lflÉA**dM^^ Societas pro Fauna et Flora Fennica 1920—21. Ordförande: docent A. Palmgren; vice-ordförande: pro- fessor K. M. Levander; sekreterare: docent K. Linkola; skatt- mästare: doktor V. F. Brotherus; bibliotekarie: professor E. Reuter; intendenter: för de allmänna zoologiska samlin- garna: magister I. Välikangas; för de entomologiska sam- lingarna: amanuens R. Frey; för de botaniska samlingarna: doktor H, Lindberg. Bestyrelse: docent A. Palmgren, professor K. M. Levan- der, professor Fr. Elfving, doktor V. F. Brotherus, professor E. Reuter, professor A. K. Cajander, doktor H. Lindberg. — Suppleanter: universitetsadjunkt W. M. Linnaniemi, profes- sor A. Luther. Redaktör för Meddelanden: doktor E. Häyrén. Mötet den 2 oktober 1920. Sällskapets nyvalde ordförande, docent Alvar Palm- gren, hälsade Sällskapets ledamöter med följande ord: „Arade medlemmar af Societes pro Fauna et Flora Fennica. Genom Sällskapets beslut är ordförandeklubban för detta år lagd i min hand. Jag ber att till det nya verk- samhetsåret få hälsa Sällskapets medlemmar välkomna. För det förtroende, som kommit mig till del, ber jag att få uttala mitt djupast kända tack. Samtidigt är det mig ett behof att anhålla om att blifva delaktig af det öfverseende, utan hvilket en ordförandes värf alltid blir svårt att fylla. 2 Ordförandens hälsningstal. 2. X. 1920. Vi gå i dag in i det verksamhetsår, som för Sällskapet blir dess hundrade. Vårt samfund blef till under en tid, då en sjudande sträfvan att utvidga kännedomen om jor- dens djur- och växtformer tryckte sin stämpel på natur- forskningen, då arbetet för skapande af de naturliga syste- men logiskt och historiskt måste utgöra en tyngdpunkt för naturforskningen, under en tid, då växtgeografin bröt fram som ny vetenskap. Snart hundra år hafva sedan dess för- runnit, hundra år af en utveckling, på alla kulturlifvets områden så oanadt snabb, att ingen kunnat därom sia. Nya vetenskaper hafva kämpat sig fram, nya discipliner af de gamla hafva vuxit upp ur dessas sådd. Idéer och riktnin- gar hafva växlat, men forskningens väsen att söka sanning har icke förändrats, blott fördjupats. Den allt längre hunna specialiseringen på alla områden har blott vidgat medve- tandet, att vägen mot vetandets höjder icke går genom den ena eller andra vetenskapen eller disciplinen, denna vare för tiden än så representativ, så lysande och uppburen. Hörnstenar till vetenskapens stora byggnad hämtas från allt målmedvetet, djupttänkt arbete. För vårt Sällskap ställa sig i detta nu uppgifter, lika betydelsefulla som 100 år till- baka i tiden. Det ligger väl i lifvets innersta väsen detta, att det sökt sig uttryck i denna mångfald former, som be- bygga jorden. Utforskandet af dessa former, af deras lif och kamp i naturen kan väl aldrig för naturforskningen blifva föråldradt. Allt naturvetenskapligt arbete bygger ju dock i sista hand på forskning, som i ett eller annat hän- seende utmynnar i den ena eller andra bestämda systema- tiska formen. Och dessa formers väsen! För hvilka per- spektiv af fördjupad uppfattning har icke exempelvis de senaste decenniernas ärftlighetsforskning lyftai slöjan. Ett sällskap pro Fauna et Flora Fennica har i dag sin uppgift som för hundra år sedan, skall med historisk, med logisk rätt det hafva efter hundra år och helt säkert så länge tänkande människor här arbeta. Men arbetssättet skall för- ändras. Specialforskningens egna resultat, samfälldt med andra discipliners framsteg och genombrott, skola blott för- 2. X. 1920. Ordförandens hälsningstal. 3 djupa dess art. Inom forskningen såväl som inom det mänskliga lifvet i öfrigt blir i dag ett lif i enveten hög- modig isolering förr eller senare liktydigt med död. Må för arbetarna i detta Sällskap som lysande, ledande stjärna stå medvetandet om den faunistiska och floristiska forsk- ningens allt fortsatta betydelse, likasåfullt som medvetandet därom, att dessa forskningsgrenars väg kan hållas klart belyst blott af skenet från andra discipliners vårdkasar. Här har engång inför detta samfund af en af dess ve- tenskapligt mest förtjänte medlemmar uttalats ord, hvilka ljudit som ett program: Det var en tanke, att vid Sällska- pets sammanträden frågor äfven af allmännare intresse borde i högre grad än förr utläggas och dryftas. Såsom uttryck för detta uppslag skola vi äfven i dag få åhöra ett föredrag i ett aktuellt ämne af denna tankes upphofsman. Vårt samfund blef i förra seklets morgonväkt ett sällskap pro Fauna et Flora Fennica helt säkert därför, att i detta namn då inneslöts det gifna programmet för finländsk natur- forskning. Dess väsen innebar väl dock innerst att vara en härd för landets naturforskning i allmänhet. Dess väsen får ej fjättras med gångna tiders skrankor. Societas pro Fauna et Flora Fennica bör, buret af tidens framsteg, af naturforskningens allt längre hunna utveckling och fördjup- ning, blifva ett sällskap för fäderneslandets naturforskning. Dess namn, återspeglande en gången tids ideal, skall stå som en minnesvård öfver ett märkligt skede af uppblomst- ring i den finländska naturforskningens historia, som ett namn, buret af häfd, förpliktigande. Kärlek till vetande, håg att verka för bevarande och förkofrande af dess vinningar, har kallat vetandets tjänare till studiekammaren. Kärlek kräfves nu långtmer än förr. Forskningens väg blir i dag för flertalet en väg i försakelse af mycket af detta lifvet. För mången tyckes nu möjlighet gifvas blott att kämpa för lifvets uppehåll. Men långt högre än förr ljuder nu vetenskapens maning kallande och för- pliktigande. Där hvilar öfver forskningen nu det tunga ansvaret för förvaltande under hård tid af genom sekler 4 Ordförandens hälsningstal. 2. X. 1920. ärfd egendom. Det framstår detta ansvar icke blott mot bakgrunden af en af förhärjande brand upplyst världshimmel. Där ljuder maningen inför det mörka, möjliga perspektivet af en kulturens undergång, med varsel liknande dem, hvarom historien förtäljer från det gamla Rom och Grekland vid förfallets rand. Tyckes icke i detta nu grunden för en vandring framåt och uppåt vackla, då till och med under forskningens täckmantel den internationella rätten går i våldets och lögnens tjänst. Dubbelt ansvarsfullt blir det för forskningen att värna vetandets och sanningens helgd. Dubbelt ansvarsfullt för de vetenskapliga samfunden. För dem hägrar ett ansvar likt det, som under medeltidens mörker hvilade på klostren. Genom tiden går ett rop efter ro! Må denna känsla, jag vågar kanske blott säga illusion af frid i en upprörd tid, skänkas arbetarna på naturforskningens fält inom detta Sällskap. Hvad inom detta samfund utförts, därom tillkom- mer icke mig att här döma. Jäfvas kan dock icke, att nästan allt, som under de senaste snart hundra åren gjorts för kännedomen om detta lands djur- och växtvärld, gjorts inom detta Sällskap. Och också där den botaniska och zoologiska forskningen i vårt land gått utom ramen för detta samfunds närmaste sträfvanden, där har den dock i flertalet fall odlats af forskare, som i sin ungdom värmts af hemlandets naturlif och inom Sällskapet rönt de första vetenskapliga impulserna. De sista hundra årens arf, det skall vårdas och utvecklas. Det kan förkofras blott af oss i detta land. Skall vårt arbete hafva framgång, måste det vinna respekt, den måste vi själfva förskaffa oss, kanske rättare tilltvinga oss. Den ges ej utan vidare i rättvisans namn i denna våldets tid. Nationerna kämpa inbördes om sin ställning äfven med den nationella vetenskapen som insats. Vårt folk står nu mer isoleradt än någonsin förr. Det objektiva tänkandets land, det stora vetenskapliga ar- betets land, det inåt hänsynslösa sanningssökandets land, som under mörka tider varit vårt stöd, kan icke i detta nu skänka oss och världen sin hjälp. Vi stå beträngda i öster 2. X. 1920. Ordförandens hälsningstal. 5 som i väster. För vårt folk gäller icke blott att häfda gränsens okränkbarhet och valutans värde. Vår egen ve- tenskap, som tidigare skänkt oss styrka, den måste nu som förr, men mer än förr, utgöra en insats i vår kamp för lif, för frihet. Må vi lära känna vår egen forskning, rättvist, med fel och förtjänster. Må vi icke i liknöjdhet för det egna arbetet rycka undan grunden för den egna forskningen genom att förtaga inåt förtroendet för densamma. Vår naturforskning skall föras ut i samhället, där gö- ras känd, lyfta detsamma såsom vår konst, vår musik och vår sång tillförne det gjort. Och därute i kontakt med lifvet, i kontakt med naturens vänner ute i bygderna, skall vår naturforskning hämta ny näring, skapa källor till för- yngring. Bakom forskningen skymtar forskaren, människan. Hon är icke en maskin. I högre eller lägre grad bestämmes, hämmas eller lyftes hennes arbete af känslan af hvardags- lifvets tyngd eller lätthet. Ett fåtal blott kan arbeta utan personligt lugn. Uppmuntran och värme kräfver de flestas arbete. Må detta, sist och slutligen de elementära förut- sättningarna för vetenskaplig blomstring, må värme och uppmuntran ges inom detta samfund! Jag ber att å Sällskapets vägnar få frambära ett varmt tack till professor Levander, som under det senaste året med kärlek till Sällskapet och varm känsla för dess med- lemmar ledt vårt samfund. Att professor Levander äfven för detta år icke helt undandragit Sällskapet sitt stöd, där- för måste jag äfven rent personligt hembära professor Le- vander mitt tack. Och må vi gå till arbetet med en tanke, i vördnad och tacksamhet egnad den man, som i ett kvart sekel ledde Sällskapet med en hängifvenhet för vetande och sanning, med en värme, med en hjälpsamhet mot den enskilde så stor, att det därom vittnats, att den icke kunnat vara större." Docent H. Federley föredrog öfver af honom be- drifna arfanalytiska undersökningar å fjärilar. 6 Federley. — Reuter. — Forslas. 2. X. 1920 Dessa hade lämnat bevis för, att de likaverkande eller de s. k. polymera faktorerna vid uppkomsten af fjärilsvingarnas teckning spela en synnerligen viktig roll. Genom selektion — i detta fall liktydig med anhopning resp. eliminering af de polymera faktorerna vid upprepade korsningar — kunde starkt aberrativa former erhållas. Äfven i öfrigt voro dessa faktorer af stor betydelse. Föredragaren uttalade som en förmodan, att många af de vid temperaturexperiment er- hållna af vikande formerna ej alls voro att tillskrifva tem- peraturens inverkan, utan endast voro resultatet af en om- gruppering af faktorer, bland hvilka de polymera voro af stort inflytande. Genom korsningar mellan de olika for- merna hade föredr. lyckats leda i bevis, att någon föränd- ring af generna icke inträffat, utan att hela formserien kunde förklaras genom de polymera faktorernas successiva aflägsnande eller sammanförande. Professor Enzio Reuter demonstrerade en af stu- dent A. Carlberg å Skinnarvik i Dragsfjärd tillvaratagen ung huggorm med tvenne väl utvecklade huf- vud. Med anledning härav meddelade doktor Runar For- sius följande om ett fall av hopvuxna tvillingar hos grå flugsnapparen: „Senaste sommar, den 2 juli 1920, meddelade mig en sjuksköterska, att i ett bo av grå flugsnapparen (Muscicapa grisola) vid en av sjukpaviljongerna å härvarande epidemi- sjukhus en unge hade något svart som hängde ur näbben och som hon förgäves försökt få avlägsnat. Vid en i an- ledning härav företagen undersökning framgick, att här förelåg ett fall av ;dubbelmissbildning, eller för att använda ett "ofta förekommande uttryck, ett fall av 'siamesiska tvil- lingar'. Den ena av kontrahenterna (autositen) var väl utbildad och av normal storlek. Endast den högra näbb- vinkeln var något missbildad, i det den vid sluten näbb företedde en oval springa, genom vilken en torr sträng av vidpass 1 cm längd och 1 mm tjocklek utgick. Strängen (sannolikt en förtorkad navelsträng) utgick från gommen 2. X. 1920. Forsius. — Frey. 7 på autositen, och dess andra ända var fäst vid buken på den andra tvillingen (parasiten). Denna var intorkad och svartnad, men föreföll att hava varit normalt utbildad. Tydligt kunde ännu urskiljas huvud, bål, fötter och vingar. Som sannolikt får väl antagas, att denna tvilling dött strax efter äggkläckningen. Autositen var redan i det närmaste flygfärdig. Parasitens vikt i förhållande till autositen var så pass stor, att den senare sannolikt icke kunde reda sig vid flykt. Jag beslöt därför att genom operation försöka rädda denna till livet, ehuru fara förelåg att ungen, oroad av ingreppet, skulle söka sig ur boet. Med en liten sax avklipptes den förtorkade strängen så långt inne i munnen som möjligt. Ungen var visserligen till en början något orolig och ville lämna boet, men hindrades upprepade gån- ger häri och lugnade sig snart. Den matades fortfarande flitigt av modern i likhet med dess tvenne normala kull- syskon och lämnade ett par dagar senare boet, fortfarande med den omtalade springan i högra näbbvinkeln. Den mumifierade parasiten tillvaratogs och har inlämnats till U. F. M." Amanuens Richard Frey demonstrerade en tidigare från Finland icke känd styngflugart, Gastrophilus nasalis L. Denna art liknar de två tidigare hos oss funna Gastrophilus- arterna, mest G. haemorrhoidalis L. Den har liksom denna ofläckade, tämligen glasklara vingar och en bandvis anord- nad, rödbrun, svart och vitgul behåring på kroppen, men har i skarp motsats till G. haemorrhoidalis det främre ba- sal- och diskoidalvingfältet lika långa. Genom denna karak- tär erinrar den om vår andra inhemska art, G. equi Fabr. — G. nasalis lever liksom våra tvenne tidigare kända Ga- strophilus-Sivtev såsom larv i magen och tarmkanalen hos hästen. Arten är hittills känd från Sverige, Tyskland, Ös- terrike, Ungern och Nord-Amerika och förtjänar liksom flertalet av våra styngflugor särskilt beaktande ur ekono- misk och husdjursvårdssynpunkt. — Det ena av de före- visade exemplaren har senaste sommar blivit fångat i Kjulo av lektor E. W. S u o m al a i n e n, det andra exemplaret, 8 Frey. — Vainio. — Eklund. — Kotilainen. — Lindberg. 2. X. 1920. som saknar etikett, har sedan gammalt stått bland museets obearbetade finländska diptermaterial. Om det verkligen härstammar från Finland, är numera vanskligt att avgöra. Toht. E. A. Vainio esitti maallemme uuden jäkälän: „Rinodina fatiscens (Th. Fr.) Vain., soraliis minutis thalli a R. atrocinerea differens, abundanter provenit prope villam O. Lindforsii in latere abrupto rupis graniticae in insula Träsk- kopian in paroecia Esbo in Nylandia, at tantum sterilis hu- cusque ibi visa est." Student Ole Eklund redogjorde för resultatet af sina floristiska studier i Korpo yttre skärgård somma- ren 1920. Ylioppilas Mauno J. Kotilainen esitti seuraavat sammallöydöt Sb:sta: „ Viime kesänä olin tilaisuudessa uudestaan käymään monista kasvilöydöistään tunnetuksi tulleella Huosiaisniemellä Kaavin pitäjän Siikajärven kylässä. Tällä retkelläni tein kaksi sammallöytöä, jotka ansainnevat mainitsemista: 1). Seligeria Doniana (Sm.) C. Miill. kasvoi niemen keskiosassa, dolomiittikallion syvennyksessä. Jo monilla aikaisemmilla retkilläni olin etsinyt edustajia maini- tusta suvusta, mutta koska suvun lajit pienuutensa takia helposti jäävät huomaamatta, ei ollut ihmeteltävää, etta laji västa nyt löytyi. Laji on kooltaan pienin tunnettu stego- karpinen lehtisammal. Ennen se on löydetty maakunnista Kl ja Ks. — 2). Samalla retkellä löysin niemen kärjen itärinteeltä melkein yhtä harvinaisen lehtisammallajin, Campylium Hallen (Sw.) Lindb. Laji on ennen löydetty maakunnista Kl, Ks, Le." Student Håkan Lindberg: Berättelse över en en- tomologisk studieresa till Åland år 1919. Sommaren 1919 företog jag med understöd av Soc. pro o F. et Fl. Fennica en entomologisk studieresa till Åland. Jag åtföl^'des av min far dr Harald Lindberg och min bror stud. P. H. Lindberg. Resan anträddes den 17 juni, och anlände vi efter ett kortare uppehåll på Runsala invid Åbo o den 20 juni till Saltvik på Åland. Här företogos exkursio- 2. X. 1920. Håkan Lindberg, En entomologisk studieresa. 9 ner i nejden av Kvarnbo. Trakten var till största delen upptagen av rätt vidsträckta odlingar och av barrskog. Det var dock de soliga backarna och de rikt bevuxna havs- stränderna, som gåvo det bästa utbytet. Bland arter, som anträffades på soliga backsluttningar, må nämnas: av skal- baggar Metablethus foveatus, Dasytes coemleas, Silis rufi- collis, Anaspis flava, Chrysomela hyperici, Chr. analis, Cryp- tocephalus bilineatus, Ceutorrhynchus troglodytes, Tychius tomentosiis och Sibinia signata; av skinnbaggar Thyreocoris scarabaeoides, Sehirus bicolor, Coriomeris denticiilatus, Spa- thocera dalmani, Neides tipularius, Oxycarenus preyssleri, Taphropeltus hamulatus, Catoplatus fabricii, Calocoris roseo- maculatus och Systellonotus trigiittatus 6- De i närheten belägna Borgboda-, Syllöda- och Toböle- träsken samt den s. k. „Gesterby-tjärnan" besöktes, det förstnämnda ett flertal gånger. På Lindholmen i Toböle träsk insamlades bl. a. Ernoporas tiliae i stor mängd. Mid- sommartiden företogs en färd till Godby träsk i Finström, där ett stort antal sällsynta insektarter anträffades, ss. Cymbiodyta ovalis, Heterocerus obsoleiiis, Corizus macalatus och Mydrometra gracilenta. Utflykterna utsträcktes vidare till trakten kring Sunds kyrka och Kastelholm samt till Hjortö-holmen med välutvecklad åländsk lundvegetation. Den 3 juli anträddes över Godby en färd till Ämnas. Talrika vattensamlingar med dels bräckt, dels sött vatten ävensom den bara strandytan vid en grund havsvik i när- heten av Ämnas by hyste ett flertal intressanta skal- och skinnbaggsarter, ss. Berosus spinosus, Philhydrus bicolor, Laccobius decorus, Dryops auriculatus, Sålda lateralis och Chlamydatus saltitans. Efter en kortare utflykt till en gam- mal skog vid Grisholmen fortsattes färden med uppehåll vid Gölby över Jomala kyrkoby och Sviby. Följande dag ägnades trakten kring Dalkarby träsk. Det närmaste målet var nu Möckelö och den bekanta Ramsholmen invid Marie- hamn. Mellan Sviby och Möckelö möttes vi av lövängar, och ett uppehåll här gjorde sig naturligt. Sandstranden på Möckelö visade sig vara av stort intresse för entomologen. 10 Håkan Lindberg, En entomologisk studieresa. 2. X. 1920. Över Mariehamn anträddes återfärden till vårt högkvarter i Saltvik. Den 13 juli på morgonen startade vi med Ekerö som mål. I sydligaste delen af Ekerö ligger invid stranden ett mäktigt flygsandfält, Degersand, som besöktes följande dag. En liten holme i vår väg, Gåsskär, visade sig hysa tre ny- komlingar för vår fauna: Ceutorrhynchiis atomus, Psylliodes cuprea v. isatidis och Tenthredo vespa. Den bara sanden och tångavlagringarna på Degersand gåvo oss full syssel- sättning. Även under promenaden genom den vidsträckta barrskogen till byn Torp gjordes goda fynd. Naturen, som ännu på vägen från Torp var karg, ändrade vid Ekerö- Storby sin karaktär. Det var åter lövängarna, som här fångade entomologens största intresse. Dessutom under- söktes de s. k. fladorna mellan Storbyn och kyrkobyn. Sedan min bror avrest till fastlandet, besökte min far och jag Signildskär. Här gavs gott tillfälle till undersök- ning av insektfaunan i vattensamlingar på havsstrandsklip- por. De vanligaste arterna på sådana lokaler voro Hydro- porus maritimiis, H. niger, Philhydrus sahlbergi, Corixa praeusta och C. carinata. Den nordliga delen av Ekerö utgjorde därpå under ett par dagar föremål för våra exkur- sioner. På väg till Finbo gjordes strandhugg på Långörn, ett skär med den yppigaste vegetation. Finbo var en plan, bergig ö med otaliga små vattensamlingar, som härbärgerade sällsynta insekter, bl. a. Coelambus marcklini. Tyvärr med- gav icke vår tid ett längre uppehåll därstädes. Den med barrträd bevuxna ön utgjorde en kontrast till det bredvid- liggande Lamskäret med dess lövskrud. På Äppelö och Skarpnåtö i Hammarland mötte oss åter lövängar. Bergö i Finström blev resans nästa mål. Den nordliga delen av ön hade oss intet att bjuda, medan vi i söder fingo ett gott utbyte. Den norr om Bergö belägna holmen Bastö gav oss trots den olämpliga årstiden en rik skörd. Vi anträffade här flere sällsynta ek- och askinsekter, ss. Plegaderus cae- sus, Coeliodes riiber, Scolytiis intricatus, Hylesinus crena- tus och M. fraxini. Följande dag gjordes exkursioner i 2. X. 1920. Håkan Lindberg. — M. Brenner. 11 Svartsmara och Bamböle samt på den yppiga udden Björkö, som sträcker sig norrut från Bjärström. Över Finströms kyrkoby fortsattes färden till vårt högkvarter i Kvarnbo. I denna trakt företogos ännu några utflykter. Dessutom besöktes Nävsby och Långträsket i Hammarland samt Godby träsk. Största delen av det under resan insamlade materialet, som huvudsakligast består av skal- och skinnbaggar, har under senaste läseår bearbetats, och exemplar av ett stort antal arter ha inlämnats till Universitetets entomologiska museum. Rektor M. Brenner: Om variationsförmågan hos enen (Juniperus communis L.). I motsats till våra andra Gymnospermce, tallen och granen, vilka endast undantagsvis avvika från en förhärs- kande, skarpt utpräglad typ, företer den lika allmänt före- kommande enen (Juniperus communis L.) med avseende å sin yttre habitus, stam- och grenbildning, barrens längd, riktning och täthet en omväxling av former därhän, att en enhetlig habituell typ för arten ej kan angivas. Från den ensamma höga, raka, trädlika stammen med dess uppräta, raka eller utstående, uppåt bågböjda, raka eller nedböjda grenar, till den nedliggande, krypande, i ota- liga, slingrande och vridna grenar delade buskstammen givas allmänt förekommande, talrika mellanformer, ofta nog omöjliga att beskriva. Sålunda kan den raka trädstammen vid basen omgivas av flere från rothalsen eller dess närhet utgående, vanligen spädare, höga, raka, liksom huvudstam- men upprätt rakt greniga bistammar, härigenom givande upphov åt den vackra cypress-enen, eller äro såväl huvud- stammens som bistammarnas grenar utstående och uppåt bågböjda, varigenom de pyramid- eller konformiga, socker- topps-, kupol- eller klotformiga enarna uppstå. I andra fall däremot är stammen endast upptill grenad med antingen raka, bågböjda eller annars krökta eller vridna, åt olika håll riktade, stundom hängande grenar. 12 M. Brenner, Variationsförmågan hos enen. 2. X. 1920. Lika mångformiga äro de under det allmänna namnet enrisbuskar kända, föraktade och förföljda exemplaren. Med eller utan huvudstam trotsa de vanligen till form och grenarnas anordning och riktning alla försök till beskriv- ning. Ofta varsnas dock en bågformig riktning hos de sistnämnda. Stundom hava de en spetsig topp, stundom två eller flere toppar, stundom ingen märkbar topp. Stundom synas de hava strävat mot höjden, men borttorkat i toppen; stundom hava de utbrett sig långs marken; stundom hava enskilda partier av samma buske höjt sig högre än de öv- riga; stundom hava alla grenar till en början utbrett sig långs marken, men sedan alla höjt sig till samma höjd och där utbrett sig till ett gemensamt valv. En sådan buske av tio nedtill nedliggande och upptill uppräta grenar har observerats intaga ett elliptiskt område av 3.5 m längd och 2.5 m bredd med en höjd av 2.5 m. På kala havsklippor åter utbreder sig enen i vidsträckta täta mattor långs marken. Dessa enens skelettbildande grenars yttersta förgrenin- gar, de barrbärande smågrenarna, förete likaledes väsentliga olikheter. Hos en del enar (f. läxa) äro de fåtaliga, spridda, långsträckta, slaka, lutande eller hängande, med glest sit- tande, raka, utspärrade barr. Hos andra (f. densa) åter äro de talrikare, tätt sittande, korta, styva, lutande eller upp- räta, med täta, mer eller mindre tilltryckta eller mot spet- sen riktade raka barr. Dessa olikheter, vilka överhuvud- taget äro genomgående för de enskilda exemplaren, föror- saka en väsentlig olikhet i hela barrbeklädnaden. Denna är hos de föregående lös och gles med utböjda eller hän- gande, stickande smågrenar, och i följd av de glesare, ut- spärrade barrens mer exponerade ljust blågröna ryggsida av en ljusare, blågrön färgskiftning, hos de senare tät med tätt hopträngda uppräta eller lutande, mindre tydligt stic- kande samt genom de tätare sittande, ryggsidan döljande barren dunklare gröna. Stundom förekommer det senare slaget endast som hoptovade tofsar på det förra slagets grenar. Stundom äro dessa smågrenar tvåsidigt utstående 2. X. 1920. M. Brenner, Variationsförmågan hos enen. 13 och båglikt nedböjda med tätt sittande, i samma riktning svagt bågböjda och på smågrenens övre sida tilltryckta, sin ljusa ryggsida döljande barr (f. adpressa). Även med avseende å längden äro barren olika hos olika enar, varierande från 2 — 17 mm. På grund härav kan man skilja emellan långbarriga enar (f. longifolia), med 6 — 17 mm långa, och kortbarriga (f. brevifolia), med endast 2 — 5 mm långa barr, samt emellan dessa en mellanform (f. intermedia) med 5 — 7 mm långa barr. Dessa tre kate- gorier äro från varandra väl skilda, oberoende av de eko- logiska förhållandena. De långbarriga äro visserligen för- härskande i skyddande skogar, men förekomma även i sällskap med de kortbarrigare på blåsiga stränder, backar, i skogsbryn och på höga berg, de två övriga åter följas väl åt överallt och kunna trivas i omedelbar beröring med varandra utan att förändra sin egenart. Också med avseende å enens övriga egenskaper för- hålla sig barrens längd fullkomligt oberoende. Till och med på en så ovanlig ståndort som det blåsiga skogsbrynet vid stranden av en havsholme kan man finna lång- och glesbarriga exemplar krypande bland ljungen. På blåsiga strandklippor åter jämte glesbarriga exemplar (f. läxa) med barr av olika längd den tilltryckt tätbarriga formen (f. ad- pressa) på höga och täta buskar med långa barr. I motsats till förhållandet hos tallen och granen synes sålunda barr- längden hos enen icke vara beroende av yttre, ekologiska faktorer. Vid en systematisk gruppering av de olika individerna inom enens talrika formkrets synes därför barrens längd, kmen icke allenast denna, utan även dessas riktning och an- [ordning på smågrenarna och deras beskaffenhet böra tagas betraktande. Däremot äro de habituella olikheterna, så- 5om beroende av yttre inflytelser, såsom ålder, jordmån, Bvindar, fuktighet, snötryck och dylikt, att icke tala om människors och djurs ingrepp och tillfällig individuell svag- het, icke ägnade för en naturenlig gruppering. 14 M. Brenner, Variationsförmågan hos enen. 2. X. 1920. I överensstämmelse härmed föreslås alltså följande an- ordning. Juniperiis commimis L. f. läxa, ramulis sparsis, longioribus, laxioribus, nutan- tibus vel pendulis, foliis distantibus, divaricatis, rectis. Ubique communis, frutescens, saepe arborescens, raro depressa. f. densa, ramulis confertis, brevibus — brevissimis, erectis, nutantibus vel dense adjacentibus, foliis confertis, plus mi- nusve inclinatis rectisque. In locis ventosis sat frequens, frutescens, interdum arborescens, saepe depressa repensve. f. adpressa, ramulis sat confertis, brevibus— sat longis, incurvis, foliis sat confertis, leviter deflexis, supra adpressis. Ad rupes ventosas, rara, frutescens. Inom var och en av dessa grupper finnas represen- tanter för alla de olika längddimensionerna hos barren, i skogstrakter talrikast f. läxa longifolia, och på öppna fält, i skogsbryn, på backar och berg f. läxa intermedia (f. sub- nana Sael. ex. p.). Mindre allmänt förekomma f. läxa brevi- folia samt f. densa intermedia (f. subnana Sael. ex. p.) och f. brevifolia på öppna lokaler, samt sällsynt f. densa longi- folia och alla tre formerna av f. adpressa, likaledes i expo- nerat läge. Bland dessa sistnämnda äro sannolikt de på kala havs- klippor och höga fjäll förekommande krypande buskarna av f. adpressa brevifolia identiska med J. nana Willd. Samma f. adpressa brevifolia, liksom de två övriga adpressa-fov- merna, uppträder på mindre starkt exponerade lokaler endast i form av täta buskar av medelhöjd. Av formerna läxa och densa däremot förekommer f. brevifolia lika väl som f. longifolia och f. intermedia såväl i form av buskar som träd, mest dock som buskar. F. subnana Sael. ingår som f. intermedia i alla tre huvudformerna. Överhuvudtaget anspråkslös och härdig, åtnöjer sig enen med de mest olika ekologiska förhållanden, varigenom dess förekomst på allehanda olikartade ståndorter, vattnen naturligtvis undantagna, möjliggöres. I följd härav utsattes den ofta för stora vidrigheter och svår kamp för sin till- 2. X. 1920. M. Brenner, Variationsförmågan hos enen. 15 varo, vilket allt utövar ett stort inflytande på dess utveck- ling och gestaltning. För köld synes den, åtminstone i södra Finland, vara ömtålig. Därför är det ej ovanligt att efter kalla, snöfattiga vintrar få se de för stormen på kala berg, i skogsbryn och vid stränderna av stora fjärdar ut- satta exemplaren borttorkade eller frusna och bruna, medan de skyddade exemplaren i närheten äro oskadade. Sker skadegörelsen endast partiellt på de mer exponerade de- larna, borttorka endast dessa, vanligtvis de över snötäcket nående topparna eller endast den för blåsten utsatta sidan. Redan härav betingas oregelbundenheter i den yttre for- men. Sker detta oftare, såsom på höga fjäll och ute på havsklippor, uppstå de krypande var. nana-buskarna av f. adpressa brevifolia. Vid obehindrad utveckling under gynn- samma förhållanden skjuta starkare exemplar en rak upprat stam med uppräta raka grenar (var. suecica Mill.), svagare exemplar åter med utstående bågformigt uppböjda, raka eller t. o. m. hängande grenar (var. pendula Th. Fr.), eller kunna under växlande förhållanden uppstå än uppräta, än utstående grenar hos samma exemplar, de skilda slagen un- der skilda utvecklingsskeden. Ännu svagare exemplar där- emot stanna på buskstadiet med utstående bågböjda grenar, ofta utan någon topp. I någon mån kan även människors åverkan åstadkomma en omgestaltning till buskform, om t. ex. topparna ofta avbrytas eller huvudstammarna avhuggas till gärdesgårds- störar eller dekorationer vid festliga tillfällen, eller kunna buskarna genom beskattning för hushållsbehov missformas. Att förekomsten av s. k. kikbär skulle vara av någon betydelse härvid har jag ej kunnat finna. Buskarna uppstå nog dem förutan, om blott den för trädbildning nödiga livs- kraften saknas. I detta hänseende förhåller sig enen som den i Centraleuropas bergstrakter hemmahörande bergtallen (Pinas montana Lam.). 16 Mötet den 6 november 1920. Mötet den 6 november 1920. Doktor Harald Lindberg föredrog om diato- macé-floran i de kvartära a vi agr i n gar n a i Finland, därvid främst karakteriserande de olika artasso- ciationer, som äro utmärkande för avlagringar, härstam- mande från olika tider, olika slag av vatten, olika trakter samt olika djup. Främst hade kustområdena samt trakten mellan Viborg och Ladoga varit föremål för uppmärksam- het. Även frågan om tiden för människans första uppträ- dande i landet berördes. Bl. a. hade föredragaren noggrant undersökt lagringsförhållandena å den anmärkningsvärda stenåldersfyndplatsen i St Andreae och därvid kunnat fastslå, att de funna föremålen varit inbäddade i avlagringar, här- stammande från tider långt äldre än Ancylus-periodens slutskede. Den vanliga uppfattningen, att människan först efter den historiska tidens inbrott skulle invandrat, kunde föredragaren sålunda ej omfatta. Intendent Rolf Palmgren demonstrerade ett af skogvaktarsonen V. Oinonen å Hemminvaara skogvaktar- boställe i Pielisjärvi socken skjutet exemplar af gåsgamen (Gyps fulvus). Skinnet hade observerats af forstmästare K. A. Åkesson i Joensuu, som funnit detsamma uppspi- kadt på en stalldörr. Fågeln kan knappast tänkas här- stamma från någon zoologisk trädgård eller menageri, utani har synbarligen från sin hemtrakt förirrat sig till dessa aflägsna nejder. Dess närmaste bosättningsområde är Ungern.] Student Ole Eklund meddelade, att den af honom på senaste möte anmälda Stellaria crassifolia *brevifolia ärj ny för landets flora. Arten hade af honom insamlats i] Korpo sommaren 1920. Student J. Carpelan förevisade ett med klufven stjärt] utrustadt exemplar af Lacerta vivipara, tillvarataget i Esboj år 1914, äfvensom ett albinos-exemplar af Arvicola glareolaÅ hvilket anträffats infångadt af en katt vid Pitkäjärvi i Sievij socken den 26 augusti 1914. 6. XI. 1920. Luther, Vetenskaplig undersökning af Petschenga. 17 Professor A. Luther föredrog följande hemställan rörande Åtgärder för en vetenskaplig undersökning af Petschenga-området. „Till Societas pro Fauna et Flora fennica. Då fredsfördraget med Ryssland sannolikt inom den närmaste framtiden blir ratificeradt, hafva vi att emotse ett införlifvande af Petschenga med vårt politiska område. För att detta nya län i längden skall förblifva vårt är det af vikt att dess kolonisering och civilisering, dess fastknytande vid Finland sker så snabbt som möjligt. Ett led uti detta arbete är så att säga områdets eröfring i vetenskapligt hän- seende. Visserligen hafva vi naturforskare redan länge räknat detta landområde till vår intressesfär. Finska for- skare hafva besökt detsamma såsom varande en del af Fenno- skandia orientalis och där verkställt undersökningar. Gif- vetvis bör denna verksamhet nu fortsättas med större intensitet och fördjupning än förut. Men Petschengas betydelse för Finland beror ju främst på dess läge vid ett ständigt öppet världshaf och de nya områden för det ekonomiska lifvet, särskildt för fiske- riet, som därmed öppna sig för vårt folk. Också för vårt sällskap innebär framflyttandet af Finlands gräns till Ishaf- vet en högst betydlig utvidgning af dess verksamhetsfält. Detta haf har ju hittills ansetts ligga helt och hållet utan- för gränsen för vårt naturhistoriska område, om än en och annan (t. ex. Mel a) velat räkna dess oss närmast liggande del till Finlands gebit. Nu blir saken en annan. Oss till- faller uppgiften att speciellt utforska den Petschenga när- mast liggande delen af hafvet. Mycket arbete väntar oss här, och det vore väl, om redan under instundande sommar någonting i den vägen kunde göras. Till en början torde det icke bli möjligt att tänka på något stort och dyrbart företag. På grund af rådande bistra penningeförhållanden kan det knappast bli fråga om annat än orienterande exkursioner och insamling af material. Detta kunde bli stommen för en Petschenga-afdelning i våra museer. En sådan kollektion, nästa vinter utställd här i 2 18 Luther. — Vainio. 6. XI. 1920. Helsingfors för den stora allmänheten, vore säkert egnad att öka intresset för vår nya provins. Den skulle äfven sannolikt underlätta erhållandet af medel för fortsatt forsk- ning däruppe. Såsom ett aflägset mål för sträfvandena hägrar upprättandet af en biologisk station i Petschenga, en station, som skulle arbeta dels i fiskeriernas intresse, dels fullfölja rent vetenskapliga mål. Jag har här velat framhålla några konsekvenser, som Petschengas förvärf kommer att hafva för vårt sällskap. Något detaljeradt förslag är jag ej i tillfälle att framlägga. Därtill är tiden ej heller ännu kommen. Det synes mig dock vara skäl att Sällskapet ville gifva Bestyreisen i upp- drag att, i händelse ratificeringen sker, taga under öfver- vägande hvad som kunde göras samt att Bestyreisen sam- tidigt måtte befullmäktigas att i Sällskapets namn vidtaga de åtgärder den anser vara lämpliga." Förslaget hänsköts till Bestyreisen i och för närmare beredning. Tohtori E. A. Vainio: Kaksi kasvitieteellistä tiedon- antoa. 1. Kahdensienen symbioosi. Luzonin saarella on M. Ram os löytänyt discomycetin, jolle ölen antanut nimen Diploihrix mirabilis Vain. Se kasvaa Cg///s-puun lehdillä ja on johonkin määrin Gyalecta-suVmin kuuluvain jäkäläin kaltainen, vaan sillä ei ole leväkasveihin kuuluvia gonidioita. Niiden sijaan tavataan sen myceliossa aina mus- tanruskeita, lyhytsoluisia, verrattain paksuja (paks. 0,oo8 — 0,012 mm), haaraisia rihmoja, joissa ei ole klorofyllia ja jotka kuuluvat toiseen sienilajiin, jolle ölen antanut nimen Goni- diomyces sociabilis Vain. Gonidiomycesta en ole tavannut hedelmöivänä, mutta pidän mahdollisena, etta se kuuluu pyrenomyceteihin. Se on dikotoomisesti haaraantunut, vaan kantaa runsaasti myöskin lyhköisiä kaksisoluisia nystermä- päisiä sivuhaaroja. Päähaarojen ja sivuhaarojen nuoret latvasolut ölen nähnyt kiinnittyvän diplothriksen nuorten 6. XI. 1920. Vainio. — Krogerus. 19 hedelmäin tyveen, ikäänkuin niistä imeäkseen ravintoa, il- man etta voisi huomata, etta hedelmät siitä olisivat vahin- goittuneet. Jokaisessa eksemplaarissa saattaa huomata, etta nämät kaksi sientä elävät täydellisessä sovussa keskenään vahingoittamatta toisiaan näkyvällä tavalla. Kun niiden yhdyselämä on täydelleen säännöllinen eikä satunnainen, on syytä luulla, etta molemmilla on hyötyä toinen toises- taan, samaten kuin jäkälässä hyyfikasvilla ja levällä, ja etta tässä on huomattavana mykosymbioosi eli kahden sie- nen symbioosi. Tarkempi selitys näistä kahdesta sienestä julkaistaan Vanamon Julkaisuissa ja teoksessani „Lichenes Insularum Philippinarum III". 2. Uusi kalkki-jäkälä. Kalkkivuoren juurella Kaukasalossa Finbyn kappelissa löysin kalkkikivellä ja sen päällä kasvavilla lahoilla sammaleilla uuden jäkälälajin, jolle ölen antanut nimen Placodium chrysodetum Vain. Se on Lepraria^in luontoinen siinä suhteessa, etta se on hedel- mätön ja etta sen thallus on soredioinen. Se on väriltään ruskean keltainen ja painuu kalihydraatilla purppuraiseksi tai sinipunervaksi. Rektor Rolf Krogerus: Intressanta Coleoptera från Isthmus karelicus. Under juli månad år 1920 företogo arkitekt Gunnar S t e n i u s och förf. en entomologisk exkursionsresa till Karelska näset. Då vi under denna resa funno en hel del intressanta insekter, dels nya för området, dels nya för vår fauna, kan måhända en kortfattad redogörelse för en del av fynden försvara sin plats. De första exkursionerna företogos uti de vidsträckta skogsmarkerna invid Tali station i Viborgs socken. Här anträffades bl. a. de för provinsen nya Platynus Manner- heimi Dej. (G. S.) i grankärr samt Saperda perforata Pall. (ipse) uti stora, döda aspar. En längre tids uppmärksamhet ägnades åt de väldiga skogsarealerna å Taubila gård i Pyhäjärvi socken, utan tvi- vel ett av vårt lands ståtligaste skogsbestånd. Genom vän- 20 Krogerus, Coleoptera från Isthmus karelicus. 6. XI. 1920. ligt tillmötesgående av. ägaren, fabrikör Karl Fazer, blevo vi i tillfälle att noggrannare studera denna intres- santa trakt. Vi kunde här konstatera en riklig granfauna med en hel del för Karelska näset nya arter. Följande arter förtjäna nämnas: Platynus Mannerheimi Dej. (G. S.), Olisthaerus substriatus Payk. (G. S., ipse), Phyllodrepa brun- nea Payk. (ipse), Ipidia 4-notata Fabr. (G. S., ipse), Tetra- toma ancora Fabr. (G. S.), Harminius undulatus DG. (ipse), Hypophloeus fraxini Payk. (ipse), Dendroctonus micans Kug. (ipse) samt i dennas gångar Rhizophagiis grandis Gyll., Te- tropium fuscum Fabr. (ipse). — Nya för provinsen voro vi- dare: Oxyporus maxillosus Fabr. (G. S., ipse), Synchita juglandis Fabr. (G. S., ipse), Platichna rufipp.s Fabr. (G. S., ipse), Buprestis mariana L. (ipse), Äncylochira flavo-macu- lata Fabr. (G. S., ipse), Mycetochares flavipes Fabr. (ipse), Carida flexuosa Payk. (G. S., ipse), ävenledes från Pyhä- järvi socken, ävensom Obrium cantharinum L., varav ett exemplar togs av mig å Taubila flygande om aftonen. Intressanta voro även de brända tallskogar, som funnos i Rautus socken. Här anträffades de för provinsen nya Stephanopachys substriatus Payk. (ipse). St. elongatus Payk. (ipse) och Xyletinus pectinatus Fabr. (ipse). — I Rautus, Metsäpirtti och Mohla socknar förekom å sandmarker på blommor Änaspis (Silaria) brimnipes Muls. (G. S., ipse). ■ — I Raasuli by av Rautus socken, nära ryska gränsen, togs av mig i en trakt med riklig lövträdsvegetation på Ängelica- blommor ett exemplar av Obrium brunneum Fabr., icke förut iakttagen inom vårt område. — I Valkjärvi socken gav en sandig lokal med små, tätt till marken tryckta tallbuskar ett rikt utbyte: Notiophilus pusillus Waterh. (ipse), Harpalus anxius Duft. (ipse), Tragosoma depsarium Fr. (ipse), Chry- somela analis L. (ipse), m. fl. Synnerligen intressanta lokaler förekommo inom Mohla socken dels å de vidsträckta myrarna omkring Äyrä- pää station, dels vid de stora sjöarna, framför allt den egendomliga, helt igenvuxna Äyräpää-sjön. Å Leipäsuo mosse vid Äyräpää station hade herr G. Dickoff tidigare 6. XI. 1920. Kfogerus. — Suomalainen. 21 under en kavelbro tagit ett tiotal exemplar av Carabus Menetriesi Fald. I Äyräpää-sjön fanns bl. a. en mängd Do- nacia-arter. Här lyckades herr Stenius överkomma 18 exemplar av den vackra Donacia tomentosa Ahr, icke förr funnen i landet, ehuru angiven från finskt område av Obert. — Ytterligare må såsom nya för provinsen anfö- ras Scymnus frontalis Fabr. (Sakkola, G. S.) och Se. abietis Payk. (Viborg, G. S.). Lehtori E. W. Suomalainen: Harmaa haikara (Ar- dea cinerea L.) pesinyt Suomessa. Kesäkuun 14 p:nä 1920 löysi lääket. ylioppilas Mainio Wilson Kustavin-Taivassalon saaristossa, n. 12 km EES Isonkarin majakalta olevalta Iso-Raumskerin saarelta tämän harvinaisen pesän. Se oli rakennettu matalahkon, paksuok- saisen männyn latvaan vahvoista, kuivista oksista ja sisus- tettu karvoin ja kuivin katajan kuorin. Se oli muodoltaan litteä, melkein 1 m:n läpimittainen ja harva, läpinäkyvä. Koko puu ja sen lähin ympäristö oli valkoisten ulostusten tahraama. Toinen linnuista, luultavasti naaras, makasi pe- sässä, mutta lähti lentoon kun löytäjä pääsi pesäpuun juu- relle. Pesässä oli 5 hyvin vähän haudottua munaa. Ne övat tyypillisiä Ärdea cinerea'n munia, sinertävän vihreitä, ulostusten tahraamia. Munien suuruus on 61.9 60.0 57.9 57.8 56.6 41.8' 41.2' 41.7' 42.4' 42.9 Mitat övat, varsinkin mitä paksuuteen tulee, jonkun verran pienemmät kuin esim. Jourdain'in (vrt. Hartert: Die Vö- gel der paläarktischen Fauna, p. 1231) ilmoittamat keskimää- räiset mitat: 60.i9X43.oi mm. Merkittävä, vaikkakin yleinen ominaisuus on, etta pisimmät munat övat suhteellisesti hoi- kemmat kuin lyhyimmät. Koko sen ajan, jonka hra Wilson viipyi saarella, oli- vat linnut hyvin arkoja ja varovaisia huolimatta siitä, etta W. huolellisesti pysyttelihe piiloutuneena. Ne eivät tulleet läheskään ampuma-matkalle, vaan liitelivät korkealla, ko- measti haukkojen tapaan saaren lähettyvillä. 22 Suomalainen, Harmaa haikara pesinyt Suoinessa. 6. XI. 1920. Aikaisempina vuosina ei harmaa haikara ole saaristossa esiintynyt, sen päättelee hra W. siitä, etta hän jokavuoti- silla retkillään ei koskaan aikaisemmin ole niitä nähnyt. — Isö-Raumskerin rannat övat yleensä matalat, ruohikkoiset, ja erittäinkin luoteispuolella on pitkälle ulottuvia, laakeita pikkukareja, joiden lomissa matahkko ulottuu pitkälle Ison- karin majakkaa kohti. Ensimmäisen kerran on nyt harmaa haikara todettu Suomessa pesineen. On kyllä syytä epäillä, etta sitä on tapahtunut joskus ennenkin, mutta pesää ei ole löytynyt aikaisemmin. Niinpä on Espoossa 15. VII. 1874 tavattu parvi, „jossa oli 5 poikalintua ja emo, ja lienee se sina ke- sänä pesinytkin Åminnen maalla, koska lintuja näkyi siellä useasti" (M. Äyräpää: Mela-Kivirikko, Suomen Luuran- koiset, siv. 301). Nähtävästi se on myös pesinyt kerran Taipaleessa Sakkolan pitäjässä, sillä talonpojat kertoivat „kurkea vähän pienemmän, harmaan kahlaajan tehneen pe- sänsä puuhun" (Suom. Luur,). Muut kirjallisuudessamme näkyvät tiedot eivät anna varmaa tukea olettamukselle har- maan haikaran pesimisestä. Sellainen on myöskin seuraava havainto, ilmoitettu Satakunnan Metsästysseuran kertomuk- sessa v. 1886: „På gränsen mellan Södersunds egendom och Viasvesi by af Björneborgs landsförsamling observe- rades den 12 augusti samma år (1886) af några till För- eningen hörande jägare under pågående harjagt fyra hägrar, hvilka uppskrämda af under jagten lossade skott flögo upp. Enligt uppgift af invånarne på platsen, ett vid hafskusten beläget torp, hade dessa för dem obekanta foglar i omkring två veckors tid uppehållit sig i samma trakt, som äfven genom riklig tillgång på små fisk i ett sund med lågt vat- ten tycktes egnad till vistelseort för dessa foglar." „Björne- borgs Tidning" 21. VIII. 1886 sisältää uutisen samasta, lisä- ten, etta paikka oli „i närheten af Rajakari". Myöskin maisteri G. Grönfeldt ilmoittaa asiasta J. A. Palme n'ille: „Uti en lång och smal hafsvik på gränsen mellan Luvia och Ulfsby uppehöllo sig par veckors tid 4 st. gråhägrar. Den 6. XI. 1920. Suomalainen. — Nyberg. — M. Brenner. 23 10 aug. såg jag dem lyfta sig kretsformigt mot höjden och därefter återvände de ej" (kirje Palménin ark.). Löytäjä lahjoittaa munat Yliopiston kokoelmiin. Va- hinko, etta yksi niistä on minulle lähetettäessä pahasti sär- kynyt. I anslutning till lektor Suomalainens meddelande an- förde med. kand. Einar Nyberg, att ett exemplar af gråhägern skjutits i Snappertuna Rösund i slutet af augusti år 1919. Rektor M. Brenner: Naturskövlingen på Sandviks- holmarna vid Helsingfors och dess inverkan på vegetationen. Ännu vid det senaste sekelskiftet fanns utanför Sand- vikshamnen i Helsingfors en liten lantlig skärgårdsgrupp av tre holmar med omväxlande, i avrundade uddar och vikar buktande, gröna och albevuxna, brantstupande eller lång- sluttande klipp- och sandstränder. Den största av dessa, Busholmen, var bevuxen med löv- och barrskog samt myc- ket kuperad, i början av 1850-talet med små åker- eller ängstäppor i dälderna och en frukt- och hushållsträdgård, vilka några år senare, vid Krimkrigets början, då jorden användes till batteri-vallar, förstördes. Söder därom och skild från Busholmen genom ett jämförelsevis smalt, men farbart, fiskrikt sund, låg den betydligt mindre Sandholmen, även denna tidigare skogbevuxen, men i följd av en vid början av 1850-talet inträffad skogsbrand trädlös, sånär som på den mot Busholmen vettande, med klibbal bevuxna stranden. Till sin södra del bestående av en hög, mot ha- vet brant stupande granitklippa, utgjordes den norra delen av en mot Busholmen starkt sluttande, stenbunden mobacke. I sundet mellan dessa holmar stucko ett par röda, glatt- slipade granitklippor upp över vattnet. Den minsta holmen. Uttern, en hög, kal klippa med en liten albevuxen sänkning tvärs över holmen, fanns och finnes ännu väster om Bus- holmen, ehuru till största delen bortsprängd och liknande en nyligen sönderskjuten borgruin. Dessa tre holmar bil- 24 M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 6. XI. 1920. dade en förmur mot det öppna havet och den vida Drumsö- fjärden och ansågos ännu i mitten av det förra seklet vara av den betydenhet för stadens befolknings trevnad och väl- befinnande, att stadsstyrelsen förbjöd all slags åverkan och ohägn därstädes och i arrendekontraktet förpliktade inne- havaren att övervaka det förbudet åtlyddes. Men tiderna förändras, och vi med dem. — Efter att ursprungligen hava uppstått på den från Helsingenäs' halvö mot öster utskjutande lilla Estnäs-halvön, med hamn vid den nuvarande Alexandersgatans östra ända, där gamla packhustorget nu är beläget, och därifrån utbrett sig över Helsingenäs, har det nya Helsingfors, i sin strävan till storstad, över den lilla Broholmen och väster om Tölöviken allt längie mot norr utsträckt sitt bebyggda område. I denna riktning allt mera avlägsnande sig från det öppna havet med dess djupa vatten, har hos staden ett behov uppstått att utvidga sitt för en livligare beröring med utlandet trånga hamnområde och för detta ändamål med det redan bebyggda och naturen berövade området införliva och omgestalta de närmast belägna holmarna. Sålunda förenades redan vid mitten av 1800-talet den endast genom ett obetydligt sund från Skatudden skilda Lökholmen därmed, varigenom den tidigare där befintliga havsstrandsvegetationen utrotades. Utan att ännu hava kommit hamnområdet till godo gick det på samma sätt med den vid Rödbergen i sydväst belägna Munkholmen, där vegetationen genom fabriksanläggningar förstördes. Nu har turen kommit till de ovannämnda utan- för Sandvikshamnen liggande Bus- och Sandholmarna samt Uttern. Redan på 1890-talet utvidgades denna hamn genom utbyggda kajarmar. (Under augusti-stormen 1890 gjorde ett norskt barkskepp haveri på samma plats där nu trot- toaren på Sandvikskajen befinner sig.) Men också det härigenom vunna utrymmet blev för knappt. Nu är Bus- holmen förenad med staden, och Sandholmen med Bushpl- men, och början gjord till Utterns förenande därmed. De två större holmarna hava genomgått en radikal förvandling och utgöra numera en sammanhängande, skoglös och med 6. XI. 1920. M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 25 magasiner delvis bebyggd halvö, med höga granitkajer omslutande mot öster och söder Sandviks- och mot norr Gräsvikshamnen. Ett stort, skyddat vattenområde med vid- sträckta kajer vid djupt vatten har härigenom vunnits, likaså genom bergens bortsprängning, strändernas och däl- dernas påfyllning samt skogens nedhuggning ett stort land- område för upplagsplatser och magasiner, gator och järn- vägar, men vad naturskönhet och tillgodoseendet av stads- befolkningens behov av ren, obemängd havs- och lantluft beträffar, har denna del av stadens omgivningar helt och hållet förstörts. Så när som på några resliga björkar och klibbalar vid Busholmens norra strand samt dessutom några tallar, gra- nar, aspar, rönnar, häggar och sälgar på de nordvästra och sydvästra klippuddarna är den forna trädvegetationen ut- rotad; av buskar kvarstå några degbärs- (Ribes alpinum), Rhamnus frangula-, Viburnum opulus- och videbuskar {Salix nigricans, phylicifolia och aiirita) samt fragment av enris- buskar. De forna kulturväxterna representeras av några äppleträd. För övrigt utgöres vegetationen på den redan färdigt planerade delen av de vanliga gräsen samt snår av hallonris, nässlor och Artemisia vulgaris med inströdda exemplar av Cirsium lanceolatiim, Tanacetum vulgäre, Me- landrium silvestre, Scrophularia nodosa, Cerefolium silvestre, iVeronica chamaedrys och Melica nutans förutom vanliga [åker- och gatu-ogräsväxter, såsom Matricaria discoidea och \inodora, Änthemis arvensis, Senecio vulgaris, Ächillea mille- [folium, Crepis tectorum, Leontodon autumnalis, Sonchus as- jper, Taraxacum officinale och patulum, Galeopsis versicolor loch bifida, Lamium album, purpureum och incisum, Myo- isotis arvensis, Capsella bursa pastoris, Thlaspi arvense, Lepi- \dium ruderale, Nasturtium palustre, Ranunculus repens, Bras- isica campestris, Barbarea vulgaris, Erysimum cheiranthoides, ISisymbrium sophia och officinale, Spergula arvensis, Lepi- [gonum rubrum, Cerastium triviale, Stellaria media och gra- ^minea, Plantago major, Trifolium repens, pratense och hybri- dum, Alchemilla pastoralis, Potentilla argentea, Vicia angusti- 26 M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 6. XI. 1920. folia, Chenopodium album, Ätriplex patula, Rumex acetosella och domesticus, Polygonum aviculare och lapathifolium, den sistnämnda ända till meterhög. Bland under senare år in- förda kunna tilläggas Cakile maritima, som dock åter för- svunnit, Cerastium arvense, Impatiens parviflora och två små lönnar. På de ännu under påfyllning varande stränderna av sundet emellan holmarna tillkomma på Busholmssidan en frodig vegetation av Äegopodium podagraria och Cirsium arvense samt ett stort, storbladigt exemplar av Sambucus racemosa, på Sandholmssidan åter och mitt i det forna sun- det potatis, rovor, ärter, korn, råg och havre, Calamagro- stis epigeios samt en ovanligt yppig vegetation av ända till \ ^1^ m höga, busklika stånd av Chenopodium album var. paganum och var. prceacutum med tumstjocka stammar och inblandade Polygonum convolvulus-revor. Denna yppiga och för holmarna i övrigt delvis främmande vegetation är tyd- ligen betingad av den bördiga jordmån, som genom massor av från staden hitförda gatsopor och annat avfall här upp- , stått, men kommer utan tvivel att, så snart den slutliga påfyllningen med sand och grus från landsbygden hunnit verkställas, av den ovannämnda ruderatvegetationen efter- trädas. De delar av sundet åter, som med från andra trak- ter uppmuddrad och med pråmar hithämtad bottengyttja och lera igenfyllts, äro ännu så länge fullkomligt vegeta- tionslösa, så när som på några här och där vid de äldre bräddarna spridda grupper av frodig Polygonum aviculare, Rumex acetosella och Lepigonum rubrum, de tidigaste in- vandrarne på sådan mark. Endast på få ställen finnas lämningar av den tidigare vegetationen. Bäst bibehållen i detta hänseende är den mot nordväst sluttande delen av Sandholmen, där plane- ringsarbetena ännu pågå. Den utgöres, såsom förut nämn- des, av en tidigare med blandskog bevuxen, men efter skogsbranden i början av 1850-talet skoglös, torr, stenig backe av nästan stoftfin, genom skridisens rörelse hitförd och mot den mötande klippväggen i söder hoppressad och 6. XI. 1920. M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 27 upptornad pinnmo. Mot väster stupar den jämte strand- klipporna mot havet, i norr och öster är den genomgrävd till ett djup av tre till sex meter utan att klippgrunden kommit i dagen, i söder möter granitklippan. Om något år har sannolikt hela backen fått lämna rum för rader av magasiner med mellanliggande gator och järnvägar. Tillsvidare står den där som ett epitaphium på den forna vegetationens gravplats. Den beklädes av en av större eller mindre kullerstenar genombruten, gles ljung- matta med tätt strödda grupper av blåbärs-, lingon-, mjölon- (Ärctostaphylos officinalis) och kråkris (Empetrum nigrum), Fragaria vesca, Trifolium repens, Campanula rotundifolia, Veronica officinalis, Antennaria dioica och Rumex acetosella, glesare grupper av Convallaria polygonatum, Hieracium pa- tale, M. pycnochcetum och H. fenniciim, samt spridda exem- plar av Solidago virganrea, Hieracium umbellatum, H. Friesii, H. versifolium, H. incrassatum, Leontodon autumnalis, Gna- phalium silvaticum, Senecio vulgaris, Ächillea millefolium, Tanacetum vulgäre, Epilobium angustifolium, Rubus saxatilis, Trientalis europcea, Majanth. bifolium, Pyrda media, Viola Riviniana och montana, Melica nutans, 3 små enrisbuskar, asp- och talltelningar. Närmare klippväggen ersattes ljungen av tätvuxen Poa nemoralis och Calamagrostis epigeios med hallonbuskar, Ärtemisia vulgaris, Lysimachia vulgaris, Tri- folium pratense, Rumex acetosa, Tanacetum vulgäre, Hyperi- cum perforatum, Sedum Telephium och Polystichum spinu- losum, ett exemplar Ribes alpinum, några Salix nigricans, S. aurita, Carex vulgaris, Anthoxanthum odoratum, Luzula pilosa samt buskartade exemplar av rönn, Betula verrucosa och B. odorata med tätt mjukludna blad och kvistar. På den västra strandbranten mot havet synes Cornus suecica, Calamagrostis epigeios, Tanacetum vulgäre och Angelica lit- toralis, och i de genomgrävda schakten kämpa klibbal- och så\g-(Salix caprea) telningar jämte hallonbuskar och Ärte- misia vulgaris för tillvaron. På Sandholmens södra klippbrant mot havet dominerar Poa nemoralis, och på den norra stranden mot Busholmen, 28 M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 6. XI. 1920 där klibbalarna nedhuggits, stå täta snår av al, hägg, Rham- nus frangula, hallonbuskar, Artemisia vulgaris, Calamagrostis epigeios, Rumex crispus, Urtica dioica och Polygoniim con- volvulas, jämte Ribes alpinum, saxatile och rubrum, Con- vallaria majalis, Tanacetam vulgäre, Scrophularia nodosa, Lysimachia vulgaris, Melandrium syluestre, Viola montana och Riviniana. Också den motsatta stranden av Busholmen har delvis lyckats bevara sin ursprungliga vegetation av Juncus Ge- rardi, Plantago maritima och major var. agrestis, Glaux maritima, Triticum repens var. litoreum, Ägrostis alba, Fe- stuca rubra, Calamagrostis strida, Digraphis arimdinacea, Elymus arenarius, Sonchus arvensis var. maritimas, Lepigo- num rubrum, Pontentilla anserina, Rubus saxatilis, och i det även här nedhuggna klibbalbrämet Ribes alpimim, Viburnum opulus, Rhamnus frangula, al-, björk- och häggbuskar, Spi- rcea ulmaria, Melandrium sylvestre, Fragaria vesca, Ranun- culus acris och polyanthemus, Trientalis europcea, Cere- folium sylvestre, Lythrum salicaria, Hypericum quadrangulum och Lysimachia vulgaris. De tidigare dessa stränder pry- dande Äster tripolium, Cornus suecica och Ällium schoenopra- sum, likasom de här bland alarna förekommande vinbärs-^) och nyponbuskarna samt åkerbären och Majanthemum bifo- lium på åkerrenarna hava däremot försvunnit. I det inre av Busholmens västra del kvarstå ännu emel- lan gatorna några bergklackar, som ej hunnit bortsprängas. Dessa äro dock antingen berövade sitt jordlager eller täckta av vedupplag och små byggnader eller ditsläpade mullhögar, delvis med potatisodlingar, varigenom den tidigare vege- tationen utrotats. Ställvis kan man få se de kvarstående tall- eller björkstubbarna eller björk- och sälgtelningar samt hallonbuskar. På en av dem finnes bland Ägrostis vulgaris, Ächillea millefolium, Senecio vulgaris, Crepis tectorum och Leontodon autumnalis en grupp av Hieracium suecicum och H. furvicolor, som dock torde härstamma från äldre tider. Se Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 19, s. 99, 6. XI. 1920. M. Brenner, Naturskövlingen på Sandviksholmarna. 29 Ännu ett litet område, som genom sitt avskilda läge undgått fullständig förstöring, förtjänar omnämnas. Det är den yttersta, i havet utskjutande sydvästra klippudden av Busholmen, emellan det under Krimkriget uppförda batteriet och havsstranden, där man ännu kan finna fläckar med den tidigare, naturliga vegetationen. Närmast stranden växa i klippremnorna Elymus arenarius, Digraphis arundinacea, Hieracium umbellatum, Bidens tripartita, Jiincus Gerardi och Sagina procumbens, längre från stranden Ällium schoenopra- sum, Crepis tectorum och Campanula rotundifolia, och i större gräsbevuxna sänkningar i berget Lythrum salicaria, Ranun- culiis acris, Hypericum perforatum, Fragaria vesca, Trifolium repens och pratense, Veronica officinalis, Stellaria graminea, Geranium silvaticum med stora, mörkröda blommor och långs bergskanterna Hieracium (Pilosella) pubiceps, Potentilla argentea, Senecio vulgaris, Sediim acre och Empetrum ni- grum, jämte klibbal, hägg, rönn, asp, Salix nigricans, phyli- cifolia och aurita samt några stympade tallar, enar och ljungkvistar, ävensom en 2 m hög, frodig Berberis vulgaris- buske. På torr sandmark Draba verna, Arabis thaliana, Taraxacum laevigatum, Myosotis strida, Veronica verna och serpyllifolia, Viola tricolor, Cerastium triviale, Scleranthus annuus, Poa annua och Festuca ovina. I Sverige gående ända upp till södra Norrland och i Finland odlad ända till Uleåborg, Simo och Pudasjärvi i norra Österbotten, har Berberis vulgaris i den sydvästligaste delen, på Åland och i Åboland och senare även i Nyland, anträffats som självsådd. Utom det tidigare, enligt uppgift av Th. Saelan från Lappviksudden vid Helsingfors kända och det nu nämnda från Busholmen har ett vilt växande exemplar av mig anträffats i Fagervik i Ingå på en av odlingar oberörd backe. Genom fyndet av Geranium silvaticum, varav på nämnda plats på Busholmen förekommer ett halvtannat tiotal bland rönn- och häggbuskarna spridda, frodiga, storbladiga och storblommiga exemplar, har bekräftelse vunnits på min ti- digare erfarenhet angående tvivelaktigheten av denna växts 30 Mötet den 4 december 1920. påstådda litorifoba natur. Liksom på de tidigare nämnda orterna: Fagervik, Svartbäck och Nötö i Ingå skärgård ^), och här ännu närmare till det öppna havet, visa sig de nu funna exemplaren befinna sig i den bästa välmåga. De några på denna yttersta tillflyktsort på Busholmen funna fragmenten slutligen av den tidigare här ytterst all- männa enen (Jiiniperus communis) ådagalägga de vidrigheter denna växt i människans närhet har att utstå, i det att icke ett enda exemplar skulle vara oskadat, utan alla berövats sina grenar, så att endast några få små barrbärande kvistar återstå. De kvarlämnade grenstumparna utvisa, att grenarna varit såväl uppräta som bågböjt utstående, samt att bus- karna med avseende ä sina smågrenar och barr varit såväl lång- som mindre långbarriga exemplar av alla tre formerna, läxa, densa och adpressa, såsom de av mig vid Sällskapets senaste oktobermöte definierats. I Helsingfors omgivningar för övrigt är det nästan omöjligt att numera finna något exemplar, och allra minst oskadat, av denna i våra förfä- ders hushållning så viktiga växt, vars plats i våra dagar upptages av sälg- och hallonbuskar samt nässlor. Mötet den 4 december 1920, Till åminnelse af Elias Tilland z, som för 250 år sedan utnämndes till medicineprofessor vid Akademien i Åbo, gaf professor Fredr. Elfving mot bakgrunden af en i stora drag tecknad bild af den dåtida naturvenskapliga kunskapsnivån en skildring af det verk, som utförts af denne „den finska botanikens fader". I anledning af det vid senaste månadsmöte meddelade, sällsynta fyndet af en gåsgam i Finland omnämnde pro- 1) Se Meddelanden af Soc. pro F. et Fl. Fenn. 29 s. 25 och 34 s. 130. 4. XII. 1920. Levander. — Merikallio. — Voinio. 31 fessor K. M. Levander, att två till samma art hörande individer blifvit under innevarande århundrade tillvaratagna i de forna ryska Östersjöprovinserna, nämligen i Estland i trakten af Reval och i Kurland vid Preekuln (H. L o u d o n, Gyps fulvus in Estland erlegt, Ornithol. -Monatsberichte, Berlin 1914, p. 33—34). Maisteri E. Merikallio ilmoitti, etta suutari Pekka Köngäs Kuusamossa on kertonut hänelle kerran ampu- neensa linnun, joka selityksistä päättäen voi olla joku korppikotka. Edelleen maisteri E. Merikallio esitti seuraavat lintutiedot: 1) Kultasirkku (Emberiza aureola). Täta harvi- naista, kaksi kertaa varemmin maassamme tavattua lintu- lajia oli esittäjä tavannut kesäk. 1919 Salmissa Lunkulan- saarella neljä laulavaa koirasta (ks. Medd. 46 s. 15). Viime kesänä (23. 6. 1920) tehtiin samoja löytöjä maamme toisella laidalla. Oulussa Kempeleenlahden pohjukassa, pajupensaik- koa kasvavalla merenrantaniityllä tapasi näet esittäjä kolme yksilöä mainittua lajia. Kaksi kpl. ammuttiin. Edellämaini- tun löydön johdosta oli liikemies Arvi Illikainen ilmoit- tanut nähneensä mainitun lajin Oulussa Raatinsaarella sa- mana kesänä. — 2) Punarinta-paarmalintu (Muscicapa parva). Tätäkin maassamme perin harvinaista lajia oli esittäjä ke- sällä 1919 tavannut Salmissa kaksi laulavaa koirasta. Viime kesänä (9 — 11. 6. 1920) tavattiin sama laji Kuhmoniemellä, muuan kilometri pohjoiseen kirkolta. — 3) Vihreäkerttu (Phylloscopus sibilatrix). 9. 6. 1920 oli esittäjä tavannut ja ampunut koiraslinnun Kortejärveltä, pohjoiseen Kuhmonie- men kirkolta. Tohtori E. A. Vainio näytti tieteelle uuden jäkälän Sporopodium vermiculiferum Vain. (= Lopadium t. Lecidea). Tämä jäkälä, joka on löydetty Philippinein saarilla, sisältää kahdenlaisia gonidioita: Pleurococcuksen muotoisia gonidioita sekä Scytonema-gonidioiia, joita jälkimäisiä tavataan thal- luksen pinnalla matomaisissa muodostuksissa, cephalodioissa. Tässä tapauksessa eivät cephalodiot ole taudillisia muodos- tuksia niinkuin Lecidea paneola' ssa, Peltigera aphthosa'ssa. ja 32 Vainio. — Kujala. — Aunela. — R. Palmgren. — Hellen. 4. XII. 1920. Sfereocaulon-laieisssi, vaan on niissä Sextonerna selvässä symbiosissa hyfien kanssa. Cephalodio-nimityksen asemesta ehdotetaan käytettäväksi nimitystä parathallus (Beithallus, bithallus, lisävarsio). Taudillisessa cephalodiossa huoma- taan alkavaa symbiosia Cyanophycein ja jäkälän välillä, mutta Sporopodium vermieuliferum' issa. on jo olemassa tyy- pillinen symbiosi jäkälän ja kahden goniodio-lajin kanssa. Maisteri V. Kujala näytti maallemme uuden pensas- kasvin Myricaria germaniea (L.) Desv., jonka tri O. H e i- kinheimo ja metsänhoitaja O. Vi rk kul a olivat kulu- neena kesänä (1920) löytäneet Utsjoelta tulvahietikolta Kaldausjoen suusta. Proviisori A. Aunela oli Seuralle lähettänyt ilmoituk- sen sinitiaisyksilön (Paras coeruleus) esiintymisestä Por- voossa 28. X. 1920. S Intendent R. Palmgren fäste Sällskapets! uppmärk- samhet vid de ej sällan återkommande uppgifterr|,a, att något sällsynt djur, oftast någon fågelart, blifvit i landet skjutet eller ägg däraf tillvaratagna. Mången gång har mandaten gällt exemplar, som tydligen utgjort pioniärer för i utbred- ning stadda arter, såsom exempelvis gråhägern. Särskildt är sådana arters fällande, där det ej gäller ett nödvändigt tillgodoseende af verkligt vetenskapliga intressen, synner- ligen förkastligt. Talaren uttalade sin skarpa protest mot allt meningslöst och oförsvarligt förödande af i landet upp- trädande sällsynta arter. — Sällskapet förenade sig om detta uttalande. Amanuens Wolter Hellen: Anmärkningsvärda skal- baggar från Finland. 1. Bembidion siebkei Sp.-Schn. Vid en revision av Uni- versitetets finländska Bembidion-arter upptäckte jag senaste vår bland B. andreae F. ett exemplar av denna tidigare endast på ett par ställen i Norge funna, av Spar re- i Schneider år 1910 beskrivna Bembidion-art Exemplaret är taget vid Karasjoks utflöde i Inarijoki (Norge) av dr U. |^ Sa al as. Någon tid senare förevisade denne mig yttermera 4. XII. 1920. Hellen, Anmärkningsvärda skalbaggar från Finland. 33 ett ex. av arten, vilket han funnit vid Inarijoki (Li). — B. siebkei liknar av våra inhemska arter måhända mest B. ustulatiim L,, från vilken den skiljes genom att thorax framför mitten är ± intryckt och elytras punktstrimmor finare, varjämte den 7:de strimman löper ända till täckvingarnas spets. Genom sistnämnda karaktär skiljes arten även från den närastående, något mindre B. andreae. 2. Bembidion foveum Motsch., beskriven från Baikal-trak- terna, har blivit funnen flerstädes i Sibirien och Norra Ryss- land, bl. a. av P o p p i u s på Kanin. Även är i litteraturen anfört ett fynd från Archangelsk. Under en resa på Karelska näset senaste sommar (1920) överkom jag vid Wuoksens utlopp i Ladoga i Metsäpirtti socken 27. VI. 20 ett ex., som sprang bland småstenarna på stranden. Följande dag fån- gade min hustru, Mary Hellen, yttermera ett ex. en halv km från det förra fyndstället, denna gång vid stranden av själva Ladoga. B. foveum står närmast B. velox L. och skiljer sig från denna genom att elytras basalkant invid skuldran är betydligt kortare, varjämte täckvingarnas tredje mellanrum framför de matta fälten saknar den hos velox karakteristiska spegelfläcken. 3. Bembidion pygmaeum Fabr. togs av mig sommaren 1919 i ett ex. i Finström socken, Björström by. Den upptages avJ. Sahlbergi Catalogus coleopterorum faunae fennicae såsom tillhörande vårt faunaområde; exemplaret, varpå denna uppgift grundar sig, är dock taget i Gorki, utanför vårt område i dess nuvarande begränsning. Arten är ut- bredd över Mellaneuropa, Holland, Belgien och Ryssland (i sistnämnda land funnen vid Gorki och vid Petersburg). Den liknar habituellt B. lampros Hrbst, men skiljes dock säkert genom bredare thorax, skarp skuldervinkel å elytra och mattare ovansida. 4. Acupalpus ilavicollis Strm. blev av min hustru i ett ex. tillvaratagen i Sakkola under växtaffall vid stranden av Wuoksen 26. 6. 1920. ' Senare identifierades den i en kol- lektion insekter, som till bestämning insänts av den intres- serade coleopterologen Victor Lampe; denne hade funnit 3 34 Hellen, Anmärkningsvärda skalbaggar från Finland. 4. XII. 1920. arten i Terijoki, vid stranden av en bäck. Arten är utbredd över Mellaneuropa, funnen även i England, Danmark, Norge och Sverige, i sistnämnda land nordligast i Värmland. Även från Ryssland föreligga flere fyndorter; nordligast är den tagen vid S:t Petersburg. — Arten står nära den hos oss vanliga Ä. dorsalis Fabr.; den avviker genom att elytras tredje mellanrum saknar den sedvanliga intryckta porpunk- ten. Thorax är alltid enfärgat gul. 5. Oxypoda longipes Muls. anf öres av J. Sahlbergi Enum. Coleopt. Brachelytrorum Fennicae 1876 p. 104 såsom funnen vid Frugård av Nordenskiöld och vid Helsingfors av Helenius. Vid en senare revision av inhemska staphyli- nider fann S. emellertid, att H:fors-exemplaret tillhörde O. luteipennis Er. Det av Nordenskiöld tillvaratagna, av skadeinsekter delvis förstörda exemplaret visar sig åter vid närmare granskning tillhöra Coprothassa sordida Marsh. Nå- got senare fynd torde icke föreligga, varför de av mig senaste sommar 30, VI. under ruttnande vegetabilier i Sak- kola i Kiviniemi funna tvenne exemplaren torde vara de första i landet av den rätta O. longipes. Arten står nära O. vittata Mäkl., men skiljes ofelbart på tarsernas byggnad. Hos longipes är första tarsleden knappast längre än andra och tredje leden tillsammantagna, medan den hos vittata är betydligt längre än dessa. Vidare är andra leden be- tydligt längre än den tredje, medan dessa bägge leder hos vittata äro av lika längd. 6. Lesteva monticola Kiesw. är beskriven från Mellan- europas bergstrakter och har blivit funnen även i Norge, bl. a. av M u n s t e r i Syd-Varanger. Av finländska fors- kare har arten förbisetts; bland L. longelytrata står i fin- ländska samlingen ett ex., vilket av B. Poppius blivit tillvarataget likaledes i Syd-Varanger. 7. Chlaenius costulatus Motsch, (illigeri Ganglb.). Av denna sällsynta och vackra carabicid finnes i finländska samlingen endast tvenne exemplar, ett från „Lapponia" (Kolström), ett annat från Lampis (E. Furuhjelm). Synnerligen intressant är det därför att konstatera, att arten fortlever i landet. 4. XII. 1920. Hellen. — Håkan Lindberg. 35 Den blev funnen av preparator O. Sorsakoski i tvenne exemplar 30. V. 20 vid stranden av Kiannanjärvi i Suomus- salmi. 8. Haliplus varius Nic. är enligt J. Sahlberg (Enum. col. carab, faunae Fennicae p. 136) funnen av Mannerheim vid Kavantholm (Ka) och av J. Sahlberg vid Dvoretz (Kon). Endast det senare av dessa exx. kvarstår i finländska sam- lingen. Under samma namn ha senare flere exx. inställts i sagda samling, men hava de vid närmare granskning samt- liga visat sig tillhöra den närastående confinis Stenn. (linea- tus Aubé). Senaste sommar 30. VI. fångade jag ett ex. av denna sällsynta skalbagge i en bäck i Valkjärvi. Den hör sannolikt till de österifrån invandrande arterna; den saknas i Skandinavien. 9. Brychius rossicus Sem. är likaså en östlig art, vilkens västligaste fyndort torde vara belägen i Livland. I vårt land är den tagen av Siltala i Kivinebb. Senaste som- mar anträffades den av min hustru och mig i Säkkola: Kiviniemi i en bäck med grusbotten och långsamt rinnande vatten. Den förekom på ett djup av c. 1 m. Student Håkan Lindberg anmälde till publikation: „SälIsynta skalbaggar från Åland", förevisande härvid följande För Finlands naturhistoriska område nya skal- baggsarter. L Hydroporus bilineatus. I en liten gräsbevuxen vat- tensamling vid Kastelholm i Sund den 27 juni några exx. 2. Halobrecta (Ätheta) flavipes. Under tång och dyl. på sandig havsstrand vid Degersand i södra Ekerö den 14 juli; talrik. 3. Philydrus fuscipennis. Saltvik och Ekerö samt i Fin- ström, Godby träsk. I vattensamlingar med sött vatten; talrik. 4. Hypocoprus quadricollis. IhästexkrementerpåHjortö- holmen på gränsen mellan Saltvik och Finström den 22 juni några exx. 36 Håkan Lindberg. — Hellen. 4. XII. 1920. 5. Atomaria clavigera. Saltvik, Kvarnbo, den 9, 10 och 11 juni; fångad i flykten om kvällen. 6. Octotemniis mandibularis. På Polyporus på björk i Ekerö, Skagen, den 22 juli; några få individer. 7. Dryophilus pusillus. Jomala kyrkoby, grankottar. Finström vid Ämnas och Gölby; 3 exx. vid håvning den 3 juli. 8. Coeliodes ruber. På ek på Bastö i Finström och Äppelö i Hammarland. 9. Ceutorrhynchiis atomus. På Gåsskär i södra delen av Ekerö och på Långörn i norra delen av samma socken; 14., 7. och 23. 7. 10. Äpion aestivum. Ekerö den 23 och 16 juli samt i Hammarland den 25 juli. 11. Psylliodes ciiprea var. isatidis. På Isatis tinctoria på Gåsskär i södra delen av Ekerö den 14 juli. 12. Atomaria bella. 1 ex. funnet 28. 6 i Saltvik. Ett annat ex. taget 1918 i Lojo. 13. Meligethes erythropus. Ett ringa antal exx. i Salt- vik 25. 6. Ett ex. i Universitetets samlingar. Alla de uppräknade arterna insamlades sommaren 1919 under exkursioner i olika delar av Åland. Amanuens Wolter Hellen yttrade: „Med anledning av de av stud. Håkan Lindberg förevisade skalbaggs- arterna vill jag meddela, att ett par av dem blivit funna även på annat håll. Så blev Änchicera clavigera redan som- maren 1917 anträffad av borgmästare H. Söderman på Lökö invid Nystad, varest den förekom i torr hästspillning invid havsstranden. Av Coeliodes ruber blev sommaren 1919 ett exemplar av mig anträffat på Bolstaholm i Geta. — Yttermera vill jag tillägga, att Hypocoprus quadricollis och Philhydrus fuscipennis icke kunna betraktas såsom för fauna- området nya, utan äro identiska med våra inhemska sam- lingars H. lathridioides och Ph. sahlbergi. Hypocoprus quadricollis Reitt., som 1875 beskrevs från Mellaneuropa, blev av Seidlitz 1893 (Fauna Baltica) in- 4. XII. 1920. Hellen, Coleopterologiska notiser. 37 dragen såsom synonym till den av Motschoulsky 1834 från Kaukasien beskrivna lathridioides, medan däremot en annan kaukasisk art, hochhuthi Chaud., av S, ansågs från dessa väl skild. Denna Seidlitz' åsikt blev accepterad såväl av Grill 1897 (Cat. Col.) som J. Sahlberg 1900 (Cat. Col. Fenn.), varför den i Norden förekommande arten i nämnda arbeten gick under namnet lathridioides Mot. Emellertid påvisade Ganglbauer 1899 (Käfer Mitteleuro- pas III), att lathridioides Mot. var synonym med hochhuthi Chaud., däremot icke med quadricollis Reitt., och hos R e i t- ter 1906 (Cat. Col. Europae) finna vi, att lathridioides en- dast förekommer i Kaukasien, medan quadricollis är utbredd över hela Europa. Att samtliga exemplar i Universitetets inhemska samling verkligen tillhöra arten quadricollis blev jag i tillfälle att konstatera hösten 1919, då denna art i ett flertal exemplar blev funnen av den intresserade coleo- pterologen, borgmästare H. Söderman, i Nystad och till- sändes mig i och för jämförelse med utländskt material. Philhydrus fuscipennis Thoms. tillhör ett släkte, där en mängd arter blivit beskrivna och åter indragna. Även släk- tets senaste monograf, Kuwert 1890, har begått ett flertal misstag, varom synonymförteckningen i Reitt ers euro- peiska katalog (1906) bär tydligt vittne. Då prof. J. Sahl- berg 1875 reviderade Finlands Palpicornes, anförde han under namnet marginatus Duft. den art, som vi känna så- som levande i mossbelupna vattensamlingar ute på havs- klipporna, och gav av densamma en kortare beskrivning. Några år senare sände han ett par exemplar av arten till den franske entomologen Fauvel, som förklarade, att den icke var identisk med marginatus Duft., utan för veten- skapen ny, och beskrev han den 1887 under namnet sahl- bergi. När Kuwert 1890 skrev sin monografi över släktet, tolkade han vår finländska art såsom nigricans Zett., medan han återigen som sahlbergi Fauv. beskrev en form, som sedermera visat sig vara synonym med bicolor Fabr. En rättelse av dessa feltolkningar lämnades av J. Sahlberg 1891 (Medd. Soc. F. Fl. Fenn. 18). Emellertid synes Sahl- 38 Hellen. — Håkan Lindberg. — Puolanne. 4. XII. 1920. bergs förklaring icke blivit beaktad av Centraleuropas coleopterologer, och med förvåning konstaterar man, att i Reitters Catalogus Coleopterorum Europae 1906 varken namnet marginatus J. Sahlb. eller sahlbergi Fauv. blivit upptaget. — Då den vid våra kuster icke ovanliga sahlbergi Fauv. icke blivit anförd från Mellaneuropa, trots att den icke kan anses vara en nordlig form (den saknas vid Vita och Ishavets kuster och går i Bottniska viken icke högre än till Ab), ansåg jag det ganska troligt att arten likafullt förekom där, ehuru under annat namn. Vid en bestämning av arten med tillhjälp av handböcker över mellaneuropeiska Coleoptera stannar man vid fuscipennis Thoms., och synes den enda skiljaktigheten utgöras av den hos sahlbergi i all- mänhet mörkare kroppsfärgen. Nyligen fann jag, att den berömda, kritiska ryska entomologen dr Jacobsson i sitt stora katalogverk över palearktiska skalbaggar (>KyKH Poc- ciH H SanaÄHOH Eeponbi 1914) upptager sahlbergi Fauv. (marginatus J. Sahlb.) såsom synonym till fuscipennis Thoms., och förefaller härmed denna fråga att vara slutgiltigt av- gjord." Gentemot hr Hellens uttalande rörande Philydrus gjorde hr Lindberg gällande, att man här hade att göra med två särskilda former, dels på grund av deras olikartade förekomst, dels på grund av konstanta, om ock tämligen svaga avvikande karaktärer. Frågan om huru Ph. sahlbergi uppfattats av skilda författare och huru den bör uppfattas lämnades tills vidare öppen. Ph. fuscipennis är i alla fall icke tidigare anträffad eller åtminstone icke urskild hos oss. Hammaslääkäri toht. M. Puolanne: Eräitä huomatta- vampia kasvilöytöjä litistä kesällä 1920. Polystichum thelypteris. Sitikkala, Valkjärvestä laske- vassa Myllypurossa niukanl. vanhan myllyn putouksen kohd. Lycopodium inundatum. Sitikkala, Kirkkolammen (kor- kealla sijaitseva harjulampi) nevarannalla, kovanmaan rajassa, seuralaisinaan: Sphagnum spp., Rhynchospora alba (cp). Ca- 4. XII. 1920. Paolanne, Kasvilöytöjä litistä. 39 rex echinata, Androm, polifolia, Drosera rotundifolia, Drös. longifolia ja Juncus supinus. Biitomus umbellatus. Tapola, Kotojärvessä (yliopp. A. Suonio v. 1912). Elodea canadensis. Kymin rannoilla (ks. L. Y. 1920 N:o 6). Juncus supinus. Sitikkala, Kirkkolammen rannalla yh- dessä Lycop. inundatum'in kanssa. Myrica gale. Kymin rannoilla niuk. Mankalan koskien alla ja Tapolan Eskolassa. Sitäpaitsi runs. Märk'järven rannalla. Stellaria uliginosa. Märässä tervaleppä -Scirp. silvaticus- kasvustossa aivan maantien vier. muutaraia km kirkon- kylästä pohj. Pulsatilla vernalis. Sitikkala, kuivalla kängas- ja harju- maalla useamm. paik.; Mankalan koskien luona samoin. Batrachium paucistamineum. Sitikkala, Myllypurossa ilman kukkia ja hedelmiä. Samoin isommassa niittyojassa Märk'järven luona. Bunias orientalis. Sitikkala, Savisten-töyryn alapuolella, pellolla yksi yks. Berteroa incana. Haiitausmaalla runs. Chrysospl. alternifolium. Sitikkala, lähteen ympärillä läh. Myllypuroa. Bulliarda aquatica. Sitikkala, Pikijärvessä matalassa vedessä; maarannalla ei näkynyt. Märk'järven länsipäässä runs. rantaliejulla. Lycopus europaeus. Sitikkala, yhd. Polyst. thelypteris^en kanssa komeana kukkivana kasvustona Myllypurossa; Märk'- järven rannalla 5 matalaa yks. Alchemilla obtusa. Mättäissä suoniityn penkereellä Si- tikkalan ja Tapolan väl. rajanotkossa ja alempana sam. notkossa Myllypuron luona lähdepaikalla. Alchemilla pJicata. Lappilan ja Heikkolan väl. maantien varrella pari pehettä. Lathyrus silvestris. Mankalan aseman luona ratapenke- reellä muutam. rykelmä; sitä paitsi Hannulan pihassa Sitik- kalassa. 40 Puolanne. — Ulvinen. 4. XII. 1920. Geraniam Bohemiciim. Märkjärven rantaa pitkin kulke- van kylätien varrella 2 yks. palaneella maalla. Euphorbia esula. Sitikkala, niittypenkereellä Hannulan maalla yksi yks. (yliopp. A. Suonio v. 1912). Hypericum perforatum. Sitikkala, Pajamäellä (harjua) n. 20 yks. Gentiana campestris. Mattilasta asemalle vievän kylä- tien varrella runs. eräällä paik. Cuscuta europaea. Sitikkala. Tervasen pihalla nokkosissa. Corylus avellana. Sitikkala, Huhtalan talon piha-alueella lähellä saunaa lähdepaikalla (ks. L. Y. 1920, N:o 6). Ylioppilas A. Ulvinen: Kasvistollisia tutkimuksia Santahaminassa. Jouduin keväällä 1919 sotaväkeen Santahaminaan. Jo sen kesän aikana kiinnittyi huomioni tuon saaren kasvistoon. Sitä seuraavana talvena hain, saatuani siihen kehoituksen, kenraali L. Munckin stipendiä ja sain osan siitä viime- kesäisiä havainnontekoja varten. Nyt kun tohtori Harald Lindberg on hyväntahtoisesti määrännyt uudet lajit, pyydän arv. Seuralle esittää kaikessa lyhykäisyydessään, mitä tuloksia työstäni on ollut. Santahamina on pienehkö saari Helsingin kaupungin edustalla siitä n. 5 km kaakkoon ja kuuluu Suomenlinnan linnoituspiiriin. Pituus on n. 3 km; leveys vaihtelee 1.2—2 km, ja pinta-ala on 4 km^. Kun kaupungista saapuu saarelle, tekee se karun vaikutuksen, joten nimi Santahamina on ai- van paikallaan; siksi hietaista on sen luoteisosa. Kaakkois- puoli on sensijaan paikottain koko multavata maata rehevine kasvillisuuksineen. Enemmän kuin saaren alkuperäinen kas- visto, kiinnitti huomiotani n. s. adventivikasvisto. Kasarmien ympäristöillä oli näet suuria rikkatunkioita, joilla kasvoi erilaisia outoja kasveja, toisia lajeja aivan ylivoimaisesti. Kaikkiaan tapasin Santahaminassa 420 lajia(lisäksi joukko alalajeja). Mutta niistä voi laskea saaren alkuperäiseen kas- vistoon kuuluviksi tuskin 300; loput övat kulttuurin tuomia, ihmisen vaikutuksesta sinne levinneitä. Ennen kaikkea oli 4. XII. 1920. Ulvinen, Kasvistollisia tutkimuksia Santahaminassa. 41 silmiin pistävä n. s. venäläiskasvien esiintyminen. Taytyy laskea ainakin 70 lajia tuollaisiksi adventivikasveiksi, jotka kaiken todennäköisyyden mukaan övat Venäjältä kotoisin. Mutta miten ne övat sinne joutuneet?; siinä kysymys, johon en osaa varmaa vastausta antaa. Jo viime vuosisadan ku- luessa oli saarella jonkunverran venäläistä sotaväkeä, mutta västa maailmansodan piihjetessa alkoi suurempi liikenne. Rakennettiin kasarmeja, oli venäläisiä kesäleirejä, ja ilmei- sesti silloin muun tavaran mukana tuli tulokaskasveja Venä- jältä. Heiniä ja rehukakkuja on sieltä saattanut tulla hevo- sille, upseerien irtainta omaisuutta ja esim. hienompia koneita ehkä heiniin pakattuna. Lopputulos oli joka tapa- uksessa se, etta maailman sota työnsi tännekin syrjäiseen seutuun joukon kasveja, jotka eivät olisi muuten ainakaan niin nopeasti saapuneet. Pyydän tässä saada luetella eräitä mielenkiintoisempia * kasveja. Ölen ne jakanut 5 ryhmään. 1. Uusia Suomelle övat seuraavat lajit: Axyris ama- ranthoides, Beckmannia eruciformis, Brassica elongata, Ge- ranium ruthenicum, Rumex confertus. 2. Ensikerran adventivikasveina tavattuja, vaikkakin jo aikaisemmin alueellamme alkuperäisinä kasvavia: Ranun- culus *propinquus, Silene tatarica. 3. Ennen löydettyjä adventivikasveja, vaikka harvinai- suutensa takia erikoista mielenkiintoa herättäviä: Achillea nobilis, Brassica lanceolata, Bromus patuluÉ, Coronilla varia, Galium ■ruthenicum, Geum strictum, Lepidium densiflorum, Polygonum tataricum, Verbascum phoeniceum. 4. Suhteellisen usein meillä viime aikoina löydettyjä, mutta silti tässä mainitsemisen arvoisia, ne kun övat ilmei- siä venäläistulokkaita: Bromus aruensis Pastinaca sativa Camelina sativa Potentilla intermedia Camelina microcarpa Reseda lutea Dracocephalus thymiflorus Sisymbriun Loeselii Hokus lanatus S. sinapistrum Medicago falcata Stachys annuus Nepeta cataria Vaccaria segetalis. 42 Ulvinen. — M. Brenner. 4. XII. 1920. 5. Samantapaisia ilmeisiä venäläistulokkaita, jotka esiin- tyvät Santahaminassa hyvin runsaina, monilla rikkakasoilla keskellä metsääkin kasvavina, övat seuraavat: Äspenigo prociimbens Neslea paniculata Berteroa incana Sinapis arvensis Bunias orientalis Sisymhriiim sophia Convolv. arvensis Melandryum album Echinosp. lappula Melilotiis albus Malva rotundifolia » officinalis. Tuo rikkakasa-kasvillisuus vaihtelee vuosi vuodelta. Toiset lajit lisääntyvät silminnähtävästi (kuten M^///o^us-lajit, Bunias ja Rumex confertus), toisia on enää tavattavissa vain yksi siellä toinen täällä. On lajeja tåas, joita en enää viime kesänä löytänyt (Axyris, Vaccaria, Verbascum). Kun jonkun vuoden perästä saarella käy, voi kasvistolla olla jo melko lailla toinen leima, ja silloin voi näistä vaatimattomista muistiinpanoista olla hyötyä kasvitieteilijöille. Lähempiä tietoja tässä mainituista seikoista tulen esittä- mään Seuran arkistoa varten tekeillä olevassa käsikirjoi- tuksessa. Rektor M. Brenner: Astragalus cicer L., ny för Fin- lands adventivflora. Egendomlig växtspridning. Under min tillfälliga vistelse sistlidna sommar på Svart- bäck i Ingå socken af Nyland, där jag tidigare under som- rarna 1898 — 1907 haft mitt sommarhem, blef jag i tillfälle att göra bekantskap med denna intressanta, i vårt land veterligen icke förut såsom själfsådd kända växt. (Såsom odlad finnes den däremot i Universitetets botaniska träd- gård). Genom sitt växtsätt och sina blad påminnande om Vicia silvatica, skiljer den sig genom uddblad i stället för klangen, genom sina korta och tjocka, täta, gulaktigt vita blomax samt svarta, tätt borsthåriga, korta och uppsvällda fröbal- jor. I Sverige, där den äfven saknas, motsvaras den af lundväxten Ä. glycyphyllus L., från hvilken den lättast skil- jes genom tilltryckt hårighet, talrikare, mindre och smalare 4. XII. 1920. M. Brenner, Astragalus cicer L. 43 småblad samt korta, uppsvällda, starkt håriga och svarta baljor. Af Linné känd från Österrike, Schweiz och norra Italien, har den sedermera befunnits vara spridd öfver de centrala delarna af den eurasiatiska kontinenten, från Spa- nien i sydväst till Kamtschatka i nordost. Öfverhufvud- taget sällsynt öfverallt, undviker den de väst- och nordli- gaste trakterna med deras fuktiga klimat och saknas sålunda i hela Frankrike med undantag för de östligaste departe- menten från Öst-Pyreneerna och Cevennerna upp till Ar- dennerna. Härifrån går dess nordgräns öfver Mayfeld och Riibenach väster om Koblenz genom Wetterau, Fritzlar, Harz, Asse (sydost om Wolfenbiittel), Neuhaldensleben (nord- väst om Magdeburg) och Brandenburg rätt norrut upp till Kummerower-See, Demmin, Giitzkow och Sommersdorf i Vorpommern och följer sedan på betydligt afstånd från Östersjön dess sydkust genom sydvästra hörnet af Pommern och södra delarna af Väst- och Ostpreussen upp genom Litauen och Lettland till Novgorod, därifrån den går ned till Kasan. Som förvildad har arten anträffats vid Köpen- hamn och vid Kallundborg på Seelands västkust. Som växtplats uppgifvas öfverallt torra soliga lokaler, backar, betesmarker, åkerrenar, dikes- och vägkanter, där den antingen utbreder sig på marken eller slingrar sig upp bland buskar eller andra större växter. Till sin förekomst påminner den alltså om de s, k. ruderatväxterna. Af någon betydelse för människor eller djur synes den icke vara, och dess spridning motverkas af dess slutna baljors sega och fasta väggar och fåtaliga frön. Anmärkningsvärd är växtens ofvannämnda förekomst i Ingå. Såsom sol- och värmefordrande har den ett mycket fördelaktigt läge invid den mot söder och sydväst vettande väggen af ett boningshus och dess veranda. Den synes också trifvas väl. I två yfviga exemplar utbreder den sig långs marken och uti en rosenbuske. Dess af mig i kruka sådda frön hafva väl grott. Men huru och när den kommit hit är för mig en gåta. 44 M. Brenner, Astragalus cicer L. 4. XII. 1920. Medan jag åren 1898 — 1907 som sommargäst var där bosatt, anlade jag vid väggen en mullbänk för prydnads- växter och ditflyttade några i grannskapet växande rosen- buskar, hvilka nu vuxit stora. Äfven några blomster- frön utsåddes, utan att bland de däraf resulterande blom- stren något exemplar af Astragalus skulle hafva uppenbarat sig. Vid min återkomst till stället 10 år senare befann sig hela blomsteranläggningen i ett förvildadt skick, delvis öfvervuxen af Triticum repens, Phleum pratense och hallon- ris, samt närmast den plats där Astragalus nu finnes några stånd af Convallaria majalis. Då, lika litet som höstarna 1918 och 1919, observerades de nu anträffade exemplaren, men kunna möjligen då redan, ehuru såsom ännu mindre utvecklade, hafva funnits där, dolda bland gräsen och bus- karna och icke blommande. Nu, under sommaren 1920, sågos dess vackra bladverk och gulhvita blomax på hvar- dera sidan om en af rosenbuskarna sticka fram ur gräset, och på hösten funnos dess stora svarta fröbaljor. I afsikt att upptaga och till annan plats flytta det ena exemplaret sökte jag efter roten, men befanns den krypande och rot- slående stammen fortsätta i jorden under en af grundste- narna under verandaväggen, hvarför jag uppgaf mitt före- hafvande. Till frågan om artens hitkomst sällar sig nu spörsmålet huru fröet bragts till sitt läge under stenen. I följd af sin ringa storlek, icke större än knappen på en insektnål, lätt dolda bland andra frön, måste dessa frön mot slutet af decenniet 1908 — 1917 hafva utsatts tillsammans med andra från utlandet importerade frön, sannolikt af en som pryd- nadsväxt i stor mängd på en angränsande, men fristående blomsterrabatt nu växande violettrödblommig form af Cam- panula rapunculoides, och sedan af under stenar boende myror (Camponotus herculeanus eller Formica fusca) släpats till sin nuvarande plats, där de grott. Dolda af det höga gräset och rosenbusken ha de unga plantorna sedan små- ningom utvecklats till sin fulla längd, vidpass 80 cm, och förgrenats samt denna sommar blommat och satt frö. 4. XII. 1920. Af. Brenner, Astragalus cicer L. 45 Liknande fall af gåtfull växtspridning har jag varit i tillfälle att observera på mitt villaområde Brennebo i Ingå. Sålunda misslyckades mina första försök att på ett bestämt område genom sådd af Melampynim nemorosiim gifva detta område ett trefligare utseende. I stället uppträdde växten på ställen där den ej blivit sådd, och först senare har den utan särskild åtgärd fått en allmännare spridning. Kändt är, att, bland andra, Myrmica nibra samlar Melampyrum-frön, men dels har denna myrart på stället ej observerats, dels uppträder växten vissa år i så stora mängder och på sådana platser, att man har svårt att föreställa sig denna dess förekomst som beroende på af myror vid deras vandringar transpor- terade frön, Formica rufa och Camponotus herculeanus fin- nas nog på orten, äfvensom i mindre mängd Formica exsecta och fusca, men ännu har det ej lyckats mig att få se dem släpa Melampyrum-hön. Däremot synes jordens uppluck- ring och plantering med andra växter verksamt befordra den „Svenska soldatens" spridning. Den därvid erforder- liga motorn torde emellertid tills dato vara outredd. I sammanhang härmed må ännu omnämnas en tillfällig förekomst af Ätropis distans i det salina bältet på sten- och lerstrand af ofvannämnda Brennebo lägenhet. Den upp- trädde en sommar i ett ganska stort antal, blommade och satte frukt och var sommaren därpå åter försvunnen. Uppen- barligen hade den hösten förut med högvattnet hitförts och följande höst eller vår af sjögång eller is åter bortförts. Äfven den suprasalina Ätriplex hastata har visat sig vara känslig för starkare högvatten och isgång, Mysotis läxa däremot har i enskilda exemplar stått sig väl. 46 Mötet den 5 februari 1921. Mötet den 5 februari 1921. Maisteri H. Järnefelt esitelmöi kalastusbiolo- gista tutkimuksistaan Tuusulanjärvessä, teh- den selkoa järven pohjanlaadusta, pohjaeläimistön eri run- saasta esiintymisestä eri pohjalaaduilla sekä tämän syistä ja edelleen kalojen kasvun riippuvaisuudesta ravinnon laadusta; kalat kasvavat huonosti, vaikka pohjaeläimistö on runsas, ellei niille ominaista ravintoa ole runsaasti saatavissa. Professor F r e d r. E 1 f v i n g refererade A, Thesleffs nyss utkomna värdefulla arbete „Studier öfver Basidsvamp- floran i sydöstra Finland" (Bidrag t. känn. af Finlands natur och folk, H. 79, 1920), därvid ägnande verkets i förtid bort- gångne författare varma minnesord. Magister R. Frey demonstrerade en för landet ny asi- lid, Dysmachus trigomis Meig.: „Senaste sommar den 27 juni anträffade lektor Åke Nordström i Pärnå på blommor flera exemplar av en mindre, karakteristisk rovfluga, som visade sig tillhöra den i vårt land hittills icke iakttagna Dysmachus trigonus Meig. Släktet Dysmachus Lw. känne- tecknas av en nästan ända framtill tätt borstbeklädd rygg- sköld och hos $ av en subapikal ändlamell på ovipositorn. Arten i fråga igenkännes ganska lätt genom den korta, skarpt tillspetsade bakkroppen och 6 dessutom genom ett jämförelsevis mycket litet hypopygium. Dysmachus trigonus är utbredd över södra och mellersta Europa, England och Danmark; i Sverige har den blivit sällsynt anträffad i Små- land." Tillika anmälde magister Frey till publikation: „Ur fågelbon kläckta Diptera." Dr V. F. Brotherus förevisade exemplar av en för vårt land ny mossart, Dicranum Sendtneri Limpr., vilken av honom blivit funnen på Kola-halvön samt på några ställen i Kuusamo. Den liknar habituellt D. Bergen Bland., men avviker från denna bl. a. genom småningom avsmalnande blad. I systematiskt hänseende står den dock närmast D. Muhlenbeckii Bryol. eur., från vilken den avviker bl. a. 5. II. 1921. Smärre meddelanden. 47 genom större, synnerligen oregelbundna och förtjockade celler. I Norge har denna art en stor utbredning, från Sverige är den tillsvidare ej känd, men väl från enstaka ställen i Centraleuropa, Sibirien och det arktiska Nordame- rika. Den uppträder på ± fuktig jord samt på våta klippor. Lehtori A. A. Parvelan puolesta iimoitettiin painetta- vaksi: „Oulaisten pitäjän kasvisto." Amanuens Wolter Hellen redogjorde för en av ho- nom företagen bearbetning av det å Universitetets Zoolo- giska Museum uppbevarade materialet av finska loppor (Äphaniptera), förevisande i samband härmed alla från vårt land kända arter av denna grupp. Av de förevisade arterna äro 15 tidigare icke antecknade hos oss. Anmälde till publikation: „Aphaniptera aus Finland." Docent Alvar Palmgren förevisade exemplar av den för floran nya Carex praecox Schreb. Exemplaren hade under namn av C. leporina insamlats i Helsingfors omgiv- ning av lyceist H. Blomberg. Artens närmaste växtplat- ser ligga i Kurland och på Öland. Maisteri E, Merikallio täydensi edellisessä kokouk- sessa antamaansa ilmoitusta korppikotkalöydöstä Kuusamon Alakitkalla selostamalla muistiinpanojaan. Koska linnun ampuja on erinomainen metsämies ja linnun- tuntija, joka on ampunut m. m. useita kotkia, ei tiedon- antoa tarvitse epäillä. Lajista ei enää ole ollut mahdollista saada selkoa. Maisteri E. Merikallio näytti vaalean suohaukan (Circus macroiirus), joka oli ammuttu lokak. 1920 Tervakos- kella. Linnun oli jättänyt hänelle eras Riihimäen yhteis- koulun oppilas, ja kuuluu se nykyisin mainitun koulun kokoelmiin. Student Curt Segerstråle inlämnade ett exemplar af Palaemon Fabricii, tillvarataget med vinternot den 17 januari 1921 vid Svartbäck utanför Borgå, sannolikt artens östligaste fyndort. Ylioppilas A. Ulvinen jätti arkistoon: „Tietoja Santa- haminan kasvillisuudesta ja erittäinkin sen kasvistosta." 48 Levander. — Sundström. 5. II. 1921. Professor K. M. Levander: „Jag tillåter mig förevisa en samling- material rörande naturskydd, sär- skilt naturskyddssträvandet i Finland, och bestående av ut- klipp ur tidningar och tidskrifter, av litteraturhänvisningar, smärre särtryck, uppmaningar, lagstiftningsakter o. a. doku- ment. Materialet, som av mig insamlats huvudsakligen se- dan år 1910, är provisoriskt ordnat i 20 konvolut (sådana som hos oss användas för kryptogamherbarier) enligt föl- jande slagord: 1) naturskydd i allmänhet; 2) naturparker; 3) Malla-området; 4) Tvärminne, Nothamn, m. fl.; 5) hem- o bygdsvård; 6) Helsingfors, Abo, m. fl.; 7) träd, buskar, ör- ter; 8) skogsskydd; 9) vildnaden; 10) björn, vildren, älg, m. fl.; 11) andra pälsdjur, pälshandel; 12) fågelskydd; 13) småfågelskydd; 14) djurskyddsföreningar; 15) prydnads- fjäderhandel; 16) skärgårdsfågel; 17) rovfåglar; 18) jakt och jaktvård; 19) jaktlagstiftning; 20) diverse. Samlingen har redan i något fall blivit anlitad och visat sig nyttig och står även framgent intresserade till tjänst, men först nu, då densamma blivit på detta sätt ordnad, kan den egentligen börja tjäna som ett arkiv och en litterär handapparat. Emellertid är materialet storligen i behov av förfullstän- digande. Med hänsyn härtill och samlingens uppgift att stöda sakkunskapen i naturskyddsärenden och i allmänhet gagna naturskyddssträvandet hos oss, vågar jag uttala önsk- ningsmålet, det Sällskapets medlemmar och andra intres- serade ville genom benäget överlämnande av utklipp, speciellt ur landsortspressen, samt andra litterära bidrag, fotografier av naturminnesmärken, m. m. understödja mitt bemödande att gestalta ifrågavarande samling till ett värde- fullt naturskyddsarkiv." Student Kurt-Erik Sundström: Ornitologiska notiser. 1. Anteckningar om högnordiska sträckvadare i H a n g ö- trakten. Under min vistelse å Tvärminne zoologiska station se- naste sommar (1920) var jag i tillfälle att under augusti 5. II. 1921. Sundström, Ornitologiska notiser. 49 månad göra några utflykter till de långgrunda havsbukter vid Hangö-udd och Björkskär (beläget en mil E om Hangö stad), vilka visat sig utgöra särskilt omtyckta rastplatser för många vadarearter. Rörande de anmärkningsvärdare av dessa arter meddelas här några observationsdata. Squatarola squatarola (L.). Björkskär 7 aug. 4 exx.; Hangö-udd 8 aug. 4 exx.; Björkskär 8 aug. 3 exx., 12 aug. 5 exx., 14 aug. 7 exx. Samtliga exemplar gamla individer. Tringa ferruginea Briinn. Björkskär 7 aug. 1 ex., 12 aug. 2 exx. Tringa canutus L. Björkskär 7 aug. 1 ex., 8 aug. 1 ex., 12 aug. 3 exx., 14 aug. 4 exx. Av inhemska vadarearter iakttogos dessutom: Chara- drius apricarius L.: Björkskär 7 — 8 aug. 1 ex., ungfågel; Li- mosa lapponica (L.): Björkskär 7 aug. 2 exx. samt strax därpå ett ensamt exemplar; Charadriiis hiaticula L.; Ch. du- bius Scop.; Tringa alpina L.; Totanus totamis (L.); T. fuscus (L.); T. littoreus (L.); T. glareola (Gm.); Tringoides hypoleu- cos (L.). Tilläggas kan, att under en exkursion till Björk- skär den 15 aug. ingen vadare iakttogs. Dessa fåtaliga anteckningar kompletteras genom de uppgifter skolelev Björn Nilsson muntligen meddelat mig om vadarfrekvensen vid Björkskär. Denne har under en följd av år under sensommaren regelbundet iakttagit alla de av mig uppräknade arterna och dessutom tvenne arter, vilka jag, trots ivriga efterspaningar, icke lyckades få syn på, nämligen Tringa minuta Leisl. och Tringa temmincki Leisl., den sistnämnda t. o. m. i stora flockar. Allt detta synes tyda på att nämnda lokaler utgöra regelbundet besökta rastplatser under höstflyttningen även för de högnordiska vadare, om vilkas sommarvistelseorter och häckningsförhållanden man har så knappa och osäkra uppgifter att tillgå. Enligt prof. Palmens arbete om fåg- larnas flyttningsvägar gå en av de vägar, som följas av Squatarola sq., Tringa ferruginea, Tr. canutus och Tr. minuta, längs Finlands sydkust. Faktum är, att av det 30-tal fynd av Tringa ferruginea och de 12 av Tr. canutus^ som äro kända 4 50 Sundström. — Vainio. 5. II. 1921. från vårt naturhistoriska gebit, härstamma 11 resp. 6 från Helsingfors-trakten. Trots att det stora antalet fynd från sistnämnda ort delvis måste tillskrivas kulturhärdens närhet, torde de dock, kompletterade med de av mig i det före- gående anförda Hangö-fynden, utgöra stöd för teorin om en fl3^ttningsstråt längs Finlands sydkust. Ett egendomligt förhållande är, att bland fynden av Tringa ferruginea och Tr. canutus endast ett för vardera ar- ten härrör sig från vårflyttningen. Om fåglarna välja andra vägar för återfärden eller flytta så snabbt, att de därför undgå uppmärksamheten, är mig veterligen icke fullt utrett. Emellertid vore uppgifter rörande dessa arters flyttning, speciellt vårflyttning, värdefulla. 2. Svarta storken, Ciconia nigra (L.), observerad i Tvär- minne-trakten. I Finland är svarta storken tidigare med säkerhet känd från Borgå, Pernå, Tenala och Kemi. Den 4 juli 1917 iakt- tog skolelev Björn Nilsson 2 mil E om Hangö vid Tvärminne-träsk 1 ex. och några dagar senare 2 exx. av arten. Denna uppgift har professor Palmen publicerat i den nya upplagen av »Nordens fåglar". Samme Björn Nils- son har muntligen meddelat, att han år 1920 de sista da- garna av augusti ånyo observerat en svart stork flygande över nejden V om Tvärminne-träsk, alltså helt nära den förra observationsplatsen. Då flere exemplar för ett 20-tal år sedan i augusti iakttagits i Tenala, förefaller det icke otänkbart, att arten skulle häcka någonstädes i dessa trak- ter. Det gällde i så fall för herrar ornitologer, jägare och pojkbytingar att hålla sig borta med skjutvapen och ägg- borrar för att i stället, om tillfälle erbjöde sig, jaga med kikare och kamera. Tohtori E. A. Vainio: Lichenes novi in Fennia a V. Räsänen collecti. 1. Psorotichia heterothallina Vain. (n. sp.). Thallus areo- latus verruculosusve, areolis O.2 — O.i mm latis, dispersis aut partim contiguis, sat tenuibus, fusco-nigricantibus. Apo- 5. II. 1921. Vainio. — Forsius. 51 thecia crebra, lat. O.2 — O.3 mm, tenuia, basi constricta, disco piano, rufo, opaco, margine tenui, integro, discum leviter aut parum superante, testaceo aut testaceo-rufescente, laevigato. Hymenium jodo caerulescens. Epithecium pallidum aut fere decoloratum. Asciclavatiaut ventricoso-clavati. Sporae8:nae, distichae, decolores, simplices, ellipsoideae aut suboblongae, long. 0.012 — 0,016, crass. O.ooe — O.oo? mm. Paraphyses parce evo- lutae, arcte cohaerentes, totae distincte articulatae aut tantum apice articulatae, haud constrictae, tubulis tenuibus et in apice latioribus, membranis gelatinosis. Gonidia pariete rubricoso, KHO non reagente, cavitatibus cellularum O.ooe — ■ 0.009 mm latis, subglobosis. Gonidiis nec cum Psorotichia nec cum Pyrenopsi congruit, — In saxo calcario littorali ad Kallioinen in par. Simo in Ostrobotnia boreali. 2. Xylographa rubescens Räsänen (n. sp.). Similis X. pa- rallelae (Ach.) Fr., sed thallo KHO rubescente ab ea diffe- rens. Thallus tenuis, verruculosus, albidus. Apothecia fusi- formi-elongata, apicibus acutis, nigra, parallela, e substrato erumpentia et demum leviter prominentia, disco piano, nigro, opaco, margine tenui, integro, nigricante, leviter prominente, praesertim apices versus evoluto, medio mox excluso. „Hypothecium decoloratum. Epithecium fuscovire- scens sive olivaceum. Hymenium jodo caerulescens. Sporae long. 0.0053 — 0.009, crass. O.oos — O.ooe mm, decolores, ellipsoi- deae oblongaeve." (Sec. Räs.). — Supra tectum ligneum vetustum in Tiurasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor. 3. Verrucaria melaenella Vain. Lich. Fenn. I Pyrenocarp. (1921) p. 44. Ad terram arenosam calcariam nudam in Tiu- rasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor. 4. V. peloclitoides Vain. 1. c. p. 67. Ad saxum calcarium in Tiurasenkrunni in par. Simo in Ostrobotnia bor. 5. Cyrlopsis fumosa Vain. 1. c. p. 225. Ad corticem Ribis rubri in Roparanta in par. Lapua in Ostrobotnia austr. Doktor Runar Forsius: Cecidiologische Beiträge. 1. Hoplocampoides xylostei Gir. Unerwartet fand ich am 15. 6. 1920 in Karkali im Kirchspiel Karislojo (siidl. Fin- ii 52 Forsius, Cecidiologische Beiträge. 5. II. 1921. land) in einem iippigen, dicht belaubten Walde auf Lonicera xylosteum L. zahlreiche Gallen dieser Art. Die Larven waren schon vollkommen ausgewachsen und verliessen die Gallen z. T. schon an demselben Tage. Etwa 300 Larven wurden in mehrere Rex-Gläser gebracht und es wurden sowohl Torf und morsches Holz als auch abgeschnittene Weidenruten und Himbeerzweige den Larven dargeboten. Die Larven bohrten sich jedoch nicht ein, w^ie die meisten in Gallen lebenden Tenthredinoidenlarven es gewöhnlich tun, sondern krochen mehrere Tage unruhig in den Glä- sern umher. Die meisten gingen schliesslich in die Erde. Im Januar und Februar 1921 erschienen, bei Zimmer- zucht, zahlreiche kleine Chalcididen, die noch unbestimmt sind, aber keine Hoplocampoides-lmagines. Die Gallen, die Giraud (Verh. zool. bot. Gesellsch. Wien, S. 1297, 1863) und En si in (Deutsche Ent. Zeitschr. 1914, Beiheft, S. 251) abbilden, sind jedoch so charakteristisch, dass die Identität der Art kaum bezw^eifelt werden känn, besonders da auf Lonicera keine andere Blattwespengallen bekannt sind. Von Hoplocampoides xylostei Gir. ist nur das Weibchen bekannt. Es ist ausserordentlich selten und friiher nur aus Österreich und Frankreich bekannt. Bei uns ist es viel- leicht nur iibersehen worden, denn am 18. 6. 1920 fand ich wieder im Kirchspiele Lojo auf der Insel Jalassaari einige, meistens leere Gallen dieser Art. Sie fliegt im ersten Friihling. Die Gallen sind etwa 8—12 mm läng und 6—8 mm dick, ziemlich fest, weisslichgriin, bisweilen rotbackig, und bestehen aus rundlichen öder bisweilen mehr öder weniger spindelförmigen Auftreibungen eines Sprossachses (Zweig- galle) und trägen oft noch griine, normal gebildete Blätter. Die Gallen werden von den Larven schliesslich so stark benagt, dass bisweilen nur eine papierdiinne Epithelschicht iibrig bleibt. Jede Galle enthält nur eine etwa 10 mm länge Larve, die weisslichgrau gefärbt ist. Die Larven wurden von einer Wanze, Picromerus bidens L., ausgesaugt, die mit ihrem Riissel die Gallen durchstach. 5. II. 1921. Forsius, Cecidiologische Beiträge. 53 2. Äulacidea macula n. sp. o?. Kopf schwarz, nur die Mundteile gelblich. Thorax schwarz. Flugel hyalin. Geäder gelblichbraun. Beine gelb, die Oberseite der Hinterschenkel, Trochanteren und Hiiften leicht geschwärzt. Abdomen un- ten und seithch rötlich, oben dunkelbraun. Kopf hinter den Augen ein wenig gerundet verschmälert, fein chagriniert, fast matt, an der Stirne unten fein gestreift, fein und anliegend behaart. Scheitel ungerandet, Augen länglich gerundet, Wangen gerundet, etwas länger als die Hälfte der Augen. Punktaugen beim Weibchen klein, beim Männchen etwas grösser, ein stumpfes Dreieck bildend; die lateralen seitlich durch eine seichte Furche begrenzt, vor den vorderen eine kurze längliche Furche, die sich vor- wärts etwa so weit wie der Durchmesser des Punktauges erstreckt. Unter den Antennen eine flache längliche Erhe- bung, die unten ziemlich scharf begrenzt wird. Antennen wenig behaart, beim Weibchen 13-, beim Männchen 14-glie- drig, beim Weibchen etwa so läng wie Thorax -t- Abdomen, beim Männchen etwa so läng wie der Körper. Die Länge der einzelnen Antennenglieder verhält sich zu einander wie 12 : 6 : 10 : 10 : 10 : 9 : 9 : 8 : 8 : 7 : 7 : 6 : 10 (beim $) 11:4:9:9:9:9:8:8:7:7:6:6:6:9 (beim 6) Däs letzte Glied am Ende ziemlich zugespitzt. Glied 3 beim Weibchen unten ein wenig eingekerbt, beim Männchen leicht gebogen, die einzelnen Glieder sonst nicht auffallend geformt öder verdickt. Thorax wenig behaart, nicht allzu fein und ziemlich dicht punktiert, matt, unten am Mesosternum fein gestrichelt. Prothorax bogig ausgerandet. Parapsidenfurchen durch- laufend. Ausserdem vorne zwischen den Parapsidenfurchen zwei kurze parallele glatte F^urchen und hinten in der Mitte eine und seitlich je eine etwas längere ähnliche Furche am Mesonotum. Schildchen hinten gerundet, vorne jdeutlich von einer Furche begrenzt und mit zwei ziemlich stark glänzenden, nach vorne konvergierenden Griibchen versehen. Fliigel mit völlig geschlossener Radialzelle; Areola nicht 54 Forsius, Cecidiologische Beiträge. 5. II. 1921. vorhanden; Basalnerv weit von der Radialzelle in die Sub- costalis mundend. Schenkel einfach, Klauen ebenso. Abdomen von den Seiten leicht zugedriickt, stark glän- zend, äusserst fein und nur mit stärkerer Vergrösserung wahrnehmbar punktiert. Segment 1 nicht gefurcht, 2 länger als 3, leicht behaart; Hypopygium fast rechtwinklig ausge- schnitten, Bauchdorn nur angedeutet; Legestachel auffallend diinn, den Hinterleib ein wenig iiberragend. Länge des Weibchens etwa 3—5.5 mm, des Männchens 2.5—3 mm. Kieffer's Bestimmungstabelle (Das Tierreich, Vol. 24, Cynipidae, S. 682, 1910) leitet zu Ä. abdominalis Thoms. ($), der diese Art offenbar sehr nahe steht. Unsere Arten stimmen jedoch nicht, soviel ich finden känn, vollkommen mit einander iiberein. A. macula n. sp. ist oben am Hinter- leibe dunkel gefleckt, die SchildchengriJbchen sind nicht parallel, dagegen deutlich glänzend, eine Areola ist nicht vorhanden, und das dritte Antennenglied beim Weibchen känn nicht gut als gebogen bezeichnet werden. Die Wangen bei A. macula n. sp. wiirde ich auch nicht als aufgeblasen bezeichnen. Dagegen ist meine Art wahrscheinlich mit der Aulax sp. von Mik (Wien. Ent. Zeit., Vol. 18, S. 279, Fig. 3, 1899), identisch. Mik hat die Galle und deren Ent- wickelung gut beschrieben und abgebildet. Die jungen Gallen wurden von mir am 18. 6. 1920 im Kirchspiele Lojo auf der Insel Jalassaari gesammelt. Herr Stud. P. H. Lindberg, der in der Nähe wohnt, war so freundlich mir später, Anfang Juli,- reife Gallen zu senden. Diese ergaben sogleich und im folgenden Friihling bei Zim- merzucht zahlreiche kleine Chalcididen (wenigstens drei ver- schiedene Arten). Die Gallenerzeuger selbst erschienen zahlreich im Fruhjahre 1921. Es giebt somit nur eine Gene- ration jährlich. A. macula n. sp. erzeugt Gallen auf Scorzonera humilis L., dessen Friichte verdickt und verunstaltet werden. Jede Achene enthält nur eine etwa 3—4 mm länge, gelblich- weisse Larve. Die Wände der inficierten Achene sind aus- serordentlich verdickt und zugleich kiirzer als die normalen 5. II. 1921. Forsius. — Montell. 55 und werden infolge des Druckes der umgebenden, ebenfalls vergallten Friichte oft eckig. Wenn in einem Fruchtköpf- chen zahlreiche Gallen vorhanden sind, werden diese hoch- gradig verdickt, oft kugelrund und verhärtet und trägen noch die verwelkten Corollen, die bei normalen Friichten bald abfallen. M i k fand seine Gallen in Nieder-Österreich. Seit- dem ist diese Art meines Wissens nicht wiedergefunden worden. 3. Ändricus ciirvator Htg. Die unregelmässigen, oft bohnengrossen, knorpeligen, sehr saftigen Blattgallen (der sexuellen Generation), die aus beiden Seiten der Eichen- blätter öder teilweise aus den Blattstielen hervorragen, beobachtete ich zahlreich am 25. 6. 1919 in Åbo Runsala. Aus einigen eingetragenen Gallen schliipften die Imagines am 30. 6. In Sommer 1920 fand ich die Gallen dieser Art am 19. 6. in Karkali irti Kirchspiel Karislojo, wo sie seiten waren. Diese Art ist zusammen mit Quercus pedunculata Ehrh. iiber fast ganz Europa verbreitet, bisher jedoch bei uns ijbersehen worden. Die Gallen öder Wespen der aga- men Generation habe ich bisher nicht beobachtet. Forstmästare Justus Montell: Orchis lapponicus Laest., en länge förbisedd art. Den 14 juli 1914 fann jag helt nära Muonio kyrkoby en vacker, mörkblommig Orchis, som jag antog vara O. Traunsteineri Saut., hvilken art jag aldrig sett ute i naturen. Vid en närmare granskning med tillhjälp af Max Schulzes „Die Orchidaceen Deutschlands, Deutsch-Oesterreichs und der Schweiz" visade det sig emellertid, att jag misstagit mig. Min Orchis var icke identisk med denna art, hvilket en jämförelse med herbariiexemplar af O. Traunsteineri från olika delar af Europa äfven bekräftade. Då den icke heller kunde hänföras till någon annan i Schulzes arbete eller i de vanliga flororna beskrifven form, sände jag exemplar till flera kända botanister med anhållan om deras utlåtande - — dock utan positivt resultat. Det återstod sålunda ej annat 56 Montell, Orchis lapponicus Laest. 5. II. 1921. än att tillsvidare lägga den å sido, såsom jag sett mig nöd- sakad göra med många andra kritiska former. Först år 1918, då C. A. M. Lindman's nya arbete „Svensk Fanerogamflora" utkom, fick gåtan sin lösning. I detta arbete upptages och beskrifves den af Laestadius redan år 1851 namngifna Orchis lapponicus, med hvilken den af mig funna formen i allt väsentligt öfvercnsstämmer. Då Lindmans beskrifning emellertid är rätt knapphändig, ansåg jag det vara bäst att vänta med offentliggörandet af mitt fynd till dess bestämningens riktighet bekräftats antin- gen af någon specialist eller genom jämförelse med säkra exemplar af O. lapponicus. Och denna gång behöfde jag dess bättre ej vänta länge. I december 1919 skref den kända orchidespecialisten Rudolf Schlechter, Berlin- Schöneberg, utgifvare af tidskriften „Orchis", och anhöll att få exemplar af alla i Lappland förekommande orchideer, främst Orchis lapponicus. Jag sände honom talrika, goda exemplar af min O. lapponicus och fick sålunda bestämnin- gens riktighet bekräftad af en person, hvars kompetens knappast kan betviflas, Orchis lapponicus förefaller att *stå närmast O. latifolius L., hvilken den rätt mycket liknar till bladformen och blom- mornas färg äfvensom till läppens form. Knölrötterna äro djupt klufna med mycket långa flikar (kanske beroende på växplatsen, Sphagnum-tuf v or). Stjälken är spenslig, mer eller mindre tydligt pipig, 10—20 cm hög, sällan högre, mest trebladig. Bladen från smal bas lancettlika till jämn- brett lancettlika, det nedersta tunglikt, alla starkt fläckiga (åtminstone hos mina exemplar), 2—8 cm långa, 4—11 mm breda, de nedersta bredast. Ax 2—6 cm långt, c. 2 cm bredt, oftast glest och fåblommigt (blommor 3—14). De nedra skärmbladen längre än blommorna, vanligtvis gröna, de öfre kortare än motsvarande blommor, violettfärgade. Blommorna mörkt violettröda med mörkare teckningar på läppen. Denna bred (bredden större än längden), ej så djupt flikig som hos O. latifolius, försedd med tillspetsad 5. II. 1921. Montell, Orchis lapponicus Laest. 57 midtflik. Sporren något kortare än fruktämnet, tjock och trubbig. Lokalen, där jag fann Orchis lapponicus, är en ganska fuktig, med små björkar och granar samt enstaka videbuskar beväxt mindre Sphagmim-mosse. O. lapponicus växer här tillsammans med Ledum palustre, Ändromeda polifolia, Oxy- coccus microcarpus, Mieracium subarctoum, Carex chordor- rhiza, C. tenuiflora, C. dioica o. s. v. Den uppträder spridd på eller i närheten af smärre tufvor och förekommer en- dast på ett begränsadt område. Uppgiften i Lindmans flora att denna art förekommer på fjällhed måste väl sålunda tagas med reservation. Orchis lapponicus har sammanblandats än med den ena, än med den andra arten och har af flera författare, åtmin- stone under senare tider, helt och hållet bortglömts. Så- lunda saknas den, så vidt jag kunnat finna, i alla i vårt land utkomna floror och växtförteckningar, likaså i flera svenska floror. 1 Nymans „Sylloge Florae Europaeae" fin- nes den upptagen under O. latifolius (enl. Rchb.), i Hart- mans flora, 10:de upplagan, är den förd som underart under O. Traunsteineri, i Axel Blytts „Haandbog i Norges flora" hänföres den som form till O. angustifolium (Rchb.) o. s. v. Lindman, den enda som mig veterligen upptagit O. lappo- nicus som art, säger om den: „månne identisk med O. cordiger Fr. 1842, O. latifolius var. cordiger Rchb,, O. incarnatus v. lapponicus Hartm. enl. Rchb." Han tillägger, att den ännu ej är tillräckligt känd. Som synes råder stor osäkerhet beträffande denna art, som sannolikt öfverallt är sällsynt och sparsam. För vårt land finnes Orchis lapponicus, såsom redan nämnts, icke tidigare uppgifven, men så vidt jag vid ett flyktigt genomgående af Museets Orc/zLS-material kunnat finna, tillhöra ej så få af de exemplar, som gå under nam- net Orchis Traunsteineri, denna art, hvilket väl vid en fram- tida närmare granskning kommer att utredas. 58 Montell, Rumex aquaticus X domesticus i Muonio. 5. II. 1921. Forstmästare Justus Montell: Rumex aquaticus L. X domesticus Hn. (R. armoraciifolius Neum.) uppträdande som „art'* i Muonio. Redan för nära 20 år tillbaka lade jag märke till att i Muonio tillsammans med den vanliga Rumex domesticus uppträdde en närastående, men dock väl skild art, hvilken jag antog vara den några år tidigare beskrifna R. fennicus Murb. Då jag emellertid saknade herbariiexemplar af denna art ock ej heller hade till hands någon beskrifning af den, uppsköt jag undersökningen från år till år i hopp att jag skulle få jämförelsematerial. Detta lyckades först senaste år, då jag genom Helsingfors Botaniska Bytesförening er- höll ett exemplar af R. fennicus från södra Österbotten. Vid en jämförelse med detta exemplar visade det sig ge- nast, att Muonio-formen icke tillhörde denna art. Först då kom jag att tänka på, att jag kanske hade med en hybrid att göra. Formen kunde jämväl med lätthet identifieras med den af N e u m a n beskrifna R. armoraciifolius (R. aqua- ticus X domesticus) — för öfrigt den enda hybrid, som på denna ort kunde komma i fråga. Neuman säger om sin R. armoraciifolius: „Har uppstått ur aquaticus X domesticus, men uppträder som art med nästan alla kalkar och frukter fullt utbildade". Så är fallet äfven med den i Muonio förekommande formen. Den är fullt fertil och förökar sig af allt att döma oberoende af föräldrarna. Rumex armoraciifolius förekommer åtminstone vid Yli- muonio by, där jag först lade märke till den, och i Muonio kyrkoby och uppträder dels på gårdsplaner, vägkanter o. dyl. st., dels på fuktiga ängar, antingen ensam eller i säll- skap med någondera af föräldrarna. Vid Ylimuonio före- kommer den i stor ymnighet och uppträder här i manshöga exemplar med rikt förgrenad blomställning och jättestora blad. Denna bastard är tidigare funnen på ett par ställen i landet, hvarför ett omnämnande af fyndet strängt taget är onödigt. Jag har dock velat rikta uppmärksamheten härpå, 5. II. 1921. Montell. — I. Hildén. 59 dels emedan växten här uppträder i sådan ymnighet, dels emedan den form som här förekommer tydligen är identisk med Neumans R. amoraciifolius, hvilket naturligtvis inte behöfver vara fallet med alla former af bastarden R. aqiia- ticiis X domesticiis. Ylioppilas Umari Hildén: Lintutieteellisiä havain- toja Jaakkimasta ja Juuasta. Keväällä 1920 sain Seuralta stipendin lintutieteellisiä . tutkimuksia varten Jaakkiman (Kl) ja Juuan (Kb) pitäjissä. Samalla kun pyydän Seuralle lausua parhaimmat kiitokseni, saan seuraavassa esittää muutamia tuloksia tutkimuksistani. Jaakkimaan saavuin 29 p. toukok. asettuen Lahdenpohjan suureen kauppakylään Laatokan pohjoisrannalla. Ensimäi- ^ set päivät kuluivat lähimpien ympäristöjen tutkimiseen, jol- loin eritoten kiinnitin huomiota seudulla tavattavien rehevien lehtometsien linnustoon. Kesäk. 3 p. tarjoutui minulle tilai- suus vänrikki A. Kr is t o p o v i t z'in seurassa tehdä retki Laatokan ulkosaarille, jonne pääsy muuten on kielletty, syystä etta niitä paraikaa linnotetaan; retki oli sitäkin mielenkiintoisempi, kun saaret ennestään olivat vallan tutki- matta. Ensimäinen saari, jonne pysähdyimme, oli Wossina, joka sijaitsee n. 4 pk. Lahdenpohjan satamasta kaakkoon päin. Saari on pari km pitkä ja noin km:n levyinen. Suu- rin osa on Myrfi7/us-tyyppiin kuuluvan kuusimetsän peitossa; ainoastaan pieni osa on niittyä ja vesiperäistä maata. Seu- raavana päivänä, illalla, lähdimme Wossinasta Mökerikköön, joka on noin km:n pituinen, melkein alaston kivikkosaari; vain saaren keskustassa kasvaa jonkun verran koivu- ja harmaaleppäviidakkoa, joukossa jokunen korkeampi mänty. Tutkittuani Mökerikön lähdin kotimatkalle sivuuttaen ohi- mennen Jalajan, Kukrin ja Heinisenmaan ulkosaaret. Mat- kalla tekemistäni havainnoista tahdon seuraavassa esittää vain mieltäkiinnittävimmät, Caprimulgas europaeus L. Kristopovit z'in toimesta ammuttiin Mökeriköllä 9. VL 1 kpl., jonka lähetin Yliopiston 60 /. tiildén, Lintutiet. havaintoja Jaakkimasta ja Juuasta. 5. II. 1921 Museoon. Mela-Kivirikon mukaan ei lintua ennen ole tavattu maakunnassa Kl, Nyctea scandiaca (L.). Heinisenmaan saarella asuva kalastaja Kukko kertoi, etta laji, joka aikaisemmin usein on tavattu Etelä-Suomessa talvisaikaan kiertolintuna, kevät- talvella 1920 oli sangen yleisenä esiintynyt Heinisenmaan ja Kukrin saarilla, olipa muutamia pareja jäänyt Kukrille pesi- määnkin (?). Mela-Kivirikon mukaan uusi Khlle. Syrnium lapponicum (Sparrm.). Kristopovit z'in mu- kaan oleskeli yksi pari Mökerikön saarella keväällä 1920; toinen niistä ammuttiin 20. V. ja joutui kauttani Yliopiston Museoon. Haematopus ostralegus L. Täta, ennen Suomessa vain merenrannoilla pesivää, lintua tavattiin 2 kpl. Mökerikön ulkoluodoilla fpesivinä?). Mela-Kivirikon mukaan uusi Kklle. . Totanus littoreus (L.). Mökeriköllä pesi yksi pari. Machetes pugnax (L.). Muutamia pareja oleskeli Mökeri- köllä. Aikaisemmin on lajia tavattu pesivänä sisämaassa vain hyvin harvinaisena. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kklle. Spatula clypeata (L.). Wossinan saarella näin useita kpl. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kklle. Fuligula fuligula (L.). Näkyy olevan verrattain yleinen Wossinassa. Oidemia fusca (L.). Useita kpl. näin sekä Mökerikössä etta Wossinassa. Hareida hiemalis (L.). Wossinassa näin 4 — 5 kpl. Mergus merganser (L.). Verrattain yleinen niinhyvin Wossinassa kuin Mökerikössä. Phalacrocorax carbo (L.). Aikaisemmin on ilmoitettu merimetson pesineen Kukrin saarella (ks. W. M. L i n n a- niemi-J. Alopaeus, Meddel. 37, 1911, s. 53—54; R. Palmgren, Meddel. 43, 1917, s. 9—13). Kalastaja Kukko kertoi minulle kuitenkin, etta laji ei enää siellä pesi. Itse tapasin sensijaan useita kpl. Wossinan ulkoluodoilla, joten se näyttää etsineen itselleen uuden pesimäpaikan. Kr i sto- 5. II. 1921. /. Hildcn, Lintutiet. havaintoja Jaakkimasta ja Juuasta. 61 p O V i t z'in ilmoituksen mukaan oli samassa paikassa aikai- semmin keväällä löydetty pesä, jossa oli munia. Sterna macrura Naum. Tämä Pohjois-Suomessa ja siellä täällä merenrannoilla yleisenä esiintyvä tiiralaji pesii sangen runsaasti Mökerikön edustalla olevalla suurella luodolla. Yksi kpl. ammuttiin 5. VI. ja toinen 9. VI.; molemmat övat nyt Yliopiston Museossa. Mela-Kivirikon mukaan uusi Klrlle. Larus argentatus Briinn. Näin muutamia kpl. Wossinan luona. Aikaisemmin vain hj^vin harvinaisena tavattu sisä- maassa. Mela-Kivirikon mukaan uusi Khlle. Cepphus grylle (L.). Aikaisemmin tavattu Suomessa vain merien rannoilla pesivänä. Wossinassa näin muutamia kpl. Kr i s t o p o v i t z'in mukaan pesii harvalakuisena Jala- jassa. Mela-Kivirikon mukaan ei ennen tavattu Khssä. Älca torda L. Kr i s t op o vi tz'in mukaan pesii tämä tyypillinen merilintu verrattain lukuisasti Jalajassa ja ympä- röivillä luodoilla. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kklle. Kuten ylläolevasta luettelosta käy ilmi, esiintyy Laato- kan ulkosaarilla useita tyypillisiä merilintuja, mikä mah- dollisesti saa selityksensä siitä, etta Laatokka laajoine ulap- poineen ja kalliosaarineen muistuttaa Itämeren lahtia, joissa näitä merilintuja aikaisemmin on tavattu pesivinä. Kuiten- kin on tällä ilmiöllä ehkä syvemmätkin syyt. Laatokkahan on jääkauden jälkeen kauan ollut suoranaisessa yhteydessä meren kanssa, jolloin puhdas mariininen luonto siellä oli vallalla, mikä vieläkin suurin piirtein katsoen on säilynyt. Kyseessä olevia merilintuja ei siis Laatokassa ole pidettävä tilapäisinä vieraina, vaan ennemminkin övat ne ymmärtääk- seni käsitettävät reliktieläiminä, muinaisiin olosuhteisiin viit- taavina muotoina. Analoginen tapaushan on nisäkkäiden joukossa kiehkuraishylje, josta Laatokan eristyttyä on kehit- tynyt maantieteellinen varieteetti. Myös kalojen joukossa on vastaavanlaisia ilmiöitä. Tässä yhteydessä mainittakoon, etta ylläesitettyjä mielen- kiintoisia lintuyhdyskuntia Laatokan ulkosaarilla uhkaa suuri vaara, Saarilla paraikaa toimitettavat linnotustyöt, ampuma- 62 ]. Hildén. — Eklund. 5. II. 1921. harjoitukset ja sotilaiden harjottamat pesäryöstöt y. m. övat omiaan karkottamaan linnut näiltä saarilta; lienee näin ollen vain ajan kysymys, milloin linnut häviävät nykyisiltä asuin- paikoiltaan. Jaakkimasta lähdin kesäk. 10 p. Juukaan metsätöihin. Nämä estivät suuresti lintutieteellisten tutkimusten suoritta- mista, joten havainnot olivat parhaasta päästä satunnaisia. Niistä ansainnevat kuitenkin muutamat mainitsemista. Turdus viscivorus L. Oli vallan yleinen Ca//una-tyyppi- sissä mäntymetsissä. Ampelis garrulus (L.). Havainnoistani päättäen pesii laji harvalukuisena alueella, joskaan pesiä en voinut löytää. Picus canus (Gmel.)- 30. VI. näin yhden kpl. M e 1 a - Kivirikon mukaan uusi Kb:lle. Dendrocopus leuconotus (Bechst.). 23. VI. ja 14. VII. näin yhden kpl. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kb:lle. Falco aesalon Tunst. 7. VII. näin 2 kpl., joilla niiden esiintymisestä päättäen oli pesä lähistöllä. Mela-Kivi- rikon mukaan ei ennen tavattu Kb:ssä. ■ Scolopax rusticula L. 12. VII. löysin lentokykyisen poi- kasen Waikon kestikievarin pihalla. Mela-Kivirikon mukaan uusi Kb:lle. Student 01 e Eklund hade insänt: Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. (Anmäld den 2 oktober 1920.) Såsom Sällskapets stipendiat fortsatte jag sommaren 1920 de floristiska studierna i Korpo och företog 5. VII. — 18. VII. en längre exkursionsfärd till socknens västligaste och sydligaste skärgårdsgebit, varvid holmar i Österskärs arkipelag, Vidskär och Jurmo med kringliggande skär be- söktes. Härunder gjordes ett antal intressanta fynd, främst på Jurmo, för vars flora utförligt kommer att redogöras i en särskild uppsats. Bland resultaten av sommarens exkur- sioner må främst nämnas den i vårt floraområde tidigare icke iakttagna Stellaria crassifolia var. brevifolia och de för prov. Ab nya Älopecurus arundinaceus X geniculatus, Catabrosa aqua- tica, Polygonum Raji, Ätriplex hastatum -prostratum, Sagina 5. II. 1921. Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 63 maritima, Cerastium glutinosum och Fragaria viridis. Nedan uppräknas några anmärkningsvärdare växtfynd, gjorda sist tilländalupna sommar, varjämte i korthet redogöres för de olika fyndplatserna. 1. Botrychium lanceolatiim Ångstr. och B. matricariae- folium A, Br. Långviksområdet: Strömma, synnerligen spar- samt å ett c. 10 m^ stort område. Arterna växa tillsammans med B. lunaria (L.) Sw., vilken förekommer ymnigt i nästan hela Långviksområdet. Lokalen utgöres av en tämligen torr betesmark (gräsvegetationen förnämligast Festuca ovina, Närdas strida och Triodia decumbens), som årligen upplåtes för boskap. 2. Zannichellia major Boenn. Denna i vårt land högst sällsynta art anträffade jag mycket sparsamt på den san- diga bottnen av en liten, med havet kommunicerande salt- vattenlagun på SSE-stranden av Jurmo tillhörande Stor- Örskär. Denna fyndplats torde vara den västligaste och på samma gång sydligaste hos oss. 3. Älopecurus arundinaceus Poir. X A. geniculatus L. Denna sällsynta hybrid växer synnerligen rikligt å Österskär å en sank tillandning vid „hamnens" innersta del strax ne- danför Södergård. Förekommer bland stamarterna, av vilka Ä. arundinaceus är mycket ymnigt för handen, medan A. geni- culatus är i minoritet. Då hybriden (ny för prov. Ab) hör till en av vår floras största rariteter, torde en kort be- skrivning av densamma, gjord efter levande exemplar, icke vara ur vägen. Strån uppstigande, 80 — 120 cm långa, blågrått daggiga, flerfaldiga gånger knäböjda och växande i stora tuvor. Bladslidor uppblåsta, blågrått daggiga; blad (2:dra stråbladet uppifrån) 8—17 cm X 6—9 mm. Skenax 4 — 7 cm långt; blomfjällets borst dels långt och utskjutande, dels (oftare) inneslutet, Ståndarknappar merendels outvecklade, ej skju- tande ut ur blomman. Av hybriden funnos tvenne olika typer, av vilka f. subgeniculatus var rikligare, medan f. subarundinaceus förekom synnerligen sparsamt. Den senare 64 Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 5. II. 1921. är kraftig till växten och har ett skenax, som helt liknar ett sådant hos Ä. arundinaceus. 4. Aira bottnica Wahlenb. X Ä. caespitosa L. Tvenne tuvor av denna hybrid anträffades tills, med stamarterna {A. bottnica i majoritet) å Österskär. Lokalen utgöres av en låglänt, småstenig havsstrand på holmens W-sida. « 5. Catabrosa aquatica (L.) PB. Detta vattengräs växer tämligen rikligt å Jurmo, dels kring gölar på öns sänka sydstrand tills, med Ägrostis stolonifera, Bidens cermms, Calla palastris, Galium trifidam, G. palustre, Hippuris vulga- ris, Montia Hamprosperma, Myosotis caespitosa, Polygonum minus, Ranunculus sceleratus, Sagina nodosa, Stellaria crassi- folia v. brevifolia, Veronica scutellata etc, dels i det lugna, översta loppet av den rännil, som avleder vattnet från ett pä öns södra sida beläget gungfly. Jurmolokalen är helt isolerad, i det närmaste fyndplat- ser äro N: Helsingfors och Om: Brahestad. .6. Rhynchospora fusca (L.) R. et Sch. Vidskär, mycket ymnigt i kärrartade bergskrevor, ställvis allenarådande och täckande. 7. Carex canescens L. ■ C. norvegica Willd. Öster- skär: Sundskär, tongivande å ett ca 200 m^ vidsträckt om- råde. Växer i väldiga tuvor. Av stamarterna anträffades endast C. canescens, medan C. norvegica ej stod att finna. Måhända är arten sedan länge försvunnen från lokalen, förkvävd av den på vegetativ väg sig yppigt utbredande bastarden. Lokalen är ett kärr i en dalsänka (ett forntida sund) nära havet. I kärrets vattengölar växa bl. a. Hippuris vulgaris, Potamogeton natans, Scirpus *eupaluster, Sparganium minimum och Utricularia vulgaris. 8. Carex hirta L. Jurmo, nära sydkusten, å sandig mark, växande rätt rikligt å ett 4X6 m stort område. 9. Polygonum Rafi Bab. Jurmo, rätt ymnigt tills, med Ammodenia peploides och Salsola kali å öns sandiga E-strand. Ny för prov. Ab. Hittills antecknad från Ik och N (Hangö). Å samma strand anträffades täml. spårs, den för Ab även- ledes nya Atriplex hastatum L. 'prostratum (Lindeb.), tidi- 5. II. 1921. Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 65 gare känd från Finska vikens sandiga iiavsstränder på kust- sträckan N — Ik. 10. Silene dichotoma Ehrh. Denna sällsynta adventiv- växt uppträdde senaste sommar ymnigt å odlade klöver- ängar å Strömma. Tillsammans med den växte Daucus carota L. och (sparsamt) Berteroa incana (L.) D.C. 11. SagCna maritima Don. Jurmo (2 olika ställen) samt närliggande Stor-Örskär och Ömsarsten, å alla ställen (utom Stor-Örskär) ymnig, i synnerhet å Jurmo, där tiotaltusen individer uppträda å fuktig sand tämligen nära vattenbry- net. I vårt land tillförene känd endast från det västliga Åland (Eckerö, Jomala, Lemland: Nåtö) och där allestädes rätt spårs, för handen. 12. Stellaria crassifolia Ehrh. v. brevifolia (Rafn.). Jurmo, där växten förekommer i tusental å den sänka sydstranden tillsammans med Catabrosa. Då denna form är ny för Finland, torde några närmare uppgifter om densamma vara av intresse. .Som känt uppdelas Stellaria crassifolia Ehrh. vanligen i tvenne huvudvarieteter, nämligen v, paludosa (L. L. Laest.) och v. brevifolia (Rafn.), vilka hava väsentligen olika geo- grafisk utbredning, i det den förra är nordlig, den senare sydlig till sin förekomst. Allt det, som hittills i Finland omnämnts som St. crassifolia Ehrh., är att hänföra till v. paludosa, vilken hos oss har en nordlig och östlig utbred- ning och saknas i hela den del av vårt land, vilken inrym- mer provinserna Al, Ab, N, Ka, Sa, Ta och St. I Sverige finnes v. paludosa i de nordliga provinserna, medan v. brevifolia förekommer på det sydliga Sveriges havsstränder, gående norrut till Gottland. Jurmo är sålunda den nord- ligaste fyndplatsen för ifrågavarande sydliga varietet. Nedan meddelas en kort beskrivning, uppgjord efter levande material, insamlat på Jurmo 17. VII. 1920. Stjälkar 5 — 10 cm långa, glatta, sköra, mattbildande; blad brett lancettlika, spetsiga, små (5 — 7X2—3 mm), något köttiga, med kraftig medelnerv, blåaktigt gröna, tättsit- tande (avstånd mellan bladparen vid mitten av stjälken 7 — 8 5 66 Eklund, Märkliga växtfynd i Ab, Korpo. 5. II. 1921. mm, upptill 2—4 mm, nedtill 9 — 12 mm); blommor snövita, 5.5—6.5 mm vida, på 1 — 1.5 (—2) cm långa skaft, vanligen ensamma från Övre bladvecken; kronblad nästan till basen 2-kluvna, 2.5—3 mm långa, omkr. 1 — 1.5 mm längre än de hinnkantade, glatta och spetsiga foderbladen; ståndarknap- par bruna — violettbruna; frön täml. ljust bruna, mycket svagt småknöliga, 13. Cerastium glutinosum Fr. Lempersjö, strax öster om byn å torr sydsluttning, mycket sparsamt invid en sten tills, med C. semidec andrum och Myosotis hispida. Tidigare o hos oss känd endast från Åland. 14. Fragaria viridis Duchesne. Jurmo: Huvudskär, en tämligen liten, men riklig koloni å sydsluttning tills, med bl. a. HypericLim hirsutum. Hittills hos oss känd endast från Åland, där arten saknas i Kökar, Föglö, Sottunga, Kumlinge och Brandö (se Alvar Palmgren: Löfängsomr. på Åland, I— III, SS. 334, 525). 15. Lathyras maritimas (L.) Bigelow. Jurmo: Sand, m. ymnigt längs holmens södra stränder. 16. Geranium laddarn L. Förutom å de i Korpo tidi- gare kända lokalerna å Limskär och Kälö: Gloskär (jmfr. Eklund: Botaniska notiser från Ab, Korpo, Medd. h. 46, 1919—20, s. 24) finnes arten å Jurmo: Stor-Örskär och Lill- Örskär, märkligt nog växande å tångbäddar tills, med halo- fila arter, såsom Atriplex litorale, Isatis, Matricaria mari- tima etc. Arten är här synnerligen grov till växten och m. grenig samt blodröd till såväl stjälkar som blad. 17. Hypericum hirsatam L. Österskär: Bredskär och Sundskär, Jurmo: Huvudskär, ymnig å alla tre fyndplatser, i synnerhet å Sundskär, där arten finnes i otrolig mycken- het å torra, steniga ljung- och enbackar. 18. Centuncalus minimus L. För denna art är från som- maren 1920 att annotera en ny lokal, nämligen Lempersjö, sydkusten, låglänt havsstrand, rätt ymnigt (27. VI). I detta sammanhang må nämnas, att växten denna sommar (i slut. av augusti) ej stått att finna å Långviksområdets lokaler II och IV (Se Eklund: Bot. not. från Ab, Korpo, Medd. 46, 5. II. 1921. Eklund. — Hidén. 67 SS. 22, 23), vilket torde få tillskrivas det under sensomma- ren en längre tid rådande höga vattenståndet. De nämnda lokalerna voro härvid fullständigt översvämmade. Måhända uppträder arten åter nästa år å dessa platser. 19. Convolvulus sepium L. Vidskär, en vacker koloni bland strandalar vid bottnen av en från W inskjutande, grund vik. Växten synes vara steril på Vidskär. Ylioppilas Ilmari Hidén: Tietoja Suomenlinnan kas- vistosta. Jouduin sotapalveluksessa ollen viettämään perättäiset kesät 1918, 1919 ja 1920 Suomenlihnassa. Jo ensimäisenä kesänä huomasin, etta täällä oli pienellä alueella runsas valikoima sekä merenranta- etta kulttuurin tuomia kasveja. Sittenkuin Seura oli kenraali L. M u n c k i 1 1 a ja varatuom. H. Munckilta saanut Suomenlinnan kasviston tutkimista varten stipendin, josta minulle myönnettiin osa, ryhdyin ke- sällä 1919 tekemään muistiinpanoja huomioistani jatkaen niitä lokakuuhun 1920 asti. Pian huomasin, etta Santahaminan saari tarjoisi kiitollisemman tutkimusaineiston, joten aluksi kiinnitin päähuomioni siihen, mutta luovuin siitä ennen pit- kää, kun ylioppilas A. Ul viseli a itse paikalla asuvana oli parempi tilaisuus sen kasviston selvittämiseksi. Hanen Seu- ralle jättämiensä muistiinpanojen mukaan Santahaminassa on tavattu 439 putkilokasvilajia (ynnä alalajia). Näistä on 343 sellaisia, joita tavataan minunkin tutkimallani alueella, johon kuuluu 9 saarta, niistä 5 aivan toistensa yhteydessä ja 4 siellä täällä hajallaan. Näillä saarilla on lisäksi löydetty 98 Santahaminasta puuttuvaa lajia, joten tutkimallani alueella on siis kaikkiaan tavattu 441 lajia (ynnä alalajia). Kuten tunnettua ryhdyttiin Suomenlinnaa (Sveaborg) rakentamaan v. 1749. Selvää on, etta kuluneitten 172 vuo- den aikana on kasviston täytynyt saarilla tuntuvasti muut- tua. Etupäässä metsien hävittämisen takia on n. s. Keskus- linnoituksen alueella paljon kasveja joko kokonaan hävinnyt tahi on niistä vain pieniä rippeitä jälellä, muutama yksilö parin m^:n alalla — siinä kaikki! Sellaisista mainittakoon 68 Hidén, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 5. II. 1921. niinkin tavalliset kasvit kuin Phegopteris dryopteris, Scirpiis silvaticiis, Thalictrum flavum, Vaccinium myrtilhis ja Anten- naria dioeca sekä harvinaisemmat Ophioglossum vulgatum, Carex disticha, Ranunculus ficaria, Corydallis solida ja Pri- mula officinalis. Sivumennen sanoen ölen tavannut Ainas incana'a vain 1 yksilön, pienen vesan. Kokonaan puuttuu täältä sellaisia vielä Santahaminassa tavattavia kasveja kuin Lycopodium-lailt, Nardus strida, Carex filiformis, C. globularis ja C. digitala, Juncus alpinas, Orchis maculatus, Caltha palustris, Viola palustris, P/ro/a-lajit ja Gniphalium silvaticum, monista muista puhumattakaan. Sen sijaan tavataan täällä harvinaisempia lajeja, kuten Ätropis *retroflexa, Allium ole- raceum, Cerastium semidecandrum ja Draba incana. Tämä olkoon mainittu alkuperäisistä kasveista. Ölen laskenut niitä olevan n, 270 lajia, toisin sanoen n. 61 ^Iq kaikista. Niistä on harvinaisempia n. 100 lajia, loput 170 lajia esiinty- vät useammassa paikassa enemmän tahi vähemmän run- saasti. Ihmistä saarille seuranneita kasveja ölen laskenut olevan n. 170 lajia (39 °/o kaikista); näistä on yleisiä n. 60 lajia. Viimemainituista mainittakoon tässä runsaasti esiintyvät Berteroa incana, Bunias orientalis, Convolvulus arvensis, Äsperugo procumbens ja Hyoscyamus niger, jotka enirnmäk- seen saanevat olemassa-olostaan täällä kiittää venäläisiä. Harvinaisempia kulttuurin mukana levinneitä kasveja ölen laskenut olevan 111 lajia. Useimpia niistä on tavattu vain harvoja yksilöitä, toisia korkeintaan parissa paikassa niu- kasti. Sellaisista mainittakoon Epilobium hirsutum, joka aikaisemmin on tavattu Suomessa vain Sortavalassa. Löysin sitä yksityisinä yksilöinä 3:lta saarelta; ainoastaan 4:nnelle, Länsi-Mustasaarelle, se näycti jo kotiutuneen muodostaen taajan miehenkorkuisen tiheikön rannalla muutaman m^:n alalla. Suomenlinnasta käsin se näyttää levinneen Helsingin rannalle, Kaivopuistoon, mista se hiljan on löydetty. Eräässä puistossa IsoUa Itä-Mustasaarella tapasin kantalajiensa seu- rassa 3 yksilöä sekalajia Epilobium montanum X roseum, jota aikaisemmin ei kertaakaan varmuudella ole tavattu 5. II. 1921. tiidén, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 69 maassamme. Se on kantalajiensa keskiväliltä eroten E. mon- taniim^ista. pitemmän lehtiruotinsa ja kapeamman lehtikan- tansa nojalla; viimemainittu on kuitenkin leveämpi kuin E. roseum'i\\a; luottikaan ei ole 4-jakoinen. (Määräykseni on tri Lindberg- hyväntahtoisesti vahvistanut.) Muista harvinaisuuksista mainittakoon Rumex confertus, joka v. 1919 on maassamme ensi kerran tavattu (S:linnassa joku yks.), Hokus lanatus (1 yks.), Lolium multiflonim (1 yks.), Cannabis sativa (1 yks.), Lychnis alba (yksityisiä yks.), Ägrostemma githago (1 yks.), Cerastium. arvense (2 paik. joitakuita), Papaver somniferum (yksityisiä), Sisymbrium sina- pistrum ja Loeselii (kumpiakin pari yks.), Sinapis arvensis ja var. orientalis (s. t. yksityisiä), S. alba (1 paik. joitakuita), Camelina *macrocarpa (1 yks.), Neslea panniculata (1 yks.), Älyssum calycinum (1 paik. useampia), Änthyllis vulneraria (1 paik. joitakuita), Medicago lupulina ja falcata (kumpiakin 2 eri paik. joitakuita), Melilotus officinalis ja albus (kumpia- kin s. t. yksityisiä), Vicia "^angiistifolia (1 yks.), Euphorbia esula (3 paik. joitakuita), Malva rotundifolia (yksityisiä), Echinospermum lappula (yksityisiä), Mentha Ärrhenii (1 paik. useampia), Dracocephaliis thymiflonis (1 paik. joitakuita), Plantago lanceolata (yksityisiä), Galium aparine (päämuoto) (1 paik. joitakuita), Änthemis tinctoria (yksityisiä), Cichorium iniybus (yksityisiä) ja Tragopogon pratensis (s. t. yksityisiä). Edellä mainitut kasvit tavataan yksinomaan n. s. Keskus- linnoituksen alueella, johon kuuluu 5 saarta. Näillä onkin tavattu suurin osa mainitsemistani 441 lajista, nimittäin 342 lajia, niistä eniten Susisaarelia, nim. n. 270 lajia, sitten Isolla Itä-Mustasaarella n. 225 lajia, Kustaanmiekassa n. 215 lajia, Länsi-Mustasaareila n. 160 lajia ja Pienellä Itä-Musta- saarella ainakin 105 lajia. Kasvilajien lukumäärän suuruus eri saarilla näkyy riippuvan paitsi saarien pinta ålan laajuu- desta myös siitä, kuinka suuri osa niistä on jäänyt raivaa- mattomaksi syrjässä ihmisten rakennuksilta, joskin toiselta puolen tåas rakennusten lähellä olevat rikkaläjät lisäävätkin lajilukumäärää. Jos otamme mukaan pienen Särkkä-saaren, lisääntyy 70 Hidén, Tietoja Suomenlinnan kasvistosta. 5. II. 1921. lajiluku vain l:llä, nim. Alliaria officinalis^eWa. Jos lisäksi vielä otamme lukuun Harakkasaaren sieltä merkittyine 215 lajeineen, nousee varsinaisen 7-saarisen Suomenlinnan kasvi- lajiluku 342:stä 378:en, sillä Harakassa, joka sijaitsee Hel- sinkiä lähinnä, on useita Keskuslinnoituksesta puuttuvia kasveja, kuten Eqaisetum fluviatile, Sparganium glomeratum, Hierochloé odorata, Silene viscosa, Stellaria holostea, Ämma- denia peploides, Drosera rotundifolia, Hippuris vulgaris ja Ericaceae-heimon edustajia sekä Odontitis *simplex. Edellä mainittuihin 7 saareen övat ihminen ja kulttuuri luoneet leimansa. Niinpä niillä ei enää tavata metsiä, ei ainoatakaan havupuuta, lukuunottamatta yksityisiä kataja- pensaita; lehtipuita edustavat etupäässä jotkut tervalepät ja koivut, nekin vaivaisia. Sen sijaan jos tulemme Vasikka- saarelle, kohtaa meidät toisenlainen näky; siellä on kulttuu- rin vaikutus mitätön, joten siellä tapaamme lehtoja, Riibas idaeus-t\he\kkö]å, niityn j. n. e. ja kasveja sellaisia kuin Polygonatum officinale, Rubus arcticus, Geiim iirbamim, Rosa *coriifolia, Vaccinium oxycoccus, Äjuga pyramidalis ja Vibur- num opulus. Ennen kaikkea on mainittava sekalaji Rubus arcticus X idaeus, jota tapasin 1 yksilön R. idaeus'ten kes- kellä. Näistä se erosi matalamman kasvunsa, suurempien, punertavien terälehtiensä ja älta vihreitten lehtiensä kautta (tämänkin määräykseni on tri Lindberg vahvistanut). Suomessa on tämä laji aikaisemmin löydetty vain kerran, nim. Kuusamossa. Vielä rehevämmän kasvillisuuden tapasin Isolla Saarella eli Stora Mjölössä. Alkuaan sielläkin on oUut jos mahdol- lista vieläkin rikkaampi kasvillisuus, kuten selviää W. Ny- land er in y. m. aikaisempien tutkijain tekemistä tiedon- annoista. Yhä vieläkin se on pääpiirteissään säilyttänyt alkuperäistä leimaansa, joskin monet vielä 1850 luvulla siellä tavatut harvinaisuudet övat nähtävästi jo kuolleet saarelta sukupuuttoon. Sille ominaisista kasveista mainittakoon tässä Silene nutans, Oxalis acetosella, Ängelica '"litoralis sekä eri Pirolaceae- ja Ericaceae-h.e\mo]en edustajat. Jos varsinaiselle 7-saariselle Suomenlinnalle ominaisten Mötet den 5 mars 1921. 71 378 kasvilajien lisäksi otetaan lukuun myöskin Vasikka- ja Stora Mjölö-saarilla tavatut kasvit, saadaan lopuUiseksi summaksi tutkimallani alueella 441 lajia (ynnä alalajia). Jos vielä Santahaminankin kasvit otetaan huomioon, saadaan sieltä 96 lajia lisäksi, joten saamme lopputulokseksi, etta näillä 10 saarella Helsingin edustalla on löydetty 537 lajia ja alalajia. Se inyönnettäköön, etta edellä mainittu luku ei ole mi- kään pysyväinen; jo muutaman viioden perästä saatamme samoilta saarilta saada jossain määrin toisenbiset numerot; toisia lajeja häviää, toisia tulee sijaan; näin vaihtelee näiden saarien kasvisto kulttuurin vaikutuksesta. Huomasin sen itsekin viimeisten 3 kesän aikana. Lopuksi pyydän lausua kunnioittavimmat kiitokseni arv, Seuralle, kenr. L. Mun c kil le ja varat. H. Mun c kille saamastani stipendistä sekä toht. Harald LindbergiUe, joka hyväntahtoisesti on määrännyt keräämiäni kasveja, ja toht. Kaarlo Lin kol al le, joka monin neuvoin on minua avustanut. Mötet den 5 mars 1921. Dosentti G. Ekman piti esitelmän kaksoismuo- dostuksista selkärankaisilla. Ensin esitettiin syste- maattinen katsaus niihin eri tapoihin, joilla kaksoset saat- tavat olla toisiinsa liitetyt; esimerkkeinä näytettiin kuvia myös kotimaisista tapauksista, joista on näytteitä säilössä yliopiston kokoelmissa. Senjälkeen esitelmöitsijä teki sel- koa niistä kokeista, joissa kaksoismuodostuksia on keino- tekoisesti saatu aikaan, viipyen erikoisesti Spemann'in ja Mangold'in viimeisissä tutkimuksissa, joista on saatu pal- jon lisävalaistusta kysymykseen. Doktor R. Forsius demonstrerade ett lateralt gynan- dromorft exemplar av Mutilla europaea L., i samband här- med redogörande för gynandromorfa steklar. Ifrågavarande Mutilla- exemplar är tidigare av Mäklin bekantgjort. 72 Vainio. — Hortling. — ^4. Palmgren. — Kotilainen. 5, III. 1921. Tohtori E d v. A. Vainio näytti seuraavat Dermato- carpon-lajit ja -muodot: D. meiophyllum Vain. (n. sp.) Tikkuri- lasta, D. meiophylliziim Vain. (n. sp.) Helsingin pitäjän Talista, D. deminuens Vain. (n. sp.) Finbyn Korkmäeltä ja D. fluviatile var. decipiens (Mass.) Vain. Sipoon Gesterbysta. — Ilmoitti painettavaksi: Lichenographia Fennica I. Pyrenolichenes iisque proxiini Pyrenomycetes et Lichenes imperfecti. Doktor I. Hortling ville fästa våra ornitologers upp- märksamhet vid prof. A. Voigts nyss utkomna arbete^ „Wasservogelleben. Ein Fiihrer zum Strande", hvilket vederhäftiga och till stilen fängslande verk af honom på det varmaste förordades. Docent Alvar Palmgren anmälde i och för inta- gande i Sällskapets skrifter en sin studie: Die Entfernung als pflanzengeographischer Faktor. Ylioppilas Mauno J. Kotilainen esitti: Sammai- löytöjä Enontekiön Lapista. Retkeillessäni arv. Seuran stipendiaattina viime kesänä Kilpisjärven seuduilla onnistuin tekemään muutamia huo- mattavampia sammallöytöjä, joista tässä teen selkoa. Luonnonhistorialliselle alueellemme övat seuraavat lajit uusia: Cinclidium hymenophyllam (Br.* eur.) Lindb., Bryum nitilans Brid., Tortiila norvegica Wahlenb., Grimmia conferta Funck, Amblystegium irrigatum Vent. et Batt., Hypnum colli- num Schleich., Pseiidoleskea Breidleri Kindb. Maakunnalle Le löysin 45 uutta lehtisammallajia, joista erikoisina harvinaisuuksina mainittakoon: Mniiim Blyttii Br. eur., Plagiobryum Zierii Lindb., Mniobryum albicans var. glacialis (Schleich.) Schimp., Pohlia crassidens Lindb., En- calypta alpina Sm., Orthotrichum arcticum Schimp., Änoe- ctangmm compactum Schwaegr., Grimmia mollis Br. eur., Amblystegium viridulum (Hartm.) Lindb., Stereodon Bam- bergeri (Schimp.) Lindb. Toivottavasti saan läheisessä tulevaisuudessa julkaista lähemmän selonteon maamme luoteisimman osan sammal- kasvistosta. 5. III. 1921. Kotilainen. — Carpelan. — Harald Lindberg. 73 Lopuksi kiitän matka-avusta arv. Seuraa ja sammalien määrämisestä ja omien määräysteni varmentamisesta tohtori V. F. Brotherusta. Student Jarl Carpelan lämnade följande Ornitolo- giska notiser. 1. Kompletterande uppgifter om fågelfaunan i Siika- kangas revir (se Merikallio i Meddel. 41, s. 34—39). Som- maren 1920. Turdiis viscivorus. Arten förekom tämligen allmänt. Ruticilla phoenicunis. Bo med ägg i ihålig furustubbe i gammalt ekorrbo. 24. 5. Anorthura troglodytes. Bo under byggnad i rishög. 16. 6. Budytes flavus v. borealis. Denna art tyckte jag mig med säkerhet flera gånger observera. Perisoreus infaustus. Observerades några gånger. Lanius collurio. En ungkull vid Kuivajärvi i augusti. Picus caniis. En gammal $ sågs vid Siikakangas 24. 8. Pernis apivorus. Ett ex. skjutet i slutet av aug. Tetrao tetrix. Häckade synnerligen rikligt. Det oaktat fanns vid jakttidens början ytterst få ungkullar. Måhända berodde detta på den ytterst torra sommaren. Häckn.: 8 olegade ägg 24. 5; 3 ungar och fem ägg 9. 6; bo med ägg- skal, nyligen kläckta, 10. 6; 9 legade ägg 16. 6. Grus grus. 3 exx. flygande i närheten av Siikaneva 24. 5. 2. Ovanlig boplats för Passer domesticus. I maj 1916 fann jag invid Grankulla station ett bo av P. domesticus i en gles gran c. 3 m ovan marken. Boet bestod av halm, fjädrar o. dyl. och innehöll 7 legade ägg. Intet tvivel rå- der om att fågeln själv byggt boet. 3. I slutet av juni 1916 iakttog jag i Salmis socken på statens vedsåg i Uuhru 1 6 av Loxia bifasciata, ivrigt samlande kottfrö. Fågelns beteende för övrigt tydde på att den hade sina ungar i närheten. Doktor Harald Lindberg: Alnus incana 1. pinnata Lundmark funnen i Finland. 74 Harald Lindberg, Alnus incana 1. pinnata. 5. III. 1921. För någon tid sedan inlämnades till museets samlingar ett par kvistar av en egendomlig Alnus incana-form. Kvi- starna voro insamlade af major Lennart Oesch den 15 juli 1920 invid Svahnes gård i Kemie by af Tohmajärvi socken, Karelia borealis. Enligt uppgift af major Oesch härstammade kvistarna från en l.s m hög buske. Vid närmare granskning visade sig formen i fråga till- höra den i vårt land tidigare ej iakttagna 1. pinnata Lund- mark (1. pinnatifida Wg) af Alnus incana. Hvad hos oss tidigare kallats 1. pinnatifida Wg tillhör ej denna form, utan den betydligt vanligare flikbladiga formen, som af Callier benämnts 1. laciniata. Något exemplar af Lundmarks pinnata har jag ej varit i tillfälle att se, men den i Tohma- järvi funna formen öfverensstämmer i minsta detaljer med den afbildning, som af dr Lundmark lämnas i samband med publiceringen af en liten uppsats med titeln „Beskrif- ning På et nytt Svenskt Träd, Betula pinnata, funnet i Wermeland; af J. Dan. Lundmark, MD och Provinc. Med.", som ingår i K. Sv. Vet. Akad. nya Handlingar, Tom. XI, "1790, pag. 130-132. Då det kan ha sitt intresse för här i landet bosatta botanister, som ej ha tillgång till nämnda uppsats, att få del af originalbeskrifningen, tillåter jag mig att här in ex- tenso aftrycka Lundmarks uppsats, med dess ålderdom- liga stilisering och ortografi. „Då jag för 4 år sedan reste up til Wermlands fordnad Finnmark, hörde jag omtalas et Träd af besynnerligt ut- seende, som skulle växa vid Lefsjöfors Bruk, 3 72 "^i^ norr om Philipstad. Det var då vintertiden, och jag kunde icke för än 2 år därefter få se blad och blommor, då jag genast fann, at det var et Species Betulce, som efter all sannolikhet tilkommit af Rönn och Allder, hvilka bägge växa ymnigt däromkring. Bladen likna mycket den förras, men äro kortare, och blom- morna äro Allderns, ehuru hälften mindre. På stället äro flera Träd af detta slag; Stamträdet är omkring 10 alnar, och de andra mindre. Några äro flyt- 5. III. 1921. Harald Lindberg, Alnus incana 1. pinnata. 75 tade fram til Lefsjöfors gård, där de bibehålla samma skapnad, som de ägt på den skarpa sandjord där de förut växt. Betala pinnata, Arbor hybrida, matre Betala incana, patre Sorbo aucu- paria; Magnitudo 8 1. 10 ulnarum. Crassities trunci diametro 6-pollicari. Habitus Betulse incanae. Rami ad angulum acutum e trunco exstantes, rariores, fragiles, cortice cinereo. Ramali sulcati, contorti, tomentosi. Folia pinnata, alterna, pollicaria. Foliola ovato lanceo- lata, incisoserrata, serraturis argutis, inaequalia, supra vil- losa, obscure viridia, subtus incana. Foliolum terminale 1. impar, majus, incisoserratum, undulatum. Petioli semi- poiiicares, tomentosi. Stipalce ovatae, binse, intus fuscae, subtus flavescenti-cinereae. Pedancali quaterni 1. quini, amen- tis brevioribus, tomentosi. Flores amentacei, amentis caerulescentibus, squamis margine cinereis. Fractus Betulae incanae. Locus ad Fabricam ferream Lefsjöfors, in Paroecia Rommen Wermlandiae." Redan i 11. upplagan af Hartmans flora framhålles, att träden vid Lefsjöfors voro vid tiden för florans utgif- ning (1879) utgångna. Neuman framhåller likaså i sin flora, att formen i fråga fordom fanns i Wermland, och att den flerstädes odlas. Trädet vid Svahnes gård i Tohmajärvi visar verkligen så stor öfverensstämmelse med originalträden från Verm- land, så man vore frestad påstå, att detsamma ursprung- ligen varit odladt och härstammar från de i Vermland funna träden af Älnas incana 1. pinnata. 76 Mötet den 2 april 1921. Mötet den 2 april 1921. Ylijohtaja, tri T. H. Järvi esitelmöi lohesta ja lo- henkalastuksesta ja esitti, lukuisia varjokuvia näyt- täen, lohijokiemme pääpyyntipaikat erilaisine pyyntilaittei- neen ja teki selkoa lohiemme kasvusta, viipymisestä joessa ja meressä ja edelleen toiskertaan jokiin nousevien yksi- löiden lukumäärästä, joka on peräti vähäinen (tuskin 2 °/o). Amanuens W. Hellen förevisade tvenne för faunan nya skalbaggar: Ceutorrhynchus figuratus Gyll., funnen i Svjätosero (Giinther), Imatra (Mary Hellen), Dickursby och Loppi (J. Listo), samt C. griseus Bris., funnen i Nystad (H. Söderman). Maisteri I. Välikangas ilmoitti painettavaksi: Eine durch Euglena verursachte Vegetationsfärbung des Eises im Hafengebiet von Helsingfors. Lektor Rolf Krogerus förevisade tvenne för faunan nya arter av skalbaggssläktet Simplocaria Marsh.: 1) Simplo- caria arctica Poppius, tidigare av B. Poppius tagen på Kanin-halvön och beskriven i F. Vet. Soc. Förh. år 1904, hade af föredragaren blivit funnen i ett exemplar under Marchantia i augusti 1905 vid Bugönäs i Syd-Varanger, Lapponia inarensis. — 2). Simplocaria frigida n. sp., No- tulae Entomologicae 1921, L Hade i talrika exemplar tagits i augusti 1905 av föredragaren samt U. Saalas och A. En slö under stenar vid havsstranden vid Bugönäs i Syd- Varanger, Lapponia inarensis. Student Jarl Carpelan meddelade följande om vide- sparven (Emberiza rustica) i Sievi och Karvia: „ Arten före- kommer i Sievi tämligen rikligt. Den häckar därstädes årligen vid Ahvenlampi sjö, där jag 2. 7. 1914 iakttog en kull flygga ungar och 4. 7. fann ett bo vid roten av en al- buske i molaggen vid sjön. Boet var inuti fodrat med älghår och innehöll 5 olegade ägg (troligen andra kullen). Litet senare såg jag på ett annat ställe vid sjön en ensam hona, som av allt att döma hade sitt bo i närheten. Den 2. IV. 1921. Carpelan. — Montell. 77 24. 8. hämtade en katt 1 ? av arten till Teeriharju torp. En kull videsparvar såg jag tid efter annan på holmen i Maansydämenjärvi (c. 2 km från Ahvenlampi). En annan kull observerade jag 25, 8. nära Pitkäjärvi (ett ex. sköts). Den 2. 9. iakttogs ett ex. vid Mattishauta (enl. R. Brän- der) och ett den 10. 9. c. 3 km från Kiiskilä, vid lands- vägen till Sievi kyrkoby. I allmänhet tycktes arten trivas på buskiga, lågläntare marker. — I senare hälften av aug. 1916 observerade jag en ungkull av Emb. rustica i Karvia socken, några km från sockenrån mot Parkano. Ett ex. sköts för vinnande av full säkerhet rörande arten." Forstmästare Justus Montell: Skydd åt roffåglar- nas boträd. I 6:te häftet af tidskriften Fauna och Flora för senaste år publicerar professor Einar Lönnberg en skrifvelse, som han den 30 oktober 1920 insändt till Kungl. domänsty- relsen i afsikt att erhålla dennas medverkan till skyddandet af vissa roffåglars boträd i kronans skogar. Han framhåller bl. a,, att de större roffåglarna, kungsörnen, gladan och fiskgjusen, äro stadda i starkt aftagande och att faran för deras slutliga försvinnande ej kan anses utesluten. Då det visat sig, att en af de bidragande orsakerna härtill varit, att fåglarnas gamla boträd blifvit nedhuggna, anhåller han att domänstyrelsen ville uppdraga åt skogsstatens tjänste- män att tillse, att vid skogsafverkning å kronans mark så- dana träd som utgöra boplats för ofvan nämnda roffågel- arter och eventuellt andra särskildt sällsynta fåglar finge kvarstå oskadade. Kungliga Domänstyrelsen, som genast upptog frågan till behandling, aflät redan den 2 november en cirkulär- skrifvelse till sina underlydande tjänstemän, däri dessa upp- manas att vid afverkningar skona ofvan nämnda fåglars boträd, samt att tillse att dessa äfvensom andra sällsynta fåglars bon på kronans marker icke plundras på ägg och ungar. Faran för roffåglarnas, i synnerhet de stora och me- 78 Montell, Skydd åt roffåglarnas boträd. 2. IV. 1921. delstora arternas utrotande är lika stor i vårt land som i vårt västra grannland, och äfven hos oss är skogssköflin- gen en af de bidragande orsakerna. Detta kan hvarje forst- man intyga. Men mången af dem kan dessutom intyga, att det mindre är skogens utglesning i och för sig än hotrå- dens fällande, som tvingar roffåglarna att lämna de afver- kade skogarna. Själf har jag en rätt stor erfarenhet i detta afseende och har bl. a. funnit, att till och med kungsörnen stannar kvar på sin gamla häckplats efter det skogen af- verkats, blott hotråden skonas. Örnens kärlek till sitt bo, eller rättare sina bon — samma par har nämligen i regeln flera bon, som turvis användas — är så stor, att han ej öfverger dem ens om de upprepade gånger plundras. Han lämnar det plundrade nästet på sin höjd ett eller ett par år, men tar det sedan åter i besittning. Att detta märkliga beteende åtminstone delvis beror på den ringa tillgången på lämpliga boträd kan knappast betviflas. Bristen på så- dana träd börjar i själfva verket redan blifva mycket stor, icke allenast i landets tätare bebygda södra delar, utan äf- ven i de egentliga skogstrakterna, och med den fart skogs- afverkningen nu tagit kommer det ej att dröja länge innan de så godt som helt och hållet försvinna och med dem våra större roffåglar, ifall ej åtgärder vidtagas för deras sko- nande. Det är emellertid ej nog med att de af professor Lönn- berg omhuldade arternas boträd skonas, utan bör fredandet utsträckas äfven till sådana träd, i hvilka de medelstora roffåglarna byggt sina nästen, ty äfven en del af dessa ar- ter har under de senaste decennierna aftagit i oroväckande grad. Jag tänker närmast på ormvråken, som redan nu är så sällsynt i vårt land, att det ställer sig svårt att med sä- kerhet konstatera hvilken ras vi egentligen hafva som häck- fågel här i landet. Likaså är bivråken numera en stor sällsynthet, och samma är fallet med slagugglan och lapp- ugglan. Fjällvråken däremot förekommer tillsvidare i rätt stort antal uppe i Lapplands och norra Österbottens skogar, men äfven för denna art börja hotråden mångenstädes tryta, 2. IV. 1921. Moniell. — Korvenkontio. 79 hvarför äfven den bör komma i åtanke. Ja, jag går så långt, att jag anser, att det vore skäl att i vissa trakter freda till och med den förkättrade dufhökens boträd trots den skada denna art otvifvelaktigt gör, ty äfven af denna fågel torde det finnas olika raser, hvilka icke ännu äro till- räckligt studerade. Då jag nu en gång tagit denna fråga till tals, vill jag med detsamma rikta uppmärksamheten på ett annat slag af boträd, som likaledes håller på att försvinna, nämligen så- dana ihåliga träd, i hvilka de större hålbyggarna kunna reda sina nästen. Då sådana träd öfverallt fällas till bränn- ved, börja de hålbyggande fåglarna, främst ugglorna och knipan samt sal- och storskraken bokstafligen blifva utan tak öfver hufvudet och måste därför, med risk att blifva ofredade i allt större utsträckning, taga sin tillflykt till de försåtliga holkarna. Till och med tornsvalan, som i landets norra delar har för vana att till häckplats välja höga, ihå- liga torrfuror, börjar mångenstädes blifva husvill och har därför försvunnit från trakter, där hon tidigare häckat. Då det ur vetenskaplig och naturskyddssynpunkt är önskvärdt, att ingen art, icke ens de, som tillfoga männi- skan skada, helt och hållet utrotas, och sålunda alla åtgär- der, som kunna bidraga att minska faran för de hotade arternas totala försvinnande, böra vidtagas, får jag vördsam- mast föreslå, att Sällskapet ville vända sig till Forststyrel- sen med en hemställan att åtgärder måtte vidtagas för skyddande af sådana träd, lefvande och döda, som utgöra boplatser för roffåglar, samt sådana ihåliga träd, som lämpa sig för de större hålbyggande fåglarna. Förslaget hänsköts till Bestyreisen för vidare åtgärd. Maisteri V. A. Korvenkontio esitti lehtori Viljo Hornborg'in isänsä leht. K. H. HornborgMn muistiin- panoista tapaamansa merkinnän Siperialaisen maa-oravan (Eutamias asiaticus Gm.) löytämisestä Fielaveden pitäjästä pohjois-Savossa v. 1878. Tämä muistiinpano liittyen Taalain- maalla Ruotsissa 1700-luvulla tehtyyn löytöön ja erääseen so Korvenkontio. — Forsias. — Saalas. 2. IV. 1921. aikaisempaan todennäköisesti täta eläintä koskevaan tiedon- antoon Pohjanmaalta (vrt. F. W. Mäklin, Sciurus sibiricus in coll. Wasastjernae, Öfv. F. Vet.-Soc. XVI, 1873—74, s. 77 — 78) on omiaan osottamaan tämän sievän pikku-jyrsijän, jonka oikeat kotiseudut övat Siperiassa, mutta joka tiettävästi on levinnyt aina Viena-jokeen asti lännessä, aikoinaan myös esiintyneen Suomessa. Ilmottaja selostaen joitakin piirteitä lajin elämänhistoriasta lausui mieskohtaisena arvelunaan ole- van mahdollista, etta kysymyksessä oleva imettäväinen edel- leenkin olisi,joskin sangen harvinaisena, tavattavissa maamme pohjoisosissa, sekä kehoitti joka tapauksessa pitämään sitä tarkoin silmällä. Dr Runar Forsius yttrade: „Ehuru magister Kor- venkontio icke har fäst något större avseende vid noti- sen från den W a s a s t j e r n a'ska samlingen, synes det mig dock vara skäl att i detta sammanhang något beröra till- förlitligheten av lokaluppgifterna i nämnda kollektion. På Wasas tjerna's tid tillmättes lokaluppgifterna icke det värde som numera tillkommer desamma. Dessutom var det då icke brukligt att å själva exemplaret göra lokalanteck- ningar, varför oriktiga fyndortsuppgifter lätt kunnat insmyga sig under tidernas lopp. Så finnas t. ex. bland den W a s a- stjerna'ska samlingens hymenopterer flere exemplar, eti- ketterade 'Ostrobothnia', som med största sannolikhet icke äro tagna i Finland. Jag vill bland dessa nämna Tenthredo temiila Scop., Macrophya rustica L., Osmia bicornis L. och O. caerulescens L. Alla dessa äro ytterligt kännspaka arter, vilkas nuvarande utbredningsområde i Europa veterligt lig- ger mycket sydligare. Såsom ytterligare stöd för min åsikt, att fynden från den W a s a s t j e r n a'ska samlingen böra kritiskt granskas, vill jag citera J. Sahlberg (Meddelan- den 15, s. 168). På tal om W a s a s t j e r n a's samling skri- ver han: „Då emellertid fyndorten icke särskildt finnes an- ' tecknadt för hvarje exemplar, måste uppgifterna hemtade från nämnda samling anses för något opålitliga." Toht. R. Forsiuksen lausunnon johdosta ilmoitti toht. U. Saalas olevansa asiasta kokonaan toista mieltä. Herra F. D. Wasastjernan entomologisia tiedonantoja piti hän 2. IV. 1921. Saalas, Wasastjernan kokoelma. 81 yleensä hyvin luotettavina, kuten niitä myöskin aikaisemmin olivat pitäneet ne henkilöt, jotka olivat olleet Wasastjernan aikoja lähempänä (C. R. Sahlberg, John Sahlberg y. m.). He övat teoksissaan siteeranneet Wasastjernan tie- donantoja ja ilmoittaneet hanen löydöistään ilman minkään- laisia epäilyksiä. — Kun Wasastjernan kokoelmat aikoinaan joutuivat Yliopiston museolle, seurasi niitä tarkka luettelo, jossa oli mainittu kaikki lajit, mitkä sisältyivät kokoelmiin, niiden yksilöluku j. n. e. Luettelossa, joka on hyvin huo- lellisesti laadittu ja joka vielä säilytetään täkäläisellä Ento- mologisella museolla, on m. m. erityinen sareke, mihin useimmista lajeista on merkitty maa tai maakunta, mista eläimet övat tavatut. Tosin ei siihen aikaan vielä kiinni- tetty paljoa huomiota siihen, mista pitäjistä hyönteiset olivat löydetyt (muutamista harvinaisemmista lajeista on an- nettu tällaisiakin tietoja), mutta sensijaan pidetään hyvin tarkkaa lukua siitä, missa maassa tai maakunnassa löytö oli tehty. Tämän näkee siitäkin, etta kunkin ryhmän jälkeen luettelossa erikoisesti mainitaan, miten monta lajia kokoelmassa yhteensä oli ja erikseen miten monta Suomesta löydettyä lajia. Useimmista meikäläisistä lajeista on löytö- paikkana luettelossa mainittu lyhyesti „Ostrobotnia", Toi- sista ulkomaalaisista on mainittu joku paikkakunta, esim. Keski-Euroopassa, missa Wasastjerna myöskin on keräyksiä suorittanut. Eräistä ei ole minkäänlaisia tietoja annettu, mutta ne övat suhteellisen vähälukuiset. — Esittäjän mie- lestä ei ole mitään syytä epäillä Wasastjernan antamia tie- toja, varsinkin kun hänet tunnettiin aikanaan taitavaksi kerääjäksi ja tunnolliseksi mieheksi. Tosin hän ei itse eti- keteerannut hyönteisiään, mutta kun ne tulivat Yliopiston huostaan, merkittiin jokainen yksUö (tarkalleen noudatta- malla Wasastjernan omaa luetteloa) paikannimellä sekä mer- kinnällä „Coll. Wasastj.". Niihin lajeihin, joista ei Wasa- stjernan luettelossa ollut tarkempaa paikannimeä, merkittiin yksistään „Coll. Wasastj.". Ei ole mitään syytä epäillä, etta tässä merkinnässä olisi tapahtunut erehdyksiä. Laji- määräyksessä tietysti voi olla virheellisyyksiä — niin- 6 82 Saalas. — Häyrén. 2. IV. 1921. kuin ylimalkaan kaikissa lajimääräyksissä — mutta niitä on verraten helppo kontrolloida, koska yksilöt yleensä övat tallella. — Totta on, etta Wasastjerna on tehnyt joukon erittäin mielenkiintoisia löytöjä ja etta hanen kokoomiensa hyönteisten joukossa on useita lajeja, joita ei myöhemmin ole muualla Suomessa tavattu. Mutta tällaisia löytöjähän tekee miltei jokainen entomologi; ja meidänkin seurassamme näytetään yhtenään „erittäin mielenkiintoisia hyönteisiä, jotka aikaisemmin övat tavatut vain Keski-Euroopassa" tai „vain Siperiassa" j. n. e. Voivatpa jotkut näistä sittemmin näyt- täytyä olevansa verraten yleisiä maassamme, vaikka ne övat jääneet huomaamatta joko oudon elintapansa vuoksi tai joistain muista syistä; mutta kun kerran on päästy perille niiden esiintymisen laadusta, on niitä voitu löytää miltei miten paljon tahansa. Ja niinpä ovatkin monet Wasastjernan „oudoistahyönteisistä" löydetyt jälleen myöhäi- sempinäkin aikoina, jos kohta eivät vielä kaikki. Mutta mei- dän tulee sitäpaitsi muistaa, etta hyönteisfauna vuosikym- menien vieriessä jossain määrin voi muuttuakin. Jos meidän polvemme nyt aivan löyhillä perusteilla rupeaa epäilemään siksi luotettavan tutkijan kuin Wasastjernan tiedonantoja, silloin voi seuraava sukupolvi aivan yhtä hyvällä syyllä puolestansa ruveta epäilemään meidän tiedonantojamme j. n. e., ja silloin menee suuri määrä huolella tehtyjä ha- vaintoja ja ahkeran tj^ön tuloksia tavallansa hukkaan. Doktor Ernst Häyrén lämnade följande Meddelan- den om vegetationsfärgningar. I Finland ha hittills publicerats rätt få uppgifter om vegetationsfärgningar, varför följande iakttagelser, ehuru gjorda mer tillfälligtvis, torde förtjäna att offentliggöras. 1. Den 21 augusti 1913 på f. m. föll på Tvärminne zoologiska station ett ovanligt stritt slagregn. Med ens uppkommo talrika rännilar, som förde vatten, grumligt av uppslammade jordpartiklar m. m., ned till saltsjön. För- oreningen gjorde sig i högre grad gällande i en grund vik S om stationen (SW om Kohagen), och efter regnet, som 2. IV. 1921. Häyrén, Vegetationsfärgningar. 83 varade omkr. 1 timme, var vattnet i det smala sundet SW och W om Kohagsviken ogenomskinligt och gråbrunt. Jämte lerpartiklar hade sannolikt utförts en mängd kvävehaltiga ämnen, härstammande från kornas exkrementer. Under påföljande natt steg havsvattnet i någon mån, vilket jämte rådande lugnt väder förklarar varför det grum- liga vattnet icke drev ut ur sundet. På morgonen den 22 augusti hade de grövre partiklarna sjunkit till botten, medan de lättaste närmast ytan bildade ett tunt smutsvattenskikt, under vilket med tydlig gräns följde klart vatten. I nämnda, i sundet i fråga lokalt framträdande ytlager förefanns nu en för blotta ögat synbar massvegetation av blågröna alger, vilka ställvis såsom en hinna täckte ytan, ställvis förekommo i nära varandra belägna flockar. Detta massuppträdande får väl närmast tänkas stå i samband med den starka för- oreningen, om än måhända alger tidigare i någon mån dri- vit in i sundet, ehuru under de dagliga besöken därstädes något sådant icke gjort sig för ögat märkbart. Vegetationen utgjordes av tre i vårt havsplankton van- liga arter, vilka alla uppträdde massvis: 1) Äphanizomenon flos-aquae (L.) Ralfs i de för arten karakteristiska samman- gyttringarna av parallella trådar, för blotta ögat synliga och med mörkgrön ton; trådarna med talrika heterocyster, ste- rila; 2) Nodularia spumigena Mertens, i spiraler av till 1.3 mm längd och 65 — 115 fi bredd; trådar 8 — 12 fi tjocka (= a genuina Born. et Flah.), bildande jämte 3) Änabaena baltica Schmidt ljusgröna, lösare flockar, vilka ock kunde bestå enbart av den sistnämnda arten. Denna uppträdde i sällan nästan raka, vanligen oregelbundet böjda, ofta spiralböjda trådar av 3.6 — 4.8 /n tjocklek. Heterocysterna voro runda eller något ovala, 4.8—7 /c tjocka. Arten var rikligt spor- bärande. De mogna sporerna lågo ensamma invid eller oftast på vardera sidan om en heterocyst och voro något bönformiga, 10—12 ,u tjocka och 20—38 ^i långa. Måtten äro således större än vad Schmidt anger (Botanisk Tids- skrift 22, 1899, sid. 371 och 412), särskilt med hänsyn till sporlängden, och då därtill sporformen är avvikande, bör 84 Häyrén, Vegetationsfärgningar. 2. IV. 1921. Tvärminne-formen måhända uppfattas såsom en egen ras eller varietet. Kl. 8 å 10 f. m. nådde vegetationen sitt maximum. Vid denna tid. uppblåste sydlig vind, som dels hopade algerna samman mot land, dels åstadkom deras fördelning emot djupet. Omkr. kl. 12 sågs det grumliga ytvattnet och en del alger driva ut från sundet emot väster. 2. I september 1919 observerades vid Brobergskajen i Helsingfors en gammal båt, som legat obegagnad en längre tid och nu innehöll uppskattningsvis 3 m^ alltigenom grön- färgat vatten. Vid undersökning å laboratoriet konstatera- des, att den gröna färgen härrörde av en hart när renkultur av Brachiomonas, förekommande i riklig mängd. — I Hangö hamnområde iakttogs den 7 sept. 1920 på den s. k. Fabriks- udden på västra stranden, där hamnvattnet var betydligt förorenat, en liten, knappt 2 dm djup bergsputt med smuts- grönt vatten, belägen nära vattenlinjen, så att vid högre vattenstånd vågorna måste slå in i densamma. Den smuts- gröna färgen, ljusare än i föregående fall, härrörde av Brachiomonas submarina Bohlin och Chlamydomo- nas sp., vilka båda före- kommo ymnigt. En närmare under- sökning av Br. submarina från Hangö gav vid han- den, att arten är rätt va- rierande till formen. Säl- lan voro exemplaren i främre ändan så brett av- rundade som å fig. b hos Bohlin (Öfvers. Kgl. Sv. Vet.-Akad. Förh. 1897, N:o 9, sid. 509), utan var begränsningsytan vanli- Brachiomonas submarina gen i någon mån inåtböjd, från Hangö. konkav. De fyra utskot- Fig. 1. 2. IV. 1921. Häyrén, Vegetationstargningar. 85 ten och bakre kroppsändan voro dels spetsiga och smala, dels trubbiga och breda, och dessutom av mycket olika längd. Framifrån betraktad var individen sällan så pass „kvadratisk" som å fig. a hos B o h 1 i n, utan företedde vanligen djupare inbuktningar. Man jämföre den bifogade figuren. Det för arten mest karakteristiska kännetecknet synes bestå däri, att sidoarmarna äro riktade bakåt och utgå från kroppens mittparti eller t. o. m. dess bakre del. Såsom en sannolikt obeskriven Chloraster-art omnäm- nas en hithörande form från Finland redan år 1894 av Levander (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 12, N:o 2, sid. 39), som samtidigt lämnar en tydlig figur (pl. II fig. 4), vilken utan tvekan är att identifiera med Bohlins år 1897 beskrivna Brachiomonas submarina. Arten förekom på Lövöarna i Esbo socken, Nyland, i en liten, illaluktande strandputt. År 1900 omnämner L. nämnda art och därjämte Br. gracilis Bohlin från samma öar och framhåller härvid uttryckligen, att dessa arter åstadkomma intensiv grönfärgning i subsa- lina bergsputtar, där vattnet förorenats genom tillförsel av organiskt affall (Acta 18, N:o 6, sid. 51 — 52). Jämväl har professor Levander godhetsfullt delgivit en anteckning om förekomsten av Br. submarina den 12 juli 1908 i en bergsputt på Bönholmen i Tvärminne i västra Nyland. I juni 1921 fann förf. en Brachiomonas-putt nära vattenlinjen på sydsidan av Tvärminne-ön (tillagt vid tryckningen). Det framgår sålunda med största grad av sannolikhet, att Brachiomonas, och speciellt Br. submarina, förekommer i förorenade brackvattensamlingar, framför allt i mindre bergsputtar, längs Finlands sydkust från Helsingfors till Hangö. Härifrån torde utbredningsområdet fortsätta över Åbo skärgård och de åländska öarna till Uppland, där ar- terna i fråga av Bohlin iakttogos i skärgården utanför Stockholm under förhållanden likartade med dem i Finland; Br. submarina är dessutom funnen på dylik lokal vid Tromsö i Norge av Lagerheim (jfr. Bohlin 1. c). Det före- faller sålunda högst antagligt, att Brachiomonas-associatio- nen vid framtida undersökningar skall visa sig vara karak- 86 Häyrén, Vegetationsfärgningar. 2. IV. 1921. teristisk för klipporna nära vattenbrynet i ett flertal skär- gårdstrakter. 3. Den 28 juli 1920 iakttogs på den högsta delen av Långholmen i Tvärminne en bergsputt med ständigt sött, alltigenom klargrönt vatten. Färgen härrörde av en Chla- mydomonas-art, som förekom massvis (ccc efter Le van- ders skala), jämte Stephanosphaera pluvialis Cohn (cc). Dessutom iakttogs sterilt mycel av en till fam. Saproleg- niaceae hörande art (c) ävensom Stylonychia piistulata O. F. M. (det. Levande r) (c). 4. I en liten bergsputt ytterom båthuset på Tvärminne zoologiska station är enligt meddelande av professor K. M. Levander vattnet en del år alltigenom grönfärgat av en Chlamydomonas-art Dennas uppträdande kan tänkas gyn- nat genom tillförsel medels regndropp -av kvävehaltiga föreningar från de under båthustaket belägna svalbona. Sommaren 1920 iakttogs icke någon grönfärgning, vilket torde vara att tillskriva det ofta relativt höga vattenståndet, då putten renspolades av vågorna och saltvatten tillfördes. Sommaren 1909 uppträdde i putten i riklig mängd Phormi- dium auctumnale (Ag.) Schmidt, vilken av K o 1 k w i t z och Marsson (Ber. d. Deutsch. Bot. Ges. 1908, Bd. 26 a, sid. 511) föres till de starkt mesosaproba arterna, och vars förekomst sålunda skulle tyda på en detta år starkare för- orening än vanligt. 5. Slutligen må även i detta sammanhang erinras om den vegetationsfärgning, som regelbundet i juli, augusti och september kan iakttagas i Helsingfors i Tölöviken (i vid- sträckt bemärkelse), en med saltsjön genom ett smalt inlopp sammanhängande vik av över 1 km längd och med bräckt, i betydande grad förorenat vatten. Tidigare har företeel- sen omtalats av Levander (Luonnon Ystävä 12, 1908, och Meddelanden 39, 1913), Bergman jämte Klingstedt (Hälsovårdsnämndens i Helsingfors årsberättelse för år 1907, Helsingfors 1908) och författaren (Meddelanden 36, 1910), och har härvid såsom orsak till den smutsigt blågröna eller grågröna färgen hos vattnet nämnts främst Oscillatoria 2. IV. 1921. Häyrén, Sentida blomning iiösten 1920. 87 Ägardhii Gom. och i andra rummet Anabaena spiroides Kleb. Sistnämnda art har emellertid somrarna 1919 och 1920 icke mera iakttagits, medan däremot Oscillatoria Ägardhii fort- farande förekommer i mängd. Dels finnes denna art spridd genom hela vattenmassan, dels samlas den vid ytan och kan då med vinden driva till lovartstranden, där den hopas i oerhörda mängder och t. o. m. fäster vid sig lekmannens uppmärksamhet. Doktor Ernst Häyrén lämnade följande Notiser rö- rande sentida blomning hösten 1920, vilka syntes värda att från glömska bevaras. 1. Antirrhinum majus. Blommade ännu jultiden i det fria på trädgårdsmästare F. Jahnsons gård i Ekenäs, enligt notis i tidningen Västra Nyland för den 28 december 1920. 2. Bellis perennis. Julaftonsdagen 1920 sågos flere blommande stånd på kyrkogården i Ekenäs. I Västra Ny- land för den 11 januari 1921 läses, att redaktionen tillsänts blommande bellis, plockad ute i det fria samma år i Pargas by i Bromarv. 3. Calendula officinalis. Hade hela hösten rikligt blom- mat på en gård i Ekenäs. Den 24 december borttogs det sista exemplaret, försett med en enda blomkorg, vilken så- som utsprucken mätte i diameter blott 2.5 cm. I ett träd- gårdsland på Dalsbruk grodde årets frön och utveckla- lades till flere cm långa plantor. 4. Poa annua. Den 28 december sågs i riklig mängd, vid en temperatur av — T C, i en gränd i Ekenäs stelfrusna, livligt gröna exemplar i blomningsstadium, med talrika blommor öppna och ståndarna uthängande. Synbarligen hade arten under de milda juldagarna befunnit sig i full blomning, 5. Rosa pimpinellifolia. Blommade i Dalsbruk långt in i oktober; i månadens senare hälft inträffade en kallare period, då de utslagna blommorna och bladen fröso, medan knopparna bättre motstodo kölden. Ännu den 26 okt. plockades kvistar med i spetsen vita knoppar, som stående 88 Häyrén, Sentida blomning hösten 1920. 2. IV. 1921. i vatten slogo ut vid rumsvärme. Någon senare blomning förekom icke. — En notis i tidningen Östra Nyland för den 3 november 1920 förmäler, att på gravar å Pärnå kyrko- gård föregående söndag (31 okt.) iakttagits „pimpinellrosor, visserligen något små, men fullt utslagna". Bladen hade fallit, vadan rosorna sutto på bar kvist. 6. Rosa-avter, vilda. I Dalsbruk blommade på backar och berg „rosorna" allmänt hela hösten. »Varje buske var översållad med blommor." Mogna nypon funnos likaså rik- ligt, överallt tillsammans med blommorna. I senare hälften av oktober inträffade en kallare period om några dagar. De utslagna blommorna fröso, men vid ånyo inträdande varm väderlek utvecklades talrika blomknoppar, som jäm- väl slogo ut. Denna senare höstblomning fortgick in i de- cember, 7. Salix caprea. I Helsingfors, Sörnäs, i dike invid järnvägslinjen, iakttogs den 2 september en c. 1 m hög, stym- pad buske med tre blommande hanhängen av 3.5—4 cm längd och c. 1.5 cm tjocklek. 8. Senecio vulgaris. In i december stodo flere exx., obekymrade om nattfroster och nyfallen snö som ofta åter smalt, i blomning invid ett plank å Långbrokajen i Hel- singfors. Stället vettar åt W och SW. Artens frosthärdig- het har tidigare framhållits av Axel Arrhenius (Med- delanden 19, 1893, sid. 21—22). 9. Viola tricolor, trädgårdspenséer. Blommade jultiden ute i det fria på trädgårdsmästare F. Jahnsons gård i Ekenäs (Västra Nyland 28. 12. 1920). Blommade i början av januari i det fria å Pargas gård i Bromarv; ännu den 10 januari plockades å en gård i Ekenäs en knippa fullt ut- slagna penséer, och på samma plats funnos även knoppar och halvt utslagna blommor (V. N, 11. 1. 1921). De sena blomningsdata bero självfallet på den ovanligt milda hösten. I detta avseende förtjänar nämnas, att i Eke- näs väderleken i allmänhet var mild ända till jultiden och ännu under juldagarna. Först den 27 december skärpte kölden till och föll varaktig snö. Mötet den 7 maj 1921. 89 Tilläggsvis kan nämnas, att även år 1908 hösten var rätt mild: rönnen blommade i början av oktober å Jusarö i Ekenäs skärgård, och den 12 och 14 oktober plockades mogna hallon i Högben by i Karis socken (V. N. 16. 10. 1908). Magister J. af Hällström meddelade, att han 20. 12. 1920 påträffat Ranunculus acer blommande i Lojo. Mötet den 7 maj 1921. Magister J. af Hällström förevisade en enblommig dvärgform af Campamila patula, funnen af elev A n n - M a r i Juselius år 1920 på en gräslinda å Stor-Kroksnäs invid Borgå. Exemplaret hade en längd af 4 cm, blomskaftet var 1 cm långt och blomman 1.5 cm hög. Bladrosetten, belägen ett stycke ofvan stjälkens bas, var 6 cm i diameter. Maisteri I. Välikangas ilmoitti tavanneensa, Eläin- tieteellisen museon ja Kalastushallituksen Co//us-materialia tarkastaessaan, Cottus gobio'n ja osittain C. qiiadricornis'en seassa lukuisia yksilöitä vuorisimppua (Cottus poecilopus Heckel), jota meillä aikaisemmin tunnettiin vain 5 yksilöä. Uusia löytöpaikkoja todettiin nyt kuitenkin vain yksi, nim. Kuusamon Kitkajärvi. Lajin levenemisen selville saamiseksi maist. Välikangas kehoitti Seuran jäseniä tallettamaan Cottiis- aineistoa eri tahoilta maata. Edelleen maisteri Välikangas ilmoitti, etta kaulus- haikara (Botaunis stellaris) oli tavattu meillä talvehtivana: Kalanviljelyslaitoksen hoitaja J. B. V al Ii oli näet ampunut sen yiime tammikuun 28 pmä Lohjan Ojamossa Myllylam- men rannalta, missa se sulassa paikassa etsi ravintoa pohja- mudasta. On sangen mieltäkiinnittävää, etta lintu aivan levenemisalueensa pohjoisrajalla on voinut pysyä hengissä yli sydäntalven. Hyvin laihtunut tämä yksilö, joka on lah- joitettu Yliopiston kokoelmiin, kuitenkin oli. 90 Merikallio. — Vainio. — Montell. 7. V. 1921. Maisteri E. Merikallio näytti tuoreena tervehdyk- senä lintumaailmasta noin viikko sitten ottamiaan kuvia sarvipöllön ja helmipöllön pesiltä. Tohtori E. Vainio näytti I. Vainion piiriistaman kuvan Sporopodium (Lecidea) phycophoriim''m thalluksesta ja parathalluksesta (vrt. siv. 31). Sitäpaitsi tri E. Vainio esitti seuraavat j ä k ä 1 ä- systemaattiset tiedot: „Lepraria chlorina Ach. est status sterilis Calicii cory- nelli Ach. Continet sec. Zopf (Die Flechtenstoffe, 1907, p. 83) calycinum, quod etiam in Calicio chrysocephalo Ach. observatum est. Lepraria flava Ach. verisimiliter est status sterilis auto- nomae speciei Calicii, numquam apotheciis collecti. Sec. Hesse et Zopf (1. c. p. 399) etiam continet calycinum. Thal- lus KHO + CaCiaOs dilute rubescens. Lepraria xanthina Vain (Cat. Welw. Afr. Lich. p. 463), L. flavae habitu subsimilis, KHO + CaClgOa virescenti- nigricans. Lichen lanuginosus Ach. (Leproloma lanuginosum Nyl.) sicut Hue indicat (Lich. Gen. Croc, 1909, p. 229) ad Cro- cyniam pertinere videtur, sed tantum sterilis visus, et nomi- nandus est Crocynia membranacea (Dicks.) Vain. Lepraria latebrarum Ach., tantum sterilis adhuc collectus, item ad Crocyniam pertineat et nominetur Crocynia latebra- rum (Ach.) Vain. Sec. Zopf (1. c. p. 400) continet acidum roc- cellicum et atranoricum et leprarinum." Forstmästare Justus Montell: Några för Finlands flora nya Taraxacum-arter. För en tid sedan återfick jag från doktor H. Dahl- stedt i Stockholm en större packe af mig insamlade 7a- raxaca, hvilka i olika repriser dels af dr A. Palmgren dels af mig skickats till honom i och för bestämning. Största delen af samlingen bestod af former tillhörande kollektivarten T. croceum Dst., som är allmänt utbredd i Lappland. Dessa former kommo alla så när som på en, 7. V. 1921. Montell, Luzula-former. 91 T. croceiim Dst. *ceratolobiim Dst., från Malla vid Kilpisjaur, tillbaka obestämda, emedan dr Dahlstedt anser denna grupp omöjlig att studera i samlingar. Bland öfriga återkomna former funnos tre, hvilka mig veterligen icke tidigare äro kända från Finland: T. boreum Dst., insamlad i Muonio Ylikylä. T. retroflexiforme Dst., tidigare af mig insänd till sam- lingarna från Muonio kyrkoby under namnet T. retroflexum Lbg. f. T. purpuridens Dst. från Malla vid Kilpisjaur. Forstmästare Justus Montell: Hvilken utbredning har Luzula multiflora Lej. och öfriga till denna grupp hö- rande arter? Genom docent Gunnar Samuelssons noggranna undersökningar har klarhet ändtligen vunnits beträffande den formkrets, som omfattar Luzula campestris L. och nära- stående arter och en ganska invecklad synonymfråga fått sin slutliga lösning. I alla äldre floror såväl i vårt land som i Sverige samt i H. M. F,, editio secunda, och andra växtkataloger har L. campestris uppfattats såsom kollektivart, till hvilken L mul- tiflora och L. pallescens samt i en del fall äfven L. sudetica förts som underarter eller varieteter. Först i de nyaste större flororna och växtförteckningarna hafva L. multiflora och L. pallescens upptagits som själfständiga arter, under det att L. sudetica, L. nigricans, L congesta m. fl. förts såsom underarter eller former än till den ena, än till den andra arten. Genom Samuelssons undersökningar har steget nu tagits fullt ut och icke blott de två förstnämnda arterna, utan äfven L. sudetica DC (Juncus sudeticus Wlld., L. nigricans Desv. delvis, L campestris var. sudetica Hartm. delvis), L. frigida Sam. (L. campestris v. frigida Buch) och L. congesta Lej. (Juncus congestus Thuill.) uppställts som egna arter. L. fusconigra Cel. har förts som var. till L. multiflora. Dessutom hafva tvenne hybrider, L. campestris X multiflora och L. multiflora X sudetica, urskilts. 92 Montell. — Parvela. 7. V. 1921. Då alla dessa arter, utom L. congesta, förekomma i Fin- land, uppställer sig frågan, hvilken deras utbredning i landet är. Beträffande L. campestris och L. pallescens, hvilka ju äro af gammalt kända, är saken tämligen klar, men icke så beträffande de tre öfriga arterna, L. miiltiflora är visser- ligen „känd" af alla, men då utan tvifvel ganska många af de exemplar, som i samlingarna gå under detta namn, till- höra antingen L. frigida eller L. sudetica, hvilka arter hit- tills varit så godt som alldeles okända och sammanblan- dade med L. multiflora, har sannolikt vid revisionen af det herbariematerial, som finnes i H, M. F., stora luckor i känne- domen om utbredningen av L. multiflora uppstått. Om alla dessa luckor skola kunna fyllas genom nya fynd, eller om det skall visa sig att denna art har en mindre allmän ut- bredning i landet än man hittills antagit, kan naturligtvis ej med bestämdhet förutsägas, men så vidt af mina rätt talrika exemplar från provinserna Ks, Lkem, Le och Lp tyckes framgå, ersattes L. multiflora i våra fjälltrakter af L frigida och L sudetica, åtminstone i stort sedt. Vid granskningen af mina samlingar — utförd af doc. Samu- elsson — har det nämligen visat sig, att jag ej har ett enda exemplar af förstnämnda art från dessa fyra provin- ser, hvaremot talrika exemplar af de bägge senare finnas från dem alla. Då icke heller de undersökningar, jag un- der de två senaste somrarna gjort i Muonio, resulterat i några fynd af L. multiflora, förefaller det ej alldeles osanno- likt, att den saknas i landets nordligaste delar eller åtmin- stone här är en stor sällsynthet. Jag har velat rikta herrar exkurrenters uppmärksamhet på dessa arter, då jag antar, att de ännu äro jämförelsevis litet kända hos oss. Docent Samuelsson har gifvit en synnerligen klar framställning af släktet Luzula i C. A. M. Lindmans flora, där alla dessa arter äro upptagna. Lehtori A. A. Parvela: Tulokaskasveista Oulun, Ou- laisten ja Ruukin rautatieasemilla 1920. Oulaisten asemalta övat havainnot elok. ajalta 1920; 7. V. 1921. Parvela, Tulokaskasveja Oulun seudulta. 93 Ruukin aseman lastaussillan lähimmästä ympäristöstä olevat pikahavainnot 29. VIII. 1920; Oulun aseman alueelta keräilin kasveja pitkin viime syksyä. Avena fatua, 3—4 yksil. Oulun tulev. tav. as. makasii- nien välisellä ratapenkereellä. Dactylis glomerata, n. V2 km etel. Oulaisten as. rata- penker. 1 mätas. Hordeum jiibatum, 2 yks. tulev. tav. as. Oulussa radan varr. Melandryum album, Oulaisten as. lastaussill. vier. 1919 1 yks.; Oulun as. tulev. tav. lastauspaik. 1 yks. Barbarea vulgaris, 2 yksil. tulev. tav. lastauspaik. Ou- lussa. Conringia orientalis, joit. yksil. Oulaisten ja Ruukin as. Sisymbrium officinale, 1 yks. tulev. tav. as. Oulussa erään makas, seinust. S. sinapistrum, Oulaisten ja Oulun tulev. tav. as. joks. runs.; Ruukin as. joit. yksil. Sinapis alba, joit. yksil. Oulaisten as. puutarh. rikka- ruohon vallassa olev. entisen pienen perunapellon laidassa. 5. arvensis, Oulaisten ja Ruukin as. joit. yksil. Lepidium ruderale, Oulaisten ja Ruukin as. joit, yks.; Oulussa runs. tulev. tav. as. L. draba, 1 yks. Oulussa tulev. tav. as. radalla. Vicia sativa, Oulaisten ja Oulun (tulev. tav.) as. joit. yks. Medicago lupulina, Oulussa 1 yks. tulev. tav. as. erään makas, seinust. Melilotus albus, 2 yks. Oulussa makas, seinust. tulev. tav. as. Malva sp., 1 yks. Oulun as. tulev. tav. lastauspaik. Echinospermum lappula, Oulaisten as. 1 yks. lastauspaik.; Oulussa US. yks. tulev. tav. as. makas, välillä, Asperugo procumbens, Ruukin as. joit. yks. lastauspaik. Stachys paluster, Oulaisten as. joit. yks. Sinapis alba'n kasvupaik. Hyoscyamus niger, tulev. tav. as. makas, seinust. Oulussa joks. runs. 94 Parvela. — Karvonen. 7. 5. 1921. Plantago mp.dia, joit. yks. Oulussa tulev. tav. as. kaato- paik. Pl. lanceolata, 1 yks. Oulussa tulev. tav. lastauspaik. Centaurea jacea, 1 yks. Oulun as. (lyseol. N. J. Nurmi). Senecio viscosiis, 1 yks. Oulun tulev. tav. as. erään ma- kas, seinust. Ärtemisia vulgaris, joit. nuor. yks. Oulun ja Oulaisten as. Anthemis arvensis, Oulun tulev. tav. as. lastauspaik. 1 yks. Helenium sp., 1 yks. Oulun tulev. tav. as. lastauspaik., toinen erään makas, seinust. Bidens tripartitiis, Oulun tulev. tav. as. erään makas, seinust. Sonchiis asper, joit. yks. Oulun asema-al. ratapenk. Ylioppilas V. J. Karvonen: Luonnontieteelliselle alu- eellemme uusia pikkuperhosia: Galleria mellonella L. Täta mehiläispesissä elävää, Ruot- sissa Uplantiin asti yleistä perhoslajia on löydetty Suomessa toistaiseksi vain 6 kpl. seuraavista paikoista: Ab. Uskela (E. J. Bonsdorff), Lohja (H. Lindberg) 3 kpl. Ka. Viipuri (E. Thuneberg) 2 kpl. Crambiis fascelinellus Hb. On aikaisemmin ollut meillä sekoitettuna lähisukuiseen C. contaminellus^een. Tähän asti tunnetut löytöpaikat övat: Ab. Parainen (E. Reuter). N. Tvärminne (B. Poppius, Th. Grönblom, W. Hellen, N. Ka- nerva, J. Listo). Ik. Sakkola (Th. Grönblom). Phalonia kindermanniana TI. Tämä laji oli hyvin ylei- nen ratavallilla Viipurin aseman (Ka) vieressä 14. 7. 20 (ipse). Epinotia rubiginosana H.S. Yksi kappale saatu Espoossa (N) lennosta suolta 16. 6. 20 (ipse). Epinotia simplana F. R. Kl. Valamo, 2. 7. 20 (ipse). Laspeyresia caecana Schläg. KL Sortavala 21 — 25. 6. 20 (O. Winter, ipse) 8 kpl. Alucita baliodactyla Z. Kl. Sortavala 1—8. 7. 19 ja 8. 7. 20 (O. Winter, ipse) 6 kpl. 7. V. 1921. Karvonen. — Eklund. 95 Chimabacche phryganella Hb. Täta myöhään syksjdlä lentävää perhoslajia on professori E. Re u ter pyydystänyt useita kappaleita Ispoisissa (Äb) jo v. 1884 lokakuun alussa, mutta erehdyksestä tulivat ne määrätyiksi Exaeretia alli- sella^ksi. Myöhemmin on ylioppilas A. Fr. Nordman huo- mannut C. phryganella^n olevan yleisen Paraisissa (Äb). Hofmannophila pseudospretella Stt. Ab. Turku 1920 (N. Kanerva) 2 kpl. N. Helsinki 12, 9. 19 ja 1. 10. 18 (ipse) 3 kpl. Xystophora morosa Miihlig. Yksi kappale saatu Es- poossa (N) meren rannalta. Coleophora antennariella H.S. Äb. Ruissalo 1920 (N. Kanerva). A^. Espoo 25. 5. 19, 20—25. 5. 20, 11. 5. 21 (ipse) useita kappaleita. Ärgyresthia piilchella Z. Yksi kappale täta sievää lajia saatu Sortavalassa (Kl) tuomelta 13. 7. 20 (ipse). Ärgyresthia spiniella Z. On ollut sekoitettuna toisiin lähisukuisiin lajeihin. Varmuudella sitä on löydetty seuraa- vista paikoista: Äb. Bromarf (R. Fabritius). A^. Tammisaari (R. Fabritius), Tuusula (E. Löfqvist) ja Espoo (ipse). Es- poossa tämä perhonen on jokseenkin yleinen useimmissa paikoissa, missa tuomea kasvaa. Lentoaika kestää heinä- kuun lopusta syyskuun alkuun. Scardia tessulatella Z. On Suomessa tähän asti kul- kenut S. boletfn nimellä viimemainitun juokossa. 5. tessu- latella eroaa siitä kuitenkin helposti m. m. sen kautta, etta sillä on etusiipien ripsissä 6 — 7 valkoista täplää, kun sen sijaan S. boletrUa .on 4. Molemmat lajit lienevät Suomessa suunnilleen yhtä yleiset. Tinea columbariella Wck. Kl. Sortavala 10. 7. 19, 7 — 9. 7. 20 (ipse) 3 kpl. Student 0 1 e Eklund: Carex canescens L. X C. stellu- lata Good. Sommaren 1920, den 17 juli, gjorde jag i Korpo: Jurmo (Ab) ett fynd av Carex canescens L. X C. stellulata Good. (det. Harald Lindberg). Då denna hybrid icke 96 Eklund, Carex canescens L. X C. stellulata Good. 7. V. 1921. tidigare anträffats inom Fennoskandia, torde en närmare beskrivning av såväl bastarden som växtlokalen vara på sin plats. Bastarden har beskrivits efter dels levande material, insamlat 17. 7. 1920 på Jurmo, dels konserverat, insamlat samma datum å samma ställe. Därjämte bifogas beskriv- ningar av stamarterna uppgjorda med ledning av diagno- serna hos L. M. Neuman (Sveriges Flora, Lund, 1901). C. canescens L. Strån 25—50 cm, styva, vasst 3-kan- tiga, grågröna, upptill sträva, nedtill omgivna av 8 — 10 cm höga, ofta skivor saknande slidor; rosettblad styva, uppräta, n. platta, grågröna, m. sträva i kanten, 2 — 4 mm breda, av stråets längd; småax 5—8, uppräta, 6—10 mm X 3—5 mm (6-delen icke inbegripen), alla nående varandra (eller de två nedersta 3 — 5 mm avlägsnade), cylindriska — avlånga; hyls- blad många gånger kortare, sällan det nedersta trådfint. dubbelt längre än axet; $-fjäll brett äggrunda, kortspetsade, vita med smalt, grönt mittfält, knappast kortare än frukt- gömmena; dessa 2—2.5 X 1 mm, gröna, slutligen grågröna, strimmiga, svagt mångnerviga, deras inre sida platt, ellip- tisk, den yttre kullrig, kanten mellan dem föga utskjutande; spröt utgörande en triangulär, m. kort fortsättning av frukt- gömmet, således ej tydligt avsatt. C. canescens L. X C. stellulata Good. Bildar stora tu- vor. Strån tämligen styva, 3-kantiga, n. rent gröna med en nyans i grått, ofta något lutande utåt tuvans periferi, 20—75 cm långa, nedtill släta och glatta, upptill sträva, bladiga till den nedersta fjärdedelen av sin längd; rosett- blad svagt rännformiga — n. platta, strävbräddade, grågröna (av i det närmaste samma färg som hos C. canescens), m. kortare än strået, (10-) 13—23 (—26) cm X 2—2.5 mm, i spetsen 3-kantiga; småax 3 — 5 ( — 6), 6—8X2 — 3 mm, de övre (oftast) nående varandra, det nedersta 8—11 mm avlägsnat och försett med ett 12—15 (—20) mm långt, borstlikt hylsblad (stundom n. utan sådant), de övre utan eller (sällan) det andra småaxet nedifrån med ett m. kort (1.5—2 mm) borstlikt sådant; $-fjäll brett äggrunt triangu- lära, kortspetsade, med tämligen smalt, grönt mittfält, som 7. V. 1921. Eklund, Carex canescens L. X C stellulata Good. 9^ omgives av en Ijusbrun bård, vilken småningom övergår och förtonar i den vita ytterranden; fjällen av fruktgöm- menas längd eller obetydligt kortare (vilket synbarligen har sin orsak i de dåligt utbildade, hopskrumpna fruktgömmena); dessa sistnämnda lika dem hos C. stellulata Good., men på grund av steriliteten m. mindre, c. 2X1 mm, triangulärt äggformiga, olikformigt utbildade, gröna, avsmalnande i ett ± kort spröt. C. stellulata Good. Strån styva, 3-kantiga, rent gröna, 15 — 45 cm, glatta, upptill vanligen något sträva, nedom mitten bladiga; rosettblad rännformiga, gröna, kortare än strået, 12 — 20 cm X 2 mm, i spetsen 3-kantiga; småax 3 — 5, n. klotrunda, 6 — 9 mm i diameter, de övre nående var- andra, det nedersta 6 — 12 mm avlägsnat och försett med ett borstlikt hylsblad (m. sällan bladlikt, 4—5 cm långt), de övre utan sådant; $-fjäll bruna med grönt mittfält, hälften kortare än fruktgömmena; dessa plankonvexa, triangulärt äggformiga, 3 — 4 mm långa, svagt nerviga, gröna (eller slutligen skiftande i brunt), tvärt hopdragna till ett tydligt 2-tandat, 1 — l.s mm långt, plattat spröt. Som av beskrivningen framgår, är hybriden till sina karaktärer tämligen intermediär. I växande tillstånd är den till habitus mest lik en m. storväxt C. stellulata på ett så tidigt stadium, att fruktgömmena ej äro utspärrade, men avviker genast genom bladfärgen och de långsträckta, tomma och därför lätt hoptryckbara småaxen. Bastarden växer nära öns södra strand å mycket sank mark, bevattnad av källsprång och starkt beskuggad av täta bestånd av Älnus glutinosa, som uppträda i grupper på tuv- bildningar, mellan vilka synnerligen vattensjuka, lägre par- tier sträcka sig. Här frodas talrika, stora och kraftiga tuvor av hybriden (sommaren 1921 dock till största delen avbetad av boskap), växande bland stamarterna, av vilka C. stellulata finnes rikligt, C. canescens åter särdeles sparsamt. Vegeta- tionen å dessa sänka partier representeras av följande 19 arter: 98 Eklund. Frey. 7. V. 1921. Calla palustris (spridd) Carex canescens (spårs.) C. canescens X C. stellulata (täml. rikl.) C. Goodenoughii (täml. spårs.) C. Oederi (täml. rikl.) C. rostrata (täml. spårs.) C. stellulata (ymn.) Cerastium vulgäre (insprängd) Epilobium palustre (enstaka) Galium palustre (rikl.) Juncus alpinus (täml. spårs.) Lycopus europaeus (spårs.) Menyanthes trifoliata (täml. rikl.) Ranunculus flammula (täml. rikl.) Rhamnus Frangula (2—3 cm:s plantor) Sagina nodosa (täml. spårs.) Veronica scutellata (täml. spårs.) Viola palustris (täml. rikl.) Eriophorum polystachyum (spårs.) Mossfloran är företrädd av Climacium dendroides, Mnium hornum och M. Seligeri (alla bestämda av dr V. F. Bro- therus). Tuvorna, som bildats kring i4/nws-bestånden, ha att uppvisa följande 14 arter: Aspidium cristatum (spårs.) A. *dilatatum (spårs.) A. *euspinulosum (täml. spårs.) A. filix femina (enst. grupp.) A. filix mas { „ _ „ ) A. thelypteris (m. spårs.) Empetrum nigrum (rikligt) Eriophorum polystachyum (in- sprängd) Juniperus communis (enst. bu- skar) Majanthemum bifolium (täml. rikl.) Polypodium dryopteris (täml. rikl.) P. phegopteris (spårs.) Potentilla erecta (rätt rikl.) Vaccinium vitis idaea (täml. rikl.) Å en tuva, vid roten av en större klibba!, växte spar- samt Circaea alpina och i närheten av denna tuva uppträdde Marchantia polymorpha. Av mossor å tuvorna observerades Äcrocladium cuspidatum, Climacium dendroides och Mnium cinclidioides (bestämda av dr V. F. B r o t h e r u s). Amanuens Richard Frey: Provisorisk förteckning över Finlands culicider. Under år 1920 har största delen av Zoologiska museets finländska material av culicid-imagines varit sänd i och för bearbetning till den kända culicid-specialisten F. W. E d- wards i England. Detta material, som numera återkom- 7. V. 1921. Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. 99 mit, visar sig tack vare Edwards' bearbetning innehålla icke så få intressanta former, TdI. a. tre hittills obeskrivna arter, nämligen Theobaldia bergrothi Edw., Ochlerotatus freyi Edw. och O. parvulus Edw. — Hittills har sammansättningen av culicid-faunan inom vårt naturhistoriska område varit rätt bristfälligt känd. I litteraturen föreligga dock endel uppgifter härom, särskilt beträffande förekomsten av sär- skilda larvformer i våra vatten samt rörande den i samband med malaria-forskningen även hos oss av flera inhemska forskare ingående studerade, medicinskt-sanitärt viktiga arten Anopheles maciilipennis Meig. Efterföljande provisoriska förteckning över de av E d- wards bestämda culicider-imagines avser främst att fästa uppmärksamheten vid dessa hittills hos oss mycket försum- made insekter. I densamma finnas dessutom medtagna några av prof. C. Lundström tidigare bestämda arter, tillhö- rande släkterna Äedes, Mochlonyx och Corethra. Förteck- ningen upptager sålunda alla hittills från vårt naturhistoriska område kända culicider. Jag hoppas, att denna förteckning skall visa, vilket rikt fält för undersökningar här föreligger, dels rörande utbred- ningen och förekomsten av de många hos oss represente- rade arterna, dels rörande de enskilda arternas utvecklings- historia och ekologi. Till ledning vid bestämmandet av de skandinaviska (inkl. finländska) arterna må här hänvisas till Edwards arbete „A synonymic list of the mosquitoes hitherto recorded from Sweden, with keys for determining the genera and species" (Entom. tidskrift, årg. 42, s. 46 — 52, 1921), samt i fråga om dessa arters biologi till W e s e n- berg-Lunds stora arbete „Contributions to the Biology of the danish Culicidae" (Mém. TAcad. R. Se. Lettr. Dane- marc. Ser. 8, T. VII, N:o 1, 1920—1921). De i förteckningen förekommande frågetecknen avse att utmärka exemplar, vilka av Edwards icke blivit säkert bestämda till arten; däremot hänsyfta de icke på lokalen. Anopheles Meig, 1. A, maculipennis Meig. — Äl. Geta (B. Poppius). Äb. 100 Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. 7. V. 1921. Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb,, Forsius, Hellen); Lojo (Forsius). N. Tvärminne Zool. Stat. (B. Poppius, Frey); Esbo (Levander); Hoplax (Mäklin); Hel- singe (Hellen). Ik. Valkjärvi (Frey). Ta. Sysmä (Hellen); Teisko (Frey). Tb. Jyväskylä (Hellen). Sb. Kuopio (A. Pal- men). Om. Jakobstad (J. Sahlb.). Ob. Uleåborg (Herman- son). Ks. Kuusamo (Frey). Li. Ivalo (J. Sahlb.). Culex L. 2. C. pipiens L. — Äl. Finström (Frey). Äb. Kuustö (Lundstr.); Karislojo (Hellen). N. Tvärminne Zool. Stat. (Levander, Frey); Esbo (Frey); Helsingfors (Lundstr., Frey). Ta. Teisko (Frey). Theobaldia N.-L. 3. Th. bergrothi Edw. — Äb. Kuustö (Lundstr.). Ka. Kivikoski vid Saima kanal (Adelung). Kol. Petrosawodsk (Giinther). Ob. Säräisniemi (Wuorentaus). Lkem. Kittilä (Krogerus). 4. Th. morsitans Theob. — Ab. Kuustö (Lundstr.); Sam- matti (J. Sahlb.). Ta. Hattula (Wegelius). Ochlerotatus Arrib. 6. 0. vexans Meig. — N. Tvärminne Zool. Stat. (Levan- der); Helsingfors (Frey). 7. 0. maculatus Meig. (waterhousei Theob.). — Äl. ? Finström (Frey). Äb. ? Karislojo (J. Sahlb.). N. Tvär- minne Zool. Stat. (Frey); Helsingfors (Frey). Ka. Kymmene (Sal men). Kl. ? Kexholm (Frey). Ok. ? Kajana (Hellen). Ks. Kuusamo (Frey). 8. O, excrusians Walk. (annulipes auct. p. pt.). — Äb. ? Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb., Forsius, Frey). N. Tvärminne Zool. Stat. (Frey); ? Kyrkslätt (Frey). Ta. Messuby (Frey); Hattula (Essen). Kl. Valkjärvi (Frey). Kb. ? Tohmajärvi (Mäklin). Om. Jakobstad (J. Sahlb.). Kk. ? Kouta (J. Sahlb.). Li. Enare (J. Sahlb ). 9. 0. ireyi Edw. — Äb. Eriksberg (Bonsd.). 10. 0. lutescens Fabr. (annulipes Zett., fletcheri Coq.). — Äb. Kuustö (Lundstr.); Eriksberg (Bonsd.). 7. V. 1921. Frey, Provisorisk förteckning över Finlands culicider. 101 11. 0. caspius Pall. (dorsalis Theob., punctatus Meig.)- — Äb. Kuustö (Lundstr.). 12. 0. dorsalis Meig. (curriei Coq.). — Äb. Kuustö (Lundstr.); Uskela, Eriksberg (Bonsd.). N. Tvärminne Zool. Stat. (Frey). Kl Kexholm (Tengstr.). Kpor. Soroka (J. Sahlb.). 13. ? 0. alpinus L. (nigripes Zett.). — Lv. ? Kusomen (Frey). 14. 0. cataphylla Dyar {prodotes Dyar). — ÄL Finström (Frey); Sund (Forsius, Frey). Äb. Karislojo (J. Sahlb.). N. Tvärminne Zool. Stat. (Frey); Helsingfors (Frey). Ta. Hat- tula (Essen). Ks. Kuusamo (Frey). 15. 0. diantaeus H.D. & K. — Äb. Kuustö (Lundstr.). Ob. ? Kiiminki (Frey). Ks. ? Kuusamo (Frey). 16. O- communis Deg. (nemorosus Meig., palméni Edw. enligt meddelande av Edwards i brev). — Äl. ? Ham- marland (Frey). Äb. Kuustö (Lundstr.). A^. Tvärminne Zool. Stat. (Frey); Kyrkslätt (Frey); Helsingfors (J. Sahlb.). Ta. Hattula (Wegelius). Sb. ? Kuopio (Frey). Kl. Kexholm (Hel- len). Ob. ? Säräisniemi (Wuorentaus). Ok. ? Suomussalmi (Hellen). LL ? Enare (Mäkhn?). Lim. Seitjaur (Palmen). 17. 0. parvulus Edw. — ? Äb. Karislojo (J. Sahlb.). Ok. ? Suomussalmi (Hellen). Lkem. Kittilä (Silén, Saalas). Lim. Seitjaur (Palmen). Lv. ? Kusomen (Hellen). Lp. ? Ponoj (Frey). 18. 0. pundor Kirby (nemorosus Theob.). — ÄL Fin- ström (Frey). Äb. Karislojo (J. Sahlb., Frey). N. Tvär- minne Zool. Stat. (Levander, B. Poppius, Frey); Helsinge (Hellen). Ka. Viborg (Pipping). Ta. Hattula (Essen). Ks. Kuusamo (Frey). Li. Utsjoki (J. Sahlb.). Aedes Meig. 19. A. cinereus Meig. — Äb. Uskela (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb., Forsius). N. Kyrkslätt (Frey). Ka. Kivikoski o. Rajala (Adelung). Ta. Sysmä (Hellen); Messuby (Frey). Mochlonyx Lw. 20. M, culiciiormis Deg. — N. Tvärminne Zool, Stat. (Frey); Helsinge. Ik. Mohla (J. Sahlb.). 102 Frey, Ur fågelbon kläckta Diptera. 7. V. 1921. Corethra Meig. 21. C-' plufflicornis Fabr. — Äb. Kuustö (Lundstr.); Lojo (Forsius). Ka. Rajala (Adelung). 22. C. fusca Staeg. — Ab. Kuustö (Lundstr.). Ta. Mes- suby (Frey). Amanuens Richard Frey: Ur fågelbon kläckta Di- ptera. (Anmäld den 5 februari 1921.) För ett antal år sedan tillvaratogs på Zoologiska mu- seets vertebrat-avdelning en samling små Diptera, vilka hade utvecklat sig i en burk, innehållande nyligen till museet inlämnade starbon. Varifrån dessa starbon härstammade har tyvärr icke blivit närmare antecknat. Det sannolikaste antagandet torde vara, att de blivit hämtade till museet från Helsingfors närmaste omgivningar. Vid en av mig företagen granskning visade sig detta material innehålla följande 4 arter: 1. Carniis hemapterus Nitzsch (= Cenchridobia eggeri Schin.). — Ett dussin nysskläckta, med normalt utbildade, vitaktiga vingar försedda exemplar föreligga i samlingen. Denna egendomliga dipter, som först på senaste tid blivit något närmare känd, lever sannolikt som ektoparasit i fjä- derbetäckningen hos olika fågelarter (Sturnus vulgaris, Falco tinnunculus, Falco sacer). Såsom äldre förlorar den vin- garna och får en oformligt starkt uppsvälld bakkropp, var- igenom hela djuret erhåller ett mycket främmande utseende. Släktets systematiska ställning har hittills varit omtvistad. Medan Nitzsch, som år 1818 beskrev släktet och arten, hänförde detsamma till Conopsariae Latr., ställde S c h i n e r (1864) det av honom uppställda släktet Cenchridobia med arten eggeri, vilken påvisats vara synonym med Carnus hemapterus, i närheten av Borboridae. Brauer förde 1880 Carnus till Sepsidae. C o 11 in (1911) och Meijere (1913) påvisade, att Carnus står mycket nära släktet Meoneura Rond., från vilket Carnus såsom ung lättast åtskiljes genom avsaknaden av den bakre tvärribban på vingarna. I ett samtidigt arbete av mig över munbyggnaden hos ett antal 7. V. 1921. Frey, Ur fågelbon kläckta Diptera. 103 lägre Schizophora påvisas, att munbyggnaden hos dessa tvenne släkten är i huvudsak Hkartad. Dock uppvisar i detta avseende Carnus en större specialisation i riktning mot en starkare anpassning till ett parasitiskt levnadssätt. I nämnda arbete har jag anslutit mig till Brauers åsikt, att dessa tvenne släkten systematiskt stå närmast Sepsidae (spec. Piophilidae), i motsats till C o 11 in och Meijere m. fl., vilka hänfört släktet Meoneura till familjen Milichiidae. — Arten har hittills endast varit känd från Nord-Tyskland, Österrike och Rumänien. 2. Meoneura sp. — Egendomligt nog innehåller mate- rialet även 7 exx. av en Meoneura-art Då detta släkte hit- tills icke har blivit monografiskt utrett, anser jag mig icke ännu kunna bestämma dessa exemplar till arten. 3. Helomyzidae nov. gen. — 4 exemplar visa sig med all sannolikhet tillhöra ett nytt, hittills obeskrivet släkte inom familjen Helomyzidae. 4. Mycetauliis bipiinctatus Fall. — Talrika exemplar av denna hos oss icke allmänna piophilid. Citerad litteratur: Brauer, Fr., 1880. Zur Systematik der Dipteren. Denk- schr. mat.-naturw. Cl. k. k. Akad. Wien, XLII, s. 117. Collin, J. E., 1911. On Carnus hemapterus Nitzsch (Cen- chridobia eggeri Schiner) and its systematic position among the Diptera. Nov. Zool. Tring., XVIII, s. 138—139. Meijere, J. C. H. d e, 1913. Zur Kenntnis von Carnus hemapterus Nitzsch. Schrift. d. phys.-ökon. Gesell. zu Königs- berg, 52, s. 1 — 18. Nitzsch, C. L., 1818. Die Familien und Gattungen der Tierinsekten. Germar's Mag. d. Ent., III, s. 306.' Schiner, J. R., 1864. Fauna Austriaca. Die Fliegen (Diptera). II, s. 334-335. 104 Årsmötet den 13 maj 1921. Årsmötet den 13 maj 1921. Ordföranden, docent Alvar Palmgren, föredrog föl- jande Årsberättelse öfver Sällskapets verksamhet 1920—1921. I dag har för Societas pro Fauna et Flora Fennica ett arbetsår åter runnit ut. Till sin större del har det för Säll- skapet inledt dess hundrade. Konturerna af det gångna året äro ej nämnvärdt olika tidigare års. Sällskapet har regel- bundet sammanträdt här i de Vetenskapliga Samfundens hus kl. 7 e. m. den första lördagen i oktober, november, de- cember, februari, mars, april och maj månader; endast i dag har sammanträdet begynt 1 timme tidigare. Mötena hafva såsom tidigare under en lång följd af år varit talrikt besökta, af 53—65 medlemmar. Med smärta har Sällskapet bland de närvarande under hela året saknat sin af sjuklig- het vid hemmet bundne åldrige Hedersledamot, professorn Th. S 36 lan, hvars vördnadsbjudande gestalt under decen- nier skänkt Sällskapets sammanträden en prägel af värdig- het, för ständigt nya generationer af studerande stått som en sinnebild af Sällskapets bästa traditioner ända från förra seklets midt. — Endast däri har en olikhet i sammankom- sternas karaktär framstått, att mötena regelbundet inledts med ett föredrag af mer allmän biologisk natur. Häri har en af Sällskapets vordne, högt förtjänte sekreterare docen- ten H. Federley för ett antal år sedan uttalad tanke ta- git fast form. Man har velat för Sällskapets sträfvanden fastslå en mer allmän syftning. Dessa föredrag, 4 zoolo- giska och 2 botaniska, 3 på svenska, 3 på finska, hafva i nedan angifven följd hållits af: Docenten H. Federley öfver af honom bedrifna arf- analytiska undersökningar å fjärilar; Kustos dr H. Lindberg öfver resultaten af långva- riga studier öfver diatomacé-floran i de kvartära aflagrin- garna i landet; Professorn Fredr. Elfving, till åminnelse af Ehas Tillandz, „den finska botanikens fader", 250 år tidigare 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 105 utnämnd till medicineprofessor vid Akademien i Åbo, en framställning egnad ej blott Elias Tillandz, utan äfven hela den dåtida naturvetenskapliga kulturnivån; Fil. Mag. H. Järnefelt öfver fiskeribiologiska stu- dier i Thusby träsk; Docenten G. Ekman öfver dubbelbildningar hos rygg- radsdjuren; Öfverdirektören dr T. H. Järvi om laxen och laxfisket. Som tillförene har tyngdpunkten hos sammanträdena legat i smärre vetenskapliga meddelanden, till antalet mot- svarande hvad under senare tid plägat vara fallet. Sam- manlagt hafva afgifvits 75 meddelanden, 40 af zoologiskt och 35 af botaniskt innehåll. De zoologiska fördela sig på herrar J. Carpelan, R. Forsius, R, Frey, W. Hellen, I. Hil- dén, H. Järnefelt, V. Karvonen, V. Korvenkontio, R. Kro- gerus, K. M. Levander, Håkan Lindberg, E. Merikallio, J. Montell, E. Nyberg, R. Palmgren, E. Reuter, U. Saalas, C. Segerstråle, K. E. Sundström, J. V. Suomalainen och I. Väli- kangas. De botaniska hafva afgifvits af herrar M. Brenner, V. F. Brotherus, O. Eklund, Fredr. Elfving, I. Hidén, J. af Hällström, E. Häyrén, M, J. Kotilainen, V. Kujala, Harald Lindberg, J. Montell, A. Palmgren, A. Parvela, M. Puo- lanne, A. Ulvinen, E. Vainio och I. Välikangas, Såsom resultat af tidigare års arbete har under året ur trycket utkommit 45:te årgången (1918—19) af Meddelanden, redigerad af dr E. Häyrén (2. X. 1920), samt tom 47 af Acta inrymmande: Palmgren, R., Högholmens zoologiska trädgård åren 1888—1918; sid. 1—240, Mun sterhj e 1 m, Gu st., Om Chironomidernas ägg- läggning och äggrupper; sid. 1 — 174, V a 1 1 e, K. J., Zur Kenntnis der Odonatenfauna Finlands; sid. 1—42, Grönblad, Ro Ii, Finnländische Desmidiaceen aus Keuru; sid. 1—98. I detta sammanhang må här äfven omnämnas ett af professor K. M. Levander vid februari-mötet demonstre- 106 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. radt, af honom uppställdt arkiv för naturskydd, särskildt naturskyddssträfvandet i Finland, inrymmande utklipp ur tidskrifter och tidningar, litteraturhänvisningar, smärre sär- tryck, lagstiftningsakter och dokument. Materialet, en frukt af mer än 10 års arbete, ställes till intresserades tjänst. Sällskapet kan icke underlåta att för detta erbjudande och den möda, Tierr Levander nedlagt på denna värdefulla sam- manställning, till honom uttala sitt tack. Trots det stor sparsamhet med Sällskapets tillgångar nu är af nöden, har Sällskapet dock ej velat frångå prin- cipen att med blicken riktad framåt på de ungas utveckling i naturen utgifva några understöd för exkursionsverksam- het. På ansökan hafva sådana till ett belopp om 600 mk etthvart utgifvits åt: Stud. K. E. Sundström för ornitologiska studier i Ekenäs-trakten; Stud. M. J. Kotilainen för bryologiska studier i norra Savolaks och norra Karelen; Stud. B. O 1 s o n i för botaniska studier i Kimito. Med djup rörelse har Sällskapet af dess vordne sekre- terare och värme vän, rektor Axel Arrhenius i Sverige, fått emottaga en gåfva om 700 mk att användas som under- stöd för studium af floran i någon af de sydvästra skär- gårdssocknarna. Stipendiet har tilldelats studeranden O 1 e Eklund för fortsatta växtgeografiska och floristiska stu- dier i Korpo skärgård. Härjämte har Sällskapet utgifvit åt studeranden I. H i- dén ett understöd om 200 mk (däraf 100 mk återstående af det af general L. M u n c k och häradshöfding H. M u n c k för Sveaborgs botaniska undersökning donerade stipendiet) för dennes treåriga studier öfver floran på Sveaborg. Med tacksamhet får Sällskapet yttermera anteckna ett ännu ej utgifvet stipendium om 300 mk, gifvet af magister E. Lindqvist närmast för bladsteklarnas studium. I samband med frågan om Sällskapets exkursionsverk- samhet må här antecknas, att en utflykt förliden måndag på inbjudan af Sällskapets medlem och värme vän general 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 107 L. Munck af ett trettiotal medlemmar företogs till Svea- borg. Vid Sällskapets sammanträden har till handläggning förelegat ett afsevärdt antal löpande ärenden, delvis af be- tydande bärvidd och intresse. De hafva i viss grad för den utomstående återspeglat det dryga arbete, drygare än tidi- gare på många år, som under året ålegat Sällskapets Be- styrelse. Ej mindre än 10 gånger under det gångna arbets- året har Bestyreisen varit församlad. För den beredvillig- het, hvarmed dess medlemmar enhvar under en jäktande, för den enskilde så betungande tid för Sällskapet burit arbetstungan, får å Sällskapets och egna vägnar jag fram- bära ett varmt tack, riktadt till alla, men främst till Säll- skapets skattmästare och sekreterare, — Bland frågor hand- lagda af Sällskapet eller dess Bestyrelse må här, under hänvisning till protokollen för Sällskapets och Bestyreisens sammanträden, följande omnämnas: I. Sällskapets intill denna dag gällande, den 10 okto- ber 1894 fastställda stadgar, hafva icke motsvarat den nu gällande Föreningslagen, och har Sällskapets den 29 decem- ber 1919 gjorda anmälan för införande i Föreningsregistret af Socialstyrelsen (den 23 maj 1920) förkastats. Af Bestyreisen uppgjordt förslag till nya stadgar har af Sällskapet gran- skats i tvenne läsningar (den 5 februari och 2 april) och vid tredje läsning i dag slutligt godkänts. II. I anseende till den stegrade efterfrågan har Besty- reisen beslutat för framtiden utgifva »Meddelanden" i en upplaga om 750 exemplar (tidigare 650) samt Acta i en upplaga om 700 (tidigare 650) exemplar. III. I syfte att för bibliotek samt forskare bevara ännu återstående exemplar af Sällskapets äldre skrifter, har Be- styreisen på förslag af sekreteraren beslutat att för fram- tiden inställa fri försäljning af tidigare årgångar, så snart den återstående upplagans storlek nedgått till 25 exem- plar. På bibliotekarien ankommer härvid den närmare pröf- ningen. 108 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. IV. I anseende till valutans förändrade värde har Säll- skapet beslutat enligt bibliotekariens pröfning höja priset för äldre årgångar af Sällskapets skrifter med 600 — 1000 %; Sällskapets medlemmar dock obetaget att förvärfva dessa skrifter för ett belopp med 50 °/o understigande det sålunda fastställda. V. Vid Sällskapets sammanträde den 6 november har af prof. Alex. Luther framställts ett af Sällskapet med stort intresse emottaget vidsynt förslag om åtgärder för en vetenskaplig undersökning af Petschenga-området. — För detta nyförvärfvade områdes varaktiga förening med vårt land framstår, för att använda herr Luthers ord, dess snabba kolonisering och civilisering tvifvelsutan såsom varande af den största betydelse. Ett viktigt led härvid utgör områ- dets fullständiga vetenskapliga eröfring, hvartill hittills en- dast blygsammare ansatser gjorts af Finlands naturforskare. För frågans allsidiga beredning har af Bestyreisen ett särskildt utskott tillsatts bestående af herrar Le v an der, Luther och Häyrén. Tiden har dock ännu ej ansetts inne för anordnande af en vetenskaplig expedition, för hvars dryga kostnader en hänvändning till Regeringen varit af nöden, men är planen endast hvilande. Bestyreisen har däremot gifvit sitt varma förord åt en af* magister E. Meri- kallio personligen till Regeringen riktad anhållan om ett understöd om 8,000 mk för en ornitologisk exkursion till detta ishafsområde. VL Af forstmästaren J. M o n t e 1 1 har till Sällskapets sammanträde den 2 april tillställts ett upprop „Skydd åt fåglarnas boträd", hvilken hänvändelse på Bestyreisens för- sorg riktas vidare till Forststyrelsen. VIL Af rektor M. Brenner har till Sällskapet rik- tats en vädjan till skyddande af egendomliga former af de vanliga trädslagen. Bestyreisen har beslutat uppsätta och distribuera en kort vädjan i det af herr Brenner äskade syftet. Vin, Intendenten magister R. Palmgren har hos Sällskapet hemställt, det ville Sällskapet skrida till åtgärd 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 109 „för att medelst frågeformulär söka anskaffa tillförlitliga uppgifter rörande naturföremål och platser, som vore i be- hof af skydd". Bestyreisen har i samråd med herr Palm- gren skridit till de åsyftade åtgärderna. IX. Vid det gångna arbetsårets ingång framstod den ekonomiska grunden för Sällskapets fortsatta verksamhet som mer än bekymmersam. De plötsligt stegrade tryck- ningskostnaderna hade medfört ett deficit på ca 40,000 mk, hvartill ännu komme kostnaderna för tvenne under tryck- ning varande arbeten, tillsammans öfverstigande 20,000 mk. I anseende härtill såg sig Bestyreisen den 15 sistvikne ok- tober tvungen att tillsvidare inställa all vidare trycknings- verksamhet, och gällde beslutet äfven det redan i stort sedt redigerade 46:te häftet af »Meddelanden" (för år 1919—20). Sakläget har emellertid oväntadt snabbt gått till ljusning. Genom åtgärd af den Vetenskapliga Centralnämnden, till hvilken hänvändning från Bestyreisen skett och där Sällskapet haft förmånen se sina intressen med framgång bevakade af professor Alex. Luther, har vårt Samfund — i likhet med många andra sådana — haft förmånen att se sina af tryckningsverksamhet förorsakade skulder af Sta- ten betäckta med 58,000 mk. Redan dessförinnan har genom Bestyreisen en hänvändning gjorts till särskilda affärs- och industriella inrättningar äfvensom en del enskilda medbor- gare med anhållan om understöd för Sällskapets fortsatta vetenskapliga verksamhet, närmast för utgifvande af ve- tenskapliga arbeten till sekeldagen den 1 november 1921. För de praktiska åtgärderna i detta syfte har av Bestyrei- sen ett utskott tillsatts bestående af professor E. Re u ter, doc. K. Linkola och fil. mag. G. v. Frenckell. Med tacksamhet får jag särskildt nämna det framgångsrika ar- bete, som af utskottets ordförande professor Reuter här- vid utförts. Redan nu har . Sällskapet haft glädjen se sin vädjan bära rik frukt, i det gåfvor till ett sammanlagdt belopp om ca 110,000 mk allaredan influtit. Med tacksam- het får jag härvid bland gifvarna nämna: 110 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. Agronom Axel Stålström 500 Godsägaren C. G. Björkenheim . . . . . . 500 Prof. T. Laitinen 500 Forstmästar Justus E. Montell 1,000 Bankdirektör L. v. Pfaler ; 1,000 Mag. Anton Elving 1,000 Apotekar Walter Laurén 1,000 Aug. Eklöf Aktiebolag, Borgå . 1,000 Statsrådet A. F. Tigerstedt 2,000 Protokollsekreteraren Björn Wasastjerna . . . 2,000 Konsul Karl Stockman 2,000 Finska Sko- och Läderfabriks A. B. . . . . . 2,000 Dr. Wilh. Juslin 5,000 Mag. F. W. Klingstedt 5,000 „Ignotus" 5,000 A. Ahlström O. Y 5,000 Nokia Aktiebolag 5,000 Finlayson & C:o, T:fors 10,000 Kymmene Aktiebolag (86 ris tryckpapper) . . 25,000 Tampereen Puuvilla-Teollisuus O. Y. . . . , 15,000 Nordiska Föreningsbanken 20,000 Summa Fmk 109,500: — Då jämväl Sällskapets statsunderstöd för detta år utgår med fmk 37,500, och Sällskapet därjämte särskildt för utgifvande af tryckalster till dess 100-årsdag af Staten beviljats ett anslag om 15,000 mark, har Sällskapet funnit den ekonomiska grunden föreligga för ett återupptagande af den afbrutna tryckningsverksamheten. Den 8 februari har Bestyreisen sålunda uppdragit åt dr E. H äy r én att till tryck redigera häftena 46 och 47 af Meddelanden. Jämte herr Häyrén bilda professorerna Fredr. Elfving och K. M. Le van der en redaktionskommitté. Vid Meddelan- dens tryckning skall enligt Bestyreisens beslut den största sparsamhet iakttagas. X. Jämväl har Bestyreisen ansett sig kunna gå till ett närmare öfverläggande angående sättet för högtidlighållan- det af Sällskapets 100-årsdag den 1 instundande november. 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 111 Den förberedande behandlingen har varit öfverlämnad åt ett utskott, bestående af ordföranden, viceordföranden, sekre- teraren och professor Luther. Fullständigt program för jubileets begående har den 7 maj för Sällskapet föredragits. Bestyreisen hyser förhoppning att till sekeldagen kunna utgifva trenne tomer af Acta, n:ris 48 — 50, inrymmande tom 48 afhandlingar af zoologiskt, tom 49 af botaniskt innehåll samt tom 50 en af professor Fredr. Elfving under utar- betning varande framställning af Sällskapets 100-åriga verk- samhet ävensom »Finlands botaniska litteratur 1901 — 1920" af mag. T. J. H i n t i k k a. — Tom 48 redigeras af dr H. Federley, tom 49 af dr E. H äy r é n. XI. Föremål för Bestyreisens och Sällskapets ompröf- ning har yttermera varit ett af ordföranden och sekretera- ren framlagdt förslag till utvidgning af Sällskapets verk- samhet, hvarom längre fram i denna berättelse. * Till arbete inom Sällskapet har äfven detta år kallats ett afsevärdt antal naturforskningens idkare och vänner. Sedan senaste årsmöte invalda äro: dr Einar Qvarnström, forstmästaren Albin Sandman, lektor Armas A. Parvela, med. kand. Paul Haglund, fruar Hedvig Hjelt och Maida Palmgren samt studerandena Martin Hagfors, Niilo Kanerva, Robert Lundström, Adolf Fredrik Nordman, Osmo Hannes Porkka, Heikki Roivainen, Hanna Saltzman, Väinö Sand- ström och Arvi Ulvinen. Äfven smärtsamma förluster äro för Sällskapet att an- teckna: Den 20 sistvikne januari afled Sällskapets Hedersleda- mot professor Alfred Gabriel Nathorst. Blott ett par månader före sin bortgång hade den aflidne stormannen den 7 november vid fyllda 70 år fått emottaga från veten- skapens idkare i alla länder, äfven från vårt land, den mest erkännande hyllning. Professor Nathorsts vetenskapliga gärning är alltför känd för att här behöfva sin taleman. I vördnad dröjer vår tanke vid den hänsofne paläontologen och polarforskaren, Hedersledamot i vårt Samfund sedan dess 75 årsdag. 112 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. Den 17 december afled Sällskapets ledamot den kände zigenarforskaren Artur Thesleff. Om den bortgång- nes lif och verksamhet har hans lärare och mångårige vän professor Fredr. Elfving för denna årsberättelse nedskrifvit följande minnesord: „ Artur Thesleff föddes i Viborg den 5 mars 1871, Hans morfar var den originelle t. f. generalguvernören Alexander Amatus Thesleff, hvars utseende och hvars sam- laresinne på ett anmärk- ningsvärdt sätt gingo igen hos dottersonen. Från barndomen intresserad af naturalhistorien blef Th. medlem af vårt Sällskap 1891, året efter det han aflagt studentexamen. Så- som samlare af svampar, följande släktens traditio- ner, sporrades han till ett mer ingående studium af dessa växter genom fynd af särskilda rariteter, dem han gjorde på familjegod- set Liimatta invid Viborg. Främst verkade i detta af- seende fyndet af den stora Artur Thesleff vid 30 år. ascomyceten Bulgaria globosa, hvilken, beskrifven i medlet af 18 seklet, icke återfunnits sedan 1820-talet. Vid besök hos professor Karsten på Mustiala fick Th. en vänlig och insikts- full ledning vid sina studier och samlingar, dem han under de närmaste åren fullföljde med utomordentlig ifver. Det var på de högre svamparna, basidsvamparna, han koncen- trerade sig. Den stora kollektion af sådana som vid Säll- skapets årsmöte 1895 omnämndes, var den mest omfattande svampsamling som på långa tider förärats till Museum, och den har i detta afseende icke blifvit öfverträffad. Gång efter annan kunde han för Sällskapet demonstrera sällsynta 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 113 svampar; han framlade också glömda handskrifter och litte- raturuppgifter, dem han under sin verksamhet som e. o. amanuens vid Universitetsbiblioteket uppsnokat. Från denna tid daterar sig hans med statsunderstöd utgifna broschyr Finlands förnämsta ätliga svampar, hans uppsatser om Dyn- bildningar i östra Finland, om Eken i östra Finland och Några drag ar Lintida lärkträdsparks historia. År 1894 blef emellertid en vändpunkt i hans utveckling. Han hade fått ett nytt intresse: ziguenarne. Han genomströfvade landet i olika riktningar, delvis i följe med ziguenarne, och stude- rade deras lif och språk. I samma syfte gjorde han 1896 — 98 vidlyftiga resor i Skandinavien, mellersta Europa, Medelhafsländerna och Ryssland ända till Kaukasus och in i Sibirien. Det hufvudsakliga resultatet af dessa studier nedlade han i sitt stora arbete Wörterbuch des Dialekts der Finnländischen Zigeuner (Finska Vet.-Soc.s Acta 1901). Under en turistfärd till Syd-Amerika tjusades Th. af naturförhållandena i Argentina. Han såg här en härlig till- flyktsort för dem som önskade undfly det ryska förtryck som då, under Bobrikoffs tid, hotade. På hans initiativ och med den argentinska regeringens medverkan leddes en ström af finska emigranter till Missiones-området. Men företaget kröntes icke med framgång. Efter några år återvände äf- ven Th. till Europa. Han slog sig ned i Stockholm. Där trifdes han väl, och där hade han många goda vänner, bland hvilka särskildt mykologen, läroverksadjunkten Tycho Vestergren stod honom nära. »Till Kungl. Biblioteket där- städes förärade han sitt värdefulla bibliotek af ziguenare- litteratur och den därtill sig anslutande samlingen af foto- grafier m. m. Sina botaniska studier fortsatte Th. icke, men i början af år 1919 öfverraskade han mig med ett digert mykolo- giskt manuskript. Sina omfattande anteckningar från bör- jan af 1890-talet hade han här sammanställt till en anmärk- ningsvärd afhandling. Den trycktes i Finska Vetenskaps- Societetens „Bidrag" och utkom i början af detta år med titeln Studier öfver basidsvampfloran i sydöstra Finland, 140 s. S 114 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1911. Dess första afdelning utgör en den mest fullständiga för- teckning öfver basidsvampar som finnes uppgjord för någon trakt i vårt land; endast Karstens meddelanden från Mustiala bilda tillsamman ett fylligare helt än denna. I den andra afdelningen skildrar författaren, tydligen påverkad af Norrlin och Hult, svampfloran på de olika ståndorterna i dess väx- ling under årstidernas lopp. En sådan skildring har aldrig förr blifvit gjord. Den manar till efterföljd. Slutligen med- delas en mängd iakttagelser beträffande ekologiska förhål- landen, svamparnas beroende af ljus, värme, fuktighet m. m., deras växtsätt, spridning, lifslängd o. s. v., iakttagelser, som utan att vara gjorda med bestämd frågeställning lemna många intressanta bidrag till kännedomen om dessa egen- artade organismer. Thesleffs helsa hade aldrig varit stark. Under tryck- ningen af det nyss nämnda arbetet tillstötte oroande före- bud. De upprepades och den 17 december 1920 afled han i Stockholm efter att några dagar tidigare hafva träffats af ett slaganfall. Han hade dock haft fägnaden att hafva läst det sista korrekturet till sitt arbete, Thesleffs inlägg i vårt Sällskaps verksamhet blef icke så stor som man hade hoppats. Hans väsen var för mycket släkt med ziguenarnes oroliga natur för att medgifva den nödiga koncentrationen. Men det han gjort skänker honom en aktad plats bland våra få mykologer." Den 1 sistvikna november afled filosofiekandidaten Martin Aschan, medlem af Sällskapet sedan den 4 febr. 1911. Om honom skrifver professor A. Luther för denna berättelse: „För Martin Aschan låg kärleken till naturen i blodet. Hans far apotekaren K. A. Aschan var liksom farfadern, konrektorn Carl Achates Aschan, en stor naturvän och pas- sionerad jägare och fiskare, som gärna och liffullt berättade om sina iakttagelser å djur. På mödernet hade Martin sin mor- fader, den kände lepidopterologen, provinsialläkaren J. M. J. af Tengström att brås på. Ej underligt att han redan under skoltiden särskildt intresserade sig för växter och 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 115 djur och bl. a. var en ifrig fjärilsamlare. Blifven student år 1910 beslöt han att helt och hållet egna sig åt de bio- logiska vetenskaperna, men yttre omständigheter föranledde honom senare att välja kemin till hufvudämne och liksom fadern slå sig på apotekarebanan. Han hoppades i detta kall senare finna tillräcklig ledig tid för att kunna arbeta vidare i sin älsklingsvetenskap, zoologin. Alla vackra fram- tidsplaner korsades dock genom att han angreps af ett svårt njurlidande, som kastade den kraftige ynglingen på sjuk- bädden. Visserligen förbättrades hans tillstånd tidvis så mycket att han i någon mån fick gå omkring och sitta uppe, men alla längre exkursioner och hastiga rörelser voro ho- nom förbjudna. Han begynte då med stort intresse studera diatomaceer, men hann ej afsluta något arbete på detta område innan han efter år af tåligt buret lidande dukade under för sjukdomen. Den intelligens, det allvar och intresse, med hvilket Martin Aschan under sin hälsas dagar egnade sig åt stu- dierna, gjorde att hans lärare och kamrater hoppades mycket af honom. Hans friska sinne, än allvarligt, än skämtsamt, gjorde honom allmänt omtyckt, hvar han än rörde sig." Den 10 sistvikne november afled, 59 år gammal, forst- mästaren Karl Johan Ehnberg, medlem i Samfundet sedan den 1 okt. 1881. Forstmästaren Ehnberg var en varm vän af naturen, af växter och djur, en ifrig och fram- gångsrik samlare. Den bortgångnes stora växt- och insekt- samlingar, resultatet bland annat af en år 1885 till Sibirien företagen exkursion, har af hans efterlefvande skänkts till Åbo finska universitet. Den 15 mars afled fru Anna Irene Linkola, född Ringblom, sedan år 1915 gift med docenten Kaarlo Linkola. Fru Anna Linkola var född den 12 juni 1891 i Orimattila. Efter afslutad skolkurs i Lahtis år 1911 egnade sig den bortgångna vid Universitetet under tvenne år åt naturveten- skapliga studier. Till medlem af Sällskapet invaldes fru Linkola den 6 oktober 1917. Med fru Anna Linkola har bortgått en anspråkslös, djup, varmt kännande personlighet. 116 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. Hennes plötsliga bortgång ur lifvet har förutom af anför- vanter djupt känts i en talrik krets af vänner, däribland många unga naturforskare i detta Sällskap, för hvilka den aflidnas hem blifvit en städse öppen samlingsplats. Under året har vidare aflidit fru Mathilda Juselius, medlem af Sällskapet sedan den 2 nov. 1918. Med fru Ju- selius har Sällskapet förlorat en varm vän af naturen och lifvet i densamma. Den bortgångna var en af de ledande krafterna inom Hembygdsföreningen i Björneborg. Sällskapets arbetsår går ut i dag. Mig har tillkommit att söka gifva en öfverblick öfver dess verksamhet. Dock, ännu en omständighet är oberörd! För mig som ordförande har under det gångna året en ledande tanke stått framom de öfriga, framom dagens: Sällskapets framtida verksamhet till vetenskapens och foster- landets gagn. Denna tanke formade kärnan i de ord hvar- med jag den 2:dra sistvikne oktober intog denna plats, och i öfverensstämmelse därmed har jag sökt utföra mitt kall. Det tillhör denna årsberättelse att äfven därom vittna och jag ber att i stället för omskrifning få återgifva följande ur mina nu åsyftade ord: „Vårt samfund blef till under en tid, då en sjudande sträfvan att utvidga kännedomen om jor- dens djur- och växtformer tryckte sin stämpel på natur- forskningen, då arbetet för skapande af de naturliga syste- men logiskt och historiskt måste utgöra en tyngdpunkt för naturforskningen, under en tid, då växtgeografin bröt fram som ny vetenskap. Snart hundra år hafva sedan dess för- runnit, hundra år af en utveckling, på alla kulturlifvets om- råden så oanadt snabb, att ingen kunnat därom sia. Nya vetenskaper hafva kämpat sig fram, nya discipliner af de gamla hafva vuxit upp ur dessas sådd. Idéer och riktningar hafva växlat, men forskningens väsen att söka sanning har icke förändrats, blott fördjupats. Den allt längre hunna specialiseringen på alla områden har blott vidgat medve- tandet, att vägen mot vetandets höjder icke går genom den ena eller andra vetenskapen eller disciplinen, vare denna 13. V. 1921. Ordförandens årsberättelse. 117 för tiden än så representativ, så lysande och uppburen. Hörnstenar till vetenskapens stora byggnad hemtas från allt målmedvetet, djupttänkt arbete. För vårt Sällskap ställa sig i detta nu uppgifter, lika betydelsefulla som 100 år till- baka i tiden. Det ligger väl i lifvets innersta väsen detta, att det sökt sig uttryck i denna mångfald former, som be- bygga jorden. Utforskandet af dessa former, af deras lif och kamp i naturen kan väl aldrig för naturforskningen blifva föråldradt. Allt naturvetenskapligt arbete bygger ju dock i sista hand på forskning, som i ett eller annat hän- seende utmynnar i den ena eller andra bestämda systema- tiska formen. Och dessa formers väsen! För h vilka per- spektiv af fördjupad uppfattning har icke exempelvis de senaste decenniernas ärftlighetsforskning lyftat slöjan. Ett sällskap pro Fauna et Flora Fennica har i dag sin uppgift som för hundra år sedan, skall med historisk, med logisk rätt det hafva efter hundra år och helt säkert så länge tänkande människor här arbeta. Men arbetssättet skall för- ändras. Specialforskningens egna resultat, samfälldt med andra discipliners framsteg och genombrott, skola blott fördjupa dess art. Inom forskningen såväl som inom det mänskliga lifvet i öfrigt blir i dag ett lif i enveten högmo- dig isolering förr eller senare liktydigt med död. Må för arbetarna i detta Sällskap som lysande, ledande stjärna stå medvetandet om den faunistiska och floristiska forskningens allt fortsatta betydelse, likasåfullt som medvetandet därom, att dessa forskningsgrenars väg kan hållas klart belyst blott af skenet från andra discipliners vårdkasar. Vårt samfund blef i förra seklets morgonväkt ett sällskap pro Fauna et Flora Fennica helt säkert därför, att i detta namn då inne- slöts det gifna programmet för Finlands naturforskning. Dess väsen innebar väl dock innerst att vara en härd för landets naturforskning i allmänhet. Dess väsen får ej fjätt- ras med gångna tiders skrankor. Societas pro Fauna et Flora Fennica bör, buret af tidens framsteg, af naturforsk- ningens allt längre hunna utveckling och fördjupning, blifva ett sällskap för fäderneslandets naturforskning i hela dess 118 Ordförandens årsberättelse. 13. V. 1921. vidd. Dess namn, återspeglande en gången tids ideal, skall stå som en minnesvård öfver ett märkligt skede af upp- blomstring i den finländska naturforskningens historia, som ett namn, buret af häfd, förpliktigande." I öfverensstämmelse med det i dessa ord uttalade pro- grammet har af Sällskapets sekreterare och ordförande framställts ett förslag till uttalande från Sällskapets sida, det ville Sällskapet inleda sitt andra sekel med att målmedvetet sträfva att blifva ett samfund för fosterlandets zoologiska och botaniska forskning i hela dess vidd. Sällskapet har, omfattande detta förslag, i dag till protokollet gjort följande uttalande: „Församladt till sitt sista årsmöte före sekeldagen; i akt- ningsfullt erkännande af hundraårigt arbete och gången tids vetenskapliga sträfvan och vinning; orubbligt häfdande dess hittills gällande mål, men af häfd förpliktigadt att hålla blicken riktad framåt i sträfvan att följa utvecklingens lopp, besluter Societas pro Fauna et Flora Fennica att för fram- tiden sträfva att vara ett sällskap för Fäderneslandets zoo- logiska och botaniska forskning i hela dess vidd." Må Sällskapets krafter, må offervillighet från Statens och det allmännas sida, må landsfred leda denna Sällska- pets föresats till framgång! Så går Sällskapet mot sin sekeldag, som landets äldsta vetenskapliga samfund. Vårt samfund har under de gångna hundra åren icke på något mer lysande sätt trädt fram för det allmännas blickar. Dess varelse har burit anspråkslöshetens, tillbaka- dragenhetens prägel. Dess arbetskraft har varit starkt be- gränsad. Till väsentlig del äro dess arbetande medlemmar ännu unga, stadda i utveckling och växt. Själföfverskatt- ning och öfvermod tillhör ej vetenskapen, ej dess idkare. Men lika visst är, att varje målmedvetet, vidtsyftande arbete utföres i det objektiva själfförtroendets tecken. Väl är vårt samfund i jämförelse med månget af de större landens an- språkslöst, men det må ej förgätas att genom detta sam- fund och dess medlemmar, med starkt begränsadt ekono- 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 119 miskt stöd, dock detta land zoologiskt och botaniskt gjorts utforskadt på ett sätt, som ute i världen vunnit erkännande, som länder sällskapet till heder. Här har i e n vetenska- pens härd förenats hvad flerstädes blifvit splittradt. Öfver- blick öfver landets fauna och flora har därför här i högre grad än sannolikt inom flertalet andra länder blifvit vunnen. Men oberoende af arbetets vidd och värde! Detta Säll- skap har under snart hundra år varit detta vårt lands härd för naturvetenskaplig odling. Hvad landet bjudit af natur- vetenskaplig kraft, det har här förenats. Medvetandet här- om må vara Sällskapet till maning! Må Sällskapet i känsla af detta sitt förgångna frimodigt träda fram inför foster- landet, göra zoologins och botanikens vinningar kända och i män af förtjänst i landet värderade. Då skall äfven det materiella underlaget för ett fortsatt arbete växa och där- med det vetenskapliga djupet. Då skall den enskilde i be- sittning af den uppmuntran, som för de fleste dock blir ett ofrånkomligt villkor för arbete, med större framgång kunna träda fram i nyttigt arbete. Må detta Sällskap beskäras arbetsro, må bland dess medlemmar växa stark känslan af fosterländsk arbetsplikt, ödmjukt erkännande af den egna begränsningen, i medve- tande därom rättvist värdesättande af vetenskapligt, socialt, politiskt olika tänkande. Må öfver detta samfund hvila den sanna vetenskapens helgd. Puheenjohtaja, dosentti Alvar Palmgren esitti seu- raavan Kertomuksen Seuran toiminnasta v. 1920 — 1921. (Prof. K. Hildén'in suomentama.) Tänään on jälleen yksi Societas pro Fauna et Flora Fennican toimintavuosista päättynyt. Suurimmalta osaltaan on se Seuramme sadas. Kuluneen vuoden ääriviivat eivät sanottavasti eroa edellisistä. Seuramme on säännöllisesti kokoontunut täällä, Tieteellisten seurain talossa lokakuun, marraskuun, joulukuun, helmikuun, maaliskuun, huhtikuun ja toukokuun ensimmäisenä lauvantaina kl. 7 i. p.; vain tämänpäiväinen kokous on alkanut tuntia aikaisemmin. 120 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. Kokouksiin on nytkin, kuten useina edellisinä vuosina, saa- punut runsaasti jäseniä, läsnäolleiden lukumäärän vaihdel- lessa 53 — 65 välillä. Surukseen ei Seura koko vuonna ole saanut keskuudessaan nähdä sairauden estämää vanhaa kunniajäsentään, professor! Th. Saelania, joka kunnioi- tusta herättävänä on antanut kokouksille arvokkaan leiman ja nuorille ylioppilaille ollut Seuran parhaimpien perintä- tapojen vertauskuvana viime vuosisadan keskivaiheilta saakka. — Vain siinä suhteessa övat kokoukset eronneet entisistä, etta ne säännöllisesti övat alkaneet esitelmillä, joissa on käsi- telty yleisiä biologisia kysymyksiä. Seuran entisen ansioi- tuneen sihteerin, dosentti H. Federleyn muiitama vuosi sitten lausuma ajatus on täten toteutunut. On tahdottu an- taa Seuran tarkoitusperille laajaluonteisempi sisällys. Nämä esitelmät, joista 4 eläin- ja 2 kasvitieteellistä, 3 ruotsiksi ja 3 suomeksi, övat allamainitussa järjestyksessä pitäneet: Dosentti H. Federley perhosia koskevista perinnölli- syysopillisista tutkimuksistaan ; Kustos, tri H. Li n d b e rg pitkäaikaisista tutkimuksis- taan Diatomaceae-kasvistosta kvartäarikauden kerrostumissa maassamme; Professori Fre dr. El f vin g Elias Tillandzista, „Suo- men kasvitieteen isästä", joka 250 vuotta sitten nimitettiin lääketieteen professoriksi Turun yliopistoon; esitelmässä käsiteltiin ei vain Elias Tillandzia, vaan senaikuista luonnon- tieteellistä sivistystasoa yleensä; Fil. maisteri H. Järnefelt kalabiologisista tutkimuksis- taan Tuusulanjärvessä; Dos. G. Ekman luurankoisten kaksoismuodostumista; Yiijohtaja, tri T. H. Järvi lohesta ja lohikalastuksesta. Kuten aikaisemmin övat kokousten pääsisällön nytkin muodostaneet pienemmät luonnontieteelliset tiedonannot, joi- den lukumäärä on suunnilleen ollut sama kuin edellisinä vuo- sina. Yhteensä on esitetty 75 tiedonantoa, 40 eläintieteellistä ja 35 kasvitieteellistä. Ensinmainittuja övat jättäneet herrat J. Carpelan, R. Forsius, R. Frey, W. Hellen, I. Hildén, H. Järnefelt, V. Karvonen, V. Korvenkontio, K. Krogerus, K. M. 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 121 Levander, Håkan Lindberg, E. Merikallio, J. Montell, E. Ny- berg, R. Palmgren, E. Reuter, U. Saalas, C. Segerstråle, K. E. Sundström, E. W. Suomalainen ja I. Välikangas. Kasvi- tieteellisiä tiedonantoja övat esittäneet herrat M. Brenner, V. F. Brotherus, O. Eklund, Fredr. Elfving, I. Hidén, J. af Hällström, E. Häyrén, M. J. Kotilainen, V. Kujala, Harald Lindberg, J. Montell, A. Palmgren, A. Parvela, M. Puolanne, A. Ulvinen, E. A. Vainio ja L Välikangas. Edellisten vuosien työn tuloksina övat painosta ilmesty- neet Meddelanden-sarjan 45:s vuosikerta (1918—19), tri E.' Häy r én'in toimittamana, sekä Acta-sarjan47:s nide sisältäen: Palmgren, R., Högholmens zoologiska trädgård åren 1888—1918; si v. 1—240, Munsterhjelm, Gust., Om Chironomidernas ägg- läggning och äggrupper; siv. 1—174, Valle, K. J., Zur Kentniss der Odonatenfauna Fin- lands; siv. 1 — 42, Grönblad, Rolf, Finländische Desmidiaceen aus Keuru; siv. 1 — 98. Tässä yhteydessä mainittakoon myös, etta professori K. M. Levander helmikuun kokouksessa esitti järjestä- mänsä luonnonsuojelusarkiston, joka käsittää lähinnä luon- nonsuojeluspyrintöjä Suomessa ja sisältää sanoma- ja aika- kauslehtileikelmiä, kirjallisuusosotteita, eripainoksia, lakiehdo- tuksia ja asiakirjoja. Ainehisto, joka on enemmän kuin 10 vuoden työn tulos, jätettiin asiaa harrastavien käytettäväksi. Tästä tarjouksesta sekä siitä työstä, minkä herra Levander on uhrannut tämän arvokkaan kokoelman järjestämiseen, Seura tahtoo lausua kiitoksensa. Huolimatta siitä, etta suurta säästäväisyyttä Seuran va- roja käytettäessä on täytynyt noudattaa, ei Seura kuitenkaan ole tahtonut — pitäen silmällä nuorten kehitystä luonnossa — luopua periaatteestaan jakaa retkeilyapurahoja. Hakemusten nojalla on tällaisia, 600 markan suuruisina, annettu seuraa- ville henkilöille: Yliopp. K. E. Sundström il le lintutieteellisiä tutki> muksia varten Tammisaaren seudulla; Xs>^ ^^ / (uJ j L I 8 K A R Y 122 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. Yliopp. M. J. Kotilaiselle bryologisia tutkimuksia varten Pohjois-Savossa ja Pohjois-Karjalassa; Yliopp. B. 0 1 s o n i 1 1 e kasvitieteellisiä tutkimuksia var- ten Kemiössä. Suurella liikutuksella on Seura entiseltä sihteeriltään ja lämpimältä ystävältään, rehtori Axel Arrheniukselta Ruotsissa saanut vastaanottaa 700 markan suuruisen lahjan käytettäväksi kasviston tutkimista varten jossakin Lounais- Suomen saaristopitäjässä. Stipendi on annettu yliopp. O le Eklundille jatkuvia kasvimaantieteellisiä ja floristisia tutkimuksia varten Korpon saaristossa. Lisäksi on Seura yliopp. I. Hidénille antanut 200 markan avustuksen (josta summasta 100 mk on ollut jälellä kenraali L. M u n c k'in ja varatuomari H. M u n c k'in Suomen- linnan kasvitieteellistä tutkimista varten lahjoittamasta sti- pendistä) hanen kolmevuotisista, Suomenlinnan kasvistoa käsittelevistä tutkimuksistaan. Kiitollisuudella mainitsee Seura edelleen vastaanotta- neensa maisteri E. Lin dq v i s filta 300 markan suuruisen, lähinna lehtipistiäisten tutkimista varten aijotun stipendin^ joka vielä on jakamatta. Seuran retkeilytoiminnan yhteydessä mainittakoon, etta viime maanantaina järjestettiin Seuran jäsenen ja lämpimän ystävän, kenraali L. Munckin aloitteesta retki Suomen- linnaan; retkeilyyn otti osaa kolmisenkymmentä jäsentä. Seuran kokouksissa on käsitelty huomattavan useita, osittain sangen laajakantoisia ja mielenkiintoisia juoksevia asioita. Ne övat jossain määrin sivulliselle kuvastaneet sitä runsasta työtä — runsaampaa kuin useina edellisinä vuosina — joka vuoden kuluessa on ollut Seuran Johtokunnan suoritettavana. Kaikkiaan 10 kertaa on Johtokunta kulu- neella toimintakaudella ollut koolla. Siitä alttiudesta, jolla sen jäsenet tänä rauhattomana, yksityiselle niin rasittavana aikana övat Seuran hyväksi työskennelleet, saan Seuran ja omasta puolestani lausua lämpimän kiitoksen, erikoisesti omistaen tämän Seuran rahastonhoitajalle ja sihteerille. — 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 123 Seuran tai sen Johtokiinnankäsittelemistäasioistatahdoiitässä, viittamalla asianomaisiin pöytäkirjoihin, mainita seuraavat: I. Seuran tähän päivään saakka voimassa olleet, loka- kuun 10 p:nä 1894 vahvistetut säännöt eivät ole vastanneet nykyisen Yhdistyslain vaatimuksia, ja on Seuran joulukuun 29 p:nä 1919 tekemä ilmoitus Sosialihallituksen Yhdistys- rekisteriin nierkitsemistä varten (toukok. 23 p:nä 1920) hy- lätty. Johtokunnan laatimaa ehdotusta uusiksi säännöiksi on Seura kahdessa erässä (helmik. 5 p:nä ja huhtik. 2 p:nä) tarkastanut ja kolmannessa käsittelyssä sen lopullisesti tä- nään hyväksynyt. II. Katsoen yhä lisääntyvään kysyntään on Johtokunta päättänyt vastaisuudessa julkaista »Meddelanden" -sarjan 750:n (ennen 650) ja „Acta"-sarjan 700:n (ennen 650) kappaleen suuruisena painoksena. III. Säilyttääkseen kirjastoja ja tutkijoita varten Seu- ran vielä jälellä olevat vanhemmat julkaisut on Johtokunta sihteerin ehdotuksesta päättänyt vastaisuudessa lopettaa vuosikertojen vapaan myynnin niin pian kuin jälellä oleva painos on supistunut 25 kappaleeseen. Lähin määräämisvalta kuuluu tällöin kirjastonhoitajalle. IV. Katsoen valuutan muuttuneeseen arvoon on Seura kirjastonhoitajan lausunnon perustalla päättänyt korottaa Seuran julkaisujen vanhempien vuosikertojen hintaa 600 — 1000 '^/o^lla; Seuran jäsenillä on kuitenkin oikeus lunastaa nämä julkaisut hinnalla, joka on täten vahvistettua 50 % alhaisempi. V. Seuran kokouksessa marraskuun 6 p:nä on prof. Alex. Luther esittänyt suurta mielenkiintoa saavuttaneen, laajakantoisen ehdotiiksen toimeenpiteistä Petsamo-alueen tieteelliseksi tutkimiseksi. — Tämän vastahankitun alueen pysyväiseksi yhdistämiseksi maahamme on, käyttääksemme herra Lutherin sanoja, sen nopea asuttaminen ja sivistyttä- minen kieltämättä mitä merkityksellisintä. Tärkeä toimeen- pide täta silmälläpitäen on alueen tieteellinen valloittaminen, minkä päämäärän saavuttamiseksi Suomen luonnontutkijat toistaiseksi övat tehneet vain vaatimattomia yrityksiä. 124 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921- Asian kaikenpuolista käsittelyä varten on Johtokunta asettanut erikoisen toimikunnan, jonka muodostavat herrat Le van der, Luther ja Häyrén. Ei ole kuitenkaan pidetty ajankohtaa vielä sopivana tieteellisen retkikunnan järjestämiseksi, jonka aiheuttamien suurten kustannusten ta- kia kääntyminen Hallituksen puoleen oiisi tarpeen, vaan on suunnitelma jätetty lepäämään. Johtokunta on sitävastoin lämpimästi puoltanut maisteri E. Merikallion suoraan HalHtukselle osoittamaa anomusta saada 8,000 markan suu- ruinen avustus lintutieteellistä retkeä varten tälle Jäämeren- alueelle. VL Metsänhoitaja J. Montell on Seuran kokoukseen huhtikuun 2 p:nä lähettänyt kehoituksen „Skydd åt fåglar- nas boträd", joka Johtokunnan toimesta jätettiin edelleen Metsähailitukselle. VIL Rehtori M. B ren ner on Seuralle jättänyt kir- joitehiian, jossa pyydettiin suojelusta tavallisten puulajien omituisille muodoille. Johtokunta on päättänyt laatia ja jakaa lyhyen, asiaa käsittelevän kehoituksen. VIII. Intendentti, maist. R. Palmgren on kääntynyt Seuran puoleen pyynnöllä, etta Seura ryhtyisi toimeenpitei- siin „hankkiakseen kyselykaavakkeiden avulla luotettavia tietoja sellaisista luonnonesineistä ja paikoista, jotka övat suojeluksen tarpeessa". Johtokunta on yksissä neuvoin herra Palmgrenin kanssa päättänyt ryhtyä ehdotettuihin toimeenpiteisiin. IX. Kuluneen työkauden alkaessa näytti Seuran toi- minnan taloudellinen perusta hyvin huolestuttavalta. Äkkiä kohonneet painatuskustannukset olivat aikaansaaneet n. 40,000 markan suuruisen vajauksen, mihin summaan lisäksi tulevat kahden paraikaan painettavina olevan teoksen kustannukset, yhteensä yli 20,000 mk. Tähän nähden katsoi Johtokunta viime lokakuun 15 p:nä olevansa pakoitettu toistaiseksi lo- pettamaan kaiken julkaisutoiminnan, ja käsitti päätös myös melkein valmiiksi toimitetun "Meddelanden"-sarjan 46. vihon (vv. 1919—20). Asema on kuitenkin odottamattoman nope- asti parantunut. 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 125 Tieteellisen Keskuslautakunnan toimesta, jonka puoleen Johtokunta oli kääntynyt ja missa Seuran etuja asiantunte- muksella on valvonut professori Alex. Luther, on Valtio maksanut Seuramme — kuten monen muun yhdistyksen — julkaisutoiminnasta johtuneet velat, yhteensä 58,000 mk. Jo sitä ennen kääntyi Johtokunta eräiden liike- ja teolli- suuslaitosten sekä muutamien yksityisten kansalaisten puo- leen pyynnöllä, etta avustaisivat Seuran tieteellistä toimintaa, erikoisesti 100-vuotispäiväksi marraskuun 1 p:nä 1921 aijot- tujen tieteellisten julkaisujen painattamista. Asian vaatimia käytännöllisiä toimeenpiteitä varten asetti Johtokunta toimi- kunnan, johon valittiin professori E. Re u ter, dosentti K. Linkol§ ja fil.maist. G. v. Frenckell. Kiitollisuu- della saan erikoisesti huomauttaa siitä menestyksellisestä työstä, minkä toimikunnan puheenjohtaja professori R e u t e r tällöin on suorittanut. Jo nyt voi Seura ilokseen nähdä kehoituksensa kantaneen runsaita hedelmiä, — yhteensä lä- hes 110,000 mk on lahjoituksina jo saatu vastaanottaa. Kii- tollisuudella saan lahjoittajista mainita seuraavat: Agronoomi Axel Stålström 500 Tilanomistaja C. G. Björkenheim 500 Professori T. Laitinen 500 Metsänhoitaja Justus Montell 1,000 Pankinjohtaja L. v. Pfaler 1,000 Maisteri Anton Elving 1,000 Apteekkari Walter Laurén 1,000 Aug. Eklöf O.-Y., Porvoo 1,000 Valtioneuvos A. F. Tigerstedt 2,000 ProtokoUasiht. Björn Wasastjerna . ' 2,000 Konsuli Karl Stockmann 2,000 Suomen Kenkä- ja Nahkatehdas O.-Y 2,000 Tohtori Wilh. Juslin 5,000 Maisteri F. W. Klingstedt 5,000 „Ignotus" 5,000 A. Ahlström O.-Y 5,000 Siirto Smk 34,500 126 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. Siirto Smk. 34,500 Nokian osakeyhtiö 5,000 Finlayson & C:o, Tampere 10,000 Kymmene Aktiebolag (86 riisiä painopaperia) . 25,000 Tampereen Puuvilla-Teollisuus O.-Y 15,000 Pohjoismaiden Yhdyspankki 20,000 Yhteensä Smk. 109,500: — Kun lisäksi Seuran valtionapu tälta vuodelta on kohon- nut 37,500 markkaan ja Seuralle sitäpaitsi sen 100-vuotis- päiväksi tarkoitettuja julkaisuja varten on myönnetty 15,000 mk, on Seura katsonut taloudellisen asemansa myöntävän keskeytyneen painatustoiminnan uudelleen aloittamisen. Helmikuun 8 p:nä on Johtokunta tästä syy%tä antanut tri E. Häyrén'ille tehtäväksi toimittaa painoon „Meddelan- den"-sarjan 46:nnen ja 47:nnen vihon. Herra Häyrénin ohella kuuluvat professorit F r e d r. E 1 f v i n g ja K. M. L e v a n d e r toimituskuntaan. „Meddelandenia" painettaessa on Johto- kunnan päätöksen mukaan mitä suurinta säästäväisyyttä noudatettava. X. Johtokunta on myös katsonut voivansa yksityis- kohtaisesti pohtia tapaa, jolla Seuran 100-vuotispäivä tule- van marraskuun 1 p:nä on vietettävä. Edeltävästä käsitte- lystä on huolehtinut toimikunta, johon övat kuuluneet pu- heenjohtaja, varapuheenjohtaja, sihteeri ja professor! Luther. Merkkipäivän täydellinen ohjelma on Seuralle esitetty touko- kuun 7 p:nä. — Johtokunnalla on toiveita saada juhlapäi- väksi julkisuuteen kolme Acta-sarjan nidettä, n:ot 48-50, joista 48:s nidos tulee sisältämään eläintieteellisiä ja 49:s kasvitieteellisiä tutkimuksia sekä 50:s professor! Fre dr. Elfvingin tekeillä olevan esityksen Seuran 100-vuotisesta toiminnasta ynnä maist. T. J. Hintikan laatiman „Suomen kasvitieteellinen kirjallisuus 1901 — 1920". — 48:nnen nidok- sen toimittaa tri H. Federley, 49:nnen tri E. Häyrén. XI. Johtokunnan ja Seuran käsiteltävänä on vielä ollut puheenjohtajan ja sihteerin valmistama ehdotus Seuran toi- minnan laajentamiseksi, josta tarkemmin tehdään selkoa edempänä tässä kertomuksessa. 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 127 Seuran piiriin on tänäkin vuonna kutsuttu melkoinen määrä luonnontieteiden harjoittajia ja ystäviä. Viime vuosi- kokouksen jälkeen on jäseniksi valittu seuraavat henkilöt: tri Einar Qvarnström, metsänhoitaja Albin Sandman, lehtori Armas A. Parvela, lääket. kand. Paul Haglund, rouvat Hed- vig Hjelt ja Maida Palmgren sekä ylioppilat Martin Hagfors, Niilo Kanerva, Robert Lundström, Adolf Fredrik Nordman, Osmo Hannu Porkka, Heikki Roivainen, Hanna Saltzman, Väinö Sandström ja Arvi Ulvinen. Myöskin raskaita tappioita on vuoden kuluessa Seuraa kohdannut: Viime tammikuun 20 p:nä kuoli Seuran kunniajäsen professori Alfred Gabriel Nathorst. Vain pari kuu- kautta ennen kuolemaansa oli poistunut suurmies, hanen marraskuun 7 pmä täyttäessään 70 vuotta, tieteen harjoitta- jien puolelta kaikista maista, niiden joukossa meidänkin maastamme, saanut vastaanottaa kunnioittavia tunnustuksen osoituksia. Professori Nathorstin tieteellinen elämäntyö on siksi tunnettu, ettei se tässä kaipaa arvioimista. Kunnioitta- vin tuntein ajatuksemme kohdistuvat poistuneeseen paleon- tologiin ja napamaatutkijaan, Seuramme kunniajäseneen vuo- delta 1896. Joulukuun 17 pmä kuoli Seuran jäsen, tunnettu musta- laistutkija Artur Thesleff. Manalle menneen elämästä ja toiminnasta on hanen opettajansa ja monivuotinen ystä- vänsä professori Fredr. Elfving täta vuosikertomusta varten jättänyt seuraavat muistosanat: „ Artur Thesleff syntyi Viipurissa maaliskuun 5 pmä 1871. Hanen äidinisänsä oli omituisuuksistaan tunnettu v. t. kenraalikuvernööri Alexander Amatus Thesleff, jonka ulko- muoto ja keräilijäinto huomattavalla tavalla toistuivat tyttärenpojassa. Lapsuudestaan saakka luonnontieteitä har- rastavana henkilönä tuli Th. Seuramme jäseneksi 1891, suori- tettuaan vuotta aikaisemmin ylioppilastutkintonsa. Suvun traditioita seuraten hän sienien keräilijänä yhä enemmän syventyi näitä kasveja tutkimaan, löydettyään erinäisiä har- vinaisuuksia Viipurin läheisyydessä olevalta Liimatan suku- 128 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. tilalta. Kannustavasti vaikutti häneen tässä suhteessa var- sinkin suuren kotelosienen Bulgaria globosa'n löytö; täta, 18. vuosisadan keskivaiheilla selitettyä sienilajia ei näet oltu toistamiseen löydetty sitten 1820-luvun. Käydessään Mus- tialassa sai Th. professor! Karstenista ystävällisen ja taita- van opastajan opinnoissaan ja keräystyössään, joita hän lähinnä seuraavina vuosina jatkoi erinomaisella innoUa. Tutkimuk- sissaan keskitti hän huomionsa korkeampiin sieniin, hattu- sieniin. Seuran vuosikokouksessa 1895 mainittu suuri sieni- kokoelma oH monipuohsin, mikä Museolle pitkiin aikoihin oli lahjoitettu, eikä mikään kokoelma myöhemminkään tässä suhteessa ole siitä vienyt voittoa, Kerta toisensa perästä saat- toi Th. Seuralle esittää harvinaisia sieniä; hän näytti myös unhoituksiin joutuneita käsikirjoituksia ja kirjallisuustietoja, jotka hanen Yliopiston kirjaston ylim. amanuenssina oli on- nistunut löytää. Tälta ajalta peräisin on hanen valtionavus- tuksella julkaisema kirjasensa „P'inlands förnämsta ätliga svampar" sekä tutkielmansa ..Dynbildningar i östra Finland", „Eken i östra Finland" ja „Några drag ur Lintula lärkträds- parks historia". Vuosi 1894 tuli kuitenkin käännekohdaksi hanen kehityksessään. Hän oli saanut uuden harrastuksen: mustalaiset. Hän samoili kautta maan eri suuntiin, osittain mustalaisten seurassa, ja tutki näiden elämää ja kieltä. Samassa tarkoituksessa hän 1896—98 teki laajoja matkoja Skandinaviassa, Keski-Europassa, Välimerenmaissa ja Venä- jällä aina Kaukasiaan ja Siperiaan asti. Näiden tutkimusten pääasiallisimmat tulokset kokosi hän suureen teokseensa „Wörterbuch des Dialekts der Finnländischen Zigeuner" (Suomen Tiedeseuran Acta 1901). Etelä-Amerikkaan tekemällään huvimatkalla Th. miel- tyi Argentinan luonnonoloihin. Hän näki tässä maassa ihanan turvapaikan niille, joka tahtoivat paeta Bobrikoffin aikana uhkaavaa venäläistä sortoa. Hanen aloitteestaan ja Argentinan hallituksen myötävaikutuksella ohjattiin paljon suomalaisia siirtolaisia Missiones-alueelle. Mutta yritys ei onnistunut. Muutaman vuoden kuluttua palasi Th. takaisin Europaan, asettuen Tukholmaan. Siellä hän viihtyi hyvin, 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 129 ja siellä oli hänellä monta hyvää ystävää, joista erikoisesti mykologi koulunapulainen Tycho Vestergren oli hänelle läheinen. Sikäläiselle Kunink. Kirjastolle lahjoitti hän ar- vokkaan, mustalaiskirjallisuutta käsittävän kirjastonsa sekä siihen liittyvän kokoelman valokuvia y. m. Kasvitieteellisiä tutkimuksiaan Th. ei jatkanut, mutta v:n 1919 alussa hän hämmästytti minua lähettämällä laajan mykologisen käsikirjoituksen. 1890-luvun alussa tekemänsä monipuoliset havainnot oli hän siinä yhdistänyt arvokkaaksi tutkielmaksi. Se julaistiin Suomen Tiedeseuran „Bidrag"- sarjassa nimellä „Studier öfver basidsvampfloran i sydöstra Finland", 140 siv., ja ilmestyi tämän vuoden alussa. Sen ensimmäinen osa on täydellisin basidiosienten luettelo, mikä mistään maamme osasta on olemassa; ainoastaan Karstenin tiedonannot Mustialasta muodostavat yhteensä laajemman kokonaisuuden. Toisessa osassa tekijä esittää, selvästikin Norrlinin ja Hultin vaikutuksesta johtuen, sienikasvistoa eri paikanlaaduilla, kiinnittäen huomiota sen vuodenajoista riip- puviin vaihteluihin. Sellaista kuvausta ei ennen ole tehty. Se kehoittaa jatkamaan samaan suuntaan. Lopuksi esitetään useita ekologisia havaintoja sienien riippuvaisuudesta valosta, lämmöstä, kosteudesta y. m., niiden kasvutavasta, leviämi- sestä, iästä j. n. e., havaintoja, joita tosin ei ole tehty määrätyn ohjelman mukaan, mutta jotka sisältävät lukuisia mielenkiin- toisia tietoja näiden merkillisten organismien tuntemiseksi. Thesleffin terveys ei milloinkaan ollut voimakas. Yllä- mainittua teosta painatettaessa sattui huolestuttavia oireita. Ne uusiintuivat ja joulukuun 17 p:nä 1920 hän kuoli Tuk- holmassa, halvauksen kohdattua häntä muutamia päiviä ai- kaisemmin. Hänellä oli kuitenkin ollut ilo itse saada lukea teoksensa viimeisen korrehtuurin. Thesleffin vaikutus Seuramme toimintaan ei ollut niin suuri, kuin olisi voinut odottaa. Hanen olemuksensa oli liiaksi sukua mustalaisten levottomalle luonteelle, voidak- seen tarpeeksi keskittyä. Mutta hanen elämäntyönsä on kyllin suuriarvoinen antaakseen hänelle arvossapidetyn ase- man maamme harvojen mykologien joukossa." 9 130 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921. Viime marrask. 1 p:nä kuoli fil. kand. M. A se han, joka valittiin Seuran jäseneksi helmik. 4 p:nä 1911. Hänestä kir- joittaa prof. A. Luther täta kertomusta varten: „M a r t i n A s c h a n i 1 1 a oli rakkautta luontoon veressä. Hanen isänsä, apteekkari K. A. Aschan, oli, samoin kuin iso- isäkin, konrehtori Carl Achates Aschan, suuri luonnonystävä sekä intohimoinen metsästäjä ja kalastaja, joka mielellään eloisasti kertoi eläinhavainnoistaan. Äidin puolelta hän sai vaikutteita äidinisältään, tunnetulta perhostutkijalta, piiri- lääkäri J. M. J. af Tengströmiltä. Ei ole ihme, etta hän jo kouluaikanaan harrasti kasveja ja eläimiä, ollen m. m. inno- kas perhoskeräilijä. Tultuaan ylioppilaaksi 1910 päätti hän kokonaan omistautua biologisille tieteille, mutta ulkonaiset olosuhteet saivat hanen myöhemmin valitsemaan kemian pääaineekseen ja antautumaan isänsä tavoin apteekkariuralle. Hän toivoi tässä toimessa saavansa tarpeeksi vapaata aikaa, voidakseen edelleen työskennellä hänelle rakkaaksi käyneen eläintieteen alalla. Kaikki kauniit tulevaisuudentoiveet rau- kesivat kuitenkin, kun häntä kohtasi vaikea munuaistauti, joka saattoi voimakkaan nuorukaisen sairasvuoteelle. Tosin hanen tilansa ajoittain parani sen verran, etta hän saattoi istua ja liikkua ulkona, mutta kaikki pitemmät retkeilyt ja nopeat liikkeet olivat kiellettyjä. Hän alkoi silloin suurella harrastuksella tutkia piileviä, mutta ei ehtinyt saattaa lop- puun töitään tällä alalla, ennenkuin sortui monivuotiseen, kärsivällisesti kestettyyn tautiin. Sen älykkyyden, vakavuuden ja harrastuksen johdosta, jota Martin Aschan osoitti opinnoissaan, odottivat hanen opettajansa ja toverinsa hänestä paljon. Reippaan, milloin vakavan, milloin leikkisän luonteensa takia oli hän yleisesti pidetty, missa vain liikkuikin." Viime marraskuun 10 pmä kuoli 59 vuoden vanhana metsänhoitaja Karl Johan Ehnbe rg, jäsen Seurassamme sitten lokakuun 1 p:n 1881. Metsänhoitaja Ehnberg oli har- ras luonnon, kasvien ja eläinten ystävä sekä innokas ja menestyksellinen keräilijä. Hanen suuret kasvi- ja hyön- teiskokoelmansa, joihin m. m. sisältyivät tulokset v. 1885 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 131 Siperiaan tehdyltä retkeilyltä, lahjoittivat perilliset Turun suomalaiselle yliopistolle. Maaliskuun 15 p:nä kuoli rouva Anna Irene Lin- kola, o. s. Ringblom, v:sta 1915 naimisissa dosentti Kaarlo Linkolan kanssa. Rouva Anna Linkola syntyi Orimattilassa kesäkuun 12 p:nä 1891. Päätettyään koulunkäyntinsä Lah- dessa 1911, antautui vainaja Yliopistossa luonnontieteitä opiskelemaan. Seuramme jäseneksi rouva Linkola valittiin lokakuun 6 p:nä 1917. Rouva Linkolassa on poistunut vaa- timaton, syvä, lämminsydäminen persoonallisuus. Hanen äkillinen kuolemansa on, paitsi omaisiin, syvästi koskenut lukuisiin ystäviin, niiden joukossa monta tämän Seuran nuorta luonnontutkijaa, joille vainajan koti oli aina avoin kokouspaikka. Vuoden kuluessa on edelleen kuollut rouva Mathilda Juselius, joka tuli Seuran jäseneksi marraskuun 2 p:nä 1918. Rouva Juseliuksessa on Seura menettänyt lämpimän luonnonystävän. Vainaja oli yksi Porin kotiseutuyhdistyksen johtavia jäseniä. Seuran työvuosi päättyy tänään. Minun tehtävänä on ollut luoda katsaus sen toimintaan. Vielä on kuitenkin eras puoli koskettelematta! Puheenjohtajatoimessani on minua elähyttänyt ennen muita eras johtava ajatus: Seuran menestyksellinen toiminta tieteen ja isänmaan hyväksi. Tämä ajatus oli perussisältönä niissä sanoissa, jotka lausuin viime lokakuun 2 p:nä ryhdyes- säni toimeen, ja tämän mukaisesti ölen koettanut hoitaa tehtäväni. Tämän vuosikertomuksen tulee olla tästäkin todisteena ja pyydän sentähden saada lainata seuraavat koh- dat tarkoittamastani lausunnosta: „Seuramme syntyi aikana, jolloin innokas pyrkimys laajentaa maailman eläin- ja kasvi- muotojen tuntemista painoi leimansa luonnontutkimukseen, jolloin luonnollisen systeemin kehittämisen loogillisesti ja historiallisesti täytyi muodostua luonnontutkimuksen keskei- simmäksi kysymykseksi, aikana, jolloin kasvimaantiede uu- tena tieteenä raivasi itselleen tien. Lähes sata vuotta on 132 Puheenjohtajan vuoikertomus. . 13. V. 1921 siitä kulunut, sata vuotta kehityssarjasta, joka kaikilla sivis- tyselämän aloilla on ollut niin aavistamattoman nopea, ettei kukaan siitä ole voinut uneksia. Uudet tieteet övat valloit- taneet itselleen paikan, uusia tieteenhaaroja on kasvanut esiin vanhojen kylvöstä. Aatteet ja suunnat övat vaihtuneet, mutta tieteen pyrkimys totuuteen ei ole muuttunut, ainoas- taan syventynyt. Yhä suurempi spesialisoituminen kaikilla aloilla on vain laajentanut sitä tietoisuutta, etta tiedon kukku- loille johtava tie ei kulje määrätyn tieteen tai tieteenhaaran kautta, olkoonpa tämä ajallisesti miten edustava, loistava ja suosittu tahansa. Tieteen suuren rakennuksen kulmakiviä luodaan jokaisesta määrätietoisesta, syvällisestä työstä, Seu- rallamme on nyt edessään yhtä merkitseviä tehtäviä kuin 100 vuotta sitten. Elämän sisimpänä olemuksena on kaiketi kehittää ne lukemattomat muodot, joita maailmassa esiin- tyy. Näiden muotojen, niiden elämän ja luonnossa tapahtu- van taistelun tutkiminen ei voine milloinkaan vanhentua. Kaikki luonnontieteellinen työhän perustuu viime sijassa tutkimukseen, joka tavalla tai toisella kohdistuu määrättyyn systematiseen muotoon. Ja näiden muotojen olemus! Mi- ten suuresti onkaan sen syvällisempi käsitys laajentunut esimerkiksi viimeisten vuosikymmenten perinnöllisyystutki- musten kautta. Suomen faunan ja floran puolesta työs- kentelevän seuran tehtävä on sama kuin sata vuotta sitten, on historiallisella ja loogillisella oikeudella oleva sama så- dan vuoden perästä ja varmastikin niin kauan kuin ajattele- via ihmisiä täällä työskentelee. Mutta työtavan tulee muut- tua. Spesiaalitutkimuksen omat tulokset yhdessä muiden tieteiden saavutusten ja voittojen kanssa vain syventävät sen laatua. Tieteen alalla ja yleensäkin inhimillisessä elä- mässä merkitsee ylpeä eristäytyminen ennemmin tai myö- hemmin kuolemaa. Olkoon Seuran jäsenille loistavana johtotähtenä tietoisuus faunistisen ja floristisen tutkimuksen jatkuvasta merkityksestä, mutta samalla tietoisuus siitä, etta näiden opinhaarojen tie voi pysyä valaistuna vain muiden tieteiden vartiotulien valossa. Yhdistyksestämme tuli viime vuosisadan aamunsarastuksessa seura Suomen faunan ja 13. V. 1921. Puheenjohtajan vuosikertomus. 133 floran tutkimista varten, pro Fauna et Flora Fennica, var- maankin siitä syystä, etta tuohon nimeen silloin sisältyi suomalaisen luonnontutkimuksen tietty ohjelma. Miitta sisira- mältä tämä kai kuitenkin merkitsi sitä, etta se pyrki ole- maan suomalaisen luonnontutkimuksen ahjona yleensä. Sen luonnetta eivät menneiden aikojen rajoitukset saa kahlehtia. Ajan edistysaskeleita, luonnontutkimuksen kehitystä ja sy- ventymistä omaksuen tulee Societas pro Fauna et Flora Fennican olla isänmaan luonnontutkimuksen seura. Seuran nimi, menneen ajan ihanteita kuvastava, olkoon muistomerk- kinä huomattavasta kukoistuskaudesta Suomen luonnontutki- muksen historiassa, perinnäistapojen kannattamana, velvoit- tavana nimenä." Tässä lausunnossa mainitun ohjelman mukaisesti övat Seuran puheenjohtaja ja sihteeri jättäneet lausuntoehdo- tuksen, jonka mukaan Seura toisen vuosisatakautensa al- kaessa ilmoittaa määrätietoisesti pyrkivänsä siihen, etta siitä tulee yhdistys isänmaan eläin- ja kasvitieteellistä tutkimusta varten tämän sanan kaikessa laajuudessa. Seura on, yhtyen tähän ehdotukseen, tänään merkinnyt pöytäkirjaan seuraa- van lausunnon: „Kokoontuneena viimeiseen vuosikokoukseensa ennen 100-vuotispäivää; antaen kunnioittavan tunnustuksensa kulu- neen vuosisadan työlle ja menneen ajan tieteellisille pyrki- myksille ja saavutuksille; järkähtämättömästi pitäen kiinni entisestä päämäärästään, mutta perinnäistapojensa mukaisesti velvoitettuna suuntaamaan katseensa eteenpäin pyrkimällä seuraamaan kehityksen kulkua; päättää Societas pro Fauna et Flora Fennica vastaisuudessa tahtovansa olla seura Isän- maan eläin- ja kasvitieteellistä tutkimusta varten tämän sanan koko laajuudessa." Johtakoot Seuran voimat, Valtion ja yleisön aulius sekä maarauha täta Seuran pyrkimystä menestyksellistä päämäärää kohti! Niin Seuramme maamme vanhimpana tieteellisenä yh- distyksenä käy 100-vuotispäiväänsä kohti. Seuramme ei kuluneena vuosisatana ole mitenkään lois- 134 Puheenjohtajan vuosikertomus. 13. V. 1921 tavasti esiintynyt yleisön silmissä. Sen olemuksella on ollut vaatimattomuuden leima. Sen työvoima on ollut suuresti rajoitettu. Suureksi osaksi sen työskentelevät jäsenet övat oUeet nuoria, kehitystilassa olevia. Itsensä yliarvioiminen ja ylimielisyys eivät kuulu tieteelle eikä sen harjoittajille. Mutta yhtä varmaa on, etta jokainen määrätietoinen, laaja- suuntainen työ suoritetaan objektiivisen itseluottamuksen merkeissä. Seuramme on tosin, verrattuna moneen suu- rempien maiden vastaavaan, vaatimaton, mutta emme saa unohtaa, etta tämän seuran ja sen jäsenien kautta, huoli- matta hyvin rajoitetusta taloudellisesta tuesta, maamme on eläin- ja kasvitieteellisessä suhteessa tutkittu tavalla, joka on saavuttanut tunnustusta ulkomailla ja joka Seuralle on ollut kunniaksi. Yhteen tieteelliseen ahjoon on täällä yhdistetty kaikki se mikä muualla usein esiintyy hajoitet- tuna. Maan eläimistöstä ja kasvistosta on täällä sentakia saavutettu suurempi yleiskatsaus kuin todennäköisesti useim- missa muissa maissa. Mutta siksensä työn laajuus ja arvo! Tämä Seura on lähes sådan vuoden aikana ollut maamme luonnontieteelli- sen viljelyksen ahjona. Kaikki se luonnontieteellinen voima, minkä tämä maa on kasvattanut, on tähän yhdistetty. Tie- toisuus tästä olkoon Seuralle kannustimena. Tietoisena tästä entisyydestään astukoon Seura uskaliaasti isänmaan eteen, tehköön eläin- ja kasvitieteen saavutukset tunne- tuiksi ja ansion mukaan arvossapidetyiksi. Silloin kasvaa myös jatkuvan työn taloudellinen perusta ja siten tieteen syventyminen. Silloin yksityinen henkilö, täynnä sitä roh- kaisua, joka useimmille on työn ehdoton edellytys, suurem- malla menestyksellä voi antautua hyödylliseen työhön. Suotakoon tälle seuralle työnrauhaa, kasvakoon sen jäsenissä voimakas isänmaallinen työnvelvollisuus, öman ra- joituksen nöyrä tunnustaminen ja tästä tietoisena tieteelli- sesti, sosiaalisesti ja poliittisesti toisinajattelevien oikeuden- mukainen arvioiminen. Suokoon tositieteen pyhyys Seural- lemme leimansa. 13. V. 1921. Skattmästarens årsräkning. 135 Skattmästaren, doktor V. F. Brotherus, framlade Sällskapets Årsräkning för år 1920, varur meddelas följande utdrag: Debet: Behållning från år 1919. Stående fonden 28,735 Senator J. Ph. Palmens fond . . 13,244 Sanmarkska fonden 5,368 Siltala fonden 604 Poppiuska fonden 1,387 Norrlinska fonden 7,000 Carl Finnilä fonden 12,000 De i frihetskriget stupades fond . 7,715: — 76,053: Årskassan 19,543: 66 Inkomster under året. Statsanslag 16,000: — Gåvor 5,886: 50 Räntor. 4,300: 93 Försålda skrifter 741: 10 Ledamotsavgifter 210: — Balans 27,138: 53 21,225: 26 Summa 143,960: 45 Kredit: Utgifter under året. Arvoden 1,200 Reseunderstöd 6,450 Fil. dr. Hj. Hjelt för Conspectus . 2,900 Livränta åt fröken Aino Norrlin . 1,000 Tryckningskostnader 54,428 Diverse utgifter 847 55 90 66,826: 45 136 Bibliotekariens årsberättelse. 13. V. 1921. Behållning till år 1 921. Stående fonden 28,945 Senator J. Ph. Palmens fond . . 13,244 Sanmarkska fonden 5,368 Siltala fonden 644 Poppiuska fonden 1,470 Norrlinska fonden 7,000 Carl Finnilä fonden 12,000 De i frihetskriget stupades fond . 8,463 77,134: — Summa 143,960: 45 På tillstyrkan af revisorerna, herrar Fredr. Elfving och E. Malmberg, beviljade Sällskapet härpå med tack- samhet skattmästaren full ansvarsfrihet för hans förvaltning af Sällskapets medel under det gångna året. Bibliotekarien, professor Enzio Reuter, föredrog följande Årsberättelse öfver bibliotekets tillväxt 1920—1921. På grund af att flera under krigsåren uppkomna luckor i biblioteket utfyllts, har tillväxten under senaste verksam- hetsår varit betydligt större än under de närmast föregå- ende åren. Antalet nytillkomna nummer utgör 994, med hänsyn till innehållet fördelade på följande sätt: Naturvetenskaper i allmänhet 425 Zoologi 173 Botanik I34 Landt- och skogshushållning, fiskeriväsende . 74 Geografi, hydrografi 14 Geologi, mineralogi, paleontologi 23 Kemi, farmaci, medicin 2 Matematik, fysik, meteorologi, astronomi . . 106 Diverse 43 Summa 994 Under året har sknftutbyte inledts med Åbo Akademi. Till biblioteket hafva inkommit bokgåfvor från The John Crerar Library, Chicago; Maine Agricultural Experiment 13. V. 1921. Botanices-intendentens årsredogörelse. 137 Station, Orono, Maine; Centralanstalten för jordbruksförsök, Experimentalfältet, Sverige; Kungl. Nautiska Meteorologiska Byrån, Stockholm; Föreningen för Dendrologi och Parkvård, Landskrona; Finska Landtbruksstyrelsen; Statistiska Cen- tralbyrån; Redaktionen af Luonnon Ystävä; samt från herrar S. Murbeck, Rolf Palmgren, Th. Saelan och C. Wesenberg- Lund, för hvilka välvilliga bokgåfvor härmed uttalas Säll- skapets tacksamhet. Botanices-intendenten, Kustos Harald Lindberg, af- gaf följande Årsberättelse öfver de botaniska samlingarnas tillväxt. Äfven under detta senast tilländalupna år har svårig- heten att resa jämte dyrtiden i alla afseenden verkat häm- mande på botanisternas arbete ute i naturen. Dessa ogynn- samma förhållanden ha äfven visat sina verkningar på de botaniska samlingarnas tillväxt. De mest omfattande kollektionerna ha inlämnats af stud. M. J. Kotilainen, pastor O. Kyyhkynen och kustos Harald Lindberg. På de särskilda växtgrupperna fördela sig de inkomna gåfvorna på följande sätt: Kärlväxter 572 exx. Mossor 592 „ Lafvar 4 „ Svampar 4 „ Alger 47 „ 1,219 exx. Nedan anförda personer ha bidragit till de inhemska samlingarnas förkofran: mag. C h. Em. Boldt, frök. Mar- git Böld t, forstm, K. Bränder, rekt. M. Brenner, dr W. Brenner, dr V. F. Brotherus, stud. Jarl Car- pelan, stud. C. Cedercreutz, stud. O. Eklund, prof. Fre dr. Elf vin g, mag. C. W. Fontell, prof. A. W. Ga- dolin, stud. M. Hagfors, dr Olli Heikinheimo, stud. L Hidén, dr Hj. Hjelt, medicinalråd. R. I dm an, stud. N. Kan er v a, stud. H. Klingstedt, stud. M. Ko ti- 138 Botanices-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1921. lainen, pastor O. Kyyhkynen, mag. V. Kujala, dr Harald Lindberg, stud. P. H. Lindberg, trafikinsp. A. Lindfors, kand. R. F, Lundström, lektor K. M e t s ä- vainio, forstm. J. Montell, lekt. Å Nordström, major L. Oesch, stud. B. Olson i, ing. H. A. Printz, stud. A. R a i n i o, frök. Eva Segerstråle, frök. K. Söderholm, stud. A. Ulvinen, forstm. Ossi Virkkula. Kärlväxtsamlingen har ökats pä följande sätt: Agrostis canina forma från N, Borgå, Emsalö, Ch, Em. Boldt. — Fragaria vesca f. fruct. pallid. från Ab, Lojo, Margit Boldt. — 40 exx. från N, Ingå, M. Brenner. — 4 exx. från N, Esbo, C. Cedercreutz. — 15 exx. från Al, Korpo, O. Eklund. — Scirpus parvulus från N, Borgå, och Holcus lanatus från Ab, Reso, gen. C. W. Fontell. — CraUegus monogyna från Ab, Houtskär, Storö, och Cr. curvisepala (calgcina olim) från Houtskär, Nåtöholm, A. W. Gadolin. — Beckmannia eruciformis från Ta, Hollola, Hennala kasern, och Ambrosia trifida, ny för adventivfloran, från Ta, Lahtis, M. Hagfors. — Myricaria germanica, ny för floraområdet, från Li, Utsjoki, v. stranden af Puolmak sjö, O. Heikinheimo och O. Virk- kula. — 26 exx. från olika delar af landet, däribland Rubus arcticus X idceus från N, Helsingfors, Sveaborg, I. Hidén. — 7 exx. från St, Karkku, Hj. Hjelt. — Ranunculas peltatus *septentrionalis forma från Ta, Teisko, R. Idman. — 9 exx. frän olika delar af landet, N. Kanerva. — Luzula nemorosa från Åbo, Runsala, H. Klingstedt. — 362 exx. från Sb och OK, O. Kyyhkynen. - 6 exx. Rosce från Ka, V. Kujala. — 12 exx. från Hangö, Rumex confertus från N, Karis, ny för adventivflo- ran, Spargan. affine från Tvärminne och Psamma från N, Lappvik, samt 6 exx. från Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 5 exx. från Lojo, däribland Rubus idfeus f. anomala, P. H. Lindberg. — Erysimum chei- ranthoides f. från Ka, Viborg, A. Lindfors. — Veronica teucrium från Ta, Hausjärvi, Erkylä (leg. E. Fabritiusj, Cytisus sagittalis från N, Lappvik (legg. Greta Wegelius o, K. Mandelstam), gen. A. Nordström. — 46 exx. från LKem, Muonio, däribland Pirola minor X rotundifolia, Orchis *lapponica, Rumex aquaticus X domesticus och Aspidium spinulo- sum, J. Montell. — 24 exx. från elevherbarier, K. Metsävainio. — Poly- gonum minus från St, Tavastkyro, H. A. Printz. — Ononis hircina från N, Skyttö, Eva Segerstråle. — Potentilla bifurca från Ab, Bromarf, Kerstin Söderholm. — 22 exx. från Helsingfors, Sandhamn, mest bal- lastväxter, bland hvilka följande mera anmärkningsvärda: Axyris amarantoides, Silene Tatarica, Beckmannia, Geranium ruthenicum, Rumex confertus, Achillea nobilis, Ranunculus ''propinquus, Coronilla varia, Brassica lanceolata, Galium * Ruthenicum och Lepidium densiflorum, A. Ulvi- nen. — Alnus incana 1. pinnata (Lundmark) från KL, Tohmajärvi, L. Oesch. Mossamlingens tillväxt har varit : 9 exx. från Ab, Finby, 13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 139 Fr. -Elfving. — Dicranum Sendtneri Limpr. från Kuusamo, ny för flo- ran, V. F. Brotherus. — 178 arter i 401 exx. från LE, däribland c. 45 nya för provinsen och följande nya för Fennoscandia orientalis: Cin- clidium hymenophyllum, Bryum mtilans, Tortula Norvegica, Grimmia con- ferta, Amblystegium irrigatam, Hypnum collinum och Pseudoleskea Breidleri, samt 11 arter i 16 exx. från Sb, M. J. Kotilainen. — 164 exx. från N, Tvärminne, och Ab, Lojo, Harald Lindberg. — Thyidium recognitum c.fr. från N, Ekenäs, W. Brenner. Lafsamlingens tillväxt har varit följande: Nephroma arcti- cum från Ab, Lojo, Harald Lindberg. — 3 exx. från Ab, Finby, Fr. Elfving. Svamp sam lingen har ökats genom 4 exx. från N, A. Rainio. Algsamlingen har tillvuxit genom 47 exx. från olika delar af landet, R. F. Lundström. Frösamlingen har förökats genom 23 nr., inlämnade från Ab, Kimito, B. Olsoni. Vidare har till museets samlingar inkommit subfos- sila nötter af hassel från St, Ruovesi, Pihlajalahti by, Mäkelä hemman, 15 km W om Ruovesi kyrkoby, samt från Om, Soini, i en torfmosse underlydande kyrkoherdebolet, fyndet gjordes på c. 1 m djup i ett dylager af 1.7 m mäktighet, K. Bränder. Dito från St, Parkano, Kirk- kojärvis NE strand, 1.5—2 m djup, J. Carpelan. Yleisten eläintieteellisten kokoelmain intendentti, maist. I. Välikangas: Vuosikertomus yleisten eläintieteellisten kokoelmien kasvusta. Toimivuotena 1920 — 21 övat kotimaiset yleiset eläin- tieteelliset kokoelmat edelleen tasaisesti lisääntyneet. Ta- vallista huomattavampi on kasvu kalakokoelmien suhteen, lähinnä seurauksena museon taholta lähetetyistä kehoituk- sista. Samasta syystä on myös nisäkäskokoelmien lisäys jonkun verran suurempi kuin edellisenä vuonna, joskin se itsessään on verraten pieni. Nisäkäskokoelmiin on saatu materiaalia 18:sta lajista, nimittäin: Eläimiä spriissä 27 kpl. Nahkoja 10 „ Luurankoja 3 „ Pääkalloja ........ 3 „ Yhteensä 43 kpl. 140 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 13. V. 1921. Lintukokoelmien kasvu on seuraava: Nahkoja 172 kpl. Spriissä 4 „ pesyeitä 32 „ Munia ,,.,.... yksityisia . . . . 1 „ Yhteensä 209 kpl. Lukuunottamatta tri W. J u s 1 i n i n lahjoittamaa, 20 pesy- että linnunmunia sisältävää kokoelmaa sekä metsänhoitaja C. Hj. S i 1 1 m a n i n lahjoittamaa maist. Edgar Sill ma n-vaina- jan samanlaista kokoelmaa (10 pesyettä), on edellämainitussa lintiimateriaalissa 88 lajin ja sekasikiön edustajia. — Nisä- käs- ja lintukokoelmien numeroiden suhteen on huomattava, etta muuta saaduista lajeista talteen otettua materiaalia (luurangon osia, nyljettyjä ruiimiita y. m.) ei ole erikseen luetteloitu. Matelijoita on saatu 2 kpl. ja sammakkoeläimiä samoin 2 kpl. Kalakokoelmien lisäys on 136 numeroa (näytteitä tai yksityisia kaloja), edustaen 22 lajia. Evertebratikokoelmiin on liitetty myriapodeja 6 näytettä, hämähäkkieläimiä 1 näyte, isopodeja 1 näyte, polychaetejä 2 näytettä ja molluskeja 5 näytettä. Museon virkailijain työn on kuluneena toimivuotena täytynyt pääasiallisesti kohdistua Seuran kokoelmien piirin ulkopuolelle. Kotimaisten kokoelmien käsittely on sen vuoksi suureksi osaksi rajoittunut saadun imden materiaalin tarkastukseen ja luetteloimiseen. Sen ohella on amanuenssi V. Korvenkontio jatkanut kotimaisten jyrsijäin tarkas- tusta ja allekirjoittanut on käsitellyt erinäistä kalamateriaa- lia. Ylioppilas K. E. Sundström on hyväntahtoisesti ollut apuna museotyössä. Hän on järjestänyt J. A. Pal- me n i n lintuarkistoa sekä ryhtynyt sen jälkeen merkitsemään lippuluetteloihin hajallaan yleisessä lintukokoelmassa olevaa kotimaista materiaalia, mikä työ on erittäin tärkeää, jotta nopeasti voitaisiin saada selville kokoelmissa todella tavat- tava määrä kutakin lajia. — Asianomaisten yliopiston eläin- tieteen opettajien lisäksi övat kokoelmia tai arkistoa käyttä- neet tieteellisessä tarkoituksessa lehtori E. W. Suoma- 13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 141 lainen, maist. E. M er i kal 1 i o, lehtori Viljo Horn- borg, tri I. Hortling ja tri G. I dm an, Museon konserveerausosaston kotimaisiin kokoelmiin kohdistuneesta työstä mainittakoon erityisesti, etta konser- vaattori R. Mänt y sen valmistama komea peura- ja ahma- ryhmä on asetettu näytteille. Yhä sietämättömämmäksi käyneen tilanahtauden vuoksi se on toistaiseksi sijoitettu yliopistorakennuksen yläkerroksen vestibyliin. Yksityiskohtaisesti kokoelmien kasvu on seuraava: ^) Mammalia. Insectivora: Sorex araneus: Kuopio, Sorsasalo VI. 16, prof. K. M. Levander; Sortavala, Lahdenkylä 23. V. 15, kalast, neuvos V. Jääskeläinen. — S. pygmaeus: Tammisaari, Baggby 20. 6. 20, K. E. S — m. — Erinaceus europaeus: nahka, Vihti, Hiiskula VII. 20, ost. — Carnivora: Lynx lynx: luuranko, Salmi 19. IV. 19, ost. — Mustela erminea: nahkn, Helsinki, Vanhakaupunki 16. X. 20, yliopp. Håkan Lindberg: 1 5 (nyljetty ruumis), Huopalahti 22. IV. 21, maist. V. Nieminen. — Foetorius putorias: nahka, Helsinki 9. XII. 20, ost. — Lutra lutra: 2 kpl. juv., Korkeasaaren eläintarha VI. 20, intendentti R. Palmgrenin välityksellä; 2 kpl. luurankoja, Kökar, ost. — Valpes vulpes: 2 kpl. pääkalloja, Sysmä, tilanomist. S. Ylänen. — Rodentia: Pte- romys volans: nahka, Vilppula, Niemenkylä 10. XII. 20, jahtimestari L. Ventola. — Mus decumanus: 5 kpl. nahkoja, Helsinki I. 21, 1 kpl. spriissä, Helsinki 21. II. 21, tri Ernst Häyrén. — M. musculus: Snap- pertuna 18. VI. 20, K. E. S— m. — M. silvaticus: 2 kpl., Sysmä XI. 20, tilanomist. S. Ylänen. — fiypudaeus qlareolus: Snappertuna 9. VI. 20, K. E. S— m; 5 kpl. Sipoo, Korpholmen VII. 20, I. V— s; Grankulla 18. XI. 20, yliopp. R. Carpelan; 2 kpl., Muolaa, Kangaspelto 2. I. 21, tilanomist. E. K. Krause. — Paludicola amphibius: 3 $ & 2 (5, Sipoo, Korpholmen VII. 21, I. V— s. — Agricola agrestis: Sysmä XI. 20, tilan- omist. S. Ylänen; Oulunkylä 28. XI. 20, aman. V. Korvenkontio. — Lepas timidas: pääkallo, Vilppula, Niemenkylä 10. XII. 20, jahtimest. L. Ventola. — L. europaeus v. medius: nahka, Renko, Muurila 11. XII. ^) Edellämainittuja tri W. J u s 1 i n i n ja maist. E. S i 1 1 m a n- vainajan kokoelmia ei tässä ole otettu huomioon. Lukuisimmat lah- joitukset övat tehneet seuraavat henkilöt, joiden nimet övat allamaini- tulla tavalla lyhennetyt: fil. maist. Otto Collin (O. C), metsänhoi- taja II mar i Hildén (I. H— én), fil. tri I. Hortling (I. Hg), ylioppilas K. E. Sundström (K. E. S — m) ja allekirjoittanut (I. V— s.). — EUei lukumäärää mainita, on kysymyksessä olevaa lajia saatu 1 kpl. Nisäkkäät övat spriissä, linnut nahkoina, ellei muuta mainita. 142 Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 13. V. 1921. 20, O. C. — Artiodactyla: Sus scrofa domestica: juv. monstr., Mäntsälä, Ohkolankylä, Mikkola 19. X. 20, ost. Aves. Pas se res : Turdus iliacus: Hämeenlinna 29. IX.20, O.C.; s:n 11. IV. 21, O. C. — T. pilaris: Jaakkima 3. VI. 20, I. H-én; Ma- saby, Ingvaldsby 1. X. 20, tilanomist. H. Linden. ~ Phylloscopus sibi- lator: Jaakkima 8. VI. 20, I. H— én. — Åcrocephalus schoenobaenus: Porkkala, Kontgrund 22. V. 20, I. Hg. — Cinclas cinclus: Sipoo, Sand- holmen 29. X. 20, ost. — Regulus regulus: Sipoo, Korpholmen 28. IX. 20, rakennusmest. M. Edvin Udd. ~ Parus major: Sysmä XI. 20, tilanomist. S. Ylänen. — Motacilla alba: munia, Jaakkima 20. V. 20, I. H— én. — Budytes flavus: 1 $, Helsinki, Drumsö 6. V. 12, tri E. Nyberg. — Anthus pratensis: Helsingin pit. 10. IV. 21, tri E. Nyberg. — A. trivialis: Jaakkima 20. V. 20, I. H— én; Siuntio 27. VII. 20, I. Hg. — Plectrophanes nivalis: Helsingin pit. 10. IV. 21. — Emberiza citrineäa: Helsingin pit. 9. III. 12, tri E. Nyberg. — E. aureola: Oulu, Kiviniemi 23. VI. 20,maist. E. Merikallio. — Loxia pityopsittacus: 2 $, Köyliö, Ilmilinna 24. VI. 19, lehtori E. W. Suomalainen. — Passer domesticus: Sysmä 14. XII. 20, tilan- omist. S. Ylänen. — Coccotfiraustes coccothraustes: Tammisaari 20. XII. 20, yliopp. Ingmar Calonius. — Fringilla montif ring illa: Joroinen (kuoi- lut Helsingissä 8. VI. 20), fil. maist. rouva Elin Holmberg. — Spinus spinus: Hattula 10. IV. 21, O. C. — Carduelis carduelis: Sysmä 14. XII. 20, tilanomist. S. Ylänen. — Corvus cornix: Masaby, Ingvaldsby 15. X. 20, tilanomist. K. Linden. — C. corax: Lammi, Porraskoski XII. 20, O. C. — Garrulus glandarius: Mäntsälä 23. X. 20, maist. B. Geitlin. — Perisoreas infaustus: Juuka 1. VII. 20, I. H — én; Keuruu, Leppäjärvi 21. XI. 20, hra L. Ventola. — Lanius collurio: Masaby 1918, hra Tor Palmgren. — L. excubitor: Masaby 26. IX. 20 hra Tor Palmgren; As- kola, Stixböle 5. X. 20, hra H. A. Häggström. — ///rando rushca: 3 kpl., juv., spriissä, Sipoo, Korpholmen VI, 20, I. V— s. — Strisores: Caprimulgus europaeus: Jaakkima 7. VI. 20, I. H — én; 1 S Köyliö, Ilmi- linna 10. VII. 19, leht. E. W. Suomalainen. — Cypselus apus: muna, Juuka 1. VII. 20, I. H — én. — Scansores: Picus canus: 1 5> Vanaja 26. IX. 20, O. C; 1 S, Tuulos, Sairiala 14. X. 20, O. C; Mäntsälä 23. X. 20, maist. B. Geitlin; 1 $, Kalvola, Kuurila 29. X. 20, O. C; Hä- meenlinna, Ojoinen 14. XI. 20, O. C; Masaby, Ingvaldsby 19. XI. 20, tilanomist. H. Linden. — Dendrocopus major: Jaakkima, Lahdenpohja 3. VI. 20, I. H— én; Mäntsälä 23. X. 20, maist. B. Geitlin; Masaby, Ing- valdsby 19. XI. 20, tilanomist. H. Linden. — Cuculus canorus: Nastola 15. VIII. 20, hra Y. Virtanen; Siuntio 22. VIII. 20, I. Hg. — Ra p tä- ta res: Cerclineis tinnunculus: Masaby 10. VI. 20, hra Tor Palmgren; Helsinki, Rönnskär 29. VII. 20, hra B. Hellsten; Tvärminne, Långhol- men 27. VIII. 20, H. Degerholm; 1 (5, Vihti 19. IX. 20, hra G. Krook. — Accipiter nisus: Tammisaari, Dragsvik 25. IX. 20, tri T. Ekman. — Astur palumbarius: Sotkamo, tri W. Aström; Sipoo, Immersby 1. XI. 20, 13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 143 ost.; s:n 12. XII. 20, ost.; s:n 1. I. 21, ost. — Buteo buteo: 1 $, Hauho 6. IX. 20, O. C; Sipoo 10. IX. 20, ost.; Sotkamo, tri W. Åström. - Asio otus: Hämeenlinnan maalaisk. 29. IX. 20, O. C; Pori, Pihlava 10. X. 20, asemapääll. Blomberg (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä); Hauho, Okerla 15. XI. 20, O. C. — ^1. accipitrinus: Hailuoto 8. IX, 20, tri T. Ekman. — Surnia ulula: Kalvola, Renkojärvi 19. IX. 20, O. C; Grankulla 25. IX. 20, hra B. Sabelli; Sipoo 17. X. 20, ost; 3 kpl., Tammisaari, Skåldö 17, X. 20, tri W. Ekman; Helsinki, Hakaniemi 23. X. 20, ost ; Vanaja, Järviöinen 26. X. 20, O. C; 1 ,5, Köklaks, Oitbacka 30. X. 20, ost; Sysmä XI. 20, tilanomist S. Ylänen; Luhanka 15. XI. 20, yliopp. O. Vahervuori; Loppi, Läyliäinen 29. XI. 20, ost; Petäjävesi, Salo 3. XI. 20, hra L. Ventola. — Glaucidium passerinum: Huopalahti 28. XI. 20, ost. — Nyctala tengmalmi: Vanaja 2. IX. 20, O. C; 1 2, Hämeenlinna 4. IV. 21, O. C. — Syrnium lapponicum: 3 kpl., Sotkamo, tri W. Åström; Jaakkima 20. V. 20, I. H— én. — Ro s o res: Lyrurus tetrix: 1 $, albino, Parikkala 24. XI. 20, ost. (tri K. E. Kivirikon väli- tyksellä). — Lyrurus tetrix X Tetrao urogallus: Siikainen IX. 20, ost. (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä); 1 (J, Sääminki, Varparanta 2. XI. 20, ost. (preparaattori A. E. Frin välityksellä). — Perdix perdix: Masaby, Ingvaldsby 18. XI. 20, tilanomist. H. Linden. — Phasianus torquatus: 1 S, Oulunkylä 21. IX. 20, hra A. Anttila; 1 $, Masaby, Ingvaldsby 22. XI. 20, tilanomist H. Linden. — Cursores: Fulica atra: Espoo, Köklaks 30. IX. 20, ost. — Ortygometra porzana: Vihti 8. VIII, 20, tri E. Qvarnström. — Vanellus vanellus: Hattula 1. VIII. 20, O. C. — Charadrius apricarius: Hämeenlinna 29. IX. 20, O. C. — Hae- matopus ostralegus: Pörtö 24. V. 20, fil. maist A. Wasenius. — Tringa maritima: Kokkola, Gråskärsbådan 21. XI. 20, tri K. B. Miller. — T. alpina: Sipoo, Korpholmen 17. VIII. 20, rakennusmest. M. Edvin Udd. — Totanus totanus: 1 $, Degerö 2. VIII. 20, hra M, Renvall. — T. lit- toreus: 1 (5, Kokemäenjoki 2. VIII. 20, tri E. Qvarnström. — Numenius arcuatus: Vanaja, Perttula 30. V. 20, O. C. — Gallinago gallinago: Kokemäenjoki 2. VIII. 20, tri E. Qvarnström. — Gressores: Ardea cinerea: 5 munaa, Taivassalo Iso Raunskeri 14. VI. 20, yliopp. Mainio Wilson (leht. E. W. Suomalaisen välityksellä). — Botaurus stellaris: Lohja, Ojamo 28. I. 21, kalanvilj. laitoksen hoitaja J. B. Valli. — L a- me lliro s tre s : Cygnus cygnus: Pörtö 16. V. 20, ost; Sotkamo, tri W. Åström. — Anser anser: 2 2$, Jurmo 19. VI. 20, intend. R. Palm- gren. — A. erythropus: 1 (5, Porin ulkosaaristo 5. IX. 20, tehtailija A. Milan. — Spatula clypeata: Pori, Lyttskär 15. VIII. 20, tri H. Hägg- ström. — Anas boschas: juv., Oulunkylä 18. V. 20, taiteilija M. Warén; Siuntio 25. VII. 20, I. Hg. — Anas penelope: Hattula, Lehijärvi 25. X. 20, O. C. — A. querquedula: Pori, Lyttskär 15. VIII. 20, tri H. Hägg- ström. — Nyroca fuligula: 1 (5, Porkkalä 20. V. 20, I. Hg.; spriissä, Hauho, Vähäjärvi 5. IX. 20, O. C. — N.ferina: Helsinki (?, ost. kauppa- 144 Yleiset eläintieleelliset kokoelmat. 13. V. 1921. torilta 7. X. 20), I. Hg. — Oidemia nigra: 1 V, 1 d, Porkkala 20. V. 20, I. Hg. — Pelionetta perspicillata: Pörtö 24. V. 20, maist. A. Wasenius. — Clangula clangula: Loppi, Vojakkala 11. VHI. 20, O. C; 1 $, Renko 6. IX. 20, O. C. — Hareida hyemalis: 6 Sö< 5 ??, Porkkala 20. V. 20, I. Hg.; 1 S, Porkkala 15. X. 20, maist. B. Geitlin; Vanaja, Perttula 23. X. 20, O. C. — Somateria mollissima: 2 5(5, Porkkala 20. V. 20, I. Hg. — Mergus merganser: 1 $, Lappvik (Tvärminne) VI. 20, prof. A. Luther; juv., Janakkala, Kernaalanjärvi 11. X. 20, O. C; Hauho, Iso Roine 26. X. 20, O. C. — M. serrator: Loppi, Punelia 3. VIII. 20. O. C. — M. al- bellus. Helsinki (?, ost. kauppatorilta 30. X. 20), I. Hg. — Stegano- podes: Phalacrocorax carbo: Siuntio, Pikkala 1. XI. 20, I. Hg.; Tam- pere 6. IV. 2\, maist. A. WegeVius. — L o n g ip e n n e s : Sterna hirundo: 2 ikpl., Villinki 23. IV. 20, tri U. Einola; 2 kpl. s:n prepar. K. Niemi; 3 kpl. s:n konserv. R. Mäntynen. — S. macrura: 2 kpl., Villinki 23. IV. 20, konserv. R. Mäntynen; Jaakkima, Mökerikkö 5. VI. 20 I. H— én; 1 5, s:n 9. VI. 20, tri A. Hildén. — Lams ridibandus: Sipoo Korphol- men 13. VI. 20, I. V— s.; Degerö 6. VIII. 20, hra Hietanen. — L. canus: Nordsjöskatan 25. IV. 20, tri E. Nyberg; Jaakkima, Mökerikkö 5. VI. 20, I. H— én; 1 S> s:n 9. VI. 20, tri A. Hildén; Sipoo, Gråskär 1. VIII. 20, konserv. R. Mäntynen. — L. glaucus: 1 $, Nordsjöskatan 25. IV. 20, tri E. Nyberg. — L. fuscus: 1 S, Jaakkima, Mökerikkö 9. VI. 20, tri A. Hildén; 2 kpl., juv., Sipoo, Gråskär 1. VIII. 20, konserv. R. Mänty- nen. — Stercorarius pomarinus: Jurmo 1. IV. 20; juv., Jurmo VI. 20 (Korkeasaari 1. IX. 20), intend. R. Palmgren. — S. parasiticas: 1 $, Rauma, Kylmä Santakari 31. V. 20, hra O. Halme. — Urinatores: Colymbus cristatus: Vanaja 3. VIII. 20, O. C; 2 kpl., Janakkala 26. VIII. 20, O. C; Köyliö. Ilmijärvi 12. IX. 20, leht. E. W. Suomalainen; Va- naja, Kankaantaka 5. VIII. 20, O. C; Hattula, Vanajavesi 12. X. 20, O. C; Alavus (?, ost. Helsingissä 8. VI. 20), I. Hg. — Urinator ar cticus: Pori, Tahkoluoto 1. VI. 20, tri O. A. Hornborg. — Uria grylle: 3 kpl., Porkkala 20. V. 20, I. Hg; Söderskär {Sitterskär) 10. X. 20, hra K. Osenius. — Alca torda: 1 S, Porkkala 20. V. 20, I. Hg. Reptilia. Pelias berus, juv. monstr., Dragsfjärd, Skinnarvik 19. VIII. 20, hra A. Carlberg (prof. E. Reuterin välityksellä). — Lacerta vivipara: Tvärminneby 7. VIII. 20, K. E. S— m. Amphibia. Molge vulgaris: 2 kpl., Pargas, Lofsdal 27. VIII. 20, prof. E. Reuter. Pisces. Te le o s te i. A c antho pte ry g i i : Perca fluviatilis : 4 kpl., Tvärminne, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S— m; 2 kpl., juv., s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20, K. E. S— m; juv., Tvärminneträsk 5. VIII. 20, K. E. S— m; 1 $, Tvärminne, zool. as. 28. VII. 20, K. E. S— m; 1 näyte, juv., s:n, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S— m. — Cottus gobio: Lohjanjärvi kes. 1920 K. E. S— m.; Tvärminne, zool. as. VII. 20, K. E. S— m; s:n, Porsgrundet 20. VIII. 20, K. E. S— m; 12 kpl.. Tvärminne, 13. V. 1921. Yleiset eläintieteelliset kokoelmat. 145 zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S — m; 8 kpl., Jyväskylä, Tuomiojärvi kes. 1920, lyseol. Yrjö Soini (leht. L. Helteen välityksellä); 7 kpl., Sipoo, Korpholmen 26. VI. 20, I. V— s.; 2 kpl., Sysmä, Päijänne X. 20; 3 kpl., s:n XI. 20, tilanomistaja S. Ylänen. — C. quadricornis: 4 kpl. juv. Sipoo, Korpholmen, kes. 1920 1. V — s. — Gasterosteus aculeatus: 1 näyte, Tvärminne, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S — m; 1 näyte, s:n, Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S— m.; 1 näyte, s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20, K. E. S— m; 1 näyte, sm, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S— m; 1 kpl., sairal., Suomenlinna 5. X. 20, sotilas W.Simula. — G. pangitius: 1 näyte, Helsinki, Vik 9. V. 20, K. E. S— m; 1 näyte, Sipoo, Korpholmen 26. VI. 20 I. V— s; 1 näyte, Tvärminne, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S— m; 1 näyte, s:n, Porsgrundet 20. VIII. 20, K. E. S — m. — Gobius niger: Tvärminne, zool. as. 26. VII. 20, prof. A. Luther. — G. minutus: 3 kpl., Sipoo, Korpholmen 26. VI. 20, I. V — s.; 2 kpl., Tvärminne, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S — m. — Gobius sp.: 1 näyte, juv.. Tvärminne, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S— m; 2 kpl., s:n, zool. as. 10. VIII. 20, K. E. S— m. — Zoarces viviparus: juv., Sipoo, Korpholmen 26 VI. 20, I. V — s.; 6 kpl., Tvärminne, zooL as. VII. 20, K. E. S— m; 4 kpl., sm 10. VIII. 20, K. E. S — m. — Anacanthini: Gadus morrh.ua: monstr. selkäranka, Helsinki XI. 20, reht. M. Brenner. — Pleuronectes flesus: Tvärminne, Halsholmen 4. VIII. 20, K. E. S — m. — Physostomi: Cobitis barba- tala: 3 kpl., Sysmä, Päijänne X. 20; 6 kpl., s:n XI. 20, tilanomistaja S. Ylänen. — Phoxinus aphya: 1 näyte. Tvärminne, Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S— m; 1 näyte, s.n, Bönholmsviken 10. VIII. 20; 2 näytettä (n. 120 kpl.), Jyväskylä, Koluoja, lyseol. Erkki Mikkola (leht. L. Helteen välityksellä). — Leuciscus rutilus: 1 näyte, juv.. Tvärminne, Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S — m; 1 näyte, juv., s:n, Bysun- det 9. VIII. 20, K. E. S— m.; 1 näyte, s:n, Bönholmsviken 10. VIII. 20, K. E. S — m. — L. erythrophthalmus : 1 näyte, juv.. Tvärminne, Bönholms- viken 10. VIII. 20, K. E. S— m; 2 kpl., juv., s:n, Bysundet 9. VIII. 20, K. E. S— m; 2 kpl, s:n IX. 20, K. E. S— m; 6 kpl. s:n, Bönholmsviken IX. 20, K. E. S — m. — L. grislagine: 6 kpl.. Tvärminne, Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S— m. — L. idus: 3 kpl., juv., Tvärminne, Syndalen, laguuni 28. VII. 20, K. E. S— m; 2 kpl., sm, Bysundet 9. Vni. 20, K. E. S— m; juv., s:n, Bönholmsviken 10. VHl. 20, K. E. S— m. — Abramis björkna: Tvärminne, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S — m. — Alburnus lucidus: 1 näyte, juv., Tvärminne, Bönholmsviken 10. VIII, 20, K. E. S — m. — Esox lucius: 3 kpl., juv., Tvärminneträsk 5. VIII. 20, K. E. S — m; juv., Tvärminne, Porsgrundet 20. VIII. 20. — Pisces juv., 1 näyte, Tvärminne, Bönholmsviken 9. VIII. 20, K. E. S — m. — Lo- phobranchii: Siphonostoma typhle : Tvärminne, zool. as. VII. 20, K. E. S — m. — Nerophis ophidion: sm, K. E. S — m; 8 kpl., s:n 10. VIII. 20, K. E. S— m. Arachnoidea. 1 näyte, Tvärminne, zool. as. 4. VIII. 19, tri E. Häyrén. 10 146 Entomologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1921. Myriapoda. 1 näj^te, Reposaari 28. VIII. 01, tri E. Häyrén; 1 näyte, Hausjärvi 18. IV. 19; 2 näytettä s:n 21. IV. 19; 1 näyte, Helsinki Malm 1. VI. 19, arkkitehti G. Stenius; 1 näyte, Helsinki 26. IX. 20, tri E. Häyrén. Crustacea. I so po da: 1 näyte, Helsinki X. 20, tri E. Häyrén. Mollusca. Helix hispido: 1 näyte, Helsinki, Kaivopuisto 9. XI. 00, tri E. Häyrén. — Vitrina pellucida: 1 näyte, s:n, tri E. Häyrén. — Anodonta anatina: 1 näyte,. Tuusulanjärvi kes. 1920, maist. H. Järne- felt. — A. complanata: 1 näyte, Sysmä, Päijänne XII. 20, tilanomist. S. Ylänen. — Unio tumidus: 1 näyte, Tuusulanjärvi kes. 1920, maist. H. Järnefelt. Vermes. Poiychaeta: Nereis diversicolor : 1 näyte, Tvärminne 1899, tri E. Häyrén; 1 näyte s:n 1920, K. E. S— m. Intendenten för de entomologiska samlingarna, t. f. kustos, mag. Richard Frey: Årsberättelse över de ento- mologiska samlingarna 1920 — 1921. Under det gångna verksamhetsåret har på entomolo- giska museet amanuens W. Hellen slutfört uppställningen i ett nytt skåp av den inhemska samlingen av Hymenoptera aculeata. Stud, Hå k. Lindberg har slutfört en omställ- ning i ett nytt skåp av den finländska samlingen av Cica- dina samt bearbetat det efter prof. J. Sa bibergs revision tillkomna materialet av denna grupp. Dessutom har på museet påbegynts en nyuppställning av den inhemska microlepidoptersamlingen, vilken genom det under flera decennier hopade, nytillkomna materialet befunnit sig i ett nästan oöverskådligt tillstånd. En omställning enligt mo- derna principer av microlepidoptersamlingen har även där- igenom blivit mycket mera av behovet påkallad, som denna insektgrupp på senare tid tilldragit sig ett allt mera ökat intresse. I detta arbete ha under höstterminen deltagit studd. V. Karvonen, H. Klingstedt, N. Kanerva och J. L i s t o, under vårterminen studd. J. L i s t o och V. Karvonen; numera är familjen Pyralidae i sin helhet och början av familjen Tortricidae överflyttad i ett nytt skåp. Under årets lopp har i och för bearbetning översänts till prof. Fr. Hen del i Wien hela museets material av dipterfamiljen Ägromyzidae, omfattande c. 1,500 exx., till hr 13. V. 1921. Entomologie-intendentens årsredogörelse. 147 J. W. Edwards i London det finländska materialet av släktena Culex, Theobaldia och Ochlerotatus samt till dr G. Enderlein i Berlin museets obestämda Simuliiim- material. Av dessa samlingar har hittills den till Edwards överlämnade återkommit bearbetad. Dessutom har en min- dre samling- inhemska Neuroptera planipennia blivit granskad av hr P. E sb e n - Pe terse n i Silkeborg och några kri- tiska aleocharider av dr Fr: R a m b o u s e k i Prag. Ur Sällskapets samlingar har i och för undersökning utlånats åt dr S. Bengtsson i Lund typexemplar av Aphelochiras aestivalis v. montandoni Horv. och A. nightus Horv. samt åt hr H. Viehmeyer i Dresden typexemplar av Formica umbrata Nyl. och F. mixta Nyl. Inalles ha de entomologiska samlingarna under det gångna verksamhetsåret ökats med 2,034 exx., vartill komma 6 prov och 1 nummer biologiskt material. Av följande ta- bell framgår ökningen inom de skilda insektordningarna: Orthoptera 22 exx. Dermaptera ..... 1 „ Coleoptera 747 „ +2 prov Hymenoptera 45 „ -fl nummer Odonata 5 „ Neuroptera 1 „ Lepidoptera 322 „ Diptera . 219 „ + 4 prov Äphaniptera 31 „ Hemiptera 4 „ Homoptera . . . . . 637 „ Summa 2,034 exx. -f 6 prov + 1 nummer De entomologiska samlingarnas tillväxt, som enbart har tillkommit genom gåvor, framgår i detalj ur nedanstående förteckning. Som en exponent fÖr det för närvarande syn- nerligen livaktiga intresset för entomologin hos oss fram- står i denna förteckning det anmärkningsvärt stora antal för landet nya insektarter, som detta år influtit till sam- lingarna, nämligen bland Coleoptera 30 arter (därav 3 för ve- 148 Entomologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1921. tenskapen nya), Hymenopfera 3 (därav 1 för vetenskapen ny), Lepidoptera 21, Diptera 3 och Homoptera 1 art, och står Sällskapet för dessa värdefulla gävor i särskilt stor tack- samhetsskuld till doktor Harald Lindberg och stud. Hå k. Lindberg-, stud. V. Kar von en, lekt. R. Kroge- rus, länsman B. Lingonblad, stud. O. Fabricius, amanuens W. Hellen, stud. N. Kanerva, med. kand. E. Löfqvist, lekt. A. Nordström, arkitekt G. Stenius, häradsh. H. Söderman, stud. E. Thuneberg, dr R. Forsius, protokollsekr. Bj. Wasastjerna, lekt. E. W. o Suomalainen, hr V. Lampe och elev G. Åberg. Orthop te ra: 11 spp. i 21 exx., Hrfors entom. bytesförening. — Metrioptera roeseli i. macr.: Viborg, lekt. A. Pulkkinen. Dermaptera: Forficula auricularia: Raivola, med. kand. E. Löfqvist. Co le o p ter a : 320 spp. i 409 exx. fr. Åland o. 20 spp. i 20 exx. fr. Lojo, dr Harald Lindberg o. stud. Håk. Lindberg. — 4 spp. i 4 exx., Ivalo o. St. Johannes, med. kand. E. Thuneberg. — 12 spp. i 12 exx., Terijoki, hr V. Lampe. — 26 spp. i 31 exx., Karislojo, Pärnå o. Ik, lekt. R. Krogerus. — 115 spp. i 204 exx., H:fors entom. bytesförening. — Bembidium foveum, ny för landet, Metsäpirtti, o. B. pygmaeum, ny för landet, Finström, aman. W. Hellen. — Amara montivaga: Terijoki, hr V. Lampe. — Acupalpus flavicollis, ny för landet, Terijoki, hr V. Lampe. — Hydroporus obscuricornis J. Sbg, ny för vetenskapen, typex., Utsjoki, dr U. Saalas. — H. bilineatus, ny för landet, Sund, Lindberg. — Philydrus fuscipennis, 2 exx., ny för landet, Ekerö, Lind- berg. — Quedius microps, ny för landet, o. Q. obliteratus: Viborg, stud. E. Thuneberg. — Stenus pallipes, ny för landet, Lojo, dr Har. Lindberg. — St. niveiis, ny "för landet, samt St. palposus, St. rurolis, St. flavipalpis: Enare, lekt. R. Krogerns. — Oxypodo longipes, ny för landet, Sakkola, aman. W. Hellen. — Glischochilus 4-pustulatus ab. distigma Hellen, ny för landet, Terijoki, hr V. Lampe. — Meligethes erythropus, ny för lan- det, Sund, Lindberg. — Simplocaria frigida Krog., ny för vetenskapen, 4 typexx., o. S. nrctica, ny för landet, Syd-Varanger, lekt. R. Krogerus. — Hypocoprus quadricollis, ny för landet, Ekerö, Lindberg. — Dryo- philus pusillus, .lomala, Octotemnus mandibularis, Ekerö, Atomaria bella, Saltvik o. Anchicera clavigera, Saltvik, alla nya för landet, Lindberg. — Anaspis brunnipes, ny för landet. Nystad, häradsh. H. Söderman. — Apion pici, Finström, o. A. aestivum, Ekerö, båda nya för landet, Lind- berg. Sitones humeralis, ny för landet, Pärnä, lekt. R. Krogerus. — Polydrosiis cerviniis, 2 exx.. Saltvik o. Ekerö, Coeliodes ruber, Finström, Ceutorrhynchus atomus, Ekerö, alla nya för landet, Lindberg. — Or-. 13. V. 1921. Entomologie-intendentens årsredogörelse. 149 chestes seqiiensi (?), Enare, lekt. R. Krogerus. - Nanophyes circiim- scriptus, ny tor landet, Tvärminne, stud. Håk. Lindberg. — Gymnetron melanariiim: Runsala, stud. P. H. Lindberg. — Notorhina muricata: Ekerö, stud. Häk. Lindberg. — Obrium brunneuni, ny för landet, Rau- tus, lekt. R. Krogerus. — Donacia oureocincta J. Sbg,^ ny för veten- skapen, typex., Sammatti, dr U. Saalas. - D. tomentosa, 2 exx., ny för landet, Mohla, arkitekt G. Stenius. — Psylliodes cupreus v. isatidis, ny för landet: Ekerö, Lindberg; Hangö, stud. J. Listo, mag. R. Frey. — Melasoma lapponica ab.: Ivalo, med. kand. E. Thuneberg. — 1 prov puppor av Chilocoris sernipustulatus, Lojo, 1 prov dito av Ch. bipunctatus, Tvärminne, stud. Håk. Lindberg. Hymenoptera: 24 spp. i 28 exx., H:fors entom. bytesför- ening. — Sirex sp.: Thusby, med. kand. E. Löfqvist. — Aulacidea ma- cula Fors., ny för vetenskapen, 4 typexx., Lojo, dr R. Forsius. — Ichneiimonidae: 1 ex., Pargas, stud. A. Nordman; 5 exx.. Hoplax, länsm. B. Lingonblad; 1 ex., Thusby, med. kand. E. Löfqvist. — Bracon denigrator: Dragsfjärd, protokollsekr. Bj. Wasastjerna. — Monomorium pharaonis: Helsingfors, Universitetsbiblioteket, stud. E. Thuneberg. — Pemphredon fiavistigma, ny för saml., Pärnå, lekt. A. Nordström. — Priocncmis coriaceiis, ny för landet, Karislojo, o. Nomada succincta, Lojo, dr R. Forsius. — 1 bo av Vespa saxonica, Janakkala, prof. A. Luther. Odonata: 4 spp. i 4 exx., H:fors entom. bytesförening. — Leucorhinia pectoralis: Snappertuna, stud. K. E. Sundström. Neuroptera: Chrysopa phyllocroma f. germanica: Aggelby, o elev G. Åberg. Lepidoptera: 143 spp. i 235 exx., H:fors entom. bytesför- ening. — 7 spp. i 7 exx., stud. J. Listo. — 7 spp. i 12 exx.. Ham- marland, stud. N. Kanerva. — 14 spp. i 14 exx., nya för prov., med. kand. E. Löfqvist. — Tinea nigrolbella, ny för landet, Bromarf, stud. O. Fabricius. — T. columbariella, ny för landet, Sordavala, stud. V. Karvonen. — Argyrestliia pulchella, Sovdnvala, o. A.spiniella, Esbo, båda nya för landet, stud. V. Karvonen. — A. albistria, ny för landet,. Ma- riehamn, länsman B. Lingonblad. — A. certhello, Tvärminne, stud. N. Kanerva. — Orthotelia sparganiella, 2 exx.. Hammarland, stud. N. Ka- nerva. — Elachista dispilella. 2 exx., ny för landet. Hammarland o. Lappvik, samt Aspilapteryx tringipennella o. Lithocolletis lantanella, båda nya för landet. Hammarland, stud. N. Kanerva. — Coleophora conspicuella, ny för landet. Saltvik, stud. O. Fabricius. ~ Cosmopteryx lienigiella, ny för landet. Finström, länsm. B. Lingonblad. — Xysto- phora morosa, Esbo, o. Hofmannophila pseudospretella, Helsingfors, båda nya för landet, stud. V. Karvonen. — Harpella forficella, ny för lan- det, Åland, länsm. B. Lingonblad. — Leioptilus lienigianus o. Alacita pentadactyla, 2 exx., båda nya för landet, Raivola, med. kand. E. Löf- 150 Entomologie-intendentens årsredogörelse. 13. V. 1921. qvist. — Trochilium melanocephalum, $, Pärnå, lekt. Å. Nordström. — Acalla riifana ab. apiciana : Malm, stud. N. Kanerva. — Plialonia kin- dermanniana, ny för landet, Viborg, stud. V. Karvonen. — Olethreutes pmniana, Ekenäs, stud. O. Fabricius. — Epinotia siinplana, Valamo, E. rubiginosana, Esbo, Laspeyresia coecana, Sordavala, alla nya för landet, stud. V. Karvonen. — Metriostola vacciniella, ny för landet, Thusby, stud. O. Fabricius. — Scoparia zelleri (?), Åland, länsm. B. Lingonblad. — Acidalia muricaia, Larentia fulvata o. L. olivata: Åland, länsm. B. Lingonblad. — L. picata ab. albofasciata: Valamo, o. Eupi- thecia, 5 spp. i 7 exx., ny för provins., stud. V. Karvonen. — Hadena porphyrea, Pargas, o. Scopelosoma satellitia äb., Åbo, stud. A. Nordman. — Miselia oxyacanthae : Pargas, stud H. Klingstedt. — Brachionycha nu- beculosa, 2 exx.. Hoplax, o. Hypenodes costaestrigalis, ny för faunan, Finström, länsm. B. Lingonblad. — Notodonta phoebe ab. pallida: Ka- rislojo, dr R. Forsius. — Smerinthus tremulae: Karislojo, lekt. R. Kro- gerus. — Argynnis spp., melanistiska abb., 3 exx., Salmis, stud. J. Car- pelan. — A. thore: Soanlahti, hr R. Cederhvarf. — Vanessa io: Mohla, hr B. Mickelson. — Pieris daplidice: Kjulo, lekt. E. W. Suomalainen. Dip ter a: 22 spp. i 25 exx., Imatra o. Viborg, stud. E. Thune- berg. — 1 prov larver, H:fors, Brunnsparken, dr E. Häyrcn. — 12 spp. i 21 exx., H:fors entom. bytesförening. - Sciara sp., 3 exx.. Hoplax, njed. kand. P. Haglund. — Plemeliella abietina (?), utkläckt ur gran- kottar, 1 prov, Helsinge, dr R. Forsius. — Cecidomyiidae, 1 prov, utkläckta ur groende frön, Helsingfors, intendent R. Palmgren. — Ceratopogon, 1 prov, Kitö, arkit. G. Stenius. — Culicidae: 16 spp. i 85 exx., mag. R. Frey; 7 spp. i 17 exx., aman. W. Hellen; 5 spp. i 15 exx., dr R. Forsius; 2 spp. i 6 exx.. Tvärminne, prof. K. M. Levander; 2 spp. i 2 exx., lekt. A. Wegelius; 2 spp. i 2 exx., hr Y. Wuorentaus; 1 sp. i 2 exx., lekt. R. Krogerus; 1 sp. i 1 ex., dr U. Saalas; 3 spp. i 3 exx., dr E. Bergroth. — Limnophila prolixicornis : Jämsä, dr E: Berg- roth. — Dysmachus trigonus, 2 exx., ny för landet, Pärnå, lekt. A. Nordström. — Laphria gibbosa: Raivola, med. kand. E. Löfqvist. — Systoechus sulphnreus, 3 exx.. Sakkola, aman. W. Hellen. — Glabellula arctica: 2 exx., Kyrkslätt, Pachygaster minutissima, 3 exx., Kuusamo, Stratiomyia furcata, Åbo, o. Ptiolina sp., Hoplax, mag. R. Frey. — Psilocephala nigripennis: Pärnå, lekt. Å. Nordström. — Helophilus trivit- tatus: Tvärminne, stud. N. Kanerva. — Xylota eumera, ny för landet, Sakkola, elev G. Åberg. — Spiloniyia diophthalma: Kyrkslätt, trädgårdsm. H. Wasastjerna. — Meoneura sp., 2 exx., Heteroneura spp., 2 exx., Sakkola, aman. W. Hellen. — Drosophila funebris: 3 exx., Helsingfors, stud. P. Blomgren. — Gaurax niger (?), 10 exx., utkläckt ur grankottar, Helsinge, dr R. Forsius. — Gastrophilus nasalis, ny för landet, Kjulo, o. Orniihomyia sp., Björneborg, lekt. E. W. Suomalainen. A phanipier a : 3 spp. i 20 exx., aman. W. Hellen; 2 spp. i 3 13. V. 1921. Vaalit y. m. 151 exx., dr H. Forsius; 2 spp. i 2 exx., mag. R. Frey ; 1 sp. i 6 exx., H:fors entom. bytesfören. H e miptera : Cimex vespertilionis, 4 exx., Kjulo, lekt. E. W. Suomalainen. Homoptera: Cicadina: 123 spp. i 590 exx., stud. Håk. Lind- berg; 37 spp. i 43 exx., aman. W. Hellen; 3 spp. i 4 exx., mag. R. Frey. — Cixidia confinis, ny för landet, Dragsfjärd, protokollsekr. Bj. Wasastjerna. Senjälkeen toimitettiin sääntöjeii mukaisesti v i r k a i 1 i- jain vaalit, ja valittiin tällöin uudestaan puheenjohtajaksi dos. Alvar Palmgren, varapuheenjohtajaksi prof. K. M. Le v an der, sihteeriksi dos. K. Lin ko la, rahastonhoita- jaksi tri V. F. Brotherus, Hallituksen jäseneksi eroamis- vuorossa ollut tri Harald Lindberg ja samaten kasvi- tieteellisten kokoelmain intendentiksi 3:ksi vuodeksi eteen- päin tri Harald Lindberg. Tilintarkastajiksi valittiin entiset prof. Fre dr. Elfving ja leht. E. Malmberg. Upplästes följande tvenne till årsmötet anlända telegra- fiska hälsningar: (Från Gamlakarleby) „Societas pro Fauna et Flora Fennica. Vigeas, floreas, crescasque. Ericsson, Knabe." — (Från Stockholm) »Hälsning och hyllning på Floras dag. Axel Arrhenius." Metsänhoit. Ilmari Hildénin puolesta ilmoitettiin jul- kaistavaksi: Uber die Vogelfauna verschiedener Waldtypen. Ylioppilas Ilmari H i d é n lahjoitti Seuran arkistoon laajahkon käsikirjoituksen: „Suomenlinnan kasvisto". — Ken- raali L. M u n c k lausui omat ja Seuran kiitokset hra Hi- dénille siitä ahkerasta ja tunnollisesta työstä, jonka hra Hidén oli Suomenlinnan kasvistoa tutkiessaan suorittanut. Ä docent Widar Brenners vägnar inlämnades till Sällskapets arkiv en »Förteckning över kärlväxter iakttagna under resan till Kuusamo sommaren 1908". Dos. K. L i n k o 1 a esitti lyhyen kertomuksen retkestä, jonka Seura toukok. 9 pm illalla toimeenpani Suomenlinnaan: „Suomenlinnassa näytteli kenraali L. M u n c k, jonka aloit- teesta retki tehtiin, ystävälliseen ja leikilliseen tapaansa pää- saarien monia nähtävyyksiä. Saatiin kuulla lyhyitä, varsin 152 Seuran säännöt. 13. V. 1921. huvittavia esityksiä sotataidon historiasta havainnollisen näh- tävän johdolla; samoin saatiin varsin hyödyllistä muistin verestystä maamme historiasta, jossa Suomenlinnalla on ollut niin merkitsevä osa. Luonnontieteellinen näiitävyys supistui varhaisen vuodenajan ja paljon muun katsottavan takia vä- hiin. Erinäiset venäläiskasviston edustajat, kuten kaikkialla rehottava Berteroa incana ja monin paikoin nähty Biinias orientalis, kiinnittävät kuitenkin mieltä, samoin merenpuolei- silla valleilla kasvava Isatis tinctoria ja pari yks. Draba in- cana'a., joista kaikista on olemassa hyvin yksityiskohtaiset tiedot yliopp. I. Hidénin äskettäin Seuran arkistoon antamassa käsikirjoituksessa „Suomenlinnan kasvisto". Retki, jota suosi mitä ihanin kevätsää ja jolla oli. mukana 32 osanottajaa, oli mitä onnistunein. Se varmasti jäi, kuten puheenjohtaja up- seerikasinolla, kahvikuppien ääressä, sanoi kiitospuheessaan kenraali Munckille, kaikista tämän vuoden yhteisistä tilai- suuksista pysyvimmin mieleen." Jo aikaisemmin ensimäisessä ja toisessa lukemisessa (5. IL, 2. IV. 21) käsitelty ja Hallituksen sittemmin lopulli- sesti viimeistelemä ehdotus Seuran uusiksi säännöiksi luet- tiin ja hyväksyttiin yksimielisesti, näin kuuluvana: Societas pro Fauna et Flora Fennica. S** •• •? j a a n n o t. (Seuran hyväksymät toukok. 13 p:nä 1921.) Seuran tarkoitiis ja jäsenet. 1. §. Societas pro Fauna et Flora Fennican tarkoituk- sena on edistää Suomen eläin- jä kasvimaailman tuntemusta. Seuran kotipaikka on Helsinki. Seuran viralliset kielet övat suomi ja ruotsi. 2. §. Kotimaisiksi jäseniksi Seura valitsee henkilöitä, jotka harrastavat sen tarkoituksia. Jäsenyysehdotuksista, joiden tulee olla kahden Seuran jäsenen allekirjoittamia, päätetään seuraavassa varsinaisessa kokouksessa joko avo- naisella tai, vaadittaessa, suljetulla äänestyksellä. Jäsen valitaan elinajaksi. 13. V. 1921. Seuran säännöt. 153 3. §. Siten valittu jäsen suorittaa Seuran pysyvään ra- hasloon sisäänkirjoitusmaksuna 25 Sink. 4. §. Kirjeenvaihtajajäseneksi voidaan valita ulkomainen tieteenharjoittaja, joka on joko ollut avullisena Siiomen eläin- tai kasvikunnan tutkimisessa tai muulla tavoin edistänyt tutkimusta näillä aloilla. Ehdotuksista kirjeenvaihtajajäse- nien valitsemiseksi, joiden ehdotusten tulee oUa kahden jäsenen allekirjoittamia ja perusteltuja, päätetään seuraa- vassa varsinaisessa kokouksessa, Hallituksen annettua laii- suntonsa asiassa. Vaali toimitetaan umpilipuin; jäsenyys on hyväksytty, jos vähintäin -'3 annetuista äänistä sitä kan- nattaa. Kunniajäseneksi voi Seura samalla tavoin kutsua erit- täin ansiokkaita luonnontutkijoita. Seuran hallinto ja fioito. 5. §, Seuran asioita hoitavat puheenjohtaja, varapuheen- johtaja, sihteeri, rahastonhoitaja, kirjastonhoitaja, vähintäin kolme intendenttiä sekä Hallitus. Nämä toimihenkilöt vali- taan vuosikokouksessa umpilipuin, 4ensinmainittua l:ksi vuo- deksi, kirjastonhoitaja ja intendentit 3:ksi vuodeksi, Hallitus tåas niin kuin 11. §:ssä määrätään. 6. §. Puheenjohtajan tai hanen estettynä ollessa vara- puheenjohtajan tulee: ohjata Seuran yleisiä asioita sekä merkitä Seuran nimi; johtaa puhetta Seuran kokouksissa; Seuran puolesta allekirjoittaa kaikki" kirjeet ja muut kirjelmät ja nimellänsä vahvistaa kaikki Seuran rahavaroja koskevat maksumääräykset; ja vuosikokouksessa esittää kertomus Seuran toiminnasta kuluneena toimivuonna. 7. §. Sihteerin tulee: pitää kokouksissa pöytäkirjaa; laatia ja nimellänsä vahvistaa Seuran puolesta lähetet- tävät kirjelmät; pitää jäsenluetteloa ja hoitaa arkistoa; sekä huolehtia niistä juoksevista asioista, jotka eivät kuulu kenellekään muulle Seuran toimihenkilöUe, 154 Seuran säännöt. 13. V. 1921. 8. §. Rahastonhoitaja hoitaa Seuran rahavaroja näiden sääntöjen ja Seuran antamien ohjeiden mukaisesti sekä vas- taa rahavarojen hoidosta. Hanen tulee kuukausikokouksissa esittää selonteko rahavarojen tilasta ja maaliskuun kuluessa tehdä tili edelliseltä tilivuodelta. 9. §. Kirjastonhoitajan velvollisuutena on: valvoa kirjavaraston ja kirjaston hoitoa, joista jälki- mäistä pidetään käytettävänä Seuran antamien ohjeiden mu- kaan; valvoa Seuran julkaisujen myyntiä; ja toimittaa nämä julkaisut Seuran kirjeenvaihtajille samoin- kuin pitää huolta kaikesta kirjastoa koskevasta kirjeenvaih- dosta. 10. §. Intendenttien tulee vastaanottaa Seuralle lahjoi- tetut luonnonesineet, esittää selonteko kokoelmiin saaduista lisistä sekä jättää ne yliopiston eläintieteellisen tahi kasvi- tieteellisen museon kokoelmiin. 11. §. Hallituksen muodostavat puheenjohtaja, vara- puheenjohtaja, sihteeri ja viisi muuta jäsentä, joista viime- mainituista vuosittain yksi vuoronperään eroaa. Jäsen vali- taan 5:ksi vuodeksi; jos jäsen eroaa ennen toimikauden päättymistä, valitaan tilalle uusi jäljellä olevaksi ajaksi. Sitäpaitsi valitaan vuosittain kaksi varajäsentä. Hallitus, jonka kokouksissa puhetta johtaa Seuran pu- heenjohtaja ja joissa Seuran kaikilla toimihenkilöillä on oi- keus olla saapuvilla, on päätösvaltainen, kun 5 sen jäsenistä on läsnä. Hallituksen tulee: tarkastaa painettaviksi ilmoitetut käsikirjoitukset; päättää niiden ja yleensä Seuran julkaisujen painatuk- sesta; valmistaa kaikki tärkeämmät asiat, niinkuin apurahojen antamista koskevat, ohjelmat tieteellisiä tutkimuksia varten, ehdotukset sääntöjen muutoksiksi y. m.; sekä huolehtia arkiston tarkastuksesta sihteerin vaihtuessa. Seuran kokoukset. 12. §. Seuralla on varsinaisia kokouksia yliopistollisten 13. V. 1921. Seuran säännöt. " 155 syys- ja kevätliikukausien aikana kerran kuukaudessa. Näistä kokouksista ilmoitetaan sanomalehdissä (vähintäin 1 suomen- ja 1 ruotsinkielisessä) tai ilmoituksella Helsingin yliopiston eläin- ja kasvitieteellisten laitosten ilmoitustaululla. Tarpeen tullen tai milloin vähintäin 10 jäsentä sitä vaatii, puheen- johtaja kutsuu koolle ylimääräisen kokoiiksen; tästä on il- moitettava sekä sanomalehdissä etta mainituilla ilmoitustau- luilla. Muut tiedonannot toimitetaan Seuran jäsenille samoin kuin varsinaisten kokousten koolle kutsumisesta on säädetty. 13. §. Seura on päätösvaltainen, kun kokouksissa on vähintäin 10 jäsentä läsnä; kuitenkin voidaan esittää tieteel- lisiä selontekoja ja panna vireille ehdotuksia, vaikka osan- ottajien lukumäärä olisi vähäisempikin. Äänestyksissä ratkaisee yksinkertainen ääntenenem- mistö; kuitenkin otettakoon huomioon määräykset 4., 20. ja 21. §:ssä. Äänten mennessä tasan ratkaistaan vaalit arvalla; muissa kysymyksissä voittaa se mielipide, jota puheenjoh- taja kannattaa. 14. §. Vuosittain toukokuun 13 p:nä, Floran päivänä, tai esteen sattuessa jonakuna muuna päivänä toukokuussa Seura kokoontuu viettämään vuosikokoustaan. Vuosikokouksessa esitetään: 1) puheenjohtajan kertomus Seuran toiminnasta kulu- neena toimivuonna; 2) rahastonhoitajan selonteko Seuran rahavarojen hoi- dosta edellisenä tilivuonna sekä tilintarkastajien sen joh- dosta laatima lausunto; 3) intendenttien kertomukset kokoelmien karttumisesta ja kirjastonhoitajan selonteko kirjaston tilasta ja lisäänty- misestä. Senjälkeen Seura päättää: 4) tilivapauden myöntämisestä rahastonhoitajalle; 5) pysyvän rahaston kartuttamisesta, jos tällainen ehdo- tus on tehty; 6) muista Seuran järjestystä tai hoitoa koskevista sei- koista, jotka asianmukaisella tavalla övat otetut esille ja tuUeet valmistetuiksi. 156 Seuran säännöt. 13. V. 1921. Vihdoin toimitetaan: 7) toimihenkilöiden vaalit 5. ja 11. §:n mukaan ja vali- taan sitäpaitsi 2 tilintarkastajaa ja 1 varatilintarkastaja ku- luvaa tilivuotta varten. Seuran rahavarai. 15. §. Seuran rahavarat övat: 1) Pysyvä rahasto; 2) rahastot, jotka övat Seuralle lahjoitetut erityisiä tar- koituksia varten; ynnä 3) vuosirahasto. 16. §. Pysyvää rahastoa ei minkään Seuran toimen- piteen kautta saa pienentää. Jos niin saattuisi, etta välien- nystä syntyisi tappioiden kautta, joita ei ole voitu välttää, övat korot jäljellä olevasta summasta lisättävät pääomaan, kunnes tappiot on korvattu. 17. §. Vuosirahastoon, josta vuoden kaikki juoksevat maksut suoritetaan, tulevat: 1) korko pysyvästä rahastosta, jollei sitä ole käytettävä 16. §:ssä edellytettyyn tarkoitukseen; 2) lahjat ja apurahat, jotka on annettu Seuralle ilman tarkempaa käyttöohjetta; 3) tulot Seuran julkaisujen myynnistä; ja 4) muut satunnaiset tulot. 18. §. Hallituksen tulee vuosittain harkita, salliiko Seu- ran rahallinen tila pysyvän rahaston suurentamista, sekä, jos se katsoo hyväksi, tehdä tästä esitys vuosikokouksen päätettäväksi. Mitä tehdyn päätöksen mukaan on pysyvään rahastoon liitetty, älköön muihin tarko*ituksiin käytettäkö. 19. §. Seuran tilivuosi on kalenterivuosi. Vuodeksi valittujen tilintarkastajien tulee viimeistään huhtikuun kulu- essa antaa Hallitukselle kertomus tekemästään tilientarkas- tuksesta. Sääntöjen muuttaminen ja Seuran hajoittaminen. 20. §. Päätös näiden sääntöjen muuttamisesta on, voi- dakseen tulla voimaan, tehtävä, Hallituksen ensin pohdittua asiaa, vuosikokouksessa ja vähintäin ='/4:llä annetuista äänistä. 21. §. Jos syntyy kysymys perinpohjaisemmista muu- 13. V. 1921. Sällskapets stadgar. 157 toksista Seuran sääntöihin tai Seuran hajoittamisesta, on päätös tästä pätevä ainoastaan jos se on tehty 20. §:ssä määrätyllä tavalla sekä vahvistettu seuraavalla syysluku- kaudella pidetyssä varsinaisessa kokouksessa. Tästä koko- uksesta on ilmoitus, jossa mainitaan kokouksen tarkoitus, julkaistava ainakin 2 viikkoa aikaisemmin vähintäin 4:ssä Seuran jäsenten piirin enimmän levinneessä Helsingin sa- nomalehdessä (2 suomen- ja 2 ruotsinkielisessä). Jos tehty päätös Seuran lakkauttamisesta tulee lainvoi- maiseksi, övat Seuran pysyvä rahasto ja sen muu omaisuus käytettävät sellaisen toiminnan edistämiseksi, joka tarkoittaa Suomen eläin- ja kasvikunnan tutkimista ja selvittämistä, Societas pro Fauna et Flora Fennica. Stadgar. (Antagna den 13 maj 1921.) Sällskapets ändamål och sammansättning. § 1. Societas pro Fauna et Flora Fennica har till ändamål att befordra kännedomen av Finlands djur- och växtvärld. Sällskapets hemort är Helsingfors. Sällskapets officiella språk äro svenska och finska. § 2. Till inhemsk medlem inväljer Sällskapet personer, vilka nitälska för dess syften. I sådant avseende framställt, av två medlemmar undertecknat förslag upptages av Säll- skapet på nästföljande ordinarie möte och avgöres antingen genom acklamation eller, där så yrkas, genom sluten om- röstning. Medlem inväljes på livstid. § 3. Sålunda invald medlem erlägger till Sällskapets stående fond en inskrivningsavgift av 25 Fmk. § 4. Till korresponderande ledamot kan utses utländsk vetenskapsidkare, vilken antingen medverkat till utredandet av Finlands djur- eller växtvärld, eller ock på annat sätt utövat inflytande på forskningen härom. I sådant avseende väckt, av tvenne medlemmar undertecknat och motiverat 158 - Sällskapets stadgar. 13. V. 1921. förslag avgöres på nästföljande ordinarie möte, sedan Sty- relsen sig däröver yttrat. Val av korresponderande ledamot förrättas med slutna sedlar; för inval fordras minst två tredjedelar av de i valet deltagandes röster. Till hedersledamot kan Sällskapet på enahanda sätt in- välja naturforskare, utmärkt för synnerliga förtjänster. Styrelse och förvaltning. § 5. Sällskapets angelägenheter handhavas av en ord- förande, en vice-ordförande, en sekreterare, en skattmästare, en bibliotekarie, minst tre intendenter samt en Styrelse. Dessa funktionärer väljas på årsmötet med slutna sedlar, de fyra förstnämnda för ett år, bibliotekarien och intenden- terna för tre år. Styrelsen åter på sätt som i § 11 stadgas. § 6. Ordföranden eller, vid förfall för honom, vice- ordföranden tillkommer att handhava ledningen av Sällskapets allmänna ange- lägenheter och teckna dess namn; att vid dess möten föra ordet; att å Sällskapets vägnar underteckna alla brev och öv- riga skrivelser, så ock alla anvisningar på Sällskapets kassa; ävensom att till årsmötet avgiva berättelse över Sällskapets verk- samhet under året. § 7. Sekreteraren åligger att vid sammanträdena föra protokoll; att uppsätta och kontrasignera utgående skrivelser; att föra Sällskapets matrikel och vårda dess arkiv; samt att ombesörja sådana löpande ärenden, vilka ej tillkomma någon av övriga funktionärer. § 8. Skattmästaren handhar och ansvarar för förvalt- ningen av Sällskapets penningemedel i överensstämmelse med dessa stadgar och Sällskapets förfoganden samt bör vid månadsmötena redogöra för kassabeståndet ävensom inom utgången av mars månad avgiva redovisning för före- gående räkenskapsår. § 9. Bibliotekarien är pliktig att övervaka vården av boklagret och biblioteket, vilket 13. V. 1921. Sällskapets stadgfar. 159 senare hålles tillgänglig-t i överensstämmelse med av Säll- skapet givna föreskrifter; att övervaka försäljningen av Sällskapets skrifter; ävensom att ombesörja expeditionen av dessa till Sällskapets kor- respondenter samt all biblioteket rörande skriftväxling. § 10. Intendenterna äga att emottaga till Sällskapet överlämnade naturföremål och avgiva redogörelse över de inlämnade gåvorna ävensom överlämna desamma till Uni- versitetets zoologiska respektive botaniska museum. § 11. Styrelsen utg-öres av ordföranden, vice-ordfö- randen, sekreteraren och fem övriga medlemmar, av vilka senare årligen en i tur avgår. Medlem väljes på fem år; avgår medlem innan mandatet utgått, väljes ny medlem för den återstående tiden. Dessutom väljas årligen tvenne suppleanter. Styrelsen, vars förhandlingar ledas av Sällskapets ord- förande och vid vars möten tjänstemännen äga rätt att när- vara, är beslutför, så snart fem av dess medlemmar äro tillstädes. Styrelsen tillkommer att granska inlämnade manuskript; att besluta om deras publikation och över huvud om utgivandet av Sällskapets skrifter; samt att förbereda alla viktigare ärenden, såsom bortgivandet av stipendier, uppgörandet av program för vetenskapliga undersökningar, förslag till ändring av stadgarna m. m., samt att vid ombyte av sekreterare verkställa inventering av arkivet. Sällskapets möten. § 12. Sällskapet sammanträder till ordinarie möte un- der Universitetets höst- och vårterminer en gång i månaden, vartill kallelse utfärdas genom annons i tidningar (minst en svensk och en finsk) eller genom anslag å intimationstavlan å Universitetets zoologiska och botaniska inrättning. Extra möte sammankallas av ordföranden vid behov eller då minst 10 medlemmar därpå yrka; härom underrättas såväl genom 160 Sällskapets stadgar. 13. V. 1921. annons i tidningar som genom anslag på ovan angivet sätt. Övriga tillkännagivanden delgivas Sällskapets medlemmar på enahanda sätt, som om kallelse till ordinarie möte stadgas. § 13. Sällskapet är beslutfört, om vid mötet minst 10 medlemmar äro närvarande; dock kunna vetenskapliga med- delanden göras och förslag väckas även om antalet delta- gare är mindre. Vid omröstning avgör en enkel röstövervikt, dock med iakttagande av bestämningarna i §§ 4, 20 och 21. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men i ändra frågor gälle den mening, som biträdes av ordföranden. § 14. Årligen den 13 maj, Floras dag, eller om hinder då möter, någon annan dag i maj månad sammanträder Sällskapet till begående av sin årsdag. Vid årsmötet föredrages: 1) ordförandens berättelse över. Sällskapets verksamhet under det förgångna verksamhetsåret; 2) skattmästarens redogörelse för förvaltningen av Säll- skapets penningemedel under föregående räkenskapsår, samt revisorernas med anledning därav avgivna utlåtande; 3) intendenternas redogörelser för samlingarnas för- kovran ävensom bibliotekariens redogörelse för bibliotekets tillstånd och tillväxt. Därefter besluter Sällskapet 4) om ansvarsfrihet för Sällskapets penningeförvaltning; 5) om stående fondens ökning, i händelse förslag härom blivit väckt; 6) om övriga Sällskapets organisation eller förvaltning rörande frågor, vilka blivit i vederbörlig ordning väckta och förberedda. Slutligen företages 7) val av funktionärer i enlighet med §§ 5 och 11 samt dessutom av två revisorer och en revisorssuppleant för det löpande årets räkenskaper. Sällskapets fonder. § 15. Sällskapets penningetillgångar utgöras av: 1) stående fonden; 13. V. 1921. Sällskapets stadgar. 161 2) fonder, som blivit till Sällskapet donerade för sär- skilda ändamål; samt 3) årskassan. § 16. Stående fonden må icke av. Sällskapet tillgripas. Skulle så hända, att en minskning uppkomme g^enom för- luster, som icke kunnat förekommas, böra räntorna å det återstående beloppet så länge kapitaliseras, tills förlusten blivit betäckt. § 17. Till årskassan, varmed bestridas årets samtliga löpande utgifter, föras: 1) räntan av stående fonden, såvitt den ej tages i an- språk för sådant ändamål, som i § 16 finnes förutsett; 2) gåvor eller understöd, vilka donerats eller tilldelats Sällskapet utan närmare föreskrift för deras användning; 3) inkomsten från försäljningen av Sällskapets publika- tioner; ävensom 4) övriga tillfälliga inkomster. § 18. Styrelsen åligger att årligen pröva, huruvida Sällskapets penningeställning medgiver en ökning av stå- ende fonden, samt att, därest den så finner lämpligt, fram- , ställa förslag härom för att på årsmötet avgöras. Vad som enligt därvid fattat beslut blivit med stående fonden för- enat, må icke framdeles för andra ändamål användas. § 19. Sällskapets räkenskaper avslutas den 31 decem- ber. De för året utsedda revisorerna böra senast inom april månad till Styrelsen avgiva berättelse om sin gransk- ning av räkenskaperna. Om ändring av stadgarna och om Sällskapets upplösning. § 20. Beslut om ändring av dessa stadgar skall, för att anses gällande, fattas på årsmötet efter föregående be- handling av Styrelsen och med ett röstetal utgörande minst ^/4 av samtliga avgivna röster. § 21. Uppkommer fråga om väsentlig^are omorgani- sation av Sällskapet eller om upplösning av detsamma, är beslut härom giltigt endast såvida det fattats på sätt i § 20 angives samt yttermera bekräftats vid ett under påföljande hösttermin försiggånget ordinarie möte. Till detta möte 11 162 R. Palmgren, Upprop till naturskyddsvänner i Finland. 13. V. 1921. bör kallelse med angivande av ändamålet införas minst två veckor tidigare i minst fyra av Helsingfors' bland Sällska- pets medlemma-r mest spridda tidningar (två svenska och två finska). Vinner sådant beslut om Sällskapets upplösning laga kraft, då skall Sällskapets stående fond och övriga egendom användas till befrämjande av sådant ändamål, som främst avser undersökning och utredning av Finlands djur- och växtvärld. Intendent R. Palmgren utdelade ett av honom på Sällskapets uppdrag affattat Upprop till naturskyddsvänner i Finland. Då det för organiserandet av naturskydd och natur- minnesvård i Finland — en fråga som inom kort torde bliva ordnad genom lag — är av utomordentlig betydelse att erhålla så noggranna uppgifter som möjligt om anmärk- ningsvärda naturbildningar och naturföremål, riktas härmed en vädjan till alla av naturskyddssaken intresserade per- soner att till Sällskapet för utforskandet av landets djur- och växtvärld, Societas pro Fauna et Flora Fen- ni c a, med det snaraste, och om möjligt före den 15 augusti, insända meddelanden om dylika formationer och föremål såsom varande vittnesbörd om landets ursprungliga natur. Till ledning vid avfattandet av meddelandena uppställas följande frågor till godhetsfullt besvarande: 1. Finnes i Er hembygd någon naturskön plats, som vore synnerligen värd att skyddas och i sitt nuvarande skick bevaras för eftervärlden? 2. Kan Ni meddela upplysning om säregna mark- eller bergbildningar, såsom rullstensåkrar, skalgrusbankar inne i landet, jättegrytor, grottor, ovanliga flyttblock, genom sitt växt- eller djurliv egendomliga sjöar och träsk, vattenfall, mossar o. a. sumpmarker, ljunghedar, flygsandsfält, dyner el. dyl.? 3. Finnas i trakten märkliga träd (uråldriga, av ovan- lig form eller jättelik växt, sammanvuxna träd, trädformiga 13. V. 1921. R. Palmgren, Kehoitus luonnonsuojeluksen ystäville. 163 buskar, vård- och offerträd m. m.) eller skogsbestånd, in- tressanta växtplatser eller i vår flora mycket sällsynta örter eller buskar? 4. Finnas i trakten sällsynta däggdjur, fåglar eller fågelkolonier, märkliga häckplatser (t. ex. vassvik med rik- ligt fågelliv, gammalt häckträd för örn), vilka för att icke utrotas eller förstöras vore i behov av omvårdnad? 5. Har man i trakten måhända vidtagit åtgärd för fre- dandet av något sådant naturminnesmärke? Genom kom- munens, föreningars eller privata personers försorg? 6. Har Ni kännedom om fall då skadegörelse eller skövling av naturminnesmärken förekommit eller då trak- tens naturskönhet utan trängande skäl blivit vandaliserad genom skogshyggen, nyrödjningar, sjöfällning, industriella anläggningar, vanprydande annonser el. dyl.? 7. Förekommer i Er trakt insamling och handel med mindre allmänna vilda blomster eller djur, ägg av fåglar m. m., som på så sätt löpa fara att bliva utrotade? Önskligt vore att av ovananförda naturområden och föremål erhålla fotografier, försedda med datum och upp- lysande text eller en mera ingående beskrivning, varvid förekomsten noga bör angivas (län, socken, by, gård, på vars mark naturmärkvärdigheterna finnas m. m.), helst med bifogande av en kartskiss. Meddelandena, avsedda för ett blivande naturskydds- arkiv, insändas till vårt ombud: Intendent Rolf Palmgren, Helsingfors, Högholmen. Då saken är av allmän fosterländsk betydelse hoppas vi på Er benägna medverkan. Helsingfors i maj 1921. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Intendentti R. Palmgren: Kehoitus luonnonsuojeluk- sen ystäville. Läheisessä tulevaisuudessa joutunee kysymys luonnon- suojeluksesta ja luonnonmuistojen hoidosta erikoisella lain- säädännöllä järjestetyksi. Tähän nähden ja koska luonnon- 164 R. Palmgren, Kehoitus luonnonsuojelukseu ystäville. 13. V. 1921. suojelustoiminnan organisoimiseksi on erittäin tärkeätä saada niin tarkkoja tietoja kuin mahdollista huomattavista luonnon- muodostuksista ja -esineistä, jotka övat todisteita maamme alkuperäisestä luonnosta, kehoitetaan täten kaikkia luonnon- suojeluksen ystäviä lähettämään Suomen eläimistön ja kas- viston tutkimista harrastavalle seuralle, Societas pro Fauna et Flora Fennica, mitä pikimmin ja mikäli mahdollista ennen elokuun 15 päivää puheena olevia tietoja. Johdoksi tiedonantojen laatimisessa esitetään tässä seuraa- vat kysymykset hyväntahtoisesti vastattaviksi: 1. Onko kotiseudullanne joku luonnonihana paikka, joka erityisesti ansaitsisi säilyä jälkimaailmalle nykyisessä tilassaan ja kaipaisi suojelusta? 2. Voitteko antaa joitakin tietoja omituisista maaperä- ja vuorimuodostuksista, kuten vierinkivikentistä, kuoriker- rostumista, hiidenkirnuista, luolista, erikoisluontoisista siirto- kivistä, kasveihinsa tai eläimiinsä nähden huomattavista järvistä ja lammeista, vesiputouksista, soista, kanervakan- kaista, lentohiekkakentistä ja dyyneistä y. m.? 3. Onko seudullanne merkillisiä puita (ikivanhoja, omi- tuisen muotoisia tai jättiläiskasvuisia puita, yhteenkasvaneita puita, puunmuotoisia pensaita, uhripuita y. m.) tai metsik- köjä, mielenkiintoisia kasvupaikkoja tai kasvistossamme hy- vin harvinaisia ruohoja tai pensaita? 4. Tavataanko seudullanne harvinaisia nisäkkäitä, lin- tuja tai lintuyhteiskuntia tai merkillisiä pesimäpaikkoja (esim. runsaan linnustonsa vuoksi harvinainen lahti, vanha kotkan pesäpuu), jotka olisivat turvattavat tuholta? 5. Onko seudullanne kenties ryhdytty toimenpiteisiin jonkun tällaisen luonnonmuiston rauhoittamiseksi; kunnan, yhdistyksien tai yksityisten henkilöiden toimesta? 6. Tunnetteko tapauksia, jolloin luonnonmuistomerk- kejä on vahingoitettu tai tuhottu tai jonkun seudun luon- nonkauneus turmeltu metsänhakkuulla, raivaustöillä, järven- laskulla, teollisuuslaitteilla, rumentavilla ilmoituksilla tai muulla tavoin? 7. Onko seudullanne tapana kerätä ja kaupitella harvi- 13. V. 1921. R. Palmgren. — M. Brenner. - 165 naisia luonnonvaraisia kukkakasveja, lintujen munia y. m., joten kyseessä olevia kasvi- ja eläinlajeja iihkaa siikupuut- toon hävittämisen vaara? Suotavaa olisi saada edellämainituista luonnonalueista ja esineistä tarpeellisilla merkinnöillä (aika ja paikka) varus- tettuja valokuvia tai lähempiäkin selityksiä niistä, Tärkeätä on, etta paikka, missa luonnonmerkiirisyydet sijaitsevat, ilmoitetaan mahdollisen selvästi (lääni, pitäjä, kyla ja talo y. m. mainittakoon; hy vin tervetullut on myös selitykseen liitetty karttaluonnos). Näitä tiedonantoja, joita kerätään perustettavaa luon- nonsuojelusarkistoa varten, pyydetään lähettämään asiamie- hellemme: Intendentti Rolf P a 1 m gr e n'ille, os. Helsinki, Korkeasaari. Asian yleiseen isänmaalliseen merkitykseen katsoen toi- vomme Teidän suosiollista myötävaikutustanne. Helsingissä toukokuussa 1921. Societas pro Fauna et Flora F^ennica. Rektor M. Brenner: Den oligoclada Talsola-granens afkomlingar i andra led. I Medd. af Soc. pro Fauna et Flora Fennica, haft. 40, sidd. 123—126, h. 42, sidd. 50—56, och h. 43, sidd. 15—20, berördes med några ord såväl orsaken till en del abnorma granars uppkomst som dessas förmåga att kunna bestå i kampen för tillvaron och däraf beroende kvantitativa före- komst i naturen. Genom beredvilligt tillmötesgående af Bot. trädgårdens i Helsingfors direktor och trädgårdsmästare satt i tillfälle att i nämnda trädgård, äfvensom på mitt villa- område i Ingå, följa med utvecklingen af ett större antal plantor allt från deras groning åren 1913—1916, tillåter jag mig i korthet härför redogöra. Härstammande från en vildt växande gran af f. oligo- clada Brenn. hafva häraf uppstått exemplar af ej mindre än 8 olika former, 1) f. monstrosa Loud,, 2) f. monstrosa -f virgata, 3) f. virgata Jacq., 4) f. uirgata versus oligodadam, 5) f. oligoclada Brenn., 6) f. oligoclada versus typicam, 7) f. 166 M. Brenner, Oligoclada Talsola-granens afkomlingar. 13. V. 1921. virgulaia Brenn. och 8) f. typica. Fertila frön hafva erhål- lits af n:o 2, 4, 5, 6, alla på Brennebo i Ingå. Normala kottar hade n:o 2, 4, 6, stor krokfjällskotte n:o 6, samt små krokfjälliga och större och mindre normala kottar n:o 5. Af n:o 4 utplanterades år 1915 i Bot, trädgården 25 tvåårsplantor, af hvilka år 1917 återstodo 9 tätgreniga och 3 fågreniga exemplar. I maj 1920 funnos 8 tätgreniga och 1 enkelt grenigt exemplar, och i maj 1921 visade 2 af de tätgreniga endast ett fåtal knoppar, sålunda bildande ett öfvergångsled till f. oligoclada. År 1916 åter utplanterades 71 ettårsplantor, näml. 12 af n:o 2, 15 af n:o 5 med större normala kottar, 6 af den- samma med små normala, 21 med små krokfjällskottar och 9 af samma grans olika kottar, 3 af n:o 6 med små nor- mala kottar och 5 af ett annat exemplar med samma slags förgrening och en stor krokfjällskotte. Af dessa hade 6 af n:o 2, 6 af n:o 5 med större normala kottar och 1 af n:o 6 med små normala tilltagit i storlek, så att de i jämförelse med de öfriga kunde kallas stora. Sannolikt i följd af den stora rubbning dessa plantor genom utplanteringen undergått minskades deras antal så starkt att i juni 1917 endast 37 återstodo, af hvilka 8 till- hörde n:o 2, 9 de större normala kottarna af n:o 5, 5 de mindre af samma slag, 9 de krokfjälliga af samma träd, 2 dess kottar af olika slag, 1 de normala små kottarna af n:o 6, och 3 den stora krokfjällskotten hos ett annat träd af n:o 6. Äfven nu voro de större plantorna till antalet 12, fördelade på n:o 2, n:o 5 med olika kottar och n:o 6 med stor krokfjällskotte. Under sommaren 1917 inträdde endast obetydliga för- ändringar, så att, oaktadt 2 senare grodda plantor tillkommo och de storas antal hos n:o 5 både af de normala och krok- fjälliga kottarna ökades med 2, hela antalet plantor bibe- hölls vid 38, hvarjämte 16, hufvudsakligen de större, ut- vecklat grenar. Vid slutet af vintern 1918 var hela antalet ännu 37, 13. V. 1921. M. Brenner, Oligoclada Talsola-granens afkomlingar. 167 men de stora af n:o 5 och ii:o 6 med krokfjällskottar hade försvunnit. En större förändring egde rum år 1919, då ytterligare 2 stora af n:o 2 med normala och 9 små af n:o 5 med så- väl normala som krokfjälliga kottar dogo, och omplantering företogs, hvarvid endast 25 exemplar återstodo och af dessa 6 af n:o 2, 2 af n:o 5 och 1 af n:o 6, alla med normalfjäl- liga kottar, stora, samt 3 af n:o 2, 1 af n:o 5 med krok- fjällskottar och 3 af n:o 5 med normala kottar fågreniga, 1 vissnad f. monstrosa af n:o 5 med större normala kottar, och de öfriga normalt greniga. Bland de fågreniga afvika 1 af n:o 2, 1 af n:o 5 med krokfjälliga och 1 af n:o 5 med små normalfjälliga kottar genom en af långa, starkt uppåt riktade grenar framkallad kvastlik form. Såsom resultat af sommaren 1920 framgår en utjämning af storleksförhållandena, i följd hvaraf 1 af de större från n:o 5 med stora normala och 1 från n:o 5 med små nor- malfjälliga kottar samt 4 af de små från n:o 5 med krok- fjälliga samt n:o 6 med krokfjälliga och små normalfjälliga kottar intaga en förmedlande ställning som medelstora, äf- vensom 2 af de greniga af n:o 5 med små normalfjälliga kottar specificerat sig som fågreniga och de återstående 16 af alla kategorier som normala. Af 82 groddplantor i slutet af maj 1916, -r 2 i juni 1917 tillkomna, hafva alltså 25 eller 30 °/o ^^^d lifvet kämpat sig igenom. I detta hänseende hafva exemplaren med normal- fjälliga kottar af f. oligoclada stått sig bäst med 33.3 %, därnäst f. virgata — monstrosa med normala kottar med 30 7o> f- oligoclada versus typicam med stor krokfjällskotte med 28.6 °/o, och sämst f. oligoclada med små krokfjälls- kottar med 16.7 %. Alltså samma ordningsföljd som beträf- fande härdigheten under det första lefnadsåret, slutet af maj 1916 till samma tid 1917, enligt Medd. 44 sid. 36, och ett ytterligare indicium på svagheten hos krokfjällskottarna som reproduktionsorgan och därmed deras karaktär af svaghets- symptom. Att de 7 största exemplaren härstamma från de normala kottarna vittnar, liksom den talrikaste förekomsten af den normala grenigheten, äfven i sin mån för saken. 168 M. Brenner, Oligoclada Talsola-granens afkomlingar. 13. V. 1921, 00 to to ~J < ^ < 05 CO ^< to CO i 00 ^ 05 CO ^ 00 ^ a> f h-* hO CO J -vi ro QJ^ f 1—' 00 CO J •vj 1—» CD ■ CD to J en t— k [Oi / \-* 00 to J en ^ to { en ^ to en 05 CD >— 1 >^ ►_( ^- l-H ■^ |_1 to CO to -0 1—» to CD N3 H-» to O 1— ' 1— • to I-' »t» t^- en en cn -q h- 1 CO 1—' en 1 .~ji-' CO 00 I-» en CD I-* CD to I t-» I to •-'toeniNacni-ki^i.tO I I lOi— '1— '1— 'tol I— ii— '»— 'cni— ' io*>.tocni-'i4^toto I-' I to ^ I I tot-'i-«cntocn>-'cnco to t-» to I-» to I K. t— ' t— k o^ >— * 1 I I );i. to en I-» >. to H-k I ^ en t-i >— »t-*h-'co'— >eoi— 'coi— *>— ' i-»i-«tOWi-'tOH-'tOi-'»^ to I-» 1-* to ^ I I I I en I—» H* ►_» CO I to 1-* to t_'i_'tOi-'i-'NDi-»tO'-'>f=' ddoujf jaBq-jBuiiad ddou>i BJo;s BUIS ddouji BJOJS BUIS BJO^S BUIS uajS 'uaaSo BJo;s BUJS •uaaS 'uaaSo BJO^S BUIS •U8jS •U8jSo BJO;S Bjojsppam CD h- ' 05 BUIS to I to i_» I-» to - BiBuiaou •u8jSbj CD 05 CD I— > CD K-» CD 00 CO (— ' CD CD to O CO to o CO to 13. V. 1921. M. Brenner. — Wikström. 169 Vidstående tablå utvisar utvecklingen af de i Bot. träd- gården i Helsingfors år 1916 planterade granplantorna af år 1915 i kruka grodda frön från i nämnda trädgård år 1901 grodda och år 1911 på Brennebo i Ingå utplanterade plan- tor af f. oligoclada Brenn. från Talsola i södra Tavastland. De romerska siffrorna beteckna de olika slagen af kottar från 4 olikartade 14-åriga granar med härstamning från samma moderträd, näml. I och II, ett dichotypt träd af f. virgata och monstrosa med små normala kottar, III — VIII af ett exemplar af f. oligoclada, III och IV med krokfjälliga, VI och VII med större, VIII med mindre, normala, och V med olika slags kottar, IX af typica versus oUgocladam med små normala, och X och XI med krokfjällig stor kotte. De öfriga siffrorna angifva för de 5 första lefnadsåren an- talet exemplar inom de olika kategorierna. År 1917 till- kommo 2 senare grodda plantor. De största förlusterna sammanträffade med utplanteringen från kruka 1917 och omplanteringen 1919. Lektor D. A. Wikström: Iakttagelser om öronmane- ten (Aurelia aurita). Såvitt jag har mig bekant, är utredning ännu icke vun- nen i frågan, huruvida öronmaneten (Aurelia aurita) utkläckes vid våra kuster eller måhända drives hit genom havsström- mar från längre bort belägna delar av Östersjön. För det senare antagandet, d. v. s. en invandring, skulle tala det faktum, att nämnda maneter visa. sig vid vår fastlandskust och i den inre skärgården först senare på sommaren, då de vanligen uppträda plötsligt i stora skaror samt bestå av redan fullväxta exemplar. Ifall däremot en utkläckning ägde rum närmare kusten, borde ju redan tidigare på sommaren här anträffas maneter av alldeles små dimensioner och borde dessa, i anseende till djurens vanliga uppträdande i större mängd, icke vara svåra att upptäcka. Huruvida detta lyckats fackmän, känner jag icke, men tillåter mig dock att på grund av fleråriga iakttagelser i den närmare Åbo belägna skärgården antaga, att sådana fall icke torde 170 Wikström. Oronmaneten (Aurelia aurita). 13. V. 1921. vara alldeles allmänna. Så mj^cket egendomligare tyckes det, att jag under två somrars vistelse i den yttersta delen av Åbo skärgård, näml. i Houtskär, vartdera året funnit rikliga mängder av ovanligt små maneter. De närmare omständigheterna beträffande dessa fynd må här nedan meddelas. Det första fyndet av märkbart små maneter gjorde jag under min vistelse i Houtskärs skärgård sommaren 1919, då jag den 18 augusti i kyrkobyn (Näsby) nära en liten brygga vid en tämligen lång och smal havsvik öster om kyrkan fann en mängd exemplar av en storlek växlande mellan 17 — 33.5 mm i diameter. I det lugna vattnet kring bryggan summo maneterna i tämligen stort antal, och kunde där utom de ganska talrika små exemplaren iakttagas även djur av något större dimensioner, ungefär medelstora exem- plar. Jag' utvalde och konserverade några av de minsta (provet N:o IV, av den 18. 8. 1919). Såsom av provet framgår, hade de flesta exemplaren en storlek av 20 — 26 mm i diameter. (Enligt en avbildning i M. Braun's „Das zootomische Practicum" mäter ett medelstort exemplar av Äurelia aurita från Finska viken 67 mm i diameter.) Sommaren 1920, då jag åter vistades i Houtskär (Träskby), anmälde min son, lyceist D. A. L. Wikström, att han den 1 juli under min frånvaro insamlat i en havsvik, det s. k. Östersundet, utanför vår sommarbostad, ovanligt små ma- neter, vilka han funnit där i stora mängder. De insamlade djuren voro även konserverade, ehuru i alltför stark for- malinlösning. Den 2 juli gjorde jag därför en ny insamling på det anvisade stället (prov N:o I). I synnerhet närmare stranden, där solen gassade hetare, befanns vattnet då nästan myllra av livligt kringsimmande små maneter. Bland den stora massan försökte jag utvälja såväl av de minsta och medelstora som av de största exemplaren. Såsom provet utvisar, mätte någon av de minsta t. o. m. endast ca 5 mm i genomskärning. Talrikast voro dock exemplaren om ca 8 rhm, medan de största hade en diameter om ca 17 mm. Några nämnvärt större exemplar kunde varken nu 13. V. 1921. Wikström, Oronmaneten (Aurelia aurita). - 171 eller den första tiden efter detta fynd upptäckas, varför det synes troligt, att sådana alls icke förekommo. Under närmast följande veckor plägade jag vid dagliga roddfärder på nämnda fyndort, varje gång vädret var något lugnare, iakttaga myllret av de små maneterna, vilka be- funnos spridda kring hela viken. Stundom, vid lugnare väderlek, var deras antal så stort, att man på varje kvad- ratmeter av ytan och djupare nedåt, så långt man såg i vattnet, kunde räkna flere tiotal individer. Efter någon vecka var det redan märkbart, att djuren tilltagit i storlek, varför jag den 27 juli gjorde en ny insamling. Även nu utvaldes och konserverades några av de minsta, några medelstora och några av de största individerna (prov N:o II). De minsta exemplaren hade nu en storlek av 13—17 mm, och voro dessa de talrikast förekommande. Ganska vanliga voro även individerna av 26 mm diameter, medan de största mätte i genomskärning 37 mm. Under slutet av juli och början av augusti visade sig efter hand smärre förändringar i maneternas uppträdande. Sålunda tycktes massan av dem bliva något glesare, bero- ende troligen därpå, att djuren nu såsom större och star- kare summo snabbare omkring och kunde tränga sig till större djup samt därigenom blevo mera kringspridda. Deras inbördes storlek blev också alltmera varierande, såsom pro- vet N:o III utvisar, vilket togs den 8 augusti. Den minsta maneten i detta prov mäter 13 mm. Talrikare äro de om 15 — 17 mm och talrikast de om 20—26 mm. Vidare före- kommer i provet en stor mängd olika dimensioner, väx- lande mellan 30—60 mm, vilket sistnämnda tal är måttet på den största som insamlades, ehuru kanske något större exemplar även förekommo. Detta prov kompletteras ut- märkt av provet N:o IV, vilket såsom nämndes togs före- gående sommar 1919 från en annan del av socknen. Näsby- viken. Även i detta prov mäta nämligen de talrikast före- kommande exemplaren 20 — 26 mm i diameter. Den återstående delen av augusti 1920, under vilken 1. jag ännu vistades i Houtskär, var i allmänhet olämplig för 172 Wikström, Öronmaneteii (Aurelia aurita). 13. V. 1921. vidare iakttagelser. Nästan dagligen återkommande starka vindar upprörde vattenytan, sä att varken observationer eller insamlingar kunde göras. Sammanställas resultaten av ovannämnda prov, framgår det, att dimensionerna hos de insamlade minsta, medelstora och största maneterna gestalta sig på följande sätt: minsta medelstora största exemplar: exemplar: exemplar: i början av juli (^7 20) . . 5 — 8 mm, 9 — 12 mm, 17 mm. i slutet av juli (27^ 20) . . 13—17 „ 26 „ 37 „ i medlet av augusti . . 13 — 17 „ 20—26 „ 60 „ ri, 19 och «/8 20) Vidare visa proven, att under den tidigare delen av som- maren inga större maneter tyckas förekommit samt att de största exemplaren i början av juli mätte endast ca 17 mm, medan de största i slutet av samma månad redan blivit ungefär halvvuxna (ca 37 mm). Först under förra hälften av au- gusti hade slutligen några bland djuren uppnått en i det närmaste full storlek (ca 60 mm), dock på långt när icke alla. Egendomligt nog tycktes nämligen under hela som- maren små individer av samma dimensioner, 13 — 17 mm, förekomma i ganska riklig mängd, varför också provet av den 8 augusti innehåller exemplar av mycket varierande storlek. Beror detta förhållande på långsam tillväxt i all- mänhet hos denna art eller voro måhända t, ex. otillräcklig näring, alltför stort individantal m. m. på fyndorten härtill orsak? Djuren voro nämligen hela tiden så gott som in- stängda i den ungefär 1 kilometer långa och 200 meter breda viken, Östersundet. Att öronmaneten påverkas av ogynnsamma yttre förhållanden, bevisar bl. a. den iaktta- gelse, som gjorts av Schneider och H a e c k e 1, att dju- ret i dylika fall kan t. ex. överhoppa strobila-stadiet och utvecklas till ephyra direkte ur en scyphopolyp. Sist må det tillåtas mig, att ännu göra en reflexion. Om dessa fynd, såsom mig synes, giva vid handen, att i den längre ute i Östersjön belägna delen av vår skärgård massor av små maneter äro anträffbara redan relativt tidigt 13. V. 1921. Wikström. Välikangas. 173 på sommaren, och om fynd av större mängder dylika unga individer icke gjorts i den närmare skärgården, vore det måhända ej alldeles osannolikt, att öronmaneten i följd av olämpliga förhållanden i vår närmare fastlandet belägna skärgård, bl. a. vattnets ringare salthalt, alls icke utkläckes där, utan längre ute i havet i den yttre skärgården, där- ifrån den senare genom havsströmmar drives inåt mot fast- landets kuster och den inre skärgårdens vikar och sund. I varje fall synas mig här meddelade fynd mana till vidare iakttagelser beträffande öronmanetens förekomst och utveckling, i synnerhet tidigare på vårsommaren, i vår yt- tersta skärgård i ®stersjön. Förteckning över proven. N : 0 i, d. 2. V 1 1. ] 19: 2 0. D lam . ca 17,5 mm 3 ex. Diam . ca 5 mm — 1 ex. ,) )) 18 1 )j )> )) 8 jj 7 » )) )» 20 5 v » » 9.5 v 2 ?7 >, )> 23 2 jj » )) 12 11 2 ,) » »> 26 3 v )i » 17 J> 2 )J » )> 31 — 1 j» » )> 33.5 -— 1 » N:o II, d. 2 7. VII. 1920. » » 36.5 1 v Diam . ca 13 mm — 4 ex. ), » 39.5 1 }J » 17 ,? 3 )» )> 47 — 1 it ), 20 )) 1 ?> ), 60 1 j? )) 26 )) 4 )> 30 )> 1 N : 0 IV, d. 18. VIII, .1919 »j 37 ,» 1 D iam . ca 17 mm 1 ex. » ,) 20 ), 1 v N:o III, d. 8 . VIII. 1920. ), j? 23.5 ), 2 }j Diam . ca 13 mm — 1 ex. » )> 26 ,) 3 » n ), 15.i 5 „ 3 » 5> )> 33.5 » 1 » I. Välikangas: Botaurus stellaris in Finnland iiber- winternd. (Ilmoitettu toukok. 7 p:nä 1921.) Am 26. März 1921 bekam das Zool. Museum der Uni- versität vom Vorstand der Fischzuchtanstalt Porla Herrn 174 Kä/Zfeangros, Botaurus stellaris in Finnland uberwinternd. 13. V. 1921. J. B. V al Ii eine Rohrdommel (Botaurus Stellans L.), die er am 28. Januar desselben Jahres beim Teiche Myllylampi im Dorfe Ojamo, Kirchspiel Lojo (ca. 45 km WNW von Hel- singfors, c. 60' 15' n. Br.) geschossen hatte. Der Vogel war dem Erleger unbekannt und wurde von ihm im Freien auf- gehängt; erst zwei Monate später hat er, von einem zu- fälligen Besucher darauf aufmerksam gemacht, den Vogel eingesandt. Später hat Herr Valli auf meine Bitte hin näher iiber die Umstände berichtet. Der Teich Myllylampi (Grösse c. Va ha) empfängt nach ihm eine Menge Quellen und Bäche, die auch in den kältesten Wintern nicht zufrieren. Der Vogel wurde am genannten Tage an einter solchen offenen Stelle gesehen, gerade beim Wiihlen mit dem Schnabel im Bodenschlamm des seichten Wassers, und zwar bei einer Lufttemperatur von c. — 20' C. Er erwies sich beim Her- annahen des Erschiessers als sehr scheu und flög schon friih weg, kehrte aber immer wieder bald zuriick; dies wiederholte sich mehrere Male bis er schliesslich erlegt wurde. Ein solches Benehmen gerade bei Tageslicht — zwar an einem Winter- tag — ist ja sehr gegen die Gewohnheiten dieses aus- gesprochenen Nacht- und Dämmerungsvogels und muss wohl auf schwerem Hunger beruht haben. Die Rohrdommel hatte augenscheinlich eine Stelle mit reichlicherer Nahrung ge- funden und kehrte darum trotz der Störung immer wieder zuriick. ■ Das E}^. war ausserordentlich abgemagert, klein, nach der Farbe zu beurteilen jedoch ein alter Vogel. Fliigel- länge 320, Schwanz 114, Lauf 97, Mittelzehe ohne Kralle 94, Mittelkralle 25 mm; diese Zahlen stimmen ungefähr mit den Minimizahlen bei Har t ert (Die Vögel der paläarkti- schen Fauna, H. 10, 1920) iiberein. Der.etwaige Magen- inhalt wurde von dem Präpar^tor leider nicht aufgehoben. Die Rohrdommel lebt jetzt in Finnland wohl gerade an der absoluten Nordgrenze ihres Verbreitungsgebietes. In Schweden ist sie zwar beinahe ebenso weit nördlich ange- troffen worden (bei c. 60° n. Br.), aber nach Kolthoff & Jägerskiöld (Nordens fåglar, 1898) und Lönnberg 13. V. 1921. Kn/ffeangfas, Botaurus stellaris in Finnland iiberwinternd. 175 (Sveriges fåglar, 1915) später sehr selten geworden und wurde in den letzten Jahren am nördlichsten bei c. 58" 30' n. Br. gesehen. In Russland liegt ihre Nordgrenze nach H a r t e r t (1. c.) etwa bei 57' n. Br. Wie in Schweden, so ist die Rohrdommel auch in Dänemark sehr selten geworden, in Norwegen iiberhaupt nur zweimal verirrt angetroffen (S c h a a n n i n g, Norges Fuglefauna, 1916). In Finnland ist die Art zwar selten, jedoch in den letzten 30 Jahren immer öfter beobachtet worden. Speziell gilt dieses von dem siidöstlichsten Teile des Ländes, vor allem den Gegenden des Vuoksi-Flusses. Nester öder Jungen sind jedoch sehr selten gefunden w^orden, was wohl zum grossen Teil sei- nen Grund in der schweren Erreichbarkeit des Nistplatzes hat. Das Nisten ist beobachtet im J. 1895 im Kirchspiel Antrea, c. 60" 50' n. Br. (C. M. Heickel, Tidskrift för Jägare och Fiskare III, 1895), später im See Äyräpään- järvi (etwas siidlicher) und im Kirchspiel Wihti, im west- lichen Siid-Finnland (in der Nachbarschaft von Lojo). Im Sommer 1921 wurde wieder ein Nest im Äyräpäänjärvi vom Herrn Gutsbesitzer E. K. K r a u s e entdeckt und die Eier dem Zool. Museum eingesandt; ein gleichzeitig erlegtes Exemplar dieses Vogels wurde dem Museum zu Wiborg iiberliefert. Im Allgemeinen känn man sägen, dass die Rohr- dommel in den genannten Gegenden im siidöstlichsten Finn- land jeden Sommer ziemlich regelmässig bis ungefähr 61° 30' n. Br. angetroffen wird. Mehr zufällige Fundorte sind aus manchen anderen Gegenden Siid-Finnlands bekannt, einzelne auch viel nördlicher, bis iiber 63° n. Br. (Kirchspiel Maaninka). Jedenfalls ist die Rohrdommel als Nistvogel auf die siidlichsten Teile von Finnland beschränkt. Die normalen Uberwinterungsgegenden (der europäischen Exemplare) sind nach H art e rt (1. c.) hauptsächlich in den Mittelmeerländern und in Afrika gelegen (bis Abessinien, Kordofan und Ara- bien), obgleich der Vogel in milden Wintern in geringer Zahl z. B. am Rhein, in England und in Holland iiberwin- tern känn. Naumann (Naturgeschichte der Vögel Mittel- 176 Vfl/Z/fang-os, Botaurus stellaris in Finnland uberwinternd. 13. V. 1921. europas, 1905, VI, S. 260) sagt ausdriicklich, dass die Rohr- dommel (in Deutschland) „g-egen die Kälte unserer Winter sehr empfindlich zu sein scheint und es öfters vorgekommen ist, dass von einem heftigen Vorwinter iiberraschte Exem- plare ermattet aus der Luft herabfielen".') Um so auf- fallender ist es, dass die Rohrdommel auch in Finnland, wie gesagt, an der Nordgrenze ihrer Verbreitung, hat mit- ten im Winter existieren können, und da der Fall somit besonders geeignet ist, einen Einblick in die Frage von der Widerstandsfähigkeit der Art gegen Kälte zu gestatten, sollen hier einige Daten iiber die Temperatur des Winters 1920 — 21 nach den Monatsberichten der staatlichen Meteo- rologischen Zentralanstalt in Finnland mitgeteilt werden. Aus den Berichten geht hervor, dass der November 1920 eine bedeutend höhere Mitteltemperatur als normal hatte, strengere Fröste und andauernden Schnee gab es in Siid- Finnland gar nicht. Auch- im Dezember dauerte die milde Witterung fort. Die Mitteltemperatur des Monats war in Siid-Finnland mehr als 2° C höher als normal, in Helsingfors betrug sie — 1.3°, in Tammerfors — 2.6° C, und die Anzahl der Tage mit einer Temperatur von 0° öder dariiber war in Helsingfors 12, in Tammerfors 10. Erst am Ende des Mo- nats (die letzten 4 Tage) stellte sich eine Kälteperiode ein, die tägliche Mitteltemperatur sank jedoch in Siid-Finnland nicht unter — 10° C (Minimum der einzelnen Beobachtungen (c. — 12° bis — 14° C). Erst in den ersten Tagen des De- zember froren kleinere Seen in Siid-Finnland definitiv zu. Auch die Schneemenge war aussergewöhnlich klein, haupt- sächlich fiel der Schnee erst am Ende des Monats. Die totale Schneetiefe im Dezember war an der Siidkiiste kaum 10 cm, im grössten Teile des Ländes 20—30 cm. Der Januar setzte mit einer Fortsetzung und Steigerung der ebengenannten Kälteperiode ein. Die tägliche Mitteltemperatur in Sud- Finnland sank jedoch nicht viel unter — 10° C (1. I. 1921 ') Naumann fiihrt iibrigens irrtiimlich an, dass die Rohrdom- mel in Finnland „bisher nicht nachgewiesen werden konnte" (1. c. S. 260). 13. V. 1921. Fä/ZÄan^as, Botaurus stellaris in Finnland uberwinternd. 177 in Helsingfors — iT, in Tammerfors —16°). Die folgende Kälteperiode traf d. 12.— 16. Januar ein; auch damals sank die Temperatur in Siid-Finnland kaum tiefer als am Jahres- wechsel. Am strengsten war eine dritte Kälteperiode d. 23—30 Januar. Auch in Siid-Finnland war die Temperatur damals mehrere Tage unter —10° C. Die Maximalkälte wurde den 28. Januar notiert, also gerade an demselben Tage, wo die Rohrdommel beim Nahrungssuchen beobachtet und geschossen wurde. Die Mitteltemperatur des Tages war in Helsingfors —18° und in Tammerfors —19°, mit einem Maximum von resp. — 22° und —21° C. Die Mittel- temperatur des ganzen Monats betrug in Helsingfors — 4.9, in Tammerfors — 7.2° C, welche Zahlen ungefähr normal sind, der Durchschnittstemperatur des Januar der 30- Jahrperiode 1886 — 1915 ziemlich entsprechend (in Hel- singfors —5.3, in Tammerfors —6.8° C). Die Schneemenge war im Anfang klein, später reichlicher, d. 15. Jan. war die Schneetiefe im Kirchspiel Wihti (in der unmittelbaren Nach- barschaft von Lojo) 27 cm, in Helsingfors 24 cm. Der Vorwinter 1920 war also ungewöhnlich milde, so dass sich giinstige Nahrungsverhältnisse unserem Vogel viel länger als gewöhnlich darboten. Normalerweise zieht die Rohrdommel wohl im Sept. öder Anf. Okt. aus Finnland weg. Direkte Beobachtungen iiber den Herbstzug besitzen wir nicht, aber aus den spätesten Herbstbeobachtungen lässt sich die Zeit ungefähr berechnen. Von den im Zool. Museum befindlichen 9 Stiicken sind 5 im Aug. bis Anf. Sept, 1 Ex. am 6. Okt. (1910) erlegt worden. Von den iibrigen in Finnland beobachteten öder erlegten Rohrdom- meln ist nur eine im Okt. (am 8. Okt. 1909, Kimito, SW- Finnland), die meisten anderen im Fruhjahr öder im Sommer (am friihesten d. 17. Apr. 1901, Sjundeå, an der Siidkuste Finn- lands) angetroffen worden. Nach Naumann (1. c.) zieht der Vogel aus Deutschland gewöhnlich im Sept. und Okt. weg; der Abzug aus Finnland scheint somit nicht viel frii- her stattzufinden. Trotz des milden Winters hatte unser Vogel mehrere Perioden von —10° C öder noch niedrigerer 12 178 Välikangas. - Eklund. 13. V. 1921. Temperatur iiberlebt und schliesslich gleichzeitig an Nahrungsmangel gelitten, wie die grosse Abmagerung zeigt. Im Gegensatz zu Naumanns oben zitierter Ansicht dlirfte die Rohrdommel somit recht widerstandsfähig gegen Kälte zu sein. Derselber Meinung scheinen auch Kolt- hoff & Jägerskiöld (I. c.) zu sein. Aus Schweden sind nämlich zwei alte Angaben von iiberwinternden Rohrdom- meln bekannt: ein Ex. wurde am 30. Jan. 1842 in Bohuslän, ein zweites am 22. Jan. 1870 auf Öland erlegt (Meves, Ornithologiska iakttagelser etc, K. Sv. Vet.-Ak. Öfvers. 28, 1871). Diese Örte liegen allerdings bedeutend siidlicher und haben vor allem ein viel milderes Winterklima alä Finnland. — Ganz anderer Natur ist eine Winterbeobachtung iiber die Rohrdommel in Norwegen, der spätere von den, wie friiher erwähnt, im Ganzen nur zwei Fallen. Nach einem starken siidlichen Schneesturm wurde nämlich am 24. Februar 1885 auf Jaederen an der Siidkiiste Norwegens ein Schwarm von 4 Rohrdommeln beobachtet, von denen eine erlegt wurde (Schaanning, 1. c). Hier handelt es wohl eher um einen sehr zeitigen, verirrten Friihjahrszug als um eine Uberwinterung. Student 01 e Eklund: Vegetationen å Vidskär och Jurmo (Ab, Korpo.). Sommaren 1920 företog jag under förra hälften av juli månad en längre exkursionsfärd till Korpo västligaste och sydligaste skärgård. Det är vegetationen på de sydligaste öarna och holmarna det följande kommer att behandla. Vidskär är en bland den yttre skärgårdens större öar och har ett isolerat läge nästan mitt i den öppna och djupa Vidskärsfjärden. Ön befinner sig på 59' 54',5 n. br. och 21° 28',5 ö. 1. (från Greenwich) samt är obebodd, men besö- kes slåttertiden av bebyggarna på Aspö, bland vars många holmar Vidskär är en. Mestadels äro stränderna bergiga; endast mindre partier äro dels låga och gräsbeväxta, dels steniga. Sandstränder saknas.^) Från väster inskjuter en ') Se Eklund: Botaniska anteckningar från Utö i Korpo (Medd. 45, sid. 99). Här beröres Vidskär flyktigt och anges att Crambe växer 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo( Ab, Korpo). 179 mycket grund vik, den s. k. „hamnen", som dock ej gör skäl för sitt namn, i det endast särdeles grundgående far- koster där kunna erhålla skydd. Hela ön uppfylles av berg, vilka ställvis åtskiljas av dälder och lägre partier, där Älniis glutinosa, Betula odorata, Popiilas tremula och Sorbus Äucii- paria bilda täta, skuggiga dungar med mer eller mindre fuktig mark. Pruniis padiis, Salix caprea och Rhamnus Frangula (ymnig) växa insprängda bland de fyra förstnämnda trädslagen. Markvegetationen i dessa lundartade områden är växlande, beroende på jordens olika grad av fukt. I öns mitt utbreder sig den största lundmarken, som når till „hamnens" innersta del. Närmast stranden är jordmånen här mycket våt; vegetationen företrädes av Äira caespitosa, Agrostis canina, Carex canescens, C. sfellalata, C. Goode- noughii, C. panicea, Comarum palustre, Eriophomm angusti- foliiim, E. vaginatiim, Galium palustre, G. uliginosum, Mie- rochloe odorata, Lycopus europaeus, Lysimachia vulgaris, L thyrsiflora, Peucedanum palustre, Spiraea Ulmaria, Vacci- nium uliginosum, Viola palustris etc. Å något mindre fuktiga lokaler tillkomma bl. a. Äspidium '■dilatatum, Carex leporina, C. pallescens, Geum rivale, Orchis maculatus och Rumex acetosa. De egentliga lundväxterna uppträda på ställen, där marken ej besitter en fullt så hög fuktighetsgrad. Här an- tecknades bl. a. Änthriscus silvestris, Carex pallescens, Con- vallaria polygonatum, C. majalis (ställvis täckande), Lathyrus pratensis, Luzula pilosa, L. multiflora, Majanthemum bifolium, Melica nutans, Moehringia trineruia (sparsam). Paris quadri- folia, Platanthera bifolia, Poa nemoralis, Rammculus acer, R. auricomus, Rhinanthus maior, Rh. minor, Rumex acetosa, Trientalis europaea, Veronica chamaedrys och Viola canina. Buskarna ha få representanter. Juniperus communis före- kommer rätt talrikt, medan Ribes alpinum och Rosa canina äro tämligen sparsamma. Mycket sällsynta på Vidskär äro R. glauca och R. coriifolia^ av vilken sistnämnda endast ett å fin sand i öns sydöstra del. Ett misstag föreligger, vilket här rät- tas. Crambe-lokalen utgöres av en ± småstenig strandvall. 180 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921 par buskar anträffades. — Intressant är ett fynd av Con- volviilus sepium, klängande uppför strandalar nära „hamnens" innersta del. Växten synes vara steril på Vidskär. Ställvis finnas på holmen torra, soliga dungar av Be- tala odorata, och här är vegetationen jämförelsevis artfattig, i det Aira flexiiosa, Calamagrostis epigeios, Calluna viilgaris, Epilobium angiistifoliiim, Luzula campestris (här och där), Nardus strida, Origanum vulgäre, Poa pratensis, Potentilla argentea, P. verna, P. erecta, Riibiis saxatilis (ymnig å ste- niga och för solen exponerade ställen), Triodia decumbens, Vaccinium myrtillus och V. vitis idaea nästan äro de enda markväxterna. En glad anblick erbjuder den flerstädes i mängd förekommande Rosa cinnamomea, vars grannröda blommor bjärt sticka av mot ljungen, bland vilken den trives. I sydvästra delen av Vidskär finnas bland bergen däl- der, som upptagas av skog (Älnus glutinosa och Betala odorata), med en markvegetation av Aspidium '■^'dilatatum, Calamagrostis purpurea och Miliiim effusum som tongivande arter. I en sådan däld antecknades Listera cordata, spar- samt växande bland mossa. Ormbunksfloran på Vidskär är företrädd av relativt få arter, av vilka dock en del uppträder i stor ymnighet över nästan hela ön. Rikligast finnas Aspidium filix mas, A. "^euspimdosum och A. ■dilatatum, mindre allmänna äro Poly- podium dryopteris och P. vulgäre och mycket sällsynt är Aspidium fragile (en liten koloni invid en stor sten i södra delen av holmen). Pteris aquilina saknas. Däremot växer Ophioglossum vulgatum i mängd å strändernas låglänta av- snitt. Mångenstädes finnas steniga sluttningar, i synnerhet nära stränderna av de små vikbildningar, vilka på kartan fram- träda som naggningar i Vidskärs kustlinje. Dessa stenbackar (och även remnor och skrevor i klipporna) hysa en vege- tation, som med små variationer i sammansättningen möter exkurrenten snart sagt överallt i Korpo sydvästliga skärgård. Aira flexuosa, Allium schoenoprasum, Artemisia campestris, 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 181 Baldingera anmdinacea, Cardamine *multicaulis, Carex miiri- cata, Crepis tectorum, Cynanchum vincetoxicum, Draba incana, Epilobiiim collinum (sällsynt), Festuca riibra och dess v. arenaria, F. ovina, Fragaria vesca, Galium verum, Hypericum perforatum, H. quadrangulum (ymnigare i det inre av ön), Junipenis commiinis v. nana (typisk och nästan mattlikt ut- bredd på för vinden mera utsatta bergsluttningar), Linaria vulgaris, Myosotis hispida, Ribes nigrum (täml. sparsamt), Rubus idaeus, Rumex acetosella, Sedum maximum, Senecio silvaticus (klippspringor), Silene infläta v. litoralis, Tanacetum vulgäre, Veronica longifolia v, maritima, Viola tricolor (spar- samt), se där de viktigaste av de arter, som älska de torra, solstekta lokalerna i närheten av havsstranden och som merendels befolka övriga öar och holmar i den omgivande skärgården. Berggrunden har att uppvisa mycket talrika skrevor och fördjupningar, vilka såväl till storlek och djup som fuktighetsgrad äro synnerligen växlande. Till övervägande del äro de kärrartade med ett Sphagnum-tåcke, men några äro torra och hysa ljung, andra åter till en del vattenfyllda med ett mjukt bottenlager av sand- och grusblandad lera. Sphagnum-skreyorno. befolkas förnämligast av följande arter: Carex canescens, C. filiformis, C. Goodenoughii, C. limosa, C. Oederi (å bara gyttjefläckar), C. panicea, Comarum pa- lustre, Cornus suecica, Drosera rotundifolia, Empetrum nigrum, Eriophorum angustifolium, Juncus filiformis (täml. sällsynt), Menyanthes trifoliata, Oxycoccus palustris, O. *microcarpus (sparsamt bland huvudarten), Peucedanum palustre, Rubus chamaemorus, Rhynchospora fusca (mycket ymn.), Salix bi- color, S. cinerea, S. '^rosmarinifolia (enstaka), Triglochin pa- lustre, Vaccinium uliginosum och Viola palustris. Bland dessa arter dominerar Rhynchospora fusca genom sin över- väldigande ymnighet. I många skrevor har den undanträngt alla andra växter och 'är allenarådande. Den är även en av Vidskärs allmännaste arter. De skrevor, som innehålla stagnerande vatten, äro jäm- förelsevis få, men bidraga till florans omväxling med några 182 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. sötvattenväxter, såsom Equisetum fliiviatile, Glyceria fluitans, Hippuris vulgaris, Jiincus supinus f. fluitans, Nymphaea can- dida, Potamogeton natans, Sparganium affine, Typha angusti- folia och Utricularia vulgaris. En sådan skreva i jätteformat är insjön på Vidskär. Denna vattensamling befinner sig i nordliga delen av ön och har övervägande bergiga stränder. Vattenvegetationen är mycket enformig, i det Nymphaea candida och Potamogeton natans bilda densamma. De ställen av stränderna, som äro mer eller mindre vattendränkta, bära klibbalskog med inmängd Betula odorata (samt Rham- nus Frangula) och en markflora av Car^x-arter, Menyanthes, Comarum etc. Vad havssträndernas växtlighet beträffar, kan man å Vidskär särskilja de klippiga, de steniga och de »gräsiga" havsstränderna. Den sistnämnda strandtypen är rikast på arter, den förstnämnda fattigast. Klipporna äro så långt vågsvallet når oftast nästan nakna, så vidtar ett jämförelse- vis smalt bälte med Verrucaria maura och högre upp spira i sprickor och remnor Aira flexuosa, Matricaria *maritima, Sagina procumbens, Silene infläta v. litoralis och Veronica longifolia v. maritima. Där ett tunnt jordlager finnes i nå- gon skreva förekommer Cochlearia danica (ofta tillsammans med Galium palustre). Den steniga havsstrandtypen är inskränkt till en liten bukt på holmens sydsida. Här ha vågorna hopat en vall av större och mindre stenar (de flesta av en knuten hands storlek), och pä denna vall fröjdar en mäktig koloni av den ståtliga Crambe maritima ögat.') Enstaka observerades bland strandkålen Cakile maritima och Isatis tinctoria och ovanom Crambe-zonen frodades den vackra Silene viscosa. Närmare vattenbrynet uppträdde här och där tuvor av Äira bottnica och Elymus arenarius samt enstaka exemplar av Ätriplex '■■'■prostratum, ny för prov. Ab. Låglänta havsstränder finnas dels på Vidskärs sydost- ') Denna växt observerades å Vidskär redan 1889 av prof. E n z i o Reuter. Se Medd. 18 (1891—92), sid. 230. 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 183 sida, dels och förnämligast vid „hamnen". Ä E-kusten an- träffas tångbankar, där meterhög Isatis tinctoria förekom- mer i stor mängd. Huvudsakligen lågväxta arter samman- sätta vegetationen å de „gräsiga" havsstränderna. Följande antecknades invid „hamnen": Ågrostis canina A. stolonifera Aira bottnica Årchangelica *litoralis Åster tripolium Atriplex *salinum Calamagrostis stricto Carex Oederi Erythraea litoralis E. pulchella Euphrasia officinalis (coll.) Festuca rubra F. rubra v. orenaria Galium palustre Gentiana *linqulata Glaux maritima Hierochloe odorafa Juncus Ge rar di Linum catharticum Matricaria *mariiima Myosotis läxa Odontitis *verna Ophioglossum vulga- tum Parnassia palustris Plantago maior Pl. maritima Polygonum aviculare f. litoralis Potentilla anserina Rhinanthus maior Rh. minor Rumex domesticus Sagina nodosa S. procumbens Scirpus *uniglumis Thalictrum flavum Triglochin maritimum Triticum repens v. lito- ralis Vicia cracca En särskild vegetation intager de tångbäddar, som fler- städes bilda strandområdets innersta gräns. Här trivas Årchangelica *litoralis, Baldingera arundinacea, Barbarea strida, Cirsium lanceolatum, Galeopsis -bifida, Galium pa- lustre, Isatis tinctoria, Lythruni salicaria, Potentilla anserina, Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Sonchus '■'mari- timus, Valeriana officinalis, Vicia cracca etc. Saltvattenväxterna äro få till artantalet och inskränkas till sin utbredning till grunda vikar, speciellt hamnen. Å Vidskär antecknades följande: Potamogeton pectinatus, P. filiformis (sparsamt), Raminculus marinas, Ruppia rostellata (mycket sällsynt) och Zannichellia repens. Intressant är att konstatera, hur oberörd av all kultur Vidskärs flora är. Inga sådana växter finnas här, som med säkerhet kunde antagas följt i människans fotspår.^) Men ") Blott trenne arter {Bromus mollis, Draba verna och Matricaria inodora), vilka ytterst sparsamt förekomma å en torr jordvall invid ett stenkummel-sjömärke, tillhöra troligtvis icke Vidskärs ursprung- liga flora. 184 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. även andra arter frappera genom sin frånvaro. Sålunda ha t. ex. så artrika släkten som Älchimilla, Campanula och Tri- folium inga representanter å Vidskär. De skogbildande barrträden företrädas av ett enda exemplar Picea excelsa. Från Vidskärs sydkust kan man vid horisonten i SE urskilja en lång, svagt vågig linje, som otydligt höjer sig över synranden. Det är J u r m o, en av Finlands märkligaste och egendomligaste öar. Dit ställde jag kosan från Vidskär. ai\i. hKaru Estrevå ihivikkaru. äte^Orikit; i U^oTikir äiskaru Fig. 1. Karta över Jurmo med närmast kringliggande skär. O Lokal för Carex conescens X stellulata '.' ' Lokal för Crambe maritima. '[' Byn. -~- Vägen från byn till not husen. X Flyet. — Sandstranden på Jurmo. + ,, „ Fragaria viridis W '-j.U „ „ Sagina maritima ^ A » » Stellaria crassifo- lia v. brevifolia. Jurmo ligger på 59° 49',5 n. br. och 2V 35' ö. 1. (från Greenwich). Ön är den största (omkring 5,5 km lång) i Korpo yttre skärgård och består nästan uteslutande av sand och sten. Endast på nord-, och sydkusten finnas låga berg- knallar. Ön torde kunna betraktas som den högsta delen av en undervattensås, vilken här förlöper i riktningen ENE — WSW och höjer sig över havsytan, för att längre västerut 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo(Ab, Korpo). 185 åter dyka ned och kröka sig mot WNW, markerande sin tillvaro genom flere låga övervattensbankar, som sträcka sig mellan Utö och Bokull och även uppträda i rad i Kökars östra skärgård (Storrevet, Sandtuvor, Sandskär,' Öland). Strax norr om Öland (Kökar) kan denna undervattensrygg ej mera spåras (om man ej vill anse Sandskär i Sottunga skärgård som dess nordligaste utpost). Jurmo-landets högsta del bildas av en åskam, vars sträckning är NE — SW. Denna kam stupar rätt brant ned mot fläckan invid byn, men utbreder sig i SW och i E till en jämn, trädlös sandhed med svag lutning mot stränderna. Dessa sistnämda bestå mestadels av idel runda stenar, som bilda otydliga terrasser, vilka småningom höja sig inåt land. Rullstensbrämen nå ofta ett par hundra meters bredd och erbjuda ögat en egendomlig anblick genom sin sterila tröst- löshet och sin amfiteatraliska daning, som bäst framträder längs bukternas långa båglinjer. Mot NE och SW utsänder Jurmo långa, smala uddar, vilka äro uppbyggda uteslutande av sten och grus och hysa en ytterligt fattig vegetation. Blott några bestånd Rubas idaeus och här och där Äira flexuosa (samt Galium verum, ställvis även Linaria vulgaris) uppträda på dessa utlöpares ryggar, och närmare stranden ses spridda tuvor av Äira bottnica och Elymus arenarius samt (där någon hop uppkastad tång finnes) årsplantor av Crambe maritima, som på Jurmos stränder ej kan nå högre ålder på grund av att får och nötkreatur fritt beta över hela ön. Ställvis anträffas bland stenar nära vattenbrynet Myosotis läxa. Sandstränder finnas blott i öns östra del. Sydkusten är ställvis stenig, ställvis låg och sank. I öns sydliga del utbreder sig ett jämförelsevis vid- sträckt skogsbestånd, där Almis glutinosa, Betula odorata och Sorbus Aucuparia äro de allena rådande trädslagen. Barrträden representeras av två tallar, av vilka den ena (den mindre) växer invid flyet (se nedan!) tillsammans med Alnus glutinosa, den andra åter (ett stort träd) ensam vid ostkusten, där den i decennier lyckats motstå höststormarna. Flyet — »träsket" kalla jurmoborna det — utgöres av 186 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. ett lägre parti, som upptas av ett gungfly, vilket genom ett avlopp söderut tömmer sitt vattenöverskott i havet. Flyets läge är å kartskissen utmärkt genom x. Gårdarna i Jurmo by äro belägna mycket nära var- andra, och boningshusen jämte uthus och bodar bilda en sammanträngd komplex. Här har en del ruderatväxter sla- git sig ned, men deras utbredning inskränker sig till byn och de små potatistäpporna på öns sydsida, medan den öv- riga florans sammansättning på Jurmo är opåverkad av kulturen. Till byns ruderatflora kunna följande arter räk- nas: Ärtemisia viilgaris (ett stort ex.), Ätriplex patulum, Ca- psella biirsa pastor is, Chenopodium album, Lamiiim purpureum, L. "^'incisum (mycket sparsam), Lepidiiim ruderale (å vägar och gårdsplaner), Matricaria inodora, M. discoidea, Poa an- nua, Polygomim aviculare, P. lapathifoUum (ursprunglig?), Sonchus oleraceiis (enstaka i potatisland), Spergida arvensis (potatisland), Stellaria media, Triticum repens, Urtica dioica (ursprunglig?) och U. urens. Inom byns område faller den lilla ängsmark, vars av- kastning fördelas mellan de fyra gårdarna, som å ett mindre avsnitt av ängen sått Älopecurus praiensis och Phleum pra- tense, medan den återstående delen är beväxt med „vilda" grässlag: Äira caespitosa (tongivande), Älopecurus arundina- ceus (ytterst sparsam), Ä. geniculatus, Glyceria retroflexa (här och där ymnigt insprängd), Poa pratensis och P. tri- vialis (å något fuktigare ställen). Insprängda bland gräsen växa Ranunculus acer, R. repens, R. auricomus (spridd), Rhi- nanfhus minor och Trifolium repens, varjämte ställvis Poten- tillä erecta och Viola palustris bilda ett slags gles botten- vegetation. Mossvegetationen bildas huvudsakligast av Brachythecium salebrosum. I det dike, som genomdrager ängen, växer tämligen rikligt Carex disticha jämte Epilobium palustre, Gnaphalium uliginosum och Nasturtium palustre. Torra, stenbundna renar omgiva flerstädes ängen, och å dem antecknades: Aira flexuosa Allium oleraceum (sp.) Arabis thaliana (invid Agrostis vulgoris Anthoxanthum odoro- stenar) Achillea millefolium tum Arenaria serpyllifolia 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 187 Åvena pubescens Briza media Campanula rotundi- folia Cordamine *multicaulis Carex mur kota Carex pallescens Cerastium vulgäre C. semidecandrum Dianthus deltoides Draba verna Festuca o vi na Fragaria vesca Galium boreale G. verum Luzula campestris Myosotis hispida Potentilla argentea Rubus saxatilis Rumex acetosa R. acetosella Stellaria graminea Trifolium pratense T. medium (sällsynt) Triodia decumbens Veronica officiiialis V. chamaedrys V. verna Vicia cracca Nära en av gårdarna (Södergrannas) växa några få bestånd Artemisia absinthium (ursprungligen odlad) samt Festuca elatior jämte v. pseiidololiacea. Å ett torrt ställe (invid en bergknall) i närheten av samma gård växer Gera- niiim pusillum tillsammans med Spergularia rubra. Bägge arterna förekomma mycket sparsamt och äro troligen in- komlingar. Jurmos stora sandhed är klädd av en enformig och artfattig vegetation. Till marken tryckt och mattlikt utbredd Jiiniperus commimis v. nana växer i mängd bland de ris- artade hed växterna: Calliina vulgaris, Empetrum nigrum och Vaccinium vitis idaea, varjämte V. myrtillus är rätt ymnigt insprängd bland dessa. Där lösa sanden träder i dagen trives Festuca ovina jämte Draba verna. Bland mossor fal- ler Dicranum scopariuni (ofta kring stenar på heden) i ögonen; denna likasom flertalet övriga mossor har godhets- fullt bestämts av dr V. F. Brotherus. Även Calama- grostis epigeios uppträder ymnigt i de delar av heden, vilka övergå i skogsområdet, där detta gräs rikligt förekommer tillsammans med C. purpurea, som dock är sällsynt. I skogens torrare avsnitt är vegetationen ganska karg, emedan Juniperus communis här växer ytterst frodigt och kväver så gott som all v-äxtlighet på marken. Ormbunkar (Äspidium '■euspinulosum, Ä. filix mas, Pteris aquilina) före- komma ställvis rikligt. En rätt stor yta i en Juniperus- fattig del av skogen intogs av allenarådande, frodig Pteris, \ som mätte 150—170 cm i höjd. Marken under det tak orm- bunksbladen bildade kläddes av Lycopodium annotinum. 188 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpoj. 13. V. 1921. Sällsynt förefanns L. clavatum, synnerligen sparsamt L. selago. Där skogsmarken är något fuktigare antecknades bl. a. Äspidium ■■dilatatum (grupper), Lychnis dioica (sparsam), Majanthemum bifolium, Melica niitans, Moehringia trinervia, Oxalis aceiosella, Paris quadrifolia, Platanthera bifolia, Poa nemoralis, Polypodiiim dryopteris, P. phegopteris, Ribes al- pinum (två buskar), Stellaria longifolia och Trientalis eiiro- paea. Vid tilltagande fuktighet hos jordmånen försvinna de flesta ovanuppräknade arter, och i den skuggiga, fuktiga klibbalskogen nära kärret bildas markvegetationen förnäm- ligast av Äspidium cristatum, A. *euspinulosum, A. '^dilatatum, Poa nemoralis och Stellaria longifolia, vilken bildar synner- ligen prydliga grupper omkring murkna stubbar, trädrötter etc. Juniperus communis uppträder här rikligt. Såväl Äspi- dium cristatum som Stellaria longifolia förekomma här ytterst ymnigt, men äro stora rariteter i övriga delar av Korpo (den sistnämnda arten har mig veterligen ej anträffats på någon annan lokal inom socknen). Kärrets gungflyyta klädes av en jämförelsevis tät vege- tation, som binder dyn och därigenom förlänar denna en fastare konsistens. Växttäcket sammansättes huvudsakligast av följande arter: Äspidium thelypteris Calla palustris (en- staka) Carex ampullacea (säll- synt) C. chordorrhiza C. Goodenoughii C. irrigua C. limosa C. Oederi (m. ymnigt) C. panicea C. teretiuscula Comarum palustre Drosera rotundifolia Equisetum fluviatile (spridd) Eriophorum alpinum E. angustifolium E. vaginatum Galium palustre Juncus alpinus Malaxis paludosa (en- staka) Menyanthes trifoliata Oxycoccus palustris O. *microcarpus Peucedanum palustre (spridd) Ranunculus flammula Rhynchospora alba (ymn.) Rubus chamaemorus Scirpus pauciflorus Triglochin palustre Vaccinium uliginosum Viola palustris De sankaste dyfläckarna intagas av Carex chordorrhiza, C. Oederi, Eriophorum alpinum och Rhynchospora alba, me- dan de övriga arterna dels hålla sig till tuvbildningar (med 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 189 Sphagnum), dels till fastare fläckar. Närmare flyets strän- der bliva tuvorna talrikare och större, och här uppträda Empetnim nigrum, Cornus siiecica och Rubiis chamaemorus i rikt mått. Sällsynt förefinnas Cirsium palustre och Orchis maculatus. I sydöstra delen av flyet tar avloppet sin början. I och vid dess lugna, översta lopp antecknades Catabrosa aqiia- iica, ny för prov. Ab. Arten växer ymnigt tillsammans med Calla palustris (sparsam), Carex ampiillacea (sparsamt), Epi- lobiiim palustre, Galiiim palustre, Juncus alpinus, Lycopus europaeus, Montia^ ■lamprosperma, Ranunculus flammula (ymnigt), Verontca scutellata (ymnigt) och Viola palustris. Vid dikets mellersta lopp växte i skuggan av albuskar en frodig koloni Tussilago farfarus. Ännu lägre ned, där havs- stranden vidtager, blir marken något sank, och här anträf- fades tämligen ymnigt Stellaria crassifolia v. brevifolia (H a- rald Lindberg vidit), ny för Finland. Stellaria crassifolia sönderfaller som känt i tvenne huvudformer med olika geografisk utbredning. Av dessa har vår flora hittills ägt endast v. paludosa, den nordliga formen, som trives vid källsprång, gölar,, å kärrmarker etc. och som saknas i de södra provinserna (Al, Ab, N, St, Ta, Sa, Ka), medan den sydliga formen, v. brevifolia, som är en havsstrandväxt, har sin utbredning i södra och mellersta Sverige (Skåne — Öland och Gottland). Denna växt anträffade jag på Jurmo ytter- ligare å en annan lokal hågot längre västerut i största ym- nighet å en sank havsstrand, där den bildar täta mattor och är utmärkt prydlig genom sin friska, saftiga grönska och de talrika, vita blommorna. För denna fyndplats redo- göres längre fram. Angående de steniga havssträndernas på Jurmo växt- lighet är ej mycket att säga. Den är genomgående fattig och representeras av Äira bottnica, Elymus arenarius, Crambe maritima (plantor), Isatis tinctoria (plantor) och Triticum repens v. litoralis samt sällsynt Myosotis läxa och Salsola kali. Ytterst sparsamt uppträdde å sydkusten Cirsium ar- vense v. horridum. 190 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. Den sandiga delen av ostkusten (se kartskissen) erbju- der däremot vida större intresse. Här består stranden av fin sand, och grunt vatten sträcker sig långt utanför. Tång finnes uppkastad jämte väldiga massor Zostera marina, vars urblekta stjälkar och blad i hög grad likna träull. Salsola kali (observerad 1889 av E. Reuter) växer ytterst ymnigt i lösa sanden. Exemplaren voro synnerligen frodiga och bildade stora rundlar på marken. En del av dessa rundlar mätte 75 — 107 cm i diameter. Tillsammans med Salsola antecknades Ätriplex "^^prostratiim och ymnigt Polygoniim Raji, ny för prov. Ab. Av andra arter må nämnas Crambe maritima (plantor), Cakile maritima (mycket sparsamt), Elymiis arenarius (ymnigt) samt relativt sparsamt Ammo- denia peploides. Ett litet stycke längre söderut påträffades den tidigare hos oss endast från Åland kända Sagina mari- tima, växande oerhört rikligt i den fuktiga sanden tillsam- mans med 5. procumbens. Stranden vid sundet mellan Jurmo och den närbelägna Grundvikharun är låglänt. Här sågos Erythraea pulchella och Sagina nodosa samt i vattenbrynet tämligen sparsamt Glyceria retroflexa v. piduinata. Av saltvattenväxter obser- verades Potamogeton filiformis och Zannichellia repens. En landform av den förra arten finnes å fuktiga ställen 50 — 70 m från stranden. Denna form är krypande och mycket liten, men blommar och sätter normal frukt. På sydsidan av Jurmo (i närheten av de s. k. nothusen) är stranden delvis försumpad och sank, vilket har sin orsak i källsprång något längre inåt land. Vattnet från dessa källor rinner på grund av markens ringa lutning ej hastigt nog ned till havet, utan genomdränker strandområdet, där en mängd sötvattengölar uppstått. Å denna sänka havs- strand, som godes av multnande tångmassor, frodas en rik och egenartad vegetation. Främst faller i ögonen Stellaria crassifolia v. brevifolia, som i oerhörda mängder kläder den gyttjiga stranden. Gölarna uppfyllas av Lemna minor, Potamogeton filiformis, P. pectinatus (en smal- och tätbladig form), Utricularia vulgaris, Zannichellia repens etc. Runt 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen a Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpoj. 191 gölarna uppträda bl. a. Agrostis stolonifera, Calla palustris, Catabrosa aqiiatica (rikligt), Galiiim trifidum, Montia ''lam- prosperma (ymnigt), Myosotis caespitosa, Ranunciilus scele- ratus (sparsamt), Sagina nodosa och 5. maritima (närmare strandlinjen). Sparsamt förekommer Bidens cermius. Rikligt finnas Marchantia polymorpha och Ptilidium ciliare samt Philonotis fontana. Omkring 80 — 100 m från stranden växa spridda alar och marken mellan dem är sumpig och tuvig. Här upp- träda bl. a. Carex dioica och Andromeda polifolia, vilka båda äro sparsamt för handen. Av mossor må nämnas Campy- lium stellatum och Amblystegiam scorpioides. Där alarna växa tätare och sprida starkare skugga anträffades Vibur- num opulus (en buske) samt vid roten av en stor al en koloni Circaea alpina, som jag ej tidigare observerat i Korpo. Nära C/rca^a-fyndplatsen påträffades flere mycket stora och frodiga tuvor av Carex canescens X stellulata (det. Harald Lindberg), ny för Fennoskandia. Bastarden växte å en synnerligen fuktig och tämligen skuggig lokal tillsammans med stamarterna, av vilka C. stellulata förefanns ytterst rikligt, medan C. canescens var i minoritet (se Eklund: Carex canescens L X C. stellulata Good., Medd. 47, s. 95). Helt nära dessa lokaler finnes ett sandigt gärde, där den tidigare i Korpo ej påträffade Carex hirta antecknades. I samma gärde sågs i en vattenfylld fördjupning sparsamt Utricularia minor, även den en stor raritet i Korpo. I Jurmos sydvästra del, där tre långa rullstens- och grustungor skjuta ut i havet, växer vid innersta delen av den vik, som åtskiljer de två sydligare tungorna, ymnigt Sagina maritima tillsammans med Atriplex *salinum, A. '■pro- stratum, Juncus Gerardi, Polygonum aviculare f. litoralis, Sagina procumbens, Scirpus '^'uniglumis etc. Angående vegetationen på bergen på Jurmo är ej myc- ket att säga. I sprickorna finnas sparsamt Woodsia ilvensis och Asplenum septentrionale och av lavar må nämnas Ce- traria aculeata, Parmelia saxatilis och Sphaerophoras fragilis. Därjämte uppträder ställvis på knallarnas krön Anaptychia 192 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. ciliaris. Av mossor förefinnas Medwigia albicans och Grim- mia hypnoides, ofta mycket rikligt, dels på bergknallar, dels som ett täcke på stenrösen etc. Jurmo omgives av en stor svärm holmar och kobbar, av vilka den övervägande delen utgöres av klippiga skär och ett fåtal av sand- och rullstensbankar. Den största av dessa sandformationer är Sand, beläget strax utanför Jur- mos nordostspets. Holmen består av en låg och plan sand- „taffel", kantad av ett rullstensbräm, och företer en egen- domlig anblick, dels på grund av sin säregna konfiguration, dels på grund av vegetationen, som verksamt bidrager till att förläna holmen dess egenartade prägel. Främst faller i ögonen det södra strandbrämets flora, där huvudbestånds- delarna utgöras av Ämmodenia peploides, Crambe maritima, Elymus arenarius och Lathyrus maritimus, den sistnämnda mig veterligen ej tidigare anträffad inom Korpo socken. Spridda bland dessa fyra arter förekomma Isatis tinctoria, Matricaria ^maritima, Rumex crispiis och Silene infläta v. litoralis. Strandvallens översta del har att uppvisa bl. a. Ärchangelica *litoralis, Ärtemisia campestris, Cirsiiim lanceo- latum, Cynanchiim vincetoxicum (tämligen sparsamt), Epilo- bium angustifoliiim, Fragaria vesca och Galium verum. Rela- tivt sparsamt uppträder längre västerut Silene viscosa. På holmens nordostsida finnes en flik sandig strand, och här antecknades Ätriplex *prostratum, Ä. litorale (1 ex.), Cakile maritima, Crambe maritima och Salsola kali (rätt sparsamt). Längs hela sydkusten observerades Zostera marina rikligt uppkastad. Då denna växt även anträffades i stora mäng- der på sydstranden av Jurmo-landets utlöpare mot NE är det tydligt, att den frodas i det grunda havet strax utanför. Holmens plana, sandiga inre upptages av en hed, som gentemot Jurmos hed företer en betydande olikhet i vege- tationen. Huvudavvikelsen består i total avsaknad av Cal- luna vulgaris. I dess ställe ses tongivande Cladonia rangi- ferina och Äira flexuosa samt ställvis Empetrum nigrum. I hedens västra del uppträder ganska rikligt Thymus serpyllum, vilken så vitt jag känner pj finnes i övriga trakter av Korpo. 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 193 Tämligen sparsamt inmängd i Cladonia -täcket förekommer Cetraria islandica och här och där ses fläckar med Stereo- caulon paschale. Av den övriga vegetationen på Sands hed må följande arter nämnas: Antennaria dioica (ymnigt), An- thriscus silvestris (tämligen sparsamt), Arabis thaliana (ymn.), Artemisia campestris (mycket ymn.), Draba verna (ymn.), Epilobium angiistifolium (täml. ymn.), Erigeron acris (ymn.), Fragaria vesca (täml. ymn.), Galium verum (m. ymn.), Hype- riciim perforaium (spårs.), Jimiperus communis (ett par buskar å skyddat ställe), J. comm. v. nana (spridd), Myosotis hispida (täml. ymn.), Polypodium vulgäre (en enstaka mindre grupp), Rubus idaeus (ymn.), Rumex acetosella (ymn.), Salix caprea (en buske), Sedum acre (ymn.), 5. maximum (täml. spårs.), Sorbus Aucuparia (två buskartade individer), Tanacetum vul- gäre (täml, ymn.), Taraxacum sp. (enst.) och Viola tricolor (rätt rikligt). Ganska nyligen ha Jurmo-borna begynt odla tall å Sand, och det synes som om detta skulle lyckas. Pinus montana är här planterad som skydd för P. silvestris-p\a.n- torna, vilka sålunda beredas möjlighet att rota sig fastare, innan de tvingas att uthärda havsstormarna. Helt visst fyller bergtallen väl sin mission som skydd för den var- dande ungskogen; buskarna voro vid tiden för mitt besök å Sand yviga, täta och friskt gröna, vilket ju tyder på att de trivas. De unga P. silvestris-inåividerna. tycktes däremot lida av torkan, men kvickna tvivelsutan till så snart röt- terna trängt ned till fuktigare sandlager. I detta sammanhang kan nämnas, att Jurmo-barnen pläga förtära de omogna baljorna av Lathyrus maritimas och anse dem helt läckra. Av de öster om Jurmo belägna skären blevo Grund- vikharu och Stor-Örskär föremål för undersökning. Den förra ligger strax utanför Jurmo-landet, varifrån den skiljes av ett smalt och grunt sund. Skäret är klippigt och strän- derna mestadels bergiga eller steniga utom i söder, där en liten flik finsandig strand finnes, och i norr (vid sundet), där stranden är låg och gräsig. Tvärs över holmen sträcker 13 194 Eklund, Vegeta::r.onen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. sig, kantat av berg, ett bälte med torr och 3^tterst sten- bunden jordmån; här trivas förnämHgast Äira flexiiosa, Ägrostis vulgaris, Calamagrostis epigeios, Callima vulgaris, Cynanchum vincetoxiciim, Epilobium angiistifoliiim, Festuca ovina, F. rubra, Fragaria vesca, Galium verum, Hypericum perforatum, Jiiniperus communis, Luzula campestris, Riibus idaeiis, R. saxatilis, Rumex acetosella, Sorbus Äiicuparia (en- staka), Tanacetum vulgäre, Trientalis europaea, Urtica dioica (grupper invid större stenar; „vild"!), Vaccinium vitis idaea etc. Nära sundet förekomma å torra ställen invid stenar, i dagen trädande bergklackar o. dyl. Arabis thaliana, Car- damine *multicaulis, Cerastium semidecandrum, Myosotis intermedia, M. hispida m. fl. samt å tångbäddarna Anthriscus silvestris, Ärchangelica Hitoralis, Ätriplex '■salimim, Baldingera arundinacea, Cirsium lanceolatum, Galeopsis '■'bifida, Galium palustre, Isatis tinctoria (jättestor och ymnig), Matricaria *maritima (här och där), Myosotis caespitosa, Polygonum aviculare f. litoralis, Potentilla anserina, Rumex crispus (spar- samt), Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Sonchus *maritimus, Triticum repens v. litoralis, Valeriana officinalis och Vicia cracca. I nordöstra delen av holmen växer på den grovsteniga stranden' frodig Crambe maritima tillsam- mans med Äira bottnica, Elymus arenarius, Silene infläta v. litoralis och Valeriana officinalis^), vilken sistnämnda är syn- nerligen ymnig å Grundvikharu, varenfot den fullstän- digt saknas på Jurmo. Ett bevis på boskapens växt- förintande förmåga? Den låga stranden vid sundet har att uppvisa bl. a. Ägrostis canina, Erythraea pulchella, Linum catharticum, Myosotis läxa och Plantago maior. Kärrartade skrevor med Carices, Comarum, Empetrum, Epilobium palustre etc. äro tämligen rikligt för handen, men äro i allmänhet av obetydlig storlek. I en liten göl på ost- sidan antecknades Scirpus *mamillatus och i en annan sådan ^) Av denna art observerades (m. sparsamt) en styvhårig form, som var mera lågväxt och hade tätare blomställning. Såväl stam som blad voro håriga. 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 195 Lemna minor. Strandklippornas skuggiga skrevor och rem- nor hysa rätt rikligt Cochlearia danica. Den sandiga strand- remsan på holmens sydsida prydes av Atriplex litorale och Cakile maritima. Därjämte påträffades rätt mycket iland- driven Zostera marina. Västerut övergår sandstranden i stenig sådan och här antecknades bl. a. sparsamt förekom- mande Artemisia vulgaris v. coarctata samt Scutellaria hasti- folia (en tämligen liten koloni, växande bland stenar på gränsen mellan strandområdet och den torra buskmarken mera inåt land). Närmast intill denna fyndplats sågs Fra- garia vesca mycket ymnigt (nästan täckande) frodas på en yta om c. 25 m^. Spridd över så gott som hela skäret förekommer Ribes nigrum. Trädvegetationen är inskränkt till två rönnar och en individ Älniis glutinosa. Stor-Örskär befinner sig omkring 2 km österom Sand och har ett tämligen isolerat läge. SW därom ligger Lill- Örskär, som jag ej blev i tillfälle att besöka. Till sin natur är Stor-Örskär klippigt med breda rullstensstrandbräm (i N, E, SE och S), vilka inåt land övergå i steniga, torra slutt- ningar, som hysa en vegetation, företrädesvis bestående av följande arter: Åchillea millefolium Jun. communis v. nana (rikligt) Agrostis vulgaris Luzula campestris (spårs.) Aira flexuosa Myosotis hispida Arabis thaliana (sparsamt) Potentilla argentea Artemisia campestris (täml. spårs.) Rubus idaeus (ymnig) Calamagrostis epigeios R. saxatilis (mycket ymn.) Cardamine *multicaulis Sedum maximum (iiär och där) Carex muricata (grupper) Spiraea Ulmaria (närmare stranden) Draba verna Tonacetum vulgäre Epilobium collinum (rätt spårs.) Trientalis europaea (ymn.) Erigeron acris Urtica dioica (spridda grupper) Fragaria vesca (täml. ymnig) Valeriana officinalis Galium verum (rikligt) Veronica longifolia v. maritima liypericum perforatum (spridd) Viola tricolor Juniperus communis (spårs.) I gränsområdet mellan den egentliga stranden och sten- sluttningen uppträder Baldingera arundinacea ymnigt. 196 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo(Ab, Korpo). 13. V. 1921. I skärets sydöstra del växer å ett c. 400 m^ vidsträckt område (torr, stenig jordmån) tongivande Polygonum am- phibium f. terrestris. Denna växts förekomst här långt ute i havsbandet å en för densamma egentligen främmande och otjänlig lokal är egnad att väcka förvåning och kan måhända tolkas som bevis för att slumpen i många fall nyckfullt spelar in vid arternas utbredning. Strandklippornas springor och skrevor hysa Cochlearia danica, Galium palustre, Matricaria ^maritima, Silene infläta v. litoralis etc, medan bergväggarna något längre inåt hol- mens mitt förlänas ett egendomligt utseende genom den ymnigt förekommande Gyrophora pustulata. Klippornas krön bära ofta en tät ragg av Änaptychia ciliaris. I skuggiga och mera skyddade klyftor med matjord på bottnen anteck- nades Äspidium filix mas, Ä. '■•eiispimdosnm och Polypodium dryopteris (en enstaka koloni) samt sparsamt P. vulgäre. Sprickor i för solen utsatta klippytor ha att uppvisa Senecio sdvaticus. En kärrartad skreva i holmens mittelparti här- bärgerade bl. a. Carex canescens, C. Goodenoiighii, Coma- mm palustre, Cornus suecica, Peucedanum palustre, Rubus chamaemorus och Salix bicolor (sparsamt). På nordsidan, där en väldig stenvall finnes, frodas Crambe maritima jämte Elymus arenarius. Längs oststran- den sträcka sig mäktiga tångbäddar, vilka klädas av en synnerligen yppig vegetation, huvudsakligen bestående av följande arter: Archangelica *litoralis' Lythrum salicaria Atriplex *salinum Myosotis caespitosa A. litorale (mycket ymn.) Potentilla anserina Baldingera arundinacea Silene infläta v. litoralis Barbarea strida (m. spårs.) Triticum repens v. litoralis Cirsium lanceolatum Urtica dioica Galium palustre Valeriana officinalis Geranium lucidum (ymn.) Vicia cracca Isatis tinctoria (ymn.) Viola canina Geranium lucidum är synnerligen kraftig och storväxt samt trives tydligen ypperligt.^) Beträffande Atriplex litorale är ') Utom å Stor-Örskär finnes Geranium lucidum även på Lill- Örskär (enligt uppgift av jurmoborna, som under långa tider haft 13. V 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 197 att säga, att alla övergångar mellan former med mycket smala, helbräddade blad och former med breda, tandade och n. flikiga blad påträffades, varför det synes mig över- flödigt att former såsom f. integrifolia, f. angustissima, f. serrata m. fl. särskiljas, då de utan gräns sammanflyta med varandra och uteslutande äro lokalformer, som uppstå vid olika tillgång till näring. På tångbäddar uppträda alltid grova, greniga och bredbladiga individer, vilka kontinuerligt bliva magrare och mer smal- och helbladiga ju längre borta från den näringsrika tången de växa. Sandexemplaren t. ex. äro enkla och späda med mycket smala blad. Sydstranden är stenig, men stenarna äro glesare strödda, och fin, fuktig sand framträder mellan dem. Här anteck- nades bl. a. Äira bottnica, Ägrostis stolonifera, Atriplex *sa- linum, Carex Goodenoiighii, Galiiim palustre, Glaux maritima, Juncus bafonius (ytterst sparsamt), Linum catharticum (ym- nig), Polygonum lapathifolium f. incana, P. aviculare f. lito- ralis, Potentilla anserina, Sagina procumbens och S. maritima, den sistnämnda spridd längs hela sydstranden. På den sandiga bottnen av en obetydlig saltvattenlagun observerades den ytterst sällsynta Zannichellia maior (spar- samt). Något längre västerut anträffades ett tiotal exx. Silene viscosa, växande å den steniga strandvallen. I riklig mängd ilanddriven sågs Zostera marina. Stor-Örskärs trädvegetation utgöres av tre individer Alnus glutinosa. Utanför Jurmos sydvästspets (rättare: spetsar!) befinna sig två sinsemellan parallella bankar, Estrevlan och Ömsar- sten, vilka skiljas från Jurmo av ett grunt vatten. Estrev- lan, den nordligare, är till övervägande del uppbyggd av sand, grus och stenar. Här är den halofila vegetationen synnerligen yppig, särskilt i östra delen, som består av sand, och där även multnande tångmassor finnas, vilka uppmärksamheten fäst vid denna växt, vilken i deras tycke är den märkvärdigaste och vackraste ört de sett i sin skärgård). Också Crambe förekommer (enl. uppgift av samma personer) rikligt å detta skär. 198 Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (,Ab, Korpo). 13. V. 1921. Fig. 2. Strandkål på Estrevlan. sprida en frän och obehaglig stank. Främst falla i ögonen Ätriplex litorale's dunkelgröna massor samt Crambe maritima och Cakile maritima. De sistnämnda stodo i full blom vid mitt besök å banken och voro en utmärkt prydnad för den- samma. Mot den rika blomsterpraktens vita och violetta nyanser avstucko verkningsfullt de gula blommorna hos meterhög Isatis tinctoria. Bifogade fotografier giva en före- ställning om Crambe- och £/ym«5-vegetationen å Estrevlan. Något längre västerut blir banken stenig och grovgrusig och ymnighetsgraden för Ätriplex litorale sjunker starkt, me- dan den stiger för Cakile och i synnerhet för Crambe. Art- rikedomen blir Aira bottnica Cirsiam lanceolatam Ammodenia peploides Draba verna även större, och här antecknades bl. a. Archangelica *litoralis Arabis thaliana Ätriplex *salinum A. *prostratum A. litorale Artemisia vulg. v. co- arctata Cakile maritima Crambe maritima Elymus arenarius Epilobium angustifo- lium Galeopsis *bifida Galium verum Glaux maritima Isatis tinctoria Matricaria ^maritima Polygonum lapathifol. P. aviculare f. litoralis Potentilla anserina Rubus idaeus Rumex crispus Salsola kali Sedum maximum Tanacetum vulgäre Triticum rep. v. litor. Urtica dioica Viola tricolor 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 199 •^^%-^;'iPÉI •■k^ i • ■'Säj- ■*■• Jfc/ '•,'•%■ ' " ' ■ •"'" . Fig. 3. Strandråg &• -kål på Estrevlan. Ställvis uppträder Sedum acre i täta mattor (på grus- mark). Den rikliga förekomsten av Polygonum lapathifolium å Estrevlan (och många andra skär ute i havet) tyder på att denna art, vilken ju vanligtvis uppträder som ruderat- växt, är fullkomligt ursprunglig i den yttre skärgården. I mitten av banken (där den är bredast) finnes en grund, sandig sänka med något fuktig botten, och där observera- des bl. a. Ägrostis stolonifera (tongivande), Änthriscus sil- vestris (mycket sparsamt), Carex Goodenoiighii, Galiiim ve- rum, G. palustre, Galeopsis *bifida, Glaux maritima, Juncus Gerardi, Myosotis intermedia (täml. spårs.), M. hispida (spårs,), Ramex acetosa, Scirpus *unigliimis och Scutellaria galericu- lata. A stränderna anmärktes ilanddriven Zostera (rätt rikligt). Ömsarsten är ett rev, som till sin byggnad något av- viker från Estrevlan. Stränderna äro steniga, men stenarna ligga glest och lämna rum för partier av fuktig, fin sand, där Sagina maritima växer i ymnighet. Sydväständan består av lös sand, och mitten av revet är högland och torr, men även på krönet finnas ställvis gamla tångbäddar, som av 200 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. tydligen mycket våldsamma stormar förflyttats ända dit. Dessa tångupplag ha blivit så att säga inpyrda med sand och bilda därigenom fasta vallar, där Åchillea millefolium (enstaka exx.),Arabis thaliana, Arenaria serpyllifolia, Carda- mine *multicaulis (mycket ymnigt), Cerastiam semidecandrum (sparsamt), C. vulgäre, Myosotis hispida (sparsamt), Stellaria graminea, Veronica verna etc. trivas. Av övriga arter, som förekomma i revets torrare inre, må nämnas: Änthriscus sil- vestris, Ärtemisia vulgaris v. coarctata (ymnigt närmare strän- derna), Baldingera arundinacea, Cirsium lanceolatum (rikligt), Erigeron acris (här och där), Festuca ovina (ymn.), Fragaria vesca, Galium verum, Juniperus communis (spårs.), Potentilla argentea, Rubus idaeus, Sorbus Aucuparia (ett lågt träd), Tanacetum vulgäre (mycket ymn.), Urtica dioica och Viola tricolor. ' På den våta sanden mellan strandstenarna växa till- sammans med Sagina maritima bl. a. följande arter: Ägro- stis stolonifera (mycket rikligt), Äira bottnica (ymn.), Glaux maritima, Juncus bufonius, J. Gerardi, Myosotis caespitosa (sparsamt), Polygonum aviculare f. litoralis, Potentilla anse- rina, Matricaria *maritima (ymn.) och Spergularia canina, medan på de närmare stranden belägna (c. 10 — 15 m från vattenbrynet) tångbäddarna Archangelica *litoralis, Isatis, Silene infläta v. litoralis m. fl. frodas. Såsom redan nämndes utgöres revets sydvästligaste del av fin, lös sand, och här växer ymnigt Crambe maritima. Egendomligt nog anträffade jag i den lösa sanden ett enda litet (dock blommande) exemplar Solanum nigrum, en växt, som i övrigt saknas inom Korpo socken. (För sex år se- dan (1914) sågs visserligen ett ex. i Korpogårds trädgård, men har arten sedermera ej kunnat återfinnas därstädes.) I närheten av Crambe-lokalen uppträder talrikt och yp- pigt Polygonum lapathifolium. På Jurmo förekommer denna växt enbart i byn och som typisk ruderatväxt, och det ligger nära till hands att antaga, att arten ursprungligen spritt sig hit från Estrevlan eller Ömsarsten. Nedan äro i tabellarisk form uppräknade samtliga arter 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 201 å de två bankarna. Ymnigheten uttryckes enligt en fem- gradig skala, där siffran 1 betecknar m. sparsam ( — enstaka exemplar), 2 sparsam, 3 spridd, 4 tämligen ymnig och 5 ymnig ( — täckande). Ehuru avståndet mellan de två reven är rätt litet, har vegetationen att uppvisa helt betydande olikheter vad såväl artsammansättningen som ymnigheten vidkommer. För att bättre åskådliggöra dessa olikheter har jag uppställt nedanstående tabell, där kolumnen I upp- tar Estrevlans, II Ömsarstens arter. Achillea millefolium Agrostis stolonifera Air a bottnica Ammodenia peploides Anthriscus siluestris Arabis thaliana Archangelico *litoralis Arenaria serpyllifolia Artemisia vulg. v. coarctata Atriplex *salinum A. *prostratum A. litorale Baldingera arundinacea Cakile maritima Cardamine *multicaulis Carex Goodenoughii Cerastium vulgäre C. semidecandrum Cirsium lanceolatum Crambe maritima Draba verna Elymus arenarius Epilobiam angustifolium Erigeron acris Festuca ovina Fragaria vesca Galeopsis *bifida Galium palustre G. verum Glaux maritima I. II. 1 4 5 2 5 4 — 2 3 4 4 2 3 2 2 1 5 3 4 ?. — 5 — — 4 5 — — 5 3 — — 4 ; — ■2 3 4 5 4 4 — 5 3 3 — — 2 — 5 3 4 5 3 3 4 4 3 4 Isatis tinctoria Juncus Gerardi J. buf onias Juniperus comniunis Lythrum salicaria Matricaria *maritima Myosotis caespitosa M. intermedia M. hispida Plantago maior Polygonum lapathifolium P. aviculare i. litoralis Potentilla anserina P. argentea Rubus idaeus Rumex crispus R. acetosa Sagina procumbens S. maritima Salsola kali Scirpus *uniglumis Scutellaria galericulata Sedum maximum S. acre Silene infl. v. litoralis Solanum nigrum Sorbus Aucuparia Spergularia canina Stellaria graminea Tanacetum vulgäre I. II. 3 4 3 4 — 3 — 2 — 4 3 5 — 2 2 — 1 1-2 2 — 2 5 4 3 3 4 5 — 4 4 4 3 2 2 — — 3 — 3-4 2 — 3 4 3 4 3 2 4 3 — 3 — lex. — lex. — 3 — 4 4 5 202 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. 1 Triticum rep. v. litoralis Urtica dioica Valeriana officinalis Veronica ver na I. II. Viola tricolor Zannichellia repens (Zostera marina}) I. II. 3 2 2 5 4 3 3 4 + 3 2 Summa arter 44 56 I det grunda sundet mellan bankarna växer Zannichellia repens, som även trives i små saltvattengölar på Ömsarstens nordstrand. Sydväst om de nyss beskrivna reven ligger en stor bank, Skalmörn, som jag ej blev i tillfälle att besöka. En- ligt uppgift av Jurmoborna förekommer Crambe maritima mycket ymnigt därstädes. Utanför Jurmos nordkust är Huvudskär beläget. Denna holme är högland och uppfylld av berg, vilka äro ytterst söndersplittrade och rika på remnor och klyftbildningar. Stränderna äro mest klippiga och steniga. På holmens nord- sida höjer sig en väldig stenvall terrassformigt inåt land. Tvenne skogsdungar finnas. Söderskogen vid sydkusten, Norrskogen i nordost. Trädslagen äro Älniis ghitinosa, Be- tala odorata, Salix caprea (sparsamt) och Sorbus Äucuparia (sparsamt). Till Söderskogen ansluter sig en torr, stenig sydsluttning, där den för prov. Ab nya Fragaria viridis an- träffades. Å denna backe antecknades bl. a. följande arter: Achillea millefolium Fragaria vesca Poa pratensis Ågrimonia eupatoria F. viridis Potentilla argenteo Aira flexuosa Galium verum Rubus saxatilis Ånthoxanthum odorat. Hypericum perforatum Rumex aceiosella Avena pubescens Botnjchium lunaria Carex muricata Ii. hirsutum Juniperus communis Linaria vulgaris Cynanchum vincetoxic. Luzula multiflora Erigeron acris Festuca ovina Silene nutans Stellaria graminea Turritis glabra Veronica officinalis V. chamaedrys V. verna Myosotis hispida Origanum vulgäre Fragaria viridis förekommer i ett hundratal individer på ett mindre område av backen. Växten hade stora, mogna „smultron" vid tiden för mitt besök å Huvudskär. ') Ymnighetsgrad oanvändbar, då växten blott ses ilanddriven. 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 203 I Söderskogen sågos i trädens skugga Anthriscus sil- vestris, Carex pallescens, Convallaria polygonatum (rikligt), C. majalis (ymnigt), Majanthemum. bifolium, Melica nutans, Platanthera bifolia (sparsamt), Poa nemoralis, Potentilla erecta (spårs.), Ribes alpiniim, Rumex acetosa, Spiraea Ulmaria, Viola canina etc. De torra Jiiniperus-markerna. i denna del av holmen företedde en glad anblick genom den färgprakt blommande Hypericum hirsutum, Rosa cinnamomea och Ve- ronica longifolia v, maritima utvecklade. I Norrskogen, där marken flerstädes är rätt fuktig, anmärktes en buske Viburnum opiilus och kring denna (del- vis i dess skugga) sparsamt Carex Buxbaumii, som tidigare så vitt jag vet ej påträffats inom Korpo. Sällsynt växer i klippspringor i holmens södra del ^5- plenum septentrionale och Woodsia ilvensis och på bottnen av de djupa och tämligen breda remnor, som mångenstädes gapa i berggrunden, trivas Aspidium filix mas, A. '■euspi- milosum (täml. spårs.), A. *dilatatum (ej sälls.), A. filix fe- mina (spårs.), Polypodiam dryopteris och P. phegopteris (rätt spårs.). Tämligen sparsamt förekommer P. vulgäre i klipp- sprickor. Kärrartade skrevor finnas, men äro jämförelsevis få till antalet. I de Sphagnum-vika. ses ymnigt Drosera rotundifolia och Riibus chamaemorus. Många skrevor sakna Sphagnum och ha bottnen täckt av grusblandad svart ävja, varjämte de ofta innehålla vatten. I dessa uppträda sparsamt bl. a. Carex ampullacea, Lysimachia thyrsiflora (enstaka exx.) och Scirpus ""eupahister. En liten, nästan uttorkad putt i norra delen av holmen hyste ytterst sparsamt Callitriche verna, en annan liknande bergsgöl Scirpus *mamillatus. Strändernas växtlighet är rikast i söder, där den ste- niga havsstrandtypen har att uppvisa Äira bottnica, Archan- gelica '''litoralis, Baldingera arundinacea, Crambe maritima, Elymus arenarius, Isatis tinctoria (enst. exx.), Matricaria ^maritima, Rumex crispus (spårs.), Silene in fl. v. litoralis, Triticum repens v. litoralis, Valeriana officinalis, Vicia cracca 204 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. m. fl. Nedanför Söderskogen är stranden mera låglänt och „gräsig". Här antecknades följande 18 arter: Agrostis stolonifera Euphrasia officinalis Juncus Gerardi Aira bottnica (coU.) Linum catharticum Atriplex *salinum Festuca rubra v. are- Plantago maior Avena elatior naria Polygonumavic.i.litor. Carex Goodenoughii Galium palustre Potentilla anserina Erythraea pulchella Glaux maritima Sagina procumbens Hierochloe odorata Scirpas *uniglumis Där tångbäddar finnas ses Archangdica *litoralis, Atri- plex litorale (täml. spårs.), Cirsiiim lanceolatum, Galeopsis *bifida, Galium palustre, Lythrum salicaria, Peucedanum pa- lustre, Potentilla anserina, Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata och Sonchus "maritimus. Något längre västerut växte bland de söndersplittrade klipporna några få exemplar Silene viscosa samt i remnor och skrevor nära vattnet Cochlearia danica. Den norra strandens väldiga stenvall är rätt steril. En- dast glest spridda Cramöe- „buskar" och tuvor av Elymus arenarius uppträda här. Märkvärdigt nog anträffades två yviga tuvor Carex acuta på den steniga stranden, en lokal, som ju är främmande för denna art (vilken jag ej tidigare sett i Korpo). Å stenbrämets översta rand sågs ett enda exemplar Silene nutans v. glabra. Huvudskärs flora saknar egendomligt nog Hypericum quadrangnlum (rätt allmän på Jurmo), medan H. perforatum och H. hirsutum förekomma helt ymnigt. Släktet Trifolium har ingen representant på holmen, vilken å andra sidan har att uppvisa många arter, som saknas på det närliggande Jurmo, exempelvis Agrimonia eupatoria, Avena elatior, Carex acuta, C. Buxbaumii, Convallaria polygonatum, C. mafalis, Cynanchum vincetoxicum, Fragaria viridis, Hypericum hirsu- tum, Origanum vulgäre, Rosa cinnamomea m. fl. Här må inflikas, att släktet Rosa saknas på Jurmo. Utom de ovan beskrivna skären kring Jurmo finnas i det omgivande havet många fler, som i botaniskt syfte al- drig besökts, och antagligt är att intressanta fynd ytter- ligare komma att göras i detta område, som redan bjudit 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo(Ab, Korpo). 205. på så många överraskningar. Resultaten av sommarens exkursioner till Jurmo äro främst fynden av Stellaria crassi- folia v. brevifolia, ny för Finland, Carex canescens X echinata, ny för Fennoskandia, och Ätriplex '•'prostratum, Catabrosa aquatica, Fragaria viridis, Polygoniim Raji och Sagina mari- o tima, nya för prov. Ab. Av dessa senare saknas 3 på Åland, näml. Ätriplex ^prostratum, Catabrosa aquatica och Poly- goniim Raji, medan Fragaria viridis och Sagina maritima nästan uteslutande tillhöra den åländska växtprovinsens väst- ligare delar och icke finnas i den östra skärgår- den^) (Kökar, Sottunga, Föglö), till vilken Korpo ansluter sig. Det är därför svårt att tänka sig, att dessa två arter invandrat från Åland. Antagligare synes det mig att ställa deras och de övriga arternas förekomst inom Jurmo-områ- det i samband med den i viss mån egendomliga floran i det sydligaste skärgårdsgebitet av Regio aboénsis och söka förklaringen i en invandring direkte från söder och sydväst (Balticum och Sveriges ostliga landskap) till dessa delar av vårt land och icke från åländsk sida. Detta förmodande stödes måhända ytterligare av följande omständigheter: de flesta nyssnämnda och de tre följande arterna förekomma i det nordliga Bal- ticum (Estlands västkust, Ösel, Dagö); i Jurmo-området förekommer Crambe maritima i yttersta ymnighet, men är sällsynt både i prov. Al (där den anträffas i Kökar, som direkte ansluter sig till Korpo, samt å en lokal i Sottunga skärgård) och i prov. N; i senaste tid har Lepidium lati- folium blivit funnen i det närbelägna Hitis' södra skärgård (Se Medd. 45, sid. 5) och Centunculus minimus å det strax nordost om Jurmo belägna Nötö, Nagu socken (enl. munt- ligt meddelande av Gunnar Marklund) 2); vidare an- träffas i Jurmo-gebitet arter, vilka saknas eller äro ytterligt ^)Se Alvar Palmgren: Studier över löfängsområdena på Åland, sid. 525. 2) Angående Centunculus minimus i Korpo se Eklund: Bota- niska notiser från Ab: Korpo (Medd. 46, sid. 21 — 23). 206 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpol. 13. V. 1921. sällsynta inom Al, såsom Ämmodenia peploides, Lathyras maritimus, Salsola kali, Zannichellia maior. I detta sammanhang kan nämnas, att mina undersök- ningar i Korpo västligaste skärgård (Kråkskär, Kälö-grup- pen, Lillgyltö, Galtholm, Lempersjö, Långviksområdet) läm- nat resultat, som tyda på, att även en invandrings- väg västerifrån existerar, längs vilken många åländska arter spritt sig österut. Sådana äro bl. a.: Ållium scorodoprasum Cerastium glutinosum^) Dentaria bulbifera Draba muralis Gentiana uliginosa , Geranium lucidum Geraniuni sanguineum Hypericum hirsutum Laserpitium latifolium Orchis sambucinus Platanthera montano Prunus spinosa Pirus malus *acerba Rhamnus catharticus Rosa canina Saxifraga tridactylites Sedum album Sorbus Scandica Nedanstående tabellariska förteckning upptar alla de arter jag observerade å Vidskär (kolumn A), Jurmo (B), Huvudskär (C), Grundvikharu (D), Sand (E) och Stor-Örskär (F). Frekvensen anges enligt en femgradig skala, där siff- ran 1 betecknar m. sällsynt, siffran 5 allmän. För att bättre framhäva skiftningar i frekvensen användes tecknet +, som anger en frekvensgrad, stående mellan tvenne frekvens- värden. Med utropstecken (!) äro de arter utmärkta, vilka kunna anses ha följt i människans fotspår; där tvivelsmål råder utsattes frågetecken. - Woodsia ilvensis A. B. C. D. E. F. _ 1 -f 2 _ Aspidium fragile 1 + — — — — — A. filix fe mina 2 2 — — — A. filix mas 5 3 + 4 2 -f — 3 A. *euspinulosum ,5 4 2 + 2 — 2 A. "dilatatum 4 3 3 — — — ') Ärten (ny för Ab) anträffade jag senaste sommar (1920) å Lempersjö, där den m. sparsamt växte å en torr sydsluttning till- sammans med C. semidecandrum. 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen ä Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 207 A. B. C. D. E. F. A. cristatum 3 + A. thelypteris — 3 — — Asplenum septentrionale — 1 + 2 — — Pteris aqailina — 4 — — — — Polypodium vulgäre 3 + 3 2 + 1 + 1 + P. dryopteris 3 + 4 3 1 + — 1 P. phegopteris — 2 2 + — Botrychium lanaria — — 1 — — — Ophioglossum vulgatum 4 — — — — Equisetum arvense — 4 — — — — E. fluvlatile 2 + 3 — — — Lycopodium selago — 1 + — — — — L. annotinum 4 + 3 + — — — L. clavatum 2 — — L. complanatum — 1 + — — — Picea excelsa 1 ex. — — — — Pinas silvestris — 2 exx. — — • odlad — Juniperus communis 5 4 4 2 1 3 J. comm. v. nana 3 5 — 4 + 3 4 + Typha angustifolia 2 + — Sparganium affine .2 + — — — Zostera marina ') — + — + + + Potamogeton natans 4 — — ■ — — P. gramineus — 3 — — — — P. pectinatus 3 2 + — — — P. filiformis 2 3 — — — — Ruppia rostellata 1 + — — — — Zannichellia repens 2 2 — — — — Z. maior — — — — 1 + Calla palustris — 2 + — — — — Lemna minor — 2 — 2 — — Juncus Gerardi 4 + 4 + 4 4 + — 3 J. CO m pressus — 2 — — — — J. alpin US — 4 + — — — — J. bufonius 2 + 3 — — — 1 + J. supinas — 1 + — — — — mf. fluitans 1 + — — — — — J. filiformis 3 2 + 2 — — — ') Observerades endast ilanddriven. 208 Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 13. V. 1921. A. B. C. D. E. F. Luzula pilosa 2 + i ■N L. campestris 3 4 — 4 — 2 + L. maltiflora 5 2 3 — — — - Rhynchospora alba — 3 — — — — Rh. fusca 5 — — — — — Scirpus Tabernaemontoni 4 — — — — — Se. pauciflorus — 2 + — — — — Se. *eupaluster — — 2 ■ — — — Se. *unig[umis 4 + 4 3 4 + — 3 + Se. "mamillatas — — 1 + 2 — — Eriophorum alpinum — 3 + — — — — E. angustifolium 4 + 4 3 + — — — E. vaginatum 4 3 2 — — — Carex dioica — 2 — — — — C. chordorrhiza — 2 + — — — — C. disticha — 2 — — — — C. muricata 4 3 + 4 + 2 — 3 C. teretiuseula — 2 + — — — — C. leporina 3 + 3 — — — — C. stellulata 5 5 — — — — C. canescens 4 + 4 3 + 4 — 2_ + C. eanescens X stellulata — 2 — — — C. acuta — — 1 + — — — C. Goodenoughii 5 5 4 + 4 + — 3 + C. Buxbaumii — — 2 — — — C. pilulifera — 1 + — — — — C. limosa 4 2 + — — — — C. irrigua — 3 — — — - — C. panicea 5 5 4 + — — — C. palleseens 4 + 4 4 — — — C. Oederi 3 + 4 + — — — — C. ampullaeea — 3 + 2 — — — C. vesicaria 3 — — • — — — C. filiformis 5 — — • — — — C. flirta — 1 + — — — — Baldingera arundinaeea — 4 4 + 4 + — 5 Ånthoxanthum odoratum 5 4 + 5 — — — Hierochloe odorata 3 2 + 2 + — — — Milium effusum 3 + — — — — ■ — Närdas stricta 4 — — — I — — 13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 209 i Phleum pratense! A. B. C. D. E. F. 2 + Alopecurus pratensis! 3 — — — — A. arundinaceus — 2 — — — — A. geniculatus . — 3 + — - — — — A. geniculatus X pratensis^) — 2 + — — — — ■ Agrostis vulgaris 4 4 3 5 — 4 + A. canina 4 + 4 + — 2 + — — A. stolonifera 2 4 + 4 4 — 4 Calamagrostis purpurea 3 + 2 + — — — — C. epigeios 5 5 5 5 — 5 C. strida 2 " — ■ — — — Avena elatior — _ 3 — — — A. pubescens 4 + 3 2 + — — — Air a flexuosa 5 5 5 5 5 5 1 A. caespitosa 4 + 4 2 + — ■ — A. bottnica 4 4 3 4 3 4 ! A. bottnica >( caespitosa 2) — — 2 — — — Triodia decumbens 4 • 4 + — — — — Phragmites communis 3 + 2 — — — — Melica nutans 4 + 2 + 4 — — — Briza media — 2 — — — — Poa annua! — 3 — — — — P. nemoralis 3 + 3 3 + — — — P. trivialis — 4 — — — — : P. pratensis 3 + 4 + 4 — 1 + — Catabrosa aquatica — 2 + — — — — Glyceria ftuitans 3 + 3 + — — — — G. retroflexa — 3 — — — — v. pulvinata — 2 — — — — Festuca elatior! — 2 — — — — v. pseudololiacea! — 1 + — — — — F. ovina 3 + 5 3 + 5 — — F. rubra 4 + 3 — 4 — — v. arenaria 2 + 2 2 — — — Bromus mollis! (?) 1 2 + — — — — Triticum repens! — 2 + — — — — v. litoralis 3 3 + 3 3 + — 4 Elymus arenarius 2 + 4 3 3 + 5 4 2) Funnen 1921. Införd vid trycl< C. stelhilata Good. ... 95 F r e y, Richard. Provisorisk förteckning över Finlands culi- cider 98 — Ur fågelbon kläckta Diptera 102 Årsmötet den 13 maj 1921, Lin ko la, K. Kertomus retkestä Suomenlinnaan 151 Societas pro Fauna et Flora Fennica. Säännöt 152 Societas pro Fauna et Flora Fennica. Stadgar . ■ 157 Palmgren, R. Upprop till naturskyddsvänner i Finland . . 162 — Kehoitus luonnonsuojeluksen ystäville 163 B r e n n e r, M. Den oligoclada Talsola-granens afkomlingar i andra led 165 Wikström, D. A. Iakttagelser om öronmaneten (i4ure/ia ounYa) 169 Välikangas, L Botauras siellaris in Finnland iiberwinternd . 173 Eklund, O 1 e. Vegetationen å Vidskär och Jurmo (Ab, Korpo) 178 Tjänstemännens årsredogörelser. Ordförandens årsberättelse 104 Puheenjohtajan vuosikertomus 119 Skattmästarens årsräkning 135 Bibliotekariens årsberättelse 136 Botanices-intendentens årsredogörelse 137 Vuosikertomus yleisten eläintieteellisten kokoelmien kasyusta . 139 Entomologie-intendentens årsredogörelse 146 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen 216 II 4 i U M ^ f* Ab Al Ik Kp ill Kr Ko Kp = Regio aboénsis Kton =Alandia Ks - I.sthmus karelicus Ksv - ■ Karelia australis Le = Kare!ia borealis Li =Karelia keretina Lim = Karelia iadogensis Lkem 1 = Karelia olonetsensis Lmur n =Karelia onegensis Lp oc:^Karelia pomorica occidentalis Lt or=nKarelia pomorica orientalis Lv - Karelia transonegensis N = Kuusamo Oa -Karelia svirensis Ob -Lapponia enontekiensis Ok -Lapponia inarensis Om -Lapponia Imandrae Sa = Lapponia kemensis Sb - Lapponia murmanica St = Lapponia ponojensis Ta =Lapponia tulomensis Tb :Lapponia Varsugae = Nylandia =Ostrobothnia australis =Ostrobothnia borealis =Ostrobothnia kajanensis =0strobothn1a media =Savonia australis = Savonia borealis = Satakunta = Tavastia australis :Tavastia borealis MEDDELANDEN AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. FYRATIONDESJUNDE HÄFTET 1920-1921. i MED EN KARTA OCH FEM FIGURER I TEXTEN. L • MIT EINER DEUTSCHEN OBERSICHT. •>«<• HELSINGFORS 1921. Pris 20:— Fmk. MBI, WHOI UBRARY H niS J ;ri