee Oulankaan, st cp, 3) Kuusamon ja Kuolajärven pitäjien rajoilla, Oulanka- joen varrella heti Savilammin N-puolella, kallionpenkereillä, st cp. J Ni = 183. V. 1918. Pesola, Käsvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 233 Batrachium confervoides Fr. Kuolajärvellä kolmessa pai- kassa: 1) Pyhäjoessa Pyhälammin yläpuolella, 2) Ylä-Kuola- järvessä, 3) Tuntsajoen rannalla Ala-Kurtin kylän kohdalla lähellä Nivalan taloa; jokaisessa paikassa matalassa ranta- vedessä. Laji on tunnettu lähimaakunnista m. m. Ks:sta ja Li:sta. | ; Rosa acicularis Lindl. Kuolajärvi, Auhtijärven N-päässä, eräässä rehevässä purolehdossa, kukkivia yksilöitä. Pohjoisin löytöpaikka (n. 66 40 N lev.). Lähimmät löytöpaikat ovat kasvimaakunnassa Ks. / | Viola Selkirkii Goldie. Kuolajärvellä 6:ssa paikassa: 1) Auhtijärven N-päähän E-puolelta laskevan Selkäojan puronotkossa, 2) Pyhänkurun E-päässä, 3) Nivajärven N- päästä lähtevässä Ruskeassakurussa, 4) Aapajärven S-päässä olevassa rehevässä lehdossa, 5) Tuoruskurussa Aapajärven SW -päässä, 6) Nivajärveen W:stä laskevan Kursuojan var- rella; jokaisessa paikassa laji kasvoi pc—st cp. Kasvupaikat ovat reheviä tuoreita kosteahkoja lehtoja, joissa kasvillisuus on rikas ja runsas. Esim. Tuoruskurussa ovat muina lajeina m. m.: koivu, kuusi, harmaaleppä, tuomi, pihlaja, Rubus Idaeus > (hedelm.), Daphne mezereum, Ribes rubrum, Phalaris arundi- nacea (6.5), Poa nemoralis (6), Triticum caninum (6 +), Melica nutans (4), Calamagrostis phragmitoides (5), Cystopteris mon- tana (1), Phegopteris dryopteris (4—6+), Paris guadrifolius (2), Actaea erythrocarpa (2), Trollius Europaeus (4), Rubus saxatilis (5), Ulmaria pentapetala (6), Geranium silvaticum (5—6), Crepis paludosa (5) y. m. Löydöt ovat pohjoisimmat maassamme (pohjoisin on n. 66° 50' N lev.). Tähän asti tun- netut pohjoisimmat ovat Oulankajoen laaksossa Kuusamossa. Epilobium Davuricum Fisch. Kuolajärvi, Pyhäkuru, ku- run W-päässä, pienen lammin sammaleisella rannalla, st pc; seuralaisinaan ovat Ranunculus hyperboreus, Epilobium Horne- manni, Cardamine pratensis. Ennen tunnettu kasvimaakun- nista Ob, Ks, Le, Im, Lp, Li, Lmur. Alectorolophus major *apterus (Fr.). Kuolajärvi, Alikurtti, Soppelan talon -pihanurmella, st cp. Laji tunnettu ennen vain kasvimaakunnasta Ob. 234 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. er 1918. a Euphrasia curta Fr. Kuolajärvi, Sallan kirkonkylä, so- a raisella maantien reunalla, pe. Pohjoisin löytöpaikka (n. 67° N lev.). Lähimmät löytöpaikat ovat kasvimaakunnissa Ob ja Poc. Arnica alpina Olin. Kuolajärvellä kolmessa paikassa: 1) Pyhänkurun W-päässä äkkijyrkkäin kallionseinämäin var- joisilla penkereillä ja luisuilla, st cp, 2) Nivajärven Hirveällä- kalliolla, st cp, ja 3) Tuoruskurussa Aapajärven SW-päässä, st pc, samanlaisilla kasvupaikoilla kuin Pyhässäkurussa. Mai- nittakoon, että lajin seuralaisina esim. Pyhässäkurussa ovat: Festuca ovina (cp), Carex alpina (pc), Cystopteris Dickieana (st cp), Woodsia alpina (pc), Cerastinm alpinum (st cp), E Saxifraga caespitosa (st cp), S. nivalis (pc), S. cernua (pe), 3 S. aizoides (pc), Potentilla nivea (cp), Thymus serpyllum (st cp). Katso myös Potentilla nivea! Laji on aikaisemmin tunnettu O kasvimaakunnista Ks, Le ja Im. 4. Seuraavassa tehdään selvää muutamien harvinai- suuksien tai tavalla tai toisella mielenkiintoisten lajien löydöistä. Aspidium Robertianum (L.) Luerssen. Tämä laji on meill ri” aikaisemmin tavattu vain kasvimaakunnista Kol (Salmi, Lep- = pälä), Kon (Tiudie), Ks (harvasta paikasta) ja Kuolajärven Pyhästäkurusta. Viime kesänä oli minulla mahdollista todeta, _ että laji N-Kuusamossa ja Kuolajärvellä on jokseenkin ylei- nen kalkkirikkailla kasvupaikoilla, varjoisilla kallioilla, louhi-- Y koissa ja rehevissä tuoreissa metsissä, ja esiintyy se useim- miten runsaana, cp. Luettelen seuraavassa löytöpaikat: Ks, Kuusamo, 1) Juuma, kalliolaaksoissa (ainakin Jäkälävuomassa), 2) Kitkajoen Jyräväkosken rannalla, 3) Oulankajoen Kiuta- könkäällä, 4) Taivalkoskella, 5) Kyökkökalliolla (heti Savi- lammista S), 6) Savilammin N-puolella, 7) Aventojoen suu- puolessa, 8) Merenojan varsilla, 9) Savinajoen varr. Viksi- järven ja joen suun välillä 5—6 pk:ssa; Lkem, Kuolajärvi, ; 10) Auhtijärven ja Välijärven välillä, 11) Välijärven W-ran- nalla, 12) Riekinlammin W-rannalla (Niluttijärven E-puolella), 13) Nivajärven W- ja SW-rannoilla, 14) Pyhässäkurussa, 15) Ruskeassakurussa (Nivajärven N-päässä), 16) Pyhäjärven W- N A Med Pe, Se; n RR er odd 3 > 0” a | <-> YI Tae n Ve eig ee Dar Zap RE Y 2 er E N Å A kat k TIN i kään aa fr ; E 3 ] Fe I Ja ki Be PE 3 JA. e ge NA pä v p TN, 13. V. 1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 235 rannalla, 17) Hirveälläkalliolla (Nivajärven W-rannalla), 18) Jäniskönkään luona Kutsan varrella, 19) Tuoruskurussa (Aapa- järven S-päässä). Woodsia glabella R. Br. Tämä harvinainen pieni sa- niainen on aikaisemmin tunnettu muutamista paikoista kas- * vimaakunnissa Poc,-Ks ja Lkem. Seuraavat löytöni osoitta- > vat lajin olevan jokseenkin yleisen N-Kuusamossa ja Kuola- järvellä, ja viihtyy se kalkkirikkaitten kallioitten raoissa, -usein runsaana. Ks: Kuusamo, 1) Juuman kalliolaaksoissa (ainakin Jäkälävuomassa), 2) Kitkajoen Ahvenperänkalliolla, 3) Oulankajoen Kiutakönkäällä, 4) Täivalkoskella, 5) Kyökkö- kalliolla (heti Savilammin S-puolella), 6) Taivalkosken ja Savi- lammin välillä us. paikassa, 7) heti Savilammin N-puolella, 8) Tulilammin puron (laskee Oulankaan N-sta) varrella, 9) Aventojoen suupuolessa, 10) Kulmakkapuron varrella (Paana- järven ja Sovajärven välillä), 11) Kuolajärvi, Sovajärven ky- lästä W, Tunturilammin rannalla, 12) Savinajoen varrella Viksijärven alapuolella ja n. s. Rupakiven kohdalla (sijaitsee Viksijärven ja joen suun puolivälissä). Lkem: Kuolajärvi, 13) Auhtijärven ja Välijärven välillä, 14) Välijärven W-ran- nalla, 15) Riekinlammin W-rannalla, 16) Nivajärven SW-ran- nalla ja erikoisesti 17) Hirveälläkalliolla, 18) Pyhässäkurussa, 19) Pyhälammin N-päässä ja 20) W-puolella, 21) Kursuojan varrella (laskee Nivajärveen W:stä), 22) Jäniskönkään luona Kutsajoen varrella, 23) Tuoruskurussa Aapajärven SW-päässä. Asplenum viride Huds. Tämä tyypillinen kalkkikasvi löytyi seuraavista paikoista, useimmin 'niukkana kallion- raoissa: Ks, Kuusamo, 1) Juuman kalliolaaksoissa (Jäkälä- ja Hautaniitynvuomissa), 2) Oulankajoen Kiutakönkäällä, 3) Tai- valkoskella, 4) Merenojan varrella (laskee Oulankaan S:sta), 5) Kulmakkapuron varrella (Paanajärven ja Sovajärven vä- lillä), 6) Kuolajärvi, Sovajärvi, Tunturilammin luona, 7) Sa- vinajoen varrella Viksijärven ja joen suun välillä 5—6 pai- kassa m. m. Rupakiven kohdalla ja Vasajängänojan suulla; Lkem, Kuolajärvi, 8) Välijärven S-rannalla, 9) Pyhälammin N-rannalla ja 10) n. 1 km N Pyhälammista, 11) Pyhänkurun kalliolaaksossa. re Fa + ) SAN SS TA A An N Na K+ TKL Kl LAT TE 15 236 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 137 V. 1918. ER Asplenum ruta muraria L. Ks, Kuusamo, 1) Juuma, x: Jäkälävuomassa, 2) Oulankajoen. varrella heti Savilammin yläpuolella, 3) Savinajoen varrella Viksijärven ja joen suun puolivälissä n. s. Rupakiven kohdalla. Jokaisessa paikassa laji kasvoi sangen niukasti kalkkirikkaan kallion raoissa. Ennen tunnettu täältä Paanajärven Ruskealtakalliolta, Juu- masta ja parista kolmesta paikasta Oulanka- ja Kitkajoen varsilta. | Pteridium aquilinum (L.) Kuhn. Ks, Kuusamo, Oulanka- joen varrella, jokiniemekkeellä Taivalkosken alapuolella, ' koskea vastapäätä, hiekka-sorapohjaisella paikalla metsän reunassa, st cp. Kasvupaikalla harvaa katajikkoa ja run- saina seuraavat lajit: Selaginella selaginoides, Majanthemum bifolium, Rubus saxatilis, Phaca frigida, Geranium silvaticum, - Bartschia alpina, Galium boreale, Solidago virga aurea, Saus- surea alpina. Löytöpaikka on pohjoisin Suomessa (n. 66 25), — ja on se otaksuttavasti sama, jonka A. L. Backman mai- nitsee v:lta 1908 (Meddelanden 40, siv. 160). Cryptogramme crispa (L.) R. Br. Lkem, Kuolajärvi, Sallatunturin avoimella laella (reg. alpina), kivikossa kivien välissä, pc. Cystopteris fragilis *Dickieana Lindb. fil. Tämä laji keksittiin meillä vasta v. 1905 (H. Lindberg, Meddelan- den 32, siv. 21) ja on sen leveneminen sentakia toistaiseksi. vaillinaisesti tunnettu. Kasvitieteellisen museon kokoelmissa on yksilöjä kasvimaakunnista Ks, Lkem (Muonioniska), KI ja Kon. Kuusamon löytöpaikat ovat Juuman kalliolaaksoissa, Kitkajoen varr. ja Oulankajoen varr. 4 pk:ssa ja Sallan Kaura- No järvellä. Tapasin lajin seuraavista paikoista: Ks, Kuusamo, 1) Juuma, Jäkälävuomassa, 2) Kitkajoki, Jyräväkosken luona, 3) Oulankajoen varr. heti Savilammin yläpuolella, 4) Avento- joen varr. joen suupuolessa, 5) Tulilammin puron (laskee Oulankaan N:sta) varrella, 6) Kuolajärvi, Savinajoen suu- puolessa sekä 7) Viksijärven ja joen suun puolivälissä, 8) Sovajärvi, Tunturilammin luona, 9) Paanajärven ja Sova- järven — välillä Kulmakkapuron varrella, 10) Sovajärven Sovaniemellä; Lkem, Kuolajärvi, 11) Välijärven (Auhtijär- N = 18. V. 1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. IE vestä N) W-rannalla, 12) Nivajärven W-rannalla, erikoi- sesti 13) Hirveälläkalliolla, 14) Pyhässäkurussa, 15) Tuo- > ruskurussa Aapajärven S-päässä. Kasvaa varjoisissa kallion raoissa, ilmeisesti etupäässä lihavalla, varsinkin kalkkirik- kaalla vuoriperällä. Luonnossa laji ei ole eroitettavissa Cyst. = fragilis'esta; määräys voi tapahtua vain mikroskooppisesti kypsiä itiöitä tarkastamalla (päälajilla itiöt piikkiset, ala- lajilla sileät —-matalaharjuiset). Ainakin 3:ssa paikassa kasvoi Cyst. *Dickieana yhdessä päälajin kera. Koska alalajilla näin ollen ilmeisesti on pääasiassa samanlainen ökologinen luonne kuin päälajilla ja se myös makroskooppis-morfologisesti on aivan päälajin kaltainen, (leveneminen epätäydellisesti selvi- tetty), on täysi syy ottaa alalajin systemaattinen arvo tarkis- tettavaksi. Eguisetum trachyodon A. Br. Tämä kortelaji on meillä aikaisemmin tunnettu vain kahdesta paikasta: Kuolajärven —Niluttijärven rannalta, josta sen löysi A. Rantaniemi' v. 1915 (Medd. 42, siv. 38) ja V. F. Brotheruksen & F.v. Wrightin löytö Kuusamosta Ruoppijärveltä Haatajan luota, jotka yksilöt toht. H. Lindberg totesi kuuluvan tähän => lajiin v. 1916. Viime kesänä tapasin lajin Kuusamosta Kitka- joen varrelta N-puoliselta jokirannalta Jyräväkosken ala- puolelta, hiekkaiselta paikalta, muutamia yksilöjä. | Poa caesia Sm. Tämän pohjoisen, harvinaisen heinä- lajin löytöpaikat ovat seuraavat: Ks, Kuolajärvi, 1) Oulanka- jokivarrella Sarvisuvannon kohdalla, 2) Savinajoen varrella Viksijärven ja joen suun välillä kahdessa paikassa, toinen Rupakiven kohdalla; Lkem, Kuolajärvi, 3) Auhtijärven NW- rannalla, 4) Auhti- ja Välijärven välillä, 5) Riekinlammin (Niluttijärvestä E) W-rannalla, 6) Pyhässäkurussa, 7) Pyhä- lammin N-puolella, 8) Nivajärven W- ja E-rannoilla m. m. Hirveätäkalliota vastapäätä, 9) Tuoruskurussa Aapajärven S-päässä. Kasvaa yleensä jokseenkin runsaana kallionpen- kereillä ja luisuilla, suosien kalkkirikkaita kasvupaikkoja. Eriophorum callithrix Cham. Tämän meillä sangen harvi- naisen niittyvillalajin tapasin seuraavista paikoista: Ks, Kuu- samo, 1) Paanajärvi, Kuuselan luona, 2) Kuolajärvi, Savina- v S Bla att L En Na ES jaja en Ra la Bl ee N R 5 A ne: n L hir N J RE ME vr tä ; ; \ N y AN KN N 238 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V. 1918. joen varrella Pertumaojan suupuolessa, 3) Sovajärvestä W, =: Tunturilammin luona; Lkem, Kuolajärvi, 4) Auhtijärven ja Painotunturin välillä ainakin parissa paikassa, toinen Hirvas- ojan varrella, 5) Niluttijärveen W:stä laskevan Niskaojan varrella, 6) Pyhänkurun sivukurussa Kauniissakurussa, 7) v * Nivajärven N-päässä olevassa Ruskeassakurussa, 8) Vuori- = kylän ja Ali-Kurtin välillä Hangaslammin luona, 9) Ali-Kurtin A ja Kuolajärven välillä Siipipalonojan varrella ja 10) Enjan- | joen latvoilla. Kasvaa st pc—st cp rehevissä korvissa ja x E kosteissa lehtomaisissa puronotkoissa. Be: Eriophorum russeolum Fr. Lkem, Kuolajärvi, Aatsinki- = järven W-rannalla lettomaisella paikalla, liejussa, pc. N Carex rariflora (Whlenb.) Sm. Lkem, Kuolajärvi, Ali- Kurtin ja Kuolajärven välillä vedenjakajalla Nurmijärven luona, nevamaisella niityllä, st cp. 68 Carex atrata L. Tämä Lapin pohjoisimpien tunturien saralaji kasvaa Kutsajoen varrella, Jäniskönkään rantakal- = = lioilla, laakeitten kalliopaasien soraisissa ja multaisissa idi raoissa, varjoisilla ja alati usvaisen kosteahkoilla paikoilla, pc., Samoissa raoissa kasvavat seuraavat lajit, niukkoina: Molinia coerulea, Festuca ovina, Eriophorum alpinum, Carex capillaris, C. flava, Selaginella selaginoides, Tofieldia borealis, Trollius Europaeus, Bartschia alpina, Pinguicula alpina, Cam- panula rotundifolia, Galium boreale, Solidago virga aurea, Antennaria dioeca, Hieracium sp., Vaccinium uliginosum, = — Arctostaphylus uva ursi, Empetrum nigrum. Tämä on lajin. = eteläisin esiintymispaikka meillä (n. 66° 42). Museon kokoel- missa on yksilöjä, jotka ovat aikaisemmin otetut ilmeisesti tältä samalta paikalta. = Carex echinata Murr. Laji on erittäin harvinainen Kuu- samossa ja on sen löytyminen Lkem-maakunnassa epävarma tähän astisten tietojen mukaan. Tapasin lajin näiden kasvi- maakuntain rajaseuduilla Ks:n puolella Kuolajärvellä Kallun- + ginjärven rannalla kostealla rantaniityllä läh. Kärnän taloa, st pc. Maisteri E. Merikallio toi näytteen, joka oli otettu Kuolajärveltä (maakunta Ks) Noukajärven N-päästä n. 1kmN. Carex paradoxa Willd. Tämän saralajin, jonka toht. He. = 13. V. 1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. = ' 239 Lindbe rg v. 1913 Kuolajärven Pyhästäkurusta löysi uutena kasvimaakunnalle Lkem (Medd. 40, siv. 19) tapasin paitsi Pyhästäkurusta seuraavista paikoista Kuolajärvellä: 1) Auhti- järven N-päässä n. s. Putkikorvessa, 2) Nilutti- ja Nivajärvien välillä Rajajärven S-rannalla, 3) Vuorijärven W-rannalla, 4) Nivajärven NE-rannalla, 5) Pyhälammin ja Aapajärven välillä Lantinkilammin rannalla. Kasvaa pc—st pc lampien ja jär- vien lihavilla, sara-turpeisilla rannoilla tai rehevillä letto- "maisilla niityillä. Lantinkilammin luona lienee lajin pohjoisin esiintyminen meillä (n. 66° 50). Täällä kasvoi laji kahdessa paikassa, toisessa omituisessa lettomaisessa Betula nana X Salix myrsinites-formatiossa, seuralaisinaan m. m. Eriophorum latifolium, Carex filiformis, C. juncella, C. rostrata, C. Bux- baumii, Polygonum viviparum, Comarum palustre, Ulmaria — pentapetala, Viola epipsila, Galium uliginosum, Saussurea alpina. Luzula parviflora (Ehrh.) Desv. Lkem, Kuolajärvi, En- janjoen latvoilla, syvässä, rehevässä ja varjoisassa puronot- kossa, yksityisiä yksilöjä. Lienee lajin eteläisin löytöpäikka meillä (lähes 67 N lev.). Calypso bulbosa (L.) Rchb. fil. Ks, Kuusamo, 1) Vuo- tungin ja Paanajärven välillä Kiviojan luona mäntykankaalla ‚ muutamia yksilöjä, 2) Oulankajokeen laskevan Aventojoen suupuolessa, 3) Oulankajoen varrella heti Savilammin S- (Kyökkökallio) ja N-puolella, muutamia yksilöjä vuoren juu- rella rehevässä kuusikossa. Salix reticulata L. Aikaisemmin Juuman kalliolaaksoista tunnettujen löytöjen lisäksi tapasin tämän harvinaisen tun- turipajun kahdesta paikasta: 1) Ks, Kuusamo, Oulankajokeen N:stä laskevan pienen Lippihetteenpuron varrella (vrt. siv. 227), lihavalla lettomaisella niityllä, st pc, 2) Kuolajärvi, Sova- järven kylästä W, Tunturilammin lähellä lihavalla paikalla hetteen ääressä, pc. Edellisestä paikasta on lajin aikaisem- min tavannut metsänhoitaja Edv. af Hällström, kirjeel- lisen tiedonannon mukaan. Oxyria digyna L. Lkem, Kuolajärvi, Kutsajoen varrella Jäniskönkään rantakallioilla, varjoisilla, alituisesta usvasta kosteilla paikoilla, laakeitten, matalien kallioitten raoissa, i 240 — Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V.1 st pe. Lajin kanssa yhdessä kasvavat Festuca ovina, Ceras- tium alpinum, Draba hirta, Euphrasia latifolia. Löytöpaikka N lienee meillä tämän tunturikasvin eteläisin (n. 66 45° N lev.). Hjeltin Conspectuksessa mainittu löytöpaikka on ilmeisesti Tad sama kuin yllämainittu. E N Moehringia lateriflora L. Tämä itäinen laji kasvaa Pyhä- K. joen varrella Pyhälammista n. 1 km N (Aapa- ja Pyhäjärvien välillä). Kasvupaikka on tulvamaakasville outo: jyrkän dolo- miittikallion juurella, päivänpaisteisella avoimella louhikolla, sora-mullassa, pc. Seuralaisista ovat seuraavat lajit runsaat: Triticum caninum, Phegopteris Robertiana, Urtica dioeca, Rubus saxatilis, Fragaria vesca, Epilobium angustifolium. Maisteri E. Merikallio toi näytteen, joka oli otettu Kutsajoen var- relta läheltä valtakunnan rajaa. = M Stellaria nemorum *montana Pierrat. Laji on aikaisem- > min Kuolajärvellä tavattu vain Pyhästäkurusta. Löysin sen lisäksi Nivajärveen W:stä laskevan Kursuojan varrelta rehev. lehdosta, pc ja Aatsinkijoen varrelta Koutalammin yläpuo-. lelta Könkään kohdalta, lettomaisesta lehdosta, pc. ; Melandryum affine (Vahl) Hartm. Tämän harvinaisen tunturikasvin, jonka H. Lindberg v. 1913 (Medd. 40, siv. 19) tapasi Kuolajärven Pyhästäkurusta ja joka sitäpaitsi on. tavattu Kuusamon Juumasta ja muutamista paikoista kasvi- maakunnista-Lp ja Li, tapasin paitsi Pyhästäkurusta myös Hirveältäkalliolta Nivajärven W-rannalta. Täällä — todelli- sessa „botanisessa puutarhassa" — laji kasvoi niukalti var- joisain, reheväin kallioiden penkereillä ja luisuilla lähimpinä seuralaisinaan m. m. Hypnum rugosum, Woodsia alpina, Trol- lius Europaeus, Draba cinerea, Saxifraga aizoides, Potentilla nivea, Pinguicula vulgaris, Taraxacum sp. y.m. E. Meri- kallion näytteen mukaan laji kasvaa Kitkajoen Ahven- peränkalliolla (Ks). Stellaria palustris (Murr.) Retz. Laji on täällä pohjois- A rajallaan ja on erittäin harvinainen. Tapasin sen vain Kuola- järven Sovajärven kylästä (Ks), pihanurmelta, pc. £ Arenaria ciliata L. Lajin, joka paitsi Kuolan niemi- maalla esiintyy meillä vain maakunnassa Ks, tapasin melko E 15; V.1918. Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 241 - runsaana Kuolajärvellä Savinajoen varrella (Ks) parissa pai- kassa Viksijärven ja joen suun välillä, nim. joen suuren mut- kan kohdalla ja n. s. Rupakiven luona. Laji kasvoi varjoi- silla, multa-soraisilla kallionluisuilla ja penkereillä seuralai- sinaan m. m.: Arctostaphylus uva ursi (6), Festuca ovina (5—-6), Cystopteris *Dickieana (4—6), Woodsia glabella (laik. 5), Asp- lenum viride (laik. 6), Eguisetum scirpoides (6—7), Dryas octo- petala (7), Epilobium angustifolium (3), Pinguicula alpina (4), Campanula rotundifolia (5—6), Solidago virga aurea (4). — Löytöpaikat ovat ehkä samat, joita A. L. Backman tar- koittaa ilmoituksissaan (Medd. 40, siv. 161). Thalictrum alpinum L. Tapasin lajin Kuolajärveltä (Lkem) kahdesta paikasta, jotka lienevät lajin eteläisimmät löytöpaikat meillä (n. 66 45 N lev.), nim. Nivajärveen W:stä laskevain pienten purojen Kursuojan ja Rajajärvenojan suu- puolessa. Edellisessä paikassa laji kasvoi st pc rehevässä niittymäisessä puron tekemässä meanderimutkassa u.c. (= una cum = yhdessä) m. m. Carex alpina, Selaginella selaginoides, Eguisetum arvense, E. pratense, Trollius Europaeus, Rubus saxatilis (cp), Geranium silvaticum (cp), Viola epipsila, Saus- surea alpina. Toinen kasvupaikka oli eriluontoinen: kos- teahko, mättäinen lettoräme, Betula nana ja Molinia coerulea leimakasveina. Täällä käsitti korkeampi kasvisto paitsi pajua Salix myrsinites ja katajaa sekä runsaita varpuja m. m. lajit: Melica (4), Eriophorum alpinum (7), Carex caespitosa (5), Ca- rex sparsiflora (6), Selaginella (5—7), Eguisetum limosum (6), Tofieldia borealis (2), Potentilla tormentilla (4), Ulmaria pen- tapetala (4), Geranium silvaticum (4), Bartschia alpina (3), Solidago virga aurea (4), Cirsium heterophyllum (5), Saussu- rea alpina (5). Arabis alpina L. Paitsi ennen tunnetuista löytöpaikoista Juumassa (Kuusamo) ja Pyhässäkurussa (Kuolajärvi) tapasin tämän harvinaisen tunturilajin seuraavista paikoista Kuola- järveltä (Lkem): 1) Jyrhämäjärveen (Niluttijärven N-puolella) N:stä laskevan pienen puron varrella, 2) Pyhälammin (Aapa- ja Pyhäjärvien välillä) W-rannalla erään hetteen ääressä, pc, 3) Tuoruskurussa (Aapajärven SW-päässä) kivisessä lehtoi- 16 a7 au Shi me din" AN Le N RE. G f “ re ae NT a N 2 ua TE - = 1 ne 2 . 2 RT N a F 8 x y 242 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. v. 1918. sessä puronuomassa, 4) Enjanjokeen laskevan Sulahaara- nimisen puron varrella, rehevässä lehdossa (pc), kohdalla >. missä Vuorikylän— Kurtin tie leikkaa puron. Draba cinerea Adams ja Dr. hirta L. Aikaisin on tun- nettu Kuusamosta (etenkin Paanajärven Ruskealtakalliolta) j Draba-muoto, joka kirjallisuudessa ja Kasvit. Museon kokoel- JA missa kävi Draba hirta'n nimellä, ja johon lajiin kuuluva muoto meillä tavattiin muualla ainoastaan Laatokan Karjalassa (Mäki- salossa). Sittemmin venäläinen tutkija toht. R. Pohleon tarkistanut Kasvit. Museon kokoelmissa edellämainituista pai- koista sekä myös muutamista muista paikoista Kuusamosta (Oulanka- ja Kitkajoen varsilta) sekä Kuolajärveltä (Nivajär- ven rannalta ja Pyhästäkurusta) kerätyt yksilöt ja todennut niitten osaksi kuuluvan lajiin Draba hirta L. osaksi lajiin Dr. cinerea Adams v. genuina Pohle. Pohle'n ja Museon = — kokoelmien mukaan toht. H. Lindberg (Medd. 42, 1916, siv. 108) tekee selvää näistä Draba-lajeista meillä, etenkin Dr. cinerea’sta, jonka löytöpaikat ovat yllämainituilla seu- duilla. Tavatessani näitä kasvimaantieteellisesti mielenkiintoi- sia lajeja, otin jokaisesta paikasta näytteen, ja myöhemmin tehtyjen lajimääräysten perusteella esitetään seuraavassa näiden lajien löytöpaikat. Draba cinerea Adams v. genuina Pohle. Kuusamo (Ks): 1) Paanajärvi, Ruskeakallio, 2) kallioilla Jyräväkosken par- taalla Kitkajoen varrella, Oulankajoen varrella, 3) Taival- kosken luona, 4) Savilammin S-puolella (Kyökkökallio) ja 5) S:lammin N-puolella, 6) Kuolajärvi: Savinajoen suupuo- lessa; Lkem, Kuolajärvi: 7) Pyhässäkurussa, 8) Nivajärven Hirveälläkalliolla, 9) kallioilla Pyhälammin N-puolella (Pyhä- järvien ja Aapajärven välillä). Kasvaa yleensä st pc—st cp kallionpenkereillä ja luisuilla. Seuralaiskasveista ktso esim. Melandryum affine! Draba hirta L. Lkem, Kuolajärvi: 1) Auhtijärven ja Välijärven välillä, 2) Välijärven (Auhtijärvestä N) W-rannalla, 3) Pyhänkurun W-päässä, 4) Kutsajoen Jäniskönkään luona, 5) Nivajärven SW-rannalla, 6) Tuoruskurussa Aapajärven PA LV a N \ N A E ie "ee u \ FE FIRST 13. V. 1918. — Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 243 SW-päässä. Kasvaa pe-st cp etenkin kuivanlaisilla, sorai- silla kallionluisuilla ja -penkereillä usein yhdessä m. m. Po- tentilla nivea'n kera. Katso myös Oxyria digyna! Saxifraga aizoides L. Kuolajärvellä neljässä paikassa: 1) Pyhänkurun W-päässä, 2) Nivajärven SW-rannalla Hir- veälläkalliolla ja lähikallioilla, 3) Kutsajoen varrella Jänis- könkään luona, 4) Tuoruskurussa Aapajärven S-päässä. Jo- kaisessa paikassa laji kasvoi runsaasti rehevillä, varjoisilla kallioilla, penkereillä ja luisuilla. Tavattu aikaisemmin lähi- maakunnissa m. m. Ks, Le ja Im. Seuralaiskasveista katso Melandryum affine, Potentilla nivea, Arnica! Saxifraga cernua L. Tämän harvinaisen kivirikkolajin, jonka H. Lindberg v. 1913 Pyhästäkurusta löysi uutena kasvimaakunnalle Lkem, tapasin paitsi Pyhästäkurusta seu- raavista paikoista: Lkem, Kuolajärvi, 1) Riekinlammin (Ni- luttijärven E-puolella) W-rannalla, 2) Nivajärven Hirveällä- kalliolla, 3) Kutsajoen Jäniskönkään luona, 4) Tuoruskurussa Aapajärven S-päässä. Laji kasvoi varjoisilla, usein kosteah- koilla kallionpenkereillä ja -luisuilla, yleensä st pc. Seura- laiskasveista katso Arnica ja Potentilla nivea! — Dryas octopetala L. Vaikkakin löytöpaikkani ilmeisesti ovat samat, joista tämä täällä tyypillisenä pohjoisena relikti- kasvina esiintyvä laji aikaisemmin on tunnettu, varsinkin A. L. Backman'in (Medd. 40, siv. 161) ilmoitusten mukaan, teen löydöistä täydellisyyden vuoksi kuitenkin lyhyesti sel- vää. Ks, Kuusamo: 1) Juuman Jäkälä- ja Hautaniitynvuo- massa, 2) Oulankajoen Kiutakönkäällä, 3) Savilammin S- puolella (Kyökkökallio) ja 4) Savilammin N-puolella, 5) Kuola- järvi, Savinajoen varrella Viksijärven ja joen suun puolivälissä. > Varmasti uusi löytöpaikka on E. Merikallion ilmoittama: Oulankajokeen N:sta laskevan Kiekerö-ojan varrella, kallioilla, runsaasti. Lajista ja sen seuralaiskasveista esim. Savinajoen varrella vrt. Arenaria ciliata! Potentilla nivea L. Laji on tunnettu maakunnista Ks: a) Paanajärven Ruskeakallio, b) Oulankajoen Taivalkoski, c) Savilammista S, d) Sarvisuvanto; Lkem: e) Pyhäkuru; ja Im. Tapasin lajin, paitsi paikoista a, b, c ja e, seuraavista pai- 244 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V. 1918. koista: Ks, Kuusamo, 1) Oulankajokeen laskevan Avento- joen suupuolessa, 2) Kuolajärvi, O:joen varrella Savilammin 326 yläpuolella; Lkem, Kuolajärvi, 3) Pyhäjoen varrella Pyhä- > lammista N (Pyhäjärven ja Aapajärven välillä), 4) Nivajärven W-rannalla, erikoisesti 5) Hirveälläkalliolla ja lähikallioilla, — 6) Kutsajoen Jäniskönkään luona, 7) Tuoruskurussa Aapa- järven S-päässä. Esim. Tuoruskurussa laji kasvoi cpp var- joisilla, tuoreilla äkkijyrkän kallion penkereillä ja luisuilla seuralaisinaan m. m. Salix hastata (st cp), Poa caesia (st cp), Festuca ovina (cp), Triticum violaceum (pc), Cystopteris * Dickieana (st cp), Eguisetum scirpoides (cp), Cerastium alpi- num (st cp), Saxifraga aizoides (st cp), S. nivalis (p), S. cernua ahaa N 2 GS TEN ST Ta ANNE 7} 19, MAO (st cp), Campanula rotundifolia (cp), Arnica alpina (st ep). > Laji voi myös esiintyä kuivemmilla, avoimilla kallionpen- 3 kereillä, kuten esim. Pyhässäkurussa, Kyökkökalliolla y. m. A on laita. Katso myös Arnica ja Melandryum! Be. Rubus arcticus X saxatilis (R. castoreus Laest.). Ks, jä Kuusamo, 1) Oulankajoen varrella Lammasniemen luona, 2) > Kitkajoen Ahvenperänkalliolla (E. Merikallion näyte); Lkem, Kuolajärvi, 3) Auhtijärveen laskevan Selkäojan puro- E. lehdossa, 4) Pyhäjärveen laskevan Matkalammin puron var- = rella, lehdossa. 3 A Daphne mezereum’in L. lukuisista löytöpaikoista mainit- sen vain pohjoisimman: Lkem, Kuolajärven Ali-Kurtin ky- lässä Ahkio-ojan varrella (n. 67 N lev.). Täällä laji hedel- möivänä kasvoi rehevässä purolehdossa, m. m. pihlajan, tuo- men, nurmiruusun, punaherukan y. m. kera kasviyhdys- kunnassa, jonka valtakasveina olivat Phalaris arundinacea, Triticum caninum, Trollius Europaeus, Ulmaria pentapetala. Laji on täällä lähellä levenemisensä pohjoisrajaa meillä. Viola rupestris Schmidt (incl. f. glaberrima Murb.), jonka A. L. Backman 1909 löysi Oulankajoen Taivalkoskelta uutena maakunnalle Ks (Medd. 40, siv. 161), kasvoi: 1) Paana- = — järven Kauppilan talon lähellä kalliotöyryllä (Ks) ja 2) Kuola- — järven Pyhässäkurussa kallionpenkereellä (Lkem). E Myriophyllum spicatum L. Tästä täällä pohjoisessa erit- täin harvinaisesta, lihavain vesien lajista on näyte kolmesta ( ur NER: ALTE j LAMA STE JININ UI YT abe JN PIN A END ae AN RA 13. V. 1918. — Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 245 paikasta: Lkem, Kuolajärvi, 1) Vuorijoesta (laskee Vuori- järvestä Kutsajokeen), 2) Aapajärvestä, 3) Pyhälammista (Aapa- ja Pyhäjärvien väliltä). ; Peucedanum palustre (L.) Moench. Laji on näillä alueilla - ilmeisesti erittäin harvinainen. Tapasin lajin vain yhdestä paikasta: Kuolajärvellä (Ks), Oulankajoen ja Hautakylän vä- lillä, nevamaisella suolla, pc. Diapensia lapponica L. Kasvaa Kuolajärven Sallatuntu- rilla (Lkem), avoimella paljaalla kivikkoisella laella (reg. alp.) multa-soralla runsaana (6—7) paikalla, missä kasvoi joitakin matalia yksilöitä katajaa (Juniperus communis P nana) ja Salix glauca'a ja lisäksi: Festuca ovina (5), Calamagrostis sp. (3—6), Juncus trifidus (5—6), Vaccinium uliginosum (3), V. vitis Idaea (6+), V. myrtillus (3), Arctostaphylus alpina (6), Empetrum nigrum (6—7), Azalea procumbens (6), Solidago virga aurea (1-). Löytöpaikka on eteläisimpiä meillä (n. 67 N lev.). Myosotis silvatica (Ehrh.) Hoffm. Ks, Kuusamo, 1) Mänty- tunturin S-juureHa rehevässä notkolaaksossa, cp; Lkem, Kuola- järvi, 2) Nilutti- ja Jyrhämäjärvien välillä, Jyrhämäkoskesta SW, hetteen ääressä, st cp, 3) Pyhässäkurussa, rehevässä Athyrium crenatum-lehdossa, st cp. Echinospermum deflexum (Whlnb.) Lehm. Tämän lajin, jonka H. Lindberg 1913 Pyhästäkurusta löysi uutena maa- kunnalle Lkem (Medd. 40, siv. 20), tapasin, paitsi Pyhästä- kurusta, myös Hirveältäkalliolta Nivajärven rannalta. Täällä laji kasvoi jokseenkin niukasti (3) varjoisilla, kosteahkoilla, jyrkkäin vuorten sammaleisilla penkereillä ja luisuilla lähim- pinä seuralaisinaan m. m. Calamagrostis phragmitoides (6), Poa nemoralis (6—7), Triticum violaceum (4), Carex alpina (5), C. capillaris (5—7), Cystopteris *Dickieana (4), Phegopteris Robertiana (4—6), Stellaria longifolia (6), Parnassia palustris (5), Archangelica officinalis (3), Pinguicula vulgaris (4), Cam: panula rotundifolia (56—7), Erigeron *politus (2). Galium triflorum Mich. Laji on ennen löydetty m. m. kasvimaakunnista Ob ja Lkem, puuttuen Ks:sta. Löysin lajin maakuntien Lkem:in ja Ks:n rajoilta Auhtijärveen E:stä laskevan Selkäojan purolehdosta. Muut löytöpaikat ovat 246 Pesola, Kasvilöytöjä Kuusamosta ja Kuolajärveltä. 13. V. 1818. Ei Lkem:issa, Kuolajärvellä: 1) Nivajärven Hirveälläkalliolla, 2) Kesälahden ja Sallan kirkonkylän välillä lähellä Kiimaselkää, rehevässä purolehdossa, st pc. Utricularia ochroleuca R. Hn. (U. intermedia X minor). Ks, Kuolajärvi, Porolampi (napapiirin kohdalla): Muuten tavattu maakunnista Ka, Ob, Ok. Br: Lonicera coerulea L. Tämän itäisen Kuusamo-lajin löytö- JW paikat ovat seuraavat: Ks, Kuusamo, 1) Kitkajoen varrella > lähellä Ahvenperänkalliota, 2) Paanajärven ja Sovajärven N välillä Kulmakkapuron uomassa; Lkem, Kuolajärvi, 3) Auhti- E järveen laskevan Selkäojan varrella, 4) Jyrhämäjärvestä läh- ; tevän Javarusjoen varrella, 5) Kutsajoen varrella Jäniskön- a kään yläpuolella ja 6) Tammakko-ojan suun seuduilla, 7) En- | janjokeen laskevan Sulahaaranpuron varrella. Kasvaa taval- = lisesti yksityisinä yksilöinä rehevissä puro- ja jokivarsileh- doissa. Erigeron acer *politus Fr. Tämän meillä ilmeisesti har- vinaisen lajin leveneminen maassamme ei -toistaiseksi ole täysin selvitetty. Seuraavassa luetellaan löytöpaikat otet- tujen, myöhemmin määrättyjen näytteitten perusteella: Ks, Kuusamo, 1) Aventojoen varrella, läh. joen laskua Oulankaan, 2) Kuolajärvi, Sovajärvi, dolomiittikalliolla Sovaniemellä; 5 Lkem, Kuolajärvi, 3) Välijärven (Auhtijärvestä N) W-rannalla, b. 4) Nivajärven S-päässä ja 5) W-rannalla (Hirveälläkalliolla), 6) Kutsan varrella Jäniskönkään luona, 7) Pyhässäkurussa ja 8) Tuoruskurussa Aapajärven SW-päässä. Kasvaa lihavilla kallionpenkereillä ja luisuilla, usein st cp—cp. Seuralais- kasveista vrt esim. Potentilla nivea ja Echinospermum! Tussilago farfarus L. On täällä erittäin harvinainen. = Ks, Kuusamo, 1) Oulankajokeen N:stä laskevan Lippihetteen- puron varrella, hetepaikalla, pc; Lkem, Kuolajärvi, 2) Kutsa- joen varrella Pyhälammin yläpuolella, hiekka-sorarannalla st cp, 3) Nivajärveen laskevan Kursuojan suupuolessa rehe- vässä purolehdossa st pc. > Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1917—1918. I. Zoologie. Allgemeines. Naturschutz. Der Wortlaut der friiher beschlossenen (Med- delanden 43, S. 280—281) und dann eingereichten Ge- suche an den Senat Finlands sowie an die Stadtbevoll- mächtigten in Helsingfors wird wiedergegeben. S. 8—10. Naturschutzgebiete. Auf Grund der auf einer Reise im Som- mer 1917 gemachten Beobachtungen wird in den nörd- lichen Staatsdomänen die Abtrennung einiger Natur- schutzgebiete vorgeschlagen: 1) in N-Kuusamo sowie in S—SE-Kuolajärvi, Lapponia kemensis, ein Gebiet von etwa 3500 km?, wo nur die Tierwelt geschützt werden sollte, und 2) innerhalb dieses Gebietes zwei kleinere Areale von 230 resp. 215 km? Grösse, das eine in Kuu- samo im Tale des Flusses Oulankajoki, das andere im Kirchspiel Kuolajärvi am Flusse Kutsajoki, in welchen beiden sowohl die Fauna als auch die Flora und die Oberflächenformen geschützt werden sollten. Das Ou- lankajoki-Gebiet sollte als Nationalpark dienen, der je- : dem Besucher offen stände, das Kutsajoki-Gebiet dage- 248 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. gen ausschliesslich für wissenschaftliche Zwecke reser- viert und das Betreten desselben nur in genau bestimm- ten Fällen gestattet werden. Die Naturverhältnisse der = Gebiete werden übersichtlich geschildert. Vilho A. Pesola.- S. 169—175. Br Mammalia. Mus rattus. Savonia australis, auf der Insel Härskiänsaari im Saima-See, in grosser Menge. Th. Szlan. 8.3. Regio abo@nsis, Karislojo, ein Ex. im August 1916 im Walde, etwa 0.s km weit von der nächsten Men- schenwohnung. E. E. Sundvik. S. 58. Regio abo&nsis, Lojo, ein Ex. an einer hohen Erle hinaufgekrochen, in der Nähe einer Villa, vor etwa 20 Jahren beobachtet. H. Lindberg. S. 59. Mammalier aus Räisälä, Isthmus karelicus, 27 Arten. Foe- torius putorius ist in den Nebengebäuden der Bauernhöfe häufig, Canis lupus ist zuletzt im J. 1880 gesehen wor- den, das letzte Ex. von Ursus arctos wurde im J. 1866 geschossen, von Alces alces sind im Herbste 1915 drei Exx. beobachtet worden. Über 15 Exx. von Apodemus (Mus) agrarius Pall. subsp. karelicus Ehrström (vgl. Med- delanden 40, S. 16—18) werden in der Tabelle S. 99, von links nach rechts, folgende Notizen und Maasse mitgeteilt: Datum, Geschlecht, Körperlänge, Schwanz- länge, Unterschied dieser Maasse, Anzahl der Schuppen- ringe des Schwanzes, Länge des Ohres, Fusslänge. II- mari Hildén. S: 96-100. i Zwei Bastarde zwischen Ziegenbock und Schafmutter. Die Bastarde wurden im Zoologischen Garten Högholmen in Helsingfors am 26. resp. 27. Januar 1918 geboren. Der Vater war in beiden Fällen derselbe Bock. Bei N:o 1 ist der Rumpf von einem typischen krauswolligen Schafspelze bedeckt, besitzt aber das Haarfell der Ziege auf dem Kopfe und den Gliedmassen. N:o 2 hat einen ebenen, kurzhaarigeren Pelz, als wären die Krausen der Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 249 Schafswolle zu flachen Wellen ausgeebnet. Ausserdem 2 trägt N:o1 vier Hornanlagen, dicht gedrängt zwei und zwei, 3 von welchen jedoch die innere an der linken Seite ganz rudimentär ist; N:o 2 besass zwei Anlagen, später aber sprossten an den Seiten noch zwei weiche Hörner heraus. 4 Die Mütter waren durch Kreuzung zwischen einem vier- hörnigen Widder und einem hornlosen Mutterschaf her- vorgegangen, die Mutter (A) von N:o 2 direkt, während die Mutter (B) von N:o 1 auch Tochter von A nach Paarung mit demselben Be ist. Rolf Palm- eren. S. 123—125. Aves. Über das Vorkommen des nordischen Laubsängers (Phyllo- scopus borealis Blas.) im finnischen Lappland, mit Karte. Carl Finnilä. S. 14—19. Ornithologische Notizen aus dem Kirchspiel Korsnäs, Ostro- bothnia australis. 1) Ökologisches über die Sylvia-Arten. S. salicaria und S. curruca bauen ihre Nester in Wach- holdern, nicht selten auch in jüngeren, 2—3 m hohen Fichten, die erstere Art auch in Erlengestrüpp, in i + Himbeersträuchern (2-mal beobachtet), in Hippophaös Alle (einmal) und einmal zwischen Grashalmen und 1 Ex. von Geum rivale. Das Nest von S. salicaria war 1.5—1 m, E bisweilen näher, einmal nur 1 dm, dasjenige von S. cur- ruca fast immer 0,5—1 m über dem Boden gelegen. Nester von S. sylvia wurden nur zweimal beobachtet, und zwar in einer Höhe von etwa 2 dm über dem Boden in Wachholdern. Zahlreiche Data über das Nisten und Notizen über die Grösse und das Gewicht der Eier wer- den mitgeteilt. — 2) Emberiza hortulana lebt in den Dörfern und in der Nähe derselben, wo Wachholder- bestände mit Äckern abwechseln. — 3) Emberiza schoe- niclus nistet in den Schären, gewöhnlich auf Inseln, die mit ausgedehnten Beständen von kriechenden, dichten Wachholdern bewachsen sind, bisweilen auch auf Inseln mit überwiegenden Fippophaös-Dickichter. Immer war I JTN WEE TIN | b . 250 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. der Boden hart und trocken, unversumpft. — Axel Lindfors. S. 76—82. Herr Amanuensis C. Finnilä teilt mit, dass Embe- riza schoeniclus in Lappland durch das Hochwasser im Frühling bisweilen gezwungen wird, ebensolche trockne Nistplätze aufzusuchen, wie es Herr Lindfors aus den Schären von Korsnäs schildert (siehe auch die Zeit- schrift „Fauna och Flora“, 1917, S. 212—215). S. 82. Ornithologische Notizen aus dem Kirchspiel Räisälä, Isthmus Oceanodroma leucorrhoa Viell. Herr Mag. phil. P. Bro- ' karelicus, 131 Arten. U. a. wurden beobachtet: Cinclus cinclus (im Winter häufig an den Stromschnellen Tuu- laiskoski und Ukonkoski), Carduelis carduelis (dürfte im Sommer 1917 in Räisälä genistet haben, äuch im J. 1916 beobachtet), Acanthis cannabina (nistend, spärlich), Nuci- fraga caryocatactes (1 Ex. am 14. X. 1917), Picus canus (1 Ex.), Dendrocopus leuconotus (1 Ex. am 20. X. 1917), Falco aesalon (nistend), Pernis apivorus (1 Ex.-im J. 1917), Nyctea scandiaca, N. tengmalmi (1 Ex. im J. 1917), Syr- nium uralense (2 Exx. im Mai 1917), S. aluco (mehrmals beobachtet, ein wiederholt bewohnter Nistplatz bekannt), Grus grus (zahlreich nistend), Numenius phoeopus (nistend im Sommer 1917). Ilmari Hilden. S. 82—96. feldt hatte ein Ex. eingesandt, das tot auf dem Eise des Sees Rautajärvi in Evo, Tavastia australis, am 20. Dez. 1917 gefunden worden war. Der Fund ist der zweite in Finland. Carl Finnilä. S. 119—120. Stercorarius skua Brünn. Die Angabe bei Mela-Kivi- rikko, dass diese Art an den nördlichen Kiisten des Gebietes, d. h. an der Eismeerkiiste, bisweilen vorkäme, oriindet sich auf einen einzelnen Fund bei Sverholt in der Nähe des Nordkap, also bedeutend W von der Grenze der östlichen Fennoskandia. Die Art ist also nicht zu den Vögeln des Gebietes zu zählen. Carl Finn113: 8-0. Larus argentatus Brünn. 5 X marinus (L.) 2. Im zoologischen Garten Högholmen in Helsingfors legte ein 2 von Larus SY 4 R OK Gn & MV NEN nr az SI ASTI TTI A X PINI SEA ON U & D W HE Jag Sn EN v yhä KAN n kka ha Pi KYT TR TTI vy" SW RE ' u a ri, © 2% EEE N 2 ER 2.4 a - LR "SSC, a St s a * Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 251 marinus, das sich mit einem 43 von L. argentatus gepaart hatte, am 11. Mai 1915, am 14. und am 18. Mai je ein Ei. Die Eier verschwanden indessen während der Brü- tezeit. Im Frühling 1916 paarten sich dieselben Ind, am 15. Mai waren 3 Eier gelegt, und am 12. Juni waren zwei Eier ausgebrütet. Bei den Bastarden war es in- dessen bis jetzt ohne Messungen etc. nicht möglich, ir- gend welche Mischlingsmerkmale festzustellen. Rolf Palmgren. S. 125—127. Cyclostoma. Beiträge zur Kenntnis des Laichens von Petromyzon planeri Bloch, mit 3 Fig. Gunnar Ekman. S. 72—76. Coleoptera. Apion sedi Germ. Nylandia, Helsingfors Degerö, am 24. Mai 1915, von Herrn Prof. Dr. J. Sahlberg determiniert. "Neu für das Gebiet.- W. Hellen. S. 118—119. Bledius bicornis Germ. Regio abo&nsis, in der Gegend von Nystad. Neu für das Gebiet. H. Söderman, W. Hellän. S. 118. Coleoptera aus der Gegend von Äbo in SW-Finland. Bei in "der letzten Zeit in der Umgebung von Äbo unternom- menen Exkursionen wurden mehrere, vor Jahren hier beobachtete, später aber als ausgestorben betrachtete Coleopteren wiedergefunden, wie Orchestes quercus L., Dromius 4-maculatus L. und Dr. nigriventris Th., Penta- phyllus testaceus Fabr. und Throscus dermestoides L. Diese Arten haben eine südwestliche Verbreitung und sind z. T. an die Eichenvegetation gebunden. Zu dieser Gruppe gehört auch die für Finland neue Cartodere elon- gata Curtis, die zwischen vermodernden Eichenblättern an zwei Fundstellen in der Nähe von Äbo im Oktober 1917 sowohl von den Herren Arkitekt G. Stenius und Stud. Håkan Lindberg als vom Vortr. gefunden wurde. Richard Frey. S. 43—44. EEE TR TT MN KES. K I PIA SATA == kat TIKE aa : ETÄ IST IR A 2 7 ae ae Ev a 252 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. Ä Halyzia (Calvia) 15-guttata Fabr. Isthmus karelicus, Pyhä- % 7 Com järvi (J. Sahlberg); Regio aboe@nsis, Villnäs, und Karelia australis, Kavantholm (Mannerheim). Neu > NE a je. für das Gebiet. W. Hellen. S. 40—41. Lathrobium gracile Hampe. Regio abo&nsis, Pusula. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 209. Obrium cantharinum L. Tavastia australis, Kangasala, 1 Ex. R. Kallio, W. Hellen. S. 41. Omalium muensteri Bernh. Ostrobothnia borealis, Kempele, leg. Y. Wuorentaus. Neu für das Gebiet. W. Hel- = lön. S. 60—61. Philonthus fuscus Grav. Regio abo&nsis, Nystad, 1 Ex. am 10. Sept. 1917. Neu fiir das Gebiet. Mary Rivell, W.-Hellen. s. Plagionotus arcuatus L. Nylandia, Helsingfors, 1 Ex., R. Cederhvarf; Savonia borealis, Varkaus, 1 Ex., J. Anttila. Diirfte mit Eichenholz eingeschleppt wor- den sein. R. Frey. S. 13. Eraralkd:LIrdbere Ss0209: Ouedius unicolor Kies. Regio abo&nsis, Pusula. Håkan kärdberp7S 209; | Scolytus rugulosus Ratzb. Regio abo@nsis, Lojo, mehrere Exx. in ausgestorbenen Pflaumen- oder Kriekenbäunien. P. H. und Håkan Lindberg. S. 41—42. Tytthaspis 16-punctata L. Regio abo&nsis, Villnäs (Manner- heim). Neu für das Gebiet. W. Hellen. S. 41. Zeugophora scutellaris Suffr. Regio abo@nsis, Kimito. G. Sundberg. S. 209. Hymenoptera. Halictus sexnotatulus Schenk. In den letzten Jahren mehr- _ A mals in der Gegend von Helsingfors, Nylandia, u. a. im Frühling 1917 im Kirchspiel Esbo in grosser Menge, von mehreren Personen gesammelt. Neu für das Gebiet. Håkan Lindberg. S. 42—-43. An N Pterostichus aethiops Panz. Isthmus karelicus, Sakkola. JN KAN - N. - A Es: AW Ne F N =, er: a N af KA ad rer Vb Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 253 Über einige paläarktische Tenthredinini. Ein neues Subgenus, 6 neue Arten, 9 neue Varietäten. Runar Forsius. S. 141—153. Hemiptera. Aleurodes fragariae. Tavastia australis, Hattula, reichlich auf Gartenerdbeeren. Neu für das Gebiet. V. M. Linna- niemi. 8.57. Pygolampis bidendata Goeze. Nylandia, Pärnä. R. Forsius. 5.4210: Trioza alacris. Nylandia, Helsingfors, auf Lorbeerbäumen in den Warmhäusern der Stadt. Neu fiir das Gebiet. MRM K TE nana niet S Diptera. Catabomba pyrastri L. var. unicolor Curt. Regio abo&nsis, Pargas. Neu für das Gebiet. E. Reuter. S. 210. Drosophila ampelophila Loew. Diese für Finland nicht früher angegebene, in der Erblichkeitsforschung berühmt ge- wordene Art wurde im März 1918 in der Wohnung des Herrn Förster T. Clayhills in Helsingfors zahlreich beobachtet. Hauptsächlich waren die Fliegen in einer Speisekammer zu finden, wo sie auf einer Weintonne umherkrochen. Auf der Tonne wurden zahlreiche leere Puparien beobachtet, und Larven und Puppen wurden in Apfelmarmelade angetroffen. Auch in den Wohn- zimmern flogen die Insekten umher. Richard Frey. S. 120—122. KC cipombit myrmecophilus Egger. Wurde im Mai 1915 in der Nähe von Torhola in Lojo, Regio abo&nsis, in einem Neste von Formica sanguinea von Herrn Dr. Runar Forsius gefunden. Die Dipteren krochen zwischen den Ameisen umher und wurden bisweilen von diesen palpiert. Früher nicht im Gebiet beobachtet. R. Frey. S. 216—217. | = 254 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. w = war E: Rhamphomyia phanerostigma Frey. Halbinsel Kola. Neu für. A das Gebiet. R. Frey. S. 210. | AN Aphaniptera. Hystrichopsylla talpae Curt. Regio abo&nsis, Nystad, 2 Exx. im Sept. 1917 in einem Graben mit Pflanzenabfall, leg. - H. Söderman. Neu für das Gebiet. W. Hellen zes S. 59—60. Pr Lepidoptera. Arctia purpurata L. Nylandia, Thusby. Laura Järne- felt, S. 209. Euchloö cardamines. Ein gynandromorphes, im Kirchspiel Birkkala, Satakunta, am 30. Juni 1917 gefundenes Ex. wird vorgelegt. Th. Grönblom. S. 3. 4 Larentia alchemillata L. ab. fennica E. Reut. Ostrobothnia borealis, Pudasjärvi. V. Karvonen. S. 209. Larentia capitata. Isthmus karelicus, Terijoki, im Sommer 1917 von Herrn Mag. phil. P. Ylönen eingesammelt. Neu für das Gebiet. Th. Grönblom. S. 3. a Phalera bucephala (L.). Ostrobothnia borealis, Uleåborg, ein — gynandromorphes Ex. vom Schüler T. Oulasvirta. FR eingesandt. K. M. Levander. S. 3. Ens Sphinx convolvuli L. Regio abo&nsis, Dalsbruk, 3 Exx. An- Ma fang September 1917 von Herrn Dr. G. Sundberg Fe gefangen. Bekanntlich fliegt die Art in zwei Genera- tionen, und es ist zu vermuten, dass 1 2 der Mai—Juni- £ Generation in der Gegend von Dalsbruk seine Eier ab- gelegt hat, und dass die Larven dank dem sehr war- Be. men Sommer zur vollen Entwicklung gelangt sind. M. Früher nicht im Gebiete beobachtet. B. Wasastjerna. S. 117—118. PV Zanclognatha tarsipennalis Tr. Nylandia, Esbo. Neu fär das Gebiet.: V. Karvonen. -S. 209. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 255 Orthoptera. Chrysochraon dispar Heyer f. brachyptera und f. macroptera. Regio abo&ensis, Äbo Runsala, auf einer Uferwiese. R. Prey. 10: Leptophyes punctatissima Bosc. Das friiher unter diesem Namen aus Finland vorgelegte Ex. (Meddelanden 34, S. 211) därfte eher ein junges Ex. von Xiphidium dor- sale Lair. sein. R. Frey. -S. 12. Metrioptera roeseli Hagenb. f. macroptera. Nylandia, Esbo, leg. V. Karvonen. Zu dieser Art gehört auch ein früher als M. grisea Fabr. angesehenes Ex. (Meddelan- den 34, S. 211); die letztgenannte Art ist noch nicht in Finland gefunden. R. Frey. S. 12. Pachytulus migratorius L. Eine Invasion von dieser Art scheint im J. 1912 in Finland stattgefunden zu haben, da zahlreiche Exx. Ende Juli und ganz August im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, von Herrn Stud. E. Löf- qvist beobachtet wurden. Zu diesem Schwarm dürften auch die in der Literatur aus Helsingfors und Tvär- minne erwähnten Exx. (Meddelanden 39, S. 253) gehört haben. — Im Sommer 1916 wurden einige Ind. in der Nähe von Kotka, Karelia australis, von Herrn A. Ulvi- nen erbeutet. — R. Frey. S. 11—12. Sphingonotus cyanopterus Charp. Diese Art, die am Mee- resufer bei Hangö, Nylandia, im J. 1879 von E. Hisin- ger entdeckt wurde, lebt noch heute an dieser, der ein-- zigen aus Finland bekannten Fundstelle. R. Frey. S. 11. Tachycines asynamorus Adelung. Zu dieser Art diirften die aus Drumsö bei Helsingfors als Diestrammena marmo- pr rata de Haan vorgelegten Exx. (Meddelanden 43, S. 291) gelioren. R Frey 'S.13. Crustacea. Daphnia psittacea (Baird). Diese fir das Gebiet neue Art wurde am 17. Juli 1913 auf dem im Meere ausserhalb der Zoologischen Station Tvärminne, Nylandia, gelege- MISSIT PEI Ze Di RN 9 1080 7 Dig" 9% | EN A as js KEN N % 256 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. peln und Spritzwasserlachen gesammelt, wo sie mit D. magna zusammen lebte. H. Järnefelt. S. 59. Vermes. Vorläufiges Verzeichnis der rhabdocölen und alloeocölen Tur- | AN bellarien Finnlands, mit 2 Fig. Das Verzeichnis enthält 68 Arten, darunter 2 neue: Provortex brevitubus und Promesostoma balticum.‘) A. Luther. S. 47—52. Plankton. Über das Hafenplankton von Helsingfors. Am Südufer der MN Stadt wurden am 6. Juni 1917 Planktonproben in 25—70m bez. 50—100 m Abstand von der Mündung eines Kloaken- = i rohres genommen. Liste der Planktonten S. 218. Die Mehrzahl der Arten gehört zum normalen, diatomaceen- reichen Frühlings- und Frühsommerplankton des Finni- schen Meerbusens, das u. a. durch Melosira hyperborea, Skeletonema costatum, Achnanthes taeniata und Gonyau- lax catenata gekennzeichnet ist, während die Cyanophy- ceen, die Chlorophyceen, die Cladoceren und die Cope- i Ä poden vermisst werden oder nur spärlich auftreten. Der Grad der Verunreinigung wird durch das Vorkom- E men gewisser Ciliaten, wie Euplotes charon, durch Nema- toden und Eier von Diphyllobothrium latum charakteri- siert. Auch kamen ziemlich reichlich Schmutzteilchen a i. vor, u. a. quergestreifte Muskelfasern, Pflanzenfasern = und mikroskopische Detritusballen. Schon bei okulärer — Besichtigung war ein scharfer Unterschied zwischen >= dem aus dem Rohre strömenden, grauen Schmutzwasser M und dem Wasser der Planktonproben zu konstatieren, was darauf hinweist, dass die Mineralisierung der or- =. ganischen Substanz im schwach salzigen Wasser des = Finnischen Meerbusens relativ schnell fortschreitet. K. = M. Levander. S. 217—219. 1) Oben S. 49 und S. 52 steht irrtümlich Pr. baltica statt Pr. balticum. > Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 257 I. Botanik. Allgemeines. * Über botanische Exkursionen in Savonia borealis und Karelia borealis berichtet Herr Stud. M. Kotilainen. S.4—8. Handbiicher iiber die nordische Moos- und Flechtenflora, die von den Herren Dr. V. F. Brotherus bez. Dr. E. Wainio ausgearbeitet werden, beschliesst die Gesell- schaft, einem Vorschlage des Herrn Doz. Alvar Palm- gren beistimmend, zu veröffentlichen. S. 65—70. Naturschutzgebiete. Siehe oben: Zoologie, S. 247. Vilho A. Pesola. S. 169-175. Synökologische Serien-Beobachtungen und Experimente. Der Verf. hebt die Bedeutung kontinuierlicher, durch meh- rere Jahre auf demselben Platze fortgesetzter syn- ökologischer Beobachtungen hervor, die zu bemerkens- werten Resultaten u.a. in genetischer Hinsicht führen könnten. Ein gründlich untersuchtes kleineres Areal giebt manchmal reichere Resultate als ein flüchtig unter- suchtes grösseres Gebiet. Karten in grosser Skala sind beizufügen, wodurch der Vergleich des Verhaltens in verschiedenen Jahren erleichtert wird. — Die Natur bietet zu solchen kontinuierlichen Untersuchungen auf neugebildetem oder blossgelegtem Boden ein: an den Banken .und den Deltas der Fliisse, am zuwachsenden Meeresufer, auf durch Feuer verheerten oder durch Senkung der Seen gewonnenen Gebieten, an durch Sprengung entblössten Felsenflächen etc. Der Forscher kann aber auch selbst Probeflächen auswählen und hier die äusseren Bedingungen in verschiedener Richtung verändern, z. B. die Pflanzendecke und die obersten Bodenschichten entfernen, die Belichtungs- und Wind- schutzverhältnisse verändern, durch das Weiden des Viehs die Vegetation direkt beeinflussen, die chemische Beschaffenheit des Bodens durch Zuführen von z. B. Kochsalz umgestalten, u. s. w. Durch kontinuierliche 17 Kr - v Iha TOn? FT [N N YET My - N ad W VPI N ice a En % VT 4 n a b aN N Ko FAN a RA = 3 KASSAN NN 258 Ubersicht der wichtigeren Mitteilun gen. und ferner auch vergleichende Beobachtungen — also an verschiedenartig behandelten, im übrigen aber gleich- wertigen Plätzen — wird er dann manches feststellen können, was früher nur als Vermutung ausgesprochen oder gar nicht bekannt war. Ernst Häyren. S. SM 128—134. Plantae vasculares. Neu für das Geber: Atriplex Babingtonii. Am Meeresufer. unweit der Stadt Hangö, auf der Landzunge Tulludden, an der Grenze von Regio abo&nsis und Nylandia. Ernst Häyren. S. 40. Carex brunnescens X lagopina. Lapponia kemensis, Ounas- tunturi, am Ufer eines kleinen Baches in der Regio al- pina, mit den Eltern zusammen. Justus Montell. Sd: Salix pyrolaefolia. Ein einziger, strauchförmiger Baum (Fig.) in Kuusamo, Dorf Liikanen, im Tale des Flusses Ou- lankajoki, am Bache Lippihetteenpuro, etwa 66° 20' n. - E Br. und 4 30 östl. Länge von Helsingfors, neu für si4 Fennoskandia. Der Baum ist etwa 5 m hoch und 140 cm im Umkreis an der Basis. Der Wuchsplatz ist eine sumpfige Wiese mit üppiger Vegetation, deren Arten aa S. 227 aufgezählt sind. V.A. Pesola. S. 222—229. Viola canina X stagnina. Karelia ladogensis, Kirjavalaks, Uferwiese bei Pelkonen, 7 Ind. im J. 1898 von Herrn Förster G. Läng gefunden. Bei sämtlichen Ind. war das Pollen schlecht entwickelt bis fast ganz fehlgeschla- gen (50--99 9%/,). Axel Arrhenius. S. 215—216. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Alchemilla obtusa. Ostrobothnia kajanensis. 0. Kyyhky- nen. S... 199. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 259 Alchemilla strigosula. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyh- *kynen. S. 199. Alectorolophus major *apterus. Lapponia kemensis, Kuola- jarvi.ıV: A Pesola. S. 23% Anthyllis *affinis. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhky- nen. ai < L99. Arnica alpina. Lapponia kemensis, Kuolajärvi, drei Fund- | orte. V.A. Pesola. S. 234. Botrychium virginianum. Ostrobothnia media, Nivala Iso- kangas, 1 Ex. im J. 1917. A. L. Backman. S. 103— 106. — Karelia ladogensis, Kirjavalaks Paksuniemi, 2 Exx. muJ2 19000. AP almeren, S: 114; Butomus umbellatus. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. Nörd- lichster Fundort im Gebiete (nahe 67’ n. Br.). V. A. Pesola. S. 231. Carex capitata. Karelia borealis, Juuka. M. Kotilainen. S. 7. — Lapponia kemensis, Kuolajärvi. V.A. Pesola. S: 231. Carex digitata. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Pyhäkuru, nördlichster Fundort im Gebiete (etwa 66° 50' n. Br.). A: K Cajander,-V. A. Pesola. S. 231. Carex laevirostris. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhky- nen. S: 199; | Carex "parallela. Lapponia kemensis, Kuolajärvi, südlichster Fundort im Gebiete (etwa 66° 50' n. Br.). V. A. Pesola. SALEN Carices fulvellae, mehrere Formen. Alandia. Alvar Palm- greni: S. 219. Cerastium alpinum. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhky- nen: 8.199. Dianthus superbus. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhky- enS. 199: Elatine hydropiper und E. triandra. Ostrobothnia kajanensis. O: Kyyhkynen: S. 199. Epilobium davuricum. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyh- ky:n ens S: 199, ne e E PIE | SY! i, 3 v JS » Dr SM de! 260 Übersicht der wichtigeren Mittens ör ke J 3 JA Epilobium parviflorum. Regio abo&nsis, Lojo. Harald — Lindberg. S. 200; Epipactis palustris und E. rubiginosa. Karelia borealis, Juuka. M. Kotilainen. S. 7. | Epipactis rubiginosa. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Rust kuru. - V.A: Pes01la::8: 232. Eguisetum trachyodon. Kuusamo, Kitkajoki Jyräväkoski. V. A. Pesola. : S. 237. Gypsophila fastigiata. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Niva- järvi. V.A. P:e'sola.. S. 282. Lycopodium alpinum. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyh- kynen. S. 199. : Myosotis laxa. Regio abo&nsis, Lojo. Harald Lind- berg. S. 200. Myrica gale. Ostrobothnia media, Sievi und Toholampi, etwa 65 km von der Küste entfernt. A. L. Backman. S. 106—114. Myriophyllum verticillatum. — Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhkynen. S. 199. Nymphaea tetragona f. colorata und N. candida f. rosea. Tavastia borealis, Keuru. R. Grönblad. S. 199. Polygala amarum B amarellum. Kuusamo, im Tale des Ou- lankajoki. V. A. Pesola. S. 230. Potamogeton marinus. Lapponia kemensis, Kuolajärvi. V. A. Pesola. S. 230. Potamogeton panormitanus var. minor. Lapponia kemensis, Kuolajärvi, im Flusse Tuntsajoki; nördlichster Fundort A im Gebiete (etwa 67' n. Br.). V.A. Pesola. S. 200. Ranunculus auricomus *sibiricus. Kuusamo, Paanajärvi. V. = AP es O a... S 280: Rosa acicularis. Lapponia kemensis, Kuolajärvi Auhtijärvi, nördlichster Fundort im Gebiete (etwa 66° 40' n. Br.). V. A. Pesola. S. 233. Stratiotes aloides. Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhky- nen. S..199. ; Tilia ulmifolia. Tavastia borealis, Karstula. B. Petters- son. S. 140, Fussnot. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 261 Veronica serpyllifolia 8 borealis. Kuusamo, Juuma. V.A. Pesola. S. 230. Viola Selkirkii. Lapponia kemensis, Kuolajärvi; sechs Fund- orte, die die nördlichsten in Finland sind (der nörd- lichste etwa 66° 50’ n. Br.). V.A. Pesola. S. 233. Verwildert oder eingeschleppt. Asperula glauca. Nylandia, Helsingfors, Vädö, Juni und Juli 1917. Friiher nicht aus dem Gebiete vorgelegt. V. Alli, T. Damsten, det. Harald Lindberg. S. 199. Vermischte Notizen. På dn E- ams! BEN Je ä W = i ko PEN Picea excelsa, Beobachtungen iiber das Entstehen der ab- normen Zapfen (vgl. Meddelanden 42, S. 171, und 43, S. 297). Als Resultat mikroskopischer Untersuchungen wird festgeschlagen, dass die einseitig an der Riicken- seite mit Kriippelschuppen versehenen Zapfen keine entsprechenden Abweichungen im anatomischen Bau aufweisen; vielmehr ist der Heteromorphismus durch äussere Umstände, und zwar durch die auf der stärker exponierten Riickenseite stärker austrocknende Einwir- kung der Sonne und des Windes bedingt. Uberhaupt sind die letzten Voraussetzungen fiir das Entstehen der Krüppelschuppen in Mangel an Nahrung und in einer trockenen, exponierten Lage zu suchen. Ebenso ist das Entstehen der s. g. leptalea-Zapfen, die durch dünne, hautartige Schuppen gekennzeichnet sind, durch Nah- rungsmangel und ein frühes Absterben erklärlich, wäh- rend der constricta-Zapfen zum Teil frühzeitig verwelkt, zum Teil zur normalen Ausbildung gelangt. Auch be- treffs der sigmoidea- und der recurvata-Zapfen teilt der Verf. einige Beobachtungen mit; die ersteren nehmen einen im Verhältnis zu den letzteren nachgebliebenen Standpunkt ein. Die corrugata-Zapfen schliesslich schei- nen die ursprünglichste Zapfenform darzustellen. M. Brenner. S. 20—32. ee A Wed ei a VITA LEKI TUNA MR DN 4 241814 We e EEA Sak N i WS Jr EA Pvt EN PN Ns R MÄ LÄS TA Tu ankan hauet AAU TIETEN a n JN ) 2 262 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Abnorme Nadelbäume und ihre Fortpflanzung. 1) Pinus sil- vestris f. virgata Casp. aus dem Kirchspiel Ingå, Nylan- dia; ein etwa 4 m hoher Baum. 2) Dichotype Fichten kommen mehrmals vor, u. a. das in Meddelanden 21, S. 7, beschriebene Ex. von f. oligoclada Brenn. aus Lojo und unter den früher studierten oligoclada-Schösslingen (Meddelanden 40, S. 318, und 42, S. 171) mehrere vir- gata- und monstrosa-Kombinationen, die in den ver- schiedenen Jahrestrieben resp. die erstere oder die letztere Form repräsentieren. 3) Die erwähnten oli- goclada-Schösslinge liegen jetzt in zwei Generationen 4 vor, und es hat sich erwiesen, dass die jungen Pflanzen N grösserer und normalschuppiger Zapfen grösser und 2 stärker als diejenigen von kleineren und kräppelschup- N pigen Zapfen sind; einen Ausschlag in derselben Rich- hi tung giebt der Zuwachs der Keimpflanzen im ersten s 2 Jahre, wie auch die prozentische Verteilung der über- Är lebenden Pflanzen. 4) Picea excelsa f. virgulata n. f. < (mit Fig.) aus Kyrkslätt, Nylandia, etwa 6 ä 7 m hoch. 4 A M. Brenner. S. 32--38. Alnus glutinosa. Kommt in den Kirchspielen am Fluss Pyhä- joki, Ostrobothnia media, an mehreren Stellen am Rande - offener Moore vor, wo sie häufig eine Höhe von 10 m bei einem Durchmesser in Brusthöhe von bis 20 cm erreicht. Stellenweise finden sich Bäume von 17—19 m Höhe und bis 38 cm Durchmesser. A. L. Backman. S. 57—58. Herr Dr. H. Lindberg hebt hervor, dass das in Nord-Finland gesammelte Material von „Alnus gluti-- nosa“ sehr reich an kritischen Formen ist, die wahr- scheinlich teilweise hybrider Natur sind (A. glutinosa x incana). S. 58. Pisum-Monstrositäten, mit 2 Fig. An einem im Kirchspiel Sysmä, Tavastia australis, von Fräulein Mary-Ann Leinberg gefundenen Ex. wird Blastomanie beob- achtet. An Stelle der Blütenstiele findet man reichlich verzweigte Miniatursprosse. Die Blätter sind schmäler , Kr RES TERRA - el! TP ARR. S Pas EN 5 a. AN a Ke Bf ä > Die Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 263 als bei normalen Exx., die Nebenblätter der Miniatur- sprosse ausserdem sehr klein, auch relativ genommen. Die Miniatursprosse tragen Blüten, die nur 8—10 mm lang sind und deren Kelchblätter durch ihre schmale und zugespitzte Form abweichen. Ein zweites Ex., das in Jämsä, Tav. australis, von Herrn A. Wuolle-Apiala gesammelt worden ist, zeichnet sich durch typische Brak- teomanie und zum Teil auch Prolifikation aus. K. Hil- dien. :S,-70—72. Einödenflora in Ostrobothnia media. Der Verf. hebt her- vor, dass erst ein genaues Studium der von der Kultur gar nicht oder nur wenig beeinflussten Gegenden ein exaktes Bild der tatsächlichen Verbreitung der s. g. häufigen Arten geben kann. Es erweist sich nämlich, dass manche Arten, die als häufig angesehen worden sind, in der Tat eine sehr ungleichmässige Verbreitung haben. Während z. B. Carex rostrata und Salix bicolor in Ostrob. media häufig sind, sind die verwandten C. vesicaria und S. nigricans selten, indessen bisher eben- falls als häufig betrachtet worden. Näheres wird über Funde von Botrychium virginia- num im Kirchspiel Nivala und von Myrica gale in Sievi und Toholampi sowie über die Vegetation der Fund- plätze mitgeteilt. Myrica kommt reichlich auf den Moo- ren Tuomikonneva und Jänissalonneva vor, in einer Höhe von 130 m ü.d.M., etwa 65 km von der Küste entfernt, in 62° 42° n. Br., und da nach einigen Diatomazeen- Untersuchungen von Lehmproben (S. 111) die Litorina- Grenze in Sievi in einer Höhe von etwa 100 m ii. d. M. gelegen ist, därfte Myrica schon in der Ancylus-Zeit in die Gegend eingewandert sein. A. L. Backman. S. 100—114. Tilia ulmifolia in Ostrobothnia media, mit Tafel und Karten- skizze. Einer der nördlichsten Fundorte der Linde, die Landzunge Kokkoniemi im Kirchspiel Reisjärvi, wird eingehend beschrieben. Hier wachsen sieben Linden, alle Bäume, fiir welche in der Tabelle S. 137 folgende 264 In einer Abhandlung: Die Quellenplätze als Apophyten-Stand- E Ne 2 "4 Yor" [= FIP UG! Loro a vad Taa L - sini! a Paes TI € > RE Be m N r ” | 2 ET, a Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. a Zahlen, von links nach rechts, angegeben werden: Wa 1) N:o des Baumes; 2) Höhe des Bodens in m iiber dem See Pitkäjärvi; 3) Höhe des Baumes in m; 4) Höhe JA ; des unteren astfreien Stammteiles in m; 5) und 6) der Umkreis bez. der Durchmesser des Stammes in Brust- = höhe, in cm. Die Bäume sind wenigstens 70, vielleicht . über 100 Jahre alt. Auf der Fundstelle wurden die S. - 3 138—139 aufgezählten Pflanzen beobachtet. Die Linde wächst unter Verhältnissen, die in keiner Weise speziell günstig für ihre Existens sind, erreicht aber beträcht- M liche Dimensionen. Ihre jetzige NW-Grenze in Ostrob. media ist somit nicht durch klimatische Ursachen be- dingt. Diese Grenze ist übrigens von Reisjärvi nach SW bis Lesti und ferner nach Süden durch Karstula bis Keuru (beide Orte in Tavastia borealis), von hier nach W bis Virdois und NW bis Sydänmaa im Kirch- spiel Alavus (Ostrob. australis) zu ziehen, nicht aber von Lesti direkt nach Alavus, wie es im „Atlas de Fin- lande“ 1910, Karte N:o 16, geschehen ist. Die Linde kommt nämlich hier in den Kirchspielen westlich vom Suomenselkä-Rücken nicht vor. — Fossiles Lindenpollen wurde in den Kirchspielen Kärsämäki und Haapavesi gefunden, d. h. etwas mehr als 50 km nördlich von den nördlichsten rezenten Vorkomnissen in Reisjärvi und Pyhäjärvi. Die Linde kam in der Gegend in der Zeit der Einwanderung der Fichte vor, mit Ulmus und Corylus (ev. Myrica) zusammen. A. L. Backman. S.134—141. orte im Kirchspiel Orimattila berichtet K. Linkola iiber die Zusammensetzung der Pflanzendecke auf drei grös- seren (Areal ungef. 70, 500 resp. 600 m?), von der Kultur beinahe unbeeinflussten offenen Quellenplätzen (Komp- lexe von verschiedenen Quellen-Standorten) im nörd- lichen Nyland. Die Gefässpflanzenarten (Tab. S. 163 u. 164) dieser Örtlichkeiten, 84 an der Zahl, bestehen gröss- tenteils (80 °/,) aus Apophyten, d.h. Pflanzenarten, welche an den betr. Stellen ursprünglich sind, aber anderswo N HE BITTEN TEN ER RO TM Var ri i Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 265 in der Gegend mehr oder weniger oft als Kulturansiedler auftreten oder in anderer Weise von der Kultur Nutzen gezogen haben. Unter diesen Apophyten gibt es nicht weniger als ungef. 35 stark hemerophile Arten. Die Quellenplätze bilden also einen sehr wichtigen Apo- phyten-Standort in der Gegend. Mehrere von den betr. stark hemerophilen Apophy- ten treten hier nur in vereinzelten Individuen auf (in der Tab. mit pc, pcc usw. bezeichnet) und machen da- durch zum Teil den Eindruck, als wären sie Kultur- ansiedler. Dass jedoch wenigstens die Mehrzahl von die- sen Arten auf den betr. quelligen Standorten als ur- sprünglich anzusehen ist, beweist der Vergleich (Tab- S. 166 u. 167) zwischen Verzeichnissen der stark hemero- philen Quellenpflanzen im Kirchspiel Orimattila (N:o 1 in der Tabelle) und in mehreren anderen Gegenden Fennoskandias: in den Gegenden nördlich vom Ladoga- see (N:o 2), im südöstlichsten Finnland (N:o 3), im Kirch- spiel Suomussalmi im .nördlichen Finnland (N.o 4), in den Nadelholzregionen des finnischen Lapplands (N:o 5) und in Hochgebirgsgegenden von Dalarne (N:o 6). Arten wie Agrostis vulgaris, Poa pratensis, Cerastium *triviale u. a. sind als Quellenpflanzen aus mehreren Gegenden ‘bekannt und dürften ohne Zweifel — obwohl nicht in allen einzelnen Fällen, so doch im allgemeinen — zu der natürlichen Pflanzendecke der offenen quelligen Standorte in Fennoskandia gehören. S. 158—168. \ Über die Vegetationsverhältnisse in den Gegenden um die Flüsse Oulankajoki in N-Kuusamo und Kutsajoki im Kirchspiel Kuolajärvi, Lapponia kemensis. Die Vegetation ist in diesem Gebiete reich, üppig und wechselnd. Unter den Wäldern sind pflanzenreiche Typen zu beobachten, wie der Geranium-Dryopteris-Typus und die Farnkräuterhaine. Die Fichte erreicht hier eine bedeutende Grösse (Höhe bis 30 m); neben Birke, Erle, Espe, Eberesche und Faul- beerbaum gedeihen Rubus idaeus, Daphne mezereum, Ribes rubrum sowie mehrere Kräuter (S. 171, oberes Stück). PR RT 266 Übersicht der wichtigeren NERSIRESR: Br Ti, | E Einige Charakterpflanzen der Moore sind S. 171, untere Stück, erwähnt. Unter den Wiesenpflanzen sind Trollius - = europaeus und die Thalictrum-Arten oft charakteristisch. 2 Am bemerkenswertesten ist die Vegetation des Gebirges, E 3 u.a. diejenige der engen Gebirgstäler, der s. g. „Kurut“, ; wo auf Grund der Verschiedenheiten der Nord- und Süd- abhänge sowohl ausgeprägt nördliche als siidliche Arten W in geringer Entfernung von einander vorkommen (S. 172, mehr unten). Die Einrichtung von Naturschutzgchie ii KE wird vorgeschlagen, vgl. oben S. 247. Vilho A.Pe- sola. S. 169—175. | IH Carices fulvellae, Exsiccatenwerk. Herr Dozent AlvarPalm- = gren, der im J. 1910 ein Exsiccatenwerk von 60 Num- > mern dieser Carex-Gruppe in 10 Exemplaren verteilte, er beabsichtigt nun, das Werk fortzusetzen, und bittet die N sich dafiir intressierenden Botaniker Beiträge einzusen- den. Es wird danach gestrebt, Exemplare von Stand- = orten verschiedener Art vorzulegen, zum Teil auch i Exemplare von derselben Stelle, die aber in verschie- = denen (trocknen und feuchten) Sommern eingesammelt sind. Auch nimmt der Autor für eine beabsichtigte Monographie über Fennoskandias Carices fulvellae Samm- + lungen dieser Pflanzen zur Bearbeitung entgegen. S. Et 219— 222. s. Bemerkenswerte Pflanzenfunde aus N-Kuusamo und Kuola- - E järvi, zum Teil in Lapponia kemensis. V.A. Pesola. S. 229—246. Musci. Amblystegium hygrophilum. Savonia borealis, Nilsiä. M. Kotilainen. S. 5 i Bemerkenswerte Moose aus Savonia borealis, 46 Arten, S..7, — Mitte, und aus Karelia borealis, 35 Arten, S. 7 (unten) und S. 8. M. Kotilainen. A Catoscopium nigritum. Karelia borealis, Juuka. M. Koti- = lainen. S:T. | Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 267 22 1 PRESS MENT ni Pe, Lead Gymnostomum calcareum. Savonia borealis, Kaavi Huosiais- niemi, im Kalkschutt am Ufer. Neu fiir das Gebiet. M. Kotilainen. S, 6. Mollia aeruginosa. Savonia borealis, Nilsiä Kuuslahti. O. Kyyhkynen. 'S.:5. Stereodon recurvatus. Karelia borealis, Juuka. M. Kotilai- Hen S... Ängströmia longipes. Savonia borealis, Kaavi Losomäki. M. Kotilainen. S. 6. Uber die Windpolsterchen der Moose. Ernst Häyrön. S. 44—47. ee NET TI NA 4 > 22 011, N Ass) Lichenes. Parmelia acetabulum. Regio abo&nsis, Stadt Abo (M. Häy- r6n), Åbo Ispois (K. Linkola) und Karuna (F. EIf- ving); Nylandia, Ekenäs Tvärminne; Isthmus karelicus, Kivennapa (A. Boman). E. Häyren. S. 128. Parmelia soralifera. Nylandia, Nurmijärvi, Helsinge Kytäjä (V. Räsänen) und Nummela; Ostrobothnia australis (A. J. Malmgren); Tavastia borealis, Laukas. E. 4 Häyrön. S. 127. Xanthoria substellaris (= Physcia ulophylla Wallr.). Regio aboensis, Tenala; Nylandia, Ekenäs, Helsinge und Hel- singfors (mehrere Funde). Scheint in der Nähe von Kulturstätten an älteren Laubbäumen zu gedeihen. E. Häyren. S. 128. Messungen über den jährlichen Längenzuwachs einiger Par- melia- und Parmeliopsis-Arten. K. Linkola. S. 153—158. Algae. Hafenplankton in Helsingfors, Nylandia. Siehe oben: Zoologie, S..206. KM. Levander, S. 217—219. nå » fe. A Frey, Richard. Notiser om finländska Jin % Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 6 oktober 1917. Szlan, Th. Mus rattus å Härskiänsaari i Stor-Saimen . . Hellön, Wolter. Philonthus fuscus Grav., ny för Finland . Grönblom, Th. Ett gynandromorft exemplar af Euchloö car- AAMOS L 2 11. ET) Se Sr EA Levander, K. M. Gynäääroimorti n Punta ee Ba Montell, Justus. Carex brunnescens (Pers.) Poir. X m Wbg, ny för Finlands flora. Kotilainen, M. Kasvitieteellisistä retkistä Pohjarsi oiva m ja Pohjois-Karjalassa kesällä 1917 Tvenne skrifvelser rörande naturskydd. . . . + dä — — Plagionotus arcuatus L. i Helsingfors. . . . . 13 Finnilä, Carl. Uber das Vorkommen des hördistlen Lai LR sängers (Phylloscopus borealis Blas.) im finnischen Lappland <.> ==. 2 Brenner, M. lakttagelser e de ä de A kottarnas uppkomst. . . . AR — — Pinus silvestris L. f. virgata Casp.i NGA Nyland Abnomma barrträd och deras fortplantning. Mötet den 3 november 1917. Levander, K. M. Andragande rörande frågan om djurgårdens 3: Högholmen nedläggande 01 21%. ue Verb "Hortling, I. Berättelse öfver ornitologiska studier i Sjundeä sommaren 1917 Se gersträle, C. O. Exemplar af Miran bränd ee yule pä ryggen — Finnilä, Carl. TEN af fotogrhtier at fägelbon Eh lef- vande fäglar SHäyren, Ernst. Atriplex Babingtonil Woods frän Hanki Hellön, W. Coleopterologiska meddelanden . > Lindberg, Håkan. Två för landet nya insekter Frey, Richard. Om pä senaste tid företagna s ivtomotapsiskä exkursioner i Äbo-trakten i Häyren, Ernst. Über die himas jorehon dör "Moose 4 Luther, A. Vorläufiges Verzeichnis der rhabdocölen und alloeo- cölen Turbellarien Finnlands . Mötet den 1 december 1917. Homen, E. A. Bakteriernas vandringar och verkningar i det centrala nervsystemet . N Ä Elfving, Fredr. Studier rörande ers känslighet = Mötet den 15 december 1917. 2 Cederberg, A.R. Tvenne skrifvelser frän Pehr Adrian Gadd. a Linnaniemi, V. M. Alvarodes Kus ja a bza RATA Sug: mesta : Nordberg, S. Bene OM ee — =. Alnus glutinosa Pohjois-Pohjanmaalla . 2 Backman, A. L. Alnus glutinosa i mellersta os erbatten y Lindberg, H. Materialet af , Alnus glutinosa“ från norra Fin- land . E aa Ran E Ua Vata Sina mA ja 200 tesa Sundvik, Ernst E a v. Den svarta rättans förekomst i Karis- lojo . Lindberg, H. Ett exemplar af Svarta vättän ahkeran ien hög al. -Järnefelt, H. Be uusi Basta En D. Psötocen (Baird) > Hellen, Wolter. Entomologiska meddelanden Levander, K. M. Förslag rörande det framtida utelivandet af Sällskapets Meddelanden . Uttalande af docent A. Palmgren med ee af ett = ro fessor K. M. Levander framställdt förslag om ut- 269 Sid. 39 39 40 40 40 41 43 44 47 55 55 57 57 57 57 57 58 58 59 59 59 61 gifvande af Sällskapets Societas pro Fauna et Flora Fennica Meddelanden i häften Palmgren, A. Handböcker öfver den en: moss- och laf- floran . : Hilden, Kaarlo. Trönze ee Pisngiorom plan Ekman, Gunnar. Beiträge zur Kenntnis des Laichens von Petromyzon planeri Bloch : Lindfors, Axel. Ornitologiska notiser från ee Hilden, Ilmari. Räisälän seudun linnusto — — Tietoja Räisälässä esiintyvistä imettäväisistä Backman, A. L. Ödemarksfloran i mellersta Österbotten . Palmgren, A. Botrychium virginianum i Kirjavalaks . Mötet den 4 maj 1918. Professor K. M. Levanders förlag rörande utgifvandet af Sällskapets Meddelanden Sällskapets 100-ärsdag den 1 november 1921 Wasastjerna, Björn. En nykomling för Flölsads fjäril- | fauna, Sphinx Convolvuli L. Hellén, W. Två för landet nya skalbaggar. Finnilä, Carl. Ornitologiska meddelanden , Frey, Richard. Bananflugan (Drosophila ampelophita Loew) anträffad i Finland. ; 5 Reuter, E. Bananflugan (Drosophila BERN Palmgren, Rolf. Tvenne bastarder mellan getbock och fär- tacka, födda i Högholmens zoologiska trädgärd — — Larus argentatus Brünn. 3 X marinus (L.) € -Häyrön, Ernst. Laffynd från Finland . s — — Synekologiska serie-iakttagelser och experiment. - Backman, A. L. Linden (Tilia ulmifolia) i mellersta Österbotten Forsius, Runar. Über einige paläarktische Tenthredinini. Eon K. Messungen über den jährlichen Längenzuwachs. einiger Parmelia- und Parmeliopsis-Arten . — — Lähdealueet apofytikasvupaikkoina Orimattilassa Pesola, Vilho A. Luonto-, etenkin kasvillisuussuhteista Ou- lankajoen varrella N-Kuusamossa' ja Kutsajoen var- rella Kuolajärvellä . Ärsmötet den 13 maj 1918. Cajander, A. K. J. P.Norrlinin tärkeimpien julkaisujen ja kirjoitusten julkaisemisesta saksankielellä. Arrhenius, Axel. En för Finland ny bastard, Viola canina x stagnina, tagen af G. Läng i Ladoga-karelen . F rey, Richard. Eni Finland anträffad myrmecofil dipter, Forcipomyia myrmecophilus Egger . Levander, K. M. Meddelande om Helsingfors Kämnpiaakäjä Palmgren, A. Carices fulvellae Fries . varaa Pesola, Vilho A. Salix pyrolaefolia Led. Ka uusi pajulaji Fennoskandialle i — Huomattavia kasvilöytöjä N- Kuusamosta i ja Kuolajärveltä Tjänstemännens ärsredogörelser. Ordförandens ärsberättelse Puheenjohtajan vuosikertomus . Skattmästarens ärsräkning er Botanices-intendentens ärsredogörelse . Zoologie-intendentens ärsredogörelse Bibliotekariens ärsberättelse. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1917—1918 . Rättelser. — Oikaisuja. — Berichtigungen. Meddelanden 43. Seite 289 Zeile 1 von oben steht mangei, lies maugei. ” = a gg i » volckmani, „ volckmari. - k- Do N v = laeviuscula, , breviuscula. A JOL 2330 beh AR E » > -B-Poppius, , E. Bergroth. Meddelanden 44. - 271 ' Sid. 215 216 217 219 222 229 176. 187 197 198 200 210 247 Seite- 49 Zeile 21 von oben und S. 52 Zeile 9 von oben sowie in der Figurerklärung steht baltica, lies balticum. Sid. 115 rad 14 nedifrän och sid. 183 rad 20 uppifrän stär V. Tenn- berg, läs H. Tennberg. Sid. 183 sää 18 uppifrån står H. san én, läs v. Sax6 — Sivu 193 rivi 19 ylh. on H. Saxen, on oleva U. Saxe en 193 rivi 21 ylh. on V. ee! on oleva H. . Tennben Ab =Regio aboensis- Al ==Alandia Ik =Isthmus karelicus Ka =Karelia australis Kb =Karelia borealis Kk =Karelia keretina Kl —=Karelia ladogensis Kol =Karelia olonetsensis Kon +=Karelia onegensis Kpoc=Karelia pomorica occidentalis Kpor=Karelia pomorica orientalis Kton =Karelia transonegensis Ks = Kuusamo Ksv = Karelia svirensis Le =Lapponia enontekiensis Li = Lapponia-inarensis Lim =Lapponia Imandrae Lkem ==Lapponia kemensis Lmur =L apponia murmanica Lp =Lapponia ponojensis Lt =Lapponia tulomensis Lv =Lapponia Varsugae EEE x 3 Jen an R:n TAE OA RT er nl ER SEE n R BET TÄN X k At KT AS Tae Pah 3 a Zz R. N EL LJ ; = =Nylandia TAAN A =Ostrobothnia australis. » ==-Ostrobothnia borealis." = Ostrobothnia kajanensis. = Ostrobothnia media = =Savonia australis?» ) = Savonia borealis =. =Satakunta Je ==Tavastia australis = =Tavastia borealis A ons de la Societas | pro Fauna et Flora Fennica en vente | chez tous les libraires ä Helsingfors. x liter ur Sällsk:s pro Fauna et 'Meddelanden af Societas pro Fauna = Flora Fennica förhandlingar: |. et Flora Fennica: < 8de häftet (1864—69, 1882) 4 Fmk 2:50! MEN 1808 Ja 00, 050: 4027] : Ben (LOGO NN AKE A ED RE BRAD Past, KN VSV ILTA) Len TKY PELATA e SE Vol. XV (1898-99). a J [0-00 "0 (1897 — 9) Taa La * Vol. XVI (18971900). , /, = 8 +|/:te <» (1898 99) < «y/n 1:50 = Vol XVII (1898-90). 2.0250, 08 [120] 118991900) =. „0, 21 = VoL.XVI (1899—1900) 27 = 273, 00701 20:08) s < A1900—1901) 05 5 ; KE VOL KI (190054 ne. (19011902) 00. 40, BE RE oo ee, 1902-1009). TER vät Vol: 91 (1901-4002) 1 G = 30:de v (1903-1904) na Vol. 99 (1901—1902) . Ne: 5 7: ralista 5 (1904- 1905) Pp A FÖL 23 (19011909) 0. = 19.—|32dra 7, —(1905—1906).-. 0", | s 1188:dje (1906-1907) RER U 104180000, 301): „eng SE 259 (1000--1904) < ne we A Vo. 2a (190921004) + |. MOST 1909) 2 an Zn ea ee 1909-1910) VN on pe 10 de UNE SN Vol’. 29 (1906 19087" yn vag: 1980075. 7 (1911-1912) LA Ro a (100801906) ee m 119121918). 5505, BL ans 4909] sn taas | 100 1,0 (1918—1914) 5 on Vol: 3211909) = <. mh sa. 0911-1919 Te Vol. 83 (1910—1911) <. 5 =8+|] A2dra 00 (1915—1916) a 0 le A : 50 50 SAR. 50 D 19.0. [2-19 119.19. 4909 10910 19. 09195 1010 ka ND UND SR AED OS. D NM O 19.5 ID DD N i NN E32 | an ; i [] Veen G ENE » > (1917-1018) 19500, NO 0191 PET) SS are a er IE Vol. 37 (1912—1918) < <, 120 „| Herbarium Musei Fennici: "Vol. BB 1 FE 2.10: I. Plants» vasculares (1889) ä Fmk 3: — Maki: SALLA ONS) 0, Fog Lör SR Masi (1894)... 00% ne Een Vol. 40 (1914—1915) 2, 1: ‚Vol... 42 (1915—1917) .„ „= 15: — || Festschrift für Palmen. 1—11. E Vol. 43 (1916) * san 10:=—|[2 (1905—1907) 0070. a Fmk 40; — © 193 RR MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. * FYRATIONDEFEMTE HÄFTET 1918 —1919. % > / MED EN PLANSCH, EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN. MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. HELSINGFORS 1920. JAF SOCIETAS _ PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 'FYRATIONDEFEMTE HÄFTET | 1918—1919. | X v EINE) N j a 4 ENT k y S a MED EN PLANSCH, EN KARTA OCH SJU FIGURER I TEXTEN. | \ MIT EINER DEUTSCHEN ÜBERSICHT. N HELSINGFORS 1920. HELSINGFORS 1920 a: Br. > J. SIMELII ARVINGARS BOKTRYCKERI A. B. Societas pro Fauna et Flora Fennica 1918-19, Ordförande: professor J. A. Palmen; vice-ordförande: professor K. M. Levander; sekreterare: docent A. Palmgren; skattmästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: profes- sor E. Reuter; intendenter: för de zoologiska samlingarna: professor A. Luther, t. f.: doktor T. H. Järvi, magister I. Väli- kangas; för de botaniska samlingarna: doktor H. Lindberg. Bestyrelse: professor J. A. Palmen, professor K. M. Le- vander, professor E. Reuter, professor A. K. Cajander, dok- tor H. Lindberg, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brothe- rus. — Suppleanter: universitetsadjunkt W. M. Linnaniemi, docent A. Palmgren. Redaktör för Meddelanden: doktor E. Häyren. Mötet den 5 oktober 1918. Emedan Sällskapets ordförande var förhindrad att vid sammanträdet närvara, intogs ordförandeplatsen af viceord- föranden, som hälsade Sällskapets medlemmar välkomna till det nya verksamhetsäret, tillika erinrande om, att sedan Sällskapet senast var församladt en dess medlem, professor emeritus Ernst Edvard Sundvik, skattat ät förgän- gelsen. Genom att resa sig frän sina platser hedrade Säll- skapets medlemmar den aflidnes minne. W Till korresponderande ledamot af Sällskapet invaldes =idocenten vid Uppsala universitet, filosofiedoktor Gunnar Samuelsson (föreslagen af docent A. Palmgren). Till 4 > 2 Wuorentaus. — Linnaniemi. 5.X. 1918. inhemska medlemmar invaldes student Eiler Forsius (föreslagen af amanuens R. Frey), filosofiemagister B. Geit- lin (föreslagen af intendent R. Palmgren), forstmästarene, filosofiemagistrarna L. Ilvessalo, Y.Ilvessalo, O. J. Lukkala och S. E. Multamäki (alla fyra föreslagna af professor A. K. Cajander) samt forstmästare A. Reuter (föreslagen af dr E. Häyren). Maisteri K. J. Vallen puolesta jätettiin painettavaksi kirjoitelma: Täydentäviä tietoja Jääsken putkilokasvistosta. Professor Fredr. Elfving öfverlämnade till Sällska- pet såsom gäfvor af doktorinnan Lilly Rancken och frö- ken Kaarina Kari tvenne fotografier, den ena af filosofie- doktor Holger Rancken, den andra af jägarkapten Käärlo Kalervo Kari. Doktor E. Häyren anmälde, att ingeniör J. V. Ehr- ström, som för reproduktion i ordförandens ärsberättelse 1917—1918 insändt en fotografi af sin hädangängne son, amanuens K. E. Ehrström, önskat öfverlämna densamma till Sällskapets fotografisamling. Ylioppilas Yrjö Wuorentaus ilmoitti tavanneensa niissä vesien mikrofauna-näytteissä, joita hän Seuran sti- pendiaattina oli viime kesänä eri osilla Pohjanmaata kerän- nyt, kaksi Diaptomus-lajia, nimittäin Diaptomus denticornis Wierz. ja D. vulgaris Schmeil, joiden esiintyminen Suomessa ei ennen ole ollut tunnettua. Valtionentomologi fil. toht. Walter M. Linnaniemi esitelmöi erään maallemme uuden tuhohyönteisen, viirukas- kaan (Deltocephalus striatus) tuhoisasta esiintymisestä kesällä 1918 maamme lounaisosissa. Laji on kyllä maassamme ylei- nen niittymailla, mutta sitä ei tätä ennen ole todettu tuhoi- saksi viljalajeillemme. Suurin tuho oli kohdannut vehnää ja ruista, mutta oli hyönteinen ahdistanut paikotellen myös- kin kevätviljaa, etupäässä kauraa. Tuhoa on todettu enem- män tai vähemmän yleisenä yli kymmenessä pitäjässä ja oli tuho paikotellen aivan täydellinen. Tämän hyönteisen viime kesänä aiheuttamat vahingot nousevat epäilemättä nykyisten hintojen mukaan useampaan miljoonaan markkaan. 5.X. 1918. A. Palmgren. — Elfving. — K. Hilden. 3 Sekreteraren, docent Alvar Palmgren redogjorde för ett af honom i augusti 1918 i Geta socken (Östergeta) pä Äland gjordt fynd af den sällsynta ormbunksarten Blech- num spicant (L.) Sm., tidigare hos oss känd endast från Äland: Sund, Gesterby, samt Kroksnäs vid Borgå. Likaså medde- lade föredragaren ett af honom pä Äland (Saltvik: Näs, augusti 1918) gjordt fynd af hybriden Betula nana X odorata, ett fynd som tyckes gifva vid handen, att den frän Äland icke kända dvärgbjörken därstädes förekommer eller i hvarje händelse tidigare förekommit. Ett utförligare meddelande om dessa bägge fynd skall framdeles lämnas. Professor Fredr. Elfving förevisade exemplar af en i Finland endast en gäng tidigare anträffad svampart af rök- svamparnas familj: Polysaccum crassipes DC. Exemplaren hade den 23 september 1918 tagits af fru Matilda Ju- selius pä Kankaanpää-mon, där de växte uppstickande ur sanden pä den för motarbetande af eldfara barskrapade mo- kanten invid landsvägen Jämijärvi-Kankaanpää. Tidigare hade arten anträffats ä Liimatta vid Viborg af herr A. Thes- leff (Meddelanden XIX, sid. 101). Pä platsen där Polysaccum växte hade fru Juselius äfven tagit Scleroderma vulgare Fr. och Rhizopogon roseolus (Corda) Th. Fr. Fil. mag. Kaarlo Hildén förevisade ett monströst exemplar av Plantago maritima, funnet av skolelev Tauno Karvonen ä en klippholme i Esbo yttre skärgärd i bör- jan av augusti 1918. Monstrositeten utmärkes av att skärm- bladen abnormt tillväxt (deras längd 1—2 cm) och blivit bladartade, varjämte blomfästet i hög grad förkortats. En- ligt O. Penzig (Pflanzen-Teratologie II, Genua 1894) före- komma anomala bildningar av detta slag hos arten ,dä och dä“, varvid stundom även abortion av blommorna iakttages. Ä det förevisade exemplaret äro emellertid blommorna, ät- minstone till det yttre, normala. I botaniska museets tera- tologiska samling finnes en liknande monstrositet hos samma art, tillvaratagen utanför Nystad den 24 juli 1895 av hr Heikki Söderman. — Anomalin förekommer tämligen allmänt hos Plantago major, av vilken art monströsa bild- 4 K. Hilden. — Elfving. — Wainio. 5. X. 1918. ningar av ifrågavarande slag i flere exx. tillvaratagits jämväl i vårt land. Magister K. Hildén lämnade vidare ett bidrag till kännedomen om ekorrens biologi. — , Den 11 au- gusti 1918 iakttog jag en ekorre, som sittande på marken gnagde en större svamp, en Russula-art, tillhörande de giftiga arterna inom släktet. Jag var i tillfälle att under några mi- nuters tid på endast få stegs avstånd följa med dess före- havanden. Ekorren är, som känt, allätare, men torde svamp dock ej höra till dess vanliga föda. En liknande iakt- tagelse har i Finland tidigare gjorts av prof. E. E. Sun d- vik (jfr Suomen Luurankoiset, sid. 36); vid detta tillfälle "transporterade ekorren varje gång svampen upp till en träd- gren, där den sedan förtärde födan. Hennings (Die Säu- getiere Deutschlands, Leipzig 1909) omnämner, på tal om ekorrens födoämnen, att arten tillfälligtvis begagnar sig av svamp." I anledning af det sist anförda meddelade professor Fredr. Elfving, att äfven han sett ekorrar transportera svamp. Doktor E. A. Wainio lämnade följande tvenne Liche- nologiska notiser. ; 1. Den af Zopf i Berichte d. Deutsch. Bot. Gesellsch., Festschr. 1908, p. 95 och 99, uppställda arten Cladonia de- stricta är ej identisk med CI. amaurocraea f. destricta Nyl., som omnämnes i Nylanders Lich. Scand. p. 59 och an- träffats pä Degerö nära Helsingfors. CI. destricta Zopf bör därför erhälla ett nytt namn, CI. Zopfii Wain. Arten skiljer sig frän CI. amaurocraea genom förekomsten i dess podetier af sguamatsyra och destrictinsyra (jämte laevonsyra) äfven- som genom saknaden af ett broskartadt lager i det inre af podetierna. Hos CI. amaurocraea har af Z opf däremot an- träffats coccellsyra och cenomycin (jämte laevonsyra). Bägge arterna skilja sig frän CI. uncialis genom saknaden af rödt färgämne i pycnoconidangierna. F. destricta Nyl. är endast en nägot förkrympt modifikation af CI. amaurocraea. 5. X. 1918. Wainio. — Idman. 5 2. Chiodecton tentaculatum Wain., anträffad på Maria- nerna, skiljer sig frän Ch. sphaerale Ach. genom förekomsten i dess bäl och pseudostromer af gonidier hörande till Nylandera tentaculata Hariot (Notes sur le genre Trentepohlia, Journal de botanigue 1890, p. 41), som numera äfven är anträffadi Kuopio af doktor K. Linkola säsom själfständig alg, be- släktad med Trentepohlia. Medicinalrädet G. R. Idman lämnade följande medde- lande om den för Finlands flora nya Lepidium latifolium L. Sistförflutna sommar (1918) anträffade herr C. G. Ti- gerstedt och undertecknad uti Hitis skärgärd en för lan- dets flora ny högre växt, Lepidium latifolium L. Fyndet gjordes ä ett litet skär, det s. k. Elgskäret, beläget ungefär 4—5 kilometer frän Högsäralandet. Arten växte längs med en liten bukt å skäret uppå hafstäng alldeles invid vatten- linjen. Efter en ungefärlig beräkning funnos här cirka 200— 300 exemplar, hvilka voro mycket frodiga och yfviga. Växten blommade dä icke ännu — det var den 26 juli — ännu mindre hade den nägra frukter, hvarför vi ej heller kunde bestämma densamma. Emellertid fann jag nägot högre upp pä stranden växande pä sand ett par tre stycken torftigare exemplar med till hälften utslagna blommor. Dessa pres- sade jag och visade vid min hitkomst ät dr H. Lindberg, som konstaterade att vi hade att göra med Lepidium lati- folium. Denna växt har ju säsom bekant tidigare tagits i Finland, men dä icke säsom inhemsk, utan säsom ett till- fälligt fynd. Att vi här icke hade att göra med någon till- fällig fyndplats, en ballastplats, framgär af den relativt stora mängden af frodiga exemplar samt däraf att växten anträf- fades växande ä täng. Dessutom är vattnet omkring skäret grundt och fullt af undervattenstenar, sä att nägon större farkost svärligen kan landa vid detsamma, och gafs det för öfrigt ej heller nägra tecken, som skulle tydt pä att här en gäng funnits ballastplats. Man fär säledes med full säker- het anse växten vara spontan ä skäret, sä att vär vilda flora genom fyndet erhällit en ny tillökning. 6 Håkan Lindberg, Entomologiska exkursioner 1917. 5.X. 1918. Student Häkan Lindberg inlämnade berättelse över Entomologiska exkursioner sommaren 1917, varur medde- las följande utdrag. Vären 1917 erhöll jag av Sällskapet ett stipendium för att i Lojo jämte angränsande socknar bedriva entomolo- giska studier, särskilt rörande gruppen Hemiptera och hit- hörande arters yngre utvecklingsstadier. Exkursioner företogos främst i olika delar av Loio och i Karislojo, varjämte tillfälle erbjöds till en längre resa i grannsocknarna Vichtis, Pusula, Nummis och Sammatti. Dessa sistnämnda socknar äga en natur, olik den en Lojobo är van vid. De oräkneliga små åarna och träsken trycka här sin prägel på landskapet. En stor del av Lojo socken upp- tages däremot av Lojo sjö, som bildar långa vikar, vilkas stränder, tätt bevuxna med vide och andra buskar, utgöra ett givande fält för entomologen; i sjön ligga utströdda otaliga större och mindre holmar, där soliga backar med den rikaste vegetation omväxla med täta lövträdsdungar. Sådan är naturen bl. a. på Storön och Jalassaari. Här före- komma också flere ädla trädslag: ek, lind, lönn och alm. Lojo ås med sin egendomliga markvegetation, med sina tal- lar och granar genomlöper Lojo och Vichtis socknar. I trakter med så olika natur finner även entomologen stor omväxling. Bland i Lojo anträffade skinnbaggar må särskilt följande framhållas: Phimodera fennica, Pentatoma pinicola, Oxycar- enus modestus, Tropistethus holosericeus, Pterotmetus staphy- linoides f. macr., Ischnochoris hemipterus f. macr., Acompus rufipes f. macr., Aradus brevicollis, Aneurus laevis, Lygus rhamni, Alleotomus gothicus, Capsus scutellaris, Pithanus mär- kelii £. macr., Myrmecoris gracilis, Pilophorus perplexus, Pie- zostethus parvulus, Nabis limbatus f. macr., Nabis boops, Mesovelia furcata £. macr., Gerris najas. En stor del av min tid ägnade jag under sommaren ät insamling och studium av hemipterlarver. Dels insattes det insamlade materialet i sprit, dels bibehölls detsamma levande för att nä full utveckling, varigenom en säker bestämning möjliggjordes. Värdväxterna antecknades noggrant. Av Fin- 5.X. 1918. Häkan Lindberg. — I. Hilden. 7 lands cirka 375 arter, av vilka dock mänga äro stora säll- syntheter, har jag insamlat larver till inemot 150. Larver av större arter ha samtidigt uppklistrats på lapp, under det de mindre arternas och i synnerhet capsidernas larver, vilka vid torkning skrumpna, i regeln alla förvarats i sprit. Det insamlade materialet hemipterlarver skall, sedan det under kommande somrar kompletterats, ställas till Säll- skapets disposition. Till Entomologiska museet har inläm- nats av Hemiptera och Coleoptera från Lojo och omgivande socknar cirka 550 arter i nära 1,000 exemplar. Student Ilmari Hildén lämnade följande meddelande: Spridda faunistiska anteckningar från Ilomants. Senaste sommar (1918) var jag i tillfälle att en kortare tid vistas i Ilomants kyrkby. Därunder erhöll jag ett antal uppgifter angående några anmärkningsvärda däggdjurs före- komst i trakten. För dessa notiser står jag i tacksamhetsskuld till forstmästare Torsten Rosenbröijer, som i egen- skap av kronoforstmästare för Ilomants' norra revir sedan år 1911 vistats å orten och därunder företagit långa färder inom områdets olika delar. Lodjur, Lynx lynx (L.). Vintertid kunna spår av lodjur nästan regelbundet iakttagas, men är det då fråga om kring- strykande individer. Arten är sannolikt ej mera bofast inom området. Järv, Gulo luscus (L.). Förekommer å orten endast dä renarna företaga vandringar in på finskt område. Inom Ilo- mants’ södra revir är den sannolikt bofast. Mård, Martes abietum (L.). Ännu för c. 10 år sedan förekom märden allmänt å orten, men torde numera vara alldeles utrotad. Varg, Canis lupus L. Av en å orten bosatt person er- höll jag uppgift om, att en varg under ett par tre års tid varit synlig i dessa trakter. Den synes företaga strövtåg inom ett område, som begränsas av Varpajärvi, Oskijärvi och Kovero. Under sommaren 1918 hade den åter dödat flere får. Vargen är annars en sällsynt gäst inom reviret; senast har ett exemplar skjutits för c. 20 år sedan. 8 I. Hilden, Spridda faunistiska anteckningar från Ilomants. 5.X. 1918. Räv, Vulpes vulpes (L.). Allmän. Forstmästare K. W. Hirvisalo har i sin ägo ett skinn av korsräv, som han senaste vinter köpte i Ilomants. Ett annat skinn av korsräv köptes av forstmästar Rosenbröijer vintern 1917; även detta exemplar härstammar frän orten. Björn, Ursus arctos L. Är icke sällsynt. Görstor skada genom att fälla boskap. Sommartid iakttages björnen sär- skilt pä ömse sidor om Haapajoki ä, i synnerhet mellan Haukivaara by och Viborgs länsrä. Förekommer allmän- nare inom Ilomants” södra revir. Ren, Rangifer tarandus (L.). Förekommer ej mera sta- bilt inom reviret, men företager nästan varje vinter strövtäg Över gränsen frän ryska sidan, där den ej är sällsynt. Bland annat har forstmästar Rosenbröijer iakttagit talrika spår av ren vid Syväjärvi sjö inom vära riksgränser samt vär- vintern 1912 (1913?) sett en flock pä 7--8 individer pä samma ställe. En av skogvakterna inom reviret har fler- faldiga gänger under de senaste ären iakttagit flockar pä ända till 100 individer vid Liusvaara stora sjöar pä ryska sidan alldeles invid gränsen. Enligt gamla personers utsago har arten för ej sä länge sedan förekommit bofast inom omrädet, där den i synnerhet uppehällit sig pä en stor mosse norr om Koitere sjö. Pä renens förekomst i dessa trakter tyder även namnet Petrasaari, en ö i Koitere. I detta sammanhang vill jag nämna nägra ornitologiska iakttagelser, som jag gjorde under vistelsen i Ilomants. Grönsängare, Phylloscopus sibilator (Bechst.). I närheten av Ilomants kyrkby iakttog jag en sjungande <& 8. VIII. 18. Har enligt ,Suomen Luurankoiset“ ej tidigare anträffats inom Kb. Hämpling, Acanthis cannabina (L.). 8. VIII. 18 såg jag i kyrkbyn en flock pä c. 20 individer, vilka sannolikt voro stadda pä flyttfärd. „Suomen Luurankoiset“ omnämner ej arten frän Kb. Kungsörn, Aguila chrysaötus (L.). Endast ett par häckar numera inom Ilomants' norra revir. Forstmästar Rosen- 5. X. 1918. I. Hilden. — Eklund. 9 bröijer har funnit boet, som är beläget vid Valkeavaara by, 1 km söder om Lutinjoki ä. Hökuggla, Surnia ulula (L.). Vid Kuisma gästgiveri pä vägen mellan Kaltimo station och Ilomants kyrkby observe- rade jag ett exemplar sittande pä en gärdsgärdsstör. ,Suo- men Luurankoiset“ räknar fägeln, likasom även de före- gäende, till arter, vilka sannolikt förekomma inom provinsen Kb, men ännu ej iakttagits därstädes. Ringduva, Columba palumbus L. I närheten av kyrk- byn säg jag 2 exx. 3. VIII. 18. Forstmästar Rosenbröijer iakttog första gången ringduvan å orten hösten 1917. Även denna art är enligt , Suomen Luurankoiset" , verisimiliter occurrens, sed nondum observatus“. Ängsknarr, Crex crex (L.). 3. VIII. 18 hörde jag ängs- knarrens karakteristiska läte vid kyrkbyn. Är i ,, Suomen Luurankoiset“ alls ej upptagen för provinsen Kb. Student Ole Eklund redogjorde för Convolvulus se- pium i Korpo skärgård. Då jag i slutet av juni 1916 i botaniseringssyfte vista- des på Brunskär i Korpo södra skärgård, gjorde jag å det närbelägna Nästlandet ett fynd av Convolvulus sepium. Eme- dan denna växt ej tidigare antecknats från prov. Ab') och litteraturen angående dess förekomst inom landet är ganska tunnsådd, torde en närmare beskrivning av fyndplatsen vara på sin plats: Södra delen av Nästlandet är uppfylld av berg, i vilkas skrevor och ojämnheter odon och Juniperus communis var. nana bilda huvudmassan av vegetationen, vadan växtlighe- ten i denna del av holmen är tämligen steril. Norra delen företer däremot större omväxling i florans artsammansätt- ning. Sydkusten av Nästlandet och den mot SSO utskju- 1) Närmaste kända fyndort för Convolvulus sepium torde vara Al: Sottunga: Finnö, där den pä 1890-talet upptäcktes av A. Wahlberg bland strandalar och av upptäckaren ansägs som ursprunglig, en me- ning, som delas av dr A. Palmgren, som besöktfyndplatsen (se A. Palmgren: Studier öfver löfängsomrädena pä Äland, noten sid. 606). 10 Eklund, Convolvulus sepium i Korpo skärgård. 5.X. 1918. tande udden bilda en trubbig vinkel, öppen mot SW. Denna bukt kantas av klippstränder, utom i sin innersta del, där bergen i någon mån träda tillbaka, lämnande plats för en i det närmaste triangulär, till arealen helt obetydlig flik stenig havsstrand, där vindar och vågsvall hopat en massa tång, av vilken största delen är stadd i förmultning och redan klätts av ett frodigt växttäcke, där i synnerhet ståtlig Isatis tinctoria faller i ögonen. Ett tiotal meter från stranden sammansluta sig bergen, bildande en kilformig vinkel, vars sidoplan luta rätt brant mot det underliggande strandplanet, som sålunda mot N, NO, O och NW är väl skyddat mot alla kalla vindar, men i stället är öppet för den värmande södersolen. Med andra ord, platsen är synnerligen lämplig för utvecklingen av en rik och frodig växtlighet. På den ovannämnda tång- banken uppträder Convolvulus sepium tongivande bland Isatis, uppför vilken den klänger. Något närmare vattenbrynet växa Potentilla anserina, Festuca rubra var. arenaria, Galium palustre, Myosotis laxa (tämligen allmänt spridd i Korpo hela yttre skärgård) och, egendomligt nog, Myosotis arvensis. Mera inåt land övergår tångbädden i fet mylla, där Urtica dioica (tydligen , vild" på Nästlandet) växer yppigt, intrasslad i Convolvulus sepium, som här bildar ett virrvarr av på mar- ken utbredda, med varandra sammanflätade och -tovade stjälkar. Ännu något längre inåt land vidtager vegetation av Ribes nigrum, och i närheten av bergsidorna, där större stenar och klippstycken belamra marken, uppträda Rubus idaeus, Juniperus communis var. nana och grupper av Aspi- dium filix mas. Vid tiden för mitt besök pä Nästlandet kunde jag ej upp- täcka spär av blomknoppar (än mindre blommor) hos Con- volvulus sepium, vilket förhällande jag antog bero därpä, att sädana ej än (26/VI) hunnit utvecklas. När jag emellertid i medlet av augusti 1917, säledes den tid, dä växten plägar blomma som rikast, besökte platsen, stodo varken blommor eller blomknoppar att upptäcka. Av allt att döma synes Convolvulus sepium vara steril pä Nästlandet trots den i alla avseenden gynnsamma lokalen. 5.X. 1918. Eklund. — A. Palmgren. 11 Utan tvivel är Convolvulus sepium ursprunglig pä Näst- landet. Denna holme är obebodd och besökes blott sällan av människor (och i sä fall främst den norra delen). Den bukt, där växten förekommer, kan trots sitt skyddade läge ej tjäna som tilläggsplats för båtar, ty blindskär uppgrunda inloppet. Intet tyder sälunda pä att växten genom män- niskans medverkan spritt sig till Nästlandet. Förutom genom förekomsten av Convolvulus sepium är Nästlandets vegetation i viss män intressant genom den vattensamling, som är belägen i holmens inre. Vattensam- lingen bestär av tvenne väsentligen olika, med varandra kommunicerande delar, nämligen den södra delen, som utgöres av ett avlångt, omkring 0.5—0.s m djupt bäcken i berggrun- den, och den norra delen, som har mera kärrartad karaktär. Dessa båda bäcken övergå omärkligt i varandra. I det förra (det med hård botten) växer ymnigt en Potamogeton-art, som vid tiden för mitt besök (26/VI) befann sig på ett så outvecklat stadium att en fullt säker bestämning ej kunde göras men som synes vara Potamogeton praelongus. I den norra, kärrartade delen av vattensamlingen, där bl. a. Au- lostomum gulo förekommer, växer Nymphaea alba, vars före- komst på Nästlandet var ganska oväntad. Helt visst har växten, likasåväl som iglarna, luftvägen transporterats till holmen genom förmedling av änder eller andra simfåglar, vilka pläga besöka nämnda vattensamling. Utom på Nästlandet finnes Convolvulus sepium (enligt fullt trovärdig uppgift av husbonden på Brunskär: Norrgård) å det Brunskär tillhöriga, obebodda och avsides belägna Krogskär: Västerkobben, där den, enligt uppgift av samma person, torde blomma varje år. I anledning af herr Eklunds meddelande afgafs följande uttalande af docent Alvar Palmgren: Om Convolvulus sepium L. och Fritillaria Meleagris L. i Finland. Vid Societas” pro Fauna et Flora Fennica sammanträde i dag (den 5 oktober 1918) har Studeranden Ole Eklund utförligt redogjort för ett fynd af Convolvulus sepium å det = 12 A. Palmgren, Convolvulus sepium och Fritillaria Meleagris. 5. X. 1918. Brunskär närbelägna Nästlandet i Korpo södra skärgärd (Convolvulus sepium i Korpo skärgärd, Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. H. 45, s. 9—11). Herr Eklund häller för alldeles afgjordt, att arten pä platsen i fräga är fullt spontan. Det är med synnerlig tillfredsställelse jag tagit del af detta med- delande. Fyndet pä den obebodda utskärsholmen i Korpo tyckes mig nämligen bekräfta riktigheten af den uppfattning, jag uttalat beträffande artens förekomst på Sottunga: Finnö i den åländska skärgården (Studier öfver löfängsområdena på Aland, I—III, 1915—17, s. 606—607). Såsom af uttalan- det pä anfördt ställe framgär, gjorde framlidne Herr Arthur Wahlberg med skärpa gällande, att Convolvulus sepium på den af honom funna lokalen i Sottunga („hafsstrand, sling- rande bland albuskar, 25. 8. 1896" i Herbarium Musei Fen- nici) vore att betrakta som fullt inhemsk. Hans uppfattning vann emellertid ej gehör inom tongifvande kretsar af detta Sällskap, och de af Herr Wahlberg genom Sällskapet till Finska Museet inlämnade exemplaren blefvo icke införlifvade med den finska samlingen. Något skäl att förneka Convol- vulus sepium full medborgarrätt på Åland fanns dock allde- les icke. Arten uppträder här på en fullt naturlig ståndort, en med klibbal (Alnus glutinosa) bevuxen strandsluttning. Hela uppträdandet röjer ock den fullt hemmahöriga arten. — Efter Herr Wahlbergs uppträdande (tyvärr icke i tryck bevaradt) för Convolvulus sepium's upptagande bland spon- tana finska arter har densamma anträffats på nya lokaler i Finland och äfven af några författare, helt säkert med full rätt, betecknats som finsk, en uppfattning som äfven delas af Hj. Hjelt (s. 402) i femte tomen af Conspectus Florae Fennicae, som vid tiden för redigeringen af detta medde- lande utkommit ur trycket, och dit här hänvisas. Något medgifvande af den tidigare gjorda feluppfattningen af det Wahlbergska fyndet har dock icke gjorts före mitt ofvan berörda uttalande (1916). Att man velat betrakta Convolvulus sepium såsom genom människans förvållande inkommen i vårt land, finner gifvet- vis sin förklaring dels däri, att arten så allmänt anträffas 5. X. 1918. A. Palmgren, Convolvulus sepium och Fritillaria Meleagris. 13 odlad eller uppenbarligen förvildad, dels sannolikt ocksä däri, att densamma genom blommornas prakt verkar främ- mande för vär flora. Helt visst har man dock i detta fall säsom beträffande mängen annan praktfullare art, exempel- vis kungsliljan, Fritillaria Meleagris, begätt en orätt. Mate- rialet för odlingen har pätagligen i mänget fall tagits frän den omgifvande naturen, där tidigare vid mindre långt fram- skriden uppodling af de bördiga markerna helt visst mängen nu sällsynt art uppträdt ymnigare samt mähända en eller an- nan nu utgängen art haft ett hemvist. Frän odlingen har sä mähända en ny förvildning skett. I det ena som det andra fallet har man helt säkert mängen gäng i en senare tid funnit det alldeles själfklart att betrakta den i verklig- heten primära förekomsten pä den naturliga terrängen som sekundär. I detta afseende ett belysande exempel, hemtadt ur Fritillaria Meleagris' förekomst pä Äland. I min ofvan berörda afhandling om Älands löfängar har jag — biträdande en tidigare af Forstmästaren Justus Montell uttalad uppfattning (,Om Fritillaria meleagris' och Papaver dubium’s förekomst pä Äland* i Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. H. 29, 1902—1903, s. 168-170) gjort gäl- lande (s. 253—254), att kungsliljan pä sina tvenne växtplat- ser pä Aland (Lemland: Eskskär samt Geta: Höckböle holme) är att betrakta som fullt inhemsk. Den af Montell uppda- gade fyndplatsen i Geta utgör en typisk strandäng inom Höckböle holmes löfängsomräde (hörande till Höckböle hem- man, icke Bolstaholm, säsom i mitt ofvan berörda arbete uppgifves). Här insamlades arten ännu senaste vär (1918) af ortsbefolkningen. Fullt lifskraftig pä Höckböle mark har den förliden vår i tvenne individer yppat sig pä en ny lokal, c:a 1 km aflägsen frän den ursprungliga, nämligen pä en äng väster om och strax intill Höckböle gärd, sedan en längre tid gästgifveri. Den 16 juni egde växtligheten här närmast kring de tvenne exemplaren af kungsliljan följande sammansättning (täthetsgraden Norrlins; se Palmgren 1. c. s. 150). 14 A Palmgren, Convolvulus sepium och Fritillaria Meleagris. 5. X. 1918. Aira caespitosa 3 Alchemilla pastoralis 4 Sesleria coerulea 7 Trifolium pratense 5 Carex flava 4 Vicia cracca 5 Ophioglossum vulgatum 4 Lathyrus pratensis 4 Listera ovata grupper Polygala amarella 4 Polygonum viviparum 4 | Carum carvi 3 Ranunculus auricomus 4 Primula veris 2 Potentilla erecta 6 Pr. farinosa 2 Geum rivale 4 Chrysanthemum Leucanthemum 3 Filipendula Ulmaria 4 Hypochoeris maculata Filipendula hexapetala grupper Vid mitt besök förliden sommar i Geta erfor jag, att kommunens kyrkoherde Pastor J. L. Vikman, intresserad blomstervän, för ett antal år sedan till sin trädgård öfver- flyttat exemplar af kungsliljan från Montells lokal. Antag att detta förhållande i en framtid råkat i glömska, att fynd- platsen på Höckböle holme ej vore bekant, men att arten i en framtid blefve upptäckt därstädes. Helt visst gjorde man då gällande, att den dit sått sig från odlingen i prestgårds- trädgården, där den sedan gammalt trifts väl, förökat sig och blifvit bekant för bygdens folk. Med hänsyn till det sagda synes man med Montell (l. c.) med skäl kunna draga i tvifvelsmål, om arten verkligen, i enlighet med uppgifter i litteraturen (se exempelvis Stockholmstraktens växter, 1914), i Sverige är att betrakta såsom inkommen genom männis- kans medverkan. Beträffande Convolvulus sepium må ännu nämnas, att arten för c:a 20 år sedan, kanske ännu i dag som är, upp- trädde jämförelsevis rikligt i ett strandsnår af al på den mot Helsingfors vettande sidan af Drumsö, ett stycke söder om stora ångbåtsbron. Högst sannolikt är arten också här ursprunglig. Till stöd för antagandet att Convolvulus sepium på sina här afhandlade fyndplatser på Åland och i Korpo äfvensom helt visst på en god del växtplatser i öfriga södra Finlands kusttrakter är fullt spontan må ännu hänvisas till artens utomordentligt vidsträckta utbredning öfver hufvud. Så upptages den redan af Alph. de Candolle i Géo- graphie botanique raisonnée (1854, s. 573) i kategorin „Plan- 5. X. 1918. A. Palmgren. — Häyren. 15 tes phanerogames occupant le tiers au moins de la surface terrestre du Globe*, en kategori som i öfrigt blott räknar 116 arter. Doktor Ernst Häyren ville hänvisa till en af honom tidigare meddelad uppgift om Fynd af Convolvulus sepium i Ekenäs skärgärd (Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 24, sid. 44, midtersta stycket). Enligt af honom pä platsen gjorda, ännu bevarade anteckningar förekom arten härstädes är 1897 pä tvenne holmar i yttre skärgärden: 1) Getskär, pä södra stranden af holmens östra del, mellan klibbalar pä täng vid foten af ett berg; 2) Espskär, ett ställe pä södra stranden nedanför att berg ytterom klibb- balarna, st cp, företrädesvis pä äldre täng ofvan ett om- råde med Sonchus maritimus. De pä Getskär insamlade exemplaren äro blommande, de frän Espskär sterila. Fynd- ställena hade icke varit använda säsom landnings- eller in- lastningsplatser, utan syntes oberörda af kulturen. Den i Medd. 24, sid. 44, nedtill, ätergifna uppfattningen, att arten „synbarligen i tiden blifvit öfverförd till dessa holmar med barlast“, härrör icke af meddelaren, säsom antagits af Hjalmar Hjelt i Conspectus Florae Fennicae, Vol. V, sid. 404, rad 18 och 19 uppifrän, hvilket antagande härmed tillbakavisas. Tilläggas mä, att meddelaren pä fyndplatsen i fräga icke hade sett nägot spär af barlast, och att af- ständet till Ekenäs stad, där arten odlas i trädgärdarna och mängen gäng träffas förvildad pä afstjälpningsplatser, är c. 2 mil, hvarjämte bör ihägkommas, att talrika holmar och tvä stora skärgärdsland ligga emellan staden och fynd- ställena. De tillfälliga förekomsterna i Ekenäs stad ha tyd- ligen intet samband med förekomsterna pä Getskär och Espskär, där växten pä goda skäl bör anses vara spontan. Föredragaren ville jämväl erinra därom, att doktor Wi- dar Brenner funnit ett individrikt beständ af Convolvu- lus sepium pä Stor-Ramsö i Ingä pä med Ekenäs-lokalerna likartad växplats och ansett arten här vara fullkomligt vild (Meddelanden 38, sid. 71) samt att densamme till Sällska- 16 Häyren. — Wuorentaus. — Linkola. 5. X. 1918. pets samlingar inlämnat blommande exemplar frän Snapper- tuna, Strömsö Hummelskär, insamlade pä hafsstrand är 1913. Därjämte hade doktor Harald Lindberg medde- lat, att han funnit samma art vildt växande i S:t Johannis sockens skärgärd pä holmar, där den trettio är tidigare an- träffats af A. J. Mela (Meddelanden 24, sid. 45). Dessa fynd gifva synbarligen stöd ät föredragarens uppfattning om fyndens i Ekenäs yttre skärgärd spontana natur. Ytter- ligare kan nämnas, att i föredragarens herbarium ligger ett blommande exemplar, insamladt pä hafsstrand pä Löparö i Sibbo är 1916 af T. Anttila, men ville föredragaren i brist pä närmare uppgifter om detta fyndställes natur och läge tills vidare lämna oafgjordt, huruvida arten här var spontan eller icke. Ylioppilas Yrjö Wuorentaus mainitsi, että elokuun alussa 1914 Tvärminnen eläintieteelliseltä laitokselta oltaessa retkellä Tammisaaressa tavattiin Convolvulus sepium L. kau- pungin satamassa, missä se kasvoi ruohikossa sorarannalla ja kukki parhaillaan. Tohtori K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Tulokas- kasvistosta eräillä rautatieasemillamme kesällä v. 1918. Äsken kuluneina kesinä on lukuisilla rautatieasemilla ja -pysäkeillä eri osissa maatamme ollut tavattavissa tulo. kaskasvisto, joka lajirunsautensa ja vierasmaisen lajikokou- muksensa puolesta on ollut omiaan herättämään melkoista huomiota. Tietoja tästä tulokaskasvistosta on toistaiseksi julaistu vain Jääskestä (Valle, L. Y. 1917, s. 206), Jyväs- kylästä (Linkola, Meddel. 43, s. 165—170) ja Kajaanista (Kyyhkynen, L. Y. 1917, s. 207). Kun varsinkin kas- vistohistoriallisen tutkimuksen kannalta on pidettävä erit- täin suotavana, että havainnot tästä viimeaikaisesta kasvien- vaelluksesta, jonka aiheuttajina viime vuosien poikkeukselli- silla olosuhteilla epäilemättä on suuri osallisuus, tulevat tunnetuiksi, esitän seuraavassa yhdistelmän asiaa koskevista huomioistani, jotka tein kuluneena kesänä eri osissa maata. 5.X.1918. Linkola, Tulokaskasvistosta eräillä rautatieasemillamme. 17 Tarkoitetut havainnot koskevat tulokaskasvistoa seu- raavilla asemilla ja pysäkeillä: Oulunkylä as. (havaintopäivä 2/3), Malmi as. (?/,) (suurin osa täällä tavatuista lukuisista lajeista kasvoi aseman vieressä sijaitsevien Agroksen, Sido- rowin, Hankkijan ja Laborin varastomakasiinien luona, Ag- roksen makasiinien luona varsinkin suurella varastopihalla), Tikkurila as. ('?/,) (enimmät tulokkaat kasvoivat täällä ai- van aseman vieressä sijaitsevaan pellavaöljytehtaaseen joh- tavien ratakiskojen lähettyvillä), Kerava as. (!?/,), Elisen- vaara as. ('t/,; havainnot vaillinaiset), Sortavala as. ('4/;), Helylä as. ('*/-), Rytty pys. ('*/;), Kaalamo as. ('*/.), Matka- selkä as. (!*/,), Pälkjärvi pys. ('3/7), Lieksa as. ('?/.), Vieki pys. Lieksan pitäjässä ('%,) ja Nurmes as. ('!/,). Sitäpaitsi tein hät'hätää, postijunan lyhyenä seisonta-aikana asemalla, havaintoja Lapuan ("9/g), Kauhavan ("/;) ja Kannuksen (!?/,) ja osittain Tornionkin (?°/,) asemilla, mistä ne kuitenkin ovat hyvin vaillinaisia. Lisäksi mainitsen seuraavassa veljeni lyseol. Martti Collanin keräysten mukaan muutamia löytöjä Tohmajärven asemalta (/3) ja kesällä v. 1917 näkemäni sa- tunnaiskasvit Vesijärven (?/;) ja Mäntyharjun (!!/,) asemilta. Tulokaskasveiksi olen lukenut paitsi ilmeisiä adventivi- kasveja myös erinäisiä muita kasveja, jotka todennäköisesti ovat äskettäin saapuneet rautatieliikenteen mukana ja joiden mainitseminen osaltaan valaissee rautatieliikenteen merki- tystä , tavallisempien" kasvien levittäjänä. Useimmiten tu- lokkaat kasvoivat lastaussiltojen vieressä ratakiskojen välissä tai sivuilla; vain suhteellisesti harvoin ne olivat joutuneet kauemmas rautatievaunujen purkamispaikoilta. Eräillä ase- milla oli kasvisto odottamattoman lajiköyhä siitä syystä, että ratapiha vähää ennen oli aivan harmillisen tarkoin puhdis- tettu rikkaruohoista. Edellä mainituilla asemilla ja pysäkeillä tapaamani tulo- kaskasvit ovat seuraavat: (Dactylis glomerata. Kb. Lieksa; Vieki us. yks.; Nur- mes us. yks.) Bromus arvensis. N. Malmi 1 yks. Hankkijan makasii- nien edustalla. 2 18 Linkola, Tulokaskasvistosta eräillä rautatieasemillamme. 5.X. 1918. Br. sguarrosus. KI. Kaalamo 8 yks. (determ. H. Lind- berg). Lolium linicolum. N. Tikkurila us. yks. Cannabis sativa. Kb. Nurmes 1 yks. Fagopyrum fagopyrum. N. Malmi 2 yks.; Kerava 1 yks. Atriplex sp. Oa. Kauhava 1 yks. Salsola kali B tenuifolia. Ta. Vesijärvi, ratakiskojen vä- lissä laivalaiturin luona 2 yks. 1917. Melandryum album. N. Malmi 1 yks. — Kb. Lieksa 1 yks. Agrostemma githago. N. Malmi 3 yks.; Tikkurila 1 yks.; Kerava 1 yks. (Scleranthus annuus. Kb. Vieki us. yks.) Barbarea barbarea. N. Oulunkylä; Malmi. — KI. Sorta- vala; Rytty; Pälkjärvi 2 yks. — Kb. Lieksa 1 yks.; Vieki 5 yks.; Nurmes us. yks. (Arabis *suecica. N. Malmin ratapihalla lukuis. yks. — Kb. Nurmes us. yks.) Sisymbrium sinapistrum. N. Malmi lukuis. yks. Agroksen varastopihalla; Tikkurila 1 yks. — KI. Elisenvaara 3 yks.; Kaalamo 1 yks. — Kb. Lieksa 2 yks. S. Loeselii. N. Malmi n 10 yks.; Tikkurila 1 yks. — KI. Sortavala 1 yks. — Kb. Lieksa 1 yks.; Nurmes us. yks. S. sophia. N. Malmi us. yks.; Kerava runs. — KI. Kaa- lamo 10 yks. — Kb. Nurmes 2 yks. — Ob. Tornio us. yks. Conringia orientalis. N. Tikkurila 4 yks. — Kb. Lieksa 3 yks.; Nurmes 1 yks. Brassica campestris. N. Oulunkylä; Malmi 2 yks.; Tik- kurila 5 yks. — KI. Matkaselkä; Pälkjärvi. — Kb. Nurmes 1 yks. Sinapis arvensis. N. Oulunkylä; Malmi runs.; Tikkurila runs.; Kerava. — Ta. Vesijärvi us. yks. 1917. — KI. Elisen- vaara 2 yks.; Sortavala 2 yks.; Helylä 4 yks.; Rytty 1 yks.; Kaalamo 1 yks.; Matkaselkä. — Oa. Kauhava. — Kb. Onkamo; Lieksa 1 yks.; Nurmes 4 yks. — Ob. Tornio us. yks. — Laji on tulokaskasveista yleisimmin esiintyvä. S. alba. N. Malmi 1 yks. Hankkijan makasiinin edustalla. 5.X.1918. Linkola, Tulokaskasvistosta eräillä rautatieasemillamme. 19 Berteroa incana. Kb. Vieki 5 yks.; Nurmes 1 yks. Camelina silvestris. N. Malmi 3 yks. C. sativa. N. Malmi us. yks.; Tikkurila us. yks. — KI. Pälkjärvi 1 yks. — Kb. Lieksa 1 yks.; Nurmes 1 yks. C. *foetida. N. Oulunkylä 2 yks.; Malmi 3 yks.; Tikku- rila 6 yks. Lepidium ruderale. Kb. Nurmes 1 yks. Neslea panniculata. N. Kerava 1 yks. — KI. Kaalamo 1 yks. — Ob. Tornio 1 yks. Bunias orientalis. N. Boxbacka ratapenkereellä runs. — KI. Päikjärvi puistikon nurmikolla. — Kb. Mulon pys. 1 yks. ratapenkereellä; Lehmon pys. us. yks.; Nurmes 2 yks. nur- mikolla. Reseda lutea. N. Malmi 1 yks.; Tikkurila 3 yks. — KI. Kaalamo 1 yks. Potentilla intermedia. N. Malmi 6 yks. Medicago lupulina. N. Malmi 2 yks.; Tikkurila 1 yks. — KI. Elisenvaara 1 yks. Melilotus officinalis. N. Malmi lukuis. yks.; Tikkurila us. yks.; Kerava 1 yks. — Ta. Vesijärvi 1917. — Sa. Mäntyharju 1917. — KI. Matkaselkä 1 yks. — Kb. Tohmajärvi (Martti Collan). — Ob. Tornio us. yks. — Mahdollisesti on (pieni) osa nähdyistä yksilöistä M. altissimus'ta. M. albus. N. Malmi n. 15 yks.; Tikkurila 1 yks. Trifolium montanum. N. Kerava 2 yks. Vicia sativa. N. Malmi runs.; Kerava runs. — KI. Helylä 1 yks. V. *angustifolia. Kl. Sortavala. — Oa. Kauhava 1 yks. — Kb. Nurmes 3 yks. Ervum lens. KI. Helylä lukuis. yks. Linum usitatissimum. Nähty melkein kaikilla lähemmin tarkastetuilla asemilla ja pysäkeillä; runsaasti Tikkurilassa, Keravalla ja Kauhavalla. Euphorbia esula. KI. Sortavala us. yks.; ollut täällä jo monta vuotta. Convolvulus arvensis. N. Malmi 4 yks.; Tikkurila 1 yks. 20 — Linkola, Tulokaskasvistosta eräillä rautatieasemillamme. 5.X. 1918. Polemonium coeruleum. Kb. Lieksa 1 yks. ratakiskojen välissä lastaussillan luona. Lappula lappula. N. Tikkurila 4 yks. — KI. Elisenvaara 1 yks.; Helylä us. yks.; Kaalamo us. yks. — Oa. Kauhava 1 yks. — Kb. Lieksa 5 yks.; Vieki 4 yks. ; Nurmes 9 yks. Echium vulgare. Kb. Tohmajärvi 1 yks. Martti Collan). (Lithospermum arvense. Esiintyi useilla asemilla, vaikka merkitty vain Tohmajärveltä (Martti Collan) ja Viekistä.) Galeopsis ladanum. N. Kerava 1 yks. — Kb. Nurmes 1 yks. — Om. Kannus 1 yks. Stachys annuus. N. Malmi 1 yks. Solanum nigrum. N. Malmi 3 yks. Plantago lanceolata. Sa. Mäntyharju 1917. — Oa. Lapua 1 yks. — Kb. Tohmajärvi (Martti Collan). Anthemis tinctoria. Kb. Vieki 3 yks.; Nurmes 1 yks. Achillea ptarmica. (N. Malmi; Kerava). — KI. Sortavala. — Kb. Tohmajärvi (Martti Collan). (Tussilago farfarus. On ilmeisesti usein levinnyt ,rauta- tiekasvina“. Karjalan radan pohjoisosalla huomasin kasvin Tikkalan pysäkillä ja Joensuun ja Kontiolahden asemilla. Ai- nakin osaksi kasvi oli täällä jo aikaisempi tulokas.) Senecio vulgaris. N. Malmi; Kerava runs. — Sa. Mänty- harju 1917. — KI. Elisenvaara runs.; Helylä joks. runs.; Pälkjärvi 1 yks. — Oa. Seinäjoki lukuis. yks.; Kauhava joks. runs. — Kb. Tohmajärvi (Martti Collan); Lieksa us. yks.; Vieki us. yks.; Nurmes. — Om. Kannus lukuis. yks. — Laji on viime vuosina paljon levinnyt rautatieliikenteen välityksellä. S. viscosus. N. Malmi us. yks. — KI. Sortavala us. yks.; ollut täällä jo useita vuosia. Cichorium intybus. N. Malmi 1 yks. Lueteltujen lajien lisäksi kasvoi useilla asemilla eräitä seuraavista kasveista: kaura, ohra, ruis, herne ja peruna. Esitetyssä luettelossa kiinnittyy asiantuntijan huomio epäilemättä lähinnä niihin kasveihin, joista voi saada johtoa puheena olevan tulokaskasviston alkuperän päättelemiseksi. Kuten viime vuosina vallinneen, melkein yksinomaan Venä- 5.X.1918. Linkola, Tulokaskasvistosta eräillä rautatieasemillamme. 21 jältä tapahtuneen tuonnin perusteella voi etukäteen arvata, ovat kasvien joukossa venäläiset tunnuskasvit val- lalla. Näitä ovat ensi sijassa Sisymbrium sinapistrum, S. Loeselii ja Conringia orientalis, jotka kuluneina vuosina ovat ilmestyneet lukuisille uusille paikkakunnille maassamme; tu- lokaskasviston itä- tai kaakkoiseurooppalaisen alkuperän osoittajina voinee mainittujen lisäksi pitää kasveja sellaisia kuin Berteroa incana, Camelina't, Neslea panniculata ja Lap- pula lappula, samaten kuin esim. Bunias orientalis'ta y. m. Kun venäläisen tavaran tuonti maahamme on varhaisem- pinakin vuosina ollut niin hyvin vesitse kuin rautateitse erit- täin runsas (tuonti Venäjältä on ollut suurempi kuin mistään muusta maasta) ilman että viime vuosiin verrattavaa rikasta venäläiskasvistoa on yleensä ollut rautatieasemillamme huo- mattavissa, herää kysymys siitä, mitkä syyt erikoisesti juuri nyt ovat venäläisten tulokkaiden vaellusta edistäneet. Lä- hinnä ajattelee tietenkin sotavuosien aiheuttamaa venäläisen tavaran tuonnin lisääntymistä yleensä. Mutta käsitykseni mukaan tämä, joskohta on tärkeä syy, ei ole tärkein tekijä. Päätekijä on v. 1915 alusta lähtien toteutettu rautateittemme suoranainen yhdysliikenne Venäjän rautatieverkos- ton kanssa. Ennen saapui venäläinen tavara meille Pieta- rissa suomalaisiin rautatievaunuihin siirrettynä; yhdysliiken- teen alettua on kaukana Venäjällä lastattuja tavaravaunuja tullut suoraa päätä asemillemme. Täällä nämä vaunut, jotka tunnetun venäläisen mallin mukaan tietenkään eivät ole olleet siisteydellä pilattuja, ovat tyhjiksi purettuina puhdistettu. Ja vaunujen lattioilta purkamispaikoille lakaistujen rikkojen si- sältämät siemenet ovat sittemmin synnyttäneet puheenalai- sen lajirikkaan tulokaskasviston. Tietenkin lienee rikkou- tuneista siemensäkeistä, tavaranpäällyksistä y. m. varisseilla siemenillä tässä myöskin osallisuutta, mutta vain pienem- mässä määrässä. Erikoisen huomautuksen arvoinen on rautatieasemiemme viime aikaisen tulokaskasviston suuri yhtäläisyys eri osissa maata. Varsinkin edellä mainitut venäläiset tunnuskasvit 22 Linkola. — Brenner. 5.X.1918. esiintyvät hyvin yleisesti. Tämä selviää paitsi edellä esite- tyistä ja Jääskestä, Jyväskylästä ja Kajaanista julaistuista tiedoista myös niistä havainnoista, joita opettaja O. Kyyhky- nen on kirjeellisen ilmoituksensa mukaan kuluneena kesänä tehnyt useilla Savon radan asemilla ja joista voinemme toi- voa piakkoin saavamme seikkaperäisen selonteon. Katsoen siihen melkoiseen merkitykseen, mikä rauta- teillä jo on meidänkin maassamme kasvien levittäjänä, sal- littanee tässä lausua se toivomus, että „rautatiekasvistoamme“ jatkuvasti pidetään silmällä ja erikoisesti tarkataan varsinkin tärkeämpien muutosten tapahduttua liikennesuhteissa. Ä Rektor M. Brenners vägnar förelades Sällskapet: Fortsatta iakttagelser ai kottarnas utveckling hos granen (Picea excelsa (Lam.) Link). — Nägra fall af blomning hos andra barrträd. I en föregäende uppsats i dessa Meddelanden, häft. 44, sid. 20—32, har jag sökt utreda de orsaker som betinga uppkomsten af de hos den vanliga granen förekommande abnorma kotteformerna, bland andra de sä kallade krokfjäl- liga recurvata- och sigmoidea-kottarna. Jämte det härvid närings- och särskildt vattenbrist visats utgöra en generell grundorsak, har hvad de tvä sistnämnda formerna beträffar dessutom expositionen för sol och starka uttorkande vindar befunnits verka som en speciell faktor, ätminstone vid dessa fjälls endast partiella förekomst, företrädesvis pä kottens ryggsida eller vid dess bas. För att kontrollera riktigheten häraf har jag under sist- lidne sommar, hvars första veckor i jämförelse med den föregäende sommaren — om man fränser en ännu större torka samt en lägre temperatur med starka nattfroster — erbjudit öfverhufvudtaget liknande väderleksförhällanden, hos tre af de träd, som i högre grad utmärkt sig genom dylika kottar, alltifrän det pollineringen den 1 juni försig- gätt, hällit enskilda eller gruppvisa kottar betäckta af en af tunnt, men segt papper bestäende, nedtill öppen päse el- ler skärm, hvars uppgift afsägs vara att försvaga eller om 5.X. 1918. Brenner, Grankottarnas utveckling. 23 möjligt helt och hället förhindra den nämnda specialfaktorns inverkan. Detta kunde sä mycket lättare låta sig göra som till- gången pä blommor detta är var mycket riklig och dessa funnos sä lägt ned att flere af dem utan svärighet kunde näs frän marken eller nägon klippafsats ofvanom trädets fot. Vid de härefter dagligen anställda observationerna iakt- togs redan efter den tredje dagen hos de beskärmade kot- tarna en märkbar retardation i utvecklingen i jämförelse med de närmast belägna obeskärmade, äfvensom hos de mindre starkt exponerade träden i jämförelse med det star- kare exponerade. Sex dagar senare hade dock under in- träffad varmare väderlek jämnlikhet beträffande kottefjällens uträtning och kottarnas vågräta riktning hos det sistnämnda trädet ävägabragts, hvaremot ifrägavarande förändringar hos de tvä förra först längt senare iakttogos eller hos tvä myc- ket lågt belägna obeskärmade kottar med afseende å fjällens uträtning alldeles uteblefvo. Efter ytterligare sex dagar voro de flesta kottar i trä- dens toppar redan hängande, lägre ned däremot dels svagt uppåt eller nedåt riktade eller i grentoppens riktning. Ännu två dagar senare, den 17 juni, hade en af de lägst sittande, nästan hängande, obeskärmade kottarna på det mest expo- nerade, fristående trädets skugg- och läsida fått en del fjälls toppkanter utböjda, dock icke på den beskuggade ryggsidan, utan på den mot solen och sjön med dess starka vindar vända sidan, och tre andra likaledes obeskärmade, men ännu endast vågrätt utåt riktade, med sydligare exposition, hade på hela ryggsidan utstående fjäll, medan de beskärmade kot- tarnas fjäll fortfarande voro raka. Äfven med afseende å färgen afveko dessa sistnämnda, i det denna, liksom på de öfriga kottarnas buksida, öfvergått från den hos blommorna och på de öfriga kottarnas ryggsida rådande mörkt röd- bruna färgen till grön med bruna fjällkanter. Vid midsommar voro alla kottar hängande och de mot söder vända obeskär- made kottarnas ryggsida eller blott denna sidas bas med ut- böjda fjäll. 24 Brenner, Grankottarnas utveckling. 5. X. 1918. Utvecklingen hos detta träd hade alltsa förlupit efter förväntan. Säsom följd af befruktningen följde fjällens och kotteskaftens uträtning, i följd af fjällens ensidiga uttork- ning: fjällens och fjällkanternas utböjning, i följd af kottar- nas skyddande mot stark uttorkning: uteblifvande af fjällens krökning, samt i följd af kottens tillväxt och tyngd:kottens hängande ställning. I nägon män annorlunda gestaltade sig utvecklingens förlopp hos de tvä andra observation underkastade träden. Den 9 juni voro deras honhängen ännu uppätriktade och . fjällen tillbakaböjda. Den 14 juni kottarna svagt uppätrik- tade och fjällen utstäende, utom hos de tvä förutnämnda, hvilka säväl med afseende ä riktning och storlek som fjäl- lens riktning stannat i sin utveckling. Efter stormen den 16 och 17 juni voro kottarna hängande, de beskärmade med svagt utstäende, de obeskärmade med svagt utböjda fjäll. Midsommardagen visade, af fyra inom samma päse inneslutna kottar, tre större kottar gröna, tilltryckta fjäll utom i den störstas spets, där de voro bruna och svagt utstäende, samt en liten kotte utstäende fjäll, och en utanför päsen lämnad kotte endast utät krökta bruna fjäll, med undantag för nägra vid basen af buksidan. Äfven af öfriga, pä andra grenar hängande kottar hos detta träd voro nägra allsidigt, andra äter ensidigt krokfjälliga. Här hade alltsä endast de kraftigare, beskärmade kot- tarna, med undantag för den störstas vid päsens öppna ända belägna spets, undgätt solens och vindarnas uttorkande inverkan, hvaremot den svagare kotten och de obeskärmade blifvit krokfjälliga redan innan fjällens normala uträtning hunnit slutföras. I förhällande till kottens utveckling hade här de uttorkande och hämmande faktorerna redan vid ett tidigare skede gjort sig gällande. Hos det tredje trädet förhöll sig den beskärmade kotten pä samma sätt som de större hos det sistnämnda, de obe- skärmade äter säsom motsvarande kottar pä det förstnämnda, med undantag för de tvä förut nämnda redan i blomstadiet bortdöende krymplingarna. Sannolikt hade dessa skadats af 9.X. 1918. Brenner, Grankottarnas utveckling. 25 den dä rådande frosten, ända till — 67, eller lidit brist pä dugligt pollen. De flesta hanblommorna föreföllo nämligen att vara frostskadade och afgåfvo ej något pollen. Redan före midsommaren begynte honfjällen vissna utan att hafva gjort någon ansats att uträta sig. Senare på sommaren, i början af juli, observerades högre uppe på samma och när- stående träd flere andra dylika outvecklade kotteämnen. Om man frånser dessa redan under blomningsstadiet afdöende kotterudiment, hos hvilka fjällen allt fortfarande i följd af lifvets upphörande äro tillbakaböjda, synes alltså, att döma af ofvan relaterade företeelser, uppkomsten och den vidare utvecklingen af de egentliga kottarnas krokfjäll böra tillskrifvas en af yttre omständigheter betingad större eller mindre känslighet för solens och vindarnas uttorkande inverkan, utan att dock kottens utveckling och fröbildnings- förmåga därigenom förhindras. Kottar med sådana fjäll kunna därför vara af olika storlek och fullkomligt fertila. De göra alltså ej skäl för benämningen Krüppelzapfen. Med detta namn har sannolikt ursprungligen afsetts så- dana 2 ä 2.5 cm långa outvecklade kotteämnen med tillbaka- böjda fjäll, som här ofvan omtalats, ehuru namnet seder- mera användts äfven för utvecklade kottar med liknande krokfjäll. Men äfven af Krüppelzapfen, krymplingskottar, finnas olika slag, beroende af det utvecklingsskede hvarå kotte- ämnet vid afdöendet befunnit sig. Detta kan ske likaväl utan föregående befruktning, då alla fjällen hafva den ur- sprungliga blomfjällsformen och krökningen, såsom hos de nu nämnda krymplingskottarna, som efter försiggången be- fruktning vid olika skeden af utveckling. Då denna begyn- ner vid hängets bas och småningom fortskrider mot dess topp samt består icke allenast i fjällens uträtning utan äfven . I andra förändringar i deras form, såsom spetsens förläng- ning, tandning och veckning, kunna de vid olika tidpunkter döda kottarna på olika delar förete fjäll af olika form såväl med afseende å kontur som böjning och veckning. Dylika olikheter finnas afbildade i Sällskapets Meddelanden häft. 26 Brenner, Grankottarnas utveckling. 5. X. 1918. 42 och 43, och äfven den framställning af blomfjällens form och veckning som i Medd. häft 44 lämnats grundar sig pä ett senare skede efter föregäende förlängning och veckning af blomfjällets spets. I sin ursprungliga form är fjället jämnt hvälfdt med en jämnt rundad, tvär eller svagt intryckt och mycket svagt, fint tandad toppkant. Tillfälle till ett noggrant iakttagande af dessa förändrin- gar vid corrugata-kottars utveckling erbjöds denna som- mar. Sälunda utvecklade sig af tvä i spetsen af en gren sittande, hvarandra fullkomligt lika honhängen det ena full- komligt normalt till en corrugata-kotte, det andra där- emot kom ej längre än till fjällens uträtning, utom i hän- gets spets, där de förblefvo tillbakaböjda och i denna ställ- ning vissnade samtidigt som de öfriga uträtade fjällen och jämte dessa antogo den slutliga veckningen. Äfven af denna corrugata-kotteform gifves det alltså Krüppelzapfen i olika utvecklingsskeden, lätt igenkända på den karaktäristiska veckningen. Denna uppstår hos den outvecklade kotten vid dess förvissnande, oberoende af om detta sker före eller efter fjällets uträtning, hos den sig fortfarande utvecklande kotten däremot först efter det fjället uträtats, men ännu be- finner sig i tillväxt. Vid samtidigt verkande krokfjälls-fak- torer uppstår en del sigmoidea-fjäll, vanligen endast vid kot- tens bas eller på dess ryggsida, då dessa saknas åter corru- gata-fjäll. Hvilka de speciella betingelserna för denna veck- ning äro, har det ej lyckats mig att utröna. Måhända före- ligger här ett arf från någon af granens föregångare i urålders tid. Hvad de abnorma kottarnas uppkomst i öfrigt vidkom- mer, gjordes nu samma rön som under föregående sommar. Samma totala eller partiella afdöende under olika skeden af utvecklingen. Särskildt rikligt förekommo krokfjällskot- tarna, såväl de allsidigt som de ensidigt krokfjälliga, i syn- nerhet uppe i trädens mera exponerade toppar, där de ut- torkande faktorerna kraftigare gjort sig gällande. Uppen- barligen hade äfven den föregående sommarens för bildandet och uppsamlingen af en rikligare reservnäring menliga vä- 5.X. 1918. Brenner, Grankottarnas utveckling. 27 derleksförhällanden medverkat till den pä näringsbrist detta är beroende oförmägan till normal utveckling. Dä sälunda ändamälet med den vidtagna ätgärden vun- nits, och intressant syntes vara att erfara huru de beskär- made kottarna skulle reagera för ett befriande frän det skyddande omhöljet, borttogs detta, på försök först den 30 juli från en af det mest exponerade trädets beskärmade kot- tar och, sedan denna ej visat någon påföljd häraf, den 5 augusti från de öfriga, utom den sistnämnda kottens när- maste granne pä samma träd. Detta för att lättare kunna jämföra dessa två med afseende å möjligen inträffande för- ändringar hos någondera af dem. Att förutse var att kottarnas färg, som i skärmarnas skugga i likhet med hvad fallet är på buksidan af kottarna i allmänhet öfvergått till grön, nu under solljusets obehind- rade påverkan skulle återgå till blommornas och de obe- skärmade kottarnas med undantag för buksidan bruna färg. Till någon del visade sig också detta vara fallet, dock i olika grad hos olika träd och kottar. Såsom kändt äro icke alla granars kottar såsom unga rödbruna. Händelsevis råkade två af mina försöksträd vara chlorocarpa och detta i olika hög grad. Endast det starkast krokfjälliga trädets kottar voro på ryggsidan starkt röd- bruna. Efter att i tre veckors tid hafva varit blottad, vi- sade den förut beskärmade kotten på detta träd på den mot söder vettande delen af sin ryggsida en tydlig färgförändring, i det den mörkgröna färgen betydligt bleknat, och en röd- brun fläck, som hos den ännu beskärmade kotten knappt märkbart visat sig vid basen af en del fjäll, nu utbredt sig öfver en stor del af fjället, hvaremot det bruna brämet långs fjällets kant försvunnit. Denna förändring är starkast på den uppåt mot solen vända basdelen och aftager småningom nedåt mot kottens spets, som ännu är oförändrad liksom den beskärmade kotten. Äfven kottens buksida var oför- ändradt grön med bruna fjällkanter och obetydlig brun fläck vid fjällets bas. Af de chlorocarpa träden är det ena, äfven det starkt 28 Brenner, Grankottarnas utveckling. 5. X. 1918. krokfjälligt, en mellanform emellan de rent chlorocarpa och de brunfjälliga. Dess kottars ryggfjäll äro endast till sin topphälft gröna, för öfrigt bruna. Af de fyra kottar som ända till den 5 augusti varit inneslutna inom samma påse och då blottades, befunno sig två, den minsta helt och hål- let och den största till sin bashälft, i grenens skugga, de två öfriga, medelstora, däremot i soligt läge. Efter två veckors fri exposition voro de beskuggade kottarna fortfa- rande rent gröna med eller utan en svag antydning till brunt vid fjällets bas eller med en tämligen stor brun bas- fläck på de krökta fjällen vid den största kottens ur skug- gan framskjutande spets. De af solen fritt belysta åter hade på ryggsidan, i synnerhet vid kottarnas bas, fjällen vid dessas bas mer eller mindre starkt anlupna af brunt. I jämförelse med de två föregående äro det tredje för- söksträdets obeskärmade kottar tämligen rent grönfjälliga, men på ryggsidan med en dragning åt gulbrunt mot fjällens spets samt en brun basfläck, på buksidan åter mörkgröna med rödbruna fjällspetsar, i synnerhet närmare kottens spets, den tidigare beskärmade kotten däremot efter två veckors inso- lation fortfarande grön utan denna blekare nyans och bas- fläck, men med bruna fjällspetsar i kottens spets, i synnerhet på ryggsidan. Krymplingskottarnas fjäll äro blekbruna. Om man undantager den fortfarande beskärmade kotten hos den rhodocarpa granen, hvars basalhälfts fjäll i början af september förlorat sin bruna toppkant, bibehöllo sig dessa färgförhållanden sedermera på kottarnas beskuggade partier tämligen oförändrade, hvaremot de belysta delarna små- ningom starkare rodnade — utan att dock erhålla den starka rödbruna och jämnt utbredda färg, som betäcker de obeskär- made brunfjälliga kottarnas ryggsida — eller, såsom hos de grönfjälliga kottarna, i synnerhet vid ryggsidans bas betyd- ligt bleknade i jämförelse med den oförändradt höggröna buksidan. Att någon starkare förändring till de obeskär- made kottarnas normala färg ej nåddes, beror utan tvifvel på den sena årstiden, som dessutom detta år ej hade mycket sol att bjuda på. I slutet af september hade färgen öfver- BR: 1916 Brenner, Grankottarnas utveckling. 29 gätt till den definitiva bruna eller gulbruna färgen hos de mogna kottarna utom hos den ännu beskärmade kotten, som nu var dunkelgrön. ') Att döma af dessa observationer skulle det direkta sol- ljuset verka blekande eller affärgande pä kottarnas gröna färg, förstärkande åter på den bruna, det diffusa ljuset där- emot tvärtom. Då det emellertid gifves granar, som obe- roende af belysningens intensitet städse alstra i friskt till- stånd gröna kottar, om ock litet blekare på solsidan, kan man ej undgå att i den gröna kottefärgen se en hos dessa granar inneboende specifik egenskap. Den bruna färgen synes däremot vara mindre konstant och mera beroende af ljusets styrka. Sålunda kan man på täta rhodocarpa-granars skuggsida anträffa gröna kottar med endast obetydlig brun skiftning pä ryggsidans basfjäll. Anmärkningsvärdt är att denna bruna färg, dä den, säsom hos de grönfjälliga kot- tarna och pä de brunfjälligas buksida, ej täcker hela fjället, hos en del granar (f. hemichlorocarpa) uppträder vid fjällets bas, hos andra (f. mesochlorocarpa) äter i dess spets. Säsom komplettering af min i Medd. häft. 43 lämnade uppgift att ekorrar ej bry sig om krokfjällskottar, mä här tilläggas att de däremot äro i hög grad begifna pä gröna kottar. Den nämnda uppgiften gäller krokfjällskottar med bruna fjäll. Medan dylika kottar säsom hela ligga under trädet, är marken under alldeles invid belägna chlorocarpa- granar betäckt af kottefjäll och fjällösa kotteaxlar. Hvad för öfrigt afskärmningen af det direkta solljuset beträffar, synes den pä kottarnas utveckling verka hämmande. 1) Denna lilla, ännu den 8 oktober beskärmade dunkelgröna kotte, med tilltryckta fjäll, befriades nämnda dag frän sitt skyddande pap- . pershölje, med den päföljd att färgen redan efter de tvä följande regnfria dagarnas förlopp till största delen öfvergätt till brun och toppfjällen utböjts. Under hela växtperioden i halfmörker innesluten inom ett mängdubbelt, tätt omhölje, hade denna kotte och i synnerhet dess yngsta fjäll ej kunnat vinna tillräcklig stadga för att tillfylles förmä motstä inverkan af dessa dagars jämförelsevis torra luft. En vecka senare var dess färg slutligen gulbrun, medan de öfriga, tidi- gare rödbruna kottarna pä samma träd voro bruna. — (Senare af förf. tillfogadt.) 30 Brenner, Grankottarnas utveckling, 5. X. 1918. Såsom redan förut nämnts fördröjdes därigenom blomfjällens och kotteskaftens uträtning med sex dagar. Vid en jämfö- relse af den den 30 juli blottade och den därefter fortfarande beskärmade kotten framgår en likadan retardering på vid pass tre veckor med afseende ä basalfjällens affärgning be- träffande såväl den gröna hufvudfärgen som den bruna fär- gen på fjällens kanter. Äfven kottens storlek synes däraf influeras. Den ännu i september beskärmade kotten är näm- ligen ungefär 1 cm kortare än de obeskärmade, hvilket vis- serligen kan bero på andra omständigheter och därför en- samt för sig icke vore värdt att tagas i betraktande, men i förening med de andra nyss nämnda symptomen förtjänar omnämnande. Också på blomningen och kottebildningen verkar stark beskuggning hämmande, starkt solljus däremot befrämjande. Såsom belysande kottebildningen hos granen må slutli- gen omnämnas en mycket hög, frodig borstgran med fen- nica-kottefjäll, i kanten af en liten med blandskog bevuxen dalsänkning i berget ofvanom Svartbäck rusthåll i Ingå. I spetsen af två intill hvarandra sittande, mot söder och det kala berget vettande grenar på det rikligt kottebärande trä- det anträffades i början af september 18 spolformiga kottar i sex olika utvecklingsskeden och dessutom ett 2.5 cm långt vissnadt honhänge med ännu tillbakaböjda blomfjäll. På det första kottestadiet med uträtade, men ännu löst utstående, nästan hinnaktiga och svagt korrugerade fjäll befunno sig 8 st. 3 &,4 cm långa, jämnbredt spolformiga kottar; en, 4.5 cm lång, var i öfrigt som de föregående, men hade till- tryckta fjäll, utom ryggsidans basfjäll, som voro fas- tare och krokformigt utböjda; två, 5.s ä 6 cm långa, hade fasta, något korrugerade fennica-fjäll, men i öfrigt med krok- fjäll som den föregående; en, 7 cm lång, likaledes med krok- fjäll som föregående, men fjällen ej korrugerade; fyra, 7 a 7.s cm långa, voro mot basen tjockare och utan krokfjäll, alla dessa vissnade; samt slutligen två friska, på solsidan bruna, 9 och 11 cm långa, mot basen tjockare utan krokfjäll. I sammanhang härmed är jag i tillfälle att omnämna några fall af blomning hos af mig i Ingå planterade barrträd. 5. X. 1918. Brenner, Blomning hos nägra barrträd. 31 Denna sommar nägra hanhängen med riklig pollen hos ett 8 dm högt exemplar af Picea excelsa f. inversa, och i fjol hos ett 18 dm högt träd af Pinus cembra; sommaren 1916 ett honhänge hos en 2!/, dm hög buske af Picea ajanensis, hvilket som en vägrät, 2 cm läng, omvändt äggrund, brun kotte med uträtade fjäll af samma form som hos f. fennica af P. excelsa ännu kvarsitter, och nu i är fyra honhängen hos ett 17 dm högt exemplar af Abies pichta, hvilka utbil- dats till 25 ä 3 cm långa, äggrundt tunnlika, gröna kottar med breda tvärhuggna fjäll som hos f. transversa af P. excelsa samt 6 mm långa, trekantiga frön med 6 ä 7 mm lång och ba 7 mm bred, snedt omvändt äggrund, tvärhuggen, glänsande kastanjebrun vinge; samt under flere är ä rad talrika han- och honhängen äfvensom kottar hos flere frodiga, säväl busk- som trädlika exemplar af Pinus montana. Detta är har dock kottebildningen hos denna delvis felslagit i följd af sentida honblomning. Ett par 2 ä 3 m höga exemplar af Larix sibirica hafva äfven haft nägra kottar. För blomningen, äfvensom kotte- och fröbildningen hos en del frän frö af Picea excelsa f. oligoclada uppdragna och i Ingä planterade exemplar har tidigare i Sällskapets Meddelanden redogjorts. Under de tre sista somrarna hafva blommor hos dem ej före- kommit. Ä rektor M. Brenners vägnar föredrogs vidare: Picea excelsa i. virgulata Brenn. och f. oligoclada Brenn. i Ingå. Under benämningen f. virgulata, risgran, har jag i häft. 44 sid. 38 af Sällskapets Meddelanden redogjort för en i Kyrkslätt socken af Nyland förekommande form af vär van- liga gran. Under nu tilländagängna sommar fortfarande sysselsatt med att studera granarna pä min sommarvistelse- ort Brennebo i till Kyrkslätt angränsande Ingä socken blef jag Öfverraskad af att finna ett 8 m högt kottebärande träd af samma form, utfyllande mellanrummet emellan tvä tätt- stäende äldre träd af den vanliga borsttypen, hvilkas kottar utgjort föremäl för en närmare undersökning. I följd af det täta beständet till sin nedra hälft dold emel- 32 Brenner, Picea excelsa f. virgulata o. f. oligoclada. 5. X. 1918. lan de större trädens täta och yfviga grenar, hade dess kort- och gles-, enkelt fägreniga topp till en början icke ädragit sig nägon särskild uppmärksamhet, men föreföll dock slutligen att sträcka sig alltför längt ned pä trädet för att vara en- dast en topp. Vid närmare granskning befanns dä denna kort- och fägrenighet sträcka sig ända ned till marken, jämte det barren pä de nedra grenarna voro betydligt kortare än högre uppe. Hela trädet gör ett intryck af att pä grund af det tränga utrymmet göra sig sä smalt och litet skrymmande som möj- ligt. Kottarna, till ett antal af fem, voro att döma af de pä marken liggande fjällen gröna af var. rhombica f. obtusata samt utan krokfjäll. För att få mogna frön hade jag upp- skjutit deras nedtagande till senare pä hösten, men ekor- rarna tycktes ha ansett dem vara tillräckligt mogna redan i medlet af augusti och förekommo mig. Tilläggas kan, att äfven ett af de ä Brennebo planterade exemplaren af den oligoclada granens frän Talsola i Tavast- land afkomlingar tillhör denna form. Det har i Medd. häft. 40 räknats bland mellanformerna mellan normal gran och f. oligoclada och har ännu ej blommat. Äfven ett 20 a 25-ärigt, ungefär 4 m högt exemplar frän Svartbäck i Ingä mäste pä grund af sina glest greniga kransgrenar hitföras, ehuru genom grenigare smägrenar bildande en öfvergäng till normal gran. Det är ett mycket vackert, regelbundet utbildadt, bredt pyramidformigt träd af friskt utseende, nedtill tätt, upptill glesare kransgrenigt, med 4 a 6 mot den ofta gaffelformiga spetsen tämligen rikt greniga kransgrenar och långa, styfva, utspärrade, enkla el- ler enkel-, sällan dubbelgrenade, tätt otydligt tvåsidigt kort- barriga smågrenar. Det står bland unga tallar, granar och enar i samma på förut odlad mark växande småskog, där den i Medd. häft. 44 omnämnda ormtallen hade anträffats. Icke långt därifrån, men på våt mark, finnas två stora träd af f. oligoclada, mycket oregelbundet fågreniga och af ett sjukligt utseende, med korta smågrenar. Det ena, af ungefär 6 m höjd, har allsidigt normalbarriga smågrenar, a etern då nen 5.X. 1918. Brenner, Nägra växtabnormiteter. 33 det andra, vid pass 9 m högt, har vuxit upp frän en nära marken afbruten stam med en ännu lefvande tväsidigt nor- malbarrig normal gren och har allsidigt kortbarriga smä- grenar. Angäende den nämnda ormtallen har genom ytterligare meddelanden framgått, att de långa grenlösa grenarna i spet- sen uppburit ett knippe af korta barrbeklädda smågrenar. Å Rektor M. Brenners vägnar föredrogs ytterligare: Några växtabnormiteter. I Medd. häft. 44 sid. 34 har jag bland andra hos barrträd observerade abnormiteter omnämnt ett under föregående sommar inträffadt uteblifvande af kransgrenar hos ett exem- plar af Abies concolor. Under denna sommar har, jämte det denna grenbrist genom utveckling af 4 adventivgrenar på toppskottets midt ersatts, endast en af detta års 5 axillar- knoppar utvecklats, och därjämte toppskottet, sedan några få krökta och vridna barr utvecklats, upphört att växa, hvarigenom detta års topp nu i sin tur uteblifvit. Sanno- likt får den ensamma kransgrenen genom att resa sig upp i lodrät riktning nu småningom öfvertaga toppens funktion, i likhet med hvad fallet är vid uppkomsten af s. k. bajo- nettgranar, där t. o. m. flere är gamla, styfva grenar under flere, ända till 5, års förlopp småningom förvandlas till en lodrät topp. | Också ett vid pass 30-årigt, hittills mycket snabbvuxet träd af Picea excelsa har i år i brist på toppskott genom att starkt förlänga och lodrätt uppresa en af årets krans- grenar nödgats afhjälpa denna brist. Hos Picea pungens f. argentea åter kan man få se huru det redan utvecklade toppskottet böjer sig åt sidan för att lämna plats åt en af kransgrenarna, som då öfvertager dess funktion. Stundom kan äfven denna roll öfvertagas af en från stammen eller en äldre gren utvuxen lodrät adven- tivgren. En annan följd af toppskottets felslående vore äfven i detta fall möjlig. Trädet i fråga är nämligen en tvillings- 3 34 Brenner, Några växtabnormiteter. 5.X.1918. gran, hvars närmare 2 dm lägre andra stam, som nu ut- vecklat topp och 3 kransgrenar, härefter ensam kunde öfver- taga uppgiften att föra trädet mot höjden. | Ett annat exemplar af sistnämnda gran har ocksä denna sommar af 4 knoppar utvecklat endast en kransgren, men därjämte äfven toppskott. Den ofvannämnda som toppskott funktionerande kransgrenen hos P. pungens har i är utveck- lat, utom 3 kransgrenar och 6 adventivgrenar, ett sätill- vida abnormt toppskott, att dess nedra hälft är barrlös och beklädd med smä spetsiga hinnaktiga fjäll, hvilka högre upp småningom öfvergä i korta och därpå normala barr. Det undanträngda legitima toppskottet med detta ärs toppskott, 4 kransgrenar och 7 adventivgrenar är däremot fullkomligt normalt och stär i ungefär 45° vinkel med det förra, dock med en svag afvikning af toppskottet uppät, liksom anty- dande en sträfvan att söka äterbörda sin företrädares, fjol- ärstoppskottets position och därmed förenade funktion. Ett annat exemplar af samma granform hade under hit- resan frän Tyskland fätt sitt i förtid pä vären utvecklade toppskott förstördt och stod i följd häraf topplöst under flere är, hvarunder fäfänga försök gjordes att genom upp- bindning förmå någon af de öfversta grenarna att bilda topp, tills slutligen en följande vär en annan gren öfver- raskade mig med att alldeles själfmant hafva öfvertagit detta värf. Under mellantiden hade emellertid en af smågrenarna på en annan gren, ungefär 2 dm från stammen, genom att resa sig i lodrät riktning gjort ett försök att bilda en kande- laber, hvilken numera utgör det enda vittnesbördet för det inträffade afbrottet. På själfva stammen synes numera intet spår däraf, och äfven kandelabern har sedermera uppgifvit försöket och böjt sin topp nedåt. Dylika kandelaber-bildningar observerades äfven för 4 a 5 år sedan pä den af mig i Medd. häft. 34 sid. 36 be- skrifna och afbildade granens oligoclada-grenar säsom en följd af att trädets topp upphört att tillväxa. Ocksä den i Medd. häft. 30 omnämnda lilla uppräta stamformiga gre- nen pä en af en afhuggen grans nedersta grenar, hvilken 5.X. 1918. Brenner, Nägra växtabnormiteter. 35 gran sedan utvecklats till ormgran, mäste som en kandela- ber-bildning anses. Likaledes 4 frän grenar af den i Medd. häft. 43—44 omnämnda „lägan“ uppkjutande sekundära stam- mar, af hvilka 2, däraf en ätergätt till grenformen, frän samma gren. Pä en p 2 m hög, till största 13:54 delen borttorkad gran pä ett högt berg pä LA Svartbäck i Ingähafva jo räknats ända till 9 Y kandelabrar. A Liksom de förut | 1, häft. 22,.23,;31,' 43 v och 44 af Medd. om- fon Ki) JA talade, frän dylika lä- N ABER A gor, d.v.s. kullfallna, ja Ar lo rotfasta och ännu lifs- Yh N kraftiga träd, upp- 3. > H N vuxna grenträden, ut- i 3477 göra alla dessa ab- a SK norma toppbildningar dy 4: wi olika yttringar af det Oni OLO hos det växande lifs- — 7 AA LET. kraftiga trädet inne- K AJA vie we 2 boende — sträfvandet Sins 3 m Le mot höjden, äfvensom & 5) MET Gi 2 a % a Y ll vittnesbörd om dess MEN; j : 2 förmäga att finna ut- i VA ER TA pan vägar till öfvervin- ij jan JIN nande af mötande hin- "Tr Fig. 1. Gran med virgata- och oligoclada- der för det eitersträf- grenar, till stor del borttorkad. Ingå, Svart- vade mälets näende. bäck, 1918. Under gynnsamma omständigheter, säsom dä den timade skadan som bör af- hjälpas är af mindre betydenhet, eller dä näringstillgängen är tillräcklig, eller lifskraften fullgod, blir resultatet af den substituerande verksamheten sädant, att nägon förändring i 36 Brenner, Nägra växtabnormiteter. 5. X. 1918. trädets normala tillväxt och utseende ej kan förmärkas, i motsatt fall däremot kunna ganska märkbara förändringar inträffa, säsom kortbarrighet, fägrenighet, mängstammighet, kandelabergrenighet, krokfjällighet hos granen och dylikt, abnormiteter, som likväl äfven genom andra ogynnsamma yttre orsaker kunna uppstä eller som symptom af en med- född svaghet förefinnas. I det sistnämnda fallet vanligen utmärkande för hela trädet, uppträder abnormiteten i andra fall än som total, än som partiell, jämsides med nägon an- nan abnormitet eller den normala formen, säsom hos de dichotypa exemplaren. Detta hvad granen och därmed närmare besläktade träd beträffar. Tallen däremot synes hafva svärare att efter liden toppskada bilda rak stam. Den har visserligen sina kort- skott, genom hvilkas förlängning förlorade toppskott kunna ersättas, och äfven dess kransgrenar kunna öfvertaga top- pens funktion, men genom de förras utveckling uppstä busk- eller häxkvastlika bildningar, de senare äter sakna förmä- gan att som hos granen räta ut sig till en fullkomligt lodrät fortsättning af stammen. Dä en svag grantopp nödgats vika för en ny topp, tränges den helt och hället ät sidan, sä att den nya fär som en fortsättning af stammen växa lodrätt, hos tallen däremot är det vanligen grenen som bägformigt reser sig upp vid sidan af den ät motsatta sidan som en gren eller förkrympt topp lutande eller uppräta förra toppen. Hos en vidpass 60 är gammal tall pä Brennebo i Ingä har ett sädant toppombyte ägt rum icke mindre än fyra gånger, första gången 7.s dm ofvan marken, andra gången 11 dm högre, tredje gången därifrån 2.s dm högre samt fjärde gången på ungefär 42 dm höjd från marken. Den första toppen har fullständigt undanträngts så att stammen, här 7.s dm i omkrets, efter en liten bukt åt sidan kunnat få en nästan lodrät riktning i form af ett svagt böjt S och den undanträngda toppen som en stark, till en början nästan upprät gren böjts åt den motsatta sidan. Äfven vid det föl- jande ombytet är stammen med 6 dm omkrets fortfarande lodrät, och den gamla toppen som en svag gren utåtböjd, 5. X. 1918. Brenner, Nägra växtabnormiteter. 37 men redan 2.5 dm högre, vid det tredje ombytet, gör den nya stamdelen en stark bäge ät söder och den här afbrutna toppen står nästan upprätt, hvarefter, ungefär 21 dm högre, vid det fjärde ombytet stammen gör en stark bäge ät norr och den ungefär 2.5 dm vida gamla toppen bibehåller sin lodräta riktning, men för öfrigt är starkt krökt i mänga buk- ter och oregelbundet förgrenad. Ocksä den nya, högst upp näende toppen, af den nedra delens dubbla längd, är ända till spetsen flerböjd. I sin helhet har trädet en vidunderlig, slingrande form. starkt afstickande frän de närstäende rak- stammiga, resliga furorna och närmast päminnande om den s. k. tyska tallen. Pä en annan tall med 12 dm stamomkrets hafva pä 26 dm höjd öfver marken tvä hvarandra motsatta grenar i följd af den primära toppens förlust bägformipet ät hvar sitt häll rest sig uppät, och den ena af dem, efter att ungefär 25 dm högre upp äter hafva borttorkat, ersatts af en ny bägformig och högre upp S-formig gren, jämte det den andra grenen pä sitt häll bildat en annan S-formig topp. Beträffande de dichotypa växtformerna synes det i mänga fall vara omöjligt att utreda, hvaraf den partiella abnormi- teten härvid förorsakas, säsom dä t. ex. hos en fägrenig gran samma gren är till en del fägrenig, till en annan lika gammal del däremot normalt upprepadt tätgrenig, eller en normalt smalbladig Philadelphus-buske oförmodadt pä samma gren samtidigt utvecklar bäde smal- och bredbladiga för- greningar af Ph. coronarius, eller hos en buske med hvit- brokiga blad kvistar uppstä med gröna dylika. Det har väl pästätts, att de hvitfläckiga färgvarieteterna säsom sjukliga abnormiteter skulle under gynnsamma förhällanden ätergä till den normala gröna formen, men i sädant fall borde väl växten i sin helhet med alla sina samtidigt utvecklade blad, och ej blott nägon liten del däraf influeras af den gynn- samma förändringen. Dessutom har en sädan partiell färg- förändring frän den hvitbrokiga till den gröna iakttagits hos en buske af Cornus alba under sä underhaltiga näringsför- hällanden, att andra buskar pä samma plats samtidigt gätt 38 Brenner, Nägra växtabnormiteter. 5. X. 1918. under, och äfven den som drabbats af förändringen fört ett tynande lif och delvis borttorkat. I andra fall kunde förändringen bero på ympning, såsom då en blodbok på den nedra delen af stammen utvecklar grönbladiga skott, hvarigenom, sedan den rödbladiga öfra delen borttorkat, hela trädet förvandlas till en grönbladig buske. På det af mig observerade en dylik förändring un- derkastade exemplaret kan dock något spår af försiggången ympning ej upptäckas. I detta fall har alltså riktigheten af denna tolkning ej kunnat konstateras. I andra fall däremot är orsaken till dichotypin lätt att finna. Som kändt hafva af våra två arter af Linnés Betula alba flere varieteter urskilts på grund af bladens omkrets och tandning samt bladbasens form hos de fullvuxna individerna. Såsom af de nu förevisade exemplaren framgår, kunna dock ganska olika formade och tandade blad förekomma på samma kvist. De blad som under den kalla och torra våren detta år utvecklades på unga träd af B. verrucosa äro små, ägg- runda med rundad till bredt kilformig bas och tämligen lik- formigt enkelsågade med föga utdragen spets, som hos B. odorata, de från den måttligt varma och regniga sensomma- ren härstammande bladen åter stora, hjärtlika, dubbelsågade med utdragen spets, som hos rotskotten af B. verrucosa. En veritabel säsongdimorfism alltså. Under början af som- maren monotyp med af ogynnsamma ekologiska förhållan- den framkallade abnorma blad, under sensommaren dicho- typ med både abnorma och normala blad. På samma sätt kan enligt nu förevisade exemplar B. odorata på försomma- ren vara monotyp med normala B. odorata-blad, och på sensommaren dichotyp med både små odorata- och stora verrucosa-liknande blad. Äfven hos barrträden finner man omväxlande, af yttre ekologiska förhållanden beroende kort- och långbarriga års- delar på samma träd. En ung, 2 m hög gran utvecklade sålunda i fjol på den del som öfverskjuter 1 m ofvan mar- ken 2& 3 mm långa barr mot 9 ä 10 mm pä de af snön dade grenarna, och under föregående och detta år på Sa X-(1918: Brenner, Nägra växtabnormiteter. 39 Fig. 2. 17-ärig afkomling af Picea excelsa f. oligoclada Brenn. frän Talsola. Kombination af virgata-, monstrosa- och oligoclada-typ. Ingä, Brennebo, 1918. samma kvistar som de korta barren, tydligen en följd af ärets kalla vinter. Analoga fall kan man observera hos träd eller buskar som planterats eller i vildt tillständ uppvuxit i en jordmän som, i synnerhet i följd af brist pä tillräcklig fuktighet, ej 40 Brenner, Nägra växtabnormiteter. 5. X. 1918. varit för dem fullt lämplig. De utveckla dä under nägon tid, till och med under flere år, blad som genom sin ringa storlek och bleka färg utvisa att de ej trifvas, blifva smä- ningom allt bladfattigare, få torra grenar och dö slutligen. Innan detta inträffat utvecklas vanligen från stammens bas nya skott med stora, mörka och stundom annorlunda for- made blad. Under förändrade gynnsamma färhållanden till- växa dessa nya grenar och kunna t. o. m. ersätta den gamla förtorkade stammen eller dess förtorkade grenar. Genom sina blads stora yta och rikligare klorofyllhalt bidraga de till en kraftigare lifsverksamhet hos de ännu lefvande de- larna af trädet och i och med detsamma till dess räddning. På samma sätt kan man tänka sig de större bladen hos björken, de bredare bladen hos Philadelphus, de rent gröna bladen hos Cornus alba och blodboken samt de yfvigare, barrikare grenarna hos den fågreniga granen såsom fram- kallade af dessa växters behof af rikhaltigare näring och sträfvan att åstadkomma medel för tillfredsställandet af detta behof. De vore alltså att betrakta som växtens lif- räddningsmedel vid fall af hotande hungersnöd. I fråga om dylika abnorma företeelser må ännu om- nas en af de på Brennebo i Ingå planterade ormgranarna, som i härvarande botaniska trädgård uppdragits af frön från den oligoclada granen från Talsola i Tavastland. Denna nu 17-åriga gran (fig. 2) har under sin jämförelsevis korta lifstid redan hunnit ikläda sig tre olika skepnader. Under sina tio första år en typisk f. virgata med långa enkla eller fågreniga grenar sköt den de två följande åren upp från 12 dm längd till 21 dm som en f. monstrosa utan krans- grenar och har under de fem sista åren utvecklat en 3 dm lång f. oligoclada-topp med 3 kransar af korta få- och kort- greniga grenar och en ensam ogrenad kransgren högst uppe. Den har alltså, efter att i sin tidigare ungdom hafva lidit af större eller mindre grenbrist, nu omsider hunnit till mo- derträdets fä- och kortgreniga öfvergängsform till typisk P. excelsa. I denna utvecklingsföljd öfverensstämmer den med den å sid. 36 af Medd. häft. 34 afbildade granen från Mötet den 2 november 1918. 41 Svartbäck i Ingä, dock sä att det mellersta partiet pä detta träd har nägra glesa och svaga grenar. Att missbildningar hos växterna ofta uppstä säsom en följd af insektangrepp, är allmänt kändt. Ett sådant förelig- ger å nu förevisade exemplar af Vicia cracca med både nor- mala blommor och frukter och abnorma, äggrunda till nästan klotrunda, ljust rosenröda blommor af abnormt formade kronblad, små atrofierade ståndare och ett starkt uppsvälldt fruktämne. Genomskär man en sådan blomma, finner man i fruktämnet små röd- eller blekgula fotlösa larver, sanno- likt fluglarver. Vid två skilda tillfällen anträffades denna sommar sådana missbildningar å Brennebo i Ingå. Mötet den 2 november 1918. Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes fru M a- tilda Juselius (föreslagen af professor F. Elfving), bankdirektör V. Nyberg (föreslagen af doktor C. Nyberg), forstmästare T. Hj. Rosenbröijer (föreslagen af magister K. Hilden) och student M. Sydänheimo (föreslagen af magister K. Hildön och adjunkt W. M. Linnaniemi). Pä förslag af bibliotekarien beslöt Sällskapet bifalla till en af Geological Survey, Ottawa, gjord anhållan om skriftutbyte, och skulle Sällskapet därvid varda repre- senteradt säväl genom Meddelanden och Acta som äfven genom Herbarium Musei Fennici. Till publikation anmäldes af amanuens W. Hellen en af honom jämte aflidne amanuens K. E. Ehrström för- fattad uppsats: Zur Kenntnis der Isopoden-Fauna Finlands. Sällskapets intendent för de zoologiska samlingarna, professor A. Luther, anhöll om befrielse frän detta sitt uppdrag under hänvisning till att han efter sin afgäng frän befattningen som kustos för zoologiska museet icke säg sig 42 Mötet den 2 november 1918. i tillfälle att omhänderhafva sitt af Sällskapet gifna mandat, och beslöt Sällskapet, med bifall härtill, till t. f. intendent för de zoologiska samlingarna utse filosofiedoktor T. H. Järvi. Pä förslag af Bestyrelsen fann Sällskapet skäl till 150 mark för tryckarket höja det lektorn fil. dr. Hjalmar Hjelt för utgifvande af verket Conspectus Flor& Fennice tillförsäkrade honoraret. I öfverensstämmelse med Bestyrelsens tillstyrkande förord beslöt Sällskapet bifalla en af student M. J. Koti- lainen inlämnad anhällan om ett bidrag af 200 mark till betäckande af utgifter, äsamkade under en till nordöstra Savolaks sommaren 1918 företagen botanisk studieresa. Ordföranden meddelade, att Sällskapet haft förmänen att af direktör C. J. Finnilä samt fru Elisabeth Fin- nilä få emottaga en i Vasa den 22 sistlidne oktober date- rad, nedan i afskrift intagen skrifvelse jämte en donation om 12,000 mark, afsedd att under namn af ,e. o. ama- nuensen Carl Finniläs fond*, pä sätt som i medföljande do- nationsbref närmare bestämmes, användas till främjande af Sällskapets verksamhet, främst i ornitologiskt syfte. Säll- skapet beslöt med tacksamhet emottaga donationen, hvilken för kommande tider skall bidraga till att inom Sällskapet hugfästa minnet af dess i förtid bortgängne ledamot, natur- forskaren och ornitologen Carl Finnilä, pä väg till norra fronten fallen i Vichtis den 1 februari 1918. Tillika beslöt Sällskapet genom en särskild skrifvelse till direktören och fru Finnilä frambära uttrycken för Sällskapets tacksamhet. Ett af ordföranden väckt förslag att till ledamöter af Säll- skapet kalla direktör C. J. Finnilä och fru Elisabeth Finnilä väckte inom Sällskapet liflig genklang. Skrifvelsen var af följande lydelse: „Till Societas pro Fauna et Flora Fennica, Helsingfors. Härmed fä vi äran överlämna ett donationsbrev ä tolv tusen mark jämte om- nämnda belopp; och anhälla vi att Sällskapet ville omhän- dertaga donationen samt förvalta och använda densamma i 2. XI. 1918. * Linnaniemi. — Järvi. 43 överensstämmelse med bestämningarna i sagda urkund. Vasa, den 22 oktober 1918. C. J. Finnilä. Elisabeth Finnilä.“ Donationsbrefvet lydde: ,För att hugfästa minnet av vär käre son Carl Johan, som pä väg till norra fronten dödades i Vichtis den 1 februari 1918, överlämna vi härjämte ät Societas pro Fauna et Flora Fennica ett belopp av tolv- tusen (12,000) finska mark att förvaltas under namn av e. o. amanuensen Carl Finniläs fond, med villkor att den är- liga räntan användes för främjande av Sällskapets verksam- het, främst i ornitologiskt syfte. Vasa, den 22 oktober 1918. C. J. Finnilä. Elisabeth Finnilä.* Valtionentomologi, filosofiantohtori Walter M. Lin- naniemi näytti erään maahamme kulkeutuneen Cucujidae- heimoon kuuluvan kovakuoriaisen Laemophloeus minutus Oliv., jota aikaisemmin ei ole todettu maastamme. Lajia esiintyi useita kpl. eräässä Tikkurilan öljytehtaasta Maanvil- jelystaloudelliselle koelaitokselle lähetetyssä maissinäytteessä. Maissi oli tehtaaseen tuotettu Argentinasta. Filosofiantohtori T. H. Järvi näytti Vaalean harakka- yksilön (Pica pica L.) Rantasalmelta. Metsänhoitaja Aug. Edv. Fri Savonlinnasta on Yli- opiston eläintieteellisiin kokoelmiin välittänyt erään vaalean harakkayksilön. Kyseessä oleva yksilö on ammuttu Rantasal- men Parkumäellä syyskuun 13 p. 1918. Yksilö on nuori naaras. Vaaleat harakkayksilöt eivät ole erikoisen harvinaisia. Museomme kokoelmissa on niitä noin puolisen tusinaa. Sään- nönmukaisen harakan väriltään mustat kohdat ovat näissä vaaleissa yksilöissä milloin vähemmän milloin enemmän vaa- leita, edellisessä tapauksessa ruskeita, jälkimäisessä vaalean harmaaseen vivahtavia. Nyt saatu yksilö on enin erään Ju- valta marraskuun 2 p. 1913 saadun yksilön kaltainen. Näitten yksilöjen yhdennäköisyys kohdistuu varsinkin suuriin sulkiin, niin siivissä kuin pyrstössäkin. Päällimmäiset sulat ovat kokonaan ja alemmat ulkolaidaltaan vaalean tuhkaharmaita. 44 Järvi. — Elfving. — R. Palmgren. 2. XI. 1918. Peitossa olevat suuret sulat ovat sisälaidaltaan vaalean rus- keita. Vaalean ruskeita ovat taasen suuret sulat kokonaisuu- dessaan kolmessa Jokioisista elok. 1915 saaduissa vaaleissa harakkayksilöissä. Nyt Rantasalmelta saatu yksilö erkanee kuitenkin jyrkästi Juvan-yksilöstä siinä, että sillä on päälaki ja niska sekä kaula erittäin vaaleita, tuntuvasti vaa- leampia kuin etuselkä, kuvun seutu sekä siipien suuret peitinsulat, jotka ovat tummahkon ruskeita (tummimmat osat linnussa). Juvalla saadussa yksilössä on sitävastoin etuselkä vaalea, mutta pää kokonaisuudessaan ja kaula kupualaa myö- ten tumman ruskea. Tämä jyrkkä vastakohtaisuus pään ja sen lähiseudun värityksessä voinee tulla painostetuksi niitä henkilöjä varten, jotka ehkä yrittävät syvemmältä analysoida värien ja värimuunnosten aiheuttajia. Professor Fredr. Elfving demonstrerade exemplar af De i Finland tagna arterna af svampsläktet Geaster, där- till anknytande en pä materialet i Universitetets finska her- barium baserad framställning af arternas i fräga utbredning. Arterna äro: 1. Geaster ambiguus Mont. Petrosavodsk: A. Giinther. 2. G. coronatus (Schaeff.) Schroeter. Ab. Merimasku: P. A. Karsten. Pargäs, Lofsdal: E. Reuter. — Nyl. Hogland: S. O. Lindberg. — Ka. Viborg: A. Thesleff. 3. G. Bryantii Berk. Sat. Björneborg: Matilda Juselius. — Ta. Mustiala, flerstädes: P. A. Karsten. 4. G. pectinatus Pers. Nyl. Ekenäs, Gullö: F. Elfving. — Ka. Viborg, Liimatta: A. Thesleff. — Sat. Tyrvis: P.A. Karsten. — Ta. Mustiala: P. A. Karsten. 5. G. fimbriatus Fr. Ik. Valkjärvi, Pähkinämäki: A. Thesleff. I Sverige äro af detta släkte elfva arter anträffade (en- ligt docent Thore C. E. Fries’ afhandling , Öfversikt öfver Sveriges Geaster-arter* i Svensk botanisk tidskrift 1912, Bd. 6, h. 5); Intendent R. Palmgren gjorde följande meddelande Om bastardering mellan mäsarter i Högholmens zoolo- 2.X1. 1918. R. Palmgren, Mäsbastarder. 45 giska trädgård sommaren 1918. — Larus glaucus Brünn. < OL. fuscus L. 29. Redan tidigare har jag meddelat om några förbindelser mellan olika måsarter i voliären på Högholmen (Meddel. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. 44, pag. 125). Jag redogjorde då för en parning utan resultat mellan en sillmåshanne och en gråtruthona, som senare afled, samt för ett äktenskap mel- lan en gråtruthanne och en hafstruthona, som ledde till ägg och ungar, hvilka då detta skrifves äro friska och pigga och väl som man får hoppas lefva tills de blifva fullt ut- färgade. Sistförflutna vår (1918) vaknade åter parningsdriften till lif hos Högholmens trutar och måsar. Den 7—9 maj väl- signades ofvannämnda par (Larus argentatus 3 och L. marinus 4) med två ägg, hvilka tyvärr omkring en vecka senare spår- löst försvunno, om genom råttor eller grannarnas roflyst- nad är obekant, hvarefter honan upphörde att värpa. En sillmäshanne hade redan före katastrofen för en gråtruthona visat ett utprägladt intresse, hvilket den 21 och 23 maj resulterade i tvenne ägg. Tyvärr delade äfven dessa samma öde som drabbat grannarnas ägg och för- svunno några dagar senare (28. V) på obekant sätt; någon ny kull kom ej mera till stånd. I juni begynte en hvittruthanne intressera sig för en sillmåshona. På grund af den betydande skillnaden i kropps- storlek och styrka hos parterna hade jag mina dubier om en positiv utgång af erotiken. Men en morgon (27. VI?) hade sillmåsen värpt ett ägg och två dagar senare ett an- nat i sitt enkla strårede och begynte rufva. Med spänning afvaktade jag resultatet. Skulle råttorna åter hålla sig framme och voro äggen verkligen befruktade? Till min stora glädje utkläcktes äggen den 22 juli. Ungarna beva- kades med argusögon af föräldrarna, som jagade alla de öfriga måsarna i voliären till andra sidan af bassängen. Med utbredda vingar och näbben riktad till hugg sprungo för- äldrarna ilsket skriande mot burnätet, då personer infunno sig, och skötaren vågade sig öfver hufvud icke alls in på 46 R. Palmgren. — Idman. deras fridlysta område. Den 27 juli var emellertid den ena ungen försvunnen, och för att om möjligt rädda den andra lät jag isolera densamma och uppföda den inne i smä- fägelhuset, där den raskt tillväxte och lofvar godt för fram- tiden. Härmed är sålunda konstaterad en bastard mellan hvittrut och sillmäs, Larus glaucus Brünn. & X L. fuscus L. 9. Medicinalrädet G. R. Idman meddelade följande om Svarta och bruna rättan i Tammerfors under de senaste femtio ären. Vid ett af Sällskapets möten sistförflutna är lämnade professor Th. Salan jämte några andra medlemmar data belysande den svarta rättans förekomst och lefnadsvillkor i landet. Säsom i sin män belysande hithörande förhällan- den kan äfven jag stä till tiänst med ett smärre bidrag, ett bidrag, som visserligen i och för sig icke är af nämnvärd betydelse, men som i sammanhang med andra dylika kanske har det värde, att det förtjänar omnämnas. Mitt bidrag är ägnadt att belysa den kamp för tillvaron som den svarta rättan fört och för särskildt i förhällande till den bruna. Säsom skolpojke i Tammerfors för ungefär 50 är tillbaka roade jag mig jämte kamraterna att fånga råttor a skolgär- den. Sävidt jag nu kan bedöma, voro de af oss fängade rättorna uteslutande svarta. När jag sedermera efter afslu- tade universitetsstudier blef utnämnd till stadsläkare i Tam- merfors, intresserade det mig att af äldre personer taga reda pä huru det förhöll sig med förekomsten af de olika rät- torna vid den tidpunkt här nu är fräga om. Enligt sam- stämmiga upplysningar var den svarta rättan dä den utan gensägelse allmännaste, ja, flere personer pästodo att den bruna rättan ej alls dä ännu förekom ä orten. När faran för pestens inträngande i landet frän Ryssland i början af 1900-talet blef öfverhängande, anslogo stadsfullmäktige pä orten pä förslag af hälsovärdsnämnden nägra tusen mark ärligen att användas till rättornas utrotande. Rättkriget för- siggick pä det primitiva sätt att hälsovärdsnämnden beta- lade 5—10 penni för hvarje dödad rätta, som hämtades till SKI 1918: Idman. — Backman. 47 dess byrå. Sålunda „inköptes“ vid byrån år 1901 18,279 råttor, år 1902 40,981 st., år 1903 34,306 st., år 1904 58,042 st., år 1905 63,032 st. samt år 1906 42,156 st. eller in summa under dessa 6 år 256,796 råttor. Sedermera har råttkriget på orten fortgått åtminstone till år 1914, måhända äfven sedan dess, ehuru jag icke kan lämna några siffror, emedan jag 1907 flyttade till hufvudstaden och Tammerfors hälso- vårdsnämnds berättelser sedermera icke innehålla några när- mare data i frågan. Af de nämnda 256,796 råttorna voro två svarta, utgörande sålunda endast ungefär 0,00os ?/, af hela antalet. Af dessa dödades den ena 1901 och den 2:dra 1902, således under de 2 första åren af råttkriget. Senare har enligt uppgift ytterligare en svart råtta dödats i Tammer- fors. Dessa data gifva en ganska intressant inblick i den kamp på lif och död, som föres emellan de tvenne slagen af råttor, samt visa, att den bruna råttan under ett krig, som räckt '/, sekel, utgått såsom segrare; ty numera måste man väl fastslå, att den svarta råttans roll i Tammerfors är helt och hållet utspelad. Forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman inlämnade till publikation: Om Alnus glutinosa i Österbotten. Vid floristiska och växtgeografiska undersökningar i Österbotten N, främst i socknarna utefter Pyhäjoki älf, kom jag redan frän början att ägna en synnerlig uppmärksam- het ät klibbalens förekomst. En af orsakerna härtill var, att jag tyckte mig finna ett visst samband mellan trädets nuvarande uppträdande och förekomsten af omrädets forna sjöar, som jag särskildt studerade. Dä jag nu framlägger en del af de resultat, till hvilka jag kommit, finner jag samtidigt anledning att lämna en sammanställning af de uppgifter rö- rande klibbalens förekomst, främst i dess nordligaste ut- bredningsomräde, som stä mig till buds. Detta gör jag sä mycket hellre, som kännedomen om klibbalens utbredning ') Se författarens förelöpande meddelande: Ödemarksfloran i mellersta Osterbotten (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F., h. 44, 1918). 48 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918. i vårt land tillsvidare måste anses vara synnerligen ofull-- ständig. Visserligen hafva under senaste decennium gjorts flere fynd (Räsänen, Huumonen, Wuorentaus), som ansenligt förskjutit klibbalens gräns mot norr, men dä för dessa fynd lämnats mestadels endast helt korta uppgifter i „Luonnon Ystävä* och Fauna- och Flora-sällskapets Medde- landen, sä hafva de säkert undgått mången !). Innan vi gå att närmare redogöra för de af mig kända fyndorterna för klibbal i Österbotten — hvilken redogörelse på intet vis gör anspråk på fullständighet — så förtjänar här i korthet erinras om den uppfattning man tidigare haft om artens utbredning och förekomst. Hjelt skrifver (1902, s. 37): „I afseende å klibbalens ständorter i södra Finland mä tilläggas, att den oftast förekommer pä stränder, men äfven i kärr, i fuktiga löfskogar etc. — Nordligare torde arten hufvudsakligen förekomma vid stränder, mera sällan i kärr." Att bilden af trädets förekomst i norr (i Öster- botten) ej är riktig framgår af det följande. Det må genast framhållas, att klibbalen i norra delen af sitt utbrednings- område — i motsats till förhållandet i södra Finland och till hvad man tidigare trott (jfr Andersson, Kihlman) — synes sky hafvets närhet. Enligt mina egna iakttagelser (se äfven Hjelt, Laurén och Leiviskä) skulle arten vara någorlunda allmän vid kusten endast till trakten af Gamlakarleby. Nordligare finnas mycket få säkra uppgifter från själfva kusten: Kelviå (Leiviskä), Brahestad, Liminka och Haukipudas (se Hjelt 1902). Härtill kommer att klibb- alen i de inre delarna af Österbotten ytterst sällan uppträ- 1) Först efter det jag anmält föreliggande meddelande blef jag af dr K. Linkola uppmärksamgjord på Räsänens (1911) och Huumonens (1916) uppsatser. Senare har jag äfven i bref samt muntligen erhållit värdefulla uppgifter rörande klibbalens förekomst af dr K. Linkola, lektor A. Rantaniemi, forstm. Seth Nord- berg, fil. magg. Äke Laurin, M. E. Huumonen och V. Rä- sänen, kurator Y. Wuorentaus, pastor O. Kyyhkynen samt student Bror Pettersson, till hvilka alla jag här framför mitt tack. Laimi 2. XI. 1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 49 der pä stränder, hvilket närmare framgär af följande redo- görelse för de skilda fyndorterna. 1). Haaparanta, Seskarön (Andersson; se äfven Räsä- nen s. 173). 2). Kemi landsförsamling. a. 65 50' n. br., Kivalo, Helkusen- maa (omkr. 20 km frän kusten), källrikt kärr i laggen af öppen flackmosse. Tre omkr. 3 m höga träd iakttagna af lektor A. Rantaniemi (muntligt meddelande). — b. Omkr. 65 50 n. br. En half km N om Laurila station (strax W om Kemi älf). I laggen af en mosse (suo) har vuxit en mängd stora klibbalar, som dock huggits till ved, sä att endast rotskott finnas kvar (Huumonen 1919 samt i bref af 4/111 1919). — c. Tervaharju gärd högst 1 km E om Kemi stad, c. 200 m frän hafsstrandens läge för 50 är sedan, fem träd i „myrlaggen af en mosse", de två högsta träden nä- got öfver 4 m höga och omkretsen nära basen 25 cm (Huu- monen 1916 samt i bref). Om platsen har Räsänen i bref meddelat mig följande: „Kalkhaltig backsluttning af bördig kärrtyp, 1'/, km från hafskusten, c. 4-6 m ö. h. I närheten växte Daphne, Actaea spicata, Calypso, Listera cordata m. fl. sällsyntheter. De enstaka förekommande klibb- alarna äro unga. Skogen starkt huggen till brännved.* — d. I laggen af en mosse (jänkä) c. 8 km S om Kemi stad nära Simo sockenrä, c. !/; km från hafskusten flere klibb- alar, af hvilka den största är 10.5 m hög och 50 cm i om- krets (Huumonen 1919 samt i bref). Dessutom vid stran- den af Ahoijärvi (Ahvenjärvi?) c. 2 km frän kusten (Huu- monen i bref). 3). Simo socken. a. Maksniemi, vid Kemi sockenrä, 5 km frän hafskusten, nära Pieni-Kivijärvi (i ödemarken) pä flere meters höjd ö. h. En grupp medelstora, smärta träd i tät skog jämte björk, gran och Rhamnus (Räsänen 1911, s. 172). Alldeles invid (50 m från) Pieni-Kivijärvi växer i kärr, omgifvet af mosse, en enstaka liten klibbal jämte björk och gran; pä den invid belägna strandmossen växte Malaxis paludosa och Juncus stygius (Räsänen i bref). — b. Si- monniemenkylä, enl. stud. Hilja Kylmälä (Räsänen + 50 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918. 1911). — ce. Något S om Simo älf, c. 200 m från kusten pä 6—8 m höjd ö. h. Bördigt grankärr i laggen af en mosse. I närheten växte de i trakten sällsynta Eriophorum latifo- lium och Carex elongata. Två träd, det ena c. 10 m högt med en brösthöjdsdiameter af 30 cm och yfvig krona, det andra 2-grenadt, groft, döende. Föryngring ej iakttagen, oaktadt trädet de flesta år burit hängen (Räsänen 1911 samt i bref). — Senare har Räsänen !/, km från sist- nämnda fyndplats, 300 m från kusten, c. 10 m ö. h., anträf- fat en grof, kullfallen stam af klibbal på Carex rostrata- mosse vid stranden af ett igenväxande träsk (Räsänen i bref). — d. Enligt uppgift af Ch. Keckman (Räsänen 1911) skall klibbalen bilda stora bestånd högre upp vid Simo älf, omkr. 100 km från kusten, vid bäckar som utmynna i nämnda älf. — Äfven skall allmogen inne i landet känna klibbal, „korpileppä“, som uppges flerstädes förekomma vid bäckar, exempelvis vid Kuivasoja, öfver 30 km från kusten !) (Räsänen i bref). 4). Kuivaniemi socken, Oijärvi by, fyndorterna c. 40 km från kusten. a. Vid Hamarijoki några exx. i svag trädform enl. forstm. E. B. Bützow. — b. Kärr, holme" midt på mossen strax N om Särkijärvi (2 km från Simo sockenrå), några buskformiga klibbalar jämte björk. Enl. Seth Nord- berg. — c. Vid Kivijoki ett par exx. i buskform enl. forstm. E. B. Bützow; i buskform på strandvall („rantatörmällä“) enl. forstrevisor O. E. Sarpio. — d Omkring 5 ar stor kärr, holme" midt på myren strax E om Levälampi (c. 3 km frän Pudasjärvi sockenrä). Klibbalen växte jämte gräal och björk och utgjorde 10°/, af stamantalet. Brösthöjdsdiame- ter 5—10 cm. Enl. Seth Nordberg. — Norra sidan af Leväjärvi (= Levälampi?) sjö ätskilliga exx. i trädform, af 1) Enligt författarens lakttagelser sommaren 1919 har klibbalen en rätt vidsträckt förekomst i Simo utefter Kemi sockenrå ännu på ett afständ af c. 25 km från kusten. Vid själfva kusten kusten saknas trädet i Simo och Kemi. — Framtida undersökningar komma säkert att ännu förskjuta klibbalens nordgräns. 2.X1.1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 51 hvilka nägra ganska grofva; kärrartad mark. Möjligen repre- sentera exemplaren härstädes samt å tidigare nämnda fynd- ställen (se a och b) någon varietet. Observationen gjor- des för ett 10-tal år sedan. Forstm. E. B. Bützow. — e. Vid Puutiooja (2 km SE från föreg.). I kärr gränsande till myr växte klibbal jämte björk, gran och gråal, utgö- rande 40°/, af skogens hela kubikmassa. Stammarna egde en höjd af ända till 12 m med en brösthöjdsdiameter till 32 cm (Seth Nordberg i bref). Forstrevisor O. E. Sar: pio uppger sig ha iakttagit klibbal förutom vid Kivijoki (c) ännu i ett grankärr. — Af de mig meddelade uppgifterna att döma förekommer klibbalen rätt allmänt i de inre delarna af Kuivaniemi socken. 5). Ijo socken. a. Träskstrand mellan Nyby och Olhavan- joki c. 2 (?) km från kusten: (se Hjelt 1902, s. 35). — b. Räynä nära kusten och Haukipudas sockenrä (Hjelt 1902). 6). Haukipudas socken. Purjekari grund N om älfven (Hjelt 1902). 7). Uleäborgstrakten. — M. E. Huumonen och Y. Wuo- rentaus framhålla i „Luonnon Ystävä" 1911 (s. 180) att klibbalen i trakten af Uleäborg aldrig förekommer pä hafs- stranden, utan endast inne i landet och vanligen vid laggen af torfmarker. — Enligt Huumonen (i bref) i laggen af mossar samt vid en bäck, som upprinner ä en mosse och utmynnar i hafvet. Kärrsluttning mot Lylyjärvi c. 12 km E om staden. Dessutom ett träd i Oulunsalo (SW frän sta- den). I Kempele minnes han den endast frän myrlaggen af en mosse. — Enl. muntligt meddelande af Äke Laurin har denne endast pä ett ställe iakttagit klibbal i trakten af Uleäborg, nämligen ett äldre träd (c. 6? m högt) i Kivi- niemi by vid Limingovägen 4 km S om staden, c. 500 m frän hafvet, pä en nivä af högst 2 m. 8). Limingo socken, Ketunmaa, vid kusten (se Hjelt 1902). 9). Brahestad, 0.6 —1.5 m höga buskar pä hafsstranden (se Hjelt 1902). 10). Pattijoki i Paavola socken, c. 50 km frän kusten. Korsu by ,i stor mängd pä sura kärrmarker, ofta just pä 52 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918. gränsen mellan myr och mosse" (Furuhjelm 1886). — I bref har forstm. S. Nordberg meddelat mig, att han iakt- tagit klibbal vid Relletti plattform (fyndorten densamma som föreg.?) i kärrlaggen mellan myr och Vaccinium-mo. Stam- marna raka med 20 cm brösthöjdsdiameter. Klibbalen ut- gjorde 30°/, af skogens kubikmassa. 11). Vihanti socken, c. 30 km frän kusten. Träskstrand (myr) 2.s km NW om Vihanti station, några 2 ä 3 m höga träd (enl. Äke Laurin). 12). Utajärvi socken, c. 60 km frän kusten, 20 km NW om Uleäträsks utlopp. — E om Ahmasjärvi nägra smä träd och buskar ä den kärrartade laggen af en mosse; likasä c. 6 km sydligare pä stranden af Kirvestulijärvi nägra smä träd (Wuorentaus 1912 samt i bref): — Forstrevisor Atri S. Arimo meddelar i bref: ,Om jag icke missminner mig, anträffade jag i Utajärvi revir nägonstädes mot gränsen till Pudasjärvi socken nägra klibbalar af mindre timmerdimen- sioner“. 13). Pyhäntä socken, c. 105 km från kusten. Några c. 6 ä 7 m höga trädilaggen af en mosse c. 1.5 km E om Pyhän- nänjärvi (enl. Äke Laurin). I socknarna utefter Pyhäjoki älf har förf. själf gjort det stora flertalet iakttagelser rörande klibbalens förekomst; dä i det följande ej annat särskildt nämnes, är det förf. som gjort iakttagelsen. !) 14). Pyhäjoki socken, Hetetlampi kronopark (2,000 ha), be- lägen i socknens östra del vid rän mot Salo, Vihanti och Oulais. Klibbal har af mig iakttagits på minst fyra ställen i kronoparkens NW del (trakterna kring Hetetlampi träsk), likaså på fyra ställen i SE delen (trakten kring Lehteläkr.t. och Penikkalampi träsk). Öfverallt iakttogs klibbalen enbart på myr eller i grankärr, som bildade en smal laggfigur mellan 1) Med afseende å i det följande nämnda kronomarker och orter hänvisas till förf:s karta (1:400000) öfver kronomarkerna (Acta Fore- stalia Fennica IX) eller till Landtmäteristyrelsens generalkarta jämförd med kartan N:o 22 i Atlas utg. af Sällskapet för Finlands geografi (1910). Se äfven tafla 2 i Acta Forestalia Fennica VIII:3. 2.X1.1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 53 mon och den öppna flackmossen, hvars plats fordom bevis- ligen intagits af sjö. På ett ställe mättes stammar af ända till 9 m höjd och 22 cm diameter !), men det är troligt, att ännu något större träd finnas, ehuru de ej blifvit mätta. 15). Inom kronoparkerna (Pyhäjoki revirs VII och VI bevakningsområden) i Oulais och Haapavesi socknar utefter sockenrån mot Ylivieska och Nivala samt inom angränsande kronoparker i Ylivieska och Nivala (Kalajoki revir) har jag ingenstädes iakttagit klibbal, oaktadt jag synnerligen nog- grant undersökt nämnda marker, omfattande en areal af c. 15,000 ha. — Enligt trovärdig uppgift af allmogen skall klibbal dock förekomma i Oulais mellan Vaikonpää gård och Isojärvi sjö („Heikin lahja“) samt mot SE från nämnda sjö vid Haapavesi sockenrå; dessutom i Haapavesi någonstädes i trakten af Ängeslammit c. 4 km från föregående. 16). Oulais socken, Hirvineva kronopark (4,000 ha) i sock- nens östra del. a. Flera träd på myri E laggen af den 300 ha stora Hirvineva-mossen (å hvars midt fordom funnits ett c. 14 ha stort träsk), nedanför Rinnetkangas, 2.5 km NW om Leukala sk. v. t. vid Pirnesjärvi. — b. En km NE från föreg. plats i källrikt kärr på W-sluttningen af Rinnetkan- gas (på 7 m högre nivå än Hirvineva) nära intill stigen från Leukala till Ukonmurto. Talrika raka, vackra träd af ända till 10 och 12 m höjd; diametern ofta 25 cm, i ett fall 32 cm. På grund af att kärret användes för slåtter saknas föryngring; flera träd hafva blifvit fällda. 17). Haapavesi socken, västra delen, Hullari ödemark c. 3 km E om Mieluslampi. Här iakttog jag på olika slags myr (ej enbart i laggen) rikligare och vackrare klibbal än annor- städes i Österbotten; höjden uppgick till 17 m, diametern till 30 cm. 18). Haapavesi, Ollola by (3 km NE från kyrkan), talrika stora träd i laggen af en mosse (enl. mag. Åke Laurin). !) Här och öfverallt i det följande åsyftas brösthöjdsdiametern. Trädens höjd är af mig alltid mätt med Christens hypsometer med tillhjälp af en 4 m lång mätstång. 54 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918. 19). Pyhäjoki revirs V bevakningsomräde (3,500 ha), Haapavesi (S del). Enligt en nägot osäker uppgift af arbets- ledaren L. Nurminen skall klibbal förekomma i Vattu- lehto, i öfre laggen af Katajaneva mosse, 3 km SW frän Harju gärd och 2 km frän Kärsämäki sockenrä. — Kärsä- mäki, Pöytäkorpi, c. 4 km SE om föreg. och 3 km SW från Pyhäjoki älf, invid Haapavesi sockenrä. En mängd träd (till c. 8? m i höjd) å synnerligen vät, järnhaltig starrmyr och i örtkärr med stark lutning (9/09). 20). Kärsämäki socken, norra delen. a. På myren i laggen af Saarineva mosse, '/, km NW om Tulppo (= Mäenpää) gästgifveri, mellan landsvägen och Korpioja, talrika träd med en diameter af ända till 30 cm och en höjd af 9 m. Säkert har här tidigare funnits större träd, som blifvit nedhuggna. Den angränsande mon är synnerligen bördig med en rik flora (bl. a. Galium triflorum). ') — b. Enligt tro- värdig uppgift har klibbal ännu nyligen vuxit i Onkilampi kronopark ä Hautakangas, i myrlaggen vid Honkonen kr. t. mellan Tulppo och Onkilampi träsk. — c. Onkilampi krono- park, kärrlagg vid Rimpineva mosse, c. 3 km NNE om Tulppo. Mossen har uppkommit ur en c. 10 ha stor, forntida sjö. Pä min anhällan gjorde d. v. forststud. Lauri Koskimies hösten 1916 en del mätningar, enligt hvilka pä stället fun- nos 177 klibbalar, mätande minst 5 cm pä brösthöjd; därvid räknades skildt alla stammar frän samma rot. Mätning af 10 träd gaf följande resultat: Höjd saria 0188! Majan Od. IR FT IT TR AIN Brösthöjdsdiam. cm 27 11 25 25.14 1710 69 5 d. Ristisenjärvi kronopark. I laggen af källmyr nära Tiukka- aho kr. p. strax SE om Piippola landsväg, c. 9 km frän Kärsämäki kyrka. 21). Kärsämäki sockens SE del (Pyhäjoki revirs II och Ill bev. omr., 8,000 ha). a. Jänisoja kr. p., 4 km frän Pyhäjärvi 1) Det är förmodligen ej denna, utan en annan närbelägen fynd- ort Kihlman (s. 84) afser. Det beror säkert pä tryckfel, dä Kihl- man nämner att Tulppo är beläget nära Haapajärvi sockenrä, bör vara Haapavesi. 2. XI. 1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 55 sockenrä, c. 2.s km E om Hautajoki hemman och 0.s km SW om Kurjala. Enligt meddelande af arbetsledaren E. Rei- vilä växa talrika klibbalar i tvenne alldeles invid hvar- andra belägna ('/, ha stora), mot N starkt sluttande (15 ä 20 P/oo) grankärr, som omgifvas af myr. De största träden ägde en höjd af 15—19 m och en diam. af 30—38 cm, dess- utom fanns ymnigt ung växtlig klibbal. Fyndplatsen är först oberverad af forstm. A. J. Turunen (1916). —b. Inom Haudanjoki kr. p. mellan Jänisoja och Sydänoja, 2—4 km frän Pyhäjärvi sockenrä finnes klibbal pä tvä eller tre stäl- len i laggen af öppna mossar. I norra kanten af Palokaarto benämnda mo 2 km NW om Halmemäki och nära intill grän- sen mot Jänisoja kr. p. har E. Reivilä iakttagit ända till 13—15 m hög klibbal med 28 cm:s diam. — Enl. uppgift af allmogen skall klibbal förekomma nära intill i kärr strax N om Mullikkokangas benämnda moholme. — Slutligen har forstm. A. J. Turunen iakttagit klibbali W laggen af flack- mossen strax N om Halmemäki. — c. Sydänmaa kr. p., myri västra kanten af Viitasenmäki i laggen mot öppen mosse. Afständ högst 2 km till Pyhäjärvi och 200 m till Pyhäntä sockenrä. Myrens lutning c. 18/9. 22). Pyhäjärvi socken (NE delen), Kärsämänjärvi kr. p. Flerst. i trakterna kring Harvanlampi. a Palokangas E lagg 1 km W om Hevosaho kr. t. Vid gränsen mellan myr och käll- kärr växer högst ett 10-tal 6—10 m höga träd med 10—25 cm diameter samt en mängd buskar; ett träd 13 m högt, 31 em i diam. 1 själfva kärret ett 14 m högt träd med 28 em diam. —b. Källrikt kärr vid E kanten af Siliankangas, i laggen af en flackmosse 1 km N om Hevosaho kr. t. — c. Myr SW om Harvanlampi. — d. Hoikkasuo SW del, c. 2.7 km SW om Harvanlampi (0.5 km N om Outokangas), liten kärrholme (0.3 ha) omgifven af dälig mossmyr. Torfvens mäktighet 2 + m. Tynande gran, björk, Salix cinerea, S. caprea, ymnig Equi- setum limosum och Calamagrostis sp. Sju raka, vackra stam- mar mätte 11.5 m i höjd och 22 cm i diam. Från en rot utgingo fyra stammar, frän en annan rot tvä stammar. En mängd 1—3 m höga skott; pä ett mättes ett blad af 14 cm 56 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2.XI. 1918. längd och 13 cm bredd. — e. Leväsuo W lagg mot Leväsuon- sivukangas. Kärr med gran, tall, björk, Salix cinerea, S. caprea, S. bicolor, Equisetum limosum, Phragmites, Caltha och Menyanthes; torfvens mäktighet 1.o m. De två största trä- den voro 13.5 och 12 m höga med en diam. af 31 resp. 20 cm. Pä 13 träd uppmättes följande diametrar i cm: 25 (död topp), 23 (stammen död), 20 (nästan död), 20, 19, 18, 18, 17, 16, 16, 14, 13 och 11; dessutom en mängd 2—5 m höga klibbalar med en diameter understigande 10 cm. —f. Ilman- neva, nära kronorän, där en gren af Raippajoki börjar, ett 10 m högt träd med 17 cm diam., i af myr omgifvet litet kärr med björkblandad tynande granskog; ymnig Calama- grostis sp., Menyanthes, Equisetum limosum och Carex (cae- spitosa). — g. SW laggen af Kokkosuo mosse i Hevosaho kr. p. af Kiuruvesi socken, högst 200 m frän sockenrän, 2 km S om Hevosaho kr. t. (täml. ymn. enl. forstm. A. E. Järvi- nen). 23). Pyhäjärvi sockens S del, Niinikorpi mellan Pyhäjärvi sjö och Haukkamäki kr. t. I öfre kanten af en mosse, i laggen mot ett bördigt grankärr. De största stammarna mätte 8 m i höjd och 15 cm i diam. 24). Socknarna inom Kalajoki älis vattenområde. Klibbalen är här tydligen rätt sällsynt, dä den anträffats pä mycket fä ställen oaktadt jag rätt väl känner stora delar af omrädet. Det förtjänar särskildt framhällas, att klibbalen ej alls är känd i Alavieska och de inre delarna af Kalajoki socken, där ej heller jag iakttagit arten. — a. Rautio, Kärkisjoki, ästrand, nägra mindre träd (Äke Laurin). — b. Rautio, talrika stora träd nedanför en äs i laggen af öppen mosse invid lands- vägen mellan kyrkbyn och Sievi station (Äke Laurin). — c. Sievi, E laggen af Lähdeneva mosse, belägen 10 km S om Sievi station, 1.s km ENE om Petäjistönjärvi sjö: ett 20-tal buskar och späda träd af 2—6.5 m höjd. Telningar växte tämligen långt ute på mossen. Vid Katajaoja bäck, som tager sin början å nämnda mosse, iakttogs c. 1 km lägre ned, nedanför stigen från Ryhmä kronotorp till Fiskaali gård, en mängd buskar och träd, af hvilka det största mätte 11 m 2. XI. 1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 57 i höjd och 16 cm i diam. Pä stället växte äfven den i Öster- botten sällsynta Pteris. Detta är enda stället inom Kalajoki revir (Sievi, Nivala, Ylivieska, Alavieska socknar) jag iakt- tagit klibbal, men skall den enligt allmogens uppgift äfven förekomma i kronoparken c. 10 km S om Sievi kyrka. — d. Haapajärvi socken, stranden af Ainaslampi vid rän mot Sievi och Nivala. Talrika (?) träd, af hvilka det största hade en höjd af 13 m och 68—55 cm diam. vid basen; 35 cm ofvan marken grenade det sig i tre stammar, hvilka hade en diam. af 19, 23 och 25 cm. Öfriga träd hade följande dimensioner: | Höjd mi.i12: vid TONEN Diameter cm 27 27 30 24 21 e. Reisjärvi, kärrartad mark vid vägen nära Pitkäjärvi sjö, !/, km från Kokkoniemi gård. Tvenne omkring 14 m höga, 35 cm tjocka träd iakttogos af mig är 1917. 25). Lestijärvi socken. Enligt meddelande af landtmä- taren John Pihlström växer klibbal vid stranden af Ruonasenjärvi 1 km frän Kinnula landsväg. — Själf har jag iakttagit klibbal endast pä ett ställe i socknens södra del nära Halsua sockenrä. 26). Perho socken, talrika stora träd (föryngring sakna- des) pä myrstränderna af Koirajärvi sjö, belägen pä rän mot Kinnula och Kivijärvi socknar. Dessutom 1.5 km i NW vid den lilla bäcken frän Heikinjärvi. 27). Student Bror Pettersson har vid floristiska undersökningar i Nedervetil, Kaustby, Vetil och Teerijärvi iakttagit klibbal pä inalles omkring 14 ställen, för hvilka han i en nära framtid kommer att redogöra. Af fyndorterna äro tvenne belägna vid stranden af Teerijoki ä i Teerijärvi kyrkoby, alla öfriga pä eller nära stranden af träsk pä torf- mark (kärr eller myr); endast i tvenne fall iakttogs klibbalen pä steniga stränder. 28). Socknarna i omnejden ai Lappajärvi sjö (Backman 1909.) Klibbalen kan betecknas säsom tämligen allmän pä stränderna (hufvudsakligen steniga) af Lappajärvi sjö. Där- emot har den ej iakttagits vid Esse ä eller dennas fortsätt- 58 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2.XI. 1918. ning högre upp, ej heller vid Evijärvi och Alajärvi sjöar. Då jag nu genomgått mina anteckningar från området, visar det sig, att klibbalen förutom på stränderna af Lappajärvi samt tvenne mindre träsk enbart iakttagits på sank mark; af nämnda fyndorter äro de flesta (?/,) belägna i utkanten af en större torfmark (mosse). — I detta sammanhang förtjä- nar ännu nämnas tvenne af mig gjorda fynd af klibbal. Det ena i Lappajärvi, i kärr vid landsvägen på halfva vägen från kyrkan till Kortesjärvi sockenrå. Dessutom å källrik sluttning nära intill mossen vid Rödaborrvattenträsk i N de- len af Ytterpurmo kr. p. i Purmo socken (25 km från kusten). Här iakttogs en mängd buskar och större träd af minst 12 m höjd och 25 cm diam. 29). Kinnula och Kivijärvi socknar. På stränderna af den stora sjön Kivijärvi har jag flerstädes iakttagit stora klibb- alar. Trädet är förmodligen täml. allm. Dessutom växa bus- kar och mindre träd i utkanten af en liten flackmosse i Kinnula, vid vägskillnaden till Pihtipudas. 30). Enligt Kihlman (1898) är klibbalen i Viitasaari ej sällsynt vid bäck- och sjöstränder, i Pielavesi förekommer den på steniga sjöstränder, i Nilsiä öfverallt vid de större sjöarna, i Nurmes i laggen af en flackmosse samt i Sotkamo på bäck- och träskstränder. — I Sotkamo växer klibbal äf- ven å stenig träskstrand nedanför W-sluttningen af Naapu- rinvaara (OÖ. Kyyhkynen i bref). — Här må ännu enl. forstm. Paul Wegelius meddelas följande fyndorter: a) Kontiolahti, Paikola kr. p., nedanför ett källsprång samt vid en mindre bäck; b) Pielisjärvi, Vuonislahti kr. p., vid nedre kanten af en myr några förkrympta buskar; c) Pielis- järvi, stranden af Rajalampi, till 12 m hög, 10—15 cm i diam. 31). Rörande utbredningen i norra Savolaks har O. K y y h- kynen i bref lämnat följande meddelande. Klibbalen är ej synnerligen sällsynt, ställvis uppträder den t. o. m. ym- nigt; säkert är dock utbredningen ojämn. Den uppträder mestadels på stränder af större sjöar och dessas vikar. Fler- städes har jag äfven anträffat den på stränderna af smärre sjöar och träsk. Endast ett par tre gånger har jag iaktta- 2.X1.1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 59 git den i ödemarker i utkanten af mossar (mähända forna igenvuxna träsk). I det kuperade Nilsiä har jag ett par gänger anträffat den pä stranden af träsk belägna vida högre än närliggande större sjöar. 32). Suomussalmi socken (4 E om H:fors, inemot 65° N bredd). Följande framställning af klibbalens förekomst i Suomussalmi bygger dels pä uppgifter i bref af O. Kyyh- .kynen, hufvudsakligen dock pä dennes framställning i en i manuskript föreliggande afhandling om floran i Suomus- salmi („Suomussalmen kasvisto*), hvilken afhandling blifvit anmäld till tryckning i Acta Soc. pro F. et Fl. Fennica (46, N:o 1). —— a. Kyrkobyn, vid foten af Korkealainen äs, i smalt kärr (,suolla*) nära stranden af ett träsk, några små, busk- liknande träd. Ej längt frän stället växte i en bäck Aspi- dium thelypteris samt i en lund Rubus Idaeus X saxatilis och Pteris. — b. Alavuoki by, vid foten af Runtti äs pä stranden af Loukonjärvi och Pieni-Alannejärvi flera 10-tal träd och buskar. — c. Pä stranden af Iso-Alannejärvi (ät Matero till frän föreg.) ätminstone en stor buske, kanske flera. — d. Pesiö by, pä stranden af Honkajärvi, 3—4 tvinande träd och buskar. — Dessutom växa pä stranden af nägra ,äs- sjöar" vid Hossa samt i Ruhtinansalmi by, 60—70 km N om kyrkobyn, alar som i hög grad päminna om klibbal: kanske Alnus incana X glutinosa. Kyyhkynens öfriga bestäm- ningar af klibbal äro granskade af dr H. Lindberg. En granskning af de ofvan meddelade fynduppgifterna visar, huru oriktig den bild är man tidigare haft af klibb- alens utbredning i stort. Angäende nordgränsen sädan den tidigare varit känd hänvisas till kartbladet N:o 20 i Atlas öfver Finland (1910). Önska vi endast med ledning af de kända fynden fastställa nordgränsen, sä vore det att draga en linje frän Sotkamo-lokalerna till dem i Utajärvi (12) och därifrän till Kuivaniemi (4) och vidare mot NW och W mot kusten. Den sälunda erhällna gränsen komme i hög grad att likna den tidigare, endast att utbuktningen mot S blefve mindre betydande. I hvartdera fallet är det karakteristiska i gränsens förlopp, att den nära Bottniska viken samt nära 60 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2.XI. 1918. ryska gränsen sträcker sig längre mot norr än i mellanlig- gande omräde. Jag tror dock det är fullt berättigadt att sinsemellan förena de c. 160 km frän hvarandra belägna fyndorterna i Suomussalmi och Kuivaniemi. Nordgränsen för klibbal komme sälunda att erhälla en WNW sträckning lik den för Viburnum (se kartbladet N:o 20 i Atlas). Visser- ligen är klibbalen tillsvidare ej känd frän ett rätt vid- sträckt omräde N och S om Uleäträsk. Det är dock att observera, att nämnda omräde är endast föga kändt i flo- ristiskt hänseende. Härtill kommer, att af mina undersök- ningar i Österbotten framgätt, det klibbalen hufvudsakligen uppträder ä ständorter och i trakter — ödemarker — där botanister vanligen föga röra sig. Detta i förening med fynden i Kuivaniemi, Utajärvi, Kärsämäki och Pyhäjärvi synes mig berättiga till antagandet att klibbal skall kunna pävisas äfven i socknarna N om Uleäträsk, W om Suomus- salmi. Af forstmän, hvilka ju röra sig i ödemarkerna, hop- pas jag snart fä upplysning i frägan. I hvarje fall anser jag det nu förefintliga materialet gifva stöd för antagandet att nordgränsen för Alnus glutinosa sammanfaller med den för Viburnum och sälunda sträcker sig frän Suomussalmi i E mot WNW ien nägorlunda rak linje till nägot norr om Kemi stad. En närmare granskning af det här publicerade mate- rialet visar en hel del egendomligheter i klibbalens uppträ- dande. Sålunda saknas trädet fullkomligt vid de stora ös- terbottniska älfvarna, där det säkert skulle hafva iakttagits om det förekomme. Stundom förekommer det däremot vid smärre bäckar i hela norra delen af sitt utbredningsomräde. Medan arten äger hög frekvens pä stränderna af Lappajärvi sjö, synes den däremot helt och hället saknas vid Pyhäjärvi sjö, där betingelserna för dess trefnad äro desamma. För öfrigt saknas arten i hela Österbotten vid nägot större sjöar, men anträffas vid smärre träsk, särskildt sädana som till nägon del vuxit igen genom torfbildning. I landets inre de- lar, i norra Tavastland och Savolaks är förhällandet delvis ett motsatt, i det klibbalen där — af de förefintliga uppgif- 2. XI. 1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 61 terna att döma — med förkärlek uppträder vid stränderna (steniga och sandiga) af de större vattendragen; den synes dock äfven förekomma vid smärre träsk. Förvånande ver- kar det att klibbalen saknas vid Uleåträsk, hvars stränder dock synnerligen noggrant studerats bl. a. af Leiviskä, som knappast kunnat undgå att finna den, om den öfver hufvud skulle förekomma därstädes. En särställning intaga Suomussalmifynden, hvilka alla äro gjorda på stranden af smärre sjöar eller träsk. I tre fall växte klibbalen på stenig eller sandig strand och endast i ett fall å torfmark; i trenne fall voro fyndplatserna belägna vid foten af sand- åsar. I det öfvervägande flertalet fall växer klibbalen dock åtminstone i Österbotten ej på stränder, utan på torfmark. Detta är ett rätt anmärkningsvärdt förhållande, som står i strid med den uppfattning man tidigare haft. För att när- mare belysa förhållandet skola vi främst betrakta klibbalens förekomst i socknarna utefter Pyhäjoki älf, där jag själf studerat dess förekomst. I nämnda socknar äro de omkring 30 kända fyndorterna alla belägna på torfmark, ej en enda på strand. I ett enda fall förekommer klibbalen på mid- ten af en större, i hög grad växlande torfmark, i tre fall å källrik grankärr-sluttning, som i tvenne fall direkte gränsar till öppen mosse. En gång har klibbal iakttagits i ett mindre (!/, ha stort) Calamagrostis- och Equisetum-rikt grankärr, omgifvet af öppen mosse. Seth Nordberg uppger den från liknande ståndort i Kuivaniemi. Alla öfriga klibbals- förekomster (till antalet 23) äro belägna i utkanten af öppna mossar, eller närmare bestämdt i den smala myr- eller kärr- figuren i laggen mellan mo och mosse. I 19 fall hafva nämnda mossar bevisligen uppkommit genom igenväxning af forna träsk. I 9 fall, som jag dock delvis ej känner till- räckligt ingående, förekommer klibbalen i närheten af mos- sar, som sannolikt, men ej bevisligen, utvecklat sig ur forna träsk. Endast tvenne gånger har klibbal iakttagits på ställe, i hvars närhet fordom absolut säkert ej kunnat finnas nå- got träsk. Den förekommer sålunda i socknarna utefter Pyhäjoki älf i minst 63°/, men förmodligen 93°/, af alla 62 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918. kända fall i närheten af forna sjöar, som vuxit igen. Det- samma synes förhållandet vara i andra delar af Österbotten, åtminstone i de nordligare delarna af klibbalens utbrednings- område? Klibbalen är sälunda päflertalet stäl- len, ilaggen af mossar, att betrakta som en re- likt frän en tid, dä den nuvarande lokalen ut- gjorde stranden af en sjö, som vuxitigen. Sak- förhållandet kunde vidare belysas och bekräftas genom framläggande af resultatet af mina växtpaleontologiska un- dersökningar, men lämnar jag detta till ett annat tillfälle. Här må endast nämnas, att jag funnit frukter af al (klibbal och gråal) i inemot 50 fornsjöar i Österbotten. Såsom ett bidrag till klargörandet af klibbalens före- komst i andra delar af landet må här lämnas några upp- gifter från Karelen. Från trakterna N och NE om Ladoga, där trädet förekommer endast h. o. d., har dr K. Linkola enl. meddelande i bref iakttagit klibbal pä öfver 50 ställen, som med afseende ä ständort fördela sig ungefär pä föl- jande vis: = steniga sjö- eller träskstränder . . . . . . 16 torfmark (kärr eller myr), pä träskstränder . 8 ä=y0cli Däcksträndemwii a2. ni vr ei kärstt amet VALA Talk arkku mi .s23mmi 9 laggen "afmossamm I eo - 5151, (10098 Säsom synes uppträder ibn! i nutiden i ifrägava- rande trakter af Karelen relativt vida oftare pä sjöstränder än i Österbotten. Det är visserligen att observera, att dr Linkola i Karelen något mindre rört sig i rena ödemar- ker, än jag i Österbotten, och att man på den grund ej utan vidare kan göra en jämförelse mellan klibbalens uppträ- dande på olika ståndort i Österbotten och Karelen. I hvarje fall står det fast, att klibbalen i Karelen i nutiden har sin hufvudsakliga förekomst på stränder, men äfven uppträder i kärr samt i laggen af mossar, som säkerligen delvis upp- kommit ur forna träsk. I Kuru socken i mellersta Finland har jag vid torfmarks- undersökningar antecknat klibbal på omkring 12 ställen. Däraf 2. XI. 1918. Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 63 utgjordes 6 af träskstränder, 5 laggen af flackmossar och 1 kärr. En större utbredning äger klibbalen pä stränderna af den stora sjön Aurejärvi. De största träd, som uppmättes, voro högst 12 m höga och 25 cm i diam. Här mä ännu med nägra ord beröras klibbalens upp- trädande i Sverige. Bertil Halden (1917) omnämner klibbal frän minst ett 10-tal ställen i Helsingland, där den uppträder säväl pä träskstränder som med förkärlek i laggen mellan myr och mo. Gunnar Samuelsson (1917, s. 76) uppräknar klibbalen bland arter, som förekomma i gran- lundar, till hvilken ständort han hänför en stor del kärrar- tade marker och särskildt „laggskogar“. Elias Melin uppger i bref, att han i Norrland (63° 30—64' 30° n. br.) iakttagit klibbal „här och hvar, hufvudsakligen i lunddälder och på sydexponerade ställen". Om vi försöka klargöra orsakerna till klibbalens nu- varande utbredning och förekomst, är det främst tvenne omständigheter, som förtjäna framhållas. Klibbalen före- kommer i nutiden i norra delen af sitt utbredningsområde hufvudsakligen i ödemarkstrakter, och där främst i laggen af flackmossar, stundom vid stranden af smärre träsk. En- dast jämförelsevis sällan är klibbalen iakttagen på i högre grad bördig mark. I ingen händelse finnes någon anled- ning förmoda, det klibbalen fordom ägt en större utbred- ning utefter de större älfvarna (där den totalt saknas), eller öfver hufvud inom de områden, som nu inkräktats af kul- turen. Människan har med andra ord sagdt endast i mycket ringa grad varit orsak till trädets nutida sparsamma före- komst. Däremot måste klibbalens utbredning i hög grad influeras af den svårighet, med hvilken trädet föryngrar sig. Sålunda känner jag knappast något fall, då i litteraturen skulle omnämnts förekomsten af klibbalsföryngring i norra delen af artens utbredningsområde, och själf har jag i Öster- botten mycket sällan iakttagit klibbalstelningar. Samma iakt- tagelse har dr Ernst Häyrén (1909, s. 39) gjort i Björne- borgstrakten. Denna svårighet att föryngra sig är säkert i hög grad beroende af klimatologiska orsaker, men torde åt- 64 Backman, Om Alnus glutinosa i Österbotten. 2. XI. 1918 minstone i närheten af artens nordgräns delvis finna sin förklaring äfven i ständortsförändring. Jag hoppas snart blifva i tillfälle att äterkomma till nämnda fräga. Litteratur. Gunnar Andersson. Hasseln i Sverige fordom och nu. — Sve- riges Geol. Unders., Ser. Ca, n:o 3. 1902. = och Selim Birger. Den norrländska florans geogra- fiska fördelning och invandringshistoria, s. 186. — Norr- ländskt handbibliotek, V. 1912. A.L. Backman. Floran i Lappajärvi jämte omnäjd. — Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn., 32, n:o 3. 1909. — Meddelande om klibbalen, 15. XII. 1917. — Medd. af Soc. pro F. et Fl. F., h. 44, s. 57—58. 1918. M.Brenner. Om gräalens och andra s. k. litorifoba arters före- komst pä Finlands sydkust. — Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn., h. 29. 1903. E. J Furuhjelm. Alnus glutinosa i Korsu by i Paavola socken. — Medd. af Soc. pro F. et Fl. F., h. 13, s. 254. 1886. Bertil Halden. Om torvmossar och marina sediment. — Stock- holm 1917. H j. Hjelt. Conspectus Florae Fennicae. Vol. II. Pars I. — Acta Soc. pro F. et Fl. F. XXI, n:0 1. 1902. — Vedväxter. — Atlas öfver Finland 1910. Text 1. Kart- bladet n:o 20. M. E. Huumonen. Tervalepän pohjoisraja. — Luonnon Ystävä 1916 (s. 149). — Tervalepän pohjoisraja. — Luonnon Ystävä 1919 (s. 15). Ernst Häyrön. Björneborgstraktens vegetation och Kärlväxtflora. — Acta Soc. pro F. et FI. Fenn. 32, n:o 1. 1909. A. Osw. Kihlman. Ueber die Nordgrenze der Schwarzerle und der Linde in Finnland. — Medd.af Soc. pro F. et Fl. F., h. 23, s. 82—84. 1898. I. Leiviskä. Über die Vegetation an der Küste des Bottnischen Meerbusens. — Fennia, 27, n:o 1. 1908. VeliRäsänen. Tervalepän pohjoisimmasta levenemisrajasta Suo- messa. Luonnon Ystävä 1911 (s. 171—173). Gunnar Samuelsson. Studien iiber die Vegetation der Hochge- birgsgegenden von Dalarne. — Nova Acta Regiae Societ. Scient. Upsaliensis. Ser. IV. 1917. Y. Wuorentaus. Muutamia kasvilöytöjä alueelta Ostrob. borealis. -- Medd. af Soc. pro F. et Fl. F., h. 38, s. 36. 1912. Mötet den 7 december 1918. 65 Mötet den 7 december 1918. Till innemska medlemmar af Sällskapet invaldes direk- tör C. J. Finnilä och fru Elisabeth Finnilä (före- slagna af professor J. A. Palmen). Maisteri K. J. Valle ilmoitti painettavaksi: Havaintoja lehtomaisen kasvillisuuden ja lehtokasvien esiintymisestä Jääskessä. Ordföranden, professor J. A. Palmén, meddelade, att han af Sällskapets forne mångårige sekreterare, rektor Axel Arrhenius i Värmland, såsom svar på en till den- nes 60-årsdag förliden november af medlemmar i Sällskapet riktad lyckönskan, fått emottaga ett af sådan värme för Sällskapet och förståelse för dess sträfvanden buret svar, att det syntes honom skäl delgifva Sällskapet detsamma, om det ock var ställdt till en enskild medlem af Samfundet. Brefvet var af följande lydelse: „Lundsbergs skola, Lundsberg d. 1. XII. 18. Vördade vän och käre broder Axel Palmén! Med djup rörelse emottog 60-äringen de gamla kam- raternas hälsning. Och i varmaste tacksamhet trycker han nu deras händer. Intet band knöt mig starkare vid fosterlandet än sam- hörighetskänslan med vårt vördnadsvärda Societas, och in- gen längtan pressade mig i förskingringen hårdare än den, avsaknaden av allt, vad det bjöd mig, väckte. Dyrbar var mig därför denna erinran om framfarna dar och detta synliga bevis på Eder minnesgodhet och trofast- het gentemot en, vars gärning i Eder krets varit så glöm- värt ringa. Alltså ber jag dig, gamle vän, emottaga ett tack ur mitt hjärtedjup och överbringa det till vår vördade nestor, farbror Selan, till seniores och till juniores. Må Eder alla förunnas hälsa och krafter att ännu länge få verka i Societas för Fauna et Flora Fennica! Du och Ni alla må ursäkta mig dessa torftiga rader. 5 66 Backman. — Forsius. — Idman. — Harald Lindberg. 7. XII. 1918. Jag är Överhopad av arbete och trött, och mitt huvud är tungt som dimman, som ruvar över jorden. Tack! Och julefrid! Och på återseende än en gång i ett fritt och lyckligt och solvarmt Finland! — Jag hoppas på detta återseende, innan sol går ned. Din och allas Eder gamla, innerligen tacksamme, trofaste Axel Arrhenius." Forstmästaren, fil. kand. A. L. Backman redogjorde för ett av honom gjordt anmärkningsvärdt fynd af den säll- synta Epipogon aphyllos, växande i några tiotal exemplar på torfmark i Perho i mellersta Österbotten. Med. dr R. Forsius förevisade de för faunan nya bladsteklarna Pontania forsiusi Ensl. n. sp., Amauronema- tus forsiusi Ensl. n. sp. samt Pristiphora conjugata var. forsiusi Ensi. n. var., samtliga bekrifna i doktor E. Enslins nyligen utkomna arbete Die Tenthredinoidea Mitteleuropas, Berlin 1912—1918. Den förstnämnda arten hade af före- dragaren tidigare inför Sällskapet demonstrerats säsom Pontania tenuitarsis Kon. Medicinalrädet Gust. Rud. Idman förevisade exemplar af Lepidium latifolium, hvilken för floran nya art han an- mält vid Sällskapets möte den 5 sistvikne oktober (jfr sid. 5). Kustos fil.doktor Harald Lindberg demonstrerade nedannämnda för floraomrädet tidigare icke antecknade (de fyra först nämnda) eller annars Anmärkningsvärda adven- tivarter, hvilka säsom obestämda eller felaktigt bestämda inlämnats till samlingarna: 1 och 2. Alyssum hirsutum M.B. samt Triticum prost- ratum L., bägge frän Ka, Jääskis, banvall vid stationen, 25.6.1918, dr TE: Hank armen: 3. Artemisia procera Willd. från Sb, Pieksämäki, sta- tionsomrädet, 14. 7. 1918, pastor O. Kyyhkynen. 4. Atriplex tataricum L. frän Sb, Kuopio socken, Siilin- järvi stationsomräde, 27. 8. 1918, O. Kyyhkynen. 5. Bromus squarrosus L. Exemplar af ifrägavarande VIET. 11918. Harald Lindberg. — Frey. — Järvi. 67 art hafva under de senaste åren tillvaratagits af O. Kyyh- kynen pä ett antal lokaler vid Savolaksbanan; hvad som tidigare hos oss hänförts till Br. macrostachya Desf. tillhör denna art. 6. Chorispora tenella D.C. Insamlad i: a) Ob, Uleä- borg, Höckerts äker, 17. 7. 1912, Y. Hellman; b) Ab, Äbo, banvall ä hamnbanan, 8 augusti 1916, Torsten Vik- ström; c) Sb, Maaninka, 1918, Vesa Kyyhkynen. 7. Sisymbrium Wolgense M.B. frän Ka, Jääskis, banvall vid stationen, 15. 7. 1918, T. Hannikainen. Amanuens Richard Frey demonstrerade En för fau- nan ny nycteribiid. För nägon tid sedan erhöll Entomologiska museet sä- som gäva av dr E. Bergroth trenne exemplar av en egendomlig, vinglös, spindelliknande insekt, Nycteribia (Lis- tropodia) blasii Kol., tillhörande den i mänga avseenden starkt avvikande, pä flädermöss ektoparasitiskt levande dip- terfamiljen Nycteribiidae. Exemplaren voro fängade i Hel- singfors pä Vespertilio daubentoni Leisl. och hade av dr Bergroth blivit i och för bestämning sända till hippoboscid- och nycteribiidspecialisten dr P. Speiser. Denna frän värt land sålunda säkert konstaterade Nycteribia-art blev beskri- ven är 1857 av F. A. Kolenati och synes vara utbredd över Väst- och Mellan-Europa till mellersta Ryssland. Utom pä Vespertilio daubentoni är arten anträffad pä Vespertilio cappaccinii Bon., V.nathusii Blas., Vesperugo pipistrellus Schreb., Rhinolophus euryale Blas. och Meniopterus schreibersi Natt. Tohtori T. H. Järvi antoi seuraavan tiedonannon: Harmaa varis (Corvus cornix) Mynämäeltä. Lehtori D. A. Wikström on Seuran kokoelmiin luo- vuttanut erään marraskuun 10 päivänä kuluvaa vuotta (1918) Mynämäellä Tarvaisten kylässä ammutun varismuun- noksen, joka ansainnee tulla erikoisesti mainituksi. Kyseessä oleva yksilö on melkein kokonaan tuhkanharmaa. Siipien ja pyrstön musta väri on poissa; sijalla on selän ja vatsan 68 Järvi. — Cedercreutz. T. X 11219185 väri: tuhkanharmaa. Pää ja kaula ovat jonkun verran mus- tahkoja. Tämä aiheutuu siitä, että höyhenten reunus ja kärki ovat kapealti mustia, keskustan ollessa harmaan. Nokka ja jalat ovat mustat. — Kuvattu varisyksilö oli sillä paik- kakunnalla, missä se ammuttiin, nähty, ampujan, talolli- senpojan Kalle Junnilan, antamien tietojen mukaan, noin viikon päivät. Se näyttäytyi pyrkivän muitten va- risten seuraan joutuen kuitenkin näitten ahdistelun alaiseksi. Sen ihmisen kuulon mukaan selvä variksen äänikään ei tuottanut pääsyä varisten joukkoon. Ammuttaessa oli se erään harakan parissa, joka taasen aikaisemmin oli tove- rinsa menettänyt, sen tultua ammutuksi. Student Carl Cedercreutz lämnade följande lakt- tagelser Över är 1918 sent pä hösten blommande arter. 1. Växter, sedda af föredragaren i blom den 12 och 13 oktober 1918 i Esbo: Lampsana communis Cirsium arvense Taraxacum officinale Solidago virgaurea Gnaphalium uliginosum Chrysanth. leucanthemum Leontodon autumnalis Matricaria discoidea Sonchus asper Carduus crispus Achillea ptarmica Senecio vulgaris Matricaria inodora Archieracium sp. Galium aparine G. verum Geranium bohemicum Dianthus deltoides Spergula arvensis Arenaria serpyllifolia Cerastium vulgare Stellaria media St. graminea Moehringia trinervia Scleranthus annuus Capsella bursa pastoris Erysimum cheiranthoides Raphanus raphanistrum Brassica campestris Chenopodium album Trifolium hybridum Tr. pratense Tr. repens Vicia hirsuta Angelica silvestris Pimpinella saxifraga Calluna vulgaris Phleum pratense Poa annua Potentilla erecta 7. XII. 1918. Cedercreutz, Sent pä hösten blommande arter. 69 Potentilla argentea Fumaria officinalis Alchemilla pastoralis Trichera arvensis Ranunculus acris Succisa pratensis R. repens Myosotis arvensis Galeopsis bifida Veronica officinalis G. speciosa Viola arvensis Lamium purpureum Campanula patula Epilobium montanum C. rotundifolia Av dessa växter säg jag i allmänhet endast enstaka exemplar, i de allra flesta fall med välutvecklade blommor; Stellaria graminea stod flerstädes i blom. Av Calluna vul- garis funnos endast små grenar här och däri blom. Erysi- mum cheiranthoides blommade flerstädes i trädgårdsland myc- ket vackert. 2. Den 1 november blommade i Tölö följande arter: Cirsium lanceolatum Ranunculus acris Senecio vulgaris Capsella bursa pastoris Matricaria discoidea Lamium purpureum Crepis tectorum Alopecurus geniculatus Achillea millefolium Poa annua Sonchus asper Trifolium hybridum Sedum acre Tr. pratense Stellaria graminea Rumex acetosella Scleranthus annuus Av Cirsium lanceolatum funnos två exemplar i blom. Det ena exemplaret var tämligen litet, medan det andra var ett rikt förgrenat exemplar med talrika, stora, välutveck- lade blommor. Av Stellaria graminea funnos flerstädes vackert blommande exemplar. Blommorna föreföllo dock att vara något mindre än de blommor arten plägar hava om sommaren. Ranunculus acris blommade likaså på flera ställen; även dess blommor voro i allmänhet rätt små. Av Sedum acre fann jag några små grupper med ett par blom- mor. Av samma art fanns ännu i slutet av november vid Speranski-vägen en nätt liten grupp med flera välut- vecklade, fullständigt öppna blommor. 70 Håkan Lindberg, För Finland nya skalbaggar. 7. XII. 1918 Student Häkan Lindberg gjorde följande medde- lande om Nykomlingar för finländska skalbaggsfaunan. 1. Ouedius (Microsaurus) brevicornis Thoms. (=Eppels- heimi Seidl.). Invid Paavola folkskola pä södra delen av Storön i Lojo sjö finnes ett omräde med väldiga ekar, lindar och en yppig markvegetation samt hysande mänga sällsynta och intressanta skalbaggsarter. Här anträffade jag den 24 augusti 1918 genom sällning av barkbitar, som fuktats av utsipprande saft, pä en stor ekstam ett exemplar av ovan- nämnda kortvinge. Tillsammans med denna förekom i större antal den hos oss sällsynta O. cruentus Oliv. Säsom de flesta Ouedius-arter lever synbarligen även O. brevicornis under förmultnande vegetabilier. Av litteraturen att döma är den en stor sällsynthet. Edm. Reitter anför den i sin „Fauna Germanica“ enl. uppgift av Schilsky frän Nassau, Preussen och Böhmen, men själv har han icke sett den. Enligt annan tillgänglig mellaneuropeisk litteratur är den mycket sällsynt i norra och mellersta Europa. Claes Grill upptager den i sin katalog frän enstaka lo- kaler i Sverige, nordligast i Stockholmstrakten, Norge och Danmark. Enligt G. Jakobsson, „2Kyku Poccin m aananHoi Esponpi“, är den dessutom känd från Gibraltar, Frankrike, Transsylvanien, England, Kurland och Lifland. Ouedius brevicornis hör till undersläktet Microsaurus och är den största av vära inhemska arter. Den har rödbruna täckvingar, men är för övrigt helsvart och skiljes lätt frän närastäende arter tack vare läget av punkterna pä pannan och hals- skölden. 2. Aleochara sanguinea L. Pä den tidigare nämnda platsen med de stora ekarna päträffade jag vid flere till- fällen i slutet av augusti 1918 nägra exemplar av denna nykomling för vär fauna. Ocksä den erhölls genom säll- ning invid ekstammar. Vid granskning av tidigare insamlat material av närstäende arter fann min far, dr Harald Lindberg, bland A. moerens ytterligare ett ex. av A. san- guinea, taget av mig pä Runsala vid Abo den 21 augusti 1916. Ocksä har prof. J. Sahlberg meddelat, att han i sin 7. XII. 1918. Håkan Lindberg, För Finland nya skalbaggar. 71 samling besitter några exemplar av denna karakteristiska form. De talrika arterna av släktet Aleochara leva bl. a. på döda djur, i svampar, i spillning och under ruttnande vege- tabilier. A. sanguinea synes hålla sig till det senast nämnda slaget av ståndort. Såsom dess utbredningsområde angives i allmänhet norra och mellersta Europa; Reitter angiver arten från spridda områden inom Tyskland. I Grills ka- talog och Seidlitz’ „Fauna Baltica" är den sammanblandad med den närastående A. moerens Gyll. Enligt Jakobson förekommer den i Norge, Sverige och Kurland. Från de närmast stående formerna, A. moerens och A. funesta Grav., skiljer sig A. sanguinea bl. a. genom följande kännetecken: täckvingarna äro längre än halsskölden, båda tydligt chagri- nerade, och bakkroppen har baktill mycket små punkter mellan glesare stående större. 3. Lathrobium gracile Hampe. Med denna art möter oss åter en sällsynt skalbagge. Den synes trivas på de för samlare intressanta gungflyna. På en dylik lokal, Musta- lampi i Sammatti socken, förekommer den tillsammans med L. terminatum Grav. och L. rufipenne Gyll. och flyter upp till vattenytan, då man stående på gungflytuvorna trycker ned dessa under vatten. Vid besök på denna plats under somrarna 1916, 1917 och 1918 har jag insamlat några exemplar. På en liknande lokal i närheten av kyrkobyn i Pusula anträffade jag den 7 juli 1916 såväl L. gracile som de övriga ovan nämnda arterna. I universitetets finländska skalbaggssamling funnos bland L. terminatum förvarade några av amanuens W. Hellén tidigare i Sammatti tagna gracile- exemplar. Prof. J. Sahlberg påträffade likaså bland sina lathrobier några individer av denna för Finland nya art. Reitter anför i „Fauna Germanica" L. gracile från Bayern och Mecklenburg samt i , Catalogus Coleopterorum“ dess- utom från: Kroatien och Norge. I Grills katalog saknas arten och Seidlitz upptager den endast från Sydtyskland. L. gracile står närmast L. terminatum, men är betydligt mindre och har något smalare huvud, mycket smalare hals- sköld samt avviker dessutom genom byggnaden av 8:de dorsalsegmentet hos 9. 72 Häkan Lindberg, För Finland nya skalbaggar. 7. XII. 1918. 4. Cyrtusa pauxilla Schmidt. Denna art har flere gänger under de senaste ären anträffats av min far, min bror stud. P. H. Lindberg och mig pä särskilda ställen inom Lojo. Liksom de övriga arterna av detta släkte lever C. pauxilla i underjordiska svampar och päträffas vanligen under af- tonen genom hävning på öppna gräsbevuxna platser, där den krupit upp i gräset eller flyger omkring strax ovanför marken. Enligt mig tillgänglig litteratur förekommer C. pauxilla i Centraleuropa, nordligast i Ostpreussen och i Danmark. Liksom fallet är med de övriga i detta meddelande om- talade arterna, utgör således fyndorten här i Finland den för arten nordligaste. Från sin närmaste släkting, C. mi- nuta Ahrens., skiljer sig C. pauxilla genom mindre och sma- lare, svagare välvd kropp samt genom halssköldens trub- biga bakvinkel och dess därinvid icke utbuktade bakkant. 5. Sphaerius acaroides Waltl. Genom fyndet av denna art riktas vårt lands skalbaggsfauna med en ny familj, Sphaeriidae. Min far fann tre individer den 6 juni 1918 krypande på bar torvjord invid ett litet kärr på Jalassaari i Lojo. Enligt Jakobsons förut omnämnda arbete, där uppgifter om alla intill är 1910 publicerade fynd äro sam- lade, är arten utbredd frän Frankrike och Italien i söder till England, Danmark och Sverige i norr samt i största delen av Ryssland. Grill angiver den frän ett par lokaler i sydligaste Sverige. Familjen Sphaeriidae omfattar blott tvä arter, Sph. acaroides och Sph. hispanicus Matth., den se- nare känd frän Spanien och Sardinien. Karakteriserat ge- nom halvklotformig kropp, är släktet Sphaerius väl skilt frän de nära besläktade ptiliiderna, men uppvisar ett ut- seende mycket päminnande om arterna av släktena Clam- bus och Orthoperus. 6. Monotoma brevicollis Aube. Genom sällning av löv och förmultnande växtämnen i Botaniska trädgärden i Hel- singfors fann jag den 11 november 1914 ett exemplar av en Monotoma-art, som vid examinering befanns vara den frän Mellaneuropa kända M. brevicollis Aub6. Frän vär van- ligaste form, M. picipes Hbst., lätt ätskild genom saknaden 7. XII. 1918. Häkan Lindberg. — Pesola. 73 av gropar pä pannan, utmärker den sig i motsats till de andra finländska arterna, M. longicollis Gyll. och M. bicolor Villa (Thomsoni Reitt.) genom spetsiga bakvinklar pä den kvadratiskt formade halsskölden. 7. Cryphalus (Ernoporus) tiliae Panz. Kännedomen om våra barkborrar (Ipidae) har under senaste tid mycket vid- gats. Vid flere tillfällen har nägon eller nägra nykomlingar för faunan anmälts pä Sällskapets möten. Sedan prof. J. Sahlberg är 1900 utgav sin „Catalogus coleopterorum faunae fennicae“, ha ätta arter tillkommit. Jag ber att här få anmäla den nionde, Cryphalus tiliae Panz., av vilken jag fann nägra individer den 3 juli 1918 pä Jalassaari i Lojo. De nedklubbades frän en torr gren av en vild lind. Ett par dagar därefter erhöllos ännu nägra exemplar pä samma träd, men äterfanns arten icke senare och kunde den trots ivrigt sökande icke påträffas på andra döda gre- nar i närheten. Reitter och andra mellaneuropeiska för- fattare angiva C. tiliae från mellersta och södra Europa samt Kaukasus. I Seidlitz’ „Fauna Baltica" saknas den, under det att Grill upptager den från enstaka lokaler i Skandinavien, nordligast från Stockholm. Såsom värdväxter uppgivas Tilia, Carpinus och Hibiscus syriacus. Hänförd till undersläktet Ernoporus, skiljes Cr. tiliae från övriga Cry- phalus-arter främst genom 5-ledat antennskaft och förekom- sten av knölar i mitten av halssköldens framkant. I Mellan- europa förekommer en närastäende form, Cr. caucasicus Lindem., skild från Cr. tiliae genom längden på täckvin- garna och grövre, mera regelbundet anordnade knölar på halsskölden. Den senast omtalade arten har benäget bestämts av mag. U. Saalas. Alla övriga bestämningar hava godkänts av prof. J. Sahlberg. Fil. kand. Vilho A. Pesola esitti: Kertomus kasvi- tieteellisestä tutkimusmatkasta Laatokan Karjalaan kesällä 1918. Fauna et Flora Fennica-seuralta saamani 600 mk:n suu- 74 Pesola, Kasvitieteell. tutkimusmatka Laatokan Karjalaan. 7. XII. 1918. ruisen apurahan tukemana tein viime kesänä n. 1'/, kk:n aikana (8. VI—21. VII) kasvitieteellisen tutkimusmatkan Laatokan Karjalassa, pääasiassa Jänisjärven ympäristöillä. Tehtävänäni oli lisätä ja täydentää kesinä 1914 ja 1915 Laatokan Karjalassa tekemiäni tutkimuksia kasvien ja maa- perän kalkin keskinäisestä suhteesta. Sitä varten retkeilin osaksi jo edellisinä kesinä käymilläni kiitollisimmilla seuduilla Sortavalan pitäjässä (etenkin saaristossa ja Helmijärven lä- histöillä), Impilahden pitäjässä ja Ruskealassa. Pääosan ajasta käytin kuitenkin edellisinä kesinä syrjään jääneillä seuduilla Pälkjärven ja Soanlahden pitäjissä sekä N-osissa Suistamon pitäjää, joissa vuoriperän moninaisuus, etenkin kalkkirikkaitten vuorilajien runsaus lupasi tuloksia. Odotukset eivät pettäneetkään. Kysymykselle erittäin valaisevia olivat varsinkin Linnunvaaran ja botanisesti jo en- nen kuuluisan Korkeaniemen tienoot Pälkjärvellä, Soanlah- den Kirkonkylän ja Prolanvaaran kylän ympäristöt sekä Suistamon Jalonvaaran tienoot. Saadakseni tarpeellista vertailuaineistoa näitten kalkkirikkaitten seutujen kasvilli- suudelle tein retkeilyjä myöskin „kalkittomilla“ alueilla, joista varsinkin Pälkjärven kirkonkylän ja Suistamon Uuksun ky- län seudut olivat tyypillisiä. Varsinkin jälkimäinen alue eroaa kasvillisuudeltaan jyrkästi siihen rajoittuvista Jalon- vaaran kylän kalkkirikkaista seuduista. Työ- ja tutkimustavat olivat pääasiassa samanlaiset kuin kesinä 1914 ja 1915 (vrt. Medd. 43, 1916—1917, siv. 184— 188). Maailmansodan ja kapinan aiheuttamat poikkeuk- sellisen tukalat olot — varsinkin ruokaan nähden — asetti- vat retkeilyjen teolle erikoisia vaikeuksia ja haittoja, jotka osaltaan vaikuttivat työskentelyn tehokkuuteen. Päähuomion kiinnitin tällä kertaa kallioitten kasvillisuu- teen ja kasvistoon, jolloin niin hyvin sammalet ja jäkälät kuin korkeammat kasvitkin otettiin tutkimusaiheeksi. Kalli- oiden joukossa olivat Laatokan Karjalalle monin paikoin tyy- pilliset n. s. riuttavuoret useine reliktikasveineen erikoisen mielenkiintoiset ja valaisevat kysymykselle. Kallioiden ohella saivat metsä- ja suoyhdyskunnat suu- 7. XII. 1918. Pesola, Kasvitieteell. tutkimusmatka Laatokan Karjalaan. 75 rimman huomion. Kalkin merkitys lehtomaisten yhdyskun- tien esiintymiselle kuten yleensä jalojen lehtipuitten, jalavan, vaahteran ja lehmuksen levenemiselle tarjosi mielenkiintoi- sen tutkimusaiheen. Varsinkin Soanlahden kirkonkylän tienoilla sai tutustua moninaisiin runsaan kalkin läsnäolosta riippuviin lettomaisiin yhdyskuntiin, joille ovat luonteen- omaisia muutamat harvinaisuudet kuten Ranunculus propin- guus ja Saussurea alpina, ja joita, edellisten kesäin havain- tojen mukaan, on runsaasti Suistamon Leppäsyrjässä ja Salmin Leppälässä. Tutkimuksien tuloksiin en tässä lähem- min puutu. Toivon voivani saattaa tämän ja kahden edelli- sen kesän tuloksista pääkohdat myöhemmin julkisuuteen. Sensijaan lienee paikallaan tässä tehdä selvää muuta- mista huomattavammista floristisista havainnoista viime ke- sältä, joihin samalla liitän muutamia havaintoja kahdelta aikaisemmalta kesältä. Kasvimaakunnalle Kl uusi putkilokasvilöytö on Ra- nunculus ficaria L. Löytöpaikka on Sortavalan Helylässä Helmijärven ja Tohmajoen välillä dolomiittivuoren S-juurella. Laji kasvoi runsaana pienellä alalla jalavain (Ulmus mon- tana) ja tuomien muodostamassa lehdontapaisessa. Seura- kasvillisuus osoittaa maaperän suotuisuutta. Paitsi komeita jalavia kasvoi paikalla m. m. Corydallis solida, Stellaria ne- morum, Aconitum septentrionale, Viola mirabilis, Geum ur- banum, Stachys silvatica, Campanula trachelium. — Seu- raavat erikoiset kasvilöydöt mainittakoon: Woodsia *alpina (Bolton). Löytöpaikat: 1) Sortavala: Rytty, Pyörävaara; Pälkjärvi: 2) Linnunvaara, Pääskönkallio, 3) Korpikallio; 4) Suistamo: Jalonvaara, Riuttavuori ja Hyypiönkallio. Kesältä 1915: 5) Suistamo, Leppäsyrjä. Asplenum viride Huds. 1) Suistamo: Jalonvaara, Riutta- vuori ja Hyypiönkallio; 2) Impilahti: Hippola, Linnavuori. Kesältä 1915: 3) Suistamo, Leppäsyrjä. Asplenum ruta muraria L. Pälkjärvi: 1) Korkeaniemi, 2) Matosaari (Jänisjärvessä), 3) Linnunvaara, Pääskönkallio; 4) Soanlahti: Korpikallio. Kesältä 1915: Suistamo, Leppä- syrjä. 76 Pesola, Kasvitieteell. tutkimusmatka Laatokan Karjalaan. 7. XII. 1918. Ophioglossum vulgatum L. Pälkjärvi: Pirttiniemi, niu- kalti Linum-nurmella. Löydetty Kl:sta ennen vain kerran, Impilahdelta. Carex paradoxa Willd. 1) Soanlahti: Prolanvaara, Ve- sikko-ojan varrella; 2) Suistamo: Jalonvaarasta n. 1 km W. Kesältä 1914 ja 1915: 3) Suistamo: Leppäsyrjä ja Pollampi; 4) Ruskeala: Otrakkala; 5) Pitkäranta, Ristiniemi; 6) Salmi: Leppälä. Orchis incarnatus 5 Traunsteineri (Sauter). Suistamo: Jalonvaaran kylästä n. 1 km W, lettoniityllä. V:lta 1915: Suistamon Leppäsyrjä ja Pollampi. Neottia nidus avis (L.) Rich. 1) Pälkjärvi: Korkeaniemi; 2) Soanlahti: Juttulammin ja Jänisjärven välillä. Kesiltä 1914 ja 1915: 3) Valamo; 4) Sortavala: Kirjavalahti; 5) Suis- tamo: Leppäsyrjä; 6) Salmi: Leppälä. Ulmus montana (With.). Soanlahti: Juttulammin ja Pie- nen-Jänisjärven välillä Juttulammista SE, n. '/, km päässä P. Jänisjärvestä ja n. 100 m päässä Kinnarisen torpasta; n. 62 4 pohj. lev. Koska löytö, mikäli kirjallisuudesta voi päättää, on pohjoisimpia jollei pohjoisin Ulmus mon- tana'n löytöpaikka maassamme, lienee paikallaan lyhyesti tehdä selvää jalavasta täällä. Puun olemassaolo on paikka- kuntalaisille tunnettu, ja tiedustellessani läheisestä tor- pasta lehmuksen ja näsiän kasvupaikkoja minulle tultiin näyttämään „isoa outoa puuta*. Kuitenkaan ei ole, mikäli kaikista merkeistä voi päättää, vähintäkään epäilystä siitä, ettei puu olisi täällä luonnonvarainen. Jalava-yksilöitä on 2, tyvestä melkein yhtyneitä, komeita, n. 7 m korkeita puita; toinen on rinnan korkeudelta n. 55 cm, toinen 88 cm ympärimitaten. Puut ovat hyvinvoipia, lehteviä, run- saasti hedelmöiviä. Tämä seikka on erikoisesti pantava merkille, kun on kysymys lajin esiintymisestä levenemisensä pohjoisrajoilla. Osaksi tämä saa selityksensä kasvupaikan erinomaisen edullisista ilmastollisista ja maaperällisistä olo- suhteista. Noin 100 m päässä oleva korkea vuori suojelee kylmiltä pohjatuulilta ja maaperä on kalkkirikasta, voima- kasta makumultaa. Kalkin läsnäolon ilmaisevat runsaat irto- 7. XII. 1918. Pesola, Kasvitieteell. tutkimusmatka Laatokan Karjalaan. 77 naiset kalkkikivet. Myös seuralaiskasvit todistavat paikan edullisia olosuhteita. Kasviyhdyskunta paikalla, joka on jonkunverran kulttuurin vaikutuksen alainen, on harven- nettua, rehevää tuoretta lehtoa. Puukasvit ovat: tuomi, harmaa leppä, pihlaja, Rubus Idaeus, Lonicera xylosteum, Daphne mezereum, Rosa cinnamomea. Muista kasvupaikan laatua kuvaavista lajeista mainittakoon: Milium effusum, Onoclea struthopteris, Paris guadrifolia, Viola umbrosa, V. mi- rabilis, Picris hieracioides. Lähellä kasvoi runsaana Athyrium crenatum. Saxifraga nivalis L. 1) Pälkjärvi: Linnunvaara, Pääs- könkallio; 2) Soanlahti: Juttulammin ja Jänisjärven välillä; 3) Impilahti: Ruokojärvi, Kulismajoen rannalla Juvankosken partaalla. Etelämpänä Laatokan rantamailla laji on ylei- sempi. Potentilla sericea L. Oli tilaisuus todeta, että tämä meidän kasvistossamme erikoinen laji kasvamispaikoillaan Sortavalan Mäkisalon „riuttavuorilla“ tänä kesänä oli huo- mattavasti runsaampi kuin kesällä 1914. Sota-ajan aiheut- tamat olot, jotka ovat vähentäneet ekskurrenttien ja kasvin- keräilijöiden virtausta tänne, ovat tämän ilahuttavan asian ilmeisesti aikaansaaneet. Coronilla varia L. Tämäkin harvinainen, Venäjältä joi- takin vuosikymmeniä sitte Ruskealan marmorilouhoksille ilmestynyt vieras tulokas viihtyy edelleen kasvamispaikoillaan. Convolvulus arvensis L. Soanlahti: Prolanvaara, kesanto- pellolla. Origanum vulgare L. 1) Impilahti: Hippola, Linnavuo- ren S-juurella. Kesältä 1914: Sortavala: 2) Kirjavalahti, 3) Rausku. Adoxa moschatellina L. Sortavala: 1) Helylä, Helmi- järven ja Tohmajoen välillä dolomiittivuoren S-juurella pa- rissa paikassa, 2) Riekkalansaari, E-osa. Filago montana L. 1) Sortavala: Helylä, Helmijärven ja Tohmajoen välillä dolomiittivuoren S-rinteellä; 2) Pälk- järvi: Kuhilasvaaran kylästä n. !/, km NE. 78 Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 7. XII. 1918. Lehtori E. W. Suomalainen oli lähettänyt: Muuta- mia erinäisille maakunnille uusia tahi huomattavia suur- perhoslöytöjä. Unohduksiin joutumasta katson olevan tarpeellista ju- laista allaolevat tiedot. Löydöt ja havainnot ovat suurim- maksi osaksi omia tekemiäni, osa on myöskin maisteri P. Ylösen, lyseolaisten Olavi Andersinin, Viljo Lönngrenin, Ossi Rikkosen ja Eero Tommilan keräyksien mukaan saatuja. Kriitillisimmät lajit on dispo- nentti Th. Grönblom tarkastanut hyväntahtoisesti. Colias nastes Boisd. var. Verdandi Zett. — Medd. Soc. F. Fl. fennican vihkossa 36, siv. 105, julkaisee B. Poppius löytöni Kilpisjärveltä. Kun tiedonanto ei ole aivan täsmäl- linen, oikaisen sitä nyt. Perhosia oli 5. VII. 1909 Kilpis- järven Saanatunturin (Le) laella n. 1000 m:n korkeudessa useita kymmeniä yksilöitä, nähtävästi juuri kuoriutuneita, koskapa ne olivat ehyitä ja kauniita. Mainittu päivä oli miltei ainoa lämmin ja auringonpaisteinen koko matkallani. Tunturin jyrkänteen kohdalla liidellen olivat perhoset pa- rittumishommissa; Yliopiston museolle joutunut oli kopu- loitunut pari. C. hecla Lef. var. Sulitelma Aur. — Le, Kilpisjärvi, Jehkatsh, 4. VII. 1909. Saana- ja Jehkatsh-tunturien väli- sessä laaksossa lenteli muutamia (8—10) yksilöitä tätä lajia. Thecla pruni L. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio, puutarhassa hyötymansikkamaassa 1 kpl. 8. VII. 1917. Lycaena orion Pall. — Sa, Rantasalmi, Ristikallio, 1 kpl. VII. 1918 (Olavi Andersin). L. icarus Rott. — Kb, Eno, Uimaharju, yleinen kesällä 1916; var. coerulea Schilde: 4 kpl. 14. VII. 1916. L. cyllarus Rott. — Kb, Eno, Uimaharju, useita yksi- löita VI. keskiv. 1916; Sa, Valkeala, Vuohijärvi, 8. VI. 1917. Limenitis populi L. — Kb, Eno, Uimaharju, 3 kpl. 5. VII. 1916. Vanessa atalanta L. — St, Reposaari, Iso-Katava, 1 kpl. 25. VIII. 1913; St, Pori, VIII. lop. 1917 useita; Sa, Valkeala, Vuohijärvi, Ailossaari, 1 kpl. 18. VIII. 1917. 7.1 X11:11918. Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 79 V. c-album L. — Kb, Eno, Uimaharju, useita VI. 1916. V. cardui L. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. 5. VII. 1916. Argynnis paphia L. — Kb, Eno, Uimaharju, 2 kpl. VII. 1916. A. adippe L. — Kb, Eno, Uimaharju, useita VIII. 1916. Samoin A. niobe L. ja var. Eris Meig., A. lathonia L. ja A. freija Thunb., 5—6 kpl. VI. 1916. A. aglaia L. ab. arvernensis Brams. — Sb, Kuopion pi- täjän Kasurilan kylästä, Siilinjärven rannalta löysin VI. lo- pulla 1898 tämän harvinaisuuden, jonka Soc. pro F. et Fl. fennican kokouksessa 3. III. 1906 esitin (vrt. Medd. Soc. F. Fl. f. 32, siv. 91). Perhonen on nykyään toht. Reinh. Fabritiuksen (Tammisaari) kokoelmassa. A. selene Schiff. ab. Rinaldus Hbst.—Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio, 1 kpl. 8. VII. 1917; Sa, Valkeala, Vuohi- järvi, 26. VII. 1917; St, Merikarvia, VII. 1917 (Eero Tom- mila). A. polaris Boisd. — Le, Kilpisjärvi. Noin 10—12:n A. euphrosyne’n L. joukossa, jotka 4., 5. ja 6. VII. 1909 keräsin Saana- ja Jehkatshtunturien rinteiltä, oli vain yksi ainoa A. polaris Boisd. Melitaea maturna L. — Kb, Eno, Uimaharju, 3. VII. 1916; Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio, 1 kpl. 1. VII. 1917, VII. 1918 useita (O. Andersin). — Var. uralensis Staud.: Sa, Rantasalmi, VII. 1917 ja VII. 1918 joks. yleinen; Valkeala, Vuohijärvi, pari VII. 1917. Erebia ligea L. var. grisescens J. Sahlb. — St, Karkku, Hollo, 1 kpl. VIII. 1915. Satyrus semele L. — Kb, Eno, Uimaharju. Yhden, jon- kun verran tyypillisestä poikkeavan & sain 13. VII. 1916. Epinephele jurtina L. — Ik, Kivennapa, Terijoki ja Kuo- lemajärvi, VIII. 1917 ja 1918 joks. yleinen (P. Ylönen). Coenonympha hero L. — Ik, Kivennapa, Terijoki ja Kuole- majärvi, VII. 1917 (useita), VII. 1918 1 kpl. (P. Ylönen). C. pamphilus L. — Kb, Eno, Uimaharju, hyvin yleinen VII. 1916. Pararge maera L. ab. monotonia Schilde. — St, Karkku, 80 Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 7: RITAS: Hollo, VII. 1915; Ta, Pirkkala, VII. 1917 (Ossi Rikkonen); Ik, Kuolemajärvi, VIII. 1917 (P. Ylönen). P. megaera L. — St, Karkku, Hollo, 3 kpl. VII. 1915. P. egeria L. var. egerides Staud. -— Ik, Kivennapa, Teri- joki, VII. 1917 (P. Ylönen). Carterocephalus palaemon Pall. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 & 26.7 VI: 1916; C. silvius Knoch. — St, Pori ja Karkku, joks. yleinen. Syrichtus centaureae Ramb. — St, Karkku, Hollo, 1 kpl. VII. 1915. S. malvae L. ab. Taras Bergstr. — Sa, Rantasalmi, Risti- kallio, 1 kpl. VII. 1918 (Olavi Andersin). Smerinthus populi L. — Kb, Eno, Uimaharju, 6. VII. 1916; Kb, Hammaslahti as., 1 toukka 21. VIII. 1916. — Var. roseotincta E. Reut.: 2:sta kotelosta, jotka maist. P. Ylönen otti VIII. 1917 Ik, Kuolemajärvi, kuoriutui 28. II. 1918 kaksi kaunista yksilöä. S. tremulae Tr. — Sb, Kuopio, 1 kpl., VI. 1902 (Yli- opiston museo). S. tiliae L. ab. maculata Wallgr. — Ik, Kuolemajärvi, Vile 918/(P:-Ylo nen). Acherontia atropos L. — St, Siikainen, 2 kpl. VIII. 1903 ja 1905 (rva Anna Hänninen). Sphinx ligustri L. — St, Pori, 2 toukkaa VIII. 1903. Toisesta kotelosta kuoriutui perhonen 28. III. 1914. Lienee Suomen ja koko maapallon pohjoisin (61 30 n. lat.) löytö- paikka (ks. Luonnon Ystävä 1916, siv. 118). Ik, Kuolema- järvi Tt kpl: sVII. 1918 UPS SO nen): Deilephila elpenor L. -—— Kb, Eno, Uimaharja, useita touk- kia VIII. 1916. Hemaris fuciformis L. — Kb, Eno, Uimaharju, useita 28. V1.—15. VII. 1916. Anthrocera meliloti Esp. ab. confusa. — Sa, Ranta- salmi, Harjula, VII. 1917 runsaasti; samoin St, Karkku, Kiu- rala, VII. 1918; Ik, Kuolemajärvi, 2 kpl. VII. 1918 (P. Ylönen). Hepialus ganna Hübn. — Sb, Kuopio, Haminalahtı, V. 1900. 7. XII. 1918. Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 81 H. fusconebulosus De Geer. — Kb, Eno, Uimaharju, VIII. 1916 runs. Cossus cossus L. — Kb, Eno, Uimaharju, 10. VII. 1916 1 kpl. Psyche villosella Ochs. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kotelo- koppa männyn rungolla, VII. 1916. Ps. opacella H. Sch. — Kb, Eno, Uimaharju, runsaasti koteloita, 2 perhosta, VII. 1916. Ps. hirsutella Hübn. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Risti- kallio, 1 kotelo VII. 1917; Kb, Eno, Uimaharju, useita kote- lokoppia, 1 perhonen, VII. 1916. Fumea intermediella Brd. — Kb, Eno, Uimaharju, useita kotelokoppia, 1 perhonen, VII. 1916. Poecilocampa populi L. — St, Pori, X. 1913, 1915, 1917 ja 1918, joks. yleinen katulyhdyillä. Lasiocampa potatoria L. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio, VI. 1917, runsaasti toukkia Dactylis glomerata’lla. 7. VII. ja 9. VII. 1917 pyydystettiin yhdellä $:lla n. 70 33. Yleinen VII. 1918 (Olavi Andersin). Cerura vinula L. var. fennica Schulz. — Kb, Eno, Uima- harju, VI. 1916. Notodonta tritophus Esp. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 toukka VIII. 1916. N. ziczac L. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. VL. 1916. Microdonta bicoloria Schiff. ab. albida Boisd. — Kb, Eno, Uimaharju, VII. 1916; Sa, Valkeala, Vuohijärvi, useita 29. VI. 1917. Pterostoma palpina L. — Kb, Juuka, Koli, 9. VII. 1916, 1 kpl. Phalera bucephala L. — Kb, Eno, Uimaharju, VII.— VIII. 1916, yleinen. Pygaera pigra Hufn. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. VI. 1916. Asphalia cinerea Goeze. — Sb, Kuopio, 1 kpl. V. 1901; St, Pori, yleinen joka vuosi IV. ja V. 1914—1918. Rivula sericealis Scop. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Risti- kallio, 1 kpl. VII. 1917. 82 Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 7. XII. 1918. Lithosia lurideola Zink. — Kb, Eno, Uimaharju, yleinen kes. 1916. Spilosoma mendica L. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. 25. !VI21916. Sp. menthastri Esp. — Kb, Eno, Uimaharju, useita VI. 1916. Orgyia gonostigma L. — Sa, Rantasalmi, Ristikallio, 3 86 ja 2 29 kasvatettu toukista VIII. 1918 (Olavi An- dersin); St, Köyliö, Ilmilinna, 3 oc VIII. 1919. Dasychira selenitica Esp. — Sa, Valkeala, Vuohijärvi, yleinen suolla VI. 1917. D. fascelina L. — Sa, Rantasalmi, Ristikallio, 1 3 VI. 1918 (Olavi Andersin). Simyra albovenosa Goeze. — St, Porin ulkosaaristo, Kaijankari ja Hylkiriutta, toukkia tavattoman runsaasti Ely- mus arenarius'ella IX. 1914. Perhoset kuoriutuivat (häkissä) III. 1915; sekä päämuoto että var. albida Auriv. ja var. murina Auriv. olivat edustettuina yhtä runsaasti. Moma alpium Osb. — Sa, Valkeala, Vuohijärven Ailos- saari, 1 kpl. 29. VI. 1917; Ik, Kuolemajärvi, hyvin yleinen, VII. 1918 ja lop. VI. 1919, Terijoella harvinaisempi (P. Ylönen). Acronycta alni L. — St, Huittinen, Lauttakylä, 1 toukka VIII. 1916, jonka kotelosta VI. 1917 kuoriutui perhonen (Viljo Lönngren). Karkku, Kiurala, toukka omenapuulla VIII. 1918. A. menyanthidis View. — St, Pori, VI. 1916 1 kpl. A. tridens Schiff. — St, Pori, VI. 1916; Huittinen, Laut- takylä, VI. 1916 (Viljo Lönngren); Ik, Kuolemajärvi, VII. 1917 (P. Ylönen). Bryophila raptricula Hübn. — Ik, Kuolemajärvi, VII. 1917 (P: Ylönen). Agrotis praecox L. — St, Pori, VIII. 1913; Sa, Ranta- salmi, Harjulan Ristikallio, toukista kasvatettu 4 kpl. VII. 1918 (Olavi Andersin). A. candelarum Staud. — Ik, Kuolemajärvi, 1 kpl. VII. 1917 (P. Ylönen). A. ypsilon Rott. — St, Pori, 4 kpl. katulyhdyillä X. 1917. A. vestigialis Rott. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. VII. 1916. 7-6 XII. ‚1918. Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 83 Epineuronia popularis Fabr. — Sa, Rantasalmi, VIII. 1918; Ik, Kuolemajärvi ja Terijoki, VIII. 1916, VIII.—-IX. 1917, VIII. 1918 runsaasti (P. Ylönen). E. caespitis Fabr. — Ik, Kuolemajärvi ja Terijoki, VIII. 1916, VIII. 1917, VIII. 1918 yksityisiä (P. Ylönen). Dianthoecia proxima Hiibn. var. cana Ev. — Kb, Eno, Uimaharju, sangen yleinen kukkivilla maitohorsmilla (Epi- lobium angustifolium) ratapenkereen rinteillä, VII. 1916. — Var. ochrostigma Ev.: St, Pori, 1 kpl. VIII. 1918. Naenia typica L. — Sa, Rantasalmi, VII. 1917; Ik, Kuo- lemajärvi, VII. 1917 (P. Ylönen). Helotropha leucostigma Hibn. — Ik, Kuolemajärvi, 1 kpl. VII. 1918 (P. Ylönen). Celaena Hawortiii Curt. — St, Pori, 1 kpl. IX. 1915. — Ab. erupta Germ.: Ik, Kuolemajärvi, 1 kpl. VIII. 1918 (P. Ylönen). Mithymna imbecilla Fabr. — Sb, Kuopio, Haminalahti, 1 kpl. VIII. 1914. Hydrilla gluteosa Tr. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. VII. 1916. Xylina lamda Fabr. — St, Pori, 2 kpl. IX. 1917. Calocampa solidaginis Hübn. — St, Pori, IX. 1917 ja 1918, 2 kpl. Brachionycha nubeculosa Esp. — St, Pori, 5—6 kpl. IV. —V. 1914, 23 kpl. IV.—V. 1917, 1 kpl. 13. IV. 1918. Useimmat pyydystetty päivällä puistoista koivujen runkojen tyveltä ja puhelinpylväiltä kaduilta. Heliaca tenebrata Scop. — Sa, Rantasalmi, Vaahersalo, 2 kpl. VII. 1901. Heliothis dipsacea L. — Ik, Kuolemajärvi, VII. 1918 1 kpl rör VIE 19191 kpl: (Pi Ylönen): Plusia moneta Fabr. — Sb, Kuopio, 2 kpl. kukkivilta tarhaorvokeilta 7. ja 9. VII. 1901 (Yliopiston museo). P. pulchrina Haw. ja var. percontatrix Auriv. — Kb, Eno, Uimaharju, VII. 1916, molempia runsaasti. P. macrogamma Ev. — Sa, Rantasalmi, VII. 1917; Sb, Kuopio, VII. 1903. 84 Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 7. XII. 1918. P. microgamma Hibn. — Sa, Valkeala, Vuohijärvi, 1 kpl. VI. 1917. Catocala fraxini L. — Ik, Kuolemajärvi, 1 kpl.; Kiven- napa, Terijoki, 1 kpl. alk. IX. 1917 (P. Ylönen). C. pacta L. — Sa, Mikkeli, Karhunkallio, 10 kpl. alk. VIII. 1917; Ik, Kuolemajärvi, 3 kpl. lop. VIII. 1917 (P. Ylönen). C. nupta L. — Ik, 1 kpl. alk. IX. 1917 (P. Ylönen). Ophiusa pastinum Tr. — Sa, Rantasalmi, Harjula, VII. 1917 11 kpl., useimmat kukkivilta Vicia cracca-laikuilta. Parascotia fuliginaria L. — Sb, Kuopio; Sa, Rantasalmi 1901 ja 1917; Valkeala, Vuohijärvi, VII. 1917. Herminia derivalis Hübn. — Sa, Valkeala, Vuohijärvi, runsaasti rannan leppäpensaikoissa, VII. alk. 1917. Brephos parthenias L. — Kb, Eno, Uimaharju, V. lop. 1916. Acidalia muricata Hufn. — N, Tvärminne, Tvärminne- träsket'in rannoilla aika yleinen VII. 1904. A. rubiginata Hufn. — St, Köyliö, Ilmilinna, VI. 1919. Timandra amata L. — Kb, Eno, Uimaharju, 4 kpl. VI. 1916 leppäpensaikossa, josta ankara tuuli ne heitti lentoon. Selenia tetralunaria Hufn. — Kb, Eno, Uimaharju, 24. VI. 1916, 1 kpl. Epione advenaria Hibn. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio, 2 kpl. VIII. 1918 (Olavi Andersin). Ellopia prosapiaria L. ab. prasinaria Hübn. — Sa, Ranta- salmi, Harjulan Ristikallio, 1 kpl. 15. VII. 1917. Angerona prunaria L. — Ta, Pirkkala, Hyhky, 2 kpl. VII. 1917 (Ossi Rikkonen); St, Köyliö, useita VII. 1919. — Var. sordiata Fuessl.: Sa, Rantasalmi, 3 kpl. VII. 1917. — Var. Spängbergi Lampa: Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. 3. VII. 1916; Sa, Valkeala, Vuohijärvi, 2 kpl. 25. ja 28. NIT Low Hibernia aurantiaria Esp. — St, Huittinen, Lauttakylä, 1 3 VIII. 1915 (Viljo Lönngren). Abraxas sylvata Scop. — Ik, Terijoki, 1 2 VII. 1918, 1 kpl. 22. VI. 1919 (P. Ylönen). Gnophos obscuraria Hübn. — Sa, Rantasalmi, Harjulan Ristikallio joks. yleinen VII. 1917, 1 kpl. VII. 1918 (Olavi Andersin). MCXIE 1918. Suomalainen, Muutamia suurperhoslöytöjä. 85 Boarmia crepuscularia Hübn. ab. fasciata E. Reut. — Sb, Kuopio, 1 kpl. V. 1899. Bupalus piniarius L. ab. flavescens White. — Sa, Val- keala, Vuohijärvi, joks. yleinen VI. 1917. Perconia strigillaria Hübn. — Sa, Valkeala, Vuohijärvi, 14 kpl. VII. alk. 1917 suolla. Anaitis praeformata Hübn. — Kb, Eno, Uimaharju, 23. VII. 1916. A. paludata Thunb. var. sororiata Tr. — Kb, Eno, Uima- harju, useita VIII. 1916. Malacodea regelaria Tengstr. — St, Ulvila, Friitala. Tätä perin harvinaista pohjoista perhoslajia sai oppilaani Ossi Rikkonen 2 kpl. VI. 1917. Cheimatobia boreata Hübn. — St, Pori, X. 1916 ja X. 1918, muutamia yksilöitä katulyhdyiltä. Triphosa dubitata L. — Kb, Eno, Uimaharju, 1 kpl. 1. VI. 1916. Larentia capitata H. S. — Ik, Terijoki, 1 kpl. VII. 1917, 2 kpl. VIII. 1918 (P. Ylönen). L. sordidata Fabr., L. aptata Hübn., L. vespertaria Borkh., L. dilutata Borkh., L. flavofasciata Thunb., L. fristata L., L. quadrifasciaria Clerck., L. incursata Hübn., L. bicolorata Hufn., L. cucullata Hufn. ja L. silaceata Hibn., joita Aro (Suomen perhoset) ei mainitse Kb:stä, olivat Enon pitäjän Uimaharjussa enemmän tahi vähemmän yleisiä kesällä 1916. Eupithecia abietaria Göze. — Kb, Eno, Uimaharju, VII. 1916, useita. EF. debiliata Hübn. — Sb, Kuopio, 4. VII. 1917; Kb, Eno, Uimaharju, joks. yleinen, VII. 1916. E. oblongata Thunb. — Kb, Eno, Uimaharju, 2 kpl. VII. 1916; Sa, Valkeala, Vuohijärvi, 1 kpl. VII. 1917. E. succenturiata L. — Kb, Eno, Uimaharju, yleinen ke- sällä 1916. E. helveticaria Boisd. var. arceuthata Freyer. — Kb, Eno, Uimaharju, muutamia VII. 1916. E. sinuosaria Ev., E. vulgata Haw. ja E. conterminata Zell. — Kb, Eno, Uimaharju, sangen yleisiä kesällä 1916. 86 Linkola, Kasviston muutoksia Nurmeksessa. 7. XII. 1918. Tohtori K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Kasviston muutoksia Nurmeksessa. Käväistessäni viime heinäk. 11 p:nä Nurmeksen kauppa- lassa käytin muilta toimiltani liienneen parin tunnin ajan kauppalan kasviston tarkastelemiseen. Kasvistossa, jota eh- din silmäillä pääasiassa vain kaduilla ja rautatieaseman alu- eella, herättivät mainittavinta mielenkiintoa huomaamani lukuisat kasvilajit, jotka E. Wainion seutua koskevista kasvistollisista tiedonannoista v:lta 1876 (Wainio: Kasvis- tonsuht. Pohj.-Suom. ja Ven.-Karj. rajaseud. Akatem. väi- tösk. Helsinki 1878) ja suureksi osaksi myös näiden kasvien kasvamispaikoista (enimmät kasvoivat rautatieasemalla, jossa varsinainen liikenne alkoi v. 1911) päättäen ovat kauppa- lassa uudistulokkaita. Nämä kaiken todennäköisyyden mu- kaan vasta Wainion retkeilyjen jälkeen seudulle ilmestyneet kasvilajit ovat seuraavat: Alopecurus pratensis. Runs. eräällä niityllä, jonne var- maankin alkuaan kylvetty, yksittäin muutamin paikoin vil- jelysmaiden ojanreunoilla ja us. yksil. rautatieasemalla. Dactylis glomerata. 3—4 yks. eräällä heinäpellolla, sa- moin useampia rautatieaseman alueella. Bromus secalinus. Lukuisia yks. täytemaalla satamassa. Cannabis sativa. 1 yks. rautatieasemalla tavaramaka- siinin luona. Melandryum album. Pari yks. 2 paikassa kadulla. Barbarea stricta. Us. yks. eräällä heinäpellolla. B. vulgaris. 1 yks. eräässä pihassa ja useita rautatie- asemalla; kasvaa todennäköisesti monessa muussakin pai- kassa. Sisymbrium Loeselii. Us. yks. rautatieasemalla ratakis- kojen vieressä varsinkin tavaramakasiinin luona. S. sophia. 2 yks. edellisen kanssa kasvaen. Conringia orientalis. 1 yks. rautatieasemalla ratakisko- jen vieressä tavaramakasiinin luona. Sinapis arvensis. 4 yks., kuten edell. Camelina sativa. 1 „ > ” Lepidium ruderale. 1 „ 5 > 7. XII. 1918. Linkola, Kasviston muutoksia Nurmeksessa. 87 Berteroa incana. Noin 10 yks. erään uudisrakennuksen vieressä, runs. erään vanhemman talon pihalla ja 1 yks. rata- pihalla. Neslea panniculata. 1 yks. kaurapellossa, jossa seuraa- vakin laji kasvoi. Bunias orientalis. 1—3 yks. 5 eri paikassa kaduilla ja heinittyneillä kentillä (m. m. rautatieasemalla) ja eräässä paikassa pari yks. kaurapellossa. Potentilla intermedia. Muutamia yks. 3 paikassa ka- duilla. Melilotus sp. 2 taimea ratapihalla ratakiskojen vieressä. Vicia *angustifolia. 3 yks., kuten edell. Euphorbia esula. Us. yks. nurmikkoisella penkereellä kirkon vieressä. Echinospermum lappula. 9 yks. rautatieasemalla eri osissa ratapihaa. Galeopsis ladanum. 1 yks. ratapihalla. Linaria vulgaris. Useammissa paikoin katuvieri- ja niittykasvina. Senecio vulgaris. Joks. yl. rikkaruohona ja ruderatina. Matricaria discoidea. Hyvin yleisesti ruderatina. (Helianthus annuus. 1 taimi täytemaalla satamassa.) V. 1876 seudulla kasvaneista lajeista näyttää Trifolium hybridum huomattavasti yleistyneen, kasvaen nyt, paitsi vil- jeltynä, muutamin paikoin ruderatin luontoisenakin; uusille kasvamispaikoille näyttävät myös Arabis *suecica (penke- reellä kirkon luona, samaten ratapihalla) ja Anthemis tinc- toria (1 yks. ratapihalla) ilmestyneen; mahdollisesti on Knautia arvensis'kin, jota Wainio ei mainitse Nurmeksesta, mutta jota nyt näin siellä monin paikoin, jonkunverran le- vinnyt. (Mainittakoon, etten tullut tarkanneeksi Nurmek- sessa Veronica chamaedrys'ta enkä Lampsana communis'ta, joita Wainio ei siellä nähnyt, mutta jotka siellä mahdolli- sesti kasvavat.) Esitetyt kasvistolliset muutokset Nurmeksen kauppa- lassa ovat huvittavia paitsi sellaisinaan myöskin suuren yhtäläisyytensä kautta viime vuosikymmeninä 88 Linkola, Eräitä lisätietoja Kuopion jäkäläkasvistosta. 7. XII. 1918. useilla muilla paikkakunnilla tapahtuneiden kasviston muutosten kanssa. Niinpä on edellä mainitusta 26:sta uudistulokkaasta n. 15 sellaisia, jotka ovat Jyväskylän kaupungissa uudistulokkaita tai uudempina ai- koina yleistyneet (vrt. Meddel. Soc. F. FI. Fenn. 43, s. 158 -—162). Myöskin Nurmeksen maaseudulla oli jo pikaisella läpi- matkallani havaittavissa kasvistollisia muutoksia viime vuosi- kymmeniltä. Huomattavin uudistulokas on Matricaria discoidea, joka ainakin Höljäkässä ja Jokikylässä on nyt hyvin yleinen; Alopecurus pratensis'ta näin useissa paikoin varsinkin radan- vierillä, Bromus secalinus'ta ruispelloissa Höljäkän Konnan- lammilla ja Jokikylän Hovilassa, Bunias orientalis'ta 1 yks. heinäpellossa Konnanlammilla ja samoin Lipinlahdenkylässä, Lamium incisum’ia kasvitarhassa Konnanlammilla ja. Senecio vulgaris'ta kasvitarhoissa Ritoniemen kesämajalla lähellä kauppalaa ja Konnanlammilla. Vielä ansainnee mainita, että Tussilago'a oli jälkim. paikassa runsaasti viljelysmailla ja Lappa sp. (luultavasti L. tomentosa) 1 nuori yks. tienvar- ressa lähellä taloa. Tohtori K. Linkola jätti painettavaksi: Eräitä lisätie- toja Kuopion jäkäläkasvistosta. Kesällä v. 1909 keräsin Kuopiossa, Societas pro Fauna et Flora Fennican stipendiatina retkeillen, suuremman mää- rän jäkälänäytteitä. Muiden töiden takia lykkääntyi näiden määrääminen aina viime kevättalveen asti, jolloin sain tilai- suuden tutkia pääosan tallettamistani pensas- ja lehtijäkä- listä. Seuraavassa esitän näistä tietoja, jotka joko koskevat Kuopion seudulle uusia lajeja (*-llä merkityt) tai muuten lienevät täydennykseksi G. Läng'in „Lichenes Savoniae borealis*-teoksen (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 34, 1910) sisältä- miin tiedonantoihin Kuopion jäkäläkasvistosta. Käytetty jäkäläsystemi on sama kuin mainitussa Längin julkaisussa noudatettu. Eräistä jäkälämääräyksistä olen kiitollisuuden velassa toht. E. A. Wainiolle. 7. XII. 1918. Linkola, Eräitä lisätietoja Kuopion jäkäläkasvistosta. 89 *Ephebeia trachytera (Nyl.) Wain. Siikaniemi, pienellä loivalla avonaisella kalliolla. *Pterygium pannariellum Nyl. Mustalahti, kallionkylessä. *Collema flaccidum Ach. Leväinen; Neulaniemi Vuori- lammen luona; Haapalahti Kourulammilla. Hikevillä kallion- seinillä. Vain ster. *C, furvum Ach. Tervassalo Hautasaari, kalliolla van- hassa kalkkilouhoksessa. Fert. *C. pulposum Ach. Hiltulanlahti Korsumäki, maalla van- hassa kalkkilouhoksessa. Fert. *C, nigrescens (Leers.) Wain. Enonlahti Enonmäki, suurella haavalla. Ster. *Leptogium spongiosum Nyl. Ritoniemi Ritalahti, maalla vanhassa kalkkilouhoksessa. Fert. (Det. E. Wainio.) *L. scotinum Ach. Tervassalo Hautasaari, kalkkikalliolla. Fert. (Det. E. Wainio.) L. saturninum (Dicks.) Nyl. Monin paikoin haavoilla, joskus raidalla, kerran nähty pihlajalla. Ster. *L. muscicola (Sw.) Fr. Neulaniemi Vuorilammen luona; Päivärinne. Kallionseinillä. Ster. Pilophoron cereolus (Ach.). Suovu; Mustalahti. Suurien metsäkivien kylessä. Cladonia delicata (Ehrh.) Floerk. Suovu, laholla puulla metsässä. Cl. sguamosa (Scop.) Hoffm. f. furfacea (Rehm) Wain. Ryönä Kukonharja, nevalla. (Det. E. Wainio.) | CI. turgida (Ehrh.) Hoffm. Siellä täällä kallioilla ja eten- kin kallioisissa metsissä. Cl. cariosa (Ach.) Spreng. Joks. harv. Vehmasmäki; Hiltulanlahti Korsumäki; Pitkälahti Matkusjärven luona; Rytky Pirttilä; Suovu; Puijo. Kuivalla paljastetulla maalla kallioilla, suurilla kivipaasilla ja penkereillä. *CI. foliata (Arn.) Wain. Hiltulanlahti Korsumäki, suu- rilla multavilla kivillä maantien varressa; Jynkkä, vanhassa kalkkilouhoksessa. (Det. confirm. E. Wainio.) CI. carneola Fr. Harv. Neulaniemi, Neulamäellä ja Neula- lammin luona. Laholla puulla, varsinkin kannoilla. 90 — Linkola, Eräitä lisätietoja Kuopion jäkäläkasvistosta. 7. XII. 1918 CI. bacilliformis (Nyl.) Wain. Suovu; Vanuvuori; Neula- mäki. Laholla puulla metsässä, etenkin kannoilla. Cl. cyanipes (Sommerf.) Wain. f. Despreauxii (Bor.) Th. Fr. Harv. Kortejoki Levämäki, aukealla jäkäläisellä kalliolla. Ramalina farinacea Ach. Luullakseni joks. harv. Olen nähnyt lajin vain harmaalepällä ja vain ster:nä. R. populina Wain. v. nervosa Nyl. Joks. yl. haavoilla ja lepillä, tav. fert. Päämuotoa en ole huomannut. R. dilacerata Hoffm. Joks. yl. lepillä, raidoilla ja kuu- sella. Fert. R. pollinaria Ach. f. humilis Nyl. Joks. yl.—siellä täällä varjoisilla kallionseinillä. Vain ster. *R. thrausta (Ach.) Nyl. Haminalahti; Neulaniemi; Puijo; Räsälä Kieluvanmäki. Varjoisilla kuusilla, harvoin kallion- seinillä. Usnea barbata Hoffm. f. dasypoga Fr. Nähty fert:nä Suovulla. U. florida Hoffm. v. glabrescens (Nyl.). Luultavasti yl. lehtipuilla, varsinkin koivulla. Fert:nä tavattu Neulaniemellä harmaalepällä ja Suovulla koivulla. Alectoria sarmentosa Ach. Tiiholankylä, Pehmeisen ja Ulvinlammin välillä korpikuusella. *A. olivacea Räs. Meddel. Soc. F. FI. Fenn. 43, 1916— 17; s. 4. Neulaniemi Neulamäki kuusella. Ster. (Determ. V. Räsänen.) A. nidulifera Norrl. Ainakin joks. yl. sekä kasvavilla että kelomännyillä. Ster. — F. simplicior Wain. Tiiholankylä Pehmeinen, rämekuusella. *Cetraria hiascens (Fr.) Th. Fr. Harv. Räsälä Mustikka- saari rantakalliolla; Ryönä Kukonharja nevalla. Fert. C. chlorophylla Wain. Fert. tavattu Neulaniemen Neula- mäellä vanhan koivun rungolla. *C. hepatizon (Ach.) Wain. Enonlahti Enonmäki kallion kylessä. Fert. C. pinastri (Scop.) Fr. Fert:nä varjoisan kiven kylessä Kortejoen Levämäellä. Evernia divaricata Ach. Harv. Suovu Kangaslampi, kuusella. 7. XII. 1918. Linkola, Eräitä lisätietoja Kuopion jäkäläkasvistosta. 91 E. prunastri Ach. Fertilinä Neulaniemen Neulamäellä koivulla. E. ceratea (Zopf). Usein nähty fert:nä. *E. olivetorina (Zopf). Kettulanlahti, männyllä. Fert. Parmelia sulcata Tayl. Fert:nä tavattu monin paikoin suurilla koivuilla ja raidoilla. P. omphalodes Ach. v. panniformis Ach. Useissa pai- koin kallionseinillä varsinkin korkeammilla mailla. Ster. — Päämuotoa ei tavattu. P. conspersa Ach. Siellä täällä avoimilla eteläisillä kallionseinillä, ahokivillä ja kiviaidoilla; vain ster. Löytö- paikkoja: Puutosmäki; Koivumäki; Mustalahti; Jynkkä; Kum- pusaari; Harjula; Päivärinne; Räsälä Mustikkasaari; Väänä- länranta; Salonkylä. — Var. coralloidea Flot. ei harv. =P. exasperatula Nyl. Kaupungin vanhalla hautausmaalla suurehkon männyn rungolla. Ster. *P. panniformis (Nyl.) Wain. Mustalahti Virtasaari, suu- ren metsäkiven kylessä. Ster. y *P. incurva Fr. Harv. Enonlahti Heinäsenvuori kallion- seinällä. Ster. Lobarina scrobiculata Nyl. Joks. harv. Haminalahti Mustamäki; eräässä saaressa Jynkän ja Haapaniemen välillä; Harjula; Taivaanpankko; Laivonsaari. Kallionseinillä, Ha- minalahdessa myös varjoisalla suurella pihlajalla kallion vieressä. Ster. Sticta pulmonaria Hoffm. Siellä täällä etupäässä leh- doissa tai korvissa raidalla, joskus pihlajalla, kuusella ja parissa paikassa varjoisalla kallionseinällä. Pari kertaa tavattu fert:nä. Nephroma arcticum Fr. Siellä täällä — joks. harv. Tii- holankylä Vehmas-Anttila; Vanuvuori runs. Neulaniemi monin paik.; Räsälä Kieluvanmäki. Sammaleisilla metsäkalli- oilla varsinkin korkeiden mäkien laella. Fert. Peltidea venosa Ach. Joks. harv. Pitkälahti; Suovu; Laivonsaari; Halkosaari (Neulaniemen käressä); Neulaniemi Neula- ja Vuorilampien luona. Hedelmällisillä kalliopenke- reillä ja (Suovulla ja Laivossa) vähän käytettyjen metsä- polkujen syrjissä. Fert. 92 Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 7. XII. 1918. Peltigera horizontalis Hoffm. Joks. harv. Neulaniemi Neulamäellä ja Neulalammin luona; Taivaanpankko. Kallion- seinämillä. Fert. *P. praetextata (Flk.) Wain. Muistelen nähneeni (Neula- niemellä ?); näytteet hukkaantuneet. *P. lepidophora (Nyl.) Wain. Ritoniemi Ritalahti, maalla kalkkilouhoksessa; Mustalahti, eräällä pienellä luodolla mel- kein paljaalla maalla P. spuria'n, Fissidens osmundoides'in y. m. kanssa. Ster. +P. scabrosa Th. Fr. Laivonsaaressa ja Taivaanpan- kolla kallionseinällä. *Solorina spongiosa (Nyl.) Cromb. Hyv. harv. Puutos- mäki Likolammentalo Kalkkisaari, maalla vanhassa kalkki- kuopassa. Fert. *Physcia ciliaris (L.) DC. Harv. Enonlahti Enonmäki; Kumpusaari 3 yks. Kettulanlahti. Kaikissa mainituissa pai- koissa niukasti ja pienikasvuisena haavalla. Ster. "Ph. lithiotea (Ach.) Nyl. Kivellä Jynkän kalkkilouhok- sessa. Fert. (Determ. E. Wainio.) f. sciastra (Ach.) Cromb. Mustalahti rantakivillä. Fert. (Determ. E. Wainio.) Umbilicaria pustulata Hoffm. Harv. Nähty vain Musta- lahdessa ja Harjulan luona kalliolla. Ster. *Gyrophora spodochroa (Ehrh.) Ach. Hyv. harv. Laivon- saari, runs. eräällä jyrkällä kallionseinällä. *G. hirsuta Th. Fr. Harv. Enonlahti Paksula Heinäsen- vuori; Räsälä Ala-Kieluvanjärven N-päässä. Kallionseinillä. Fert:nä Enonlahdessa. *G. polyphyllä Turn. et Borr. Joks. harv. Mustalahti; Neulaniemi Neulamäki; Salonkylä. Kivillä ja kallioilla. Ster. Dermatocarpon miniatum Th. Fr. Harv. Neulaniemi Vuori- lampi, etelävuori-kalliolla. Fert. *D. fluviatile (Weis) Th. Fr. Harv. Vehmasmäki Lau- kaanjoessa; Rytky Niinikoskenpurossa. Kivillä vedessä. Tohtori K. Linkola ilmoitti painettavaksi: Einige be- merkenswertere Flechtenfunde aus Süd- und Mittelfinnland 7. XII. 1918. Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 93 Als ein kleiner Beitrag zur Kenntnis der finnischen Flechtenflora werden im Folgenden einige bemerkenswer- tere Flechtenfunde mitgeteilt, die der Verf. im Laufe der letzten Jahre auf floristischen und pflanzentopographischen Exkursionen in verschiedenen Teilen Süd- und Mittelfinnlands gemacht hat. Die hier veröffentlichten Angaben beziehen sich nur auf die Strauch- und Laubflechten, weil die meisten auf den betr. Exkursionen gesammelten Krustenflechten noch unbestimmt sind. In den Lokalangaben sind die Namen unserer pflanzen- geographischen Provinzen nach der bei uns üblichen Weise verkürzt und mit Kursiv gedruckt. Die Namen der Kirch- spiele oder anderer grösseren Orte sind versperrt. Beim Bestimmen der Arten hat Dr. E. A. Wainio in einigen kritischen Fällen freundliche Hilfe geleistet, und sage ich ihm dafür meinen aufrichtigsten Dank. Endocarpon rufescens Ach. Kl. Sortavala Mäkisalo Pekanvuorenriutta. Impilahti Pullinvuorenriutta. Auf Erde am Fusse hoher Siidberge. Kalkstet. E. miniatum Ach. v. leptophyllum (Ach.). N. Orimat- tila Pakaa Hillsdal, auf Steinen in einem Bache mit lehmi- gem Wasser. Cladonia papillaria (Ehrh.) Hoffm. N. Helsinge, E von Boxbacka und ebenso ungef. 3 km N vom Kirchdortfe. Zieml. reichl. auf Felsenerde auf offenen Felsen. CI. bellidiflora (Ach.) Schaer. f. coccocephala (Ach.) Wain. Ab. Pargas, bei dem Pfarrhause, bei Pyhänsuu und bei Lampis. N. Kyrkslätt bei Humaljärvi. Auf kleinen moos- und flechtenreichen Waldfelsen. Cl. delicata (Ehrh.) Floerk. Ta. Kuhmoinen Ruo- lahti Latonen, in Einöde bei Hanistonoja. Tb. Jyväskylä Laajavuori. Auf faulem Holz in düsteren Wäldern. Cl. Delessertii (Nyl.) Wain. Ab. Pargas Pyhänsuu. N. Orimattila Niemenkylä bei Anttila. Kol. Salmi Käs-- näselkä bei der Waldhüterhütte Ahvenlampi. Auf moos- und flechtenbewachsenen Waldfelsen. (Determ. confirm. E. Wainio.) 94 Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 7. XII. 1918. Cl. decorticata (Floerk.) Spreng. Tb. Jyväskylä Ni- sula. Auf erdigen Steinen im Mischwalde. Cl. acuminata (Ach.) Norrl. Ab. Pargas, Pyhänsuu auf einer ganz kleinen Meeresinsel „Bässen“. Kl. Rus- keala, Höksälä bei Viinajoki. Kol. Tulemajärvi Saari- mäki. Auf nackter, mehr oder weniger fruchtbarer Erde. Cl. pityrea (Floerk.) Fr. Tb. Jyväskylä, Nisula Ta- kala; verkrüppelte Individuen auf einem erdigen Steine in hainartigem Erlenbestande. Nicht früher in Finnland gefun- den. (Determ. E. Wainio.) Cl. carneola Fr. Ab. Pargas an mehreren Stellen: bei Pyhänsuu, bei Bodnäs und bei Muddais Östernäs. Askai- nen bei Hannula. N. Tvärminne Krogen. Kb. Värt- silä Kenraalinkylä. Ok. Sotkamo Vuokatti. Auf faulem Holz, besonders Baumstümpfen. Cl. cyanipes (Sommerf.) Wain. Ab. Pargas Pyhänsuu, am Rande eines erdigen Polsters auf einem Waldfelsen (de- term. E. Wainio). N. Ekenäs Elgö, auf einem Heidewald- felsen. 76. Jyväskylä Vuoritsalo, auf einer flechten- reichen, hohen Felsenkuppel. Stereocaulon denudatum Floerk. Ab. Abo Ispoinen. N. Kyrkslätt bei Humaljärvi. KL Sortavala auf der Insel Mustasaari. Auf Felsen in offener Lage. Gyrophora murina Ach. KI. Kurkijoki, entweder bei dem Kirchdorfe oder auf Heposaari gesammelt. Sorta- vala Neitsytriutta zus. mit G. hirsuta. Auf Felsenwänden. G. proboscidea Ach. Ab. Äbo Ispoinen Katariinan- laakso sehr spärl. Kl. Sortavala auf der Insel Kotiluoto. Auf Felsen in offener Lage. Solorina saccata Ach. Ab. Pargas Simonby, reichl. in einem alten Kalkbruche. KI. Impilahti Sumeria, spärl. in Felsenspalten eines aus kalkhaltigem Hornblendeschiefer bestehenden Bergabhanges. Ruskeala Otrakkala, unweit des Gutes bei einem kleinen Tümpel. Soanlahti Laaja Korpikallio in Felsenritzen. Kol. Tulemajärvi Kolat- selkä Ruukki bei den alten Eisenbergwerken. Die Art kommt auf mehr oder weniger nackter Erde vor; kalkstet. 7. XII. 1918. Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 95 Peltigera horizontalis (L.) Hoffm. Von den nördlichsten Fundorten dieser Art dürften die folgenden nennenswert sein: Tb. Jyväskylä bei Ylistö und auf dem Berge Laaja- vuori. Kb. Värtsilä Juuvanvaara. Korpiselkä Eevan- vaara. Auf schattigen, bemoosten Felsenwänden und Steinen, die aus basischen Gesteinsarten bestehen. Die Art ist deutlich nahrungshold, und die Verbreitung im Gebiet fällt darum hauptsächlich zusammen mit der Verbreitung meh- rerer häufigeren Hainpflanzenarten. P. spuria (Ach.) DC. Diese Art, welche in der finni- schen Flechtensammlung des Herbarium Musei Fennici nur durch wenige Proben vertreten ist, scheint in Süd- und Mittelfinnland zieml. häufig auf sonniger, mehr oder weni- ger nackter, sogar sehr steriler Erde zu sein. Ist stark hemerophil; als ursprünglich dürfte sie nur auf Felsen und unbewaldeten Erosionsabhängen auftreten. P. erumpens (Tayl.). Diese bei uns sehr übersehene Art ist in Süd- und Mittelfinnland weit verbreitet und tritt wenigstens in fruchtbareren Gegenden ziemlich häufig bis zerstreut auf. Sie wächst meistens auf moosigen, wenigstens teilweise beschatteten, etwas feuchten und mehr oder we- niger fruchtbaren Felsenwänden und in Felsenspalten. P. lepidophora (Nyl.) Wain. Diese zierliche Art habe ich auf recht zahlreichen Stellen entdeckt: Ab. Pargas, bei Tara in einem alten Kalkbruche, bei Mörkby auf einer er- digen Felsenkuppel, in Simonby und Ersby zieml. reichl. in alten Kalkbrüchen. N. Orimattila Rautamäki, sehr spärl. auf Erde neben einem alten Kalkbruche. Ta. Kuhmoinen Ruolahti am Rande eines Fusspfades auf einer zieml. jun- gen, lehmigen Brandkulturfläche. Korpilahti Vaarun- vuori in Felsenritzen. Kl. Sortavala Tuokslahti auf lehmigem Erosionsabhang des Flusses Hympölänjoki. Kol. Tulemajärvi Kolatselkä Ruukki in einem alten Dolomit- bruche. 76. Jyväskylä, auf sandig-lehmigen Erosions- abhängen des Flusses Tourujoki (hier, bei Lohikoski, schon von Wainio gefunden: Meddel. Soc. F. FI. Fenn. 3, 1878, S. 99) und sehr spärlich in erdigen Felsenritzen des Berges 96 Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 7. XII. 1918. Kanavuori bei Haapakoski. Kon. Suojärvi Varpakylä Pöpönsaari, einige Indiv. auf einem zieml. grossen Dolo- mitgesteine im Ufergebüsche zus. mit Mollia fragilis etc. Die Art wächst auf nackter, fruchtbarer Erde meistens in sonniger Lage und dürfte kalkhold sein; ist hemerophil. Immer steril. P. scabrosa Th. Fr. Ab. Abo, bei Pahaniemi, auf Hir- vensalo und bei Ispoinen. Pargas, bei Bodnäs, bei Gam- melgärd, bei Simonby und auf zwei Stellen in der Gegend von Kvidja. N. Tvärminne bei Krogen und auf den In- seln Längskär und Elgö. Kyrkslätt bei Humaljärvi. Helsinge bei Boxbacka. Orimattila, Niemenkylä und Järvenkylä. Kl. Sortavala Tamhanka und Haukkariutta. Kol. Salmi Käsnäselkä bei Juvankoski. 7b. Jyväs- kylä, in Vuoritsalo und auf dem Berge Kypärämäki bei Nisula. Die Art ist also auch in Südfinnland recht ver- breitet, obwohl nicht häufig. Sie wächst auf moosigen, meistens mehr oder weniger hohen Felsen sowohl auf ba- sischem als auf gewöhnlichem, granitischem Grunde, meis- tens in etwas beschatteter Lage; nicht selten kommt sie zieml. reichl. und oft fertil vor. P. limbata Del. Ab. Äbo bei Ispoinen. Pargas Lam- pis E von Lampisträsk. N. Helsingfors Meilans sehr spärl. Orimattila bei Tekemäjärvi und reichl. bei Kallio- järvi. Ta. Kuhmoinen bei Tehi und bei Rauhamäki. Korpilahti Vaarunvuori. Kl. Sortavala Kirjavalahti Variskallio und auf dem Riuttaberge Neitsytriutta. Ist wahr- scheinlich die seltenste Peltigera-Art bei uns. Wächst meis- tens zieml. spärl. auf fruchtbaren (deutlich nahrungshold!), moosigen, etwas feuchten, mehr oder weniger beschatteten Felsenwänden, bei Äbo auch unten an beschatteten Laub- holzstämmen. Zuweilen fertil. Parmelia (Pseudevernia) soralifera Bitter. Ab. Pargas, bei der Sägemühle von Kvidja (fert.). N. Esbo Kasberg. Orimattila Niemenkylä bei Anttila (fert.) und bei Nip- pula. KL Suistamo Salo-Kontro und Loimola. Kol. Salmi Polvijärvi. An Kiefern. — Neuerdings hat Häyren 7. XII. 1918. Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 97 (Meddel. Soc. F. Fl. Fenn. 44, 1917—18, S. 127) mehrere andere finländische Lokalen für die betr. Art mitgeteilt. P. (Pseudevernia) olivetorina Zopf. Ab. Askainen Pukkila. Ta. Korpilahti, im Kirchdorfe. Kl. Sortavala Haavus Haukkariuttaa. Soanlahti Remssinkorpi bei dem See' Sytivieremänjärvi. Suistamo Loimola. Kon. Suo- järvi Hautavaara. Nur an Kiefern angetroffen. Die Art ist bei uns wahrscheinlich nicht selten, vielleicht sogar recht häufig. P. acetabulum Dub. Ab. Äbo, ungef. mittelwegs zwr- schen der Stadt und dem Gut Ispoinen; ein einziges, steriles Exemplar auf einer Espe am südlichen Rande eines Mischwald- bestandes. Die Art, deren finnische Fundorte Häyren (Meddel. Soc. F. Fl. Fenn. 44, 1917—18, S. 128) neuerdings mitgeteilt hat, scheint bei uns nur in der schmalen Eichen- region Südfinnlands aufzutreten. P. exasperatula Nyl. Auf mehreren Stellen bis nach Tb. Jyväskylä und Sb. Kuopio von mir angetroffen. Tritt am öftesten an Laubbäumen auf, doch auch an Nadelbäu- men und Felsenwänden. P. panniformis (Nyl.) Wain. Ab. Pargas Pyhänsuu Evaberg, an einer sonnigen Felswand. P. fuliginosa Nyl. Typische Exemplare habe ich nur in Ab. Pargas auf sonnigen Steinen nahe dem Meeresufer bei der Sägemühle von Kvidja gefunden. Proben, die zu P. *laetevirens (Flot.), weiche eine weite Verbreitung zu haben scheint, neigen, habe ich dagegen an mehreren Stellen ge- sammelt. P. conspurcata (Schaer.) Wain. KI. Sortavala, auf den Südbergen Neitsytriutta, Ruskiiriutta und Mälkynvuori (Mäkisalo). Soanlahti Laajankylä auf dem Siidberge Korpikallio. Suistamo Muuanto an grossen Espen auf dem Friedhof. Auf Felsenwänden der Siidberge, seltener an sonnigen Stämmen alter Espen. Nur steril angetroffen. P. cetrarioides Nyl. N. Orimattila, bei Kalliojärvi und bei Terriniemi auf Dioritfelsen zieml. spärl. Kon. Suo- järvi, Hautavaara auf einem kleinen waldumschlossenen Amphibolitfelsen unweit von Otshkoinmurronkorpi. 98 Linkola, Flechtenfunde aus Süd- u. Mittelfinnland. 7. XII. 1918. Cetraria pinastri (Scop.) E. Fr. Fertil in Ab. Pargas, Muddais Östernäs auf einem grossen Steine im Walde ange- troffen. C. hiascens (Fr.) Th. Fr. N. Helsinge, bei Boxbacka und ungef. 3 km N vom Kirchdorfe. Kol. Salmi Lep- päläl. Suojärvi Kotajärvi. Kon. Suojärvi, zwischen Häälampi und Salonkylä. Auf Weissmooren, in Helsinge auf weissmoorähnlichen Örtlichkeiten auf Felsen. Evernia prunastri (L.) Ach. Fertil in N. Orimattila Niemenkylä Anttila zieml. reichl. an Grauerlen in etwas beschatteter Lage gefunden. E. thamnodes (Flot.) Arn. Kl. Sortavala Neitsyt- riutta und Haukkariuttaa Suistamo Salo-Kontro. An Bäumen und auf Felsenwänden. Ramalina obtusata (Arn.) Bitter. Ab. Askainen, bei Hannula und in Livoluoto Toivasenkylä auf alten Eichen. Pargas, bei der Sägemühle von Kvidja sehr spärl. auf einem beschatteten Fichtenstamm. N. Helsingfors, De- gerö bei Salmensuu an einer alten Schwarzerle. Nur steril gesehen. R. subfarinacea Nyl. Ab. Äbo bei Iso-Heikkilä. Kaks- kerta auf einer kleinen Meeresinsel bei Myllykylä. N. Tvärminne, an mehreren Stellen. Nur steril. R. fraxinea Ach. Der nördlichste Fund in Finnland dürfte derjenige in Ta. Sysmä Otamo bei Korvenranta (61° 30) sein. Hier war die Art durch ein kleinwiich- siges, steriles Exemplar an einer mittelgrossen Espe ver- treten. Usnea florida (L.) Hoffm. v. glabrescens (Nyl.). Fertile Exemplare sind von folgenden Stellen mitgebracht worden: Ab. Pargas Pyhänsuu. Askainen Pukkila. Ta. Kuh- moinen Ruolahti Latonen. Kb. Tohmajärvi Kutsu. Auf Birken, Grauerlen und Fichten gefunden. Physcia muscigena (Ach.) Nyl. Kl. Sortavala Mäki- salo Mälkynvuori. Pälkjärvi Korkeaniemi. Soanlahti Laonjankylä Korpikallio. Auf Moosen an den Felsenwänden der Südberge. Steril. 7. XII. 1918. Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 99 Student Ole Eklund lämnade följande Botaniska an- teckningar irän Utö i Korpo skärgärd. Sommaren 1918 blev jag i tillfälle att realisera en länge närd plan att göra ett besök pä Utö i och för floristiska iakttagelser. Under sä gott som hela krigstiden hade till- trädet till ön varit förbjudet, och det var därför med stort intresse jag motsäg exkursionen till Utö, fästningen, som i tre ärs tid varit avspärrad frän gemenskapen med den öv- riga skärgärden. Att ryssarnas verksamhet pä ön i viss män varit av omgestaltande betydelse för dess flora tog jag för givet. Den 23 juli 1918 skedde starten frän Lohm, med Vid- skär som närmaste mäl. Under en knapp timmes vistelse härstädes fängslades min uppmärksamhet av den ymnigt förekommande Crambe maritima. Denna stätliga strand- växt växer vid det inre av en obetydlig bukt i sydöstra de- len av ön. Vindar och vägsvall ha här hopat en vall av fin sand, där Crambe frodas tillsammans med Cakile mari- tima och Isatis tinctoria; nägot längre inät land vidtager ett vidpass 2 m brett bälte med tongivande Silene viscosa, växande pä mera stenbunden, grovgrusig mark. Vid kvällens inbrott var jag framme vid Utö, beläget ute i havsbandet, ungefär 35 km i SSW frän Korpo kyrkland. Nog- grannare bestämt är öns läge 59° 47 n. br. och 22’ 22 6. 1. (fr. Greenwich). Utön är relativt liten, men av en mycket oregelbun- den form, samt omsvärmad av en hel mängd större Kartskiss över Utö och mindre kobbar och ‚„ Skala: 1:100 000 E s - betecknar Utö by. skär, av vilka det strax X anger det s. k. „gloets“ läge. norr om ön belägna Orm- skär är störst. Bifogade kartskiss över Utö jämte de mest 100 — Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 7. XII. 1918. betydande skären däromkring torde vara i någon mån orienterande. Havsklimatet har tryckt sin prägel på öns hela natur, som är den för de yttersta utskären karaktäristiska. Till största delen uppfylles ön av berg och anhopningar av mer eller mindre avrundade stenar. Trädvegetation saknas, om man undantager några få planterade rönnar, häggar och äppelträd i byn. Bland bergen finnas snart sagt överallt kärrartade skrevor med Carices, Cornus suecica, Empetrum, Epilobium palustre, Oxycoccus palustris, Lythrum m. fl. Här och där sträcka sig mellan bergen låglänta, miniatyrdal- gångar liknande partier, vilka merendels öppna sig mot ha- vet och inåt land sluta i en „ätervändsgränd“. Dessa dälder ha tydligen en gång i tiden utgjort havsvikar. Därom vittna somliga maritima växtformer, såsom Silene inflata v. litto- ralis och Atriplex hastata v. salina, vilka i dessa dälder förekomma i öns inre och förmodligen utgöra sä att säga eftertruppen av de arter, vilka längsamt följa det pä grund av den negativa strandförskjutningen tillbakavikande havet. En särskild prägel förlänas ön av de mäktiga strand- formationerna. Dessa nä sin vackraste utveckling pä väst- sidan av den mot söder utskjutande udden. Stranden utgöres här av ett ganska brett bräm av grova stenar, av- rundade och slipade av havsvägorna, som fritt, utan att hejdas av skär eller övervattensgrund, kunna vältra sig mot stranden, vilken i otydliga terrasser av olika bredd höjer sig inät land. Vegetationen representeras av följande arter: Valeriana officinalis, Elymus arenarius, Silene inflata v. litto- ralis, Lythrum salicaria, Sonchus arvensis *maritimus, Aira bottnica, Vicia cracca (en silverhärig form), Baldingera arun- dinacea, Avena elatior, Galium palustre, Scutellaria galeri- culata och Polygonum aviculare f. littoralis. På ställen, där sanden träder i dagen mellan stenarna, förekommer spar- samt Stellaria media. Cynanchum Vincetoxicum, som är all- mänt spridd över hela Utö, har spritt sig till stenstrandens översta del, där den uppträder i nägra fä beständ. Yttersta spetsen av udden jämte dess östliga strand 7. XII. 1918. Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 101 upptages av splittrade klippor, i vilkas skuggiga remnor Galium palustre och Cochlearia danica slagit rot. Också här uppträda kärrartade skrevor tämligen rikligt. I en så- dan skreva, vidpass 7 m lång och 0.s—1.s m bred, anteck- nade jag följande 23 arter: Agrostis alba Hippuris vulgaris Potentilla palustris Carex canescens Juncus bufonius Rumex acetosa C. irrigua J. filiformis Scirpus palustris C. vulgaris Lythrum salicaria Sparganium simplex Cornus suecica Matricaria inodora Spiraea Ulmaria Drosera rotundifolia Montia fontana Vacciniumuliginosum Epilobium palustre Oxycoccus palustris = Viola palustris Galium palustre Polygonum minus Genast faller i ögonen, att somliga sällsynta växtarter spritt sig över sä gott som hela ön och uppträda i stor ymnighet. Bland sädana mä främst nämnas Silene viscosa och S. nutans, vilka förekomma synnerligen rikligt och tyckas trivas väl i den sandblandade jord och pä de torra lokaler, som stä dem till buds. Dock bör här nämnas, att Silene viscosa pä de torraste lokalerna i öns inre är läg- växt med relativt smä, starkare vägiga och i gulbrunt skif- tande blad. Blommorna äro däremot av normal storlek. Ä en mycket torr lokal i öns inre fann jag nägra fä, smä exemplar Cuscuta europaea parasiterande pä Galium verum. Växtligheten i Utöns norra del är starkt päverkad av människan, ty här är byn belägen och här var det ryssarna huserade värst. Deras verksamhet och anskaffningen av material för fästningsbygget frän andra orter har Utö helt säkert att tacka för en och annan för dess flora ursprung- ligen främmande ruderatväxt, säsom Echinospermum lappula och Melilotus albus, vilka förekomma ytterst sparsamt (1 ex. av vardera arten) tillsammans med de yppigt växande och sig allt mera utbredande Sisymbrium Sophia, Lychnis alba (som visar tendens att anlägga röda kronblad), Lepidium ruderale, Asperugo procumbens etc. Synnerligen verksamt ha ryssarnas smalspäriga järn- 102 = Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 7. XII. 1918. banor bidragit till spridningen av ruderatväxterna på Utö. Längs dessa banor transporterades grus, sten och annat byggnadsmaterial till olika delar av ön, och helt intressant är att se, huru ett mer eller mindre brett vegetationsbälte av ruderatväxter (förnämligast Sisymbrium Sophia, Spergula arvensis och Chenopodium album) åtföljer banlinjerna, ut- strålande från radialpunkten, byn. I den nordöstliga delen av ön finnes ett s. k. ,glo* (pä kartskissen utmärkt med <). Detta glo, en rest av en forn- tida, grund havsvik, är numera sä gott som alldeles igen- växt och igenslammat och avspärras frän havet av en nästan förmultnad tängbädd, vilken till en del bär gräsvegetation. Namnet glo är i detta fall ej fullt korrekt, ty benämningen tillkommer egentligen en vik, som genom ett smalt inlopp kommunicerar med havet. Gloet pä Utö utgöres av en rund, ytterst grund vatten- samling, som under den hetaste delen av sommaren är i det närmaste uttorkad och vid denna tid företer anblicken av en gyttiig göl, uppfylld av Hippuris vulgaris och omgiven av ett tätt bälte säv (Scirpus Tabernaemontani), som utät peri- ferin ger vika för en mera lägväxt vegetation, huvudsakli- gast bestäende av Triglochin palustre, T. maritimum, Scirpus rufus (ymnig), Carex Oederi (sparsam), C. leporina, C. vul- garis, Ranunculus sceleratus (insprängd h. o. d.), Scirpus *uni- glumis och Eriophorum angustifolium. Ytterom denna zon vidtager smätuvig ängsmark (Aira caespitosa), som smä- ningom höjer sig inät land, därvid övergäende i stenig, torr backmark, beväxt med krypande Juniperus och Calamagro- stis epigeios. I mängd träda i dagen större och mindre ste- nar och bereknallar, omkring vilka Fragaria vesca, Rubus saxatilis, Arabis hirsuta, Geranium sanguineum, Draba incana, Turritis glabra (enstaka exx.), Nardus stricta etc. fattat rot- fäste. Ännu högre upp blottas själva berggrunden, klädd av lavar, bland vilka mä nämnas Physcia aguila, som ej är sällsynt pä lodräta, för blästen utsatta klippytor. Mot havet begränsas gloet av en bank delvis multnad täng, vars mot havet riktade front allt som oftast mottar 7. XII. 1918. Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 103 förstärkning i form av nya tångmassor, medan de inåt land belägna delarna av banken övergått i humusrik matjord, som klätts av gräsvegetation, varibland spridda exemplar av Odontites simplex uppträda. Ytterom tångbädden, d. v. s. mellan denna och havet, sträcker sig en gyttjig strandremsa, som hyser en gles växtlighet (Angelica littoralis, Atriplex hastata v. salina, Glyceria distans). Sydöstra delen av Utö är bergig. Bland bergen finnes ett försumpat parti, där Rhynchospora fusca växer tillsam- mans med Carex chordorrhiza, Oxycoccus palustris, Potentilla palustris och Eriophorum angustifolium bland Sphagnum. Måhända kan det vara av intresse att omnämna, att den på Utö allmänt förekommande Achillea millefolium meren- dels uppträder med rödaktiga blomster. På ett ställe fann jag ett antal exemplar med grant karminröda strålblommor. Till Utö ansluter sig det lilla Enskär, fordom skilt från huvudön av ett smalt och grunt sund, som numera grott igen. Floran på Enskär är likartad med den på Utö, men har likväl att uppvisa några arter, som saknas på den sist- nämnda ön. Så gott som hela Enskär uppfylles av berg, rika på kärrartade skrevor. Steniga enbackar finnas ock i tämligen stor utsträckning. Trädvegetation saknas. På östra stranden är en liten vik belägen, där Ranunculus marinus frodas. Innersta vikbottnen är låglänt och vattendränkt och har att uppvisa bl. a. Scirpus *uniglumis, Erythraea pul- chella och Carex glareosa. I en kärrartad skreva bland bergen i holmens mitt anträffades en liten koloni Carex norvegica. Detta är, mig veterligen, i hela Korpo socken den enda fyndorten för ifrågavarande växt. Bifogar en förteckning äver de kärlväxter jag under nyss skildrade exkursion observerade å Utö jämte Enskär. Sådana arter, vilka med säkerhet kunna anses ha följt i människans fotspår, har jag utmärkt med utropstecken (!). Där tvivelsmål råder är frågetecken utsatt. Speciellt be- träffande Galeopsis tetrahit *bifida är jag osäker om, huru- vida den är inkomling eller möjligen ursprunglig, ty på Örskärsörn, en ödslig sandbank långt ute i havet mellan 104 Eklund, Botaniska anteckningar frän Utö i Korpo. T:5XII. 1916. Utö och Jurmo, anträffade jag växten synbarligen ursprung- lig, växande tillsammans med Crambe maritima, Arenaria peploides, Angelica littoralis, Viola tricolor och Tanacetum vulgare. frekvens enligt följande mindre allmän 4, spridd staka exx.) 1. Aspidium fragile A. filix femina A. spinulosum A. filix mas Polypodium dryopteris P. vulgare Juniperus communis J. communis v. nana Sparganium simplex Potamogeton perfoliatus P. marinus P. pectinatus Zostera marina") Juncus Gerardi J. bufonius J. filiformis Luzula campestris L. multiflora Scirpus Tabernaemontani Sc. rufus Sc. palustris Sc. *uniglumis Rhynchospora fusca Eriophorum vaginatum E. angustifolium Carex chordorrhiza . muricata . norvegica . . glareosa . canescens . leporina . vulgaris QM AAA Siffrorna i kolumnerna angiva arternas relativa skala: allmän anges av siffran 5, 3, sällsynt 2, mycket sällsynt (en- \Utö | En Iskär land pga 21143 = 1ı L) | Ba 2| #1 5| 4 FW 068 | 4] 4 2! — | OKE 2] — 5 5 5| 4 4| 4| 4| 3] | 2|—1 4! 3 4| 2 1! 2 5b | 21 — Al Aj De YET Und | 5| 5| 4| 3 5 5 | | | | Carex flava C. Oederi C. panicea C. irrigua Anthoxanthum odoratum Alopecurus geniculatus A. prat. v. nigricans Baldingera arundinacea Agrostis alba A. vulgaris A. canina Calamagrostis stricta C. epigeios Avena elatior A. pubescens Triodia decumbens Aira flexuosa A. caespitosa A. bottnica Glyceria distans Poa pratensis P. annua Festuca ovina F. rubra F. rubra v. arenaria Bromus mollis Triticum repens! Tr. repens v. littorale. Elymus arenarius Nardus stricta Triglochin maritimum Tr. palustre Utö | En- | skär! 2 3 — a 3. 3|—]| BAD 2 —| 1) Zostera marina observerade jag uppkastad på stränderna av Utö. ter en häftig sydstorm, som rasat under ett par dygns tid. Individerna voro sterila och hade drivits i land av vågorna ef- 7. XII. 1918. Eklund, Botaniska anteckningar från Utö i Korpo. 105 Utö | En- JUtö | En-, skär | |skär| Convallaria polygonatum N Sisymbrium Sophia! | 5:[+4' Allium oleraceum — | Turritis glabra sl — A. schoenoprasum 9 Arabis hirsuta | 11 2 Platanthera bifolia TiM A. thaliana | 4 | PI. chlorantha HL Cardamine hirsuta 2153| Urtica dioica! (?) 2| Nasturtium palustre — [81] U. urens! 3 Raphanus raphanistrum ! 3 | Rumex acetosella 5 Crambe maritima lex. = R. acetosa 4| Draba incana 11] 2| R. domesticus! Lin D. verna | jä» il R. crispus 5 Cochlearia danica | 3152| Polygonum minus 2 Capsella bursa pastoris! 3,9 P. aviculare! (?) 4, Thlaspi arvense! | 2/—1 P. aviculare £. littoralis 4 Lepidium ruderale! =) a P. convolvulus! In: Viola tricolor La ==1 Chenopodium album 3! —V. canina | 4| 3 Atriplex hastata 2| V. palustris | glo A. hastata v. salina 1 4 Drosera rotundifolia 21—]| A. patula! (?) REA Hypericum perforatum IN Scleranthus annuus —| Empetrum nigrum möi SON Montia fontana Geraninm sanguineum er Spergula arvensis! Rn Geranium Robertianum Mm © k i— | Melilotus albus! 1 | Trifolium repens | Spergularia rubra Sp. canina Boa co OVR a a CD. OLISI 18 Ot ob ae aka: > = 41 5 Sagina procumbens 4 Tr. pratense | 41-31 Arenaria serpyllifolia 2 Lathyrus pratensis 15) SN Cerastium vulgatum 5| Vicia cracca [95] 51) C. semidecandrum —| — Potentilla anserina | 5/5) Stellaria media | 4 P. palustris | 41 41 St. graminea | 3| P. argentea | 5| 5 Dianthus deltoides | 4| P. tormentilla | Silene nutans | 4 Fragaria vesca | 5| 51 S. viscosa '5|—]| Rubus idaeus | 4| 2! S. inflata v. littoralis |4| R. saxatilis 4 5| Lychnis alba! = R. chamaemorus 18: 20) Ranunculus marinus 3 Rosa cinnamomea 1/—| R. sceleratus 4| R. glauca Ii R. acris | 5| Spiraea Ulmaria 4| 4 R. bulbosus | 4 Sp. Filipendula |>8 [=] R. flammula 4 Sorbus Aucuparia!) A 1] 1. Prunus padus ka en Myosurus minimus N 1) Sorbus Aucuparia förekommer pä Enskär i fem 6—10 cm höga exemplar, tydligen „förvildade“ frän Utö, där nägra träd växa, införda till ön enligt befolkningens utsago. 106 Eklund. — Forsius. |Utö | En skär Sedum telephium 3| 4 Veronica verna S. acre | 5) 4 Odontites simplex Lythrum salicaria 5 5 Euphrasia officinalis Epilobium angustifolium 2,— Rhinanthus minor Ep. palustre 5 5 Lycopus europaeus Hippuris vulgaris 51 4 Lamium purpureum ! Angelica littoralis | 2 1 — Galeopsis versicolor! Peucedanum palustre i—! 3 G. tetrahit *bifida! (?) Pimpinella saxifraga | 2| 4 Scutellaria galericulata P. sax. v. dissecta — 38) — Campanula rotundifolia Chaerophyllum silvestre Bil «4 Galium boreale Cornus suecica | 41 5 —G. palustre Calluna vulgaris 11213 G. uliginosum Oxycoccus palustris I.4| 4| — G. verum Vaccinium uliginosum 5 5. Valeriana officinalis Lysimachia vulgaris 2/— | Cirsium arvense! (?) Trientalis europaea | 3: 3 Centaurea cyanus! Glaux maritima 4 5! Antennaria dioica Erythraea pulchella — 2| = Erigeron acris Menyanthes trifoliata 2 —| — Senecio silvaticus Plantago major | 4; 4| S. vulgaris! PI. maritima | 4| 5| Achillea ptarmica Cynanchum Vincetoxicum 5 5 A. millefolium Cuscuta europaea! (?) | 11—]| Matricaria inodora! (?) Myosotis arvensis! (?) —| 2| — M. *maritima M. hispida | 21 1) M. discoidea! M. stricta IE Tanacetum vulgare Asperugo procumbens! 5 —| Artemisia vulgaris! Echinospermum lappula! lex. — A. campestris Scrophularia nodosa |—| 2) A. absinthium! Veronica longif. "maritima | 4.3 = Sonchus arv. *maritimus V. Chamaedrys i—| 4| —Crepis tectorum V. officinalis | 5; 5| Hieracium pilosella (coll.) V. scutellata — 2. Leontodon autumnalis V. arvensis 14. 1) Taraxacum officinale (coll.) HR SN TO On Ex O il Ko OU A & o G wmmol oi ob ME K ED 7. XII. 1918. | o o menos on | oll sel Med. dr. Runar Forsius inlämnade till publikation: Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespenlarven Il. Der erste Teil dieses Aufsatzes wurde in Heft. 37, S. 77—88 (1911) der Meddelanden veröffentlicht. einige weitere diesbezügliche, Hier folgen hauptsächlich ökologische 7. XII. 1918. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 107 Beobachtungen, die ich leider nicht früher zu veröffentli- chen Gelegenheit hatte. Die Gruppierung und Benennung der Arten erfolgte hauptsächlich nach Enslin (1). Die Beobachtungen über den Arten Nr. 1, 21, 23, 24 und 25 konnte ich selbst nicht beenden, sondern Herr Mag. phil.R. Krogerus hat sich der Mühe unterworfen, die weitere Entwicklung der Larven zu verfolgen, wofür ich ihm hier meinen besten Dank ausspreche. 1. Macrophya albipuncta Fall. Die Larven leben auf Geranium sylvaticum, worauf ich schon früher (2) die Auf- merksamkeit gelenkt habe. Die Eier sind 1.08—1.11 X O. —0.433 mm gross, blassgelb, halbdurchsichtig, weich, leicht gebogen und werden von der Oberfläche des Blattes aus in der Nähe eines Blattnerven, etwa in der Mitte des Blattes, in eine kleine taschenförmige Höhle im Blattparenchym ab- gelegt. Das Legen eines Eies dauert etwa 3—4!/, Minuten. Die Eier erzeugen an der unteren Fläche des Blattes sog. Procecidien (Magnus, 3). Eierstadium etwa 12—14 Tage. Die Larven sitzen an der unteren Blattfläche und fressen von dort unregelmässige, rundliche Löcher in die Blätter zwischen den Blattnerven. Der Kopf ist blassgrün, etwas matt, mit dunklen Augenfeldern und abstehender, weissli- cher Behaarung. Abdomen ebenfalls blassgrün, mit Quer- runzeln, von welchen die erste an jedem Segment kleine Warzen trägt, die mit kurzen blassgrünen Dörnchen be- waffnet sind; die folgenden Querrunzeln sind nur mit kur- zen Borsten versehen. Beine 3-8 Paar. Die Weibchen lebten nur 6—8 Tage. 2. Pachyprotasis antennata Kl. Ich fing die Imagines dieser Art immer an Salix phylicifolia. Nach Loth (4) le- ben die Larven auf Circaea lutetiana, eine Pflanze die bei uns nicht vorkommt. 3. Hemitaxonus struthiopteridis Fors. Die Eier sind grünlichgelb, beinahe durchsichtig, dünnschalig, unregel- mässig oval, leicht gebogen, etwa 0.s3>—0.s7 X 0.27—0.32 mm. Dieselben werden nicht, wie ich (5) früher glaubte, in die jungen Stiele selbst, sondern, wie es bei den anderen nahe 108 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 7. XII. 1918. verwandten Gattungen (Thrinax, Strongylogaster, Polysticho- phagus) der Fall ist, mittels der Säge zwischen die noch nicht entwickelten Blätter an die Spitze des Farnes abgelegt. Das Eierstadium dauert etwa 14—15 Tage. Die jungen Larven sind blassgelblichgrün mit gelbem Kopfe und ske- lettieren die Onoclea-Blätter von unten her. Ältere Larven haben folgendes Aussehen: Körperfarbe blassgrün, unten beinahe weisslich, mit abstehenden, kurzen, blassen Härchen besetzt. Der Kopf ist gelblichbraun mit dunklen Augen- feldern, brauner Mundgegend und einem braunen Fleck am Scheitel zwischen den Augen. Die erwachsene Larve ist 15—18 mm lang und frisst unregelmässige Löcher in die Onoclea-Blätter. Sie sitzen an der unteren Seite der Blät- ter, kriechen auffallend schnell und lassen sich bei Gefahr leicht zur Erde fallen. Der Kopf ist nunmehr pechbraun und der Rücken etwas dunkler (grau-)grün. Die Verpup- pung erfolgt in Moos, unter der Rinde morscher Baum- stümpfe u. s. w. Das Larvenstadium dauert etwa einen Monat. Der Kokon ist 8—10 mm lang und etwa 4 mm breit, dünn und von brauner Farbe. Es giebt nur eine Generation jährlich. Die Larven sind etwa wie bei Strom- boceros delicatulus Fall. geformt und diesen sehr ähnlich. Diese Art lebt übrigens bisweilen auch auf Onoclea. 4. Thrinax mixta Kl. Im Sommer 1918 beobachtete ich zweimal, wie 92 dieser Art ihre Eier zwischen die unentwickelten Blätter von Pferis aguilina legten. Eines dieser Weibchen wurde mittels Gazehüllen an Pteris ein- eebunden und legte daselbst später einige Eier ab. Die Eier sind blass dottergelb, leicht grün angehaucht, kaum durchsichtig, länglich-oval, weich, 0.86—0.92 x 0.35—0.37 mm. Eierstadium etwa 15—16 Tage. Obwohl auf die Aussen- fläche des Blattes abgelegt, vergrössern sich die Eier vor dem Ausschlüpfen der Larven sehr bedeutend. Die jungen Larven sind blassgrüngelb mit dunklen Augenfeldern und skelettieren die Blätter von unten her. Die etwas älteren Larven sind blassgrün mit gelbbraunem Kopfe und dunklen Augen. Als ausgewachsen sind die Larven grün mit blas- 7. XII. 1918. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 109 sem Bauch, am Rücken leicht quergerunzelt und mit blassen abstehenden Haaren besetzt. Der Kopf ist gelbgrün mit braunem Munde und dunklen Augenfeldern und trägt oben am Scheitel zwei runde, pechbraune Flecke. Die Larven von Thrinax sind also den Larven von Stromboceros delica- tulus Fall. täuschend ähnlich, und auch die jungen Larven von Polystichophagus filicis Kl. sind ähnlich gefärbt und ge- formt. Die erwachsenen Larven sind 16—20 mm lang und fressen unregelmässige Löcher in die Blätter, gewöhnlich von dem Blattrande anfangend. 5. Polystichophagus filicis Kl. Die Eier sind 1.08—1.12 "x 040—0.42 mm, blass gelblichgrün, wenig durchsichtig, recht dünnschalig und werden wie bei Thrinax abgelegt. Eierstadium nur etwa 10 Tage. Als ganz jung sind die Larven grünlichgelb mit gelbem Kopfe und skelettieren die Blätter von unten. Die etwas älteren Larven (12 mm) sind blassgrün, unten weisslich; Rücken grün mit durchschillern- dem Rückengefäss. Jedes Segment trägt Querrunzeln, die mit kurzen, blassen, abstehenden Härchen versehen sind. Der Kopf ist rund, glänzend, weisslichgrün mit einem Stich ins Gelbe, mit schwarzen Augenfeldern und braunem Munde und trägt oben auf dem Scheitel zwei kleine, runde, braune Flecke. Die erwachsene Larve ist etwa 26—28 mm lang und sonst wie vorher gefärbt, nur dass der Hinterkopf nunmehr einen grossen braunen Fleck trägt, der von einem Auge zum anderen reicht. Siehe übrigens die Bemerkun- gen bei Thrinax. 6. Strongylogaster xanthoceros Steph. Eierstadium 9 Tage. Die Larven sind als jung gelblichgrün mit dunklen Augenfeldern. Etwas ältere Larven (17 Tage alt, 14 mm lang) haben oben am Scheitel zwei runde braune Flecke, und der Rücken ist etwas dunkler grün. Auf Pteris aquilina; Mitte Juni—Mitte Juli. 7. Stromboceros delicatulus Fall. Lebt nicht nur auf Polystichum filix-mas, sondern auch auf vielen anderen Farnen, wie Onoclea struthiopteris, Athyrium filix-femina, Po- lypodium dryopteris u. s. w. Ich erhielt Imagines dieser 110 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 7. XII. 1918. Art durch Zucht von Larven, die gut mit Enslin's (1 S. 203, nach Cameron) Beschreibung übereinstimmen. 8. Allantus (Emphytus Kl.) truncatus Kl. Die Larven leben auf Spiraea ulmaria. Zucht nicht gelungen. 9. A. (E.) filiformis Kl. Auch bei uns auf Rosa (Sahl- berg, 6). Dürfte mit A. serotinus Müll. nichts zu thun haben, sondern eine gute Art darstellen. 10. A. (Emphytina Roh.) pallipes Spin. und A. (E.) car- pini Htg. Leben beide bei uns sicher auf Geranium sylva- ticum. Ich habe beide Arten früher durch Zucht erhalten. Meine Bemerkungen über die Larven sind aber sonst allzu unvollständig und unsicher um veröffentlicht zu werden. 11. Ametastegia eguiseti Fall. und A. glabrata Fall. Beide bei uns gewöhnlich auf Rumex domesticus. Zucht mehrmals gelungen. Auch in Finland zwei Generationen jährlich. 12. A. albipes Thoms. Ich fing diese Art immer an Salix repens var. rosmarinifolia. Verwandlung unbekannt. 13. Hoplocampa alpina Zett. Lebt als Larve bei uns in den jungen Früchten von Sorbus aucuparia. Selbst sah ich nur, wie die Weibchen in den Blumen herumkrochen. Mein Bruder, Stud. Eiler Forsius, fand später in denselben Trauben gelbliche Tenthredinoidenlarven. Als ich dann die Trauben zur Ansicht erhielt, waren die Larven schon alle ausgekrochen. Auch Magister phil. E. Lindqvist hat Tenthredinoidenlarven in den jungen Früchten von Sorbus beobachtet. u 14. Tomostethus ephippium Panz. Wie Dours (7) und andere fing ich diese Art an Alnus glutinosa. Doch sind meine Zuchtversuche bisher nicht gelungen. Thomson’s (8) Angabe bezieht sich auf Caliroa limacina Retz. 15. Scolioneura nana Kl. Wurde als Minierer in Ei- chenblättern beobachtet (Enslin 1, S. 298). Ich sah zwei- mal wie das Weibchen mit Eierlegen an den Blättern von Betula odorata beschäftigt war. Die Eier werden nahe dem Mittelnerven von der oberen Seite des Blattes mittels der Säge ins Blattparenchym eingeführt, wodurch ein Proce- 7. XII. 1918. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 111 eidium an der unteren Seite des Blattes entsteht. Die weitere Verwandlung ist mir unbekannt. Viele mitteleuro- päische Eichenbewohner sind bei uns als Birkenschädlinge beobachtet. 16. Nematus fennicus Andre. Gehört, wie ich schon früher (9) dargetan habe, nicht zu Pontania collactanea Först., wie Konow (10) und neuerdings Enslin (1) glaub- ten, sondern zu Platycampus luridiventris Fall., was die Un- tersuchung der Type lehrte. 17. Amauronematus longiserris Thoms. Die Larven le- ben vermutlich auf Salix aurita, an welcher Pflanze die Imagines immer gefangen werden. 18. A. forsiusi Ensl. Auf Salix aurita. Die Larven sitzen einzeln und benagen als älter den Blattrand. Im Sommer 1910 sah ich die Larven so zahlreich auftreten, dass sie den Strauch total kahlgefressen hatten. Die er- wachsene Larve hat folgendes Aussehen: Kopf rund, glän- zend, gelblichgrün, Mundgegend braun, Augenfelder dunkel- braun. Der Scheitel trägt oben einen braunen Fleck, der von Auge zu Auge zieht und nach vorne einen schmalen Zipfel gegen die Stirn sendet. Körper blass blattgrün, un- ten mehr weisslich. Über den Stigmen ein dunkelgrüner Längsstreifen; ein ähnlicher Streifen begrenzt seitlich das Riickengefäss. Über den Brustfüssen drei kleine dunkle Flecke und an jedem Segment zwei Querreihen dunkler Borstenpunkte. In den unteren vorderen Ecken an jedem Segment ausserdem eine Gruppe von kleinen dunklen Punk- ten, sowie unten in der Mitte der Segmente drei bis fünf ebensolche Punkte. Das letzte Segment trägt hinten zwei stumpfe Vorsprünge. Der Kokon ist dunkelbraun, etwa 7— 8 X 3—4 mm, und wird zwischen verwelkten Blättern, Moos u. s. w. befestigt. 19. Lophyrus (Microdiprion Ensl.) fuscipennis Fors. Die erwachsene Larve wurde von mir schon früher beschrieben (11). Durch Zucht von parthenogenetischen Eiern erhielt ich auch die jüngeren Entwickelungsstufen. Die Eier wurden in die jungen (nur ausnahmsweise in die älteren) Nadeln 112 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven 11. 7. XII. 1918. von Picea excelsa gelegt, gewöhnlich einzeln, bisweilen jedoch 2—3 in eine Nadel. Sie sind gelblichweiss, wenig durchsichtig, leicht gebogen, gegen die Spitzen leicht ver- dünnt, 1.40 —1.45 X 0.35—0.38 mm. Das Ausschlüpfen der Larven erfolgte nach 10—14 Tagen. Der Kopf ist braun und glänzend, die Augenfelder, ein Stirnfleck und ein Scheitel- fleck sind dunkelbraun. Der Hinterleib ist oben schmutzig dunkelgrün, wenig glänzend, das Riickengefäss durch- schillernd, der Bauch bleichgrün, die Thoracalbeine dun- kel geringelt, über denselben ein dunkler, zackiger Streifen, der in Augenhöhe beginnt. Die jungen Larven fressen kleine Gruben in die Nadeln, die älteren zerfressen die Na- deln bis auf einen schmalen Rest. Nach der dritten Häu- tung, die etwa nach 10 Tagen erfolgt, wird der Kopf dun- kelbraun und die fünf Längsstreifen werden deutlich. Nach der vierten Häutung erhalten die Larven die von mir frü- her beschriebene Färbung. Das ganze Larvenstadium dauert etwa 30—42 Tage. Die Larven gingen leider im Kokon- stadium infolge eines Unglücksfalles zugrunde. Es blieb also bisher unentschieden, ob die parthenogenetischen Eier Männchen oder Weibchen liefern. 20. Monoctenus juniperi L. Kopf bei den älteren Lar- ven braunschwarz. Die jungen Larven haben gar keine Längsstreifen, sondern sind ganz blassgrün mit gelblich- braunem Kopfe und dunklen Augenfeldern. 21. Corynis (Amasis Leach.) obscura Fabr. Auf Gera- nium sylvaticum. Die Larve sitzt auf der unteren Seite der Blätter, die sie bis auf den Blattnerven zerfrisst, und rollt sich bei Gefahr schneckenförmig zusammen und lässt beim Berühren eine klebrige Flüssigkeit (Blut) aus den Seiten des Körpers austreten. Körper vorne breit, nach hinten be- deutend verschmälert, dunkelgraugrün, hinten etwas heller, unten gelblich; über den schwarzen Stigmen zieht ein schma- ler Längsstreifen; Brustfüsse schwarz geringelt, Abdominal- füsse gelb; jedes Segment trägt Querrunzeln, von welchen die ersten kurze blasse Borsten, die übrigen blasse Haare tragen. Kopf verhältnismässig klein, rund, glänzend, abstehend blass 7.. XIL. 1918. Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 113 behaart, oben schwarzbraun, unten heller, Mund schwärzlich. In einem Alter von 1 Monat messen die Larven 13—15 mm. 22. Arge metallica Kl. Die Larven vermutlich auf Be- fula. Ich sah ein Weibchen dieser Art, das offenbar mit Vorbereitungen zur Eiablage an einem Blatte von Betula verrucosa beschäftigt war. 23. A. fuscipes Fall. Larven auf Betula und Salices, deren Blätter sie vom Blattrande benagen. Kopf braungelb mit dunklen. Augenfeldern; von dem Scheitel zieht ein brauner Streifen nach vorne bis zum Munde; etwas über Augenhöhe entsendet dieser Streifen seitlich einen Zipfel, der in einem Bogen (mit der Konvexität nach oben) etwa bis zu den Augen verläuft; Mundgegend braun. Abdomen unten flach, : oben: gewölbt, Seitenfalte deutlich, blattgrün, das etwas dunklere Rückengefäss seitlich von zwei schma- len blassgrünen Streifen begrenzt, oben und seitlich mit kleinen, dunklen, borstentragenden Wärzchen; das erste Hinterleibssegment trägt oben jederseits einen etwas grös- seren schwarzen Fleck, die folgenden jederseits drei, an Grösse allmählig nach hinten kleiner werdende Flecke; Tho- racalfüsse gelblich, nur andeutungsweise dunkel geringelt, Abdominalfüsse weisslichgrau. Länge als erwachsen 20-—22 mm. Der Kokon ist doppelt und gleicht demjenigen von A. ro- sae L. Die Larven sitzen meist einzeln, selten 2—3 auf dem- selben Blatte. 24. A. dimidiata Fall. Als jung sind die Larven grün mit dunkelbraunem Kopfe. Bei den älteren Larven ist der Kopf gelblichgrün mit dunklen Augenfeldern; von dem Scheitel zieht ein dunkelbrauner Streifen nach vorne und teilt sich etwas über Augenhöhe in zwei Zipfel (nicht drei wie bei A. fuscipes Fall.), die bis zu den Augen ziehen. Körper wie bei A. fuscipes, nur ist die Seitenfalte gelblich und darum mehr hervortretend und jedes Segment trägt drei Reihen schwarzer Dornwärzchen; Rückengefäss wenig her- vortretend. Stigmen (mit Ausnahme der Segmente 2—3) dunkel. Länge 22—24 mm. ' Auf Betula verrucosa. 25. A. ciliaris Kl. Die Larven leben auf Spiraea ul- 8 114 Forsius, Blattwespen u. Blattwespenlarven II. 7. XII. 1918. maria. Auf dem Blattrande reitend, sägt das Weibchen zwischen die Blatthäute eine taschenförmige Höhle, in die ein Ei gelegt wird, und wo dann ein sogenanntes Proceci- dium entsteht. Das Verfertigen einer Höhle und das Legen eines Eies dauert etwa 10—12 Minuten. Die Eier sind etwa 1.18—1.22 X 0O.s6—0.ss mm, graugrün, länglich oval, weich. Eierstadium über zwei Wochen. Larven einzeln, fressen, vom Blattrande anfangend und die Blattnerven übrig las- send, unregelmässige Löcher in die Blätter. Kopf ganz schwarz, rund, glänzend. Körper wie bei den vorigen Ar- ten geformt, die Seitenfalte jedoch weniger hervortretend, gelblichgrün, oben in der Mitte mit zwei Reihen schwarzer Punkte, die sich nach hinten verkleinern und allmählich verschwinden, jedes Segment ausserdem mit drei Querreihen schwarzer Dornwärzchen; Brustfüsse schwarz geringelt, über denselben ein zackiger dunkler Streifen; Bauchfüsse weiss- lichgrün, über denselben ein dunkler Fleck. 26. Pamphilius vafer Fabr. Die Eier sind länglich, wurstähnlich, blaugrün, 2.1s—2.22 X 0O.60—0.63 mm, recht dickschalig, und werden unter die Blätter, neben einem Blattnerven, mittels eines klebrigen Sekretes auf Betula verrucosa befestigt. Sie vergrössern sich nach der Eiablage bedeutend. Eierstadium 10—-12 Tage. Die jungen Larven sind nach 10 Stunden schon über 3 mm lang und begeben sich bald nach der Ausbrütung nach dem Blattrande, wo sie sich mittelst dünner Fädchen festspinnen und kleine Löcher in die Blätter nagen. Später rollen die Larven die Blätter nach unten röhrenförmig zusammen. Als jung sind die Larven blassgrün, der Kopf ist gelblich mit braunem Munde und dunklen Augenfeldern. Die weitere Entwickelung konnte ich nicht beobachten. 27. Calameuta filiformis Ev. Die Larven leben nicht nur in den Stengeln von Phragmites communis, sondern auch in den Halmen von Avena elatior, was ich durch Zucht nachgewiesen habe, vielleicht auch in anderen Gräsern. Sie sind bedeutend schmäler als die Larven von Cephus infuscatus Thoms. und C. pygmaeus L. 7. XII. 1918. Forsius. — Räsänen. 115 Litteraturverzeichnis. 1. Enslin, E. Die Tenthredinoidea Mitteleuropas. Berlin 1912—1918. — 2. Forsius, R. Über einige paläarktische Tenthre- dinini. Meddel. Soc. Fauna et Fl. Fenn., H. 44, S. 141. 1918. — 3. Magnus, W. Die Entstehung der Pflanzengallen verursacht durch Hymenopteren. Jena 1914. — 4. Loth, N. Tenthrediniden- studien, I. Teil, Berl. Entom. Zeitschr., Vol. 58, S. 86. 1913. (Cit. nach Enslin 1. c. S. 726). — 5. Forsius, R. Eine neue Selandriaden- Gattung. Meddel. Soc. Fauna et Fl. Fenn., H. 36, S. 49. 1910. — 6. Sahlberg, J. Tenthredinider pä Rosa-arter. Ibid., H. 21, S. 12. 1894. — 7. Dours (cit. nach André, Species des Hymönoptöres d'Europe et d’Algerie, Vol. 1, S. 300) — 8. Thomson, C. G. Hy- menoptera Scandinaviae, Vol. 1, S. 215. — 9. Forsius, R. Om Phylloecus eburneus Andre. Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenn., H. 32, S. 137. 1906 — 10. Konow, Fr. W. Revision der Nematiden- Gattung Pontania Costa. Zeitschr. Syst. Hym. Dipt., Vol. 1, S. 136. 1901. — 11.s Forsius, R. Über einige Diprion (Lophyrus Latr.)- Arten. Meddel. Soc. Fauna et Fl. Fenn, H. 37, S. 180. 1911. Maisteri Veli Räsänen ilmoitti painettavaksi: Uber die Verbreitung der Bartflechten (die Gattungen Usnea und Alectoria und Ramalina thrausta) in Finnland. Die Bartflechten, die zu den Gattungen Usnea, Alectoria und Ramalina gehören, sind in unserem Lande ziemlich reich an Arten und meistens auch häufig. Die alten, lichten, zum Teil faulen Gehölze sind sehr reich an Bartflechten, besonders in dem nördlichen Teil Finnlands, wo nicht nur der Individuenreichtum, sondern auch der Artenreichtum am bemerkenswertesten ist. Manche Bartflechten gedeihen an verschiedenartigen Stellen, wie Alectoria implexa und A. pro- lixa, die ebenso häufig an Kiefern, Fichten, Birken, wie an Holz und Felsenwänden wachsen. Gleichfalls findet man Usnea da- sypoga beinahe an jeder Baumart. Die anderen wählen genauer ihren Standort, wie A. nidulifera, deren Lieblingsorte die dürren Ästen der Föhren und die kiefernen Dachbretter oder Zäune sind, und A. bicolor, die an Felsen zu finden ist. Usnea hirta kommt hauptsächlich an Nadelbäumen vor, während U. glabrescens ebenso häufig an Birken wie an Erlen wächst. Alectoria Fremontii wächst am häufigsten an 116 Räsänen, Verbreitung .der Bartflechten in Finnland. 7. XII. 1918. Fichten, aber A. *olivacea beinahe ausnahmslos an Kiefern. Ramalina thrausta gedeiht am besten an sehr alten Fichten, und Alectoria chalybeiformis ist an Kiefer- und. Fichten- stämmen sowie an Holz und exponierten Felsen am häu- fiosten. A. sarmentosa ist selten, wo die alten Urwälder fehlen, aber recht häufig und mit Apothecien versehen in unbewohnten Gegenden, wo es genügend dicke, grobrindige Stämme von Birken, Fichten und Kiefern. giebt. Die in den nördlichen Gegenden vorkommenden Alectoria divergens, A. nigricans und A. ochroleuca wachsen ausnahmslos auf Erde. Die Apothecien der Bartflechten treten im allgemeinen selten auf, und da sich die kritischen Arten als steril nicht ohne Schwierigkeit erkennen lassen, sind unsere Bartflechten nicht selten unrichtig bestimmt worden. Sehr allgemein hat man die Flechten Usnea hirta und U. glabrescens mit einan- der verwechselt und ebenso Alectoria sarmentosa und Ra- malina thrausta. Die neue Art Alectoria *olivacea hat man für A. chalybeiformis gehalten, bis ihre gelben Apothecien, die denjenigen der A. Fremontii gleichen, gefunden wurden. A. bicolor hat auch einmal den Namen der A. nidulifera ge- tragen, weil sie an einem Nadelbaum gefunden wurde. Da in dem Herbarium des finländischen Museums Pro- ben beinahe aller in unserer botanischen Literatur erwähnten Bartflechtenfunde sich finden, so ist es dem Verfasser mög- ich gewesen, die Fehler in dieser Literatur zu berichtigen, indem er die Sammlung durchmustert hat. Manche Flechtensammler haben dem Verfasser ihre pri- vaten Sammlungen zur Verfügung gestellt, die beim Aus- arbeiten des Verzeichnisses von grossem Nutzen gewesen sind. Diesen Personen spreche ich meinen besten Dank aus. Usnea dasypoga (Ach.) Fr. Lich. Eur. p. 18. — Al: 1853 (E. Nylander); Geta, Djupvik 1908 fertil (K. Linkola). Ab: Merimasku 1860 (P. A. Karsten); Parainen, Pyhänsuu 1911 fert.; Askainen, Pukkila 1912 (K. L.). N: Helsingfors (W. Nylander); Esbo, Kilo 1905 (A. A. Sola); Tvärminne 1907 (P. Brofeldt); Esbo, Kasberg 1913 (K. L.); Kirchspiel 7. XII. 1918. Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 117 Helsinge 1913 (Veli Räsänen); Orimattila 1915 (A. A. Parvela). Ka: Sippola 1917, fert. 1918 (Viljo Kujala). Ik: Muola, Pällilä 1893 (A. O. Kihlman); Sakkola, Pyhä- järvi u. Metsäpirtti 1917 fert. (V. R.). St: 1859 (A.J. Mal m- gren) Ta: Messukylä 1860 (P. A. K.); Evois 1865 (J. P. Norrlin); Mustiala: 1868, 1869 (A. Kullhem); Hollola, Jalkaranta 1871 fert. (Edv. Wainio); Vesijako 1899 (G. Läng); Tampere 1900 (A. A. S.); Jokioinen 1910(S.Salmen- linna). Sa: Taipalsaari 1852 (E. Nyl.); Mikkeli 1915 (Elsa Hahl). KI: Valamo 1916 (P. Nederström). Ol: Mjätu- sowa u. Gorki 1875 (Fr. Elfving); Salmi Leppälä fert. 1914 (K. L.). Oa: 1859 (A. J. M.); Orismala 1916 (P. N.); Lapua 1918 (V. R.). . Tb: Jyväskylä Ylistö 1912 (K. L.). Sb: Kuo- pio, Lamperila 1906, Savilahti, Neulamäki, Jynkänmäki, Ha- minalahti; Nilsiä, Pisa 1909 (K. L.). Kb: Pielisjärvi 1900 (G.L.); Korpiselkä, Hirvasvaara 1901 (K. J. Ehnberg). On: Jal- guba u. Koselma 1863 (A. K.); Suojärvi 1870 (J. P.N). Om: Lappajärvi 1861 (N. J. Fellman); Säräisniemi 1915 (Y. Wuorentaus); Oulainen u. Raahe 1917 (V. R.). Ok: Ka- jaani 1859 (K. P. Malmgren); Sotkamo (A. Chydenius); Kuhmo, Hiidenvaara 1877 (E. W.). Ob: Alkkula (E. Nyl.); Oulujoki 1910 (M. E. Huumonen); Simo u. Kemi 1913; Tornio 1915 (V. R.). Ks: Kuusamo, Nuorunen 1877 (E. W.). Kk: Knäsa 1861, 1863 (N. J. F.). Lim: Pore-Guba 1861 (G. Selin); Sacheika 1861 (N. J. F.); Umba 1892 (A. O. K.). — Sehr häufig. Mit Apothecien selten. | U. dasypoga var. plicata (Fr.) Harm. Lich. de Fr. III p. 384. — Al: 1853 (E. Nyl.). N: Kyrkslätt 1863 (A. K.). Ta: Evo: 1873, 1874 (J. P. N.); Letku 1869 (A. K.). Ol: Petro- sawodsk 1863 (A. Giinther). — Selten; steril. U. dasypoga var. articulata (L.) Harm. Lich. de Fr. III p. 384. — Kb: Nurmes, Muojärvi 1873 (E. W.). Ob: Simo 1913 (V. R.). Ks: Perno 1878 (E. W.). — Selten; steril. U. hirta (L.) Hoffm. Deutschl. Fl. II p. 135. — Al: 1853 (E. Nyl.). Ab: Merimasku 1860 (P. A. K.). N: Helsingfors 1859 (W. Nyl.); Hoglandia, Kotikallio 1872 (M. Brenner); Helsinge 1885 fert. (Fr. E.); Esbo, Kilo 1905 (A. A. S.). Ka: 118 Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 7. XII. 1918. Sippola 1915, 1917 (V. K.). Ik: Sakkola, Pyhäjärvi u. Metsä- pirtti 1917 (V. R.). St: Ylöjärvi, Pengonpohja 1915 (A. A. S.). Ta: 1860 (P. A. K.); Mustiala 1869 fert. (A. K.); Korpilahti 1873 (E. W.); Hämeenlinna 1903 (P. B.); Tampere 1904 (A. A. S.). Sa: Nyslott 1870 (O. A. J. Carlenius); Mikkeli 1915 (E. H.). Ol: Petrosawodsk 1863 (A. K.). Oa: Lapua fert. 1918 (V. R.). 7b: Jyväskylä 1912 (K. L.). Sb: Kuo- pio, Savilahti, Harjulanmäki 1909 (K. L.). On: Suosaari 1863 (A. K.); Kendjärvi 1870 fert. (J. P. N.). Om: Lappajärvi 1861 (N. J. F.); Säräisniemi 1915 (Y. V.); Raahe fert. u. Oulainen 1917 (V. R.). Ob: Uleäborg 1861 (G. S.); Pudasjärvi 1861 (N. J. F.); Kemi, Niemelä 1864 (M. B.); Kemi u. Simo 1913 (V. R.); Alkkula, Tornio u. Oulu 1915 (V. R.). Lkem: So- dankylä, Sattanen 1878 (E. W.). — Sehr häufig. Mit Apo- thecien selten. U. glabrescens (Nyl.) Wain. Fl. Tav. p. 46 (= U. florida var. sorediifera Arn. Fl. 1874 p. 562). — Ab: Vihti 1851 (W. Nyl.); Parainen, Pyhänsuu 1911 fert. (K. L.); Askainen, Pukkila 1912 fert. (K. L.). N: Orimattila, Rautamäki 1917 (K. L.). Ka: Sippola 1917 (V. K.). 1k: Muola, Pällilä 1893 (A. O. K.) /U. hirta]; Sakkola fert u. Pyhäjärvi 1917 (V.R.). St: 1859 (A. J. M.). Ta: Mustiala 1868 (A. K.) /U. plicata]; Vanaja, Aulango (O. Collin); Vesijako 1899 (G. L.); Kuh- moinen, Ruolahti 1911; Korpilahti, Kirkonkylä 1916 (K. L.). Sa: Mikkeli 1915 (E. H.); Hirvensalmi, Kirjala 1917 (K. L.). KI: Valamo 1916 (P. N.). Ol: Gorki 1875 (Fr. E.) [U. hirta]. Tb: Jyväskylä, Ylistö u. Vuoritsalo 1912 (K. L.). Sb: Kuo- pio, Suovu 1906 fert., Neulaniemi 1909 fert., Laivo u. Särki- lahti 1909 (K. L.). Kb: Koselma 1863 (A. K.) /U. plicata]; Pielisjärvi 1900 (G. L.); Tohmajärvi, Kutsu fert. 1915 (K. L.). On: Suosaari 1863 (A. K.). Oa: Lapua 1918 (V. R.). Om: Raahe u. Oulainen 1917 (V. R.). Ok: Kajana 1859 (K. P. M.); Sotkamo (A. Ch.); Kianta, Lehtovaara 1877 (E. W.). Ob: Simo 1913 fert. (V. R.); Kemi 1913 (V.R.). Lim: Lowosersk 1887 (A. O. K.) /U. plicata]. — Häufig. Sehr selten mit Apothecien. 7. XII. 1918. : Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 119 U. longissima (Ach.) Harm. Lich. de Fr. III p. 385. — Kl: Soanlaks, mittelwegs zwischen den Seen Särennysjärvi u. Joutsenjärvi an Fichten 1899 (G. L) — Sehr selten; steril. Alectoria bicolor (Ehrh.) Harm. Lich. de Fr. III p. 435. — Ab: Turku, Hirvensalo 1909 (K. L.); Parainen, Bodnäs u. Härkäluoto 1910 (K. L.). N: Tvärminne, Krogen u. Elgö 1911 (K. L.). Ta: Janakkala 1910 (Fr. E.) /A. nidulifera]. On: Suunu 1870 (J. P. N.). Ks: Mäntytunturi 1877 (E. W.). — Sehr selten. Nur im südlichen u. östlichen Finnland. Steril. A. chalybeiformis (L.) Harm. Lich. de Fr. III p. 433. — Al: 1861 (A. J. M.); Turku, Iso-Heikkilä 1909 (K. L.); Parai- nen 1911 (K. L.). N: Hoglandia (E. Nyl.); Tvärminne, Norra Rofholmen 1911 (K. L.). Ka: Sippola 1917, 1918 (V. K.). Ik: Sakkola 1917 (V. R.). Ta: Lempäälä 1860 (P. A. K.); Mustiala 1869 (A. K.); Korpilahti 1873 (E. W.). Sa: Mänty- harju u. Lauritsala 1852 (E. Nyl.); Mikkeli 1915 (E. H.). Ol: Petrosawodsk 1863 (A. K.). Oa: Bötom 1859 (A. J. M); Orismala 1916 (P. N.); Orismala 1917 (V. K.); Lapua 1918 (V. R.). Sb: Kuopio, Myllymäki 1907, Räsälä u. Mustalahti 1909 (K. L.). On: Onega (W. Nyl.). Om: Saloinen u. Raahe 1917 (V. R.). Ok: Paltamo (A. Ch.). Ob: Oulunsalo, Limin- ganniitty 1908 (V. Tolvanen); Simo u. Kemi 1913, Tornio 1915 (V. R.). Lkem: Kittilä, Lompolotunturi 1867 (J. P. N.). Li: Saariselkä, Sokustamapää 1890 (R. Hult). Lp: Orlow 1889 (A. O. K.). Lv: Kuruptjewsk 1889 (A. O. K.). Lt: Ki- tofka 1861 (N. J. F.); Kola 1989 (A. O. K.). — Häufig im ganzen Lande. Nur ohne Apothecien gefunden. A. divergens (Ach.) Nyl. Lich. Scand. p. 71. — Le: Kil- pisjärvi 1867 (J. P. N.). Lkem: Muonio, Ounasvaara 1915 (J. Itkonen). Lim: Kipinä 1861 (G. S.); Kantalaks 1883 (H. Hollmen); Lujauri uurt 1887 (A. O. K.). Lp: Orlow 1889 (A. O. K.). Li: Inari 1877 (F. Silen), 1878 (E. W.), 1880 (R. H.). Lt: 1843 (F. Nylander), 1861 (N. J. F.). Lmur: Olenji 1861 (N. J. F.). — Häufig in Lappland. Steril. A. Fremontii Tuck. Suppl. I p. 422. — Ol: Salmi, Lep- pälä 1914 (K. L.). Kb: Lieksa 1900 (G. L.). Ob: Simo Va- 120 Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. : 7. XII 1918 resmäa: 1916! fert. (V. Ri). . Lkem: Kittilä 1877 (F. S.). Li: Inari - 1877; (F. S.); Paatsjoki 1918 (Martti Räsänen). — Selten. Im nördlichen und östlichen Teile Finnlands. Einmal mit Apothecien gefunden. A. Fremontii *olivacea Räs. Medd. Soc. pro FE: et Fl. Fenn. 43 p. 4. Die Apothecien sind gelb, bereift, gewölbt, bis 2 mm breit; sehr selten. Sie Soredien fehlen immer. Thallus viel gröber als bei A. Fremontii. Sonst wie diese. — Om: Raahe 1917 (V. R.). Ob: Alkkula (E. Nyl.) [A. cha- Iybeiformis]; Karlö 1864 (M. B.) [A. chalybeiformis]; Simo. Malininkangas 1916, Syvälahti 1917 fert. (V. R.). Sb: Kuopio 1909 (K. L.). — Selten. Fehlt vielleicht im südlichen Finnland. A. implexa (Th. Fr.) Harm. Lich. de Fr. III p. 434. — Al: Sund, Kastelholm 1906 (R. Frey). Ab: Vihti (W. Nyl.). N: Kyrkslätt 1864 (A. K.), 1908 (G. L.); Tvärminne 1907 (P. B.); Helsinki, Degerö 1904 (A. A. S.). Ka: Sippola 1917, 1918 (V. K.). Ik: Muola 1893 (A. O. K.); Sakkola, Pyhä- järvi u. Metsäpirtti 1917 (V. R.). Sf: Ylöjärvi 1905 (A. A. S.). Ta: Mustiala 1869 (A. K.); Luhanka 1873 (E. W.); Evo 1874 (J. P. N.); Tampere 1900 (A. A. S.); Evo u. Vesijako 1909 (G. L.). Sa: Mikkeli 1915 (E. H.). Kl: Sortavala, Mäkisalo 1916 (P. N.). Ol: Petrosawodsk 1863 (A. G.). Oa: Orismala 1916 (P. N.); Lapua 1918 (V. R.). Sb: Kuopio 1852 (E. Nyl.); Kuopio, Tiiholanmäki, Jynkänmäki, Savilahti, Suovu, Ha- minalahti, Puijo u. Nilsiä, Pisa 1909 (K. L.). On: Suosaari 1863 (A. K.); Suojärvi 1870 (J. P. N.). Tron: Proenetz 1863 (A. K.). Om: Raahe u. Oulainen 1917 (V. R.): Ok: Kajaani 1859 (K. P. M.). Ob: Oulu: 1910 (M. E. H.); Simo, Kemi 1913, Tornio u. Alkkula 1915 (V. R.) Lkem: Sodankylä 1878 (E. W.); Kittilä 1908 (G. L.). — Sehr häufig. Nicht ganz selten mit Apothecien. A. implexa f. setacea (Ach.) Herb. Acharii Helsingforsiae. — Wie A. chalybeiformis, aber Thallus grau, K +. — Ab: Parainen 1911 (K. L.). N: Hogland (E. Nyl.); Helsinki 1915 (V. R.). Ik: Sakkola u. Pyhäjärvi 1917 (V. R.). Ta: Mustiala 1869 (A. K.) JA. capillare]). Sa: Mikkeli 1915 (E. H.). Tb: Jyväskylä 1913 (K. L.). Sb: Savolaxia 1852 (E. Nyl.); Kuo- 7. XII. 1918. Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 121 pio, Savilahti 1909 (K. L.). Kb: Nurmes 1877 (E. W.). Om: Raahe u. Oulainen 1917 (V. R.). Ob: Simo 1913 (V..R.). Lkem: Sodankylä, Sattanen 1878 (E. W.). — Häufig. Im- mer steril. A. nidulifera Norrl. Fl. 1875 p. 8. — N: Orimattila, Nie- menkylä, ein einziges Exemplar 1915 (Anna Linkola). Ka: Kymi, Sunila 1918 (V. K.). Ik: Sakkola 1917 (V. R.). Ta: Mustiala 1869 (A. K.); Evo 1874 (J. P. N.); Evo, Majakoski 1899 (G. L.); Janakkala 1910 (Fr. E.). Sa: Mikkeli 1915 (E. H.). Kl: Soanlaks, Kitjunsuo 1898 u. Remtjinkorpi 1899 (G. L.); Impilahti, Syskyjärvi 1914; Soanlahti u. Suistamo 1914 (K. L.). Ol: Gorki, Mandroga u. Ladvinskoj 1875 (Fr. E.); Salmi, Käsnäselkä u. Leppälä 1914 (K. L.). Tb: Jyväs- kylä 1916 (K. L.). Sb: Kuopio, Suovu 1906, Savilahti, Laivo, Taivaanpankko u. Taivalharju 1909 (K. L.). Kb: Nurmes 1877 (E. W.); Pielisjärvi 1900 (G. L.); Tohmajärvi, Kutsu 1915; Korpiselkä, Eevanvaara 1914 (K. L.). On: Jänkäjärvi 1870 (J. P. N.); Suojärvi, Haukka 1914 (K. L.). Om: Raahe 1917 (V. R.); Säräisniemi 1915 (Y. V.). Ob: Oulu 1910 (M. E. H.); Simo u. Alkkula 1915 (V. R.). — Sehr selten im siidlichsten Finnland; sonst häufig. Nur zweimal mit Apo- thecien angetroffen. A. nidulifera f. simplicior Wain. Adjum. I p. 115. — Sb: Kuopio, Tiiholanmäki 1909 (K. L.). Lkem: Kittilä, Isovaara u. Kotivaara 1908 (G. L.). Lim: Lowosersk 1887 (A. O. K.) [A. prolixa]. Li: Inari, Paatsjoki 1878 (E. W.); Inari, Paatsjoki 1918 (M. R.). — Recht selten; im nördlichen Finnland. Steril. A. nigricans (Ach.) Nyl. Lich. Scand. p. 71. — Ks: Ruka- vaara 1867 (F. S.) Le: Enontekiö, Jyppyri 1916 (J. 1). Lkem: Sodankylä, Sallatunturi (E. Nyl.); Kittilä, Levitunturi (E. Nyl.); Kittilä, Lompolotunturi 1867 (J. P. N.); Muonio- niska, Olostunturi 1867 (J. P. N.); Kittilä, Yllästunturi 1877 (Hjelt & Hult); Kittilä, Kuopsusuokka u. Nattastunturi 1890 (R. Hult). Lim: Lujauri uurt 1887 (A. O. K.). Lp: Orlow 1889 (A. O. K.). Li: Inari 1880 (R. H.); 1897 (A. V. Granit & B. R. Poppius); Suolaselkä 1878 (E. W.). Lt: Kitofka 1861 (N. J. F.); Kola 1861 (G. S.) (P. A. K.), 1887 122 Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 7. XII. 1918. (A. O. K.). Lmur: Olenji 1861 (N. J. F.); Gawrilowa 1887 (V. F. Brotherus). — Häufig in Lappland. Steril. A. nitidula Th. Fr. Lich. Arct. p. 25. — Li: Inari; Kul- tala 1878 (E. W.). — Sehr selten. Steril. A. ochroleuca (Ehrh.) Harm. Lich. de Fr. III p. 439. — Le: Enontekiö, Jerstivaara 1916 (J. I). Lkem: Muonioniska, Olostunturi 1867 (J. P. N.); Sodankylä, Sallatunturi (E. Nyl.); Sodankylä 1890 (R. H.); Kittilä, Levitunturi 1908 (G. L.). Lim: Kipinä 1843 (Fr. Nyl.)! 1861 (G. S.); Lowosersk 1887 (A. O. K.); Nuortjaurtunturi 1883 (H. H) Li: Inari 1877 (F. S.). — Sehr häufig in Lappland. Steril. A. prolixa. (Ach.) Th. Fr. Lich. Scand! p. 24.77 CAR: Merimasku 1860 (P. A. K.). N: Tvärminne, Krogen 1911 (K. L.); Orimattila, Niemi 1913 (K. L.); Helsinki 1913 (V. R.). Ka: Sippola 1918 (V. K.). Ik: Nykyrka 1893 (A. O. K.); Sakkola, Pyhäjärvi u. Metsäpirtti 1917 (V. R.). Sf: Ylöjärvi 1905 (A. A. S.). Ta: Mustiala 1869 (A. K.); Jokioinen 1910 (S. S.). Sa: Mikkeli 1915 (E. H.). Ol: Petrosawodsk 1863 (A. G.). Oa: Bötom 1859 (A. J. M.); Orismala 1916 (P. N.); Lapua 1918 (V. R.). Sb: Kuopio, Suovu 1906, Taivaanpankko, Haminalahti u. Taivalharju 1909 (K. L.). Kb: Nurmes, Hii- denportti 1875 (E. W.). On: Suosaari u. Koselma 1863 (A. K.). Om: Raahe u. Oulainen 1917 (V. R.); Säräisniemi 1916 (Y. V.). Ok: Sotkamo (A. Ch); Kajaani 1859 (K. P. M.); Sot- kamo Vuokatti 1904 (R. C.). Ob: Rovaniemi, Pöytiö 1864 (M. B.); Oulu 1910 (M. E. H.); Simo u. Kemi 1913, Tornio u. Alkkula 1915 (V. R.). Le: Enontekiö 1916 (J.1.). Lkem: Kittilä 1908 (G. L.). Lim: Lowoserski u. Hibinä 1861 (G. S.); Niva 1863 (N. J. F.) [f. lanestris]; Umba 1892 (A. O. K.). Li: Patsjoki 1897 (A. V. Gr. & B.’RoP.). Lt: Klasse J. F.). — Sehr häufig. Nicht selten mit Apothecien. A. prolixaf. subcana Nyl. Herb. Nylanderii Helsingforsiae. — Wie A. implexa, aber Thallus K =. — St: Tyrvää 1908 (Väinö Heikinheimo). Ta: Evo, Valkjärvi 1909 (G. L.). — Sehr selten. Nur steril gefunden. A. sarmentosa (Ach.) Harm. Lich. de Fr. III p. 440. — Ab: Vihti (W. Nyl.). N: Tvärminne, Elgö 1911; Orimattila, 7. XII. 1918. Räsänen, Verbreitung der Bartflechten in Finnland. 123 Rautamäki 1917 (K. L.). Ka: Sippola 1917 (V. K.) St: Kumo 1859 (A. J. M.). Ta: Mustiala, Letku 1868 (A. K.); Luhanka 1873 (E. W.) [crinalis]; Evo 1874 (J. P. N.) u. 1899 (G. L.). KI: Soanlaks 1890 (G. L.); Soanlahti fert. 1914 (K. L.). OI: Salmi, Leppälä 1914 (K. L.). Sb: Kuopio, Tii- holankylä 1909 (K. L.). Kb: Korpiselkä, Eevanvaara fert. 1914 (K. L.). Ob: Rovaniemi, Hepokallio 1877 (H. & H.); Simo fert. u. Kemi 1913 (V. R.). Ks: Kuusamo 1861 (N. J. F.); Paanajärvi u. Nuorunen 1877 (E. W.). Lkem: Muonio 1867 (J. P. N.); Kittilä 1908 (G. L.). Lim: (?) 1856 (E. Nyl.); Kan- talaks 1883 (H. H.); Umpjauri 1892 (A. O. K.). — Häufig bis zerstreut. Nicht ganz selten mit Apothecien. A. sarmentosa f. sorediosa Läng Herb. Musei fennici. -— Thallus mit Soredien. — Ta: Orivesi 1909 (G. L.). — Sehr selten. Steril. A. sarmentosa v. cincinnata (Fr.) Th. Fr. Lich. Scand. p! 203 14118530 (En Nyl.): = Li: Inari" 18800 (Ri HÖ SE Vaidaguba 1909 (F. V. Klingstedt) Lmur: Olenji 1861 (P. A. K. & N. J. F.). — Selten, hauptsächlich in Lappland. Steril. A. sarmentosa v. vexillifera (Nyl.) Th. Fr. Lich. Scand. p. 20. — Lp: Orlow 1889 (A. O. K.). Lmur: Gavrilowa 1887 (V. F. B.). Selten in Lappland. Steril. Ramalina thrausta (Ach.) Nyl. Recogn. Mon. Ram. p. 18. (Alectoria Ach. Lich. Un. p. 596.) — Ab: Karuna 1874 (Fr. E.); Turku, Katariinanlaakso 1911 (K. L.); Parainen, Pyhän- suu 1911 (K. L.) N: Kyrkslätt 1863 (A. K.), 1908 (G. L.); Orimattila, Niemi 1913 (K. L.); Esbo, Kasberg 1913 (K. L). Ka: Anjala 1917; Sippola 1918 (V. K.). Ik: Muola, Pällilä 1893 (A. O. K.); Sakkola 1917 (V. R.). Ta: Hollola 1863 (J. P. N.); Mustiala 1869 (A. K.); Hämeenlinna 1903 (P. B.); Luhanka 1873 (E. W.); Evo 1874 (J. P. N.), 1909 (G. L.). Sa: Savolaxia: 1852 (E. Nyl.). Kl: Valamo (W. Nyl.); Rus- keala, Kolitsa 1915 (K. L.). Ol: Petrosawodsk 1863 (A. G.); Vosnessenje 1875 (Fr. E.) Oa: Isokyrö u. Orismala 1916 (P. N.); Lapua 1918 (VI R.). Tb: Korpilahti 1875 (J. P. N.); Jyväskylä, Laajavuori 1913 (K. L.). Sb: Kuopio, Neulaniemi, 124 Räsänen. — Hellen. 7. XII. 1918: Haminalahti, Räsälä; Nilsiä, Pisanvuori 1909 (K. L.). Kb: Lieksa 1900 (G. L.); Tohmajärvi, Kutsu 1915 (K. L.). On: Pertnavolok 1863 (A. K.); Suojärvi, Mökkö 1870 (J. P. N.). Om: Lappajärvi (N. J. F.); Raahe 1917 (V. R.). Ob: Alkkula (E. Nyl.); Simo 1916 (V. R.). Lim: Umba 1892 (A. O. K)). — Häufig bis zerstreut. Immer steril. | R. thrausta f. sorediella (Nyl.) Wain. Adjum. Ip. 119. — Ta: Evo 1909 (G. L.). Oa: Orismala 1916 (P. N.). Sb: Kuo- pio, Haminalahti 1909 (K. L.). On: Karelia Rossia (A. K.). Ob: Simo 1916 (V. R.). Ks: Kuusamo, Riekki 1867 (F. S.). — Zerstreut in Gesellschaft der vorigen. Steril. R. thrausta f. curtula Harm. Lich. de Fr. III p. 438. — N: Kyrkslätt 1864 (A. K.) Tavastia: 1860 (P. A. K.). — Sehr selten im südlichen Finnland. Steril. Amanuens W. Hellen hade till publikation inlämnat följande af honom jämte aflidne amanuens K. E. Ehrström författade uppsats: Zur Kenntnis der Isopoden-Fauna Fin- lands. Die Isopoden Finlands wurden zum ersten mal von Ca- jander (1868) bearbeitet. Das Material, das ihm zur Ver- fügung stand, wurde meistens von ihm selbst auf Äland und in der Nähe von Äbo gesammelt. Die aus Finland be- kannte Artenzahl betrug 12. In den neunziger Jahren des vorigen Jahrhunderts fing dann in unserem Lande ein reges Studium der See- und Meeresfauna an, und von dieser Zeit an ist eine Menge von wertvollen Publikationen zu ver- zeichnen, die auch die im Wasser lebenden Isopoden berück- sichtigten. Durch Nordqvist (1884, 87, 90), Stenroos (1898), Levander (1900, 10, 14) und Siitoin (1908) und ein Paar Dezennien früher durch die Russen Kessler (1868) und Grimm (1877) wurden neue Aufschlüsse über die Verbreitung und Lebensbedingungen der Wasserisopo- den gewonnen. Unsere Landisopoden wurden indessen sehr vernachläs- sigt, und nach Cajander ist nichts über diese Formen publi- ziert worden. Dann fing im J. 1917 Ehrström an, sich 7,X11.1918. Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 125 mit dem im hiesigen zoologischen Museum angehäuften Ma- terial von Isopoden zu beschäftigen, und widmete ein be- sonderes Interesse den auf Land lebenden Arten. Er unter- suchte genau den morphologischen Bau und zeichnete eine Anzahl vortrefflicher vergleichender Figuren von verschie- denen Organen ab. Leider wurde er bald durch den Tod % entrissen, und seine Arbeit über die Isopoden blieb unvoll- endet. Ich habe es hier versucht, die von Ehrström begon- nene Arbeit zu beenden. Es ist mir gelungen, unter dem von ihm nicht bearbeiteten Material die für das Gebiet neuen Arten Trichoniscus albidus und T. roseus sowie Ar- madillium pulchellum und A. opacum zu finden. Unter Porcellio scaber entdeckte ich eine Probe von der ebenfalls für Finland neuen Art Metoponorthus pruinosus, wodurch die Artenzahl unserer Fauna auf 17 gestiegen ist. Was die geographische Verbreitung der Isopoden be- trifft, zeigen die mediterranen Länder die reichhaltigste Fauna, Gegen Norden nimmt ihre Zahl rasch ab. Von Landisopo- den sind aus Italien 97 (Tua 1900), Frankreich 81 (Dollfus 1899), Deutschland 41 (Dahl 1916), England 25 (Webb & Sil- lem 1906), der Schweiz 17 (Carl 1908), Holland 14 (Hoek 1889), Dänemark 18 (Budde-Lund 1887), Norwegen 17 (Sars 1899), Schweden 12 (Johnsson 1858) bekannt, und von Fin- land ist die Zahl der bis jetzt gefundenen Landisopoden 13. Die Verbreitung der Landisopoden hängt von sowohl choro- logischen als ökologischen Verhältnissen ab. Die ersteren, zu denen die mittlere Jahrestemperatur und Luftfeuchtigkeit gehören, sind bei uns die am stärksten einwirkenden Fak- toren der Verbreitung. So findet man nördlich vom 61” nur 3 Landisopoden und nördlich von 64° nur eine einzige Art, Porcellio scaber, die noch am 69 n. Br. angetroffen worden ist. Die Einwirkung der Luftfeuchtigkeit zeigt sich ) Karl Erik Ehrström, geb. 1887, Mag. phil., Amanuensis am Zool. Mus. der Universität zu Helsingfors, wurde beim Aufstande in Finland von den Roten am 1, Februar 1918 ermordet. 126 Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 7. XII. 1918. darin, dass die Küstengegenden mit ihrer stärkeren Nieder- schlagsmenge eine sowohl an Arten- als Individuenzahl viel reichhaltigere Fauna als das Binnenland aufweisen. Als wichtigster ökologischer Umstand ist die Beschaffenheit des Standortes zu erwähnen. Einige Arten, wie Armadillium pictum, lieben nur einen kalkhaltigen Boden, ein anderer Teil ist nur an feuchten Lokalitäten anzutreffen (Trichonis- cus), und schliesslich findet man einige Arten nur in der Nähe von Menschenwohnungen (Metoponorthus). Von ziem- lich geringer Bedeutung ist dagegen das Nahrungsbedürfnis, weil die Isopoden, als von Tier- und Pflanzenstoffen aller Art sich ernährend, beinahe überall Nahrung finden können. Die Verbreitung der Wasserisopoden scheint mehr von ökologischen Faktoren beeinflusst zu sein, während die klimatologischen eine minderwertige Rolle spielen. So geht Asellus aquaticus im Süsswasser bis zu 66° 15’ n. Br., und im Salzwasser wird er im ganzen Bottnischen Meerbusen gefunden. Von den drei anderen, bei uns ausschliesslich marinen Formen kommen Jaera und Mesidothea in den nörd- lichsten Teilen des Bottnischen Meerbusens vor (65° 35), während /dothea baltica nicht höher als bis zu 62° 6 geht. Der Salzgehalt des Wassers ist bei der Verbreitung der marinen Formen von grosser Bedeutung. So ist nach den Untersuchungen Nordgvists (1890) das Minimum des Salzgehalts für Jaera und Mesidothea 0.223 °/,, für I. baltica 0.563°/,. Für Asellus ist das Maximum des Salzgehalts 0.590 2/0. Schliesslich ist noch zu erwähnen, dass die Wasseriso- poden von einer gewissen ökonomischen Bedeutung sind, weil sie als Nahrung für Fische dienen. Die wichtigsten in Finland beobachteten Isopodenfeinde unter den Fischen sind folgende: Mesidothea entomon: Leuciscus idus, Pleuronectes flesus, Anguilla vulgaris, Gadus morrhua, Perca fluviatilis, Cottus 4-cornis (Schneider 1900, 01), Cottus scorpio (Schnei- der 1900). ldotheabaltica: Cyclopterus lumpus (Schneider 1900). Jaera marina; Gasterosteus spinachia, Cottus gobio, 7. XII. 1918. Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 127 Cottus 4-cornis, Cottus scorpio, Nerophis ophidion, Perca flu- viatilis (Schneider 1900). Asellus aquaticus: Perca fluviatilis (Levander 1901, Järnefelt 1916—17), Acerina cernua (Levander 1901, Järne- felt 1916—17), Lota lota (Gottberg 1912, Järnefelt 1916—17), Leuciscus idus (Schneider 1900), Leuciscus rutilus (Schneider 1901), Cottus gobio (Jääskeläinen 1916—17 a), Coregonus fera (Jääskeläinen 1916—17 b). 1. Mesidothea entomon L. Kessler 1868 S. 60; Cajander 1868 S. 374; Nordgvist 1884 S. 28, 1887 S. 102, 1890 S. 10. — Kommt sowohl im Finnischen wie im Bottnischen Meer- busen häufig vor. Östlichster Fundort Ik: Kivennapa, Kuok- kala (Silfvenius). Nördlichster Fundort Ob: Yxpila (Nord- qvist). Die Art ist sowohl auf schlammbedecktem wie auf sandigem und steinigem Boden in einer Tiefe von 0 bis 150 m gefunden. Nach Kessler ist sie sowohl im Ladoga wie im Onega beobachtet worden. In den Sammlungen der Universität zu Helsingfors sind keine Süsswasser-Exemplare vorhanden. 2. Idothea baltica Pallas (tricuspidata Desm.). Cajander 1868 S. 374; Nordqvist 1890 S. 110. — Nominatform: Kör- per überall dicht schwärzlich gesprenkelt; ab. maculata m.: einzelne helle Flecke kommen besonders in der Rückenlinie und auf den Seiten der Segmente vor; ab. marginata m.: die Seiten des Körpers mit. Ausnahme des Kopfes weiss ge- randet; ab frilineata m.: die Seiten des Körpers und die Rückenlinie hell gezeichnet; ab. semipallida m.: Körper mit drei weissen Querbändern (1 auf dem 1.—2. Segmente, 2 auf dem 5.—6. Segmente, 3 auf dem Telson), von denen die bei- den ersten oft in der Mitte + unterbrochen sind, die Seiten ‘der Segmente 7—9 weiss gefärbt. — Verbreitung: Al: Sund (Cajander). Ab: Äbo (Cajander); Nagu, Storlandet (Suomalai- nen), Fagerholm (Nordqvist); Korpo, Kuggvik (Ehrman); Ki- mito, Dragsfjärd (Stenroth). N: Esbo, Löfö u. Lill-Löfö (Levander). Oa: Sideby, Stånggrund, Kilgrund (Nordqvist). — An Sand- und Steinboden in einer Tiefe von 0—5 m. 3. Jaera marina Fabr. (albifrons Leach). Cajander 1868 128 Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 7. XII. 1918. S. 374; Nordqvist 1890 S. 110. — Verbreitung: Al: Marie- hamn, Vänö, Storsund (Nordqvist); Eckerö (Lydecken). N: H:fors (v. Nordmann); Svinö (Nordqvist); Esbo, Rysskär, Löfö, Lill-Löfö (Levander); Sibbo (Forssell). Ob: Ykskivi (Nordqvist). — An Sand- und Steinboden in einer Tiefe von 0—22 m. 4. Asellus aguaticus L. Cajander 1868 S. 374; Grimm 1877; Nordgvist 1890 S. 111; Stenroos 1898; Levander 1900 S. 10, 14, 1910 S. 62, 1914 S. 260, 1916; Siitoin 1908 S. 41; Järvi 1916. — Sehr häufig sowohl im Siisswasser als im Meere bis zu einer Tiefe von 12 m. Die nördlichsten Fund- orte sind Ob: Kemi (Rantaniemi) und Ks: Paanajärvi (Hän- ninen). 5. Trichoniscus pusillus Brdt. (Itea laevis Zadd.). Ca- jander 1868 S. 374. — Verbreitung: Al: Kastelholm, Eckerö (Cajander). N: H:fors, Brunnsparken. 7Ta: Nastola, Kumia (Luther). — Von Luther unter abgefallenem Laube ge- funden. 6. T. albidus B. L. — Verbreitung: Al: Jomala, Rams- holmen, 27/VIII 99 (Luther). Ab: Lojo, Ojamo, V.98 (Lut- her). N: Tvärminne, 26/VII 09 (Hermonen). — Unter abge-. fallenem Laube in der Nähe von Gewässern gefunden. | 7. T. roseus Koch. — Verbreitung: Ik: Kivennapa, Kuokkala, 25—27. V. 98; Uusikirkko, 5.1. 98 (Järvi). | 8. Oniscus asellus L. Cajander 1868 S. 374. — Verbrei- tung: Al: Kastelholm, 5. VII. 67 (Cajander). Ab: Lojo, Sol- hem, 18. IV. 00 (Poppius & Luther). N: H:fors, Röddälden, - 5. II. 01, Botaniska trädgården, 31. X. 99 (Luther). — Auf Äland frei unter Steinhaufen; die anderen Funde in Ge- wächshäusern. 9. Porcellio rathkei Brdt (trivittatus Lereb.). Cajander 1868 S. 374. — Nominatform: Körper grau, mit drei längs- gehenden hellen Rückenstriemen (d) oder hell marmoriert (2); ab. ochraceus Koch: Körper einfarbig rotbraun. — Ver- breitung: Al: Degerö, Jomala (Luther). N: Hangö, Ekenäs, Tvärminne (Luther); Esbo-Löfö (Luther, Westerlund, Levan- der); Esbo, Bobäck (Westerlund); Helsinge, Hertonäs (Nord- qvist); H:fors (Nordqvist, Levander, Fontell); Sveaborg (Hel- 7. XII. 1918. Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 129 len). Ka: Viborg (Järvi). KI: Jaakimvaara (Sihvonen); La- doga (Luther). Kon: Schungu (Enwald). — Ziemlich häufig unter Steinen, Holz, zuweilen auch unter abgefallenem Laub. Die Aberration ist selten. 10. P. pictus Brdt. Cajander 1868 S. 374. — Nominat- form: Jedes Thoraxsegment seitlich von der Riickenmitte mit einem guadratischen, schwefelgelben Fleck; ab. destitu- . tus m.: die schwefelgelben Flecke fehlen. — Verbreitung: Ab: Lojo (Poppius & Luther). N: Hangö (Luther); Esbo (Levander, Westerlund); H:fors (v. Nordmann, Levander, Nordqvist), Sveaborg (Hellen). Ik: Kirjola (Nordqvist). Om: Kokkola (Wuorcntaus). — Unter Steinen, in Mauern und un- ter trockener Borke. Die Aberration ist etwas seltener als die Nominatform. 11. P. scaber Latr. Cajander 1868 S. 374. — Verbreitung: Al: Eckerö, Jomala (Luther). Ab: Lojo (Luther). N: Tvär- minne (Luther); Esbo (Westerlund, Levander, Luther), Lill- Löfö (Stenberg); H:fors (v. Nordmann, Fontell); Hogland (Levander). St: Biörneborg (Nordgvist). Oa: Vasa (Luther). Lkem: Övertorneä (Palmen & Sahlberg), Muonio (Linnaniemi). Lt: Kola (Enwald). — Besonders unter Fucus am Meeres- strande, jedoch auch in Gärten und im Walde unter Moos. 12. Metoponorthus pruinosus Brdt. In mehreren Exem- plaren von Lutherin Viitasaari (Tb), Ukonniemi, 13. VIII. 97, unter einem Zimmerfussboden gefunden. 13. Cylisticus convexus De Geer. Cajander 1868 S. 374. — Nominatform: Körper grau, mit hellen Fleckenreihen auf den Seiten des Thorax; ab. unicolor m.: Körper einfarbig. — Verbreitung: Al: Kastelholm, 5. VII. 67 (Cajander). Ab: Ekstensholm, Dalsbruk (Cajander). N: H:fors (Luther); Svea- borg, 3.X.18 (Hellen). — Von mir in Steinhaufen in der Nähe von Menschenwohnungen gefunden. 14. Armadillium pulchellum Brdt. — Ein Exemplar von Linnaniemi auf Hogland (N) am Fusse eines Berges un- ter Hypnum 17. V.03 gefunden. 15. A. pictum Brdt. Cajander 1868 S. 375. — Ver- breitung: Ab: Karislojo (J. Sahlberg); Lojo, Torhola, 9 130 Hellen u. Ehrström, Die Isopoden-Fauna Finlands. 7. XII. 1918. 18. VII. 96 (Luther). — Von Luther in einer Felsenhöhle gefunden. 16. A. cinereum Zenker (vulgare Latr.). Cajander 1868 S. 375. — Verbreitung: Ab: Äbo (Cajander); Lojo, 10. VII. 18 (Häk. Lindberg). -—— Im Walde unter Steinen und loser Rinde gefunden. 17. A. opacum Koch. In Lojo, Anttila (Ab), von Lu- ther am 3. VI. 96 und 23. VIII. 1900 unter Steinen und in einem Kalkhaufen gefunden. Litteraturverzeichnis. 1871. Budde-Lund, G. Danmarks Isopode Landkrebsdyr. Kjö- benhavn. 1868. Cajander, A. H. Bidrag till kännedomen om Sydvestra Fin- lands krustaceer (Not. Sällsk. F. Fl. Fenn. förh. X). 1908. Carl, J. Monographie der schweizerischen Isopoden (Neue Denkschr. Schweiz. Naturf. Ges., Vol. 42). 1899. Dollfus, A. Catalogue des Crustaces Isopodes terrestres de France (Feuille d. j. naturalistes, 29:me annee). 1912. Gottberg, G. Tutkimus kalojen iästä, ravinnosta etc. (Suo- men Kalatalous 1). 1877. Tpummp, O. A. Ko nocnamim dbayubı BanTiückaro MOpa H HCTO- pia en BOCHHKOBEHIiA. CaHKTB [lerepöypre. 1888. Hoek, P. P. C. Crustacea Nederlandica (Tijdschr. Nederl. Dierk. Vereenig, Vol. 2). 1858. Johnsson, A. Synoptisk framställning af Sveriges Oniscider. Akad. avhandl. Uppsala. 1916—17. Järnefelt, H. Om fiskarna i Tusby träsk och deras föda (Finlands Fiskerier 4). ; 1916. Järvi, T. H. Flottningens inverkan pä fisket 2 (Medd. Insp. Fisk. Finland 7). 1916—17 a. Jääskeläinen, V. Huomioita Kemijoen kalastosta (Suomen kalatalous 4). 1916—17 b. —,— Pohjois-Laatokan kaloista ja kalastuksista (ibid. 4). 1868. Keccaep», K. Marepianpi ma mocHaHin OnHexckaro o3epa H 060- HeXHaro Kpas. CaHKTb Ilerepöypro. 1900. Levander, K. M. Zur Kenntnis der Fauna und Flora fin- nischer Binnenseen (Acta Soc. F. FI. Fenn. XIX, 2). 1901. —,— Havaintoja kalojen ravinnosta (Suomen Kalastuslehti X). 1910. —,— Uber das Plankton eines fliessenden Wassers (Medd. Soc. F. FI. Fenn. 36). 1914. —,— Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd in hydrobiolo- gischer Hinsicht (ibid. 40). 7. XII. 1918. Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 131 1916. Levander, K. M. Flottningens inverkan pä fisket 1 (Medd. Insp. Fisk. Finland 7). 1884. Nordqvist, O. Om förekomsten af ishafskrustac6er i mel- lersta Finlands sjöar (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 11). 1887. —,— Bidrag till kännedomen om Ladoga-sjös Crustac6-fauna (ibid. 14). 1890. —,— Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna (ibid. 17). 1899. Sars, G. O. An account of the Crustacea of Norway. Vol. 2. Isopoda. Bergen. 1900. Schneider, G. Ichthyologische Beiträge (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 20). 1901. —,— Ichthyologische Beiträge (ibid. 21). 1908. Siitoin, K. Sarajärven eläimistö (ibid. 29). 1898. Stenroos, K. E. Das Tierleben im Nurmijärvi See (ibid. 17). 1900. Tua, P. Contribuzione alla conoscenza degli Isopode terrestria Italiani (Bull. Mus. Torino, Vol. XV, N:o 374). 1905—06. Webb, M. W. and Sillem, Ch. The british Woodlice (Essex Naturalist, Vol. XIV). 1896. Verhoeff, C. Ein Beitrag zur Kenntnis der Isopoda terrestria Deutschlands (Zool. Anz., Vol 19). 1901—08. —,— Über paläarktische Isopoden (mehrere Abhandlungen in Zool. Anz., Sb. Ges. Nat. Ver. Berlin und Arch. Naturg.). Amanuens Wolter Hellen inlämnade till publikation: Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. Die ersten Amphipodenfunde aus Finland wurden von Loven (1862) erwähnt, der die Arten Gammaracanthus la- custris und Pontoporeia affinis für eine Untersuchung über die Verbreitung der früheren Eismeerfauna aus unserem Lande erhalten hatte. Einige Jahre später wurden von Malmgren (1863) Pallasea 4-spinosa und von Cajander (1868) Corophium grossipes gefunden. Grimm (1877) be- richtet über die Fauna der Ostsee und erwähnt aus Finland u. a. die Arten Calliopius rathkei, Gammarus locusta und G. pulex. Durch Nordgvists (1890) gediegene Meeres- untersuchungen wird die Fauna mit Pontoporeia femorata bereichert, und Ekman (1913) beschreibt nach Exemplaren aus dem Finnischen Meerbusen eine neue Art Pontoporeia 132 Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 7. XII. 1918. sinuata. Schliesslich wurde von Olander (1916) das ei- nige Jahre früher beschriebene Corophium lacustre entdeckt, und in der vorliegenden Bearbeitung wird die Anzahl der in unserem Gebiete beobachteten Amphipoden noch um zwei Formen vermehrt: Gammarus duebeni und G. pulex var. lacustris. Die Zahl der aus Finland bekannten Amphipoden beträgt somit 11 Arten und 1 Varietät. Von unseren vier Süsswasseramphipoden haben G. pulex und Pallasea die grösste Verbreitung und kommen im Nor- den noch bei 67’ n. Br. vor. Der relikte Gammaracanthus ist nur in Ost- und Mittelfinland gefunden worden; seine Nordgrenze liegt bei 63°. G. pulex var. lacustris kommt nur im Norden zwischen 67—70' n. Br. vor. Von den Meeres- formen kommen G. locusta, G. duebeni und Corophium gros- sipes beinahe im ganzen Finnischen und Bottnischen Meer- busen vor. Die Nordgrenzen sind resp. 65° 20’, 65°, 64° 40. Pont. femorata und Call. rathkei sind nur an wenigen Orten im Finnischen Meerbusen gefunden worden, und von Pont. sinuata und Cor. lacustre ist nur je ein Fundort im Finnischen Meerbusen bekannt. Die sowohl im Meere wie in Binnen- seen vorkommende Pont. affinis geht im Salzwasser bis 65° 35, im Süsswasser bis 66° 20’ n. Br. Die Bedeutung der Amphipoden als Fischnahrung ist nach den Untersuchungen verschiedener finländischer .For- scher sehr gross, ja in gewissen Fällen sind diese Tiere so- gar die einzige Nahrung einer Fischart. Hier mögen die wichtigsten von den betreffenden Amphipodenfeinden er- wähnt werden: Pontoporeia affinis: Pleuronectes flesus (Schnei- der 1900), Osmerus eperlanus (Schneider 1901), Coregonus fera, Acerina cernua, Gasterosteus aculeatus, Acipenser stu- rio (Jääskeläinen 1916—17). Gammarus locusta: Perca fluviatilis, Leuciscus idus (Schneider 1900, 1901; Levander 1901), Cottus 4-cornis, Clu- pea harengus, Pleuronectes flesus, Cyclopterus lumpus (Schnei- der 1900). | Pallasea 4-spinosa: Salmo alpinus (Malmgren 1863), 7. XII. 1918. Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 133 Coregonus fera, Thymallus vulgaris, Osmerus eperlanus, Lota lota, Perca fluviatilis, Cottus 4-cornis, Gasterosteus aculeatus, Acipenser sturio (Jääskeläinen 1916—17). Gammaracanthus lacustris: Salmo alpinus (Malmgren 1863), Anguilla vulgaris, Cottus 4-cornis, Acipenser sturio (Jääskeläinen 1916—17). Corophium grossipes: Leuciscus idus (Schneider 1901). ] Gammaridae (unbestimmt): Leuciscus rutilus, Abra- mis brama (Schneider 1901), Coregonus lavaretus, Gobius minutus, Gasterosteus spinachia, Nerophis ophidion (Schnei- der 1900). Der nachfolgenden Bearbeitung liegt das im hiesigen Zoologischen Museum aufbewahrte Material zu Grunde. Auch habe ich, soweit es mir bekannt war, die in der Litteratur erwähnten, Finland betreffenden Funde berücksichtigt. In Bezug auf die Süsswasserformen ist das Material von unse- rem ganzen naturhistorischen Gebiete, das ausser Finland noch Ost-Karelien und die Halbinsel Kola umfasst, bearbei- tet worden, während Salzwasserformen nur aus den Meer- busen der Ostsee berücksichtigt worden sind. 1. Pontoporeia affinis Lindstr. Lovén 1862; Nordqvist 1887, 1890; Levander 1901, 1914 a; Luther 1902. — Ver- breitung im Süsswasser. Ab: Lojo sjö (Luther). Kl: Sor- davala, Ladoga (Malmgren); Kexholm, Ladoga (Malmgren, Nordqvist). 7b: Kiiminki, Virtasalmi; Keitele, Ukonselkä; Viitasaari, Ristinen; Muuruejärvi, Salonpää; Sumiainen, Ku- ronselkä (Luther). Ks: Paanajärvi, Selkäjoki, Kiukasjärvi (Nordqvist). Tiefe 4—126 m. — Im Salzwasser ist die Art an den Kiisten Finlands sehr häufig und kommt in einer Tiefe von 1—100 m beinahe im ganzen Finnischen und Bott- nischen Meerbusen vor. Nördlichster Fundort Ob: Yxpila (Nordgvist). | 2. P. femorata Kröyer (furcigera Bruz.). Nordqvist 1890. — Nominatform: Höcker des 1. Uropodensegments mit zwei (nach hinten und nach vorn gerichteten) Zähnchen; ab. uni- dentata m.: Höcker des 1. Uropodensegments schwach, mit 134 Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 7. XII. 1918. einem nach hinten gerichteten Zähnchen; ab. fridentata m.: Höcker des 1. Uropodensegments mit drei Zähnchen (nach vorn, gerade aufwärts, nach hinten). — Verbreitung: Al: Sottunga, Bergskär, Skiftet, 14. VII. 87 (Nordqvist). Ab: Nagu, Dömasskär, Gullkrona-Fjärd (Nordqvist). N: Tvär- minne, Längskär, 24. VIII. 02 (Palmen, Schneider, Luther). — Im Meere in einer Tiefe von 41—87 m, oft mit P. affi- nis zusammen. 3. P. sinuata Ekman 1913. Die Art wurde nach Exem- plaren aus dem Finnischen Meerbusen, die bei Nargen (Sand- man 6. V. 05, Levander 3. VIII. 04) in 87 m Tiefe gefunden waren, beschrieben. 4. Calliopius rathkei Zadd. Grimm 1877 ; Nordqvist 1890. — Verbreitung: Ab: Nagu, Fagerholm, 5. VII. 87 (Nordqvist). N: H:fors (Grimm). — Am Meeresufer von Nordqvist gefunden. D. Gammarus locusta L. Grimm 1877; Nordqvist 1890; Levander 1894, 1901 b, 1901 c, 1914 a. — Kommt sowohl im Finnischen wie im Bottnischen Meerbusen sehr häufig vor. Tiefe 0—104 m. Nördlichster Fundort Ob: Ii (Nord- berg); östlichster Ik: Kivennapa (Silfvenius). 6. G. duebeni Lilj. Steht G. locusta sehr nahe, wird jedoch von neueren Autoren als selbständige Art betrach- tet. Die wichtigsten Unterschiede sind folgende: Fiihler, alle Beine und Telson länger und reichlicher behaart; die Seiten des Cephalon nicht spitzwinkelig; die Urosome nicht nur mit Zähnchen, sondern auch mit längeren feinen Haa- ren besetzt. — Verbreitung: N: Tvärminne, Segelskär, 14. VIII. 07 (Suomalainen); Kyrkslätt, Porkkala, 18. VIII. 95 (Le- vander); Esbo, Esbo-Bucht, März 1877 (Forssell); Esbo, Esbo- Löfö 7. IX. 92 (Westerlund), Ramsö 13. VIII. 93, Kytö 12. VI. (Levander). /k: Koivisto, 6. VIII. 98 (Silfvenius); S:t Jo- hannes, 13. VIII. 98 (Silfvenius). Oa: Sideby, Stänggrund, 20. VII. 87 (Nordgvist). Om: Siikajoki, 28. V. 10 (Wuoren- taus). — Kommt im Meere in der Nähe von Ufern in einer Tiefe von 0—5 m vor. Die Art ist auch in kleinen Brack- wassersammlungen am Ufer, sowie unter Fucus und Treibholz gefunden worden. 7. XII. 1918. Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 135 7. G. pulex L. Grimm 1877; Levander 1901, 1910, 1916; Luther 1902. — Verbreitung: Ab: Lojo, Ojamo (Luther). N: Pojo (Levander); Esbo, Rödskog (Poppius); Helsinge, Dickursby, Vanda (Levander); Helsinge, Äggelby (Cederhvarf). Ik: Kuolemajärvi (Silfvenius). Kl: Sordavala (Silfvenius). Ob: Kemi-Fluss (Levander, Järvi, Jääskeläinen). — In Ouellen und Bächen, bisweilen auch in Seen und Flüssen gefunden. 8. G. pulex L. var. lacustris O. Sars. Diese von G. O. Sars 1863 und 1867 (neglectus) beschriebene Form wird von demselben Autor 1894 wieder mit G. pulex vereinigt. Nach meiner Ansicht muss jedoch lacustris wenigstens als eine gute Rasse betrachtet werden, worauf auch das Vor- kommen in Gebirgsseen in Lappland deutet. Die wichtigsten Unterschiede von G. pulex sind: Nebenflagellum der Antenne nur mit 2—3 Gliedern, Seitenrand des Cephalon stark ge- rundet, Urosome mit zwei Mittel- und jederseits einem Sei- tenzähnchen, Aussenast des 3. Gliedes des 3. Uropods be- deutend länger als der Innenast und 2.5 mal länger als das 2. Glied. — Verbreitung: Lkem: Kuolajärvi, 1892 (Ny- holm). Le: Enontekis, Kilpisjärvi, 16. VIII. 67 (Palmen, Sahl- berg); Enontekis, 19. VII. 05 (Krogerus). Li: Utsjoki, Njuor- gama, 14. VIII. 05 (Nyman); zwischen Seida und Varanger, 13. VI. 94 (Sahlberg). Lt: Port Vladimir, 21. VII. 98 (Le- vander). 9. Pallasea guadrispinosa O. Sars. Malmgren 1863; Grimm 1877; Nordqvist 1884, 1886, 1887; Levander 1901 b, 1914 b, 1916; Luther 1902; Välikangas 1907; Järvi 1916. — Verbreitung: Ab: Lojo-See 1901 (Luther) Ik: Konnevits, Ladoga, 22. VI. 85 (Nordqvist). Ta: Kalkis, Iitti, Kymmene- Fluss (Hellevaara, Salovaara); Korpilahti, Kalliosaarenselkä, 23. VIII. 83; Luhanka, Sauselkä, 24. VIII. 83 (Nordqvist). Sa: Valkeala, Kymmene-Fluss (Hellevaara, Salovaara); Ny- slott, Kyrönsalmi, 10. I. 97 (Välikangas); Kesälahti, Puru- vesi (Malmgren). KI: Ladoga, Havuksensaari, 28. VI. 85; Kexholm, 17. VI. 85; Sortanlahti,. 21. VI. 85; Markatso-Ho- tuksensaari, 27. VI. 85 (Nordqvist). 7b: Viitasaari, Keite- leenpohja, 23—25. VIII. 97 (Luther). Sb: Kuopio, Kallavesi 136 Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 7. XI. 1918. 1914 (Levander), 27. VII. 92 (Westerlund), Lehtoniemi, 1. X. 83 (Nordqvist); Maaninga, 19. VIII. 83 (Nordqvist). Ob: Ro- vaniemi, Kemi-Fluss, 1912 (Aapiskoski, Oilanka, Juukoski, Oikarinen, Peura) (Levander, Järvi, Jääskeläinen). Ks: Kuu- samo, Paanajärvi, 29. VI. 86 (Nordgvist). — Kommt in grös- seren Seen und Flüssen vor. Tiefe 0—82 m. — Aus Finland liegen noch zwei Meeresfunde aus einer Tiefe von 1-5 m vor: N: Tvärminne, Vikarskär, IX. 11 (Luther); Esbo-Löfö, 4. VIII. 89 (Levander). 10. Gammaracanthus lacustris O. Sars (loricatus err.) Loven 1862; Malmgren 1863; Nordgvist 1884, 1886, 1887; Levander 1900; Luther 1902. — Verbreitung: Ab: Lojo-See 1901 (Luther). IR: Ladoga, Konnevits, 22. VII. 85 (Nord- gvist). Kl: Ladoga, 28. XII. 09 (Jääskeläinen); Salmi, Lun- kulansaari, 14. VIII. 94 (Stenberg); Kexholm, 15. VI. 85; Kronoborg, 19. VI. 85; Puntsalo (Nordgvist). 7b: Korpilahti, Päijänne, 23. VIII. 83; Luhanka, 24. VIII. 83 (Nordqvist). Sb: Maaninga, 19. VIII. 83; Kallavesi, Jynkkälahti, 1. X. 83; Kolimajärvi, 19. X. 96 (Nordgvist). Kb: Joensuu, Pyhäselkä, 15. VII. 62 (Malmgren). — In grösseren Seen in einer Tiefe von 6—198 m gefunden. 11. Corophium grossipes L. (longicorne Latr.). Cajander 1869; Nordgvist 1890; Levander 1901 b, 1901 c, 1914 b. — Verbreitung: Al: Hamnholm (Nordgvist). N: Porkkala, Ta- vastfjärd (Levander); Esbo-Löfö (Hynen, Forsström, Sten- berg, Levander, Westerlund); Borgå (Olander). Ik: Koivisto (Silfvenius). Oa: Sideby, Kilgrund, Stänggrund (Nordqvist). Om: Raahe, Ämmänväylä (Wuorentaus). — Kommt im Meere in einer Tiefe von 0—6 m vor. 12. C. lacustre Vanhöffen. Olander 1916. — Diese aus dem Frischem Haff neulich beschriebene Brackwasserart ist u. a. durch die verschmolzenen . Endsegmente des Hinterleibs, dessen Seiten einen sanften Bogen bilden, gekennzeichnet. Die Uropoden 3 sind nicht gerade, sondern gegen einander gebogen. Fühier kurz, beim & auf der Innenseite mit lan- gen Härchen besetzt. Mehrere Exemplare wurden von Olander bei Borgä (N) in Lakasundet 8. X. 1914 und in 7. XII. 1918. Hellen, Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. 137 Källsundet 9. X. 1914 in einer Tiefe von 2—4 m gefunden. Der Salzgehalt des Wassers betrug 3.00 —4.58 "go. Litteraturverzeichnis. 1868. Cajander, A. H. Bidrag till kännedomen om Sydvestra Fin- lands krustac6er (Not. Sällsk. F. Fl. Fenn. förh. X). 1913. Ekman, G. Zwei neue Arten der Amphipodengattung Ponto- poreia Kröy. (Arkiv Zool. Stockholm, Bd. 8, N:o 8). 1877. I'pmumm%, O. A. KB nocHaniro dbaynbi Banriickaro Mops etc. CaHKTb Merepöypr>. 1916. Järvi, T. H. Flottningens inverkan pä fisket 2 (Medd. Insp. Fisk. Finl. 7). 1916—17. Jääskeläinen, V. Huomioita Kemijoen kalastosta (Suo- men kalatalous 4). 1894. Levander, K. M. Das Tierleben unter dicker Eisdecke (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 20). 1901 a —,— Fauna und Flora der Murmanküste (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XX, N:o 8). 1901 b —,— In der Umgebung von Esbo-Löfö im Meereswasser vor- kommende Tiere (ibid XX, N:o 6). 1901 c —,— Plankton- und Bodenfauna einiger seichten Brackwasser- buchten (ibid XX, N:o 5). 1901 d —,— Havaintoja kalojen ravinnosta (Suomen Kalastuslehti X). 1910 —,— Uber das Plankton eines fliessenden Wassers (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 36). 1914 a —,— Zur Kenntnis der Bucht Tavastfjärd (ibid. 40). 1914 b —,— Lisätietoja Kallaveden planktonista (ibid. 41). 1916 —,— Flottningens inverkan pä fisket 1 (Medd. Insp. Fisk. Finl. 7). 1862. Loven, S. Ishafsfaunans forna utsträckning (Öfv. Kungl. Vet. Ak. Förh. 1862). 1902. Luther, A. Planktologiska och hydrofaunistiska studier i Lojo sjö (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 28). 1863. Malmgren, A. J. Kritisk öfversikt af Finlands Fiskfauna. Akad. Afh. Helsingfors. 1884. Nordqvist, O. Ishafskrustac6er i mellersta Finlands sjöar (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 11). 1886. —,— Bidrag till kännedomen om Crustacefaunan i nägra af mellersta Finlands sjöar (Acta Soc. F. Fl. Fenn. III, N:o 2). 1887. —,— Bidrag till kännedomen om Ladoga-sjös Crustacefauna (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 14). 1890. . —,— Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna (ibid. 17). 138 Mötet den 1 februari 1919. 1916. Olander, I. Harvinainen vesiäyriäinen (Luonnon Ystävä N:o 4). 1863. Sars, G. OÖ. Entomologisk Reise till Lapland sommeren 1862 (Nyt mag. f. Naturw., v. 12). 1867. —,— Crustaces d’eau douce Norvege. Christiania. 1895. —,— An account of the Crustacea of Norway 1. Amphipoda. ‘ Christiania. 1900. Schneider, G. Ichthyologische Beiträge (Acta Soc. F. Fl. Fenn. XX). 1901. —,— Ichthyologische Beiträge (ibid. XXI). 1906. Stebbing, Th. Amphipoda I. Gammaridea. Das Tierreich 21. Berlin. 1907. Välikangas, I. Pallasea 4-spinosa (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 33). Mötet den 1 februari 1919. Till inhemska medlemmar invaldes docent Y. Kajava (föreslagen af doktor T. H. Järvi), fil. mag. J. O. Sauli (föreslagen af doktor K. Linkola) samt studenter Margit Boldt (föreslagen af doktor H. Lindberg) och B. Olsoni (föreslagen af professor A. Luther). Ordföranden bragte i erinran, att pä dagen ett är för- flutit sedan Sällskapets ledamöter filosofiemagister Karl Erik Ehrström, amanuens Carl Johan Finniläsamt filosofiedoktor Holger Freyvid Rancken pä väg till norra fronten i Vichtis föllo för mördarehand. Sällskapet beslöt pä denna dag lägga grunden till en fond afsedd att inom Sällskapet hugfästa minnet af dess för Finlands frihet fallna medlemmar, magister Karl Erik Ehrström, amanuens Carl Johan Finnilä, filosofiedoktor Holger Freyvid Rancken samt jägarkapten Kaarlo Kalervo Kari, den sistnämnde död den 9 maj 1918 af i frihetskriget erhällna sär. Professor E. Reuter förelade i och för publikation ett af framlidne jägarkapten K. K. Kari efterlämnadt manu- 1:11. 1919. Federley. — Häyren. — Munck. — Wainio. 139 skript: Suomen luonnontieteelliseltä alueelta kerätyt chilo- podit. Framlades det af trycket nyss utkomna 44:de häftet af Sällskapets Meddelanden, innehällande förhandlingarna för verksamhetsäret 1917—1918 samt redigeradt af doktor Ernst Häyren. Tohtori T. H. Järvi, joka äskettäin oli nimitetty ka- lastushallituksen johtajaksi, pyysi vapautusta Seuran eläin- tieteellisten kokoelmain intendentin toimesta. Eronpyyntöön suostuttiin ja uudeksi v. t. intendentiksi valittiin v.t. kustos maisteri I. Välikangas. Docent Harry Federley lämnade ett af Sällskapet med stort intresse mottaget referat af docent Heribert Nilssons nyss utkomna arbete: ,Experimentelle Studien über Variabilität, Spaltung, Artbildung und Evolution in der Gattung Salix". — I härpå följande diskussion gjordes ut- talanden af herrar A. Palmgren, E. Häyrén, Fr. Elfving samt föredragaren. Doktor Ernst Häyren redogjorde för det nyssbildade Linne-Sällskapets i Uppsala ändamäl och organisation samt framlade dess ärsskrift för är 1918. Likasä fäste föredra- garen de närvarandes uppmärksamhet vid den i Danmark nyutkommande , Tidskrift för historisk botanik*, hvaraf första häftet framlades. General L. Munck redogjorde för en förekomst af insekter jultiden pä snö i Dregsby vid Borgä vid en temperatur af + 3 C t.o.m. — 18° C. De gjorda insam- lingarna, som af statsentomologen dr Walter M. Linna- niemi blifvit bestämda, omfatta följande arter: 1) Boreus westwoodii Hag., 2 exx. (fam. Panorpidae); 2) Hypogastrura socialis (Uzel), 4 exx. (fam. Poduridae); 3) Isotoma hiemalis Schött, 13 exx. (tillhör likasom de tvä följande arterna fam. Entomobryidae); 4) Orchesella flavescens Bourl., 1 ex.; och 5) Entomobrya nivalis (L.), 1 ex. De tre första äro äkta vinterarter, den fjärde är tillfällig om vintern, och den femte arten förekommer bäde sommar- och vintertid. Fil. toht. E. A. Wainio näytti Kuopiosta löydetyn jä- 140 Wainio. — Stenius. — Hellen. 1. II. 1919. kälän Lecidea (Bacidia) ophiospora Hellb., joka aikaisemmin on tavattu vain kerran Ruotsissa, samoin Kuopiosta löyde- tyn tieteelle uuden lajin Lecidea (Bacidia) Kuopioönsis n. sp., joka eroaa edellisestä vaaleiden apothecioidensa kautta. — Edelleen tohtori Wainio näytti leväkasvin Nylandera ten- taculata Hariot, joka on löydetty Kuopiosta, kasvavana Le- cidea melaena'n Nyl. thalluksella. Ennen on tämä laji tavattu vain 2 kertaa, nimittäin kerran Amerikassa ja kerran Ma- rianein saarilla, molemmissa tapauksissa jäkälän gonidiona. Kaikki mainitut kasvit on Kuopiosta tallettanut tohtori K* Linkola. Arkitekt Gunnar Stenius demonstrerade följande Sällsynta skalbaggar. 1. Haplocnemus pini Redtb. Funnen den 18 november 1917 vid Gammelstaden invid Helsingfors pä växande tall. Arten förekommer i tallbarken i tomicidgängar invid mark- gränsen. 2. Epuraea sileciaca Reitt. Funnen af mig tvenne gän- ger: 1) 1 exemplar i Maaninga socken vid Tuovilanlahti den 1 maj 1896; 2) den 23 augusti 1917 i Sordavala socken vid Läskelä bruk. Denna Epuraea-art har tidigare iakttagits vid Swir, hvilken flod icke mera räknas till Öst-fennoskandiska naturhistoriska omrädet, hvarför arten, dä den icke heller anträffats annorstädes hos oss, mäste betraktas säsom ny för omrädet. 3. Blaps mortisaga L. Funnen pä Mariegatans trottoir invid Riddarhusträdgärden här i Helsingfors. Detta fynd är sätillvida märkligt, som det bevisar förekomsten af denna sällsynta heteromer i själfva staden. Som bekant lefver den i gamla källare, och i sammanhang härmed vill jag nämna, att i september, dä exemplaret anträffades, i det gamla trä- huset i gärden n:o 9 vid Mariegatan som bäst pägingo rif- ningsarbeten, hvarvid nedersta bjälklaget öppnades och käl- laren blottades. Amanuens Wolter Hellen anmälde Tvenne för lan- det nya skalbaggar. 1. II. 1919. Hellen. — Suomalainen. 141 1. Atomaria munda Er. Denna karakteristiska art upp- täcktes av borgmästare H. Söderman och mig i ett fler- tal exx. den 13 juli 1918 å Putsaari holme invid Nystad bland hörosk i ett stall. Sedermera fann S. i själva staden ett par exx. på liknande ställe. Arten är tidigare känd bl. a. från Tyskland, Östersjöprovinserna, Danmark och Sverige, i sistnämnda land nordligast från Västergötland. 2. Monotoma spinicollis Aube. Denna sällsynta, för Fennoskandia nya skalbagge blev sommaren 1918 i ett enda exemplar funnen av borgmästare H. Söderman i Nystad. Den skiljer sig från övriga arter i släktet främst genom rundade sidor samt starkt spetsigt utdragna framhörn å thorax. Arten är känd från Mellaneuropa och nordligast funnen i Ostpreussen. — Bestämningen av vardera arten har godhetsfullt kontrollerats av prof. J. Sahlberg. Lehtori E. W. Suomalainen oli lähettänyt seuraa- van tiedonannon: Brotolomia meticulosa L. aus Finnland. Diese fär unsere Fauna neue Noctuide wurde Ende August 1918 von Mag. phil. Pekka Ylönen im Kirchspiel Kuolemajärvi (Ik), Dorf Laasola, an Köder gefangen. Nach Spuler („Die Schmetterlinge Europas“, Band I, S. 212, 1) kommt die Art auf den Shetlandsinseln, von Christiania und St. Petersburg ab in Nord- und durch Mittel- und Süd-Eu- ropa vor. In Schweden ist die Art (nach Ch. Aurivil- lius: „Nordens Fjärilar“, S. 146) selten bis Upland im Nor- den. Das Auftreten der Art in Finnland, insbesondere auf den karelischen Isthmus, war also zu erwarten. Das gefan- gene Exemplar nähert sich der olivgrünlichen, blasseren Form, ohne rötliche Töne, ab. pallida Tutt. Lehtori E. W. Suomalainen oli painettavaksi lähet- tänyt: Zwei neue Argynnis-Aberrationen. Bekanntlich sind mehrere Argynnis-Arten sehr veränder- lich. Es sind insbesondere die Arten Argynnis (Brenthis) selene, euphrosyne, pales und frigga, welche die grösste Nei- gung zum Aberrieren zeigen. Auch von Argynnis aglaia 142 Suomalainen, Zwei neue Argynnis-Aberrationen. 1.11.1919. und (Brenthis) aphirape sind einige Aberrationen, auch aus unserem Faunengebiet, bekannt. Aus Schweden hat Me- ves!) ganze Reihen von Argynnis aphirape var. ossianus unterschieden und beschrieben. Im allgemeinen handelt es sich hier um melanos- oder nigrinos-, resp. hemimelanis- tische oder heminigristische Formen. Solche sind aus un- serem Lande von Sahlberg?) und Brik?) beschrieben worden. Es gelang meinem Freunde, Mag. phil. Pekka Ylö- nen, Anfang Juli 1918 und zwar am 10. und 11. VII zwei Argynnis-Aberrationen im Kirchspiel Kuolemajärvi (Ik), Dorf Laasola, zu fangen. Es sind eine Argynnis aglaia (2) und eine A. ino (2). Die Aglaia-Aberration unterscheidet sich von dem Typus dadurch, dass die Farbe des ganzen Vorderflügels dunkel- bräunlich, stellenweise fast schwarz ist. Nur der Mittelfleck weist die typische rotbraune oder braungelbe Grundfarbe auf. Auch sind die sehr kleinen Augenflecke gelbbraun. Im Mittelfelde sind die internervalen Flecke langgezogen und fast schwarz, sie verschmelzen mit den äusseren Punktrei- hen, so dass die letzteren kaum sichtbar sind, und zwar nur durch einen lichteren Ring, der die Punkte umgiebt. Die Fransen sind weisslich. Die Unterseite der Vorderflügel hat eine bräunlich- und grünlich-violette Grundfarbe mit schwarzen Flecken und Streifen, beinahe wie beim Typus. Die Hinterflügel sind fast normal gezeichnet, nur aber etwas dunk- ler, insbesondere an der Basis, in der Mitte ist ein recht helles ) Meves, J.: Veränderlichkeit des Argynnis aphirape Hübn. var. ossianus Hbst. (Entomologisk Tidskrift 1894, S. 179). 2) Sahlberg, J.: Om några aberrationer af släktet Argynnis Fabr. (Medd. Soc. F. F. Fennica 18, S. 202—205);Derselbe: — — — en anmärkningsvärd aberration af Argynnis aphirape var. ossianus (Ibid. 35, 5. 69-71). 3) Brük, Felix: Über eine melanotische und eine nigristische Argynnis-Form aus Karelia ladogensis (Medd. Soc. F. F. Fennica 38, S. 44—51); Nachtrag (Ibid. 39, S. 61). 1. II. 1919. Suomalainen. — I. Hilden. 143 Feld. Die Unterseite ist ganz normal, grün mit ziemlich klei- nen Perlmutterflecken. Es scheint mir, dass wir es hier mit einer noch unbe- kannten Aberration zu tun haben. Infolge dessen will ich diese Aberration — dem Beispiel des Herrn Professor John Sahlberg folgend — mit einem der finnischen Mytholo- logie entnommenen Namen ab. Pellervo benennen. Argynnis aglaia L. ab. Pellervo n. ab.: Ik, Kuolemajärvi, Laasola, 10. VII. 1918, Pekka Ylönen. Der Typus be- findet sich im Entomologischen Museum der Universität Helsingfors. Die /no-Aberration ist in auffallendem Grade ein Pen- dant zu der vorhergehenden. Die Farbe der Vorderflügel ist noch dunkler, die Flecke der Vorderflügeloberseite sind vollkommen zusammengeflossen, die Mittel- und Augen- flecke sind aber vorhanden. Die Oberseite der Hinterflügel ist etwas dunkler als bei der Hauptform, ebenso die Unter- seiten der beiden Flügelpaare. Diese Aberration, die vielleicht nahe der forma lambinii Lambill. steht, aber sich von dieser durch das Fehlen der Grundfarbe des Saumfeldes unterscheidet, benenne ich ab. Louhi. Argynnis ino Rott. ab. Louhi n. ab.: Ik, Kuolemajärvi, Laasola, 11. VII. 1918, Pekka Ylönen. Der Typus im Entomologischen Museum der Universität in Helsingfors. Amanuenssi Ilmari Hilden jätti ilmotuksen Rusakko- jäniksen (Lepus europaeus Pall.) leviämisestä maassamme. Rusakkojänis kuuluu, kuten tunnettua, eläimistömme Itäisiin tulokkaisiin, jotka vuosi vuodelta laajentavat leviä- misaluettaan länttä ja pohjoista kohti. V. 1909 julkaisi E. W. Suomalainen (Luonnon Ystävä, siv. 50) ilmotuksen, jossa hän silloisten tietojen mukaan koetti määrätä lajin länsi- ja pohjoisrajan maassamme. Tämän mukaan kulki rajaviiva suunnilleen Värtsilän, Tohmajärven, Kerimäen, Sää- mingin ja Rantasalmen pitäjien kautta Kymijoelle. Sitäpaitsi oli rusakkojäniksiä välistä tavattu Rääkkylässä, Liperissä ja 144 I. Hilden, Rusakkojäniksen leviämisestä maassamme. 1.11.1919. Joroisissa. Samassa ilmotuksessa mainitsee tekijä yhden yksilön ammutun Vesijärvellä 31. X. 08. Samassa L. Y:n vuosikerrassa (siv. 114) julkaisi Ilmari Välikangas uutisen, jossa mainitaan rusakkojäniksen olevan sangen ylei- sen Ristiinan pitäjässä, siis Etelä-Savon läntisimmissä osissa. Että rusakkojänis mainittuna vuonna jo oli sivuuttanut edellä- kuvatun rajan todistavat ,Suomen Luurankoisissa* (siv. 53) mainitut havainnot lajin esiintymisestä Evossa (1903), Jy- väskylän pitäjässä (1901) ja Saarijärvellä (1901); kyseessä oli kuitenkin aivan harvoja yksilöitä. Hiljattain oli sanomalehdissä uutinen, jossa kerrottiin taiteilija K. Koskenvoima'n tammikuussa 1919 ampuneen rusakkojäniksen Muurlassa, lähellä Salon kauppalaa. Eläin- tieteellisen museon toimesta on ampuja myöhemmin lähet- tänyt nahan Seuran kokoelmiin. Yksityistiedon mukaan, jonka olen saanut tohtori Uno Holm b er g'iltä, on rusakko- jänis syksyllä 1918 ensi kertaa näyttäytynyt Ypäjällä, jossa hänelle tuotiin kaupan useampia yksilöitä. Edelleen olen koulul. Nils Hildemn'ilta saanut tietää, että yksi rusakko- jänis tänä talvena on näyttäytynyt Ikaalisten ja Hämeenky- rön rajamailla, missä se on herättänyt paikkakuntalaisten huomiota suuren kokonsa ja ruskeahtavan värinsä kautta. Laji ei tätä ennen milloinkaan ole esiintynyt näillä seuduin. — Kaikki yllämainitut paikat, jotka näin ollen osoittanevat rusakkojäniksen nykyistä länsirajaa, sijaitsevat 1° 40° länt. pit. Helsingistä. Sensijaan ei ole olemassa tietoja, jotka selvittäisivät lajin leviämistä pohjoiseen päin. Tätä seikkaa. valaisevat tiedot olisivat näin ollen erittäin tervetulleet. | Tässä yhteydessä on syytä mainita, että E. W. Suo- ' malaisen tiedonannon mukaan (Luonnon Ystävä, 1919, siv. 16) herrojen Rosenlew toimesta istutettiin helmi- kuussa 1913 Venäjältä, Valdain seuduilta tuotuja rusakko- jäniksiä mainittujen herrojen metsästysmaille Kauvatsan pi- täjään. Rusakkojäniksiä on sittemmin, sieltä levinneinä, näyt- täytynyt m. m. Luvialla, Nakkilassa, Huittisissa, Kyttälässä, Harjavallassa ja Kokemäellä. Todennäköistä ei mielestäni | kuitenkaan ole, että ennenmainitut, Muurlassa, Ypäjällä ja 1.14: 1919. I. Hilden. — Parvela. 145 Ikaalisissa tavatut rusakkojänikset — Ikaalisissa tavattua ehkä lukuunottamatta — polveutuisivat näistä istutetuista yksilöistä. Löytöpaikat ovat näet varsin etäällä istutuspai- kasta. Ja lisäksi on otettava huomioon, että istutettuja rusakkojäniksiä kaiken kaikkiaan oli vain 9 kpl. Lopuksi mainittakoon, että Eläintieteellisessä museossa toistaiseksi on 12 rusakkojäniksen nahkaa ja kalloa. Näistä ovat useimmat (10) peräisin Kaakkois-Suomesta, yksi Hel- singin pitäjästä (ammuttu 24. IX. 17) ja yksi Nurmijärveltä (ammuttu helmikuussa 1909). Lehtori A. A. Parvelan puolesta ilmoitettiin painet- tavaksi: Muutamia tietoja Oulaisten pitäjän putkilokasvis- tosta. Pohjanmaan tasanko, varsinkin Keski-Pohjanmaa, on aina näihin aikoihin asti pysynyt verrattain vieraana ja vähän tunnettuna kasvitieteilijäin piirissä. Tähän on ilmeisesti ollut syynä kasvillisuuden melkoinen yksitoikkoisuus ja köy- hyys. Mutta jos tutkimuksia tehdään tiedon itsensä vuoksi eikä toivossa löytää harvinaisuuksia, niin silloin tulevat laji- köyhätkin seudut mielenkiintoisiksi, enemmän kasvillisuu- tensa köyhyyden ja yksitoikkoisuuden kuin lajirikkauden ja vaihtelevaisuuden tähden. Tässä mielessä on esim. Ou- laisten pitäjän kasvisto tarjonnut tämän kirjoittajalle monta mielenkiintoista havaintoa. Syystä, etten toistaiseksi ole saanut tilaisuutta liikkua Oulaisissa tarpeeksi laajalti ja tiheään voidakseni laatia luo- tettavan paikalliskasvion, julkaisen tässä vain seudun harvi- naisempia kasveja koskevia havaintojani, niistäkin ainoastaan sellaisia, jotka ovat mainittavampana lisänä Keski-Pohjan- maan kasviston tuntemiseksi. Havaintoni ovat tehdyt pää- asiallisesti kesällä 1918 ja koskevat melkein yksinomaan jokivarsiseutuja ja eräiden purojen sekä pikkujärvien ympä- ristöjä. Pitäjän laajat, melkein asumattomat metsäseudut ovat minulle vielä jääneet melkein tuntemattomiksi. Toi- vottavasti vastaisuudessa saan tilaisuuden täydentää havain- tojani varsinkin näihin tienoihin nähden. 10 146 Parvela, Tietoja Oulaisten pitäjän putkilokasvistosta. 1.11.1919, Polypodium vulgare L. — Kyrön talon (7 km kirkonkylästä itään) lähellä olevan kallion halkeamassa muutamia pieniä kappaleita. Cystopteris fragilis (L.) Bernh. — Ylivieskan maantien varrella eräässä kivikossa noin 10 km Oulaisten kirkonky- lästä maantien itäpuolella. Onoclea struthiopteris (L.) Hoffm. — Purojen varsilla ja niitynojissa kasvavissa pensaikossa. Salon ja Vääränkosken saarilla Pyhäjoessa useita kappaleita, Oulaistenojan varrella Kankaanpään torpan kohdalla runsaasti, Petäjäskosken ky- lässä Pyhäjoen pohjoisrannalla olevan niityn ojassa tuomi- pensaikossa. Botrychium ternatum (Thunb.) Sw. — Tavattu Oulaisten ojan varrelta kahdesta paikasta kostean niityn mättäältä Kankaanpään torpan alapuolelta aN ITKI sekä maini- tun torpan väliltä. Botr. lanceolatum (Gmel.) Anden — Löydetty Vaikon- ojan rantaniityltä Hannuksen talon 'alapuolelta. 3 kpl. Botr. lunaria *boreale Milde. — Samoilla paikoilla kuin edellistäkin, jonkunverran runsaammin. Eguisetum pratense Ehrh. — Matkanivan kylässä Pyhäjoen etelärannalla Pajukankaan kohdalla; pitäjän eteläosassa lä- hellä Vaikonpään taloa. | Lycopodium inundatum L. — Nevniityllä Oulaistenojan pohjoispuolella Vähä- ja Isojärven keskivälillä muutaman neliömetrin laajuisella alalla hyvin runsaasti, seuralaisenaan m. m. Carex livida. Selaginella selaginoides (L.) Link. — Löydetty Pyhäjoen rantaniityltä Kurrassa ı;.in 4 km pappilasta itään joen poh- joispuolella sekä joen etelärannalts 1 km pappilasta itään. Isoötes lacustre L. — Likalanjärvessä ja Ms paikka paikoin. Sparganium ramosum Huds. — Pyhäjoessa monessa kohti. Kirkonkylän ja Hirsikosken välillä harvinainen, mutta, Petä- jäskoskella jo paljon yleisempi kasvaen miehen mittaiseksi. Kukkivia kasveja vähän. Vaikonojan suupuolessa sitä 'kas- vaa runsaasti. \ 1.11.1919. Parvela, Tietoja Oulaisten pitäjän putkilokasvistosta. 147 Sp. glomeratum Laest. — Luimulan (7 km Oul. kirkolta Pyhäjoelle päin) alapuolella olevan sillan lähellä suon-ojassa runsaasti. Sp. submuticum Hn. — Edellisen seassa samassa pai- kassa runsaasti. | Potamogeton gramineus L. — Pyhäjoessa Nivankoskessa, Piipsanjoessa Aution alapuolella, Oulaistenojassa rautatien Itäpuolella useammassa kohti. Butomus umbellatus L. Tavataan tavallisesti yksittäin Pyhäjoessa esim. seuraavissa paikoissa: Pappilan rannassa 1916 ja 1917 3 kpl., Pappilan ja Kurran välillä 1918 1 kpl., Väinölän ja Hemmilän rannassa Kirkonkylässä 1918, Piip- sanjoessa '/, km Aution yläpuolella 1918 1 kpl. Phleum alpinum L. — Rantaniityillä ja mäkirinteillä yk- sitellen monin paikoin pitäjässä. Hierochloö odorata (L.) Whlnb. — Tuoreilla äsken muo- katuilla niityillä. Tavataan Mantilan niityllä Hirsikosken lä- hellä pienellä alalla, Kurrassa Pyhäjoen eteläpuolella Esko- lan niityllä, Matkanivan kylässä Erkkilän niityllä. Calamagrostis lapponica (Whlnb.) Hn. — Kuivilla kan- kailla ja harjuilla, joskus kostealla niityllä. Kasvaa Raudas- kosken tien varrella, Kirkonkylän vanhan kansakoulun poh- joispuolella, Piipsjärven nuorisonseurantalon pihalla ja Koira- ojan varrella. Eriophorum gracile Koch. — Soilla ja letoilla. Koirane- valla, Ritalammin lähellä, Piipsjärven uuden tien varrella, Vaikonojan ja Oulaistenojan varsilla olevilla soilla. Scirpus silvaticus L. — Jokirannoilla. Piipsanjoen ran- nalla Autiossa, Pyhäjoen rannalla Annosen sahan luona, Matkanivan ja Kirkonkylän välillä sekä Kirkonkylässä 3 kohti, Hirsikosken rannassa ja Vääränkosken saarella. Sc. acicularis L. — Pyhäjoessa useassa kohti niin run- saasti, että se yhtenäisenä mattona peittää matalassa vedessä jokipohjan. Muissa joissa ja järvissä en ole sitä tavannut. Carex tenella Schkuhr. — Isojärven ja Ruokolammen välillä olevassa kuusikkokorvessa runsaasti. C. loliacea L. — Korpinotkoissa. Tavataan Lähdekor- 148 Parvela, Tietoja Oulaisten pitäjän putkilokasvistosta. 1. II. 1919. vessa Kirkonkylässä ja Raudaskosken luoteispuolella olevissa korvissa. C. livida (Wahlenb.) Willd. — Monet nevat aivan har- maita tästä kasvista. Kansa kutsuu niitä valkonevoiksi ja kasvia taarnaksi. Tavataan Koiranevalla, Ruokonevalla, Yli- vieskan tien varrella olevilla nevoilla sekä Oulaisten- ja Vaikonojan yläjuoksun varrella olevilla nevoilla. Juncus conglomeratus L. — Kosteissa paikoissa, etu- päässä ojissa. Tavataan Oulaistenojan varrella Vähäjärven "eteläpuolella yksi mätäs, Ylivieskan maantien varrella ojassa kahdessa kohti, Merijärven uuden maantien varrella kahdessa kohti, Pyhäjoen maantien varrella noin 6 km Oulaisten Kir- konkylästä maantien ojassa useita mättäitä. J. stygius L. — Suoniityillä. Vaikonojan ja Oulaisten- ojan varrella runsaasti. Kasvin punertava väri antaa niityille ruskean värin. Iris pseudacorus L. — Pyhäjoessa Petäjäskoskella muu- tamia pehkoja sekä Savalojassa Merijärven ja Oulaisten ra- joilla. Istutettuna Likalanjärvessä Likalan talon kohdalla. Coralliorrhiza innata R. Br. — Vajekankaalla muutamia kpl., Kottihaassa samoin. Orchis incarnata L. — Koiranevalta löytynyt yksi kpl. Betula nana X odorata. — Likalan talon lähellä 2 kpl. Viitasen nevalla Hanhipellon palstalla olevan ladon luona, Matkanivassa joen eteläpuolella olevassa kruununmetsässä. Salix livida Whlnb. — Tavattu metsästä Vähäjärven eteläpuolelta sekä Petäjäskoskelta. Rumex aguaticus L. — Rannoilla ja kosteilla niityillä. Pyhäjoen varrella, Oulaistenojan ja Vaikonojan suupuolella runsaasti, Piipsanjoenkin ja Koiraojan rannoilla. Silene inflata Sm. — Siellä täällä pelloissa ja nurmi- koilla, ei missään runsaasti. Kyrön talon lähellä, Törmäpe- rällä kirkonkylässä, Matkanivan kylässä. Lychnis rubra (L.) P.M.E. — Matkanivassa Herralan haassa, hautuumaan luoteiskolkassa kuusien ja haapojen alla. "Stellaria nemorum L. — Varjoisissa ojissa ja pensaikoissa 1.11.1919. Parvela, Tietoja Oulaisten pitäjän putkilokasvistosta. 149 (leppä-, tuomi- ja pajupensaiden joukossa). Kurran niityn- ojissa, Petäjäskoskella niitynojissa joen pohjois- ja eteläpuo- lella. Kauempana Pyhäjoen laaksosta harvinainen. St. palustris (Murr.) Retz. — Piipsanjoen varrella ole- valla suoniityllä Isokankaan kohdalla joen itäpuolella. St. longifolia Mühlenb. — Piipsanjoen varrella ja Oulais- tenojan varrella kuusikossa Isojärven lähellä. St. crassifolia Ehrh. — Lähteisellä niityllä Piipsanjoen varrella Isokankaan kohdalla. Ranunculus lingua L. — Vaikonojassa runsaasti ja Ou- laistenojan keskijuoksulla. Trollius europaeus L. — Hirsikosken Salossa ja Jaako- lan karjamajan läheisyydessä. Suurien kauniiden kukkiensa vuoksi kasvia otetaan kesällä paljon huoneisiin; Autiosta tästä syystä hävinnyt sukupuuttoon. Nuphar pumilum (Timm.) DC. — Vähäjärvessä ja Likalan- järvessä jokseenkin runsaasti. Turritis glabra L. — Piipsanjoen törmällä Aution sahalla useita kappaleita. Subularia aguatica L. — Likalanjärvessä Likalan talon kohdalla ja Vähäjärven itärannalla yhdessä kohti joks. runs. Sedum acre L. — Petäjäskosken Alakylässä Pyhäjoen rantakallioilla. Ribes alpinum L. — Olen tavannut ainoastaan kaksi pientä, vaivaista pensasta Pyhäjoen etelärannalla Yliniemen talon kohdalla jokitörmällä, jossa varemmin on ollut lehto. Rannalla laiduntavat eläimet syöneet pensaista oksia. Potentilla tormentilla Sibth. — Metsänlaiteella Törmäpe- rällä Kirkonkylässä joitakin kappaleita. Vicia silvatica (L.). — Mäntyjä kasvavalla matalan mäen rinteellä '/, km Nivankoskesta etelään, useammassa kohti samoilla paikoilla. Orobus vernus (L.) Bernh. — Aution alapuolella Piipsan- joen varrella olevassa lehdossa useita eks., samoin Pyhäjoen varrella Yliniemen talon lähellä ja metsänlaidassa Oulaisten- ojan suusta etelään useita kpl. Elatine hydropiper L. — Pyhäjoessa pappilan rannassa. 150 Parvela. — Kyyhkynen. 1: 115191% Viola Riviniana Rchb. — Tuoreissa ja varjoisissa met- sissä Oulaistenojan yläjuoksun varrella useassa kohti sekä Vaikonojan varrella. Myosotis arenaria Schrad. — Ruispellon laidassa Matka- nivassa. Veronica chamaedrys L. — Pyhäjoelle vievän maantien varrella !/, km majatalosta, muutamia kappaleita. Galium trifidum L. — Järvien ja lampien rannoilla sekä kosteilla paikoilla muuallakin, esim. asemalla ojassa, Lähde- korvessa, Vähäjärven ja Yrityslammen rannoilla. Lobelia dortmannia L. — Vähäjärvessä ja Likalanjärvessä muutamia kappaleita, jälkimäisessä runsaammin. Lappa tomentosa (Mill.). — Tienvierillä aseman lähim- mässä ympäristössä, useiden talojen pihoilla Ahonperällä. Muutamissa sydänmaankin taloissa kasvia tavataan. Sonchus arvensis *laevipes (Koch). — Kirkonkylässä esim. aseman ja vanhan kansakoulun pelloissa runsaasti, pappilan ja Väinölän puutarhassa 1 kpl. kesällä 1918. Hypochoeris maculata L. — Tavattu yksi ainoa kappale kesällä 1918 Aution sahan luona jokitörmällä. Opettaja O. Kyyhkysen puolesta ilmoitettiin painet- tavaksi: Satunnaiskasvistosta muutamilla Savon radan ase- milla. Jo useampina kesinä olen tehnyt joitakin merkintöjä erinäisille liikepaikoille, varsinkin rautatieasemille ja niiden yhteydessä oleville lastauspaikoille liikenteen mukana kul- keutuneista harvinaisemmista kasvilajeista. Mutta vasta viime kesänä, jolloin „Luonnon Ystävässä“ näin erityisen ke- hoituksen tällaisten merkintäin tekoon, ja jolloin muutoinkin olin tilaisuudessa enemmän matkustelemaan rautateillä, otin asian erikoisemman tarkkaavaisuuteni esineeksi. Seuraa- vassa luettelen täten havaitsemani huomattavammat lajit. Kaikki löytämäni lajit eivät ole otetut ja merkityt var- sinaisilta asema-alueilta, vaan osiksi hiukan syrjästäkin, niin- kuin laivarannoista, joissa on ollut myllyjä tai makasiineja (Iisalmi, Kuopio, Soi’inlahti) tai tehdasalueilta (Varkaus). Mo- 1. II. 1919. Kyyhkynen, Satunnaiskasvistosta Savon radalla. 151 lemmissa tapauksissa on kuitenkin rata ulottunut näille lai- toksille asti. Tällaiset löytöpaikat olen merkinnyt joskus sulkumerkeillä. Keräämäni näytteet on määrännyt ja toisten määräykset vahvistanut toht. H. Lindberg Helsingistä. Osa kasveista on kuitenkin ollut niin keskenkasvuisia, ett'ei niitä ole voitu tuntea. Setaria viridis. Pöljän pys. 2—3 kpl. v. 1913. Panicum sp. Siilinjärvi 1913. Bromus sguarrosus. Pieksänmäki; Varkaus; Iisalmi? Dactylis glomerata. Toivala; Pieksänm.; Kantala; Var- kaus. [Atropis distans. (Kuopio; Iisalmi; katu- ja ojavieriltä).] Lolium perenne. Pieksänmäki. Cannabis sativa. Pieksänmäki. Rumex crispus. Siilinjärvi. Polygonum fagopyrum. Pöljä. Blitum virgatum. Kajaani. Chenopodium album ff. Moninpaikoin. Atriplex hastatum. = Siilinjärvi. A. tataricum. = Siilinjärvi. Silene noctiflora Soi’inlahti; Pieksänmäki. S. dichotoma. = Siilinjärvi. [Lychnis rubra. Pieksänmäki?; (Varkaus).] L. alba. Kajaani; (Kauppilanmäki?); Sof'inlahti; Pöljä; Toivala; Suonenjoki; Varkaus. L. flos cuculi. Kajaani; Kainuunmäki; Toivala (cpp pel- lolla aivan ratapihan vierellä); Kantala; Varkaus. Agrostemma githago. Kajaani; (Pöljä); Siilinj.; Pieksän- mäki. Delphinium consolida. Sofinlahti; Iisalmi (nähty herb.). Barbarea vulgaris. Kajaani. B. stricta. Siilinj.; Pieksänm.; Varkaus. Conringia orientalis. Kuopio; Pieksänmäki; Tale (lai- varannassa radan vierellä ja Luuniemen myllyllä). Sisymbrium sinapistrum. Kajaani; Iisalmi; Siilinjärvi; Kuopio; Kurkimäki; Suonenjoki; Pieksänm. ; Kantala; Varkaus. S. Loeselii. Pieksänmäki. 152 Kyyhkynen, Satunnaiskasvistosta Savon radalla. 1.11.1919. S. sophia. Kauppilanmäki; Soi’inlahti; Suonenj.; Piek- sänm. (ja Varkaus aseman 1. ja parissa muussa paik.; ei vars. ratapihalla). Brassica campestris. Kajaani; Suonenjoki. Muistaakseni muuallakin. Sinapis arvensis. Siilinjärvi; Pieksänmäki. Muistelen nähneeni muuallakin. Camelina, sativa. Kajaani; Soi’inlahti; Iisalmi (Luunie- men myllyn 1. laivarannassa); Pöljä; Siilinjärvi; Kuopio; Pieksänmäki; Varkaus. Lepidium ruderale. Soi’inlahti; Iisalmi (cp); Pieksän- mäki. Berteroa incana. Kajaani; Sukeva; Kauppilanm. ; Iisalmi; Pöljä; Siilinjärvi (cp—cpp); Toivala; Kuopio. Neslea panniculata. Kajaani; Sukeva; Kauppilanm.; Iisalmi; (Alapitkä); Kuopio. Bunias orientalis. Soi’inlahti. [Potentilla anserina. Pöljä (ratapenk.); Toivala (nur- mella asem. 1.).] Potentilla norvegica. Pieksänmäki y. m. P. intermedia. Kajaani; Kauppilanm.; Iisalmi; Siilinj.; Toivala; Kuopio; Varkaus. P. argentea. Siilinjärvi; Pieksänmäki. Prunus sp. Kajaani; Siilinj.; Pieksänmäki. Melilotus = officinalis. Soi’inlahti; Iisalmi? (Luuniemen myllyn 1.); Kuopio; Pieksänm.; Kantala; Varkaus. M. albus. Kajaani (?); Sukeva; Soi’inlahti; Iisalmi; Pöljä; Pieksänmäki. Vicia sativa. Kajaani. V. angustifolia. Kajaani; Soi’inlahti; Iisalmi (Luuniemi); Siilinjärvi; Kantala; Varkaus. Linum usitatissimum. Kuopio; Pieksänmäki. Pastinaca sativa. Sukeva. Heracleum *sibiricum. (Kajaani); Pieksänmäki. Convolvulus arvensis. lisalmi; (Siilinjärvi); (Varkaus). Echinospermum lappula. Kajaani; Soi'inlahti; Iisalmi; MIRAN919: Kyyhkynen, Satunnaiskasvistosta Savon radalla. 153 Pöljä; Siilinjärvi; Kuopio; Kurkimäki; Suonenjoki; Piek- sänm.; Kantala; Varkaus. [Dracocephalus thymiflorus. lisalmi (yhteiskoulun herb.).] Galeopsis ladanum. Soi’inlahti?; (Siilinjärvi). Hyoscyamus niger. Pieksänmäki. Plantago lanceolata. Siilinjärvi. [Galium mollugo. Kajaani; Kauppilanmäki; Soi’inlahti; Iisalmi; Varkaus.] G. verum. (Kajaani); Toivala; (Varkaus). Lappa sp. lisalmi; Kantala; Varkaus. L. minor. Varkaus. Centaurea Jacea. Kurkimäki (?); Varkaus (asema- alueella). Tussilago farfarus. Pöljä; Suonenjoki; Varkaus y. m. ratapenkereillä; välistä cpp. Senecio vulgaris. Kajaani; Sukeva; Kauppilanm.; Soi’in- lahti; Iisalmi; Pöljä; Siilinj.; Toivala; Kuopio; Pieksänmäki; Kantala; Varkaus y. m. Filago montana. Soi’inlahti; Pieksänmäki; Varkaus (cp). Ratapihoilla. Artemisia vulgaris. Kajaani; Kauppilanm.; Iisalmi; Toi- vala; Kuopio; Pieksänmäki; Kantala; Varkaus. A. procera. Pieksänmäki; Varkaus. Achillea ptarmica. Sukeva; Kauppilanm.; Soi’inlahti; Iisalmi; Pöljä; Siilinj.; Toivala; Pieksänmäki; Kantala; Varkaus. Anthemis tinctoria. Sukeva; Pöljä. A. arvensis. Soi’inlahti; Siilinj.; Pieksänmäki; (Kantala). [Cichorium intybus. Iisalmi; pellossa aseman |.] [Leontodon hispidus. Kauppilanmäki, ratapenk.; (Var- kaus pc).] :Sonchus asper. Iisalmi; Pöljä; Siilinjärvi; Varkaus. Luettelosta näkyy, mitkä lajit ovat enimmän levinneet. Niistä ovat monet samoja, jotka toht. K. Linkolan ha- vaintojen mukaan ovat Karjalan radallakin olleet viime ke- sänä yleisimpiä tulokaskasveja. Syynä yleiseen esiintymi- seen lienee useimmissa tapauksissa sitkeähenkisyys ja helppo mukautumiskyky; toisissa taas siementen leviämisvarustuk- 154 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 12111919! set tai muu soveliaisuus kulkeutumaan (Echinospermum, Fi- lago y. m.). Samalla voi luettelosta myös nähdä, että vil- kasliikkeisimmillä paikoilla niink. esim. Pieksänmäellä on enimmän lajeja. Useimmat lajit ovat osoittautuneet olevan varsin lyhytaikaisia siirtolaisia, kesän vain tai pari esiinty- viä. Toiset taas viihtyvät pitemmänkin aikaa, jopa muuta- mat lisääntyvätkin. Opettaja O. Kyyhkysen puolesta ilmoitettiin edelleen painettavaksi: Huomattavampia putkilokasvi- ja sammal- löytöjä Kajaanin alueelta ja Pohjois-Savosta vuosina 1916 —18. Retkeillessäni kolmena viime kesänä arv. Seuran varoilla otsakkeessa mainituissa maakunnissa onnistuin löytämään useampia näille maakunnille uusia lajeja. Sadon runsaus riippunee etupäässä siitä, että seudut, joilla liikuin, ovat olleet tähän saakka kasvistonsa puolesta melkein tuntemat- tomia, kun varsinaisia kasvitieteilijöitä joko ei ole liikkunut niillä ensinkään tai aivan vähän; ja jos ovat käyneetkin, ei- vät ole olleet ajan niukkuuden vuoksi tilaisuudessa tarkem- min etsimään. Paljon vaikuttanee sekin, että moni arempi laji esiintyy näillä verrattain karuilla seuduilla kovin epä- tasaisesti eri vuosina, ollen toisina kesinä joko melkein tai aivan kadoksissa. Monet lajit ovat varmasti tulleet sivuu- tetuiksi senkin vuoksi, että keräilijäin liikkuessa seudulla ovat olleet joko kesken kehittymisensä tai lakastuneina. Tämän vuoksi voi samakin keräilijä entisiltä jäljiltäänkin löy- tää lajeja, joita ei edellisillä käynneillään havainnut. Näin on käynyt tämän kirjoittajallekin useampia kertoja. Tästä johtuu, että mahdollisuudet uusien lajien löytämiseen näiltä seuduilta eivät ole vieläkään läheskään lopussa. Osaltaan vaikuttanee löytöjeni lukuisuuteen sekin, että retkeilin etu- päässä n. s. kalkkiseuduilla, jotka sikäl. oloissa ovat kasveille ehdottomasti edullisimpia olinpaikkoja. Kaikki uutuudet ei- vät kuitenkaan ole varsinaisia kalkkikasveja, vaan ovat löy- detyt toisellaisilta kasvupaikoilta. — Määräykset on tarkista- nut tai oikonut toht. H. Lindberg. 12. 11! 1919. Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 155 1. Putkilokasvit. Lycopodium alpinum L. Löydetty erään kentän (ent. mökin aution?) laidalta Kurton ja Vasikkavaaran väliltä Puo- langalta, Ok. Seutu on jo puhdasta pohjoissuomalaista saloa ilman kajastustakaan Ala-Kainuun „savolaisuudesta“. Ensin- mainitun talon pientarella kasvaa m. m. Gnaphalium norve- gicum. — Lycopodium-laji mainitaan jo Mustosen kir- jassa „Tietoja Kajaanin kihlakunnasta j. n. e.“ v. 1887 siv. 54 löydetyksi Kajaanin maaseurakunnan Koutaniemen kylästä, mutta Hjelt (Consp. 1 s. 22) pitää löytöä, kai etupäässä näytteiden puutteessa, epävarmana. Sparganium ramosum *microcarpum (Neum.). Tavattu joessa Pöljän myllyn alapuolella Kuopion pit. puolella. Sa- massa joessa kasvaa myös Glyceria fluitans ja alempana Sparg. ramosum päämuoto (cp) sekä Ranunculus lingua (epp) y. m. Sp. natans x simplex (= Sp. speirocephalum Neum.). Monin paikoin Maaningalla m. m. Kinnulanlahdessa ja Sai’an- lammissa (Pöljällä) (cp). Lienee samoin kuin edellinenkin uusi Sb:lle. Erään muodon Suomussalmelta (Ok) Alangon torpan luota on toht. Lbg määrännyt: ,Sp. Friesii (natans) x simplex?" Jos muoto olisi varma, olisi se uusi Okllle. Sp. affine < simplex. Näytteitä useammista paikoista Suomussalmelta Ok:sta m. m. Alanteenjoesta (Kirkonk.), ja Soi’injoesta Iisalmen pit. Sb:sta. Molemmille maakunnille uusi. Sp. affine x hyperboreum. Tällä nimellä on määrätty Kiantajärven Isosta lahdesta (Suomussalmelta) v. 1911 otettu näyte. Ok:lle uusi. Stratiotes aloides L. Tavattu kesällä 1918 kahdessa pai- kassa Ok:ssa: Melalahdesta pistävässä Ellinlammissa ja Hauta- lahdessa Oulujärven Paltaselän pohjoisrannalla Paltamossa. Edellisessä paikassa, pehmeällä kalkkipohjalla kukkivanakin. Samassa lammissa kasvoi myös runsaasti kaislaa, Scirpus lacuster, joka Ok:ssa ei ole lainkaan tavallinen, sekä seu- raavia harvinaisuuksia: Elatine triandra, Myriophyllum verti- cillatum, Potamogeton praelongus ja P. obtusifolius. Kaksi 156 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 1.11. 1919. ensin mainittua lienevät samoin kuin Stratiotes’kin maa- kunnalle uusia. Toiseenkin lahteen tuli puro kalkkiperäi- seltä maalta. Siellä oli Sfratiotes’ta luullakseni enemmän kuin edellisessä, seuranaan Ufricularia vulgaris. Luhtaran- noilla kasvoi täällä samoin kuin Melalahdessakin Carex stricta'a tavattoman runsaasti. Glyceria remota (Fors.) Fr. Uusi Ok:lle. Löydetty kaik- kiaan 4 paikasta: Orninginpuron varrelta etelä-Sotkamosta (cp; saman puron varrella m. m. Humulus), Mätäspuron varrelta saman pitäjän länsirajalta sekä Nahkapuron ja Nä- säsenpuron varrelta Paltamon Kivesvaaran tienoilta. Molem- missa viimemainituissa paikoissa kasvoi sen seurassa Stella- ria nemorum. Kaikki paikat enemmän tai vähemmän kalkki- peräisillä seuduilla. Vert. Medd. 43; ss. 54, 61 ja 294. Carex laevirostris (Bl.) Fr. Tavattu kahdessa paikassa Paltamossa (Ok): Erään rinnepuron varrella Mieslahden pe- rukalla lähellä maantietä Tololan majatalosta M.-lahden ky- lälle päin (cp) ja vesikuopassa niityllä Vaarainjoen varrella (pc). Jälkimäisessä paikassa oli sen seurassa Carex elongata. Molemmat paikat erikoismaanlaatujen läheisyydessä joskaan ei niiden välittömässä yhteydessä. Lajia ei liene ennen ta- vattu Ok:ssa. C. aristata R. Br. Tätä harvinaista kasvia tapasin viet- tävällä, märällä mättäikköniityllä kuusikkokorven. laidalla kalkkiperäisen Rytisuon alapuolella Mieslahden perukalla Paltamossa (Ok). Lajia oli paikalla vähänpuoleisesti. Niityllä kasvoi kaksi muutakin harvinaista lajia: Eriophorum callitrix ja Poa remota ja lähiseudulla useampiakin niinkuin Asple- nium viride, eräällä pehmeäsoraisella kalliolla cpp, samoin Lychnis alpina, Anemone nemorosa, laajalla alalla, Viola mi- rabilis, Vicia silvatica, Hieracium Kajanense sekä lisäksi useita lettolajeja: Eguisetum tenellum, Carex heleonastes, C. teretiuscula, Stellaria crassifolia y. m. ja kalkkisammalia: Anomodon viticulosus, Distichium capillaceum, Encalypta con- torta, Mollia tortuosa, Bryum neodamense var. ovatum, Ca- toscopium nigritum, Paludella, Meesea sp. y. m. Cypripedi- lum’kin on erään tiedon mukaan löydetty näiltä main. 2411. 1919. Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 157 Orchis incarnatus L. fl. albis. Löydetty Paltamosta (Ok) Leppikankaan torpan luota, jossa on vahvasti kalkkiperäinen letto. Maanlaadun osoitteena olkoon seuraava luettelo muista seudulla tavatuista harvinaisuuksista. Letolla: Eguisetum tenellum, E. scirpoides, Poa remota, Carex capillaris (cpp), C. capitata, Orchis cruenta, Gymnadenia conopea, Listera ovata, Cypripedilum calceolus (leton laidoilla 4—5 paikassa; ainakin 2:ssa niistä runsaasti; useita 2-kukkaisiakin yksilöitä), Salix myrsinites, S. rosmarinifolia ja Pinguicula villosa sekä P. vulgaris, Tofjeldia, Sceptrum, Selaginella, Carex flava y. m. tavallisempia. Lettosammalista mainittakoon Catoscopium nigritum. Kovalla maalla: Lonicera xylosteum, Viburnum, Ri- bes rubrum, Daphne, Actaea ja vähän loitompana Mulgedium alpinum, Milium, Onoclea y. m. Paitsi otsakkeessa mainit- tua puhtaan valkeakukkaista muotoa, jota ei liene ennemmin tavattu muualla koko kasvitieteellisellä alueellamme, kasvoi samalla suolla toisiakin hyvin vaaleanpunakukkaisia yksilöitä, jotka samoin kuin edellisetkin olivat jokseenkin pienikas- vuisia. Samanlaisia tapasin myös eräällä letonluontoisella suolla Vuoriniemellä Sotkamon Tipasojan kylässä. Siellä olivat sen seuralaisina m. m. Rhynchospora fusca ja Carex Buxbaumii, joita molempia oli runsaasti. Humulus lupulus L. Tavattu kahden puron varrella Etelä-Sotkamossa näköjään aivan villinä. Vertaa Medd. 43, ss. 57, 61 ja 295. Ei ole mainittu alueelta aikaisemmin. [Blitum virgatum L. Yksi iso yksilö kypsynein hedel- min ratapenkereellä Kajaanin asema-alueella v. 1917.] Dianthus superbus L. Kasvoi Kotvalan talon pientareella Suomussalmella n. 2 m? laajuisella laikulla parhaassa ku- kassa ?%;, 17. Varret melkein puolen metrin korkuisia. Seu- dulla on joitakin pehmeämpiä vuorilajeja, mutta niissä en tavannut mitään erikoisempaa. Lajia ei liene tunnettu ai- kaisemmin Ok:sta. Cerastium alpinum L. Kasvoi kohtalaisen runsaana so- raisilla ,pehmytkivikallioilla* (serpentiniä tai olivinia t. m. s.) Kohvorinsaarella Sotkamon Jormaskylässä, Ok. Samoilta kallioilta merkitsin ja osaksi keräsinkin myös seuraavat la- 158 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 1.1]! 1918: jit: Asplenium viride, Woodsia hyperborea, Cystopteris fragi- lis, Carex digitata ja Convallaria sekä rannalta Pinguicula vulgaris ja Viburnum. Sammalia: Mollia tortuosa, Encalypta contorta, Grimmia apocarpa, Gr. hypnoides, Gr. canescens, Distichium capillaceum, Ditrichum flexicaule, Leucodon sciu- roides, Anomodon viticulosus, A. longifolius (?), Hypnum pro- tensum, H. riparium ja H. subtile, joista muutamat maakun- nalle uusia, samoin kuin otsikkolajikin. C. vulgare *alpestre (Lindbl.). Tätä erikoisen silmiin- pistävää muotoa näin Kajaanin alueella kesällä 1917 monessa paikassa. Sitä kasvoi tavallisesti kosteahkoilla, vanhoilla ahoniityillä. Ainoastaan kerran löysin sitä hyvin kuivalta pellolta raunioiden kupeilta ja ojavarsilta Melalahdenkylältä Paltamosta. Samassa kylässä kasvoi sitä kuitenkin kosteam- millakin paikoilla. Muita löytöpaikkoja: Näsäsenvaaran rin- teellä Paltamossa ja Körölän 1. Puolangalla. Kaikki paikat „paremmalla“ pohjalla. Batrachium paucistamineum (Tausch). Ulkupuro Suo- mussalmen Kiannankylässä, jossa tätä lajia kasvaa runsaasti erikokoisina, taajoina vedenalaisina kasvustoina, juoksee lettomaisen, hyvin heteperäisen suon halki. Puron vesi on sen vuoksi erinomaisen kylmää ja kirkasta. Hetteissä kas- voi paitsi Epilobium Hornemannif'ta, joka siellä päin on joks. tavallinen, myös hiukan Ranunculus hyperboreus'ta ja useam- pia kalkkisammalia, niinkuin Hypnum filicinum, H. decipiens, H. falcatum ja H. rivulare. Suolla taas: Carex paradoxa, C. livida, Listera ovata, Salix myrsinites ja Saxifraga hirculus. Kovemmalla pohjalla suon laidoilla oli m. m. runsaasti Ca- rex capillaris'ta ja joitakin näsiäpehkoja (Daphne). Leton- sammalista mainittakoot: Meesea triguetra, Hypnum sarmen- tosum, H. badium ja H. trifarium. Seudulla on useita lius- keisia kallionrystyjä, jotka sisältänevät emäksisiä vuorilajeja, diabasia ja metabasiittia, ja näillä taas useampia kalkkilajeja: Woodsia hyperborea, Eguisetum scirpoides (kallion raoissa), Distichium capillaceum, Ditrichum flexicaule, Barbula rubella, Mollia fragilis, M. tortuosa, Stereodon Sprucei, Solorina sac- cata y. m. Harvinaisista reliktikasveistaan (Myriophyllum WJII 1919. Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 159 spicatum, Potamogeton filiformis ja Chara aspera) aikaisem- min tunnettu Kallioisenjärvi on samalla seudulla. — Wai- nio lienee löytänyt jo ennemmin jonkin tähän lajiryhmään kuuluvan muodon Kuhmoniemeltä. Mutta kun siitä ei ole näytteitä, on toistaiseksi joks. vaikeata sanoa, mitä se on ollut. Vert. Hjelt Conspectus, Acta 30, siv. 224. Turritis glabra L. Tavattu kahdessa paikassa: dolomiitti- soralla, hyvin kuivalla kallion kielekkeellä Myllymäen kärellä Melalahden kylässä Paltamossa ja rauniolla, fylliittialueella Sotkamon Jormasjärven itärannalla. Molemmissa niukan- puoleisesti. Edellisessä paikassa pieniä ja vaivaantuneita, mutta jälkimäisessä korkeita, terveitä yksilöitä. [Sisymbrium sinapistrum Crantz. Uusi Ok:lle. Joks. runs. lastauspaikoilla Kajaanin asema-alueella 1917.] [Brassica lanceolata Lge '). Kinnulanlahden kanatarhassa Maaningalla. Uusi Sb:lle.] [Camelina sativa. Kajaanin asemalla v. 1917 joks. runs.) [Neslea panniculata (L.) Desv. Samassa paikassa kuin — edellinenkin. Tavattu myös eräässä kesantopellossa Sotka- mon kirkonkylässä 1917. Molemmat uusia Ok:lle.] Bulliarda aguatica (L.) DC. Kesällä 1916 tapasin kasvia hyvin niukasti Sapsojärven pohjoisrannalla Sotkamon kirkon- kylässä Ok:ssa. Ranta oli karunpuoleista, hienohietaista, ver- rattain kovapohjaista liejukkoa. [Potentilla intermedia L. Tavattu kesällä 1917 Kajaanin asemaalueella ja Sotkamon kirkonkylässä. Ei ennemmin tunnettu Ok:sta.] Alchemilla strigosula Buser. Kesällä 1917 löysin lajia kuivalta pengermältä Kajaanin kirkkokentän laidalta st cp. Toht. H. Lindberg arvelee sen kulkeutuneen tänne lii- _ kenteen mukana Vienan Karjalasta (KPoc), jossa lajia on ennemmin tavattu. — Viime kesänä, 1918, löysin kasvia myös Sb:sta kuivalta paikalta erään pienen, Niemisenmäen 1) Muista Sb:lle löytämistäni uusista satunnaiskasveista (Artemisia procera, Atriplex tataricum, Chorispora tenella ja Bromus sguarrosus) on jo tehty ilmoituksia Seuran kokouksessa. 160 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 1. IE. 1919. ja Poikainmäen välillä sijaitsevan talon pellon laidalta Iisal- men pitäjän pohjoisosasta. Laji on molemmille maakunnille uusi. ! A. obtusa Buser. Tätä lajia tapasin ensi kerran Ok:ssa kesällä 1916 jokseenkin runsaasti erään pienen niittypuron äyräillä Jormaskylän Kivirannalla Sotkamossa. Käydessäni paikalla uudelleen seuraavana kesänä, oli kasvia huomatta- vasti vähemmän kuin edellisellä kerralla. Seutu on, kuten eräässä aikaisemmassa kirjoituksessani (Medd. 43 siv. 57) mainituista kasvilöydöistä voi päättää, jossain määrin kalkki- peräistä. | Anthyllis *affinis Britt. Käydessäni kesällä 1916 Sotkamon kirkonkylässä, sain siellä asuvalta agronomi B. Äströ miltä kuulla, että tätä lajia pitäisi kasvaa lähellä sijaitsevan Sapso- järven rantapengermillä. Käydessämme paikalla, näin ai- noastaan yhden kukattoman juuren lehtivesoineen. Mutta uudistaessani käyntini seuraavana kesänä, löysin sitä useam- piakin, kukallisiakin yksilöitä. Maaperä on samanlaista kuin lajin savolaisillakin löytöpaikoilla: kuivaa, osaksi paljasso- raista kangasmaata. Samoilla töyräillä kasvoi myös Lychnis alpina'a ja Astragalus alpinus'ta, molemmat muiden löytämiä, samoin kuin Anthyllis’kin, mutta jo aikaisemmin tunnettuja. [Melilotus officinalis (L.) Willd. (?) Kajaanin asemalla 1917.] | Elatine hydropiper L. Moninpaikoin Sotkamon kirkon- kylän liejuisilla rannoilla varsinkin Saunalammissa. Samoilla rannoilla kasvavat myös Myosotis palustris ja Carex stricta. Lajia tapasin myös (1917) Suomussalmella Alanteenjoen var- rella (Kirkonk.), joka lienee lajin pohjoisin löytöpaikka Sisä- Suomessa. Kaikki kasvupaikat pehmeäliejuisia. | E. triandra Schkuhr. Tavattu ainoastaan Ellinlammissa Melalahden perukalla Paltamossa. Seutu vahvasti kalkki- peräistä. Lammin muut merkillisyydet ovat luetellut edellä. — Molemmat Elatine-lajit ovat uusia Okille. Epilobium Hornemanni Rchb. Löysin sitä eräästä het- teestä Pajuisten mäeltä Pohjois-Iisalmelta, jossa sitä kasvoi KUN Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 161 jokseenkin runsaasti. Laji on Sb:lle uusi samoin kuin seu- raavat sekamuodotkin: E. Hornemanni X palustre samasta hetteestä kuin edel- linen, ja E. montanum X palustre, löydetty jo v. 1915 Rahasen- mäen alarinteeltä purolehdon reunalta läheltä Nilsiän kun- nalliskotia, vaikka nyt vasta tullut tarkemmin määrätyksi. Tätä muotoa löysin ainoastaan pari kappaletta, jota vastoin edellistä oli runsaammin. E. dahuricum Fisch. Löydetty v. 1917 rinneniityltä eräästä hetepurosta Körölän luota Puolangalta. Sitä kasvoi joks. runsaasti. Seutu on kalkkiperäistä. Kasvi on uusi Ok:lle. Myriophyllum verticillatum L. Ellinlammissa Paltamon Melalahdessa kasvoi tätä lajia joks. runsaasti erään kallion alustalla. Löytämäni kasvusto ei ollut laaja-alainen, mutta taaja se kyllä oli ja yksilöt erittäin komeita, kukkivia. Pohja hyvin pehmeämutaista. Seutu on, kuten mainittu, vahvasti kalkkiperäistä. Eräässä toisessa lammissa, jonkun matkaa ylempänä kasvoi M. spicatum’iakin, vieläpä verrattain run- saasti ja hedelmöivänä. Samassa lammissa oli m. m. myös Chara aspera'a ja Potamogeton praelongus'ta ja rannoilla (ve- dessä) erästä harvinaista sammalta, Hypnum Sendtneri var. Wilsoni'ta. Siis melkein sama yhtymä kuin Suomussalmen Kallioisessa. [Chaerophyllum *Prescottii (DC.). Viime kesänä, 1918, tapasin tätä lajia 1 komean yksilön ruderaattina erään pie- nen mökin pellossa Väisälänmäen luona Virtasalmen pitä- jässä eteläisessä Sb:ssa. Laji lienee maakunnalle uusi. Löy- sin sitä kyllä muutamia isoja yksilöitä jo kymmenkunnan vuotta aikaisemmin eräästä (kaura-?) pellosta Maaningan Ruokovirralta, mutta ottamilleni näytteille en ole saanut varmempaa määräystä. Mahdollisesti ovat ne hukkaantu- neet. Kajaanista löysin lajia myös kesällä 1916 erään kos- ken rantapuiston nurmelta. Sielläkin lienee se ollut satun- nainen, joskin sitä oli siinä runsaammin.] Cuscuta epilinum Weihe. Kesällä 1918 havaitsin tätä 11 162 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 1.11.191% kasvia joks. runsaasti kasvavan Pitkälän pellavapellossa Maaningan Hökösellä Sb:ssa. Edellisenä kesänä oli sitä ollut erään pienen naapuritalonkin pellavassa. Siemenet oli tilattu keväällä 1917 ,Hankkijalta* Helsingistä. Niiden mukana oli kai tullut tämä „vieraskin“, jota ei ennen ole tietääkseni -avattu Sb:ssa. Samassa lähetyksessä lienee saapunut myös tinapis alba, jota niinikään oli pellossa useampia yksilöitä (vert. edeltä). Viimemainittua näin eräässä toisessakin pel- lavapellossa Pöljällä, mutta Cuscuta'a en siinä havainnut, vaikka asian alkain etsin. ; [Echinospermum lappula (L.) Lehm. Satunnaisena Kajaa- nin asemalla ja eräässä kasvitarhassa Teppänän puolella sa- massa kaupungissa sekä eräässä kesantopellossa Sotkamon kirkonkylässä. Pellossa oli muitakin alueelle outoja rikka- ruohoja: Eschscholtzia sp., Papaver somniferum (?), P. nudi- caule (?) ja Stachys annuus sekä Neslea ja Potentilla inter- media, joista edellä on jo ollut puhetta.] | - [Menta Arrhenii Lindb. fil. Sekä v. 1916 että 1917 näin Kajaanin alueella monin paikoin asuntojen seinustoilla ja tarhoissa isoja Menta-muotoja, jotka olivat hyvin samannä- köisiä kuin Savossa näkemäni M. Arrhenii-muodot. Kukki- vien näytteiden puutteessa ei lajia ole voitu tarkemmin mää- rätä. Sitäkään ei liene enemmin ilmoitettu Ok:sta.] Prunella vulgaris v. parviflora (Poir.). Nähty parissa paikassa Ok:ssakin, m. m. Salmisen kylällä Puolangalla. Muotoa en ole havainnut mainituksi ennemmin Ok:sta. [Leonturus cardiaca L. Rikkaruohona eräässä kanalassa Maaningan Kinnulanlahdessa. Lienee uusi Sb:lle. KtsoL.Y. 1918, s. 162.] Euphrasia hirtella Jord. Tavattu kahdella aholla, Närhi- niemellä ja Hepokorvenniityn laidalla Länsi-Sotkamon dolo- miitti-alueella Ok:ssa. — Edellisessä paikassa oli toistakin omituista, melkein kaljua ja hoikkaa Euphrasia-muotoa, jolla oli pienet lehdet ja samoin hyvin tummankeltakitaiset kukat. Toista leveämpilehtistä, outoa, kaljua silmäruohoa löysin erään niittypuron varrelta Pohjois-Hyrynsalmelta. Molem- mat vielä nimettömät muodot, samoin kuin otsikkolajikin, lienevät alueelle uusia. IS TRI19L9! Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 163 [Carduus nutans L. Tätä Sb:lle uutta (?) rikkaruohoa olen tavannut m. m. lisalmen Vieremällä ja Nilsiän Sänki- mäellä.] Centaurea Jacea L. Kesällä 1916 havaitsin ison pehkon tätä lajia Seppälän maamieskoulun pellon pientarella. Seu- raavana kesänä kasvoi se vielä samassa paikassa yhtä elin- voimaisena kuin ennenkin. Kasvi on alueelle (Ok:lle) uusi ja voitanee pitää sen vakituisena asukkaana, joskin löytö- paikka panee otaksumaan, että se on verrattain nuori tu- lokas. Tussilago farfarus L. Kasvoi runsaasti erään rehevä- rantaisen puron kostealla, raivatulla rinneniityllä, Kiviran- nalla Sotkamon Jormaskylässä. Paikka oli myllyn lähistöllä, joten tulin ajatelleeksi, olisiko sillä seikalla kenties yhteyttä kasvin esiintymisen kanssa. Joka tapauksessa on laji jo pitemmän aikaa kasvanut paikalla ja levinnytkin jo aika laa- jalle. Kerilän talon pihamaalla, lännempänä näin kasvin leh- tiä myös hiukan. Kasvi on Ok:lle uusi. | Hieracium crocatum Fr. Tätä komeata keltanoa tapasin erään mökin ahohaassa Tipasojan kylässä Sotkamossa. Laji lienee Ok:lle uusi. 2. Sammalet: Sb:lle löytämistäni uusista lehtisammalista lienevät useim- mat (n. 30) jo mainitut ylioppilas M. Kotilaisen luette- lossa Medd. 44 siv. 5—7. Lisäksi tulevat vain seuraavat: Oncophorus virens f. Nilsiä, Palosaari. Hypnum Sendtneri var. Wilsoni. Nilsiä, Loutteinen. Stereodon incurvatus. Kaavi, Losomäki. Plagiothecium Roeseanum. Kaavi, Losomäki. Ok:lle uusia lienevät taas seuraavat sieltä löytämäni sammalet, joita ei mainita ,Herbarium Musei Fennici*:n luetteloissa (II) vuodelta 1894. Osa niistä, tähdellä (*) nimen etupuolella merkityt, ovat kuitenkin jo mainitut rehtori M.Brenner'in teoksessa: ,Observationer rörande den nord- finska floran" vuodelta 1899. Oligotrichum incurvum. Sotkamo, Talvivaara. Cinclidium stygium. Sotkamo, Wuokatti. 164 Kyyhkynen, Putkilokasvi- ja sammallöytöjä. 1.11. 1919. *Mnium punctatum. Paltamo, Melalahti; Hyrynsalmi, Kaiskonjoki. Mn. medium. Paltamo, Melalahti. Mn. silvaticum. Paltamo, Melalahti. Philonotis tomentella. Sotkamo, Natula. Bryum neodamense. Palt., Melalahti; Suomussalmi, Kian- nankylä. Br. neodamense var. ovatum. Palt., Mieslahti. *Bryum ventricosum. Moninp. Näytt. Sotk. Aarreniemi. Br. bimum. Sotk., Talvivaara; Kajaani. Pohlia proligera. Moninp. Näytt. Palt. Melalahti; S:salmi. P. bulbifera. Sotkamo, Hepolehto. *Splachnum ampullaceum. Sotkamo, Hanhilampi. Tetraplodon angustatus. Sotkamo, kirkonkylä; Kajaani. Encalypta vulgaris f. obtusa. Sotkamo, Natula. E. laciniata. Sotkamo, Närhiniemi. Barbula rubella. Sotk. Närhiniemi; Palt. Melalahti y. m. Dicranum fuscescens. Sotkamo, Wuokatti. Oncophorus virens. Palt., Korpisenlampi; Suomussalmi, Portti. *Orthotrichum speciosum. Kajaani. *Q. rupestre. Suomussalmi, Jalonkallio. *Ulota curvifolia. Paltamo, Melajoki; S:salmi, Jalonkal- lio y. m. Grimmia hypnoides. Paltamo, Mieslahti; Sotk., Kohvo” rinsaari. Gr. patens. Kajaanin maaseurak., Lehtovaara. Thuidium Philibertii. Paltamo, Melalahti. Leskea catenulata. Suomussalmi, Kiannankylä (vai Saari- järvi?). *L. tectorum. Samalta kylältä kuin edellinenkin. *Hypnum filicinum. Paltamo, Melalahti; Suomussalmi, Ulkupuro. H. subtile. Sotkamo, Kohvorinsaari. H. riparium. Sotk., Talvivaara ja Kohvorinsaari; Suo- mussalmi, Kuottua. PITE 1919. Kyyhkynen. — Forsius. 165 H. commutatum. Paltamo, Melalahti, kiveltä ojasta Hahto- lan luota. H. Sendtneri var. Wilsoni. Palt. Melalahti Horkanlampi. + H. exannulatum var. purpurascens. Sotkamo, Parkua, H. trifarium. Paltamo, Melalahti y. m. *H, velutinum. Paltamo? *H. viride. Paltamo, Melalahti; Sotkamo, Natula. H. sericeum. Sotkamo, Natula; Suomussalmi, Jalon- kallio. Myurella julacea. Puolanka, Vuorijärvi. *Stereodon cupressiformis. Sotkamo, Talvivaara y. m. *Stereodon Sprucei. Puolanka, Rällinmäki; Suomussalmi. Kallioinen — Saarijärvi. Plagiothecium Roeseanum. Äijänkallio. *Fontinalis gracilis. S:salmi, Kiekki. *Leucodon sciuroides. Sotkamo, Ketrinsaari y. m. Tulkoon tässä mainituksi myös jäkälä Solorina saccata, jonka olen löytänyt uutena kyseessä oleville maakunnille seuraavista paikoista. Sb: Nilsiä, Loutteinen; Kaavi, Huosiais- niemi. Ok: Paltamo, Melalahti; Puolanka, Vuorijärvi; Suo- mussalmi, Kallioinen—Saarijärvi. Ottamani sammalnäytteet ovat määränneet tohtorit V. F. Brotherus ja H. Rancken-vainaja, mikä täten kiitolli- suudella mainittakoon. Dr. med. Runar Forsius inlämnade till publikation: Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden I. 1. Pontania phylicifoliae n. sp. 39. Kopf hinter den Augen rundlich verschmälert, fein chagriniert, matt glän- zend. Scheitel kurz, kaum länger als der Durchmesser ei- nes Ocellus, seitlich ziemlich scharf begrenzt, in der Mitte schwach gefurcht. Stirnfeld zwar deutlich, aber nicht be- sonders hoch erhaben, seitlich und unten deutlich wenn auch nicht sehr scharf begrenzt. Die längliche Supraantennal- grube gross und verhältnismässig tief und auf einem erha- benen Stirnhöcker stehend, nach oben verbreitert, durch den unteren Stirnwulst jedoch gegen das Stirnfeld begrenzt. 166 Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden I. 1.11.1919. Clipeus recht tief rundlich ausgeschnitten. Zunge wenig hervortretend. Wangenanhang etwa so lang wie das erste Antennenglied. Antennen beim 43 etwas länger als der Hin- terleib, beim $ etwas kürzer. Thorax oben mässig fein punktiert, deutlich aber nicht besonders stark glänzend, unten schwächer punktiert und stärker glänzend. Scutellum flach, kaum merkbar punktiert, stark glänzend. Hinterspor- nen gerade, kaum länger als die Tibienspitze breit. Klauen gespalten. Abdomen fein chagriniert, ölig glänzend. Sä- gescheide nur wenig länger als die Cerci hervortretend, von oben gesehen allmählich rundlich zugespitzt, etwa drei- mal so breit als die Cerci; von der Seite gesehen gerundet verschmälert. Länge des 5 3.s—4.5 mm, des 9 4—5 mm. Flügelspannung etwa 9—10 mm. Kopf beim % schwarz; braungelb sind die breiten Or- biten bis auf den Scheitel und das Gesicht unter den An- tennen. Beim < ebenso, nur sind die Orbiten etwas schmäler und die Antennen unten und gegen die Spitze braun. Tho- rax beim ? schwarz mit gelblichen Tegulae, Ecken des Pro- notums und einem Fleck an der Vorderfläche der Mesopleuren. Trochanteren gelblich wie die Schenkel und der Basalteil der Tibien. Die Hinterschenkel oben oft dunkel gestreift und die Spitze der Tibien und die Tarsen gräulich verdun- kelt. Das 3 sonst ebenso gefärbt, nur fehlt der Mesopleu- ralfleck. Flügel hyalin, Geäder gelblichbraun. Flügelstigma beim % gelblich, beim 6 braun mit kaum hellerer Basis. Abdomen beim ® oben schwarz mit blassem After, unten gelblich, die Basis jedoch oft geschwärzt und die Säge- scheide schwärzlich; beim 3 schwarz mit gelblicher Geni- talklappe. — Bisweilen kommen auch etwas hellere Exemplare, besonders im weiblichen Geschlecht, vor. Es pflegt dann die gelbliche Kopffarbe sich über den ganzen Scheitel aus- zudehnen und oft auch das Interantennalgebiet mehr. oder weniger gelblich zu sein. Die Typen Stammen aus Helsingfors (durch Zucht er- halten); Cotypen aus Lojo und Karislojo. Die Larve lebt in mehr oder weniger unregelmässigen a ai aki han 1.11.1919. Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden I. 167 Gallen an der Unterseite der Blätter von Salix phylicifolia L. (= S. bicolor Ehrh.). Die Gallen sind gelblichgrün, nicht besonders dünnwandig, spärlich und abstehend behaart, oft 3—5 an einem Blatte und gehen von Mittelnerven aus. Sie sind, oft in zwei oder drei Zipfel ausgezogen, beutel- oder euterförmig, nicht selten abgeplattet oder verbogen und erinnern auffallend an die Gallen, die Enslin (Blattwespen- gallen, Int. Ent. Zeit., Vol. 10, S. 13, 1916) abgebildet hat. Enslin's Gallen wurden jedoch an S. repens L. gesammelt und ergaben nur Eurytoma acicularia Ratz. und wurden darum als Kriippelgallen aufgefasst. Er bezweifelt iiber- haupt, dass solche unregelmässige Gallen wohlentwickelte Imagines ergeben können. Selbst fand ich die Gallen der P. phylicifoliae n. sp. nur an-Salix phylicifolia L. An S. repens L. var. rosmarinifolia L. fand ich einmal Gallen, die jedoch vom pedunculi-Typus waren. Enslin's Gallen blei- ben also bisher unaufgeklärt. — Die vermutliche Galle von P. collactanea Först., die Enslin (Die Tenthredinoiden Mit- teleuropas Vol. IV, S. 533) nach Jörgensen (Zeit. f. wiss. Insektenbiol. 1906, S. 349) abbildet, gehört wohl zweifels- ohne zur Euura amerinae L. Die Gallen von P. phylicifoliae n. sp. gehören zum Ent- wickelungstypus viminalis—kriechbaumeri (lebende und ge- sunde Larven notwendig für die vollständige und normale Entwickelung der Gallen). Eine genauere Beschreibung der Gallen und deren Entwickelung werde ich später geben. Diese Art ist in Finland weitverbreitet, und wenigstens im südlichen Finland findet man die Gallen alljährlich beinahe an jedem phylicifolia-Strauch in grosser Anzahl. Die Ima- gines sind seltener und werden im Juni gesammelt. Die neue Art steht der P. collactanea Först. offenbar sehr nahe, und ich glaubte lange es mit dieser Art zu tun haben. Sie findet sich darum unter diesem Namen in meinem „Verzeichnis der bisher aus dem Lojo-Gebiete be- kannt gewordenen Tenthredinoiden“ (Acta Soc. Faun. Flor. Fenn. Vol. 46, N:o 4, 1919) erwähnt. Der untere Stirnwulst ist jedoch bei meiner Art nicht unterbrochen und auch die 168 Forsius, Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden I. 1.11.1919. Färbung stimmt nicht ganz gut mit P. collactanea Först. überein. Vermutlich sind Förster’s und Enslin’s col- lactanea zwei verschiedene Arten. In diesem Zusammen- hange verdient es vielleicht nochmals betont zu werden, dass Nematus fennicus André nicht hierher gehört, sondern als Synonym zur Platycampus luridiventris Fall. zu setzen ist, worauf ich schon früher die Aufmerksamkeit gelenkt habe (Meddel. Soc. Faun. et Flor. Fenn. H. 33, S. 100, 1907). 2. P. joergenseni Ensl. Diese neulich beschriebene Art (Die Tenthr. Mitteleur. S. 357) wurde bisher mit P. pedunculi Htg verwechselt. So auch bei uns. Ob die echte pedunculi in Finland überhaupt vorkommt, weiss ich nicht. Vielleicht gehören hierher die Gallen, die ich an Salix ros- marinifolia L. gesammelt habe. Die von mir an S. aurita L. und S. cinerea L. gefundenen pedunculi-ähnlichen Gallen er- gaben alle Wespen, die joergenseni Ensl. angehören dürften. 3. Euura testaceipes Brischke. Diese im mittleren Eu- ropa häufige und verbreitete Art scheint in Finland keine grössere Verbreitung zu haben und wurde früher übersehen. Ich kenne dieselbe nur von Helsingfors, wo sie jedoch in erosser Anzahl auf Salix fragilis L. vorkommt. Sie fliegt im Juni. Die charakteristischen Gallen sammelt man am besten Ende September. 4. E. venusta Zadd. Ebenfalls früher übersehen. Die Imagines sind selten. Die Gallen sind dagegen häufig im mittleren und südlichen Finland im August bis September an S. caprea L. und S. aurita L. Bisher aus Dänemark, Belgien, Deutschland und Frankreich bekannt. 5. Trichiocampus aeneus Zadd. Die Larven sind von Finland schon friiher erwähnt (S. 101 Vol. 37 dies. Zeitschr.). In den ersten Tagen des Juli 1918 wurde ein 9 dieser Art von Magister phil. R. Krogerus im Kirchspiel Karislojo, Suurniemi (südl. Finland) gesammelt. 6. Tenthredella enslini Fors. (S. 147 Vol. 44 dies. Zeit- schr.). Es war mir völlig entgangen, dass Schirmer schon früher (Deutsche Ent. Zeitschr. 1913 S. 93) eine T. enslini 1.11.1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 169 veröffentlicht hatte. Meine Art muss darum einen neuen Namen erhalten. Ich nenne dieselbe darum T. eduardi nach Dr. med. Eduard Enslin. — Die Antennen sind, mit Ausnahme der beiden ersten Glieder, schwarz. 7. Allantus (Emphytus) bequaerti Fors. (Öfvers. af Finska Vet.-Soc. Förh. Vol. LX, 1917—1918, Afd. A, N:o 13, S. 4). Der Arealguernerv mündet im Vorderflügel vor der Mitte der Discoidalzelle, was ich friiher nicht erwähnte; diese Art gehört also zur Untergattung Emphytus KI. 8. A. enslini Fors. (Ibid. S. 6). Diese Art gehört, wie ich schon friiher bemerkte, zur viennensis-Gruppe (Subg. Allantus i. sp.). Im Vorderflügel ist also der Arealguernerv mit dem Basalnerven interstitial. Der zweite Cubital- und Rücklaufende Nerv sind ausserdem interstitial wie bei vien- nensis Schrnk, welcher Art sich enslini auch sonst nahe anschliesst. 9. Schizocera (Aprosthema) hyalinipennis Fors. (Ibid. S. 7). Ist möglicherweise das bisher unbekannte 3 von Enslin’s A. rufonigra (Die Tenthredinoiden Mitteleuropas VI, S. 625, veröffentlicht im Januar 1918). Enslin’s Name hat dann die Priorität. 10. Macrocephus (Hartigia) bequaerti Fors. (Ibid. S. 9). Ist ohne Zweifel mit Hartigia largiflava Ensl. (loc. cit. VII, S. 688) identisch. Enslin’s Arbeit wurde schon im August 1918 gedruckt, meine 'erst im December 1918 (obwohl schon im Mai zum Druck eingesandt). Enslin's Name hat also die Priorität. Dr. med. Runar Forsius inlämnade till publikation: Kleinere Beiträge zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. Bei meinen Studien iiber die Tenthredinoiden habe ich seit einigen Jahren auch die Eier beachtet. Obwohl die diesbeziiglichen Untersuchungen noch nicht beendigt sind, will ich hier in Kürze einige Beobachtungen veröffentli- chen, Es geschieht dieses in der Hoffnung, später wei- tere Beiträge geben zu können. Über die Eier der Blattwespen ist bisher nur wenig 170 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11.1919. veröffentlicht worden, und Andr6's (1) Worte: „Les oeufs des Hymenopteres sont bien peu connus et ce que lon sait d’eux n'offre qu’un mediocre inter&t“ treffen heute noch völlig zu. Es scheint als ob das Interesse für die ersten Entwickelungsstufen der Tenthredinoiden, besonders in den letzten Jahrzehnten, sehr gering gewesen sei. Nur die gal- lenerzeugenden Arten, sowie einzelne ökonomisch wichtige Schädlinge, machen in dieser Hinsicht eine Ausnahme. Die im Folgenden gegebenen kurzen und mangelhaften Notizen über einige Blattwespen-Eier können darum vielleicht von Interesse sein. Die Hauptursache der geringen Aufmerksamkeit, die den Tenthredinoiden-Eiern zugekommen ist, dürfte haupt- sächlich dadurch bedingt sein, dass dieselben im Vergleich mit den meisten übrigen Insekten-Eiern verhältnismässig einförmig gebaut sind, was vielleicht davon abhängt, dass die Eier der Blattwespen anfänglich in das Innere der ver- schiedenen Pflanzenteile gelegt wurden, und dass erst später, im Laufe der Stammesentwickelung, einige Arten und Gattungen ihre Eier auf die Aussenfläche der Blätter und Nadeln legten. Nach Peyron (2) und Bengtsson (3) können vielleicht aus den Formenverschiedenheiten der Schmetterlings- und Ephemeriden-Eier sogar wichtige Schluss- folgerungen über die Verwandschaft gewisser Arten gezogen werden, was bei den Tenthredinoiden wohl selten der Fall ist. Die ersten genaueren mikoskopischen Untersuchungen über den Bau der Tenthredinoiden-Eier wurden von Du- four (4), Meissner (5) und Leuckart (6) veröffentlicht. Spätere Verfasser begnügen sich gewöhnlich mit kurzen Zitaten von diesen Autoren, wenn sie sich überhaupt mit den Eiern der Tenthredinoiden etwas näher befassen (Kor- schelt (7), Gross (8), u. a). Die Eier der Tenthredinoiden sind gewöhnlich länglich- oval, elliptisch, wurst-, nieren- oder hühnereiförmig und bei- nahe immer an dem einen Ende (Schmalende, vorderer Pol, oberer Pol) etwas schmäler und mehr zugespitzt als am 1. 11.1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 171 anderen. Sie (Fig. 31) sind gewöhnlich etwas fester als die übrigen Hymenopteren-Eier und sind von zwei verschiede- nen Häuten, der Dotterhaut (Dh) und dem Chorion (Ch), umgeben. Die Dotterhaut ist sehr weich und dehnbar und lässt verschiedene Flüssigkeiten durch. Die äussere Hülle, das Chorion, ist etwas resistenter und weniger elastisch, so- wie relativ impermeabel, und zerreisst oft bei den Wachs- tumsvorgängen des Embryos. Am Schmalende des Eies befindet sich eine auch mit starker Vergrösserung nur schwierig entdeckbare, nach innen gestülpte winzige Papille (P), die Eingangspforte für das Spermatozoon (die Micropyle). Bei Xiphydria kommt, wie bei manchen Cynipiden, am Cho- rion ein schwanzförmiger Anhang (Appendix) vor, über des- sen Entstehung und Bedeutung ich noch im Unklaren bin. !) Auch sonst weichen die Xiphydriden so auffallend von den übrigen Tenthrediniden ab, dass sie am besten eine eigene Familie Xiphydroidea bilden. Bei den Eiern von Cephaleia abietis L. findet sich nach Baer (9) in der Mitte der kon- vexen Seite ein schwacher nabelartiger Buckel. Die Eierschale ist sonst gewöhnlich glatt und glänzend. Mit starker Vergrösserung beobachtet man eine schwache und wenig hervortretende Punktierung (möglicherweise münden hier enge, im Dienste des Gasaustausches stehende Kanäle). Ein besonderer, den verschiedenen Arten eigen- tümlicher. Stützapparat, wie er z. B. bei den Schmetterlin- gen vorkommt, findet sich bei den Tenthredinoiden-Eiern nicht. Nur bei Acantholyda pinivora Ensi. habe ich ein wenig hervortretendes Stiitzgeriist von viereckigen, ungleich gros- sen Maschen gesehen. Was die Form der Eier anbelangt, vergleiche man die beigefügten halbschematischen Kontur- zeichnungen (Fig. 1—30). Der Härtegrad der Eier variiert ziemlich stark. Bei den Arten, die ihre Eier in das Innere von Pflanzenteilen legen, 1) Cf. Kieffer, J. J. Die Gallwespen (Cynipiden) Mitteleuropas insbesondere Deutschlands (Schröder, Chr. Die Insekten Mittel- europas Vol. III). S. 9. Stuttgart 1914. 172 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1. II. 1919. sind die Eihüllen vorwiegend weich, während die im Freien auf Nadeln, Blättern, u. s. w. abgelegten Eier verhältnismäs- sig dickschalig sind. Um unnötige Wiederholungen zu ver- meiden, habe ich nach Schätzung den Härtegrad der Eier mit den Ziffern 1—6 bezeichnet. Es bedeuten darum: H 1 = sehr weich. H 4 = ziemlich fest. H:2-= weich; Ho5n=nflest H 3 = ziemlich weich. H 6 = äusserst fest. Es ist noch zu bemerken, dass die besonders dünnscha- ligen Eier (H 1—2) leicht infolge von allerlei äusseren Ein- wirkungen ihre Form verändern und darum am besten in Glycerin oder physiologischer Kochsalzlösung untersucht werden. Auch muss hier vielleicht nochmals hervorgeho- ben werden, dass die s. g. festen Eier im Vergleich mit anderen Gegenständen relativ weich und dünnschalig sind. Gleichzeitig mit den Eiern scheidet das Weibchen eine klebrige, mucinöse Flüssigkeit ab, die bei einigen Arten zur Befestigung des Eies dient. Bei anderen Arten ist die Be- deutung dieses Sekretes, das aus den am Ende des Hinter- leibes gelegenen akzessorischen Drüsen (die den Giftdrüsen der Aculeaten entsprechen) stammt, noch unbekannt. Viel- leicht spielt dasselbe bei den gallenerzeugenden Arten eine Rolle als Wucherungsstimulans. Die Grösse der Eier schwankt bei den verschiedenen Arten bedeutend, ist aber bei verschiedenen Weibchen ein und derselben Art ziemlich konstant, was ich durch Kon- trollmessungen an Eiern von verschieden grossen Weibchen konstatiert habe. Es ist jedoch zu bemerken, dass durch Zucht gewonnene Stücke gewöhnlich etwas kleinere Eier haben. Im allgemeinen überschreiten die Längedifferenzen jedoch nicht 0.05 mm. Die kleinsten von mir beobachteten Eier waren nur etwa 0.35 mm lang und 0.ıs mm breit (Fe- nusa dohrni Tischb.), die grössten etwa 3.90 X 0.933 mm (Acantholyda pinivora Ensl.). Die meisten Eier wachsen jedoch nach der Eiablage bedeutend. Dieses kommt nicht nur bei den Eiern vor, die in das Innere der Pflanzen gelegt werden, sondern auch bei den im Freien abgelegten. Es 1.11.1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 173 ist darum anzunehmen, dass die Ursache dieses Phänomens in Wachstumserscheinungen des Embryos zu suchen ist und nicht durch Aufnahme von Nahrung oder Flüssigkeit bedingt ist, was man früher anzunehmen geneigt war (Bei- jerinck (10), Magnus (11) u. a.). Als Beispiel für die Vergrösserung der Eier will ich hier die Verhältnisse bei Thrinax mixta Klug erwähnen. Die Eier dieser Art messen etwa 0.ss8—0.94 X 0.36—0.38 mm als neugelegt. Vier Tage alte Eier messen etwa 1.0 X 0.4s mm und acht Tage alte Eier 1.25 X 0.60 mm. Die Färbung der Eier ist gewöhnlich wenig auffallend: weiss, grau oder gelblich. Bisweilen kommen jedoch leuch- tendere Farbenschattierungen vor: grün, blau u. s. w. Es ist zu bemerken, dass die Farben bei der Entwickelung des Embryos sich verändern, in der Regel so, dass dieselben allmählich dunklere Schattierungen annehmen. Meine An- gaben beziehen sich darum immer auf junge Eier. Die Zahl der Eier schwankt bedeutend. Ein gezogenes Weibchen von Acantholyda erythrocephala L. enthielt nur 16 Eier, während ich bei Sirex gigas L. einmal 322 zählte. Bei den meisten Arten sind die Eier, die überhaupt abge- legt werden, beim Schlüpfen der Weibchen schon fertig entwickelt, bei anderen dagegen (besonders Cimbiciden, Ten- thredo und Tenthredella) sind beim Schlüpfen nur einzelne Eier reif, was durch die verschiedene Grösse der Eier be- stätigt wird. Die Länge des Eierstadiums wechselt bei den verschie- denen Arten recht stark. Gewöhnlich schlüpfen die jungen Larven nach etwa 9—14 Tagen, bisweilen schon etwas frü- her (6—8 Tagen), bisweilen auch später (15—20 Tagen). Ei- nige Arten überwintern sogar als Ei, was ich die finländischen Arten betreffend nur bei Lophyrus sertifer Geoffr. beobach- ten konnte. Baer's (l. c. S. 193) Angabe, dass er einmal beobachtet habe, wie die Larven von Lygaeonematus pini Retz. schon 6 Stunden nach der Eiablage auskrochen, möchte ich sehr bezweifeln. Vermutlich liegt hier eine Verwechs- lung von Bruten verschiedener Weibchen vor. Wenigstens 174 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11. 1911. habe ich, weder bei dieser Art noch bei anderen Arten, derartiges beobachten können. Wie ich schon früher erwähnte, werden einige Eier frei an verschiedenen Pflanzenteilen befestigt, während andere Arten ihre Eier mittelst der Säge in kleinen taschenförmigen Höhlungen in Blättern, Nadeln, Blattstielen, Ästen, Knospen u. s. w. ablegen. Bei einigen Arten der letzterwähnten Gruppe erzeugen die Eier kleine örtliche blasenförmige Wucherungen, s. g. Procecidien. Andere (Euura, Pontania) verursachen wirkliche Gallenbildungen, auf deren Entste- hung ich hier nicht näher eingehen will (cf. Enslin (12), Magnus (11) u. a.). Die Eier werden durch verschiedene schädigen und Feinde bedroht. Einige vertrocknen oder gehen durch starke Wärme zugrunde, andere dagegen durch Nässe und Kälte. Merkwürdig in dieser Hinsicht ist die grosse Re- sistenz der als Ei überwinternden Arten, die bisweilen eine Temperatur von etwa —30° C ausstehen können, ohne be- schädigt zu werden (Lophyrus sertifer Geoffr., Allantus (Em- phytus) serotinus Müll. und A. braccatus Gmel.). Die Eier werden oft von allerlei Acariden und Wanzen ausgesaugt. Schliesslich leben in ihnen verschiedene kleine Schlupfwes- pen, die jedoch bisher nur wenig studiert worden sind. In diesem Zusammenhang verdient es vielleicht erwähnt zu werden, dass ich einmal aus den Eiern von Acantholyda pinivora Ensl. eine wahrscheinlich bisher unbeschriebene Schlupfwespe erzog, die so klein war, dass aus einem Ei nicht weniger als 22 Wespen ausschlüpften. Die geschlechtliche Fortpflanzung ist bei den Tenthre- dinoiden die Regel. Bei zahlreichen Arten wurde jedoch nicht selten auch Parthenogenesis beobachtet (cf. Enslin (14), wobei aus unbefruchteten Eiern bald lauter Weibchen (Hemichroa alni L., Eriocampa ovata L., Pristiphora fulvipes Fall. u. a.), bald Männchen (Lophyrus pini L., Pteronidea ribesi Scop., Pristiphora conjugata Dahlb. u. a.), bald wieder sowohl männliche als weibliche Nachkommen (Pteronidea polyspila Först. und Croesus varus Vill.) entstanden. Bei 1. 11. 1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier 1. 175 einigen Arten sind die Männchen selten oder fehlen. Die Parthenogenese ist bei diesen Arten als eine durchaus nor- male Erscheinung anzusehen (Eriocampa ovata L., Empria pulverata Retz., Tomostethus dubius Gmel. u. a.). Die in diesem Aufsatze erwähnten Eier wurden teils sogleich nach dem Eierlegen mittels einer Nadel vorsichtig herauspräpariert (in der Regel bei durchsichtigen Unter- suchungsobjekten vorher provisorisch gemessen), teils aus den Körpern von eierlegenden Weibchen herausgenommen. Sogleich nach der Herausbeförderung wurden die Eier mikroskopisch untersucht, mittels eines Mikrometerokulars gemessen (wenn möglich 10 Eier) und mit Hülfe eines Zeichenokulars gezeichnet. Dann wurden Form, Farbe und Härtegrad geschätzt und notiert. Die im Folgenden zusam- mengestellten Notizen enthalten vorläufig hauptsächlich nur morphologische Angaben sowie Beobachtungen über Farbe und Härtegrad. Vielleicht werde ich später andere diesbe- zügliche Aufzeichnungen (über Kopulation, Eiablage, Eirei- fung) veröffentlichen können. Zusammen berichte ich unten über 59 Gattungen mit 128 Arten. Einige ältere und unvollständige Beobachtungen wurden hier nicht mitgenommen. Betreffend die Benennungen der Arten, Gattungen, Tri- bus u. s. w. bin ich dem von Enslin (13) gebrauchten System gefolgt, obwohl dasselbe in manchen Hinsichten nicht mehr als „la derniere crie“ angesehen werden kann. Verkürzungen: L = Längendurchmesser X grösstes Querdurchmesser, b. d. = beinahe durchsichtig, w. d. = wenig durchsichtig, n. d. = nicht durchsichtig. Sirteidae. Siricini. Sirex gigas L. Grauweiss, b. d. L 1.23—1.27 X 0.19—0.21 mm. F 1. H 2—3. | Xiphydrini. Xiphydria camelus L. Weisslich, w. d. L (des Corpus) 0.97 —1.03 X 0.35—0.37. Appendix 1.7—1.80. Gesamtlänge 2.14—2.33. F 2. H 3. OONAN E TS SAE LLA L LÄN 176 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11.1919. Fu Fit. F 13. F 17. f 10. Ei von Sirex gigas L. ” Xiphydria camelus L. Cephus infuscatus Thoms. Calameuta filiformis Ev. Pamphilius depressus Schr. 2 histrio Latr. „= vafer L. a balteatus Klug. Acantholyda pinivora Ens]. Arge ciliaris Klug. ” ” Amasis obscura F. Arge coerulescens Klug. « ” ” Lophyrus nemoralis Ensl. ” fuscipennis Fors. d 18. =Ei von Lophyrus socius Klug. | 19.= „ „ Monoctenus juniperi L. 20.= „ „ Hemichroaralnın)a | 21.= „ „ Euura amerinae L. 22.= » „ Micronematus abbreviatus | Htg. 23.= „ „ Pontania capreae L. 24.= „ „ Pachynematusobductus Htg. 25.= „ „ Lygaeonematus pini Retz. 26.= „ „ Fenusa dohrni Tischb. 27.= „ » Caliroa aethiops F. 28.= „ » Tomostethus luteiventris Panz. 29.= „ „ Strongylogaster lineata Christ. 30.= „ „ Allantus calceatus Klug. sl. 28: 1.11.1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 177 Cephidae. Cephus infuscatus Thoms. Beinweiss, w. d. L 1.29—1.35 X 0.38—0.42. F 3—4. H 3—4. Calameuta filiformis Evers. Blass gelblichweiss, w. d. 1.15 —1,18 X 0.41—0.4. F 5. H 3. Tenthredinidae. Pamphilinae. Pamphilius depressus Schrank. Grünlichgelb, n. d. L 1.72 050053: tIN OTIT 491 P. histrio Latr. Gelblichgriin, n. d. L 1.77—1.82 X 0.55—0.59. F 7. H 4—5. P. vafer L. Griinlich, n. d. L 2.18—2.21 X 0.60—0.63. F 8. H 4. P. gyllenhali Dahlb. Blass blaugriin, n. d. L 1.52—1.58 X 0.54— 0.56. F 6. H 3—4. P. balteatus Klug. Blass weisslichgriin, n. d. L 1.58—1.63 X 0.4—0.48. F 9. H 4. P. sylvaticus L. Blaugriin, w. d. L 1.62—1.70 X 0.56—0.57. EIN 4: Acantholyda erythrocephala L. Blass dottergelb, w. d. L 1.78 —T1.s5 X 0O.44—0.46. F 8. H 4. A. pinivora Ensl. Griinlichgelb, als älter braun, n. d. L 3.63 —3.90 X 0.s3;—0.93. F 10. H 6. Arginae. Arge ciliaris Klug. Grasgrün, w. d. L 1.1s—1.22 X 0.56—0.58. F 11—12. H 3. A. fuscipes Fall. Grasgrün, w. d. L 1.6s—1.76 X 0.73—0.76. F 11—12. H 3. A. coerulescens Geoffr. Blass dottergelb, b. d. L 1.05—1.08 X 0.49—0.52. F 14—15. H 3. A. ustulata L. Grasgrün, w. d. L 1.4:—1.50 X 0.70—0.75. F 11—12. H 3. A. dimidiata Fall. Grasgrün, w. d. L 1.72—1.75 X 0.70—0.73. F 12. H 3—4. A. rosae L. Dottergelb, n. d. L 1.34—1.39 X 0.41—0.50. F 30. H 3—4. Zwei Tage alte Eier massen etwa 1.6—1.8 X 0.1—0.8. Noch ältere (etwa vier Tage) 21—2.2 X 1.0. 12 178 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier 1. 1.11. 1919. Abiini. Amasis obscura F. Blass grünlichgelb, b. d. L 1.30—1.36 X 0,57—0.s1. F 11, 12, 13. H 1—2. Cimbicini. Trichiosoma sorbi Htg. Gelblichgrün, b. d. L 2.08—2.15 X 0.14—0.76. F 14, 15. H 3. | T. silvaticum Leach. Blass gelblichgrün, b. d. L 1.s»—1.9s X 0.68 —0.73. F 14, 15. H 3. T. latreillei Leach. Grasgriin, b. d. L 2.09—2.22 X 0.87—0.94. F 15:.25. D®. Cimbex femorata L. var. sylvarum F. Grasgrün, b. d. L 2.69 —2.73 X 0.98—1.03. F 24. H 3—4. C. femorata L. var. unicolor Ensl. Grasgriin, b. d. L 2.68— 2.75 X 0.93 —1.02. F 24. H 3. C. connata Schrank. Blassgrün, b. d. L 2.53>-—2.66 X O.92— —0.95. F 24. H 3—4. Lophyrinae. Lophyrus nemoralis Ensl. Blass dottergelb, n. d. L 1.:8—1.80 x 0.49—0.52. F 16. H 3—4. L. fuscipennis Fors. Weisslichgelb, n. d. L 1.40—1.45 X 0.35 —0.3s. F 17. H 4. L. similis Htg. Blaugriin, n. d. L 1.56—1.62 X 0.44—0.48. F 9. H 4. L. socius Klug. Grau, n. d. L 1.92—1.99 X 0.38—0.42. F 18. H 4—5. L. pallidus Klug. Grasgrün, b. d. L 1.20—1.26 X. 0.34—0.36. Fx14..H 4. Monoctenus juniperi L. Blassgelb, n. d. L 0.94—0.99 X 0.37— 0.39. F 19. H 3. Nematini. Hemichroa alni L. Gelblichweiss, w. d. L 1.59—1.56 X 0.37;— 0.4. F 20. H 3—4. Dineura testaceipes Klug. Grauweiss, b. d. L 0.71—0.75 X 0.25 — 0.26. F 21. H 3. 1.11.1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 179 D. virididorsata Retz. Blassgrün, b. d. L 0.76—0.79 X 0.2» — 05729. H 2. Platycampus luridiventris Fall. Blass grünlichweiss, b. d. L- 0.87—0.90 X 0.26—0.27. F 21. H 3. Cladius pectinicornis Geoffr. Blass grauweiss, b. d. L 0.90— 0.93 X 0.32—0.33. F 23. H 2. C. difformis Panz. Grauweiss, b. d. L 1.01:—1.03 X 0.26—0.28. F 22. H 2—3. Trichiocampus viminalis Fall. Honiggelb, b. d. L 1.22—1.28 X 0.33—0.377. F 20. H 2—3. Euura amerinae L. Weisslich, b. d. L 0.93—0.98 X 0.22—0.24. F 21. H 1—2. E. saliceti Fall. Weisslich, b. d. L 0.51:—0.56 X 0.11—0.13. F 21. H 1—2. E. testaceipes Brischke. Gelblichweiss, d. L 0.63—0.67 X 0.126—0.1s. F 4. H 1—2. Pontania leucosticta Htg. Blass blaugriin, b. d. L 0.1—0.73 X 0.20—0.30. F 30. H 2. P. vesicator Bremi. Gelblichweiss, b. d. L 0.6s—0.73 X 0.24 — 0.29. F 20. H 1—2. P. viminalis L. Gelblichweiss, b. d. L 0.52—0.56 X 0.16—0.18. F 23. H 1—2. : P. capreae L. Weisslich, d. L 0.53—0.56 X 0.19—0.22. F 23. H 1—2. P. joergenseni Ensl. Weisslich, d. L 0.46—0.49 X0.17—0.20. F 23. H 1—2. P. phylicifoliae n. sp. Weisslich, schwach grünlich schattiert, b. d. L 0.4:—0.49 X 0.1—0.20. F 23. H 1—2. Croesus septentrionalis L. Weisslich, b. d. L 1.68—1.75 X 0.40 iss. F;20: HB 3. Nematus erichsoni Htg. Gelblichweiss, w. d. L 1.46—1.50 X 0.43—0.4. F 16. H 3. Amauronematus forsiusi Ensl. Blassgrinlichgelb, w. d. L 0.96—1.02 X 0.26 —0.29. F 3, 4. H 3. A. vittatus Lep. Grasgriin, w. d. L 0.s8—0.94 X 0.32—0.35. F 15.19. H 3. Nematinus fuscipennis Lep. Weisslich, w. d. L 1.13—1.15 X 0.32—0.35. F 16. H 3—4. 180 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11.1919. N. luteus Panz. Grünlichgelb, w. d. L 1.07—1.10 X 0.37—0.40. FIT. Pteronidea ribesii Scop. Weisslich, w. d. L 1.04—1.08 X 0.30 —0.33. F 9. H 3. P. similis Fors. Blass gelblichgrün, w. d. L 1.49—1.54 X 0.35 — 0.39. F 20. H 3—4. P. nigricornis Lep. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.32—1.37 X 0.25—0.30. F 20. H 4. Pachynematus obductus Htg. Gelb, w. d. L 0.s2—0.ss X 0.31 — 0.34. F 24. H 2—3. Lygaeonematus vesmaeli Tischb. Blass gelblichgrün, b. d. L 1.16—1.20 X 0.33—0.35. F 15. H 3. L. mollis Htg. Weisslich, w. d. L 1.1—1.22 X 0.38—0.42. F PIEN L. pini Retz. Griinlichgelb, b. d. L 0.54—0.56 X 0.33—0.35. F DSL, Pristiphora fulvipes Fall. Blass grünlichblau, w. d. L 0.82— 0.85 X 0.30—0.33. F 24. H 2—3. P. conjugata Dahlb. var. forsiusi Ensl. Blassgelb, b. d. 1.02 —1.09 X 0.35—0.38. F 14. H 3. Micronematus abbreviatus Htg. Weisslich, b. d. L 0.s1—0.ss X 0.32—0.34. F 22. H 2—3. Blennocampini. Pelmatopus fusculus Klug. Gelblichgrau, b. d. L 0.56—0.60 X 0.20—0.23. F 5. H 2. Tomostethus ephippium Panz. Gelblich, b. d. L 0.65—0.68 X 0.23— 0.26. F 17. H 3. T. luteiventris Panz. Weisslich, b. d. L 0.65—0.70 X 0.37—0.38. F 28. H 1—2. Monophadnus geniculatus Htg. Griinlichweiss, b. d. L 0.s0— 0.83 X 0.31—0.33. F 26. H 2—3. M. monticola Htg. Blassgelb, b. d. L 0.96—0.99 X 0.31—0.33. FO. M. pallescens Gmel. Blassgelb, b. d. L 0.95—0.98 X 0.33—0.36. E 235 8EI 034 Blennocampa pusilla Klug. Grauweiss, b. d. L 0.67—0.70 X 0.2—0.30. F 29. H 2—3. 1. II. 1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 181 Scolineura betulae Zadd. Milchweiss, b. d. L 0.58—0.62 X 0.26 —0.2s. F 12. H 3. Entodecta pumilus Klug. Weisslich, d. L 0.4—0.50 X 0.23— 0222 P0253.H01. Fenusa dohrni Tischb. Honiggelb, b. d. L 0.39—0.40 X 0.17 — 0.3. F. 26. H 1—2. F. pumila Klug. Gelblichweiss, b. d. L 0.37—0.39 X 0.16—0.18. F 26. H 1—2. Hoplocampini. Phyllotoma microcephala Klug. Grauweiss, d. L 0.1—0.73 X 0.25—0.26. F 16. H 2. Caliroa aethiops F. Weisslichgrau, b. d. L 0.70—0.74 X 0.32 —0.35. F 27. H 2—3. C. varipes Klug. Milchweiss, b. d. L 0.ss—0.95 X 0.32—0.35. 493-135 Hoplocampa alpina Zett. Weisslich, b. d. L 0.72—0.74 X 0.29 —0.31. F 15. H 2—3. Selandriini. Athalia glabricollis Thoms. Gelblichweiss, w.d. L 0.99—1.02 X 0.43—0.46. F 12. H 3. A. lineolata Lep. var. cordata Lep. Weisslich, w. d. L 0.93 —0.97 X 0.42—0.45. F 12, 13. H 2—3. Selandria temporalis Thoms. Griinlichgelb, b. d. L 0.78—0.36 X 0.4s—0.50. F 27. H 2—3. S. cinereipes Klug. Weisslich, w. d. L 0.76—0.s0 X 0.31—0.34. 15:24... H'22. S. morio F. Gelblich, b. d. L 0.7—0.79 X 0.30—0.34. F 25. H 2. Thrinax mixta Klug. Blass grünlichgelb, b. d. L 0.s8—0.94 X 0.36—0.3s. F 19. H 2—3. Stromboceros delicatulus Fall. Blass gelblichgrün, b. d. L 0.s9 — 0.95 X 0.43—0.4. F 12. H 3. Strongylogaster lineata Christ. Grünlichgelb, w. d. L 0.97— 1.01 X 0.4—0.51. F 19. H 3. S. xanthoceros Steph. Grünlichgelb, w. d. L 1.02—1.06 X 0.43 —- 0.46. F 19. H 3. Pseudotaxonus filicis Klug. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.08 —1.12 X 0.40—0.42. F 16. H 3. 182 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11.1919. Hemitaxonus struthiopteridis Fors. Griinlichgelb, b. d. L 0.s3 —-0.87 X 0.28—0.33. F 15, 24. H 2—3. Eriocampa ovata L. Grauweiss, b. d. L 1.20—1.25 X 0.37—0.40. F 23. H 4. Empria liturata Gmel. Gelblichweiss, b. d. L 0.96—0.99 X 0.33 —0.35. F 30. H 3. E. immersa Klug. Grauweiss, w. d. L 1.04—1.05 X O.44—0.46. F 5..H.3. E. tridens Kon. Blass grünlichgelb, b. d. L 1.19—1.23 X 0.4 — 0.44. F 19. H 3. E. ? mongolica Kon. Weisslichgriin, b. d. L 1.02—1.05 X 0.41— 0.44 F 29. H'3. Allantus calceatus Klug. Weisslich, b. d. L 0.86—0.91 X 0.38 —0.42. F 30. H 2—3. A. cinctus L. Grauweiss, b. d. L 0.93—0.97 X O.41—0.44. F 24. H 3. A. carpini Htg. Weisslich, b. d. L 0.1—0.73 X 0.30—0.33. F 11. H 2—43. A. tener Fall. Blass gelblichgrün, b. d. L 0.73—0.76 X O.40— 0.42. F 25. H 1—2. A. pallipes Spin. Milchweiss, b. d. L 0.90—0.96 X 0.38—0.40. F 26. H 2—3. Taxonus agrorum Fall. Honiggelb, b. d. L 1.12—1.18 X 0.48 — 0.52. F 27. H 3. Ametastegia albipes Fall. Gelblichweiss, b. d. L 0.99—1.02 X 0.4.—0.44. F 12. H 3. Dolerini. Loderus palmatus Klug. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.12—1.15 X 0.338—0.42. F 15. H 3—4. L. pratorum Fall. Blassgrün, w. d. L 0.96—1.01 X 0.28—0.30. F 16. H 3—4. L. vestigialis Klug. Blaugriin, w. d. L 1.08—1.14 X 0.31—0.34. F 23, 29. H 3—4. | Dolerus madidus Klug. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.35—1.44 X 0.45—70.52. F 15. H 4. D. pratensis L. var. mediater Ensl. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.08—1.12 X 0.30—0.32. F 15. H 3. 1. II. 1919. Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 183 Dolerus aeneus Htg. Blassgrün, w. d. L 1.32—1.38 X 0.36—0.39. F 23. H 3—4. D. dubius Klug. Honiggelb, b. d. L 1.44—1.50 X 0.53—0.57. F 23, 29. H 3—4. D. bimaculatus Geoffr. Graugelb, b. d. L 1.27-—1.31 X 0.43—0.47. F 4. H 4. Tenthredinini. Macrophya duodecimpunctata L. Blauweiss, n. d. L 1.43—1.52 x. 0.59—0.61. F 23, 29. H 3—4. M. sanguinolenta Gmel. Blassgrün, w. d. L 1.20—1.26 X 0.40 — 0.45. F 22. H 3. M. albipuncta Fall. Blassgelb, b. d. L 1.08—1.11 X 0O.41—0.43. B/:133, 299513. i M. albicincta Schrank. Blassgelb, w. d. L 1.12—1.19 X 0.42— 0.4. F 23. H 3—4. Pachyprotasis rapae L. Milchweiss, b. d. L 1.20—1.25 X 0.57 —0.62. F 13. H 3. P. antennata Klug. Grünlichweiss, b. d. L 1.32—1.38 X 0.56 —0.60. F 23, 29. H 3. Tenthredopsis excisa Thoms. Weisslich, w. d. L 1.36—1.39 X 0.42—0.43. F 16. H 3—4. T. campestris L. Gelblichweiss, w. d. L 1.46—1.43 X 0.26— 0.29. F 16. H 3—4. Rhogogaster aucupariae Klug. Blass griinlichgelb, w. d. L 1.13—1.16 X 0.46—0.50. F 26. H 3. R. fulvipes Scop. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.02—1.10 X 0.44—0.53. F 19. H 3. R. viridis L. Blass blaugrün, w. d. L 1.50—1.55 X 0.60—0.63. F.307H'3. Perineura rubi Panz. Blass grünlichgelb, w. d. L 1.19—1.21 X 0.44—0.46. F 30. H 3. Tenthredo scrophulariae L. Weisslich, w. d. L 1.35—1.41 X 0.44—0.52. F 23. H 2—3. Tenthredella mesomelas L. Blass gelblichgriin, w. d. L 1.73 —1.78 X 0.63—0.67. F 29. H 3. T. livida L. var. dubia Ström. Grünlichweiss, w. d. L 1.6s— 1.23 X 0.4—0.ss. F 27. H 2—3. 184 Forsius, Zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. 1.11.1919. Litteraturverzeichnis. 1. André, Edm. Species des Hymenopteres d’Europe. Vol. I. 1879. — 2. Peyron, J. Zur Morphologie der skandinavischen Schmet- terlingseier. Svenska Vet.-Akad. Handl. Ny följd. Vol. 44 N:o 1. 1209. — 3. Bengtsson, S. Undersökningar öfver äggen hos Ephe- meriderna. Ent. Tidskr. Vol. 34. S. 271. Uppsala 1913. — 4. Dufo ur, Leon. Recherches anatomiques et physiologigues sur les orthopteres, les hymönoptöres et nävropt&res. Mém. pres. par divers savants ä l’acad. royale des sc. de l’inst. de France. Vol. VII. S. 265. Paris/1841.—5.Meiss- ner, G. Beobachtungen über das Eindringen der Samenelemente in den Dotter II. Zeitschr. f. wissensch. Zoologie. Vol. 6. S. 282. 1855. — 6. Leuckart, R. Ueber die Micropyle und den feineren Bau der Schalenhaut bei den Insekteneiern. Archiv für Anatomie etc. (Müller). S. 90. 1855. — 7. Korschelt, E. Zur Bildung der Eihüllen, der Mik- ropylen und Chorionanhänge bei den Insecten. Nova Acta Acad. Leop. Carol. Vol. LI. S. 181. Halle 1887. — 8. Gross, J. Untersuchungen über die Histologie des Insektenovariums. Zool. Jahrb. Abt. f. Anat. Vol. 18. Jena 1903. S. 72. (Litteratur). — 9. Baer, W. Beobachtungen an Lyda hypotrofica Htg, Nematus abietinus Chr. etc. Tharander Forstl. Jahrb. Vol. 53. 1903. — 10. Beijerinck, M. W. Über das Cecidium von Nematus capreae auf Salix amygdalina. Bot. Zeit. Vol. 46. 1888. — 11. Magnus, W. Die Entstehung der Pflanzengallen verursacht durch Hymenopteren. Jena 1914. — 12. Enslin, E. Blattwespengal- len. Int. Ent. Zeitschr. Guben 1916. (Sep.). — 13. Enslin, E. Die Tenthredinoiden Mitteleuropas. Vol. I—VIII. Berlin 1912—1918. — 14. Enslin, E. Die Blatt- und Holzwespen (Schröder, Die Insekten Mitteleuropas insbesondere Deutschlands. Vol. III.).; Stuttgart 1914. (Litteratur). Kurze Notizen finden sich z. B. in: Borries, H. Naaletraeer- nes Bladhvepse. Kjöbenhavn 1886. (Sep.). — Cushman, R. A. Notes on the peach and plum slug. U. S. Dep. of Agricult. Bull. N:o 97. Part V. 1911. — Eckstein, K. Zur Biologie der Gattung Lyda. Zool. Jahrb. Vol. V. 1890. (Sep.). — Foster, S. W. The cherry fruit sawfly. U. S. Dep. of Agricult. Bull. N:o 116. Part III. — Ratzeburg, J TKO. Die Forstinsecten. Vol. III. — Severin, H. H. P. and H. C.M. Ana- tomical and histological Studies of the female reproductive Organs of the american Saw-fly Cimbex americana Leach. Ann. Ent. Soc. of Amer. I. P. 87. 1908. (Litteratur). — Snellen van Vollenhoven, S. C. De inlandsche Bladwespen. Mötet den 8 mars 1919. 185 Mötet den 8 mars 1919. Till inhemska medlemmar af Sällskapet invaldes artist M. Karppanen i Haminanlaks och magister P. Ylönen i Björneborg (båda föreslagna af professor E. Reuter). Ylioppilas Yrjö Wuorentaus selosti järvissämme yleisenä tavattavan fytoplankton-lajin Ceratium hirundinella'n O. F. M. esiintymistä meillä. Esittäjän laatiman, lajin löytö- paikkoja osoittavan kartan mukaan puuttuu C. hirundinella useimmista Pohjanmaan ja Keski-Suomen järvialueiden väli- sen vedenjakajaseudun vesistä. Tämä johtunee näiden vesien vähäisestä ravintopitoisuudesta, mitä myös todistaa alueen järvien planktonlajien vähälukuisuus verrattuna maamme muiden järvien planktoniin. Amanuens Wolter Hellen demonstrerade En för faunan ny representant för parasitstekelsläktet Gonatopus. Arten i fräga, G. bicolor Haliday, tillhör undersläktet Dicondylus. Tidigare känd endast frän England, hade den är 1910, den 8 juni, insamlats i Gamla Karleby (Om) pä sandstrand av kurator Y. Wuorentaus. Tillförene äro frän värt omräde av släktet kända fem arter (enl. J. Sahl- berg, rActa So F. Fl: Fenn.,33,;,N:o. 7,1910), Släktet Gonatopus hör till fam. Anteonidae (eller fam. Bethylidae subfam. Anteoninae), som har ansetts utgöra en förbindelselänk mellan gaddsteklarna och den parasitiska gruppen Proctotrypoidea. Gonatopus-arterna, av vilka från Europa endast honor äro kända, ha ett karakteristiskt myr- liknande utseende, men skiljas lätt frän alla vinglösa former genom framtarsernas säregna byggnad. Ä dessa äro näm- ligen klorna starkt förlängda och bilda en täng, vars bägge skänklar äro rörliga mot varandra och pä insidan försedda med lameller och borst pä ett för varje art mycket karak- teristiskt sätt. I regeln kan en Gonatopus-art igenkännas enbart pä tängens byggnad, och av denna kan man även sluta sig till, hos vilken cicadarie-familj den ifrägavarande 186 Hellen. — Fabritius. 8. III. 1919 arten söker sina offer. Gonatoperna leva nämligen såsom larver ektoparasitiskt på stritar. Gonatopus-arterna äro mycket sällsynta i Europa; från Finland föreligga i Universitetets samlingar endast 21 exx. Däremot synas de i Australien vara rätt vanliga och äro här av en viss nationalekonomisk betydelse såsom förstö- rare av för sockerröret skadliga stritar. Genom en austra- lisk forskare Perkins, som påstår sig hava sett 15,000 Gonatopus-exx., har man erhållit utmärkta skildringar av ifrågavarande insekters levnadssätt. Då Gonatopus-honan får tag i en cicadarielarv, griper den med den ena tången lar- ven i nacken, medan den med den andra klämmer ihop dess bakben. Därpå skjuter den med sitt stålvassa äggläggnings- rör ett eller flere ägg in i larvens kropp, en procedur som kan vara i flere minuter. När larven ånyo blivit fri, hop- par den muntert omkring som om ingenting hänt. Efter 3—4 dagar uppstår å det stungna stället, vanligen bak- kroppen, en ljus ansvällning, som efter ett par veckor för- vandlas till en mörk, äggformig kropp av ett par mm längd. Nu tynar offret långsamt av, och när det dött, brister den påsformiga utväxten, och parasitlarven kryper fram. Denna förtär nu värddjuret så när som på kitinskalet, tillväxer härunder ansenligt och uppsöker slutligen ett undangömt ställe och spinner omkring sig en kokong. Efter att hava övervintrat kommer den så om våren ut som imago. Doktor Reinh. Fabritius demonstrerade Några an- märkningsvärda smäfjärilar från Finland. 1. Metriostola vacciniella Z. Funnen af lyceist Kar- vonen i Thusby den 18 juli 1918. Arten torde likasom de följande fyra vara ny för Finland. Tidigare är den känd frän norra Tyskland och Livland. 2. Phaulernis dentella Z. Päträffades af mig den 8 juli 1916 i Impilaks socken ej längt frän kyrkan i kanten af en naturlig, blomsterrik ängsbacke. Fjärilen uppgifves af Spu- ler frän Tyskland, Schweiz, Österrike, Galizien, England och 8. III. 1919. Fabritius, Anmärkningsvärda smäfjärilar. 187 med ? frän Sverige. Säsom larvens näringsväxt nämnes bl.a. Angelica silvestris. 3. Elachista trapeziella Stt. 1 ex. taget af mig den 20 juli 1904 på en gräsrik gårdsplan invid stranden af Södra viken i Ekenäs stad. Fjärilen angifves af v. Heinemann, Staudinger och Spuler endast för mellersta Tyskland, Österrike, Schweiz och England. Såsom larvens närings- växter uppgifvas Luzula pilosa och L. albida, hvilken först- nämnda med stor sannolikhet förekom på fyndplatsen, ehuru min uppmärksamhet ej riktats därpå. 4. Lithocolletis betulae Zell. Äfven denna art påträffa- des af mig i endast 1 ex. den 26 juni 1916 å Haminanlaks egendom i Kuopio socken i ung, gles löfskog i kanten af gammal björkskog. Arten uppgifves af Staudinger från mellersta och norra Europa; v. Heinemann uppgifver den såsom sällsynt. Larvens näringsväxt är såsom namnet angifver björk. 5. Lithocolletis connexella Zell. Den 2 och 8 juni 1917 infångades af mig två väl bibehällna exemplar af denna karakteristiska art på Byön utanför Sandögård i Bromarf skärgård. Båda exemplaren uppskrämdes från några enstaka alar växande midt i ett snår af låga, afbetade småvidearter i en för årtionden tillbaka odlad dalsänka. Ön, ehuru ber- gig, företer i dalgångarna en yppig och rik vegetation, där flertalet af våra ädlare trädslag förekommer allmänt. Fjä- rilen i fråga uppgifves af Staudinger förekomma i Hol- land, Tyskland, Schweiz, Österrike, Kärnthen, Galizien och Dalmatien. Äfven om denna art anmärker v. Heinemann „ziemlich selten“. Larven uppgifves hålla till å Salix-arter, asp och björk. 6. Såsom en ny fyndort för en tidigare hos oss endast från Åland känd liten vacker fjäril, Hypsopygia costalis F., vill jag nämna Bromarf, tillsvidare den enda ort på fasta Finland, där arten blifvit observerad. Den infångades där- städes den 5 augusti 1915. 188 Sauli, Pari vehnän ja rukiin risteytymää. 8.14. 1919; Maisteri J. O. Sauli esitti: Pari vehnän ja rukiin ris- teytymää. Näytettävänäni on pari harvinaista risteytystä, jotka viime kesänä (1918) löysin vehnän seasta Keskusosuusliike Hank- kijan koeasemalla Tammistossa Helsingin pitäjässä. Ne ovat vehnän ja rukiin risteytyksiä. Toinen on vaalean vihneettömän syysvehnän (Triticum vulgare muticum albidum) ja syysrukiin (Secale cereale) ris- teytys. Syysvehnä, josta esillä oleva näyte tavattiin, oli edellisenä kesänä kasvanut koeruudulla rukiin vieressä. To- denmukaisesti on ruisruudulta siitepölyä kulkeutunut veh- nälle ja silloisten kauniiden ilmojen vallitessa on siitos hel- posti tapahtunut. Varmasti on useampia kukkia hedelmöit- tynyt, koska tällaista sekalajia löysin neljä yksilöä. Merkille panin, ettei muissa vehnälinjoissa, jotka kesällä 1917 kas- voivat edellämainitun vehnän vieressä koeruuduilla lähellä ruisruutuja, löytynyt tällaisia risteytyksiä. Kaikki löytämäni yksilöt olivat aivan steriilejä, eikä yhdessäkään tähkylässä näkynyt siemenen alkuakaan. Pari torajyvää vain oli kasvanut esille. Sekasikiö muistuttaa enemmän vehnää kuin ruista. Sillä on rukiin pitkä olki, joka kuitenkin on tukevampi kuin yleensä rukiilla. Tähkän alla on olki hyvin villainen, joka viittaa siihen, että isäpuo- lena on mahdollisesti ollut eräs Petkusrukiin linja, jolla oli huomattavasti villaisempi olki tähkän alta kuin maatiaisruis- linjalla, joita myös kasvoi lähettyvillä. Tähkä on pitkä, hoikka kuten rukiilla, mutta muistuttaa kuitenkin vehnän tähkää enemmän kuin rukiin, etupäässä siitä syystä, että tähkylät ovat monikukkaisia ja kaleet sekä halpeet leveitä melkein kuin vehnällä. Kaleet ovat kuitenkin huomattavasti pitempiä ja kapeampia kuin vehnän kaleet. Toinen näytettävänä oleva sekalaji on kaiken toden- näköisyyden mukaan kevätvehnän ja kevätrukiin risteytys. Äitipuolena on ollut aikainen pienikasvuinen maatiaisvehnä itä-Suomesta ja isäpuolena tavallinen kesäruis, joka kesällä 1917 kasvoi koeruudulla kevätvehnien vieressä. Se muis- tuttaa paljon edellistä risteytystä, mutta on paljon hennompi MTTII. 1919. Sauli, Pari vehnän ja rukiin risteytymää. 189 ja pienempi, johtuen varmaankin siitä, että kummatkin van- hemmat ovat sangen hento-olkisia ja pienitähkäisiä. Tämä on myöskin aivan steriili kuten edellinenkin. Huomattava on, etteivät suinkaan kaikki vehnän- ja ru- kiin risteytykset ole steriilejä. Kirjallisuudessa mainitsee A. St. Wilson!) 1875 ensikerran tällaisesta, tosin keino- tekoisesta risteytyksestä, joka oli steriili, mutta v. 1882 mainitsee Carmen?) saaneensa vehnärukiin, joka teki sie- meniä. Rimpaun?) onnistui v. 1888 risteyttää saksil. rus- kea maatiaisvehnä Schlaustedterrukiilla. Sekalajia, joka oli fertili, viljeli hän edelleen ja sai siitä lopulla konstantteja jälkeläisiä. Hän jakoi siemeniä useille henkilöille, ja niin on tämä Rimpaun vehnäruis levinnyt laajalle; olenpa nähnyt sitä täällä Suomessakin. Se muistuttaa paljon vehnää, mutta kukkii avonaisin kukin kuten ruis. Myöhempinä vuosina ovat useat tiedemiehet ja kasvinjalostajat toimittaneet täl- laisia risteytyksiä ja ovat toiset saaneet hedelmällisiä jälke- läisiä. Näin tällaisen muutamia vuosia sitten etelä-Ruotsissa, Weibullholmassa, missä sitä kasvatettiin jalostustarkoituksessa. Kaikki ne kuitenkin lienevät olleet keinotekoisia ristey- -tyksiä. Sangen harvinaisia lienevät sensijaan esittämäni luonnonristeytykset. Merkillinen sattuma, että samana ke- sänä löysin kaksi tällaista sekalajia, joista toinen oli syys-, toinen kevätviljan kesken tapahtunut. Siihen lienee vaikut- tanut sangen lämmin ja kuiva kesä, jolloin vehnät kukkivat hyvin avonaisin kukin ja rukiin siitepölyä lenteli runsaasti niille. Tosin oli jonkun päivän ero syysvehnän ja syysru- kiin kukinnalla, mutta kummallakin lajilla on aina joku määrä sellaisia tähkiä, jotka syystä tahi toisesta kukkivat samoihin aikoihin, varsinkin kuivina kesinä, joten ristisiitos voi olla mahdollinen. Mainitun aikaisen kevätvehnän ja kevätrukiin kukinta-aika sattui kyllä kummallakin melkein samoihin ai- koihin. 1) Markelanes Express 31. März 1875. Fruwirthin: Die Züchtung der landwirtschaftlichen Kulturpflanzen p. 144, 1907, mukaan. 2 Rural, New Yorker, 1885. Fruwirthin mukaan. 3) C. Fruwirth: Die Züchtung d. landw. Kulturpfl., 1907, p. 144. 190 Sauli. — Krogerus. 8: IE SIE Tämän yhteydessä voinen mainita, että kesän 1917 jäl- jiltä löysin Tammistossa muitakin harvinaisia risteytyksiä itsesiittoisten laatujen kesken. Niinpä tapasin pari ohraris- teytystä, joista huvittavana harvinaisuutena mainitsen Hor- deum vulgare trifurcatum X. Hord. distichum nutans-risteytyk- sen. F, muistuttaa Hord. dist. trifurcatum’ia, mutta vihne on venynyt paljon pitemmäksi kuin yleensä frifurcatum-muun- noksilla on tavallista. Rektor Rolf Krogerus redogjorde för lakttagelser rörande skalbaggsfaunan i ekstubbar och döda ekstammar i sydvästra Finland. Vid en exkursionsresa, som jag den 10—13 juli 1918 i sällskap med professor J. Sahlberg och magister U. Saalas företog till Runsala ö vid Äbo, var jag i tillfälle att göra nägra iakttagelser angäende insektfaunan i de stubbar och döda stammar av ek, som funnos i ekdungarna därstädes. Man måste ur entomologisk synpunkt beklaga, att alla sådana döda rester av öns ekbestånd med så stor omsorg bortskaffas, ty de visa sig hysa en synnerligen intressant insektvärld, i vårt land begränsad till ett obe- tydligt område. Det vore i hög grad önskvärt, att någon del av ekbestånden på Runsala kunde undandragas den ur parksynpunkt annars nog så behövliga vårdande handen, varigenom bereddes vissa sällsynta och för de levande trä- den ofarliga insektformer en fristad, utan vilken de hos oss hotas av säker undergång. Detta vore måhända en fråga, uti vilken de nya akademierna i Åbo kunde skrida till ini- tiativ. En undersökning av det fåtal stubbar och döda stammar, som vid tidpunkten för vår exkursion fanns på ön, gav emellertid vid handen, att flere av de skalbaggar, som fordom tagits här, men på lång tid icke återfunnits, ännu fortleva på för dem lämpliga ställen. 1. Vid undersökning av murkna stubbar, dels med såll, dels på annat sätt, iakttogos följande arter. Scraptia fuscula Müll. Denna hos oss icke tidigare an- träffade art av gruppen Heteromera är intressant genom sin 8. III. 1919. Krogerus, Skalbaggar i ekstubbar och ekstammar. 191 systematiska ställning mellan famiijerna Melandryidae och Mordellidae, till vilken senare familj den vanligen föres. Arten är känd frän ekomrädena i Mellan-Europa ända till Kurland och i södra Sverige. Pä Runsala anträffades 5 exemplar, dels flygande omkring eller krypande pä stub- barna, dels genom sällning av den murkna trämassan; ett exemplar erhölls genom sällning i ett bo av Formica rufa, byggt omkring en ekstubbe. (U. Saalas, ipse.) Pentaphyllus testaceus Fabr. Talrika larver och imagi- nes erhöllos genom sällning av stubbmaterial. Dorcatoma chrysomelina Sturm. Förekom ymnigt uti och uppä stubbarna. Pä eftermiddagarna svärmade arten talrikt omkring desamma. Stora mängder larver och puppor iakttogos i trämassan. Lyctus linearis Goetze. 3 exx. krypande pä stubbar (U. Saalas, ipse). Agrilus elongatus Hbst. Flere exemplar infängades me- dan de i solskenet flögo omkring stubbarna och slogo sig ned uppä desamma. I döda ekstammar iakttogos flere lar- ver av en Agrilus-art, sannolikt denna. Throscus brevicollis Bonv. Vid hävning bland gräs in- vid en stubbe päträffade jag ett exemplar av denna art. Hellwig uppger att larven lever i murken ek. I stubbarna byggde och bodde talrika exemplar av acu- leaten Stigmus solskyi Moraw. 2. I torra, men icke murkna ekstammar anträf- fades även mänga intressanta arter. Scolytus intricatus Ratz. förekom ganska ymnigt i äldre och yngre, döda grenar av ek. Platynotus arcuatus L. Av denna prydliga art togos 10 exemplar (U. Saalas, ipse) flygande och krypande i solskenet pä ekstammar ä Äbo bätvarv. Enligt uppgift av herr Z. Westin voro dessa stammar fällda & Runsala. I stammarna bodde jämväl talrika larver av arten. Mesosa myops Dalm. Av denna art fann jag ett exem- plar den 12 juli pä en torr, pä marken liggande ekstam. I dylika stammar funnos flere larver av samma art. Magister 192 Mötet den 5 april 1919. U. Saalas fann dessutom ett antal puppor, av vilka 3 se- nare på sommaren utvecklades till imagines. Exocentrus lusitanus L. Ett exemplar den 12 juli på torr ekstam (ipse). 3. Till de skalbaggar, som bebo murkna ekstubbar, vill jag ännu räkna följande, vilka anträffades på blommor av Aegopodium podagraria och Ulmaria pentapetala i ekdun- garnas gläntor och vid deras kanter. Larverna till dessa arter leva med största sannolikhet i sådana stubbar, vilket också, åtminstone i fråga om de två senare arterna, fram- hålles av olika auktorer (t. ex. Reitter, Fauna germanica). Leptura sexguttata L. (3 exx., U. Saalas, ipse). Typocerus attenuatus L. (5 exx., U. Saalas, ipse). Cetonia marmorata Fabr. (1 ex., ipse). Mötet den 5 april 1919. Till inhemsk medlem af Sällskapet invaldes doktor A. von Bonsdorff i Nummela (föreslagen af professor J. A. Palmén). Till publikation anmäldes: John Lindén, Bidrag till kännedomen om vegeta- tionen och floran i Enontekis Lappmarks björk- och fjäll- region. Paavo Nederström, Die jetzt aus Finnland be- kannten Tardigraden. För främjande af exkursionsverksamheten sommaren 1919 utgåfvos efter ansökan och på förord af Besty- relsen reseunderstöd ät följande personer: lära- ren, pastor O. Kyyhkynen för växtgeografiska under- sökningar i norra Savolaks samt Kajana-Österbotten 600 mark; magister Åke Laurin för fortsatta växtgeografiska studier i mellersta Österbotten 600 mark; forstmästaren fil. Macher. er KU ARDEN 1 KIEN er u Vr TR pe vd Mi ho 1907 7 m n al r ja 4 4 EN U F ir Mötet den 5 april 1919. 193 kand. A. L. Backman för floristiska och växtpaleontolo- giska exkursioner i mellersta Osterbotten 300 mark; student - Mauno Kotilainen för ekologiska moss-studier i olika delar af landet, främst norra Savolaks, 800 mark; student 0. Eklund för botaniska studier i Korpo skärgård 400 mark; student B. Pettersson för botaniska studier i mellersta Österbotten 600 mark; doktor I. Hortling för ornitologiska studier i: Nyland 400 mark; samt student Hä- kan Lindberg för entomologiska, speciellt hemipterolo- eiska studier på Åland 500 mark. På förslag af doktor R. Forsius beslöt Sällskapet genom de dagliga tidningarna till naturforskares och natur- vänners! kännedom bringa den fond Sällskapet vid sam- manträdet den 1 sistvikne februari stiftat till hugfäs- tandet af Sällskapets för landetsfrihetfallna medlemmars minne. Lektorn filosofiedoktor Hjalmar Hjelt framlade den nyss ur trycket utkomna volym V af verket Conspectus Florae Fennicae, omfattande familjerna Rosaceae-Solanaceae och utgörande 41:sta tomen af Sällskapets Acta. Å Säll- skapets vägnar uttalade ordföranden till doktor Hjelt en lyckönskan till fullbordandet af denna nya del af det mo- numentala verket. Tomens pris fastställdes till 20 mark. Å fru L. Lindéns vägnar öfverlämnades till Sällska- .pets arkiv genom filosofiedoktor Hj. Hjelt ett större ma- terial botaniska anteckningar, hänförande sig flertalet till Enontekis Lappmark och utgörande förarbeten till framlidne seminariidirektor John Lindéns arbete ,, Bidrag till känne- domen om vegetationen och floran i Enontekis Lappmarks björk- och fjällregioner*, öfriga till Kaskö—Kristinestad- området samt till ballastvegetationen i Åbo. Anteckningarna från Kaskö— Kristinestad bestyrka den gängse uppfattningen om florans i dessa nejder artfattigdom; så äro exempelvis Viburnum opulus och Lonicera xylosteum icke af Lindén anträffade inom området. Endast å hafsstränderna råder en rikare flora. Anteckningarna från Åbo belysa de till- fälliga arternas förekomst under olika år. — Med beklagande 13 194 Elfving. — Abt. 2785, IV: 101958 omnämnde dr Hjelt, att ett häfte anteckningar från Lap- ponia tulomensis ej återfunnits bland direktor Lindens ; efterlämnade papper; enligt uppgift af fru Linden hade det med all sannolikhet varit utlänadt vid direktor Lindens - fränfälle. = Professor Fredr. Elfving utvecklade i ett föredrag - särskilda, dels biologiska dels växtgeografiska synpunkter . till förstäendet af Vära vattenväxters utbredning. Denna utbredning fann föredragaren i stort sedt:stä i otvifvelak- tigt samband med landets geologiska utveckling. Nu före- liggande uppgiftsmaterial är emellertid icke tillräckligt för a ett fullgodt klarläggande af detaljerna i utbredningen och - dess grunder. Föredragaren önskade därför till botaniskt intresserade personer rikta en uppmaning att biologiskt och ] geografiskt beakta, insamla och till Museum insända exem- plar af hithörande arter; i all synnerhet vore närmare upp- gifter rörande utbredningen af Nymphaea alba och Pota- mogeton lucens önskvärda. 2 Professor Elfvings föredrag föranledde en längre dis- kussion, hvarunder uttalanden afgäfvos af doktor H. Lind- berg, professor A. Luther samt doktor E. Häyren. > Ylioppilas Kurt Abt esitti: Zur Farbe der Larven und 4 Kokons der Pristiphora pallipes Lep. j Die Larven der schwarzen Stachelbeerwespe (Pristi- phora pallipes Lep.), die auf verschiedenen Ribes-Arten le- ben, sind für das blosse Auge einfarbig grün, variieren aber in verschiedenen Nuancen von dunkelgrün bis blassgelb. Diese Variabilität der Farbe scheint in enger Verbindung mit den Farben der zum Futter dienenden Blätter zu ste- ' hen, indem man gelbliche Larven an gelblichen und dun- = kelgrüne an dunkelgrünen Blättern u. s. w. findet. Öfters sind die Farben der Larve und der Blätter so übereinstim- mend, dass es schwierig ist, die Larven auf dem Blattrande — zu entdecken. Wenn man nun die Larve von einem grü- nen Blatt auf ein gelbes setzt, um die Anpassungsfähigkeit J 5. IV. 1919. Abt, Larven- und Kokonfarbe bei Pristiphora pallipes. 195 Je 5 der Farbe der Larve an die des Futterblattes zu prüfen, > so findet man, dass die grüne Farbe der Larve innerhalb eines Tages in eine gelbliche iibergeht. Diese gelbliche Larve "wird wieder grün, wenn man sie von neuem auf ein grünes Blatt überträgt. Diese Farbenveränderungen beruhen auf dem Farbstoff des Futters, nämlich dem Chlorophyll und Xanthophyll, die durch die Darmzellen in die Blutlymphe der Larve eindringen. Diese ist Trägerin der Farbe der Larven, - während die Kutikula unpigmentiert und beinahe durch- schimmernd ist. So leicht die Farbstoffe der Nahrung in den Körper iibertreten, so leicht und rasch werden sie somit wieder ausgeschieden. Das bestätigten auch Versuche mit Futter, das in Eosin oder Karmin gefärbt war. Die Lar- ven färbten sich um so stärker hellrot, je stärker das Futter gefärbt war. Setzt man solche rotgefärbte Larven wieder auf ein grünes Blatt, so sind sie schon am folgenden Tag wieder grün. Die Kokons ‘dieser Blattwespe sind entweder gelblich- weiss oder dunkelbraun in verschiedenen Nuancen. Diese verschiedene Färbung hängt in erster Linie von der Feuch- tigkeit ab. In einem feuchten Raum oder auf einer nassen — Unterlage werden die Kokons braun, und zwar um so dunkler je grösser die Feuchtigkeit ist. Hier scheint die Farbe der Umgebung keine Wirkung auf die Farbe des * Kokons auszuüben, denn dieser wird selbst in einem ganz weissen Raum braun, wenn es nur genügend feucht ist. Auch in völliger Dunkelheit reagieren die Kokons gegen die - Feuchtigkeit wie am Tageslicht. Die fertigen gelblichweissen Kokons werden nachträglich braun wenn man sie mit Was- ser bespritzt. Eine von denselben Ursachen bedingte Far- benvariation der Kokons scheint nicht selten bei Blattwespen zu sein, deren Kokons in der Regel braun oder schwarz- braun sind. Bei einigen Arten, wie z. B. bei Cimbex femo- ralis, Lophyrus pini, Trichiocampus viminalis und Pteronus salicis, findet man oft neben den dunklen auch heller- gefärbte Kokons. Eine analoge Farbenvariation wurde schon früher bei A u er TEE ne få a a jä er % I 4 2% - » LUT OPT Ca a" MMO vää 196 Abt. — Sydänheimo. 55. IV. 1919. einigen Bombyciden-Kokons beobachtet. Bei Bombyx la- nestris hat Federley den Farbenunterschied auf Feuchtig- keit zurückgeführt. In der früheren aber zum Teil auch in der späteren Litteratur wird eine solche Farbenvariation der Kokons irrtümlich als Schutzfärbung erklärt, indem man annimmt, dass die Kokons an die dunklere oder hellere Färbung der Umgebung angepasst sein sollten. Ylioppilas Martti Sydänheimo jätti julaistavaksi: - Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. M 1. Turdus iliacus L. Kolthoff & Jägerskiöld (Nordens Fåglar) eivät luule rastaitten pohjoismaissa tavalli- sesti kehittävän kahta pesuetta yhtenä kesänä, kuten usein väitetään. Mainitussa teoksessa selitetään usein todettu pe- | sien eriaikaisuus siten, että ensimäinen pesä tavalla tai toi- = sella on tuhoutunut, ja lintu senvuoksi ollut pakoitettu munimaan uudelleen; tämän pitäisi ilmetä siitä, että rastaat uudestaan muniessaankaan muka eivät pitkitä laulamistaan myöhempään kesään, kuten tekevät sellaiset linnut, joiden varmasti tiedämme kehittävän useampia pesueita samana 4 kesäkautena. Punasiipirastaan väittää kuitenkin Th. Ren- vall (Meddel. 32, 1906, siv. 55) pesivän kaksi kertaa ja sa- maan suuntaan käyvät minunkin havaintoni. Kesällä 1918 3 löydettiin Tuusulan pit. Ylä-Keravan kylästä kaksi pesää samasta metsästä läheltä toisiaan, edellinen 17. VI. (4 myöh. 5 munaa), jälkimäinen 19. VII. (4 munaa). Kumpikin pesä oli rakennettu kannoille n. 1 metr. korkeudelle maasta. Edellinen pesue kehittyi normaalisesti. Linnut hautoivat ; munat poikasiksi ja ruokkivat poikaset lentokykyisiksi. Vii- - meinen poikanen kuoriutui 30. VI. Lähdettyään pesästä oleskelivat poikaset vanhempineen vielä jonkun aikaa sen - lähistöllä. Sitten ne katosivat, ja pari päivää myöhemmin löydettiin jälkimäinen pesä. Pesien kehitystä seuratessani tulin vakuutetuksi, että molemmat kuuluivat samalle lintu- parille. Käsitystäni tukee se, että punasiipirastas on pesi- vänä Ylä-Keravan kylässä sangen harvinainen, ja että kysy- myksessä olevasta metsästä en aikaisempina kesinä ole vielä k j 5. IV. 1919. Sydänheimo, Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. 197 koskaan löytänyt punasiipirastaan pesää. Myöskin pesien — temporärinen suhde soveltuu tähän selitykseeni. Kolthoff & Jägerskiöld'in selitys taas oikeuttanee suorastaan todistuk- sen arvoisena pitämään sitä seikkaa, että jälkimäisen pesän — lähettyviltä kuului normalista punasiipirastaan laulua iltaisin pitkin kesää — viimeksi 7. VIII. Mainittakoon, että poika- set jättivät pesän juuri näinä päivinä. Johtopäätös havainnoistani on siis se, että ainakin puna- siipirastas toisinaan saattaa kehittää saman kesän kuluessa kaksi pesuetta täysin valmiiksi, ja että siis myöhemmän pe- sän laatiminen ei ehdottomasti edellytä aikaisemman pesän tuhoutumista. 2. Sylvia atricapilla (L.). Tämän harvinaisen kerttu- lajin pesän löysin 15. VI. 18 tiheästä, nuoresta näreiköstä — Ylä-Keravan kylässä. Todennäköisesti pesi lintupari sa- massa näreikössä jo edellisenä kesänä, koska näin ö ja 2 siellä useasti alkukesällä. Löytämäni pesä sijaitsi pienessä kuusessa 110 cm kork. maasta ja sisälsi 5 jokseenkin vah- vasti haudottua munaa. 20. VI. oli pesässä vielä munat, mutta 24. VI. pienet poikaset. Nämä lensivät minun nähteni pesästä jo 30. VI. Br. Altum*'in väite (Forstzoologie, II, > Vögel, Berlin 1880), että mustapääkertun poikaset jät- tävät pesänsä keskenkasvuisina, piti täysin paikkansa. — Pesä oli rakennettu niin harvaksi, että munat kuulsivat pohjan läpi; ulko-osa oli kyhätty hienoista kuusen- oksista ja heinistä, sisäosa vuorattu runsailla jouhilla ulompien rakennusaineiden siteenä oli paikoin käytetty pumpulimaisiksi pikkukohoiksi punottua hämähäkin seit- otiä. Pesän rakenne lienee ollut tavallisuudesta poik- keava, päättäen siitä, että ,Suomen Luurankoiset“ ja „Retkeilyfauna“ mainitsevat rakennusaineina käytettävän yksinomaan heiniä. Jälkim. teoksen mukaan pitäisi pesän sitäpaitsi olla ,kyhätty tiivisrakenteiseksi*, siis vallan päin- vastoin kuin minun tutkimani pesä. 14. VII. 18 varhain aamulla kuulin viimeisen kerran mustapääkertun kirkassävelistä laulua. Tätä ennen en lau- lua ollut kuullut ainakaan kolmeen viikkoon. Tämä myö- * häinen laulanta saa todennäköisesti selityksensä siitä että De n. > FE, veg =. . - u) Ws 6-0) JA 198 Sydänheimo, Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. 5. IV. 1919. kysymyksessä olevana aamuhetkenä juuri oli satanut. Al- tum nimittäin mainitsee mustapääkertun enemmän kuin. minkään muun linnun laulavan juuri sateen aikana ja | he 1 sen jälkeen. Olen löytänyt useita keskentekoisia kerttujen pesiä pie nistä kuusista sekä yhden matalasta Salix depressa- pensaasta. Kranck kertoo (Acta XV, N:o 4, 1898) löytäneensä kes- keneräisiä, käyttämättömiä lehtokertun pesiä, ja Kolthoff & Jägersköld’in mukaan on sekä lehto- että harmaa- kertun uroksilla tapana rakennella pesiä, jotka naarat taval-- lisesti hylkäävät. Mitä minun löytämiini tämäntapaisiin pesiin tulee, olisin taipuvainen ainakin yhtä niistä pitämään musta- pääkertun laatimana. Tämä pesä sijaitsi matalassa kuusessa samassa näreikössä kuin aikaisemmin mainittu käytän ollut mustapääkertun pesä. 3 3. Aegithalus caudatus (L.). Parvia havaittu tammi- ja maaliskuussa sekä loka- ja marraskuussa 1913 ja kerran tammikuussa 1915. X 4. Fringilla montifringilla L. 26—31. XII. 15 oleskeli. Keravan Koivulassa härkäpeipponen, joka söi siemeniä lu meen tippuneista pihlajanmarjoista. Johtuen runsaasta pih- lajanmarjasadosta talvella 1915—1916 ei härkäpeipposen talvehtiminen silloin liene ollut aivan harvinaista. Viittaan I. Hilden'in tekemään aivan samanlaiseen havaintoon Hel- singin Korkeasaarella 31. XII. 15 (Luonnon Ystävä, 1910 siv. 33). | 5.- Carduelis carduelis (L.). 18. Il. 18 näin 2 kpl. Pai- jalan kylässä syömässä takiaisista pähkylöitä. 6. Oriolus galbula L. 3. VII. 17 näin ja kuulin 2 kil korkeissa koivuissa Ylä-Keravan kylässä. Linnut poistuivat. kaakkoon päin. Bi 7. Nucifraga caryocatactes (L.). 3 kpl. näin metsässä . Ylä-Keravan kylässä 8. IX. 14 (vrt. Luonnon Ystävä, 1914, siv. 232). KE 8. Lanius excubitor L. 2 kpl. nähtiin Ylä-Keravan kylässä 15. X. 17 (lyseol. A. Sydänheimo). M E N © 5. IV. 1919. Sydänheimo, Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. 199 | 9. Muscicapa L.-lajeista. Paarmalintujen suhteen olen todennut kaksi tapausta eräästä lintuihin nähden harvinai- sesta tai ainakin vähän tunnetusta ilmiöstä: pesän omistaja siirtää vaaran uhatessa pesän munat tai poikaset uuteen turvatumpaan pesään. Toinen kyseenalaisista tapauksista koskee harmaata paarmalintua, M. grisola L. 5. VI. 12 löysin aidanraosta harm. * paarmalinnun pesän, jota omistajat parhaillaan rakensivat. = 9 p:nä ilmestyi ensimäinen muna, ja tämän jälkeen munittiin joka päivä uusi muna, kunnes pesässä 13 p:nä oli tavallinen määrä, 5 munaa. Mutta 14 p:nä olivat kaikki munat hävin- neet pesästä. 18 p:nä näytettiin minulle uusi harm. paarma- linnun pesä, jossa oli 5 munaa, ja joka sijaitsi kuusen ra- ossa n. 40 metr. etäisyydessä aikaisemmasta pesästä. Olen - vakuutettu, että molemmat pesät omisti sama lintupari, ja että pesän omistajat levottomina taajoista pesällä käynneis- täni olivat rakentaneet uuden pesän ja siirtäneet munat sinne. Otaksumaani tukee ensinnäkin se, että kaksi harm: paarmalintu-paria tuskin suostuisi rakentamaan pesiään näin lähelle toisiaan, toiseksi se, että molempien pesien munat oli munittu aivan samaan aikaan. Munien hautominen kes- tää harm. paarmalinnulla yleensä jotenkin täsmälleen 2 viik- koa. Kun jälkimäisen pesän poikasista ensimäiset kuoriu- tuivat 28. VIL, niin saadaan, vähentämällä tästä hautomisajan 2 viikkoa, 14. VI. eli jotenkin täsmälleen se päivä, jona * hautomisen piti edellisessä pesässä alkaa; viimeinen muna- han munittiin edellisenä päivänä. Edellisessä pesässä ei myöskään sen tyhjennyttyä ollut huomattavissa mitään väki- vallan merkkiä. Toinen tapaus koskee mustankirjavaa paarmalintua, M. atricapilla L. 11. VI. 13 löysin koivun kannon kolosta pesän, jossa oli 6 munaa. Tutkiessani pesää lohkaisin varo- mattomasti suurehkon kappaleen hauraasta kannon kyljestä pesäkolon takaseinältä, ja pesän munat tämän kautta pal- jastuivat. Nyt luulin pesän omistajain varmasti hylkäävän pesän. Niin ei kuitenkaan tapahtunut, sillä käydessäni pe- sää seuraavan kerran tarkastamassa 2. VII. löysin siitä 4 = EM a 2 AR pn SEA ET AO aan ELA Eta STE TES = Bean A Nna AE SE Kota si 244" er - N - ? : 200 Sydänheimo, Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. 5. IV. 1919. ad aivan pientä poikasta kuolleina. Pesää ei siis oltu ensi käyntini jälkeen hylätty, vaan oli ainakin 4 munaa haudottu poikasiksi. Varmaankin olivat nämä poikaset pesän rikkou- tumisen vuoksi paleltuneet kuoliaaksi. Mutta muniahan oli alkuaan 6. Missä oli 2 poikasta? Mustankirjavan paarma- = lintuparin itsepäinen pysytteleminen ympärilläni pani minut a tutkimaan pesän lähistöä, ja etsinnän tuloksena löysin tus- kin 100 metrin etäisyydeltä pesästä lepänkannon, jonka ko- lossa lepäsi 2 melkein lentokykyistä kirjavan paarmalinnun 4 poikasta. Aivan ilmeisesti oli tässä nuo puuttuvat poikaset, > ja oli ne siis joko munina tai poikasina siirretty pois uhan- alaisesta pesästä. Uusi pesä teki joka suhteessa „hätävaran“. vaikutuksen. Siinä oli hyvin niukalti pesäaineksia, ja len- toreikä oli suurempi ja pesäkolo matalampi kuin tavallista. Munien ja poikasten siirrosta niiden turvaamistarkoi- tuksessa 'on olemassa silminnäkijäin todistuksia. Mainitsen näistä muutamia omien havaintojeni tueksi. — Seuran ko- kouksessa 7. V. 1904 on prof. E. E. Sundvik kertonut linnunpoikasten ensimäisistä lentoyrityksistä havaintojaan, jotka osoittivat, että, milloin pesä on sellaisessa kohdassa, että ensimäiseen lentoyritykseen yhdistyy vaara poikasten elämälle, emä kantaa poikaset varmaan paikkaan, mistä lentoyritykset sitten tehdään (Meddel. 30, s. 132). — E. Sahlin kertoo (Sv. Jägareförb. Nya Tidskrift, 1910, siv. 390) Ruotsista tapauksen, jossa ruisrääkkä nokassaan kantoi - pois pesänsä munat sen johdosta, että pesä heinää tehtäessä paljastui. — Samantapainen esimerkki kerrotaan samassa aika- kauskirjassa (1897, siv. 374) peltopyystä. Kertoja pitää kui- tenkin todennäköisenä, että lintu viimemainitussa tapauksessa vei kantamuksensa jalkojensa välissä. Kuten tunnettua on lehtokurpalla tapana vaaran uhatessa kantaa poikasensa turvaan jalkojen väliin puristettuna. — Maist. A. R. Helaa- koski kertoo (Luonnon Ystävä, 1899, siv. 139) nähneensä kaakkuriemon kantaneen nokassaan poikastaan. Luultavasti oli tässäkin kysymyksessä turvallisuustoimenpide. Lopuksi huomautettakoon, että paarmalintujen nokan muoto, sen leveä tyvi ja pykälä yläleuan kärjessä varmaan vi TP WE ITE NN BTY. 1919. Sydänheimo, Ornitologisia havaintoja Tuusulassa. 201 ovat omiaan helpoittamaan siirrettävien munien ja poikasten kantamista. 10. Picus canus (Gmel.). Tämä verraten harvinainen lintu havaittiin Tuusulassa aikaisempina vuosina ihmeteltä- vän usein. Vuoden 1917 alusta alkaen en ole lintua tavan- nut enää kertaakaan. Pari kertaa olen nähnyt linnun tou- kokuussa, mikä viittaa mahdollisuuteen, että lintu pesii Tuusulassa. — Yleisimmillään olivat harmaat tikat loka- kuussa 1913, esiintyen parvittainkin pihamailla syömässä pihlajanmarjoja (yhteiskoulul. E. Saarnio) Vrt. myös Luonnon Ystävä 1914, siv. 232, ja 1913, siv. 30. ; 11. Cuculus canorus L. Kasvatusvanhempina on to- dettu peipponen, punarintasatakieli ja uunilintu. Ensinmai- nittu ruokki kasvattiaan etenkin Calopteryx virgo-korennoilla. 12. Falco aesalon Tunst. Ainoastaan kerran nähty: 8. V. 18 Ylä-Keravan kylässä. 13. Lagopus lagopus (L.). 7. VIII. 13 yllätin parven, varmaankin saman kesän poikueen, laajaila rämeellä Tuoma- > lan kylässä. . 14. Fulica atra L. Kesällä 1907 löydettiin pieniä poi- kasia Tuusulanjärven itäisestä kaislikosta Tuomalan kylän alueelta. Löytäjän kertomuksen mukaan poikaset lepäsivät lumpeen lehdillä. 15. Vanellus vanellus (L.). Muuttavan eks. havaitsin ‚Paijalan kylän alueella 18. IV. 18, ja 3 kpl. tulvaniityllä Ylä-Keravan kylässä 21. IV. 19. 16. Clangula glaucion (L.). Keravanjoella Koivulan koskella näin 1 kpl. vielä 26. XI. 16. 17. Podiceps cristatus (L.). Ainakin yksi pari tavattiin pesivänä Tuusulanjärvellä vielä kesällä 1917. Edellä oleviin havaintoihin saan vielä liittää seuraavan yhdistelmän Tuusulassa tekemiäni hntutenalopista merkintöjä vuosilta 1913—1919. ana NG höre Sr 044 sale az ea it ri Ob a La NL JA PRA a Are TEE En alte he Zu ER PEI, PPS , er N - A g EINER, N Win 4 IN; O v = E a Tuusulassa. 5 IV i Sydänheimo, Ornitologisia havainto Matton havalttir. ensi kehren kevä Lajit Turdus viscivorus T. musicus ' T. iliacus T. pilaris Erithacus rubecula Pratincola rubetra — Phylloscopus rufus ' Alauda arvensis > Motacilla alba Anthus pratensis WA. trivialis = Plectrophanes nivalis Fringilla coelebs ‚ Sturnus vulgaris Muscicapa atricapilla Hirundo rustica Chelidonaria urbica Cuculus canorus Circus cyaneus Columba palumbus Numenius arguatus Scolopax rusticula Cygnus cygnus = [1913 | | | I IIV.12. 111. 25.) IV. 12./1V. 9. III. 24./1V. 8. ÄV 10. V.6. AV 10, Vym; IV. 12. IV. 10. IV. 10. *Luultavasti talvehtiviä yksilöitä. IV.13.11V. 10. 1914 IX: 22. | | | alla ja. viimeisen kerran n käytä. ERS EEE 1919 | I II. 30. IV. 17. 19013. IV. 183. IV 21 RT VE TO REN MIN Rt REITEN, Lie I 0D8. | IV. 15. | ITV. 11. | HI. 24.7 IV. 17. ; IV. 17. X. 19.1V.15. X.17.1V.19. STYV: 17. X.9. |Iv. 16 V.7. v2. | | IV.25. IX.23.IV.25. IX.29.1V.2. IV. 21. | X. 26. 111. 29:28 TE [1T. 31. 1X.27./1V.9. | jv.10.. x.2. Iv.10 Re IM. IV.10. X.13.1V, 18. X. 10.11V.18. X.30./IV.10. X.18.1V. 14. IV. 26. IV. 27 1V27: IV.1 IV. 9. KEINE RIO VERTRIEB VID. IV. 7. IV. 2. IV. 15. IV.2. IV. 10. V.5. VCI. v2 | IX. 22,| V.6. V. 14. IX. 26. V. 14. V.13:11X.29;] V.T. V.6 v2: IV. 18. IV. 13 IV.11. IX. 28.1IV. 14. IV. 24. IV.2 [V.14. IV.11. IV. 23. IV. 14 IV. 17.) IV. 18 IV. 18. 1599, IV. 19 5. IV. 1919. Sydänheimo. — Hellen. 203 Edelleen ilmoitti ylioppilas Martti Sydänheimo, — että rantatörö (Gobio fluviatilis Flem.), jollaisen toht. E. Wainio on aikaisemmin saanut Keravanjoesta (Meddel. = 24, siv. 24), on sanotussa joessa nykyään paikoitellen erit- täin yleinen ja näkyy vuosi vuodelta lisääntyvän. Amanuens Wolter Hellen inlämnade till publikation: — Uber finländische Goldwespen. Die ersten in der Litteratur erwähnten Chrysididen- funde aus Finland- rühren von Dahlbom!) her, der eine Kollektion von Prof. W. Nylander erhalten hatte In seinem grossen - Werke über die Hymenopteren Europas werden von Finland 7 Goldwespenarten erwähnt. Der folgende Bearbeiter finländischer Formen war der als Ichneumonologe bekannte I. Woldstedt, der in einem Aufsatz über fin- ländische Raub- und Goldwespen 1875 .die Zahl unserer Arten mit 8 vermehrte. Im J. 1893 berichtet A. Wester- lund über Kareliens Hymenopteren und führt dabei 3 für das Gebiet neue Arten an. Im J. 1910 veröffentlichte J. - Sahlberg eine Bestimmungstabelle über unsere Goldwes- pen und gab deren Verbreitung an, wobei 4 nicht früher er- wähnte Arten angeführt sind. Schliesslich wird eine Art 1901 von B. Poppius und zwei Arten 1917 von R. Frey. erwähnt. In vorliegender Bearbeitung habe ich es versucht, sämtliche aus Finland bekannte Goldwespenfunde zu berück- sichtigen. Zu diesem Zweck habe ich ausser den Kollek- tionen der Universität Helsingfors alle mir aus der Litte- ratur bekannten Formen, welche Finland berühren, erwähnt. Ausserdem habe ich zahlreiche Privatkollektionen durch- gesehen und mehrere Mitteilungen über die Verbreitung einzelner Arten erhalten. Den Herren R. Elfving, R. Foarsius. Th Grönblom; R.-Krogerus;,.H: Em berg, W. Linnaniemi, R. Listo, Å. Nordström, 1) Die zitierten Verfasser und ihre Werke werden im Folgen- den bei der Besprechung der einzelnen Arten näher berücksichtigt. CTS RE VIS TE AU ra an. RTR NTE IN u a dan ; innen a Bet ae 1100 a é irn E jen J e { WO a JA a + % N 204 Hellen, Uber finländische Goldwespen. 5. IV. 1919. U. Saalas, J. Sahlberg und Bj. Wasastjerna, die in dieser Hinsicht meine Arbeit SA haben, sage ich hiermit meinen besten Dank. Die Goldwespen werden von den meisten Autoren als eine ziemlich einzeln dastehende Gruppe Tubulifera betrach- tet, die den Hymenoptera aculeata am nächsten stehen. Von anderen werden sie sogar innerhalb der letzterwähnten ge- stellt. So bringt z. B. Ash mead!), der die Hymenopteren in 10 Superfamilien zerlegt, die Chrysididen in die Superf. Vespoidea, die ausser den Apiden und den Sphegiden die übrigen Aculeaten-Familien und noch die Bethyliden (s. 1.) einschliesst. Meiner Ansicht nach sind die Goldwespen durch die Gattung Cleptes mit den Dryiniden ziemlich nahe ver- wandt und wiirden somit am besten in die Superfam. Proctotrypoidea einzureihen sein. Hierfiir sprechen u. a. die Fliigeläderung und die Bildung des Prothorax. Betreffs der Begrenzung der Chrysididen schliesse ich mich der Ansicht von Bischoff an, der bereits 1910 aus- gesprochen hat, dass die Gattung Clepfes u. Verw. aus der Familie zu entfernen seien. Diese Gattung steht freilich den Dryiniden näher als den echten Chrysididen, diirfte jedoch am besten als Repräsentant einer selbständigen Familie betrachtet werden. Unter den Proctotrupoiden scheinen die Familien Chrysididae, Cleptidae, Dryinidae und Bethylidae eine besondere Abteilung?) zu bilden, die durch vorhandene Anallappen der Hinterflügel, vorhandene Basalzellen der Vorderflügel und stark entwickelten Prothorax gekennzeich- net sind. Die Sonderung der erwähnten Familien (Proctotry- poidea lobatae) geht, soweit von europäischen Vertretern die Rede ist, aus folgender Bestimmungstabelle hervor. A. Hinterleib wenigstens mit 4 Segmenten. Bauch konvex. Prothorax die Tegulae erreichend. Körper selten + metallisch. 1) RS W. Proceedings of the United States National Museum, Vol. XXIII, 1900. 2?) Hierher sind wahrscheinlich die mir unbekannten Familien Embolemidae und Sclerogibbidae zu rechnen. v (KN ä a 5. IV. 1919. Hellen, Über finländische Goldwespen. 205 a. Kopf dorso-ventral zusammengedrückt, mit flachem Oberkopf und langen Schläfen. Pro- und Mesonotum mit einander + verschmolzen. Fam. Bethylidae. b. Kopf gewöhnlich, mit kurzen Schläfen. Pro- und + Mesonotum scharf gesondert. 1. Fiihler 10-gliedrig. Mediansegment mit gerundeten Seiten. — 9. Ovipositor kurz, stachelförmig. Fam. Dryinidae. 2. Fühler 13-gliedrig. Mediansegment mit zahnförmig ausgezogenen Seiten. — 9. Ovipositor lang, röhrenförmig. Fam. Cleptidae. B. Hinterleib mit 3 Segmenten. Bauch konkav. Pro- thorax die Tegulae nicht erreichend. Körper öfters ganz metallisch. Fam. Chrysididae. Wie die meisten Insekten sind auch die Goldwespen in wärmeren Gegenden am zahlreichsten und nehmen gegen Norden an Anzahl merkbar ab. Als speziell nordische Art ist aus Finland nur eine einzige zu erwähnen, nämlich + Chrysis zetterstedti, die auch aus Skandinavien, Russland und Sibirien bekannt ist. Innerhalb des naturhistorischen Gebietes Finlands macht sich auch eine rasche Abnahme der Artenzahl nordwärts geltend. Von den im Lande ge- fundenen 26 Goldwespenarten (Chrysididae und Cleptidae) sind in Mittelfinland (nordwärts von 61”) nur 13 zu finden und aus Nordfinland (Lappland) sind nur die beiden Arten Chrysis ignita und Chr. osmiae bekannt. Im arktischen Gebiet kommt bei uns keine einzige Goldwespe mehr vor. Die finländische Fauna stimmt ziemlich gut mit der schwe- dischen überein; jedoch sind aus Skandinavien nicht die Arten Holopyga curvata, Hedychridium zelleri, Chr. sybarita und Hed. coriaceum bekannt. Die zwei ersteren sind wohl wegen ihrer Seltenheit dort noch nicht gefunden worden, während die beiden letzteren Arten als von Osten ein- gewandert, aber noch nicht bis nach Skandinavien vorge- drungen, zu betrachten sind. E ri - "4 47: x A - ' 206 Hellen, Über fin!ändische Goldwespen. 5. IV. 1919 s Fam. Cleptidae. Cleptes Latr. 1. Cl. nitidulus Fabr. 1910 Sahlberg Luonnon Ystävä N:o 3. — Ta: Taipalsaari (Mäklin). — Ein in der Sammlung be- findliches Exemplar von Cl. semiauratus L., „Fennia“ bezet- 5 telt, kann ich, da jede nähere Fundortangabe fehlt, nicht unter die finländischen Arten einreihen. Fam. Chrysididae. Notozus Först. 1. N. scutellaris Panz. (panzeri Fabr.). 1875 Woldstedt Not. Sällsk. F. Fl. Fenn. Ny serie 11. 1893 Westerlund ° Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 1910 Sahlberg 1. c. 1916 Frey Medd. Soc. F. Fl. Fenn. S. 92. Nominatform. Kopf und Thorax grün. Hinterleib gold- j farben. — Verbreitung. Ab: Karislojo (J. Sahlb., Lindb.); Lojo (Krogerus); Lokalahti (Hellen); Nystad (M. Hellen). - N: Ekenäs u. Kyrkslätt (Reuter); Tvärminne u. Hel- = singe (Hellen); Pärnä (Nordström). /k: Sakkola (Appeiberg, J. Sahlb., Grönblom); Metsäpirtti (J. Sahlb.); Kuolemajärvi (Järvi). St: Birkkala (Grönblom). Ta: ,Tavastia* (Mäklin); = Kangasala (Bj. Wasastj.); Janakkala (Lindb.). Sa: Ranta- salmi (Westerlund); Jockas (Nordström). KI: Jaakkima (J. — Sahlb.); Suistamo (Hammarström); Impilaks (Poppius); Jääski (Grönblom). Kon: Jalguba (J. Sahlb.). Sb: Nilsiä (Frey) Kb: Eno (J. Sahlb). i = 2 ab. angustatus Mocz. Kopf und Thorax dunkelblau. Seg- ment 1—2 grün. — Unser Exemplar stimmt in den Haupt- = merkmalen mit der Beschreibung von angustatus Mocz. Weil aber die Form des Scutellarhöckers ziemlich variabel ist, glaube ich, dass angustatus nur als eine Form von seu- tellaris zu betrachten ist. — Oa: Bothn. or. (coll. Wasastj.). 2. N. spina Lep. (productus Dahlb). 1910 Sahlberg 1. e. — Unterscheidet sich von scutellaris durch schwach + kreis- =. förmig ausgerandete Analplatte, viel feiner punktiertes 3. WM AITO "x: RR bi j Xx fe 5. IV. 1919. Hellén, Über finländische Goldwespen. 207 Segment und zerstreut punktierten Prothorax. Die Form der Scutellarlamelle scheint etwas variabel: zu sein. Nominatform. Kopf und Thorax blau. Hinterleib gold- glänzend. — Ta: Kangasala (Bj. Wasastjerna). Kl: Parik- kala (J. Sahlb.); Klemis (Mäklin). Kol: Gorki (J. Sahlb.). ab. prasina m. Blau. Mesonotum und Hinterleib grün. — St: Yläne (J. Sahlb.). Ta: Kangasala (Bj. Wasastjerna). Kol: Salmis (Westerlund). Kon: Jalguba (J. Sahlb.). ab. coerulescens m. Körper ganz blau. — Tb: Keuru (Elmgren). Ellampus Spin. 1. E. aeneus Panz. 1854 Dahlbom Hymenoptera euro- paea T. II. 1875 Woldstedt 1. c. 1910 Sahlberg 1. <. — Verbreitung. N: Pärnä (Nordström). Sf: Tammerfors (Lundahl, Frey); Birkkala (Grönblom); Ruovesi (J. Sahlb.). Ta: Teisko (J. Sahlb.); Kangasala (Bj. Wasastjerna). Sa: Rantasalmi (Westerlund). Sb: Kuopio (Suomalainen). Om: G. Karleby (Hellström). Ok: Kajana (Nordman). 2. E. auratus L. 1854 Dahlbom 1. c. 1875 Woldstedt Fe 1910 Sahlberg 1: c. 1916 Frey 1..c. Nominatform. Hinterleib goldglänzend. — Verbrei- tung. Ab: Geta (Poppius); Föglö (Nordström) Lem- land (Forsius); Finström (Frey, Hellen); Saltvik u. Hammar- land (Lindberg); Jomala (Lindberg, Hellen). Ab: Uskela (Mäklin, Bonsdorff); Pargas (Reuter); Runsala (Krogerus); Karislojo (J. Sahlb., Krogerus, Forsius, Lindberg, Elfving, Hellen); Lojo (Lindberg, Krogerus, Forsius); Nystad (Söder- man, Hellen). N: Sjundeå (Mäklin); Kyrkslätt (Frey); Esbo (Westerlund, Linnaniemi, Hellen); Karis (Lindberg); Tuusula (Linnaniemi); H:fors (Nylander, Linnaniemi); Pärnä (Forsius). Ik: Sakkola (Appelberg). St: Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Grönblom). Ta: Kalvola (Listo); Hartola (L. von Essen); Kangasala (Bj. Wasastjerna); Sysmä (Hellen). Sa: Taipal- saari (Mäklin); Rantasalmi (Westerlund). Kl: Uguniemi (Ap- pelberg); Kirjavalaks (Poppius); lac. Jänisjärvi (Hammar- ström); Jaakkima u. Impilaks (Forsius). Kol: Petrosavodsk 208 Hellen, Über finländische Goldwespen. 5. IV. 1919 E (Giinther). Kon: Tolvaja (Poppius). Sb: Kuopio (Laitinen). Ok: Kajana (Nordman); Hyrynsalmi (Hellen). Ob: ledien (Nylander); Liminka (Wuorentaus). K ab. viridiventris m. Hinterleib grün. — Ab: Lojo (Häk. E Lindberg). Sa: Taipalsaari (Mäklin). 5 3. E. violaceus Scop. — Ein Exemplar ist in Finström ' (Al) von Häkan Lindberg 27. VII. 19 gefunden worden. Holopyga Dahlb. 1. H. gloriosa Fabr. (amoenula Dahlb., ovata Dahlb.). k 1875 Woldstedt 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Nominat- form. Thorax goldfarben. Ist bei uns noch nicht gefunden. — ab. ovata Dahlb. Kopf und Thorax blau. Al: „Aland“ - (Mäklin). Ab: Villnäs (Mäklin). N: H:fors (Forsius). — ab. amoenula Dahlb. Kopf und Thorax grün. Al: „Aland“ (Mäklin); Jomala, Saltvik, Finström u. Eckerö (Lind- berg). Ab: Karislojo (J. Sahlb.); Lojo (Häk. Lindb.); * Nystad (Hellen). N: Tvärminne (L. v. Essen); Ingå (Häk. - Lindb.); H:fors (Forsius). Sf: Yläne (coll. Sahlb.). Oa: Lai- hela (Inberg). 2 2. H. curvata Först. (syn. metallica Dahlb.). 1854 Dahl- bom 1. c. — Hed. metallicum Dahlb. kann meiner Ansicht - nach nicht von curvata Först. (chloroideum Dahlb.) ver- 3 schieden sein. Wir besitzen von der seltenen Art drei ä Stücke, die eine schwache Variabilität der Hinterleibspunk- = tur zeigen. Der schwarze Basalrand am dritten Hinter- = leibssegmente der Type, der von Dahlbom als Unterschei- 4 dungsmerkmal erwähnt wird, tritt hervor, weil das Segment stark vorgezogen ist. — Verbreitung. N: Hangö (Saalas); Tvärminne (Wuorentaus). Ob: Uleäborg (Nylander). M Hedychridium Ab. 1. H. roseum Rossi. 1875 Woldstedt 1. c. 1893 Wes- terlund 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Verbreitung. Ab: Lojo (Forsius, Lindberg). St: Birkkala (Grönblom). Ta: ,Ta vastia“ (Mäklin). XI: Impilaks (Westerlund). 5.IV.1919. == Hellen, Über finländische Goldwespen. 209 2. H. integrum Dahlb. (minutum Thoms.). 1854 Dahl- bom 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Verbreitung. Ab: Pargas (Reuter); Lojo (Häk. Lindb.). N: H:fors (Nylander). Ik: Sak- kola (Appelberg). Sf: Birkkala (Grönblom). Sa: Rantasalmi (Westerlund). Sb: Kuopio (Westerlund). Ob: Uleäborg (Ny- lander); Hailuoto (Wuorentaus). 3. H. ardens Coq. (integrum Thoms.) ). 1893 Wester- lund 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Verbreitung. Al: „Äland“ (Mäklin). N: Tvärminne (Nordström, Hellen); Kyrkslätt (Reu- ter); H:fors (Nylander); Hoplax (Johansson); Pärnä (Nord- ström). Ik: Sakkola (Appelberg). St: Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Grönblom). 7a: Hattula (L. v. Essen). Sa: Tai- palsaari (Mäklin); Rantasalmi u. W:strand (Westerlund); Jockas (Nordström). Kol: Salmis (Westerlund). Sb: Kuo- pio u. Tuovilanlaks (Westerlund). Kb: Eno (Woldstedt). Oa: Vasa (Woldstedt). Om: Kempele u. Siikajoki (Wuoren- taus). 4. H. coriaceum Dahlb. 1854 Dahlbom 1. c. 1910 Sahl- berg 1. c. — Verbreitung. Ab: Lojo (Häk. Lindberg). N: H:fors (Nylander); Pärnä (Nordström). Ik: Sakkola (Appel- berg). St: Birkkala (Grönblom). Ta: Janakkala (Elfving, P. H. Lindb.); Pälkäne (H. Hellen); Kalvola (Listo). K1: Pa- rikkala (J. Sahlb.). 5. H. zelleri Dahlb. 1910 Sahlberg 1. ce. — Ob: Uleä- borg, Warjakka (Nylander). Hedychrum Latr. | 1. H. nobile Scop. (lucidulum Dahlb.). 1875 Woldstedt 1 c. 1910 Sahlberg 1. c. — Nominatform. Hinterleib purpur- farben oder rotgolden. Verbreitung. Ab: Karislojo (For- 1) Kurz vor der Drucklegung sah ich die Bearbeitung der Gold- wespen Frankens von G. u. W. Trautmann (Zeitschr. wiss. Insek- tenbiol. 1919 Bd. XV p. 30). Von den Verfassern wird hier eine neue Art bavaricum beschrieben, die sich von ardens durch feinere Punktur, grünlichere Farbe und längeres 3. Segment (2) unterscheidet. In un- seren Sammlungen giebt es mehrere Exemplare, die in diesen Merk- malen mit bavaricum übereinstimmen. Ich kann jedoch nicht finden, dass sie zu einer von ardens verschiedenen Art gehören. 14 + 1 + N a 210 Hellen, Über finländische Goldwespen. — 6 5. *sius, Krogerus); Lojo u. Sammatti (Lindberg); Runsala (Kro- gerus); Tenala (M. v. Essen). N: Ekenäs (Mäklin, Reuter); Sjundeå u. Esbo (Mäklin); H:fors (Nylander). Ka: Viipuri (Löfgren). /k: Sakkola (Appelberg); Pyhäjärvi (J. Sahlb.). E St: Birkkala (Grönblom). Ta: „Tavastia“ (Mäklin); Hausjärvi — (Bj. Wasastjerna). Sa: Taipalsaari (Mäklin); Rantasalmi jä (Westerlund). KI: Parikkala (J. Sahlb.). — ab. viridiventris m. Hinterleib grün mit schwachem Goldglanz. Ik: Sakkola - (Appelberg). | Pseudochrysis Sem. 1. P. neglecta Schuck. (integrella Dahlb.). 1854 Dahlbom - l. c. 1875 Woldstedt 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Verbrei- tung. Al: Föglö (Nordström). Ab: Lojo (Lindberg); Nagu (Forsius). N: H:fors (Nylander); Pärnä (Nordström). St: Birkkala (Grönblom). Sa: Taipalsaari (Mäklin). Kl: Valamo (J. Sahlb.). Chrysis L. 1. C. hirsuta Gerst.') (osmiae Thoms., bicolor Dahlb.). - 1875 Woldstedt 1. c. 1893 Westerlund 1. c. 1910 Sahlberg I]. ce. — Nominatform. Alle Hinterleibsegmente gleichfarben, purpurgolden. Verbreitung. Ab: Lojo (Häk. Lindb.). N: - H:fors (Nylander); Sjundeå (Mäklin); Hogland (Sievers); Pärnä (Nordström). Ik: Walkjärvi (Appelberg). Ta: Padas- joki (Ehnberg). Sa: S:t Michel (Ehnberg). KI: Impilaks (Westerlund). 7b: Laukas (Woldstedt). Om: Jakobstad (Pop- pius). Lim: Tschavanga (Levander). — ab. freyi m. Hinter- leib distal grünlicher. Segm. 3 goldgrün. Ks: Kuusamo (Frey). E 2. C. cyanea L. 1893 Westerlund 1. c. 1910 Sahlberg 1. €. N Nominatform. Körper mehr oder weniger blau oder blaugrün. — Verbreitung. Al: Föglö (Nordström); Jomala, Lumpar- - land u. Eckerö (Forsius); Geta (Poppius). Ab: Uskela (E. J. Bonsd.); Villnäs (Mäklin); Pargas (Reuter); Äbo (Sjöberg); 1) Die Ansicht Trautmanns (|. c. p. 36), dass osmiae Thoms. synonym mit der ein Jahr früher beschriebenen hirsuta Gerst. wäre, ist wohl richtig, denn die Färbung der Sporne sowie der Haare des Hinterleibs variirt von weiss bis schwarz. 14 E 3 N 1V. 1919. 1 a m AE N n SAT Due" le Kata o N aa Tän! i SNETT 1410 SOS ER % : Me 1 WE: TTM N p" V f ; 4 LS FIT a TTT SSS LT u k ON EVE Las ! m - En OR Em 5. IV. 1919. Hellen, Über finländische Goldwespen. 211 Tenala (M. v. Essen); Karislojo (J. Sahlb.); Lojo (Krogerus, Lindberg). N: Sjundeå (Mäklin); Karis (Elfving, Lindberg); Snappertuna (Elfving); Ingå (Lindberg); Esbo-Löfö (Wester- lund); H:fors (Nylander, Hellén); Pärnå (Nordström); Ori- mattila (Mäklin). /k: Kivinebb (Ehnberg). St: Tammerfors (Lundahl); Birkkala (Grönblom). Ta: „Tavastia“ (Mäklin); Kalvola (Listo). Sa: Taipalsaari (Mäklin); Rantasalmi (Wes- terlund). Kl: Pälkjärvi (Hammarström). Kol: Salmi (Wes- terlund). Sb: Kuopio u. Karttula (Westerlund). Oa: Lappo (Woldstedt). Om: Haapavesi (Helenius). — ab. virescens m. Körper grün mit goldenem Schimmer. Ab: Lojo (Lindberg). N: Pärnä (Nordström). 3. CC. succincta Fabr. 1875 Woldstedt 1. c. 1893 Wester- lund 1. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Endrand von Segm. 3 beim Q vorgezogen in der Mitte + zweizähnig. Beim & (? var. bicolor Lep.) ist das 3. Segm. + deutlich vierzähnig mit gleichem Abstand zwischen den Zähnen. Die Art unter- scheidet sich am besten von Verwandten durch die gelblichen Tarsen, die gleiche Punktur der Hinterleibsegmente und die schwache Bezahnung des Endrands von Segment 3. Nominatform. Blau, Vorderrand von Pronotum, Meso- notum und Hinterleib purpurrot. — Verbreitung. Al: Fin- ström (Lindberg). Ab: Uskela (E. J. Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb., Forsius); Lojo (Krogerus, Lindberg, Forsius); Nystad (Hellön). N: Sjundeä (Mäklin); H:fors (Nylander); Pärnä (Nordström). Ik: Pyhäjärvi (J. Sahlb.). Sf: Yläne (J. Sahlb.); Birkkala (Grönblom). Ta: Hattula (L. v. Essen). Sa: Ranta- salmi (Westerlund). KI: Kirjavalaks (Poppius); Impilaks (Forsius). Kol: Salmis (Westerlund). ab. gribodoi Ab. Hinterleibsegment 1—2 mit schwärz- lich erzfarbenem Mittelfleck. — ab. virideocincta m. Meso- notum goldgriin, sonst wie Nominatf. Nicht selten. — ab. chrysoprasina m. Mesonotum, Hinterleibsegment 1 und Basis von 2 + goldgrün. Ab: Lojo (Häk. Lindb.). N: Pärnä (Nord- ström). Kl: Kexholm (Tengström). — ab. westerlundi m. 1893 Westerlund (Chrysis sp. ignota 1. c. p. 30). Thorax einfarbig Kt ET en Sky ne, 5 212 Hellen, Über finländische Goldwespen. 5. IV. 1919. blaugrün, sonst wie die Nominatf. Kol: Salmis (Westerlund). — ab. nordströmi m. (? analis Dahlb.). Mesonotum schwarz- blau, sonst wie Nominatf. N: Pärnä (Nordström). ı 4. C. viridula L. 1875 Woldstedt 1. c. 1910 Sahlberg l. c. — Verbreitung. Al: Jomala (Forsius). Ab: Karislojo (Forsius); Lojo (Lindberg); Runsala (Krogerus); Nystad (Hellen). N: Esbo (Poppius); Pärnä (Nordström). Sf: Birk- kala (Grönblom); Karkku (Hellen). Ta: ,Tavastia* (Mäklin); Kalvola (Listo). Sa: Taipalsaari (Mäklin). Kl: Jaakkima (Ny- lander). Sb: Tuusniemi (Levander). 5. C. nitidula L. 1854 Dahlbom 1. c. 1875 Woldstedt l. c. 1910 Sahlberg 1. e. — Verbreitung. Al: Eckerö (Lind- berg). Ab: Uskela (E. J. Bonsd.); Pargas (Reuter); Äbo (Sjöberg); Karislojo (Forsius, Nordström, Hellen); Lojo (For- sius, Lindberg). N: Sjundeä (Mäklin); Pärnä (Nordström, Forsius). Sf: Yläne (coll. Sahlb.). Ta: ,Tavastia* (Mäklin); Kangasala (Bj. Wasastjerna). 6. C. fulgida L. 1893 Westerlund 1. c. 1910 Sahlberg l. ce. — Nominatform. Ende des Hinterleibs purpurfarben. — Verbreitung. Al: Jomala (Forsius); Eckerö, Hammar- land u. Saltvik (Lindberg); Finström (Hellen); Föglö (Nord- ' ström). Ab: Uskela (Mäklin); Karislojo (Forsius); Lojo (Krogerus, Lindberg); Äbo (Sjöberg); Nystad (Hellen). N: Pärnä (Nordström). Ik: Kivennapa (Boman). Sf: Birkkala (Grönblom). 7a: Hausjärvi (Bj. Wasastjerna). Sa: Ranta- salmi (Westerlund). KI: Impilaks (Westerlund). 7b: Viita- saari (Waren). Kb: Ilomantsi (Saalas). — ab. smaragdula m. Ende des Hinterleibs grün mit schwachem Goldglanz. Ta: Kangaslampi (Poppius). 7. C. sybarita Först. 1901 Poppius Medd. Soc. F. Fl. * Fenn. 27. — Verbreitung: Ab: Karislojo (Forsius, Hellen); Lojo u. Sammatti (Lindberg). N: Kyrkslätt u. Esbo (Pop- pius); Pärnä (Nordström). St: Karkku (Hellen). Ta: Päl- käne u. Janakkala (Elfving); Kangasala (Bj. Wasastjerna). 8. C. rutilans Oliv. 1915 Frey Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 41. — Ein einziges Exemplar von Nordström in Pärnä (N) gefunden. ei Ba 4 A u a Ka de Extra mötet den 24 april 1919. 213 9. C. ignita L. 1893. Westerlund 1. c. 1910 Sahlberg l. c. — Über das ganze Gebiet (mit Ausnahme des arktischen) verbreitet und sehr häufig. Am nördlichsten in Lkem: Salla (Nordström) und Nuorti (I. Forsius) gefunden. 10. C. ruddii Schuck. (auripes Wesm.). 1875 Woldstedt l. c. 1910 Sahlberg 1. c. — Verbreitung. Al: Lemland (For- sius); Föglö (Nordström). Ab: Pargas (Reuter); Karislojo (Nordström, Forsius); Lojo (Forsius, Lindberg). N: Esbo (Linnaniemi); Helsinge (Palmen); H:fors (Nylander, Bj. Wasastj., Linnaniemi); Pärnä (Nordström). Ka: Fredrikshamn (Kro- gerus). Ik: Kuolemajärvi (Järvi). Ta: „Tavastia“ (Mäklin); Hausjärvi (Bj. Wasastjerna). Sa: Rantasalmi (Westerlund). Kl: Pälkjärvi (Hammarström). Sb; Kuopio (Westerlund). Om: G. Karleby (Hellström). 11. C. zetterstedti Dahlb. 1915 Frey 1. c. — Einige Exemplare von Nordström in Pärnä (N) gefunden. Extra mötet den 24 april 1919. Sällskapet sammanträdde till extra möte å Universite- tets Geografiska inrättning den 24 april 1919, hvarvid ordet leddes af viceordföranden, professor K. M. Levander, och protokollet fördes af sekreteraren, docent Alvar Palm- gren. Närvarande voro 21 medlemmar af samfundet. Viceordföranden öppnade sammanträdet med följande ord: » Sällskapets mångårige, vördade ordförande och Heders- ledamot professor Johan Axel Palmén har skattat åt * förgängelsen. Härigenom har Sällskapet drabbats af den tyngsta förlust, och stort är det tomrum Palm6ns bortgång lämnat. Hans likbegängelse skedde den 14 i denna mänad (ERS ERK Baht re, a 1 Kae re a TN a Fi F ; , > N» Å . 214 Extra mötet den 24 april 1919. i Gamla kyrkan härstädes och var därvid Sällskapet talrikt ;A församladt. Vid bären frambar jag uttryck för Sällskapets djupt kända tacksamhet till den allmänt afhällne aflidne, som pä ett oförlikneligt sätt främjat värt samfunds bästa, — sedan 1892 som dess ordförande, samt nedlade tillsam- mans med Sällskapets sekreterare dr A. Palmgren en krans (,med djup vördnad och tacksamhet frän Societas pro Fauna et Flora Fennica*). Då en minnesteckning framdeles kom- = mer att gifvas, inskränker jag mig nu till detta medde- lande.“ M Genom att resa sig frän sina platser hedrade Sällskapets 3 medlemmar minnet af sin ordförande och Hedersledamot, — k sin varme vän Axel Palmen. i Ordföranden meddelade, att Sällskapets framlidne ord- förande, professor J. A. Palmen, i efterlämnadt testamente ' öfverlätit Tvärminne zoologiska station till Universitetet att säsom en naturvetenskaplig station upprätthällas och värdas af en sexmanna-delegation. Till medlemmar i denna äro af professor Palmen utsedda e. o. professor Alex. Luther samt professorer K. M. Levander, Enzio Reuter och J. J Sederholm. Enligt bestämmelse i testamentet skola. äterstäende tvenne medlemmar utses, den ena af Universi- i tetet, den andra af Societas pro Fauna et Flora Fennica. Af den aflidnes broder, friherre Evert Palmen, hade Sällskapet haft förmånen att få emottaga det med professor Palmens kända handstil skrifna konceptet till testamentet. ; Till protokollet antecknades, att Sällskapet med en känsla af tacksamhet och rörelse mottagit meddelandet, att dess bortgängna ordförande i styrelsen för sin älsklingsskapelse Tvärminne önskade se Societas pro Fauna et Flora Fennica representeradt, ett sista uttryck för den hörteanenes värme och förtroende till Sällskapet. Efter erhällen kännedom därom, att Universitetet till sin representant i Tvärminne delegation utsett docent H. Fe- derley, beslöt Sällskapet att i densamma låta represen- tera sig af sin sekreterare, docent Alvar Palmgren. = ra ad aksn HJ 45 ei "al i ee Ts KS Zr ne rn DT a En a EVO nn m 35 N D INSE Pete : v = ja AN Mötet den 3 maj 1919. 215 Mötet den 3 maj 1919. Till inhemsk medlem af Sällskapet invaldes student Pehr Harald Lindberg (föreslagen af doktor E. Häy- ren). På Bestyrelsens förord beslöt Sällskapet bifalla en af student Rolf Grönblad gjord anhållan om ett reseunder- stöd, stort 500 mark, för insamlande af algmaterial (främst desmidiaceer) från östra och sydöstra Finland. Garnisonschefen på Sveaborg, generalmajor L. Munck, öfverlämnade till Sällskapet i en sålydande skrifvelse en summa om 300 mark att användas för en naturhistorisk undersökning af fästningen Sveaborg med därtill hörande Öar: „Till Sällskapet Societas pro Fauna et Flora Fennica. Sedan fästningen Sveaborg med därtill hörande öar numera kommit i finsk ägo, vore det kanske skäl att vidtaga ätgär- der för deras undersökande i botaniskt.och zoologiskt hän- seende, och tror undertecknad,; efter företagna ytliga under- > sökningsfärder pä några af dessa öar, speciellt Sandhamn, att ganska intressanta resultat häraf vore att förvänta. In- samlingen af botaniskt material har redan af undertecknad päbörjats, men dä mina tjänsteäligganden ej tilläta mig att ägna annat än kortare fritider ät detta arbete, hvartill ju dessutom kompetentare personer vore erforderliga, fär jag härmed till Sällskapet öfverlämna trehundra (300) mark sä- som en ringa grundplät, och gör'jag detta säsom en gärdät vär oförgätlige aflidne ordförande professor Palmens minne. L. Munck. o Generalmajor. Garnisonschef pä Sveaborg. Helsingfors den 2 maj 1919.* Ordföranden frambar till general L. Munck Sällskapets tacksamhet ej mindre för den värdefulla gäfvan än för det väl funna initiativet till en naturhistorisk undersökning af Sveaborg. > MUT LKP Maa nk Samer ASEA rii alotin JE Ka ET son Sa 216 R. Palmgren. — Montell. 3. V.1919 Intendent Rolf Palmgren gjorde följande medde- lande: Gräflingen, Meles taxus L., ynglande i Högholmens djurgärd. Den 7 april detta är (1919) underkastades gräflings- grytet i djurgärden en närmare granskning, emedan mot regeln ingen af dess invånare, denna gång ett par, visat sig i den yttre buren. Därvid konstaterades att honan under vin- tern nedkommit med tvenne ungar, af utvecklingen att döma omkring 4 veckor gamla, som i allsköns ro och välmäga diade henne. Hannen, som pä senhösten krupit till vinter- dvala i samma ide, i likhet med hvad tidigare varit fallet, emedan ingen seriös parning iakttagits och sälunda intet skäl predestinerat till vinterskiljsmässa, läg däremot död och frusen invid sin med ungarna ifrigt sysselsatta maka. Han hade väl dukat under för krigstidens näringsfattiga och olämpliga surrogatdiet, sedan han helgat sina sista krafter ät att säkerställa sin ätts fortbeständ under gynnsammare lifsvillkor. I djurgärden har aldrig tidigare en parning af gräfling med resultat förekommit. Forstmästare Justus Montell hade insändt följande meddelande: Nägra ord om Carex festiva Dewey (C. Maclo- viana D'Urv.?) och dess förekomst inom finländska flora- omrädet. Finska Lapplands västra delar äro, om fjällen kring Kilpisjaur i Lapponia enontekiensis säsom brukligt är icke medräknas, synnerligen fattiga pä sällsyntare växter. De öst- liga invandrarna hatva pä fä undantag när inte ännu trängt sä långt ät väster, och endast få af de under senare tid - västerifrån inkomna arterna hafva hunnit fram till finländskt område. Dessutom är reliktfloran i Lapplands västra delar ytterst artfattig i jämförelse med denna flora i t. ex. kalk- trakterna i Kuusamo och Kuolajärvi. Bland de växter, som påtagligen först e senare tid invandrat västerifrän till värt land och fätt fast fot inom värt floraomräde, är Carex festiva helt säkert en af de in- tressantaste, pä samma gäng som den är en af vär floras 3. V. 1919. Montell, Carex festiva Dewey. 217 sällsyntaste arter. Den har tillsvidare nätt och jämt hunnit öfver gränsen. De få växplatser, som äro kända, "ligga nämligen alla i Muonio-Tornedalen, den östligaste endast omkring 6 km från älfstranden. Äran af att först hafva upptäckt Carex festiva inom Finland tillkommer Hjalmar Hjelt och Ragnar Hult, hvilka funno den , på härdvallsängar å Yllässaari vid Kolari" sommaren 1877. Senare ha mig veterligen endast få nya fyndplatser tillkommit. Själf har jag funnit denna art blott på följande ställen: Muonio, äng nära Muonio kyrkoby (rätt ymnig), Käkinivavaara invid ett gammalt skogsarbetarpörte vid stranden af en mosse (några få tufvor) samt på lands- vägskant nära Eskelinen gästgifveri (en stor tufva); Turtola socken, äng vid Orajärvi gästgifveri (ymnig). Dessutom har den af dr Harald Lindberg insamlats på ett ställe, om jag ej misstar mig på sistnämnda lokal. Inom Enontekis socken har jag, trots ifrigt sökande på alla lämpliga lokaler längs älfven, tillsvidare icke funnit den. Tyvärr har arten på den första och den sista af Muo- nio-lokalerna antagligen blifvit utrotad. Ängen vid Muonio kyrkoby blef för ett par år sedan upplöjd och förvandlad till kornåker, hvarvid Carex festiva fick dela samma öde som vegetationen i öfrigt, och tufvan på landsvägskanten vid Eskelinen gästgifveri blef för några år sedan, då vägen re- parerades, borthackad, och har sedan dess inga spår af ar- ten iakttagits på platsen. Då den upplöjda ängen emellertid enligt ortens sed sannolikt blott ett par år användes som åker för att därefter få på egen hand förvandlas till äng, finnes kanske hopp om att Carex festiva efter någon tid ånyo skall spira upp därstädes. '[re små tufvor, hvilka jag tidigare flyttat till min trädgård i samma by, fortlefva ännu där, men de försök jag de två senaste somrarna gjort att genom frö från dessa exemplar sprida arten på sistnämnda lokal, ha tyvärr totalt misslyckats. På den svenska sidan af Muonio älf har Carex festiva en betydligt större utbredning. Sålunda har jag västerom älfven funnit den på två ställen inom Karesuando socken TP AP 2 A 1 Mit) MTA TA YY Te‘ kA ER i A Re DSI 0 n n SUTTA x » v ( L 218 Montell. — Forsius. mi v. 1919. N och flerstädes inom Pajala socken, där den förefaller at vara rätt allmän. Den nordligaste fyndorten är belägen in- vid Mukkavuoma, Sveriges nordligaste gärd, helt nära Muo- a nio älfs (Könkämäenos) utflöde ur Kilpisjaur. Vid själtva jä Kilpisjaur har jag ingenstädes observerat växten. Br: Växplatsens beskaffenhet varierar i högsta grad. På ; ofvannämnda lokal vid Mukkavuoma samt pä ett par ställen 3 i Pajala växer Carex festiva på torr, mager, hedartad mark och är där mycket lågväxt. På andra ställen i Pajala upp- E- träder den pä vanliga härdvallsängar samt pä dikeskanter A o. dyl. ställen och blir dä högväxt och frodig. Vid Maunu i Karesuando växer den bland högt gräs pä lägländ fuktig a ängsmark, vid Orajärvi på något fuktig härdvallsäng. Fynd- platsen vid Muonio kyrkoby utgjordes af en i kanten af en mosse för länge sedan upptagen nyodling, som med tiden förvandlats till mager hårdvallsäng. Carex festiva var här lågväxt. Då Carex festiva växer pä af kulturen oberörd mark till- - sammans med andra låga arter, har den ett halft nedlig- gande växtsätt med stråna riktade åt alla håll och med axen endast några få cm ofvan marken. På sådana ställen är likheten med Carex leporina ganska liten. På bördiga lokaler närmar den sig däremot till habitus sistnämnda art, men är dock alltid lätt att skilja från denna. | Sitt egentliga hemland har Carex festiva i Nordamerika, där den förekommer såväl inom det arktiska området som pä Klippbärgen och i Unalaschka. Härifrån har den spridt - sig åt söder ända ned till Sydamerika, där den förekommer i Andernas norra och mellersta delar (Ecuador och Bolivia) och i Magellansländerna. Österut har den anträffats på Grön- land, på Island och i Nordskandinavien. På Spetsbärgenär den inte funnen. Likaså torde den: saknas i Sibirien och - arktiska Ryssland. re: Feat ae ae AIN n 05 Ko KIVA FT HUS STN Wad 5 SA EEE EEE KÄ TÄ KSS A Medicinelicentiat Runar Forsius gjorde följande N meddelande om Anmärkningsvärda insektiynd. | 1. Heptamelus ochroleucus Halid. (= Caenoneura dahl i 3. V.1919. Forsius, Anmärkningsvärda insektfynd. 219 bomi Thoms.). Denna sällsynta bladstekel tillhör tribus Hoplocampini och kännetecknas främst av de sjuledade an- tennerna. Den lever som larv i bladskaften hos Athyrium — filix femina Roth. och är tillförene anträffad i enstaka exemplar i England, Holland, Tyskland och Sverige. ; Helt * nyligen blev jag vid ett besök å Entomologiska museetien - låda med obestämt insektmaterial varse ett starkt skadat exemplar av en för mig okänd bladstekel, som sedermera kunde identifieras såsom tillhörande denna för Finlands ‘ fauna nya art. Exemplaret i fråga är av lektor E. W. Suo- > malainen insamlat ä Tvärminne. | 2. Phyllotoma nemorata Fall. tillhör ävenledes hoplo- = campidernas grupp och fanns ursprungligen upptagen i min förteckning över finska tenthredinoider (Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn., Vol. 46, N:o 4), men ströks vid en vären 1918 företagen revision, enär dä intet finskt exemplar kunde av mig pävisas och jag därför förmodade, att möjligen nä- gon förväxling föreläg. Emellertid är arten numera äter- - funnen i en av de insektlädor nyss avlidne professor J. A. + Palm&n medhade pä sin utländska resa. Exemplaren här- > stamma från Helsinge (Palmen). Arten i fråga har i an- > gränsande länder en rätt stor utbredning, varför dess före- komst hos oss ingalunda varit oväntad. 3. Den i Finland ingalunda sällsynta skalbaggen Myce- tophagus guadripustulatus. L. förekommer i Mellaneuropa i flere melanistiska varieteter, om vilkas förekomst hos oss hit- tills inga uppgifter förelegat. Hos var. antemacularis Torre (= var. bipustulatus Schilsky) saknas det bakre fläckparet, * hos var. postmacularis Torre det främre och hos var. erythro- — cephalus Er. bägge. Av dessa varieteter fann jag den 4.1X. = 1905 a Pelkola i Hattula ett exemplar tillhörande var. ante- * macularis Torre. I Helsingfors Universitets Entomologiska museum förvaras dessutom ett exemplar frän Runsala (Sah1- berg) och ett frän Rautus (J. Sahlberg). Ytterligare har enligt muntligt meddelande av dr Harald Lindberg ifrågavarande varietet anträffats i Karis den 16. VI. 1918 (Håkan Lindberg). 220 Forsius, Anmärkningsvärda insektfynd. 3. V.1919. 4. Scolytus rugulosus Ratzeb., som senaste är för första gängen med säkerhet pävisades hos oss (Häk. Lindberg, Meddelanden 44, s. 41, 1918), förekom sommaren 1918 i stor myckenhet under barken av frostskadade plommonträd å Suurniemi i Karislojo. Imagines’ kläckning inföll omkring den 15—25 juni. Arten tillhör sannolikt antalet av de många species, som till landet inkommit med importerade fruktträd, och har hos oss troligen tidigare blifvit förbisedd. | Nägra mera anmärkningsvärda skador uppgives arten icke förorsakat där den tidigare anträffats. I Karislojo voro de angripna träden redan till följd av tidigare lidna skador - | döende. 5. Megacronus striatus Oliv. har i Finland tidigare blott blivit en gång anträffad, nämligen i Åbo (Sahlberg). Som- maren 1904 fann jag omkring tio exemplar av denna art genom sållning av svampar å Suurniemi i Karislojo. — Om man insamlar massor av svampar, som på ett lager av mult- nande löv lämnas att förruttna, lockas kolossala mängder insekter av olika slag, främst staphylinider, carabicider, histe- rider, eryptophagider och andra svamp-, rov- och asbaggar, men också allehanda myggor, flugor, steklar m. fl. insekter, som där finna trivsamma vistelseorter och ett dukat bord för sig eller sina larver. Svamphögen bör helst placeras å någon skuggig lokal, lövlagret måste vara ansenligt, emedan svamparna snart flyta sönder och sålunda icke själva kunna bringas i sållet, och nya svampmassor böra tidtals tillföras. Lämpligast har det synts mig att anlägga svamphögen i nå- gon grop. Ett noggrant studium av den sålunda uppkomna miljön skulle helt säkert, utom ett icke ringa antal sällsynta och annars svåråtkomliga arter, giva värdefulla upplysnin- gar i många biologiska frågor, varför jag velat uppmärk- samgöra våra yngre entomologer på förfaringssättet i och för fortsatta försök. I litteraturen har jag icke funnit någon uppgift om att metoden annorstädes kommit till användning, men kan av erfarenhet vitsorda densamma såsom mycket effektiv. 6. Taeniocampa gracilis F., som tidigare veterligt icke 2 FM EE kse 3. V. 1919. Forsius. — Brenner. 221 anträffats i Finland, upptäcktes av student V. Karvonen bland ett av mig före är 1901 insamlat fjärilmaterial. Exempla- ret är tyvärr oetiketterat, varför nägon exakt fyndort icke kan uppges, men härstammar säkert frän sydligaste Finland och troligen frän Helsingfors (eller Lojotrakten). Arten är tidigare känd bl. a. frän Sverige (Skäne, Uppland, Västman- land) och Danmark. 7. Agrotis castanea Esp. Av denna hos oss mycket sällsynta art fann jag den 31 augusti 1909 ett exemplar (det. Karvonen) ä Suurniemi i Karislojo. Är dessutom insam- lad i augusti 1910 i Ekenäs (Wahlbäck). n Ä rektor M. Brenners vägnar förelades: De krok- fjälliga grankottarnas lifskraft och betingelserna för deras olika utbildningsformer. Säsom tidigare af mig framhällits mäste de hos granen stundom förekommande krokfjällskottarna (Krüppelzapfen) betraktas säsom af yttre, stundom tillfälliga, stundom var- aktigare orsaker framkallade abnorma aberrationer af den normala kottetypen. Jämte det i de flesta fall näringsbrist och ett torrt, för sol och uttorkande vindar exponeradt läge visat sig i detta hänseende verka såsom väsentliga faktorer, har i enskilda fall frost under blomningstiden genom att förhindra hon- blommornas befruktning kunnat åstadkomma liknande bild- ningar. Hos dessa, de egentliga Krüppelzapfen eller krymp- lingskottarna, har i följd af befruktningens uteblifvande de krökta blomfjällens uträtning och ombildning till kottefjäll omöjliggjorts och sålunda hela kottebildningen afstannat. Några egentliga kottar äro dessa snart förvissnande bild- ningar sålunda ej och följaktligen ej heller krokfjällskottar (Krummschuppenzapfen). Har däremot, såsom i vanliga fall, befruktningen obe- hindradt kunnat försiggå, uträtas de krökta blomfjällen inom kort till kottefjäll, och då beror det på om denna ut- rätning får obehindradt fortgå och vinna stadga eller om den i följd af luftens uttorkande inverkan i förening med ISU K" ristande näring förr eller senare afbrytes eller fördröjes, hvarigenom fjället ånyo utböjes och antager krokfjällets form. Tidigast synes denna fjällets krökning inträffa hos de allsidigt krokfjälliga kottarna, sannolikt pä grund af en ' svagare byggnad i följd af större näringsbrist, senare hos de endast delvis krokfjälliga, där fjällen, sannolikt i följd af bättre eller rikligare näring, endast på de starkast expo- nerade delarna icke kunnat motstå de uttorkande agentier- nas inverkan. Efter att under sistlidna sommar genom särskildt härför företagna experiment hafva konstaterat riktigheten af min tidigare uttalade åsikt angående expositionens betydelse för krokfjällens uppkomst, har jag sedermera genom gronings- försök med frön af mina försöksträd från sommaren sökt vinna kännedom om deras relativa lifskraft. Såsom af mitt på Sällskapets oktobermöte gjorda med- delande framgår, voro kottarna på dessa träd såtillvida olika, att de på det ena trädet voro rödbruna, utom på buksidan, och endast delvis krokfjälliga, på det andra åter endast på ryggfjällens basparti bruna och för öfrigt gröna samt öfver- vägande allsidigt krok-, stundom S-fjälliga. Vid utvecklin- gen observerades hos de förra krokfjällsbildningen först efter det fjällen fullständigt uträtats och detta alltid på kot- tens sol- och vindsida, hos de senare däremot redan före slutförd uträtning och öfverhufvudtaget allsidigt, på en liten kotte och i spetsen af en stor ofullständigt beskärmad kotte till och med inom det skyddande omhöljet. Dessa kottars fjäll visade sig sålunda vara mindre motständskraftiga emot so- lens och vindarnas uttorkande inverkan eller med andra ord af en svagare byggnad än fjällen på det förra trädets kot- tar, hvilka endast på starkare exponerade delar rönte någon inverkan häraf. Genom att undersöka grobarheten af dessa kottars frön har i själfva verket en den häri framträdande relativa svag- heten motsvarande olikhet beträffande dessa två träds fort- plantningsförmåga yppats. Af lika gamla och lika väl ut- vecklade, 1 dm långa kottar från hvartdera trädet erhöllos 222 Brenner, De krokfjälliga grankottarnas lifskraft. 3.V. 1919. k + | W ; j 2 ae N N RARE RP DH de: AL ana ah at FE aa SS aha a YK An wand N a A he Tan ner je u! - je J J 6, A = 3. V.1919. Brenner, De krokfjälliga grankottarnas lifskraft. _ 223 till utseendet lika goda frön med en frövinge af 14—15 mm längd och 5—6 mm bredd (hos det senare trädet ofta mindre, ända till endast 9 mm längd och 4 mm bredd). Fjällens > utspärrningsförmäga visade sig vara ganska svag, hvarige- nom fröklängningen försvärades. Ännu i april mäste knif användas för fröets löstagande frän en del af de i novem- ber intagna kottarna. Den 20 januari säddes 50 frön af den rhodocarpa granen med delvis krokfjälliga kottar. Efter 16 dygns för: - lopp visade sig de två första groddplantorna vid en tempe- ratur af 12° C., den ena med krökt grön hypokotyl, den andra rak och hvit. Först 27 dygn senare hade den förra frigjort sina 6 hjärtblad efter att 20 dygn tidigare hafva rätat ut sig, den senare äter, som 7 dygn efter groningen antagit grön färg, utvecklade redan 14 dygn efter gronin- gen 8 fria hjärtblad. 17 dygn efter sädden grodde en krökt, svagt grön planta, hvars 8 hjärtblad 4 dygn senare befriades från sitt — fröskal, 19 dygn efter sädden en krökt och grön planta, med 14 dygn senare fria 7 hjärtblad, 23 dygn efter sädden tvä krökta och gröna, den ena med 10 dygn senare fria 6 hjärtblad, den andra med 19 dygn senare fria 8 hjärtblad, 33 dygn efter sädden en krökt grön, som redan 5 dygn senare dog utan att hafva frigjort sina hjärtblad, 39 dygn efter sädden en krökt grön, med 14 dygn se- nare fria 6 hjärtblad, samt 45 dygn efter sädden en krökt grön, som redan 2 dygn senare befriade sina 7 hjärtblad och efter ytterligare 6 dygn förvissnade. Inom en tid af 16 ä 45 dygn efter sädden hade alltsä af 50 frön grott 9, eller 18°/,, och af dessas groddplantor hade 2 dött, den ena redan efter 5 dygn utan att hafva ut- vecklat hjärtblad, den andra efter 8 dygn, med abnormt tidigt utvecklade sädana. De äterstäende kvarlefvande 7 224 Brenner, De krokfjälliga grankottarnas lifskraft. 3. V. 1919. E groddplantorna, utgörande 14 °/, af hela sädden, förefalla 2 att vara fullt lifskraftiga och normala. Ehuru svag, synes dock en möjlighet för fortplantning förmedels dylika krokfjällskottar ej vara alldeles utesluten. För de allsidigt krokfjälliga kottarna ställer sig saken nägot annorlunda. Den 10 februari såddes af den hemichlorocarpa ') gra- nen med allsidigt krokfjälliga kottar 35 frön. Efter 16 dygns förlopp visade sig äfven nu de första groddplantorna, till antalet tre, alla med krökt hypokotyl, men endast en grön, de två andra hvita, 17 dygn efter sådden framkom en krökt hvit grodd, 18 dygn efter sädden en likadan, 24 dygn efter sådden en med krökt grön hypokotyl, samt 27 dygn efter sådden en med krökt hvit sådan. Endast 2 af dessa plantor voro upprätta, de 5 öfriga voro liggande på jordytan med outvecklad rot. Icke en enda af dem hölls vid lif så länge att hjärtbladen skulle hafva utvecklats, utan dogo de alla under loppet af mars månad, 4 ä 23 dygn efter groningen, de flesta uppenbarli- gen af brist pä näring i fröet. Häri visar sig vid jämförelse med de endast delvis krok- fjälliga kottarna en väsentlig svaghet hos de allsidigt krok- fjälliga, i det, medan groningsprocenten 18—20 är ungefär lika läg hos bäda, fröets näringsförmäga och i öfverens- stämmelse härmed groddens lifskraft hos de senare är be- tydligt svagare eller nästan ingen, en svaghet som tidigare yttrat sig i kottefjällens större känslighet för de uttorkande agentiernas inverkan, hvilken sälunda härigenom nu ytter- ligare konstaterats. Härigenom fär man äfven en förklaring pä det faktum att ekorrar och korsnäbbar, säsom tidigare päpekats, icke bry sig om krokfjällskottarnas frön, äfven- som att unga granplantor äro sällsynta i närheten af träd med sädana kottar, dä ekorrarna redan före mognaden skörda de normalfjälligas lifskraftiga frön. 1) Se sid. 29 af dessa Meddelanden. 3. V. 1919. Brenner, De krokfjälliga grankottarnas lifskraft. 225 För att kontrollera tillförlitligheten af nu nämnda gro- ningsresultat utsäddes ånyo den 17 mars 22 frön af samma kotte, hvaraf frön hade sätts den 10 februari. Resultatet häraf blef en ytterligare bekräftelse på dessa fröns svaga lifskraft. : Endast 2 af dem grodde, det ena efter 14, det >> andra efter 19 dygns förlopp, hvardera med krökt grön hy- pokotyl, men endast den senare plantan utvecklande hjärt- blad, hvilka till ett antal af fem, 20 dygn senare, begynte vissna utan att hafva afkastat sitt fröskal. Groningspro- centen för denna kottes frön nedgick sålunda till 16. Äfven af det tredje försöksträdet, en mesochlorocarp !) gran, såddes den 30 mars af en beskärmad 8 cm lång kotte med svagt utböjda toppfjäll 30 frön med frövinge af 7— 13 mm längd och 3—5 mm bredd. Redan på 8:de dagen framkom den första plantan, med rak röd hypokotyl, hvars 8 hjärtblad 10 dygn senare befriades från fröskalet. På 10:de dagen visade sig de tre följande, af hvilka en med rak grön hypokotyl dog redan 4 dygn senare, en krökt grön 8 dygn efter groningen frigjorde 7 hjärtblad, och en med krökt dels hvit dels röd hypokotyl 10 dygn efter gro- ningen afkastade fröskalet från sina 5 hjärtblad. På 11:te dagen efter sådden grodde en brungrön krökt planta, som inom kort vissnade från roten medan fröet med | hjärtbladen ännu läg i jorden. Frän den 12:te till 18:de dagen slutligen framkommo dagligen en till fyra plantor, inalles 13, gröna och sä när som pä en med krökt hypokotyl. Efter förloppet af 5 a 10 dygn frigjorde dessa sina hjärtblad, hos fem plantor 8, hos fem plantor 7, hos tvä plantor 6 och hos en 9 till antalet. Af 30 frön hade sålunda '18, eller 60 °/,, grott, och af dessa endast 2 plantor dött utan att utveckla sina hjärt- blad. Denna, den svagast krokfjälliga kotten visade sig alltså hvad fortplantningsförmågan beträffar vara den lifs- kraftigaste. Af de tre träd, hvilkas kottar i ifrågavarande hänseende 1) Se sid. 29 af dessa Meddelanden. 15 226 Ärsmötet den 13 maj 1919. undersökts, har det sistnämnda trädet det fördelaktigaste läget pä sädant afständ frän det närliggande, starkt sluttande ber- get, att dess rötter torde hafva en bättre tillgång på nä- ringsrikt grundvatten än de två andra på själfva bergslutt- ningen befintliga, för hvilka endast näringsfattigt ytvatten står till buds. Af dessa två är åter det förstnämnda genom sitt läge i en liten sänkning af berget bättre lottadt. Oafsedt öfriga, af yttre våld eller människors ingri- pande oberoende ekologiska förhållanden, hvilka på en så inskränkt och likartad terräng ju måste vara likartade, torde nyss nämnda olikhet beträffande tillgången på närings- rikt grundvatten naturligen vara af stor betydelse för trä- dens lifskraft och välbefinnande och följaktligen äfven för deras enskilda delars funktionella kapacitet och för deras motståndskraft mot ogynnsamma yttre inflytelser. Uti denna olikhet torde vi alltså få söka åtminstone en af grundor- sakerna till krokfjällens starkare eller svagare utveckling och förekomst hos en del granar och saknad hos andra, enahanda meteorologiska förhållanden oaktadt. En annan icke mindre viktig förutsättning härvid utgör, såsom redan förut ådagalagts, trädets och dess kottars mer eller mindre starkt för sol och vindar exponerade läge. Årsmötet den 13 maj 1919. Viceordföranden, professor K. M. Levander, föredrog följande Årsberättelse över Sällskapets verksamhet 1918— 1919. \ Då Sällskapet denna gång är församlat till årsmöte sker det under det smärtsamma intrycket av det svåra slag, som nyligen drabbat detsamma genom bortgången av dess 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 227 mängärige, vördade och älskade ordförande och hedersleda- mot, professor emeritus Johan Axel Palmen. Efteren långvarig sjukdom avled han den 7 nyssvikne april i en äl- der av 73 är i Forssa, där han för ätervinnandet av sin hälsa vistades hos nära anförvanter. Med Palmen har den naturalhistoriska forskningen i Fin- land förlorat en av sina förnämsta företrädare. Genom sin rika begävning i förening med ett strängt vetenskapligt tän- kande, sin vidsynthet, rikedom pä fruktbara ideer och ini- tiativ, sjudande arbetsiver samt genom den stora tjänstvil- lighet, som utgjorde en väsentlig del av hans natur, var han en egenartad och framstäende personlighet. I värt sam- fund, som han tillhört frän sin första studenttid och där han senast handhaft ordförandeskapet i nära tre decennier, var han den framsynte ledaren, den drivande och sammanhäl- lande kraften. Sällskapets fosterländska mål ställde han högt, och dess angelägenheter lågo honom nära om hjärtat: Johan Axel Palmén var född i Helsingfors den 7 no- vember 1845, son till jurisprofessorn, sedermera universi- tetets t. f. vicekansler och viceordförande i senaten Johan Philip Palmén och dennes maka i första giftet Johanna Char- lotta Bonsdorff. Efter att ha genomgått Helsingfors privat- lyceum blev han student 1864. Påverkad av sin morbroder, anatomieprofessorn och naturalhistorikern Evert Julius Bons- dorff, ägnade han sig vid universitetet åt zoologiska studier. Han blef filosofiekandidat och magister år 1869 (skulle så- lunda i år fått jubelmagisterkransen) och år 1874 filosofie- licentiat. Följande år promoverades han till filosofiedoktor och utnämndes till docent i zoologi samt därpå 1877 efter en utrikesresa och utgiven avhandling till docent jämväl i jämförande anatomi. År 1882 utnämndes han till e. o. pro- fessor och 1884 till ordinarie professor i zoologi. I denna befattning kvarstod han till hösten 1908, då han avgick, dock ingalunda för att njuta ett otium sapientis, ty ända till den dagen, då döden träffade honom, var han sysselsatt med vetenskapligt arbete. Redan under sitt första studentår (1864) anställd vid 228 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V. 1919. universitetets zoologiska museum, till vars ordinarie ama- nuens han utnämndes 1867, ägnade sig Palmén först åt en- tomologiska studier. Han företog sommaren 1865 tillsam- mans med C. Lundström en entomologisk samlingsresa till norra Savolaks. Förnämligast i samma syfte deltog han 1867 i en naturalhistorisk expedition till finska lappmarken — de övriga deltagarena i denna viktiga undersökningsfärd voro J. P. Norrlin och J. Sahlberg samt A. J. Mela: Och senare, 1870, begav han sig på ännu en entomologisk resa, nämli- gen till Österrike, särskilt dess bergstrakter, under vilken resa han även besökte en del tyska och skandinaviska museer. Men med de entomologiska studierna fick det emeller- tid sedan anstå, och de blevo icke fullföljda: Palmén hade redan kommit starkt in på ornitologiens arbetsfält. Hans första "vetenskapliga publikation var även en ornitologisk, nämligen en sammanställning av de iakttagelser, som han och hans reskamrat J. Sahlberg gjort om fåglarna under sin resa till Torne och Muonio lappmark sommaren 1867, då till följd av den sena våren han vid sin ankomst till dessa nordliga trakter fann insektsamlandet till en början vara omöjligt. Men en särskild anledning för Palmén att intensivt ägna sig åt ornitologi var att han av Finska Ve- tenskaps-Societeten blev erbjuden att redigera fortsättnin- gen på M. v. Wrights arbete om Finlands fåglar. Då denne 1859 utgav , Finlands foglar, hufvudsakligen till deras dräg- ter beskrifna; förra afdelningen", var jämväl fortsättningen redan till stor. del avfattad i manuskript, men blev emeller- tid ej vidare utarbetad och befanns efter författarens 1868 timade frånfälle vara alltför ofulländad för att i sådant skick kunna publiceras. Palmén blev 1871 erbjuden att redi- gera verket, vars ursprungliga manuskript huvudsakligen bestod av dräktbeskrivningar av de finska hönsfåglarna, vadarna och simfåglarna (dock med många luckor). Efter tvenne år var han färdig med detta arbete. Huru ihärdigt han härunder varit sysselsatt kan man sluta därav att ver- ket, omfattande c. 700 sidor, till väsentliga delar, särskilt i 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 229 avseende å framställningen om arternas utbredning, är grund- ligt tillökat och omarbetat av Palmén; det blev så som han själv uttrycker sig „i högre grad omarbetat än först varit avsett". Under arbetet med Finlands fåglar, där han ägnade en särskild uppmärksamhet icke blott åt arternas detaljerade förekomst och utbredning inom vårt naturhistoriska gebit, utan även åt deras allmänna geografiska utbredning, deras häckningsområden och vinterstationer samt flyttningar och stråkvägar, uppspirade och mognade de tankar, som förde honom till hans redan följande år eller 1874 utgivna be- römda verk „Om fåglarnas flyttningsvägar“. I detta arbete, vilket utgavs såsom licentiatavhandling och som även ut- kommit utvidgat och översatt till tyska med titel „Über die Zugstrassen der Vögel“, 1876, pävisas induktivt, hurusom de till undersökning valda nordiska sim- och vadarefäglarna färdas mellan sina häckningsorter och vinterstationer och tvärtom längs vissa geografiskt bestämda vägar, betingade av arternas levnadssätt och konfigurationen hos kontinen- ten och flodernas riktning. Han uppställer skilda katego- rier av flyttningsvägar och diskuterar flyttningsvägarnas be- tydelse för arternas utbredning och differentiering m. m. Det iderika arbetet blev epokgörande och verkar än i dag befruktande pä migrationsforskningen; därmed blev Palmen namnkunnig i den vetenskapliga världen. Av Palmens övriga ornitologiska arbeten är främst att anföra hans „Bidrag till kännedomen om ishafskustens fägel- fauna", som grundar sig på Vega-expeditionens iakttagelser och samlinger, vilka A. E. Nordenskiöld hade lämnat åt ho- nom att bearbeta, och som utkom 1887 (i „Vega-expeditio- nens vetenskapliga iakttagelser", Bd. V). Detta arbete har betecknats som ett av de värdefullaste bidragen till känne- domen om det arktiska områdets fågelvärld. Även må här nämnas hans svarsskrift till E. F. v. Homeyer (1882), ett polemiskt inlägg i anledning av dennes angrepp på „Zug- strassen der Vögel“, samt hans till 2. ornitologiska kongres- sen i Budapest utarbetade referat om migrationsfrågan un 3 230 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V. 1919. (1891). Synnerligen fruktbärande för den inhemska fägel- forskningen blev hans „upprop till Finlands fägelkännare“ (1885), innehällande „plan för undersökning av fägelfaunan ur topografisk synpunkt“. Han anlade det i sitt slag ena- stäende s. k. fägelarkivet, en vidlyftig samling utklipp och skriftliga notiser rörande finska fäglar, och införde hos oss fägelmärkning med ringar. Även redigerade han för den nya upplagan av „Nordens fåglar" framställningarna omar- ternas utbredning i Finland, med vilket arbete uch ännupå = sjukbädden var sysselsatt. Av ingripande betydelse för Palmén i avseende å forsk- ning och akademisk undervisning blev hans vistelse 1875— 1876 i Heidelberg för studium av jämförande anatomi hos =: Carl Gegenbaur. I denna den moderna djurmorfologiens mästare ärade P. städse sin store lärare. Skolad i dennes kritiska morfologisk-genetiska betraktelsesätt, utgav Palmén tvenne avhandlingar rörande insekternas jämförande ana- tomi, nämligen „Zur Morphologie des Tracheensystems“ 1877 och „Über paarige Ausführungsgänge der Geschlechts- organe bei Insecten“ 1884, den förra utgiven som specimen för docentur i jämförande anatomi, den senare för professur i zoologi. I den förra påvisas, att det slutna trakesyste- met, som förefinnes hos i vatten levande insektlarver, icke är ursprungligt, utan härleder sig från den öppna huvudty- pen, i den senare, att det opariga ändavsnittet hos insek- ternas könsutförselgångar har uppstått sekundärt och fylo- genetiskt utvecklat sig från ursprungligen pariga utförselgån- gar. I dessa arbeten framträda såsom utmärkande särdrag författarens målmedvetna behandling af frågorna, skarpa begreppsbestämningar och metodiska förfarande. Under nämnda utrikesresa besökte P. särskilda orter i Tyskland, Schweiz, norra Italien och Österrike samt vista- des en betydligare tid i Neapel och Messina för att studera och insamla havsdjur till dissektionsmaterial vid akademisk undervisning. Sålunda förberedd förde Palmén som forskare "och aka- demisk lärare det utvecklingshistoriska (genetiska) betrak- 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 231 telsesättet till genombrott i värt land. Han förnyade ända frän grunden den zoologiska undervisningen vid universite- tet, införde praktiska dissektionskurser och fick till ständ en för detta ändamäl behövlig zootomisk inrättning, införde likaledes mikroskoperingskurser, sammanställde speciella stu- diesamlingar av havsdjur m. m. för undervisningsbehov. I Professor J. A. Palmen i sitt arbetsrum pä Tvärminne. sina föreläsningar framförde han städse jämförande-anato- miska synpunkter. Men också på annat sätt verkade Palmen för zoologisk forskning och undervisning. För att bereda unga zoologer tillfälle att idka studier på vattenorganismer m. m. underhöll han på Esbo-Lövö, c. 12 km W om Helsingfors, från 1889 till början av 1900-talet ett sommarlaboratorium, inrättat i en av honom för ändamålet upphyrd fiskarestuga. I än större skala ville han befordra forskningen och undervisningen genom att uppföra och underhålla — likaledes på egen be- 232 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V.1919. - kostnad — den zoologiska stationen pä Tvärminne-ö iskär- gärden mellan Ekenäs och Hangö. Stationen grundades 1902 och bestär av en i tvä väningar uppförd laboratoriebyggnad, tre bostadshus och andra byggnader. Till omrädet hör en mängd holmar och skär samt pä stället c. 2 ha odlad mark. Denna enligt, vära förhällanden storartade anstalt ställde han pä det frikostigaste till disposition för vetenskapsidkare och studerande, och den har även varit talrikt besökt samt haft en stor betydelse för säväl forskningslivet som under- visningen. Genom testamente har han donerat den zoolo- giska stationen jämte övrig egendom till Helsingfors uni- versitet (se nedan). Som ett tecken pä den beundran och vördnad Palmens elever och kolleger hyste för honom ägnades honom i an- ledning av hans 60-ärsdag 1905 en vetenskaplig festskrift i tvä band. Värt samfund har haft förmänen att räkna honom som medlem allt sedan 1865, som intendent för de zoologiska samlingarna under ären 1867—84 samt som sin ordförande sedan 1892. Beträffande hans verksamhet inom Sällskapet mä till först antydas, hurusom han föranlett talrika ornito- logiska undersökningar, vilka befruktats av hans ovan an- förda upprop till Finlands fägelkännare. Tillsammans med sin vän Norrlin utarbetade han en historik över Sällskapets verksamhet till är 1896, dä detsamma begick sitt 75-ärsju- bileum.': I talrika andraganden och innehållsrika ärsberättel- ser har han framhällit nya arbetsuppgifter och givit uppslag till nya undersökningar. Ivrande för att Sällskapets verk- samhet skulle omfatta Finlands hela naturhistoriska omräde, ästadkom han 1887 den stora naturvetenskapliga expeditio- nen till Kola-halvön, vilken har betecknats som den mäng- sidigaste, som utgätt frän värt land, och i vilken han själv deltog som ledare. Över huvud gynnades Sällskapets strä- van att främja vetenskapliga undersökningsfärder av honom pä det varmaste. Han upptog tanken om naturparker och naturskydd samt bidrog väsentligen till att nägra positiva ätgärder i dylikt hänseende hos oss ha kunnat ästadkommas. i nk An KT dr nn a a le A ARSKAN a ad k tenn Zi Su 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 233 Som ordförande nedlade han en ospard möda och offrade mycken tid pä redigering och korrekturläsning av Sällska- pets Acta, som under hans ordförandetid utkommit i ett 40-tal tomer. En liknande och icke mindre arbetsbörda ätog han sig säsom den ständigt ätervalde sekreteraren i Säll- skapet för Finlands geografi, som 1889 grundades av honom. Han verkade för enighet och samarbete samt planmässighet i strävandena. Med sitt vetenskapliga och medborgerliga anseende var han för värt samfund ett stadigt stöd, för dess enskilda medlemmar en god rädgivare och vän. Till Johan Axel Palmen stär Sällskapet därför i en outplänlig tacksamhetsskuld. Förutom sin oförgätlige ordförande har Sällskapet under det gängna äret genom dödsfall förlorat tre av sina äldre medlemmar, nämligen professor emeritus Edvard Sundvik, provinsialläkaren Reinhold Fabritius samt professor Otto Engström. Ernst Edvard Sundvik var född i Vasa 1849. Student frän Vasa gymnasium 1869, blev han re- dan tre är därpä filosofiekandidat och 1878 medicinelicentiat samt 1882 medicine- och kirurgiedoktor. Ut- nämnd 1886 till professor i fysiolo- gisk kemi och farmakologi vid uni- versitetet, har han inlagt en särskild förtjänst om reformerandet av under- visningen i dessa ämnen och om den farmaceutiska anstalten, som han ställde pä en tidsenlig fot. Ät detta arbete ägnade han sin livsgärning. Sina vetenskapliga undersökningar riktade han Ernst Edvard SETTI ‚med förkärlek pä sådana substanser (kitin, tunicin, psylla- vax, hummelvax m. m.), som äga speciellt intresse för natural- historikern. Även för iakttagelser i den fria naturen, dä han därtill fick tillfälle, var han som varm naturvän intresserad. Av sädana har han till Sällskapets protokoll gjort en del meddelanden. Till medlem av värt samfund invaldes han u; > 234 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V.1919. 1894. Professor Sundvik var av en sällsynt rättänkande och samvetsgrann karaktär, en originell personlighet. Han avled härstädes den 24 augusti 1918. Reinhold Fredrik Fabritius avled i Ekenäs för en kort tid sedan, den 19 april detta är. Född i Kuopio 1850, ägnade han sig ät den medicinska banan och blev medicinelicentiat 1880, varefter han som läkare fungerade ä skilda orter, bl. a. en längre tid som bataljonsläkare i Kuopio och sedan 1903 som provinsialläkare i Ekenäs di- strikt. Fabritius var en ivrig fjärilsamlare och har som sä- dan sammanbragt en mycket prydlig samling. Till känne- domen av den inhemska fjärilfaunan har han bidragit med en del goda fynd, särskilt av Microlepidoptera. Som en varm naturvän har han även under en följd av är utfört fenolo- giska anteckningar om fäglar m. m. Till medlem av Säll- skapet invaldes han är 1902. Med e. o. professorn i gynäko- logi Otto Ingemar Engström, som avled den 7 dennes, har ur tiden bortgätt en av den medicinska ve- tenskapens förnämsta mälsmän i lan- det, särskilt namnkunnig som fram- stående operatör och vetenskaplig skriftställare inom sitt fackomräde;. därjämte var han en synnerligen in- flytelserik lärare. Han var föddi Nykarleby 1853, blev student 1871, Otto Ingemar Engström. = medicine- och kirurgiedoktor 1882 samt docent i gynäkologi 1884. Är 1892 utnämndes han till e. o. professor i samma ämne. Som ung student var han ivrig insektsamlare (ett minne från denna . period är namnet pä en av honom funnen skalbaggsart, Hal- tica engstroemi J. Sahlb.) och blev redan 1871 medlem av värt samfund. Hans avsikt att, efter det han lämnat verk- samheten vid sin klinik, ätervända till ungdomsintresset, ento- mologien, har nu blivit omintetgjord genom hans plötsliga död i hjärtslag. Otto Engström var en man av ovanlig A Fran nn. un Sn mau ÄT n rät = 2 a Jo ki de maturo A Kaas De 3 EKL AE VAD KETI a. JAY Vv META LT N I / ; 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 235 spänstighet och arbetsförmäga, en sällsynt helgjuten person- lighet. Av Sällskapets korresponderande ledamöter har under året avlidit svenska översten Claes Grill. Han var född 1851, och bliven student 1871, ägnade han sig ät den mili- tära banan. På denna mycket bemärkt genom en fram- stående duglighet, särskilt som fortifikationsofficer, var han även en varmt intresserad och skicklig entomolog, speciellt skalbaggskännare, och som sådan flerårig medlem och sty- relseledamot i Entomologiska föreningen i Stockholm. Till korresponderande ledamot av vårt samfund invaldes han 1894. Han har utgivit bl. a. en latinsk-svensk entomologisk ordbok och en större katalog med synonymer över nordens Coleoptera. Han avled i Stockholm den 5 mars detta år. Sina vackra och rikhaltiga samlingar av skandinaviska skalbaggar har han, enligt vad svenska tidningar förmäla, en tid före sin död överlämnat som gåva till Sveriges skogsvetenskap- liga anstalt. Efter frihetskriget, som fick sin avslutning vid tiden för senaste årsmöte, ha ordnade samhällsförhällanden allt- mera börjat inträda. Sålunda har även Sällskapet kunnat regelbundet sammanträda till det sedvanliga antalet månads- möten, nämligen 8, samt en gång till extra möte. Mänads- mötena ha varit rätt talrikt besökta, i medeltal av 42 med- lemmar. Decembermötet var det sista, då Sällskapets vordne ordförande var personligen närvarande och ledde förhand- lingarna. ; Av Sällskapets publikationer har under året utkommit 44:de häftet Meddelanden, innehållande förhandlingarna och smärre uppsatser för året 1917—1918. Häftet är redigerat av dr E. Häyrén, som ät arbetet ägnat sedvanlig omsorg. Dessutom har av trycket utkommit femte volymen av dr Hj. Hjelts för den botaniska forskningen i vårt land syn- nerligen viktiga sammelverk Conspectus Florae Fennicae. Volymen, omfattande c. 500 sidor, bildar n:o 41 av Acta; däri redogöres för familjerna Rosaceae, Papilionaceae, Erica- ceae, Primulaceae, Asperifoliae, Solanaceae m. fl. Med stor 236 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V. 1919. tillfredsställelse erfares, att manuskriptet till den sjätte vo- lymen av samma verk denna vår har kunnat inlämnas till tryckning. Under tryckning befinna sig utom nyssnämnda arbete Meddelanden för detta verksamhetsår ävensom to- merna 44 och 46 av Acta. Till införande i: Sällskapets skrifter ha inlämnats flera uppsatser och avhandlingar, däribland ett av fru L. Lindén genom dr Hj. Hjelt anmält, av framlidne direktorn för Hei- nola seminarium J. Lindén efterlämnat manuskript rörande vegetationen och floran inom Enontekis lappmarks björk- och fjällregion. I anslutning härtill kan nämnas, att Sällska- pet av fru L. Lindén genom förmedling av dr Hjelt för sitt arkiv fått emottaga ett större material botaniska antecknin- gar, hänförande sig till Enontekis lappmark, Kaskö- Krauss stad-omrädet samt ballastvegetationen i Äbo. För främjande av exkursionsverksamheten under instun- dande sommar har Sällskapet beslutat utgiva reseunderstöd till nedannämnda belopp: | pastor O. Kyyhkynen för växtgeografiska studier i norra - Savolaks samt Kajana-Österbotten 600 mk; fil. mag. Ä. Laurin för fortsatta växtgeografiska under- sökningar i mellersta Österbotten 600 mk; forstmästare A. L. Backman för växtgeografiska under- sökningar i mellersta Österbotten 300 mk; stud. M. Kotilainen för ekologiska moss-studier i olika delar av landet, främst norra Savolaks, 800 mk; stud. O. Eklund för botaniska studier i Korpo skärgård 400 mk; stud. Bror Pettersson för sådana i mellersta Österbotö ten 600 mk; stud. R. Grönblad för insamling av desmidiacéer i östra och sydöstra Finland 500 mk; dr I. Hortling för ornitologiska studier i Nyland 400 mk; samt stud. Håkan Lindberg för entomologiska studier på Åland 500 mk. Den sammanlagda summa, som Sällskapet sålunda di- ESSER PE EIP UP 13. V. 1919. Viceordförandens ärsberättelse. 237 sponerat för exkursioner, utgör denna gäng icke mindre än 4,700 mk. Med avseende ä Sällskapets strävan att befordra natur- skydd kan med tillfredsställelse antecknas, att dess för tvä är sedan till regeringen gjorda framställning om tillsättande av en kommitte för utarbetande av förslag till lag rörande skydd av naturminnesmärken och naturskyddsomräden (se Meddelanden h. 43, s. 268—269, och h. 44, s. 8—9) numera har blivit upptagen till ätminstone första behandling, i det att Statsrädet, sedan Centralutskottet för vetenskapliga ären- den avgivit tillstyrkande utlätande, hänskjutit sagda jr ställning till lagberedningen. Sällskapet har haft förmånen att av ar C.J. Fin- nilä få emottaga en donation om 12,000 mk, avsedd att under namn av „e. o. amanuensen Carl Finniläs fond" för- valtas, med villkor att den ärliga räntan användes för främ- jande av Sällskapets verksamhet, främst i ornitologiskt syfte. Med tacksamhet har Sällskapet emottagit donationen, vilken för kommande tider skall bidraga till att här hugfästa min- net av den unge ornitologen Carl Finnilä, som under Fin- lands frihetskamp pä väg till norra fronten blev mördad i Vichtis den 1 februari 1918. På februarimötet, som inföll på dagen ett år efter de dystra händelserna i Vichtis, beslöt Sällskapet genom frivil- liga gåvor av medlemmar och andra intresserade lägga grun- den till en fond, avsedd att inom Sällskapet hugfästa minnet av de för Finlands frihet fallna medlemmarna av samfundet, doktor Holger Freyvid Rancken, magister Karl Erik Ehr- ström, amanuens Carl Johan Finnilä samt jägarkapten Kaarlo Kalervo Kari. För denna fond, varom till naturforskares och naturvänners kännedom i de dagliga tidningarna införts en notis, har tills dato antecknats en sammanlagd summa av 1,625 mark. Vidare bör i detta sammanhang nämnas, att Sällskapet för åstadkommande av naturhistorisk undersökning av några till Sveaborgs fästningsomräde hörande öar, vilka under den ryska tiden varit fullkomligt avspärrade för naturfor- 238 Viceordförandens ärsberättelse. 13. V. 1919. skare, av general L. Munck fätt emottaga ett belopp om 300 mk. i Säsom ovan i minnesorden över professor J. A. Palmen anfördes, har han till eftervärlden lämnat icke blott ett rikt andligt testamente, utan även gjort en materiell donation av vittgäende betydelse för den naturalhistoriska forskningen och undervisningen i landet, i det han till Helsingfors uni- versitet som gäva överlämnat Tvärminne zoologiska station och för dennas underhäll all sin egendom, samt sitt rikhal- tiga zoologiska bibliotek och arkiv över Finlands fägelfauna. Angäende denna donation innehäller testamentet, som är da- terat den 20 februari 1918 och i en punkt direkte berör även värt samfund, följande: | Universitetet i Helsingfors erhäller Tvärminne zoologiska station benämnda jordegendom jämte byggnader och där befintlig lösegendom för att därstädes upprätthälla en veten- skaplig inrättning av samma slag som hittills, dock med rätt att genomföra ändringar, vilka betingas av forskningens och undervisningens utveckling. I alla fall förutsättes härvid, att det vetenskapliga arbetet i främsta rummet befordras. Sedan nägra i testamentet angivna avdrag gjorts, bland an- nat till förmän för den avlidnes hushällerska, som en längre tid haft värd om hemmet och zoologiska stationen, bör boets äterstäende behällning tillfalla Tvärminne zoologiska station, och hoppas testator att sedan dessa medel använts nödiga anslag erhällas, eventuellt av staten. Zoologiska stationens värd anförtros ät en sexmanna- kommission, vari till en början torde ingå professorerna Alex. Luther, K. M. Levander, E. Reuter och J. J. Seder- holm samt tvenne av Universitetet och Societas pro Fauna et Flora fennica utsedda ledamöter. För eventualiteter, vilka numera icke torde vara att befara, kan kommissionen i fräga fä vidsträckta fullmakter, bl. a. rättighet att kom- plettera sig själv. Enligt nämnda fyra personers prövning bör den avlid- nes värderika zoologiska bibliotek fördelas emellan universi- tetets allmänna bibliotek, universitetets zoologiska institution - 104 0,4 ENS CE NOTE AN RR A a ea cn nn 13. V. 1919. - Viceordförandens ärsberättelse. 239 samt Tvärminne zoologiska station. Samma personer äga avgöra, huru den avlidnes arkiv av uppgifter om Finlands 'fägelfauna och övriga vertebrater skall förvaltas, ävensä om fördelningen av kvarliggande upplagor separattryck. Såsom härav framgår, har Palmen även i denna sin handling sökt befordra Sällskapets intressen, i det han i testamentet förbehållit samfundet rättighet att utse en leda- mot i den kommission, åt vilken han anförtrott vården av den zoologiska stationen. Med känslor av tacksamhet för denna förmån har Sällskapet beslutat i kommissionen låta sig företrädas av en botanist samt till ledamot däri utsett sin sekreterare, docent Alvar Palmgren. Vid sitt pågående årsmöte i dag har Sällskapet till he- dersledamöter enhälligt kallat två av sina äldre, för synner- liga förtjänster utmärkta medlemmar, filosofiedoktorerna Viktor Ferdinand Brotherus och Hjalmar Hjelt. Tidigare har under verksamhetsåret till korresponderande ledamot invalts docenten i botanik vid Uppsala universitet, filosofiedoktor Gunnar Samuelsson. Till inhemska medlemmar ha invalts följande: forstmästaren Allan Reuter, forstmästarene filosofiemagistrarne Lauri och Yrjö Ilvessalo, O. J. Lukkala och S. E. Multamäki, studeranden Eiler For- sius, filosofiemagister Bertel Geitlin, bankdirektör Volmar Nyberg, fru Mathilda Jusélius, studeranden Martti Sydän- heimo, forstmästaren Torsten Hjalmar Rosenbröijer, direk- tören C. J. Finnilä och fru Elisabeth Finnilä, docenten medi- cine- och kirurgiedoktorn Yrjö Kajava, filosofiemagister J. O. Sauli, studerandena Börje Olsoni och fröken Margit Boldt, artisten Matti Karppanen, filosofiemagister Pekka Ylö- nen, studeranden Pehr Harald Lindberg samt medicine- och kirurgiedoktor Axel von Bonsdorff. Under äret ha sälunda till inhemska ledamöter blivit invalda 21 personer. Det hade varit angenämt att i denna ärsberättelse ha kunnat anteckna nägot om ett förhoppningsfullt fortskri- dande av de förberedelser, som Sällskapets snart annal- kande sekeldag älägger detsamma, och varom professor J. A. Palmen hade väckt särskilda förslag. Om nägra posi- 240 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1919. tiva tillgöranden i antytt avseende har emellertid intet för- sports, varför vi nu i hög grad befinna oss inför ett peri- culum in mora. I anledning härav borde frågan om vad till saken numera kan åtgöras med det allra snaraste av Bestyrelsen och Sällskapet tagas till allvarlig överläggning. Jag ber få avsluta denna ärsberättelse med att önska det vårt samfund, oaktat den svåra kraftförlust det fått vid- kännas genom bortgången av dess energiske ordförande, i varje händelse måtte gå en ljus framtid till mötes. Varapuheenjohtaja, professori K. M. Levander, esitti E seuraavan Vuosikertomuksen Seuran toiminnasta v. 1918 —1919. Kun Seura tällä kertaa on koolla vuosikokoustaan pi- tämässä, tapahtuu se sen kovan iskun yhäti kipeästi tuntu- essa, jonka Seura äskettäin sai kokea menettäessään moni- vuotisen kunnioitetun ja rakastetun puheenjohtajansa ja kunniajäsenensä, täysinpalvelleen professorin Johan Axel Palmen’in. Pitkällisen sairauden jälkeen kuoli tämä 7 p:nä viimekulunutta huhtikuuta 73 vuoden ikäisenä Forssassa, jossa hän terveytensä palauttamista varten oleskeli läheisten sukulaisten luona. Vainajassa on Suomen luonnonhistoriallinen tutkimus kadottanut yhden etevimmän edustajansa. Runsaine lahjoi- neen yhtyneinä ankaran tieteelliseen ajattelutapaan, laaja- katseisena, rikkaana hedelmällisistä ajatuksista ja alotteista, ylivuotavaisen työintoisena sekä erinomaisen avuliaana, joka piirre varsin oleellisena osana hänen luonteessaan, oli hän omalaatuinen ja etevä persoonallisuus. Tässä seurassa, johon hän oli kuulunut varhaisimmalta ylioppilasajaltaan ja jossa hän viimeksi oli toiminut puheenjohtajana liki kolme vuosi- kymmentä, oli hän kaukonäköisen johtajan asemassa, liik- keellepanevana ja koossapitävänä voimana. Seuran isän- maallisen tarkoitusperän asetti hän korkealle ja kaikki sen asiat olivat hänen sydäntään lähellä. | Johan Axel Palmen syntyi Helsingissä 7 p. marrask. 1845 lakitieteenprofessorin, sittemmin yliopiston v. t. kanslerin ja E b E d a 13. V. 1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 241 senaatin puheenjohtajan Johan Philip Palmenin sekä tämän ensimäisen puolison Johanna Charlotta Bonsdorffin välisestä avioliitosta. Käytyään Helsingin yksityislyseon tuli hän yli- - oppilaaksi 1864. Jo syntyperältään kuuluen akateemisiin piireihin ja ollen enonsa, anatomianprofessori ja luonnon- historian harrastaja Evert Julius Bonsdorffin vaikutuksen alaisena ryhtyi hän yliopistossa harjoittamaan eläintieteelli- siä opintoja. Hän tuli fil. kandidaatiksi ja maisteriksi 1869 (olisi näin ollen tänä vuonna saanut riemumaisterin seppe- leen) ja vuonna 1874 filosofianlisensiaatiksi. Seuraavana vuonna promovoitiin hän fil. tohtoriksi ja nimitettiin zoolo- gian dosentiksi sekä sittemmin v. 1877 suoritettuaan ulko- maanmatkan ja julaistuaan asianmukaisen tutkielman myös vertailevan anatomian dosentiksi. Vuonna 1882 nimitettiin hänet ylimääräiseksi sekä 1884 vakinaiseksi eläintieteen pro- fessoriksi. Tässä toimessa oli hän syksyyn 1908, jolloin erosi, -ei suinkaan nauttiakseen vanhuuden lepoa, sillä aina siihen päivään saakka, jona tuoni hänet korjasi, puuhaili hän kir- jallisissa tehtävissä. Jo ensimäisenä ylioppilasvuonnaan (1864), jolloin hänellä oli toimi yliopiston eläintieteellisellä museolla, jonka vaki- naiseksi amanuensiksi hän 1867 nimitettiin, omistautui Pal- > menaluksi entomologisille opinnoille. Hän suoritti kesällä 1865 C. Lundströmin seurassa hyönteistieteellisen keräysretken pohjois-Savoon ja varsinaisesti samassa tarkoituksessa oli hän 1867 osallisena eräällä luonnonhistoriallisella retkeilyllä Suo- men Lappiin — muut osanottajat tällä tärkeällä tutkimusmat- kalla olivat J. P. Norrlin ja J. Sahlberg sekä A. J. Mela — ja myöhemmin, 1870, lähti hän vielä kerran entomologiselle matkalle Itävaltaan, varsinkin sen vuoriseutuihin, jolla mat- kalla hän myös tutustui erinäisiin Saksan ja Skandinavian museoihin. Mutta entomologiset opinnot jäivät sikseen eikä niitä sen koommin täydennetty: Palmen oli jo joutunut voimakkaisiin kosketuksiin ornitologian työalan kanssa. Hänen ensimäinen tieteellinen julkaisunsa olikin ornitöloginen, nimittäin yhteen- veto niistä havainnoista, jotka hän ja matkakumppaninsa J. 16 242 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13..V. 1919. % Sahlberg olivat tehneet matkallaan Tornioon ja Muonion Lap- | | piin kesällä 1867, kun hän myöhäisen kevään johdosta tulles- saan näihin pohjoisiin seutuihin havaitsi hyönteiskeräilyn aluksi mahdottomaksi. Mutta erityisenä aiheena Palmenille voima- peräisesti antautua ornitologian tutkisteluun oli se, että hän Suomen Tiedeseuralta sai vastaanottaa tarjouksen toimittaa jatkoa M. v. Wrightin Suomen linnuston käsittelevään teok- seen. Kun tämä näet 1859 julkaisi mainitun teoksen „Finlands foglar, hufvudsakligen till deras drägter beskrifna; förra afdelningen*, oli jatko jo silloin suureksi osaksi käsikirjoi- tuksena olemassa, mutta jäi lopullista valmistelua vaille ja havaittiin tekijän kuoltua 1868 aivan liijan epävalmiiksi voi- dakseen siinä kunnossa tulla julkisuuteen. Palmen’in tehtä- väksi tarjottiin teoksen toimittaminen, jonka alkuperäiseen käsikirjoitukseen sisältyi pääasiallisesti pukuselityksiä Suomen kanalinnuista, vesilinnuista ja kahlaajista (tosin monin aukoin) vuonna 1871. Kahden vuoden kuluttua oli työ hänellä suo- ritettuna. Mitenkä sitkeästi hän tässä toimi, voi päättää siitä, että teos, joka käsitti n. 700 sivua, olennaisissa osis- saan, eritoten lajien levenemistä koskevassa esityksessä, on kauttaaltaan Palmönin laajentama ja muodostelema; se tuli, kuten hän itse lausuu, ,suuremmassa määrässä muodostel- luksi kuin mitä alunperin oli ollut tarkoitus*. Selvitellessään Suomen linnustoa, jolloin hän kiinnitti erikoista huomiota ei ainoastaan lajien yksityiskohtaisen esiintymiseen ja levenemiseen luonnonhistoriallisella alueel- lamme, vaan myöskin niiden yleiseen maantieteelliseen le- vinneisyyteen, niiden pesimäalueisiin ja talvioleskelupaikkoi- hin sekä muuttoihin ja kulkureitteihin, heräsivät ja kypsyivät hänessä ne ajatukset, jotka johtivat hänet jo seuraavana vuonna eli 1874 julkaisemaansa kuuluisan teoksen „Om fäglarnas flyttningsvägar“ (Lintujen muuttoteistä). Tässä teoksessa, joka julaistiin lisensiaattiväitöskirjana ja joka myös on ilmestynyt laajennetussa muodossa saksankielisenä ni- mellä „Über die Zugstrassen der Vögel“ 1876, osoitetaan induktivistä tietä, mitenkä tutkittaviksi valitut pohjoiset vesi- linnut ja kahlaajat matkaavat pesimä- ja talviolopaikkojensa s tä EOS SN RN yo SAK (LK KI 13. V. 1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 243 väliä erityisiä maantieteellisesti määrättyjä ratoja myöten, jotka riippuvat lajien elämäntavoista, mantereen pinnanmuo- dostuksista ja jokien suunnasta. Hän erottelee erilaatuisia muuttoteitä ja selvittelee samalla muuttoteiden merkitystä m. m. lajien levenemiselle ja erilaistumiselle. Aaterikas teos avasi uusia näkyaloja ja vaikuttaa se yhä vieläkin hedel- möittävästi muuttokysymystä käsittelevään tutkimukseen; tällä julkaisullaan sai Palmen nimelleen kaikua tieteellisessä maailmassa. Palmenin muista ornitologisista julkaisuista on ensisijassa mainittava hänen teoksensa ,Bidrag till kännedomen om ishafskustens fägelfauna* (Lisiä Jäämerenrannikon linnuston tuntemiseen). Teos perustuu Vega-retkikunnan havaintoihin ja keräyksiin, minkä ainehiston A. E. Nordenskiöld oli jättä- nyt hänen muokattavakseen, ja ilmestyi v. 1887 sarjassa , Vega- expeditionens vetenskapliga iakttagelser", V nide, 7. Se on merkitty yhdeksi arvokkaimmista lisistä arktisen alueen lintumaailman tuntemiseen. Myös mainittakoon tässä hänen vastauskirjoituksensa E. F. v. Homeyer’ille (1882), polee- misluonteinen kirjoitelma, jolle aiheen antoi tämän hyök- * käykset „Zugstrassen der Vögel“ teosta vastaan, sekä hänen 2:een Budapestissä pidettyyn ornitologikongressiin toimitta- mansa referaatti muuttokysymyksestä (1891). Erittäin he- delmiätuottavaksi kotimaiselle lintututkimukselle muodostui hänen kirjoituksensa ,Upprop till Finlands fägelkännare* (Kehotus Suomen linnuntuntijoille) v:lta 1885, johon sisältyi suunnitelmia linnuston tutkimiseksi topografiselta näkökan- nalta. Hän perusti edelleen ainutlaatuisen n. s. lintuarkis- ton, laajan kokoelman leikkeleitä ja kirjallisia tiedonantoja Suomen linnuista ja otti meillä käytäntöön lintuien rengas- merkinnän. Myös toimitti hän „Nordens fäglar“-teoksen uutta painosta varten esitykset lajien levenemisestä Suo- messa, joka teos häntä askaroitti vielä sairasvuoteella. Aivan erinomaisen merkitykselliseksi tutkimustyöhön ja akateemiseen opetukseen nähden muodostui Palmenille hänen oleskelunsa 1875—76 Heidelbergissä, jossa hän pereh- tyi vertailevaan anatomiaan Carl Gegenbaurin johdolla. Tätä a Ja we ee ATI EIER MM N = kd 1 ad o 24. uf anis "dt L DS Aut TE O Uka [ai NNN > - - - N v u a De 244 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1919. 4: j nykyisen eläinmorfologian mestaria kunnioitti P. aina suu- = rena opettajanaan. Kouluutettuna tämän kriitilliseen morfo- logis-genetiseen tarkastelutapaan julkaisi Palmén kaksi tut- kimusta hyönteisten vertailevan anatomian alalta, nimittäin „Zur Morphologie des Tracheensystems“ 1877, ja „Über paa- rige Ausführungsgänge der Geschlechtsorgane bei Insecten“ 1884, joista edellinen julkaistiin opinnäytteenä vertailevan anatomian dosentuuria, jälkimäinen zoologian professuuria varten. Ensinmainitussa todistetaan, että sulettu ilmaputki- losto, jollainen esiintyy vedessä elävillä hyönteistoukilla, ei ole alkuperäinen, vaan juontuu avonaisesta päätyypistä, jälki- = mäisessä, että hyönteisten sukutiehyeitten pariton pääteosa = on syntynyt sekundäärisesti ja fylogenetisesti kehittynyt parillisista johdattamista. Näissä teoksissa esiintyy huomat- tavana erikoispiirteenä tekijän tarkoituksestaan tietoinen kysymysten käsittely, terävät käsitemääräykset ja metodinen menettelytapa. ; Mainitulla ulkomaanmatkalla kävi Palmen erinäisissä Saksan, Sveitsin, pohjois-Italian ja Itävallan paikoissa sekä oleskeli pitemmän aikaa Neapelissa ja Messinassa tutkiakseen ja kerätäkseen merieläimiä leikkelymateriaaliksi akateemista opetusta varten. | Tällä tavoin valmistautuneena tutkijana ja yliopistolli- sena opettajana saattoi Palmen kehityshistoriallisen (geneti- sen) katsantotavan voittoon maassamme. Hän uudisti läpi- kohtaisesti eläintieteen opetuksen yliopistossa, otti käytäntöön käytännölliset leikkelykurssit ja sai toimeen tähän tarkoituk- seen tarpeellisen zootomisen laitoksen, järjesti niinikään mikroskopeerauskursseja ja erikoisia merieläimiä käsittäviä opintokokoelmia opetustarpeita varten. Luennoissaan esiin- toi hän alati vertailevan anatomian tarjoamia näkökohtia. I Mutta muullakin tavoin vaikutti hän eläintieteellisen tut- kimuksen ja opetuksen hyväksi. Valmistaakseen nuorille ylläpiti hän Espoon Lövöllä n. 12 km länteen Helsingistä vuodesta 1889 tämän vuosisadan alkuun kesälaboratoriota, joka oli järjestetty hänen vuokraamaansa kalastajatupaan. oi e IE EK 12 PP 20) MSA urn. 13. V. 1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 245 Suuremmassa määrässä tahtoi hän edistää tutkimustyötä ja opiskelua pystyttämällä ja ylläpitämällä — niinikään omalla kustannuksellaan — Tvärminnen eläintieteellistä asemaa Tam- misaaren ja Hankoniemen välisessä saaristossa. Asema perustettiin 1902 ja käsittää kaksikerroksisen laboratoriora- kennuksen, kolme asuinrakennusta ja muita rakennuksia. Alueeseen kuuluu joukko saaria ja luotoja sekä itse paikalla n. 2 ha viljelysmaata. Tämän meidän oloihimme nähden suuremmoisen laitoksen asetti hän mitä auliimmin tieteen- harjoittajien ja opiskelijoitten käytettäväksi, ja on siellä myös ollut lukuisasti kävijöitä ja on sen merkitys niin tutki- muselämälle kuin opetuksellekin suureksi arvioitava. Jälki- säädöksessään on hän lahjoittanut eläintieteellisen aseman ynnä muuta omaisuutta yliopistolle (katso jälempänä mainit- tavaa). Osoitukseksi siitä ihailusta ja kunnioituksesta, jota Pal- mön nautti oppilaittensa ja työtovereittensa taholta, omistet- tiin hänelle 60-vuotispäivänänsä 1905 tieteellinen 2-nidoksi- nen juhlajulkaisu. Tällä seuralla on ollut onni lukea hänet jäseniensä jouk- koon vuodesta 1865, zoologisten kokoelmien intendenttinä vuo- sina 1867—84 sekä puheenjohtajana vuodesta 1892. Hänen hedelmiäkantavaan toimintaansa nähden seurassamme viitat- — takoon ensinnäkin siihen, mitenkä hän on antanut aihetta lukuisiin lintutieteellisiin tutkimuksiin, joita on hedelmöittä- nyt hänen yllämainittu kehoituksensa Suomen linnuntunti- joille. Yhdessä ystävänsä Norrlinin keralla toimitti hän historiikin Seuran toiminnasta vuoteen 1896, jolloin Seura vietti 75-vuotisriemujuhlaansa. Lukuisissa esityksissä sekä sisältörikkaissa vuosikertomuksissa on hän esilletuonut uusia työtehtäviä tai ehdotuksia uusia tutkimuksia varten. Ajaen sitä kantaa että Seuran toiminnan tulisi käsittää Suomen koko luonnonhistoriallinen alue aikaansai hän 1887 tunnetun suuren luonnontieteellisen tutkimusretken Kuolan niemi- maalle, jotka on mainittu monipuolisimmaksi, mitä meidän maastamme käsin on järjestetty, ja johon hän itse johtajana otti osaa. Ylipäätänsä sai Seuran pyrkimys edistää tieteel- j | | EVS Be Se en ae Ken akk 414.95 SV WEN AIR v RR A 3% 246 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1919. - lisiä tutkimusretkiä mitä lämpimintä kannatusta osakseen hänen puoleltaan. Hän pani uudestaan vireille ajatuksen luon- nonpuistoista ja luonnonsuojeluksesta sekä oleellisesti vaikutti siihen suuntaan, että muutamia positiivisiä toimenpiteitä tässä suhteessa voitiin aikaansaada. Puheenjohtajana uhrasi hän vaivojaan säästämättä paljon aikaa Seuran Acta-julkaisun toimittamiseen ja korrehtuurinlukuun, jota sarjaa ilmestyi hänen puheenjohtajakaudellaan nelisenkymmentä osaa. Sa- mantapaisen ja yhtä vaivanalaisen työtaakan otti hän kan- nettavakseen Suomen Maantieteellisen Seuran alituisena sih- + teerinä, joka seura on hänen perustamansa. Hän vaikutti yksi- mielisyyden, yhteistyön ja järjestelmällisyyden hyväksi py- rinnöissä. Arvoasemansa kautta tiedemiehenä ja kansalaisena oli hän vankkana tukena seurallemme, sen yksityisille jäse- nille hyvä neuvonantaja ja ystävä. Johan Axel Palmenille on Seura sentähden ehtymättömässä kiitollisuudenvelassa. Paitsi aina muistettavaa puheenjohtajaansa on Seura ku- luneen vuoden varrella menettänyt kolme vanhempaa jäsen- tänsä, nimittäin täysinpalvelleen professorin Edvard Sund- vikin, piirilääkäri Reinhold Fabritiuksen sekä professori Otto Engströmin. : Ernst Edvard Sundvik syntyi Vaasassa 1849. Suoritettuaan ylioppilastutkinnon Vaasan kymnaasista 1869 tuli hän jo kolmen vuoden kuluttua filosofiankandidaatiksi ja 1878 lääketieteen lisensiaatiksi sekä 1882 lääketieteen ja kirurgian tohtoriksi. Tultuaan 1886 nimitetyksi fysiologisen kemian ja farmakologian professoriksi yliopistossa on hän erityisesti ansioittanut itseään uudistamalla opetuksen näissä aineissa ja järjestämällä farmaseutisen laitoksen ajanmukai- selle kannalle. Näissä toimissa löysi hän elämäntehtävänsä. Tieteelliset tutkimuksensa kohdisti hän erityisellä harrastuk- sella sellaisten aineitten (kitiini, tunikini, psyllavaha, kima- laisvaha y. m.) selvittelyyn, jotka omaavat erityistä mielen- kiintoa luonnontieteilijän kannalta. Myös harrasti hän läm- pimänä luonnonystävänä havaintojen tekoon luonnossa, si- käli kuin hänelle vain tarjoutui siihen tilaisuutta. Näistä havainnoistaan on hän tehnyt eräitä ilmoituksia Seuran 13. V. 1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 247 pöytäkirjoihin. Seuramme jäseneksi valittiin hän 1894. Sund- vik oli harvinaisen oikeamielinen ja tunnontarkka luonne, ja originelli persoonallisuus. Hän kuoli täällä 24 p:nä elo- kuuta 1918. Reinhold Fredrik Fabritius kuoli Tammisaa- ressa jonkun aikaa sitten s. o. 19 p:nä huhtikuuta tätä vuotta. ' Syntyneenä Kuopiossa 1850 antautui hän lääkärin uralle ja tuli lääketieteen lisensiaatiksi 1880, minkä jälkeen hän toimi lääkärinä eri seuduilla, m. m. pitemmän aikaa pataljoonan- lääkärinä Kuopiossa, sekä vuodesta 1903 lähtien piirilääkä- rinä Tammisaaren piirissä. Fabritius oli innokas perhoske- räilijä ja on tässä ominaisuudessaan koonnut varsin sievän kokoelman. Kotimaisen perhosfaunan tuntemista on hän kartuttanut monilla hyvillä löydöillä, eritoten pikkuperhosia koskevilla. Lämpimänä luonnonystävänä on hän myös useita vuosia tehnyt fenologisia muistiinpanoja linnuista y. m. Seu- ran jäseneksi valittiin hän vuonna 1902. Lapsenpäästöopin ylimäär. professorin Otto Ingemar Engström'in persoonassa, joka äkkiä kuoli 7 p. t. k., on manalle mennyt yksi lääketieteen eturivin miehiä maassamme, ollen kuuluisa erityisesti etevänä operatöörinä ja tieteelli- senä kirjailijana ammattialallaan; sen ohella oli hän erin- omaisen vaikutuksellinen opettaja. Hän syntyi Uudessa- Kaarlepyyssä 1853, tuli ylioppilaaksi 1871, lääketieteen ja kirurgian tohtoriksi 1882 sekä gynakologian dosentiksi 1884. Vuonna 1892 nimitettiin hän saman aineen ylimäär. profes- soriksi. Nuorena ylioppilaana oli hän innokas hyönteiske- räilijä (muistona tältä ajalta on erään hänen löytämänsä kovakuoriaisiajin nimi, Haltica engstroemi J. Sahlb.), ja jo 1871 tuli hän Seuramme jäseneksi. Tarkoituksensa jätettyään toimintansa klinikalleen oli palata nuoruuden harrastuk- siinsa, entomologiseen työskentelyyn, mutta tämä hänen toi- veensa raukesi nyt kun sydänhalvaus kohtasi hänet. Otto Engström oli tavattoman joustava ja työkykyinen mies, har- vinaisen ehytpiirteinen persoonallisuus. Seuran kirjeenvaihtajajäsenistä on vuoden varrella kuol- lut ruotsalainen eversti Claes Grill. Hän oli syntynyt ae Ra Jad) lakan JG # SAY 0. v 4 K au JR a MV n, DJ, EAA IA AVN 248 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1919. 1851 ja tultuaan ylioppilaaksi 1871 antautui hän sotilasuralle. Ollen alallaan hyvin huomattu erinomaisen kuntonsa takia, varsinkin linnoitusupseerina, oli hän myös innokas ja taitava. entomologi, erittäinkin kovakuoriaistuntija ja sellaisena moni- vuotinen jäsen ja johtokuntalainen Tukholman entomolo- gisessa yhdistyksessä. Meidän seuramme kirjeenvaihtaja- jäseneksi valittiin hän 1894. Hän on julkaissut m. m. latina- lais-ruotsalaisen hyönteistieteellisen sanakirjan ja suurenlai- sen luettelon rinnakkaisnimityksineen pohjolan koleoptereista. Hän kuoli Tukholmassa 5 p. maaliskuuta tätä vuotta. Kau- niit ja runsaat skandinavialaisia kovakuoriaisia käsittävät kokoelmansa kuuluu hän ruotsalaisten sanomalehtien tietä- män mukaan jonkun aikaa ennen kuolemaansa lahjana jät- täneen Ruotsin metsätieteelliselle laitokselle. Vapaussodan jälkeen, joka päättyi viime vuosikokouksen tienoilla, ovat järjestyneet yhteiskuntaolot yhä enemmän al- kaneet palautua. Niinpä on Seura jälleen voinut säännölli- sesti kokoontua tavallisuuden mukaiseen määrään kuukausi- kokouksia, nimittäin 8:aan, sekä yhteen ylimääräiseen ko- koukseen. Kuukausikokouksissa on ollut varsin runsaasti osanottajia, nimittäin keskimääräisesti 42 jäsentä. Joulukuun kokous oli viimeinen, jossa Seuran puheenjohtaja oli hen- kilökohtaisesti läsnä ja johti asiainkäsittelyä. Seuran julkaisuista on vuoden varrella ilmestynyt 44:s vihko Meddelanden-sarjaa, käsittäen kokousasiat sekä pie- nempiä kirjoitelmia vuodelta 1917—18. Vihkon on toimitta- nut tri E. Häyren, joka on omistanut tavanomaista huolta työhönsä. Sitäpaitsi on painosta ilmestynyt viides nidos tri H j. Hjelt'in maamme kasvitieteelliselle tutkimukselle erin- omaisen tärkeätä kokoomusteosta Conspectus Florae Fenni- cae. Nidos, joka käsittää n. 500 sivua, muodostaa n:n 41 Acta-sarjasta; siinä tehdään selvää heimoista Rosaceae, Pa- pilionaceae, Ericaceae, Primulaceae, Solanaceae y. m. Suurta tyydytystä on omiaan tuottamaan tieto, että saman teoksen kuudeskin osa on tänä keväänä voitu jättää painettavaksi. Painatuksen alla ovat paitsi yllämainittua teosta tämän 13. V.1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 249 toimivuoden Meddelanden-julkaisu sekä osat 44 ja 46 Acta- sarjasta. Seuran julkaisuissa painettaviksi on jätetty useampia kirjoitelmia ja tutkimuksia, joukossa eräs rva Lindénin luo- vuttama ja tri Hj. Hjeltin ilmoittama edesmenneen Heinolan seminaarin johtajan J. Lind&n’in jälkeenjättämä käsikirjoi- tus, joka koskee kasvullisuutta ja kasvistoa Enontekiön La- pin koivu- ja tunturialueella. Tämän yhteydessä voidaan edelleen mainita, että Seura on rva L. Lindeniltä tri Hjeltin välityksellä saanut arkistoaan varten vastaanottaa suurenlai- sen ainehiston kasvitieteellisiä muistiinpanoja, jotka koskevat Enontekiön Lappia, Kaskisten—Kristiinankaupungin alueelta sekä Turun painolastikasvillisuutta. Retkeilytoiminnan avustamiseksi edessäolevana kesänä on Seura päättänyt jakaa matkaapurahoina seuraavat määrät: pastori O. Kyyhkyselle kasvimaantieteellisiä tutkimuksia varten pohjois-Savossa sekä Kainuussa 600 mk; fil. maisteri Ä. Laurinille jatkettuja kasvimaantieteellisiä tutkimuksia varten Keski-Pohjanmaalla 600 mk; metsänhoitaja A. L. Backmanille kasvimaantieteellisiä tutkimuksia varten Keski-Pohjanmaalla 300 mk; ylioppilas M. Kotilaiselle ekologisia sammaltutkimuksia varten maan eri osissa, etenkin pohjois-Savossa, 800 mk; yliopp. O. Eklundille kasvitieteellisiä tutkimuksia varten Korpon saaristossa 400 mk; yliopp. Bror Petterssonille samanlaisia tutkimuksia varten Keski-Pohjanmaalla 600 mk; | yliopp. R. Grönbladille desmidiaceojen keräilemiseksi tä- ja kaakkois-Suomesta 500 mk; tri I. Hortlingille ornitologisia tuta varten Uudella- maalla 400 mk; sekä yliopp. Håkan Lindbergille entomologisia tutkimuksia varten Ahvenanmaalla 500 mk. Kokonaissumma, jonka Seura näin ollen on sijoittanut -retkeilyihin, tekee tällä kertaa ei vähempää kuin 4,700 mk. Seuran luonnonsuojeluspyrkimyksiin nähden voidaan tyy- dytyksen tuntein merkille panna, että sen kaksi vuotta sitten 250 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1919. 4 E hallitukselle tekemä esitys toimikunnan asettamisesta val- A mistamaan ehdotusta laiksi luonnonmuistomerkkien ja luon- = nonsuojelusalueitten suojelemisesta (ks. Meddelanden, vihko 43, s. 268—269, ja vihko 44, s. 8—9) nyttemmin on otettu ainakin ensi käsittelyn alaiseksi Valtioneuvoston lykättyä sanotun esityksen, tieteellisten asiain keskusvaliokunnan annettua puoltavan lausunnon, lainvalmistelukuntaan. Seuralla on ollut ilo saada johtaja C. J. Finnilä'ltä vastaanottaa 12,000 mk lahjoitus, joka on tarkoitettu „ylim. ° amanuenssin Carl Finnilän rahastona* säilytettäväksi eh- = dolla, että vuotuinen korko käytetään Seuran toiminnan, E eritoten ornitologisten tutkimustehtävien tukemiseen. Kii- tollisuuden tuntein on Seura vastaanottanut lahjoituksen ja on se osaltaan tuleville ajoille säilyttävä nuoren ornitologin Carl Finnilän muistoa, joka Suomen vapaustaistelun aikana a ollessaan matkalla pohjoiselle rintamalle tuli murhatuksi Vih- dissä 1 p. helmikuuta 1918. | Helmikuun kokouksessa, joka sattui päivälleen vuoden kuluttua Vihdin kaameista tapahtumista, päätti Seura vapaa- = ehtoisten, jäseniltään ja muilta asianharrastajilta kerättävien lahjoitusten kautta laskea perustuksen rahastolle, jonka tar- W koituksena olisi Seuran piirissä säilyttää Suomen vapauden puolesta kaatuneitten jäseniensä, tohtori Holger Freyvid Ranckenin, maisteri Karl Erik Ehrströmin, amanuenssi Carl Johan Finnilän sekä jääkärikapteeni Kaarlo Kalervo Karin muistoa. Tätä rahastoa varten, jonka olemassaolo on saa- tettu luonnontutkijoitten ja -ystävien tietoon sanomalehti- ilmoituksen kautta, on tähän asti kertynyt kaikkiaan 1,625 mk. Edelleen on tässä yhteydessä mainittava, että Seura on luonnonhistoriallisen tutkimuksen toimittamiseksi muuta- milla Suomenlinnan linnoitusalueeseen kuuluvilla saarilla, jotka venäjänvallan aikana olivat täysin sulatut luonnontut* kijoilta, saanut vastaanottaa kenraali L. Munckilta 300 mk suuruisen summan. | Kuten yllä prof. J. A. Palmén-vainajan kohdistetuissa muistosanoissa huomautettiin, on hän jälkimaailmalle jättänyt ei ainoastaan runsasta henkistä perintöä, vaan myös tehnyt tj a En PASTE n K me S en så el 23 - nn i tkkimdma an 13. V. 1919. Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 251 maamme luonnonhistoriallisen tutkimuksen ja opetuksen kannalta mitä suuriarvoisimman aineellisen lahjoituksen luo- vuttamalla Helsingin yliopistolle lahjana Tvärminnen zoolo- gisen aseman ja tämän ylläpitoa varten kaiken omaisuutensa, runsaan eläintieteellisen kirjastonsa ja Suomen lintuarkiston. Lahjoituksen suhteen sisältyy jälkisäädökseen, joka on päi- vätty 20 p. helmik. 1918 ja joka eräässä kohden suoranai- sesti koskee myös tätä seuraa, seuraavaa: Helsingin yliopisto saapi Tvärminnen eläintieteelliseksi asemaksi nimitetyn maaomaisuuden rakennuksineen ja irtai- mistoineen tieteellisen laitoksen ylläpitoa varten samaan ta- paan kuin tähän asti kuitenkin oikeudella toimittaa tutkimuk- sen kehityksestä aiheutuvia muutoksia. Joka tapauksessa edellytetään, että tieteellistä työtä ensi sijassa edistetään. Kun joitakin testamentissä mainittuja vähennyksiä on tehty, m. m. vainajan taloudenhoitajan hyväksi, joka pitemmän ai- kaa on pitänyt huolta vainajan kodista ja eläintieteellisestä asemasta, tulee kuolinpesän jälellejääneen omaisuuden lan- geta Tvärminnen eläintieteelliselle asemalle, ja lausuu testa- mentintekijä toivomuksensa olevan, että näiden varojen tultua käytetyiksi saadaan tilalle tarpeellisia määrärahoja, mahdolli- sesti valtion taholta. Eläintieteellisen aseman hoito on uskottava kuudenmie- hentoimikunnalle, johon aluksi kuuluisivat professorit Alex. Luther, K. M. Levander, E. Reuter ja J. J. Sederholm sekä kaksi yliopiston ja Societas pro Fauna et Flora fennica'n valitsemaa jäsentä. Erinäisten mahdollisuuksien varalta, joita nykyoloissa ei toki tarvinne pelätä, voi mainittu toimikunta saada laajat valtuudet, m. m. oikeuden täydentää itseään. Mainittujen neljän henkilön harkinnan mukaan on vai- najan arvokas eläintieteellinen kirjasto jaettava yliopiston yleisen kirjaston, yliopiston zoologisen laitoksen ja Tvärmin-' nen eläintieteellisen aseman kesken. Samoilla henkilöillä on oikeus ratkaista millä tavoin vainajan Suomen lintufaunaa ja muita luurankoisia käsittävää tietoarkistoa on hoidettava Ja miten meneteltävä jälelläolevien eripainosvarastojen suh- teen. 252 Varapuheenjohtajan vuosikertomus. 13.V.1919. Kuten ylläolevasta käy esille on Palmen myös tällä teol- laan koettanut edistää Seuran tarkoitusperiä pidättämällä testamentissään Seuralle oikeuden valita jäsenen toimikun- taan, jolle hän on uskonut eläintieteellisen aseman hoidon. Kiitollisuuden tuntein tämän etuisuuden johdosta on Seura päättänyt uskoa edustuksensa komissionissa kasvitieteilijälle ja on jäseneksi siihen valinnut sihteerinsä, dosentti Alvar Palmgren'in. Tämänpäiväisessä vuosikokouksessaan on Seura kunnia- jäsenikseen yksimielisesti valinnut kaksi vanhempaa, erin- omaisten ansioittensa takia huomattua jäsentään filosofian- tohtorit Viktor Ferdinand Brotherus'en ja Hjal- mar Hjeltin. Aikaisemmin on toimintavuoden varrella kirjeenvaihtajajäseneksi valittu Uppsalan yliopiston dosentti, filosofiantohtori Gunnar Samuelsson. Kotimaisiksi jäseniksi on valittu seuraavat: metsänhoitaja Allan Reuter, metsänhoitajat, fil. maisterit Lauri ja Yrjö Ilvessalo, O. J. Lukkala ja S. E. Multamäki, ylioppilas Eiler Forsius, filoso- fianmaisteri Bertel Geitlin, pankinjohtaja Volmar Nyberg, rouva Mathilda Juselius, ylioppilas Martti Sydänheimo, met- sänhoitaja Torsten Hjalmar Rosenbröijer, johtaja C. J. Fin- nilä ja rouva Elisabeth Finnilä, dosentti, lääket. ja kirurgian- tohtori Yrjö Kajava, filosofianmaisteri J. O. Sauli, ylioppilaat Börje Olsoni ja Margit Boldt, taiteilija Matti Karppanen, filosofianmaisteri Pekka Ylönen, ylioppilas Pehr Harald > Lindberg sekä lääketieteen ja kirurgiantohtori Axel von Bonsdorff. Vuoden kuluessa on näin ollen kotimaisiksi jäse- = niksi valittu 21 henkilöä. Olisi ollut mieluisata, jos tässä vuosikertomuksessa olisi voitu mainita jotain toivehikkaasta edistymisestä niissä val- . mistuksissa, joihin Seuran lähestyvä satavuotispäivä sitä vel- k voittaa ja joista professori J. A. Palmen aikoinaan teki eri- näisiä ehdotuksia. Positivisista toimenpiteistä mainittuun suuntaan ei kuitenkaan ole mitään kuultu, joten nyttemmin olemme mitä suurimmassa määrässä uhkaavan „periculum in mora* tapauksen edessä. Tämän johdosta olisi kysymys, 13. V. 1919. Skattmästarens ärsräkning. 253 mitä asian eteen vielä voidaan tehdä, otettava mitä nopeim- min vakavan harkinnan alaiseksi Johtokunnassa ja Seurassa. Pyydän lopettaa tämän vuosikertomuksen toivottamalla, että Seuramme huolimatta siitä tuntuvasta voimanmenetyk- sestä, jonka se on saanut kokea tarmokkaan puheenjohta- * jansa poismenon kautta, joka tapauksessa kulkisi valoisata tulevaisuutta kohti. Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Sällskapets Ärsräkning för är 1918, hvarur meddelas a jande utdrag: Debet: Behällning frän är 1918. Stående fonden . . . 4, 28,3607—— Senator J. Ph. Palmens fond RR 599: ög Sanmarkska fonden - . . >. 2.2.20. 5,368: — KERKKO IKÄ SOK are ine 550: — Poppiuska: Tonden: >: 0. v 222521281280 Werrlinskä Tonden. s rent 1,000: —'55,7083:80 KETI Saas ena SE Ni ee ST THIS EPA Inkomster under äret. LEAST aa ta 185 n haa N nr = u A TLS RE 7 DEI Le IR NE 150004 US) WO aAnNTOTS AVD I CER vi. SA TNT te 30: — Borsald litteratur . . 2... .© 2.701: 80799 990.85 Summa 94,812: 37 Kredit: Utgifter underäret. Erden... engen 25 400: Beseunderstöd : . . . « « . a e . 2,600:— 254 Botanices-intendentens ärsredogörelse. 13. V. 1919. Fil. dr. Hj. Hjelt för Conspectus . . . 750: — Livränta ät fröken Aino Norrlin. . . 350:— Tryekningsköstnader. == "Tr 2526 Frakt, annonser m. m.. < . . . . . > 544:10 6909:76 Beliällning tilk'är:1919. Staende-fonden: cow ava? AM. 20,9908 Senator J. Ph. Palmens fond . . . . 13,244: — Sanmarkska fonden .: =... s... 5,868:— Siltala-Tonden 1 155 kam N. 575: — Boppiuska fonden s .'! AN See Norrlinska: fonden cc, 7% 75.27 22,7,000:== Carl Finnilä fonden «>. s esse + „12,000: —7 6718980 Syakdssem Rare a SR KN a 20,004: 61 Summa 94,812: 37 På tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving . och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpå skattmästa- ren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gångna året. Botanices-intendenten, kustos Harald Lindberg, afoaf följande Arsberättelse öfver de botaniska samlingar- nas tillväxt. Det nu tilländalupna arbetsäret har att uppvisa en afse- 5 värd ökning af Sällskapets samlingar. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af assistent Ch. Em. Boldt, stud. M. Kotilainen, stud. V. Kujala, kustos Harold Lindberg, dr. K. Linkola, lektor B. A. Nyberg, ars A. Palmgren och stud. B. Pettersson. Doktorinnan Rancken har haft vänligheten att till samlingarna förära | aflidne doktor H. Ranckens efterlämnade herbarium, om- fattande 2,741 exemplar mossor från Finland och Skandina- vien samt c. 600 exemplar kärlväxter, till öfvervägande del från Finland. Prostinnan Nyström i Lappajärvi har ihåg- kommit museum genom att till detsamma som gåfva öfver- e NA v - 13. V. 1919. Botanices-intendentens ärsredogörelse. 255 lämna aflidne prosten A. Nyströms efterlämnade kärlväxt- samling, omfattande c. 700 ark. Prosten Nyströms insam- | lingar, som äro gjorda med särskild omsorg, härstamma | främst från Lappajärvi socken i mellersta Österbotten; där- jämte finnas arter från Åland och andra delar af landet. För det intresse och den vänliga hågkomst doktorinnan Rancken och prostinnan Nyström visat Sällskapet frambäres K härmed ett varmt tack. Dylika af enskilda personer hop- j bragta samlingar äro ofta af mycket stort värde, då de i regeln lämna en fullständig bild af flofan inom vissa mindre : omräden. Museet emottager alltid med synnerlig tacksam- > het gäfvor af detta slag. Förutom nämnda personer ha följande bidragit till sam- lingarnas förkofring: . Fröken Margit Boldt, stud. C. Cedercreutz, Www" prof. Fredr. Elfving, stud. R. Elfving, dr. T. Han- ' nikainen, dr. Hj. Hjelt, lektor M. E. Huumonen, elev Ann-Marie Häyren, medicinalrädet R. Idman, fru Mathilda Juselius, pastor O. Kyyhkynen, stud. Häkan Lindberg, stud. P. H. Lindberg, trafik- inspektör A. Lindfors, lektor Ä. Nordström, lek- TESS = 3 4 POLTA. A Parvela; mag. VI Pesola,-lektor ,P. A. Rantaniemi, mag. V. Räsänen, mag. J. A. Sauli, ly- > ceist B. Söderström, Uppsala botaniska museum och lä- rare O. Valkama. Pä de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna | gäfvorna pä följande sätt: i Barvaxter N fre MaA 3 32 ER, LOSS DELI na SKA TP DI OON! Ba ale Fra ORT TUR 1 I DVAINBaT au, a N 0-4 10,9% | Summa 8,250 exx. , Kärlväxtsamlingens tillväxt har varit följande: 4 exx. K frän Ab, Lojo, Margit Boldt. — Lemna polyrrhiza frän N, Esbo, C. Cedercreutz. — Alyssum hirsutum, Triticum prostratum och Sisymbrium Wolgense frän Ka, Jääskis, de tvä första nya för adventivfloran, T. De u A PITAA KAI Ja SVIT RET ESR OVE SPE, oe EAA Er ne EL I 256 Vuosikertomus eläintieteellisistä kokoelmista. 13. V. 1919. Hannikainen. — 20 exx. från St, Karkku, däribland Anemone hepatica v. glabrata f. albiflora, Hj. Hjelt. — 60 exx. frän olika delar af landet, mest skolexemplar, M. E. Huumonen. — Lepidium latifolium, ny för floran, samt Scutellaria galericulata f. albiflora frän Ab, Hitis, R. Idman. — 200 exx. frän Ka, de flesta frän Sippola, V. Kujala. — 90 exx. frän Sb och OK, O. Kyyhkynen. — 256 exx. Taraxaca och Verbascum thapsus f. bracteata frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — Centaurea cyanus f. al- biflora frän Ab, Lojo, P. H. Lindberg. — Alectorolophus major *monta- nus frän Oa, Korsnäs, A. Lindfors. — 590 exx. frän södra och mellersta Finland, K. Linkola. — Archangelica f. monstrosa från N, Pärnä, Ä. Nordström. — 141 exx. frän olika delar af landet (frän 1850—1860-talet), B. A. Nyberg. — Omkr.*700 exx., afl. prosten A. Nyströms herbarium, prostinnan Nyström. — 105 exx. Carices fulvellae, A. Palmgren. — 3 exx. från Om, Oulainen, A. A. Parvela. — 91 exx. från KL, 47 exx. från Ab, Lojo, och N, Karis, V. Pesola. — 350 exx. frän Om, B. Pettersson. — Omkr. 600 exx., afl. dr. H. Ranckens herbarium, doktorinnan Ranc- ken. — 82 exx. frän LKem, P. A. Rantaniemi. — Triticum sativum X Secale cereale, spontant uppkommen ä Hankkijas försöksfält i Helsinge, J. A. Sauli. — 18 exx. frän Ta, Somero, och Abo, lyceist B. Söderström. — 68 exx. frän Äland (leg. G. Samuelsson), Uppsala botaniska museum. — 36 exx. frän Ka, Sippola, O. Valkama. Mossamlingen har ökats genom: 150 exx. frän Sb och Kb, M. Kotilainen. — 2,741 exx., afl. dr. H. Ranckens herbarium. — 75 exx. frän Ka, Kymmene och Sippola, V. Kujala. Lafsamlingens tillväxt har varit följande: Peltigera limbata frän Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 668 exx. frän södra och mellersta Finland, K. Linkola. — 700 exx. frän Ab, Lojo, och 200 exx. frän Ka, St. Johannes, Ch. Em. Boldt. — 105 exx. frän Ka, Kymmene och Sip- pola, V. Kujala. — 38 exx. frän Tb, Saarijärvi, R. Elfving. — 30 exx. frän Oa och Om, V. Räsänen. Svampsamlingen har ökats pä följande sätt: Boletus scaber f. monstr. (med upptill tvädelad fot) frän Ab, Lojo, Häkan Lindberg. — 1 ex., Fredr. Elfving. — Creolophus cirrhatus (Pers.) frän N, Tvär- E. N. > i L a e i MN A TER m aan a 24; Mer“ a Päi s kaa Be u Lama a I na minne, A.-M. Häyrön. — 5 exx. från St, Björneborg, M. Juselius. — 1 ex. af Ch. Em. Boldt. Eläintieteellisten kokoelmain v. t. intendentti, fil. maist. I. Välikangas, jätti seuraavan Vuosikertomuksen eläin- a tieteellisten kokoelmain kasvusta. Kuluneena toimivuotena 1918—1919 ovat kotimaiset eläintieteelliset kokoelmat tavallisuuden mukaan lisääntyneet varsin huomattavasti. Kuitenkin on kasvu, lukuunottamatta 4 alempana mainittua suurta lahjoitusta, ollut jossain määrin N FREE SENS vt UAE 1 ITTE /O n ar yo FREN u ee En AT TIA k DSA» EA LOK KT Ka e, Ei! KR $ 2 a 13. V. 1919. Vuosikertomus eläintieteellisistä kokoelmista. 257 vähäisempi kuin lähinnä edellisinä vuosina. Tämä lienee katsottava seuraukseksi kaikille tunnetuista olosuhteista va- paussodan jälkeisenä aikana. Varsin suuri osa Seuran nuo- remmista jäsenistä on sotapalveluksen tai muiden saman- luontoisten velvollisuuksien vuoksi ollut estetty retkeilyistä kesäaikana, ja kallis aika on lisäksi pakottanut monen luon- nontieteitäkin opiskelevan ainakin väliaikaisesti suuntaamaan pääharrastuksensa toisaalle. Nisäkäskokoelmiin on saatu materiaalia yhteensä vain 13:sta lajista, nimittäin: BIG SDENSSA fer se RTR fed LOPEN NEN DL ES Sr BENA ein a me Re a EBOTAMKORLT. 432, 20 as a D TS Paskallnjar 7:0 a akat BOSNA SE Se MOR STAND NA Yhteensä 30 kpl. Lintukokoelmat ovat lisääntyneet seuraavasti: Na na Ne SG ER at el, HEINO OJA. oN yt 157132 EE TE Pa, E KO Jatta ANNA a NEN reg Munia: Pesyeitä, 120.00 ERE N ne KUITA EN VL EN SCH Yhteensä 732 kpl. e Nisäkäs- ja lintukokoelmien suhteen on huomattava, että mahdollisuuden mukaan on saaduista lajeista otettu tal- teen muutakin materiaalia, kuin mitä luettelosta käy selville. Matelijoista on saatu yksi käärmeennahka, kaloja yksi näyte sekä 11 kpl. (4 lajia), isopodeja 3 näytettä, polychae- tejä 2 näytettä sekä hydrofaunistista materiaalia 7 näytettä. Suurin osa materiaalia on saatu vastaanottaa lahjoina. Näistä on erityisesti mainittava isänmaan vapauden puolesta henkensä uhranneen museon virkailijan, innokkaan ornito- login Carl Finnilän 556 kotimaista (lisäksi 12 ulkomaista) pesyettä linnunmunia ja 70 pesää käsittävä kokoelma, jonka saannista museo on syvässä kiitollisuuden velassa Carl Fin- 17 J yö 258 Vuosikertomus eläintieteellisistä kokoelmista. 13. V. 1919. nilä-vainajan vanhemmille, tirehtööri C. J. Finnilälle rou- vineen Vaasasta. Tämä tieteellisesti erinomaisen arvokas, ulkoasultaan komea ja aistikkaasti järjestetty Carl Finni- län kokoelma on museossamme aina säilyvä pysyvänä, kauniina muistomerkkinä ennen aikojaan manalle menneestä kokoojastaan. ; Kokoelmien hoidosta on mainittava, että intendenttinä ovat toimineet professori Alex. Luther marrask. 1 p:ään 1918 ja nykyinen ylitirehtööri T. H. Järvi mainitusta p:stä tammik. 1 p:ään 1919, jonka jälkeen allekirjoittanut väliaikai- sesti on mainittua tointa hoitanut. — Kuten viime vuosise- lonteossa mainitaan, aloitettiin juuri toimivuoden vaihteessa spriikokoelmien siirto sodan aikuisista sopimattomista säi- lytyspaikoistaan takaisin museon huoneistoon. Siirtoa on jatkunut suurimman osan syyslukukautta 1918 ja on se osaksi vielä kesken, jota paitsi on katsottu edullisemmaksi jättää osa spriikokoelmista (lähinnä kalat) ainakin toistaiseksi ny- kyiseen säilytyspaikkaansa, Zootomiselle laitokselle. Siirron aikana ja jälkeen on päätyönä ollut kokoelmien uudelleen asettelu ja järjestely sekä tarkastus. Tällöin on ikävä kyllä käynyt selville, että spriikokoelmat ovat kärsineet sangen huomattavia vahinkoja, kokoelmien asianmukainen hoito kun sodan aikana on ollut täydellinen mahdottomuus. Syyslukukaudella on amanuenssi W. Hellen jatkanut ja lopettanut isopodi- ja amphipodikokoelmien käsittelyn. Kevätlukukaudella on hra »Y. Wuorentaus määräillyt Suomen pseudoscorpionideja ja allekirjoittanut ryhtynyt tar- kastamaan odonatitoukkamateriaalia. Planktonkokoelmia on käyttänyt hra Y. Wuorentaus. Yksityiskohtaisesti kokoelmien kasvu on seuraava: !) 1) Yhden kokonaisuuden muodostavaa Carl Finnilän koko- elmaa ei tässä ole otettu huomioon. Lukuisimmista yksityisistä verte- bratilahjoituksista kokoelmat saavat kiittää seuraavia henkilöitä, joiden nimet luettelossa ovat allamainitulla tavalla lyhennetyt = fil. maist. Otto Collin (O. C.), yliopp. R. Kreüger (R. Kr.) ja fil. tohtori I. Hortling (I. H.). — Ellei lukumäärää mainita, on kysymyksessä olevaa lajia saatu yksi kpl. Ba Er TRE > SS Vk JAN yr a YT A LAP 13. V. 1919. Vuosikertomus eläintieteellisistä kokoelmista. 259 Mammalia. Insectivora: Sorex araneus: spriissä, Haapajärvi, metsänh. A. L. Backman. — Erinaceus europaeus: 1 3, Hämeenlinna, Karlberg, O. C. — Carnivora: Felis lynx, 1 9, nahka, Salmi, ost. (tri K. Kalske). — Putorius nivalis: nahka, jääkäriluutn. I. Forsius; 1 %, luuranko, Hämeenlinna, leht. Th. Böök. — Gulo luscus: pääkallo, Kor- * keasaaren eläintarha, intendentti R. Palmgrenin välityksellä. — Canis lupus: 1 3, pääkallo, Kauvatsa, metsästäjä O. Pero (leht. E. W. Suo- malaisen välityksellä). — Pinnipedia: Phoca foetida v. saimensis: pääkallo, Savonlinna, Pihlajavesi, preparaattori A. E. Fri. — Roden- tia: Sciurus vulgaris: 1 9, nahka + pääkallo, Harjavalta, R. Törmä; 1 &, pääkallo, Sääminki, preparaattori A. E. Fri; 1 9, albino, Pori, ost. (V. Karhunen, leht. E. W. Suomalaisen välityksellä). — Mus rat- tus: 1 G, nahka + pääkallo, Korkeasaari, intend. R. Palmgren. — M. decumanus: karvaton kpl., spriissä, Espoo, Löfkulla, B. Ekman. — M. musculus: 2 kpl. spriissä, Pori, leht: E. W. Suomalainen; 1 kpl. spriissä, > Ulvila, Haistila, lyseo]. Yrjö Rantala; 7 kpl. spriissä, Pori, leht. E. W. Suomalainen. — Microtus agrestis: 2 kpl. spriissä, Pyhäjärvi O.1., met- sänh. A. L. Backman. — Artiodactyla: Alces alces: 3 kpl. sar- via, ost. Aves. Passeres: Turdus iliacus: 1 3, Pallasjärvi, R. Kr. — T. pi- laris: 2 kpl., Oulunkylä, ost.; Boxbacka, ost. — Erithacus suecica: 1 3, Raahe, lehtori I. Reinilä. — Ruticilla phoenicurus: Espoo, Furuholmen, G. Wasenius; Helsinki, R. Kr. — Sylvia cinerea: Tvärminnen zool. as., prof. A. Luther. — Phylloscopus trochilus: Siuntio, I. H.; Viapori, W. Hellen. — Otocorys alpestris: 1 9, Lommoltunturi, R. Kr. — Budytes flavus: 1 G, Pallasjärvi, R. Kr. — Anthus trivialis: 1 G, Pallasjoki, R. Kr. — Emberiza citrinella: 1 $, Helsingin pit., Boxbacka, R. Kr. — Fringilla coelebs: 1 3, Oulunkylä, ost.;1 3, Siuntio, I. H. — Linaria alnorum: 1 &, Pallasjärvi, R. Kr. — Corvus cornix: 1 9, Korkeasaari, R. Palmgren; 1 3, Kittilä, Köngäs, R. Kr.; 1 $, värimuunnos, Mynämäki, lehtori D. A. Wickström; 3 kpl., Tikkurila, tri T. Ekman. — Pica pica: 1 9, albino, Rantasalmi, Parkumäki, ost. (prep. A. E. Fri). — Ampelis garrulus: 1 G, 1 2, Boxbacka, R. Kr. — Hirundo: juv., Tvärminnen eläint. as., prof. A. Luther. — Strisores: Cypselus apus: 1 3, Helsinki, R. Högdahl. — Scansores: Picus canus: 1 %, Vanaja, Alajärvi, O. C. — Dendro- : copus major: 1 3, Huopalahti, ost.; Helsinki, Granö, R. Krogius. — Pi- coides tridactylus: | 3 & 1 %, Pallasjärvi, R. Kr. — Cuculus canorus: Sirkkajärvi, R. Kr.; Punkaharju, R. Mäntynen. — Raptatores: Cir- cus cyaneus: 1 3, Sipoo, Märtensby, K. Mortenson. — Falco gyrfalco: 1 3, 1 2, Suomussalmi, ost. (prep. A. E. Fri). — F. aesalon: 1 9, Kurkkiovaara, R. Kr. — Tinnunculus tinnunculus: 1 9, Vanaja, O. C.; 3 kpl., Siuntio, I. H.; Kittilä, R. Kreiiger. — Accipiter nisus: 1 9, Va- naja, O. C. — Astur palumbarius: Tuulos, O. C.; Vanaja, O. C. — Nyctala funerea: Vanaja, Koskensilta, Vainikainen & O. C. — Surnia ulula: 1 9, 260 Vanaja, O. C.; 1 G, Helsingin pitäjä, ost. — Syrnium lapponicum: Sipoo, ost. — S. uralense: 1 €, Kalvola, O. C.; 1 €, Loppi, Vojakkala, O. C.; 1 9, Hausjärvi, O. C.; 1 3, pääkallo, Läskelä, preparaattori A. E. Fri. — Rasores: Bonasa bonasia: värimuunnos, Rovaniemi, Suomen lintu- liike (Holmberg). — Tetrao urogallus: 1 9, Pallasjoki, R. Kr. — Lago- pus mutus: 1 2, Lommoltunturi, R. Kr.; luuranko, Korkeasaaren eläin- ' tarha. — Coturnix coturnix: Sodankylä, R. Kr. — Cursores: Fulica atra: juv., Lammi, Kurkijärvi, O. C. — Crex crex: 1 3, Hämeenlinna, O. C. — Vanellus vanellus: 1 3, Hattula, Tiirinkoski, Lindqvist & O. €. — Charadrius morinellus: 1 3, Pallastunturi, R. Kr. — Ch. hiaticula: 1 9, Köngäs, R. Kr.; 1 3, 1 €, Degerby, I. H. — Phalaropus lobatus: 1 9, Korkeasaari, R. Palmgren. — Totanus littoreus: 1 3, Sirkkajärvi, R. Kr. — Numenius phoeopus: 1 J & 1 9, Lommoltunturi, R. Kr.; 1 &, De- gerby, I. H. — Scolopax rusticula: 1 3, Loppi, ost. — Lamelli- rostres: Anas boschas: Ostola, R. Wasastjerna; 1 3, Hailuoto, K. Hu- JA ber; 1 9, 1 d, Siuntio, I. H. — A. crecca: 1 €, Pallasjoki, R. Kr. — . Fuligula fuligula: 1 9, Pallasjoki, R. Kr. — Oidemia nigra:1 3, Vanaja, 0. C. — Clangula glaucion: 1 9, Pallasjärvi, R. Kr.; 1 9, Kittilä, Ala- kylä, R. Kr.; 1 3, Siuntio, I. H. — Harelda hiemalis: 2 33, Siuntio, ]. H. — Mergus merganser: 2 kpl., Rukonkoski, R. Kr.; Oulujärvi, Jor- manlahti, tri V. Rihtniemi; 1 3, Degerby, I. H. — Longipennes: Sterna macrura: 3 kpl., Pallasjärvi, R. Kr. — Pagophila eburnea: pää & pyrstö, Ulvila, Suolisto, Porin lyseo leht. E. W. Suomalaisen väli- tyksellä. — Larus glaucus: Luuranko, Korkeasaaren eläintarha. — L. fus- cus: Pälkäneenvesi, O. C.; 1 3, Pälkäne, Luikala, O. C.; Siuntio, I. H. — Urinatores: Colymbus cristatus: 1 2, Siuntio, I. H.; 1 3, Degerby, I. H. — Podiceps griseigena: 1 €, Puruvesi, R. Mäntynen. — P. auritus: 1 kpl., Renko, O. C.; 1 3, Hattula, O. C. — Gavia lumme: 1 €, Pälkäne, Pälkäneenvesi, O. C. — Alca torda: 2 kpl. luurankoja, Korkeasaaren eläintarha. Reptilia. Pelias berus: vaihdettu nahka, Tvärminne, prof. rouva fil. maist. Herta Luther. Pisces. Salmo sp.: Vaala, tri S. A. Granberg. — Tinca tinca: 3 kpl., Vanaja, Hattelmalanjärvi, O. C. — Perca fluviatilis: 4 kpl. monstr. yksilöitä, Turtola, Pellonjärvi, tri E. Bergroth. — Abramis björkna: 4 kpl., Tyrväntö, Vanajavesi, Lusi, O. C. Crustacea. Isopoda: Porcellio pictus: 1 näyte, Viapori, aman. W. Hellen. — P. rathkei: 1 näyte, Viapori, aman. W. Hellön. — Cylisticus convexus: 1 näyte, Viapori, W. Hellön. — Armadillium cinereum: 1 näyte, Lohja, yliopp. Häkan Lindberg. Vermes. Polychaeta: Nereis diversicolor: 1 näyte, Uusikaupunki; Ramsön ulkopuolella; 1 näyte, Kristiinankaupunki, Ädgrundet, fil. maist. I. Välikangas. N EEG 908) KE ee Seren ne © Fv FET IN SSE 5 i 3 s a 4 X N N Be 13. V. 1919. Ärsberättelse över de entomologiska samlingarna. 261 Hydrofaunistista materiaalia: 1 näyte, Hattula, Lehijärvi, Valkala; 6 näytettä, Vanaja, Perttula, Velkojanjärvi, fil. maist. Axel Wegelius. Amanuens Richard Frey inlämnade följande Ärsbe- rättelse rörande de entomologiska samlingarna 1918—1919. Under det gängna verksamhetsäret har arbetet pä ento- > mologiska museet huvudsakligen inriktats på att åstadkomma en ordnad uppställning av det under decennier anhopade väldiga obearbetade insektmaterialet, som sålunda blir lättare tillgängligt. Därjämte har numreringen och katalo- giseringen av i museets ägo befintliga exemplar av insekt- typer fortsatts. Härunder har mag. R. Frey under prof. J. Sahlbergs inseende i de finska coleoptersamlingarna utmärkt inalles 673 typexemplar, beskrivna av följande auk- torer: Aube (4 exx.), Bernhauer (6), Candöze (1), Dejean (2), Eggers (4), Faust (5), Flach (2), Flei- scher (1), Gyllenhal (5), Hummel! (1), Kuwert (6), Lacordaire (4), Leinberg (8) Luze (7), Manner- heim (156), Mäklin (26), B. Poppius (5), Reitter (7), 0. M. Reuter (2), Saalas (4), C. R. Sahlberg (9), F. Sahlberg (10), J. Sahlberg (305), Savenius (1), Schönherr (2), Seidlitz (1), Thomson (3) och Udd- man (2). — I de finska hymenoptersamlingarna ha under medverkän av amanuens W. Hellen utmärkts 229 typer, beskrivna av Dahlbom (2), Hellen (92), Nylander (98), J. Sahlberg (8) och Woldstedt (29). — Dei finska diptersamlingarna förefintliga typexemplaren ha även- ledes blivit katalogiserade, inalles 485 exemplar, beskrivna av följande auktorer: Becker (2), Bonsdorff (6), Frey (204), Hellen (8), Lundström (260) och J. Sahlberg (5). — Med biständ av prof. J. Sahlberg ha slutligen även typexemplaren i finska hemiptersamlingen utmärkts. Denna innehäller nu 140 typer av Fallen (2) Horwath (4), B. Poppius (4), O. M. Reuter (44), C. R. Sahl- berg (11), F. Sahlberg (18) och J. Sahlberg (57). På entomologiska museet har vidare amanuens W. H e1- lön bearbetat museets finska samlingar av hymenoptertfa- MPR TYY ESR ER 0 EN. - 262 Ärsberättelse över de entomologiska samlingarna. 13. V. 1919. N miljerna Bethylidae och Dryinidae samt fortsatt omställnin- Be gen i nytt skåp av Hymenoptera aculeata. Assistent U. Saalas har forfarande varit sysselsatt med omställning av den finska coleoptersamlingen. Sammanlagt har samlingarnas ökning varit följande: Bitkoptera: si Vx s SAN yon s yl IR vega 13 exx (NOTA ROTEN AL NINE ONE Säk tem NS Dir, KPO PIPE. pitaa EN N ae a see A Tummenobltera 3. Saar ie 2 en a TIDY PADAN: Lar 37 prov (NÅGON ME föder aaa MT TE ATA Se ea ie NSA n SE Piepidoptera: RT ER AN HD NE Na EN a SÄ ar N 3:58 SIBNOREDIONG: N ne ea DSG 1,725 ET ÅDMN TÅRAR 6 MN Eee aan. A Hosnoplora.u. 21 Aa 1 m AA or EJE > ja DaKerse ahma Ati ons? RN a 85 Ys Vad AS dach La Summa 3,519 exx. 41 prov. I detalj ha de entomologiska samlingarna ökats genom gävor pä följande sätt: Orthoptera. 4 spp. i 11 exx. av H:fors entomol. bytesförening. — Locusta viridissima: Pargas, stud. R. Elfving. — Platycleis sp.: Sak- kola, lekt. E. W. Suomalainen. Corrodentia. 2 exx., Jämsä, dr. E. Bergroth. Coleoptera. Dytiscus marginalis: Tavastehus, mag. O. Collin. — Cercyon unipunctatus v. impunctatus, ny för saml., Parikkala, elev H. Siven. — Staphylinidae: 254 spp. i 611 exx., däribland följ. för landet 4 nya arter: Xantholinus glaber fr. Karislojo, Sauridus obliteratus fr. H:fors, Taenosoma fuliginosa fr. Sammatti, Oxypoda induta fr. Karislojo, Mycetoporus angularis fr. Karislojo, Xylodromus testaceus fr. Karislojo Ar, och Phyllodrepa rufipennis fr. Ivalo, alla av prof. J. Sahlberg. — Microsaurus brevicornis o. Baryodma sanguinea, bäda för landet nya, fr. Lojo, stud. Häk. Lindberg. — Myrmedonia limbata: Kalvola, stud. J. Listo. — Ithyocara rubens: Kaavi, mag. R. Frey. — Trichophya pilicornis: Tusby, dr. W. Linnaniemi. — Bledius bicornis: 2 exx., ny för landet, fr. Nystad, borgm. H. Söderman. — Megacronus striatus: Karis- lojo, dr. R. Forsius. — Phyllodrepa crassicornis: ny för polit. Finland, Enare, rekt. R. Krogerus. — Cyrtusa pauxilla, 2 exx., o. Sphaerius acaroides, bäda för faunan nya, fr. Lojo, stud. Häk. Lindberg. — Meli- 13. V.1919. Ärsberättelse över de entomologiska samlingarna. 263 gethes atramentaria (?), ny för saml., Kalvola, stud. J. Listo. — Epu- raea silesiaca: ny för landet, Maaninga, arkitekt G. Stenius. — Brontes planatus o. Laemophloeus duplicatus: H:fors, stud. Häk. Lindberg. — Anomala frischi ab.: 2 exx., Kangasala, stud. R. Kallio. — Agrilus elon- gatus: 2 exx,, H:fors, stud. Häk. Lindberg. — Byrrhus arietinus; 3 exx., ny för faunan, stud. Häk. Lindberg o. hr K. Ekman. — Attagenus schäfferi: 3 exx., Kalvola, stud. J. Listo; 2 exx., Kangasala, stud. R. Kallio. — Anchicera pusilla: H:fors, V. Karvonen. — Atomaria munda ny för faunan, Nystad, borgm. H. Söderman o. aman. W. Hellen. — Monotoma brevicollis: ny för landet, H:fors, stud. Häk. Lindberg. — M. spinicollis: ny för landet, Nystad, borgm. H. Söderman. — Myce- tophagus guadripustulatus ab. antemacularis: ny för saml., Hattula, dr. R. Forsius. — Haplocnemus pini: ny för faunan, H:fors, arkitekt G. Ste- nius. — Heledona agaricicola: 4 exx., Pargas o. Runsala, mag. R. Frey. — Scraptia fuscula: ny för faunan, Runsala, rekt. R. Krogerus. — Sil- vanus surinamensis: H:fors, dr. W. Linnaniemi. — Apion sedi: ny för faunan, H:fors, aman. W. Hellen. — Otiorrhynchus picipes: H:fors, mag. R. Frey. — Bagous lutosus: Janakkala, stud. R. Elfving. — Barypithes vallestris: 5 exx., ny för saml., H:fors, arkitekt G. Stenius o. mag. R. Frey. — B. mollicomus: Karislojo, rekt. R. Krogerus; H:fors, mag. R. Frey. — Hylesinus crenatus: H:fors, elev Ä. v. Schoultz. — H. fraxini: H:fors, stud. Häk. Lindberg. — Ernoporus tiliae: 2 exx., ny för faunan, Lojo, stud. Häk. Lindberg. — Eccoptogaster intricatus: H:fors. stud. Häk. Lindberg. — Pyrrhidium sanguineum o. Phymatodes testaceus: nya för saml., H:fors, elev Ä. v. Schoultz. — Platynotus arcuatus: Runsala, rekt. R. Krogerus. — Acanthocinus aedilis ab.: Kalvola, stud. J. Listo. — Exocentrus balteus: Äbo, mag. R. Frey. — Saperda similis: Ruovesi, elev J. Carpelan. — S. scalaris: Pargas, prof. E. Reuter. — Donacia cinerea: 3 exx., Snappertuna, stud. R. Elfving. — Plateumaris brachata: 4 exx., Åbo, mag. R. Frey. — Harmonia ocellata ab.: 2 exx., St. Michel, hr O. Streng. — Coccinella bipunctata ab. pruni: H:fors, stud. R. Elfving. — 126 spp. i 156 exx.: Kuusamo, mag. R. Frey; 169 spp. i 243 exx.: Ok. * 0. Kpoc., aman. W. Hellen; 303 spp. i 670 exx.: H:fors entomol. bytes- fören.; 74 spp. i 80 exx.: rekt. R. Krogerus. Hymenoptera. Tenthredinidae: 37 prov larver, mag. E. Lindqvist. — Cynipidae: 9 exx., Lojo, rekt. R. Krogerus. — Ichneumonidae: 10 exx., H:fors, forstm. Th. Clayhills; 1 ex., Karislojo, prof. J. Sahlberg. — Cryptidae: 2 exx., Esbo, elev V. Karvonen. — Chrysididae: 8 spp. i 22 exx., dr. R. Forsius; 5 spp. i 6 exx., mag. R. Frey; 3 spp.i 6 exx., kurator Y. Wuorentaus; 2 spp. i 3 exx., löjtnant I. Forsius; 1 sp. i 2 exx., lekt. Ä. Nordström; 1 sp. i 1 ex., disponent Th. Grönblom; 4 spp. i 8 exx., aman. W. Hellen. — Holopyga gloriosa: 2 exx., H:fors, dr. R. Forsius. — Aculeata: 115 exx., protokollsekr. Bj. Wasastjerna. — Stig- mus solskyi: Runsala, lekt. R. Krogerus. — 18 exx., Jämsä, dr. E. Bergroth; 56 spp. i 78 exx., H:fors entomol. bytesförening. 264 Ärsberättelse över de entomologiska samlingarna. 13. V. 191923 | Odonata. Agrion pulchellum: Esbo, elev V. Karvonen. — 10 exx., Virtasalmi, mag. R. Valle; 13 exx., St. Johannes, mag. Fr. Lönnfors; 9 spp. i 14 exx., H:fors entomol. bytesförening. Lepidoptera. Lithocolletis connexella, Depressaria pulcherrimella o. D. weirella, alla för faunan nya, Bromarf, dr. R. Fabritius. — Depress. bupleurella o. Chrysoclista bimaculella, båda för faunan nya, Kalvola, stud. J. Listo. — Grapholitha strobilella: H:fors, mag. R. Frey. — Ala- bonia bracteella: Lojo, rekt. R: Krogerus. — Xystophora unicolorella: 3 exx., Bromarf, dr. R. Fabritius. — Eupithecia immundata: Kalvola, stud. J. Listo; E. inturbata: 6 exx., Mariehamn, forstm. Th. Clayhills; E. subnotata: Esbo, elev V. Karvonen. — Cidaria luctuata: Kalvola, elev V, Karvonen; C. capitata: Terijoki, P. Ylönen. — Odezia evers- mannaria ab.: Kalvola, elev V. Karvonen. — Geometra papilionaria: Kuusamo,. mag. A. Wegelius. — Brephos nothum, ny för saml., Viborg, E. Teittinen. — Catocala fraxini: T:fors, Lindroth. — Brotolomia meti- culosa, ny för landet, Kuolemajärvi, P. Ylönen. — Calamia lutosa: Hel- singe, stud. E. Löfgvist o. elev V. Karvonen. — Miana fasciuncula, ny för landet, Sveaborg, stud. E. Löfguist; M. literosa: 2 exx., Hoplax, B. Lingonblad. — Caradrina morpheus ab.: Esbo, elev V. Karvonen. — Anarta myrtilli: Nastola, stud. E. Löfgvist. — Xanthia citrago: Pargas, prof. E. Reuter. — Taeniocampa gracilis, ny för landet, H:fors, dr. R. Forsius. — Phalera bucephala: 2 norm. o. 1 gynandromorft ex., Uleä- borg, T. Oulasvirta gm. prof. K. M. Levander. — Argynnis amathusia ab.: Sordavala, stud. O. Winter; aglaia ab. pellervo: Kuolemajärvi, P. Ylönen; ino ab. louhi: Kuolemajärvi, P. Ylönen; paphia: 2 exx., Lojo, rekt. R. Krogerus. — 6 exx., löjtn. I. Forsius; 22-exx., St. Michel, Cumlander; 339 spp. i 714 exx., H:fors entomol. bytesförening. Diptera. Ceroplatus sesioides: Lojo, rekt. R. Krogerus. — Perrisia epilobii: 3 prov, ny för saml., Helsinge, mag. K. Abt. — Crypteria lim- nophiloides: Jämsä, dr. E. Bergroth. — Erioptera flavescens: 4 exx., Kuusamo, lekt. A. Wegelius. — Anthrax anthrax: Pargas, prof. E. Reu- ter. — Systoechus leucophaeus: Vuohijärvi, lekt. E. W. Suomalainen. — Asilus crabroniformis: Björneborg, lekt. E. W. Suomalainen. -— Hydro- phorus wahlgreni: Kotka, stud. A. Ulvinen. — Sphecomyia vittata : Vuohi- järvi, lekt. E. W. Suomalainen. — Platypeza boletina: 6 exx., Karis- lojo, prof. J. Sahlberg. — Metopina galeata: H:fors, mag. R. Frey. — Lauxaniinae: 11 spp. i 14 exx., prof. J. Sahlberg; 2 spp. i 5 exx, lekt. A. Wegelius; 9 spp. i 17 exx., aman. W. Hellen; 5 spp. i 6 exx., dr. R. Forsius; 3 spp. i 5 exx., kurator Y. Wuorentaus; 31 spp. i 222 exx., mag. R. Frey. — Cryomobia nivicola: 2 exx., Vichtis, dr. R. Forsius. . — Chlorops taeniopus, kläckt, Dickursby, dr. W. Linnaniemi. — Agro- myza: Karislojo, dr. R. Forsius. — Conops vesicularis o. Physocephala nigra: Kotka, stud. A. Ulvinen. — Tachinidae: 7 exx., Björneborg, lekt. E. W. Suomalainen; 4-exx., Littois, E. Rudolph. — Ornithomyia: 13. V. 1919. Bibliotekariens ärsberättelse. 265 2 exx., Björneborg, lekt. E. W. Suomalainen. — Nycteribia (Listropoda) blasi, ny för faunan, H:fors, dr. E. Bergroth. — 39 exx.: Jämsä, dr. E. Bergroth; 7 exx.: Esbo, elev V. Karvonen; 28 spp. i50 exx., H:fors entomologiska bytesfören.; 19 exx.: prof. J. Sahlberg. Siphonaptera. Pulex: Karislojo, prof. J. Sahlberg. Hemiptera. Stagonomus pusillus: 2 exx., o. Arenocoris spinipes: 3 exx., Pargas, prof. E. Reuter. — Stenotus binotatus: Kalvola, stud. J. Listo. — Ranatra linearis: larv, Karislojo, rekt. R. Krogerus. — 53 spp. i 32 exx., däribland Nemocoris falleni, Elatophilus stigmatellus m. fl., fr. Lojo o. angränsande socknar, stud. Häk. Lindberg. — 3 exx.: Jämsä, dr. E. Bergroth; 54 spp. i 111 exx.: H:fors entomol. bytesförening. Homoptera. 3 spp. i 9 exx.: H:fors entomol. bytesförening. Diverse. 1 prov insekter: Pallastunturi, elev P. Kreüger. — 23 exx. snöinsekter: St. Michel, löjtnant I. Forsius. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1918—1919. Under verksamhetsåret 1918—1919 har Sällskapets biblio- tek, likasom under de tidigare krigsåren, haft en obetydlig tillväxt. Antalet tillkomna nummer utgör blott 206, med hänsyn till innehållet fördelade på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet . . . . . . . 58 REN AGES SA förd REN Er Se As ANSSI EO BN AE ÅR SN rn TR 1074, Oa MSA E SELIN PO Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende. 51 Geografi, hydrografi MAR? 8 Geologi, mineralogi, paleontologi. 7 Kemi, farmaci, medicin 2 Fysik, matematik, astronomi . 6 Diverse EN U Summa 206 Under äret har skriftutbyte inledts med Geological Survey of Canada, Ottawa. Bokgäfvor hafva till Sällskapet inläm- nats af Bestyrelsen för Köpenhamns Zoologiska museum; Centralanstalten för försöksväsendet pä jordbruksomrädet, afdelningen för landtbruksbotanik, Experimentalfältet, Sve- rige; The University of Minnesota Agricultural Experiment Station, Univ. Farm, St. Paul, U. S. A.; Finska Landtbruks- 266 RT 13. V. 1919. styrelsen; Redaktionen af Luonnon Ystävä; äfvensom af herrar Th. O. B. N. Krook och S. Almqvist samt biblio- tekarien. Vid härpä statutenligt förrättadt val af funktionä- rer valdes till ordförande professor K. M.Levander och till viceordförande professor Alex. Luther. Till sekrete- rare ätervaldes docent Alvar Palmgren, till skattmästare doktor V. F. Brotherus, till medlem i bestyrelsen den i tur afgäende, doktor V. F. Brotherus, samt till reviso- rer professor Fredr. Elfving och lektor E. Malm- berg. I öfverensstämmelse med ett vid mänadsmötet den 1 februari väckt förslag beslöt Sällskapet för framtiden an- förtro omvärdnaden af de entomologiska samlingarna ät en särskild intendent, likställd med intendenten för de allmänna zoologiska samlingarna, frän hvars omvärdnad de entomo- logiska samlingarna med det nu tilländagängna verksamhets- äret afföras. Till intendenter för närmaste treärsperiod ut- sägos, för de allmänna zoologiska samlingarna filosofiema- gister I. Välikangas och för de entomologiska samlin- garna amanuens Richard Frey. Ordföranden uppläste följande tvenne till ärsmötet an- lända telegram: ,Fauna-seuran vuosikokoukseen lähettää onnentoivotuksensa Kuopion luonnon ystäväin yhdistys“. — „Il djup vördnad för ädla skuggor och manande minnen var- maste tillönskan om oförsvagad forskareglädje och ymnig växt. Axel Arrhenius.* — Sällskapet beslöt uppdraga ät JÄ ordföranden att i dess namn telegrafiskt besvara de kär- komna hälsningarna. Amanuens Richard Frey ämmälle till publikation: Studien iiber die Mundteile der akalyptraten Musciden. Maisteri Einari Merikallio jätti painettavaksi: Ou- langan alueen ja kaakkois-Kuolajärven imettäväiset ja linnut. Doktor Ernst Häyrön anmälde till publikation: Bo- taniska anteckningar pä Tvärminne-Brändskär. General L. Munck meddelade, att hans son härads- 13. V,. 1919. Munck. — A. Palmgren. — Elfving. 267 höfding Harald Munck till Sällskapet öfverlämnat en summa af 200 mark att foga till det af general Munck vid Sällskapets sammanträde den 3 maj öfverlämnade stipendiet för en naturalhistorisk undersökning af fästningen Sveaborg med därtill hörande öar. ; Docent A. Palmgren fäste Sällskapets uppmärk- samhet därvid, att Finska Forstsamfundet, som till sin upp- gift tagit att arbeta för forstvetenskapens förkofran i Fin- land, med detta år ägt bestånd i 10 år. Ägnande Forst- samfundets mål och verksamhet ord af största erkännande och förståelse önskade talaren särskildt få betonadt, huru- som ur detta sällskaps endast 10-åriga verksamhet utgått ej blott rent forstvetenskapliga, utan äfven ett flertal arbeten af rent botanisk natur, däribland sådana af banbrytande be- tydelse för den finska botaniken; men hvad mera är, fast- mer så godt som hela den litterära forstvetenskapliga pro- duktionen, tillsvidare föreliggande i 9 band med därtill 4 under tryckning, röjer spår af botanisk, dels zoologisk skol- ning, bygger på säker botanisk grund. I bästa bemärkelse såg talaren därför i Finska Forstsamfundet en blomstrande systerinstitution till Societas pro Fauna et Flora Fennica, och ville han förty föreslå, det ville Sällskapet åt sin ord- förande och sekreterare uppdraga att i dess namn till Finska Forstsamfundet i en skrifvelse framföra en lyckönskan och en förhoppning om fortsatt framgångsrikt arbete i den foster- ländska kulturens tjänst. — Sällskapet fann skäl omfatta det gjorda förslaget. Professor Fredr. Elfving gjorde följande medde- lande: , Författaren af Conspectus' Florae Fennicae dr Hj al- "mar Hjelt har alltsen arbetets början och intill nu excer- perat och sammanställt alla till buds stående notiser om den finska floran för att under verkets fortskridande använda dem och för att slutligen i supplementband framlägga det som tillkommit efter det tryckningen af de sju volymerna afslutats. Dessa sina anteckningar hade dr Hjelt för afsikt att öfverlämna till Sällskapet för att af detta användas i händelse han icke själf blefve i tillfälle att bringa arbetet J Br DT et AV M ATT NV, 0 PT Br De a VA a 240 PININ 268 Inval af hedersledamöter. 18.V. 199. till afslutning, men under den nuvarande kristiden har han nödgats afstä från denna tanke och har hos Bestyrelsen hört sig för angående utsikterna att få dem inlösta af Säll- skapet. Frägan har diskuterats inom Bestyrelsen, som en- hälligt varit af den mening, att Sällskapet borde genom att understöda dr Hjelt säväl säkerställa arbetets jämna fort- gäng som ock, för den händelse kan icke medhunne det- samma, ät sig förvärfva det omfattande, med största sam- Be vetsgrannhet under decennier hopbragta material till känne- * dom af den finska floran, som dessa anteckningar innehålla. Efter underhandlingar med dr Hjelt har Bestyrelsen beslu- tit föreslä, det mätte Sällskapet förbinda sig att ärligen under fem är frän och med innevarande är ät dr Hjelt ut- betala 2,000 mark, medan denne å sin sida förbundit sig att i sådant fall till Sällskapet afstä äganderätten till de ifrågavarande anteckningarna, hvilka han allt vidare skall komplettera, såvidt hälsa och krafter det tillåta." Sällskapet beslöt utan meningsskiljaktighet omfatta det af Bestyrelsen genom professor Elfving framställda förslaget 3 och hade förty beslutat att ärligen under fem ärs tid ät lektorn filosofiedoktor Hjalmar Hjelt utbetala en summa j stor 2,000 mark, detta mot vederlag att dr Hjelt ä sin sida förbinder sig att ät Sällskapet afstä äganderätten till sina för verket Conspectus Florae Fennicae förda anteckningar, A såväl de som för närvarande föreligga som de, hvarmed samlingen enligt dr Hjelts föresats kommer att riktas. Tillika x beslöt Sällskapet uttala den förhoppningen, att detsamma = äfven efter förloppet af dessa fem år skall finna möjlighet A att, om sä behöfves, skänka dr Hjelt sitt fortsatta understöd. Framlades tvenne pä senaste möte ingifna och i enlig- 7 het med stadgarna bordlagda förslag till Inval af filosofie- j doktorerna Viktor Ferdinand Brotherus och Hjalmar Hjelt till hedersledamöter i Sällskapet, hvilka förslag jämväl af Bestyrelsen omfattats, och beslöt Sällskapet härpå enhälligt att till sina hedersledamöter kalla lektorn filosofiedoktorn Viktor Ferdinand Brotherus samt lektorn filosofie- 13. V. 1919. Inval af hedersledamöter. 269 doktorn Albert Hjalmar Hjelt. De af förslagsställa- rena inlämnade skrifvelserna voro af följande lydelse. » Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. I stöd af Sällskapets stadgar, $ 4, som medgifver kal- lelse till hedersledamot af , naturforskare, utmärkta för syn- nerliga förtjänster", få undertecknade hos Societas pro Fauna et Flora Fennica vördsamt föreslå, det ville Sällskapet till hedersledamot kalla sin mångårige ledamot filosofiedoktorn Viktor Ferdinand Brotherus. Inför detta ärade samfund torde en utförligare motive-: ring af denna hemställan knappast vara af nöden. Doktor Brotherus äger som naturforskare på mossornas område inom hela den botaniska världen ett namn med fullödig klang, ett namn mer kändt och aktadt än kanske någon annan nu lefvande forskare på detta arbetsfält. Dr Brothe- rus är en af de få finska vetenskapsidkare, som på ett fullt internationellt forskningsgebit trädt fram i ledet som en bland de främste. Dr Brotherus’ vetenskapliga gärning hvilar på forskning gjord i den fria naturen. En med understöd af vårt sam- fund allaredan år 1869 företagen exkursion i norrå Tavast- land har följts af sådana till flertalet trakter af det egna floraområdet, så bland annat till Kola-halfön åren 1872, 1885, 1887. Vidgad blick har dr Brotherus så vunnit genom fän- der utom landets gränser. Med understöd af Universitetet, vetenskapsakademien i Petersburg och museet i Tiflis har dr Brotherus åren 1877 och 1881 verkställt studier på Kau- kasus, — med understöd af Universitetet i Central-Asien år 1896. Härpå grundar sig en omfattande litterär verksam- het. — Allteftersom dr Brotherus' namn mer och mer blef kändt, hafva moss-samlingar till bearbetning från alla delar -af världen sändts till den frejdade fackmannen. Härom vittna ett flertal lärda sällskaps skrifter och kända fackorgan med alster af dr Brotherus' hand; därom vittnar den flyktigaste blick pä raden af dr Brotherus' arbeten, ett 70-tal till anta- let. Här mä, förutom till Notiser ur Sällskapets Societas pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar, Acta Societatis 270 Inval af hedersledamöter. Mid: v.1919. kA pro Fauna et Flora Fennica, Öfversigt af Finska Vetenskaps- Societetens förhandlingar samt Acta Societatis scientiarum = Fennicae, blott hänvisas till: M6moires de l’Academie Imp. des Sciences de S:t Petersbourg; Acta Horti Petropolitani; ; Travaux de la Sous-section de Troitzkossawsk-Kiakhta, Sec- tion du pays d'Amour de la Société imperiale Russe de Geographie; Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akade- p miens Handlingar; Arkiv för botanik; Dansk Botanisk Tids- skrift; Botanisches Centralblatt; Englers Botanische Jahr- bücher; Hedwigia; Boletim da Sociedade Broteroana; Ab- handlungen des naturforschenden Vereins zu Bremen; = Denkschriften der Math.-naturw. Klasse der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften in Wien; Transactions of the Linnean Society; Revue bryologique; Records of the Botanical Survey of India; Monsunia; Leoflets of Philippine - Botany; The Philippine Journal of Science; Urban: Symbo- = lae Antillanae; Hallier: Elbart's Sunda expedition; Proceedings of Linnean Society of New South Wales; the Botanical 2 Magazine, Tokyo; Deutsche Südpolar-Expedition 1901—03; x Wolltzkow: Reise in Ostafrika in den Jahren 1903—05, Bd. = III; Wissenschaftliche Ergebnisse der Deutschen Zentral- Afrika-Expedition 1907—1908. Strödda i dessa handlingar, fack-tidskrifter och arbeten finnas bearbetningar af moss- floran eller bidrag till kännedomen om densamma i arktiska a Sibirien, Central- och Ost-Asien, Turkestan, Kaukasien, Pa- "v mir, Himalaya, Japan, Indien, Ceylon, Central-, Väst- och Ost-Afrika, fasta Australien, Samoaöarna, Salomonöarna, Nya Hebriderna, Nya Caledonien, Papuasien, Java, Flores, Cd Amboina, Filippinerna, Hawaji, Antarktis, Brasilien, Argen- tina, Bolivia, Amazonas-området, Anderna, Chile, Ecuador, Antillerna, British Guyana, British Columbia. 1 Den största heder vederfors doktor Brotherus, dä han af Adolf Engler mottog uppdraget att i dennes „Die natür- lichen Pflanzenfamilien* behandla bladmossornas grupp, hvil- ket fullbordades under åren 1900—1908, och hvilket monu- mentala arbete af Finska Vetenskaps-Societeten belönats med pris ur Längmanska fonden. Kort före världskrigets 13. V. 1919. Inval af hedersledamöter. 271 utbrott mottog dr Brotherus det hedrande uppdraget att på basen af ett synnerligen värdefullt material utföra den bryo- logiska delen af det stort anlagda verket Flora Asiatskoj . Rossii. Med tacksamhet må äfven nämnas, att dr Brotherus mottagit ett af vårt Sällskap gifvet uppdrag att för detsam- mas räkning utarbeta en vetenskaplig, på bred bas byggd handbok öfver Fennoskandiens bladmossor. Det sagda torde gifva en bild af vidden af den veten- skapliga gärning dr Brotherus utfört och det erkännande som utom landets gränser kommit honom till del, ett er- kännande hvarom äfven vittnar, att dr Brotherus kallats till ledamot af Vetenskapsakademien i Petersburg, Kgl. Viden- skabs-Selskabet i Kristiania, Botanische Gesellschaft i Ber- lin, Société Nationale des Naturalistes de Cherbourg, Sulli- vant Moss Society i New York. ER Om dr Brotherus’ inlägg till kännedomen om den finska floran vittna bl. a. tvenne moss-exsiccat: Musci Fenniae exsiccati, Fasc. I—IX (1871—88); Bryotheca Fennica, Cent: I—III (1909—12), IV (1916), samt Herbarium Musei Fennici, Editio secunda, II, 1894, ett verk af dr Brotherus och J. O. Bomansson samfälldt. Dr Brotherus har varit en varm vän af värt Sällskap, — ledamot alltsedan är 1867, skattmästare i 15 är. Präglad af den sanne forskarens anspräkslösa tillbakadragenhet, har dr Brotherus hållit sig fjärran från lifvets äflan. Föga har därför också utom kretsen af naturforskningens idkare, och "kanske icke fullt ens bland desse, rädt kännedom om hela den insats dr Brotherus gjort för det finska namnets känne- dom ute i världen. Så mycket större synes anledningen för oss vara att vid vårt snart stundande årsmöte skänka honom, den snart 70-årige forskaren, det största erkännande och heder Sällskapet kan visa en vetenskapens tjänare. Hel- singfors, den 3 maj 1919. A. K. Cajander. K. Linkola. A. L. Backman. Alex. Luther. Harald Lindberg. Enzio Reuter. Ernst Häyren. Alvar Palmgren.” 272 Inval af hedersledamöter. 13. V. 1919. 5 » Till Societas pro Fauna et Flora Fennica. Hos Societas pro Fauna et Flora Fennica fä under tecknade med hänvisning till 8 4 i Sällskapets stadgar vörd- samt hemställa, det ville Sällskapet till hedersledamot kalla lektorn filosofiedoktorn Albert Hjalmar Hjelt. Det är icke med hänvisning till någon vidsträckt verk- ; | samhet pä naturforskningens fält detta förslag väckes. I sällsynt grad se vi i doktor Hjelts verksamhet ett lif, genom- lefvadt i öfverensstämmelse med den maning Ibsen riktat i orden: Det som du är, var fullt och helt, och icke styckevis och delt. För mer än trenne decennier sedan utkom första delen af Conspectus Florae Fennicae. Med en utomordentlig kärlek, flit och omsorg har dr Hjelt allt sedan dess ägnat all sin på sidan om omsorgen för lifvets nödtorft ledig- vordna tid åt fullbordandet af den uppgift, han funnit sig tilldelad. Håret har hvitnat och gestalten böjts, men ännu se vi dr Hjelt i dessa dagar till tryckning lämna sista delen af sitt verk. I Conspectus Florae Fennicae har enhvar, som ägnat arbete eller intresse åt Finlands vegetation och flora, funnit en fast utgångspunkt, och då verket en gång före- ligger färdigt, skall man i vårt land, generation efter gene- ration, med tacksamhet kunna hänvisa till en ovärderlig » hjälpkälla, — i detta nu utan motstycke i den botaniska = litteraturen. Conspectus Florae Fennicae utgör en utomor- dentligt värdefull länk i fosterlandets litteratur, ett värdigt monument öfver ett hängifvet arbete i den andliga odlin- gens tjänst. — Här må ej heller glömmas, att idén till ett exsiccatverk öfver den finska floran är dr Hjelts. Vid en resa till Ladoga-Karelen år 1876 lades grunden till den sam- ling, som sedermera, af annan hand utvidgad, under nam- net Plantae Finlandiae exsiccatae utgör en heder för den finska floristiken. I 50 år har dr Hjelt varit ledamot af vårt samfund. Nu på årsmötet Floradagen den 13 maj, kort efter det dr Hjelt åt vårt samfund öfverlämnat den femte tomen af sitt lifs- verk, synes tiden lämpad för Societas pro Fauna et Flora Fennica att tacksamt skänka den äldrige forskaren den EEE ET TAINA 13. V. 1919. Inval af hedersledamöter. 273 främsta hyllning Samfundet kan ägna en naturforskare. Helsingfors, den 3 maj 1919. A. K. Cajander. K. Linkola. A. L. Backman. Alex. Luther. Harald Lindberg. Enzio Reuter. Ernst Häyren. Alvar Palmgren.“ Efter beslutets fattande hälsade ordföranden ä Sällska- pets vägnar dess ledamot alltsedan år 1867, den frejdåde forskaren doktor V. F.Brotherus välkommen såsom Säll- skapets hedersledamot, till honom frambärande Sällskapets tacksamhet för den rika forskargärning, som af honom ut- förts till Sällskapets och fosterlandets berömmelse. Doktor Brotherus vände sig så till Sällskapet med följande ord, som af dess ledamöter stående ähördes: ,, Jag ber att få uttala min djupa tacksamhet för den stora heder. Sällskapet bevisat mig genom mitt inval till hedersledamot. Att detta mycket glatt mig är självfallet. Min tacksamhets- skuld till Sällskapet sträcker sig ju förresten långt tillbaka i tiden, och jag avser härmed icke blott det starka ekono- miska stöd jag under de många sommarexkursionerna i yngre dagar från Sällskapets sida kunde påräkna. Kärleken till växtvärlden förefanns hos mig redan under uppväxtåren, men jag kan säga, att det var först då jag som ung student trädde inom Sällskapets krets, hågen för självständigt ve- tenskapligt arbete hos mig väcktes. Jag erinrar mig med tacksamhet den uppmuntran, det stöd och den oföränderliga vänskap jag fick röna av min lärare, Sällskapets mångårige ‚ och om detta högt förtjänte ordförande Sextus Otto Lindberg. Under den tid av mera än ett halvt sekel jag tillhört Sällskapet, har jag, med undantag av några år, haft "förmånen att få vistas i Helsingfors, och jag tror att jag kan säga att de månadsmöten jag under denna tid försum- mat vore lätt räknade. Jag har gärna gått till dessa möten, emedan det förefallit mig som om jag kommit rikare däri- från. Rikare ej endast på grund av ökad kunskap, utan emedan det osjälviska intresse, som förenade gammal och 18 a X u De a AN be N A eh Ä ES a Volk I Si ATS vakat! E NP LLA KI MÄDIN ML ÄKT ne 7 Kin 5 274 ; Backman. — Hellen. ung, och den otvungna och kamratlika anda, som var rä- dande, verkade sä sympatiskt. Därtill kommer ännu den rikhaltiga litteratur, som strömmade in till varje möte, och vilken medförde sä att säga en hälsning frän det veten- skapliga livet ute i den stora världen. De bidrag jag själv kunde lämna inskränkte sig nästan helt och hället till redo- görelser för de sommarexkursioner jag med understöd av Sällskapet företagit. Att mina bidrag ej voro rikhaltigare berodde pä att den tid jag kunde ägna åt vetenskapligt ar- bete var begränsad. Detta förde med sig nödvändigheten av en stark specialisering, och då därtill kommer, att jag ville ernå en så djup inblick som möjligt i den växtgrupp, som helt fångat mitt intresse, kunde jag ej inskränka mig till vårt floraområde, utan måste utsträcka studierna till alla delar av jorden. Kanske blir min arbetstid ännu så lång, att jag kunde få till stånd den handbok över Fennoskan- dias bladmossor, med vars utarbetande jag på uppdrag av Sällskapet redan någon tid varit sysselsatt. Jag slutar med en önskan att den anda av samförstånd och den arbetsglädje, som förenat Sällskapets medlemmar, alltid måtte fortleva, samt att Sällskapet måtte gå en allt rikare utveckling till mötes, till gagn för vetenskapen och för vårt fosterland." Forstmästaren, filofiekandidat A. L. Backman redo- gjorde i ett längre föredrag för fleråriga undersökningar rörande Skogsmarkens försumpning i mellersta Osterbot- ten. — Föredraget gaf anledning till ett kortare menings- utbyte mellan kustos filosofiedoktor Harald Lindberg och föredragaren. Amanuens Wolter Hellén demonstrerade den för Nordeuropa nya skalbaggsarten Bembidion (Peryphus) mon- ticola Sturm., i finska samlingen uppställd i ett exemplar under namnet B. nitidulum. Exemplaret var taget invid en såg i Pusula kyrkby (Ab) den 4 juli 1916 af. student Hä- kan Lindberg. Arten står närmast B. nitidulum, men skiljes lätt genom att 7:de punktstrimman på elytra saknas. Dessutom är thorax smalare och har svagare intryckning i 13. V. 1919. - REN 9. a, 15 N ASEA a Ta A Subg. Chelogynus Hal. + 4. A. longicornis Dahlm. 9,5 (? fractinervis Kieff. 3, — ? hyalinipennis Kieff. G, ? curvinervis Kieff. 3, ? luffnessen- — sis Chitty 3). — 3. Kopf glänzend, schwach und weitläufig punktiert, mit einem Längseindruck vor der vorderen Ocelle, J Fiihlerglied 1 beinahe. doppelt so lang wie 2, wenig kürzer als 3. Glied 3 über dreimal so lang wie dick. Thorax gär a zend, mit deutlichen Parapsidenfurchen. Pronotum !/; von Mesonotum. Petiolararea runzlig, schwach abgesetzt, mit + deutlichem Mittelfelde. Radialis bogenförmig oder vor der — Mitte gebrochen. — Schwarz. Erstes Fühlerglied an der Ba- "W E sis rot. Mandibeln und Beine variabel gefärbt. > - A Nominatform. 2 Fühler gelb. 3 Beine und Mandibeln - gelb. — ab. medialis m. (var. o. Thoms.) 9. Fühler in der Mitte sehwärzlich. — ab. ruficornis Dahlm. 2. Fühler schwarz, an der Basis heller. — ab. nigrofemoratus m. 5. Mandibeln gelb. Schenkel an der Basis schwarz. — ab. aterrimus m. 3. Mandibeln mit Ausnahme der Spitze schwarz. Schenkel an der Basis schwarz. Be: Die Arten fractinervis, hyalinipennis, curvinervis, turpaasa u sensis, die nur im männlichen Geschlecht bekannt sind, S&S können nach der Beschreibung nicht von longicornis 3, das sowohl in der Färbung der Beine wie in der Form der Radialis p sehr variiert, unterschieden werden. | j Verbreitung. Al: Jomala (Forsius). Ab. Pargas (Reuter, | + £ y 13.V.1919. — Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. 285 Ingelius); Runsala (Ingelius); Nystad (Hellen); Lojo (Forsius); Karislojo (Hellen). N: Tvärminne (Suomalainen, Hellen); Esbo, Grankulla u. Helsinge (Hellen). St: Tammerfors (Woldstedt). Ta: Sääksmäki (Woldstedt); Hattula (L. v. Es- ser); Sysmä u. Pälkäne (Hellen). Kl: Impilaks (Woldstedt); Sordavala (S. Sahlb.). Kol: Salmis (Woldstedt). Sb: Kuo- pio (Westerlund). Kb: Ilomants (Woldstedt). Ok: Hyryn- > salmi (Hellen). Lkem: ,Lapponia* (Mäklin) Le: Enontekis (J. Sahlb.). Lim: ,Lapp. ross*. (J. Sahlb.); Kantalaks (Frey). > Lp: Ponoj (Frey, Hellen). f. subaptera Kieft. (Mystrophorus) 9. Unser Exemplar stimmt genau mit Kieffers Beschreibung von Mystropho- rus subapterus, ist aber nur als eine brachyptere Form von longicornis zu betrachten. Die von Förster auf kurzflü- gelige Weibchen gegriindete Gattung Mystrophorus ist darum wahrscheinlich einzuziehen. — Ein Exemplar von J. Sahl- berg in „Lapp. ross*. (Lim.) gefunden. 5. A. fennicus n. sp. 2. Kopf glänzend, weitläufig und deutlich punktiert, vor der vorderen Ocelle mit schwachem Längseindruck. Fühlerglied 1 so lang wie 2 und 3 zusam- men. Glied 3 doppelt so lang wie dick, etwas länger als 2. Glied 9 um '/, so lang wie dick. Pronotum stark quer, so lang wie Mesonotum, weitläufig stark punktiert. Mesono- tum schwach punktiert, ohne deutliche Parapsidenfurchen. Petiolararea stark abschüssig, matt, mit begrenztem Mittel- felde. Proximaler Teil der Radialis beinahe doppelt so lang wie der distale. Vordertarsenglied 1 so lang wie 5, etwas länger als 2+3. Glied 4 etwas länger als 1. Distales Scherenglied stark gebogen, mediales beinahe gerade, mit ca. 12 in zwei Reihen geordneten Lamellen. — Schwarz. Man- dibeln mit Ausnahme der Zähne, Fühlerglied 1 und 2 gelb. Beine gelb, Vorderschenkel an der Spitze und die proxima- len Tarsenglieder weisslich. Hinterschenkelspitze schwärzlich. Prothorax rötlich durchscheinend. Stigma proximal und Adern mit Ausnahme von Radialis hell. L. 2.5 mm. — Ein Exemplar. von mir in Lokalaks (Ab) 15/VII 1916 gefunden. 6. A. dorsalis Nees. 9, & (? cameroni Kieff. 9, ? vul- 286 + Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. 13. V.1919. . JA und 9 2!/, mal so lang wie dick, Pronotum ja so lang wie ; Mesonotum, etwas runzelig. Parapsidenfurchen nur vorne - deutlich. Petiolararea matt, mit Mittelfeld. Proximaler Teil - der Radialis 2 '/, mal so lang wie der distale. — Schwarz. Man- dibeln und Tegula gelb. Beine gelb, Schenkel schwarz, mit 2 Ausnahme der Spitze der vorderen. Hinterschienen und - -tarsen dunkel. L. 2.4 mm. — Verbreitung. Al: „Äland“ (Reuter). Ab: Karislojo u. Nystad (Hellen). N: H:fors (Hellen). x 7. A. collaris Dahlm. 2,3 (? gaullei Kieff. 9, ? minutel- lus Kieff. G). — 3. Kopf glänzend, weitläufig punktiert. - E ge 1 so lang wie 3, doppelt länger als 2. Glied3 E 2!/, mal, Glied 9 dreimal so lang wie dick. Pronotum halb - so lang wie Mesonotum. Parapsidenfurchen nur vorne deut- lich. Petiolararea schwach glänzend, mit Mittelfeld. Proxi- maler Teil der Radialis 1'/, mal so lang wie der distale. Schenkel gegen die spitze stark verschmälert. Färbung wie bei dorsalis. L. 2 mm. — Verbreitung. Ab: Karislojo, Ny- E stad u. Lokalaks (Hellen). N: Helsinge u. H:fors (Helena 5 Ka: Viborg (Teittinen). E 8. A. ephippiger Dahlm. 9, 3 (2 trivialis leuconeurus Kieft. sä 3). — ©. Kopf glänzend, schwach punktiert. Fühlerglied 3 1 so lang wie 3, 1'!/, mal so lang wie 2. Glied 3 2!/; mal, ; Glied 9 dreimal so lang wie dick. Thorax ziemlich glänzend, _ weisslich behaart. Pronotum halb so lang wie Mesonotum. Parapsidenfurchen schwach entwickelt. Petiolararea matt, W mit Mittelfeld. Proximaler Teil der Radialis 1'/, mal so | lang wie der distale. — Schwarz. Mandibeln, Taster und Beine 3 gelb, mit Ausnahme der verdunkelten hinteren Stigma und Adern gelb. L. 1.s mm. — Verbreitung. Ab: Pargas (Reuter). N: H:fors (Hellen). Ik: Kivinebb (J. Sahlb.). d St: Yläne (J. Sahlb.). äi 9. A. facialis Thoms. 9,4 (? trivialis Kieff. 3). — 35 3 Kopf glänzend, weitläufig punktiert. Fühlerglied 1 so lang wie 3, 1°/, länger als 2. Glied 3 und 9 dreimal so lang wie 13. V. 1919. Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. 287 dick. Pronotum ziemlich glänzend, halb so lang wie Meso- notum. Petiolararea schwach begrenzt, etwas glänzend, mit von zwei parallelen Leisten begrenztem Mittelfeld. Proximaler Teil der Radialis zweimal so lang wie der distale. — Schwarz. Fühlerglied 1, Mandibeln, Taster und Beine gelb, mit Aus- nahme der verdunkelten hinteren Schenkel. L. 1:s—1.s mm. — Verbreitung. Ab: Pargas (Reuter); Nystad (Hellen). N: Kyrkslätt (Frey); Helsinge (Palmen, Hellen); Sveaborg (Hel- len). Ta: Hattula (L. v. Essen). Kl: Impilaks (Forsius). Tb: Jyväskylä (J. Sahlb.). Om: Siikajoki (Wuorentaus). Ok: Hyrynsalmi u. Suomussalmi (Hellen). Kpoc: Wuokkiniemi (Hellen). Gonatopus Ljungh. Die Männchen der Gattung Gonatopus sind noch sehr unvollständig bekannt. Im Jahre 1893 vermutete Ashmead, dass diese unter den Arten dernurim männlichen Geschlecht bekannten Gattung Laberius (Labeo) zu suchen wären. 1907 gelang es Perkins (Rep. Exp. Stat. Hawaii, Ent. v. 2, Bull. 4, p. 9) durch Zucht aus der Cicadide Liburnia festzustellen, dass die Gonatopus-Männchen wirklich einen Laberius-ähn- lichen, von den Weibchen ganz verschiedenen Habitus zei- gen, was jedoch wieder von Kieffer bezweifelt wurde. Ich bin überzeugt, dass die Ansicht Ashmeads, von Perkins bestätigt, die richtige ist, und will noch hervorheben, dass die bei uns vorkommenden Laberius-Männchen mit Gonato- pus zwei charakteristische, gemeinsame Merkmale besitzen, die den Anteon-Männchen fehlen: der hinten ausge- höhlte Scheitel und dielangen vorderen Tro- - chanteren. Übersicht der Arten (2): 1. Laterales Scherenglied ventral mit gereihten Lamellen. a N EEE EN RN Subg. Dicondylus 2. AS ermles Scherenglied ventral ohne Lamellen. a Er BR SNS EN BT Gt VSL VIET Subg. Gonatopus s. str. 3. 2. Laterales Schierenglied mit 4 weit von einander entfern- ten Lamellen, mediales Scherenglied mit zwei Reihen 288 Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. von je 5 Lamellen. Prothorax rot. . . . . . bicolor. — Laterales Scherenglied mit 7 Lamellen, mediales Sche- renglied mit zwei Reihen von ca. 12 Lamellen. Protho- En FAX SCHWAZ EEE TOON RER distinctus. 3. Mediales Schöreheliadi in dör Mitte stärk verdickt, daselbst mit ca. 8 Zähnen. Laterales Scherenglied mit 4 Borsten. Hinterleibssegmente 1—3, Kopf und Prothorax gröss- tentoils 20101 YA ET ee excavatus. — Mediales Scherenglied in der Mitte nicht verdickt, mit zahlreichen kleinen Zähnen und zwischen diesen dop- pelt so langen Haaren. Körper grösstenteils sehwarz 4. 4. Vordertrochanter winklig gebogen. Fühlerglied 1 dop- pelt so lang wie 2. Mediales Scherenglied am Ende beinahe winklig gebogen. Laterales Scherenglied ohne Börstchen. Hinterkopf rötlich . . . . . . . pilosus. — Vordertrochanter gerade. Fiihlerglied 1 kaum länger als 2. Mediales Scherenglied am Ende einfach gebogen. Laterales Scherenglied mit 3 feinen Börstchen. Hinter- kopf schwarz . . ss s ka '. Mist GUOIIINNN Subg. Dicondylus Hal. \ 1. G. bicolor Hal. 9. 1919. Hellen. Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 45. — Verbreitung. Om: Kokkola Yxpila (Wuoren- taus)/. 10. 2. G. distinctus Kieff. 9 (septemdentatus J. Sahlb.). 1910. J. Sahlberg. Acta Soc. F. Fl. Fenn. 33. 7. — Die Beschrei- bung Kieffers stimmt genau mit dem einzigen vorhande- nen finnischen Exemplare, dem Typus von septemdentatus, weshalb letzterwähnter Name nach meiner Ansicht als Sy- nonym zu distinctus zu stellen ist. — Verbreitung. Kon: Juustjärvi (J. Sahlb.). Subg. Gonatopus s. str. 3. G. excavatus J. Sahlb. 9. 1910. J. Sahlberg 1. c. Ist durch die charakteristisehe Färbung gut gekennzeichnet. In der Bezahnung der Scheren gleicht sie luteicornis Kieff. Verbreitung. Ik: Metsäpirtti (J. Sahlb.). 13. V. 1919. ie a 4 a PL -h 13. V. 1919. — Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. 289 4. G. pilosus Thoms. 9. 1860 Thoms. Öfv. Sv. Vet. Ak. förh. v. 17. 1907 (? sociabilis) Kieffer Ent. Rec. v. 19. 1910 (pilosus Thoms. + borealis J. Sahlb.) J. Sahlberg 1. c. &. 1833 (? Anteon excisus) Westwood Mag. nat. hist. v. 6. Q. Die Art ist am besten durch die in der Bestimmungs- tabelle angefiihrten Merkmale gekennzeichnet, und die Be- schreibung Kieffers von sociabilis/passt genau auf unsere Exemplare, die auch von J. Sahlberg als pilosus Thoms. aufgefasst wurden. Betreffs der Behaarung scheint die Art nicht unwesentlich zu variieren, was bei unseren ziemlich zahl- reichen Exemplaren leicht zu konstatieren ist. Bei unabge- riebenen Stiicken (typische pilosus) sind die beiden Knoten des Thorax mit recht dichten, langen Haaren besetzt. Dane- ben sieht man Exemplare, bei denen der vordere Knoten nur vereinzelte längere oder kiirzere Haare trägt, während bei wieder anderen nur der verengte Teil nebst dem hinteren Knoten behaart ist. Bei manchen Stücken kommen Haare auch nur vereinzelt vor, und schliesslich ist bei einigen Exemplaren die Oberseite ganz nackt. Nach einem solchen nackten Exemplare ist meiner Ansicht nach borealis J. Sahlb. beschrieben worden. Type gesehen. 3. Das Männchen, das der Beschreibung von A. exci- sus Westw. entspricht, ist mit ziemlich grosser Wahrschein- lichkeit zu pilosus zu beziehen. Mit dem Weibchen dieser Art hat es die Färbung und die Länge von Fühlerglied 3 (= 1 + 2) gemeinsam. Verbreitung. 9 Ab: Pargas (Reuter); Karislojo (J. Sahlb.). St: Yläne (J. Sahlb.). Kl: Parikkala (J. Sahlb.). Om: Kok- kola u. Säräisniemi (Wuorentaus). Ob. Hailuoto (Wuoren- taus). Ks: Kuusamo (J. Sahlb.). Lim: Kantalaks u. Devjatoi (J. Sahlb.). — &. Ab: Karislojo (Forsius). Kl: Impilaks (For- sius). 5. G. distinguendus Kieff. 1910 (leucostomus J. Sahlb.) J. Sahlberg 1. c. = 2. Von der Beschreibung von distinguendus weicht die Type von leucostomus durch schwärzliche Hinterhüften und schwächer ausgebildeten Ouereindruck des ersten Thorax- 19 DM ns) ÖKEN k KARTAN une 290 Hellen, Bethyliden und Dryiniden Finlands. 13. V.191 0 098 knotens ab. Diese Unterschiede sind jedoch nach meiner Ansicht zu gering, um die beiden Formen artlich von ein- ander zu sondern, um so mehr als ja auch die Schere ganz ähnlich gebaut ist. 3. Wir besitzen ein Männchen, das ich mit einigem Bedenken hierher führe. Es unterscheidet sich von pilosus & durch kürzere Fühler (Gl. 3 nur so lang wie 1, Gl. 3—9 zweimal so lang wie dick). Distaler Teil der Radialader nur 1!/, mal so lang wie der mediale. Beine schwarz, nur = die Vordertibien gelb. Verbreitung. 9. St: Yläne (J. Sahlb.). Kl: Jaakkima (J. Sahlb.). — d. N: Grankulla (Hellen). Litteraturverzeichnis: 1908. Chitty, A. On the proctotrypid Genus Anteon etc. (Ent. monthly Mag. 44). 1898. Dalla Torre, C.G. Fam. Dryinidae & Bethylidae, Catalogus Hymenopterorum V, Lipsiae. 1818. Dahlman, J. W. Nägra nya Genera och species af insekter beskrifna (Sv. Vet. Ak. Handl. v. 39). 1823. — — Analectica entomologica, Holmiae. 1833—38. Haliday. An essay on the Classification of the parasitic Hymenoptera of Britain etc. (Ent. m. Mag. V). 1914. Kieffer, J. Bethylidae, Das Tierreich. 41. 1905. Kieffer, J, & Marshall, T. A. Proctotrypidae in Andre: Species des Hymenopteres d’Europe v. IX. 1834. Nees ab Esenbeck, C. G. Hymenopterorum Ichneumonibus affinis Monographiae II. Stuttgart. 1910. Sahlberg, J. Om parasitstekelsläktet Gonatopus (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 33, N:o 7). 1860—61. Thomson, C. G. Sveriges Proctotrupider (Öfv. Sv. Vet. Ak. Förh. XVII-XVM). 1837. Walker, T. On the Dryinidae (Ent. m. Mag. IV). Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1918—1919. L Zoologie. Mammalia. Lepus europaeus Pall. Ist im Gebiete eine südöstliche Art, die sich immer mehr nach Westen verbreitet. Zur Zeit sind die westlichsten Fundorte 1° 40 westl. Länge von Helsingfors gelegen: Regio abo&nsis, Muurla und Ypäjä, sowie Satakunta, in den Grenzgegenden von Ikalis und Hämeenkyrö. Jedoch scheint es möglich, dass das Ex. aus Satakunta von ausgesetzten Individuen abstammt. Ilmari Hildén. S. 143—145. Mammalier aus Ilomants, Karelia borealis. U. a. ist der Mitteilung zu entnehmen, dass der Bär nicht selten ist, und dass das wilde Renntier fast jeden Winter Wande- rungen iiber die Grenze von der russischen Seite her unternimmt, wo es nicht selten ist. I. Hilden. S. 1—8. Mus rattus und M. decumanus in der Stadt Tammerfors, Satakunta. Vor etwa 50 Jahren war die schwarze Ratte viel häufiger als die braune. In den Jahren 1901 — 1906 waren dagegen unter 256,796 wegen der Pestge- fahr eingefangenen Ratten nur zwei Exx. schwarz. Das 292 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. eine wurde im J. 1901, das andere im J. 1902 getötet, also am Anfang des Rattenkrieges. Später ist angeb- lich nur noch eine einzige schwarze Ratte in der Stadt getötet worden. G. R. Idman. S. 46—47. Sciurus vulgaris. Am. 11. August 1918 wurde ein Eichhörn- chen beobachtet, das auf dem Boden sitzend ein Russula-Ex. benagte. Von Herrn Professor E. E. Sun d- vik ist früher beobachtet worden, wie ein ebensolches Tier Pilze auf einen Baumast trug und dort diesel- ben frass. K. Hilden. S. 4. — Auch Herr Profes- sor Fredr. Elfving hatte gesehen, wie Eichhörnchen Pilze transportierten. S. 4. Aves. Ornithologische Notizen aus Ilomants, Karelia borealis. Sechs Arten. I. Hilden. S. 8—9. Pica pica, ein hellfarbiges Ex. aus Rantasalmi, Savonia austra- lis. Die oberen Federn der Flügel und des Schwanzes ganz und gar und die unteren Federn am äusseren Rande hell aschgrau. Scheitel, Hinterkopf und Hals sehr hell, bedeutend heller als Vorderrücken, Unter- brust und die grossen Flügeldeckfedern, die dunkler braun sind und die dunkelsten Teile des Vogels dar- stellen. T. H. Järvi. S. 43—144. Larus glaucus Brünn. 3 X L. fuscus L. 2. Im zoologischen Garten Högholmen in Helsingfors legte ein 9 von La- rus fuscus, das sich mit einem 3 von L. glaucus ge- paart hatte, im Juni 1918 (27. VI?) ein Ei und 2 Tage später noch eines. Am 22. Juli wurden die Eier aus- gebrütet. Am 27. Juli war das eine Junge verschwun- den, wonach das andere isoliert wurde. Dieses ist rasch herangewachsen. R. Palmgren. S. 44—46. Corvus cornix, graue Farbenvarietät aus Regio abo&nsis, Mynämäki, am 10. Nov. 1918 geschossen und von Herrn Lektor D. A. Wikström den Sammlungen der Ge- n x Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 293 sellschaft übergeben. Flügel und Schwanz ganz asch- grau. Kopf und Hals etwas schwärzlich infolge der schwarzen Berandung der Federn; Schnabel und Füsse schwarz. ,T. H. Järvi S. 67—68. Ornithologische Beobachtungen aus Tuusula, Nylandia; 17 Arten. — Betreffs Turdus iliacus wurde beobachtet, dass dasselbe Paar im Sommer 1918 zwei Nester baute und zweimal Jungen aufzog, wobei das später gebaute Nest erst nach dem Ausflug der ersten Jungen ange- fertigt worden war, nicht etwa also als Folge der Zerstörung des ersten Nestes, worüber früher in der Litteratur berichtet worden ist. — Sylvia atricapilla, die im Sommer 1918 in einem Fichtendickicht nistete, hatte ihr Nest aus feinen Fichtenzweigen und Gras ge- baut, mit verfilztem Spinnengewebe stellenweise be- festigt und im Innern mit Rosshaaren bekleidet. — Aller Wahrscheinlichkeit nach hatte Muscicapa grisola im Juni 1912 bei drohender Gefahr ein neues Nest gebaut und dorthin, in einem Abstand von etwa 40 Meter, ihre 5 Eier übergeführt. Ebenso wurde im J. 1913 beobachtet, wie M. atricapilla 2 Eier (oder 2 Jun- gen) einen Weg von etwa 100 m in ein neues Nest transportiert hatte. — Zuletzt werden in einer Tabelle S. 202 phänologische Data zusammengestellt. — Martti Sydänheimo. S. 196—202. Die Vogelfauna in der Oulanka-Gegend und in SE-Kuolajärvi, dem vorgeschlagenen Naturschutzgebiete (vgl. Medde- landen 44, S. 247), beträgt 140 Arten. Am zahlreichsten treten Fringilla montifringilla, Parus cinctus, Fringilla linaria und Phyllopseustes trochilus auf; bedeutend spärlicher sind Parus borealis, Luscinia phoenicurus, Anthus trivialis und Fringilla coelebs. E. Merikal- lio. S. 276—277. Pisces. Gobio fluviatilis Flem. Ist zur Zeit im Bache Keravanjoki, Nylandia, stellenweise sehr häufig und scheint in Zu- 294 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. nahme begriffen zu sein. Martti Sydänheimo. S. 203. Insecta (mehrere Gruppen). Schneeinsekten im Dezember in der Nähe von Borgå, Nylan- = dia. Temperatur +3° C bis — 18°C. L. Munck. S.139. Coleoptera. Beobachtungen über die Coleopterenfauna in Eichenstrünken und in toten Eichenstämmen im südwestlichen Finland. Es "wurden auf der "Insel "Runsala ‘in der Na Äbo mehrere Coleopteren erbeutet, die früher dort beobachtet, in neuerer Zeit aber nicht wiedergefunden worden waren. Es werden unterschieden: 1) die in morschen Eichenstrünken lebenden Arten, 2) in dürren aber nicht morschen Eichenstämmen erbeutete Spezies, sowie 3) Blütenbesucher, die als Larven vermutlich in den Eichenstümpfen leben. Rolf Krogerus. S.190 —192. Aleochara sanguinea L. Regio abo&nsis, Äbo Runsala und Be Lojo Storö. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 70—71. | Atomaria munda Er. Regio abo&nsis, Nystad. Neu für das Gebiet. H. Söderman, W. Hellön. S. 141. Baryodma sanguinea L. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 262. Barypithes vallestris Hampe. Nylandia, Helsingfors. G. Ste- 1115; Re .Krey::S.:’263. Bembidion monticola Sturm. Regio abo&nsis, Pusula. Neu - fiir ganz Nordeuropa. Häkan Lindberg, Wolter | Hellen. S. 274—275. Blaps mortisaga L. Nylandia, Helsingfors, auf einer Strasse. Gunnar Stenius. S. 140. Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 295 Byrrhus arietinus Steff. Neu für das Gebiet. Håkan Lind- berg, K. Ekman. S. 263. Cercyon unipunctatus L. var. impunctatus. Karelia ladogensis, Parikkala. H. Siven. S. 262. Cryphalus (Ernoporus) tiliae Panz. Det. U. Saalas. Regio * abo&nsis, Lojo. Neu für das Gebiet. Håkan Lind- berg S. .13. Cyrtusa pauxilla Schmidt. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 72. Epuraea silesiaca Reitt. Savonia borealis, Maaninga; Kare- lia ladogensis, Sordavala. Gunnar Stenius. S. 140. Haplocnemus pini Redtb. Nylandia, Helsingfors. Neu. für | das Gebiet. G. Stenius. S. 140. ' Laemophloeus minutus Oliv. Mehrere Exx. dieser im Gebiete früher nicht beobachteten Art wurden in einer Mais- probe gefunden. Die Insekten waren offenbar mit dem Mais aus Argentinien eingeführt. W.M.Linnaniemi. S. 43. Lathrobium gracile Hampe. Regio abo&nsis, Sammatti (W. Hellen, Vorträger) und Pusula. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 71. Megacronus = striatus Oliv. Regio abo&nsis, Karislojo. R. Forsius.; 'S. 220. Monotoma brevicollis Aube. Nylandia, Helsingfors. Neu für das Gebiet. Häkan Lindberg. S. 72. Monotoma spinicollis Aub6. Regio abo@nsis, Nystad. Neu für Fennoskandia. H.Söderman, W.Hellen. S. 141. Mycetophagus quadripustulatus L., Farbenvarietäten. R. For- 8185; -,8.:219. Mycetoporus angularis Rey. Regio abo&nsis, Karislojo. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. Oxypoda induta Rey. Regio aboönsis, Karislojo. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. Phyllodrepa crassicornis Luze. Lapponia inarensis, Enare. RıKroigerus S. 262, Phyllodrepa rufipennis Mäkl. Lapponia inarensis, Ivalo. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. 296 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Ouedius (Microsaurus) brevicornis Thoms. Regio abo&nsis, Lojo. Neu für das Gebiet. Håkan Lindberg. S. 70. Sauridus obliteratus Er. Nylandia, Helsingfors. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. Scolytus rugulosus Ratz. Regio aboénsis, Karislojo. R.For- 81.48.28, 220: : Scraptia fuscula Müll. Regio aboönsis, Åbo Runsala. Neu für das Gebiet. R. Krogerus. S. 190. Sphaerius acaroides Waltl. Regio aboönsis, Lojo. Neu für das Gebiet. Harald und Håkan Lindberg. S: 7200 Taenosoma fuliginosa Grav. Regio abo&nsis, Sammatti. Neu für: das Gebiet. J. Sahlberg: s. 262. Xantholinus glaber Nordm. Regio abo&nsis, Karislojo. Neu für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. Xylodromus testaceus Er. Regio aboö&nsis, Karislojo. Neu ks für das Gebiet. J. Sahlberg. S. 262. Hymenopteta. Amauronematus forsiusi Ensl., Pontania forsiusi Ensl. und Pristiphora conjugata var. forsiusi Ensl., neu für Fin- land. Runar Forsius. S. 66. Gonatopus bicolor Haliday. Ostrobothnia media, Gamla Kar- leby. Neu für das Gebiet. Y. Wuorentaus, W. Hellän. S. 185—186, 288. Heptamelus ochroleucus Halid. Nylandia, Ekenäs Tvärminne, leg. E. W. Suomalainen. Neu fiir das Gebiet. R. Forsius. S. 218—219. Kleinere Beiträge zur Kenntnis der Tenthredinoiden-Eier I. Mit 31 Fig. Runar Forsius. S. 169—184. Kleinere Mitteilungen über Tenthredinoiden I. Runar F or- sius. S. 165—169. ; Phyllotoma nemorata Fall. Nylandia, Helsinge, leg. J. A. Palmen B@rorsius. 55219. Über finländische Goldwespen, 26 Arten. Wolter Hellen. S. 203—213. .. d A Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen. 297 Zur Farbe der Larven und Kokons der Pristiphora pallipes Lep. Kurt Abt. S. 194—19. Zur Kenntnis der Bethyliden und Dryiniden Finlands. W ol- ger Irellen. s 2105— 290. 3 Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blattwespenlarven II. Runar Forsius. S. 106—115. Hemiptera. Deltocephalus striatus L. Diese Art, die in Finland auf Wie- sen . häufig ist, trat im J. 1918 in 10 Kirchspielen in SW-Finland auf den Körnerfrüchten verheerend auf, - was früher nicht im Gebiete beobachtet worden ist. Insbesondere wurden der Weizen und der Roggen ge- schädigt, stellenweise aber auch die Frühlingscerealien, speziell der Hafer. An einigen Orten war die Verhee- rung vollständig. Die Schäden sind auf mehrere Mil- lionen Mark geschätzt worden. W.M.Linnaniemi. Ste Seltene Hemipteren aus dem Kirchspiel Lojo, Regio abo@nsis. Håkan Lindberg. S. 6. Diptera. Nycteribia (Listropodia) blasii Kol. Nylandia, Helsingfors, drei Exx. auf Vespertilio daubentoni, von Herrn Dr. P. Spei- ser determiniert. Neu fir das Gebiet. E. Berg- roch. Röfrey."'S. 67. Lepidoptera. Agrotis castanea Esp. Regio abo&nsis, Karislojo. R. For- S1U's.. S.221. Argynnis-Aberrationen, A. aglaia ab. Pellervo n. ab. und A. 298 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. ino ab. Louhi n. ab., beide aus dem Isthmus karelicus. P. Ylönen, E. W. Suomalainen. S. 141—143. Bemerkenswerte Lepidopterenfunde aus Finland. Fundnotizen über 131 Arten werden mitgeteilt. E. W. Suoma- lainen. S. 78—85. Brotolomia meticulosa L. Isthmus karelicus, Kuolemajärvi. Neu fiir das Gebiet. P. Ylönen, E. W. Suomalai- nen. S. 141. | Chrysoclista bimaculella Hw. Tavastia australis, Kalvola. Neu für das Gebiet. J. Listo. S. 264. Depressaria bupleurella Hein. Tavastia australis, Kalvola. Neu für das Gebiet. J. Listo. S. 264. Depressaria pulcherrimella Stt. Regio abo&nsis, Bromarf. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 264. Depressaria weirella Stt. Regio abo&nsis, Bromarf. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 464. Elachista trapeziella Stt. Nylandia, Ekenäs. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 187. Hypsopygia costalis F. Regio abo&nsis, Bromarf. R. Fab- FIT PIS STS: ; ; Lithocolletis betulae Zell. Savonia borealis, Kuopio Hami- nanlaks. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 187. Lithocolletis connexella Zell. Regio abo@nsis, Bromarf. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 187. Metriostola vacciniella Z. Nylandia, Tusby, leg. V. Karvo- nen. Neu für das Gebiet. R. Fabritius. S. 186. Miana fasciuncula Haw. Nylandia, Sveaborg. Neu für das Gebiet. E. Löfquist. S. 264. Phaulernis dentella Z. Karelia ladogensis, Impilaks. Neu fiir das Gebiet. R. Fabritius. S. 186.. Taeniocampa gracilis F. Süd-Finland. Neu für das Gebiet. NW VoKarvonen;, 'R. Forsius; 87220 227 Crustacea. Diaptomus denticornis Wierz. und D. vulgaris Schmeil, aus verschiedenen Teilen von Ostrobothnien im Sommer Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 299 1918 erbeutet. Neu für das Gebiet. Y. Wuoren- BARS. 10 | Zur Kenntnis der Isopoden-Fauna Finlands. K. E. Ehrström und W. Hellen. S. 124—131. Zur Kenntnis der Amphipoden-Fauna Finlands. Wolter Hellen. S. 131—138. Protozoa. Ceratium hirundinella. Diese in den Seen Finlands im allge- meinen häufige Art wird im Wasserscheidegebiete zwischen Ostrobothnien und Mittel-Finland vermisst, was von geringerem Gehalt an Nahrung herrühren dürfte. Die Anzahl der Plankton-Arten ist auch in den Seen dieses Gebietes geringer als anderswo in Finland. Y. Wuorentaus. S. 185. II. Botanik. Allgemeines. Bericht über eine botanische Exkursion in Karelia ladogensis im Sommer 1918 erstattet Herr Kand. phil. Vilho A. Pesola. S. 73—77. Plantae vasculares. Neu für das Gebiet. Lepidium latifolium. Regio abo@nsis, Schären von Hitis, Inselchen Elgskäret, auf Tang am Meeresufer, etwa 200—300 üppige Ind. am 26 Juli 1918. C. G. Tiger- seat GR dna 17: 7S:-D5 "und! S. 66: 300 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Seltenheiten. — Wichtigere neue Fundorte. Alchemilla strigosula. Savonia borealis, Iisalmi. O. Kyyh- ky nen i S. 199 Alectorolophus major *montanus. Ostrobothnia australis, Korsnäs. A. Lindfors. S. 256. = Anemone hepatica var. glabrata f. albiflora. Satakunta, Karkku SIT jo Hielk.- S. 230. Kr Betula nana X odorata. Alandia, Saltvik Näs. Alvar Palm- gren. S. 3. E Blechnum spicant. Alandia, Geta Ostergeta. Alvar Palm- ETen. dS: 0. Carex aristata. Ostrobothnia kajanensis, Paltamo. O. K yyh- kynen. S. 156. Carex festiva. Diese westliche Art ist bis jetzt in Finland nur in Lapponia kemensis, im Muonio-Torne-Flusstale, gefunden worden, wo fiinf Fundstellen festgestellt wor- den sind. An der schwedischen Seite des Tales ist sie viel häufiger. Justus Montell. S. 216—218. Convolvulus sepium. Regio aboönsis, Korpo, zwei Fund- stellen. Ole Eklund. S. 9—11. — Nylandia, Hel- singfors Drumsö. A. Palmgren. S. 14. — Nylandia, Ekenäs Getskär und Espskär. E. Häyrön. S.15—16. | Cuscuta epilinum. Savonia borealis, Maaninka. O. Kyyh- kynen =>. 16% Epilobium Hornemanni, E. Hornemanni x palustre, E. mon- tanum X palustre. Savonia borealis. O. Kyyhkynen. S. 160—161. Epipogon aphyllos. Ostrobothnia media, Perho. A. L.Back- man. S. 66. Fritillaria meleagris. Neuer Fundort in 1 km Entfernung von dem friiher bekannten in Alandia, Geta Höckböle. A. Palmgren. S. 13—14. Lemna polyrrhiza. Nylandia, Esbo. C. Cedercreutz. Sa 255. , Ranunculus ficaria. Karelia ladogensis, Sortavala Helylä. V1lho.-A.2Pesp 1a. 8278: Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 301 Sparganium-Formen aus Savonia borealis und Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhkynen. S. 155. Ulmus montana. Karelia ladogensis, Soanlahti, zwischen den Seen Juttulampi und Pieni-Jänisjärvi, etwa 62° 4’ nördl. Br., 2 stattliche, reichlich fruchtende Exx. von etwa 7 m Höhe und 55 cm resp. 88 cm Umfang an Brusthöhe. Vilho A. Pesola. S. 76—77. | Verbascum thapsus f. bracteata. Regio abo&nsis, Lojo. Ha- rald Lindberg. S. 256. x Verwildert oder eingeschleppt. Über die Adventivflora an einigen finnischen Eisenbahnstatio- nen im Sommer 1918. Als Beispiele für die artenreiche Adventivflora, welche in den allerletzten Jahren auf den Eisenbahnstationen Finnlands angetroffen worden ist, werden Angaben über die betr. Flora auf einigen Eisenbahnstationen und -haltestellen hauptsächlich in der Gegend von Helsingfors und in Karelien mitgeteilt. Wie auf Grund der grossen Einfuhr von Russland zu erwarten, ist das ost- oder südosteuropäische Adventiv- element (Sisymbrium sinapistrum, S. Loeseli, Conringia orientalis u. a.) unter den Einkömmlingen recht zahl- reich vertreten. Als Hauptursache der in den letzten Jahren zugenommenen Einwanderung von russischen Adventivpflanzen nach Finnland wird nicht die grosse Wareneinfuhr als solche, sondern vielmehr die seit 1915 bestehende direkte Warentransportverbindung der finnischen und russischen Eisenbahnen betrachtet. K. Linkola. S. 16—22. Desgleichen aus Savonia borealis und Ostrobothnia kajanensis. O. Kyyhkynen. S. 150—154. Alyssum hirsutum. Karelia australis, Jääskis. Neu fiir das Gebiet. T. Hannikainen. S. 66. Artemisia procera. Savonia borealis, Pieksänmäki. Neu fiir das Gebiet. - O. Kyyhkynen. S. 66. 302 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Atriplex tataricum. Savonia borealis, Kuopio Siilinjärvi. Neu für das Gebiet. O. Kyyhkynen. S. 66. | Bromus squarrosus. Karelia ladogensis, Kaalamo. K. Lin- kola. S. 18. — Savonia borealis, an einigen Eisen- bahnstationen. O. Kyyhkynen. S. 66. Chorispora tenella. Savonia borealis, Maaninka. VesaKyyh- | kynen. S. 67. Sisymbrium wolgense. Karelia australis, Jääskis. T. Han- nikainen. S. 67. Triticum prostratum.. Karelia australis, Jääskis. Neu fiir das Gebiet. T. Hannikainen. S. 66. Vermischte Notizen. Plantago maritima, kurzährige Monstrosität mit 1—2 cm lan- gen Bracteen aus Nylandia, Esbo, leg. T. Karvonen, und Regio abo@nsis, Nystad, leg. H. Söderman. K. Hilden. S. 3—4. Über spontane und verwilderte Pflanzen. Es wird hervorge- hoben, dass man wiederholt geneigt gewesen ist, in Gärten kultivierte Arten, wenn sie in der Natur spon- tan auftreten, hier mit Unrecht als verwildert zu be- trachten. Manchmal wurde nämlich das Kulturmaterial aus der umgebenden Natur genommen, wo früher bei noch nicht vorgeschrittener Kultur gewiss manche nunmehr seltene Arten zahlreicher vorkamen. Als Bei- spiel wird Fritillaria meleagris in Alandia genannt. A. Palmgren. S. 11—15. Kontrollierende Beobachtungen über die Bildung der krumm- schuppigen Fichtenzapfen. (Vgl. Meddelanden 44, S. 261). Durch Beschattung mittels unten offenen Papiersäckchen oder Schirmen sind verschiedene Zapfen vor der aus- trocknenden Einwirkung der Sonne und des Windes geschützt worden. Hierdurch wird bestätigt, dass die in solcher Weise geschützten Zapfen der sonst Krumm- schuppen-Zapfen tragenden Bäume keine Krummschup- pen bekommen. S. 22—25. Die sogenannten Krüppel- Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 303 zapfen dagegen sind in ihrer Entwickelung zurück- gebliebene und werwelkte Blüten und zeigen demnach verschiedene Entwickelungsstufen. S. 25—26. Auch die Farbe der Zapfen, besonders der rotbraunen, ist von dem direkten Sonnenlicht abhängig. Im Schatten geht die braune Farbe in grün über, kehrt aber im Sonnenlicht wieder. Die ursprünglich grünen Zapfen sind dagegen von dem Grade des Lichtes unabhängig. Eine Verzögerung der verschiedenen Entwickelungs- phasen durch die, Beschattung wird ebenso bemerkt. S. 27—30. M. Brenner. S. 22—31. Um die relative Lebenskraft bei den verschiede- nen Ausbildungsformen der Krummschuppen-Zapfen der Fichte zu erforschen, wurden Keimungsversuche mit Samen von resp. allseitig oder einseitig oder sonst nur teilweise krummschuppigen Zapfen ‘vorgenommen. Hierdurch wird eine beträchtliche Schwäche des Kei- mungsvermögens bei den krummschuppigen Zapfen . überhaupt konstatiert, besonders bei den allseitig krummschuppigen, welche dieses Vermögen fast ganz eingebüsst haben, weniger bei den partiell krummschup- pigen, die doch eine Möglichkeit zeigen, entwickelungs- fähige Keimpflanzen zu liefern. Dieses relative Ver- hältnis steht in Konformität mit sowohl der ungleichen Empfindlichkeit gegen die austrocknenden Agentien als mit dem ungleichartigen Standorte der betreffenden Bäume mit davon abhängigem Mangel an Nahrung und einer austrocknenden Exposition. M. Brenner. S. 221— 226. Picea excelsa f. virgulata Brenn. und f. oligoclada Brenn. aus Ingä in Nylandia. Drei 4 a 8 m hohe Bäume von der im Kirchspiel Kyrkslätt, Nylandia, entdeckten f. virgulata und zwei 6 a9 m hohe Bäume von der aus Lojo und Ingä in Nyland und Talsola in Tavastland früher bekannten f. oligoclada sind jetzt im Kirchspiel Ingä gefunden. Einer von den letzteren ist aus dem abge- schnittenen Stamme einer normalen Fichte mit noch 304 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. lebendem normalen Aste ausgewachsen. M. Bren- ner. S. 31—33. Einige Pflanzenabnormitäten (2 Fig.) betreffend sowohl den Stamm der Nadelbäume als auch die Äste und die Yl Blätter bei Nadel- und Laubbäumen werden besprochen. Besonders werden einige dichotypische Monstrositäten ' als Lebensrettungsmittel der betreffenden Pflanzen- individuen aufgefasst. Auch eine durch Insekten- angriffe verursachte Blumenmonstrosität bei Vicia cracca wird vorgelegt. M. Brenner. S. 33—41. Alnus glutinosa in Ostrobothnien. Auf Grund zahlreicher Fundortsangaben hebt der Verfasser hervor, dass die Schwarzerle in Ostrobothnien meistens auf Torfboden vorkommt, und zwar am Rande offener Moore, die durch Zuwachsen früherer Seen entstanden sind. Der Baum ist an diesen Lokalitäten als ein Relikt aus der- = jenigen Zeit zu betrachten, als sein Wuchsplatz das Ufer eines ehemahligen Sees darstellte. Dass die Art in der Gegend recht spärlich verbreitet ist, u. a. an den grossen Flüssen gewöhnlich vermisst wird, ist auf die ungünstigen Verjüngungsverhältnisse zurückzufüh- ren. A. L. Backman. S. 47—64. Im Spätherbst 1918 bliihende Arten. Am 12. und 13. Okt. sind in Nylandia, Kirchspiel Esbo, 56 bliihende Arten beobachtet worden, die Mehrzahl in einzelnen Exempla- - ren. Am 1. Nov. blühten in Helsingfors, Tölö, noch 17 Arten, und Sedum acre wurde sogar Ende Novem- ber bliihend gefunden. Carl Cedercreutz. S. 68 —69. Die Veränderungen der Phanerogamen-Flora in Nurmes, Kare- lia borealis, seit dem Jahre 1876. Neu hinzugekommen sind 26 Arten, die zum grossen Teil dieselben sind, die in anderen Gegenden Finnlands während der letzten Jahrzehnte eingewandert oder häufiger geworden sind. K. Linkola. S. 86—88. Botanische Aufzeichnungen iiber die Insel Utö in den Schä- ren von Korpo, Regio aboönsis. Der Verfasser beschreibt 051 2 RR Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 305 kurz die Vegetation der sumpfigen Felsenvertiefungen (S. 100 und 101), der Meeresufer (S. 100, unten; S. 103—104), einer zugewachsenen Meeresbucht (S. 102), etc., und giebt zuletzt eine Pflanzenliste von Utö und dem benachbarten Enskär (S. 104—106). Ole Eklund. S. 99—106. Einige Mitteilungen iiber die Gefässpflanzen im Kirchspiel Ou- lainen, Ostrobothnia media. Floristische Notizen über 57 "Arten, A. A. Parvela. 'S. 145—150. Bemerkenswerte Gefässpflanzen- und Moosfunde in Ostro- bothnia kajanensis und Savonia borealis in den Jahren 1916—18. O. Kyyhkynen. S. 154—165. Spontane Cerealien-Bastarde auf dem Versuchsfelde der kooperativen Gesellschaft ,Hankkija* im Kirchspiel Helsinge, Nylandia, im - Sommer 1918 beobachtet. — 1) Bastard zwischen Herbstweizen (Triticum vulgare muticum albidum, 9) und Herbstroggen (6), vier ganz sterile Exx. Der Halm ist lang, kräftig, unterhalb der Ähre dicht wollhaarig. Die Ähre ist lang und zart, die Ährchen sind mehrblütig, die Spelzen verhältnis- mässig breit. Im ganzen erinnert der Bastard mehr an Weizen als an Roggen. — 2) Bastard zwischen ei- nem frühzeitigen, kleinwüchsigen Landweizen (9) aus Ost-Finland und gewöhnlichem Sommerroggen (d); oanz steril. Gleicht dem erstgenannten Bastarde, ist aber zarter und kleiner. — 3) Hordeum vulgare trifur- catum X Hord. distichum nutans. J. O. Sauli. S. 188—190. Musci. Bemerkenswerte Moose aus Savonia borealis, 4 Arten, und aus Ostrobothnia kajanensis, 42 Arten. O. Kyyhky- nen. S. 163—165. Hypnum Sendtneri var. Wilsoni. Savonia borealis, Nilsiä, S. 163; Ostrobothnia kajanensis, Paltamo, S. 161 und 31650. Kay hkyn en. 20 306 Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. Lichenes. Einige Ergänzungen zur Flechtenflora von Kuopio Savonia i borealis. Zu den von Läng in „Lichenes Savoniae E borealis* (Acta Soc. F. FI. Fenn. 34) aufgezählten rei- hen sich noch 28 Arten; K. Linkola. S. 88-09 vl Einige bemerkenswertere Flechtenfunde aus Süd- und Mittel- finnland. K. Linkola. S. 92—98. 2 Über die Verbreitung der Bartflechten (die Gattungen Usnea | und Alectoria und Ramalina thrausta) Veli Räsänen. S. 115—124. Alectoria olivacea. Savovia borealis, Kuopio. K. Linkola. S. 90. — Ostrobothnia media; Ostrob. borealis, Simo, fertil; V. Räsänen. S. 120. Alectoria sarmentosa f. sorediosa. Tavastia australis, Or vesi. G. Läng, V. Räsänen. S. 123. Bacidia ophiospora und B. Kuopioönsis n. sp., von der erst- genannten durch helle Apothecien verschieden. Savonia borealis, Kuopio. K. Linkola, E. A. Wainio. S. 139—140. Cladonia Delessertii. in Finnland. K = 2 J: fia - w ET 4 2 - ain J.E = TEN ie = a A ia TE Ne NE ee lg u Dee Eh a ee a 0 Regio abo&nsis, Pargas; Nylandia, Ori- mattila; Karelia olonetsensis, Salmi. K. Linkola. S.93. Cladonia pityrea (det. E. Wainio). Tavastia borealis, Jy- E RRR Nicht früher in Finland gefunden. K. Lin- kola. S. 94. Cladonia Ja Wain. nom. n. — Cl. destricta Zopf, Ber dn E Deutsch. Bot. Ges., Festschr. 1908, p. 95 u. 99, ist nicht W mit CI. amaurocraea f. destricta Nyl., Lich. Scand. p. 59, identisch und muss daher einen neuen Namen, Cl. Zopfii Wain., erhalten. In den Podetien von Cl. Zopfii kommen Sguamatsäure und Destrictinsäure vor, in denjenigen von CI. amaurocraea dagegen Coccell- säure und Cenomycin. Auch findet sich im Innern der Podetien der erstgenannten Art kein knorpelartiges Lager. F. destricta Nyl. Modifikation von Cl. SI, „A © u Ka | ist nur eine verkrippelte = amaurocraea. E. A. Wainio Übersicht der wichtigeren Mitteilungen. 307 Gyrophora murina. Karelia ladogensis, Kurkijoki und Sor- kavala. K. Linkola: S.) 94. Parmelia olivetorina. Mehrere Fundorte; wahrscheinlich in Finland recht häufig. K. Linkola. S 97. Parmelia soralifera. Regio aboänsis, Pargas; Nylandia, Esbo | und Orimattila; Karelia ladogensis, Suistamo; Karelia olonetsensis, Salmi. K. Linkola. S. %. Fungi. Boletus scaber f. monstr. Regio abo&nsis, Lojo. Håkan Pn dber os. 256. Creolophus cirrhatus. Nylandia, Ekenäs Tvärminne. A.-M. Häyren. S. 256. Geaster-Arten in Finland: 1) G ambiguus, Petrosavodsk. 2) G. coronatus, Regio abo&nsis, Merimasku und Pargas; Nylandia, Hogland; Karelia australis, Viborg. 3) G. Bryan- tii, Satakunta, Björneborg; Tavastia australis, Mustiala. 4) G. pectinatus, Nylandia, Ekenäs; Karelia australis, Liimatta; Satakunta, Tyrvis; Tavastia australis, Mus- *tiala. 5) G. fimbriatus, Isthmus karelicus, Valkjärvi. Fredr. Elfving. S. 44. Polysaccum crassipes. Satakunta, an der Landstrasse zwi- schen Jämijärvi und Kankaanpää, zusammen mit Scle- roderma vulgare und Rhizopogon roseolus im Sande wachsend, am 23. Sept. 1918 von Frau Matilda Ju- selius gefunden. Fredr. Elfving. S. 3. Algae. Ceratium hirundinella. Siehe oben unter Zoologie, S. 299. Y. Wuorentaus. S. 185. Nylandera tentaculata. In Kuopio, Savonia borealis, auf dem Thallus von Lecidea melaena Nyl. wachsend, von Herrn Dr. K. Linkola gefunden. E. A. Wainio. S. 5 und S.:140. pre DE ELSE oka Register öfver de vetenskapliga meddelandena. Mötet den 5 oktober 1918. Linnaniemi, Deltocephalus its AS Palmgren, Alvar. Fynd af Ekan amm! spicant och Betula L X odorata,pa Aland... au, BB; hö E lfving, Fredr. Polysaccum Dana råd Kankaat mon j Hilden, Kaarlo. Monströst exemplar af Plantago maritime W: — — Bidrag till kännedomen om ekorrens biologi. . . . . . Elfving, Fredr. Ekorrar transporterande svamp n W:ainio, E.. A. Lichenologiska notiser. . ...7.2. Na WS Tel am, GR. Lepidiam. Tatifolinna E32. oN RNA REI Lindberg, Häkan. Entomologiska Ta Kai rdn. sommaren 191 Hilden, Ilmari. Spridda faunistiska anteckningar frän Iloman| Eklund, Ole. Convolvulus sepium i Korpo skärgård ... ne Palmgren, Alvar. Om Convolvulus sepium L. och Fritilla ia A Meleagris L. i Finland. . . +... RR i | ON Häyrén, Ernst. Fynd af Convolvulus sepium | i ERenaR skärgär ji Wuorentaus, Yrjö. Convolvulus sepium L. Tammisaaren sata massa. Ur. ER AR Bınkola, K: Tlekertetuete eräillä rautatieasemillamm salla Yo EDIS STT L EN blomning hos andra TN EN = n) Brenne M. Picea excelsa f. virgulata Brenn. och f oligoclada vy BIODIESEL 15) aja kää KL TEE EL Nada Växtabnormiteter mar! eka ROSE one ään Mötet den 2 november 1918. Linnaniemi, Walter M. Laemophloeus minutus Oliv. Suo- Elfving, Fredr, Dei Finland tagna arterna af svampsläktet RR APT VS Ya TA EL ke WA Pa TL IN Palmgren, R. Om bastardering mellan mäsarter i Högholmens zoologiska trädgärd sommaren 1918. — Larus glaucus Brumme VG x 2. fUSCHS. J O VAIK er re Idman, G. R. Svarta och bruna rättan i Tammerfors under de senaste femtio åren. . . . . NT Ser Mae LDS Backman, A. L. Om Alnus glutinosa i Osterbotten . . . . .. Mötet den 7 december 1918. rekom an, A: L.. Epipogon aphyllos i Perho: 5. Von Bender sTus, R... För faunan nya bladsteklar." i tu). Offers Idman, G. R. Exemplar af Lepidium latifolium. ........ Lindberg, Harald. Anmärkningsvärda adventivarter. . . . Frey, Richard. En för faunan ny nycteribüd. . < < sve se Järvi, T. H. Harmaa varis (Corvus cornix) Mynämäeltä . . . . . Cedercreutz, Carl. Iakttagelser öfver är 1918 sent pä hösten biommande arter I, MEET FE N 8 Lindberg, Häkan. Nykomlingar för finländska skalbaggs- 1 TIE: LA Aa A a A OSAN REIN EEE NT MJ Pra hehe Do pas Sek Pesola, Vilho A. Kertomus kasvitieteellisestä tutkimusmat- kasta Laatokan Karjalaan kesällä 1918. . ...... Suomalainen, E. W. Muutamia erinäisille maakunnille uusia tahi huomattavia suurperhoslöytöjä . . . 0... Linkola, K. Kasviston muutoksia Nurmeksessa. . . . . . vc — = Eräitä lisätietoja Kuopion jäkäläkasvistosta . . . . . . . — Einige bemerkenswertere Flechtenfunde aus Süd- und Mitteltinwlarle. aI KAPS TI IE TEN 2 PILE Eklund, Ole. Botaniska anteckningar frän Utö i Korpo skärgärd Forsius, Runar. Zur Kenntnis einiger Blattwespen und Blatt- WESDEDIATVERF N ET ve TAE Nä Ua PK 43 43 44 44 46 47 * Hellön, Wolter. En för ee ny representant för parasi ja Räsänen, Veli. Uber die Verbreitung der Bartflechten {eier Gattungen Usnea und Alectoria und Ramalina th muste in Finnland. ... - sä Ehrström, K. E., und een. w. Zi Kenntnis der den-Fauna Finlands... : . .. W Hellen, Wolter. Zur Kenntnis der Kneipen Fauna i lands „w,t ia Ya MISIN 387 Aksa «Ska Kt AL MN Mötet den 1 februari 1919. , lität, Spaltung, Artbildung und Evolution in der Gat- v tung Salz“... ee SAS ja Häyren, Ernst. Linne- -Sällskäpet i a KPN 1 — Tidskrift för historisk botanik . .. ; Sr Munck, L. Insekter jultiden på snö i Brass = Boro ed Wainio, E. A. Jäkälä- ja levälöytöjä Kuopiosta <. <> nee Stenius, Gunnar. Sällsynta skalbaggar . . . . Ma. w Hell&en, Wolter. Tvenne för landet nya er ; yt Suomalainen, E. W. Brotolomia meticulosa L. aus Finnland — Zwei neue Argynnis-Aberrationen ... 2 aaa Hilden, Ilmari. Rusakkojäniksen en Ba Pall). le N viämisestä maassamme. RAS RT an eins s : Kyyhkynen, O. nn en Saunen radan asemilla . . .... a TA NN — — Huomattavampia UT ja 1 a ove Kajaanin er alueelta ja Pohjois-Savosta vuosina 1916—18 . . . . Forsius, Runar. Kleinere Mitteilungen über a. J Ben Ska net | — Kleinere Beiträge znr N Se Tenthredinoidénl K BE Se ee ER Mötet den 8 mars 1919. Wuorentaus, Yrjö. Ceratium‘ hirundinella’n a +- Suomessar 2 / 2 a stekelsläktet Gonatopus. .' «e Fabritius, Reinh. Nägra anmärkningsvärda smäfjärilar frän PER Ne EN De er vat je RER N Sen li, J. O: ‚Pari’vehnän ja rukiin risteytymää . ==. +! s 0. Krogerus, Rolf. lakttagelser rörande skalbaggsfaunan i ek- stubbar och döda ekstammar i sydvästra Finland. . Mötet den 5 april 1919. Elfving; Fredr. Våra vattenväxters utbredning . . . . . : Abt, Kurt. Zur Farbe der Larven und Kokons der Pristiphora Pal a SSN 0 S ne N Re SSN JÄSEN RE ‚Sydänheimo, Martti. Ornitologisia an Mulisplassd 3 — — Gobio fluviatilis Flem. Keravanjoessa . »......2.. Hell&n, Wolter. Über finländische Goldwespen . . . . . . Extra mötet den 24 april 1919. Meddelande om professor Johan Axel Palméns frånfälle . iestamenteral professor JF AN Palmen ....2% ei aktiv 208 Mötet den 3 maj 1919. Palmgren, Rolf. Gräflingen, Meles taxus L., ynglande i Hög- holmens djurgärd YT ERS IREN BO L Montell Justus. Nägra ord om Carex festiva Dee (C. Macloviana D'Urv.?) och dess förekomst inom fin- Pa A SIA EON SO DA KALSA N ee Forsius, Runar. Anmärkningsvärda siskkettynä Brenner, M. De krokfjälliga grankottarnas lifskraft och De gelserna för deras olika utbildningsformer . . . . . Ärsmötet den 13 maj 1919. Inval af filosofiedoktorerna Viktor Ferdinand Brothe- rus och Hjalmar Hjelt till hedersledamöter . . Backman, A. L. Skogsmarkens försumpning i mellersta Öster- Botteni Pa eis Jäin RE NL SN ep NN Yara Hellen, Wolter. Bembidion (Peryphus) FASER Sturm., ny LTE OS ALS ITI] 25. Kt pa ea Be A KRt 311 Sid. 186 188 190 194 194 196 203 203 213 214 216 216 218 221 268 274 274 Forsius, Runar. Entomologiska klubben. . Merikallio, Einari. Oulangan-seudun ja Kaakkois- | ven imettäväiseläimistö ja linnusto. . . . . .. Hellen, Wolter. Zur Kenntnis der Bethyliden KEL den. Finlamds: A... Tjänstemännens ärsredoförelser. Viceordförandens ärsberättelse. . . . . . Varapuheenjohtajan vuosikertomus . . . . . . * Skattmästarens årsräkning . . . . : Botanices-intendentens ärsredogörelse . . ... .. Vuosikertomus eläintieteellisten kokoelmain kasvusta. Ärsberättelse rörande de entomologiska samlingarna . Bibliotekariens ärsberättelse . . ..... 2.2... Übersicht der wichtigeren Mitteilungen 1918—1919 Ab =Regio aboensis- AI ==Alandia Ik =Isthmus karelicus Ka =Karelia australis = Karelia borealis = =Karelia keretina Karelia ladogensis —Karelia olonetsensis on =Karelia onegensis ” epoc-Karelia pomorica occidentalis Por=Karelia pomorica orientalis Kton =Karelia transonegensis N Ks = Kuusamo Oa Ksv > =Karelia syirensis Ob Le =Lapponia enontekiensis Ok Li = Lapponia inarensis m Lim =Lapponia Imandrae Sa Lkem =Lapponia kemensis Sb Lmur ==Lapponia murmanica St Lp =Lapponia ponojensis Ta Lt =Lapponia tulomensis Tb Lv =Lapponia Varsugae 4 = Nylandia < =-Ostrobothnia aus ==Ostrobothnia boi =Ostrobothnia ka =Ostrobothnia m =Savonia australis - = Savonia borealis — == Satakunta as! = Tavastia australis 1 110 ey u vr Fr JIN a > Til are aan Fer EEE = isa: sis: Per si Base EHE RPt FER ee sE ih Nt H LR: SINN ih PER H i Ms Yh, U ahi hi U HU nn ty MINT SML M Hi Kin IN Aha ut MUU kn Hahn VN H, vt U) yx. Mat | Yth E il ih ih Hi Run ji 4 Ki Nil p a Matila 1 KR HKL ia J, i i hih li N nä Mt A TAIPUA SUUN LMR VAARAT. Ki ASG Ar a AE yt KARTE URN TH KN MUUTIN M N" UHRIA äi AM Ri i M 4 re ap Hit MEA DIR Ir ey H i MEI Nän, hl a MT N hk UML EH HELA v IMMUNE ään HER ri t al u M N Hal in j N! in Anh) {INNERN 1 al ul i H Hi HI hö Hal K | (p i EAN a 4 kt N Ta N ORNA 1 HO ARTE LOAN UL Ni Hi Rh ihn HIN Mi KAHN NYE iial: mä KENN MH KAN Hu i Kuh khh hie mita is ALTER) Knit H Mö JAYh TAI ät a yn) Alan HN : i! näki ät Mun N A ei IN N N hl H Eh hi M U ji HM! riga lr abe Kat vd v us vyt vä hf hy Sh AN HOO ROHR NN ot org MH FASAN YHT SOA N Auf, A hr hun KA