jr bår VR BAND FR -9 0 vr NR RE ben bh at RV PRAO SKAR my RASA a p Ner bA er et A od PAP BRIS BO jet åebe >0 sr erg verka gl! pre : bt fa se veg DARE KR MO er NAS aln drt a ' i | é lön a rd 2. ot SNRA pos ock 8 ROSA be väst SA Sö rätar är BR ÅRA 0 Et VARS BRN a Be SR Fr fa - EE Yo ere st sv Nn VR KR RAR LA BAR ANDAR så 4 PER SOS EE i - = bits SPP Ca AN RNA NR DRG RNE SN RR RAR NO . at FÖRSE Fr a - NYRTIPTEETT 15. rem jr NRA - - : 4 - - nm Ar ee i A a , + i - | | | +. v”. ad LG J - -R - j ; - - Ä br - ' ST | . Ö od | | ä RAJ -. Vv | | -- MÅ | ; | -. 3 Ms - : Xx 3 e - - jä i 2 co - > i : | : | | k . | 3 . A 3 AM. | å Jå! - ol L502kD) 4z2> 26 i Elg Å iN IRS Si SAG AN dn i | I | | SRK « ENA MEDDELANDEN FRÅN | STATENS SKOGS | FÖRSÖKSANSTALT HÄFTE 13—14 «> 1916—1917 + BAND II. MITTEILUNGEN AUS DER FORST- RAPPORTS OF THE SWEDISH LICHEN VERSUCHSANSTALT INSTITUTE OF EXPERIMENTAL SCHWEDENS FORESTRY 13.—14. HEFT N;o 13—14 RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORÉTS DE LA SUÉDE N:o 13—14 I DISTRIBUTION: AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKHANDELN - STOCKHOLM Pris för 2 delar 18 kr. SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS STYRELSE 1916—1917. LINDMAN, ARVID, konteramiral, f. d. statsminister, f. d. utrikesminister, ordförande. FREDENBERG, KARL, generaldirektör, chef för Domänstyrelsen, v. ordförande, BARTHELSON, C. G., överjägmästare, led. av Riksdagens I kammare. RINGSTRAND, NILS G., jägmästare, skogsinspektör hos A.-B. Norrlandsbanken. ANDERSSON, GUNNAR, fil. d:r, professor vid Handelshögskolan. SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS PERSONAL. SKO GSAVDELNINGEN. Föreståndare: SCHOTTE, GUNNAR, f. d. jägmästare, professor. Rt. Experimentalfältet 32, 1o—11 f. m. Chef för Statens Skogsförsöksanstalt och redaktör för dess publikationer. Assistent: MATTSSON, LUDVIG, e. jägmästare. Skogsbiträden: MELLSTRÖM, GÖsSTA, e. kronojägare. HENRIKSSON, ÖSCAR, > » Skriv- och ritbiträde: GEETE, HEDVIG. Räknebiträden: MELLSTRÖM, RUTH. HAMMAR, GURLI, f. DAHLHJELM, NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. Föreståndare: HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, professor. Rt. Experimentalfältet 31, 10—11 f. m., Assistenter: LAGERBERG, TORSTEN, fil. d:r, (t. f. professor vid Skogshögskolan), tj. f. fil. d:r NILS SYLVÉN. TAMM, OLror, fil. licentiat. Kemistbiträde: TAURENTZ, GURLI, fil. kand. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET. Laborator: TRÄGÅRDH, Ivar, fil. d:r, Rt. Experimentalfältet, 33 10—11 f. m. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. Försöksledare: WIBECK, EDVARD, fil. kand., jägmästare. Rt. Experimentalfältet 33. 10o—2r11 f. m. Skogsbiträde: GUSTAFSSON, FOLKE, e. kronojägare. Vaktmästare: KARLSSON, A. W., Rt. Experimentalfältet 30, ankn. SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS INSTITUTIONS- BYGGNAD. Vaktrummet, Rt. Experimentalfältet 30. 10 f. m.—4 e. m. Roslaasvägen, Experimentalfältet. ee a FEB 22 1019 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Lärken och dess betydelse för svensk skogshushållning. Av GUNNAR SCHOTTE. FÖRETAL. Denna avhandling avser att lämna en redogörelse för hittills uppnådda resultat av de olika lärkarternas odling i Sverige. Men härjämte har utarbetats en mera monografiartad sammanställning om lärkens skogliga egenskaper ur äldre och nyare litteratur. Som material för denna mono- grafi har dock huvudsakligen använts iakttagelser och sifferuppgifter från 66 stycken Skogsförsöksanstaltens försöksytor, av dessa äro 20 ytor endast tillfälliga, samt från 2 av Garpenbergs skogsskola och 1 av Skogs- institutet anlagda ytor. Författaren har själv besökt eller lett arbetet å alla försöksanstaltens ytor utom den vid Sågarbo i Uppland. Arbetet på ytorna har för övrigt utförts av förutvarande assistenten E. WIBECK samt skogsbiträdena C. O. GILLE, GÖSTA MELLSTRÖM och OSCAR HENRIKSSON. Det från försöksytorna insamlade provstamsmaterialet har bearbetats beträffande lärkens form och formvariationer av skogsavdelningens assi- stent, e. jägmästare L. MATTSSON i en särskild uppsats i detta band. Han har även utfört flera beräkningar över lärkens produktion. Avdel- ningen om skadeinsekter å lärken är sammanställd av laboratorn vid Skogs- försöksanstalten, d:r I. TRÄGÅRDH. — Det tidskrävande arbetet med försöksytornas uträknande samt uppställandet av flertalet tabeller i denna avhandling har med aldrig svikande beredvillighet utförts av skogsbiträdena G. MELLSTRÖM och O. HENRIKSSON. Kartorna över ytorna, varav några äro reproducerade i denna avhandling, ha renritats av fröken HEDVIG GEETE. Till alla dessa mina medarbetare frambär jag mitt hjärtliga tack för deras nit och intresse i vårt gemensamma arbete. — För många värdefulla uppgifter om den äldre svenska litteraturen står jag slutligen i tacksamhetsskuld till förste bibliotekarien vid Kungl. Biblioteket, d:r K. SL LINDER: Experimentalfältet den 5 april 1917. 35 a. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Kap. I. Inledning r Kap. II. Kort översikt över de olika lärkarternas viktigaste kännetecken... Kap. III. Europeiska lärken. Käp:SNE Kap. NE Kap. ev Kap Vi Kap. VIII. Kap. NG Ilos Kap: ck . Tabellsammandrag över försöksytorna i europeisk och sibirisk lärk . Litteraturförteckning. VASS EDTEENINE ande a RAR RR mn a da a öra sate. aja a B. Den europeiska lärkens införande i Sverige, Norge och Finland C. Europeiska lärkens nuvarande förekomst i landet D. Europeiska lärkens variation och raser E. Europeiska lärkens skogliga egenskaper. Fordran på växtplats och klimat Föryngring och skogsodling Produktion. REDAN SStan fan stl Beers es gets s elefant äer NERE Blandskogar med lärk (SEN 0510 2 rt rer READ AS Sd a Nl TNA FRE AA ERE ER NR Ra a Ban nas F., Europeiska lärkens skadegörare. WEUCKO Ch ib OSKAR Aram saa ersse ses an .e" Sass ssd aker RE LAT RASER SKademsektervav LT RAGARDHN, oss snle «stas she ne aor edan nare EES ÖMT AT on eff eng KE så byg deta ble Bee ner HSN sty ehe sförgale «ola ap GG) Europeiska lärkvirkets, egenskaper och användning ocjis..cs-sssacshscblekt Nic Omg lärken. SET DTE CIN VV AS orga dne nor erste ss EN Slas al lera je ekelja rena er ene BA b SNS er SRS SA TEEN E Den sibiriska lärkens införande i Sverige, Norge och Finland C. Den sibiriska lärkens förekomst inom landet D. Sibiriska lärkens variation och raser E. Sibiriska lärkens skogliga egenskaper. Fordran på växtplats och klimat BlÖnYRETIDG ester ense ER ESSER SR ABER SH JB DO dens osa SKO 250 ÄLDST rod ls on ers eje sb e slö r Re lnjaje a Eb år ble nja fre orfa DFN REISE INSE UPTIVAxtEO CH HPrOCUK HON osv se ae nr sn red elele oe ense ojoj bas ASIEN GSE) SL Se SETS (CEN 9 (0 (24 sub rt gå BORA ANSE DERE ÄRA RR RE OR BEE SE 90 ars OSS FAGTSTbiriskaglarkens sjukdomar och skadOr mess, gsm rer SEEKRES G. Sibiriska lärkvirkets egenskaper och användning = sssssssseesssressr ere sna na Japanska lärken. SS UR REON a NOEVSS ed sg rr er HON RNA SR SER SS SSR ot st addon enas ss B. Den japanska lärkens införande i Sverige m. fl. europeiska länder. (ed Beskrivning över skogsförsöksanstaltens försöksytor och andra bestånd SV HjapanSkA LÄKA oessc slu Jaels ejer örnar bla lea tie le (öier ös os eiIN SEI nes EKS LrT EI SREIES D. Japanska lärkens variation och raser 2. Japanska lärkens skogliga egenskaper Koördran, pa jordman: och klimat —.:as0: ss senses bee sn rese SK OPS OTTO Su lo seals ls sjö als (eo csle fore fee ry ajö ieie Seele tå a nin, Ser r|A NS ANNAS SATS SELIN SPillväxtuoCh pro duet ÖMT ss session nsedere Hee rn ee ES (CEN SI) SN kn spte sad de sn RR SB RET SR SöS SBAB SS Sno Ar F- Japanska larkens sjukdomar och SkadON js... sssccs ole eletelSäskleels ast (G3 Japanska lärkvirkets egenskaper och användning| ösgsssssseessd.ose-risnonstt MNästamernikanskaplarkensssssseysse ena ens aa oss SENAST OStäm erik ans ka Make sme ra rad b6 5 elina isen ers steker SA RSA EJ ASTA Amerikanska, fjällärkelpe cc scguusdds ste sms sås ges gren ER NT Daburiska länken nn nn rä aa sö as as Sool allas stl EES ÖVBLIG a LAÄTKAT TEK CE a oe Ra Rn Rn a er ref a ruta, sa AST. Te Asse RA Sammäanfattolllgj |p:cjeesblsstb den ste sd eta sele aside e eler ERT AM SVEnSkojlttenatur: (OM Mark sss ads sortera stra näs Son es kids SSIS AL B. Finsk och norsk litteratur om lärk (använd för avhandlingen) C. Viktigare litteratur om lärk från övriga länder >» » LÄRKEN. in (SE - Kar. I. Inledning. De svenska skogarna äro synnerligen artfattiga. Medan barrskogarna i vårt land endast representeras av två arter i större utsträckning bestånds- bildande trädslag, tall och gran, finnas i klimatiskt likvärdiga trakter i de östra områdena av gamla världens fastland utom dessa eller mot dem svarande former även lärk, silvergran och brödtall. Och med våra sko- gar jämförbara trakter i Amerika och Japan kunna uppvisa en mång- fald arter av värdefulla barrträd. Huru förträffliga våra två viktigaste inhemska barrträdsarter än äro, kan det dock ej förnekas, att våra skogars artfattigdom i någon mån menligt inverkar på deras föryngring och avkastningsförmåga. Detta i viss mån ogynnsamma förhållande, vad våra skogar vidkommer, har fört tanken på att hos oss införa främmande trädslag. Ju flera arter vi hade att tillgå, desto större skulle nämligen möjligheterna vara att fullt utnyttja växlingarna i skogsmarken, och desto lättare skulie blandskogar med rik produktions- kraft och högt värde kunna alstras. Varken klimatet eller jordmånen behöver resa något direkt hinder häremot. Det är nämligen främst sär- egna förhållanden vid våra skogsträds invandring i landet och dettas isolerade läge, som äro orsaken till våra skogars artfattigdom. Redan CARL VON LINNÉ förordade år 1754 i avhandlingen » Tankar om nyttiga växters planterande på de Lappska Fjällen» /722) införande av främmande trädslag. Under senare delen av 1700-talet — för omkring 150 år sedan — gjordes de första försöken i större omfattning med införande 1 västra Sverige av främmande skogsträd, särskilt lärk. Under 1800-talet infördes lärk på allt flera ställen, isynnerhet i Bergslagen, och den van- liga silvergranen kom på flera platser till användning. Bergtallen fick stor 'spridning å flygsandsfälten. Frånsett de nu nämnda trädarterna infördes tämligen sporadiskt och planlöst även en hel del andra trädslag. Mången skogsman har därpå nedlagt ett mycket intressant och förtjänst- fullt arbete. Å andra sidan måste erkännas, att ännu i dag ligger en viss aktualitet i det av CARL M. SCHOERBRING i ett från tyskan över- satt arbete 1822 gjorda uttalandet (26): »Uppdragande af många utländska och för vårt klimat ej passande Trädslag är ett blott spelwerk, hvarmed många skogsförståndiga Män nu mera fördrifwa en del af deras till bättre ändamål dyrbara tid, för att endast derigenom låta deras embetsnit framlysa». 532 GUNNAR SCHOTTE. Kungl. Domänstyrelsen synes också med rätta i en ämbetsskrivelse den 31 maj 1913 avsett att inskränka dylika försök, då den meddelar, »att Statens Skogsförsöksanstalt fått åt sig uppdraget att verkställa under- sökningar angående vilka utländska trädslag, som med någon fördel kunna användas inom landets skilda delar, och att Kungl. Styrelsen därför anser, att tillsvidare användande av utländska trädslag å de all männa skogarna bör i möjligaste mån inskränkas, och att sålunda annat experimenterande på det allmännas bekostnad, vilket i allmänhet hittills icke givit något positivt resultat, måtte undvikas — » Redan under de första åren av skogsförsöksanstaltens verksamhet planlades av skogsavdelningen bland s. k. »smärre undersökningar utom programmet» en utredning över hittills i landet gjorda aklimatiserings- försök med främmande trädslag. En dylik undersökning blev emeller- tid uppskjuten på grund av andra mellankommande arbeten. Närmaste orsaken till att frågan ventilerades vid skogsförsöksanstalten ar 1903 var ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott vid 1901 års riksdag under behandlingen av en av hr BERGENDAHL väckt motion om tullfrihet för vissa slag av främmande tall- och granfrö. Utskottet yttrade härvid: »Om emellertid Riksdagen nu borttoge tullen å ifrågavarande fröslag, skulle en sådan åtgärd hos mången kunna medföra den föreställ- ningen, att desamma vore synnerligen lämpliga för våra förhållanden, och på sådant sätt uppmuntra till deras användning för skogssådd i stor skala, hvarvid alltid fara skulle ligga till hands, att, då skogsbestånden efter en längre tids förlopp uppväxt, desamma skulle visa sig under- haltiga. Det är därför enligt utskottets åsigt nödvändigt, att man, innan någon åtgärd vidtages, egnad att befordra användning i större skala af frö af utländska trädslag, genom noggranna och under tillräckligt lång tid fortsatta försök förskaffar sig en säker kännedom om, hvilka trädslag lämpa sig för vårt lands klimat och särskildt i hvilka trakter det ena eller andra slaget kan trifvas och gå till. För sådana försök torde emel- lertid den nu stadgade tullafgiften icke lägga några svårare hinder i vägen. Åtminstone gäller detta i händelse försöken, såsom ock torde vara lämpligast, verkställas af staten. Frågan om anställande af dylika försök har ock varit föremål för vederbörande myndigheters ompröfning, och i innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t, med fram- hållande af att inrättandet genom statens försorg af ett ordnadt forstligt försöksväsende vore en lämplig åtgärd för uppdrifvande af afkastningen af våra skogar till den högsta möjliga, begärt ett anslag å 16,000 kronor för detta ändamål, hvilket ock af riksdagen beviljats.» Vid behandlingen i riksdagen av denna tullfråga för frön av främmande skogsträd, ytt- rade vidare hr CAVALLI: »sedan det forstliga försöksväsendet sagt sitt LARKEN. 533 ord, kan man tänka på att skrida till en omreglering af tulltaxan i denna del». År 1907 upptogs frågan emellertid åter av skogsavdelningen, och ett cirkulär utsändes till statens revirförvaltare och länsjägmästarna för upp- gifters erhållande om främmande trädslags förekomst i våra skogar. En hel del intressanta svar erhöllos å dessa cirkulär, som dock ej blevo närmare bearbetade. Först i den förnyade instruktionen för Statens Skogsförsöksanstalt av den 18 december 1908 omnämnes för första gången bland skogsförsöks- anstaltens uppgifter »att förebringa utredning angående lämpligheten af att i landets skogar uppdraga främmande skogsträd.> I anslutning här- till upptogs denna fråga till diskussion vid det treårsmöte, som den 22 och 23 april 1909 hölls inför Kungl. Domänstyrelsen angående försöks- anstaltens undersökningar och arbetsprogram. Det för åren 1909—1911 fastställda arbetsprogrammet föreskrev också verkställandet av en statis- tisk utredning angående hittills i landet gjorda aklimatiseringsförsök med främmande trädslag. Sedan frågan sålunda uppställts på försöks- anstaltens ordinarie program, utsändes våren 1909 ytterligare en mängd frågecirkulär till för skogsvården intresserade personer, varjämte liknande cirkulär åtföljde Skogsvårdsföreningens Tidskrift och tidskriften Trädgaår- den. Nu erhölls ytterligare en mängd värdefulla svar, men dock säkerligen ej från alla, som kunnat lämna upplysningar i frågan., Vid påbörjad bearbetning av detta material blev det emellertid klart, att några be- stämda omdömen ej kunde fällas om resultaten av de många försöken på olika ställen i landet, utan att skogsförsöksanstaltens tjänstemän själva utförde mera omfattande fältundersökningar. Därför ansåg författaren lämpligast, att endast några av de viktigaste utländska trädslagen först ingående undersöktes. I sådant syfte påbörjades anläggandet och behand- landet av försöksytor i lärkbestånd. En sådan bade visserligen anlagts redan 1903, men under åren 1909—1911 följde ytterligare 7 ytor. I arbetsprogrammet för åren 1912—1914 begränsades frågan om de främmande trädslagen till en utredning om lärkträdens utvecklingsmöjlig- heter och tillväxtförhållanden. Under denna period uppskattades ytterligare 10 ytor i olika lärkbestånd. Programmet för undersökningarna under åren 1915—1917 upptager anläggandet av ännu några ytor i lärkbestånd, varefter resultaten från dessa undersökningar skola bearbetas för publicering. Med anledning härav anlades under år 1913 ytterligare 36 ytor och under år 1916 9 ytor. Härjämte utsändes i april 1916 ett cirkulär av följande lydelse: » Vid Statens Skogsförsöksanstalt pågår för närvarande en utredning rörande lärkträdets användbarhet inom landet samt de framtida utsikterna för detsamma. 534 GUNNAR SCHOTTE. För att få dessa frågor i möjligaste mån mångsidigt belysta anhåller under- tecknad om svar å nedanstående frågor. Jag vore synnerligen tacksam om svaren kunde komma mig tillhanda före den 1 maj 1916. Svaren torde be- näget insändas i tjänste- eller ofrankerat brev under adress: Professor G. SCHOTTE, Experimentalfältet. Fråga 1: Äro några försök kända, som belysa lärkvirkets stora varaktighet? (Ex.: nedlagda sleepers av lärk och andra trädslag och från vilka järnvägsförvalt- ningar kan i så fall närmare upplysningar erhållas?) KAGA 2 Vilka virkespriser ha i allmänhet erhållits för lärk av olika sortiment? (Detaljuppgifter från olika år, för olika sortiment o. s. v.) rd oas: Finnas några lärkbestånd av särskilt intresse? (Skogsförsöksanstalten har redan anlagt ett flertal provytor i lärkbestånd, men är — innan redogörelse däröver publiceras — tacksam för uppgifter om särskilt intressanta bestånd för eventuell komplettering av materialet. Särskilt värdefulla äro beträffande den europeiska lärken uppgifter om bestånd, vilkas härkomst är säkert känd, såsom Skottland, Schlesien, Tyrolen etc.) Fråga 4: Aro några andra fakta bekanta, som belysa lärken och dess värde etc.:» Till alla dem som godhetsfullt med uppoffrande av egen tid lämnat värdefulla upplysningar å dessa frågeformulär ber förf. att i detta sam- band få framföra ett uppriktigt tack. Förutom till statens revirförvaltare riktas detta tack till ett stort antal skogsägare, skogsförvaltare och läns- jägmästare samt till flera distriktschefer vid enskilda järnvägar och ban- ingenjörer vid statens järnvägar. I de följande kapitlen skall huvudsakligen lämnas redogörelse för hit- tills uppnådda resultat av de olika lärkarternas odling i Sverige. Men härjämte ingår också en kortare beskrivning över de lärkarter, som ännu ej fått någon större spridning i landet. LÄRKEN. un [SE un Kar. II. Kort översikt över de olika lärkarternas viktigaste kännetecken.' Lärksläktet har ettåriga, på hösten avfallande barr samt upprätta, flera ar efter fröfällningen kvarsittande kottar, som mogna redan under första året. Släktet uppdelas i 16 olika arter, varav dock några på grund av sina vaga särkaraktärer från närstående arter näppeligen torde hava artbe- rättigande; de senare omnämnas här endast i förbigående och för fullstän- dighetens skull. Examineringsschema för kottar.” I. Kottar ganska stora, mer än (2)—2,s5 cm långa. A. De fullbildade kottarnas täckfjäll längre än kotte- fjällen. a. Täckfjällen raka, framåtriktade. T-ritodefjällen” 4" kanten jdlaRA oss soassdeo ot L. occidentalis (1) 2 » > PAP TE EET [eo SS ERA RE L. Lvalläi ( 2) b. Täckfjällens fria del tillbakaböjd. Kottarna 7 SEINE "(ENN Tr NER SARA. SENSE UL RANE, re L. Grifftha (4) B. De fullbildade kottarnas täckfjäll kortare än kotte- fjällen. a. Kottefjällen raka, framåtriktade. K Täckfjällen synliga; kottefjällen vid mog- naden ej filtludna | SUNE I KVIStaET 0 ALSO. on an dos sågs nas ers L. europea” (7) 0 FNESVäett DadIpAr oss SV ESERotenina (05) EA 3 tatt langhariga. oc. skon. L. olgensis (14) 2. Täckfjällen ej eller föga synliga; kottefjällen VEN VIC OS NACKEN Uf IElRTT Ae a Nang L. sibirica (10) b: Kottefjällen tillbakaböjda 1 Spetse0......:........... L. leptolepis (6) IE. Smärre kottar, mindre än 2—2,5 cm. a. Kottar mycket små, intill 1,5 sällan 2 cm..... L. americana (18) b. Kottar något större, intil 2,; cm långa, sällan längre. FNB AFM CINKA:7 3,54 CI läNE 2 ons ob solen L. dahurica — (12) 2 » RE » SR ARR SER RON oa Raa L. kuriensis — (15) 1 Sammanförd efter uppgifter hos BEISSNER (423), CLITON-BAKER (466), HENRY (532), O. G. PETERSON (589), SELON (384) och WITTROCK (277) m. fl. samt efter författarens egna undersökningar. > L. chinensis är ej medtagen, då dess i litteraturen angivna kottekaraktärer även gälla L. occidentalis. 3 Kottar av L. europea växla i storlek och forin högst avsevärt. SGAO: GUNNAR "(pueldug I pelpo) vadons X vVupuswv "TT ÖL "pPupswrwuv "TI GI 'swsuaysop "I Lt Ytpuvlog ”T SI 'sisudp -24NY "TSV 'sisuo8jo ”T VI DIuqQs Xx DnYyvDp TF SI DPranyvp "TT TI "upysoaddnap sidwurg TAL DPaugqs ”T oi 'varuojod "7 6 "(puelsug I Pelpo) sidojosda; Xx vadouwo ”T 8 'vodowna 'T L 'sidojojdap 'T 9 wuuvjog TS 'uyppfiatg "TV 'sisuourwyos TT YokT TT "SYppuaprooo "TT I 'samads-Y2vreT 241 Jo uormngnuysip a7ruwurxo.sdde 24) Jo dem 'Sutupaiqin e3tjurejodun SPUIDJIEAIE] I9AQ PITE I FU 08 LÄRKEN. 537 Examineringsschema för barr och grenar.' I. Unga grenar håriga. A. Unga grenar täckta med en tät, gråbrun filt... £. Lvalli (2) BA 9 » — glesare håriga. i a. Barren blågröna ”, unga grenar rödbruna. Tk Botten langre, OmktE4 23,5 CI sosse L. leptolepis (6) 200 KOrtare, somkr. 425 CM-längd ess or L. kurilensis — (15) b. Barren gröna. 1. Grenar i spetsen hängande, som unga röd- bruna, glest korthåriga; barr intill 4 cm [AT re AR EG. SE DE SN: tt njsanietoito Mo an age Baja NÅ les ES Graffetktien (CA) 2. Grenar mer eller mindre uppåtriktade, styva, som unga gulbruna, mjukhåriga; barr intill 3 cm långa L. occidentalis (1) II. Unga grenar glatta. a. Barr relativt långa, 3—5 cm. Torra kvistar med Starka )jasman GO f6 84. .udser en reed NES sr b. Barr medellånga, 2,3—3,5 cm. Friska kvistar IN CU SVA BHD als OL 4,5 bt gong BS nde c. Barr relativt korta, sällan över 3 cm. 1. Unga grenar grågula. Torra kvistar utan eller med mycket svag jasmindoft............... L. europaa (7) 2. Unga grenar rödgula (små kottar) L. americana (18) L. sibirica (10) LNGakurnica Fa (02) I. L. occidentalis Nurrt. (Fig. 2.) 40—960 m högt träd. Barken är mörk- brun, mycket tjock och sprucken på gamla träd. Unga kvistar under växttiden försedda med fina gula hår, andra året glänsande gulbruna.” Knopparna äro bruna. Kortskottens barrknippen äro ganska fåbarriga med högst 20 barr. Dessa äro blekgröna, utspärrade, styva och starkt tillspetsade samt ha en längd intill 3 cm. Hanblommorna äro blekgula. Kottarna äro 2,;—4 cm långa och omkring 2 cm breda. Kottefjällen äro nästan cirkelrunda, i spetsen något avtrubbade, helbräddade, dock ibland försedda med ett litet hack samt tilltryckta. Täckfjällen sluta i långa borstlika spetsar, som” nå längre än kottefjällen och äro riktade mot kottens spets. Fröna äro omvänt ägg- runda, vitaktiga, omkring 6 mm långa, med långsträckta, bleka och dubbelt så långa vingar. Hemland nordvästra Amerika. Odlad i Europa sedan 1906, i Sverige sedan 1909. 2. L. Lyallii Pari. (Fig. 3.) Ett lägre fjällträd, 12—25 m högt med pyra- midformig krona. Barken är på unga träd tunn och blekgrå, på äldre träd bildar ! Här äro ej medtagna ÅL. Potanini (5), olgensis (14) och chinensis (3), då de i littera- turen är alltför knapphändigt beskrivna, vad beträffar barr och kvistar, och förf, ej sett exemp- lar av dem. 2 Undantag härifrån göra de hithörande arternas grönbarriga former. 36. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, 28 GUNNAR SCHOTTE. Foto av N. SYLVÉN. Ur Skogsförsöksanst. saml. Fig. 2. Kvistar med kottar av Larix occidentalis efter exemplar i Naturhistoriska riksmuseet från Idaho, Nordamerika 1896. Nat. storlek. Twigs with cones of L. occidentalis after the original in the Swedish Natural History Museum. Nat. size. Vr v D Z Å ; I | | Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av N. SYLVÉN. Fig. 3. Kvistar med kottar av Larix Lvalli. Efter exemplar från Canada i Uppsala Bot. Museum, Nat. storlek. Twigs with cones of L. Lyallii after the original in the Upsala Bot. Museum. Nat. size. 540 GUNNAR SCHOTTE. den oregelbundna fjäll. De unga kvistarna äro täckta med en tät, gråbrun, ullig filt, som finnes kvar även på andra årets skott. Kortskottens barrknippen äro mångbarriga med 40—50 barr, som äro mindre utspärrade. Barren äro blekt blågröna, omkring 2 cm långa. Hanblommor ljusgula. Honblommorna äro långsträckt äggrunda med mörkröda eller vanligen ljusgula—gröna kottefjäll och mörkröda täckfjäll. Kottarna, som äro 4 cm långa och 2 cm breda, äro mera långsträckta än hos LL. occidentalis. Kottefjällen äro tunna, äggrunda, som omogna med vacker skär färg. De äro fransade i spetsen. Täckfjällen äro nästan lika långa som kotte- fjällen och löpa ut i en smal, framåtriktad spets. Fröna äro små med blekt skära frövingar. Hemland nordligaste Amerika. Od- lad i England sedan 19038. 3. ÅL. chinensis BrEissN. Äldre grenar ask- grå, unga kvistar gula, glatta. Kortskotten kägel- formade, intill o,8 cm långa. Knoppar glänsande ljus- bruna. Barren äro 2—3 cm långa. Hanblommorna gula, äggrunda. Kottar ägg- runda, avlånga, 2,,;—5 cm långa. Kottefjällen runda, läderartade, vid kottens mognad nästan vinkelrätt utstående. Täckfjällen lan- Efter Criton-Barer. settlika, tätt tryckta mu Fig. 4. Kvist med kotte av L. Graffthii. Nat storlek. kottefjällen, raka med långt Twig with cone of L. Graffithii. After CLIToN-BAKER. Nat. size. utanför dessa utdragen spets. Fröna äro små, omvänt äggrunda, glänsande mörkbruna, 3—4 mm långa med ljusa, glänsande, runda frövingar, vilka äro lika långa som fröet. Hemland Norra Kina. 4. L. Griffithit Hoor. (Fig. 4). Träd 12—18 m högt med tjöck rödbrun bark. Unga grenar ljusbruna, långa, sirligt hängande, Barren, som äro ljusgröna, sitta i knippen om 30—=50 stycken, äro styva, utstående, intill 4 cm långa. Hanblommor ljusbruna, honblommornas kottefjäll lysande karmin- färgade med grön mittnerv. Kottar av egendomlig, cylindrisk form, utdragen till en smal spets, 7—10 cm långa, 3 cm breda. Kottefjällen, innan kottarna hunnit mogna, orangebruna. Täckfjällen längre än kottefjällen, bakåt omböjda över dessa. Fröna långsträckta med mycket långa frövingar. Hemland Hima- laya. Införd till England 1848. LÄRKEN c LARKEN, 541 5. L. Potanini BaATtAuiN. Träd 7—20 m höga. Unga grenar orange- gula, svagt håriga. Äldre grenar glatta, askgrå. Barren 2—2,35 cm eller kortare. Kottar 3,;—4 cm långa, 2,; cm breda, långsträckta, äggrunda. Taäckfjällen kortare än kottefjällen, men synliga, avlånga, ofta tillspetsade, och vanligen till- bakaböjda. Kottefjällen brungrå och rundat avstubbade. Heml. Väst-Kina. 6. L. leptolepis Gor>v. (Fig. 5.) 18—30 m högt träd med rödbrun bark, som spricker upp i långa rän- der. Unga grenar blågröna, täthåriga, eller bland utan hår, andra året glänsande, rödaktiga. Grenarna långa, utstående, varigenom kronan ofta blir brett konisk. Barren blågröna 1,;— 3,5 cm långa. Hanblommorna gul- aktiga. Honblommorna gulgröna med purpurfärgade kottefjäll. Kottarna äro 2,,—3 cm långa, runda, nästan klotformade, med tunna kottefjäll, som äro tillbakaböjda i spetsen. Täck- fjällen äggrunda eller lansettlikt till- spetsade, brunröda, knappt hälften så långa som kottefjällen. Fröna 3—4 mm långa, omvänt äggrunda, ljusbruna med mörkbruna, glänsande vingar, vilka äro lika långa som kotte- fjällen och liksom dessa i spetsen tillbakaböjda. Heml. Japan. Införd till England 1882 (1861?), till Tysk- land 1887 och till Sverige möjligen redan 1879, som- skogsträd i mitten av 1890-talet. 7. L. europ&ea DC. (Fig. 6.) 20—-35 m högt träd. Tjock bark, söndersprickande i oregelbundna fjäll, som bli mycket tjocka hos gamla träd. De unga grenarna glatta, grågula. Torra kvistar ha endast mycket svag balsamisk lukt. Barren ljus- gröna, 1,;—3 cm långa, längre på kortskotten än på långskotten, där de äro bredare mot spetsen. Han- blommorna gula, honblommorna i Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av N. SYyLVvÉn. Fig. 5. Kvist med kottar av LZ. Jleptolepis. Efter material, insamlat av förf. vid Fogdarp, Hallandsås. sept. I915. Nat, storlek. Twig with cones of L. legtolegis. After material collected by the author. Nat. size. 542 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av N. SYLVÉN Fig. 6. Kvistar med kottar av europeisk lärk, insamlade av förf. vid Kloster i Dalarna sept. 1915. Nat. storlek. Twigs with cones of European Larch. After material collected by the author at Kloster, Dalarna. Nat. size. LÄRKEN. 43 un regel purpurröda. Kottarna äggformade, vanligen 3 —4 cm långa, 2—2,3 cm breda, men storleken i övrigt högst varierande. tarna röda, men ej sällan gröna eller i färgnyanser däremellan. kottarna brunaktiga med tydligt refflade kottefjäll. mittelnerven förlängda till en spets, som oftast är synlig. äggrunda, 3—4 mm långa, med dubbelt så långa, ljusbruna vingar. mellersta Europas bergstrakter. In- förd till England i början av 1700- talet ; och Gill Svenge på 1750: talet, som skogsträd efter 1785. 8. L. europ&ea xx lepto- lepis. I England finnas flerstädes intill 10-åriga plantor, som anses vara hybrid mellan dessa arter, vilken hybrid skulle uppstått ge- nom att föräldrarna odlats i när- heten av varandra. Tidigare ansåg man (MURRAY 58) det mycket otroligt, att de s. k. hybrid-lärkarna verkligen voro av hybrid natur, emedan den japanska lärken är utblommad, när den europeiska lärkens hanblommor äro färdiga. Men sedan man funnit individ, som blommat senare, har denna invändning förfallit (MURRAY 580). Hybriden anses i England ha hasti- gare växt än föräldrarna och vara härdigare. Dess kottar likna /epto- Zlepis, men skotten ha olika färg- nyanser mellan den japanska lär- kens röda och den europeiska lärkens gulaktiga. Först 1914 ha emellertid direkta. korsningsförsök verkställts av MURRAY (580) mel- lan honblommor av europea och hanblommor av /eptolepis. Härige- nom ha erhållits ett halft dussin plantor, som gått till. — 9. L. polonica RaciB. En form av den europeiska lärken, som i flera av- seenden står den sibiriska nära i sin habi- tus, med hastig växt och tunna, uppåtsträ- vande kvistar. Heml. Polen. De ännu ej fullt mogna kot- De mogna Täckfjällen ovala, längs Fröna omvänt Heml. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av N. SYLVÉN. Fig. 7. Kottar av europeisk lärk (överst), sibirisk lärk (i mitten) och japansk lärk (underst). Nat. storlek. Cones of European Larch (top) Russian Larch (middle and Japanese Larch (bottom). Nat. size. 10. L. sibirica LeDe>. (Fig. 8.) 20—35 m högt, pyramidformigt träd, med söndersprickande bark som hos L. europea. De mörkbruna knopparna äro vid basen svarta. Barren, som sitta glänsande. Unga grenar ljusgula, glatta och 544 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av N. SYLvÉN. Fig. 8. Kvistar med kottar av sibirisk lärk. Efter material, insamlat av förf. vid Ellesbo i Bohuslän sept. 1935. Nat. storlek. Twigs with cones of the Russian Larch. After material collected by the author et Ellesbo, Bohuslän. Nat. size. LARKEN. 545 omkring 30 i knippet, äro 3—5 cm långa och således betydligt längre än hos ezuropea samt I mm breda. Arsskottets barr däremot 1,5; mm, jämnbrett lansettlika, sylspetsade. Kvistarna utveckla som torra en stark bal- samisk doft, liknande lukten av jasmin. Hanblommor nästan koniska, gulgröna, 8—10 mm långa med rostbruna, ulliga fjäll. Honblommorna äggfor- miga, 1—1,35; cm långa, vanligen gulgröna. De omogna kottarna blekgröna — någon gång rödbruna. — Kottarna vid mognaden rostbruna, senare svart- bruna. Kottefjällen färre än hos europea, något kupiga, ganska tjocka och styva, tätt rostbrunulliga, som äldre glesare brunulliga, på längden finstrimmiga eller otydligt finrefflade. Fröna relativt stora, glänsande, 1—1,3; mm. Heml. östra och norra Ryssland samt Sibirien. Försökt i England redan 1806, till Sverige införd 1880, som skogsträd 1892. ll. L. Principis Rupprechtii Mavyvr. Kraftigt växande lärk med bark som hos europea och sidirica. Unga skott ljusgula, knoppfärgen rödbrun. Barren 1—2 cm långa. Omkring 50 barr i rosett å kortskotten, barren å långskotten starkt sabelformigt böjda. Kottar kraftiga, 4 cm långa, 3 cm breda. Kottefjällen fint tandade, glatta. Heml. Nordkina. 12. L. dahurica Turcz. (Fig. 9) 15—20 m högt träd, med i ungdomen pyra- midformad, som äldre mera utbredd krona. Barren 2,3—3,3 cm långa, 0,;—0,8 mm breda. Friska kvistar utveckla en balsamisk doft liknande svag jasminlukt. Kottar små, som slutna ovala, 2 —2,; cm långa. Som mogna stå kottefjällen ut långt från varandra ända upp i spetsen, och kottarna synas då vara lika breda som långa , and a juniper from Swedish woods. två år, varefter de utflyttas i marken »såsom på sidorna av magra bac- kar, der få andra trän wela trivas wäl.> All omplantering bör ske om våren »näst förr, än de begynna göra skott>. Även i sin fullständiga beskriv- ning över resan till Amerika meddelar KALM 1753 (700) »rön wid Larix». Han omtalar från London, att en hertig AF BEDFORD hade planterat lärkar i sin trädgärd, varvid en del i mycket god trädgårdsjord, medan andra fått nöja sig med en utmagrad jordmån. Plantorna i den magra jord- månen skulle i allmänhet fått dubbelt längre skott än i den goda träd- gårdsjorden. KALM tillägger: »häraf rönes den allwisa Skaparens för- undranswärda lagar wid wäxterna, at och den magra och fattiga jorden skal hafwa sina särskilda trän och wäxter, som deri må ganska wäl; men wantriwas i en för oss människor så kallad bättre jordmån.> Många av KALMS uttalanden gå länge igen i den äldre svenska littera- turen. Sålunda heter det om lärken i ANDERS ROSENSTENS grundliga undervisning om Skogars Skötsel av år 1732 (244—245) bl. a.: »Planteras mest på samma sätt, som Gran, fordrar ock merendels en sådan jordmån», 552 GUNNAR SCHOTTE. och lärkplantorna »kunna sedan, efter 2:ne års förlopp, flyttas ut, hwar man wil hafwa dem, såsom på sidorna af magra backar, där få andra Trän wela trifwas.» Den äldsta utförliga redogörelsen för lärkplantering i vårt land åter- finna vi i Hushållningsjournalen för år 1782 (7), där CLAS ALSTRÖMER redogör för sättet att plantera »Lärke-Trädet och Silfwer-Furan». Han rekommenderar livligt odling av dessa träd, »som wäxa fortare än något annat af de mig bekanta, och som kunna tjena både til byggnader och bränsle, och tillika til winnande av prydnad och lugn». De råd han meddelar om trädets odling, säger han sig ha hämtat ur de bästa engelska böcker, och han vet av egen flerårig erfarenhet, att lärken trives i klimatet i Sverige, och att den växer »frodigt och fort på magraste jord». AL- STRÖMER beskriver, huru lärkkotten skall klängas, samt hur fröet utsås i frösängen. Han rekommenderar plantornas omskolning vid 2 års ålder samt för andra gången vid 4 års ålder i mager jord. Han vill sedan utplantera lärkarna som 7-åriga på den plats, där de skola förbli för framtiden. Han framhåller, att »magraste sand och grus på högsta backar kunna bliwa bevuxna af detta träd; men på wåt jord triwes det ej». — »Weden af detta Träd, står länge mot röta och brinner trögt; således det tjenligaste til husbyggnader, och at dertil planteras; hälst det wäxer fortare än något af de Swenska wilda Träden, eller som tåla Swenska Climatet». — ALSTRÖMER hade redan cirka 20 år tidigare gjort för- sök med lärk. Resultatet härav skildrar han på följande sätt: »Prof på detta Trädets skyndsamhet i wäxt, har jag under mina egna ögon, af några Trän, som jag år 1763 hemskickade från London, som då ej woro mera än 2 år gamla, och det nedersta af Stammen ej tjockare än en Gås- penna. De planterades då i Halland på min gård Gåsevadholm uti Trägården, och är nu et af dem, på dess tjuguförsta ålders år, 22 alnar högt, och har wid en alns höjd öfwer roten, 7'/; qwarters omkrets, eller än 15 tums diameter.» Enligt uppgifter på flera ställen i litteraturen (295) skulle också på 1700-talet ha utsatts lärk vid Wikmanshyttan. Från Lund berättar A. J. RETZIUS år 1798 (z65), att lärken >tåler ganska väl vårt klimat, men synes icke hafva den snälla växt, hvarföre den så mycket berömmes; om den leraktiga jordmån är härtill vållande, som Herr PALLAS i dess Flora Rossica säger icke vara förmånlig för lärkträdet, vet jag icke». Bland andra, som lämnat uppgifter om lärken i den äldre svenska litteraturen, må nämnas CARL ERDMAN, som i en akademisk avhandling 1804 (65) anför: »Lark, Pinus Larix, P. Strobus, Picea m. fl. som erfaren- heten redan visat att de tåla klimatet, blifva för vår framtid ett ämne LÄRKEN. GER till undersökning och kultur.> På ett annat ställe säger samme förf.: » Vi råde därföre ej Landthushållare till dess (Idegranens) planterande utan snarare till några utländska trädarters af denna växtflock: såsom Pinus Tarig, PiPicea och Strobas. m. fl., hvärpa vi redan hafva exempel att de väl tåla vårt klimat. Desse både pryda och gagna.» Trädgårdsmannen ACKERMANN framhåller år 1807 (7), att lärken då ännu var föga känd men »synes dock lofva något, om det allmännare TESPHdES? Från början av 1800-talet härstamma de stora jättelärkarna vid Haga (se sid. 582). I den till svenska 1816 översatta CHRISTIAN OLUFSENS lärobok i Danska Landthushållningen (755) omtalas Skottlands lärkplanteringar med bl. a. följande ord: »I Skottland, som knappast frambragt en enda Forstbok, finner man deremot ganska widsträckta skogsanläggningar af Fur- och Lärke-träd, som blifvit uppdragne i trädskolor, och wid 3 års ålder utplanterade. — När man sett Hertigens af Blaic Athotz stora planteringar, samt några af de många skogs-anläggningar, som de Aber- denske plantörerne werkställt för enskildtes räkning, nästan öfwer hela Skottland, och man tillika fäster uppmärksamhet wid likheten mellan det Skottska klimatet och det danska (äfwen skånska) råkar man i en stor twekan, huruvida det just är Tyskarne, man bör imitera i Forstwäsen det.» — I Sverige tyckes dock lärken sedan spritts mera bl. a. genom förmedling av Uppsala botaniska trädgård. C. P. THUNBERG (240) omtalar 1816, att lärkar finnas på Uppsala kyrkogård »istället för Orientens cypresser»>, samt att den redan finnes ymnigt i flera provinser »och torde med tiden bliva ett af de allmännaste utländska träd inom Riket». I disputation av A. H. HUMBLE nämnes år 1820 (247) att »ingen lärer ega större för- tjänster än Herr Öfverintendenten och Riddaren THAM, i anseende till utländske Träds plantering isynnerhet Lärkträdets, hvaraf icke strödde Träd utan en hel'skog lärer finnas». Överintendenten PER THAM ägde Dagsnäs i Västergötland, där han dog 1820. I det av I. AD. STRÖM år 1822 utgivna »Förslag till en förbättrad Skogs- hushållning i Sverige» nämnes intet om lärken. Däremot får den högt beröm i det av CARL M. SCHOERBING samma år från tyskan översatta arbetet (26). Först i andra upplagan av sin handbok (Stockholm 1830) ägnar STRÖM (2747) uppmärksamhet åt lärken. Han begår här det miss- taget att uppge, det lärken härstammar från norra Amerika, men har » blifvit temligen allmän i England, Tyskland och Dannemark». Miss- taget kan förklaras därigenom, att STRÖM synbarligen delvis skrivit av KALMS beskrivning i hans amerikanska reseskildring och då i hästig- heten antagit, att KALM sett lärken i Amerika i stället för i England. 37. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 554 GUNNAR SCHOTTE. Denna STRÖMS felaktiga uppgift går sedan igen i en del smärre skogs- broschyrer ända in på 1800-talet, såsom t. ex. hos WERNER (255), HJORT ($4) m. fl. STRÖM säger, att lärkträdet förtjänar att inplanteras i Sverige, då det tål vårt klimat tämligen väl, »ehuru det vid tidiga höst- och sena vårfroster någon gång i spädare åldern kan förlora en topp, men det repar sig snart igen och växer icke allenast med en Granen och Tallen öfverträffande snabbhet de första 50 åren, utan trifves i solbackar der Granen svårligen kan uppdragas». »Ju fetare jordmånen är, desto hasti- gare blir växten, men äfven i den magra sanden kan det öfverträffa Tallen i växtförmåga, åtminstone i början af sin ålder. Lös mylla på lätt lerbotten är dess bästa jordmån». I Skogs- och Jagt-Arkiv för Sverige (277) lämnar I. AD. STRÖM år 1832 en skildring över tillkomsten av de äldsta lärkarna i vårt land vid Nol- haga och Koberg 1 Västergötland. Direktör JOHAN ALSTRÖMER, yngste son till JONAS ALSTRÖMER, lät införskriva en skeppslast med plantor av diverse främmande trädslag, som han sett under sina utrikes resor. Dessa träd voro närmast avsedda för den under anläggning varande parken vid Nolhaga. Strax efter sedan plantorna blivit nedsatta i trädskolorna därstädes, dog emellertid JOHAN ALSTRÖMER, varigenom planteringsanläggningarna avstannade. En del av trädplantorna vid Nolhaga överläts därför på den avlidnes släkting, baron NILS SILFVERSCHIÖLD åa Koberg, »att dermed täcka de der dåvarande kala backarna». Bland dessa trädplantor fördes till Koberg över 800 lärkar, som utplanterades omkring år 1789. STRÖM uppger år 1832 om dessa då närmare 50 år gamla träd, att de till större delen utgöras av »sågblocks och timmers storlek». STRÖM utbrister också: » Hvilka svenska, eller utländska trädslag af lika brukbarhet i hushållningen, införde och planterade i Sverige, kan lofva en sådan snar brukbarhet? Skulle icke detta trädslag förtjäna att allmännare kringspridas?» På grund av sina iakttagelser över detta bestånd rekommenderar STRÖM livligt lärkens införande i vårt land, och han har från då blivit en entusiastisk förespråkare för lärken, en uppfattning som går igen i alla hans följande skrifter (275, 276 och 2r17). Senare sattes rätt mycket lärk å Djurgården av STRÖMS elever vid Skogsinstitutet. Härom meddelas enl. SAMZELIUS (z73) i Skogsinstitu- tets äldsta bevarade matrikel för tiden 1827—1863 följande: »och de icke obetydliga sådder och planteringar, som desse förste åren verk- ställdes av Eleverne på Djurgården, vittna om skicklighet och nog- grannhet. Såsom exempel må anföras, Tall och Lärkträdesplante- ringen vid Kanalen, alléerne från Lacthusporten till Manilla, Ekeplante- ringen i Starrbäcks Ekbacke, Lärkplanteringarne, med flere trädslag i LÄRKEN. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av G. ScHoTtTtE Hf, 1916. Fig. 13. Fem stycken jättelärkar vid Nolhaga utanför Alingsås. Trädens höjd 32 m och brösthöjdsdiameter 60—753 cm, Five giant larches at Nolhaga, outside Alingsås. Height of trees, 32 m. Breast-high diameter 60—753 cm. Smeds- och Campementsbackarne, och vid Djurhagen, samt planteringen vid Skogs-Institutet af alla slags vilda Svenska trädslag, hvaraf alla gingo till, icke ett enda gick ut, förr än en insekt Zznea Laricis slog sig på Lärkträdsraden, så att träden stannade i växten och blefvo der- före borthuggne.» Av ännu större intresse är emellertid, att direkta avkomlingar av Ko- bergsbeståndet finnas i landet. STRÖM uppger nämligen i den ovan cite- 556 GUNNAR SCHOTTE. LER EEE [Sö SEE & så Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av G. SCHOTTE !8/. 1915. Fig. 14. 84-årigt lärkbestånd å Visingsö. Försöksytan 317. Medelhöjd 25,9 m, virkesmassa efter gallring 212 kbm. Eighty-four-year-old larch wood on Visingsö. Sample-plot 317. Mean height, 25.9 m. Volume, 212 cub. m. After thinning. rade uppsatsen om lärkträ- det (277), att på baron SILF- VERSCHIÖLDS föranstaltande insamlats kott från Kobergs- lärkarna, av vilken kott som- maren 1831 2 tunnor häm- tades till Edsmären, där kotten klängdes och fröet utsåddes i plantskola. Plan- torna voro i augusti samma ar 5—-6 tum höga och hade uppkommit tätt, ehuru såd- den skedde nog så sent. STRÖM upplyser också, att avsikten med dessa plantor var att utsätta dem pa »Kronans behållne andel af Kronoparken Edsmären, och att derigenom kunna för- skaffa den skoglösa orten tidigare byggnadstimmer, än det möjligtvis kan fås af Tall eller Gran.> En skildring av det på så sätt grundade lärkbeståndet 3å Edsmären lämnas i ett föl- jande kapitel. I. AD. STRÖM säger vi- dare i den sist citerade upp- satsen: »För dem, som skulle vilja försöka detta trädslag i stort, skulle jag tillstyrka att heldre förse sig med frön af redan na- turaliserade träd, än låta dem komma från England. Författaren har försökt båda slagen, och funnit det Svenska fröet alltid ojemförligt bättre än det Engelska» — ett nog så intressant uttalande av »svenska skogshushållningens fader» i vår nu så modärna proveniens- fråga. Vi finna också härav, att det lärkfrö, som importerades vid denna tid, kom från England. Detta var också helt naturligt. Allt sedan LÄRKEN, ER ALSTRÖMERS tid hade vi kanske de flesta impulsgivande förbindel- serna med England. Dit foro våra godsägare för att studera jordbruk, och de hemkommo då även med intryck från de engelska parkerna och skogarna. Denna förbindelse fortgick, som vi skola se, vad åtminstone trädplantering be- träffar, till ungefär mitten av 1800-talet. Sedan inflyttade en del tyska skogsmän till Sverige, sasom Cs I. ÖBBARIUS;. WW. WILKE och E. WOLFF, vilka givetvis kommo att taga frö från sitt gamla fädernesland. Den svenska skogslitteraturen blev också alltmera påverkad av den vidlyftiga tyska litteraturen, och det blev också därför allt natur- ligare, att man sökte sig till Tyskland efter skogsfrö. Huru menlig denna import av skogsfrö blev för vårt land har, beträffande tallen, fullständigt skildrats av E. WIBECK i Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt h. 9. Att även våra lärkplante- ringar kommo att lida härav skall visas längre fram. Näst de nämnda Västgöta- bestånden träffa vi därefter de äldsta lärkbestånden å Visingsö. Enligt V. M. THELAUS (233) påbörjades ekplanteringarna där Ur Skogshögskolans Foto av NiLs SYLvÉN !5/5 1912. saml. i större omfattning år 1832 och Fig. 15. 65-årigt blandbestånd av lärk och tall 1833. I allmänhet inplanterades vid Bordsjö i Småland. 5: Sc SöS Sixty-five-year-old mixed wood of larch and pine at lärkträd samtidigt med ekarna, GARN Bordsjö in Småland. då man antingen satte ett lärk- träd mellan var eller varannan ek eller ekgrupp i raderna, eller också lät man hela raderna omväxla därmed, så att varannan rad utgjordes av ek och varannan av lärk. Då å Visingsö nu finnes ett 853-årigt lärkbestånd (försöksytan 317), härstam- mar detta således från denna tid. Som STRÖM i egenskap av direktör SCHOTTE: GUNNAR TA ke 8 ARENAN AMIN NN. PER NT äg MRS Fr OP SERA RAT -- Mi NNE san - ph a AR MUN SAB LIN FAL 47 00 mom tas WIR KNAR ER es ja AA "a SR RE any TY TIER SÄTTAS. G. ScCHOoTTE 1$/,, 1915. England eller möjli- Foto av Södermanland. Försöksytan 365 kbm per har. massa per har. S gen tagits från Koberg. Virke ker station, Södermanland. Sample plot 295. Mean height 23.9 m. 5 cubm. o a eruppsikten över ekplanteringarna å Visingsö, olume 36 V a från Medelhöjd 23.9 m. stamm 5. uropean larch wood, 71 years old, at Ving 2) 2 det ovan citerade yttrandet av honom draga den slutsatsen, gt europeiskt lärkbestånd vid Vingåkers station, kan här ksanst. saml. RAA -arI Oo a I 7 kogsinstitutet hade öv 16. S r man av oc att fröet till detta lärkbestånd antin ren ocks Ur Skogsförsö SHS Fi E för få Oo LAÄRKEN. 559 Om tillkomsten av det bekanta äldre lärkbeståndet vid södra Djur- ledet å Omberg har jag icke lyckats finna några uppgifter i den äldre litteraturen. KINMAN (703) uppger endast, att det planterats åren 1847 —49. Efterforskningar bland äldre papper i revirexpeditionen från 1840- talet ha ej heller givit någon ledtråd. Obetydligt yngre än detta lärkbestånd äro de kända bestånden å de Bondeska fideikommissen aå såväl Bordsjö i Småland som Sävstaholm i Södermanland. Enligt SAMZELIUS (z73) införskrev greve BONDE år 1845 från Skott- land 8,000 lärkplantor, varav exemplar ännu skulle finnas kvar vid Kjesäter och Sävstaholm. Som närmare omtalas i ett följande kapitel finnes å sistnämnda stället ett vackert bestånd kvar av dessa plantor. Man skulle också kunna tro, att en del av dessa plantor sänts till Bord- sjö, där ungefär lika gamla lärkbestånd finnas. MHärför talar också, att greve BONDES skogschef, överjägmästaren J. C. H. EBERT, bodde en tid här. EBERT ivrade mycket för lärkens införande i Sverige och hade säkerligen fått impulsen härtill av I. AD. STRÖM, hos vilken han 1826 anställdes som biträde för upprättande av förslag till kronoparkernas och häradsallmänningarnas förvaltning. Emellertid synas lärkarna vid Bordsjö ej tillhöra samma ras som de vid Sävstaholm. Troligen ha de i stället kommit från Centraleuropa. EBERT var nämligen ursprungligen tysk revirförster, som inkallades av VON PLATEN för att ordna skoghushåll- ningen på de Göta kanalbolag tillhörande egendomarna, och då kan det tänkas, att han skaffat frö genom sina tyska förbindelser. Även på de skånska godsen infördes lärken tidigt, redan på 1830- talet. Frö eller plantor togos då från Skottland. Vid de stora allmänna lantbruksmötena i mitten av 1800-talet ven- tilerades lärkfrågan ganska vidlyftigt. Sålunda löd vid andra svenska lantbruksmötet i Stockholm 1847 den 68:de frågan på följande sätt: » Äger lärkträdet verkligen de företräden framför våra inhemska trädslag, att det bör uppdragas framför dem eller tillika med dem, eller bör det uteslutas från större skogsanläggningar». Den härvid förda diskussionen (295) lämnar åtskilliga upplysningar om försök med lärkplantering. Så- lunda upplyser kammarherre C. S. VON PAYKULL, att vid den egendom, där han blivit uppfödd (sannolikt Vallox-Säby i Östuna socken, Uppsala län) hade hans fader planterat åtskilliga lärkträd, som då voro omkring 70 är gamla. Tills de blivit omkring 30 år hade de växt bra, men sedan hade de stannat i växten. Dessa lärkar skulle således ha plan- terats tidigare än de vid Koberg. Greve CORFITZ BECK-FRIIS omnämner, att man i Danmark och Skåne mycket värderar lärken, som man vill hava i blandning med andra träd- 560 GUNNAR SCHOTTE. slag. Men största svårigheten vid dess uppdragande är, att det frö, som erhålles, har dålig grobarhet. Därför hade man till Skåne från Skottland införskrivit flera miljoner plantor, som sedan utsatts i skogsmarken. »Dessa voro väl ännu för litet avancerade för att man skulle kunna bedöma deras företräde framför annan skog, men man hade i Skåne all anledning att hoppas mycken nytta af lärkträdet». Hovjägmästaren I. AD. STRÖM omtalar, att på Visingsö uppdragits icke mindre än 18—20,000 plantor. De lärkplantor, som uppkommit av det frö, som han förde dit 1832, hade 1843 en höjd av 20 fot, »hvilket är en ojämförligt hastigare växt än man har att vänta af gran och tall». STRÖM sammanfattar vid detta tillfälle sin mening om lärken på följande sätt: »Jag skulle derföre tro, att svaret på denna fråga bör blifva, att lärkträdet icke bör gifvas företrädet framför gran och tall, men att det icke heller bör förkastas utan sås i skogarna på de platser, där gran och tall icke kunna växa». Vid åttonde allmänna svenska lantbruksmötet i Jönköping 1858 hade som 31:sta fråga uppställts: »Hvilka äro de säkraste, minst kostsamma medel att åstadkomma återväxt i afverkad skogsmark af tall, gran m. fl., där naturlig sådd genom fröträd icke lyckats?» Diskussionen i denna fråga (296) kom i stor utsträckning också att röra sig om lärken. Överste- löjtnant H. KEY meddelade, att han planterat flera tusen lärkträd på sin »5 mil härifrån belägna egendom» (sannolikt Johannesberg i Flisby socken, Jönköpings län). Dessa hade gått särdeles väl och voro jäm- förliga med tall och gran. Justitiekansler N. S. VON KOCK hade under en resa i Skottland år 1856 haft tillfälle besöka en person, som hade ett stort etablissement för frö- och trädförsäljning, och som sålde lärk- trädsplantor särdeles billigt. Han hade också hos en herr LIEPHE i Göteborg erfarit, att bästa sättet vore att taga plantor från Skottland. Lärkträdsplantorna böra ej planteras ensamma utan i blandning med andra träd eller »zur Ausfällung». Talaren hade del i en egendom i Närke, där en införskriven Forster med framgång odlade lärk. — Kapten BERG hade också under en resa i Skottland för 12 år sedan iakttagit, att lärken bör planteras tillsammans med andra träd, men i övrigt hade han kommit till den övertygelsen, att »lärkträdets plantering icke varit till dess förmån». — Greve BECK-FRIIS meddelade, att han satt lärkarna såsom 2-åriga. Plantorna rekvirerades från Skottland i de- cember eller januari, och hinna då fram i god tid. De få sedan stå ett år i plantskola, innan de utsättas å fältet. — Överjägmästare SEGERDADL be- rättade om lärkodling vid Degeberg i Skaraborgs län. År 1841 hade han kommit dit med sina elever för att så lärkfrö. Bland de å egen- domen befintliga 100-tals lärkarna, hade emellertid blott ett enda träd LÄRKEN. 561 dugliga kottar, som lämnade gott frö och goda plantor. SEGERDAHL hade år 1830 å Hunneberg sått lärkfrö, tallfrö och björkfrö blandat. 20 år se- nare hade »>»lärkträden i massa ökats mer än tallen och denna mer än björken». — Herr E. NONNEN meddelade, att man visserligen kan få å1s- gamla plantor från Skottland för 2'/, riksdaler per 1,000, men att han funnit det bättre att taga in redan omskolade plantor, vilka äro starkare och kosta 4 å 5 riksdaler per 1,000. Även dessa böra sättas ett eller två år i plantskola, innan de utplanteras i skogen. Vid 1i1:te allmänna svenska lantbruksmötet i Malmö 1863 uppställdes som 2z3:te fråga: »Hvilka äro, i olika delar af vårt land, villkoren för en lönande skogshushållning, och hvilka trädslag hafva i södra delen a: landet visat sig mest ändamålsenliga till odling af skog?» Vid diskussionen härom (297) kom också lärkfrågan huvudsakligen på tal. Greve C. BECK- FRIIS omnämnde, att visserligen voro forstmännen icke ense om lärkens tjänlighet, men att hans erfarenhet under 30 år stadgat hans åsikt härom. Han rekommenderade lärkens blandning med gran. Friherre VON ESSEN ville ej blanda lärken med gran. Brukspatron B. R. LENNARTSSON ytt- rade, att redan för 25 år sedan hade ingenjör STEPHENS sagt honom på tal om export av sliprar till England, att lärkens värde först skulle rätt uppfattas hos oss, när vi fått järnvägar, ty intet trädslag lämpade sig så väl till sliprar som just detta. Han omnämnde, att lärkträden i England och Skottland trivdes mycket väl även på oländig mark. Huvudvillkoret för att få lärkodlingarna att bli lönande, ansåg L. emeller- tid vara, att de uppdragas i »klump och icke blott såsom kuriositet, ty om lärkträdet icke står skyddat af sina grannar, växer det upp knöligt>. Greve BECK-FRIIS talade ytterligare om sina lyckade lärkodlingar, men meddelade också, att man vid Romeleklint även försökt lärken, som till en början gick väl till, men när träden nått en ålder av tjugu år, »för- svann hela partiet, utan att någon forstman kunde uppgifva orsaken dertill». — Detta är den första uppgift vi möta i svensk litteratur om sjuk- dom på lärk. Förutom AF STRÖMS ovannämnda publikationer bestå de äldre av- handlingarna i den svenska skogslitteraturen i översättningar från en- gelskan. Sålunda förekommer i Järnkontorets annaler 1831 (40) en över- sättning av en avhandling av J. C. A. BLAUEL under titeln »Lärkträdet (Pinus Larix). Den bästa trädsorten för att afhjelpa skogsbrist, äfven brist på Ekvirke». I samma tidskrift finnes även en översättning av en uppsats >»Om skogsplantering» av författaren WALTER SCOTT (795), som var stor anhängare av lärkplanteringar. I den från engelskan översatta handboken i praktiska lanthushållningen av DAVID LOW, Stockholm 1841 (727), finna vi också uppgifter om lärken. 502 GUNNAR SCHOTTE, Ungefär från mitten av 1800-talet blir den svenska skogslitteraturen starkt påverkad från Tyskland och givetvis då också beträffande lärken. I första hand är att nämna som exempel härpå C. L. OBBARIUS' stora lärobok i Skogs-Vetenskapen av år 1845 (z50). OBBARIUS grundade ett särskilt skogsinstitut 1839 vid Bysala nära Ferna bruk. År 1844 flyt- tades detta till Västsura nära Ramnäs bruk och 1855 till Nora. Det är mycket sannolikt, att ÖBBARIUS, verksamhet bidragit till lärken sspri- dande på bruken i Bergslagen. I läroboken av år 1845 uttalar han sig emellertid mycket försiktigt i lärkfrågan. Han framhåller där, att det ej är hans mening att förorda uppdragandet av hela skogar av lärk och inte ens i mindre skala. Han finner det lämpligast att uppdraga den i blandning med andra träd, tall och gran. »Ty fastän det är bekant, att lärkträdet växer fortare än de båda nyssnämnda trädslagen (tall och gran) och lämnar ett vida bättre virke än tallen, samt med säkerhet kan förväntas, att det växer i Svenska skogar, så är detta ännu icke tillräck- ligt att rekommendera det till odling i stort och till alla öfriga be- gagnanden. Så t. ex. är dess beskaffenhet till kol ännu icke tillräckligt bekant.» I Tidskrift för svenska lantbruket och dess binäringar av J. TH. BERGE- LIN skriver J. E. BOHMAN 1856 (42) »Allmänna anmärkningar rörande lärkträdet.> BOHMAN, som i mycket hög grad var påverkad av den tyska litteraturen och hade en mycket omfattande boksamling av tysk skogs- litteratur, omnämner, att en pålitlig fröhandlare var H. G. TRUMPF 3 Blankenberg på Harz. Det är sålunda ej osannolikt, att lärkfrö började tagas därifrån. Han upplyser likväl också, att från Visingsö kunde er- hållas lärkfrö för 1 riksdaler Banko per skålpund. I samma tidskrift finna vi 1858 en översättning av H. BURCKHARDTS avhandling om lärken (48), och 1861 en uppsats av den från Danmark inflyttade P. G. L. BRUEL. Redan 1853 framhåller ISR. STRÖM (279), att »de lärkträdsfrön, som från Tyskland oss tillföras, oftast äro utklängda i för stark värme, och gå därför ej så väl till, som de hvilka här ilan- det blifvit utklängda i solen.» Importen av lärkfrö från Tyskland var således redan då igång. (47). Det var emellertid ej blott till Västergötländ och Skåne, som skottsk lärk blev införd. Förf. har funnit uppgifter härom också beträffande värmländska lärkbestånd. Enligt THEOPHIL ANDERSSON (79) ivrade direk- tör G. STEPHENS för inplantering av lärk. På dennes initiativ införskrev hushållningssällskapet i Värmlands län år 1832 från Skottland 16,000 st. ettåriga lärkplantor. Från dessa plantor härstammar säkerligen den allé, som finnes vid Edsgatan i Alsters socken, då denna egendom vid nämnda tid ägdes av sällskapets ordförande, landshövdingen J. D. AF WINGÅRD (93). LÄRKEN. 563 Om lärkinförseln i Bohuslän lämnar J. ÖLBERG meddelande i Göteborgs och Bohusläns hushållningssällskaps kvartalsskrift av år 1901 (z54). År 1857 införskrevs sålunda lärkfrö från Hamburg och 1863 utdelades av hushållningssällskapet 38 skålpund lärkfrö. År 1866 skänkte brukspatron JAMES DICKSON 35,000 skottska omskolade lärkplantor, vilka utsattes på 27 ställen i länet, däribland 9,000 å Solberga prästgård. Flertalet av de lärkbestånd hos oss, som äro under 50 år, hava upp- dragits av frö från Tyskland eller Tyrolen. Efter den tiden börja också de svenska skogsmännen bli mera reserverade i sina uttalanden om lär- kens framtid i Sverige. I huvudsak berodde väl detta på, att mången tysk skogsman började varna för lärkodling. Men även erfarenheter från de yngre lärkplanteringarna i vårt land kunna anses ha bidragit härtill. C. A. T. BJÖRKMAN är i sin handbok av år 1877 (35) ganska betänk- sam. »Vid detta trädslag fäste skogsmännen förr mycket stora för- hoppningar, vilka dock, efter den erfarenhet man i Tyskland vunnit, ej anses hafva blifvit förverkligade.> Han omnämner lärkkräftan i Tyskland och framhåller, att »det återstår nu att inhämta, huruvida förhållandena hos oss i detta afseende komma att visa sig gynnsammare.» WOLFF, som däremot under hela sitt liv var anhängare av lärkträdet, pläderade kraftigt vid värmländska bergsmannaföreningens årsmöte 1877 (272) för lärkens odling i Bergslagen och meddelade erfarenheter härom. Genom WOLFF och andra togs lärkfrågan ofta upp vid Bergsmanna- föreningens årsmöten, såsom 1878 (300), 1887 (275) och 1894 (277). En varm lärkentusiast var också jägmästaren J. F. ARPI. År 1860 började han plantera lärk på en kal, stenbunden och torr mark utanför Köping. Enligt dennes redogörelse vid Bergshanteringens vänners sam- manträde 1881 (307) uppdrogos de vackra lärkbestånden därstädes till en början på 4,5 fots förband, men senare på 9 fots. Han framhöll då också, att »>på oduglig, kal och stenig mark kan lärkträdet ge 3 gånger mer vedmassa än gran, och tall ger än mindre». Genom ARPIS energiska arbete anslog Västmanlands läns landsting medel för plantering av 150 tunnland med lärk. ARPI grundade också de vackra lärkbestånden å Lisjö (försöksytorna 324 och 325), där han var skogsförvaltare från år 183531. Karaktäristiskt för omsvängningen i åsikterna hos oss till lärkens nackdel äro uttalanden av C. M. SJÖGREEN, som likväl hade det vackra bestån- det vid Södra Djurledet å Omberg till åskådningsmaterial. Redan 1858 är han något reserverad (205). Han framhåller då, att det stora rykte, som lärken för en tid sedan hade i Tyskland, icke är så förtjänt, som man förmenat. Han påpekar, att i rena bestånd ställer den sig glest, varigenom marken skulle »utmagras och täckas fhed ogräs». I blandbestånd däremot komme lärkraderna att förkväva granraderna, varigenom man blir tvungen 504 GUNNAR SCHOTTE. borthugga de förra. Häremot kan dock invändas, att samma olägenhet kan vidlåda en radplantering av tall och gran, om ej bestånden ansas i tid. Att förresten ej all lärk blir storgrenig till förfång för sina gran- nar, skall visas längre fram. År 1891 fördömer SJÖGREEN däremot lärken nästan alldeles (206). Han hade nu i Harz sett avskräckande exempel på mer eller mindre miss- lyckade lärkplanteringar och hört de tyska skogsmännens misströstan om dem. Han tillägger slutligen: »Med lärkträdet är samma förhållande i Harz som hos oss, 'att detta, liksom andra främmande trädslag, hellre angripes af det vilda och tamdjuren än de inhemska barrträden, var- jämte ekorrarna understundom helt och hållet fördärfva hela bestånd genom att där och var kringbarka stammen. Några af våra skogsmän odla nu detta trädslag i tämligen stor utsträckning, men tillåter jag mig varna för detta, och föreslå, att lärkträdsodlingen inskränkes till en obe- tydlighet, och att vi i stort endast odla vår vanliga tall och gran». Med det inflytande SJÖGREEN hade som en av landets främste skogs- odlare är det givet, att detta uttalande skulle få en viss betydelse. Förf. har också lagt märke till, huru lärkodlingarna på flera trakter betydligt minskat efter 1890. I de smärre, populära handböckerna och smaåskrifterna, som utkommo på 1870- och 1880-talen (Ir, 39, O7, $5, 197, 208, 209), omtalas, ännu lärken med eller utan rekommendation. I på 1890- och 1900-talet ut- kommande, liknande arbeten nämnes lärken ytterst kortfattat eller över- hoppas alldeles. En livlig förkämpe fick lärken emellertid på 1900-talat i ELIS NILSON, som själv ingående studerat den i Skottland (742, 744). Han utsände också ett cirkulär för att höra skogsmännens mening. Svaren å detta finnas intagna i Tidskrift för skogshushållning 1901 (745) och visa, att många skogsmän, särskilt i södra delarna av landet, ställde sig skeptiska vis a vis lärkens framtid. I Bergslagen åtnjöt dock lärken alltjämt i stort sett förtroende; bland annat bidrog nog härtill WOLFFS propaganda. J. O. AF ZELLÉN visar sig också i en uppsats i Skogsvännen 1901 (250) uppskatta lärkens goda egenskaper, medan A. WAHLGREN såväl 1902 (257) som 1912 (253) uttalar sig mera reserverat. I sin stora handbok avråder WAHLGREN (255) att införa lärk å dåliga tallmarker. Han anser också, att om lärken ej hade de relativt stora fordringarna på markens kemiska och fysiska tillstånd, skulle vi i våra skogar haft vida flera vackra grupper och småbestånd av detta trädslag, än vad nu är fallet. Innan detta kapitel avslutas skalPnågra ord nämnas om den europeiska lärkens införande i andra länder. LÄRKEN. 565 Enligt äldre uppgifter skall den europeiska lärken blivit införd till Norge redan av V. LANGEN, d. v. s. ungefär omkring år 1740. Några lärkar från den tiden äro emellertid ej kända i Norge enligt vad skogs- forvalter AGNAR BARTH välvilligt meddelat mig. Däremot skall (400) a Solum prestegaard av en sogneprest JACOB VON DER LIPPE 1772 plan- terats 3 lärkar. Två av dessa blevo nedhuggna, men en räddades av en senare präst, och från denna ha åtskillig självsådd uppstått. Vidare omtalar KROG (305), att år 1802 eller 1803 utplanterades vid gården Oier i Brandvold Prestegjzeld, ej långt från svenska gränsen, 3—500 lärkplantor, som givit upphov till riktiga jätteträd, varav skivor visades vid Landbrugsudstillingen 1 Kristiania 1892. Förf. har ej i den norska skogslitteraturen funnit uppgifter om, varifrån plantorna eller fröet till dessa bestånd kommit. Däremot omtalar AGNAR BARTH (335), att på Vestlandet finnas flera äldre planteringar av skotsk lärk. En sådan är en gammal allé av mäktiga, formsköna träd vid Sandvikens lantbruksskolegård i Nordmore. BARTH avbildar också cirka I 10-åriga träd från Fanestranden vid Molde, vilka han förmodar säkert vara av skotsk härkomst. I Finland äro de äldsta lärkplanteringarna av den sibiriska arten (se kap. 3 BJ. Äldre odlingar av den europeiska finnas vid Fiskars bruk, där de utfördes redan 1835 och senare. VON JULIN meddelar (393), att de ha en rak stamform. Frö har vid Fiskars använts såväl från Tysk- land som från Skottland; de skottska hade visat sig vara härdigare. VON JULIN hade dessutom iakttagit, att de lärkplanteringar, som utförts för 40 år sedan, lyckats bättre än senare odlingar. Han lämnar en något dunkel förklaring härtill, i det han påstår, att »somrarna ej mera äro så gynnsamma i detta afseende som förr». På flera andra ställen, bl. a. på Evois, finnas försöksplanteringar av europeiska lärken. I Tyskland kommo lärkplanteringar enl. BERNHARDT (430) i bruk omkring år 1700, år 1731 gjordes den forsta lärkodlingen i Harz. Då de äldre lärkbestånden i Skandinavien i allmänhet ha sitt ursprung från Storbritanien, har det synts förf. viktigt att söka utreda den engelska, respektive skotska lärkens historia. Full klarhet häröver kan dock nu- mera ej vinnas, och den skotska lärkens ursprungliga hemort är ej fullt känd. Man vet ej heller, vem som först införde lärken till Storbritanien och ej heller när detta skedde. Enligt MICHIE (577) omtalas lärk i ett engelskt arbete redan år 1596, och år 1731 säges trädet vara vanligt i England. Man vet också, att år 1759 saluhöllos plantor av lärk allmänt i trädskolorna. Två stora träd vid Dunkeld i Skottland, de s. k. mödrarna gälla emellertid som stamfäder för den skotska lärken. Dessas historia är enligt MICHIE (577) följande. 566 GUNNAR SCHOTTE. En herr MENZIES hämtade 1738 några lärkplantor — sannolikt 2-åriga — i sin resväska från London och gav några exemplar till hertigen av Athole, som planterade 5 av dem vid Dunkeld. De fraktades i blom- krukor och ansågos både såsom mycket sällsynta och så ömtåliga, att de till en början förvarades i växthus, men då de ej trivdes där, utsat- tes de i det fria, och tre plantor gingo till. Av samma plantsändning, men någon vecka tidigare, utsattes av ägaren till godset Linley, en herr MORE, god vän till hertigen, några plantor. Ett stort träd från dessa gäller nu för att vara kanske det äldsta i Skottland. Samma år utsattes också vid Monzie castle 6 plantor, som blivit stulna från samma plant- parti. Man anser, att alla dessa plantor, som borde ha 1736 till födelseår, äro det första ursprunget till den skotska lärkrasen. Hur och varifrån fröet till dessa plantor kommit till England, vet man ej säkert. Det be- rättas emellertid, att de kommit från Italien med andra exotiska växter, men någon garanti för uppgiftens korrekthet finnes ej. Förf. har vänt sig till professor A. HENRY i Dublin för att eventuellt höra hans me- ning om härstamningen. Denne anser emellertid, att fröet ej kunnat komma från Schlesien, utan att det sannolikt härstammar från alp- trakten. En av de tre »mödrarna» vid Dunkeld avverkades rätt tidigt, men två av dem stå sannolikt ännu kvar. MICHIE (577) uppgiver några mått å de båda träden. Största exemplaret skulle 1831 haft en omkrets, 4 fot från marken, av 12 fot och beräknades då inne- hålla 350 kubikfot timmer. År 1867 var omkretsen 3 fot från marken 16 fot och år 1885 1 fot från marken 227/,; fot. Sistnämnda år be räknades trädet innehålla 480 kbf timmer. Om lärkplanteringarnas fortsättande på Dunkeld kan lämnas följande uppgifter av större intresse. Under åren 1740—1750 utsatte hertig JAMES av Atbole vid Dunkeld 350 lärkar och under samma tid vid en annan egendom Blair 873 lärkar. År 1759 utsattes å det förra stället 700 lärkar i blandbestånd med andra träd. Hertigen dog 1764. Dennes son JOHN planterade år 1768 3 skotska acres (1,4 har) med lärk, och före sin död 1774 hade han planterat 400 skotska acres (187 har). Det uppgives, att hertig JOHN varje år drog upp 1,000 plantor av frö, som skördats av lärkar, planterade av hans fader. Resten av plantbehovet köpte han av trädgårdsmästare för 6 pence stycket. Under åren 1774—1783 erhöll dåvarande hertigen av Athole 279,000 plantor, men under hela tiden 1774—1815 utsattes 1,108,998 lärkplantor på 8,071 skotska acres (3,777 har). År 1829 omfattade planteringarna å Dunkeld m. fl. egendomar 13,378 skotska acres 6,262 har. Av denna areal voro 8,605 acres planterade med rena lärkbestånd. Dessa lärkplanteringar producerade det mesta frö, som användes i landet, till dess lärkfrö från LÄRKEN. 6 I un kontinenten blev bandelsvara. Av deti landet skördade fröet uppdrogs årligen 30 miljoner plantor. Om lärkbeståndens omfattning på hertigen av Atholes gods får man också en föreställning, när man finner den uppgiften, att vid en bekant storm omkring 1880 nedblåste 80,000 träd endast å detta gods. Av denna historik finna vi, att den mesta lärk i Skottland sannolikt härstammar från några få träd eller några smärre moderbestånd, och att sedan i stor utsträckning frö skördats av de erhållna kulturbestån- den. Man kan visserligen ej spåra ursprunget till den skotska rasen di- rekt, men uppgifter från Skottland samt författarens egna iakttagelser i Sverige tyda på en utpräglad god lärkras från Athole. Ra Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av G. ScHoTTE !5/, 1915. Fig. 17. 130-årigt lärkbestånd vid Koberg i Västergötland. Larch wood, 130 years old, at Koberg in Västergötland. När man genomgår de många växlande uttalanden, som gjorts av skogsmännen om lärkens framtid såväl i vårt land som annorstädes, märker man lätt, att var och en stadgat sitt omdöme efter de lärkbe- stånd, han närmast haft att behandla. Mången, som fördömt lärken, har ej känt till de många vackra och lovande bestånd, som faktiskt finnas i vårt land. Men de olika omdömena bero också på, att spörsmålet är, ganska invecklat. Det ligger också åtskillig sanning i, vad en tysk skogs- man, FRANZ BODEN, satt som motto för sin bok om lärken (433), då han säger: »Das grösste forstwirtschaftliche Rätsel ist — die Lärche. I de följande kapitlen skall författaren framlägga resultaten från ett ganska betydande undersökningsmaterial från vårt land samt framhålla vissa synpunkter för att söka i någon mån lösa denna gåta. Fig. 18. Försöksytornas, av europeisk lärk, belä- genhet inom landet, The location of the sample- plots. ND + se ASS V S >8 Ted [| Försöksyta. | et ol Sample-plot. Matmop + | Enstaka observation, 28 | Single observation. da LÄRKEN. un Oo Oo C. Europeiska lärkens nuvarande förekomst i landet, Efterföljande sammanställning grundar sig dels på författarens egna observationer under tjänsteresor vid Statens Skogsförsöksanstalt och dels på svar å utsända frågecirkulär, allt kompletterat med uppgifter ur littera- turen. Givetvis kan denna redogörelse ej vara fullständig, och det skulle dessutom kräva alltför stort utrymme att beskriva flertalet befintliga be- stånd. I stället skall här i stora drag lämnas en skildring av lärkens förekomst i de olika länen!, därvid dock intressantare bestånd mera utför- ligt komma att beskrivas. Då i vissa bestånd anlagts försöksytor, hän- visas till dessas nummer. I den denna avhandling åtföljande bilagan 1 återfinner läsaren en detaljbeskrivning av försöksytorna. Norrbottens och Västerbottens län. Enligt meddelande av kronojägare SAM ANDERSSON finnas å Haparanda tullgård 4 st. omkring 65 år gamla lärkar om 9 meters höjd (år 1909) av europeisk lärk. Även från Haparanda stadsträdgård och Mattila by uppgivas några europeiska lärkträd från år 1893... Dessa tillhöra väl dock sanno- likt den sibiriska arten av den frösändning, som år 1892 kom till Haparanda. Däremot har vid Hälla utanför Piteå redan sedan år 1873 gjorts försök med den europeiska lärken, varav finnas rätt stora och relativt vackra exem- plar. L. A. RINnGIus (s50) meddelar, hurusom det visat sig, att toppen å lär- karna bortfryser, och att, då ny topp bildas, trädet härigenom blir mer eller mindre krokigt. De yngre träden gå ofta helt och hållet förlorade, och de äldre få ett >marigt» utseende. Det har dock hänt vissa år, att lärkarna satt mogna frön, som givit upphov till självsådd. I lasarettsparken vid Piteå finnas många exemplar av den europeiska lärken, som voro starkt angripna av Chermes sommaren 1916. De hava i övrigt en synnerligen småkrokig växt, medan närstående sibiriska lärkar äro synner- ligen raka och frodiga. Från Västerbottens län föreligga inga uppgifter om försök med europeisk lärk. Jämtlands län. Från detta län har erhållits uppgift av L. NORDVALL om lärksådd år 1896 vid Brasta, I mil från Mattmars station. Förmodligen tillhöra dessa lärkar den sibiriska arten, som är spridd flerstädes inom länet. Västernorrlands län. De äldsta europeiska lärkarna i detta län finnas vid Hussby lantmanna- skola nära Johannisbergs station i Medelpad ocHK äro planterade av Huss. I parken står där en grupp av 23 stora jättelärkar samt här och var dess- utom yngre enstaka träd. Utmed diken i närheten av de gamla lärkarna finnes ganska rikligt med självsådda smärre plantor. Förf. har å dessa lärkar 1 Författaren har valt länen som enhet i stället för landskapen, då i många fall genom länsjägmästarne erhållits uppgifter för hela länen. 38. — Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. GUNNAR SCHOTTE. Ut =P Oo år 1915 förgäves sökt efter lärkkräftan (Dasyscypha Will- kommrii), men påträffade där- emot Chermes. Lärkens sjuk- domar behandlas f. ö. när- mare 1 kap. 3. Träden vid Hussby äro omkring 75 år gamla. De 14 största träden uppmättes i augusti 1916. Diam. 229 vid brösthöjd Höjd cm m 51 22,0 63 2255 54 23,0 50 23,0 47 23:0 46 18,0 48 2145 60 23,0 48 18,0 55 22,0 52 18,0 59 23,0 59 22,0 38 2230 medeltal 52 21,5 Trädens stamform är i allmänhet god (fig. 19); en- dast några få äro krokiga. Å norra Stadsberget vid Sundsvall finnes ett 30—3 5- årigt bestånd av europeisk lärk, blandat med tall och björk. - Träden hålla vid brösthöjd 20— 34 cm. (IVAR PETRI.) Enligt uppgift verkställdes år 1890 å ett område av cirka 2 hektar sådd av lärk- 2 frö å Snöbergsskiftet av Haverö kronopark. Vid be- sök å platsen 1915 konsta- terades, att där befintliga Seventy-five-year-old larches at Hussby in Medelpad. Trees about lärkar tillhörde den euro- 23 m high. peiska arten. På borrspån kunde räknas 29—32 års- ringar, i medeltal 31, vadan trädens födelseår måste dateras tidigare än 1890. Träden voro omkr. 7 m höga. Diametertillväxten 4,3 mm per år under de Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av L. MATTSSON 16/3 1916. ; Fig. 19. 75-åriga lärkar vid Hussby i Medelpad. Trä- den cirka 23 meter höga. LÄRKEN. a on senaste 10 åren. Lärkarnas tillväxt är betydlig i förhållande till likåldriga tallars å 1 närheten: FS SN RESA nt Pine d INS em: Larch | a cm | | I | 4,0 75 | I 5,6 10,8 I ATG 8,8 I 7.3 13,5 I 330 2,9 I 5:7 10,0 I Klor 4,2 I 6,8 14,6 I 3,3 7,2 | E 7,0 I 1,6 I 454 52 I 740 13:7 - 54 | 9:4 I 6,8 12354 I 5,8 8,7 | I | 57 10,9 Medeltal | 3,9 | 643 Medelta! | — 6,3 11,6 Av de uppmätta 10 lärkarna voro två mycket krokiga och tre voro böjda, medan fem kunde anses som någorlunda raka. På enstaka grenar samt på en stam påträffades kräftsår. Detta är den nordligaste lokal å vilken förfat- o taren påträffat Dasvsceypha såsom parasit å europeisk lärk. Enligt SETH KEMPE (ror) har å Hemsön utanför Härnösand i slutet av 1880-talet inplanterats europeisk lärk i ett fåtal exemplar, som således nu äro Cirka r30, di: Från Mo bevakningstrakt av Junsele revir uppger B. AuG. BERGLUND, att enstaka träd av europeisk lärk planterats som prydnadsträd, men att de ofta förfrysa. Annars är den sibiriska lärken spridd som prydnadsträd över hela länet. Gävleborgs län. Den äldsta lärken inom detta län har förf. funnit vid Strömbacka bruk, Hälsingland. Strax intill brukskontoret står en cirka 23,; m hög lärk, som 1915 uppskattades att vara ungefär 95 år gammal. Diameter vid brösthöjd 4O cm. År 1884 planterades å samma bruks skogar ett bestånd av lärk sannolikt med 3-åriga plantor. Lärkarna i det 32-åriga beståndet ha en höjd av 14— 1055 moi medeltal 15,4, m (se Hg. 32). I Gävle stadspark finnas många äldre europeiska lärkar av stora dimen- sioner. På grenarna iakttogs här hösten 1916 kräfta av tydlig parasitär ka- raktär. Närstående yngre sibiriska lärkar voro dock ännu mera hemsökta av denna (se vidare kapitel 3). Kopparbergs län. Enligt av SEGERDAHL vid lantbruksmötet i'Stockholm 1847 (295) lämnad uppgift, skall lärk ha planterats redan på 1700-talet vid Vikmanshyttan. På min hemställan har jägmästare EINAR N:son HEDuLFF verkställt efter- 572 GUNNAR SCHOTTE. forskningar, huruvida där möjligen finnas några lärkrester sedan den tiden eller någon tradition härom. Dessa efterforskningar ha endast medfört nega- tivt resultat, och nu befintliga smärre lärkbestånd vid Vikmanshyttan äro av långt senare datum. Sålunda har jägmästare HEDULFF benäget meddelat, att en halv mil från Vikmanshyttan finnes vid Nyhyttan, Larsbo—Norns Aktiebolag tillhörig mark, ett cirka 60-årigt lärkbestånd å en areal av 14 ar. Beståndet har uppdra- gits genom plantering å 2,5 meters förband och har flera gånger gallrats ge- nom utplockning. Medelhöjden är 25 meter, medeldiametern 27 cm vid brösthöjd. Vid Nyhyttan finnes också ett 45-årigt lärkbestånd med under- växt av gran. Dess areal är 2 har. Under år 1915 utgallrades ilbes ståndet en betydande mängd sliprar. Vid Grangärde finnas flerstädes rätt stora, cirka 40-åriga lärkar. Här har förf. förgäves sökt efter lärkkräftan. Å Klosters Aktiebolags skogar finnas flera lärkbestånd. I ett 53-årigt be- stånd uppskattades augusti 1915 tillfälliga ytan 332. Som beståndet är litet, kunde efter kantträdens frånräknande endast erhållas 7,2 ar. Detta bestånd utmärker sig genom vacker stamform och god växt (se fig. 20). Inberäknat den föregående år av skogsförvaltningen verkställda gallringen hade beståndet vid uppskattningen 791 stammar per hektar, en grundyta av 54,4 kvm med 584 kbm:s virkesmassa. Medeldiametern var 29,6 cm, medelhöjden 23,6 m och medelformtalet 0o,454. Barken uppskattades till 22,5 Z. Den tidigare utförda gallringen och den vid ytans uppskattning verkställda representera 333 stammar, 23,9 m medelhöjd, 26,6 cm medeldiam., 18,5; kvm grund- yta och 206 kbm eller 35,1 & av virkesbeloppet. Vid Rännhällan omkr. 9 km från Långhyttans station, 2 km väster om gården Västervik, finnes ett 29-årigt blandbestånd av lärk, tall och gran, där försöksytan 321 anlades i aug. 1915. Beståndet höll 3,490 stammar, varav ej fullt en fjärdedel utgjordes av lärk. Av virkesmassans 170 kbm kommer däremot hälften på lärken. De olika trädslagens utveckling, som åskådlig- göres av tavla 2, framgår av följande sammanställning: | Stam- Grund- = VWirkes- Medel- Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd formtal st kym kbm cm m Lärk (alla kronskikten)......... 870 14,02 83 14,3 1250 0,494 Tall » Be TN NERE 1,640 13,98 66 10,4 9,8 0,479 Gran >» äv CT ILSKSARERS 900 4,35 20 7+8 9,2 0,509 Löv » Boo FTIR 80 O,01 Va 417 6,8 0,554 Töark ö(0 rön skoltet)e see 610 L30E7 79 16,6 12,2 0,493 ee [EA NK ER ARS SV Se an 510 7,61 39 13,8 10,9 0,478 (Gram TV an DAT: SERA 110 1,89 I I 14,8 TN 0,487 Lärkens barkprocent (25,7) är ganska hög. Vid gallringen uttogs 16,5 & av virkesbeloppet, 5 2 av lärkens, 35 2 av tallens och 5 2 av granens virkesmassa. I Munklo-skogen under samma bolag finnes ett något äldre liknande bland- skogsbestånd, där även i augusti 1915 anlades en försöksyta, 331. Tallen förefinnes i mindre mängd, medan granen uppträder rikligare, och med vilken 2 LÄRKEN. - ÄN Ra - Aug kn FA sy vand SANN sök TMA TDR Ra sr NE V Klev RRD SR Wi 15/,) 1915. SCHOTTE Foto av G. st. saml. Ur Skogsförsöksan 5 AN, 3 23, Medelhöjd endom, Dalarna. Klosters eg F E a bm p nd å kbest är rigt europeiskt I o d SI $3e Mean height 23 söksytan MOT ar, er h 378 k irkesmassa lar Vv Län rolume, 3 V m. :5 Dalarna. er Estate, Klost ch on m per har. Kuropean ood of I old w Fifty-three-year- »lot I Sample- ub. c 574 GUNNAR SCHOTTE. därför jämförelse här särskilt är avsedd att göras. ”Trädslagsfördelningen var vid uppskattningen (se tavla 10) följande: Stam- Grund- = Virkes- Medel- Medel- Medel- antal yta massa — diam, höjd formtal st kym kbm cm m Lärk (alla kronskikten) ......... 793 16,94 105 16,5 13,2 0,468 Tall » NER RN YI 7497 40 TiI4S 0,5 0,480 Gran 0 NAR RN 1,753 6,21 31 6,7 25 O,525 Björk > Aase NseR 275 I,13 6 72 10,8 0,494 ark: (I) kronskiktebl:.scckocee 579 15,47 97 18,4 1334 0,467 Tall (I ÅR RA Mt de 152 BASE 20 lgfr 12 0,468 Gran (I RE 174 2,60 16 1358 11,9 O,507 Björk (1 0 RENARE 67 0,55 3 10,2 1200 0,495 Vid gallringen uttogs 26 2, därav 14 2 av lärken, 71 Z av tallenvasd 2 av granen och 57 & av björken. Lärkkräfta har iakttagits inom be- ståndet. Å Garpenbergs kronopark finnas lärkbestånd i olika åldrar. Genom då- varande Ööverassistenten F. AMINOFF har där av skogseleverna utlagts tvenne försöksytor i lärkbestånd, som uträknats och bearbetats vid skogsförsöksan- stalten. Ett 33-årigt bestånd, som tidigare omtalats i litteraturen (61), består av blandning av tall, gran och lärk. Karta över ytan, som betecknas med G II, återfinnes å tavla 6 och giver en god bild av lärkens dominerande ställning. Fördelningen mellan de olika trädslagen var vid uppskattningen i oktober 1915 följande: Stam- Grund- = Virkes- - Medel- - Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd formtal st kvm kbm cm m Lärk (alla kronskikt).......o-.. 1,056 16,29 114 14,0 14,1 0,495 Tall » BE Ts NR NE 976 7530 39 9,8 10,7 0,494 Gran » AR 0 | före frkaR 528 3,87 24 9,7 12,5 0,507 Björk” >» YE NANNE VS 261 1517 7 7,6 IT;7 0,498 Tanks i(1 kronskiktet) sasse 582 11,88 86 16,9 14,8 0,488 Tall Nn NR Te AE RAN 105 1,74 10 14,5 1250 0,463 Gran (I BÄ: VR SLR 100 2,09 15 16,3 14,6 0,492 Beståndets totalproduktion 184 kbm, varav 22,3 2 uttogs vid gallringen. I ett yngre 18-årigt blandbestånd av mest tall och gran samt något björk å svagare mark förekommer lärk blott som insprängt trädslag. Som markens bonitet endast är tall o,6 (enl. Maass), dominerar ej lärken så mycket som i föregå- ende exempel. Uppskattningsresultatet av skogsskolans yta, G III, visas av följande sammanställning: Stam- Grund- = Virkes- Medel- Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd formtal st kym kbm cm m MOSADE sor oas FSS A RET I BIDR SEEN 150 0,37 1 5,6 557 0,648 TAL NA Kö RE KINA 3,469 8,28 29 5:5 553 0,663 GLan, Ngn RA LAT RIE 1,006 0,25 I NE Ska 1,055 BjJOrK = 25 56 a RASAR ETTA 194 0,15 äl 2.0 AGE 0,864 LÄRKEN. I denna virkesuppskattning ingå dock ej 13 kbm gallringsvirke på 3,263 stammar, som tyvärr ej specificerats på de olika trädslagen. Även å Klotens kronopark förekommer lärk här och var i bestånden. Ett exempel på lärkens förekomst å särdeles mager ståndort (rullstensås) giver försöksytan 319 i 30-årigt bestånd. Som synes av efterföljande samman- ställning är tallens och björkens utveckling kraftigare än lärkens vad höjd och grovlek beträffar — ett av de få exempel förf. kan lämna härpå. Den svaga boniteten är givetvis förklaringen härå, ehuru tallen motsvarar MAaAss” växtlighet 0,8. Stam- Grund- = Virkes- S Medel- Medel- Medel- Bark : 20 2 antal yta massa diam, höjd formtal st kvm kbm kA cm m Lärk (alla kronskikt) 4,942 16,23 3 28,1 6,53 8,5 0,523 Fall» » 63 Oj41 2 -—- (0 I 1,0 0,550) Gran » » 64 O,18 a = 6,0 6,0 O,434 Björk >» » ESS 0,31 NS = 8,8 10,7 0,478 Lärk (1 kronskiktet) 669 6,32 31 2714 T140 IO,1 0,492 Walla (I » 21 0,21 Ifa — I 1,3 1OS 0,548 Björk (1 » 2 0,29 be — 13 133 0,476 Även vid en uppdelning i kronskikt ligger lärken i första kronskiktet under tallen. Åtminstone på en lärkstam ha observerats angrepp av Dasyscypha. I övrigt meddelar jägmästare D. Ar WAHLBERG, att i Malingsbo revir saknas rena lärkbestånd, men insprängd samt någon gång gruppvis förekommer lärken rätt allmänt i 20—30-åriga skogsodlingar. Jägmästare E. BERGGREN omtalar från Tyngsjö socken ett mindre lärkbestånd om 0,5 har å ett större berg med synnerligen exponerat läge. Åldern skulle år 1909 varit 30—40 år, och lärk- beståndet var uppblandat med tall, gran och björk. BERGGREN upplyser, att marken är starkt stenbunden och mager; tallen har en långsam växt, varemot lärken är synnerligen vacker och betydligt längre än den likåldriga tallen. Han förmodar, att lärken först planterats vid en koja eller stuga, varav nu ej finnes något spår, och sedan självsått sig. Lärkbeståndet benämnes i trakten för »trädgården»>. Från norra Dalarna bör också omnämnas, att i Särna, 450 m ö. h., finnas några enstaka lärkar, uppdragna av frö, som år 1903 hemfördes av disponen- ten E. J. LJUNGBERG från St. Moritz i Schweiz. Lärkarna ha i ungdomen fått skadade toppar genom att de avskurits med lie. (ERIK GEETE). Jägmästare JOHAN AHLGREN framhåller slutligen, att europeisk lärk finnes i grupper eller såsom enstaka prydnadsträd på många ställen i Dalarna, men att han icke i något enda fall kunnat konstatera, att dessa 30—6o0-åriga och delvis äldre träd förmått reproducera sig genom självsådd. Värmlands län. I detta län, där sedan gammalt skogsodling utförts å bruksegendomarna, har lärken fått stor utbredning. Flera av de mest entusiastiska lärkdyrkarne, såsom E. WotrFF, C. A. WIKSTRÖM m. fl., ha också här haft sitt verksamhets- område. 576 GUNNAR SCHOTTE. Som redan i föregående kapitel omnämnes, kom den första lärken till Värmland från Skottland, och av de plantor, som genom hushållningssällskapet införskre- vos år 1832, uppdrogs bl. a. den gamla lärkallén vid Edsgatan utanför Karl- stad (se fig. 44). Det på östra sidan om landsvägen befintliga, ej fullt 50- åriga beståndet uppgives vara uppkommet genom självsådd från lärkallén. I detta bestånd uppskattades hösten 1915 en tillfällig yta om 21 ar. Dess medel- höjd är 19,4 m (första kronskiktet 20,1: m) och dess medeldiam. 18,4 cm (första kronoskiktet 22,4 cm). Grundytan är 28,19 kvm, varav 22,17 komma på första kronskiktet. Virkesmassan med bark uppgår till 264 kbm. Härav falla 214 kbm inom första kronskiktet. Beståndet, som säkerligen tillhör den skotska rasen, är nästan ogallrat och har många undertryckta och klämda kronor (d-träd) på grund av försummad gallring. Förekomsten av krokiga träd är ej så synnerligen stor. Av träden ha 6 2 betecknats såsom c-träd, d. v. s. synnerligen krokiga träd med vindlingar hit och dit. Dessutom ha 11,8 & av träden fått beteckningen (c), vilken anger att mindre krök eller böjning, vanligen nedtill, iakttagits hos träden. Bland de ställen, där den europeiska lärken tidigast infördes i Värmland, märkes Lesjöfors. W. EKMAN omnämner 1903 å Dalkarlssjöberget ett 47-årigt bestånd med 1,253 lärkar och 727 tallar per hektar samt ett virkes- belopp av 277 kbm. I detta bestånd anlade skogsavdelningen en försöksyta (277), som samtidigt skulle illustrera naturvetenskapliga avdelningens grund- vattensundersökningar. På grund härav är denna yta tidigare publicerad av HESSELMAN ($2), som helt nyligen också utförligt behandlat (83) lärkens starka avdunstningsförmåga. Beståndet uppgives av EKMAN vara gallrat, men synbarligen alltför svagt. År 1913 har nämligen 7,8 2& av träden be- tecknats såsom d-träd och 3,3 2 angivits med (d). Lärkens betydande ut- veckling framför granens visar totalresultatet av uppskattningen i november IOT3: Stam- Grund- =VWirkes- S Medel- Medel- Medel- Bark : FS antal yta massa diam. höjd formtal st. kvm kbm Få cm m Lärk (alla kronskikt) 1,206 34,26 362 21,3 19,0 21,3 0,498 Gran » ) 747 6,73 42 10,6 10,7 [254 O,531 Lärk (1 kronskiktet) 800 29,10 314 2143 21,6 22,0 0,492 Gran (I > 7 0,20 2 10,5 If 25 20,8 0,473 I närheten av detta bekanta lärkbestånd finnes ett blandbestånd av tall, gran och lärk, där försöksytan 333 anlades i september 1915. Dess ålder beräknades då säkerligen något lågt till 57 år. Beståndet har förut varit gallrat, vilket förklarar den ringa procent av kro- kiga stammar, som antecknades vid kontrollbeteckning av stammarna hösten 1916 eller 2,0 2Z cträd. Däremot erhöllo då 24,5 Zz av träden beteck- ningen (c). De olika trädslagens blandning är belyst genom kartan å tavlan II samt framgår också av efterföljande uppställning: LÄRKEN. NE Stam- Grund- = Virkes- ER Medel- - Medel- Medel- antal yta massa é diam. höjd form- st. kvm kbm HÅ cm m tal Lärk (alla kronskikt) 805 18,78 167 20,0 17:7 17,0 0,497 Gran > » 1,490 14,21 101 8,4 I 1,0 13,8 O,316 Tall > > 65 2,87 23 IO,i 23,7 E75S 0,468 Lärk (1 kronskiktet) 405 14,29 130 20,3 21,2 18,7 0,487 Gran (1 » 115 4,69 39 6,7 22,8 17,6 O,477 Tall (1 » 35 1,03 16 10.0 26,5 18,1 O,437 Å Södra Stjärnberget vid Lesjöfors finnas också flera lärkbestånd. I ett av dessa å synnerligen mager och stenig mark, där lärken uppkommit genom rutsådd, anlade försöksanstalten i sept. 1915 försöksytan 334 i 36-årig skog. Lärken i första kronskiktet är här efter tallen och granen i utveckling: Stam- Grund- ans Bar Medel- Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd för st kvm kbm 74 cm m tal Lärk (alla kronskikt) 1,840 22,73 127 23,2 12,5 10,3 O,324 Gran >» » 1,700 5,68 27 5,8 6,5 9,1 O,5319 Tall » » 230 Fd 23,2 8,8 10,42 0,482 Lärk (1 kronskiktet) 1,390 15,37 87 23,0 EG LIA 0,404 Gran (I » 190 2,86 17 74+0 I 1,9 DLs4 O,494 all. (I D 30 0,62 4 23,0 16,2 12,9 0,448 Beståndet var före försöksytans anläggande orört. Beteckningssiffrorna ha därföre värde för bedömandet av beståndets rasegenskaper. Ej mindre än 17,8 & av lärkstammarna ha befunnits vara mycket krokiga och 29,7 2 ha betecknats med (c). Beståndet är sålunda att hänföra till en synnerligen krok- stammig ras. Lärkkräftan förekommer sparsamt på grenarna. I övrigt har lärken kommit till mycket stor användning vid Lesjöfors. Enligt EKMAN (62) skall intill år 1902 använts 611 kg lärkfrö. Under samma tid har för skogsodlingen använts 2,123 kg tall- och 2,810 kg gran- frö, d. v. s. under 1800-talet ha 11 2 av använt skogsfrö utgjorts av lärkfrö. Ett annat bruk i Värmland, där lärken kanske fått ännu större spridning är Storfors. Enligt WESSLÉN (9) utsattes här under åren 1877—1910 495,340 lärkplantor och användes 1,090,18 kg lärkfrö. Relationen mellan använd lärk samt tall och gran vid skogsodlingarna återfinnes i tabell 1. Under denna period ha således 9 2; av de utsatta plantorna bestått av lärk och 14,6 2 av använt frö har utgjorts av lärkfrö. Under 10-årsperioden 1877— 1886 användes lärken i avsevärt större utsträckning än senare. I blandbestånd å det Storfors underlydande Gammelkroppa anlade försöks- anstalten år 1914 tvenne försöksytor å mark av olika bonitet. I 40-årigt bestånd, som uppdragits genom sådd av tall, gran och lärk i skilda rader (se kartan å tavlan 3), uppskattades ytan 289. Dess bonitet är endast o,6 men lär- kens utveckling framför tall och gran är påtaglig. Medan lärkens medelhöjd är 14,7 m är tallens endast 10,6. Inom första kronskiktet äro motsvarande tal 15,3; och 12,2. Lärkarnas dominerande ställning framgår också tydligt av tavla 3 samt av efterföljande sammanställning: GUNNAR SCHOTTE. Staman- Grund- = Virkes- Medel- Medel- Medel- tal yta massa diam. höjd form- st. kvm kbm cm m tal Lärk (alla kronskikt)..s:....... 330 5.82 42 14,9 14.7 0,492 Tall yi REAR 2,088 13,15 79 9,0 10,6 0,563 Gran 20 IA oqa fr 1,410 1555 5 347 5,1 0,628 Björk. , [2L0 VV 20 föras 135 0,83 5 8,9 12,2 0,482 ark (1 kronskiktetysiser oa 205 5,06 37 17,7 TEES 0,483 Tall (1 SEA AR 415 4493 32 1273 12,2 0,528 Gran (1 PR RA — — — — — — Björk (I SF IERA SAK RA 40 0,48 3 255 13,7 O,475 Lärkkräfta finnes på kronskiktet ha dödats. många träd, och några svaga träd i andra och tredje Från en annan försöksyta (287), i ett något yngre, 36-årigt, växtligare be- stånd, belyser följande sammanställning de olika trädslagens utveckling: Stam- Grund- =:VWirkes- Medel- -Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd för st. kvm kbm cm m tal Lärk (alla kronskikt) ............ 226 4,82 35 15,5 15,2 0,477 TallP:a Re a ARENA 180 2,02 13 12,0 1254 0,507 Gran >» DA SNR BON SR ER 2,316 4364 19 5:0 71 0,576 Björk » HÖ OA TYRESTA NEN 830 6,89 42 I1:3 13,0 0,465 Lärk (1 kronskkikt) ............ 200 4:54 33 1740 INA 0,477 TANT FN DE EN 20 O,41 3 16,2 13,7 0,487 Gran (I TER FR 13 0,26 Z 15,8 12,3 0,502 Björk (1 > Mig AO ERS ra TN 250 4,04 2 14,4 TAGS O,457 Å Torsby bruk i Fryksände socken finnes vid Gullbäckskog ett 56-årigt lärkbestånd. Om detta har jägmästare Nirs DELIN godhetsfullt lämnat en del upplysningar. Beståndet är uppdraget genom sådd 1860. Ar 1906 genom- Tabell 1. Sammandrag över vid skogsodlingar å Storfors bruks skogar använda plantor och frö åren 1877—1910. Summary View of the plants and seed used in silviculture in the forest of Storfors Works during the years 1877—1910. Antal OR I An tallk ofte Tall o. Procent | Tall o. Procent Year gran Lärk lärk gran Lärk lärk Pine and Larch Larch- Pine and Larch Larch- Spruce percentage Spruce percentage; 187 == T800- moa dat UN SARA 1,557,600] 277,375 15,1 2,331401 550,01 19,1 NISSE OR EN 1,555,775| 162,650 9.5 | I,713,24] 258,66) 13: | 1680 7 LO OO för strån td RASA 1,154,600] 55,315 436'+ |||:2;04732011/ + 23035) LON | TIO HONOR SSE rn sorter 295,982 ÄA RT 258,00 45,00 | 14,9 Summa 4,567,047] 595,340 | — 950 1 6,355,54 1,090,18 | 14,6 | LARKEN. 579 höggs beståndet, varvid cirka 20 2 av stamantalet borttogs med en beräknad massa av 30 kbm. Härvid uttogos både lärk, tall och gran och sannolikt av de bättre stammarna. Det kvarvarande beståndet har av DELIN uppskattats hösten 1916 till 182 kbm, därav tall 15 kbm och gran 16 kbm. Av lärkens stammar, 502 per hektar, äro 372 fullt raka, medan 30 st. (6 25) ha småkrokar (c-träd), och 100 st. (20 2) äro mera långsträckt krökta (c). Från Värmland föreligga dessutom rapporter om lärkens förekomst från flera spridda ställen. Vid Mölnbacka finnas grupper av stora lärkar. Å Gruvallmänningen Hornkullen i Kroppa socken finnes å cirka 290 har lärk insprängd i tall- och granbestånden till cirka 10 &. Å Vassgårda kronopark är den inspiängd i några smärre sådder. Å Blomskogs kyrkoherdeboställe förekomma flera lärkbestånd. Beträffande lärkkräftans förekomst i Värmland kan nämnas, att författaren sett den svårt härjande å lågt läge vid Presterud utanför Kristinehamn samt här och var vid Gammelkroppa. I samband med lärkbestånden i Värmland torde böra omnämnas det in- tressanta lärkbeståndet å forstkandidat CARL LÖVENSKIOLDS egendom i Bran- dal Finskog i Norge, c:a o,5 mil från riksgränsen. Enligt benäget medde- lande från ägaren har beståndet ursprungligen planterats å o,4o0 har antag- ligen år 1802 av statholder Marcus GJÖE ROSENKRANTZ, som bland sina vid- sträckta jordegendomar hade jaktparker i de stora skogstrakterna fram mot svenska gränsen. Av dessa planterade lärkar finnas 125 träd kvar, medan år 1859 300 stycken voro i behåll. Lärkbeståndet undersöktes år 1912 av skogsbruksavdelningen vid Norges Landbrukshöiskole, men det insamlade ma- terialet är ej ännu publicerat. En provyta om 10 ar gav följande uppskatt- ningsresultat per hektar: Stamantal 3 SEE SR fe AR Mo sr ARS BES SRA ARA 330 (ST UTC GAA 2 SES RANN as Usa a bn CEGET SOL sön sonas Är, 45,12 kvm Närkes beloppet ok RSS (I ot Sa RR ISO 525 kbm Ett av de största träden, som helt uppmättes, hade den betydande höjden av 37,73 m, diameter vid brösthöjd av 67,; cm samt ett kubikinnehåll med bark av 4,58 kbm.' Detta bestånd har givit upphov till riklig självsådd, särskilt till ett 60-årigt och ett 3o0-årigt bestånd samt dessutom yngre plantor. Ett av de 6o-åriga träden .hade en höjd av 32 m, brösthöjdsdiameter av 51 cm och virkesmassa av 2,27 kbm med bark. Barktjockleken befanns för de 3 åldersgrupperna vara omkring 5,5, 3,3 och t,s cm. Kärnveden begynte i allmänhet 17 årsringar innanför barken. Be- träffande stammens beskaffenhet hade urskiljts 25,4 2 krokiga stammar, 42,2 & av stammar voro något krokiga och 32,4 & fullt raka. : Örebro län. Säkerligen förekommer lärken inplanterad flerstädes i skogarna, även om direkta uppgifter härom ej kommit försöksanstalten tillhanda. G. R. PRINZEN- CREUTZ meddelade vid Bergshanteringens vänners möte 1881 (302), att sedan år 580 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanst. saml Foto av G. SCHOTTE l/; 1915. Fig. 21. 25-årigt europeiskt lärkbestånd å Askö gård vid Västerås, Västmanland, Försöks- ytan 323. Medelhöjd 9,2 m och virkesmassan 120 kbm. European larch wood, 25 years old, on Askö Estate near Västerås, Västmanland. Mean height, 9 m. Volume 120 cub. m. per har. Sample-plot 323. 1859, då förresten plantskolor för lärk anlades vid Ölseboda, Svartå, Laxå m. fl. ställen, finnes lärken spridd i tusental å skogarna 1 länet. Vid Alkvättern finnas spridda lärkar, och där har också iakttagits parasitära angrepp av lärkkräftan. Västmanlands län. De mest kända lärkbestånden i detta län finnas å Köpings stads skogar, där jägmästare ARPI år 1860 började med sina storartade lärkplanteringar (se föreg. kapitel). Genom honom ha också tillkommit de vackra lärkbestånden LÄRKEN. 581 vid Lisjö, Här har skogsförsöksanstalten anlagt ytorna 324 och: 325. Be- stånden äro uppdragna genom plantering 18539 av 3-åriga plantor. Planteringen utfördes av skogvaktare LARSSON, som ännu lever. Dessa båda blandskogs- ytor representera tvenne olika boniteter. Ytan 324 representerar den svagare typen: Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta Bark ; EA Medel- massa diam. höjd st. kym 6 formtal kbm cm m Lärk (alla kronskikt) 776 17,71 169 19,0 17,0 18,5 O0,516 Tall (björk) (alla Kronskikt)y Olas 174 4,83 40 18,2 18,8 740 O,497 Gran (alla kronskikt) 616 9,00 74 15,0 14,1 15,0 O,517 Lärk (1 kronskiktet) 613 15,82 153 18,7 18,1 18,8 O,514 Tall (bj) (1 kronskiktet) 87 3,14 29 17,6 2T:4 18,5 0,492 Gran (1 kronskiktet) 129 4,23 38 14.0 20,4 18,3 0,496 Ytan 325 lämnar exempel på trädslagens utveckling på bättre mark: Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta Bark a. 2 Medel- massa diam. höjd sti kym é så formtal kbm em m Lärk (alla kronskikt) 854 23,39 244 24 18,7 19,9 O,519 Tall » » 50 1,46 12 22,3 19,0 TYS 0,490 Björk > » 41 1,70 15 20,2 23,0 19,8 0,449 Gran >» » 401 7,58 62 14,8 15:5 15.9 O,514 Lärk (1 kronskiktet) 582 19.33 205 23,7 20,6 20,4 0,520 Tall) (I > Ar = == = — — Björk (1 > — — — — — — — Gran (I » 105 3.79 36 14,1 2154 19,0 0,502 I båda dessa bestånd har gallringen före ytornas anläggning betänkligt eftersatts, då lärkarna hade respektive 17,7 och 16 2 d-träd samt 12,8 och 18,6 & a-träd. Däremot är det påfallande vilken rakstammighet, som ut- märker dem. Endast 1 och 2,7 2 resp. c-träd ha antecknats och med (c) har endast betecknats 9,7 och 7,; 2 respektive. Deras rakstammighet liknar den typ, som i Sverige utmärker den skotska rasen. Ett annat synnerligen vackert lärkbestånd finnes i parken invid Seglings- berg. Vid uppskattning av en tillfällig yta (389) om 23 ar, visade sig be- ståndet 1916 på hösten hava 312 lärkstammar per hektar med ett virkesbelopp av 197 kbm, 17 kvm grundyta, en medeldiameter av 26 cm och en me- delhöjd av 23,, m. Härvid är dock att observera, att det 78-åriga beståndet året förut gallrats synnerligen starkt genom uttagande av kraftlednings- stolpar. En avskräckande bild av krokig lärk får man däremot å Askö egendom utanför Västerås. Då bestånden här äro uppblandade med »tysk»> tall, kan ingen tvekan råda, att även lärken kommit från kontinenten. I den tillfälliga ytan, 322 äro sålunda 25,8 «4 av träden rena c-träd, och 15,1 2 ha be- tecknats med (c). Ytan 323 har ej mindre än 31,5 Z e-träd! (se fig: 21) och 17,6 2 (c)-träd. Beträffande beståndens utveckling i övrigt hänvisas till tabellbilagan. 5 32 GUNNAR SCHOTTE. Vid Lyftinge kronodomän, 1 mil utanför Köping, finnas flera lärkbestånd, 1 vilka lärkkräfta härjat fruktansvärt. I synnerhet är detta förhållandet i ett 20-årigt bestånd å skarp rullstensås. I övrigt förekommer lärken å de allmänna skogarna inom länet endast i smärre grupper eller insprängd. Uppsala län. Inom åtskilliga bruksegendomar eller större gods har av gammalt varit vanligt att inblanda lärkfrö vid skogsodlingarna, varföre inom länet numera finnas ganska stora trakter med ungskog av lärk. En egendom, där det i gärdesbackarna i synnerligen stor utsträckning lagts an på lärk, både europeisk och sibirisk, är Fånö i Hacksta socken. TI ett synnerligen växtligt lärkbestånd har försöksanstalten därstädes uppskattat till- fälliga ytan 388. Det 24-åriga beståndet har med 33 kvm:s grundyta ett virkesbelopp av 206 kbm. TLärkens medelböjd är 12,4 m (första kron- skiktets 12,9) och medeldiameter 1i1,; m. Barkprocenten är ej mindre än 37,6. Träden äro ganska krokiga. 28,4 2 ha betecknats med ce ochi med (c). Vid Fånö finnas också några större jättelärkar, ej långt från huvudbygg- naden: I träd 65 «cm vid brösthöjd, 27,8 m högt och cirka 80 år gammalt E > AOI » » » 20 ; I > 4559 » > » pl NSGA ed » » >» IOO > I 44,8 ) » » 25,4 >» » » > JE Ae (OLD JANE » I >» (antagligen självsådd från de äldre) 31,7 cm vid brösthöjd, 19,4 m högt och cirka 70 år gammalt. Från de allmänna skogarna inom länet meddelar e. jägm. WALDEMAR SA- MUELSSON, att å Ulleråkers häradsallmänning, block IV, finnes ett 45-årigt be- stånd om cirka 4 har, som ursprungligen bestått av tall, gran och lärk. Vid nyligen företagen gallring har tallen borttagits, så att lärken nu ensam domi- nerar 1 beståndet. Invid Uppsala botaniska trädgård finnas i Carolina-parken mån gasynnerli- gen vackra och ståtliga lärkar. Stockholms län. Å Djurgården invid Stockholm finnas flerstädes bestånd och grupper av medelålders lärk såsom vid Fiskartorpet, Långbacken, Djurgårdsbrunn m. fl. ställen. — Ståtligast är dock den kända alléartade gruppen av lärkar i Hagaparken med sina vackra stamformer och kraftiga dimensioner. Av 27 uppmätta träd erhölls en medeldiameter om 50,9 cm och en medel- höjd av 32,9 m. Det högsta trädet är 36,8 m och det grövsta 78 cm i diameter. Trädens ålder är något över 100 år, måhända 105 år. Efter- följande tablå ger en föreställning om trädens väldiga dimensioner. En del av kronorna äro tryckta mot varandra. De flesta träden äro raka, en del absolut raka. LÄRKEN. 583 Beteckning Prösthöjds- Höjd Beleplnins sd a OS AGJOS Höjd : iam. : - diam, (se sid. 609) (se sid. 609) cm. cm. ; cm. m 1 (b) 78,0 35:0 I (a) 48,4 31,2 ETC) 65,0 33,3 I 48,1 31,8 I' a (bd) 62,0 36,8 1 (d) 48,0 34,8 I 60,3 35,8 I (a) 48,0 34,5 I (Ce) 57:9 36,0 I 47,8 29,1 I 57+9 33:7 2 ad 47.6 30,3 I 56.7 33.3 1 (d) 45,5 31.5 I (b) 56.6 ST54 I d (a) 4437 30,3 TIC) 56,2 32:60 dl) 43,5 32,6 1 (C) 53,3 36,4 I (ed) 39,3 30,8 I (d) 52:7 34:20 I 37:9 32.0 INC) H245 32,0 I a (d) 33,7 33,8 I 48.9 36,0 I d 33:7 25,8 I 48,8 33,0 Medeltal 50,9 2,9 Å statsskogarna inom Norra Roslags revir finnas här och där enstaka lärkar eller mindre bestånd. Enligt meddelande från jägm. GusTt. E. SVENSSON ha lärkträden i allmänhet ett pinat utseende och bli snart lavbehängda. Så är förhållandet i krpk. L:a Djurgården, där en remsa av 80 meters längd och 20 meters bredd är planterad med en blandning av lärk och gran i åldern 18—24 år (1908). Samma är förhållandet med de lärkar, som planterats i skifteslinjer å Eds kronoegendom i närheten av Östhammar. Å Rasbo hä- radsallmänning ha lärkarna vid omkr. 40 års ålder blivit laviga och börjat torka. Synbarligen grasserar lärkkräfta starkt i Uppland. Vid Usta egendom i Vårdinge socken finnas 30—50-åriga frodiga lärkar. Södermanlands län. Inom Gripsholms revirs allmänna skogar finnes lärken endast enstaka. Å egendomen Janslunda i Över-Selö socken finnes ett större, cirka 30-årigt bland- bestånd, där lärken ingått till !/, av stamantalet. Omkring 75 2 av lär- karna skola enligt meddelande av länsjägmästare ERIK G. NOREEN varit angripna av kräfta och därför blivit bortgallrade. Å Hagby egendom utanför Eskilstuna finnes å 0,70 har ett 36-årigt lärk- bestånd, där skogsförsöksanstalten år 1915 anlade försöksytan 296. Bestån- det växer å synnerligen starkt stenbunden, blockrik mark (se fig. 41), men har ändå en god växt och ganska god produktion. Beståndet gallrades första gången 1908, varvid med god vinst gallrades omkring 30 2 beståndet. Vid uppskattningen år 1915 höll beståndet 130 kbm med en medelhöjd av 13,9 m, en medeldiameter av 14,38 cm och en grundyta om 18,28 kym, förde- lad på 1,066 stammar. 4,3 2 uttogs genom gallring vid denna uppskattning. Då beståndet gallrats starkt, har givetvis eventuellt befintliga krokiga stammar avlägsnats. Endast 1,7 2 av stammarna antecknades också 1915 såsom Gaträd. ochp06,s sc betecknades: med: (c): Vid Kesäter och Sävstaholm finnas vackra dungar av lärk. Dessa äro, som redan i föregående kapitel visats, av skotsk härkomst. Likaså det bestånd, numera tillhörigt Vingåkers municipalsamhälle, där skogsförsöksanstalten i sept. 1915 upptaxerat den tillfälliga ytan 295 (fig. 16). År 1845 införskrev greve Bonde 584 GUNNAR. SCHOTTE. plantorna till detta bestånd, sannolikt 2-åriga, från Skottland. Beståndet skulle således hösten 1915 vara 71 år. Efter verkställda borrningar har beståndet beräknats till 69 år. Säkerligen härstammar dock ändå beståndet från de 1845 införskrivna plan- torna, då man, särskilt vid borrningar, i allmänhet uppskattar trädens ålder för lågt. Då beståndet dessutom här står på en mager sandås, har man möjligen beräknat stubbtillägget alltför lågt. Beståndet utmärker sig för raka stammar, liksom andra bestånd av skotsk härkomst över huvudtaget här i landet. Ehuru beståndet är nästan ogallrat, fanns vid uppskattningen högst få c-träd, endast 3,8 2 av trädantalet, och lika många ha betecknats med (c). Stamantalet är, på grund av en del luckor, endast 520 per hektar. Grundytan 33,or kvm med ett virkesbelopp med bark av 365 kbm. Medelhöjd 23,9 m; me- deldiameter 28,4 cm. Å flera av de stora egendomarna i Södermanland finnas större eller mindre lärkplanteringar, såsom vid Hörningsholm, Svärta och Öster-Malma. Vid Skoghalls: skogsskola planterades de första lärkarna 1883 med 4-åriga, om- skolade plantor. Vid Åkerö i Bettna socken finnes ett mindre lärkbestånd av cirka 50 års ålder med ovanlig längd och grovlek. Det uppgives här- stamma från Österrikes högländer (ERIK G. NOREFEN). Vid Löta, likaledes i Bettna socken, finnas några äldre lärkar, som givit upphov till mycket vacker och tät självsådd. I parken vid Bullersta i Helgona socken planterades år 1881 ett mindre bestånd med stora lärkplantor å något fuktig ängsmark. Dessa växte till en början utmärkt väl och voro fullt friska år 1900. När förf. sedan 1910 be- sökte trakten, befunnos samtliga lärkar vara utgångna. Östergötlands län. I närheten av Motala finnes ett mindre, särdeles vackert lärkbestånd å mark, tillhörig Göta kanalbolag. Å de allmänna skogarna försöktes lärken redan tidigt, särskilt på Omberg. Ett bland de vackraste lärkbestånden i riket är det bekanta beståndet vid Södra Djurledet (fig. 22). I detta anlade skogsförsöksanstalten år 1914 för- söksytan 280 om !/, har. Skogens ålder var då 69 år. Per hektar fanns 412 stammar med 479 kbm:s virkesmassa. Härav utgallrades 17.8 2. Grund- ytan var 33 kvm, medelhöjden 29,7 m och medeldiametern 32 cm. Härtill kommer underväxt av gran, 1,88o0 stammar med en virkesmassa av 115 kbm. Beståndet har flera gånger tidigare varit omtalat i litteraturen, vadan det kan vara av intresse att sammanföra tidigare siffror från detsamma. Fullt jäm- förbara äro de dock icke, då förut uppskattats hela beståndet, sannolikt även med kantträd, men däremot är 1914 endast !/, har av den jämnare delen i beståndets mitt. Hela beståndets areal är 0,79 har. Det anlades åren 1847 —49, varefter det underplanterades år 1864 med gran och något bok. En, sammanställning av de utav KINMAN (103, 104), MAASS (132) och SJÖGREEN (207) publicerade siffrorna i jämförelse med dem vid uppskattningen 1914 ge un- gefär följande utveckling av beståndet per har räknat (se tabell 3). KIiNMAN (ro3) kunde redan 1891 uttala sig om beståndets bärighet. Redan gall- ringarna t. o. m. 1878 hade förräntat kulturkostnaden med ränta på ränta efter 4 2, samt dessutom räntat ett kapital av omkring 150 kr. per har. se -”- vå hå pt GRS > årg får säja LSRRSE. S i amp S = TI :O 0 Kn v - Nn NA Å [= [a] EM Oo 4 [=] . EROS nt REN mr 3 FAL me FR RT mr IRENE vs BIN L v red = c | — - v [el fal = bO £. NE plantation with undergrowth of beech tal planterin Ombergs kro k sförsöksans tatens Skogs är l gg S s saml 68-åri S o ran > hp TER NN — r-eight-year-old larch NANG rk SRS FSA GE NDS Så AY Abd TNE . Al SLL NÄR 4 Fig: 22 Åren a FN a Ar NS. be 6 Pp Medadel. ig Ur Skogsförsöksanstalten 39: 580 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 2. Stammarnas i det äldre lärkbeståndet å Omberg fördelning i centimetergrupper. The Distribution into Centimeter-Groups of the Stems of the older Larch-Wood on Omberg. Antal stammar med en diameter av An Ålder Number of trees with a Diameter of Stamantal = SA | | N In Year Age 69 10— 14— 18—122—126 = NER 2 | 13 | 17.1 211 2501 291-331 37 | 41 145 | | ISA DE 5 — I —-|]—-]—!—-1l—-!—-!—-—1| — SVA I GON KSR Esa 34 FETA As SA 1,046 INS sensonAst 43 22 | 87 | 251 | 306 | 240 92 | 2 | = ) = 1,025 KÖOOAT 46 - I | I5 | 110] 199 | I51 74 | ÖF TG3 RI ad 570 | 1809 sr 53 = || = SHET6 5 TAS TAS NN OT 28) TON CI 496 I Te ERS REN 69 a ft ft fn 38 | 118 | [14 | 92 | 46 1. Ä 412 Tabell 3. Det äldre lärkbeståndets å Omberg ungefärliga utveckling under senare tid. The approximate Development of the older Larch-Wood in recent years. | 4 i a Medel- | Medel- | Virkes- | År Ålder |Stamantal höjd diam. Grundyta | massa In Veatr Age ENAS Moda Mean Basal-Area Volume Height Diameter | Re 46 570 23:00 2439 | 2082 | 314 | I | KSO SNES || 2535 NU 0R496 25,0 20,5" | 27:47 343 led OO AN 59 473 2555 27,8 | 28,69 366 | | | | 1 8.003 1 Bi ara 69 | 412 | 29,7 32,0 | 3310 479 3 | | | efter gallringen, TÖTAG brasan 69 324 29,8 32,6 | 27,10 | 394 after Thinning Lärkens barkprocent hade KINMAN efter analys av en medelstam år 1891 (104) funnit vara endast 10 — en uppenbarligen alldeles för låg siffra. På de betydligt grövre träden har förf. 1914 funnit en barkprocent av 18,6. Själva kärnvedens kubikmassa är 50,7 2 av hela virkesbeloppet och 62 2 av stam- virket inom bark. Å Omberg finnas f. ö. flera intressanta bestånd. Ej långt från ytan 280 har invid Benestrete anlagts ytan 282 i 25-årigt bestånd. Detta bestånd har redan nu 189 kbm med 34,9 kvm grundyta samt en medelhöjd av 11,2 m och medeldiameter av 10,1 cm. Vid ytans utstakande bortgallrades 17,5 4 av virkesbeloppet. Det ogallrade beståndet hade relativt få c-träd (4,9 2) och (c)träd (5,8 2). Beståndet är blandat med gran, som planterades på samma gång som lärken, men nu blott har karaktär av underväxt. Skillnaden mellan lärkens och granens utveckling är högst betydande, såsom vidstående uppskattningsresultat visar: LÄRKEN. 587 Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta osa Bark ARR böjd Medel- Sj kvm LA FÅ a - formtal Lärk (alla kronskikt) 4,213 33,96 186 IAS IO,1 11,2 0,488 Gran: > » 627 0,61 2 — 335 5,4 0,680 Diverse lövträd » 107 O,19 I — 4,7 9,2 O,516 Lärkens I kronskikt 2,866 30,65 173 304 11,7 11,6 O,487 Gran sakn. i >» — — — — — == = Div. lövträd i > 7 0,05 Ma — 10,0 Nl KGS 0,389 Ett annat synnerligen intressant bestånd är den 32-åriga (1914) radplan- teringen av gran och lärk i närheten av Surmossen (ytan 281). Detta bestånd har av förf. (194) tidigare omnämnts vid beskrivning av snöskador. Beståndet består av omväxlande 4 rader gran och i rad lärk. Som av kartan å tavla 8 framgår, är lärkens utveckling betydligt kraftigare än granens, vilket också efterföljande sammanställning tydligt giver vid handen: Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta ark ; 8 Medel- massa & diam. höjd st. vm be 2 - formtal Lärk (alla kronskikt) 570 16,03 135 18,6 18,9 1734 0,484 Gran >» > 2107 27,82 202 12,7 12,7 KANE O,514 Lärk (1 kronskikt) 530 15,76 134 18,6 19,4 IAS 0,484 Gran (I > ILöV 21,18 164 11,37 15,1 15: O,511 Vid gallringen uttogs 1914 13,5 2 av lärken och 19,9 & av granen eller sammanlagt 59 kbm. Av lärkarna, som växt ganska fritt och voro alldeles orörda 1914, voro endast 6 9 c-träd och 1,8 & (c)-träd. Medan mycket gran nedbrutits av snötryck vintern 1915—1916, har ingen lärk skadats av snön. Se vidare SCHOTTE (194). Lärkkräfta finnes, ehuru i ringa mängd, och åt- minstone ett träd har dödats av densamma. Skaraborgs län. Som i historiken redan omnämnts, torde de äldsta lärkarna finnas vid Dags- näs, planterade i slutet på 1700-talet av PEHR THAM. Enligt meddelande av jägmästare HEDULFF funnos dessa jättar ännu kvar år 1909, då deras höjd uppskattades till omkr. 30 meter. Det vackraste beståndet och i förhållande till åldern det kanske virkes- rikaste i landet finnes vid Ekepiggen under Hellidens egendom strax utanför Tidaholm. Beståndet består av 480 lärkstammar med en medelhöjd av 27,3 m, en medeldiameter om 30 cm, en grundyta av 33,7 kvm och ett virkes- belopp med bark av 447 kbm, vartill kommer 25 kbm ek och gran. Vid uppskattningen betecknades 9,8 2 av träden med c och 15,8 2; med (c). Be- ståndets ålder beräknades efter borrning allenast till 55 år. Beståndet upp- visar en synnerligen vacker produktion och en storartad höjd för sin ålder. Det har självföryngrat sig något, i det att smärre plantor och träd upp till 30 år finnas i närheten. Jägmästare W. WILKE synes rätt mycket ivrat för lärkens införande i landet. Liksom han införde sitt tallfrö från Tyskland är det antagligt, att även lärk- 588 GUNNAR SCHOTTE. fröet kom från kontinenten. Å de av honom förvaltade Göta kanalbolag till- höriga skogarna finnes ganska mycket lärk. Särskilt gäller detta Gärsebacken i Älgarås socken. I maj 1915 anlade försöksanstalten därstädes 3:ne försöks- ytor, alla befintliga i 37-åriga bestånd. De äro uppdragna genom sådd å rågsvedjor. — Ytan 298 är endast av tillfällig natur. Träden bestå i all- mänhet av raka stammar, då de flesta krokiga träden utgallrades av skogs- förvaltningen år 1907. Dock har 10,1 & av trädantalet betecknats med (c), men blott 1,4 2, med c. Från början ha träden stått synnerligen tätt, och de klena kronorna ha ej förmått repa sig efter gallringen för 8 år sedan. Trä- den äro mycket lavbevuxna. Beståndet är blandat med en och annan tall och med gran, som närmast spelar roll som underväxt. Trädslagens ömsesidiga utveckling framgår av efterföljande sammanställning av uppskattningsresultaten 1915: j Virkes- Medel- - Medel- Stamantal Grundyta Bark : AG Medel- massa é diam. höjd St: kvm a Å SR - formtal Lärk (alla kronskikt) 842 14,63 105 21,2 14,9 TAGA 0,497 Tall » » 84 0,99 7 21,2 12,3 13,9 0,506 Gran » » 2,133 4,16 15 18,1 5:0 6,1 O,607 Lärk (1 kronskikt) 697 12,89 93 2112 15,3 14,6 O,495 ka (a » 18 0,43 3 21,2 1733 15,8 0,487 Gran (I » -- — — -- — — Efter befintliga stubbar att döma har vid den av skogsförvaltningen verk- ställda gallringen uttagits 2,255 stammar med ett virkesbelopp av 57 kbm per har. Ytansareal nöja Vida gynnsammare intryck giver lärken å försöksytan 299, där beståndet ej uppkommit så tätt och lärken haft tillfälle att någorlunda fritt utveckla sig. Jämför kartan å tavla 4. Efterföljande sammanställning visar också, huru mycket kraftigare lärken utvecklat sig än tallen. Virkes- Medel- - Medel- Stamantal Grundyta a Bark ; AG Medel- massa å diam. höjd st. kym LA VA Så 2 formtal Lärk (alla kronskikt) 539 12,67 84 24,4 763 14,3 0,464 Tall » » 921 8,87 50 18,3 Up II,r 0,506 Gran » » 1,324 3,22 13 740 5,6 Ja4 0,564 Lärk (1 kronskikt) 448 11,67 78 24,4 18,2 14,4 O,461 Fal » SA 2,61 16 17,7 14,6 I2,6 O,484 Gran (1 > 19 0,22 I 1.564 12, 12,1 O,524 Även om man endast jämför de båda första kronskikten, så visar sig ändå lärken ligga över högst betydligt. Som exempel på att lärken kan taga sig fram även på synnerligen skärvig och hårt bränd mark anlades försöksytan 300. Lärk och gran kommo här upp mycket tätt, och lärkarna blevo gängliga med små, obetydliga kronor. Be- ståndet gallrades rätt starkt av skogsförvaltningen för 8 år sedan, men kro- norna ha ej förmått att repa sig därefter. På grund av stammarnas gänglig- het ledo de mycket av snötryck under vintern 1915—1916. Denna yta var LÄRKEN. 589 bland de få exempel, där förf. (r94) kunde påvisa avsevärda snöskador i lärkbestånd. Uppskattningsresultatet är följande: S Rd Virkes- / Medel- Medel- tamanta a VED EKER =S dia höjd st. vm bir 2 Pe - formtal Lärk (alla kronskikt) 1,892 16,70 121 23.0 10,6 1348 O,527 Gran > » 3,417 6.76 27 15,2 5.0 6,7 O,601 skall so» > 2 O,12 I — LI33 14,3 — Lärk (1 kronskikt) 1,446 14,78 110 23,1 Eg 14,2 == Gran: > 6 0,60 I 235 12,0 12,8 = Tall (1 > = = = Yngre, mera rena lärkbestånd vid Gärsebacken äro svårt hemsökta av lärk- kräfta. Från Källefalls egendom i Daretorps socken å Hökensås meddelar jägmäs- tare AXEL BLOMBERG år 1908 om ett 20—-22 53-årigt, rent lärkbestånd, som före- tedde ett sjukligt utseende. Det hade dessutom för några år sedan angripits av insekter. Huruvida kräfta angripit beståndet kunde ej konstateras. Å Sätra bruks vackra ungskogar finnes ganska mycket lärk inblandad, och synes, den i allmänhet ha god framtid därstädes. På Gerumsberget i Gerums socken anlades hösten 1908 ett 3 hektar stort blandbestånd med lärk. På de allmänna skogarna inom länet finnes ganska mycket lärk. Inom Granviks revir t. ex. har vid sådderna i allmänhet inblandats lärkfrö, "och lärken förekommer i mer eller mindre stark blandning med tall och gran. Å Granviks kronopark är lärken dominerande i ett bestånd på omkring 2 hektar. Å kronoparken Mösseberg finnes blandbestånd av 22-årig lärk och tysk tall, vilket bestånd är synnerligen svårt angripet av lärkkräfta. Många döda individ påträffades med stora kräftsår, särskilt vid basen av stammarna. Å komministerbostället Södra Hallebo i Gustav Adolfs socken finnes mången- städes spridda lärkar inblandade i tallsådderna. Bestånden ha uppkommit genom sådd av blandat frö av tall, gran och lärk. Endast på höjderna har lärken gått till, medan däremot i sänkorna — med jordmån av sand, ofta med ortstenslager — ej finnas några lärkar. Ett synnerligt växtligt bestånd, som 1915 rekognoscerades av skogsbiträdet G. MELLSTRÖM, hade efter snöfallet den 15 maj 1915 lidit mycket av snötryck, omkring 25 2 av lärkarna voro nedböjda, däremot observerades intet enda snöbrott. Detta lärkbestånd var ej angripet av kräfta. — Även på samma boställes utmark finnes mycket lärk i 20-årsåldern och i blandning med tall och gran, där givetvis lärken domi- nerar. Den är rätt krokig och något angripen av kräfta. På kronoparken Sundsmarken finnes lärk spridd i olika åldrar och ofta av synnerligen god växt. Där finnes bl. a. en rad jättelärkar, som endast äro 60 år gamla, men vars höjd varierar mellan 25 och 27 meter och brösthöjds- diameter mellan 43 och 45 cm. Från kronoparken Rådeås är också att anteckna ett mindre, medelålders bestånd med resliga, vackra lärkar. Den vackra lärkgruppen på kronoparken Skaraborgs-Edsmären omtalas när- mare under Älvsborgs län vid beskrivningen av Kobergs-lärkarna. 590 GUNNAR SCHOTTE. Å Marieholms kronopark finnes en del yngre lärkbestånd. TI ett av dessa, en blandning av tall och lärk, anlade försöksanstalten 1915 ytan 337 (se fig. 54). Beståndets ålder är 20 år. De olika trädslagens utveckling framgår av följande sammanställning: e Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta Bark 5 2 Medel- - massa 5 diam. höjd SE vm Dr HA CE 2 formtal Lärk (alla kronskikt) -1,100 7,98 40 28,4 9,6 9,8 0,306 Tall » » 4,692 16,82 2 25:+7 6,8 157 O,554 Gran >» » 1,192 1,19 4 30,6 3,6 5,0 O,610 Löv » » 150 0,40 I 5,8 132 Lärk (I kronskikt) 683 7332 37 BJ TES 10,0 O,301 Tall » 1,350 9,24 41 24,2 9,3 8,3 O,535 Gran (I » = = 2&2 MEn CEN AE 2 Löv (I » = = — = sa = sf Älvsborgs län. De äldsta lärkarna i vårt land finnas i parken till Nolhaga egendom utan- för Alingsås och 1 ett större bestånd å Kobergs fideikommiss intill slottspar- ken. Träden äro nu 130 år gamla. Å det förra stället finnas nu dels 5 träd i en rad, dels omkring 50 träd i en grupp. Träden i den förra raden uppmättes av förf. sommaren 1916 med följande resultat (se fig. 13): Diameter Höjd cirka cm m 60,5 5 64,0 32 66,0 32 69,0 32 46,0 (sidotrycket) 27 De gamla lärkarna vid Koberg erbjuda ett synnerligt stort intresse, då de kunna betraktas som det äldsta lärkbeståndet i vårt land. En samlad bild av träden giver den sommaren 1915 tagna bilden (fig. 17), och vid samma tillfälle togs den bild, som är reproducerad till vänster å plansch 1. Ett 40- tal av lärkarna uppmättes sommaren 1916. En närmare redogörelse här för återfinnes i tabell 4, där även krondiametern på dessa gamla jättelärkar angivits. — Den största lärken har en brösthöjdsdiameter av 91,8 cm och en höjd av 33,7 m och bör hålla 10,6 kbm. Den är ännu växtkraftig med tydligt toppskott. Hos flertalet stammar är dock höjdtillväxten avslutad. Många träd ha också, såsom innanruttna, blåst ned. Det är synbarligen tallticksrö- tan, Polyporus Pim, som börjat kraftigt och förödande att härja i beståndet. Detta har sålunda för ganska länge sedan sett sina bästa dagar. Det be- handlas dock med största pietet av Kobergs nuvarande ägare, och träden borttagas endast i den mån de torka eller blåsa omkull. Det är också givetvis av intresse att så länge som möjligt kunna bevara några träd av detta histo- riska bestånd. När förf. sommaren 1915 besökte Edsmärens kronopark för att uppsöka ett enl. svar å frågeformulären erhållet meddelande om ett 8o-årigt lärkbe- stånd om o0o,:8 har, frapperade de synnerligen vackra träden med utmärkt raka stammar. Bilden till höger å plansch II visar ett par av träden. LÄRKEN. 591 Tabell 4. Uppgift om några av de större lärkarna vid Koberg i Västergötland. Particulars concerning some of the larger larches at Koberg in Västergötland. Kubik- | Krondiam. | m ( | Diameter of Crown in metres 14,0 10,8 9,3 N [0.0] | | | - | Medeltal för grupp Brösthöjds- . Höia i | Kubik- Krondiam. | Averge for the group diam. cm |Beteckning| 0) 1 M | massa m? rm cc I . & I Breast-high |Class of tree) Height in | Volume | Diameter of| Höjd i m | S diameter na öillcnbie metres |ÖNCIOND . SE Mn SR | IEA metres | Eletentnin lv ; | metres olume in | eubic metres | | | 91,8 I SI] 105573 14,0 33,7 10,573 72,2 «I b 25,6 4,500 NS 70,9 ID 28,0 | 4,687 TI5S 2610 | ANS | 6556 I (b) 26,4 3,801 9,6 65,2 I b = — I2,1i 26,4 3,801 I 63,3 I be 29,3 | 4,444 9,0 61,9 I (b) 24,2 I 3,291 TES OT,4 il) 23,2 3,105 8,8 61,3 I 29,3 4,168 10,5 594:7 I 31,8 4,219 8,3 59.7 I AM) = 2 27,6 3,845 | 58,3 I (b) 22,5 2,720 8,7 574 I (b) 25,6 2,816 9,5 56,8 I (b) 26,7 2,869 756 | 56,8 I 31,0 3,786 9,2 | | 55,6 I 32,1 3,594 155 | 55,6 I 29,3 3429 9,7 55,2 I = = 9,7 27,9 3,219 5434 I (a) 3250 3,525 9:2 53,2 I 29,4 3,150 9,4 52,9 I (a) = = 9,0 52,8 I (b) — — 8,5 | 52,4 I ac 28,0 3,104 740 | 52,4 Ia gt = 6,7 | | 51,9 a 32,2 3,330 6,8 | | 51,9 I 27520 2,942 8,2 | 50,9 I 30,8 3,021 TÖS 50,4 I 28,0 | 2,871 8,7 | | 50,0 I 28,0 | 2,825 8,0 | 49,6 I a SAGOR 2,887 8,6 | 29,6 3,073 | 4972 I TT SR 72 | | 48,8 I 28,3 2,720 Ja | | 48,6 I 2757 2,641 34 48,5 I 2052 || 2,600 ,0 48,2 (ay | 215200) 2,745 8,9 4748 4 ra 20354 | 2,518 9,1 | 29,1 2,645 44,3 I = — SR 42,2 få 31,0 2,090 6,6 As | I 23,6 | 1,489 45 40,0 I (a) | KA ry. 6,4 233 1,790 | 38,6 ra — | -— 449 36,8 ra — | — 6,2 MA a = nn — — | FS -— — 28,6 3,437 592 GUNNAR SCHÖTTE. Enligt STRÖMS avhandling om lärkträdet (2r7) måste dessa träd just vara avkomlingar av Kobergslärkarna (se tavla 1). De skulle enligt STRÖM år 1916 varit 84 år gamla, men bestämdes genom borrning till allenast 80 år. Mycket närmare kan man dock ej komma med en åldersbestämning!, och något tvivel synes ej föreligga, att dessa lärkar härstamma från den av STRÖM åsyftade kottinsamlingen. En tillfällig, något luckig yta om o,:5 gav följande uppskattningsresultat: Virkes- - Medel- Medel- Stamantal Grundyta massa diam. höjd st. kvm kbm cm m Lärk 2 alla Bkronskakt- 5. ..c os. vg NJAE 249 39,11 468 4497 26,1 Lärk inom första kronskiktet ............ 135 20,36 331 4939 2755 Beståndet är underplanterat med silvergran, men i luckor och runt det- samma finnas lovande självsådder av lärk. Sedan nu dess härstamning är känd, kommer vid tillfälle en del av självsådden att utmärkas och inregi- streras för framtida observationer, för att 3:dje generationen av ALSTRÖMERS historiska lärkar må kunna följas och användas för fröproduktion. Som i föregående kapitel omnämnts, skulle lärken vid Koberg enl. STRÖM (217) planterats 1789. I en vid Koberg förvarad beskrivning över bestån- det från febr. 1906 uppgives, att det planterats omkring år 1794 av en till Sverige inflyttad jägmästare vid namn WETCHE. Denna uppgift skulle av baron NILs AUG. SILFVERSCHIÖLD d. ä. ha lämnats till godsets föregående förvaltare AXEL CARLSSON. I samma beskrivning uppgives, att en fälld lärk skulle haft 109 årsringar på stubben, d. v. s. 1916 på våren varit 116 år. Läg- ges härtill fem år för stubben erhålles åldern 121. Beståndet skulle då varit fött! AT IS År 1794 borde dock plantorna åtminstone varit 2-åriga. I varje fall stämmer uppgiften 1794 bättre än 1789. Denna lilla kalkyl är f. ö. åter ett exempel på, huru vanskligt det är att fullt exakt bestämma trädens ålder. Å kronoparken Stora Svältan finnes ett större, 50-årigt lärkbestånd, upp- kommet genom radplantering av lärk och tall. Tallraderna av tyskt frö ha borttagits, vadan numera lärkarna stå i ett förband av 8 meter mellan ra- derna och 4—56 meter mellan träden. I raderna ha träden redan hunnit sidotrycka samman (se kartan fig. 59), mellan raderna börja åter grenspet- sarna att nå varandra; vanligen äro de dock ännu på 1—2 meters avstånd från varandra. ”Trädens kronor äro synnerligen väl utbildade med ett kron- förhållande av o,so. Vid uppskattningen våren 1916 hade beståndet 356 stammar per hektar med en grundyta av 27,5; kvm, en stammassa med bark av 283 kbm, en medeldiameter av 31,3 cm och en medelhöjd av 23,2 m. Vid den gallring, som återgives å kartan (fig. 59), uttogos 110 stammar om 75 kbm eller 26,5 2 av virkesmassan. Barkprocenten beräknades till 19,7. Av beståndets samtliga träd äro endast 2,8 2 verkliga c-träd och endast 6,2 2 ha fått beteckningen (c). Den ringa barktjockleken och beståndets rak- stammighet tyda på, att det tillhör den skotska rasen (se följande kapitel). Beståndet har å närbelägen ljungmark givit upphov till ganska mycken själv- sådd lärk upp till en ålder av cirka 25 år. Lärkkräfta observerades på o grenar samt a en stam. iz Jmfr, bl. a. ÅA. OÖPPERMANN: En granebevoksning paa god, midtjydsk Hedebund. Det forst. Forsogsv&esen i Danmark 1913. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖR SÖKSANSTALT 1917. TAVLA 1 Ur Statens Skogsför anst. Foto av G. SCcHoTTE 15 och 11 sept. 1915. Till höger 84-åriga lärkar, upp- tergötland. >] LJ o » .” -”- r Tee .” Till vänster 130-åriga lärkar av skotsk härkomst. Koberg, Västergötland. dragna av frö från lärkarna å vänstra bilden. Edsmärens kronopark, Vi the right tree larchs 84 years old, grown from seed of the larch To the left two larchs of Scottish origin, 130 years old. To in the left-hand of the figure DA AR Nar VINGE Re NN bla EA é pv Y/ TS Å Vedens kronopark i Tämta socken finnes 40-årig lärk spridd på en areal av 30 har. Å krorfoparken Ollestad finnas flera lärkbestånd om tillsammans 2,92 har. Dessa planterades åren 1881-—83 och ha sedan delvis underplanterats med 630 20,48 189 15,5 20,3 20,1 0,460 Gran >» D 770 2,75 13 14,1 6.7 8,5 O,571 Lärkens I kronskikt 355 15,38 165 23. 23,7 2155 0,434 Tallens I » 505 18,05 169 1554 2153 20:5 0,438 Granens I > (saknas) — = — Å Bordsjö fideikommiss finnas flera äldre lärkbestånd. I ett av dessa an- lade skogsförsöksanstalten hösten 1914 försöksytan 292 om 25 ar (se tavla 5). Uppskattningen från denna yta visar: Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta Bark SE Medel- massa diam. höjd = formtal stå kvm kbm Hå cm m Lärk alla kronskikt 424 23,35 225 26,9 26,5 21,3 O,452 Tall > > 192 7,52 66 18,9 22,3 19,6 O,444 Gran > D 732 7:89 63 13:4 1147 15,8 0,505 Lärkens I kronskikt 392 22,49 207 26,9 274,0 2142 O,451 Tallens 1 > 168 6,87 61 18,8 FS 19,8 O,447 Granens I > 60 3413 34 11,2 25,8 22,7 O,474 Av -lärkstammarna ha 11,7 2 betecknats med -c-och 44;4 26 med (C): Lärkkräftan förekommer å enstaka lärkar. LÄRKEN. 599 En annan yta 293 (se tavla 9) å Bordsjö har givit följande uppskattnings- resultat: Virkes- Medel- - Medel- Stamantal Grundyta sj Bark ee G Medel- z massa diam. höjd é formtal st. kvm kbm Ha cm m Lärk alla kronskikt 76 10,99 17 24,6 42,9 BYNS 0,388 Tall » » 208 9,76 93 15:44 24,4 21,1 O,450 Gran > »> 612 14,75 150 123 17,5 20,0 O,310 Lärkens I kronskikt 12 10,87 116 24,6 43,8 27,6 0,387 Tallens I > 140 Todd 72 15,30 26,0 21,5 O,445 Granens I > 172 9,56 LTS I1,o 26,6 FR 0,503 FM. ; Pn ge Kr äs 4 ar B AE id Ur Skogsförsöksanst. saml. ; Foto av E. WIBECK ?/,, 1916. Fig. 26. 30-årigt lärkbestånd vid Bordsjö i Småland. Försöksytan 290. Medelhöjd 13,; m. Virkesmassa 197 kbm. Thirty-year-old larch wood at Bordsjö, Småland. Sample-plot 290. Mean height, 13.5 m. Volume, 197 cub. m. Även i detta bestånd äro lärkarna ganska krokiga, i det att 36,8 2 av stammarna betecknats med c och lika många med (c). I 30-årigt rent lärkbestånd å Bordsjö (fig. 26) anlades också en försöksyta (290) om 25 ar. Här hade året förut verkställts gallring, som dock uppskattats efter befintliga stubbars reducerande till brösthöjdsmått och med hjälp av kurvorna för det kvarvarande virket. Uppskattningen visar med 1913 års gallring: 600 GUNNAR SCHOTTE. Stamantal Grundyta N EE Bark ERSTA ER Medel- massa diam. höjd | formtal st. kym kbm Z cm m Lärk alla kronskikt 2652 26,72 TZ — VI,3 13,2 O,49c Lärkens I kronskikt (FOTA) ESS REReRe 1012 EOS Bö 25,7 15,0 13,7 0,478 Träden i detta bestånd äro mycket krokiga. Ej mindre än 27,3; 2 ha betecknats med c och 44,4 2 med [(c). Slutligen har å Bordsjö undersökts ett 29-årigt blandbestånd av lärk och gran, ytan 291 om o,r25 har. Härifrån erhölls följande uppskattningsresultat: - z irkes- N SUREEN - Stamantal Grundyta ss Bark Tegel edet Medel- massa diam. höjd 5 formtal St kvm kbm BA cm m Lärk alla kronskikt 2208 28,93 182 24,0 12,9 12,7 O,494 Gran » » 2216 7259 33 20,7 6,6 Jia 0,358 Lärkens I kronskikt 1040 20,66 132 2238 15,9 I13:4 0,478 Granens I » 56 0,92 6 15,6 14,3 12,8 O,310 Även detta bestånd har stor procent krokiga träd, i det att 39,1 2 av stamantalet betecknats med c och 38 2 med (c). Kalmar län. Några egentliga lärkbestånd finnas ej å de allmänna skogarna i Kalmar revir, men utefter vägarna förekommer lärk planterad, huvudsakligen av den europeiska arten. De äldsta äro cirka 30 år och ännu ej kräftskadade (F. NAUCHOFF.) Skogsvårdsstyrelsen har under de senaste åren anlagt jämförande planteringar med de båda lärkarterna. På Böda kronopark å Öland finnas såväl äldre som yngre lärkar enstaka eller i grupper här och där, i synnerhet inom kronoparkens första block. Gottlands län. Å Skogsholms kronopark finnes ett blandbestånd av varannan rad lärk och varannan douglasgran. Beståndets areal är i hektar och dess ålder 20—25 år. (KARL TH. FREDHOLM.) Länsjägmästare R. MELIN meddelar, att de försök, som han gjort med lärk på Gottland, icke synas vara uppmuntrande. Blekinge län. Lärken finnes i mindre grupper här och var inom länet såsom å Johannis- hus fideikommiss. Kristianstads län. Enligt meddelande av länsjägmästare EuG. HEMBERG skulle lärken nå sin yppersta utveckling i vårt land å kritområdet i trakten av Kristianstad, sär- skilt å egendomen Hanaskog. Å Ryssberget under Trolle-Ljungby fideikommiss finnes en grupp 70-åriga lärkträd i kanten av ett bokbestånd och i blandning med ek. Enligt med- delande av skogsförvaltare F. ÖVERGAARD äro träden 57 till antalet, medel- LÄRKEN. 601 höjden 28,; m och medeldiametern 47,8 cm. Största diametern 65 cm och största höjden 31 m. Medelkubikmassan per träd är omkring 2,3; kbm. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av G. ScHoT'rE !$/; 1915. Fig. 27. En vacker lärkgrupp å Årups fideikommiss, Skåne. Höjd 25—29 m och bröst- höjdsdiameter 40—60 cm, Fine clump of larches on Årup Estate, Skåne. Height, 25—29 m. Breast-high diameter, 40—69 cm. Ungefär 53 2 av träden äro mer eller mindre krokiga, men det är ändå ur tillväxtsynpunkt en vacker samling träd. Vid Arups fideikommiss nära Gualöv förekomma spridda större, ganska vackra lärkar här och var (fig. 27). Dessutom finnes ett någorlunda slutet, 40 Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 602 GUNNAR SCHOTTE. aj cirka 80o-årigt lärkbestånd, där skogsförsöksanstalten i juni 1915 upptaxerade en tillfällig yta. Uppskattningsresulsatet visar: Virkes- Medel- Medel- Stamantal Grundyta ER dis höjd Medel- formtal st. kym kbm em m 187 IE SR Alan rd a RA BAS 139 15.71 189 3730 26,6 0,4533 I beståndet och runt detsamma finnes riklig och rätt vacker återväxt. Det vackraste lärkbeståndet inom länet och säkerligen också i hela landet har man vid Maltesholm i Gärds härad. Här uppskattade skogsförsöksan- stalten i september 1915 en tillfällig yta om o,215 har. ”Trädens ålder be- stämdes till 60 år. Beståndet är blandat med en och annan bok och ek. Stammarna äro synnerligen raka och höga (se fig. 30). Den högsta höjden är omkring 31 m. Uppskattningen utvisar följande enastående goda resultat: Stam- Grund- Virkes- Medel- Medel- Medel- antal yta massa diam. höjd form. st. kvm kbm cm m tal I. FEkR SD SEA 397 SE nr 317 31.34 457 35,5 29,9 0,487 På några få av de stora lärkarna synas spår efter äldre kräftsår. Ett cirka 20—25-årigt mindre bestånd av lärk och gran å kronoparken Skärsnäs var starkt angripet av kräfta 1915. Vid Borrestad i Gärds härad har ettlärkbestånd nästan uthuggits, och efter detsamma finnes nu spridd återväxt i blandning med bokplantering. Vid Tosterup i Ingelstads härad förekommer ett utglesnat cirka 50-årigt bestånd, som ej är vackert (F. AF PETERSENS.) W. BrostRöm meddelar 1908, att alla träd av den europeiska lärken äro före 30-årsåldern dödade av Dasyscypha. Enligt meddelande av jägmästare FOLKE BROMÉE fanns för cirka 25 år sedan ett då s50-årigt bestånd av lärk å Knuts- torp, som nedhöggs omkring år 1895, emedan det började torka. Malmöhus län. Som i historiken omtalats, införskrevs till Skåne förr stora mängder lärk från Skottland. BI. a. ställen finnas sålunda å Skabersjö 70—380-årig lärk från denna import. Dessa träd äro raka och fullständigt friska (175). Där- emot äro yngre 20—-25-åriga lärkar starkt angripna av lärkkräfta, som dock, enl. meddelande: av Forster K. GRAN, synes vara i avtagande sista åren. Han meddelar också, att på grund av tidig nattfrost i oktober förfryser ofta toppskottet hos lärken i plantskolor eller å yngre självsådda plantor. Länsjägmästare F. AF PETERSENS omnämner, att vid Bellinge ett 30-årigt bestånd dött ut och måst avverkas. I övrigt finnes lärk flerstädes inom länet vid Ovesholm, Skeinge m. fl ställen. LÄRKEN. 603 D. Europeiska lärkens variation och raser. Av den ' europeiska lärken finnes ett stort antal former med hänsyn till förgreningen, vilka särskilt beskrivits i den dendrologiska litteraturen. En form med hängande grenar är f. pendulina Rel. En annan form, den i England ganska spridda f. pendula Taros, betraktas numera som hybrid mellan L. europea och americana och behandlas närmare här nedan. En ormlärk, f. virgata, är avbildad och beskriven av HEM- PEL & WILHELM (534). En med denna närstående form (fig. 29) har författaren funnit i parken till skogsförvaltarebostaden vid Ström- backa i Hälsingland. »Kamlärk kan den å vidstående bild (fig. 28) reproducerade lärken från Sundsmarkens kronopark i Väster- götland benämnas. Trädet är 18 m högt och har långa grenar med elegant hängande kvistar, kammar. — En särskild typgrupp represen- tera de pyramidformiga lärkarna, bland vilka beskrivits en f. fastigiata samt en f.multicaulis Schröder. -— En annan grupp bilda dvärgfor- merna. Av dem ha beskrivits f. compacta, f. Kellermannit, f. cervi- cornis, och f. repens (Willk. 1887). Medan den europeiska lärkens honblommor i regel äro röda, fin- nas även gröna—vita f. alba och f. pallidiflora. Alla dessa växtformer ha emel- lertid endast kuriositetsintresse eller värde som prydnadsträd i parker. 1 Häxkvast på lärk är funnen av SOM- MERVILLE (1910), och fasciationsbildningar ha iakttagits å Kårestads kronopark (försöks ytan 310) under skogsförsöksanstaltens ar- beten samt å Fägerhults krpk. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av G. SCHOTTE ?/3 1915 Fig. 28. Typiskt exemplar av »kamlärk» Sundsmarkens krpk, Västergötland. Typical specimen of »comb-larch». 604 GUNNAR SCHOTTE. Av betydande praktiskt och skogligt värde äro däremot de skilda ra- ser, vari den europeiska lärken uppträder i olika trakter av Europa. Även den direkta proveniensfrågan spelar för lärken samma stora be- — Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av L. MÅNSSON. Fig. 29. Europeisk lärk av »ormlärkstyp». Strömbacka, Hälsingland. European larch of »snake-larch» type. Strömbacka, Hälsingland. tydelse som för tall och ek. — Dessa frågor ha förut ingående studerats av CIESLAR (462, 464, 465), ELIS NILSON (744), ENGLER (487), SCHOTTE (z78) och BARTH (330). Redan 1899 meddelar CIESLAR (462) resultaten av de första såddför- söken med lärk, varvid plantor av skild härkomst visade olika grenbyggnad. LÄRKEN. 605 I kap. HI A är omtalat att, den europeiska lärken förekommer spontant å fyra skilda områden. Efter omfattande odlingsförsök kunde CIESLAR (465) påvisa, att den »schlesiska lärken» från Sudeterna i Mähren och Schlesien är en utpräglad ras, ganska skild från den i Alperna förekom- mande. Den sistnämnda kallas i denna avhandling i överensstämmelse med den brukliga svenska skogsterminologien »tyrolisk lärk». Den i västra Ryssland, i ryska Polen samt i Galizien förekommande lärken har enl. CIESLAR av RACIBORSKI redan 1890 uppställts som en särskild art L. polonica Racib., som skulle närma sig den sibiriska lärken. Flera författare, jämför CIESLAR (465), ha uttalat sig för, att de tre arterna europea, polonica och sibirica allenast må betraktas som tre former av en och samma art. Att emellertid som nämnts en betydande rasskillnad förefinnes mellan den schlesiska och den tyroliska lärken, har CIESLAR (465) klart ådaga- lagt. Hans iakttagelser kunna sammanfattas ungefär i följande punkter. Den schlesiska lärken kan bättre fördraga skugga än den tyroliska, den kan därför förekomma i tätare bestånd och därigenom skydda marken bättre. Den kan också trivas bättre i blandning med skuggfördragande trädslag än tyrolerlärken. Vidare har den, åtminstone upp till 27 års ålder, eller så länge som försöken ännu fortgått (år 1914), en starkare höjdtillväxt än den tyroliska. Den har också visat sig ha synnerligen raka stammar i försöksplanteringarna i Österrike, medan tyrolerlärken i regel har ett stort antal krokväxta individ. Den schlesiska lärken är växtfylligare och tunnbarkigare än tyrolerlärken. Den senares tjock- barkighet samt större rottjocklek äro ärftliga. — Kärnbildningen fort- skrider hastigare hos schlesiska lärken än hos tyrolerlärken, som på grund av större och vidare kronor behöver en större vattenledande ge- nomskärningsyta. Denna kärnbildningsprocess är också ärftlig. På grund härav anser han stamformen ej enbart bestämd efter hållfasthetsfordran utan bero i viss grad även på fordran på tillräcklig vattenledande för- måga. — Schlesiska lärkens virke är tyngre än tyrolerlärkens, och skill- naden . är störst i stammens nedre del. Avtagandet av virkets tyngd mot trädtoppen är störst hos schlesiska lärken. Stammens form blir också påverkad av denna virkets större tyngd i dess nedre delar. — Massa- produktionen är ungefär densamma hos enskilda träd av de båda raserna, men i bestånd kommer den mera tätslutna schlesiska lärken att kunna producera större mängder virke. Denna i Österrike iakttagra skillnad mellan den lärkart, som före- kommer i Sudeterna, och den i Alperna, synes bibehålla sig även vid så lång förflyttning som till Sverige. Förf. (778) har sålunda förut på- visat, hurusom plantor av schlesiskt frö visat snabbare växt och rakare 606 GUNNAR SCHOTTE. stam än tyrolerlärken. Något äldre plantor eller träd med känd schle- sisk proveniens ha vi däremot knappast i vårt land. Enligt vad RAFN omnämnt, finnes också stor risk för att från fröhandlare i Schlesien in- förskrivet frö likväl är från Tyrolen och endast gjort en kort visit i Schle- sien för att stiga i värde. Synbarligen har i Schlesien utbildat sig en lärkras med avsevärt olika egenskaper, än vad i allmänhet utmärker lärken i alperna. Att den s. k. skotska lärken också är en särskild ras, som med sina egenskaper står nära den schlesiska, skall närmare visas här nedan. Re- dan ELIS NILSON har förut (744) framhållit den skotska lärkens spe- ciella egenskaper och kallat den v. scotica, vilket namn även upptagits av A. BARTH. NILSON anför som särskilda karaktärer för denna lärk- ras i jämförelse med den tyroliska något kortare och mörkare barr samt något mindre kottar. I Skottland utvecklar den dessutom sina barr se- nare på våren och fäller dem tidigare om hösten än tyrolerlärken. Häri- genom blir den mindre utsatt för höst- och vårfroster än denna. Som redan i kap. III B. omtalats, härstammar den skotska lärkrasen från några få träd eller möjligen några få lyckade försöksbeständ. Generation efter generation, menar NILSON (744), har sedan utformat sig en särskild för det skotska klimatet sannolikt anpassad ras. Denna ras synes emellertid ej vara tillräckligt studerad i Skottland. Om dess rent skogliga egenskaper finnas ytterst få uppgifter, och me- ningarna om dess värde skifta avsevärt. För att inhämta skottarnas åsikt om skillnaden mellan plantor av skotskt och tyroliskt frö ut- sände MICHIE (577) vissa frågor till några fackmän för besvarande, främst till plantskolefirmor. På frågan, huruvida bästa plantorna erhållas av in- hemskt frö eller av tyrolerfrö, meddelade 10 firmor, att de fått de bästa plantorna av inhemskt frö, medan två ansågo frösorterna lika och en rekommenderade tyrolerfröet mest. Samtliga 13 firmor voro eniga om, att plantor av det utländska fröet voro mest utsatta för vårfroster, då de slå ut tidigare än de inhemska, men skillnaden var ej synnerligen stor. En annan fråga gällde vilketdera plantslaget, som blev bäst förvedat om hösten. Flertalet plantskoleägare ansågo, att de inhemska plantorna förvedades tidigast, endast en av dem hade den motsatta erfarenheten. En rapportör hade ej funnit någon skillnad på plantorna efter 2—3 års förlopp, och en meddelare upplyser, att plantorna från Tyrolen visser- ligen tyckas fälla sina barr tidigare än de inhemska plantorna, men att dock ingendera lider av höstfrost. En sista fråga gällde växtformen eller vilkendera 'proveniensen som gav upphov till de grenrikaste plantorna. Sex meddelare hade funnit detta varit fallet med tyrolerplantorna, varvid dock en hade tyckt sig finna mindre skillnad längre söderut i landet, ) LÄRKEN. 607 tre hade ej förmärkt någon skillnad alls och tre höllo före, att de in- hemska plantorna äro kraftigast och också grenrikast. I övrigt hade plantskoleägarna gjort åtskilliga iakttagelser om skillnaden mellan skotsk och tyrolerlärk. Sålunda skulle de inhemska plantorna vara härdigare, men efter 6 års förlopp — i ett fall efter 2 år — förmärktes ingen skill- nad. Tyrolerplantorna utmärkte sig f. ö. av ljusare färg och längre barr. En meddelare ansåg, att i Skottland ej borde användas tyrolerlärk, »då dess toppar bruka skadas vid en höjd av 6—8 fot». -— Trots de goda vitsorden för den skotska lärken visade sig flera plantskoleägare obe- nägna att använda det inhemska fröet. De framhöllo, att detta ställer sig dyrbarare än det från Tyrolen, som är bättre rengjort. Härigenom skulle erhållas dubbelt flera plantor per viktsenhet av tyrolerfröet än av det skotska. Häri finna vi således kanske förklaringen till lärkens »dege- nerationer» även i Skottland på senare tid — jmf. GUNNAR ANDERSSONS skildring från skotska högländerna (77) — samt till att en del sänd- ningar av skotska plantor på senare tid givit så dåligt resultat i Sverige. Det är säkerligen ej alltför djärvt att t. ex. antaga, att de vid Solberga i Bohuslän utsatta lärkarna från Skottland härstamma från tänkbarast sämsta typ i Tyrolen (jämför fig. 37). — I Skottland har man liksom även i Tyskland och kanske också i Sverige lagt märke till, att lärkkräftan med den ökade odlingen av lärk tilltagit. Då man närmare har börjat spekulera över orsaken härtill, har bl. a. den tanken uppstått, att lärkkräftans ökade spridning kan bero på användningen av den skotska lärkrasen; man har t. o. m. börjat tro, att denna skulle vara sämre genom någon slags »inavel». — I sådan riktning uttalar sig bl. a. år 1911 SCOTT-ELLIOT (676), som också upp- ger, att vid Novar i Skottland finnas stora områden planterade dels med inhemsk och dels med tyrolerlärk. Den senare skall vara fri från kräfta. Han påstår, att de få bestånd, som finnas i Skottland av tyroler- härkomst, alla äro fria från kräfta. Särskilt åberopar han en 25-årig plantering vid Novar, som .ej är angripen av lärkkräfta, medan den skotska där är mycket ansatt. SCOTT-ELLIOT erinrar om, att den skot- ska tallen enligt numera enstämmig uppfattning måste föredragas fram- för den utländska. För lärken anser han emellertid motsatsen vara fallet. Av ROSS (600) år 1914 offentliggjorda resultat från direkta försöks- planteringar tala däremot ett annat språk. I mars 1906 utsatte han plan- tor av japansk, skotsk, tyrolisk och schlesisk lärk. Alla plantorna voro då 18—24 tum höga. Under de tre första åren tog den japanska lär- ken ledningen, följd av skotsk, tyrolisk och schlesisk i nu nämnd ord- ning. Efter 6 vegetationsperioder hade de skotska lärkarna gått om de 608 GUNNAR SCHOTTE. japanska, söm voro i jämnhöjd med de tyroliska; något efter kommo de schlesiska: | Höjd hösten | Höjd juli |Diameter 1914] I9II | 1914 Vid I,3 me | | m | m cm | | Skotsk Jänksjösterse ARA 3,35 | 4,27 | 459 | | JADANSkA- 1000 brast Sett oo 3:05 | 3:96 | 53 IRYFÖlSE vd feg sot es et SSR | 3,05 | 3,66 450 SCNLESISIE TS Sao ee os 2,74 | 3535 450 Lärkkräfta hade starkt angripit den tyroliska och den schlesiska lär- ken, men endast en eller två av skottarna. Japanska lärken var fri från kräfta. — Den schlesiska och den tyroliska, i synnerhet den förra, hade lidit av Chermes och Argyresthia. Den schlesiska lärken hade möjligen fått bästa jordmånen men ändå ej kunnat hålla jämna steg med de andra lärkarna. Listan över befintliga träd i Tubney Arboretum (656) visar också den skotska lärkens överlägsenhet enligt följande sammanställning: Ra Antal | Plante- Höjd i m hösten 1913 | Fröets hemort ; SE NESS I = | träd ringsår | högst | lägst | medeltal | | | | | I | I | Skottland (Drummond) | 30 1906 4,88 | 2413 3,84 | SE TAN Er mossen 6 ) 4,65 3,28 396 | "ÖSTÖRnse so EA [LTT » 4,35 2,08 3+05 Några flera med större sakkunskap lämnade meddelanden om den skotska lärkrasen har förf. ej funnit i den engelska litteraturen. Beträffande åter lärkplanteringarna i vårt land, blev det under arbetet med utläggandet av försöksytorna klart för förf., att våra lärkbestånd tillhöra olika raser. I den äldre skogs- och lantbrukslitteraturen gällde det därför att söka efter uppgifter om de mera kända lärkbeståndens härstamning. Enligt vad som framgår av den lämnade historiken i kap. 3 B. lyckades detta över förväntan väl. Det har således kunnat ledas 1 bevis, att alla äldre lärkbestånd i vårt land härstamma från Skottland. Erfarenheten visar, att äldre lärkbestånd — särskilt de som äro födda före mitten av 1800-talet — utmärka sig för många goda egenskaper, medan yngre lärkbestånd ofta hava dålig stamform och risiga kronor. Undersökningar ha också bekräftat detta. Det är härigenom uppenbart, att särskilt de från Skottland erhållna plantorna tillhöra en genom trädens skogliga egenskaper särskilt framträdande ras. De bestånd, vars skotska härkomst var säkert känd, jämfördes sedan med andra bestånd av sämre LÄRKEN. 609 skogligt utseende, och som vanligen uppdragits av till Sverige inflyttade tyska skogsmän. Härvid visade det sig, såsom MATTSSON (734) när- mare utvecklat i efterföljande uppsats, att de skotska lärkarna särskilt utmärka sig genom påfallande tunn bark. Så visade sig exempelvis, att barkprocenten vid brösthöjd å 15-cm:s stammar i medeltal för skotska bestånden uppgick till 12,0 22, medan tyrolerlärken hade 14,6 2. Detta utgör ungefär 9 mm tjock bark hos den skotska rasen mot 11 mm hos tyrolerlärken. I några få fall, där lärkens härstamning ej kunnat direkt utredas, ha sedan beståndens barktjocklek och ålder (bestånd över 350—060 år äro i regel skotska) fått avgöra, till vilken ras den hänförts. I dylika fall är dock proveniensen markerad med ? i tabellerna. Vid uppskattningen av försöksytorna visade det sig påtagligt, att den skotska rasen dessutom utmärker sig för hög procent raka stammar, medan tyrolerlärken ofta är ganska krokig. För att med tal visa detta, har i tabell 6 gjorts sammandrag över trädklassernas fördelning inom de skilda ytorna. Förf. skiljer vid provytsarbetet' förutom på 4 olika kronskikt efter trädens inbördes längd i beståndet även på vissa trädklasser efter kro- nornas och stammarnas beskaffenhet. Därvid erhålla träden i stamnum- merlängden särskild beteckning, med undantag för de »välformade trä- den», på vars stammar och kronor ej finnes någon anmärkning att göra. I övrigt ange de olika beteckningarna: a sidotryckta träd, d. v. s. med kronorna tryckta från en sida och så- ledes endast utbildade å ena hälften av omkretsen; b frodvuxna träd med större grenar (träd av bättre »vargtyp»>); c särskilt krokiga och kvistiga eller med andra växtfel behäftade träd (träd av sämre »vargtyp> samts. k. »vedskog»), likaså föras sämre klyk- träd hit; när synnerligen krokiga träd påträffats ha de i vissa fall betecknats med cc; (c) träd med mindre krökar eller böjning, som ej anses vidare menligt inverka på gagnvirkesutbytet; d träd med inklämda eller, på grund av inverkan från närstående in- divid, skadade kronor; (d) något trångt stående träd, utan att kronorna härav ännu direkt de- formerats; e sjuka träd (på grund av angrepp av svamp eller insekter etc.) och f torra träd. 1 Se GUNNAR SCHOTTE: Om gallringsförsök. Medd. fr. Statens Skogsförsöksanst., h. 9 Skogsvårdsföreningens tidskrift 1912. 610 å mer a Se RER Ke ä 5 A et vatt K 4 i? ” t Ur Skogsförsöks- anstaltens saml Fig. 30. 60-åriga lärkstammar från försöksytan 341 Foto av G. SCcHoTTE. vid Maltesholm i GUNNAR SCHOTTE. I de fall, då ett trädindivid varit både sidotryckt -— a — och krokigt — c — och således betecknats med ac, ha de i tabellsammandragen förts till c eller efter den egenskap, som det i detta fall gällde att särskilt studera. Av största intresse från rassynpunkt äro 1 detta fall de ogallrade ytorna. De före skogsförsöksanstaltens uppskattning gall- rade ytorna ge däremot ej något direkt utslag, då vid tidigare gallringar de mest krokiga träden i regel borttagits. Granska vi talen i tabell 6 finna vi på- tagligt färre procent krokiga träd, färre c- och (c)-träd i de skotska bestånden. Så- lunda finnes t. ex. i de ogallrade bestån- den av fullt säker skotsk lärk endast 1—6 2 c-träd. Trädantalet med beteckningen (c).kan uppga till 20 Zz: I derogalliade tyroliska bestånden finnas däremot 5—39 gZ c-träd och 6—30 & träd, som beteck- nats med (c). Förf. håller också före, att den skotska lärkrasen är något mera snabbväxande än tyrolerlärken. Detta kan ej direkt styrkas genom siffror från försöksytorna, då som nämnts, i regel de äldre ytorna äro av skotsk ras, de yngre av tyrolerras. Endast från Ombergs kronopark finnes ett jäm- förande försök, som bestyrker författarens åsikt. När de skotska trädgårds- och skogsmännen (medlemmar av Royal Scot- tish Arboricultural Society) år 1904 reste i Sverige och även besökte Ombergs krono- park, frapperades de av det vackra lärk- beståndet vid S. Djurledet (försöksytan 280). Utan aning om att dessa tillhörde den skotska rasen, erbjödo de sig att sända Kristianstads län. ”Trädens medelhöjd 29,9 m. Sixty.year-old larch stems from sample plot 34:', at Maltesholm, Kristianstads län. Mean height of trees, 29,9 m. Tab. 6. LÄRKEN. nade efter antalet stammar i trädklass c. Sample-Plots, unthinned and thinned in Woods of European Larch arranged according to the Number of Stems belonging to the Tree-Class c. Försvk sta HS Sample: Plot Ez | 3S El =S Belägenhet 2 2 Rå AA) Location =) 3 CR: SOA A2R Su Tr FAR kr 2911 Jönköpings län, Bordsjö SÖS 0 NN Se es II 331| Kopparbergs län, Klos- | (ISTER RR ALERS Lar T III +| 321| Kopparbergs län, Klos- | TEESKAN SB oa säd sorE oden T III + 337| Skaraborgs län, Marie- | BOLMS (KIPR ovocnacskess YET LEV | 323) Västmanlands län, Askö | | FEET RENEE SSM ET O KE SA ET TADV ' 388) Uppsala — län, Eneby (ERA REN Bel de ball ye I 322| Västmanlands län, Askö | FIRE NEAL SF RAN | T III — | 334 Värmlands län, Lesjöfors BI brU ESS Aska 1 RV | 277) Värmlands län, Lesjöfors | 0 JA Se SST år rö RANN Sr AN ENT OEL 310) Kronobergs län, Kåre STÄUSLECPE food gone RE RR 287| Värmlands län, Storfors NR > fd LE RARE Sr filar 319! Kopparbergs län, Klo-/ | NEF TOR SK KEPISS des oas d ara EO | 348| Älvsborgs län, Surte- | Ir Pujedalsiolasbruki tjl So AY 281 Östergötlands län, krpk | NORTE 10 RES SN ERA SSI | 335! Värmlands län, Edsga- NEDRE SR AEA SJU | 338! Skaraborgs län, krpk | IEdSALeN. gso0 ddehrda SU 282) Östergötlands län, krpk PIRNES: 00 00 ore AAR le öl 354| Älvsborgs län, Kobergs | | I CfideikomiSS" ..c.ccsococt 3 SR | 345) Älvsborgs län, Surte- | In Taljedalsrelasbruke =. 19OS IV | | 347| Älvsborgs län, Surte- | | Liljedals glasbruk .... S | III | | 350) Skaraborgs län, krpk | | ITStöratSövaltani .doboo S I | 325' Västmanlands län, Lisjö | | (EC ARA DEM dog, DOME 5 SMA S IUI —j | 324| Västmanlands län, Lisjö | or tnt NASN AS FREDEN SERLEV 1346) Älvsborgs län, Surte- | Liljedals glasbruk ... S II ÖII Ogallrade och gallrade försöksytor i bestånd av europeisk lärk, ord- Procentisk fördelning på trädklasser The Distribution into Tree-Classes I — | — | | olle = | | SR AS Si | 215 NE | DV EIS-EllS | a b (c) | Gelk(djTd ELISE Id FM a | | | | Otsallrade bestånd Unthinned Woods 12 | 291) 19.0] 1,7| — 138,01 39,1] 2,2] — | | | | 10 | 311 12,0] 10:7| 9,21 15,61 38,2] 4:3' 4,3 13 | 2911 23:01 8.0] 5.8) 18,41 33,3] T.2l 9,2 I | | 121 201 32;6) 4.51] 2,31 12,11 31;90]- — | .16;6 I" | 1211 -25112752> 4:7) 27:e) 3IG > 2 54 rI| 24 53,3] 13) 2;6l11;9128;4] Oss! O6 | | | - | | | | 10 | 281.32.7| 2:0) 14,4] 15,1| 25,8] 2,6] 6,8 II | 36 41,7] 60] 432 29,7| 17;8 = 106 | I 10 | 5211 44,2) 6.7) 2-8) 17,9) 17,3] 3.3) 7.8 | | | 9 | 28 Fe 13.9] 5,21 28,7| 16,5] 335] 7.8 61 361 51.6] 29,5] | ENA LE SS a i | 8 | 30 51,3] 6,9] 049] 30,7] 7,8] Oss 1I:9 12 57 | 45,2 Lilsalee 17,8] 6,4] 957] 352] | | | I 131 321 61,2] 6;6| 5,8) 1,8) 6;0] r4.x| O,s| 9 | 44 || 43.3] 16:4| 2.3] 11,8] 6,0] 3.3) 13:7 | | | | 10 | Sol 24,5) 2144] 2750] 8,2] 5,6) 554) 7+9 I I I I | | 12 [125 | 46,2] 635] 51) 5,8) 4,9 5,2] IT — | 30 || 45»2| 2642] 23,8] — | 4,8] — | — | | | | | 12 | 5711 45,6] 24,0] 2.5] 8,8) 3,9] 3:2| 1240 | | | 11 | 5711 4030] 21:90] 240 11,4! 2,9] 16,2] 4:7 7 4941 ol 2144] 12,9] 6,2] 2,8) 11,8 3-4] | | | | 10 | 601 44.5 18,6] DAT 7,5] 2,7| 5,9) 1630 | | 10 legs 1238! Ost 97 Kol 4,3 P7 " " 10] 57 | 56.4] 12.8 5,3) 1,0] I1:7| 9: e f = 5.7 — 1.3 2,9) 6.5 = 1 16 I — O,6 -— 2.6 — | 06,4 O,.5 3-5 1,9! TA O,6! 14,6 — 0.0 OS Ks 3 — O.5 — 3.2 612 GUNNAR SCHOTTE. Tab. 6, (forts.) | E30) TNSTO SISFYS GL avnes | Procentisk fördelning på trädklasser | Sample-PVot | The Distribution into Tree-Classes = NÅ | SN TEN | | 5 s! 8 T > 2 2 4 ja 2 | | Ez 2 rs ER 5 = 29 ERE =S | a | b | (0) | » 6 ,90 1,60 4,10 614 GUNNAR SCHOTTE. o Ar 1914 var de skotska lärkträdens medeldiameter 4,3; cm, medan den tyroliska endast var 2,2 cm. År 1916 äro motsvarande tal 6,; cm och 6,; cm respektive (fig. 31). Sedan författaren under hösten 1916 ombett kronojägaren å Omberg att uppmäta barken på träden av de båda raserna, visade sig en högst påfallande skillnad. Så befanns å samtliga dimensionsklasser 1,;—2 2 lägre brösthöjdsbark å de skotska lärkarna. Se vidare L. MATTSSON (234). Ännu mera framträdande är dock den skotska lärkens större rak- stammighet. Av denna antecknades nämligen endast 1,; Z c-träd och 10,3 4 (c)-träd. Tyrolerlärken gav däremot 31,5; &Z starkt krokiga träd (och cc-träd) och 19,5; 2 mindre krokiga träd, (c)-träd. Se i övrigt efter- följande sammanställning (tabell 6 b). Z7ab. 656. Fördelningen av trädklasser hos 12=-årig lärk av skotsk och tyrolisk lärk å Omberg. Distribution of Tree-Classes by Scottish Larch and Tyrolean Larch, twelve year old, at Omberg. NT Antal SE CR PT LÖR OR 4 4 och | Trädklasser ”Tree-Classes | | | Härstamning procent!| (SA | Origin Number | wz]f TT fe po EE Jand Berp. 2 (NER URI SN LR fe | (Dy NA | centage | We'lsh. | i | : | | i | | | | | I | Skottland | st. 57 | = I 7 I — — 2 68 | > Iprocent| 83,8 | — SA LATO: TSE = 4) 209: HORN | | | | Kl L LI OSSE Fyrolen st. 47 Ir 21 30 4 Al Tf 108 | | | | | | > procent 43355 | Og |] — 19,3 27481 337 357 | 0:95 | IOO5S | | | I I | | ) I I detta sammanhang kan det vara av intresse att omnämna, hurusom Forst- rath KRÖMMELBEIN (557) redan tidigare försökt att i Oldenburg uppdraga en rakstammig lärkras. Meddelande härom lämnar den 87-årige författaren i Zeitschrift fur Forst- und Jagdwesen 1888 och kan då stödja sig på 71-årig skoglig praktik. Han omtalar, att han utvalde några 10-åriga plantor, vilka som 1-åriga erhållits från England, satte dem långt ifrån andra lärkar och någorlunda isolerat. Följande år togs frö av dessa plan- tor. Av de härav uppkomna plantorna utvaldes de vackraste till moder- träd. På så sätt fortsattes med konsekvent förbättring av fröträden, så att 1888 fanns redan sjätte generationen från det första 80-åriga beståndet, som hade 31 meters höjd. KRÖMMELBEIN uppger, att i sista generationen fanns blott få krokiga exemplar. Vid planteringen av nya moderträd hade alltid utvalts träd med så spetsig vinkel som möjligt mellan gre- LÄRKEN. 615 narna och stammen, då det visat sig, att sådana individ gåvo de rak- stammigaste träden. Någon närmare detaljerad undersökning av KRÖM- MELBEINS intressanta försök har författaren ej funnit i litteraturen, och det ser ut, som om hans försök råkat i glömska. Sannolikt saknas också mera detaljerade uppgifter om desamma. Den skotska lärkrasen synes slutligen också utmärka sig genom mindre greniga, mindre risiga kronor med mindre kronförhållande än tyroler- lärken. Någon direkt jämförelse mellan äldre bestånd av de olika raserna har dock ej kunnat ske, då, som redan nämnts, alla äldre försöksytor i regel tillhöra skotska rasen och alla yngre tyrolerlärken. Av det föregående framgår, att vi i den skotska lärken synes ha er- hållit en ur den i Tyrolen förefintliga rasblandningen isolerad, tämligen enhetlig ras. Man får väl nämligen antaga, att ingendera av de för skotska lärken utmärkande egenskaperna under så kort tid som 150 år eller knappa 8 vegetationsperioder hunnit utbildas genom påverkan av skotskt klimat eller behandlingssätt. Snarare är väl förhållandet sådant, att egenskaperna gått i arv från relativt få moderträd med ärftliga goda sådana; ej en ombildning av raskaraktärer, endast en isolering av redan befintliga raser torde ha skett. Lärkträdens mer eller mindre krokiga stamform kan dels bero av ärft- lighet så tillvida, att avkomman härstammar från särskilt krokiga träd, dels på direkta skadegörelser, därest en för klimatet mindre motståndskraftig ras användes. Vid acklimatiseringsförsöken har det, särskilt i England, men även hos oss visat sig, att vissa lärkplanteringar kunna lida av frost, kanske mest höstfrost. Träden fortfara att växa för långt in på hösten, och skotten hinna ej att bli förvedade, varigenom toppskottet går förlorat och en krök uppstår, när en gren träder i stället för det gamla toppskottet. Upprepas detta ofta, erhålles på så sätt krokiga träd. För denna kalamitet ha många tyrolerlärkar varit utsatta i vårt land, medan den sibiriska lärken, som tidigt avslutar sin tillväxt, tidigt fäller sina barr, har förvedningsprocessen tidigt avslutad och följaktligen är i högre grad oöm för frost. Enligt uppgifter (744, 577) skall i Skott- land åtminstone den skotska lärkrasen också fälla sina barr förr än tyroler- lärken och blir härigenom mindre utsatt för de på så sätt uppkom- mande krökningarna. Men förf. vill hålla före, att den stamkrokighet, som ofta utmärker träden i vissa lärkbestånd, vanligen beror på härstamning från liknande träd. Förf. anser, att här föreligger en parallell till OÖOPPERMANNS »Vrange Boge.! Dessa uppfattas såsom rester av en trädform, som var mycket ut- a A. ÖPPERMANN: Vrange Boge i det nordostlige Själland. Det Forstlige Forsogsvesen i Danmark. Andet Bind. Kobenhavn 1908—1911. Sid. 29 —256. 616 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE ?90/g 1915. Fig. 32. 35-årigt europeiskt lärkbestånd vid Strömbacka, Hälsingland. Trots liknande läge och exponering äro en del av träden raka, andra krokiga. Medelhöjd för träden i yttersta raden 15,4 m och brösthöjdsdiameter 21 cm. Thirty-five-year-old wood of European larch at Strömbacka, Hälsingland. Despite similarity of position and exposure some of the trees are straight and others crooked. Mean height of trees in the outside row, 15,4 m, and breast-high diameter 21 cm. LÄRKEN. 617 bredd i äldre tiders öppna blädningsskog i Danmark, men som håller på att försvinna, sedan en god skogsvård — bokskogen — kommit att in- kräkta på denna platskrävande ras. I Tyrolen är förhållandet kanske motsatsen. Åtgången av lärkfrö har blivit allt större, och lärkbestånden ha flerstädes minskats. För att skaffa tillräckligt med frö har man måst företaga insamlingar allt högre upp i bergen och då säkerligen av alltmera yviga, storgreniga och krokiga individ. De lärkbestånd, vi sedan draga upp av tyrolerfröet, bli i större eller mindre procent blandade med mer eller mindre krokiga träd. Denna krokighet är säkerligen ej i högre grad beroende på beståndets läge; den kan ensamt förklaras från ärftlighetssynpunkt. Härför talar bl. a., att man ej så sällan träffar mycket krokiga träd mitt inne i bestånden bland raka in- divid och t. o. m. i de mera slutna grupperna. Anteckningar härom ha gjorts från flera försöksytor. Så ha t. ex. de vackra skotska lär- karna vid Sävstaholm i Södermanland i allmänhet rak stam, men mitt inne i den vackraste gruppen, finner man ett starkt krokigt individ. Det- samma har antecknats från lärkbeståndet å Hellidens marker utanför Tidaholm. Ett annat exempel härpå är ett 33-årigt bestånd vid Strömbacka (fig. 32). = Det grova trädet till höger om mannen på bilden är ett typiskt c-träd. Det är 15,; meter högt och 27 cm vid brösthöjd och står mera inklämt än det vackra trädet närmast till höger, vilket är 14 m högt och 12 cm vid brösthöjd. Nästa grova träd, som är 24,; cm vid brösthöjd samt 16,; m högt, är fullständigt rakt. Ett annat exempel i samma riktning visar bilden från försöksytan 322 å Askö i Västmanland. Träden äro där i allmänhet krokiga och ri- siga med 25,8 2 c-träd och 15,1: 2 (c)-träd. A fig. 33 synes till vänster ett mycket krokigt träd och till höger ett jämförelsevis rakt träd, vilka båda ha samma ställning i beståndet. Försöksytan 350 å kronoparken Stora Svältan utmärker sig för synner- ligen raka och vackra stammar. Endast 2,8 2 c-stammar och 9,2 2 (c)- stammar ha antecknats. Egentligen är det blott två stammar (se fig. 34), som störa det goda totalintrycket. ÄÅ fig. 35 synes en grupp av 4 60-åriga lärkar från Sundsmarkens krono- park i Västergötland, varav två äro synnerligen raka, men två ganska krokiga. Vinden har beskyllts för att särskilt deformera lärkens utseende. I själva verket blir dock ej lärken mera deformerad än t. ex. tallen, blott den tillhör en rakväxande ras. Å fig. 36 visas exempelvis ytterkanten av en mot västanvinden starkt exponerad lärkplantering vid Vingåkersslätten 41. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 618 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScHoTTE !/; 1915. Fig. 23. 28-årigt europeiskt lärkbestånd å Askö gård vid Västerås, Västmanlands län. Medel- 8135 e I $ > höjd I1,9 m ( 1 krsk. 12,1 m), virkesmassa 149 kbm per har, därav 42 kbm tall. Försöks- ytan 322. Beståndet utmärkes av krokig stamform och många »vargtyper». Exempel på sämsta form hos tyrolerlärk. Twenty-eight-year-old wood of European larch on Askö farm at Västerås, Västmanland. Mean beight 11.9 (first tree-stratum 12.1 m ); volume, 149 cub m per har, of which 42 cub m is pine. Sample plot 322. The wood is characterized by crooked stems and many ”wolf-typers”. An example of the worst shape of Tyrolean larches. 610 LÄRKEN. OTS. 10 aml. anstaltens s rsöks Ur Skogsfö 1öjd l alt ICLH 1 [ec AY ind. 1 ua Västergö Svältan, Stora krpk. å il ånd kbest 49-årigt europeiskt lär och virke Fig. 34. 283 k assa sm 23,3 m stam, ormig ch annan sabelf [0] n och vacker, dock med e | =] Bn Ks v +” TÅ tan Crown Park, V äl va S h at Stora European larc Id wood of F ine-year-ol Forty-n t Sample plo m per har. cub nd there. a e tem her S GUNNAR Foto av G. SCHOTTE ?/3 1915. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig: 34. lärkar omkring 18 m höga med bröshöjdsdiameter om Grupp om 4 stycken 60-åriga europeiska resp. 26, 20, 14 och 23 cm. Sundsmarkens krpk. Västergötland. Av gruppen äro två träd alldeles raka, då däremot de andra två äro mycket krokiga. Clump of four sixty-year-old European larches about 18 m high and with breast-high diameter of 26, 20, 14, 23 cm respectively. Two trees of the Sundsmarken Crown Park, Västergötland. clump are quite straight, while the other two are very crooked. SCHOTTE. i Södermanland. Stammarna äro påtagligen raka, och sär- skilt gäller detta de mest exponerade träden. Å ett för västan- och nor- danvinden synnerligen ex- ponerat läge vid Pixbo utan- för Göteborg har författaren funnit ett synnerligen rak- vuxet bestand, cirkamoman Att” döma efter beståndets ålder bör det här- stamma från Skottland, och gammalt. den goda stamformen talar också härför. Även träden längst ut mot klippbranten äro fullt raka (sectemsn Mest frapperad blir man dock av den synnerligen rak- stammiga lärken vid Surte glasbruk invid Göta älv. Ett det vackraste exempel härpå visar fig. 38. Attdettabestånd Skottland har på grund av egendomens härstammar från skotske ägare kunnat bevi- sas. Ett liknande lärkbestånd i sluttning mot väster och exponerat för västanvinden Lär- karna äro synnerligen vackra, aterinnes a MosmyO och endast en nästan omärk- lig krök kan observeras när- Träden ha vänt sig något efter den här- Det- samma är förhållandet med ett annat lärkbestånd vid Surte. (se fig. 49; 5). mast marken. skande västanvinden. Däremot visar fig. 39 en LÄRKEN, 621 bedrövlig bild av ett lärkbestånd med synnerligen krokiga stammar från Solberga i Bohuslän. Bilden är likväl tagen i ett ganska skyddat läge. Enligt uppgift i litteraturen (754) skulle detta bestånd också härstamma från Skottland, men synbarligen ej från den goda skotska rasen. Då man vet, att till Skottland importerats åtskilliga kvantiteter tyrolerfrö, kunna ju en del plan- tor av detta frö kommit över till Sverige, särskilt när importen skedde så sent som år 1866. Av de utförda undersöknin- garna vill förf. draga den be- stämda slutsatsen, att om över- huvud taget lärk skall uppdragas S i vårt land — och många skäl 2 tala härför — måste stor vikt 3 läggas vid fröets härstamning från lämplig ras. Man bör helt bannlysa frö från Tyrolen och i stället söka skaffa sådant från Skottland och Schlesien, om fröet verkligen kan garanteras att vara insamlat i dessa länder och vad beträffar Skottland från, låt oss säga, Dunkeld-rasen. i : ÅS > : å Ur Skogsförsöksanstaltens Foto av G. SCHOTTE ?!/, 19153. Bäst gör man dock i att in- saml. samla frö från de äldre vackra Fig. 36. Mot västanvinden exponerad lärkplan- rakvuxna bestånd som redan fin- nas i landet. Det sistnämnda Plantation of larch, exposed to westerly winds, with fine .- o förslaget har redan påpekats av stra'ght stems. STRÖM” år 1832 men knappast vunnit någon efterföljd i större omfattning. När nästa rikliga kottår inträffar, bör sådan insamling organiseras. I varje fall kommer skogsför- söksanstalten att i större omfattning göra försök med inhemskt frö från olika bestånd. Enligt den lämnade utredningen är tydligen lärken ett av de tacksam- maste träden för ren rasforskning. Den lämpar sig också väl härför på grund av sin tidiga fröbarhetsålder (se närmare kapitel III D). FANER SÄ 2 tering med raka, vackra stammar, Kasäters gård, Sävstaholm, Södermanland. N GUNNAR SCHOTTE. AN VÄRRE Rs RN Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScHorte !$/3 1915- Fig. 37. Omkring 70-årig lärk med raka stammar, ehuru läget är alldeles exponerat mot väster och norr. Höjd 19 m och brösthöjdsdiameter 20—30 cm. Nära Pixbo station, Västergötland. Kronornas oskarpa framträdande beror på storm vid fotograferingstillfället. Larches about seventy years old with straight stems, although the situation is exposed to the north and to the west. Height, 19 m; breast-high-diameter 20—30 cm. Near Pixbo station, Västergötland. The 8 , z 5 3 8 indistinctness of the crowns is due to the storm when the photograph was taken. LARKEN. FK EA AL MANAS BR SR Esjg, > 3 NOSAM RN Såg DD Bane SG vn Mr vRtE SN a 4 Sr ÄRMEORE AR, ed snisrmkn fyr ”PretrymenT G. SCHOTTE '” Foto av aml. S taltens S Ur Skogsförsöksan tland. 1 0 SHS Väster ägor, sbruks la itionen e c härstamning å Surte k tydligt framgår dock, skott V Lärkbestånd a 38. tarkt exponerat; Fig. orsakat dast n(q( XpOS ake S s of Surte Gl the propertie of Scots origin on wood Larch ol crooked gree , small de ed a sure has only caus he expo + t ss it is clear that 1 I none the 624 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOoTTE '/; 1916. Fig. 39. Lärkbestånd med särdeles krokig stamform. Solberga prästgård, Bohuslän. Tarch-wood with excessively crooked stems. LÄRKEN. 625 E. Europeiska lärkens skogliga egenskaper. Europeiska lärkens fordringar på växtplats och klimat. Åsikterna om lärkens fordringar på jordmån ha betydligt växlat genom tiderna. Av den förut lämnade historiken framgår, att äldre svenska författare voro tämligen eniga om, att lärken trivdes på synnerligen ma- ger mark. Ja, några av våra äldre lärkkoryféer, såsom KALM, CLAS ALSTRÖMER, I. AF STRÖM m. fl. påstodo t. o. m., att den kunde odlas på så mager jord, att andra träd ej ville växa där. Flera av dessa upp- gifter härstamma från den äldre engelska litteraturen. AF STRÖM påstår sig dock ha kommit till detta resultat genom egen erfarenhet. Han om- nämner t. ex. år 1847 (295), att det är fördelaktigt plantera lärk >»på soliga backar, där tall och gran icke gå». Misslyckade skogsodlingar och lärksjukdomars ökade uppträdande kommo sedan mången skogsman att endast med tvekan förorda lärken å mager mark. Man började också studera lärken i dess hemland samt analysera barr och virke. Härigenom fick man den uppfattningen, att lärken har ganska stora fordringar på jordmån. På så sätt har man kommit till den meningen, att lärken i sina anspråk på mark skulle stå mellan silvergran och vanlig gran. Den skulle icke ha samma behov av kali men för vedbildningen fordra nära på så mycket fosforsyra och mera kalk än silvergranen. Karaktäristiskt för lärkveden är vidare, att den innehåller relativt mycket magnesium. Vidare har man trott sig finna, att lärken är särskilt tilltalad av humus- rik jord, och i överensstämmelse härmed hava också barren stor kväve- halt. I övrigt skulle dess utveckling gynnas av ler- och kalkhaltig jordmån. I överensstämmelse härmed gå uttalanden av WAHLGREN, (255), HAUCH och OÖPPERMANN (524) m. fl. En motsatt uppfattning rörande lärkens näringsbehov förfäktas av bl. a. TIBERG (243). Han omnämner en analys av lärkmylla från Lång- banshyttan, som visar anmärkningsvärt hög halt av svavelsyra, kali samt fosforsyra. Han antager vidare, att lärken med lätthet kan utlösa kali, även om Övriga trädslag ej vilja gå till, och redan härigenom skulle lär- ken ha >»sin berättigade plats å våra magrare skogsmarker (med svår- vittrad morän) för att upphjälpa skogsvegetationen>. Även tidigare hade TIBERG (242) med bl. a. exempel på lärkens trevnad i närheten av Bråtåsen, österut från Lesjöfors, »där varken tall eller gran vilja gå till» uttalat sig för, att lärken utan tvivel »har en mission att fylla på våra sämre och sämsta skogsmarker». Han för- fäktar den meningen, att odling av lärk betydligt skulle öka vår skogs- (i 626 GUNNAR SCHOTTE, Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOoTTE !/,, 1915. Fig. 40. Planterat blandbestånd av lärk och tall å mycket mager mark, Lärken lägre än tallen. Många av lärkarna äro döda och lavbehängda ; »luslärk V. Vingåker, Södermanland, Plantation of mixed larch and pine on very poor soil. The larch is smaller than the pine. Many of the larches are dead, festoned with lichen. LÅRKEN. 6217 produktion och sålunda tillsättandet av jordförbättringsmedel ej vara enda utvägen härtill, en utväg som annars TIBERG var ivrig anhängare av. Som exempel härpå nämner han det senare även genom HESSEL- MANS ($2, $3) undersökningar bekanta lärkbeståndet å Dalkarlsberget vid Lesjöfors. TIBERG håller före, att detta berg är uppbyggt av tämligen mager granit och finner det därför märkligt, att så hög produktion eller enligt EKMAN 8,45 kbms medeltillväxt kunnat nås, då den omkringliggande försumpade granskogen ej producerar mer än omkring I kbm. Genom dikning har dock marktillståndet, där lärkbeståndet uppdragits, högst betydligt förbättrats. Detta lärkbestånd i Dalkarlsberget har emellertid i den beståndsöversikt, som lämnas i ett följande kapitel hänförts till lärkbonitet II, d. v. s. nästan är jämförbart med de bättre bestånd såväl i vårt land som å kontinenten. Däremot tillhör det ett par hundra meter öster om ytan 277 befintliga blandbeståndet av tall, gran och lärk (ytan 333) endast lärkbonitet III. Möjligen kunna de goda dräneringsförhållandena förklara lärkens otroliga växt å ytan 277, som dock efter en starkare galiring skulle vara betydligt större. Det 58-åriga beståndets virkes- massa var hösten 1913 360 kbm lärk och 42 kbm gran. Lägges härtill de av EKMAN (62) antagna 120 kbm, som skulle uttagits genom tidi- gare gallring (sannolikt något hög siffra, då faktiskt beståndet gallrats alldeles för svagt), skulle totalprodukten uppgått till 522 kbm eller jämnt 9 kbm per har och år, medan den försumpade granskogen endast pro- ducerat I kbm. HESSELMAN framhåller det som mycket troligt, att den starka växlingen i produktion förorsakas av träden själva genom olika vattenförbrukning. Han har sålunda genom grundvattensmätningar på- visat, att lärkbeståndet genom sin avdunstning åstadkommer en grund- vattenssänkning under den i granskogen rådande nivån. Det utpräglat ortstensartade rostjordslagret har av lärkrötterna, såsom HESSELMAN fram- håller, liksom blivit uppluckrat. Här har sålunda HESSELMAN påvisat, att den starka avdunstnings- förmågan hos lärkbestånden kan vara i stånd att förhindra skogsmarkens försumpning. Däremot torde ej lärken kunna användas för att direkt torrlägga försumpad mark, utan effektiva dikningsåtgärder måste först vid- tagas. Lärken älskar nämligen djup och frisk jordmån, men ej fuktig mark. Trots sin höga transpirationsförmåga (114,868 gr vatten per år på 100 gr barrtorrsubstans) ställer den t. o. m. ganska ringa fordringar på markfuktighet, vilket sammanhänger med dess mycket kraftigt ut- vecklade rotsystem. Det betydande provytsmaterial, som förf. hopbragt, visar också, att lärken med fördel går till på alla medelgoda marker i vårt land, och att den där utvecklar sig kraftigare än tall och gran. Där- emot bör den ej odlas å de allra torraste markerna såsom å de utjäm- 628 GUNNAR SCHOTTE. nade magra rullstensplatåerna (»malmerna») eller de torraste tallheds- markerna. Å tallens växtlighetsgrad o,2 och o,r (enl. MAASS) går den eju till! Den blir Char it: ol mi efter”den "svagt vaxande tallen fomen tynande tillvaro och torkar så småningom bort, såvida ej lärkkräftan kom- mer och hjälper till att hastigt döda den. Exempel på mark, där dess odling sålunda fullständigt misslyckats har förf. sett nära sjön Tisnaren SR YR RNA 25 ER : C i” TA vå E t Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av G. SCHOTTE ??/, 1915. Fig. 41. 36-årigt lärkbestånd å blockrik mark. Hagby, Södermanland. Försöksytan 296. Medelhöjd 13,9 m, virkesmassa 124 kbm efter gallring. Thirty-six-year-old larch wood on bowlder-strown ground, Hagby, Södermanland. Sample plot 295. Mean height, 139 m. Volume; 124 cub. m after thinning. i Västra Vingåkers socken (se fig. 40). Ett snarlikt fall har förf. också iakttagit å en skarp rullstensås vid Lyftinge kronodomän utanför Köping. Lärken är emeliertid ej endast markförbättrare genom sin stora dränerande förmåga, utan dess ymniga barravfall, som är rikt på kväve, bidrager även att öka markens humushalt och ger i regel upphov till god mull- jord. Att lärken kan gå väl till på synnerligen stenig och blockrik mark är försöksytan 296 å Hagby i Södermanland ett gott exempel på. (Se fig. 41). På så sätt kan lärken högst betydligt förbättra skogsmarken och LÄRKEN. 629 har såsom insprängd i andra bestånd en stor mission att fylla å de sva- gare markerna, växtlighetsgrader 0,6; —0,4. När lärkbestånden ej äro för täta uppstår å de bättre och medelgoda markerna en ganska rik markflora av både torv- och mullväxter. Se närmare härom i de detaljbeskrivningar över försöksytorna, som åtfölja denna avhandling som bilaga. Lärken är i sitt naturliga utbredningsområde okänslig mot vinterkyla och är också på vintern skyddad mot stark torka. Däremot har den för att trivas behov av mycken värme under sommaren. Den tycker särskilt om en varaktig och likformig värme och är härigenom ett typiskt träd för fastlandsklimat. För att den skall trivas väl synes den enligt BÖHLER (454) behöva en årlig medeltemperatur från — 1? till + 10? C samt rik belysning och ymnig luftväxling. Den bör hava en vintervila av åtminstone 4 månader och kort vår med hastig övergång från vår till sommar. I sitt hemland i bergstrakterna kan den utnyttja mycket kort vegetationsperiod, emedan den lövas tidigt och i alperna t. o. m. ibland medan ännu snön täcker marken. Mot för stor luftfuktighet är den känslig och fordrar en viss grad av torrhet i luften. I överensstämmelse härmed står det av HAMM (507) påpekade förhållandet, att den vid låg temperatur kan förfrysa i ett fuk- tigt klimat, men däremot aldrig lida av' den starkaste kyla i ett klimat med en härskande lufttorrhet. Lärken är ett utpräglat ljusälskande trädslag och är det mest ljus- fordrande av alla barrträden. Dess ljusbehov står nära björkens och aspens. Därför ställa sig de naturliga lärkbestånden ganska glesa och ett tätt grästäcke utmärker ofta lärkbestånden i alptrakterna. Härigenom erhålles ett gott bete, och i alperna kan på så sätt, såsom MATHEY (564) skildrat, motsättningen mellan skogs- och betesintresset förenas. På grund av. lärkens stora ljusbehov kan det vid verklig skogs- och markvård bli nödvändigt att uppdraga underväxt i de rena lärkbestånden. Härtill lämpar sig i synnerhet bok, men även andra skuggfördragande träd eller buskar få tillgripas i trakter eller å marker, där boken ej kan förekomma. Genom sitt väl utvecklade rotsystem, är lärken tämligen stormhärdig. När den som äldre angripes av röta, faller den dock för starkare stor- mar, varpå exempel finnes bland de gamla lärkarna vid Koberg i Väster- götland. Att emellertid även lärken någon gång kan härjas av de starka stormarna bekräfta berättelser från Skottland, där endast vid Dunkeld vid ett tillfälle nedblåste över 80,000 träd. Vidare varnas vanligen i skogshandböcker för att uppdraga lärk i exponerade lägen, då man där ofta funnit lärken mer eller mindre deformerad. Detta gäller 630 GUNNAR SCHOTTE. dock i första hand enstaka träd. I dylika fall lida alla träd av vindens verkningar och därvid inte minst tallen. I bestånd är däremot stormens deformerande inverkan ej större på lärken än hos tallen. Som i föregående kapitel framhållits, anser förf. emellertid, att lärkens mer eller mindre Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av E. WiBeCK 7/, 1915. Fig. 42. Starkt snötryckt och snöbruten fläck i 36-årigt, gängligt europeiskt lärkbestånd. Lesjöfors, Värmland. Patch of thirthy-six-year-old slim European larch forest, badly pressed down and broken by snow. känslighet för vinden är en ren rasfråga. Särskilt är den skotska rasen, såsom erfarenheten från Västergötland visat, mycket litet utsatt för att böjas efter vinden. Även BARTH (330) synes vara av samma mening. Han omnämner visserligen, att å vindutsatta platser lärkplanteringarna, lägga sig efter vindriktningen och få ett mindre tilltalande utseende samt därför vid hastigt påseende ej skulle lämpa sig som kustträd. Men LÄRKEN. 631 studerar man närmare, säger BARTH, de många delvis äldre kustplante- ringarna på Västlandet upp till Molde, får man en annan syn på frågan. Det visar sig då, att lärken ofta står frodig trots havsstormarnas omedel- bara inflytande. En del av stammarna äro visserligen sneda, men det finnes också många utpräglat raka. BARTH föreslår därför, att man på dylika platser skall till en början draga upp synnerligen täta bestånd, som sedan gallras starkt, varvid man har ett stort antal trädindivid att välja på och behöver kvarlämna endast de rakaste träden. Odling av särskild rakstammig ras borde dock enligt författarens mening föra fortare till samma mål. Som lärken ej är lövad om vintern, är den i regel föga utsatt för snö- brott eller snötryck. Endast under så abnorma förhållanden, som in- träffade i mellersta Sverige den 135 maj 19135 med snöfall, sedan lärken redan var utslagen, kunde den i nämnvärd grad lida av snöskador, såsom förf. påvisat i en tidigare uppsats (794). Under vintern 1915—1916, då ungskogarna i mellersta Sverige skadades av snön i stor utsträckning, led i allmänhet ej lärken. Endast i sådana bestånd, där den växt upp synnerligen tätt och fått särdeles gängliga stammar inträffade snötryck. Ett exempel på dylikt förhållande visar fig. 42 från Lesjöfors i Värmland. Föryngring och skogsodling. Man har tidigare hållit före (se bl. a. WAHLGREN 255), att lärken i vårt land ej självsår sig tillräckligt, för att man på naturlig väg skall erhålla nöjaktig föryngring. Många skogsmän ha också å försöksan- staltens frågecirkulär framhållit, att de ej observerat självsådd av lärk. Förf. har däremot på flera ställen från Skåne till Norrbotten iakttagit ganska riklig självsådd. Som exempel härpå må anföras följande platser. RINGIUS (768) omnämner redan år 1893, att europeisk lärk självsått sig vid Hälla utanför Piteå. Vid Hussby lantbruksskola i Medelpad har förf. funnit rätt mycken självsådd i parken. Ett synnerligen vackert exempel på lyckad självsådd är försöksytan 335 vid Edsgatan i Värmland. Det omkring 435-åriga beståndet (fig. 43) är här besått från den lärkallé (se fig. 44) som finnes på västra sidan om landsvägen. Fröet har här blott haft att med västanvinden kastas över till hagmarken. Å detta ställe finnes självsådd i flera ålders- grupper, av vilka den äldsta är omkring 45 år. Alléträden hava varit omkring 40 år, när de givit upphov till den vackra slutna självsådden. Vid Löta i Bettna socken i Södermanland iakttog förf. våren 1910 en mycket tät 25-årig lärkdunge, som enligt bestämd uppgift av ägaren uppkommit efter självsådd från några närstående äldre lärkar. Å Hellidens gods i Västergötland finnas spridda självsådda plantor 0:32 GUNNAR SCHOTTE. upp till 25-års-åldern, vilka uppkommit efter det nu 55-åriga beståndet, försöksytan 343. Vid 30-års ålder har således beståndet börjat självså sig ganska rikligt. Likaså är förhållandet å Edsmärens kronopark i Skaraborgs län. Intill försöksytan 350 å kronoparken Stora Svältan har det 49-åriga beståndet givit upphov till mycken självsådd å ljungmark. De själv- sådda plantornas ålder är upp till omkring 20—25 år, d. v. s. när be- ståndet var 25 år gammalt började det ge upphov till självsådd i trakten. I Killers park invid Surte finnas dungar av självsådd lärk om cirka 20 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScHoTTE ?0/. 1916. Fig. 43. Till vänster 85-åriga lärkar av skotsk ras, till höger självsådd lärk. Försöksytan 335. Edsgatan, Värmland. To the left, eighty-five-year-old larches of Scots race. To the right, self-sown-larch. Sample plot 335- ars ålder. Moderbeståndets ålder är nu 47 år, vadan även här lärken självsått sig vid omkring 25 års ålder. Från Bohuslän omtalar PALMÉR (756) år 1904 ett självsått lärkbestånd vid Säm, vars ålder då var om- kring 15 år. Å Årups fideikommiss vid Gualöv i Kristianstads län har förf. funnit mycken självsådd lärk i olika åldrar. Lärkbeståndet liknar här mest en gles fröträdsställning, och den sandiga marken har synbarligen varit en god grobädd för lärkfröet. Ett exempel på de självsådda plantornas före- komst visar kartan a fig. 45. Här finnas ungefär 9753 st. självsådda plan- tor per har. A dylik mark kan givetvis lärken med fördel ställas som fröträd. Någon markberedning skulle dock säkerligen bidragit till ännu ÄRKEN. L ww SJ Ce RUNN Ear! TENN REN ip Np EJ MNKR INR ING 20 0 TIA UNNI DDeN 1910. av G. SCHOTTE KSytan kbm. 64 2 Foto Försöl assa m. c and. ample plot 4 cub - "ärml 26 virkesm an i V 20,1), and. ”olume, al V Ldsg tets ärml O.1):. 2 , atan in V se SS 2d t tree-stratum ;atE bestånd vid söksanstalt första kronskik s för. 2 years old mn fir kog att lärk aml. S, iltens ;4 För Stater höjd 19 Du årigt självs frå Ur Skogsförsöksanst Self-sown larch wood, 44 Meddel Flg.-44. 44- 42. 634 " GUNNAR SCHOTTE. rikligare självsådd. I allmänhet torde också, därest man önskar själv- sådd av Järk, en kraftig markberedning böra företagas. I lärkbestånd av bonitet I — III kan dock självsådden försvåras, emedan efter avverk- ning där erhålles synnerligen rik hyggesvegetation, som helt kan förhindra återväxten genom att förkväva de ljusälskande lärkplantorna. Ytterligare äldre lärk. Older larch. självsådd av lärk. Self-sown larch. äldre tall. Older pine. ! stubbar av lärk. Stumps after larch. () + O (ND Fig. 45. Karta över en del av försöksytan 316 å Årups fideikommiss i Kristian- stads län. $80-årigt lärkbestånd med självsådd. Skala I1:400 för marken. I : 100 för träden. Map of part of Sample plot 316 on the Årup Estate in Kristianstad län. Eighty-year-old larch wood with self-sown trees. ett vackert exempel på självsådd lärk kan nämnas från Norge. — Den i historiken omnämnda lärken vid Solum, som planterades 1772, har givit upphov till tvenne lärkbestånd om 0,26 och 0,30 har. Av Skogsdirektör H. JELSTRUP har godhetsfullt till författarens förfogande ställts vidstående bild (fig. 46), som visar det stora moderträdet med föryngringen bakom. Det gamla trädet är 24 m högt och 97 cm i diameter vid brösthöjd. De båda självsådderna voro 1915 64 och 38 år gamla med medelhöjder av respektive 20,5; och 16,5 m, d. v. s. de tillhörde lärkbonitet III. LÄRKEN. Fig. 46. Lärkträd med ättlingar i Solum prästgårdsskog vid Skien, Bratsbergsamt, Moderträdets ålder omkr. 145 år, höjd 24 m, diameter vid brösthöjd 95 cm och vid roten 420 cm. Larch-tree with descendantes, at Solum ecclesiastical forest at Skien, Norway, Bratsberg amt. A tree about 145 years; height 24 m. Breast-high-diameter 95 cm and girth at the root 42 Norge. 1 omkrets un 636 GUNNAR SCHOTTE. Ett vackert exempel på självsådd lärk finnes också a forstkandidat CARL LÖVENSKIOLDS egendom Brandeval Finskog, som är belägen i Norge, '/, mil från norska gränsen. Beståndet är förut närmare beskrivet å sid. 565. Medan det ursprungligen är planterat år 1802 på 0,40 har, täcker lärkskogen numera 1,2 har genom att självsådd uppkommit. Denna består huvudsakligen av en grupp 60-åriga träd och en grupp 30-åriga träd samt en hel del yngre plantor. Dessutom finnas små grupper av lärk och strödda träd här och där i trakten ända till 2 km från moder, beståndet. Som den omgivande granskogen tidigare stått mycket tätt, har uppkomsten av självsådd lärk försvårats. Men då under senare år avverkningarna i granskogen blivit starkare, komma lärkplantor upp här och var på hyggestrakterna enligt välvilligt meddelande från forstkadidat LÖVENSKIOLD. I huvudsak kommer dock föryngringen av lärken att ske genom sådd och plantering. Den fristående lärken blommar vid 15 års ålder, i be- stånd inträffar blomningen knappast förr än träden nått 20—25 år. På torra och soliga lokaler kan blomningen inträffa ännu tidigare, men då erhålles i allmänhet ej några grobara frön. Fröåren inträffa i lärkens hemland å något så när gynnsamma lokaler vart 3—4 år, men det kan också dröja 7—10 år mellan rikliga fröår. Från vårt land finnas upp- gifter om lärkens kottsättning först sedan år 1910. Detta år uppgives medelmåttig blomning från Svealand och norra delen av Götaland (z53). År 1911 (785) blommade den i slutet av april å Visingsö och i början av maj i stora delar av Västergötland, Småland och Södermanland. År 1912 förekom riklig tillgång på lärkkott i Södermanland, Uppland och Västmanland men svagare söderut (157). År 1913 (189) var ett svagt fröår för lärken och år 1914 (259) fanns knappast någon kott alls. Svag kottillgång fanns 1915 i Svealand, men rikligare söderut i Väster- götland och å Visingsö (260). År 1916 var tillgången svag eller ingen (730). I september—november äro kottarna mogna, men först på våren falla fröna ur dem. WEISE (647) har genom noggranna observationer iakt- tagit, att kottarna öppna sig och sluta sig åter vid fuktig väderlek på våren flera gånger, innan fröna kunna lämna dem. Han fann också, att äldre kottar innehålla frö, vadan således lärken även året efter ett fröår kan sprida frön i rätt stor omfattning. I full överensstämmelse med dessa iakttagelser står det av KRÖMMELBEIN (557) använda kläng- ningssättet. Han började nämligen klänga kotten i mars, varvid dock endast en del frö kommer fram. Kotten lades därföre i vatten i 24 timmar samt lufttorkas och inlades ånyo i klänglavarna. Detta förfa- rande upprepades. Dock kunde det inträffa, att ändå ej allt frö erhölls, LÄRKEN. 637 varför kotten övervintrades på ett torrt ställe och ånyo klängdes un- der ett följande år. På sådant sätt kan givetvis ej klängning ske i stort, och i Tyrolen males därför kottarna sönder i särskilt härför konstruerade apparater. Lärkkottarna äro 2—5 cm långa och som mogna bruna samt variera betydligt till storlek och form. De tomma kottarna sitta många år kvar å grenarna och avfalla ofta ej förr än på samma gång som de kottbärande kvistarna. Fröna äro glänsande ljusbruna, trekantiga och 3—4 mm långa. De omgivas av en 13 mm lång och 5 mm bred vinge av samma färg. I liter frö väger 0,480 kg och innehåller 81,000 frön (HICHEL 5365); på I kg skulle således gå omkring 170,000 frön. 1,000-kornsvikten växlar mellan 5,;—6,; gram. FRON (494) uppger frövikten från des Barres i Frankrike till 6,29 gr med maximum av 8 och minimum av 5 gr. RAFN (592) anger medelvikten av frö från Tyrolen till 5,64 gr, från Schweiz 6,05 gr och Schlesien 5,80 gr. LYTTKENS (z30) upptager som normalvärde 5,85 gr. Då lärkfröet är blandat med delar av kottetjäll och frövingar, som ej kunna borttagas, är det i handeln ej särdeles rent. FRON (494) upp- ställer som fordran 80—385 & renhet. LYTTKENS (z30) normalvärde är härutinnan 84 &Z. Av 1,998 undersökta prov i Zärich har enl. STEB- LER (626) i medeltal erhållis 83,4 & renhet. RAFN (592) uppger den lägsta funna renheten till 57,1 & och den högsta till 90,8 &. Fröets grobarhet anger FRON till 45 å 50 2 med 40 & kulturvärde, LYTTKENS motsvarande tal äro 44 och 37 Z. STEBLER nämner av i Zärich undersökta 5,072 prov en medelgrobarhet av 38 2, och av 1,963 prov hade erhållits ett bruksvärde av 33,6 2. RAFN (592) har fått bruks- värdet högst hos det schlesiska fröet med 44,2 2 (25,2—54,1) och lägst hos det tyroliska med 38,1 2 (25,0—060,4). Det schlesiska fröet hade i allmänhet både större renhet och högre grobarhet än det från Ty- rolen. — Priset för lärkfröet har under perioden 1893 — 1916 växlat mel- lan 2—12 kr, de sista åren har det gällt 4,50 — 6,50 kr. Det schlesiska fröet är i regel 1—2 kr. dyrare per kg än tyrolerfröet. Lärkfröet har stor eftergroningsförmåga. Efter en torr vår brukar mycket frö gro först under andra året. FÖRST (498) omtalar sålunda, att under den torra sommaren 1881 grodde först lärkfröet i augusti och september. BURCK- HARDT (453) och andra förorda därför stöpning av fröet i rent vatten eller i vatten tillsatt med kalk eller saltsyra och anse, att det bör ligga ända till 14 dagar i vatten; även har man brukat jordslå fröet i fuktig jord före sådden. Dessa åtgärder kunna emellertid endast vidtagas för 638 GUNRAR SCHOTTE. frö, som sås i plantskolor, och en stöpning under så läng tid i vatten torde ej vara rådlig. För sådd i skogsmarken kan man däremot ej använda sig av stöpt frö, och får man beräkna stor frömängd per ruta. Rena bestånd av lärk komma väl i regel ej att uppdragas genom sådd, men vid skogssådd av tall och gran kan det vara lämpligt att inblanda en viss procent lärkfrö i sådderna. Härvid är dock bäst, att lärkfröet hålles för sig självt t. ex. genom användande av den två-rummiga såddflaskan »Vänd». Sedan sås enbart lärkfrö i vissa rutor t. ex. i var tredje eller fjärde ruta i var tredje eller fjärde rad. I de andra rutorna användes tallfrö eller blandat frö av tall och gran. Att blanda lärkfröet med övrigt barrträdsfrö är ej lämpligt. I sådd- rutorna uppstå därigenom en ojämn strid mellan de olika trädslagen. Dessutom bör lärken helst ej finnas i vissa genomgående rader i bestån- det utan enstaka i raderna för att minska farorna för lärkkräftans sprid- ning (se närmare under kapitel III F). Ett exempel, som visar, huru lärken uppdragits genom sådd i skilda rader och där också i skilda bälten in- ga tall och gran, är försöksytan 289 å Gammelkroppa i Värmland. Andra exempel på lärkinblandningar i skogssådderna äro ytorna 321 och 331 å Klosters bruk i Dalarna samt ytan 299 vid Gärsebacken i Skaraborgs län. Att vid skogssådd uppblanda bestånden med något lärk 10—20 24 är, som längre fram skall visas, synnerligen lönande. För grundläggandet av många bestånd kommer plantering att tillgri- pas, såväl när det gäller rena bestånd som blandningar. Fröet behöver därför först utsås i plantskola. Enl. BURCKHARDT (453) åtgå 4 kg frö pr ar vid bredsådd och 2 kg vid radsådd, medan v. FÖRST (498) i senare fall använder 3 kg och BÖHLER (456) föror- dar avsevärt större såddkvantiteter. Det högsta plantutbytet eller 14 plantor per gram frö fick han genom att använda 25—33 gram per lö- pande meter radsådd. Av 1 kg gott lärkfrö erhålles 10—14,000 plan- tor. I gynnsammaste fall fick BÖHLER en markgroningsprocent i plant- skola av 9 Z. Därför måste lärkfrösådden utföras så tätt, att korn lig- ger intill korn. Vid bredsådd fås i regel bättre plantor än vid radsådd. Vid sådden bör fröet täckas med 10—15 mm tjockt jordlager, vid djupare betäckning misslyckas sådden. I Lärkplantorna kunna utsättas i skogen såsom —, men i regel omskolas [0] de vid ett års ålder och få stå i plantsängen 1 eller 2 år. Vid omskol- ning användes 20—30 cm förband, BURCKHARDT rekommenderar t. o. m. 24—36 cm. Att vid omskolning i nödfall något avklippa plantornas rötter anses av många förf. ej vara riskabelt. ” LÄRKEN. 639 Längre än två år kunna plantorna ej få stå i plantsängen, då de annars bli för stora att plantera ut i skogen i större mängder. Annars gäller för lärken, att den tillhör de träd, som lättast låter plantera Sig såsom stora plantor (ULRIKSON249), men detta kan givetvis ej ske i större skala i skogsmarken. Omskolningen av lärkplantorna verkställes tidigt på våren, innan plantorna nämnvärt slagit ut — erfarenhet om dåliga resultat föreligger från sena omskolningar. Likaledes bör planteringen uti skogsmarken ske tidigt på våren. Vis- serligen rekommendras för lärken höstplantering av många skogsmän, men sedan en allmän erfarenhet visat vårplanteringens företräden för nästan alla träd, bör den helst användas även för lärken. Medan förf. (178) fann de 1-åriga plantornas medelhöjd i regel vara omkring 7 cm, voro de 2-åriga omkring 12 cm (5—19 cm). 2-åriga plan- tors höjd angivas av FLURY (457) till 14 cm, 3-åriga 44 cm, 4-åriga 70 cm, s5-åriga 80 cm. — Ofta kunna dock 4—6 åriga plantor vara mer än meterhöga. På god mark kan det vara lämpligt att draga upp rena lärkbestånd av mindre omfattning, men förf. håller i övrigt före, att en inblandning i planteringarna med en större eller mindre procent lärkplantor är för- delaktig. Liksom redan vid tal om sådd av lärkfrö nämnts, bör bland- ningsprocenten av lärken ej vara för stor. Det är lämpligast att blott hava lärken insprängd, så att lärkkräfta ej alltför mycket skall spridas. Och skulle kräfta genom försummad gallring eller av andra orsaker få herravälde i bestånden, bör lärken ej stå tätare, än att den kan borttagas, utan att beståndets slutenhet nämnvärt rubbas. En uppbland- ning i beståndet med var 4—s:te rad lärk kan därför rekommenderas, särskilt om lärken sättes som var 3—5 planta i lärkraden. — Ett intres- sant exempel på en radplantering av fyra rader gran och 1 rad lärk giver försöksytan 281 å Ombergs kronopark. Den omtalas närmare här nedan vid redogörelse om produktionen i blandskogar. Lärkens produktion. Rena bestånd. För att erhålla en sammanställning av lärkens växt efter uppskatt- ningsresultatet från försöksytorna var det först nödvändigt att uppdela materialet i skilda boniteter. Vid skogsbeståndens bonitering har hittills vanligen använts beståndens medelhöjd som den utslagsgivande faktorn. Denna är emellertid mindre lämplig härför på grund av det starka inflytande som en viss gallrings- form kan utöva på densamma, i det att en låggallring kan komma att höja medeldiametern och en krongallring att sänka densamma. En sådan 640 GUNNAR SCHOTTE. olägenhet framträder visserligen mera hos den verkliga medelhöjden än > hos den enligt formeln He beräknade medelhöjden, vilken hittills använts för s.k. erfarenhetstabeller. För att emellertid undvika att gall- ringsformen skall trycka sin prägel på medelhöjden, är lämpligare att vid bonitering betjäna sig av medelhöjden inom första kronskiktet. Vid boni- teringen av lärkytorna har också denna faktor använts. Medelhöjderna — såväl beståndets som första kronskiktets — kunna emellertid ej användas för direkt praktiskt bruk, emedan de fordra en fullständig uppskattning och uträkning av beståndet, innan de kunna bestämmas, och således innan beståndet kan boniteras. Den höjd, som bestämmes av höjdkurvans maximum, är däremot mera användbar i prak- tiken. Den är nämligen lätt bestämbar särskilt sedan det blivit allt van- ligare att grafiskt lägga upp beståndens höjdkurvor vid uppskattningarna. Det gäller dock härvid att kritiskt lägga upp höjdkurvan i bestånd, där vid en krongallring uttagits många av de större träden (1 + och 1 (b)), så att ej höjdkurvorna på grund härav göras för låga. Med detta på- pekande synes det likväl lämpligast, att de s. k. erfarenhetstabellerna ha maximihöjderna (d. v. s. höjdkurvornas maximum) som ingångstal för beståndens bonitering. De båda nämnda höjderna, första kronskiktets höjd och maximihöjderna, ha upplagts för samtliga ytor grafiskt efter åldern. Såsom närmare framgår av fig. 47, visa de på dessa två sätt bestämda boniteterna en god överensstämmelse. Vida större svårigheter uppstå, om man vill skaffa sig en god sluten- hetsfaktor för bestånden. Som den nu föreliggande undersökningen endast avser att lämna en mer summariskt sammanställd översikt, ha några mera ingående studier över slutenheten ej verkställts. Vid slutenhetens beräknande har i stället använts den av JONSON! skildrade metoden, M som vilar på beståndens intensitet +;. Sedan denna faktor uträknats för Jak samtliga ytorna, upplades värdena grafiskt efter höjden och utjäm- nades. Av intresse kan då först vara att jämföra intensiteten hos be- stånden före gallring med de av JONSON ur MAASS tallmaterial beräk- nade intensiteterna. Medel] dee SENSE eT MLENEr SA NYSS 10 15 20 25 30 Intensitet för lärk före gallringen...... 4500 T252 15,7 ÖS LYZNGRG IMtensttet Ota As ra a ed An Tja 12,0 IF MÖR GORNSRA Dessa värden för lärken och tallen äro som synes ganska överens- stämmande med undantag för de lägsta höjderna. Härigenom finna vi I TOR JONSON: Om bonitering av skogsmark. Skogsvårdsf. Tidskr. 1914 sid. 369. "puejurq "EYIÄNÄN Wo Yoarej upadoang "u2ep upadoung i "qaarj uTISSNY "puejunp 'eMÅÄNÄN upp HI] NSIOdomqg o "MIR NSIodoang eo HIP] ASHIQIS X "SAINI-JYSioY 4) f0 wWnWIXxewW 27 03 Furp1oaae 143 au 03 pur tungels-99.y 1sI dj Jo IYSroY-urdwu I 03 Furproddr Jo IQ 03 sassejo-LpgqeNNs Mp ur posurne fpounurvxo sj0ld adures yr 641 "WIN UTTX B UI SuPAIn Y [9 -pfloq 29504 TIN foy[apaur staPrISuOIY BISIOJ IJISURA [[N TIpOIJL EXIO II TISSLIASJINUOG WIJ I IPLUPIO BUTOIÄSYOSIOJ BINOSIIPUN I "ARN Pp!Q4r IP] I OJ 2 TI Pp IT J [A522I1UOG Wo I peut 19510] [95419 CT FÖR 9 9 ss” ” Or 9” ee se ” UA 9 OR (44 El N » SÅ : LARKEN. E G PEEIEATER : ; Hede : ERE 5 ET AN SEN ”H in 642 GUNNAR SCHOTTE. sålunda, att de av MAASS behandlade bestånden efter gallringen och de för lärkundersökningen bearbetade före gallringen visa ungefär samma kubikmassa vid samma medelhöjd. För de gallrade bestånden erhölls en medelintensitet enligt följande serie: INTE ciel Oj ee ar sd SNR 5 OR I 20" 25 IP IFE STCC TGS med ad AR da EL TAR ERE 3,6 1O4, II, 1256 MSIE Dessa värden ange följaktligen intensiteten i bestånd av medelslutenhet efter en första gallring. De stödja sig i första "hand på rena lärkbestånd. Dessutom ha emellertid även värdena för bestånd, i vilka lärken ingår med lägst 50 & av kubikmassan, använts. Bestånd med graninblandning i de högre kron- skikten medtogos dock ej. I allmänhet visade blandbestånden med tall ej några nämnvärda avvikelser från de rena lärkbestånden härutinnan. kubikmassan PDalintensiteten Al ros. so (= fö erhölls massakurvorna ur höjden SK formeln M = H/, emedan intensiteten av allt att döma synes vara obe- roende av markens godhetsgrad. Efter boniteringskurvan är första kronskiktets medelhöjd känd, men som massafaktor behöves beståndets medelhöjd. Genom grafisk uppläggning erhölls sambandet dem emellan: Första kronskiktets medelhöjd m... 5 10 15 20 215 30 Bestandetsimedelhöjd i 46 stooc... 91,0 10757. 09,1 00,7. (LOOMENIGE För jämförelse med de på ovan beskrivet sätt erhållna kubikmassorna uträknades även den till medelslutenhet reducerade massan, vilken er- hölls genom reduktion av beståndets kubikmassa med medelslutenheten. Denna erhölls genom att den å medeltalskurvan avlästa intensiteten di- viderades med beståndets intensitet. Denna jämförelse lämnade en god överensstämmelse. Formtalen i beståndsöversikten ha erhållits genom att de uträknade medelformtalen från varje yta grafiskt ordnats efter beståndens medel- höjd. Härvid erhölls efter utjämning följande serie: IMecdelhoj dne CE ee 5 10 NS 20 215 30 INedelförortalt E-NR 05590" 05497 O,487 O,485 -O,475 KON kubikmassan d hö 095 RR : Grundytan erhölls sedan genom uiatalet > höjde För att erhålla de återstående faktorerna i tabellen, medeldiametern och stamantalet, gällde det att bestämma förhållandet mellan dessa båda LÄRKEN. 643 faktorer, som ger den förut kända grundytan till produkt. En grafisk uppläggning av de å försöksytan observerade värdena visade ett tydligt samband, oberoende av ålder och bonitet, ehuru det för de olika bonitets- graderna var svårt att direkt erhålla utjämnade värden. Givetvis ord- nade de sig dock så, att vid samma ålder den bättre boniteten hade en högre medeldiameter och något färre stamantal än den sämre. När materialet uppdelades på tre grupper, eller motsvarande boniteterna I, II—III och IV—V, erhölls en någorlunda god översikt över medeldia- meterkurvornas mera allmänna gång, varefter det totala variationsområdet uppdelades i fem bonitetsklasser påliknande sätt som skett för höjderna. Med hjälp av de sålunda erhållna medeldiametrarna och grundyts- serierna beräknades därefter stamantalet för skilda åldrar och boniteter. Resultatet av beräkningarna är sammanställt i tabell 7. Det under blott ett par år hopbragta lärkmaterialet från ofta nästan ogallrade eller i varje fall allt för sent och svagt gallrade bestånd har ej lämpligen kunnat användas för uppställandet av en fullständig, vad för- fattaren skulle vilja kalla produktionstabell. Först sedan de nu av skogsförsöksanstalten gallrade ytorna ytterligare reviderats och gallrats flera gånger, kan tillförlitliga siffror erhållas om gallringsutbytet och om trädens tillväxt efter väl skötta, starka gallringar. De behöva därför följas åt- minstone under c:a 15—20 år. Avsikten med utredningen har i stället varit att endast uppgöra en, vad förf. vill benämna, beståndsöversikt, som ger en ungefärlig överblick över det virkesbelopp,som rena lärkbestånd i allmän- het alstrat här i landet, samt de dimensioner, som härvid utvecklats. För att få materialet mera likvärdigt ha valts uppskattningstalen från ytorna efter sedan de genomgåtts med en gallring av försöksanstalten, vilken gallring i stor sett utförts som stark låggallring, men givit högst olika gallringsutbyten allt efter beståndets utseende före gallringen. Beståndens beskaffenhet och de utförda gallringarna framgå f. ö. närmare av de denna avhandling åtföljande tabellbilagorna. Beståndsöversikten anger så- lunda endast en uppdelning i bonitetsklasser med häremot svarande virkesbelopp hos bestånd, som i allmänhet länge stått orörda eller förut nyligen gallrats, utan att förf. närmare vill uttala sig om deras mer eller mindre normala tillstånd. Den enda översikt över lärkbestånd, som förut utarbetats, är den av JULIUS HAMM (507) på grund av material från trakterna av Bodensjön upprättade. HAMM har uppställt sju skilda markklasser, såsom närmare framgår av tabell 8. En jämförelse mellan HAMMS och försöksanstaltens tabeller visar, att de spänna över ungefär samma variationsvidd. Den svenska lärkboniteten I motsvaras i det allra närmaste av HAMMS mark- klass I och de svenska boniteterna II och III likna HAMMS klasser II och III. 644 GUNNAR SCHOTTE. Tab. 7. Beståndsöversikt för rena lärkbestånd i Sverige. VYieldtable for pure larch-woods in Sweden. | | | | | Kövv. a Barkenuiffomen | | bestån-| kubikmassan | | lw | dets | The Bark in Percentage Ålder | Max. |Medel- | Stam- |Grund- | Medel- RS Kubiks| medel- of the Volume Age höjd | diam. | antal | yta höjd | M mage KANE SÅ | Europeisk lärk in Greatest! Mean- | Number | Basal- | Mean- | EN Molime IMeanfn- 32 3 [EERO pe NRK Years | Height | Diam. |of trees | area | Height | Factor | crement | lärk | Tyro- | Skotsk | | of there-/ Russian | ler-ras ras | | | maining | Larch Tyrol | Scotch | | | | Stock origin | origin Bonitet I. 10 6,0 555 | Oj341/ | IS 450 SOS I 44 47540) 20582 eSt 20 13,0 II,0.| 2284] 207 ITA5 RAOR 123 6,15 25:;8 | 23.4 INO 30 18,4 16,0 | 1,227 24,7 16,8 | 485 201 | 6,60 24220 19,3 40 Seg AT NOSN K20551 en ASO pr2720)0- Gjesa FA 18,9 50 26,5 26,0 532 28,3 255 AE IL 34) Örgg — | 2237 18,6 GL AR NT 30210 20561/ 0 2854 IAN T307L 1 16562 = 222 | ITS: 70 SIZE 304300 30:91 469 | A48 640 — | 2055 | EES 80 3 3avule LATDorj f r24Ti LL 3IG9I 3350 467 IL AOI 6,14 — 18,9.) DT Bonitet II. 10 — ==! = — — — — 20 10,7 9,2 | 2,924 | 19,4 Os I 408 | 92 | 4,60) 205240 G) 15,7 | 13,8 | 1,581 | 23,61 14.3) 488 | 165 5,30 | 24;6 | 2259. 1 ELON 40 TO Zu S ROS Sir25ose LSL2 453. | N22AL 5,60 == 2254 ILO 50 22,8. 23.50 G5ON27LoN F2T:6N AYO | 279 5,58 — 2159) TGS 60 25,2 2 464 | 28,2 24,4 476 | 327 5,45 — 2145 18,4 He fs rel SS I) Sö) SN SR — | 25) 80 20500) 347bol | R275NN2Oo 284 47 | 400 5,00 | — | 20,6 TR Bonitet III. 10 | — | — - — | — — — — — — | — 20 8,7 76651 3:05E MTG: 7,6 | 508 64: Il. 3520. 27,90 FASAN NRA 30, | 353. T2j0lIGAN | 2240 120 4920) T30 ;33 | 25,61 255 ROR 401] 68 164 | ISO 24:31) I5:6 | 1486 | 184 |-4;60 22,61 IM 50 TOHO 20,71 ÖNS rös. AS3 220 4,58 | — 22200 TA 60 225 539 20:71: -21;0 | 4801 "269. 448 ARENA rs St 70 1 123:6 | 2955.) 406] 27:71) 23501 4771 394 | 434) = | 24 | NS 80 25:01 33:00 SIS 28246 475) 3300 Ars REON EE Bonitet IV. 10 | | | | | SK Sj =S = = er 20 Ho Ns2 SSG ING 6,0 | 545 38 1,90 30, | 24: | 23 30 11,3 10,5 | 2328) 20:2 10,1 496 101 3,37 26,4 23,8.) 2050 40 14,4 | 14,6 | 1,385| 23,21 13,21 490 | 1501 3,75 RN 50 16,9 18,7 SEO 2455 15,9 | 486 189 3,78 — 22:4 19,3 60 ES50L| 2258 271 21553 18,1 484 222 3,70 — 220 18,9 ZOE 20,31] 2030 459 | 26,1| 19,8 | 482 249 3,56 = 21,51 XYÖ4 SOLA 2 ON LASIEO 352061 221 ASO 27 3,39 — 21,2.) TSG Bonitet V. 10 a = | = 20 Svt le NR 5,6 AZ RGOS | 16 O;80 "| ST 283 30 SS Cl ag NE 853 | 503 1 74 | 25470) BRN 24 SNIA 40 2530 TIG L0R IG OH 22 I1,2 | 494 22 3,05 | Re | IT 50 14,5 1.658) TOO C23,S 3,6) ASO 158 3,16 — i) 2257 EON 60 | I6 20,7 127 24,5 15,5 487 185 3,08 — | 22,52 19,2 70 FN 2ANG SON As IGT ASS 205 2,93 = 21,8) IOS SOM TS 285 3071) 2153 18,2 | 484 223 2,79 — SF 18,4 LÄRKEN. 645 Den svenska bonitet IV synes däremot närmast motsvara HAMMS klass VI, vilken dock endast är antydd med några få tal, och den svenska bonitet V tyckes ligga något under HAMMS klass VII. Det mest intressanta är således, att de bästa lärkbestånden (se fig. 48) i Sverige nå samma bonitet som de bästa lärkbestånden i södra Tyskland. Däremot ligga de svenska bestånden under i medeldiameter, vilket ej inne- bär någon överraskning, då de tidigare varit så svagt eller ej alls gallrade. För att emellertid något bedöma de rena lärkbeståndens produktion i Sverige kan också lämpligen en jämförelse göras med MAASS' erfaren- hetstabell för tallen.' Vi finna då, att lärkbonitet I ligger betydligt över tallens växtlighets- grad I. Den förekommer också på bättre marker än MAASS” erfarenhets- tabell ens upptager. Däremot förekommer lärkbonitet II efter blandbe- stånd att döma ungefär på samma marker som växlighetsgraden 1 för fallen Vidif8o ar nar dock hat lärken natt en medelhöjd av 28,4 m, då tallen endast har 23,; m, medeldiametern hos lärken är 37 cm mot allenast 24,7 hos tallen. Det kvarvarande beståndets kubikmassa är dock i båda fallen densamma. Huru mycket omloppstiden emellertid kan för- kortas genom lärkodling, synes därav, att hos dessa jämförbara boniteter behöver tallen 140 år för att nå en medeldiameter av 37 cm, medan lärken gör det på 80 år. Den dimension, som lärken når vid 350 år, uppnår tallen först vid 75 år. I båda fallen kunna dock givetvis de ifråga- varande dimensionerna nås på kortare tid genom intensiva gallringar. Tabell 8. Sammandrag över de av J. Hamm funna medelhöider hos lärken vid Bodensjön. | Summary of the mean Heights in larch-woods obtained by /. Hamm. Biotin tet Quality I USTA GIS VEN Vv VI VI Ålder SN | Ålder Höj Ålder Bi låtde r| SR Ålder ES Ålder] SRJ Ålder] og | | m I m I m m ll | m CA | ata FRE m FEN SS IHeighul >>> |Eeigpil | Height Age | Height! SS | Heighe| "=" | Height I | | I | | | | | | 10 55! IOL I. säs IOC 4Lol KO 30 || 10 | 455 10 | 500 | 10 | 2,5 20 10,5 || 20 9.011 20 I 75 20 8,5 || 20 8,o || 20 8,5 || 20 4 30 Is SOL) 4:50 F2sO 16,0 || 30 II 30 fiol 30 9,5 JON IK22:0 11 40. I IG351]) 400II75S) 400 I 20551) — ENN Bor 206,5 I 50 | 2350 501 22:a 50. | 22:51) — | —P — — | — | — INGORIN20:5. IL 00 | 2055-0025 — ll — | —IP — — | — — I 70 35,5 7Or | 28,5 70 | 28, || — — — — — Få RR LESoPIL34;e1] So) 30:07 SOIL 2001) | om | dne ss [NOD A 34,5 001.) SI] OC) 3036 Ia — || — — || — =) — = I ALEX Maass: Erfarenhetstabeller för tall. Medd. från Statens Skogsförsöksanst, H. 8. Skogsvårdsf. tidskr. 1911. 646 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 9. Jämförelse mellan lärkens beståndsöversikt och Maass' erfaren-= hetstabell för tall. Comparison between the Yieldtable for Larch and the one obtained by Maass for Pine. B on it e t Suitability for | | Ålder Massa-faktorer Lärk || Lärk | Tall | Lärk Tall | il II I,o OM 0,8 Larch || Larch | Pine || Larch | Pine | 20 INU ||, 68 Lärk | Tall | Lärk/| Tall | Tall | IV 0,6 Vv 0,4 || 052 | Larch | Pine | Larch | Pine || Pine IV 0,6 || Vv | ot | 02 | Age Volume-Factor Medelhöjd .. ...... 25.x]| 21561 T8;0 || I8,;s |. 1550 ]| I5;9 | 12:51) 13:61 TOS | 8,2 | 50 år | Medeldiam. ...... 26,0 || 2350) 7341) 2057 | 14,4 | 18571 11,4] 16,81 18:8 | 6,8 | Kubikmassa ...... 337 127911277-01229 2177 1189 IT75 MISSA IN39 106 Medelböjd (4 sc. 33,0 || 2854 | "23:51 2446] 2052) 2152 | 17531 1S:2 1457 | FN 80 år | Medeldiam. ...... 4:1;o']]) 37,0-Ik2453'11 33,9 | 20-81) 310 | EBY,0 | 2855 | 13,8 Pg Kubikmassa ...... 491 1400 1398 I330 1320 l271 1268 223 1222 l|180 7ab. 10. Produktionstid för vissa sortiment hos lärk samt tall (enl. Maass). Time of production for certain assortments of Larch and Pine. = fa ars RSNG Bonitet Plank Stolpar Sliprar 4) s Props 3 5 5 Suitability for Board-fence Poles Sleepers a es Pit timber vv IE el FN 2 HTS oc SR Få 2 a a — = SS YE SES TN Roe kl |[1:8 É 283. 288 lärk | tall | lärk | tall | lärk | tall |3 CS) lärk | tall |3 Se Larch | Pine Larch Pine Tarch Pine |ä. 3 & 2 Larch | Pine Jä 8 ä Ze Lö SR 2 32 2 5] 2305 5| ESA är år år år år: -|2a rar TN NK |.= h- & 3 Al years | years | years years | years years & oc! years | years = oc) ET | å | | | El NER = AG a Me RS EN II 1,0 65-102 52 81 58 88 65 20 26 77 III 0,8 2 128 58 97 64 108 58 24 32 75 IV 0,6 78 sl OSENRE2S 70 146 49 28 33 65 Vv 0,4 84 — 68 | — 76 — — 32 | 55 58 Se vi på lärkbonitet IV, som närmast motsvaras av MAASS växlighets- grad 0,;—0,6, så når lärken 31 cm medeldiameter vid 80 år, då tallen knappast nått den vid 150 år. För att nå 20 cm medeldiameter utan nämnvärd gallring behöves för tallen en omloppstid av 100 år för lärken 55 ar. En fullständig jämförelse mellan de viktigaste talen eller kubik- massa, medelhöjd och medeldiameter hos MaAaASS” talltabell och den upp- ställda lärktabellen vid 530 och 80 år återfinnes i tabell 9. Denna jämförelse visar genomgående, huru det kvarvarande beståndets LÄRKEN. , CC EVS pA SöD AN NIE Så big Ar ” INSE PRIO UK MANS "KENT TK MM EGTA: 1 SCHOTTE av G. to Fo s saml. n ksanstalte Ur Skogsförsö en & 5S i Synnerl Is, Västergötland. lidens gor 1 a He ärkbestånc l ot m och virl IS 55-arigt europe Medelhöjd 27 Fig. 48. tet 3. Lärkbonit re 3/1 tan ar. Försöksy 7 kbm per h esmassan 44 K jr 1” bonitet. good quz remely Ext and. gsötl per ha Väster. state, on Helliden E 1, [4 European larch wood, 55 years ol le plot 373. Sample r, olume, 447 cub. m. 27,2 m. V €f123 ght Mean hei ve - DA ERA su > ARE Se en ir > ME ad Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 49. ning a Foto av G. SCHOoTTE !$/, 1915. 57-årigt, trots exponerat läge synnerligen vackert lärkbestånd av Surte glasbruks ägor, Västergötland. Medelhöjd 23.5 m (1:a krsk. massa 431 kbm per har. Försöksytan 346. Fifty-seven-year-old larch-wood of Scotch origin of Surte Glassworks, Västergötland. skotsk härstam- 23,6 m), virkes- Lärkbonitet II. extremely fine despite exposed position — on the properties Mean height 23,5 m; first tree-statum 23,f 3,6 m.; volume 431 cub, m. per har. Sample plot 346 049 virkesmassa är densamma som tallens efter motsvarande växlighetsgrader. Lärkarnas höjd är däremot givetvis större än tallens, men även medel diametern är större hos lärken och sålunda stamantalet mindre än hos tallen. Lärken har sålunda självgallrat sig starkare än tallen, varjämte den sist av försöksanstalten utförda gallringen varit kraftigare än den, FREE - Ino MANA SR >» IF JA HH på IN Foto av G. SCHOTTE ! Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 50. 57-årigt lärkbestånd av skotsk härstamning Medelhöjd 20,2 m, virkesmassa 371 kbm per har. Försöksytan 347 är stammen något krokig på grund av västanvindens prässning, form. Lärkbonitet III. arch wood of Scots origin on the properties of Surte Glassworks Sample plot 347. The two lowest metr« 1, but otherwise i Fifty-seven-year-old 1 height, 20.2 m.; Volume, 371 cub. m. per har. 3; of the stem somen erooked owing to the pressure of the west winc the stem juite tra eght 43. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt 3/4 1916. å Surte glasbruks ägor, Västergötland, På de två nedersta meterna i övrigt alldeles rak stam- Västergötland. Mear 650 GUNNAR SCHOTTE. Maass utförde i tallbestånden. Att emellertid de båda tabellerna vad kubikmassan beträffar följa varandra så nära, ger en viss stabilitet åt de båda tabellerna. Om man jämför tabellerna, finner man den omloppstid, som för de olika trädslagen å skilda boniteter kan behöva beräknas för att nå vissa vanliga dimensioner. Av tabell 10 framgår sålunda, att lärken kan producera samma sorti- ro Eg LR ; 5 vå Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScHoTtE !3/- 1916. Fig. 51. 57-årigt lärkbestånd av skotsk härstamning å Surte glasbruks ägor, Västergötland. Medelhöjd 14,1 m och virkesmassa 267 kbm per har. Lärkbonitet V. Fifty-seven-year-old larch-wood of Scots origin on the properties of Surte Glassworks, Västergötland. Mean height, 14.1 m.; Volume, 267 cub. m. per har. Suitability for larch, V. LÄRKEN. 6 un - ment som tallen på ungefär ”/; till 7/, tiden. Denna sammanställning pe- kar tydligen på det berättigade i ökad odling av lärk från ekonomisk synpunkt, detta så mycket mera som lärkvirket har högre värde än tallens. Som längre fram visas, kan det dock med hänsyn till faran för svamp- angrepp vara riskabelt att uppdraga rena lärkbestånd utom på de bästa markerna bon. I—II (MaaASS” växtlighetsgrad i och däröver). Därför bör å medelgod mark föredragas blandbestånd, och skall förf. i det föl- jande lämna exempel på deras produktion. För att erhålla ett ungefärligt begrepp om dimensionernas fördelning inom bestånden, har den metod begagnats, som ursprungligen utarbetats Relativ diam. 170 160 fr OR E TR CA 1 RI NN 340 SR 20 SSE a ET es EE AN RE EE SE 2 EN ES CE a re i IN GE a I rr ff od EES ol (2 RS RN RA NN AES SR MR RR ER BS fe 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 & av stamantaiet Fig. 52. Diametern i procent av medeldiametern vid var 10:de procent av stamantalet. Diameter in percentages of the mean-diameter at each tenth percentage of the number of stems. av FEKETE men sedermera fullkomnats av SCHIFFEL.! Härvid förfares på så sätt att diametrarna vid varje tiondel av stamantalet bestämmas och dessa diametrar sättas i procentförhållande till medeldiametern. De för lärken utförda sammanställningarna hänföra sig liksom förut beståndsöversikten till tillståndet efter en första gallring. Vid jämförelse mellan samtliga undersökta bestånd visade de beräknade serierna mycket små avvikelser från varandra. Den beräknade medelserien fick följande utseende: 1 SCHIFFEL, ADALBERT: Wuchsgesetze normaler Fichtenbestände. Mitt. aus d. Forstl. Verrsuchw. Österreichs. Wien 1904. 652 GUNNAR SCHOTTE. Procent av; stamantalet .ÖvE-sss: Ce OO, IO-L20 1300 MHORI5OR 0607 1 707, So OCKEIER Relativ diameter -...c.toccb ec. LAr Re 50 1:60 ; 78 d4 MOOIGONLTIOT 108. IIO) T26M0P I grafisk form återfinnes serien i figur 52. Med hjälp av denna serie har man således möjlighet att uppdela vilket lärkbestånd som helst i dimensionsklasser av önskad storlek. Blandskogar med lärk. De mål, skogsmannen vill nå genom att skaffa sig blandade bestånd, kunna sammanfattas i följande satser: Högre produktion. Värdefullare dimensioner. Bättre marktillstånd. Större motståndskraft mot sjukdomar och skador. Från dessa synpunkter skola vi granska de olika trädslagsblandningar med lärk, som kunna förekomma i vårt land. Blandskograv laärk och tall: Denna blandningstyp är den vanligaste. Den har i regel uppkommit, genom att vid skogssådder använts blandat tall och lärkfrö eller någon gång genom sådd av lärkfrö för sig i vissa rutor och tall eller blandning av tall och gran i andra. I några fall ha dylika blandbestånd upp- kommit, genom att lärk planterats å hyggena och tall självsått sig, eller också omvänt genom att lärk inplanterats i självsådderna eller sådderna, där smärre luckor uppstått. Mindre ofta ha båda trädslagen planterats samtidigt, t. ex. genom radplantering av 1 rad lärk och 1 rad tall. Många skogliga författare, såsom t. ex. HESS (536 a), framhålla, att det är meningslöst att uppdraga blandbestånd av två ljusälskande träd- slag och de fördöma därför den ganska vanliga blandningen av tall och lärk. Andra hålla före såsom WAHLGREN (255), att olägenheterna med dylik blandning äro att söka i lärkens förväxande egenskaper. Den får nämligen stort försprång, varigenom dels topparna skulle starkt på- verkas av vindarna, så att träden bli krokvuxna, och dels vittgående grenar utveckla sig, vilka piska och trycka sina grannar. Förf. vill ej förneka mycket tydliga exempel härpå i 20—40-åriga skogsodlingar i vårt land, men hänför fenomenet uteslutande till fröets härstamning. Den mera greniga och risiga tyrolerlärken blir vanligen besvärlig i blandbestånd. En mera rakvuxen och mindre grenrik ras förhåller sig helt annorlunda. Sålunda inkräktar den skotska rasen, liksom sannolikt också den schlesiska, enligt CIESLARS (465) undersökningar att döma långt mindre på sina grannar. -(W ger WNIeIS-221] 1S14) W 9'01 ud 30 JYyBlayqueaur Hu Lär z SI WNIels-21) 1sI14) W Lgr Ydre jo IYSraqueBajN 1o]d ajdues :33nds awuos pue ud pure Y21el jo Pooma paxiuu pjo-1e3Å-ÅY10 4 "ae od wgYy 1€r "(we 2'gI SJIN[SOUOIY BISTOJ) ur 9'01 ploypppauw suaer (ur E'GI "puejuaeA I eddoxrpunuer) pia 68z UuPlAÄSYOSIOH 1 SJAYL[SUOIY ejst0j) w Fri ployppaw Sud reT ) "uvIS 105eUu JWeS [LE] YI0 HIV] AV | aqpurejq 15 Be-ob [WES "ISUPSHOS10JSBONG SUJIVIS I 1 KSS NE N e& cc VIAVL "ZLI6L LIVLSNVYVSMOSYOJSDIOMS SNILVLIS NYTdI NACNVTaO0aN LÄRKEN. 653 Att de förväxande lärkarna, åtminstone av tyroler-rasen, bli något lutande efter vindriktningen kan man ofta finna, men samtidigt träffas individ, som äro fullständigt oberörda härav. Den hos lärken ofta före- kommande spiralliknande stamformen uppkommer således ej av vindens inverkan. Särskilt å Marieholms kronopark har förf. intill försöksytan 337 funnit, att den hos några individ förekommande småkrokigheten säker- ligen ej kan förklaras härav Många av de härför mest utsatta träden voro raka, och flera av de krokiga individen voro relativt mest skyddade för vinden. Om sålunda en lärkras användes, som i allmänhet har relativt låg procent krokiga stammar, och som blir mindre risig såsom den skotska, skall enligt författarens mening olägenheterna mellan en blandning av de från flera synpunkter tämligen likvärdiga tallen och lärken kunna undgås. Är så förhållandet, medför en dylik blandning idel fördelar. I det nu föreliggande lärkmaterialet ha 9 av försöksytorna mer avsevärd inbland- ning av tall och utgöra goda exempel på, vad härigenom vinnes. Granska vi först ytor med svagare bonitet, så representeras dessa av det 18-åriga beståndet å ytan G III å Garpenberg. Denna utgör lärkbonitet IV, motsvarande — vad tallen beträffar — MAASS' växtlig- hetsgrad o,6. Jämförelsen mellan tall och lärk blir 150 lärkar om 1,4 kbm ha en medeldiam. av 5,6 cm och medelhöjd 5,7 m 3,469 tallar » 209,3 >» an » pr ISA > 5,3 m 2 2Z inblandning av lärk motsvarar sålunda omkring 20 2 ökning i virkesmassan. Denna ringa inblandning torde för övrigt haft mycket ringa inflytande. Till lärkbonitet III, motsvarande i detta fall för tallen växtlighetsgrad' 0,7, hör det 42-åriga blandbeståndet a försöksytan 289 vid Gammel- kroppa (se tavla 2). Gran och lärk ha i tallsådden inblandats bältesvis såsom närmare. framgår av kartan åa tavla 3. Granen har stannat som underväxt. Lärken visar typiska exemplar av tyrolerrasen. Den är något risig och har tryckt en del tallar (se kartan), men dock ej i någon högre grad. I beståndet finnas inom första kronskiktet 205 lärkar om 37 kbm med en medeldiam. av 17,7 cm och medelhöjd 15,3 m samt 415 tallar » 32 > >» oo» » >» 12,3 » / » 12,2 >» Lärkens kraftiga utveckling är påtaglig; det har blott behövts hälften så många lärkar som tallar för att nå samma virkesmassa. Jämföra vi all tall och lärk inom beståndet, se vi, vilket tillskott i virkesmassa, som erhålles genom inblandning av 13 & lärk i beståndet räknat efter stam- antal av tall och lärk: 330 lärkar ha producerat 42 kbm med medeldiam. av 14,9 em och medelhöjd 14,7 m 2,088 tallar » » 79 » » » 9 > > I Of GUNNAR SCHOTTE.: SÖKS LINA ST SKAR 2 My NN IAN. Nå ; ä 2 AV Bratt RER RA RO — SE 585: NR NAKNE EN VON: NT TY SCREEN VEN Aug on SKE PINNE SERSESV MI NR VAR 7 Ar da FN INSE TR HÄNNS "VIA ANA: EDA v—GLINNNG ANNE USA DA i LITA 3 RR Va En åVANAR VARA RAR fö + PE RIOe IBECK ”!/,g 1914. Försöksytan WW and. 9 E: Sample-plot 292. Smål Foto av | V id Bordsjö gran för tall och tall 68-årigt blandbestånd av lärk, sförsöksanstaltens saml. 5 & Sko Ur kbm. [0] 2 Assa virkesm:; FT, 19, : 3 , Medelhöjd för lärk 21 (ST 29 wood, 68 years old, of larch, Mean height m,. , Småland. m. Volume, 290 cub. 7 at Bordsjö 9. nd spruce pine, a for , pine, for larch, 21.3 m. Mixed LÄRKEN. 6 Å denna rätt svaga bonitet, har inblandningen av lärk åstadkommit en ökning i beståndets virkesbelopp av 46 kbm vid 42 år. Lärken har ökat produktionen med 26,2 2. Efter det totala stamantalet är lärkinbland- ningen 8,; 2, men i de två högsta skikten utgör den 16,3 2. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE 5/7 1915. Fig. 54. 20-årigt blandbestånd av europeisk lärk och tall. Marieholms krpk., Västergötland. Försöksytan 337. Lärkens medelhöjd 9,8 m, tallens 7,7 m. Virkesmassa 119 kbm. Mixed wood, 20 years old, of European larch and pine. Marieholm Crown Park, Västergötland. Sample plot 337. Mean height of larch, 9.8 m., of pine, 7.7 m. Volume, 119 cub. m. Till lärkbonitet III hör också försöksytan 299 vid Gärsebacken, där tallen motsvarar växtlighetsgraden o,s. Som beståndet uppkommit jämnt men ej vidare tätt, och som lärkarna äro tämligen lika fördelade över ytan (se tavlan 4), ha de utvecklat sig utmärkt. Inom första kronskiktet finnas sålunda: 6 5 6 GUNNAR SCHOTTE. 488 lärkar om 78 kbm med en medeldiam av 18,2 cm och medelhöjd av 14,4 m och (157 tallar >» ONES ro » » 14,6 » oo» » > 12,6 » I beståndet finnes efter stamantalet räknat en inblandning av 19,4 24 lärk, vilken inblandning ökat det 37-åriga beståndets produktion med 43 kbm mot om det endast varit beväxt med tall av samma slutenhet, som beståndet nu har. Genom lärken har således produktionen ökats mid Ai HA En annan och äldre yta av bonitet III (fig. 53) är det 68-åriga be- ståndet vid Bordsjö (ytan 292), som enligt tallen närmast blir växtlig- hetsgrad o,. I första och andra skiktet finnas här: 424 lärkar om 225 kbm med en medeldiam av 26,5; cm och medelhöjd av 21,3 m och 192 tallar 66 » Då > » » 22, » » » » 19,6 > Efter stamantalet räknat finnes här en inblandning av 31,35 & lärk bland tallen och granen (i de två högsta skikten finnes 62,8 2 lärk). Härigenom har produktionen ökats med 28 kbm eller 8,5 2 mot om beståndet bestått av ensamt tall. Ett exempel på övergång mellan lärkbonitet II och III är ytan 321 å Kloster. Efter tallens medelhöjd i det 33-åriga beståndet bör det samma hänföras till växlighetsgraden oy. I första kronskiktet finnas: 610 lärkar om 79,1 kbm med en medeldiam av 16,6 cm och medelhöjd av 12,2 m samt 510 » FINS JE » > I38 I » > NE: Lok Enligt stamantalet finnes här en inblandning av tall med 24,9 2, Var- igenom lärken i de högsta kronskikten utgör 52,7 2 av övriga trädslag. Produktionen kan härigenom anses ökad med 35 kbm eller 22,8 «Z. Av bättre lärkbestånd å god mark, lärkens bonitet II, finnas bland- ningar med huvudsakligen tall inom trenne försöksytor i olika åldrar eller respektive 20, 33 och 56 år. Den yngsta av dessa är ytan 337 å Marieholms kronopark (fig. 54). Efter tallens medelhöjd motsvarar beståndet växtlighetsgrad 0,9. I första skiktet finnas 683 lärkar om 37 kbm med en medeldiam av 11,7 cm och medelhöjd av 10;j0 m samt t3tortallar SKATE » » » STREGA Sö > >» 83 m Enligt totala stamantalet förefinnes här en inblandning av lärk om 15,4 2 ; inom de högre kronskikten finnes 23 & lärk. Man kan beräkna, att produktionen härigenom ökats med 15 kbm eller 19 2 mot om be- ståndet varit beväxt med ren tall. I det 33-åriga beståndet å Garpenberg (ytan G II), som är blandat med både tall och gran, visar tallen närmast växtighetsgrad 0,8. Pro- duktionen inom första skiktet är: 528 lärkar om 86 kbm med en medeldiam. av 16,9 cm och medelhöjd 14,3 m samt 105 tallar » 10 >» » » > FETAGNS » » 12,6 m LÄRKEN. 657 I beståndet förefinnes en inblandning av 37,4 2 lärk efter stamantalet räknat, och 67.7 2 av träden i de två högsta skikten utgöras av lärk. Härigenom håller beståndet 351 kbm mera, än om det varit beväxt med enbart tall med samma slutenhet. ningen ökats med 40,2 &. Produktionen har genom lärkbland- Det 56-åriga beståndet å Visingsö (ytan 312) är enligt tallens medel- höjd närmast att jämföra med växtlighetsgrad 1. kronskiktet ha här producerat 165 kbm, medan 35305 tallar i samma skikt ej uppnå mer än 169 kbm. Beståndet är uppblandat med 20,7 2 lärkar efter stamantalet räk- nat, och i de två högsta skikten finnes 37,2 & lärk. Denna lärkinblandning har ökat beståndets kubikmassa med nära 18 kbm mera, än om det varit beväxt med endast tall. produktionen med 5,2 4. Lärken har sålunda här höjt Alla de lämnade exemplen ha således visat, att en inblandning av lärk i myc- ket hög grad ökar beståndens produk- tionsförmåga och icke minst deras värde, Härtill kommer, att lärken säkerligen ökar själva markens alstringsförmåga genom det rikliga barravfallet, så att det är san- nolikt, att även tallen växt fortare, än vad den skulle gjort, om lärken ej förekommit i beståndet — en sak som dock ej kun- nat direkt uppmätas i brist på jämförelse- material. Vi finna således, att tallbestånd av växtlighet 1—0,6 och sannolikt även 0,4 med fördel - kunna uppblandas med lärk: En blandning av 20 & synes förf. ej innebära någon fara för lärksjukdo- mars överhandtagande och ej heller stö- rande inverka på tallens växt, i synner- het om de bättre lärkraserna komma till i många fall en ökad massaproduktion av 355 lärkar i första Foto av C. A. JENSEN 1916. lärk i Plantage, Danmark. 33 m hög. Dia- Fig. 55. 130-årig Tinghus meter vid brösthöjd 100 cm. Larch, 130-years-old, in Tingshus Plantation, Denmark. 33 m. high. Brest-high diameter, 100 cm. användning. Härigenom nås 20 2, som kommer att i hög grad öka värdeproduktionen genom framförallt större avkastning av gall- ringarna. 658 GUNNAR SCHOTTE Blandning av lärk och björk. Endast en försöksyta kan åberopas som exempel på en sådan bland- ningsgrad. Det är ytan 287 å Gammelkroppa i Värmland. Efter ett färre antal tallstammar att döma bör beståndet hänföras till växtlighets- grad 0,9, men står, vad lärken beträffar, mellan bonitet II och III. I första skiktet finnes här 200 lärkar om 33 kbm med en medeldiam, av 17 em och medelhöjd av 15,4 m 250 björkar » 27 > » » » > IA > > > 1455 Mm Björken i beståndet är dock möjligen något yngre än lärken. Vi se härav, att björken och lärken utvecklat sig lika, emedan ytan är ganska "gles. Någon större produktion kan emellertid ej vinnas genom en bland- ning av så pass skrymmande träd som björk och lärk och från markför- bättringssynpunkt kan endera trädslaget vara tillräckligt. Blandning av lärk och bok. Denna blandningsform, där boken bildar endast ett mellanbestånd, an- befalles särskilt av tyskarna. I Skåne finna vi också flerstädes, såsom t. ex. å Skabersjö, mycket resliga och vackra lärkar i bokbestånden. Ett vackert exempel härpå från Danmark visar fig. 55, som godhetsfullt ställts till förf. förfogande av forstkandidat C. A. JENSEN. I någon mån kan också den tillfälliga försöksytan 341 ((fig. 56) vid Maltesholm utgöra ett exempel härpå, om ock boken är fåtalig och närmast att betrakta som underväxt. Detta lärkbestånd på prima bokskogsmark av mulltyp har säkerligen den största höjd i förhållande till åldern, som något bestånd äger i landet. Den överskjuter åtskilligt den uppställda lärkboniteten I. Vid 60 års ålder har beståndet på 317 stammar en virkesmassa av 457 kbm med en medel- diameter av 33,; cm och medelhöjd av 29,9 m. Blandning av lärk och gran. I undersökningsmaterialet ingå 9 ytor med blandskog av gran och lärk av lärkboniteterna I—IV och i skilda åldrar. Bonitet I är representerad av det 32-åriga beståndet nära Surmossen a Omberg. Lärken har här en betydligt kraftigare utveckling än granen utan att dock nämnvärt ha hindrat denna i sin utveckling. En bild av beståndet återgives å tavla 8. Lärkens försprång är nu i beståndet 6 meter och hos första skiktet cirka 4 meter, men lärken är ändå ej sär- skilt risig. Den hör också till den mer tunnbarkiga rasen; förf. kan likväl ej direkt leda i bevis, att den kommit från Skottland. Detta be- stånd har alltid tilldragit sig skogsmännens uppmärksamhet. Förr såg LARKEN. 6509 man från t. ex. Hjässan lärkraderna sticka av högt över den mörka gran- skogen. Jägmästare C. M. SJÖGREEN plägade för sina elever särskilt demonstrera detta bestånd som exempel på en olämplig blandningsgrad. År 1895 t. ex., när beståndet var 12 år, framhöll S., att här varken Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. Sci Fig. 56. 60-årigt lärkbestånd vid Maltesholms gods, Skåne. Medelhöjd 29,9 m och virkes massa 457 kbm per har. Försöksytan 341. Sixty-year old larch wood on Maltesholm Estate, Skåne. Mean height, 29.9 n Volume, 437 cub. m. pe har. Sample plot 341: 660 GUNNAR SCHOTTE. kunde bli lärk- eller granbestånd och fördömde blandningen. Den som nu närmare studerar beståndet, kan dock knappast giva jägmästare SJö- GREEN rätt. Blandningen förefaller, då lärkkräfta ej uppträder vidare starkt — som ganska idealisk, men fordrar givetvis mycket påpasslig gallring. Inom första kronskiktet fanns 1914 530 lärkar om 134 kbm med en medeldiam. av 19,4 cm och en medelhöjd 17,5 m 1,187 granar 164 > RE. > 2 > KRT Lärkarnas medelkubikmassa är ungefär dubbel mot granens, och jäm- föra vi all lärk med all gran inom beståndet blir skillnaden ännu större. Vi få då 570 lärkar om 135 kbm med en medeldiam. av 18,9 cm och medelhöjd 17,4 m mot 2,197 granar >» 202 7 » IE » ) 14, m En blick på kartan visar, att granen närmast lärkraden, särskilt i raden söder om lärkarna, är eftersatt. Gör man en beräkning över det virkesbelopp, som borde funnits av gran i lärkraden samt det högre belopp, som granraderna närmast lärken haft, därest beståndet utgjorts av ren granskog, skall man finna, att beståndet av enbart gran bort hålla 271,4 kbm. Med lärkblandningen håller det 337,1 kbm eller 65,7 kbm mera. Det 32-åriga granbeståndet hade givit en årlig medelväxt av 8,, kbm, men genom lärkens inplantering har produktionen ökats till 10,5; kbm per år. En inblandning i beståndet med 20 & lärk har så- lunda höjt dess produktion med 24,2 2. — Ännu större har härigenom beståndets värdeproduktion blivit. Efter de priser, som gällde i december 1916, och som faktiskt erhållits för virke från beståndet, skulle dess värde såsom blandskog av lärk och gran vara per hektar: 140 kbm, Oran-pPrOPSE a LAR KT soccer imorse sele ror ein 2,086 kr 18 TSL TA TO Rs rare arnisförs IR EEE 180 >» 119 ULSINLDSN Elh. ars RE SRRRI ERE Pa 55 133. a UHlärk Eh, FJD Kl AE SER LE Je oo Ad 2,660 » 4,981 kr Hade beståndet enbart varit beväxt med gran hade erhållits 201 "kb eran-propsiäd Mtrl: scntkere sens 2,814 kr 220 $r SIADOTA NIO ADR Sr erkre öe e ide iige a SSS 220 >» SLAS 3; KOLVEN SRA ogräs sn «vp AD ANAR 15 3,109 kr Sålunda har en inblandning av 20 4 lärk ögat beståndets värde med 1,872 kr. per hektar. Detta visserligen efter krigskonjunkturpriser, men värdeprocentökningen genom lärkinblandningen går till 60 2. Ändå har ej lärken ännu i vårt land betalats med sitt fulla värde i förhållande till andra trädslag, varför närmare redogöres i kapitel III G. LÄRKEN. 661 För övriga blandbestånd av lärk och gran ha ej hunnit utföras några tillförlitliga beräkningar om den ökade produktion, som lärken åstad- kommit. Granbeståndens produktionsförmåga är ännu ej tillräckligt stu- derad, så att man därav kan sluta till blandbeståndens produktion, därest lärkarna ersatts med granar. Förf. lämnar därför i det följande blott några korta uppgifter om några av de ytor, där gran i större eller mindre mängd ingår såsom 1. eller 2. kronskikt i lärkbestånden. Försöksytan 293 å Bordsjö står vad lärken beträffar mellan bonitet I och II och bör hänföras till tallens växtlighet 1. Lärkarnas väldiga utveckling framgår av kartan (tavla 9). De äro dock ganska yviga och risiga, av typisk tyrolerras. Ehuru beståndet är 68 år gammalt, kan man dock anse, att fröet till detsamma kommit från Mellaneuropa, då det upp- dragits vid Bordsjö av en ursprungligen tysk forstman EBERT. Lärken i första kronskiktet består av 72 lärkar med 116 kbm, 43,38 cm:s medeldiameter och 27,6 m:s medelhöjd, medan granen i samma skikt består av 172 träd med 113 kbm, 26,8 cm:s medeldiameter och 23,4 m:s medelhöjd. Lärkens stora utveckling har synbarligen skett på granarnas bekostnad, såsom en studie av kartan närmare utvisar. Till lärkbonitet II hör försöksytan 291 även å Bordsjö. Granen bildar här huvudsakligen under- och mellanbestånd, men då 56 granar per har gå upp i första skiktet, kunna dessa jämföras med lärkarna i samma skikt, Dessa nå dock endast 0,6 meters större medelhöjd än granen och 17 om:s större medeldiameter. Mellan lärkbonitet II och III ligger försöksytan 331 å Kloster. Det 31-åriga beståndet skulle efter de fåtaliga tallarnas medelhöjd att döma hänföras till växtlighetsgrad I. En jämförelse mellan lärken och granen 1 första skiktet ställer sig på följande sätt: 579 lärkar om 97 kbm med 18,4 cm medeldiam. och 13,4 m medelhöjd HyArSranar” » 10 oo Dr MIG 3 » TT orm > I det något glesa beståndet ha lärkarna, av tyrolertyp, utvecklat sig kraftigt, såsom närmare framgår av kartan å tavla 10. Exempel på ett blandbestånd av lärkbonitet IV, enl. tallens växtlig- hetsgrad 0,9, är försöksytan 333, vid Lesjöfors. Den åskådliggöres ge- nom kartan å tavla 11. Inom alla skikten finnas här i det 57-åriga beståndet 805 lärkar om 167 kbm med 17,7 cm medeldiam. och 17 m medelhöjd och 1,490 granar >» IOI » D TT » N » 13,3 m Inom enbart första kronskiktet fås följande jämförelsetal: 405 lärkar om 130 kbm med 21,2 cm medeldiam. och 18,7 m medelhöjd «och I15 granar >» 30015 22,8 , 17,6 m 662 GUNNAR SCHOTTE. I tabellbilagan återfinnas närmare tal från ifrågavarande försöksytor samt de övriga ytorna med gran och lärkblandning eller ytorna 300, 324, 325 (fig. 57) och 334. De lämnade exemplen ha dock visat lärkens starka KRAK s a KS | RJ s 28 pe ar Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScHorTE !/; 1915. Fig. 57. 60-årigt lärk- och granbestånd å Lisjö, Västman- land. Försöksytan 325. Lärkens medelhöjd 20,4 m, granens 15,6. Virkesmassa 333 kbm före gallring. Larch and spruce wood, sixty years old, at Lisjö, Västmanland. Sample plot 325. Mean height of larch 20.4 m., of spruce 15.6 m. Volume 333 cub. m. before thinning. utveckling även i bland- ning med gran. Härvid är dock att märka, huru- som 1 flertalet bestand det största antalet granar hållit sig till de undre skikten, medan de i I skiktet äro fataligt repre- senterade. Detta hari sin mån gynnat lärkens ut- veckling. Exemplet från Omberg (ytan 281) är dock talande nog för in- blandning med lärk även på de typiska granmar- kerna. Härigenom kan nås ökad produktion och betydligt högre värde. Denna blandningsform mellan gran och lärk kan dock hava sina vansklig- heter. En risk anses före- ligga därigenom, att gra- nen för mycket skulle sidoskugga lärken och härigenom hindra den i sin utveckling och pre- disponera den för kräft- sjukdomen. Exempel härpå har förf. iakttagit i slutet på 1890-talet å kronoparken Tönnersjö- heden i Halland. Från den synpunkten kunna sammanhängande lärkra- der såsom på Omberg vara lämpliga. TI regel får emellertid lärken så LÄRKEN, 663 pass stort försprång vid plantering, då granen ju de första åren står något »i stamp» även å den bästa mark. Från Österrike framhåller CIESLAR (464) att ett mindre rationellt blandande av lärk och gran har den allra största andelen i det vanliga fördömandet av lärkens inplantering i lägre liggande trakter. Han på- visar, att radplantering el- ler bältesplantering mellan gran och lärk, som förresten är ganska naturvidrig, haft ringa framgång och föror- dar istället insprängning av lärken enstaka eller i my c- ket små grupper. Häri- genom förminskas faran för att granen skall beskugga lärken. — En annan vansk- lighet kan dock kräftans uppträdande erbjuda. I ett följande kapitel skola vi se, att kräfta sannolikt of- tast sprides i de sår, som åstadkommas av Chermes Abietis. Då nu denna in- sekt behöver både lärk och gran för att utveckla sina båda stadier, ligger det nära till hands att förmoda, att den trives bäst i bland- skogar av lärk och gran och kan där skaffa möjlig- het för kräfta att särskilt starkt sprida sig. « AR Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fote av G. ScHoTTE B/', 1915. Fig. 58. 44-årig fristående lärk vid skogvaktarebosta- den Hedebolund, Jönåkers häradsallmänning, Söder- manland. Höjd 16 m, brösthöjdsdiameter 62 cm och största krondiameter 13 m. Forty-four-year-old larch standing by itself at the corner of the forester's house, Hedebolund, Jönåker communal-forests, Söder- manland. Height, 16 m., breast-high diameter, 62 cm. ; maxi- mum diameter of crown, 13 m. På grund härav anser sig förf. endast med tveksamhet kunna tillråda blandning av lärk och gran. Blandning av lärk och silvergran. Denna beståndsform, som rekommenderas i Tyskland och Österrike, finnes ännu ej hos oss. På ett och annat ställe påträffar man dock rena lärkbestånd, som vid beståndens utglesning underplanterats med silver- 664 GUNNAR SCHOTTE. gran, såsom t. ex. å kronoparken Lilla Svältan i Västergötland. En så- dan beståndstyp är givetvis synnerligen lämplig, särskilt om silvergranen insättes efter lärken, så att den blott kommer att hålla sig inom tredje och fjärde kronskikten. Gallring. Som redan nämnts i avdelningen om lärkens fordringar på växtplats och klimat, är detta trädslag utpräglat ljusälskande. Som fristående blir den synnerligen yvig, även om den ofta — av god ras — kan bli ganska rak (fig. 58). I bestånd trycka träden varandra snart. Ett utslag härför se vi i tabellbilagorna, där uppskattningsresultatet från de rena lärkbestånden är uppdelat i kronskikt. Huvudmassan av lärk är naturligtvis koncentrerad till första kronskiktet och en hel del träd fin- nas också i andra kronskiktet, men tredje och fjärde skikten äro påfallande svagt representerade. I stort sett kan man dock säga, att alla fyra skikten finnas i de orörda lärkbestånden representerade upp till 30-årsåldern. Sedan försvinner fjärde kronskiktet. Vid omkring 40 års ålder kan åt- skilliga individ av tredje skiktet hålla sig kvar. Vid 50 år finnas endast första och andra skiktet representerade. I ännu äldre skogar blir i regel första skiktet ensamt, men fullt orörda bestånd i den åldern ha naturligtvis ej påträffats. Med hänsyn till lärkens stora ljusbehov är det likväl att lägga märke till, att ändå så pass många individ hålla sig vid liv i de lägre kronskikten. När man dessutom funnit, att just dessa av ljusbrist lidande individ äro de, som först utsättas för lärkens farliga kräftsjukdom (se närmare kap. III F), framstår som en bjudande plikt att tidigt och ofta gallra laärkbestanden. - Man) kant dame ej i lärkbestånden lämna de lägsta skikten såsom markskydd. Det närings- rika barravfallet håller dock i regel marken i gott stånd; i äldre rena lärkbestånd kan det emellertid säkerligen vara av värde att hava någon underväxt, men då av annat trädslag. Någon fullständig produktionstabell med gallringsutbyten vid olika aldrar och boniteter har, som nämnts, ej ännu kunnat uppställas. Om gallringsutbytet vid den första gallringen, som utförts av skogs- försöksanstalten, lämna tabellbilagorna närmare detaljerade upplysningar. Gallringarna utföras i lärkbestånden i stort sett efter låggallringsprin- cipen. I första hand uttagas sålunda undertryckta och kräftskadade träd. Vidare böra krokväxta individ och träd av utpräglad vargtyp få stryka på foten. Gäller det en lärkras, som den tyroliska, vilken har stor benägenhet att bilda krokiga och risiga träd, kan vid den första gall- ringen komma att uttagas så många b-träd, att gallringen närmar sig kron- gallring. LÄRKEN. 665 Veckenförklaring : Lärkkrona Larch crown Utgallrad lärk Larch thinned out Kvarstående lärk Larch still standing Or 00:01 00 000100 0 (00! 100) (oo vo (po vvvvbvjgp SSK) Å ARBE | ÅN JA FÅ NEG Å : (OCK LSE NER SR iY - SR NN A yV | VE 20 (O| (0 0000) lol oj ololwe Oo 0000] ; o'olojo 0010 0) 00 | apor bjoloioo åh = a 0001f010,0 010 FO fa 0 ov Fig. 59. Karta över försöksytan 350 å krpk. St. Svältan. 49-årigt lärkbestånd. Skala för marken och kronorna I: 700, för träddimensionerna 1: Plan TYS of sample plot 350 at St. Svältan Crown Park. Forty-nine-year-old larch-wood and the crowns, 1 : 700; for the tree-dimensions Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt Scale for the ground ED 44. 666 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 11. Sammandrag över lärkprovstammarnas relativa kronlängd från försöksytorna. Summary of relative height of crown of ten-larches from Sample plots. Re | | | Slutenhet | Relativ SR | Ja | Bonitet | Ålder | SA Medelhöjd kn Origin Sample | Snuvitability | oe | Density acc. pMeanjiIicelit Mean diam. | heigbt ch plot | to intensity crown ; | | Sk 280 I 69 14 29,8 32,6 0.40 Sk | ST 52 10 22,0 21,6 0.34 a | 350 49 Zi 23 32,5 0.54 Sk 281 32 13 17,6 19,90 0.40 0 290 II 30 8 13,7 I5,1 0.47 ii | 291 29 12 T354 16,2 0.48 E 310 28 9 14,1 17,8 0.43 282 25 12 11,:7 11,9 | 0.46 20 292 III 68 10 204 | 27,4 | 0.33 Sk 3250 | 60 10 21,9 20,9 | 0.30 T 289 40 10 15,3 17+7 | O.31 E 300 ST 10 14,2 I 1,6 0,38 | I 296 36 9 14,0 16,0 Ord | I 287 36 6 15 17,0 0,33 el 331 31 10 13,6 1930 0,59 I | Sk 324 IV 60 10 18,8 | 18,5 | 0,36 Sk 3330 57 I 18,7 21,8 > | VB T 334 36 I I INA 18 0.43 ib 319 | 30 8 10,0 | 0 0,37 För övrigt är lärken tacksam för starka gallringar. Först då kan man fullständigt utnyttja lärkens hastiga tillväxt, och när lärken får stora, kraftiga kronor, är den mest motståndskraftig mot lärkkräfta. I bonitet I kan första gallringen ske vid 20 års ålder, och sedermera bör gallringen upprepas vart s:te år. Vid bonitet II och III sker första gallringen lämpligast vid 235 år. Inom bonitet IV och V kan den upp- skjutas till 25—30-års åldern. Omkring 20 & av virkesbeloppet faller vid första gallringen. Ingriper första gallringen först senare än vid de angivna åldrarna, behöva 25—30 & uttagas vid första gallringen. Då lärken fordrar stora kronor för sin utveckling, bör man sträva efter ett stort kronförhållande. De från försöksytorna med rätt så tryckta träd erhållna talen äro ej härför fullt utslagsgivande, men återfinnas likväl i tabell r1I. Vi finna härav, att kronförhållandet faller med åldern. I den LÄRKEN. 667 32-åriga radplanteringen vid Surmossen å Omberg, där lärkarna fritt ut- vecklat sig i raderna, är kronförhållandet 0,40. Hos det ganska väl gallrade 70-åriga beståndet vid S. Djurledet å Omberg är också kron- förhållandet o,40o. Å det överslutna 60-åriga beståndet vid Lisjö i Västmanland är kronförhållandet 0,30 och i det överslutna 357-åriga beståndet vid Lesjöfors 0,34. Ett bestånd, som uppdragits i tämligen glest förband, och därför har goda, om ock något tvåsidigt tryckta kronor, visar försöksytan 350, där kronförhäållandet är o,54. Här stå lärkarna med 8 meters avstånd mellan raderna; den tidigare befintliga tyska tallen mellan raderna, har för länge sedan borttagits. I raderna ha lärkarna ett avstånd av 4—6 m. Kronorna ha utvecklat sig synnerligen väl mot tomrummen mellan raderna. Genom starka gallringar kan här nås ett idealiskt lärkbestånd med hög tillväxtprocent. Vid den gallring, som utförts 1916 på våren och närmare är åskådliggjord genom kartan a fig. 59, har borttagits 30,9 2 av stamantalet och 26,5; & av virkesbeloppet. Här kvarstå endast 246 stammar per hektar med ett virkesbelopp av 208 kbm, men med en medeldiameter av 38, cm vid 50 år. Som synes, är det kvarvarande stamantalet blott hälften mot vad bestånds- översikten för lärken visar (se tabell 7), men virkesmassan är ?/3; av den i denna tabell upptagna. Beståndets medeldiameter är 12,5 2 större än beståndsöversiktens bonitet I. Detta är ett slående exempel på, vad som kan nås genom gallring. Lärkkronan har nämligen här, på grund av det glesa radförbandet, utvecklat sig såsom efter starka gallringar. Någon menlig inverkan på stammens form eller ökad krokig- het hos träden kan ej förmärkas. Endast 2,8 & av trädantalet äro kro- kiga och 6,2 &Z ha fått beteckningen (c). Mot gallringen år 1916 kan möjligen göras den invändningen, att den kunde verkställts starkare med tanke på en ännu jämnare utveckling av kronorna för framtiden. Det ringa stamantalet verkade dock givetvis tillbakahållande och suggererade i någon mån förf. vid gallringens utförande. Detta exempel talar emel- lertid ett tydligt språk till förmån för mycket starka gallringar i lärk- bestånden och tyder på, att en blivande produktionstabell för lärken kommer att visa mycket lägre stamantal och högre medeldiameter, än som återfinnes i beståndsöversikten i föregående kapitel. 668 Foto av ADOLF WELANDER. Fig. 60. C:a 15 m hög lärk, som för några år sedan uppkvistats till nästan hela sin längd, varefter nya kvistar växt ut längs hela den uppkvistade stammen. Strax söder om Hedemora, Dalarna. Larch about :5 m. high which some years ago was stripped of its keight, since which new branches have grown out along the whole stem. Immediately south of He- demora, Dalarna. GUNNAR SCHOTTE. F. Europeiska lärkens skadegörare. Vilt och boskap m. fl. Lärken avbites mindre än andra barrträd så- som t. ex. silvergran, gran och tall av rådju- ren och från tyska revir föreligga uppgifter, att lärken ej alls avbites [se BECK (356 b)|. Stammen skalas också sällan av rådjuren, men däremot feja gärna råbockarna sina horn mot lärkplantorna. Ekorren gör stundom betydande skada ge- nom att uppe i kronorna barka lärkarna. Så har förf. sett vara fallet äå krpk. Sundsmarken, å Omberg och vid Fånö i Uppland. Å de två senaste platserna är det närmast den sibi- riska lärken, som lidit mest skada (se fig. 95.) Se vidare kap. IV F. Ekorren skalar! aven sönder kottarna för att komma åt fröna. I Tyskland har även hasselmusen skadat lärkstammar och -grenar i stor omfattning. Sorkarterna kunna också skala unga grenar hos lärken. Så är t. ex. fallet med Arvicola glareolus. Slutligen avbita gärna tamdjuren grenar och kvistar å lärken, som för övrigt är det barrträd, som bäst behagar dem. WAHL- GREN (253) har från Ramningshults krono- park omtalat, att beteskreaturen alldeles för- stört där utsatta lärkar. När lärken på ett eller annat sätt blivit misshandlad, kan den lätt slå ut nya grenar. Ett exempel härpå synes å fig. 60, vilken bild ställts till förf. förfogande av jägmästare ADOLF WELANDER. Lärken här hade till nästan hela sin längd uppkvistats, men se- dan efter några år utslagit nya kvistar. LINDMAN (727) omtalar ett annat exempel på huru från adventiva knoppar å en av- skuren lärkstam, som på vintern togs in i rum, utslogo flera grönskande skott. Att människan alltjämt är en svår skade- görare på lärken kan ju också i detta sam- LÄRKEN. 669 manhang böra påpekas. Många misslyckade lärkodlingar måste nämli- gen tillskrivas ren vanskötsel. Den ivriga lärkentusiasten BODEN (433) har i sin skildring av lärkens fiender särskilt — och kanske med rätta — framhållit de forstliga läroböckerna, som lämnat oriktiga råd för dess odling och särskilt alltför mycket ställt sig avvisande mot lärken. Skadeinsekter. "(Av IVAR TRÄGÅRDH.) Vår kännedom om lärkens skadeinsekter är i flera avseenden mycket ofullständig; man finner visserligen detta trädslag upptaget bland rätt många insekters näringsväxter, men man vet ej, under vilka förhållanden angreppet skett, om det är rena undantagsfall eller om lärken normalt angripes av dem. Detta sammanhänger därmed, att inga monografiska bearbetningar av skogsträden ur entomologisk synpunkt existera, ett för- hållande, som är mycket att beklaga. Den översikt, som här nedan lämnas, måste därför bliva mycket sum- marisk och endast behandla de viktigaste arterna; av dessa äro emellertid medtagna ett par, vilka ej äro påträffade hos oss, men som sannolikt vid närmare undersökningar skola visa sig tillhöra vår fauna. Lärkens, liksom f. ö. alla andra växters, skadeinsekter kunna indelas i två kategorier; den ena omfattar de arter, som äro specialister på växten ifråga, den andra omfattar de arter, som förutom denna även angripa andra. Proportionen mellan dessa kategorier växlar säkerligen mycket hos olika trädslag, och medan exempelvis eken hyser ett mycket stort antal specialister, särskilt bland gallmyggorna och gallsteklarna, så äger med lärken ett alldeles motsatt förhållande rum, ity att den ö. h. t. och särskilt i vårt land är utsatt för angrepp av ett fåtal arter, som endast angripa lärk. Så t. ex. känner man bland skalbaggarnas stora skara ej en enda speciell lärkinsekt, ej ens bland barkborrarna eller lång- horningarna. = I plantskolor har lärken samma fiender som andra träd, IVA larverna av jordflyarter (Agrotis), knäpparlarver, ållonborrlarver, harkrank- larver samt vårmygglarver (8£zöio), vilka avbita rötterna eller avgnaga barken på rothalsen. Unga plantor skadas av tallvivlar (Pissodes) och splintvivlar (Mag- dalis), vilka med sina snyten genomborra barken. Även angrepp av den svarta tallbastborren (Hylastes ater) äro kända från England, varemot inga bestämda uppgifter föreligga, att snytbaggen skadar de unga plantorna. Skadegörare på stam och grenar. Ett studium av listan på de barkborrar, som uppgivas angripa lärken, visar, att den har dessa gemen- samt med granen, så att dessa träds närmare släktskap med varandra 670 GUNNAR SCHOTTE. än med tallen även i detta avseende tager sig uttryck. Lärken an- gripes sålunda av den åttatandade barkborren (Ips typographus), den sextande barkborren (Pityogenes chalcographus), den bleka bastborren (Hrylurgops palliatus) och den dubbelögade barkborren (Polygraphus poligraphus). Ett exempel på den åttatandade barkborrens skadegörelse föreligger från försöksytan 295 vid Vingåker. Här hade i beståndet upplagts mycket massaved av gran, som haft till följd, att flera av de stora lärkarna angripits av barkborren och sedermera dött. Märgborrarna anfalla däremot lärken endast undantagsvis, när de ge- nom människans egna åtgöranden drivas därtill. Ett intressant fall av dylik skadegörelse föreligger från England (SOMMERVILLE, 623). Ett lärk- bestånd gränsande intill ett tallbestånd, vilket blev avverkat under våren, varefter stammarna fingo kvarligga under flera månader utan att barkas. Dessa stammar utgjorde naturligtvis ypperliga yngelplatser för märgbor- rarna, vilka tilltogo i antal, med den påföljd att på sommaren de ny- kläckta skalbaggarna, vilka ej hade tillgång på tallskott för sitt eftergnag, tvingades över på lärken, vilkens skott de urholkade. Tilldragelsen var så mycket mera upprörande, som det ej var ägaren av lärkbeståndet, som genom sina vårdslösa åtgöranden vållade skadegörelsen, utan en granne, och fallet pekar tydligen hän på, att det fordras lagstiftnings- åtgärder för att förebygga dylika tilldragelser. Bland vedborrarna påträffa vi den randiga vedborren (Xyloterus lineatus), vår vanliga barrträdsvedborre. Bland långhorningar, vilka äro fysiologiskt skadliga genom sina larv- gångar mellan veden och barken och tekniskt skadliga genom sina i veden liggande puppkamrar, påträffa vi den allmänna barkbocken ( 7etro- pium castaneum), bland praktbaggar, som skada på samma sätt, den lilla ÅAuthaxia quadripunctata. Bland skadegörarna på grenar förtjäna också att nämnas två små- fjärilar, som äro specialister på lärken. De äro visserligen ej ännu på- träffade hos oss, men detta kan ej tillmätas någon betydelse i betrak- tande av huru ofullständig vår kunskap är om våra småfjärilar — fjäril- samlarnas intresse sträcker sig, som bekant, vanligen ej längre ned än till mätarefjärilarna. Den ena hör till vecklarefjärilarna, heter Grapholitha (Laspeyresia) sebeana och uppträder särskilt å skogsodlingar i Alperna. Dess larv urholkar hålor under barken vid basen av tvååriga grenar och förorsakar därigenom körsbärsstora gallbildningar, vilka hava till följd, att grenarna särskilt vid snötryck avbrytas, varjämte parasitsvampen Dasyscypha Will- komma imtränger i såren. Den andra formen är en malfjäril, tillhörande samma släkte som gran- LÄRKEN. 671 knoppsmalen, Argyresthia, och förande ett liknande levnadssätt. Artens namn är ÅA. levigatella och den är funnen i Danmark. Larven gör gångar under barken i nedre delen av årsskotten, så att basten förstöres runt om på en omkring 2 cm lång sträcka, varefter skotten torka och dö. Skadegörare på knopparna. Gallmyggan Cecidomyia Kellneri angriper såväl terminalknopparna på kortskotten som blomknop- SN parna. Larven förstör vegeta- tionspunkten, de angripna knop- parna svälla upp, visa kådflöde samt dö vanligen. Skadegorare pa barten. Dessa äro otvivelaktigt de farli- gaste och de enda man känner som några större skadegörare. Främst bland dem står den stora lärk- trädsstekeln (Nematus Erichsoni), vilken är utbredd över stora delar av norra Europa såsom Tyskland, Schweiz, Holland, Dan- mark, Sverige, England, men där- emot ej i Frankrike samt Canada och Förenta staterna (fig. 61). Den är ingen allmän art, men hör till dem, som vissa år uppträda i stort antal och då anställa stora skador. Den i Europa mest bekanta härj- ningen ägde rum på Bornholm under åren +1839—1847, och man anser, att denna exceptionellt Fig. 61. Lärkträd, angripet av den stora långvariga härjning berodde dätpa, lärkträdsstekeln (MNematus Erichsonti). (Efter att stekeln på något sätt blivit TRÄGÅRDH. importerad till ön, utan att dess Larch-tree, partly depoliated by the larva of Nematus Erichsoni. parasiter kommit med,vilka van- ligen efter ett eller annat år hinna ifatt den och stoppa härjningen. I Cumberland i England ha likaledes härjningar förekommit, da exem- pelvis 1909 över 15,000 träd dödades, och det förefaller, som om in- sekten, vilken ej påträffats i England före 1906, vid denna tid inkommit och alltjämt sprider sig. I Canada håller den för närvarande på att sprida sig alltmera västerut (537). 672 GUNNAR SCHOTTE. I vårt land är den anträffad i Skåne, Småland, Dalarna och Ånger- manland men har, så vitt man vet, blott vid två tillfällen uppträtt som skadedjur, i trakten av Marma 1893, där den observerades av WAHLGREN (252) på 25-åriga träd, samt vid Orsa 1911, där den iakttogs av LÖF (246). | Fig. 62. Gren av lärk, delvis kaläten av den lilla lärk- trädsstekeln (MNematus laricis). Twigs of larch, partly defoliated by the larva of Nematus laricis. På yngre plantor uppträder den mindre lärkträdsstekeln (Vematus la- ricis), vilkens larv är lätt att skilja från den stora lärkträdsstekelns ge- nom att den har brunt huvud, medan den senare har svart huvud. Man känner i Sverige enstaka angrepp av densamma, vid Stjärnorp i Östergötland 1911 (246), där 10-åriga lärkträd härjades, och vid Gam- LÄRKEN. 673 melkroppa 1916, där likaledes en ung plantering av Larix occidentalis (försöksytan 185) angreps. Larvernas angrepp börjar i toppen av träden (fig. 103), varvid de föredraga längskottens barr framför kortskottens. Bland småfjärilarna finnas två skadegörare å lärkbarren, lärkträds- malen (Coleophora laricella) och lärkträdsvecklaren (Steganoptycha diniana). Den förra hör till de s. k. säckdragaremalarna, vilka fått sitt namn därav, att- larverna av urholkade delar av bladen förfärdiga sig trans- portabla boningar i form av rör eller säckar. I dessa övervintrar de halvvuxna larverna (fig. 63) och på våren, när bar- ren börja skjuta, inträder deras farligaste skadegörelse. Emedan barren då äro små och larverna förtära vida mera, än när de äro yngre, förstör varje larv vid denna tidpunkt ett vida större antal barr än längre fram, när barren äro utvuxna. När larverna äta, gnaga de hål i barren, intränga i och urholka dem, så långt de kunna nå utan att lämna sitt rör. Lärk- trädsmalen torde hos oss vara en trogen följeslagare till lärken. I Mellaneuropa går den ända till 1200—1300 m. ö. h. och i Förenta staterna uppträder den också. Särskilt blir vårangreppet känn- bart genom den minskade tillväxten. Lärkträdsvecklaren (Steganoptycha di- niana) synes i vårt land ha en nord- Fig. 63. Vinterrör av lärkträdsmalen lig utbredning, då den blott är känd (CERT rera ena js TAI vänster Ha från Uppland och Norrbotten. I Tysk- gripa de utslående barren. !/, (efter land är den företrädesvis känd från Al- TRAGARDE). perna, där den ej sällan visat massupp- < Winter cases of the larch-moth (Coleophora frädandernsom varat trean Dessjlarver: mede; om thölelt side some laryes Have ä teft their hibernation quarters and startet fecl- spinna sig rör i mitten av barrknip- ding on the young needles. pena och aväta i dem barren från ena kanten, så att den andra kanten blir kvar som en smal sträng. Slutligen ha vi ett par former, som skada barren genom att suga deras safter, nämligen granbarrlössen (Chermes abietis och strobilobius) (fig. 64) samt barrträdskvalstret (Paratetranychus ununguis) Granbarrlössen (459) äro värdväxlande former, som genomlöpa en del av sin utveckling pa granen, en annan på lärken; på det senare trädet uppträda de dels som barrsugare och vålla, att barren bli missbildade och gula, dels förekomma larverna börjat röra på sig för att an- 674 GUNNAR SCHOTTE. de i barksprickor. Att i detalj ingå på deras mycket komplicerade levnadshistoria skulle kräva för stort utrymme varför vi måste nöja oss med att i korthet skildra deras utveckling på lärken. Hos Chermes abietis övervintrar s. k. hiemalis- eller vinterlarver på Fig. 64. Gren av lärk mrd barren besatta av sommar- former (2estivales) av Chermes strobilobius. Y/, (Efter TRÄGARDH.) Branch of larch with the needles infested by Chermes strobilobius. stammen och undersidan av grövre grenar av lärken. På våren utveck- las dessa larver till i vax inhöljda, gröngula, äggläggande vintermödrar. Ur en mindre del av dessa ägg utvecklas larver, vilka övervintra på barken av lärken och följande år genomgå samma utveckling som moder- djuren. Ur de flesta äggen utvecklas emellertid gröna sommarlarver LÄRKEN. 67 un (cestivales), som krypa ut på lärkens barr och i maj äro könsmogna och emigrera till granen, på vilkens fjolårsbarr de fortsätta sin utveckling, för att nästa vår på granens skott förorsaka de karaktäristiska gallbild- ningarna. Hos Chermes strobilobius övervintra de vid basen av blad- och blomknopparna på lärken. sedan de ut- vecklats till s. k. vinterstammödrar, talrika grön- bruna ägg. En del av dessa utvecklas som hos Ch. abietis till larver, som efter att ha sugit en tid på barren dölja sig vid basen av skotten. De flesta ägg utvecklas emellertid till sommar- larver, som suga sig fast på de unga lärkbarren, vilka bli bleka och böjda vid sugningsställena. En del av larverna utvecklas till sommarmödrar, som partenogeneliskt ge upphov till flera på varandra följande barrsugande sommargenera- Raltvarenglagea de tioner, medan en del vandrar över till granen. Av de båda arterna är följaktligen Ch. strobi- Zobzus den farligaste, emedan dess skadegörelse genom de på varandra följande sommargenera- tionerna pågår under en vida längre tidrymd än hos Ch. abietis. Det lilla barrträdskvalstret (fig. 65) tillhör de mycket skadliga och över hela jorden spridda spinnkvalstren, vilka äro bland de farligaste fien- derna för flera av människans viktigaste kultur- växter. Det förekommer även på andra barr- träd, såväl inhemska som utländska, men har ännu ej gjort någon större skadegörelse på lärk. De små spinnkvalstren suga barrens safter, så att dessa gulna och falla av, men då djuren äro mikroskopiskt små, händer det lätt, att man förbiser dem och tillskriver sjukdomen andra orsaker. svartaktiga vinterlarverna Fig. 65. Gren av lärkträd med ägg av barrträdskvalst- ret. Omkr. Ox I. (Efter TRÄGARDH.) Twig of larch with eggs of the pine-tree spinning mite (Parate- tranychus unungvus). Lättast äro de att iakttaga under övervintringen, som sker i äggstadiet, da de små, klotrunda, bjärt röda äggen äro lätt synliga. Svampar. Den viktigaste av alla sjukdomar på lärken är lärk- kräftan, som förorsakas av en svamp, tillhörande asco- myceterna, Dasyscypha Waill- kommiz HART. förr kallad Peziza Willkommit. Första symptomen av sjukdomen finner man på våren eller sommaren, då barren gulna eller vissna på enstaka grenar eller någon gång på hela trädtoppen. Vanligen finner man nedan- för det ställe, där barren börjat vissna, kådutflöde frånsett öförtjockat, ofta uppbrutet ställe å barken. Kvisten dör snart från spet- sen räknat. I många fall ser man dock intet särskilt anmärkningsvärt nedanför den torkande kvisten. Sjuk- domshärden är då att söka vid kvistens bas, varest bar- ken t. ex. kan vara abnormt förtjockad eller synas upp- spräckt. I den mån som kvistarna dö, uppstå på stammen större eller min- dre barrtofsar med särskilt långa barr (fig. 66). I ett sista sjukdomsstadium plä- gar trädet slå ut några glest barrklädda skott från stam- men, vilka vissna före ve- getationsperiodens slut, var- efter hela stammen är död. GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av G. SCHOTTE ?/, Ig910, g 9 19 Fig. 66. Av lärkkräfta starkt angripet träd. Ollestads kronopark. Västergötland. Tree suffering badly from larch canker. LÄRKEN. 677 CM Lärkkräftan har antingen ett ganska långsamt förlopp upp till 7 år eller mer eller kan den i vissa fall döda trädet under en enda vegeta- tionsperiod, då grenar börja torka överallt på trädet. Efter barkens avdöende bryta vid kräftstället fram små gulvita vårtor. Dessa alstra ett hymenium av konidiebärare, från vilka små, encelliga konidier avsöndras. Apothecierna, de vackra, röda, vitkantade fruktkropparna, framträda på samma ställen och äro särskilt granna vid fuktigt väder. I sporsäc- karna alstras 8 äggformiga sporer. Apothecierna träffas dock ej endast i kräftsåren utan även å torra grenar utan dylika. Dasyscypha Willkomma kan nämligen angripa redan döda grenar och nå fertilt stadium på dessa samt sålunda uppträda jäm- väl som saprofyt. Träden kunna angripas av svampen vid vilken ålder som helst. Mest hemsökta äro de dock i åldern 2—40 år och praktiskt uppges den far- ligaste åldern av BECK (536 6) vara 10—20 år. I vårt land synes åldern 13—30 år vara den kritiska tiden. I England har man enligt MASSEE (563) den erfarenheten, att träd, som äro under 10 år, när de angripas, antingen dö eller bli ytterst deformerade. Dasyscypha Waillkommii förekommer i lärkens hemland och finnes i regel överallt, där lärk odlas. I Alperna förekommer den epidemiskt i fuktiga dalar och i närheten av sjöar, men ej på mera exponerade ställen. Att den dock i mindre grad härjar i lärkens hemland än i Tyskland och England, anser BORTHWICK (443) bero på vårens beskaffenhet. Vegetationen börjar mycket hastigt i alperna under maj, träden slå ut fort, och den tid, då barken är. särskilt ömtålig, är kortvarig, varigenom vissa bark- ätande insekter få mindre tid, högst 14 dagar på sig för att kunna skada barken. Genom de långa prövande vårarna i England förlänges den ovannämnda tiden till 6—38 veckor. Man har trott sig märka, att kräftan spritt sig mera under senare ti- der, och att den tilltagit med ökad odling av lärk. Man har också på- stått, t. ex. i Tyskland, att dess spridning norrut fortgått succesivt. Detta visas genom angivande av tidpunkten, då den iakttagit så olika orter. Så- lunda har man enligt BECK (536 5) observerat lärkkräftan i Tyskland redan på 1840-talet, såsom i Braunschweig 1845, i Hessen 1850, se- nare i Spessart, Thäringerwald och Harz samt i Ostpreussen först 1880. Man har också sökt fastställa tidpunkten, när den med en plantsänd ning spreds till England. Till alla dessa uppgifter vill förf. ej sätta mycken tro. Säkerligen har kräfta i regel alltid funnits, där lärk förekommit. Gå vi igenom den äldre litteraturen, finna vi visserligen, att lärkträds- 678 GUNNAR SCHOTTE. kräftan som sådan ej var känd, men däremot skildringar av sjukdoms- symptom, såsom t. ex. ett yttrande av greve BECK-FRIIS vid lantbruks- mötet 1865 (297) tydande på, att vederbörande sett följderna av lärkkrät- tans härjningar. Så har också säkerligen varit förhållandet i England. Sålunda omtalar BOOTH (435) efter hertig JOHN av ATHOLLS dagboksan- teckningar från 1795, att lärken dog bort på låga platser och att enda botemedlet var att behandla den som »alpträd». Denna iakttagelse ty- der på, att lärkkräftan redan då fanns i de skotska lärkplanteringarna. Den kommitté, som 1904 meddelade resultaten av efterforskningar om kräftan i Skottland, meddelar t. o. m. (597), att den fått en uppgift från en person, att en sjukdom å lärk iakttagits i England 1738, vil- ken torde åsyfta lärkkräftan. Att sålunda lärkkräftan först på senare tider låtit tala om sig beror säkerligen ej på, att den icke funnits, utan att tillräcklig uppmärksamhet ej ägnats densamma. Så har förf. även funnit vara fallet i vårt land, då t. ex. ofta vid förfrågan lärkbestånden förklarats vara fria från kräfta, men vid närmare efterforskning nästan alltid varit något angripna. Förf. har också bl. a. i Skåne iakttagit gamla läkta kräftsår å äldre lärkar, vilka tyda på förekomst av lärkkräfta innan den enligt ovan antydda spridningsteori skulle hunnit till vårt land. Lärkkräftan är i första hand enl. HARTIGS (576), MASSEE'S (563) m. fl:s undersökningar en sårparasit, d. v. s. barken måste på ett eller annat sätt såras för att svampen skall få rotfäste. Dessa sår kunna uppstå av många orsaker och genom olika tillfälligheter. Bland sådana må framhållas frostskador, vindbrott eller snöbrott, kvistarnas gnidning mot varandra, hagelskador, ekorrens gnag samt framför allt bett av in- sekter, som äta bark såsom Chermes abietis. Hos unga plantor finner man ofta sår nära marken. Här kunna plan- torna blivit skadade vid utplanteringen eller av arbetarnes fötter, av bo- skapen, av harar och kaniner m. fl. Nära marken, där det är fuktigast, gro också svampsporerna lättast. Slutligen har RICHARDSSON m. fl. (598) erinrat om, att sår å stammarna ej sällan uppstå genom skott vid jakter, varigenom lärkkräftan sprides. Bland dem, som i senare tider utfört särskilda infektionsförsök, må nämnas GEORGE MASSEE (563). Alla av honom utförda försök eller 104 stycken på osårade lärkgrenar, på unga skott eller på gamla träd och vid olika årstider misslyckades fullständigt. Men i förut sårad yta gick det alltid lätt att få fart på sjukdomen. Mest mottagliga härvid voro 2—3 år gamla grenar, medan försöken ej lyckades på 5-åriga gre- nar. Infektionen gick bäst till i maj månad. Den som också särskilt ingående studerat lärkkräftan i England är LÄRKEN. 679 W. E. HILEY, som år 1915 i en intressant avhandling framlagt sina rön. Han skiljer på två olika sätt hos kräftan att uppträda, nämligen dels 1:o) på unga stammar och grenar 2:0) på huvudstammar, som äro mer än 2 år. Angrepp av det första slaget äro utan betydelse, då huvud- skottet kan ersättas. å Skottet blir ej angripet förr än det är förvedat. Vid slutet av skottets första vegetationsperiod har skottet fått ett sam- manhängande korklager, som är ogenomträngligt för svampens hyfer. En svag punkt i detta »pan- sar»-hölje är emellertid bladärren, där infektion utan särskilt sårande möjligen kan försiggå. HILEY har undersökt massor av träd med kräfta å stammarna och därvid funnit, att mycelet växer från en angri- pen gren ned i stammen. Den kan sålunda ha bli- vit infekterad på de torra grenarna och sedan gått över i stammen. Slutligen kan kräftan infektera stammarna ge- nom sovande knoppar, som dött. Sådana finnas rikligt på en lärkstam. Träd, som växa svagt i brist på ljus, angripas lätt i dessa knoppar. Detta sker emellertid hos träd, som vid gallring ändå skulle borttagas. Vid sina lärkstudier har förf. funnit lärkkräfta på den europeiska lärkarten överallt ända upp till Haverö i Medelpad. Däremot har förf. förgäves sökt den vid Hussby i Medelpad och vid Piteå. Svåraste angreppen ha iakttagits å ytan 311 å Kårestads kronopark utanför Växjö. Här voro i ett litet bestånd å utlagd åker samtliga träd angripna och i allmänhet medelst sår å stammen. I Skåne finner man ofta svåra angrepp å de yngre lärkbestånden, såsom vid Maltesholm, Skabersjö mt, skogsförsöksanst. saml. mköplesa. Vid Kolleberga: med ganskav frost=. Fotoav GvScRora is s9r6. länt läge har svampen tidigare härjat våldsamt. 2 ger TR Att den även härjat starkt i blandbestånd av gran kräftsår. Surte, Väster- och lärk å Tönnersjöhedens kronopark i Halland Sörand är förut omnämnt. I Bohuslän har i allmänhet köper rena lärken varit så starkt angripen, att den tidigt bort- huggits. År 1899 avtrycka G. KILMAN m. fl. (702) vid redogörelse för hushållningssällskapets planteringar ett brev från prof. J. ERIKSSON, där denne förvånar sig över, att lärksvampen iakttagits så långt norr ut som 680 GUNNAR SCHOTTE. i Bohuslän, då den t. ex. i Stockholms-trakten ej uppträder såsom skadesvamp utan endast saprofytiskt. »Det är ingalunda otänkbart» skriver han, »att den svamp, man har i Tyskland, Danmark och Skåne och nu även i Bohus- län, är en annan ras, än den som länge iakttagits i mellersta Sverige.» Här har den också hittills ansetts vara saprofytisk. ALB. NILSSON fram- höll sålunda i sina föreläsningar, hurusom PDasyscypha endast var sapro- fyt å Omberg. Sedan 1910 har emellertid förf. funnit den som parasit Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av G. ScHOoTTE !/. 1916. 5 5 I9 Fig 68. Flera självsådda lärkplantor med stora kräftsår. Surte, Västergötland. Man torde lägga märke till det stora kräftsår, som mannen till vänster å bilden utpekar. Several self-sown larch-trees with great canker wounds. Surte, Västergötland. Notice the great canker- wound which the man to the left in the picture is pointing at. flerstädes i de yngre planteringarna därstädes. Att NILSSON ej funnit den i de äldre planteringarna kan likväl bero på, att dessa vid hans besök övervunnit kräftsvampens härjningar och yngre planteringar i »den farliga åldern» funnos knappast på Omberg den tiden. Numera finnas emellertid många sådana bestånd. I den s. k. Killers park vid Surte i Älvsborgs län synes numera knap- past någon kräfta å de äldre, ej fullt 50-åriga bestånden. Man kan emellertid vid noggrant efterseende finna läkta kräftsår här och var på LÄRKEN. 681 stammarna. Den 1535—20-åriga självsådden därstädes har dock åtskilliga kräftangrepp, om också många redan synas vara läkta (se fig. 67—-68). Vid Ollestads kronopark i Alvsborgs län har förf. haft tillfälle att vid upprepade besök följa lärkkräftans uppträdande. År 1897 besöktes NA Å SN 7 V ' — Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE ?/, 1910. Fig. 69. Kräftskadad lärk, Ollestads krpk, Västergötland. Del av samma träd som 3 fig. 70. Cankered larch. Ollestad Crown Park, Västergötland Part of the same tree as in Fig 45. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 682 GUNNAR SCHOTTE. parken av direktör C. G. HOLMERZ, som förklarade lärkbestånden vara fria från kräftangrepp. Ar 1899 fann förf. talrika angrepp. Särskilt voro lärkarna hårt ansatta å den skarpa rullstensåsen intill Sämsjön. Ar 1903 iakttogs här åter svåra angrepp samt å en i skugga växande allé 9/3 1910. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE Fi 70. Kräftskadad lärk, Ollestads krpk. Västergötland. Del av samma träd som å fig. 69. Cankered larch. Part of the same tree as in Fig 69. LÄRKEN. 682 till kronojägarebostället. Å båda dessa ställen ha, som det var att vänta, lärkarna strukit med. Vid Ollestad äro också närstående bilder över lärk- kräfta (fig. ö69—71) tagna. Anmärkningsvärt är emellertid, att flera bestånd, som förf. tidigare trott vara alldeles utdömda, vid senare besök ej synas Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE ”| Fig. 71. Svårt kräftskadade stamdelar av lärk. Ollestads krpk, Västergötland Badly cankered parts of larch-stems. ha skadats mera av kräftan än tidigare. Exempel härpå är ett långt smalt bestånd i inägorna samt det med silvergran underplanterade beståndet a kronoparken Lilla Svältan. Vid Gärsebacken å Tiveden i Skaraborgs län äro de äldre bestån- 684 GUNNAR SCHOTTE. den, som hava en ålder av omkring 40 år, nästan fria från kräfta. Som de emellertid för några år sedan genomgåtts av gallring, ha sanno- likt de träd, som då varit angripna, fallit för yxan. Cirka 15—20-åriga bestånd därstädes äro nu emellertid starkt angripna. NN Mössebergs kronopark har förf. funnit starka angrepp av kräfta i ett 22-årigt lärkbestånd med inblandad »tysk» tall. Från detta bestånd avbildas (fig. 73) här dels en stam med kräftsår efter hela sin längd, vilka äro stadda i läkning, dels ock sektioner från en angripen stam (fig. 72) Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av G. SCHOTTE l!90/, 1915 Fig, 72. Kräftskadade stamdelar av 20-årig europeisk lärk. Mössebergs krpk, Västergötland. Cankered portions of stems of iwenty-year-old European larch. . De många kräftsårens förekomst å denna stam framgår närmare av tabell 12. Trädets höjd är 10,2 m. Trots de svåra svampangreppen har detunderidelsenastenr3barenfyvasdtfnsnd Ett bland de svåraste angrepp av lärkkräfta har förf. funnit i ett 20- årigt lärkbestånd å Lyftinge kronodomän utanför Köping. Detta är upp- draget a ett synnerligen skarpt läge å mager rullstensås i rent bestånd, och träden stå med halvtorra kronor. Man har tidigare i vårt land ansett (jfr exempelvis WAHLGREN, 255) att lärken knappast kan odlas i södra delarna av vårt land på grund av lärkkräftan. Mot denna uppfattning vill förf. framhålla, att i de sydligaste delarna av landet likväl växt upp synnerligen vackra LÄRKEN. 685 lärkbestånd, ehuru kräftan — som ovan visats — funnits där, även när dessa - bestånd voro i den kritiska åldern. Ett tydligt exempel härpå är försöksytan vid Maltesholm — det kanske stoltaste lärkbeståndet i vårt land — där gamla märken efter kräftsår tyda på, att beståndet i yngre år varit starkt angripet. Sannolikt är emellertid, att kräfta efter mit- ten av 1800-talet starkt härjat och decimerat de ungskogar, som då voro i den mest utsatta åldern. Detta kan man ock sluta därav, att lärken ej har så stor utbredning, som den borde fått, när miljontals plantor intagits från Skottland, såsom greve CORFITZ BECK-FRIS om- talade 1847 (295). Men så har säkerligen ej heller lärkbestånden funnit någon vidare vård. Genom förståndig skötsel av bestånden kan man säkerligen ganska väl skydda sig för kräfta. Särskilt i England ha många experiment i den vägen blivit utförda, och olika metoder ha där ut- prövats. Tabell 12. Exempel på lärkkräftans angrepp å en 22-årig lärkstam å krono- parken Mösseberg i Västergötland. Example of the attacks of larch-canker in a twenty-two-years larch-steam in Mösseberg Crown Park. Västergötland. 2 SER = Dimension vid angreppsstället Kräftsårets höjd SÅCpps | Siz round at the poi ck | | från marken ize of wound at the point af attack | öm Kräftskadans beskaffenhet = | Height of the wound Nature of the damage done by the canker utmed såret vinkelrätt med above ground em saäret cm (in metres) Lenght | 3readth | 0,20 stort kräftsår (large canker wound) 20464 sl 12,7 1.30 övervallat kräftsår (healed » » 12,0 NN 1,95 nytt » (new » » Tiken | 10.53 2,20 alldeles färskt » — (quite fresh >» » «10,3 | 10.6 2,90 | färskt + (fresh » > 10,3 | 10,2 3.10 IEStOrtE (large » » NE | Ta 3:80 | färskt » (fresh » » 10.0 1043 4,10 äldre » — (older » » 10,3 10.7 4.60 litet » (small » > S,7 8,8 6,10 stort (large » 9,0 7,9 6,30 mindre >» (smaller » > fik » (medium size >» » 6.3 5,0 8,20 » » » » 7 » 3:9 3.8 8,63 | litet » (small » 3 3: 8.90 » » » » » 2,3 2,2 6560 GUNNAR SCHOTTE, Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av G. SCHOTIE l9/, 1913 Fig. 73. Stam av 20-årig europeisk lärk med kräftsår, som synas vara stadda i läkning. Mössebergs krpk, Västergötland. Stem of twenty-year-old European larch with canker-wounds which appear to be healing. Några direkta botemedel mot lärkkräftan i stort sett har man ej funnit. För en- staka prydnadsträd i par- ker och dylikt kan dock rekommenderas SMR TTT CDIESIEN. cost cless RESAN SA je RR Ms ÅG 60,4 50,1 » > FRAN OT CL BYT OLE II 24 SSE BARR SES ENA le. 60,4 57,0 » » FINA SV CST OLE Son SA rare NR MA Sk TS RS AA SLS 55,3 50,4 Även från alla andra synpunkter såsom tryckfasthet, tryckelasticitet, böjningselasticitet och böjningsfasthet samt hårdhet visade sig lärkvirket från Wienerwald mycket överlägset de andra provenienserna, därnäst kom Schlesien och sedan Tyrolen, som producera avgjort sämre lärk- virke. Direkta på senare undersökningar grundade detaljerade jämfö- relser mellan tallens och lärkens virke finnes ej. Emellertid anses lärk- virket kunna ha samma användning som tallens virke, men är, när det gäller behov .av varaktigt virke, högre skattat än detta (GAYER). Där- emot har JANKA påvisat en högst betydande skillnad mellan granvirke och medeltalen för lärkprovenienserna allt till lärkens fördel. Det är framför allt den stora procent kärnved hos lärken, som gör detta virket så utmärkt. Sålunda har det 70-åriga lärkbeståndet av bon. I en kärnvedsmassa av 50,7 Z& av hela stamvedsmassan och 62 2 av stamvirket utan bark. Ett exempel på kärnans omfattning visar (fig. 74), där en stamanalys från detta bestånd återgives. Kärnbildningen inträder också mycket tidigt. Ett 14-årigt bestånd av sibirisk lärk å Omberg (yta 283) befanns vid roten hava en kärna av i medeltal 39,0 2 av stubbdiametern. Ett material av 266 stammar från flera försöksytor visade, hurusom kärnveden procentuellt stiger med dimensionerna, såsom närmare visas av efterföljande serie: 694 GUNNAR SCHOTTE, Em20, HS MOTTA UOVYS IGT RO, NORR? ATLÖr STO RRANNGRIEN ene Stamanalys av en 69-årig lärk från försöksytan 280 i Omberg. n KV/ / området i mitten är kärna. Hoöjdskala !/, flac 0. Diameterskala Det mörka LÄRKEN. 695 StUbbensjydiamsE VOM FAL 6 8 TO UE2 1 IAN TTOLL TOK T201 12211 244,120001:28 30 Kärnans diam, 14 av stubbens —..nmee+-.. 27,3 33,6 38,2 42,4 46,3 49,7 5257 55,3 57,7 59,8 61,7 63,5 65,1 66,4 Stubbhenst diam... i cm 32 34 30 38 40 42 44 40 148 50-52 54 56 Kärnans diam. i & av SUUDDENSY ousnessesser 67:06 68,82 70,0- 70:6 YTr 71,5 71,7 718 71,8 71,0 TI,0 I 2,0 Sitt största värde har lärken för pålbyggnader, och vattenbyggnader över huvudtaget. " Dess betydelsefullaste användning är dock till sliprar, till kraftledningsstolpar och telefonstolipar samt till props. Vidare till byggnadsvirke, redskap, möbler m. m. Sliprar. Sin största användning utomlands har lärkvirket fått till slip- rar, då det är synnerligen hållbart utan särskild impregnering. Förutom genom det från Skogsförsöksanstalten utsända frågecirkuläret har förf. vänt sig direkt till vissa järnvägsförvaltningar för att erhålla upplysnin- gar om lärkvirkets användning och användbarhet härutinnan i vårt land. Sålunda meddelar baningenjör H. BROWALL vid Västergötland-— Gö- zeborgs järnväg, att vid Sollebrunn år 1898 nedlades 10 lärksliprar från Koberg. Tio år senare upptogs en syll för att undersöka dess beskaf- fenhet och befanns den då fullt frisk. Samma var förhållandet med den syll som upptogs år 1910 och varav prov sändes till åtskilliga skogs- vårdsstyrelser och järnvägsförvaltningar. Först år 1915, d. v.s. efter 18 år måste en sliper utbytas på grund av röta. Likväl ha dessa sliprar legat å en plats, där de äro mera utsatta för röta än på linjen i allmänhet. År 1908 nedlades 500 lärksyllar å III bandistriktet och å dem finnes intet fel (mars 1917). Baningenjör BROWALL framhåller, att lärksliprarna ej ha benägenhet för att spricka, vilket däremot eksyllar gärna göra, och skenspiken sitter väl fast. Han anser därföre, att lärksliprar äro att föredraga framför både ek och furu. Trafikchefen vid Fågelsta— Vadstena— Ödeshögs järnväg meddelar, att vid Ombergs station år 1902 nedlades 100 lärksliprar, av vilka först är 1916 d. v. s. efter 14 år, en mindre del behövde kasseras. I allmänhet har det visat sig å denna bana, att tallsliprar endast varat omkring 6—7 år. Under senare åren ha ytterligare cirka 700 lärksliprar från Omberg inlagts på samma bana. Trafikchefen E. HILDEBRAND har meddelat, att vid Blekinge kustba- nor lärkträdsliprar blivit inlagda å banan för lång tid sedan och att en- ligt överbanmästarens uppgift deras livslängd skall hava överstigit furu- sliprarnas med åtskilliga år, huru många har han ej kunnat erinra sig. Vid förfrågan hos nuvarande trafikchefen vid banorna S. HOLMGREN, har närmare upplysningar ej kunnat erhållas. En banvakt förmodar lik- väl, att det var lärkträdssliprar, som nedlades å hans sträcka, men att de sedan blivit utbytta, emedan »spiken i dem aldrig ville sitta fast». 696 GUNNAR SCHOTTE. Trafikchefen vid Uddevalla— Vänersborg — Herrljunga järnväg H. W. WESTER omtalar, att den 10 maj 1908 nedlades vid Lilleskogs station fyra sliprar av lärk, som erhållits från Hunnebergs revir. Vid den 10 febr. 1917 verkställd besiktning visade sig sliprarna vara fullkomligt friska och rälsen hade ej ätit sig ned i desamma. - I . Å Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av L. MATTSSON ?6/- 1916. Fig. 75. Kraftledningsstolpar, inköpta för Vattenfallsstyrelsens räkning. Ombergs krono- park. Östergötland. Power-triransmission poles purchased for the Swedish Waterfalls Board. Omberg Crown Park, Östergötland. Verkställande direktören för Göteborg— Borås och Borås — Alvesta järnvägar meddelar, hurusom vid dessa järnvägar använts lärkslipers un- der senaste 4 åren. Tanken på att i stor omfattning använda dessa hade han fått genom en uppgift att de med fördel användes vid de norditalienska järnvägarna. Han meddelar också som exempel på lärkens motståndskraft för röta, att vid en »ladugårdsbyggnad lärkstockar icke uppruttnat, trots att de legat i för röta utsatt golv i över 30 ära. För att dessa järnvägar i framtiden skola kunna få lärkslipers för bil- LÄRKEN. ; 697 ligt pris har plantering av sibirisk lärk påbörjats för järnvägens räkning. Ar 1912 börjades planteringen, och under senaste åren ha planterats 15 20,000 plantor varje höst å för ändamålet inköpta kalmarker i Småland. A Borgholm— Böda järnväg på Öland har enl. meddelande av trafikche- fen O. A. NORÉN för 3 år sedan gjorts försök med larksliprar från Böda kronopark. Från flera håll har förf. fått uppgifter om att lärksliprar på 1880- talet nedlagts vid Alvesta station. Bandirektören O. R. W. SMITT har emellertid meddelat, att dåvarande föreståndaren för arbetena å bangården vet' intet härom och skriftliga uppgifter saknas, vadan de omnämnda försöken sannolikt aldrig kommit till utförande. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av L. MATTISSON ?/; 1916 Fig. 76. Upplag av lärkslipers å Ombergs kronopark, Östergötland. Pile of larch sleepers. Från Lisjö- gårdskontor framhålles det som särdeles nödvändigt, att rälsspiken fästes synnerligen omsorgsfullt, då den gärna annars vill krypa upp ur slipern. Baningenjör J. ELLIOT har meddelat, att för cirka 10 år sedan arbetade dåvarande baningenjören ANTON LARSSON på att få använda lärksliprar å Bohus-banan samt att mindre värdefulla jordområden skulle inköpas och planteras med lärkträd, men dessa förslag funno ej någon förståelse och några sliprar blevo aldrig inlagda. Kapten OSKAR WERNER vid statens järnvägar har särskilt intresserat sig för att lärksliprar må komma till större användning och i inlaga till K. Järnvägsstyrelsen den 30 april 1914 föreslagit försök härmed i större skala. Se närmare under sibirisk lärk kap. IV. G. 46. Medadel. från Statens Skogsförsöksans talt. 698 GUNNAR SCHOTTE. Vidare må nämnas en intressant uppgift från överskogvaktaren NILSSON vid Gualöv, som meddelat, att å Blekinge Åhusbanan nedlades vid dess byggande (för cirka 35—40 år sedan) 11—192 tums bilade sliprar. Dessa upptogos först 1913. Intill dem hade utlagts eksliprar, som måst ombytas 3 gångar. Slutligen må omnämnas ett litet helt spontant försök att utreda lärk- sliperns varaktighet, vilket är värt det största erkännande. Jägmästare EINAR N:SON HEDULFF har sålunda benäget meddelat följande uppgifter om försök med tvenne lärksliprar vid Wikmanshyttan i Dalarna. År 1901 nedlades dessa av skogvaktaren AUG. ERIKSSON, Nyhyttan, invid hans bostad. De tillreddes genom bilning till vanlig dimension och pla- cerades med den ena skrädda sidan i nivå med omgivande marken, från vilken markbetäckningen borttagits. Jorden utgöres av sand. Den ena slipern var sommarhuggen 1901, den andra huggen på eftervintern samma år. Någon direkt jämförelse mellan de båda slipprarnas varaktighet-kan ej göras, då de ej nedlagts intill varandra, utan den ena i fuktigare mark. När sliprarna undersöktes i maj 1916 d. v. s. efter 15, år visade det sig att splinten, som upptog 2 cm radie, var fullständigt rutten. Kärnan var å den uppåtvända sidan fullkomligt frisk, men å den motsatta hade röta trängt in ungefär 2 cm utom i mitten, där den efter hela längden trängt in något djupare. Å den andra slipern, som ej upptogs, var den synliga delen av kärnan fullkomligt oskadad. Vi finna av de lämnade uppgifterna, att lärksliprar med god framgång försökts i vårt land. Bestämda uppgifter finnas om att en del lärkslip- rar först efter 14—18 år börjat bliva delvis skadade, medan andra legat längre. Någon överdrift är det därföre ej att påstå, att lärksliprar ha dubbelt så lång varaktighet som furusliprar utan impregnering och minst lika lång som impregnerade Sliprar." I själva verket torde dock medelvaraktigheten komma att betydligt överstiga dessa tal. Under sådana förhållanden må man med rätta för- våna sig över, att mångenstädes ännu ej betalas högre pris på lärkslip- rar än för furusliprar. En järnvägsförvaltning har också meddelat, att dess intresse för lärksliprar beror på, att de äro så billiga. Emellertid borde lärksliprarna betinga minst det dubbla priset mot vanliga furu- Sliptat Props. Ofta hör man omtalas att propsuppköpare ej äro vidare ange- lägna att erhålla lärkprops. Ibland vilja de t. o. m. kassera den, men oftast låta de den följa med för samma pris som tallen. I själva verket 1 I Österrike har man funnit att oimpregnerade eksliprar stå i medeltal 13,6 år och furu- sliprar 7,2 år. (ALEXANDER VON ENGEL, Österreich, Holz-Industrie Wien 1907.) LÄRKEN. 699 skulle dock högre pris kunna betalas för lärkpropsen och kan säkerligen också erhållas i England. I en artikel »Pit timber» i Journal of Forestry 1915 sid. 53 omtalas sålunda, att i många koldistrikt användes lärk i huvudgångarna men i sidogångarna »baltisk tall». I Midland är största marknaden för lärk- props. Lärk användes vidare i Staffordshire, Lancashire och Yorkshire, men alla kolfält äro strängt taget villiga uppköpa lärk. Lärkprops säges betinga något högre pris än impregnerad tallprops. Kraftledningsstolpar och telefonstolpar. Till detta ändamål har lär- ken de senare åren rönt livlig efterfrågan. K. Vattenfallsstyrelsen upp- köper sålunda allt vad som kan överkommas och betalar härför goda priser, på grund av virkets större varaktighet. Däremot tror den ej fullt på dess hållfasthet och använder grövre dimensioner än som anses behövas för tall. Enligt vad talen i tabell 13 visa, synes dock detta antagligen vara överflödigt. Timmer, plank och annat gagnvirke. Lärkvirkets något större benä- genhet för krympning gör det möjligen ej fullt så användbart till bygg- nader som tall och granvirke. Däremot användes det med fördel till yttre byggnader, såsom broar, pålbyggnader m. m. Till dylikt ändamål betingar det höga priser. Sålunda meddelas från Koberg, att år 1894 anlades en 6—7 meter bred åbro med 3” lärkplank. Efter 20 års förlopp, då planken på grund av underlagets bristfällighet måste omläggas, var plankbeläggningen i tämligen gott skick. Många andra smärre broar och vattenledningar äro där utförda av lärkvirke och ha stått sig gott. Länsjägmästare NILS ECKERBOM meddelar, att vid Ludvika bruk har lärkvirke använts till panelning och strävning i ladugården och visat sig ypperligt härtill. Länsjägmäste R. LYBECK omtalar, att i en ladugård vid kronojägarbostället Nolåsen i Slättbyggds revir inlagts lärkbräder för 30 år sedan med gott resultat. Jägmästare CLAS HÄCKNER berättar, att vid Forsby i Södermanland finnas grindstolpar av lärk, som efter 30 år äro oskadade av röta. På samma egendom användes lärkvirke i växthusen. Skogschefen C. A. LÖWENHIELM å Mölnbacka meddelar, att medan brovirke av tall där varar i 7 högst 10 år, äro de lärkplank, som lades in för 9 år sedan helt oberörda av röta. Därför tillvaratages därstädes all sågduglig lärk och användes till broar och brotrummor. Å Lisjö gård har enligt jägmästare G. TJÄDER lärkvirke med stor för- del använts till redskap. Jägmästare V. STROKIRCH har använt det till ladugårdsgolv, stolpvirke och stängselstolpar. Kanslirådet HUGO TIGER- SCHIÖLD vitsordar stängselstolpars av lärk hållbarhet. 700 GUNNAR SCHOTTE. Vidare användes lärken med stor fördel till båtbyggnader. THELAUS omnämner år (235), att av virke från de äldre lärkplanteringarna å Visingsö byggts segelbåtar, vartill virket visat sig vara utmärkt. Öborna före- draga också lärk framför andra trädslag till åror. För likande ändamål har virke försålts t. ex. från kronoparken Älvsborgs Edsmären (HUGO WOLFF). Enligt medd. av jägmästare IVAR FÅHRAUS har inom Västerås revir till båtbyggnader avsett lärkvirke ej kunnat användas därtill på grund av svartkvist. Dessutom må nämnas, att lärken lämpar sig till syrekar i sulfitfabriker, vartill erfordras virke av den allra bästa kvalitet. För cellulosatillverkning användes sällan lärken, men den låter dock lättare upplösa sig vid kokning än silvergranen (Schwachhöfer i Lorey). Kol. Då en hel del lärk faller i de första gallringarna, bl. a. därför att lärken i de undre skikten alltid måste borttagas, kommer en hel del lärk, där användningen för stör o. dyl. är ringa, att få följa med till kolmilan. Några fullstädigare undersökningar om lärkkolens beskaffen- het synas ej föreligga. Tidigare har BERGENDAL (2$) utfört ett par mindre försök med lärkkol, som syntes visa, att det var underlägset van- liga kol, ehuru försöken voro för litet omfattande för att därav skall kunna fällas något avgörande omdöme. Slutligen må nämnas, att lärkens hartsrikedom föranlett dess tillvara- tagande, särskilt i Steiermark, Tyrolen och Schweiz och har härav sedan gammalt tillretts s. k. venedisk terpentin. Barken innehåller ganska hög procent garvsyra och kan liksom gran- barken användas vid garvning, om den dock härför är sämre än denna. Bränsle. Lärkved sprakar mycket och lyser starkt. THELAUS (235) om- talar t. ex., att den mängd lärkved, som törr försåldes på Visingsö å auktion, var mer eftersökt av öbefolkningeen än annat bränsle ej blott på grund av dess goda värmealstrande utan ock genom att det lyser mera än annat bränsle i spiseln — en sak, som hade betydelse förr när spiselden skulle tjäna både till värme och lyse. Stamveden hos lärkträn uppgives där- emot av T. att hava sämre bränslevärde än gråvuxen tall. Exempel på erhållna pris för lärkvirke. Försäljning av lärkvirke i vårt land har ännu icke varit så omfattande och efterfrågan på detta utmärkta virke så stor, att någon egentlig prisbildning uppstått. Ju mera dess egenskaper bli kända, skall dock givetvis prisen stiga till värden i förhållande till dess varaktighet. I Skottland t. ex. kan all lärk som pro- duceras och även av de allra minsta dimensioner avsättas med stor vinst, medan smärre furuvirke anses tämligen värdelöst. Liksom där skall även i vårt land finnas marknad för allt det lärkvirke vi vilja och kunna pro- LÄRKEN. TOM ducera, och som i kapitel III E redan framhållits blir denna produktion betydande både i kvantitet och värde. A de utsända frågeformulären ha erhållits följande mera intressanta uppgifter om erhållna priser de senaste åren. Förvaltare CARL F. JONSSon å Koberg har i allmänhet erhållit 50 å 75 2 högre pris å lärkvirke än å annat barrträdsvirke. År 1914 såldes från Bordsjö rundtimmer fritt banvagn till 75 öre«&bf, topp- mått 9' och grövre. Priset för furutimmer var samtidigt 40 öre per kbf. Detta lärktimmer gick till syrekar vid trämassefabrik. År 1915 såldes 1,200 kbf. liknande virke från 7” och uppåt till ett pris av I kr. per kbf toppmått för samma ändamål från Mölnbacka. Från Skabersjö försåldes före kriget lärkvirke för cirka 75 öre per kbf till kvarnbyggare. År 1916 har samma virke betalts UPPTULLTT) 50 Kr per kb Länsjägmästare NILs ECKERBOM meddelar, att år 1916 betalades för lärk- stolpar 8o öre kbf mittmått vid 2/, tums mätning. Stolparnas längd 11 m och toppmått 6—56"!/, engelska tum. Vid Ramnäs i Västmanland betalades våren 1916 för kraftledningsstolpar om 40 fots längd och 7 tum i topp 10—12 kr. per styck. För pålar till elektriska ledningar har å Skabersjö erhållits från 10—18 kr. per styck. Från Tosterup ha under åren 1913 och 1914 försålts kraft- ledningsstolpar till cirka 2535 kr. per styck eller samma pris, som betalas för ek. Från Ombergs kronopark försåldes år 1916 200 st. kraftledningsstolpar I1I—15 m långa, 24—30 cm i diameter 2 m från roten och 15 cm i topp efter 31,75 kr. per fastmeter efter mittmått, levererade barkade fritt banvagn. Från samma kronopark försåldes från det bestånd, där försöksytan 281 är belägen, 24 lärkar å rot i december 1916. Likvid erlades efter mätning, sedan köparen fällt träden, med 25 kr. för kubikmassan inom bark för ut- tagen rIo-meters telefonstolpe, och med 15 öre för varje av skaten uttagen 6 fots stängselstolpe. Träden lämnade 1 telefonstolpe var samt i medeltal 2 stängselstolpar om 6 fot. Pra elen Sune Ce an sd var ee SSR AA NAD Sason OT Se NYE » DEOSEHOJ USTA: CP AYLDATK rs bo söobede dude ov Nin TE 20,8 Cm » VER ULaD Fog SA sn ALA Ior fö) RE » medelkubikmassam edra me oa ed es srstedsds- 0,33 kbm WEE IP EISe (Dp ert Ad: DIC VIRA ES AS se AA FOR 6,36 kr FSE DER TT GU ar Er RR ESA Ean ES IOANNAS SER 19,27 >» De uttagna 1o-meters telefonstolparna hade i medeltal en toppdiameter av 13 cm, och kärnan upptog i genomsnitt 71 2 av stubbskärets diameter. — Stolpar med 15 cm toppdiameter äro sedermera beställda till ett pris av 30 kr. per kbm inom bark efter mittmätning. + [| Försöksyta, el Sample pl ple plot. Mabmo & ; Mg +| Enstaka observationer. | Single observation. Fig. 77. Försöksytornas, av sibirisk lärk, belägenhet inom landet. The location of the sample plots. LARKEN. 03 Kar. IV. Sibiriska lärken. Larix sibirica. Ledeb. Syn.: Larix intermedia et archangelica Laws, L. europea B sibirica Lond. L. decidua 8 rossica Henk. et Hochst., L. decidua 3 sibirica Rgl., L. rossica, Pinus Larix Pall., P. intermedia Fisch.;, P. Ledebourii Endl., Abies Ledebourii Rupr. Namn i Sverige: sibirisk lärk, sibirie-lärk, rysk lärk. » i England: Russian Larch, Siberian Larch. > i Tyskland: Sibirische Lärche, Russische Lärche. » i Ryssland: Listvennitsa. A. Utbredning. Den sibiriska lärkens naturliga utbredning är nordöstra Ryssland där den börjar förekomma öster om Onega, cirka 30 mil från finska gränsen (333), vidare Sibirien, Amurtrakten och sannolikt också Kamtschatka. I uraltrakterna, i guvernementen Archangelsk och Wolodga bildar den stora skogar och förekommer allmänt i guvernementen Perm och Oren- burg. Enligt HEMBERG ($Sz7) skall den inom europeiska Ryssland ha sin största utbredning i Mesénflodens älvdal, i Dvinaflodens övre för- greningar, inom delar av guvernementet Wjäska, i Permska Ural samt i synnerhet inom Petschoraflodens vitt förgrenade vattensystem. Västligast förekommer lärken enligt CAJANDER (33858) något väster om floden Onegas mynning. Den finnes antagligen också invid sjön Onegas sydligaste spets. BLOMQVIST (333) har från sina resor lämnat många skildringar över den sibiriska lärken såväl i Ryssland som i Sibirien, och man får härigenom en god föreställning om, huru detta träd uppträder i sitt hemland samt under vilka förhållanden det bör trivas i norra Sverige. I Makaref'ska reviret i guvernementet Kostromå växte exempelvis lär- ken mest i blandning med tall, mera sällan tillsammans med gran. De äldre lärkarna förekommo ofta i små grupper och voro 120—150 år gamla samt 27—30 m eller mera höga. Att de funnos endast i smärre grupper berodde på, att i skogarna endast uppstått små luckor, där lär- karna kunnat taga sig fram. Efter skogseld erhölls riklig självsådd, vilken förekom som en tvinande underväxt i bestånden. I närheten av den lilla staden Kologriv invid Unscha-floden fann BLOM- QVIST å en: mindre kronopark de vackraste lärkskogar, som finnas i europeiska Ryssland. Vid 80 års ålder voro här träden 53—60 cm i. diameter och minst 30 m höga. För avverkningsrätt betalades där i mitten på 1880-talet 1,500—2,000 rubel per hektar. 704 GUNNAR SCHOTTE. Från guvernementet Tobolsk omtalar BLOMQVIST (333), att lärkarna förekommo inblandade i tallbestånden. Ännu i de 350-åriga, slutna tall- bestånden hade lärkarna ett försprång i höjdtillväxt av några fot, och överallt i tallskogarna funnos äldre överståndare av lärk som grova stor- verksträd. I allmänhet förekom lärken i blandning med tall och björk, men även tillsammans med gran och detta någon gång t. o. m. på något kärr- aktig mark, ehuru annars lärken. vanligen undviker sådan jordmån. Granen förekom f. ö. mest i blandning med sibirisk silvergran och sibi- risk brödtall. Sibiriska lärken växer i sitt hemland, särskilt innom västra delen av utbred- ningsområdet, med lika rak och vacker timmerstam som tallen, och BLOM- QVIST (333) framhåller, att han under sin resa ej iakttog några krokiga och sabelformiga träd. Över lärkskogens utseende i östra Sibirien har A. K. CAJANDER (339 —340) lämnat en livfull skildring. Larix sibirica förekommer här i den södra delen av den sibiriska urskogen, taigan. De olika trädslagens fördelning är mycket lagbunden. Tallen intar städse de torrare, mest åt söder exponerade sluttningarna och sibiriska lärken de mera friska markerna och dälderna. Å de fuktiga och kärrartade områdena förhär- skar däremot granen (Picea obovata). Om våren, då lärken avbryter med sin ljusa grönska, eller om hösten, då den lyser i en smutsgul färg- ton, framträder denna fördelning mycket tydligt. Markvegetationen är i lärkbestånden ej alltid så rik, som man skulle kunna tro. Bestånden äro nämligen ofta mycket täta. Kronorna sluta tätt intill varandra, och mellanskikten i bestånden upptagas av kortare lärkar eller brödtallar. Marken täckes därför ofta endast av barravfall, men ibland finnes ett slutet mosstäcke. Risen äro däremot sparsamma. Bland örterna lägger man märke till den vackra, rödblommiga Pyrola incarnata samt Cypripedium, Pulmonaria och Åthyrium. Invid någon bäck är örtvegetationen ännu mera omväxlande. — Norr om 66:te bredd- graden blir i stort sett taigans vegetation torftigare, och skogsbestånden bildas nästan uteslutande av Larixr dahurica (se kap. IX). B. Den sibiriska lärkens införande i Sverige (Norge och Finland), samt äldre åsikter om dess framtid, Frånsett något enstaka parkexemplar, synes den sibiriska lärken i större skala ha införts till Sverige och Mellaneuropa först i början av 1890-talet, sannolikt genom påverkan av Finska Forststyrelsens cirkulär den 21 nov. 1889, som anbefallde omfattande odlingar av den sibiriska lärken i finska kronoparkerna. LÄRKEN, 705 Långt tidigare hade emellertid den sibiriska lärken blivit odlad i Fin- land. Enligt THESLEFF (3$$) utfördes nämligen år 1738 den första lärksådden för det stora lärkbeståndet vid Raivola eller Lintula i Nykyrka socken av Viborgs län, ej långt från Raivola järnvägsstation å linjen Hälsingfors— Petrograd. Detta lärkbestånd i Nykyrka är säkerligen det största och äldsta odlade lärkbestånd av arten ifråga. Då det vidare knappast överträffas av något bestånd i den sibiriska lärkens hemland, torde det vara lämpligt att i detta sammanhang lämna en utförlig skildring av detsamma. Den finska och ryska skogslitteraturen är ganska rik på uppgifter från detta märkliga bestånd. Att det länge i litteraturen omnämnda beståndet verkligen består av sibirisk lärk påvisades först av direktör A. BLOMQVIST, som år 1869 meddelade detta i en reseberättelse till finska forststyrelsen Såväl i ryska departementet i Petrograd som vid skogsinstitutet där- städes kände man då ej till detsamma. Professor SCHAFFRANOW vid skogsinstitutet ville rakt ej tro, att lärkbeståndet verkligen tillhörde den sibiriska arten, men sedan också professor TH. SZALAN (38584) närmare beskrivit detsamma, var varje tvivel härom uteslutet. Beståndet har f. n. en areal av 19,24 hektar, vilket dock anses endast vara !/6 av dess ursprungliga storlek. År 1895 giver ARTHUR THESLEFF (388) en skildring över bestån- dets tillkomst. Av historiska dokument anser man framgå, att redan Peter den store planlade odlingar av lärkträd för flottans behov. Först under dennes efterträdares kejsarinnan ANNA IVANOVNA tid, kommo dock dessa planer till utförande. På 1730-talet inkallades från Tyskland en skogsman FOCKEL, som fick i uppdrag att i Nykyrka socken, antag- ligen på något ödehemman, anlägga lärkplanteringar. År 1738 utfördes den första sådden med frö, som anskaffats från Arkangelsk, och som FOCKEL uppeger -: var väl hårt bränt vid klängningen. Den av FOCKEL 1743 nedskrivna skildringen över odlingens anläggning anföres citatvis av THESLEFF. Sådden utfördes i grävda ränder dels å åker i rågstubb, dels å äldre igenvuxna åkrar. När sådden efter 35 år inspekterades, visade den i allmänhet ett gott resultat. Endast på ett mindre område var den skadad, genom att i inhägnaden insläppts en hjord dragonhästar. Under de följande 70 åren utvidgades lärkodlingarna alltmera och då även genom plantering. År 1795 uppgiver P. DE FRICCIUS, att beståndet räknade 12,000 lärk- träd. År 1842 beskrives det av GRESCHNER, som anger skogens ålder till mellan 20 och 104 år. Den utmärker sig för en god växt, och stam- marna äro raka och regelbundna. År 1824 skall enligt THESLEFF en svår storm hava ryckt upp 706 GUNNAR SCHOTTE. en del träd med rötterna, medan andra blivit avbrutna på halva höjden. Vid finska forstföreningens årsmöte i Tavastehus den 4 aug. 1892 lämnade direktör BLOMQVIST (394), som genom resor väl kände sibiriska lärkens förekomst i vilt tillstånd i Ryssland och Sibirien, en ingående skildring över Nykyrka-beståndet. Marken, där beståndet växer, utgöres av stenfri mosand med 9 till 12 cm mylla. Ned mot åbädden träder även lera i dagen. Ståndorten betecknas av BLOMQVIST som särdeles god för tall, medelmåttig för gran. Lärkarna stodo regelbundet i rader på 3,9 X4,2 meters avstånd. »Trädens växt är den vackraste man kan finna. De bilda mycket höga, ända till 60 å 80 fot, kvistfria och raka stammar med en totalhöjd av 110 till 134 fot. Vid ett besök därstädes mättes stammar, hållande ”t. ex. 15,; dec. tum 1 brösthöjdsdiametereömedsen totalhöjd av 118 fot; 18 dec. tum vid brösthöjd och 134 fots totalhöjd. En provyta av ett tunnlands vidd innehöll en virkesmassa av 128 !/, normalfamnar med ett antal av 211 stammar, varibland minst 150 stam- mar av grova sågbara dimensioner. — En vackrare skog än denna finner man ej i Finland, och i Ryssland har jag icke sett någon lärkträdsskog, som ens. närmelsevis kunde tåla jämförelse. VWVirkesmassans värde kunde här uppskattas ända till 4,000 fmark på det tunnland, där en provyta mättes». År 1900 giver BERNH. ERICSSON (348) en skildring av beståndet på grund av besök i detsamma såväl år 1885 som 1897. Från det första besöket stod för honom som ett livligt intryck växttäckets saftiga grönska under de höga kronorna av de redan på långt håll synliga, regelbundna raderna av kvistfria, smäckra stammar. År 1897 hade granen redan in- vandrat i sådan mängd och skjutit i höjden, att den skymde utsikten i beståndet och väsentligt minskade intrycket av beståndets storslagenhet. Markvegetationen var emellertid då ännu ganska rik. På en yta om 50 ar antecknades: Mossor: Hylocomium triguetrum och parietinum, Hypnum curtum, Bryum roseum och Mnium cuspidatum. Gräs: Calamagrostis arundinacea,. ; Örter: Oxalis acetosella, Fragraria wvesca, Rubus saxatilis, Veronica chamedrys, Pulmo- naria officinalis, Convallaria majalis, Viola, Pyrola minor, Melampyrum silvaticum, Trien- talis europea, Angelica silvestris, Solidago Virgaurea, Stellaria graminea, Geranium silva- ticum, Cirsium heterophyllum, Rubus ideus, Actea spicata, Spirea Ulmaria, Orobus ver- nus, Galium uliginosum, Stellaria nemorum, Majanthemum bifolium, Scrophularia mno- dosa, Pteris aquilina, Asplenium filix femina, Aspidium felix mas, Polystichum spinulosum och Equisetum silvaticum. Buske: Daphne mezereum. Markvegetationen tyder sålunda på god mullbildning i marken: LARKEN. 707 Inom den nämnda provytan funnos 402 stammar med en grundyta av 58 kvm och en uppskattad virkesmassa av 951 kbm. Dessa tal äro ju ungefär desamma, som de stora 150-åriga barrblandskogsbestånden å Jönåkers häradsallmänning kunna uppvisa.' År 1904 lämnade WILH. EKMAN en kort beskrivning av Nykyrka- beståndet i Skogsvårdsföreningens tidskrift (63). va & TRA Mm ig 4 Ar Efter H. J. ELwes. Fig. 78. Från det stora sibiriska lärkbeståndet vid Nykyrka (Raivola) i Finland View of Russian larch wood at Nykyrka. Slutligen har L. ILVESSALO (259—360), huvudsakligen efter D. I. TOV- STOLJES undersökningar Russian lämnat ingående uppgifter från detta märkliga bestånd. TOVSTOLJES har i beståndet urskilt 5 olika typer, varav den s:te består i en blandning av tall och lärk, de 4 andra äro rena bestånd (se tabell n:o 14). 1 GUNNAR SCHOTTE: Sveriges virkesrikaste skogsbestånd. Medd. fr. Statens Skogsförsöks- ; å KE ER anstalt, H. 9, Skogsvårdsf. tidskr. 1912, sid. 371". 708 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 14. Nykyrka lärkbestånds olika avdelningar (efter D. I. TOVSTOLJES). The Different Part of the Larch wood of Nykyrka. | [= | å bo | band k5j — s | E = I =S OA 3 4 0 RS a va Kn TS SAS "8 ER ö Le Bie 5 5 BS: & 5 3 VP ED S H = K Jo | .:Ö z E (vå v [5] 22 rt vv oc OT ss &Ö uu Er = & = Er EE 80 FÖ SS == (0 RN = 5 NG SAST 2 cs = SY [2 SS) a Vr = 5 FS ST EEE 3 sg [S=SSR -— 8 VM oe EB NG) oc | 2 sine oo & 08 v &« S > oc KH | (YT I an GE) = 2L AS Vv BO 3 Öv (= REA | vv 8 I v Eg Eg EH = cr DD = Nn OR AA | SS 3 CDR OA 4 v EE Mm & — | Ad or 35 p = v och fe 4 | - 4 [5] SS + ö) 5 | o - | 20) EIS > | | I 1,9 164 474 34,8 22,0 36,3 685 2 9,7 150 304 3550 23,8 41,0 551 3 2,9 130 341 37,6 24,0 38,7 596 | 4 1,8 1000 303 30,2 19,0 34,8 488 | tall 29,5 20,0 32,0 (ES lärk las i 130 | 392 6 k SÖ | 470 | | 5 ar j I JV70 27,0 37,0 | I dessa 5 beståndstyper anlade TOVSTOLJES 7 st. provytor. Som i synnerhet genom stormfällningar luckor funnos i ytorna, beräknade han det antal härskande träd, som vid normal slutenhet skulle kunna finnas å ytorna, samt upprättade på grundval härav en normaltabell, utvisande huru den 160-åriga skogen skulle kunnat gestalta sig inom 5 olika boniteter (se tabell 15). Denna sammanställning med sina stora kubikmassor har dock blott ett teoretiskt intresse. Den viktigaste prak- tiska anmärkning, som kan göras mot densamma, är, att det ej är någon idé att göra beräkningarna för högre ålder än 100 år, vid vilken upp- nås mer än 30 meters höjd och 35 cm medeldiameter vid brösthöjd. BERNH. ERICSSON hade också redan år 1900 funnit, att Nykyrka-bestån- Tabell 15. Beståndsöversikt för 160=-åriga normala bestånd av sibirisk lärk (sammanställd efter D. I. TovstorjEs) vid Nykyrka i Finland. Table of Production from normal Crops of Russian Larch 160 Years old at Nykyrka in Finland. | TER E | ue) Hd 2 + SS 3 3 Sv SR Äg E SS ÖA OR a S I ETS x o | Slå a lg RE 2 REN AN [ETTER ae RS for SSE 3 OKRES REA [313 8 2250 DA SER FER EET ORGEL ÖR 3 — ' för = = = vo NS SEE AE cg SA >= om CT is || 9 4 Ö & ss 3 Er Oo EEE A 0 os - SAS ANNE Ad 0 un | . I | - U cm cm st. styck m a b N4000 kvm kbm kbm kbm I 396 Safe RA NS 446 70,23 1,182 = 7+39 II 415 3558 45,3 39.4 429 66,83 1,027 7129 142 III 411 3455 41,3 3559 438 55,06 832 5:74 5)20 (EN 389 33340, | SSSk3Ssk A25 44,81 636 5,22 3597 RE 3270 Hl LIST ISSN 0 456 32,33 464 = 2,90 LÄRKEN. 709 det uppvisade en virkesmassa, som icke någonstädes i Finland kan upp- nås i bestånd av tall och gran. I Finland finnas ytterligare några äldre bestånd av sibirisk lärk, som äro särskilt omnämnda i litteraturen, och som kunna anses vara i viss mån historiska. — På 1840-talet anlades av brukspatron ARPPE å Koin- sto i Kiides socken genom sådd ett bestånd av såväl europeisk som sibirisk lärk. En ungefär lika gammal lärkpark finnes enligt ILVESSALO (359) också i Karislojo socken, Nystads län. Å flera egendomar i Wi- borgs län finnas äldre exemplar av sibirisk lärk, vilka enligt BLOMQVIST sannolikt blivit tagna av genom naturlig besåning från Ny-kyrka park på närbelägna skogsmarker uppkomna, självsådda plantor. Sedan Evois forstinstitut grundlagts år 1860, togo lärkodlingarna fart i Finland. Särskilt blev så fallet å Evois och Wesijakos kronoparker och härvid användes frö dels från de äldre finska lärkbestånden, dels från Ryssland, Sibirien och Mellan-Europa. Den sibiriska lärken plan- terades i allmänhet å årshyggen eller på förut svedjad mark efter av- verkning av värdelös lövskog. Tallfrösådd utfördes i rågbrådden om våren, och lärkplantorna sattes som 2- eller 3-åriga i rader på 1,8 till 3,6 meters förband. Lärkarna gingo väl till och sköto hastigt om tallarna i höjden. Vid finska forstföreningens årsmöte 1879 (350) berättade forstmästare STENBÄCK, att år 1876 i Pällilä revir utsatts 6,000 plantor av sibirisk lärk. Ett exempel på intresset för lärkplantering i Finland är ock diskus- sionen vid finska forstföreningens årsmöte i Kuopio 3—4 sept. 1891 (393). Härvid meddelades av ordf., att 6,000 mark beviljats för lärk- planteringar inom skilda delar av landet. Direktör BLOMQVIST lämnade också en redogörelse för å Punkakarju kronopark år 1877 utförda plan- teringar med sibirisk lärk. En provyta om o,s hektar gav här vid 19 års ålder en virkesmassa av 351 kbm per hektar. Från samma tidpunkt härstammande planteringar av europeisk lärk stodo å denna kronopark i alla avseenden ojämförligt mycket efter den sibiriska. Av BLOMQVIST uppgavs även vid ovannämnda sammanträde, att under de senaste 20 åren ända till hundratusentals plantor av sibirisk lärk sålts från forst- institutets i Evois plantskolor samt från Mastiala, Dahlviks, Myllysnari och Finska trädgårdsföreningens plantskolor, varigenom betydligt rotfäste beretts detta trädslag i Finland. Från Norge föreligga få uppgifter om den sibiriska lärkens införande i landet. SCHIOTZ (379) omnämner emellertid, att redan år 1886 an- skaffats sibiriska lärkplantor till Trondhjems Bymark och år 1888 ut- fkl GUNNAR SCHOTTE. sattes 4 st. gs-åriga plantor i skogsmarken. Av dessa träd kvarstå 3 st. mycket vackra exemplar, som förf. var i tillfälle se 1915. År 1891 utsattes 10 plantor. Först 1895 eller samtidigt, som sibiriska lärken användes i större omfattning i Sverige, utsattes i Bymarken 1,450 plantor. BARTHS uppgift (330), att de i Bymarken varande planteringarna av sibirisk lärk, vilka visa en rakare stam och svagare grenbildning än den europeiska, skulle vara från år 1860, beror på tryckfel. I Stenkjzers plantskola finnes däremot en mindre, 20 år gammal plantering. Vid Ringsaker prestegaard finnes också ett snart 20-årigt bestånd, som enligt HAGEM (354) uppdragits av frö, som professor N. WILLE erhöll sannolikt 1897 från forstakademien i Moskva, och som insamlats öster om floden Lena. Detta bestånd har av misstag i norsk skogs- litteratur gällt för att tillhöra den japanska lärkarten. Från Levangers station omtalar W. KAURIN (362) en av forstmester KROG anlagd plantering av sibirisk lärk, som vid 8—09 års ålder är flera meter hög och har ett vackert och lovande utseende. Signatur R. A. omtalar en 17-årig plantering av sibirisk lärk (3958). Samme författare påpekar, hurusom särskilt den sibiriska lärken väl motstår snötryck. Till sist må omnämnas ett meddelande av KROG (365), att statsbanorna i Norge har ansett det fördelaktigt att på järnvägen tillhöriga marker utmed banan anlägga planteringar för produktion av slipers. Härtill har använts såväl tall samt särskilt sibirisk lärk, då denna på så mycket kortare tid kan nå slipersdimensioner. Till Sverige införes den sibiriska lärken tidigare än till Norge. Sålunda meddelar WOLFF (277) 1894, att vid Presterud utanför Kristinehamn skulle finnas 17-åriga exemplar. Dessa skulle nu vara närmare 40 år. Förf. har emellertid förgäves sökt efter sibirisk lärk vid Presterud. Den av WOLFF lämnade beskrivningen visar emellertid, att han haft sibiriska lärkar fram- för sig, såvida ej beskrivningen är lämnad efter uppgifter i litteraturen. Om det således är mycket osäkert att sibirisk lärk planterats i landet på 1870-talet, så har i varje fall sibirisk lärkfrö inkommit till Sverige ar 1880. Trädgårdsdirektör AUG. ENGBERG, Härnösand, har på förfrågan be- näget meddelat förf., att han genom Pomologiska trädgården i Petrograd det året fick äkta sibiriskt lärkfrö, som utsåddes i Luleå. Vart sedan de härav uppkomna plantorna tagit vägen, har ej kunnat direkt spåras. Men direktör A. L. RInGIUS å Hällan utanför Piteå har meddelat, att han i början på 1880-talet erhöll två sibiriska lärkplantor av en jägmästare, som av dir. ENGBERG fätt 50 plantor. Dir. RINGIUS har själv beskrivit LÄRKEN. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE Fig. 79. 37-årig sibirisk lärk vid Hällan utanför Piteå, Norrbottens län. 13 m, brösthöjdsdiam. 36 cm. Thirty-seven-year-old Russian larch at Hällan, outside Piteå, Norrbotten. Height breast-high diameter, 36 cm 14/ 18 I1QTC Höjd JE 712 GUNNAR SCHOTTE. (768) dessa plantors utveckling. Det ena trädet står i någorlunda gott läge men på tämligen mager sandjord; det andra i hårt och vindexponerat läge å liknande jord. Båda växa i gräsvall och uppnå en kraftig växt. Under åren 1889—92 växte det största 2,82 meter, under år 1890 0,8 meter samt under 1891 0,89 meter (fig. 79).— RINGIUS framhåller, att dessa två träd »äro de enda större, som mig veterligen finnas i Norrbotten. Men dessa två exemplar bevisa på det mest i ögonen fallande sätt trädets härdighet och växtkraft». En bland de äldre sibiriska lärkarna i Sverige finnes i Alnarps park i Skåne, enligt BEISSNER (4zS) planterad 1890. Detta träd var år 1907 8,6 m högt; ej så synnerlig stor höjd hos en 20-årig lärk på god mark. Måhända är klimatet redan vid Alnarp för milt för att tilltala den sibiriska lärken. Troligen påverkad av den propaganda, som i Finland, främst av di- rektör A. G. BLOMQVIST å Evois, bedrevs för sibiriska lärkens spridning därstädes, tog direktör G. G. HOLMERZ initiativ till anskaffande av sibiriskt lärkfrö åt svenska staten. I Kungl. Domänstyrelsens protokoll av den 22 febr. 1892 heter det nämligen: »Inför K. D:n anmälde t. f. direktören för K. Skogsinstitutet C. G. Hol- merz, att från Baltiska Forstföreningen i Riga kunde genom köp erhållas om- kring 8o kg sibiriskt lärkträdsfrö (Larix sibirica) för ett pris af 14 Riksmark per kg där på platsen, och uppdrog K. S:n åt bemälde Holmerz att med vederbörande afsluta definitivt aftal om sagda fröpartis inköpande för K. D:ns räkning. Hvarom protokollsutdrag skulle till Holmerz öfverlämnas.» Rörande fröets sådd meddelade sedermera domänstyrelsen den 5 maj 1892 närmare besked till skogspersonalen genom följande skrivelse: »Sedan Direktören vid Kungl. Skogsinstitutet på uppdrag af Kungl. Domän- styrelsen inköpt frö af sibiriskt lärkträd för att dermed må anställas jämfö- rande försök angående sagda trädslags uppdragande inom landets skilda delar, kommer i sådant syfte att till" Eder sändas — kg. af sagda fröslag, hvilket efter betning under omkring 1 dygn bör bredsås uti väl beredd plantskola, hvarefter plantorna efter erforderlig omskolning framdeles böra utplanteras i lämplig mark, därvid genom pålar med taflor utmärkas, hvarest plantor af det sibiriska lärkträdet blifvit utplanteradt. Kostnaderna bestridas af omhän- der hafvande förvaltningsmedel. >» Frösändningarna gingo till följande håll: Norrbottens län. Jägmästaren i Pajala revir O. R. HEDERSTRÖM (1 kg), i Torne revir C. G. FRIDMAN (!/, kg), i Jockmocks revir P. O. WESTERLUND (1 kg), i Älvsby revir C. E. DEGERMAN (1 kg), i södra Pite revir J. H. BOrRG- LIND (1i!/, kg), i södra Arvidsjaurs revir E. F. GrotH (1"/> kg) och i Arje- pluogs revir F. O. BREMBERG (!'/, kg). Västerbottens — län. Jägmästaren i Skellefte revir E. H. LAGERQUIST (1 kg), i Norsjö revir H. W. ROSENBERG (1 kg), i Norra Lycksele revir LÄRKEN. TIS B. A. F. Berseuuvus (1 kg), i västra Åsele revir N. SJÖBERG (1 kg) och i Asele K. H. BERGGREN (1 kg). Jämtlands län. Jägmästaren i Östra Jämtlands revir E. U. A. ÖUCHTERLONY (1 kg), i västra Jämtlands revir E. A. H. GYLLENHAMMAR (1 kg) och i norra Jämtlands revir E. A. MALMBORG (1 kg). = Västernorrlands län. Jägmästaren i norra Ångermanlands revir C. O. HALL- DIN (!/, kg), i södra Angermanlands revir J. H. R. VON HEDENBERG (1 kg.), i södra Medelpads revir E. E. HESSEL (17/, kg), i mellersta Ångermanlands revir V. TH. ÖRTENBLAD och Sillre skogsskola (1 kg). Gävleborgs län. Jägmästaren i västra Hälsinglands revir E. R. BJÖRKLUND ("/> kg) och i Gästriklands revir A. G. GYLLENHAMMAR (1!/, kg). Kopparbergs län. Jägmästaren i Kopparbergs revir G. V. V. FELLENIUS (!/, kg) och i Särna revir O. J. JOACHIMSSON (1 kg). Värmlands län. Disponent EMIL LARSSON, Fredriksberg (1 kg), jägmästaren i Älvdals revir A. T. FAGERLIN (1 kg), i Arvika revir T. NORRBY (1 kg), i Karlstads revir P. H. W. L. SODENSTIERNA och Presteruds skogsskola, Kristinehamn (1 kg.). Örebro län. Jägmästaren i Askersunds revir C. A. LÖWENHIELM (1 kg) och i Örebro revir A. GIÖBEL (1 kg). Västmanlands län. JTägmästaren i Köpings revir G. WILLNER (1 kg) och i Västerås revir G. HJELM (1 kg). Uppsala län. Jägmästaren i Enköpings revir S. TRYSÉN (1 kg), i Uppsala revir C. G. ANSTRIN (1!/, kg), Marma skogsskola (1 kg) och professor TH. FRIES, Uppsala (1 kg). Stockholms län. Jägmästare HJ. ÖHRSTRÖM i Stockholms revir (1 kg.), Experi- mentalfältets trädgårdsavdelning (1 kg.) och Bergianska trädgården (1 kg). Södermanlands län. Jägmästaren i Gripsholms revir J. E. WICKMAN (1 kg), i Daga revir E. G. STUART (1 kg), i Jönåkers revir G. DE BROEN (1 kg) samt Skogshalls skogsskola (1 kg.) Östergötlands län. TJägmästaren i Finspångs revir O. WESTIN (1 kg), i Kinda revir E. G:son Hjort (1 kg) samt Ombergs skogsskola (1/7 kg). g Skaraborgs län. TJägmästaren i Vadsbo revir W. WIiLKE (1 kg), i Vartofta revir G. CEDERBAUM (1 kg), i Kinne revir J. ANDERSSON (1 kg) och i Slätt- byggds revir W. HAMMARSTRAND (1 kg). Älvsborgs län. "T. f. jägmästaren i Dalslands revir C. HULLSTRÖM (1 kg), jägmästaren i Marks revir C. G. DE FRESE (1 kg), i Svältornas revir F. NOR- DÉN (2 kg) och Hunnebergs skogsskola (17/7 kg). Göteborgs och Bohuslän. Jägmästare A. W. ScHmIioTt (1 kg). Hallands län. Jägmästare C. A. HOLLGREN (1 kg). Kronobergs län. TJägmästaren i Sunnerbo revir C. VON SCHÖNBERG (I kg) och i Värends revir PH. D'ALBEDYHLL (1 kg). r Jönköpings län. Jägmästaren i Eksjö revir P. OHLIN (1 kg), i Jönköpings revir C. A. F. GYLLENKROK (1 kg) och i Västbo revir A. KOPP (1 kg). Kalmar län. Jägmästaren i Tjusts revir A. F. Kruuse (1 kg), i Kalmar revir C. G. LIND (1 kg) och Böda skogsskola (1 kg). Gottlands län. Jägmästare J. O. SYLVAN (1 kg). Blekinge län. Jägmästare ELis NILSON (1 kg). ri bld Kristianstads län. Jägmästaren i Ängelholms revir W. BRORSTRÖM (I kg) och Kolleberga skogsskola (1 kg). Malmöhus län. Jägmästare A. ÅKERMAN (1 kg). 47. Medadel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 700 GUNNAR SCHOTTE. Resultaten från dessa försökssådder ha på många ställen ej blivit stora, särskilt i Norrland. Orsaken härtill får sökas i jägmästarnas och i syn- nerhet kronojägarnas ovana år 1892 vid nästan allt vad som rörde skogs- odlingsarbeten. I vissa fall har lärken dessutom utsatts på alltför mager mark. Sålunda har en kronojägare i Västerbotten berättat mig, att han hade order, att sätta lärken på den magraste mark, han kunde finna. Det är då ej underligt, att lärkplanteringen där ej ser vidare lovande ut. I flera fall ha också planteringarna blivit förstörda av beteskreatur. Åt- skilliga vackra lärkbestånd ha dock kommit till, och dessa beskrivas när- mare i följande kapitel. Några år senare inköpte åter domänstyrelsen flera partier sibiriskt lärkfrö. Av styrelsens konceptböcker framgår, att styrelsen den 3 nov. 1896 erkänner mottagandet av 5,12 kg frö från finska forstföreningen. Den 15 december rekvirerar domänstyrelsen 15 kg frö i enlighet med erbjudande från presidenten i Baltiska forstföreningen. Samma dag av- slog domänstyrelsen erbjudande från fröhandlanden A. B. MEYER i Moskva om inköp av sibiriskt lärkfrö av 40 2/0 grobarhet. — Den 4 jan. 1897 inköpte domänstyrelsen åter 5 kg frö från finska forststyrelsen. Detta frö uppgavs härstamma från guvernementet Perm, och den 20 april införskrevs från forststyrelsen ytterligare 5 kg, som härstammade från Arkangelsk. I april 1898 inköpte domänstyrelsen från forststyrelsen 8 kg frö från Arkangelsk, vilket enligt brev från forststyrelsen skulle vara av mycket god beskaffenhet med 30—40 0 grobarhet. Detta fröparti fördelade domänstyrelsen på jägmästarna K. H. BERGGREN, Åsele, C. G. A. GRAM, Stensele, C. A. CARLSSON, Arvidsjaur, K. H. LUNDSTRÖM, Gällivare, H. NORDLUND, Jockmock och O. VESTERLUND, Jockmock. Domänstyrelsen föreskrev samtidigt, att försöken med detta frö skulle utföras i övre barrskogsregionen eller i björkregionen. Till jägmästare GRAM meddelades, att försöken borde göras i Tärna. Slutligen inköpte domänstyrelsen även 1899 7 kg frö från forststy- relsen, och härstammade även detta frö från Arkangelsk. Sedermera ha då och då ytterligare försök blivit gjorda med sibirisk lärk, varvid frö i allmänhet torde tagits från JOHANNES RAFN, Köpenhamn, vilken sedan början av 1890-talet i allmänhet varit försedd med sibiriskt lärkfrö. Även har frö blivit infört av enskilda avnämare direkt från Ryss- land. Sålunda importerades första gången 1893 sådant frö till Fånö gods i Uppland genom förmedling av ryske konsuln REUTERSCHIÖLD, som var barndomsbekant med brukspatron HUGO TAMM. Av detta frö, som såddes i plantskola, utsattes 2-åriga plantor vid Fånö. En hel del av plantorna sändes emellertid till greve SPARRE, Mariedal, Lundsbrunn, och några kommo också till Strömbacka i Hälsingland. LÄRKEN. 715 Sedan Svenska Skogsfrökontoret i Halmstad grundats 1899, importe- rade denna firma årligen sibiriskt lärkfrö genom ett ombud i Riga, och ganska stora kvantiteter såddes härav de närmaste åren. Det förefaller därefter som om intresset för skogsodlingar med sibi- risk lärk något svalnat under sista åren. C. Den sibiriska lärkens förekomst inom landet. Med stöd av svar å utsända frågecirkulär, av iakttagelser under resor i olika delar av landet, genom efterforskningar, vart vissa importerade fröpartier av sibirisk lärk tagit vägen, och genom studier i litteraturen, lämnas här nedan länsvis kortfattade uppgifter om den sibiriska lärkens förekomst i Sverige. Förteckningen är visserligen långt ifrån fullständig, men förf. har ändå ansett lämpligt något beskriva de bestånd, från vilka uppgifter före- ligga. Härigenom erhålles dels en bild av den sibiriska lärkens utveck- ling hittills i vårt land och dels upplysningar av mera lokalt intresse, när framdeles denna lärks utveckling kommer att följas längre, än vad som kunnat ske i denna avhandling. Norrbottens län. Å Lina kronopark bl. II vid norra stranden av Lina älv, cirka 300 m ö. h. besåddes våren 1898 0,28 har med lärkfrö, sannolikt sibiriskt enligt medde- lande av jägmästare E. I. HAMMARBERG. , och att vid Liljebäcks egendom i Mattila by, 2 km från Haparanda stad finnas 3 träd, alla planterade som 2-åriga omskolade plantor 1893. Sannolikt härstamma dock dessa från 1892 års frösändning av sibirisk lärk, varav 1/, kg gick till jägmästare FRIDMAN i Haparanda. Huruvida några plantor finnas i Pajala revir, dit 1 kg samma år avsändes, saknar förf. uppgift om. Vid kronojägarebostället Pajerim i Jockmocks revir, finnas 11 träd å sand- jord. De ha uppdragits i plantskola i Wuollerim. Jägmästare O. WESTER- LUND meddelade om dem 1908: »Som de äro planterade i skyddat läge, toppfrysa de ej, vilket annars är vanligt med här planterade sibiriska lärkträd.» Vid 16 års ålder var det största trädet 5,4 m högt (7 cm i diam. vid roten), det näst största 4,, m (9 cm i diam. vid roten). Toppskotten voro år 1908 omkr. 50 cm långa. Ingen sjukdom å träden. Även av 4 träd å kyrkplatsen vid Jockmock voro 3 toppfrusna vid 9 år. Jägmästare HuGo MATTSSON rappor- terar 1916, att lärken också förekommer på några få ställen inom Jockmocks revir som prydnadsträd. Det i förra kapitlet omnämnda större exemplaret av sibirisk lärk vid Hällan utanför Piteå var sommaren 1916 (se fig. 79) 13 m högt och hade en bröst- höjdsdiam av 36 cm. Trädet, som blott är 36—37 år, har gett upphov till flera självsådda plantor, av vilka de största äro 8 m höga med 10 cm:s bröst- höjdsdiameter. Slutligen finnes. nära Nattavaara station invid kronojägarebostället en liten dunge med sibirisk lärk, sannolikt uppdragen av 1898-års frösändning. Be- ståndet växer å mager sandmark och hade år 1914 en höjd av o,5—1,5 m; i närheten av ett gödslat potatisland var höjden 2,,;—3 m. Träden voro mycket starkt angripna av Chermes, men syntes i övrigt komma att taga sig fram. Jägmästare MONTELL har meddelat (1908), att alla försök med lärkarter i Bodens revir misslyckats. Om en tämligen misslyckad plantering berättar också P. O. WELANDER (210) från Klokens bev.-tr. i samma revir. År 1894 utplanterades där 1,400 st. 3-åriga lärkplantor; åtta år senare fann W. endast !/,, av de i början lovande plantorna vid liv. De ännu levande plantorna hade torra toppar, vilket han anser vara köldens verk. Enligt J. H. BORrRGLIND (45) utsåddes år 1892 i närheten av Fagerhedens kronojägareboställe i dåv. södra Pite revir i inhägnad plantskola å o,4 ar det från domänstyrelsen erhållna fröpartiet om 1!/, kg. Det härav sedermera uppdragna beståndet har gått dåligt till (CURT FOUGBERG). Vid jägmästarebostället i Arvidsjaur har enligt meddelande av jägmästare AND. HYCHERT lärken gått väl till som allé-träd. Västerbottens län. Det till Skellefte revir år 1892 översända fröet hamnade å kronoparken Östra Jörnsmarken. Lärkbeståndet omfattar här en areal av cirka 0,60 hektar och är anlagt dels genom plantering 1896 med oomskolade plantor med bara rötter dels genom plantering 1897 med omskolade plantor med klimp. Jordmånen består av synnerligen skarpt hedland av magraste beskaffenhet, att döma efter tallvegetationen. 1908 rapporterade revirförvaltaren, att plan- tornas medelhöjd blott är omkr. 0,60 m (vid 14 år), och att så gott som LARKEN. TN hela planteringen gått ut. Toppskotten ha i regel skadats av frost. När förf. 1914 besökte beståndet antecknades, att några få frodiga lärkar tagit sig fram och voro c:a 4 m höga. De övriga syntes föra en tynande tillvaro. Inom Norsjö revir anlades å kronoparken Södra Vidmarken BI. I. tvenne planteringsfält. Fröet såddes 2 juli 1892 i en till plantskola apterad utlagd åker. På det ena fältet, som ej var inhägnat, förstördes plantorna av be- teskreatur. Det andra i Skäggträskberget inhägnades och planterades till hälften 1894 med 3-plantor samt återstoden 1895 med 3. Planteringen skedde 1 2 meters förband. MHygget tillhör den moss- till lavrika tallskogstypen och är beläget i sydsluttning. I den del av planteringen, som anlades 1894 upp- skattades år 1909 en tillfällig yta 152 t. Härvid antecknades, att plan- torna i allmänhet syntes varit avfrusna. En del tynande plantor hade dess- utom varit angripna av Chermes. Å en skadad planta hittades på den döda delen fruktkroppar av Dasyscypha. 302 uppmätta plantor hade en medelhöjd av 1,39 m vid 17 år. Det högsta trädet var 4,20 m, det minsta 0,40 m. Be- ståndet är visserligen något ojämnt, men planteringen kan ändå anses som någonlunda lyckad. Det enda kg frö, som 1892 sändes till jägmästare BERZELIUS i Lycksele har givit upphov till ganska betydande lärkbestånd. Fröet utsåddes i plantskola i jägmästare BERZELU trädgård. Å kronoparken 25: 1 Aborrträskliden, trakt »Planteringen» utsattes seder- mera 1894 2,500 plantor å o,6 hektar och 1895 planterades också en del plantor c&T å o,5 hektar. Vidare skall -år 1902 enligt uppgift ha utsatts 5-åriga plantor i en areal av 2,5 hektar. Bestånden äro delvis rena och delvis blandade med självsådd tall, björk och rönn. »Planteringen» är delvis mycket lyckad. Enligt meddelande av jägmästare F. VON SYpow år 1908, skulle en del stammar mörkna, barren avfärgas och träden delvis tyna bort, allt tydande på svåra angrepp av Chermes. Vi förf. besök å »Planteringen» 1909 konstaterades också åtskilliga kraftiga an- grepp av Chermes. 4 Å kronoparken 253: 2 Abborrträskliden, trakt Husbondlidens rå, planterades 1895 av samma fröparti å 1,03 hektar på 2 m förband g3-åriga plantor (+) Denna plantering har gått synnerligen väl till och kan betraktas som övre Norrlands vackraste bestånd av sibirisk lärk (fig. 81). Här anlade Skogsförsöksanstalten år 1902 försöksytan 4, som sedermera reviderats år 1909 och 1914. Marken, som något lutar åt nordväst, kan betecknas som frisk, och tillhör Maass' bonitet o,4. ”Trädens medelhöjd efter samtliga uppmätta stammar var I HÖSTEN seg ARR AE vid 11 års ålder 1,08 m | löpande höjdtillväxt 0,22 m HÖJ: bog ss »y möreren 42,59 mlj | BR RA TO TR tens 3. E23 ANS 4,29 må 3 SE : é SALA Er o p>s Enligt formeln =2— blir medelhöjden sistnämnda året 6,1: m och första E S kronskiktets medelhöjd 6,9 m. Maximihöjden var EC CE RR a TS oa a a ae n ANT RTNR C a bag an 2:30 OMG Hllväxttpr Sov > » 0,50 M 718 GUNNAR SCHOTTE. Höjdernas utveckling framgår 1 övrigt av fig. 8o. Medeldiametern var 1914 5,4 cm, första kronskiktets 7,8 cm. Grundytan var sistnämnda år 5,96 kvm, vartill första kronskiktet bidrog med 5,2 kvm. Medelformtalet 0,559 och för första skiktet o,5o8. Virkesmassan med bark uppskattades 1914 till 20,5 kbm, varav 12 kbm komma på första skiktet. Barken är ovanligt tjock — 32 XX. 34 + UL 32 EST 5 ll II I I | I 20) ad | il SAN 20 28 | | | fr I i 7 MR VE ed | | ln I i al | | FE | 221 l IE | | |iacs BEN Hl Al | | ale JA || | | jr A NRA I Al 2 RE 1 RN [NEN | | , Vv A X | 18 | I I | 4 I I L 21 ln GA ERS 16 : M de I 0) N | HI jÅ 14 + | väl a] 10 i | gl i I H 2! 3 | LÅ He NALLAR Ng 21 Rd LA | sl | ] 1 CE 0-0,4 0,5-0,9 I,o-1,4 1,5-1,9 2,0-2,4 2,5-2,9 3,0-3,4 3,5-3,9 4I,0-4,4 4,5-4,9 3.0-3,4 I,5-0.9 0,0-5,4 6.5-0,9 7.074, 7,5-7,9 8.0-8,4 höjd i meter. SE — för EE (EL Fig. 80. Grafisk framställning av höjdtillväxten å försöksyta 4 i Lycksele sn, Lappland. Graphie representation of the height merement of the sample-plot 4, Lycksele perish, Lappland. Av stamantalet 2,607 komma ännu endast 744 på första kronskiktet. Ehuru beståndet i det närmaste börjar sluta sig, är trädantalet ännu täm- ligen jämt fördelat på de fyra kronskikten: t:a kronskiktet 2:dra kronskiktet 3:dje kronskiktet — 4:de kronskiktet Stamalltal .... ... 744 656 738 469 Fa ATT BER 2055 25,2 28,3 138,0 LÄRKEN. 5 I! 19 Detta är en egenskap, som enligt BLOMQVISTS (333) och CAJANDERS (340) . . dm . . . 2S . FÅR NET Fra J i skildringar utmärker den sibiriska lärken i dess hemland och som för övrigt kännetecknar alla nordiska träd med sina smala kronor. ; Vid revisionen 1909 antecknades starka angrepp av Chermes på ett stort antal plantor, men 1914 hade de fullständigt repat sig och hade åter frodig ct d Foto av E. WiBECK !/; 1912 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 81. 22-årigt bestånd av sibirisk lärk vid Husbonliden, kronoparken Aborrträskliden i Lycksele socken, Västerbottens län. Försöksytan 4. Twenty-two-year-old wood of Russian larch at Hi sbonliden. Sample Plot 4 720 GUNNAR SCHOTTE. grönska och långa barr. Beståndet gav också då ett synnerligen friskt och växtkraftigt intryck, om ock växtlighetsgraden i: jämförelse med lärkar i ett sydligare klimat 1 vårt land ej blir högre än bonitet V. De få träd, vilka antecknades som något frostskadade år 1909 hade satt ny topp och voro 1914 fullt friska. Å ett träd observerades sistnämnda år skador, som troligen härröra av Dasyscypha. Inom Lycksele by finnas många lärkar som prydnadsträd, och dessa stodo synnerligen väl mot eld vid den stora branden. Vid Vindeln ser man också här och var vid gårdarna enstaka 20—-2 5-åriga sib. lärkar som prydnadsträd. Enligt meddelande från jägmästare M. ESTBERG har inom Västra Stensele revir å oavvittrad kronomark i Tärna socken år 1898 utsåtts 1,5 kg sib. lärkfrö vid Laxfjället och samma år inom Östra Stensele revir å krono- parken Jovan bl. II vid landsvägen o,5 kg av samma frö. Detta frö till- handahölls av domänstyrelsen. Några spår av de 2 kg lärkfrö, som år 1892 av domänstyrelsen sändes till Åsele, har förf. ej fått reda på. Av den senare sändningen 1898 finnes däremot ett ganska lovande bestånd å Åsele kyrkoherdeboställes mark invid Hammar. Jägmästare R. A:SOonN ENEBERG meddelar, att beståndet anlagts ge- nom plantering av 3-åriga omskolade plantor och år 1908 var medelhöjden vid 9 års ålder cirka 60 cm. Här har skogsförsöksanstalten år 1915 upp- skattat försöksytan n:o 327. Samtliga trädens uppmätta medelhöjd var 1,38 m, enligt formeln blir den för hela beståndet 2,9 m och för första kronskiktet 3,, m. Medeldiametern var 2,5 cm, första skiktets 4 cm. Medelformtalet 0,978, för första skiktet 0,767. Grundytan var endast 0,7 kvm och virkesmassorna med bark 2,1 kbm, varav ungefär hälften kommer på första kronskiktet. En del av plan- torna voro skadade av Chermes. Härjämte är att anteckna betydlig skadegörelse av lärkkräfta såsom parasit — den nordligaste lokalen i vårt land, där förf. hittills med säkerhet iakttagit större skador av denna svamp. Även inom Burträsk revir skall finnas en lärkplantering av senare datum. Åren 1903—1904 utsattes nämligen å kronoparken Rislandet längs allmänna landsvägen mellan Burträsk och ÅAsträsk cirka 700 s3-åriga plantor, uppdragna i Lycksele. De flesta plantorna gingo ut samma år, emedan planteringen skedde alltför sent. 50—75 plantor uppgivas vara vid liv, men skola föra en ganska tynande tillvaro (AXEL HELLSTRÖM). Jägm. FRICK meddelar också, att inom reviret ej finns några bestånd, endast enstaka individ. Jämtlands län. Från detta län äro uppgifterna om sibirisk lärk synnerligen knapphändiga. Hit sändes dock 1892 3 kg frö från domänstyrelsen. Jägmästare MALMGREN meddelar, att inom Hallens revir finnas trenne smärre bestånd av sibirisk lärk. AA kronoparken Andersön finnas några enstaka lärkar och på Frösön många vackra 20—>2s5-åriga lärkar som prydnadsträd. Vid Bispgården växer lärken utmärkt. Plantor ha hit förts från Sillre. På så sätt har tillkommit dels en allé utmed skogsskolans tomt dels ett mindre bestånd vid skolans grind. TI aug. 1910 var medelhöjden hos den förra 6,94 m 2 NN NE AR REN NR Ek ROTE AV STENEN 1916. SCHOTTE 2/4 EC Foto av Ur Skogsförsöksanstalteus saml Ihöjd ämtland, mede Jä a, gsskol lens sko isSpgård > 2 sibirisk lärk vid B nd av a t best O:5 mm. o 4-årig S) VA Figa 82: sytan 328. Försök NAR kesmassa med bark 124 kbm. | Twenty-four-year-old wood 9-5 ht Mean heig Jämtland. forestry. chool of I n £ an larch at Bispgårde of Russi 28 32 Sample Plot m. (with bark) 124 cub. Volume m. TD GUNNAR SGHOTTE, och hos det senare 7,10 m. Beståndet var då nära 18 år gammalt. År 1915 uppskattades i det senare försöksytan 328. Redan 1912 hade be- ståndet gallrats av skogsskolans elever, varvid uttogos 868 stammar per hektar, med en virkesmassa av 21 kbm. År 1915 i augusti uppskattades beståndet till 124 kbm, varav 104 tillhör första kronskiktet. Barkprocenten beräknades då till 31,6. Beståndets medelhöjd var 9,5; m; första kronskiktets medelhöjd efter trädens uppmätning 10,4 m, efter formeln 9,6. Medeldiametern var 11,6 cm, för första kronskiktet 12,2 cm. Grundytan 25,7 kvm, därav 21,4 på första skiktet. — Detta 24-åriga bestånds produktion har redan uppgått till 146 kbm — ett storartat resultat av skogsodling i Norrland! (fig. 82). Visserligen är provytan, som ligger till grund för uppskattningen, endast 5 ar, men det bör påpekas, att givetvis kantträden ej medtagits vid virkesmassans uppskattande i det lilla beståndet. — Beståndet är emellertid synnerligen växtkraftigt. I någon mån ha angrepp observerats av lärkträdsmåttet samt av lärkkräftan. För övrigt meddelar länsjägmästare O. HJ. HuMBLE, att några lärkbestånd ej äro kända inom Jämtlands län. På skogsvårdsstyrelsens kulturfält ha åren 1914 och 1915 utplanterats cirka 500 lärkplantor vardera året, vilka erhållits från Bispgården. Västernorrlands län. Enligt länsjägmästare PER ÖDMANS meddelande finnas lärkar här och var över hela länet. | Det halva kg frö, som 1892 sändes till dåvarande norra Angermanlands revir, har givit upphov till ett glest bestånd å Miltallbergets kronopark i Bodums socken av nuvarande Tåsjö revir. Planteringsfältet är beläget å tallhed mellan stora landsvägen och älven samt är inhägnat. Jägmästare V. OLOFSSON uppgiver beståndets medelhöjd 1908 till 1,2 meter. Många träd hade då gått ut eller voro klena till växten. Ett mindre antal träd voro emellertid raka och frodiga med cirka 40 cm:s årsskott. När förf. sommaren 1915 besökte beståndet, funnos ett s5o-tal vackra lärkar, ehuru marken är synner- ligen svag och hårt bränd. Markbetäckningen består nämligen av strödda ris: ljung (kort och gles) och lingon samt av strödda lavar: Cladina silvatica Stereocaulon och bägar-cladonier. Mossorna representerades nästan uteslutande av Polytricham juniperinum. — De längsta lärkarna (fig. 83) voro omkr. 5 m höga och 6—7 cm i diameter vid brösthöjd. Inom Tåsjö revir finnes även en yngre lärkplantering, härstammande från frösändningen av år 1897 eller 1899. Invid Degervattnet å kronoparken Smedsböle i Fjällsjö socken är nämligen å en areal av 4 ar utsatta 100 plantor med jordklimp. Planteringen, som skett å inhägnat område, har lyckats särdeles väl, även om några plantor till en början skadades av frosten enl. meddelande av jägmästare V. OLOFSSON. År 1908 uppgavs planteringens medelhöjd vara o,; m. År 1915 anlades här försöksytan n:o 326. Plante- ringens grundyta är endast o,3;0o kvm per har och virkesmassa 1,3; kbm. Trädens medelhöjd är efter uppmätning av samtliga träd 1,55 m, men enligt formeln 2,2. För första kronskiktet äro motsvarande tal 2,5 och 2,7 respektive. Maximihöjden var, 1915 års skott frånräknat, 3,05 m. Medeldiametern var endast 1,6 cm, för första kronskiktet 2,, cm. Lärkarnas tillväxt har varit LAÄRKEN. NN NN SE något tillbakasatt genom 4 tallöverståndare och 2 björköverståndare, som ut- stämplades 1915. Frosten synes skadat några plantor, som redan bildat nya toppar. 3 levande lärkexemplar påträffades med tydliga kräftsår, och på en avskuren kvist, som legat ett år, iakttogs fullt utv ecklade skålar av Dasyscypha. = SCHOTTE ””/- 1015 Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av G. Fig. 83. 24-åriga sibiriska lärkar å Miltallbergets kronopark i Bodums socken, Västman s g P lands län. De högsta träden omkr. 5 m höga. Twenty-four-year-old Russian larch in Miltallberget Crown Park, Västmanland. The tallest trees about 35 m. high. Vidare kan omnämnas, att snytbaggen tilltalats av lärken. ”Talrika angrepp iakttogs såväl vid roten som ända till 2 m högt upp. På Ulvviks kronopark i Junsele socken och revir anlades år 1903 3 ett hektar ett sibiriskt lärkbestånd. Enligt meddelande av kronojägare E. HED- 724 GUNNAR SCHOTTE. MAN (1908) skadades planteringen under årens lopp dels av frost, dels av kreaturens tramp, så att endast några enstaka lärkar blivit kvar. Å Aspåsens kronopark i Ramsele socken rutsåddes år 1903 8 ar. Om- kring 1/, av såddrutorna ha gått till, men plantorna voro år 1908 ej särdeles frodiga. Även å Stuguvattentjälens kronopark har försök gjorts med sibirisk lärk, men ha plantorna i allmänhet blivit illa åtgångna av beteskreatur (HARALD WEDHOLM). I Mo bevakningstrakt finnes sibirisk lärk såsom prydnadsträd vid gårdar (B. AUG. BERGLUND). Vid f. d. kronrojägarebostället Enkullen å Stennäs kronopark i Anundsjö revir finnas 20-åriga lärkar planterade i allé och mindre grupper vid gården. Växtform och utveckling god (J. L. ASKER). Från Medelpad har skogsförsöksanstalten endast fått anvisning å bestånd av europeisk lärk, ehuru 1!/, kg sibiriskt frö sändes till södra Medelpads revir 1892. Gävleborgs län. Vid Strömbacka växa några exemplar av sibirisk lärk, komna från Fånö i Uppland. Vid Ljusne finnas å några backar smärre bestånd av 20—30- åriga sibiriska lärkar (GUST. GYLLENHAMMAR, 1916). I medd. av år 1909, uppger jägmästare G. GYLLENHAMMAR, att å Ockelbo kyrkoherdeboställe i Si- bohällsskogen fanns cirka, 15-årig sibirisk lärk. Denna härstammar synbar- ligen från frösändningen av år 1892. Likaså de lärkar, som finnas å Sunds- viken vid Bollnäs, och.som redan 1909 voro 5 m höga. Omkring år 1900 utplanteradas enligt jägmästare J. E. NILSSonN några grupper sibirisk lärk å Hamra kronopark. I Gävle stadspark iakttog förf. 1915 Sibirisk lärk, starkt angripen av lärkkräfta. Kopparbergs län. Till Särna revir kom 1892 ett kg sibiriskt lärkfrö. Detta utsåddes i plant- skola inom ”Transtrands kronopark. Som plantskolan låg utmed landsvägen blev, enligt meddelande av jägmästare A. SYLVvÉN, större delen av de upp- komna plantorna stulna av förbipasserande samt utsatta här och var inom Transtrands och angränsande socknar samt enligt uppgift t. o. m. i Norge. Ett fåtal plantor utsattes å Transtrands kronopark, där ett och annat vackert exemplar ännu finnes kvar. Å Femingsberget i Lima socken, 10 km från Lima kyrka och cirka 500 m över havet utsattes år 1908 25 st. sibiriska lärkplantor (AXEL LöF). Ä Laxsjö bruksegendom i Grangärde socken, 10 km från Rämens station, finnes ett blandbestånd av tall och sibirisk lärk, den senare av 1898 års frö- sändning. Här har försöksanstalten 1915 uppskattat en tillfällig försöksyta 320 i blandbestånd av tall och sibirisk lärk, såsom efterföljande sammanställ- ning utvisar. stamantal grundyta virkesmassa medeldia- medelhöjd medelform- SE kvm kbm m. cm m tal lärkor Are 381 5,91 25 14,1 3,6 0,502 15: TU pt arg er lg N (ÖA 26,11 gi 6,0 SAS O,531 tall, enbart första kronskiktet 1,968 15,41 46 TO,o Ö;3 0,481 LÄRKEN. 72 un Beståndets ålder var vid uppskattningen 1915 19 år. Lärken representeras av 381 stammar pr hektar, som alla förekomma i första kronskiktet, medan tallen har träd i alla fyra skikten. Lärkens medelhöjd är 8,6 m medan tallens är 6,3; lärkens medeldiameter 14,1 mot tallens i samma skikt 10,0. Hela beståndets virkesmassa är 102 kbm, därav lärkarna (381 stammar) bi- draga med !/ , medan 9,111 tallars virkesmassa är 76,6 kbm. Lärkens över- lägsenhet är sålunda påtaglig. Medan beståndet efter lärken föres till lärk- bonitet II, motsvarar det för tallen Maass' bonitet o,6. Enligt meddelande av kronojägaren Sv. EK rutsåddes å Fagerbergs krono- park i Rättviks socken 2 hektar med 7/, sibiriskt lärkfrö och 2/3 falllrö' är 1899 — sannolikt var dock kulturåret 1898, då sibiriskt lärkfrö "sändes, till reviret från domänstyrelsen. Här har sibiriska lärken utv ecklat sig synnerli- gen väl. År 1908 uppgavs dess medelhöjd till 4,; meter. År 1914 under- söktes här 8 provträd, som gåvo en medelhöjd av 7,6 m. De sista 5 årens höjdtillväxt 3,;7 m och de sista 10 årens radietillväxt 33 mm. Värmlands län. Från 1892 års frösändning förekomma i detta län flera sibiriska lärkbestånd. Å ecklesiastika hemmanet Knoppåsen i Fryksände socken finnes sålunda ett mindre bestånd med synnerligen god tillväxt. Här anlades hösten 191 5 försöksytan 336. Medan lärkens medelhöjd är 10,9 m, är tallens 10,4 och deras första kronskikt resp. 11,3 och 11,1 m. Lärkens medeldiameter är 11,3 cm mot tallens 11,0, men för första kronskiktet är skillnaden något större eller resp. 13,1 och 12,4. I huvudsak har tall och björk utgallrats för att lämna god plats åt lärken att vidare utveckla sig. Hela beståndets produktion är hittills 118 kbm, varav 88 kbm lärk. Beståndet tillhör efter tallen att döma Maass” växtlighetsgrad 1 och har förts till lärkbonitet II. Hos en lärk på- träffades å torra grenar skålar av Dasyscypha och å ett annat träd iakttogos torra kvistar, liknande de skador, svampens angrepp brukar förorsaka. Å kronoparken Öna i Ekshärads socken, Älvdals revir, utsattes cirka 300 m ö. h. år 1895 3-åriga plantor av sibirisk lärk i blandning med tall. Kulturfältet bestod av stenbunden moränmark av rätt svag bonitet. Jägmästare OLOF PE- TERSSON meddelar om detta bestånd år 1908, att de lärkar, som äro domine- rande, förete rak, god växt, betydligt överlägsen de lika gamla tallarna. Lär- karnas höjd varierade då mellan 1—38, möjligen 10 meter. Enligt meddelande av J. A. SÖDERQVIST utplanterades 1896 å Hovilsruds kronopark i Eda socken 200 st. sibiriska lärkplantor. År 1908 återstod härav cirka 50 träd, som voro raka och frodiga. Deras höjd var då 6—7,s m, brösthöjdsdiameter 83—14 cm och diam. vid roten 16—20 cm. Samma år sattes sibiriska lärkplantor å Kärne kronopark, 8 km från Skåre järnvägsstation. År 1909 uppgav jägmästare P. F. ELFSTRAND deras medel- höjd till 5 å 6 meter. Samma år utsattes också sibirisk lärk å kronoparken Bon, 4 km från Skåre på gammal sjöbotten, där tall fanns förut. År 1909 skulle medelhöjden här varit endast 3—4 m å de då 17 år gamla träden. Örebro län. Några uppgifter om sibiriska lärkbestånd i detta län ha ej erhållits, ehuru den nog finnes å en del skogar. År 1892 sändes åtminstone till två jäg- mästare i detta län frö från domänstyrelsen. | 26 GUNNAR SCHOTTE. Västmanlands län. A Bjurfors kronopark finnes å omkring 4,2 har i det närmaste rent be- stånd. Detta planterades åren 1896 och 1897 av elever vid skogsinstitutet. Beståndet har gått synnerligen väl till, ehuru planteringen ej utfördes med så stor omsorg av 1896 års elever, vilket förf. själv kan intyga. År 1908 uppgav H. Juurus beståndets medelhöjd till 5,7 m. Från en av skogsinsti- tutets elever under ledning av jägmästare G. LUNDBERG år 1910 anlagd prov- yta har lämnats förf. följande tal: stamantal grundyta virkesmassa barkpro- medeldiam. medelhöjd St. kym kbm cent cm m 2,954 15:7 63 34 3,2 i Dessa tal motsvaras efter upp- skattningen hösten 1914 av följande 9 Ae AE 23,15 99 31,5 10,2 9,3 Under de knappa 3 vegetationsperioderna har sålunda beståndets tillväxt ut- gjort 36 kbm eller 7,2 kbm per år och har. Ytan är dock endast 5 ar. Därför uppskattade skogsförsöksanstalten hösten 1914 en yta om 25 ar. Talen per hektar bli här något mindre eller oberäknat 216 mindre granar. stamantal grundyta virkesmassa barkpro- medeldiam. medelhöjd st. kvm kbm cent cm m 2,916 19,56 82 3,0 0,2 3,9 Ur beståndet utgallrades 752 stammar (25,8 2) med en medelhöjd av 8,7 m, en medeldiam. av 7,6 cm och en virkesmassa med bark av 13,65 kbm (16,6 2). Det utgallrade virkets barkprocent beräknades till 32,6. Kvar- varande beståndet hade en medelhöjd av 9,0 m, medeldiam. 9,8 cm, medel- formtal o0,468, grundyta 16,3; kvm och virkesmassa av 68,4 kbm, varav 31,7 2 beräknades vara bark (se vidare tabell 1). Gallringen utfördes som låggall- ring, men i gallringen är också medräknat några b-träd, som här och var uttagits året förut av skogsinstitutet. Beståndet visar en frodig anblick och är föga angripet av kräfta. Uppsala län. Av 1892 års frösändning finnes å mager, hedartad mark i blandning med tall en lovande plantering å Marma kronopark i Älvkarleö socken. År 1014 anlades här en fast försöksyta. Beståndets medelhöjd är 5 m, första kronskiktets 5,; m, och dess medel- diameter 5,6 cm, första kronskiktets 6,7 cm. Medelformtalet 0,644 och första kronskiktets o,61rr. Grundytan 5,2 kvm, varav 3,9 tillhör första kronskiktet. Virkesmassan är endast 16,8 kbm med ungefär 3/, på första skiktet. Bark- procenten har befunnits vara 40,8. Markboniteten är synnerligen svag, men lärkarna synas trivas väl även om deras utveckling är så avsevärt mindre än t. ex. det likåldriga beståndet vid Bjurfors. Från 1898 års frösändning finnes ej långt härifrån å det Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag tillhöriga hemmanet Sågarbo i samma 1 socken, 3 km från Skutskär, på omkring 1 har ett blandbestånd av sibirisk lärk samt tall och gran. Växtligheten här, där försöksanstalten år 1915 utlagt ytan 318, LÄRKEN. - ÄRKEN 727 är mycket god. Lärkens tillväxt i förhållande till tallen och granen belyses av efterföljande sammanställning. stamantal grundyta virkesmassa medeldia- medelhöjd medelform- SE, kym kbm m. cm m tal lärk, ELLE RR 2,244 3»77 12 4,6 5»0 0,628 > första skiktet 252 1,09 4 Ta 6,0 0,572 tila ae OLAS SERA SO 1,93 6 3,9 3,8 0,775 » första skiktet 41 0,32 I 10,0 4,6 0,627 ÖTATNA SRS RN o Ik ake 318 0,50 I 4,5 4,7 0,622 Som redan i historiken omnämnts finnas vid Fånö gods i Hacksta soc- ken några sibiriska lärkträd, som äro 24 år gamla. Sedermera ha anlagts flera yngre bestånd. Exempel härpå är tillfälliga ytan 387 vid Eneby. Beståndet utgöres till nära hälften av sibirisk lärk, till !/,, av björk och resten av gran. stamantal grundyta virk. belopp barkpro- medeldiam. medel- medel- St. kvm kbm cent höjd formtal lätksal anta 200033 23,62 118 23,9 TIGG TO,L OM0S » — första kron- skiktet .assncsc 1,440 19,80 100 DANT 3 IÖLSLOMO grand o.s.v. 1,893 5,88 24 — 653 T,4 O,555 björksralll oa ccs 480 2,91 17 — 3,8 TLA Oy502 Vi finna sålunda, att lärkens medelhöjd är 10,1 m, medan björkens är 11,4 m och granens 7,, m. Härvid bör dock bemärkas, att lärkens höjd är tillbakasatt genom ekorrskador 1 betydlig utsträckning för två år sedan. Ett stort antal träd, ej mindre än 45,6 2 barkades då i toppen, vadan dessa träd nu stå med torra toppar. Lärkens medeldiameter är 11,9 cm, björkens 8,8 och gra- nens 6,3. Till hela beståndets virkesmassa 159 kbm bidrager lärken med 118 kbm, björken med 17 och granen med 24 kbm. Angrepp av lärkkräfta ha konstaterats, ehuru dock ej i större omfattning. Södermanlands län. Å Jönåkers häradsallmänning finnas spridda sibiriska lärkar av 1898 års frösändning. De äro utplanterade å ett hygge i blandning med tall och gran. Lärken företer en snabb växt, vilken särskilt de första åren var avsevärt star- kare än tallens. En mindre försöksyta uppskattades här 1909 och reviderades I915. Den sibiriska lärken är planterad, tall och gran ha tillkommit såväl genom radplantering, som självsådd. År 1909, då beståndet var 10 år, uppgick lär- kens medelhöjd till 4,2 m, mot tallens 2,1 m. Lärkens medeldiameter var då 4,, cm. 6 år senare var lärkens medelhöjd efter uppmätning av samtliga träden 7,3 m, d. v. s. på 6 år hade den ökat med 3,1 meter eller omkring 1/, meter per år. Tallen hade under samma tid ökat från 2,1 till 5,8 m eller 0,6 m per år. Tallen har således nu mera växt ifatt lärken, vilket även tyd- ligt framgår vid en jämförelse mellan fig. 84 och fig. 85, som tagits från samma plats med 6 års mellanrum. Medelhöjden hos första kronskiktets 728 GUNNAR SCHOTTE, lärkar 8 m och tallar 6 m. Tallen motsvarar närmast Maass' bonitet o,8. Lärken har här förts till lärkbonitet II. År 1909 påträffades intill ytan en en sibirisk lärk med kräftsår å stammen. Samma lärk reder sig fortfarande gott, trots kräftsåret, men Dasvscypha har spritt sig till”ytterligare några träd. AN ICA Foto av G. SCHOTTE ?6/5 1909. Ur Skogsförsöksanstaltens saml 10-årigt bestånd av tall och sibirisk lärk. Jönåkers häradsallmänning, Söder- 2 DO; Fig 82: Försöksytan 142. Lärkens medelhöjd 4,2 m, tallens 2, manland. Ten-year-old wood of pine and Russian larch. Jönåker communal forests, Södermanland. Samp!e plot 142. Mean height of larch, 4.2 m., of pine, 2.1 m. Det kraftigaste trädet har ökat från 7,3 cm till 16,2 cm eller 1,7 cm per år 1 diameter. Samma träds höjdtillväxt har ökat från 5 m till 8,6 m eller 0,6 m jar che LÄRKEN. Östergötlands län. Å norra delen av kronoparken Omberg anlades å utlagd åker ett rent be- stånd av sibirisk lärk av 1892 års frösändning. Jägmästare C. M. SJÖGREEN Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. ScCHoTTE 13/, 1915. Fig. 85. 16-årigt blandbestånd av tall och sibirisk lärk. Jönåkers häradsallmänning, Södermanland. Försöksytan 142. Lärkens medelhöjd 7,3 m, tallens 5,8 m. Bilden tagen från samma plats som år 1909, se fig. 84. Sixteen-year-old mixed wood of pine and Russian larch. Jönåker communal forests, Södermanland. Sample plot 142. Mean height of larch, 7.3 m., of pine, 5.8 m. View taken from the same place lät uppsätta en granitsten med inskription för att för eftervärlden erinra om planteringen. Denna plantering är emellertid numera mycket luckig, då många 48. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 7390 GUNNAR SCHOTTE. träd dött av lärkkräfta. Särskilt voro angreppen starka omkring år 1910, men ha sedan något avtagit. I närheten av Surmossen finnes ett något yngre sibiriskt lärkbestånd. Detta har en vacker och lovande växt, men på senare åren har lärkkräftan även här uppträtt ganska betänkligt, dock mest på trädens grenar. Slutligen finnes i närheten av skogsskolan ett sibiriskt lärkbestånd av syn- nerligen god bonitet. Detta härstammar antagligen från 1898 års frösändning. Skogsförsöksanstaltens yta lämnar härifrån följande storartade tal från det 16- åriga beståndet år 1914. stamantal grundyta virkesmassa barkprocent medeldiam. medelhöjd medelformtal st. kvm kbm cm m 3,607 20,25 78 20,1 3,5 8,0 0,478 Då rätt många stammar skadats av ekorrar och några av rådjur, gallrades beståndet något, varvid uttogos 247 stammar (6,8 2) 2,9 kbm (3,7 2). Kvar- varande äro 2,360 stammar (2,013 1 första kronskiktet) med en medeldia- meter av 8,6 cm (10,1 cm i första kronskiktet), en grundyta av 19,5 kvm (16,1 i första kronskiktet) och en virkesmassa med bark av 75,1 kbm (63,4 kbm i första kronskiktet). Som exempel på att det lönar sig hålla efter ekorren kan nämnas följande. Våren 1914 voro 9 stammar nyskadade å ytah, d. v. s. 60 pr hektar. Vid besök å ytan 1916 kunde emellertid ej iakttagas några vidare ekorrskador, då ekorren starkt efterhållits på Omberg av skogsskolans elever. Angrepp av kräfta förekommer, ehuru ej i någon större utsträckning. ” Vid Åtvidaberg finnes också en cirka 12-årig plantering av sibirisk lärk på ungefär o,5 har. Skaraborgs län. Från detta län märkes särskilt ett lärkbestånd å Bromö kronopark, vilket bestånd härstammar från 1892 års frösändning (fig. 86): Här anlades 1914 av skogsförsöksanstanstalten försöksytan 288 med följande uppskattningsresultat: stamantal grundyta virkesmassa barkprocent medeldiam. medelhöjd medelformtal st. kvm kbm cm m 35300 17,53 36 20,1 8,2 9,5 0,516 Vid ytans anläggande utgallrades 540 stammar per hektar (16, 4 2) med en medeldiameter av 53,6 cm, en grundyta av 1,3 kvm (7,5 2) och en virkes- massa av 5,9 kbm (6,9 2). Det kvarvarande beståndet med 2,760 stammar har en medelhöjd av 9,6 m (första kronskiktet 9,8), medeldiameter 8,7 cm (första kronskiktet 9,8 cm), grundyta 16,2 kvm och virkesmassa med bark 80 kbm, därav första kronskiktet bidrager med 69,1 kbm. Barkprocenten är 26,4. De kvarvarande träden äro synnerligen raka och några c-träd finnas knappast. Å kronoparken Haboskogen i Gustaf Adolfs socken i Vartofta revir plan- terades 1894 sibirisk lärk (2 plantor) å o,r har på utlagd åker av fin sandjord. Planteringen utfördes på 1 meters förband. År 1908 uppger jägmästare G. CEDERBAUM beståndets höjd till 6 m med växlande brösthöjdsdiam. av 2— TO Em. Samma år anlades å kronoparken Kungslena åsar i Kungslena socken ett bestånd om o,r2 har som år 1908 hade en medelhöjd av 5 m. Å ktonbnarken Mösseberg inplanterades 1895 (således också av 1892 års frösändning) sibirisk lärk som hjälpplantering bland tall och gran, och på Gerumsberget skall 1908 ävenledes planterats sibirisk lärk (AXEL BLOMBERG). LÄRKEN. 731 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE ”/7 1915. Fig. 86. 25-årigt bestånd av sibirisk lärk. Bromö kronopark, Skaraborgs län. Försöks- ytan 288. Medelhöjd 1914 9,; m. Virkesmassa med bark samma år 86 kbm, Twenty-five-year-old wood of Russian larch, Bromö Crown Park, Skaraborg län. Sample plot Mean height, 1914. 9.5 m. Volume (with bark), 86 cub.-m. 732 GUNNAR SCHOTTE. Älvsborgs län. Å kronoparken Edsmären anlades 1903 med 3 plantor å o,5 har ett sibi- riskt lärkbestånd å torr mjäljord. Dess medelhöjd var år 1908 0,8 m (E. JANSE). Göteborgs och Bohus län. Från 1892 års frösändning finnes å kronoparken Kastellgården utanför Kong- älv ett mindre bestånd av god växt. Det är rätt intressant att finna huru- som den sibiriska lärken trives någorlunda i ett utpräglat havsklimat, då detta träd annars gäller för att vara en för kontinentalklimat anpassad art. Från skogsförsöksanstaltens yta 340 må anföras följande tal för att belysa tillväxten: stamantal grundyta virkesbelopp barkprocent medeldiam. medelhöjd medelformtal st. kym kbm cm m 3,588 24,24 13 26,4 Ö43 9,4 0,497 Beståndet gallrades 1915, varvid i regel uttogos kräftskadade träd eller 557 stammar (15,5 2) med en medeldiameter av 7,7 cm, en grundyta av 2,6 kvm (10,8 2) och virkesbelopp med bark av 12 kbm (10,7 &). Det kvar- varande beståndet består av 3,031 stammar med en medelhöjd av 9,4 m (1:sta kronskiktet 9,7), medlediameter av 9,5; cm (1:sta kronskiktet 12,7 cm), en grundyta av 21,6 kvm och en virkesmassa av 100,6 kbm med bark, varav 81 kbm falla på första kronskiktet. Barkprocenten är 26,2. Hallands län. Från 1892 års frösändning finnes inom detta län en del sibiriska lärkar. Å Fammarps flygsandsfält å märgelblandat grus stå enstaka träd, som 1908 (vid 16 års ålder) uppgåvos vara 7 meter. Likaså å Spenshults kronopark, där särskilt några träd i kronojägarens trädgård växt betydligt. Slutligen finnes åtskillig sibirisk lärk blandad med gran å bättre ljungmark i närheten av Sjöbo kronojägareboställe å kronoparken Tönnersjöheden. Å Agnesberg i Harplinge socken utsattes år 1901 5—6-åriga plantor, som sedermera visat en ypperlig växt. Jönköpings län. Det vackra sibiriska lärkbeståndet å Visingsö härstammar från 1892 års frösändning. Försöksytan 314 härstädes gav 1915 följande uppskattningsresultat. stamantal grundyta virkesmassa barkpro- medeldiam. medelhöjd medel- st. kvm kbm cent cm m formtal lärk, alla konskikt 4,583 23,19 107 325 3,0 9,2 0,500 » T:Sta "kronsk. 274050 ERG;25 92 31,6 I0,o 9,6 0,497 tall, alla kronskikt 747 5,43 214! 21 9,6 3,8 0,505 » 1:sta kronskiktet 382 4,18 20 20,0 1,8 0,3 0,503 Tallens och lärkens utveckling är här ungefär lika med medelhöjder inom första kronskiktet av resp. 9,2 och 9,6 m. Förklaringen härtill är att tallen, av tysk hemort, ännu växt mycket kraftigt samt att lärken möjligen häri- genom blivit trängd. Den har också något tillbakasatts av det fuktiga läget, som på senare tid föranlett framdragande av ett dike genom beståndet. Vid uppskattningen har ur det 24-åriga beståndet utgallrats cirka 20 2 av virkes- massan. Totalproduktionen är 131 kbm, varav 107 komma på lärken, Be- LÄRKEN. so ståndet skulle efter tallen att döma hänföras till Maass' växtlighetsgrad 0,9 och har förts till lärkbonitet III. Skålar av Dasyscypha förekomma rikligt å torra kvistar, varjämte mindre kvistar börja torka överallt i kronorna. Kräftan har således vunnit fullt insteg i beståndet. I övrigt föreligger från detta län endast uppgift om 6 st. sibiriska lärkar å Gislaveds Hulugård i Båraryds socken, vilka vid 10 års ålder 1908 endast voro 2 å 3 meter höga (A. Kopp). De hade varit starkt angripna av Coleophora. Kronobergs län. ÅA Kårestads kronopark i Furuby socken av Värends revir finnes å utlagd åker alldeles intill kronojägarebostället ett sibiriskt lärkbestånd, där tillfälliga ytan 311 uppskattats. Enligt uppgift av M. v. SCHANTZ utsattes plantorna som 1 med klimp. Beståndet visade vid uppskattningen en medelhöjd av 8,35 m, för första kronskiktet 9,2 m. Medeldiametern var 8,6 cm, men för första kronskiktet 12,0 cm. Medelformtal resp. o,515 och 0,487. Grundyta 17,8 kvm, därav för första kronskiktet 9,:. Virkesmassan med bark uppskattades till 77,8 kbm, varav dock endast 40,8 kbm faller på första kronskiktet. Barkprocenten har beräknats till 35,7. Beståndet lovar ej gott för framtiden. Träden äro rikt lavbehängda och starkt angripna av kräfta. Alla fällda provstammar, som således närmare undersöktes, hade kräftsår, och många av träden voro topp- torra. Kalmar län. Uppgifter om sibiriska lärkbestånd saknas, men jägmästarna i Tjusts, Kalmar och Böda revir erhöllo frö av 1892 års sändning av sibiriskt frö. Gottlands län. Å Skogsholms kronopark utanför Visby finnes å svagt kalkblandad sand- jord ett sibiriski lärkbestånd om 0,76 har. Detta härstammar från 1892 års frösändning. 1908 uppgavs beståndet vid 16 års ålder ha en höjd av 10 m (A. MALMBORG) — en säkerligen överdriven siffra. i Blekinge län. Å Harasjömåla kronopark i Jämshögs socken förekomma sibiriska lärkar gruppvis. År 19068 skulle de då r12-åriga träden ha över meterlånga årsskott och vacker stamform. Kristianstads län. Å Kolleberga kronopark vid Ljungbyhed har den sibiriska lärken flera gånger försökts, men synnerligen svårt angripits av kräfta. Från Vadebäck i Förslövs socken, 2 km från Förslövs järnvägsstation, upp- gav skogsplantör G. L. RYBERG år 1909 förekomsten av 30 sibiriska träd med en medelhöjd av 9 meter vid 14 års ålder. Dessa träd utmärkte sig för rak växt och hade burit rikligt med kott några år. Malmöhus län. Jägmästare Vv. SCHÖNBERG meddelade år 1908, att å Jönstorps kronopark i Långaröds socken 1898 eller 1899 utsatts 3 plantor av sibrisk lärk å gam- mal mager åker. 10 år efter planteringen funnos endast enstaka plantor kvar. - De flesta plantor voro angripna av svamp innan de nådde 5 års ålder. SE GUNNAR SCHOTTE. D. Sibiriska lärkens variation och raser. Former och variationer av den sibiriska lärken omtalas i litteraturen föga, sannolikt emedan den ej odlats på kontinenten i samma utsträck- ning som den europeiska. Emellertid finnas åtskilliga variationer, som för fullständighetens skull torde böra helt kort omnämnas här. De unga kottarna äro i regel gröna, men flera färgvariationer föreligga; Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE ?9/,; 1910. Fig. 87. 19-åriga sibiriska lärkar, som uppkvistats, varigenom stammarnas krokighet framträder. Nästan alla lärkar kunna betecknas med (c) och andra trädet från högra kanten med ec. Bjurfors, Västmanland. Nineteen-year-old Russian larches, stripped of branches, showing the crookedness of the stems. Nearly all the larches can be marked (c), and the second tree from the right corner can be marked c. från rödbrunt till blekgröna och t. o. m. helt vita kottar förekomma. En vitblommig varitet är L. sibirica v. Tittelbachiz Schröder. Den gröna kotteformen kallar SCHRÖDER väiridis (570). BEISSNER (476) omtalar sibirisk lärk med hängande grenar, v. pendula, som han fått genom en frösändning från Moskvas arboretum. Han om- nämner också andra av SCHRÖDER vid odling i Moskva iakttagna former, nämligen fastigiata, glauca, longifolia och robusta. Beträffande denna lärkarts rasfråga bör först erinras om den polska lärkrasen, som av flera förf. anses som en mellanform mellan den euro- peiska och den sibiriska. LÄRKEN. Mellan den sibiriska lärken och den längre fram i kap. IX beskrivna dahuriska lärken finnas vidare di- rekta hybrider, såsom bl. CIESLAR (465) framhåller. Med den vidsträckta utbredning, som den sibiriska lärken besitter, andra så är det påtagligt, att det ej är likgiltigt, varifrån fröet tages vid odling i ti ex. vart land. Den förste, som behandlat denna lärks proveniensfråga, och sannolikt den förste, som överhuvudtaget be- handlat proveniensproblemet ge- nom direkta försök, är BLOMQVIST (390). Han redogjorde vid finska forstföreningens årsmöte 1879 för vid Evois forstinstitut utförda jäm- förande såddförsök med frön av Larix europea från Riga och av Larix sibirica från såväl Arkang- Härvid hade det visat sig, att de plantor, som elsk som Nykyrka. uppkommit av frö från Nykyrka utvecklat sig bäst, därnäst de från Arkangelsk, medan Riga-fröet gett uppkomst till de sämsta plan- torna. Detta meddelande är av synnerligen stort. intresse och vi- sar, hurusom BLOMQVIST sålunda sannolikt var en av de första, som utförde mera moderna, jämförande proveniensförsök. Ett följande år utställdes vid finska forstföreningens årsmöte i Hälsingfors den g9—10 sept. 1881 (397) 3-åriga vid Evois uppdragna omskolade sibiriska lärkplantor av frö från Arkangelsk och från Ny- kyrka. De förra voro endast 12—46 cm höga, men de senare 21—52 cm. Foto av NiLs SYLVÉN 1912. Ur Skogshögsskolans saml. Fig. 88. Bestånd av 20-årig sibirisk lärk vid Skogsinstitutet i Stockholm. Flera av stam marna ganska krokiga. Wood of twenty-year old Russian larch at Skogsinsti- tutet, Stockholm. Many of the stems very crooked 7306 GUNNAR SCHOTTE. Även vid forstföreningens sammanträde 1883 (392) vitsordar BLOM- QVIST, att frö från Nykyrka-beståndet givit bättre resultat än frö från Arkangelsk. i Den sibiriska lärken anses i den modernare skogslitteraturen vara myc- ket rakstammigare än den europeiska. Detta är dock ej fullt riktigt. Jämföra vi den med exempelvis flertalet bestånd av tyrolerlärk, så utfaller en sådan jämförelse till den sibiriska lärkens förmån. Granska vi där- emot närmare tabell 16 med trädklassernas fördelning inom olika försöks- ytor, skola vi även hos den sibiriska lärken finna en starkt växlande, stundom hög procent (c)- och c-träd. Dessa växlingar torde även här vara en rasfräga. Å fig. 87 och 88 finna vi exempel på grupper och bestånd av denna lärkart, som ha gott om krokiga individ. Tab. 16. Försöksytor i bestånd av sibirisk lärk ordnade efter antalet stam-= mar i trädklass c. Sample Plots in Woods of Russian Larch arranged according to the Number of Stems be- longing to the Tree-Class c. Bö SKO NESS fras | Procentisk fördelning på trädklasser | Sample-Plot | The Distribution into Tree-Classes | | | Sw SKE | SN Belägenhet 2 på = Å 5 Slå 3 | Z Å Location je S : 2 3] = S = ä K (e) ÅF S - | FN AMSllanl a | | 7 | | | | | | 326| Västmanlands län, | | | | krpk Smedsböle ...|V —| 200 12l57,6 — | — | 11,11 30,3] — | — | 1,0] — | 142) Södermanlands = län, | | | Jönåkers härads- | [CR Mall SoL I + 4100m6lls4;s) — | 7.) 1357120;81- Sö 328) Jämtlands län, krpk/ | Hemskogen ....... ..| II | Il 211136,6] 2,5) 647) 34,8] 17,5] 0,8 | = | 1:71 = | 327) Västerbottens län, Å- | | | | sele kyrkoherdebo-| | | | | Ställe Forsa Oe FORA IV— 8) I6l 51,3] os! — | 2,4| 13,9 — | — | 1849) 13,21 340) Bohus län, krpk Ka- | | | | stellgården ......... | MI | 11) 241 39:s] 6;8) 4:8| 9,6) 10,9] 4; | 2,3] 9,31 217 320! Kopparbergs län, Lax- | | SJÖ EUS EEE SKA Se AS I [sno l6657) — I 2459] dal lr 387| Uppsala län, Eneby | | | gård ARS a RAGE II — | 14| 2311 58,21 434] 6391 14,9] 6,9] 3,8 3,al I:21110:6 311 Kronobergs län, krpk | | | Kärestadi bono TT 91. rol38.3 4 sol 4,å 5,0) 0;6 | 16,1] 1456|.24:;9 314/ Jönköpings län, krpk | | | | [USS VASin osOR esse LEctör III—l| 13) 241504) IO3x]| Iso: d521) 4.4 45;2.| 15,3] Ir 6,3 336| Värmlands län, eckle- | | | | siastika — utskogen | | | | " ERAPPASEN 1: scdecr ip 9| 24ll61;7] 7.1] 3-0) 20,2] 4,0) — Sr KD 283| Östergötlands län, | lö rkipk Ombergiwits if I I TAN:78521 1034). 533] 3202 3,4|" Iso) 2 4| Västerbottenslän, krpk | | | | | — Aborrträskliden ...| V+ 6| 231 85:o0] 2.6] 2,z| 4,2] 3,3| — 5 EE LÄRKEN. — [S — E. Sibiriska lärkens skogliga egenskaper. Fordran på växtplats och klimat. Som redan tidigare omnämnts, förekommer den sibiriska lärken i Ryss- land och Sibirien gärna tillsammans med tallen. Det är således tydligt, att den därstädes åtminstone går väl till i sandiga och torrare forma- tioner, även om den är tacksam för något humushaltig jordmån. Där- emot förekommer den ej i de egentliga granmarkerna, då den synes undvika något fuktigare mark. Det är av intresse att se, huru åsikterna ändock växla om den sibi- riska lärkens fordran på jordmån. Många dendrologer, särskilt i Mellan- europa, påstå sålunda, att den kräver god, kalkrik jord och i varje fall bättre jordmån än den europeiska lärken. VON WILAMOWITZ-MÖLLENDORFF (643) framhåller från försök i Brandenburg, hurusom den sibiriska lärken trives utmärkt på frisk sväm- sand, men att den ej älskar stagnerande fuktighet. Men SEYDEL (677) påstår, att sibiriska lärken tarvar bästa marken i jämförelse med den europeiska och den japanska. Även KIENITZ (547) framhåller dess fordran på bättre mark än den europeiska lärken. I allmänhet äro skogsmännen och dendrologerna i Mellan- och Sydeuropa ganska reser- verade i sina omdömen om den sibiriska lärken. Detta finner sin förkla- ring däri, att en så utpräglad nordlig typ, som den sibiriska lärken, ej låter förflytta sig alltför långt söderut. Under en studieresa 1903 frap- perades förf. över att i Mariabrunn i Österrike se den sibiriska lärken ej komma någon vart. Den blev där blott små krokiga buskar i för- hållande till exempelvis den europeiska lärken. HOLLAND omnämner också från Wärttemberg, att försöksodlingar där på 2,s6 har visat, huru långsamt sibiriska lärken växer, och att den blir efter den vanliga lärken, samt att den t. o. m. överväxes av boken. KIENITZ framhåller även från Brandenburg, att sibiriska lärken från början växer mycket långsammare än de båda andra arterna, och att den därför lider längre under ungdoms- tidens faror. Dessa förhållanden förklara de tyska dendrologernas tro, att sibiriska lärken kräver god mark. De ha funnit den växa långsamt och tillskrivit marken orsaken härtill. Problemet bör snarare betraktas från provenienslärans synpunkt. — Granska vi uttalanden från författare från en nordligare breddgrad, låter det också helt annorlunda. Sålunda rekommenderas den sibiriska lärken genom sin snabba växt- och anspråks- löshet för Livland och Estland av KRUPHALDTY (552 a) och V. HOYNINGEN (540). Även M. VON SIVERS (6718 a) framhåller den sibiriska lärkens förträffliga egenskaper i Estland. Och gå vi ännu längre norr ut och 738 GUNNAR SCHOTTE. se på uppgifter från lantbruksinstitutets i Moskva arboretum, så finna vi enligt MEYER (576), hurusom 8o-åriga sibiriska lärkar där äro 25,9— 26 meter höga, medan lika gamla europeiska lärkar blott blivit 18,4 meter: Från Sverige har förf. (778) redan tidigare framhållit, att vid Stock- holm åtminstone i ett bestämt fall sibiriska plantor växt snabbare än europeiska. Härvid gäller dock framför allt, varifrån det sibiriska fröet härstammar. I avd. D är sålunda omnämnt, hurusom BLOMQVIST (392) vid Evois erhållit bättre plantor från de redan acklimatiserade lärkarna vid Nykyrka än av importerat frö från Arkangelsk. Något material för jämförelse mellan något äldre plantor eller träd av sibirisk och europeisk lärk på samma mark har förf. ej lyckats finna. I den sam- manställning av olika lärkboniteter, som givits i kap. III E har emellertid flertalet sibiriska lärkbestånd måst placeras bland de svagare boniteterna. Detta ger dock i och för sig självt ej något bestämt utslag. Det är nämligen tydligt, att många av de sibiriska lärkbestånden uppdragits dels a svag mark, dels i Norrland, där klimatet hämmar dem, trots att de äro vana vid liknande klimatförhållanden. Likaledes är det påfallande, att den europeiska lärken i södra och mellersta delarna av landet upp- dragits å särskilt god mark. Å kronoparken Omberg påträffa vi emellertid såväl sibirisk som euro- peisk lärk av den uppställda lärkboniteten I. Där kan således ej iakt- tagas några ogynnsamma klimatiska inflytelser på den sibiriska lärk, som kommit dit. Dock kan som ett möjligt utslag härför framhållas, att den sibiriska lärken på Omberg i mycket högre grad är utsatt för angrepp av lärkkräftan än den europeiska. Se vi däremot på bestånd å sydligare breddgrad, synes den europeiska lärken i allmänhet ha utvecklat sig bättre än den sibiriska, även om den odlats på ganska god mark. Som flera lärkbestånd äro upp- dragna i blandning med tall har direkt jämförelse i några fall kunnat ske mellan den uppställda lärkboniteten och de vanligast använda växt- lighetsgraderna för tall. En sådan jämförelse visar, att den sibiriska Järken är ett förnöjsamt träd i vårt land, och att den växer frodigt även på växtlighetsgrad o,, enligt MAASS” erfarenhetstabell eller JONSONS bo- nitet V. Däremot synes lärkens tillväxt bli alltför obetydlig å växtlig- hetsgrad 0,2 och därunder, d. v. s. JONSONS bonitet VI och VII. Den är dock som alla trädslag tacksäm för mullrik jord, och någon risk att plantera sibiriska lärken på god mark finnes ej, då den även i dylika fall ej har någon större benägenhet för kraftigare grensättning. Genom sitt årliga barravfall göder även den sibiriska lärken marken. Sannolikt sker dock detta i mindre grad än hos den europeiska. Visser- LÄRKEN. 739 ligen äro den sibiriska lärkens barr längre än hos den europeiska, men de kortare grenarna producera möjligen mindre barrmängd. I Ryssland och Sibirien är lärken van vid ett torrt fastlandsklimat och bör således även vid förflyttning föredraga sådant. Man vore därför böjd antaga, att den ej skulle trivas i t. ex. vårt fuktiga västkustklimat. Försöksytan 340 å Kastellgården i Bohuslän är dock ett exempel på, att den även där ännu så länge reder sig någorlunda, men blir likväl starkt angripen av kräfta. Anmärkningsvärt är dock, att detta bestånd på god granmark i Bohuslän ej når högre utveckling än lärkbeståndet vid Bispgården i Jämtland (båda ha hänförts till bonitet III), vilket synes tala för, att den sibiriska lärken ej riktigt lämpar sig för detta klimat. Huru långt den sibiriska lärken emellertid med fördel låter förflytta sig söderut, kan ännu ej slutgiltigt avgöras. Även fast den trives väl i mellersta Skandinavien, utvecklar den sig ej vidare till sin fördel i med denna trakt någorlunda likvärdigt klimat i Mellaneuropas bergs- trakter. MAYR (572) har bl. a. påvisat detta från sin försöksträdgård vid Grafrath, som ligger 3570 m över havet, och som i klimatiskt hän- seende närmar sig Sydlivlands. Av alla lärkarter i Grafrath slår den sibiriska ut först eller i mitten—slutet av mars, varefter ofta senfroster inträffa, vilka menligt inverka på skottbildningen. Längre norrut börjar vegetationen senare, och sommaren inträder hastigare. I sibiriska lärkens hemland äro sålunda vårarna mycket korta. Denna lärk har också an- passat sig efter en kort vegetationstid med varm sommar. Årsskotten bli därför tidigt mogna, och barren fällas tidigt. Så ock vid förflyttning till mellersta Skandinavien. BLOMQVIST (332) är den förste som påvisat detta. Vid Evois gulnar t. ex. den sibiriska lärken redan i september och fäller sina barr i början av oktober, medan den europeiska bibehåller dem gröna närmare en månad längre. Detta framträdde vid Evois sär- skilt tydligt under den »gröna vintern» 1880, då den europeiska lärken hade kvar sina barr ända in i december. Den sibiriska lärken från så- väl Arkangelsk som Nykyrka förhöll sig lika. ÖRTENBLAD (293) omtalar, att denna lärk vid Sollefteå fäller sina barr samtidigt som bladfällningen äger rum hos björken. I Stockholmstrakten börjar den gulna 3—4 vec- kor förr än den europeiska. Trots att den sibiriska lärken borde vara van vid ett klimat, som när- mar sig det norrländska, ha där de yngre försöksodlingarna ibland varit utsatta för frostskador. ÖRTENBLAD omtalar sålunda år 1901, att lärk- plantornas toppar å Abborrträsklidens kronopark i Lycksele socken ett par år förfrusit, vilket han tillskriver det kalla läget utmed en mosse. Frostskador hade också förmärkts vid jägmästarebostället i Arvidsjaur. I kap. IV C är också omtalat, att de unga plantorna lidit av frost å Lina 740 GUNNAR SCHOTTE. kronopark i Gällivare revir, i Jockmocks revir och å kronoparken Jörnsmar- ken i Skellefte revir. Frostskadorna ha emellertid såsom vid Lycksele varit lätt övergående, och bestånden ha ej lidit nämnvärt. Från mellersta Norrland och längre söderut ha frostfenomen ej iakttagits. Liksom den europeiska lärken är även den sibiriska ett ljusälskande träd. Den har emellertid i likhet med andra nordiska former en smal krona. Därför kan den växa tätare än den europeiska, utan att de olika individen genera varandra. Till följd av de korta grenarna, bli också skuggan i dessa bestånd ringa. Av CAJANDERS och BLOMQVISTS skild- ringar finner man också omtalat, att i de sibiriska lärkbestånden ofta finnes ett tätt underbestånd av lärk, som håller sig vid liv. Detta är synbarligen samma fenomen, som man i övre Norrland kan iakttaga hos den nordsvenska tallen. Här träffar man nämligen, vad stamantalet be- träffar, överslutna bestånd, där dock 3:dje och 4:de kronskikten ändå förekomma rikligt.” Om den sibiriska lärkens motståndskraft mot vinden finnes ännu så länge ej någon särskild erfarenhet i vårt land, då bestånden hittills äro för unga. BLOMQVIST (333) framhåller emellertid, att sibiriska lärkens starka rotbildning och föga vindfångande krona gör den i ringa grad utsatt för faran att omkullvräkas av stormar. Mot snöskador är denna lärk synnerligen motståndskraftig och detta i ännu högre grad än den europeiska. Slutligen må framhållas en synnerligen viktig och god egenskap hos den sibiriska lärken, nämligen dess stora motståndskraft mot eld. Efter den stora eldsvådan på Lyckseleplatsen kunde man iakttaga, huru väl de 20-åriga lärkarna motstått elden. Helt nära intill brunna byggnader på- träffades följande sommar fullt friska och oskadade lärkar. BLOMQVIST har också tidigare (333) påvisat lärkens motståndskraft mot skogseld i Sibirien. Han omtalar, att han ytterst sällan påträffade hos lärken så- dana brandlyror som hos tallen. I av elden övergångna ungskogar av tall, gran och lärk, hade de två första trädslagen gått ut, men lärkarna voro gröna. Detta beror kanske mest på det tjocka skyddande bark- lagret. Dessutom blir hos lärken sårnader lätt övervuxna. Som tidigare omnämnts, har man i Norge i större skala börjat plan- tera sibirisk lärk utmed järnvägarna för att på kort tid få material till goda slipers. Dylika planteringar kunna också rekommenderas som skyddsträd utmed järnvägarna, då de äro långt motståndskraftigare mot antändning än våra vanliga barrträd. 1 GUNNAR SCHOTTE: Om produktionens höjande genom beståndsvårdsåtgärder. Skogar och skogsbruk. Studier tillägnade Frans Kempe. Stockholm 1917. LÄRKEN. 741 Föryngring. Den sibiriska lärken självsår sig rikligt i sitt hemland och V. BERG (428) framhåller, hurusom den därstädes sprider sig även på stora av- stånd. ÖRTENBLAD (287) omnämner visserligen, att lärkfröet bör spri- das kortare väg än tall- och granfröet, emedan frövingens böjning är så stor, att fröet hastigt faller till marken. Å andra sidan motväges detta av, att kottarna äro mer eller mindre riktade uppåt, varigenom fröet ej kan falla ut vid lugnt väder. Först när vinden sätter grenarna i stark rörelse, skakas fröna ur kottarna och få härigenom stark fart att spridas långt av vinden. De ännu rätt unga träden hos oss ha visat sig redan giva upphov till gott frö och riklig självsådd. Förut är omnämnt de 10 m höga självsådda plantorna vid Hällan utanför Piteå. I Bispgården ger en liten dunge 20-åriga träd nästan årligen upphov till självsådda plantor i den närbelägna plantskolan, där de tillvaratagas och omskolas. Det är så- lunda tydligt, att den sibiriska lärken är fröbar mycket tidigt. Som kuriosum kan också omnämnas, att man i Finland observerat kott redan på en g3-årig planta (395). ÖRTENBLAD (293) omtalar från Sollefteå, att 7-åriga plantor burit kottar, men de hade då ännu ej hun- nit få hanblommor. Vid 15—20 års ålder är den sibiriska lärken frö- bar, och av de nu flerstädes i vårt land spridda 25-åriga bestånden bör kottinsamling kunna verkställas. Därest emellertid, som är att hoppas, den sibiriska lärken skulle få någon större användning hos oss, måste frö ännu en tid importeras från Ryssland. Kunde man också erhålla frö från Nykyrka i Finland, vore detta synnerligen förmånligt. Det sibiriska lärkfröet är lätt att skilja från det europeiska, särskilt på storleken. Medan det på 1 kg knappast går 100,000 frön av det förra, kunna ända till 180,000 frön av europeiska lärken finnas i I kg. Det sibiriska lärkfröets 1,000-kornsvikt är nämligen enligt INGEBORG JACOBSEN (544) 10,6 gram (medelvikt av 7 prov). RAFN (592) uppger av 22 prov en minimivikt av 8,05 gram, maximivikt 12,4 gram och medeltal även på 10,6 gram. Av 7 undersökta prov hade INGEBORG JACOBSEN fått en groningsförmåga av högst 37 2, lägst o 2 och medeltal av 21 &. Från 32 prov uppger RAFN samma tal till resp. 60,0 Z, I Z och 30,3 4. Av Svenska Skogsfrökontoret ar 1001 offentliggjorda groningsresultatet hade sibiriska lärken 21 2 grobar- het. 20 dygn äro i allmänhet tillräckliga, för att få proven nästan utgrodda. — Under åren 1896— 1903 kunde RAFN föra ganska grobart sibiriskt lärkfrö i marknaden. Under senare åren har det visat sig vara mycket svårare att erhålla gott frö, och de sista krigsåren har givetvis intet frö kunnat anskaffas. Priset per kg frö ha under åren 1893—1916 i allmänhet växlat mellan 12 och 16 kr. År 1898 var det nere i 10 kr. 42 GUNNAR SCHOTTE. tt Skogsodling. Vid skogsodling av detta trädslag kan man givetvis använda både sådd och plantering. Som emellertid fröet är ganska dyrt, har hittills nästan alltid plantering ägt rum. Plantorna äro i regel kraftiga redan efter en vegetationsperiod och Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE !8/; 1915. Fig. 89. 18-årigt blandbestånd av tall- och sibirisk lärk å Laxsjö bruks skogsmarker i Grangärde sn, Kopparbergs län. Lärkens medelhöjd 8,6 m, tallens 5,5 m, samt tallens första kronskikt 6,3 m. 102 kbm per har. Försöksytan 320. Mixed wood, eighteen years old, of pine and Russian larch in the perish of Grangärde, Kopparberg län. Mean height of larch 8.6 m.; of pine, 5.5 (first tree-stratum of pine, 6.3 m). Volume, 102 cub. m. per har. Sample Plot 320. LÄRKEN. 743 kunna då omskolas. Förf. fann (778) 1-åriga plantors medelhöjd i plant- skolor vid Halmstad vara 10,8 cm, när den europeiska lärkens plantor blott voro 6—7 cm. 2-åriga plantor voro vid Ollestad i Västergötland 18,7 cm (9—28 cm), medan 2-åriga plantor av europeiska arten från Tyrolen voro 12,1 cm (3—19 cm). Lärkplantorna kunna utsättas som +. Vid planteringarna i Norrland på 1890-talet användes vanligen 2 gånger omskolade plantor, d. v. s. I I F Förbandet bör lämpligast vara 2 meter. Synnerligen gott resultat har härvid uppnåtts i Lycksele m. fl. platser. I sitt hemland uppträder sibiriska lärken i blandning med tall och även björk. Den torde också hos oss med fördel böra planteras i bland- ning med tall, vare sig i små grupper av vardera trädslaget eller med en rad lärkar inströdda här och var eller ännu bättre med enstaka lär- kar insprängda i tallplanteringarna. Samma skäl, som anförts för att den europeiska lärken bör blandas med andra trädslag, gälla även för den sibiriska lärken. Visserligen kommer den att liksom i naturskogarna i Sibirien få några meters försprång framför tallen. Någon risk för att grannar av andra trädslag skola förkvävas, finnes dock ännu mindre beträffande den sibiriska lärken än den europeiska. Den sibiriska lärken har nämligen i regel smalare krona och detta särskilt i Norrland. — På kraftig jordmån kan man dock, om man så önskar, draga upp rena bestånd. Tillväxt och produktion. Som redan närmare är omtalat i kapitel III E, har bearbetningen av för- söksytorna i såväl europeisk som i sibirisk lärk utförts i ett sammanhang och beståndsöversikten är gemensam för de båda arterna. Det visade sig nämligen ej någon större skillnad mellan materialet från de olika arternas provytor. Härtill kom, att de av TOVSTOLJES meddelade siffrorna från det stora lärkbeståndet vid Nykyrka i Finland någorlunda överensstämde med uppgifterna från de äldre bestånden av europeisk lärk i vårt land. För övrigt kunde det svenska provytsmaterialet rörande den sibiriska lärken, då det är inskränkt till åldersgruppen 10—25 år, ej lämpligen placeras i särskild beståndsöversikt. Emellertid äro bland de 17 uppskattade ytorna i sibiriska lärkbestånd representerade alla de fem lärkboniteterna. 744 GUNNAR SCHOTTE. Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Foto av G. SCHOTTE '/; 1916. Fig. 90. 25-årigt sibiriskt lärkbestånd vid Knappåsen i Fryksände sn, Värmland. För- söksytan 336 från beståndskanten. Lärkbonitet II. Twenty-five-year-old wood of Russian larch at Knappåsen in Fryksände parish, Värmland. Sample plot 336, from the edge of the wood. Sålunda tillhöra de olika ytorna följande lärkboniteter: bonitet I: försöksytan 283 å Ombergs kronopark, Östergötlands län. blonitetan » 336 åå Knappåsen, Värmlands > 320 t. å Laxsjö bruk, Kopparbergs » 318 åå Sågarbo, Uppsala » 387 å Eneby gård, Fånö, Uppsala » 142 å Jönåkers häradsallm., Söderman- lands län. » 311 t. å Kårestads krpk., Kronobergs län. bonitet III: > 328 vid Bispgårdens skogsskola, Jämtlands » 286 å Bjurfors krpk, Västmanlands län. » 288 å Bromö » — Skaraborgs » 340 å Kastellgårdens krpk, Göteborgs och Bohus län. LÄRKEN. 745 Foto av G. ScHoT1E $/; 1916 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 91. 25-årigt sibiriskt lärkbestånd vid Knappåsen i Fryksände sn, Värmland. Interiör av försöksytan 336. Medelhöjd 10,9 m. Virkesmassa med bark 118 kbm, därav 88 kbm lärk., Twenty-live-year-old wood of Russian larch at Knappåsen in Fryksände parish, Värmland. Interior of Sample plot 336." Mean height, 10,9 m. Volume (with bark) 113 cub. m., of which 88 cub. m. larch 49. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. : SS 740 GUNNAR SCHOTTE. bonitet III: försöksytan 314 å Visingsö krpk, Jönköpings län. bonitet IV: 326 å Smedsböle krpk, Västernorrlands län. DiomdtetRNvE 4 a Abborrträsklidens krpk, Västerbottens län. 327 å Åsele kyrkoherdebost., Västerbottens län. » 193 å Tierps krpk, Uppsala län (fig. 93). Betydligt under denna bonitet V kommer försöksplanteringen å S:a Vidmarkens kronopark (ytan 152 t) enligt uppskattningen 1909. Det är dock sannolikt, att den sedermera repat sig och gått upp i bonitet V. Beståndsöversikten i kap. III E intill 25 år ger en föreställning om den sibiriska lärkens utveckling hittills i vårt land. Vi finna, att dessa tal äro betydligt större än de orimligt låga siffror, som HEMBERG (81) lämnat från Ural. Han har nämligen uppställt 3 bonitetsklasser, som karaktäriseras av följande medelhöjder: Medelhöjd. Alder Hemberg Hemberg Hemberg bon. I bon. dl bon. III 20 d+9 4,1 2,9 80 218 20,0 10,9 160 28,2 20,4 24,5 Vid 20 år nå försöksanstaltens fem boniteter däremot följande höjder i meter respektive 11,5, O,5, 7:06, 6,0 och 4,7. Och vidint6orarskalde nå enligt TOVSTOLJES, enligt vad tabellerna i kap. 4 B visat, de fem bonitets- klasserna 37,7, 35,8, 34,5, 33,4, OCh 31,5; m medelhöjd. Att de'svenska bestånden komma att nå samma goda utveckling som det vid Nykyrka är sannolikt, ehuru det ej kan vara någon idé att låta dem växa längre än till 80 åar för bonitet I-— III. För lägre boniteter, d.v.s. de svagare norrlandsbestån- den, kan lämpligen sättas en längre omloppstid. Avser man däremot en- dast att nå slipersproduktion, kan omloppstiden inskränkas till ungefär: Sedankor bon. FÖ AL II ÖNA IT 70 » Sn MV ORESNR NA Slipers kan således å bästa mark, som t. ex å Omberg, erhållas på 52 år, på medelgod mark i mellersta delarna av landet på 64 år och å bättre tallmark i övre Norrland på 76 år. Genom intensiv beståndsvård och starka gallringar kan denna tid ytterligare förkortas; huru mycket kan ej avgöras förr än jämförande gallringsförsök under en längre tids- period blivit utförda. LÄRKEN. AT Gallring. Då den sibiriska lärken är ett utpräglat ljusälskande trädslag, bör den gallras tidigt och starkt. A lärkbonitet I kan man redan gallra vid 15 års ålder och bör göra det vid 20 år, varvid en del förväxande b-träd lämpligen uttagas samt träd i 3:dje och 4:de kronskikten, vilka då börja tackla av. Få nämligen dessa stå kvar i beståndet, angripas de lätt av lärkkräfta och kunna öka smittofaran för sina grannar. Inom bonitet III sker första gallringen lämpligast vid 23 års ålder, varvid utgallras Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av E. WiBECK ?!/, 1914. Fig. 92. 23-årigt bestånd av sibirisk lärk vid Bjurfors i Västmanland. Försöksytan 286, Medelhöjd 8,9 m. Virkesmassa med bark 82 kbm,. Lärkbonitet III. Twenty-three-year-old wood of Russian larch at Bjurfors, Västmanland. Sample plot 286. Mean heigt, 8,9 m. Volume (with bark) 82 cub. m. 15—20 4 av virkesmassan. Detsamma gäller blandskogsbestånd med lärk, varvid dock sibiriska lärken i regel bör gynnas på de andra träd- slagens bekostnad i första kronskiktet och möjligen i det andra, medan i tredje och fjärde skikten förhållandet måste vara omvänt. Inom boni- tet V har sibiriska lärken ännu ej slutit sig vid 25 år, varföre gallringen i dessa bestånd uppskjutes till 30 år eller något mera. Så gamla be- stånd finnas dock ännu ej i Sverige, varför förf. ej har någon erfarenhet 748 GUNNAR SCHOTTE. härom från försöksytorna. Exempel på gallringens utförande i de unga 15—25-åriga bestånden lämnas i de denna avhandling åtföljande tabell- bilagorna. Beträffande gallringen i äldre bestånd, gäller sannolikt vad som sagts om bättre raser av den europeiska lärken såsom den skotska och schlesiska. Liksom dessa är den sibiriska lärken med sin smala smäckra krona i blandbestånd ej till hinders för grannar av andra trädslag. På svagare bonitet och i övre Norrland framträder denna egenskap särskilt Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av E. WiBECK !8/3) 1914. Fig. 93. 22-årigt sibiriskt lärkbestånd å Tierps krpk, Älvkarleö sn, Uppsala län. Försöks- ytan 193. Medelhöjd 5 m. Virkesmassa 17 kbm per har. Lärkbonitet V. Twenty-two-year-old wood of Russian larch Tierp Crown Park, Älvkarleö parish, Uppsala län. Sample plot 193. Mean height, 5 m. Volume, 17 cub. m. per har. och detta talar, som redan nämnts, för att man bör anlägga blandade bestånd i stället för rena sibiriska lärkbestånd. Som redan i kap. III E framhållits, har skogsförsöksanstalten ännu ej ansett sig kunna uppställa en produktionstabell (erfarenhetstabell) för lärken i vårt land, emedan försöksytorna hittills endast uppskattats en gång och någon erfarenhet om gallringarnas resultat ej kan finnas. Härtill kommer, att av den sibiriska lärken endast finnas bestånd upp till 25 år. LÄRKEN. 749 F. Sibiriska lärkens sjukdomar och skador. BLOMQVIST förmodar (333), att den sibiriska lärken i sitt hemland ej skulle lida av insekter och ej heller av lärkkräfta. Förf. har ej heller träffat någon närmare uppgift om lärkkräfta i dess hemland, men säker- ligen finnes den där. HEMBERG ($Sz7) säger, att han i Ural-trakten endast iakttagit fåtaliga spår, samt att han ingenstädes sett densamma förorsaka trädindividens undergång. I vårt land har man förr hållit före, att den sibiriska lärken vore här- digare mot kräfta än den europeiska. Redan tidigt hade man dock iakttagit den vid Kolleberga i Skåne. År 1910 fann förf. den svårt härjande å Omberg. Det av jägmästare C. M. SJÖGREEN år 1895 plan- terade beståndet å norra delen av berget var synnerligen starkt angripet, och många träd hade dött. Vid förnyat besök å platsen sommaren 1916 kunde förf. dock ej finna, att sjukdomen utbrett sig något nämnvärt mera sedan 1910. Det är de nedre, i skuggan varande grenarna, som mest hemsökas (se fig. 94). Även vid Surmosse-planteringen uppträder lärk- kräftan flerstädes, utan att den dock helt ramponerat beståndet. Ett mindre område undersökte förf. sommaren 1914, varvid 16 2 av träden befunnos vara friska, 38 Zz hade smärre kräftangrepp på grenar och 26 & voro betydligt skadade. Förf. håller emellertid före, att lärkkräftan å Omberg mera härjar å den sibiriska lärken än å den europeiska. Sedermera har under provytsarbetet lärkkräfta påträffats i de flesta sibiriska lärkbestånden. Å Kårestads kronopark i Småland är dess härj- ning särskilt framträdande å försöksytan 311, där i det 19-åriga beståndet 24,9 2 av trädantalet dödats. | Fördelningen på kronskikt av de utav kräfta dödade träden är föl- jande: 1:sta kronskiktet o 3 2:dra » 5,5 3:0E > 235 06 4:de » 73,4 70 I första kronskiktet äro i allmänhet alla träden friska. Fösöksytan 340 å Kastellgården i Bohuslän är också starkt angripen. ol Av hela stamantalet äro 11,6 2 angripna av kräfta å stammen. Dessa angrepp fördela sig på de olika skikten på följande vis: 1:sta kronskiktet 5,9 2 2:dra » CELIA 3:dje » 20,4 2 4:de > 58,8 2 GUNNAR SCHOTTE. IS Vi finna således även här, att de beskuggade individen mest hemsökas av kräfta. Detsamma är förhållandet å Visingsö och å Jönåkers häradsallmänning i Södermanland. Vid Bjurfors i Väst- manland (ytan 286), Knappåsen i Värmland (ytan 336) samt vid Bisp- gården (ytan 328) ha endast några få svampskador kunnat iakttagas. Exem- pel på vida farligare härjning av svam- pen lämnar ytan 327 i Äsele. Da- syscypha påträffades dels å döda träd, dels med kräftsår å levande träd. Å döda lärkar (13,2 & av trädantalet) påträffades i allmänhet svampens frukt- skålar, och hos 18,9 & av trädantalet hade även levande träd större eller mindre kräftsår. I allmänhet voro de svagare individen, de som hänförts till 4:de kronskiktet, hemsökta, men även inom 3:dje och 2:dra samti några få fall inom I1:sta kronskiktet funnos an- gripna träd. Av ännu levande men angripna träd funnos i 1:sta kronskiktet 35,4 2 2:dra » 2,5 of 3:dje 10,7 2 4:de FANER Som växtlokalen är synnerligen ma- ger (beståndet når ej upp till lärk- bonitet V), finnas flera tynande träd, och dessa ha synbarligen mest utsatts för kräftangrepp. Även i Norsjö har förf. sett spår Ur Skogsförsöks- Foto av G. SCHoTTE M/, 1910. av svam pen å ytan 15 JET anstaltens saml. 5 j 5 2 : Fig. 94. Av kräfta angripen 18-årig sibi- De åtgärder, vilka förordats till risk lärk. De nedre SE (från trädets förebyggande av kräftans spridning mitt) torra på grund av kräftangreppen. | rv ; hos den europeiska lärken, torde i huvudsak även gälla den sibiriska. Eighteen-year-old Russian larch, attacked by canker. The lower branches (from the middle of the tree) disiceated by attacks of canker. LÄRKEN. Vad de södra delarna av landet beträffar, bör man där undvika att odla sibiriska lärken, ätminstone i rena bestånd. Av andra svamp-fiender decimeras den si- biriska lärken av Ågaricus melleus, som en- ligt BLOMQVIST förekommit både i Evois och Mustiala skogar i Finland. Rostsvampen Ceoma laricis torde säker- ligen finnas flerstädes; enda kända lokalen för densamma a sibrisk lärk är dock för när- varande Anundsjö i Västernorrlands län, där dr T. LAGERBERG fann densamma 1914. Av insektskador har hos den sibiriska lär- ken hittills endast observerats ganska elakar- tade angrepp av CHRermesi at. ex. fOrsoks- ytan 4 i Lycksele. Sommaren 1909 i det då 18-åriga beståndet voro 11,8 Z av stam- antalet ganska starkt angripna och sågo ty- nande ut. De 1909 Chermes-skadade träden fördelade sig under angreppsåret och fem aår senare på kronskikten på följande sätt: 1909 1914 1:sta kronskiktet 4,3 2 ÖMSE 2:dfa » NE SA 16 & 3:dje > 34,8 4 FANG 4:de 43,5 2 24 2 Vid revision 1914 i det 23-åriga beståndet hade träden repat sig och utmärkt sig för kraftiga årsskott. Detta framgår bl. a. av de 1909 insektsartade trädens fördelning på kronskikten vid det senare tillfället (se ovan- stående sammanställning). I Bispgården har jägmästare F. LINDBERG a några lärkar iakttagit angrepp av lärkstekeln Nematus. Även lärkmalen (Coleophora laricella) an- griper gärna den sibiriska lärken och har iakttagits flerstädes. Från Finland berättas t. o. m., att denna insekt hellre angriper sibirisk lärk än europeisk. Sålunda framhåller JT un - 2 Å Ur Skogsvärdsförsöksanst. saml. Foto av N. SYLVÉN. Fig. 95. Ekorrgnag å 14-årig si- birisk lärk, Omberg. Squirrel-bites on fourteen-year-old Russian larch. FSE GUNNAR SCHOTTE. G. NIKLANDER (393), att den sibiriska lärken kan igenkännas därpå, att lärkmalen företrädesvis uppträder på denna art. Vilt och boskap skada den sibiriska lärken liksom den europeiska (se kap. III F.). Särskilt synes ekorren älska den europeiska lärken. Ex- empel på skadegörelse av denna ha iakttagits å försöksytan 283 (fig. 95) a Omberg och särskilt å ytan 387 å Fånö i Uppland. Av där befintliga ekorrskador voro å ytan de olika dimensionerna an- gripna till det procenttal som följande sammanställning visar. Brösthöjdsdiam. i cm. 6, 7, 8, OR 10, IT, 125, I3y läg IS, TÖI Ekorrskadade träd i 27 av antalett. ..t. 2743; 2550, 47:58, 43,7, 03,0, O1,5 4840, 53,8, 72:09; 05:5, 17,0, 50,0 206 Härav finna vi, att ekorren synes föredraga sådana träd, vars bröst- höjdsdiameter växlar mellan 10 och 15. G. Virkets egenskaper och användning. Sibiriska lärkens virke är synnerligen värdefullt. Dess varaktighet och förmåga att motstå förruttnelse beprisas överallt. Så uppger BLOMQVIST (333) från Ural, att lärkträd, vilka legat 10 år som vindfällen i skogen, äro lika friska och fria från blånad, som om de nyligen blivit fällda. En- ligt andra uppgifter skulle dylika träd i 20 år kunna bibehålla sin fulla användbarhet. I Sibirien uppföras också husen och till och med kyr- korna mångenstädes utan stengrund men på underlag av stockar av lärk, emedan man där väl känner dess utomordentliga varaktighet. Det är givet, att det sibiriska lärkvirket, liksom den europeiska lär- kens, är synnerligen lämpligt till sliprar, vartill den också fått använd- ning i Sibirien och Ryssland samt å den nybyggda Bagdad-banan. Försök härmed ha också blivit gjorda i vårt land. Sålunda nedlades år 1897 å statens järnvägar vid Sundsvall ett antal sliprar, som genom disponenten A. LIDBÄCK erhölls av det svenska Petschora-bolaget. Enligt benäget med- delande av kapten ÖSKAR WERNER, som i inlaga tilll K. Järnvägsstyrelsen den 30 april 1914 särskilt livligt förordat försök i stor skala med sibiriska lärksliprar, har vid en år 1914 företagen besiktning av dessa sliprar ett mycket gynnsamt resultat erhållits. Icke en enda av dem voro angripna av röta, och efter 17 år hade ingen sliper behöft ombytas. Däremot hade rälen nött sig ned i sliprarna, så att dessa måst omfästas. Kapten WERNER har visat förf. ett stycke av en av dessa sliprar från Sundsvall å järnvägsmuseet i Stockholm. Detta är synnerligen tungt med fina års- ringar, se fig. 96, och består av idel kärnved. Kapten WERNER fram- LARKEN. 7153 håller, i den nyssnämnda inlagan, att man kan påräkna synnerligen lång hållbarhet hos de sibiriska lärksliprarna, blott man på ett eller annat sätt t. ex. medelst en järnplatta skyddar dem från mekanisk förstöring. En varaktighet under 40 år och kanske mera är ej alls orimlig. En vanlig furusliper står däremot blott i 5—938 år, efter impregnering kanske i 20 år. När vanliga furusliprar betinga ett värde av 3 kr. eller mera och im- pregnerade ytterligare 1 kr. extra, borde lärksliprarna vara värda mer än dubbla: priset eller cirka 8— 10 kronor per styck. Fig. 96. Genomskärning av en sliper av sibirisk lärk, som legat vid Sundsvall i 17 år. Section of a sleeper of Russian larch wood. Used near Sundsvall during 17 years. År 1914 kunde dock genom import erhållas sibiriska lärksliprar för kr. 4,50 per styck, fritt Göteborgs hamn vid leverans av en skeppslast eller 24—30,000 sliprar. Men även till andra ändamål skulle sibiriskt lärkträ kunna få god använd- ning i vårt land såsom till kraftledningsstolpar, byggnader m. m. Visser- ligen uppger SAMZELIUS (172), att virket knappast kan försågas, då inga klingor stoppa i sågverken, men säkerligen kunna så pass starka såg- klingor tillverkas, att den synpunkten ej får avskräcka ifrån att odla detta värdefulla trädslag. 754 GUNNAR SCHOTTE.; Kar. V. Japansk lärk, Larix leptolepis Gord. Syn: Larix japonica Carr., Larix Kaempferi (Lamb.) Sar- gent., Larix conifera Kempf., Pinus Larix Thunb., Pinus leptolepis Sieb. et Zucc. Abies leptolepis Sieb. et Zucc, Pseudolarix Kempferi Lindl. Namn i Norge, Danmark: Japansk Lerk. i Japan: Fuji-matzu, Kara-matzu samt även Rakkuyo-matzu, Nikko-matzu, Kinsen- matzu, Aka-matzu och Kare-matzu. » i England: Japanese larch, » i Frankrike: Méleze du Japon. i Tyskland: Diinnschuppige el. japanische Lärche, Hondolärche, Japanische Gold- lärche. A. Utbredning. Den förste europé, som observerat den japanska lärken, skall enligt MAYR (567) varit den tyske forskningsresanden KAEMPFER, som träf- fade den odlad i Japan och beskrev den 1712. Även SIEBOLD fann endast odlade exemplar i Japan. Den är dock inhemsk i de centrala delarna av Nippon, där den förekommer i den tempererade kalla zonen. Till samma zon hör Åbzies Veitchii, Picea bicolor och Hondöensis samt Tsuga diversifolia. Med förkärlek växer den på vulkanernas sluttningar, på mark, som uppstått av lavablock och sand. Genom vittring har här bildats en synnerligen fruktbar, kalkrik jordmån. Denna lärk går högt upp på vulkanbergen och bildar där den övre skogsgränsen samt får mot denna en mera förkrympt växtform. Enligt SHIRASAWA (6z5S) växer den således å Nippon ända till goo m över havet. Den finnes särskilt å bergen Nikko, Skirane, Asama och Fuji och förekommer både i rena och blandade bestånd. Vid 20 års ålder blir den cirka 15,25 m hög med 15,2 c:ms diameter. Vid 50 åar ar den 26 m hög 30,5; cm i diameter och vid 150 år cirka 30,6 m hög 706,2 cm i diameter. Vid japansk-engelska utställningen i Shepherds-bush visades en 30,; m lång japansk lärk med 91 cm:s diameter vid brösthöjd. SHIRASAWA anser denna lärk lämplig för nästan vilken jord som helst, då den även förekommer 3å torr å mark, vulkanisk aska. Den tål i Japan också stark köld och odlas i stor omfattning. Enligt KUMÉ (552) skulle år 1907 funnits ej mindre än 9,900 har planteringar av detta trädslag. B. Historik över den japanska lärkens införande till Sverige m. fl. europeiska länder. ROSSANDER omnämner redan 1879 (7066), att han försökt den japanska lärken på Värmdön. Ett äldre exemplar av denna lärk finnes också i LAÄRKEN, Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE !$/; 1910. Fig. 97. Japansk lärk i Alnarps park, Skåne. Höjd 15,7 m, brösthöjdsdiameter 28 cm. Japanese larch in Alnarp Park, Skåne. Height 15,7 m.; breast-high dia- meter, 28 cm. TT un un 750 GUNNAR SCHOTTE. Alnarps park i Skåne. Det är enligt F. ULRIKSEN (1) planterat år 1882 och borde sålunda nu vara cirka 40 år gammalt. När det i juni 1910 uppmättes och fotograferades (se fig. 97) befanns det således vid cirka 35 års ålder vara 15,7 m högt samt hade vid brösthöjd en diameter av 28 cm. Om detta träd skriver ULRIKSEN: »Den planta, som utsattes under de bästa villkoren är nu (1897) 8 m hög med ett stamomfång i brösthöjd av o,,o0o m. Trädet är fortfarande statt i livlig växt; trots detta har det under ett par år burit rikligt med kottar. Ehuru hanblommor förefunnos i stor mängd, fanns dock ej ett enda grobart frö.» — År 1897 framhåller ROSSANDER (z67) den japanska lärken som ett av de ståtligaste barrträden, vilket dock som prydnadsträd kräver stort ut- rymme, då grenarna bli 5—6 meter långa åt alla håll. Först för omkring 20 år sedan började skogsmännen intressera sig för detta vackra trädslag. J. H. WERMELIN (257) omtalar bland försök med utländska trädslag vid Danbyholm i Södermanland åren 1895—96 japansk lärk, vilken till en Ar 1909 voro de ännu kvarstående, risiga träden 4—5 in höga. Det kanske kraftigaste béståndet finnes i Visingsö ekplantering. Om dettas tillkomst har överjägmästare J. E. KINMAN benäget meddelat föl- jande. När han och byråchefen AF ZELLÉN i september år 1895 be- sökte Eberswalde (Preussen) och där sågo planteringar av den japanska lärken, föreslog AF ZELLÉEN, att denna lärk borde försökas på Visingsö. Enligt vad som framgår av Eksjö revirs kassaredogörelse i Domänsty- relsens arkiv köptes också är 1898 1 kg japansk lärk från Skovfrokon- toret (JOHANNES RAFN), Köpenhamn, och utsåddes samma år i plantskola. Då å Visingsö ej fanns någon lämplig kalyta för lärkplantorna, lät jäg- mästare KINMAN avverka en rektangel inuti ekplanteringen, vilket om- råde var beväxt med stora, men enligt uppgift fula och krokiga och för vinden lutande lärkar av den europeiska arten. Ekarna, som stodo blandade med lärken, hade mestadels blivit undertryckta och gått ut. Själva utsättningen av de japanska lärkplantorna skedde i april 1901 och voro de således då 3 år gamla. — Närmare beskrivning över detta be- stånd återfinnes här nedan bland provytsbeskrivningarna, ytan 313. Hösten 1904 planterade grosshandlare O. HEDSTRÖM vid hemmanet Fogdarp å Hallandsås ett japanskt lärkbestånd, som nu har en synner- ligen kraftig växt, och där skogsförsöksanstalten anlagt försöksytan 342 (se nedan). SETH KEMPE (z07) har försökt denna lärkart så nordligt som å Hemsön i Ångermanland, där ett vackert, cirka 5 meter högt exemplar finnes. För övrigt har den de sista åren odlats flerstädes å godsen och även LARKEN. T.E4 un a de allmänna skogarna. Sålunda finnes den å Skärsnäs kronopark i norra Skåne (se försöksytan 315 här nedan), å Ombergs kronopark, å Marma kronopark i norra Uppland, vid Bispgården i Jämtland. Som exempel på dess förekomst åa enskildas marker kan nämnas Dan- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av E. WiBEcK !/& 1910, Fig. 98. Grupp av I14-arig japansk lärk å Ellesbo, nära Kungälv, Bohuslän. Clump of fourteen-year-old Japanese larch at Ellesbo, near Kungälv. byholm i Södermanland, Gammelkroppa i Värmland, Ellesbo i Bohuslän, Nydala kloster i Jönköpings län, lägenheten Backen vid Båstad m. fl. ställen. I England skall enligt ELWES (484) den första japanska lärken plan- terats år 1882 vid Tortwort Court (Glourestershire). Sedermera har den där spritts ofantligt mycket och är i vissa avseenden lika omtyckt som den vanliga lärken, men kanske ännu mera på modet än denna. $| 58 GUNNAR SCHOTTE. I Tyskland började den odlas år 1887. Enligt SCHWAPPACH (617) hade i Preussen använts å statsskogarna t. o. m. år 1893 74 kg frö, och den fanns på en areal av över 10 hektar, därvid smärre bestånd under 5 ar ej medräknade. I Baden har den däremot enligt WIMNER (645) an- vänts mycket sparsamt. Från Bayern omtalar MAYR (573) år 1907, att av denna lärk finnas 234,820 exemplar i 91 olika revir. Den har där passat gott för klimatet. Endast vid abnormt sena vårfroster (i mitten av juni) har den liksom vanliga lärken blivit skadad. Som japanska lärken förvedas sent på hösten, skadas den någon gång av i slutet på september uppträdande frost. Mot vinterkölden är den fullt härdig. Enligt HOLLAND (547) var den år 1912 i Wärttemberg försökt på en areal av 37,23 har. Härtill hade inköpts 273 kg frö. Den har där visat sig frosthärdigare än vanlig lärk och mindre hemsökt av skador. Lärk- kräftan och lärkmottet ha knappast gjort sig märkbara; Ågaricus melleus har dock angripit den något. Erfarenheterna från denna lärks odling i Tyskland ha i stort sett varit goda. Några uttalanden härifrån kunna vara av intresse. SEYDEL (67z7), som försökt de olika lärkarterna, anser att den japanska lärken fordrar den största luftfuktigheten. . VON REICHERNAU (594), som försökt den japanska lärken på 22 har i Ostpreussen, håller före, att höjdtillväxten avtager för snart. V. WILAMOWITZ-MÖLLENDORFF (643) omtalar från Gadow 25—30-åriga exemplar, som ha en höjd av 18 m och en diameter av 45 cm. V. ZASTROW (646) har funnit den anspråksfull ifråga om jordmån samt att den ej alls går till å torr sandmark. Däremot synes den tycka om exponerade lägen och angripes ej där så mycket av lärk- kräfta. Han anser den vara mera skuggfördragande än vanliga lärken. SCHWAPPACH (6z3) framhåller, att dess höjdtillväxt visserligen kul- minerar tidigt, men ändock i Preussen är större än europeiska lärkens ända till 25 år. Vid 23 års ålder ha flera bestånd visat en höjd av 16 —18 m och en brösthöjdsdiameter av 18 cm. I Österrike har den japanska lärken enligt CIESLAR (463) försökts på 22 platser, där österrikiska skogsförsöksanstalten verkställt observa- tioner över densamma. Man har därvid iakttagit, att den ej alls pas- sar å torr mark, där den växer alltför långsamt. På frisk och djup, mer eller mindre humusblandad jordmån får den däremot en utmärkt tillväxt. Vid Purkersdorf voro 15-åriga bestånd av japansk lärk 10 m höga, medan den europeiska lärken endast var 7,1 m. 30-åriga bestånd voro 15—16 m. Beträffande den japanska lärkens odling i Ryssland har förf. endast sett uppgifter från Estland, av v. HOININGEN (540) som anser den osäker, då den lider mycket av vårfroster. LÄRKEN. 759 Från Danmark omtalar HERSCHEND (536) jämförande höjder från unga planteringar av japansk och europeisk lärk. Dessa sattes 1886, och hösten 1893 var medelhöjden hos den förra 5,2 m och hos den senare 3,9 m. I övrigt är den japanska lärken föga omnämnd i den danska skogs- litteraturen. C. Beskrivning över Skogsförsöksanstaltens försöksytor och andra bestånd av japansk lärk. Å hemmanet Filkesboda n:o 3 å Skärsnäs kronopark i Vånga socken inom Blekinge revir av Kristianstads län är försöksytan 315 utstakad cirka 4 km NNO om Skärsnäs gård. Ytan utgör en långsträckt rektangel om blott 4,7235 ar. Beståndet är uppkommet genom plantering, som ägde rum 1908 med 3 plantor å ett vanligt hygge, där runt kring lärken planterats vanlig gran. Markprofilen visar 3 cm förna, 4 cm humuslager, 11 cm mullblandad sand, 25 cm gulröd sand samt sedan mera stenblandad morän. Markvegetationen består av enstaka buskar: en, sälg, rönn och brakved; strödda ris: blåbär, lingon; strödda gräs och örter såsom Azra fexuosa, Agrostis, Anthoxanthum odoratum, Carices och Luzula pilosa. Bland örterna äro antecknade: Åjuga pyramidalis, Asplenium filix femina, Epilobium angusti- folium, Fragaria vesca, Hieracium sp., Lactuca muralis, Plantago lanceolata, Poly- podium Phegopteris, Pleris aquilina, Rubus ideus, Taraxacum sp., Veronica cha- medrys och officinalis samt Viola riviniana. Mossorna, huvudsakligen Hylocomtium parietinum, äro rikliga. Beståndet är uppdraget på ungefär 1,5 meters förband och utmärker sig genom stark grenbildning. Några lärkar hade torkat under 1914 års torra sommar, men lärkkräfta har ej iakttagits. Beståndet uppskattades den 15 juni 1915 och hade då 4,488 lärkstammar per hektar förutom 106 stam- mar av diverse trädslag. Medelhöjden å den då 11-åriga skogen var 3,3; m, första kronskiktets medelhöjd 3,7 m och den uppmätta maximihöjden 5,0 m. Medeldiameter 3,6 cm, första kronskiktets medeldiameter 4,6 cm. Medel- formtal 830, första kronskiktets 743. Grundyta 4,7 kvm, därav första kron- skiktets 3,, kvm. Kubikmassan med bark 14 kbm, varav 10 kbm inom första kronskiktet. Beståndets sammansättning i övrigt framgår av tabell 16 och trädklassfördelningen av tabell 17. Av den sista finner man att 7,4 2 av trädantalet betecknats som krokiga och 3,2 2 som mindre krokiga. Å Fogdarp n:o 2 i Förslövs socken av Kristianstads län finnes försöks- ytan 342, utstakad å grosshandlare O. HEDSTRÖM tillhörig egendom. Be- ståndet är beläget 3,; km öster om Förslövs station å södra sluttningen av Hallandsås. Det planterades till större delen hösten 1904 och den åter- stående delen våren 1905. Området var då redan förut planterat med bok, som dock tyvärr bortskaffades, när lärken sattes. Endast några få smärre bokplantor kvarstå. Något senare, antagligen våren 1906 inplanterades ytter- ligare japansk lärk mellan de förut planterade raderna för att få ett tätare förband. Dessa plantor blevo emellertid betydligt efter i växt och borttogos hösten 1913 såsom överflödiga. Markprofilen visar 2 cm förna och sedan 16 cm mulljord, varefter följer 17 cm ljus rostjord ovan den gulaktiga moränjorden. Undervegetationen i 700 GUNNAR SCHOTTE. beståndet består av strödda enbuskar och nyponbuskar. Markbetäckningen ut- göres nästan uteslutande av barr, Beståndet uppskattades i september 1915, och hade det då 3,410 stammar per hektar. Medelhöjden å den 14-åriga skogen var 7,1 m, första kronskiktets medel- höjd 7,2 m och den högsta upp- mätta höjden 9,; m. Medeldia- metern 8,9 cm, första kronskiktets 9,6 cm, men det grövsta trädet 16 cm. Medelformtalet 5 5 1, första kronskiktets 548. Grundytan 21,3 kvm, därav första kronskiktets uppgår till 17,9 kym. VWVirkes- massan med bark utgör 83 kbm, därav 71 kbm på första kronskik- tet. Det längsta trädets fasta mas sa 0,08 kbm, det grövsta o,o9 kbm. Beståndet kan hänföras till lärkbonitet II. Dess samman- sättning i kronskikt återfinnes i tabell 16, och fördelningen på trädklasser i tabell m7= mes av träden äro mycket krokiga (se fig. 05) OCK ITS habe tecknats som mindre krokiga. 10 & ha hänförts till P-typen; d. v. s. bättre vargträd. Träden ha delvis vänt sig efter den rå- dande vinden (fig. 101) och väl stor procent har benägenhet att bli krokig. . I övrigt är det en storartad produktion som bestån- det uppvisat eller 83 kbm på de första 14 åren. En vacker mindre plantering av japanska lärken finnes vid den länsjägmästare Vv, PORAT förut tillhöriga lägenheten Backen in- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. — Foto av G. ScHottE 7/4 1915. vid Båstad. Här utsattes å ljung- Fig. 99. I14-årigt japanskt lärkbestånd i Fogdarp mark hösten 1906 antagligen 4- vid Förslöv, Kristianstads län. Högsta trädet 1 be- åriga omskolade plantor. Hösten standet 9,; m med en brösthöjdsdiameter av 15,1 cm, 1915 hade det då I 3-åriga be- Samma bestånd som å fig. 98. ståndet en höjd av 7,5; m. Dia- AS SRS AG RE SE metern växlade mellan 5,5 och 5 11 cm, 1 medeltal 8,6 cm. Mark- betäckningen utgöres nu endast av barravfall samt Oxaflis. Ingen lärkkräfta observerad. Å Visigsö ekplantering i Eksjö revir, Jönköpings län är försöksytan 313 anlagd. Dess areal är 15 ar. Ursprungligen ha' träden utsatts på 1,; meters kvadratförband, men då många plantor gått ut, är förbandet nu glesare. Mark- diameter of 15,1 cm. Same wood as in Fig. 98. LÄRKEN. 701 profilen visar efter 2 cm förna 25 em humusblandad och något stenblandad sandjord, varefter följer 44 cm något ljusare sand ovan lerjorden. ' Förutom japansk lärk finnes inplanterade en eller annan vanlig silvergran samt Abies concolor. Vidare förekomma ek samt enstaka björk, rönn och alm samt en och annan nypon- och krusbärsbuske. Markvegetationen är av örtrik typ med Anemone nemorosa strödd-riklig samt mera enstaka Aspidium filix femina, Fragaria vesca, Oxalis acetosella, Ranunculus acris, Rubus ideus, Stel- laria media och Veronica officinalis. På grund av det glesa förbandet och trädens ringa ålder, äro stammarna ännu mycket risiga, men de nedre grenarna äro torra och låta lätt rensa upp sig (fig. 97) Beståndet uppskattades i juni 1915 och innehöll då 2,580 lärkar per hektar (därav 1,573 inom första kronskiktet) samt 1,380 stammar av andra trädslag. Lär- kens medelhöjd 9,2, första kronskiktets 9,5 och den högsta uppmätta höjden 11,2 m. Medeldiameter 11,6 cm, första kronskiktets 12,9 cm och största diameter 22 cm. Medelformtal 502, första kronskiktets 497. Grundyta 27,2 kvm, därav Tabell 16. Uppskattningsresultat från försöksytor i ogallrade bestånd av iapansk lärk. The Results from Measurements of unthinned woods of Japanese Larch, Kvarvarande bestånd z | 8 |Medelböjd S lg = Hörsölksyt D SIN Re Dr RN AEINOJS åke o | | Oo 2 DS "örsöksytans be- 53 20 5) i Kd RE = 5 | 2 SE 2 ER Eee En Bö fr lad], & Rö SE lägenhet Aus S) 5 | fönmeln 18 IEEE SEN So SUS E Kolla ver IM «mel SO SIR I | VT SE SE nm & "The H I SA Men-Heigbtl:;3= 5 | «åå &k 4 GORE SE SVE == Ina e Location of (= 4 id | SG SKEN 0 IE RT SRA =S DE < told BR) 22) from the 3 | OM I32|] 52 (SPEER SN Sample-Plot 8 OMS NE | 120 lg & 8 | Jå SILKE [CS FT 2 formula 7 32 IHA = Ez [EN ENE AA Gul Zgh | = SE | 3 3 Fx | lyan = SS NR AE SE Sens Si Ag Rv KOREN tg) Ca Väse | m | cm |!/,0oo Ikvm.| kbm I I "ae lg | 315 Kristianstads län, Ble- | 11 I 12,096 347 4:61 0,743 | 344] 9557 | — | 90:87 | kinge revir, Skärsnäs tg 1,630 3,0 | 2501 M,087 | To äs kronopark. | | III | 614] 253 | I,6| 1,620 | Oj14| = O,52 — || :0,05 | IV] 148) 58. | Hjo 2ines| Oron) 004 | I =" 14,488| 815 | 3,6] 0,830 | 4,60] 13.68 | — | 1,24 | Tall, gran, björk| | IO6]| | Oj35 | | : | [114594] | | 4503 ESS | | | | | | | | 342| Kristianstads län, Fogd-| 14 | Il|2,450 Hs2 | 9,61 0,548 |17,9 | 70,83 | 5,06 | arp i Förslövs socken. | | IT | 920/ 6,3 |. 16,8) 564] 335) IT>76 0,84 | | Lön IS SAT Stel ösn4dl Oj LOR26 | | 0,02 | | | | 3,410 JET | 8,9 O,551 |2E53 82,85 | | 5:92 I 7) ' 1 7 | | | | | | | | life age 23 FA | | | | | 313| Jönköpings län, Eksjö 17 | INA 9,5 | 12,9] 0,497 [20,73] 97539 | 22,21 5573 | | | revir, Visingsö ekplan- | [IE N6S3 3,6 [IO,zl 53 | UN 23,2 1536 | . I I I | | tering. TEN | 214 756 | 747) 537 | I,00] 4,08 24,3| 0,24 | | | IV 140/ 557 | 4,3] 614 | 0,20] 0569 | 27:7| 0504 | ; . | 2,580| 9;2 | 11,6] 0,502 |27,17| 125,28 | 22,4] 7:37 | I | | ROSEN | I | | | | Ek m; f. lövträd] [1,380| 5,7 | 2,6] 0,578 | 0,71] 2535 | 2554] Orz4 | 13,960 9,1 9,51 0,503 |27,88| 127,63 | 22451 7,51 50. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. SCHOTTE. JINNAR G nå APL 1 ad SCHOTTE !7/£ 1915. Foto av G. s saml. ksanstalten r Skogsförsö U lhöjd 9,2 m (1:a Mede s län. 2 Visingsö, Jönköping a 25 kbm, skt lärkbestånd 3 japan 16-årigt j kiktets 100 Fig. om å fig. 99. S stånd Samma be - Je Vv Same wood 31 än. söksytan För sö, Jön virkesmass , ) m old wood of J 0,5 S kron (first tree-stratum fean height, 9,2 m. ping 1 kö sing Sample plot apanese larch on Vi year- Sixteen TO2. as in Fig. 13. 3 olume, 125 cub. m. 2 LÄRKEN. 703 20,7 inom första kronskiktet. Lärkens virkesmassa med bark 125 kbm — hela beståndets 128 kbm. Enbart lärken inom första kronskiktet håller med bark 97 kbm. Barkprocenten utgör för hela lärkbeståndet 22,4 2, för första kronskiktet 22,2 2. — Beståndets grenbildning är stark och stamformen ofta krokig. Mycket krokiga, spiralformade träd förekomma i stort antal (se fig. 102). 39,2 2 av trädantalet äro starkt krokiga och 26,9 2 försedda med mindre krokar, vartill komma 2,9 4 vargträd (se tabell 17). Beståndets sam- mansättning återfinnes också i tabell 16. Å trädgrenar ha här och var iaktta- gits kräftsår av Dasyscypha Willkommii. Även finnas döda grenspetsar i kro- norna, tydande på kräftangrepp. Tidigare har beståndet också liditav frost enligt uppgift i litteraturen (132). Å Ombergs kronopark invid Surmossen finnes en plantering av japansk lärk, vars höjd uppmättes år 1910. Kräftangrepp kunde ej iakttagas. Högsta höjden befanns då vara 3,10 m och medelhöjden 1,87 m. År 1914 uppmättes samma stammar, varvid erhölls en medelhöjd av 4,28 m och en medeldiameter av 6,; cm. Högsta iakttagna höjden var 5,9 m och det grövsta trädet 10,4 cm. 28 & av träden voro starkt angripna av lärk- kräftan, och 27 2 av dem voro svagare angripna eller hade skador, varom tvekan kunde råda, om de skulle hänföras till svamp- eller frostangrepp. Från Marma kronopark i Uppland meddelar jägmästare C. R. HULLSTRÖM år 1911, att ej fullt manshöga japanska lärkar finnas där, som äro 15—16 år gamla och satt kott. Till för 5 å 6 år sedan fröso toppskotten regel- bundet av. D. Japanska ilärkens variation och raser. Barrens färg varierar från gräsgrön till mer eller mindre blågrön färg. I bestånd kan man ofta därför urskilja tvenne typer — den gröna och den blå. Från Japan omtalas f. Murrayana Maxim -— en nedliggande form högt uppe på de japanska bergen. Från kultur äro dessutom omtalade f. pendula (412), en vacker dekora- tiv form med hängande grenar, f. Ganghoferi Schwerin med vacker kä- gelform, f. dumosa Beissn. (472) med rund, buskig form. En krypande form, lämplig för stenpartier i parker, är f. prostata Beissn (472). En brokborrig form är f. aureo-variegata (410). Möjligen finnas dessutom hybrider mellan japansk och europeisk lärk. Enligt MURRAY (578), företog man i Skottland redan 1904 försök med där- städes skördat frö av den japanska lärken. De härav uppkomna plantorna visade sig, ehuru de planterades på en för frost utsatt plats, överlägsna all skotsk, tyrolisk och japansk lärk i trakten. De voro fria från sjukdomar och hade vid 8 års ålder en höjd av 4,3 m. Dessa plantor ha av många ansetts för hybrid mellan de båda lärkarterna d. v. s. L. europea xX lepto- Zepis. M. själv håller emellertid detta för otroligt, då de båda föräldrarnas blomningstid ej sammanfaller. Sedermera finner man dock i den engelska litteraturen många uppgifter om hybrider mellan de båda lärkarterna. Man hoppas härvid få en lärkform, som förenar de båda arternas 764 GUNNAR SCHOTTE. . å i É Lå 3 j | i k Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE !7/7 1915. Fig. 101. 14-årigt japanskt lärkbestånd i Fogdarp vid Förslöv, Kristianstads län. Medelhöjd 7,1 m (1:a kronskiktets 7,2 m), virkesmassa 83 kbm. Försöksytan 342. Träden ha i all- mänhet vacker stamform. Det å bildens mitt synliga är ett aä de mest krokiga exemplaren i beståndet. Samma bestånd som å fig. 96. Fourteen-year-old wood of Japanese larch at Fogdarp. Mean height 7,1 m. (first tree-stratum 7,2 m.). Volume 83 cub. m. Sample plot 342. The trees have a good shape as a rule usual. That in the middle of the picture is one of the most bent trees in the wood. Same wood as in Fig. 97. LÄRKEN. 76 un egenskaper, den japanska lärkens snabba tillväxt i ungdomen och större motståndskraft mot sjukdomar med den europeiska lärkens större rak- vuxenhet och mera uthålliga tillväxtförmåga. Den japanska lärken utmärker sig nämligan för stor procent krokiga stammar, såsom närmare framgår av tabell 17. Tabell 17. Trädklassfördelning inom försöksytor av iapansk lärk. The Distribution into Tree-Classes for Sample-Plots in Japanese Larch-Woods. Försöksytans Procentisk fördelning på trädklasser Sample-Plot The distribution into Tree-Classes É E Oe —- Föregående | behandling 2- - 9 3 & N:r Belägenhet före upp- |Ålder & = å b le I kl a Å e cl 1 MT c C No Location skattningen Age 3 = é Treatment be- 3 > fore the a measurement 315 | Kristianstads län, | krpk Skärsnäs.. ogallrad II. | 77,9] — 3,7] 352] 7y4] — | 5,5 | — | 253 342 | Kristianstads län, | Fogdarp, Förslöv| ogallrad 14 | 45,5] 3,2 | 10,0] 18,5] 15,5] — 3 313 | Jönköpings län, Vi- | Simosö krpkr:,.o.. | ogallrad | 17 | 20,6| 1,8] 2,9| 2650] 39,2] — | 6.8 | — | 138 V E. Japanska lärkens skogliga egenskaper. Fordringar på jordmån och klimat. Den japanska lärken älskar bättre jordmån. Den förekommer i Japan på vulkanernas näringsrika slutt- ningar, och försöksodlingarna i Tyskland ha åtminstone visat, att den ej utvecklar sig något vidare på magrare sandmarker. Då denna arts före- träden framför andra är dess snabba växt, bör man odla den på så pass näringsrika platser, att denna egenskap fullt kommer till sin rätt. Å Ombergs kronopark finnes den planterad å mark, som närmast är att hänföra till JÖNSONS bonitet I. Samma är förhållandet med försöks- ytan 313 å Visingsö. Försöksytorna 342 å Hallandsås och 315 å Skärsnäs kronopark växa däremot på svagare mark, särskilt den sistnämnda, som ej kan sättas högre än bonitet III (MAASS'" 0,8). På grund härav kan, om man jämför uppgifter från England, Tysk- land och Japan, denna lärkart försökas med framgång på de tre högsta markboniteterna i vårt land, d. v. s. JONSONS I—III, MAASS' 1—0,8. — Särskilt torra platser böra undvikas. Förf. iakttog vid Skärsnäs 1915 många I11-åriga träd, som dött efter den torra sommaren 1914, och KIE- NITZ (547) omtalar, att under torrperioden 1911 3 meter höga plantor dogo vid Eberswalde i Preussen. — Genom sitt synnerligen rika barr- avfall, har denna lärk en mycket starkt markskyddande förmåga och SCHOTTE. GUNNAR CHOTTE 17/4 1916 S Foto av G. aml, S ksanstaltens kogsförsö UNS et finnas många and I best än. singsö, Jönköpings I Vi »vargtyp». arch on V kbestånd å av 102. 16-årigt japanskt lär Fig. 97. å fig. containing many bent trees of ””wolf- Samma bestånd som äd krokiga tr ”, Same tree-type isingsö, forest .as in Fig. 3e I old wood of Japane -year Sixten 97- LÄRKEN. 767 kan därför, i olikhet med andra lärkarter, uppdragas i rena bestånd utan underplantering, vilket även framhållits av LEVEN (554). Den älskar en hög luftfuktighet och är säkerligen också tacksam för riklig nederbörd. Härför tala lyckade odlingar av denna lärk i Stor- britannien och de synnerligen lovande planteringarna vid Båstad och å Hallandsås. Av de sistnämnda försöksplanteringarna framgår, att vinden ej starkt påverkar denna lärks utveckling, ett förhållande som också är iakttaget i England, där man t. o. m. anser, att arten går bäst till i exponerade lägen. I övrigt förekommer arten i sitt hemland i ganska växlande klimat, men att därifrån erhålla frö från olika klimatområden är nästan omöjligt. Man torde därför böra tillgripa den åtgärden, som i annat syfte förut rekommenderats beträffande den europeiska lärken, nämligen att insamla frö från sådana försöksbestånd, som visat sig trivas väl i vårt land. Vid försöksodlingar såväl i Sverige som i England har man funnit, att denna lärk de första aren! ofta skadas av frost. Så var enl. med- delande av överjägmästare J. E. KINMAN fallet med den nu så lovande planteringen å Visingsö. Å kronoparken Omberg har förf. sett den yngre planteringen invid Surmossen skadad av frost; detsamma har varit för- hållandet med plantor vid Gammelkroppa i Värmland och Bispgården i Jämtland. — Från Storbritannien omtalar STEWART (627) däremot att den japanska lärken härutinnan kan vara härdigare än den europeiska. Vid en stark vårfrost i april 1908 hade i en plantskola 60 & av de europeiska lärkplantorna blivit odugliga, medan de japanska endast ledo en övergående skada. Skogsodling. KUMÉ (552) framhåller från Japan, att fröet bör sam- las från 60—100-åriga träd. Det mognar på hösten.. Fröna äro små, vikten per 1,000 frön är enl. INGEBORG JACOBSEN (543) 3.53 gr, J. RAFN (592) uppger lägst 3,30, högst 4,38 och i medeltal 3,75 gr. Det skulle således gå 260—270,000 frön per kg. Grobarheten är relativt god, när fröet ej är för gammalt. Av 10 prov fick INGEBORG JACOBSEN den högsta grobarhetsprocenten till 33, men i medeltal endast 12 Z. Som medeltal av 33 prov anger RAFN (592) efter 10 dagar 20 dagar och efter 30 dagar 8 20 20,4 Z 36,0 xo Vid frökontrollanstalten i Zärich hade t. o. m. år 19135 undersökts 342 prov, som enl. STEBLER (626) i medeltal visat 90,4 & renhet, 25 2 grobarhet och 25,6 & bruksvärde. Man riskerar ibland enl. BUCH & HERMANSSON (449) att från Japan 768 GUNNAR 'SCHOTTE. erhålla frö av L. dahurica i stället för av denna lärk och omvänt. Sådd direkt i skogsmarken av fröet, som ställer sig ganska dyrt (priset har under åren 1893—1916 varierat mellan 10 och 30 kr. per kg, åren 1905—07 kunde det erhållas för 10 kr., år 1912—13 kostade det 27 men var 1916 åter nere i 14 kr.), kan knappast komma ifråga. Plantorna, torde i regel kunna utplanteras såsom 2-åriga, omskolade eller oomskolade. I England har man enl. MAXWELL (566) gjort försök med rötternas av- klippande vid utplanteringen (ända till en tredjedel av roten har bort- klippts) och detta med gott resultat. Som den japanska lärken är mera skuggfördragande än andra lärk- arter, kan den planteras tätare än dessa utan att taga skada. I Eng- land sättes den ofta på 1,2 meters förband. Å andra sidan sluter den sig i ungdomen fort på grund av sin hastiga växt, varför 1,5 meters förband kan vara tillräckligt. Japanska lärken bör helst planteras i rena bestånd. I början, när plantorna voro dyrare, uppblandades den i England med vanlig lärk, men vare sig inblandningen skedde med en eller två rader vanlig lärk, blev denna enl. MACKENSIE, (560) inom få år undertryckt. Lärkarten kan möjligen med fördel användas att fylla ut smärre luckor i föryng- ringar av andra trädslag, då den ej är så ljusbehövande som vanliga lärken. Gallring. Som alla lärkarter bör den japanska lärken gallras tidigt och starkt. Dock kan man vänta något längre med gallringen hos denna lärk än hos den europeiska. Risken att erhålla svaga undertryckta träd, som tidigt angripas av kräfta och härigenom bli smittoförande, är näm- ligen något mindre än hos de andra arterna. Som denna lärk vidare har stor benägenhet att bli krokig och storgrenig (se fig. 102), kan det vara lämpligt, att träden något få tukta varandra. I vårt land behöver den därför ej gallras förr än vid 20 års ålder; möjligen kan gallringen på bonitet II—III uppskjutas till 25 års ålder men ej längre. Om gall- ringsutbytet finnes ännu ej någon erfarenhet hos oss, och uppgifter här- om från andra länder äro synnerligen knapphändiga. Tillväxt och produktion. CIESLAR meddelar från Wienerwald siffror på japanska lärkplantors utveckling: 2-ariga omskolade plamtor....-4.. 35 em 33 Mag RR RA HAS 4- No CATTI SAVANENIEE 85 » högsta höjd 1,28 m SER OKRIAN SBTE LIFE 100, » » ; 24522 TN (0) » NO ALL 440 » med ärsskott av 1,05 m LÄRKEN. 769 I jämförelse härmed kan anföras höjdsiffror från Skottland vid 130— 180 meters höjd över havet. LEVEN (554) fann där FYISAD ENAT) ENA SAR, SSE TE BE RE SARS RRD RV Or 10 cm höga SENT FER SorTaR EICT RSS GA LEAE MNNSNEEN 43 >» » TEE EEE RSA ER LAN nollan daret es 28 » Far NS AA BESS ENEA SLS YAR SUISSE RETA 358 » FEDERER EES NNIENS FIUELENANR VR ÖS » I en tolvårig plantering fann BORTHWICK (445) den japanska lärkens medelhöjd vara 5,8 m, med 7,7 cm diameter 0,6 m från marken, medan den skotska lärken endast hade 3,2 cm höjd och 4,4 cm diameter. Exempel på lärkens utveckling i åldern 12 och 19 år giver HOLLAND (547) genom provytsuppskattningar från försöksanstalten i Wärtemberg: Virkesmassa — - — — o | Stamantal | Grundyta | Medel- | Medel- SV Oln era Alder | st. kvm | diam em | höjd m : a ER in y | Tier: hölass re Agein year | Number of | Basal-Area | Mean Dia- |Mean Height ; E Tölal Trees in m? meter in cm in m Derbholz | Bruch-wood Völime 12 4,944 15:3 6.3 sd 19 47 66 19 1,260 19,2 13.9 12,6 E12 48 160 19 2,304 27,8 12,4 I. 159 47 206 190 al 2370 24,1 IT LIGA 122 ES 175 Av största intresse är emellertid den produktionstabell, som KUMÉ (552) uppställt efter odlade lärkbestånd i Japan: Virkesmassa kbm å Medelhöjd m Medeldiameter em D Mean-Height in m Mean Diameter in cm Volume in m? Age in Bonitet- Quality Bonitet Quality Bonitet Quality än Riv Jas, I II III I II III | | | I 10 | 12,19 9,14 6,10 I 9,1 6,1 4,6 69 34 17 20 17137 15,24 12,19 14,6 1143 8,8 tyd 103 54 30 | 20,73 18,29 15,85 |) 18,6 15,2 1252. |). 274 189 103 40 23,16 20,73 | 18,29 21,6 18,3 15,2 379 20V 149 50 24,99 22,80 | IG 24,1 21,0 7,7 | 446 309 189 60 26,52 24,38 | 20,12 | 26,52 2355 20,1 497 347 223 70 28,04 25,60 | 223586 28,0 25,3 ARE 542 378 250 80 28,96 26,;32 | 24,08 29,6 26,8 24,1 SM 404 269 90 29,87 27,43 | 24,99 30,8 28,3 25,6 600 425 284 100 30,48 28,04 | 25:60 31,7 29,3 26,5 620 443 295 Som provytsmaterialet för den japanska lärken är för ringa och för ungt från vårt land, har häröver ej kunnat göras någon direkt sammanställ- 770 GUNNAR SCHOTTE ning. Om den japanska lärken känner man ju dessutom, att dess höjd- tillväxt i ungdomen är synnerligen hastig, men att den sedermera sackar av rätt betydligt. Det har därför visat sig vara omöjligt att använda de svenska provytorna av den japanska lärken vid den sammanställning, som gjorts över den europeiska och sibiriska lärkens produktion. En blick på den japanska produktionstabellen visar också en mycket hastig steg- ring hos höjdtillväxten de första 10-årsperioderna, vida överträffande de andra lärkarternas. En jämförelse mellan det ringa svenska materialet och den japanska produktionstabellen visar, att den unga 11-åriga ytan å Skärsnäs ej på långt när uppgår till den japanska boniteten III. Den 14-åriga ytan på Hallandsås är däremot ungefär bonitet III, liksom också den 17-åriga ytan på Visingsö och det lilla lärkbeståndet vid Båstad. De ovan anförda ytorna från Wärtemberg motsvara också japanernas lärk- bonitet III. Detta allt efter höjden att döma. Däremot är det påtag- ligt, hur ringa medeldiametern och kubikmassan äro i de japanska be- stånden. Överensstämmelsen mellan Visingsö-ytan och de I19-åriga bestånden i Wiärtemberg är dock alldeles påtaglig. Dessa ytor visa en betydande produktion hos de 17- och 1g-åriga bestånden av upp till 125 kbm stamved. | Med denna kraftiga produktion för ögonen förstår man det reella un- derlaget för HOMES (542) förslag att kalavverka den japanska lärken vid 15—20 års ålder till pitprops. Detta är också det kanske mest eko- nomiska, ty vid 30-årsåldern går tillväxten tillbaka i jämförelse med den europeiska lärkens. Därföre uttalar också ELWES 1913 (453), att han blivit alltmera övertygad om den japanska lärkens underlägsenhet gent emot den europeiska från ekonomisk synpunkt. F. Japanska lärkens sjukdomar och skador. Den japanska lärken är i vissa avseenden motståndskraftigare mot vissa sjukdomar, bl. a. lärkkräftan, än de övriga lärkarterna. Häri torde ock ligga orsaken till de stora förhoppningar, som knutits till odlingen av denna lärk. Rätt länge ansåg man t. o. m. den japanska lärken im- mun mot lärkkräftan, och MAYR (573) säger så sent som 1907, att den är fri från denna svamp. Redan år 1903 hade emellertid SCHWAPPACH observerat Dasyscypha på japansk lärk. — Även i Storbritannien var man en tid rätt säker på, att lärkkräftan ej skulle få någon vidare fart hos denna lärk. FRASER (489) införskaffade t. ex. år 1904 upplysningar från olika delar av Skottland, varvid av 26 rapportörer endast två hade funnit kräfta. WHELLENS (642) ansåg år 1910, att den japanska lär- LÄRKEN. 771 ken går någorlunda fri från kräfta och därför bör odlas framför den skotska. En orsak till dess större motståndskraft anser STEWART vara dess större frosthärdighet än t. ex. den europeiska lärkens. Som tidigare nämnts i kap. III F., kan nämligen kräfta lättare spridas genom de sår och skador, som frosten förorsakar. Hos oss är emellertid de japanska lärkar, vi fått hit, i allmänhet mera frostömma än de europeiska, varför ett motsatt förhållande skulle kunna inträffa. Vid en utställning i Skottland 1910 förevisades emellertid farliga kräft- skador å den japanska lärken, och BORTHWICK hade redan 1909 (443) särskilt fäst uppmärksamheten på denna svamps förekomst i Skottland. Vid Baltiska utställningen i Malmö 1914 utställde prof. KOLPIN-RAVN en av Dasyscypha angripen stam av japansk lärk från Danmark (z90). I Sverige torde kräfta å japansk lärk först observerats av förf. år 1914 på Ombergs kronopark, där över hälften av träden voro angripna i ett yngre, ännu ej slutet bestånd. År 1915 fann förf. den även på Visingsö men i ringa omfattning. Om det således är klart, att även denna lärk angripes av Dasyscypha, så skadas den ej i samma grad som de europeiska och sibiriska lärkarterna. Orsaken härtill är att söka i den japanska lärkens kraftiga tillväxt under den farligaste perioden för lärken eller 5—20-årsåldern. Som redan förut nämnts är denna lärk också mera skuggfördragande än de andra lärk- arterna, varför beskuggade träd ej föra samma tynande liv, som hos andra lärkarter, och därför ej bli i samma grad smittoförande. SCHWAPPACH (673) anför som exempel på den japanska lärkens större motståndskraft mot kräfta en blandkultur av japansk och europeisk lärk, där den senare arten gått ut på grund av svampangrepp, men den förra hållit sig frisk. Den verkliga orsaken härtill får dock ej sökas i detta antagande utan fast mer i den undertryckta ställning, som den europeiska lärken erhållit i förhållande till den dominerande japanska. Av andra svampar på denna ' lärkart må nämnas Ågaricus melleus, som särskilt MAYR (569) funnit avsevärt skada densamma. Råbocken betjänar sig med förkärlek av denna lärkart vid fejningar, och skogssorken skalar den gärna, enl. MAYR ända upp till 4 meters höjd. Som WERMELIN (257) påvisat, skadar även älgen denna lärk. Enligt samstämmande uppgifter från många håll lider japanska lärken ej mycket av lärkträdsmottet, som ej skulle tilltalas av de ganska köttiga barren. v. SCHMIEZING-KERSSENBROCK (609) omtalar emellertid från Västfalen, att den japanska lärken därstädes numera angripes lika myc- ket som den europeiska av denna besvärliga skadeinsekt. Vid Surte i Västergötland fann förf. våren 1916 starka angrepp av samma insekt å de nyutslagna barren. Ye GUNNAR SCHOTTE. XN Te NE + rr ÖR > DEN + få N 1 NR AG <& + z od (d NS! Å [ Zz a CR x ST ) NÅ he SR kH CN x Tv XX = : & ON / SENSE S SS V a EN SLulea SA N sj ( = C 7 Ne o/Fned 5 FÅ CRD) + Maäsvall ( Gäfle + ST 5& RA SENSE oekIobn Nise ILE SÅ EVE 5 ETping I v j i kad 5 D ( ( / 2 I) j4 e Försöksyta för LZ. leptolepis. Sample plot + Enstaka observationer Single observatione. BR Försöksyta för L. occidentalis. Sample plot » V. G. Japanska lärk-= virkets egenskaper och användning. Den japanska lärkens virke är rödbrunt till mycket hårt och starkt. Det är syn- färgen, nerligen varaktigt i jord och vatten. Det är gan- ska lätt att bearbeta. Spec. vikten är Oss. (för tallen 0,47) enl. KUMÉ (552). Virket användes huvudsakli- gen till slipers, tele- grafstolpar, husbygg- nader, särskilt ytterpa- nel, till möbler m. m. Det användes med = fördel också vid pål- Dingsarbeten — Ossmack JAMES MARSHALL (502) har utfört jämförande hållfasthetsprov mellan i Skottland uppdragna träd av japansk lärk och europeisk = lärk. Han fann därvid för olika påkänningar dub- bell istyrka ts hoskWden europeiska lärken. Bäg- alder var dock blott rf ge trädslagens Fig. 103. Försöksytornas be- lägenhet för L. leptolepis och L. occidentaltis. The location of the sample plots. LÄRKEN. TT — [SE Kar. VI. Västamerikanska lärken. Larix occidentalis Nutt. Syn. Larix americana brevifolia Carr. Pinus Nuttalii Parl. Namn i Amerika: Western Larch och tidigare även Tamarack. I övrigt brukas i Amerika växlande namn såsom Tamarack (Oregon), Hackmatach; Larch (Idaho, Washington); Red American Larch, Western Tamarack ; Great Western Larch (Californien). Denna lärk har i västra Amerika en ganska begränsad utbredning. Den förekommer i västra sluttningarna av Cascadebergen och Blåbergen, d. v. s. i södra British Columbia, söder om 53:e breddgraden samt av U. S. A. i Washington, norra Oregon, Idaho och västra Montana. (499, 023,00) Den växer i bergsluttningarna från 600—2,000 m högt, och når sin bästa utveckling i floddalarna i norra Idaho och Montana (Flashead Valley). I östra Washington och Oregon är den även ett typiskt träd på slätterna. Den vill gärna ha bättre mark än de i dessa trakter växande Pinus pon- derosa och douglasgran. Den växer ofta i blandning med dessa träd- slag samt med Picea Engelmannii och Abies subalpina. TLärkskogarna i Montana äro dessutom ofta blandade med Pinus monticola, Tsuga Mer- tensiana och Åbies grandis samt i fuktigare klimat med Z7/huja gigantea. Rena bestånd förekomma endast efter skogsbrand. Vegetationen i lärkskogarna består (427) av en del buskar och ris: Mahonia aquifolium, Cornus canadensis, Symphoricarpus och Linnea borealis. Bland örterna förekomma Thalictrum, Viola, Fragaria och någon gang den lilla vackra orchidén Calypso borealis. Från HENRYS resor omtalas ett ovanligt vackert bestånd vid Macdo- : nald-See i Montana på lermark med mellanbestånd och underväxt av Thuja gigantea. Tärkarna stodo här så tätt, att det fanns 500 träd per har, och voro 43—46 m höga samt 67—137 cm i diameter. Ett annat bestånd bestod av 0,9 lärk och o,: douglasgran, där lärkarna voro 49 m höga och 57—088 cm i diameter. På en stubbe om 100 cm i diameter räk- nades 585 årsringar, splinten var å denna endast 2,5 cm på 42 årsringar och barken 5 cm. HENRY omtalar även flera träd med 55 meters höjd och 90 —120 cm:s diameter. I den ovannämnda redogörelsen av BEISSNER (427) meddelas efter LANGVILLE, att den västamerikanska lärken mer än något annat träd återbesår marken efter de stora skogseldarna. Då träden genom sin tjocka bark äro motståndskraftiga mot elden, bli många fröträd kvar efter skogseldarna. Dessa fröträd sprida sedan de lätta lärk- fröna lång väg. Det finnes efter skogseldarna så täta återväxter av väst- amerikansk lärk, att det är omöjligt taga sig igenom dem. — Bäst ut- vecklar sig denna lärk på djup jord, som ej lider av torka, samt å 774 GUNNAR SCHOTTE. mark med ett mäktigt humuslager. Den förekommer helst i nord- och östsluttningar samt i floddalar. I dess hemland växlar temperaturen mellan 35” — + 40” C och nederbörden mellan 510-—760 mm. Ett måttligt snö- täcke ligger kvar å marken hela vintern. Regn förekommer höst och vår, men sommaren är ofta torr och varm. Trädets växt är ganska olika flertalet andra lärkars genom att grenarna äro påfallande korta och gå ut från stammen 4 eller 5 tillsammans, i oregelbundna grupper. Den formar sig till smala pyramider med grenar ända ned till marken hos fristående träd. Vid högre ålder får den ganska kvistrena stammar. Man har uppmätt träd med ända till 72 meters höjd och 760 centimeters omkrets. Även den västamerikanska lärken är ett utpräglat ljusälskande träd och fordrar mera ljus än tallen (Pinus ponderosa) i dess hemland. Å frisk mark erhållas täta bestånd, som alstra raka, kvistrena stammar. På tor- rare mark förekommer lärken ofta mera enstaka eller i grupper, och träden bli grenrika med kronan räckande ända ned till marken. Träden bära sällan kott före 30 års ålder, och den egentliga fröpro- duktionen inträffar vanligen först vid 45—350 år. Kottarna mogna i augusti och september, och kottefjällen öppna sig mycket lätt vid torrt väder. Fröaår inträffa ungefär vart 3:dje år, och fröet är, för att vara av lärksläktet, ganska grobart. Vid självsådd är lärken i sitt hemland mest hindrad av Pinus Murrayana. Båda komma lätt in på brandfält med öppen mineraljord. Det gäller då, vem som kommer först. Är tallen före, kan den ljusbehövande lärken ej taga sig fram. I motsatt fall klarar sig lärken såsom den mera snabbväxande (667). Västamerikanska lärken iakttogs först av DAVID DOUGLAS år 1826, vilken dock felaktigt ansåg den vara identisk med Larix europea. Den beskrevs först 1849 av NUTTALL, som år 1834 funnit den i Blåbergen. Odlad blev den första gången 1881 i Arnold Arboretum. Därifrån sän- des samma år fröplantor till Kew Garden vid London. Vid 25 års ålder voro de härav uppvuxna träden 9—10 m höga och 43—44,5 cm i omkrets. Ungefär samma dimension har en 20-årig västamerikansk lärk nått vid Grayswood Hill, Haslemere, England. Men först betydligt se- nare blev den västamerikanska lärken försökt på flera ställen. Den första egentliga insamlingen av frö ägde nämligen ej rum förr än år 1903. År 1906 reste nuv. professor AUGUSTE HENRY till Montana för att insamla frö, men fick ytterst litet på grund av det då svaga fröåret. Han gjorde emellertid den intressanta iakttagelsen, att den västamerikanska lärken redan i september släpper sina frön. Hos den europeiska och andra lärkarter spridas ju fröna först sent på våren, men hos den västameri- kanska arten måste kottinsamlingen ske redan i början av september, LARKEN. 17 un om man skall få något frö. Detta förklarar, varför frö ej tidigare blivit insamlat av detta trädslag, då i regel inga skogsarbetare finnas ute redan i september månad. Först 1908 lyckades professor HENRY anskaffa någon större kvantitet frö. I Hlisingfors planterades enl. ELFVING (345) det första exemplaret Igo0sDetuvar van 1013 3,: mm. högt och bar kottar. Professor HENRY, som rest i Sverige och är livligt intresserad av svenska skogsförhållanden, sände några hundra gram västamerikanska lärkfrön Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE, april 1911. Fig. 104 2-åriga plantor av Larzix occidertal:s i förf:s plantskola Oo bd bå -- a Lidingön. Two-year-old plants of Larix occidentalis in the author's plant-mursery on Lidingön. till författaren, vilka utsåddes i plantskola å Lidingön maj 1909. Detta är det första försöket med denna lärk i Sverige. ULRIKSEN (249) upp- giver visserligen, att år 1882 skulle utsatts tvenne exemplar av den väst- amerikanska lärken vid Alnarp, vilka växt lika snabbt som den euro- peiska lärken. Dessa träd tillhöra emellertid Larix americana. Även på andra håll har Larix americana blivit spridd under namn av occiden- zalis, såsom vid Ellesbo i Bohuslän. Det på Lidingön utsådda fröet grodde utmärkt, och de uppkomna plantorna växte kraftigt, särskilt under år 1910 (se fig. 104). I april 1911 kunde upptagas något mer än 2,000 plantor, som sändes för utplantering till jägmästare A. HOLMGREN, Bispgårdens skogsskola, jägmästare ADOLF WELANDER, Bjurfors skogsskola, forstmästare GÖSTA WESSLÉN, Gamelkroppa skogsskola, och jägmästare JOH. DAHLGREN, iv 6 GUNNAR SCHOTTE. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av I. TRÄGÅRDH. Fig. 105. 7-årig planta av Larix occidentalis i toppen angripen av den lilla lärkträdsstekeln (/Vematus laricis). Gammelkroppa ”?”/, 1916. Seven years old larch-tree (Larix occidentalis, attacked at the top by Nematus laricis. Gammelkroppa, the ?9/, 1916. Ombergs skogsskola. Samt- liga plantor i de olika sänd- ningarna mättes, och me- delhöjden varierade mellan 11—13 centimeter. De av respektive skol- föreståndare välvilligt verk- ställda planteringarna äro inregistrerade bland = för- söksanstaltens ytor som 1.84 187: Försöksytan I Seka skogsskolans tomtområde vid Bispgården i Jämtland be- står av gräsmark om cirka 10 ar utförd plamteninet Här utsattes varen 1011 273 plantor, medan ett hun- dratal plantor sparades som reserv i plantskolan. Vid planteringens under- sökning i augusti 1915 fun- nos 95 plantor kvarsit De plantor, som utsatts å den lägre delen av ängen, hade upprepade gånger avfrusit. Å den mera skyddade delen högre upp i backmarken funnos däremot många vackra felfria plantor med kraftig växt. Den högsta plantan här var 1,71 m hög och 18 plantor voro över en meter. Planteringens medel- höjd var 0,79m. Försöksytan 185 är be- lägen å Storfors bruks mar- ker ett par km från Gammel- kroppa å ett större hygge. Här äro planterade flera av- delningar med lärk, därav LARKEN. TOG en om II ar med den västamerikanska lärken. Vid besök å försöks- fältet i juli 1916 konstaterades: starka angrepp av WMNematus laricis vars larver renskalat lärkarna. A en lärktopp iakttogs också angrepp av lärkkräfta. Några träd voro förstörda av kreatur, som kommit in genom stängslet. Vid våren 1916 gjord uppskattning funnos 207 levande plantor med en medelhöjd av 0,82 m. Två plantor voro 1,6 m höga. Försöksytan 1386 är an- lagd å Bjurfors kronopark i Västmanland intill den väg, som från Bjurfors—Myrsjö far vav st dets Berge ströms fall cirka 100 meter söder om vägskillnaden. Ytan omfattar 7 ar och är inhägnad. Den är belägen omedelbart under marina gränsens högsta linje. Mar- ken består av grunt morän- grus med torrt läge, men ganska frostfritt. Den var ti- digare beväxtmed granskog, som avverkades. Markbe- täckningen bestod av en Hylocomium-matta med bär- ris å de mera belysta stäl- lena i beståndet. Gräs och örter saknades, men efter avverkningen har å det in- hägnade området kommit upp mycket Azra fexuosa. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av E. WiBECK 18/3 1914: Fig. 106. Ett av de största 5-åriga exemplaren av Larix oecidentalis å försöksytan 186. Bjurfors krpk, Dalarna. One of the largest five-year-o'd specimens of Larix occidentalis on Sample Plot 186. Här utsattes våren 1911 426 plantor, varav 90 6 gingo till enligt upp: OT Iojuli TOLL: Våren 1914 hade plantorna en medelhöjd av 60 cm; de 73 oskadade plantornas medelhöjd var 75 cm 18 plantor voro över en meter, och den högsta var 1,23 m. Vid av dåvarande skolföreståndare, jägmästare G. LUNDBERG i novem- od 51. - Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, GUNNAR SCHOTTE. [0 oj TN ber 1915 verkställd uppmätning av plantorna, visade det sig, att 294 plantor då funnos kvar, medan sålunda 132 plantor strukit med. Medel- höjden var 0,69 meter. Den högsta plantan var 1,8 m och 61 plantor voro över en meter. Planteringen kan anses som ganska lyckad, även om den måhända utförts på en väl så svag markbonitet å den torra, hårt packade moränen. Försöksytan 184 består av ett inhägnat område om 0,30 har å Om- bergs kronopark, strax invid det gamla lärkbeståndet vid landsvägen norr om kronojägarebostället Södra Djurledet och ligger cirka 110 m ö. h. Jägmästare JOH. DAHLGREN, som utfört planteringen, meddelar, att plantorna anlände till Omberg mycket väl inpackade och i bästa skick. Vid uppräkning erhölls 4235 plantor. De utplanterades den 28 april 1911 i fyllda gropar, upptagna föregående höst, i något oregelbundet förband, då hyggesplatsen delvis förut var planterad, med vanlig lärk, som fick kvarstå. Särskilda märken sattes dock vid varje västamerikansk lärk. Där ej vanlig lärk förut var planterad utsattes en del bokplantor mellan de nya lärkarna. Planteringen utfördes särdeles omsorgsfullt i svalt väder. Under den starka torkan på sommaren gick dock över hälften av plantorna ut. : Vid revisionen sept. 1915 påträffades endast gi plantor med en medel- höjd av 0,82 meter. Den högsta plantan var 1,;5 meter och 28 plantor voro över 1 meter höga. Om de ovan beskrivna, 7-åriga försöksodlingarna är givetvis ännu för tidigt att döma. Att plantorna vid Gammelkroppa oeh Bispgården lidit av frost behöver ju i och för sig ej vara avskräckande, då de snart torde hinna komma över värsta frostskiktet. Angrepp av lärkkräfta ha ännu ej förmärkts mer än å en av försöksplanteringarna, men de komma väl 1 större mängd. Förhoppningarna att i den västamerikanska lärken få en mot kräfta immun art ha gäckats också i England. Enligt BORTH- WICK (444) erhöll botaniska trädgården i Edinburgh vintern 1908—1909 två plantor, som tydligen voro angripna av kräfta. Huruvida genom den västamerikanska lärken något vinnes i tillväxt, är också svårt att ännu yttra sig över. JULIA ROGERS (599 a) samt cirkulär från amerikanska skogsstyrelsen (667) uppge, att denna art skulle vara ganska trögväxande, och detta yttrande har sedan citerats av andra, såsom V. SCHWERIN, vilken varnat för dess införande i Tyskland. Prof. HENRY, som väl bäst känner den västamerikanska lärken i sitt hemland, har emellertid förklarat påståendet om denna lärks långsamma växt för absurt (427). Full enighet råder däremot om, att denna lärk producerar ett ypperligt virke, kanske det bästa något barrträd kan uppvisa. Det be- LARKEN. 779 sitter stor hårdhet och hållfasthet, samt är hållbart och bar en vacker färg. Enligt SARGENT (605) är virket mycket tungt, synnerligen hårt och starkt, finådrigt, särdeles varaktigt i marken. Kärnan är ljusröd med tunn, nästan vit splintved. Det användes i stor utsträckning till slipers och stolpar samt för möbeltillverkning. För övrigt är virket ännu bra litet känt. Numera försökes emellertid den västamerikanska lärken flerstädes och finnes i plantskolor och hos fröhandlare. JOHANNES RAFN omtalar, att han i november 1912 fick från Montana den första frösändningen, som till hälften bestod av döda frön, agnar och smuts, men att grobarheten å den andra hälften var ganska god. Efter antal dagar: 5) 14 2 OTOUGCI SSR OK LERE 3 Yo 200 35 OL Då HENRY (532) håller före, att denna lärk bäst trives i torrt och kontinentalt klimat, försökes den nu i östra delen av Storbritannien. De ännu ganska få kottebärande exemplaren av den västamerikanska lärken i England uppträder enligt BEISSNER i tvenne former, den ena utmärkande sig genom purpurröda kottar (före mognaden), den andra genom gröna. Kar. VII. Ostamerikanska lärken. Larix americana Michx. Syn: Larix tenuifolia Salisb., L. mirocarpa Bedf., L. inter media Lk., L. americana rubra Hort., L. Fraseri Curt., L. laricina (Du Roi) Koch. Pinus Larix rubra Mush., P. microcarga Lamb., P. intermedia Dur. P. pendula Parl. et Ait. P. laricina Du Roi, Abies microcarpa Lindl. Namn i Amerika; Tamarack, Larch, Hackmatac, Hackmack. I de olika staterna växla namnen på följande sätt enl. SUDWORTH (623); Larch (Vt., Mass.,, R. I. Conn, N. Y., N. J,, Pa., Del., Wis., Minn., Ohio, Ont, Minn.); Tamarack (Me. NE H3 Vt, Massa Ry I NOEN GS Jos Pas undo, Hl. Wis., Mich., Minn., Ohio, Ont.); Hackmatack (Me:;, N. H., Mass., R. I., Del., Ill., Minn., Ont.); American Larch (Vt., Wis., Nurserymen); Juniper (Me., N. Bruns. till Hudson Bay); Blach Larch (Minn.), Epinette Rouge (Quebec), Ka neh-tens (Indian, N. Y.) Red Larch (Mich.). Sverige: Amerikansk lärk. » » Danmark och Norge: Amerikansk Lerk, Nordamerikas rode lerk, Tamarack. Virket kallas som drivved i Norge »rödgran»,. » » England: American el. Red Larch. v » Frankrike: Méleéze d”Amerique, Méleze å petit fruits. > » Tyskland: Ost-Americanische, Amerikanische el. Kleinzapfige Lärche, Rot. lärche. Den ostamerikanska lärken har den vidsträcktaste utbredningen av alla det östra Amerikas barrträd. Den förekommer från Newfoundland och Labrador till norra Pensylvanien, norra Indiana och Illinois och västerut 7 30 GUNNAR SCHOTTE. går den till mellersta delarna av Minnesota samt åt nordväst mot Hud- son Bay, Stora Slavsjön och Mackenzie-floden. Den skall också enligt en uppgift gå fram till Stilla havet (659). Den växer mest i kärrtrakter och å igenslammade flodbäddar i de norra distrikten, där den förekommer i. täta, rena bestånd eller i blandning med Zhuja plicata och Picea nigra. Den trives bäst, där fuktigheten ej är alltför stor såsom i kanten av kärr eller utmed sjöstränderna och förekommer där även tillsammans med Åbies balsamea, Fraxinus nigra, Acer sacharinum och björk samt vid sin sydgräns tillsammans med Nyssa-arter. Den förekommer från låglandet upp till 1,200 meters höjd ö. h. Ehuru den är karaktäristisk för Sphagnum-kärren, växer den dock bäst på väl dränerad mark. På grund av sin stora utbredning förekommer den i mycket växlande klimat. I sitt södra utbredningsområde får den ett fuktigt klimat med 760— 1,270 millimeters nederbörd. I norr kan den få nöja sig med 300 mm nederbörd och endast 6 veckors vegetationstid. Den ostamerikanska lärken är synnerligen ljusbehövande och förekom- mer därför mest i likåldriga bestånd. I blandning med andra trädslag bildar den i allmänhet överbeståndet. Som beståndsbildande träd får den rak och kvistren stam med smal, pyramidformad krona. Fristående får den mera ut- och nedåtböjda grenar. Denna lärk är ganska högväxt och smäcker. Under bästa förhållan- den når den i medeltal 21 meters höjd och 50 centimeters diameter vid mogen ålder. Någon gång kan den uppnå 30 meters höjd och 753 centi- meters diameter. Den sätter redan tidigt kott, vid 10—20 års ålder, och frö finnes i regel varje år, om ock de bättre fröåren inträffa vart 2—4 år. Den är då synnerligen rikt fröbärande. Fröna mogna vid slutet av första året och falla av på senhösten eller vintern. I Amerika rekommenderar man rena bestånd för denna lärkart samt föryngring genom kalhuggning med fröträd. Den självsår sig lätt, sär- skilt å sjöstränder, och växer hastigt i ungdomen. Enligt gjorda mätningar i Maine (659) voro träden vid 30 års ålder i medeltal 14 m höga och 253 cm i diameter; vid 45 år hade bestånden nått en medelhöjd av 18 m och en diameter av 45 cm. Fröna äro relativt taget mycket grobara, 50—75 20. När plantorna dragas upp i plantskola, kunna de omskolas vid 2 års ålder. Rotsy- stemet är grunt och kompakt, vadan plantorna lätt kunna förflyttas. Vid plantering tillråda amerikanarna 1,8 meters förband (658). Som prydnadsträd bör den ej odlas ensam eller på exponerade plat- ser. Grenarna brytas näml. lätt av vind och snö. Trädet infördes till Europa år 1739 och finnes flerstädes odlat, huvud- sakligen som parkträd. Endast fåtaliga uppgifter föreligga om trädet i kultur. Från England har förf. funnit omtalad en plan- tering av (656) år 1908, som hösten 1913 hade en medel- höjd av 3,03 m (max. 4,48 MEn. Ts Mm) Den ut: märker sig också, genom liknande växtsätt som den japanska lärken, men med ännu vackrare och elegan- tare grenar, som äro mera smidiga (jämför fig. 107). Såsom en odlad form näm- ner BEISSNER v. glauca (418), som han beskriver efter ex- emplar i Bergianska trädgår- den vid Stockholm. Den ut- märker sig för sin stålblåa färg. BLOCH (432) omtalar att arterna försökts åren 1870 och 1882 i Langesg Skove i Danmark. Den hade 1899 vid 16 års ålder en medel- höjd. av 6,75 m, men var då redan angripen av kräfta. I vårt land torde denna lärk redan försökts på 1870- talet enl. ROSSANDERS (z66) uppgift. Några av de äldsta exemplaren i vårt land finnas antagligen vid Alnarp, där de enl. ULRIKSEN plantera- des 1890. År 1907 voro de enl. BEISSNER (475) 7,s m. höga. År 1897 säger ROSSANDER (267) om denna lärkart: » Fin, i ungdomen något öm. Sätter alltför snart kottar och växer LÄRKEN. 781 Ur Skogsförsökanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE 15/3 1915. Fig: 107. Ett av de större i Sverige befintliga exem- plaren av Larix americana. Ellesbo, nära kungälv, i Bohuslän. One of the largest specimens of Larix americana existing in Sweden, near Kungälv, Bohuslän. därefter.> Ett vackert exemplar har förf. iakttagit vid Ellesbo i Bohus- län (se fig. 107).: Detta träd är 8,2 m. högt samt 12,3 cm. vid brösthöjd . Exemplaret har såsom parkträd en synnerligen vacker växt. 782 GUNNAR SCHOTTE. SETH KEMPE (z0s) hår försökt denna lärk å Hemsön i Ångerman- land, men den finnes ej kvar där. Trädet rekommenderas såsom parkträd, men kan ej få någon vidare användning såsom skogsträd. Ostamerikanska lärkens virke är hårt, segt och hållbart. Det är vär- defullt för skeppsbyggeri, till slipers, stolpar och syllar. Virket är dock knappast värdefullare än europeiska lärkens. Fem sjättedelar av den drivved som kommer till Norges kuster tillhör denna lärkart. Virket kallas där »rödgran». Enligt LINDMAN (120) igenkännes det på ganska små knastrar, tydande på talrika små grenar liksom hos vår gran. VWVedens hårdhet och tyngd äro högst betydliga, hartsrikedomen är stor och förorsakar en stark tjärlukt. Färgen är blekt gulbrun med röd anstrykning, än starkt »indianröd», än orangeröd eller mörkt rödgul. De mörkaste nyanserna och den mesta hartshalten före- kommer i rotgrenarna. Barken är tunn, rödbrun och fjällig. R. SCHÖDER omtalar från lantbruksinstitutets i Moskva arboretum en hybrid form, Larix americana X dahurica, som uppstått i botaniska träd gården i Petrograd (570). Kar. VIII. Amerikanska fjällärken. Larix Lyallii Parl. Namn i Amerika: Alpine Larch samt även Tamarach (Idaho, Wash., Oregon); Larch (Idaho, Wash. och Oreg.); Mountain Larch; Lyall's Larch och Woolly Larch. » Tyskland: Lyalls Lärche, Filzige Lärche. Fjällärken förekommer från Östra British Columbia och Alberta söderut till Bitterroot-bergen och Haggin-berget, i Idaho och Montana samt i Kaskadbergen så långt söderut som Hood-berget, Oregon. Den växer endast på högt belägna platser, på bergsluttningarna eller hög- platåerna. I norr går den 1,800—2,100 m högt, men i de mildare trakterna av sydöstra Montana ända till 3,050 m högt. Fjällärken uppträder vanligen i spridda exemplar, i små rena dungar eller ock i blandning med andra fjällträd. Den förekommer också i blandning med Pinus albicaulis och flexilis, Tzuga mertensiana, Abies subalpina och Picea Engelmanni. På lägre platser kan den någon gång växa tillsammans med douglasgran, Pinus Murrayana och monticola. Fjällärken förekommer emellertid i ett klimat, där växttiden är in- skränkt till omkring två månader. Den älskar fuktighet och växer helst i bergssluttningar med rik nederbörd. Den går däremot ej väl på mager och stenig mark. Fjällärken är som andra lärkar ett ljusälskande träd, men tränges dock föga undan av skuggfördragande träd, då den praktiskt taget ej finner LÄRKEN. 183 många medtävlare i fjälltrakterna. Där anses den för särskilt värdefull, då den binder snön och hindrar snöskred. Som det är svårt erhålla frö av denna lärk, är den föga odlad. SAR: GENT framhåller enligt BEISSNER (405) så sent som 1896, att den då ännu ej fanns odlad. Den var då visserligen föga känd, men ansågs som en god fjällform av den västamerikanska lärken. Den skall dock enligt sin namngivare helt avvika från denna genom sina tätt gråvithåriga knopp- fjäll och unga kvistar samt de långsträckta kottarna. År 1908 infördes fjällärken av F. R. S. BALFOUR till Bayfordbury i England; i Tyskland finnes den troligen ännu ej (424), liksom säkerligen ej heller i Sverige. Den borde dock vara bland de första träd, som med hopp om framgång kunde försökas i de svenska fjällen, därest man där vill göra försök med främmande trädslag för att söka bibehålla eller flytta trädgränsen uppåt — allt förslag, som flera gånger blivit väckta utan att några försök härför egentligen ännu blivit utförda. Av denna orsak har fjällärken här omnämnts något vidlyftigare än andra lärkarter, som icke heller förut blivit försökta i vårt land. Kar. IX. Dahuriska lärken. Larix dahurica "Vurcz. Syn.: Larix kamtschaurtica Carr. L. amurensis hort. Pinus Larix americana Pall., P. dahurica Fisch., P. kamtschatica Endl., Abies Gmelin Rup. Namn i England: Dahurian Larch. » » Tyskjand: Dahurische Lärche. » Danmark: Sibiriens Lark enl. BLocH (432). Denna lärkart har en ganska vidsträckt utbredning i nordöstra Asien. Den finnes från Mandsjuriet, Amurlandet, Sakalin och Jakutsk. Från trakterna kring floden Lena har CAJANDER (340) skildrat denna lärkarts uppträdande. Den är mest utbredd i de nordliga trakterna av Taigan (den sibiriska urskogen) och avlöser L. sibirica norr om polcirkeln. På icke översvämmade områden finnes den i rena bestånd, men i över- svämmade trakter förekommer den i blandning med Picea obovata. På bättre mark når den 20 meters höjd, men norrut blir den allt lägre, tills den endast får en krokig buskform av några få meters höjd. "Träden stå då mycket glest med en sammanhängande mossmatta av Hylocomia, och mellan träden uppträda ymniga ris, såsom Ledum palustre, Myrtillus uliginosa och Betula nana var. sibirica. I allmänhet äro de friska kottarna röda, men denna art uppträder även med en grön kotteform f. chlorocarpa Schröd. Förkrympta växtformer av denna lärk gå i litteraturen under namn av L. dal. montana vel alpina Schröd. och L. dah. f. prostata Rel. 784 GUNNAR SCHOTTE. Den dahuriska lärken förekommer ännu sparsamt inplanterad i Europa. Till England skall den dock ha införts redan 1739. Ofta har den vid kultur förväxlats med sibirisk, ostamerikansk och europeisk lärk. Något större träd blir den ej, som uppgifter i litteraturen också be- styrka. Nyligen omtalas ett mycket gammalt exemplar av denna lärk från Boynton, Yorkshire i England, med höjd av allenast 24 m och diam. vid 1,8 m från marken 71 cm (662). Den innehöll 5,07 kbm. I lantbruksinstitutets trädgård i Moskva finnes dock 60-åriga ex. med höjd om :18,, Mm. och 46,3 cm 1 diam. vid 1,32m; Uppgiften om att denna lärk redan 1881 skulle inplanterats i botaniska trädgården i Hälsingfors och där blivit 12,8 m. hög, beror, enligt ELFVING (345), på felaktig bestämning. Den utsåddes i Hälsingfors först år 1900. I Danmark inplanterades denna lärk år 1870—73 och 1882 vid Langeso enl. BLocH (432). Den växte frodigt på mager mark, men var redan 1899 angripen av Dasyscypha. Ett exemplar vid Charlottenlunds forsthave invid Köpenhamn, vilket planterats 1889, var 18 år senare 7 m högt. Från Sverige omnämnes den av ROSSANDER (z66) redan 1879, som ansett den mer egendomlig än vacker, ULRIKSEN (249) meddelar, att I 5-åriga exemplar voro 1897 vid Alnarp 8 m höga. De hade många år burit kott och bildade vackra smärta pyramider. BEISSNER uppger deras höjd 10 år senare (felaktigt) till 20 m vid 32 års ålder och 0,75 m i omkrets. År 1910 uppmätte förf. där ett exemplar, som var 11,2 m, högt samt 22 cm. i diameter vid brösthöjd. SETH KEMPE (z0or) har prövat den på Hemsön och funnit den vara motståndskraftig mot klimatet samt ha rask tillväxt. Som grön luktar denna lärk svagt jasmin, således samma lukt som hos torkade kvistar av sibirisk lärk, ehuru svagare. För skogligt ändamål torde denna lärk ej vara prövad genom odling. Som den dock kan växa på fuktig mark, skulle den kunna försökas på mindre fullständigt utdikade mossar i övre Norrland. Kar. X. Övriga lärkarter. Förutom de i särskilda kapitel avhandlade lärkarterna europaea, sibirica, leptolepis, occidentalis, americana, Lyalli och dahurica, finnas såsom i ka- pitel 2 omnämnts, åtskilliga andra lärkarter. Då dessa ha mindre skog- ligt värde och f. n. mest dendrologiskt intresse, skola de blott här om- nämnas helt kort. — De ha förresten ännu knappast försökts i vårt land. Larix kurilensis MAYR. (Tyskland: Kurilenlärche, England: Kuri- lien larch, Japan: Gui-Matzu Shicotan-Matzu) växer å Kurilerna, ögruppen mellan Jesso och Kamtschatka. Den infördes till Tyskland genom MAYR LÄRKEN. 785 1888 och är där flerstädes spridd. Till England kom den förut år 1908. Den har enl. MAYR (574) en mycket stark höjdtillväxt, åtminstone i sin ungdom. Sålunda skall den t. ex. i Ostfriesland överträffat alla in- hemska och främmande träd. MAYR uppger sålunda, att 7 års plantor därstädes hade en höjd av 6 m. I sitt hemland blir denna lärk ett me- delstort träd. MAYR har där uppmätt träd med 65—70 cm vid brösthöjd och 22 meters längd. Ett 50-årigt tätt bestånd med fullkomligt raka stammar hade 15 meters höjd och 25 cm medeldiameter. Trädet bör med framgång kunna försökas i vårt land. Larix Griffithi Hoox. (Tyskland: Griffiths Lärche, Indische Lärche, England: Griffiths Larch; Himalaya: Sah eller Saar). Denna egendom- liga lärk med sina stora, vackra kottar (fig. 10) växer i inre Himalaya, i Butom och östra Nepal 2,500—4,000 m över havet. Den infördes till England omkring 1848, men gar där till endast i sydvästra delarna. Alla försök i Tyskland ha misslyckats, och även i Frankrike har den haft ringa framgång. I England finnas några större exemplar. Den kan synbarligen ej gå till i vårt land. I Asien finnas ytteriigare några lärkarter, som dock äro föga kända. Från västra Kina härstammar Larix Potanini BATALIN (Potanins lärk Hung Sha), där den lämnar ett värdefullt gagnvirke, och från ett nord- ligare distrikt Larix chinensis BEISEN. Från Nord-Kina har MAYR beskrivit en särskild art Larix Principis Rupprechtii, som han fann i en tempelgård 1903, och varifrån plantor medförts till Europa. MAYR (574) framhåller, att den i Grafrath i Bayern haft mycket kraftig växt och att den synes stå närmast ÅL. europea, men däremot vara väl skild från Larir dahurica och sibzrica, medan BEISSNER (423) snarare håller före, att den »häårskarpt» liknar den sistnämnda arten. Från Asien äro också förutom L. szbirica och dahurica beskrivna några ofullständigt kända arter. Sålunda har MAYR (574) beskrivit en Larix Cajander, från exemplar, insamlade av CAJANDER i rena och blandade bestånd vid floden Aldans mynning i Lena. C. anser den emellertid stå mycket nära L. dahurica. Vidare har HENRY (537) beskrivit en ny art, Larix olgensis efter kvistar och kottar, som år 1911 sändes till England med orden »det enda barrträdet vid Olga och Vladimirbukterna, där allt nästan är ned- hugget till timmer». D:r KONVAROW vid Petrograds bot. trädgård säger, att den förutom vid Olgabukten även finnes å en annan sydligare lokal i Pihusuns floddal. I Kamtschatka och å andra ställen av Ostsibiriens fastland är det L. dahurica, som förekommer. Prof. HENRY har sänt förf. frö av denna nya lärkart, men några plantor ha ej uppkommit härav i Skogsförsöksanstaltens plantskolor. 786 GUNNAR SCHOTTE. KAP. 11. Sammanfattning. Lärkarternas ungefärliga spontana utbredning framgår av kartan å fig: De olika arternas viktigaste karaktärer med bilder av kottar och kvis- tar återfinnas i kap. 2. Med framgång har i landet som skogsträd odlats Larix europea, si- birica och leptolepis. Under sista åren ha försök också gjorts med La- rix occidentalis. Mera enstaka i parker ha odlats Larixr americana och dahurica. Dessutom anses försök böra utföras med Larix kurilensis samt i tjälltrakterna med Larix Lyalli. Rörande de viktigare lärkarterna har av utredningen framgått följande: Larix europ&a är odlad över nästan hela Sverige; i Norr- land, ehuru mera enstaka ända upp till Piteå, troligen även i Haparanda. I de inre delarna av övre Norrland finnes den knappast. Den började inplanteras på 1750-talet, som skogs- trad dock först i slutet av 5780-talet. I allmänhet införskrevos lärkplantor från England, särskilt från Skottland. De äldre lärkbestånd, som erhållits härifrån, utmärka sig genom en påfallande rak stamform, stark höjd- tillväxt, relativt tunn bark och mindre yvig krona. Dessa sär- märken äro så utpräglade att en särskild skotsk ras måste ur- skiljas. Från mitten av 1800-talet, då skogsodlingen i Sverige vunnit större utbredning genom påverkan från den tyska skogs- litteraturen — å enskildes marker särskilt genom från Tysk- land inflyttade skogsmän — kom lärkfröet att tagas från Mel- laneuropas bergstrakter, sannolikt alltmera från Tyrolen. De härigenom uppkomna lärkbestånden karaktäriseras av mycket hög procent krokiga stammar, en något svagare höjd- tillväxt, stor barktjocklek och ofta en mera yvig krona. Dessa karaktärer göra tyrolerlärken olämplig för blandskogar. Vissa lärkbestånds eller lärkindivids krokiga stamform beror så- ledes på en inneboende rasegenskap och ej som ofta förr an- tagits på dess snabbväxthet i förhållande till andra träd i be- ståndet. Lärken kan med fördel odlas som rena bestånd å vår bästa skogsmark. Å växtlighetsgraderna 1,0—0,4 kan med fördel en lärkinblandning: för tallen ske antingen i form av enstaka stammar eller mindre grupper. Som närmare framgår av beståndsöversikten i tabell 7 når LÄRKEN. 787 lärken på kort tid betydande produktion. Å bättre marker be- höver omloppstiden för produktion av viss dimension blott vara ?/, av den för tallen, å svagare marker endast hälften. Å de allra sämsta markerna, växtlighetsgraderna o,2—0,1 för tallen, kantej larkenm med fördel odlas: Som lärken i stor utsträckning i hela landet angripes av lärk- kräftan, bör den helst odlas i blandade bestånd och särskilt i blandning med tall. Blandning med gran bör undvikes och endast tolereras med granen som underväxt. Lärk med bok som mellanbestånd är en utmärkt beståndsform. Av den europeiska lärken bör väljas frö från den skotska och schlesiska rasen, men ej av tyrolerrasen.: Bäst dock att insamla frö från våra vackra laärkbeständ i landet: Lärkbestånden gallras tidigt och starkt. Första gallringen sker med en kombination av krongallring och låggallring, se- dan genom starka låggallringar och — därest någon underväxt finnes eller kan anskaffas — genom extra starka låggallringar. Härigenom gör man bestånden motståndskraftigare mot lärk- kräftan. Som medel mot kräftan bör även kvistning av de 20—30-åriga bestånden försökas. Kvistningen sker vintertid vid torr väderlek och riset avlägsnas eller uppbrännes. Vv Europeiska lärken odlas med fördel ända upp i mellersta Norrland och skulle genom ökad odling på här angivet sätt bidraga till en högst betydligt ökad avkastning av skogarna. Lärkvirket är ypperligt och lämpligt till pålbyggnader, hus- byggnader samt till kraftlednings- och telefonstolpar, samt sliprar och props. Med hänsyn till virkets varaktighet bör för dessa ändamål erhållas dubbla pris mot för tallvirke. Larix sibirica kan varmt rekommenderas till odling i norra och mellersta delarna av landet, men ej gärna söder om norra Väster- och Östergötland. Den utmärker sig, i jämförelse med lärken från Tyrolen, för stor procent raka stammar. I detta fall är den fullt jämförbar med den skotska. Som denna lärk angripes av kräfta lika mycket som den europeiska och detta sannolikt över hela landet, bör samma försiktighetsmått vid- tagas vid dess odling som rekommenderats för europeiska lärken: blandbestånd å medelgoda och svaga marker samt even- tuellt uppkvistning. Å växtlighetsgrad o,2 lönar det sig ej atrtrodla denna lärkochiparo;: sat den ej. tril. fösödra Sverige växer den sannolikt svagare än den euro- peiska arten och angripes där mera av kräftan än denna. 788 GUNNAR SCHOTTE. Virket är förträffligt och möjligen ännu hållbarare än hos den europeiska arten. Larix leptolepis lämpar sig för odling i södra delarna av landet upp till Mälardalen. Den har i ungdomen synnerligen stark höjd och massatillväxt, som dock troligen avtager något förr än hos de andra arterna. Då denna art också angripes av kräfta, borde även den användas i blandning med andra träd- slag. Den tål också något mera beskuggning än de andra lärk- arterna. Å andra sidan är den genom sin yvighet besvärlig i blandbestånd. Den kan därför knappast förordas annat än i rena bestånd å bästa mark, när man vill nå stor massproduk- tion på kort tid och sedan tidigt avverka bestånden. Den är även lämplig som förkultur. Virket uppgives ej vara fullt så värdefullt, som hos de andra lärkarterna. Larix occidentalis synes bliva jämförlig med den euro- peiska och den sibiriska lärken, men angripes även den av kräfta." Då den i Amerika :producerar det bästa virket 1 för hållande till andra storvuxna barrträd, bör den försöksvis od- las I vårt land. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. YTAN N:o 289. Sample Plot, 289. Fyratioårigt blandbestånd vid Gammelkroppa, Värmlands län. Mixed forest, forty years old. e Lärk, Larch. OO >» utg.. thinned out. Ö Tall, Pine. OO >» utg., Pine, thinned out. tysk utg.,” german thinned out. e Gran. Spruce. Skala för Fn 1: 400 - SSA » » träden 1: 100 Xx > buske, Spruce-bush. Scale for area 1:400 O "Björk. Birch. » » trees 1: 100 O » utg., Birch, thinned out. O Sälj, Sallow:. T. ANST. ST TAVL. 3. ä Md p (0 Gö VV Ng AV LJ MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. TAVL. 4 YTAN N:o 299. Sample Plot, 299. Trettiosjuårigt blandbestånd vid Gärsebacken, Skaraborgs län. Mixed forest, thirty-seven years old. FÅ o x e s är Ta Xx nn - 2 of . o 9 ö Md - . ÖT e xx RR RR é e i SN R : LJ . e2- 2 - e N o + e 29 : Öö ee” eo x € x e . S . . [3 [ LJ «x > "09 [ ] »» e & S e - - x e . LJ S x MM . eo oc e e >= 0 e RR Ma Så os 0 2:09 SS = & e : [ >xe . . € e . ? . . = xx, eo 2 eo x x x e . & eo xx x . e Ö ”s” Se e - . å LJ be -” Fe. SS äre ot SE - . o pp» 5 6 ce IX e 5 x . & [<] x & >x ee 6 . e a sa OR : 6 e 6 Se & ex e . Xx 5 5 9 . e - S e e e JG = eQ > eo GS > e Å = - [Sd x 2 x ökas 2 ex "2 e e e” . &R LS MS LÅ x e e . is x TRA AE Utesl. 0 - pss VESNA SURA ”x9 im Xx ov e € e hd I e oo eÅ > & . NE et Ne e Ka > € 68 e . ” x . 00 e ö ben Ag 5 ÖN ER x . oe ir 5 | | . [ ) - e > >> d ee > ee . e e , . r x » & . ELEN ER Ag ERS 0: scr x ” [3 . . x - + » . eo & . .? e + & Lö o ee . | 5 e Äe e - S LÖ | oe ” e x e x SUV SÅR > 0 Ra LAR a "0 . & d ev . . € & To JENA '& 0 . I e Ö-9 CR SJ ”. x a Ä . 0 a J [JEN é > 0. . 5 SÅ et AR . ee = > sa e & e es. - LJ Xx . x e 2 FA > + 0 så > ev e N Bg Ae e : RAN Je . x e ö e ee Öö 9 e => [ ö - hå KN x Kå [ N e. 9 ee e e eo e > . I Dre 4 > & ee . 0 ci . eo. så ng e d a Ör Äg (KJ e S od nd e x . "eo | 9, AM: B 2" 00 ee "6 ? eo SER QQ e . e . e . xe .» e . 9 e e . LVR & Ha » 2 e ss x [1 oe” [ ) hb e e . » 2 o e 4 > . på J . se e s c eo” e e e LJ 9. ER Å . t Ro - . e ” xo» eo eo 6 . dt - "0 [-] - 9 Ba JE oxå . $ LJ eo e 3 eo -. e i ES 0.0 . o - E gr ev LJ x e” .' - e ix LJ . | x 29 SN 3 > eo - . o LJ . 6 e . & e > . 6- e . . [] Xx te & - . LJ 3 + € . NG ; = FAT LJ eo . . . x eo, SR RN Fr i SNS RE Ke ö > e DD & 2,0 00 e Lä I ST ee. o : v ; AS . eo. å E o e . e€ eo . 0 vö . LJ eo” . & er « 06 e £ - FAS e 9 .e x . eo 9 « ”” & .- e e e3 o :'O e e eo e oe 9 - d z SÄ 7 SIR E 9 LIES eo 0 0-0 e e 5 RA 2 eo . & co e e SER ec e > € ” |] + . e . 0 . - o AN : Ö >» 0 ee” e Se - a . . = e 4 ee RR 1: Ve 6 > av oe +e o 6 . SYS SSSK da e LJ Gc e Do e [ id LG EE Se .| o er FÖ oe a < xe : b Re ev 'e "+ . a BER rd ER e Pg e . « 0 JE ROTE SA - . e . e od 9 nr ec & - = eo 2 sv »x 7 PR ö x € s é e 0 FN z & ME lr ; . SAGE DER I . öd e LJ ) LIE . e e e - 2 8 rr Ze x ov eo e e ”e, MA » . Lä 1 eo » 2 | oe x É oe » MA 2” - . . ee '0 [ . 9 ee Oo ee & e€ xxe RR | 2 3 - Sör AR x x ” eo . oe eo TR S på ä ; Skala för ytan = 1:400 e Lärk, Larch. e Tall, Pine. . » Aden 1: 100 ee >» utg., Larch, thinned out. » utg., Pine, thinned out. Scale for area 1:400 1: 100 Ö Gran, Spruce. O Björk, Birch. » » trees 1:10 OO >» » bush. Jen gt NANG Ni 2N6:AVPES) OS RET JEAN SR AE Ö D e v e . LJ Oo + 5 [1 OM . Öv NE " vä 3 "a 5 p s JR - JE Mu z - é » 2. Ch. - | " | - (J É - s CJ 1 ; va A i 9 JV U 9 å Md . & '€ I Sr NE rg M TR 4 é P " . Lä q å & ' 9 ( t JG LJ € € - $ ö - v i &s i Ed LJ - ” a e sh e i 8 ' a é 4 4 ' é - & Yr S e LJ 4 PJ | ä d ös j 2 se LÄ (å C Må "a 4 i» Vv - y & ' i KT i E og Ör vw - - Fe å g i d Y 9 a | | PF. é f . åå + . s & é 4 LJ p . + 9 | Jä NS" Zu q” + € s 1 fe SRV LA Myt. IRVINE Kn 0, så Valge q FR N R NS NU ue? EDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. TAVL. 5 YTAN N:o 292... Sample Plot, 292. $ Sextioåttaårigt blandbestånd, vid Bordsjö, Jönköpings län. Mixed forest, sixty-eight years old. Skala för ytan 1:400 » » träden 1: 100 Scale for area 1:400 » » trees 1: 100 0 Lärk, Larch. Q Lärk, utg., Larch, thinned out. 0 Gran, Spruce. OQO Gran, » Spruce, > > e Tall, Pine. Ö Talll > Pine, ; > x Granbuske, Spruce-bush. O Björk, >» = Birch, : » Sr a Ar ip | f NA ST ” NV sö rR åsa 4 å it pv ANA RV FA T bb. gl ER ; [ j i sa c 4 H | s : =; FOMI RENEE AN TAVL. 6. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. 00T :T Sa920p « « 004 :T DatD JOS AVIS DOT :T UapEI « « 0O0F :T uvjL IOJ BIEXS mo pouunp Yong "am « O Ya Vf O "ysng « oxsnq « x 'mo pauung 'aonsudg Bm « 0 :32ntIds 'uetn 9 'p1o supah aan kijnyr Isar0of PaxIiW :uv[ så1soqreddoy 'Zroquadren pra purisaqpuerq 12149211011241 '"'D F014 2dwes "DID ON NYLA 'mo pauuwnypy "ang am « € au TEL 9 mo pauunp "am « & "YIT "FIRT O IT. ANST. STOCKF STAB.L oh GET EL vå ANT LN OR rm MH 3 ST ra ä CJ bd S / & - - [ - - = Lo - | ul Få q fr S ac JR Wat srt. IKE UN PLEINMIvSaf AV TI. SD ee | rd | - mi ML Näs - ni & NE 1 TN | Cs - UL SYV) Sn nål ye M EA Li LN e a i bet + r ” v DM : NN ö hå - a hr | JF er 4 a PI ” - q - - ö ör Ås P4 ö é Pr at - Lå : - js ' NE / 5 = - - ä - få 23 - oh - 5 dd . ” 3 i ö & » é q La Få dj + 5 & 49 + "080 Md 5 & Dp ' tt i . q äl e - 1é Nad + , 6 > - - Ö tt» i (EG 5 $ « ö - - 5 = d 3 ”Y é 6 LU Ö ; q LJ q (4 é ' + > i 1 é ,” & & gg > He v eo if Pr e ö D c a å & - e . - JE & - Ö 3 1 Ö €w JG T (| ö ” Lä e bä - 5 då ö LI & LÅ å + bä ed | | å é / (4 di ch a ? T é | wa ct 3 Lo] ad C Öv 4 - ' i ä ö QQ. va & ia a ; Lä cc d bb A J ( 4 a & I Lå 150 4 + - ” / . p ' Ä e - : 8 frn z i [| i 2 / (Å ee = i ee ör GQ & i fen na WJ NE SI SA EE RR nd a A IR on Sn a Mm MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. YTAN N:o 312. Sample Plot, 312. TAVLE ST Femtiosexårigt blandbestånd å Visingsö, Jönköpings län. Mixed forest, fifty-six years old. & Lärk, Larch. OO >» utg., Larch, thinned out. ee » > > planta, >» bush. 9 Gran, Spruce. OO >» utg., Spruce, thinned out. x >» buske, > bush. Ö Tall, Pine. + Björkplanta, Birch-bush. + Rönnplanta, Rowan-bush. utg., Pine, thinned out. Skala för ytan =1:400 » träden 1: 100 Scale for area 1:400 » trees 1: 100 GEN. STAB. LIT. ANST. STOCKH. CS nde för sor för! - s- I rn La ” -. så - ce -. fra? vat et ANA + Cå 4 Ö MM så 1 «+ LJ öv Vv q Het f ”» vå IDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. TAVL. 8. YTAN N:o 281. Sample Plot, 281. Trettiotvåårigt blandbestånd av lärk och gran, Omberg, Östergötland. Mixed forest of larch and spruce, thirty-two years old. | . [2] Go. "oe oe o 8 ; 3 e OO. 08 0 Ho Ö : | e ae ös 0. 0 2 3 ee 0 e Oo o ee 0 8 [3 JG | o e ee oc 0.1 e | a” Oo e e 0 090 0 cc | ör oo. 00 0 0 & o i e . 0 eo0o0009 > sn se e Oo se 209? de . eos.” 6 e [fe o RR EO (] o d & [ e 090 o i e o < ee 2 0 ce | 8 e e 0. 0 6 ; 6 LJ . 0 » 0 eo i 9 o e eo. e ö Oo. 00 08. 8 e, e eo s e 0 . [ e [] e ee 0 0 e & e 3 o e 3 oc of e e e eo e o e 6 e SG Å A 5 . ss 0 0 9 e ; o . o e oo 0 = : L) . « ee +. 0 . S & Oo e e ö .| 0 0 & e ec a : 2 0 e 2 Ö Lärk, Larch. O Gran, utg., Spruce, thinned out. Skala för ytan = 1:400 Ö > utg. Larch, thinned out. x +» buske, » bush. NER brinna Ö Gran, Spruce. O Bönn, utg., Rowan, thinned out. , » trees 1:100 free lunar föw bir Vt ANN LIES LJ $$ vv re 6 ER ER SE i -Aen 2 4 ige 6 2000 ra & & ee OM & v Pere lr LÄGE "RR tU I v”r4 i 44 KR ör » års id FANNS ör ev € e FT EJE SA JILAE E ESEE LÄN AL 0 DANN VASS PG rv 8 rön ERA be ve &€ (JA. JE RE a ANAR 6 FÖöfåA böt: åå ö RR a LJ ” Öåö sf: BÄ JE en AR TE I ER TLAR. JE eve + s"e Lå Er $$ » :v Öh ee «+ 6 . » eo & a . LÅ w ä BB YA LE 2 ee 8 Ör « 6 ee Db» er» 0 ss? 8 0 ss sö nan 6 ee ev vw ö e Lå . JEN RE 4-8 ÖO-0 + +» & ev ge e & 6 4 ä "EU - "+ pp & SR NÅ "08 INTE VE "600 QQ ee fc. + + ss rö 0 ä ” ' 0 BS MA NIE NE SET We. Oo NL LJ än 9 Fre vat, > "> OM dre MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. eÖ Lärk, Larch. 9 Gran, Spruce. & Tall, Pine. x Granbuske, Spruce-bush. YTAN N:o 293. Sample Plot, 293. Sextioåttaårigt blandbestånd, Bordsjö, Jönköpings län. Mixed forest, sixty-eight years old. OQO Lärk, utg., Larch, thinned out. Wp Gran, > Spruce, oo» » e Tall, » Pine, 2 3 O Björk, » = Birch, ” » Skala för ytan TAVE US: 1: 400 » träden 1: 100 Scale for area 1:400 >» trees 1:100 + | - Kv Pg - | JL | so Ad 40 SM MANDE: a ra För RR GE SI sås Ky dear Ove Betal TAN Ae rant FÖRA Bak j ag | Id ee eQ rd Wu K 6 SEN JJN Öö + S å 8 ka &, bd a Li ' | Å - i | N Sön : ) h - Ä e ö i | - + GS hd ; É | »60 > JR Q ue vv y 9 : » ON . Dn öÖ Ag 4 2) s ss 4» É q ” Ar o | bs Rh 9 å md - . | $ [3 » Ö ” Ö . - a — - Vv SD a A— RR säl sb 0. = = nd PE ' vr RR, « 4 ti f ”u RAT 6 - Mia a oh dn kn ”ö EE ila$ RE ph STAR ANAR MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917. TAVL. 10 YTAN N:o 331. Sample Plot, 331. Trettioettårigt blandbestånd, Kloster, Kopparbergs län. Mixed forest, thirty-one years old. Skala för ytan = 1:400 » » träden 1: 100 Scale for area 1:400 » » trees 1: 100 6 Lärk, Larch. Ö Tall, utg., Pine, tihinned out. [5] » utg., Larch, thinned out. + >» planta, » bush. Ö Gran, Spruce. O Björk, Birch. [0] » utg., Spruce, thinned out. Oo » utg., Birch, thinned out. x » planta, > bush. + » planta, » bush. Ö Tall, Pine. + Rönnplanta, Rowan-bush. 288 ocht KIEV | (ER Aa arv! NÄR ja FEGA AD Bl I ar bas SIT 4 boden vat adör SAAE RER j [] Ö Ä J LJ vB en q i ä | Cå å MM äö &, of > ve 5 | | 5 Cr vw Öv j ; | - a + 9 CJ q - a WT be eQ 4 & 9 Ö , +» ev d ö > r Na Jy & i Sö å - 6 ” 5 4 & I å å Con I ; ” a å ad i - A - &Ö | bd NW ed 2 AR tt € 4 oa VTG | « VG SA LJ Neste IE LIN CO SVAR VR e v.R FT g --Å AW - filat bd styre NAN vå Mi star TAVL. 1. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 1917, 00F :E Sa20) « « 004:T DaID JOS APIS O0T :T UPP « 008 :r UBJA IOJ BIEXS « « ang oc Vol O :mo pauunyg "aug fam « [5] "uid 'TeL € mo pauunp 'yamwT "Bm ARTO :p10 suwahi usaas-lirfyf FIsax0f PIXIN :pue[uuegA 'stojofsa] pra pugisaqpuerd 18enfsorwaag '£EE F0ld 2Adwes 'e8€ ON NYLA "YamT "ART :ysnq-aonsdg "eyueldusig x no pauunp '22nidg Bm « "ansdg "ueig) Ö IR RET IEAGA Tabell 1. Results from Sample-Plots in Woods of unthinned European Larch. | ; | | | | | Kvarvarande bestånd Uppskattningsresultat från försöksytor i ogallrade bestånd av europeisk lärk. m III OO OO No nns NLLINNDnn NIsvt(vI(NI DN OD DOO || | | Era i Remaining Stock | | EE | | S 9 SO ESKS SA SS SEN sz 8 | Försöksytans Bars | | 50 0 2 ä | <= 2 | Medelhöjd | 35 5! = 3 (RSS CON fålse 38 21 2:25 | enigt | if), |aclee ER SROPER ING FL Are he 0) 8 | & ur | formeln IS Slö:lS flat de 3 i Location Cd [IE SEN a 18 EE from the TE CE: 2.) 25 se =: NA RN Eka dl Re ENE a ES = SÅ EE a SR er VIS & = => !/MH5 | | Sjö SR SA rg | | | ön m. cm: | X/1a0o kbm. | i TSAR ES a ENN RN sg An sn a | | | | | | | 388 Eneby gård | 1916 | 24 | Lärk | I I 131050 T250 I 14,5) 493 | 19,65 | 124,98] 20,5 Uppsala län | | II 1 809 | I2;r 10,4, 513 ! 6,87 | 42,47! 20,5 | III 452 | 10,5 | 746] 581 l2;sn] 11.51 20,5 | DN oj 405 ENS: 54] 549 | Oo: | 4,37] 20,5 | S:a | 2,861 12,4 11,5] 501 | 29.49 |183,33| 20,5 | Björk . | 367 28 11,0] 499 | 3,48 | 22,22] — | | |S:a S:m / 3,228 | 1255 | I 1 al 501 | 32,97 [205,5s| — ' | | | | | | 343 | Hellidens gods,| 1915 | 55 | Lärk | I + I | 429 för 30,8] 485 | 31,94 [425,95] — | Skaraborgs län | | [TER] 40100 24:70, 4 [22:90] ASSYIET:64 IE OS Ge | III 12 | 18,2 I 14,3] 499 O,17 | 1,59 -- | 22 is SET N AE | | SA 480 | 27.3 | 3050] 485 133,75 447,32] — | | Gran | 51 — | 20,5] — IR rt | | | | | | . I ER 4 . | 160 -— 10,5] — | 1,37| 7,87] — | | | | S:a S:m| 691] — [26,0] — 136,81 147224] — | | | | | | | | | | | 341 | Maltesholms | 1915 | 60 | Lärk | sty) 29:90 I 35.5] 487 | 31,34 457,25 | gård, I I | |Kristianst:s län | | | | | | | | | | | | 335 | Edsgatan 1915 | 44 | Lärk | II Ii 562) 20,5 | 22,4| 481 | 22,17 [214,0] — | Värmlands län | | | II 214 17.7 | 16,3] 490 | 4:48 | 38,9 | — | III 57 16,0 | 14,9) 492.) 1,00] 8,3] — IV 224 9,2 | 5.81 5301 2 | | Sa | 1,057 19.4 18,4] 483 | 28,19 |264,1 -— | Gran | | 176 | -— | 15,5) a ERE EG fr = | | | S:a S:m| 1,233 | — [= = ISrsuRoTe le 316 | Årups fiideiko- 1915 80 | Lärk I] 139 | 26.6 | 37.9 453 15,7 189,14 | miss,” Kristian- | | | | stads län | | | | | 338 | Krpk Edsmären, 1915 | S4 lankelom | I | 135 | 27.5 | 49,9 457 | 26,36 |331,01]| — | Skaraborgs län | > IE IOI | 23,8 39,3) 460 | 12,24 133,82; — | III 13) 2,6 21,8] 491 | Ost] 3>72) — | | | S:a | 249 26,1 | 44,7) 458 | 39,11 |467,95 295 Vingåker, 1915 | 71 | Lärk [III + | I 500] 24,0 28,8] 462 1 32,67 1362,15 Södermanlands | II 10 19,4 17,5! 458 | O,24| 2,14 | län | III 10 13,6 1140] 360 | Oxto| 0,50] — | | | | | Sak 5201 23:90 | 28,4) 462 | 33,01 364,83] — 389 | Ramnäs bruks | 1916 | 78 | Lärk |III-] I 286 2343 26,5) 513 | 15,73 [187,86] — | A.-B., Väst- | Köl 26 21,8 20,1) 517 | 0:84] 9:46 manlands län | S:a 312| 23.2 26.0 514 | 16,57 [197,32] — Gr., löv 70] 21,7 19,7| 517 | 2,14] 23,97] — | S:a S:m| 382 23.0 25,0] 514 | 18,71 |221T.20] — | | | 792 GUNNAR SCHOTTE. Uppskattningsresultat per hektar från Results from Sample-Plots in thinned | Kvarvarande bestånd | a Remaining Stock | £ cc > £ -— a EEE 3 SE RSS 4 | oc = 2 | É kk red sg IS NE ss) -E 3 | Medelhöjd | 5 »| — 2 | fr =S Försöksytans | = =35 [SE NRO rs tl ”enlist rr EE | =S o eh | eka | SERIES) 2 Sr I BE 50) KRA FR belägenhet | 2 2 | omINS tl Se Sc formeln | gel! 5£| 5,2 se ZE ARR FA Mr 2 E ö | Mean Height | Z2| 3 0| DT) & 25 :0 & : I na Il & sZd) SEA FAR 3 AE | E SKR ES LA Location ÖA? =) KE SE from the = ER 38 EE Sv ST z Hals Formnula EROS 3 | SA PV (5) Zz ESR ho SSR vd | BH I ara | > SES = | 3 Mö | st g | I M | fo m I em ana kbm | | | | | 350 | XKrpk Stora 1916 | | Lärk I 240 | 23,3 32,5) 447 | 19,86) 107,1] 19,2 eld Svältan, | | 4 18,9 16,9) 497 | 0509 039) 23:90 Alvsborgs län, | | 2 | 13,9 | IT,o| 542 | 2 O,1| 23,2 | | od = | VESTRE PSN -— | | | 246 23,3 | 32,2] 447 | 19,97| 208,z| 19,2 280 | Krpk Omberg, | 1914 | Go Marlon 324 | 29,8 | 32,6| 488 | 27:06) 393-9] 18,7 | Östergötl:s län | Gran 528 | 11,8 | 1052] 573 | 14,22] 96,5| — SOS | | | | 282 Krpk Omberg, | 1914 | 25 | II [525373 11,7 11,9] 487 | 26,45] 150,2] 3-5] | Östergötlands | lLärk 147 8,7 754] SI 0,64] — 350] 3257 län. | | Zl 5,1 5,0! 638 Ojor) 050) 3352 | | a rn | | 527 11,6 11,7| 488 | 27,10] 153,2] 3146 | Gran j 607 5,3 3,5] 700 0,57] 2,1 — 310 |Krpk Kårestad, 1915 | 28 | Lärk | II | 878| — 14,x | 17,8| 482 | 21,92] 148,6| 21,7 I Kronobergs län. | | | 122 12,7 12,7] 507 1,56] IO,ol 21,7 Ti 10,6 | 8,4) 559 O,o€ Os4l 257 II 9,6 so] 586 0,04] — Os2l 2157 1,022 | 14,0 | 'I7a] 484 | 23,58) ISO em Gran 466 | 7,8 | Gl 549) 1 Ty37/SolneR I | | I 290 | Bordsjö gods, | 1914 Lärk | II 988 13,7 | 15,1] 479 | 17,62] 115,8] 25,7 I Jönköpings län. 492 12,8 10,1] 506 | 3,92| 25,31 26,2 | 124 | 12,5 | 9,2) 512 | 0,83 553] 26,2) | | 16 | 9,4. | Alol G22 0,03] — 0,21 26,5 | | | 1,620 13,5 1358 485 | 22,40] 146,6| 25,8 | KlostersAktieb.,| I - | | ES 5 | 332 | Eöpparb:s län | LR fc Lärk S SN 458 25 [3226 449 | 35,86) 378,1 22,4] 346 | Surte glasbruk, | 1916 Lärk | II 616 23,7 24,8] 487 | 29,79) 343,9) — | Alvsborgs län. | 18 21,9 | 18:8) 4891. 055015 | | RS ME =) (= JES EW IEES 634]. 23;7 — | 24:7| 487 | 30:23]S40R 296 | Hagby säteri, | 1915 Lärk |IIT— 752 14.0 | 16,0] 509 | I5,15| 109,0] 28,2 Södermanlands | | 212 | 12,6 II:3L 535 2,13] I454] SIN än | 36 9,9 7;8|. 616 | Oyz7| Is] 3350 1,000 13,9 14,9] 513 | 17,45] 114,5|28,6 | 347 | Surte glasbruk,| 1916 | Tark: WII 639 20,5 24,3 476 | 29,62 280:71-— Kl | Alvsborgs län. 27 68 15,8] 482 0,53 4,6, — 666 20,5 24,0] 477 | 30,15] 294,3] — ! Härjämte utgallr. 87 st. löv om I kbm. ? Dessutom 107 st. löv om 0.9 kbm utgallr. LÄRKEN. 793 försöksytor i gallrade bestånd av europeisk lärk. Woods of European Larch. Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke Stock 'Thinned out Total Stock a SE bd = | a I ec | | 2 / RC Medelhöjd Hiller El = ol 8 |Medelhöjd| GE 5 | ng SÅ enligt 23 EC A= El SÅ enligt ov so | I CA-e | T E fe] ma | ME c | ÖS formeln | 5 £ 5 &| Grundyta 3S ö foo 3 s ol förmelar ls A : 4 | 25 | Es lag RES E | S = | E kd MeanHdight| 32 21 3 3 ar l 25 RO E 3 |MeanHeight! DTA| 5 5| I$ i Sid Ya D a Fa | Basal Area | so | S&ö| bot ll, 5.2 dc! Om! S-1 & = | NE from the | 3 sö - FE l.SK s Fl dd el öm the |; allra sk arsa liste ESS | > Formula 23 = FÅ 23 EE LS 3 | Formula ORGET 5 s EE SN rn — Zeh (ARTS 32 14 a aa | PASSAR SS Ar 2. ER g So M FROfa g O Zz z No | /o m Cm |Fioool EVIR] 26 | Kbm No. m cm |!/1000 kbm . ; 98| 29,0] 23,1 30,9] 437| 7+36| 27,0) 7412] 20,8] 26,4] 338) 23,3 32,0] 444| 27,22] 281,4| 19,6 4| 50,0 18,5 13,7| 487| 0,06) 40,0] . 0,5) 2252] 37,31 8 18,7 15,3] 493) ,Osjas|, Fy3) 22,7 21 50,0 13,8 13,0] 526| 0,03) 60,0] 0,21 24,1] 56,49 ANIEST3:0 12,0 321-0505 O,3| 23,7 ' 6|100 | 10,6 8,7) 424 0,04/100 0,2| 24,4| 100 || 6) 10,6 8,7] 424| 0,04] 0321 24,4 I10| 30,9] 2350 2054 437740 2703 kö5ka 2360) 2053 356) 23:20 33) AS 27,46| 283,2| 19,7 | | 88 21,4 28,9 29,4] 493) 5,98) 18,1] 85,1) 18,1 17,8| 412] 29,7 | 32,0 489) 33-04] 479,0] 18,6| 352] 18,7] IL,3 10,1] 576| 2,85! 16,7) 18,6| — | 16,21 1,880| 11,8 |10,8] 5731 17:07] 115,0) — | ASL « II;2 10,4] 483) 4,20] 13,7| 22,8) 30,4) 13,2) 2,866| 11,6 | IT:7l 4871 305651-I73.01 31,4] 433 74,7] = 8,7 6,7) 474] 1,53] 70,5] 6,4] 33.0] 68, 5800 87 6,9) 492) 2,71 9:31 3249] 260] 97,4 Si 553) 478] 0357| 9833] I,8| 33.3] 97:71] 207) 6,7 553) ASO]KO sö 0 193313 500100 4:7 3,8] 590] 0,55/100 1551133:4] ICO || "500 4:7 3581 KS GOO5SS 1,5] 33,4 1,686| 40,0 9,8 752 455 ÖLSsk 2012 Sets 7.5 4213) II,2 10,1] 488| 33,95] 185,7| 31,5 js 20]3:2 5,8 4,8] 534| 0,04] 6,6] Ost] — 5,el| 627] 5.4 3,5] 680) Ooj6r| 2,2] — = ; : ; 178| 16,9 13,4 15-511 4:85). 3,33 332 2SL37) 20.sk I23811,056 14,0 17:34 4821 25:25) 170,3] 2157 | 332053 12,5 1'T:5) 4661 Oj34! by49) 270) 288) TO, 155 12,60) |, 1265) SOON INge 12,0] 21,9 221 66,7 10,7 9,4] 518| 0,16) 72,7] 0,9) 24,3 70,3 33) — 10,6 ,2 530/ 0,22 1,2] 23,5) 221 66,7 553 | a) GOT|[[O03) 42:90 OR 26057) 3A 331 I 5-4); 6081 0:07) — 0,4] 23,13) ESKS 200) TI3,2 13,9| 485) 3,86| 14,1] 24,7 21,:7| 13,4) 1,277 1348 16,5] 484| 27,44| 183,9| 21,7] Kn 23) 1348 13,0] 495] O,z4| 953) Is0l 1454] I434| 477] 8,4 6x4ll SAT) ES 6:81] 1674 | | | | | | | | | | SLIK FO js FR EE EA 5 |) DEE Bad | AR SAN ee de. | Na 23 SE ön fn fa SR ( LR ALI [rr Art Eri | 1,032] 38.9 11,4 | 753]: 522] 4,32] 16,2] 25,7| — 14,9|| 2,652 13,2 | II,3] 490] 26.72] 172,3] — 26,6] 464/18,56| 34,2/206 | 22,7 350 791 23,6 129,6] 4541 54342] 584,1] 22,5| I [0 I | HINNS SK20:4]- s2330. | 214,8 488 5591] 16,6) 66,3] — | 16,21 774) 23,6 24,2] 487) 35,70] 410,2] — | 561 7557 210 | 15,9| 490; I,11| 60,0) II,5| — | 68,2 JAN 215300 IE rOs0 400] LOS | 28100 19,8 | 13,2| 492| 0,38/ 100 3,7] — | 100 || 28| 19,8 13,2] 492) 353 | 242| 27,6| 22,5 | 1957 488| 7,40] 19,6| 81,5] — Ia0l Syöl 23,5 3,4). - 487] 18:60) 43037] —= 1 | | | [ : | Helms ör3A | 13.0) 5191-0;s6) 3:61) 3303 Skall OA) IA, | I5:8. 500] 15,7] II2;0] 2853 | 24 10,2 12,8 | II,6! S31| 0,26) 10,9) 137) 30,96 1057) 23 12,7 II,3| 535| 1,39) 16,21 31, [a == = Ul == RE Sr En SM 3 9,9 | 748 616] 1,17 1,0] 33,0] 1 66| 6; 13,2 | 12,6|:523| 0,82) 4;s) 5:6| 30:32] 4-3 1,066] 1359 14,8] 513] 18,27| 130,1| 28,3 | | | | | | | 204/| 24,2 19,5 | 19,8) 478| 6,27] 17,5] 58,6] — 16,8] 843 20,4 12353] 477| 35-39 348,3] — | 102/ 79,1] 18,1 | 16,2] 482| 2,12] 80,0) 18,4] — 80,1 - I2C 18,0 16,:/ 4821 2,65] 23,0| — 306] 31,5] 19,2 | 18,7| 479| 8:30] 21,8| 77,0] — | 20s7l| 972] 20,2 |22:s] 477) 38:54] 37153] — 52. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 794 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 2. (Forts.) | Kvarvarande bestånd | K Remaining Stock |D = nde z [NE 1 Siv 2 | 5; ES PE 28 | Försöksytans | 22 > SETS ESAs LA Do Medelhöjd bs 2 Fl j Su -0 = (=) SS 1 -— 1; an Ra Iso SA SEE enbet Dö 2-2 Hl so RR 9 belägenhet Sr 2 E > SS formeln E | 2 Pi = 2) ES ör 5 E | | 2, JE AA 3 | 5 5 Mean Height A/S 5/7 <| 3 ES: 5 SB Location [FT =) SÅ Fä from the |ov sg | 375 å 21 Sö =: E Se Formula "SKO fe ös EE FÅ a ej é WÖRTER slag st. g 4 (5 | No. m. [em [E/faes kbm 749 RES | I | | 317 Väsingsö ek- "| 105, 1483 | Okark |] 140] 25,9 | 40,59) 443 | 18,43) 211,8) 18,0 plantering, | | | | | | Jönköpings län. Gran | | 1,388 | 1150 | 959) 536 | O69/M62701NER sPsk I AEASkorgard,. mors 25 farkt IVOR I | T542 9.3 | 12,21 505 | 17,94] 84,0) 26,2 | Västmanlands | | [ao 478 | 9.0 | 93 519 | 3.23] 1552) 2750 | | Rn. | | III 21 8,8. I 7,6) 533 | Oo) KE | | | LON II 8,5 6,0] 550 | Ojo3| 0,21 28,2 | | SE | 2052 9,2 11,3] 507 | 21,30] 99,9| 26,3 — On ; | | | 345 | Surte glasbruk ,| TOTZOL | 57 ark IV I fo dgå 17:7 23.0] 469 | 29,73 24001 — Älvsborgs län | | 11 56 16,5 17,8) 473 | —Tx40lk TOsölN= | III 9 SNS 12,0! 483 Oro] Os7| — | Sa RS2] 17,6 " | 22,5] 4601-103 22 göra -—--—-—-——— 2 >- -—oine6SlL:-I—r—r-—k-—e ON NOONnOOOOO HO OO OA MM VÄ OUR MMMMMM— | 348 | Surte Glasbruk, 1916 läs Kar | IV I 935 14,3 20,7) 469 31,63] 22 | Älvsborgs län | | II) 42] 125) | T5:5] 4800 MOS ENN | | SER 14,3 20,6] 469 | 32:42] 20 7ab. 3- Uppskattningsresultat per hektar för Results from Sample-Plots in Woods of - 1 I | I I I 281 I Krpk. Omberg, | 1914 | 32 | Lärk | I TN AAO 17,6 — 1 19:91-495 | 13,67/ 116,87 18,6] Östergötlands | BT = mm län | | II = RN = = — I — | VO EE — Sa| 440 1746 19,9| 485 | 13,67|116,87| 18 5) | Gran | | I 977 15,2 15.3] 512 | 17,461135,77| 11,6| | | II 347 13,2 | 10,7) 522 | 3.121 21,44] 13,0] | LIL OR fö re ASEA LTS 3 | 0.92) 4,22) 14,0] | TV | Sv 630 |. 502) 57 | 0:08) LOG] ESR Sjal 1.534 14,6 | 13.4) SIZE I 1,9] |S:a s:m | 1,974 | 15,8 | I5,x| 502 | 35-25/275550/MAN7 | I ] || | 291 | Bordsjö gods, | 1914 | 29 | Bank j. II I 976 TAS 1652] 475 | 20,10/127,72] 22,7 Jönköpings län | | IT 432 12,0 11,7] 494 | 4,63) 27,43] 25,71 | III 32 10,8 8,1] 544 | Oyx6| 0,97) 29,3 RR | | SEN 1,440 E 13,1 | 1448] 479 24520] 50rG 23,2 Gran lr 6 | 12,8 14,5) 510 | 0792]. 6,02) 15,6 | | II 96 | TO36, NTE oF5lLg | 0,92] 5503) 17,0 | | III 352 | 8,3 | 8,7) 532 | 23081 Oj22/OlB | JO E,570 SES 5,21 606 |- 3,3) CET | S:a | 2,080 7.9 | &6| 549 | 723] 31,28| 20,5 S:a s:m | 3,520 Tror IRS ASO 32,12/187,40] 22,8 LÄRKEN. 795 = ————— RR NT ARI EE EE Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke | Stock ”Thinned out Total Stock | I I ] — | I nn I . D | 3 Medelhöjd| &, |. 5 | bår TN 2 Medelhöjd) ,, 2 AM ae | li Srolm= ol 53 of öl 4 i Oroa Sc 3: | FE enligt RN Ale Te «ks &P enigt EE Mm 45 ot =E = ER FE SE SUN ES 2 AD NES] RA SE SE ra NO formeln | E El & «+ IGrundyta | & a| 0 fl 0 EI 5 | formeln | £ :| E5!18 sl ä0|5 s| E r Ä CEIRSE: JE SN (SNES - >> BSS ELSA SIR EST s Q MeanHeight! = AQ | = 3 Basal A. 2.) AR 9 5 : o |MeanHeight! 30 | = 3 a = 3 = o3 ön oc from the elr asal Area EPA CL ne & | from the ERAN od ESA s ol Sv 3 Formula | 3 3/L £| £ Elle 3 | Formula | Vv sl/ld =) 5 2) EE!14A 4 Jeh | == ö | SN NN EN 4 | Sol Läs TD S| 35! 5 =E = SSA ss cl [H2=8 SANS ERS | St I 9 g | Må | 3 OfEil Se | ST | IR 24 - No. | m. Cm: köooo I Krm] 26 I kbm| | No. | te Rn FER | kbm | | | | | | | | | | 98) 41,1] 25,9 137:9) 443|11502] 37,4/126,7] — | 37,4) 238) 25:9 | 39:71 443| 29,45] 338,5) 18,0 i - > pe = | = Nr 1 He 9,9) 536) 10j69] 62,9] 12,31 | 206 11,8) 9,3 | 10,5] 506| 1,78| 9,0] 8,4) 26,1 9,111,748 9.3 12,01 —505|-19,72] 92,5) 26,2 | 4131 46.4] 737. ILS SII) 2,17) 40:21. 3,6) 29.3) 36,11) 391 85 887 5IO| 540k 23:71-2749 195] 90,3 6,2 5,8] 5411 0.521 83,9] I,8| 29,7] 79,21 216 6,6 6,0] 539| 0,62] — 2,2|-29,2 163] 93,3| 4,0 4,0] 749] 0,21| 87,5| 0,61 34,5] 80,4 174 4.6 4,2). 700] Oj24l -Os8l 3333 Or7I32:3 8,0 | 7.8] 516| 4,68| 18,0|'19,4| 28,1] 16,2||3,029 9,0 10,5] 509| 15,98) 119,2] 26,6] 193] 2152] I7,2 20,5] 470 6,37/ 1757) 51,7] — 17,3] 910 f7;7, | 22551 40010 36510) 208,6) — | I 19j 68.0] 15,3 I5,0] 477| 2,10] 60,0 15,3] — 58,4 75 15,8 | 16,0 476 3,50] 26,2] — 55| 85,9] 14,8 14,0] 480] 0,85] 89,5] 6,0] — 90.1 64| 14,7 13,7] 480| 0,95 6,7] — | 3671 31;o0] — 16,6 18;0] 473] 9:32] 23.0] 73.1| — | 22,d|1,149] 17,4 21521, 470/40:s5] 331.510 | | | | | | 229) Hör IS: 1950]. 471] Os2x) 104 405) — I5,9l| 1,164] 14,2 20,3 469) 37-84] 252,6] — | H 83| 66,4 125 558) 477) 6BO7TA 9 68.0] 125 12,3 15,7| 478) 2,42 14,3] = Ssrell24e 13:5 17,9] 472| 7-84| 19,35) 49,8| — 18,7| 1,289| 14,1 19.9] 470| 40,26| 266,9| — blandbestånd av europeisk lärk och tall m. m. | European Larch, Pine, Spruce and Birch. | | | | | | | | | ; | g90l 17,0] 16,9 17,2] 478 | 2,08 13;2/16,79| 18,4] 12,61] 530 (bg fr 19,4] 484| 15:75/133,66| 18,6| 23| 100,0] 13,4 10,35] 436 | 0,20/100 | 1,17| 20,3 100,0 23 130 10,3] -436| 00,20] I;17 20.5] 71! 100,0 11;:2 9434] 41II | 0.05 100 O,21| 20.7 100.0 7 I 1,42 ; 9.4] 411 0,05] — O,21] 2047] 10] 100,0 3,9 5-4] 567 | 0,02/100 | O,0o5| 21.8) 100,0 10 3,9 5,4] 5671 OG 0,05] 21,81 130] 22,8] 16,3 | 1532] 474 2,33] 14,7|18,22] 18,6] 13,51 570 17,4 | 18,90] 484| 16,02 135,09] 18,6] 2101 T76) 15:07 | 15,0] 503 | 3,7) I7.5|28,08| 12,2) I7s:| 1,87) IS: (IS, SIN 21,z7|163,85] 11,9] IIO| 24,1] 11,8 | II;ol-498 | I,04| 2530) O,r4l 13,7] 22,1l 457 12,8 | 10,8] -517| 4.16] 27,58] 13,1 160) 48,0) 8.3 8,5, 549 | 0,90 49,4) Tr ERS RAD 333 184 IT Ball 542) IB BiTA 183| 83,2 555 6,4| 621 | 0;s8) 8759] 1,99] 16,5] 88,3| 220] 5,5 6,2] 615] Oo,66| 2,25) 16,4] 653] 30,2] 12,6 10,9] 512 | 6,23] 22,4|40,32] 12,9] 19,9|2,197| 14,z —|12,7| 514] 27,81|202,01] 12,1 [7931-287] I3:6 11,7| 500 | 8,38] 19,s|58,54| 1457| 17-4|2,767| 15.3 14,2] 501] 43.83/337.10] 14,7] | | | | 64 6,2] 13,7 10,6] 569 0,56] 2,7] 4437) 26,9 3,3] 1,040 — — — | 20,661132,00] — | 296! 40,7] 10,9 9.5| 607 2,12) 31,8|13,97| 27.6| 33,7] 728 — — | — | 1;75) 41,40] — 2561 88,0 9.2 7,0] 626 0:981 86,0 5.65! 30,2] 91,6 288 — — — IL;14 6,62] — 152 100,0 6,8 556| 732 | 0,37|/100 1:87] 32,3| 100,0 152 0,37 1,87] — 706) 3452. 10,4 8,2] 611 | 4,03|13,91|25,86| 28,4 14.21 2,208 12,7 12,9] 494 | 28,92 181,98) 24,0 | ; | JR bea; = EE SN EE) EES ES — Il 56 — — —- 0,92 6,02] — — | — » 22 SR — |] — | — JA =: || 96 = — — 0.92 5503] — 2 9.0 757) 7II | Ojtrl 550) Os7t) 2146] 7-2 376 — — | — 2,19; 9,93) — r21 6,6] Ar 5,4] 851 | 0,26) 7;8 | T,x3l 25,3] 9,31 1,688 — — | — 357] 12,14] — 136] 6,1] 6.3 5.9] 791 | O,37| 4.9 | 1,84] 23,9 5,61 2,216]| 7,8 6,6| 558 7:60] 33+12| 20,7 904| 20,4| IO.r 7.90) 621 | 4540l12,0 |27,70] 28,1] 12.d|4,424 I 1.7 10,3] 503 | 36.52/215,10] 23,5 vå 96 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 3. (Forts.) Kvarvarande bestånd Je Remaining Stock och 3 Zz | | AL FA 3 | (RN ssd svleMedelhöjdi fa ens Fe > Försöksytans = Zz SR ER HE - - = ? enligt 2 2 är 28 = (Å la [2 Vg | FN ST = - Sör E 5 AR belägenhet RR Sa 3 2 SIC 2n Fl TER S & SE 5 3: os 5E : ES och Ön Mel 55 +; Mean Height! SA) 5 S 2 o7 FJ Location > = ål S.A | from the öd gl gå 33 EE ST SR 3 j NE Formula = sl oa NT = & = eh |35 Fc ri IN 4 FER 23 EN [OR - SÅ HE 2 >= RA ESS SE | H==E Jan AA 35 Ad st. 9 g 4 GES g | ; 4 No 3 m cm |'/1000] kvm) 2 |kbm No ra GE ändo! kbm 50! 9,5 13:7 15,7| 5011 0,97] 8,1] 6,70] — 7-8)| 528 14,8 16,9| 488 | 11,88] 85,55] — 144! 40,6 12,3 10,4] 534| 2,24 I19,x| 8,14] — | 34,8 || 355 12,5 I 1.3] 523 4,56] 23:37] —— 78| 58,1 9,6 757] 5521 0537] 19,3] 1595] — | 45,01] 134 10,7 8,4] 545 | 0:75] 4534] — 33| 85,0 747 5,8) 50I1| 0,09] 81,9] 0,34] — | 774521] 39 759 5-9] 527 | Ost] Ox44| — 305| 28,7 12,3 10,5| 522| 3,67| 21,2/17,13] — | 15,01 1,056 14,1 14,0! 495 | 17,30 113,70] — IT) 1O;5 12,9 16,9 510) O,25] 14,44] 1,64] — 16,1 105 12,6 14,5) 463 1374] 1 FOI) — 83| 26,3 TL33 10,6] 510] 0,74| 25,0) 4,26] — | 25,81] 316 11.3 10,9) 496 2,96| 16,54| — 250) 80,4 9,4 8,71 514| I1,49| 80,5] 7,20] — | 79,11) 311 9,6 8,7] 516 | I,85| 9,10] — 244|100 (40 6,3 544| 0,75/ 100 2,87] — 100 || 244| 70 6,3) 544 05751. C2587IL 588| 61,0 9,6 8,4] SI8| 3:23] 44,2115,97] — | 41,31] 976) 10,7 9,8] 494 | 7:30] 38570] — Ky) E750 14,2 14,6| 513] 0,28) 13;4| 2,03] — 13,6 | 100 14,6 16,3] 492 24,00] 145398] — 2220;0 ET2 1057) 47 O;201 Ly 321 TO TS5310 BIE 11,8 ITS) 53 1,16/ 70] — 171 28,0] IO,s 9,0] 567| O,11| 29,8] 0,63] — 33.2 || 6I 9,0 8,8) 565 0,37] 1,86| — — | — — a Kr fn Min 256 4,0 336) O75 0,26] 0,68) — 56 10,6 2,5 II:s) SII| Ossol 1532] 3:73) — | 15,:2| 528| 1255 93:7| 507 3,88] 24,53] — 211| 81,0 12,0 75,0] 501] 0,80) 68,4| 4,82] — | 70,3]] 261 11,7 7:6| 498 Iyz7l. G;86)— 1,160| 41,1 II,r 8,9] 517| 7,29] 25,5|41,65| — | 22,7||2,821 12,9 I1,4| 498 | 28,65/183,79| — I 1,098 20,4] 10,4 6,4] 534| 3,50! 14,4/19,41 20,3] F2:5115:372 1130 7,6] 538 | 24,33|155,47| 21,2 55 15.sl 215 21,0] 482) 1,90] 12,2119,65 234 I1,9 || 355 -— — | — | 15,58 165,30] — 5| 50,0 19,3 15,3] 527| 0,09] 47+7| 03594] 24,1] 4550 IO = Öl TE 60] 16,4 SLA 20,5] 483| 1,99] 12,6|20,39| 23,6| 12,3 365 — — — 15572 KÖ25 Ka 140] 27.7 20,1 21,0] 464| 4,85| 26,8/45,18) 15,7| 26,7 505 — — | — 18,05 169,35] — 55| 50,0 17,0 16,4] 464| I,17| 52,7| 9,21] 17,9 50,5 || 'IIO — MN 2,22] 18,17| — HISS 15,0] 435| 0,08] 4030] O,57| 16,8| 37,5 || = I5 — =) = 0,20] 1,55] — 200] 31,7 19,4 19,7| 464) 6,10] 24,7|54,96| 16,1] 29,0|]| 630 — — | — | 20,47|189,07| — — | — — ST fr VS Fr ES — — | — 0,20] — 1,34| — — | — -— —l|l—-l—!1—!]—-!—) — | I0 — — | — Oy] 0,60] — FÖNTNRS 3,8 4,7I 844| 0,02] 0,8| 0,06) 32,5 Os 750 -— =E 2,45] 11,34] — TÖI 3 4,7| 344| 90502] 0;7| 0406) 32,5| Oo,35l 770 = = | = 2,76| 13,28] — 270] 15,3] 19,9 | 19,6| 469] 8,1r| 20,8|75,6r| — | 20,5 || 1,765| 20,0 | 16,8| 474 | 39,00|369,60] — I | | | | — | — — — | — |] — | a fr fi 72 27,6 43,8| 387 | 10,87 116, | 24,6 — — -— a fn tf | — | — — Ill 4 HÖ 19,0] 509 Or] 0,95 24,6 RS = le || 76] 2745: | 42:90] 3887) 10;08/XT70 240 8 5,7| 21,1 | 2050] 443) Oj24] 352] 2435] 15,6). 3,3 || 140] — — ne SER Kf GEES 12] 7,6] 20,0 19,1] 470] 0,34| 14,7| 3,24| 1557| 1533 68 — | — — 2,31] 21,16] — 20] 9,6 20,8 19,3] 458| o,s8| 6,0] 5,59) 15,7| 650 208 21,1 24,4| 450 9+75| 92,57| 154 | | 16 9,3 24:7 24,11 497| 0,73] 756 8,98 11,8 759 172 = fe 9,s6/1 13,08] — 4] &,3 18,o 20,0] 478| O,r2] 9,1] I,07 35. S:T 48 — = a SEG 12,25] — 36/| 23,7 13,8 1240 528 O,41l] 15,5] 2,98!) 1740] 15,7 152 — — — | 2A0S| 18,93] — 156 65,0 8,5 7i5 601] 0,70] 56,9] 3,57| 20,7 59,0 || 240 I I 1,23 6,02] — 212/| 34,6 16,3 10,9] 521| I1,96| 13,3|16,60] 14,7| II,0 612] 20,0 | 17,5| 510 | 14,76|150,28| 12,1 2391 2555 1743 11458) 503) 2554)) 7a2l22:10) 14,x) ”Ös2 8501, — 22,6 ” k2251 440] 35:49/360,04| 1750/ 798 GUNNAR 'SCHOTTE. Tabell 3. (Forts.) | | Kvarvarande bestånd 3 | | | Remaining Stock cc | | — 7 | É | Medelhöjd | ce > An | CJ 2 É ov D ÖJ o N re 2 2 | Försöksytans | 25 | bn EE NE ingen an ES = 3 SNR > 4 FN RN SAR SE ts SEE enligt ee Ale 3 3 belägenhet SEB 35 Z FRA formeln | 55 5 g FE se 55 i Ma IS EU SoS 3 | & & |Mean Height 3 A| S7.S | SD SNS = An Location RS FE =) MK É sS — from the Dre = = = 73 Z EEE 5 5 | å I AA E Formula = | 7 öd | & SS 5 SS = Elko 2 al 2 | nod Jes SPA SSA Sn g 4 = | "No m [femflkgana kbm 321 Klösters ”A..-B: | IO15 | 290 Lärk | III | I 580 | 12,2 116,7 | 493 | 12,76 | 76,90] 25,8 Kopparbergs (ER STR 20 10,2 | 858 | 553 | Ojz2 | CO,68/ 2568 län. | ra ÖA 40 10,2 I. 8,8) 554 | Oj24 MUELsblke5Ee | TIN — — — | — — -— | — | S:a 640 | 12,2 1672 | 494 | 13,12] 78,94] 25,8| Tall | I 440 | 10,8 TA501| 4 6,77 | 34,52] — IT 200 | 9,5 10,4 | 484 1,70 | 7,86| — III | 20 | 748 6,7 512 0,07 0,28] — | IV 40 | 2 13 | 523 | 0s09) 0534) — IE TTR a - SEE =, | | S:a 700| — 10,5 12,5 | 47651 8563] L43,eollee | Gran | I 100 | TIGA [14,8 | 488 1,71 9,53] — II 60 | 930 | 9.61 515 0,44 2,02] — | Län 160 S,5 3,6 | 509 | 0,92 3,98) — | [INA Sö 5,9 — | 500) 580-1- A-oval SN ie I cs == EE = ST — | S:a 380 9,1 az | SAO 4,14 |. 19,24] — | | | Löv la 70] 6,8 | 540 | 556 | 0,13 | Ojsr| — | | | S:a:| 2,290] Tro = [I2450] 40 |20102] TANKEN Ke - - - 331 Klosters A.-B. | 1915 | 31 | Lärk | III | I 478 13,6 19,0 | 463 | 13,57 | 85,73] 27,5 Kopparbergs | | IT 51 11,9 Ir20r | 405 | 0,58 SANS | län | | | | III 28 10,8 9,9 | 510 | 0,22 1,20] 27,51 | | | | IV HR NE = fy = | =E NE | | Se ST FAS 18,1 | 465 | 14,37 | 90,36] 27,5 | I I | Tall | | I 73 I1,9 [5,6 | 494 1,40 | 8,25] 25,3 | IT 39 | 11,6 [11,7 | 496 | O:42 |N2A4A 25,9) | III 2 | 10,7 9,4] 407 1 Oy6 |) OMK20A | : IN rn 8,5 750 498 | 0,04 | 0,18) 26,6| | | | S:a 146 11,7 13,3 | 495 | 2,02] II,69| — | | Gran Te TTO 13,81] 507 | 2543 EXASgol Ge | | | TGEN TT? 10,2 9,6 | 514 | 0,86 | 4,50] 21,2] | | | ELK 24 950: 1 729.) 5200 1 1504] 480123 | | | IVa=le1;214 6,0 letas 598 1,65 | 5,92] 28,8 I S:a 103 9.3 | 6,7 526 53981 20598 | Björk I 2815 mn 110,9 | 496 | 0,26) 1,48] 18,5 | joo 28 10,6 | 9:31 497 | Osxgil ISSlKONS | | HI 6 | 8,7 7,01 499 | 0702 | -O,10! 23,0 | | IN — — = 0 VE BERO | | | Sa 62] 1039 dj 9:01497] 547] 2 | : S:a | 2.468 | 12,3 10,9 | 481 | 22,84 | 134,61] — 287 Storfors bruks | 1914 | 36 | Lärk | TT I | 200 | 154 175005 ACA 4,54 | 33,31] — | A.-B. | | | II 231 1255 II 22] 0,27 1,62] — | Värmlands län j | | MI 3 | ,0 6,0 | 635 O,or | 0,06] — loss E Ten : | | | Sa 226 15,2 16,5 | 477 | 4582] 34:99] == LÄRKEN. 1 SIE Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke Stock Thinned out Total Stock oc . AA na | Hå 4 | Bore IMedelböjeljlsg . ke S EE 2 & 2 |Medelhöjd| « , | 8 ES SKO enligt | 32) 5 3 "feat Ge RE EE enligt | 23/33 = EN [I vv = 6 = fal =) oo dd - vv = 4 = ha = s Oo formeln E 5 Grundyta | 5 = oral 200 Il. S- SA formeln EE z ES E c SS E a - = E SS > | = 3 3 MeanHeight/ :s A|& 51. Areal] 8 TF) 2) TT) 5 B MeanHeight! S/S 5/4 8/23 AN E from the: |D g| 3 7 Basal Areal z SRS AG SSD |leR id from the |D sg SIS 2) « oh ho = Formula | 7 $1/ 0 &€ else SE Formula | I £| oo alk 2) EE! A4& Zz OEM oe Så ra | RS RA ; S Do ov ROR EEE NA 22 SATS sl 08l7e Al Sek IStsjes La Sött lr EG i 4 FISKAS st g = Sa No 2 m (Sr | frn SAN SSA RSA No m kb än kbm | 301 4,9] > 1O;9 13,2 | 494 | Ox4t] 350] 2522) 23,7) 2,8 610] 12,2 16,6! 493 | 13,17 UA 25,7 601 75,0 9,3 753 | 475 | 0,25) 67,6] I,1r| 2456] 62,0 30 9,6 77) 502 kk Ojs7) Ijgol 25,0 301 43,0 7+9 5,4 | 488 | 0,07] 22,6) 0,27| 26,6| 16,6 HAN 7551 542 (OjsT ER 632559 I10/100 Se ,3 | 3518 | O,16|100 | 0,46] 26,5/100 110 Sh 4,3) 518 | Oyx6| 0,46) 26,5 2301 26,5! — 9:2 7,0 | 491 | 0,89] 6;4| 4506) 24,4] 439 |) 870] 12,0 14,3] 494 | 14,01 | 83,00] 25,7 I JO|E3,:2), ES 12,4 | 509 | O,84| II,0] 4,98] — | II,4 STOMTOS 1348 470 I 7hör 30550) 3501 63,6 9,6 0,6 LA45S2 2055 SÖDRA — | 58,4 550 9,6 9,9] 465 | 4525 | 18,90] — 3201 94,1 72 714 | 525 | 1536) 45,1) 5015] — | 95:01] 340] 712 7531, 524) 48) Sal 200) 83,3 553 6,2 | 517 | 0360) 87,0] 1,64] — | 82,8 240 5550 I) 6 SIS 050010 mos 940] 57.3] — 3,8 8,5 | 484 | 5:35) 38,3|22,81] — | 34,7 || 1,640] — 9,8 10,4| 479 | 13,98 | 65,81] — TOLO LEGS 15,0 | 481 | 0,18) 10,0] 1,00] — 9,5 TIO TIA 14,8) 487 1,89 | 10,53] — == nu = a = = == = = 60 9,0 9,6| 515 0,44 | 2,02] I == = = =) = SS ENS 160] 8, 8,6] 509 | 0,92) 3,98] — | 10! 17,5 6,7 6,0 453 0,03 2,7| O5s00 2,4 570] 6,0 510 576 I,10 3,80] SN 201, 242) = DOS 1146 | 478 | Oyj21| 4,8| 1,09] — 5,4 || 900 9,2 7581: 509 | 4,35| 20;33]| — JO] 255 6,7 24551) SOON Osem Jerk Oval SV 80 6,8 4,7| 554 O,14 O,53 6 I32001.34,4 8,9 8,3 | 484 | 6,46] .19,o0/27,98l — | 16,5 || 3,490]| 10,7 10,9| 490 | 32,48 |169,67| — IOI! 17,5) 12,3 15,4 | 492 | 1,89 12,2/11,49| 27,6] 11,8 579) 13,4 18,4] 467 | 15,46 | 97,22) 27,5 ABAGT III 11,4 | 459 | 0,46) 44,2] 2532] 28;7| 40,4 DÖG 11,7) 480 | 1,04 |--5575 28,0 34| 5550 D3 7:4 484 0,15! 40,5! 0,59] 3257| 3350 62 9,8 5,6 501 0,37 1,79| 29,2 56 100 5,5 1 | 464 | 0,07/100 | Oy19| 42,1|/100 56 5,5 454647 [KOo7 IL LO: x0| 42,1 236| 29,8] I1,8 11,8 | 485 | 2,57| 15,2/14,59| 28,2] 13,9 793] 13,2 16,5) 4068 | 16,94 | 104,95] 27,6 HöÖls250ll 1253 18,4 | 452 | 2,10) 60,0 11,68) 21,9] 58,6 15200 2 17,1] 452 | 3550 | 19,93] — TA TI FZOL4 > 1O,0 13,5 | 490 | 2,02) 82,8) 9,96] 24,2!) 80,5 180) 10,3 13,2] 492 | 2,44 | 12,38] — 174 88,3 8,3 917 476 1529 88,9 5508 26,0 85,8 197 8,5 97] 479 1,45 | 5292| FF 191] 95,0 558 3,9 546 0,53] 93,0] I1,67| 32,9] 90,2 202] 6,0 6,0] S4T O557 1,85/ 585| 80,0] — IO,r 11,4 | 474 | 5594] 74+7/28,30] — | 70.811 731] 10,5 I1,8| 480 | 7196 | 40,08| —- Nr ÖSK III 13,6 | 509 | 0,16] 6,21 O,92) 18,3] 549 TA EI 13,8] 507 2,59 | 15,62 — — | — — — lll] —|—|) — BIS Löja 9,6| 514 | 0,86) 4,50] — = If = —— — = = — — 214 9,0 759] 520 Ile | oa bs ee 39] Bo 4:4 457 | 574 | 0507] 45] Osz7l 33090] 3s0 | 11253] 640 4,2] 598 | 1,72]-, 65090] — 50] 2,8 DT Ma7 ST LOF231 347) on 305 NESS) 9,5 | 6,7| 525 | 6,21] 31,07] — 39 58,3 12,7 9,6 | 494 | 0,29 52,7) 1,79] 19,9] 54,7 67 12,0 1072] 495 | 0,55 | 627 621 68,9] — 10,7 6,3 | 517 | O,19| 5050] 1,06) 23,6) 59,5 90) 10,7 713), 507 | 0,38) 2:06] — 501 91,0 8,5 5>3 | 444 | O,11] 84,6] O,42| 27,7) 80,8 56 8,5 555] 453 | RE ONE 62 100 5:90 | 30,6.) 472 | 0;06/T00, | Ox7) 3139] 100 62/ 559 3,6] 472 | 0,06] Oy17| — SLIlNg7LA TO: 6,2 | 493 | 0,65] 58,0) 3,44| — | 5751 |) 2751 10,8 'v2] 494 | 152] 6502] — 1,084| 30,5] 10,5 10,5 | 480 | 9,39] 29,1|/48,5r| — | 26,0 113,552| 11,8 10,8| 481 | 32,23 |182,12| — I we 23 I YE 800 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 3. (Forts.) Kvarvarande bestånd 2 Remaining Stock = 2 z | 38 | 23 ale 2 | Medelhöjd |«,, + | — 5 Eau 25 Försöksytans =3 5. ET 33 = 2 3É | enligt |3 2 5 3 25 EA 4 ARD lag Aall 5 = | =) 25 5 öre belägenhet — |! slEl niel Se ss an | sc formeln | 5 E| 2 22 fa 3 5E i ss SI SA Mö 8 | 55 | Mean Height SÅA| 35 | 23| 35 | 98 SÅ Location Alte =) ME & = from the |D sl 3 kl SM io i ST 2 2 Formula. | 3-5] 3 al a5 FR > 7 | amok [SEA SN | st SE Ä 4 - | | No. | m | cm | /iooo kbm 287 | Storfors bruks | 1914 | 32 | Tall III | I 20 13,7 | 16,2) 487 0,41] 2,73] — A.B, T[ ig 234 12,0] 508 1,44| 9,10] — Värmlands län. III 35 9,7 8,0] 553 0,17] 0,89| — SK 180 1254 Ta) DANSA 2,02] 12,72] — | 37 | Gran I 13 | 1253 15,8) 502 0,26] 1,61] — IE 7 GS I 1,9) 506 0,19] Iy09]| — | 180 6 RE UAE 9:9 8,6] 532 1,06] 5,58] — | | RIVAS 2103 5,4 4,3) 625 3,13] 10,58] — | | San 23T0 7.2 I 5,01 576 | 4:64) TBIBA- 25 | Björk | | 250 14,5 | 14,4] 457 4,04] 26,74| — | IT | 297 | I 1,6 9,2] 474 1,97] 10,48] — | Tv 2601 9,6 6,7| 500 0,91] 4,36] — IV 23 | 7:4 4,4| 538 0,03] Oy14]| — I Sa) 8301 13.0 I | IT3-405 6,89| 41,72] — |S:a S:m| 3,552 12,0 | 8,1] 491 | 18,:37|/108,;29] -- 299 Gersebacken, | I1915 1 37 |) Lark | II | 448 | 14,4 18,21] 461 | 11,67] 77,67] 24,4 Skaraborgs län. II 70 | 12,3 123:x| 502 0,87 5,40] 25,9 III 10 | 1 ee 9,5) 529 0,07 0,40] 26,4 | Sia! 534 14,3 | 17.3] 464 | 1256:| 83:24 Tall Tel ES2 12,6 14,6] 483 2,56| 15,52| 1737 IC 321 I 1,1 11,8] 504 3,49] 19,64| 18,4 III 281 9:7 9,2] 535 1,37] 9,67) 19,0 | IV 14 GS 5+9| 601 O,04] O,17| 19,9 S:a | 768 1152 I TS503 7,96) 45,00] 18,3 Gran TA deToj 12,1 — | 23) 524) "Oja22| FEEL ag RISE | 100 20 | 11,8 12,1 525 0,30] — 1,86| 15,6 | III 124 | 8,7 8,2 550 0,66 34:51 17.0 FEI 1,021 | 5,6 4,6| 605 1,72] 5579) 1749 Sa | 1,100'] 24 5,6| 567 2,90] 12,19| 1740 [S:a S:m| 2,492 | 135 10,9] 484 | 23,47|140,66| 21,8 i] i] | 300 | Gersebacken, | 1915 | 37 | Lärk | II I) 15320 14,2 | II,6| 527 | 13,8611O4,so| 2342 Skaraborgs län. II 74 | 11,7 ;3| 540 | Oj4z| 2,56) 23,2 TIT = | — = FI = AT IV — = na — — | — | Sia | 1,394] 14,2 | 11,4] 527 | 14,27/106,75| 23,2 | Tall | II 6) 15,2 | 14,0] 524 | 0j09| 0,70) 23,2 | III 6 | 11,8 8,4, 539 0,03] 0,20] 23,2 | | S:a | 2 1433-13 SA 0,12] 0,90] 23,2 Gran od 6 12,8 . | 2,01 53600) Ojo7|l Orsa | TLA 51 | 12,7 | EIS DA 0,52 3,57| 13,4 III 200 | 9,3 8,7) 557 1,18] —Ö,rr) 14,6 | IV 2557 ES 4:6| 639 | 4522] 14,51] 15,9 | |. S:a | 2,834 | 6,8 5,2| 599 5,99] 24,64| 15,2 Div. lövträd | 34 16,8 1353] ST 0.45] — 3577| 23-21 LÄRKEN. 3o0oI RT | - aj o Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke | Stock Thinned out Total Stock 8 |Medelhöjd| s, | & [5 | sel 8 Medelhöjd| s |. & = | ZE enligt | 22 EE | orm) (a Sö enligt | 3-4 28 Er ol Eu = al Em É FEN IR | dal BR SAT SSR NS formeln EF E 2) Grundyta | fal 8: ch 5 formeln | EE Bal Re Ers | od E| sö MeanHeight SAS SB [288 2?) a? 5 3 |MeanHeight! SÅ! &5 | TT| 33 I 2 51 NE from the |D - 25 | Basal Area sol Sf! Pal 3: fromthe [val SKI 57) so | AO Zz Formula | 7 5/| oc ENE rave lössen ES a Sö Ik fRormula |? Fl b & | & Öh 5 Sf VA öh SKI = 3 farm A Yoh SS oå AA lst He SERA a 23 lAS De FH Sek le 2 | [22 AS st. DA sg | = | | CA st. s | | MÅ | =. No. | ? m cm-|!/,sool kvm] 24 |kbm Na m mt köks kbm | | oh 3 ES ER RE EE NE ae fl foga FORS (NEN [SEE | | ENN RE = SN == Vi Vr NEON = ON = = (EN SR St 12; Nea fr DR ar En IG 200 (BSS (ESA a SN ES a fe SET IVEST =. ES NN EN AE EE EE = a AR TEES = Fi NCR | a 3 | = a | Fr | Fö Sö FR | sa | Ke | NV FT I CET I Le | AA Fr ——— SES CE ph. < AR SM et Meng Pe 2 ER ngr EN a a EE EE | | | I | | | — — — EN -— — | — — | — — — — — — — — ==] — J-|]=-1]=-1]=1-1]-] EP] = JT --1- fe EA CER SN RR EN DIA ES 2 rel ROS CE EG AS RN LE bed 208 FA ER 0 | EAS NES KT Ro bet |; ER SE SARS SEN NR | | | | | | | | | | ll) —- fl -l-1l lt — MN — — Sf rr fn == — = | =E = a — == —= =" | =S = SS — ET = I | | I | — | — ER PA a | SOS OO fr = Af = TE | I | | | || — | = (— RS EE | — 488 14,4 | 18,2] 461 11,67 | 77-67) 24-4] Sul632) Te 12,9) 546 | 0,06 | 5,1| 0,38) 25,5) 656 81 12,2 | I2,1| 505 | 0,93| 5578) 25.9 (RE | — = 1 — | I 3 Ir:2 | 935] 529 | Oso7 |. Os4ol 20741 I Fr Söp EI: 12,9) 546 | 0,06 | 4,7| 0.381 25,5] 0,5 539| 14,3 | 17.3] 464 | 12,67 | 83,85) 24,4! | | | | | | | | | | | 5 | 3,2] F25r ol 12,41 526 |.0;06|]. 2:31 0336) EDGES], 1253 SY 12,6 14,6| 484 | 2,62] 15,88) 17,7| ASl3ol ”EIT,ö | 959) 523 10537 | 9,6 2,11] 16,9] 95711 369 TIL | IIS) 500 | 3586, 21,75) 1932 I | | I 86 | 23,4| 9,1 8,1] 529 | 0,45 | 19,4| 2,z4| 19,5] 18,11] 367 9,6 9,0] 534 | 2,32] II,8r| I9,1) 14 | 50,0 7,0 6,2) 603 | 0,04 | 50,0] O,18| 20,2] 51,1 ||) 28 7,2 6,:| 602 | 0,681| 0,35 20,0) 53 110,6 9,9 | 8,71 52810,92| 10,4] 4,79] 18,4] 9,6 g211 Tr II,:| 506 | 8,88] 49,79] 18,3 I | | | | | | | | -— — — — | — — — | — | — | — | 19j 2 12,1] 524 0,22 1,39] 15.4 FR SA 10,2 8.0) 628 | 0,04 I 1,8 0,23) 16,3] I0,9|| 33 I1,6 | II,o| 535 0,34 2,09] 15.7 29 | I9,0 8.3 7.8] 488 | 0,13 | 16,5) O,55| 15,9] I4,9 || 1531 8,6 8,1] 540 | 0,79] 3570) 16,8 98 | 8,8 4,9 | 4,5|.545 | 0,16] 8,5) 0,42] 16,3] 6,6 || 1,119] 55 4,6) 600 | 1,88] 6,21] 16,3 134 | IO,I 6,9 5,6| 530 | 0,33 | 1052] I,20]| 1632] 930|| 1,324 så 5,6| 564 | 3,23| 13,39| 17,0] 292 | 10,s| ;2 7.5] 530 | 1,3 | 553| 6537| 18.4] 4531 2,784| 12,2 | 10,6| 485 | 24,78 |147,03] 2171 | | I I SS | | 126 | 8,7 f33r 9.7) 520 | 0,92 6,2 6,24 21,21 5,6 | 1,446 14,2 I 1,4] 526 | 14,78 [110,43] 23,1] 2850 179;4]« "NOS 756) 537 | 1329 | 75>9] 7-28| 22,8| 74,40 || 360 10,8 7,7) 538 1,70 | 9584] 22,9] k-63 11001] ' (1056 6,1 525 | 0,18 [100 | 0,96) 22,6/ 100,0 | 63 10,0 6,x| 525 | O,:81 0,96) 22,6! 23 |100 4,4 4.7) 586 | 0,94 |100 | Ost0| 25,0] 100,0 | 23 AsA 4:7| 586 | 0,04 | Ost0j 2540] 498 | 26 3 1153 7,9] 529 | 2,43 14,5/ 14,58) 21459] 12,0 || 1,892 13,8 10,6| 527 | 16,70 |121,33| 23,0] | | | | | | NN AN DA =) PE | 6 15,2 4,0] 524 0,09 0,70] 23,2] 2 = 28 —1— EI (TE | — | — I 6) II:S | 5,4 539 0,03 | 0,20] 23,2] SENIES = |] — | — | = 12 14,3 11,3] 527 | Oyx2] Ojgol 23321 i | | | SUNE = | fen frn NA öl 112580 1 1250] 530 1 Osa7) OAS) ARS 2303T 9,9 | 9,3) 558 | 0,15 | 22,4] 0,85) 13,3] 19,3] 74) 12,0 | 10,8) 541 | 0,67 | 45421 13.4 LE TSE 7,0 | 8,41:445 |.0;06 | 9,5) Os20] 2052] 31401) 211 9,2 8:7| 553 | I;24|- Grar|t 48 549 | 17,6| 4,5 3,6| 705 | 0,56 | 11,7| 1,77| 1652] 10,9 || 3,126] 5,3 4,4| 645 | 4,78 | 16,28) 15,9 ' 583 | 17,1] 5,6 4,1 629 | 0,77 Enea 15:06) 1053 || 3.417 6,7 | 500] 601 | 6,76 | 27,46| 15,2 I 17 | 33.3] 14.4 | 14:9| 470] 0530] 40,0] 2:0x| 15,4| 34,8]| ” 5I| 158 | 1359] 495 | 0s751 5578) 20:31 802 GUNNAR SCHOTTE. Labels. (FÖrts. mo ———7—-”] —-———— —8— —---22? = 2=2— == ===" | Kvarvarande bestånd | - Remaining Stock [SN = So =E a ee PES I SE E LE Fe Medelhöjd!| RR SH | fe | — OQO Ne An = kö [5] Vs Öv ES 3 I SÅ = 5 | [ EL | Försöksytans - Zz Hi ER DS 2 : NG enligt = | 2 3 SE 35 Z g Ac = TONA SEE = feta les) ER SM) s TE belägenhet SE =E = 3 | 88 hn 2 o ORSA | 8.5 SE) TS BSR SS 5 5 fe EA Ar Ho = 3 | Mean Height! SA| 5 5 | CO 2: JR = Vv Location Fa | = NA 32 from the |D «| SK 37|) fo (SK AR | 5 FRORe Formula (13 5 BE 8 SIE Då S 7 (Så SÄ SA SR | 13 (NN | = = S INSE g Sä AT S | No m cm "/a000 kbm | | 2801 | Storfors bruks. | 1914 | 42 | Larkoj I I 205 15,3 | 17,7) 483 5506] 37:46] — A.-B., I Ti 50 II,o 0 569 O,31 INA ker Värmlands län. JU IO | 9,6 7,6] 584 0,05] 0,25] — ING ÖR = — Sn | = — Se | SER | 265 | 15.0 16,2] 488 5;42| 39,68] — | | I | 40 | Tall | I 400] 12,2 | 12,4) 526 I 438018 ONE | TEE) E8OSN 10,2 | 0) 574 ;10] 29,92] — | 1000 225 | 8,6 6,7] 628 O;801- 453 INGE 2 SEA 5,0] 685 | Ojo5| O,18| — | ; S:a | 1,458 | 10,9 9:7| 555 | 10,75] 5322] — I | 41 | Gran 0) 10 | 12,0 9,8) 526 0,08] 0,48] — III 65 | 7,6 | 6,7] 544 0,23] O,95|] — | IV 1,335 433 SN 674 1324] F355SI | SR 1,410 ad | 3,7| 628 1,55 5,07 = 20 | 39 | Björk | I 30 13,57 | 12,31 475 | 0535) 2530l | TI 45 TT | 8,9) 486 0,28 I,52]| — | INR 25 300 1 Bo 0,05] Oj19] — IN SN Aiy4 2,1| 614 | Ojox| Ojor| — | Sa IE HIS) ME a AN 3,7] 483 | Oo,60] 4,02] — | S:a S:m]| 3,248 | TN | 8;s| 529 | 18,4z|/113,93] — | I a | | | 325 Lisjö gård, 1915 | 60 | Lärk | III I 500 2055 20,9] 520 | 17,18/182,84| 23,7 Västmanlands | | 0 68 I9,r 15491 522 1,35] 13,42] 24,3 | län. III — = = = = — — | | INET == FSS ES = Mr ES: S:a 568 | 20,4 20,4| 520 | 18,53|196,26| 23,7 | Björk I 14 | 20,7 22,2) 520 O;33] 5,67] 23,7 | al IT Kål 20,2 20331), 520 0,44] ”45;64| 2348 UC 9 | 18,6 TA: 523 O,I6| 53 RARS | S:a 23 | 19,8 18,2] 522 0,60] 6,17| 24,0 | : | | | | | | Gran | I 9 | 19,0 | 21,5] 497 3,30] 31,06) 1430 | | | II 50 | 16,7 16,4) SITS TIONER III 105 | 12,3 | 15,1] 527 1,88] 12,18| 15,5 UM | TAI [= 3,8 | 8,8] 590 0,86] 4,48] 17,8 Sa SV | 1516 15,3). 513 7>10 56,86 14,8 S:a S:m| — 992 | I9,1 18,5] 519 | 26,76|264,96| 21,8 TD | | — Lp Slav | | äs | | | | 292 Bordsjö gods, | 1914 | 68 | Lärk | III I GR 372 | AMA 27,4) 450 | 21,98[211,34| 2638 Jönköpings län. | IT (24) (NORS 19,2| 496 0,69) — 6,70] 28,9 | S:a | 390 | 21,3 27,0] 451 | 22,67|/218;24| 26,9 LÄRKEN. 303 >> Gu OO OO O—— -rrre———/"7Z?/”- 2--=2?-z22= x - ? x> rss >—sonsmzoon—-K-——Q—>-:2 ——O— Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke 3 g Stock Thinned out Total Stock &C oc | 2 KM ES a IMedelhöjd| & ,. | — 5 He | AE 3 Medelhöjd| « , | — 8 | RA ln enligt | 22/53 5 Ska OSSE enlistt SS [ES EA EES Et vv Sc = é 2 el SS = vv = 3 M = SM 33 förmeln fr EJE at Grundyta | CA | Et) ÖS: 4 | formeln | SA) STL KSNSL EG SS Ex SESIKSKa le Ore ars Iota ÅS S "SLAS Ej Sve NESS sö MeanHeight! SA | = 3 SA a la 2 8) & o [MeanHeight! SA) 5 51-72 55 Son — 10 [25,0 3,7 12,6) 476 | 0,12 | 25,5): 0,82] — | 26,2 | 40 — = — 0,47 | 3ar2] — ES = rö ve "obnn unge | Ve] Le "|| 45 — a 0,28 | 1,52] — 10 28,6 6,5 4,4| 537 | 0,02 28,6| O,o5]| — 2149 35 0,07 SN = = = = = = =? == = = 15 = = = 0,01 O5orl 20m[mAGS] I3,o 9:4| 479 | O>14 | 1639] O387| — | I7+8 || I35| — = | = I Dl Aa 715 | 18,0] 29,6 712] 593 | 2,94 | 13,8|16,73] — | 1249 || 3,963 = — | — |21535 |130,66| — S2: 1 lAjI 10,9 18,3) 518 | 2525!) IT 22,09 24,4] 10,8 582 20,4 20,6! 520 | 19,33 204,93] 23,7 SOL LOSLSl I7,7 14,5) 513 | 2,47 | 64,7|22,37| 25,3) 62,6 || 218) 18,2 14,9] 5II | 3,82| 35579) 24,9| 45 |100 | 14,1 10,7| 535 | 9,41 [100 | 3509 26,9/ 100,0 45 I4,r 10,7] 535 0,47 3,09] 26,9 9 |100 10,5 | 6,7] 473 | 0,03 |IOO | O,16| 29,6| 100,0 9 FORS 6,7 473 ; 0503 | 0,16 29,6| 286 | 33>5 18,3 15,0] 516 | 5,06 | 2154|47+71| 25,0] 19,61] 854 19,9 18,7| 519 | 23,59 |243,97| 2430| | | 27 65,9 19,5 234) 415 | 1,17 68,8 95:48 18,2 62,5 I 41 19,8 23,0] 449 1,70 | 15,15| 20,2/ Ög ll 1 1733 22,6| 477 | 0,36 | 4550] 3,00] 19,7] 35,6 3 AN 21:11 503 | Oj8ol 7504) 2232 18 |166,7| 14,8 18,0] 447 | 0,46 | 7432] 3,06) 21,2] 5,3 27 15,7 | I7.z] 470 0,62 | 4,59 22,3) S7MLSANol 1539 19,8| 461 | 0,82 | 57,7| 6,06| 20,4| 4956 50 1755 19,0] 490 | TI,42 | 12,23] 22,3) I 14 rg 19,5 21441 533 | Oh49] T2:9) H,r21L4,8) 1442 | 105 19,0 21,4] 502 | 3,79 | 36518) 14,1] SS = RE ES a a a a 16,7 | 16,4) 518 | 1,06) 9ar4l 1533] == = = SN 2 | RES REA — || 105 12,3 TSE) S27 GL FS NOG =) = ME NEE EE EES 141 8,8 8,8] 590 | 0,86] 4:48) 17,81 14 355 19,5 21,4] 533 | 0,49 6,5 5,12) 14,8 8,2 401/ 15:9 15,5 514 | 7559 61,98) 14,8| 354 | 26,3]. 18,3 | 16,5| 496 | 7,54 | 22,0|68;37| 22,9] 20455 || 1,346 18,9 18,0] 514 :| 34,30 [333-32] 22,0 i | | I I 20 NT 20,3 15,1 480: 0555 I 243NNOol20,T 233 392 — — | — | 22,49 |216,54| SR Ferrer | 10,5-525H Oj I EO:S ATG: 2532] 1944 32 NN | [= 03861 ESF 280ö | 17,3] 491 | 0,68] 2,59) 6.62] 2819] 2591 424| —21:3 26,5) 452 | 23,35 |224,86| 20,9] 804 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 3. (Forts.) Kvarvarande bestånd - | Remaining Stock | 3 3 2 : - 3 8 Då FR 3 | Medelhöjd 5 Fl | >å | Försöksytans | = É Ba 8 3 ANS Zz rd BE 3 | SE 2 hg & fler |A TR Ane , = | 2 belägenhet 25 S do 3 3 lösen SS formeln ES El Roco | SS OLRRE di: 27 Sö la | Al få) 5 | Mean Heighe|:3 5/4 5 | Fa ERNA i = Location 2. Ed 5 = Zz = Z 3 2 |E from He C z z = | 5 = | 2 Zz 5 ENG E os Formula p5 ol RN Sia 22 3 MR | Dö ö Z a eh SS: =) ASSR | | st g | | M | | | | No >. SM cm | /ioo0 | kbm | | 292 Bordsjö gods, | 1914 | 68 | Tall | III I 148 | 19,8 23,5] AA 6,42) 56,39] 18,7 I (forts.) Jönköpings län. | | II 8 1737 18,2] 475| Oja] I,74| 1956 | | SE 156 19,7 23,2] 445, 6,63] 58,13] 18,7 Gran I 60 22,7 25,8] 474] 3,31 3303 EE IT 8 20,5 21,6] 489] 0,29 2,95] 11,7 III 88 14,4 14,4] 534] 1:44] IT,06| 13,61 | WEIV 436 3,6 8,2] 579! 2,321 IT,49| FO,O | S:a 592 16,4 12;4] 503] 7.181 50:23 är | i | | | IS:a s:m| 1,144 20,1 20,2] '458| 36,48|335,60] 23.1] | | | ETT) "Garpenbergs | 1915 | 18 | Lärk | IV 150 5,7 5,6] 648) 0,37| 1,36] — | krpk, | Tall 3,469 5.3 5,5] 663] 8,27| 29,26] — | Kopparbergs | Gran 1,006 SA 1,8) 1,055| O,2sl O,8| — | län. Björk 194 Al 2,9] 864] 0,13 0,46) — | | | Sa | 4,819 5.3 | 4,9) 6717 DE | 319 | Klotens krpk, | 1915 | 30 | Lärk | IV I 648 IO,1 11,0] 492) 6,16) 30,65] 2746 Kopparbergs | II 670 8,9 8.3) 529) 3,60] 16,93] 28,61 län. III 574 7,6 6,4] 566) 1,84) 7,93) 31,8! IV 425 59 | 46] 639] 0560] 2,62] 39.2 Sa | 2,317 9,2 8,2] 517 12,29| 58,13) 29,0 Tall I 21 10,5 1133 548] 0,21] öl — | IT 21 937 10,1] 526] Oy17 ,86| — | IV = pF = =S —! — I —] S:a 42 1 ES I 10,8] 539] o,38| 2,37| == | | | I Gran III 32 6,2 6,4] 482| Ojrol Ojs30) — | IV 2 5,8 5,4] 486) Ojos) Oyr3| — | S:a 53 6,1 ; 6,0 483 O,153 Os43l = | | | Björk I =— FL MES la 2 | | DA 21 3 4,0) 506) 0,03] O,07| — | S:a 21 5,3 4,0] 506 0,03] SEEN — | öl . | | | | S:a s:m| 2,433 9,2 8,2] 517| 12,85] 61,00] = | | | | | | | | 334 |Lesjöfors A.-B.,| 1915 | 36 | Lärk | IV 1 | 3900 Kls4 TI 739] AGA Sr 86,50] 2 | Värmlands län. | II 200 9,9 | 8,;8l 5381 T;221l GDI | | III 20 9,3 7.8l 5521 0,09 0549] 23,0] | | IV 20 b 8,2 5.9] 584] Oy06] O,26| 2 S:a | 1,630 TT 11,4] 497) 16,74| 93,76| 23,0! LÄRKEN. 305 . - 1 Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke Stock Thinned out Total Stock Zz 2 | & 12, a ER 2 rö Megelhöjd SS | = | = 3 3 |Medelhöjd SAS = ST enligt | 3 2158 | .Aleb SE DÅ) enligt 33 3 tar ang 33 | formeln | E El 5 Grundyta | 5€ | 33 231 5's| formeln | 55| ET 28 få | 5å S byg) sea EES r é s.å fe] Mu ST S 3 MeanHeight! 3 AQ = S B AN 2 ER o Te = ov | MeaonHeight! 3 A| = 5 = Sh [NE OG od NE Kom be Fölel sl Pasaksreal gal BS IT | from the |D el Sk! 57 2 | SP = Formula | 7 1 &L = EIS ta IR a ISA Föra res ora RARE Vå Är vv =S FAS SA (2) de 2 S ÖS [S] Om FE SM Igh | SE ct | SO LA al AR A Zgh | 7, & > 5 AO NILANSE EA = la ål SE HE = gr AS st og = OSSE g No o m Cm /Gnool kvm] 26 lkbm] No m Em kong kbm | | 201 II,o| 20,2 17,0] 485) 0,45) 656) 4,43| 20,0] — 7,3) 168 = — | — 6,87] 60,82] — 16| 66.7 17.7 18,7] 386| 0,44| 67,7| 2+97| 1957] 63,0) 24 = - — OL Avel FO23x 18,8 | 17,8| 440] O,8o| 11,8] 7,40] 19,9] ITI,3l| 192 19,6 22,3] 444| 7,52] 5,53) 18:09, I I I || I I I EARL SE ER a re = I 160 = a rr SER ERNA NT AlN3G53 18,7 17,0) 444| 0,09] 23,1] 0,76) 12,6] 20,6 12 = — — O338I0 3 Allas I2:3 18,0! 499| O,10] 6,5] O,61| 12,3] — 5,3 92 — — | — 1,54| 11,67| — 132|.23,2 7,0 740) 577| O,sz| 18,0] 2,08] 19,3] 15,3) 568 — — | — ABN HALS = 140] 19,1 9,3 8,0] 5281 0,70] 859] 3,45] 16,6] — 5,5) 7321) 15,8 II7lE SOS -7:28)5 02-68) 364) l - - | | | I 204) 1557 16,2 | IT;0| 474| 23:27] 5401175:47| 22,6] = 4,9|1,348 19,8 19,1] 459] 38,75/353,07| 23,0 11) I AE Be: AR ALA NNE ES, DELA NBN kl a 2 FR 20: FR, |A 3,263| 40,4 — — | — | — |) — |I12,95| — 28,9) 8,082 — — | — | — | 44,84| — | | | 2011-252 9,8 9,9! 499| 0,17| 2,7| 0,81) 19,8 2,6) 669 — — — 6,33] 31,46] — | TE7) 459 5347 1 7581 5051 0:49] E230]F 25442 T:s) 1240) 797 -- — | — 4,09] 19,37| — 393! 40,6 7+7 630) 516] 1,99] 37421 4,44) 23,3) 3559) 967 — — | — 2,93) 12,37] — 2,094]| 83,1 5:0 3,7] 594| 2,21) 76,2] 6,77| 26,4] 72,11 2,519] — — = 2,40] 9,39] — | 2,025|] 53,1 6,5 4,4| 561| 3,96) 24,4|/14,46| 24,3] 19,9|4,942 8,5 6:51 5250 105] T2,59) | | I I == = == = = — — = =— = 21 = = — O,21 LSE — — — — — — | — — TN ne 21/ — — — Ox OB | 21| 100 3.0 | 450 1132] O,o03| 100 | O,09]| — | 100 21] = = = O,o3] Ojogl| — | 2) 3333) 3,0 | 4,ol1132]| 0,03] (33 0,09] = 3,7|| 63/1 IT;o Ör 550 O,41] 2,46| — ri 256 6,0 6,0] 484| Ojo3| 23,1] Ojog) — | 23,11 43 — =) = OyI3] 039) — | — — | = a Ör fr Mn — Il 25 — — 0,05] Oxv3| — I IT) 17.2] 6,0 6,0] 484| 0,03] 16,7| Oj0g] — | 1I7,3| 64 6,1 6,0] 484|. o,r8| O,se] — 21| 100 KHL,S I3,z|. 4/70) Oj28) 100 | L,54| — | 100 | 21 = = — IT 0,28| 1,54] — I1| 34,4| 4,5 2,5] 664| 0,01] 25,0] 0,02] — 22,2 32 — — — 0,04] 0,00] — I I" . | | I Vv | 32/ 60,4 I1,2 10,8| 477| 0,29] 90,6] I1,56| — 95,7 53 10,7 | 8,8| 478| O,32| 1,63| — 2,689| 52,5 Tora 445553 4031) 25. IÖ)20) — | 21,0) 5,122] 8,6 6,5). 524) 17,16) 77,20] — mV BH OH OUÖU JnJnJnn h o ggr nn nn wnnnnvnn nuttt]| oo nm po He —— — — — —r—— — ———-——€— > ! ! ! — ———- = 2 ?2——— OO oe ee nn | | | | dt AE KL ER EE HEB IN OL | (002 En || 1,390 => — | — 15,37] 86,52] — 3301 62,3 9,6 9,3| - 506] 2,25| 64,8 10,94] 22,5) 62,81 530] — — | — 3:47] LÄTE 5101 96,2 755 6,71 59 1,79] 95+2 8,03] 24,3] 94:3) 5301 — — — 1,88| S,52] — 1,170] 98,3 5,4 456] 636] 1495] 9750] 6589] 2650] 96,3] 1,190] = ll] 20] as] — | | | | | | | 1 2,010] 55,2 7,6 6,2] 567| 5,99| 26,3/25,86| 24,0] 21,6 3,640 -—- ga Me Ar) LR i fr 806 GUNNAR SCHOTTE. Tabell 3. (Forts.) Kvarvarande bestånd | - Remaining Stock | | Lr EE 2 : | SS 5 5 sa | -3 | Medelhöjd |, |. 8 Fe | 3 v JA IE SS 2 25 Försöksytans | 23 In | EE 3.3 Så SÅ | enligt NESS Frö e dr ; 23188 35 ES fä | 26 | formeln |:2 £|- 25 lea a EEE AE belägenhet Sr Sr LSE 3 o OFMEN TI :8 gl S-2 sdoletEnNSAG SE la RM FAS Sö | ST | Mean Height 5 0) 55 | SEöRaetSa 9 & cati 25 HH = = SLOTT SET | el SN SS mA Location & : = - É Ae from the |D sl SA! 57) & Öl AT 3 NE Formula | 7 5 0 FRE ir =S & Zz Joh |A SH RS | H = fee | AA ba = cs st g | I 4 <4 a | Nod m | emg Eon kbm | | | [= N 334 | Lesjöfors ABL Ios) 30) Tall IV I OR 30 | 1250 | 16,2] 448] Oj6r| 3,55) 23,0 | (forts.) | Värmlands län. | PEO — | — — — — — | | JUDE a 20 10,0 | 9,x| 536| Om: OG | RAVE — od = | — 1 SN | ESS 12,4 13,8] 460] 0,74] 4,24| 23,0 | Gran ER 90 12,2 "| 13,8. 488| ”2;86101750r Nee | II 40 10,3 | IO,z| 5I8| Oss2llhgol se | | III 120 | 753 | Os HOÖVLEOA 1,82) 9,9 | | | | IN EET FE | As4l ÖMT Oj95). 27101) | | | STIG 10,z | 748] 508) ARE | IS:a s:m]| 2,640 | II,r | 10,3] 498| 22,05|121,44| 20,1 | | | | I | I | 833 ikesjo fors AL-B:, I TOGr5T | 57 | Kärkt | py so I 375 | 18,7 | 21,5] 484] 13,64/ 123,74 20,5) Värmlands län. a 100 16,6 | 16,00 524| 2501) 17,54| 20,5 | (00 25 | 15,0 | 13,2] 542] Os34) 742055 | SIV oj = SS 1 SIE | SES Se 18,4 | 20,2] 489| 15,99|144,02] 20,5 | I | | | a I 35 | 18,1 | 26,5) 457| I,o3| 15,90] IO,ol I I | Il hal I MEL | EN | be MK OA ah I | III —- — | SELA- | = — | NOSA BIG 18,1 | 26,5] 457) 1,92] 15-90] IO30 | | | | Gran | I 115 | 17,6 | 22.8) 477| 4601 39:30) OA | IT 100 | 16,2 | I'7.;7 SI2| 2,47/ 20346 KRONA | III 175 13,7 | 13,90 539| 2,65] I9,60] 9,4 | IN 140 INO | O,1| 57.91 37,27), ES543 "TIO | S:a | 1.130 | 14,2: | TZ) STO] T3:08/KOATNRSE | IS:a sim] 1,665 | 16,6 | I5,4| 495| 31,00]254,77| 15+2 [5 anal | | | 324 | Lisjö gård, 1915 | 60 | Lärk | IV | ESS 18,8 18,5] 514] 14,46|/140,14| 18,6) Västmanlands | | TSE 46 | 17:7 | 13.90] 534) O;69)5 ÖNSOTONR | län. | | HW | oe == PAN pe CR | | | SEA GS SA | 18,2] 515) 15,15/146;70] 18,6 | | 1 62 | 19.42. 20: 508) 2,12| 20,73) 18,2 | Tallo. GR 8 18,0 | 15,2] 529) Ojz5j AIs45) 19:3 | fa a oa e S N SET | | | | WES: Lo 7e Imo eae 509] 2,27| 22,18] 18,2 | G | | | s | | fr | I | 18,3 | 20,3 499| 3,77) 34,46) 14,2 | | | EE SIT 104 16,7 > | I5:4| 5261 594) ROT ELSE | | | IDC 159 | TSE | 13,2/ 547 2,16] I3,10 16,2) LM 2001-27 2746 I 7asll "69 rossa 18,8/ Sa 580 | 14,9 13,90] 520] 8,7s| 68,12] 15,2 | RER ae L d | | | | a sim) 1,234 | Nas I 1634) 516) 20:17|/23 7300 0E7:6 LÄRKEN. 807 A z: | z 3 : Utgallrat virke | Kvarvarande bestånd och utgallrat virke Stock Thinned out II Total Stock | 3 | Pre | | = | I ae | be | - | | 8 — Medelhöjd] «| — ö| Zu I «ol 8 Medelhöjd| « | — & ERS | ES li RESO ee SAR ol & allae li BL ol «<«d SN ol | år enligt v ol a a SN ES enligt SE) AE 2 de = = 5 Re = 7 | BR S ERA | = a 25 El = På Grundyta | += | 35 z 3] =S formeln ST 5 & 25 ass Å 32 |MeanHeight!/ 3 Å|S Bl BasaLA 27128) FL 3 3 MeanHeight] SA) = | T4| 27 I 2 S1 RE | Om Ah 18 ale | asal-Area ER) Sh SÄ EN fa the SF Elci ER ET Zz ormula | do dl oc SS H ul A.S =) ormula do dl oc bj =S | 23 | es | | are Se ale gg SC RER RS EA SEE TIS | Vv 2 EN AR = = sl st. or | = SEIN st g | No S mm > kem F/aoookkyml) 26: |kbm FINS m emil icod | kbm | | | | I | | | 2 2 RR. | br and SR | SR Or RE HO mm -— 30 LE AE ra O,61/ 3255] Se 201 100] — 10,4 13,4] 459| 0,28/100 | 1,34] 25,3| 100,0 20 — — | — | 0,28] 1,34] — 201 50.0] äg 84) 5541 Ox]. 45,8) 0348] 17,4] 41,0] 40 = — | — | Ox Iyrgl) — 140) 100 5.2 5,0] 628| 0,27|100 | 0,88] 24,6] I00,0] 140 — — | — | 90727] -0,88| — 180] 78.3 7-9 6,8 TS 0,66] 47 2,70) 23,6] 38,9 230] — — | — | I,40] 6,94| — — —- — =S] —-|—-|—-—- | —) — 190 — — | — 2,86| 17,01] — | 301 42,9] 8.2 9.4 516] 0,21) 39,6] 0,88) 10,5] 34,2| 70 — — — Os 25 oj 7.71 7,8 II,o] 504] O,10] 18,5/ 0,39] 76] 17-8 30 — — | — O,34| 221] — 700] 53,4] RA 3,8) 680] 0,80) 45,7| 2,21] 19,0] 43,2] 1I,310 = VE a STL 740] 43.5 5,2 4,4| 6071 I,1| 1935) 3,48) 15,6| 12,9 1,700 — — | — 5,68| 26,92| — 2,930| 52,6| fe 5,8] 567| 7,76| 26,0132,04| 23,0] 20,0|5,570 IO,r 8,3] 5II| 29,8r|153,48| 20,7 | | | | | | 301 "74 18,3 16.51. 5SA7] Oss) 4,5ll O:46) 1734 5,0) 405 — — | — 14,29/ 130,20] — Mrtol37:s)- —1Ö3 13.6] 550 -0,88| 30,4 S,04) 20,0] 31,4, 160 = == 2,89| 25,58] — | 150] 85,7 12.7 9,6] 542| I;08| 76,1] 7,45] 2053] 73>xl| 175 = ES 1,42] 10,19] — IMEC65] 100 SE 7.5) 574| 0,19] 100 | 1,16) 16,9] 100,0] 65 = SN | Örol Ta | | | | | [ ja 3 | | 3051] 37.9 5. 10,8] 548| 2,80 14,9 23.11] 19,2 13.8 805 r'7s0 17:71) 4907 18,79 167,13 20,0] ÄTER TN FS SR) Fan SST CEST 35 -R 2 || ON fe RS fir 25| 100 16.4 21,2| 497| 0,88] 100 | 7+23| 10,4| 100,0] — 25 — — | — | 0,88] 7323) — 5) 100 14,4 12,0] 431] 0,06) 100 | 0,34] 9,3! 100,0) 5 — — | — | 0,06] 0,34] — Åk re 16,3 20,0 494] 0,94] 32,8| 7:57] 10,4 32,3| 65 1 gg fe 23,7 468| 2,87| 23,47| 10,1] | | | | | | | el De I Er Sa Er RS I | IT5 a et 4:60] 39,36] — I5| 13,0 15355 14,3] 600) 0524] 8,9) 2,23] 845| 9.8] IIS — — | — 2,71] 22,69] — 25| 12,5 10.3 11,8) 620] 0,27) 93521 I,76| 9,5! 8,3] 200 - — -— 2,92] 21,36| — 3201 30,2] 5-7 5,0) 618| 0,62| 15,9) 2,16| IIT,r| I2,3||1,060 — =] — 3.89] 17,59] — I 360] 24,2] 8.9 6,3] 612] I,r3| Bjo| 6,5) 937 6.11) 1,490 1348 II,o| 516) I1I4,21|101,00] 8,4] | 695 29.4 1350 9,4| 545| 4,87| 13,6|36,83| 15,8] 12,6||2,360 16,2 13,9] 501] 35,87|291,60] 15,3 | | | | | I5SVES:2 18.4 15.2 514) 1,36) — 12,89 20:43) Ball" sÖT3) TGS 18,1] 514| 15,821153,03| 18,7 104] 69.3 15,6 11,6] 5301 I,el — | 9,10) 22,9] 5850] 150 16,4 T2:4], 5321 Issgol 15:60 206 | I3| TOO 1246 9.7) 590] 0,00) 100 | 0,68| 25,1] 100,0 13 12,6 9,7] 590) 0,00] 0,68) 25.1 1921 24.7| — 17,0 13,0] 523] 2,55] — |22,67| 21,6] 13,4] 776 18,5 17,0] 516] 17.701 169,37] 19,0 | | | | LE Aa 25| 28,7 17,0 22,8| 455| I,o2] — | 7,88| 16,2] 26,0 87 18,53 21,4] 4921 3,14) 28561] 17,61 501 86,2] — 14,6 16,3] 484] 1,05] — | 7,38| 19,4) 83,6 58 15,0 16,2] 494| 1,20] 8,83) 19,4 29 100 12.2 14.6| 474| 0,49] — | 2,81] 20,3] 100,0 29 12,2 14.6] 474] 0.49] 2,81 20,3 104] SO. IST 17.71] 470] 2,56] — |18,07| 18,x| 45,01 174] 17,0 18,8] 491] 4,83| 40,25] 18,2 12! 9,3 18.1 21,71 468| O,46| — | 3,91] 1249 10,2] 129 18,3 20,4] 496| 4,23] 38,37] 14,40 Sk er 10:4 16,5! 496) O,18] — | 1,46| 12,3 BALL 16,1 15,5] 523| 2,12] 17,86] 15,2 8 4.8 12,6 1334] 510) Oma — | 0576) 15:88] 555 167 11,2 13,2] 545| 2,28| 13,86) 16,2 81 3,8 7.0 | 8j0ol 616) Oj04! — | Ox1r8l 14,6] 4y|| 208 7.6 7.s| 619) Os92] 4:34 18,6 36| 5,8 16,3 | 16,8| 483| 0,80| — | 6,3x| 13,2] — ss 616 15,0 14,1] 517) 9:55] 74>43] 1550 332| 21,2 16,1 15,1] 4961, 5.91] — 147-05] 19,1] 106,6 1.566 17:3 16,1] 513] 32,08 284,05 i 808 GUNNAR SCHOTTE. Tab. 4. Uppskattningsresultat per hektar från försöksytor i ogallrade blandbestånd av europeisk lärk, tall och gran. Results from Sample-Plots in Woods of European larch, Pine and Spruce, | | Kvarvarande bestånd | adj | | Remaining Stock 2 a | | 2 och 3 | | äl - AM 2 | | L br 8 & | Försöksytans | 2 boris sa of) Medelhöjd | "5 gl =S FI FT fe a HS tal|r BR ESR SANS SAS enligt va or ala 2 & 2 & belägenhet | BE 2? |-3 bl I I lav ch 58: formeln | SE | SAME ER | RN gl ALS SIG 5 | |). BEA =105 SE E a SE SRA 2: | from the | SÖS 5 | SSKESTA0SE :0 dd Location 25 5 FE) ME Da nea = I Ze cs v Ao sär SE äl 2 go oForseR 1:9 3) 2 ale SN SE ö 4 | Hb | 2gA ARE | g = a SR st | MM | No m [ECM /ädon kbm. | | I | | I 337 | Marieholms | 1915 | 20 | Lärk | II 683 10;0 | IT;7| 501 | 7532) 305751 2737 krpk, | Tor 142| 757 5,7! 576 |! 0,36) 1,63) 34,0 Skaraborgs län | ENE SA 217 | Öna 4,0] 594 0,27 1,06) 37,5 (TEM | 58 | 544 0) 2471 OMS 0,03); Os] S:a | 1,100 9,8 9,6| 506 | 7,98] 39,51] 28,4 Tall il 1,350 8,3 9,3] 535 | 9,24 | 41,04] 24,2 | II 1,417 7,5 6,8 568 5,07 | 21,57) 26,6 ECT KL 6,4 4,6 605 2,13 3,19 29,9 IV 608 4,9 2,81 O52 0,38 1,21] 34,4 | Shed |A 7+7 6,8] 554 | 16,82 | 72,01] 25,7 | I I | Gran | ER 67 6,6 | 5,8 542 | 0,8) 0,63) 27,2 [NE | 283 SES Az Ol SA 0,46 1,47| 29,3 | SIE SE Saar de 2,9] 713 | "O:554 IE abe | Sa 1,192 | 5,0 | 356] 619 1,29 | — 3,67| 3056 | Löv | | 150] 7,2 | 5,8) 377 | Oss0 | GES KONER | | | [S:a s:m| 7,134 8,z | 6,9] 539 | 26,39 [116,85] 26,7 322 Askö gård, NOISE | 28 arne IE | 794 12,1 | 16,7) 4701 I7,45 | GS:g4 SYRA Västmanlands | | II 197 9,9 9,6| 517 1:42] — 7,27) 2951 län | | III 54 JAG 557| 570 | Ox14 | 05621 30,55 IV 34 757 438155 0,06 | —0,27| 30,6 S:a | 1,079 | 1.159 15,0] 473 | 19,07 | 107,10] 27,6 Tall | [TOMS I 1,5 SL OR | eg — S:a s:m| 2,097 | 11,7 — | — |29,57 |149,18] — | | IFE | | 298 | Gersebacken, | 1915 | 37 | Lärk TO= Ia 697 | 14,6 [| I5,3| 495 | 12,89 | 93,12] 21,2 | Skaraborgs län | | | Te 145 13,1 12,3] 513 | 1,74] I1,72| 21,2 | | | MSE 14,4 14,9| 497 | 14,53 | 104,84| 21,2 | Tall | I | 18 | 15,8 17,3) 487 0,43 | 3,29] 21432 | | | EIN 42 12,9 11,8). 505. | 0:461 — sog Fe | ; III JNSRA 10,3 7,5) 569 | Ojir | O;622IA | S:a | 84 | 13,9 | 12,3] 5061 IT;voll Go Re | | ! | ll 36 | 1056... | TO;3| 492 0,30 | — I,58| 16,9 | | Gran | Cane 248 S,1 350]. 546 1. T352601 CSS | | | ENE 8401 = Ge 4,2| 663 | 2,60] 8,22] 18,7 | S:a 2,133 | 6;z "| 5,0) 601 | 4:16 NA Sr | IS:a sm] 3,059 | 12,7 | Oil 508 | 19:70 [270208 To VS MÄN OVAN Mn 27701 Cesjöfors: Bruk | mrgi3 | 57) KLärk MW I 800 | 22,0 | 21,6 492 | 29,08 314,51] 21,3 Värmlands län TT 246 80 | IASSINSSe 3,92 | 37,33) 21,3 TIT 120 USTer AO: SAN T,rr | Öjrgal SEA | | IN 1 40] 12,3 | 6,9) 562 | Ojz5 1,04] 2143 | Sa I, 206 21,3 | 19,0] 498 | 34,26 | 362,31] 21,3 Gran | UERTA Tenn ena 1 1057] 531 6,74 | 42,47| 10,6 É |S:a s:m | 1,953 | — (= I — 141400 |404,78| — LÄRKEN. 809 Tabell 5. Uppskattningsresultat per hektar från försöksytor i ogallrade, rena bestånd av Sibirisk lärk. Results from Sample-Plots in Woods of Russian Larch. | | Kvarvarande bestånd | Reimaining Stock E E > un 7 - -. | - sa t ESS es 2 | ar ÅSE ö Medelhöjd FS 5 TK g EE! Försöksytans | 2 = bo BS RE a Mean Height vc :v Flo s 25 FE TE SN R-S] KET DAN ner = 5 Do =S CS 32 belägenhet | = 3/3 38 52) enl under | enligt | ER) ES eg stl 5 :o Aj Iden Elstol Ac tl Su lostatc | ad | RA REN filed RS 2 E ae er Falm eo 55 sökta stam- | formeln |:3A EN ER Ra FN Location | Ze Fr ES ER mar from/ the öra] 256 PES) ÅF 25) | 25 SI 3 ; Formula | I 81 ös | 251 so! XM5A | s 5 ascertained DIRT | a ME = 1 = EE fs & 4 from Sample Hm. his Sö oc 22 ET | st Trees | g CR AS a | | 5 = | | | | No m m a ERT 4 | | | [20 | | 1521] Krpk. Sa (1909) I7 | Lärk! VI — | 1,142 1539 SE le Vidmarken, | | | | | | | Västerbors län] | | | | | | | | | | | | I 4 IKrpk. Abborr-|1902] 11 |Lärk | V | — |2,563 1,08 = =E NN NE I I | | träskliden, 1909] 18 | — 1 2,594 2,60 2 MEESE IR [ES | Lycksele sn. [1914] 23 | I 744 6,28 6,9 7,8 | 0,508 | 3,52 | 12,33 | 29,2/ | Västerbottens | | IE] 656 4,93 5,6 554 | 0,383 | I ,52 4,94 34,0] län III 738 3,93 4,4 3,7 | 0,768 | 0,80 2.70 38,4] i IV 469) 2,38 2,9 1,8 | I ,403 | O,12 0,49 | 4740 | | | sal 26007 4,29 6,1 5.4 | 0,559 | 5:96 | 20,46 | 32,40 327 | Åsele kyrko- 1915] 18 | Lärk | V I 358 3,9 IA 4,0 | 0,767 | 0,45 | 1,18 | — | | herdeboställe, | II 526 2,3 234 2,2 | 1,268| 0,20] O6r| — | | | Västerbottens | | KE 437 1,7 158 1,3 | 2,250 | 0,06] 0,23] — I | län IV 179 1,5 1,5 1,0 | 3,155 | 0,02 | 0,08 | — | | | S:a | 1 1,500 2,72 2,9 | 2,51 0,9781 0,73] 2,10] — | | | | Ulan brösthöjddiam. | 1,814 0,7 i | | | | | S:a | 3.314 SN | | [ras | | | 326 | Krpk. Smeds- I1913 12 i Lärk | IV El 319 2,50 2,7 2,4 | 1,288 | O,15 | Oss | — böle, | | II 639 1,88 I,.3 I,5 | 2.324 | Oj1z | 0,49 | — | Västernorr- | LEITCN-590 1,40 1,5 1,0 | 4,393 | 0,05 | O,3r | — | lands län | | S:a 1,548 1,87 2,2 1,6 | I1,935 | O,31 I,31 | — | | EN 885 0,82 | | | Se 2,433 1,55 | | I 328 | Krpk. Hem- | I1915] 24 | Lärk | III I |1,841 10,4 9,6 12,2 | 0,508 121,44 104,45] 31,21 skogen, | | II 492 8,0 8,9 9,9 | 0,536 | 3,82| 18,20) 33,31 Bispgården, : EE 78 6,6 8,4 8,0 O,551 | 0,39 1.79] 34,6 Jämtlands län | | | [Sa 9,5 9,5 |IT,6 | O,sr2 |25,65|124,44| 3146] | | 193 | Tierps ne] 1914] 23 Fark | Vv I | 1,104 5,3 LIN 6,7 | O,611 | 3,88 | 12,63 | 39,5) Uppsala län | II 580 3,9 4.3 4,6 | 0,730 | 0,98 | 3504 | 43 6) | III 460 3:90 3.4 3,2 | 0,897 | 0,37 1.15 14758 | yn) = = — I —- | —- —- I —- | | S:a | 2,144 4,6 5,0 5,6 | 0,644 | 5,23 | 16,82 | 40,8| AL | Krpk. Kåre- 1915 Tovliöeekl I) I 795 9.2 9.2 12,0 | 0,487 | 9,06) 40,78 33.3] | stad, | II 558 é fn 8,5 9,5 | 0,58 | 3,94] 17,42 | 36,4] | Kronobergs III 753 6,3 7+6 752 | O,558 | 31] 13,16 39,3! | län ile”4 948 4,0 6.2 4,7 | 0,635 | 1,67] 0,46 42,5 S:a | 3,054 5 8.5 8,6 | 0,515 [17,78] 77:82 | — | Gran 102 — 4 2,2 | O,750 | 0,04; Ovr4 | — 53. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 81IO GUNNAR Tabell 6. SCHOTTE. Uppskattningsresultat per hektar från Results from Sample-Plots in Woods Remalining Stock | = 2 z Dn FE a ko = RTR ”” E les 3 | Medelhöjd sa): File ol Försöksytans | Gus . | Soto sl 02 |A | enligt 21. SEINE Na öra "Bel 0 ola re BN 16 sa E El 2 FNS IRFS r=10-7 TS 0 belägenhet SEE SLE 22 ACD | BENEN ASTA S 5 formeln SNR ÖN = | go: = ER SIE ee RE al = 3 Mean Height! TA! 3 £ > en ee 2 Location TR Cd FN VANA LS Jå a from the fa E-) 8 & | EE TE Fa z då FIA Formula 12 | RNA SR PLO > Zz Zgh Al AS EIS | Får jz VE & 1 PARA st. I No m. Cm; | "/adoo kbm | 286. 1| Bjurfors krpk,| 1914 | 23 | Lärk |. II I 1,792 9,1 10,4 | 0,464 | 15:19 | 64,29] 3135 Västmanlands IT 296 för 6.4 | 0,537 | 0,96 3,66! 34.5 län INU 76 6,1 4,5 | 0.582] OjI2 0,44| 38,47 IV 2 = — S:a | 2,164 9.0 9,3 | 0,471 | 16,27 | 68,39] 3157| i I | Gran I 12 7,2 6,3 | Oj58'1] Ojan KOGK 34:5]) II 20 6,2 4.9 | 0,578 0.04 O,14 38,4 ITI 44 52 3,44 | 0,643 0,04 Oj 42.6| ; 2 TN Ro 2 ROM | S:a 76 6,2 454 | 0O,578 O,12 O,42 38,4| - : MS i DES -2,240 9,0 9,6 | 0,472 | 16,39 |. 68,81] 31,7| | | , SÅ ) | 283 | Krpk Omberg, | 1914 | 14 | Lärk I I 21013 S,3 IO,r | 0;472 | 16,11 | 0354 | 2555 Östergötl. län IT 760 740 6,6 ! 0,505 | 2,621 9,3 | 2853 III 413 5,7 4,4 | 0,580 | 0,63) 2,72 | 3350) IV 174 4,5 2,6 | Oy | Osrol 03 38,0] S:a | 3,360 | 8,1 8.6 | 0,479 | 19,46 | 75,1 I 20.1 | | 288 | Krpk Bromö, | 1914 | 23 | Lärk | III I 11860 9,8 9,7 | O,str | 13.76 | 69.14) 25,49] Skaraborgs län IT 540 8,6 6,6 | 0,528 | $I,821 8,27) 258 III 230 6,8 5:31 Or543), Oo 1,34] 30,9 IN 130 5.8 3,7 | O,613 | Oj14 | 0550] 248 y:a.| 2.700 9.6 8.7 O,5314 16,22 79:751| 2044] 340 KrpkoKastell |"1915: | 24 | TLärk | II I 1,358 9,7 12,7 | 0O,484 | 17,16 | 80,96 257) gården, Göteb. II 679 8,6 759 | Oj536 | 3s3r) 15:33) 2740 och Bohus län IITT 558 6.8 4,6 | 0,583] Oj9r] 3 sol 313 IV 436 5,0 2,7 | 0,616 | O.24 | 0,74| 3510 ARR NE FS R ERT | SHM roa 9,4 9.5 | 0,495 | 21,62 | 100,62] de Div. 194 7,0 4,5 | O,572 O,31 1,21] 304) Tabell 7. Uppskattningsresultat per hektar från försöksytor i Results from Sample-Plots in thinned mixed Woods 336 | Ecklesiastika | 1915 | 24 | Lärk | II I 998 a 13,1 | 0,492 | 13,45 | 75,1] 22: utskogen IT 386 Os 8,6 | O,531 2724 | 10,3 | 25,1) Knappåsen, III 129 Ta7 6,4 | Oj550 | Oyv41 147 | 26,8) 2 A | | Värmlands län IV 97 6,2 4,3 | 0,567 | O,14 0,3 | 28,21 Sal nÖTkO 10,9 I 1,3 | 0,498 | 16,24 | 88,1 le PRE LÄRKEN. [9.«] FI försöksytor i gallra de, rena bestånd av sibirisk lärk. of thinned Russian Larch. Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke | Stock, thinned out Total Stock | ; - <= U u EET I 2 | | : Medelhöjd' = , So kil 3 Medelhöjd/ + , S EA | -— KR - Volt oo 3 IT = . ) NS 2 3 SÅ enligt | 3 vol 2.8 : Ä I enligt. ao 3 Sa ol SS fe 1 SEELE a 2 E<)S = of l CAN ERE av a Od NN 3 o ormeln I ö al & & | Grundytal F | ö S I tormelat” Stat staket & Bes ss S m- RES - RS Å SAO RA = - lr E 5 MeanHeight! SA € 5 SKEN 3 MeanHeight! 'S A|S 5 | «4 | 331338 7 = from the | o a) 2 FA | Basel Areal & v| & "2 |" from the Förl eva a 9 Es | FÅ Formula | 7 8j ov & le = Formula | VB Hl OO 2) 5 & 0 ran : Oo = ME ; 1 o & SUL SA SA [ran [ISS | Zz Jeh [SSE 5 IRS AE z Jeh | SES 3 |0 |A AR fr ER - 3>!/M RR I RA = >! I Tr 1 Åh & i & jas] st ö 3 S s >< | I ING m. Cm | 000 [EYT] 120. [Kbm No m. em; |E/sano kbm | | | | CR I |—]— =S 8 = = = = => =S = EE | — — — — — —— — — —-- — | — oo — — — — — | SE - 0å É S- ESA NG REN Hl € - :) T d Fä i ET | 752 | 25,8 8,7 7,6 | 0,473 | 3132] 16,.9/13,65) 32,6] 16,6 || 2.916 8,9 913 | 07471 | 19,59 | 82,04) 31,9 | fö Er = = = = EEE = = = = | CAS r PT 4 Face I | | | | 140 | 64,8 6,5 457 | 9,550 | 0,24] 66,7) 0,85] 37,2) 66,9 || 216) 654 456 | 0,559 | 0:36 | 1427] 37:5| | 892 | 28,51 8,5 7.0 | 0,477 | 3,56| 17,8 14,50] 32,9| 17434 || 3,132 8,9 9,0 | 0,472 | 19,95 | 83,31] 31,49] |11.60:] 1259 8,8 IT,0 | Oj447 | 0557) 3,4] 232] — Fall2ö7a 8,3 10,1 |' 0471 | 16,68 | 65,6 | — | | Te 334 6,4 TO OO OK LAT OR 4352 4 787 1:0 6,7 0,306 2574 97 ho I 47 | 1072 552 3,8 | O,565 | Ojo5] 7s4l| 052 — 710 | 460 5:+7 4,3 | 0O,579 0,68 2,3) — | I 113 | 3934 3:4 2,31 O;657. | Ojos! 33,3] Ojsil — 24,9 lI 287 4,I 2,5 | O,601 O,15 O,4 | — | 247 | 6,8 7+9 6,4 0,462 | 0,70] 359] 259] — 3,7 13,607] S,0 8,3 | 0,478 | 20,25 | 78,0 | — 7 Bs4 0,2 7,3 | O,528| Oy,70l 4,8| 35401] 28,0] 4,7 11 2,030 9,8 9,5 | O,311 | 14,46 | 72,34] 26,0 170 | 23,9 7,8 557 | 0;563 | O;43) 19,1] I,90] 30,2] 18,7 710 8,5 6,4 | 0.534 | 2.25) 10,17] 2930 130 36,1 5:9 3:7 | 0O,577 | O,14] 21359] 0,49) 3453 21.0 | 360 6.6 4,8 | O,350 0,64 2,33) 21,6 701 3550 4,6 2;7 | 0,723 | 0,04) 2242] Os14 36.9] 22.01] 200 5,6 354 | O;634 | 'O;18]| 0764) 35:01 540 | 16,4 8,3 5,6 |' O;546 | I,31] 73s5| 5593] 29,4] 659 113,300 9,5 8,2 | O,516 | 17,53 | 85,68 26,6] 218 | 13,8 9,7 10,4 | 0,492 | 1,84] 9,7| 8,76] 25,9] 9,8 | 1,576 9.7 12,4 | 0,4835 | 19,00 | 89,72) 2547| 121 | I5,1 8,0 7.3 | O,775 | Oj51| 13,3| 2,33| 29,9 3:2 800 8,6 7+8.) Oj542 3,82 | 17,66 28,0 KS RS 6,2 4,8 | 0,574 | 0,22] 19,3] 0,78] 33,6] 17,9] 079 6,7 456 | O0,s8r | 1.13] 43371 3157| 167 | 1832] — AN 2,5 | 0,580 | Ojo5| 16.8] Ovr2| 3743] 14,3 533 439 2,6 | O,610 | 0,29 0,86) 35.3] 1557 | 15.3 9.0 757 | O,512 |: 2,62] 10,-8|I1,99] 27,5] 10,7 3,588 9,4 3 | 0,497 | 24,24 [I 12,61] 26,4 NN -— = == = = le — || 194 7+0 I 455 | .O;572 | 10331 1.21] 30,44] gallrade blandbestånd av sibirisk lärk och tall m. fl. trädslag. of Russian Larch, Pine and other Species. ' 88,1 | 22,61 812 GUNNAR SCHOTTE. TZab.-"7.. (Forts;) - | | | | | | Kvarvarande bestånd | | 2 | | | | Remaining Stock ng | | =) | | vo I | -— I J | rel | + ? 5 I | = -— & I z | Medelhöjd FAR El s | s Ce | 22 | Försöksytans | 251, | PY. ls3 22/85) enligt |T32 EN ERE - AA It oM KA — I [RES fe -. +— a A = 8 SR SE STR AR LÖRL= 00 IN PRE 7 1 -R-R-D 5 I =E Ser oyå ND bo 5) =S Kn Oo ormein Sy Bl s = vo R 2 6 sänts OR [EG ET EI a a ET = Heght| =A|£ 5 | Si) 3/38 4 AR Å ESS Dn NE Faa STEN a om can EE DERE =S 2 3 NN Location OR FR | | än = | fromtbe lörcslSfleEAl/ ss 2! år mm A | SR | | =| IE MS | Formula Sol z = 2 Ef 27 PAS | Fe | 7] ae 2 3) AS | g 2 | M Se | | | fusk | | | | | No m. em: -/ooodl kbm | | | 336 Ecklesiastika | 1015-124 1) Dall | II | Er 32 | IT,I 12,4 | Oj407 | O,38) 2:11 2250 (forts.) utskogen | (förRE 32 ;2 | 93] Os321 Os221 Ir | 251 Knappäsen, | SR "I = =) = -”- .” I I I I | Värmlands län | RN = fr a | | = 64 10,4 [1,0 | 0,508| Oj;60| 352) 23,1 | SÅ a vå a II 16 7,8 7+0 | 0,55o] 0506 | 053 | 2077 | DEL — —- I) — -— — | — | [ETV / 48 5530, MM 3,6 | 0,578 | 0,05 | O,r | 20,1 | | SA 64 6,8 | 4457 | O,539 | Of O;4 | 27342 | | | | | | | | | I 16 IO,r [II,0 |] Ojs58/|- Ojr5 | DISSA | | | TT 16 45 1 6,7 | O,ss5 | Oj01 0,2. | 2740 | ITT - — — | — | — ET | | | | IV pe = —| — | — EEE I — — — | | | S:a | 32 | 9,4 I g,r | 0,526 1 Oj21 | T,o | 24,5 | | S:a s:m | 1,770 10,8 li 1,r | 0.498 | 17516 | 92,7 | 2247 | | 318 |Hem. Sågarbo, | 1915 | 14 | | II I 252 6,0 | 7,4 | Ojs72 | 1509] 358 | 3410 Kopparbergs | | NE I 612 | 5,0 | 5,4 | Qj6rs | Tsar) CAO -B., | I of HE 626] 4,2 | 40] 0;65 | 0,81) 23/40: Uppsala län | | I-IV: 190 | 3,5 | 2;9 | Oj701 | Oj13 0,3 | 46,2 | | | | S:a | 1,680 5:I 551 | O,b17 36 | 10,8 | 36,5 | 130) Tall I 41 4,6 [10,0 | 0,627 | 0,32] 059 | 2752 | | Ii 103 4791 6,2 O,722 | O,31 | 079 33,2 | | | II 487 7 | 456 | O,785 | Os8r| 254 | 35,6 | ELVIS TA SS I 3ar | Ojor4 | 0527] 058 1 38,5 | | S:a | 1,005 329 | 457 | 0754] Is7| 500 34,1 | 1301 Gran | I 15 6,5v 7,01 Oj530 | 0,06) Oj21| — II 2 5,2 557 I O;j5y8) OFEBNOSG ie III 33 4,2 | 4521 0,665 | Osi9) OS — IV 26 3,0 2.5 | 0,930 | O,0r | OQO = : S:a | 246 | 4,5 | 4:81] 0,607] Ox44) I,3| — | | | S:a sim | 2,931 4,7 459 | 0,6s0o | 5,58] I7,.1| — | ' I HA AN BER bord | 3 | | | 314 | Visingsö krpk., | for; |: 287 | SEark>) ÖN I 2,335 9,6 [10,0 | 07497 | 18,43 | 87-74] 3147 | Jönköpings län II 688 8.1 650 | 0,57 | I,95! 8,16] 34,3 | [I 206 6,8 4,2 | Ojs55 | Oj20| 1,10 38,1 DE LT NAGASR 2,3 | 9,830 | 0,03) Ox3) 45,40] S:a 3,306 9.4 8.g | O,500 20570 | 97513 3250; zz | Tall I 153 ,2 10,2 | O,533 | I,25! Gyr3| 20,8 IH 32 5,3 723 | O;544 | Os33) 1355) 23:53 III 18 710 3 O,554 0,04 O,15 25.5 | ING Al 8 6,0 | 7 0,558 | 0,02 0,06) 26,5 | ESA | 271 8,9 3,8 | 0,53 | 1,64 -7+89| 21,4 | Löv VT 41 6.3 3,9 | 0,558 | Oj05 0,18| 26,7 S:a s:m I 3,018 9,4 8,9 | 0,502 | 22,39 | 105,20] 31,2 LÄRKEN. 81232 2 å I - 1 Utgallrat virke || Kvarvarande bestånd och utgallrat virke = | Stock, thinned out || Total Stock | = > 3 = a | or al | SR >< | I - ER Så ägs ELER EE arga $ |Medelhöjd] SES S SE | ES sn EL ENA la fl 83 SjaCl) ht Ng SN 6 09 S | formeln ä£| 5 & | Crundyta | 8) 8: 2 83 3 | formeln | EE: 4 3 sg) fc! 55 | = SN IK Il & olM « =] JR - = 5 | = Zz jMeanHeight! SA! = 5 12 >) oo A 5 3 & |Meandeight! 30/5 5 | | & & | S 3 | RE | fromthe | c SE Basal Areal 8 ol 5 5 lå a | from the. lratallg fil & so ol 8 | 3 Formula (ICT St SE eo gall 3) Formula 8 SR = GS ER 2) a | Igh sg 3 fe er RN Ze läs 30 |A: Ner = FR Ng la? AA: ST Od SG 3? AA | st. I. | — IS sSst g &Z | | | | ä z É Zz | | | | No. | dl 2 em. | !/io00 |kvm | 2 |kbm | || No. | m. Or ör | kbm | | I | | | | | | N | | I | Ena ECE | 84,7] 1033 13.9| 0,485 | 2,69) 87-6113,5 | 13.0] 86,31) 209) 10,4 13,7| 0,487 | 3507 | 15,6 | 14.2 | 97 | 75:2 0 | 12,5) 0,416 | I,19] 84,4] 4:4 | 18,57] 8047 129] 9,0 11,8] 0,434 | I,41 5.5 2050 | | | | =] — = RTR ER än tl nd NN = SN | | RN öl I 481100 | —4;9 | 451] 0,538 | 0506|100 | 0,2 | 17-9|100 48] 4,9 | 45z]| 0,538] 0506]. 0,12 | 1749 I i | S - r ere 83,4] 9,8 | 12,5 0,466 | 3,94| 86,8|18,1 |. 14,4] 85,0 386 9,9 0,472 | 4554 | 2143 | 1557 i | | | | | | | | | | | 48 |100 | 9,7 | 1148| 0,508 | 0,53 100 | 2,6 | 8,.1/100 48| 9,7 I148| 0,308 | 0,53 | 2,6 | 8,1 1 32 166,7] 8,1 Tal -O;532 Il OjI3 68,4) 0.6 | 12551 0045 | 48 8,0 | 752) 0,538 | O,19 0,9 | 1732] 32 1100 | 07 hn ÖS 7) 0,430 | Ost 100 | 0,3 | 15,9 100 321 67 AM SK 0,430 | Ojir) 033 | 1539] | | | 481 50 | 44 | 456] 0.559] 0508) 61,5) 052 | 18,46] 57+7 I 96] 4:57 451] 0,567 | Os13| 0,3 | 2240] 160 ARA] 8,6 8,2 0,506 | 0,85] 88,5 3:7 | IO,o! 9032 | 224| 8,4 7:4| 0,5309 | 0,96 | 431 | IT,57| | | | | ] | | | | 811 83,5] 12,6 | 10,3] 0,438| 0,68] 81,9] 353 | 1452] 74,r]] 97) 10,49 10,4| 0,456 | 0,83 | 4. | SE [Pr TE RN NA ET RE lass LÖNT 16! 755 6,7| 0,555 | 0,06 | 0,32 | SUS 64 |100 | 7,7 4,4| Ova | O>10]100 | 0,3 | 16,5/100 64) 7,7 FR ESR oxo | 0,3 | 16,5 32 | 100 | 3,6 550] 0,734 | 0,06/ 100 . 0,2 | I19,1|100 I 32]| 3,6 5:0]| 0,734 | 0,06) 0,52 | I9,r 177 | 34,7] 1052 | 7,8) 07447 | 0,84| 8050] 358 | 1437| 7952 209] 10,0 8,0] Ox462 |. I,05| 4,81 16,7 | T] | Vv I ET | | 659 | 27,1 9,7 | 10, 4) FA 5,63 24,7|25+6 | 13,8| 21,6 1/2 ,429| 10,6 | 10,9] 0,492 | 22,79 [118,3 | 20,7| I I I | | | | | I | FORSA | FA a ENE EEE 252] 6,0 754) Os572 | 1,09) 358 | 34:6 46 | 0 4,6 4,1] 0,654 | 0,06] 4,1! 0,2 | 3556 434 658 5:0 5+3| 0,617 | 1547 4,6 36,0/ 1256 | 29,0 3,8 3:71) Sr 0,19] 19,4 12) 1748 882! 4,1 3,8] 0,704 | 0,99 | SS 40,3 1262 58,0] 2,9 2,0] I,092 | 0,08 38,5 0,3 | 4355] 50,50 || 452] 3,3 | 254] 0,835 | O,21| 6 | 4550] | 564 I 25,1] 3,7 | 257! Oj791 I os33) 8,8] 130 | 4007 8,5 2 ,244| 4,8 | 4,61 0,6281 3,76] II, ,8 I 36,49! | | | | | | SYS | Fy EE = OM ol | FE SN Förr | 41 4,6 | IO,ol 0,627 | 0,32] 0,9 | 27,2) — |] — ol ff ER | IO3] 7 430 652110722); On 039 33 I 461 8,6! Js4 3,6) 0,805 | 0,05] 555] Ost | 4052] 349 533 3,7 4,4) 0,786 | 0,86 | 2,5) 35:81 456 | 54,9) 2,7 2,2] 1,083 | O316| 3852] 055 | 41,4] 62,51) 830] 230 2,6] 0,973 | 0,43 | 153 | 395 | 502 | 33.3 2,8 I 2,31 Foo]. Ojex IT,1/ 056 I 4I,1] 12,40 | 1,507 3,8 | 4,0) 0,775 1.92 5,6 3459] | | | | | | | I | | = RN — PES RR 15 6,5 750] O,530] O,06| O,2| — IS.T752) 4,4 | 413) 056435 | Os02) 10,6] 0506) 30,8] 10,0 87 a | 5,5) '0;585 |; O;20) 0,66] — | 211 13,6; 3,5 lögss 0,785 | 0502] 9,3 0305) 35,4] 921 154; 451 4,1] 0,674 | O,211 SS | 36 | 58 på 2,6 | 2,3] I,156 | O;02l 5149] 0,04] 28,8 55,3 I 62] Da 2,4] I,027 | O,03 0,07] — | = I | | | 721 22,6] 3,6 | 3,1 0,788| 0,06) I I,1 0,15] 31,8 10,7 | 457 I 4,5] 0,622 0,50 | Ls FS —— 27,9| 3,4 | 2,6| 0,856| 0560] 9357] 157 | 4053] 9,2 114,069 4,6 4,4| 0,666 | 6,18] 18,9 | — | | | j | - | | 130] 533 9.7 9,0] 05504] 0,82| 4321 4501] 2950] 4,4 || 2,465] 9,6 10,0| 0,497 | 19,25 | 91.75) 31,6 | 277 28.7 728 5:7| O,490] 037] 26,7] 2,70] 33.9 24, 19 | 964 8,0 550] O,s5ro | 2,66 | 1O,86| 34:32 423 67,2 Ön 4.4) 0,483| 0,64 68.8 1,87 37:7| 62.7) | 629 6,3 4,3| 0,507 | 0,93 2,97) 37 ä | 447] 85,3 4,2 | 3,0] O,611| 0,32] 92,5] 0,84] 41,6 86,6 524 4,3 2,9] 0,634 | 0,35 0:97 42 ol [1,277] 27.9] 75 | 20] 0,503] 2,49] 1037] 9342] 3352] I, | 4,583 9.2 S4o) 0.500 | 23:19 [106,55] 32421 | | | I | 229/| 59.9 9.3 | 12,8] 0,490] 2:94] — 113543) 19,7] 68,71] 382 9,3 I 1,8] 0,503 | 4,19 | 19,56) 20,0] [a "EIL21 57:7 er 8»5| 0,467| 0,64] — | 25322] 2248) 58,9 194 T:7 8.0] 0,496 | 04597 | 3:77) 2310 | 76| 80,9 6.0 5.1| O,614] Oss] — | 0,56 36,7 78,9 || 94 6,2 5,1] 0,600 | 0,19 0,71; 3454 | 591 76,6] 40 | 33) Ob) 0505] — | Osz2] 3352] 66,61] 77] 46 | 34) 05903] Os07) 018 Sr | 476| 63,7 8,8 | 10,0: O,491] 3,78] — |16,33] 20,8 67-41) 1747 y 3,8 | 96 0.505 AG 5 42 | 24, 221 21, 10] | 24| 36,9] 9.4 I 6,3] 0.445] 0,07] — | Os30] 21, 8 62,5 II 65 j S,r i 459) 0,480 | Os12 0,48] 23,5 5] | I I1,777| 32,0] 8,3 6,8] 0,495| 6,34] — |26,05 25, 4 19.8 | 5,395 9;r SE 0,501 | 28,73 131,25] 30,1 314 GUNNAR SCHOTTE. Tabell! 8. Uppskattningsresultat per hektar från försöksytor i ogallrade bland- bestånd av sibirisk lärk och tall m. fl. trädslag. Results from Sample Plots in Woods of unthinned Russian Larch and Pine. | Kvarvarande bestånd Reimaining Stock | 8 é | å 1 HEN oM8 - 24 I in såå [4 MG a | NRA v | Medelhöjd & TNG EN | 22 Försöksytans NS S So SSA NCdn Klerk CRSRER Flen för A Ara SIR] A2 8 RE. : EG sa ET a FÅ | 2 0 belägenhet | 5 213 Bl 28 le Ag & s | enl. under- | enligt = Sl Sal ERE = i 2 2 Te Flea CN Al So X EN 5 5 | sökta stam- | formeln |:38 EE SA så SS | :0 8 Location 2 ol = a SIS) mar from the |"ö gl rö Fåöjotfnon se ee | HA SK = FNS ; Formula | I | Os) 25/0 SKÖN | SK = = ascertained Sot 02) SE lB sl SENSE = Så "| from Sample-! H- SIN 3 boll = fa] =) JE Trees g | NE Al No. m. m. (Sa Rs | 4 i320t) Laxsjö bruk |1915| 19 | Lärk [II — i 381 8,2 8,6 14,1 | Ojso2 1 5jor| 25530 | | Kopparb. län | | | Tall 1 1,968 — 6,3 I10.o | O,481 15,47] 46,3] 25,0 [SRS — 5,0 6,2 | '0;584 | "5s40] LEG KSO IT 13 OoTm6 — 4.1 4,2 | O,571 4:14] I 134) 2760] DY AO 3:3 2.5 | O,790 | 1516] at) 3154 I Ha | 9, III — 5,5 6,0 | O,531 |26,z1] 76,51 25,8 S:a s:m | 9,492 — | Ör 6,6 | 0,523 | 32,92] IOT,9| — | I | [ | | 1 | | Je | 387 | Eneby gård, [1916] 23 | Lärk |II=—' I |1,440] > — 10,3 13,2 | Oj497 119,8 | 99,8 | 24,1 | |Fånö, Uppsala | II 453 — 9,7 9-6 | 0;502 | 353 | 16,2 | 23,9 | län | ÖT 160 — 8,5 5,6 | O,550 | 034 | 1458 | 23:7 | NR 30 = 8,1 47,3 | 0,567 | Oj SRA SRPNREN 6 FAR Kl t [Br [[ e | — | | SN | | Sa 2133 — KOST 11,9 | 0,493 123,6 |1183:3 | 23;9 | | | | u Ar Gran 1,893 = 734 Ö:3 O,555 | 5,9 | 24,2 | — I I "e”- > | Björk | 480 = Ia 8,8 | 0,302 | 2,9 | 16,7 | — | S:a s:m | 4,506 = (0): 9,6 | 0,303 | 32,4 [159,2 | — | | I | | | 142 | Jönåkers hä- |i909) 10 | Lärk III + 156 4,2 2 2 RE | radsallmän- | s T | | ning, | Fall | 4,778 RE — — — — |] — | — Söderman- | | | lands län |1i915| 16 | Lärk I 156 755 8,0 ]I152] 0,509 | 1,54] 653 | 28,3) II 12 4.4 4.4 3,6) :0,705 | Ojotl. Ojoj 4053 | FA et örB fly br) ET tl är ; | | Sa 168 133 8.0 10,9 | Oj509 | Tis5. OM 28,4] Tall I = — 6,0 7.4'| O,572 | =E | — : II == — 5,7 4370 | OO I a IIT — 434 3,2 Oras — | —& s— IV | — = 304 2,0 | O,810 | — | ES SEA 5 Ö; — BIT vo . Detalibeskrivningar över försöksytor, I. Bestånd med europeisk lärk, Rena ogallrade bestånd. (Se tabell 1). Försöksytan 388 återfinnes 2 km sydost från Fånö gods å Eneby gård, Hocksta socken, Uppsala län. - Behandlingen tillfällig. Försöksytans areal är 10,5 ar och beståndets ålder vid utläggningen hösten 1916 cirka 24 år. Lärken förekommer ymnig, gran och björk, Betula wverrucosa, förefinnas enstaka. Ris: blåbär e. Av strödda gräs och örter kan Azra flexuosa be- tecknas såsom fläckvis e.—s. och örterna som enstaka: Åjuga pyramidalis, Anemone nemorosa, Campanula rotundifolia, Fragaria vesca, Geum rivale, Hieracium Sp., Lactuca muralis, Luzula puosa och Pyrola secunda. Mossorna utgöras av: Hyvlocomium triquetrum €e., proliferum e. och parietinum e. Försöksytan 343 i Hellidens gods i Agnetorps socken, Skaraborgs län är tillfällig. Ytan återfinnes 2,5; km. nordost om Tidaholm vid »Ekepiggen». Arealen är 27,5 ar och beståndets ålder vid uppskattningen isept. 1915 cirka 55 ar. Markens förnalager är 5 cm, varefter följer ett 13 cm:s skikt av grå sand och ett 52 cm mäktigt rödsandslager, som övergår i den underliggande gulare sanden. Lärken är planterad i rader. Mellan lärkraderna har senare inplan- terats ek, vilken dock är mycket krokig och i allmänhet nedböjd. Förutom det rikliga trädbeståndet av lärk och ek finnas enstaka gran, rönn, lönn och oxel. Av buskar finnas likaså enstaka en, hagtorn och brakved, Rhamnus frangula samt hallon, Rubus ideus. Markvegetationen präglas av gräsen och örterna, som förekomma ym- nigt. ÅAira flexuosa, Asplenium filix femina, Campanula persicifolia, Carex digi- tata, Fragaria vesca, Geranium Trobertianum, Hieracium sp., Luzula pilosa, Majan- themum bifolium, Oxalis acetosella, Polypodium vulgare och dryopteris, Ptieris aquilina, Pyrola secunda, Ranunculus acris och repens, Rubus saxatilis. — Stachys silvatica, Trientalis europgea, Veronica officinalis chamedrys samt Viola riviniana. Mossorna förefinnas strödda, och här ha antecknats: Bxyvum roseum, Hylocomium triquetrum, proliferum och parietinum. Försöksytan 341 anlades hösten 1915 som tillfällig uppskattningsyta på Maltesholms gård i Västra Vrams socken, Kristianstads län. Växtsamhället är en mullrik. bokskogstyp. Ytans storlek är 21,5 ar och trädens ålder 60 år. Jämte lärken finnas gruppvis bok och ek som under- och mellanbestånd. Av buskar, som förekomma enstaka, finnas hassel, rönn, Kribes rubrum och Rubus ideus. Örterna äro rikliga och utgöras av: Owxalis acetosella s., Asperula odo- 53" Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. [2] GUNNAR SCHOTTE. rata s., Galeobdolon luteum t., Stellaria Holostea t.. Fragaria vesca e—t, Circea alpina e., Geranium robertianum e., Epilobium roseum e., Lampsana communis e., Lactuca muralis, Majanthemum bifolium e., SEgopodium podagraria e., Urtica dioica e. och Veronica officinalis. Gräsen t—s: Agrostis vulgaris. Mossor: Hylocomium loreum och proliferum savat Astrophyllum cuspidatum. Försöksytan 335, som i sept. 1913 uppskattades å agronom G. ÖLSSONS egendom FEdsgatan, Karlstads landsförsamling, Värmlands län, återfinnes 500 m söder om Edsgatan invid vägen till Karlstad. Ytan har en areal av 21 ar och skogens ålder är cirka 45 år. Beståndet är uppkommet genom själv- föryngring från en lärkallé, som planterades år 1831. Jordprofilen visar 2 cm förna, 5 cm humuslager, 5 cm humusblandad röd- sand, 36 cm rödsand och 23 cm gul sand, varefter ljusare sand följer. Jämte den europeiska lärken, som förekommer rikligt, ha antecknats enstaka exemplar av gran, tall, rönn och björk. Buskar: strödda enbuskar. Ris e.: blåbär, lingon och ljung. Gräs och örter förefinnas ymnigt, och bland dessa ha antecknats: Ara flexuosa, Carex digitata och Carex sp., Campanula rotundifolia, Fragaria vesca, Gnaphalium dioicum, Hieracium pilosella, Luzula pilosa, Majanthemum bifolium, Orobus tuberosus, Potentilla erecta, Polypodium dryopteris, Pleris aquilina, Primula veris, Pyrola secunda, Rubus saxatilis, Ranunculus acris, Stellaria graminea, Trientalis europea, Veronica chamedrys och officinalis samt Viola riviniana. Mossor finnas ymnigt och representeras av Hylocomium parietinum, proliferum Och squarrosum, Dicranum scoparium samt enstaka tuvor av Sphagnum fuscum. Försöksytan 316 återfinnes 3 km öster om Gualöv å Årups ägor, Gualövs socken i Kristianstads län. Hela ytans areal är 29,6 ar. Åldern å överbe- ståndet varierar mellan 75 och 90 år. Uppskattningen är tillfällig och un- dersökningens ändamål är studiet av självföryngringen. Å marken finnes ett 5 cm tjockt lager av förna, varefter flygsand vid- tager. Träden förekomma strödda, och jämte lärken finnas tall, björk, ek, idegran, bok och asp; buskar rikliga såsom: Sarothamnus scoparius s.—r., Rhamnus cathartica, Rubus ideus och sp. samt rönn och sälg. Risen (blåbär och lingon) e.—t. Gräsen och örterna äro ymniga: Azra flexuosa och cespitosa, Agroslis Sp., Anthoxanthum odoratum, Cerastium arvense, Fragaria vesca, Galium saxatile, Lotus corniculatus, Luzula pilosa, Nardus stricta, Oxalis acetosella, Polypodium dryvopteris,, Ranunculus acris, Rumex acetosa, Trientalis europ&a samt Veronica officinalis och chamedrys. Mossor rikliga: Hylocomium parietinum. Försöksytan 338 är belägen å kronoparken Skaraborgs-Edsmären i Slättbygds revir, Larvs socken, Skaraborgs län. Beståndet utgöres av euro- peisk lärk med silvergran och vanlig gran som underväxt. Försöksytan ut- göres av tvenne mindre trädgrupper, och hela arealen är 14,85 ar. Upp- skattningen är endast tillfällig. Försöksytan 295 är också tillfällig och uppskattades våren 1915. Den är belägen i parken invid Vingåkers järnvägsstation, Västra Vingåkers socken, Södermanlands län. Beståndets ålder är 71 år och ytans areal 10 ar. Vid försöksytans utstakande den 21 april 1915 hade säkerligen en hel del örter ej ännu börjat spira. Bland rikliga gräs och örter ha emellertid antecknats Aira flexuosa, Agrostis sp. och MNardus stricta, bland rikliga mossor Hyloco- LÄRKEN. [3] mium squarrosum. Jordmånen består av 2 cm humuslager, 3 cm blekjord, 14 cm humusblandad sand, 12 cm gul sand, som sedan övergår till den ljusare ovittrade sanden. Försöksytan 389 utsattes såsom tillfällig yta hösten 1916 å Ramnäs bruks ägor invid Seglingsbergs gård i Ramnäs socken, Västmanlands län. Bestån- dets ålder är cirka 75 år och ytans areal 22,75 ar. Förutom lärken förekommer en och annan gran, ask, ek och björk, Betula verrucosa. Enbuskar äro enstaka och likaså lingon. Gräs och örter före- komma ymnigt: Azra flexuosa y.. och Luzula pilosa s., en och annan Åjuga pyramidalis, Alchemilla vulgaris, Anemone nemorosa, Fragaria vesca, Geum ri- vale, Geranium silvaticum, Melampyrum pratense, Orobus tuberosus, Plantago media, Succisa pratensis, Trifolium repens, Urtica dioica, Vicia cracca samt Veronica officina- äs och chamedrys. Mossor enstaka: Hvlocomium triquetrum och proliferum samt Dicranum undulatum. Rena gallrade bestånd. (Se tabell 2.) Försöksytan 350 är anlagd å kronoparken Stora Svältan i Marks revir, Kvinnestads socken, Älvsborgs län. Ytans areal är 50 ar och beståndets ålder 49 år vid anläggningen våren 1916. Lärken är planterad i rader och som underbestånd äro gran och silvergran inplanterade. Marken täckes här av ett 4 cm tjockt lager förna, som nedåt fortsätter med 23 cm mull, 18 cm rostjord och 27 cm ovittrat grus, varefter moränen vidtager. Buskarna utgöras av Rubus ideus s., Rhamnus frangula e., Pyrus Malus e., samt ek, oxel och tönn enstaka. Risen av: blåbär t.—s., lingon e.—t. och ÅLycopodium annolinum e. Av gräsen och örterna, som förekomma rikligt, finnas: Azra flexuosa s., Hieracium silvaticum s.—e., Fragaria vesca e.—Lt. och Ovxalis acetosella e.—-t. Såsom enstaka exemplar ha antecknats: Achillea mäillefolrum, Campanula rapunculoides, Carex digitata, Galium sp., Hypocheris maculata, Lactuca muralis, Luzula pilosa, Majanthemum bifolium, Orobus tuberosus, Polypodium dryopteris, Polystichum spinulosum, Rumex acetosa, Irientalis europea samt Veronica officinalis och chamedrys. Mosstäcket utgöres av Hvylocomium prolferum +., parietinum och squarrosum, Dicranum undulatum och scoparium samt Munium affine. Försöksytan 280 är belägen vid Omberg strax invid kronojägare- bostället vid Södra Djurledet och har en areal av 25 ar. Beståndets ålder Al gb de Markprofilen visar 2 cm förna, 15 cm mull, 31 cm mullblandad morän, som nedåt övergår till ljusare morän. Markvegetationen är Öörtrik 1 västra delen och i en del luckor, för övrigt består markbetäckningen endast av barravfall. Buskarna utgöras av fKibes 2rossularia, Lonicera Xylosteum samt lönn- och rönnplantor. Ovxalis acetosella förekommer strödd, Anemone hepatica t., Viola riviniana +t. och de övriga här nedan nämnda växterna endast enstaka: Adoxa Moschatellina, Anemone nemorosa, Anthoxanthum odoratum, Cerefolium silvestre, Chelidonium majus, Fragaria vesca, Galium aparine, Geranium robertianum och silvaticum, Geum urbanum, Glechoma hederacea, Lactuca muralis, Luzula pilosa, Paris quadrifolia, Primula [4] GUNNAR SCHOTTE. veris, Poa nemoralis, Ranunculus acris, Rumex acetosa, Sanicula europea, Taraxa- cum officinale, Urtica dioica, Vicia sepium och Viola hirta. Av mossorna fin- nas: Hylocomium triquetrum +t. och proliferum €e. Försöksytan 282 återfinnes intill »Bene-strete» å Omberg i Östergötlands län. Arealen är 15 ar, åldern 25 år. Markprofilen visar 3 cm förna, 9 cm mulljord och 31 cm mullblandad morän, som nedåt övergår till den rena moränen. - Av buskar förekommer endast Mibes grossularia enstaka. Orterna äro strödda: Anemone hepatica s., Anemone nemorosa t.—Ss., Cerefolium silvestre e., Fragaria vesca e., Galium apparine e., Geranium robertianum e., Polystichum filix mas e., Ranunculus acris e., Vicia sepium e. och Viola riviniana e. Försöksytan 310 är belägen å kronoparken Kårestad i Värends revir, Furubergs socken, Kronobergs län, Arealen är 9 ar och åldern på beståndet 28 år. Lärken är jämte gran planterad på .utlagd åker. I maj 1914 såd- des bok i beståndet i 1,; m kvadratförband. Av denna sådd hade ett ringa antal plantor kommit upp vid ytans uppskattande i juni 1915. Jordmånen består av 2 cm förna, 21 cm matjord och 18 cm gulsand, som nedåt övergår 1 fint morängrus. Markflorans sammansättning utgöres av buskar: en e., ris: blåbär e., gräs och örter y.: Åchillea millefolium, Aira cespitosa och flexuosa, Antennaria dioica, Åsplenium filix femina, Carex sp., Fragaria vesca, Hieracium auricula och puosella, Lamium purpureum, MNepeta catarea, Orobus tuberosus, Polypodium phe- gopteris, Polystichum spinulosum, Ranunculus acris och repetans, Rubus idwus, Rumex acetosa, Stellaria graminea, Taraxacum vulgare, Trifolium repens, Veronica officinalis, chamedrys och serpyllifolia samt Viola canina. Av mossor s.—r. finnas Hylocomwum parietinum och proliferum. Försöksytan 290, som utstakades i september 1914, har en areal av 25 ar och är belägen å Bordsjö fideikommiss i Askeryds socken, Jönköpings län. Aldern är 30 år. Jordmånen består här av 3—6 cm mullblandad förna, cirka 15 cm något mullblandad blekjord, som utan skarp gräns övergår i ett mera gulaktigt grus med mycket stenar och block. Lärken förefinnes ymnigt och av gran, tall och björk finnas enstaka indi- vid. Av buskar finnes endast en enstaka å ytan, och av ris förekomma blåbär e., lingon e., Lycopodium annotinum e. och Linnea e. Gräs och örter utgöras av Åzra flexuosa s., Oxalis acetosella s., Luzula pilosa e—s. och Pzeris aquilina e.—S., Åjuga pyramidalis e., Anemone nemorosa e., Carex digitaia e., Fragaria vesca e., Gnaphalium e., Hieracium pilosella e., Lacluca muralis e., Majanthemum bifolium e., Orobus tuberosus e., Polypodium vulgare och dryopteris e., Polystichum spinulosum e., Pyrola secunda och rotundifolia e., Rubus ideus e., Stellaria graminea e., Trientalis europea e., Veronica officinalis och chamedrys e. samt Viola riviniana e. Mossorna representeras av Hylocomium parietinum r.—y. och proliferum x., Dicranum undulatum s., och scoparium e., Hylocomium triquetrum e. och Hypnum crista castrensis e. Försöksytan 332 är anlagd på Klosters A.-B:s skogar i Husby socken, Kopparbergs län. Ytan, som är tillfällig, uppskattades i aug. 1915. Arealen är 7 ar och trädens ålder 53 år. Beståndet är planterat på utlagd åker och markvegetationen utgöres huvudsakligen av gräs och Hvlocomium-arter. LÄRKEN. [5] Försöksytan 346 är belägen å Surte glasbruks ägor i Angereds s:n, Älvsborgs län. Arealen är 10,7 ar. Jordmånen består av 3 cm förna, 16 cm något grusblandad mulljord, 24 cm mörkbrun mull och ett 15 cm:s grusskikt, som vilar på lera. inadenn aroknamn vkisa,vhuskan ce. sis. gräs och örter s.—r. och mossor t. Antecknade äro av träd: lärk, bok, gran, rönn, oxel och vild- apel, av buskar: en och fHosa sp., av gräs och örter: Azra flexuosa, Anemone nemorosa, Fragaria vesca, Luzula pilosa, Oxalis acetosella, Potentilla erecta, Poly- podium vulgare och dryopteris, Polystichum spinulosum, Trientalis europea, Vero- nica chamedrys och Viola sp., samt av mossor: Hylocomium triquetrum s., proli- ferum +t., loreum Och parietinum e., Polvtrichum commune och Sphagnum sp. Försöksytan 296 utlades våren 1915 på Hagby säteris ägor invid Äskils- tuna 1 Södermanlands län. Arealen är 16,5 ar och lärkens ålder 36 år. Marken är synnerligen blockrik. Markvegetationen består huvudsakligast av gräs, såsom Azra, Carex m. fl. Försöksytan 347, som har samma belägenhet och ålder som ytorna 345 och 346, är tillfällig, och arealen utgör 10,8 ar. Markens förna-lager, som är 4 cm, fortsättes nedåt av ett 22 cm mäktigt skikt av humusblandad sand- jord, 14 cm mulljord och 20 cm rostjord, som övergår till sandbiandad lera. Utom lärken finnas en och annan gran, bok och rönn. Av buskar finnas endast enstaka exemplar av en och fKosa sp. Blåbär förekomma e.—t., lingon e. och ljung e. Gräs- och ört-vegetationen är riklig—ym- nig: Anemone nemorosa s., Oxalis acetosella Mäckvis r., Luzula campestris t.—Ss., Anthoxanthum odoratum +t., Campanula rotundifolia t., Aira cespitosa e., Achillea mäillefolium e., Hvpocheris maculata e., Luzula pilosa e., Pleris aquilina e., Rumex acetosa e., Veronica officinalis e. och Viola canina e. Mossorna r. utgöras av Hylocomium parietinum och loreum. Försöksytan 317 å Visingsö kronopark i Eksjö revir, Jönköpings län, är planterad 1834 med 2-åriga plantor. Omkring år 1865 inplanterades gran som underväxt. Jämte lärk och gran finnas en och annan ask, rönn och ek. Markfloran utgöres av gräs och örter s.—r. och mossor s.-—r. Av gräsen och örterna finnas Åjuga pyramidalis, Anemone nemorosa, Anthoxanthum odo- ralum, Fragaria vesca, Hieracium sp. och pilosella, Luzula pilosa, Orobus tube- 7osus och vernus, Ovxalis acetosella, Poa nemoralis, Polystickum spinulosum, Pri- mula veris, Pyrola uniflora, Ranunculus acris, auricomus och repens, Rumex ace- tosa, Veronica chamedrys, Vicia sepium och Viola riviniana, samt av mossorna IHylocomium proliferum och triquetrum. Försöksytan 323, som har en areal av 9,21 ar, är belägen å Askö gård, Västerås—Barkarö socken, Västmanlands län. Jordmånen består här av 3 cm förna, 23 cm mylla, varefter lera vidtager. I beståndet förekomma jämte lärken en och annan tall, gran, rönn, sälg och ek. Busk-vegetation förekommer av en, hagtorn, berberis, £osa sp. och Rubus ideus. Av ris finnas blåbär och lingon. Bland gräs och örter ha an- tecknats: Azra flexuosa, Carex sp., Convallaria majalis, Fragaria vesca, Trifolium repens, Triticum repens och Viola sp,; bland mossorna: Hvwvlocomium proliferum, parietinum och squarrosum. Försöksytan 345 har samma belägenhet som ytorna 346 och 347. [6] GUNNAR SCHOTTE. Arealen är 10,9 ar och lärkens ålder 57 år. Ytan, som uppskattades våren 1916, är tillfällig. Den är belägen 2 km syd-sydost från Surte i » Keillus» skog. Markprofilen visar 3 cm förna, 22 cm humusblandad mo och 23 cm röd mosand med riklig blandning av småsten, som nedåt övergår till ljusare, ovitt- rad sand. Träden förekomma ymnigt och jämte lärken finnas tall, ask, rönn, hägg och groddplantor av bok. Av buskarna finnas en, fKosa sp. och Rubus sp. Av risen e.—t. blåbär och lingon och av gräs och örter, som förefinnas ymnigt: Achillea millefolium, Ajuga pvyramidalis, Aira flexuosa, Anemone nemorosa, Campanula rotundifolia, Hieracium sp., Luzula pilosa och campestris, Oxalis aceto- sella, Primula veris, Rumex acetosa, Veronica officinalis och chamedrys samt Viola canina, rupestris och riviniana. Av mossorna r. äro endast Hylocomium parietinum och squarrosum antecknade. Försöksytan 348 (tillfällig) är utstakad intill 347 och har samma ålder som denna. Arealen är 5,7 ar. Markprofilen visar 3 cm förna, 40 cm mulljord, som vilar på berggrun- den, vilken går upp 1 dagen i närheten av ytan. Förutom trädbeståndet av lärk finnas några granar och rönnar. Bus- karna utgöras av en och osa sp.; risen av blåbär t., lingon t. och ljung e. Gräs och örter förekomma rikligt såsom: Azira flexuosa t., Anthox- anthum odoratum +., Anemone nemorosa t. (fläckvis y.), Veronica officinalis t., Åjuga pyramidalis e., Campanula rotundifolia e., Festuca ovina e., Fragaria vesca e., Hieracium pilosella e., Luzula campestris e., Orobus tuberosus e., Potentilla erecta e. och Viola canina e., och mossorna utgöras av Hvlocomium parietinum t., proliferum s. och loreum e., Dicranum undulatum e., Plagiothecium denticulatum e. och Polytrichum commune. Gallrade blandskogsbestånd. (SERtabellks") / Försöksytan 281 återfinnes å Omberg 1 km norr om Ombergs skogsskola efter vägen till Borghamn. Lärk och gran äro planterade i rader med om- växlande I rad lärk och 4 rader gran. Försöksytans areal är 30 ar och be- ståndets ålder 32 år. Jordmånen består av I cm förna, 16 cm mulljord, 16 cm mulljord med småsten och 25 cm mullblandad morän, varefter den rena moränen följer. Här och var finnas fläckar med örtvegetation. Närmast omkring granarna förekomma små fläckar med Oxalis acetosella. I vegetationsfläckarna förekomma följande arter av gräsen och örterna: Ösxalis acetosella s., Anemone nemorosa t., Anemone hepatica e., Ajuga pyramidalis e., Cerefolium silvestre e., Luzula pi- losa e., Ranunculus acris e., Veronica chamedrys e. och Viola riviniana e., samt av mossorna: Hvlocomium proliferum +t.-s. och triquetrum e, Försöksytan 291 utstakades hösten 1914 å Bordsjö gods, Askeryds socken, Jönköpings län, 3 km från Bordsjö, omedelbart intill västra sidan av vägen till Aneby. Beståndet (av lärk och gran) är planterat på sten- och blockrik moränmark. Åldern är 29 år och ytans areal 12,5 ar. Träden förekomma ymnigt, enbuskar enstaka och risen (blåbär) enstaka. Gräs och örter äro också enstaka såsom: Årra flexuosa, Ajuga pyramidalis, Anemone LÄRKEN. [7] nemorosa, Luzula pilosa, Oxalis acetosella, Polystichum spinulosum, Pieris aquilina, Pyrola secunda, Stellaria graminea, Trientalis europea, Veronica officinalis samt Viola sp. Mossorna äro fläckvis ymniga såsom: Hylocomium parietinum och proliferum, Dicranum undulatum och Hypnum crista castrensis. Bottenskiktet blott fläckvis förefintligt, då större delen av ytan är täckt av barravfall. Markprofilen visar 3—4 cm mullblandad förna och 16—17 cm svagt ut- bildad blekjord, nedåt övergående i mera brungult, fint grus med talrika mindre och större skarpkantiga stenar och block. Försöksytan G II, återfinnes 2 km sydväst om Garpenbergs skogsskola å Garpenbergs kronopark. Beståndet, som är uppkommet genom sådd av lärk, tall och gran, (björk självsådd), är 33 år och försöksytans areal är 138 ar. Buskarna utgöras av en och A/nus incana och risen s. av blåbär e-s., lingon e., Linnea borealis och Lycopodium annotinum, Av gräs och örter finnas Azra flexosa e.-s. och Luzula pilosa e.-s., Antennaria dioica e., Fragaria vesca e., Oxalis acetosella e., Pieris aquilina e., Pyrola secunda e., Veronica officinalis e. och Viola Sp. e. samt av mossor y.: Dicranum undulatum Mäckvis y., Hvlocomium parieti- num fHäckvis y. och prolferum s. Dicranum scoparium e. och Hvpnum crista castrensis e. Jordmånen består av 2 cm förna, 2 cm råhumus och 10 cm blekjord, var- efter vitjorden sedan fortsätter. Försöksytan 312 är anlagd på Visingsö kronopark å Visingsö 1 Vättern, Jönköpings län. Beståndet är uppkommet genom plantering, och åldern är 56 år. Försöksytan anlades i juni 1915, och dess areal är 20 ar. Markprofilen visar 2 cm förna, 14—24 cm humusblandad, fin mineraljord, som övergår i det underliggande gulbruna fina gruset. Lärk, gran och tall förekomma rikligt, och av buskar finnas rönn- och björkplantor e., samt av risen blåbär, gräs och örter s.: Azra flexuosa och cespilosa, Åjuga pyramidalis, Anthoxanthum odoratum, Anemone nemorosa, Carex digitata, Hieracium sp., Luzula pilosa, Nardus stricta, Poa nemoralis, Ranunculus repens, Rubus idaeus, Taraxacum officinale, Veronica chamedrys och officinalis samt Viola riviniana, mossorna s.-r. såsom Hvlocomium parietinum och prolferum samt Dicranum undulatum. Försöksytan 293 återfinnes även den å Bordsjö gods och är, liksom 292, anlagd i blandbestånd av lärk, tall: och gran samt har samma ålder och areal som föregående. Endast enstaka enbuskar finnas. Risen r. representeras av blåbär, lingon och Linnea samt Lycopodium annotinum och selago. Gräs och örter äro strödda såsom: Åira Jflexuosa, Åjuga pyramidalis, Anemone nemorosa, Fragaria vesca, Galwwm aparine och sp... Hypericum perforatum, Luzula puosa, Majanthemum bifolium, ÖOvrcehis maculata, Orobus tuberosus, Oxalis acetosella, Polypodium dry- opteris, Polystichum spinulosum, Potentilla erecta, Pteris aquilina, Pyrola rotundi- folia, secunda och uniflora, Rumex acetosa, Solidago virgaurea, Trientalis europea, Veronica officinalis och Viola canina. Mosstäcket är ymnigt och följande arter äro antecknade: Hylocomium parietinum och proliferum, Bryum roseum, Dicra- num undulatum och scoparium, Mnium affine, Plagiothesium denticulatum, Polv- trichum commune sawt Sphagnum cymbifolium och Girgensohnii. [8] GUNNAR SCHOTTE. Marken täckes av 3—7 cm mullblandad förna, som nedåt fortsättes av ett 10 —20 cm mullblandat blekjordsskikt, utan skarp gräns övergående i ett mera gulaktigt grus med talrika stenar och block. Försöksytan 321, som i juli 1915 utstakades å Klosters aktiebolags skogar i Husby socken av Kopparbergs län, har en arel av 10 ar... Beståndet, vars alder är 20 ar, utgöres av lärk; tall, eran, björk och rönn. Markprofilen visar 3 cm förna, 3 cm råhumus, 4 em humusblandad blek- jord och 47 cm gulsand med större och mindre kantiga stenar. Av buskar finnas sälg, en och hallon och av ris blåbär, lingon och Linnea borcalis. Markfloran utgöres dessutom av följande gräs och örter: Aira flexuosa, Epilobium angustifolium, Fragaria vesca, Majanthemum bifolium, Taraxacum sp., Veronica officinalis och chamedrys samt Viola sp. Av mos- sorna finnas Hylocomium parietinum och proliferum, Dicranum undulatum och Polytrichum commune samt av lavarna Cladina silvatica. Försöksytan 331 är också belägen i Klosters aktiebolags skogar och åter- finnes å »Munkboskogen», 2 km sydost från Klosters bruk. Beståndet är lik- åldrigt och utgöres av lärk, tall, gran och björk. Försöksytans areal är 17,8 ar och skogens ålder 31 år. Av buskar finnas endast en och av ris t.-s.: blåbär, lingon, Linnea och Lycopodium annotinum. Gräs och örter, som förekomma tunnsådda, represen- teras av Årra flexuosa, Anemone nemorosa, Carex sp., Luzula pilosa, Oxalis ace- tosella, Polvpodium vulgare, Polystichum spinulosum och Pieris aquilina. Av mossorna r. äro antecknade Hylocomium parietinum s., proliferum +t. och squar- rosum +, Dicranum scoparium och undulatum samt Polvtrichum commune. Jordmånen utgöres av 2 cm förna, 3 cm humus, 6 cm humusblandad blek- jord, 19 cm rostjord, som nedåt övergår till ljusare färg och vid 40 cm vilar på pinnmo. Försöksytan 287 återfinnes 2,5; km öster om Gammelkroppa station söder om vägen till Årshagen å Storfors bruks aktiebolags skogar i Kroppa socken, Värmlands län. Beståndet är uppdraget genom rutsådd. Björken är antag- ligen självsådd. Beståndets ålder är 36 år och ytans areal 30 ar. Jordmånen utgöres av 2 cm förna, 4—13 cm blekjord, 20—34 cm rost- jord, som nedåt övergår i det ljusare ovittrade gruset. Växtsamhället är mossrik barrblandskog, och av träd, rikliga, förekomma gran, europeisk lärk, tall (tysk), björk, såväl odorata som werrucosa samt hy- brider mellan dessa. Endast enstaka enbuskar finnas. Av risen s.-t. finnas blåbär t.-s., lingon e. och Linnea borealis e. Gräsen och örterna, tunnsådda, representeras av Åira flexuosa e., Luzula pilosa e., Oxalis acetosella e., Poten- tilla erecta och Trientalis europea. Av mossorna, ymniga, förekomma: Hylo- comium parietinum x., proliferum $s- och triquetrum e., Dicranum undulatum och scoparium savwt Polytrichum juniperinum. Försöksytan 299 är belägen vid Gärsebacken på Göta kanalbolags skogar i Algarås socken, Skaraborgs län. Lärk, tall och gran äro uppdragna genom sådd på gammal rågsvedja. Arealen är 42 ar och beståndets ålder 37 år vid anläggandet våren 1915. Jordmånen utgöres av 2 cm förna, 5 cm starkt torvaktigt råhumuslager, 9 cm blekjord och cirka 15 cm rödsand, som övergår i den underliggande moränen. LÄRKEN, [9] Träden förekomma ymnigt, och av buskar finnas endast en e. Risen, även enstaka, representras av: blåbär, lingon, ljung, Linnea och Lycopodium annotinum. Av gräs och örter finnas: Carex ornithopoda, Luzula pilosa, Polytrichum spinulosum och Ptieris aquilina, av mossor Dicranum undulatum och scoparium, Hylocomium parietinum Och proliferum samt av lavar Cladina silvatica e. Försöksytan 300 är också liksom 299 belägen vid Gärsebacken. Lärk och gran äro uppkomna efter sådd i hårt svedjad mark, som är synnerligen blockrik. Försöksytan är 17,5 ar och trädens ålder 37 år. Jämte europeisk lärk och gran, som förekomma ymnigt, finnas enstaka in- divid av tall, asp och björk. Blåbär och lingon förefinnas enstaka—tunn- sådda. Gräs och örter utgöras endast av Fragaria vesca e., Luzula pilosa e. och Polystichum spinulosum e. Av mossorna, rikliga, finnas Hylocomium parieti- num och proliferum, Dicranum undulatum samt Hypnum crista castrensis. Försöksytan 289 återfinnes I km norr om Gammelkroppa station väster om Rävbäcksvägen å Läångstjärnshöjden å Storfors aktiebolags skogar 1 Kroppa socken av Värmlands län. Ytan utstakades i sept. 1914. Arealen är 20 ar och beståndets ålder 42 år. Markprofilen visar 2 cm förna, 2 cm humus, 16 cm blekjord och 27 cm rostjord, som sedan övergår 1 det underliggande ovittrade ljusare gruset. Träd förefinnas rikligt: europeisk lärk, tall (möjligen av sydlig här- komst), gran, björk (Betula verrucosa och odorata samt hybrida former) och sälg samt rönnbuskar. Risen s.-t. utgöras av blåbär t., lingon t. och ljung e. Av gräsen finnas endast Azra flexuosa e., och örter saknas. Mossorna däremot förekomma ymniga såsom: Hylocomium parietinum y. och proliferum t., Dicranum scoparium och undulatum samt Hypnum crista castrensis. Av lavarna, t., finnas Cladina silvatica t. och rangiferina t. samt bägar-Cladonia e. Försöksytan 325 är anlagd intill försöksytan 324 [se sid. (11)). Arealen är 22 ar och åldern 60 år. Marken är blockrik och täckes av ett 3 cm tjockt mosstäcke, som sedan nedåt fortsättes av 3 cm råhumus, 34 cm lerblandad sandjord, som övergår i den underliggande, något sandblandade, brunaktiga leran. Artlistan visar av rikliga träd: europeisk lärk, gran, tall, björk, ek, rönn och lönn; av-buskar enstaka en; av rikliga ris: blåbär, lingon och Linnea och av ymniga gräs och örter: Åira flexuosa, Carex sp., Fragaria vesca, Luzula pilosa, Majantihemum bifolium, Melampyrum pratense, Orobus tuberosus, Oxalis acetosella, Pteris aquilina, Taraxacum officinale, Trientalis europea, Veronica offi- cinalis och chamedrys samt Viola sp. Av mossorna, ymniga, finnas: Hy- locomium parietinum, proliferum och triquetrum, Dicranum scoparium och undu- latum, Hypnum crista castrensis, Polytrichum commune och Sphagnum sp. Försöksytan 292 är också anlagd å Bordsjö gods. Beståndet, som utgör en blandning av lärk, tall och gran, är uppdraget genom plantering, och ål- Cern ar 03 ar. Ytans arealfar 25 ar Tordmånen utgöres av 3 cm förna, 10—20 cm starkt mullblandad blek- jord, utan skarp gräns övergående i mera grågulaktigt grus med talrika stenar och | block. [10] GUNNAR SCHOTTE. Enbuskar förekomma enstaka. Risen s. utgöras av: blåbär, lingon, ljung, Linnea och Lycopodium annotinum, gräs och örtvegetationen av: Aira flex- nosa, Åjuga pyramidalis, Anemone nemorosa, Goodvera repens, Luzula pilosa, Ma- janthemum bifolium, Orobus tuberosus, Oxalis acetosella, Polypodium vulgare och drvopteris, Pteris aquilina, Pyrola secunda, Solidago virgaurea, Trientalis europea, Veronica sp... Vicia cracca och Viola canina. Mossorna y. representeras av: Hylocomium parielinum och proliferum, Bryum roseum, Dicranum scoparium, Hyp- num crista castrensis, Polytrichum commune och Sphagnum Girgensohni och sp. Försöksytan G III, vars areal är 16 ar, är anlagd å Garpenbergs krono- park, Garpenbergs socken, Kopparbergs län. Växtsamhället är mossrik skog. Lärk, tall och gran såddes omkring år 1897. Den björk, som finnes i bestån- det, är självsådd. Lärken och tallen utgöra huvudbestånd, och jordmånen ut- göres av morik morän. Försöksytan 319 är belägen på Klotens kronopark i Klotens revir, Rams- bergs socken, Örebro län. Ytans areal är 9,41 ar. Beståndet är uppkommet genom rutsådd och åldern är 30 år. Utom den europeiska lärken, som förefinnes ymnigt, finnas en och annan gran, tall, masurbjörk och rönn. Av risen r. äro blåbär r., ljung s-r. och lingon s. Gräs och örter saknas. Mossorna förekomma r.-y. såsom Hylo- comium parietinum x.-Yy., Dicranum undulatum s., Hylocomium proliferum s. och Polytrichum commune t. Av lavarna finnas endast Cladina silvatica e. Marken består av 2—4 cm förna med kolrand, 8—12 cm gråsand, som nedåt fortsätter med rödsand och medelgrovt grus med stenar och block. Försöksytan 334 är anlagd i Lesjöfors aktiebolags skogar i Ramnäs socken, Värmlands län, och återfinnes 400 m norr om gården Södra Stjärn- berget. Arealen är 10 ar och åldern 36 år. I beståndet, som är uppdraget genom plantering av europeisk lärk, har granen självsått sig. Marken utgöres av blockrik morän, och markprofilen visar 3—5 cm förna, 8—15 cm blekjord, något mullblandad, och därunder grågult grus med rik- lig inblandning av block och stenar. "Träden utgöras av: europeisk lärk y., gran e.-s., masurbjörk e. och rönn e., buskarna av en e. och risen av blåbär s-r., lingon s., ljung e. och Linnea borealis e. Gräsen och örterna äro strödda såsom: Azrira flexuosa e.-s., Ma- janthemum bifolium e.-s., Carex europea e. och Veronica officinalis e. Mossorna äro betecknade såsom rikliga—ymniga: Hylocomium parietinum Yr.-y. och pro- liferum $s., Dicranum scoparium s. och undulatum e. Försöksytan 333 anlades i september 1915, 200 m norr om stället »Frans- höjden» i Lesjöfors aktiebolags skogar i Rämens socken, Värmlands län. Be- ståndet, som är Jikåldrigt, är cirka 58 år. Arealen är 20 ar. Artlistan, som upprättades vid ytans anläggande, visar av träden: gran y., europeisk lärk r., tall e., glasbjörk e. och rönn e., av buskar en e. och av ris blåbär e-s. Gräsen och örterna förefinnas enstaka såsom Åzra ”Nexuosa €e., Majanthemum bifolium e., Polypodium phegopteris e. och av ymniga mossor finnas: Hylocomium parietinum y., Hylocomium proliferum s., Dicranum scoparium s. och undulatum e , Hypnum crista castrensis e., Polytrichum commune e. och Juniperinum e. savmat Sphagnum sp. (enstaka fläckar). Av lavar finnes Cladonia sp. e. LÄRKEN. frin Försöksytan 324 är utstakad 1 km öster om Lisjö gård å Surahammars bruks aktiebolags ägor i Sura socken, Västmanlands län. Arealen är 24 ar och skogens ålder 60 år. Marken utgöres av mycket stenig morän, och markprofilen visar 3 cm förna, 3 cm råhumus och 22 cm stenig, ljust röd sand, som vilar på moränen. Träden förekomma rikligt, buskar enstaka, risen rikliga, gräsen och örterna ymnigt och mossorna ymnigt. Av träden finnas europeisk lärk, gran, tall, rönn och ek, av buskar en och av risen blåbär, lingon och Linnea. Av gräsen och örterna äro antecknade: Aira flexuosa, Carex sp. Epilobium angustifolium, Luzula pilosa, Majanthemum bifolium, Orobus tuberosus, Oxalis ace- tosella, Polvpodium vulgare, Ptieris aquilina, Ranunculus repens, Taraxacum offici- nale, Trientalis europea och Viola riviniana samt av mossorna: Hvlocomium pa- rietinum, proliferum och triquelrum, Dicranum scoparium, Hvypnum crista castrensis och Polytrichum commune. Ogallrade blandskogsbestånd. (Se tabell 4). Försöksytan 337 i Marieholms kronopark i Tivedens revir, Lecksbergs socken, Skaraborgs län, har en areal av 12 ar. Sådd av lärk, tall och gran verkställdes här omkring år 1895. Jordmånen består av 2 cm förna, 7 cm sandblandad humusjord och 61 cm gulbrunt morängrus, som nedåt övergår till något ljusare färg. Av träd finnas lärk, tall, gran, björk, rönn och asp och av buskar en och RFubus ideus. Risen representeras av blåbär och lingon och gräs och örter av: Åira flexuosa, Epilobium sp., Luzula pilosa, Majanthemum bifoli- um och Veronica officinalis. Endast Hylocomium parietinum och proliferum äro antecknade bland mossorna. Försöksytan 322 utstakas i juli 1915 å Askö gård i Vesterås-Backarö socken, Västmanlands län. Uppskattningen är tillfällig. Beståndets ålder är 28 år och ytans areal 14,74 ar. I beståndet funnos jämte lärken enstaka individ av tall; gran, björk, rönn och hägg. Buskarna utgöras av berberis, en, sälg och KRosa sp. Blåbär och lingon förekomma sparsamt. Av gräsen och örterna finnas Åzra flexuosa, Carex sp., Chrysanthemum leucanthemum, Fragaria vesca, Pimpinella saxifraga, Ranunculus repens, Trifolium repens och Viola rupestris och av mos- sorna Hvlocomium parietinum, proliferum och triquetrum samt squarrosum. Försöksytan 298 är tillfälligt uppskattad och belägen å Göta kanalbolags skogar vid Gärsebacken, Älgarås socken, Skaraborgs län. Skogens ålder är 37 år och ytans areal 16,5 ar. Marken täckes av 3 cm förna, som nedåt fortsättes av 3 cm humus, 11 cm blekjord och 13 cm rödsand, som därefter övergår till ljusare färg. Jämte lärken finnes även gran i beståndet. Av buskar förekommer en och av risen finnas e.-t. blåbär, lingon, Linnea borealis och Lycopodium annotinum. Gräs och örter e. utgöras endast av Luzula pilosa och Pteris aquilina. Av mossorna, som förekomma ymnigt, finnas: Hvlocomium parietinum, Dicranum sp. och Polytrichum juniperinum samt av lavarna e.-t. Cladina silvatica. Försöksytan 277 är belägen å Dalkarlsberget å Lesjöfors bruks skogar i Rämens socken, Värmlands län. Ytan utstakades hösten 1913 och har en areal av 15 ar. Åldern är 60 år. [12] GUNNAR SCHOTTE. Enbuskar förekomma enstaka, risen tunnsådda, fläckvis rikliga: blåbär t., fläckvis r., lingon t., Linnea borealis t. och Lycopodium annotinum e. Örter och gräs strödda: Majanthemum brifolium s., Aira flexuosa t., fläckvis r., Po- lypodum dryopteris s., Trientalis curopea s. Oxalis acetosella t., Pyrola secunda t. och Polystichum spinulosum e. Mossor förekomma endast fläckvis rikliga: Hylocomium parietinum och proliferum savat Polytrichum commune fläckvis r., Di- cranum scoparium s. och Sphagnum Girgensohnu t. Under humuslagret utgöres jordmånen av 15—17 cm blekjord och 30—490 em rostjord, varefter en hård och fast, men ej blockrik morän vidtager. Rost- jordslagret är ortstensartat. II. Bestånd med sibirisk lärk. Rena ogallrade bestånd. (Se tabell 5.) Försöksytan 152 är belägen å kronoparken södra Vidmarken å Skägg- träskberget, 2 km från Fromheden, Norsjö revir, Västerbottens län. Ar 1909 utfördes endast en del höjdmätningar. Beståndet är här uppdraget å ett hygge i sydsluttning, förut beväxt med tallskog. Markvegetationen består av rikligt med ris: blåbär r., ljung s., lingon e.-t., Linnea borealis, samt Lycopodium complanatum, e. Gräs och örter förekomma endast enstaka: Azra flexuosa, Melampyrym pratense och Solidago virgaurea. Mossor, huvudsakligen Hvylocomium parietinum, förefinnas endast tunnsådda. Lavar uppträda rikligt och mest företrädda av Cladina silvatica och rangi- ferina samt bägar-Cladoniae. Lärkfröet såddes å utlagd åker 2 juli 1892, och plantorna utsattes sedan såsom $$ år 1894 på halva fältet och 1895 såsom 23 å den andra halvan, i båda fallen på 2 X 2 meters förband. Försöksytan 4 utstakades 1902 å kronoparken Abborrträskliden utmed landsvägen Husbondliden—Glommerträsk cirka 1 km norr om Husbondliden och strax öster om landsvägen. Själva lärkplanteringen är 1,13 har, ytan är 16 ar, förutom 20 ar, som reserverats till kappa. Planteringen är utförd å ett hygge efter tallens avverkning. Riset hopsamlades och brändes 1 högar. z å I : 35s Planteringen ägde rum 1895 med plantor, som uppdragits av jäg- - il ae mästare BERZELIUS i plantskola i Lycksele. År 1902 utfördes en del hjälp- planteringar med 50 plantor per har. Dessa ha i allmänhet utvecklat sig klent. Markvegetationen bestod vid revisionen 1914 av buskar Betula wverrucosa e. och Sadix-arter, ris, s.: blåbär, lingon, Linnea e€e., Empetrum, Lycopodium complanatum och Ledum. Gräs och örter s.: Aira jlexuosa s., Epilobium angustifolium $s. och Meiampyrum pratense s. Försöksytan 327 är uppskattad 31 juli 1915 å Åsele kyrkoherdeboställes utmark, 2 km väster om Hammars by och cirka 7 km från Åseleplatsen. TLärkbeståndet härstammar från 1898 års frösändning och uppdrogs genom plantering 1901 av 3-åriga plantor, som utsattes å en bränd tallhed. LÄRKEN. [13] Förutom den sibiriska lärken finnes här en och annan tall samt en busk- vegetation av asp och björk, såväl odorata och verrucosa som hybrida for- mer dem emellan och med zara, Risen förekomma tunnsådda— strödda: blåbär e., lingon e., ljung s., kråkbär e. och odon e. samt Lycopodium clavatum och complanatum. Gräs och örter äro tunnsådda: Azra flexuosa +t. och Agvrostis, e. Antennaria dioica e. Epilobium angustifolium e. och Melampyrum bratense e. Mossorna representerades huvudsakligen av Polytrichum juniperinum, s.-r. och lavarna av Sfreocaulon paschale e.-t. samt bägar-Cladomie s. Försöksytan 326 utstakades 30 juli 1915 å Smedsböle kronopark i Fjäll- sjö socken i Västernorrlands län. Ytan ligger cirka 1,5 mil från Backe strax norr om Degervattnet intill Degervattnets koja å inhägnat område, 214 m. ö. havet. Skogstypen, där lärkplanteringen utförts, kan närmast betraktas som mossrik tallskog. Markprofilen visar 8 cm humus, 10 cm vitjord, 6 cm mörk rostjord och 24 cm ljusare rostjord, varefter den ovittrade, föga blockrika moränen följer. Bland lärken finnes en buskvegetation av glasbjörk, asp, gråal och rönn. Risen äro tunnsådda: blåbär (mest), lingon, kråkbär och Linnea. Gräs och örter kunna också betecknas som tunnsådda: FEpilobium angustifolium e.-t., Melampyrum pratense e., Luzula pilosa e. och Arira flexuosa e. Vidare före- komma enstaka en del bägar-Cladome. Hela ytans storlek är endast 4 ar, varå utsattes 100 plantor år 1906 med jordklimp. Försöksytan 328 omfattar en mindre areal av en på åker utförd plante- ring intill Bispgårdens skogsskola i Fors socken, Jämtland. Ytans areal är endast 4 ar. Lärkarna ha ursprungligen såtts vid Sillre plantskola av 1892. års fröparti och sedan flyttats till Bispgården. Marken mellan lärkarna täckes nu av en gräs- och örtrik vegetation med bl. a.: Alchemilla sp., Campanula rotundifolia, Chrysanthemum Leucanthemum, Fragaira vesca, Linnea borealis, Majanthemum bifolium, Orobus tuberosus, Oxalis acetosella, Plantogo major, Ranunculus acris och repens, Taraxacum sp., Trifolium repens, Trientalis europea och Urtica dioica. Av mossor har blott antecknats Climacium dendroides. Försöksytan 193 är anlagd hösten 1914 å första blocket av Tierps krono- park i Älvkarleby socken, 6 km från Älvkarleö och 2 km från Marma. Marken består av sand. Efter 5 cm:s blekjord följer rödgul sand. Beståndet är uppkommet genom sådd, varjämte rikligt med självsådd tall inkommit. Fröet torde tillhört 1892 års frösändning, vadan beståndets ålder hösten BOTA Var 23 -0ar. Undervegetationen består av enstaka buskar, mest en, men något sälg och björk. Risen äro ymniga: ljung, fläckvis ymnig, lingonris och mjölonris. Gräs och örter strödda: Åzira flexuosa s., Epilobium angustifolium s., Rubus ideus e., Pulsatilla vernalis e. Mossorna äro strödda-rikliga: Polytrichum juniperinum 1., Dicranum undulatum rx., och Hylocomium parietium s. Lavarna förekomma rikligt-ymnigt: Ciadina silvatica r., bägar-Cladonie, s. och Peltigera aphtosa, e. Försöksytan 311 (tillfällig) består av tvenne smärre planteringar om till- sammans 11,8 ar å Kårestads kronopark i Furubergs socken av Kronobergs [14] GUNNAR SCHOTTE. län. Lärken är här planterad å utlagd åker och beräknades vid ytans upp- skattning den 12 juni 1915 vara 19 år. Jordmånen består av ett mäktigt humuslager (matjord) om cirka 20 cm, varefter följer ett cirka 20 cm rostjordsskikt. Under lärkbeståndet finns en rikvegetation. Av enstaka buskar förekomma en och körsbär. De strödda risen bestå av blåbär, ljung, lingon och ZLyco- podium complanatum. Gräs och örter förekomma ymnigt: Achillea millefolium, Alchemilla sp., Aquilegia vulgaris, Fragaria vesca, Galium verum och saxatie, Hieracium auricwla, «Lotus corniculatus, Orobus tuberosus, Plantago media, Pteris aquilina, Potentilla erecta, Ranunculus acris, Taraxacum sp., Trifolium repens, Urtica dioica, Veronica officinalis samt Viola tricolor och sp. Mossorna äro rik- liga: Hylocomium parietinum, proliferum och squarrosum savat Polytrichum. Rena gallrade bestånd av sibirisk lärk. (Se tabell 6.) Försöksytan 286 är utstakad i det stora lärkbeståndet 1,5 km sydväst om Bjurfors skogsskola utmed vägen till Andersbenning i Norbergs socken, Västmanlands län. Ytans areal är förutom kappa o,25 har, och uppskattades beståndet hösten 1914. Marken består av småkuperad morän med mycket fattig markvegetation. Förutom en och annan rönn- och enbuske antecknades bland gräs och örter endast Azra flexuosa s.-r. och bland mossorna Hylocomium parietinum s. Försöksytan 283 återfinnes å södra delen av Omberg 1 närheten av skjut- banan. Den uppskattades i juni 1914 i det då 14-åriga lärkbeståndet. Ytans ATeAl AN 15 At Marken består förutom av ett par cm:s förna av 13 cm mull och 22 cm mullblandat grus ovan moränen. Lärkarna hade år 1914 knappast hunnit sluta sig, varför markvegetationen var synnerligen rik med gräs och örter ymniga: Anthoxanthum odoratum, Aira cespitosa, Anemone nemorosa och hepatica, Cerefolium silvestre, Dactylis glomerata, Fragaria vesca, Glechoma hederacea, Hieracium sp., Hypericum quadrangulum, Plantago lanceolata, Ranunculus acris, Rumex acetosa, Urlica dioica, Veronica chamedrys och Viala riviniana. Enstaka buskar före- komma såsom RKosa, Ribes grossularia och Rubus ideus. Bland de strödda mossorna antecknades endast Hylocomium proliferum. Försöksytan 288 utstakades hösten 1914 2,5 km norr om kronojägare- bostället å Bromö kronopark i ett mindre lärkbestånd, enligt uppgift uppdraget genom sådd år 1893. Sannolikt såddes dock fröet 1892, eller samma år frö utsändes från domänstyrelsen. Själva försöksytan är, förutom kappa, en- dast 10 ar. Markprofilen visar 5 cm förna, varefter ett mäktigt blekjordsskikt på cirka 25 cm vidtager ovan den ganska fina rostjorden, som är blandad med större eller mindre stenar. Förutom lärken finnes i beståndet en del smärre granbuskar samt enstaka brakved och en. De strödda risen representeras av blåbär och lingon och den artfattiga gräs- och örtvegetationen huvudsakligen av Aira flexuosa och Pleris aqulina, Det ymniga mosstäcket består av Hylocomium proliferum och parietinum. LÄRKEN. [15] Försöksytan 340 är belägen å kronoparken Kastellgården 2 km öster om Ytterby station och 4 km från Kungälv, Göteborgs och Bohus län. Ytan (tillfällig) är endast 4,25 ar. Den uppskattades i sept. 1915. Lärken är planterad å igenlagd åker. Gallrade blandskogsbestånd av sibirisk lärk och tall m. fl. trädslag. (5e tabell 7.) Försöksytan 336, vars areal utom kappan endast är 6,2 ar, är belägen å ecklesiastika utskogen Knoppåsen i Ekshärads socken i Värmland. Beståndet är uppdraget å tallhedstyp, och markvegetationen består av en- staka ris, blåbär, lingon och ljung; enstaka gräs och örter: Azra flexuosa, Antennaria dioica, Fragaria vesca, Hieracium pilosella, Pteris aquilina och Vero- nea officinalis. De strödda mossorna utgöras huvudsakligen av Polytrichum Juniperinum. Den sibiriska lärken, som är planterad i rader, härstammar från 1892 års frösändning. Mellan de ursprungliga lärkraderna utsattes tre år efter den första planteringen ytterligare rader med lärk, som dock nu endast är att betrakta som underväxt. Tallen är storgrenig och föga efter lärken i tillväxt. Försöksytan 318 är belägen å det Stora Kopparbergs aktiebolag tillhöriga hemmanet Sågarbo i Älvkarleby socken av Uppsala län. Ytan är belägen 1 km söder om gården och är 19,5 ar stor. Markprofilen visar 3—4 cm förna, 30—380 cm littorinasand samt sedan blockrik grusmark. Markvegetationen består av strödda ris: blåbär, lingon och enstaka ljung, samt rikligt med gräs och örter såsom Azra flexuosa r1., Epilobium angusti- folium s., Trientalis europea och Majanthemum bifolium samt enstaka Fragaria vesca, Anemone nemorosa, Veronica chamedrys och officinalis. Mossorna före- komma ganska rikligt och bestå huvudsakligen av Hylocomium parietinum och Polytrichum. TLavarna äro enstaka: Cladina-arter och Peltigera canina. Lärken är, trots den svaga marken, före tallen i utveckling. Beståndet torde kunna hänföras, vad tallen beträffar, till Maass' växtlighetsgrad o,6 och har förts till lärkbonitet V. Försöksytan 314 är belägen å Visingsö kronopark i Jönköpings län, cirka 1 km väster om kronojägarebostället. Ytan, vars areal är 17 ar, uppskattades i juni 1915. Den består av örtrik skogstyp. Lärken, som uppdragits av 1892 års frösändning, är planterad, medan tallen är självsådd. Härjämte förekomma något ek, björk och asp. Vidare finnas enstaka buskar: rönn, en och £osa- arter. Markbetäckningen består av enstaka ris, blåbär och Lycopodium annotinum. Gräs och örter förekomma rikligt: Azra flexuosa och Förtjänar lärk- trädet eller något annat främmande barrträd att odlas i våra skogar?» Yttr. av hrr LUNDBERG, JOHNSON, ÅHLGREN, KINMAN och HALLSTRÖM. Anonyma uppsatser. Underrättelser om sättet att plantera träd. Upsala läns Kongl. Landthushållningssällsk. handl. 16:de häft. Upsala 1833, sid. 89--91. (Om lärk sid. 91). . Cirkulär till Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande ang. premiers tilldelande, under stadgade wilkor, från skogsplanteringskassans medel, för trädplaniors uppdragande, samt främjande af fröhandel. Stockholm den 16 mars 1850. Sv. Förf. saml. 1850 n:o 66. . Snytbaggen. Skogsvännen 1880, sid. 28—32. (Om lärk, sid. 32). . Urval af träd och buskar, hvilka enligt flerårig erfarenhet visat sig såsom de allra härdigaste i de norra orterna. Tidning för trädgårdsodlare. 23 årg. nov. 1884, sid. 81 (även om lärk) av A. F. 7. P. M. rörande skogsodlingen å Stora och Lilla Svältan. Tidskrift för skogshushållning 1887, sid. 89—94 (sid. 91—92 om lärk). Å Uppgifter om skogskultur i Norrland år 1893. Årsskrift från Föreningen för skogsvård i Norrland 1893, sid. 149. -Lärkträdet av Skogis. Skogvaktaren 1897, sid. 21—22. i L . Katalog öfver K. Domänstyrelsens kollektivutställning vid allmänna konst- och industri- utställning i Stockholm 1897. Stockholm 1897. (Om lärk, sid. 10, II, 13, 15). Föreningens för skogsvård i Norrland plantskola i Sollefteå. Ärsskrift från Fören. f. skogsvård i Norrland 1900, sid. 147. Främmande trädslag af S—s. Skogvaktaren 1906, sid. 129—130. [ Smärre uppgifter öfver en del utländska barrträd av T. W. P. Skogvaktaren 1913, sid. 83—386. Färsökskultarer med diverse in- och utländska trädslag av I. P—n. 1. Larix leptolepis. Skogvaktaren 1914, sid. 267—2068. 2. Larix sibirica, Skogvaktaren 1914, sid. 294. Kort handledning i skogshushållning, utgifven af Föreningen för skogsvård i Norrland. Stockholm 1914. (Om lärk, sid. 47—50). ; - Specialkatalog öfver Skogsvårdsstyrelsens inom Hallands läns landstingsområde skogs- utställning å landtbruksmötet i Halmstad den 13—16 juni 1912. Halmstad 1912. (Om lärk, sid. 9). 3828 333: 341. 349. 3509. GUNNAR SCHOTTE. 2. Finsk-norsk litteratur om lärk. (använd för denna avhandling). . ALCENIUS, OTTO: Finlands kärlväxter, ordnade i ett naturligt system. Helsingfors 1863. (Om lärk sid. 58). — Tredje upplagan. Helsingfors 1895. (Om lärk sid. 138). Fjärde upplagan. Helsingfors 1907. (Om lärk sid. 19). . ALMARK: Insektsherjning paa Larken. Tidsskr. f. Skovburg, 1907, sid. 311—313. . ASBJORNSEN, P. CHR.: Om Skovene og et ordnet Skovbrug. i Norge. Christiania 1855. (Om lärk, sid. 35—44). . BARTH, ÅGNAR. Skogbrukslere II. Skogkulturen eller den kunstige skogforyngelse. Kristiania 1913. (Om lärk, sid. 34, 280—285 och 321). . BJÖRKENHELIM, R.: Pirteitä lektikunsimelsistä. Finska forstf. medd. 23:e Bandet. Hel- singfors 1906. Del. II, sid. 169—196. . BLOMQVIST, A. G.: Några i forstligt hänseende anmärkningsvärda naturföreteelser under de senaste åren. Finska Forstfören. medd. 2:a Bandet. Helsingfors 1881, sid. 125—133. (Om lärk, sid. 130). Takttagelser angående sibiriska lärkträdet, pichtagranen och cembratallen i deras hemland samt om forstliga förhållanden derstädes. = Finska Forstfören. medd. 5:e Bandet. Helsingfors 1887, sid. 149—181. Catalogue special d'objets forestins envoyés ä I'Exposition de Moscou 1882. . BLOMQVIST, T. J.: Forstliga plantskolor och kulturarbeten. Helsingfors 1898. (Om lärksustdal 10; IL, 13, 22, 30-0cCh-31I). . — Folkskolans skogsbok. (Skrifter utgifna af Svenska Folkskolans vänner, h. 62). Helsingfors 1907. (Om lärk, sid. 22--23, 49, 103). . BORENIUS, ÅLEX.: Reseberättelse ang. en i Tyskland, Österrike och VcnEe med stats- understöd företagen forstlig resa, Finska Forstf. medd. 20:de Bandet. Helsing- fors 1904, sid. 68—98. (Om lärk, sid. 71). . CAJANDER, A. K.: Siperialaisen lektikunsen (Larix sibirca Led) länsirajästa. Medde- lande af Societas pro fauna et flora fennica. H. 27. (1901), sid. 24—34 (med karta). . — Beiträge zur Kenntniss der Vegetation der Alluvionen des Nördlichen Eurasiens. I. Die Alluvionen des unteren Lena-Thales. Helsingfors 1903. Även i Acta Societatis scientiarum fennix Tom. XXXII. Helsingfors 1906, sid. 1—182. Om vegetationen i urskogen kring floden Lena. Föredrag hållet vid Nordiska naturforskare- och läkaremötet i Helsingfors 1902. Fennia 20, n:o 4. Helsingfors 1902, sid. 1—38. och PoPpPius, R. B.: Eine naturwissenschaftliche Reise im Lena-Thal. Fennia 19, n:r 2. Helsingfors 1903, sid. 1—44. 2, DAHL. F. K. G.: Skogsbrugslere. Kristiania 1901. (Om lärk, sid. 3—4). Skogsplanteren. 3 uppl. Bergen 1900. (Om lärk, sid. 7, 10, 21). . ELFVING, FREDR.: Anteckningar om kulturväxter i Finland. Acta Societatis pro fauna et flora fennica. Vol. XIV, n:r 2. Kuopio 1897, (sid. 45 om lärk). Vedväxterna i Universitetets i Helsingfors Botaniska trädgård. Inbjudn. till åhörande af det off. föredr., hvarmed prof. i geografi vid kejs. Alexandersuniversitetet i Finl. J. E. Rosberg tillträder sitt ämbete. Helsingfors 1913. (Om lärk. sid. 15). . ERICSSON, BERNH.: Berättelse öfver en med statsunderstöd företagen forstlig studieresa till Bayern, Böhmen, Tyrolen, Schweiz, Boden, Sachsen och Preussen under åren 1894—1895. - Finska 'forstfören. medd. 13:de bandet. Helsingfors 1896, sid. 83—269. (Om lärk, sid. 234). Kortfattat förslag till forstligt försöksväsende i Finland. Finska Forstf. medd. 18:e Bandet. Helsingfors 1901, sid. 223—231. (Om lärk, sid. 227). Nykyrka lärkträdspark. Finska Forstf. medd. 16:de Bandet. Helsingfors 1900, sid. 210—225 v. FIAnDT, C. F.: Uppsatser och rön i landthushållningen. H. 1, Skogshushållning. Viborg 1848. 137 sid. (Om lärk, sid. 29—44). FOLKEsTAD, K.: Skogbrukslere. For de lavere landtbruksskoler og skogskoler im. m. Kristiania 1910, (sid. 44—46 om lärk). 351. 370. 377. LÄRKEN. 829 FURUHJELM, J. E.: Forstentomologiskt småplock enl. anteckningar och samlingar. Sam- manställda och utarbetade af K. O. ELFVING. Finska Forstf. medd, 20:de Bandet. Helsingfors 1904, sid. 35—67. (Om lärk, sid. 61—65). . GROTENFELT, GÖSTA: Landtbruket i Finland. En Öfversikt. Helsingfors 1896. Went- zel Hagelstams förlag. (Om lärk sid. 180). . GYLDÉEN, C. W.: Handledning för skogshushållare i Finland. Helsingfors 1853. (Om lärk, sid. 29—30, 65—66). . HAGEM, OSCAR: Lerken i Ringsaker prestegaardsskog. Tidsskr. for Skovbrug 1915, sid. 387—388. . HEIBERG, AXEL: Skogsagen. Kristiania 1900. (Om lärk, sid. 41). . HELANDER, ÅA. BENJ.: Om skogsbruket. De första grunderna för folkskolans behof (Finska Skogsvårdsföreningen Tapios skrifter). Tavastehus 1909. (Om lärk, sid. 25). . HJELT, H.: Conspectus flore fennice. Acta Societatis pro fauna et flora fennica. Vol. V. Pars I, 1888, sid. 104—107. . HULT, R.: Professor Moritz Willkomms bildatlas öfver Växtriket efter det naturliga systemet med text bearbetad. Helsingfors 1893. (Om lärk sid, 19). . ILVESSALO, LAURI: Om odling af utländska trädslag. Uppsatser i skogsbruk, redigerade af Finska skogsvårdsföreningen Tapio 1910, sid, 65—73. Ueber Anbauversuche mit fremdländischen Holzarten in Finnland. Finska Forstf. medd. 30:de Bandet, Helsingfors 1913, sid. 262— 267, 331—358. . JELSTRUP, HENRIK: Katalog for Statens Skogvesens utstilling. Norges jubilzumut- stilling 1914. Kristiania 1914. (Om lärk 69—:10). . K(AURIN, W.): Skogsplantering ved statsbanerne. Tidskr. for Skovbrug 1912, sid. 335 SLS . KIHLMAN, A. O.: Pflanzenbiologische Studien aus Russich—Lappland. Ein Beitrag zur Kenntniss der regionalen Gliederung an der polaren Waldgrenze. Acta Societatis pro fauna et flora fennica. Vol. VI, n:o 3. . KRAG, J. A.: Anvisning i skovhusholdning, nermest, till brug for skovskoler, landbrugs- skoler og skovejere. Kristiania 1886. (Om lärk, sid. 17, 26—27, 50, 54). . KRoG: Om nogle af vore &Xdre Lerkeforekomster. Tidsskrift for Skovburg 1893, sid. 133—1 38. . LEIVO, LAURI: Lärkträdsbestånden i Haarajärvi block av Evois kronopark. Uppsatser i skogsbruk, redigerade av Finska Skogsvårdsföreningen Tapio, 1915, sid. 1—4. . LIE, HAAKON: Le&rebok i Skogsbotanik. Kristiania 1911. Grondahl & Sons förlag. (Om lärk, sid. 34 I55 Sidi) . LIRO, I. IVAR: Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen, I—II, Acta. Soc. pro fauna et flora fennica. 29, n:o 6—7. Hälsingfors 1906—07. (I. Om lärk, sid. 3—3$, 18. IL. Om lärk, sid. 53—-55). Uredin&e fennicex. Finlands rostsvampar. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk. H. 65. Helsingfors 1908. (Om lärk sid. 42, 43, 44, 519, 525, 527, 530, 536—537, 539, 543, 550—552.) . MALMBORG, R.: Strödda anteckningar från svenska skogar, Finska Forstf. medd. 22:a Bandet. Helsingfors 1905, sid. 17—51. (Om lärk, sid. 25—27). . V. MIDDENDORF, A. TH.: Reise in den äussersten Norden und Östen Sibiriens. Band. IV. Ubersicht der Natur Nord und Ost. Sibiriens. Theil, I. St, Petersburg 1864. ; N(IKLANDER), G.: Några iakttagelser gjorda under försök med barrträdsodlingar å Myllysaari holme invid Wiborgs stad. . NERDUM, JoH. G.: Sen Vaarplantning af Lerke, Tidsskr. for Skovbrug 1897, sid. I118—119. Tamarach (Black Larch — Larix Americana Michy — Svartlerke), Tidsskr. for Skovburg 1897, sid. 132—134. . P(AAVONEN), P. W.: Smärre uppgifter över en del utländska barrträd. Uppsatser i Skogs- bruk, red. av Finska skogsvårdsföreningen Tapio. If. 3, IOI2, Sida 130-140 (Om lärk, sid. 139). P(EURAHOSKI), O(SKARIA).: Ljusets betydelse för träden och de särskilda trädslagens behof af detsamma. Finska Forstf. medd. 24:de Bandet. H. 1. Helsingfors 1907, sid. 3—64. (Om lärk, sid. 42, 45—48). RarmIio, YrJö E.: Sienien aikaansaamasta havupuiden karistetaudista (Schittekrankheit). Finska Forstf. medd. 23:e Bandet. Helsingfors 1906. H. 2, sid. $5—151. (Om lärkschytte, sid. 99-—100, 107). 390. SY 392. 393. 394. GUNNAR SCHOTTE. « ROKIO, IMARI: Lärkträdsparken i Kides, Tapio. Tidskrift utgifven af finska skogs- vårdsföreningen Tapio 1909, sid. 45—49. . SCHIOTZ, JoH.: Trondhjems Bymark 1872—96, 25. Aarsberetning om Skovbeplantnin- gen. (Throndhjem 1397). . SCHUBELER: Die Pflanzenwelt Norwegens. Christiania 1873—75. (Om lärk sid. 172—174). Viridarium Norvegicum. Norges Vextrige. Et bidrag til Nord-Europas Natur- og Culturhistorie. Kristiania 1886. (Om lärk sid. 438—442). . SCHOYEN, T. H.: Indberetning om skadeinsekter og snyltesopp paa skogtrerne 1913. (Om lärk, sid. 142, 145-—146,) 1914. (Om lärk, sid. 152) och 1915 (Om lärk, sid. 158). . SCHOYEN, W. M.: Indberetning om skadeinsekter og sygdomme på skogstren 1903—04 (Om lärk, sid. 267), 1907 (Om lärk, sid 137) och 1910 (Om lärk, sid. 204). SZALAN, TH.: Om det sibiriska lärkträdet. Medd. af Soc. pr. Fauna et Flora Fenn. 5. 1880, sid. 246—248, 6. 1881, sid. 195, 212. . S(IBBERN), G.: En skotsk Lerkeskogs Tilvekst og Udvikling (Fra »Transactions of the Royal Scottish Arboricultural Society» efter A. MURRAY), Tidskr. for Skovbrug 1907, sid. 136—140. . STENBÄCK, L.: Försök, utförda för utrönande af olika trädslags värmeförmåga vid eld- ning i vanlig ugn. Finska Forstf. medd. 23:e Bandet. H. 2. Helsingsfors 1906, sid. 73—84. . THESLEFF, Å.: Svampvegetationen i lärkträdsskogen i Raivola. Medd. af Soc. pro fauna et flora fenn. 19. 1893. 70 Ye .— Några drag ur Lintula (Raivola) lärkträdsparks historia. Finska Forstfören. medd. 12:te Bandet. Helsingfors 1895, sid. 187—194. . THORSON: Mere om Insekts och Sopskade i Skovanlxeggene paa Jxderen. Den norske Forstf. Aarbog 1889, sid. 150—160. (Om lärk, sid. 159). Mötesförhandlingar. Finska forstföreningen. Protokoll, fördt vid Finska Forstföreningens allmänna årsmöte i Lalis köping den 9 sept. 1879. 6:te frågan: Hvilken erfarenhet har man af hitintills i landet verk- ställda odlingar af lärkträdet och andra utländska trädslag? Yttr. af forskn. STEN- BÄCK, BORENIUS, AÅ. SANMARK och DOIREKT. BLOMQUIST. Finska Forstfören. medd.. 2:dra Bandet. Helsingfors 1881, sid. 191—193. Förteckning öfver träd och buskar af huvudsakligen forstligt intresse, utställda i bota- niska trädgården vid Finska Forstföreningens årsmöte i Helsingfors den 9—10 sept. 1881. Medd. från Finska forstfören. 4:de bandet. Helsingfors 1884, sid. g99—110. Protokoll, fördt vid Finska Forstföreningens allmänna årsmöte i Stadshotellet i Tavast- hus stad den 10 sept. 1883. Femte frågan: Då det sibiriska lärkträdet med af- seende såväl 3 dess hastiga tillväxt som dess varaktiga och dyrbara virke m. fil. egenskaper otvifvelaktigt vore förtjent att blifva allmänt spridt i landet, frågas hvad Forstföreningen kunde göra för vinnande af detta ändamål? Yttr. av hrr. BLOM- QUIST, BORENIUS, SILLMAN, HANNIKAINEN och forstm. HEIKEL. Medd, från Finska Forstfören. medd. 4:de band. Helsingsfors 1884, sid. 235—238. Protokoll, fördt vid Finska Forstföreningens årsmöte i Kuopio den 3—4 sept. 1891. 2:dra frågan: Då önskligt vore att acklimatiseringsförsök med för lokaliteten främ- mande träd och buskar blefve utförda i olika delar af landet, så frågas huru så- dana försök borde anordnas och verkställas för att afsedd utredning dermed kunde vinnas? Yttr. av. G. NIKLANDER, LINDEMAN, Ö. ARONEN, ÅNDERSSON, VON JULIN, BORENIUS, AMINOFF, LAGERBLAD, HARLIN, och E. WREDE. Finska Forst- fören. medd., 9:de bandet. Helsingfors 1892, sid. 209—225. Protokoll, fördt vld Finska Forstföreningens årsmöte i Tavastehus den 4 aug. 1892. Första frågan: Hvilken erfarenhet finnes angående lämpligaste sätten för lärkträdets odling i Finland och huru kunde denna erfarenhet tillgodogöras vid de lärkträds- kulturer, som äro afsedda att utföras i landets kronoskogar. Yttr. av, A. BLOM- YVIST, O. TIMGREN, TH. CANNELIN, Å. LINDEBÄCK, E. T. SALLMÉN, H. HACK- STEDT, J. HEDBERG, A. V. WESTERMARCK, frih. TH. CARPELAN. Finska. Forst- fören. medd, 11:te bandet Helsingfors 1893, sid. 52-—69. 395- LÄRKEN. 831 Anonyma uppsatser. 3-årig lärkträdsplanta bär kottar. Uppsatser i Skogsbruk, redig erade af Finska Skogs- vårdsföreningen Tapio 1911, sid. 16. - Lerkebarkvepsen. Tidsskr. för Skovbrug 1911, sid. 300—301. . Lerketreet. Tidskr. for Skovbrug 1912, sid. 2—6. . R. A.: Lerketreet. Tidsskr. for Skovbrug 1912, sid. 99—103. . Lerketreet i Finland. Tidsskr. for Skovbrug 1914, sid. 498—501. (Efter Tapio). . N.: Lerkeskog i Solum. Tidsskrift for Skovbrug, 1915, sid. 440—442. 3. Viktigare litteratur om lärk från övriga länder. . ALTUM, B.: Ueber forstlich wichtige Sesien. Zeitschr. f. Forst u. Jagdwesen 1885, sid. I—12. « ANNARD. J. F.: Observations on the larch sawfly (Nematus Erichsoni) with suggestions for remedial and preventive treatment in infested larch woods. Quarterly Journal of Forestry. 1910, sid. 203. BARBEY, L.: Traité d' Entemologie Forestére. Paris et Nancy 1913, (Om lärk, sid. 297—316). . BaAUDISCH, FR.: Zur Lärchenfrage. Centr. f.d. g. Forstw. 1904, sid. 139—144. . BEAUVERIE, J.: Le Bois. Fascicule II. Paris 1905. (Om lärk sid. 920—925). Les bois industriels. Paris 1910. (Om lärk sid. 237—241.) . BEISSNER, L.: Mitteilungen iber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1894, sid. 51—60. (Om lärk, sid. 54—58.) 408 Neues und Interessantes iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1897, sid. 291—-305. (Om lärk, sid. 291 och 294.) 409. Neues und Interressantes iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1898, sid. 365-382. (Om lärk sid. 373 och 379). 410 Interressantes iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1899, sid. 106—127. (Om lärk 115, 125.) 411. — Interressantes iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1900, sid, 201—213. (Om lärk 210, 212.) 412 Mitteilungen iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1902, sid. 449 —470. (Om lärk sid. 449, 452, 467.) 413. — Mitteilungen iiber Coniferen, Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1906, sid. 82 —100. (Om lärk bl. a. sid. 95.) 414. — Reiseerinnerungen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1906, sid. 125—157. (Om lärk sid. 138). | 415. — Empfehlenswerte ausländische Waldbäume fir unsere Forstkulturen, = Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1899, sid. 10—46. (Om lärk sid. 38.) 416. Interressantes iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1899, sid. 106 —127. (Om lärk sid. 113.) ATT Jahres-Versammlung. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1903, sid. 9—34. 418. — Reiseerinnerungen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1907, sid. 41—61. (Om lärk sid. 47.) 419. — Mitteilungen iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1907, sid. 101 —118. (Om lärk sid. 105—106—116.) 420 Jahres-Versammlung zu Stralsund und Ausflige von 7 bis 13 aug. 1907. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1907, sid. 9—40. (Om lärk sid. 21.) 421. Mitteilungen iiber Coniferen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1909, sid. 192 —210. (Om lärk 199—204, 209—210.) 422, —— Reiseerinnerungen. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1909, sid. 251—280. (Om lärk sid. 251—252.) 423. — Handbuch der Nadelholzkunde. 2 Aufi. Berlin 1909. (Om lärk sid. 301— 25. 424. AR, RA iber Coniferen. Mitt. d. deutsch dendr. Gesellsch. 1912, sid. 148 —167. (Om lärk sid. 160.) 425. Jahres-Versammlung zu Augsburg und Ausflige von 4—10 aug. 1912, sid. 264 —312. (Om lärk sid. 279.) 426. VON BERG: Welche Bedeutung hat die Lärche fir die deutschen Waldungen. Jahrb. d. k. sächs. Ak. f. Forst-u. Landwirth zu Tharand. 1854, sid. 120—15351. 332 GUNNAR SCHOTTE. Die forstlichen Verhältnisse der Schweiz. Tharander forstliches Jahrbuch 1868, sid. 284—312. (Om lärk sid. 284, 292—94.) 428. VON BERG, FR. GRAF: Gehölzarten der sibirischen Ostkiste. Mitt. d. dendr. Gesell- schaft 1910, sid. 215—2206. 429. BERLING: Das forstliche Verhalten der Lärche insbesondere in Mischung mit der Fichte. Allgem. Forst- u. Jagdzeitung 1886, sid. 293—95. 430. BERNHARDT, AUGUST: Die Verbreitung der Lärchen-Krankheit im preussischen Staate. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1874, sid. 219—232. 431. BIERAU: Zur Erziehung der Lärche. Allg. Forst- u. Jagdzeit. 1892, sid. 116—121. 432. BLocH, C.: Fremmede Naaletrxer i Langeso Skove. Tidsskr. f. Skovvesen 1899 B sid. 1—53. (Om lärk sid. 30—37-) 432 a. Boas, J. E. V.: Det store Bladhvespeangreb paa Lzerkene i Almindingen 1839—47. Tidsskr. f. Skovvesen 1897, sid. 52—064. 433. BODEN, FRANZ: Die Lärche, ihr leiechter und sicherer Anbau in Mittel- und Nord- deutsehland durch die erfolgreiche Bekämpfung des Lärchenkrebses. Hameln u. Leipzig 1809, 137 sid. 434. — Die Lärchen im deutschen Walde. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1901, sid. 225 SR 435. — Die Lärche und die Motte. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1902, sid. 21. 430. — Kritische Betrachtungen ausländischen Holzarten. Berlin 1903. 437. — The Larch in German Forests. Trans. of the Royal Scott. Arb. Soc. 1904, sid. 455: 438. BooTH, JoHN: John, Duke of Atholl, his Larch Plantations (1774—1830) and the Larch Disease. Trans. of the Royal. Scottish Arboricult. Society 1904, sid. 232—37. 439. BORGGREVE, B.: Ueber die Lärchenkrankheit. Forstl. Bl. 1889, sid. 231—33. Die Holzzucht. 2 Aufl. Berlin 1891. (Om lärk, sid. 83—989, 235.) J4!. BORGMANN: Ueber Anbauversuche mit fremden Holzarten in der kgl. Oberförsterei Oberauh. Neue forstl. Bl. 1902. sid. 265. 442. BORRIES, HERM.: Naaletrernes Bladhvespe. Entom, Medd, 1896, sid. 201—283. (Om lärk sid. 240—242.) 443. BoORTWICK, A. W.: Peziza Willkommi R. H. on Larix occidentalis and Larix lepto- lepis Gord. Notes from the R. Botan. Garden Edinburgh 1909, sid. 23—26. 444. BORTHWICK, A. W. and MALCOM WILSON: A New Desease on the Larch in Scot- land. Notes from the Royal Botanical Garden 1913. 445 and MACDONALD, G. U.: Nursery and Plantation Competition. Transact. of the Royal. Scott. Arb. Soc. 1914, sid. 110. 446. — Note on the Larch Disease. Trans, of the Royal Scott. Arb. Soc. 1914, sid. 37 —42. 447. BRITTON, NATHANIEL, LORD and SHAFER, JOHN ADOLPH: North American Trees, being descriptions and illustrations of the trees growing independently of cultiva- tion in North America, North of Mexico and the West Indies. New York 1908. (Om lärk sid. 49—53.) 448. BRUEL, G. P. L.: Bidrag til det praktiske skovbrug. Kjeobenhavn 1900, I1:ste afsnit. (Om lärk sid. 204—207.) 449. BuCH & HERMANSSON: Wie der Handel mit Samen des ostasiatischen Lärchenarten in der Saison 1913/14 von einigen Samenhandlungen getrieben wurde. Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1915, sid. 261—2062. 450. BUCHMAYER, AUGUSTIN: Die Lärche in Schlesien und Mähren. Verhandl. d. Forst- wirt. von Mähren und Schlesien 1904, sid. 48. 451. BucKHOUT, W.' A.: The formation of the annual ring of wood in the european larch and the white pine. Forestry Quarterly 1907, sid. 259—267. 452. BUFFAULT, PIERRE: Notes sur les mélezaies Briangonnaises. Revue d. eaux et foréts 1908, sid. 545—52, 577—592. 453. BURCKHARDT, HEINRICH: Säen und Pflanzen nach forstlicher Praxis. Handbuch der Holzerziehung. 6 sufl. Trier 1893. Herausgg. v. ALBERT BURCKHARDT, (Om lärk sid. 426—452.) 454. BÖHLER, A.: Streifzäge durch die Heimath der Lärche in der Schweiz. Forstw. Cen- tralbl. 1886, sid. 1— 17. 455. — Untersuchungen iiber Sehneebruchschaden. Forstw. Centralbl. 1886, sid. 485— 506. (Om lärk sid. 491.) LÄRKEN. 833 Saatversuche. Zweite Mittheilung. Versuche mit 3, Lärche. Mitteil. d. schweiz. Centralanst. f. d. forstl. Versuchswesen. 1891, sid. 283—290. Herbstpflanzung. Neue forstl. Bl. 1901, sid. 9—10. . BÖHME, D.: Zur Ehrenrettung der Lärche und deren forstwirtschaftl. Behandlung. Forstw. Centr. 1891, sid. 506 —514. . CHOLODKOVSKY, N.: Die Coniferen-Läuse Chermes. Feinde der Nadelhölzer. Berlin 1907. (Om lärk sid. 7—21, 37, 39—40.) . CIESLAR, A.: Die Pflanzzeit. (Mitt. aus dem forstlichen Versuchswesen Österreichs. Wien 1892. .—— Ueber die Erblichkeit des Zuwachsvermögen bei den Waldbäumen. Centralbl. f. d. g. Forstw. 1895, sid. 7—29. (Om lärk sid. 22—29.) .—— Neues aus dem Gebiete der forstlichen Zuchtwahl. II. Die Lärche. Centralbl. f. d. g. Forstw. 1899, sid. 99—111. . —— Ueber Anbauversuche mit fremdländischen Holzarten in Oesterreich. Mitt. d. k. k. forstl. Versuchsanst. in Mariabrunn. Centralbl. f. d. g. Forstw. 1901, sid. 101 —116, 150—175, 196—209. (Om lärk 165—1069.) Waldbauliche Studien iber die Lärche. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1904, sid. 1—25. Studien iiber die Alpen- und Sudetenlärche. Mitt. d. k. k. forstl. Versuchsanst. in Mariabrunn. Centralbl. f. d. g. Forstw. 1914, sid. 171—184. . CLITON-BAKER, H.: Illustrations of conifers. Vol. II. Hertford 1909, sid. 53—61. . COUNCLER, C.: Gutstoffgehalt einiger inländischer zum Gerben angewendeter Rinden (der Rinden von Rosskastanie, Eberesche, Fichte, Tanne u. Lärche). Zeitsch. f. Forst. u. Jagdw. 1884, sid. 1—16. . DALGAS, E.: Skov-Kulturer i Jyllands Hedeegne. 2:dra Del. Aarhus 1891. (Om lärk sid. 58—60.) . DAVALL, A.: Tortrix pinicolana. Eine neue Phalxne auf der Lärche. Allg. Forst- u. Jagdzeit. 1858, sid. 54—76. . DOoTZEL: Einiges zur Lärchen- Anbaufrage. Forstw. Centralbl. 1905, sid. 356—362. . MaC DOUGALL, R. STEWART: The Large Larch Sawfly (Nematus Erichsoni) Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. vol. XX, sid. 43—52. The Larch Short Moth (Argyresthia [Tinea]lzxvigatella) Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1908, sid. 195-—197. . VON DRAIS u. VON WEITERSHAUSEN: Abhandlungen vom Lerchenbaum, herausgegeben von CHRIST WILH. JAK. GATTERER (Aus dem VIII Bande des neuen Forstarchivs besonders abgedruckt). Ulm. 1801. . EBERMAYER: Welchen Standort und welche Behandlung peRanat die Lärche (Larix europ.)> Allgem. Forst- u. Jagd. Zeit. 1864, sid. 449. Der forstliche Anbau der Lärchen. Allgem. Forst- u. Jagd. Zeit. 1865, sid. 121. .—— Zum forstlichen Anbau der Lärchen. Allgem. Forst- u. Jagd. Zeit. 1866, sid. 81—389. Untersuchungen und Studien iber die Anspriäche der Waldbäume an die Nähr- stoffe des Bodens. Forstl. naturw. Zeitschr. 1893, sid. 220—244. (Om lärk sid. 244.) . ECKERT, LORENZ: Lehrbuch der Forstwirtschaft. ITI Auf. III. Band. Die forstlichen Fachgegenstände av H. R. LORENZ VON LIBURNAU. Wien 1908. (Om lärk sid. 30—31!, 63, 85 139, 174 och 384.) . EDWARDS, A. W. B.: An Attack by the Large Larch Sawfly (Nematus Erichsonii). Trans. of the Royal. Scottish. Arbor. Society. 1911, sid. 42—44. . ENGLER, ARNOLD: Untersuchungen iiber das Wurzelwachstum der Holzarten. Mitt. der schw. Centralanst. f. d. forstl. Versuchsw. VII Band. 1903, sid. 247—317. . — EFEinfluss der Provenienz des Samens auf die Eigenschaften der forstlichen Holz- gewächse. Mitt. der schw. Centralanst. f. d. forstl. Versuchsw. VIII Band. 1905, sid. 81—236. (Om lärk sid. 209—224.) Der heutige Stand der forstlichen Samenprovenienz-Frage. Nat. Zeitschr. f. Forst. u. Landtwirtschaft. 1913, sid. 441—463, 481—491. (Om lärk sid. 483 — 84.) . ELwes, H. J.: The russian larch. Quart. Journ. of Forestry. 1908, sid. 221—224. Japanese larch. Quarterly Journal of Forestry 1913, sid. 65. . FABRICIUS, LUDVIG: Eine Lärchengipfeldiirre Nat. Zeitschr. f. Forst- u. Landwirtschaft. 1908, sid. 23—28. 834 GUNNAR SCHOTTE. 486. FISCHER, W. R.: Combe larch. Plantation, Keswich. Quart. Journ. of Forestry 1910, sid. 348—351. 457. FLURY, PH.: Untersuchungen iiber die Entwickelung der Pflanzen in der frihesten Jugendperiode. Mitt. d. schw. Centralanst. f. d. forstl. Versuchsw. Bd 4, 1895, sid. 189—202. > Einfluss der Berindung auf die Kubirung des Schaftholzes. Mit. d. Schw. Cen- tralanst. f. d. forstl. Versuchsw. Bd. 5, 1897, sid. 203. (Om lärk sid. 224—225, 228, 246—47, 250—51, 255.) 489. FRASER, STORY: The japanese Larch and the Larch Disease. Trans. of the Royal Schott. Arb. Soc. 1904, sid. 333—-34. 490. FREDRICHSEN, FR. M.: Tamaracktreet. Tidsskr. f. Skovves. 1889, sid. 119—121. 491. FORSTER, H.: Erfahrungen mit ausländischen Bäume in einem siiddeutschen Reviere. Mitt. d. dendr. Gesellschaft 1908, sid. 70—2179. 492. — Uber ausländische Coniferen. Mitt. d. d. dendr. Gesellschaft 1905, sid. 157 —168. Uber das Gedeihen ausländischer Bäume. Mitt. d. d. dendr. Gesellschaft 1915, sid. 38—45. (Om lärk sid. 41.) 494. FRON, M. A.: Analyse et contröle des Semences forestieres. Paris et Nancy 1906, (Om lärk sid. 92—96.) 495. FRÖMBLING: Ueber die Ursachen der Lärchen-Erkrankung. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1889, sid. 222—228. Ein Beitrag zur Lärchenfrage. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1902, sid. 279. Einige weitere Worte zur Lärchenfrage. Forstw. Centralbl. 1906, sid. 251—260. 498. Vv. FÖRST, HERMANN: Die Pflanzenzucht im Walde. 4. Aufl. Berlin 1907. (Om lärk sid. 369—376.) 499. V. FÖRSTENBERG: Dendrologischen Studien im westlichen Canada (British-Columbia). Mitt. d. dendr. Gesellschaft 1904, sid. 25—41. (Om lärk sid. 30.) 500. GAYER, KARL: Beiträge zur Kenntnis der Lärche. Allgem. Forst- u. Jagdzeitung, 1895, sid. 293—98. 488. 493. 501. Der Waldbau. 4 Aufl. 1898. (Om lärk sid. 41, 65—069, 206 — 207, 242—246, 282—283.) 501 a. Die Forstbenutzung. Berlin 1903. (Om lärk sid. 32, 544.) 502. GROOM, PERCY: Trees and their life histories, London, Paris, New York, Toronto and Melbourne 1907. (Om lärk sid. 80—87.) 503. Goss, O. P. M.: Mechanical Properties of Western Larch. U. S. Forrst. Service Bull. 122. Washington 1913, sid. 45. 504. GuUsSE: Leistungsfähigkeit der sibirischen Lärche. Centr. f. d. g. Forstwesen 1905, sid. 251—252. 505. Ein historischer Lärchenwald. Centr. f. d. g. Forstwesen 1908, sid. 194—199. (Nykyrka lärkpark, efter Orlow 1903.) 506. — Lärche und Weymouthskiefer in Oberschlesien. Forstw. Centralbl. 1909, sid. 84—588. 507. HAMM: Die Lärche in der Bodenseegegend, verglichen mit der Fichte und Forle. Ein Studie. Allgem. Forst- u. Jagdzeit. 1881, sid. 37—46, 73—79- 508. HANSEN, CARL: Pinetum Danicum, Journ. of the Royal Hort. Soc. 1892. (Om lärk sid. 156—162 i sep.-uppl.). 509. HARRAR, FRANZ: Anbau von Exoten. Forstw. Centralbl. 1914, sid. 405—434. 510. HARRISON, J. W. H.: Nematus Erichsoni. Entomologist 1913, sid. 51. 5t1r. HARTIG. GEORG LUDVIG och HARTIG, THEODOR: Forstliches und forstnaturwissen- schaftlich. Conversations-Lexikon. Berlin 1834, sid. 499--504. 512. HARTIG, ROB.: Zur Lärchenkrankheit. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1870, sid. 356 339: 513. — Wichtige Krankheiten der Waldbäume. Berlin 1874. 514 Untersuchungen aus dem forstbotanischen Institut zu Miinchen I. Berlin 1880, sid. 63—87. 515 Den Etadoss des Baumalters und der Jahrringebreite auf die Beschaffenheit des Holzes. Allg. Forst- u- Jagd-Zeit. 1884, sid. 128. 516. — Lehrbuch der Baumkrankheiten. 2. Aufl. Berlin 1889. (Om lärk sid. 109—- 115, 143, 172.) 517. — Der Nadelschiittepilz der Lärche, Spherella laricina n. sp. Forstl. naturw. Zeitschr. 1895, sid. 445—457. LÄRKEN. 835 518, — Spherella laricina auf Larix leptolepis. Forstl. naturw. Zeitschr. 1896, sid. 74. 519 Verkohlung der Lärchenbarke im Hochgebierge. Forstl. naturw. Zeitschr. 1897, sid. 473—474. 520 Die Lärchennadelbräune, erzeugt durch Allescheria Laricis n. sp. Centralbl. f, d. g. Forstw. 1899, sid. 423—26. 521. HARTIG, TH.: Vollständige Naturgeschichte der forstl. Culturpflanzen Deutschlands. Berlin 1851. (Om lärk, sid. 37—51.) Ueber den Lärchenskrebs. Allg. Forst- u. Jagdzeit. 1872, sid. 184—385. 523. HAUCH, L. A.: Saaning og Plantning i Skoven. Tidsskr. f. Skovvesen 1890 B, sid. 111—160. (Om lärk sid. 155—156.) 524. HaAUCH, L. A. og OÖPPERMANN, A.: Haandbog i Skovbrug. Kobenhavn 1898—1902. (Om lärk sid. 507—514.) 525. HAVELOCK, W. B.: The royal agricultural society of England. Report of the Judges upon the Competition in Woodland Plantations, Journ. of Forestry 1909, sid. 275—290, Notes on Japanese larch at Brocklesby Park, Lincolnshire. Quart. Journ. of Forestry 1913, sid. 239—241. 527. HELMS, JOH.: Rodgran i Blandning med Lystrex paa Tisvilde—Frederiksverk Distrikt. Tidskr. f. Skovv&esen 1896, sid. 48—84. (Om rödgran och lerk sid. 83—384.) Grundtrek af Skovbugsleren (del II av L>erebog for Skovfogeder), Kjobenhavn 1909. (Om lärk sid. 20—23, 28—29.) 529. HENNE: Untersuchungen iäber das Wachsthum junger Fichten, Weisstannen und Lärchen auf verschiedenen Bodenarten, Expositionen und Neigungsgraden. Mitt. d. schweiz. Centralanst. f. d. forstl. Versuchswesen. II Band, sid. 1—14. 530. HENRY, A.: Japanese Larch, Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1915, sid. 77—179. A new species of Larch. Gardeners' Chronicle 1915, sid. 109, även i Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1915, sid. 147. 532. North American Forest Trees Britain. Trans, of the Royal. Scott. Arb. Soc. 1915 sid. 156—164. 533. HENRY, E.: Un nouvel ennemi du méleéze. La grande tenthreéde du méleze (Nematus Erichsoni Htg). Revue des eaux et foréts 1910, sid. 705—710. 534. HEMPEL, GUSTAV och WILHELM, KARL: Die Bäume und Sträucher des Waldes in botanischer und forstwistschaftlicher Beziehung I, Abt. Wien 1889. 4. Die Lärche sid. 109—120. 535. HENSCHEL: Die Lärchenknospen — Gallmiäcke. (Cecidomyia Kellneri). Centrbl. f. d. g. Forstw. 1875, sid. 181—385. ; 530. HERSCHEND, P.: Nogle fremmende Naaletrxeer af forskellige Slegter. Tidskr. ff. Skovvesen 1894, sid. 208, (Om Jlärk sid. 222—23.) 530 a. HESS. RICHARD: Die eigenschaften und das forstliche Verhalten der wichtigeren in Deutschland vorkommenden Holzarten. 3 Aufl. Berlin 1905. (Om lärk sid. 2Y0E-2875 31-320) Der Forstschutz. 4 aufl. vollst neu bearb. von R. BECK. 1. Band. Leipzig u. Berlin 1914. (Om lärk sid. 351, 486—388, 490—91, 493—95, 499—500, 516-—518.) II. Band 1916 (Om lärk sid. 191—192, 210—212, 216—217). 537. HEWITT, C. GORDON: The large Larch Sawfly. Div. of Entomology, Band 10. Ottawa 1912. 538. HICKEL, R : Graines et plantules des Coniféres. Bull. de la Société Dendr. de France, N:o 19 och N:o 20 (1911). (Om lärk sid. 99, 189.) 539. HILEY, W. E.: On the mode of infection of larch canker and the possible means of preventing it. Journal of Forestry 1915, sid. 7—17. 540. Vv. HOININGEN: Dendrologische Notizen aus Estland. Mitt. d. d. dendr, . Trans. of The Royal Scottisch Arb. 'Soc. 1915, sid. 149—156. 58r. NISBET, JOHN: Note on >The Novar System of Combating Larch Disease.» Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1907, sid. 39—42. 582, NUSSLIN, OTTO: Leitfaden der Forstinsektenkunde. Berlin 1905. (Om lärk sid. 323 —24, 326, 331, 334—35, 359, 392—93.) 583. NÖRDLINGER: Säulenfestigkeit der Fichte und Lärche. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1877, sid. 393. (Om lärk sid. 406—410.) Wo erwächst gutes Lärchenholz. Centralbl, f. d. g. Forstwesen 1885, sid. 116 —121. 585. V. PANNEWITZ, JULIUS: Der Anbau des Lärchenbaumes, der ächten (sissen) Kastanie und der Akazie, im besondern Intresse der Gewinnung daurhafter Eisenbahnschwel- len. Breslau 1855. 586. PARDI, L.: Arboretum National des Barres, Paris 1906. (Om lärk 88—91.) 587. PETERSEN, O. G.: Forstbotanik. Kobenhavn 1908. (Om lärk sid. 224—230,) Treer og Buske. Kjebenhavn 1916. (Om lärk sid. 32—36.) 590. PITTAUER, GOTTFRIED: Uber den FEinfluss verschiedener Belichtung und extremer Temperaturen auf den Verlauf der Keimung forstl. Saatgutes. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1912, sid. 157—172. (Om lärk sid. 220—223). 591. POULSEN, C. M.: Om nogle i vort Skovbrug anvendelige Naaletrxer fra det vestlige Nordamerika. IV. Tidsskr. f. Skovbrug. Kjoebenhavn 1883, sid. 87—88. 592. RAFN, JOHANNES: Skovfröanalyser genom 25 Aar. 1887—1912. Kobenhavn 1912, sid. 17—19. Forstsamenuntersuchungen 1914/1915. Mitt. d. d. dendr. «Gesellschaft 1915, sid. 257—260. 594. V. REICHENAU: Ausländische Holzarten in dem Forsten des Reg.-Bez. Danzig Mitt. d. d. dendr. Gesellschaft 1912. sid. 109—114. 595. REISSIG: Die Lerchenmotte, Coleophora laricella. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. 1869, sid. 120 —137. 597. RICHARDSON, ÅA. D., BoRTHWICK, A. W. and MACKENZIE, D. F.: Larch disease inquiry. Report by Sub. Committee appointed 10 Dec. 1904. Trans. of Royal Scott. Arbor. Soc. 1904, sid. 213—218. 598. RICHARDSON, A. D.: The Ardross Working-Plan and Larch Canker. Trans. of Royal. Scott. Arbr. Soc. 1909, sid. 64—66. 599. ROBERTSSON, J. P. a. GROSVENOR, G. H.: Larv&e on larch roots. Quartl. Journ. of Forestry 1911, sid. 266—270. 599 a. ROGERS, JULIA: Tree Book, New-York 1915. 600. Ross, GEORGE: Experimental larch plantation on Stonecraft estate, Nothumberland. Quartl. Journ. of Forestry. 1914, sid. 216—218. 601. RosTRUP, E.: Sygdomme hos Skovtreerne, foraarsagede af ikke rustagtige Snyltesvampe. Tidsskr. f. Skovbrug 1880. (Om lärk, sid. 69—76). 602, — Fortsatte Undersegelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtreerne. Tidsskr. f. Skovbrug 1883. (Om lärk, sid. 220—222, 250—255). 838 GUNNAR SCHOTTE. 603. — Undersogelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtreer i 1887—588. Tidsskr. f. Skovbrug 1891. (Om lärk, sid. 180). 604. — Plantepatalogi, Kobenhavn 1902. (Om lärk. sid. 291—93, 298, 301, 457, 537— 542) 605. SARGENT, CHARLES SPRAGUE: Manual of the trees of North America. Boston and New-York. 1905. (Om lärk, sid. 34—38.) 606. SCHIFFEL, A.: Stärke und Inhalt der Lärchenrinde. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1003, sid.”97-— 107, 607. V. SCHILCHER, H.: Ausserordentl. starker Wuchs der Larix leptolepis. Mitt d. d. dendr, Gesellschaft 1911, sid. 393—94. 508. SCHLICH, WILLIAM: Growing larch for profit. Quarterl. Journ. of Forestry 1912, sid. 134 139: 609. V. SCHMIERZING-KERSSENBROCK: Die Lärchenmotte an Larix leptolepsis. Mitt. d. deutsch. dendr. Gesellsch. 1914, sid. 282. 610. SCHWAAB: Der Anbau der japanischen Lärche in den gräflich von Montgelas'schen Fideikommisswaldungen. Nat. Zeitchr. f. Forst- u. Landtwirtsch. 1910, sid. 281—384. Öl. SCHWAPPACH, ADAM: Ergebnisse der Anbauversuche mit japanischen und einig. neueren amerik. Holzarten in Preussen, Zeitchr. f. Forst- und Jagdwesen 1896 sid. 327 —347 (om lärk), sid. 383—379.) 612, — Die weitere Entwicklung der Versuche mit fremdländischen Holzarten in Preussen. Zeitschr. f. Forst u. Jagdw. 1911. (Om lärk, sid. 603—9604). D:o in Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1911, sid. 3—37. (Om lärk, sid. 12). 014. V. SCHWERIN FRrRITZ, GRAF: Notizen iiber das Gedeihen einiger Coniferen. Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1908, sid. 84—95. (Om lärk sid. 92.) 6r5. SCHÄPPI, FR., Die grösste Lärche im Kanton Zirich. Schw. Zeitschr. f. Forstwesen. 1902, sid: 44. 616. ScoTT-ELLIOT, G. F.: Larch seed. Trans of Royal. Scott. Arbor. Soc. 1910, sid. 179 —185. 6r7. SEYDAL: Erfahrungen mit dem Anbau ausländischen Gehölzarten. Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1909, sid. 106—124. (Om lärk, sid. 112). 617 a. SHAW-STEWART, HUGH.: Japanese Larch. Trans of the Royal. Scott. Arbor. Soc. 1914, sid. 270. 618. SHIRASAWA, H.: Larix leptolepis in Japan. Quart. Journ. of Forestry 1910, sid. 307. 6!8a. SIEVERS, M. von: Fragekasten Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1904, sid. 206. 619. SILVA-TAROUCA, ERNST, GRAF: Unsere Freiland-Nadelhölzer. Wien 1913. (Om lärk, sid. 199—204). 620. SLATER, ALEXANDER : Growing larch fer profit. Quart. Journ, of Forestry 1912, sid. 1—12. 621, SOMERVILLE, M. A.: Insects on the Larch. Quarterly Journ. of Forestry 1907. sid. 204. 23 The Pine Beetle in Larch Shoots. Quarterly Journ. of Forestry 1917, sid. 68—72. 023. SOMMERVILLE, W.: Witches' Broom om spruce and larch, Qunterly Journ. of Forestry 1910, sid. 309. 6024. SORAUER, PAUL: Handbuch der Pflanzenkrankheiten. 2. Band. Die pflanzlichen Parasiten, bearb. av G. LINDAU. Berlin 1908, sid, 280—281. 625. 3. Band. Die tierischen Feinde, bearb. VON L. REH. Berlin 1913, sid. 253, 269, 282, 286, 454—455, 595— 596. | 020. STEBLER, F. G.: Die schweiz. Samenunteruchungs und- Versuchsanstalt in Oerlikon- Ziärich. 38 Jahresbericht 1915. Ziirich 1916. 627. STEWART, DAVID: Effects of Frost on Plants of Larix europea and L. leptolepis Com- pared. Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1910, sid. 103. 28. STURTZ, R.: Hylobius Pineti der grösste deutsche braune Nadelholz Risselkäfer als Feind der Lärche. Forstl. Bl. 1873, sid. 356—58. 623. SUDWORTH, GEORG B.: Check List of the Forest trees of the United states. Their rames and ranges. (U. S. Departm. of Agriculture Bull. n:o 17). Washington 1898. 624. V. TuBEUF, C. Fr.: Samen, Frichte und Keimlinge, der in Deutschland heimischen oder eingefihrten forstlichen Culturpflanzen. Berlin 1891. (Om lärk, sid. 25, 89 och 148). 625. Hexenbesen der Lärche. Forstl.-naturwissenschaftl. Zeitschr. 1893, sid. 48. 6206. — Beitrag zur Kenntniss der Morphologie, Anatomie und Entwickelung des Samens- flägels bei den Abietineen. Forstl. Nat. Zeitschr. 1893, sid. 432—455. (Om lärk, sid. 448). LÄRKEN, 839 627. Phytoptus Larices n. sp. ein neuer Parasit der Lärche. Forstl. Nat. Zeischr. 1897, sid. 120—124. 628. Neue Beobachtungen iiber die Cecidomyia Galle der Lärchenkurztriebe. Forst, naturw. Zeitschr. 1897. 629. Uber den anatomisch-pathologischen Befund bei gipfeldirren Nadelhölzer I. Die Gipfeldirre der Lärche. Nat. Zeitchr. f. Land- u. Forstwirtschaft. 1903, sid. 367 = SA:s 630. — Antwort auf die Angriffe des Herrns Forstmeister Boden betr. »Die Lärchen im deutschen Walde», — Zeitschr. f. Forst. u. Jagdw. 1901. 631. V. UNGER: Durchpflanzung der Fichtenculturen mit Lärchen, Jahrb. d. k. s. Akad. f. Forst- u. Landwirthe. zur Tharand. 1861, sid. 55—74. 632. WALLENBÄCK, RUDOLF: Studien iäber das Bodenbesserungsvermögen unserer wichtigsten Holzarten. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1911, sid. 447—458. (Om lärk, sid. 450—4538). 633. WALTHER: Das forstliche Verhalten der Lärche, insbesondere auf dem Bimsandstein- boden. Allgem, Forst- u. Jagd-Zeitung. 1890, sid. 233—240. 634. — Der Anbau der Lärche im Häigellande. Forstw. Centralbl. 1906, sid. 469—471, 635. — Der Anbau der:Lärche im Grossherzogtum Hessen, Forstw. Centralb. 1906, sid 497-597: 636. — Anbau fremdl. Holzarten. Allg. Forst- und Jagd-Zeitung 1912, sid. 154—170. (Om lärk, sid. 162—163). 637. WARMING, Euc. u. GRAEBNER, P.: Eug. Warming's Lehrbuch der Ökologischen Pflan- zengeographie. 4 Lief. Berlin 1916. (Om lärk, sid. 574—578 och 583. 638. WEBER, RUDOLF: Ein Beitrag zur Lärchenfrage. Allg. Forst. u. Jagd-Zeitung 1877, sid. 367—381. 639 Aschenanalysen von Holz und Rinden der Lärche, Weymeonthskiefer, Espe und Hainbuche. Forstl. Naturw. Zeitchr. 1893, sid. 209—219. (Om lärk, sid. 210 —213). 640. WEISE, nu Das Vorkommen gewisser fremdländischer Holzarten in Deutschland 1882, sid: SI; AS. O41. —- Wann, fliegt der Lärchensame? Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen 1887, sid. 5—9. 642. WHELLAUS, U. H.: The Japanese Larch versus the European Larch. Trans. of the Royal Soc. Arb. Soc, 1910, sid. 105. 643. V. WILAMOVITZ-MÖLLENDORFF: Resultate 35-jähriger Anbauversuche mit ausländischen Gehölzer, speziell Coniferen, in Gadow. . Mitt. d. d. dendr. Gesellsch. 1907, sid. 135—147. (Om lärk, sid. 142—143). 644. WILLKOMM, MOoORrITZ: Forstliche Flora von Deutschland und Oesterreich. 2. Auf. Leipzig 1887. (Om lärk, sid. 136—157). 645. WIMMER, EMIL: Anbauversuche mit fremdländischen Holzarten in den Waldungen des Grossherzogtums Badens. Berlin 1909. (Om lärk, sid. 27, 80—32). 046. V. ZASTROW: Gedeihen von Larix leptolepis auf Lehmboden. Mitt. d. d. dendr. Gesellschaft 1910, sid. 259—2060. 647. ZEDERBAUR, E.: Die Keimprifungsdauer einigen Koniferen. Centralbl. f. d. g. Forst- wesen 1906, sid. 306—315. (Om lärk, sid. 311). — 648 Versuche iiber Aufbewahrung von Waldsämereien. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1910, sid. 116—121. (Om lärk, sid. 119—120). — Anonyma uppsatser. 649. A new Larch (Larix alaskensis) Trans, of The Royal. Scott. Arbor. Soc. 1911, sid. 112. 650. A new Larch (Larix olgensis) Journ. of Forestry 1915, sid. 258. 651. Alpine Larch. Zarix Lyall&i Parl, [Silvical Leaflet 35] U. S. Departm. of Agriculture. Forest service 30 okt. 1908. 652. European larch (Larix europea) [Forest Planting leaflet]) U. S. Depm. of Agriculture, Forest service, circ. 70, 19 jan. 1907. ; 653. Larch Disease-Investigation by the English Arboricultural Society. Trans, of the Royal. Scott. Arb. Soc. 1904, sid. 43—46: 654. Larch Disease in Ireland. Trans. of the Royal Scott. Arbor. Soc. 1909. sid. 113. . Larch on Sakhalin. Trans. of the Royal Scott. Arbor. 1904, sid. 159. . List of trees in Tubney Arboretum. Quart. Journ. of Forestry 1915, sid. 79—92. . Pit timber. Journ. of Forestry 1915, sid. 55—062. 840 GUNNAR SCHOTTE. 058. Tamarack (Lar:x laricina). [Forest planting leaflet]. U. S. Deparm. of Agric. Forest Service. Circ. 89, 1907. 659. Tamarack (Larix laricina). [Silvical leaflet 32). U. S. Departm. of Agric. Forest Service 1908. 060. The Large Larch Saw-Fly. (Nematus Erichsoni). Trans of The Royal Scott. Arbor. 1910, sid. 186—191. 661. Western Larch. Zarix occidentalis Nutt. [Silvical leaflet 14]. U. S. Departm. ot Agriculture, Forest Service 7 okt. 1907. 602. Two Large Larches. Quarterly Journal of Forestry 1913, sid. 66. 603. W. B. H.: Notes on the Larix leptolepis. Quarterly Journal of Forestry. 1910, sid. 362. LÄRKEN. Rättelser och tillägg. Å sid. 543 18 rader uppifrån står: Murray 518, skall vara Murray 578; > » 544 i figurförklaringen » — et Ellesbo, > » at Ellesbo; » » 545 10 rader uppifrån » - 1—1,3 mm, » >» 4—6 mm, > » 547 bör som N:r 20 tilläggas £L. americana Xx dahurica (se sid. 782); >» » 554 2 rader uppifrån står; 1800-talet, skall vara 1860-talet; SAS 3 » nedifrån > Munklo, skal! vara Munkbo; SE SANS T5 Sr lä ppitran 2» TAL SEN ES hÖIIS Cm; » tavla I i figurförklaringen = » two larchs, skall vara two larches; tree, » » three; » sid. 592 7 rader uppifrån » Oy15 » 80 Os har; sr SO 2K 6 fa nmedifrån. > samman, » » varandra; FR ASOS » » varandra, > » samman; » » 593 9 och 10 rader nedifrån står: Killer, skall vara Keiller; » » 598 19 rader uppifrån står: på förband, skall vara 3,5 X 7 meters förband; >» » 601 i figurförklaringen >» 40—069 cm, >» » —-40—60 cm; er 604 2 > står: Foto av L. Månsson, skall vara Foto av L. Mattsson; » » 615 15 rader uppifrån » 8 vegetationsperioder, >» > 8 generationsperioder; AASÖTS: 200 > Dhedifrån >» » wolf typers», skall vara »Wolf-types»; » » 621 i figurförklaringen står: Kasäters gård, skall vara Kesäters gård; 6207 » » dead festoned, > » dead and festoned; » a 627 15 rader uppifrån >» - lärkbonitetIII, >» » lärkbonitet IV; » » 628 i figurförklaringen -» bowlder, » » bovlder; »” >» 6353 » AIK örest, > Forest; » » 639 nedersta raden står: medeldiametern, skall vara medelhöjden; » » 648 i figurförklaringen står: Scotch, skall vara Scots; LS ÖRT ” » Brest-high, skall vara Breast-high; > » 668 » » » ofits keight, » -» ofits branches almost to the top: sr > IGT > MES » depoliated, » » — defoliated; 303 1673 > » » startet feelding, skall vara started feeding; » 680 3 rader nedifrån =» Killers park, » » Keillers park; > 690 13 >» uppifrån >» föreligger ännu ej, » » — föreliggger ännu blott från Omberg; > » 694 under figurförklaringen bör stå: Stemanalysis of a sixty-nine-old larch from sample plot 280 im Omberg. The dark part in the centre is heatwood. Heigt-scall 1: 20; diameter-scale 1:4; » » 700 12 rader uppifrån står: Schwachöfer i Lorey, skall vara (Schwachhöfer 558); sr, JO 14 > nediffån . > med. 25 kr, » > med 25 kr per kbm; OR 0 > » » Russian, skall utgå; SRNO0, Ön » » Mastiala, » » Mustiala: SG TN KE » » Myllysnari, » » Myllysaari; > »- 718 i figurförklaringen stär Graphie, skall vara Graphic; > » 718 » > » - merement » » increment; » » 722 11 och 12 raden nedifrån står: »härstammande från frösändningen av år 1897 eller 1899» — denna mening bör utgå. >» » 723 6och 8 rader uppifrån står: Västmanland, skall vara Västernorrland; >» » 723 6 rader uppifrån står: trees abaut, skall vara trees are abaut; » >» 744 och 745 i figurförklaringen står: Fryksände s:n, skall vara Ehshärad; >» » 747 i figurförklaringen står: heigt, skall vara height; » » 750» » » — dissiecated, skall vara dessiccated; >» » 751 I1 rader nedifrån står: insektsartade, skall vara insektskadade; MYS? 13 > oUppifran. 2. rm-öroch 15 FS AL OROCI, 15 CI; > » 760 i figurförklaringen sfär: samma bestånd som å fig. 99, skall vara fig. IOI; > » 761 11 rader uppifrån » (fig. 97), skall vara (fig. 100;) >» » 761 i tabellhuvudet står: Men-Heigt, skall vara Mean-Height; >» » 763 12 rader nedifrån står: brokborrig, skall vara brokbarrig; SAT Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. GUNNAR SCHOTTE. . 764 i figurförklaringen stär: sammå bestånd som i fig. 96, skall vara 99; 766 » » » » D FA, DISLLOD, > IOOR 766 » » » — Sixten-year-old, skall vara Sixteen-year-old; 774 3 rader uppifrån INSE AO NE: » >» —35”—+40? C; 775 i figurförklaringen står: myrsery, skall vara nursery; 779 21 rader uppifrån » - mirocarpa, skall vara microcarpa; VÖRIÖ ck » » - Larix Griffithi, skal! vara Larix Griffithil; 795. 12 > nedifran —» » Cajander, > » » Cajanderii; 780 4 » » > å växtlighetsgraderna I,o,—0,4 kan med fördel en lärk- inblandning för tallen ske, skall vara å växtlighets- graderna 1,0—0,4 för tallen kan med fördel en lärkinblandning ske. 800 i tabellen för ytorna 299 och 300 står: bonitet II, skall vara bonitet III. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Form och formvariationer hos lärken. STUDIER ÖVER TRÄDENS STAMBYGGNAD. Av L. MATTSSON. FÖRORD. De följande studierna över lärkens stamform påbörjades under första månaderna av år 1916, medan assistentbefattningen vid Statens Skogs- försöksanstalts skogsavdelning på tillfälligt vakansförordnande uppehölls av författaren. Avsikten var då att utreda, huruvida förut för tall och gran uppställda kuberingstabeller med någorlunda säkerhet skulle kunna be- gagnas vid uppskattningen av en del försöksytor, å vilka fällning av prov- stammar ej kunnat ske. Under arbetets fortgång framkommo emellertid en del synpunkter av så stort intresse, att de knappast kunde förbigås. På grund härav utvidgades undersökningen rätt betydligt utöver de ursprungligen utstakade gränserna, samtidigt som målet för densamma i någon mån förändrades. Närmast får undersökningen nu betraktas som en förstudie för eventuella, blivande utredningar för tallen och granen, stödda på Försöksanstaltens vidlyftiga material. Till Försöksanstaltens chef, professor GUNNAR SCHOTTE, står jag i stor tacksamhetsskuld för allt det aldrig sinande intresse, varmed han följt och understött mitt arbete. Verksamt bistånd har dessutom lämnats mig av skogsbiträdet vid Försöksanstalten, kronojägare O. HENRIKSSON, samt kartritningsbiträdet, fröken H. GEETE, för vilket bistånd jag härmed får framföra mitt tack. 55. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. ÖVERSIKT ÖVER UNDERSÖKNINGEN. Sid. Kapa a (Grundläggande Synpunkten ..co...ccsss. ses) sasse sie sedan nsfele else EN 843 ASKER OEI ES TATA DU OCR SR a a a sla saförala Svaje se aria olöst TR 843 Bi Materniallochsallmaänna riktlinjer. osm :.5 ess. ses: Feer 848 Kap: EIN EGTO pel SKanlärkel a enar nd sn do server enat ra TTK 852 ASPEnTro peiskavlarkenst formt ovan brösthöjd ...,::.....=««.- sd ATERN 852 BinEuropeiskarlätkens:forminunder iIbrösthöjd. .:....«...s «sms sg ror 860 EC WELropeiska, lärkens formyariatlöner 4. sc... cr de. sor ere ssk s or SEE 865 DIgEtropeiskat lätkensbrösthojdsbarks..... .. s-.-ss-sas cos TS TE 871 E. Barken vid olika höjd å stammen hos europeiska lärken ..................... 882 Kap Orr Sibiriskav färkens AR an a ar en ooaa ocdöde sedel a se Fer LES SANNING 892 Aoibiniskarplarkenststamformj inom bark... 4::..sss ss issse es SST TE 893 IB: Hormbklassvariationer. hos -sibitiska) lärken:. se ts5s: voodoo EE 895 (ESS IISkaslärk en SAD oss bss ser ones rören fedrn F NN 896 Kap. IV. Jämförelse mellan europeisk och sibirisk lärk s.sssossssssssssssssss oss. 899 A. Europeiska och sibiriska lärkens stamform ovan brösthöjd .................. 899 B. Formklassvariationerna inom europeiska och sibiriska lärkbestånd ......... 904 (CSE EaropeiskaltochWsibiniska lärkens: bark, .cos..cems ss I 907 ISA STURE I Ta pa Ge rs a ora ed äsletara sefsleg «os eter rRE E EN 911 A. Slutsatser ur de utförda undersökningarna och deras betydelse för bestånds- UPPSKALTTD e nm sd sö are eve res a seen air RE RE EE 911 IB IEEOrmtalpförtve dkröppEn..(c.-sewsecs scr. sens seas AE EDER NE RETAANE 913 CINBarkenstkubikmasseproCent .:...: 40. «ss... så dess to sess E ER TEE ES EINONN 916 Kap SVIT Sämm an fattning iöl be seb. klo snseisk sf sia sr efa bege or RER EE TAN 919 FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 843 Kar. I. Grundläggande synpunkter. A. Formbestämningen. Vid de första undersökningarna över trädens stam lades huvudvikten vid ernåendet av lämpliga kuberingstal för träd av olika typer. Så små- ningom har emellertid behovet av närmare kännedom om stammens för- lopp blivit allt större. Vid nutidens värderingar måste man nämligen söka erhålla en uppfattning om mängden av de olika virkesdimensioner, som kunna erhållas ur en stam. Helt naturligt har man därför mer och mer frångått den äldre metoden att direkt skaffa sig uppfattning om formtalens storlek. Numera blir detta mera en bisak. Formtals- och kuberingstabeller erhållas i enlighet härmed som biresultat av undersök- ningar över stammens avsmalning. Men därmed har även behovet av en verkligt formbestämmande stamkaraktär blivit allt kännbarare. När- mast till hands låg att efter förhållandet mellan en viss högre liggande diameter och brösthöjdsdiametern skaffa sig ett mått på avsmalningens gång. Så uppstod begreppet formkvot, oäkta och absolut. Angående formkvotens historia torde det vara tillräckligt att hänvisa till MAASS” stamformsundersökningar, (S, 9). Här kan det vara tillräckligt nämna, SCHIFFELS (72) påpekande av sambandet mellan oäkta formkvo- ten och diameterkvoterna vid 7/, och 3/, av stammens höjd inom samma höjdklass. Detta uppslag fullföljdes av MAASS ($, sid. 132), som upprät- tade fullständiga avsmalningsserier för olika höjdklasser. Nästa steg togs av JONSON, (3, sid. 293) då han visade, att samma avsmalningsserier kunde fastställas inom olika höjdklasser under den förutsättningen, att absolut formklass och tiondedelsmätning av stycket ovan brösthöjd an- vändes. Därmed var ett stort steg taget till fördjupande av vår känne- dom om stambyggnadens lagar. Vid valet av bearbetningsmetod kunde det knappast bli tal om an- vändande av annan formangivande faktor än absoluta formkvoten. Vis- serligen har från försöksanstalten en gång en protest emot densamma av- givits ($, sid. 112). Den absoluta formkvoten förkastades då, dels emedan den ansågs för praktiskt bruk obekväm, dels för att ej genom antagande av nya metoder omöjliggöra jämförelser med förut utförda undersökningar. Därför att försöksanstaltens arbete ytterst avser ernåendet av för prak- 844 L. MATTSSON. 7ab 1. Europeisk lärk. Förteckning över de försöks=- European Larch. List of the Sample Plats from which MEdekliameren Stam SE Diumeg? — Number of Trees E s Z å & SE Tv => = a 8 a AR Location, Province BIO Se Aa SEA) 3 fl fe) TA = ARR 2 I EEE JE SA 3 SAS 3 | = 5 m cm cm st st AGT | VETSnENG SE orsssboksbarnison 57 II IO | 21,3 | 17,1 | 19,0 | 1,953,| 1.953 = 2800 | Östergötlands... ... sea S 69 I 14 | 29,8 | 31,3 | 32,0 | 2,292 | 2,291 = 281 IN RE Se I 13) | T746 | TS: ESR SOT SKE 6 282 SRA Tf EN TA GERE RE 105 25 ET 12 | 11,6 | 10,8 | IO,x | 4,947 | 4,947 = 28/70 VIaTEO LAT ASK sossar ke AR Som] III 15,2 | 16,0 | 16,5 | 3,552 | 226 di 289 ör SEE Ta ARA RAG NS In 4200 KIRSI 10 | I5:o | T5:500 CröF2E NS:0CSN] SSD 7 2008 BJ GNKö PIN SSE ss ee AE T SOME TIA | 12,9: | 11,3 | 2,652 | 2,652 = 291 VIT SGD EAA ENR rt La T 29 IF 12 2,0 12,9 | 4,424 | 2,208 2 293 AOL VERSERNA T | 68 |i—] io | 21,3 | 24,5 | 19.5 | 1,348. , 428 SN 295 TA [Ear As EINE S - a a Pe = = = 2001 | Södermanlands! .......c.s.ss. sa T SOM ELI TO IL 1359 IA 14,8 | 1,066 | 1,066 — 2000 Skarab OrSS fena e ess AR 37 | III—| 11 TA SAIT 1439. | 3,050: 842 2 299 MATE RR RNE Le dRr IG 18 3vA I II 90) 453) 26390 1 Iran 27S4NNSSO 4 300 Do övre skars AIN: ae 37 | III! ro" | 14:22 | TO;3, | TO;6NESSV2ISO2 | 2 3 TORILSTONODELESE moskeer sr E 28 | II 9 | 14,0 | 1553 | TÖS LSANES NA TG S2 0 ODIKO PI OSA SSE S? 56 II TO 2230 | 2258" Ir 24500ET 7O5N SOS 5 SET RUNT SER ed TER rn AN ES | — 1.3927.1, 5388 [T,35SUNIGG STON Kopparbergs ses 30 IV 8 O,2 0 ae 6,5 | 5,122 | 4,942 I 321 TERASS SENSE AD 2001 III) 3 | 102 | 145700 KTAFSRINS:490NERSNO 5 3220 VästmanlandSt...bseee 2800FIIL GE) TO) IgG | IS: KTSton 2:09 KLOS 3 324 TAK ESS Net GO EV FOT | TYaz | TOSSTA ITE rs GON ro 4 325 BASERAS Noa S GoIS ror | 20:47 | 280 ETS KI340Nr SA 3 3 SLN | IKOpPanbergst as KN Sue IR Ör RASA | ög a 0 4 3330 Värmlands bo. .ngys se ekrae 05 SV OLIN TT 18,4 |: 1I6;0 I T750 12,300 0805 4 | 334 AR RASA DAG 5 36. MVA | EI | IT,g | OS 5,570 | 3,640 2 SBK || Skarabongspa. ses AE T 20 | II 12 9,8 7,0 659) 1, r34 KILOO 7 | 3 ABE |FALVSB OLIK SKE RE S SA ELNA HA RT 22 TATA BAD = 346 Sö rå NRA BR NE RR pe SVÄRA S 57 II TOS 23,4 876 | 876 = 347 Br DN FNS BRN S SSE RAA | 225 9721 972 = 348 RON 0 ERA S SVAN EN T200) TATA EI roTon resor ERS CR 350 NA RR NIAN Er afar S 49 I Yun 230 285 ST 356 | 356 TE | 3850 UPPSALA SEAN T 24 il TTC I T255, I oLTas. | TOR FS22S RS — FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN,. [9.0] + un ytor, från vilka stammar för undersökningen hämtats. Stems have been saken for this invertigitation. Antal provstammar]| för undersökning av Number of Sample Trees used in examining/ Medelformkvot The Mean Form-Quotient 2 =) re = — = | ENL TT | Å såll äl je 88tjto Bs l2st 8 lé 1 0 sl sla SA 2 Re SFR EEE Ske RN ER la gel 50| SÅ [23Ti a ös |A o RR fe OK ne eld de skol 815-08 >N| Frösö SÅ 25 fa) 2: | SA 53 28 fsk EIS fö lä avfTe SE IE vu Oo «| Ba 1 Fu SK: SNS = lax 25 e va | OTTAR 2 cO Stl RärloviM ml ma aro ES) S 18 BlecHl o,!l)ts folt GÖ = RON RN STEEL Pla: lan | bu | la EAS BI Ten SE SS | Ertl (AE) ÅA) I [2398 |=:”2:: Aälgdin CS SS 2 SS ÖP TAG 223 ae = 2 |S2 EL 2 Fr RT Mm f<3 Få a | Ske | FINE i = | = | 2 RN ER AR I AN RR AS EE 7 sken I2001-—-0:39], 63 | 7241 135 25 | 697 |+ 271 745 |— 0,08! + 0,89 | + 5:2 | 277 2 SES 0,28 | 63 | 739 35 23 | 700 | + 39 732 |— 0,03 | + 0,85 | + 4,8 | 280 2301 29, | 129.) 143] 73 | 645) 53 29 | 688 |— 36 | 650 |— 0,06 | + 0,75 | + 4,5 | 281 34 | 35 | 35 |+ 0,98] 60 | 663] 77 | 391648 I+ 15] 655 |+ 0,04 /|+ 0,68 | + 3,9 | 282 20 20 19 |+ 0,09) 63 | 650] 44 | 29 | 676 |— 261 650 |— 0,34 | + 0,55 | + 4,7 | 287 14 TSE ban5t Fiol 000 H0821 561 I. 44 075 I-Fi7 680 |— 0,57 i + O,71 | 3 EA ET 202601 127 Ida0:ss | 52. f665 448 |, 25 116604 IEI | 675 -|-— 0:26 |+190,73 Ik 3,5 |290 25 24 | 25 + 0,0 | 53 | 638] 52 ELR IE få 640 |— OC,59 | Ossall EI 20 AT 20010123 a 1,66 | 53 | 697145 I -30 Ikög7 II 0 | 710 |— 0,45 | + 0,69 | + 3,5 | 292 SE = al RJ Aa —- — | SE + — | 293 | 19 20 20 |+ Ber 59 | 638 | 2255 667 |— 29] 679 |—0,28!+ 0,83] + 3,4 | 296 | 18 | 18 | 18 |0,27| 53 | 692] 44 | 31 [671 I+21] 685 | o,sel]+ 0,7) + 304 27 22 | 23 |+ 0,00] 62 | 648! 47 ESO 670 |— 22 | 663 |— 0,44] + 0569 | + 552 | 299 | 2828 01= 0:20) 59 IERSUA 23 | 669 |+ 49) 720 | 0748 |+ 0,59 | + 2,4 | 300 Kör ST | 22 |— 0,78] 68 | 658) 41 27 | 668 — 10] 640 |— 0,59 |+ 0,57 | + 3,1 | 310 Körs 22: 1-0) 64 "KOL 18 | 698 I+ 9 700 |— 0,06 | + 0,85 | I 4,3 | 312 CA Ta Ga ESA EE la TT 00 rd 675 = Slott | SE I | I [29 | 34 | 34 |I+ 0,50] 66 | 6251 60 I -31 | 607 |+ 181] 632 |— 0; ]+ 0,68| + 2,8 | 319 | RE | 21 |+ 0,22] 59 | 671] 48 | 311626 |+45| 685 |— 0,47 |+ 0,68 | + 4,2 | 321 | 22 23 | 23 |+ 0,13] 50 | 643] 30 | 19 | 649 |=6 640 |— 0,5 | + 0,56 | + 449 | 322 | | | | SE 2 22 |— 0,99 | 63 | 735 | 41 | 27 | 688 IT 47 737 += Oj Os | 301) 324 | [0:26 AA 2001-032 || "70 sl) T22:103E0 |96ES | 696 + 26,11 0725.. == Oro) F,0:8: | 356 | 325 | | 23 26 | 26 I+ 0,61 55 | 659 | 49 | 29 | 664 = 5 650 = 0,30 | F 0571 | I 444 | 331 resulrag lag | os | .52 | 730 | 64 | 36 | 691 |+ 31 | 740 |— 0,45 | + 0,60 | + 5,6 | 333 | 20 21 ZE 0:77 | ST | SÅ 39 | 25 | 643 | + 271 680 |—0.1r9] + 0,87 | I 244 | 334 | 13 | 20 | 20 [+0,&| 61 [672] 79 | 53 | 619 |+ 53 685 [+ 0,32 [+ 0,65 | EE ES EST ME SEC menad BEEN Ma BES I 687 nga 656 | — = + — | 345 | fs os 58 ER Irans lr) 685 | — do —Al 3460 a Ed 2 SS a rer 1 09515 281.667. Ju dT ol) — | — | 17 |— 0,85 69 | | — | I 1669-45 GA | TR I 348 | le c600 | 63 1+ 0.04.) 55 | 683) så 19 | 700 |— 17) 675 |— oss| + 0,36] + 8,0 | 350 | —- 27 24 = 0:50 50 | 668 | 61 35 | 655 |+ 13 660 |+ 0,45 | + 0,6 | + 440 | 388 | 346 L. MATTSSON. Tab. 1 a. Sibirisk lärk. Förteckning över de försöks= Russian Larch. List of the Sample Plats from which Försöksyta N:r Sample Plat No. | | 5 | ; ; = ; | | | Medeldiameter Stamantal | > | | ESR Number of Trees S Kl | 2 = z | D a JAR | = -å =] om > a ov > - la Ho | Läge, län | FU CTR a ST SE) 88 bo | | Location, Province SSU a SEN RS SN 2 $ 12 > 8) | ocation, I 20 =O afro LG od & | SIE Dv 3 123 2 | FR ATEA) få) 22 sa NN BENEN SSL SS la Ad | FA | SE) ATT FRI JEN EET ER ER Re (2) || | | | IMÄSsterbottelSt...ss ben... | — | 23 N 6 6,1 6,3 5,4 | 2,007.| 20040] ME Södermanlands ............ | Näe 10: | IT 4 8,0 | IO,2 10,9 | =" "1 NOS [UPPSALA EE AS. ENSE RA = 22000 Väl ES 50 | 6,0 5,6 | 2,144 | 2,144 | — (HStersötlands), so. sedd [ARE ZE | Hö 8,0 | 76 8,5 | 3,607 | 3607 | — | | | Wasbmanlands? oc ssces.ns — 23: NC SLIT 9 8,9 8,9 9,0 | 3,132 | 2,916 | — SKaraböRgSi ses sececssecsdden — 23 LOT | 8 5 8,2 | 8,2 35300 | 353000 Kronobergs stel läste ALS ae la a etta | 19 | TI | 9 8,5 8:7 | 8,5 | 3,156 | 3,054 NOTRKOPIR OSP. de: bosse ske lä 274 RENT 13 SIN SAN 8,3 | 5,395 |4,583 2 Uppsala SVA SSE os ls 15 saa Kys Ta ae | and | ET dl II | 12 | 4,6 | 555 | 4,4 | 4,069 | 2,244 4 | | | | | AVanmland Sr oss seree | ES EA KO ass BORIS fört Sen SE ba EES Ak SS 24 | JL ER je 6 9,4 |". 80. 1 OH KISA | 35598) | | | I Uppsala k CENT TE SRINRGe = 23 34 ITE) At 198 Em ln tiskt bruk användbara siffror och erfarenheter, behöva emellertid under- sökningarna från början ej belastas med en massa hänsyn härtill. För- hållandet är snarare det motsatta. Anstaltens undersökningar måste läggas rent teoretiskt. Ur resultatet av dessa undersökningar skola sedan de för praktiskt bruk användbara erfarenheterna samlas. Å andra sidan torde det spela större roll att noggrant utreda de svenska förhållandena. Kan sedan jämförelser verkställas är det ju gott, varom icke minskas ej undersökningens värde därav. Vad de formangivande stamkaraktärerna beträffar, skulle man snarast vilja gå ännu ett steg längre. Absoluta formkvoten är nämligen ej fullt fri från inflytande av andra stamkaraktärer. Den är, om ock i mycket ringa mån, beroende av stammens höjd. För att undkomma detta infly- tande finnes ingen annan metod än att överflytta formkvotsmätningen till stammens rotdiameter och den verkliga mitten. Denna metod stöter emellertid på rena tekniska svårigheter, i det att rotdiametern ej är di- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. ytor, från vilka stammar för undersökningen hämtats. ” Stems have been taken for this investigation. 8347 Antal provstammar Oo cl för undersökning av 2 3 Medelformkvot | Number of Sample- Så OEa The Mean Form-Quotient Trees used in examining! >=. |907 RE | Fo |25 SE [Sin sa | 82 Be Å vara os HM |D ÄRE BN ö lö gg a oo Ia sfla tl) sv rele: |: EHT 3 5 so frv sak vo sj ME 20 lä0X) Kola IIoIcköl vc är HR 5 lar sol SV LENE [SA AR RS SE-FIRSE H - EN EAS NS EN IE = EE SS SA = > STR val TN: SfE Bl fALS SA ROSA fora St I SCKE SG Aas AA E = vo Ly > 5) TT 2 = 52 |5g SES Serene SN ä Ses än 5) 16 | 23 | 33 |--03s] 57 | 542 | F4,2 I T24] 545 |—3 220250 255 0:05 53: | 5460-322) 58 35 18 25 STF önAr SÖT) SAS la lE20lR 53 ItT2 TSL OR ETON |E-0 295010) 59204 ESA SSE Ir SY 30 30 |— 0,03] 49 | 590 | +t3,2 | F18) 601 |—II1 24 30 29 |— 0,26] 56 | 620 | t4,7 | F26| 613 +7 20 30 31 |+ 0,62! 68 | 569 I+t5,8 | F32] 592 |—23 37 54 55 |+ Om 67 | 616 |t5,2 | F21l 605 I+II 125 1 126 27 |+ 0,62] 60 534 ere 2 TO | Or le 12, — 048) 69) | 613: I3n 24 ÖIS +o| 18 | 25 26 :|—0;44| 60 1588 |+6;2 I F37| -6TI [= 14 | 23 | 25 |— 0,97] 59 | 647 |+t4,6|+t29] 620 |+27| Efter bestånds- Stock medelstammen According to the Mean-Tree of the 551 552 547 590 598 590 582 609 529 619 600 635 Korrelation D-Fkyv. Correlation D— FQ. = las rr OA53 ==.0348 00 + 0,08 + 0,36 — 0,38 — 0,09 + 0,67 + 0,38 + 0,00 — O,61 Maximifel Maximum Error Provstammarnas medel- Iöyr SN Jar (Se 2 variation i diameter The Standard deviation of the Sample Trees acc. to D. rekt mätbar å stammen utan först på grafisk väg genom förlängning av stamkurvan nedåt kan erhållas. Denna senare svårighet är visserligen ej helt undanröjd vid använd- ningen av den absoluta formkvoten. Särskilt hos lärken stiger nämligen rotansvällningen till så pass betydande höjd, att den, som i ett följande kapitel visas, redan på en stam av tio meters höjd når över brösthöjd. För samtliga högre stammar måste således den verkliga formklassen be- stämmas å grafisk teckning, där brösthöjdsdiametern avläses å den ut- Metoden är närmare beskriven och motiverad i en av dragna kurvan. författaren (zr) tidigare offentliggjord studie över tallen. Felmöjligheterna vid bestämning av brösthöjdsdiametern bli emellertid, som lätt inses, mindre än vid bestämning av rotdiametern, då det på fri hand utdragna stycket av stamkurvan i detta fall blir betydligt kortare. Som formbestämmande faktor användes således den absoluta form- kvoten. Vid formklassbestämningen å de enskilda stammarna ha emeller- tid olika metoder använts. Vid den tidigast verkställda utredningen över Försöksyta N:r Sample Plot No. 348 L. MATTSSON. europeiska lärkens form bestämdes formklassen direkt ur uppmätt mitt- och brösthöjdsdiameter. Detta emedan rotansvällningens inflytande ej blir i högre grad märkbar, utan rätt god formindelning erhålles, så länge man rör sig inom samma höjdklass. Vid samarbetning av olika höjd- klasser måste däremot den grafiska bestämningen användas å de för varje höjdklass beräknade medelserierna. Då emellertid undersökningen sedermera utsträcktes att omfatta även formvariationerna inom olika bestånd, visade sig denna metod oanvänd- bar. Dels verkar rotansvällningen förryckande, dels utöva de enskilda mätningarnas oundvikliga variationer från den jämna stamkurvan ett syn- nerligen menligt inflytande aå resultatet. För den skull måste grafisk uppläggning av de å enskilda stammarna tagna måtten utföras, och mitt- och brösthöjdsdiameter avläsas a den utjämnande kurvan. Vid den se- nare verkställda stamformsutredningen för sibiriska lärken tillgreps därför denna metod från början. Formklassindelningen är således för denna lärkart noggrannare utförd än för den europeiska. Någon större roll torde emellertid dessa skiljaktiga metoder ej spela för det slutliga resultatet. Ett annat förhållande av grundläggande betydelse är, hur vid bear- betningen skall förfaras med barken. SCHIFFEL utför samtliga sina under- sökningar på bark, likaså förfar MAASS. JONSON däremot avlägsnar åt- minstone vid tallundersökningen barken och verkställer skilda undersök- ningar över vedkropp och bark. Att detta senare förfaringssätt är - för- delaktigaste inses omedelbart, om man betänker vår nuvarande ringa dom om barken i allmänhet. Att den varierar utomordentligt starkt, det veta vi. Men varpå bero dessa variationer, ha de något samband med vedkroppens formvariationer? Därom veta vi intet, och redan ur den synpunkten är det önskvärt att särhålla dem. För övrigt är det ju huvudsakligen vedkroppen, som spelar ekonomisk roll, barken behöva vi i allmänhet endast känna för att från obarkad stam med någorlunda sä- kerhet kunna sluta oss till innanför liggande vedkropp. I överensstämmrlse härmed ha vid föreliggande utredningar de två stamelementen ständigt hållits åtskilda. Var gång ordet formklass näm- nes avses den absoluta formklassen inom bark, endast då så uttryckligen framhålles, avses formen på bark. Likaså har vid utredningarna rörande barken denna i görligaste mån hållits skild från vedkroppen och dess dimensioner. änne- B. Material och allmänna riktlinjer. I och för studium av lärkens skogliga egenskaper ha, särskilt under de senaste åren, ett betydande antal försöksytor utlagts i bestånd av olika åldrar och boniteter framför allt av europeisk, men även av sibi- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 849 risk och japansk lärk. Närmare meddelande om dessa försöksytor läm- nas av SCHOTTE (174) i den slutliga redogörelsen över försöken. För föl- jande undersökningar ha 32 försöksytor i europeiska och 12 i sibiriska lärkbestånd kommit till användning (tab. 1 och 1 a). Det japanska lärk- materialet ansågs väl obetydligt för några närmare utredningar. Angående metoderna för ytornas utläggande hänvisas till SCHOTTE (74 och 73). En kortare redogörelse över ytornas uppskattning lämnas i en av författaren (77) utförd studie. Materialet för här föreliggande under- sökningar har hämtats ur de i och för uppskattningen av försöksytorna fällda provstammarna. Metoderna för uppmätningen av stammarna ha under årens lopp ej i högre grad förändrats. Redan från första början utfördes nämligen kuberingen genom fullständig sektionering, varvid de till provträd av- sedda sektionerades å varje meter med början vid stubben och 0,s m och i fortsättningen således å 1,5, 2,5, 3,5 Mm 0. S. v. För övriga stammar har under senare åren en något förenklad sektionering använts. För här framlagda undersökningar ha endast de å varje meter sektionerade prov- stammarna kommit till användning. Alla rent abnorma stammar äro således redan vid uppmätningen frånskilda. I princip har som nämnts provstamsmätningen utförts på samma sätt. Under årens lopp ha emellertid en del förändringar vidtagits i detaljerna av mätningen, särskilt därigenom, att en del nya stamkaraktärer tagits med i räkningen. Mätningarna ha i allmänhet i skogen direkt införts å för ändamålet särskilt avsedda blanketter. Den enda svaghet, som egentligen vidlåder de utförda mätningarna, är att sambandet mellan brösthöjdsmåttet, och övriga sektionsmått ej angivits. Detta medför vissa svårigheter att få det förra att på till- fredsställande sätt korrespondera med de senare. Dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom, att brösthöjdsmätningen utföres å stående stam, medan övriga mätningar naturligtvis utföras å liggande stam. Av dessa skäl ha brösthöjdsmåtten vid den närmare bearbetningen av materialet lämnats ur räkningen. De ha endast använts som utgångs- mått vid uträknande av diameterkvoterna. Härvid spelar det näm- ligen föga roll, om utgångsdiametern ej fullt korresponderar med övriga mätningar. Är den för liten, erhålles genomgående för höga diameter- kvoter och tvärt om. Sambandet mellan de olika diameterkvoterna störes emellertid ej härav, utan den erhållna stamseriens allmänna gång blir oförändrad. Strängt taget skulle man således kunna använda vilket ut- gångstal som helst, exempelvis ett gemensamt för samtliga till en grupp förenade stammar. Denna metod skulle tydligen giva samma resultat som direkt nedräknande av medeltal för de skilda diametermåtten, ut- 850 L. MATTSSON. tryckta i absoluta mått. Den skulle således lida av samma fel som denna, nämligen att låta de grövre stammarna få större inflytande på medel- talet än de mindre. Samma fel erhålles, då utgångsdiametern ej fullt korresponderar med övriga mätningar. För liten utgångsdiameter medför för stora diameter- kvoter och därmed ökat inflytande för stammen på medeltalet. Det härav orsakade felet torde emellertid i allmänhet vara av så obetydlig storlek, att det helt kan förbises. En annan obehaglig följd får emellertid förhållandet, i det några be- räkningar över formvariationen inom formklasserna ej kunna verkställas direkt å materialet, utan måste för detta ändamål särskilda sammanställ- ningar göras. Sådana undersökningar ha hittills ej alls utförts. Påvisats har endast, att stamseriernas allmänna gång i huvudsak varit densamma för samtliga stammar av samma absoluta formkvot, även om höjderna varit olika. Detta får emellertid ej utsträckas så långt, som att alla stammar skulle vara stöpta i samma form. Redan en flyktig undersök- ning av materialet gav till resultat, att stamformen hos de enskilda in- dividen växlade rätt betydligt även för sådana av samma formkvot. På ett eller annat sätt framdeducerade avsmalningsserier kunna därför aldrig bli annat än uttryck för den form stammarna i stort medeltal äga. Den säkerhet, varmed de angiva denna, är följaktligen till stor del be- roende av antalet stödjande mätningar och den noggrannhet, varmed klassificeringen utförts. Innan vi gå närmare in på de verkställda utredningarna, torde det därför vara lämpligt att undersöka, med vad rätt man egentligen kan tala om allmänt giltiga avsmalningsserier. Visserligen ha dessa samman- ställningar först kunnat utföras, sedan vissa resultat erhållits ur under- sökningarna, men torde denna omständighet ej behöva hindra, att de redan här anföras. Siffrorna äro hämtade från försöksytan 325, men dessutom ha ett flertal ytor underkastats samma behandling och givit fullt motsvarande resultat. Till en början gäller det då att närmare utreda, med vilken säkerhet absoluta formkvoten över huvud taget kan bestämmas. För den skull utfördes sådan bestämning av två personer, författaren och skogsbiträ- det vid försöksanstalten, O. HENRIKSSON, å samtliga 27 stammar, hämtade från försöksytan i fråga. Resultatet underkastades felbe- räkning, varvid det visade sig, att ett medelfel av + 1,32 E” måste tagas med i räkningen. Som jämförelse kan anföras att en motsvarande be- räkning av författaren (zz), utförd å tallmaterial, gav till resultat ett medel- LE = en formklassenhet. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 851 dock får anses vara den praktiskt taget tillförlitligaste, ej bestämma en stams formklass närmare än 1 sämsta fall + 4 E. Att ett tydligt samband mellan diameterkvoterna vid olika delar av stammen förefinnes har förut påpekats. För att emellertid få närmare siffror härför användes följande förfaringssätt. Å samtliga stammar be- stämdes å grafisk väg diametrarna vid brösthöjd samt vid 235 och 30 procent av stammens höjd ovan denna punkt. Diameter- och formkvoter uträknades, varefter de erhållna värdena underkastades korrelations- undersökning. Det visade sig då att korrelationsfaktorn uppgick till + 0,780. Medelfelet å denna faktor uppgår endast till + 0,o75. Samban- det är således synnerligen fast, om det också ej kan betraktas som ab- solut. Motsvarande undersökning aå förut nämnda tallmaterial gav en korrelationsfaktor av + 0,81. De beräknade diameterkvoterna vid 25 2Z av stamhöjden ovan bröst- höjd jämfördes därefter med ur undersökningen erhållna medelsiffror. De fel av + 1,35 E. I allmänhet kan man således med denna metod, som visade därvid en variation kring medelvärdet av + 1,25 enheter eller överfört till formkvot + 2,1 E. Motsvarande siffra för tallmaterialet, men hänförande sig till diameterkvoten vid 6 m över marken, var + 3,0 E. Enligt denna beräkning skulle således diameterkvoten vid 25 & för samma formkvot kunna växla med + 3,75 eller i runt tal + 4 procent av brösthöjdsdiametern. Antages samma tal gälla för det av JONSON bearbetade granmaterialet, 47 stammar, skulle hans motsvarande diame- terkvot vara behäftad med ett tänkbart fel av + 0,6 enheter. Att märka är, att dessa delar av stammen äro de efter allt att döma minst varie- rande. Betydligt större variationer erhållas i delarna ovan mitt. Av ovanstående framgår således, att en stark lagbundenhet förefinnes i stammens byggnad. Denna är emellertid ej absolut, utan rätt betyd- liga variationer förefinnas. Det är då tämligen troligt, att dessa varia- tioner under skilda förhållanden skola uppträda i till storlek och riktning rätt så avvikande grad. Man bör således ej utgå från den förutsättnin- gen, att samma stambyggnad under alla förhållanden skall påträffas. När materialet tillåter, bör följaktligen undersökningen läggas så, att even- tuella skiljaktigheter kunna iakttagas. Närmast syftar jag då på den metod, JONSON använt, för erhållande av de skilda formklasserna. Han beräknar som bekant en medelserie och skaffar sig sedan övriga formklasser ur en för denna medelserie gil- tig ekvation. Denna metod är naturligtvis den enda tänkbara för ett så pass ringa material. För här föreliggande undersökning kan den emel- lertid ej anses lämplig, särskilt som redan i JONSONS material en, om ock svag, lagbunden avvikelse från de beräknade värdena kan spåras (3 sid. 852 L. MATTSSON. 303). Denna avvikelse torde bäst framgå av vidfogade tabell 2, i vilken differenserna mellan observerade och beräknade avvikelser för de skilda formklasserna äro införda. Tab. 2. Å Jonsons granmaterial observerade avvikelser från enligt stam-= kurvans ekvation beräknade värden. Differences from the Values determined by means of the Stem-Equation, observed in Jonson's Spruce-Data. Diltife rens vid sektion Formklass Difference at the Section Form-Class rt - oo | O,1 | O,.2 043 | O,4 | O,5 0,6 O,7 0,8 | O,9 | | 0,60 SEE — Oj1 | + 0,4 AR OS — 0,1 | — 0,3 | + 0,4 | + 059 | 0,70 | — 0,3 | — Osr + O,1 + 072 | FF 0j0 | — 053 1-—=10;5 | 03 | — 0,5 | | | 0,80 + Oj | + 0,7 | + Ir |-+ 0,57 | F 00 | — Ijo | — 2)0 | — 2,3 | — 347 Avvikelserna, som äro angivna i den vanliga enheten, d. v. s. procent av brösthöjdsdiametern, äro, som synes, ej av någon betydligare storlek. Det är ej heller därvid, jag här vill fästa uppmärksamheten, utan i stäl- let vid deras, åtminstone skenbart lagbundna anordning. Som synes äro differenserna i övre vänstra och nedre högra hörnet negativa, i mellan- fältet positiva. Detta tyder på en något avvikande byggnad av de olika formklasserna av sådan art, att stammar av låga formklasser fylla sämre i de lägre delarna av stammen men hava kraftigare dimensioner i de övre, än vad formeln anger, medan de högsta formklasserna förhålla sig omvänt. Varpå detta förhållande beror lämnar jag därhän tills vidare. Att det är en omständighet att taga med i räkningen är emellertid tydligt. Jag har därför i följande undersökningar sökt erhålla skilda serier för de olika formklasserna, stödda direkt på originalsiffrorna. Kar. II. Europeiska lärken. A. Europeiska lärkens form ovan brösthöjd. Utredningarna rörande europeiska lärkens stamform verkställdes som förut nämnts redan hösten 1915. På grund härav har en del senare tillkommet material ej fått användning. För undersökningen funnos emel- lertid tillgängliga 3587 stammar från 25 ytor. Stammarnas fördelning på försöksytor av olika ålder efter diverse utgallringar framgår närmare av FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 853 tabell I. Som synes växlar åldern omkring 30 å 40 år. Endast i ett par undantagsfall uppgår den till 60 å 70 år. Skillnaderna äro så ringa, att det ej ansågs av behovet påkallat att särskilja några olika åldersklasser. I tabellen finnes även ytans belägenhet angiven. Som synes äro samt- liga ytor från mellersta och södra Sverige. Antagligen spelar dock denna härstamning en synnerligen underordnad roll. Av vida större betydelse torde fröproveniensen vara. I tabellen finnas visserligen uppgifter här- om, men som dessa förhållanden vid undersökningens utförande ännu ej voro utredda, har någon hänsyn ej kunnat tagas härtill, utan har materi- alet Behandlats såsom i detta hänseende enhetligt. I ett annat avseende har emellertid en uppdelning vidtagits, nämligen i fråga om höjden. Uteslutet är nämligen ej, att med förändrad höjd även någon skiftning i formen skall kunna påvisas. Av särskilt intresse blir detta på den grund, att materialet för utredningen angående sibiriska lärken, som av tabellen framgår, är hämtat ur helt andra höjdklasser. Det kan för den skull vara synnerligen önskvärt att erhålla en förmed- lande grupp mellan de två materialen. Klassificeringen av materialet ger sig själv. Stammarna äro sektione- rade på konstanta avstånd från stubben. Följaktligen äro endast mått å lika långa stammar fullt jämförbara. Materialet måste därför samar- betas i skilda höjdklasser. Som avsikten för övrigt var att erhålla skilda serier för olika absoluta formklasser, måste stammarna inom de bildade höjdklasserna ånyo indelas i formgrupper. Höjderna växlade inom materialet från 4 till 32 m, formkvoterna un- gefärligen mellan 0,sso och något över 0,8oo. Höjdklasserna fingo om- fatta en meter vardera och begränsades så, att exempelvis höjdklass 10 omfattade stammar från 9,;o— 10,49 m. Genom denna jämna meterin- delning vanns den fördelen, att å samtliga stammar inom samma höjd- klass erhölls samma antal mätningar. Något oegentlig blir visserligen klassindelningen därigenom, att växlingarna i stamlängd och därmed även i mätningarnas relativa plats å stammarna bli något större relativt taget för de lägre höjdklasserna än för de högre. Detta medför något större felmöjligheter 'å resultaten från de förra. Någon praktisk betydelse torde emellertid detta förhållande knappast få. För formindelningen valdes klasser omfattande 35 E, alltså 0,60, 0,65 0. S. v., varvid gränsen lades vid 0,625, 0,675 0. S. Vv. I sammandragen skildes mellan klasserna 0o,ss och 0,60, samt 0,75 och 0,so. Som dessa ytterklasser i allmänhet visade sig omfatta ett relativt ringa stamantal, sammanslogos de vid den fortsatta bearbetningen. Ytterklasserna kommo därigenom att omfatta stammar av formklass lägre än 0,625s och sådana av formklass högre än 0,72s, och erhölls således fyra formgrupper inom varje 354 L. MATTSSON. höjdklass. Ett undantag från denna regel bildar höjdklass 10. Som denna klass omfattade ett relativt stort stamantal, samtidigt som den var rätt lätthanterlig på grund av det ringa antalet mätningar å varje stam, användes den i och för en del förberedande provräkningar, varvid grup- perna 0,ss och 0,60 höllos isär. Vid fortsatt bearbetning fingo, de trots det något oegentliga däri, förbliva åtskilda. — Antalet stammar i de olika höjd-formklassgrupperna återfinnes i tabell 3. Tab. 3. Europeisk lärk. Materialets fördelning på höjd=formklasser. European Larch. The Material divided into Classes according to Height and Form-Quotient. | z Bios öm k lars IS 3 5 É Höjdklass Form- Class EJE Height-Class | = so = = oo — 3 s :z | Oss | 060 0,65 0,70 03785 tU 0 Os EEE ä 4 I -— — — — — I 5 I 2 I — — — 4 6 2 I I I I I 7 i = I | 2 2 = I 6 I 8 5 Sr 9 4 I I 23 9 3 | 6 3 I I 21 10 Få | 6 TA 10 4 — 38 Tr 6 | 9 19 12 G) I 50 [14 5 | II 23 15 3 6 63 13 12 | 10 10 18 8 — 58 14 7 9 2500 KET 4 I 58 | 15 SI lg 14 5 3 I 44 | 16 6 | 7 6 9 4 2 34 el — | 2 6 | 9 I I 19 18 I | 3 5 II 5 4 29 19 — | I 10 13 4 I 29 20 I | 3 5 4 3 4 20 21 2 | = 2 | 7 3 I 20 2203 — I 10 | 8 2 — 21 28 I — 2 | I I — 5 22 I — I | 3 — — 5 25 2 I — = — = 3 26 = I I 2 — -— 4 | 27 — -— — 2 = — 2 | 28 = I — 2 2 — 5 | 29 — I I I 3 -— 6 30 — — I 4 2 I 8 301 - — — — 2 — 2 32 — -- — 2 — — 2 Summa | + 92 176 159 62 | 2 587 | Som synes är stamantalet i höjdklasserna under 8 och över 22 m tämligen obetydligt. Då varje tillkommande grupp medför en rätt stor ökning i arbetet, uteslötos dessa höjdklasser. Under undersökningens fortgång vidtogos dessutom en del gallringar i materialet, varigenom vissa tydligt felmätta eller abnorma stammar uteslötos. Det slutliga FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN, 855 materialet kom därför att omfatta endast 503 stammar fördelade på 15 höjdklasser, från 8 till 22 m. Sammanlagt erhöllos 60 form-höjdgrupper. För varje sådan grupp upprättades därefter ett sammandrag av det utseende som återgives i tabell 4. I detta infördes förutom stammarnas höjd och brösthöjdsdiameter, diameterkvoterna vid stubben, brösthöjd samt 0O,s5, I,; M O. S. Vv. ovan stubben, varefter medeltal av dessa stor- heter nedräknades. I tabell 4 återgivas originalsiffrorna till formhöjd- grupp 8 II, d. v. s. formgrupp 0,65 av höjdklass 8 m. För enkelhetens skull begagnas i fortsättningen alltid denna beteckning för grupperna, d. v. s. höjdklassen utskrives, men formgrupperna betecknas med I, II, III och IV för resp. 0,60, 0,65, 0,70 OCh 0,75. 7ab. 4. Europeisk lärk. Samtliga stammar till formklass 0,6so av höjdklass 8 m. European Larch. All the Trees belonging to the Form-Class 0,650 of the Height Class 8 m | kg IA Diameterkvot ?/,, vid ER | SR => 2 Diameter-Quotient ?/,, at SRA TO = c- ER ARC KDE 2 (0) I 2 3 ör 25 mm :G [Sd ÖN c Eg 15 25 25 35,5 4,5 55 15 | 755 | ks = = | [en] 2 2 AR ER fa] St m över stubben m cm AS m above the Stump I |. 958, 9 558 1,338 | 966] 9141 845 | 845 | 724 | 586 | 430 | 155 8,3 6,5 1,293 | I1,015] 984| 938 | 754 | 646 | 554 | 400 | 231 Ge 5,7 1,679 | 1,097] 974] 903 | 796 | 673 | 513 | 301 | 131 7,8 6,5 1,487 | 1,092] 954| 862 | 816 | 677 | 492 | 323 ÅL 8,2 6,6 1424 | TOOL 052370 7201) 687 I 505352 1168 | Zz | 50x || TYG 1030-000] 882 | 705 | G47 | 490 | 338-) 39 I 8,0 ES I, S25 NATO LOG IST | 658! IF 510207 I I20 8,2 439 1,230 | 1,204| 939] 857 | 776 | 673 | 571 | 326 | 163 SSfeltal | grod) sr RAGE 085) 353 884 | 787 | 673 | 536 | 345 | 131 Average Values | Vi ha således nu nått 60 stycken avsmalningsserier, vardera utgörande ett medeltal för mätningar å ett visst antal stammar. Dessa serier kunna emellertid ej direkt samarbetas, då diameterkvoterna inom de enskilda serierna avse skilda platser å stammarna. Det gäller således att över- föra serierna till jämförbar form. Därvid har följande tillvägagångssätt tillämpats. De olika serierna upplades grafiskt på rutpapper och utjämnades. I allmänhet visade sig ytterst små utjämningar nödvändiga. Alla tillfälliga variationer i förhållandet mellan de olika diameterkvoterna hade nämli- gen vid medeltalsberäkningarna så gott som försvunnit. 356 L. MATTSSON. För att emellertid kunna avläsa diameterkvoterna på tiondedelar av stammen ovan brösthöjd, måste vi först söka utreda brösthöjdsmåttets läge. Detta bör å grafiska teckningen kunna avläsas som diameterkvot 100, åtminstone om, som man får antaga, den avvikande metoden för uppmätning av detsamma ej är behäftad med någon rent systematisk felkälla. Undersokas stamserierna med avseende på detta förhållande, visar det sig, att diameterkvot 100, åtminstone å de högre stamgrup- perna, faller ungefär 1,1:s m över stubbhöjd. Detta skulle då betyda, att stubben i allmänhet tagits 15 cm hög. Som detta värde förefaller rätt så antagligt, har det använts för samtliga stamgrupper över 15 m:s längd. För de kortare stamgrupperna har stubben fått sakta falla i höjd, i det den antagits vara lika med en procent av stamhöjden. Diameterkvoterna avlästes därefter dels vid varje tiondedel av stam- mens höjd ovan brösthöjd, dels vid brösthöjd och på detta senare ställe dels å den utjämnande kurvan, dels å stamkurvans förlängning nedåt, d. v. s. med korrektion för rotansvällningen. Med hjälp av detta senare värde hava vi så möjlighet att bestämma stamgruppens verkliga abso- luta formkvot. — Som ju var att vänta, växlade denna rätt betydligt. I enstaka fall kunde det rent av hända, att två närliggande formklass- grupper i samma höjdklass erhöllo i det närmaste samma formkvot. Detta var dock undantagsfall. I allmänhet visade det sig, att rotansvällningen ej märkbart ändrade förhållandet mellan formkvoterna för olika grup- per inom samma höjdklass. Delvis beroende därpå, att den haft större inflytande å de högre höjdklasserna åstadkom den emellertid att de skilda gruppmedeltalen bildade en oavbruten serie med från 0,570 till o,8oo sakta stigande formkvot. Detta förhållande är emellertid snarast att betrakta som en fördel. Därigenom få vi nämligen möjlig- het att bilda hur många slutliga formklassgrupper vi önska. Som redan förut nämnts, var det önskvärt att erhålla skilda avsmal- ningsserier för olika höjder. Materialet indelades därför så, att samt- liga grupper av höjderna 8--14 och 15—22 m bearbetades för sig. Inom var och en av dessa stora huvudgrupper sammanfördes så medel- serierna efter den absoluta formkvoten till 6 formklasser. . För var och en av dessa nedräknades medeltal. I tabell 5 återfinnas gruppmedelta- len, ordnade på ovan beskrivet sätt. Man kan emellertid ej direkt nedräkna medeltal av de för form- höjdgrupperna gällande serierna. Dessa måste nämligen av två anled- ningar tillerkännas betydligt skiftande värden. Först och främst måste naturligtvis hänsyn tagas till det antal stammar, som ingå i var och en av dem, men dessutom tillkommer ännu en sak. Stammarna äro näm- ligen uppmätta med ett i absolut mått lika avstånd mellan mätpunkterna. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 857 Detta medför, att t. ex. en 8 m:s stam underkastats mätning på endast hälften så många ställen som en 16 metersstam, om hela stammen tages med i räkningen. Z7ab. 5. Medelserier för form-höjdgrupperna ordnade efter grafiskt bestämd absolut formkvot. Höidklasserna 8—14 m. Average Series, ascertained from the Form-Height-Groups, arranged according to absolute Form-Quotient, obtained graphically. The Height-Classes 8—14 m. Diameterkvot vid nn FE v SSE | Diameter-Quotient at lol [5] Oo [alk a | Få å Stamgrupp Te TA RE EA RR NR | = ET ALA HENENBSERENENENES EAS KIT Group of Trees | fö El SL RE SJ ng CSE EA SEMA I HP RA ol AA < = nn a . occ 2 äh os fe 2 :3 & | tiondedelar av stammens höjd ovan brösthöjd ond E st Ag Tenths of the Height of Stem above Breast-High I 783 | 690 | 584 | 476 | 362 | 245 | 122 520 8417 423204 7 I 10 I a 60 | 95! 5 | 47 | 983|890 1816 | 741 [666 | 579 | 491 | 393 | 277 | 143 12 I 61 | 105 | 14 | 147 | 9761 888 | 815 | 742 | 668 | 586 | 500 | 402 | 281 | 147 9 I 61 | 89 | II | 981 9831910 | 840 | 763 | 686 | 600 I 510 | 408 | 290 | 153 RI 64 | 100] 13 | 130] 9681 886 | 821 | 752 | 680 | 599 | 505 | 394 | 265 | 135 Medeltall | 1,000 916 | 843 | 767 | 690 | 603 | 510 | 404 | 280 | 145 Average Values I 64 | 110] 19 | 2081 979| 891 1827 | 761 | 686 | 601 I 506 | 397 | 272 | 135 14 I 65 | 114 | 12 | 142 | 1,004] 878 | 819 | 752 | 678 | 601 | 507 | 398 | 273 | 142 I b 65 | 951 6 | 571 959/879 | 813 | 758 | 689 | 609 | 520 | 408 | 289 | 149 Medeltall | 1,000/ 898 | 835 | 769 | 694 | 611 | 516 | 405 | 279 | 142 Average Values ) 6 AO I 67 | 100] 19 | 190 | 9881 924 | 864 | 800 | 732 | 651 | 559 | 445 | 308 | 160 8. II 67 | 841! 8 | 671 9861 929 | 872 | 810 | 739 | 655 | 558 | 443 | 313 | 166 SAT 67 I 110] 13 | 143] 9961918 | 853 | 790 | 722 | 646 | 557 | 454 | 320 | 165 10 III 67 | 95/| 12 | 108] 9821 926 | 867 | 804 | 737 | 657 | 560 | 440 | 308 | 163 Medeltall | 1,000] 934 | 873 | 809 | 740 | 659 | 565 | 451 | 316 | 165 | Average Valnes| | 14 II 68 | 114/| 24 |274 | 1,005/ 913 | 858 798 | 730 | 653 | 562 | 454 | 326 [175 f2:II 68 | 105 | 24 | 252] 994/916 | 861 | 803 | 735 | 660 | 571 | 460 | 322 | 169 9 II 70 | 891 6 | 541 977|923 1870 | 813 | 752 | 679 | 378 | 449 | 309 | 160 I Medeltalt 1,000] 918 | 863 | 804 | 736 | 660 | 569 | 457 | 324 | 171 ! Average Values] | | | | | TS TEL 70 | 110] 17 | 186 | 1,006] 941 | 886 | 830 | 767 | 694 | 612 | 513 | 381 | 208 14 III 70 | 114 | II | 125 |1,013| 949 | 897 | 840 | 774 | 698 | 606 | 498 | 366 | 198 I 9 III | 701 89) 31 271 9901926 1875 | 820 | 759 | 685 | 590 | 457 | 296 | 135 | 12 III 71 | 105 14 |147 | 1,008] 944 [893 | 839 777 | 703 | 619 | 512 | 374 | 207 3 III 71 | 84] 4 | 34] 9951956 | 910 | 856 | 794 | 710 | 604 | 465 | 303 | 141 | I | | Medeltal | 1,000] 938 | 886 | 831 | 768 | 693 | 607 | 500 I 363 | 196 Average Values 10 III 71 95| 10 | 951 9961924 | 870 | 814 | 755 | 691 | 619 | 516 | 375 | 204 I AE HI 72 | 100 | 14 | 140] 9971|935 | 882 | 830 | 774 | 710 | 624 506 | 353 | 179 | 10 IV 74 | 95| 41 381 995945 | 901 | 850 | 794 | 723 | 630 | 518 | 395 | 233 FeSEV: | 76 | 105] 9 | 9411,0261 978 | 938 | 895 | 341 | 768 | 672 | 555 | 406 225 | 13 IV | 75 | 110) 6 1.66 | 1,010] 938 | 895 | 349 | 798 | 735 | 655 | 552 | 419 | 225 14 IV 77 | 114] 4 | 461 1,009] 953 | 924 | 885 | 329 | 750 | 649 | 533 | 392 | 224 8 IV 80 | 84| 21 171 953|913 894 | 866 | 823 | 750 | 644 | 489 | 314 I 130 II IV 73 [100] 3 | 301 999948 | 905 | 858 | 802 | 722 | 627 | 514 364 | 188 | Medeltal Average Values 56. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1,000] 940 | 895 | 847 | 792 | 724 | 637 | 524 | 379 204 | 358 L. MATTSSON. Z7ab. 5. (Forts.) Höjdklasserna 15—22 m. ( The Height Classes 15—22 m. 1 = " Ä | Diameterkvot vid | >3 i SE | Diameter-Quotient at S Kelel kakd KK Rh FT T Plamgrupp; |'ES|75'5) € sl SS el 20 Rn KR Fe Group of Trees | or 8 3 AE KRIS = | : - Ke f & 3 2 tiondedelar av stammens höjd ovan brösthöjd wD [LSE | | 2) Z — Tenths of the Height of Stem above Breast-High | | | | | | | | | red tll KE RIE | 261 9911-909 | 842 | 760 | 682 | 597 | 505 | 402 | 273 | 137 | 5 | 62 | 118] 19 | 224 | 1,015| 912 | 840 | 765 | 687 | 602 | 513 | 410 | 288 | 148 TOT [502034 13 | 1,000] 909 | 842 | 767 | 686 | 597 | 507 | 397 | 222 | 142 | 16/I | 63 | 123 | 11 | 135 | 1,000]-899 | 825 | 757 | 684 | 603 | 511 | 400 | 311 | 157 | 17 I | 65 | 127] 3 | 381 1,018] 896 | 824 | 755 | 690 | 620 | 545 | 446 | 311 | 157 | | | Medeltall | 1,000] 899 | 827 | 755 | 680 | 598 | 510 | 406 | 292 | 149 | | | Average Values | | | TO 1 65 I 123] 7 | 861 1,008] 929 | 871 | 806 | 730 | 642 I 543 | 433 | 309 | 159 | 170 1 66 | 127] 9 | 114] 1,014] 929 | 873 | 812 | 738 | 650 | 551 | 440 | 307 | 160 | 20: I | 167. la38 13 3 Ira a000:905 | 853 | 798 | 724 | 640 | 542 | 433 | 316] 170 IYRE TS 67 I 130] 5 | 6511,008] 923 | 865 | 803 | 735 | 660 | 575 | 477 | 352 | 194 | 201 68 1138] 5 | 69] 997/|925 | 870 | 810 | 743 | 666 | 581 | 485 | 364 | 206 I | 150 68 | 118 | 13 | 153 | 1,018] 916 | 855 | 800 | 737 | 658 | 557 | 448 | 320 | 165 | | | | Medeltall | 1,000] 940 | 895 | 847 | 792 | 724 | 637 | 524 | 379 | 204 I | | Average Values SM | | | 20005 | 68 I 145] i | 151 1,030]1 895 | 821 | 767 | 706 | 635 I 538 | 423 | 294 154 | 22 II 69 | 145] 9 | 130] 9911901 1848 | 787 | 729 | 660 | 576 | 470 | 334 | 173 20 III | 70 | 138] 5 | 69 | 1,032| 970 | 915 | 850 780 | 710 1634 | 539 | 406 | 236 15 III | 701118] 7 | 8211,015|955 | 902 | 838 | 775 | 699 | 612 | 504 | 364 | 195 | 220 | 70-11 145] 8 | 116 | 1,015| 944 | 891 | 834 | 773 | 699 | 604 | 490 | 362 | 200 INA | | | Medeltall | 1,000] 925 | 872 | 811 | 750 | 679 | 593 | 487 | 355 | 193 ER ner FRA | | | Average Values | | I NT | 70 | 127| 7 | 8911,020] 945 | 894 | 835 | 770 | 692 | 607 | 508 | 380 | 209 I 19 II | 70 1134] 10 | 134] 9851917 1870 | 813 | 746 1673 | 587 | 484 | 349 | 197 2 I | TEA | I | 14 | 1,0171 897 | 839 | 785 | 730 | 664 | 582 | 482 | 355 | 193 20001 | 71 141] 6 | 85 11,000] 917 | 865 | 812 | 750 | 681 | 600 | 503 | 365 | 195 21,.IH (I TATT) 0 | 127 | 1,027| 947 | 897 | 839 | 770 | 700 | 617 | 508 | 367 | 201 i | Medeltall | 1,000 923 | 874 | 817 |.752 | 681 | 597 | 495 | 361 Sö | | ”verage Values | | 16 III 72 | 123) 9 | III] 1,025] 943 | 897 | 345 | 784 | 705 | 608 I 495 | 350 | 189 | 19 III | 72 I 134] 12 | 161 | 1,000] 940 | 898 | 844 | 778 | 703 | 619 | 514 | 385 | 236 | 18 III 11978 | 130 12 | KS 988| 931 | 890 | 840 | 780 | 706 | 622 | 520 | 393 | 217 | 22 IV | 75 1145] 21 2911,010] 930 | 897 | 854 | 799 | 719 | 624 | 517 | 381 | 206 | | Medeltall | 1,000] 935 | 893 | 841 | 779 | 704 | 616 | 510 | 378 | 216 | Average Values] | | | | | | 18 IV 753010 | 117 | 1,019/ 972 | 931 | 884 | 827 | 758 | 676 | 572 | 427 | 236 | 19 IV I Zz0-1 341 5) OZ] 1,008/ 957 [918 | 872 | 819 | 750 | 663 | 553 | 422 | 223 IEEE SN 76 I 118] 2 | 2411,0301 948 | 899 | 857 | 305 | 741 | 654 | 539 | 389 | 207 | 20X1LV FN ESSENS | 1,003| 955 | 920 | 877 | 820 | 754 1661 | 545 | 410 | 224 | 16 IV | 77 | 1231 51 6211,0141 967 | 933 | 890 | 834 | 770 | 688 | 577 | 425 | 229 | SKEN | 78 | 141 3 | 421 1,000] 936 | 903 | 867 | 824 | 760 | 669 | 554 | 413 | 224 TEN I 79 | 127] 21 251 9881929 | 898 | 862 | 812 | 754 | 687 598 | 465 | 272 | | Medeltal] | 1,000] 948 | 911 | 868 | 815 | 749 | 665 | 556 | 417 | 228 | Average Values) | | | | | | Vi skola således här skaffa oss medeltal av till säkerheten olikvärdiga mätningar. I detta fall måste tydligen den allmänna regeln tillämpas, FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 359 att säkerheten ökas med kvadratroten ur antalet mätningar. Utgå vi från en stam av 11 m:s höjd, äro å densamma ovan brösthöjd 10 mått tagna, medan å en 16 m:s stam 15 mätningar utförts. I fråga om den säkerhet, varmed de härur erhållna serierna angiva stamkurvans gång, förhålla sig tydligen de båda stammarna som V 100: V150 eller som 100:123. På samma sätt få vi för övriga stamhöjder: SLET [lr br SR 9 1I 13 15 17 19 21 Antal mätningar ...... 8 10 12 14 16 18 20 HARE Heb da scots SOU IOOT I TIO kIIGL 120 0 Bad CIA De enskilda gruppmedeltalens »vikt»> erhålles därefter som produkt av stamantal och säkerhet (75, sid. 41). Med denna vikt böra de enskilda serierna få påverka medeltalen. Hittills ha serierna behandlats oförändrade, d. v. s. rotansvällningen finnes kvar å samtliga. Detta har skett dels för arbetsbesparing, men dels även därför, att i dessa sista medeltal alla tillfälliga variationer hos de enskilda mätningarna böra vara försvunna, och således felmöjligheterna Tab. 6. Europeisk lärk. Ur materialet erhållna avsmalningsserier för stammen ovan brösthöjd. European Larch. Series showing the Taper above Breast-High, obtained from the Material. - Diam ee tlerk vote Vv. id So 5 Nja mnmeter-0 wotient at | a | AL a ee NE - 5 tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd i | Tenths of the Height of Stem above Breast-High Höjdgrupp 8—14 m | 609 | 925 352 775 697 609 515 408 283 146 | 635 | 33 | SÖ RSA nes 1N.035 10536. | b4er Al Ne00n 4 | 662 939 879 813 743 662 568 454 317 166 KrG76 941 884 823 754 676 583 | 468 331 176 | | 700 946 894 838 (ATS 700 | 612 | 504 3671) 0198 | 236. | 956 |”, 91 VISA 7461.) 1647. | 5324 1 885 ol H207 Höjdgrupp 15—22 m 617” |. 926 | 852 TSE OT | 617 | 526 | 418 301 154 | 669 |. 944 |. 883 Esa 1669 |; syr: 462 | 332 | ej 692 | 943 888 827 765 | 692 | 604 496 | 362 197 700 | 950 | 899 | 841 | 774 | 700 | 614 | 510 | 371 | 204 22 | 958 | 915 863 2990 722 | 632 523 | 388 | 221 7602 1. "965, I 927 883 829 | 762 676 S661 | 424 231 860 L. MATTSSON. vid borteliminerandet av rotansvällningen bli ett minimum. Nu måste emellertid korrektionen utföras å de slutgiltiga serierna. Som kontroll kan medeltalet av de å ursprungliga gruppmedeltalen bestämda abso- luta formklasserna tjäna. I tabell 6 återfinnas de slutliga avsmalnings- serierna, befriade från inflytandet av rotansvällningen. En närmare diskussion av serierna uppskjutes lämpligen till dess mot- svarande siffror från sibiriska lärken erhållits. I stället övergå vi till behandling av rotansvällningen. B. Europeiska lärkens form under brösthöjd. Såsom redan i det föregående påpekats, spelar rotansvällningen be- tydligt större roll för lärken än för exempelvis tall och gran. Av de grafiskt upplagda gruppmedeltalen framgår, att den så gott som regel- byundetinatr ent höjd av mske 20m, stundom” till och med 255, avs Härvid är dock att märka, att dessa medeltal kunna vara något missvi- sande. Rotansvällningen är nämligen en systematisk, positiv avvikelse från stamkurvan i övrigt. Några negativa, motvägande avvikelser finnas ej. Följden blir, att så fort rotansvällning finnes hos något träd, kom- mer den att framträda hos medeltalet, även om den saknas hos samt- liga andra stammar. Därför blir det den högsta rotansvällningeni grup- pen, som bestämmer dess höjd hos medeltalet. Troligt är således, att medeltalen ange en något för hög rotansvällning. Denna rotansvällningens höjd är emellertid av tämligen underordnad betydelse. Den skulle endast i ett fall vara av intresse att känna, näm- ligen vid en eventuell höjning av mätpunkten. Denna metod att und- vika rotansvällningen har åtskilliga gånger varit på tal. Så föreslår exempelvis JONSON (4, sid. 312) att hos tall och gran höja mätpunkten till 1,; m. Han låter emellertid förslaget falla för att ej bryta sambandet med äldre undersökningar. Hos dessa båda trädslag spelar även den högre mätpunkten en relativt obetydlig roll. Annat är förhållandet hos lärken. Hos denna går, som förut nämnts, rotansvällningen upp till så pass stor höjd, att man av rent praktiska skäl ej kan förlägga mätpunkten ovanför. Måttet borde nämligen tagas vid minst två meters höjd eller högre. En så obekväm mätpunkt kan det naturligtvis aldrig bli tal om att införa. Det enda möjliga blir där- för att bibehålla densamma vid 1,3; m och söka konstatera, efter vilka lagar rotansvällningen växer. Om vi till en början kasta en blick på de resultat föregående under- sökningar lämnat, visar det sig vara tämligen obetydligt. SCHIFFEL (Z2 sid. 42) uppställer en formel för beräknande av rotansvällningens höjd. Som vi emellertid nyss påpekat, att denna spelar en ytterst obetydlig FORM OCH FORMVARIATIOÖNER HOS LÄRKEN. 361 roll, finnes ej mycket att hämta ur hans arbete. JONSON har ej sysslat mycket med rotansvällningen. En sak att ta fasta på är emellertid, att rotansvällningens storlek vid o,; m från marken enligt hans undersök- ningar visar en tydlig stegring med höjden (4). För övrigt anser han, att rotansvällningen huvudsakligen beror på lokala förhållanden. MAASS däremot har i en särskild avhandling offentliggjort en del stu- dier över barrträdens form i nedre delen av stammen. Denna under- sökning lämnar som resultat, att för såväl tall som gran formen under brösthöjd är helt oberoende av formkvot (oäkta), höjd, ålder och växt- område. Nu är det visserligen sant, att denna undersökning strängt taget ej sysselsätter sig med rotansvällningen. Den arbetar nämligen med hela diametrarna under brösthöjd och dessutom dessa diametrar uppmätta på bark. Men en sådan diameter beror till sin storlek av två skilda fak- torer nämligen dels den allmänna byggnaden av stammen i övrigt och dels en extra påbyggnad, rotansvällningen. För att erhålla någon upp- fattning om denna senare måste den tydligen skiljas från den förra. Det är av denna anledning svårt, att ur hans siffror draga några närmare slutsatser angående rotansvällningen och dess växlingar. Att särskilt höjden ej skulle utöva inflytande på diametrarna under brösthöjd, mot- säger emellertid direkt de av JONSON (4 sid. 307) anförda siffrorna. En- ligt dessa stiga nämligen diameterkvoterna under brösthöjd och samtidigt rotansvällningen med stigande höjd. Att MAASS' undersökning ger annat resultat beror möjligen därpå, att han ej använt jämförbara måttställen. Han sätter nämligen diametern vid 1,3 m från marken i förhållande till diametern vid o,; m från stubben. För de högre höjderna med sina högre stubbar ligga dessa diametrar närmare varandra, och diameterkvoten blir således mindre. Vända vi oss därefter till det egna materialet måste från början fast- slås, att detta ej visat sig lämpligt för studiet av rotansvällningen. På varje stam finnes å ifrågavande del endast två mått tagna nämligen vid 1,; och o,s meter över stubben. Dessutom finnes ju brösthöjdsdiametern. Av förut anförda skäl kan emellertid denna särskilt vid en undersökning av rotansvällningen ej i högre grad stärka resultatet. Detsamma gäller även för ett hittills ej använt mått nämligen diametern å stubben. För detta mått saknas dessutom regelbundet barkmått. Denna sista svårighet kan emellertid övervinnas genom grafisk uppläggning av bark- procenterna i lägre stamdelarna samt extrapolering efter det stubbmått, som antagits för varje höjdklass. På så sätt kan stubbdiameterkvoten inom bark erhållas. Denna räkneoperation har utförts för höjdklass- medeltalen (tab. 7). Det visade sig emellertid, att det så erhållna måttet 362 L. MATTSSON. ej förlänade stamkurvans nedre delar någon ökad stadga, och har det därför lämnats helt ur räkningen. Tab. 7. Beräkning av diameterkvoten vid stubben inom bark. Calculation of the Diameter-Quotient at the Stump inside the Bark. I H= [=] = | = | a RE Barkprocent | 3 2, EE) Barkprocent 2 Bg - + Fe tt = - få | Bark-Percentage 3 3 = SÅ Bark-Percentage | "= aa rå & VT Jr SM ed LJ NERE = SM än An NN RE n nn n [cl n MA | Dm a + | MM Vv nm a ER =) Q 4 HOV AE EE TA Seal AE SSE | RE S SÄTER 0 = 8 08 3 i ETEN | = Jo IA je ESA = SES ol FA SER IS RR = 2 fal or - = = UREA - — 42 ae DS SS Sva SS Or AR) oc8 | Sa > bo SAST Te = bv > EE Ön > .b0 SR EN RN =S bo > ö of 2 ANP RO ALA SH | 4 0 ll mm ANOS AE SES HH HK LI =) KA HE vo Hm HK 2 3 AA Sm lös OA 2 DEN SA dl TR SR ATT 2 CE RR de 1 mn SA of v E El FE FEN rea vo Es vo EE) = 2 8 LD) = = se ERSTA EE CSE Oo EE ENE SAN LINS gaser BPNIRS ST VA 280 FÖ SG EN SSI =S = A S | => A 0 0 0 | 0 Hel 00 /o0 an /o0 | /00 | [ I | 8 55 27040 KLOT TAN — IÖr 1 T,394 1 20:70) ISS Se | | | | 9 TA TSK 24500 TON Test 1:8584 |EXer2 1,295 | | ; | | | 10 142000 623780) ASSNNETSNO 18 | 1,383 18500], IGLS 1,32500 | | | I II " 1,420 | 22,7 | 171 | 1355 29 cl 1,3545 | 17360) 4 TSE . | I | | 12 1,394 | 21,4 17,4 1,348 20 II5345 20,0 | 1534 1,293 | I I | | | a I | 3 SA | 19,4 17,9 | -1,360 21 | 1.312) | 20340 KERO 1,268 | I I I 14 1,407 | 19,9 HÖJ ER 22 | 1,284 21520 |A RINGA 1,241 | | | | 15 1;A404, 0 [r20,2 TYGS 1,376 | | 7ab. 8. Europeisk lärk. Rotansvällningen för stammar av olika höjd och formklass samt diameterkvot vid o,3 m över marken. European Larch. The Distension -by the Root for Stems of different Height, Form-Class and Diameter-Quotient at 0,3 m above Ground. | | Eon dk ass | ENTenr fot kh ojb = Gula, SSF Förmklassinea- ir = = NS IA | HoRGj 8—12 13—17 18—22 lan rt I KM DN : TN Fa ” | F | | DG | NES Dq Ra Dq | Ra | I I I | | [ | I | 0,60 1,50: | AA 1,187 4.56 EE | 4,34 I I I I 0,65 ETS | or I 164 3,98 | OI:TSO | 2505 0,70 | TLL | 1:29 1,148 2,09 | 1, 166 2,29 I I . Cry LI TAG 1,04 I,129 3400. [LTT I,91 a I plog 09 MSE Medeltal] | - 1,142 1,22 1,169 3,60 1,159 2455 Average Values | | ! Dq = Diametern 0,3 m över marken i promille av brösthöjdsdiametern. Dq = The Diameter at 0,3 m above the Ground in Thousandths of the Diameter Breast-High. ? Ra = Rotansvällning i procent av brösthöjdsdiametern. Ra = The distension by the root in Percentage of the Diameter Breast-High. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 863 För att före den egentliga bearbetningen kunna erhålla en överblick över rotansvällningens variation har tabell 8 upprättats. I densamma äro de å gruppmedelserierna på grafisk väg avlästa rotansvällningarna vid brösthöjd införda, sedan medeltal beräknats för höjdgrupperna 8— 12, 13—17 och 18—22. I tabellen ha dessutom införts diameterkvoterna vid o,; meter över marken. Dessa diameterkvoter hava bestämts å de grafiska framställningarna av gruppserierna, varefter medeltal beräknats för samma grupper som för rotansvällningen. Vid studiet av dessa siffror observeras omedelbart två olika företeelser. Dels tyckes rotansvällningen uppvisa en om ock ej särdeles utpräglad stigning med höjden, dels ett tämligen tydligt avtagande med formklas- sen. — Det förstnämnda förhållandet överensstämmer med det av JON- SON för granen påpekade, det senare åter står närmast i samklang med SCHIFFELS åsikt (72 sid. 42), att rotansvällningens höjd sjunker med kvadra- ten på formkvoten (oäkta). Troligen beror dock detta hans påstående, åt- minstone delvis, på en förväxling mellan orsak och verkan. Hans form- indelning försiggick nämligen liksom vid vår undersökning, utan hänsyn till den större eller mindre rotansvällningen å enskilda stammarna. Tack vare detta förhållande sträva stammar med svag rotansvällning att sam- las i de högre formklasserna, medan motsatsen gäller för stammar av stor rotansvällning. Detsamma är tydligen även fallet med vårt material, varför alltför stor hänsyn ej får tagas till ovan påpekade förhållande. Synas emellertid ovanstående sammanställning noggrannare, skall man finna ännu en tredje lagbundenhet. Det visar sig nämligen, att diameter- kvoten vid o,; m över marken och rotansvällningens storlek rätt väl följas åt. Verkställes en korrelationsberäkning, få vi en korrelations- faktor av storleken + o,4s. De i serierna ingående termernas antal är visserligen så ringa, att alltför stor vikt ej får fästas vid korrelations- beräkningens resultat. Det tyder dock på, att ett samband förefinnes mellan ifrågavarande diameterkvot och rotansvällningens storlek. För att nu draga nytta av de erhållna fingervisningarna utfördes under- sökningen på följande sätt. Av de ursprungliga höjdklassammandragen utvaldes de för höjderna 8, 10, 12, 14, 16, 18, 20 och 22 utförda. För varje stam i dessa sammandrag beräknades förhållandet mellan diamet- rarna vid o,s; och 1,; m från stubben. Denna diameterkvot visade sig i allmänhet växla mellan 1,050 och 1,250. Efter dessa kvoter bildades fyra stamgrupper inom varje höjdklass, omfattande stammar med diameter- kvoter av resp. VD M20 MAR Pe 22 NE Fig. 1. Medelformkvoten för olika höjdklasser. The mean form-quotient for different height-classes. nedräknas och formkvoten å dessa medelserier bestämmes, korrigerad för rotansvällningens inflytande. Vi erhålla då följande serie, grafiskt återgiven i fig. 1: Höjd Tanis Boss 9 II 13 15 17 19 21 Formkvot oj E......... GAS 73 LÖT I 050 1 689. ' 710 . 710 I stort medeltal stiger således formkvoten med höjden. Frågan är då, i hur stor utsträckning detta förhållande kan generaliseras. Gäller månne samma förhållande inom de enskilda bestånden eller åtminstone bestånden emellan vid olika medelhöjder? Detta synes hittills ej ägnats någon uppmärksamhet, och likväl bör det vara av den allra största betydelse för uppskattningstekniken. I och för utredning av denna fråga har till en början formkvoten be- stämts grafiskt å samtliga stammar. I tabell 10 återfinnas de på så sätt erhållna formklassvärdena, sammandragna i dimensionsklasser om två cm. För hela materialet från varje yta har även medelformklassen beräknats. Tabellen visar en betydande växling mellan värden för olika dimensions- klasser, även då flera stammar ingå i varje grupp. Detta tyder på att formklasserna ej stå i allt för fast samband med dimensionen. Tydligare framträder detta i tabell 11 där samtliga å ytan 281 uppmätta stammar finnas införda. I dimensionsklass 18 visar denna t. ex. så avvikande värden som 0,so och 0,7o. Att märka är, att formklassernas medel- 366 L. MATTSSON. Zab. 1o. Europeisk lärk. Formkvotens växlingar med brösthöjdsdiametern inom bestånden. European Larch. The Variation of the absolute Form-Quotient with the Diameter Breast-High within the different Sample-Plots. Försöksyta | IBir Co RsTtrh to diskd i a m eter: cm | Nr. Di faftntettreve bare. a, St - avg I AD CA Sample-Plot | | | | | No. 2 EE ad el a ol SR ad 19 | 21 23 | 25 27 (SOS | | | | | | | 277 | — | — |'— | 708 | 699 | 716 | 727 | 738 | 656 |'770 | 707 | — | 6961] = EEE | ET I DEN ER SN 2 TN 28000 I | | = |816 1753) 725 SIR 190 | ÄN 1] 41-42 281 — | — | — | 648 | 598 | 670 | 679 | 628 1665 | 693 | 605 | 660 1603 | — | — | TERS LINNEA 22 ES ER VS EE I 282 — | 709 | 661 1645 1657 | 589,1 7071 676 1667 | — |] —- 1 = 1 JE Ness IR RES RN 270 ES EAA 287 | — | — | 709663 | 648 | 652 | 662 | 654 | 618 | 641 |631] — | — | — | — fe i EE SN a SE 3 MYSA ra 289 — | — | 684 | 787 | 665 | 678 | 680 | 721 | -- |619 | — |669| — | — | — | | TN EN as 30 | IE 290 = I — 1678 1678 16721:669 1652 1 576 Il 651 | = I -=E | = TETPEENRES | IG ÖT Sn ER ES 291 = 68211733, 063) 666168 11632] 620 |.575 | — | EEE ENE | ösa yn SR 2 3 2 | 2920 0-0 EN IN 1728 1740) 7151 6941 692: 665722) /(C474 Mr | | | | (ESR ES 4 20 2 I 296 — | — | 693 | 674 | 685 | 693 | 692 | 656 | 650 | 674 | — | — ==). RA | | a AR SEN. A 2 1 | 208 |J—-|— | — 1783 | 711 1672 | 686 | 662 | 679 [644] — | — | —- I] —]| — ARN ED rä MA fs ER ERS EA | | 209 I — | — | — | 691 16681 583 | 682 1656 | — | 611 1595 |635| — | — | — | | | hsa AA NGE 5 2 2 | 300 — 789 | 719 | 729 | 719 | 682 | 738 | 655 —l—-]—-!]—-!]—-!]—-)— | | I STN TS | 4 SEN SSM ARN | | | 310 |—]— | — | 734] 709 | 647 | 635 | 642 | 653 |619] — | —- | —- |] —|— I SA EE ES ESR EN EA EA a ole el SMS —|=— I] — |] ==] — | — 1735 | 713 | 696 | 687 | 712 | 688 | 716 | 704 | 697 | | | | RAN EES MSE 1 SA ES ESR a ee a 319 55004 1035 1034" 1 547 | 004 630] =— | — | — | EN EPN [EEE ES Fe la Gd AE I | 321 SEN 674 | 688 | 706 | 709 | 667 ÖH ON 20 OTSN [2A0A | = | lg I gp ES LE SA 3 2 | 322 | — | 683 663 | 65911'633:] 038 | 642 | 629 |:614 | 626) — EVE 142 ESA AS | LA 3 I 20 | 324 |—]—]— | — | 767 | 714 | 727 | 737 745 | 740] — |690] — | — | — | KA GE SS ECT ES EA 10] Besked — | — | — | 708 | 727 | 735 | 716 | 716 | 722 | 737 | 670 | — | — | | SE RS EN AE 2 Na 33 1-1 1116631 65511 641 11683 1653 | 611 1632 11631] 6241 -—TIN | | 1 3 2416 3 4 3 2 | 333 — | — | 727 |803 | 769 | 731 | 755 | 737 | 695 | 717 .834 | — | — | 537 | 640 | | EE IR SN-1O SEULLA: 2 24, Ir | I I 334000 Ft 4117981110751 [6841 OAS a dä la ES EN | TARO NEO ESAIAS | 337 öst 0 NOSY9NK = N6801:680:1 642] —= I = EEE ml RS EE I Aki; 2 |) | | 350 — 1571 1630 716 691 6581 699:1.653 | 740) == | = NN == AEA Sr SEA KG SLF 4 2 I | 388 | — | — 1753) — | 718 1792 | — | 745 | 680 | 713 | 644 | 653 | 584 | 674 | 680 2 1.0 33 RN AR RR RR SA ES ROS FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 867 variation kring medelvärdet för hela ytan uppgår till + 2,9 2, alltså ett maximum av + 8,7 & eller en variationsvidd av 17 2. Vi träffa således inom en enda klass lika stora växlingar som inom beståndet i övrigt. Tab. rs. Europeisk lärk. Formklassen för samtliga stammar från försöksytan 281. European Larch. The Form-Class of all the Trees measured from Sample-Plot 281. BEE OvSss tb Oj SKER avRr & Eb Lf Je Mm Dirameter Breast-mäeh in cm TO] IT | ÄE20EBS)L 4) IS | rök Ive kStlrG kr2000 25 22-123 | 247) 250 1C28 I | | | | | 648| 570) 626| 660] 625| 672] 685) 540) 497| 653) 710] 718) — | 662] 6211 660) 603 i—Il— | —1] 6611 7351 — | — 671) 696 — | 609] 688 — | 6300 — | — | — =S =S = =S be I NT 568] — | — | — Sä el 2 EN RES | SN (EN (RS ESSEN EES 0 | Nn jag eg, SEEN (RN fon. | | == | | — Il —|j— | — I 6240 — I — I — I — EN FE NE ES I I I 20 EE a ( 3 SöS 21— 3 I I I 648 598 670 679 628 665 693 605 660 603 Medelformklass: 0,645. Mean Form-Class: 0,645. För beståndet gäller att formklassen håller sig så gott som konstant inom olika dimensionsklasserna. Som tabell 10 visar, tyckes emellertid denna typ hos formklasskurvan ej vara den vanligaste. I allmänhet vi- sar den en svag sjunkning med stigande dimension. Detta står i direkt motsättning till förut påvisade förhållande i fråga om formkvotsmedeltalet för olika höjdklasser. Frågan är emellertid, om denna lutning å kurvan av det förebragta materialet kan anses bevisad. För att få möjlighet att bedöma detta har korrelationsfaktorn för förhållandet mellan diameter och formklass uträknats för samtliga undersökta ytor. De erhållna siff- rorna anträffas i tabell 1. Korrelationsfaktorerna växla som synes i högsta grad för de olika ytorna, från —+-.0,445 för ytan 388 till — 0,so93 för ytan 291, d. v. s. från tämligen utpräglat stigande formklass till lika utpräglat sjunkande sådan. Detta gäller dock endast om de beräknade faktorerna kunna till- räknas bevisande kraft. Den saken är emellertid i stora flertalet fall något tvivelaktig. Beräknas nämligen möjliga felen å korrelationsfakto- rerna (införda i tab. 1), visa sig dessa på grund av det ringa stamantalet inom varje yta vara så stora, att endast i ett fåtal fall, t. ex. ytan 350 formklasskurvans gång kan anses i någon mån bevisad. Tager man emellertid hänsyn till, att av samtliga 25 ytor 22 stycken givit till re- 868 L. MATTSSON. sultat fallande formklasskurva, och endast tre angiva stigande och dess- utom, att för dessa senare stigningen ej kan anses bevisad, får man som slutresultat, att formklasskurvan inom bestånd av den typ, som här undersökts, i allmänhet uppvisar ett svagt fall med stigande dimension. I stort medeltal är korrelationsfaktorn — o,28. Detta värde är då funnet som direkt medelvärde av faktorerna för olika ytor utan hänsyn till, att dessa äro av växlande säkerhet. Denna växling är nämligen så obetyd- lig, att den helt kan negligeras. I medeltal håller sig maximifelet kring + 0,70 d. v. s. uppgår för medeltalet av 26 mätningar till + o,r4. Korrela- tionsfaktorn för förhållandet diameter — formklass är således — 0,28 + 0,14, där + o,r4 anger det möjliga maximifelet å vårt funna medeltal. Det kan emellertid erbjuda ett visst intresse att närmare undersöka, huruvida de olika korrelationsfaktorerna kunna sättas i samband med några särskilda beståndskaraktärer, såsom ålder, slutenhet, de i beståndet ingående dimensionerna eller dylikt. Visserligen äro de enskilda värdena behäftade med betydliga felmöjligheter, men ett fast beroende av någon viss sådan karaktär bör det oaktat kunna spåras. Så tyckes emellertid långt ifrån vara fallet. Redan en flyktig blick å tabell 1 visar detta. Korrelationsfaktorns storlek är så tydligt oberoende av varje därpå tänk- bart inverkande beståndskaraktär, att några närmare sammanställningar ej behövas som bevis härför. Det återstår således intet annat än att antaga dessa växlingar som beroende av rent tillfälliga kombinationer av provstammar. För en sådan förklaring finnes, som redan förut framhållits, ej några matematiska hinder. De skilda resultaten skulle då bero på en synnerligen stark variation i formklass för de särskilda stammarna, en variation, som endast i mycket ringa grad bestämmes av diametern. Av tabell 1 framgår att medelvariationen inom de skilda bestånden med ej allt för stora avvikelser håller sig omkring + 4,4 2. Möjligen skulle man kunna spåra en något minskad variation inom bestånd med särskilt hög medelformklass. Denna tendens är emellertid så svagt ut- präglad, att den mycket väl kan anses bero på tillfälliga omständigheter. Vid försöken att erhålla en uppfattning om formklassernas fördelning kring medeltalet ha därför bestånden behandlats, som om de i detta av- seende vore likvärdiga. Stammarna inom varje bestånd prickades efter differensen från medelformklassen, och antalet stammar av olika diffe- renser nedräknades. Samma metod har förut använts vid av författaren (77) verkställda formklassundersökningar å tall. Resultatet av beräkningarna visas å fig. 2, där för jämförelses skull även den GAUSS-ska felkurvan inlagts. Kurvorna ange det antal stammar per tusen, som hava en avvikelse i formklass från beståndets medelvärde av FiI,/cE2002s. Vv. EE. Som synes kan en svag assymetri i positivaled FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 369 spåras. Kurvans toppunkt synes ligga ungefär vid + oy, a + o0,s E. Rätt intressant är, att denna beräkning synnerligen väl stämmer med de förut omnämnda tallundersökningarna. Den därvid erhållna fördelnings- kurvan hade nämligen samma positiva assymetri. I ett annat avseende gav den emellertid motsatt resultat mot den här relaterade. Kring medel- ER före Tan ÖR IN —/I4 —I2 —I0 —8 —6 —4 —2 +2 +4 46 +8 RES +12 +14 Fig. 2. Europeisk lärk. Stammarnas FA kring medelstammen i fråga om formklass. Den streckade linjen anger Gauss” felkurva, European Larch. The distribution of stems as compared with the mean stem according to form-class. The broken line shows the GAUSsS error curve. talet samlade sig nämligen färre antal stammar, än vad felkurvan ford- rade, medan i här förevarande fall dessa stamgrupper äro rikligare repre- senterade. Det möter naturligtvis intet hinder att ur de hittills erhållna siffrorna direkt skaffa oss en uppfattning om formklasskurvans lutning. Under- sökningen har givit följande fakta: Formklassens medelvariation uppgår till + 4,4 2, medan diameterns medelvariation uppgår till + 4,2 cm. Korrelationsfaktorn mellan de två faktorerna är r = — 0,28. I allmänhet synes rätlinjig korrelation föreligga. Tangenten för kurvans lut- N . . o o Ö 4732 ningsvinkel (77) erhålles då ur formeln a=r-t = — 0,28 .— = — 0,27. 03 4,4 Detta vill med andra ord säga, att en differens av + 1 cm från medel- 3870 L. MATTSSON. stammen medför en sänkning av formklassen med 0,27 E. Antages det funna värdet för provstammarnas variationsvidd, 4,2 cm, ungefärligen motsvara diametrarnas spridning inom bestånden, skulle detta betyda en variationsvidd av i medeltal 24 cm och följaktligen en sänkning av form- klassen från smäckraste dimensionen till den grövsta av 6,5; E, d. v. s. de smäckraste stammarna ha 3 E högre, de lägsta stammarna 3 E lägre formklass än medelstammen. Då hittills beståndets medelformklass nämnts, har därmed avsetts den formklass, som erhållits som direkt medeltal ur de å provstammarna be- stämda formkvoterna. Som vi emellertid nyss ha visat, att formklass- kurvan tämligen säkert har ett mot de grövre dimensionerna sakta fal- lande förlopp, kan denna medelformklass lätt bliva missvisande, för den händelse stammarna ej äro uttagna så, att de ungefärligen ange bestån- dets stamfördelning. Faran är för vårt material ej så stor. Anser man nämligen förhållandet mellan provstammarnas och beståndens medel- dimension ungefärligen ange, i vad mån beståndets stamfördelning åskådlig- göres av provstammarna, visar det sig, att dessa två mått i allmärhet avvika från varandra ytterst obetydligt. Icke desto mindre har för samt- liga bestånden en bestämning av medelformklassen utförts efter beståndets medelstam å upplagda kurvor. Resultatet synes av tabell 1. Överens- stämmelsen mellan de på olika vägar bestämda medelformklasserna är som synes god. Endast i ett fåtal fall äro avvikelserna så stora, att de märkas, om formklassen uttryckes i hela enheter. De erhållna medelformklasserna åskådliggöra samma förhållande, som förut påpekades å medelvärdena för höjdklasserna, d. v. s. långsam stig- ning med höjden. Från denna allmänna regel finnas likväl undan- tag. Vi lämna emellertid en mera ingående diskussion av hithörande frågor å sido tills vidare. I stället söka vi bilda oss en föreställning om de variationer kring en utjämnad formklasskurva, med vilka vi måste räkna. Att dessa böra uppnå något lägre värden än de förut beräknade va- riationsvärdena med avseende på medelformklassen är ju tämligen troligt. Nu ställer det 'sig emellertid rätt omständligt att först utjämna de er- hållna serierna och därefter beräkna differenser och variation. Dessutom får man väl knappast utgå ifrån att de på så sätt erhållna variations- värdena skulle vara absolut tillförlitliga. Anser man nämligen, att de å enskilda ytorna påvisade växlingarna i formklasskurvans lutning närmast äro beroende av tillfälliga kombinationer av provstammar, och att alltså även de ytor, som enligt vårt material visa stigande formklasskurva, med ökat provstamsantal skulle erhålla sådan med den för de flesta gällande lutningen, inses utan vidare, att en variationsberäkning med avseende på FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 871 den felaktiga utjämnande kurvan skulle ge för små variationsvärden. De riktigaste värdena borde erhållas, om den i medeltal för de olika be- stånden gällande lutningen användes för att t. ex. med ledning av medel- formklassen konstruera de enskilda beståndskurvorna, och därefter varia- tionerna kring denna kurva fastställdes. Denna metod blir emellertid besvärlig, och de erhållna resultaten torde det oaktat ej kunna göra an- språk på absolut exakthet. Jag har därför valt en annan, något bekvämare metod. Tämligen säkert är den å formklasskurvan avlästa formklassen för beståndets medel- stam det noggrannaste värdet å formklassen för viss dimension, som kan erhållas. Dels ingå nämligen i klasserna kring denna dimension i all- mänhet det största antalet provstammar, dels ha samtliga inom beståndet verkställda mätningar fått utöva inflytande på dess storlek. Härtill kom- mer att den dimensionsklass, inom vilken medelstammen ligger, i alla avseenden är jämförbar inom de olika ytorna. Kunde därför variationen inom denna klass bestämmas, borde ett rätt antagligt värde å verkliga variationen kring formklasskurvan erhållas. Nu ingå emellertid i denna klass å de enskilda ytorna sällan flera än 4 å 5 stammar. Någon be- räkning för varje yta kan således ej verkställas. Däremot skulle ett an- tagligt värde kunna erhållas, om inom varje beståndsserie differenserna mellan varje stam inom medelklassen och den å kurvan avlästa medel- formkvoten uträknades, och samtliga de så erhållna differenserna lades till grund för en variationsberäkning. Som av sammandragen framgår synes ej medelformklassens absoluta storlek och ej heller någon annan beståndskaraktär utöva något påvisbart inflytande på beståndets totala formklassvariation. Det finnes således intet hinder för att på ovan skildrat sätt sammanställa medelklassernas stammar till en enda serie. — Vid utförandet av beräkningen visade det sig, att inom beståndens medeldimensionsklasser funnos 64 stammar med en medelvariation av + 4,5 2. Variationen inom medelklassen når så- ledes samma storlek som den förut som medeltal för samtliga undersökta ytor erhållna totala variationen. Tämligen säkert torde detta variations- värde ungefärligen angiva den spridning man måste räkna med, även om man lyckas upplägga en fullt bestämd formklasskurva för ett be- stånd. En närmare diskussion angående den praktiska betydelse detta förhållande kan få, återfinnes i ett senare kapitel. D. Europeiska lärkens brösthöjdsbark. Överhuvudtaget synes barken vara den stamkaraktär, som erbjudit största svårigheterna att utforska. Faktiskt är ju vår kunskap om bark- byggnaden även hos våra vanligaste trädslag relativt ringa. Vad 872 L. MATTSSON. lärkbarken beträffar, har den underkastats undersökning av två olika forskare, nämligen FLURY (z) och SCHIFFEL (z2, sid. 47). FLURYS under- sökning avsåg att erhålla ett mått på kubikmassans minskning vid bark- ning. Den stöder sig endast på ett 40-tal stammar och är därför av re- lativt ringa betydelse. I större skala utfördes däremot den SCHIFFELSKA undersökningen. Han stöder sig på 133 stammar från olika lokaler. Det egendomliga med hans utredning är, att han ingenstädes gjort några sammanställningar över barkens beroende av brösthöjdsdiametern. Detta är ändå det ställe å stammen, som vi vid uppskattningar komma mest i beröring med, det som alltid måste bilda utgångspunkten för våra beräkningar. Han gri- per i stället direkt in på förhållandet mellan barken och stammarnas dia- meter på bark vid olika höjder av stammen. De resultat han når kunna sammanfattas på följande sätt. Stammens höjd har intet inflytande på barkprocenterna. Dessa hålla sig för stamstycket mellan 7/, och 3/, av höjden relativt konstanta och uppnå i medeltal ett värde av 12 Z, me- dan kubikmasseprocenten i allmänhet håller sig kring 22 2. Vidare sö- ker han samband mellan markens godhetsgrad och barkprocenterna samt mellan stamformen och dessa. Båda dessa undersökningar lämna emel- lertid otillfredsställande d. v. s. ej fullt oemotsägliga resultat. Slutligen påpekar han att växlingarna i kubikmasseprocenten äro mycket stora. I hans material funnos värden från 10,3 till 34,0 2 av stammens massa. Resultatet av undersökningen blir som synes rätt magert. I huvudsak är det två olika barkkaraktärer, som måste utredas. Den första hänför sig till barktjockleken vid brösthöjd d. v. s. den del av barken, som ständigt har inflytande på våra mätningar. Vidare måste vi söka få en inblick i barkens avsmalningsförhållanden, eller rättare dess tjocklek i olika delar av stammen. Sedan dessa två förhållanden äro klarlagda, kunna vi utföra vilka beräkningar vi önska, antingen det nu gäller kubikmasseprocenten eller andra karaktärer. Några undersökningar över brösthöjdsbarken hos lärken existera som förut nämnts över huvud taget ej. För övriga trädslag däremot äro åt- skilliga sådana utförda. En rätt ingående redogörelse häröver lämnas av WRETLIND (z6). I samtliga hittills utförda dessa undersökningar har emellertid bestånds- begreppet så gott som helt uteslutits. Siffror lämnas över medelbarken för stammar av viss dimension, utan bevis för, att stammarna kunna anses bilda ett homogent material. Jag menar därmed, att de till en dimensions- grupp sammanslutna stammarna lika väl kunna vara maximistammar i be- stånd av smäckra dimensioner, som minimistammar i bestånd av grova dimensioner. Man har således över huvud taget ej rätt att antaga de FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 8173 erhållna barkserierna som representativa för barkkurvans gång i ett be- stånd. Å andra sidan saknas här som överallt annars inom skogsmate- matiken alla slag av variationssiffror. Det är således omöjligt att ens tillnärmelsevis angiva det antal provstammar, som skulle behövas för erhållande av resultat av viss säkerhet. Variationen synes i allmänhet uppnå rätt betydande värden. Som exempel härpå kunna följande utjämnade siffror anföras ur variationsbe- räkningar för hela materialet. HETA ESKO TR Nr mr rn a me Ada a are) si 4, «6, 18: 10, 127 LAN LOVATO 20: 525 Barkprocentens medelvariation, procentenheter 5,6, 4,4, 3,9, 3,2, Ii, Ir1r 321: Jil; 350; F10 För dimensionsklasser över 10 cm få vi således en variation på 3,2 2 motsvarande en variationsvidd på 18 2. Kring ett medeltal på 15 pro- cent av brösthöjdsdiametern, vilket torde ungefärligen vara medelbark- procenten för dessa klasser, placera sig de enskilda stammarna mellan 6 och 24 procent. Detta gäller emellertid endast vid sammanslagning av hela materialet, således utan hänsyn till stammarnas härstamning från skilda bestånd. Inom de olika ytorna däremot synes variationen vara mindre. Som emellertid varje diameterklass i allmänhet representeras av ett tämligen obetydligt antal stamnar, lönar det sig knappast att göra några liknande beräkningar för enskilda beståndet. Däremot kunna en del siffror an- föras över variationen för samtliga stammar inom ett bestånd kring den utjämnande kurvan. En sådan beräkning har exempelvis utförts för ytan 350. Medelvariationen blev för denna + 2,26 enheter. Denna yta är, som av sammandragen framgår, den som representeras av det största stamantalet. Skillnaden från förut anförda värden är ju ej så betydande. Därvid får man emellertid taga i betraktande, att denna senare siffra stöder sig på ett betydligt mindre antal mätningar än de förut anförda. Denna omständighet kan ju medföra en osäkerhet i variationsberäkningen, som medför en ökad variationssiffra. Tydligt är dock, att variationerna inom de enskilda ytorna bli mindre än för materialet som helhet. Härpå tyder även siffrorna i tabell 12, i vilken barkvärdena för samtliga ytor äro införda i medeltal för dimen- sionsklasser om två cm. Tabellen visar nämligen rätt så tydligt, att vissa ytor genomgående ligga högre, andra lika genomgående lägre. Detta kan knappast fattas på annat sätt, än att de skilda ytornas bark- procenter variera inom olika, för varje yta skilda gränser. Som ytter- lighetsfall kunna exempelvis ytorna 281 och 292 påpekas. Seriernas allmänna gång synes i regel vara densamma. De lägsta dimensionsklasserna ha relativt höga värden. Dessa sjunka tämligen 57. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 874 TN AMATTSSON. Zab. 12, Europeisk lärk. Brösthöjdsbarkprocentens växlingar å de under= sökta ytorna. European Larch. The Variation of the Bark-Percentage Breast-High within the Sample-Plots examined. Försöksyta | Bero rsttväreg fd rstd i amet er, ca. INT: PDilalmvettienmnr Biriesa s t - High in cm | Sample-Plot 5 oa | | | | [EN | SST REA EE AO EO | | | | | | | | | | | I | | 210 — = Hi ELTSSII ST A250 KISS] 11,7] 15.6) 1259] 13,5) — IÄr4520 | I Sal 2 3 I 201 I 280 |—-l-l—-Il == | — | = | — | 1255) 1150) 13,8) 10,8) 12,4] | | I 21 4 | 371 SAS 281 — | — | — | 12,3) 8,3] 8,4) 10,8] 9,x! B,ys) 853 10,4] 9,0) 8,57] — | — | ( BINES 2 8 AH 2 ALE | 282008 far 1Er850n92 a ÖR TSE 16,5) 14 al — | = | 1 RE | JUNE Ser DN AS va NS SST SN var 2 | 2070 UIETALZ Il Ans | 356 LALg) T27481 1436] 12,9) T4s4) MÖTS NE — | | I 3 I 3 2 lr 2 1 | 2800 BIN ETAb SI UrSko NTOLSL usel E7S8) HÖJD) —— I 15,8) I36-X | | | I 21 | ae SA NE I 3 MT Lä | 2 = SÖ köl TE NERE | SE | | 30 NEG SENT fursale 4 SE 3 | 291 el 1NI605) FS8,6)TÖG2] IA,ol 1245) 13,4) 2,9) 13,3) — 1 SI RENEE | | 2 i fer SO SEN ESS NE NS ae 202 |—- | —- | — | — | — | 24,31 18.5) 19,3] 1750) 18 2 15,4) 15,7) 17,4] E3,9 | | | 1 a ES AE SO EES Ve I | 296 — | — | 18,0! 14,0] 17,48 1855] 13521 1535] 3,5) T4,T) = EET ESA | | TE NG2 AA RA ÄeES II -44 20 LTL I | | | 208001 a EE UT2,61 02,81 1358] 1373) 1351 1250) 15 | EEE | | 1 6 ANSE 2 I | | 299 = Ul 101340) T330) 1550) 14 ol 1'5-3l 152) TO.) II; | SME REN 3 gra 251 SNS | 300 NAT25TST5 NS 2533 10,6) = EEE EE EN EV | AES TRES EA SA 20 2 | | | 310 = | = | 2 a ÖR RARE = NN = | ES EE BS RE Rv | 312 | | | IT,8| 12,5] 14,1] 13,3| 13,5) 15,8) 12,7) II,5| 15,3 | | | | fo 3) 31 41 3). ÄRAN FIOL TO; rOjs HÖNS) Syr ÖL 52) 53) | [EES EA NGA RS LG ig fe EZ EN ES | | | | SATAN == T3,53||XA; 81415 so | 1332] L243) TÖ3s| TJ 36] 1453] TAG ES EE | Pata Si 2 SS SA SSA RN EE | 322000 UTA: ng, 14,8 1450] 13:5] I5,2| 14,3) 17,3 12,7) — | = MEN EN | fa ASS 2 öd ANNE 3 [EIN | | 3240 al la Al TÖS TIGA 040) II,4] 173) 1034] — |. 938) EES | | SSR 26 30, 20 (ET 325 a |CI554] T250) 1238), 1354] II,9]. T3,3)CILj9| IE er Kl (CELERON | 530 LA =D 16,0 15591: 1035] 15:6| 15,2] 16,3) Oo] IS30) — | RNE | | ST NAMDRN ce Sjal FR SAS BE EA I | 333 = 9>5] 13,0] 12,7| I 1,9) I12,6| 12,5) 13,2] 1455 10,8] — — | 12,2] 15.9 [EO 2 SSE NE nan erg ARA |- 0 Ti 334 — | 10,7] II,1l| I153| 13,0 12,6 — | — | — | NEG | ss NÄE EEG EON EE KR TTT 337 23;8|/T7521 1038] 1653) I5:4) 14,8] — | — | — =) 1 == AES -R | 345 = — | — — | I2,3| IT,j0l 12,9 I 1,6 — 10,6] 14,4] 9,6) IF,4| 9,9 | Sar AMS 6 I 3 I I FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 875 Tab. 12. (Forts, | Försöksyta BEROCSKt Roj dis di a m & tern crm Nr. Diameter Breast-High in öm Sample-Plot | Sf ES SRA | | | EET = & No. ESSNES JEN ASE ANNIE: [ES | 57 | TOG] 2071-230 256270 IK200LST 346 a fl | TAS2 13.6) Til 1O53]. F2541)0 O361)6 Of: 9>8| 12,7] 9.3 | I 3 I ANT 6 4) sQ ER I 347 | = IR 13,2! 12,3] — | 10,0] 9321 9,5] 12,7] — | | ESR Sad 301520 EG AE 348 a a le | 10:90] 1159|.12,3] 11,6] 1058] 92) II3l— | — | | MJ Gör [0-2 [NEG AL 14 Ae 350 je 12,4| — | — | 18,6] 14,x| — 9,6| 145,8] 13,2] 12,6! 12,4| I13,8| I2,9| II,5 | 14 I HA TN LR TR EO 388 | — | 9,5| II;s) 12,5) 13.1] 1156] 13;9] 12,3] 14,0] SS | — | — | — | — | — (SR ESA ADA Sr lr 202 12 hastigt. Minskningen avtager emellertid betydligt i de högre dimensio- nerna. Den fortsätter dock i någon mån även sedan diametrar av stor- leken 80 å 90 cm uppnåtts. Exempel härpå lämna de vid Koberg un- dersökta sjattelarkarna. Se SCHOTTEL (2/4; tab. 4). Att marka ar, att den starka stigningen i lägsta dimensionsklasserna endast anträffas i de ytor, som börja med dimensionsklasserna 2—8 cm. Den är således ej bunden vid de inom varje bestånd lägsta dimensionerna utan endast vid de i absolut mått låga. Nu inställer sig emellertid den frågan, hur på lämpligaste sätt en me- delserie skall kunna erhållas ur dessa originalsiffror. Av en sådan bör man nämligen kunna fordra, att den anger barkkurvans gång inom bestånden och ej endast grova medeltal för det tillgängliga materialet. Ett direkt nedräknat medeltal av värdena i tabell 12 skulle nämligen till sin allmänna gång helt bli beroende av hur materialet är uttaget. Skulle så olyckligt hända, att de högre dimensionsklasserna erhöllos ur särskilt tjockbarkiga ytor, medan de lägre i stället erhöllos ur tunnbarkiga, kunde resultatet rent av bli en stigande eller åtminstone en horisontell barkkurva, medan samtliga ytor synas ange fallande sådan. Förhållandet askådliggöres tydligast av fig. 3. Denna svårighet är emellertid lätt övervunnen. gen, att om barkvärdena i en dimensionsklass, gemensam för två eller flera ytor, tages till utgångstal och övriga barkvärden i respektive ytor sättas i procentförhällande till dessa, de på så sätt erhållna relativa bark- serierna visa fullt ut samma förlopp. Enligt denna metod har den nedre kurvan i fig. 3 erhållits. Att några skiljaktigheter i förloppet av de två ytornas barkserier ej finnas, då de framställas i denna form är ju täm- ligen tydligt. Kurvorna för de absoluta barkvärdena däremot skilja sig som synes betydligt från varandra. Det visar sig nämli- 876 L. MATTSSON. Denna metod har därför tillämpats för samtliga undersökta ytor (med undantag för ytan 280, vilken då undersökningen utfördes ej var tillgänglig för bearbetning). Resultatet återfinnes i tabell 13. Som utgångsvärde har för samtliga ytor valts dimensionsklass 15. För sådana ytor, där denna klass saknats, har ett värde interpolerats. Samma metod har begagnats Bark procent LE BE 0 CA RR APS T EESE ESCO EAS a RE a SR AA 24 20160 8 0 2 An IG 820 22 24 26 28 301132 KSO GORT Fig. 3. Barkprocenterna från en tunnbarkig e och en tjockbarkig x yta i absoluta (de övre kurvorna) och relativa tal (den undre kurvan). The bark-percentages from a sample-plot with relatively thin bark e and from another plot with relatively thick bark X in absolute and relatives figures. för vissa ytor, då det verkligen uppmätta värdet tydligt avvek från serien 1 övrigt. I tabellen kunna vi närmare studera de olika barkkurvornas förlopp. Variationer finnas naturligtvis, och som endast ett fåtal stammar ingå i varje grupp, kunna de stundom na rätt betydande dimensioner. Enstaka kurvor, så t. ex. för ytan 277 visa t. o. m. en svag stigning i st. f. sjunk- ning. Detta är dock undantagsfail och torde nöjaktigt kunna förklaras som beroende på tillfälliga olyckliga kombinationer av stammar. Att exempelvis nu nämnda kurva för ytan 277 ej får anses giva oemotsäg- ligt bevis på verkligt stigande barkprocenter inom ytan, framgår med all önskvärd tydlighet av en för densamma utförd korrelationsräkning. Korrelationsfaktorn blev + 0,19 men medelfelet å densamma är + 0,21, d. v. s. 1 olyckligaste fall kan ytan i stället för den här erhållna stigande kurvan ha en fallande med en korrelationsfaktor av + 0,19—0,84 = — 0,65. I övrigt förete kurvorna i allmänhet den förut påpekade formen. Ned- räknas medeltal, bör det noggrannast uppnåeliga uttrycket för barkkur- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 877 7ab. 13. Europeisk lärk. Relativa barkprocenter beräknade för de under-= sökta försöksytornas olika dimensionsklasser. European Larch. Bark-Percentages ascertained for the different Diameter-Classes of the Sample-Plots examined. | Försöksyta | Bön OC ST SIR ör fd Sed ji a. mer tiecko Ler IN Diameter Br exv st re cm ' Sample-Plot | | FIBER | | FT i | No. KS SIR ÅN TA SAN | SB 1 4 0 1 CA IRS OR ED Ko EA MR fela | ål | JES JR 1 | | | | | (rk RA a 95 | 128 | 101] 951 9911321 109114] — | 120] — | — 2 I Sri ler2 3 I 2 3 I 281 Sr IR I) 134] 9E], 92118] 9911 93 IT TELL I 2 Nea 8 4 2 4 I I 282 SES | EES 06|--97'| Tag | 09:59] 186) — WERNER EYET STA KSK Se Tag a oe 287 == ES NR SR RS | 07 | 106 94:12EO5: | ELON a I = I 3 I 3 2 3 3 2 FA 289 — | — | 861 106 | 991101 | 105 | 100] — I 941] 78] — | — I] — | — RE 2 JANE ne 3 I 290 — | — I 98/1 99109] 921100! 701 97] — I — | — VE GR AES SR 0 [AKA NG Sa fe 36 291 — | — | 116 | 131 | 114 | 109 | 881 94 90 | 93 — |! —|— re 218 IDAS SSE SES 1 ar 3013 | 292 a RR Kn nt (ELON 00:94 [SS IESON 75 In SST eS | I 2 3 4 2 2 3 I I 296 — | — T3 | SSTEEE IIG-TI3 |. 97 84 | 89] — |] El —- 1 =] — I 2 ARNIAES 4 2 I (ET 298 — 1 — |] — | 95 - 104 | 100 | 99| 901116] — I —- 1 — I] —=1 — 5 | Al 3 I 2 I 299 | | — 99 | 97 | 114 | 100 | 109 | 80 | 115 | 84/10] — | — | — | 2 EE Sa 3 4 I 2 2 3 300 — | 951103 1102! 94! 130] 100] 8] — I] —- |] —-!] —-!I1 —-!I —-1— I Sulla ae 1,2 | | 310 — | — | — | 107] 961 109] 89 | 101 104 | FÅ AR | båd] [I RR Eb NES AN | | 32 STETTIN OT 06: Krog) |ro2Nl 104 |r221]/ 951 S0:|ETS | RSA ÖS TA ARE rt Si Se MESA AN SA AT 319 127 | 126 | 108] g9l109] 990l100] S ll — | —- I —Ii—!I—-|— I — (RR Sill rela 2 I I 321 — I 901100] 101] 89! 83lI irl 119] 971100] — I —- I —-!] —- 1] = I 2 3 3 Sf SE | | 322 — |-115] 87 | 981 991 89 | 100 | 95 | 115 | gl —- ll —-I—-!I—- I — |--2 34 fee 4 21 74 3 I 2 324 — | — | — | — | 100] 102] 83 2 104 | 97 | — or — |] — 1 — 3 5 2 3 | 2 | 325 — | — |] —|— | — li1i9l]100) 951104] 92/ 031 92! 871 — | — | Fä) fe TE RO KE RE I 331 — | — | — | 84 | 102 | 101] 105 | 100 | 97 | 104 Ro Vg — | — |] — 3 3 MSN EE) 4 3 | | 333 = | — | 75 EDS | 100] 99 |105 [115 | 86] — | — | 971126 I 2 3 9 3 4 el 2 I I I 334 == 831) STiILL|SIRGrIKGSkeS=— lll = RER | TN KR SR EN Sö EEE | Wi 164 | 119 | 116 | 1121 1061 102] — | —- 1] —- 1-1 —- 1 | = I 6 2) 5 I - | I | | | 345 a fa fn fn | — | I12 | 100) 117 | 106 | — 96 131 | 87 |104] 90 | KE S ana ho3 | LT ES EJ fö 346 — | —|—|—J— |1i04] 100] 881 761 911 71] 68) 721 931 68 | | I 3 I 4 7 6 4 6 I I 878 L. MATTSSON. Lab; us. Forts.) Försöksyta BEr/0l SIR AS dT me töe Tr | Nr. | Däramertiexr. Bb recarsst- High cm Sample-Plot | ; i | | No. [RS Y omer ran Frstlm7 lr) 2151 250 2502 | 29:13 | -— | 347 SEE EEE ÖT 071031 81 | 741 761 1021 =" I 2 3 3 2 I 4 | 348 — | — 11 —1]— 1] —1| 92110011031 981 911 771 951] — I — 1 — | I grid: 3 I 4 2 | 350 — | 89| — | — | 1331 102] — | 69/| 1061 941 90] 891 99] 921 82 | 1 I 3 I I 5 I 2 1: (EES | 388 = 701 91| 931 971 87:1103:] 921104) — AS Le | | SURA GD EG PR Ra a Medeltal”sylonogqrn i 7 ÄT SL TA NT 5 a | Aver. Valuesf 152 | 109 104 | 100 TOT] 102] 100] 941 98! 961 g21 G31 SJÄL OSUKSKH vans gång erhållas. Beräkningen ger, som av tabellen framgår, följande resultat, vilka grafiskt återgivas i fig. 4. MÖTEN SLORSKLASS) pe 3 bar sj ee er de RA RT Ae 3 5 7 9 215 5201-250 RelafivsbarkprOCen bt. .....vs. sasse oss orka 120. IIS 107. IO2 1 195-NSOKESSEE Tillämpas dessa relativa barkprocenter på medelvärdet för klass 15 cm, 13,9 procent, erhålles följande medelsiffror för barkprocent och bark- tjocklek å stammar av olika dimensioner inom ett lärkbestånd: INTERS IONSkÅaSS CI (Aso seR RS SNS Äng sad 3 5 . 9 15 20 25 30 BrosthöjdsbarkprocCent. =. ...ts-d:vebaese seed 17.9 1653 15,2 14,5 CISL9T LI3GGEISEE SAG IBrosthöjdsbark? mm ss... dess. ANA 5 8 I I 1) 21 270155 38 Relativ bark procent Fig. 4. Europeisk lärk. Relativ barkprocent för olika dimensionsklasser i ett bestånd. European Larch. The relativeb arkpercentage for different breast high diameters within a compartment. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 379 I det föregående påpekades att vissa ytor lade sig genomgående högre, andra genomgående lägre än medeltalen. Möjligt är ju att denna ytornas allmänna » barkighet» skulle kunna sättas i samband med vissa för ytorna ut- märkande karaktärer t. ex. slutenhet, ålder, härstamning e. d. För att en så- dan undersökning skall kunna utföras, fordras emellertid att »barkigheten», om vi så få benämna denna karaktär hos ytorna, skall kunna uttryckas med en enda siffra. En sådan skulle kunna erhållas genom direkt jämförelse mel- lan värdena för en för samtliga ytor gemensam dimensionsklass. Denna me- tod skulle ställa sig synnerligen enkel i utförandet. Den har emellertid den svagheten, att ytorna klassificeras endast efter ett fåtal stammar. Variationerna inom beståndet lämnas sålunda väl stort spelrum. Detta åter kommer naturligtvis att minska värdet av de erhållna resultaten. Lämpligare vore om vid beräkningen av barkighetssiffran en sådan metod kunde användas, att samtliga stammar finge inverka på resultatet. Nu ha vi nyss förskaffat oss en medelbarkserie för hela materialet. Be- räknas de enskilda dimensionsklassernas avvikelser från denna, och me- deltalet av dessa differenser bestämmes, erhålles tydligen en barkighets- siffra, som fyller dessa fordringar. Fullt felfri kan den dock ej anses vara. Vi ha nämligen visat, att barkvärdena för de olika dimensions- klasserna inom de olika ytorna stå i tämligen konstant förhållande till varandra. Detta medför, att skillnaden i absolut tal mellan två korres- ponderande barkvärden från en tjockbarkig och en tunnbarkig yta i de lägre dimensionsklasserna blir större än i de högre. Denna skillnad växer nämligen efter samma proportion som de jämförda barkvärdena. Följden skulle således bli den, att skillnad i barkighet skulle erhållas för två grupper stammar, hämtade från samma yta men ur olika dimen- sionsklasser. Nu är det emellertid troligast, att om barkkurvorna äro byggda efter samma lagar, grundade på de inom dem förekommande dimensionsklas- sernas grovlek i absolut mått, dessa kurvors avvikelse från medelkurvan vid olika punkter skall stå i bestämd proportion till barkprocenternas totala” variationsvidd vid denna punkt. För denna variationsvidd hava vi förut erhållit goda uttryck i de beräknade medelvariationerna för hela materialet inom de skilda dimensionsklasserna. Dessa uppgingo till föl- jande belopp. Brösthöjdsdiameter. CM-......s..ssost 4 6 8 10 12 IAF NO 180200 Barkprocentens medelvariation...... 5,6 4,4 3,9 3.2 kl HIN TIIILUSAA SO Medelvariationen i relativa tal...... IGEN 3ON I 124 for «LÖO: 99 98. :97: 96. 95 iRKelaty barkprocent, .s..sss.ctssssete T201 FRITO TOA. TIO 100. -.99 ) 98, 97 96 1:93 Till jämförelse ha även de för olika dimensionsklasserna funna relativa barkprocenterna införts. Otvivelaktigt bör nämligen denna serie ha ett 880 L. MATTSSON. visst samband med medelvariationsserien. Hittills har påvisats, att denna serie företer en stark 'stegring i de lägre dimensionerna. Detta får emel- lertid ej utan vidare generaliseras att gälla även inom de enskilda be- stånden. Antages nämligen variationen som oförändrad inom beståndet, men dimensionsvärdena som stigande enligt de av oss framdeducerade värdena, måste naturligtvis barkprocenternas totala variationsområde stiga 1 ungefär samma proportion som dessa senare. Nu visar emellertid ovanstående sammanställning, att variationsserien stiger betydligt hastigare än relativa barkserien i de lägsta dimensions- klasserna, medan den i de grövre visar fullt ut samma förlopp. Den senare omständigheten tyder på, att vårt antagande om lika variation och procentiskt sjunkande relativ barkserie är med verkligheten överens- stämmande. Avvikelserna i de lägsta dimensionerna tala emellertid ett annat språk. För dessa måste, om siffrorna få anses äga bevisande kraft endera av premisserna vara felaktig, d. v. s. antingen måste variationen inom enskilda beståndet vara större för dessa klasser, eller ock avviker barkkurvans byggnad från den antagna. För att utreda dessa förhål- landen äga vi ej lämpligt material. Likväl förefaller det, som om det senare alternativet skulle vara det mest troliga. — Vid reduceringen av barkdifferenserna ha därför de erhållna variationssiffrorna begagnats. Vi ha således nu medel i vår hand för att kunna erhålla antagliga värden för de skilda ytornas barkighet. Metoden blir följande. För försöksytornas barkserier beräknas differensen mellan de olika dimensi- onsklassernas barkvärden och motsvarande värden avlästa å medelkurvan. Dessa differenser sättas i förhållande till de för skilda dimensionsklas- ser gällande variationsvärdena, varefter medeltal beräknas. Det så er- hållna värdet anger tydligen ytans läge inom barkprocenternas variations- område, uttryckt i medelvariationen som enhet. Resultatet återfinnes i tabell 1. I tabell 14 äro samma värden införda i och för jämförelse med diverse beståndskaraktärer. Ytorna äro här ordnade efter fallande barkighet. Slutenheten är bestämd å ogallrade beståndet med hjälp av intensiteten. Angående slutenhetsbestämning och bonitering hänvisas för övrigt till SCHOTTE (74, Kap. III E): Redan en flyktig granskning ger vid handen, att något samband mel- lan barkighet å ena sidan och ålder eller bonitet å den andra ej förefinnes. Däremot förefaller det, som om de tunnbarkiga ytorna i all- mänhet skulle vara något tätare slutna än de tjockbarkiga. En korrela- tionsberäkning gav även till resultat en korrelationsfaktor av storleken — 0,19, likväl behäftad med ett medelfel av storleken +00,:8. Samma förhållande kan iakttagas i fråga om beståndsmedelhöjden. Korrelati- onsfaktorn blev i det fallet — 0,21. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 881 7ab. 14. Sammanställning över de undersökta försöksytornas barkighet och därpå möjiligen inverkande beståndskaraktärer. Summary View of the Sample-Plots examined according to the Thickness of the Bark, and propertis of the Stock, which possibly influence it. | | | | | | Betrale >> 3 ll äl >> 8 > = = oj = köstindlporet Ira Er o ER EE LR KR Sd al Kole BER RA I Co LSJ ERS Lan) m I| EE m | | | | 292 |+1,7 | T! | 68 | 21,3 | III] 10 I 298 |— o,3! TI SU 14,4 | III-—] 11 282 | + 1,0 | EA )28 0 rt fe osa I Oss. 5 | -09. K2OLSINFTRNIE EA 296 |+1,0] T 36 13,9 | I[[—) 9 | 300 |— os3| T 37 14,2 | II[—] 10 289 |+0,8 | 43 42 15,0 | III— 10 325 j—- 0,3 S 60 20,4 | III—] I0 337 |+0,6 | a | 20 CA Fi | [EA ER ka VI MG I Ar Imse 10 33I |+0,6 | il 31 13,5 | III +] 1071-333 |— o,s| T 57 18,4 | IV Mi 290 |+0,6 1 T SOC I 355 8 I 347 |— 0.6 S 57 | 20,2 | III +] 11 310 11-035), I 30 9,2 | IV S,1:388. 1— 6) T 2A ul mors kk II 321 |+0;2] T 29 | 1052 | III +| 13 | 345 |— 0,6 SLA NEN 12 322 |+0,: | ä 28 I 14.9 | III +) 10 | 334 |— 0,8 T 36 YTI.a IV II 290" |Fö,r | kille IErd,aNlilEe Ik, 30. [= ol TI 280 lernaodll HI 9 287 Sö ÄR 36 | 15,21 II +1| 6 I 346 '— 0,3 S År ANN KP I 10 21 fe SR 49 | SST 7 11 348 |— oo] S 57 1. 148 NV 12 312 | too] S? | 56 |'22:5, KI 10 | 324 |— 1,0] S 60 17,7 | IV 10 201 | +0,0)| T 20 | 1257 FE Sljer (al SS 32 last: E ll 13 1 T — Fröet hämtat från Tyrolen. > S = Fröet hämtat från Skottland. T = The seed got from Tyrole. S = The seed got from Scottland. Nu förefaller det emellertid tämligen tvivelaktigt, huruvida dessa för- hållanden skola tolkas som tecken till verkligt samband, eller om de ej snarare få anses bero av tillfälliga kombinationer. Vad slutenheten beträffar är tydligen det senare alternativet det riktiga. Betrakta vi näm- ligen den tunnbarkiga och tjockbarkiga gruppen av ytor var för sig, visar det sig, att inom den tjockbarkiga sambandet mellan barkighet och slutenhet är rakt motsatt, vad vi funno gälla för samtliga ytor, medan inom den tunnbarkiga serien intet lagbundet samband kan spåras. Ej stort bättre ställer sig resultatet, då serierna var för sig undersökas med avseende på höjdens inflytande. Det troliga är således, att de tjock- barkiga ytorna visserligen i medeltal hava högre höjd och svagare slu- tenhet än de tunnbarkiga men att dessa förhållanden ej stå i direkt sam- band med barkigheten. Något inflytande av beståndskaraktärerna kan med andra ord ej påvisas. 3882 L. MATTSSON. Vända vi oss så till härstamningen, få vi emellertid ett annat grepp på barkighetens betydelse. Tabellen visar nämligen, att den tjockbar- kiga serien uteslutande rekryteras av bestånd, vilka med all sannolikhet uppdragits ur tyrolerfrön. Två undantag finnes, nämligen ytorna 312 och 350. För dessa gäller emellertid, dels att de på grund av sin medelgrova bark lika väl kunde ha hänförts till den tunnbarkiga serien, dels att frö- proveniensen ej är med full säkerhet fastställd åtminstone vad beträffar Milan 312. ; I den tunnbarkiga serien åter äro endast 5 av 15 ytor med säkerhet uppdragna ur tyrolerfrön, medan 5 stycken äro av säker skotsk prove- niens och för de övriga starka skäl tala för den senare härstamningen. (14, Kap. III D). Denna utpräglat tunnare bark på de skotska ytorna kan knap- past bero endast på en tillfällighet. Snarare får man betrakta den som ett gott bevis på den redan tidigare uttalade satsen, att barktjockleken närmast är en rasfråga. Tab. 15. Medeltal av barkprocenterna vid brösthöid, uppmätta å 60 euro= peiska lärkstammar av vardera skotsk och tyrolisk härstammning. The mean Bark-Percentage Breast-HigH ascertained from 60 European Larch trees of Scottish and 60 of Tyrolean Origin. Brösthöjdsdiameter, cm. Proveniens Diameter Breast-High, cm. Origin Et . EE 3 F | r I 2 2) ; 4 5 6 7 8 | CI RE | | | | | MiyrOleng. Ess KS,40)7 35 IEA 3 3,4 733: SG 6,6 6,5 57 | | | | | | | Skottland... = | Ör TO ESI6 Sao 37-11 1ÖR3 | NN RSS 3 | | | Differens). I SR Pa AR SAR | fran | S I TE nu > «2 SA SES ns - 5 | RSS Oo 2. ES aa 2 öv SMER S 23 ra bed = =S = Bö sa | 236 | 225: Jiro | ÅA | 3 | 2353 | Iis FN fär Er DN Ed IAEA Ko ED LR fe CM RE ko RO LSE Ao ol 500 | 8 sg ö0n AS KASS) sAss = 2 De Brass ARS 2 SN Br a AN (OR OA LOV ek GE :'3 ES ER a Hå a SEN UTSER AR reelt soraS Ka RRAA :o 8 = Sv - nn och :0O & > TS vo — | - om AA |A 0 |SEf) 5 3 nn a slev SS AVE a RES RR SKIN Kal SA VIS FRE UL ON FA SRS ÖFRSN ET Å ö Så ÖS | | | | 281 73 ET3,5 | —Gj97 325 70 + 8,8 | —+ 0275 : | | 287 63 Ej SS — 0,166 335 52 1256 + 0,067 290 52 + 072 + O,y157 33 57 5 1055 — Oy4r2 | 291 53 FNS — 0,436 347 73 | AR RR + Oy431 | | 208 53 a O,193 348 OO SEvä5Ga — O,154 22 ] = ba FIO 68 RN O,316 350 55 9 | | 324 63 EE3 — 0,208 388 50 + 14.0 — O,124 tabell 18 åter- finnas som belysande exempel en del ytor, vilka noggrannare under- sökts med avseende fästat vid denna barkkaraktär. För samtliga stam- mar inom ytorna har mittbarkskvoten bestämts, varefter korrelationsfak- torn för förhållandet brösthöjdsdiameter—mittbarkskvot beräknats. Denna faktor växlar som synes mycket starkt. Den kan erhålla såväl nega- tiva som positiva värden. I allmänhet uppnå de emellertid inga högre belopp utan synas växla kring + 0,o och — o,:. Växlingarna får man val närmast förklara som beroende av tillfälliga kombinationer av värden, Denna »mittbarkskvot»> synes växla rätt betydligt. I 888 L. MATTSSON. och alltså anse mittbarkskvoten oberoende av diametern. Då är man således även berättigad. att räkna: med ett medeltal för hela stammateri- alet från varje yta. Sådana värden återfinnas dels i tabell 1, dels i tabell 18. I den se- nare äro även variationerna kring detta medeltal införda. I stort sett synes medelvariationen uppgå till + 12 procent. Detta motsvarar en variationsvidd av 72, eller i runt tal 75 procent. Med sådana variatio- ner är det ju tämligen tydligt, att de beräknade mittbarkskvoterna för de olika ytorna ej i något fall kunna anses vara bevisade. Med en be- räknad medelvariation av 12 procent kunna nämligen följande felmöjlig- heter och felgränser tänkas. Antal Maximifel å stammar medeltalet Felgränser 15 =E Ög BP Ör 20 SER 5353 ONS 5 az 173? 54,2— 68,6 3 + 6,6 54,8--68,0 Felgränserna äro beräknade med medeltalet av samtliga ytornas mitt- barkskvoter, 61,4 70 som utgångsvärde. Nu ha emellertid flera av de undersökta ytorna uppvisat större variationer än + 12 procent. Det är således ej alls otänkbart, att felmöjligheterna kunna vara ännu större, än vad här beräknats. Det är med andra ord synnerligen tvivelaktigt, huruvida de olika ytorna verkligen förete skiljaktigheter i barkavsmal- ningen. Det borde följaktligen vara tillräckligt, att för medeltalsberäkningar förskaffa sig en enda medelbarkserie. Som emellertid å enskilda stam- marna stora växlingar förekomma, borde en barkserie för hastigt avsmal- nande bark och en av särskilt jämntjock sådan under vissa förhållanden vara av stort värde. Frågan är då, hur arbetet på mest praktiska sätt skall utföras, för att man skall kunna begagna sig av redan gjorda barksammanställningar. Kunde de därur erhållna barkserierna användas vid beräknandet av me- delserie för hela materialet, behövde tydligen nybearbetning endast ut- föras för de två ytterlighetsserierna. I de ursprungliga sammandragen, vilka utfördes gemensamt för ved- kroppen och barken, funnos dels diameterkvoten, >» dels barkprocenterna b vid olika delar av stammen, T och vid brösthöjd, Dp Genom multipli- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 889 kation av barkprocent och motsvarande diameterkvot erhålles tyd- ligen förhållandet mellan barken vid ifrågavarande plats å stammen öd 6 [AO detta värde med barkprocenten vid brösthöjd erhålles så förhållandet ber B b mellan ifrågavarande barkmått och brösthöjdsbarken ALE Se På detta sätt skulle således ur redan befintliga siffror rena barkavsmalnings- serier kunna erhållas. och brösthöjdsdiametern inom bark Genom division av Frågan är emellertid, om man kan anse sig berättigad att utföra denna räkneoperation direkt å medeltalen, eller om den måste utföras stam för stam? För att undersöka inverkan av de två metoderna, har jag beräknat förhållandet mellan barken vid olika höjd och brösthöjdsdiametern inom bark (jmfr föregående) för ett flertal grupper enligt båda. Det visar sig då, att så länge variationerna för de enskilda stammarna hålla sig inom måttliga gränser, erhållas samma.värden. Dock kan man iakttaga en tydlig benägenhet hos det stamvis beräknade värdet att falla lägre. Denna sänkning är dock så obetydlig, att den ej märkes, om det nya värdet uttryckes i tiondedels procent. Detta för- hållande gäller för samtliga sektioner utom för den högsta och oftast ej heller för den näst högsta. Här faller det stamvis beräknade värdet betydligt lägre. Att överhuvud taget några skillnader uppkomma är lätt förklarligt. Om vi tänka oss två serier, vilkas respektive termer multipliceras med varandra, så att en tredje serie av produkter erhålles är detta tydligen en bild av ovanstående. Vi välja exempelvis följande serier: É a. r=ax b V= 0) c Z=70Z2 : atob+t+tc i+tV+2Z Beräknas medeltalen för dessa tre serier erhålles — — : : ”ar+ by + cz samt — ” I Multipliceras nu första och andra seriernas medeltal med varandra atö+ec TFF a ITP +FZ b Y+V+Z AE da erhalles = SA YE EL Adera > En 5 3 3 5) 3 3 3 3 Denna metod ger således ett värde, som kan sägas uppkommet där- igenom, att termerna i första serien multiplicerats med ett konstant tal, 58. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 890 L. MATTSSON. nämligen medelvärdet av andra seriens termer. Om nu något lagbun- det förhållande existerar mellan de två seriernas termer, upphäves det- tas inverkan på resultatet helt. Ett exempel belyser kanske bäst detta förhållande. Vi ha två grupper av serier, i vilka samma siffror ingå. 1-4 =4 150-16 2-5 = I0O 20 10 3:6=>18 JOS 02 20007 2 NO3S Produkterna av medeltalen bli tydligen lika i båda fallen. Medeltalen av produkterna däremot skilja sig högst betydligt och bli i förra serie- gruppen högre, i senare seriegruppen lägre än produkten av medeltalen. I serierna ingå som synes samma termer. Skillnaden är endast den, att i första seriegruppen respektive termer samtidigt stiga, i andra serie- gruppen däremot den ena seriens termer stiga, samtidigt som den and- ras falla. Antaga vi, att detta förhållande är allmängiltigt, och tillämpa det på ovan påpekade resultat av försöksräkningen, så komma vi till föl- jande slutsatser. Den stamvis beräknade nya barkprocenten visade ut- präglad tendens att falla lägre än samma procent beräknad ur grupp- medeltalen. Detta visar överensstämmelse med vår ovanstående andra seriegrupp. Detta återigen betyder, att de två första serierna, här dia- meterkvoterna och ursprungliga barkprocenterna, stå i omvänt förhål- lande, d. v. s. med stigande diameterkvot följer sjunkande barkprocent. Detta förhållande kan närmast förklaras på så sätt, att barken förhåller sig något så när konstant, medan diameterkvoten stiger med formklas- sen. Ovanstående resonemang kan ju ej anses matematiskt bindande, men överensstämmer synnerligen väl med förut erhållna resultat. Utan att behöva riskera några större fel bör man således kunna över- föra barkprocentserierna för de olika grupperna till rena avsmalnings- serier. Detta gäller dock ej de högsta sektionerna för vilka de nya vär- dena måste beräknas stam för stam. På detta sätt erhålles således lik- som förut för vedkroppen sextio olika avsmalningsserier. Ordnas dessa i grupper efter formklassen för vedkroppen, och mittbarkskvoten uträk- nas erhålles följande: Formklass 2/...... 606 635 660 675 697 706 721 762 Mittbarkskvot?Z... 61 60 61 57 Sj KOR DENS Här få vi således ännu ett bevis för vårt påstående, att barkens av- smalning är oberoende av vedens. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 891 Under sådana förhållanden synes det emellertid ej vara nödvändigt, att längre särhålla de skilda formgrupperna, utan kunna i stället medel- serier för hela höjdklasserna nedräknas. 7ab. 19. Europeisk lärk. Avsmalningsserier för barken. Stammarna för- delade i 15 höjdklasser och dessa i två höidgrupper. European Lach. The Taper of the Bark. The stems are arranged under 15 Height- Classes and these under two Height-Groups. Barken i ”/,, av brösthöjdsbarken vid | ny) 3 The Bark in Thousandths of the Bark Breast-Hight at | TRO 2 Oo i HH JD SE ov >» I — —— - — 2 SAR | a 3 | | | | ER | Sö = : rå ä FA BV SA 13 4 Fr MA 9 | 10 I SR EE Va SS Ba | | | | I: 8333 FE ; = i - 3 z | tiondedelar av höjden ovan brösthöjd ä | 3) 5 | Tenths of the Height above Breast-High Höjder copp SS I4 m, 8 21 84 | 176 || 1,042| 900 | 820 |778 | 748 | 704 | 639 37 RO 307 | | | | | | | 9 21 89 | 188 || 1,055) 903 | 818 754 | 700 | 643 | 579 | 504 | 430 | 346 | 243 | [EO 37 | 95 | 351 I1,020] g05 | 831 |'760 | 691 | 622 | 562 | 509 | 456 | 410 | 360 | I I I 490 394 | 278 | 160] 12 61 105. | 640 I 1,012| 840 | 751 vd 570 511 !452 | 500 | 430 | 358 249 | 112 | 14 51 114 | 581 || 1,040] 880 | 785 | 708 640 569 | 497 Medelvärden] 1,000] 850 | 768 | 01| 640 | 577 | 510 | has | 376 | 247 174 | II 49 | 100 | 490 | 1,049| 906 | 832 | 761691 | 620 | 556 385 | 270 | 106: 13 | 55 | 10 | 602 1.019] 867 | 770 1693 1633 | 570 421 | 342 | 263 | 190 i Average values ÖT drev pp po IS-—22 m. 15 41 118 | 485 || 856| 738 | 673 | 615 | 557 | 500 | 435 | 365 | 294 | 213 | 135 16 | 32 | 123 | 3921 977| 840 | 766 |705 | 645 | 582 | 519 I 455 | 360 | 247 | 135 | 7 25. f- 20 Ire0G | 1,008/ 898 | 837 | 778 718 | 656 | 595 520 | 415 | 295 | 175 | 760 1703 | 647 | 590 | 537 | 483 | 404 | 311 | 152 19 | 28 134 | 376 |1,057| 854 | 797 |745 | 690 | 634 | 571 | 502 | 416 | 315 | 202 | 20 20 138 | 276 | 1,015)| 817 | 743 | 700 | 659 | 618 | 564 | 498 | 422 | 336 250 | 21 19 141 | 269 1 954| 803 | 750 | 700 '€50 | 600 | 545 | 465 372 | 243 | 75 | 1,040] 815 | 738 | 694 | 650 | 602 | 530 | 444 | 332 [210 75 | | | Medelvärdenl 1,000] 854 | 768 713 I 658 | 602 | 540 Average values) | 18 28 130 | 365 || 1,000] 836 22 20 145 | 290 469 | 379 | 2741 153 | I tabell 19 äro medelserierna för höjdklasserna fördelade på två olika grupper, 8—14 och 15-22 meter, för vilka medeltal nedräknats. Där- med ha vi nått vårt första mål, varefter endast återstår att framdeducera avsmalningsserier för de högsta och lägsta mittbarkkvoterna. 892 ; L. MATTSSON. För detta ändamål uttogs ur materialet utan val 73 stammar av mitt- barkkvot över 0,70 och 70 stammar av sådan under o0,ss. Dessa stam- mar fördelades i höjdklasser för vilka medeltal av barkkvoterna ned- räknades. På grafisk väg överfördes de så erhållna värdena att galla tiondedelsmåtning ovan brösthöjd, varefter ur dessa serier medeltal för höjdgrupperna 8—14 och 15—22 beräknades. Resultatet framgår av tabell 20 där alla de sex erhållna slutserierna återfinnas. En närmare diskussion av slutvärdena återfinnas under ka- pitel IV. Tab. 20. Europeisk lärk. För olika grupper av stammar beräknade avsmal- ningsserier för barken. European Larch. Bark-Taper-Series ascertained from different Groups of Trees. Barken i ”/,, av brösthöjdsbarken vid I The Bark in Thousandihs of the Bark Breast-High at Medelserie 2 | Höjgupp TV Vt NE 200 RES 24 [15 SÖN Average-Series | Height-Group | | | 8 9 | I0 I tiondedeiar av stamhöjden ovan brösthöjd | Tenths of the Height of Stem above Bre st-High A 3—14 806 | 674 | 585 | 506 | 448 | 394 | 342 287/| 223 Sk SO E blc 15—22 = | 735 | 629 | 562 | 500 | 439 | 387 | 336 | 278 | 208 Ok | | | | | B | 3—14 850 | 768 | 701 | 640 | 577 | 510 | 448 | 376 | 247 174 e.Ajarsjaja! 4 ajels;nla I | > I I 6 | 15—22 854 | 768 | 713 | 658 | 602 | 540 | 469 EO 153 | I I I || C STARR KSOSNIKSSSnRKsg2-) 781 |-729IK0631IL5900 495113] EX NSFSENAE 15—22' | |Om |85I | 827 | 783 | 738 | Ö727) 5927) 491 | 351 193 ! AA: Stammar av mittbarkkvot under 0,;5s. A: Trees of Middle-Bark-Quotient stnaller than o,55. B: Samtliga undersökta stammar. B: All Trees ex«mined C: Stammar av mittbarkkvot över 0,70. C: Trees of Middle-Bark-Quotient larger than 0,70. KAP. III. Sibiriska lärken. I stort sett har den sibiriska lärken behandlats på samma sätt som förut den europeiska. Bearbetningsmetoderna beröras därför i det föl- jande endast i största korthet. Ett undantag utgör emellertid framställ- ningen av barkens avsmalning. Rörande denna stamkaraktär hava näm- ligen ytterligare en del sammanställningar utförts. Detta på den grund att materialet är mera lätthanterligt än det europeiska och därför mera inbjudande för närm areutredningar. Angående de försöksytor, som kommit till användning, hänvisas till tabell 1 a, där samtliga vid undersökningarna begagnade beståndskarak- tärer återfinnas. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 893 A. Sibiriska lärkens stamform inom bark. Som redan innan denna undersökning utfördes formkvoten för varje stam bestämts å grafisk väg, begagnades helt naturligt dessa värden vid materialets indelning i formklasser. För höjd-formgrupperna användes samma begränsning som förut för den europeiska lärken. I tabell 21 återfinnas samtliga stammar fördelade enligt dessa principer. 7ab. 21. Sibirisk lärk. Provstammarnas fördelning på form=höidgrupper. Russian Larch. The Sample-Trees devided into Form-Height-Groups. | | | BOLT IL KaV” OMC | Höjdklass Efe ri ms Ono tiemt Ål k 3 Ken Ae RR RA Summa | Height-Class | O.45 0,30 O,55 0,60 | 0,65 0,70 | - | | | 3 I I 3 SS == = 5 | 4 4 5 II 10 — I 31 | 5 3 4 II 4 4 — 20 6 4 I 15 14 | — 3500 7 — 7 20 12 6 2 47 8 I | 3 16 20 12 5 57 | 9 I 3 13 22 22 5 66 fa lane — - 7 KSO FA MSE 39 II — | = | Z 10 5 -— Y/ 13 — | — | — | — | I | — | I Summa 14 24 98 105 64 19 324 Som synes omfattar materialet helt andra höjdklasser än det europeiska och delvis även andra formklasser. Medan i det europeiska lärkmaterialet endast funnos ett fåtal stammar av så låg formklass som 0o,ss, anträffas bland de sibiriska lärkstammarna ej så få av neiloidisk form, d. v. s. med formkvot understigande o,so. Ännu tydligare än å det europeiska materialet kan här en stegring av formklassen med höjden iakttagas. Vid bearbetningen ansågs det ej nödvändigt medtaga samtliga grup- per, utan uteslötos alla med stamantal understigande tio. Detta för att något minska det i alla händelser rätt krävande arbetet. Efter denna gallring återstod 16 grupper med ett stamantal efter diverse uteslut- ningar av 229 stammar. Fördelningen av dessa stammar framgår när- mare av sammandraget över de till tiondedelsmätning överförda grupp- medeltalen i tabell 22. Beräkningen av gruppmedeltalen, dessas överförande till tiondedels- mått och beräkningen av medelserier utfördes på samma sätt som förut 394 Tab; 22. L. MATTSEÉON. Sibirisk lärk. Ur materialet erhållna avsmalningsserier för vedcylindern. Russian Larch. Taper-Series for the Stem inside Bark obtained from the Material, Å | Diameterkvot i promille vid & 2 = 2 | Diameter Quotient in Thousandths at OS SE! ö-| JA Pers TEN VER 2! — BETS = | TEES ES ARS | | | | (SN BRN ie en este äl I SAL AE RE KE EA BR Vv BES KENNSd) 5 Böle ISAR > | AS | | å LAR EN fo AR DA i; RE 3 | :S s | tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd | | AS | Tenths of the Height of Stem above Breast-High BoTT öm Tk ATA TSES., 10,55 4 I II 100 | 110 |1,009]| 920 | 827 | 734 | 636 | 539 | 439 | 335 | 227 | 16 SH 10 | TI20TI20 oso oro S2601 736: 116491 551 1 45011 1342 11230 116 | 6 I | 16 | 129 | 206 i 987 | 901 | 816 | 730 | 635 | 540 | 440 | 330 | 224 | 100 71 | 19 | 141 | 268 | 993 | 909 | 825 | 740 | 652 | 558 | 456 | 350 | 233 | 119 SI | 16 153 | 245 11,000 | gII |. 323 | 739. | 650 | 548 | 440! 1 335 | 220004 j | | | | 9 I 12 164 | 197 |1,011 | 928 | 841 | 751 | 660 | 562 | 451 | 330 | 209 | I0I - | | | | | ET Uni6oG 914 | 827, | 740 | 649 | 551 | 447 | 338 | 225 | III Average Valuej/ | ; | Bforumskol ia ss" 0:60 AL 9 100 90 [1,030 | 940 | 531 705 | 680 | 591 - 507) 410:11:304 1 170 6 | 14 | 129 | 181 1: 966 | 893 | 826 | 751 | 669, 1.580: | 485, 1383, | 272 TAG 7I| 13 | 141 | 183 | 970) 903 | 831 | 754 | 673 | 583 | 484 | 376 | 259 | 130 SE TOM ELSA 201 | 979) 901 | 832 | 760 | 684 | 602 | 506 | 395 | 2701) 145 9 Il | 22 | 164 | 361 | 997 | 930 | 860 | 784 | 702 | 610 | 506 | 380 | 246 | 117 10 II | 13 | 17 Ir22510001 II9387] 3701: 790 | 707 I OT2 | 5I5- | AOANR270RTE30 VILA 9 182 | 164. |, 087-07 |. S45-) 7721 16901 598; | 4947] 375 12440) 00 M 730 | | FER T:000 |Kg250| 8571 780-1 Og | GOo7 IST | 3902. 11208711 133 Average Value | Efö rim kl a ss 0,65 SET) r2, |v153 ); 1741, 983:1192071-8577] 790-1718 1.639; | 5475: 433138 160 gi] 21 | 164 :-344 | 990 | 928 | 864 | 795 | 721 | 642 | 552 | 440:| 304 | 153 | | | LOTILNCI3 173 | 225 1,083 | 913: | 852 | 784 | 710: 630.) -537. |-420 | 28011 T340 RA ag 908 | 845 | 778 | 705 | 627 | 537 | 425 | 292 1461 för europeiska lärken. Average Value Vid grafisk uppläggning av gruppmedeltalen vi- sade det sig att rotansvällning ej kunde spåras i mer än en enda grupp, nämligen io INU Någon korrektion för denna faktor behövde därför endast utföras å medelserien för formklass 0,65, i vilken denna grupp ingick. FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 895 7ab. 23. Sibirisk lärk. Slutgiltiga avsmalningsserier för vedkroppen, Russian Larch. Definitive Taper-Series for the Stem inside Bark. | Flirt. et ee fk vo ft v Id i Diameter-Quotient at 1 Formklass | | | | | 2 | 6 8 | | Form-Class | - | 3 | 3 2 | | 4 | KD 08 E tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd Tenths of the Height of Stem above Breast-High | | 0,55 4 ES 20 | I74ONIN OO a IS SKA RAA 3889 | 225 | 111 Os 280 ISS I ISO 697 BOJ: NAS O7 NR 3924 208 H 1133 | | | 0:65 [NFOBSA Svan 1804 ML 7285 I NGAST MN 1555 HILK430R 111302. | e5I De slutliga medelserierna återfinnas i tabell 23. Vid beräknandet av dessa serier tillämpades samma metod för viktbestämning som förut för europeiska lärken. Någon rotansvällning anträffas som nämnts ej inom materialet. B. Formklassvariationer hos sibiriska lärken. I tabell 24 återfinnas de a olika försöksytorna uppmätta formkvoterna i sammandrag på dimensionsklasser om en centimeter. Växlingarna äro som synes mycket stora, och detta oaktat i de skilda grupperna ofta rätt stora stamantal ingå. Någon genomgående lagbundenhet i förhål- lande till brösthöjdsdimensionen kan knappast spåras. Vissa ytor, t. ex. 318, uppvisa en stegring i formklassen, andra åter visa samma förhål- lande som nir 4, d. v. s. fallande formkvot med stigande diameter. Korrelationsräkningarna åskådliggöra än tydligare detta förhållande. De i tabell 1a införda korrelationsfaktorerna visa nämligen en synnerli- gen stark växling kring ett medeltal av storleken — 0,09 mellan ett max- imum- av — 0,67 och ett minimum av — o,61. I stort medeltal visar således kurvan ytterst obetydligt fall mot de grövre dimensionerna. Stor- leken av denna formförändring uppgår enligt korrelationsräkningen endast till 1,3 2 från beståndens smäckraste till deras grövsta stam. — För övrigt är det möjliga felet å korrelationsfaktorerna så betydande, att deras växlande storlek mycket väl kan förklaras som beroende av rena till- fälligheter. Något samband mellan korrelationsfaktorerna och några för bestånden utmärkande egenskaper kan ej spåras. Formklassernas medelvariation kring medelvärdet inom resp. bestånd uppgår. till ungefär + 4,6 &Z. Bildas liksom förut skett för europeiska » 396 L. MATTSSON. Jab. 24. Sibirisk lärk. Formkvotens växlingar med brösthöjdsdiametern inom de undersökta bestånden. Russian Larch. The Variation of the absolute Form-Quotient with the Diameter Breast- High within the Sample-Plots examined. TT IlBorsöksyta! Biiforsntenkögiedisrd ia m et est com; Ner Diameter Breast High cm. Sample-Plot | ; | | 7 Ne: 28153 | 4 | 56 (Ez | 8 | 9 | 10 IT. | E20]-I3| TA ESR | I I I RE I | er | | 4 | —|566 1557 1533 | 523 | 563 | 543 | 552 | 530 | - i ll I | Sö ER SE 15 ANSE 142 | — | 727 1626 | — 1565 | 595 | 568 | 594 | 544 | 535 | 561 | 557 | 543 | 544 | 530 TS NAN 2) 2 2 NSU SEN 2 I I 19300 = 1 55901155271 5461 560011152511 1536.) = 11483) = I = | TRA | ES ARE NA 2 | 205000 [5701 116001 116450 [5870 503 5021 588625 | Ox3 54 SA | ie I 230 ST RE | 2 2 I 28000 ET =F5821 55 SON 606] 1605 574 | 624 | 593 585) — |565lu- RR | [RE 201) 2 SSA SR SD EEE AN EE I | 268000 sol S74 sv2N625 672637 627 |613 | 612 1653 1639 | — 1615] — | lr 2 2 ANOR: Sa AE NS I IA I 31 572600 [577 68011560:1589115731| 5751 1545111/4850 545 Lära fä kr ee SE rn a ESA IE SR RN NE a > 314 | — | 034 | 588 | 607 | 019 645 | 627 | 718 | 605 | 621 | 587 | 569 |625| — | — | | F2RNSE CEO ASG SER 3 I 3 318 AR SR SE 5891) 5841565.1.574.1 552) — | 20NFERSNRS SIN RATES I 2 2 3300 EET EES 647: 609.) — 11640.|-609,] 623,|623 | '6x3 ENG | | | 20 ne | 2 TK 2 I I 340 — 1576 1606 | 493 | 665 | 661 | 664 | 557 | 543 | 574 | 592 | 607 | 621 | 554 | — | — 2 202 2 3 TE SS VRT 2 2 I 3 | 387 RE 726670 1673 | 638621 | 6601) 71063 [6321 (646) 66 [252 3 SNES I 2 STA 2 lärken en serie, angivande fördelningen kring medeltalet, får den följande utseende: Avvikelse från me- delformklassen E. — 10 8 6 4 OO +2 F4 FO dd SE N Antal stammar per 1 (0) 0fo TAN SSE ERE 5 13 30 56 79 92 87 64 31 12 9 Här är endast stamantalen angivna för var annan enhet. Tydligen är serien svagt assymetrisk i positiv led. Den redan vid stamformsutredningen påpekade stegringen av form- kvoten med höjden framträder ganska tydligt i medelformklassens för- hållande till beståndens medelhöjd (tab. 1 a). C. Sibiriska lärkens bark. I tabell 25 återfinnas värdena å barkprocenten vid brösthöjd för samt- liga undersökta ytor. Skillnaden mellan ytorna kan som synes uppnå FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 897 Tab. 25. Sibirisk lärk. Barkprocenter vid brösthöjd uppmätta å de olika försöksytorna. Russian Larch. Bark-Percentages, measured at the different Sample-Plots. Försöksyta | re orStt hö jrdesd i mn eter << m N:r | Diameter Breast- High cm Sample-Plot Aa OT Ef Et = — = Tr — - No. 2 | Shall tA | 5 | 6 | Zl [9 | 10kir]a12 13) 14 | 15 16 | | | | | | | | | | 4:11 | 2330] ES) 2052 16,3] 16,6] 15,5| I5,1| 15,6| 16,2 | | SN Gl) a TN ARS IE RES EN ÄN pe | | 142 — | 1639] 27,9] — | 185x| 1853) 18,3) 16,5). 1655) 18,1) 16;3] 15,6| 15,6) 13,4) 12,3) | la RN LOS RISE RA SR rg SR NAS EES anala 20 1037 7 |ADIE KAreS IFS feg gl 225 ASKS = FAO SNES EE TIREESAINE | 2 MstUlRAS kd 7Znleesul la 2 lag | | 283 26,1] 20,6) 20,5] 18,4] 16,5] 19,4) 22,0] ITjo0| — | 1433| 13,5] 19,0] — | — | — | IE 2 | AS DG al Ia I EE I 286: Il | — | 2404] 2458 21,5) 1840] 16,7] 1931] 20,9] 1831] 16,4] — | 21,4] — VV — | | I 2 SR REA SE 5 2 IN BUY re EN I | 288 — | 18,21 18,6| 18,9) 20,3] 16,7) 16,6] I5,1| 15,5) 15,1] 14.8] 13,5] — | 12,3] — | vast 2 RES (EE MN EE 5 4llas2dåe I I | 15 | | 311 26,1] — | 20,1] 26,0] 20,4] 21,9) 2046) 19,0] 17,9) 24,1 1759] 1752 1,4 — I | I | ITIS | FA RES PES SR (EA NR REN | 314 — | 20,r| 18,6 19,3) 18,3) 20,6) 16,6 18,8] 18,0 18,3) 17,3) 17,9) 15,7] — | — | PED ET | RS EA OA IR EA | lh UN ed 318 | 3401) 27,5| 18,7] 19,55] 20,0) 16,9] 19,9] 17,x| 18,2] — | — |] — 1 — | — | — FN än fa Sn |A FJ RR I 21 21 | 336 El 18,5) F3501 1552] =—11-16,8 10:21] 1,8 N357 1 L230l GG IKESaZ) | | kk a AE, fd NN FL | SE | 340 15,2| 21,3] 16,7] 18,;2| 13,71 16,9] 14,3] 17,0] 19,2] 14,8) 16,5) 13,0) 12,8] — | — | 2101, SATIN | [RET RE JANE (LS ERAN VESA AR SA | | | 387 I —]— |] —] — | 12,8| 10,6| 13,5| 14,5] I1,2| I1,5| 16,1] 14,6| 13,0) 12,1] 14,6 | ER Re FT FREE | raser kr före betydande belopp. Som ytterlighetsfall kunna påpekas ytorna 193 och 387, den förra med särskilt tjock, den senare med särskilt tunn bark. Barkkurvornas förlopp synes i allmänhet vara detsamma. Överföras barkprocenterna till relativa tal med medeltalet av dimensionsklasserna 6 och 7 cm som utgångspunkt, erhålles följande relativa barkserie: Diameterklass em 3 5 7 FRE UR AE Relativ barkprocent......... 125 IOGT 08305: JG2u1 900 Sy Barkprocenten för utgångsklassen är omkring 19 2. Med detta värde som utgångspunkt erhålles följande serie: - Diameterklass cm ... 3 5 7 9 II 13 5 Bark procent. -sd-4.0.s ZAO INS 10 Iis «17.2 10, Dubbel bark i mm 7 10 13 16 19 22 2 un An De för hela materialet observerade variationerna i barkprocent uppnå följande värden: Dimensionsklass cm Medelvariation 898 L. MATTSSON. Med hjälp av dessa värden ha de i tabell I a inryckta barkighets- siffrorna erhållits. I tabell I a finnas medeltalen av mittbarkskvoterna för de olika ytorna införda. Dessa växla som synes mellan maximum 69 & för ytan 336 och minimum 49 & för ytan 286. Som exempel å variationen inom de enskilda ytorna kan anföras att medelvariationen för ytan 314 uppgick till + 15,8 2. — Tydligen är denna variation i det närmaste tillräcklig att förklara de starkt växlande medelvärdena för olika ytor. För 30 stammar ger den nämligen ett möjligt fel av + 8,7 2. — Något sam- band mellan mittbarkkvoten och någon annan beståndskaraktär kan ej spåras. . För europeiska lärken har redan påvisats, att sambandet mellan bark- kvoten vid mitten och fjärdedelen av stamhöjden ovan brösthöjd visade sig synnerligen fast. För att erhålla en något liknande siffra för sibi- riska lärken har följande tillvägagångssätt använts. — För varje yta uppdelades stammarna i två å tre grupper efter mittbarkkvoten. Inom dessa grupper bildades höjdklasser, för vilka medeltal av barkkvoterna nedräknades. Vid samarbetandet av dessa, för höjdklasser gällande värden, borde som förut det grafiska tillvägagångssättet ha använts. För att emellertid något underlätta arbetet har följande metod begagnats. För varje höjd- klass uträknades höjdkvoten för de skilda måttställena. Därefter samman- slogos de för skilda höjdklasser erhållna barkkvoter, som visade närmast lika höjdkvot, och för dessa grupper uträknades medeltal för såväl höjd- som barkkvot. På detta sätt bör man tydligen erhålla en rätt antaglig avsmalningsserie, allra helst då som här skett endast stammar med i det närmaste lika mittbarkkvot samarbetats. På ovan beskrivet sätt erhölls från 12 ytor 27 olika barkserier med mittbarkkvoter växlande mellan 42 och 76 &. Vid grafisk uppläggning visade sig som mest märkbar skillnad mellan de från samma yta häm- tade serierna en starkt växlande, rotansvällningsartad stegring av bark- kvoten i de lägre sektionerna, medan avsmalningen i övrigt ej föreföll att växla alltför mycket. | Genom avläsning av barkkvoten vid 20 och 753 procent av höjden ovan brösthöjd samt genom att sätta dessa värden i procentförhållande till varandra, erhölls emellertid ett gott uttryck för barkavsmalningen, oberoende av denna rotansvällning, om vi så få benämna företeelsen i fråga. Dessa avsmalningssiffror växlade mellan 0,37 och 0,69 kring ett medel- värde av 0,49. De torde kunna lämna en god inblick i barkens avsmal- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 899 ningsförhållanden. Undersökes till en början sambandet mellan den därav karaktäriserade barkavsmalningen och mittbarkskvoten, visar sig barkens fyllighet ganska jämnt stiga samtidigt med denna senare. Kor- relationsfaktorn blir + 0,488. Detta skulle med andra ord betyda, att mittbarkskvoten till hälften av sitt värde bestämmes av barkens verkliga avsmalning. Den är således i lika hög grad beroende av andra orsaker, främst då naturligtvis av den förut omnämnda ansvällningen i de nedre sektionerna. Därmed ha vi fått ett något fastare grepp å mittbarkskvotens betydelse. Den är i ganska hög grad formangivande för barken. För en fullständig kännedom om barkförhållandena är den emellertid ej annat än i stort medeltal tillräcklig. För enskilda stammen fordras dessutom minst ännu ett mått. 7ab. 206. Sibirisk lärk. Avsmalningsserier för barken, erhållna direkt ur materialet. Russian Larch. ”Taper-Series for the Bark, directly obtained from the Material. I Bia rak ov otal pro me, ov id : Mittbarks- | Bark-O0motient MM LH Oo KS av dbisS åt N a | Rigg LE kvot | | | | | IBark-Quotient | r | 2 3 | 4 | 5 6 7 ns RAR at the Middle] 2 SEND ; | of Stem tiondedelar av stammens höjd ovan brösthöjd Tenths of the Height of Stem above Breast-High | | | 457 8or | 698 | 610 548 | 457 3685-1314 241 TI AOS | | | | 536 860 | 779 | 695 616 556 450 01”"3751 200, 2rpru imo | 652 915 |-853 | 789 |: 723 | 652 | 572 | 480 | 380 | 269 | I54 Emellertid kan det knappast löna sig att utsträcka dessa spekulationer längre. Vi övergå i stället till framdeducerande av de slutgiltiga bark- serierna. För detta ändamål sammanslogos de olika barkserierna efter mittbarkkvoten till tre grupper, för vilka på samma sätt som förut skett med höjdklasserna, medelserier framdeducerades. Resultatet framgår av tabell 26. Kar. IV. Jämförelse mellan etropeisk och sibirisk lärk. A. Europeiska och sibiriska lärkens stamform ovan brösthöjd. I tabellerna 6 och 23 finnas de direkt ur materialet erhållna avsmal- ningsserierna för olika formklasser angivna. Serierna befinna sig emeller- tid ej i den form att någon direkt jämförelse kan erhållas. För detta ändamål borde. de nämligen hänföra sig till jämna formklasser av samma 900 L. MATTSSON. absoluta formkvot. Den enklaste metoden att erhålla sådana värden är otvivelaktigt att anlita ett grafiskt förfaringssätt. Genom att upplägga Diameter- kvot 1,00 tr ut NA AL | | MM 0.so ANG SA Na BURE GA Dao UNNI N | V N Y 0.2 FEAR ROS FAS 3 Pv säken ka 00 0.55 0,50 0.65 0.70 0,75 0.80 Fig. 6. Grafisk sammanställning över de för europeisk och sibirisk lärk beräknade avsmal- SS The Taper-Series obtained for European and Russian Larch, graphically illustrated. o Sibirisk lärk. +. Europeisk lärk under 14 m:s höjd. x Europeisk lärk över 14 m:s höjd. Russian Larch. European Larch, less than 14 m high European Larch more than 14 m. high. diameterkvoterna som ordinator i ett axelsystem där formkvoterna ingå som abskissor har den grafiska framställningen fig. 6 erhållits. A denna äro de ur sibiriska lärkmaterialet erhållna värdena genom särskilda be- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. g9OTI teckningar skilda från motsvarande, erhållna ur det europeiska. Detsamma gäller för de för olika höjdklasser ur europeiskt material beräknade serierna. Om vi till en början betrakta kurvorna för stamstycket till och med fem tiondedelar av stammens höjd ovan brösthöjd, visar det sig, att några genomgående skillnader ej kunna spåras. Samtl':ga värden ordna sig efter räta linier, vilka, om de utdragas så, att värdena för formklass o,so kunna extrapoleras, angiva följande serie: Mäthöjd a. SoS I 2 3 4 5 — tiondelar av stamhöjden ovan brösthöjd. Diameterkvot... 0,90 0,80 0,70 0,60 0O,50 Detta betyder med andra ord, att stamkurvan under mitten å stam- mar av formkvot o0,so är en rät linje. Diameterkvoterna för densamma kunna således bestämmas direkt ur respektiva diametrars läge å stammen. I övrigt stiga diameterkvoterna för viss diameter å stammen i direkt arit- metisk progression med formkvoten. De kunna med andra ord bestäm- mas för vilken formklass som helst under den förutsättningen, att av- smalningsserien för en formklass är känd. Vad här sagts om formklass 0,30 gäller även för stamdelarna ovan mitt. I övrigt ordna sig diameterkvoterna för dessa stamdelar efter uppåt svagt konkava kurvor, vilkas krökningsradier avtaga med stigande höjd å stammen. De från olika lärkarterna framdeducerade värdena synas ej uppvisa några utpräglade skillnader, åtminstone om ytterklasserna i det europeiska materialet, d. v. s. serierna för formklass 0,606 och 0,737 för stamhöjderna 8 till 14 meter samt för formklasserna 0,617 och 0,762 för stamhöjderna 15 till 22 meter uteslutas. Dessa avvika nämligen betyd- ligt från de värden, som angivas av kurvornas allmänna gång och detta på så sätt att de lägre formklasserna hava för höga diameterkvotsvärden, medan de högre formklasserna förhålla sig omvaånt. Detta förhållande torde emellertid nöjaktigt kunna förklaras på följande sätt. Redan i inledningen till dessa undersökningar nämndes att rätt betydande växlingar i formen hos stammar av samma formkvot förefinnas. Då emellertid formindelningen trots denna växling i form sker endast efter två diametrar eller rättare två stamstycken, måste detta medföra, att i samma formklass sammanföras stammar, vilka utmärka sig för fyllig- het i mitt- och nedre sektionerna men för relativt smäcker byggnad i toppsektionerna samt sådana, som med smäcker byggnad i mittsektionerna förena fyllig topp. Formklasserna bli med andra ord ej fullt homogena, utan komma att innehålla stammar, vilka i den händelse flera diametrar fått inverka vid formbestämningen skulle ha förts till respektiva lägre eller högre klass. För medelklasserna sker tydligen en utjämning mellan dessa olika stamtyper. I ytterklasserna kan emellertid ej sådan utjäm- 902 L; MATTSSON. ning ske, då tydligen på grund av den använda indelningsmetoden i de högre klasserna en ansamling av stammar av den ovan först nämnda typen måste äga rum, medan motsatsen måste vara fallet i de lägre formklasserna. Tydligen är det sådana förhållanden, som åstadkomma de påpekade avvikelserna från medelserierna hos europeiska lärkens ytter- formklasser. Enligt detta resonemang kunde vi alltså redan på förhand vänta, att materialets ytterklasser skulle lämna avvikande värden. Att sådana ej kunna iakttagas å det sibiriska materialet, beror tydligen därpå att i detsamma endast de formklasser medtagits, vilka ligga närmast medel- talet för hela materialet. i Några genvägar i och för konstruerandet av avsmalningsserierna för dessa övre delar av stammen kunna ej angivas. Möjligen kan för dia- meterkvoterna å sex tiondedelar av stamhöjden samma metod begagnas, som förut anvisats för diameterkvoterna under mitten av stammen. Betraktas de olika serierna, som erhållits av europeiskt lärkmaterial något mera ingående, skall man finna, att de högre stammarna i topp- sektionerna förete en något mindre fyllig form än de kortare. Skillnaden är så genomgående, att man knappast kan förklara den som beroende av tillfälliga omständigheter. Å andra sidan är den av ett så obetydligt belopp, att den helt kan negligeras. Slutresultatet av jämförelsen blir följaktligen. I fråga om stammens byggnad ovan brösthöjd kunna ej några skiljaktigheter spåras i det till- gängliga materialet. Båda lärkarterna äro tydligen uppbyggda enligt samma lagar. Däremot kunna avvikelser från medelformen spåras hos stammar av samma art men av olika höjd, varförutom ännu större av- vikelser påvisats för sådana stammar, som i fråga om formklass i högre grad avvika från medeltalet av det för var gång undersökta materialet. De slutgiltiga avsmalningsserierna för jämna formklasser återfinnas i tabell 27. En jämförelse mellan dessa värden och de förut av JONSON (4 sid. 307+, 5 sid. 293") för tall och gran beräknade visas i tabell 28. ' Som synes ange de av JONSON beräknade värdena för formklasser av lägre formkvot än 0,75 en något starkare krökt stamdel under mitt, me- dan för de högre formklasserna förhållandet är det motsatta. Rätt in- tressant är att jämföra de nu påvisade differenserna med de i tabell 2 anförda mellan av JONSON för granen observerade och beräknade värden. Differenserna äro nämligen i båda fallen av så gott som fullständigt samma storlek. Detta tyder på, att såväl lärkj: som tall och Stan stamdelen mellan brösthöjd och mitt uppvisa fullt ut samma stamform. Denna kan ungefärligen beräknas ur HÖJERS (2) ekvation, men anger denna för lägre formklasser en något för mycket böjd, för högre form- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN, 903 7ab. 27. Europeisk och sibirisk lärk. Avsmalningsserier gällande för normalt byggda stammar av europeisk och sibirisk lärk. European and Russian Larch. ”Taper-Series concerning normally built Stems. Dy arme ektukav, 0 E Pag wid Diameter Quotirent,mun ff Nousamdthbhs at | 6 8 Form-Class | Re | j 3 - å . 2 / | å Formklass tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd Tenths of the Height of Stem above Breast-High | | 0,50 900 800 700 600 500 40017 1) 4300 200 | 100 0,55 912 825 735 644 550 447 337 225 | I10 0,60 925 849 770 688 600 499 385 261 | 129 EA (ERS 873 $05 732 650 553 440 306 | 157 0,70 949 898 840 775 700 612 505 307 > 201 0,75 961 923 875 | 819 | :750 672 | 574 439 | 262 0,80 973 948 910 863 |" 800 731 648 526 329 Tab, 28. Differenser mellan de för lärkarterna erhållna avsmalnings= talen och de av JONSON för tall och gran beräknade. Differences between the Taper-Values obtained from the Larch--Material and those ascertained by JONSON concerning the Pine and Fir. IN PEO ISP SÅ Ve a Värd DITO fen cec. nr LIONS amd bhsjast 3 4 5 6 7 8 9 Formklass N Form-Class | tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd Tenths of the Height of Stem above Breast-High OSS LS = = = — = = = Sr = G? |—4 —4 — 5 —3 [ERO —2 — 7 —10 —I93 0,60 T =6 SSA —8| i —5| + 0 + 0 ing 2 NG G |—5 — 6 — 6 — 3 [40 ER — JG 0:65 T — 6 — 47 -- 6 NN 20 — I —3 5 NT MN SEE) RS ET SR I+0 —3 - 10 j—21 | 23 0,70 IT — 6 == 5 = + ol FO = =1 =E 42 7 FS Fo + 0 lasso IFO == 8 = EE 0575 I = FAS + 4 EO =" ESR SEG EG GES) -ErO + 6 + 6 RS 10 — 3 —8 — 24" | 3I 0,80 T a mt ÖJ RR SN ae AR EO 5 6 13] —18 GAR |EER + 13 + 14 ”]FEI2 FÖ — 6 = 10 '—26' | 58 ESP Tal Pine: 2 >” G = Gran, Spruce. 904 L. MATTSSON. klasser däremot något för rak stamkurva. De största felen erhållas i högsta formklassen. För stamdelarna ovan mitt uppvisa de för lärken beräknade värdena rätt stor avvikelse från JONSONS granvärden. Genomgående ange de mindre fyllighet. Jämförelsen med tallen däremot lämnar annat resultat. Lärken visar visserligen en genomgående något mindre fyllig form, men differenserna äro av ytterligt obetydliga dimensioner. Då emellertid de av JONSON (4 sid. 294") observerade serierna uppvisa en något fylligare form än de beräknade, förefaller det, som om lärken skulle fylla ännu något samre i toppen än tallen, likväl med undantag för översta sek- tionen. Skillnaderna synas emellertid vara så ytterst obetydliga, att de mycket väl kunna förklaras som beroende av rena tillfälligheter. B. Formklassvariationerna inom europeiska och sibiriska lärkbestånd. Föregående undersökningar ha lämnat till resultat, att inom bestånd av europeisk lärk formkvoten varierar kring medeltalet med en medel- variation av +4,4 E. För den sibiriska lärken uppnår motsvarande siffra en storlek av + 4,9 E. Denna större formklassvariation inom det sibiriska materialet överensstämmer med förut sid. 868 för europeiska lärken påpekade förhållande. Det förefaller således som om lägre medel- formklass skulle stå i samband med något större formklassvariation. Un- der sådana förhållanden måste formklassvariationen för de två arterna anses fullt lika. Inom vardera materialet kunna växlingarna i medel- variationens storlek ej sättas i samband med någon annan beståndska- raktär, utan måste de förklaras som beroende av det för varje yta syn- nerligen obetydliga materialet. I fråga om formklassernas fördelning kring medelvärdet inom bestån- den förhålla sig de två arterna på samma sätt. Fördelningskurvan blir nämligen något positivt assymetrisk. Likheten sträcker sig även till sambandet mellan brösthöjdsdiameter och formklass. Formklasskurvan visar nämligen en svag lutning av sådan art, att de grövre dimensionerna hava lägre formklasser än de smäckrare. Denna lutning är emellertid betydligt mindre utpräglad hos sibiriska lär- ken. Medan hos europeiska lärken skillnaden i formklass mellan smäck- raste och grövsta dimensionsklass uppgår till 6 E, når den hos den si- biriska endast ett belopp av 1,5 E. Båda dessa uppgifter äro emellertid av relativt osäker natur, särskilt den senare som endast stöder sig på resultatet från 12 försöksytor. Det troliga är nog att formklasskurvan i europeiska och sibiriska lärkbestånd uppvisar samma lutning. Möjligen skulle man kunna tänka sig att de olika resultaten vore be- roende av ytornas olika ålder. Detta antagande finner emellertid ej stöd FÖRM i det europeiska mate- rialet. Något sådant inflytande har nämli- gen inom detta ej kun- nat spåras. Vid bearbetningen av såvälden europeiska som den sibiriska lär- ken påpekades, att en stigning i medelform- klassmed höjden kunde iakttagas. Särskilt för den senare lärkarten var stigningen påfal- lande tydlig. För att komma detta förhål- lande något närmare in på livet har för båda lärkarterna medelform- klassen för samtliga försöksytor upplagts grafiskt efter bestån- dens medelhöjd. Å figur 7 äro de från si- biriskt material häm- tade värdena utmärkta med kors, medan de från europeiskt mate- rial hämtade beteck- nats med punkter. Sammanställningen visar en tydlig stigning av formklassen med höjden. Särskilt i de lägre höjderna är stig- ningen kraftig. Å andra sidan visar figu- ren att någon skillnad mellan europeisk och sibirisk" lärk ej fin- nes, utan ordna de OCH FÖRMVARIATIONER HOS Medelformklass 0,800 50. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. LÄRKEN. 8 Z 0,550 0,525 Medelhöjd: Medelformklassens förändringar med höjd och »slutenhet under uppväxttiden». Big JES Starkt slutna bestånd. Fully stocked woods. | Svagt slutna bestånd. Scattered woods. The variation of the mean formr-class with the height and »density during the period of growth». e Europeisk lärk. Sibirisk lärk, Xx European Larch. Russian Larch. 906 L. MATTSSON. sig utan svårighet efter samma serie med följande utjämnade vär- den: IMedelhöjd. mao des stekerbies 5 10 15 20 25 30 Medelformklass oy E ......... 531 622. 675 696 1700 | 700 Variationerna kring denna medelserie förefalla efter teckningen att döma relativt stora. En närmare undersökning ger emellertid ett rätt intressant resultat. Som förut nämnts är för varje yta medelvariationen i formklass kring medeltalet uträknad (tab. 1 och 1 a) och tydligen skiljer sig denna variation ej i högre grad från motsvarande beräknad i för- hållande till utjämnad formklasskurva. Läggas dessa värden till grund för en beräkning av det fel, med vilket den för varje yta erhållna medelformklassen kan vara behäftad, visar det sig, att detta fel endast 1 några få undantagsfall understiger medelformklassens avvikelse från de utjämnade värdena. Detta förhållande belyses närmare av de i tabell 1 och 1a införda siffrorna. Detta förhållande visar, att även med en så noggrann uppskattnings- metod som den här använda med ett provstamsantal av i medeltal 26 stammar per bestånd vi endast: ett fåtal fall kunna påvisa avvikelser från en efter beståndens medelhöjd uppställd formklasserie. De försöksytor, för vilka formklassavvikelser kunna anses fastslagna, äro följande: Försöksyta nir ...... 142 280 281 300 320 424 Avvikelse ojr E...... SSA 2 30. 40: KASIEN Två stycken av dessa försöksytor förete negativ avvikelse, medan 4 uppvisa positiv sådan. Den beståndskaraktär, som man har största an- ledningen misstänka som påverkande formklassen, är slutenheten. Det är nämligen en sedan länge fastslagen dogm att de glesare bestånden utbilda sämre form. Slutenhetssiffrorna för bestånden i fråga äro: Försöksyta nr ...... 142 280 281 300 321 324 SIutenhet. oe ke 4 14 13 10 LIG 10 Av denna sammanställning framgår att endast bestånden 142, 280 och 321 i fråga om slutenhet giva det väntade utslaget. Nu är emellertid att märka att den här begagnade metoden för angivande av slutenhet i ett fall kan giva felaktigt utslag. Det förefaller nämligen, som om be- stånden stundom kunna vara utrustade med så stort stamantal, d. v. s. vara så starkt slutna, att massatillväxten på grund härav tillbakasättes. Ett sådant fall synes föreligga i försöksytorna 300 och 324. Allmänna intrycket från dessa är nämligen, att de av samtliga de i materialet in- gående ytorna äro bland de starkast slutna. För ytan 281 däremot FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 907 gäller, att lärkarna här under lång tid stått högt över det övriga beståndet och följaktligen utvecklat sig i betydligt svagare slutet bestånd, än vad de nu erhållna siffrorna angiva. Här beröra vi tydligen en tämligen oklar detalj i våra nuvarande be- ståndsbeskrivningsmetoder. Med de bittills använda slutenhetsfaktorerna lyckas man nämligen ange beständets nuvarande kubikmassa i förhål- lande till den för beståndet normala. En sådan slutenhetssiffra ger emel- lertid ej något verkligt grepp på beståndet. Den måste kompletteras med ännu en faktor nämligen en sådan, som anger det tillständ, under vilket beståndet uppvuxit. Denna »slutenhetsgrad för uppväxttiden» skulle möjligen kunna åstadkommas genom jämförelse mellan beståndets medel- diameter och den medeldiameter, beståndet enligt erfarenhet bör äga. För lärken har vid försöksanstalten en beståndsöversikt utarbetats (74, tab. 7). Med hjälp av densamma ha slutenhetsgrader för de be- stånd, som till större delen utgöras av lärk enligt ovanstående beräknats. I fig. 7 finnas de på så vis som svagt eller starkt slutna karaktäriserade försöksytorna utmärkta genom särskilda tecken. Att ett samband mellan denna slutenhet och medelformklassen förefinnes är ju tämligen tydligt. En korrelationsberäkning lämnade en korrelationsfaktor av storleken + 0,57. Skillnaden är så utpräglad, att skilda serier för tättslutna och glesa be- stånd kunnat uppdragas. För ungefärliga slutenheterna 0,8, 1,0 och 1,2 erhållas följande värden: Medelhöjd 2. Bor IR ER SN ERON rr SN - SN LÖST 170004 J200 WT TL25 Medelformklass vid slutenhet! 1,0 531 622 675 696 700 700 be 53010 605- 650670 OS OS Siffrorna få endast upptagas som ungefärliga. Några noggrannare undersökningar kan helt naturligt med det tillgängliga materialet ej ut- föras. Av mycket stort intresse böra emellertid liknande sammanställ- ningar för tall och gran bliva. C. Europeiska och sibiriska lärkens bark. För så väl europeisk som sibirisk lärk ha betydande variationer i fråga om barkprocenten vid brösthöjd kunnat iakttagas. Jämföras de för skilda dimensionsklasser beräknade variationerna ställer sig denna jämförelse på följande sätt: JINNHENSIONSKIASS CM ooocoissosssessskde 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 EUFOPEISK Marks... ccewe eo ds ina JISELNG SGT G EE MAT SOT MI NVS SE VIK STITEISA? VIA 7 adklör od en be ga bok korn se TI FREE SAN bEN RE IA Ann = Denna sammanställning visar en rent förvånande god överensstämmelse mellan de två lärkarterna. 008 L;: MATTSSON: Den ökade variationsvidden för de smäckrare stammarna beror, som vi för europeiska lärken visat, åtminstone delvis på det allmänna för- loppet av barkkurvan inom bestånden. I detta avseende synes någon skillnad mellan lärkarterna ej förefinnas. Sammanställas nämligen de re- lativa barkprocenterna för de båda arterna med värdena hänförda till samma dimensionsklass som utgångspunkt, erhålles följande: 2 4 6 8 10 12 14: 16 "1820 I 1IIY 108 103 101 1008-:-99 O8KOHIMOD 7 125 II 105 103 IOO GY OS förmensionsklass CM 3. 4. asbesboss vd BIUropelsklärkypygsns.nmsdacrs torsd 13 "STIDYB GES LEN år mr EE Sr SA SA SE TS 15 Serierna uppvisa som synes rätt stor likhet. Enda skillnaden är att sibiriska kurvan visar ett något brantare förlopp. Denna skillnad kan emellertid knappast anses som absolut bevisad. Den kan mycket väl tänkas bero på tillfälliga kombinationer av stammar. Särskilt gäller nog en viss osäkerhet för europeiska lärkens smäckraste dimensionsklasser, i vilka relativt få stammar ingå. — Om för övrigt skillnaden skulle visa sig verkligen finnas, behöver detta ej anses som skiljaktighet mellan de två lärkarterna utan kan möjligen förklaras som beroende av den olika aldern hos vardera materialet. För båda lärkarterna ha vi alltså lyckats påvisa i huvudsak samma för- lopp för barkkurvan inom bestånden. Å andra sidan ha vi emellertid funnit, att bestånden av båda arterna utmärka sig för en i högsta grad växlande allmän »barkighet», d. v. s. vissa bestånd hava genomgående grövre, andra genomgaenden tunnare bark än medeltalet. Denna om- ständighet medför, att ett medelvärde för barktjockleken hos de båda arterna blir av relativt ringa värde. Beräknas emellertid ett sådant för dimensionsklassen 12 cm erhålles för den europeiska lärken i medeltal 16,9 mm eller 14,1 Z, medan motsvarande värde för den sibiriska blir 20,8 mm Fellett 743 ve Nu är emellertid att märka, att detta värde för sibiriska lärken är nå- got missvisande. Nedräknas nämligen ett medeltal av ifrågavarande ytors barkighetstal, erhålles ett värde av —o0,2s. Detta betyder, att det för medelseriens beräkning använda utgångstalet ej motsvarade barkprocentens värde för ifrågavarande dimensionsklass i ett bestånd av medelbarkighet utan översteg detta med 235 Z av barkprocenternas medelvariation. Korrigeras i enlighet härmed medelvärdet av sibiriska lärkens bark vid brösthöjd, blir det 19,3 mm eller 16,5 Z. Fortfarande finnes emellertid en sådan skillnad mellan arterna, att sibiriska lärken uppvisar 2,4 & eller 2,9 mm tjockare bark å ett 12 cm:s träd än den europeiska. För europeiska lärken erhölls i stort medeltal en mittbarkskvot av stor- leken o,6r, medan motsvarande siffra för sibiriska lärken uppgick till 0,60. Variationen inom de enskilda bestånden uppnår mycket stora FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN, 909 belopp, så stora, att trots det att medeltalen för de olika ytorna skilja sig rätt betydligt, avvikande mittbarkskvot knappast för någon kan anses bevisad. Barkkvot NNE NON fa gå Ba ie SR Mittbarkkvot Fig. 8. Avsmalningsserier för barken. Taper series for the bark. + Sibirisk lärk. x Europeisk lärk av höjdkl. 15—22 m. » Europeisk lärk av höjdkl. 8— 14 m. Russian Larch. European Larch, 15—22 m high. European Larch, 3—14 m high. För europeiska lärken framdeducerades sammanlagt sex skilda avsmal- ningsserier, vilka tre och tre hänförde sig till skilda höjdklasser. För sibiriska lärken erhölls på samma sätt tre serier. Överföras dessa liksom förut skett med vedkroppens avsmalningsserier på grafisk väg att gälla OTO L. MATTSSON. jämna mittbarkskvoterna 0,40, 0,60 och 0,80 erhållas de i tab. 29 återgivna värdena. Därvid ha de två seriegrupperna för europeisk lärk samman- slagits. Det grafiska framställningssättet framgår närmare av fig. 8. 7ab. 20. Europeisk och sibirisk lärk. Avsmalningsserier för barken. European and Russian Larch. Taper-Series concerning the Bark. Barken i ”/,, av brösthöjdsbarken vid Mittbarks- | 'The Bark in Thousandths of the Bark Breast-High at kvot = = 'The Bark- I 2 SAN TA 5 6 7 8 9 Quotient at id the Middle | : 2 KR of Stem = | tiondedelar av stamhöjden ovan brösthöjd. 'Tenths of the Height of Stem above Breast-High. Europeisk lärk European Larch 0,40 743 615 535 462 400 352 304 258 203 0,60 857 | 775 715 657 600 533 468 379 271 | 0,80 925 | S91 375 850 800 743 660 556 413 I Sibirisk lärk | Russian bLarch Oy4c 760 644 552 470 400 331 205 202 143 0,60 S91 523 749 675 600 521 432 341 242 | 0.80 982 935 393 346 300 715 609 456 340 Som de anförda siffrorna visa, företer det sibiriska och det europeiska barkmaterialet rätt stora skiljaktigheter i avsmalning. De för sibiriskt material beräknade serierna synas i allmänhet hava ett rakare förlopp än motsvarande för det europeiska. Sibiriska lärken synes med andra ord vid samma mittbarkskvot, förete grövre bark såväl istamdelarna när- mast över brösthöjd som i toppsektionerna. Det är emellertid synnerligen tvivelaktigt, huruvida denna skillnad får betraktas som bunden vid artbegreppet. Den möjligheten finnes alltid, att den kan vara beroende av de i materialen ingående olika höjdklas- serna. Skillnaden är visserligen rätt betydande, men, om den grafiska framställningen av europeiska lärkens olika serier noggrannare undersökes, skall man finna, att värdena för de lägre höjdklasserna visa tecken till att bilda en övergångsserie mellan det sibiriska materialet och det euro- peiska tillhörande de högsta höjdklasserna. FORM OGH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 911 Kar. V. Tillämpning. A. Slutsatser ur de utförda undersökningarna och deras betydelse för beståndsuppskattningen. De för den praktiska mätningstekniken viktigaste resultaten av de ut- förda undersökningarna äro otvivelaktigt de ur variationsberäkningarna för formkvoten framgångna. Dessa visa nämligen, att medelformklassen i ett bestånd i verkligheten ej växlar så mycket, som föregående under- sökningar, inriktade direkt på formtal eller liknande stamkaraktärer, synas angiva. Tvärt om visa våra undersökningar, att beståndets medelform- klass står i det allra närmaste samband med beståndets medelhöjd. Dessutom bestämmes den i någon mån av den slutenhetsgrad, beståndet haft under uppväxttiden. Detta slutenhetens inflytande är emellertid relativt ringa. Trots de stora växlingar, som kunna påvisas i beståndens slutenhet, kan nämligen endast i ett fåtal fall för den enskilda ytan av- vikelse från den av medelhöjden bestämda formklassen anses bevisad. Vid sammanställning av 31 ytor visade sig emellertid en korrelation av storleken + 0,57 förefinnas mellan slutenhet och formklass. Genom uppläggning av två skilda formklasserier, en för svagt slutna och en för överslutna bestånd erhålles följaktligen formklassvärden av så stor allmängiltighet, att i det för undersökning tillgängliga materialet några avvikelser ej kunna bevisas. Detta förhållande visar, att trots det att vid de utförda uppskatt- ningarna av bestånden så stora provstamsantal som i medeltal 26 stam- mar använts, den uppnådda säkerheten ej blir större, än om direkta medelvärden för formklassen begagnats. Detta återigen måste betyda, att de vid vanliga praktiska taxeringar använda metoderna med 10 kan- ske på sin höjd 15 provstammar ej blott få anses lämna värden av synner- ligen stora felmöjligheter utan rent av lämna sämre resultat, än om alls inga provstammar använts. Jag vågar till och med skärpa denna sats ytterligare. Under förutsättning att ej minst ett femtiotal stammar noggrant kunna uppmätas, är det fullkomligt onödigt att verk- ställa undersökningar för utrönande av medelformklassen. Även med absolut säkra värden för de undersökta stammarna, och sådana kunna ej erhållas med mindre stammarna helt sektioneras, erhållas sämre vär- den, än som direkt ur erfarenhetssiffror kunna bestämmas. Det ovan sagda gäller medeltalen för bestånden av stammarnas absoluta formkvot inom bark, alltså den stamkaraktär, som ej ge- nom direkt mätning från marken kan bestämmas åtminstone ej utan sär- skilda, vidlyftiga och i praktiskt bruk oanvändbara apparater. Form- 012 LL. MATTSSON: klassen är med andra ord en formtalsbildande faktor, som vid bestånds- uppskattning ej behöver. särskilt uppmätas. Av de formtalsbildande faktorerna återstå emellertid två, som förmod- ligen måste bestämmas bestånd för bestånd, nämligen barken och rot- ansvällningen. Fästa vi oss till en början vid rotansvällningen, ha våra undersökningar visat, att denna stamkaraktär står i visst beroende av höjden. Några undersökningar över dess värde inom olika bestånd ha emellertid ej kunnat utföras. Tämligen troligt är emellertid, att även denna karaktär efter verkliga undersökningar skall kunna pressas in un- der vissa lagar. Innan sådana undersökningar skett får man väl nöja sig med de allmänna medelvärden, som hittills erhållits (Kap. III B). Att märka är emellertid, att denna stamkaraktär måste anses som direkt mät- bar. Önskas verkligt noggranna värden, finnes den därför inom räck- håll. I någon mån andra förhållanden möta oss i fråga om barken. De ut- förda sammanställningarna visa nämligen, att denna stamkaraktär varierar inom bestånden i allra högsta grad och vidare, att den synes variera helt oberoende av vedkroppen., Den kan emellertid med någorlunda noggrannhet bestämmas med hjälp av tre uppmätta faktorer nämligen, brösthöjdsbarkprocenten, mittbarkskvoten och vedkroppens formkvot. För enskilda stående stammar möter följaktligen samma svårigheter som vid uppskattning av vedkroppen, i det endast en av de påverkande fakto- rerna är direkt mätbar. Vid beståndsuppskattning ställer sig emellertid saken något annorlunda. Då är nämligen barkprocenten vid brösthöjd åtkomlig för direkt mätning och vedkroppens formkvot fullt bestämbar med hjälp av erfarenhetsvär- den. Återstår således endast mittbarkskvoten. För denna ha vi förut. funnit, att några lagar för dess växlingar ej kunnat påvisas och dessutom att några avvikelser å de skilda ytorna ej kunna anses fastslagna. Man bör med andra ord utan större risk kunna för densamma antaga ett all- mängiltigt medelvärde av storleken 60 &. Värdena observerade för skilda ytor växla visserligen betydligt, men, som sagt, växlingarna täckas av felmöjligheterna. Vid beståndstaxering kunna vi följaktligen utan svårighet bestämma barkmassan. För de erhållna värdena gäller emellertid, att de genom- gående äro av mindre säkerhet än uppskattningsvärdena för vedkroppen. En uppskattning av summan av ved och bark måste följaktligen vara behäftad med större felmöjligheter än en sådan utförd enbart för ved- kroppen. Då härtill kommer, att det endast är vedmassan, som i van- liga fall spelar ekonomisk roll, förefaller det tämligen ologiskt att vid uppskattning ej särhålla ved och barkmassa. Detta kan enklast ske ge- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 013 nom uppställandet av formtalstabeller gällande vedkroppen inom bark och alltså hänförande sig till brösthöjdsdiametern inom bark. Barken bestämmes sedan såsom procent av vedmassan. . Efter dessa synpunkter ha i det följande formtalsberäkningarna utförts. B. Formtal för vedkroppen. Beräknas kubikmassan för stamdelen ovan brösthöjd ur de för skilda formklasser framdeducerade avsmalningsserierna blir denna Vien (= äns Cat SE +g,) IO, NA L.zn 'd, z j å Z 2 Sa TREK a ANN FÖOCFARN AZ ög VÄNS - - $ Lzad” TR VA RR SR RN On 4 dy S Men idealcylindern blir enligt samma beräkningsgrunder Få L 7z dy ; ; 4 V Nu är FR absoluta formtalet och alltså z I äg d & ; RE SST erg (2 är Ad nd 5 NA ). Vi erhålla således absoluta formtalet genom att kvadrera samtliga diameterkvoter samt beräkna summan av dessa kvadrater, varvid dock basgrundytan d. v. s. brösthöjdsdiametern endast ingår med halva kva- dratbeloppet. Divideras denna summa med tio gånger brösthöjdsdia- meterns kvadrat, erhålles absoluta formtalet. För de olika formklasserna ger denna beräkning följande värden: FOrmklass Ua oos.ssostt Sorks NSSENSE 0,30 O,55 0,60 0,65 0,70 0,75 0,30 SN USele ste KS VEN 05333 0,365 O,300 O,437 O,481 O,3532 O,3500 Beräknas på samma sätt förhållandet mellan rotstycket och den del av idealcylindern, som befinner sig under brösthöjd, erhålles: Dio3s2D 13 Rötstyckets/ absoluta formtal dosa SN sa sana I ,028 I,050 [,086 I,113 INSE OR NERE RRASEREET CSRRETE BA, Tp 18 4 a TE BE ENARE I ,o50 I,100 I,130 1,209 Dessa värden hava beräknats under den förutsättningen, att rotstyc- kets sidor äro raka, och att diameterkvoten för 0,3 m:s höjd över mar- ken är resp. 1,050, I,100 O. S. V. Därmed ha vi fått formtal, som hänföra sig till olika delar av stam- men. För att bliva praktiskt användbara måste emellertid dessa sam- 914 L. MATTSSON. arbetas så, att vanliga brösthöjdsformtal erhållas. Lättast är då, att överföra vardera att gälla hela idealcylindern. Brösthöjdsformtalet kan sedan erhållas som direkt summa av dessa värden. Vid denna överföring måste emellertid hänsyn tagas i båda fallen till stammens höjd och för stycket ovan brösthöjd även till rotansvällningens inflytande. Fästa vi oss till en början vid höjdens inverkan, låter det sig lätt bevisa, att »partiella brösthöjdsformtalet>, om vi så få benämna begreppet i fråga, kan erhållas ur det absoluta formtalet genom multiplika- Hm tion med en faktor £ = pan där 22 är brösthöjden och s stubbhöjden. = fi För de olika höjdklasserna blir denna faktor: Flöjdklässs2k aa 8 2 16 20 25 30 Reduktionsfaktor &£: ... 0,846 O,907 0,927 0,942 O,954 O,961 På samma sätt erhålles det »partiella brösthöjdsformtalet» för rot- stycket genom motsvarande absoluta formtals multiplikation med en m faktorer H . Denna faktor blir för olika höjdklasser: —S FIöjdklassgtom de oo sscnseet S 12 16 20 25 30 Reduktionsfaktor Ry sv ÖIS O,090 0,073 0,058 O0,046 0,039 Summan av motsvarande faktorer £ och &, blir tydligen lika med 1. Innan vi gå vidare, måste emellertid rotansvällningens inflytande ut- redas. För rotstycket behöva vi tydligen ej alls befatta oss därmed annat än möjligen genom att beräkna olika formtal för olika diameter- kvot vid o,; m. För stycket ovan brösthöjd ställer sig emellertid saken annorlunda. Här har rotansvällningen en dubbel inverkan, dels ökar den vedkroppens volym, då den i formeln ingående basytan ökas. Denna volymökning är emellertid så obetydlig, att den, som utförda prov- räkningar visa, även vid rätt stora rotansvällningar helt kan negligeras. — Dessutom ökas emellertid även idealcylindern och detta rätt betydligt. Ökas nämligen dess grundyta med 4 procent, så ökas dess volym med 242 procent. För att erhålla det för stamstycket ovan brösthöjd gällande, verkliga partiella brösthöjdsformtalet måste följaktligen vid en rotansvällning av exempelvis 2 procent det förut erhållna formtalet divideras med 1,04 0. S. v. Som rotansvällningen enligt utförda undersökningar närmast följer höjden, kommer denna reduktionsfaktor tydligen även att växla med samma storhet. Inverteras densamma, erhållas följande värden: Höjdklass 2m ......... S 12 16 20 25 30 Reduktionsfaktor £, 1,000 97$ 967 963 963 961 MENN S Miss enas Es SAS ee 846 381 896 907 917 924 FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 915 I sista raden ha här införts produkten av de reduktionsfaktorer, som skola begagnas för att ur absoluta formtalet ovan brösthöjd erhålla det partiella brösthöjdsformtalet för samma stamstycke. 7ab. 30. Formtal för vedkroppen ovan och under brösthöid inom bark i förhållande till hela idealcylindern inom bark. Form-Factors for the Stem above and under Breast-High inside Bark refered to the total Ideal-Cylinder inside bark. Över brösthöjd för formklass Under bröst- Höjd m Above Breast-High for Form-Class höjd Height in AR rå STA SIA STAGE Län DN Under 4 Breast- 0,50 0,55 0,60 0,65 | 0:70 | 0,75 0,80 FORE 8 281 308 337 369 406 449 498 164 12 293 322 352 385 424 469 520 106 16 299 327 358 392 431 477 529 78 20 302 331 302 396 436 483 535 62 25 305 335 366 401 441 488 541 52 30 308 337 369 404 444 492 545 42 Resultaten av beräkningarna återfinnas i tabell 30. I denna tabell har endast ett formtalsvärde för rotstycket införts, motsvarande diameterkvot 1,200. Skillnaden mellan de för olika diameterkvot beräknade värdena blir nämligen så obetydlig, att det knappast lönar sig att särhålla dem. De slutgiltiga brösthöjdsformtalen återfinnas i tabell 31. Zab. 31. Formtal gällande vedkroppen inom bark, Hänsyn har tagits till rotansvällningen. Form-Factors for the Stem inside Bark. The distension at the Root is taken in regard. Förr an ki lA,.StS Höjd m i Form-Class Height in m, | 50 55 60 65 70 | 75 80 | | S 445 472 | 501 533 570 613 662 12 399 428 1) ASS 491. 530 575 626 16 Sd 405 | 43001 470 509 555 10 67 20 364 393 | 424 | 458 498 ONE ET 25 357 381 IT ALS 453 493 540 593 30 350 379 411 446 486 534 587 En jämförelse med de av JONSON (5 sid. 316”) avgivna formtalen för tallen ställer sig på följande sätt. I ena fallet antages konstant formklass, 916 L. MATTSSON. 0,65, men växlande höjder, i andra fallet konstant höjd, 20 m, men växlande formklass. I 3 LJ fa I IE a RS SER SA 8 I 2 16 20 25 30 Formtal för lärk -..... 533 491 470 458 453 446 Förmtal för stall /.o. 538 502 483 473 464 459 Förmklass ösa SOM 155 60 65 70 75 30 Formtal för lärk ...... 304 1303 CMM24 1 458 > 4080 545 SOT Förmtal för tall os... BYS AVANT AST ATS - 52 558 569 Efter den förut påvisade noggranna överensstämmelsen i avsmalning för tall och lärk hade man naturligtvis att vänta ungefär samma form- tal för båda trädslagen. De något lägre värdena för lärken härröra från den större rotansvällningen. C. Barkens kubikmasseprocent. Barkens kubikmassa kan erhållas ur följande formel: r bb = ES så 2 '2[279 + y | där L — stammens längd ovan brösthöjd, dy = brösthöjdsdiametern inom bark, 7 = barken vid viss höjd av stam- men i procent av dd, och 4 = diameterkvoten vid samma höjd å stam- men. Formelns sista led är strängt taget något oegentligt tecknat. Det innebär nämligen summan av uttrycket (279 + 7?), beräknat för var tionde procent av stamhöjden ovan brösthöjd, varvid det för bassektionen erhållna värdet endast ingår med sin halva storlek. 2 SR Nu betyder emellertid uttrycket — idealcylindern inom bark ovan 4 brösthöjd. Bortdivideras detta värde erhålles barkens absoluta formtal ovan brösthöjd: Detta formtal är som synes oberoende av stammens längd och dia- meter ochi bestämmes endast av << och qg . 2 7 kan emellertid även G b B skrivas Pp ” där 8 är lika med brösthöjdsbarken. Det vill med andra [4 ord säga, att 7 är produkten av brösthöjdsbarkprocenten och barkkvoten vid . viss , höjd å stammen. Härav följer, att 9, såsom ju även var att FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 917 vänta, är beroende av brösthöjdsbarkprocenten, barkavsmalningen och vedkroppens formklass. Antages barkprocenten konstant lika med 10 2, men barkavsmal- ningen motsvara de serier, som förut beräknats för mittbarkskvoterna 0,40, 0,60 och 0,80 samt vedkroppens avsmalning motsvara de för form- klasserna 0,50, 0,60, 0,70 och 0,80 beräknade serierna, erhållas följande absoluta barkformtal ovan brösthöjd: BH OLRAKTASS eder spa SLS 0,30 0,60 0,70 0,80 | CNS ab a Rs a krg O,0359 0,064 O,060 0,074 Mittbarkskvot! O,602. «.....scs2 0,075 0,082 O,090 0,090 | GT: TSE ES SR O,090 0,090 O,109 O,122 Beräknas för brösthöjdsbarkprocenten 10 absoluta barkformtalet för rotstycket under den förutsättningen, att barkprocenten håller sig konstant för hela stycket, och detta dessutom liksom förut beräknas hava en diameterkvot vid 0,3 av 1,200, blir detta ungefär 0,z2s. 7ab. 32. Europeisk lärk, Ved-= och barkformtal i förhållande till ideal- cylindern inom bark samt därur erhållna barkprocenter för stammar av olika form= och höidklasser, European Larch. Form-Factors for the Wood and the Bark refered to the Ideal- Cylinder inside Bark and from these Figures obtained Bark-Percentages for Stems of different Form and Height. Frossa kola SS Form-Class Höjd m ; 2 SR SA RNA I Height in m O,50 0,60 | 0,70 0,80 | Fy | Fö |BIOlEA försl Be Er Fb |B36| Fo | Få | BA] | | 8 445 | 98 I 22,01 501 I 104 | 2058 | 570 | I11 I 19,51 662 | 119 ; 18,3 | 12 399- | 90 22,61 458 96 | 20,9 I 530 I 103 | 19,5 | 626 | III | 1757 | 16 377 85 22,5 | 436 91 | 20,59 | 509 | 99 | 19,4 | 607 I 107 | 17,7 | TAN 364 ! 83 | 22,81 424 | 89 | 21,0 | 498 | 97 | 19,5 | 597 | 105 | 17,6 25 357 | 82 23.01 418 | 881 21,01 493 | 96 I 19,5! 593 | 104 | 17,5 30 350 | 80 22,8 Lac 87 i 21,2 | 486 94 | 1053 |.557 | 103 | 17,6 Tillämpas nu samma förfaringssätt som förut begagnats för vedkroppen erhålles utan svårighet barkens brösthöjdsformtal i förhållande till innan- för liggande veds idealcylinder: Tab. 32 visar resultatet av en sådan beräkning, utförd för medelavsmalning å barken. I samma tabell finnas även vedkroppens formtal samt förhållandet mellan dessa och barkform- talen d. v. s. barkens kubikmasseprocent införda. Tydligen är denna barkprocent så gott som oberoende av höjden. Det är följaktligen ej 918 L. MATTSSON. nödvändigt att särhålla de olika höjdklasserna, utan kunna gemensamma värden beräknas för samtliga höjdklasser. Utföres en sådan beräkning, erhållas de i tabell 33 införda värdena. I tabellen finnas även värden för den sibiriska lärken. Dessa siffror gälla emellertid endast för stammar med brösthöjdsbark, som utgör 10 Z av inomliggande ved. För övriga barktjocklekar er- hållas dock barkprocenterna utan större svårighet. Ökas nämligen brösthöjdsbarken, medan övriga inverkande faktorer äro konstanta, be- tyder detta tydligen, att barkens kubikmassa ökas i samma grad som barkringen vid brösthöjd d. v. s. i förhållandet (5 o p — 1,00). På denna väg kunna vi således beräkna barkens kubikmasseprocent för vilken brösthöjdsprocent som helst. Då vi förut genom tabell 33 känna barkprocenten för skilda mittbarks- och formkvoter, kunna vi tydligen nu angiva barkens kubikmasseprocent för viss stam, så snart dessa tre faktorer äro kända. 7ab. 33. Barkens kubikmassa i procent av stammens massa inom bark för stammar av olika formkvot och mittbarkskvot. Brösthöjdsbarken är 10 2Z av diämetern inom bark, The Volume of Bark in Percentages of the Volume of Stem inside Bark for Stems of different Form-Quotient and Bark-Quotient at the Middle of Stem. The Bark at Breast-High is 10 Per Cent of the Diameter inside Bark. He ; | | Mittbarks ESO FASS kvot - ci The Bark- RR | | Quotient at | --— - - | Ithe Middle of) | SR 50 | 60 70 | 80 Biurtso pre sk Ca Tk European Larch | 0,40 18,8 If 1537 14,0 | 0,60 | 22,6 210 19,5 Pig 0,80 26,3 24,6 22,8 LI KAN SEDEL LS LKS. ar Räuässtan Larch |. 1040 20.0 | > LS,6 17,0 = | O:6oR I 2352 27,7 19580 O;san 25,5 24,7 23,2 = | Som av tabell 33 framgår, utgör barken å en stam av formklass 0,60 mittbarkskvot 0,60 och brösthöjdsbarkprocent 10, av innanförliggande vedmassa 21 procent. För samma stam är emellertid förhållandet mellan grundytan vid brösthöjd inom och på bark 100? : 110? eller 100 : 121. Detta vill med andra ord säga, att barkens genomskärningsyta vid bröst- FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 910 höjd förhåller sig till vedens liksom 21 till 100 eller lika som barkens kubikmassa till vedens. Härav följer åter att de förut för vedkroppen beräknade formtalen i stort sett kunna anses gälla även stammen med bark. Fullt riktigt blir detta emellertid endast för formklass 0,60. För högre formklasser blir tydligen formtalet på bark något större än inom bark, för lägre formklasser däremot motsatsen. Kar. VI. Sammanfattning. De ur undersökningen erhållna resultaten äro av två slag. Dels har en jämförelse mellan den europeiska och den sibiriska lärken i olika avseenden åvägabragts, dels ha vissa fakta erhållits, vilka kunna vara av betydelse för den praktiska mätningstekniken ej blott vad angår lär- ken utan troligen även övriga trädslag. De förstnämnda resultaten kunna sammanfattas i följande: Den allmänna stambyggnaden synes vara densamma för de två lärkarterna. Någon skillnad i förhållande till tallen kan knappast spåras. Växlingar i form förekomma vid samma formkvot. "Dessa växlingar uppnå enligt å europeisk lärk utförda undersökningar en sådan storlek, att från utjämnat mått vid 25 procent av stam- höjden formklassen kan bestämmas med ett medelfel av + 2, formklassenheter. En om ock svagt utpräglad mindre fyllighet itoppsektionerna kan iakttagas å de högre höjdklasserna. Dessutom avvika yt- terklasserna inom ett visst material betydligt från den framde- ducerade medelformen. Brösthöjdsbarken synes hos sibiriska lärken hava något högre värden än hos den europeiska. Inom båda arterna äro de totala varationerna för brösthöjds- barken vid viss dimension fullt ut lika stora. Barkkurvans allmänna gång inom bestånd av båda arterna synes vara så gott som fullt densamma, närmast beroende av absoluta måttet å de i beståndet ingående stammarna. De olika bestånden förete stor växling ifråga om stammarnas barktjocklek. Denna egenskap, benämnd beståndens »barkig- het,» kan ej ställas i samband med någon särskild beståndska- raktär utan torde närmast vara en rasegenskap. Detta sista förmodande kan anses så gott som fastslaget ge- nom de undersökningar, som verkställts över barkigheten hos g20 L. MATTSSON; bestånd uppdragna ur tyrolerfrö och skotskt frö. De skotska bestånden visade sig därvid betydligt tunnbarkigare. Barkens avsmalning ställer sig något olika för europeisk och sibirisk lärk, i det den senare i allmänhet visar en rakare bark-' kurva. Till följd härav ställer sig barkens kubikmasseprocent något olika för de båda arterna. Skillnaden kan dock bero på olik- het i höjd eller ålder mellan de i undersökningen ingående materialgrupperna. Den behöver ej fattas som artskillnad. Rotansvällningen synes hos båda arterna uppnå brösthöjd först vid en stamhöjd av 10 meter, och därefter jämnt stiga med stammens ökade höjd. Troligen är rotansvällningen något beroende av beståndets slutenhetsgrad. Denna stamkaraktär fordrar emellertid betydligt vidgade studier. Den andra gruppen av resultat kan i korthet angivas som följer : Totala formklassvariationen inom bestånden är utomordent- ligt stor. Variationsvidden utgör ungefär 25 aå 27 formklass- enheter. Formklassvarationen inom den centimeterklass vari bestånds- medelstammen anträffas når samma storlek. F ormklassens variationsvidd synes ej växla med någon sär- skild beståndskaraktär. Formklasskurvan inom bestånden uppvisar ett svagt fall med dimensionen. Beståndets medelformklass står i mycket nära samband med bestaändets medelhöjd. Detta samband är så fast, atbenom det begagnade materialet endast i ett fåtal fall avvikelse från den av medelhöjden bestämda formklassen kan anses bevisad. I dessa fall visar sig avvikelsen stå i nära samband med be- ståndens slutenhet under uppväxttiden. Denna beståndskarak- tär visade sig vid av ovan anförda företeelser föranledda un- dersökningar hava så pass inflytande å medelformklassen, att särskilda serier för svagt slutna och överslutna bestånd kunna uppläggas. Beståndets medelformklass kan därför med för praktiskt bruk tillräcklig noggrannhet bedömas efter slutenhet och höjd eller etter denisenarerenbatt Man erhåller rent av såkrare resultat på denna väg än genom uppskattning av ett antal provträd, så vida ej dessa till antalet FORM OCH FORMVARIATIONER HOS LÄRKEN. 921 uppgå till 40 å 50 och dessutom kunna med absolut noggrann- het formklassmätas. Den ovan omnämnda slutenheten under uppväxtiden har be- stämts genom jämförelse mellan den uppmätta medeldiametern och den medeldiameter, som enligt vunnen erfarenhet bör finnas i beståndet. Det finnes allfanlediinocanita gay attede här erhållna resulta- ten skola visa sig vara allmängiltiga. Det fordras emellertid innan detta kan anses bevisat noggranna undersökningar, fram- för ralltiintiuistade actormklassvariatlonerna, och för att fesul- taten skola få praktiskt användbar betydelse på rotansväll- ningen. Sådana undersökningar för tallen äro redan av försöksanstalten plan- lagda. 60. Meddqel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 922 LITTERATUR. Förteckning över använd litteratur. PH. FLURY: Einfluss der Berindung auf die Kubierung des Schaftholzes. Mitt. der Schw. Centralanst. f. d. forstl. Versuchsw. V. Band. Ziirich 1897. Sid. 224 och 250. HöJER, A. G.: Tallens och granens tillväxt. Bihang till FR. LOVÉN: Om våra barr- skogar. Stockholm 1903. JONSON, T.: Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. I. Skogsvårdsf. Tidskr. 1910, fackupplagan. — Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. II. Skogsvårdsf. Tidskr. 1911, fackavd. —— ”Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. III. Skogsvårdsf. Tidskr. 1912, fackavd. — Om bonitering av skogsmark. Skogsvårdsf. Tidskr. 1914. — Massatabeller för träduppskattning. Andra större upplagan jämte supplement, Stockholm 19'2, sid. 62. ; Maass, A.: Kubikinnehållet och formen hos tallen och granen i Särna socken i Da- larna. Meddel. fr. Stat. Skogsföfsöksanst. Häftet 5, 1908. Skogsvårdsf. Tidskr. 1908, fackupplagan. — Kubikinnehållet och formen hos tallen i Sverige. Meddel, fr. Stat. Skogsförsöks- anst. Hättet 8, 1911. Skogsvårdsf. Tidskr. 1911, fackavd. — Avsmalningen i stammens nedersta delar hos tallen och granen. Meddel. fr. Stat. Skogsförsöksanst. Häftet 10, 1913. Skogsvårdsf. Tidskr. 1913, fackavd. MATTSSON, L.: Formklasstudier i fullslutna tallbestånd. Meddel. fr. Stat. Skogsförsöks- anst. Häftet 13—14, 1917. Skogsvårdsf. tidskr. 1917, H. 2. SCHIFFEL, A.: Form und Inhalt der Lärche. Mitth. aus d. Forstl. Versuchsw. Öster- reichs. XXXI. Heft. Wien 1905. SCHOTTE, G.: Om gallringsförsök. Medd. fr. Stat. Skogsförsöksanst. Häftet 9, 1912. Skogsvårdsf. Tidskr. 1912. Lärken och dess betydelse för svenskt skogsbruk. Meddel. fr. Stat. Skogsförsöks- anst Häftet 13—14, 1917. Skogsvårdsf. Tidskr. 1917. WEITBRECHT, W.: Ausgleichungsrechnung nach der Methode der kleinsten Kvadrate. Sammlung Göschen Nr. 302. WRETLIND, J.: Om tallens och granens bark. Skogsvårdsf. Tidskr. 1917. YuLE, C. U.: An introduction to the theori of statistics, Sid. 171. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbildningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring. Av HENRIK HESSELMAN. FÖRORD. Den första utgångspunkten för de undersökningar, som utgöra föremålet för efterföljande avhandling, lämnade de studier över tallhedarnas för- yngring, vilka till en del publicerades i försöksanstaltens meddelanden ar 1910. Undersökningarna över fuktighetens fördelning i marken i en svårföryngrad tallhed hade givit till resultat, att en bristande vattentillgång icke kunde vara den direkta orsaken till de svårigheter, som en föryngring av tallheden erbjuder. På samma gång hade det visat sig, att man icke ge- nom en växling i fuktighetstillgången kunde förklara de egendomligheter i plantskogens fördelning, som man ofta finner i en glesställd tallhed. Dessa undersökningar jämte några andra skäl förde mig till den tanken, att den verkliga orsaken till den långsamma och egendomliga föryngringen för- nämligast vore att söka i humustäckets beskaffenhet. För att fullt klargöra denna fråga fordrades emellertid en närmare utredning av de förändringar, som ”humustäcket undergår i andra skogar, när vi genom kalhuggning, blädning, bränning eller annan markberedning söka åstadkomma skogens föryngring. Under vissa omständigheter leda dessa åtgärder till önskad effekt, under andra däremot icke. Manga orsaker kunna ju härvid vara verksamma, såsom olikheter i frötillgången, växlingar mellan lämplig och olämplig väderlek etc., men en mycket viktig orsak ha vi ock i den olika inverkan på markens beskaffenhet, som dessa nyssnämnda föryng- ringsåtgärder medföra. I vissa fall framkalla vi genom dem mera djup- gående och för skogens föryngring gynnsamma förändringar, i andra däre- mot bli förändringarna små, eller ock kunna de gåi en för frönas groning 924 HENRIK HESSELMAN. eller trädplantornas utveckling ogynnsam riktning. När det gäller att i detta avseende undersöka humustäckets beskaffenhet, har jag ansett det vara av vikt att främst inrikta studierna på kväveomsättningen. Humus- täckets icke minst viktiga roll i skogsmarken är, att det innehåller ett kväveförråd, som genom åtskilliga processer så småningom kommer ve- getationen till godo. Då kvävet, åtminstone i en för växterna tillgänglig form, vanligen utgör minimifaktorn, som så att säga reglerar markens fruktbarhet, kan en studie av det organiskt bundna kvävets omsättning leda till en i växtfysiologiskt hänseende ytterst viktig uppskattning och värdesättning av markens beskaffenhet med hänsyn till de unga plan- tornas snabba och kraftiga utveckling. I en föregående, nyss publice- rad avhandling, »Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende» ', har jag sökt ge en samman- fattande framställning av skogsmarkens kväveproblem. Jag har därför i efterföljande avhandling ej ansett mig behöva redogöra för de där med- delade resultaten, utan förutsätter, att dessa äro bekanta för läsaren. Vid de undersökningar, vilka behandlas i efterföljande avhandling, ha analyserna utförts av anstaltens kemistbiträden, i främsta rummet av fil. kand. GURLI LAURENTZ. Nitratbestämningarna ha, liksom förut, utförts med den kolorimeter, som tillhör Centralanstaltens bakteriologiska avdel- ning, vars föreståndare, professor CHR. BARTHEL, med stort tillmötes- gående låtit oss begagna denna på sin institution. Till honom och andra medhjälpare ber jag att få uttala mitt varma tack. Experimentalfältet 7/> 1917. + Publicerad i samma häfte av anstaltens meddelanden som föreliggande avhandling. ININE HÅR L: Sid. Kap. USS TNE FRE I jaja dre of LEA rn Ra Sf AR Sn, EJE BINDS KIL SPE SR APA SRA KA 927 Kap. — II. Ökat ljustillträde kan öka eller framkalla humuskvävets nitrifikation = ...... 928 Kap IWEEES Ei9 aCenAGrtrika, STansKkOg a Aco barberare Ål sins ss DNSANES LAN 931 Kap. IV. Hyggen i mossrika barrskogar med inträdande nitrifikation i marken ...... 934 Kap. -V. Kalhyggen i mossrika barrskogar utan inträdande nitrifikation i marken... 944 Kap. VI. Ris och multnande virkes inverkan på markens kväveomsättning ............ 950 Kap. VII. Markberedningens inverkan på kvävets omsättning s...sss somssssssssl sosnoena 953 Kap. VIII. Bränningens inverkan på markens kväveomsättning...... ERS RSA mob NERE oe 956 Kap + FA Kolboltnar: OCh: fjärdalänr W-sssockps skar i sebpdre dar ss een ande le AM 9071 Kap. XI Kap. XII Kap. XHI . Sammanfattande översikt över skogsföryngringsåtgärdernas inverkan på markens KVAVEOINSACBN NINA 2500 å SKE brad SNES NSI gr SE ne Re SN SR dr 20 RN SS 972 . Om de vid förändringarna i kvävets omsättning verksamma faktorerna ... 973 . Sambandet mellan barrskogens föryngring och humuskvävets nitrifikation... 9080 . Diskussion av våra skogsföryngringsåtgärder med hänsyn till deras betydelse för '"humuskvavets mag kalqn & 3 pt43 fau a ae 2 Rada br An SA 1000 Detaljundersökningar: TabelHer Litteratur Örtrika DartskOgare böt bese NR RR 0 TR TS nn ET TRE IN 1031 Mossrika barrskogar med vid huggning inträdande nitrifikation i marken... 1032 Mossrika barrskogar, där enbart huggning ej framkallar nitrifikation i marken 1038 Mossrika barrskogar med fläckvis uppträdande örtvegetation .................. 1041 Multnande ris inverkan på humuskvävets nitrifikation ..........sosssnossoooonaaa 1043 Inverkan av markens omröring på humuskvävets nitrifikation = ..sooooo000.... 1044 Branda. eller sSvVEdda marken ee SAN PISA sådan SÅ pA nt KÖRA 1046 Kolbottnar "OCH" tjäreälär essens or SN: ee STAR INS SAS Ean 1050 Fab: 153. FÖRR RSPAR SOS rr or oa a a a nand Ra dare 1055 skab:' 5: 7. NIUFRKAUOTDEIGSKOAOA Ser endas an en odla Sa lErse Se sas tee 1060 Kap) 24. Pe pms BT ee nn a om sa a oda l oa SAN see As 1066 "Fab; (8— 105. DEREK Er nr a oa a sa sv aso qi Sea 1067 Tab. 11—14. Salpeterbildningen vid jordprovens lagring = s.sssososssssssoss 1071 EEE obs da ssu sr ec Ae RR RR AR ar one en a er os och see är fer rn dank FAb mm aA ser åra 1075 ING T SN SAR NIA RARE € FRE = ES KO FN ' 3» SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 927 Kar. I. Inledning. Inom skogshushållningen har väl knappast något problem så mycket diskuterats och givit upphov till så olika uppfattningar som frågan om skogens lämpligaste och lättaste föryngring. Här ha vi å ena sidan kal- huggaren, som främst litar på med konst frambringad återväxt, å andra sidan blädaren, som i den naturliga föryngringen ser det idéella målet för en rationell skogsskötsel. I många fall gå dessa åsikter skarpt isär, i andra åter kunna de närma sig varandra. Här är icke platsen att närmare diskutera de skäl, som anföras för de olika meningarna, i viss mån återkommer jag till denna sak vid slutet av denna avhand- ling, men i ett fall synas mig de båda åsikternas förkämpar i sina diskus- sioner ha försummat att utreda, vad man skulle kunna kalla föryngrin- gens fysiologi, d. v. s. villkoren för fröets groning och den unga plan- tans första utveckling. Bristen härutinnan sammanhänger delvis med en inom skogshushållningen förefintlig tendens, nämligen att på statistisk väg söka lösa rent biologiska problem. När man i ett visst antal av undersökta fall medels den ena eller andra metoden lyckats t. ex. åstad- komma föryngring, anses denna metod vara att föredraga, utan att man därvid tar i närmare betraktande, att det lyckade resultatet beror på en följd av gynnsamma faktorer, vilka det just tillhör forskningen att när- mare söka utreda och analysera. Har man emellertid härutinnan lyckats, har man hela problemet så att säga bättre i sin hand, och det enskilda fallet, som skall behandlas, låter sig på ett helt annat sätt bedömas och behandlas,. än när man blott på statistisk väg sökt bedöma frågan. Det vore emellertid orätt att alldeles frånkänna den i föryngringsfrågor förda diskussionen biologiska synpunkter. Ljusets stora betydelse och den roll, som markbeskaffenheten spelar, ha länge sedan insetts, men dessa frågor ha i regel icke underkastats några mer ingående undersökningar. Allmänna uttalanden och förmodanden ha vanligen fått ersätta en mer ingående analys. När det gäller markbeskaffenheten, synes mig föryngringens fysiologi huvudsakligen böra ses från två synpunkter, nämligen för det första markens större eller mindre lämplighet för fröets groning och för det andra dess förmåga att lämna plantan erforderlig näring under de första ut- 928 HENRIK HESSELMAN. vecklingsåren. Lämplighet som grobädd och förmåga att nära den unga trädplantan äro emellertid egenskaper hos marken, som ingalunda behöva sammanfalla med varandra. Exempel härpå se vi bl. a. i tallhedarna, där man i lavtäcket påträffar ytterst talrika plantor, av vilka de flesta aldrig komma till någon vidare utveckling. Ett annat exempel erbjuda många nydikade mossar, där fröna med lätthet gro i den halvfuktiga Sphagnum-mattan, men där de flesta plantorna förr eller senare dö. De undersökningar, för vilka redogöres i efterföljande avhandling, in- rikta sig närmast på markens förmåga att nära de unga trädplantorna, och på hur brukliga skogsvårdsåtgärder verka i detta hänseende. Detär ganska naturligt, att dessa undersökningar i första hand inriktat sig på kvävets omsättning i marken. Assimilerbart kväve bildar vanligen mar- kens minimifaktor, som bestämmer dess bördighet. Kvävets invinning och kväveföreningarnas omsättning i marken regleras väsentligen eller uteslutande av biologiska processer, vilka i mycket hög grad påverkas av våra skogsvårdsåtgärder. Såväl teoretiska som praktiska skäl ha därför bestämt mig för att, när det gäller markens förhållande till sko- gens föryngring, i första hand 'studera kvävets omsättning. Jag hyser ock den uppfattningen, att de vunna resultaten bekräfta, att den valda utgångspunkten varit den riktiga. Kar. II. Ökat ljustillträde kan öka eller framkalla humus- kvävets nitrifikation. Det är ett allmänt bekant faktum, att ett större och rikligare ljustillträde till skogsmarken ofta framkallar en både frodigare och artrikare vegetation än den, som anträffas i de slutna beständen. Vanligen torde man tillskriva enbart och direkt det ökade ljustillträdet denna vegetationsförändring, men orsakerna ligga, varom man lätt kan övertyga sig, även djupare. Ien före- gående avhandling (HESSELMAN 1917) har ganska utförligt visats, att det organiskt bundna kvävet i vissa skogsmarker så småningom överföres till salpetersyra, medan i andra marker nedbrytningen stannar vid bildningen av ammoniak. Till de salpeterbildande jordmånerna hör bland andra bokmullen. Någon rikligare nitratanhopning äger dock i regel icke rum hos bokskogs- växterna, i det fallet visar sig denna skogstyp underlägsen t. ex. bland- bestånden av ädla lövträd. I sådan bokskog, där man icke kan iakttaga någon nitratanhopning hos markbetäckningens gräs och örter, har emel- lertid luckhuggningen ett tydligt inflytande i detta avseende. I bok- skogarna i Skåne och på Hallandsås finner man ofta smärre luckor be- vuxna med hallonsnår. Hallonen höra (HESSELMAN 1917, sid. 388) till våra mest utpräglade nitratofila växter, hallonskotten från dylika platser ge SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 929 ock en mycket kraftig nitratreaktion. Men även andra växter i luckorna reagera på samma sätt. I de delar av bokskogarna kring Skäralid, där markvegetationen är mera torftig och huvudsakligen består av smärre bestånd av vitsippor (Anemone nemorosa), visa örter och gräs en låg eller ingen nitrathalt, undantag gör dock alltid Rubus ideus. I de helt små luckorna däremot ge icke blott hallonskotten utan även sådana växter Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. I. Yppig vegetation av hallon och Epilobium angustifolium i mindre lucka i granskog. Värmland. Moölnbacka. !£/, 1909. Luxuriant vegetation of raspberry and Egilobium angustifolium in a small clearing in a spruce-forest. S kr - S som Viola riviniana, Poa nemoralis och Poa pratensis en mycket kraftig nitratreaktion. De individ av dessa arter, som anträffas i det mera orörda bokbeståndet, visa däremot ingen salpeter anhopad i sina vävnader. Då det rikligare ljus, som kommer växterna till godo i luckan, bör gynna den upptagna salpeterns assimilation och sålunda försvåra dess påvisande, kan den rikligare nitratanhopningen väl lämpligast förklaras på så sätt, att i luckan försiggår en livligare salpeterbildning än inuti beståndet. Jag har visserligen ej gjort några analyser för att närmare bekräfta denna min förmodan, men andra iakttagelser tala för dess riktighet. I bok- skogarna på Hallandsås är humustäcket ofta ganska torvartat, i mark- 930 HENRIK HESSELMAN. betäckningen ingå gärna blåbärsris, Leucobryum glaucum och andra mos- sor. I luckorna uppträda däremot vanligen hallon. Jordprov från luckorna nitrificera kraftigt en ammoniumsulfatlösning, medan samma slags prov från omgivande bestånd sakna denna förmåga. Det råder sålunda en betydande skillnad med hänsyn till bakteriefloran mellan jor- den i beståndet och i luckan, och denna skillnad har enbart framkallats genom luckhuggningen. Även i andra skogstyper iakttar man ofta en stark vegetationsföränd- ring, tydande på att redan upptagandet av en lucka i hög grad påver- kar kväveomsättningen i marken. Granskogarna på Värmlands hyperit- marker ha ofta en mer eller mindre mullartad humus, där man påträf- far salpeterbildande bakterier (se HESSELMAN 1917). I likhet med andra örtrika granskogar förekomma dock i markbetäckningen blåbär, krus- tåtel (Azra flexuosa) och andra arter, som tyda på att salpeterbildningen ej är särdeles livlig (se HESSELMAN 1917). Luckorna daremot intagas av en utpräglat nitratofil vegetation av sådana växter som hallon, £pilo- bium angustifolium samt på somliga ställen även brännässlor (Urtica dioica), vilka antyda, att salpeterbildningen i marken måtte starkt ha ökats (jfr fig. 1). Dessa här i korthet omnämnda iakttagelser antyda sålunda, att föränd- ringar i ljustillgången kunna inverka på omsättningen av mar- kens kväveförråd. Ett närmare studium av de förhållanden, under vilka detta äger rum, lämnas i det följande. En god ledning vid dessa studier lämna de s. k. nitratofila växterna, för vilka jag redogjort i en föregående avhandling. Genom att studera dessa växters uppträdande och under- söka deras halt av salpeter har man ett lätt tillgängligt medel att be- döma salpeterbildningen i marken. De resultat, som härigenom er- hållas, böra emellertid ytterligare kompletteras genom bakteriologiska undersökningar och direkta bestämningar av jordens salpeterbildande förmåga. Då barrskogarna såväl med hänsyn till sin utbredning som sin eko- nomiska betydelse spela en vida större roll i vårt land än lövskogarna, kommer jag i det följande att uteslutande sysselsätta mig med de förra. Med hänsyn till kväveomsättningen i bestånden kan man, som förut vi- sats (HESSELMAN 1917), urskilja två typer. Hos den ena typen, de örtrika barrskogarna, omföres humuskvävet till salpeterkväve, hos den andra, de moss- och lavrika barrskogarna, stannar de kvävehaltiga äm- nenas nedbrytning vid bildning av ammoniak. Dessa olika typer böra isärhållas vid studiet av skogsvårdsåtgärdernas inverkan på markens kväveomsättning. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 9031 Kar. III. Hyggen i örtrika barrskogar. (Detaljbeskrivningar sid. 1031.) I de örtrika barrskogarna av såväl tall som gran försiggår en salpeter- bildning i marken. Så långt man kan döma av de s. k. lagringsproven (se HESSELMAN 1917) som ock av växternas nitrathalt, är salpeter- bildningen ej så livlig som i många andra växtsamhällen. Trots beskugg- ningen, som fördröjer den upptagna salpeterns assimilation, kan man i regel i markbetäckningens växter ej påvisa någon salpetersyra. I detta hänseende utövar en avverkning ett kraftigt inflytande, som man redan torde finna av det exempel, jag omtalat från granskogarna inom Värm- lands hyperitområde. Ett par, något undersökta fall torde vara ägnade att ytterligare belysa denna sak. I Stockholmstrakten, t. ex. i omgivningarna kring Djursholm, höra granskogarna ofta till den örtrika typen. En karaktärsväxt är blåsippan. Mången gång är det lätt att påvisa, hurusom denna skogstyp uppkommit genom granens invandring i ekskog, här och där i granbeståndet kvar- stående gamla ekar bära ett vittnesbörd härom (jfr även fig. 2). Gran- skogarna kring Djursholm avverkas genom en oregelbunden, mera planlös blädning, då och då resulterande i smärre luckor. I dessa finner man ej sällan en yppig blåsippsvegetation, som med hänsyn till exemplarens kraftiga utveckling och blomrikedom vida överträffar vad man träffar i bestånden. Som jag förut framhållit (HESSELMAN 1917), kan man i regel ej påvisa salpeter hos blåsippan, trots att denna växt är en så utpräglad mullväxt. Blåsipporna i dessa luckor ge däremot, märkligt nog, en mycket kraftig salpeterreaktion med difenylamin och konc. svavelsyra (maj 1916), vilket visar, att salpeterbildningen i luckan måtte vara synnerligen livlig. I Jämtlands och Lapplands på silurgrund utvecklade örtrika gransko- gar förekommer som bekant en ganska rik markflora. Trots att jord- proven vid lagring kunna bilda ej obetydliga mängder nitrat, kan man endast mera undantagsvis påvisa salpeter hos växterna, även mer utpräglat nitratofila arter, t. ex. hallon, ge ofta negativt utslag (HESSEL- MAN 1917). I dessa granskogar utvecklas, som de flesta skogsmän väl känna, en utomordentligt frodig markvegetation vid upptagandet av större luckor eller kalhyggen. Vegetationen når gärna en sådan yppighet, att föryngringen i högst väsentlig mån försvåras. Hur ett dylikt hygge kan se ut, därom torde fig. 3 ge en ganska god föreställning. Den vegeta- tion, som utvecklas, är en utpräglat nitratofil flora, hos ett mycket stort antal arter kan man påvisa salpeter i betydande mängd, t. o. m. hos en sådan växt som AÅconitum septentrionale, vilken mindre ofta är nitrat- förande. Å sid. 1031 finner man en närmare skildring av ett sådant hygge. 932 HENRIK HESSELMAN. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 2. Ekbestånd, som omvandlas i granskog. Uppland. Danderyds sn. Djursholm. Fin TT Forest in which oak, hitherto predominant, is giving way to spruce. SKOGSFÖRYNGRINGSÅÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 933 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av T. LAGERBERG. Fig. 3. Frodig ört- och gräsvegetation på hygge i örtrik granskog. Angermanland. S Tåsjöberget. Juli 1915. Stor nitrathalt hos växterna. Aconitum tentrionale. Åconit segtentrionale i & - - RR eek ts kn franc I Bk sAnRtoRt a Lusuriant herbaceous and grass vegetation on a clearing in a herbulent spruce-forest. Kich tent of in the plants. 934 HENRIK HESSELMAN. Hos de örtrika barrskogarna framkallar det ökade ljustillträdet, an- tingen det förorsakas av en större lucka eller av ett kalhygge, en förökad salpeterbildning i marken. Man skulle möjligen kunna tänka sig, att örter- nas och gräsens ökade nitrathalt vore en följd av minskad konkurrens om salpetern genom trädbeståndets borttagande. Jag har ej gjort några analyser för att närmare kunna belysa saken, men huggningars inflytande i andra, mer undersökta beståndstyper tala för att det verkligen är fråga om en ökning av salpeterbildningens intensitet, som ger sig tillkänna i den rika flora, som utvecklas på hygget. Härför talar i synnerhet för- hållandet i de typer, som jag nu går att skildra. Kar. IV. Hyggen i mossrika barrskogar med inträdande nitri- fikation i marken. (Detaljbeskrivningar se sid. 1032.) I en föregående avbandling (HESSELMAN 1917) har jag visat, att i de mossrika barrskogarna markens organiska kväve ej överföres till salpeter, utan kommer växterna till godo, antingen i form av ammoniak eller ock såsom mera komplicerade organiska kväveföreningar. Detta är även fallet i våra mest produktionskraftiga mossrika barrskogar, såsom i de av SCHOTTE (1912) närmare beskrivna barrblandbestånden i Björkviks soc- ken, Södermanland, hörande till Jönåkers häradsallmänning. Bestånden i denna del av häradsallmänningen avverkas genom trakt- hyggen med fröträd, som läggas i följd intill varandra. Under första avverkningsåret tillvaratagas timmer och annat grövre virke, varefter hyg- get ligger orört till påföljande vinter, då brännved och massaved bortköras. Under den därpå följande våren hopsamlas riset i smärre högar och brännes, varefter marken kultiveras med tall genom rutsådd. Hjälpplan- tering utföres sedermera med tall och gran. Jag har närmare undersökt en serie hyggen av olika åldrar i närheten av Villkärrstugan i Björkviks socken, en detaljerad beskrivning återfinnes å sid. 1032—10353. Innan jag ingår på en närmare redogörelse för dessa hyggen, vill jag framhålla några viktigare drag hos de bestånd, som avverkas. Bestån- den utgöras av tall och gran i blandning med varandra och tillhöra den i mellersta Sverige vanliga barrblandskogstypen. Bestånden äro särdeles väl slutna, buskar saknas, ris, såsom blåbär och lingon, förekomma så- väl i ringa antal som i merendels små och svagt utvecklade individ. Gräs och örter spela en mycket underordnad roll. Här och där förekomma smärre fläckar med ekorrbärsört (Majanthemum bifolium), spridda exemp- lar av vårfryle (Luzula pilosa), någon gång ser man Trientalis europea, Melampyrum silvaticum. Harsyra (Oxalis acetosella) förekommer endast SKOGSFÖRYNGRINGSÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 935 undantagsvis, någon gång finner man smärre fläckar med Anemone nemorosa. I de bestånd, som ligga intill de studerade kalhyggena, är Luzula pilosa det enda gräset, medan örter möjligen med undantag av Melampyrum-arter och Goodyera repens saknas. Markbetäckningen utgö- res väsentligen av ett jämnt mosstäcke, bildat till alldeles övervägande del av Hylocomium parietinum och proliferum, sålunda våra två vanli- gaste skogsmossor, av vilka den förra bildar huvudparten av mosstäcket. Detta ligger helt löst på marken och kan med lätthet lyftas upp från det underliggande humustäcket. Detta humustäcke har en mera lucker struk- tur, är delvis blandat med mineraljorden, men hör dock till hela sin typ till den humusform, som bildar ett skikt på marken. Enstaka smärre Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf Fig. 4. Humusprov från starkt växtlig, mossrik barrblandskog. Södermanland. Björk- viks sn. Vid 62 cm begynner blekjorden. ”/,, 1916. Sample of raw humus from a very good mixed forest of pine and spruce. metmaskar anträffas. Från mera utpräglad råhumus skiljer sig den före fintliga humusformen genom sin större luckerhet, mindre seghet etc, men från mullen bl. a. därigenom att den bildar ett särskilt täcke på den underliggande mineraljorden. Humusformen torde närmast motsvara vad tyskarna kalla »moder>, på svenska ha vi tyvärr ännu ej något gott namn, jag ' skulle emellertid vilja föreslå mossmylla. Humusformen reagerar utpräglat surt, nitrifikationsbakterier saknas, vid lagring bildas endast några spår salpeter. Under detta humus- täcke följer ett tydligt, men ej vidare utpräglat blekjordsskikt om 3 å 4 cm, som underlagras av en till sin struktur ganska lucker rostjord (se vidare fig. 4). Såväl markprofil som markbetäckning äro tämligen ty- piska för mellersta Sveriges bättre barrskogsmarker. Det förtjänar an- märkas, att några växter, som antyda någon högre bonitet hos marken, ej förekomma, vilket även är fallet i de av SCHOTTE skildrade, utom- ordentligt vackra och virkesrika bestånden. 936 HENRIK HESSELMAN. När dessa bestånd kalhuggas, inträffar en mycket långt gående för- ändring i marken och i vegetationen. På det hygge, som gjordes vin- tern 1915—1916, togos jordprov i slutet av maj 1916 (5'/;). Marken var då ännu så gott som oförändrad, mosstäcket var ännu friskt, där det icke var överstrött med vissnade barr. Några hyggesväxter hade ännu icke inkommit. Det från hygget tagnajordprovet bildade vid lagring endast minimala mängder salpeter (se tab. 11, nr I). Redan på hösten samma år har emellertid en förändring börjat visa sig. Hyg- get besöktes den 7/,,, då antraffades spridda exemplar av Epilobium angustifolium, Rubus ideus, Senecio silvaticus och Taraxcum officinale, sålunda flera utpräglade salpeterväxter. Av dessa gåvo Epilobium och hallon ännu så sent som den 7:de okt. kraftig nitratreaktion, däremot ej Zaraxacum och Senecio. En omlägg- ning av hela kväveomsättningen har tydligen börjat att in- träda... Salpeter, som, ej. bildas i marken medan bestandettar kvar, börjar mycket snart och redan under första aretrattep- das pa hygget 1 sadan mängd,.att nitratofila. växter kunna upptrada och! anhopa salpeter 1 sina vävnader; IT dennamikt ning fortsätter nu utvecklingen en tid, vilket närmare belyses av förhål- landena på de äldre hyggena. Hygget från vintern 1914—1915 undersöktes samtidigt med nyss- nämnda hygge sista dagarna av maj 1916. Det hade sålunda legat över en hel sommar och inträdde nu 1 sitt andra år. Hyggesvegetatio- nen utgjordes av FEpilobium angustifolium och Galeopsis bifida jämte en del andra örter och gräs. Hyggesväxterna förekomma emellertid änru så länge endast i spridda fläckar. Vid undersökning visar det sig, att Epilobium, Galeopsis och Solidago virgaurea anhopat betydande mängder salpeter i sina vävnader, de ge med difenylamin och konc. svavelsyra en särdeles kraftig reaktion. Jordprov från detta hygge, insamlat den 31/- samtidigt med jordproven från beståndet och hygget från vintern 19135—1916, bilda vid lagring betydande salpetermängder (se närmare tab. 11, nr 2). Sedan sålunda hygget legat en sommar, är salpeter- bildningen ytterst livlig. Detsamma är även fallet med hygget från vintern 1913—1914, som sålunda legat i två somrar. Hyggesvegetationen är i huvudsak densamma som förut, Epilobium angustifolium är frodigare och uppträder i rikligare mängd. Den ger jämte hallon (Rubus ideus) en särdeles kraftig reaktion med difenylamin och konc. svavelsyra. Att dömma av lagringsproven är salpeterbildningen ännu livligare än i det ett år yngre hyg- get. I avseende på hyggesvegetationens utbredning märkes nu en egen- domlighet, under och omkring fröträden är FEpzilobiuwm-vegetationen vida SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 937 glesare och lägre än på hygget för övrigt. Konkurrensen med fröträ- den gäller sålunda icke blott de uppväxande tallplantorna, utan ock själva hyggesvegetationen. På hygget från vintern 1912—1913 var FEpilobwm-vegetationen upp- blandad med ännu flera örter än å de yngre hyggena, såsom t. ex. Carduus crispus och Fragaria vesca. Epilobium angustifolium reagerar endast undantagsvis med difenylamin, vilket närmast beror på att plan- torna äro äldre (se HESSELMAN 1917 sid. 338). Hallon och Solidago ge däremot en kraftig nitratreaktion. På det äldsta i samma följd, på samma mark och i samma exposition belägna hygget är hyggesvegetationen ganska rik. Hygget gjordes vintern 1911—1912 och hade sålunda vid undersökningstillfället (29/.— 37/-1916) legat fyra somrar. Bland hyggesväxterna märkas utom Galeop- sis bifida flera av våra vanligaste åkerogräs såsom mjölktistel (Sonchus arvensis), åkertistel (Cirsium arvense) och vägtistel (Cirsium lanceolatum) jämte flera andra. I de gamla brännfläckarna märkas även nässlor (Urtica dioica). Epilobium, som nu väl sannolikt vuxit i fyra år på hygget (alltsedan sommaren 1912), ger icke längre någon nitratreaktion, däremot är detta fallet med hallon, mjölktistel (Souchus arvensis) och väg- tistel (Cirsium lanceolatum). Jordprov från hygget bilda vid lag- ring betydande mängder salpeter, dock nå kvantiteterna ej samma höga belopp som på 1914 års hygge. Huruvida detta re- sultat beror på en ren tillfällighet eller får tolkas som en avtagande sal- peterbildning å hygget må tills vidare lämnas därhän. Ett ännu äldre hygge ligger alldeles invid det nyss skildrade bestån- det, men marken består av morän, ej av rullstensgrus. Hygget härstam- mar från vintern 1910—1911 och iordningställdes våren 1912. Det un- dersöktes såväl våren 1915 som våren 1916, sålunda vid en hyggesål- der av fyra och fem år (se närmare beskrivning sid. 1034). Våren 1916 iakttogs kraftig nitratreaktion hos hallon, nässlor, somliga individ av Epilobiwm angustifolium och Galeopsis bifida. Jordprov, insamlade våren 1915, bildade vid lagring betydande salpetermängder (se tab. 11 nr 5). Från detta hygge togos även jordprov för bakteriologisk undersökning. Jordproven visa en stor ammoniakspaltningsförmåga (se tab. I nr 12), nitrifiera mycket långsamt en ammoniumsulfatlösning och denitrifiera hastigt och under livlig gasutveckling GILTAYS lösning. Bakteriefloran överensstämmer i dessa avseenden med den rena mullens. De här skildrade hyggena lämna exempel på hur enbart själva hugg- ningen och den därmed inträdande högre ljustillgången under gynnsamma förhållanden kan åstadkomma en radikal omvälv- 61. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. (J 938 HENRIK HESSELMAN. ning i markens kväveomsättning. Salpeterbildande bakterier, som saknas eller ej kunna påvisas i marken, så länge beståndet ar slutet, invandtra snart, redan första arets höst finnas depå hygget. En mycket livlig nittifikation inträder, som Symna: uppträdandet av utpräglat nitratofila växter, bl. a. en del åker- ogräs. Samtidigt undergår emellertid själva humustäcket en del föränd- ringar. Strukturen blir allt mera mulliknande, den redan i beståndet före- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE. Fig. 5. Föryngring av tall och gran i lucka, uppkommen genom nunneangrepp. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers härads- allmänning. Nitrificerande humus. Maj 1909. Natural regrowth of pine and spruce in a small clearing caused by nun-moth. Nitrifying humus. fintliga tendensen till klumpstruktur blir på hygget allt mera utpräglad. Humustäcket bibehåller emellertid alltjämt sin sura reaktion. De nu skildrade bestånden vid Jönåker förete samma radikala omvälv- ning i kväveomsättningen även när mindre luckor upptagas (se även fig. 5). I dessa uppträda gärna bäde hallon och FEpilobium angustifo- Zum, salpeterbildningen är ganska livlig. I en c:a 14-årig lucka, upp- tagen på grund av att granarna dödats genom angrepp av barkborrar, gavo Trientalis europea, Luzula pilosa och hallon mycket stark nitrat- reaktion. Negativt utslag erhölls däremot med Majanthemum bifolium och SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 939 Epilobium angustifolium (äldre, mer utvecklade individ). Inuti det slutna beståndet insamlades talrika exemplar av Luszula pilosa, samtliga gåvo vid nitratundersökning negativt utslag. På samma sätt som skogarna i denna del av Jönåkers häradsallmän- ning förhålla sig många gånger barrblandbestånden i mellersta Sverige. Sommaren 1916 undersökte jag i sällskap med överjägmästare U. WALLMO och på vänlig inbjudan av kammarherre FR. VON MECKLENBURG sko- garna under Högsjö gård i V:a Vingåkers s:n samt sedermera Alkvet- terns skogar, där jag gästade disponenten HANS DAHLBERG. Det var för mig av ett särdeles stort intresse att något lära känna markförhållanden, under hvilka U. WALLMO utarbetat sin bekanta blädningsmetod, som utan tvivel haft det största inflytande på utbildningen av vår skogshushållning och som starkt influerat på så många skogsmäns uppfattning och åsikter. Jag vill då börja med förhållandena å Alkvettern. Dess skogar äro välkända bland svenska skogsmän både för sin stora produktionsförmåga och för sina vackra föryngringar. Det mest ståtliga exempel på vackra naturliga föryngringar har SCHOTTE (1913 a, sid. 509—571) nyligen be- skrivit (jfr fig. 6), de äro av ett alldeles särskilt intresse med hänsyn till den skogsbehandlingsmetod, som nu med makt bryter sig fram mången- städes i mellersta Europa och som har sin förnämsta utgångspunkt i WAGNERS bekanta kantblädning, en avverkningsform, som på allt sätt söker gynna den naturliga föryngringen. De delar av Alkvetterns skogar, som jag undersökt, ligga samtliga nedanför högsta marina gränsen. Stundom utgöres marken av en myc- ket styv, roströd lera (jfr A. BLOMBERG 1902), som är föga podsolerad. Morän, mer eller mindre inblandad med lera, bildar emellertid största delen av skogsmarken. I de väl slutna bestånden av tall och gran eller av över- vägande gran ha risen endast en mycket svag utveckling och spela en mera underordnad roll i markbetäckningen, som förnämligast karaktäriseras av ett jämnt mjukt mosstäcke av de vanliga skogsmossorna, Hylocomium parietinum. och H. proliferum, mera undantagsvis förekommer ÄH. trigue- zrum. Örter och gräs spela, åtminstone i kvantitativt hänseende, en mera un- derordnad roll. Man finner spridda exemplar av harsyra (Oxaflis acetosella) samt enstaka eller här och där strödda exemplar av vitsippa (Anemone nemorosa). Humustäcket är ganska tunt, dess mäktighet överstiger föga det i fig. 4 avbildade provet, det har vanligen en mera seg, råhumus- artad struktur än Jönåkersproven. Några analyser å humustäcket i bestånden ha ej gjorts, men struktu- ren, markbeskaffenheten och markbetäckningen etc. visa, att den här förekommande humusformen är så närbesläktad med och så lik den, som förekommer i Jönåkersbestånden, att jag är övertygad om, att någon 940 HENRIK HESSELMAN. nitrifikation ej förekommer. I örterna i beståndens markbetäckning har jag ej heller kunnat påvisa någon salpetersyra, t. ex. hos Luzula pilosa. Den vegetation, som infinner sig i luckan och på större hyggen, är däre- mot en utpräglad salpeterflora. Snart sagt hos samtliga gräs och örter kan man påvisa betydande salpetermängder, t. o. m. hos sådana växter som Potentilla erecta, Veronica officinalis m. fl., hos vilka man mera sällan kan påvisa salpeter. Särskilt upplysande och intressant är i detta avse- ende en blädningslucka, som första gången upptogs för flera år sedan, men som utvidgades betydligt vintern 1913-—1914 (närmare beskrivning se sid. 1036). I juli 1916 fanns i luckan en utpräglat nitratofil flora, där de flesta arterna hade betydande mängder salpeter i sina vävnader, medan samma arter i det omgivande beståndet visade sig fullt nitratfria (se sid. 1036). Vi återfinna således härvid Alkvettern alldeles samma förhållanden som i Jönåkersskogarna, nämligen att redan det ökade ljustillträde, som blir en följd av luckhuggningen, framkallar en förändring i kväveomsätt- ningen. Skogarna kring Alkvettern reagera i detta hänseende ännu liv- ligare än de skildrade Jönåkersbestånden. En del kalhyggen, t. ex. å Knappedsåsen ovanför sjön Alkvettern, ha en ganska artrik hyggesvege- tation av gräs och örter, av vilka ett betydande antal gåvo en mycket kraftig nitratreaktion (se närmare sid. 1036). Bland de mera nitratofila växterna märkas här även stinksyskan (Stachys silvarica) och skogssallad (Lactuca muralis). Ännu mer påfallande är den snara omsättning, som inträder vid hugg- ningar i Lanforsbestånden. Här har skogsavdelningen en större prov- yta för studerandet av WAGNER-blädningens användbarhet och lämplig- het i vårt land. För att förbereda hyggena upptog professor SCHOTTE vintern 1914 (nov.) en fem meter bred gata, varjämte ett 20 å 25 me- ter brett bälte intill denna gata ljushöggs (SCHOTTE 1915 b, sid. 764). Redan i juli 1916 började marken förändra sig i den ovannämnda gatan, Lusula pilosa hade ett synnerligen frodigt utseende, påminnande om de plantor, som äro nitrathaltiga. Denna växt visade visserligen ingen re- aktion, lika litet som skogsstjärna (Zrientalis europea) och harstarr (Ca- rex leporina), kraftig reaktion erhölls däremot med i gatan växande, helt unga exemplar av FEpilobium angustifolium. Samma markförändringar iakttagas utmed de äldre beståndskanterna, där granen föryngrar sig särdeles vackert (se fig. 6). Här anträffas hallon, smultron m. fl. växter, tydande på mullaktig jordmån. Många ge kraf- tig nitratreaktion, t. ex. hallon, Luzula pilosa, Epilobium angustifolium m. 1.” (se marmare sid: n037)- På föryngringsplatserna vid Lanfors togos på senhösten 1914 åtskil- liga jordprov för bakteriologisk undersökning, likaledes några prov från I MARKEN. 9041 BILDNINGEN SALPETERTE OCH SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA 'FI6T "AON "TIPOS Our BUIUIHIIJAAB JIeBIPI utoudar ) "ILLIOHIG 'I AR 0304 '2S910] 247 JO J9pI0og I Je SonIds fo YMOA3ar f[rINJPU UI SUIUHIDAAB JOJ 18 'b6z BJÄSYOSINJ SU Id [BISURSHOSIOJS 205 SteTtjroNA IIpuvIsog 'FurssuArop Pjrewm ua nersddn ugjursprou I ey SOS vIdurmnu 'UIPPRJANIY IIpuejisaqstojueT AR uPptsprou UBIF 9 3, "Wes SUJHLISUTSYASINJSTONG 1( I l 942 HENRIK HESSELMAN. bestånd och föryngringsluckor. En redogörelse för resultaten återfinnes i tabellerna n:r 2, 5, 9. Undersökningarna omfatta såväl nitrifikations- och denitrifikationsförmågan som ammoniakavspaltningen i en peptonlös- ning. Samtliga prov utmärka sig för en stor peptonspaltningsförmåga, varjämte alla prov från föryngringsytor nitrifiera, om än långsamt, en am- moniumsulfatlösning, vilken egenskap däremot saknas hos jordprovet från det slutna beståndet. Detta talar tydligen för min nyss uttalade åsikt, att kvävet i beståndens humustäcke ej nitrifieras. Resultaten vittna i alla händelser om en viktig skillnad i bakteriefloran hos mar- ken i bestånden och i de upptagna luckorna. Med hänsyn till denitrifikationen, salpeterförstöringen, är resultatet mera växlande. I uckorna och på föryngringsplatserna har den vanligen visat sig ganska stor, men i ett fall dock mindre än i beståndet. Skogarna under Högsjö gods i V:a Vingåkers socken skötas sedan länge tillbaka efter WALLMOS blädningsprinciper (se även fig. 7). De utgöras av barrblandskogar av den i mellersta Sverige vanliga typen. Bestånden äro väl slutna, markbetäckningen består i övervägande grad av ett mosstäcke, huvudsakligen bildat av Hylocomium parietinum och proliferum med något inströdda Däicranum-arter, mycket enstaka förekommer Hylocomium tri- guetrum. På grund av beståndens goda slutenhet ha risen en mera under- ordnad betydelse, lingon och blåbär äro de förnämsta, den förra för- härskar på rullstensgrus, blåbär på moränmarken, äfven Linnea förekom- mer. Bland örter observeras i främsta rummet Majanthemum bifolium och TYrientalis europea, men fläckvis och enstaka uppträder även Aze- mone nemorosa, som dock här och där kan bliva rätt vanlig. Vidare förekomma ÅLuzula pilosa, enstaka exemplar av Viola riviniana samt sådana växter som Örobus tuberosus, Vicia sepium och V. silvatica. Dessa växter jämte risens ringa utveckling visa, att humustäcket har en för barrblandskogar gynnsam beskaffenhet. Strukturen och min erfaren- het från andra liknande marker göra dock, att jag ej tror, att någon nitrifikation förekommer i marken i bestånden. Skogsmarken utgöres huvudsakligen av ganska jämna, föga blockrika moränmarker, som att döma av den i trakten anstående berggrunden huvudsakligen böra bestå av gnejs. Även rullstensmark förekommer, i övervägande grad bevuxen med tall. I blädningsluckorna uppträda åtskilliga örter, tydande på en ökad kväveomsättning i marken, såsom Veronica chamedrys och V. offici- nalis, Årenaria trinervia, Fragaria vesca, Cerastium vulgatum. Ganska regelbundet, men mindre allmänt än smultron, uppträda hallon (Rubus Zdeus) samt vidare Lactuca muralis, Cirsium arvense och C. lanceolatwnm. Av dessa växter är hallonet en utpräglad nitratofil planta, exemplar från SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 943 föryngringsluckorna ha ständigt gett en mycket kraftig nitratreaktion, visande att en salpeterbildning försiggår i marken. Lactuca muralis och de båda Cäirszum-arterna äro likaledes nitratofila växter, deras salpeter- halt har emellertid icke undersökts. På fuktigare platser är örnbräken (Pieris aquilina) den vanligaste växten i luckorna. Den når ofta en rätt stor frodighet och är nog hinderlig SVS | | | Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 7. Föryngring efter blädning, där luckorna börja förena sig med varandra. Söder- manland. Högsjö sn. Fredriksbergsskogen. >?/. 1916. Nitrifikation i föryngringsytornas humustäcke. Regrowth after thinning at a spot where small clearings join one another. Nitrifying humus, för granarnas utveckling, som i de ståtliga ormbunkarnas skugga kunna bli ganska gängliga. Granarna ta sig dock alltid igenom. Under orm- bunkarna bildas en mera mullartad humus, vissa mullälskande mossor komma till utveckling, såsom Bryuwm roseum och Astrophyllum cuspi- datum. En salpeterbildning försiggår i marken, såväl Luzula pilosa som Rubus ideus visa å dylika platser en betydande nitrathalt. Vid Äs i Julita socken i Södermanland ha skogarna samma karaktär som å Högsjö. Barrblandbestånden äro väl slutna, mossorna utgöra 944 HENRIK HESSELMAN. den väsentliga markbetäckningen, de vanliga risen förekomma, men spela en mera underordnad roll. Bland risen märkes även Pyrola chlorantha. I bestånden uppträder, men i mycket enstaka exemplar, Viola riviniana. I vindfällsluckorna, även i sådana av ringa omfattning, uppträder mycket snart en nitratofil vegetation, som ger kraftig salpeterreaktion (se när- mare sid. 1038). Dessa växter förekomma även på sådan mark, som ej blivit omrörd vid trädens stormfällning. Skogarna å Alkvettern, Högsjö och Äs marker höra tydligen till samma typ som de, som undersökts å Jönåkers häradsallmänning. Visser- ligen har jag ej undersökt, om någon nitrifikation förekommer i marken under bestånden, men likheten i alla avseenden med förhållandena å Jönåker, såsom humustäckets struktur, frånvaron af nitrifikationsbakterier (bestånden å Alkvettern), saknaden av nitratreaktion hos växterna i be- ståndet samt min erfarenhet angående andra skogar av samma typ tala för att någon nitrifikation ej förekommer i marken, så länge beståndet är slutet. Ett ökat ljustillträde däremot, sådant som förorsakas av en luckhuggning, en vindfällning eller en kalhuggning, länkar om hela kväve- omsättningen, i det att en livlig, nitrifikation inträder. Till denna typ synas våra bästa barrskogsmarker i mellersta Sverige höra. I nu skildrade skogstyper har avverkningen ett tydligt inflytande på markens kväveomsättning. Antingen ökas salpeterbildningen högst väsentligt såsom i de örtrika granskogarna eller också fram- kallas den i en mark, dar nitrifikation förut ej agtrruny,rEse:s i vissa typer av de mossrika barrskogarna. Förändringen är oberoende av alla markberedningsåtgärder. Enbart det ökade ljustillträde, som följer med avverkningen, påskyndar salpeter- bildningen (de örtrika granskogarna) eller länkar in kväve- OMmsattningen pa mya banor, I det den framkallar em om tmikka. tion (de har skildrade mossrika batrskogarma). Emellertid finns det vidsträckta skogsmarker, som vid avverkning för- hålla sig på ett annat sätt. Framförallt i Norrland tyckas de ha en vid- sträckt utbredning, men förekomma även i andra delar av landet. Kar. V. Kalhyggen i mossrika barrskogar utan inträdande nitrifikation i marken. (Detaljbeskrivningar sid. 1038). Frågan om de norrländska skogarnas föryngring har under de senaste åren mer än någonsin förut trätt i den skogliga diskussionens förgrund. Det har blivit ett problem, icke blott för den praktiskt verksamma skogs- mannen, utan har ock ernått en stor skogspolitisk betydelse, då frågan SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 945 om de överåriga skogarnas avverkning på det närmaste sammanbundits med frågan om dessa markers föryngring. Till en början torde man ha hoppats att enbart genom timmerblädningen erhålla duglig föryngring, men då dessa förhoppningar i stort slogo fel, har utvecklingen så små- ningom gått därhän, att man i kalhuggning velat se den riktiga prin- cipen för de norrländska överåriga skogarnas avverkning och föryngring. Den som kraftigast tagit till orda för trakthyggesbrukets införande i Norr- land, om än i en för norrlandsförhållandena något modifierad form, är NA fö SR DA Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 8. Prov av råhumustäcket från äldre, genomblädad granskog. I markbetäck- ningen riklig med blåbärsris. Västerbotten. Degerfors revir. Kulbäcksliden. ?/; 1915. Sample of raw humus from an old thoroughly thinned spruce-forest. ANDERS HOLMGREN (1914), vilken även har förtjänsten av att ha vänt de norrländska skogsmännens uppmärksamhet på att råhumustäcket undergar förändringar vid starkt ljustillträde till marken. Sommaren 1915 hade jag tillfälle att tillsammans med jägmästare A. HOLMGREN besöka de av honom utlagda och skildrade hyggena å Ansjö, Ammers och Sösjö kronoparker inom Bräcke revir, varvid jag fick när- mare lära känna de förhållanden, under vilka dessa ytor voro utlagda, och de förändringar, som marken å dem undergår. De ha sedermera av mig undersökts såväl i september 1915 som vid olika tillfällen under år 1916. Dessa hyggen tillhöra delvis den förut skildrade typen med 946 HENRIK HESSELMAN. inträdande nitrifikation i marken (se sid. 934), men till övervägande del tillhöra de en annan typ. Som bekant har råhumustäcket i de norrländska skogarna ofta en ganska mäktig utveckling, framförallt är detta fallet i de genom timmer- blädning starkt utglesade mossrika granbestånden. I dessa har blåbärs- riset nått en mäktig utveckling, framförallt på de något mera ljusa parti- erna mellan träden, medan lingonriset vanligen förhärskar omedelbart Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 9. Råhumusprov från starkt genomblädad, svagt växtlig och lavbehängd granskog i Västerbotten. Degerfors revir. Krpk. Kulbäcksliden. "/s 1915. I markbetäckningen rikligt med blåbärsris. Blekjorden börjar ungefär vid 47 cm. Sample of raw humus from an old thoroughly thinned spruce-forest under trädkronorna. Denna egendomliga fördelning av blåbärsris och lingonris är mycket karaktäristisk för Norrlands mossrika barrskogar och kan iakttagas över Sveriges norra skogsområde från norra Dalarna iCsoderi tills norta Lappland i mors Ofta förhåller det sig så ratidan granarna stå mycket tätt, lingonriset blir förhärskande, medan i de glesare partierna i beståndet blåbärsriset spelar den större rollen. Ge- nom blädningen synes ofta ha åstadkommits synnerligen gynnsamma betingelser för blåbärsriset, och då detta är en kraftig råhumusbildare, har avverkningsformen även gynnat utvecklingen av ett mäktigt råhumus- äl SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN 1 MARKEN. 947 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. och T. LAGERBERG. Fig. 10. Genomblädad, äldre granskog med tjockt råhumustäcke. Västerbotten, Degerfors revir. Kulbäcksliden. Juli 1910. Old thinned spruce-forest, with thick raw humus covering. 948 HENRIK HESSELMAN. täcke. Som ett exempel på hur detta kan gestalta sig i en äldre, genom- blädad, svagt växtlig granskog hänvisas till fig. 8 och 9. Under det levande mosstäcket träffas ett ganska tätt och mäktigt skikt torra, halvförmult- nade mossrester, genomdragna av bärrisens underjordiska grenar och något sammanvävda av deras rester. Under detta följer ett mera struk- turlöst lager av torvliknande eller torvartad konsistens, segt och sam- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 11. Råhumusprov från hygge i äldre, mossrik granskog. Åira flexuosa. WVäster- botten. Degerfors revir. Kulbäckslidens kronopark. /, 1915. Sample of raw humus from a clearing in a fairly old mossy spruce-forest. manhållande, som endast i omedelbar närhet av mineraljorden har en mera lös och lucker struktur. Mäktigheten av humustäcket uppgår till 7 a 9 cm, sålunda ungefär dubbelt mot förhållandena i Jönåkersbestån- den (se fig. 4). Under detta råhumustäcke följer ett blekjordsskikt av mycket utpräglad karaktär och med en mäktighet av ända till 10 cm, stundom mindre, stundom mera. De avbildade proven torde få anses ganska representativa för övre Norrlands genomblädade granskogar (se fig. 10). Granskogarna i Bräcke revir ha ett något mindre mäktigt rå- humustäcke av vanligen ej fullt så ogynnsam karaktär. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OUCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 949 Liksom i våra mossrika barrskogar med gynnsamma markförhållanden saknas även i det mera utpräglade råhumustäcket nitrifikationsorganismer, jordprov framkalla ej någon salpeterbildning i en lämplig ammoniumsul- fatlösning, vid lagring bildas endast minimala salpetermängder (jfr även HESSELMAN 1917). Jordproven denitrifiera ej heller GILTAYS lösning, ammoniakavspaltningsförmågan i peptonlösning är svag. Den vegetationsförändring, som inträffar i dessa skogar vid kalhugg- ning, är vida mindre genomgripande än hos den i föregående kapitel skildrade typen. Redan i det slutna eller genom blädning halvslutna be- ståndet spelar kruståteln /ÅAzra flexuosa) en viktig roll, som dock, så länge växten ej blommar, föga framträder. På kalhygget tilltar den emellertid betydligt i frekvens, varjämte den genom att övergå i blomstadiet på ett helt annat sätt framträder för ögat. Ett kalhygge i dessa gamla granskogar liknar ofta ett gräsfält, grässtråna stå stundom så tätt som på en åker, och de brunvioletta stråna och blomvipporna skänka åt marken ett säreget, violett skimmer. Samtidigt med denna vegetations- förändring omskapas humustäcket mer eller mindre. Det genomväves av kruståtelns talrika, fina rötter, förmultningen har ofta starkt påskyn- dats, humuslagret har förminskats och fått en mera mulliknande struktur, sparsamma metmaskar anträffas i marken. De åstadkomma emellertid icke någon vidare omblandning med den underliggande blekjorden, endast i den allra översta delen blir detta lager blandat med humus. Ovanpå det så förändrade humustäcket bildar kruståteln en tät, grässvålliknande matta (jfr vidare fig. 11). Råhumustäcket genomgår sålunda genom kalhuggningen vissa föränd- ringar. De visa sig också i en kraftigare mikroorganismverksamhet, ammoniakavspaltningsförmågan är på hygget större än i beståndet, skil- naden är ofta ganska betydlig (se tab. I n:o 1—7). Nitrifikationsbakterier in- vandra emellertid ej, jordproven nitrificera ej en ammoniumsulfatlösning. Vid lagring bildar jorden endast helt obetydliga salpeter- mangder, ofta ej meran samma slags prov från beständen. I detta avseende ha överensstämmande resultat erhållits med prov från olika platser å kronoparken Kulbäcksliden i Västerbotten (se tab. 12 samt detaljbeskrivningen sid. 1040), från kronoparkerna Ansjö och Ammer i Bräcke revir (se sid. 10385 1O4T, tab. r2). Barde »rähumushyggen som karaktariseras av en rikt ut vecklad vegetation av kruståtel (Azra flexuosa), blir sålunda vis- serligen kväveomsättningen livligare, men ingen förändring inträder i densamma. Den vid förmultningen bildade ammo- niaken oxideras likaså litet som i beståndet till salpetersyra. 950 HENRIK HESSELMAN. Kalhyggena i övre Norrlands granskogar med råhumustäcke höra i regeln till denna typ, men vegetationsförändringen är mycket beroende av markförhållandena och andra faktorer. Även smärre variationer i marken, som ej så skarpt framträda, medan trädbeståndet är slutet, kunna ge sig kraftigt tillkänna på hygget. På Ammers kronopark i Bräcke revir iakttages, som jag förut framhållit (HESSELMAN 1917), en växling i humustäcket i nära anslutning till topografien i smått. Skogsmarken är i övervägande grad klädd med ett råhumustäcke, men i smärre, knappt märkbara sänkor i marken är humusen mera mullartad och framförallt är detta fallet, om sänkorna äro mera sammanhängande, så att de på den starkt sluttande marken kunna tjänstgöra som vattenavledare. På de mest mullrika partierna finner man blåsippan (Anemone hepatica) och andra mer eller mindre utpräglade mullväxter, på mera fuktiga platser Geranium silvaticum etc. Vid skogens avverkning blir kruståteln (Azra Mexuosa) den dominerande växten på de partier, där humustäcket haft råhumuskaraktär, där det varit mera mullartat, infinner sig en frodig och synnerligen rik vegetation av gräs och örter, av vilka ej få ge utpräg- lad nitratreaktion (se närmare beskrivning sid. 1041). Tar man ej hänsyn till att denna fördelning av hyggesvegetationen sammanhänger med varia- tioner i markens ursprungliga beskaffenhet, kan man lätt ledas till den föreställningen, att Åzra flexuosa- vegetationen ersättes av en mera örtrik fas, vilket däremot ej är fallet. Förekommer en sådan förändring, sker den i mycket ringa utsträckning. Emellertid finns det vissa partier i de utglesade granskogarna med rå- humus, som ha en tendens till att intagas av en mera örtrik vegetation. Dessa platser finner man i närheten av och intill de gamla stubbarna, där man ofta träffar hallon /Rubus ideus) och Epilobium angustifolium. Detta sammanhänger med det inflytande på markens kväveomsättning, som utövas av multnande ris och virke. Kar. VI. Ris och multnande virkes inverkan på markens kväveomsättning. (Detaljbeskrivning sid. 1043). I många av Norrlands granskogar, framförallt inom södra Lapplands silur- område, kan man göra en iakttagelse, som i och för sig själv kan synas obe- tydlig, men som med hänsyn till föreliggande fråga har ett både teoretiskt och praktiskt intresse. I skifteslinjer och i smärre luckor finner man ett avbrott i den mera enformiga, av mossor och bärris bestående markbe- täckningen. Hallon, mer eller mindre inblandade med FEpilobium angusti- folium, ersätter fläckvis den normala markbetäckningen (se fig. 12). Ser SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 951 man närmare efter, finner man, att hallonen äro inskränkta till närheten av samlar stubbar, ochmattid ed frodas framförallt pa. de delar av marken, där det vid avverkningen kvarliggande granriset fått multna. Detta har sålunda framkallat en nitratofil vegetation. Hallonen äro ofta så strängt bundna vid det multnade riset, att man efter deras utbredning kan teckna de yttre konturerna av kronan hos en Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 12. Nitratofil vegetation kring stubbar och på multnande granris. Detaljbeskrivning sid. 1043. Lappland. Vilhelmina sn. Utmed vägen mellan Katrineberg och Karlskoga. 30 ”/s 1915. Nitratophilous vegetation round a stump and on mouldering spruce-brushwood. Full description p. 1043. för länge sedan kullblåst gran. Hallonen ge på dylika platser visserligen ej alltid, men dock ofta skarp nitratreaktion (se närmare sid. 1043). I de norrländska granskogarna är denna företeelse mest påfallande på kalkgrund, men den saknas ingalunda i de mera kalkfattiga områ- dena. Man finner nämligen ofta på hyggena mer eller mindre spritt uppträdande hallonbuskar. De hålla sig i regel till stubbarnas närhet, och mången gång kan man finna, att plantorna ordna sig i två rader omkring någon grövre multnande rot. Hos unga plantor har jag alltid , 952 HENRIK HESSELMAN. funnit salpeterreaktion, varför det tydligen är fråga om en gynnsam- mare betingelse för salpeterbildningen i stubbens och det multnande virkets omedelbara närhet, än i marken i övrigt, som vanligen på dessa hyggen klädes med kruståtel (Azra flexuosa). Såväl bakteriologiska undersökningar som lagringsprov visa, att så är fallet (se tab. 13 nr 1). Denna olikhet mellan marken i stubbarnas omedelbara närhet och marken mellan stubbarna sammanhänger nog såväl med det multnande stubb- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av N. SYLVÉN. Fig. 13. Vegetation å obränt hygge. AÅzira flexuosa bildar huvudmassan, Epilobium angusti- folium förekommer kring stubbarna. I bakgrunden avsvett hygge med Epilobium, Väster- götland. Hassle sn. Sundsmarkens krpk. ?9/. 1916. Vegetation on an unburnt clearing: the main part ensists of Aira fHexuosa; near the stumps occur Epilobium augustifolium. In the background a burnt clearing with Egilobium. virkets inverkan på nitrifikationen som med en ursprunglig, redan i be- ståndet förefintlig olikhet i humustäcket. Vi ha ju nyligen sett, att själva markbetäckningen företer avsevärda olikheter under och emellan träden. På de förra platserna förhärskar lingonris, på de senare blåbärsris. I analogi med dessa här nämnda iakttagelser finner man stundom, hur gamla multnande lågor inverka på hyggesvegetationen i nitratofil rikt- ning. På Sösjö kronopark, Bräcke revir, kan man sålunda iakttaga, att hallonplantorna växa på båda sidorna om gamla halvmultnade SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 953 lågor, medan marken i övrigt intages av kruståtel (Aira flexuosa) eller bärris. Även i mellersta Sverige kan man göra liknande iakttagelser. På många av kalhyggena i Garpenbergs skogar, Skogshögskolans nuvarande övningspark, är kruståteln den dominerande hyggesväxten. I rishögarna och på de gamla, multnande rissträngarna finner man emellertid en ni- tratofil vegetation av hallon, Epilobium angustifolium och Galeopsis bifida. Liknande iakttagelser kan man göra på många andra ställen i våra skogar. Även längre söderut i Sverige återfinnas liknande företeelser, nämligen att Azra flexuosa är den dominerande hyggesväxten, medan Epilobium förekommer omkring stubbarna. Dr. SYLVÉN har under förgående som- mar undersökt och studerat dylika hyggen (fig. 13). Av alla dessa iakttagelser framgår tydligt nog, att mult- nande virke, antingen detta utgöres av gamla lågor, vid avverk- ningen kvarlämnat ris, stubbar eller grövre grenar, gynnar kvä- vets omsättning till salpetersyra. Härför fordras dock, att virket multnar i någon större mängd, på hyggena kvarlämnande torra, lång- samt förmultnande grenar synas icke ha någon inverkan. I full anologi med vad som här sagts, står vegetationen på de platser, där man skrädat timmer, eller växtligheten kring smärre små sågar i skogarna, där man finner högar av multnande ved i form av sågspån eller skrädesavfall. Karaktäristiska växter äro hallon, Epilobium angusti- folium och Galeopsis bifida, således en nitratofil flora. De ha på dylika platser visat sig starkt nitrathaltiga (observationer i Hälsingland, Hassela; Ångermanland, Hoting; Lappland, Vilhelmina). Efter vad som här anförts, innebär det icke något särdeles märkvär- digt, att man på kalbyggena på Ansjö kronopark kan finna hallon och Epilobium i smärre rishögar och i stubbarnas närhet (se närmare detalj- beskrivningen sid. 1038). Kar. VII. Markberedningens inverkan på kvävets omsättning. (Detaljbeskrivning sid. 1044). Det är en ganska vanlig iakttagelse i våra skogar, att man intill rotvältor och på andra ställen, där de översta markskikten i någon mån blivit blandade om varandra, finner en flora av annan karaktär än på den mera orubbade marken. Det är ytterst vanligt att där träffa hallon och Epilobium angustifolium. Yngre hallonplantor äro då konstant nitrat- haltiga, det samma är ock vanligen fallet med Epilobium. Som särdeles belysande kan hänvisas till fig. 14, som föreställer en större vind- fällslucka i Ansjö kronopark i Jämtland. Omkring rotvältorna finns en ganska rik hallonvegetation, i juli 1915 gåvo hallonplantorna en kraftig 62. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 954 HENRIK HESSELMAN. nitratreaktion, jordprov från samma lokal bildade under lagring bety- dande nitratmängder (se tab. 13 nr 2). Där marken ej blivit omrörd på detta eller liknande sätt, är i Ansjö kronopark kruståteln (Azra flexuosa) den dominerande hyggesväxten, nitrifikation saknas eller är ytterligt svag. Liknande observationer kan man nästan ständigt göra i våra skogar. Omkring skogskojorna har marken ofta blivit mer eller mindre omrörd. Samma karaktäristiska flora som kring rotvältorna finner man där, näm- ligen hallon och FEpilobium, i yngre stadium äro de konstant nitralhaltiga, i äldre ofta nitratförande. Kring skogsvägar, i synnerhet om de äro mera nyligen anlagda, återfinnes samma fenomen. De växter, som infinna sig pa den blottade och omrörda jorden, äromastan alltid nitratförande. I Ansjö kronopark finnas utmed skogsvägarna Luzula pilosa och Epilobium angustifolium. Lusula gav ännu i början av september (1916) stark nitratreaktion. I en föregående avhandling (HESSELMAN 1917) har jag visat, att den flora, som man vanligen träffar i grustag och på liknande lokaler, är en utpräglat nitratofil flora. Av de här nämnda observationerna framgår dessutom, att även en mindre omröring av de översta markskikten för- mår sätta nitrifikationen i gång under förhållanden, där den annars ej skulle inträda. Detta ger mig anledning att något redogöra för den van- liga markberedningens inflytande på kväveomsättningen. Mina studier i denna riktning äro visserligen ännu ej synnerligen omfattande, men ha dock ett visst intresse. En mycket belysande och intressant redogörelse för olika markbered- ningsförsök finner man i Skogsvårdsföreningens tidskrift, årgång 1911, författad av TH. GRINNDAL (1911). Då jag trodde, att dessa försök skulle erbjuda ett visst intresse även med hänsyn till frågan om kvävets omsättning i marken, vände jag mig till jägmästare TH. GRINNDAL personligen, som med största beredvillighet och älskvärdhet sände mig en redogörelse för sina försök å Öster-Rekarnas häradsallmänning. Samt- liga dessa voro förlagda till närheten av Skogshalls numera nedlagda skogsskola. Med ledning av den redogörelse, som jag på detta sätt erhöll, stu- derades dessa försök i okt. 1916. Det största intresset erbjödo några markberedningar, utförda med s. k: finnplog hösten 1912 eller 1913. En närmare detaljerad redogörelse återfinnes å sid. 1044. Som även fram- går av fig. 15 är försöket förlagt till ett hygge med en tät fröträdsställning av tall. Där markberedningsredskapet kraftigare rört om marken, upp- träda hallon och FEpzlobzum i markbetäckningen, yngre plantor gåvo ännu i oktober nitratreaktion. Där finnplogen återigen ej rört om marken, var markbetäckningen i det närmaste oförändrad och hade samma karak- SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 955 iF | | ih 4 I Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 14. Stormfällningslucka i granskog. Vacker granföryngring. Hallon. Livlig nitrifikation i marken. Detaljbeskrivning sid. 1045. Jämtland. Bräcke revir. Ansjö krpk. ”/, 1916. Wind-caused clearing in a spruce-forest. Fine natural regrowth of spruce. Raspberries. Active nitrification in the soil. Detailed description on p. 1045. 956 HENRIK HESSELMAN. tär som i det bredvidliggande slutna beståndet, d. v. s. markbetäckningen bestod av de vanliga skogsmossorna och bärris. Då jag aldrig hos en mark med sådan markbetäckning funnit nitrifikation, har jag all anled- ning att förmoda, att den även i detta fall har saknats. Markbered- ningen med finnplog har sålunda i detta fall framkallat en nitrifikation, som ej inträder i den orörda marken. Kring Skogshall funnos även några andra markberedningsförsök, be- stående i att marken radvis grävts upp eller spadvänts. Där försöken voro förlagda till mossrika barrblandskogar, träffades i dessa ränder hallon och Epilobium, antydande en nitrifikation i marken. Där de utförts i mera lavrika tallskogar eller i rena tallhedar, saknades nyinvandrade väx- ter. Hur markberedning kan verka i tallhedar, redogör jag för i en föl- jande uppsats om tallhedarnas föryngring. Av vad som här anförts, framgår emellertid, att en markberedning, utförd så att humustäcket åtminstone delvis blandas med mineraljorden, är ägnad att framkalla nitrifikation, även när denna process saknas i den orörda marken. Kar. VIII. Bränningens inverkan på kvävets omsättning i marken. (Detaljbeskriyningar sid. 1046). Jämte kalhuggning med eller utan markberedning har väl bränning eller svedning ådragit sig det största intresset, när det gällt frågan om våra skogars föryngring. Elden har ock spelat en utomordentligt stor roll i våra naturskogars utvecklingshistoria, framförallt är detta fallet i Norrland. Där torde det vara mycket svårt att utan vidare lägga ut i skogsmarken en kvadratmeter stor provyta så beskaffad, att man under det ytligt liggande humustäcket ej skall kunna påvisa kol såsom rester från någon skogseld, som för en längre eller kortare tid sedan övergått platsen. Under sådana omständigheter torde det vara skäl, att något utförligare redogöra för eldens inverkan på marken, framförallt på dess kväveomsättning. Äldre författare torde ofta ha varit benägna att betrakta elden ute- slutande som ett ont. Den norrländska skogskommittén av år 1870 yttrar sålunda i sitt betänkande (s. 107) på tal om skogseld »Verk- ningarna av denna förstörelse (skogselden) äro desto mera genomgri- pande, som de flerstädes sträckt sig till själva marken, vars växtkraft för lång tid, om icke för alltid, blivit förstörd». En betydligt ljusare, men också sannare bild av eldens roll i de norrländska skogarna ge HOLMERZ och ÖRTENBLAD i sitt bekanta arbete om Norrbottens sko- KOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA Si MARKEN, I EN Tr OCH SALPETERBILDNIN( S 'btor 'd uo uondussap na el d-auwid 30 42038 org 'sjuejd snojtqdoseannN "mojd ysaung e £q paaedaid punos3 out, '1s910j snosafrtuod Pax ur sJaJIpaas YPM Fuel) 'g161 ”"/, 'Furuugwtesperey saurexag-19SsO 'PpurejuewiIapos "bror 'PpIs SutuAtiysadjerag '103ue[dfjer pow 131uwA ”tOIXBA BIYOJeDNIN 'Sojduuy paw BurupsioqHreW 'Soxspurejqsreq I Sutufeisspenosq fr 5 'J10J AR 030 "INUES SUDN|PISTESHAAQSIOJSBONG IfM) d 14 ; gen) TR, 958 HENRIK HESSELMAN. gar (1886, sid. 43—47), i det att de framhålla eldens stora roll för tallen i dess konkurrens med granen samt dess ofta gynnsamma inflytande på naturskogarnas föryngring. Ännu skarpare framhålles eldens betydelse av ÅA. LUNDSTRÖM (1895) i hans lilla bekanta folkskrift »Våra skogar och skogsfrågorna». Han indelar skogstyperna med hänsyn till upp- komstsättet i tre grupper, nämligen primära eller ursprungliga, sekun- dära eller härledda samt slutligen tillbakagående eller degenererande. Av dessa uppkomma de primära på brandfält eller annan kal mark, de här- ledda genom de primäras vidare utveckling, de tillbakagående genom försumpning av de primära eller sekundära, varvid markbetäckningen av skogsmossor ersättes av vitmossor. De tillbakagående kunna ock uppstå genom gräs och örters invandring. Här är icke platsen att närmare diskutera denna typindelning, det är emellertid intressant att se, vilken stor roll LUNDSTRÖM tilldelar elden, den kan t. ex. överföra en sekun- där eller tillbakagående typ i en primär. Eni viss mån liknande fram- ställning finner man hos HÖGBOM i hans bekanta arbete Norrland (1906, sid. 312—319), han skiljer där på ursprungliga eller härledda skogstyper. A. NILSSON (1895, s. 8—10) har i sin tillsammans med K. G. G. NOR- LING utgivna skrift »Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne> skild- rat skogseldens inverkan på skogstyperna och framhållit, hurusom elden återför en mera framskriden typ till en mindre framskriden. Som de mindre framskridna typerna i stort sett föryngra sig bättre än de mera framskridna, belyser även hans framställning eldens roll för naturskogar- nas föryngring. Slutligen har FRANS KEMPE (1909, s. 8—9) i stora drag skildrat eldens ingripande i de norrländska barrskogarnas liv och utvecklingshistoria. Till eldens förtjänster hör, att den räddat tallen och i många fall givit upphov till vackra ungskogar, men i många fall har den gjort skada genom att den förminskat markens humustäcke. Enligt KEMPES upp- fattning skulle »den norrländska skogsmarken i sin helhet, därest den dränerades, äga en vida större alstringsförmåga än vad nu är fallet», om ej skogseldarna haft den stora utbredning, som de nu ägt. Allmän enighet synes sålunda råda om eldens betydelse för skogar- nas föryngring, mera växlande är uppfattningen om dess inverkan på markens produktionsförmåga. En nära till hands liggande orsak härtill torde man ej utan orätt söka däruti, att elden kan influera rätt olika på markens bördighet. Medan man å ena sidan finner av skogseld eller svedning övergångna marker, som ståta med de vackraste skogar av tall eller gran eller båda trädslagen i blandning, så finner man å andra sidan marker, som genom elden blivit starkt tillbakasatta. Till denna sak skall jag sedermera återkomma, men vill här framhålla, att detta SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 959 utan tvivel är en av de viktigaste orsakerna till den oenighet, som råder bland skogsmän angående svedningens eller bränningens praktiska an- vändbarhet vid markens beredande för kultur. För närvarande hör bränningen till stridsfrågorna, varför en redogörelse för litteraturen torde vara mindre nödvändig. Snart sagt årligen publiceras av prak- tiskt folk i våra skogstidskrifter uppsatser i denna fråga, varvid somliga förorda, andra avråda hyggenas svedning. Hittills torde man vanligen ha sökt orsaken till eldens inverkan uti den aska, som alstras och som skulle gödsla de unga trädplantorna. Då man emellertid ofta mycket länge kan spåra en gynnsam inverkan av bränningen på marken, så kan orsaken knappast enbart ligga häri, då den lättlösliga askan snart uttvättas. Som ett exempel härpå kan näm- nas, att man ett år efter svedningen ej med saltsyra kan påvisa några karbonater i marken, lika litet som på en kolbotten, som använts före- gående vinter. Bränningens huvudsakliga betydelse ligger emel- lertid i det inflytande, som den utövar på markens kväveom:- sättning. I Norrland är det i främsta rummet tvenne växter, som karaktärisera brand- fälten eller de avsvedda markerna, nämligen hömjölke eller kropp (£Epz- lobium angustifolium) och hallon eller »brandbär» /(Rubus ideus), således utpräglat nitratofila växter (se även fig. 16). Epilobium angustifolium sprides snabbt tack vare sina lätta, med en liten hårpensel försedda frön. Åtminstone på andra året efter branden finner man ytterst talrika små groddplantor, som sent på hösten befinna sig i mycket olika utvecklingsstadier. Först under andra året går fler- talet Epilobzum-plantor i blom. Utom genom frön sprides växten genom rotskott, som utbildas i stor mängd, och ofta dröjer det ej länge, innan Epilobium angustifolium helt erövrat marken inom stora områden av ett brandfält. En snabb utveckling företer även hallonet, som åtminstone på tredje året kan bilda stora, mycket täta snår. Omkring 4 å 5 år efter branden ha hallon och Fpilobium sin yppigaste utveckling, men de avtaga så småningom såväl i yppighet som i frekvens, alldeles obe- roende av om skogen invandrar på brandfältet eller ej. I mindre yppiga, vanligen sterila exemplar finner man emellertid båda arterna såväl på kala äldre brandfält som i skogar, som utvecklat sig efter brand, långt efter det sedan branden övergått marken. I 50—60-åriga barrskogar finner man ej sällan enstaka, vanligen sterila Epzilobium-plantor, de äro ofta relikter från brandfältsflorans tid. På ett c:a 25 år gammalt, troli- gen på grund av betning nästan kalt brandfält i Anundsjö socken, Ångermanland, funnos ännu hallon och Fpilobium, men i små, låga, vanligen sterila exemplar. Ännu längre kan nog Epilobium leva kvar, 960 HENRIK HESSELMAN. t. o. m. på 40-åriga brandfält har jag funnit den sannolikt såsom en relikt från brandfältsflorans tid (Kuusivaara i Gällivare socken 1904). HEN- NING har i sina studier över Jämtlands vegetation (1895, sS. 10—26) meddelat åtskilliga anteckningar över vegetationen på yngre och äldre brandfält. Även av dessa framgår, att Epilobium angustifolium kan hålla sig kvar 20 å 30 år, detsamma synes även gälla hallon. Det är ej utan sitt stora intresse att erinra därom, att brandfältsfloran i Nordamerika karaktäriseras av hallon och i främsta rummet av Epilobium angustifolium (COOPER 1913; RUBEL 1915, sid 16); den senare växer mass- vis över vida, genom skogseld förstörda områden. En annan brandfälts- växt är Rubus strigosus (CLEMENTS 1910), en hallonart, som står vår mycket nära. Den karaktäriserar i Colorado jämte £pilobzum de marker, som härjats av eld och som före branden varit klädda av skogar av Pinus contorta, the lodgepole pine. Sålunda finna vi, att även i Nord- amerika brandfälten karaktäriseras av delvis samma nitrato- fila” flotar somiijvartland. Arten av den flora, som infinner sig på brandfälten, antyder sålunda, att elden antingen framkallar eller ock ökar en i marken förefintlig ni- trifikation. Processen har av mig närmare studerats dels å de stora brandfälten mellan Selsjöns och Skorpeds stationer på norra stambanan i Ångermanland (se fig. 17), dels ock på en del svedda hyggen och äldre brandfält i Norrland. Brandfälten utmed Selsjön—Skorped uppstodo försomrarna 1909 och 1911 genom lokomotiv-gnistor. De ha av mig undersökts vid skilda till- fällen under somrarna och höstarna 1913, 1914 och 1915. En när- mare detaljbeskrivning återfinnes å sid. 1046, talrika observationer äro nerlagda i tabellerna 3, 6, 10, 14. Undersökningarna ha förnämligast om- fattat 1) observationer över växternas nitrathalt, 2) studier över förändringarna i markens bakterieflora, 3) bestämning av jord- provens förmåga av salpeterbildning under lagring. Före branden fanns inom det av elden härjade området en mossrik barrblandskog av den vanliga ordinära typen, som dock inom de delar ,där marken var mera lerhaltig, var något rikare på örter än vad som kanske kan anses som regel. En närmare beskrivning är meddelad i en av mig nyligen publicerad avhandling (HESSELMAN 1917, Sid. 470). I de av elden ännu orörda delarna av beståndet har humustäcket råhumus- karaktär, inom några mindre fläckar har dock råhumusen en mera lucker struktur. Nitrifikationsbakterier saknas, jordproven bilda vid lagring endast minimala salpetermängder. Visserligen finnes intet kalhygge i beståndet, varest man kan studera den inverkan, som en av- verkning utan bränning kan ha på marken, men såväl min erfarenhet 961 MARKEN. I RBILDNINGEN T SAEP OCH JÄRDERNA SÅTG TF SKOGSFORYNGRIN( S 'snuopr sn9ny punoj st sdumys ou 1edu "Menpofysnånv umugojrdg JUIMmgq ud seq PoOMUYsnIq Uj IUM Jura Pe uo UuonrjaJaA "9161 ”/o, Adi sudgqrevupung 'UuIAIJos aSSeH . S a Vv 2 & sa ns t på SR : ” + . SS puepos.uasenA 'eureqqms Pau snxop: SNYQNY wunrvofissnsup wnigogdg 'B3AY JuBIQSII B UONBJIGONA "91 "Si4 ATAS 'N AB 0304 "[UBS SUDHLISULSHANSINJSBOAI IM 962 HENRIK HESSELMAN. från liknande bestånd i Norrland som observationer över mindre, obrända fläckar å brandfältet visa, att marken hör till den typ, som vid kalhugg- ning i huvudsak klädes med en matta av kruståtel (Azra flexuosa). Den nitratofila flora, som utmärker brandfältet, har därför elden att tacka för sitt uppträdande. Brandfälten ha en betydande utsträckning (se fig. 17), torde omfatta några hundra har. Branden. har i allmänhet tagit ganska hårt på marken, skogselden uppstod under en torr försommar. Liksom nästan alltid är fallet, har elden tagit ganska ojämnt. På somliga, mer upp- stickande torra partier har elden bränt bort all ytligt liggande humus, marken ligger kal och vit i ytan (se fig. 18). På andra partier återigen har den tagit mindre hårt, men dock så pass kraftigt, att humustäcket endast består av ett helt tunt, kolat lager. Endast på mera fuktiga partier har elden kvarlämnat någon väsentlig del av humuslagret. Man torde således kunna säga, att branden på det hela tagit ganska hårt, det oaktat har den flora, som infinner sig, en nitratofil prägel (se närmare detaljbeskrivning sid. 1046). De unga plantor av gräs och" örter, som infinna sig på brandfältet, ge i regel en mycket kraftig nitratreaktion, framför allt är detta fallet med FEpilobium. Även där marken blivit ytterligt hårt bränd, så att humustäcket är så gott som alldeles avlägsnat och marken ligger vit och naken, kan man påvisa salpeter hos Fpzlobium (se fig. 18). Som exempel på andra nitratförande växter å brandfältet kunna nämnas KRubus ideus och &. saxatilis, Luzula pilosa och ÅArenaria trinervia (se vidare detaljbeskrivningen sid. 1046). När Epilobium-plantorna blivit äldre, upphör nitratreaktionen, vilket icke blott har en rent växtfysiologisk orsak, äldre plantor upphopa ej så gärna som yngre salpeter i sina vävnader, utan företeelsen beror även på att nitrifikationen i marken avtager. I hög grad beror reaktionen också på hur marken? träffats av elden. Dar dencblivit mycket bränd, synes växternas salpeterreaktion: hastigare avtaga än där den blivit mindre hårt åtgången. Hallonbusken synes även föredraga de mindre hårt framför de mera hårt brända platserna. Den förändring, som genom branden åstadkommes i markens bakterie- flora, är ganska genomgripande. Salpeterbildande och salpeter- förstörande bakterier, som saknas i den obraända marken mm. vandra. Jordprov från brandfältet nitrificera, dock endast ytterst lång- samt, en ammoniumsulfatlösning (se tab. 6). Denitrifikationen av GILTAYS lösning försiggår tämligen snabbt under utveckling av ganska stora gas- blåsor, medan jordprov från det bredvidliggande obrända beståndet ej framkalla någon eller endast en ytterst långsam förändring i lösningens 963 MARKEN. I BILDNINGEN SALPETERI OCH RINGSÅTGÄRDERNA Es Få SKOGSFÖRYN "pad12yg pur ualsjpg UFIMIIQ Ving Il JO MIA / RrOT Sf uolsSteSt "ms STO ”puejuewsaduy 'padtroyg 4vo uplsjas urjou IJ9[FIPULIG I9AO PISA "I '3tiq "HOJ Ar 0J0H "IWITS SUF LISURSYAS NJISBONS IM 964 HENRIK HESSELMAN. nitrathalt (jfr tab. 10). Likasom i skogsmulljordarna åtföljas sålunda även på brandfälten nitrifikationsbakterierna av denitrifikanter (se HES- SELMAN 1917). Ammoniakavspaltningsförmågan har däremot ökats endast i ringa grad på brandfältet; resultaten äro något växlande, stundom är den något större, ibland något mindre än hos jordprov från beståndet, skillnaderna äro emellertid relativt små. Där marken emellertid brunnit mindre hårt, så att ett någorlunda ordentligt humustäcke finns kvar på marken, kan ammoniakavspaltningsförmågan visa sig vara högst betydande, t. ex. på sådana platser, där man träffar hallon och brännässlor (se närmare tab. I N:oKO, röELO). Jordprov från brandfältet bilda vid lagring rätt betydande salpeter- mängder. Även där humuslagret endast består av ett helt tunt, kolat skikt kan salpeterbildningsförmågan visa sig vara ganska ansenlig. I en försöksserie bildade sålunda ett jordprov från TO ILI aätsktbrandfalt, samlat I augusti 1914, mera salpeterkyane per kg jord an lisa behandlade prov från en val gödsladmpo.: tatisåker eller ett mulljordsprov från ett gråalsbestånd. Marken, där detta prov togs (se fig. 19), utgjordes av en lerig morän, överdragen med ett helt tunt täcke av små kolsplittror och humuspartiklar. Av allt att döma avtar emellertid salpeterbildningen så småningom, sannolikt hastigare på mycket hårt än på mindre hårt bränd mark, men även när utvecklingen gått så långt, att marken överdrages med ett lågt, tätt täcke av Polytrichum juniperinum, kan ännu en livlig salpeterbildning iakt- tagas hos lagringsproven (se tab. 14). Brandfälten vid Selsjön utgjorde den första platsen för mina under- sökningar angående bränningens inverkan på markens kväveomsättning. De resultat, som där erhöllos, ha bekräftats genom observationer å andra brandfält eller på för kultur svedda hyggen. Vid svedning för kultur brännes marken i regel icke så hårt som fallet varit med brandfälten vid Selsjön. Det kvarvarande humustäcket, över- sållat med större eller mindre kolsplittror, har i regel en större mäktig- het. Under det koliga lagret har humustäcket, även om det förut ut- gjorts av ett ganska segt och sammanhängande råhumustäcke, en ganska lucker, nästan mullartad struktur. Hur snart efter branden salpeterbild- ningen börjar i ett dylikt humustäcke, har jag ej i detalj undersökt, men redan under andra årets höst är nitrifikationen ytterst livlig. Groddplan- tor av Luzula pilosa och Epilobium angustifolium ge då en mycket starkt utpräglad nitratreaktion, vid lagring bildas i jordproven högst betydande salpetermängder (se närmare sid. 1048 och tab. 14). Den tid, under vilken nitrifikationen ännu håller sig i gång, är säkerli- 965 MARKEN. I ÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN rå F o SKOGSFORYNGRINGSAT "JANJ AR 0304 :anaso sjuejd snopqdogesru 'uimq a) fo ssauqBnoroyg 23 andsoqg 'padioyg pure uplsjpg uaamjaq umq 24 jo red sung ASIPeA "brör :'/, ”'uolstps 'us stox 'puejuewIs3uy '1o3ue[d ejyorreunru BLUWOX -310] u9Buruugiq epIeY Up sJjoIT, 'PadtIoxS Yao upfstag urffavw 19EJPuUeIg Ar nied gueiq re I9NJÄW SI 'Itq "[WUBS SUJHLISUTSYOS I! 580xS IN Sa 9606 HENRIK HESSELMAN. gen mycket växlande, beroende bl. a. på hur skarpt elden gått fram över marken. Några i detta hänseende belysande observationer vill jag här anföra. Skönviks aktiebolag använder i stor utsträckning svedning vid upp- dragandet av ny skog och har i allmänhet uppnått mycket vackra resul- tat med sina kulturer. Ett av deras kulturfält, nämligen Krokmyrs- hygget i Indalslidens socken, Medelpad, besökte jag i sept. 1915. Hygget hade svetts våren 1907 och var vid undersökningstillfället bevuxet med en mycket vacker ungskog av tall, uppdragen genom rutsådd. Moss- täcke av Polytrichum Juniperinum betäckte stora delar av marken, en gles, koloniartad brandfältsflora fanns ännu kvar bland ungtallarna (se närmare beskrivning sid. 1050). Bland de i markbetäckningen ingående arterna märkas hallon och FEpilobium angustifolium. Jordprov för under- sökning togos från tvenne platser, nämligen dels från en mindre hårt bränd fläck med något bättre humustäcke, utmärkt bl. a. genom förekomsten av hallon, dels från ett skarpare bränt parti med mycket spridd, mager Epilobium angustifolium och ett mycket tätt täcke av Polytrichum juni- perinum. Jordproven skilde sig endast oväsentligt från varandra med hänsyn till humus- och kvävehalt, men högst väsentligt i avseende på nitrifikationsförmågan. Medan det förra under två månader bildade 100 mg salpeterkväve, bildade det senare under samma tid och under samma förhållanden endast o,, mg, allt beräknat per kg jord. Det förra jordprovet togs i en liten sänka i marken, som väl både genom läge och större fuktighet varit bättre skyddad mot elden, det senare däremot på en liten upphöjning, som väl på grund av större torrhet brunnit hårdare. Båda ställena ligga omedelbart invid varandra, höjd- skilnaden uppgick endast till några decimeter. Där marken ej brunnit mycket hårt, är sålunda salpeterbildningen ännu åtta år efter branden ytterst livlig. Men den kan fortsätta ännu längre. Några exempel må belysa detta. I fig. 20 återges bilden av ett för kultur svett, nyligen kultiverat hygge. Fältet avsveddes våren 1902, hösten 1914 tog jag där en del jordprov för bakteriologisk undersökning. En koloniartad brandfältsflora fanns ännu kvar bland ungtallarna, den ordinära skogs- marksbetäckningen börjar emellertid att invandra (se närmare sid. 1049). Jordprov togos dels under en matta av Agvrostis vulgaris, dels också på en annan plats under ett svällande täcke av Polytrichum commune. Båda proven visa en rätt betydande nitrifikations- och denitrifikations- förmåga (tab. 10 nr 7 och 8) samt i synnerhet vad det första provet beträffar en mycket betydande ammoniakavspaltningsförmåga (se tab. 4, nr I och 2). De undersökta proven togos sålunda tolv år efter svedningen, men visa det oaktat, att de äga en verksam nitrifikations- SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETER ILDNINGEN I MARKEN. av för! Foto 140, Skogsförsöksanstaltens saml. Ur 967 Detaljbeskrivning sid. Kraftig nitrifikation i marken, Detaljbild från brandfältet vid Selsjön, 19, Fig. 140. Detailed description on p. Strong nitrification in the soil. View showing details of the burn at Selsjön, 968 HENRIK HESSELMAN. flora. Den stora ammoniakavspaltningsförmågan hos det ena jordprovet talar för, att denna egenskap ingalunda behöver minskas genom sved- ning, utan tvärtom högst väsentligt kan höjas. De något avvikande resultat, som i detta fallet erhöllos med jordproven från Selsjöbrännan, Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 20. Våren 1902 avsvett, kultiverat hygge. Bilden tagen fyra år efter svedningen. Ännu hösten 1914 livlig nitrifikation i marken. Vacker tallkultur, Detaljbeskrivning sid. 1049. Ångermanland. Anundsjö sn, Utmed vägen mellan Brattsjö och Klacken. Juli 1906. Cultivated clearing, burnt in the spring of 1902. Picture taken four years after the burning. Active nitrifi- cation still going on in the soil in 1914. line pine-culture. Detailed description on p. 1049. torde därför rätteligen, som jag ock förut nämnt, böra tolkas som ett resultat av en alltför stark bränning av marken. Jordprovens förhållande vid lagring har ej närmare undersökts, men att döma av bakteriefloran bör nitrifikationsförmågan vara betydande. Ännu tolv år efter sved- ningen kan sålunda marken bibehålla sin förmåga att överföra SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 969 det organiskt bundna kvävet till salpeter. Detta utgör dock emellertid intet maximum. I närheten av Selsjön finns ett tjugufemårigt brandfält med mycket spritt förekommande rester från brandfältsflorans tid. Jordprov från detta fält nitrificera ännu en ammonium- sulfatlösning (se närmare sid. 1047), även denitrifikanter före- komma (se tab. 10 n:o 5). Å andra sidan kan man lätt finna exempel på att nitrifikationsförmå- gan upphör jämförelsevis snart efter branden. Hösten 1915 togos några jordprov från en mera hårt bränd del av 1911 års brandfält nära Sel- sjön. Där provet togs, hade marken överdragits med en tät matta av Polytrichum juniperinum. Vid lagring bildade jordproven endast mindre betydande salpetermängder, halten salpeterkväve uppgick nämligen ej till mera än 1,6 mg per kg jord efter två månaders lagring. Samman- ställas dessa erfarenheter med att jordprov från Krokmyrshyggets hårdare brända delar nio somrar efter svedningen vid lagring bildade ännu mindre kvantiteter salpeterkväve, så är det tydligt, att svedningens effekt med hänsyn till kväveomsättningen stundom är ganska övergående. Ett annat exempel härpå kan anföras från Jönåkersskogarna. Förr var det i dessa skogar brukligt att efter avverkningen avsveda marken i dess helhet, varefter ungskog drogs upp genom rutsådd. Humustäcket i ett på detta sätt uppdraget bestånd övergår snart till ett ganska segt, starkt kolblan- dat, svart och tunt skikt på marken. I ett 16-årigt bestånd av gran, tall och lärk av god växtlighet utgjordes markbetäckningen av Cladonia- arter, Polytrichum juniperinum, mjölon (ÅArctostaphylos uva ursz) och ljung (se sid. 10530). Jordproven nitrificerade ej en ammoniumsulfatlösning, men de- nitrifierade under gasutveckling GILTAYS lösning (se sid. 1030 och tab. 10 n:o 10). Ammoniakavspaltningsförmågan var medelmåttig och i många fall högre än i de äldre bestånden (se tab. 4). Vid lagring bildade jord- proven endast: minimala salpetermängder (se tab. 14 n:o 14). Då jag har all anledning antaga, att omedelbart efter svedningen en livlig nitri- fikation inträtt även i denna mark, så visar det sig, att salpeterbildnings- förmågan ganska snart kan försvinna. Möjligt är att beståndet härvidlag utövat ett inflytande på marken. Med undantag av det sist diskuterade beståndet (Jönåkers-ytan), ha samtliga de av mig här omnämnda svedda eller brända markerna hört till den typ, som vid kalavverkning utan bränning överdrages av kruståteln (Azra flexuosa): Det genom avverkning ökade ljustillträdet kan i dessa marker ej ensamt framkalla sådana förändringar, att en nitrifikation inträder i marken. Detta gör emellertid elden. Skogseldarnas och sved- ningens betydelse med hänsyn till kvävets omsättning lig- ger sålunda däri. att de i marker, betäckta med ett segt rå- 03. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 9790 HENRIK HESSELMAN. humustäcke, förmå framkalla sådana förändringar, att det orga- niskt bundna kvävet kan överföras till salpetersyra. I mar- ker med ett mera gynnsamt, men dock ej nitrificerande humus- täcke framkallas härför erforderliga förändringar enbartige- nom det vid huggningen ökade ljustillträdet. Till dessa såväl i praktiskt som i teoretiskt hänseende viktiga resultat skall jag emellertid) återkomma. Några ytterligare exempel på eldens betydelse vill jag emel- lertid här nedan anföra. Som förut omnämnts, inträder i Jönåkersbestånden redan genom ljus- tillträdet vid avverkning en nitrifikation i marken. Det tyckes, som om denna nitrifikation ytterligare skulle ökas genom bränning. På hyg- gena brännes det kvarliggande riset i mindre högar, de härigenom brända Aläckarna synas föredragas av två så utpräglat nitratofila växter, som hallon och brännässlor. De förekomma visserligen även på andra delar av hygget, men på dessa brända fläckar i större mängd och i frodigare exemplar. I närheten av de förut omnämnda och skildrade kalhyggena (sid. 935) finns ett löpbränt hygge från år 1007 (se närmare sid. 1047). Det undersöktes våren 1916 i maj, det hade sålunda legat nio somrar efter svedningen. I den vackra ungtallskulturen fanns ännu en koloniartad brand- fältsflora med flera nitratofila arter; den ordinära skogsmarksbetäckningen började emellertid att invandra (se närmare sid. 1047). Jordprov från detta fält bildade vid lagring större mängder salpeterkväve än proven från de flesta, något yngre, men obrända hyggena (se tab. 14 n:o 8). Hittills anförda exempel på brandens inverkan på markens kväveom- sättning hänföra sig så gott som uteslutande till granskogar eller barr- blandskogar med ett mer eller mindre utpräglat mäktigt råhumustäcke. Dessa erbjuda ju också det största praktiska intresset, ty frågan om sved- ningens eller risbränningens användande för skogskultur rör sig närmast om dylika skogar. Vad tallhedarna åter beträffar, finner man sällan någon, som tar till orda för eldens användning vid dessas föryngring. Några helt enstaka iakttagelser häröver har jag emellertid gjort, de inskränka sig emellertid till några observationer över vegetationen och bakterie- floran inom smärre fläckar, där man vid avverkning eller vid andra tillfällen bränt upp ris eller annat skogsavfall. I tallhedarna på Bispgårdens skol- revir i Jämtlands län har ljungen ofta en ganska mäktig utveckling. I skogarna finnas här och där smärre fläckar, där man bränt ris. VWVege- tationen där utgöres av några enstaka exemplar av FEpilobium angusti- folium på ett täcke av Polytrichum juniperinum. Jordprov från en dylik fläck nitrificerade svagt en ammoniumsulfatlösning. Även i dylik skogs- mark synes sålunda elden framkalla nitrifikation, liksom i granskogarnas råhumustäcke. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 071 Kar. IX. Kolbottnar och tjärdalar, (Detaljbeskrivning sid. 1050.) Sedan gammalt har man plägat använda jord från gamla milbottnar såsom fylljord i planteringsgropar eller vid anläggningen av plantskolor. Även i Nordamerika har man med framgång använt samma metod, även rent träkol har visat sig giva en god effekt (RETAN 1915). Anledningen till att dylika jordförbättringsmedel kommit till användning torde väl få sökas däri, att man observerat, att unga tall- och granplantor i mängd pläga spira upp Ppå äldre, övergivna kolbottnar. Fenomenet har emellertid sitt intresse även med hänsyn till eldens inverkan på markens bakterieliv och kvävets omsättning. Den flora, som infinner sig på kolbottnarna, har en med hänsyn till kvävetillgången i marken ganska upplysande sammansättning. Man fin- ner delst. ex. ganska allmänt Epilobium angustifolium, men dels också en del åkerogräs och växter från våra hövallar. Några ganska karaktäristiska exem- pel på kolbottnarnas flora finner man 3 sid. 1050— 1052. Undersöker man kolbottensfloran med hänsyn till växternas nitrathalt, skall man vanligen finna, att denna är högst betydande, icke blott hos en sådan växt som Epzilo- bum angustifolium, utan även hos många andra t. ex. Matricaria inodora, Phleum pratense, Poa trivialis, Taraxacum officinale, Achillea millefo- lium m. f., ja till och med hos den som halvparasit levande KR/znan- thus minor. Ört- och gräsfloran torde väl många gånger ha kommit med det hö, som använts för de hästar, som borttransporterat trä- kolen, men att de kunnat slå sig ned på kolbotten och där ofta nå en mycket frodig utveckling, torde till väsentlig del bero därpå, att kvävet blir tillgängligt i form av salpetersyra. Att döma av växternas höga nitrathalt, måste nitrifikationen i marken vara ganska livlig. Bakteriolo- giska undersökningar visa ock, att bakterielivet är ganska rikt. Jord- proven nitrifiera en ammoniumsulfatlösning och denitrifiera under utveck- ling av gasblåsor GILTAYS lösning (se tab. 7). Liksom i annan mark åtföljas sålunda även i kolbottnarna de salpeterbildande bakterierna av salpeterförstörande organismer. Ammoniakavspaltningsförmågan har i undersökta fall visat sig ungefär lika stor som i brandfältsjorden. Det lider sålunda icke något tvivel om, att det försiggår en livlig salpeterbildning i den svarta, till mycket väsentlig del av kolstybb be- stående kolbottensjorden. Fråga är blott varifrån den ammoniak kom- mer, som nitrifieras. Ibland härstammar den nog, åtminstone till en del, från kreaturens urin och exkrementer: Kolbottnarna äro ofta om som- rarna av kor och hästar omtyckta uppehållsplatser, de sparka upp den torra lösa jorden och skydda sig på så sätt för de besvärliga myggorna och bromsarna. Men floran har samma huvuddrag i sin sammansätt- 072 HENRIK HESSELMAN. ning även på sådana kolbottnar, som ej besökts av betesdjuren. Man måste då söka en annan kvävekälla. Möjligen har man denna i träkolets stora förmåga att absorbera gaser. Ammoniak kan upptagas ur luften och kondenseras och sedan av bakterierna i kolstybbet uppoxideras till salpeter- syra. Hur det än må vara med den saken, så är det dock tydligt, att i kolbottensjorden försiggår en livlig salpeterbildning. På samma sätt som kolbottensjorden förhåller sig tjärdalsjorden. På gamla tjärdalar har jag visserligen ej funnit en så rik, ej heller!en så utpräglat nitratofil flora som på gamla kolbottnar, men florans karaktär går dock i samma riktning (se sid. 1032). Jordprov från tjärdalar har jag funnit kunna nitrifiera en ammoniumsulfatlösning (se tab. 7). jord fran kolbottnar och tjärdalar försiggarsalundenen nitrifikation liksom i den av skogselden påverkade marken. Kar. X. Sammanfattande översikt över skogsföryngrings- åtgärdernas inverkan på markens salpeterbildning. Med hänsyn till det organiskt bundna kvävets nedbrytning kan man, som förut framhållits, urskilja två skogs- och marktyper; hos den ena typen försiggår en fullständig nedbrytning eller oxidation av kväveföre- ningarna till salpetersyra, hos den andra däremot stannar processen vid bildningen av ammoniak. För dessa olika typer och villkoren för deras uppkomst har jag närmare redogjort i en nyligen publicerad av- handling (HESSELMAN 1917). Till den sistnämnda typen hör huvudparten av vära skogar, nämligen alla de moss- och lavrika barrskogstyperna med sina olika varianter. Ett bland de utmärkande dragen för dessa typer är att humustäcket bildar ett mera ytligt liggande skikt på marken (tyskar- nas »Auflagehumus»), vilken genomgår en av de lösliga organiska ämnena i humustäcket reglerad, egendomlig och karaktäristisk vittringsprocess, ytt- rande sig i bildningen av ett blekjordsskikt och ett under detta liggande rostjordsskikt. Hela denna jordmånstyp karaktäriseras av en speciell vege- tation, utmärkt i främsta rummet av bärris och mattbildande mossarter eller” ock i mera torra lagen av ljung och lavar. I detta humustacke stannar nedbrytningen av de organiska ämnena vid bildningen av ammo- niak. Under vissa omständigheter kunna emellertid, som det framgår av denna redogörelse, åtskilliga, sedan gammalt brukliga skogsföryngringsåt- gärder framkalla en radikal förändring i kväveomsättningen, yttrande sig i en mer eller mindre livlig salpeterbildning. De skogsföryngringsåtgärder, som härvidlag äro verksamma, äro följande: 1) I mellersta Sveriges barrblandskogar med väl slutna be- stånd, där markbetäckningen i huvudsak består av ett moss- SKOGSFÖRYNGRINGSÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 973 täcke, kam redan en kalavverkning eller enbart en luckhugg- ning framkalla en livlig nitrifikation i marken. 2) En markberedning med finnplog eller något annat red- skap, som åstadkommer en omblandning av humustäcket och mineraljorden framkallar en salpeterbildning, även när bestån- det är så slutet, att en nitrifikation eljes ej förekommer. 3) Multnande ris och gammalt ruttnande virke befordrar eller framkallar en nitrifikation i marken även under sadana om- ständigheter, att en salpeterbildning eljes ej förekommer. 4) Där råhumustäcket är något kraftigare utvecklat, förmår ej enbart en luckhuggning eller en kalavverkning framkalla en salpeterbildning. Ammoniakbildningen ökas dock väsentligt. Salpeterbildning kan emellertid framkallas antingen genom en markberedning med redskap eller ock genom risets avbränning eller markens avsvedning. 35) I sådana skogstyper, där humuskvävet omföres till salpeter- syra, t.ex.i skogarna av ädla lövträd eller i de örtrika gransko- garna, ökas salpeterbildningen enbart genom det ökade ljustill- träde, som blir en följd av en luckhuggning eller kalavverkning. I det följande skall jag söka att närmare utveckla orsakerna till dessa märkliga förändringar. Kar. XI. Om de vid förändringarna i kvävets omsättning verksamma faktorerna. Det omslag i kväveomsättningen, som nyss beskrivits, förutsätter sa- dana förändringar i marken, att de salpeterbildande bakterierna där kunna utveckla sin verksamhet. Till en början må erinras därom, att dessa bakterier äro mycket allmänt utbredda i naturen. Då vi ej kunna påvisa dem i vissa slags marker, t. ex. i de mossrika barrskogarnas humustäcke, så visar detta, att de ej här finna passande utvecklingsbetingelser. Sedan humustäcket genomgatt vissa, för bakterierna gynnsamma förändringar, infinna de sig snart, vilket i sin mån utgör ett vittnesbörd om hur allmänt dessa bakterier äro utbredda i naturen och hur utomordentligt lätt de spridas. Det behöver blott erinras därom att nitrifikation mycket snart inträder i en vindfällslucka i en skog, ehuru nitrifikationsorganismer full- ständigt kunna saknas inom stora områden av omgivande skogsmarker. Saken torde väl riktigast förklaras på så sätt, att en infektion av marken ständigt försiggår, men där jorden har en för nitrifikanterna olämplig beskaffenhet, gå de under, alltefter som de föras dit.' ! En dylik infektion torde kanske förklara, att man i råhumusproven vid lagring kan jakttaga en mycket svag nitrifikation. 974 HENRIK HESSELMAN. För att förtydliga denna företeelse torde det vara lämpligt att något omnämna några undersökningar av den danska jordbakteriologen HARALD C. CHRISTENSEN (1915, sid. 4—54) över den kväveassimilerande bakterien azotobakter. Denna bakterie är allmänt utbredd, men förekommer endast i sådan jord, som är rik på baser, framförallt på kalk. Den förekommer därför aldrig i sur jord, sällan ineutral, men så gott som alltid i alkaliskt reagerande. Hans ingående undersökningar visa, att azotobakter faktiskt går under i en jord, som är fattig på kalk. Bakterien genomgår snabbt sjukliga förändringar och dör, medan den däremot i åratal kan bevaras i ett jordprov, som innehåller tillräckligt med kolsyrad kalk. Vidare synes det vara uppen- bart, att ascotobakters försvinnande ur de mera sura eller de neutrala jordarna ej beror på några bakteriedödande gifter, utan på saknaden av vissa, för dess livsverksamhet nödvändiga ämnen, bland vilka i främsta rum- met komma basiska kalk- och magnesiaföreningar. Det är tydligt, att man under sådana omständigheter skall finna azotobakter i så gott som alla alka- liskt eller möjligen i neutralt reagerande jordar, men ej i de sura, emedan den liksom andra bakterier sprides med stor lätthet men endast under vissa omständigheter kan leva och nå någon vidare utveckling. Det synes mig, som om detta betraktelsesätt med fördel kunde tillämpas på de salpeterbildande bakteriernas uppträdande. Endast under vissa omständigheter kunna de utvecklas. Förefinnas dessa omständigheter, kan man i regel påvisa de salpeterbildande bakterierna, men där omstän- digheterna äro ogynnsamma, där söker man dem förgäves. En infektion av marken äger ständigt rum, men endast när marken är gynnsam, har denna infektion någon effekt. Frågan blir då: vad är det,som hindrar de salpeterbildande bakteriernas uppträdande i t. ex. de mossrika barr- skogarnas humustäcke, och vilka förändringar är det, som gynna deras uppträdande efter en avverkning, markberedning eller svedning: Detta är frågor, som för sin lösning fordra delvis andra undersökningar än dem, för vilka jag redogjort i det föregående, men några på saken inverkande omständigheter synas mig redan nu kunna tramhållas. I min föregående avhandling (HESSELMAN 1917) har jag påvisat, att salpeterbildande humusformer bildas på en mark, som är mera rik på salter (elektrolyter), eller under sådana omständigheter, att humustäcket blir utsatt för påverkan av elektrolyter. Den humusbildning återigen, som försiggår under stark borttransport av elektrolyter eller på elektrolyt- fattig mark, leder till humusformer, där kvävet ej nitrifieras. Såsom exempel kunna å ena sidan nämnas den typiska mullen, där maskar eller insekter sörja för att humusämnena blandas med mineralpartiklar, så att humifieringen försiggår under elektrolyttillförsel. Å andra sidan kan erinras om det sega, torvartade råhumustäcke, som bildas i Norr- SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 975 lands utglesade granskogar på en mark med ett mäktigt blekjordsskikt, sålunda på en mark, som i ytan är fattig på elektrolyter. I mullen för- siggår en ständig nitrifikation; för att få en sådan i gång i råhumus- täcket måste marken avsvedas eller humusen blandas med mineraljorden. Dessa principiella skillnader mellan mullens och råhumusens bildnings- villkor synas mig ock kunna bilda utgångspunkten för en diskussion angående de för de salpeterbildande bakterierna gynnsamma förändringar, som humustäcket ofta undergår genom våra skogsföryngringsåtgärder. Närmast till hands ligger väl denna förklaring, när det gäller mark- beredningar med redskap eller genom bränning. I förra fallet blandas humus- täcket med mineraljorden, vilken alltid innehåller en del lösliga elektrolyter, i senare fallet bildas lösliga salter genom branden, vilka då de äro av basisk natur, kunna neutralisera förekommande humussyror. I båda fallen påverka elektrolyterna humustäckets struktur. Det får genom kolloidernas utflockning (jfr HESSELMAN 1917, Sid. 305) en mera mullliknande struktur. På avverkningsytorna i mellersta Sveriges mossrika barrskogar, där enbart det ökade ljustillträdet kan framkalla en livlig nitrifikation i mar- ken, genomgår humustäcket liknande strukturförändringar som vid mark- beredning eller bränning. Humustäcket antar en alltmer mullartad struk- tur. Då metmaskar eller insekter knappast förekomma i sådan mängd, att den ganska snabbt inträdande strukturförändringen kan förklaras på rent bio- logisk väg, synes man mig även böra söka orsaken i en av fysiska och kemiska orsaker betingad ökning i elektrolyttillförseln. Denna starkare elektrolyt- tillförsel kan tänkas komma från två håll, nämligen 1) från humustäcket självt och 2) från den underliggande mineraljorden. De humusformer, som å hyggen eller i luckor snart börja nitrifiera, utmärka sig för en mera snabb förmultning. Då humusen alltid innehåller en del kemiska föreningar, som vid oxidation eller förmultning ge upphov till salter, måste genom den förökade förmultningen humustäckets elektrolythalt eller salthalt ökas, och denna kan då i och för sig själv vara tillräcklig för en omändring av humustäckets struktur. Vidare kan man tänka på en elektrolyttillförsel från marken. Genom kalavverkningen eller luckhuggningen ökas mark- ytans avdunstning; denna måste bl. a. resultera i att vatten från under- liggande mineraljord föres upp mot ytan, och detta vatten medför alltid en del elektrolyter. I beståndet åter är markytans avdunstning nedsatt, så att vattenrörelsen i övervägande grad är riktad nedåt. Vad som vidare kan anses tala för att en dylik elektrolyttransport kan spela en roll är, att de humusformer, som bliva nitrifierbara enbart genom ökat ljustill- träde, endast synas förekomma på svagt podsolerad mark, d. v. s. där blekjordsskiktet är föga mäktigt, medan på marker med starkt utpräglad 976 HENRIK HESSELMAN. blekjord kraftigare åtgärder än enbart avverkning äro av nöden för att framkalla en nitrifikation. I hög grad anmärkningsvärt är att multnande virke gynnar humus- kvävets nitrifikation, och att det kväve, som finnes i multnande barr och kvistar, lätt nitrifieras. Några försök har jag ännu ej gjort, men av allt att döma inträder salpeterbildningen lättare, när friska barr och grenar vissna och börja multna, än när barren och grenarna förut vissnat eller torkat på träden, innan de falla ned på marken. Orsaken härtill torde möjligen få sökas i att de friska barren äro rikare på mineralsalter än de som vissnat, kvarsittande på trädet; de vissnande barren minska me- dan de sitta kvar på trädet sin mineral- eller askhalt, därigenom att värdefulla växtnäringsämnen vandra in i grenarna. En skillnad förefinnes väl även i de kvävehaltiga ämnenas kemiska beskaffenhet, en olikhet, som ej torde vara utan sin betydelse. Vidare torde, som laboratorn vid Skogsförsöksanstalten d:r IVAR TRÄGÅRDH för mig framhållit, insektslivet i det multnande riset spela en viss roll. Multnande grenar, stubbar etc. draga till sig ett rikt insektsliv, som lever av de multnande växtresterna. Genom insekternas verksamhet kunna kanske dessa försättas i lättare nitrifierbart tillstånd. i Även med hänsyn till nitrifikationen i ett segt, torvartat råhumustäcke synes man mig kunna använda detta betraktelsesätt angående elektrolyt- tillförselns stora betydelse. Vid de norrländska, utglesade granskogarnas eller barrblandskogarnas kalavverkning börjar råhumustäcket att förmultna, men förmultningen försiggår långsamt, varför elektrolyttillförseln ej kan bli så kraftig som vid den snabbare förmultning, som framkallas vid kal- avverkningar i mellersta Sveriges barrblandskogar. Vidare är blekjorden i dessa skogar vida mäktigare och kraftigare utbildad, varför en tillför- sel av lösliga salter från mineraljorden bör bliva svagare än a mellersta Sveriges vanligen svagt podsolerade marker. Möjligen ha vi ock i detta raåhumustäcke att göra med andra kväveföreningar än i mellersta Sveriges bättre barrskogsmarker. Där bildas humustäcket av mossor och barr- avfall; i Norrlands utglesade granskogar ha bärrisen större betydelse. Även om detta kan spela en roll, så torde dock elektrolyttillförseln vara av mera avgörande vikt, härför talar ju att en omblandning av råhumus och mineraljord mycket snart framkallar en livlig nitrifikation. Den framställning, som jag nu lämnat angående orsaken till förändring- arna i humustäcket vid inträdande nitrifikation, har delvis karaktären av en arbetshypotes. Den kan tjänstgöra som grundlag för vidare under- undersökningar och utgör ett försök att från en och samma synpunkt förklara flera, mera till det yttre än till sitt inre förlopp olikartade feno- men. Huruvida jag genom detta betraktelsesätt träffat sakens kärna, SKOGSFÖRYNGRINGSÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 977 kan endast avgöras genom omfattande, delvis svåra, fysikaliskt-kemiska undersökningar. Hur salterna verka, kan även diskuteras; man kan dels tänka sig, att humussyrorna neutraliseras eller avtrubbas, dels att sal- terna tjäna som näringsmedel för nitrifikanterna och spela en roll vid den nybildade salpetersyrans neutralisation. I detta senare hänseende kunna de i den podsolerade marken rikligt förekommande järnförening- arna ha sin betydelse. ASHBY (1907) har nämligen nyligen visat, att nyss utfällt järnoxidhydrat liksom järnrost kan till en del ersätta kalk- karbonat för neutralisation av den nybildade salpetersyran. Någon full- ständig neutralisation av humussyrorna behöver emellertid ej inträda, de starkt salpeterbildande humusformerna å kalhyggena i Jönåkers häradsall- männing reagera sålunda skarpt surt för lackmuspapper. Vad som även torde spela en roll för nitrifikationen är den starkare genomluftningen, den torde dock ej vara av någon avgörande betydelse. Utförda försök ha nämligen visat, att markluftens tillgång på fritt luft- syre har mindre betydelse än man vore benägen att tro på grund av nitrifikationens gång i vanligen brukliga kulturvätskor, där man antingen måste använda mycket tunna vätskeskikt eller ock med konst sörja för en livlig genomluftning. SCHLÖSING fann sålunda, att i en sandig, kalkrik lera bildades i det allra närmaste samma salpetermängder, när luften innehöll 11 20 som när den innehöll 21 240 syre. (LÖHNIS 1910, sid. 615). WINOGRADSKY och ÖMELIANSKI, de för sina klassiska under- sökningar över de salpeterbildande bakterierna världsbekanta forskarna, ha också funnit, att nitrifikanterna kunna nöja sig med en ganska låg syrehalt i luften (LÖHNIS 1910, sid. 615). Den föreställning, som man vanligen hyser angående humustäcket såsom ett starkt hinder för markens genomluftning, synes ej heller vara berättigad. ALBERT i Eberswalde (1912, sid. 667 och följ.) har med lämpliga instrument tagit luftprov säväl ur mulljord som ur mark med råhumustäcke. Luftsyrehalten var i båda markslagen densamma och mycket hög, i medeltal nära 20 240 (vanlig luft 21 90). Det är därför ej troligt, att nitrifikationens uteblivande för- orsakas av luftbrist i råhumustäcket, den måste sökas på annat håll och sannolikt ligger orsaken i råhumustäckets beskaffenhet. Ett försök, som jag gjört, kan möjligen ge någon ledning för kommande undersök- ningar. Infekteras en nitrifikationskolv, som förut ympats med jordprov från en mark med råhumus, sålunda en mark, där nitrifikationsbakterier saknas, med en råkultur av salpeterbildande bakterier, kommer nitrifika- tionen i gång. Men nitrifikationen förlöper mycket långsammare i en kolv, som ympats med prov av råhumustäcket, än i dem, som ursprung- ligen ympats med blekjords- eller rostjordsprov. Då det i kulturvätskan finnes alla för de salpeterbildande bakterierna nödvändiga ämnena, torde 078 HENRIK HESSELMAN. väl detta resultat lämpligen tolkas så, att i råhumustäcket finnes något ämne, som är hinderligt för de salpeterbildande bakteriernas utveckling. Fortsatta försök och vidare studier äro emellertid av nöden för att när- mare utreda denna fråga. Dylika torde också kunna förklara ett annat intressant och viktigt spörsmål. Det framgår tydligt nog av denna under- sökning, att vissa humusformer, framförallt de som huvudsakligen bildas av mossrester och multnande barr och grenar, lättare bringas till nitrifika- tion än de, som äro mera torvartade och vid vilkas bildning bärrisen eller ljungen spelat en större roll. Möjligt vore ju, att de senare inne- hölle flera, för nitrifikationsbakterierna skadliga ämnen än de förra. Även en annan faktor är att taga i betraktande. Enligt de under- sökningar av KOCH, som jag förut refererat (HESSELMAN 1917, sid. 392), utsöndras av barrträdens barr vissa ämnen, som äro hinderliga för nitri- fikationsbakteriernas verksamhet. När skogen avverkas, tillföras ej nya mängder av dylika ämnen, de försvinna så småningom, och detta hinder för bakterierna upphör därmed. De synpunkter, som jag har framfört, kunna utgöra lämpliga utgångs- punkter för fortsatta undersökningar, av betydelse ej blott i teoretiskt utan ock i rent praktiskt hänseende. Det gäller närmast att utreda vill- koren för en för skogens föryngring och första tillväxt gynnsam för- ändring i markens bakterieflora. Liknande förändringar har man redan börjat att studera inom jordbakteriologien, och då de därvid vunna resul- taten kunna bidraga till att klargöra även här föreliggande problem, vill jag i korthet redogöra för dessa undersökningar. På senare åren har man med stor iver börjat att undersöka vad man kallar jordens partiella sterilisation. Jorden uppvärmes till ej allt för höga temperaturer, t. ex. till 65” å 98”, eller behandlas med flyktiga anti- septiska ämnen, såsom kloroform, kolsvavla, toluol m. fl., vilka sedan de verkat på jorden en kortare eller längre tid återigen kunna avlägsnas. En jord, som behandlas på detta sätt, visar ofta, att den innehåller större mängder tillgängliga växtnäringsämnen än före behandlingen. Fram- förallt synes detta gälla kväveföreningarna; plantorna i den partiellt steri- liserade jorden bli kraftigare och få en mörkare grön färg än i de osterili- serade, vittnande om en ökad kvävetillförsel (HILTNER 1908). Detta intressanta fenomen har blivit mycket noggrant studerat av olika for- skare. Det största uppseendet torde ha väckts av en teori, framställd av tvenne engelsmän, RUSSELL och HUTCHINSON (1909 och 1913); vid den bekanta jordbruksförsöksstationen vid Rothamsted i England. Dessa söka förklara fenomenet på så sätt, att utom bakterierna utöva vissa lägre djur, protozoerna, ett viktigt inflytande på jordens fruktbarhet. Dessa protozoer leva av jordens bakterier, äta upp dem, så att de ned- SKOGSFÖRYNGRINGSAÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 979 sätta deras förökning i marken. Genom den partiella sterilisationen dödas protozoerna, varefter bakterierna, som äro mera motståndskraftiga, obehindrat kunna utvecklas och öka sönderdelningshastigheten av de organiska före- ningarna i marken. Härigenom skulle man kunna förklara dess ökade fruktbarhet. Denna teori har emellertid ej vunnit någon allmän anslut- ning, många olika förklaringar ha framställts och i närvarande stund arbetas med stor iver på. detta område (se t. ex. KOPELOFF, LINT och COLEMAN 1916). Bränningen eller svedningen innebär ju ett slags partiell sterilisation, marken upphettas mer eller mindre, vadan de förändringar i bakterie- floran, som branden medför, ej enbart torde vara att tillskriva tillförseln av lösliga salter, som påverka humustäcket, utan även torde ha sin direkta orsak i av upphettningen förorsakade ändringar i markens mikrobiolo- giska tillstånd. Vad nu särskilt salpeterbildningen beträffar, har den vis- serligen i de av RUSSELL och HUTCHINSON (1909) utförda försöken ned- satts genom upphettningen, men andra forskare ha funnit, att i en upp- hettad jord, som åter infekterats med salpeterbildande bakterier, salpeter- bildningen blir livligare än i den osteriliserade (DEHERAIN och DE MOUSSY 1896, se KOPELOFF 1916). Det visar sig sålunda, att den experimentella forskningen kunnat upp- visa resultat, som väl låta förena sig med de här skildrade erfarenheterna från våra brandfält eller risbrända skogskulturfält. De förändringar i kvävets omsättning, som vi kunna åstadkomma genom kalavverkning, luckhuggning, markberedning eller svedning repre- sentera emellertid mera tillfälliga tillstånd i marken. De äro uttryck för den ändring i de markbildande faktorerna, förnämligast i markens av- dunstning och temperatur, som vi åstadkomma genom våra skogsför- yngringsåtgärder. När skogen återigen slutit sig över marken, så att den blir utsatt för de i de slutna bestånden härskande markbildande faktorerna, upphör så småningom nitratbildningen. Humustäckets kväve nedbrytes ej längre än till ammoniak. De i den mossrika barrskogen normalt rådande förhållandena bliva återställda. Hur snabbt normaltill- ståndet inträder och vilka faktorer, som påverka denna utveckling, ha ännu ej i detalj undersökts. De mer spridda observationer, som jag gjort, ha meddelats i det föregående. De förändringar i kvävets omsättning, som förut skildrats, äro sålunda av övergående natur, men äro icke dess mindre av den största betydelse i barrskogarnas utvecklingshistoria. De spela nämligen en stor roll för deras föryngring, vare sig denna nu sker med konst eller vi överlämna densamma åt naturen. Jag övergår därför till en diskussion om detta samband mellan kvävets omsättning och skogens föryngring. 980 HENRIK HESSELMAN. Kar. XII. Sambandet mellan barrskogens föryngring och kvävets nitrifikation. Det torde väl knappast ha undgått någon skogsman, som är bekant med våra skogsföryngringsförhållanden, särskilt i Norrland, och som med någon uppmärksamhet läst igenom föregående sidor, att det uppen- barlisen förefinnes en nära parallelism mellan! de faktoler som v ho N | : N ' Ja KE vå A NN iå in Ka SPE Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 21. Vacker tallföryngring efter brand. Lappland. Jockmocks sn. Nära Harsprånget. 25/ / 8 I 904 4 Fine natural regrowth of pine after forest-fire. SKOGSFÖRYNGRINGSÅÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 08 I framkalla humuskvävets nitrifikation och de, som gynna sko- gens föryngring. På brand- eller svedjefälten (se fig. 21), 1 vägkanter och andra platser, där marken blivit omrörd (se fig. 22),i vindfällsluckorna, där rötterna vid trädens fall rört omkring i marken, nitrifieras humuskvävet Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av förf. Fig. 22. Vacker tallföryngring utmed vägkanterna. Värmland, Södra Finn- skoga. ??/, 1909. Fine natural regrowth of pine along the sides of a road. och föryngras skogen med lätthet (se fig. 14). Lågor och multnande ris gynna salpeterbildningen och föryngringen. I de delar av mellersta och södra Sverige, där blädningsbruket först vann någon kraftigare ut- bredning, framkallar redan en luckhuggning en nitrifikation (Jönåkers häradsallmänning, skogarna under Högsjö och Äs i Södermanland, Alkvet- HENRIK HESSELMAN. 98 MA ” FÖL OS 2 vi - - > mem ARSA Co FURER > z AS Foto av förl. aml. SS alten ksanst kogsförsö ÖUTS ynnerhet i luckan S 1 på anplantor gr all- och tliga t Xx ä ka ov alri r förgrunden. a r SS: tallsko ljus , Äldre 2 3: Fig. 2 amra krpk. H: Jalarne. I st. Numerous stunted pine- 1 g in the foreground. y in the small clearin plants, especiall and spruce fore , open pine- Old SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 953 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. HS Fig. 24. Äldre tallskog med vacker tallföryngring, uppkommen efter markbrand. Väster- botten. Degerfors revir. Kulbäcksliden. ”/; 1916. Old pine-forest with fine regrowth of pines, coming up after burning of the ground. 954 HENRIK HESSELMAN. tern i Värmland). Där eld gått fram över marken i ett slutet bestånd, men där den ej varit så hård, att beståndet strukit med, finner man ofta en vacker ungskog under de äldre träden. Där marken ej blivit svedd, men därbe- stånd och övriga förhållanden äro av samma beskaffenhet som på de svedda markerna, träffar man endast svaga, halvt oväxtliga plantor. Såsom pro- dukter av denna eldens verksamhet finner man ej sällan i Norrland en tallskogstyp, som man skulle kunna kalla tvååldrig. Under ett tämligen väl slutet äldre bestånd uppskjuter, trots beskuggning och konkurrensen med de äldre träden, en vacker ungskog av växtliga tallar (jfr fig. 23 och 24). Mindre ofta träffas en motsvarighet härtill i granskogen. Ett sådant fall har emellertid beskrivits av ANDERS HOLMGREN (1914, sid. 279—280). I fig. 25 meddelas en bild därifrån. Som en följd av eldens inverkan på marken kan man t. o. m. någon gång finna, att tallen vandrar in i granskogen och utvecklas i dess skugga (se fig. 20). I de örtrika granskogarnas föryngringsytor ha de unga trädplantorna ofta att kämpa med en rik ört- och gräsvegetation. Konkurrensen blir ofta för svår för skogsträden, fröna ha svårt att komma ned till marken, och även om de där lyckats gro, hotas de unga plantorna att pressas ned och liksom förkvävas av de om hösten nedvissnande örterna och gräsen. Dylika platser äro därför svåra att föryngra, särskilt i fjälltrak- ter (se t ex. N; KR. BERLIN 19015, KK. E. KALTIN 19x6)50ebummisal peterbildningen i dessa marker är nog så livlig (jfr fig. 3, sid. 933). I smärre luckor däremot, där ört- och gräsvegetationen ej når någon mäk- tigare utveckling, försiggår föryngringen ofta lätt, vackra exempel härpå meddelas i fig. 28 och 33, man plägar ock rekommendera att i sådana skogar ta upp mindre föryngringsytor (se t. ex. K. E. KALLIN 1916, sid. 34). Det av HOLMGREN (1914, sid. 277—279) påpekade förhållan- det, att man ofta finner en vacker granföryngring på mark med rörligt vatten, såsom utmed bäckar och vattendrag liksom också på mark med syrehaltigt, genomsläppande vatten, låter sig ock otvunget förenas med den här av mig framhållna synpunkten. På dylika platser omsättes ju ävenledes humuskvävet till salpetersyra. På samma sätt kan man förklara granens lätta invandring och föryng- ring på gamla fäbodvallar: kreaturstrampet och kreaturens spillning ha där under tidernas lopp förlänat marken mullkaraktär. Med all sannolik- het nitrifieras även här humuskvävet. Å andra sidan har man en tillräckligt rik erfarenhet om att marker med råhumustäcke äro svåra att föryngra. Detta beror ej blott på sämre groningsbetingelser för fröet, utan ock på att plantan där har svårt att skaffa sig erforderlig näring; man brukar därför vänta några år med kul- tur, tills råhumustäcket har förbättrats (se t. ex. HOLMGREN 1911, sid. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 98 un förf. av ER Rua Foto Ansjö krpk. icke revir, c Bri ämtland. c i NOS. "BR ad (3 ;ksanstaltens saml. Föryngring av gran i granskog, framkallad av en svag markbrand. J S 5 ? I) SJ r Skogsförs 25 64. Medadel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Regrowth of spruce in a spruce-forest, caused by slight burning of the ground. 986 HENRIK HESSELMAN. 34 (Aira flexuosa), är även den naturliga föryngringen förenad med betydande 35). På sådana hyggen, där man får en rik vegetation av kruståtel svårigheter, den försiggår mycket långsamt. Kväveomsättningen blir vis- serligen livligare än i ett vanligt råhumustäcke, men nedbrytningen av de organiska kväveföreningarna stannar vid bildningen av ammoniak Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 26. Tallföryngring i granskog. Marken har svagt bränts, där tallen växer. Västerbotten. Bjurholms sn. Krpk. O. Tellvats- : A | Hdens Fa 1908, Regrowth of pine in a spruce-forest. The ground on which the pine is growing has been slightly burnt. (se sid. 944). Dylika hyggen erbjuda ej heller, som jag nedan skall visa, den planterade tallplantan samma gynnsamma näringsbetingelser, som där kvävet nitrifieras. I skogar med ett starkare råhumustäcke finner man vanligen gran- plantorna på multnande lågor, multnande ris och dylikt (jfr fig. 27). SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 987 Jag har förut visat, att på hyggen och i luckor det multnande virket gärna framkallar en nitrifikation, möjligen ha lågorna någon liknande betydelse även när beståndet är slutet, ehuru väl sannolikt nitrifikationen i så fall är ganska svag. Gå vi sålunda igenom vår erfarenhet om de faktorer, som gynna för- yngringen, finna vi genomgående, att de på ett särdeles märkligt sätt sammanfalla med humuskvävets nitrifikation. Där humustäckets kväve Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 27. Unga granplantor i sluten granskog på multnande granstam. Dalarne. Hamra kronopark. Börringsberget. !/, 1911. Young spruce-plants on mouldering spruce-logs. där omföres till salpetersyra, där försiggår föryngringen lätt och utveckla sig de unga tall eller granplantorna väl, såvida de ej ha att konkurrera med en synnerligen frodig gräs- och örtvegeta- tion. Där humustaäcketstkvaverejnitrifieras, dar ar den naturliga föryngringen försvårad, gran och tallplantorna växa långsamt. Där humuskvävet nitrifieras, försiggår ock föryngringen under ringare ljustillträde än på annan mark, varpå vackra exempel lämnas såväl av den nyss omnämnda tvåaåldriga tallskogen som ock av de med försik- tighet behandlade örtrika granskogarna (se fig. 28). Tall- och gran- 988 HENRIK HESSELMAN. plantorna få under sådana förhållanden ett lägre krav på ljuset. I en för flera år sedan publicerad avhandling ha GUNNAR ANDERSSON och förf. (1907, sid. 100—101) visat, att de förkrympta tall- och gran- plantor, som rikligt anträffas i äldre tallbestånd, ingalunda lida av någon bristande kolsyreassimilation; de assimilerande cellerna i tall- och granbarren innehålla en riklig mängd stärkelse, men trots detta kunna barrträdsplantorna ej utveckla sig. För själva assimilations- arbetet är ljustillgången tydligen tillräcklig, orsaken till den under- tryckta utvecklingen måste sökas på ett annat håll. Det är ett sedan länge bekant faktum, att trädets ljusbehov ändrar sig med de yttre för- hållandena, och att ljusbehovet är större på mager än på god mark (RA- MANN 1893, sid. 209— 300); någon rationell fysiologisk förklaring till denna företeelse har mig veterligen ej framställts. Vilken än förklaringen må bliva, synes mig själva faktum vara väl konstaterat och kunna bilda en viktig synpunkt vid utredandet av orsaken till att ungtallskogen efter brand förmår skjuta upp i skuggan av det äldre beståndet, vilket den förut ej förmått göra. Lättillgängligt kväve finnes vanligen i skogsmar- ken i otillräcklig eller ringa mängd, det blir där i regeln minimifaktorn, som bestämmer markens fruktbarhet. Efter en löpeld blir humustäckets kväve ' lättillgängligt, marken blir väsentligt förbättrad med hänsyn till minimifaktorn, och på grund härav kunna tallplantorna skjuta upp i det äldre beståndets skugga. För att emellertid förstå betydelsen av kvävets nitrifikation för tall- och granskogens föryngring, är det emellertid nödvändigt, att något närmare diskutera tallens och granens speciella kväveproblem, d. v. s. frågan om, i vilken form dessa träd helst upptaga kvävet. Den litteratur, som föreligger på detta område, lämnar knappast något fullt avgörande svar på frågan. Till en början torde man med all rätt böra framhålla, att de skäl, som man velat anföra för att tallen skulle förmå assimilera luftens fria kväve tack vare mykorhizan på rötterna ingalunda äro be- visande, alla de försök, som utförts under mera strängt vetenskaplig kontroll, ha lämnat ett negativt utslag, tallen kan ej tillfredsställa sitt kvävebehov på denna väg. Visserligen har man iakttagit en liten kväveökning även hos sådana plantor, som odlats i kvävefri jord, liknande iakttagelser ha ock gjorts i avseende på asken (se MÖLLER, 1912, sid. 536), men därav kan man ej sluta till att tallen eller asken kunna assimilera luftens fria kväve. I de omnämnda försöken använde man nämligen osteriliserad jord. Det är sålunda ej uteslutet, att ej kväve- assimilerande bakterier funnos i marken. Dylika organismer ha flerfal- diga gånger genom sin närvaro åstadkommit felaktiga resultat när det gällt att experimentellt pröva växters förmåga att assimilera fritt luft- SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 989 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 28. Granföryngring i mindre lucka i örtrik granskog. Humuskvävet nitrifieras. Norr- botten. Piteå sn. Rokliden. ?£/, 1916. s Regrowth of spruce in a small clearing in Herbose spruce-forest. Nitrifying humus. 9990 HENRIK HESSELMAN. kväve. Ej heller har man, såsom BOUSSINGAULT i sina grundläggande försök, renat den luft, som omgivit försöksväxten eller försöksjorden, från ammoniak. Dylika försiktighetsmått äro emellertid nödvändiga för att avgöra en i växtfysiologiskt hänseende så delikat fråga som denna. Tallar, som odiats i mark med tillgång på alla nödvändiga näringsämnen med undantag av kväve, förete sålunda ett verkligt hungerutseende. Att de överhuvud taget kunna leva, torde få tillskrivas dels en ammoniak- absorption i marken — försöken äro uförda i omedelbar närhet av en stad, Eberswalde — dels möjligen förekomsten av fritt levande kväve- assimilerande organismer i försöksjorden. För en normal utveckling av tallplantan, liksom också av granplantan, fordras tillgång till bundet, assimilerbart kväve, sålunda då närmast sal- petersyra eller ammoniakföreningar. I anslutning till den redogörelse, som jag förut lämnat angående dessa föreningars olika näringsvärde (se HESSELMAN 1917, sid. 384), skulle man närmast förmoda, att tallen och granen vore ammoniakväxter, de leva ju helst på en jord med sur reak- tion, d. v. s. de skulle föredraga de fysiologiskt sura ammoniaksalterna framför de i fysiologiskt hänseende basiskt verkande nitraten. Det har dock förut visats, att de uppnå den största produktionsförmågan på sådan mark, där humuskvävet nitrifieras. Av min förut lämnade framställning angående humuskvävets nitrifikation i svenska skogsmarker (HESSELMAN 1917) framgår dock med all önsk- värd tydlighet, att någon nitrifikation åtminstone av någon betydelse ej förekommer i våra mossrika barrskogar, icke ens i sådana, som visa en ovanligt hög produktion, t. ex. de meromtalade Jönåkersbestånden. För den äldre tall- eller granskogen utgöra sålunda ammoniak eller möjligen organiska kväveföreningar en fullt tillfredsställande kvävekälla. Men frågan är ganska invecklad; för de yngre plantorna gestaltar sig saken efter allt att döma på ett annat sätt. Några fullt avgörande ex- perimentella försök föreligga knappast i litteraturen, men vad man redan säkert vet torde dock i förening med mina egna observationer ganska väl kunna belysa frågan. Skogsträdens kväveproblem har bland annat behandlats av VATER (1909 b), som visat, att man vid gödslingsförsök i plantskolor i allmän- het nått bättre resultat med ammoniak än med nitrater, ehuru man ock funnit, att även tallen kan med stor lätthet tillgodogöra sig salpeter- kväve, såvida det erhålles i mycket utspädd form (0,o2 26 lösning, MÖLLER 1904). Gödslingsförsöken lida dock samtliga av ett bestämt fel: man vet ej om ammoniaken i marken först omförts till salpetersyra, innan den upptagits av tallplantornas rötter. Så mycket tyckes dock vara säkert, att salpeter i något större koncentration, t.ex. i o,r Yo lösning, SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 991 är skadlig för tallen, men i mycket svag lösning assimilerbar.. MÖLLER och i senaste tid MÖLLER och ALBERT (1916) ha emellertid visat, att råhumus, när den, söndersmulad och sönderriven, blandas med sand eller lagras under ett sandskikt, utgör en utmärkt kvävekälla, icke blott för tall och gran, utan ock för många andra trädslag, bland dem eken. Råhumus överträffar i detta avseende de mineraliska kvävehaltiga göds- lingsämnena, kali- och kalksalpeter, ammoniumsulfat m. fl. De nämnda forskarna ha ej undersökt, i vilken form kvävet i dessa råhumusförsök kommer trädplantorna till godo, men efter min egen erfarenhet måste en dylik behandling av råhumus framkalla en nitrifikation av råhumuskvävet. Vilken betydelse detta har för t.ex. tallen, skall jag här nedan söka visa genom några försök och observationer i naturen. ANDERS HOLMGREN (1911) gjorde för några år sedan, medan han ännu var skogsskoleföreståndare vid Bispgården i Jämtland, några för- sök med jord från tallhedar. En närmare redogörelse för dessa försök kommer att lämnas i min i detta Meddelande från Statens skogsförsöks- anstalt publicerade studie över norrländska tallhedar; här kan det vara nog att erinra därom, att försöken avsågo att utröna, om det fanns nå- gon skillnad mellan den humus, som bildas under de mera enstaka tal- larna på en tallhed, och den humus, som uppstår på de mera kala, med renlav bevuxna fälten. Smärre trälådor, nedgrävda till kanten i jorden i Bispgårdens trädskola, fylldes med de nämnda olika humusslagen, som hämtades från en tallhed, å Bispgårdslandets skog. HOLMGREN med- delar om sina försök år 1911 (HOLMGREN 1911, sid. 38), då plantorna ännu voro ett år, följande: »Vad plantornas storlek beträffar, voro plan- torna i jorden under träden ' något kraftigare än de i jorden mellan trä- den. Men var skiljaktigheten i detta avseende ej så särdeles stor, var skillnaden i färg högst påfallande. I början av september voro de plan- tor, som uppkommit i jorden mellan träden, rödgula eller rent röda under det de andra voro skarpt gröna utan antydan till rött». Vidare tillägger han i en not: »I slutet av maj månad d. å. (1911), sedan plan- torna börjat att växa, visade sig gråsandsplantorna ” i jorden, hämtad under träden, ojämförligt mycket större och kraftigare än de, som upp- dragits i jord från den öppna heden». Försöksplantorna fingo stå kvar i sina lådor,- även sedan jägm. HOLMGREN lämnat Bispgården, och med hans och hans efterträdares, jägm. LINDBERG, benägna tillstånd har jag närmare studerat jord och tallplantor i dessa försök. Vid ett besök å Bispgårdens skogsskola i sept. 1915 frapperades jag av den vackra, gröna färg, som utmärkte tallplantorna i den humus, som hämtats un- 1! D. v. s. i den jord, som hämtats under trädkronorna på tallheden. ? Gråsand = blekjord. 992 HENRIK HESSELMAN. der träden, medan tallplantorna i den humus, som insamlats mellan trä- den, hade en mera gulgrön färg. En annan sak väckte ock min upp- märksamhet; i lådorna med det förstnämnda humusslaget uppträdde som ogräs Leontodon autumnalis, Spergula arvensis, Poa pratensis, Agrostis vulgaris, Betula verrucosa och Rumex acetosella, medan i den andra lådan endast funnos några små groddplantor av blåbär, ljung och Betula odorata. Leontodon visade vid undersökning en utpräglad salpeterreaktion. Vegeta- tionen i lådorna lät sålunda förmoda en stor skillnad mellan de båda olika hbumusslagen. Jägmästare FERD. LINDBERG har haft vänligheten att seder- mera vid olika tillfällen sända mig såväl jordprov som tallplantor för närmare undersökning. En fullständig redogörelse för dessa undersök- ningar återfinnes i min samtidigt utkommande studie över tallhedarna, men några ur växtfysiologisk synpunkt mera allmänt intressanta resultat ha här sin rätta plats. I fig. 29 och 30 återges bilder, visande tallplantornas utseende hösten 1916, sålunda vid 7 års ålder, då försöken börjades 1910. De plantor, som uppdragits i den humus, som hämtats under träden, äro högre och aga langre, bredare och mörkare barnman de plantor, som uppdragits ir humus från fälten mellan träden. Nedanstående siffror belysa närmare skillnaden mellan de i fig. 29 och 30 avbildade olika tallarna. Tallplantor, uppdragna i humus från tallhedar. = ere se Blarremns längd bredd | Plantor- É OM kv Pål nas höjd | - o (EG | 0 77 | ar TOOLS ar 96 | år 1915 | är 1916 em mm mm mm mm Planta, uppdragen i humus, samlad un- | deritraden: ÖKVavetnitriftetas.... 130 51,3 63,8 1,98 1,86- Planta, uppdragen i humus, samlad mel-/ lan träden. Knappt påvisbar nitri- PLN COM DNA es rr AE a en RE AR, SARA SSR 15 2055 30,7 K,48 1,43 Plantornas utseende ger anledning att misstänka, att orsaken till deras olika utveckling ligger i en skiljaktighet i kvävetill- förseln, de kraftiga, preda, mörkgröna barren tala för enak- lig, de kortare, smalare och blekgröna barren för en svagare kvävetillförsel. Detta stämmer väl med MÖLLERS (1904) undersökningar, som experimentellt ådagalagt, hur kvävebrist visar sig hos tallen. En undersökning av jorden bekräftar också denna förmodan. Vid lagring under 17 veckor bildades nämligen följande mängder salpeterkväve: SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 993 Foto av förf. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 29. Sjuåriga tallplantor, uppdragna i humus vid Bispgårdens skogsskola. Den stora plantan till höger i nitrificerande, plantan till vänster i icke nitrificerande humus. Seven-year-old pine-plants, grown in humus at Bispgården School of Forestry. The large plant to the right in nitrifying humus, that to the left in non-nitrifying humus. 994 HENRIK HESSELMAN. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 30. Grenar av tallarna i fig. 29. Grenen till vänster från den stora, grenen till höger från den lilla tallen. Observera skillnaden i barrstorlek. Branches of the pines in Fig. 29. The branch to the left from the large pine, that to the right from the small pine. Notice the difference in the size of the needles. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 995 Humus samlad Humus samlad under träden på fält mellan träden SSA PSterkvdveRp IS SOLEN sr sr skhlergeveners senere rdr 24 mg O,4 Mg Kevavelikprocentrav jordens. förrylkt =35.,..++-.-.-s. se... O43 05/0 Öl Kväve i procent av jordens gödningsförlust (humus) 1,97 Y, 2403 /o Det lider väl icke något tvivel om, att icke den rikligare salpeter- bildningen i den humus, som samlats under träden, gynnat tallplantornas utveckling och varit den förnämsta orsaken till dessa tallplantors kraftiga utveckling och deras mörkgröna, långa och breda barr. Ehuru provet från de öppna fälten är rikt på kväve — humusen är t. o. m. kväverikare — ha dock tallplantorna i denna jord ett utseende av kvävehunger, kvä- vet är där mindre lätt tillgängligt. Försöket talar i hög grad för, att humuskvävets nitrifikation är av väsentlig betydelse för tallplantans kraftiga utveckling i ungdomen. Vad tallhedarna beträffar, kommer jag att i nästa uppsats ytterligare belysa denna sak, här vill jag anföra några observationer från andra skogstyper. På norrländska kalhyggen, som anläggas i äldre granskogar med ett mer eller mindre starkt råhumustäcke, blir, som förut framhållits, den viktigaste hyggesväxten kruståteln (Azra flexuosa). Kvävet omföres ej till salpeter, nedbrytningen stannar vid bildningen av ammoniak. Då själv- föryngringen på dylika hyggen går synnerligen långsamt, bliva de vanligen kultiverade, numera ofta genom spettplantering av tvååriga tall- plantor. Jämför man emellertid de tallplantor, som stå i ÅAZira flexuosa- täcket, med sådana, som växa t. ex. på fläckar, där man bränt ris, finner man, att de senare vanligen äro högre och kraftigare samt ha vida mörkare och kraftigare barr än de förra. Plantornas kraftigare utseende på den svedda marken än på den osvedda har ofta framhållits i senare tid, t. ex. av FERD. LINDBERG (1915, sid. 19), TELL GRENANDER (1916, sid. 92). Man skulle möjligen vara frestad att tro, att detta vore en direkt följd av gödslingen av den vid svedningen bildade askan. Detta är emellertid ingalunda fallet. Som jag förut har framhållit i denna uppsats, finns det ofta i granskogs- hyggena vissa partier, där kvävet nitrifieras, ehuru det för övrigt endast omsättes till ammoniak. Dylika platser finner man vanligen intill stubbar etc. Å kronoparken Svartberget, Degerfors revir, undersökte jag hösten 1916 några hyggen, utlagda i äldre granskog eller barrblandskog. Hyg- gena voro dels svedda, dels icke svedda. På de svedda hyggena växte Epi- lobium angustifolium, hallon, Gnaphalium silvaticum, Rumex acetosella m. fl. Hyggena voro fem å sex år gamla. I Rumex acetosella, hallon, Epilo- bium och Lusula pilosa kunde ännu påvisas nitrat, i marken försiggick sålunda ännu en livlig salpeterbildning (se närmare sid. 1041). På de 996 HENRIK HESSELMAN osvedda hyggena funnos vanligen endast ris och Åzra flexosa. Tallplan- torna på de svedda partierna voro kraftigare och högressamt hade längre och kraftigare barr än på de osvedda, dock med en del undantag. På de osvedda partierna funnos nämligen mera spritt förekommande plantor, som voro fullt lika kraftiga eller t. o. m. kraftigare och som hade samma friska, mörkgröna utseende som plantorna på de svedda partierna. Vid närmare undersökning visade det sig, att dessa plantor uteslutande förekomma på sådana fläckar, där man även kunde anträffa spridda exemplar av Rumex acetosella, Rubus ideus, Epilobium angustifolium, dessa plantor visade sig vid undersökning nitrathaltiga. De kraftiga, mörkgröna plantorna på de osvedda partierna växte sålunda på sådana fläckar, där bhumuskvävet ändock nitrifierades: -Lagninosprov visade sedermera en livlig nitrifikationsförmåga hos marken (se tab. 13 nr 3). En orsak till humuskvävets nitrifikation var i detta fall krea- turstramp, varigenom humustäcket söndersmulats och i någon mån blan- dats med mineraljorden. Just på dylika platser och invid några stubbar växte dessa salpeterplantor, och- där funnos ock de vackra tallplantorna. Det är lätt att finna även andra exempel, som visa betydelsen av humuskvävets nitrifikation för tallplantornas kraftiga utveckling. Bely- sande är i detta fall ett förut omnämnt hygge på Ansjö kronopark, där hyggesvegetationen i huvudsak utgöres av bärris och kruståtel (Azra fexuosa), men där man fläckvis träffar hallon och Epilobium, framför- allt på de fläckar, där man bränt riset i högar. De plantor, som växa bland hallonen (sålunda bland nitratplantorna), äro kraftigare och ha mörkare, bredare barr än de, som växa i kruståtelstäcket (se sid. 1039). Observationerna i naturen bestyrka sålunda de förut ex- perimentellt vunna resultaten angående betydelsen av humuskvävets ni- trifikation, det gynnar tallplantornas kraftiga utveckling i ung- domen. Mina studier över tallhedarna ha ytterligt bestyrkt betydelsen av humuskvävets nitrifikation, men för dessa undersökningar kommer jag att redogöra i nästa avhandling. Direkta observationer i naturen liksom också experimentella studier visa med all önskvärd tydlighet, att de humusformer, som bildas i våra mossrika barrskogar eller på våra tallhedar i Norrland bliva för de unga tallplantorna mest gynnsamma, när de pa cettreller sannat sätt överförts i ett nmitrifieeramde sal. peterbildande stadium. Det är mest antagligt, att förklaringen här- till ligger i kvävets större tillgänglighet, ehuru det väl också är möjligt, att andra näringsämnen i humustäcket bliva lättare åtkomliga för tall- plantorna och bidraga till det gynnsamma resultatet. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 997 En ytterligare belysning av de unga barrträdsplantornas kväveproblem kan vinnas från plantskolorna. Man kan med fördel gödsia med salpeter, ehuru i små kvantiteter, men man använder vanligen torv, dyjord, kom- postjord och dylikt, som väl inarbetas i plantskolejorden. En sådan behandling är, som det framgår av mina undersökningar, i hög grad ägnad att framkalla en livlig nitrifikation i marken. Jag har ännu ej ägnat åt plantskolejorden några mer ingående undersökningar, men en observation synes mig dock vara förtjänt att anföras. I en nyligen an- lagd plantskola å Sösjö kronopark, som endast gödslats med spiselaska från en skogskoja och med den råhumus, som fanns på platsen före plantskolans anläggning, växte unga plantor av hallon, Poa sp., Rumex acetosella. Dessa liksom några unga plantor av Eschscholtzia califor- ica, som kronojägaren sått ut i plantskolan, gåvo samtliga en kraftig nitratreaktion. Då denna plantskola, som ej behandlats på något särskilt sätt utan iordningställts efter ett ganska enkelt recept, visade en så livlig salpeterbildning, är det väl troligt, att kvävet i våra plantskolor i regel tillföres de unga trädplantorna i form av nitrat. Det förefinnes, som jag förut haft tillfälle att framhålla (HESSELMAN 1917, sid. 385), en betydande växtfysiologisk skillnad mellan en salpeter- gödsling, då en större mängd nitrat på en gång tillföres jorden, och den mera sakta flödande, men stadiga salpetertillförsel, som äger rum 3 en humusjord, som nitrifieras. Salpetern kan aldrig uppnå någon större kon- centration, och jorden kan bibehålla sin sura reaktion, trots salpeterns natur av att vara ett i fysiologiskt hänseende basiskt salt. Om sålunda allting talar för att tallen är synnerligen tacksam för den mera svaga nitrattillförsel, som äger rum i en nitrificerbar humus, så har jag dock ej kunnat påvisa nitrat i unga, kraftiga, på nitrificerande torv växande tallplantor. Detta negativa utslag betyder dock mindre för vår uppfattning om tallplantans kväveproblem, många växter, som tydligen föredraga salpeterrik jord, upphopa ej nitrat i sina vävnader, utan förbruka den allt efter som den upptages. Som exempel härpå har jag förut omnämnt Polygonum lapathifolium (HESSELMAN 1917). Andra exexmpel kan man finna hos SCHIMPER (1890), isynnerhet hos unga trädplantor fann han ingen eller obetydlig salpeterhalt, ehuru plantorna förekommo på en mycket nitratrik kompostjord. De observationer och undersökningar, för vilka jag i föreliggande avhandling hittills redogjort, föra till den slutsatsen, att det måste exi- stera en viss olikhet mellan barrträdens förhållande till assimilerbara kväveföreningar på yngre och på äldre stadium. I yngre stadium äro de synnerligen tacksamma för en svag salpetertillförsel ur humus, på äldre stadium kunna de utvecklas synnerligen väl på en mark, där kvä- 998 HENRIK HESSELMAN. vet är disponibelt antingen i form av ammoniak eller ock såsom orga- niska föreningar. Ett intressant exempel härpå lämna de meromnämnda Jönåkersbestånden. Ehuru det i dessa marker icke bildas någon salpeter, förefinnes dock mellan den där förefintliga humusformen och den i Norr- land vanliga råhumusen en väsentlig skillnad, ej blott med hänsyn till mäktighet och struktur, utan sannolikt ock i kemiskt avseende. I Jön- åkersbestånden framkallar ju redan en luckhuggning en nitratbildning, i Norrlands råhumusskogar räcker det ej med en kalhuggning. Visserli- gen äro de klimatiska olikheterna rätt så stora, men även en kemisk olikhet torde finnas. Det vore ju ej så märkvärdigt, om den humus- form, som genom våra skogsföryngringsåtgärder lätt bringas att nitri- fiera, även utgör en bättre kvävekälla för skogsträden än den mera svår- nitrifierade råhumusen. Vari denna olikhet ligger, är för närvarande ej möjligt att med säkerhet uttala, möjligen vore den att söka i en livligare ammoniakbildning. Det torde ock i detta sammanhang ytterligare förtjäna framhållas, att barrskogen lättare föryngras på en lätt nitrificerbar än på mera svår nitrificerbar humus, även när förhållandena äro sådana, att någon nitri- . fikation ej äger rum. Jag har förut påvisat, att lågor och annat vedavfall gynna salpeterbildningen i marken. När ljuset får fullt tillträde genom beståndets avverkning finna vi de nitratofila växterna just på dylika platser. Det torde dock vara mera tvivelaktigt, om en nitrifikation äger rum, medan beståndet ännu är slutet. Dock finna vi företrädesvis på lågorna och på multnande ris de i skuggan växande plantorna. Möjligen finna plantorna här ett lättare tillgängligt kväve, ehuru det kanske ej nitrifieras, så länge beståndet är slutet (se fig. 31). Den skillnad, som jag här vill göra gällande mellan barrträdsplantor och mera utvuxna träd, kan ju förefalla ganska egendomlig, men det bör här ock framhållas, att den är mera kvantitativ. På nitrificerande mark uppnå samtliga träd sin högsta produktion, däribland även barrträden. Den unga barrträdsplantan kan liksom trädet tillgodogöra sig ammoniak eller andra kväveföreningar, men utvecklingen går då långsamt. På äldre stadium däremot betyder salpetern mindre, då många av våra produk- tivaste bestånd stå på mark utan nitrifikation. Emellertid torde man kunna tolka denna olikhet mellan yngre och äldre träd som en slags eko- logisk tillpassning. Det mera slutna, äldre barrträdsbeståndet inverkar nämligen på marken i den riktningen, att nitrifikationen minskar eller upphör. Vid beståndets uppväxande nedsättes markens avdunstning starkt, vattenrörelsen kommer huvudsakligen att riktas nedåt, och humus- bildningen kommer att försiggå i ett mera elektrolytfattigt medium (se HESSELMAN 1917), temperaturen blir lägre, allt detta hämmar eller SKOGSFÖRYNGRINGSAÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 9299 minskar salpeterbildningen. Granen så att säga skapar åt sig en mark, som är sur och som sålunda är ogynnsam för nitrifikation. Barrträdens förmåga att utnyttja andra kväveföreningar än salpeter blir sålunda en naturlig tillpassning till den mark, som de själva skapa. Annat är där emot förhållandet på de naturliga föryngringsplatserna. Där influeras Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av T. LAGERBERG. Fig. 31. Barrblandskog. Granplantor omkring multnande trädstammar. Jämtland. Stuguns sn. Granmyran. ?/. 1911. 3 Mixed coniferous forest. Spruce plants round mouldering tree-stems. icke markbildningen av barrträden, där försiggår ofta en livlig nitrifika- tion, isynnerheft är detta fallet på urskogens naturliga föryngringsplatser, brandfält och vindfällsluckor. Skulle icke barrträden på sådana platser kunna utnyttja den ofta rikliga salpeterbildningen, skulle de ju starkt ligga under i konkurrensen med andra växter. Där salpeterbildningen blir mycket livlig, så att vi få en mycket rik ört- och gräsvegetation, där bli IOOO HENRIK HESSELMAN. ju dock svårigheterna för barrskogens föryngring mycket stora. En måttligt livlig omsättning av humuskvävet till salpeterkväve blir sålunda den gynn- sammaste för barrskogens föryngring. Hittills har jag i främsta rummet talat om tallen, men även granen för- håller sig säkerligen i huvudsak på samma sätt. Granen tycks dock på äldre år vara mera tacksam för en salpetertillförsel. Våra mest produk- tiva granskogar — de örtrika — förekomma på mark med nitrifikation, ehuru man dock även på mark utan nitrifikation kan påträffa högpro- duktiva granbestånd. Från Danmarks ljunghedar (WEIS 1908, P. E. MÖLLER och HELMS 1913) har man åtskillig erfarenhet om nitrifikationens betydelse för granens utveckling. De kraftigast växande granarna träffas på de försöksparceller, där humuskvävet nitrifieras. Emellertid anser jag ingalunda denna fråga om äldre och yngre plantors förhållande till kvävet fullt utredd. Det är ett problem av stort praktiskt och vetenskapligt intresse, som vore särdeles intressant att vidare bearbeta. Det är möjligt, att lösningen kan erhållas genom en vidare behand- ling av mykorhizaproblemet. För närvarande råder på detta område de mest stridiga meningar, å ena sidan ha vi dem, som i mykorhizan se en anordning av största betydelse för barrträdens näring, å andra sidan finns det forskare, som i mykorhizan endast se en ofarlig parasitisism. Det skulle föra mig för långt att ingå på en närmare redogörelse för de olika åsikterna och de skäl, som anföras för dem. Emellertid måste man dock hålla fast vid, att humuskvävets nitri- fikation ej är någon nödvändig förutsättning för barrskogens föryngring. Det är en gynnsam faktor. Annars skulle vi ej kunna förklara en del fenomen i våra barrskogars utveckling, t. ex. tallens så småningom skeende utveckling på de kalhuggna tallhedarna eller gra- nens invandring i de mossrika tallskogarna. Men humuskvävets nitrifika- tion har ett så gynnsamt inflytande, är av en sådan betydelse, att en diskussion av våra skogsföryngringsåtgärder med denna synpunkt så- som den ledande må avsluta denna avhandling. Kar. XIII. Diskussion av våra skogsföryngringsåtgärder med hänsyn till deras betydelse för humuskvävets nitrifikation och markens produktionsförmåga. Under vissa omständigheter kan kvävets alltför livliga omsättning till salpeter bliva en besvärlig omständighet för barrskogens föryngring. Detta är framför allt fallet på mycket bördiga marker, där även en mindre luckhuggning kan framkalla en frodig och för plantorna hinder- SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. IOOI lig markvegetation. Ett sådant fall illustreras i fig. 32. I den helt obe- tydliga luckan fins en rik växtlighet av hallon, nässlor, Epilobium angusti- folium och maskrosor (7araxacum officinale), sålunda idel nitratplantor. Genom att göra luckorna mycket små, kunna vi till en del hålla till- baka denna för föryngringen ogynnsamma vegetationsutveckling. Att Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE. Fig: 32. Lucka i planterad granskog med lärk. Yppig vegetation av nitratofila växter, ss. Epilobium angustifolium, Urtica dioica, Rubus ideus, Taraxacum officinale. Östergötland, Omberg. ”'/, 1916. Small clearing in a planted spruce-forest with larch. Rich vegetation of nitratophilous plants. ta bort orsaken till densamma, markens rika bakterieliv och den livliga omsättningen av dess kväveförråd, vore detsamma som att söka nedbringa markens produktionsförmåga. Dylika marker förekomma emellertid i vårt land endast i mindre utsträckning, huvudsakligen på kalkrik grund, sålunda inom våra silurområden och i de urbergstrakter, där moränen blivit kalkhaltig, genom att isen från annat håll ditfört kalkhaltiga 65. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt 1002 HENRIK HESSELMAN. krossningsprodukter. De genom förekomsten av kalkhaltigt, lättvittrat material bördiga markerna inom Värmlands hyperitområden höra ock till denna typ (jfr fig. 1). Barrskogarna på dylik mark ha vanligen en mera örtrik markbetäckning och en mullartad humus, varför de i all- mänhet höra till den typ, där en svag nitrifikation försiggår redan i den av beståndet beskuggade marken (se HESSELMAN 1917). Den uppmärk- samme skogsmannen kan därför redan av beståndets markbetäckning sluta sig till hur marken kommer att förhålla sig vid ökat ljustill- träde och kan med ledning härav vidtaga sina åtgärder. Små föryng- ringsytor och snabbt vidtagna åtgärder för sådd eller plantering kunna leda till målet. Dylika marker kunna ock, om yxan föres med försik- tighet, föryngras genom självsådd. Även i nordligaste Sverige föryngrar sig granen på dylika marker i ganska små luckor (se fig. 33 och 28). I svåra fall får man använda klimpplantering av gran. Markens stora produktionsförmåga tillåter ju ock dyrare föryngringsåtgärder än i andra skogstyper. På grund av den jämförelsevis ringa utbredning som dy- lika marker äga, kan deras föryngring icke bli något dominerande pro- blem inom svensk skogshushållning, ehuru rent lokalt svårigheterna mången gång kunna vara betydande nog och sätta skogsmannens skicklighet och vana på stora prov. Frånse vi dessa, ofta särskilt bördiga marker, så är det ett viktigt problem för svensk skogshushållning att så sköta skogen, att man på för- yngringsytorna åstadkommer en för barrträdsplantorna gynnsam omsätt- ning av humuskvävet till salpeter. Detta problem är förknippat såväl med föryngringsytornas anläggning och behandling som med skogens föregående skötsel. Jag vill till en början uppehålla mig vid den sista av dessa tvenne frågor. De för skogens naturliga föryngring gynnsammaste bestånden repre- senteras av den typ, som vi träffa i mellersta Sverige. Jönåkers, Högsjö, Äs' och Alkvetterns skogar utgöra härpå exempel. Markbetäckningen utgöres i huvudsak av ett mosstäcke, råhumustäcket är ganska löst och luckert och av mycket måttlig mäktighet (se fig. 4). Bärris och ljung spela en alldeles underordnad roll för dess uppkomst. De egent- liga humusbildarna utgöras av mossorna samt kvist- och barraffallet från träden. Redan en luckhuggning framkallar en livlig nitrifikation, ört och gräsvegetationen blir dock ej överdrivet frodig, utan tall- och gran- plantorna kunna jämförelsevis lätt gro, och såvida de komma i åtnjutande av tillräckligt ljus, utveckla de sig vidare (se fig. 5, 34 och 41). Den motsatta typen representeras av sådana skogar, där råhumustäc- ket nått en mycket kraftig utveckling; detta är ofta fallet i Norrlands genomblädade granskogar. Under det friska mosstäcket ha vi där ett SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SAEPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1003 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 33. Vacker granföryngring i mindre lucka i örtrik granskog. Lappland. Vilhelmina sn. Djupdal ?9/; 1915. Fine regrowth of spruce in a small clearing in a herbulent spruce-forest. 1004 HENRIK HESSELMAN. mer eller mindre mäktigt tätt lager av halvmultnade mossrester, invävda med bärrisstammar och dylikt. Mossor och bärris utgöra här viktiga humusbildare. Släppes tillräckligt med ljus ned på marken i ett dylikt bestånd, utvecklas kruståteln (Azra fexuosa) och bildar snart en tät matta, som är föga mottaglig för groende barrträdsfrön. Humuskvävet över- föres ej till salpeter, åtminstone ej i någon nämnvärd mängd, planterade plantor utvecklas avsevärt sämre än på platser, där humuskvävet nitrifieras. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av G. SCHOTTE, Fig. 34. Föryngring i lucka, uppkommen genom nunneangrepp. Nitrificerande humus. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers häradsallmänning. Maj 1909. Regrowth in a small clearing, caused by nun-moth. Nitrifying humus. De förut omnämnda, högproduktiva och från föryngringssynpunkt gynnsamma barrblandskogarna i mellersta Sverige utmärka sig för sin stora slutenhet, marken under beståndet är ganska jämnt beskuggad. Detta har utan tvivel ett särdeles gynnsamt inflytande på humustäcket, men om detta är den enda orsaken till dess hastiga och för föryngrin- gen gynnsamma förvandling vid huggning 1 beståndet, vill jag tills vidare lämna därhän. Några analyser av markens mineraliska egenskaper ha ännu ej medhunnits. Markfloran i bestånden tyder emellertid .ej på nå- gon särskilt bördig skogsjord, i markbetäckningen träffas samma arter, SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. I005 som i bestånden med stark råhumus, proportionen mellan arterna är emellertid en annan och växtresternas förmultning förlöper på ett an- nat sätt. Vid utvecklingen av ett ogynnsamt råhumustäcke ha såväl klimatet och marken som ock beståndets behandling sin stora betydelse. Ju råare och kallare klimatet är, dess lättare får humustäcket denna för skogen ogynnsamma karaktär, men behandlingen av beståndet spelar givetvis sin mycket stora roll. I de genomblädade gamla granskogarna, där ljustillträdet är starkare än i den verkligt slutna skogen, men där det är för svagt för att framkalla en mera livlig omsättning, där trivas särskilt bärrisen och bidraga kraftigt till en ogynnsam utveckling av humus- täcket. Det torde väl knappast lida något tvivel om att den behand- ling, som vi förr av ekonomiska skäl måste underkasta våra gamla norr- ländska granskogar, då vi genom en s. k. oordnad timmerblädning togo ut de bästa och grövsta träden, varit skadlig ej blott för det kvarvarande beståndet, utan ock för markens beskaffenhet. I fig. 35 och 36 meddelas några bilder av dylika, ganska sorgliga gamla granskogsbestånd. Av klimatiska orsaker blir skogen gärna glesare i Norrland än i södra och mellersta Sverige, men vår skötsel har ock mången gång varit sådan, att den förvärrat det onda eller de nackdelar, som följa härmed. Men även där beståndet är så tätt, som det synes vara möjligt i Norrland, inträder vanligen icke efter huggning nitrifikation i marken, Åira flexuosa blir gärna den dominerande hyggesväxten. Men härutinnan märkas dock betydande gradationer. I de lägre belägna delarna av Norrland, d. v. s. närmare kusten, där klimatet är gynnsammast, visa hyggena en större grad av förvandling i humustäcket. Nitratofila plantor äro där ej så säll- synta, även om marken ej blivit bränd, t. ex. kring Björna i Ångerman- land. Ju högre upp man kommer och desto råare klimatet blir, dess mindre snabbt förvandlas råhumustäcket vid huggning, och dess lång- sammare och svårare försiggår i stort sett skogens föryngring. När man t. ex. i norra Ångermanland når upp till en höjd av c:a 400 m över havet, märker man tydligen en bestämd försämring av skogens föryngringsbe- tingelser, och på ännu större höjd kan man träffa stora, kala ytor, där ljustillgången synes vara fullt tillräcklig, men där föryngringen tydligen går alldeles oerhört långsamt (se t. ex. fig. 37). Här har man att göra ej blott med en direkt, utan ock med en indirekt, ofördelaktig inverkan av klimatet, nämligen dess inflytande på humustäckets beskaffenhet. Till denna typ höra rätt stora områden på c:a 400—3500 m över havet i södra och mellersta Lappland, bevuxna med s. k. oväxtlig gran. Från denna i det stora hela riktiga bild av föryngrings- och markförhållan- dena i Norrland avvika de kalkrika markerna, som ännu i fjällens omedel- 1006 HENRIK HESSELMAN. blir om bara närhet kunna få en så rik markvegetation på hyggena, att den en väsentlig svårighet för skogens föryngring, men där man dock, NF i La Nå å ATT Märkt tons Få i Ne Foto av förf. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 35. Gammal, 250-årig, genomblädad, delvis torkande granskog. Lycksele sn. Flaka- J rask, Cf IOLTT. Old thinned spruce-forest, partly desiccating. skogen behandlas försiktigt, kan framkalla en rätt så vacker naturlig föryngring. I det stora hela blir råhumusbildningen svårare och mäktigare, ju SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1007 Foto av förf. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 36. Äldre, delvis avtorkande granskog. Lappland. Lycksele sn. Martiliden. Råhumus. 8/ J 1911: Old spruce-forest partly desiccäating. KRaw humus 1008 HENRIK HESSELMAN,. äldre och glesare beståndet blir, och skulle utvecklingen alldeles ostört få fortgå, skulle den så småningom i tidernas lopp leda till ytterst glesa bestånd med starkt försvårad föryngring. Som bekant har elden ofta åstadkommit en radikal omvälvning i hela detta utvecklingsförlopp och Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 37. Fjällskog av gran. I förgrunden ett gammalt, för sol och vind öppet hygge, vi- [0] "ee . . ee sande den längsamma förvandlingen av det torra virket. Angermanland. Anundsjö sn, Norra Solbergs kronopark. 595 m. ö. h. ”/, 1914. Alpine spruce-forest. In the foreground an old clearing, exposed tho sun and wind, showing the slow decay of the dry timber. omfört marken i mera lätt föryngringsbart tillstånd. Som en produkt av eldens inverkan ha vi maångenstädes vidsträckta, vackra och välslutna ungskogsbestånd. Den viktigaste orsaken härtill vill jag, som förut fram- hållits, söka i den livliga salpeterbildning, som äger rum efter branden, och som gynnat plantornas kraftiga utveckling i ungdomen. Svedning 1009 MARKEN. I OCH SALPETERBILDNINGEN SKOGSFÖRYNGRINGSÅÄTGÄRDERNA ddopn sueZuanftT PIA "Jurd Jo YIMOIBaI 434S re Ya 'plo SIVaÅ Suqmnoqe fumq PIO 'us ofs1039 "NOSSYJANVY UYUVNNAD AB OJOH 'uaTepaliet 'bo61 ”/;, ”uoflsroyg m "He 1 AP 1XB419)8 IRAS paw IHreLJpurIq 131B-0f vid "HewwenN "gå "Ir "[ueS SUJJTLISUESYNSINJSTONG IM IOIO HENRIK HESSELMAN. eller risbränning ha ock blivit föryngringsåtgärder, som av många skogs- män använts och rekommenderas, men som också av andra starkt för- dömas. Innan jag går in på en diskussion av denna fråga, vill jag först erinra något om beskaffenheten av de bestånd, som uppkommit efter brand. Elden har stundom gått allt för hårt fram över marken, så att så- väl dess föryngrings- som dess produktionsförmåga blivit i hög grad Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 39. Av skogseld härjad granskog. Lappland. Vilhelmina sn, Kronoparken Björnberget, ”5/. 1915. Spruce forest devastated by forest-fire. nedsatt. ALB. NILSSON (1895, sid. 9) talar om sådana, sedan långliga tider kala marker vid Sveg i Härjedalen och mellan Vintjärn och Voxna i Hälsingland. Utmed Gällivarebanan förekomma ock liknande marker, svårt härjade av eld. Det är av naturen torra moränmarker, rullstensåsar och sandmoar, som genom elden blivit förstörda. Ett av elden svårt härjat område avbildas i fig. 38, den återger brännans utseende c:a 30 år efter branden och visar, att tallföryngringen ännu är gles och otillfreds- ställande. Emellertid äro lyckligtvis dylika marker ej allt för vanliga. SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. IOII De flesta författare framhålla den stora roll, som elden har spelat för tallen i dess kamp med granen. Granen är dels mera ömtålig, den dukar lättare under vid brand (se fig. 40), dels synas tallfröna lättare gro i den av elden övergångna marken. Där elden gått mycket hårt fram, så att humustäcket blivit i det närmaste förstört, där går utvecklingen långsamt och vanligen till tallhed (se t. ex. ALB. NILSSON 18953, sid. 9), men an- nars är det långt ifrån sällsynt att finna granen bilda den första barrträds- generationen på ett brandfält, vare sig björken gått före eller ej. Inom Jämtlands silurområde finner man ej sällan sådana ålldeles rena granbestånd utan inblandning av björk, ett sådant är avbildat i fig 40; även på råg- svedjor kan den första skogsgenerationen bli en ren granskog (se GUN- NAR ANDERSSON och HENRIK HESSELMAN 1907, sid. 62), markbetäck- ningen i dessa bestånd utgöres av de vanliga skogsmossorna och bärrisen, stundom spela dock lavar en större roll än vanligt i markbetäckningen. I Jämtland och i norra Ångermanland finnas ofta på de gamla brand- fälten barrblandskogar av tall och gran, med större eller mindre inbland- ning av björk och asp, som vanligen kommit in på brandfälten något före barrträden. Ofta utmärka sig dessa skogar för en mycket hög växt- lighet. En liknande roll som skogseldarna har svedjebruket haft för våra sko- gar. Det är numera alldeles eller i det närmaste övergivet. En skildring av hur det utfördes finner man hos FERD. LINDBERG (1915, sid. 12—16). Skogarna på de gamla svedjefälten utmärka sig ofta för en mycket hög växtlighet, orsaken härtill torde väl delvis vara, att svedjorna oftare anlagts på goda marker, men svedjningen har också direkt haft sin roll. Jämför man nämligen med varandra skogsbestånd på samma slags mark, finner man ofta, att de som växa på de gamla svedjorna äro vackrare och växtligare än de, som förekomma på den osvedda marken. Ett annat exempel på eldens roll lämna de gamla kolfallshyggena; sedan skogen fällts det ena året, fingo träden ligga och torka till följande vår, då kol- fallet påtändes, varvid kvistar och finare grenar brunno upp. Avsikten med bränningen var ock att på bekvämaste sättet få skogen kvistad (se FERD. LINDBERG 1915, Sid 16). På de gamla kolfallen ha vi ock våra vackraste tallskogar i Norrland. Svedningsbruket har väl hos oss så godt som alldeles övergivits, men i och för skogsföryngring har det dock åtminstone till mycken sen tid kommit till användning på Skagersholms kronopark i norra Västergötland (se G. SCHOTTE 1910, sid. 140—142). I Finland däremot har denna metod länge stått högt i kurs, när det gällt att föryngra skogarna, och särskilt var A. G. BLOMQVIST (1887), den mångårige direktören för det finska forstinstitutet i Evois, en varm vän av detsamma. I senare tid TrOTr2 HENRIK HESSELMAN. Ur Skogsförsöksanst. saml. Foto av T. LAGERBERG. Fig. 40. Omkring 60-årig granskog, uppkommen efter brand. Jämtland. Gåxsjö sn. Yxskaftskälen ”'/, 1912. Spruce-forest, about sixty years old, that has sprung up after burning. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1013 ha de i Vesijako kronopark genom svedjekultur uppdragna skogarna bli- vit föremål för 'en skoglig undersökning (VUORI 1913), som visade, att dessa bestånd utmärkte sig för en hög växtlighet. När det i praktiken gäller den viktiga frågan om hur man skall behandla marken för att gynna skogens föryngring, så blir enligt den uppfatt- ning, somöjags har velat förfäkta, icke frågan om bränning eller icke bränning, utan frågan blir att sörja för en för barr- trädsplantorna gynnsam, men icke allt för riklig omsättning av det i humustäcket organiskt bundna kvävet till salpetersyra. I de förut omtalade, av mig undersökta skogarna i Jönåker, å Äs, Högsjö och Alkvettern sker en sådan omvandling vid ringa ingrepp med yxan, skogen föryngrar sig ock med lätthet. Det är, som förut framhållits, osäkert, om detta endast är en följd av beståndens föregående behand- ling elller om markens minerologiska beskaffenhet spelar en roll. Det vore emellertid av största intresse och vikt att få denna fråga utredd. Härmed sammanhänger ju spörsmålet om ljushuggningarnas och de starka gallringarnas inflytande på marken och på skogens föryngrings- möjligheter, frågor av det allra största ekonomiska intresse, hvilkas grundliga teoretiska utredning skulle kunna ge diskussionen i flera skog- liga spörsmål en fastare ryggrad än hittills. Det är ock att hoppas, att Försöksanstalten måtte kunna ta upp denna fråga på sitt program. Även under dylika, för skogens föryngring gynnsamma förhållanden använder man kalhuggning utan eller med fröträd, och stundom löp- brännas hyggena. Den sistnämnda åtgärden är med den uppfattning, jag här företräder, både onödig och även i viss mån skadlig. Visserli- gen vill det synas, som om även på dessa marker kvävet hastigare skulle nitrifieras, om man använder risbränning, men bränningen förorsakar ju alltid en del kväveförluster, vilka väl dock, om marken ej blir allt för hårt bränd, snart torde kunna ersättas. När det på den brända marken uppdragna beståndet vuxit upp, upphör all nitrifikation (se sid. 1050), och stundom får man det intrycket, att bestånden vid omkring 20 års ålder liksom sakta av i sin tillväxt. Den effekt, som man vinner ge- nom bränningen, är ju alltid övergående och då samma sak kan vinnas endast genom ökat ljustillträde till marken, är ju svedningen onödig. Det är emellertid ytterligt svårt att ge ett alldeles bestämt omdöme om en dylik försiktigt utförd avsvedning kan nedsätta markens produk- tionsförmåga. Sällan finner man nämligen tvänne bestånd på svedd och osvedd mark under sådana förhållanden, att man utan vidare kan jäm- föra dem med varandra. Med hänsyn till den fara, som alltid förefinnes för att marken skall bliva för hårt bränd, och i betraktande av övriga risker vid svedjningen, anser jag, att bränning är förkastlig på all IOI14 HENRIK HESSELMAN. sådan mark, där humuskvävet ändock nitrifieras. Bränningen blir där en både kostsam och onödig åtgärd. För den praktiske skogsmannen blir det då fråga om att bedöma, om kvävet utan bränning omsättes på de marker, han har under sin vård och skötsel. Ett sätt att bedöma denna fråga är en undersökning av humustäcket i beståndet. Ju luckrare detta är, dess mer det bildas av mossor och barravfall, dess större äro utsikterna för att humuskvävet skall nitrifieras vid det genom huggning förorsakade ökade ljustillträdet. Markvegetationen lamnar ho- nom ock en god och lätt användbar ledning. Uppenbara sig på hygget utan bränning sådana växter som hallon, Epilobium angustifolium, blinddån (Galeopsis bifida), Senecio silvaticus, maskrosor (Taraxacum officinale), ÅArenaria trinervia, smultron, bergssyra i mera ljusgröna former (Rumex acetosella) och dylika växter, då kan han vara säker på att humuskvävet omsättes i en för de unga plantornas utveckling gynnsam form. Med hänsyn till humustäckets omvandling är då en bränning eller svedning onödig och förkastlig. Faran med den omnämnda vegetationsutvecklingen ligger huvudsakligen däri, att den mången gång kan bli så kraftig, att den konkurrerar ihjäl de unga trädplantorna. Om en bränning av mar- ker av den här avsedda beskaffenheten kan minska denna vegetationsut- veckling, känner jag ej. Några i det avseendet fullt belysande fall har jag ej sett, dock torde man ha skäl att anse, att bränningen mången gång rent av kan öka det obehag, som en stark hyggesvegetation gärna medför. Marker av den godartade typ, som jag nu beskrivit, ägna sig, när det gäller föryngring, väl för blädning. Det är väl otvivelaktigt, att blädningsbruket först kom till utveckling på sådana marker, där redan en luckhuggning framkallar en för plantornas groning och första utveck- ling gynnsam förvandling av humustäcket. I södra Tyskland och i Frankrike, det rationella blädningsbrukets egentliga hemtrakter, har skogs- marken vanligen denna gynnsamma beskaffenhet, råhumusbildningar äro i dessa skogar med blandning av löv och barrträd sällsynta. Läser man igenom en skildring från de egentliga blädningsskogarna i dessa trakter, finner man, att markerna av allt att döma måste höra till den typ, där luck- huggning framkallar eller ökar nitrifikationen i marken. Visserligen äro redogörelserna för markens beskaffenhet långt ifrån tillfredsställande, men av den rikedom på ädla lövträd, som vanligen finnes i dessa skogar, kan man så att säga indirekt sluta sig till humustäckets godartade beskaffen- het (se t. ex. ENGLER 1905). Min egen erfarenhet om dessa skogar går ock i denna riktning. Det torde väl ej heller vara någon tillfällig- het, att den som hos oss kanske ifrigast verkat för blädningsbrukets in- förande och utveckling, nämligen UNO WALLMO (1897), just arbetat SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN, IOI5 med sådana skogar, där en luckhuggning framkallar humuskvävets nitri- fikation (se fig. 41). Jag vill ej här närmare diskutera blädningen ur ekonomisk synpunkt, det skulle föra för långt utom ämnet för denna av- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 41. Lucka i barrblandskog med granföryngring. Södermanland. Julita sn. AS, IT IIORG Small clearing in mixed coniferous forest with regrowth of spruce. handling, men en stor förtjänst har detta skogsbrukssätt, nämligen att marken bevaras i sin produktionskraft, såvida den är av sådan beskaffen- het, att blädningen framkallar en föryngring, vilket vanligtvis är liktydigt 1010 HENRIK HESSELMAN. med att blädningen framkallar en nitrifikation. På marker, där detta ager rum, försiggår föryngringen i luckorna ganska snabbt. Även så- dana skogsmän, som anse blädningsbruket ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktigt, erkänna dess förmåga att gynna föryngringen (se t. ex. ADOLF WELANDER 1910). En senare utvecklingsform av blädningsbruket representerar den av A. WAGNER (1912) utbildade kantblädningsmetoden. ' Föryngringsresul- tatet beror även härvidlag på markens beskaffenhet. Den skildring han ger av humustäckets förvandling vid kantblädningen (1912, sid. 356—-58) talar för en inträdande nitrifikation, en sak, som är ytterst sannolik med hänsyn till dessa skogars beskaffenhet. På hans fotografier av mycket vackra föryngringar kan man ock se nitratofila växter bland trädplan- töfna (IÖL2,, Sid. 89). Där humustäcket har en mindre gynnsam beskaf- fenhet, företages ock markberedning för att gynna föryngringen (1912, sid. 114—115). I detta sammanhang är det av ett stort intresse att finna, att där kantblädningsmetoden mera omedvetet tillämpats i vårt land, men lämnat mycket vackra föryngringsresultat, nämligen vid Lan- fors under Alkvettern i Värmland, där framkallar en sådan avverkning en nitrifikation i humustäcket (se 940). Med spänt intresse kan man av- vakta resultatet av den av skogsavdelningen där utlagda försöksytan (se G. SCHOTTE 1915, sid. 768—769). På ett helt annat sätt gestalta sig frågorna om markens behandling, när humustäcket är mera starkt råhumusartat, så att humuskvävets nitri- fikation stöter på större svårigheter. En ledning för bedömande av humustäckets omsättning kan man då återigen finna i markfloran. Där mossorna och bärrisen trots rikligt ljustillträde ej vissna eller där marken överdrages av en tät kruståtelmatta, där finnes ock i regel ingen sal- peterbildning. Den i ytan torra mossmattan och den täta fäll, som bil- das av kruståteln (Aira flexuosa), bilda för fröna en olämplig grobädd, den naturliga föryngringen är starkt försvårad. Även de planterade plantor, som utvecklas på ett sådant hygge, växa avgjort sämre än där humuskvävet nitrifieras, såvida de ej ha att kämpa med en mycket kraf- tig hyggesvegetation, i vilket fall motsatsen kan inträffa. Man torde med all rätt kunna säga, att den med så stor iver i senare tid hos oss debatterade föryngringsfrågan huvudsakligen avser marker av den sistnämnda beskaffenheten. Hur dylika marker lämpli- gen skola behandlas, därom rör sig i främsta rummet striden. Av alla de undersökningar, för vilka jag förut redogjort, framgå vikten och betydelsen av humuskvävets nitrifikation. Alla sedan gammalt kända metoder för att befordra föryngringen, t. ex. markberedning, bränning, stubbrytning etc., framkalla en nitrifikation av det i humustäcket samlade SATC I MARKEN. 1017 EN T OCH SALPETERBILDNIN( 5 FJÄRDERNA RINC T SFÖRYN( SKOC "TIÖT "Ia UIPISOH "HOJ AP 0304 'sjooys Suoj y1oj nd 03 unsaq asey 1sa10F po 243 Jo Suv 193e YargqM 'saonids passaidday 'us suoymfe 'puejuewssduy noxs e3urj embys reli0q Surusjioasr 1939 wWos Ieurig epgAnIapu) cb 3 V 3 I hl "[UES sSUDJfeIsuUrSYOSINJSBONS IN) talt. KK SANS J, Sko es försö 7 Statens rad Medndel. 66. 1018 HENRIK HESSELMAN. kvävet. De barrträdsplantor, som utvecklas på dylika platser, visa ock genom kraftigare, mörkare barr och kraftigare tillväxt, att de förmå till- godogöra sig salpeterkvävet. Innan jag ingår på en diskussion av behandlingen av dessa marker, torde det böra erinras därom, att salpeterbildningen ej är någon absolut nödvändig faktor; föryngringen kan försiggå ändå, Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av T. LAGERBERG. . ” . . . wi RR Fig. 43. Marbuskar av gran, som efter avverkning börjat skjuta kraftiga årsskott. Anger- manland. Hemsö sn. ”Sanna. ”?5/- 1011. Stunted spruce-plants, which after felling of the old forest have begun to put forth strong shoots. men går då väsentligen långsammare, och de plantor, som komma till utveckling, bliva till en början väsentligt svagare, än om humuskvävet nitrifieras. Vilka åtgärder, som böra vidtagas, bero såväl av markens som av hyggets beskaffenhet. I många av de norrländska, mer eller mindre genomblädade granskogarna finner man under beståndet ganska talrika granplantor, som lyckats gro i granskogens halvskugga och där fört ett tynande liv. När skogen avverkas och ljuset får tillträde, börja dessa SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1019 skjuta fart, och om de förekomma tillräckligt tätt, kunna de förr eller senare bilda ett bestånd (se fig. 42). Dessa granplantors utveckling samman- hänger dock med humustäckets förvandling, en livligare omsättning måste inträda. Ännu har jag ej undersökt saken i detalj, men av mina observa- tioner synes framgå, att det ej fordras, att humuskvävet nitrifieras, ehuru utvecklingen på de marker, där detta äger rum, går hastigare än annor- städes. Där man på hygget har särdeles gott om dylika plantor och Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av förf. Fig. 44. Vällyckad tallplantering i mindre lucka i gammal granskog. Nitratofil hygges- vegetation. Lappland. Lycksele sn. Vänjaurträskliden. ?/. 1911. Successful pine-plantation in a small clearing in an old spruce-forest. Nitratophilous vegetation. där humustäcket snart omsättes, där har man ock all anledning att ta vara på vad naturen bjuder och låta dessa granar ingå i eller bilda det nya beståndet (se fig. 43). Svårigheterna ligga huvudsakligen i att få ett sådant bestånd fullt slutet; att genom hjälpplantering fylla ut före- fintliga luckor är emellertid en sak, som bör försökas. Om man härut- innan lyckas, beror mest på markens beskaffenhet och framförallt på kvävets omsättning. Där humuskvävet nitrifieras, äro utsikterna störst, ty där kan man även i relativt små luckor draga upp tall (se fig. 44). I senare tid har man, i synnerhet efter HOLMGRENS inlägg i frågan, I020 HENRIK HESSELMAN. övergått till kalhuggning utan risbränning eller svedning och plantering av oomskolade ett- eller tvååriga tallplantor. Dessa planteringar ha lämnat ett ganska växlande resultat, men även där man lyckats, är det väl tvivel om man kan anse metoden fullt tillfredsställande. På hyggena med kruståtel bli de planterade plantorna ej så kraf tiga, som där man framkallat humuskvävets nitrifikation och på själv- sådd är ej mycket att räkna, då kruståtelsfilten utgör en olämplig gro- bädd för barrträdsfröet. Skall man endast lita till kulturen, blir bestån- det väl glest, och man har vid de sjukdomar, för vilka i synnerhet tal- len är utsatt, att lita till ett allt för litet antal plantor i reserv. Jag tror därför knappast, att denna metod i längden skall visa sig tillfredsställa de anspråk på föryngring, som man bör uppställa. Den blir dyr i för- hållande till effektiviteten, och den lämnar allt för litet rum för den na- turliga föryngringen. Hyggesbehandlingen bör så mycket som möjligt gå ut på att framkalla sådana förändringar i humustäcket, som samtidigt kraftigt nära de sådda eller planterade plantorna och befordra den na- turliga föryngringen. I det på marken kvarliggande riset har man ej sällan ett medel att framkalla kvävets nitrifikation. I skogarna under Garpenberg finner man, som förut omtalats, att kruståteln (Azra flexuosa) ofta blir den förhär- skande växten på hyggena, men att nitratofila växter infinna sig i ris- högarna. Riset blir emellertid där ofta lagrat i sådana högar, att all naturlig föryngring omöjliggöres, men där riset ej är allt för rikligt, torde dess jämna och likformiga utbredning över hygget mången gång kunna befordra ej blott de sådda eller planterade plantornas utveckling, utan ock den naturliga föryngringen. I Schwarzwald i Tyskland användas grenar av silvergran på samma sätt för att befordra humustäckets om- sättning och den naturliga föryngringen (se WAGNER 1912, sid. 111). Det synes mig emellertid av gjorda observationer, som om detta medel skulle vara mindre effektivt i övre Norrland än längre söder ut, då i Norrland, i synnerhet dess övre delar, riset multnar avsevärt mycket långsammare än i de klimatiskt mera gynnade delarna av landet. Det utbredda riset kan ju också stundom ha en annan betydelse, nämligen att motverka betes-kreaturens skadliga trampande och därigenom skydda de plantor, som redan finnas. Ett annat medel att befordra humuskvävets omsättning är markbered- ningar. Dessa ha nog hittills fått allt för liten plats i vår skogshushåll- ning, ehuru intresse för densamma finns på många håll. Som bekant finnas markberedningsredskap av olika typer, t. ex. finnplogen, WIDÉNS kultur- plog, här är ej platsen att ingå på en beskrivning av desamma. Det skulle säkerligen lända landets skogsvård till gagn, om redan förefintliga SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1021 typer underkastades en sakkunnig granskning med hänsyn till deras prestationsförmåga på olika slags marker. Ett viktigt villkor synes mig vara, att mineraljord och humus så vitt möjligt blandas om varandra, möjlig- heterna för humustäckets gynnsamma omsättning bli härigenom större. I Tyskland (MÖLLER, 1908) har man gjort försök angående olika metoder att inblanda humus med mineraljorden. Det mest effektiva har visat sig vara en omblandning utförd med hacka och spade. Där har den naturliga föryngringen bäst slagit till, och där träffar man de kraftigaste plantorna. De av GRINNDAL i Södermanland utförda markberedningsförsöken visa ock, att man i vårt land genom en markberedning med finnplog kan erhålla synnerligen vackra resultat, föryngringen av tall under den täta fröträdsställningen var utomordentligt vacker, endast där kruståteln (Azra fexuosa) fått överhand saknades plantor (se fig. 135 och detaljbeskr. sid. 1044). Genom en markbearbetning framkallar man visserligen en utveck- ling av gräs och örter, men dessa synas vara föga hinderliga för plan- tornas utveckling. Under ett överskärmande bestånd nå de i alla hän- delser icke någon vidare frodighet. Ett annat sätt att åstadkomma en för föryngring gynnsam markbe- redning har man i stubbrytningen. Denna torde med den ökade efter- frågan på ved, som världskriget medfört och som väl efter fredsslutet en längre tid kommer att bli beståndande, komma att spela en vida större roll i vår skogsskötsels ekonomi än förut. Även rätt svårartad råhumus kan genom stubbrytningen bringas i livlig omsättning, och att den gynnar föryngringen, känner man sedan gammalt. Där råhumustäcket med mossor och bärris är synnerligen mäktigt, bru- kar man på somliga ställen i Tyskland avflå moss- och ristäcket, så att själva humuslagret blottas. Jag har sett metoden utförd i större skala i Schwarzwald i förening med användning av den WAGNERSKA kantblädnin- gen. Tallen föryngrade sig med lätthet och i stort antal på den blottade marken, silvergran och bok inplanterades i gropar, där man använde starkt kalkblandad fylljord. Man ville på detta sätt dra upp ett blandbestånd, som skulle hålla marken i bättre tillstånd och motverka den i Schwarzwalds högre belägna delar besvärliga råhumusbildningen. Metoden ställde sig där synnerligen ekonomisk. Bärriset och mossorna utgjorde ett av traktens befolkning högt uppskattat strö till stallar och ladugårdar. Det betalades ända till 200 mark per hektar för rättigheten till dess insamlande. Jag kan ej erinra mig, om på dessa föryngringsfält uppträdde några nitrato- fila växter, min uppmärksamhet var då ej så starkt fästad på vikten att iakttaga dessas uppträdande. Jag vågar sålunda ej yttra mig om denna behandling av humustäcket kunde medföra humuskvävets nitrifikation, men det är ingalunda omöjligt. Kalkningen i planteringsgroparna medför I022 HENRIK HESSELMAN. i alla händelser en livlig nitrifikation. Mången vill kanske betrakta det som ett slöseri att från marken borttaga moss- och ristäcket och är av den åsikten, att man härigenom skulle minska markens näringskapital. Man måste emellertid skilja på en för marken nyttig och en för densamma skadlig markbetäckning. Är den av det senare slaget, och dit hör otvi- velaktigt en dylik råhumusalstrande betäckning av bärris och mossor, kan dess avlägsnande endast bidraga att sätta marken i bättre, sundare skick. Den förlust i näringskapital, som mossornas och risens bortförande kan förorsaka, motväges väl av att marken försättes i ett bättre tillstånd. Med skildringen av denna metod komma vi lätt in på det hos oss mest använda sättet för skogarnas föryngring, nämligen hyggenas sved- jande. Som det torde framgå av denna framställning, är jag ingalunda någon fiende till bränning, jag hyser tvärtom den uppfattningen, att elden haft en stor betydelse att hålla tillbaka den råhumusbildning, som lätt äger rum i vårt klimat och som framför allt blir kraftig i äldre, mera glesa bestånd. Men då elden icke endast har gjort nytta, utan ock mången gång stor skada bör löpsvedningen användas med myc- ket stor urskiljning.: Den har sin plats, endast där råhumus- täcket är mycket kraftigt, så att en föryngringshuggning eller läggandet av ett kalhygge ej är tillräckligt för att omföra det- samma till en verkligt godartad humus, d. v. s. en nitrificerande humus. Där hyggesvegetationen enbart eller så gott som övervägande kommer att utgöras av bärris eller en tät matta av kruståtel (Azra fexu- osa), där har antingen en kraftig markberedning eller en svag löpsved- ning ' sin plats. Av de invändningar, som man kan göra mot eldens användning, synas mig de viktigaste och mest bärande vara av praktisk natur. Det är svårigheten att begränsa elden, faran för att den antänder närgränsande bestånd, att på hygget redan förefintliga plantor finnas etc. Den risk, som man vill anse förefinnas för markens försämrande, är däremot mindre. Det gäller ju att bränna på våren, medan mar- ken ännu är så fuktig, att humustäcket ej tar någon större skada, utan endast mossorna och bärrisen brännas upp. Visserligen medför bränningen en del kväveförluster, men förlusten betyder mindre, då råhumustäckets kväve är svårtillgängligt. Det kväve, som finns i det efter bränningen återstående humuslagret, är däremot lättillgängligt, icke minst för trädplantorna. Det förlorade kvävet torde ock, om marken ej brunnit för hårt, snart nog kunna ersättas. I marken leva kväve- assimilerande organismer, och det är mycket möjligt, att dessas liksom andra bakteriers verksamhet stimuleras efter branden. Även en annan risk förefinnes dock. Bränner man mycket hårt, blir marken mera kom- pakt och tät än förut, de översta markskikten förändra något sin struk- SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETF RBILDNINGEN I MARKEN. 1023 tur. Jag har ej studerat saken närmare, men fenomenet kunde möjligen förklaras genom den inverkan, de vid bränningen alstrade alkalierna ut- öva på marken. Alkalier pläga förstöra markens klumpstruktur, soda- NG AT RE MARE ' mt NV = Sr R Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av förf. Fig. 45. Björkblandad taliskog, uppkommen efter brand. Norrbotten. Piteå sn. Fager- 29 I heden. 1906. /s Pine-forest mixed with birches, which has grown up after a forest fire. jordarna på den ungerska steppen (pusstan) utmärkas av en mycket tät lagring, marken är således kompakt. Man sätter denna struktur i sam- band med markens stora halt av alkalier (soda). [ ett annat avseende har elden däremot ofta haft ett markförbättrande 1024 HENRIK HESSELMAN, inflytande, den gynnar invandringen av björk och andra lövträd, och des- sas bladavfall bidraga i hög grad till ett gott tillstånd i bumustäcket. Där blad av björk eller asp inmängas bland barravfallet och risen, har humusen en vida luckrare och gynnsammare struktur än där de saknas (se fig. 45 och 46). Visserligen kunna asp och björk komma in så rik- ligt, att de hindra de mer värdefulla barrträdens utveckling, men genom att sörja för tillgång på fröträd av tall och gran och genom att i hyg- Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto”af förf. Fig. 46. Föryngring av tall å ett brandfält. I förgrunden sälgar (Salix caprea), avgnagda av älg. Norrbotten. Hedartad mark. Jockmocks sn. nära Harsprånget. ?5/, 1904. Regrowth of pine on a burnt area. In the foreground sallows (Salix caprea), gnawed by elks. gets närmaste omgivning hålla björk och asp inom rimliga gränser, torde man kunna undvika denna svårighet. Svedning eller bränning har i alla händelser så stor betydelse och är ett jämförelsevis så billigt medel att gynna föryngringen på svårföryngrade, med stark råhumus betäckta marker, att man utan förutfattade meningar måste dis- kutera och undersöka dess användbarhet. Med de marker, det här gäller, har man, om man vill sörja för en tät och livskraftig föryng- ring där även självsådden kan göra sig gällande, endast två saker att välja på, kraftiga, ordentliga markberedningar, som bringa det SKOGSFÖRYNGRINGSATGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 102 un sega råhumustäcket fill en ordentlig omsättning, eller ock bränning. Planteringar bli på dylika marker knappast effektiva, och de unga tallplantorna utvecklas ej så väl, som där humuskvävet bringas till nitrifikation (fig. 47). Som en viktig orsak till att kulturerna i Norrland ofta misslyckats har man under senare åren framhållit den omständigheten, att vårarna där Np Vv Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 47. Tallkultur å svett kulturfält. Ångermanland. Hellsund vid Hellvattnet. ”?/, 1911. Pine-culture on land burnt for pine-cultivation. äro jämförelsevis torra (se t. ex. HOLMGREN 1911). De vackra för- yngringar, som vi vanligen finna på marker, som befinna sig i ett för föryngringen gynnsamt tillstånd, synas mig dock vittna om att denna faktor ej kan spela någon avgörande roll. Mindre väl utfört arbete, val av olämpligt frö samt icke minst ett för plantan ogynnsamt mark- tillstånd ha säkerligen en vida större andel i misslyckandet. Norrlands klimat torde dock ha en mera indirekt betydelse, nämligen därutinnan, att det gynnar uppkomsten av råhumus. Med de synpunkter, som jag i denna studie sökt framlägga på för- yngringsproblemet, blir således frågan om de åtgärder, som böra vid- HENRIK HESSELMAN. 1020 "6kor 'd uo uomdruosop nr "'uomranma-awd 10j 3umq puej uo amyna-dwuT "9161 Se 19519GRAS ydIY US strof "UINOQINSEA "6tor ps Sutuannysagferag ”keur PppasAs B IMMANeEL 'Sh 'St4 OJ AT 0104 "Tues SUIJJ[LISUESYASIOJSTONG TM a SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN, 1027 tagas med marken för att befordra föryngringen, i det allra närmaste förknippade med markens tillstånd och dess sätt att reagera för ökat ljustillträde. I de jämförande studier, som hittills gjorts över denna fråga, har man ej tillräckligt noggrant skilt på marker av olika slag, varför betydelsen av olika markberedningsåtgärder ej tillräckligt tydligt kunnat framgå. Det skulle säkerligen vara en ganska intressant uppgift att med ledning av här vunna synpunkter granska resultaten av våra kulturförsök, framförallt i Norrland. En sådan undersökning skulle ej minst ur direkt praktisk synpunkt vara av stort värde. Jag hoppas att inom den närmaste framtiden kunna företaga en dylik studieresa, varför jag snart torde få återkomma till de här diskuterade problemen. Till slut torde det vara lämpligt att göra en helt kort sammanfatt- ning av dessa studiers viktigaste resultat. Jag inskränker mig härvidlag till våra barrskogar. I det humustäcke, som utbildas i våra mossrika barrskogar, sker ingen eller ock obetydlig nitrifikation eller salpeterbild- ning. Det organiskt bundna kvävet omföres ej längre än till ammoniak. « Detta "gäller även |våra vackraste och mest pro- duktiva barrblandbestånd. Huggningar, som åstadkomma ett starkare ljustillträde, ha ett starkt inflytande på kvävets omsättning. Där humustäcket är mera tunt och luckert, huvudsakligen bil- dat av mossor och barravfall, kan huggningen medföra en myc- ket livlig omsättning av humuskvävet till salpeterkväve, be- Foenderbliratparatbassansen medfört em radikal förändring ihumustäckets bakterieflora. Dar humustacketmmrametanrstarkt ranumusartat, inträder en- dast en livligare omsättning av humuskvävet, men någon nitri- fika tion, Intfadenkej: Arten av de förändringar, som humustäcket undergår, kan tillsent del bedöomasktavimarkvegetationn. Dar humuskvävet omföres till salpetetkvavertuppenbara sie nitratofila växter, hallon, Epilobium angustifolium, Årenaria trinervia, Galeopsis bifida, Senecio silvaticus, Rumex acetosella m. fl. Där humustäcket multnar, utan att humuskvävet omföres till salpeterkväve, blir krustå- teln (Azra flöéxuosa) den dominerande hyggesväxten. Kraftiga markberedningar, som förmå omblanda humustäc- ketimed mineraljotden multnande ris och virke, samt markens avsvedning framkalla en salpeterbildning även i ett starkt rå- humustäcke. Det förefinnes en nära parallelism mellan humuskvävets 1028 HENRIK HESSELMAN, nitrifikation och markens föryngringsmöjligheter. De skogar, där redan en luckhuggning framkallar en nitrifikation, äro jäm- förelsevis lättföryngrade. Vägkanter, platser, där man brutit stubbar, och brandfält utmärka sig ofta för en vacker föryngring, dar nitrifieras ock humuskvaävet. Lagor och annat risigynna salpeterbildningen och föryngringen. Å andra sidan äro rå- humusmarker utan nitrifikation svårföryngrade. Anställda försök och direkta iakttagelser i naturen visa, att tallen i ungdomen utvecklar sig kraftigare i ett humustäcke med än utan nitrifikation. Sannolikt gäller detsamma också granen. I 'örtrika granskogar förefinnes vanligen en nitrifikation i marken. En huggning medför i dessa en ökad salpeterbild: ning, som kan framkalla en för barrträdsplantorna besvärlig ört- och gräsvegetation. På dylika platser föryngras emeller- tid granen i smärre luckor, som ej tillåta någon kraftigare ut- veckling av markvegetationen. I dylika skogar gäller det ofta att hålla hyggesvegetationen tillbaka, som annars lätt kan kon- kurrera ihjäl trädplantorna. Det sätt, varpå vi inverka på humuskvävets omsättning, bör vara den ledande synpunkten vid utförandet av våra föryng- ringsåtgärder. DETALJUNDERSÖKNINGAR. STÅNDORTSANTECKNINGAR. NITRATUNDERSÖKNINGAR. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1031 I. Örtrika barrskogar. 1. Hyggesvegetation i örtrik granskog. Ångermanland. Tåsjö sn. Tåsjöberget. Genom blädning starkt utglesad granskog med rikt utvecklad hyggesvege- tation. Marken sluttande och fuktad av genomrinnande vatten (se vidare fig. 3). Undersökt 24/, 1915. Ståndortsanteckning. Buskar: Salix nigricans str. Rubus ideus Yr. Ris endast vid trädbaserna och på torrare fläckar. Myrtillus nigra fv. r. Pyrola minor spr. Gräs och örter y. Ymnig: Acomnitum septentrionale näst. y. Rikliga: Oxalis acetosella Tr. Epilobium angustifolium str.-t. Polypodium dryvopteris Yr. Geranium silvaticum, str.-r. Viola biflora 1. Strödda: Alchemilla vulgaris Majanthemum bifolium Anemone nremorosa Rumex arifolius Spirea ulmaria Spridda: Calamagrostis sp. Poa sudetica Crepis paludosa Ranunculus acris Equisetum silvaticum Solidago virgaurea Geum rivale Stellaria nemorum - Milium effusum Urtica dioica Mvyosotis alpestris Trientalis europea. Enstaka: Epilobium alsinefolium Melandrium silvestre Marken huvudsakligen betäckt med multnande blad, här och där ett tunt överdrag av Åstrophyllum-arter och andra skogsmossor. Undersökning av växternas nitrathalt. Skarp reaktion: Geum rivale, Rubus ideus (flertalet individ), Melandrium silvestre, Stellaria nemorum, Urtica dioica. 1032 HENRIK HESSELMAN. Svag reaktion: Aconitum septentrionale (några ind.), Epilobium angustifolium (en del in- divid). Ingen reaktion: Epilobium alsinefolium, Poa sudetica, Solidago virgaurea samt flera ind. av Aconitum och Epilobium angustifolium. II. Mossrika barrskogar med vid huggning inträdande nitri- fikation i marken. 1. Kalhyggen av olika åldrar. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers häradsallmänning. Bestånd och hyggen nära Villkärrstugan utmed vägen till Virå bruk. Marken utgöres av rullstensgrus. Hyggena lagda i en följd efter varandra i sluttning mot sydväst. Marken mycket likformig liksom också markbetäck- ningen inom det kvarvarande beståndet, som sannolikt halt samma beskaffen- het över hela sluttningen. Undersökningar utförda maj 1915, maj och okt. 1916. Beståndet. Vackert, väl slutet barrblandbestånd av omkring 20 år av över- vägande gran med insprängd tall. Ris mycket sparsamma. Spridda smärre exemplar av lingon och blåbär. Gräs: spridda exemplar av Luzula pilosa. Mosstäcke. Ett löst, icke vidare mäktigt täcke av Hyvlocomium parieti- num med insprängd Hylocomium proliferum. Mosstäcket ligger helt löst på marken, kan lätt upplyftas, under detsamma en mörk, ganska lucker humus något blandad med sand och av utpräglat sur reaktion (se vidare fig. =) Undersökning av växternas nitrathalt. Ingen ereakt on: Luzula pilosa. Bakteriologisk undersökning. Jordprov nitrificera ej en ammoniumsul- fatlösning. Ammoniakavspaltningsförmågan täml. stor, likaså denitrifikations- förmågan (se närmare tab. 8 nr 5). Lagringsprov. Jordprov bilda vid lagring endast försvinnande små mäng- der salpeterkväve. Kalhygge från vintern 1915—1916. Undersökning ?9/. 1916. På kalhygget kvarligger ännu pappersved. Inga nytillkomna växter. Lagringsprov. Jordprov bilda vid lagring endast minimala mängder sal- peterkväve (se tab. r1 nr 1). Samma kalhygge, undersökt ”/;, 1956. Spridda plantor av FEpilobium an- gustifolium och Rubus ideus ge vid undersökning skarp nitratreaktion. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1033 Kalhygge från vintern 1914—1915. Undersökning ?9/. 1916. Hygget iordningställt, allt virke bortkört, riset bränt i högar 1916. Kultur verkställd under våren 1916 (rutsådd av tall). Hyggesvegetationen har börjat utveckla sig. Vegetation. Epilobium angustifolium och Galeopsis bifida i spridda fläckar. Spridda exemplar av Cerastium vulgatum, Luzula pilosa, Senecio silvaticus, Soli- dago virgaurea, Taraxacum officinale, Veronica officinalis. Undersökning av växternas nitrathalt: Skark reaktion: Epilobium ungustifolium, Galeopsis bifida, Solidago virgaurea. Tydlig reaktion: Taraxacum officinale. Ingen reaktion: Cerastium vulgatum, Veronica officinalis. Lagringsprov. Jordprov från detta hygge bilda vid lagring betydande mängder salpeterkväve (se tab. 11 n:o 2). Kalhygge från vintern I1913—1914. Hygget iordningställt, riset bränt i högar våren 1915. Kultur våren I 915 rutsådd av tall. Vegetation. I huvudsak densamma som å hygget 1914—1915, men £pi- lobium angustifolium kraftigare utvecklad och tätare. Även hallon förekomma. Undersökning av växternas nitrathalt ?9/; 1916. Skarp reaktion: Epilobium angustifolium, Rubus 1ideus. Lagringsprov. Jordprov bilda vid lagring betydande mängder salpeter- kväve (se tab. 11 n:o 3). Kalhygge från vintern 1912—1913. Hygget iordningställt, riset bränt i högar våren 1914. Besått våren 1914 (rutsådd av tall). Vegetation. Hyggesvegetationen kraftigare utvecklad än å föregående hyggen. FEpilobium angustifolium bildar en nästan sluten, sammanhängande formation över hygget. Bland Fpilobium förekomma insprängda Prieris aquti- lina, Rubus ideus, Galeopsis bifida, Taraxacum officinale, Luzula pilosa, Carduus crispus, Hieracium umbellatum, Solidago virgaurea, Fragaria vesca. Undersökning av växternas nitrathalt 9/5 1916. Skarp feaktion: Rubus ideus, Solidago virgaurea (frodiga individ). 67. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1034 HENRIK HESSELMAN. Svag reaktion: Epilobium angustifolium (några ind., eljes o). Ingen reaktion: Fragaria wvesca, Galeopsis bifida. Kalhygge från vintern I1911—1912. Hygget iordningställt, riset bränt i högar våren 1914. Skogskultur våren 1914 (rutsådd av tall). Vegetation. Hyggesvegetationen artrikare och även frodigare än å före- gående hyggen. Epilobium angustifolium Y.-y. -— Cerastium vulgatum spr. Rubus ideus str.-Mv. y. Orobus tluberosus > Rumex acetosella Spr.-str. Sonchus arvensis >» Taraxacum officinale r >» Urtica dioica » Fragaria vesca » oo» Cirswum lanceolatum e.-spr. Galeopsis bifida Ar Vaccinium vitis idea e.- » Festuca ovina Hv. r. Cirsium arvense e. Pteris aquilina e. 9. y. Geranium robertianum e. Hieracium puosella e. $H. r. Gnabhalium silvaticum e. Åjuga pyramidalis spr. 5 Melica nutans e. Calamagrostis Sp. >» Myrtillus nigra e. Carex digitata spr. Plleum pratense e. Veronica officinalis e. Mossor förekomma endast å brännfläckarna, nämligen Ceratodon purpureus och Brvum cespiticwum. Hallon och nässlor föredraga tydligen brännfläckarna framför den obrända marken. Undersökning av växternas nitrathalt 30/4 1910, Skarp reaktion: Rubus ideus, Cisium lanceolatum, Sonchus arvensis, Luzula pilosa '(trodiga ex.) Geranium robertianum. p Ingen reaktron: Åjuga pyramidalis, Carex digitata, Cirsium arvense, Epilobivtm angustifolium, Galeopsis bifida, Taraxacum officinale. Y Lagringsprov. Vid lagring bilda jordprov från detta/hygge en betydande mängd salpeterkväve (se tab. 11 n:o 4). b Kalhygge från vintern 1910—7/1911. Hygge på andra sidan vägen vid det först beskrif'na beståndet. Stora block i markytan. Morän. / : Hygget iordningställt, riset bränt i högar våren (re Skogskultur samma vår (rutsådd av tall). SKOGSFÖRYNGRINGSÄTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1035 Vegetation. Epilobium angustifolium Yr. Ac/ullea millefolium spr. Rubus ideus 1. « Calamagrostis sp. spr. Galeopsis bifida Yr. Festuca ovina spr. Luzula pilosa str. Fragaria vesca >» Rumex acetosella str. Phleum pratense e. Taraxacum officinale str. Poa pratensis e. Uriica dioica e. Såsom rester från skogsvegetationen finnas fläckvis lingon och Hylocomium- mossor. Undersökning av växternas nitrathalt 3?/; 1916, Skarp reaktion: Rubus ideus, Urtica dioica samt enstaka individ av £Epilobium angustifo- lium och Galeopsis bifida. Bakteriologisk undersökning. Jordprov från hygget visa stor ammo- niakavspaltningsförmåga (se tab. 1 n:o 12), nitrifiera en ammoniumsulfat- lösning och denitrifiera GILTAYS lösning (se tab. 8 n:o 6). Lagringsprov. Jordprov från hygget bilda vid lagring betydande mängder salpeterkväve (se tab. 11 n:o 5). 2. Kalhygge. Värmland. Karlskoga bergslag. Alkvettern. Hygge norr om Bäcktorp. Hygge upptaget vintern 1913—1914. Undersökt 7/; 1916. Beståndet. Väl slutet barrblandbestånd med övervägande gran. RIS m., Spr. Lycopodium annotinum e. Myrtillus nigra e. » complanatum €e. Vaccinium vitis idea e. (Gfäsreoch Orter. spr-sut. ÅAira flexuosa str. Luzula pilosa spr. Anemone nemorosa spr-.-str. Oxalis acetosella >» Polypodium dryopteris spr. Polypodium vulgare e. Majanthemum bifolium » Mossor y. Hylocomium parietinum) Dicranum undulatum e. » proliferum/ JG Sphagnum girgensohnii fv. spr. Undersökning av växternas nitrathalt ?/; 1916. Ingen reaktion: Luzula pilosa. 1030 HENRIK HESSELMAN. Hygget. Täml. spridd hyggesvegetation, ej i detalj antecknad. Undersökning av växternas salpeterhalt:. Skarpareaktron; ÅAvrenaria trinervia, Carex leporina, Epilobium angustifolium, Galeopsis bifida, Luzula multiflora, L. pilosa, Rubus idaens, Trientalis europea. Ingen reaktion: Fragaria wvesca, Veronica officinalis. 3. Kalhygge. Värmland. Karlskoga bergslag. Alkvettern. Knappedsåsen, ovanför sjön Alkvettern. Kalhygge i granskog i stark sluttning mot väster. Hygget gjordes vintrarna 1911—1912 Och 1912—1913. Markvegetationen uppges huvudsakligen ha bestått av ett mosstäcke. Mycket rik hyggesvegetation med hallon och smultron. Växternas salpeterhalt den ”/; 1916. Skarp reaktion: Epilobium angustifolium, Rubus ideus, Stachys silvatica (vissa ex.). Tydlig feaktron.: Carex leporina, Epilobium montanum, Geranium robertianum, Lactuca mu- ralis, Viola riviniana. Svag reaktion: Veronica chamaedrys. 4. Blädningslucka. Värmland. Karlskoga bergslag. Alkvettern. Äng- fallet. Nästan cirkelrund, i diameter c:a 25 m vid lucka i barrblandskog. Upp- kommen vid avverkning vintern 1913—1914. Innersta delen av luckan nå- got äldre. Beståndet. Skogen c:a 60 år gammal, bestående av tall och gran, mycket väl sluten, Ris fläckvis förekommande. Myrtillus nigra e. Vaccinium vitis idea e. (GTASKOCH OR LeEIEIESPI. Aira flexuosa — spr. Festuca ovina e. Luzula pilosa » Melampyrum pratense e. Oxalis acetosella >» Foa sp. e. Anemone nemorosa enst. Polystichum spinulosum e. Carex leporina » Veronica officinalis e. Mossor, y. Hylocomium parietinum) Dicranum undulatum | » proliferum f Polytrichum commune spr. Dicranum scoparium spr. » Jjuniperin FA SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1037 Undersökning av växternas nitrathalt 7/> 1916, Ingen reaktion: Carex leporina, Luzula pilosa. Luckan. Vegetation. Ris spr. Myrtillus nigra spr. Lycopodum annotlinum m. spr. Linnea borealis m. spr. Gräs och örter Tr. Majanthemum brifolium Häckv. y. Rubus ideus, Spr. Polvpodium dryopteris str. Anemone nemorosa e. Luzula pilosa > Årenaria trinervia e. Oxalis acetosella » Carex leporina e. Epilobium angustifolium Spr.-str. Hieracium auricula e. Veronica officinalis as Luzula multiflora e. Aira flexuosa spr. Poa annua e. Poa pratensis » Potentilla erecta e. Polystichum spinulosum spr. Rumex acetosella e. Taraxacum officinale e. Mossor Ir. Hylocomium parietinum) 1 Polytrichum commune fläckv. y. > proliferum | Mosstäcket delvis nedvissnat under inverkan av de avfallna barren. Små trädplantor: Picea abies r., Betula odorata spr., Betula verrucosa enst., Sorbus aucuparia enst. 5 Undersökning av växternas nitrathalt 7/; 1916. I Skarp reaktion: Årenaria trinervia, Carex leporina, Epilobium angustifolium, Luzula multi- flora, L. pilosa, Potentilla erecta, Rubus ideus, Rumex acetosella. Tydlig reaktion: Hieracium auricula, Taraxacum officinale, Veronica officinalis. Ingen reaktion: Betula odorata, Picea excelsa, Oxalis acetosella. 5. Kanten av ett hygge med vacker granföryngring. Värmland, Karlskoga bergslag. Alkvettern. Lanforsbeståndet (se närmare SCHOTTE 19153 b, sid. 764 och fig. 6). 1038 HENRIK HESSELMAN. Undersökning av växternas nitrathalt 7/; 1916. Skarp reaktion: Epilobium angustifolium, Luzula pilosa, Rubus ideus, Rumex acetosella, Trien- talis europea. INgenEre aktion: Årenaria trinervia, Fragaria vesca. 6. Luckor, uppkomna genom stormfällning. Södermanland. Julita sn. Äs. Dunderbackskogen. 5/; 1916. Skogarna utgöras av barrblandskogar av i mellersta Sverige vanlig typ. Markbetäckningen utgöres huvudsakligen av skogsmossor, varemot risen spela en mera underordnad roll. Utom de vanliga risen, lingon, blåbär och Lzn- nea, förekommer även Pyrola chlorantha. Viola riviniana förekommer mycket enstaka i beståndens markbetäckning. Undersökning av växternas nitrathalt. Lucka av 4—5 års ålder. Skarp, teaktron: Arenaria trinervia, Epilobium angustifolium, Luzula pilosa, Rubus idaus. Lucka av ringa storlek från vintern 1914— 1915. Skarp reaktion: Arenaria trinervia, Cirstum arvense, Epilobium angustifolium, Galeopsis bifida, Rubus idens. Ingen reaktion: Sonchus arvensis. Wweka av sex ars alder: Skarp reaktion: Epilobium angustyfolium, Rubus ideus. III. Mossrika barrskogar, där enbart huggning ej framkallar nitrifikation i marken. 1. Kalhygge. Jämtland, Bräcke revir. Ansjö kronopark i närheten av Grästjärn. Hygget undersökt !3/7 och '3/9 1915 samt 3/4 1916. Hygget upptogs år 191 i granskog, som förmodligen hade samma utseende och sammansättning som övriga granskogar på kronoparken. Markbetäck- ningen 1 dessa utgöres av ris och mossor, råhumustäcket är emellertid ganska SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1039 måttligt och den undre, närmast mineraljorden befintliga delen av humuslagret rätt väl multnat (ang. dessa skogar se HESSELMAN 1917, Sid. 472). Riset hopsamlades och brändes i högar. Hygget har sedermera kultive- rats genom spettplantering med tall. Kulturen har i allmänhet lyckats väl. Hyggesvegetationen utgöres i huvudsak av kruståtel (Azra flexuosa) som do- minerar inom rätt stora områden, mera fläckvis uppträda resterna av den avverkade skogens markbetäckning, såsom lingon och blåbär jämte Lycopodium annotinum, Oxalis acetosella, Luzula pilosa, Poly podium dryvopteris, Trientalis europea Skogsmossorna hålla sig fläckvis kvar, på somliga ställen anträffas Polvtrichum commune, som tydligen vunnit terräng, sedan hygget gjordes. I brandfläckarna samt ofta kring större stubbar och i smärre rishögar upp- träda Epilobium angustifolium och hallon (Rubus ideus), den senare ymnig och ofta rikt fruktbärande. I en brandfläck observerades Matricaria inodora och Urtica dioica. Vid en närmare undersökning av tallplantorna. visar det sig, att de nå både större höjd och erhålla kraftigare, grönare barr, när de växa bland hal- lon och Epilobium, än när de växa bland Azra flexuosa, vilket närmare belyses av följande siffror. Plantor bland Plantor bland hallon Åira Barrensk lang da ss Ser ons 42,1 mm 333 mm » BEE Gick SA LR EL aa I VAR 1,5 3 Dessa uppgifter stödja sig på ett av mig (3/, 1916) insamlat material, be- stående av fem likvärdiga tallgrenar från lika många tallar från resp. Åzra- och hallonlokaler. Å varje tallgren mättes 10 barr. Av kronojägare K. LUND i Ansjö bevakningstrakt av Bräcke revir mättes sedermera inom ett område av 10 ar (20 X 50 m) tallplantornas höjd på tre platser, nämligen: 1) fläckar, bevuxna med hallon, j 2) övergångsområden mellan hallon- och gräs-(Azra)bevuxna fläckar, 3) gräs- och risbevuxna fläckar. Resultatet framgår av nedanstående korta översikt, siffrorna inom parentes angiva antalet mätta plantor. Övergångsomr. Hallonbevuxna VN Gräsbevuxna fläckar Sr fläckar fläckar Tallplantornas höjd......... 50,3 (32) Cm 47,3 (30) cm 38,5 cm Höjdvariationen är inom varje grupp rätt betydande och även bland Azra och bärris finnas tallplantor, som tävla i höjd med dem från de hallon- bevuxna fläckarna. Delvis beror detta på, att marken på de risbevuxna fläc- karna här och där gödslats genom multnande granris eller förbättrats, genom att markbetäckningen rivits upp: Skillnaden i barrens storlek var ej så stor hos det av kronojägare LUND som i det av mig insamlade materialet, vilket väl torde förklaras därav, att mitt material härstammar från antingen enbart med Azira flexuosa eller enbart med hallon bevuxen mark. 1040 HENRIK HESSELMAN. Bland hal- Bland gräs lon. och ris MallbArrens langd a Eee OaRenAe 37,6 mm 37,3 mm Utom i avseende på storleken skilde sig barren från varandra även i av- seende på färgen. Plantorna från hallonbevuxna fläckar hade en mörkare grön barrfärg än plantorna från ÅAzira-bevuxna fiäckar. Undersökning av växternas nitrathalt. En sådan undersökning utfördes endast den '!3/, 1915, således då vegeta- tionsperioden led mot sitt slut. Hallon (Rubus ideus) gåvo ingen reaktion, varken exemplaren från de brända fläckarna eller från rishögarna, detsamma var förhållandet med Fpilobium angustifolium och Luzula pilosa. Det negativa resultatet bör emellertid tas med försiktighet, då undersökningen gjordes så sent på året, att växterna redan i huvudsak avslutat sitt arbete. Bakteriologisk undersökning. Jordprov från brända fläckar med hallon nitrificera, om än långsamt, en ammoniumsulfatlösning, prov från obrända fläckar med hallon framkalla endast en svag nitritbildning. Prov från obränd mark, bevuxen med Azra fMexuosa, framkallar ej någon nitrifikation av en ammoniumsulfatlösning. Lagringsprov. Prov från obränd mark med Azra flexuosgy bilda under två månader endast o,; mg salpeterkväve pr kg jord, från obränd mark med hallon 0,4 mg. Prov från bränd mark med hallon höja nitrathalten under två månader från o,, mg till 0,7 mg salpeterkväve. Salpeterbildningen vid lagring är sålunda hos samtliga proven obetydlig. Då emellertid jordprov från liknande, med hallon bevuxna platser visat sig starkt nitratbildande, är jag benägen att anse, att resultatet mera beror på en tillfällighet. 2. Kalhygge. Västerbotten. Degerfors socken och revir. Kronoparken Kulbäcksliden. Raningsberget. Undersökning 4/g 1916. Ett stort hygge, som upptogs 1912. Vegetationsförändringen är i det hela rätt obetydlig. Torrare partier med en mera hedartad vegetation med ljung och lavar ha undergått mycket små, knappt märkbara förändringar. Där beståndet varit något tätare, har kruståteln (4ira flexuosa) tagit överhanden och bildar ett vackert, böljande, i brunviolett skimrande fält. Vegetationen inom ett dylikt Azra-bevuxet parti har följande sammansättning: INSTSKSPA: Myrtillus nigra str. Vaccinium vitis idea spr. Empelrum nigrum Sspr. Linnea borealis e. Pyrola secunda spr. Lycopodium annotinum €e. Gräs- och örter r-y. Åira flexuosa Y1-y. Melampyrum pratense e. Luzula pilosa e-spr. RKRumex acetosella e. Trientalis europea e-spr. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. I104I Mossor Tr. Hylocomium parietinum Y. Dicranum undulatum e. > proliferum >» » scoparium >» Polytrichum commune str. I jämförelse med kalhyggena i södra och mellersta Sverige är den genom det ökade ljustillträdet åstadkomna förändringen i vegetationen obetydlig. Detta märkes icke blott på vegetationen utan även på det vid avverkningen kvar- lämnade riset, granriset har ännu ej multnat i någon större grad, barren äro avfallna och hålla på att multna på marken, men även klenare och finare kvistar äro oförmultnade. Granriset har endast framkallat en högst obetydlig förändring i vegetationen. Endast på fuktigare platser och där riset samlats i större mängd, förekommer en sparsam vegetation av Fpilobium angustifolium, som dock ej ger någon nitratreaktion med difenylamin och koncentrerad svavelsyra. Hygget har kultiverats genom rutsådd med tallfrö. Såddrutorna äro stora och mycket väl bearbetade. Fröna ha grott väl och i ett flertal rutor finns det gott om plantor. I såddrutorna uppträder gärna Luzula pilosa, stundom i ganska stor mängd. Plantorna ge 1 regel icke någon nitratreaktion, ett fåtal plantor visa sig dock innehålla salpeter. Undersökning av växternas nitrathalt: Epilobium angustifolium, ingen reaktion. Lagringsprov. Jordprov ha vid lagring bildat endast små mängder salpeterkväve (se vidare tab. 12 nr 4). 3. Hygge i mossrik barrblandskog. Västerbotten. Degerfors revir. Kronoparken Svartberget. Osvett hygge, 1 huvudsak överdraget med en vegetation av kruståtel (Azra /lexuosa). Fläckvis uppträda invid stubbar och på av kreatur trampade ställen Rumex acetosella (kraftigt grön), Epilobium angustifolium och Rubus idaus. Tallplantorna äro högre och ha längre, mörkare och kraftigare barr, där dessa växter uppträda, än plantorna i kruståtelstäcket. Undersökning av växternas nitrathalt. Skarp reaktion: Epilobium angustifolium, Rubus ideus, Rumex acetosella. Lagringsprov. Jordprov från platser med Rumex acetocella bilda vid lag- ring betydande mängder salpeterkväve (se tab. 13 nr 3). IV. Mossrika barrskogar med fläckvis uppträdande ört- vegetation. 1. Kalhygge. Jämtland. Bräcke revir. Ammers kronopark. Barrblandskogen å Ammers kronopark har förut beskrivits (HESSELMAN 1917, sid. 470). Den visar i avseende på markbetäckningen den egendomligheten, 1042 HENRIK HESSELMAN. att man inom smärre, genom topografien i smått bestämda fläckar har en mera mullartad humus med örter, medan marken i övrigt täckes av ett mera tunt råhumustäcke. Vid avverkningen blir markvegetationen väsentligt olika på hyggets olika delar. Där marken i beståndet varit mera mullartat, infinna sig 'mycket rikligt frodiga gräs och örter, i huvudsak nitratofila arter, på de små, mera torra och i beståndet av råhumus täckta partierna utvecklas huvud- sakligen Azra flexuosa. En beskrivning av hyggesvegetationen måste skilja på dessa olikartade partier av hygget. Hygget upptaget som kalhygge vintern I911—1912, förut starkt genomblädad granskog. Undersökningar juli och Sept. 195 och juli? 1)9Tö, Partier med mera örtrik hyggesvegetation. Buskar och smärre träd str. Betula odorata str. Alnus incana spr. » verrucosa >» Ribes alpinum e. Picea abies » Salix caprea e. Sorbus aucuparia e. IRSStStt Myrtillus nigra spr. / Pvyrola secunda spr. Lvcopodium annotinum spr. > — rotundifolia str.-flv. y. ÖTLer och grasky. Epilobium angustifolium x.-Av. y. Luzula pilosa spr. Rubus saxatilis 1-y. Majanthemum bifolium spr. Vicia silvatica fv. y. Orobus vernus » Geranium silvaticum Yr. Poa pratensis » Polvpodium dryopteris Yx. Veronica officinalis » ÅAsgrostis vulgaris Yr. Vicia cracca » Lathyrus pratensis str.-fv. y. > — Septum » Fragaria vesca Sstr.-r. Viola riviniana » Aira flexuosa str. Aclillea millefolium e Gnaphalium silvaticum str.-flo.y. Aira cespitosa » Oxalis acetosella str.-f. y. Epilobium montanum >» Rubus ideus str.-Ao. y. Geum Trivale » Carex digitata spr.-str. Ranunculus acris > Tussilago farfara fv. spr.-str. Trifolium pratense » Anemone hepatica spr. Utmed kanterna av en gångstig Sagina procumbens Yr. Mossor r-y. Hvlocomium parietinum Y. Hvypnum crista castrensis str. » prolifernm y. fJungermannia sp. spr. Vegetationsfördelningen inom de örtrikare delarna av hygget är mycket växlande. Växlingen står i närmaste anslutning till markens relief i smått. Stubbar och andra upphöjningar framkalla små avvikelser, där bli vanligen risen rikligare än på den mera fuktiga marken mellan stubbarna. . Kp fe SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1043 Partier med Aira flexuosa. I mera utpräglad motsats till denna vegetation, som mest anträffas i något fuktigare sänkor, står hyggesvegetationen på de mera upphöjda torra partierna. Där förhärskar så gott som uteslutande kruståteln (Azra flexuosa) jämte mossor och en del bärris, som motstått den stora förändringen i ljustillträdet till marken. Där granriset hopats i någon större mängd på de med Aira be- vuxna hyggespartierna, uppträda hallon och Epilobium angustifolium 1 stor mängd. På övergångsområdet mellan de av kruståtel och de med örter bevuxna par- tierna av hygget uppträda sådana fordrande växter som Vicia sepium och Lalhyrus pratensis. Fördelningen mellan kruståtelsvegetationen och den mera örtrika vegeta- tionen följer på hygget samma lagar, som reglera humusbildningen i be- stånden. Inom övergångsområdena förefaller det ock, som om råhumustäcket fläckvis övergått till verklig mull. Bakteriologiska undersökningar. Jordprov från örtrika delar av hygget nitrificera en ammoniumsulfatlösning, däremot icke proven från de med kruståtel bevuxna delarna. Undersökning av växternas nitrathalt. Sa HOS Skarp: reaktion: Epilobium angustifolium, Geum rivale, Rubus idmeus. INSen reaktion: Fragaria vesca. Lagringsprov. Jordprov från de med Aira flexuosa bevuxna delarna av hygget bilda vid lagring endast minimala salpetermängder (se tab. 12 nr 2). V. Multnande ris inverkan på humuskvävets nitrifikation. 1. Lucka i granskog. Lappland. Vilhelmina sn. Utmed vägen Katrine- berg och Volgsjön. Ståndortsanteckning 3?/; 1915. I en äldre, något avtorkande granskog har genom vindfälle uppkommit en större lucka. Omkring de nu multnande, kullfallna granarna har vegetationen en från granskogen i övrigt avvikande karaktär (se även fig. 12). Buskar y. Rubus idaus y. (Graäskoch Orter Sspr. Åira flexuosa e. Epilobium angustifolium e, insprängd bland hallonen. Equisetum silvaticum e. Oxalis acetosella e. 1044 HENRIK HESSELMAN. På de multnande granarna växa mossor. Följande mossor ha antecknats i associationen: Åmblystegium uncinatum, Dicranum majus, Hylocomium parietinum, H. proliferum, Hypnum crista castrensis, H. reflexum, Jungermannia lycopodioides. Humustäcket utgöres av en av Rubus-rötter väl genomvävd mull, ganska tunn, under denna utpräglad blekjord. Undersökning av växternas nitrathalt. Rubus ideus, de flesta skotten ge reaktion, några svag, andra skarp. Epilobium angustifolium, osäker reaktion. Bakterieundersökning. Jordprov bilda endast nitrit en ammoniumsulfat- lösning. I granskogarna i Vilhelmina äro dylika nitratofila associationer mycket vanliga i skifteslinjer. De uppträda på de platser, där de fällda granarnas grenar ligga och multna. Man kan många gånger av dessa växters utbred- ning igenfinna formen på den fällda granens krona. VI. Inverkan av markens omröring på humuskvävets nitrifikation. 1. Markberedning i barrblandskog med tät fröträdsställning. Söder- manland. Öster-Rekarnes häradsallmänning. Block VII. Avd. 12 = Skifte I, i närheten av Skogshalls numera nedlagda skogsskola. Undersökning ”/,, 1916. Av den år 1915 nedlagda skogsskolans föreståndare, jägmästare Th. Grinndal, utfördes hösten 1913 eller möjligen redan hösten 1912 ett mark- beredningsförsök med finnplog i ett hygge med tät fröträdsställning (se även fig. 15). Hygget upptogs i en tät barrblandskog av följande beskaffenhet. Beståndet. Väl slutet bestånd av tall och gran. Buskar enst. Juniperus communis e. Sorbus aucuparia e. Ris spr. Myrtillus nigra spr. Calluna vulgaris e.-spr. Vaccinium vitis idea spr. Pyrola chlorantha enst. secunda > Gräs, och örrtet spri. Pleris aquilina enst. Hr. Melampyrum silvaticum e. Festuca ovina enst. Trientalis europea e. Majanthemum bifolium enst. Viola rivimana e. Luzula pilosa e. Mossor y. Hvlocomium parietinum Dicranum scoparium spr. i : y. »> proliferum I? Lavar spr. Cladina rangiferinal AA » silvatica I pre SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 10435 Det markberedda hygget med tät fröträdsställning. Ur trädbe- ståndet har granen jämte en del tall huggits bort; de kvarvarande tallarna bilda en tät fröträdsställning (se fig. 15). Genom markberedningen har åstad- kommits en ganska stor förändring 1 vegetationen, en del i det orörda be- ståndet icke förekommande gräs och örter ha vandrat in. Finnplogen har tagit något ojämnt, somliga fläckar äro mera bearbetade än andra, och vissa partier synas vara tämligen orörda, något, som är helt naturligt med detta mark- beredningsredskap. Där finnplogen tagit mera kraftigt, finnas Fpilobium angustifolium +. 1., Calamagrostis arundinacea spr., Luzula pilosa Yr-y., samt följande arter mer enstaka, nämligen Rubus ideus, Fragaria vesca, Solidago virgaurea, Gnaphalium silvaticum, Veronica officinalis, Phleum pratense, Asgrostis vulgaris, Anthoxanthum odoratum. Där finnplogen ej bearbetat marken, är vegetationen föga förändrad, i det att markbetäckningen utgöres av lingon (r.), blåbär (str.) samt ljung (enst.) och Luzuia pilosa (str.), varjämte följande mossor bilda ett ganska tätt täcke, nämligen Hylocomium parietinum och H. proliferum med inblandning av Dicranum undulatum. Fläckvis förekomma mattor av Åzra flexuosa och Festuca ovina. Den vegetationsförändring, som nyss beskrivits, är uteslutande en följd av markberedningen. Alldeles likadana och på samma sätt huggna, men ej mark- beredda bestånd visa ej någon sådan förändring i markbetäckningen. Mark- beredningen har dock ej gripit något djupare in i vegetationens sammansätt- ning. Även på de kraftigast markberedda partierna finns lingonriset kvar, blandat med hallon och Fpilobium angustifolium. Där markberedningen blivit mycket kraftig, finns nu ett täcke av Polytrichum juniperinum. På föryngringen har markberedningen haft den mest gynnsammli- effekt; i de markberedda partierna förekomma mycket talrika tala plantor med mörka långa, särdeles kraftiga barr. Undersökning av växternas nitrathalt ”/,. 1916. Skarp reaktion: Epuobium. angustifolium, unga plantor. Svag reaktion: Rubus 1ideus, Luzula piosa. 2. Stormfällningslucka i äldre granskog. Jämtland. Bräcke revir. VAmSjör kps A((Se ävensh osm ndersokti=5/ArToT5sKochk sept: more: Vid stormfällning i granskogen ha trädens rötter brutits upp, varvid markens humuslager rörts om med mineraljorden. I luckan vacker föryngring av gran. På den genom stormfällningen omrörda marken uppträda nitratofila växter, såsom EFEpilobium angustifolium, Rubus ideus och spridda exemplar av Urtica dioica. Undersökning av växternas salpeterhalt '5/; 1915. Stark reaktion. Rubus ideus, Urtica dioica. Ingen reaktion. Epilobium angustifolium. Lagringsprov. Jordprov bilda vid tre månaders lagring betydande mängder salpeterkväve (se tab. 13 nr 2). 1046 HENRIK HESSELMAN. VII. Brända eller svedda marker. 1. Brandfält. Ångermanland. Selsjön. Brandfältet har en betydande utsträckning och utbreder sig på båda sidor om järnvägen strax ovanför Selsjöns station. Brandfältet härstammar från tvenne skogseldar, nämligen åren 1909 och 19:11, båda förorsakade av järnvägen och uppkomna under juni månad. Elden har härjat en typisk barrblandskog med insprängd björk och asp. Markbetäckningen i den brunna skogen utgjordes av mossor och bärris med inblandning av något örter. (Jfr exempel på mossrik barrblandskog sid. 470 HESSELMAN 1917.) Brandfältet ligger nedanför högsta marina gränsen, marken utgöres av morän, här och där i ytan starkt lerblandad. Marken är i allmänhet föga podsolerad. Vegetationen å brandfältet starkt växlande, bl. a. beroende på den grad, i vilken marken bränts, liksom också på växlingar 1 markens ursprungliga be- skaffenhet. Vegetation: AÅcgrostis vulgaris, ÅAira caespitosa, ÅArenaria trinervia, Betula odorata!, Bet. verrucosa!, Calamagrostis sp. R, Calluna vulgaris, Carex globu- laris, Cerastium vulgatum, Crepis tectorum, Polypodium dryopteris B., Epilobium angustifolium !!, E. montanum, Erigeron acris, Equisetum silvaticum, Fragaria vesca!, Hieracium auricula, Luzula pilosa, Poa annua, Polygonum aviculare, Populus tremula!, Potentilla norvegica, Rubus ideus!!, Rumex acetosella !, Sagina procumbens, Salix caprea, S. lapponum, S. nigricans, Tussilago farfara, Trifolium repens, Urtica dioica, Vaccinium vitis idea, Veronica serpyllifolia, Taraxacum officinale. Fläckvis finns ett mosstäcke av Polytrichum commune, P. juniperi- num, Ceratodon purpureus. De växter, som uteslutande uppträda som rester efter den brunna skogens vegetation äro märkta med R, av de övriga finnas åtskilliga, som dels före- komma som nykomlingar, 1 synnerhet inom 1909 års brandfält, dels ock som rester från den brunna skogen. Hit höra t. ex. Calluna vulgaris, Equisetum silvaticum, Carex golobularis. De mest karaktäristiska brandfältsväxterna äro utmärkta med !! eller !. Till de på brandfältet tidigast efter branden uppträdande arterna höra i främsta rummet Fpilobium angustifolium, vidare Luzula pilosa, Crepis tectorum och Rubus ideus, tidig är också Arenaria trinervia. Det för brandfälten karak- täristiska mosstäcket av Polvirichum juniperinum synes ta ett par år i anspråk för sin utbildning. År 1913, då jag i början av augusti månad för första gången besökte brandfältet, saknades totalt ett mosstäcke inom den del av fältet, som brann sommaren 1911, men var fläckvis tämligen väl utbildat inom 1909 års brandfält. Sommaren 1914 började mossorna fläckvis att upp- träda och i september 1915 var mossmattan väl utvecklad inom rätt så stora delar av brandfältet. År 1915 uppenbarade sig inom brandfältet även Vicia cracca, som icke observerats under föregående år. Undersökningar av växternas nitrathalt ??/6—7/; 1914. Epilobium angustifolium. Yngre plantor, framförallt groddplantor, visa mycket kraftig reaktion på 1911 års brandfält, även där marken är så hårt bränd, att humustäcket är alldeles förstört. Äldre plantor på 1909 års brandfält ge stundom reaktion, men vanligen icke. Reaktion är vanligare hos exemplar SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1047 från mindre starkt brända platser än från sådana, där elden tagit mera hårt. Färska reparationsskott hos äldre plantor, som avbetats av kreatur, ge i regel tydlig nitratreaktion. Rubus ideus. Yngre individ från 1911 års brandfält ge kraftig nitratreaktion, äldre individ på 1909 års brandfält ge ofta reaktion, men långt ifrån alltid. Negativa resultat vanligen på mycket hårt bränd mark, positiva på mindre starkt bränd. Luzula pilosa. Individ från 1911 års brandfält ge mycket kraftig nitrat- reaktion, från 1909 års brandfält ingen reaktion. Arenaria trinervia. Individ från 1911 års brandfält kraftig reaktion. Fragaria vesca. Individ från 1911 års brandfält svag reaktion. Rubus saxatilhs. Individ från 1911 års brandfält tydlig reaktion, eljes intet utslag. Ingen reaktion: Rumex = acetosella, Poa pratensis, Crepis tectorum, Betula odorata, Populus tremula. Bakteriologisk undersökning. Jordprov från brandfältet nitrificera, om än ofta långsamt en ammoniumsulfatlösning (se närmare tab. 6). Även deni- trifikanter förekomma (se närmare tab. 10). Lagringsprov. Vid lagring bildas salpeterkväve, ehuru i växlande mängder. Även där marken brunnit hårt år 1909 och sedermera överdragits med ett täcke av Polytrichum juniperinum, förmår jorden bilda salpeterkväve i avse- värd mängd. Med tiden synes nitrifikationen avtaga (se vidare tab. 14). 2. Tiugofemårigt brandfält. Ångermanland. Selsjön. Nära materialvägens övergång över järnvägen i närheten av Mjösjön. Vid banans anläggande uppstod på denna plats en skogseld, som fick en tämligen stor utsträckning. En sluttning nära Mjösjön och i banvallens omedel- bara närhet, utgörande en del av detta brandfält, undersöktes i aug. 1914. Vegetation. Spridda tallar och granar i kraftigt växande exemplar. Granen särdeles vacker med kraftiga, långa årsskott. På marken ett tunt mosstäcke av Polytrichum commune och P. juniperinum, I mosstäcket spridda gräs och Örter, såsom AÅgvostis vulgaris, Epilobium angustifolium, Festuca ovina, Leontodon autumnalis, Poa pratensis, Rubus ideus och Taraxacum offinicale. Epilobium- och hallonplantorna mycket svagt utvecklade. Bakteriologisk undersökning. Jordprov från denna plats nitrificera en ammoniumsulfatlösning, denitrifikanter förekomma (se tab. 10 nr 4). 3. För skogskultur svedd mark. Kalhygge från vintern 1905—1906. Södermanland. Björkviks sn. Jönåkers häradsallmänning. MHygget iordnings- ställdes och löpbrändes våren 1907. Tallkultur samma vår. Hygge på blockrik morän nära hygget från vintern 1911—1912 (se sid. 1034), men på andra sidan om vägen. Vegetation. Väl sluten och vacker tallkultur. I 048 HENRIK HESSELMAN. Buskar och lägre träd spr.-str. Betula verrucosa str. Populus tremula e. Rubus ideus spr. . Ribes grossularia e. Betula odorata e. Salix caprea e. Örter och gräs tr. Epilobium angustifolium Tr. Vaccinium vitis idea spr. Fragaria vesca I. Veronica chamedrys spr. Taraxacum officinale Yr. Åvrctostaphylas uva ursi e. Hieracium auricula e. 1. y. Carex leporina e. Veronica officinalis e. H. r. >» — panicea e. Achillea mäillefolium spr. Cirsium arvense e. Antennaria dioica spr. > lanceolatum e. Lathyrus pratensis spr. Luzula pilosa e. Myrtillus nigra spr. Orobus tuberosus e. Poa pratensis spr. Ranunculus acris e. Urtica dioica spr. Tussilago farfara e. Mossor. Ceratodon purpureus fv. y. Polytrichum juniperinum Hv. y. samt Hylocemium parietinum;, H. proliferum och Astrophyllum cuspidatum 1 skydd av en större sten. ; Lavar: Peltigera spr. Undersökning av växternas nitrathalt 3?/; 1916. Uydifgireaktion: Rubus ideus, några, men ej alla ex., Urtica dioica, de flesta, men ej alla ex. Ingen reaktion: Epilobium angustifolium, Taraxacum officinale. Lagringsprov. Jordprov från detta hygge bilda vid lagring betydande mängder salpeter (se tab. 14 nr 8). 4. För skogskultur svedd mark. Jämtland. Bispgårdens skolrevir. Krpk. Torresjölandet. I skogen avverkades först den timmerdugliga skogen, varefter endast åter- stod mera uselt växande gran. Det klenare virket kolades, det allra minsta fälldes i kull. Marken besvärad av råhumustäcke med Azra flexuosa. Hygget, som ligger invid Torresjön, c:a 450 m ö. h. sveddes för skogskultur våren 1914. Hygget undersöktes !!/, 1915. Vegetation etc. Marken täcktes vid undersökningstillfället av ett i ytan torkat, koligt humustäcke. Mycket spridda och svagt utvecklade exemplar förekommo här och där av lingon och blåbär samt små spridda tuvor av Aira flexuosa. Mycket enstaka fläckar med Polytrichum juniperinum och Mar- chantia polymorpha. Små, mycket spridda groddplantor av Epilobium angustifolium och Luzula piulosa. SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1049 Undersökning av växternas nitrathalt ''/, 1915. Skarp reaktion. Epilobium angustifolium, Luzula pilosa. Lagringsprov. Vid lagring bilda jordprov, samlade den !!/,, betydande mängder salpeterkväve (se närmare tab. 14 n:o 7). 5. För skogskultur svedd mark. Västerbotten. Degerfors revir. Krpk. Svartberget. Undersökning den 3/, 1916. Se även fig. 48. Hygge i barrblandskog, svett för tallkultur för fem å sex år sedan. Vacker tallkultur. Vegetation: Betula odorata, Salix nigricans, Epilobium angustifolium, Rubus ideus, Rumex acetoselia, Gnaphalium silvaticum, Luzitia pilosa, Polytrichum com- mune m. ff. Undersökning av växternas nitrathalt. Skarp reaktion. Ebpilobium angustifolium, Luzula pilosa, Rumex acetosella. 6. För skogskultur svedd mark. Ångermanland. Anundsjö sn. Vid vägen mellan Brattsjö och Klocken. Marken ursprungligen bevuxen med barrblandskog av tall och mera svagt växtlig gran. Efter skogens avverkning sveddes hygget, varvid en hel del s. k. oväxtliga, ej avverkningsdugliga granar (se fig. 20) dödades. Bränningen ut- fördes på våren 1902, och hygget besåddes följande år genom rutsådd med tall, som kommit upp mycket vackert. Kulturen vid undersökningstillfället (sept. 1914) mycket vacker, ehuru på ett par ställen något luckig och gles. Undersökningen utfördes sålunda tolv år efter svedningen. Vegetation. Marken täckes ännu av en slags koloniartad vegetation, här och där rester av markbetäckningen från den ursprungliga skogen: Asgrostis vulgaris, Aira flexuosa, Carex globularis, C. vaginata, Cerastium vul- gatum, Polypodium dryopteris, Epilobium angustifolium, Equisetum silvaticum, Gnaphalium silvaticum, Luzula pilosa, Poa pratensis, Ranunculus repens, Rumex acetosella, Veronica officinalis. ”Groddplantor och äldre individ av Salix aurita och S. nigricans. Ris förekomma fläckvis, såsom Empetrum nigrum, Myrtillus nigra, Vaccinium vitis idea. Bland tallarna förekomma insprängda Betula odorata och B. verrucosa. Matta av Polytrichum commune och P. juniperinum, delvis rätt kraftigt utvecklad. Bakteriologisk undersökning. Jordprov tagna såväl under en matta av Agrostis vulgaris som under ett svällande täcke av Polytrichum commune nitrifi- cera en ammoniumsulfatlösning. Denitrifikanter förekomma likaledes (se när- mare tab. ro, n:0 7 och 8): 68. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1050 HENRIK HESSELMAN. 7. För skogskultur svedd mark. Medelpad. | s. 468 12 i; Södermanland. ERE KF | Lanforsbeståndet. Föryngringsyta med Urtica, Mull. | Jfr 3,6 31 Lanfors plot. Regrowth area with Urtica. Mould [f03055 3,9 Rö | : ö | 1038 455 Lucka i granskog. Mullartad humus. SR 5 4:9 5 v Small clearing in spruce-forest Mould-like humus. | 3 1038 FR 2 | 4 ; N 1 SJS 4,9 | Lucka om !/, tunnland i granskog. Mullartad humus. lagsG - A — Oo 5 Quarter-acre clearing in spruce-forest. Mould-like humus. | 3 1038 4,8 3 SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1057 En FÅ | 3 | 4 | 5 | 20 E EE Oo | = GA x bo | Eg 9 = JO | > Q NE | SR 8 a ACE = SA 2 Era «a FaR 5 BR örad = « od 3 FASS EN nn 2 Nr Provets art och härstamning Ra E 23 3 5 pel N d locality of | 3 od 2 DR | Nature and locality of samples 55 (= = = = = Oo 38 AA oa -— - mn 3 D > 3 AQ 2 2 3 SA Sid. Page mg mg. Tab. 3- Ammoniakavspaltningsförsök i peptonlösning. Jordprov från brandfält och svedda hyggen. | The production of ammonia from peptone. Samples from burns at Selsjön, Ångermanland. | | Hårt bränt parti. Epilobium angustifo- 237 I | Zum och Polytrichum juniperinum. 1046 33 2,8 | Severely burnt section. 235 - É S : fåra | sö Mindre hårt bränt. Lingonristäcke, nä- | Se 2 | stan oskadat. 1046 KS rg | Moderately burnt section. Covering of whortle- HA berry shrubs almost uninjured. | 3 rd | | 1909 års | Ganska hårt bränt parti, Polvtrichum! brandfält 1,8 3 | commune och Ceratodon purpursus. 1046 2, 2 3 | R Pe Area burnt vå 3 2 T | Rather severely burnt section. in 1909 ar I | Mindre hårt bränt parti. Lingonrismatta 037 Å | nästan oskadad. 1046 0,6 0,8 | Moderately burnt section. Carpet of whortleberry 1,0 | shrubs almost uninjured. | I I | Hårt bränt parti. Polytrichum Jjuniperi-) 1,8 5 | num. | 1046 2,5 2,4 | Severely burnt section. | 2,9 . DET | I Kolat humustäcke. Spridda små FEpilo- 1,3 6 | drzumplantor. 1046". | 08 136 | Covering of charred humus. 237 | | | = o AA 2; | Kolat humustäcke, Små Epilobiumplantor. f046 5 å Ra | É 5 KAJ | | Covering of charred humus. 1911 års 2 a » brandfält j | | Area burnt SS a EE - 1,8 | 8 | Kolat humnustäcke. Cirka en cm mäktigt.| In I9I1 NE RA 26 | Covering of charred humus, about 1 cm thick. | vr I ? | | | | Mindre sänka i marken med mera humus. | 4,6 OL | Hallon-plantor. 1046 5.3 5,0 | | Small hollow in the ground with more humus. 5,2 | — Raspberry plants. 1058 HENRIK HESSELMAN. FIA2 Te 2 3 4 5 | an G | = Zoo I Se OTEL | = RES | SR "AE | 5 | 9 SN | fli ds Nr | Provets art och härstamning 23 = 23 I 5 | Näture and iocality of samp'es 5 & SK | = Gö rs 8 25 AE v > IG | A 22 | Sid z | | Page mg. mg. Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus.| 1917 0 IO | Mixed coniferous forest, mossy. Mould-like raw] S. 470 Sör 2,3 humus. | 237 — Bestånd | 2 n ; = <> invid AS Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus.| brand= | 1917 2,4 Mixed coniferous forest, mossy. Mould-like raw fältet | Se 470 ZE 2 humus. 3 2 Wood near | > burnt area - F; HÅ Mossrik barrblandskog. Råhumus. 1917 5 I I | Mixed coniferous forest, mossy. Raw humus. s. 470 1 ; 9 Hårt bränt parti. Polytrichum juniperi- 1,8 13 num. Epilobium angustifolium. 1046 2,0 156 | Severely burnt section. | 1,0 | 2 Hårt brännt parti. Rumex acetosella, Ka 14 | 1046 3:90 2,5 Severely burnt section. 2,1 | 1909 års | Hårt bränt parti. Epilobium angustifolium. brandfält SÅ 15 : | SE046 1,4 1,7 Severely burnt section. Area burnt ST | in 1909 då | | : Zz : 7 RT DS Eg | Lerrik morän omkring bäck. Rik vegeta- i; | tion. Rubus ideus och Epilobium an- SM 16 RN 1046 IO,r 10,3 gustifolium. 5 | | Clayey moraine round a stream. Rich vegetation. | FT a | - = | Föga bränt parti. Lingonrismatta. I,r ( Slightly burnt section. Carpet of whortleberry 1046 202 1,0 | shrubs, | 0,8 Groddplantor och äldre plantor av Epilo-| TLS . . . I . ? | 18 bium angustifolium. | Parti 1046 1,3 168 Germinating plants and older plants of Egilobium) bränt I,5 2 PISA I AM 11909 0. 1911 | | Area burnt Mullrik jord med Urtica dioica. in 1909 and SRS 9 Son rick äalrould (ET Om IDAS Ratt ER Å I | SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1059 Proven I1—12 samlade i aug. 1913. 13—22 i okt. 1913, 23—29 aug. 1914. Samples 1—12 collected Aug. 1913, 13—22 Oct. 1913, 23-29 Aug. 1914. 3 | 4 | 5 | 20 EC TN 3 ö ö Su 8 Ra ES vn 5 Ö SN Fo RA FRE AS Provets art och härstamning = Bra 3 o INT] å 3 3 ö < IS? Oo > | Nature and locality of samples HR | & AG | =S 4 9 AA HS | I ER | Sid | | Page mg. mg. I | Kolat humuslager. Groddplantor av Zp:-| 1911 års EE 20 lobium angustifolium. | brandfält 1046 137 SR | | Layer of charred humus. Germinating plants of/ Area burnt | a Egpilobium angustifolium. in I911 or | Mossrik barrblandskog. Råhumus. Bestånd FOI | ES | Mixed coniferous forest, mossy. Raw humus. invid s. 470 | j Mt | - brand-= | ! 22 Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus./ — fältet | : 2.0 22 | Mixed coniferous forest, mossy. Mould-like raw | Wood near | 5 ? pe 1,4 | 147 | | humus. the burnt area/ il 137 2 äs s EL NN | | - Mycket hårt bränt parti. Epilobium an- | | 133 21) gustifolium. | 1046 | I, Lr Very severely burnt section. 1 Moränsluttning med tunnt, koligt humus- | | 255 23 lager. Små Epilobium-plantor. 1911 års 1046 | 2,9 3-0 Moraine slope with thin layer of humus mixed with. brandfält 3,5 ; i: ä å Area burnt | Må | Lerig moränsluttning. Små Zpilobium-| in 1911 | Ä 24 plantor. | 1046 Å 254 Clayey moraine slope. Small Efilobium plants. ,5 o o . 6 vä | Tv . brä k X É 24 ggr. bränd mark på morän 1046 SE a | Twice burnt ground on clayey moraine. SÅR | Eee z Gammalt 1,8 | 25-årigt brandfält. = 25 2 |; | brandfält 1047 I.r 1,3 Burnt area twenty-five years old. I 5 Old burn ÄR I 1909 års brandfällt. Under Polytrichum-' SIS | 1,8 | 261. "täcke. | TI047 Isa 134 | Area burnt in 1909. Under carpet of Polytrichum. Area burnt | I,r | in 1909 2 | Gråalsbestånd. Mulljord. | 1917 Kö ÖR | Gray alder forest. Mould-soil. | Bestånd s. 470 : 35 ärar - TE a 128 Mossrik barrblandskog. brand= 1917 TE EE | | Mixed coniferous forest, mossy. | fältet S. 470 RE SN —— = Wood near Jr — TE | 29 | Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus./the burnt area: 1917 Fv SA Mixed coniferous forest. Mould-like raw humus. | S. 470 ; : 1060 HENRIK HESSELMAN. Tabell 5. Nitrifikationsförsök i lösning. Nitrification=experiments in solution. 1 2 | 3 Detaljerad | Ol biSTERTE beskrivning | Das ONE Ne Provets art och härstamning | Detailed 231, 1914 290 Dn gTA Nature and locality of samples | description A NR 3 j j | . 410 | S&S | AKS Sid. Ce | FA a ” a SN Page | AA AE I a Lanforsbeståndet. Skog. Lucker råhumus ...... | 1036—1038 | 3 | Oo 0 | 3 Lanfors wood. Forest. Raw humus | | |; 5 5 .”- . 5 | | Lanforsbeståndet. Föryngringsyta. Mullartad hu-| | | 2 mus. ÅAgrostis. Cirstum lanceolatum, ......... I030—1038 | 3 40 [0] 3 (0) [0] Lanfors wood. Regrowth area. Mould-like humus | | | ADA ; Sn a | 3 Lanforsbeståndet. Föryngringsyta med Urtica ...| 1036—1038 | 3 | 0 o 3 [0] [0] Lanfors wood. Regrowth area with Urzica. Mould-like | | | humus | | | 2 2 Ä Lucka i granskog. Mullartad humus ............... 1036—1038 | 3 | 0 o 3 [0] o Small clearing in spruce-forest. Mould-like humus | | Lucka om !/, tunnland i granskog. Mullartad | | | 5 KITTS fre ER EAS ka en rd als ors tm deaea 1036—1038 | 3 | (RR [0] Oo Quarter-acre clearing in spruce-forest. Mould-like humus | | | I I Zabel!l 6. Nitrifikationsförsök i lösning. Jordprov Nitrification=experiments in solution. Samples 1 2 | 3 | Detaljerad | Osbaslemte | beskrivning Days of Provets art och härstamni | ) SR NE rovets ar rstamning Detailed — | 15, 1913 i, 1913 Nature and locality of samples | description STENS = - | | |A) & | Or | Sid. I pc a a La CJ CJ page Fa] AN EN ANA | | | 1909 års brandfält. Hårt bränt parti. Epilobiumi | | I OCKSUFROLYEKECMUD JAP EFIT seas aa ssk sasse 1046 (DIES 2 I 3 2 Area burnt in 1909. Severely burnt | | I 1909 års bandfält. Mindre hårt bränt. Lingon-| | | | | TISta Ck Sn AStand OSKACAb so ser on esse odon bee | 1046 TMS I | Area burnt in 1909. Slightly burnt. Covering of whortle-| | berry shrubs almost uninjured | SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1061 Jordprov från Alkvettern, Värmland. Buhlert—Fickendeys lösning. Soil samples from Alkvettern, Värmland. 4 art i omrmsdafgar WhServation 12 28 11 c [6 27 | 22 5 ERAN hh 1915 /» 1915 la 1915 | Le ER CL FY ESS a EES I 22 | - LJ -— ee I ? AR KSR KS FÖre Gilkeckedko IG. le ölet | srerto. ja kere FT CI a ut a a Kn ee Ez sa 2 SS a Er ae sa bk (S s FF e Se = TN (VAN NA TZ RN RN RN TN IN I RE AN VE RE Zn ANNG9 I Re 2 I o (DO RVINE) kon (BITS 1 (DI EEG Mr ET [SNS AE EE SE 2 [0] [0] 2 2 Oo Oo 3 2 o 3 3 [0] 3 3 (ej (ös JA [ae LES EA (a I 2 o [0] Z Oo [0] 2 Oo SST [0] I 3 3 CK) SE ee ENSE | ALS So SE (7 1 (SEA 1 EE RA LER I HISSA Se a SD VER N INEN, 1 GD [AS ISSN FS ST EE ' | Fa I EA ET TT SN SM O Oo 2 2 Oo 2 3 2 (2)1) 3 3 I 3 3 Tall BOTEN GS o .” . LL . o -” -- . från brandfältet vid Selsiön i Angermanland. Buhlert—Fickendeys lösning. from the burn at Selsiön in Ångermanland. ; 4 NaN GASA få É FALSE Evan ELO h 22 5 2 MV EG sira RR RR ELO fa 193 "I 1913 NrSLIDIS Ar TOTA a 1OLA TÖS. IOLA 5 1914 CJ i ee 2 Gc = I I &e LJ bc 2 e ( S 2 ZIP SN Ke KRETS SN KS SNS SS KS dn ej ko KS TS TV a CJ -- Sa CJ er OJ a 2 Sa a = [>] (—] = se ee d S CJ DJ -— = -— = — PR -— = - -— — ce Man - F 2 RN SA RA fr AE RE a AN RN FR AN RN AA RN KA EE I I 3 = I 3 3 I 3 3 I 3 3 I 3 3 Zoe hs ONS 3 3 3 2 3 > 2 3 2 2 3 2 I 2 I TF Ir27 RER Or ES 1062 HENRIK HESSELMAN. 1 2 3 = Detaljerad Osbrstel: J beskrivning Days oc Provets art och härstamni 5 ESA ; Nr. rovets ar rstamning Detailed | SR 1913 ja 1913 Nature and locality of samples description > [0 Sd 2 le 5 Sid. 3 O I c = = Page FS | 1 EN | 1909 års brandfält. Ganska hårt bränt parti. Po- | | 3 lytrichum commune och Ceratodon purpureus| 1046 I IC 21N(DNTS Area burnt in 1909. Rather badly burnt | 1909 års brandfält. Mindre hårt bränt. Lingon- 4 Ti sm attarnastan (OSKkACAd.N. mp spsseesgennet ös rrrrtea | 1046 AKELE D LR) Area burnt in 1909. Slightly burnt. Covering of whortle- berry almost uninjured o o . S | I I 1909 års brandfält. Hårt bränt parti. Polytri-| | | 5 OÖMEYEI TIS UKET BR EK TTULA Rs m R a oöonaslses see 1046 o 3 2 [6] 3 Area burnt in 1909. Badly burnt | bd - äl | | 1911 års brandfält. Kolat humustäcke, Spridda| | 6 SmamHpiobium plantor EAA SSS ess Re ns 1046 | Oh 3 SN Area burnt in 1911. Covering of charred humus. Small | | Epilobtum-plants I | = EA mä EE I U| 1911 års brandfält. Kolat humustäcke. Små | | 7 JES ALC SENT LOT oss daddnsnedorns bss SAN ASTONSSNE SSA 1046 | OLNIES | (GAN Area burnt in 1911. Covering of charred humus | | | 1911 års brandfält. Kolat humustäcke. Cirka en 8 CIS ITA SLE SATAN ET SNS ESA ER RR TAR nan an 1046 OKI 3 [0] 3 Area burnt in 1911. Covering of charred humus. About] | | one cm thick | | 1911 års fält. Mindre sänka i marken med mera| | 9 IYejanuS, Lei NENOT Jögands es AN NV AREEE 1046 [0] | 3 3 NAGORES Area burnt in 1911. A small hollow in the ground with | more humus. Raspberry plants | | Red Erocsa lh — 10 Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus ......| IOF S470 20 2 [0] Mixed coniferous forest, mossy. Mould-like raw humus | | | II Mossrik barrblandskog. Mullartad råhumus ...... 1917 s. 470 | 3 | 0 | Oo 3 [0] Mixed coniferous forest, mossy. Mould-like raw humus 12 Miossnik! barrblandskog, oo KRalhumUS ko. sccte. secsos0 vo TOM USA JONS [0] [0] 2 [0] Mixed coniferous forest, mossy. Raw humus SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1063 mu uu OO OO OO OO OO —- - H”R R>?KI]eeaea— -Ä...—— nn ä O——>— 4 Wat ionsda far BIbIservation FR AOr2 Sa EOT3 | Yes 103 | N/A FOTA | IS TOTTA 28/. IOTA [5 1914 = pal SN GR KS ES Sen RS KN KG He Zz z SS lalsliolelIol0 = NE EON Fa FN NA = ALIRRERR | | ERT 2 0; ILO I 30 TIO 13 20lKor 3 210 3 2 SoSsTenIRortarEe . I I I | | | | | | 2 1SA-DA BSS SGT AN SA RN NN NS RR ON Re I | I | I [6] I | 2) OM KET | | FARA | I I I | | | | | | | | | | 2 | SN AR ES SN EA SANT OS 4 SE TR ER KDE 3, [Ons 3 (2) 1064 HENRIK HESSELMAN. Tabell 7. Nitrifikationsförsök i lösning. ' The nitrification of soil samples in solution. Soil 1 2 3 | d | OO PNSe Detaljerad D avs GE beskrivning NLA NE Provets art och härstamning | Detdtiled Sa 23). a fuse ex. bal Nature and locality of samples | — description = | RR fl r &e 0 | &l 10 | CA [5 Sid ZlSlcla 5 dlal AS : ; SR (S FS INS a a enl a a and a a Page. amd AN AR Ran) FA |A Al|lB FÄR Kolbotten från vintern 1912—1913. Yttre! Ke. CR | Elers Eds Ke md RR fr förl ALS FR AE OR 1050 I 3101 01 31 01 ÖN 2 OSS | I Charcoal-burning ground from the winter of 1912] I 1913. Outer part. | | | | | Ångermanland. Selsjön. | RE | Kolbotten från vintern 1912—1913. Inre [El GEL ET R AS RUE UR dens 1050 3,1 01 01 31 01 MANETEN 2 Charcoal-burning ground from the winter of 1912] KE Ua RN | —1913. Inner part. | I Ångermanland. Selsjön, Kolbotten från vintern 1912—1913. Rik| FOTAR LES RNE a ER TER 9 fre dessert ek | IO5I 31 ol ol 21-01-04 21-01) ENE | | | 3 Charcoal-burning ground from the winter of 1912 —1913. Rich flora. | | | Angermanland. Selsjön. | | | | I I | I | | Kolbotten. Brandfältet vid Selsjön ...... 1051 | ER | | | | 4 Charcoal-burning ground. Burnt area near | | | | | Selsjön. | | o | | | Ångermanland. Selsjön. INA ISIN | | | Tjärdal. Jord, som använts för att släcka! | | LÄRA a HL | KOLET: EES NESS SE FAST ES REN NER RS ne | 1052 | 3) 01-01-21 :0HEECENESNEE | | 5 Tar-hollow. Earth used to smother the char-j| | coal. | | Västerbotten. Ö. Jörnsmarken. IE | L äg Tjärdal. Jord, som legat över tjärdalen. (EN Ia FE 1 Ad Vackra tallplantor. | 1052 las ESA EM ol 21 ol ol(2)) 01 9 6 Tar-hollow. Earth that lays over the tar-hollow.| | | | | | Fine pine-plants. I | | | I Västerbotten. O. Jörnsmarken, | SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBLDNININGEN I MARKEN. 1065 Jordprov från kolbottnar och tijärdalar. Buhlert Fickendeys lösning. samples from charcoal=burning grounds and tar=hollows. Möt rOo. nn So da ga F Blä Serv a tion Yu 1914 |"/1, 1914] ”/12 1914 |"/13 1914| ""/, 1915 |"/3 1955 | "/5 1915 |? 1915 | 2/4 1915 |!5/, 1915 a lS!S lass ölelklo ES Slalslolalolda SlaEG Slels)S a 3 ae (5 CJ a | a a Sr a | sl CJ CS Fet CS Sa rr | (3 al =S CS e& | AS Cl Sa IF FA Ga VA FA GI RA GR FA EA FA IRA AI RA Al IA VA I FA FA I FÄR SEA | | Fre | | Kölen korlkollis I 3tLoNSsIs kolkst- 30 3:1F3Uure 31) 3-3] 3 3333 KOSS | | [SS [0] [9] [SS [0] [9] = [SS [ET [0] [SE [SS [9] [SE [SS Oo [0] [SS 69 Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1066 HENRIK HESSELMAN. Tab. 4. Ammoniakavspaltningsförsök i peptonlösning. Jordprov från för skogskultur svedda marker. Tio cem 1,3 24 lösning, fem cem jorduppslamning (1: 1). The production of ammonia in a solution of peptone. Samples from ground burnt for forest-culture. a | 2 | 3 4 5 | ÖS NR ÖS C ARA SE = =S - | bo f2) | E > vo jD | | FRA FE > 2 8 ER KE ESA | = 5 = 5 Co -= LC 2 Era RS | 25 00 AS "OS SN - : - Oo kk I Nr Provets art och härstamning. 3 mo > | | | AELER . . LÅ | ! | | s 00 | | | | | | Mossrik barrblandskog. = | no lTEISE [+] SER +| Så + | FET +++] +| le | sv. Ad Lucker råhumus. ERS fas HÖ EA LL Les fn fa a få Fl fm » | | Mixed coniferous forest, mossy. NR | SKIP nia | ar 5) 7 3 | Mould-like raw humus. =S | stol | är El | EEG | + | | | | 1] | | le vi i rå LR . 2 | LER a RE | | | Mossrik barrblandskog. a | Ski eler | [++ +]+/+/+ TE EA kal ul Humusblandad blekjord. si na | 28 fa EE fa fn a fn fn få fn fn fd fr fa fa fa nr ft fn fr | Mixed coniferous forest, mossy. = | Sd | AR år | ör | AE AR a nr | Lr Hå | + FR fe 4 Er | En | Bleached sand, mixed with humus. & (ER IT 2 a a | a ne SR Fu fra fan) a | | Barrblandskog vid hy < | | | Barrblandskog vid hygge. = ERE En leRES kr. | s | Lucker råhumus. 8 7 EA a a ra a a 2 | | Mixed coniferous forest near a — Sölar | Fm a fe | 5 | clearing. Mould-like raw humus.| & SS OR Se | | ö p | FER F I | or RET | | Hygge i barrblandskog. fler | +|+|+|— kr | 6 | Rubus och Epilobium. på S 20 EIN I +] +|— 2 | Oo a | Clearing in mixed coniferous- 3 IT | 5 | Hat (8 då forest. Fo SR MIL fd i 1068 HENRIK HESSELMAN. Tab. 9. Denitrifikationsförsök i Giltays lösning. Jordprov från Alkvettern, Värmland. Denitrification experiments in Giltays solution. Samples from Alkvettern, Värmland. 1 2 3 4 5 6 vå an | | = Eg | I = = ä ad en IA BES) | bo | LR ; j 23 ER Ob svesr Y art 1 0 Mm SöS -E Provets art och härstamning! — 7! 8 223) Å Så Nr ; SiS SS Dia ys: of: ob ser vactakomn = 9 Nature and locality of samples HR = SEN 2D ICEA a | 23 SAR o | GK v | Al [or LEE = — = ERNA fr — | I | I I I | Sid. (5 I 21314 SIGNS 9 rolt1lT2113 1415 16/17/18/19|20 Page I | | | | LL | | I I I | Lanforsbeståndet. Skog. i | EE +|+]+ | | li +) 1) | | | | fr | | EElsv ; Lucker råhumus, SEA 20 +++] || EE | | » & | | | ll | Lanfors bloch-forest. Mould-like! Oo | 3 | ör w | | OR | IAN Sä | | [OLE Tr raw humus. SS LENE 2 | ni FT || | LE 4 OA RE Få = II | Lanforsbeståndet. Föryng-| | | | Fo | CEN AN | fär ae ae GEL | MEDIE SR | ringsyta. Mullartad humus.!| — | 3 210 ala elelr ME +] Ila |A 2 | Agrostis. Cirsium lanceolat,., & FRIES I++ +++) | [a | KJ | | | I] | | | I I I I I I I | I Lanfors bloch-forest. Regrowth| en a a 27 a | I | | | Ul | area. | | | | | | | - 1 RATE q | FÖ 1 | | | | TLanforsbeständet. — Föryng- | bh häl | SR | al | ringsyta med Urtica. Mull-| 3 SR leser | | + = I NS | | | kr. I -- . I I 3 liknande humus. (ES 201 TTR | är an » I I I [RAN | | | | Lanfors bloch-forest. Regrowth/ ; | T | D | | 7 | | I | C | area with Urtica. Mould-like] | | | IA ? humus. | | | | I BREV Br UME LEDA nea Th j HN | I Z | | | ER CT i NE | | Lucka i granskog. Mullartad inn | | 31 fa | | | Eu | kr. | | | | | SN | humus. ES I S | SEE RE EN | | ; Small-clearing in spruce-forest - Ia | i | dT | JE ; $ = r - . | I I | | Mould-like humus. | ST | re | i | e | j - CR SSA RN SE RS EE ER RR I I I I I I I I | I I | | | | | TK | | Lucka om !/, tunnland i gran- NE | It +++) +) + ja | hd kr. I I I | I | | | skog. Mullartad humus. | Oo | Sol 2) | I++ +++) + — | SÅ SAG Å 3 RAR LIVE | Quarter-are small-clearing in 4 lc] KE DEE I Ale EIRTR I | spruce-forest. Mould-like humus. | SAS INGET | Ja 284] äl | | ; | | | | SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1069 Tab. 10. Denitrifikationsförsök i Giltays lösning. Prov från brandfält och för skogskultur svedda marker. Denitrification experiments in Giltays solution. Samples from burns and grounds burat for forest culture and surrounding woods. » [3] en - f ; ODES ettivia ft 10 nm SARA Provets art och härstamning 5 LÖR å a ys Oo - EN 6 on dr FÄR 2 ER ER VA - Nature and locality of samples Detailed description Provrör Test-tube Gasbildning Detaljerad beskrivning |. Production of gas Saltpetre or ammonia li 213 4/5 6 7 | 8 19 10|11/12 13/14/15/16|17 18 19/20 H | | | i | | + (+)I— | kr Salpeter eller ammoniak ide RA & : | | Mycket hårt bränt parti. Epilobium augustifolium. 1046 An Badly burnt place. | Ångermanland. Selsjön. | | I Svagare bränd moränsluttning! | med tunt, koligt humus-! | lager. Små Epilobium- | | > | plantor. | 1046 An Moraine slope slightly burnt with/ thin layer of humus and charcoal. | Young plants of Epilobium. | +++ Ft | ngermanland. Selsjön. Lerig moränsluttning, svaga- re bränd. Små Epilobium- plantor. 1046 un ? Slightly burnt moraine slope. | Young plants of Epilobiunm. Ångermanland. Selsjön. | Två ggr. bränd mark på ler- rik morän. ++ 4 Twice burnt ground with moraine rich in clay. | Ångermanland. Selsjön. | 1046 Ip BUN HH er | 25-årigt brandfält. -F + 5 | Burnt area twenty-five years old. 1047 NN ER RAR ar ar + +t+ FRE ++ ++ BUN H [EES | Ångermanland. Selsjön. | 1909 års brandfält. Under | — Politrichum-täcke. + | 6 | Area burnt in 1909. Samples from | under covering of Polytrichunm. I | | Ångermanland. Selsjön. 1046 Un Tie St + +t ++ ö +++ RNA NE AS + bo Stat ++ ++ + +++ ++ ++ HENRIK HESSELMAN. Lab I0. (Forts.) -— bo - | | Provets art och härstamning; IN ("| Nature and locality of samples | I För skogskultur svedd mark. | Vegetation av Veronica Fo officinalis i vulgaris, Ground burnt for forest culture. | Ångermanland. Anundsjö sn. Detaljerad beskrivning |. Detailed description Salpeter eller ammoniak Mc (CJ ga [<] Saltpetre or ammonia och Apgrostis] & S [0] Provrör Test-tube BON 1l2131415!6171 8 |9]10l11112 13114 /15 16 17) OP ser ya tt iloln sdravenen Days of ombsermwvartonsem Gasbildning Production of gas | ++ ++ ++ 18) | För skogskultur svedd mark. Prov under Polytrichum- matta. [6.0] Ground burnt for forest-culture.| Samples taken from under co- vering of Polytrichum | Ångermanland. Anundsjö sn. Aa | | IE | 5 ANA SS > z | | I & Söt '. 8 2 Id = | SR ER OS ECE LE No rn ER | El Ma FA SR KA 3 | SKOlLOCE I = = 3 | SE i o R AS Zz FM 20 = SKO IETES Sr ZANHa ken ; SN = S AR RSA H = sö | = ;Z Ag, &l ss SE SS basala SÅ g 2 a ER RS ER RE ES = So | fo n -— ä = ov .”- 5 ha Fe a RN Es 21 ZY Ace förstas IKSARS MN RE = "Dn 5 IE NN 50 (5) 4 >Z 2 = Zz 23 Et | Sk Ede = FA sr NR bo = vv > NO) 3 Elan -— Su a & [=] - | , AN SR SITES STR 3 EA (ER sR 7 Provets art och härstamning SS SB, OR su | Es | fr HANKS N:o | SS sj mw2 | 25 |=2 203 SKE Nature and locality of samples RN nat BA Z AE KS £ & > 0 | SR + od | SE föT i) = EN Mian je ssd ble 3 ot | te = ) OL fr Um far SN = = SE 2 SR = | SA!.= =E ol Ac 3 = bp; or RER 2 = CS FEN FR EEG EN I a le je 30 = SÅ nb än En a & Se = = SG TR = c & fo) i) SS [led KR 30 3 RN NN o SN E FÖ EG cd nd ; = = & Sid. 9 2 og mg. | mg. 5 = TRE veckor | Z0o / o . 3 Ö i; Page 3 per kg.jper kg - Weel:s i Hygge i mossrik granskog. Clearing in mossy spruce-forest. 8 z sr i; = HITOS 3 | Jämtland. Bräcke revir. Ansjö 2 9 krpk. 13,4] 0,3 | 2,2 O.0o 0.3 O0,000 O,010 Hygge i mossrik granskog med tall. Clearing in mossy spruce-forest. | ; / 5 ; 1040 4 | Västerbotten. Degerfors revir. Kul- FSE 5 bäcksliden. BOSNIA L,0 I,o 0.3 0,007 O,006 , | Tab. 13. Jordprov från smärre nitrificerande fläckar i hyggen utan nitrifikation etc. Samples from small nitrifiying areas. Parti med hallon å hygge med Åira flexuosa. I Area of Rubus ideus on a clearing! — 9 with Åira flezuosa. | Piteå revir. Roklidens försöksfält. 4954], Oss) Igor). = 48.0 -— 0,960 | Vindfällslucka med hallon. Small clearing caused by the wind, with 2 Rubus ideus 1045 | Jämtland. Bräcke revir. = Ansjöj krpk. $T401 058 | 23 36.0 280.0 | O,450 3,500 | | I > : o 14 | Parti med Rumex acetosella å hygge ( med Åira flexuosa. | Area with Rumex acetosella in a clearing 1-3 with Aira flexuosa. 041 | Västerbotten. Degerfors revir. | | Krpk. Svartberget. 2939]. 035 | I:s). 4;0 | 12050 )1 105580 KA Re | Lön - Å NE a q | 00 | | Vägkant med vackra tallplantor. I 4 Roadside with luxuriant pine-plants. 4 9 rm Västerbotten. Jörn. SA 34 Os, 332) — 48.0 = 4,800 SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1073 - Nn (IA ”» [3 nn -— Oc [led -— S —- —- I | I I I I I I I | I SSR NE halt av salp.-N i & | Total-N av glödgningsförlust of Glödgningsförlust av torkat prov Total-N av torkat prov Detaljerad beskrivning Provets art och härstamning 2) Lagringstid total-N total-N Final content of N as nitrate in 4 Nature and locality of samples Loss on ignition total N Detailed description Time of nitrification av total N Total-N of dried sample Original content of N as nitrate in 4 of Slutlig halt av salp.-N Final content of N as nitrate Tolal-N of loss on ignition Ursprunglig halt av salp.-N Original content of N as nitrate | | mg. | mg. | | Page | per kg.|per kg Slutlig halt av salp.-N i 9 av veckor | Weeks | | | | SS SL DS | 7ab. 14. Brandfält och för skogskultur svedda hyggen. Burns and areas burnt for forest-culture. Brandfält från år 1909. Prov t taget | den ?2/, 1914. Under Polytri-|. | | chum Juniperinum. I | Area burnt in 1909. Sample taken ?/g 1046) 1914 from under covering of Pi oy | | trichum juniperinum. | Ångermanland, Selsjön. | | 3452] 037 | | 2,0 | O,.4 | 1 a | | | | I Brandfält från 1911. Prov taget] den ”3/, 1914. Lerrik morän-| | | sluttning. | 3: 11046 dh Area burnt in 1911. Sample taken (a) 1914. Clayey moraine slope.:' ré Sioa I | Angermanland. Selsjön. | 23,3) 57 I 3 56,0 | — Ojo39 | = 0,622 Brandfält från år 1911. Prov taget) | | den ?”/, 1915. Under Polytri-| | | | | | chum juniperinum. | Area burnt in 1911. Sample taken ?/, 1046 | | 1915 from under covering of Polytril | | | | chum juniperinum. | | [SS | | | Ångermanland. Selsjön. | | 24,8] 0,3 | Sk | 1.6 Marken svedd 1898. Prov taget | | | | | | den ?9/,, 1915. Kultur av gran, tall och lärk. 4 Area burnt for forest-culture in 1898.|/1050/ Sample taken ?9/,, 1915. Young forest of spruce, pine and larch. Södermanland. Jönåker. | | 10,8] 0,2 | 2,7 Os | Os! Ojorso | Op | Marken svedd 1907. Prov taget den | | | 10/19015. Tallkultur å svedd | | mark. Under hallon och Zpilo- | bium. | | | | 5 Area burnt for pine-culture in1907. Sample|/ 1050 | taken !9/; 1915 from a place with Rubus | | | ideus and Epilobium angustifolium. | | Medelpad. Indalsliden. Krokmyrs- | | | | RTBEGR | | 22,0] 0,6 | 2,6 | 0,2 100,0 0,003 | — I1,666 | 1074 HENRIK HSSSELMAN. EL 2 TERREERA FÖR c 10 11 RN 2 0 5 STR | > RES Sar V 5 i | : I a | KA do e SS 5 > Ts | SS SS | = å KN 4 2 As NN | 8 SS ESR RN ER lg el Sä Re (obe [SA 3 = = | - Vu E bn = UT Ak C5 0 ar Oo c rea SS fl a c nd NA - o = [ERE ac 2 NEN | 5 STAKET ENS. sc |A SE GES vi (LI ON | Sn) TEEN a = rg AE | AR CA dB | | ä i SRS Skal | 2 PUR fe =S ne | SR EN Provets art och härstamning la ol SÖ >) BL] = FR NT Ar SE iu N: fs d Va TE 3 Oo ö FÄRS SR ee Ej [re ; : ERE lösa se löeibe 5 SRS S Nature and locality of samples CEN FÖ o ZAl rs | foo | SE = > ST) 8 (ERE H Z | TONEN Ala SO SR o E I SA.E |8 SAR TR SENT = = = = |D FT STEN ESS SA FR SA RE = 0 EI 8K mn BM vs | MW EE E | | I:S OF Id CK Fo) SS SIE | - = 3 RANE IS; - = 3 | pi k Sid. 90 | 2 | & | mg. MES DR 5 veckor! | Page | Iper kg.|per kg.| ON Weeks | | i i ' | Marken svedd 1907. Prov taget den | | 0/7 1915. Tallkultur å svedd mark. Under Polvtrichum juni perinum. 6 Area burnt for pine-culture in 1907.Sample | 1050 9 P taken 19/5 1915 from under covering of Polytrichum juniperinum, Medelpad. Indalsliden. Krokmyrs- | hygget. 2252 1055 | 253 | Oja 0.4 O,024 | 0,008 9 Marken svedd våren 1914. Prov | taget den !9/, 1915. För skogs- | kultur svedd mark. | | 2 Area burnt for pine-culture in spring1914. 1048 I w | Sample taken !9/3 1915. i i | Jämtland. Bispgården. Krpk. Torr- | | sjölandet. 28-51O:S 2 0.3 | 190,01 0006 | 3,800 Oo I I Marken svedd våren 1907. Prov | 31 - | taget den ?1/- 1916. Tallkultur | | a svedd mark. | 8 | Area burnt for pine-culture in spring 1906./1047 13 | Sample taken 3!/5 1916. | 6 Södermanland. Björkviks sn. Söder- | | | | manland. 500). 1,3 | 2453 0.6 300,0 O,005 | 2,769 || Tabell! 15. Skog å äldre brandfäft | Forest on old burns. I | RR n EE RV fr IE Fr | | Skog å gammal bränna med gran, | | | | | | tall, björk och asp. | | | | | Forest on an old burn. Spruce, pine, | AN birch, aspen. > | Jämtland. Bräcke revir. Ansjö krpk. == = —— O,0 0.0 | 0,000 0,000 = E a - Rs LG Sr I 14 < o : | | Skog a gammal bränna med tall, | | | gran, björk och asp. | | I 2001 Forest on an old burn. Pine, spruce,| — | I | | birch, aspen. | | | | DEL) as es | I I | | Piteå sn. Nära Brännfors. | | 66,0] 1,7] 24;5 0,6 0,2 | 0,004 0,005 SKOGSFÖRYNGRINGSÅTGÄRDERNA OCH SALPETERBILDNINGEN I MARKEN. 1075 LITTERATUR. ALBERT, R.: (1912). Bodenuntersuchungen im Gebiete der Liineburger Heide. Zeitschr. f. Forst- und Jagdwesen. Bd. 44. ANDERSSON, GUNNAR och HESSELMAN, HENRIK: (1907). Vegetation och flora i Hamra kronopark. Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt. Häfte 4. AsHBY, S. F.: (1907). Some observations on Nitrification. The Journ. of Agricult. Science. vol II Part I; Cambridge: BERLIN, N. KR.: (1915). Om skyddsskogar. Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift. BLOMBERG, ALBERT och HoLM, G.: (1912). Geologisk beskrifning öfver Nerike och Karl- skoga bergslag samt Fellingsbro härad. Sv. Geol. Unders. Ser. Ca, Nr 2. BLOMQVIST, A. G.: (1887). Protokoll, fördt vid Finska forstföreningens årsmöte — — — deni 9 sept. 1884. Finska forstföreningens Meddelanden. Band 5. Helsingfors. CHRISTENSEN, HARALD R.: (1915). Studien iber den Einfluss der Bodenbeschaffenheit auf das Bakterienleben und den Stoffumsatz im Erdboden. Cbltt fär Bakt. Abt. II. Bd 43. CLEMENTS, F. E.: (1910). The life history of Lodgepole burn forests. U. S. Dep. of Agricult. Forest Serv. — Bull. 79. Washington. COOPER, WILLIAM S.:: (1913). The climax forest of Isle Royale, Lake Superior and its development. The Botan. Gazette. Vol LV. ENGLER, A.: (1905). Aus der Theorie und Praxis des Femelschlagbetriebes. Schweiz. Zeit- schr. fär Forstw. Bern. GRENANDER, TELL: (1916). Berättelse från en studieresa företagen i syfte att bese skogs- föryngringsarbeten inom landet. Skogen, årg. III. GRINNDAL, TH.: (1911). Om markberedning för själfsådd. Skogsvårdsföreningens tidskr., AED. HENNING, E.: (1895). Studier öfver vegetationsförhållandena i Jemtland ur forstlig, agrono- misk och geologisk synpunkt. Sv. Geol. Unders. Ser. C. Nr 145. HESSELMAN, HENRIK: (1917). Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende. Meddel. från Statens-skogsförsöksanst. H. 13—14. HIETNER, L:: (1907): Uber neuere Ergebnisse und Probleme auf dem Gebiete der land- wirtschaftlichen Bakteriologie. Jahresber. der Vereinig. der Vertreter fiir ange- wandte Botanik. Jahrg. V. HOoLMERZ, C. G. och ÖRTENBLAD, TH.: (1886). Om Norrbottens skogar. Bih. till Do- mänst. underdån. berättelse rör. skogsväsendet år 1885. g HOLMGREN, ANDERS: (1911). Skogssådd med tallfrö i Norrland. ÄÅrsskr. fr. Fören. för skogsvård i Norrland, 1911. Del I. — (1914). Blädning eller trakthuggning i Norrlands skogar. Norrlands skogsvårdsför- bunds tidskrift. HÖöGBOM, A. G.: (1906). Norrland. Naturbeskrifning. Norrl. handbibliotek I. Stockholm och Uppsala. KALLIN, K. E.: (1916). Om skyddsskogslagen och dess brister med förslag till lagkom- plettering. Skogsväårdsföreningens tidskrift. Årg. 14. KEMPE, FRANS: (1909). Skogshushållning i Norrland. Ett program. Norrl. handbiblio- tek III. Uppsala och Stockholm. KAPELOFF, NICHOLAS, LINT. CLAY H. and COLEMAN, DAVID A.: (1916). A review of investigations on soil protozoa and soil sterilization. Cbltt. fir Bakt. Abt. II. Bd 46. : LINDBERG, FERD:.: (1915). Om barrträdskulturer i Norrland. Skogsvårdsföreningens tid- skrift 1915. Supplementhäfte II. LUNDSTRÖM, AXEL: (1895). Om våra skogar och skogsfrågorna. Föreningen Heimdals Folkskrifter. Nr 24. Stockholm. LÖHNIS, F.: (1910). Handbuch der landwirtschaftlichen Bakteriologie. Berlin. 10706 HENRIK HESSELMAN. I MÖLLER, A.: (1902). Ueber die Wurzelbildung der ein- und zweijähr:gen Kiefer im märkischen Sandboden. Zeitschr. fir Forst- und Jagdw. Bd 34. (1903). Untersuchungen iiber ein- und zweijährige Kiefern im märkischen Sand- boden. Samma tidskrift. Bd 35. — (1904). Karenzerscheinungen bei der Kiefer. Ein Beitrag zur wissensch. Begriändung einer forstlichen Dingerlehre. Samma tidskrift. Bd 36. — (1908). Die Nutzbarmachung des Rohhumus (Trockentorf) bei Kiefernkulturen. Samma tidskrift. Bd 40. — (1912). Ein neues Vegetationshaus und seine praktische Erprobung. Samma tidskrift. Bd 44. MÖLLER, A. und ALBERT, R.: (1916). Uber Stickstoffdiingung junger Holzpflanzen. Samma tidskrift. Bd 48. MULLER, P. E. og HELMS, JoHs: (1913). Forsog med Anvendelse af Kunstgodning til Grankultur i midtjydsk Hedebund. Det forstlige Forsogsvesen i Danmark II, NILSSON, ALB. och NORLING, K.G. G.: (1895). Skogsundersökningar i Norrland och Da- larne sommaren 1894. Bih. till Kungl. Domänstyrelsens underdåniga berättelse. Stockholm. RAMANN: (1893). Forstliche Bodenkunde und Standortslehre. Berlin. RETAN, GEORGE A.: (1915). Charcoal as a mean of solving some nursery problems. Forestry Quarteriy. Vol. XII. RUSSELL, E. J. and HUTCHINSON, H. B.: (1909). The effect of partial sterilisation of soil on the production of plant food. Journ. of Agricult. Science. Vol. IIT. Part 2. — (1913). The effect cf partial sterilisation of soil on the production of plant food. Part II. The Limitation of bacterial numbers in normal soils and its consequences. Journ. of Agricult. Science. Vol. V. Part. 2. RUBEL, E.: (1915). Die internationale pflanzengeographische Exkursion durch Nordamerika 1913. Verh. der schweiz. Naturf. Gesellsch. Teil. II. Genf. SCHIMPER, E.: (1890). Zur Frage der Assimilation der Mineralsalze durch die grine Pflanze. Flora. Bd 438. SCHOTTE, GUNNAR: (1910), Till Tiveden och Hasselfors. Skogsvårdsföreningens exkursion 1909. Skogsvårdsfören. tidskr. Arg. 8. — (1912). Sveriges virkesrikaste skogsbestånd. Meddel. från Statens skogsförsöksanstalt. — (1915 a). Nyare principer för avverkningens utförande. Skogsvårdsfören. tidskrift. ATS: 13. — (1915 b). Berättelse över skogsavdelningens verksamhet åren 1912—1914 jämte för- slag till program för treårsperioden 1915—19:7. 3. Försök för erhållande av na- turlig föryngring. Meddel. från Statens skogsförsöksanstalt. H. 12. VATER, H.: (1905). Diingungsversuche in Saatkämpen auf Sandsteinböden nebst Bemer- kungen iber die Ausfiährung forstlicher Saatversuche. Tharandter Forstl. Jahrb. Bd 55. — (1909). Weitere Diingungsversuche in einem Saatkamp auf Sandsteinboden und Be- merkungen iber die Ausfihrung forstlicher Saatversuche. Samma tidskrift. Bd 59. (1909). Bemerkung zur Stickstoffaufnahme der Waldbäume. Samma tidskrift. Bd 59. Vuorrt, E.: (1913). Studien iiber die durch Brandkultur entstandenen Nadelholzbestände des Staatsforstes Vesijako. Acta forestalia fennica. Bd 2. Helsingfors. WAGNER, C.: (1912). Der Blendersaumschlag und sein System. Tibingen. WALLMO, UNO: (1895). Rationell skogsafverkning. Örebro. Weis, FR.: (1908). Om Salpetersyrens Forekomst og Dannelse i Muld og Mor. Det forst- lige Forsogsvesen i Danmark II. 2 WELANDER, ADOLF: (1910). Trakthuggning eller blädning. Skogsvårdsför. tidskrift. Arg. 8. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT-. Om tallens knäckesiuka. [Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR.] Av NILS SYLVÉN. Tallens knäckesjuka, Melampsora pinmtorqua, är sedan länge känd från våra tallkulturer. Ett första omnämnande från vårt land av otvivelaktigt denna svampsjukdom göres år 1874, då W. WILKE i Tidskrift för Skogs- hushållnivg i korthet annoterar ett elakartat svampangrepp åren 1872— 73 å en 2—3-årig tallkultur på 400—5300 tunnland brandfält inom Vadsbo revir i norra Västergötland." Angrepp och härjningar av tallens knäcke- sjuka omtalas senare från kronoparken Lilla Svältan, likaledes i Väster- götland, samt från flera av de övriga sydliga till mellansvenska land- skapen, från Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Bohuslän, Uppland och Dalarna. Då tallens knäckessjuka upprepade gånger iakttagits såsom en all- varsam skadegörare i vårt land och sistförflutna sommar återigen upp- trätt inom lovande tallkulturer av olika åldrar i norra Västergötland, har jag sökt begagna detta sistnämnda tillfälle till ett närmare studium av densamma, särskilt dess uppträdande och skadegörelse samt dess sprid- ningsbiologi. Svampens utveckling. » Tallens knäckessjuka» representerar ett på årsskott av tall upp- trädande stadium av den mellan tall och asp värdväxlande rostsvampen Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. Tallen är härvid värdväxten för svampens &cidiespor- eller ceomastadium, aspen för dess uredo-teleuto- sporstadier. Långt innan svampens värdväxling ännu blivit upptäckt, var dess på tallen uppträdande cXxomastadium känt under namn av Ceoma pini- ! >En parasitsvamp på tallen.» Tidskr. f. Skogsh. 1874, sid. 247. Jmf. FREDR. LOVÉN, En parasitsvamp på tall. (Ceoma pinitorquum A. BR.) Tidskr. f. Skogsh. 1875, sid. 28— 32, och A. E. HOLMGREN och FREDR. LOVÉN, Berättelse om undersökningar af skadad skog å kronoparken Lilla Svältan. Tidskr. för Skogsh. 1884, sid. 251. 1078 NILS SYLVÉN. torquum A. BRAUN. År 1863—64 omnämnes för första gången denna tallens skadesvamp av DE BARY i en uppsats med titeln »Uber Ceoma pinitorquum einen der Kiefer verderblichen Pilz>!, År 1874 omtalas ett första angrepp av sjukdomen på tall i vårt land (jmf. ovan) och i bör- jan på 1880-talet konstateras den jämväl i Danmark, här på såväl berg- tall som vanlig tall.” Angående Ceoma-formens samhörighet med en på asp uppträdande Melampsora hade förmodanden tidigt uttalats. HARTIG” leder redan 1874 uppmärksamheten på ett eventuellt samband mellan Ceoma pinitorquum och den sedan länge på aspen kända Melampsora tremule. Mera be- stämda förmodanden i den riktningen uttalas 1883 av KERN” och ROSTRUP”. Den senares uttalande är så mycket mera anmärkningsvärt, som genom P. NIELSENS och ROSTRUPS egna försök en annan Ceoma, C.- Mercurialis, förut konstaterats samhörig med aspens Melampsora. »Men>, säger ROSTRUP, »ligesom der hos Kornsorterne og mange andre Gresser kan findes flere Arter Puccinia paa samme Vertplante, saaledes er det meget mulig, att der kan findes to forskjellige Arter Melampsora paa denne Poppel, vilket maa väere forbeholdt n&rmere Undersogelse at komme til Klarhed over. Denne Gisning er saa meget mere sandsynlig, som Mercurialis perennis neppe findes i Hedeplantninger hvor Cxoma pinitorquum optraeder sammen med Bevreaspen». Samhörigheten mellan Ceoma pinitorguum och en Melampsora på asp ledes också redan som- maren 1883 i bevis genom ROSTRUPS nu igangsatta infektionsförsök med Melampsora-sporer å tall.” En ytterligare bekräftelse härpå lämna HAR- TIGS infektionsförsök 1884—1885 med Coma pinitorgquum-sporer på blad ! Monatsber. d. K. Preuss. Akad. d. Wiss. Berlin 1864, sid. 624—639. 2 År 1877 lämnar E. RosTRUP i Tidskr. f. Skovbrug, Bd. 2, sid. 111—180, en redo- görelse »Om de paa vore treagtige Planter, dog fortrinsvis paa Skovtr&eerne optredende Uredineer eller Rustsvampe.» Ehuru Coma pinitorguum då ännu ej var känd från Dan- mark, omnämner han i korthet även denna. »Denne Fyrrerust>, säger han, sid. 172, »er i de senere Aar optraadt med en saadan Styrke og har wundet en saadan Udbredelse i Nord-Tyskland, att den vel ogsaa nok naaer os, hvis den ikke allerede er ankommen.» År 1883 kan han också meddela, att svampen inkommit även i Danmark, I sina »Fortsatte Undersogelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtr&eerne», Tidskr. f. Skovbrug, Bd 6, Kjobenhavn 1883, sid. 214, skriver han nu, att den av svampen framkallade »Knzekke- sygen» »optre&der forskjellige Steder paa en temmelig odelxeggende Maade, i ser i de jyske Hedeplantninger. » > R. HarTIG, Wichtige Krankheiten der Waldbäume. Berlin 1874, sid. 91. t EDUARD KERN, Uber Coma pinitorquum A, BR. Bull. d. 1. Soc. Imp. d. Natural. d. Mosc. 1883. Sec. Part. Moscou 1834, sid. 255—257. 5 Tidskr. f; Skovbrug. Bd. 6. 1883, sid. 219—220, SE. RostrRUP, Nogle nye Iaktagelser angaaende heterceciske Uredineer. Oversigt K-. Danske Vidensk. Selsk. Forh. 1884, sid. 14—16. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1079 av asp.! Den nyupptäckta Melampsora-arten giver ROSTRUP namnet JM. pinitorgua. Infektionen å tallen äger i naturen rum under knoppsprickningstiden, då de unga skotten sträckt sig så långt, att kortskottsbarren börja fram- träda ur lågbladsslidorna. Infek- tionsställena å skotten markeras snart av längsgående, blekgula till orangegula fläckar av oval eller utdragen elliptisk form (jmf. fig. 1). Tidigt framträda å dessa svampens pyknider som talrika, små, vårtformiga upphöjningar av något djupare gul färg. De gula fläckarna breda alltmera ut sig. Då flera infektionsställen ofta förekomma på samma skott — ända till 12 stycken av svam- pen framkallade sår ha av förf. iakttagits å ett och samma års- skott — sammansmälta härvid ej sällan två eller flera fläckar till en enda av stundom ganska betydande storlek (jmf. fig. 1 b). Svampmycelet uppbygges av fina, grenade, septerade hyfer, vars plasma innehåller talrika organgegula oljekorn; det är dessa sistnämnda, som under svampens första -utveckling be- tinga den utåt synliga gula fär- 1 R. HARTIG, Die Aspe (Populus tre- mula) als Feind der Kiefern- und Lärchen- schonungen. Allg. Forst- u. Jagd-Zeitung. Frankfurt am Main, 1885, sid. 326. — Senare av KLEBAHN utförda infektions- försök hava visat, att såväl asp som även silverpoppel och hybriden dem emellan | 2 > " SE 2 SP Fig. 1. Tallskott med sår framkallade av knäcke- kunna tjänstgöra som värdväxt för svam- = än (AGE SÖN EO ; : - sjuka (Melampsora pinitorgua); överst å b ha flera pens uredo- och teleutosporstadier. Jmf. 7 NS e ? 7 ) (3) sår sammansmält. Västergötland, Hassle sn, Ö. Ekenäs. 1 IOEG: [2]. (Kiefernsprosse mitVerletzungen hervorgerufen durch Kiefern- närmare H. KLEBAHN, Kulturversuche mit Pilzen. X Bericht. (1901). Zeitschr. j 4 C ; 4 S AS FaR f. Pflanzenkrankh. Bd. XII + CULIsSarE drehber /(Melamgsora finitorgua); ganz oben an & sind 1902, sid. 39. mehrere (3) Wunden verschmolzen). 1080 NILS SYLVÉN. gen. Hyferna utbreda sig intercellulärt i barkvävnaden och växa därifrån in i märgstrålarna och märgen samt ledningssträngarnas silrörsdelar; från de intercellulära hyferna skickas korta sidogrenar, haustorier, in i värdväxtens celler. De av mycelet påverkade cellerna dö förr eller senare och bli brunfärgade, slutligen synas de mer eller mindre fullständigt re- sorberade.' Det pyknidalstrande mycelet träffas innanför kutikulan mellan denna och epidermiscellerna; pykniderna spränga vid mognaden den ovanför dem befintliga kutikulan. I barkens andra eller tredje cellskikt komma härefter czeomasporer till ut- bildning. Från tätt ställda, mot spet- sen ansvällda hyfgrenar avsnöras i —P | Fig. 3. Melampsora pinitorgua (BRAUN) ÅG 2 a å 4 É 250 o Fig. 2. Övre delen av toppskottet av en RosTR. Czeomasporer [GG J) Från tall- -G . . c = TE p a 14 ” & av knäckesjuka angripen t-tallplanta; på skott, insamlade d. "/; 1916 vid Ö. den konkava sidan av skottet en enda sam- Ekenäs. manhängande sporhop, på bilden begränsad (Caxomasporen. [250] Von Kiefernsprossen, av de streckade linjerna. Västergötland, eingesammelt d. !4/; 1916 bei Ö. Ekenäs.) Mariestad, Skogsvårdsstyrelsens plantskola. MT LOT2A EN rader ställda sporer till stort antal, (Der obere Teil des Jahrestriebes einer vom Kie- väl ett 20-tal från varje hyfgren. De ferndreher befallenen T-Kiefernpflanze ; auf der 2 Te 3 konkaven Seite des Triebes ein einziger zusammen- utanför spormasSsan befintliga Vav- hängender Sporenhaufen, auf dem Bilde begrenzt naderna lyftas och sprängas slutligen durch die gestrichelten Linien. Västergötland, Marie- HA na Oo stad, Saatkamp des Waldpflegeamts. 3/; 1912.) [4] sönder. Den gula fläcken å skottet, nu starkare brungul i färgen, spricker härvid upp längs efter, och ett kräftliknande sar uppstar (fer) vars mitt den rödaktigt organgegula spormassan blottas. En spor- fruktform, som den här föreliggande, utan av mycelet bildat hylle eller peridie benämnes c&eoma — till skillnad från det av hylle omgivna &cidiet. — Då flera mycelfläckar sammansmält, kunna sammanhängande sporhopar om ända till ett par cm:s längd förekomma (jmf. fig. 2). Spridningen av de mer eller mindre klotformiga, 14—20 p långa och 13—17 pu tjocka, vårtiga &cidiesporerna (fig. 3) äger omedelbart rum. ! Övervallade knäckesjukssår likna till det yttre i hög grad läkta snytbaggsfrät av lik- nande omfattning, men skiljas lätt från dylika på de innanför övervallningsvävnaderna brun- färgade, döda vävnadspartierna; vid frät av snytbagge bibehålla däremot de kvarvarande vävnaderna sin naturliga färg. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. Cxomabildning av nu antytt slag träffas å års- skott av tall i åldern 2 (andra årets planta) till 15 år, mera undantagsvis aå äldre, upp till 30-åriga eller ännu äldre träd." Även första årets plantor angripas understundom; svampens fruktkroppar uppträda å dessa dels på hypokotylen, dels på hjärtbladen (jmf. fig. 4). Så snart de utanför ceomaspormassorna ä skott- axlarna befintliga vävnaderna sprängts, börjar mer eller mindre riklig hartsavsöndring inträda från de nu liksom sårytan i sin helhet brunfärgade sår- kanterna. Snart nog synes hela såret utåt fullständigt tilltäppt av harts. Även en inre förhartsning äger rum närmast sårkanterna. Härigenom hämmas svampmycelet i sin vidare utveckling, och det torde ej dröja länge, innan svamphyferna i all- Redan DE BARY säger också uttryckligen i sin första detaljerade beskrivning av knäckesjukan, att såväl värdväx- tens av mycelet påverkade vävnader som själva mycelet efter ceomasporspridningen tidigt torka och bortdö. Närmare undersökningar rörande svampens fort- levnad och förekomst i tallskottet vid olika tider på året äro utförda av KERN.” I juni månad, sedan cXxomasporerna redan spritts, befanns svampmycelet yppigast utbildat. I juli fann han cellerna svagt brunfärgade, några t. o. m. helt resorberade; hy- mänhet hemfalla åt förgängelsen. YR. HaArRrTIG, Lehrbuch der Baumkrankheiten. Berlin 1882, sid. 74, framhåller, att »med omkring 30:nde året försvann sjuk- domen av sig själv». EDUARD KERN, Uber Ceoma pinitorquum A; BR. Bull. d. 1: Soc. Imp. d; Natural. d. Mose. 1883. Sec. Part. Moscou 1884, sid. 252—253, omtalar från trakten av Moskva i Ryssland fynd av knäckesjuka på några över 40-åriga och en ända till 55-årig tall. Om den sistnämnda heter det, att den »var så starkt skadad av ”tallvridaren', att den till följd av sina böjda och vridna grenar väckte uppmärksamhet redan på långt håll. Sedan trädet fällts, visade det sig, att det växt myc- ket långsamt under de 30 första åren, under de senaste 25 där- emot påfallande snabbt. Av Coma syntes trädet angripet endast sedan 4 år tillbaka; såväl huvudskott som sidoskott hade skadats. De två sista årens skott voro särskilt starkt böjda.» ? EDUARD KERN, anf. arb., sid. 251—252. 70. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Fig. 4. Knäckesjuka å års- planta av tall från Skogs- vårdsstyrelsens plantskola vid Mariestad. ?7/, 1916. a: årsplanta med sår av knäckesjuka å det framtill mitt å bilden — synliga hjärtbladet [2]; 6: övre de- len av ett av knäckesjuka angripet hjärtblad. [2] (Kieferndreher auf einjähriger Kiefernpflanze aus dem Saat- kamp des Waldpflegeamts bei Mariestad. ?27/, 1916. a: Ein- jährige Pflanze mit Verletzung durch Kieferndreher an dem vorn — mitten auf dem Bilde sichtbaren Keimblatt [2]; 6: der obere Teil eines vom Kiefern- dreher befallenen Keimblattes. U 1082 NILS SYLVÉN. ferna hade redan nu börjat avtaga i märgen, dock ej ännu märkbart i barken. I augusti voro endast få hyfer kvar i märgen, dock i barken många fler än i märgen. En undersökning av knäckesjuka tallskott i april månad året efter svampangreppet gav intet mycel i märgen, i bar- ken träffades dock några levande hyfer. Det är ju ett ganska snabbt avdöende av svampmycelet, dessa KERNS undersökningar framvisa. Förekomsten av några få levande hyfer i bar- ken i ett knäckesjukssår våren efter angreppsåret torde väl ej utan vidare få anses bevisande för knäckesjukssvampens perennerande i tallskottet, detta helst som saprofytiska svampar tidigt pläga infinna sig i knäcke- sjukssåren och en förväxling med dylika väl näppeligen är utesluten. KERN drager emellertid själv av sitt aprilfynd den slutsatsen, att mycelet perennerar. » Vidare forskningar», heter det, »måste nu följa det perennerande my- celet på dess väg från de ettåriga grenarna in i de unga aårsskotten.» Då redan förut, 1882, förmodanden i samma riktning-uttalats av HARTIG i dennes »Lehrbuch der Baumkrankheiten>, sid. 74, är det ej heller uteslutet, att KERN vid dragandet av sina slutsatser påverkats härav. Det heter nämligen hos HARTIG, »att den omständigheten, att en tall, som en gång angripits av svampen, årtionden igenom arligen synes lida av sjukdomen, berättigar till det antagandet, att svampmycelet perennerar i skotten». Uppgiften om mycelets perennerande i tallskotten gå igen allestädes i de mykologiska handböckerna.' Den ende, som något re- serverar sig gent emot den gängse uppfattningen, är KLEBAENS CIESitt stora sammanfattande arbete, »Die wirtswechselnden Rostpilze», Berlin 1904, sid. 405, refererar han HARTIGS och KERNS uttalanden med det tillägget: »Svampens återuppträdande skulle väl dock kunna förklaras genom en årligen upprepad infektion från aspen. Undersökningar häröver föreligga icke». Då man vet huru fort sjukdomen från det första året till det andra från en ringa början kan spridas över en tallkultur, och man i detta fallet måste räkna med massinfektion från aspens sida, möter ju intet som helst hinder för antagandet av endast och allenast en årligen upp- repad infektion från aspen. De å tallskotten strängt lokaliserade, tidigt förhartsade knäckesjukssåren tala ju också bestämt emot en spridning inom t Jmf. KARL VON TUBEUF, Pflanzenkrankheiten durch kryptogamen Parasiten verursacht, Berlin 1895, sid. 378; E. ROSTRUP, Plantepatologi. Kobenhavn 1902, sid. 295. Ett mera bestämt uttalande möter härvid hos ROSTRUP, där det heter: »Myceliet kan ogsaa overvintre i den tilbageblevne Del af Grenen og n&este Foraar trenge ud i de nye Skud som udvikles af Skedeknopperne, hvorved Treet faar et forkroblet Udseende». Möjligt är, att redan HAR- TIG avsett en dvlik infektion av de av kortskottsknopparna våren efter svampangreppet ut- vecklade långskotten, då han (anf. arb. sid. 74) om dessa säger, att de »allerdings in der Folge wiederum erkranken». OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1083 tallen medelst mycel, framväxande från ett skott till ett annat. Aldrig någonsin ser man heller nya fruktknoppar frambryta från de gamla sår- ställena å de ett år gamla eller (äldre) skottaxlarna; detta plägar ju dock vara utmärkande för andra på tallen perennerande svampmycel, exempel- vis för törskatesvampen (Peridermium Pini). Tvärtom ser man, hurusom de förhartsade knäckesjukssåren tidigt, under gynnsamma förhållanden re- dan inom ett års förlopp, fullständigt övervallas. Mikroskopisk under- sökning av ett flertal i mars innevarande år insamlade tallskott med knäckesjukssår från föregående år har ej heller i något fall givit levande b Fig. 5. Melampsora pinitorgua (BRAUN) ROSTR. a: uredosporer, 5: safttrådar. [250]. Från 22 / aspblad, insamlade vid Malingsbo i Dalarna d. ””/g 1911. (a: Uredosporen, 4: Saftfäden. [252]- Von Espenblättern, eingesammelt bei Malingsbo, Dalarna, d. 22/3 1911.) Melampsora-hyfer vare sig i märg eller bark i eller intill knäckessjukssåren. I några fall träffades dock levande hyfer av karaktäristisk brun färg i själva sårytan, oförtydbart saprofytiska svamphyfer. Caomasporerna äro genast grobara.' Det vid groningen framgående mycelet fordrar för sin normala utveckling en ny värdväxt, aspen. De på aspbladen groende sporerna skicka genom klyvöppningarna in hyfer i bladvävnaden, och från det under hudvävnaden på bladens un- dersida utvecklade mycelet bildas inom kort de för svampens spridning ! Av KLEBAHNNS (Zeitschr. f. Planzenkrankh. Bd. XII, 1902, sid. 39) infektions- försök framgår, att på aspblad den 17 juni utsådda cxomasporer redan efter 7 dygn givit rikligt uredo. På Populus alba och P. alba X tremula den 18 juni utsådda sporer gåvo efter 11 dygn likaledes uredo, men sparsammare, 1084 NILS SYLVÉN. från aspblad till aspblad eller från det ena skottet eller trädet till det andra under sommaren avsedda uredo- eller sommarsporerna. De spor- alstrande hyfgrenarna äro tillika med klubblika, 40—50 p långa och 12—17 fu breda, med avlånga huvuden försedda safttrådar (fig. 5 Db) hl f/ Fig. 6. Melampsora pinitorgua (BRAUN) RosTR. ÅA undersidan av aspblad. «a: uredo-, db: teleutosporstadium. [1]. a: från Dalarna, Malingsbo, ?”/, 1911, 6: från Västergötland, Finnerödja sin, L. Vellervattnet, "”/,, 1916. (AM. pinitorqua auf der Unterseite von Espenblätterr. a: Uredo-, 4: Teleutosporenstadium. [+]. a: aus Dalarna, Malingsbo, ?2/3 1911, 6: aus Västergötland, Kirchspiel Finnerödja, L. Vellervattnet, !/,, 1916.) samlade i små, rundade hopar, omgivna av ett tunt, hinnlikt hylle (peridie). Varje sporogen hyfgren avsnör från sin spets en rundat äggformig, 15— 22 4 lång och 11—16 4 tjock, taggig, till färgen lysande gul uredospor (fig. 5 a). Vid spormognaden spränges hyllet och de utanför befintliga bladvävnaderna, och de frilagda sporerna spridas med vinden. De föras över till nya blad å samma eller närstående träd, stundom kanske till ganska avlägset stående dylika, och gro på de anträffade aspbladen omedelbart ut till nya, inom kort tid i sin tur åter uredosporalstrande mycel. Flera uredogenerationer kunna härvid under sommarens lopp OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1085 avlösa varandra. Om de efter cxomasporinfektionen å aspbladen upp- komna mycelfläckarna äro relativt få, äro de efter upprepade uredo- sporinfektioner på sensommaren förefintliga så mycket flera. Ofta lysa nu aspbladen på långt håll gula, genomvävda som de äro av svamp- mycel —- mycelets närvaro i bladet kan tidigt spåras i gulgröna fläckar jämväl på översidan av bladskivan — och på undersidan mer eller mindre tätt gulpunkterade av svampens uredosporhopar (jmf. fig. 6 a), slutligen Fig. 7. Melampsora pinitorqua (BRAUN) ROSTR. Tvärsnitt genom teleutosporsamlingar, a: 835, b: 250 Från aspblad, insamlade vid L. Vellervattnet d. !"/,, 1916. 1 1 Så > 950 (Querschnitte durch Teleutosporenansammlungen, a: NG vd Von Espenblittern, eingesammelt d. !/,, 1916. gulpudrade av de frilagda, gula uredosporerna. I augusti börjar utbild- ningen av de för övervintringen avsedda teleutosporerna eller vinter- sporerna. Dessa utbildas från samma mycel, som förut alstrat uredo- sporer. De uppstå liksom dessa på bladundersidan — endast på denna och ej såsom hos närstående arter å blad av poppelarter på bladöver- sidan — och framstå först som ljusare bruna, senare på hösten mörk- bruna till svarta, något upphöjda fläckar å denna (jmf. fig. 6 b och 7 a). Varje enskild teleutosporfläck är liten, rundad eller vanligen något 1086 NILS SYLVÉN. kantig, begränsad, som den oftast synes vara, av de finare bladnerverna, omkring en halv mm i diameter; flera mindre fläckar sammansmälta stundom till större, dock synas aldrig fläckar av mera påfallande storlek förekomma. De starkast infekterade aspbladen äro vid tiden för löv- fällningen på hösten nästan brunsvarta av de på bladundersidan särskilt mot basen tätt gyttrade teletuosporfläckarna. Å de av caoma- och uredospormycelen tidigast och starkast angripna aspbladen komma ej alltid teleutosporer till utveckling, då svampmycelen här understundom fullständig döda bladen, innan ännu vintersporer hunnit utbildas. Teleuto- sporerna övervintra i de avfallna, vissnade aspbladen. De äro till for- men cylindriska eller något prismatiska, 20—335 4 långa och 7—11 4 breda, och bilda ett sammanhängande, pallisadliknande skikt under epidermis (jmf. fig. 7 b), som vid teleutosporernas groning slutligen spränges. Teleutosporerna lösgöras aldrig från värdväxten utan gro där på våren direkt ut till basidier, vars basidiesporer vid tiden för tallens knoppsprickning infektera de unga, utväxande tallskotten. Svampens skadegörelse å tallen och förekomst i vårt land. Melampsora pinitorqua är på grund av den skada, den åstadkommer på tallen, otvivelaktigt att räkna som en skadesvamp av ekonomisk be- tydelse. Av praktiskt sett ringa eller ingen betydelse är däremot dess på aspen förorsakade skadegörelse. Allt efter tallens ålder och utveckling blir angrepp av knäckesjuka för densamma olika ödesdigert. Årsplantor av tall duka så gott som undantagslöst omedelbart under för svampens angrepp; endast då stam- delarna gå fria och allenast hjärtbladen angripas kunna de överleva svampangreppet. I blott få fall torde man emellertid ha sig bekant, att tallårsplantor i större utsträckning angripits av knäckesjuka.1 Från vårt land föreligga tills dato inga bestämda uppgifter om dylika angrepp. Enstaka av Melampsora pinitorgua dödade årsplantor av tall ha dock somrarna 1912 och 1916 av förf. anträffats i skogsvårdsstyrelsens i Skara- borgs län plantskola vid Mariestad (jmf. fig. 4). De dödade plantornas antal var i varje fall ytterst ringa, endast en obetydlig bråkdel av en ”/,. En något mera omfattande och mera i ögonen fallande skadegörelse synes svampen åstadkomma på andraårsplantorna i våra plantskolor. Även detta svampens uppträdande har dock i allmänhet förbisetts i den svenska skogslitteraturen; snart sagt all torka å tallplantorna i plantskolorna plä- gar ju i dagligt tal gå under namn av »skytte>», och en närmare under- !R. HARTIG, Ceoma pinitorquum A. BR. Zeitschr. f. Forst- u. Jagdw. Bd. 4. Berlin 1872, sid. 112, omnämner dock, hurusom i vackra och lyckade tallsådder å Schulenburg'ska skogarna nära Neustadt ända till ”/, av årsplantorna angripits av knäckesjuka. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1087 sökning försummas alltför ofta. Av författarens undersökningar de senare åren synes det dock framgå, att knäckesjuka å de ettåriga tallplantorna ingalunda är ovanlig. Som någon mera oroväckande skadegörare synes dock knäckesjukssvampen här näppeligen uppträda. Kring mitten av juni månad börjar sjukdomen visa sig och sjukdomssymptomen äro vanligen Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 8: å-plantor av tall med topparna dödade av knäckesjuka; den streckade linjen mar- kerar gränsen mellan de levande och döda partierna å årsskotten. Västergötland, Mariestad, Skogsvårdsstyrelsens plantskola 1912 och 1916, [1] ($-Kieferpflanzen mit durch Kieferndreher getöteten Gipfeln; die gestrichelte Linie markiert die Grenze zwischen den lebenden und abgestorbenen Partien an den Jahrestrieben. Västergötland, Mariestad, Saatkamp des Walpdflegeamts 1912 und 1916. [3] alltför karaktäristiska, för att de skola kunna misstydas. Svampinfektionen äger vanligen rum vid eller nedom, stundom ovan mitten av aårsskottet (jmf. fig. 8 och 9). Ett ensidigt, gulbrunt sår av ofta ganska avsevärd längd — en eller ett par cm — uppstår (jmf. fig. 2). På grund av det ensidigt utvecklade svampmycelet och den av detta framkallade 1088 NILS SYLVÉN. stegrade tillväxten på den motsatta sidan av skottet antager detta Fig. 9. Av knäckesjuka i toppen dödad 1-tall- planta från plantskolan vid Mariestad. ?/. 1912. De levande barren hava å bilden tecknats svarta, de dödade — brunvissnade — vita... [3] (Durch Kieferndreher am Gipfel getötete å-Kiefern- pflanze aus dem Saatkamp bei Mariestad. 3/; 1912. Die lebenden Nadeln sind auf dem Bilde schwarz, die abgestorbenen braunwelken — weiss gezeichnet.) ofta under utväxandet efter infek- tionen en något krumböjd form; såret träffas härvid å den konkava sidan av skottaxeln. Å finare års- skott når mycelet slutligen runt om skottet, som då torkar ovan angreppsstället (fig. 8-—9). I top- parna vissnade, rödbruna tallplan- tor (jmf. fig. 9), insprängda bland de gröna och friska plantorna i plantsängarna, se där det för Melampsora pinitorgqua-angrepp å andra årets tallplantor i plantsko- lorna karaktäristiska! Träffar man tallplantor av dylikt utseende i en plantskola, skall man snart sagt undantagslöst vid närmare efter- seende finna de för sjukdomens säkra bestämmande avgörande så- ren eller cxomafläckarna. Sker svampangreppet längre ned på arsskottet, kan detta helt bortdö och plantan stundom nedsättas så starkt, att den i sin helhet du- kar under. I regel dödas dock ej de av sjukdomen hemsökta plan- torna omedelbart utan kvarleva till sina nedre delar och utveckla från dessa ersättningsskott, som följande år taga ledningen av höjd- tillväxten. Flera likvärdiga skott komma ofta härvid till utbildning, och en för plantering olämplig, buskformig planta (jmf. fig. 10) blir den slutliga följden av svamp- angreppet, om ej ett förnyat an- grepp under plantans tredje år helt dödar densamma. Å de starkast utvecklade plantorna når svampmycelet stundom ej runt om OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1089 skottaxeln, som då vanligen fortlever. Då skottets längdtillväxt vid ti- den för svampangreppet ej ännu avslutats,' kommer vanligen en mer eller mindre starkt S-formig krök att åtminstone under de närmast följande åren å detsamma (jmf. fig. 11) markera platsen för svampangreppet. Angrepp av knäckesjuka å andra årets tallplantor har jag iakttagit i Skogsvårdsstyrelsens i Skaraborgs län plantskola vid Mariestad somrarna 1912—1914 och 1916 (1915 var jag ej i tillfälle att besöka densamma), Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 10. På grund av årets knäckesjuka — huvudskotten dödade i toppen till c:a 4—4 em:s längd — buskformiga å-tallplantor från plantskolan vid Mariestad. ?7/; 1916. [4] (Infolge diesjähriger Kieferndreherkrankheit — die Hauptsprosse an der Spitze bis zu ca. 4—3 cm Länge abgestorben — in einem kommenden Jahre strauchförmige d-Kiefernpflanzen aus dem Saatkamp bei Mariestad. FÅ 21, 1916.) [3] a Skogsvårdsstyrelsens i Värmlands län plantskola vid Deje somma- ren 1912 samt i Grönsinka skogsskolas plantskola vid Grönsinka i södra Gästrikland sommaren 1916. Vid Mariestad ha sjuka plantor i något större antal påträffats; någon skadegörelse av nämnvärd ekonomisk be- tydelse. har det dock aldrig heller här varit tal om. Några få till ett 10-tal eller undantagsvis upp emot ett 20-tal knäckesjuka plantor ha anträffats per såddradslängdmeter; ej sällan ha dock hela såddrader (tvär- ! Då svampangreppet börjar framträda å tallskottet, har detta vanligen nått endast tredje- delen eller hälften av sin definitiva längd. 1090 NILS SYLVÉN. rader på de meterbreda plantsängarna) gått helt fria från svampangrepp. Endast någon eller några få ”/,, av hela $-plantmaterialet har härvid an- gripits. Vid Deje var antalet skadade plantor ungefär detsamma som vid Mariestad, vid Grönsinka voro knäckesjuka plantor sällsynta. I alla tre fallen ha aspar konstaterats i plantskolornas mer eller mindre ome- delbara närhet. Mariestads-plantskolan (jmf. fig. 12) är åt ena sidan kantad av höga alléaspar.! Foto av förf. Ur Skogsförsökan- staltens saml. Fig. 11. Av knäckesjuka an- gripen 3-tallplanta från Marie- stads-plantskolan. ”7/. 1916. En "svagt S-formig krökning (se pilen) å det alltjämt kvar- levande huvudskottet marke- rar platsen för svampangrep- pet. [3] (Vom” Kieferndreher befallene ör Kiefernpflanze aus dem Saatkamp bei Mariestad. ?7/, Eine schwach S-förmige Krimmung (s. den Pfeil) an dem andauernd fort- lebenden Hauptspross markiert die Stelle des Pilzangriffs.) ] 1916. I motsats mot svampens praktiskt taget mera ofarliga uppträdande på års- och 1-årsplantorna i plantskolorna måste dess uppträdande på tall- plantorna ute i kulturerna i åldern upp till 10 å 12 år betecknas såsom allvarsamt och som en faktor av ekonomisk betydelse. Av knäckesjuka angripna tallplantor i åldern 2—12 år eller högre ålder igenkännas vid tiden för c&omafruktkrop- parnas mognad i juni—juli månad på de av svampmycelet framkallade, gulaktiga, ovala, kräft- sårliknaride fläckarna i årsskottets bark; de i sårets mitt blottade, gula Xcidiespormassorna giva lätt bestämd upplysning om svampsjukdomens art. Yngre plantor och svagare skottaxlar visa samma sjukdomssymptom som d-plantorna i plantsko- lorna: de runt om angripna skottaxlarna vissna ovan angreppsstället, och de vissnade skottdelarna kvarsitta under sommarens senare del i bruntorkat tillstånd, vanligen över såret krumböjda nedåt och i sin hängande ställning påminnande om frost- bitna skottoppar (jmf. fig. 13—15). De torkade skotten knäckas lätt av (se figurerna), härav nam- net knäckesjuka.” På en och samma planta kunna ! Enligt meddelande från länsjägmästare A. WINBLADH äro nu de flesta av asparna i fråga efter ringbarkning lyck- ligen avlivade. en försvenskad form av danskans ? Då namnet knäckesjuka »Knekkesyge» — numera synes hava vunnit burskap inom svenska språket, ha T. LAGERBERG och författaren i fasc. II av exsiccatverket »Skogens skadesvampar», Stockholm 1914, n:r 32, för Melampsora pinitorqua (BRAUN) ROSTR. upptagit det svenska namnet »tallens knäckesjuka». Detta namn har också kommit till användning i de senare årens handböcker på skogslitteraturens område (A. WAHLGREN, Skogsskötsel. 28; NILS SYLVÉN, Stockholm 1914, sid. De svenska skogs- OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1091 huvudskottet och ett eller flera sidoskott samtidigt vara skadade (fig. 13— 17). Då flera skott angripits och ersättningsskott senare komma till utveckling, bliver en krokvuxen, flerstammig, buskliknande tallplanta i regel följden av svampangreppet (jmf. fig. 16—17). Då blott huvudskottet skadas, tager oftast ett enda skott ledningen, i vanliga fall en av kransgrenarna i den översta grenkransen. En krök nedtill å stammen kommer då att i det längsta vittna om svampens ingrepp i den unga tallplantans skott- utveckling. Ur kortskott nedanför angreppsstället å det toppdöda års- skottet utvecklade långskott (jmf. fig. 18—19) äro en vanlig företeelse Foto av ÅA. WINBLADH. Fig. 12. Skaraborgs läns skogsvårdsstyrelses plantskola vid Mariestad, i förgrunden de av snö täckta plantsängarna, mitt på bilden ringbarkade aspar utefter den där gående landsvägen. Mars 1917. (Saatkamp des Waldpflegeamts des Läns Skaraborg bei Mariestad; im Vordergrunde die von Schnee bedeckten Pflanzenbeete, in der Mitte des Bildes ringförmig entrindete Espen längs der dort hinziehenden Landstrasse.) å de av knäckesjuka i toppen dödade tallskotten. Dessa nå dock i regel ej så stark utveckling, att de varaktigt ingripa i skottbyggnaden. Säl- lan eller aldrig taga de ledningen av plantans höjdtillväxt. träden. I. Barrträden. Stockholm 1916, sid. 234—235). Att efter tyskt mönster — »Kieferndreher> — genom översättning av svampens latinska artnamn bilda det svenska namnet »tallvridarer (FREDRIK LOVÉN, En parasitsvamp på tall. Tidskr. f. skogsh. 1875, sid. 28), måste betecknas olämpligt; den med svampens skadegörelse 3 tallen mindre väl förtrogne bibringas lätt av ett dylikt namn den felaktiga föreställningen, att en vridning av tallskottet blir följden av svampangreppet. Av samma anledning måste det svenska namnet »yridrost» (EINAR J. BERGGREN, Skogens viktigaste parasitsvampar. Skogsvårdsför. folkskr. n:r 30, sid. 3) anses förkastligt. 1092 NILS SYLVÉN. Å starkare skottaxlar äro svampangreppets verkningar vanligen mindre ödesdigra. Å något äldre plantor ser man därför mera sällan av svam- pen helt dödade skottoppar; endast de svagare sidoaxlarna kunna här möjligen råka ut för en dylik kalamitet (jmf. fig. 19). De starkaste årsskotten gå dock långt ifrån fria från sjukdo- men. Ensidiga, redan andra året läkta sår bliva å dessa i vanliga fall enda resultatet av svampangreppet (jmf. fig. 19 a). Stundom går dock såret så längt åt sidorna, att vävnader Ydödas i sådan ut- sträckning, att skottet vid sin fortsatta tillväxt krum- böjes kring såret. En S-for- mig böjning av årsskottet blir då här liksom 3å starkare andra-arsplantor den slutliga följden av svampangreppet. Uppstå flera sår nära var- andra på olika sidor av skot- tet, brytes detta lätt av (jmf. fig. 20); endast få eller inga levande vävnader finnas slut- ligen kvar a det genom svampsåren gående stam- tvärsnittet. Om såren sam- mansmälta runt om stam- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. men, torka naturligtvis de Fig. 13. Tallplanta med årets toppskott och tva av ovanför dem belägna de- de översta kransgrenarna helt eller i toppen dödade larna av skottet. av knäckesjuka. Västergötland, Finnerödja, L. Veller- Sjukdomens uppträdande vattnet. ""/1 1916. [54] å unga till något äldre tall- (Kiefernpflanze, der Jahrestrieb und zwei der obersten Haupt- plantor ute i kulturerna har äste ganz oder an der Spitze vom Kieferndreher getötet. Väster - lb lå å | 5 3 I götland, Finnerödja, L. Vellervattnet. !/,, 1916. ö mest latit tala om SIZ I 1tte- raturen. Svampens c2xoma- stadium uppmärksammades första gången i Tyskland år 1860 på tvenne skilda ställen i Hannover, dels i en 2 3-arig tallkultur om 30 »Morgens (= cec. 8 har) storlek i Bovenden vid Göttingen, dels vid Winzenburg i OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 10093 Wildesheim. 1863 tillkommer en tredje tysk fyndort, Neustadt-Eberswalde, varifrån uppgives, att c. 300—400 plantor angripits inom ett 5—10 » Morgen>» stort område. Det är material från dessa fyndlokaler, som ra. SÅ MN Rå N | | VA Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 14. Av knäckesjuka å såväl huvud- som Fig. 15. AÅ toppskottet två år å rad av knäcke- sidoskott synnerligen svårt skadad tallplanta från sjuka angripen tallplanta från L. Vellervattnet, L. Vellervattnet, Finnerödja. !'/;, 1916. [35] Finnerödja. !'/,, 1916. Pilen angiver platsen (Vom Kieferndreher sowohl an Haupt- wie an Neben- för 1915 års angrepp. [50] sprossen sehr schwer besckhädigte Kiefernpflanze aus IL. (An Jahrestrieb zwei Jahre nacheinander vom Kiefern- Vellervattnet, Finnerödja. !7/,) 1916.) [55] dreher befallene Kiefernpflanze aus L. Vellervattnet, Finnerödja. !7/,, 1916. Der Pfeil giebt die Stelle des 3 1 Angriffs von 1913 an.) l|i0 ligga till grund för originalbeskrivningen av Ceoma pinitorquum ar 1864." Under de närmast följande åren uppmärksammas nu svampen i 1 Monatsber. d. K. Preuss. Akad, d. Wissensch. Berlin, 1864, sid. 624—0639. 1094 NILS "SYLVÉN. den ena tallkulturen efter den andra, mot slutet av 60-talet och i bör- jan av 70-talet inberättas svåra epidemiska härjningar av knäckesjuka från Hannover, Brandenburg, Pommern, Posen och Ostpreussen. Kulturer i åldern 1—25 år ha angripits; samma kultur har vanligen angripits under Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 16. Efter föregående års angrepp av knäckesjuka busk- formig, även sista året av sjukdomen svårt hemsökt tallplanta, Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. 7/,, 1916. [5] (Nach vorjährigen Angriff von Kieferndreher strauchförmige, auch in letzten Jahre von der Krankheit schwer heimgesuchte Kiefernpflanze. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. 17/,, 1916.) FÅ flera, ända till 12 år i följd. Den största sammanhängande areal, som . as sa 1 angives hemsökt, är 125 har. "Om tallens knäckesjuka i Tyskland under 1860—1870-talet se närmare R. HARTIG, Ceoma pinitorquum A. BR. Zeitschr. f. Forst. u. Jagdwesen. Bd. 4. Berlin 1872, sid. 99—122. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1005 Som inledningsvis omnämnts, har tallens knäckesjuka uppmärksam- mats i vårt land redan i början av 1870-talet, alltså ungefär samtidigt som sjukdomen uppträdde mest förödande i de tyska tallkulturerna. » Våren 1872, men i ännu högre gradYvåren 1873, observerade jag», skri- | Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 17. Av knäckesjuka angripen tallplanta med S-formigt böjda skottaxlar. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. 17/.. 1916. Pilarna angiva knäckesjukssåren å årsskotten. [;,] 10 8 ] 10) (Vom Kieferndreher befallene Kiefernpflanze mit S-förmig gebogenen Sprossachsen. Västergötland, Finnerödja, L. Vellervattnet. !7/,, 1916. Die Pfeile geben die Kieferndreherwunden an den Jahrestrieben an.) | 70. ver W. WILKE i 1874 års Tidskr. f. skogshushålln., sid. 247, >på 2—3:åriga tallar, som hade blivit uppdragna på 400—500 tunnland brandfält, strax sedan de nya årsskotten hade utvecklat sig, en till färgen orange-ljusgul rost- svamp, som i stor myckenhet visade sig vid nedre delen af årsskotten på barken. Till en början tyckes den ej skada skotten, men något senare böja sig dessa åt det håll, der svampen sitter, torka mer och mer och falla till INNUES TE SMISNIEN:s 1090 -dojoad ut 2 pun » ue 'uadsouypug HoxpImua uossosdszinÄ[ u9p uv "'assosdsutajory 21910193 [2] ozydg 19p ur sapo [2 'v) zues 1I3421puISJard WOA [2] "9161 ”/,, I2WLADIPA ”I 'opuenesi sjanoxspnany [9 e3erspiq Ne Ir apueffoj ewwox 'Surppasm ysndajord pun 4 qvo » I reddouxsiods apepoasm uppoxskox Vv NOxsSe apepop (2) uaddor I 079 (2 '”) HY eanisoxorug AV I "SI 'FOF AR OJO "TWuvs SUJJ[LISULSYNSINJSSOAG MM i” Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 19. Starkt huvudskott (a) med ensidiga, tidigt förhartsade knäckesjukssår och i toppen till mindre eller större utsträckning dödade sidoskott (6—d) av tall från Ö. Ekenäs, Hassle s:n, Väster- götland. ”/,, fOI6. Å c de övre kortskotten knoppförande, Pilarna markera sårställena. [2] (Kräftiger Hauptspross [a] einer Kiefer mit einseitigen, fräh verharzten Kieferndreherwunden und an der Spitze in grösserer och geringerer Ausdehnung getöteten Nebensprossen [5—d]. Ö. Ekenäs, Kirchspiel Hassle, Väster- götland. ?/,, 1916. An c sind die oberen Kurzsprosse knospentragend. Die Pfeile markieren die Wundstellen.) |? FÖ Meddel, från Statens Skogsförsöksanstalt 1098 NILS SYLVÉN. slut af, så att man vid flyktigt betraktande kan tro, att skotten blifvit af- brutna eller afbitne af beteskreatur, hvilket enligt min åsigt och enligt mina iakttagelser dock ej varit fallet. Svampen angriper företrädesvis de frodigaste skotten och blir, så vida jag kunnat bedöma det, gynnad genom en våt och varm väderlek. — Enligt mina skogvaktares utsago skall den af svampen an- gripna plantan i de flesta fall ej dö, men väl blifva tillbakasatt i tillväxten för ett år, hvilket vid denna ålder och då man dessutom har att kämpa mot stark ogräsväxt ej betyder så föga.» Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 20. Till följd av knäckesjuksangrepp i spetsen böjda eller rent av knäckta tallskott. Västergötland, Lyrestads Prästgårdsskog. ??/, 1916. [1] (Infolge von Kieferndreherangriff an der Spitze gebogene oder geknickte Kiefernsprosse. Västergötland, Pfarrwald von Lyrestad. 22/. 1916.) De av WILKE meddelade iakttagelserna tyda ju utan vidare på tallens knäckesjuka. >»En antaglig förmodan», att Ceoma pinitorguum förelegat, uttalas också redan följande år av FREDRIK LOVÉN. År 1883 förkla- rar LOVÉN, att knäckesjuka »redan för 10 år sedan i ganska stor ut- sträckning uppträtt inom Vadsbo revir i Vestergötland», och avser där- ! Tidskr, f. skogshushålln. 1875, sid. 28. > Tidskr, f. skogshushålln. 1884, sid. 251. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1099 med tydligen de av WILKE förut omnämnda tallkulturerna. Tillsammans med A. E. HOLMGREN kan han nu konstatera på knäckesjuka tydande symptom på 11—14-åriga kulturtallar å kronoparkerna Lilla och Stora Svältan i Västergötland." HOLMGREN och LOVÉN uppgiva nu dessutom, att svampsjukdomen i fråga under de senare åren blivit påvisad även annorstädes inom landet, »t. ex. i Småland». Detta senare påpekande härför sig sannolikt till den danske botanisten E. ROSTRUPS fynd av knäckesjuka under en resa i Sverige sommaren 1882 dels å 3-åriga tall- plantor i plantskola vid Uppsala, dels vid Nässjö i Småland.” Nästa meddelande om angrepp av Melampsora pinitorgua — efter ROSTRUPS redogörelse för svampens värdväxling ingår nu detta namn i litteraturen — 3å våra tallkulturer möter i 1893 års Tidskrift för skogs- hushållning, sid. 117—121, där J. PAULI i en uppsats »Pereat populus» omnämner, hurusom tallplanteringarna å Kolleberga kronopark i Skåne sommaren 1892 varit »i ganska nämnvärd grad» utsatta för svampens angrepp; kulturer av såväl vanlig tall som bergtall” hade skadats å en ! Vid skildringen av de sjuka tallbestånden å Lilla Svältan heter det hos HOLMGREN och ILOvÉN i Tidskr. f. skogshushålln, 1884, sid. 250, 251: »Vid inträde uti och närmare gransk- ning af planteringen, visade sig derjämte, att en stor mängd såväl toppskott som sidoskott antingen i väsentlig grad förlorat sin lifskraft eller ock voro alldeles utdöda samt genom sin ofta krökta form ådrogo sig vår uppmärksamhet. Äfven å de till utseendet friska skot- ten visade sig icke så sällan, vanligen på midten af desamma, uppsvällningar eller bulna- der, som öfvergått till kräftartade sårnader, där barken var genombruten och kådutflöde ägt rum». »Som orsak till de ofvannämnde kräftartade ansvällningarne å skotten, hvilka derige- nom ofta antagit en krökt form, samt till att en del af de qvarsittande skotten vissnat eller dött, torde med ganska stora skäl kunna åberopas en inom tallens bark- och vedväfnader sig utveck- lande parasitsvamp Cxoma pinitorquum, vid hvars närvaro sådana kräftsår alltid blifvit bemärkta.» ? E. RostRUP, Mykologiske Notitzer fra en Rejse i Sverige i Sommeren 1882. Vet. Akad. Övers. 1883. N:o 4, sid. 43 och 46. Om Uppsala-fyndet skriver ROSTRUP härvid så- lunda: »I en större Planteskole syd for Upsala bemerkede jeg — — — i de treaarige Bede af Pinus silvestris endel Planter med ejendommeligt krummede, kortnaalede Grene, som viste sig angrebne af Ceoma prinitorquum HARTIG, der saavidt mig bekjendt ikke för er bemerket i Sverige.» 3 Angrepp av Ceoma pinitorquum å bergtall omtalas första gången av ROSTRUP från de jutska hedplanteringarna. I oktober 1881 iakttog ROSTRUP svampen för första gången i Danmark »i Hogildgaards Plantage ved Herning»; »en Strexkning af Bjergfyr paa 3—5 Fods Hoide var angreben», Förut säger han, att »det synes iser at vere Pinus montana, som i Jylland er udsat for Sygdommen, medens alle de Forfattere, som mig bekjendt have omtalt denne Svamp, kun angive Pinus silvestris som Gjenstand for dens Angreb; men der er dog neppe Grund til at antage, at den paa de jyske Bjergfyr optredende Svamp skulde vere artsforskjellig fra den, der snylter paa Skovfyr, da jeg ingen vesenlig Forskjel har kunnet finde, hverken i Svampens Bygning eller i den Maade, paa hvilken Tr&erne lide.» I juni och augusti 1882 erhöll ROSTRUP färskt svampmaterial från bergtall och kunde nu konstatera, att cxomasporerna till sin byggnad fullständigt överensstämde med C2zoma pirnitor quum-sporerna å Pinus silvestris. (Tidskr. f. Skovbr., Bd 6, 1883, sid. 214—217.) I 100 NILS USYLVEN:. areal av omkring 50 har. Som medel i kampen mot svampsjukdomen påkallar PAULI: »blandade bestånd och bort med aspen!» Ännu ett med- delande om härjningar av Melampsora pinitorgua ingår i samma årgång av Tidskr. f. skogshushålln., sid. 122—123, där A. WAHLGREN omtalar, att han på åtskilliga ställen såväl i Småland som Uppland sett omkring 10-åriga, genom självsådd uppkomna, jämna tallbestånd betydligt hemsökta av denna elekartade sjukdom. Uppgifter om svampens uppträdande i Skåne, Halland, Småland och Blekinge möta senare i 1895 års Tidskr. f. skogs- hushållning; W. B—M framhåller där, sid. 82—383, att Melampsora pinitor- qgua »säkerligen» är »den inom Skåne mest utbredda svampen», den »förekommer öfverallt inom hela provinsen, där asp finnes». — Under rubriken »Skogsbotaniska och skogszoologiska meddelanden från reviren» omtalar E. HEDEMANN-GADE 1 Skogsvårdsföreningens tidskrift 1908, sid. 70", angrepp av Melampsora pinitorgua på en 20-årig tall i Säfsnäs s:n i södra Dalarna. Till ovannämnda, skäligen fåtaliga och knapphändiga uppgifter om knäckesjukans uppträdande i vårt land kan jag här foga ett flertal nya. Enligt meddelande av professor GUNNAR SCHOTTE har sjukdomen i slu- tet av 1890-talet uppmärksammats flerestädes i Halland. Åren 1898 och 1899 synes svampen hava uppträtt rent av epidemiskt å kronopar- kerna Tönnersjöheden och Uddared. Å Tönnersjöheden härjade den dels å 2—3-årig tall och bergtall i plantskolorna, dels å 5—6-åriga tall- plantor i kulturerna, särskilt i sydvästra delen av kronoparken, där asp- tillgången var större. Å Uddareds kronopark hade svampen härjat epi- demiskt å '/, m höga plantor i tallsådderna. — År 1904 har professor SCHOTTE funnit en c. 15-årig, fristående tall svårt angripen av knäcke- sjuka nära Strömstad i Bohuslän. Hösten 1911 erhöll förf. av dåvarande t. f. lektorn vid K. Skogs- institutet T. JONSON prov på tall med knäckesjuka från Edsvära i Vä- stergötland. En vacker tallkultur å igenlagd åker å torr sandjord om 6 hars storlek i åldern 7 år hade här angripits epidemiskt; snart sagt varenda planta visade ett eller flera typiska knäckesjukssår å en eller flera av sina skottaxlar, oftast jämväl eller framförallt på huvudskottet. De kraftigast utvecklade plantorna syntes dock ej komma att lida nämn- värt framtida men av sjukdomen, då de starka huvudskotten i allmänhet överlevde . svampangreppet, oftast till och med utan att krökningar av skotten behövt uppkomma. Om kulturens nuvarande tillstånd skriver agronomen G. UNO JONSON innevarande vinter i brev till förf., att »nå- gon större skada har ej förorsakats, ehuru det såg ganska ledsamt ut, när angreppet var som svårast, och vid blivande gallringar behöva ej några dåliga stammar lämnas kvar.> Några insända prov visa exempel PEO SJUKA. TALLENS KNÄCKE OM | . | af 3 5 € ( gj - z [£] ("qvnsasqehdnef uagqogsunidsim "uvpypruyv3 pun uppsuydotgsvA Uuago 'uJuapurtH.oa Ya0Ou uap ur JqXsS p : UTIJOLH BItljdi5arp :p pun 2 'oIqdi3-z 2 "oFnurojnouofeq :v "L1I61 ZIP "PIRASPA "PUTPAIFIDISEA SAP UldJOrk 9JINJSI9Z YJEU WIOJWWTBIS I9p JOYIIPUINJIOIY WOA JISUW YEN) (Tf) ano0oxsddor eånsuntsdsm 'eppruxr 420 apextor fnddn opuepmsiesy nuuv 129p souks p I tree e3iddopn :p yvo 2 'Briddorresn :q 'Smnuxopyouoleq :» "4161 SIW ”BIRASPH 'PULPOTIVISEANA UP JV) BPTOISTOJ UJWIOJUIS IN exnisaSruUY Arv ddarur 12 CI (RR Oj AR OJOH Sr öentkakt Ro "Itues staojrisurs 1102 NILS SYLVÉN. på huru stamformen likväl i enstaka fall allvarsamt skadats (fig. 21). I nordöstra hörnet av kulturen växte några aspträd samt ett och annat dylikt även i en angränsande äldre skog. Även en c:a 5 år äldre, 0,5 har stor kultur c:a 1 km avlägsen från den förutnämnda hade angripits samtidigt med denna. Såväl år 1910 som 1911 hade knäckesjuka upp- tfalbsvarasts LOI Enstaka angrepp av knäckesjuka å ungtallar i åldern 5—10 år ha av förf. under åren 1910—1915 så gott som årligen iakttagits inom kultur- bestånd och naturföryngringar å Malingsbo kronopark i sydligaste Da- larna. Även å Bjurfors kronopark i Västmanland och Dalarna har knäckesjuka iakttagits å en och annan ungtall. Om svampens härjningar under senare år i plantskolor i Västergöt- land (Mariestad), Värmland (Deje) och södra Gästrikland (Grönsinka), har jag nämnt redan i det föregående. Från den senast gångna sommaren kunna här slutligen trenne fall av elakartad epidemisk knäckesjuka omtalas, alla från norra Västergötland. Såsom redan inledningsvis framhållits, är det dessa härjningar, som närmast givit anledning till de uridersökningar över svampens uppträdande och spridningsbiologi, som här framläggas. Under en tids vistelse i juli månad 1916 å Sundsmarkens kronopark i Hassle s:n, c:a 1,; mil NNO. om Mariestad, observerade jag angrepp av Melampsora pinitorgua å en synnerligen lovande tallkultur (fig. 22), rutsådd av år 1906, i omedelbar närhet till en öppen plats kring ladugårdar och uthus vid Ö. Ekenäs arrendegård. De först iakttagna svampskadade plantorna stodo invid den från ladugårdsbacken genom tallkulturen gående landsvägen, nära ladugårdsbacken. Många och elakartade »kräftsår» förekommo. Vid en omedelbart företagen preliminär undersökning visade det sig, att plantorna närmast ladugårdsbacken voro särskilt svårt hem- sökta, ju längre bort från denna man kom, ju mindre svampskador kunde man upptäcka på tallarna. Några på ladugårdsbacken växande äldre aspar (fig. 23) voro tydligen den ursprungliga smittohärden. Längre än ett 1oo-tal m bort från asparna, syntes smittan knappast hava spritt sig. Asparna på ladugårdsbacken och några yngre rotskottsexemplar i ena kanten av kulturen tämligen nära ladugårdsbacken voro de enda aspar, jag här kunde upptäcka. Ett lämpligt tillfälle till studier över svamp- sporernas spridningsmöjligheter från asp till tall syntes sålunda föreligga. Dylika upptogos, så snart tiden och förhållandena det medgåvo. En närmare redogörelse härför lämnas i ett senare kapitel om »svampens spridningsbiologi.> Endast c:a '/; har av de till flera hars område upp- gående kulturerna syntes i nämnvärd grad svampskadat. Av svampen framkallade sår träffades ofta i flertal å såväl huvudskott som sidoskott; OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1103 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 22. Utsikt från ladugårdsbacken vid Ö, Ekenäs över den närmast söderut befintliga tallkulturen. ?9/- 1916 Aussicht vom Platz vor dem Viehstall bei Ö. Ekenäs iber die gleich sidlich davon befindliche Kiefernkultur 20 /; 1916 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 23. Utsikt från ladugårdsbacken vid Ö. Ekenäs — från samma punkt som å fig. 22 — över de där växande asparna. ?9/- 1916. (Aussicht vom Platz vor dem Viestall bei Ö. Ekenäs — von demselben Punkt wie in Fig . 22 uber die dort wachsenden Espen. 2?9/- 1916.) I 104 NILS SYLVEN. svagare sidoskott voro stundom redan i juli dödade i toppen. Vid be- sök å kulturen i oktober månad 1916 kunde jag till min glädje konsta- tera, att de flesta plantorna trots stundom rikliga sår ej syntes lida större men av svampangreppen utan med fortfarande raka huvudskott över- levde sommarens sjukdom (jmf. fig. 19 a). Svagare sidoskott av högre "ordning hade dock nu i rätt stor utsträckning blivit topptorra (jmf. fig. 19 b—d). I några enstaka fall hade även starkare huvudskott torkat i Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 24. Utsikt över kulturfältet vid L VWVellervattnet, 17 10 1OL6, (Aussicht iiber das Kulturfeld bei L. Vellervattnet. W/,, 1916. toppen, då flera sår sammansmält runt om skottaxeln. Det var blott ett försvinnande litet procenttal plantor, som visade på hösten topptorra eller upptill avbrutna huvudskott eller svagt S-formigt krökta dylika. Aven om sjukdomen ett följande år skulle återkomma, synes plantornas utvecklingsstyrka här borga för en slutlig god utgång. De närmast ladu- gårdsbacken växande, utåt denna starkast exponerade plantorna visade i nägra fall märken läkta sår, undantagsvis krökta skottaxlar och i topparna brutna skott efter jämväl föregående års knäckesjuka. Vida ödesdigrare följder hade emellertid visat sig å ett av mig i ok- tober besökt, yngre, av knäckesjuka epidemiskt hemsökt kulturbestånd OM TALLENS KNACKESJUKA. 1105 av tall å Skagersholms kronopark vid sjön L. Vellervattnet nära Närkes- gränsen i norra Västergötland. År 1911 övergick här skogseld en nära 200 har stor yta skogsmark (jmf. fig. 24). 1913 ägde skogskultur rum medelst rutsådd av blandad tall och gran. Hösten 1916 voro de 4-åriga tallplantorna 40—60 cm höga, undantagsvis i gynnsammare lägen ännu högre. Över snart sagt hela brandfältet förekommo enstaka, fläckvis strödda aspuppslag (jmf. fig. 25), och under sistlidna sommar hade knäcke- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 25. Grupp av aspar å kulturfältet vid L. Vellervattnet. Bilden tagen från samma punkt som bilden å fig. 24, fastän i motsatt riktning. '/,, 1916. (Gruppe von Espen auf dem Kulturfeld bei L. Vellervattnet. Das Bild aufgenommen von demselben Punkt PI P g aus wie das Bild in Fig. 24, obwohl in entgegengeset2zter Richtung. !”/,, 1915.) sjuka visat sig inom nära nog varenda såddruta. Ett stycke in på kul- turfältet upptogs en 10X 10 m” stor provyta om 121 st. såddrutor och gav denna allenast »sjuka> rutor (jmf. fig. 26); blott undantagsvis kunde man i någon ruta påträffa en enstaka tallplanta, som gått fullständigt fri från svampens angrepp. Även på de vackraste plantorna var oftast jämväl huvudskottet angripet. Å flertalet plantor voro både huvud- skott och sidoskott i stor utsträckning skadade (jmf. fig. 13—18). Plan- tor med såväl huvudskottet som alla den översta grenkransens grenar fullständigt torkade (jmf. fig. 14) voro ingalunda någon sällsynthet. I somliga rutor kunde ej någon enda planta med kvarlevande toppskott I 106 NILS SYLVEN. för året upptäckas. A de svårast hemsökta plantorna befunnos även de nedre kransgrenarnas såväl toppskott som sidoskott angripna och torkade (fig. 14). På de kraftigaste plantorna — upp till 80 cm:s höjd eller däröver — hade de ensidiga såren ej nått runt om de starkaste skottaxlarna, vilka på hösten syntes kvarleva relativt oberörda av ” HH $ pA RED AA BL Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 26. Detaljbild från såddrutorna å Vellervattnet-fältet. Tallplantorna i topparna mer eller mindre fullständigt brunvissnade. !/,, 1916. (Detailbild von den Saatplatten des Kulturfeldes bei L. Vellervattnet. Die Kiefernpflanzen an den Gipfeln mehr oder weniger vollständig braun abgewelkt. 17/, 1916.) svampangreppet. Skadegörelse i form av S-formig böjning av huvud- skottet förekom dock ej så sällan på mera kraftiga plantor. Alla av svampen angripna skott av andra eller högre ordning voro så gott som undantagslöst dödade. Enstaka, nu läkta sår å fjolårsskotten (jmf. fig. 15 och 16) å ett relativt fåtal plantor visade, att svampen uppträtt å tallen redan 1915, men tydligen i ringa utsträckning, och utan att skotten i något jiakttaget fall då dödats till följd av svampangreppet. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. NS Från praktiskt sett betydelselsöst angrepp 1915 hade sålunda sjukdo- men 1916 brett ut sig så starkt, att knappast en enda såddruta å hela det nära 200 har stora kulturfältet nu gått fri från svampangrepp. Den regniga försommaren 1916 hade ju också erbjudit de bästa betingelser för svampens utveckling." Om kulturens kommande öden kan man för när- varande ej med bestämdhet uttala sig. Upprepas svampangreppet ett kom- mande år — och sannolikheten härför är ytterligt stor — och äro då betin- gelserna för svampens utveckling lika goda som under den senast gångna sommaren, kan tallen, redan nu illa åtgången, bliva dömd till undergång; många plantor kunna då duka fullständigt under, och de överlevande kunna bliva så fördärvade till stamformen — mångtoppiga och krok- stammiga — eller tillbakasatta i tillväxten, att tallens dominerande roll i kulturen fullständigt äventyras. Där tallen gått fullständigt ut eller bli- vit starkast tillbakasatt i såddrutorna, får nu den i blandning med tallen insådda granen träda räddande emellan. Fläckvis torde dock tallen all- tid bliva det beståndsbildande trädet. Om svampangreppet kommande sommar visar sig i avtagande, torde säkert de kraftigast utväxande tall- plantorna redan då hava nått sådan styrka, att deras fortsatta utveck- ling är tryggad. Såddrutor med alla plantorna dödade i toppen före- kommo visserligen men voro sällsynta. I regel syntes någon eller några av de i såddrutorna vanligen i stort antal uppgångna tallplantorna hava toppskottet oskadat eller åtminstone kvarlevande. Även om tallen från och med tredje till fjärde året under ett eller annat år hemsökes av knäckesjuka i ovan omförmälda utsträckning, torde dess öde ej därmed vara så alldeles avgjort. Även efter upprepade svåra svampangrepp kunna tallplantorna repa sig och bilda ett på äldre dagar kanske rent av fullgott tallbestånd. En antydan härom gav ett mindre, nu 8—10-årigt kulturbestånd av tall nära vägen Gatan—Fin- nerödja järnvägsstation. Beståndet uppgavs hava för några år sedan lidit av samma sjukdom som nu Vellervattnet-beståndet, och plantorna visade också nedtill krökar och igenvallade sår, som tydde på genom- gången knäckesjuka. Även om de flesta kvarlevande tallarna hade fula stamkrökar att uppvisa, voro de dock nu åter i god växt och bestån- dets slutenhet syntes ej i någon mån äventyrad. Då plantorna angri- 1 R. HarTtiG, Lehrbuch der Baumkrankheiten. Berlin 1882, sid. 73—74, framhåller, hurusom svampen under år med regnrika försomrar — mycket regn i maj och början av juni månader — å tallen utvecklar talrika och yppiga fruktkroppar. Då väderleken är torr däremot, intorka sporlagren i första början av sin utveckling, och yttre svampskador komma aldrig att framträda. Tack vare sjukdomens tillbakagång under år med torra försomrar kunna något äldre och kraftigare ungplantor av tall genomgå även flera år å rad upprepade angrepp av knäckesjuka; få plantorna blott något repa sig, behöver ej stamformen med nöd- vändighet fördärvas, även om ett nytt svårare angrepp något senare år skulle inträffa. I 108 NILS SYLVÉN. pits vid relativt tidig ålder — sannolikt liksom Vellervattnet-beständets svårast under 3—4:de året — träffades stamfelen så långt ned, att deras ekonomiska betydelse måste anses ringa.” Ännu ett tredje av knäckesjuka hemsökt kulturbestånd av tall i norra Västergötland blev sistlidne sommar föremål för min undersökning, en 5-årig tallkultur å Lyrestads kyrkoherdeboställes skog c:a 1,s mil NO. om Mariestad. Kring en mindre aspfläck — asprotskott — mitt ute på 1912 års kulturtrakt befunnos här tallplantorna i ganska stor utsträck- ning angripna av knäckesjuka. Blott enstaka sidoskott syntes dock vid tiden för mitt besök på platsen — d. 22 juli 1916 — så svårt skadade, att de dött i toppen (jmf. fig. 20). I allmänhet syntes plantorna ha nått den utvecklingsstyrka, att de ej kunde förmodas erhålla varaktigt men av svampangreppet. Svampens spridningsbiologi. Redan innan svampens länge anade värdväxling blivit experimentellt bevisad, hade det, som ovan nämnts, framhållits som en möjlighet, att en å asp i de sjuka tallbestånden ofta rikligt förekommande Melampsora- art kunde stå i nödvändigt utvecklingssamband med den a tallen upp- trädande Ceoma-formen.” Aspen angives sålunda redan tidigt som den förmodade smitthärden för tallens knäckesjuka. Sedan sambandet mellan artens olika utvecklingsstadier å tall och asp blivit fastslaget, framhålles i varje redogörelse för svampens angrepp pa tallen, att asp förekommit i tallens mer eller mindre omedelbara närhet. Bestämda uppgifter rörande svampens spridningsbiologi meddelas dock mera sällan. Intressanta uttalanden, belysande sjukdomens spridningsmöjligheter, möta framfön allt hos ROSTRUP. Redan 1883 omnämner han från en bergtallskultur i Jylland, hurusom plantor med knäckesjuka växte på det enda ställe i kulturen, där asp fanns, och vidare, att angrepp av knäcke- sjuka ägde rum »paa saadane Lokaliteter, der vare fulde af Rodskud af Populus tremula». Alla de iakttagelser, som kommit till ROSTRUPS känne- dom, såväl hans egna som andras, synas tyda på spridning på relativt obetydliga avstånd av de på de avfallna aspbladen efter övervintringen utvecklade basidiesporerna.” I En närmare undersökning av beståndet medhanns ej, da jag upptäckte detsamma vid genvägen till järnvägsstationen på min väg dit i och för avresan. >? R. HaArRTIG, Wichtige Krankheiten der Waldbäume. Berlin 1874, sid. 91; E..ROSTRUP i Tidskr. f. Skovbrug. Bd. 6. 1883, sid. 219—220; EDUARD KERN, Uber Ceoma pinitorguum A. BR. Bull. d. 1. Soc. Imp. d. Natural. d. Mosc., 1883.” Sec. Part. Moscou 1884, Sid. 250—2060. Je CE: ROSTRUP; Plantepatologi. Kobenhavn 1902, sid. 296. OM ”TALLENS KNÄCKESJUKA. I 109 Även i den svenska litteraturen möta uppgifter om svampsporernas spridning till tallen. Från Kolleberga i Skåne meddelar J. PAULI, att planteringarna >»lidit mest af svampen i närheten af aspar eller aspbus- kar, men att sjukligheten aftager i mån af afståndet derifrån. På ett ställe, hvarest ett mindre, men tätt aspbuskage står vid ena sidan af stora landsvägen, där läget är mycket utsatt för den över Ljungbyslätten kommande skarpa nordvestvinden, hvilken från asparne drifver fram rätt öfver de å andra sidan af vägen befintliga planteringarne, äro dessa senare i hög grad angripna närmast deromkring, så att de flesta års- skotten, såväl af stammar som af grenar, förete en sorglig anblick.» »Äfven på flera andra håll kan man göra samma iakttagelse. Att svam- pen äfven kan sprida sig på långa håll från näringsplantan framgår deraf, att en myckenhet plantor äro angripna, ehuru afståndet till närmaste aspar befunnits vara ganska långt; i sådant fall blifver angreppet emel- lertid allt lindrigare.»? En spridning på längre avstånd omtalas av A. WAHLGREN från ljung- ryarna i södra Småland, där han funnit svampen på självsådda plantor, »ehuru några aspar ej på långa vägar varit till finnandes». Då det här föreföll svårt att antaga, att vinden överfört sporerna, kommer W. att tänka på de på ryarna vida kringströvande fåren som smittospridare.” Då en närmare kännedom om möjligheterna för knäckesjukssporernas spridning från aspbladen till tallen synts mig vara av grundläggande betydelse, då det gäller kampen mot knäckesjukan, har jag sökt begagna det tillfälle, svampens uppträdande på tallen vid Ö. Ekenäs i Västergöt- land erbjöd, till studier över svampens spridningsbiologi. I närheten av den av knäckesjuka hemsökta tallkulturen vid Ö. Eke- näs kunde endast 7 stycken aspar uppletas, vilka rimligtvis kunde för- modas hava tjänstgjort som smittospridare. Deras belägenhet i förhål- lande till tallkulturen framgår av kartan fig. 27. 4 stycken gamla aspar (se fig. 23) stodo på den i N.—NV. till tallkulturen gränsande ladu- gårdsbacken (jmf. figurerna 22 och 23 samt kartan fig. 27), 3 stycken yngre träd, resp. 4,;, 3 och 2 m höga, med omgivande lägre rotskotts- exemplar befunno sig O. om landsvägen i nordöstra kanten av kultur- området (se kartan). En femte äldre asp ute på ladugårdsbacken när- mare tallkulturen hade efter avverkning lämnat spår efter sig i form av enstaka, svaga, några dm till o,; m höga rotskott mellan rutorna i de närmaste, yttersta såddrutsraderna inne i tallkulturen. Från de förra hösten från asparna i fråga nerfallna bladen måste oförtydbart den som- maren 1916 å tallarna uppträdande knäckesjukan leda sitt ursprung — för 1 J. PauLi, »Pereat populus». Tidskr. f. skogshush. 1893, sid. 119—120. > Jmf. närmare 4. WAHLGREN i Tidskr. f. skogshush. 1893, sid. 122—123. TITO NILS SYLVÉN. år 1916 kunde man redan ox i juli månad spåra Melamp- sora i uredostadium 3å alla asparna. — Efter snösmält- ningen på våren 1916 får man väl antaga, att avfallna 5 aspblad med svampens te- leutosporer legat strödda litet varstädes å ladugårds- backen mellan asparna och tallkulturen (eller gärdesgaår- den runt ladugårdsbacken). Till de över den öppna ladu- gardsbacken vid tiden för basidiesporernas avgivande OM [07/4 Oz svepande vindarna ha vi otvivelaktigt att i främsta rummet taga hänsyn, då det gäller infektionen av tall- kulturen. Den öppna plat- sen kring asparna på ladu- gårdsbacken möjliggör ju en spridning av sjukdomen på större avstånd. Från de mellan kulturen och en nå- got äldre barrblandskog in- klämda asparna O. om lands- vägen kan näppeligen någon mera effektiv spridning av svampens basidiesporer hava förekommit. För att få utrönt, i vilken utsträckning infektion a tal- len ägt rum på olika avstånd från och i olika lägen i för- hållande till asparna, under- sökte jag i detalj varje tall- planta i såddrutorna mellan Fig. 27. Karta visande asparnas 2 och den av knäckesjuka hemsökta tallkulturens inbördes läge vid Ö. Ekenäs. A—Å, I, 5, 7 och 20 såddrutor och såddrutrader. Skala I : 1000. Kartan Ritad. av R. T. FEDELER den ?9/, 1916. (Karte, die gegenseitige Lage der Espen (I— VIT) und der von Kieferndreher heimgesuchten Kiefernkultur bei Ö. Ekenäs zeigend. A—Å, i. 5, 7 und 20 Sasc dtplasten und Saatplattenreichen. Massstab 1: 1000. Karte aufgenommen von R. T. FEDELER am ?90/, 1916. OM TALLENS KNÄCKESJUKA,. fri landsvägen och den i NO.—SV. gående gärdesgården, vidare plantorna i såddrutorna O. om landsvägen till vägkorset i S. (se kartan), 153 rutrader bort från asparna Ö. om landsvägen, samt dessutom varje planta i de 9 första såddrutorna (från vägen räknat) i rutraden närmast den V. om landsvägen i O.—V. gående gärdesgården och senare de tre högsta tallplantorna i var och en av de 35 första såddrutorna i vardera av rutraderna 5, 7 och 20 (från gärdesgården O.—V. räknat). Resultaten av undersökningarna äro sam- manställda i tabellerna 1—12. Granskningen av snart sagt varje sådd- ruta gav vid handen, att de för vindarna från asparna mest utsatta plan- torna eller plantdelarna voro starkast angripna av knäckesjuka. I sådd- rutor med rikare och tätare plantuppslag voro de plantor, som befunno sig i lä för de från asparna kommande vindarna ofta utan varje sår av knäckesjuka, under det att de för vindarna i fråga mera fritt exponerade voro mer eller mindre svårt angripna. Flera exempel härpå erbjuda särskilt de i detalj fullständigt undersökta såddrutorna (jmf. tabellerna 1—3 och 7—10). Att plantans höjd härvid är att taga med i räknin- gen, är utan vidare givet. De högsta plantorna i såddrutorna exponera ju sina toppskott och eventuellt även övre kransgrenar fritt för vindarna ovanför såddrutans övriga plantor och bliva sålunda lättare utsatta för svampinfektion. Såddrutornas lägsta och vanligen mer eller mindre starkt undertryckta plantor befinna sig oftast fullständigt i lä inne i plantgrup- pen, och man letar därför också i regel på dem förgäves efter sår, fram- kallade av knäckesjukssvampen. Som ett talande exempel härpå må framdragas såddrutan K' i den i NO.—SV. gående raden närmast ladu- gårdsbacken. Av såddrutans 6 plantor hade den högsta 17 svampsår å toppskott och övre kransgrenar, den näst högsta 9, den tredje i ord- ningen 4, den fjärde 3, den femte 2 och den sjätte o. En bättre jäm- förelse plantorna emellan tillåter nedanstående sammanställning: KSM IRIS Ris PROSA I KOISICKTS6 Flantäns, NOjdui vs dess sk ARSA SI SEE OSA sd I,or)] 1,87 1,44 1,0 0572 0,35 Särstallen a MUvudSkottet ......sscro. sc: ses Lean 8 5 2 I I o > översta kränsgrenarna ............ 9 2 I 2 I o > näst >» grenkransens toppskott (6) 2 I Oo o [0] PJIRLINA: /SAFStällel oss spos kons osok ys Sa SSE 17 9 4 3 2 = Liknande sammanställningar från andra såddrutor må här ytterligare belysa förhållandet: rIT2 NILS SYLVEN. SIE RK sot] KIT KEN Plantanselh öjä DM obe sees ee AE Sf ol fö så sen 2.7 2,5 2,0 1,85 | 0,8 Sarställen a HUvudskottlet me keeos dose ke 2 2 I I [0] » översta kransgrenarna ......... 6 7 4 I o > » näst » grenkransens toppskott 4 4 Oo Oo Oo SUNMmALSsATStallen, (yr SPEL IRL re 13 5 = S 1 K”':2 framom K'”':1 mot asparna på ladugårdsbacken. TR : AT SUG 6 Tf H V ÖR | ed PER 18:£LeN | | I I I I Plartans AO d TO pr bodd sPr gr 2,6 | 2,45 2435 2533 1,2 Te LäTe Särstallen a huvudsköttet os ...cs.ss.s. scen 2 I [0] 2 Oo Oo [9] »> » översta kransgrenarna Ar 3) 6 4 [0] (0) [0] Oo » » näst » grenkransens toppskott 5 I 5 o o o o SUMINANSALStÄlleN NV po vn so see or oc 6 deel II 8 9 2 ? 2 Ö SN | ku : 2 Kn : SK : 4 : 5 kf : 6 121 (2100 SR 0 KO (Ols ro VAA FA SO NASAS Brr SPA OGSRE 2,9 2,85 ÄG ÅS 2,2 Do Särstallen, a -buvudskottet V.:.s...sssi.i:söiees 4 (0) EEE I Oo o » » översta kransgrenarna ......... 3 4 (0) I I o » » näst » grenkransens toppskott = I 4 H I [0] [0] SPANINA ASARSANIEN sys o fo sa sr fiser 8 S 7 3 I LAOS RM : 7 VFL : g! 1 : gl” rolK'tr K!”r2 | | Plantans höjd i m NN I Sarstallen a uVvUdSkotltleti mms pos. ss css (0) » >» översta kransgrenarna ......... [0] [0] [6] No » » näst » grenkransens toppskott Summa särställen BROQARIONA HKH ORO Mm (Slo el Även å den enskilda plantan visade sig angreppets styrka olika å expositions- och läsidorna. På den mot asparna vända sidan av plan- tan ävensom på den mot dessa vettande sidan av skotten träffades all- tid de flesta sårställena. Att så varit förhållandet torde i sin mån framgå av tabellerna 2 och 5, där sårställenas antal angivits för varje särskilt skott från och med aårsskottet å huvudskottet till och med näst översta grenvarvets huvud- och sidoskott och skotten alltid antecknats i samma ordning med början på det mot ladugårdsbackens aspar närmast inrik- tade skottet och fortgång motsols kring moderaxeln. De första och i viss mån även de sista siffrorna a raden hänföra sig sålunda inom varje kolumn till de för infektion från ladugårdsbackens aspar starkast utsatta skotten. I tabell 2 kan det ej gärna bliva tal om infektion från andra aspar än dessa, i tabell 5 återigen torde man även få räkna med en viss sporspridning från det mot asparna på ladugårdsbacken motsatta hållet, nämligen längs den öster om rutraden gående vägen. OM TALLENS KNÄCKESJUKA. ITS Antalet sårställen å skotten och antalet angripna skott ha i alla de meddelade tabellerna räknats endast å huvudskottet och de två översta grenvarven. Att så skett, beror på flera omständigheter. Skogligt sett äro dessa av det största intresset; om de lägre grenvarvens årsskott an- gripas, influerar ju detta i regel ej på stamformen, åtminstone ej i nå- got här föreliggande fall. Vid en undersökning angående svampsporer- nas spridning, borde ju dock även skogligt mindre betydande angrepp hava medräknats. Min ursprungliga plan var därför också att medtaga dessa vid undersökningen. Ett första överblickande av tallplantorna på undersökningsområdet vid Ö. Ekenäs gav dock vid handen, att angrepp av knäckesjuka på de nedre grenvarvens grenar förekom endast och allenast å de i kanterna av tallkulturerna fritt exponerade plantorna, redan i såddrutorna närmast innanför yttersta rutraden saknades sårställen å grenarna i fråga snart sagt fullständigt. Endasti något enstaka fall kunde i de inre såddrutorna infektion å de lägre grenvarvens grenar upptäckas och då i de såddrutor, intill eller emellan vilka asprotskott, som förut nämnts, förekommo. Ett konstaterande av detta sakförhållande fick bliva tillräckligt, då en detaljundersökning, som på förhand måste anses bliva utan större värde, här skulle tagit allt för mycken tid i anspråk — i den utsträckning, undersökningen utfördes, kom den ju ändock att om- fatta åtskilliga tusental skott; exempelvis ingå i tabell 2 en undersök- ning av 1196 olika skott, i tabell 5 undersökning av jämnt I 100 0. s. v.l). Under undersökningens gång hade jag helt naturligt alltjämt min upp- märksamhet inriktad även på plantornas nedre grenar; ett utsträckande av detaljundersökningarna till jämväl dessa visade sig härvid aldrig av be- hovet påkallat. I rutraderna visade — även närmare asparna — de inre rutorna tyd- ligt avtagande knäckesjuka. De i tabellerna från olika såddrutor och olika rutrader' meddelade siffrorna visa bestämt detta. De avvikelser från regeln, som förekomma, finna alla lätt sin naturliga förklaring. I tabell 6 är en sammanställning gjord över knäckesjukans uppträdande å de tre högsta plantorna inom vardera av de fyra yttersta såddrutorna inom respektive rutrader K, M och P (jmf. kartan). Av denna framgår, att M. och P-rutorna visa inåt tydligt och relativt jämnt avtagande knäcke- sjuka; under det att antalet sårställen pr planta inom de yttersta rutorna i raderna utgör resp. 14 och 15,67 utgör det för rutorna n:r 4 inåt endast resp. 4,33 och 2. K-rutorna tyckas däremot hava krånglat, i det de visa maximum för antalet sårställen inom tredje såddrutan och högt antal dylika även inom rutan n:r 4; summorna för antalet sårställen pr planta inom rutorna 1—4 utgöra resp. 11,67, 3,67, 13,67 och 11. Förklaringen härtill är att söka i plantornas inåt såddrutorna stigande höjd — yttersta rutans plan- 172. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. TORA NILS SYLVÉN. tor endast 1,74 m höga (medelhöjd), andra rutans 2,:, tredje rutans 2,4 och fjärde rutans slutligen 2,7s m -— möjligen även i någon mån i när- varon av låga asprotskott mellan såddrutorna 2, 3 och 4. Närvaron av dylika inne emellan såddrutorna visade sig i alla förekommande fall endast ytterligt lokalt influera på knäckesjuksspridningen. Då ökningen i knäckesjuka å K”'- och K””-plantorna framför allt visade sig i relativt stort antal sårställen å det lägsta undersökta grenvarvets grenar, är det ju möjligt, att dessa infekterats jämväl från de närstående asprotskotten. Allra tydligast framträder knäckesjukans avtagande inåt såddraderna, då parallella hela såddrader jämföras med varandra. Den i tabell 11 gjorda sammanställningen av de i tabellerna 1, 3 och 4 meddelade siff- rorna för antalet sårställen å huvudskottets årsskott samt de två översta grenvarvens grenar från de tre högsta plantorna inom varje undersökt såddruta visar tydligt, hurusom svampangreppet avtar i intensitet inåt från ladugårdsbacken räknat i de parallellt med gärdesgården i NO.—SV. gående, smittohärden närmast belägna såddrutsraderna. Under det att raden närmast asparna visar 11,56 sårställen pr planta, visa andra och fjärde raderna inåt resp. 4,96 och 6,31 dylika. Att fjärde raden visar en ökning mot raden n:r 2 beror tydligen dels på dess större planthöjd — medelhöjderna resp. 2,01 och 1,83 m —, dels på ökade infektions- möjligheter — infektion medelst av vinden längs vägen framdrivna sporer — för den till vägen gränsande rutraden n:r 4, möjligen även i någon mån på infektion från asparna O. om vägen. Samma avtagande i knäcke- sjuka visar den första i tabell 12 efter tabellefna 1, 3, 4 och 7 gjorda sammanställningen. Här rör det sig ej om antal sårställen utan om an- tal angripna skott pr planta, fortfarande huvudskottet och de två översta grenvarvsgrenarna från de tre högsta plantorna i varje såddruta. För de i tabell 11 beträffande antalet sårställen undersökta såddrutsraderna 1, 2 och 4 från gärdesgården i NO.—SV. möta här följande siffror för antalet angripna skott pr planta: 3,44, 3,48 och 4,19, Sålunda ganska väl korresponderande med de för antalet sårställen pr planta förut medde- lade. För såddraden n:r 5 på andra sidan — O. om — vägen faller an- talet ytterligare eller till 2,23 angripna skott pr planta. Sammanställningen n:r 2 i tabell 12 omfattar de i såddraderna G— oo vinkelrätt mot gärdesgården NO.—SV., undersökta såddrutorna. Den- samma avser närmast att visa, i vad mån infektion från asparna O. om vägen har kunnat göra sig gällande inom den närmast dessa befintliga delen av tallkulturen. För alla såddraderna ställa sig siffrorna för an- talet angripna skott pr planta ungefär lika. Då infektion ägt rum från asparna å ladugårdsbacken, är ju ej något annat att vänta; endast om någon infektion att räkna med försiggått från asparna O. om vägen, hade OM TALLENS KNÄCKESJUKA. IIS man kunnat vänta sig resultatet annorlunda. Att asparna O. om vägen ej nämnvärt tjänstgjort som smittospridare framgår ytterligare av den efter tabellerna 8 och 9 gjorda sammanställningen n:r 3 i samma tabell 12, där å ena sidan sammanförts siffror från gränsrutorna närmast asparna, å den andra siffror från de längst från desamma befintliga rutorna inom närmaste begränsade tallkulturfläck O. om vägen (jmf. kartan). För ru- torna närmast asparna i ifråga erhålles för antalet angripna skott pr planta siffran 1,25, för rutorna längst bort den endast obetydligt lägre siffran 1,07. Båda siffrorna äro ju i förhållande till de närmast jämför- bara siffrorna för såddraderna G—0O anmärkningsvärt låga. Under det att såddraderna G—0O delvis haft sina rutor gränsande till ladugårds- backen och plantorna fritt exponerade för de därifrån kommande vin- darna, ha dei senare fallet föreliggande såddrutorna alla befunnit sig i lä innanför den V. om vägen och närmast ladugårdsbacken befintliga delen av tallkulturen. För utrönande av svampens spridningsmöjligheter lämpade sig allra bäst den delen av kulturen, som befann sig bortom den i O. och V. gående gärdesgården eller de med denna parallella såddrutsraderna S. om ladugårdsbacken. Resultaten av de härifrån gjorda undersökningarna framgå av tabell 10. Första, femte, sjunde och tjugonde såddrutsraderna från gärdesgården räknat ha blivit föremål för närmare undersökning. I första raden ha de 9 första såddrutornas alla plantor undersökts, i de senare raderna endast de tre högsta plantorna i vardera av radens fem första rutor, då det här visade sig, att de lägre plantorna så gott som undantagslöst gått fullständigt fria från knäckesjuka. Att de lägre och svagast utveck- lade plantorna i regel gått fria jämväl i första såddrutsraden, visa tyd- ligt de i tabellen från denna rad meddelade siffrorna. En sammanställ- ning av siffrorna i tabell 10 för de tre högsta plantorna inom vardera av de fem första såddrutorna i varje såddrutsrad, utvisande antalet angripna skott — räknade å huvudskottet och de två översta grenvarvens grenar — pr planta inom de olika raderna är gjord nederst i tabell 12. An- gripna huvudskott träffas härvid inom rad 1 till ett antal av 0,42, inom rad 3 med dess 3 dm större plantmedelhöjd till ett antal av 0,4 inom rad 7 till o,;» och inom rad 20 till ett antal av oyj2r pr planta. Angripna övre kransgrenar träffas inom respektive rader till följande antal pr planta: 1;g2, 1,22); OMPIOCETÖSS Ännu vackrare falla de för antalet angripna toppskott å andra grenvarvets grenar erhållna siffrorna, för raderna I, 5, 7 och 20 respektive 1,38, 0,47, 0,27 och Q,o7. En beräk- ning av .summorna: angripna skott pr planta har för de olika raderna givit respektive 3,s4,. 2,13, 0,57 Och. 0,7: stycken. En granskning av plantorna i de bortom tjugonde såddrutsraden liggande såddraderna gav I 1106 NILS SYLVÉN. vid handen, att knäckesjuka här så gott som alldeles saknades. Ännu ett 20-tal såddrader bort kunde dock enstaka svampsår upptäckas dels å tvenne plantor vid vägen, dels å ett par mera högväxta plantor inne i beståndet. Vi få sålunda här och det kanske ännu vackrare och tyd- ligare än i föregående såddrutsrader ett bestämt och 'hastigt avtagande av knäckesjukan inåt i raderna från ladugårdsbacken räknat. Endast några få rader in kan sjukdomen sägas praktiskt taget fullständigt upphöra. Vilka slutsatser kunna nu dragas av de ovan meddelade undersök- ningarna angående svampsporernas spridning? Alla de vid Ö. Ekenäs gjorda iakttagelserna peka ju samstämmigt därhän, att basidiesporer- nas spridningsförmåga här är starkt begränsad. I en 11-årig tall- kultur, sådan som den vid Ö. Ekenäs, med en plantmedelhöjd av omkring 1,75—2 m hava endast några få såddrutsrader med vackert plantuppslag utgjort ett praktiskt sett tillräckligt hin- der för basidiesporernas spridning ut över den bortanför liggande kulturen. Fallet Ö. Ekenäs visar, hurusom en till fritt stående aspar orhe- delbart gränsande tallkultur ännu intill 11 års ålder trots angrepp av knäckesjuka i stort sett ej tagit nämnvärd skada till sin stamform. Av många tecken att döma har svampen uppträtt under flera år och därvid allvarsamt skadat enstaka plantor inom beståndet; de få plantor, som fått huvudskottet dödat till följd av svampangreppet, ha alla befunnit sig rela- tivt fritt exponerade för de från aspområdet kommande vindarna. Under- sökningen av beståndet sistlidne sommar gav vid handen, att talrika an- grepp av knäckesjuka förekommo, praktiskt taget voro de dock av ringa betydelse, då de befunnos strängt lokaliserade till de till aspområdet när- mast gränsande såddrutsraderna. Tack vare saknaden avasp inom beståndet, har någon hela tallkulturen förhärjande epidemi av knäckesjuka ej före- kommit. Att ej tallen vid yngre ålder i större utsträckning hemsökts av sjukdomen torde väl närmast få tillskrivas det skyddande inflytande, den omedelbart intill kulturen gränsande gärdesgården utövat (jmf. fig. 22). Först sedan tallarna växt upp ovan denna, har en friare sportrans- port kunnat äga rum såväl från tallen till aspen som omvänt. Ung- asparna Ö. om vägen ha först under de senaste åren kunnat vara något att räkna med. För att vindarna skola uppfånga och effektivt sprida svampens basidiesporer fordras synbarligen, att de med betydande hastig- het skola svepa fram över marken med dess basidiesporförande aspblad. Den öppna ladugårdsbacken vid Ö. Ekenäs borde väl lämna betingel- serna härför. Trots detta ha ju av allt att döma blott ett relativt fåtal svampsporer kunnat drivas upp till sådan höjd, att de nått ovanför de OM TALLENS KNÄCKESJUKA. TEN närmast befintliga, högsta plantraderna. Detta visar ju utan vidare, att man i vanliga fall har att räkna med endast en ytterligt lokal spridning av svampsjukdomen från aspen till tallen — m. a. o. en starkt begrän- sad spridning av svampens basidiesporer.' Kan blott smittohärden — as- pen — hållas inom vederbörliga gränser, är alltid faran för ödeläggande knäckesjukshärjning utesluten. Ett radikalt borthuggande av varje asp i närheten av en av knäckesjuka hemsökt tallkultur blir emellertid härvid ingalunda nödvändigt. Basidiesporernas spridning är ju så begränsad, att ett skydd mot tallens infektion lätt bör på annat sätt kunna anord- nas. Endast några få tallsåddrader voro ju vid Ö. Ekenäs praktiskt sett tillräckliga att hindra basidiesporernas spridning. Vill man sålunda samtidigt omhulda såväl tall som asp, bör detta utan fara för tallen kunna ske, utan att dyrbarare åtgärder behöva tillgripas. Något slags skyddsbälte mellan asp- och tallkultur bör ju i detta fall vara till- räckligt. Aspari omedelbar närhet till tallkulturer eller å öppna platser intill dessa bör man dock helst undvika. Även om skade- görelsen kan begränsas till den omfattning, den exempelvis visat sig nå vid Ö. Ekenäs, bör den i ett dylikt fall genom smittohärdens undan- skaffande redan från början förhindras. Långt ifrån alltid äro dock tallkulturerna så lyckligt lottade i fråga om asp som Ekenäs-kulturen. Vad som i första hand var bestämmande för dess blott ensidiga hemsökelse av knäckesjuka, var ju saknaden av asp inom själva kulturen. Först då aspuppslag förekomma spridda över ett för tallkultur i anspråk taget område, kan verklig fara för allvarli- gare och allmän skadegörelse av knäckesjuka yppa sig. Atti ett dylikt fall tillråda några åtgärder till sjukdomens bekämpande är nästan lönlöst. Har man en gång aspen på det för tallkultur färdigliggande området, är det ju snart sagt omöjligt att undanskaffa densamma; rotskotten und- går man ej utan i tid vidtagna åtgärder för asprötternas dödande. Bör- jar nu Melampsora pinitorgua uppträda inom området, blir snart varje asp å detsamma infekterad, detta tack vare uredosporernas utomordent- ligt goda spridningsförmåga. Första nästföljande vår befinnas nu de teleutospor-basidiesporförande bladen spridda över snart sagt hela om- rådet, och tallens infektion begynner efter högre måttstock. Är kultur- fältet någorlunda stort och öppet liggande, så att vinden får fritt spel- rum, kunna naturligtvis även basidiesporerna föras relativt långt omkring — sannolikt längre än inom Ekenäs-kulturen — och detta i sin tur bi- ! Om basidiesporspridningen hos de värdväxlande rostsvamparna föreligga blott mera en- staka och ofta ofullständiga uppgifter. Även om en betydande avståndsspridning i vissa fall kunnat konstateras, ha i vissa, närmare undersökta fall blott en helt inskränkt sådan kunnat påvisas. Jmf. H. KLEBAHN, Die wirtswechselnden Rostpilze. Berlin 1904, sid. 30—32. ITNGTS NILS SYLVÉN, draga till sjukdomens ytterligare spridning. Det är i sådana fall, som: de mest elakartade knäckesjuksepidemierna uppkomma. Så exempelvis den från Skagersholms kronopark ovan omtalade. En nära 200 har stor yta har här blivit kalbränd, och på den brända ytan ha aspuppslag å spridda fläckar börjat uppträda. Melampsora pinitorgua har tidigt infun- nit sig och sannolikt redan första året, den uppträtt, infekterat all å området befintlig asp. Betingelserna för tallens infektion voro härmed Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 28. Utsikt över den av knäckesjuka hemsökta tallkulturen å Lyrestads prästgårds- skog (Västergötland). Markvegetationen utgöres av mer eller mindre ymnig Epilobium 29 angustifolium. ””[, 1916. (Aussicht iiber die vom Kieferndreher heimgesuchte Kiefernkultur im Pfarrwalde von Lyrestad (Väster- götland). Die Bodenvegetation besteht aus mehr oder weniger reichlichen Egilsbium angustifolium 22 Y "27 1916.) de allra bästa. Resultatet har också blivit för tallen synnerligen olyck- ligt. I kulturytans betydande storlek, i öppet läge och fri — hårt bränd — mark samt i aspens närvaro fläckvis över större delen av området ha vi här att söka den naturliga förklaringen till det sorgliga resultatet. Även om basidiesporspridningen jämväl här fär antagas vara skäligen obetydlig, äro dock betingelserna för tallens infektion de största. Då omständigheternas makt framtvingar kulturfält av den utsträckning och den beskaffenhet, som det ifrågavarande Vellervattnet-brandfaltets, har människan ju ej annat att göra än att vid kulturen tillgripa det efter OM TALLENS KNÄCKESJUKA. IIIO förhållandena bäst lämpade trädslaget. Att i dylika fall, såsom här skett, på för tall- eller barrblandskog lämpad mark tillgripa blandsådd av tall och gran kan ej nog varmt rekommenderas, så snart fara kan an- ses föreliga för hemsökelse av knäckesjuksepidemi. Om vid tidig, elak- artad svamphärjning tallen blir dömd till mer eller mindre fullständig undergång — vilket dess bättre mera sällan torde vara fallet — får gra- nen bliva det räddande trädslaget. Då fara för knäckesjuka föreligger, böra helt naturligt stora och öp- pet liggande hyggen om möjligt undvikas.! Å mindre hyggen i skyd- dat läge äro betingelserna för smittans spridande relativt små. Såsom exempel härpå kan det från Lyrestads kyrkoherdeboställes skog om- nämnda knäckesjuksangreppet anföras. Från den enda aspgrupp, som här kunde uppletas, mitt ute på det 1912 rutsådda hygget, hade knäcke- sjuka spritt sig på tallplantorna närmast asparna, men endast några få m bort; redan på en 10—20 m:s avstånd från de låga rotskottsasparna stodo tallplantorna i regel fullständigt fria från varje angrepp. Från de låga asparna ha här bladen ej kunnat spridas nämnvärt ut över kultu- ren, detta hälst som en ymnig, högväxt markvegetation — i främsta rum- met bildad av Epilobium angustifolium (jmf. fig. 28) — även efter ner- vissnandet utgjort ett verksamt hinder för desammas kringförande utefter marken, och hyggets relativt obetydliga storlek har ej tillåtit vindarna få ett för bladens kringförande nödvändigt spelrum, åtminstone ej till- närmelsevis jämförligt med det å Vellervattnet-fältet. 1 A. WAHLGREN, Skogsskötsel. Stockholm 1914, sid. 428, förordar också »att å trakter, där svampen allmänt förekommer, undvika stora hyggen och föredraga blandbestånd framför rena tallbestånd samtidigt som aspen kraftigt efterhålles». Att till förebyggande av svam- pens uppträdande hålla kulturfälten och angränsande områden fria från asp anser WAHLGREN dock i och för sig »ingalunda betryggande». Med kännedom om Melampsora-basidiesporernas inskränkta spridning får man ju dock en annan uppfattning. Kan man hålla aspen borta från kulturfälten och deras närmaste omgivning, är detta en fullt betryggande åtgärd, en radikalåtgärd, som dock dess bättre långt ifrån alltid behöver tillgripas för ett i prakti- ken lyckosamt förhindrande av sjukdomen. Förklaringar till tabellbilagan. I n:r-kolumnen till tabellerna 1—9 angiva de stora bokstäverna de mot gärdesgården i NO.—SV. vinkelräta såddrutsraderna, A', A”, A”” etc. såddrutornas ordningsföljd från gärdes- gården räknat, de arabiska siffrorna de olika plantorna inom såddrutan. I tabell 10 be- tecknas plantrutan inom kolumnen »plantans n:r»> med arabisk siffra efter ordningsföljden inom rutraden från O. räknat; de små bokstäverna angiva här de olika plantorna inom såddrutan. I tabell II och 12 ha de med gärdesgården i NO.—SV. parallella rutraderna betecknats i överensstämmelse med den för rutornas ordningsföljd inom de med stora bok- stäver betecknade rutraderna förut använda beteckningen. De i tabell 1, 3 och 4 (i kolum- nerna 6 och 7) inom parentes — efter siffrorna för antalet sårställen å skott av olika ord- ning — meddelade siffrorna angiva antalet angripna skott; i tabellerna 7, 8, 9 och 10 med- delas i motsvarande kolumner (6 och 7) siffror för antalet angripna skott allenast, och bliva sålunda dessa siffror direkt jämförbara mfed de ovannämnda tabellernas parentes-siffror. (In den Nr.-Spalten der Tabellen 1—9 geben die grossen Buchstaben die zu dem Zaun in NO—SW-licher Richtung senkrechten Saatplattenreihen an, A', A”, A”' usw. die Reihen- folge der Saatplatten, vom Zaun aus gerechnet, die arabischen Ziffern die einzelnen Pflanzen in der Saatplatte. In Tab. 10 ist die Saatplatte in der Spalte »Der Pflanze Nr.» mit arabischer Ziffer nach ihrer Reihenfolge innerhalb der Plattenreihe, von O. aus gerechnet, bezeichnet; die kleinen Buchstaben geben hier die einzelnen Pflanzen innerhalb der Saat- platte an. In Tab. 11 und 12 stimmt die Bezeichnung der dem Zaun in NO—SW-licher Richtung parallelen Plattenreihen mit der fär die Reihenfolge der Platten innerhaib der mit grossen Buchstaben bezeichneten Plattenreihen vorher angewandten Bezeichnung iiberein. Die in Tab. I, 3 und 4 (Spalten 6 und 7) in Klammern — nach den Ziffern fär die An- zahl Wundstellen an Sprossen verschiedener Ordnung — mitgeteilten Zahlen geben die An- zahl befallener Sprosse an; in den Tab. 7, 8, 9 und 10 wird in den entsprechenden Spal- ten (6 und 7) die Anzahl befallener Sprosse allein angegeben, welche Zahlen demnach mit den in Klammern befindlichen Zahlen der obenerwähnten Tabellen direkt vergleichbar sind.) PABECLBILAGA. 7ab. 1. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs å plantorna närmast ladu- gårdsbacken längs den i NO.—SV. gående gärdesgården (VIII—IX å kartan). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs an den Pflanzen nächst dem Platz vor dem Viehstall längs dem in NO—SW-licher Richtung laufenden Zaun [VIII—IX auf der Karte].) Plantornas (Der Pflanzen) I I Sårställen å (Wundstellen an) Plantornas (Der Pflanzen) Sårställen å (Wundstellen an) lavstånd från! | 3 2 Jfavstånd från] | 3 = närmaste asp | 72 [närmaste asp CR ED ae | &5 (DT | 27 | 53 | (Abstand von | 5 :2 2 3 (Abstand von 58 = 3 | der nächsten | | 2 | 2:s | HS der nächsten | | CN sS 28 2 Espe | | o 2 v 2 = SA Espe | TJ ov 2 v & ö Se [m])) Karate LI SnSN ESS [m]) I ACE S2t 600 I Ana | z £ oc AD Sat = EJ or vn 38 vr SAT länsi ell ad TSRNKSSET a nr | -g oll ASA rer EST leca SIS Eneas OS | a) TT al KG TR Gt Faran esse SSL Stl org la) | Ae SR 2 | AR | dr OZ Il 0 = MH 3 g | rr YR 3 | On: I OD ERE SS KR bo SE I S.S | d nd | So ÅN S.< d> | = så AN Ad | :33 RS T SE 20 | 82 | Horla 3 'S FS SA EEE St es arr AA lös | 2å ia IE (SN RAN | HERE TAS STR REN SRA 00, LG | REA Se LS ÖN ERE | så RN ES re ENSE ESA T -— > = = eS = | 3 oc | = om 7 | lie | | | | | AS 2 a 2; IST | S(5)I6T | 247 ECE Tore SA TEES | 43 225 IRAT:21 T38 [0] 22) 2) ST 247 IIRS:21 1587) St 122) 201) 43 217 IATSSIIGes I 2(2) IG 61 2 SER IN ler 1(:1); | I(I) 40 | 18 | BiElTigr) (AR GA AG)T Gc 24. |utkalmo IC CE oh 22 4Or I ES | Ca] T:45]! 5 IEXO(G) O 61 | 24 |K':5lo,z2l] I I (1) | 0 avel DEE SSR AG) SG) SE 24 kRr:6koss]). & I co o | 7 an EE PRE Ir ED) | SA GAA EEE 2 2(2) | I(1) 48 10 IEES:E 2,2 | HÖG ITKOÖN ESO 6225 KEal2a 2 2(1) | Oo SO 1 ES ET) 2:32] OR NASN 62 25 L':3] 1,38 o [0] o SOM rs ötE':2)-5;3 | NÖD ES 62 25 0l-EslkT3 I 3(3) | 0 500] TSTIF:3lesp ST res lrA(s)Ie201)0 25 |IE:sloss) I 3(2) | I(1) Få 25 ET stlri6ell FROM 26 |M':1l 2,8 2 2(2) | 9(4) 57 le I 18 bias oe 4(2)1) 3(T)EE63 | 26 [M':2 2,5 I 2(2) 11-22) Sie Sea EL:s) nya VING 2(2y'1 63 | 26 |M':3zl2,3 || 0 4(2) | 0 Rv 21 |H':4l 0,9 | — 2(2) TO 65 | 28 On ES ES 11(4) | 3(3) | 57 21 |[H:5l0,67l]| I I 1 o 65 28 |O':2] 1,7 I 6(5) 202) 1059 2201) 1:38 |) TRESNNIEEERGNNIGS 28 |O':3] 1,65 o 4(3) | 0 Same [MT] Iro ll Le se) ö 65 28 |O':4] 1.35]] — I(I) | Oo 59 220 II :3 ren [0] TD) 05 20 KOESIIS: | 3 1(1) | 4(2) 59 22. 1 E:ANE0S [0] [0] [0] 67 29 P':r 1,76 67 [EF2(5) 1302) 60 230 ET 255 6: II KASSAN 207 | P:21 1,6 4 6(5) | 6(4) 60 250 1 J:21ILo5 o 94) | 8(4) | 67 20 1ERTSIIA [0] CS I122 NILS SYLVÉN Tabell 2. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs å plantorna närmast ladu- gårdsbacken längs den i NO.—SV. gående gärdesgården (VIII-—IX å kartan). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs an den Pflanzen nächst dem Platze vor dem Viehstall längs dem in NO —SW-licher Richtung laufenden Zaune [VIII—XI auf der Karte].) | .”- Oo | Plantans Sårställen å | | | I (Der Pflanze) (Wundstellen an) I o o I | avstånd från | | närmaste asp (m) | | (Abstand von der LR nächsten Espe [m]) | | höjd o "Cb (m) lå ladu- | & ä | Sn OO. om | | gårds- a (m) vägen | backen s (östl. vom | Wege) | | andra grenvarvets (des Zweigwirtels) Anm. översta krans- grenarna (Bemerkungen) I huvudskott | (H (den obersten Hauptästen) sidoskott (Nebensprossen) HH Oo: Jen & huvudskottet (dem Hauptspross) wuptsprossen )| I (vor dem 'Viehstall) 2 | å plantan A':1 dött för 3 år OAKIE sedan — t. f. av knäckesju- | Huvudskottet | | : | | . | | Oc ka? — och Oo I I följande år er- , 0; satt av trenne kransgrenar, fe Or nu utvecklade o : [till ung. lika/ | lo. ( — styrka. (Der Haupt- spross an der (0) 2 Pflanze A':1 vor 5 2 Ii RÖG 3 Jahren abge- [0] [0] I mA SÄ Ano storben -—- infol- ge von Kiefern- dreher? —undim folgenden Jahre ersetzt durch —-IIq drei Hauptäste | zu ungef. | gleicher Stärke entwickelt.) | A':2 vid sidan 0; av, A':3 fram- [6] för A':1, båda 0; fritt exponera- 2 I 21 OMOS de mot aspar- » 0, 0. na på ladu- gårdsbacken. fö: | TS [EN = AA N — -— "00 [0] Ko) -— J — OO HO Oo MH (A':2 neben, å : A':3 vor A':i, | | beide frei gegen (0) | die Espen auf dem Platz vor dem Viehstall exponiert.) + [SS NN Lam) 2 [25 - » un - - -- Oo B':1 nedifrån tvåtoppig (B':i1 von unten an zweigipflig) - [2] 46 SKöOTO Er NHEELOL GO Nå Ko) Oo [S5 | ( | | 46 OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1123 Tabell 2. (Forts.) Plantans Sårställen å (Der Pflanze) (Wundstellen an) avstånd från närmaste asp (m) = andra grenvarvets (Abstand von der Kö 5 S S (des Zweigwirtels) Anm, nächsten Espe [m]) höjd S > översta krans- (Bemärkungen) Ön (m) | = & grenarna = 2 ladu- ÖSmn ” |(Eöhe) 2 - (den obersten = | gärdsenlj oa (m) | 3 «= Hauptästen) ER lisidöskott b ke vägen = 2 rå z Ssidosko ACKER: | (östl. vom NE = 2 (Nebensprossen) (vor dem Wege) | MTG Viehstall) köa =) | EN "Redan i juli OM SO dödat av Il-ör1 05 svamp- 47 19 [Da 1,85 3 ZI Län angrepp. | If oo (Schon im Juli | | | Oo. durch den >Pilz-] | | | | angriff getötet) | Svåra och tal-/ | fika angrepp| | även å de | | nedre grenar-| | 4 | 2, 2, 1; narnas topp- | SESNEG joch sidoskott. 23 OS I D':2] I 12 6 FA 3 Sd ) (Schwere und 47 9 | FR >» 4; 33 Oo FOO | sählreicke | =" 2, I, OO. Schädigungen | auch an den | | 241310 Gipfel- und | | | o 5 Nebensprossen | Oo; der unteren Al 2 RON [ Zweigwirtel.) | ONIKOskar AOI 48 TOr |LEFSTIK25e 6 210103, yng Es & z z ös a LIES Bane | olio; | INNOTrO, 2510: 10; I || 8 = OMAR | 50 ii FOSEL (Vane [0] AE fo PK | 251.000; I | 25 100 | Oo Oj; | 5 [0] Oo | 50 18 RENA 6 1, 070 äv Få Pai | | | Ö FR SUNE | | KR 1 No an säll; 50 18 RR 1,25 5 Oj IS IE 1 o 2 : I] 4-1 3, 0; IE-301G PEETER ER fp oe | mö; 8 I G':1| 2,06 2N0LOT 1; I INCGEN 20 RO , , ' | | o | 0; 1527 05-:0,0; 04 IT2A NILS SYLVÉN. Tabell 2. (Forts.) — — —-— — Hj rp Plantans Sårställen 3 (Der Pflanze) (Wundstellen an) avstånd från | närmaste asp (m) 2 andra grenvarvets (Abstand von der höjd o o Åå k (des Zweigwirtels) Anm. nächsten Espe [m]) ÖJ Sa översta krans- (Bemärkungen) I ER (m) || = 2 grenarna =| a ladu-| NR (Höhe)|| 3 + | (d berst 39 & | Ö. om öhe) le en obersten oz gårds- 2 (m) = ä Hauptästen) = 2! sidoskott backen | Y?Sen = &d sea (vördar (öst vom | z 2 (Nebensprossen) [sd I Viehstall) WES) SH I I | I I I I I I , I SLL 3 la | O: | Säl | 57 21 FS ah : fo NO: a, lo. al De | Oo 0,107 05 0; TI (KT Vv 20 1SLBA ge I INTO NOS. [4 (OM Mm TO | Ol 3, ROR LES Re | TOR | | I Os; | " I I O ös | Få > fos o 57 21 | H':3 Te I 3 Oo. | ; IE 25 i förhåll. | SNS till asparna på ON ladugårdsbac- Md LÖN es fjken i lä bak- 57 20 H':4l 0,9 || — HYEVOHO TO | o10 | om övriga | J 21 I; | plantor i I [0] — H o 57 2000 1 ELSS 10,67 1. 1, (OMO: | ; såddrutan. | I ORER (H':5 im Ver- INFORIEO: hältnis zu den | if 1.1] TSO Espen vor dem 59 De 4 18 I | IO, 185 Oo, 1 Oo | Oo. | NIEKSEEEa , | A | | schutzt mnter 59 22 I:2] 1,19 2 3 2, 0. OM -O; | den iibrigen IF fs Oo; Pflanzen in | I jo: lder Saatplatte.) 59 22 I':3| 1, || — Oo. II o | o; ICON 59 22 IN o. OJO: | [| I 1IROG In” I P0,0,0,0,0; | | OO; EO 2 RNONONO 60 23 EL 25 OM ETN0;4,0,10;,5, 0, I. I | Fa RAINER 0 ECE EC0A | ONS o | 2,1,0, 0,0,0; [| OM I NOEN | NER 00,0, 6; | NES NIKON | | OKIKOr a ; ;|| | starka fjolårs- 60 23 [fs [0] SLA AO, Oj ILO! JUST] 3 TOT OO J I XONKOS angrepp av | | | TÄKTO knäckesjuka. I EROS (2-gipflig; starke [| Or! 10; vorjährige as NO I EN ER Schädigungen RA SANKT 1,9) STRANE f G | IV durch Kiefern- EES TAR2,NO, I, 0; — | — | — dreher.) OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1125 Tabell 2. (Forts.) RA An a rn nn NEN RR AA NA Plantans Sårställen å (Der Pflanze) (Wundstellen an) o o | avstånd från | närmaste asp (m) FS | andra grenvarvets (Abstand von der öd 3 o ARE | (des Zweigwirtels) Anm. nächsten Espe [m]) 0] 3 2 översta krans- | (Bemärkungen) Nr (m) | = & grenarna | = å ladu- Ör ” [(Höheyll 3 = (den obersten | 32) gårds- väger (ml rann 4 2) sidoskott 5 = a - backen (SAL vg | 3 = 2 (Nebensprossen) (vor dem W | | . 37 Viehstall)| 8) ER | SJ Eek ] I Od 05 IL ORIKOS Obs.! Mellan 61 24 K':2' 1,87 5 FOA 0-070, 0: Ul) Och 150; 05 0; K-plantorna | I] 0 I 2,1,0,0,0,0;|] och gärdes- Iron; gården en- MENER Ko staka små I | o aspuppslag. I] I (NB. ! Zwischen I 2 Kiögller 2 IFOR 0:-03.0 o | fo. den K-Pflanzen 6 z | NT | SE Fa Ho und dem Zaun | | vereinzelte | It Oo kleine Espen- 61 24" NRA I ISA I fo OTTO: vanget 61 24 I K':g| 0,72 I Oo, bd [2 [0] Oo. aussc äge.) o (RS ES 61 24 | K':6] 0,35 [0] FS | J | I o | | | [0] I | TKO OKE ATEN 62 MR REG Ne 2 OT ADA rs SM) | NG a I leg | | I MI | | SR UG Oo; 62 AM I | 2 O, 250: o S | Oo; | | o; 62 25 | L£3l sea o. o > Ol 0; | Oo; | lo. 62 25 143 I tt, OLIN 0; I elle | | zz Oo I 62 25 L':5| 0,85 I FO, 2 NO: I RC | Ö. | IE 301, 010,00 [ILS 1 10 HO; I] 3 | 0; 63 26 M':1] 2,8 2 I. KF v0j:O: [ 2) — sidoskott vägen | = Zi S S backen 8 = 5 IS flry ; (östl. vom | Sc = 2 (Nebensprossen) (vor dem | ”Wege) 2 | Viehstall) I | =H I | | | 2, TOO | |]2, 1, 1, 0, 0: 63 26 M':3| 2,3 Oo | FO, TARO ON 3,0, 070,00; I, 0, 0; | | 1510, 0,:0,0,0 | a: | | Tie, 0,0; | | | I SE | I ' I I IN OR VERITAS ÖT FIS SE 353 ON2100,, 3, OLIN. MIIO NON; | | | I INOS | | | 1 OR ake | | | HEN | | | Inre: | COS 28 OR 07 od) ER NORS ER I I I I I , | | I] ol I, 1,0,0;0,0;|( O':3 egent | NUFONRNIESN ligen en ned-| | || Ö; ) ifrån utgåen- | | | | fo de grenstam ÖR (OVSE) arsa DA SA Fife oe) OMIYO: p av (O | | | | 0; 070; (O':3 eigentlich | | | NO, OO: ein Ver RE 28 ÖA I IVEaT I ausgehender 65 | Jan ER | | IRF OO: | SÄGES Zweigstamm | | | || | | CJ fs von O':1.) | | | I | OO | 0; 65 | 28 | O':5 ISEN 3 I ko | O; | | | | 2/1 SANTE | 2 ke, | FN Gr RET re gon Er 0 1135054, 0; 2, 150,2, 01 I OL lol | I UND, | ER | | HI 3 TON 67 29 | P:2 I, | 4 | 1,0,0,1,1,1,0,2. | VN 25T, ONOOKO: | | | | I SNES | | || 01-250, OXOKONO | | If" 29; 0:0,0; I | I Oo; | | o; | 1,0, 0; | | | lo; 67 | 29 | BIS 1;4 | Oo | Oo. [0] Ho; | I I O; I | | or [OM I 5 OM TALLENS KNÄCKESJUKA. BL27 Tabell 3. Angrepp av knäckesijuka vid Ö. Ekenäs å plantorna i andra sådd- rutsraden från den i NO.—SV. gående gärdesgården räknat. (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs an den Pflanzen in der zweiten Saat-= plattenreihe, von dem in NO—SW-=licher Richtung laufenden Zaun aus gerechnet.) T | Plantornas Sårställen å Plantornas || Sårställen å | | (Der Pflanzen) (Wundstellen an) (Der Pflanzen) | (Wundstellen an) -— R E = hö - il Ez I -—-— avstånd från 3 . Javstånd från II ae - — ec | IH IMER närmaste asp 2 2 lnärmaste asp I | a 8 | ( ) SÖK m) | I > =5 | (m GR) SS (mm) | | SJ Me Abstand von (Abstand von | 323 | RS K+ DD " dh n RS der nächsten | S3| 25 der nächsten | I.E I SsSoprere pe RN a od AES ENS [m]) & ll ö & | so | Sk [m]) | E ell 9 > | MS l Sa re EE SA ST a GR ER La FS DF vol | sla öre | n:r I ol a) ål a 9 3 == 5: | 585 80) 05 5 SE Snr | 52/58 2 a ce? :Sol 305 42! öcoch 23 co Isel 28 RR och SE vo 2» <= Hl) 3 Fe | ER np or vo I SR 3 vr SAR «= | bd? =H2£581 821 vÄanl 3sål dr IT SÅSEN SSA SS ARR Al SE rg | c & = | cg AN OA = I E = Es 25 -S = Z | | 2 öd | SÅG Goal AS :og | 3 E > | ISRN "0.5 (e) 3 | ERE 5 = 203 Oo ; | I > I = = = VE EE rö AR II AN = = och | | II = | m-—-=—=N-=nsseems==—=Lm—DZD3)5--K- = — X X XX Orr — —"] > jrmm— — >>> . ” 20 I > 3 (Så 5 FERBAFRERJERES (FEL sf Ben 22 | SE ESSEN mr SR Te NE = a TEE fö | "SNES oc (=) o I I :2 - I Ö ö oc &E | (| S :o 3 DM -> I I [ENS — > 4 rr SS SE AE ET FE RE | SE OSS | | | = oc > | = I I , | I | I | | 58 ig) Gr 250013 AGN AASE 22 M7"7:3 1,7 o | 2(2) | 0 . | | | ÅA 60 18 Ta 2,2 TAB) Al3NL6S 22 M7:4 | 1,2 01 I 3(2)KO Go FEnS I CIK2e TAC) 2020) 6570) 22 M:5 see 1(1) | 60 | 18 isen I rorlkor (TD) 166 1) 24 | NI 2:50 ROS) 60 18 TYRANNERS Or |O [9] 66 24 |, N/:21 I 25351] OS | KIDNRAE) | 60 18 I”":5] 1,2 OF KOREAN T(DEN TGL 241 1) Ng dl255 1: | (DSG) | 61 19 IgE 2,5 2 DN 66 | 24.0) N':4 0] 225 0 (TTR (HG USA Er TNF (een (DIGG 24 | NES 2 2 | 2(2) | o 61 19 Ugsle2Sl NEG OT GS RN een I | o ÖT frö AEA ägs Eko Vil5O 66 | 2 N':7 12703] E+ | A(DNE 61 19 UT ER nggrN NG [0] 67 251 1 ORSA 2:11 (GONG) Lå Oo I I | 6271 20 Kr 2500 FAT als) HT) 68) 27 Pra RON | 62 200 | EHERANRSN SES 68 27 "NPT Nas. 1(1) "nn [| 6210) 20 KN:3 2,5 || — |90 7(4) | 68:] 27 Presl DIES 62 20, TKASANKora TN (mA TD) 68 | 27 "|PYI:rdlits ro MNIES FA PR See SED 7311 320) SC Ess TAN NONE Fe KA ENE (0) 332) SKANE 1 |14(6) | 6(5) 62 20:01 SRK LES OJ Ko) [0] 73 32 SKER RR & LL T I 62 20 K”:8 1,6 OMG o 73 32 SME MM 3.1 10 6(3) | 620020 K” :9| 1,3 IG o He 32 SA äl EO 4(4) | 62 20 KR” JO 1,3 OMIT(T)I ZI) 30: 1) RASEN OMG [0] "nn | 62 | 20 KMT 1,2 | 0 | I(1) | 0 71 | 30: | R':2-|Iasll oo |rS(FHIRRE) 620] T200)KiFr2 ojsul oe Oo VET 30 | R':3: | Gosi]]l OAS I LÄ 65 22 | Mil 2,5] I Jf202) 1) (1) | 71 30 | RE 0:91]. CIN 65220 AMit2 nose (TD) | a 30 | RES: Oe |ORINS 1(1) OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1129 Tabell 5. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs i såddrutorna närmast V. om vägen, parallellt med gärdesgården i NO.—SV. (X—XI å kartan.) (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs i den Saatplatten gleich westl. vom Wege, parallel dem Zaune in NO—SW-=licher Richtung [X—XI auf der Karte].) Plantans | Sarstallennm a (Der Pflanze) (Wundstellen an) avstånd från | närmaste asp m andra grenvarvets | CI : SERNER (Abstand von der IE z | (des zweiten Zweigwirtels) , nächsten Espe AE 2 an EN k Anm. [m)) 3 | EI (SÄ AR ersta krans- (Bemerkangen) ST ? CAN EE 3| grenarna 3 Bl 80, SR 13 | (den obersten = > ES RS = SET Hauptästen) AK é | 0 25] g | = 5) Då sidoskott 39 Eg sg g - 3 &) (Nebensprossen) SES INO 2 - kk a = = Sa n i : = 3, 1.2, I, I, 2; 58 17 Ga 2,06 | IIl200-0, RAT. H 0 950,9, 9, 0; || | SMS | INET 250-000: I GIN fKr | II 2 IHlo; | || I Oo; 60 fS-=ICA [232 IPA TE IERO OR IN240, 0. Nor | II ) : | Hela såddrutan 0 | EDER II i förhållande ScINO: I] till asparna på Har | | ladugårdsbac- 1.2 8 | | o ken i lä bak- Jj , SER Sr AS ES Jä fr om en 3 m | | hög enbuske. [0] i; | (Die ganze Saat- 2 | platte im Ver-| 3 IA U. | o | hältnis zu den ) 3 NAND ÅT ere Espen vor dem | | Viehstall ge- | Oo | schiätzt hinter | fo; II] einem3 m hohen | Ii, o; | Wachholder- > 1". 1,3 || 010 lar | AN I] strauch.) | = | | : | | | | 1 = | II J o Jo; | > 1 I.2 | [0] [0] Ad I lo. | | | | 1,0, 0,.0; | | 0; I | Oo; 61 19 NAS 2,5 3 | 01,0, 0; 070,0. 0; [0] 0; 0; | 0; | Oo. ]2" framför II | J”:1 mot la- | | dugårdsbac- | ' fö - c £ ER 400 | JA 24 EEE EO, 070,01 2, 0; 0. 0. kens aspar. (Ta vor JF ar nach den Espen vor dem Vieh- stall hin.) 0o000HO 0 0 13. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. I130 NILS SYLVÉN. avstånd från närmaste asp | | (m) | | | (Abstand von der nächsten Espe —= (m) EE ES T n:r v TE ö do 2 olla = EES = fan OMTOLA VG = ENE g SörS E fas IE 3 oc 3 :O & I 61 HORN » 2 EA OS » » NES 1,9 62 200 HEK 255 | | | | | I » » | TEKONH2N8s | I | | | | I I I : Z | ESA | 2,5 I 3 » I KUGA 2,4 » » | ISS | 2,2 Plantans (Der Pflanze) huvudskottet (dem Hauptspross) STARS trav le mn (Wundstellen an) | | andra grenvarvets Udeszweiten Zweigwirtels) översta krans- grenarna (den obersten la | F Oo Hauptästen) Rv Am & i 3 & z: SE I I O I I [0] 1,0;.0,0, 0; ro (O [0] (OR NEO | (OM [0] | [0] | OTOMENORT INO: CSS LA (0) LO I I SN 2, 2,0, 0. TS ES [0] I | | Oo. TE Il | NINE, LESS ao | 1 COOK Oo I] Oo I I INOXONOL 0. o sidoskott (Nebensprossen) (SKO o o0N8009 OO o Co) o ST STORIFOTO RONARO Oo o RR Anm. (Bemerkungen) K'”:2 framför KUN mot lar dugårdsbac- kens aspar. (KI Up Nvorkedern nach den Espen vor dem Vieh- stall hin.) Andra gren- varvets grenar starkare än huvudskottet. (Die Zweige des zweiten Wirtels stärker als der Hauptspross.) OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 2” I W WonoänntttttjnniIisCSTDT OH ÄAn HO i j pin — —Br—r—————L RR AA Plantans (Der Pflanze) Su rista I (Wundstellen an) Fen ä avstånd från | närmaste asp (m) (Abstand von der å ladugårds- nächsten Espe m]) OA backen (vor dem Viehstall) Ö. om vägen (östl. vom Wege) 62 20 65 22 KRUG ReiSN RUTER KIrTeO | u I 2 13 RYMISTO | | RETT IIS 74”, Ko srel lörg I M'/''.y ; | SER huvudskottet [dem Hauptspross) fi lo översta krans- grenarna (den obersten Hauptästen OTO. ; Oo 0 0- 89 0-2 0 050,0; OjI. 070, 2.0, 0. andra grenvarvets (des zweiten Zweigwirtels) | sidoskott huvudskott (Hauptspross) [0] (Nebensprossen) il | | k | Anm. (Bemerkungen) | K'”'.:6 bakom KYRA från asparna på la- dugårdsbac- ken räknat. (K'”'':6 hinter K''"':s5 von den Espen vor dem Viehstall aus ge- rechnet.) KENTA matta det tätaste i såddrutan. (Kr Dichtesten Saatplatte.) K”''.:8 bredvidj föreg. 1 det! tätaste. | (K"''':8 neben der vorigen im Dich- | testen.) RUgiuaner i rutan åt vä- gen till. (K'''':8 im Innern der Platte nach dem Wege zu.) 7 mitten im der "nin, | :10 d:o d:o Re Trdod; ol de 12 inne i| rutans tätaste. | :r2im Dich- testen der Platte ) M'"”".2 tvåtop-| pig till följd av gaffeldel-| ning av hu- vudskottet mitt på I915 års toppskott.| (M”"":2 TSE flig infolge Ga- belung des Hauptsprosses mitten am Gip- felspross — von | 1915.) HI32 NILS SYLVÉN. Plantans SKArrAsid arLdlse, hn. så || (Der Pflanze) (Wundstellen an) | | -— — — - — — avstånd från | närmaste asp | (m) andra -grenvarvets | (Abstand von der RE (des zweiten Zweigwirtels) nächsten Espe I 2 2 . I II Anm. 1 rersta k É AN SOC: RN SEBS 2 ONerSta pltsrans (Bemerkungen) NE ce n:r | olé grenarna E Is ä 08 SE 30 (den obersten = v| fa JE SER I a Me = Sä. 5 Sv 8 SALEN Hauptästen) FAN 5 Sya a = 6 : DoK sidoskott 27 6 | TS Sr lå fn = 5 5 BS 3 a (Nebensprossen) IA rg Ae 3 = = er = SRS | SÅ | > | I ne — === | I I I I ] | | | IfO; | Jo] 65 220 INGER] TA) CON TT070;0; 0; o 40; | | [0] | 1,0, 0; | | [0] Oo. Å ; Ma | 1.2 Oo UNO 2 [0] o. | [0] Å » NVS I ,15] 2050 J Oo. ; I o I (0; T hlO; +! I 1:00;70 66 24 NIST) 52:45)) TT F2005 0,0 3 JE » 0, Oj , o IHo; ; [0] Oo. o (Oo; I | | o I10; | 1: [11,0,0,0;0, | | (JAN [LE Brooker få » » INNE 2535 OMIKI0, 070,0; 0: Oo: | 0. |]T,0,; 050,0; o Jo; 1 ÖRE 070700; o Ilo. [0] (5 OO: o 149; | oI10; | » » ISRN 2sa TIO OFO0; 070, 1,0; ÄRA | | [0] jö | Oo Oo; | | 5 2. I1:0; | | o lo. | Oo Oo I 2 INN5AN E2525I NEO 000 NO. Es Ne | | Oo I [0] | Al I I, T, 0, 0, Oo, oj; NT 252 2IKO : 5 2 2 NOM ORO OO, Ol4 170,0, 0,0; Il Oo. | | OM TALLENS KNÄCKESJUKA. Plantans (Der Pflanze) avstånd från närmaste asp (Wundstellen an) (m) andra grenvarvets (Abstand von der 3 z (des zweiten Zweigwirtels))| nächsten Espe Al 2 5 gå | [m]) £ ell 3 3 översta krans- | NNE = ERA ER grenarna al sal sö SS 7 FC To = KH (den obersten = I cf 2e = Hill 3 H - y oc oc 5.2 id SH SE auptasten KA då z | TYRINGE SI CE: sidoskott = | = IE S Sä Z I JRE = =) (Nebensprossen) SS RSA 3 s Sv sl AE =E och 2 2) 3 | | — c | | | Or] | [0] I Så 66 24 ING 2,03) SIKT; O o 130. | Oo I I | | Oo | I I flock Ej 0,070, 0; 2 IO, II 3 |[5I,1,1,0,0,0,0;] I f, 0, 0,707,0;07 67 25JOÖOVIET 24] SUN: 02 TKO ITORO O; | OO I1,20,0,010;6; [0] Oo; | o Ilo; | | Il o I[2,1,0,0,0,0, 0; | Oo; | | Å I £..050 68 270 ART TI 0-0;0; 0. Sp | I , Oo; | Oo I | 3 | > ar UIPIAa o lo FIBER 6-4 07-0;.0; ö-)-0. | Anm. (Bemerkungen) P”".:1från 1914 års krans- grensvarv 4- toppig — På! grund av knäckesjuka ? (P”"':z vom 1914- er Zweigwirtel 4-gipflig — in-| folge von Kie- ferndreher ?) I I + .” .c | Säårställen å översta krans- [ES Å és | Sårställen å näst översta | | | Sårställen å näst översta | Plantornas medelhöjd (m)...' 1,74/2,1 Sårställen å huvudskottet (be- | Summa antal sårställen pr pl.|11,67|3,67|13,67|11 = |14 4,67] 6,33 45331 5,67 12,67|3,33| Antal sårställen pr planta II I 134 NILS SYLVÉN. Tabell 6. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs i de ladugårdsbacken närmaste såddrutorna i några av de vinkelrätt mot gärdesgården i NO.—SV. gående rutraderna. (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in den dem Platz vor dem Viehstall nächstliegenden Saatplatten in einigen der senkrecht gegen den Zaun in NO—SW-= licher Richtung verlaufenden Plattenreihen.) ' | "i KA Ra GAA VC M' M"” M!' MEL P' P I! IP | per | | T EA I | I »63/1,78| 1,75 N + N Ne An N Nn FE N ND Oo N H N -— Oo (ov - un No - (Mittlere Höhe der Fflanzen) 67) 1 O,33/ [Fe 03 - - I sf [0] v [SS] [0] n NN [SS [o v - raknatipr planta)... .s.c.. 5 10.33] 1,67] I, (Wundstellen an dem Haupt- spross, berechnet pro Pflanze) grenarna beräknat pr | | | planta) 56 Sea (RA SENS FRA SÖTA 4 1,67] 5,67| 2,33) 2,67| O,33| 2,33] 2,33|| Ö 5,67/2. | 0,67 (Wundstellen an den obersten | Hauptästen, berechnet pro Pflanze) 55 5) kransgrenarnas toppskott (PLEPIABIA) Esso soon I dl 3 400 HN 3:67) I Lö (Wundstellen an den Gipfel- sprossen des zweitobersten Zweigwirtels, pro Pflanze) | u 03 - [SS [ES S (SE 03 [eo] u. vw kransgrenarnas sidoskott | | | | | | I (PEAPIADA) Ses sor seneste 1.67/0,67| 3:33 0,33] 3533] 25330 | 0,67] (Wundstellen an den Neben- | | | sprossen des zweitobersten Zweigwirtels, pro Pflanze) u2 (SE) on (od) S - Nn NS N vu (55 NN (Gesamtanzahl Wundstellen pro | | Pflanze) inom respekt. rutraderna I KORK MEM oh ' "nn P'—P 10 74,33 8.42 (Anzahl Wundstellen pro Pflanze innerhalb der beti. Platten- reihe K—K””') M'—M''” und pp 1135 Angripna (Befallen) Der Pflanzen) Ö. Ekenäs i såddrutorna närmast Plantornas KNÄCKESJUKA. (Schädigungen durch Kieferndreher bei O. Ekenäs in den Saatplatten gleich östl. vom Wege OM TALLENS Angripna (Befallen) Angrepp av knäckesiuka vi N parallel dem Zaun in NO—SW-licher Richtung 'XII—XIII auf der Karte/.) Plantornas (Der Pflanzen Ö. om vägen parallellt med gärdesgården i NO.—SV. (XIH--XHI å kartan). Tabell 7. (19IUMIIDMZ uasIagqoNaMz wr assordsjajdir)) SON RR 00 BM IDA RÖRT NG 0 DE ÖA TORN UISUPIYUJIG VISIIAN ISKU BV PHNOASÅddo) (2svIdneft 215s19gq0) ONE OR JUVE IN RADAR ma0Q: LT OD IUNLFÖRL QIN UNCNS Ö DD OVR IVUJISSULD] VISIIAQ (ssoadsidne) NOASpPNANY ([wu] yo) 0 FF NR 0 OM TFT MH OM NW MAANRAR RB NBD NKO RB An vw Oo (w) ploy MN NN NN MAHA MN NN HH HM MH MH REK ÖNNNA HH KH + mm N MM Ft INID BH N MM + AID MH N MM IA NID NM & = N Mm) + AID RR mm A Br ma SRS TR fr AA Ro RS 4 LA Re re Er RE Br Ro DAR Rb ÄRR or RP - oc (NE ERAA SR I Sm a fär IS Te ln GR EE BE AN IE JA GE SE NE NR 2 SN TR SAR. s SÅ TSE EE ERA RAM RA RA SA BA ta Ua BA en Ua th Dh Ta US Se Em fatala i ALYA S FR då | (232M MOA '[159) PS Sa ö IN SINGS IAS SKISS 5000 LOr Sö) SRLGS Or Le BORG ÖFOR Or ö BORG BKO - Ö a I UISRA uwuoO (0) NO NINAS NOO NEN NEN SNS N ONE CN OCNES 0 US PORN YST LT IA-N) (PATA LNN: tr) My 0 ry RE Se Ae || d 8. 5 , hn em: | (1PISYAA Map I0A) 2] DR | d OO Hmm HH MH mM mm CC) CA MM) ) MM) MM + + + + + + + + + AN NM VA VA VD IA VN NO 4 i rg |USKFUTEDSNS Np v NARNIA RR RAR RAR KR ÄB RB RB RR ÄRR BR BB RB BR RR BBR RB äs TN EE . — — AA ÄR (19UMIIIMZ udIsIagOoNIMz WB assoadsjajdir)) ÅG ON YN Bm 04 & -” NN 0 & mö r0-—20 GG OL & =» OÖ6 rr GÖ ff & KM mL UISUPIFUJIG VISIVAOQ ISKU VB HOYSÅdAdO7r (91sr1IdnejH 21smg0) IVUJIDSULIN VIJSIIAO (ssoadsidne) ov mv RR Kv RR RR mt RER ÖVR RR ÖN MN RIO & €& H-0-0 HNOXSpnANnY (| 24U0H) 8 La (3 [RE LEA JUR ar FT var VR br) NN I le. OA JO & NN + H OO fm fm 0 1 mn HH 0 ” m 4 (w) ploy Ö OR OR KM Ro RR KK ON NN RM NO ON KOR Ö NON &N N mm NN IR MON ON mo FR RT = N Mm N HM N ff + mm N ff) Mm NAN My H VA MM NAN MM + VA Mm NN ff) = N MI Mm N ff) - PIN SJ ll STR EID SRA RO SBR NIER RELSEN ar rr ÄR FR RR RA a öre Kr ] CISTrS DER TREE US fE MASD SA ARA AT ff RS SRS Ro Aa TA FS DR TR IR SES Re 1 ARV SK a INA om ser ra eg 11 ff pe RR pet fa = = fr FÅ fällan fl Aa fö for (oa aa ML = NM I (250M WOA [150] mm NW o 2 - g TW WC VAD SON 19-00 71007 080: ONCE &V ON AN-0--070 0 Dt mm CNE 8 WTA rad = UuaDrA WO '() MH MM HM HKH HH RM AMHMHHH HA MNN NA NN NAN NN NN NN NN AN N = VED KA a ERICELEG oc & hand | al (IYISYaA Wap I0A) 7 MN é OO Oj a IN AINDLNDESR 16 Rn fr ep LA LAPY EP OLA ND CAD AR) 110745 21007 00: 1085-ONYON &V 0 0-0 3 He CN udIrgsSpIRINPpe| v WD 10 10 10 10 10 AO 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 0 0 OO OO DO OO BR IN BN SS 5 - SÖ NILS ' SYLVÉN. Tabell 8. Angrepp av knäckesjuka vid Ö. Ekenäs i de yttersta såddrutorna i kulturens nordöstra hörn O. om vägen och närmast de där befintliga asparna (XII-XIV å kartan). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in den äussersten Saatplatten in der nordöstlichen Ecke der Kultur östl. vom Wege und nächst den dort befindlichen Espen [XIH—XIV auf der Kartel.) I I LÖR ; | ; | Plantornas Angripna Plantornas | Angripna (Der Pflanzen) (Befallen) (Der Pflanzen) | (Befallen) i | T FE RENATE RE IfA I RR | | q | Il avstånd från] | ö avstånd från | öd Panmaste asp 3 s närmaste asp | S 5 (m) SN RENa (m) YES: (Abstand von | INSTANS (Abstand von | S 5 = der nächsten Se me der nächsten | 58 bL EN log) bil sia) Pre | 7) Hål sia [m)) ENE: FE SEE mm | GSE ER EL Se å AN D A SLR SS = = = OAS SE SE ; | La 7 > SR o g VS | Aa DET TRINSKE folken 3 sö Te | n:r Då 23 felen 3 sb KA re v SS (ES REG ZE v Fl = : TD FER (Ha fil: sr FEERIEREES | «3 ön SIS 0 58 ON SA 0 || =) 25:83 3N AD se | | Kol R EI RR KR ES Nn > v Oo UD en > | va EN | SKE g >> | 08 & SR = | || SES od | &S OM fc SENS | '0 MN BR | Bo SLA skdn GNLONIL fö, | om =S Ae =S VS AC I sd . I And 3 NE SS ERE omg NR ä OM | (2) o8 || S I GON UELA G”.rl 0.61 I (NIE 72 | I4 MZA Og: EEE o LH GONE TA (Fir2lkors) ör 244 CLS NES re ET I 15 dl 61 13 (GVISA ue OR E 76 16 OT: 2 I [0] TEL | 61 18 Gi Te 2710 ORK ESLG OF2NReINO I öd | 61 13 Gr FORN a | | I ÖN (OSS I I (NA 63 11200 ET re 2 I 76 | 16 (Oka SN & 20 "nt I I 63 12 FE 2] T,o5l. Ö 4 I 76 16 OT RS I [0] nd 63 12 lat Sal sige = 2 2 76 16 OG TIS [6] [6] 63 2 ERA 0:85 Oo o o 76 16 [0 lar BO: o [0] LÅ K el 63 12 H':s 03] 0 o o 76 16 O7:8 | o,6sl| Oo o Om I 64 II H' :I| Oy95)| Oo [0] o 78 17 PX:1 | 1,25] — = 1 OM 64 II HYRA OO [0] Oo 80 19 QX a I (RN OK | 64 EIN ERK SIKOr EO o [6] SOL | IG Qf:2] 1,3) — o [0] 65 12 VIT: 02 I 3 o 82 20 RET EAEEO [0] I 65 2 IYtIr:2] TSUlKO I [0] 83 22 SP [SETS o 2 66 13 JEN 155 2 I 83 22 SF23 INS o I 67 3 KXI:1| 2,7 I (0) o 83 22 SJS) ang o [0] Oo 67 13-017 KRT INST OM RO 83 22 STATT ENOTA IOTES 67 13 K=EI:3| 1,8) Oo 3 KO 85 235 |. TENNIS | [6] [0] 67 13 KXI:4| 1,6 || 0 OM EG 86 ||. 251 UTOM [0] 67 13 KXI:5 ch IL [0] | [0] 386 | 25 | U+:2'| '”O;55Il OM EG Oo 67 13 KXI:6| 1,3 || — [0] I 838 | 26 VE 256 Oo [0] [0] 67 300 KE RIGA [0] [0] 38 2070) "Victor 25SsilIES [6] [0] Öd ES ER Tio | IG I 385 | 126) | Väs3sieessilike I o 67 EESK K> NN [0] Oo 58 261 VAN NNS Oo I |G STINEISK IRS 25 o [6] 88 26 MV ESSI 24 NERO I [9] GSE IKELSIEIEREI:S ESS 1 [0] 88 26 NEON ETS O o [0] INO STILEN KXI:3 I59NL Ö 2 [0] 388 26 Ven val baren Eko [0] o Fö KXI:4 "eb [0] [0] 88 26 VE:8 I Iso O Oo [0] - Ila KX: 5 | 1,2 1 [0] [0] 90 2 | INVEST mi [0] [0] | 6 03 | SR toll JO [0] [0] 90 27. | WW "320 2losl a I [0] | en Re Lan SI (6) [6] 90 2 W=:30 TBK Oo I [Zon LXxt:2 Hälle [0] [0] 90 27 | W+:4 | 1,8] Oo [] [0] | 72 14 EA tel I [0] 90 2 NESS ENG I I 72 14 NESEe 1,81] 0 I I 90 27 W=+=:6 | 1,75). 0 [0] [0] ge? TAC EMPSO: RS 17 (6) 2 [0] 90 2 WW: | I1,75]l Oo Oo Oo OM TALLENS KNÄCKESJUKA. 1137 | Plantornas | Angripna Plantornas | Angripna | ; | grip (Der Pflanzen) | (Befallen) (Der Pflanzen) | (Befallen) | o o | [=] o M 3 v / I | (FAN SN avstånd från | o avstånd från I | ö närmaste asp/ I 5 s [närmaste asp | är | TNE | TEN ac (m) | - AZ 7 (m) | | 4 Rn I (Abstand von | SOA SS (Abstand von || | & 148 ö | der nächsten | | I 2 me der nächsten | | So S me | Espe | Parra | 50 Ca Esp EIN SN eN SK fa [m]) SE EIS SG ae AR [m]) EE) SS RR är rr a | KV ML pg = ERE SE 4 KH Filt = RR I SARS ÖRE é [SANT ISA INSE Ål SEI KN FS ER en EE RS 2 RN | ES EL EE 2 v FN TON EOS NG v FN SE) ar SE 28 sl: SE 7 FOI EEK Hö bo> SE! Rv l|sS 2 SST) a0r | SKE! Rö öNI| SS Nr I ä 2 EA = Saldl SENton | | TE NE od) AoA ÅA NR [221083 Sk 1 | Be kosan oc E | ES) [ES SA es =S SAR El 582 | | 2 ME | 2 5 SO LSRRS 25 | Sd = WAOR SA — = an VR 3 | | [=] CR I — I SIDE Ne SETS | SAN fr | | 2 08 ” I 2 G07-14 275 1 WES] Ti75l 0 (0) [0] gör) 32 ZE (0) [0] | 90 STA IE WEON us Oo o [0] 96 2 ZTEANNIA SINE O o [0] HORN 27 IN SrOr], I,21) O [0] [0] 96 32 ZEN [0] [0] I -F - | 92 29 | SETT [Gal I I 96 32008 ZON sol [0] OM HAM SO or [toll (0) [0] 96 | 32 Z3 oe [0] Or | 94 | 3001 YT: INGA 0 [6] [0] 98 SA NFATE ST 2 lll SO o o 94 FO NE YEAlRre ORD [0] 98 34 | AÅ?:2 1 2,35] 0 FN be 94 300) Y=ANURTSNIL OR NEON are 98 Sc SNR (Ci 94 30 YT Nan ON EES [0] 98 SK SR es) [] (a 94 30 YEPSOM ET 2510 CO RO [0] RJ EK EE es Le Re o OM 73 | +. 94 30 | VENT | [0] Oo 98 SKE | A=:6 | P3 [0] Or 96 SA ZEN [0] I 98 FAR NEESE FI SINEO o Ön | OSTI) At: RS [0] I | Tabell 9. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs i såddrutorna XIM-—XV | (se kartan). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in den Saatplatten XIII--XV [s. die Karte].) 76 30 TT NES I Oo 87 3 ZE 25RO Oo [6] 78 30 NET Eg KAO I o 87 SAMI ARN os [6] [0] 78 bIN30G |. Vi s20, Ku SUNE o o 87 AN ASS JAN [0] JOn 30 VEG de bas I SVAN 32 (AA ET ROR Ir Oka | 78 30, | V:A IO0:8.||8 40 |. 0 ORILS7 32 Z5 ig Oo Or | 78 | 30 | NES Ko AU SN SL SE AES RA Oo 80-11 30.) WT | 240116 AE EON EE Sv | 32 25 NE DE äl CET 1 | S20I03I | pf fö Lea oa 3 (JL ALT: 250: 0 I Ör | Ser oarn | 202 KON ORO 91 33 Ar:2.] 137 |) 10 [0] Te SAL) 32 I XENON AO I [0] O4 33 AES El BN (0) Or 41) 32 | VIA (0) I om 3an | Ara Tegl Le I Oo NISG NILS SYLVÉN. Tabell 10. Angrepp av knäckesjuka vid Ö. Ekenäs inom de parallellt med gärdesgården i O.—V. gående såddrutorna I, 5, 7 och 20 från gärdesgården räknat (XVI-XVII, XVHI—XIX, XX—XXI, XXII—XXHII å kartan). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in den parallel dem Zaune in ost--west= licher Richtung gehenden Saatplattenreihen 1, 5, 7 und 20, vom Zaune auf der Karte aus gerechnet [XVI-XVII, XVIII-XIX, XX—XXI, XXH-—-XXIII].) ; i T Plantradens | Plantans ÅS | Plantradens | Plantans Are | (Der Pflanzen- | (Der | 5 VAN (Der Pflanzen- (Der FRA | reihe) | Pflanze) | (Betallen) reihe) Pflanze) | (Betallen) I I I I — I Pam | avstånd = öl avstånd a från när- OM från när- | rd | maste asp | | 3 20 11 maste asp 5 3 dfn SöS Am) FÖRE as (Abstand FilaN Ce = (Abstand | Se = | ÖRE I ENE 2 | [Al i KORSET ER RSA 5 [Te] ? Espe lm) | —|SE| a TEE | Erelm) | |EE/3i 2318 gå [2055 fr NA LA SE SEE 206 DA nr lg 2] B2/ 55 2 05 (BE | FOA | | v | :9 Zl v= = 2O FO RE v | :9 sy Zz SSL PRE KA ERP =E | an | ST 3) bo fr RASEN I ara Sön. =E (SRS SR Eee Fa | SSA | ER lär EEE Slas 5 (SE | |o8 E = Så So H | oc £ | E9 3 z | SN TR SOON KOLrg KN = EE a v = | ej v ESKS SER EE SS oa NAR | SE I I || | | | (CR ICOSET SS OF a RISK ETE TGS 35) Or240 [0] [6] [6] | | 22 RTV | ÖR ge & o o LA TR Sa 22 TLA | [SEB AE (9) [0] [0] 21CIN254 Oo 3 | Zan 2 2 [0] 2d| 252510 2 Oo | 75:12: NE I I 202 ES (6) | Z4Ci| 2 ONE VO | 3 ng I o I ÄN fo TT | & 2100 IE O | 9 (OR I 7NEN, Tro N KO Oo Oo | | 2h/ 1,0 (OT Ön TE YIN I Oo SEE SM I | Ba (NE [0] 3b | 1so5] I I [0] SHR NORIKEO [0] SKER EN: S5 NO (0) (RN SÄ 1 fr UN) (EN ao | Zl TG OG Ö | 8d | 374 Or ON MSN | 3el 1.4 | (ÖN ET Et) | el 13 | o LONA 2) 4al 3 (0) I I | Ö:a 253 [0] OC TRO 4bl 2,81 0 TN bo 9 bl 2,25 | 0 öl NEO AYO 2 (OA (0) ES rt AS (SVE Ro Kd 2j2s RO FA Od. | (0) (0) 4e 1 2,25) 0 I [0] | | 4fl 2,2 1 0 I o 51 70 15371) Ta ESR EE o FENEEN [0] OM EO | | STD I Oo 4 bh r2,0 o I OM Kielarel Öh [0] ATLDRSN RO OR FORE 2a | 2,8 I 2 I 4j 085 | KO [0] (0) 21b3 2557 5 (0) Sal 2,5 I 2 2 21CIN253 [0] I [0] LA Oo (RR SAN AO I Oo 5Ccl| 1,9 Oo o [0] 30DN I OR ov 5 d | 1,9 (0) OM [0] LC 2254 (0) E il SLET Oo Oo I [0] 4520 Sr (0) 3) [0] 6a | 35 | I SIN 3 ND Om | Öh o 6 bl 2,4 I I I ANC NS 6r AR o Oc) 2:7 I 3 I Sad glo o I (Gl (0) (0) [0] 5 bj 2,5 (0) I I I Gle”| 2 I I || Se) 2 I Oo [0] OM TALLENS KNÄCKESJUKA. TTO | Plantradens | Plantans Ar | Psantradens | Plantans Äran (Der Pflanzen- (Der S Re (Der Pflanzen- (Der Angripna reihe) Pflanze) (Befallen reihe Pflanze) (Befallen) o o — | o - O 2 avstånd ÅA. 3 avstånd FD från när- ES från när- ARA 3 H c = ee maste asp Zz : maste asp i = > | : 2 (m) = 5 N (um = =E N (Abstand ET) As c II (Abstand gölr > von der 2) RAN MN ere von der ENE fr nächsten Se SA SA ER nächsten SS RS na Espe [m]) SST ENS AN Espe [m] = Kr EN SE SE) 3. | FEN NS EN ESS EE ra ES) SS! oanglen n - a FSS EE EA nr = cg FRAN SEA RR 32) Be FEl238 c ICE EN SN | EEG SC sel” a :O Re a || Tel CA :D = z - = O LL ro + (e] oc EES | oc EES SÖ KH | SI = : | dsl a” STR =7 = AA 5 Kn = I - a . = te [32503 e & 253 Er AR ARG PS Tä ör ö | oc | = ww oc = > | FIER et EN IEA 1 I 20 1100] 60 | Tal 2,0 | 0 I o IB] ES [0] (0) I ED ICKOS Oo [0] [0] MR [0] Oo [6] Sa LA Oo Oo Oo Hahl I 2 I Sk 20 Oo vd [0] 21.247 [0] I [0] IE [0] [0] I CE) Is4 [0] I Oo 3a]| 2,35 [0] [0] Oo P4 ES Oo I 3bloigsl 6 Oo (0) 3 b/| 2,0 (0) [0] Oo SE) lys ll 0 I (0) LD RR Oo Oo Ör | AGDA I [0] Oo 4al| 2,3 [6] I [0] atbilrag Oo [0] [0] 45 19 (0) Oo [0] FE I Oo [0] 4.) SI 0 Oo [0] Så L2AO I [0] [0] Sale [6] o Sä a o [0] o 5dl| 2,2 Oo [6] Oo FS IR SS Oo (0) Oo 5'e KEN I [0] [0] Tabell 11. Angrepp av knäckesiuka vid Ö. Ekenäs inom de parallellt med gärdesgården i NO.—SV. gående såddrutsraderna 1, 2 och 4 från gärdesgården räknat. (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in den parallel dem Zaun in NO —SV-=licher Richtung geheuden Saatplattenreihen 1, 2 und 4, vom Zaun aus gerechnet.) la S É = s SS SATStallena Sårställen (Der - | ST a E| Pflanzen) (Wundstellen an) Wundstellen =] SRADANEEN Ena 2 Ton 2 3 4 i 4 a = FAL SJ SR - DR d toppskotten a nast sT IR översta krans- översta grenkran- å == SS - | 22 huvudskottet grenarna | sens grenar Fe =E fel 213 ARE = (dem Hauptspross) (den obersten den Gipfelsprossen am = - Lo S Bi S CR > Hauptästen) zweitobersten Zweig- =E SR = ul) S allas wirtel) 2 E so = Aj FS ar Fo a fe SL SS ST 2 20 summa | pr planta | summa | pr planta | summa | pr planta 30 | (Summe) |(pro Pflanze)| (Summe) (pro Pflanze)| (Summe) |(pro Pflanze) -—————---- - - - =— h —.Å. >" H <-— > --—IIII—>OsNO ——-> 2. —< —- nn — —— FNS :g 99 2,91 206 6,06 88 2,59 393 I 1,56 TI 2 1,83 26 0,96 72 2,67 36 1,33 134 4,96 [II | 26 | 23501 24 0,02 86 3,31 54 2,08 164 6,31 1140 Tabell 12. NILS SYLVÉN. (sammandrag). (Schädigungen durch Kieferndreher bei Ö. Ekenäs in verschiedenen Saatplattenreihen [Zusammenfassung].) Angrepp av knäckesjuka vid Ö. Ekenäs inom olika såddrutsrader Angripna Plantornas : | DS Angripna skott = Pans en) (Befallen) (Befallene Sr FA Sprosse) | Ho = = —— — AE toppskott å näst se SNS == 4 SSR EO 3 nef EE | HUSA geOtt översta krans- | översta grenkran Å ER = E SN | ade ARN grenar | sens grenar 3 3) AM lam & | S JA | FJ FS C BD | FOR DAESS (oberste Hauptäste) | (Gipfelsprosse AR 3 RTR ARA cs Slo) zweitobersten Zweig- | E g| Så Å FET la wirtel) = gl) se — =E - — - 3) EE IG | 213 & £ | summa | pr planta | summa | pr planta | summa | pr planta 3 AR (Summe) [(pro Pflanze)| (Summe) |(pro Pflanze)| (Summe) |(pro Pflanze) | I — LL ———A —— ——] | | | | I 34 ,75 26 0,76 104 3,06 55 1,62 185 | 5544 | BT SEN 0,44 53 1,96 29 1,07 94 | 3,48 | ITIII 26 | 2,01 16 0,62 51 1,96 42 1,61 109 | 4,19 ITITI SOMEI:SoNE 22 0,56 43 Ön I 2 0,56 87 | 2,23 = | 4 I | G (Re 5 0,83 6 I 3 O,5 14 | 2,33 H I I ,08 6 0,56 19 15573 12 I ,o9 37 ) 3,36 I KOMTIGS 6 0,6 19 I,9 8 0,8 331 3,3 IT H2ANEISS6 10 0,83 23 1,92 14 1,17 AT 1302 K 2 Uj ee I2 O,57 44 2,10 23 I ,10 79 | 3276 | L 14 | 23:13 8 0,57 22 1,57 14 I 44 | 3,14 M IG. | 2ax7 9 0,5 28 1,56 tg 0,94 SAT I N 10; | 2,18 6 0,6 17 1.7 13 1,3 301340 I | O 13 1595 5 0,38 26 2 12 92 ANSE XIV) 55 | 1:64 18 0,33 34 0,62 TU O,31 69 | 1,25 [XIII—XV 15 1,47 2 O,13 9 0,6 5 0,33 16 I ,07 | I 13(12)!| 2,30 SN | 0,42 29 1,92 | 18 1,38 46 | 3,54 5 15 | 2,60 6 Oj4 19 1,27 0,47 32 | 2,13 | i 15 | I1;92 3 0,2 6 0,4 + 0,27 13 | 0,87 | | | 20 14 2,04 3 0,21 6 0543 I 0,07 10 177 | I 1! Då en planta saknade huvudskott för de två sista åren, ha endast 12 plantor medräk- nats för de två första dubbelkolumnerna. (Da eine Pflanze der Hauptprosse fär die zwei letzten Jahre entbehrte. sind nur 12 Pflanzen fär die zwei ersten Doppelkolumnen mitgerechnet worden.) MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Undersökningar över gran-= och tallkottarnas skadeinsekter. Av IVvAR TRÄGÅRDH. FÖRORD. Med anledning av de omfattande skadegörelser, som vid olika tillfällen ägt rum på såväl gran- som tallkottar, upptogos undersökningar över dessas skadeinsekter på den Entomologiska avdelningens program 1915 LÖO: Dessa undersökningar äro ännu ej slutförda, men hava dock fort- skridit så långt, att en första i viss mån inledande del nu kan offentlig- göras, som ägnas åt beskrivningen av de vanligaste grankotteinsekterna, som påträffas i de under vintern insamlade kottarna, samt deras parasiter och dessas betydelse. I anslutning härtill framlägges också en metod att genom sammanställning av kläckningsnumerären och kläckningsdata ut- röna, huru de olika parasiterna fördela sig på värddjuren. Det är mig en kär plikt att här uttala min tacksamhet till de perso- ner, som understött mitt arbete, mina kolleger vid Skogsförsöksanstalten, som ofta bistått mig med råd och dåd, alla de skogstjänstemän, som möjlig- gjort, att mitt material blivit så pass omfattande, genom att antingen insända kotteprov eller själva taga hand om kläckningslådor, professor A. TULL- GREN, som ställt till mitt förfogande LAMPAS material av kotteinsekter, docenten S. BENGTSSON i Lund, som lånat mig jämförelsematerial, assistenten N. A. KEMNER, vilken tidvis under min frånvaro skött kläck- ningslådorna, samt d:r A. ROMAN, Stockholm, professor J. KIEFFER, Bitsch, Lothringen, Tyskland, d:r A. KRAUSSE, Eberswalde, Tyskland, och d:r RUSCHKA i Wien, vilka varit mig behjälpliga med bestämningen av materialet. Alla illustrationer äro — med ett undantag — originalfigurer. Hel- figurerna av de större parasitsteklarna (fig. 8, 10, 12 och 13) äro under d:r A. ROMANS överinseende ritade av fru THERÉSE EKBLOM, de övriga figurerna dels av herr H. FAITH-ELL dels av: herr G. HÅKANSSON. TININDE ERAN SE ÖR TECKNING. Sid. FÖLOTA als ne br Reg SS rs ers ia SES Ar dä nä un BORA ar onsälen drf af TRE 1141 Inpehallsförteckning ss sssssssdse. a äm AR Ak or allae scjå.saitö yes första ARE 1142 ÖRAT ETS KAN & ATI AST LA RS er AR a re a ansa a af Era AS NASN 1143 Vår hittillsvarande kunskap om grankottarnas insekter i Sverige ..sssssmsssssssssessersrrana 1146 (Srankottvecklaren, Laspeyresia (Gräpholitha) strobilella I: =sskesssnnies ses I 151 (Ekan KOlVECkLanen SP ATASN CN Seerbe Ares else a Se a slit lej Ge SSE bra Fem t tenn sn FART EA ERSTA 1154 UN ERLEKALES ENE NEG SL OLELES MEN GSR oa Ds SA dd dk DAR nte ara le bj ör 1154 ERT LLE SO LEA ASIAN ere a ae see stehoanr £a a ee öjskejön Wessel EA ANSE 1156 MEPER Tr USRO EIGA F205 RR mA NL se dl de ser dnsrg sf une bär ren re SERAAA "1156 LEXAEIBDKE Sö sooer anus ons UAE FE SEE EE SEE SEE EAS SR Ran pen ca 1157 Betydelsen fav ierankottyecklarens Parasilefd öu..sdsdes dem s srineaes srter no snin soi sar oj 1159 (Granirogallmygg an. /;errestiakstroot NVINN.. FLIIStorik,.:...ssssscss ones sa noe csn denn 1162 Jämförelse mellan WINNERTZ' beskrivning av Perrisia strobi och den i Sverige förekomman der gravtrö gallnydSäN ccs dess ers sg sekr ra svd ERE 1163 IBeskrivnmekaviImas O,spespe dc Rak ned hos dh eter oe rö Jake åse Sr fer er ANN 1165 Beskrbyaun os avdLa SIN Seebad eng ses änden se ber rå ere sehr rer ES 1169 I5ESKaAvVaa SFV pp DAN As solo göres on op be slija as 0ierar dr da ejefe elr ae öfä fn ar EE TSE 1170 HÖTPUDP DI UAE sr an a oa maa eu ajöss le a än ee ar aria son A ara ESEENNNNN ön Granfrögallmyggans parasit Platygaster (Triplatygaster) contorticornis RATVZ. ......... 1174 LS TTONITET Pg äg rst nnaoor SANTANA EEE EAT SA msg ss ace sena a 1174 BIOLOGI CE ENN ER SRS EG Ar FRA ae Ån ÄN Sd EA oe a le ted ökar rt era GET VET ON RNE 1178 Granfrögallmyggan och dess parasit, Platygaster contorticornis RATZsmsssmmsossrsserr ras 1179 (Stanfrostekeln, Lorymutsi der eus BRN, ccs sedd eossrie nes vv es 1183 BESKEMDIT ONS VA MIIO Öka Sue see ejer erote sole in el5 SR rer a ef ba are a äja Där AR REFER NNE 1184 BEsSkrivning (avi LArVGD Ses .ok sd sen ön des kk rel ter sr bean dr sen Ifa da or sNG ARAL SA SLS 1188 IBeSkrovni De Ava puppa äg ste ssd Int bl obe ls cdöds de artelers as EEE FENA 1188 [EKO] 9) 0) 0) LOU ola or eran ar NA SSE re br AVE ANSE KRA rr RR nd das or ar aa 1189 (Granrostekelns! parasit) Aprostocetus strobitane (RAT) sX.ssusms«ds de ons gts 1190 I ESKIV AA Oe SE Ra re ar a a a ra a ne na a a a dala « sjö säja öres or SS RR AN 1190 Granfröstekeln, Zorymaus azureus BHN,. och dess parasit Aprostocetus strobilane (RATZ.)... 1195 EN metod att utronarde fespektive "varddjurens' Parasiftöl 4 s.....sssses st kur TESEN 1198 Litteraturförteckning UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 143 De under vintern insamlade grankottarnas vanligaste insekter. Undersökningarnas plan. Ändamålet med undersökningarna var att vinna kunskap om, vilka skadeinsekter vi ha på gran- och tallkottar i Sverige, dessas biologi, utbredning och omfånget av deras skadegörelse, deras parasiter, dessas biologi, utbredning och betydelse, vidare att pröva ev. metoder att be- kämpa skadeinsekterna, varjämte andra närliggande frågor, t. ex. an- greppets ev. inverkan på de oskadade frönas grobarhet, möjligheten att av kottarnas yttre draga slutsatser angående deras beskaffenhet, kotteinsekternas och deras parasiters uppträdande under år med spar- sam kottetillgång m. m., borde undersökas. Vår nuvarande kunskap i dessa frågor var nämligen alltför ofullständig, för att man skulle kunna bygga på densamma. Den skadegörelse, som insekterna vålla, är emellertid av mycket olika slag och det var därför omöjligt att på en gång angripa proble- met i dess hela utsträckning. Ur praktisk synpunkt kan man urskilja tre kategorier av skadegörare: den ena vållar, att kottarna för tidigt ned- falla till marken, och kan följaktligen endast studeras genom att under vissa träd vid olika tidpunkter uppsamla och undersöka de nedfallna kottarna; den andra orsakar visserligen ej kottarnas nedfallande, men beger sig själv ned på marken i och för övervintringen och måste därför studeras ute i skogen under sommaren och hösten; den tredje kategorien åter övervintrar i de på träden kvarsittande kottarna och kan studeras på material, som insamlas vid avverkningarna under vintern. Det ligger i sakens natur, att den senare kategorien är den, som är lättast att studera; och det är också den, som är bäst känd —- vilket i detta fall ej betyder, att den är tillräckligt känd — under det att man om de båda andra kategorierna har mycket ringa kännedom. Det ansågs därför lämpligt att börja undersökningarna med de insekter, som anträffas i de under vintern insamlade kottarna, och till följd av bristande utrymme och arbetskrafter begränsades de till grankottarnas insekter. En undersökning av kottar från så många olika delar av vårt land som möjligt måste därför sättas i gång. Detta kunde lättast ske med tillhjälp av de s. k. amerikanska kläckningslådorna (fig. 1). Dessa, som först konstruerades i de Förenta staterna för studiet av skadeinsekternas parasiter, äro numera använda över hela världen vid dylika undersök- ningar och medföra en oerhörd besparing av tid och arbete. De äro grundade på den principen, att insekterna, när de kläckas, äro negativt I 144 IVAR TRÄGARDH. geotropiska, d. v. s. söka sig uppåt, samt positivt fototropiska, d. v. s. orientera sig med huvudet mot ljuset. Dessa deras tropismer utnyttjas vid deras insamling på så sätt, att det insamlade materialet, varur de skola kläckas, inneslutes i en låda av trä eller papp, i vars ena vägg upptill en rad av hål äro borrade, i vilka glasrör inpassas. När insek- terna kläckas, samlas de i glasrören, där de lätt kunna tillvaratagas. Foto av förf. Fig. I. Kläckningslåda, innehållande grankott, med rören svarta av insekter omk. '/;. Breeding case containing spruce-tree cones; the glass-tubes black with cone insects. Då dessa kläckningslådor äro lätta att sköta, beslöts det att söka värva intresserade personer att medverka vid undersökningarna, varför en skri- velse i detta syfte utsändes. Förslaget omfattades med så stort intresse, att i slutet av år 1915 tillsammans 34 lådor kunde utsändas till följande personer: länsjägmästare P. ÖDMAN, Sollefteå, länsjägmästare R. LUBECK, Uppsala, länsjägmästare G. FRIES, Karlstad, länsjägmästare V. LOTHIGIUS, Jönköping, länsjägmästare U. DANIELSSON, Kalmar, länsjägmästare G. PFEIFF, Halmstad, länsskogvaktare P. ÖSTERDAHL, Tuna, Kalmar län, samt M. ANDERSSON, Frörian, Åtvidaberg. Därjämte utsändes med ledning av 1915 års rapporter över kotte- och frötillgången till ett hundratal av de kronojägare, som rapporterat skadad kott, ett cirkulär med begäran om prov av 200 kottar. Som följd härav kunde vid det Entomologiska laboratoriet under vin- tern och våren 1916 omkring 60 prov av kottar från olika delar av lan- det undersökas." De insända proven förvarades i ett oeldat uthus och ! Från följande personer ha kotteprov erhållits: jägmästare F. Lindberg, Bispgården, jäg- mästare G. Kolmodin, Orsa, länsjägmästare G. Fischer, Karlskrona, kronojägarna E. A. Rova, Pajala, J. G. Forsberg, Kalix, N. L. Englund, Bredsel, P. G. Lindström, Älvsby, C. G. Fjellström, Blattniksele, N. A. Johanzon, Myrheden, J. Andersson, Gunnarn, J. V. Sjöberg, Rusksele, E. A. Königsson, Hällnäs, A. Nilsson, Lillögda, E. O. Nilsson, Ormsjö, I. Sunde- UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 145 inlades successivt i kläckningslådorna, av vilka ett trettiotal voro i bruk samtidigt. Det skulle givetvis varit av stor vikt, om kottarna under den tid, som föregick inläggningen i kläckningslådorna, kunnat förvaras vid konstant, låg temperatur, så att de i dem befintliga insekterna ej under lagringen undergått någon utveckling; ty därigenom skulle de kläcknings- data, som vunnits för prov, som behandlats vid olika tidpunkter, kunnat direkt jämföras. Detta lät sig nu ej göra, då alla anordningar för fram- bringandet av en konstant temperatur f. n. saknas vid Skogsförsöks- anstalten, en stor olägenhet, som ej häller, åtminstone under den när- maste framtiden, synes komma att bliva avhjälpt. Genom det sålunda, dels vid Skogsförsöksanstalten, dels i olika delar av landet insamlade materialet, som härstammade från omkring 70 lo- kaler, borde man först och främst kunna få i grova drag fastställd den geografiska utbredningen av såväl grankottarnas skadeinsekter som deras parasiter samt den roll, som parasiterna spela, och därjämte genom un- dersökning av kottematerialet efter kläckningarnas avslutande erhålla ett mått på de gränser, inom vilka skadegörelsen varierade. Särskilt med tanken fästad på möjligheten att mot dem av skadeinsekterna, som ej på annat sätt kunde bekämpas, använda den s. k. biologiska metoden, d. v. s. betjäna sig av deras parasiter, skulle det givetvis vara av största vikt att veta dessa parasiters utbredning. Man har nämligen ofta funnit, att en viss skadeinsekt i olika delar av sitt utbredningsområde är angripen av olika parasiter. Detta förhållande kan tänkas bero, antingen på att de resp. parasiterna verkligen ha olika utbredning, eller också på att de visserligen ha samma utbredning, men att den ena parasiten i en viss trakt under det ena året på grund av yttre faktorers inverkan ej kommer till utveckling. man, Härnösand, B. A. Berglund, Junsele, P. A. Ström, Strömsund, R. Eriksson, Hammer- dal, KO. Sundin, Österede, G. E. Olsson, Ytterhogdal, M. P. Linner, Hedevilsen, N. Lind- ström, By pr Alby, O. Zetterström, Bispfors, I. Halfvarsson, Hamra, N. Ricklund, Järbo, M. IL. Bruzell, Kloten, Olof Olsson, Lima, E. Thomson, Nisshyttan, Säter, Th. Wahlström, Kungsskogen, Ölme, L. Löf, Fastnäs, A. Bäckström, Helgebodafors, J. Dunér, Värmlandsbro, A. G. Ekman, Kristinehamn, A. Pettersson, Järle, G. A. Green, Uttersberg, P.J. Johansson, Kungsör, L. A. Hedström, Västerås, K. J. Hedbom, Örsundsbro, A. Larsson, Östhammar, A. Holmgren," Svedja, Tierp, A. D. Pettersson, Bjurfors, J. Ling, Enstaberga, C. A. Falk, Karlsby, K. Gredin, Borensberg, H. Olsson, Visby, J. F. Landers, Stenstugu, Hejde, J. A. Jonsson, Alvastra, Hj. Hultman, Mölltorp, F. G. Johansson, Finnerödja, A. J. Nygren, Fors- hem, C. Apelgren, Frambo, G. Engdahl, Forsbacka, Åmål, K. J. F. Lindqvist, Rånnum, J. A. Eriksson, Skene, C. O. Skogh, Bullaren, P. A. Österdahl, Almvik, F. R. Ekström, Tuna, J. A. Andersson, Visingsö, A. G. Björnberg, Bottnaryd, A. Ekstrand, Ulvshult, J. A. Mell- ström, Laholm, N. Nilsson, Nättraby, A. Bergström, Skorpstorp, G. Skoglund, Böda, J. Ja- cobson, Böda samt Kinnared plantskolor, varjämte ett par prov inkommit, som ej kunnat identifieras i fråga om lokal eller avsändare. 714. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1146 IVAR TRÄGÅRDH. I det förra fallet skulle man kunna tänka sig att — i likhet med vad som många gånger i liknande fall skett i de länder, som i praktiskt- entomologiskt hänseende intaga en ledareställning — genom spridning av parasiterna utjämna detta missförhållande i fråga om deras utbredning. Genom att använda ett — i fråga om antalet lokaler — så pass vidlyftigt material, som skedde, hoppades jag att utan svårighet kunna fastställa de olika. skadeinsekternas parasiter, ut- gående från det antagandet, att bland så många prov alltid några skulle fin- nas, vilka uteslutande voro angripna av en enda skadeinsekt. Så var emellertid ej fallet; det visade sig tvärtom, att praktiskt taget alla de insända kotteproven voro angripna av ej mindre än tre olika skadeinsekter, grankottvecklaren, granfrögallmyggan och granfröstekeln, samt dessas para- siter och eventuellt hyperparasiter. Det blev därför nödvändigt att ut- arbeta en särskild metod för att utröna förhållandet mellan de talrika ur kot- tarna kläckta insekterna, för vilken i det följande skall redogöras. Dessförinnan torde det vara lämpligt att kasta en blick på vad vi hittills veta om grankottarnas skadeinsekter i Sverige och deras parasiter. Vår hittillsvarande kunskap om grankottarnas insekter i Sverige. Fig. 2. Karta, utvisande de lokaler, från vilka grankottar undersökts, antingen LINNÉ (1758, s. 539) kände endast É g genom att intresserade personer mottagit till grankottvecklaren, om vilken han kläckningslådor, eller att prov insänts skriver: »habitat in strobilis abietis>. till den Entomologiska avdelningen. DE GEER (1771) däremot kläckte ur Map, showing the localities from which cones grankottarna alla de tre fjärilar, som have been Inveshesten hittills i vårt land äro funna i dem, nämligen FEupithecia abietaria, Phycis abietella och Grapholitha strobilella. Larven av den förstnämnda fann han i slutet av juli i ännu gröna kottar; larven övervintrade och kläcktes i maj följande vår (s. 462—464, fig. 10—12, pl. 9). Larven av Phycis UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 147 abietella (s. 487—490, fig. 12—14, pl. 9) upptäckte han, därigenom att han i augusti varseblev kottar, vilka hade hopar av exkrement fast- spunna på utsidan. Dessa undersöktes, med den påföljd att larven anträffades. Han ger en rätt detaljerad beskrivning av såväl fjäriln som larven och skildrar utmärkt träffande det karakteristiska sättet för skade- görelsen. Grankottvecklaren slutligen kände han ej till i larvstadiet, ty den kläcktes ur kottar, som han insamlat, i tanke att de endast voro angripna av grankottmottet. Egendomligt nog identifierar han ej arten med den av LINNÉ beskrivna strobilella. I DAHLBOMS arbete »Kort underrättelse om Skandinaviska Insekters allmännare skada och nytta i hushållningen» omnämnas inga som helst skadeinsekter på grankottar. HOLMGREN däremot (1867) upptager kottgnagaren, Anobium abietinum, om vilken det uppgives, att den förekommer tämligen allmänt i granskogar och lever i grankottar, ofta tillsammans med grankottvecklarens larver. Kottgnagarens larver hålla ofta till i kottarnas tjocka ända, där de ligga krumböjda, då nämnda fjärils larver däremot ligga utsträckta efter hela sin längd närmare kottens mitt eller spets. HOLMGREN skriver dessutom: »Flera andra närstående arter leva även 1 grankottar, men de äro sällsynta hos oss.» Därjämte upptager han grankottvecklaren (s. 308), om vilken han skri- ver: »Denna vecklare synes vara tämligen allmän i mellersta och södra Sveriges granskogar. — Larven lever endast inuti grankottar, såväl i den vanliga granens, som i de hos oss inplanterade arternas. Han förtär i början endast märgröret eller det inre av kottstjälken, men när gran- fröna bliva mogna tillgriper han sedermera även dessa. Om hösten är han fullvuxen, men övervintrar dock i kotten till följande vår, då han undergår förpuppning. Generationen är vanligen enårig, stundom även tvåårig.» »Någon synnerligt stor skada gör väl aldrig dessa larver hos oss; dock finner man stundom ett betydligt antal kottar, i vilka de innästlat sig. Dessa kottar kunna merendels lätt igenkännas från de friska därigenom, att de äro krokiga och att kåda på ett eller annat ställe från dem ut- sipprar.» Efter HOLMGREN dröjer det ända till 1893, innan vi finna några upp- gifter om grankottarnas skadeinsekter; detta år lämnar WAHLGREN i Skogsvännen (s. 40—45) en redogörelse över sina undersökningar över dem, vilken innehåller flera nya fakta av stort intresse. Av WAHLGRENS beskrivning över grankottvecklarens skadegörelse fram- går, att han sig själv ovetande även iakttagit spåren av grankottmottets 1148 IVAR TRÄGÅRDH. verksamhet. Ty ordalydelsen >— — — maskmjöl, vilket då larven tagit sin väg genom kottfjällens övre, tunnare delar, spiralformigt längs kotten, mera luckert och grovkornigt>» — — — är i själva verket en mycket träffande karakteristik av den skadegörelse, som grankottsmottets larv förövar. WAHLGREN sökte bl. a. besvara frågan, om man av grankottens yttre kan bedöma, om den är angripen eller icke. Han fann, att av ett antal till utseendet fullt friska kottar ej mindre än 67,6 ”o voro angripna av grankottvecklaren (eller grankottmottet, jfr föreg.), medan av de syn- bart skadade kottarna ett något mindre antal, eller 65,7 20, voro angripna. Härav framgår således, att kottens utseende ej lämnar någon som helst ledning vid bedömandet av dess beskaffenhet. WAHLGREN sökte även utröna dels, huru många frön som gå förlorade genom larvernas verksamhet, dels groningsprocenten hos de kvarvarande. De förra beräknades till 30 4, en siffra som dock ej ger något mått på larvernas skadegörelse, då alla uppgifter om larvernas antal saknas. Endast 34 4 av de oangripna fröna voro grobara, men detta kan natur- ligtvis ej utan vidare skrivas på grankottvecklarens konto. Förutom den senare larven påträffade WAHLGREN även en annan larv. Han skriver därom: »Vid klyvning av kottefjällen påträffades i dessas något uppsvällda basar cylindriska håligheter, som voro uppfyllda av glänsande, vita hylsor. Varje hylsa var i ena ändan öppen och tom, men mot den andra, slutna ändan avstängd med en tvärvägg, och i denna lilla kammare låg in- bäddad en 2,; mm lång, avlångt äggformig, tydligt segmenterad larv, utan fötter eller avskilt huvud, samt till färgen ljusgul, mot ena ändan dragande i orangegult.» Det lyckades ej WAHLGREN att kläcka några insekter ur dessa hylsor, men han förmodade, att larverna tillhörde någon Pteromalid, som var parasit på grankottvecklarens larv. Samtidigt omtalar han dock, att ett antal fullbildade exemplar av Cecidomyia pini även utkrupit ur kottarna, men att dessa säkerligen ej hava någon del i förstörelsearbetet. Slutligen påträffade WAHLGREN även Ånobium abietinum, dock endast enstaka, varjämte Ichneumonider och Pteromalider i största allmänhet om- nämnas. År 1907 blevo grankottarnas skadeinsekter föremål för undersökningar av LAMPA. Angående grankottvecklaren gjorde LAMPA en del rön av in- tresse. Såt. ex. visade han genom en undersökning av angripna kottar vid olika tidpunkter, att larverna fortsätta med sin skadegörelse efter över- vintringen ända till juni månad. Den 29 april undersöktes en kotte; i densamma påträffades tre larver, UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 149 och av fröna voro 50 skadade av dessa, 44 stycken voro oskadade, 25 hyste gallmygglarver och 1 en stekellarv, varjämte 11 voro tomma. Om dessa senare, som naturligtvis voro slöa, frånräknas, var följakt- ligen. 41,3 AH av fröna förtärda av grankottvecklarens larver, d. v. s. 13,2 vo rrav vatjer larv. I Den 27 maj undersöktes en annanikotte, war anträffades två >»något mera än halvväxta larver»; de skadade frönas antal var denna gång 58. 16 voro oskadade, 7 hyste gallmygglarver och 19 voro tomma. Omräknat i procent blir detta 71,6, d. v. s. 35,8 No pr larv. Sista gången undersöktes kottarna den 27 september; de hade då för- varats under bar himmel hela sommaren. Vid detta tillfälle kunde icke ett enda oskadat frö påträffas. Anmärkas bör emellertid, att LAMPA ej medräknade de frön, som voro alldeles förtärda, så att blott frövingen fanns kvar. Siffrorna äro därför, som han själv framhåller, säkerligen för låga. Trots de ofullkomligheter, som vidlåda dessa försök — såsom den felkälla, som uppstår, genom att ej de helt och hållet förtärda fröna medräknats och att dessas antal kan vara olika i de undersökta kottarna, samt frånvaron av exakta uppgifter om larvernas storlek samt om tem- peraturen under den tid, som kottarna varit lagrade — peka de dock tydligt hän på, att den av grankottvecklarens larver vållade skadegörelsen betydligt tilltager i omfång under våren, vadan HOLMGRENS uppgift, att larven är fullvuxen redan på hösten, är oriktig. LAMPA drar härav den slutsatsen, att man bör klänga kottarna så tidigt som möjligt. Han skriver (s. 197): »Ett medel, som i hög grad måste minska deras antal;! synes mig dock vara att insamla kottarna och klänga dem så tidigt som möjligt, innan ännu vecklarelarverna hunnit göra någon större skada, och detta i synnerhet de år, då det visar sig, att larver äro talrika, d. v. s. att de finnas i nästan varje kotte. Av förestående synes nämligen, att redan ett par eller tre sådana larver äro tillräckliga för att med hjälp av mygglarverna förstöra nästan vart enda frö, om de få husera ostörda ända till fram i maj månad, då puppstadiet inträder.» Förutom grankottvecklarens larver påträffade LAMPA i fröna små gula gallmygglarver, alltid blott ett i varje frö. Han anser det möjligt, att dessa äro den av WINNERTZ från Tyskland beskrivna Cecidomyia strobi WINN., emedan denna arts larver deformera fröna på alldeles samma sätt som de av honom iakttagna. Det lyckades emellertid ej LAMPA att finna några puppor i fröna, och ännu i september funnos larverna oförändrade kvar 1 dessa. De av denna larv skadade fröna uppgingo enligt LAMPAS upp- gift till 30—50 HW. ! Förmodligen menas skadegörelse. IT50 IVAR TRÄGÅRDH. Trots det att LAMPA ej kunde finna några puppor av gallmyggorna 1 fröna, framkommo likväl ur kottarna i början av maj en rätt stor mängd myggor. Dessa förmodade LAMPA emellertid tillhöra en annan art. Deras kläckning upphörde nämligen efter ett par dagar, medan samtidigt de gula larverna oförändrade funnos kvar i fröna. En närmare undersökning av kottarnas inre ådagalade, att i den tjoc- kare delen av kottefjällens bas funnos gångar och hålor, vari påträffades vita, avlånga, mot ena ändan smala och halsformiga kokonger. Ur dessa kläcktes sedermera några myggor, vilka liknade de förut framkomna myggorna, men däremot ej den av WINNERTZ beskrivna arten. I stället för att av dessa iakttagelser draga den slutsatsen, att de mygg- larver, som funnos i fröna, och vilkas puppor LAMPA ej kunde finna i dessa, i och för förpuppningen redde sig en kokong i kottefjällens bas, antog LAMPA således, att i kottarna funnos två olika myggarter. Av dessa levde den ena i fröna och var möjligen identisk med Cecidomyia strobi, den andra levde i kottefjällens bas och kunde därför ej anses vara något egentligt skadedjur. LAMPA skriver om den senare (s. 196): »Dessa mygglarver göra tro- ligen blott ringa skada, och denna skulle då bestå i hindrandet av kot- tarnas och frönas normala utbildning, vilket borde äga rum efter blom- ningen, medan kottarna äro små, ty det synes vara kort efter denna tid, som myggorna flyga omkring och lägga ägg. Sedan kottefjällen blivit fullväxta och vid basen nästan stenhårda, är väl larvernas närvaro där av blott ringa betydelse.» Som vi se, är det de redan av WAHLGREN beskrivna kokongerna, som LAMPA iakttagit, tydligen utan att känna till WAHLGRENS uppsats; vår kunskap om dem har genom LAMPAS undersökningar något vidgats i så måtto, att han visat, att de ej, som WAHLGREN antog, voro förfärdigade av någon parasit på grankottvecklarens larv, utan gjorda av gallmygglarver. Förutom dessa fann LAMPA i fröna en mängd små, grönglänsande steklar, som kommo fram ur runda hål på fröskalen. Dessa blevo ej häller till arten bestämda, men LAMPA uttrycker den åsikten, att de ej tillhöra någon i Sverige eller Tyskland som fröätare känd art, utan att de äro parasiter på mygglarverna, »ty i samma frö som en sådan kan parasiten i fullbildat tillstånd någon gång påträffas, men vanligen synes ej till några rester efter värddjur: — — — I ett frö fann jag en liten parasitlarv, som var av gulaktig färg utanpå en mygglarv.» Slutligen fann LAMPA i fröna ytterligare en larv, vilken beskrives som blåaktigt vit, rynkig och försedd med två små bruna käkar. Dessa an- togos tillhöra någon liten parasitstekel, men om de voro parasiter på mygglarverna eller levde av kärnan, kunde ej avgöras. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. II 51 År 1910 erhöll SYLVÉN (s. 227) en liten gallmygga ur granfrön, vilken han förmodar vara identisk med den två år förut av SEITNER från granfrön från Idria i Krain beskrivna arten Prlemeliella abietina. År 1914 lämnade förf. i Skogen (s. 42—5350) en kort sammanställning av gran- och tallkottarnas viktigaste skadeinsekter. Av de förra omnämnas och avbildas grankottgnagaren, grankott- vecklaren och grankottmottet, vilken senare nu för första gången omtalas som skadedjur i Sverige, om man frånser DE GEERS av senare författare förbisedda uppgifter (jämf. s. 1146). Där- jämte omnämnas granfrögallmyggan och granfröstekeln, vilken senare hän- fördes till det från Tyskland och Nord- Amerika som fröätare bekanta chalci- didsläktet Megastigmus. Grankottvecklaren. Laspeyresia (Grapholitha) strobilella L. Som av den bifogade kartskissen (fig. 3) framgår, är denna vecklare spridd över hela landet. Dess biologi är i sina huvuddrag så väl känd, att det ej är nödvändigt att här ingå på den- samma. Däremot är såväl larven som puppan mycket ofullständigt beskrivna, varför här nedan en utförlig beskrivning lämnas på dessa stadier. Larven är till färgen ljust gulvit, med brungult huvud; längden är 9—10 mm och bredden omkring 1,6 mm. Protoracalskölden (fig. 4 a) är svagt utvecklad med otydliga gränser samt genom en längsgående oregel- bunden mittstrimma delad i två oregel- bundet trekantiga plåtar, vilka här och var hava små oregelbundna, mörkare fläckar; av de sex paren hår är det FR I Lå 3 Lå | &x | I LL pd M " é Fig. 3. Karta, utvisande förekomsten av grankottvecklaren (Laspeyresia stro- bilella L..) i kotteprov, insamlade vintern 1915— 1916. Map, showing the occurrence of Lasgpeyresia strobilella in cones collected during the winter 1915—1916. mellersta paret i den främre raden, det inre och yttre paret i den bakre raden av samma längd och mycket korta, högst hälften så långa som de övriga, av vilka det mellersta i den bakre raden är längst. Avståndet 1152 IVAR TRÄGÅRDH. mellan det yttre och det mellersta paret i den främre raden är ej hälften så stort som mellan det mellersta och det inre paret, och det yttre paret i den bakre raden sitter rätt bakom och nära det yttre i den främre raden; 3 par porer finnas, placerade som fig. 42a utvisar. Fig. 4. Laspeyresia strobilella (LT). a, protoracalskölden, 6, analskölden. a, prothoracic plate, 2, suranal plate. Analskölden (fig. 4 b) är tväroval, rundad såväl framtill som baktill samt av kroppens färg med undantag av ett antal av omkring 14 par små, oregelbundna fläckar, som äro mörkare; av de fyra par hår den bär sitta fyra submarginalt i bakkanten nära mitten, fyra i en bågböjd tvärrad något bakom analsköldens mitt, de mediana i rak linje framför de laterala i den bakre raden. I de båda raderna är det yttre paret omkring dubbelt så långt som det inre: Huvudet och mundelarna. Huvudkapseln (fig. 5) är brun med mörka bakkanter på hemisfärerna samt har väl rundade sidor; dess största bredd befinner sig något framför bottnen av inskärningen i bakkanten och förhåller sig till längden som 2,8 : 2,3. Gaffellinjen är enkel i den övre sjättedelen. Fronto-antennalsuturen är väl ut- vecklad och löper parallellt med gaffellinjen. Pannan bär fem par hår, av vilka två par sitta i den övre hälften, tätt utanför gaffellinjen, två par sitta nära framkanten och ett par på insidan av gaffellinjen, bildande en kvadrat med det mediana paret av de i framkanten sittande håren. Två par porer finnas, ett par något Fig. 5. Laspeyresia strobilella (LT). Huvud- kapseln, sedd framifrån. Head-capsule, front view. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1153 nedanför och utanför det översta borstparet, det andra nära medianlinjen på lika avstånd från de mediana framkantshåren och det tredje paret, uppifrån räknat. Hemisfärerna bära 11 par hår, place- rade som fig. 5 visar, sex stycken små, korta, bildande en oregelbunden längs- rad något utanför hemisfärernas mitt, 4 stycken placerade marginalt eller sub- marginalt i nedre hälften av hemisfä- = Laspeyresia strobilella (L). a, labrum från översidan; nära fronto-lateralsu- b, densamma från undersidan; c, högra:antennen, sedd från över- turen i höjd med sidan; d, mandibel, sedd från undersidan. rerna samt ett par Fig. 6. pannans mitt. a, labrum, dorsal aspect; 6, same, ventral aspect; c, right antenna, dorsal aspect; 2, mandible, ventral aspect. Antennerna (fig SÄ 6 c) äro fyraledade; den första leden är omkring 1'/; gånger så bred som lång. Den andra leden är cylindrisk, nästan 2 gånger så lång som sin diameter samt mera än dubbelt så bred som den tredje leden; den bär nära basen på utsidan ett ringformigt sinnesorgan och i spetsen, vid basen av den excentriskt fästade 3:dje leden, två koniska sinnesorgan, av vilka det ventrala är något större än det dorsala. Av de två håren, vilka båda äro placerade ter- 'minalt och dorsalt nära ytterkanten, är det ena kraftigt utvecklat, rakt och lika långt som 2.—4. lederna tillsam- mans, det andra mycket kort; nära basen av den större sinneskäglan finnes ett kort, koniskt borst. 3:dje leden är cylindrisk, rundad i spetsen samt 1'/2 gång så lång som sin diameter; den bär två små hår samt en sinnes- kägla och excentriskt den 4:de leden, som är kortare än sinneskäglan och i spetsen bär ett borst av ledens längd. Labrum (fig. 6 a och b) är något mera än dubbelt så Fig.7. Laspeyresia bred som den är lång i medianlinjen samt bredast i mit- areå NG ten, med åt båda håll avsmalnande, raka sidor; i fram- kanten är den genom en djup inskärning delad i tva run- dade lober, men i bottnen av inskärningen finnes en tunn, sidan. Pupa, lateral aspect. 1154 IVAR TRÄGÅRDH. tandad kant. Av håren sitta endast III marginalt, där labrum når sin största bredd. IV, V och VI sitta submarginalt med lika avstånd mellan varandra; I och II sitta nära varandra på båda sidor om mittlinjen i en tvärlinje i jämnhöjd med III; hår II är längst, 1!/, så långt som I och IV, vilka äro omkring två gånger så långa som III, V och VI. På undersidan finnas de vanliga tre paren grova tornar samt ett par oregelbundna plattor, som i bakkanten bära två par ringformiga porer, varjämte nära labrums bakkant finnes ytterligare ett par porer. Mandiblerna (fig. 6 d) äro tjocka och kraftiga samt mörkbruna till färgen; de ha fyra kraftiga tänder och bakom dessa en tunn, trekantig egg; av de båda håren är det främre blott hälften så långt som det bakre. Puppan (fig. 7) är brungul till färgen och intill 4,; mm lång, med trubbig panna och jämnt avsmalnande bakkropp, som hastigare avsmal- nar från mitten av det åttonde segmentet; bakkroppsspetsen är trubbigt rundad. Vingslidorna räcka till bakkanten av det fjärde abdominalsegmentet. Ryggsidan av 2.—6. abdominalsegmenten äro nära fram- och bakkanten beväpnade med två tvärrader av bakåtriktade tornar, vilka äro grövre och sitta glesare i den främre raden än å den bakre, vilken senare sträcker sig längre ned på sidorna än den främre raden; på det åttonde seg- mentet finnes blott den främre raden och på det nionde en tvärrad av vanliga hår. Den s.k. cremaster i bakkroppsspetsen utgöres av sex par krokiga, utåtböjda borst. Grankottvecklarens parasiter. Redan vid tidigare undersökningar kläcktes flera parasitsteklar ur av grankottvecklaren angripna kottar, och LAMPA (s. 199) upptager följande tre arter: /Vemeritis cremastoides HGN. Ephialtes glabratus RTZ. och Bracon anthracinus NEES., den senare dock med en viss tvekan. Mina undersökningar ha till detta antal endast kunnat lägga ytter- ligare en art, Epiurus geniculatus KBM. Nemeritis cremastoides Hgn. Denna art beskrevs av HOLMGREN III, s. 102—103) på honexemplar, tagna av BOHEMAN i Småland. Larven och puppan är jag ej i tillfälle att beskriva, emedan tiden ej räckt till för de tidsödande kottundersökningar, som skulle kräfts för att preparera fram dessa stadier. Några iakttagelser över dess förpuppning ha dock gjorts. I likhet med så många andra parasiter, t. ex. granfrögallmyggans parasit Pla- UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 155 tygaster contorticornis, låter även Nemeritis sitt värddjur, grankottveck- larens larv, leva så länge, att det hinner förfärdiga sin puppkammare. Denna utgöres av en från kotteaxeln gående gång, som böjer av in i basen av ett kottefjäll och mynnar ut på dettas översida, där larven gnager väg- gen så tunn, att puppan sedermera lätt kan skjuta sig ut före kläck- ningen. Gången klädes av en vit silkeshylsa och i densamma finner man den tunna kokongen av Vemerztis, medan i den inre delen av kokongen ligga rester av grankottvecklarens larv. Au — AA Fig. 8. Nemeritis cremastoides HGN. Q. Värddjur. Enligt de uppgifter, som d:r A. ROMAN godhetsfullt ställt till mitt förfogande, är Nemeritis känd från följande värddjur, varvid dock är att märka, att flera av uppgifterna torde vara skäligen otillför- litliga: ? Gracilaria syringella (DE GAULLE). Laspeyresia strobilella (DE GAULLE, BIGNELL); i grankottar (SCHMIEDE- KNECHT); i minerande fluglarv i humle (BRISCHKE). Utbredning i Europa. SCHMIEDEKNECHT angiver norra och mellersta Europa som dess utbredningsområde. MORLEY nämner Sverige, Preussen (efter BRISCHKE) Belgien, Frankrike och England. 1150 IVAR TRÄGÅRDH. Anmärkningsvärt är, att den ej anträffats av RATZEBURG, som dock upptager ej mindre än sex olika Ichneumonider och Braconider som parasiter på grankottvecklaren. Utbredning i Sverige (fig. 9). Fig. 9. Karta utvisande förekomsten av WNemeritis cremastoides HGN i kotte- prov. insamlade vintern 1915—19106. Map, showing the occurrence of Nemeritis cremastoides HGN. in spruce-tree cones col- lected during the winter 1915—1916. Av föreliggande undersökning framgar, att Nemeritis cremastoides är spridd över hela Sverige ända till det nordl- igaste Lappland och således följer gran- kottvecklaren över hela dess utbred- ningsområde. I de undersökta proven fanns den 1 43 av 55 dov. soner Ephialtes glabratus RATZ. Om denna art har d:r ca NOMAN lämnat följande uppgifter: aus Tannenzapfen (SCHMIEDEKNECHT!) » » tillsammans med Ano- bium abietis, Laspeyresia strobilella, Grapholitha resinella och Dioryctria abzetella (REISSIG enligt RATZEBURG). Laspeyresia strobilella (BIGNELL). I DALLA TORRES katalog upptages den från Tyskland och där framhålles, att den saknas i Frankrike. Utbredning i Sverige, (fig. 11). Att döma av föreliggande undersök- ning, är Eplualtes betydligt mera säll synt än Vemerzitis, ehuru den har lika stor utbredning; den förekommer blott 9. é 1 IA prov av 550. visst Epiurus geniculatus Krb. Enligt de uppgifter om denna art, som d:r ROMAN lämnat, synes den hava en utpräglad sydlig utbredning. Den är nämligen funnen i Bayern; Schweiz, Spanien och på Korfu. I mitt material förekommer den så pass sporadiskt, att man skulle vara frestad att betvivla, att den vore parasit på grankottvecklaren. Det kan ju också tänkas, att den är parasit på Dzioryctria abietella och ! Under namnet £. strobilorum RATZ, vari ingå två arter, av vilka £ glabratus är den vanligaste. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 157 att den i regel i dess larv följer med ned på marken på hösten, men att undantagsvis Dioryctria-larven dör för tidigt — ur Epzurus' synpunkt — varför Epiurus måste förpuppa sig i grankotten. Utbredning i Sverige: Köpings och Kinne revir, Böda krkp. Fig. fo. Ephialtes glabratus RATzZ. Q samt Z-abdomen. T Bracon sp. Det har ej varit möjligt att få denna form bestämd till arten ännu. D:r A. ROMAN bestämde den i LAMPAS material till anrttracinus NEES, 1158 IVAR TRÄGÅRDH. I. Tabell utvisande antalet ur 200 grankottar kläckta grankottvecklare och deras parasiter; materialet insamlat vintern 1915—1910. Table I. Number of Laspeyresia strobilella (L.) and its parasites bred from 200 spruce-tree cones, collected during the winter 1915—1916. I denna tabell äro endast de prov upptagna, ur vilka allt material tillvaratagits, så att procenten kunnat uträknas. | | | S I I | ås S | S S = | | ; SS 5 S Bore | Revirets eller lokalens namn SSL ZA 3 6 S 0 & ) 26 | [SR | S | S I A SS 3 | & | 3 | | | | | | MER GEN fa EN RA RN RR, SR lå SEE SR SSA AA il — | 47 | 2144 | a CR HOLDACKEN rs ASr SS ASS SARS at | 188 — 1) —1| 41 r45x] 61 2754 | TONIL35:5 MÄT 15 SE GSE NES SRA SRA RSA GR | 39381 | = | 04.1 1354 | TOC) SSE FALYS DDYE RN aa a Toa VT RA sr NÄ ca 203172 OS 2,9 | 22 9,4 | 31 | I3:I STAS OTSe] GM KR AASE TT ANA 83 — | —| 5 5,6] — | —| 51 5,6 IRAN dssori dr ggegGr da OsASS INR AKTA | 4951 SE 8 1355.) So ONS 254 IOF ASTEN SEE sak ER AS Se sega ks Il T8| — | — 2 | IO = 2 | IO Fy Ck sele Nr ARR ra 1 80 —| 88) NE IDE EFlOTS) döja scales spelas es 240) — = SAT ERRORS 7 SÖN ÖF RA SEEN, 0 Re arta 1200 — | — | 13] 97) — | — | 13 |9:7 TOOLS AE an BE VE 0 fe ORG olle af Ån sf a | 43 CE 1:90) FÅ Öl TSAREN UNNI TS LÄsAGsL Aro NSL SSA ASSR | 24) =— | — | 12). Sys Kg ÖR IBIEOStVI KT At r em ba SER mA SS ss sa I 9 — | — I | IOC VESSON SERIES ÖSLETSTIIC 640 KÄNS Sr a eo RA I 13 — ll I 1) 7 =) — | I = BRA GICE 5-0 00 KA RAR SATANS SE ot Area BAN 1,3 | 20 | 25,91) 2.1 2:61 230KS9S | UEGENEGI Bödioéespossosbedosssse ssoapesss 34| — — 3 7551 3 75 IRON INPISp OAL GRE I rss SEE SENARE Re SHAN i 24 ET 2 AMN 438. | 44 NANOGe | TETAS RR L ADS SS RO resp jo jos ara le KR 4,9 | 13 | 21:31. 12) EO50NE2SNINRGS KOPPATDET SY a sEE ESS ee oso bge resan Til 5) ST) 4 FK RS | 12 | 52,0 | BAEVIEA NN SER SST AR en I 3 2 | 28:51) 2 | 28 [ETS KOR se SLA bE SR AD AE AA NASDENE SR I Nö = 5 SEN | 33.3 (STÖD ORISEE AN EE SIDE RSA in sed | 6 =1 1] 21 225210 FINITA SNS [EKG DIN pga As RR SK TER AA DA Tre aa 32| — — 2 CS re | 1355 INFOTTARINO SLAG 2 usb oo BE book ele ang sales I5| —- — 3 | 16,6] — | — | 3 | 16,6 ÖT DY lRUS Sa LÖPA SEE SES 32] = | —=1 7 | 16561. 3 | fo REN OTA OTIS! NaN EEE ONS BE NA os GrAneen cl 561) AI 1;4 | HON TAG 3 | 452 | TANGO INIYIEO DIDG or ostron Sesral slars tass 25 5 I 335 |, Nl 355 SSUINEOT | RT TIS DY oa rdo seg ERE Rae te LK SN fr all = =S 1 I 3333) = 1 1 TSE (FUIDEr ER vas 00 ANS a od slet Lod = == I 6365) I) 6:65] 2 NYTT UT RTL ER SA Se oa AA EE [RANN = 3 9,7 T|. 1 3,21- ANDE Sa CTO CELLS Gb rr ARTE SR olen jaaa 289) 2 1. 0.6| 37 | 10:81 OM 256140 RE (STAN VÄG fefsr ss RASET TE SR a ears | EV RR 2 4 9 | 1853) T2010 2456 FPLTITLE ör ars drf ANAR AE TITT RET | 17] — — 21 I 9. | 3255) IEÖIBSR ID asarna TE EE RE ER US bh a i Si FL UTn EDEIS: 1 ffs R SE SE AS era a | | — =S — 6 SS 6 | 85,7 | TT US Or setet RET Rn le sele 3410 2 5 3 NES PUR GES AS pelan tr 46 SUR SE AS KS ONE da. | 88 2 1,9 | 81 7481) 4 TAN NYASTE OM SANN Sr Ner EN SRV aa a eler a ES TI Ta) FEGT SNS 1 | 16:65). HÖKSSA INLAND ög SA I = 41 221) AN FCalmAT fe Issa sr Ne spe ej sa a lf st lenle 50] — =" 221-275 8 | I0 30 [CSS Öland 44 BETS IATA ERA od 243) SS) YR I] 2,81-nI Sa UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. IT1T59 men en förnyad undersökning har givit vid handen, att vissa olikheter förefinnas mellan de båda arterna. Huruvida den är en ny art eller är identisk med någon förut känd, låter sig ej avgöra utan ett stort jämförelsematerial, då äldre beskriv- ningar ofta lämna en 1 sticket. Näst efter Vesmeritis är arten emeller- tid grankottvecklarens viktigaste parasit. Som av kartan fig. 14 framgår, är den utbredd över hela landet och har erhållits från 37 av de 55 lokaler, varest grankottvecklaren förekom,d.v.s.167 Z. Betydelsen av grankottvecklarens parasiter. Av tabell I framgår, att Ephialtes glabratus i det undersökta materialet är den minst betydande av grankott- vecklarens parasiter. Dels är den vida sällsyntare, dels förekommer den van- ligen i ringa antal. Endast i ett fall hade den angripit 20 kottvecklarens larver, medan i 11 fall eller 73 2 av antalet lokaler, där den påträffats, infektionen ej var över 5 2. Nemeritis cremastoides och Bracon sp. spela en viktigare roll och i främsta 30 2 av gran- rummet av dessa kommer den först- nämnda, dels genom sin allmänna före- komst, dels genom att den på rätt många lokaler angripit över 20 = gran- kottvecklarelarver. Fig. 11. Karta utvisande förekomsten av ö Att av de ovan sammanställda upp- Ephialtes glabratus RATZ. i kotteprov, j insamlade under vintern 1915—1916. gifterna draga några vidare slutsatser Map. shoWwiogiihe becurrence of Skate skör I KOM, I parasiternas. betydelse ; låter sig ratus RaArz. in spruce-tree cones, collected naturligtvis ej göra; men att de någor- lunda avspegla relationen mellan de olika parasiterna, är väl sannolikt. Framhållas bör emellertid i detta sammanhang, att deras betydelse väsentligt ökas, genom att de samar- beta. Vanligen påträffar man Nemeritis och Bracon tillsammans, och sista kolumnen i tabell II visar, att, om man sammanräknar antalet av alla tre parasiterna angripna grankottvecklarelarver, så är i ej mindre än during the winter 1915—1916. 31,72 av lokalerna över 30 2 angripna av den ena eller andra parasiten. 1160 IVAR TRÄGÅRDH. Fig. 12. Epiurus geniculatus KRB. var. Q; b, framben, ec, baktibia av I. II. Tabell utvisande de olika Ilokalernas fördelning efter procenten av varje särskild och av samtliga parasiter angripna grankottvecklarelarver. Table II. The different localities arranged according to the percentage of larv& of Laspey- resia strobilella parasitized by the different parasites. RR RA SARA ER Nr En 0 on a na nn USRNSSAANSEESENSENEEEEN SNS tu | I 30/30—40| över 40 | Summa | | Oo—5 | 5—10 |10—20/20 O 2 Zz VA ” Aaker We | lokaler | Bphialesr Nise RA II I 2 I [El SN IEI ro SE so SE a 8 14 9 7 2 I ATA | BY AC OM RASER BR ER a LR a då 12 6 5 I 2 20 Samtliga parasifel.boesetsod ses. 2 vå ERS i 4 Al 5 | 41 | UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNES SKADEINSEKTER. II61 . Bracon sp. Q. Fig. 14. Karta, utvisande förekomsten av Bracon sp. 1 kotteprov, insamlade vintern 1915—19106. Map, showing the occurrence of Bracon sp. i spruce-tree cones, collected during the win- fet oIOESr LOL 75: Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, 1162 IVAR TRÄGÅRDH. Granfrögallmyggan Perrisia strobi WINNERTZ”. Historik. Man har länge vetat, att i grankottarna levde en gallmygga. Redan RATZEBURG (1848, s. 143) omnämner, att NÖRDLINGER ur grankottar kläckt en gallmygga, och 1853 beskrev WINNERTZ en av KALTENBACH ur grankottar kläckt gallmygga under namnet Cecidomyza strobi (s. 234). Enligt KALTENBACHS skriftliga meddelande förekommo larverna vanligen en- staka, mera sällan till ett antal av 2—3, i nedfallna grankottar. I april förpuppade de sig i vita kokonger och kläcktes i maj. Den förste, som lämnar uppgifter om dess levnadssätt, är NITSCHE (1895, sid. 1,122), som fann dess larver i fröna, vilka senare i så fall voro mindre än de frön, som ej angripits, samt något skrumpna. Det lyckades emellertid ej för NITSCHE att kläcka djuren, ty larverna levde kvar i fröna utan att undergå någon förvandling; det var honom där- för omöjligt att avgöra, om arten var identisk med den förut ur nedfallna grankottar av KALTENBACH kläckta och av WINNERTZ beskrivna arten, Cecidomyia strobi, om vilkens” levnadssätt man å andra sidan saknade närmare kännedom, och vilkens larver därför ej heller beskrivits. Några försök att lösa detta spörsmål synes ej senare ha gjorts i Tyskland, ty även i den senaste upplagan av NUSSLINS »Leitfaden der Forstinsektenkunde»> (1913, S. 491) återgivas JUDEICH-NITSCHES uppgifter oförändrade. Emellertid hade det i Finland redan år 1890 för J. SAHLBERG lyckats att ur granfrön kläcka en gallmygga, som han identifierade med den ovannämnda Cecidomyia strobi WINN.; men, som av ovanstående fram- går, har i den tyska litteraturen ingen hänsyn tagits till SAHLBERGS undersökningar. Vad Sverige beträffar, så framgår av den förut (s. 8) lämnade histo- riken, att WAHLGREN år 1893 ur grankottar erhöll en gallmygga, som han felaktigt identifierade med Cecidomya pinz DE GEER, samt att LAMPA 1907 kläckte gallmyggor ur grankottar, varjämte han dels i fröna på- träffade gallmygglarver, vilka han i likhet med NITSCHE ej lyckades kläcka, dels i kottefjällen fann små vita kokonger, ur vilka gallmyggor kläcktes, vilka liknade de förut ur grankottarna framkomna. LAMPA förmodade, att de i fröna påträffade larverna tillhörde Cecidomyia strobi WINN., medan de övriga enligt L. ej liknar denna art. Något försök att få gallmyggorna bestämda gjordes icke. Ett par år senare kläckte även SYLVÉN (1910, S. 227) gallmyggor ur grankottar och han förmodade, att de voro den året förut från Tyskland av SEITNER beskrivna arten Plemeliella abietina SEITN. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 163 Vid mina förarbeten till »>Sveriges Skogsinsekter» var jag dels i till- fälle att undersöka det av LAMPA samlade materialet, dels själv ur gran- kottar kläcka myggor. Det visade sig vid en preliminär undersökning, att arten ej, som SYLVÉN förmodade, var identisk med Plemeliella abi- etina SEITNER, ja, den tillhörde ej ens samma grupp bland gallmyg- gorna. Jag uttryckte därför den förmodan, att arten var ny, då jag vid denna tidpunkt ej kände till SAHLBERGS uppsats och förmodade, att Cecidomyia strobi WINN. var den av SEITNER beskrivna arten. I det följande skola vi närmare undersöka, huruvida den i Sverige förekommande arten är identisk med Cecidomyia strobi WINN. Då WINNERTZ' beskrivning är tämligen svårtillgänglig, skola vi punkt för punkt jämföra de av honom anförda kännetecknen. Jämförelse mellan WINNERTZ' beskrivning av Perrisia strobi och den i Sverige förekommande granfrögallmyggan. Cecidomyia strobi WINN., enligt originalbeskrivningen: Antennerna hos hanen av krop- pens längd, blekt bruna, med 2 +17 leder; lederna skaftade; i den mel- lersta och yttre delen av antennerna äro lederna lika långa som skaften. Antennerna hos honan av hal- va kroppens längd, med 2+15 —16 leder; lederna oskaftade, men skilda genom insnörningar. Torax brun-svartbrun, med gul- aktiga, vitskimrande hår; vingroten och den övre delen av torax' sidor gulvita. Abdomen brun, med grå, vit- skimrande hårbeklädnad, på buksidan med vitskimrande hårbeklädnad. Benen beckfärgade, på under- sidan vitskimrande. Vingar glasklara, violett iridice- rande, med svartbrun framkant. Ving- ribborna blekbruna. Tvärribban svag och blek, belägen vid början av mellersta tredjedelen av subcosta. Cubitus i yttre delen svagt bakåt- Den i Sverige förekommande gran- frögallmyggan (levande material): Antennerna hoshanen av krop- pens längd, blekt bruna, med 2-F- 16— 17 leder; lederna skaftade; i anten- nernas mellersta och yttre del äro lederna lika långa som skaften. Antennerna hos honan av hal- va kroppens längd, med 2-+15—16 leder; lederna oskaftade, men skilda genom insnörningar. Torax svartbrun, med glänsande, vita hår; vingroten och den övre delen av torax' sidor gulvita. Abdomen ljust köttröd, med bru- na tergiter och sterniter, klädd med vitaktiga hår. Benen bruna, på undersidan lju- sare. Vingar glasklara, violett iridice- rande, med fältet mellan costa och subcosta mörkare färgat. Tvärribba saknas. Cubitus i yttre delen böjd något bakåt, mynnande i costalribban kort framför vingspetsen. Vingribbor 1164 ljusbruna; böjd, mynnande i costal- ribban kort framför vingspetsen; 3:dje längdribban först rak, sedan bågböjd, nående till bakkanten, bakre grenen stor och blek. Honans äggläggningsrörlångt, utsträckbart, utan lameller; de båda sista lederna gulvita. IVAR TRÄGÅRDH. posticalribban först rak, sedan bäg- böjd; bakre grenen bred, ej skarpt markerad. Honans äggläggningsrör läng- re än bakkroppen, utan lameller; de båda sista lederna ljusa. Av ovanstående jämförelse framgår, att alla kännetecken, som WIN- NERTZ angivit för Cecidomyia strobz, återfinnas hos den svenska gran- frögallmyggan, med ett undantag, den lilla tvärribban på vingarna, som WINNERTZ omnämner. EiosrLs: O: å of ar The spruce-seed gall-midge (Perrisia strobi WiNs.); Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, antenn Q; 6, spetsleder av antenn antennled; d, 2 antennled; e, & antenn. a, antenna 2; 6, terminal segment of 9 antenna; c,seg- ment of I antenna; dZ, same of Q antenna: e, SY antenna. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 165 Särskilt betydelsefull är den noggranna överensstämmelsen i fråga om antennledernas antal hos båda könen, hos hanen 2 + 16—17 och hos honan 2 + 15—16; det växlande antalet beror, vad den svenska formen beträffar, på att de båda sista lederna ej sällan äro hopsmälta med var- andra. Att WINNERTZ uppger 2+17 leder för hanen, förklaras av att han blott haft ett litet material till sitt förfogande; detta antal är också det vanligaste. Det förefaller därför, i betraktande av den stora överenstämmelsen i övrigt, som om uppgiften om tvärribban hos WINNERTZ skulle bero på något misstag. Den bekante specialisten på gallmyggor, prof. J. KIEFFER, Bitsch, Tyskland, till vilken material sändes i och för kontrollering av min be- stämning, har också förklarat densamma riktig. Beskrivning av imago. Mått: I längd 1,,4s mm; abdomens längd 0,,8 mm; antennernas längd I,.2 mm; vingarnas längd 1,,6 mm, deras bredd 0,;8 mm. Q längd (exkl. äggläggningsröret) 2,,3 mm; abdomens längd 1,27 mm; äggläggningsröret 1,60 mm; antennernas längd 0,63;8 mm; vingarnas längd 1,70 mm, deras bredd 0,69 mm. Huvudet och torax äro svartbruna med grå anstrykning till följd av hårbeklädnaden. Antennerna mörka. Abdomen är röd, på översidan mörkt rödbrun och klädd med vita hårfjäll; intersegmentalbanden och pleur& ljusröda. Äggläggningsröret är vid basen mörkare, den övriga delen är ljus, med undantag av själva spetsen, som är något mörkare. Vingarna violett- skimrande. Svängkolvarna vita, med ljusröda skaft. Lårens och skenbenens undersida ljusare, tarserna, särskilt framtar- serna, mörka. Huvudets framsida upptages till största delen av de svarta ögonen, som äro sammanväxta upptill och bilda en hästskoformig yta. Hanens antenner (fig. 15 e) äro 18—19-ledade; lederna äro jämnsmala, omkring 7/, längre än sin diameter (3: 3,5) samt förenade genom runda skaft av ledernas egen längd, som utgöras av ledernas förlängda fram- del; lederna avtaga i längd och bredd mot antennernas spets, och de sista lederna äro mera ovala. På framsidan av varje led (fig. 13 c) i den distala hälften sitter en grupp långa, borstformiga hår (verticilli se- zosi KIEFFER) ordnade runt omkring leden i ett brett bälte, vilket fram- till består av 3—4 rader, på baksidan blott av en rad. Dessa hår äro böjda i en båge framåt vid basen samt förtjockade på den ventrala sidan, nära fästepunkten; de äro lika långa som två leder inklusive 1166 IVAR TRÄGÅRDH. dessas skaft och sitta insänkta i djupa porer, vilka upptill omgivas av en halvklotformig förtjockning, vilkens yta är radiärt fårad; vid ledernas bas och spets finnas kortare hår, ordnade i 1—2 ringar. På varje led finnes dessutom ett av dessa egendomliga hår, vilka likt ett snöre linda sig runt om leden (werticilli arcuati KIEFFER) ; det består av två ringar, av vilka den bakre omsluter leden mellan den bakre hårkransen och borst- håren, den främre går i ledens framkant; båda håren, som äro glasklara, och under vilka man på regelbundna avstånd ser porer, sammanbindas på: den ena sidan av ett längsgående hår. Honans antenner (fig. 15 a) äro av en helt annan byggnad än hanens; ledernas antal växlar mellan 17 och 18, vilket beror därpå, att de två sista lederna äro mer eller mindre sammanvuxna (fig. 15 b). Lederna äro jämnsmala, omkring två gånger så långa som sin diameter, avtaga gradvis i storlek mot spetsen och äro ej skilda åt genom några Fig. 16. Granfrögallmyggan (Perrrisia strobi WINN:) a, meso- och metatorax, från översidan; b, vinge. a, meso- and metathorax, dorsal aspect; 2, wing. djupa insnörningar; lederna äro försedda med två slags hår av samma typ som hos hanen, men svagare utvecklade. Gördelhåren (fig. 15 d) bilda två ringar, vilka äro förbundna med varandra på sidorna genom ett par längsgående hår. Palperaaslederstorhallatsig som 32: 37:38 525 Torax (fig. 16 a) är något längre än den är bred; protorax mycket smal, ej synlig från översidan, mesotorax omvänt hjärtformig i omkrets, men tvärt avskuren baktill; den har ett par intryckta, bågböjda, bakåt ! Då gallmyggorna ännu ej — frånsett äldre, faunistiska arbeten — blivit föremål för bearbetning hos oss, saknas, så vitt jag vet, svenska termer för många strukturer; termen gördelhår föreslås därför för verticilli arcuati. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I KÖ konvergerande längsstrimmor, som äro besatta med hår, vilka framtill, vid skuldrorna, bilda riktiga tofsar. Metatorax är högvälvd, något mera än dubbelt så bred som lång, tvärt avskuren framtill och rundad baktill. Vingarna (fig. 16 b) äro violettskimrande; deras längd förhåller sig till bredden som 2:17; fältet mellan costa och subcosta är mörkt och subcostas längd förhåller sig till vingens som 3 : 5; cubitus mynnar nära vingens spets, är något smalare nära roten samt mycket svagt bakåt- += Fig. 17. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, 9 abdomen, sedd från undersidan med äggläggningsröret delvis indraget (blott enstaka fjäll utritade); 5, spetsen av äggläggnings- röret, från undersidan; c, 9 6—8 abdominaltergiterna; d, fjäll; e, abdominaltergit (fjäll ej utritade); f, I 1—38 abdominalsterniter. a, 9 abdomen, ventral aspect; 4, terminal segment of ovipositor, ventral aspect; c, 6—8 2 abdominal ter=. gites; d, scale; e, S abdominal tergite (scales not delineated); /, 1—8 & abdominal sternites. böjd i den yttre tredjedelen; posticalribban är rak och delar sig något utanför mitten i en främre gren, som går i dess egen längdriktning och är svagt böjd nära basen, samt en bakre gren, som böjer sig nästan vinkel- rätt bakåt. Abdomens tergiter och sterniter äro brunaktiga, medan de tunn- väggiga pleure äro ljusa. Tergiterna äro nära tre gånger så breda som långa (fig. 17 e) samt avsmalna framåt (7 : 5) med oregelbunden sidokant; de äro tätt klädda med små hårfjäll (fig. 17 d) med inströdda vanliga hår, 1168 IVAR TRÄGÅRDH. vilka i en tvärrad tätt framför bakkanten äro fästade i koniska, upphöjda papiller. Stigmata äro tvärovala och befinna sig på segmenten 2—7 i ter- giternas bakhörn; i främre hörnet på varje tergit finnes en liten rundad utskärning. På den 7:de tergiten, som är endast hälften så lång som på föregående segment, finnes blott ett par runda, vita fläckar nära framkanten, lateralt, samt en liten ljus fläck i mittlinjen, lika långt från fram- som från bak- kanten. Den åttonde tergiten saknar såväl stigma som ljusa fläckar. På alla tergiter finnas däremot invid framkanten, på ett avstånd innan- för inskärningen lika stort som stigmats bredd, ett par hår, fästade i större porer än övriga hår (fig. 17 e). Hos honan (fig. 17 a) äro tergiterna 1—6 av samma utseende som hos hanen och ha samma anordning och utseende av de ovan beskrivna Fig. 18. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, 3 kopulationsapparat, från ryggsidan; b, densamma sedd snett från sidan; c, spetsen av tängen, sedd från översidan; d, den- samma, från undersidan, a, 3 copulation apparatus, dorsal aspect; 4, same, lateral aspect; c, top of forceps, dorsal aspect; &d, same, ventral aspect. stigmata, inskärningar och porer, med undantag av att inskärningarna på segmenten 5—-6 ligga innanför kanten och likna stigmata, ehuru de äro snett ställda och mera cirkelrunda. Sterniterna äro hos hanen (fig. 17 f) knappast hälften så breda som tergiterna och mer eller mindre kvadratiska med mycket oregelbundet inskurna och otydligt begränsade sidor. Den första sterniten är betyd- ligt reducerad och utgöres av ett litet, omvänt trekantigt mittstycke och ett par oregelbundna sidostycken; den andra sterniten har i framhörnen ett par snett ställda, ovala, ljusa ringfläckar, liknande derm som före- komma på översidan; de övriga sterniterna bli gradvis mera utpräglat trekantiga, genom att framkanten blir smalare, och på det sjunde har det formen av en liksidig triangel; de ha på segmenten 3—7 små, oregel- UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 1609 bundna, ljusare fält i mitten, samt samma par större hårporer nära fram- kanten som tergiterna, ehuru de sitta betydligt närmare mittlinjen. Hos honan äro den första och andra sterniten av samma byggnad som hos hanen; de övriga äro längre än breda (3:2) med skarpare gränser än hos hanen, skarpa bakhörn, nära bakkanten något insvängda sidor samt rundade framhörn och konvex framkant med en liten grund, median inskärning; på det sjunde segmentet är sterniten omvänt T-formig. Hanens kopulationsapparat (fig. 18) har basalleden av tången nästan jämnbred, något längre än den är bred (17: 13), och försedd med tal- rika hår; spetsleden är vid basen hälften så bred som basalledens bredd i framkanten, avsmalnar gradvis mot spetsen till halva bredden vid basen och är böjd i en jämn båge uppåt och inåt; den är i spetsen, på utsidan, försedd med en tät kam av korta borst, den s. k. nageln, och bär termnialt ett kort och tjockt borst. Lamine superiores äro av samma längd som tängens basalled, deras bredd vid basen förhåller sig till längden som 2:3, och de avsmalna gradvis mot spetsen, som är rundad. Lamine inferiores äro smala och tillspetsade. Honans äggläggningsrör (fig. 17 a) är i fullt utsträckt tillstånd något längre än bakkroppen (7:5,s); det består av två leder, av vilka spetsleden är något kortare än basalleden. Själva spetsen av ägglägg- ningsröret (fig. 17 b) är avdelat genom en liten fördjupning på under- sidan, baktill begränsad av en tvärsöm; i denna fördjupning, som bildar äggläggningsrörets mynning, sitter ett litet, fingerformigt, tätt och kort hårigt utskott, som är något längre än diametern vid basen. Den del av äggläggningsröret, som befinner sig bakom tvärsömmen, är nära fyra gånger så lång som diametern, något insnörd omedelbart framför mitten, rundad i spetsen samt med korta, rätt utstående borst. Beskrivning av larven. Larven (fig. 19) är 3,38 mm lång, 1,19 mm bred, oval samt något båg- böjd, med konkav ryggsida; den överensstämmer i detta sista hänseende med larven av Plemeliella abietina SEITNER, och, som SEITNER påpekar (I, s. 186), sammanhänger nog denna för en gallmygglarv ovanliga kroppsform med dess levnadssätt inuti fröna med deras trånga utrymme. Bröstplattan (fig. 19 b) är till färgen svartbrun samt har formen av en skruv- nyckel med på mitten något avsmalnande, baktill tämligen spetsigt avrundat handtag; de båda spetsarna framtill äro koniska och lika långa som deras bredd vid basen. Sternalpapillerna (st fig. 19 b) sitta nära mittlinjen, mellan spetsarna av bröstplattan. Pleuralpapillerna (pl fig. 19 b) sitta på lika avstånd från var- andra i en sned tvärrad, som ej bildar en rät linje med lateralpapillerna IT JO IVAR TRÄGÅRDH. (1 fig. 19 b), utan den yttre pleuralpapillen befinner sig rakt bakom latera- papillen och på samma avstånd från densamma som från den inre pleu- ralpapillen. Den larv, som man finner i kokongerna, avviker i att par avseenden från den, man finner i fröna. Den saknar nämligen först och främst bröstplattan, och där- jämte är dess hud klädd med talrika små, halv klotformiga = kutikular- upphöjningar. Det existerar således vissa olikheter mellan det sista och det näst sista stadiet. Huruvida den sista hudömsningen sker, innan larven läm- nar fröet eller efteråt, har det ej lyckats mig a b att utröna. Förhållan- Fig. 19. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, larv det är emellertid egen- ur en kokong i ett kottefjäll, sedd från undersidan (hudpapillerna domligt, ty det fram- äro endast utritade på halsen). »b, protoracalsegmentet av en o 5 äs ET LR a AR RT hålles alltid, att bröst- larv ur ett frö, sett från undersidan; st, sternalpapiller; p/, plattan hos gallmyggor- pleuralpapiller; /Z, lateralpapiller. nas larver först uppträ- Larva of Perrisia strobi Winn. from cocoon in cone-scale (the cuticular papille are only delineated on the neck); 4, prothoracic segment of larva, der i det sista stadiet, dissected from a seed; st, sternal papille ; 4/Z. pleural papille; /, lateral Papilla medan den hos Perrisia strobi uppträder j; det näst sista, för att försvinna i det sista stadiet. De olika larvstadierna torde emellertid vara rätt föga kända hos gallmyggorna, och det är ej osannolikt, att undantagen från ovannämnda regel äro flera, än man tror. Beskrivning av puppan. Puppan (fig. 20) är rödgul till färgen och nära tre gånger så lång som den största bredden. Omedelbart före kläckningen antaga ving- och benslidorna en djupt svart färg. Vingslidorna nå något över grän- sen mellan andra och tredje abdominalsegmentet, första benparet till mitten av det fjärde, det andra till gränsen av det fjärde och femte segmentet och det tredje till något över mitten av det femte segmentet. Hjässutskotten (aculei cervicales WACHTL) äro koniska, tillspetsade och den solida kitindelen är lika lång som dess diameter vid basen. De äro på undersidan (fig. 20 a) försedda med ett par sneda, längsgående åsar, ut UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 1öeE som tilltaga i höjd bakåt, där de äro tvärt avskurna. På översidan (fig. 20b) är den starkt förstorade basalleden av antennerna framtill försedd med ett par tvärställda, valklika förtjockningar, baktill med en trubbig tand. Toracalpapillerna (fig. 20 d) sitta på en upphöjd tvärås och bära ett par hår. a Fig. 20. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, puppan, från buksidan; 5, antennslidor- nas bas, med hjässutskotten, från ryggsidan; c, desamma från buksidan; d, toracalpapiller; e, toracalstigma. a, pupa, ventral aspect; ö, base of the antennal cases with the cervical processes, dorsal aspect: cec, same, ventral aspect: d, thoracic papille; e, thoracic stigma. Toracalstigmata äro utbildade som långa, sakta mot spetsen avsmal- nande och svagt böjda horn (fig. 20 e), vilka på den ventrala sidan genom- dragas av en traké, vilken ser ut att genom en tät rad av hål stå i för- bindelse med luften. Förpuppningen. Som av historiken framgick, har den omständigheten, att man å den ena sidan påträffade larver i kokonger inuti kottefjällen, å den andra sidan fann larver i fröna, vilka ej kunde bringas till förvandling, lett till det antagandet, att man hade att göra med två arter gallmyggor. En närmare undersökning har emellertid visat, att så ej är fallet. De irfrona, levande larverna ga moch foörtörpuppningen invuikotte- fjällen, där de förfärdiga de så karakteristiska kokongerna, som väckt flera forskares uppmärksamhet. Vad det förhållandet beträffar, att LAMPA ännu på hösten fann lar- verna oförändrade i fröna, och att man i Tyskland ej heller lyckats TIY2 IVAR TRÄGÅRDH. kläcka dem ur klängda frön, så skulle detta ju kunna tolkas som ett bevis på, att larverna »ligga över» och att generationen är mera än ett-årig. Men vida sannolikare synes en annan förklaring, nämligen att fröna förvarats för torrt, så att larverna av denna anledning ej kunnat genomgå någon vidare förvandling. Att så är förhållandet, visas därav, att, när fröna läggas ut till gronings- försök och därvid utsättas för en viss fuktighet, bruka larverna bryta sig igenom fröskalen, tydligen i avsikt att uppsöka någon lämplig plats för förpupp- ningen. Enligt nyare undersökningar spe- lar också luftens fuktighet en lika stor roll som temperaturen vid insekternas utveck- ling, och liksom det finnes en temperatur, under vilken insekterna befinna sig i »köld- stelhet», så existerar det en fuktighetsgrad, under vilken de befinna sigi »torrhetsstelhet»>. När kottarna förvaras i de ovan beskrivna kläckningslådorna, torka de visserligen också, men detta sker långsamt, och den fuktighet, de besitta, är tillräcklig för myggornas ut- veckling — därav skillnaden i kläcknings- resultaten, när man låter fröna ligga i kot- Foto av N. SYLVÉN. Fig. 21. Genomskuren grankott med tarna och när man klänger dem. två kokonger (£) av Perrisia strobi Om man undersöker en kotte, varur WINN:;/ den övre synes uprofil, den "många gallmyggor "kläckts, så Gndermmna nedre från den bakre spetsen. : o : ; 5 ! aldrig några puppskinn stickande ut ur fröna; Spruce-tree cone, cut in two, with two co- AN få - 53 Å larverna lämna fröna, bana sig väg in ge- nom det tak, som undersidan av kottefjällen bilda, och urholka åt sig en håla, som sträcker sig in mot kotteaxeln och böjer sig svagt nedåt basen av kotten (fig. 22 a). Vid klyvning av en angripen kotte ser man den slutna spetsen av dessa vitglänsande kokonger (fig. 21). Betraktar man ett dylikt kottefjäll från undersidan, märker man en coons (£) of Perrisia strobi WINN. långsträckt, oval, låg upphöjning på densamma (fig. 22 b); i den yttre ändan finnes ett oregelbundet fönster, tillslutet med någon substans, och under detta mynnar kokongen; ofta sitter frövingen kvar och täcker hålorna (fig. 22 c). Kokongen är till färgen kritvit, och förefaller att vara förfärdigad av någon spunnen substans, impregnerad med något vax- artat ämne, så att väggarna äro fasta. Kokongen är öppen utåt, jämn- bred eller något vidare i den inre, avrundade delen samt genom en sned, stramt spänd skiljevägg avdelad i ett inre rum, vari puppan lig- ger, samt ett yttre rör, som står i förbindelse med utgångshålet (fig. 22a). UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKÖTTARNAS SKADEINSEKTER. 1173 Det kan således numera anses fastslaget, att granfrögallmyggans larver icke förpuppas i fröna, utan att detta sker i kottefjällen. Den biologiska betydelsen härav inses lätt, om vi betänka, att kottarna sitta kvar i träden, under det att fröna falla till marken. I det förra fallet kläckas de uppe i trädens kronor, könen böra ej ha svårt att finna varandra och några längre distanser behöva ej till- Fig. 22. Granfrögallmyggan (Perrisia strobi WINN.) a, kottefjäll:av gran, genomskuret för att visa kokongen och hålans form; b, detsamma, sett från undersidan, med två puppkamrar; c, detsamma med frövingen kvarsittande; d, detsamma sett från översidan med ett hål, var- igenom- puppan skjutit sig fram; e, tom pupphud, till hälften utskjutande på ryggsidan av ett kottefjäll. a, cone-scale of spruce-tree, cut in two, with cocoon of Perrisia strobi Winn.; b, same, ventral aspect, with two pupal chambers; c, same, ventral aspect, with one of the seed-wings adhering to the scale; Z, same, dorsal aspect, with a hole, through which the midge escaped; e, pupal exuvia remaining in the exit hole. ryggaläggas för äggläggningens skull, för att ej tala om, att de i kotte- fjällen äro synnerligen väl skyddade. I det senare fallet kläckas de på marken, skilda från varandra, alltefter de avstånd på vilka fröna spritts; de ha att tillryggalägga en lång och — för så pass klena flygare som de äro — riskabel väg för att lägga sina ägg och slutligen äro de på marken utsatta för alla de rovinsekter, som markens fauna hyser. TITTA IVAR TRÄGÅRDH. Vi ha därför i denna förpuppningsmetod enligt mitt förmenande att göra med en tillpassning, som skänker ökat skydd åt arten. Som bekant händer det emellertid ej sällan, att granen vid excep- tionellt varm väderlek utsläpper sina frön för tidigt, och det kan då naturligtvis inträffa, att larverna ej ännu hunnit lämna fröna utan följa med dessa ned på marken. Det är troligt, att de i så fall bete sig, som när fröna utläggas för groningsförsök, d. v. s. lämna fröna, och krypa ned i markbetäckningen för att förpuppas. Perrisia strobi's förpuppningsmetod förefaller alltså att radikalt skilja sig från den i Österrike förekommande granfrömyggans, Plemeliella abie- Zina, vilken uppgives förpuppa sig i fröet. Emellertid synes SEITNER ha klängt kottarna och avskiljt fröna, vilka senare ensamma undersökts och förvarats i och för gallmyggornas utveck- ling, och det är möjligt, att om fröna fått förbliva i kottarna, larverna även hos denna art skulle ha gått in i kottefjällen. Granfrögallmyggans parasit, Platygaster (Triplatygaster) contorticornis RATZ. Som i historiken framhållits, kläcktes denna art av RATZEBURG ur grankottar, och R. misstänkte, att den var parasit på den ur samma kot- tar kläckta gallmyggan. Den synes efter RATZEBURGS tid ej hava återfunnits och från Sverige föreligga inga uppgifter om densamma. Först 1913 behandlas den av KIEFFER, som funnit den i Lothringen och för densamma uppställer undersläktet Zzrzplatygaster. Den av mig efter RATZEBURGS beskrivning gjorda bestämningen har kontrollerats av såväl RUSCHKA i Wien som av KIEFFER. KIEFFERS beskrivning är emel- lertid mycket kort och grundar sig endast på det ena könet, honan, varför det är nödvändigt att komplettera densamma. Beskrivning. Mått: & längd 1,;z mm; abdomens längd 0,69 mm; dess bredd 0,43 mm; huvudets bredd 0,37 mm; torax bredd o0,31:9 mm; antennernas längd I,,o mm, därav skaftets längd 0,39. O längd 1,74 mm; abdomens längd 1,,4 mm; dess bredd 0,,3 mm; antennernas längd 1,07 mm; därav skaftets längd 0;377 mm; framvingens längd 1,68 mm; dess bredd 0.638 mm; bakvingens längd 1,;,6 mm; dess bredd 0,:39 mm. Kroppens färg alldeles kolsvart, med undantag av spetsen på sken- benet, som är svartbrun. Huvudet och ögonen äro fint håriga, med korta, upprättstående hår. Huvudkapseln (fig. 23 a) är tvärstrimmig och UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 11 75 särskilt i ansiktets nedre del mellan ögonen och pannan gå bågböjda, tämligen djupa fåror, vilka dock äro avbrutna vid mittlinjen, som sträcker sig som en svag köl nedåt, mellan antennernas fästepunkter och där skjuter ut i ett kort, tvärt avskuret utskott. Ocellerna sitta i en tvärlinje, det mellersta något framför de båda andra, omedelbart bakom facettögonen, och avståndet mellan mittocellen och sidoocellerna är nästan lika långt som mellan de senare och facettögonen. Antennerna äro Io-ledade, om man, som brukligt är, ej medräknar basalleden; den senare är cylindrisk, kort, blott hälften så bred som an- tennskaftet samt böjd i en båge utåt. Fig. 23. Platygaster contorticornis RATZ. a, S' huvud sett framifrån; 6, s antenn; c, Q antenn; d, mandibel. a, head &, frontal wiew; 6, antenna &; c, antenna 2; d, mandible. Hos hanen (fig. 23 b) är skaftet mycket svagt S-formigt böjt, nästan jämnsmalt, omkring 7 gånger så långt som brett samt tre gånger så långt som 2:dra leden, vilken är tydligt klubbformig, och nästan lika långt som 2.—53. lederna tillsammans; 3:dje leden är mycket kort, ej fullt hälften så lång som den 2:dra och den 4:de; 4:de leden är starkt för- tjockad och bågböjd, med en djup och bred, snett gående fåra på under- sidan; 5.—9. lederna äro lika långa och breda samt snett avskurna, så att undersidan är längre än översidan; den 10:de leden är något längre än de föregående (10 :7) samt avsmalnande i spetsen. Alla lederna bära talrika, korta hår, men i spetsen av den tredje leden sitta längre, hakformigt nedåtböjda borst, vilka med några på den 4:de leden befintliga borst bilda en slags fortsättning på den på undersidan av den 4:de leden befintliga rännan. Dessa egendomliga bildningar äro en sekundär könskaraktär, som san- nolikt "vid parningen möjliggör för hanen att med sina antenner gripa tag om honans. NO IVAR TVÄGÅRDH. Honans antenner (fig. 23 c) äro av en helt annan byggnad än ha- nens. I1:sta leden är utpräglat klubbformig och något längre än lederna 2—4 tillsammans.! 3:dje och 4:de lederna äro ej skilda genom någon insnörning, 4:de och s5:te äro lika långa samt något längre (12: 11) än den O:te, som smet; är något längre än den 7:de (11:10) och de följande, som äro av samma längd. På undersidan av lederna 7—10 nära framkanten sitter ett litet, rätt utstående, tjockt, koniskt, glasklart borst. Mandiblerna (fig. 23 d) äro kraftiga och delade i två skarpa, lika stora tänder, av vilka den ena ligger rakt under den andra. Maxillernas och labiums basaldelar äro starkt kitiniserade och svartbruna till färgen. Maxillarpalpernas j ändled bär i spetsen två borst, lika långa som båda le- Fig.24. Platygaster derna tillsammans; labialpalperna äro mycket korta och contorticornisRATZ. bära likaledes i spetsen två långa borst. a,mesonotum;ö,me- Torax (fig: 24) är dubbelt så lång som bred. Prono- FAO tum synes blott som en smal strimma från översidan; a, mesonotham; 4, mee mMesonotum är långsträckt och fint nätformigtistkerad; tanotbum and propo- med smala, längsgående nätmaskor; parapsidfårorna äro Näe nästan raka, konvergera bakåt och gå ända till mesonotums bakkant, där de mötas i en trubbig spets, som skjuter något över mesono- tums bakkant; det kilformiga mittparti, som de begränsa, är nära tre gånger så långt som brett. Axille äro tvärställda, smalt trekantiga och mötas i mittlinjen, så att mesonotum och skutellen skiljas åt. Scutel- len något bredare än den är lång, med svagt konvex framkant, som nästan stöter ihop med mittpartiet av mesonotum, samt halvcirkelformigt rundat baktill och med listformigt förtjockad, tandad bakkant. Post- scutellen eller metanotum (fig. 24 b) smal, jämnbred, med en rad av porer innanför framkanten. Propodeum är tätt hårig i mitten, med ett par längsgående, höga, tvärt avskurna lister. Abdomen hos -båda könen glänsande glatt, liksom polerad, med seg- mentalt ordnade rader av små hår; petiolus (fig. 25 a—c) något kortare än dess bredd i framkanten, vilken är hälften av bakkantens bredd, på sidorna och ännu mera på undersidan tätt hårbeklädd; på översidan gå från de främre hörnen ett par bakåt svagt konvergerande, upphöjda lister. Hos hanen (fig. 25) vidgar sig abdomen med svagt konvexa sidor till bakre kanten av andra segmentet, varpå den gradvis avsmalnar bakåt tanotum och propo- ! KIEFFERS uppgift, »Scape égalant les quatre artieles suivants réunis» måste bero på felskrivning. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. II Th och i spetsen är brett rundad; de olika segmentens längd förhålla sig SÖMN (5-2 HOLALS INRAR Hos honan (fig. 25) är abdomen längre och smalare samt tillspetsad baktill; petiolus + det andra segmentet äro tillsammans något längre än de övriga fyra segmenten, vilka sinsemellan äro av nästan samma längd men avsmalna successivt bakåt, så att den sista ledens bredd är mindre än dess längd. Hos båda könen har det andra segmentet såväl på över- som under- sidan mycket karaktäristisk struktur. På översidan (fig. 25 c) löpa från den andra ledens framkant två enkla och två dubbla parallella, mörka, smala längsrän- der vilka indela ytan i fem längsgående band; vid framkanten äro de sammanbundna <:med tvärlinjer, som i de båda sidoparen äro konvexa, 1 mittparet äro raka. På undersidan (fig. 25 b) finnes i mitten ett längsfalt, begränsat av ett par linjer, som äro böjda i en sakta båge inåt och nå över b | 2 z . Fig. 25. Platygaster contorticornis RATZ. a, I abdomen från /; avsegmentets längd; 8.25 VE 4 i NORRA SES Gå ö : ryggsidan; 6, 9 abdomen från buksidan; ce, I petiolus och linjerna böja sig vid É EES RE SE S basen av 2. abdominalsegmentet, från översidan; d. ägglägg- framkanten i en skarp ningsröret; e, spetsen av detsamma. o . o fs . . båge mmat mittlinjen a, abdomen &, dorsal aspect; 6, same Y, ventral aspect; c, petiolus och omsluta där ett 3 and base of 2nd abdominal segment, dorsal view; d, ovipositor; e, tip of the same. par djupa insänkningar; mittpartiet är framtill upphöjt likt en ås, med oregelbundna längsfåror; utanför dessa linjer finnes ett par längsgående, smalt ovala partier, som äro tätt hårbeklädda. Äggläggningsröret (fig. 25 d) är hos honan fullständigt jämnsmalt, lika långt som abdomen, rännformigt, samt i spetsen försett med 3 par större, utstående hår och i yttersta spetsen med 3 par mycket små hår (fig. 25 e). Vingarna (fig. 26) äro fullständigt glasklara och jämnt och tätt hå- riga, med undantag av i den inre delen, där på framvingen nakna fläckar finnas, och på bakvingen där hela roten med undantag av en smal strimma 70. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1178 IVAR TRÄGÅRDH. utefter bakkanten är naken. Framvingens bredd förhåller sig till läng- den som 3:8 och den är brett rundad i spetsen. Där vecket för bak- vingens krokborst finnes, är vingens bakkant något konvex, och innanför vecket finnes ett litet, tvärovalt, fint punkterat fält. Av subcosta och analis finnas svaga rester kvar i form av förtjockade lister vid vingroten, vilka löpa ut i smala strimmor. Bakvingarnas längd förhåller sig till framvingarnas som 9,s: 12, deras egen bredd till längden som 1:4; framkanten är nästan rak med undantag av en liten insvängning 1 den inre tredjedelen! bakkanten är böjd i eu jämn båge ochinsvängd i den inre tredjedelen. Vingarnas framkant är i den inre hälften na- =E Po pre or ken, i den yttre kanten försedd med en kort, frans vilken tilltager i längd mot utkanten och sedan är jämnbred till den inre tredjedelen av bakkanten, där den grad- vis tilltager 1 bredd. Fig. 26. Platyvgaster contorticornis RATZ. a, framvinge ; b, bak- vinge; c, framben. a, anterior wing; 6, posterior wing: c, first leg. Benen. Framtibierna äro i spetsen, på undersidan försedda med en glasklar, tretandad sporre, på översidan med ett kort, kraftigt borst (ög 20 Sk Biologi. Om artens levnadssätt kan endast lämnas några korta notiser. Av kläck- ningsdata, för vilka längre fram skall redogöras, framgår, att Platygaster uppträder samtidigt med granfrögallmyggan. Undersökningen av kot- tarna har visat, att dess larv lever endoparasitiskt i gallmyggans larv samt låter denna lämna fröet och i kottefjället göra i ordning sin ko- kong, innan den dödar densamma, varjämte den uppblåsta, tunnformiga larvhuden tjänstgör som ett slags kokong. Man måste därför antaga, antingen att Platygaster lägger sina ägg i gallmyggans ägg eller också att den förmår skilja de frön, som hysa larver, från dem som ej äro angripna och med äggläggningsröret är i stånd att genomborra fröskalet. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 179 Granfrögallmyggan och dess parasit, Platygaster contorticornis RATZ. Första uppgiften om Platygaster härstammar från RATZEBURG (I, s. 215) som omnämner, att han fått den av SAXESEN från Harz med fyndupp- gifterna »>Rothtannenzapfen» och »auf Rothtannen gefangen>. I andra bandet av sitt arbete »Die Ichneumonen der Forstinsecten> (II, s. 143) kompletterar RATZEBURG uppgifterna om artens levnadssätt. Han skriver: >Im Mai 1847 erzog Hr. NÖRDLINGER ein 2? aus Fichten- zapfen, in welchen TZortrix strobilana und eine Cecidomypia gewohnt hatten. Es wäre also möglich, wenn wir BOUCHÉE'S Cecidomyia beriäcksich- tigen, dass Platygaster von den Muäcken gelebt hat>. Härav framgår, att RATZEBURG misstänkte att Platygasters värddjur var den i grankottarna förekommande gallmygglarven. Det förefaller därför rätt obefogat, när ASHMEAD i sin »Monograph of the N. American Proctotrypidee» skriver (s. 247—248) » The group is divided into numerous genera, the species of which confine their attacks almost exclusively to the Dipterous families Cecidomyid&e and Tipulide, the only records conflicting being two recorded by RATZEBURG, Platygaster contorticornis RATZ. is said to have been bred from TJortrix strobilana and P. mucro- natus RATZ. from Tortrix resinana. From our present extensive knowledge of the rearings of the Platygasterids it is, however, quite evident, that these records are erroneous and these Tortricids must have been accompanied by Dipterous larv&e overlooked by RATZEBURG.> Senare forskningar hava således styrkt riktigheten av RATZEBURGS för- modan, att Platygaster är granfrögallmyggans parasit, eftersom alla hit- tills kläckta arter av detta släkte äro parasiter antingen på gallmyggor eller på Tipulider. Det enda verkliga beviset, kläckning av densamma ur gallmygglarver, lyckades det mig ej mig att lämna vid själva kläckningarna, enär i allt mitt material, som förut nämnts, även andra insekter funnos, vilka möj- ligen kunde vara värddjur. Emellertid ha, som å annat ställe närmare utvecklats, sådana kläck- ningsdata vunnits, att det näppeligen kan råda något tvivel om, att Platygaster är granfrögallmyggans parasit, och en senare verkställd un- dersökning av kottematerial, ur vilket förra våren talrikt med gallmyg- gor kläckts, och som för detta ändamål sparats, har lämnat ovedersäg- liga bevis, för att Perrisia strobi är Platygasters värddjur. I flera av gallmyggans kokonger anträffades nämligen starkt utspända larvskinn av gallmyggan (fig. 27) och inuti dessa funnos fullvuxna Platygaster. 1180 IVAR TRÄGÅRDH. En jämförelse mellan båda arternas utbredning, som den framgår av dessa undersökningar, visar, att parasiten följer värddjuret över hela landet. SSR le Fig. 28. av granfrögallmyggan Perrisia strobi, Karta utvisande förekomsten och dess parasit, Platygaster contorti- cornis 1 kotteprov, insamlade vintern I1915—1916. 9 dast Perrisia. = båda arterna; o = en- Map, showing the occurrence of Perrisia strobi Winn. and its parasite, Platygaster contorti- cornis RATZ. in spruce-tree cones collected during the winter 1915—1916. e = both species. o = only Perxrisia. Den saknas visserli- gen i 24 procent av de prov, som innehöllo gall- myggor, men denna fö- reteelse kan ej tolkas som ett bevis, för att Platygaster ej finnes i dessa, trakter, ty. (den finnes så långt norrut som i Pajala, Storbac- kens och Älvsby revir. Tillfälligheterna måste Larv- F;g. Of hud av Perrisia strobi, uppblåst naturligtvis spela en stor Och Bän3pdemm roll i detta fallnar undersökningsmaterialet kokong åt Platy- gaster — contorti- cornis, som vid från varje revir i regel kläckningen av- utgöres av en så för- bitit den främre svinnande liten mängd . delen av den- samma. Skin of larva of Per- risia strobi killed by kottar som tvåhundra, och att de verkligen göra Platygaster contor- det, visas av en jämfö- ticornis relse mellan nära var- andra liggande lokaler. Från Bräcke revir ha t. ex. kottar från två lokaler undersökts; i båda funnos gallmyggor, men blott i det ena provet förekom Platygaster. Anmärkningsvärt är emellertid, att i den nordliga delen av landet Platy- gaster saknas just i de revir — Vargisa, Lycksele, Degerfors och Ö:a Åsele — där gallmyggan är särskilt talrik, medan i andra delar av landet det motsatta förhållandet äger rum, så att en hög numerär av gallmyggan motsvaras av en hög procent av Platygaster. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1181 III. Tabell, utvisande antalet ur kotteprov på 200 grankottar kläckta gran-= frögallmyggor (Perrisia strobi) och deras parasit, Platygaster contorticornis. Table III, showing the number of Perrrisia strobi and its parasite, Platygaster contorticornis, hatched from 200 spruce-cones from 57 localities. å a N - å + ol se | | TSAR OM Re el SN | X SAN EL AS | Elba JOE Lokalens eller revirets namn | 8 5 |3 £| = &|| Lokalens eller revirets namn |.8 ,= |3 5/3 SN | SE ISSN Er 2SI8Ste Aa | IN 3 = FR IOOMSER | S TIA I TS | EES) SS SER I BAR ANN oe 1125 ONA. fre || Na Roslag” (eg el. 39) IO1-2034 BLOrDACKENN ös 3 okerlas sn ddrs 232150: IS.) ÖTbyhuSks ses ssssas SNS 14]; 317,6 MM ATSTSAE sr sd nalle ej See [4 OSNERORI OR | BJUFfOTSK oe oo osa ers 35 | r2L25,5 FÄTYSPYS GE see RUE RR RA. ONS Hy SN YRODPIDE jos ee As 201101 12 1130 ESA SOTSEÅSA nn sees srsd ens (Re Ca EST | ELSE EV ORSA REA AA 14 ll 32 a] fören h SENS REDS cg SKARS AR 2 | SEA EET ESV RER UI 375 ao SS BARN ARR 17 ak2N AR INO ae Stenselet... Seden de [Er GG) ROR IK LOL JU VÄSIngsö. so bode di st Zoon I IyCkSelen earn ren sed 3ATINGOTT Ö | TFÄTLKO DIG Oo a Sen NA VAL NE211LI850 WIDE SETIOTSS of sg erna OR SNEKOR OT || Star GOtiland sr sssroke 603 | 244 | 28,8 | [SÖ ASSIST br sön KL Ore GTA KORIIKON U| ENEaT Gottländ.. users bokens 461] 761 16,4] [NIDGTÖTGA cs SR ER as 1 GÖ ö OF GTANVIK mosse rssared Aes 17 | 14 | 45,1 IEGOLSfERS., NaN NA sal [EGR RARINASSS || Tiveden för. dos sd in TON TRISS MUnSseler sor RIO bee Eks 4 DN | LSE SEE SE TATE rr SEA 154157 127 |NETOStYIkeD sova v spe dere | 421 0 [0] STALEDY SEA ess GAR JA EG 2 rll3IS:3 ÖSTEnSUnNA «es eo EA ES TS KG 10ENS EN ata Abort Rdr Dre | 271 4 INO BACKEN «4 oj5. dd, SNS TGN fr7ö Se || FHUNDSberg vockos sor seas sser 9 | 166 | 94,8 NA CARE 003 od oc RKS KEM TT 2 55 udevällat an. FR 20 SA (LSS) ARNE RSS Jono e TON LOI ENIAnka oe oe ode Sedd t als sten de [0] I | 100 INVedelpaCkg:: sove oa Ner SLJER GON NO K205) NEELJUSE. sp ad So sie AL LAR RN SEE EN ANGER ör orre ctegt SORTR SS FIRE TROR Ad a FA STEIAT IC 0 ad od SARAS 13 ATIYSSS SPELEN rov sk ds sees FOU OR FORN Bksjön SSA AT 7 OÖlrOr I [UUKOPPArbergd oamlö sken esesnsee ZON DENA AES] 0 AS RR ee SR AS 61! 514554 MVasterdaldrne.:.s Sass. scchsA SUI gal SSG JAMOSlÄlt fr gg: ones ns 403 | 631 12,8 FER ID STA Ca orsa oj ejer SER SSI CSKILIS a |ENAtraby..dossssnrrer snoka 516 | 101 | 16,3 | TVI KA Oy se ske NES LS ED TIS | UTN SIUI NS AS sen ASO 45) 91 16,6| ISAR SAC fon, fb nekar ss INESSINASE 3358 | 15 3 bra (7: TO LER SOM SJ SAR Or SA Nee Köping TIoNe SRS Sr ESE a REST fa | re | LSE TE EA SAR ANA FAN HO ASO, | NET fett KO ESR A KR PER RER 230) SM RESER VEG ET AK ESR ER SRA SA SI 2411 59 119:6 En KOPP dad: so dena S220 | | Om man på grund av samstämmigheten i dessa siffror skulle våga draga någon slutsats, skulle det vara den, att i de nordliga reviren de klimatiska faktorerna varit gynnsamma för gallmyggan men ogynnsamma för Platygaster. Om så vore förhållandet, så innebure detta i och för sig intet över- raskande, ty man känner förut exempel på, att de klimatiska faktorerna kunna gynna en skadeinsekt och samtidigt hindra utvecklingen av dess parasit. Så t. ex. förekommer i Förenta staterna en — för övrigt från Europa införd — bladlus, som periodiskt uppträder i stora mängder. Denna arts massuppträdande betingas av vissa bestämda väderleksför- 1182 IVAR TRÄGÅRDH. hållanden. Den övervintrar nämligen i regel som ägg, lagda på hösten av en befruktad hona. Men om senhösten och vintern äro milda, fortsätter den under sommaren försiggående partenogenetiska fortplantningen även under dessa årstider; ingen äggläggande könegeneration uppträder på hösten. Följden blir, att följande vår bladlusens numerär är vida större än under normala förhållanden. Detta skulle emellertid i och för sig ej betyda så mycket, om blott våren bleve varm. Ty bladlusens speci elle fiende, en liten parasitstekel, hinner då snart i fatt den och stop- par härjningen. Men denna stekel behöver för sin utveckling en väsent- ligt högre temperatur än bladlusen, därför kräves det en varm vår, för att den skall kunna snabbt föröka sig. Följer nu på den milda vintern en kall vår, så hindras parasitstekelns men ej bladlusens förökning, och en härjning blir följden. | | 0 1-10 11-20 21-30 31-40 41-50 351-60 61-70 71-80 81-90 91-100 Fig. 29. Kurva, utvisande lokalernas fördelning, procentvis uträknade efter procenten av Platygaster angripna larver av granfrögallmyggan (Perrisia strobi). Diagram, showing the distribution of the localities according to the percentage of Perrisia strobi parasitized by Platygaster. Om Platygasters betydelse ger det föreliggande materialet en god föreställning, och den bifogade tabellen, där procenten av densamma an- gripna gallmyggelarver är uträknad för alla de undersökta lokalerna, av- speglar naturligtvis förhållanden, som förekomma i naturen. En granskning av denna tabell visar, att flertalet lokaler med låg pro- cent angripna gallmyggor — under 10 ?/o — ligger i de nordliga delarna av landet. Detta bestyrker ej blott riktigheten av det ovan gjorda an- tagandet, att i denna del av landet de klimatiska faktorerna varit ogynn- samma för Platygaster, utan synes också tala för, att även ett så litet material av kottar, som i detta fall stått till mitt förfogande, dock är rätt representativt och tillräckligt för att tillåta slutsatser även av generell natur. I övrigt så avspeglar den växlande procenten angripna gallmyggor naturligtvis olika stadier i den ständigt växlande striden mellan värddju- ret och dess parasit. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1183 Av den i fig. 29 avbildade kurvan framgår, att i 25 20 av lokalerna växlade anereppet fran II till 20:76, I 13 6 avi dem vat detifran 21 Hilso, 1 10/6 mellan 31. och 40, i 14 mellan 41 och 50:0chi 576 över 50. För att kunna bedöma värdet av dessa siffror är det naturligtvis nöd- vändigt att känna både värddjurets och parasitens förökningssiffra, d. v. s. antalet ägg som lägges av dem. Därom veta vi emellertid intet, ty även om kopulation nog förekommer i de glasrör, vari insekterna fram- komma efter kläckningen, och ägg utvecklas i moderdjurets kropp, vilka man skulle kunna räkna, så sker detta under allt för abnorma förhållan- den, för att dessa siffor skulle vara pålitliga. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att honorna hos Platygaster äro talrikare än hanarna — omkring dubbelt så många -— medan hos gallmyggan båda könen äro ungefär lika talrika. Detta gör, att man ej behöver räkna med lika stor förökningssiffra hos Platygaster som hos gallmyggan, för att den förra mycket snart skall kunna stoppa en härjning. I Hunnebergs och Aspelands revir se vi, huru sista akten i parasitens kamp mot skadeinsekten utspelas, i det att i dessa ej mindre än 94,80 och 735,9 26 av gallmyggorna dukat under för densamma. Granfröstekeln, Torymus azureus BHN. Ehuru man länge hade kläckt små parasitsteklar, tillhörande familjen Chalcidide&e, ur grankottar, var det ingen, som misstänkt, att ej alla dessa voro parasiter på andra i kottarna levande insekter. Man var så van att betrakta alla Chalcidider som zoofager, att man ej kunde tänka sig möjligheten av, att bland dem funnes fytofager; och när WACHTL 1884 (I, s. 214) första gången framställde den åsikten, att ett par ur nypon kläckta Megastigmus-arter voro fröätare, bekämpades denna uppfattning av ingen mindre än HOWARD. År 1893 lyckades WACHTL (II, s. 24—28, pl. 1) emellertid att bevisa, att larven av Megastigmus spermotrophus levde i fröna av Pseudotsuga Douglasii, och under de följande åren lyckades man för flera andra Chalcidid-arter fastställa, att de äro fröätare, så att CROSLEY 1909 (s. 368 — 369) upptager ej mindre än 15 arter med detta levnadssätt, varav över hälften tillhöra släktet Megastigmus. I ett nyligen utkommet arbete av SEITNER, (II, s. 322—324) upptagas 12 Megastigmus-arter, av vilka en nybeskriven art, MM. åbietis SEITNER, lever i granfrön, en annan, M. picee SEITNER, i silvergranfrön, medan fyra arter uppgivas vara zoofaga. Om vi till dessa lägga den av RATZEBURG ur grankottar kläckta 1184 IVAR TRÄGÅRDH. arten JM. strobilobius, så äro tills dato ej mindre än två Megastigmus- arter kända från grankottar. Detta kan måhända tjäna mig som ursäkt, när den i Sverige ur gran- kottar kläckta arten fördes till släktet Megastigmus. En närmare under- sökning har emellertid visat, att det är en 7Zoxymus-art, identisk med den av RATZEBURG beskrivna ZY. Chalybeus, vilken bestämning kontrollerats genom jämförelse med RATZEBURGS typer, vilka befinna sig i Ebers- walde.! Denna art identifieras av alla författare med den av BOHEMAN beskrivna arten azureus, vilken enligt THOMSON förekommer i grankottar; arten bör således heta azureus. Den tillhör således ett släkte, vars arter hittills äro kända som exklu- siva parasiter, särskilt på gallinsekter. Den gängse uppfattningen, att inom samma släkte ej förekommer både fytofager och zoofager, håller följaktligen icke streck. Utbildningen till den ena eller den andra dieten synes kunna försiggå mycket lätt bland nära besläktade arter bland insekterna. Det är i detta sammanhang av intresse, att ej heller det nära stående släktet Megastigmus är exklusivt fröätare, ty SEITNER upp- ger 1 sitt ovan anförda arbete, att flera arter äro zoofager och leva para- sitiskt på gallbildande insekter. Mycket anmärkningsvärt är det förhållandet, att ännu ingen Mega- stigmus-art kläckts ur granfrön i Sverige. Detta kan knappast bero på någon tillfällighet, då ett så pass rikligt material förelegat, utan det talar för, att granfrönas fauna 1 Sverige och möjligen i hela norra Europa är skild från södra Europas, något som f. ö. gäller ej blott frösteklarna utan även granfrögallmyggorna. Beskrivning av imago. Mått: I längd (exkl. huvud) 1,87 mm; framvingens längd 1,82, dess bredd 0,884 mm; bakvingens längd 1,;5 mm, dess bredd 0,36 mm. ÖQ 2,08—2,6 mm, äggläggnings- rörets längd 4,1:6—5,9 mm. Färgen skiftar i azurblått och grönt. Endast tibierna och tarserna äro brunaktiga. Huvudet (fig. 31 a) ärnagot bredare än dess höjd och bredden Fig. 30. Granfröstekeln 9, (Torymus azureus FI Bun) (efter TRÄGÅRDH). mellan ögonen förhåller sig till höj- den, räknad från hjässans överkant till basen av labrum, som 23:25; avståndet från sidoocellerna till facett- ögonens överkant är lika långt som avståndet mellan dem själva. Pan- I Perus undersökning har välvilligt utförts av d:r A. KRAUSSE i Eberswalde. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1185 nan har en fint nätformig ytskulptur och är jämnt välvd utan några in- sänkningar eller fåror; mellan antennernas ledhålor, vilkas avstånd från den nedre kanten är hälften av avståndet till den övre, löper en lodrät ås, som är 2!/, så lång som bred, ned mot underkanten utan att dock nå densamma; något framför åsens spets sitta ett par runda upphöj- ningar på något större avstånd från varandra än antennerna. Antennerna (fig. 31 b) bestå av 14 leder (exkl. basalleden) och äro av samma byggnad hos båda könen, om man undan- tager, att spetsleden är något större hos hanen, och att dennes antenner äro något grövre. Skaftet ärdnagot mera an tre ganger så långt som sin diameter i mitten, av- smalnar något mot båda ändar och är nära tre gånger så långt som den Fig. 31. Granfröstekeln (7Zorymus azureus BHN). a, huvud, andra leden, kallad PE- sett framifrån; 5, antenn; c, maxill och labium; dZ, mandibel. dicellen: Rin oledenmatttritesd. toutallaspect; 6. dutepysst eo bmasila sand labiumsdtmandible: mycket liten, hälften så lång som sin diameter, vilken är blott 3/5; av de följande ledernas. De följande sex lederna vidga sig samtliga något mot spetsen och äro av samma längd, som obetydligt överstiger deras diameter (5,3 : 4,5); lederna 10--13 bilda tillsammans en svagt markerad klubba; den 13:de leden är konisk, knappast hälften så lång som den föregående, och bär 1 spetsen den starkt reducerade 14:de leden. Lederna 4—13 äro för- sedda" med talrika, längsgående, smala, glasklara åsar, som i ledernas utkant löpa ut i skarpa spetsar och uppfattas som sinnesorgan. Mandiblerna (fig. 31 d) äro kraftiga, tretandade, med en skarp, skä- rande innerkant. Maxillarpalpernas (fig. 31 c) spetsled är nästan lika lång som de övriga tre lederna tillsammans, något bredare på mitten samt snett avskuren i spetsen, där den är försedd med ett par längre hår. Labialpalpernas spetsled är nästan äggformig och lika lång som de båda andra lederna tillsammans. Torax är högvälvd och har en nätformig ytskulptur (fig. 32 a och b). Protorax omfattar främre kanten av mesotorax kragformigt och är synlig från översidan. På mesotorax sträcka sig parapsidfårorna i en jämn 11860 IVAR TRÄGÅRDH. båge ända till framkanten av axil/e;: mesonotums längd är lika med dess största bredd vid framhörnan av scapule, vilken är nästan dubbelt så stor som vid parapsidfårornas bakkant. Scapule äro trekantiga, något längre än deras största bredd, med konvexa sidokanter och konkav bakkant; axille äro av samma form som scapule, men något bredare. Skutellen är oval, framtill något trubbigare än i bakändan, nära 1'/, gång så lång som bred (15,5: 11) och något kortare än mesonotum (11:18); den saknar varje antydan till tvärfåra baktill. Hela metatorax är försedd med korta hår, vilka på skutellen äro ordnade i två längsrader. Metanotum (fig. 32 b) är mycket smal och nästan jämnbred, med ett par ovala fördjup- I - t A V 1 Fig. 32. Granfröstekeln (7Zorymus azureus BUN). a, mesotorax; 5, metatorax och propodeum; c) framvingen; d, bakvingen. a, mesothorax; 4, metathorax and propodeum; c, anterior wing; d, posterior wing. ningar på sidorna. Propodeums (fig. 32 b) skulptur består av parallella båglinjer, som äro koncentriska omkring ett nätformigt, skulpterat mitt- parti; dess bakkant är halvcirkelformigt utskuren för petiolus; Sstig- mata befinna sig nära framkanten och i jämnhöjd med metanotums sidor. Vingarna (fig. 32 c och d) äro tätt och fint håriga, med undantag av vissa fält i den inre tredjedelen av framvingen, vilkas form framgår av figuren. Framvingarnas längd förhåller sig till bakvingarnas som 66 : 59, deras bredd till bakvingarnas som 38:28. Framvingens (fig. 32 c) framkant är nästan rak, så långt som post- marginalribban når, men med en liten, grund inskärning, där marginal- ribban börjar; spetsen är jämnt rundad och bakkanten är något insvängd UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1187 på båda sidor om det smala veck, vari bakvingens hakborst gripa tag. Subcostalribban löper parallellt med vingens framkant, är blott om- kring hälften så bred som marginalribban samt är mörkare färgad än denna och bär omkring 25 borst; deras längd förhåller sig till varandra som 22:18,;. Vid övergången mellan subcostal- och marginalribban fin- nas fyra runda porer. Fig. 33. Granfröstekeln (7orgmus azureus BHN). Radius och postmarginalribban. Radius and postmarginal vein. Radius (fig. 33) är mycket kort och bildar med postmarginalribban en nästan rät vinkel; dess huvud (det s. k. stzgma) är lika långt som själva radius, omkring 1!/, så långt som brett, och utsänder i främre hörnet ett smalt, i spetsen rundat ut- språng. Det bär omkring 7 hår samt fyra runda porer, av vilka de två mel- lersta äro större än de båda andra. Postmarginalribban är kort, blott '/, av marginalnerven. Bakvingen (fig. 32 d) är nära basen böjd något bakåt och avsmalnar från mitten åt båda sidor; framkanten är nästan rak, med undantag av i den inre 1/5. Subcostas längd förhåller. sig till vingens som fs r2.rden löper.i sin inre '/. i vingens framkant och är här dubbelt så bred som i de yttre 2/,, böjer därefter något bakåt och sedan åter framåt, så att ett smalt, trekantigt parti bil- das framför densamma, som är nära 6 gånger så långt som brett, . Abdomen är hos hanen nästan cirkelrund i omkrets, hos honan är den mera hög- välvd och tillplattad från si- dorna. Hanens penis är av- bildad i fig. 34. Då detta organ i allmänhet ej undersökes hos de mindre parasitsteklarna, är det omöjligt att avgöra, vilka a b & Fig. 34. Granfröstekeln (Torymus azureus Bun). a, penis; b, spets av terebra; c, äggläggningsröret. a, penis; 6, top of the terebra: c, ovipositor. av dess karaktärer, som äro släkt- resp. artkaraktärer, varför vi endast hänvisa till figuren. Som ASHMEAD (1883,s. 153) påpekar, vore det syn- 1188 IVAR TRÄGÅRDH. nerligen önskvärt, om detta organ bleve undersökt hos parasitsteklarna, då man har all anledning förmoda, att det skall lämna goda bidrag till arter- å d nas och släktenas karaktäristik. Honans äggläggningsrör (fig. eS 34) är mycket längre än krop- pen (11:7,;) och 2!/,; gånger abdomens längd, fint hårigt 2 a samt till färgen svart. Själva terebran är brunröd till färgen och i spetsen viggformig, med omkring 8 skarpa, bakåtrik- tade tänder (fig. 34 Db). Beskrivning av larven. & Larven är till färgen vit, Fig. 35. Granfröstekeln (Zorymus azureus BHN). dess längd är 2,9 mm, bredden Huvud av larven, sett framifrån. 1,16 mm. Den är starkt välvd TUE på ryggsidan och avsmalnar bakåt samt ligger bågböjd inne i fröet. På huvudet (fig. 35) urskiljes en tväroval, brungul ring, mot vilken mandiblerna leda. Dessa senare äro av en helt annan typ än hos Megastigmus-larverna (jfr SEITNER II, fig. 48 och 534); de avsmalna nämligen successivt från basen mot spet- sen, medan de hos Megastigmus-larven äro jämnbreda i den inre hälften och plötsligt avsmalna nära mitten, så att den yttre kanten har ett stort, trubbigt utskott. De äro hos Zorymus azureus försedda med fyra skarpa tän- der, vilka tilltaga 1 storlek mot spetsen. För övrigt märka vi, att överläppens kant är oregel- bundet naggad, samt att densamma på översidan nära framkanten bär ett par sinnesorgan. Vidare märkas på ryggsidan ytterligare ett par tappformiga organ och ett par liknande bakom kitinringens ventrala sida, vilkas homologisering är osäker, varjämte ett antal små, parvis ordnade, tappformiga borst äro placerade runt densamma. Fig. 36. Puppa Q : - av granfröstekeln Beskrivning av puppan. (Torymus deureus). Puppan (fig. 36) företer inga karakteristiska känne- Peps Gloster tecken eller anpassningar för att kunna skjuta sig fram före kläckningen, som exempelvis Perrisia strobi's puppa gör. Detta sammanhänger med, att den ej företager någon förflyttning före kläck- ningen, utan att det är den färdiga insekten som banar sig väg ut. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 189 På puppan märka vi alla imagos organ, och hos honan ligger det långa äggläggningsröret böjt upp. efter ryggen och når ända fram till framkanten av protorax (fig. 36). Förpuppningen. Sättet för granfröstekelns förpuppning synes fullständigt överensstämma med granfrögallmyggans. Larven lämnar fröet och förpuppar sig i kotte- fjällets bas. Håligheterna i detta likna mycket granfrögallmyggans uti- från, men skiljas lätt från dessa, genom att de ej innehälla någon ko- kong. Vid kläckningen skjuta sig pupporna ej fram ur håligheterna, och de sakna också, som förut nämnts, alla tillpassningar härför. Dju- ren kläckas inne i hålorna och imagines bita ett cirkelrunt hål i väggen, varigenom de krypa ut. De data, som föreligga till bevis för detta, äro följande: påträffandet av samma larv € fröna som i ovan nämnda håligheter i kottefjällen, iso- lering av dylika kottefjäll med dels något öppnade, dels oöppnade hålor och kläckning ur dessa av Zorymus azureus. Emellertid föreligga vissa skäl, som tala för möjligheten av, att det endast är vid överbefolkning i kottarna och brist på frön som förpupp- ningen sker i kottefjällen. Det prov, som valdes för undersökning, var ett, ur vilket en otrolig mängd såväl granfrögallmyggor som frösteklar kläckts — detta för att spara tid vid den i och för sig mycket tidsödande undersökningen, ge- nom att minska risken att förgäves undersöka kotte efter kotte utan att påträffa några djur — och då kottarna samtidigt voro gamla och endast innehöllo ett fåtal dugliga frön, är det möjligt, att i viss mån abnorma förhållanden förelegat, som drivit fröstekellarverna att angripa kottefjällen. Å den andra sidan vore det ej förvånande, om Zorymus normalt för- puppade sig på samma ställe, som Perrisia strobi bevisligen gör under normala förhållanden, nämligen i kottefjällen, då ju denna metod för den förra innebär samma fördelar som för den senare (jfr sid. 1171—1174). Slutligen synes det kunna förekomma, att Zorymus någon gång förpuppar sig i Perrisias kokong. I två enstaka fall, då denna senares kokonger isolerats, kröpo nämligen Zorymus ur dem, och i kokongen påträffades bredvid Zorymaus pupphud lämningar av, som det syntes, Perrzisia's larvhud. Huruvida här föreligger ett fall av verklig parasitism eller ej, få kom- mande undersökningar visa. Skulle det förra vara fallet, så föreligger här ett hittills kanske rätt enastående fall, då en insekt uppträder alter- nativt som fröätare och parasit. Utbredning. Som av kartan fig. 40 framgår, är granfröstekeln i likhet med granens båda andra skadeinsekter spridd över hela landet. I 190 IVAR TRÄGÅRDH. Granfröstekelns parasit, Aprostocetus strobilan&e RATZ. Som längre fram närmare kommer att utvecklas, har jag genom den av mig föreslagna metoden att grafiskt sammanställa kläckningsdata och den dagliga numerären av de olika kotteinsekterna vunnit data, som tala för, att ÅAprostocetus strobilane är granfröstekelns parasit. RATZEBURG uppger också, att han funnit den i grankottar, angripna av grankott- vecklaren, ur vilka i synnerhet TZTorypmus azureus kläckts. Om andra arter av samma släkte vet man, att de äro parasiter på gallsteklar. Arten beskrevs av RATZEBURG under två olika namn, beroende på att könen äro varandra mycket olika. Hanen kallades erythrophthalmus och "fördes fförst til/släktet Zxickoceras (I, S. 171, fig. 21, pLoSS)ESEHan till Genzoceras (II, s. 175). Honan däremot fördes till släktet Eulophus under namn av &£. strobilane (I, s. 166). Senare författare ha ej heller lyckats klargöra dessa formers samhörighet, och i SCHMIEDEKNECHTS stora monografi över Chalcididerna figurerar hanen som en Tetrastichus- art (s. 474), medan honan återfinnes under släktet Entedon. Vid mina första. bestämningsförsök med tillhjälp av RATZEBURGS arbeten — vilka fortfarande äro de enda uttömmande dylika över de parasitsteklar, som finnas i grankottar — återfanns också såväl Genioceras erythroph- thalmus, som Eulophus strobilane. Men vid den grafiska sammanställningen av kläckningsdata visade sig en mycket iögonfallande överensstämmelse mellan dessa formers kurva. "De hade samma form och hanens låg något före honans, alldeles som förhållandet var med de olika könen hos granfrögallmyg- gan, grankottvecklaren och granfröstekeln; detta talade för, att de till- hörde samma art, och vid närmare undersökning visade det sig, att vingarna med deras karakteristiska vingribba och s. k. stigma, karaktä- rer, som äro gemensamma för båda könen, i minsta detalj voro av samma byggnad, och att de följaktligen tillhörde samma art. Denna bestäm- ning har sedermera kontrollerats av dr RUSCHKA i Wien, som emellertid förde arten till släktet Aprostocetus WESTWOOD. Beskrivning. Mått: & längd (exkl. huvudet) 1,45 mm, abdomens längd 0,78 mm, antennernas längd 0,78 mm. Q längd 2,,—3 mm, abdomens längd 1,5; mm, antennernas längd 0,58 mm. Färgen är svart, antenner och lår mörkt svartbruna; de senares spets samt skenben och tarser smutsigt brungula, spetsen av tarserna och prä- tarserna mörkare. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. TIIOI Huvudet (fig. 37 a) är i omkrets trekantigt med rundade sidor; dess bredd förhåller sig till längden som 19:11. Ytan visar en mycket fin nätskulptur, och pannan blir efter döden djupt intryckt med undantag av ett parti ovanför labrum. Antennerna sitta på gränsen mellan den nedre och den mellersta tredjedelen, i jämnhöjd med ögonens nedre kant. Fig. 37. Aprostocetus strobilane (RATZ.). a, huvud I, sett framifrån; 5, antenn g& ; c, ring- leder S'; d, spetsled av antenn &; e, ringleder Q; £, antenn CQ. a, head capsule, frontal aspect; 6, I antenna; c, ring segments of I antenna; d, terminal segment of 3" antenna; e£, ring segments of Q antenna; /, Q antenna. Antennerna (fig. 37 b—f). SCHMIEDEKNECHT uppger, (1909 s. 479) att släktet Åprostocetus' antenner äro g-ledade. Detta är emellertid en sanning med modifikation, som på sin höjd skulle kunna gälla honorna, om man anser dessa blott hava en ringled, men ej hanarna, vilka, om man räknar en ringled, hava 10-ledade antenner. Det är emellertid uppenbart, att ringlederna ej undersökts vid tillräck- ligt stark förstoring, varför uppgifterna om deras antal äro felaktiga. Vid närmare undersökning visar det sig, att antalet ringleder är olika hos de båda könen. Hos hanen kan man urskilja två tydliga ringleder I 1O2 IVAR TRÄDÅRDH. och spår av en tredje (fig. 37 c); hos honan finnas tre tydliga ringleder och spår av den fjärde (fig. 37 e). Hanens antenner (fig. 37 b) äro ti-ledade, skaftet är klubbformigt och tillplattat från sidorna, med en skarp köl på undersidan, samt nära tre gånger så långt som största diametern (14:5); 2:dra leden, den s.k. pedicellus, är ej fullt hälften så lång som skaftet (6: 14); på densamma följa två mycket smala, men dock tydligt avsatta leder, de s. k. ring- lederna eller åänellz (fig. 37 c). De följande 5—9 lederna, vilka bilda den s. k. funiculus, äro av en egendomlig byggnad; deras underkant bildar en rät linje, men översidan är i den basala hälften starkt upp- svälld, så att ledens diameter där är mera än 17/, gång diametern vid spetsen. På denna uppsvällda del sitta i en tvärrad 12—14 långa borst, vilka äro nästan lika långa som tre av lederna tillsammans. Ledernas längd förhåller sig till varandra som 6:8:9:10:8. Den 10:de och 11:te leden, vilkas längd förhåller sig till varandra som 8,5:6, bilda tillsammans 'en klubba, som ej är tjockare än de föregående lederna; på den 10:de leden finnes en likadan tvärkam av långa borst som på de föregående lederna; den 1i1:te leden är: utdragen till en smal spets, på vilken ett fint borst sitter (fig. 37 d). Lederna 5—11 hava dessutom spridda, finare hår, vilkas längd blott obetydligt överstiger le- dernas, samt 3—35 sinnesorganen var i form av smala, längsgående, glasklara lister, vilka fram- till äro tillspetsade (fig. 37 d). Honans antenner (fig. 37 e—f) äro sken- bart 9-ledade, men bestå i verkligheten av 11 leder liksom hos hanen, ehuru lederna äro ut- bildade på ett helt annat sätt. Skaftet är nästan lika långt som hos hanen (13:14) men nästan jämnsmalt, ej klubblikt, och mera än fyra gånger så långt som diametern; 2:dra leden är av samma längd som hos hanen men smalare. På denna följa 3—4 mycket smala men vid stark förstoring tydligt skilda ringleder (fig. 37 e): AV de övriga bilda lederna 6—38 den s. k. funiculus; dessa tilltaga i bredd mot spetsen, men den 6:te leden är längre än de båda andra (8:56), som äro lika långa; lederna 9—11 bilda en tydlig, långsträckt, oval klubba; 11:te leden är utdragen i spetsen och bär där ett litet hår; 6—11 le- derna bära 6—38 sinnesorgan var av samma typ som hos hanen. Mandiblerna hava två tänder och en antydan till en tredje i form av en liten rundad lob bakom den 2:dra tanden. Fig. 38. Aprostocetus stro- bilane (RATZ.). Torax och propodeum. Thorax and propodeum. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. I 193 Torax (fig. 38); protorax omfattar kragformigt basen av mesotorax, är synlig uppifrån samt något utskuren i bakkanten och besatt med talrika borst, av vilka de vid bakkanten befintliga äro längre än de övriga; dess ytskulptur består av fina, polygonala linjer; mesonotum är tvärt avskuren baktill, med raka sidor och skarpt insänkta parapsidfåror; dess största bredd, som är i framkanten, förhåller sig till bredden i bakkanten som 11:6 och till längden som 11:10. Innanför parapsidfårorna sitter en rad av 4—5 kraftiga borst. Ytskulpturen är nätformig med mycket långsträckta och smala maskor. Fig. 39. Aprostocetus strobilane (RATZ.). a, framvinge; 6, bakvinge; ce, radius och post- marginalribba. a, anterior wing; 4, posterior wing; c, radius and postmarginal vein. Scapule hava en nätformig teckning liknande pronotums och bära om- kring 7 hår; axille's ytskulptur överensstämmer däremot med mesono- tums. 'Skutellen är '/, kortare än mesonotum, sexkantig i omkrets; dess bredd förhåller sig till längden som 53:3. Den genomdrages något utan- för framhörnen på längden av två parallella åsar och bär nära mitten i den bakre hälften tre par borst, ordnade i två, framåt svagt konverge- rande längslinjer; ytskulpturen överensstämmer med mesonotums. Metanotum är mycket smal och jämnbred samt genom två längsgaå- ende åsar delad i tre lika stora delar, av vilka sidodelarna äro djupt insänkta, hava 4—06 längsgående smala åsar och i framkanten bära två små hår. Propodeum saknar åsar och fåror och har endast den fina nät- ådriga skulptur som pronotum; den är mycket djupt utskuren för petiolus. 711. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1194 IVAR TRÄGÅRDH. Vingarna (fig. 39 b—d). Framvingarna (fig. 36 b) äro något mera än dubbelt så långa som deras största bredd (15:7) samt fint håriga över hela ytan, med undan- £ fé Te Net” SNR lö ES Ladda é FRAS 29 Sndsvall | SÅ ”A ASA adl ST SStackholm PES Fig. 40. Karta, utvisande förekomsten av granfröstekeln (Torymus azureus BHN) och Aprostocetus strobilane (RATZ.) i kotteprov, insamlade vintern 1915—1916. € = båda arterna; O = Zorymus; & = Åprostocetus. Map, showing the occurrence of Toryninus azureus Bun and Åprostocetus strobilane in spruce-tree cones, collected during the winter 1915—1916. (€& = both species, O = Torvmus, (=) = Agprostocetus. tag av den innersta delen bakom subcostalribban och ett mycket smalt område innanför bakkanten. Subcostalribban är endast obetyd- ligt kortare än marginalribban, men blott hälften så bred och avsmals nar så småningom utåt; den bär 35—6 lika långa borst och på den smala strimma av vingen, som be- finner sig framför subcostalribban, finnes en rad av 14— 16mmmyckel små hår. Subcostalribban övergår ej gradvis uti marginalribban, utan den senares bakkant, som böjer sig i båge bakom den förras spets, är genom ett mel- lanrum skild från denna, och vid övergangen mellan ribborna är ett ljusare tvärband. Marginalribban är jämnbred och tätt besatt med borst såväl på över- sidan som i framkanten; postmarginal- ribban är mycket kort. Radius når nästan !'/, av marginalribbans längd och är i den främre hälften smal, om- kring '/g av längden, men vidgar sig successivt till det avlångt trekantiga stigmat, som har det bakre hörnet nästan rätvinkligt, medan det främre är utdraget i en spets; på stigmat finnas omkring 8 hår samt i en smal rad i det främre hörnet 4 porer, vilka avtaga i storlek utåt. Bakvingens längd förhåller sig till framvingens som 6 :7,5, dess bredd till densammas som 16:35. Dess framkant bär endast små, tilltryckta hår, men spetsen och hela bakkanten kantas av en tät frans av hår, som tilltager i bredd mot vingens bas. Subcostalribban följer först vingens framkant och bär tre hår, två i UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1195 framkanten, ett i bakkanten i jämnhöjd med det yttre av de båda främre; därefter böjer den sig snett bakåt, löper något innanför och parallellt med vingens framkant, som gör en motsvarande böjning, och avsmalnar till ungefär hälften av den förra bredden. Därefter vidgar den sig åter, böjer sig snett framåt och löper tätt innanför framkanten till något utan- för vingens mitt, där de tre hakborsten, varmed bakvingen vid flykten förenas med framvingen, äro belägna. Utbredning. Av kartan fig. 40 framgår, att Aprostocetus följer 7o- rymaus över hela landet. Granfröstekeln, (Torymus azureus) och dess parasit, Aprostocetus strobilanze. För att söka få en föreställning om parasitens betydelse har tabellen IV sammanställts, som visar kläckningsresultaten för 200 grankottar från 58 lokaler. Vi se därav, att endast på två lokaler förekommer Aprostocetus utan att Zorymus samtidigt finnes. Men i båda fallen är den förra mycket fåtalig, resp. 1 och 6 exemplar, och sannolikt för- håller det sig så, att Zorymus varit så ytterligt sparsam, att alla dukat 15 - Bs Nod Tr Vv CEN RN | [/) = S j-10 — H1—20 21—30 31—40 41—50 51—60 61—70. 71—80 81—90 91—100 Fig. 41. Kurva utvisande lokalernas fördelning, procentvis uträknad, efter av Aprostocetus angripna Zorymus. Diagram, showing the distribution of the localities according to the percentage of 7Zoxymus parasitized by ÅAprostocetus. under för Åprostocetus. I fig. 41 äro tabellens uppgifter grafiskt samman- ställda, så att 11 olika grader av parasitinfektion äro urskilda och de olika lokalernas fördelning på dem procentvis uträknad. För jämförelsens skull hänvisa vi till den på samma sätt för granfrö- gallmyggan och dess parasit, Platygaster contorticornis erhållna kurvan 11960 IVAR TRÄGÅRDH. IV. Tabell, utvisande förekomsten av Torymus azureus och Aprostocetus strobilan&e i kotteprov, insamlade vintern 1915—19106. Table IV, Showing the occurrence of Torymus azureus and Åprostocetus in spruce-tree- cones, collected during the winter 1915—19106, | [es | [5 ES | | IS Seas SS. 132 ES SR ER | EA IPIEFICSAST TE >, XLS TSL Lokalens eller revirets STISEN SEN Lokalens eller revirets SPETS YI ST SESNETSE SN 3 [SSG namn S IS S 2 2 S namn S S NS 2 & | SVETT NT SVS ONT SS 23N SS ISEN | = | = | I Båjala ov db BEN TS) EON RSS al Västerås: .....d 45] SONEN Störbackel ... cs. ss AA 1209 | 58 21,7 | STO PIDE «ss so Ar LAS 10 O | Oo MAnS SAS SEE SES [rg Or 12 Or RS IS | NAT ROSIAg mdr es ass sdbs 491] 22.1 3050 [UNNI 2 ER ARN SA MR a INEON [3 001045 on ÖLDYDUS. sorg ser sas 29) 201 40:23 | STA MSOFSELSA sger Ae ANE TA EERO TA rOOFA KBjurförs. — Kr.ckn EA 13.1 47 UERRSSN JO) GT VSK FRAs Sr AO SME, Do OT ERS SS | EN KO pin Or oroas srt obs aa 38142 5 (ÖFANBIEN SEGA sög cbr AD ITA 7 NEE3 GES ||USaElSbY nee sne 7 61 "40 | ycksele! i tio Lost ae IGVAIEEOONN £OB5Sr| EG uIDErS reor ssd 21 SNÄNGO IDGEÖRLIS, 5 ssvcspsssssssnst ONT FÖRRNNIPRNKGSIG Rss | 13) ONT AG OR NGT (SNR ER |A SH 96: )IS:a. Gottland 7... sco ocs 500 | 96 11,2 ID OTOTCA sier ret rt aln SeSAR I SL BERN EG HÄNGA G Ottar Re FAR | 509 5 0,9 SONefte Are AVN SY NES 2580 | SLIVeden" sörssvess bete ESR OO EG JUTIS CLS TA NS skr SS IEETÖNEETONIE3567 GTI | 63 1333) 837 | (ÖSTERS UNGE RESER 18 |A LIES fo SS AGA IE SST 6) a SARA SSR RSA AE 55.) 201032 (IB TÄCKEN NE elelr nt rd | AS ES Tättbyg gr a |. FO HON INA Ta SR TER USER AAA I ONE Or |D aLSTATTG fr en LEE AR 4 20 | SETS MESA SE SAO SAN | 16 | 18 |-5209 || FUNNebeTg oh ooc sars 281) 241 46,1 | SNES ad Ne Oe Sa FYN 20 Uddevälla..mtcctL |, 28 I 3,4 (ÅS RED a0 lgh a a SIE SÄ ANN o GNSTOOL MI IVTark oas RR ER | 16 [0] o |(CESfaa Id ENNG) modsosososbocAgast 2150 210114 4.4 är | EJUSEN oops tor [2701 ris er IBISPe ARE SN ARG as ELSE 1 SN SN RR | ASPElanG ss. a sasse 2201, JAAA HO BySEN sl NIT fassrsbossvas INA INS AE SO | EERKSJÖT a ora rea 4 [0] Oo I Viästerdalannean 5SKYseNa Tee SONENS 02 SVAStbO ena nes [048 ene |UENLIDStA da. sakfel 6 333 | SJ AT Ö SIA re 308 | 107 25,7 EFykKS CANE ehe I40 131 TS NAÄttfäby: so re SAN 225184 1,7 |A SVIS SNS ES rs [ES 2000-2052 Ulfshult bon RES dör Jäsan! Stads e SIS SSR SAN DS OMS es Elaltnsta di. 63. | 193 ls 13,8 [br GERE OTAD Os ord ös NA SA FÄLG SEA 3 160 | [I 2 EI 01 RR PR os du | 723) 13000 TOR | ÄISEÖ PITT erste rele, lags dör |NE25N 20320 Öland ass EE I 560] 71 1142 | fig. 29. Vi se av densamma, att Åprostocetus är en synnerligen effektiv parasit, som i de behandlade proven övergår Platygaster i fråga om infektionens styrka. Under det att den senare i omkring 63 2 av lo- kalerna ej dödat mera än 20 & av granfrögallmyggan, är motsvarande siffra för Åprostocetus ej mera än omkring 30 &. För övrigt märka vi, att båda kurvorna sjunka vid 50—60 2 infektion; men medan största procen- ten lokaler för Platygaster ligger vid o & infektion, är motsvarande siffra för Aprostocetus 30—40 2 infektion. För övrigt sjunka båda kurvorna hastigt vid infektionsgraden 30—960 2, men sedermera visar kurvan för Aprostocetus ett mycket egendomligt förlopp, i det att den från 70—380 2 UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. TTO infektion stiger mot go—-100 &, så att ej mindre än 12 & av lokalerna ligga inom denna klass. | Det är naturligtvis i och för sig ej otänkbart, att parasitinfektionen är så stark på så många lokaler, men den sannolikaste förklaringen på fenomenet erhålla vi genom att närmare studera kläckningsresultaten för dessa lokaler. I tabell V äro sammanställda kläckningssiffrorna från dem. Vi lägga omedelbart märke till, att det är samma lokaler, där å ena sidan granfrögallmyggan var mycket talrik, å den andra sidan Platy- gaster antingen saknades eller var mycket sällsynt. Detta samman- träffande kan knappast vara tillfälligt, utan synes tala för, att ett sam- band existerar mellan dessa fenomen: granfrögallmyggans talrikhet, Platygasters sparsamma förekomst, fröstekelns sparsamma förekomst och Aprostocetus” talrikhet. V. Tabell, utvisande antalet granfrögallmyggor och deras parasiter i de prov, där Aprostocetus nådde sin högsta numerär. Table V, Showing the number of Perrisia strobi and its parasite Platygaster contorticornis in those localities where Aprostocetus attained its largest number. Wölalen der rerkrss NA Perrisia Platygaster Torymus Aprostocetus strobi contorticornis Azureus strobilane | | | RATAS ar SA 2 ASA 256 | 4 18 | 146 VET RET NYNRERE RER RE KONER AE. 493 o 46 201 BÄTTRE oas sate a SAS ARR 91 2 16 300 LIDER RA ARR REG SR da 60 [0] TOT SE NEVERSEIS AS sa 5 dan orerar klase SKED 341 (0) 7 99 IDEPenfOTSK, sög ke gnat AE 628 | o 36 115 Ö:a Åsele SE bruger dr 677 | o 4 98 1 D0) a(0 1 > NR JR RE IE BE GER Sera 90 | o 2 94 (ISkersund.. cv toco. stora ker AR 30 o o 15 Granfrögallmyggans och fröstekelns larver leva båda i granens frön och konkurrera följaktligen om födan; kläckningsdata visa, att den förra uppträder tidigare än den senare, och det finnes ingen rimlig anledning att förmoda, att ej dessa data avspegla utvecklingen, sådan den försiggår i naturen. Om därför en hög procent av fröna angripas av granfrögall- myggan, minskas i samma mån möjligheterna för granfröstekeln att finna. oangripna frön för sin avkomma, och dess numerär sjunker. Samtidigt har av orsaker, som vi ej närmare känna, men som vi kunna förmoda vara klimatiska faktorer (jfr s. 1180-1181) Platygaster ej kommit till utveckling. När nu AÅAprostocetus uppträder, finner den en mängd 1198 IVAR TRÄGÅRDH. frön angripna av granfrögallmyggans larver -— vilka senare ej äro an- gripna av några parasiter — varemot granfröstekelns larver förekomma ytterst sparsamt. När således dess naturliga föda tryter, angriper den i stället granfrögallmyggans larver, och följden härav visar sig i det stora antalet Aprostocetus — i Älvsby exempelvis 300 — trots det att Zorymus förekommer mycket sparsamt. En metod att utröna de resp. värddiurens parasiter. Då alla kotteproven i regel innehöllo en mängd olika insekter, var det naturligtvis omöjligt att draga några direkta slutsatser angående för- hållandet mellan värddjur och parasiter. I vanliga fall kan man, om i en växt eller växtdel på träffas flera olika skadeinsekter, isolera dessa och uppföda dem var för sig för att få reda på de olika arternas parasiter. Detta lät sig ej göra med kotte- insekterna och framför allt ej med fröinsekterna; ty att av fröens utse- ende avgöra, vilken insekt som fanns i dem, var omöjligt, och att skära hål på fröna skulle innebära ett för våldsamt ingrepp. som insekterna ej skulle kunna uthärda. Det blev därför nödvändigt att tillgripa en annan metod för att söka lösa dessa frågor nämligen att dagligen eller varannan dag vittja bu- rarna och i tabeller uppföra de på detta sätt erhållna kläckningsdata. Jag utgick därvid från det antagandet, att en viss bestämd relation existerade mellan värddjuret och parasiten i fråga om tiden för deras uppträdande. De senare äro ju såväl morfologiskt som biologiskt tillpassade till sina värddjur och uppträda i naturen med osviklig säkerhet vid den för dem gynnsammaste tidpunkten. Denna relation kan naturligtvis vara olika hos olika arter, beroende på om det är värddjurets ägg, larv, puppa eller imago, som parasiten angriper. Det är visserligen sannt, att djuren i kläckningslådorna ej äro utsatta för de värme-, ljus- och fuktighetsförhållanden, som möta dem i naturen, och att deras utveckling högst väsentligt påskyndas i kläckningslådorna; och det är ej omöjligt, att en viss del av dem till följd härav dukar under. Det skulle därför naturligtvis ha varit vida bättte, om kottarna fått klängas under fullt naturliga förhållanden; men innan den entomo- logiska avdelningen får ett insektarium, kunna anordningar för dylikt ändamål ej vidtagas. Men å den andra sidan var det sannolikt, att dessa ändrade förhållanden skulle inverka på samma sätt på både värddjur och parasit, så att ej relationen mellan tiden för deras uppträdande skulle ändras. UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1199 Därjämte hade man vissa hållpunkter, ty man visste eller kunde i varje fall av storleksförhållandena draga den säkra slutsatsen, att Ichneu- moniderna ej kunde ha annat värddjur än grankottvecklaren. Härigenom förenklades problemet högst betydligt. Det gällde först att se, huru dessa parasiters kläckningsdata förhöllo sig till grankottvecklarens. Vi- sade det sig sedermera, att vissa parasiter på samma sätt grupperade sig om det ena eller andra värddjuret, som dessa gjorde, kunde man vara berättigad att antaga, att vi i dessa hade detta värddjurs parasiter. 4020 FRE AR CR Ne BEE re SRA a FAP SA JG UA TTTTDSTITTTT TT TONA ENN Fig. 42a. Grafisk framställning: av kläckningssiffrorna, procentvis uträknade för varje ar för Perrisia strobi (no. 1), Laspeyresia strobilella (no. 2) och Torymus azureus (no. 3) under tiden 17 april —6 maj 1916. Prov från Kungsör, Köpings revir. 30 2/0 20 0 10 2/0 0 Diagram, showing the number of Perrisia strobi (no. 1), Laspeyresia strobilella (no. 2) and] Torymus azureus (no. 3), calculated in 24 for each species, hatched !7/,—"/5 1916. Material from Kungsör, Köping. So MAG TH 12 OI3ISEEISANIGVR try 16 1IOT 200 LIN4 221 1231 047 05) 20.127) 829030 200/0 10/0 Fig. 425. Samma kurvor för tiden g9—30 april 1916. Prov från Forshem, Kinne revir. Diagrams of the same species 3/,—”/, 1016. Material from Forshem, Kinne. En mycket viktig förutsättning för att man skulle lyckas, var emeller- tid, att värddjuren ej uppträdde samtidigt, utan i en viss följd. Det framgick emellertid redan vid de första kläckningarna, att de tre skadeinsekterna uppträdde i en viss bestämd tidsföljd; först visade sig frögallmyggorna, därefter grankottvecklaren och till sist fröstekeln. Detta 1200 IVAR TRÄGÅRDH. överensstämmer också med, vad man ofta förut konstaterat, när samma del av en växt angripes av flera insekter, nämligen att de ej uppträda samtidigt utan i en viss följd. Innan vi gå in på metoden i detalj, skola vi taga de tre värddjurens uppträdande i skärskådande. Fig. 42 a visar kläckningsresultaten för Kungsör under tiden 17/,—9/.. För bättre jämförelses skull äro siffrorna omräknade i & av varje arts totala numerär och båda könen dagligen hopsummerade. Vi se, att gallmyggorna (n:r 1) börja framkomma den 17 april och hastigt tilltaga i antal, så att den 19 nära 30 & kläckts; den 20 inträder någon minskning —- beroende på att hanarnas antal redan var på ned- gående, innan honorna nått maximum. Den 22 kläcktes ytterligare 30 2 av hela antalet, varefter kurvan hastigt faller. Tre dagar efter gall myggorna börjar grankottvecklaren (n:r 2), stiger hastigt, når redan två dagar senare sin kulmen med 28 & och sjunker sedan hastigt. Ej förrän grankottvecklaren nästan upphört att framkomma, börjar Torymus (n:r 3) att visa sig, och dess kurva stiger och sjunker avsevärt långsammare än de båda andra arternas. Kurvorna fig. 42 b visa liknande förhållanden; den 14 april når granfrö- 400,2 Id, 14 JSNAG TS 7 IR 10.1B0C21 12023. 24 gallmyggen kulmen, den 18 inträffar det- samma för grankott: vecklaren och ej förrän den 26 för granfröste- keln. De båda förras kurvor gå också hasti- gare uppåt än granfrö- stekelns, liksom i pro- 30 2/0 20 0/0 10 Ya vet från Kungsör. Den tidsskillnad i 0 Fig. 43. Kläckningssiffror för Perrisia strobi (n:o 1.), Las- peyresia strobilella (n:o 2) och den senares parasit, Neme- fråga om kläckningen, ritis eremastoides (n:o 3), uträknade som i föregående figur, som var nödvändig, för under tiden 12—24 april 1916. Prov från Lillögda, Ö:a att man skulle kunna Asele revir. få en tydlig grupperin Diagrams of Perrisiaa strobi (no. 1), Laspeyresia strobilella (no. 2) 7 ö 8 8 PP 3 8 and Nemeritis cremastoides (n:o 3), calculated as 2 SR SS fn av parasiterna omkring 1916. Material from Lillögda. Ö:a Äsele. värddjuren fanns Så- , ledes. Se vi nu efter, huru de övriga av de vanligast i kottarna förekom- mande insekterna förhålla sig, så framgår det av fig. 43, att INemeritis, som vi veta vara en parasit på grankottvecklaren, börjar framkomma tre dagar efter densamma och upphör en dag senare. Båda kurvorna äro UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1201 tvåtoppiga, beroende på att hanarnas numerär börjar sjunka, innan ho- nornas hunnit att stiga; för övrigt se vi, att kurvorna noga följas åt, men att Vemeritis” toppar ligga en dag efter grankottvecklarens. Denna korta tidsskillnad motsvaras i naturen säkerligen av en avsevärt längre sådan, då det är sannolikt, att Vemeritis ej lägger sina ägg i alldeles nykläckta larver av grankottvecklaren. Vi kunna således av de i fig. 43 framställda kläckningssiffrorna draga den slutsatsen, att parasitens kurva noggrant följer värddjurets med en tidsskillnad av ett par dagar. Återvända vi så till provet från Köping och rita in de övriga vanligare formernas kurvor (fig. 44 a), så finna vi, att Platygaster tydligt förhåller sig till Perrisia på samma sätt som NVemerztis till grankottvecklaren, med den skillnaden, att Platygaster framkommer något tidigare än Perrisia. På Perrisias kurva se vi även två toppar, med två dagars mellanrum, vilka ha samma orsak som hos Vemeritis och grankottvecklaren (kurva fig. 43); på Platygasters kurva se vi däremot, att toppen är avskuren, vilket beror på att honorna, som hos denna art äro vida talrikare än hanarna, tilltagit i precis samma grad som hanarnas antal minskats, så att procenten kläckta djur under två dagar är densamma. Dessa båda kurvor måste därför anses tydligt tala för, att Platygaster är Perrisias parasit, vilket var sannolikt även av den anledningen, att andra Platygaster-arter visat sig vara exklusiva specialister på gallmygg- larver. Vid den efterundersökning, som gjordes, och för vilken förut (s. 39) redogjorts, lyckades det också fastställa, att denna på grund av kläck- ningsdata dragna slutsats var riktig. I en tom larvhud av Perrisia på- träffades en Platygaster, som ej förmått krypa fram ur kokongen utan omkommit där, och därmed lämnat bevis på tillförlitligheten av den ovan föreslagna metoden att vid komplicerade biocönoser använda kläcknings- data för att utröna de olika värddjurens parasiter. Kurvorna fig. 44 b visa samma sak ännu tydligare, emedan Perrisias och Laspeyresias kurvor ligga längre ifrån varandra. Platygaster börjar framkomma den 9 april, men endast i enstaka individ under de första fyra dagarna, den 15 når den hastigt sin kulmen med över 35 2, en dag senare än Perrisia. I detta fall fortsätter Perrisia att framkomma enstaka ända till den 22, och detsamma gäller om Platygaster, som ej upphör förrän den 24. Återstår granfröstekeln och Aprostocetus strobilane. Som förut fram- hållits, börjar den förra att framkomma, först när granfrögallmyggan och grankottvecklaren praktiskt taget upphört därmed, och dess kurva är av en helt annan typ. Medan båda granfrögallmyggans och grankottveck- larens kurvor hastigt nå upp till 30 2, och deras huvudmassa till följd därav 1202 IVAR TRÄGÅRDH. framkommer under loppet av några få dagar, når Zorymus' kurva knappt över 20 2, och dess kläckning pågår under en avsevärt längre tid, 10—12 dagar, 40/0 I1f6, TSL 1OAGO 1:21 OKNOINAI05SL0615070r08) 2030 i 13 ARRENDE é ME KA RA H 30 2/0 + —! 1 + 1 j :o | UTI RA a 20 of0 I : Få 10 oo —0 : == : a 0 / JEN Bj Fig. 44 a. Kläckningssiffror för Perrisia strobi (n:o 1). Platygaster contorticornis, (n:o 2). Laspeyresia strobilella (n:r 3), Torymus azureus (n:o 4) och Aprostocetus strobilane (n:o 5) under tiden 17 april—7 maj 1916, Prov från Kungsör, Köpings revir. Diagrams of Perrisia strobi (no 1), Platygaster contorticornis (no. 2), Laspeyresia strobilella (no. 3). Torymus azureus (no. 4) and Apfrostocetus strobilane (no. 5), calculated as in fig. 42, V/,—7/5 1916. Material from Kungsör, Köping, 420"h Sj I OLAEIA 2 ISA IST IG REITIBG 19: 1202 2191 1221 231004 09 5 06K 2820 a fa = cE Ed | EN 30/0 - - | SUL 20/0 —+Tn:o 5 d 10/0 | ; ; TNG Fig. 44 b. Kläckningssiffror för samma arter under tiden 9—30 april. Prov från Forshem, Kinne revir. Diagrams of the same species ?/3—?9/, 1916. Material from Forshem, Kinne revir. I båda dessa avseenden förhåller sig Aprostocetus på alldeles samma sätt. Den senares kurva följer synnerligen troget Zorymus och kulmen nås antingen på samma dag (fig. 44 a) eller, som i fig. 44 b, när kurvan är tvåtoppig, i den senare toppen en dag tidigare, medan de båda andra parasiternas kulmen kommer något efter sina värddjur. Denna överensstämmelse gör det sannolikt, att Aprostocetus är en ägg- parasit hos Zorymus. På kurvor från andra lokaler finna vi fullständigt samma förhållande, . Aprostocetus” kurva följer troget Zorymus', och även om vi ej därmed UNDERSÖKNINGAR ÖVER GRAN- OCH TALLKOTTARNAS SKADEINSEKTER. 1203 kunna anse det bevisat, att den förra är den senares parasit, blir detta dock därigenom så ytterst antagligt, att vi äro berättigade att prelimi- närt uppföra Åprostocetus som Torypymus” parasit. Den ovan omnämnda metoden grundar sig naturligtvis ej endast på de kurvor, som nu meddelats, utan på ett avsevärt material, som det är min avsikt att längre fram offentliggöra. Anledningen till, att den ut- arbetades gavs av, grankottarnas rika insektsfauna och svårigheten att genom direkta undersökningar utröna de olika värddjurens parasiter; metodens användbarhet torde framgå därav att den på densamma grun- dade slutsatsen, att Platygaster contorticornis äx Perrisia strobi's parasit, genom kontrollundersökning visades vara riktig. Klart är, att, om det material, varur insekter kläckas, kunde förvaras under fullt naturliga förhållanden, skulle de olika arternas kurvor bli längre skilda från varandra och samhörigheten mellan olika värddjur och deras parasiter komma att framstå ännu tydligare. Men f. n. saknas möjligheter att vid Skogsförsöksanstalten anordna dylika försök. Sannolikt är, att man med denna metod också skall kunna angripa andra komplicerade biocönoser, där direkta iakttagelser över de olika insekternas relation till varandra äro svåra att göra, t. ex. större gall- bildningar, vilka ofta hysa en mängd olika invånare, samt de under barken av träd, i trädstubbar o. d. boende insekterna. Det vore därför önskligt, om andra entomologer ville upptaga metoden till prövning. 1204 IVAR TRÄGÅRDH. Litteratur. ASHMEAD, W. A.: Monograph of the North American Proctotrypide. — Bulletin of the U.S. National Museum" no 45. Washington 1883. BoHEMAN, C. H.: Skandinaviska Pteromalider. — Kungl. Vetenskapsakad. Handl. 1833, s. 329—380. Stockholm 1834. CrosBY, C. R.: On certain seed-infesting Chalcis-flies. — Cornell Univ. Agric. Exp. Sta. of College af Agriculture. Dep. of Entomology. Bull. 265, april 1909, s. 367—388. a — Ithaca 1909. DAHLBOM, A. G.: Kort underrättelse om skandinaviska Insekters allmännare skada och nytta i hushållningen. — Lund 1837. DE GEER, CH : Mémoires pour servir å I'Histoire des Insectes. Vol. 2. — Stockholm 1771. HOLMGREN, A. E.: (I) De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna jämte utrot- ningsmedel för de senare, Stockholm 1867. a—: (II) Monographia Ophionidum Suecix: Kgl. Vet. Akad. Handl. Stockholm 1861. JUDEICH-NITSCHE: Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde. — Berlin 1895. KIEFFER, J. J.: (I) Fam. Cecidomyidx. — Genera Insectorum, fasc. 152. — Bruxelles 1913. . . y . . . — (I) Description de nouveaux microhymenoptéres. — Broteria, Serie zoologica. vol. 11. Bahia 1913. (IIT) Beitrag zur Kenntnis der Platygasterin& und ihrer Lebensweise. KuURrRDJUMOV, N. B. Notes on Tetrastichini. — Revue Russe d'Entomologie, vol, 13, s. 243 —256. — St. Petersburg 1013. LAMPA, S.: Undersökning av grankottar 1907. — Uppsatser i praktisk entomologi, vol. 17, s. 49—55. Upsala 1907. LINNÉ, C.: Systema naturg. 1758. MILLER, J. M-.: Oviposition of Megastigmus spermotrophus in the seed of Douglas fir. — Journ. of Agriculture, vol. 6, no 21, s. 65—68, pl. V—VII. 10 april 1916. — Washington. NUÖSSLIN, O.: Leitfaden der Forstinsektenkunde. Berlin 1913. RATZEBURG, J. T. C.: Die Ichneumonen der Forstinsekten, Bd I, II, III. — Berlin 1844, 1848 och 1852. SAHLBERG, J.: Cecidomyia Strobr, en skadeinsekt uti nordens granskogar. — Medd. av Societas pro Fauna et Flora Fennica, h. 17, s. 14—16. Helsingfors 1890—1892. SCHMIEDEKNECHT, O.: Fam. Chalceididx. — Genera Insectorum fasc. 97. — Bruxelles 1909. SEITNER, M.: (I) Die Fichtensamengallmicke (Plemeliella abietina) — Centralblatt f. d. ge- samte Forstwesen. Bd 34, s. 185—190, 13 fig. — Wien 1908. — (I) Uber Nadelholzsamen zerstörende Chaleididen. — Centralblatt f. d. gesamte Forst- wesen. Bd 42, s. 307—324, fig. 43—060. — Wien 1916. ; SYLVÉN, N.: Om pollineringsförsök med tall och gran. — Meddel. från Statens skogsför- söksanstalt, h. 7, 1910. — Stockholm 1910. THOMSON, C. G.: Hymenoptera Scandinavixe. Tom. IV och V. Pteromalus. TLund 1876 och 1878. TrRÄGÅRDH, I.: Gran- och tallkottarnes vanligaste skadeinsekter. Skogen, bd, I s. 42—50, fig. I—5. — Stockholm 1914. Sveriges Skogsinsekter. Stockholm 1914. WACHTL, A.: (I) Uber Megastigmus pictus und seine Lebensweise. — Wiener Entomol. Zeitschr. bd 3, s 38—39. — Wien 1884. — - (II) Ein neuer Megastigmus als Samen, verwöster von Pseudotsuga Douglasii CARR. — Wiener Entomol. Zeitschr., bd 12, h. I, s. 24—28, pl. I. —Wien 1893. WAHLGREN, A.: Några ord om årets grankottsjukdom. Skogsvännen n:o 3 (71), s. 40—45. — Stockholm 1893. WINNERTZ, J. Beitrag zu einer Monographie der Gallmiicken. — Linnea entomologica. T. 8, S. 154—322, pl. 1—4. — Wien 1853. 2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Om aspens produktionsförmåga. Förelöpande meddelande från siu försöksytor. Av GUNNAR SCHOTTE. Under nuvarande kristider, då någon import av aspvirke från Ryssland ej kunnat ske, har behovet av aspvirke måst fyllas inom landet. Här- igenom har verkligt intresse för aspens produktionsmöjligheter åstad- kommits, ett intresse, som förut varit ganska ringa på grund av de vanskligheter, som aspen kan förorsaka barrträdsodlingar å hyggena. Men även om aspen ej bör tillåtas att innästla sig på hyggena å den vanliga medelgoda eller sämre skogsmarken, torde man dock bl. a. genom kristiden kommit ifrån den föråldrade ståndpunkten att anse aspen endast som ett skogsogräs. Att aspen är ett lämpligt hagmarksträd har man däremot länge varit ense om, och särskilt C. E. LÖWENHJELM (6) och, WILH. FELLENIUS (7) ha pläderat härför. Efter studium av de för export'anlitade aspskogarna i Ryssland har HENRIK HESSELMAN (2) påvisat, att om vi också ej ha sådana kalk- haltiga sandmarker, som producera den vackra aspen i Ryssland, så finnas dock i vårt land myllrika, sidlänta sluttningar i skogarna, som väl lämpa sig för asp. Dessa marker utmärka sig genom en örtrik mark- vegetation och uppfylla två villkor för aspens trevnad, nämligen riklig och god mullbildning samt ett i marken högt stående och rörligt grund- vatten. WAHLGREN (zz) förordar aspen i bördiga hagmarker och löv- ängar samt längs stränderna av våra större insjöar och vattendrag. WINGBORG (z2) har särskilt framhållit den ekonomiska vinst, som aspen bör kunna lämna. Han förordar liksom LUNDSTRÖM (5) även odling av vissa poppelarter för tändsticksvirke. Skogsavdelningen vid Statens skogsförsöksanstalt, som närmast har till uppgift att studera produktionen i svenska skogssamhällen och beståndsformer, upptog på arbetsprogrammet för åren 1915—1917 an- läggandet av några ytor i aspbestånd som exempel på aspens produk- 1206 GUNNAR SCHOTTE. tion. Ehuru härigenom ännu blott tillkommit 5 aspytor, har förf. ansett lämpligt att redan nu lämna ett förberedande meddelande om desamma. Detta så mycket mera som även från riksdagens sida visats ett speciellt intresse för dessa undersökningar. Sålunda väckte vid 1916 års riksdag herr J. PERSSON i andra kammaren motion (S) om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens marker. Motio- nären framhöll, att staten torde hava stora skogsmarker, som lämpa sig för aspodling, och som borde kunna förse tändsticksfabrikerna i vårt land med råvara. Jordbruksutskottet (4) avstyrkte visserligen någon direkt åtgärd från riks- dagens sida, då den föreliggande frågan var föremål för såväl enskildas som statsinstitutioners uppmärksamhet och arbete. Utskottet underströk dock den av motionären framhållna nationalekonomiska betydelsen av ett rationellt bedrivande av aspodling i vårt land. Utskottet meddelade också, att, åtminstone å en del enskilda marker, odling av asp bedrives i icke obetydlig skala, och att Domänstyrelsen upptagit frågan till behandling. Härefter anförde utskottet följande: >»Den institution, som emellertid i första hand ' har att taga befattning med hithörande frågor, är Statens skogsförsöksanstalt. I den plan, som uppgjorts för försöksanstaltens verksamhet under de närmaste tre åren, har även — enligt vad som meddelats utskottet — inrymts tillväxtunder- sökningar i aspbestånd, alltså ett led i den kultur, som motionären avser.» Redan år 1909 undersökte författaren genom en tillfällig försöksyta ett barkat aspbestånd å Jönåkers häradsallmänning i Södermanland, innan det gick sin undergång till mötes, och samma år anlades vid Försöks- anstalten i samband med björkundersökningar en blandskogsyta med björk och asp å Klotens kronopark i Dalarna. | När det gällde att uppsöka områden, lämpade för försöksytor i rena aspbestånd, var det naturligt, att försöksanstalten i första hand vände sig till vårt lands främste aspvårdare, överjägmästare C. G. BARTHELSON. Med största beredvillighet ställde han också sina kända aspbestånd vid Sätra bruk i Västergötland till Skogsförsöksanstaltens disposition. Här anlades sålunda sommaren 19160 tre fasta försöksytor i yngre aspbestånd, varjämte en tillfällig aspyta uppskattades i ett äldre sådant. Slutligen uppskattade Skogsförsöksanstalten hösten 1916 på jägmästare TH. GRINN- DALS förslag en tillfällig yta i medelålders aspbestånd å det greve CARL BONDE tillhöriga Hörningsnäs i Södermanland. Uppskattningsresultaten från de sju försöksytorna återfinnas i tabell 1. Innan desamma något diskuteras, lämnas först en detaljbeskrivning över mark och markvegetation i försöksytorna. NS PRODUKTIONSFÖRMÅGA, ASPE OM 6; CHOTTE ?9/4; 191 5 G. foto av altens saml. st Ur Skogsförsöksan 378. an syt örsök 4 F and. 1 Västergötl ätra bruk BAS nd (bonitet I) sta t aspbe årig 23- Fig. 1. Place d'essai 378. TD) (Productivité remble de 23 ans. lement de t Peup GUNNAR SCHOTTE.: 7ab. 1. Försöksytor Places d'essai en Kvarvarande bestånd Aprés Veclaircie = Bs a "Il. Fel NR - As ve o bs JAR 2 o = AE Försöksytans | 2 3 SE bo 5 | 2 a ANI pal z S z | SS Ö 2 f-S 5 82 = 5 BRAT - ARN Ner = LA = | fö | belägenhet | 27 (SH EI Sv |A lr BR RR ER AR a a a EE | 2 & i : = 3 [RS SS Sm | a o | Medelhöjd| & £12 > slö 5) 5 fv |f2EGNRE | 3 8 Orientation ATS fa | 5 = 7 ]) = ol9 Öl INR 226 = | a & cv | pal EN i | KA & o| Hauteur | 3 kl7.2 al sol 2' "| B.0.5 | 5 0 5 2: | 2 3 5 | moyenne | DELA ElAL EA 2) br | =S = FR NE ös: Ota EA SS > = [= 9 n| 2 5 | 2 = = 5 | GA ES O VA = | ä 2 | 1 cg 1000 | [2 | | | | E | | 378 | Sätra, FOTOT) 23 I Asp I 1,160 gr 12,5] 487 l14,10) OTx|ö LAS Ss000 | Västergötland IT 210 (83 FE 8.3 504 1.15] 6.6 16,8 0,29 | | ITI I 10 9,5 6;3). 523 0535 157] RO: Os IV 10 8,3 5,7| 536 | O,o3s] — Ojxi| 19,6 | Ojor | - S:a | 1,490 IgE 11,6) 489 15,63] 99,s] 14,6 | 4,33 Gran 380 5,0 4,4] 517 | Oss) Ts 200 Dio | | IS:a för bestånd.| 1,870 12,8 10,5| 489 |16,21]| 101,0] 14,7 | 0,39 : | | | | | | | YT Sätra, 1916:150 I I Asp i 799 15,9 16,0) 469 16,05] 119,6) 1430 | 3:99 | Västergötland 1057) IH 89 [345 10,7] 493 | 0,80). 5,3| T5;4]| 0:38 III -— — — - — — | — | — IV — => la S:a |] 888 15,8 15,5| 470 |16,85] 124,0] 14,0 | 4,16 | Gran | | 428] 78 5,9] 535 | 1.8) 4,9) — | Os6 | IS:a för bestånd | 1,316 15,3 13,2| 472 |18,03| 129,8] — | 4,32 | | | | [ | | | | 422 | Hörningsnäs, | 1916 | 53 i Asp | I | 413 21,9 22.2 495 |15:98) 173,2 15:3 | Ij27 | Södermanland | ETC 12 19,3 14,3] 495 | Oy20l — 1359] 19,2 | Oj03 III — =E — — S:a | 425 21,9 22,0] 495 |163x8| IS MISS 3A Gran 663 12,3 15,2| 496 |11;97]| 7350) = 1,38 | S:a för bestånd.| 1,088 GS 18,2| 495 |28,15]| 248,0] — | 4,68 I 137 |Jönåkers härads-| 1909 | 85 i Asp 358 25,6 30,0] — 25,3 300,0] — lgh | allm., | Björk 66 24,5 28,7] = |"4,3 |" ASBllE- NKOrG | | Södermanland S:a för bestånd.| 424 25,4 | 2958] — Tl2016BARTEE | -- | | 376 Sätra, 1910NLSTIÖKCHE) Asp I 726 14,3 14,4] 473 li1,90] 80,5 15,3 | 2,60 | Västergötland II 199] — 13,7 11,6] 487 | 25) TA, TING. S OS ETT 14 12,3 8,9) 515 | 0,09 Oslo OA Sa) 939 14,2 13,8] 475 |14,10] "O5,5| CISA 135000] Gran 143 14,0 12,3) 475 | I;70l IIB ÖST 0,36 | S:a för bestånd.| 1,082 TAre 13,6| 475 |15,80][ TOG: NILS I | | I 147 | . AKloten; 1916 | 61 II | Asp I 128 19,4 19,7] 490 | 3,9] 3752] I755 | Ojör Dalarna II 8 16,6 I 1,6] 522 | 0,08 O;7r 20,9 | Ojor III — — ct 2 Ac = = = S:a | 136) — 19,4 19,2] 490 | 3,99] 3749) E746 | 03620) Björk I 264 19,8 22,21 468 |10;24] 94;8| 15:00) 1567 IT 32 Tyg 15,2 460 | 0,58 4;8) - 17,0] OBS III [2 17,7 15,3 461 | 0,22 1,8| 17,5 | 0,03 IV 16 Vie 9.9; 467 | OjI2 0,6| 2434 | Oj01 S:a 324 19,3 20:91 4077 IT ETEG 102,0 1'5352.1 TAS S:a för bestånd. 460 10,5 20,5| 473 |15,15]| 139,0] 1558 102:35 ——Q —--N——-——oO— < — — — — — — —— KO oo ooo os | Sätra, Västerg. TOO] 77 AÅsp I 379 IH] 23.5] 473 21-94 194.32 1644 | 2.352 OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. 12009 i aspbestånd. oreéts de trembles. Utgallrat virke Kvarvarande bestånd och utgallrat virke La coupe d'éclaircie Avant Péclaircie re lans Loe SS =01 fe SN — & Medelhöjd Za = = 33 LG : = Ne enligt SKIEN a = OM 3 öres isl GS 3 FK Eg oo a 1 =S > = £) Grundyta c Sd = — bl Medelhböjd | 2 ol EE! slog FR- Zz > 8 I = 0 E oo Sol s =S i U-SRSSRRRG de SJ SR formeln | c Hl 352! Surface & 2, föll & | enligt 15 3L 1 SKRNE old ns SS EK Hauteur |.2S o|5 3 = terricre STAKE a. 5 Gl RS formeln. | SS FO See efte SM ” Böle S ol b0o.2—-I1 & «4 ER UR Ser Nolan LA IE LSE MR 22 ME moyenne =S SR D ER SS E]eolsola c nal Öh Ag = SOND Pa . AG 2 on > Sj Hanteur | 22/4 ls! EE clas sr I 5 = oslör 8 ISS | El) moyenne | « SS) AS SAT | SE Ela IN 2 = | "60 -SJOUERT SA RS | st. a 7: JV kvm 24 = = | : -— = /1000 a | | Irooo 7 1 ft [EE BEER ANN TRREIASAT m! E | E fAEE! VERNN fö (CV a at NA 240) 17,1 13,0 10,7| 484 | 2.16 13.3] 13,6] 15.35 1I3.o/1,400] 13.2 12,21 486/16,26! 104,7) - 14.6 4.535 420! 66.7 10.8 3.01 475] 2,1 64,9) TOS TIO) 623 Gol III 8.11 486) 3.26 17,5) 16.8 0,76 I 1901 63,3 8.3 5:81 475 | 0,50! 59,21 2501 18:21 53,61 300 8.8 6,01 496] 0,85; — 3,7] 18,3 O.6 — == —|]—!] = I) — — IO 8,3 5:71 536] Ojo3| Oss) I9,6| O,or 350. 36.3 11,5 sl 4801 4:77] 23,41 2654] 1632] 21,;0l2,340! 12,7 10,.3| 487120,40] 126,0] 15.0] 5, 90 19.2 154 31500) O;6:1 Si, 20 DA; GOn| 470 6.2 5,7! 506] I,19 3.8] 16.9) O,.1 9401 33.3 EL, 8,5| 481 | 5,38] 24,0l| 28:7| 16,x| 22,x12,810] 12,3 9;9| 487|21,59| 129,8] 15,0 5,64 SA SE [Rea Om rata I ana El far far EE | a, Et 1 1 a RAN | IRENE SEA) sned ta ' 136] 14,5 15,6 14.71 463 | 2,32) 12,6| 16;7| I4,5l 12,A| 9351! 15,8 15,8! 468118,37; 136,3] I4,0] 4,34 150| 62.8 12.7 10,21 469] I,24l 60,90] 7,4l 16,5] 58; 239) 13,0 10.4 479| 2,04] 12,7] 16,0) 0,42 53| 100 IO,i 7,81 460 0,26) 100,40] I,2 18,0) IO0,0 Säl 10; 7.38 460| 0,26 1,2 18,0 0,04 24| 100 6.8 4,9) 438 | O,04| IOO,0] Ost] 22,11 100,0] 24 6. 4.9) 438) 0,04 OL 22 ÖS 363| 29.0 14,2 1146) 464 | 3,86] 18,6] 25,4| I5,:3| 16,;0dl1,251] 15,5 14,5| 469/20,71| 150,3] I4,2| 5,01 2151 33:4 12346 17.51 491 | 5.19 81,5 34.5 = 87,6 043 12.3 IT;521 4051 03537] 39.44 — 1531 578| 30,5 £3:8 14,11 479 | 9.05] 33.4] 59.9 — 31,61,894| 14,8 13,5| 474|2'7,08]| 189,7] — 6,32 | I 200] 32 el 213 19,61 495 | 6,c4| 27,4) 63,6] 16,4] 26,9) 613)! 2147 21,4| 495122,02| 236,8] 13.6) 4,47 50 80.6 19.6 15,01 495 | 0,80) 81,6) ,6| 18.6 82,01 62) 19,3 14,9] 495] I,0o0] 1IO,35) 18.7) Os20 50! 100 | 19.3 14,1] 495 | 0,78] 100,0] 7,4] I9,0o| 100,0 501 — I0:3 14,1] 495] 0.78 sal "IO0;0) Oj 300 41.4 20,9 r8;r| 495 | 7370. 32:317956) 10:90) 31 125) 2135 20,31 495123,80] 254,7] 15.8) 4,81 SE AGS 0 a 21:71 495 | Ijasl BS) 09 9.8] 694] 12,5 15,5) 495/13,12] B0j0] — | I,52 Ball 25:3 20,0 18,5| 495 | 8,86] 23.9) 87,5] — 26,x|/1,419|] 18,33 18,21 495/|37.01] 335,6 — 06.33 98) I1,9 13,8 12,21 484] 1.15 8,8! 7,6 15.6 8,7| 824] 14,3 14,21 474|13,o5] 88,2| 15,3) 2.84 171| 46,2 12,2 9,1] 505 | I, 34,6) Öjsol 160] 32,81 37 13.2 10,5) 493] 3.221 2049] 15,9) 0,68 351 71,4 10.3 8,1) 519 | o,x8| 67,7] Isol I7,7| Ö4,c AO IEo 8.4] 5IS| 0,27 1,5) 17,4) 0.05 304/ 24.s| 128 10,1] 495 | 2,44] 14,8) 15,35] 15,0| 14,0l1,243| 14,0 13,0] 478|16,54| 11056] 15,5] 3,57 154| 51,9 13,6 11,2| 485 | I.so; 46,90] 9.9] — 46,8| 297| 13.8 11.71 480| 3,20] 21,2] — | 0,68 458! 20.7 13.1 10,5) 491 | 3,94] 20,40] 2544 — 19,.311,540 14.0 12,8| 478|19,74| 131,8 — 4.25 | | | | d ä 701.37.3 18,0 | 17.6| 494 | 1.84 32,0] 17,2] 17.8] 31,6) 204| 19.3 18.9 491, 5.73) 54.3 7.6, 0.80 — — = |l=—=!l—] =) Slo) —K — 8) 16,6 11,6! 522| oyo8). - 0,8) 20,59) Ojor 8 1C0 FASA NOR Ba) 486 | 0.05] 100,40) O,3| 31,8) 100,0 LJ] a 9.0, 486j 0,05 0,3) 31,.8| O,.or 84| 38.2 18.7 16,9] 494 | 1,80] . 32.21 17,31] 18,1] 31,61 220) 19,2 18,4| 491] 5,88; 55.4] 17.8) O.9r 561 17,5 18,4 17.3) 444 | I,3) II,4| 1Os7l 1634] IO32]| 320) ” 19,6 21,4) 4651 E1s55! IOS:N IG.) I;70 481 60.0 15.3 15,11 459 | 0,86) 59,6) 6,0) 18.0) 55, 80 16.3 15,21 459] I,4l- 10381 I7:5| Ostg 80] 87.0 I 1,8 12,11 485 | O,g2al BOssl 5.3 10.6] 74,3l 921 13,0 12,51 479| I,.14 gl IG: Om 20/ 55.6 8.1 10,0 525 | 0,16) 55:7| 037: 20,8) 50,71 36 Ö,5 10,0) 495'| 0,28 1,3 22.6 0.02 204| 38.6 15.2 14,21 453 | 3,25| 22,5| 22,7| 17,71] 18,21| 528| 18,6 18,6 466 14,41 124,7) -15.7| 2.1 288| 38,s| 16,5 | 15,0] 474 | 5.14] 25.3| 40,2] 17.90] 22,3 748! 18,7 | 18.6|473|20,29) 180,x| 16,3] 3,02 —- pv ÄÅ mmm Om omm — — -m Ö— -———W.--.-—-—=s— —-—- . z .€-— < ;--—»-—--uQ—-—e=— = 2——-—-—.—.. < "n 2 SCHOTTE G. Foto av Ur Skogsförsöksanstaltens saml. 422. Försöksytan å Hörningsnäs i Södermanland. N 2 bonitet I ( N l asp per har, medelhöjd 21. anC d spbest 53-arigt a Fig. 3. em, 20.3 , medeldiam. 5 255 kbm 255 m cube de tremble par har. 422. .5 m, diamétre moyen 20.35 cm. Place d'essai é I). ans. (Productivit Hauteur moynne 21 53 Peuplement de tremble de 1214 GUNNAR SCHOTTE. man dock borde varit tacksam att gratis erhålla naturlig återväxt av asp. Marken består av ett mullager på zo—11 cm ovan sandblandad lera. Trädbeståndet utgjordes av asp och något björk med enstaka granar och tallar. Då flertalet aspar voro innanruttna, kunde ej åldern fullt exakt be- stämmas, men har upptagits till 85 år. Buskskiktet bestod av aspsly s.-r. samt hallon e. Risen förekommo blott enstaka: lingon, blåbär och ÅLvcopodium selago. Gräsen .och örterna voro tunnsådda, och följande arter antecknades så- som enstaka: Anemone nemorosa och hepatica, Calamagrostis arundinacea, Carex digitata och Fragaria vesca, Hypericum quadrangulum, Lathrea squamaria på asp- rötter (!), Viola riviniana och Luzula pilosa, Oxalis acetosella, Polystichum spinu- losum, Pyrola secunda. Bland mossorna förekommo Hylocomium triquetrum s, H. parietinum e samt Polytrichum commune e. Den uppskattade ytans areal var o,2125 hektar. — Ytan var jämn med syrlig fuktighetsgrad och öppet läge cirka 50 m över havet. Detta aspmaterial är ännu för ringa, för att man därav skall kunna uppställa en beståndsöversikt och ännu mindre en produktionstabell, då tidigare gallringar ej äro kända. ” Lägger man emellertid upp de 7 beståndens höjder grafiskt, är det tydligt, att de gruppera sig i två skilda boniteter, som vi tillsvidare kunna kalla aspbonitet I och aspbonitet II. Till den förra höra ytorna 137, 377, 378 och 422, till den senare ytorna 147 och 379, medan 370 ligger emellan dem båda, dock närmast bonitet II. Jämföra vi nu dessa boniteringar med andra svenska bonitetssamman- ställningar efter höjden, finna vi, att samtliga ytorna till aspbonitet I ha högre höjder än björken i SCHOTTES (9) björkbonitet I, medan aspboni- teten II ligger mellan björkbonitet I och II. En jämförelse med tallen ger ungefär liknande resultat. Samtliga ytorna till aspbonitet I och även 376 ha högre höjd än tallen i MAASS' (7) växtlighetsgrad 1,., medan ytorna 147 och 379 härvidlag motsvara MAASS' 0,9—0,8. Beträffande en jäm- förelse mellan lärken och aspen kan nämnas, att aspen i ytorna 377 och 378 å Sätra har samma höjder som lärken i lärkbonitet I, medan ytorna 376 å Sätra och 422 å Hörningsnäs ha samma höjd som lärkbonitet II, ytan 137 å Jönåker lika som lärkbonitet III, ytan i47 å Kloten som lärkbonitet IV samt ytan 379 å Sätra som lärkbonitet V (70). Man finner härav, att aspens höjdtillväxt avtager mycket hastigare än t. ex. lärkens. Efter markförhållandena att döma är det för övrigt tydligt, att de ytor, som förts till aspbonitet I, tillhöra vår bästa skogsmarkstyp, d. v. s. mot- svara JONSONS bonitet I (3). När vi vidare betrakta bilderna i denna uppsats, finna vi, att ytorna 378 och 377 vid Sätra tillhöra våra bästa asptyper, vilket också var fallet med ytan 137 å Jönåker. Ytan 422 är däremot ganska dålig asp, men dess höjd och markens beskaffenhet 1275 PRODUKTIONSFÖRMAGA. ASPENS OM kr kär 1916. 19/7 6 SCHOT1E ! G. av Foto aml. altens s ksanst Ur Skogsförsö 70: 2 3 Försöksytan bruk i Västergötland. ätra Så d rigt aspbestånd (bonitet IT) o a 2 Fig. 4. 2.3 Cm, I medeldiam, m, 14 132 kbm per har, medelhöjd 132 m cube de tremble par har E 5) 3 00 SN [ae on sv LS SR T SR dv -E Bg ao) m- SW Page AR > 3 0 DR ss ER = 0 ALS SE kk sd äs I] Ng H Ae Oo = 22 TE) = 5 - EB vo i - Es 3) 2 E CH 2 [=Y 3 CT) [2 1216 GUNNAR SCHOTTE. 7abel! 2. Aspytornas produktion av tändsticksved. Le production de bois d'allumettes des place d'essai en foréts de tremble- I I v =) Å = - z ROT ARS INS ab FRE, 2 OD CR SR en a EE EN IS z Ts öv FSE SE rn ERS ER ENT ER SI SN sn AN RS Noga SEE AR I SSE = 2 lg | sm | OT) Ev 52 road: RE? Aa FEL DO FE TA (SÖTA BR, HA fal -— n te - »” =E A= = & FR Ålder |5 f13 & FI 239 - & HE he EA ES SO Anteckningar GE SEO angle RA eg kare STO) > gr ES SA R 38) Age |s-öl 4 öl . n 22 0 5 fvrloo ty ERE Remarques FA 5 Alis ES SIE KO FAVILILE sc SKOLA sa 8 SV 00 5 DUST mg ESA Fer RS mv Ol Mr mV 3 — SÅ -N |D. EC) ar IK CLS fd (blad EM [5 - &c SA a OTA RR 3 Fila SAC 2 O ÖKO ava (93 OAS = Elr:so sj 5 o R E-.0o|] 7 GS nd Als AR föjbillng 2 = ISS 3 SRS O == irl 8 Sj RE 3 PST fre se i -—- ål He E [=] Aa AL :0 > EE 50 r Zz >| a FS 3) 8 ÅR, Nn = > 8 oc 23, SL BENTE v << SÄS 2 3 ÉE [= Bonitet I. SROM 2AALOSN LOY — — = = 77 130-(57)| 14,5| 129 7.7 6.0 18,6 41,5 |II 94 virke över 3 tums topp. 22 53 20,5) 214 86.2 40.2 154,2 55,9 39 a 3 RR ” 37 35 125,6 — = = = Bonitet II. . de o I 376 34 IS471. 108 35 1,6 az FO: 13 4 virke över 3 tums topp. 471 Öd 8,4] 40 I1O.I 22,2 24.0 42,0 SS Ar » > » 370) VILA2S.s) L02 108.8 67.0 156,3 69.4 AVAREE » - 3 Tabell 3. Försöksytornas ungefärliga värde. La valeur approximative des place d'essai. ÅR 3 : Pappersmassaved Kol och ved se) Tändsticksvirke lt z HS å 14 k ä 5 ök S JG od a 4 kr. a rt Summa 23 v 3 ä 30 kr. per kbm z Fö Öl OM SD Le bois de la påte Charbon de bois et bois Total 2 SNS = = Le bois d'allumettes ÅA TA Cour å 3 cour 3 T och Db D 2) = -— & RE — — a ee — = Faler DG S OS SA = N 2 S - kbm 12 kbm Kr. kbm Kr. kbm Jr: JYOLA 2 10,5] — — VB 1,005 FS 176 I107.1 1,18I = ) > d 3 30(57)) 14,5 77 ARM 107.0 1,498 14.2 g 128,9 1,S00 422 53 2055 30.2 2,556 20 JOY 6.4 32 STALS 4,325 270- | STERN SS 45 S1.7 1.144 10,2 51 93,4 1,240 147 Or Ör TOT 303 RON 463 243 I I 45.5 777 + björk + björk 379 [övar IP250e NR 10558 3,204 50.4 706 353 16 162.3 3,986, OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. I:21 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av L. MATTSSON ??/; 1916. Fig. 5. 77-årigt aspbestånd (bonitet II) å Sätra bruk i Västergötland. Försöksytan 379. 194 kbm per har, medelhöjd 18.7 m, medeldiam. 25.3 cm. Peuplement de tremble de 77 ans. (Productivité II). Place d'essai 379. 194 mt s. par har. Hauteur moyenne 18.7 m, diaméetre moyen 23.5 cm. 1218 GUNNAR SCHOTTE. tyder på lika god markbonitet som vid Sätra. Detta förhållande torde ej enbart kunna få sin förklaring av den goda vård, som bestånden a Sätra fått åtnjuta, utan förf. ser även häri ett utslag av rasfrågan. Ytan 422 synes för övrigt vara tämligen tjockbarkig. Även ytorna 376 och 379 vid Sätra ha en relativt tjockare bark än de utmärkta bestånden 377 och 378 därstädes. Talen i tab. 1 tyda på, att man inom aspbonitet I vid 350 ar skulle kunna hava bestånd med cirka 200 kbm innanför bark och en medel- diameter av 20,; cm. Inom bonitet II skulle motsvarande tal vara resp. 150 kbm och 18 cm. Av denna massa är minst resp. 40 och 20 4 tänd- sticksvirke, d. v. s. virke över 18 cm i diameter. Med hänsyn härtill har i tabell 3 gjorts försök att ungefärligen vär- dera bestånden efter nuvarande virkespriser. Å bästa bonitet skulle så- lunda ett bestånd vara värt cirka 4,000 kr. pr har. Även om dessa priser gå ned efter kriget, åtminstone för pappers- massaved och kolved, så komma de väl knappast att göra det för tänd- sticksvirket. n : Om före världskriget i stort medeltal betalades 80—90 öre per kbf mittmätning fritt fabriken utan järnvägsfrakten, så är priset nu uppe i omkr. 1,25 kr., och billigare torde ej aspvirke kunna fås fran Ryssland. I den lämnade kalkylen i tab. 3 har ej kunnat göras några beräknin- gar för avdrag på grund av röta och kvist. Egentligen är det endast bestånden 378 och 377, som äro fullt friska; i alla de andra finnes mer eller mindre röta. Emellertid är ju förhållandet det, att röta till en diameter av 2'/,— 3 tum i stammens mitt godtages utan avdrag åa priset, medan för röta mellan 3—5 tum, sker ett avdrag av 2 tum. Rötavdragen ha enligt för- fattaren lämnad uppgift i allmänhet i stort medeltal ej gått upp till 1 > vid fabrikerna, men alla stockar med röta över 5 tum ha ju i regel stannat i skogen såsom ved och dylikt. — Likaså är det tydligt att ett betydande avdrag komme att ske för kvistigt virke i ett bestånd, sådant som ytan 422. Av dessa exempel finna vi emellertid, att aspen å god mark är ett värdefullt träd och förtjänt av att omhuldas. Visserligen torde med nu- varande priser gran till massaved å samma mark giva ungefär lika stor behållning vid 40—350-årig omloppstid, men kommer säkerligen pappers- virket att efter kriget falla i pris, då däremot aspvirke till prima tänd- stickor är oöverträffat. Snarare torde detta pris komma att stiga. I första hand bör man därför taga vara på och vårda den asp, som självmant uppkommer a för aspen lämplig mark. Att tidigt gallra aspen och uppkvista den samt sedan ytterligare genomgå den med gallringar OM ASPENS PRODUKTIONSFÖRMÅGA. 1219 vart 5—6 år, såsom överjägmästare BARTHELSON gjort å Sätra, bör mana till efterföljd. Vidare torde försök med direkt odling av asp böra utföras å särskilt god, något fuktig mark. Aspvirkets fiender, rötsvamparna, borde också snarast underkastas närmare undersökning. Mera ingående redogörelse för aspens produktion kan Skogsförsöks- anstalten ej lämna förr, än de nu omtalade ytorna gallrats och upp- skattats flera gånger, samt materialet dessutom kompletterats med yt- terligare några försöksytor. O. fe Litteratur. FELLENIUS, WILH.: Om hagmarkernas ändamålsenliga skötsel med afseende å bete och skogsfång. Vesterås 1877. HESSELMAN, HENRIK: Svenska skogsträd 2. Aspen. Ett i vårt land förbisett skogs- träd. (Skogsvärdsf. folkskr. N:o 21). Stockholm 1910. JONSON, TOR: Om bonitering av skogsmark. Skogsvårdsf. tidskr. 1914, sid. 369. Jordbruksutskottets utlåtande N:o 13 vid 1916 års riksdag i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens skogsmarker m. m. LUNDSTRÖM, C. F.: Om poppelplanteringar till fyllande af den otillräckliga tillgången på asp. Stockholm 1899. LÖWENHJELM, C. E.: Aspen som hagmarksträd. Kortfattad framställning om aspens nuvarande betydelse och värde, anvisningar rörande hennes skötsel, virkets till- redning och försäljning. (Smärre samlade skrifter i landthushållningen utgifna af J. ARRHENIUS. N:o 21.) Stockholm 1883. | Maass, ALEX.: Erfarenhetstabeller för tallen. Meddelanden från Statens Skogsförsöks- anstalt H. 8. Skogsvårdsf. tidskr. 1911. 8. PERSSON, J.: Motion i Andra kammaren N:o 178 vid 1916 års riksdag om skrivelse till 9. 10. II. Kungl. Maj:t angående åstadkommande av aspodling å statens skogsmarker m. m. SCHOTTE, GUNNAR: Svenska Skogsträd 5. Björken. (Skogsvårdsf. folkskr. N:o 36). Stockholm 1914. — Lärken och dess betydelse för svensk skogshushållning. Medd. från Statens Skogsförsöksanst. 1916—1917 sid. 644. WAHLGREN, A.: Skogsskötsel. Handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog. Stockholm 1914. sid. 706—714. WINGBORG, F. A.: Aspen och andra poppelslag. Rationell odling till tändsticksvirke och pappersved. En inkomstkälla av stor betydelse för Sveriges jordägare. Stock- holm 1914. gyn Ka ” ög 0 i RE - ks Mm er Ve V SAN TAR ME AT - åh NY NLU sat LUST ” (EA Iwar EAA SAN LR & | RA ML är WW | AZ HBION If he a AON utb fi $' LANTA ME dT fP MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. Av HENRIK HESSELMAN. Ib i 1 Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt för år 1910, H. 7, pu- blicerade förf. av denna avhandling en redogörelse för vissa studier över de norrländska tallhedarnas föryngring. Resultatet av dessa undersök- ningar kan sammanfattas på följande sätt. Tallhedarnas långsamma och i många avseenden egendomliga föryngringssätt låter sig ej förklaras genom några yttre svårigheter för plantornas utveckling. Snö- eller skaretryck, renarnas betande eller den konkurrens, som tallplantorna ha att utstå med lavar och ris, kan icke framdragas som en tillräcklig eller i alla avseenden tillfredsställande förklaringsgrund, varken till den ytterst långsamma föryngringen ej heller till plantornas egendomliga fördelning på tallheden. Orsaken är dess mer att söka i markens be- skaffenhet. De utförda undersökningarna visade dessutom, att den eégen- domliga föryngringen — plantornas uppväxande under och i närheten av äldre träd eller omkring multnande lågor — ej kunde förklaras ge- nom en växling i vattentillgången. De minst utvecklingsdugliga tall- plantorna, nämligen de, som förekomma på de mer öppna fältena, hade under torrtider en jämnare och rikligare vattentillgång än plantorna un- der eller i närheten av de äldre träden. De förmå dock i allmänhet utveckla sig till ordentliga träd, medan plantorna på de öppna fälten till stort antal gå under. Dessa undersökningar jämte en del andra iakt- tagelser ledde förf. till den tanken, att den egentliga orsaken vore att söka i humustäckets beskaffenhet. Det vore sannolikt, att humustäcket på de öppna fälten hade en för plantornas utveckling ogynnsam beskaf- fenhet, medan det hade mera gynnsamma egenskaper under och i när- heten av de äldre träden. Dessa synpunkter blevo de ledande vid det fortsatta studiet av tallheds-problemet. ERE HENRIK HESSELMAN. Under de år som förflutit sedan förenämnda avhandling publicerades, har tallhedsproblemet alltjämt varit föremål för den naturvetenskapliga avdelningens studier och undersökningar. Assistenten, dr LAGERBERG (1912), har sålunda publicerat en studie över de små tallhedsplantornas sjukdomar. Utom försöksfältet på Fagerheden har ett ytterligare för- söksfält anlagts, nämligen å kronoparken Östra Jörns-marken i Jörns revir i norra delen av Västerbotten. På dessa försöksfält ha i synner- het humustäckets beskaffenhet inom olika delar av heden noga stude- rats. Under mina tjänsteresor i åtskilliga delar av landet har jag ock haft tillfälle att i flera avseenden komplettera och utvidga min första erfarenhet angående tallhedarnas föryngringsvillkor. En redogörelse för dessa utvidgade och fortsatta studier följer här nedan. Vid de undersökningar, som utgöra föremålet för efterföljande avhand- ling, ha de kemiska och mekaniska jordanalyserna i övervägande grad utförts av avdelningens kemistbiträden, fil. kand. GURLI LAGERBERG f. HOFRÉN och fil. kand. GURLI LAURENTZ, till vilka jag här vill framföra mitt hjärtliga tack. Kar. I. Yttre hinder för plantornas utveckling. Konkurrens med markbetäckningsväxterna. I den förut publicerade avhandlingen (HESSELMAN 1910) framhålles, att renlavstäcket i Norrbottens tallhedar aldrig eller sällan når en sådan ut- veckling, att det utgör ett hinder för föryngringen. Lavtäcket bildar t. o. m. en gynsammare eller bättre grobädd än ett mosstäcke. Vid de noggranna ståndortsanalyser, som LAGERBERG (1914) utförde för några år sedan, visade det sig, att de unga trädplantorna i tallhedarna företrädesvis funnos i de med lavar bevuxna partierna, medan de så gott som alldeles saknades i mossfläckarna. Emellertid kan renlaven stundom nå en sådan utveckling och en sådan yppighet, att den ut- gör ett verkligt hinder för föryngringen. Detta tycks i synnerhet vara fallet inom övre Dalarna. Redan mycket tidigt kar lavrikedomen i övre Dalarnas skogar ådragit sig forskarnas uppmärksamhet. LINNÉ, som år 1734 företog en resa genom Dalarna upp till Särna och Idre, ger i sin reseberättelse följande åskådliga skildring av skogarna närmast Särna: »9/, .m. förr än man kom till Särna, kom man uti en trång skog, som på jorden var snöhvit af mossa, men ofvan uti svart och mörk av en svart, skäggig mossa, som hängde allt öfver nedre delen af träden. Jorden var här stenig, med mo fyllder. Hade under vägen varit blåst, hade ock vi varit fogelfrie för de många ruttnade och till fall hotande träden, ibland vilka öfra delen af ett halft stort träd hängde uti ett annat, just öfver vägen.» STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1223 LINNÉS »snövita mossa» är nog ingenting annat än ett yppigt ut- vecklat renlavstäcke, och den skog han skildrar, är med all sannolikhet en gammal tallhed, där träden hålla på att av ålder störta omkull. LINNÉ talar nämligen på ett annat ställe i sin skildring av Dalaresan om skogar, »hvilka på jorden voro hvita af nyss uppkommen renmossa>, av vilket uttryck framgår, att han kallat renlav för mossa. Skogarna i övre Dalarna synas sålunda ha gjort ett visst intryck på LINNÉ genom sin lavrikedom. Jämför man tallhedarna i övre Dalarna med motsvarande skogstyper i övre Norrland, skilja sig de förra från de senare genom ett mera yppigt utvecklat lavtäcke. Redan i övre delen av Älvdalens socken är lavrikedomen ganska stor, men de yppi- gaste och kraftigaste lavmattorna träffar man dock inom Särna och Idre. De mest förekommande lavarterna äro Cetraria mnivalis, Stereocaulon paschale, Cladina rangiferina, silvatica och alpestris. Omkring Särna kyrkoby ser man här och där mattor av de förstnämnda arterna i tall- hedarna. De täcka marken fullständigt och tallplantor saknas vanligen. De kunna bilda med hänsyn till skogsproduktionen alldeles sterila fläckar. Sin yppigaste utveckling når emellertid lavtäcket inom de delar av Idre kapellag, som ligga närmare norska gränsen. Under en exkursion i sep- tember 1911, som jag företog i sällskap med jägmästare GUNNAR ES- SÉEN som sakkunnig vägvisare, besöktes trakterna utmed Storån och Grövelån. Utmed Grövelån klädas rullstensåsarna av ganska vackra tall- hedar med ett rikt utvecklat lavtäcke. Unga tallplantor äro rätt vanliga, och i lagom stora luckor visa de en tillfredsställande tillväxt. Fläckvis bildas emellertid lavmattan av Cladina alpestris, den frodigaste och mest storvuxna av våra nordiska Cladina-former. I de yppiga mattor, som bildas av denna art, saknas i dessa trakter i regel tallplantor. Utmed Rångbäcken erhålla dylika mattor av Cladina. alpestris en mycket vid- sträckt utbredning. Moränkullarna äro helt och hållet överdragna med en yppig, svällande renlavsmatta, nästan uteslutande bildad av mer än decimeterhöga exem- plar "av Cladina alpestris. Ris, såsom ljung och i mindre grad blåbär, lingon och odon, förekomma endast, i mera spridda, magra och såsöm det tyckes av lavarna undertryckta exemplar. Den yppiga renlavsmattan breder ut sig över stenar och på marken liggande lågor och omhöljer dessa med en päls, alldeles som vitmossorna i en myr pläga växa över kullfallna träd- stammar (se fig. 1.) Endast på större block, som höja sig över mar- ken, förekommer Cladina silvatica, i lavmattan träffas här och där små tuvor av Dicranum robustum. Tallen bildar ett glest, magert, föga växt- kraftigt bestånd med mycket sparsamt inblandad björk (Betula odorata och wverrucosa) i låga exemplar. På moränkullarnas sydsida är skogen 1224 HENRIK HESSELMAN. något bättre sluten än på deras nordsida. På sydsidan förekommer då Cladina silvatica tillsammans med Cladina rangiferina, som på nordsidan blir ensam rådande. Oaktat skogen är mycket gles, saknas inom stora områden alla tallplantor, saäval växtliga som ovaxtlmar lavtäcket har tydligen nått en sådaån yppighet, att.det omöj- liggör tallfrönas groning. Sker icke någon förändring i denna markbetäckning, antingen genom brand eller på något annat sätt, måste denna skog förr eller senare övergå till ett trädlöst växtsamhälle. Enligt de upplysningar, som jag erhöll av jägmästare G. ESSÉEN, ha fiera hektar av Gröveldalens kronopark ett dylikt utseende. Men även annorstädes inom övre Dalarna äro liknande tallhedar iakttagna. Enligt muntliga upplysningar av överjägmästare AXEL SYLVÉN finnas dylika lavmarker söder om Starbosjön invid norska gränsen och i Härjedalen lära de icke heller saknas. Vissa av övre Dalarnas tallhedar' erinra sålunda på ett påfallande sätt om de tallskogar i Finland, som beskrivits av A. G. BLOMQUIST (1881) och BERNH. ERICSSON (1892), enligt vilkas iakttagelser renlaven på många ställen utgör ett väsentligt hinder för tallplantornas utveckling. Särskilt lär detta vara fallet i Enontekis, där enligt iakttagelser Cladina alpestris synes förekomma särdeles ymnigt. I övre Dalarna och sannolikt även inom angränsande delar av Härjedalen, kan renlaven sålunda nå en yppighet, som utgör ett väsentligt hinder för föryngringen. Orsakerna härtill äro tyd- ligen att söka i för lavarna särdeles gynnsamma utvecklingsbetingelser. Flera orsaker äro säkerligen härvid samverkande. Övre Dalarna, översta delarna av Norrbotten liksom också trakterna kring Enontekis i Finland ha ett ganska utpräglat kontinentalt klimat. Ett dylikt klimat synes gynna lavarnas utveckling. Enligt HULT (1887, S. 216) utmärka sig de närmare havet belägna delarna av de sydskan- dinaviska tjällen därav, att vegetationen huvudsakligen utgöres av ris, medan renlaven träder mera i bakgrunden. I de inre mera kontinentala delarna däremot får renlaven så stor betydelse, att den kan kläda fjällen 1! I detta samband är ett meddelande av förvaltare PAULSRUD i Idre av ett visst intresse, då det antyder, att även på den norska sidan renlaven når en ovanlig yppighet. Från Rörås och trakten däromkring försiggår nämligen enligt dennes utsago en livlig och lönande ex- port av renlav till Tyskland och Frankrike. Den användes för framställning av begrav- ningskransar för firandet av alla själars dag (»Allerseelen» eller »féte des morts») i början av november. Som bekant brukar åtminstone i Sverige endast Cladina alpestris användas för kransframställning. I Frankrike och Tyskland färgas den på olika sätt. ÖSTENFELD (1902) talar även om en stor lavrikedom i dessa trakter av Norge. | ) 5 STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. I 225 förf. oto av red Rängbäcken, uippig entwickelten Flechten (Cladina alpestris A | om | -— ov = NS + NN LC) 3 NN S - N S a a > > vv > Oo 4 Oo SL > heide mit Bodenvegetation aus grossen, 5 > 2 a = Yr = 3 ov Z = a =E än SÅ I 20 : 3 HH AN . = ol, 179. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, 1226 HENRIK HESSELMAN. med jämna gråa mattor. Liknande iakttagelser omnämnas även av NORMAN (WARMING 1887) från de nordnorska fjällen. Jämför man tallhedarna i övre Dalarna med samma slags växtsamhäl- len i översta delen av Norrbotten, så visar det sig, att i de förra lavtäc- ket är vida yppigare än i de senare. En viktig orsak härtill bör man säkerligen söka i renskötseln. Den spelar i övre Norrland en vida större roll än i övre Dalarna, ehuru renar även förekomma i denna del av lan- det. I de delar av kronoparken Gröveldalen, där jag iakttagit de mäk- tiga mattorna av Cladina alpestris, lära emellertid renar saknas. Sedan ovanstående låg färdigt i manuskript har SAMUELSSON (1917) utgivit ett större arbete över vegetationen i övre Dalarna. Han redogör även för de på Cladina alpestris rika tallhedarna i Gröveldalen och hy- ser angående orsaken till lavrikedomen i övre Dalarna i huvudsak samma åsikter, som här förfäktats. Vissa varianter av tallhedarna i övre Dalarna kunna icke föryngras med mindre det hindrande lavtäcket avlägsnas. Detta bör emellertid stöta på så mycket mindre svårigheter, som den frodiga renlaven utgör ett ingalunda oviktigt kreatursfoder, som redan nu insamlas som ett till- skott till det mera normala vinterfodret av vall- och myrhö. På de fläc- kar, där man insamlat renlav, täckes emellertid marken av ett torrt, ma- gert humustäcke, bildat av halvförmultnade lavrester, vilket hindrar fröna från att komma ner i marken och gro. En markberedning, ej blott ett avlägsnande av lavtäcket, är sålunda nödvändig, om man vill åstadkomma en föryngring i dessa skogar. Angående dylika markberedningar på tall- hedar får jag längre fram tillfälle att tala. Skaretryckets betydelse. Som jag i min föregående uppsats (1910) omnämnt, anses skaretryc- ket allmänt ha en stor betydelse för de unga tallhedsplantorna. När ska- ren inom stora områden plötsligt sjunker ned, pressas de med spetsen eller med grenarna infrusna tallplantorna mot marken, bräckas och ska- das. Möjligen skapas härigenom angreppspunkter för de parasitsvampar, som LAGERBERG (1912) närmare skildrat. Ännu har jag ej haft tillfälle att iakttaga ett dylikt skaretryck. Våren 1915 besökte jag i denna avsikt Västerbotten. Snön var dock denna vår ganska lös i ytan, så att man knappast kunde tala om någon egent- lig skare. Vidstående bild visar emellertid hur snösmältningen försiggår på heden (fig. 2). Den smälter först bort under och omkring träden. Un- der träden bilda sig därför snart kala fläckar. Men även de små, halvt oväxtliga tallplantorna bliva snart omgivna av dylika snöfria partier. På bilden ser man åtminstone en dylik planta på en kal fläck, som bildats STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. HAJ 'G 1061 AT SÄLJ ( SVE "ler KUN 'arn re «9. vi 8 Re MKR fe TR PIru AT ad "Sul HA WII "us SIOJIIBIC "UIPNOINISEA "UudaIe A ed usguuge JZ[IWUYISPJUYIN 10p puotqrM apa UYUuIDJary FUYJSPpL , JON utsous tapun Ppayte a || ASPUB[IION ST , pen n ) 1228 HENRIK HESSELMAN. runt kring plantan. Även de övriga tallplantorna, som sticka upp över snötäcket äro omgivna av dylika små smälthålor, ehuru dessa ännu ha så liten utbredning, att de ej komma fram på bilden. Genom att tall- plantorna på detta sätt befrias från snötäcket, förminskas betydligt ris- ken för deras nedpressning av den vid smältningen hopsjunkande snön. Någon nedpressning av tallplantorna kunde ej heller iakttagas under våren 1915. Orsaken till denna oregelbundna snösmältning ligger dels däri, att snö- täcket under träden ursprungligen varit tunnare än å de mer öppna par- tierna å heden, dels också i en värmeabsorption av de mörkfärgade tall- plantorna. Omkring mörkfärgade föremål smälter som bekant snön for- tare bort än å andra platser. Kar. II. Tallplantornas tillväxt å olika delar av en hed. I min förut omnämnda avhandling (HESSELMAN 1910) redogjordes täm- ligen utförligt för, hur tallplantorna på de glesställda tallhedarna före- trädesvis utvecklades under och i närheten av äldre, å heden kvarstående träd samt omkring lågor och tullar (se fig. 3 och 4). De mera öppna fälten kunna ganska länge förbli trädlösa, ehuru väl även där tallplan- tor så småningom växa upp. Jag. har förut sagt (HESSELMAN I910, sid. 41—42), att en tallför- yngring under och i närheten av de äldre träden är vanligare å sand- hedar än å moränmarker. Detta torde dock knappast vara fallet. Vackra föryngringar under de äldre träden finner man sålunda i hela övre Da- larna, framförallt i Älvdalens kronopark, likaså å kronoparken Östra Jörns- marken. I båda fallen ha vi att göra med torra moränmarker. Öster om stationen Långträsk i södra delen av Norrbotten träffas å plana mo- ränmarker ytterst glesa och magra tallhedar. Markbetäckningen utgöres av ett lågt, glest lavtäcke (Cladina silvatica, Cl. rangiferina, Cladonie, Stereocaulon paschale, Nephroma arcticum) med mycket sparsamt insprängda mossor (Däicranum bergeri). Tjungen är gles och låg, ännu mer gäller detta andra ris såsom blåbär, som förekommer i ytterst låga, enstaka exemplar. Å de kala fälten finns det rikligt med små, oväxtliga tallplan- tor av samma beskaffenhet som plantorna å det förut beskrivna fältet å Fagerheden. Under tallar med mera frodiga kronor samt kring de på heden förekommande, mycket spridda granarna finnas emellertid rätt vackra, växtliga ungtallar. Förekomsten av ungtallar omkring och un- der de äldre träden beror sålunda mera av dessas beskaffenhet än av markens geologiska natur. För att närmare förstå de fysiologiska villkoren för tallarnas utveckling 1220 TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. NORRLÄNDSKA DE STUDIER OVER "IOA uajdozumee upua>x Ung "uar UuOA UTN top ut UuDmMUuWuoOY Stun? uagunl 21 (T "IP UIVJIrs HI UYISIPUR[ELION "1161 tnf 'udysos sutof "UIPNOGINSEA Por ua ed fm Pwnmes ua Sumy ddn Spurxra 'soyuegdieg, OMMPNHDV | (UJERAv EE 030] "T[urs SUDI[LISUPSAASINJSTONG 4] 1230 HENRIK HESSELMAN. « på de olika delarna av heden har en undersökning av deras tillväxtkur- vor ett visst intresse. Jag har undersökt denna sak på så sätt, att tallar, som nått en höjd av 1,8 m eller mera, avsågats tätt intill marken, var- efter träden kapats vid jämnt 1,3 m över marken. Detta stamparti har sedan sönderdelats i sektioner om 3 decimeters längd. Vid rotskivan och å övre ytan av varje sådan sektion ha årsringarna räknats. På så sätt har jag bestämt trädets ålder för var tredje decimeter, det vuxit. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 4. Tallplantor, uppväxande i skyddet av en gammal tull å en starkt uthuggen torr SS tallhed. Lappland. Gellivare sn. Juli 1904. Norrländische Kiefernheide. Die Kiefernpflanzen wachsen im Schutze des am Boden liegenden Baumzopfes empor. Tallplantor ha för detta ändamål insamlats på olika ställen, nämligen 1) på de öppna, mera kala fälten, 2) under skyddande äldre tallar, 3) under skyddande äldre granar, 4) invid tullar och lågor. Resultaten illu- streras av kurvorna i fig. 5—7. Fig. 3 stöder sig på en undersökning av 30 st. tallar från kronopar- ken Östra Jörnsmarken. Tio tallar ha insamlats på mera kala, öppna partier i tallheden, tio stycken bland sådana, som vuxit upp i skydd av äldre träd, och slutligen 10 st. invid på marken kvarliggande tullar (se fig. 3). Samtliga tallar ha utvecklat sig mycket långsamt, i synnerhet STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. TRI under den första tiden. De hade en genomsnittsålder av 6,3; år vid en höjd av tre decimeter. Vid dessa åldersbestämningar har ingen hänsyn tagits till, att man även borde räkna en del årsringar hos stamdelen under jordytan. Hos tallhedsplantorna, som vanligen utveckla sig så ytterst långsamt i ungdomen, kan detta lilla korta stamstycke represen- tera ganska många år. Träden ha emellertid avsågats så nära markytan som möjligt, så att de härav föranledda felen i trädets totalålder ned- bringats till det minsta möjliga. Tallarna under tallkronorna ha sedermera Dm. 20 TRA GTA 08 165 t 18 SOA INANSNTN ne GG 10, 18 19) 201 BYST 23 AN 251 20521 38:29: 307 DU ISE NINDYA Fig. 5. De unga tallarnas höjdtillväxtkurvor å kronoparken Östra Jörnsmarken. Höhenzuwachskurven junger Kiefernpflanzen. ; tallar från kalt fält (kahles Feld). dd » i närheten av en tull (in der Nåhe von trockenen Baumzöpfen). » insamlade under en äldre tall (unter älteren Kiefern). företett den snabbaste utvecklingen, så att de nått en höjd av 1,8 m vid en medelålder av 28,6 år. Därefter komma de tallar som vuxit upp kring tullarna, de ha uppnått samma höjd vid 30,0 års medelålder. Den långsammaste utvecklingen visa tallarna på de öppna fälten, de ha nått 1,8 meters-höjden vid en medelålder av 32,;. Som synes, äro skillna- derna små, samtliga plantor ha utvecklat sig ytterst långsamt, sämst dock plantorna på de öppna fälten. Fig. 6 visar en större skillnad mellan plantorna från de olika platserna å heden. Den baserar sig på en undersökning av 10 st. tallar, av vilka fem insamlats under äldre tallar, fem invid på marken liggande tullar. Tallarna insamlades å samma plats å krpk. Östra Jörnsmarken, som i 1232 HENRIK HESSELMAN. föregående undersökningsserie. Tallarna ha till att börja med företett en mycket likartad tillväxt. De ha för de första tre decimetern använt i ena fallet 4 år, i andra fallet 4,2 år, sålunda samma tid. Tallarna un- der träden ha sedermera en snabbare tillväxt, så att de uppnått en höjd SARAS SI SSE ES SEEN TAS I 0 IRIS 118 16-18 On Fig. 6. De unga tallarnas höjdtillväxtkurvor. Kronoparken Östra Jörnsmarken. Zuwachskurven junger Kiefern. EE EET tallar under äldre tallar (unter älteren Kiefern). invid gamla tullar (in der Nähe von Baumzöpfen). av 2,1 m vid en medelålder av 16,4 år, medan tallarna invid tullarna vid samma höjd ha en medelålder av 2:,4 år. Sålunda har man i denna provserie en större skillnad, höjdtillväxten har dock i början alltjämt varit svag. Ett något annat resultat har jag erhållit vid undersökningen av 30 st. tallar, insamlade 3 försöksfältet vid Fagerheden i Norrbotten. Här in- STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1233 samlades 10 st. tallar bland sådana, som vuxit upp på fritt fält, 10 st. bland dem, som vuxit upp under tallkronor, och likaledes 10 st. intill granar (se fig. 4—6 hos HESSELMAN 1910). Resultatet återgives i fig. 7. Tallarna på de öppna fälten ha utvecklat sig bäst, därefter tallarna in- vid granarna (jfr fig. 6 hos HESSELMAN 1910, Sid. 40) och långsam- mast ha tallarna vuxit under de äldre tallkronorna. Tallarna på öppet fält ha vid 1,8 meters höjd en medelålder av 24,1 år, de, som stå in- vid granarna, en medelålder av 27,8 år och slutligen de, som stå under [RR INRE NENERAS rf SUN 5 & FF TERS A A6 AN TUE 120 TE STR fåre6: SUN 30 IEND är Fig. 7. De unga tallarnas höjdtillväxtkurvor. Fagerheden. Höhenzuwachskurven junger Kiefern. tallar å öppet fält (kahles Feld). » i skydd av granar (im Schutze von Fichten). FA TAL Så » tallar (» » » älteren Kiefern). tallarna, en medelålder av 32,6 år. Skulle man av trädens ålder sluta sig till, var de ha de bästa utvecklingsbetingelserna, så skulle man, vad förhållandena å Fagerheden beträffar, otvivelaktigt svara, att de mer öppna fälten äro bäst, och att de sämsta betingelserna finnas under tallkronorna. Men under tallkronorna träffar man små täta bestånd av ungtallar, me- dan de öppna partierna endast mycket långsamt intagas av en ungskog. Hur skall denna motsats kunna förklaras? Å kronoparken Östra Jörnsmarken däremot äro utvecklingsbetingelserna något sämre å de öppna fälten än under tallkronorna, men skillnaden är obetydlig. I förhållande till denna obetydliga skillnad förefaller det rätt egendomligt, att föryngringen på de mera öppna tallhedspartierna går ytterst långsamt, medan man finner små vackra ungskogsgrupper 1234 HENRIK HESSELMAN. under äldre tallar. En förklaring till dessa företeelser kan emellertid er- hållas genom ett noggrannare studium av markbeskaffenheten inom de olika delarna av en tallhed, framförallt en undersökning av själva humus- täcket. De senare årens undersökningar ha varit inriktade på att lösa denna fråga, men innan jag redogör för de därvid vunna resultaten, anser jag det lämpligt att först meddela några andra observationer an- gående markens beskaffenhet i tallhedarna. Kar. III. Kemiska analyser av marken i tallhedarna. Genom en kemisk analys kan man visserligen, såsom också TAMM (1917) framhåller i en uppsats, publicerad i föreliggande häfte av Med- delanden från Statens skogsförsöksanstalt, icke fastställa en jords pro- duktionsförmåga, men man kan genom en sådan vinna en viss inblick i dess egenskaper, utvecklingshistoria etc.' och i andra förhållanden, som ha betydelse för att bedöma dess värde såsom skogsmark. Jag har därför låtit utföra några analyser från skilda delar av det närmare stu- derade studiefältet å Fagerheden. Analyserna bestå dels i en under- sökning av de mineraliska beståndsdelar, som lösas vid provens kokning med 20 & saltsyra, dels ock i fullständiga analyser (bauschanalyser, se närmare TAMM 1917). Genom saltsyremetoden har jag sökt utröna, om det finnes några skillnader mellan sanden å de mera öppna, ännu obevuxna fälten och de redan skogbevuxna partierna. För att få fram de skillnader, som möjligen finnas, och på samma gång få en djupare inblick i markens beskaffenhet, ha, såsom det riktiga är vid skogsmarksanalyser, de olika skikten analyserats var för sig, sålunda blekjorden, rostjorden och den underliggande, ovittrade eller mycket svagt vittrade sanden. Åtta olika profiler ha på. så sätt undersökts, fyra från de öppna fälten, fyra från de trädbevuxna partierna. De mer detaljerade resultaten återfinnas i tab. I. Innan jag något närmare redogör för dessa, torde några anmärkningar böra förutskickas angående det sätt, varpå proven samlats. Sedan det översta, merendels tunna humustäcket avlägsnats, avjämnades den översta markytan med en kniv. Medels en i båda ändar öppen cylinder om 3 cms höjd, som nedpressades i marken, uttogs därefter ett jordprov om en liters rymd. På så sätt uttogs ett prov av de fem översta centimeterna av blekjordslagret. Därpå avlägsnades blekjords- lagret fullständigt inom en mindre yta, och på samma sätt som av blek- jorden togs ett prov av rostjorden. Därpa grävdes något djupare, och av den så gott som ovittrade sanden på 45 cms djup togs ett nytt prov STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR, 1235 på samma sätt som av de övre lagren. Av dessa prov uttogos för ana- lys lagom stora portioner. En granskning av analysresultaten (tab. 1) visar till en början, att de översta fem centimeterna äro på de öppna fälten mindre urlakade på i saltsyra lösliga näringssalter än i de trädbevuxna partierna.! I medeltal är blekjorden inom dessa delar av heden rikare på kalk, kali, fosforsyra och magnesia. I vissa fall äro skillnaderna icke obetydliga. Rostjorden däremot är rikare under träden än ute på de kala fälten. Jämför man de kala fälten och de bevuxna partierna med hänsyn till de i blek- och rostjorden tillsammans befintliga näringssalterna, visar sig en liten skill- nad till de bevuxna partiernas förmån. Skillnaden är dock så obetydlig, att den knappast torde ha någon betydelse. På ett djup av 45 cm visa analyserna så gott som samma resultat. Man har sålunda en viss rätt att antaga, att marken inom de olika delarna av heden ursprungligen varit mycket likformig och att de små skillnader, som finnas i ytan, för- orsakas av den något olika vittringen på de öppna, obevuxna fälten och under träden. Då den form av vittring, som här förekommer, nämligen podsolering, huvudsakligen regleras eller förorsakas av humustäcket och de organiska ämnen, som utlösas ur detta genom regnvattnet, så är det ju rätt naturligt, om podsoleringen är mera utpräglad i skogen och under träden än på de kala fälten. På de förra platserna är humustäcket mäk- tigare än på de senare. Vid ett annat tillfälle torde jag få återkomma till några frågor, som stå i samband med dessa iakttagelser. Det kan vara av ett visst intresse att jämföra saltsyreanalyserna av marken å Fagerheden med liknande analyser av norra Tysklands sand- jordar. Dylika jämförelser kunna emellertid endast göras med en viss reservation, då de förutsätta, att markerna för övrigt äro lika och analys- metoderna fullt identiska. Såsom lämpliga jämförelseobjekt kunna emel- lertid anföras VOGEL VON FALCKENSTEINS analyser av sandjordsprov från nordtyska tallskogar (se närmare TAMM 1917). Jämför man hans siffror med de här meddelade, finner man en avgjord överlägsenhet hos de svenska jordproven. Ehuru de härstamma från en hed, som vi skulle vilja kalla mager, och som är bevuxen med en mycket sakta växande tallhed, visa dock analyserna högre halter näringsämnen än de sand- jordar, som i Nordtyskland tillhöra näst högsta bonitetsklassen för tall. Hålla vi oss till ett djup av 45 cm, visar sig marken i denna hed i Norrbotten innehålla vida större mängder av i saltsyra lösligt kali, kalk, magnesia och fosforsyra än de nordtyska sandjordarna. Dessa producera dock, tack vare en god beståndsvård, utmärkt vackra tallskogar. Sand- ! Proven kokades i 20 4 saltsyra under en timme. Analyserna utfördes av framlidne dr ALBERT ÅATTERBERG å kemiska stationen i Kalmar. 1236 HENRIK HESSELMAN. jorden vid Fagerheden är starkare podsolerad än de sandjordar, som VOGEL VON FALCKENSTEIN undersökt, d. v. s. blek- och rostjordslagren äro mera utpräglade, men det lider intet tvivel om, att sanden vid Fa- gerheden i kemiskt hänseende är överlägsen den nordtyska sandjorden. Tallskogens dåliga tillväxt å Fagerheden är därför närmast ett utslag av klimatet och det dåliga tillståndet hos marken, ej av någon av dess kemiska natur härrörande ringa produktiorsmöjlighet. De i tab. 2 meddelade analyserna avse markens totala halt av kali, kalk, järn, lerjord, fosforsyra etc. Man har här ett slags uttryck för markens potentiella förråd av växtnäringsämnen, som genom vittringen så småningom lösliggöras och bliva tillgängliga. Gör man i detta av- seende en jämförelse med de förut omtalade nordtyska sandjordarna!, fin- ner man en stor överlägsenhet hos de svenska jordproven. Markens totalförråd av kali och magnesia, ja även av kalk är vida större på Fagerheden än i Nordtysklands sandjordar. Liknande erfarenheter gör man mycket ofta vid jämförelse mellan analyser av svenska skogsjordar å ena sidan, danska, tyska, belgiska sandjordar å den andra. Vår skogsmark är mer eller mindre direkt en krossningsprodukt av våra urberg, som äro rika på ur växtnäringssynpunkt värdefulla mineral. Endast på kalk råder en relativ brist. Vår skogsmark har sålunda stora produktions- möjligheter och bör, såsom TAMM (1917) påpekar, praktiskt taget i oänd- liga tider kunna bibehålla sin produktionsförmåga utan gödsling. Då vi emellertid på våra marker ej ha samma kraftiga, växtliga bestånd, som man kan uppnå på Tyskands sandjordar, så beror detta närmast på att de av markens mineralrikedom beroende produktionsmöjligheterna mindre väl utnyttjas. Det råare, kallare klimatet håller tillbaka vittringen. Först när denna process förlöper tillräckligt hastigt och i en för växtvärlden gynnsam riktning, kunna de stora näringsförråden utnyttjas av träden. De i tab. 2 meddelade analyserna äro även i ett annat avseende av intresse. De illustrera ganska ingående själva podsoleringsprocessen. De visa, hurusom blekjorden uppkommit genom en stark urlakning av de översta markskikten. Järnoxid och lerjord, kalk, kali och även fos- forsyra ha lösts ut men sedermera till en del anhopats i rostjorden, som är jämförelsevis rik på växtnäringsämnen. Det finaste materialet i blek- jorden, partiklar med en högsta diameter av 0o,o2 mm, ha avslammats och särskilt analyserats. Analyserna visa, att det ej råder någon väsentlig skillnad i kemiskt hänseende mellan detta fina, genom blekjordens vitt- ring bildade slam och den underliggande, alldeles ovittrade sanden. Detta talar utan tvivel för TAMMS uppfattning (1915) angående podsoleringens förhållande till de olika mineralen i marken. Enligt honom lösas vid ! Totalanalyser hos RAMANN (1886.) STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1237 podsoleringen de flesta mineralen, dock främst de mörka, i mindre grad däremot de sura fältspaterna. Dessa synas mera uppluckras i själva ytan, medan kvartsen ej påverkas alls. Så långt som de kemiska analyserna kunna upplysa oss om markens beskaffenhet tala de ej för någon dålig produktionsförmåga, snarare tvärtom. Visserligen kunna de kemiska analyserna ej ge något i växt- fysiologiskt hänseende tillfredsställande svar angående markens närings- rikedom, men allt tyder på att den väsentliga orsaken såväl till tallhedens dåliga tillväxt som framförallt till dess långsamma och egendomliga för- vngringssätt ligger i humustäckets beskaffenhet och då närmast i det sätt, varpå det viktiga kvävet där frigöres. Vi gå därför till att när- mare undersöka denna fråga. Kar. IV. Humustäckets beskaffenhet och egenskaper inom olika delar av en tallhed. Humustäckets mäktighet. Kväverikedomen. Vegetationen aå en starkt glesställd tallhed visar en rätt stor växling. På de mera öppna eller kala partierna utgöres markbetäckningen huvud- sakligen av ljung, vanligen i mera spridda exemplar, samt lavar, under träden förekomma även andra ris än ljung, nämligen lingon, kråkris, ävensom blåbär, ehuru vanligen i små och svaga individ. Lavarna er- sättas ibland av ett barrtäcke, ibland av mossor, som vanligen bli mest dominerande på nordsidan om trädet, där fuktigheten väl är något större än på sydsidan. Markbetäckningen i de mer slutna bestånden liknar den, som man träffar under de mera enstaka förekommande träden. I föregående av- handling (HESSELMAN 1910) har jag lämnat några exempel på mark- betäckningens sammansättning i de slutna bestånden å Fagerheden. Då jag här nedan även närmare behandlar tallhedarna å krpk. Östra Jörns- marken, lämnas här några anteckningar från de där närmare undersökta områdena. Markbetäckning i ett äldre, mera slutet bestånd å krpk. Östra Jörnsmarken, Västerbotten (se även fig. 8). RISET. Callauna vulgaris Yr. Myvrtillus nigra spr. Vaccinium vitis idea str. Empetrum nigrum >» Gräs och örter saknas. Mossor spr. Hylocomium parietinum spr. fl. Dicranum scoparium spr. Dicranum fuscescens » » bergeri e. » undulatum » 1238 HENRIK HESSELMAN. Lavar r. Cladina rangiferina Yr. Cladina alpestris spr. » silvatica Tr. Stereocaulon paschale str. Nephroma arcticum str. Tallheden växer på en svagt vågig moränmark. I de föga framträ- dande sänkorna i marken äro Myrtillus nigra, Hylocomiuwm partietinum och Nephroma arcticum nagot vanligare än å de mera jämna partierna. Invid detta bestånd finnes ett sedan gammalt kalt fält med ytterst långsam föryngring och en mycket torftig vegetation. Markbetäckningen 3å kalfältet: Träd str.-r. små oväxtliga plantor, Picea abies Betula verrucosa Pinus silvestris Populus tremula Ris förekomma i mycket låga, magra exemplar. Calluna vulgaris Tr. Myrtillus nigra e, Vaccinium vitis idea spr. Mossor fläckvis spr. el. str. Polytrichum juniperinum str. P, piliferum spr. NAVARA Cladina silvatica Yr. Cladonie spr. Stereocaulon paschale Solorina crocea >» Cetraria islandica e. På detta fält utlades det sedermera omtalade försöksfältet å krpk. Ö. Jörnsmarken. I samband med växlingarna i markbetäckningen stå olikheter i humus- täckets beskaffenhet och mäktighet. På de öppna, kala partierna i heden är det tunt, stundom av en mera seg, sammanhållande beskaffenhet, under de fristående träden och i beståndet är det både mäktigare och av en luckrare struktur. För att få några mera kvantitativa, bestämda mått har jag på ytor av jämnt en kvadratmeters storlek hopskrapat humustäcket, torkat och vägt de på så sätt hopsamlade proven. De erhållna värdena återfinnas i tab. 4. De synas mig emellertid äga så stort intresse, att de även förtjäna ett omnämnande i texten. De hopsamlade proven rensades noga från kvistar, barr och dylikt, varefter mindre prov uttogos för bestämning av fuktighet och humushalt, den senare beräknad som glödgningsförlust av vid 100? torkat prov. Humus per kvm. (Humushalten bestämd genom glödgningsförlu sten.) Fagerheden Östra Jörns- marken IBC SEAN orre re or LEE er RAR SI ISRN TN ra era aa 2,698 gr. 1,199 gr. Under; tall öme dun sta a dör 1.515 >» Under en uppväxande FÖLja oe NL SSA GRASS 997 >» Under en myaltramndemla rönte 961 > ÖP PER) Kaea AS EST IR Ne AE an 624 ÖII >» STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1239 Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 8. Äldre tallhed å krpk. Östra Jörnsmarken. Västerbotten. Aug. 1906. Ältere Kiefernheide in Norrland. 1240 HENRIK HESSELMAN. Av de meddelade siffrorna framgår med all önskvärd tydlighet, huru mycket tunnare humustäcket är på de mera öppna fälten än under de ensamstående träden eller i de mera slutna bestånden. Härtill kommer, att humustäcket torkar ut mycket mera på kalfälten än inuti bestånden (se HESSELMAN 1910). I samband med den olika humusmängden står den olika tillgången på kväve. Nedanstående uppgifter äro ägnade att belysa denna sak. Kvävetillgång i olika delar av en tallhed. Fagerheden. Östra Jörnsmarken. Humusens Kvävemängd Humusens Kvävemängd kvävehalt per kvm. kvävehalt per kvm. 2 Sr vå gr BEER d Adds ek sis blslsisftrkfee 1,0 70,3 1,8 58,0 Uuder tall med föryngring 1,6 40,4 -— Underuppväxande ungtall IE 26,4 - — Under en multnande tull — — IA 27 IEI UNT EB RA SR 7 26,4 2,0 26.6 2,0 43,3 De erhållna värdena visa en rätt god inre överensstämmelse. De öppna fälten vid Fagerheden visa i det närmaste samma kvävetillgång som på Östra Jörnsmarken. Det ena provet har dock en förvånande hög kvävehalt, det förhåller sig också i andra hänseenden något egendomligt, varför man möjligen har att göra med en mera tillfällig avvikelse. Den betydelse, som olikheterna i kvävetillgången har för skogens ut- veckling, beror emellertid icke så mycket på de absoluta kvävebeloppen, som fastmer på den hastighet och det sätt, varpå detta kväve kan bliva tillgängligt för de högre växterna. Denna sak har jag studerat efter olika metoder, som i huvudsak gett samma resultat. Humuskvävets vattenlöslighet. I tab. 4 redogöres för de kvävekvantiteter, som man med destillerat vatten kan lösa ut ur humusproven. Metoden lämnar ingen djupare in- blick i humusslagens olika kemiska natur, lika litet som i beskaffenheten av de ämnen, som på detta sätt utlösas. Ej heller kan man medels denna metod bestämma kvantiteten av ett så viktigt växtnäringsämne som am- moniak, det absorberas så starkt av marken, att det ej löses av en- bart rent vatten. Enligt VALMARI (1912) kan man emellertid genom att som extraktionsmedel använda svagt klornatriumhaltiga lösningar (o,,—0,; n NaCl) ur torv och humus lösa såväl ammoniaken som de assimilerbara organiska kväveföreningarna. En liknande metod hade tydligen varit att föredraga, men då den använda extraktionsmetoden trots sina brister dock lämnar en viss inblick i de olikheter, som finnas STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1241 mellan de olika humusformerna på en tallhed, må en kortare redogörelse lämnas för resultaten. Undersökningen har tillgått på så sätt att, sedan proven insamlats och ren- sats, en viss kvantitet (40 gr) avvägts och extraherats med rent, destil- lerat vatten under två dygn. Extraktionen utfördes i en stor, med en glasskiva täckt glasbägare, med en glasstav omrördes ofta provet under extraktionstiden. Efter två dygn avsifonerades en viss del av lösningen, varefter det avsifonerade indunstades. För att binda förekommande am- moniakföreningar tillsattes under avdunstningen svavelsyra. Genom kva- litativa prov hade jag förut övertygat mig om, att salpetersyra ej fanns i proven. Närlösningen indunstats till 10 kbem överfördes den i en KJEL- DAHL-kolv för kvävebestämning på vanligt sätt. En annan del av provet avvägdes och lades i en vanlig glasbägare samt fick sedan stå i ett trä- skåp i mitt arbetsrum under flera månader, varunder det omväxlande torkade och återigen fuktades med destillerat vatten. Under denna tid genomgå humusproven en kemisk sönderdelning eller förmultning, därpå extraherades de på förut omnämnt sätt, varefter det i vatten lösliga kvävet bestämdes. Tab. 4 innehåller en redogörelse för resultaten. Den visar, att den humus, som bildas i bestånden, innehåller ett i vatten lättare lösligt kväve än den humus, som förefinnes på de öppna, mera kala fälten. När proven under en längre tids förvaring i en glasbägare ytterligare förmultnat ökas vanligen kvävets löslighet och mest hos proven från be- stånden. Det kväve, som dessa prov innehålla, synes sålunda vara lättare mobiliserbart än kvävet i humusen på de öppna fälten. I tab. 3 inta proven insamlade under de mer ensamstående träden på de öppna tallhedspartierna en mera osäker mellanställning. Resultaten äro dock något växlande, ett prov från de öppna fälten å Ö. Jörnsmarken, nämligen det nyss omnämnda, mycket kväverika, visar sålunda en mycket hög procent lösligt kväve. Undantages detta även i andra avseenden avvikande prov, visar den humus, som bildas i bestån- den, under lågor etc. större löslighet av det förefintliga kvävet än de andra humusformerna på heden. Större och mera bestämda olikheter framträda emellertid i de försök, vilkas resultat återfinnas i tab. 6. Proven i dessa försök ha stått och förmultnat i glasbägare från slutet av nov. 1909 till början av mars 1911. De insamlades å försöksfältet å Fagerheden och togos dels i ett slutet bestånd invid Rokån (se närmare HESSELMAN 1910 sid. 44), dels under en fristående tall med riklig för- yngring och slutligen på ett öppet fält med små, svagt växtliga tall- plantor. I detta fall bestämdes ej kvävets löslighet omedelbart efter in- samlandet, men efter den långa multningstiden av ett och ett kvarts år 80. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 242 HENRIK HESSELMAN. är skillnaden mellan de olika jordproven högst betydande. Jordprovet från beståndet innehåller kväveföreningar, som till vida större mängd gå i lösning än provet från det öppna fältet. I det förra provet gå 30,4 &Z av kvävet i lösning, i det senare endast 5,3 2. En mellanställ- ning intar det humusprov, som insamlades under fristående tall med för- yngring. Med sina 30,9 2 kommer det emellertid humusprovet från be- ståndet mycket nära. Tabellen innehåller emellertid även några andra undersökningar. Några av proven ha, innan de sattes till förmultning, upphettats till go”, resp.” 130”. Dessa prov visa sig vid förmultnings- tidens slut innehålla vida mindre mängder vattenlösligt kväve än de icke upphettade. Dessa resultat tala för att ökningen av de i vatten lösliga kväveför- eningarna förorsakas av vissa organismer. Genom upphettningen steri- liseras proven och mikroorganismernas verksamhet blir mer eller mindre nedsatt. Resultaten kunna möjligen anses stå i en viss motsats till andra försök angående den inverkan, som jordens upphettning har på kväveföreningarnas löslighet. (Genom en sådan ökas nämligen ofta lös- ligheten, men i detta fall har säkerligen upphettningen gått för långt. I båda fallen ha proven hållits en timme vid den angivna temperaturen. En annan sak, som talar för att denna ökning av de kvävehaltiga äm- nenas vattenlöslighet förorsakas av mikroorganismer, finner man av pep- tonspaltningsförsöken. Ifrån Fagerheden ha jordprov insamlats för ut- förande av dylika försök. Jordproven visa en mycket låg peptonspalt- ningsförmåga (se tab. 8), minst dock proven från de öppna fälten, högst de prov, som tagits i bestånd eller under träd med föryngring. De jordprov, som visat den största halten av vattenlösliga kväveföreningar, ha sålunda också visat den största peptonspaltningsförmågan. Så långt man kan döma av de kvävehaltiga föreningarnas vattenlöslighet lik- som av peptonspaltningsförsöken, bör det humuskväve, som finnes i humustäcket i beståndet eller under de fristående träden, vara lättare till- gängligt för träden än det humuskväve, som finnes på de kala, svår- föryngrade fälten. Ehuru de försök, för vilka jag nu i korthet redogjort, ej kunna ge någon djupare inblick i den kemiska beskaffenheten hos de olika humus- formerna på våra tallhedar, vittna de dock, att viktiga skillnader förefin- nas. Dessa framkomma ännu mer genom de försök, för vilka jag här nedan kommer att redogöra. Humuskvävets nitrificerbarhet. Tallhedarna höra till de skogstyper, där humuskvävet under normala omständigheter ej nitrificeras. ”Talrika jordprov från de olika partierna STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1243 på våra svårföryngrade tallhedar ha undersökts med hänsyn till sin ni- trifikationsförmåga. Samtbiiga totsok ha givit entiknegatLiva utslasttpJotdproven förmå ej framkalla någon nitrifikation i lösning, ej heller bilda de vid lagring nitrater (se tab. 10 och tab. 11 nr. 1—5). De visa vid längre tids lagring icke ens en så svag salpeterbildning, som man iakttar hos råhumus- proven från våra mossrika granskogar eller barrblandskogar (se HESSEL- MAN 1917 a). Utslagen äro lika rent negativa antingen man insamlar jord- proven på de öppna fälten, under de ensamstående tallarna med riklig tallforyngring eller i de mer slutna bestånden. I intet fall har jag obser- verat någon nitrifikation av humuskvävet (se närmare tab. 11). Man behöver dock icke se sig mycket omkring i våra skogar, förrän man skall finna, att humuskvävet även i våra tallhedar under vissa om- ständigheter är nitrifierbart. I en föregående avhandling (HESSELMAN 1917 a) har jag redogjort för den nitrifikation, som humuskvävet under- går, när humustäcket inblandas med det underliggande gruset. Isynner- het utmed vägkanter har man rikliga tillfällen att göra direkta iaktta- gelser häröver. Även när vägen går genom tallhed och ej är alltför gammal, finner man, att kvävet i det inblandade humustäcket omföres till salpe- tersyra (HESSELMAN 1917 a, sid. 487) Dylika observationer äro emellertid mindre bevisande; även om vägen knappast trafikeras, kan man dock ej vara säker på, att ej salpetern härstammar från i urin eller i exkrementer förekommande organiska kväveföreningar. Mera upplysande äro observa- tioner i grustag och grusgropar. Även när marken är bevuxen med en ordinär, mager men sluten tallhed, uppträda i grusgroparna de vanliga nitratofila växterna. I ett dylikt grustag nära Nystrand i Älvsby s:n, Norrbotten, observerade jag sålunda sistförflutna sommar Epilobium an- gustifolium, Åchillea millefolium och Rumex acetosella. Samtliga tre ar- terna visade sig -starkt nitrathaltiga (32/8 1916). Vid den nyssnämnda byn i Norrbotten ligga åkrarna till stor del på rullstensgrus eller älvsand. På en nyupptagen, nyligen upplöjd, alldeles ogödslad åker på rullstens- grus uppträdde såsom ogräs Epilobium angustifolium; den visade sig vid undersökning starkt nitrathaltig. Året förut hade platsen varit bevuxen med en ordinär tallhed med lavar, ljung och kråkris. Då någon gödsling ej förekommit, måste salpetersyran härstamma från hu- muskvävet, som genom humustäckets inblandning med den underliggande mineraljorden bragts i nitrifierbart tillstånd. Dessa här anförda observa- tioner vittna sålunda om, att ehuru humuskvävet under normala förhallanden ej nitrifterastunvarar tallbedarn, det docktgenom humustäckets inblandning med mineraljord kan bringas i nitri- fierbart tillstånd. r244 HENRIK HESSELMAN, Liksom de olika humusformerna på en mera öppen tallhed visa stora olikheter med hänsyn till kvävets löslighet i rent vatten, visa de ock väsentliga skiljaktigheter i avseende på möjligheterna att överföra det- samma till salpetersyra. Detta belyses lämpligen av följande försök. I en föregående avhandling (HESSELMAN 1917 b, sid. 991) har jag om- nämnt de försök, som ANDERS HOLMGREN gjorde med jordprov från olika delar av tallhedarna å Bispgårdslandets skog.' Jordprov insamlades dels under de mera ensamstående tallarna, dels ock från de mera öppna, kala fälten. Jordproven lades i lådor, som nedgrävdes nästan till kanten i sand, varefter tallfrö utsåddes i lådorna. Tallplantorna utvecklade sig bäst i den jord, som insamlats under träden; de kommo även till ut- veckling i den jord, som insamlats på de öppna fälten, men blevo där lägre, barren blevo kortare och fingo en mera blekgrön färg (se HES- SELMAN 1917 b). Jordproven blevo vid insamlandet rätt mycket blandade med sand, humushalten i försökslådorna uppgår på sin höjd till något över 21 &. Denna sandinblandning jämte den luckring, som humus- proven genomgått, ha förorsakat rätt stora förändringar i humusens beskaf- fenhet. Humusen i försökslådorna har en mera lucker och lös struktur än humustäcket på tallhedarna. Men förändringarna äro även av kemisk beskaffenhet. I lådorna med den jord, som hämtats under tallarna på heden, uppenbarade sig en del ogräsplantor (se HESSELMAN 1917 b, sid. 992), av vilka åtminstone en gav kraftig nitratreaktion, i den andra lådan funnos ej några liknande plantor. Dessa olikheter i lådorras ogräs- vegetation sammanhänga med viktiga olikheter i kväveomsättningen. Den jord, som hämtats under träden, bildar tack vare demo ändringar, den genomgått i lådorna, rikligt med salpeter, den jord, som hämtats ute på de öppna fälten, bildar endast mini- mala, mängder trots. att den behandlats på samma satsa De mängder salpeterkväve, som erhållas vid jordprovens lagring, äro högst betydande, men proven innehålla jämförelsevis stora halter salpeterkväve även utan lagring, t. ex. prov nr. 4, tab. 7, som analyserades omedelbart efter sitt insamlande tidigt på våren 1916 (se vidare tab. 7). De prov, som härstamma från de öppna fälten, bilda vid lagring vngefär samma mängder salpeterkväve, som råhumusproven från mossrika barrskogar, nämligen 0,4 a 0,6 mg per kg jord. Några av lådorna fylldes med rostjord, sålunda med en på mineraliska växtnäringsämnen rik jordart, plantorna i dessa lådor blevo dock myc- ket svaga. Rostjorden är emellertid fattig på kväve och någon nitri- fikation förekommer ej heller vid lagring (se tab. 7). ! HOLMGRENS försök anlades vårarna 1910—1911, jordprov för analys (se tab. 7) togos ur lådorna med försökskulturer våren 1916. De hade sålunda legat i lådorna sex, resp. fem år. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1245 De här refererade undersökningarna visa sålunda, att någon nitrifikation ej förekommer i tallhedarnas humustäcke under normala förhållanden. Med den erfarenhet, som vi förut vunnit angående kväveomsättningen i våra skogsmarker, var ju detta ej heller att vänta. På olika delar av en tallhed har emellertid humustäcket en växlande beskaffenhet. Humus- täcket på de öppna fälten har ett i vatten mera svårlösligt kväve än humustäcket inuti bestånden. Emellan de olika humusformerna på tall- heden förefinnes emellertid en ytterligare mycket viktig skillnad. Vid blandning med sand kunna de humusformer nitrifieras, som bildas under träden, host de humusformer, som bildas ute pa de öppna fälten, inträder vid en sådan behandling endast en ytterligt svag nitrifikation. Här nedan skall jag söka visa, huru dessa olikheter mellan humus- formerna utgöra klaven till en klarare uppfattning av hela tallheds- problemet. Försökskulturerna å Fagerheden och kronoparken Ö. Jörns- marken jämte en del observationer från omgivningarna av Jörns station äro 1 detta hänseende av ett alldeles särskilt intresse. Kar. V. Försökskulturer å tallhedar. De först utförda undersökningarna, som fingo sin avslutning hösten 1909 och som huvudsakligen hade omfattat fuktighetsbestämningar i en svårföryngrad tallhed, hade, som förut nämnts, lett mig till den tanken, att huvudorsaken till tallhedarnas långsamma föryngring vore att söka i humustäckets beskaffenhet. På grund härav började jag redan sommaren 1909 att anlägga kulturförsök för att undersöka, i vad mån man genom praktiska åtgärder kunde sätta tallhedarna i mera produktivt skick. Det viktigaste, man kunde göra, syntes mig vara att söka tillföra tallheds- plantorna en humusjord, vilken innehölle ett lättare tillgängligt kväve än det, som funnes i humustäcket ute på de kala, svårföryngrade fälten. Stora förråd av organiskt bundet kväve ha vii våra torvmossar. Skulle dessa med ekonomisk fördel kunna användas, hade man ett så gott som överallt tillgängligt medel att försätta tallhedarna i ett mera produktivt skick. För att pröva detta och samtidigt undersöka, hur man bäst och lämpligast skulle kunna anbringa torven på hedarna, anlades försökskul- turer dels å det förut närmare undersökta fältet vid Fagerheden, dels ock å ett förut omnämnt och beskrivet kalfält å krpk. Östra Jörnsmarken. Försökskulturerna vid Fagerheden. För försökskulturerna utvaldes ett ganska öppet parti av hedarna vid Fagerheden (se fig. 1 i avhandlingen 1910). Inom ett område av 0,6 1246 HENRIK HESSELMAN. har (100 m X 60 m) avverkades de få träd, som funnos, varvid de av- sågades så tätt utmed marken som möjligt. Alla större mer växtliga tallplantor upprycktes. Några på marken kvarliggande lågor, som höjde sig något över lav- och ljungtäcket, bortburos. Härigenom gjordes ut- vecklingsbetingelserna med hänsyn till ljuset så likformiga som möjligt för tallplantorna över hela fältet. Detta är mycket jämnt, den största höjdskillnaden är i SV—NO och uppegår till ej mer än c:a 80 cm. Kultur- fältet har sin längdriktning i norr och söder och är så mycket som möj- ligt utsatt för den uttorkning, som en stark bestrålning kan medföra. Vegetationen å försöksfältet hade i aug. 1916 följande sammansätt- ning. Buskar. Populus tremula enstaka, ytterst låga och förkrympta individ. Rä'sistr. Calluna vulgaris str. Lycopodium complanatum e. Arctostaphylos uva ursi enst. fl. r. Vaccinium vitis idea Empetrum nigrum enst. Mossor m. spr. Polytrichum commune Spr.dla Polytrichum piliferum spr. fl. Juniperinum >> > Lavar r-y. Cladina silvatica T1-y. Cladina uncialis e, » rangiferina spr. Cetraria islandica alpestris e. » v. tenuifolia" » Stereocaulon paschale spr., fl. y. Cladonia deformis insprängd i mattan av Cladina silvatica. ? gracilis v. dilatata > crispata f. dilacerata coccifera ft. pleurota Ljungen bildar över hela fältet ett lågt, glest, av lavar avbrutet växt- täcke. I lavtäcket härskar Cladina silvatica. TLavmattan ligger ofta som en kaka på marken med oregelbundna springor eller sprickor, i de smala sprickorna framträder det nakna, svarta humustäcket. Polytrichum- arterna bilda ofta små mattor på sådana fläckar, där jorden blottades vid fältets anläggande. På vissa ställen avbrytes lavtäcket av naken, blottad sand, s. k. uppfrysningsfläckar. Endast i sydvästra delen av fältet finnas trenne tuvor Åäira flexuosa. För övrigt saknas alla örter och gräs. Så långt man kan döma av vegetationen, har sålunda försöks- fältet anlagts på en så steril hed som gärna är möjligt. Å faltet upptogos såddgropar i förbandet 1,5 X I ,s m, groparna gjordes c:a en halv meter långa och en decimeter breda. I varje grop omrördes jorden SrARerieRa väl till ett djup av minst 30 cm. För patyleme i ' Denna och följande lavarter benäget bestämda av fil. kand. EINAR Du RIETZ i Uppsala. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1247 såddgroparna användes en väl multnad vitmosseblandad starrtorv från en närbelägen mosse, torven, som hade en kvävehalt av 2,4 2, sönderhacka- des väl och inblandades till olika mängd och på olika sätt i marken. Fältet indelades i olika parceller eller avdelningar, varje parcell bestod av fem rader om 41 gropar, och samtliga gropar inom varje parcell be- handlades på samma sätt. I vissa parceller inblandades torven med san- den, i andra lades den i botten av såddgropen, i andra tätt vid gropens ena eller vid dess båda kortsidor. På detta sätt prövades både det lämpligaste sättet för torvinblandningen och de torvmängder, som borde användas. De olika parcellerna behandlades på nedan angivet sätt. Metoder vid behandlingen av såddgroparna. Parcell I. I varje grop inblandades noga 6 liter väl hackad torv, blandad med en näve jord från en potatisåker. Parcell 2. I varje grop inblandades sex liter torv. Parcell = 3; tre >» Parcell 4. » > ) två Parcell. 5; » infördes utan att blandas med sanden sex liter torv, tre liter på varje kortsida av såddgropen. Parcell 6. Tre liter torv lades i bottnen av gropen. Parcell. 223: va, > > > > > Fascell Ö3. ro oo R få i ena kanten av gropen. Parcell 9. Ingen torvpaåfyllning. Patcell 10. > ) Parcell 11. Togs i anspråk först sommaren 1911. Råhumus hopsamlades från ett mera slutet bestånd och inblandades i groparna. I varje grop nedhackades och inblandades sex liter råhumus. | Parcell 12. Sedan lavtäcket nödtorftigt avlägsnats, hopskrapades den humus, som fanns på fältet, sönderhackades och inblandades i såddgroparna. I varje grop användes sex liter sammanskrapad humus. I okt. 1909, strax innan marken började frysa, besåddes fältet. I varje såddgrop utsåddes c:a 30 frön. Fröna härstammade från Jörns revir, så- lunda från en trakt med ett klimat, alldeles överensstämmande med Fagerhedens. Groningsprocenten uppgick till 83 Zz. Sådden gick ganska väl till, försomrarna 1910 och 1911 skyddades de unga tallplantorna av gran- eller tallgrenar. I juni 1911 räknades antalet av de såddrutor, där plantor fullständigt saknades; o-rutornas antal uppgingo då i procent av samtliga rutor inom varje parcell till följande belopp: Antal såddgropar utan plantor. Pareellt Tu. sv. SA SANS RR SER P20rG 23 3 er near effe STARR ENA SS LAT An rn LA a) RAD 93 2 3 6:00 & « 0!6'2/- 0:50, & HJT NONE CV HER TKId AAG an 4 HR hr NGAN dar RSTARRTNTT 13,7 BRN SIRENEN E SER LE 2 EA a ant RE Far FINA VIEN 15,0 > ST äs edieiskla SFS arrr rs RS SE SN TR SNES ES AN Aa a Fn 59 (PEN a sa anar sasse a. SRA NN SIREN 0 ALE FÄRRE SERNE 15,6 » 12498 HENRIK HESSELMAN. PatCell WW To eNATNEeS IVER nl Indie 20,5 7 NE nn ma or mäns sr ixdnre 8,8 >» me ESP RR SA AS SARA EU SAY VT Tp FIRST 728 LONE 1731 D 125 O;3 » I desssa siffror märker man knappast någon bestämd tendens. Noll- rutornas antal faller ganska ojämnt inom de olika parcellerna, utan att Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 9. Försöksfältet a Fagerheden. Kalhygget. Aug. 1916. Versuchsfeld bei Fagerheden. Der Kahlhieb man kan sätta detta i samband med deras olika bebandling. Möjligen är orsaken härtill att söka i den omständigheten att för såddgroparnas beskuggning kommo att användas såväl tall som grangrenar. De talrika, små, oväxtliga tallplantorna, som vid kulturernas anläggning funnos å heden, hade sommaren 1913 kommit i ganska vacker tillväxt. Då det kunde befaras, att dessa plantor skulle störa de övriga försöken, bort- rycktes de mycket noggrant. Orsaken till deras starkt förökade tillväxt kan sökas i flere omständigheter såsom i det större ljustillträdet, i upphävandet av rotkonkurrensen från de större träden eller i torvtillförseln. För att undersöka ! Parcell 11 besåddes först hösten 1911. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1249 vad enbart en kalhuggning kan ha för inflytande på de oväxtliga plan- tornas utveckling, anlades invid försöksfältet ett ytterligare försök. Samtliga träd avverkades inom en yta av 0,3 har, lågor och dylikt bortfördes, endast små, oväxtliga tallplantor av samma utseende som de i fig. 2 och 3 i min förra avhandling kvarlämnades. Detta kalfält omgavs med ett enkelt stängsel, någon särskild åtgärd har för övrigt ej vidtagits. Under de tre år, som förflutit sedan detta fält anlades, ha de små tall- Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. Fig. 10. Försöksfältet å Fagerheden. Försök med upphävande av rotkonkurrensen genom grävning av ett dike. Versuchsfeld bei Fagerheden. Versuch einer Beseitigung der Wurzelkonkurrenz durch einen Graben im Sande. plantorna ej undergått någon mera märkbar förändring (se för övrigt fig. 9). Å det längre fram skildrade försöksfältet å krpk. Östra Jörnsmarken kvarlämnades däremot de oväxtliga tallplantorna, jag återkommer därför till en diskussion av dessas utvecklingsmöjligheter. Inom skogslitteraturen talas ej sällan om rotkonkurrensens betydelse, och man har även hört den åsikten framställas, att tallplantornas lång- samma utveckling på tallhedarna skulle förorsakas av konkurrensen med de äldre tallarnas vitt utgrenade rötter. För att undersöka denna sak, omgavs ett mindre område, endast bevuxet med smärre tallplantor, med 1250 HENRIK HESSELMAN. ett något mer än fotsdjupt dike. Härigenom avskuros alla tallrötter, som de omgivande träden sände ut på fältet. Efter tre års förlopp har ännu intet resultat iakttagits (fig. 10). Efter denna avvikelse för att skildra några försök, som mina erfaren heter från försökskulturerna givit anledning till, återvänder jag till en redo görelse för dessa. Under årens lopp visade sig vissa olikheter i tallplantornas utveckling. I somliga såddgropar utvecklade sig tallplantorna synnerligen väl, års- skotten blevo stora och kraftiga, barren långa och mörkgröna. I be- traktande av att de uppdrogos på en mager hed i ett så nordligt läge som vid Fagerheden i södra Norrbotten, 200 m ö. h., måste man anse dessa tallplantor som alldeles oväntat vackra och ståtliga. Vid mina undersökningar ha dessa tallplantor betecknats som A-plantor. Deras utseende sensommaren 1914, sålunda vid en ålder av fem år, framgår av bilderna i fig. 11 och 12. Andra tallplantor utvecklade sig ganska väl, men företedde ej samma utseende och ståtliga tillväxt som A-plantorna, de ha i mina anteckningar betecknats som B-plantor, deras utseende vid fem års ålder framgår av bilderna i fig. 13. Slutligen fanns det ganska gott om såddgropar, där tallplantorna företedde en mycket miserabel utveckling, dessa plantor ha betecknats som C-plantor. Deras utse- ende framgår av avbildningarna i fig. 14. Granskar man nu A- B- och C-plantornas fördelning, visar det sig, att dessa förekomma mest inom parcellerna 1, 2, 3, 12, 5 och 6, såsom nedan stående översikt ger vid handen. Antalet såddgropar med A=, B= och C=plantor samt o-=rutor. Aug. 1915. Gropar med cl (/ NA oe & Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av N. SYLVÉN. Fig. 11. Femåriga tallplantor från försökskulturerna å Fagerheden, Norrbotten. A-plantor, insamlade den ?5/, 1914. C:a !/, av naturlig storlek. A-Pflanzen aus der Versuchskultur bei Fagerheden. multnande gamla trädstammar samt i närheten av stubbarna från de avverkade träden. Tvenne såddgropar med A-plantor före- 1252 HENRIK HESSELMAN. UN NIVA ä NN AN NW Uv UA NK å AL VIL Ch AS FA pA G Np VG Va Foto av N. SYLVÉN. Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Fig. 12. Femåriga tallplantor från försökskulturerna å Fagerheden. A-plantor insam- lade den ?2/, 1914. C:a !/, av naturlig storlek. A-Pflanzen aus der Versuchskultur bei Fagerheden, 1233 TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA Cd J /sz UIP IPpelWesur "NIATAS 'N AP 0104 '101ueld-q "uapaqIagr 12q AINJH[NASYINSIOA IIPp sne uazurlld-4 'yolu0s Brjumeu Av "/, ev: "”bI6T 'uNOQION "uspaysodeq Be euIdImynYskosIOj ups touejdjjer este EI Si o "[WUES SUJILISUESHOSINJSBONH IM) ee 1254 HENRIK HESSELMAN. komma även på en naken fläck å heden. A-plantorna förekomma så- lunda på de delar av heden, där man plägar träffa sådana tallar eller grupper av tallar, som så småningom växa upp (se vidare fig. 15). Men då de äldre träden äro avverkade med kvarlämnande av så låga stubbar som möjligt och de lågor, som på något sätt höjt sig över marken, bortburits, kan det sålunda icke bli tal om något slags skydd för plan- torna på dessa ställen. Orsaken till A-plantornas fördelning inom försöksfältet måste sålunda vara en jordmänsfråga. Det gäller då att avgöra, vari jorden invid stubbarna och de multnande lågorna Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av N. SYyLvÉNn. Fig. 14. Femåriga tallplantor från försökskulturerna å Fagerheden, Norrbotten. C- plantor insamlade den ??/. 1914. C-Pflanzen aus der Versuchskultur bei Fagerheden. skiljer sig från jorden för övrigt inom fältet. Denna sak har jag sökt utreda dels genom bakteriologiska undersökningar, dels ock gerom di- rekta kemiska analyser. Då de kemiska analyser av sanden å heden, för vilka jag förut redo- gjort, ej tala för någon olikhet mellan de öppna fälten och sanden under de ensamstående tallarna, har jag inriktat min undersökning på att ut- röna, om det finnes några skillnader i avseende på humuskvävets tillgäng- lighet. Mina föregående undersökningar (HESSELMAN 1917 b) tala ju mycket för, att man här har den verkliga orsaken till plantornas olika utveckling i försökskulturerna. För att komma de förhållanden, under vilka tallrötterna levde, så nära som möjligt, togos jordproven ur varje särskild grop för sig och så vitt möjligt i tallrötternas omedelbara omgivning. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1255 Avd. 12 Avd. 6 £ Avd. Avd. 3 Avd. Avd. 2 Avd. I Fig. 15. Karta över försökskulturerna vid Fagerheden, upprättad år 1915 av fil. kand. CARI. MALMSTRÖM. Dunkelt hållna, oregelbundna ringar beteckna stubbar, dunkelt hållna streck angiva multnande trädstammar. o O-rutor eller C-plantor. + B-plantor e A-plantor. Karte iiber die Versuchskulturen bei Fagerheden. Dunkle, unregelmässig kreisförmige Marken bezeichnen Stöcke, dunkle Striche vermodernde Baumstämme. o Platten ohne Pflanzen od. mit C-Pflanzen. «+ B-Pflan- zen. e A-Pflanzen. 12 56 HENRIK HESSELMAN. Direkta bakteriologiska undersökningar ge emellertid icke mycket svar på frågan, varför A-plantor utveckla sig på vissa platser. Jordprov från den parcell, där såddgroparna gödslats med det från heden sammanskrapade humustäcket, visa i en peptonlösning en mycket ringa ammoniakav- spaltningsförmåga (se tab. 9, proven 15—20). Proven härstamma från tvenne såddgropar med A-plantor, tvenne med B- och tvenne med C- plantor. Skillnaden mellan jordproven i dessa gropar är mycket obe- tydlig, i medeltal komma groparna med B-plantor högst, därnäst de med A-plantor och sist de med C-plantor. Skillnaderna äro emellertid så obetydliga, att de icke äro att fästa sig vid. De ligga säkerligen långt innanför de oundvikliga försöksfelen. Jordproven från såddgroparna inom parcell 2 visa en ganska hög ammoniakavspaltningsförmåga, gro- parna inom denna parcell gödslades också med sex liter sönderhackad torv. Såddgropen med C-plantor visar emellertid en större ammoniak- avspaltningsförmåga än den med A-plantor. I jordprovens ammoniak- avspaltningsförmåga kan man sålunda i detta fallet icke finna någon anledning till plantornas olikartade utveckling. Samtliga jordprov sakna förmåga att nitrificera BUHLERT-FICKENDEYS lösning, någon salpeter- bildning kan ej iakttagas, vare sig man infekterar lösningen med jord- prov från såddgropar med goda eller dåliga plantor (tab. 10). Undersöker man emellertid jordprovens förmåga att vid lagring bilda salpeter, kommer man utan tvivel den verkliga förklaringen närmare. Sommaren 1915 togos trenne jordprov från jorden invid de multnande lågorna å försöksfältet. Två av proven hade vid lagringstidens slut (åtta vec- kor) en ej obetydlig halt salpeterkväve, nämligen 4,0 och 1,2 mg per kg jord (tab. 12, nr 25 och 26). Det första är ett värde, som man stundom finner även hos sådan mark, där växterna äro svagt nitrathaltiga (se tab. 7, nr 47 hos HESSELMAN 1917 a). Det tredje provet visar en obetydlig salpeterbildning, liggande inom försöksfelen. Dessa försök uppmuntrade till vidare studier sommaren 1916. Jordprov för lagring togos då från sex såddgropar med A-plantor, från fem med B-plantor och från sju med C- plantor. Inom varje grupp voro olika parceller representerade. Av de sex proven från såddgropar med A-plantor lämnade fem positivt resultat (Se tabilrajnr 7 I1). I fyra av proven bildaskviritlake ring avsevärda, och i två av dessa betydliga mängder salpeter- kväve, i det femte är halten salpeterkväve obetydlig, liggande inom försöksfelen. Av proven från såddgropar med B-plantor lämnar ett prov osäkert positivt utslag, de övriga rent nega- tivt. (Secfab me tnrtit4=-10). Ett av proven maded dockor jan en osäker nitrathalt, som försvann under lagringen. De sju proven från såddgropar med C-plantor lämna samtliga STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1257 rent negativt resultat, ett av dem hade vid försökets början en osäker salpeterhalt, som totalt försvann under lagringen (Se kabiyn2 ot.17s=23.): Försöken gå sålunda i den riktningen, att A-plantornas uppträdande synes betingas av en nitrifikation i såddgropen. Ett av resultaten är visserligen rent negativt, ett mera osäkert. Emot dessa stå fyra, strängt positiva resultat. Vad nu det rent negativa utslaget beträffar, gäller detta en såddgrop, som står på en naken fläck. Det är mycket möjligt, att man här så att säga ej fått tag i den nitrifierande humusen. Tallplan- torna med sina vidsträckta rötter kunna ju möjligen ha kunnat tillgodo- göra sig något i sanden inmängt humusparti, som ej kommit med vid provtagningen. Ännu lättare förefinnes en sådan felkälla i avseende på det prov, som givit en svag nitrathalt vid lagring. I detta fallet stod plantan invid en sönderbruten stubbe, ännu lättare kunna därför tall- rötterna ha kommit i åtnjutande av något humuslager, som ej kommit med vid provtagningen. I betraktande av de nästan rent negativa resul- taten i avseende på B- och C-plantorna, måste man tilldela de positiva i avseende på A-plantorna en mycket stor betydelse. Det är med all sannolikhet humuskvävets nitrifikation, som gynnar eller be- tingar deras uppträdande. Jag skall sedermera med några exempel från omgivningarna kring Jörns station ytterligare belysa denna sak, men vill nu litet diskutera nitrifikationsbetingelserna å själva heden. Med den erfarenhet, som vi redan vunnit angående betingelserna för humuskvävets nitrifikation, innebära de positiva resultaten intet sär- skilt överraskande. I de förut omnämnda försöken. från Bispgårdens plantskola iakttogs en stark nitrifikation i de jordprov, som samlats under tallkronorna på heden, en svag och obetydlig hos dem, som sam- lats ute på de kala fälten. I full analogi härmed stå resultaten från parcell 12, där såddgroparna gödslades med den från heden hopskrapade humusen. De såddgropar, som stå nära stubbarna, ha vid denna be- handling gödslats med en humus, som bildats under den avverkade tallens krona, de gropar, som befinna sig längre från stubbarna, med den humus, som bildats ute på de öppna fälten. I de förra iakttages en nitrifikation, i de senare ingen. Dessa resultat stå sålunda i full över- ensstämmelse med undersökningarna över proven från Bispgården. Ni- trifikationen invid de gamla multnade lågorna låter sig också väl förenas med hittills vunnen erfarenhet. Jag har förut haft tillfälle att påvisa, att ris och multnande virke gynnar eller framkallar humuskvävets nitrifika- tion. På de gamla granskogshyggena med råhumus finna vi de nitrato- fila plantorna företrädesvis invid stubbar, multnande stammar, rotgrenar etc. (HESSELMAN 1917 b). Nitrifikationen utmed de multnande lågorna 81. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1258 HENRIK HESSELMAN. på heden är endast ett svagare utslag för denna deras roll för kväve- omsättningen i skogsmarken. De negativa utslagen äro enligt min uppfattning mer oväntade. I ut- dikade torvmarker, utmed torvvallar etc. inträder lätt en nitrifikation, framförallt om torven blandas med sand. Den för påfyllning i sådd- groparna använda torven var väl multnad, och man skulle ha väntat, att den genom blandning med sanden bragts att nitrificera. Så är emeller- tid icke fallet; icke ens när torven blandades med potatisjord, som inne- höll nitrifikanter, iakttogs en nitrifikation. Men när man kommer i när- heten av de gamla stubbarna finner man, att torven nitrifieras (prov nr 9 i tab. 12). Vid upptagandet av dessa såddgropar har naturligtvis all- tid någon humus från stubbens omgivning fått medfölja, och det tycks, som om denna humusinblandning hade varit nog för att sätta nitrifikatio- nen i gång. Jordprov från dylika såddgropar visa vid lagring en ganska hög halt salpeterkväve (prov nr 9 i tab. 12). I en av parcellerna, nämligen n:r 11, inblandades råhumus från ett i närheten av försöksfältet beläget, slutet tallbestånd. Resultatet av denna humusinblandning är emellertid föga lysande, plantorna äro i de flesta såddgroparna dåliga. Det är för närvarande ej möjligt att angiva orsa- ken härtill. Man skulle utan tvivel ha kunnat vänta sig ett bättre re- sultat. Då den humus, som bildas i beståndet, överensstämmer med hänsyn till strukturen och uppkomstsättet närmast med den humus, som bildas under de mera ensamstående tallarna, hade man ju kunnat vänta sig, att råhumusinblandningen skulle haft en nitrifikation till följd. Då det ej inträffat, synes det nästan som om man på de öppna fälten å Fagerheden skulle ha att göra med någon faktor, som är hinderlig för nitrifikationen. För närvarande är det ej möjligt att uttala några mer bestämda omdömen, saken förtjänar en närmare undersökning. Likaså vore det av ett visst intresse att få utrett, vilka nitrifikationsorganismer det är, som framkalla en salpeterbildning i närheten av stubbarna och de multnande lågorna. Användningen av de vanliga, för nitrifika- tion lämpliga lösningarna ha som förut nämnts lämnat rent negativa resultat. En annan sak förtjänar ock en närmare undersökning. Det är ej invid alla stubbar och invid alla lågar, som man träffar vackra tallplantor, endast utmed vissa. Detta tycks sammanhänga med virkets multningsgrad och humustäckets beskaffenhet. Äro de negativa resultaten, såsom de gestalta sig i försökskulturerna å Fagerheden, delvis något oväntade och svårförklarliga, så äro de positiva av så mycket större intresse. Betydelsen av humuskvävets nitrifikation för tallhedsplantornas utveckling framgår ytterligare av några observationer a ett kalfält invid Jörns station. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1259 Kalfält i närheten av Jörns station. Vid anläggandet av Jörns station utmed norra stambanan utsågs ett område invid stationen till bebyggelse. Innan tomterna överlämnas till bebyggaren, kalavverkas skogen. Skogen utgöres av en utpräglad, ganska gles och mager tallhed, under träden finns gott om små, oväxtliga tallplantor. Efter avverkning börja dessa så småningon skjuta bättre fart, och på de äldre, kalavverkade tomterna har man nu en rätt vacker ungskog, uppkom- men genom att de i det avverkade beståndet förefintliga, starkt undertryckta plantorna börjat att växa. Undersöker man närmare dessa plantor, skall man finna, att de äro av två slag, nämligen dels mera långsamt växande plantor med korta, blekgröna barr, dels mera hastigt växande med kraf- tigare, mörkgröna barr. De blekgröna plantorna växa på de partie av kalytorna, där markbetäckningen är orubbad, de mörkgröna åter på de delar, där genom människo- och kreaturstramp det ytliga humustäcket jämte trädgrenar etc. söndersmulats och något blandats med mineraljorden. På de starkt trampade parti- erna anträffas mera enstaka sådana växter som Poa pratensis, Agrostis vulgaris och Rumex acetosella. Vid undersökning ("/9 1916) gåvo samt- liga tydlig nitratreaktion med difenylamin och konc. svavelsyra. Genom trampningen har sålunda framkallats en nitrifikation i marken. Detta bestyrkes ytterligare genom lagringsprov. Jordprov samlades dels från så gott som otrampade partier med orubbad markbetäckning, dels ock från mera starkt trampade. De förra bilda vid lagring icke ett spår salpetersyra, de senare däremot i säkert bestämbara mängder. Hos det ena provet, som samlades på ett trampat område utan nitratofila växt- former, bildades vid lagring under fjorton veckor (se tab. 13 nir 29) 1,4 mg salpeterkväve per kg jord. Hos det andra provet, som togs invid en gangstig och i närheten av några rätt frodiga exemplar av Rumex ace- Zosella bildades under samma tid den betydande kvantiteten av 200 mg salpeterkväve per kg jord. Detta prov hade redan vid försökets början en halt av 4,8 mg salpeterkväve per kg jord. Den livliga nitratbild- ningen i detta prov låter en misstänka, att man här har en annan kväve- källa än blott det söndersmulade humustäcket, t. ex. urin eller exkre- menter från förbipasserande djur eller människor. Denna sak är ju dock av en mera underordnad betydelse. Av vikt är emellertid att framhålla, att de vackra, mörkgröna, mera kraftigt växande tallplantorna finnas på de partier av det kalhuggna området, där en nitri- fikation i marken kan iakttagas. Tallhedsproblemet kan emellertid ytterligare belysas genom observa- tioner från försökskulturerna å krpk. Östra Jörnsmarken. 1260 HENRIK HESSELMAN. Försökskulturerna å krpk. Östra Jörnsmarken. Dessa försökskulturer anlades å det förut omnämnda kalfältet å krpk. Östra Jörnsmarken. Principen för försökskulturernas anläggande var den- samma som å Fagerheden. Försöken gingo ut på att undersöka dels vilka torvkvantiteter, som erfordras för att få tallplantorna i gång, dels ock det lämpligaste sättet för torvens anbringande i såddgroparna. I detta fall användes en något bättre multnad torv, rik på vedrester, dvärgbjörk- grenar och dylikt, kvävehalten uppgick till 2,6 2. Före inblandningen i såddgroparna genomhackades och genomblandades torven mycket noga. Försöksfältet har en areal av 143 m X 70 m, ligger fritt exponerat för solen och är ganska jämnt, dock ej fullt så jämnt som försöksfältet å Fagerheden. Försöksfältet omfattar följande kulturförsök. Metoder vid behandling av såddgroparna. Parcell 1. Tio liter torv instickas i såddgropens östra kant. Djuphackning av groparna. Parcell 2. Fem liter torv nedläggas i såddgropens östra kant. Djuphackning av groparna. Parcell 3. Fem liter torv inblandas i såddgroparna. Djuphackning av groparna. Parcell 4. Två liter torv inläggas i ena kanten av gropen. Djuphackning av groparna. Parcell 5. Djuphackning av groparna. Två liter torv inblandas i såddgroparna. Parcell 6. Groparna djuphackas. Ingen torvpåfyllning. Parcell 7. Groparna hackas helt ytligt. Fem liter torv i ena kanten av gropen. Parcell 8. Groparna hackas helt ytligt. Två liter torv i ena kanten av gropen. Parcell 9. Ingen torvpåfyllning. Groparna djuphackas. Parcell: 10. Ingen torvpåfyllning. Groparna djuphackas. Såddrutorna gjordes en dm breda och en halv m långa. För anbringandet av torven invid såddgropen användes en lång, spetsig täckdikesspade, som nedstacks invid rutans ena sida. Genom att nedsticka spaden i sned riktning och sedan föra den i lodrätt ställning åstadkoms en grop, som omedelbart fylldes med torv. Vid torvinblandningen omblandades torven noga med sanden. Vid djuphackningen luckrades gruset i groparna till ett djup av minst tre dm, vid ythackning avrevs endast humustäcket och luckrades blekjorden. Försöksfältet anlades i juli 1911, hösten samma år utfördes sådden med 30 avräknade frön i varje ruta. Fröna härstammade från Jörns revir och hade en groningsförmåga av 66,5; Z. Då såddrutorna i detta för- sök beskuggats av grankvistar på ett mycket likformigt sätt, skulle dessa försök väl kunna ägna sig för en studie över såddrutsbehandlingens in- flytande på groningsresultaten. Antalet av såväl levande som döda plantor har räknats för varje år, men då en behandling av dessa siffror skulle föra något utom ämnet för föreliggande avhandling, låter jag dem tillsvidare vara och återkommer till denna sak vid ett annat tillfälle. Sommaren 1916 gestaltade sig emellertid resultatet av försökskulturerna på följande sätt. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 12061 Antalet såddrutor med goda, medelgoda och dåliga plantor och rutor utan plantor. Såddrutor med Såddrutor med Såddrutor med Såddrutor utan goda plantor medelgoda dåliga plantor plantor plantor I FEAR I De ARA Sr NN SEIN Ra 2,6 Ho 47,2 70 40,8 HK 9,4 20 » ADS SE SPA VARS RANE SANN 1,3 2” 34,3 FÅ 49,1 = Mira, SOPA EY NYE 0,2 VA 4,1 20 53,4 ” 42,3 2 » 1 NOTE NA Fa AE EA 0,0 AZ Ja4 Z 71, Z 25,5 Zz Som goda plantor ha sådana betecknats, som äro mer än decimeter- höga, och som ha långa, mörkgröna, kraftiga barr. Som medelgoda ha de betecknats, som äro lägre än en dm, men som ha ett genomgående sunt och kraftigt utseende. Slutligen ha plantorna av samma utseende som C-plantorna 3 försöksfältet vid Fagerheden (se fig. 14) betecknats som dåliga. Hösten (sept.) 1916, då denna planträkning gjordes, hade kulturen genomlevt sin femte sommar. Torvinblandningens gynnsamma verkan framträder här ganska tydligt. Multnande lågor, stubbar etc. förekomma mindre på detta fält än å Fagerheden, varför torvinblandningens inverkan på plantorna klarare kan framträda. Ju mer torv, som tillförts såddrutan, dess gynnsammare är resultatet. Parcellen 6, som ej erhållit någon torv, företer ett dåligt re- sultat, parcellerna 7 och 8, där rutorna endast hackats helt ytligt, visa också ett mycket dåligt resultat, ehuru torv instuckits med spade invid såddrutorna. Parcellerna 9 och 10, som ej erhållit någon torv men som sommaren 1912 gödslades med Ceres benmjöl, 35 å 10 gr i varje såddruta, ha likaledes lämnat ett dåligt resultat. Omsorgsfull bearbetning av gro- parna i förening med tillförsel av väl multnad, kväverik torv som fylljord kan däremot ge ett ganska gott resultat. Resultatet är bättre, ju mera torv, som inblandats. Det framgår emellertid ej fullt klart, om det är bättre att blanda torven med sanden eller insticka den i marken bredvid såddrutan. På detta försöksfält fingo de små, till utseendet oväxtliga tallplantorna stå kvar (ifr fig. 2 och 3 hos HESSELMAN 1910). Det visade sig snart, att dessa utvecklade sig ofantligt mycket hastigare än förut, årsskotten blevo längre och kraftigare, barren längre, bredare och mörkare till färgen. En liknande förändring genomgingo de björkplantor, som funnos på fältet. Björkarna, mest Betula verrucosa, började skjuta vida kraftigare fart än förut. Flera av exemplaren utvecklade långa, vackra årsskott 1262 HENRIK HESSELMAN. och förete i närvarande stund ett mycket lovande utseende. Vid en jämförelse mellan tallplantorna innanför och utanför försöksfältet visade det sig, att de förra hade under år 1916 en genomsnittlig barrlängd av 54,3 mm, de senare däremot en längd av endast 30,1 mm. Då tallarna i de båda jämförelsegrupperna kommit i åtnjutande av samma ljus, måste orsaken till deras olika uteeende sökas i den behandling, som försöks- fältet undergått. Det visade sig också vid en av fil. kand. CARL MALM- STRÖM företagen närmare undersökning, att de tallplantor inom försöks- fältet, som hade kraftiga årsskott med mörkgröna barr, hade insänt rikligt förgrenade rötter i de med torv fyllda groparna, medan de tallplantor, som ej hade några rötter i såddgroparna, ej skilde sig från tallarna utan- för försöksfältet. Orsaken till de förut svagt växtliga tallarnas starkt förökade tillväxt måste sålunda sökas i torvtillförseln till försöksfältet. Vi ha på försöksfältet å krpk. Östra Jörnsmarken alldeles samma företeelse som kring Jörns station, nämligen att de oväxt- liga tallplantorna efter kalhuggning tämligen allmänt börja öka sin till- växt. Denna utveckling försiggår emellertid snabbare och fortare, där kvävetillförseln är rikligare. De plantor, som kunnat tillgodogöra sig kvävet i den ditförda torven, växa snabbare än de övriga, alldeles som vid Jörns station de tallar växa bäst, som förekomma på de fläckar, där humuskvävet nitrifieras. Jag har ännu ej närmare undersökt, om torven genom blandning med sand bragts att nitrifiera, men har emel- lertid anledning att tro, att så är fallet. På från fältets anläggning 1911 kvarlämnade torvhögar förekommer fRumex acetosella, den är tydligt nitrat- haltig. Den använda torven är sålunda nitrificerbar, och det är därför sannolikt, att den även nitrificeras, när den inblandas i såddgroparna. Det återstår emellertid att undersöka, om även på detta försöksfält förekomsten av mycket vackra plantor är bunden vid en nitrifikation i såddgroparna. Försöksfältet å krpk. Östra Jörnsmarken är, om man räknar tiden från frönas groning, ej mer än fem år gammalt. Det erbjuder därför ännu tillfällen till fortsatta studier och observationer. Kar. VI. Orsaken till tallhedarnas långsamma och egendomliga : föryngring. Analyserna av marken, undersökningarna över tallplantornas utveck- lingsgång å olika partier av en hed samt resultaten av försökskulturerna synas mig tillsammans kunna ge en ganska god förklaring till tallhedar- nas långsamma och i många avseenden egendomliga föryngringssätt. I en föregående avhandling (HESSELMAN 1917 b) har jag visat, att för- yngringen av tall men väl även av gran försiggår lättast på sådan mark, STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1203 där humuskvävet nitrifieras, såvida man ej får att göra med en så yppig och rik markvegetation, att den hindrar eller förkväver de unga träd- plantorna. Många sedan gammalt bekanta och använda skogsföryng- ringsåtgärder, såsom markberedning, bränning etc., torde just ha sin be- tydelse genom att gynna eller framkalla humuskvävets nitrifikation. I vissa skogar har redan en kalhuggning eller luckhuggning en sådan in- verkan på marken, i andra marker med mera svår råhumus framkallas härigenom endast en livligare ammoniakbildning. På hyggen i mossrika barrskogar försiggår därför en livligare kväveomsättning än i de slutna bestånden, och denna omständighet har efter allt att döma en mycket stor betydelse för de unga trädplantornas kraftiga utveckling. De öppna fälten på tallhedarna förhålla sig på ett alldeles motsatt sätt. Så långt man kan döma av de kemiska analyserna liksom också av de bakteriologiska (jordprovens ammoniakavspaltningsförmåga i en peptonlösning), är kväve- omsättningen på de öppna fälten i tallheden vida mindre än i bestån- den. De bakteriologiska undersökningarna antyda t. o. m., att nedbryt- ningen av de organiska kväveföreningarna försiggår mycket långsamt. De värden, som erhållas med hänsyn till jordprovens förmåga att sönder- dela en peptonlösning, äro nämligen mycket små (se tab. 10) och mindre än i något annat, av mig undersökt skogssamhälle. Kvävet frigöres lång- samt, och på grund härav växa tallplantorna trots tillräckligt ljustillträde ytterligt långsamt, de bliva svaga och ofta missbildade samt i stor ut- sträckning offer för angrepp av insekter (snytbaggar) och parasitsvampar (se LAGERBERG 1912). Trots den rikliga förekomsten av smärre tall- plantor (se HESSELMAN 1910, sid. 35) försiggår därför föryngringen yt- terligt långsamt. Under gamla, på heden kvarliggande tullar liksom också i närheten av de ensamstående granarna och tallarna har humustäcket en något gynn- sammare beskaffenhet. Nitrifikation förekommer dock ej och utvecklingen under plantornas första år går därför långsamt. Som en bidragande orsak härtill kommer konkurrensen från de tallar eller granar, i vars skydd de uppväxa. Under tullarna liksom också i närheten av de större träden skyddas de svaga plantorna för skaretryck och dylika kalamiteter, som kunna göra dem mottagliga för svamp- och insektsangrepp. Då de plantor, som ha grott på de öppna fälten, till övervägande del dödas av svampar och insekter, blir följden en anhopning av växande tall- plantor kring tullar och äldre träd. Plantorna under eller i närheten av de äldre träden äro dock ofta äldre än lika stora tallar på de öppna fälten. Detta är en följd av beskuggningen och konkurrensen från de äldre träden. Då de öppna fälten så ytterligt långsamt föryngras, komma dock tallplantorna under träden i åtnjutande av ett tillräckligt sidoljus. k 264 HENRIK HESSELMAN. Tack vare detta, kunna de växa upp under de äldre träden, trots rot- konkurrens och beskuggning ovanifrån. Tallhedsproblemet är sålunda enligt min uppfattning ett kväveproblem. Humustäckets starka uttorkning hindrar eller fördröjer de av organismer förorsakade nedbrytningsprocesserna, lavarna, som spela en stor roll för humusbildningen, innehålla mera svårsönderdelade kväveföreningar än barr och mossor. När beståndet slutes, så att markens beskuggning blir starkare, fuktigheten i humustäcket stiger, ökas också de processer, som ombesörja de kvävehaltiga ämnenas sönderdelning. Skogens växt- lighet ökas. Avverkas en glesställd tallhed fullständigt och bortbäras alla lågor, tullar och dylikt, som kunna skydda plantorna, bliva de unga tallplan- torna fullt likställda med hänsyn till ljustillgång och konkurrens från andra växter. Under sådana förhållanden framträder betydelsen av kväve- tillgången fullt klart och tydligt. De tallplantor utveckla sig bäst, som stå på sådan mark, där humuskvävet nitrifieras. De likna i avseende på skottens längd, barrens färg och storlek tallplantor på god mark. Där humuskvävet ej nitrifieras, där försiggår tallplantornas utveckling ganska långsamt. Som ett ytterligare skäl för min uppfattning, att tallhedarnas föryng- ringsfråga ytterst är ett kväveproblem, kunna några observationer anföras, som jag haft tillfälle att göra å Hökensås häradsallmänninvg. I denna del av Västergötland förekomma tallhedar, som mycket likna de norr- ländska. Beståndet har dock tydlig sydsvensk karaktär med hänsyn till trädkronornas form och storlek (se SYLVÉN 1916, sid. 93 fig. 46). De unga tallkulturerna utveckla sig ofta mycket långsamt. På föran- staltande av frih. VON ESSEN å Helliden har Skaraborgs läns skogs- vårdsstyrelse genom lupininblandning sökt sätta fart på tallarna. Bland annat har man hackat upp jorden kring vissa smärre tallar samt omkring dem utsått frön av lupiner (Lupzinus perennis). Tupinerna ha gått rätt väl till. Effekten på tallarna är omisskännlig. De med lupiner behandlade tal- larna skjuta långa och kraftiga skott och skilja sig från sina grannar även genom barrens större längd och mörkare färg. Vid lupinkulturen har ej någon slags gödsling använts. Det är sålunda det av lupinerna från luften assimilerade kvävet, som kommit de unga tallarna till godo och förorsakat ökningen i höjdtillväxten. Det som här anförts angående orsakerna till tallhedarnas långsamma och egendomliga föryngring, torde lämpligen kunna sammanfattas på föl- jande sätt. PDeroöppna, kala partierna i en så smaningommelesstald tallhbed Ha vett: huvudsakligen av lavar alstrat Höumnstacket STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1205 I detta försiggår sönderdelningen av de organiska kväveför- eningarna ytterligt långsamt. Någon nitrifikation förekommer ej, humuskvävet är ej eller endast med svårighet nitrifierbart. Under gamla tullar, utmed multnande lågor och under fri- ställda träd med stora kronor har humustäcket en något gynn- sammare beskaffenhet. Humuskvävet nitrifieras dock ej under normala förhållanden, men är nitrifierbart. På de öppna fälten i tallheden ha tallplantorna goda utveck- lingsbetingelser med hänsyn till ljustillgången, men dåliga i avseende på kvävetillgången. Under gamla tullaf inarheten av och under fristaende aldre rad bhartallplantornanrnasoet battre betingelser 1 avseende pa kvävetillgången. Humuskvävet nitrifieras dock ej. På de öppna fälten gå de svaga tallplantorna i stor utsträck- ning under genom angrepp av insekter och parasitsvampar. Under tullarna och de äldre träden skyddas de för de kalami- teter, som sannolikt gynna insekters och parasitsvampars an- srepp- Par oerond! Hatav uppsta kring tullar, Jagor och tnder mi ställda träd små grupper av ungtallar. Under god ljustillgång och under tillgång på ett lätt upp- tagbart kväve utveckla sig tallplantorna väl på en tallhed: På en alldeles kal tallhed utveckla sig tallplantorna i en kultur bäst invid väl multnade lågor samt i närheten av' stubbarna. En omblandning av humustäcke och mineraljord kan nämligen på dessa platser framkalla salpeterbildning i marken. En till- försel av väl multnad, kväverik torv kan i hög grad befordra de små, svagt växtliga plantornas snabba utveckling. Kar. VII. Tallhedarnas behandling på grund av de vunna erfarenheterna. Svårigheterna med tallhedarnas föryngring ligger i att bereda plan- torna en lagom och lämplig kvävetillförsel samtidigt som man sörjer för en god och riklig ljustillgång. Bristen i det förra avseendet är, såvitt jag har kunnat tolka tallhedsproblemet, huvudorsaken till plantornas då- liga utveckling på de öppna partierna i tallhedarna. I detta avseende kan man spåra olika gradationer hos olika tallhedar, beroende på deras föregående behandling, jordmån etc. När man i ett någorlunda väl slutet tallhedsbestånd på en gång öppnar en ordentlig föryngringsyta, är efter allt att döma kvävetillgången vida bättre än på de sedan länge 1266 HENRIK HESSELMAN. öppna fälten. Under sådana förhållanden finns nämligen ett mera gynn- samt beskaffat humustäcke. Föryngringen kan då försiggå ganska lätt. Ett vackert exempel härpå erbjuder ett kalfält framför Långträsks kapell i södra Norrbotten. Trots att tallhedarna i trakten föryngra sig lång- samt, har dock här föryngringen gått ganska bra. När det gäller att i praktiken sörja för tallhedarnas föryngring, så synes. mig det viktigaste vara att tillvarataga vad som redan finns av ungplantor. I nästan alla tallhedar, även de nordligare t. ex. i Gellivaretrakten, finns det ofantligt gott om små, till utseendet alldeles oväxtliga plantor, vilka på grund av vidriga omständigheter till över- vägande antal dö, innan de komma till någon vidare utveckling. De ha emellertid en förvånansvärd livskraft. När förhållandena bliva gynn- samma, utveckla de sig till kraftiga, goda plantor. Det gäller därför att befordra deras utveckling. Till detta hör, att man sörjer för ett rikligt ljustillträde och en förökad kvävetillförsel. Det första är lätt att åstad- komma genom att upptaga ordentliga föryngringshyggen, det andra är ej svårare, men vida kostsammare. Ett nästan alltid tillgängligt medel är torvtillförsel. På Ö. Jörnsmarkens försöksfält se för närvarande de ung- tallar, som utvecklat sig från de undertryckta plantorna, mycket vackra och lovande ut. Ett mycket gott resultat finns sålunda på parcellen n:r 2. Där har varje såddgrop erhållit fem liter torv med en kvävehalt av 200 Saddrutotna vore, anordnade i ett förband! av rst sipeG hektar, sålunda 4,444 gropar. Detta blir för varje hektar omkring 22,5 kbm torv. Kulturen är sålunda ganska dyrbar, det är ock möjligt, att man kan åtnöja sig med mindre kvantiteter. Försöksfältet å krpk. Ö. Jörns- marken var nämligen förlagt till ett gammalt kaltält med ytterst tunt humustäcke. Observationerna på detta försöksfält böra naturligtvis få fortgå för att vidare avvakta plantornas utveckling. Men även ett annat sätt finns för att öka de oväxtliga plantornas till- växt. En inblandning av humustäcket i den underliggande mineraljorden har ju i regel till följd, att kvävet överföres till salpetersyra. Tallhedar- nas humustäcke på de mera öppna fälten är i detta avseende mera ogynnsamt beskaffat, men intill stubbar, lågor, tullar är det nitrifierbart. I juli 1911 lät jag med potatishacka bearbeta en parcell av försöks- fältet å Fagerheden. Genom hackningen blandades, så gott sig göra lät, humustäcket med underliggande mineraljord. En del oväxtliga tall- plantor blevo rätt illa åtgångna vid denna behandling av marken, men det fanns kvar rikligt med plantor. Dessa visa nu en avgjord ökning i sin tillväxt, barren ha blivit längre, bredare och kraftigare än förut. Jag har låtit uppmäta tillväxten hos plantorna efter denna behandling av marken och jämfört den med tillväxten på ett alldeles orört, men för STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1267 övrigt likartat parti av heden. På den bearbetade marken var tillväxten under åren 1912—1916 27,24 cm, beräknat som medeltal för samtliga plantor, på den obearbetade var samma värde endast 17,62 cm; hackningen har sålunda åstadkommit en ganska väsentlig ökning (jfr fig. 16). Plantorna ha även- ledes ett ganska lovande utseende. Jordprov från det bearbetade fältet visa en mycket svag, knappt bestämbar salpeterhalt vid lagring, utslaget är emel- lertid icke rent negativt som för prov från det orörda försöksfältet utan torde få tolkas som en liten, om ock mycket svag tendens till nitrifikation. Nitrifikationen är emellertid så svag, att den från näringsfysiologisk synpunkt väl knappast har någon betydelse, men att den verkligen finns, synes mig dock tyda på ett förbättrat tillstånd i marken.' Med anledning av den goda verkan, som en bearbetning av marken medfört på Fagerheden, har jägmästare JOHN WALLMARK i Jörns revir låtit utföra en del markberedningsförsök. Genom att i tallhedarna köra med en så kallad fjäderharv har han lyckats få till stånd en ganska god omröring av humustäcket med underliggande mineraljord. En del små tallplantor bli visserligen förstörda, men det finns alltid tillräckligt månna, som undgå tjäderharvens grepp, och som kunna komma till en vidare utveckling. Dessa försök utfördes sommaren 1916, varför man ännu en tid måste vänta på re- sultaten. 1 På den bredvidliggande parcellen utströddes resterna av den torv som använts vid försökskulturernas anläggning. Något resul- tat -härav kan knappast iakttagas. Fig. 16. Karta över det med hacka bearbetade fältet å Fager- heden jämte bredvidliggande försöksparceller. Å fältet äro ut- märkta lågor och en äldre gångstig. De smärre strecken angiva småtallarnas plats och höjdtillväxt sedan hackningen utfördes. Karta upprättad i aug. 1916 av kand. C. MALMSTRÖM. H = hackat parti, bestrött parti, J] = jämförelseyta. Karte iiber die mit einer Hacke bearbeitete Parzelle nebst Vergleichsparzellen. H ET med torv Auf der Karte sind bezeichnet modernde Holzstämme und ein Fussteig. Die kleinen Linien geben den Höhenzuwachs der kleinen Kiefern an. H = gehackte Parzelle, F = mit Torf bedeckte Parzelle, I] = Vergleichsparzelle. 1268 HENRIK HESSELMAN. För åtskilliga år sedan (omkring år 1900) företog överjägmästare ANDERS HOLMGREN ett markberedningsförsök i en tallhed i övre delen av Älvsby revir utmed Pitälven. I marken plöjdes upp fåror med plog på ett avstånd av några meter från varandra. Någon inblandning av, humustäcket med sanden åstadkoms ej, utan följden blev endast, att humustäcket kom att orubbat övertäckas med blekjord. Hösten 1916 hade jag tillfälle att iakttaga resultaten av dessa försök. Så vitt man kunde se, hade tyvärr ingenting vunnits. Inga tallplantor funnos på plogtiltorna, tallarna invid plogfårorna hade ej heller i märkbar grad ökat sin tillväxt. Resultatet måste sålunda, anses rent negativt. Orsaken härtill skulle jag vilja se däri, att humustäcket ej kommit att inblandas med den underliggande mineraljorden, endast en omstjälpning av den normala lagerföljden mellan sand och blekjord hade ägt rum. Jordprov från dessa plogtiltor visade ej ett spår till nitrifikation vid lagring. Med hänsyn till de stora möjligheter, som finnas för att få fart på de små tallplantorna å heden, ha kulturer från ekonomisk synpunkt ett underordnat intresse. Skola sådder eller planteringar användas, får man nog alltid lov att använda fylljord, helst då en kväverik torvjord. Kul- turerna å Östra Jörnsmarken äro, i betraktande av den sterila marken, ännu mycket vackra, men i förhållande till de kostnader, en dylik kul- tur drager, kan ju knappast resultatet anses glänsande. De förut ytterst långsamt växande tallplantorna växa nu däremot utomordentligt väl och det ser nästan ut, som om dessa ganska snart skulle komma att bilda ett väl slutet bestånd. På detta sätt kanske man kan få kostnaderna för torvtillförseln täckta. Tallhedarna höra till våra minst produktiva skogstyper, några dyr- barare åtgärder kan man svårligen kosta på dem. Genom att sköta markerna så, att man får upp ett väl slutet bestånd, kan man alltid hoppas på att förbättra marktillståndet. Humuslagret tilltar då och får en bättre beskaffenhet, fuktigheten i humustäcket höjes, mossor kunna invandra. Omsättningen kommer att förlöpa på ett för skogen gynn- sammare sätt, markens produktionsförmåga kan härigenom så småningom höjas. Det första villkoret härför är emellertid att frambringa ett någor- lunda slutet bestånd. Av allt att döma kan detta bäst ske genom att ge de talrikt förekommande små, men svagt växtliga plantorna bättre utvecklingsbetingelser. Detta kan åstadkommas antingen genom mark- beredningar eller genom att på lämpligt sätt tillföra skogsmarken kväve- haltig torvjord, som i smärre portioner nedgrävas i marken och blandas med sanden. RAbEDCRER KEMISKA ANALYSER AV MARKEN, HUMUSKVÄVETS VAT- TENLÖSLIGHET OCH NITRIFICERBARHET, PEPTONSPALT- NINGSFÖRSÖK, NITRIFIKATION I LÖSNING, SALPETERBILD- NING VID JORDPROVENS LAGRING 4 SIEVA EV RLINT ARSA. SEPA HUNENEIIET UTE RES SUL a ' j . Y LÖ Md i | ' - - S || - i i år | 1 2 & STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. I 271 Tab. 1. Markens halt av i saltsyra lösliga beståndsdelar, Försöksfältet vid Fagerheden. Prov tagna på de kala, ännu ej bevuxna fälten, Gehalt an in Salzsäure löslichen Nährstoffen. Versuchsfeld bei Fagerheden. Proben aus kahlen Feldern genommen. Analys av ALBERT ÅTTERBERG. ä 5 c | d Medeltal | Mittel Brlkeckiror rd! (Bleicherde). ELER Ord CAI OSNss eds 0,80 0,70 0,57 0,57 0,66 färnoxidö (Fes: OMM 1,09 1,02 0,72 O,81 0,97 Kalla (CA ONT nes 0,000 0,055 0,042 SST 0,033 Magnesia (Mg O) of SSL > SSE ERE 0,073 0,087 O,055 O,146 | 0,090 NEN (SONET FESTEN 0,028 0,055 0,026 0,040 05037 Fosforsyra (BS OM HFAGET AREA O,0o11 0,023 0,025 O0,021 0,020 Svavelsyra. (5O3)i-.sbesisesns. ca 0,000 Spår O,017 | 0,06 | 0,008 | Spuren | | | Summa | 2,002 1,940 | INASS | 1,649 | — | | Rostjord (Rosterde) Iterjord! (Al Og)ase cos set ses 2,45 1,83 1,84 | 2,72 | 2,21 | farnoxide(Be; ONTE 2,38 4,11 1,29 1,99 | 2,44 [Sale (Ca OJ sorts 0,020 0,102 0,063 | — Oj004 | 0047 IiMagnesia (Mg Öj osssosdas 0,370 O,352 0,189 | O,245 | 0,289 EA -RO) IITTEToser 0,045 0,044 0,036 | Ojo60 | 0,046 | iRostorsyra (Es Ops ee | 0093 | 0,098 07059 | O,107 | 0,089 SVavelsyra (SO G)Lesso ss sas st 0,007 | Spår O,017 07008 | 0,008 | | Spuren | | | | Summa | 5,365 | 6,536 | 3,494 | 5,134 | = Orvt tt ra di SkarntdASIeans SLL di uu op. . (UWUntergrund; A5remiiete) Lerjord (Al, Os) a ö ööre ake ee klseNSe I,15 0,52 1,07 2534 1,27 fammoxid- (Re OM crt 1,61 | 1,98 | 1,24 | 1,26 1,52 Kalk (Ca O) ESSEN RI ar SAGE | 0,020 | 0,094 | 0,075 | O,105 | 0,074 Magnesia (Mg O) ............ 0,395 0,384 0,286 (SE 0,393 Kali (RK; 0) ere! ansjar aja gle eler res O,148 O,148 I O,115 | O,156 O,142 IHösförsyra) (P3 OS) --.smos0s sg) 0,059 | 0,058 | 0,066 | 0,076 0,065 | IV AVElSYyTA (DÖR )rldece sec eenee | 0,009 | 0,000 | Oo | 0;008: > | 0,007 I | S | 1272 HENRIK HESSELMAN. Zab. 2. Markens halt av saltsyrelösliga beståndsdelar. Försöksfältet vid Fagerheden. Prov tagna under tallbevuxen mark. Gehalt an in Salzsäure löslichen Nährstoffen. VWVersuchsfeld bei Fagerheden. Proben unter Kiefern genommen. Analys av ALBERT ATTERBERG. Zz | b z | d Medeltal Mittel Bölerkiltorrid, (Bleicherde) Lerjord (AN O,;) BRA ER JE SS 0,25 O,30 0,20 Oj31 0,20 Järnoxidi (Fe OMS 0,64 0,35 0,33 0,74 O,51 = , Oo Kalk (Ca 0) ole SKIDA Sed löre Aes ad Spar 0,022 O,012 O0,032 O,017 Spuren | Nagnesia (Mg O) Sö äre. Ae 0,036 O,025 O,149 O,031 0,060 KISSES (ON EEE Eran Far 0.024 0.030 0,034 0,025 0,028 Fosforsyra (P3 OM FER L SAR SEEN O,018 O,o14 O,orr O,024 O,017 | 3 3 NA || | Svavelsyra (SO.,) ENADE RESA Spår O,o10 0,008 | O,o14 0,008 E > Spuren | | 7 I . | Summa 0,968 O,841 O,744 I ,176 — RYGKStEENjorr d (Roösterde) NET) One CATO RICA Sn 2,72 2,53 4,97 3515 3,19 MaTnOxTdA (BERO NTE 2,12 2,44 2,72 2,59 | 2,47 Kall (Car ONE TRES 0,089 0,066 0,090 0,075 | 0,080 Macnesia (NMEOje Te 0,360 O,342 0,286 | Oj2607 | O,312 | Kali (53 (BYE ERE VIE NN IDE 0,065 O,051 0,080 | O0,074 0,068 Fosforsyra (På 05) ITE BL O,066 O,114 O,158 O,130 O,117 Svarelsyra (GONE ENT Ser 0,016 ER 0022 5 : Spuren | | | nn nn NN RR RR rr | Summa 5,420 55839 7459 | 6,205 = ORVAE t ter ad stand 5 lem ;s) dj u po (Untergrund; 45 emiieie) Lerjord (Al, 05) AO EE SAGA 1,63 0,89 1,5 1,49 | 1,30 farnösrd (Fes OM IEA 1,54 3 1,49 1,73 1,57 ISÄR (CATO NE HEATET 0,090 0,080 O,109 O,105 0,096 Magoesia (Nio (OO) EEe 0,256 0;278 0,340 O,397 0,316 Kra (IE SEA ANNIE O,144 O,137 O,128 Oy142 | O,138 Hostorsyra (ROME 0,060 0,065 0,076 Ses 0,073 SVAVElISyra (SONET ee Spår O,005 O,014 | O,017 0,009 Spuren | | | STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 12 TS Zab. 3. Fullständig analys av jordprov från försöksfältet vid Fagerheden. Bauschanalyse von den Bodenproben aus dem Versuchsfelde bei Fagerheden. Analys av OLOF TAMM. | | Blekjord. | Blekjord | Rostjord |45 cm:s djup| Rostjord 2 | Slammad. | Bleichsand Rosterde 45 > Tiefel Rosterde 2 | Bleichsand. Abge- schlämmt. I lkäselsyra. (OLO3).e..vbsgdeoras 83.95 70.18 73,99 gra a 2 | Sesquioxider (Al, Os; + Fe, Os) 9,79 — | 18,06 15,67 17,17 15,87 Föstorsyra (P3 ÖP) aocsstresiss 0,00 0,06 0,05 Spår Spår 5; | Spuren Spuren Kalk (CAO) 0,7 1.97 1.53 1,63 1,18 | Magnesia (Mg O) ka 4E SARA 0,24 | 0.55 0,45 0,68 O,32 TAGG) sen SRS 2,04 | 4,04 3.59 3,31 4:22 EG É | | | ' Natron (Na, O) dr ENSE | 2,80 | 2,69 3,19 4.13 3.99 | Glödningsförlust td. =s.s.s..... | 0,28 | I ,0o 0,53 0.90 0,46 Glihverlust | Summa | 100,87 2 99,43 29 99,02 £ | 100,94 AY 98,90 24 | 82. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 2 TA HENRIK HESSELMAN. Tabell 4. från tallhedar. Undersökning omedelbart efter provtagningen. Untersuchung iiber die Wasserlöslichkeit der Stickstoffverbindungen in Humusproben. Untersuchung unmittelbar nach dem Einsammeln der Proben. Undersökning över kväveföreningarnas vattenlöslighet i humusprov 4 5 6 7 RS | 3 | BAR 2) SE5| 5 ec = 220) ESSENS Ee = ET z SöS ÄR ZE > 0 SAR 2 & ry hh ER Xx I = = >= o | I CT fare [SEN = ; al 3 FS = NO SS VSÅS Ä&Ä Provets art och härstamning | SE SÅS > A Nr. | | Humus | va 5 EU FE AA = | Beschaffenhelt und Herkunft der Boden- | 2000 dal Or 2 | | EE Se > 4 Zz FI bs proben SE Zz» SKA far =S HE SE OR ESR EN Se | JA 0 2825) STR | ELSE AT Sr" :Q :o :O :o Se HA Zoo 1 LR Bestånd. | | | | | sa | | | | | Västerbotten. Östra Jörnsmarken. 36,1 |I,198,8] 1,8 O,0r 0,3 50) SYhO | | Under tall. 2 Unter einem trockenen Baumzopf. ä | | Västerbotten. Östra Jörnsmarken. gar OO IRA 0,01 | 0.7 274,7 J365 | Kalfält. | | Kahles Feld. td | | | Västerbotten. Östra Jörnsmarken, 30,3 | 404,8 2,0 O,01 | 0.7 26,6 9,1 Kalfält. | Kahles Feld. EE Västerbotten. Östra Jörnsmarken, | 28,8! 6114 2,0 0,03 | 156 4353. SAS | Tallbestånd. | | 5 | Kiefernbestand. | | | | Norrbotten. Fagerheden. | 38,5 2,698,0] 1,5 | Oför | 1,0 70,8 | 68,7 | I | | Tall med föryngring. | 6 Kiefer mit Verjungung. | | | Norrbotten. Fagerheden. | 60;81I-5T5:0) 256 IOK 40,4.) 7 2704 I Under ungtall. | FR Unter einer jungen Kiefer. | | | | Norrbotten. Fagerheden. | 4121 997,2] Ir | Oja 0,9 2654 || 2058 | Öppet fält. | | | g | Kahles Feld. | | | | "| Norrbotten. Fagerheden. | 30:55 | 02357) . La ll Olen 0,5 26,3 SEA | | Tall med föryngring. | | Kiefer mit Verjuingung. | | | | | Jämtland. Bispgården. | 29,1] — 1,3 Oj ES — — | Tall utan föryngring. é | | TO Kiefer ohne Verjängung. | [rönn Bispgården. | Lo >= 1 | O,01 | 0,6 — -— | Öppet fält. | | | 11 | Kahles Feld. i | | Jämtland. Bispgården. | 32,0 | — ES NE SN Ur = ST I STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1275 Tabell 5. Undersökning av kväveföreningarnas vattenlöslighet hos de i tab. 4 analyserade humusproven. Proven ha fått multna i glasbägare. Untersuchung iber die Wasserlöslichkeit der Stickstoffverbindungen in den Humusproben, die in Tab. 4 analysiert worden sind. | 2 3 4 5 6 2 ER INA a 2105 | = = =T | e 5 || AA AO > a | EN Ms | = - (CR ISEN JoX | Humus; AD Provets art och härstamning EN so 2 [INNE | NER —S 5 | Humus Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben AR FAR AZ 3 3 i ö 2 öv | | 2El Sc | Mö El a (E | | | ” 7 7 7 | | | | Bestånd. 1,6 0,05 2.8 35:5 | Bestand. | | 9 | L - = Västerbotten. Östra TSE RN Under låga. Jörnsmarken. MN 0,02 | 3,8 39,1 | Unter einem Baumzopf. Förmultningstid I — If dec. 1911—sept 1912. | DN = | Kalfält vid låga. | Vermoderungseeit DE 0,04 | 1;3 30,5 | Kahles Feld. | Dez. 1911—Sept. 1912. | | Kalfält. 2,0 0,06 | 3,6 | 22,9 | | Kahles Feld. | | —" Aa URNA OA | Tallbestånd. 2 0,03 2,8 45,4 | Kiefernb estand. | Tall med föryngring. Norrbotten. Fagerheden. 204 0,02 | 0,9 37.4 : = ne | Förmultningstid Kiefer mit Verjuängung. 2 RR » dec. 1911—maj 1912, | | | | Under ungtall. Vermoderungszeit 5 Ojor |I 057 40.7 - 3 É : Dez. 1911— Mai 10912. | | Unter einer jungen Kiefer. | | - | | så 2 3 4 É | Kalfält. 7 O.or 0.6 ISO Kahles F eld. | | | Kiefer mit Verjuängung. | SR Jämtland. Bispgården, | Ah å | Förmultningstid | Tall utan föryngring. IW des Tr Okt 012. Kiefer ohne Verjuängung. Vermoderungszeit Sr Dez, 1911—0Ct. 1912. än Oo [eo] v — SS NN [AN] so Öppet fält. | Tall med föryngring. I 5 0303 | 159 SINE Kahles Feld. E 127060 Tabell 6. HENRIK HESSELMAN. från försöksfältet vid Fagerheden. Förmultningstid nov. 1909—mars I191I. Undersökningar över kväveföreningarnas vattenlöslighet i humusprov Untersuchung iiber die Wasserlöslichkeit der Stickstoffverbindungen in Humusproben, Vermederungszeit nov. Versuchsfeld Fagerheden. I1909—mars 1911. Erhitzung auf 130” C. IK Ag) 2 | 20 dl 4 5 RS ET RT E as | | ER En SE SS ENE | SE! ån | 22 | | > Bes UAE | | 3 o | = rd | É | | ss. | SSR | SSSK ERAN NA Provets art och härstamning | ONES uker - | Humus | NEG HR = Jane | | 3eschaffenheit und Herkunft der Bodenproben RA AA FAS | FR a SR | | SR 005 05 | | | SEJ FA | | = 5 Ir NER no | | — —- LM ; a 20 [36 [RE I | | | | | Ingen upphettning ... ... RT 0,06 5531) 3057 | | Ohne Erhitzung. | | | | | Prov på öppet fält. Upphettning till go? C. ...| 1,2 O,03 27 3049 I BASOPP PI 8 9 | Kahles Feld. Erhitzung auf 90? C. | Upphettning till 1309 C....| ;3 [50,05 LEE | Erhitzung auf 130? C. | | | | | [NEEPE E NT | | | | I | Ingen upphettning ....... 2,4 | 0:73 30,9 | 4140 | | S a | Ohne Erhitzung. | I 5 Under tall med föryngring. Upphettning till 90? C. 35 0,22 6,4] 2948 | Unter Kiefer mit Verjungung. Erhitzung auf 90” C. | | | Upphettning till 130” C 3,0 — — 32,8 | | Erhitzung auf 130? C. I | | I I | IN | Je | | — | | Ingen upphettning ....... 1,9 0,69 36.4") 0250 4 | | Ohne Erhitzung. | | 3 Prov från ungskogen. Upphettning till 90? C. 1,6 0,07 4,61] 72,0 | | Junges Holz. Erhitzung auf 90? C. j | | | I I | I | Upphettning till 130? C....| 1,7 0,08 4,6 | 64,0 | STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. Tabell 7. Jordprov tagna 1916 från försökskulturerna vid Bispgården. T271 Undersökning av nitrifikationsförmågan hos iordprov från tallhedar. Untersuchung iber die Nitrifikation in 1916 entnommenen Humusproben aus Kiefernheiden. Die Versuche bei Bispgården. [4 RA ( Provets art och härstamning Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben | Humus från tallhed. Provet insamlat mellan träden. Försöket anlagt 1910 1 I Humus aus einer Kiefernheide. Probe zwi- schen den Bäumen eingesammelt. Der Ver- I such im Jahre 1910 angelegt. Glödgningsförlust av torkat prov| .. Glithverlust bei trockenem Boden SL Total-N av torkat prov Total-N bei trockenem Boden Total-N av glödgningsförlust Total-N im Glähverlust Ursprunglig halt av salp.N Gehalt Salp.-N zu Beginn des Versuches =) 9 Slutlig halt av salp.-N Gehalt Salp.-N zu Ende des Versuches =) [5] per kg. 0,4 av total-N Gehalt Salp.:N in & des Total-N zu Beginn des Versuches Ursprunglig halt av salp.-N i 9 Humus från tallhed. Provet insamlat under träden. Försöket anlagt 1910 Probe unter Der Versuch Humus aus einer Kiefernheide. den Bäumen eingesammelt. im Jahre 1910 angelegt. 21,49 | Humus från tallhed. Provet insamlat mellan träden. Försöket anlagt 1911 2” I >) d ; a Å Humus aus einer Kiefernheide. Probe zwi- schen den Bäumen eingesammelt. Der Ver- such im Jahre 1911 angelegt. 122 Humus från tallhed. Provet insamlat under träden. Försöket anlagt 1911 Probe unter Der Versuch Humus aus einer Kiefernheide. den Bäumen eingesammelt. im Jahre 1911 angelegt. 21,9 80,0 total-N Gehalt Salp.-N in & des Total-N zu Slutlig halt av salp.-N i £ av Ende des Versuches veckor: I Wochen Lagringstid Lagerungszeit Rostjord från tallhed. Provet insamlat mellan träden. Försöket anlagt 1911 Rosterde aus einer Kiefernheide. Probe AE schen den Bäumen eingesammelt. Der Ver- such im Jahre 1911 angelegt. | Rostjord från tallhed. Provet insamlat | under träden. Försöket anlagt 1911 Probe unter Der Versuch Rosterde aus einer Kiefernheide. den Bäumen eingesammelt. im Jahre 1911 angelegt. 127 3 HENRIK HESSELMAN. Tabell 8, Försök över iordprovens peptonspaltningsförmåga. Försöksfältet vid Fagerheden. Tio kbem 1,3; 2 lösning, 5 kbem jorduppslamning (1:1). Peptonspaltung der Bodenproben. Versuchsfeld bei Fagerheden. bar 2 3 | 4 2 i i SA ö I I N: Provets art och härstamning Provrör | Medeltal SA [ Einzel- Mittel | Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben | ES TATA IEA | | I | 1 Öppet fält. 2 | Kahles Feld Cs Pad ahles Feld. 0,8 Öppet fält. år 3 3 sd; 7 Kables Feld. 0.8 Tall med föryngring. i RactesinuefVerjnupune: i 1.8 I | Bestånd. Lavrik mark. 4 | z ; ÄR Er | Bestand. Flechtenreiche Bodendecke. I 1,8 Bestånd. Lavmatta. 1,3 O.7 I1.o Bestand. Bodendecke aus Flechten. Ae | z Bestånd. Mosstäcke. ng : Bestand. Moosdecke. ES = 0 Öppet fält. Se S Kahles Feld. FE ? , | Öppet fält. 28 S 0,6 0,6 Kahles Feld. | 0.6 CS ARN ERE : Åö z Se dt e | Under tall med rik föryngring. Se - Unter Kiefer mit reichlicher Verjängung. és > 0 fö Under gran med tallföryngring. Ger ö Unter einer Fichte mit Jungholz aus Kiefern. 9 pe je 13 Bestånd vid ån av tall och gran. 1.4 kr 5 1; Bestand aus Kiefern und Fichten am Flusse. : 4 | - Bestånd vid ån. Lavar. Dicranum. 257 2,9 3:90 Bestand am Flusse, Flechten, Dicranum. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. I 279 Tv ä 2 3 4 No! Provets art och härstamning Provrör | Medeltal ng S Einzel- ; Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben SEVRSN Mittel I | 2 Skog på den brunna delen av heden. | zz Å I 50 42 I Bestand auf dem gebrannten Teile der Heide. 1.8 | | | — a brå Skog på den brunna delen av heden. fö z | | 3 FEM Bestand auf dem gebrannten Teile der Heide. få v | : | | | - Tabell 9. Försökskulturen vid Fagerheden. | Versuchskulturen bei Fagerheden. = = = === — "sn" ===" == = - I I I få sl Grop med A-plantor vid stubbe. Avdelning 12. OR Pflanzioch mit A-Pflanzen bei einem Stock. Abteilung 12. SE Os 17 o O,4 16 Gropar med B-plantor. Avdelning 12. Ve Se | Pflanzlöcher mit B-Pflanzen. Abteilung 12. | 0.8 | IF å | | 3 > | O,r | 17 | Grop med C-plantor. Avdelning 12. (ER Oc | Pflanzloch mit C-Pflanzen. Abteilung 12. I ö.c | É | Mt = CT | 0.8 | 8 Grop med A-plantor nära stubbe. Avdelning 12. | Så 36 1 | Pflanzloch mit A-Pflanzen bei einem Stock. Abteilung 12. | OM | FÅR | lj fär | | 19 | Grop med B-plantor. Avdelning 12. 3 ÖN | Pflanzloch mit B-Pflanzen. Abteilung 12. Ö.3 Y | 2 å 056 | sö Grop med C-plantor. Avdelning 12. a a RS | Pflanzloch mit C-Pflanzen. Abteilung 12. 0.8 | ; (EE Pr; ANG N SR re j Al | | : s 2, öd Grop med A-plantor vid stubbe. Avdelning 2. å é | 2 | Pflanzloch mit A-Pflanzen bei einem Stock. Abteilung 2. Al | | 7; | g ; 4,5 36 Grop med C-plantor. Avdelning 2. AG dr | ,5 . Pflanzloch mit C-Pfianzen. Abteilung 2. 3,2 . : 0,3 ag Med hacka bearbetat fält. Avdelning 13. Rå SA | 3 ; | 7 Mit Hacke bearbeitetes Feld. Abteilung 13. | 0.6 - ; — 23 = -— så ; — ——= per . O.4 | Sä Med hacka bearbetat fält. Avdelning 13. MT GE Oe | Mit Hacke bearbeitetes Feld. Abteilung 13. | 5 1280 Tabell 10. HENRIK HESSELMAN. Försök över ijordprovens förmåga att nitrifiera en ammonium- Nitrifikationsversuche in einer Ammoniumsulfatlösung. 1 2 | 3 | RER TE = 2 | O booster | | | B eo b- Ny Provets art och härstamning ” 17/7 1914 24/7 1914 | Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben. ) = | : oms ke |A les) | | AREA | ; Å 1 | Grop med A-plantor vid stubbe. ENT (Fay hag ef ARR SAS 3 Oo Oo 3 | Pflanzloch mit A-Pflanzen bei einem Stock. Abteilung 12 | Ort 3 | I 2 | (STOpar med MB. plan for. EA VASS da sasse sne ösa ne S [0] [0] 2) | Pflanzlöcher mit B-Pflanzen. Abteilung 12. 3 (Srop med isvaganplantork Avdelning fl22.sssiusses ss vid ene I 310 Pflanzloch mit schwachen Pflanzen. Abteilung 12 4 Grop med A-plantor nära stubbe. Avdelning 12....ssssssssses2s 1003 INO [0] 3 Pflanzloch mit A-Pflanzen bei einem Stock. Abteilung 12 | | 5 (Srop med PB-plantors fe -AVdelping CE oa ease: ssssssmesce ss so ss enar 3 Oo [0] 3 Pflanzloch mit B-Pflanzen. Abteilung 12 = ET CR EE || || G (FTopimedFsvaga Iplantor -AVGelning De oooseseraseseses soo orre rsss 3 Oo Oo 3 Pflanzloch mit schwachen Pflanzen. Abteilung 12 . = SAS RN Ae U | | I 1 7 | Grop med fAcplantor, vid stubbe. Avdelning 2 mosse. ses sens 3 Oo [0] 3 | Pflanzloch mit A-Pflanzen bei einem Stock Abteilung 2 | a REN FSE EES | T I SM EK GTopimed AS Eplantor sr de ra ene ons ue slö nlelna sjela sic 3 Oo Oo 3 | Pflanzloch mit C-Pflanzen. Abteilung 2 | |- Å = nd | 9 Med Backa bearbetat falt, . Avdelning 13 socmcsse--ssccer csr tksbrsrs 3 [0] [0] 3 | Mit Hacke bearbeitetes Feld. Abteilung 13 10 | Med hacka IFeanbeta 6 alt FAVGEIDINS VI SV son sbtene blant seas 3 | Mit Hacke bearbeitetes Feld. Abteilung 13 BETR RÖ Tr DELTA ASA a a ln en sot ömse 3: IDLE ONES | Kahles Feld 12 Oppet BR RR RN ar me aa allae aj ole ioi ln injo as | 3 | Kahles Feld | Fa T fs = 4 FR R Tj rn - 1 a FJ I I 13 | Under tall med Ruk SlönyD OTID P YE Nesser sms blid NN ere kirrer r ös o Oo 3 | | Unter Kiefer mit reichlicher Verjingung | | | FA fUnderisrankracd ätallföryn on göseysreNe ee On SA | 3 | Unter einer Fichte mit Jungholz aus Kiefern | i A kt FE SS NORS ng Fö 2 er Sa fu SS I 15 Bestand wid sanp,-avatallEoChfoTal oa ees ski nee re et NE FRE 3 | Bestand aus Kiefern und Fichten am Flusse | Te HllBestand wid jap, ILavar, LOCKA MuUN a nns severe ses sak sås denne | | | — Bestand am Flusse. Flechten, Dicranum | E z RA Se EST | 17 | SEO op ANS ND TUNDRA ECTS Ej rss bio ble ute lajö el6is sell bon Se lA sa e | 3 TONEN | Bestand auf dem gebrannten Teile der Heide | TSL ESkog patden Nbrtmna Fd elem a roa s a sa sö åre a dal afelan a slaarejdle sadel Bestand auf dem gebrannten Teile der Heide STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR, 1281 sulfatlösning. Försöksfältet och försökskulturerna vid Fagerheden. Versuchsfeld und Versuchskulturen bei Fagerheden. 3 | Wast.r onsdagar achtungstage 31 8/ 16 30 14 É CSR 28/ I ig RE | /s8 1914 | Jo 1914 /a 1914 /e 1914 /w 1914 | ”/r0 1914 | "/1 1914 FF | | är RR Fr rad SN NR Fr 4 s 4 | Yr I fran Sa Sä SS Filar Florö kar lofkorie ler jo OO FASS AST I e 2” & I 2” 2 2 -- Sö Irja & I - & CS as la | a | CJ & | sa ER & lr CJ CJ | EA AN RE AN ES AN RA FR AN AR ER ET AN EN AE | | | | Hilton ford 2 ön re | 21ORNIICON | 26 len orken! oto Kors ieilke ko | | ANRE | | i | | | | | | AN H rs oh Oo SN RESAN fre Re STR o 2 o [0] & leo less | I | I | | | | É | > AN 1 UAE = NE sekel one: I ORO 2 | ORIOS 2 | ör ke] Gö lst EKORRE olo AA le Lag Då I rt WEE | | FELICE Or ys tr Elen OV 2 om aret 26 lö 15 ö/ ones er EG I | I | | | | | | 7 | | | | | 1 Sad ELSE BN a Sa RO ER ES DI rr ERS VIKON EA Ti IFOr KOLIS IKOrEe | Å | RR FS NIDGA UA - i I | | 3 [0] [0] 3 [0] [0] Svan NE OMNG N [0] Or kön Kekke] ere | | | | | É MEN Su | | RER ESA rar SORG ES 3 OO Per ie rarinonitor 2 or IkorlF2 Kor Ior kB) Ior Folke) a I | | | | | | | | | | | | | I | | I | | 7 | | | | | | NEAR RR | [0] o 201 o 2 [0] [0] 2 [0] [0] 2 [0] oc k(2Lecko elllelke | | ; | | ol il | | | | | SA TS ESR IE a RO en es re ES EA [Sr I a Et äs. 2 kanse: lteylke ko | | | | | | | | | | | | | :E NR TE TA TA St ÖMNIKG SÄlko- 1 2 (2 SST fr (ad [CN fel) 14] en ALS KO Res | ja KS Le | I | | I I BYNS NA LON ÖRING | File | etik. kol | o I 0 I(2)1 01 0 2)1 010 | | | | | . | | ? | | | Ira | 20 S | Ser klan. oc I röLlIRsRoRKOR 2 I Oo Iörlrgull rör kejUron tornen eko EKS | | | | | | | | FR | | | | | | | SRA RN 200 AR an EN 2 OTNRON 2 Onror 25 FORTe 27 kolkor kk 2uLONE o I — Sv | ; | | | Se 20 | 20) TS 31110 | OMIMNA Cove | A0For ork) kollo Reka I 3 [6] (SN or ou [0] OM 2 GAILG 21 [0] 201-010 | 2 1 | | | | 3 o ol 3 o o 3 Oo fe o Ii 0 2 o a IE leror ole | | | | id I —- | id E — SUlLO (JM Me o & | 2 Iolkedka or lkorr20 tor Kolar Hok kor kar forn | CEN 8 EN CISA I an ket ne TO MA I | I I 3 3 4 Ko] 3 (NE 3 Oo [0] 2 [] Oo 2 [0] (EN [163 re olrlolo 1282 HENRIK HESSELMAN. Tabell 11. Jordprovens förmåga att vid lagring bilda Salpeter. Försöksfältet vid Fagerheden, Nitrifikation in den Bodenproben bei Lagerung. Versuchsfeld bei Fagerheden. 1 | 2 3 4 5 6 z 8 | 9 [FR , TE AR ESR TERS 1 | = ÄR Og | 3 + SÅG = 1 VÄG SY = | Ae | ARS ng a? S SNS & 35 (P) FAR wa SMA! 2008 r 4 =) | Z 30 Z Kr el väl vng 0 GÖ. SST ARR | 2 81 35-31 32, | 28, |E ÅS TREE I ST Fm | - = | SE ER EA PRE RA EN fo AA Fe ; Ko SSE fa Kol EEG a al är val MN Provets art och härstamning [ERINRAR Ae And | AN 1 = UR [SR or VR NES | -— OCK nm Ro | Y , Hol Tq« "I 0 18 sö es Da ” o | Nr. Beschaffenheit und Herkunft der | :o 21 öl > ir |S Er =S 2 2åj ag Z 9 | St Ed Bodenproben | öra | Arla BOR | bod & > SG rg ra | [rk FA SN HEN EES ICE | SSE | arg MAR AE 8 20 SA Få Ja | FR SE ERE = ÄRE en fe ne | MER: S ra anv MM T|TLIE TA AIN far Hl RS GR ö = Nr bo An ÖR ETS Sie SR SS MT ; NE Val ö = = É 07 kor. | mg. mg. |5 3 BS vecko 7 | EC 0 per kg. per kg. I Wochen Under tall. Barravfall. Lucker I humus. ; Unter Kiefer. Nadelstreu. SYG21 -O5E | 136 0,0 0,0 — -— | | Under tall. Mera ris, mera seg | 2 humus, Unter Kiefer. Reiser, zäherer Humus. | 02,2| 1,1 | 1,7 0.0 0,0 6 a 2 z | Under tall. Föga ris, mera barr- 3 avfall. Lucker humus. 14 Unter Kiefer. Wenig Reiser. Nadelstreu. Lockerer Humus. 46,1) 039 | 240 0,0 0,0 == = Under tall. Mycket ris. Seg 4 humus. | Unter Kiefer. Viel Reiser. Zäher | | Humus. Säve CJ 0,0 0,0 — — | Ja Aes a LANDA 1 ENSE | - L El cd | Öppet kalt parti i försökssåddernas | 5 närhet. | Kahlfläche in der Nähe der Versuchs- | | kulturen. 721 L0;6 ITS O,0 0.0 — — | | o es - | 7ab. 12. Jordprov från försökskulturerna vid Fagerheden. Bodenproben aus den Versuchskulturen bei Fagerheden. Parcell nr. 6. Vackra, mörkgröna 6 plantor av klass A å naken fläck. Parzelle Nr. 6. Pflanzloch mit A-Pflan- zen auf nacktem Boden. 2541 Os | 2450 O,0o 0,0 =S JR Parcell nr. 2. Vackra, mörkgröna i 14 plantor av klass A invid mult- | 7 nande låga. Parzelle nr. 2. Pflanzloch mit A-Pflan- | | zen. Moderndes Holz. 10 5500003T |I25 0,3 IS 0,030 0,350 STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. 1283 NN 10 Provets art och härstamning Beschaffenheit und Herkunft der Bodenproben Parcell nr. 3. Vackra. mörkgröna plantor av klass A invid mult- nande låga. Parzelle Nr. 3. Pflanzloch mit A-Pflan- zen. Moderndes Holz. lödgningsförlust av torkat prov] .. Total-N av torkat prov liihverlust bei trockenem Boden Total-N bei trockenem Boden 4 T bh ( vo ( ON NO Oo 7,9] 032 Potal-N av glödgningsförlust Total-N im Glihverlust r les inn d Versuches Slutlig halt av salp.-N Gehalt Salp.-N zu Ende des Gehalt Salp.-N zu Beg Ursprunglig halt av salp.-N mg. | Parcell nr. 6. Vackra, mörkgröna plantor av klass A invid stubbe. Parzelle Nr. 6. Pflanzloch mit A-Pflan- zen. Bei einem Stock. 12. Vackra, men av döda plantor invid Parcell nr. snöskytte stubbe. Klass A. Parzelle Nr. 12. Pflanzloch mit von Schneeschitte getötenen A-Pflanzen, bei einem Stock. 7so] Ovr Versuches mg. per kg. [per kg. Ursprunglig halt av salp.-N i & des Total-N zu av total-N ehalt Salp.-N in & des Total-N zu total-N Beginn des Versuches Slutlig halt av salp.-N i & av + I Gehalt Salp.-N in & [6 II Parcell nr. 12. klass A stubbe. Parzelle Nr. 12. Pflanzloch mit A-Pflan” zen bei einem zerbrochenen Stock. Vackra plantor av invid sönderbruten 12 Parcell nr. 6. Medelgoda blek- gröna plantor av klass B. Ingen låga eller stubbe. Parzelle Nr. 6. Pflanzloch mit B-Pflan- zen. Kein Stock, kein moderndes Holz. O,0o10 Parcell nr. I. av klass B. låga. Parzelle Nr. 1. Pflanzloch mit B-Pflan- zen. Kein Stock, kein moderndes Holz. Medelgoda plantor Ingen stubbe eller 5.9/ O.1 14 Parcell nr. 5. Medelgoda plantor av klass B. Ingen stubbe eller låga. Parzelle Nr. 5. Pflanzloch mit B-Pflan- zen. Kein Stock, kein moderndes Hoiz. (Cå Ende des Versuches Lagringstid Lagerungszeit I veckor I Woche HENRIK HESSELMAN. | NTE 5 od SE 8 9 DO | = 5 200 ARE | | äss 8 lag > 15 FA | FASER SR |A > a | | Ts SA vn 2 fe 0 |A a IE So öl. a| WT Be FE | 22 | Es] - | FR el Re 2 > Så ÖS ST re SAlAs) bal 0 8) sa 8 | &, AS ANS s | 5 S) OM BA FA | = RA | SR SSE | Provets art och härstamnin | EE SOA arr Re SNR IFS) &S Ne ol ; Ts! 3 5| B)£ 5 | | SSE RN NA aa || Beschaffenheit und Herkunft der SS FR 0 Är JADE ST ao | Ne NA ER S” | Be I sarg KSRTOKSEN 35 | Bodenproben Go al FE | BR | bod 1 ve 3 O-E,8 48 | | Fil Ala. SR == «4 2 2 Ao | NES fi) PES MES SÄ bv 8 amor) EE 3 I | | FH AS fa EE nd Se = = Stl RR | Hals | av |A 0 HT FÅ | Sale ae Se RR BE (ag | | 5” ÅA 5 0 Sö | | SN ME 3 | I | of o, 0, mg. mg. |,5 3 76) 35 veckor]| | FEN k Kgl 7 | | per kg.|per kg.| Wochen | I | Parcell nr. 12. Medelgoda plantor | I av klass B. Ingen stubbe eller | | 15 låga. | | | Parzelle Nr. 12. Pflanzloch mit B-Bflan- | zen. Kein Stock, kein moderndes Holz. YE9l Os2 1 25 0.0 0,2 == O,010 Parcell nr. 12. Medelgoda plantor |, | av klass B. Ingen stubbe eller | | [REG låga. | | Parzelle Nr. 12. Pflanzlock mit B-Pflan- | | zen. Kein Stock, kein moderndes | Höl Sr BACKE | A-31 Os | 234 050 ODER — — | så | | | | | Parcell nr. 12. Usel planta av | | klass C . Ingen stubbe eller | | | 17 låga. | | Parzelle Nr. 12. Pflanzloch mit C-Pflan- | | en. Kein Stock, kein moderndes | | a e ck, 1 erndes | 540 OM 204 0 lo rn = Parcell nr 10. Usla plantor av klass C. Ingen stubbe eller | | 18 låga. | fö Parzelle Nr. 10. Pflanzloch mit C-Pflan- | | zen. Kein Stock, kein moderndes bs | | | | Holz SIS OSTI) 251 O,0 0,40 | = | = ; | | | por = = ee . JOE FN Parcell nr. 6. Usla plantor av | | klass C. Ingen stubbe eller | | 19 låga. | | Parzelle Nr. 6. Pflanzloch mit C-Pflan- | En Kein Stock, kein moderndes | 6,3) Al AR | ör ÖLS Ke Å | SR d = = a ET TESEN | | | | Parcell nr. 2. Usla plantor av | | FÅ klass C, ej långt från låga. | | Parzelle Nr. 2. Pflanzloch mit C-Pflan- zen, in der Nähe moderndes Holz. 550 OT 1255 O,0 0,0 — = | | NS E- AG | SEA 1 | Parcell nr. I. Usla plantor av | | Pp klass C. Ingen stubbe eller | | 2 låga. | Parzelle Nr. 1. Pflanzloch mit C-Pflan- | zen. Kein Stock, kein moderndes [ror 24 SS ÖL FJ PR Holz. STUDIER ÖVER DE NORRLÄNDSKA TALLHEDARNAS FÖRYNGRINGSVILLKOR. I 285 1 2 3 4 5 6 | 8 10 = ESSER 22 RNE 5 5 2 EN ST SR HER EN e fa FAR 2 SM o (=) 9 ol = , = ZA Oo ZA Hal SEE ASSA Dr SIE 5) SR SLE TOLO SR, LEO | då SER ERE EE Ål 3: Sö EH öl bil ov sv ga SS nn 3 (4 23 DD 3 ä ; 3 OA | | RS | Sä Sala Sia | BAER Provets art och härstamning 35, 01:2 2 =R EES FAN 5 E 3 | Re ERA ICE NOG blek Br GEES : Nr. Beschaffenheit und Herkunft der | 3 å Fö BNAS jucka 0 og SG = - Bodenproben AA Al C FREE EKS SS RE Pp bon! a FN S0 bod HE S EA säl 5. de SsSAsl. Bo RES GALAG |A la EST HEHE SS 0 pl) db sh FA :O = Hl Oo SB [Ö] = (Te Sa AG ET ED 2 - sea fLaa ö : 2 CSR å og | 9 | ME. mg. S 2 - 2 veckor 5 a RE kg.|per kg. Wochen I Parcell nr. I. Usla plantor av | | klass C. Ingen stubbe eller | | 22 låga. | | Parzelle Nr. 1. Pflanzloch mit C-Pflan- zen. Kein Stock, kein moderndes Holz. Sol ÖT 233 O,0 0.0 = — = I Sie | RANPES Parcell nr. 12, Usla plantor av | klass C. Ingen stubbe eller | | | 14 23 låga. | | | | Parzelle Nr. 12. Pflanzloch mit C-Pflan- | | | | | FS ög Stock, kein moderndes SO ISO 0.0 Öega uf I Hackat parti. Provet taget nära | I 24 stubbar. Gehackte Partie in der Nähe eines a | Stockes. 1 8 ha RN RR 0,44 0,4 0,020 0,020 25 Jord kring låga. Probe in der Nähe modernden Holzes. 24,8) O,5 | 1,49 O,4 4,0 0,008 0,080 U ij | 4 SA Jord kring låga. | : fr Ö Probe in der Nähe modernden Holzes. | 25450) O,4 | 1,6 0,4 | 1,2 O,0o10 0,030 BR Jord kring låga. Probe in der Nähe modernden Holzes. ASG 12 — 0.4 — 0,007 Tab. 13. Jordprov från kalfälten vid Jörns station. Bodenproben aus den kahlen Feldern bei Jörn. Stark trampad mark med Rumex 28 acetosella, Stark zertretener Boden mit Rumex acetosella, 56:06) 1,0 | 1,8 4,8 200,0 0,048 2,000 14 29 Av tramp bearbetad yta. Stark zertretene Fläche. 44,3] 0,7 | 157 0,0 1,4 = 0,020 30 Kalfält. Otrampad mark. I SR Kahles Feld. Nicht zertretener Boden. | 50,6| 0,8 | 1,6 0,0 0,0 — — J 1286 HENRIK HESSELMAN. LITTERATUR. BLOoOMQUIST, A. G. (1881). Finlands trädslag i forstligt hänseende beskrivna. I. Tallen. Finska forstfören. meddeland. Band 3. ERICSSON, BERNH. (1892). Småplock från Lappmarken. I. Anteckningar från en resa i Sodankylä revier sommaren 1890 samt föregående minnen. Finska forstfören. med- deland. Band 9. ; HESSELMAN, HENRIK (1910). Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt. H. 7. (1917 a). Studier öfver salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende. Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt. H. 13—14. — (1917 b). Om våra skogsföryngrihgsåtgärders inverkan på salpeterbildningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring. Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt. H. 13—14. HurLT, R, (1887). Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Finlands Meddel. Soc Fauna et Flora Fenn. Band 14. Helsingfors. LAGERBERG, TORSTEN (1912). Studier över den norrländska tallens sjukdomar, särskilt med hänsyn till dess föryngring. Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt. H. 9. (1914). Markflorans analys på objektiv grund. Meddel. fr. Statens skogsförsöks- anstalt: EL I LINNÉ, C. (1889). Iter Dalekarlicum i CARL VON LINNÉS ungdomsskrifter, saml. av EWALD ÅHRLING. Ser. II. OSTENFELD, C. H. (1902). Zeitschr. f. anorg. Chem. 75, 189 (1912). JoHN S. ANDERSSON: Zeitschr. f. physik. Chem. 88, 191 (1914). 83. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 1290 SVEN ODÉN. ken ägde rum. De olika proven, de kalkade och de okalkade, torka- des härpå i luften så pass mycket, att de något så när kunde brytas sönder i stycken, varpå de infördes i resp. apparater. Försöksanordningen vid experimenten i luftfri atmosfär anskaffades från firman E. LYBOLDS Nachf. i Köln, och densammas konstruktion framgår av fig. I och 2. Den större behållaren A rymmer c:a 400 kbem och Fig. I. Apparat för undersökning i vacuum av humusens förmåga att kvarhålla vatten vid olika ångtryck. Apparat um das Vermögen des Humus, das Wasser bei verschiedenen Dampfdrucken zuriickzuhalten, im Fig; 2. Samma apparat som i fig. I. Vacuum zu untersuchen. Derselbe Apparat wie in Fig. 1, tjänar till att upptaga den vätska, som reglerar ångatmosfärens tryck, i förevarande fall vatten-svavelsyreblandningar. Härtill ansluter sig kvick- silvermanometern 5, vilken möjliggör avläsning av systemets ångtension, vaccumprecisionskranen C, och kvicksilverskarven FF'G, samt den lika- ledes genom en precisionskran C3 avstängbara kolven D, vari försöks- substansen nedföres. Alla kranar voro noggrant smorda med RAMSAY- fett. Slutligen kan hela apparaten evakueras genom kranen C3 genom anslutning till en GAEDE-pump. OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. 1291 Försöken utföras helt enkelt så, att några gram av provet införes i D, under det att A i början är fylld med rent vatten, varpå luften utpumpas, så att vattnet kommer i kokning. Manometern inställer sig nu på det tryck, som motsvarar vattenångans spänning vid den rådande temperaturen. Vi försökte i möjligaste mån hålla tempe- raturen vid 15” C och erhöllo således tryc- ket 12,7 mm (källarrum för arbeten vid konstant temperatur!). Efter luftens avlägs- nande slutes kranen C3, och sedan jämvikt mellan markprovet och vattnet inställt sig, slutes Cz; och öppnas C3, varpå kolven D avlägsnas, upphänges medelst K på en vaåg- balans och väges. Då vikten: kolv (med vattenånga) jämte tråd och fett förut var känd, erhålles således lätt vikten av den fuktiga substansen. Detta begynnelsevärde blir dock tämligen illusoriskt på grund därav, att det är omöj- ligt att i en atmosfär av vattenånga av- lägsna de små vattendroppar, som adherera på väggarna. Detta lyckas först, sedan man ersätter vattnet i ÅA med exempelvis 25 & svavelsyra, varvid ett ångtryck av 10,6 mm erhålles. En del av markprovets vatten av- dunstar nu, under det att en del fortfarande kvarhålles, man väger ånyo o. s. v. Försök utfördes med råhumus från Skogs- försöksanstaltens försöksfält vid Kulbäcks- liden, Västerbotten. Resultaten återgivas grafiskt i fig. 3; ett kalkat och ett okalkat prov jämfördes sam- tidigt i två lika apparater. En blick på de båda kurvorna visar, att tvärt emot våra förmodanden det kalkade provet hål- ocenl. Wasser in Prozent — Värten i pro 100 80 170 30 40 ww (—] rd SS [=] OO NM & ee - — — — Kalkad. Gekolkt Okalkad. Ungekalkt I ABS USNINS SN NS =— > ryck i mm, Kvicksilver Druck in mm. Hg, Fig. 3. Grafisk framställning, utvisande en jämförelse mellan förmågan att vid olika ångtryck kvarhålla vatten hos två prov av samma slags humus, varav det ena kalkats. Försök i vacuum. Graphische Vergleichung des Vermögens bei verschiedenen Dampfdrucken das Wasser zuriickzuhalten, bei zwei Proben von demselben Humus, von denen die eine gekalkt worden ist. VWVersuch in Vakuum. 1202 SVEN ODÉN. ler vattnet något, ehuru obetydligt fastare bundet än det okalkade. Den största ångtension, för vilken en säker bestämning kunde utföras, upp- gick till 10,5; mm och motsvarade således en relativ fuktighet av 83 & (vattnets ångtension vid 15” utgör 12,7 mm). Det framgår vidare, att största delen av vattnet redan vid denna tryckminskning avdunstat, och det är därför icke alldeles uteslutet att förhållandena vid en relativ fuktighet i atmosfären av över 83 2 kunna gestalta sig annorlunda. Fig. 4. Försöksanordning för att samtidigt undersöka ett flertal humusprov. Försök i luft- atmosfär, Apparat fir gleichzeitige Versuche” mit vielen Humusproben. Versuche in Luft. Härtill kommer att det undersökta provet var synnerligen askrikt, 61,9 22 av det vid 120 grader torkade provets vikt, och det förelåg där- för den möjligheten, att en stor del av vattenbindningen förorsakades av askbeståndsdelarna. Det blev sålunda önskvärt att utvidga experimen- ten till flera humusprov. För att ej nödgas anskaffa alltför många va- cuumapparater begagnade vi oss vid dessa försök av den gamla av J. M. VAN BEMMELEN,' W. SPRING? o. a, utprövade metoden att helt en- kelt låta proven stå över vatten-svavelsyreblandningar i en exsiccator, tills konstant vikt inträdde. 1 Die Absorption (Dresden 1911), 2 Rec: trav. chim. Pays Bas 25; 153 (1906): OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. 1293 För att proven ej skulle upptaga eller avgiva vat- ten under själva vägning- arna lades desamma i vägglas med väl inslipade proppar. = Inuti själva försöksatmosfären under exsiccatorklockan lades dessa på kant (Jfr. fig. 4), medan före varje väg- ning propparna hastigt sattes i. Vid dessa för- sök kunde temperaturen ej hållas fullständigt kon- stant vid 182. Detta gör sig i en försöksserie på så sätt gällande, att vik- ten efter en längre tid ej blir fullt konstant utan oscillerar kring ett visst värde. Om dessa varia- tioner omräknas i pro- cent, finner man dock, att denna felkälla blir obetydlig och för bedö- mande av resultaten av föga betydelse. Ytterligare = försiktig- hetsåtgärder, som iakt- togs, var att proven om- sorgsfullt befriades från trästycken, stenar o. d. samt noga omblandades för att erhålla ett lämp- ligt generalprov. Kalk- ningen av den ena hälf- ten företogs på redan an- givet sätt. Följande mark- prov undersöktes: — — Vatten i procent. Wasser in Prozent MU ÄRrar ta 73-,&- SID; ÄN AS ARN — — /fryckh i mm. Kvicksilver Druck in mm. Hg. Fig. 5. Undersökning av ren humussyra och kalciumhumat. Untersuchung von reiner Humussäure und Kalziumhumat. 1294 SVEN ODÉN. 1. Ren humussyra (framställd enligt tidigare av mig angiven metod "), Hö: 2. Utfällt kalciumhumat, fig. 3. 3 a. Råhumus från Skogsförsöksanstaltens försöksfält vid Kulbäcksliden, Degerfors revir, Västerbotten, samma prov, som förut, jfr. fig. 3, under- sökts i vacuum. Okalkat prov (askhalt 61,91 25), Se fig. 6. bb. D:o, kalkat prov, sevtig. 0. P0 ; 20 I 18 — — — — Kalkad. Gekalkt ; 16 Okalkad. Ungekalkt + S — > Vatten i procent. Wasser in Prozent TO GE OR 20 (>) 1 2 ND, GQ NEG 6 tt 08 9; 10 TRANS — > Tryck i mm. Kvicksilver Druck in mm. Hg Fig. 6. Undersökning av råhumus, dels kalkad, dels okalkad. Untersuchung von gekalktem und ungekalktem Rohhumus. 4 a. Sphagnum-torv från Kulbäcksliden, Degerö stormyr, Västerbotten (askhalt 12 Z) se fig. 7: baD:0;kalkati prov rese fi. 7. 5 a. Kväverik humusjord med £Eriophorum.rester, annars utan spår av organiserade växtrester (askhalt 15,21 25), se fig. 8. biD:o, kalkat prov, use. tig. 3. ! Arkiv f. kemi etc. utg. av K. Sv. Vetensk. Akad. 4, N:o 26 (1912) Ber. d. deutsch. chem. Ges. 45, 651—9660 (1912). -— NN CE — > Vatten i procent. Wasser in Prozent 1 OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. - - —- — Kalkad. Gekalkt Okalkad. Ungekalkt 2 fr: GSI för BOT FrION SIA Te — — 7Fryck i mm. Kvicksilver Fig. HG Druck in mm. He. SS r205 14 TS Undersökning av Sphagnum-torv, dels kalkad, dels okalkad. Untersuchung von gekalktem und ungekalktem Sphagnum-Torf. 1296 — — Vatten i procent. SVEN ODEN. —- —- — — Kalkad. Gekalkt 40 — — Ozka/kad. Ungekalkt Oo JASON NSI6 7 180091 -:10' IT SNES — Tryck i mm. Kvicksilver Druck in mm. Hg. Fig. 8. Undersökning av kväverik humusjord med Eriophorum-rester, dels okalkad, dels kalkad. Untersuchung von ungekalktem und gekalktem, stickstoffreichem Humusboden mit Eriophorum- Resten. mA RA REN NICKE LR 0 20 — — Vatten i procent. Wasser in Prozent S PTE ar Re O NR fr ba GeRalEt 4 Okalkad. Ungekalkt G ; 5 / Få >= hk Få > I SS ” A p Få 7 då , 7 A få / / Z 0 y I KR DÄR SNNR fö SV TIS TS UA AR PAS OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. — 7Fryck i mm. Kvicksilver Fig. 9. Druck in mm. Hg. Undersökning av Sphagnum-torv, dels okalkad dels kalkad. Untersuchung von ungekalktem und gekalktem Sphagnum-Torf. 14 15 1298 SVEN ODÉN, 7ab. I. Råhumus från Kulbäcksliden, Västerbotten, okalkad. Rohhumus von Kulbäcksliden, Västerbotten, ungekalkt. Torv (torkad över P,O;) + vägglas 15,9992 g. Probe (iiber P,O; getrocknet) + Wägegläschen vägglas 15,7076 g. Wägegläschen torrsubstans = 0,2916 g. Trockensubstanz . | sd Det kvarhållna vattnets vikt | SVvavelsy- Fuktigheten Observations- Vägglas a Gewicht des festgehaltenen FE kon- Feuchtigkeit dag torv, gram Wassers centration B NA Konzentra- beräknad : Tag der Wägegläschen gram procent Hen 2 berechnet | Telafiv Beobachtung | + Torf, Gramm (Gradua Prozent RE q a 9 | -—--- — OO OO OA OO oo NLOTS 16 ,0889 | | | SE 16,0972 | Aa 16,0977 | | Ela 16 ,1007 | Sj 2 16,1021 | | sä äs 16 ,0093 | SA 1916 16,1003 TV 16,r1011 O,1019 3439 | FÖ 16 ,1000 | O, 1098 34.6 SA 15,0 97,4 I INS HG 16,;0964 — | föl 16 ,0963 | = 2 | 16 29934 | i | JE | I 6 ,0906 | | HG CS 32,0 | | IG | 16,.0942 0,0930 32,6 10,8 » | 1455 94,2 | | | A/S IOIO | 16 ,0872 | | 27 16,0857 — | | Ha 16 ,0863 0,0871 | 29,8 | a 16,08534 0,0862 29,6 | 16,3 AY 13,9 90,3 I I Hf 1916 | 10 ,0805 | FA | 16 ,0786 | | Sa | 16,0775 | 0,0783 20,9 vå | 16 .0769 | O,0777 I 20,7 | 23,5 då 12,9 83,8 | | = - = — ne I — = HOH | 16,0686 — | 20 | — 16,0680 | NE 16 ,0674 | | 2 | I 6 ,0666 | 0,0674 23,1 P/G | 16 ,0663 | 0,0671 23,0 jo ÅA 11,6 5 IE 1916 | 16 ,0404 | O,.0412 | 14,1 I | 16 ,0401 | 0,0409 | 14,0 ASr2A 6,3 40,9 22/5 1916 | I 6 ,o193 | 40 | I6,o142 | O,0o130 51 I SR | 16 ,o141 | O0,0149 ST ERRSRSA 0,7 | 534 40 1916 | 16,0013 | E5O; | le | 16.992 fö | OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. 1299 7ab. 22 Råhumus från Kulbäcksliden, Västerbotten, kalkad. Rohhumus von Kulbäcksliden, Västerbotten, gekalkt. Torv (torkad över P0) + vägglas 11,8 g. Probe (iber P,O, getrocknet)+ Wägegläschen vägglas 10,9665 g. Waägegläschen torrsubstans O,1453 g. Trockensubstanz Det kvarhållna vattnets vikt | Svavelsy- | Fuktigheten rans kon- | Observations- 3 Vägglas + Gewicht des festgehaltenen are É | Ccentration dag | torv, gram Wassers | - fars | | | | Konzentra- |beräknad | Feuchtigkeit E fs = i tion der = | iv Sa a ESR ER IAN Schwefel- | berechnet aa + Torf, Gramm Gramm | Prozent ät mm. | VA Af 1915 I I,1913 | SER I I ,1877 FR I I ,1878 Yes I I , 1874 LE | I I ,1820 ST 6 I ,1803 f; 191 I I ,1803 22/5 | I I,1799 0,0681 46.9 a | I I,1796 0,0678 406,7 Si5u 86 15.0 97.4 "2 1916 | I 1.1747 | | /ö | I 1,1732 | 22/, I I ,1706 | | | SSG | I I , 1650 | | | Bla I I , 16538 O,0340 | 37:2 | SR I I ,1675 0,0537 | 38,4 10:85 2Å 14,5 | 94,2 15/s 1OLG I I,.1622 27 / Ye I I , 1617 18 | Jå I I , 1603 | 0.04853 33-4 | fa I I.1594 | 0,0476 32,8 10:33 2 1350 | 90.3 || | | | | ja TOLO I I,1354 | SA Jå PE,A537 | | sö "I1,1527 0,0409 28,2 | i | I I ,1524 O,0406 28,0 PS MÅ 12,9 83,8 I I 15/E TOO I 1,1475 | | fe | LT: | | 27/ | | | /5 I I ,. 1463 | fe I1,1463 I O.0345 23.7 | 6 I I.1461 | 0.0343 23,6 30,5 24 EROS SAL AN 27553 | SG | | /s 1916 I 1,1333 | O0,0215 | 14.8 a I I,1331 | 0,0213 14,7 48.2 &K 6,3 40,0 id + DEG TT | | SA 1016 I I ,1288 | | dd - 120 I I , 1200 0,0082 5.6 ÖR I I ,1200 0,0082 5,6 | ETS A 0,7 5.4 14 I 2 | : fo 1016 | I I .1128 F5Or 1300 SVEN ODÉN. 6a. Sphagnum-torv från Örsmossen (Upland) översta partiet av sub- boreala skiktet (askhalt 1,06 2) fig. 9. pP3ED:0, kalkati prov; sertioko: I tabell I och 2 återgives en dylik försöksserie för okalkat och kalkat prov, varav noggrannheten och omfattningen av varje försöksserie torde framgå. I övrigt synes det mig vara tillräckligt att i fig. 5—9 meddela resultaten grafiskt. Ser man på resultaten av dessa försök, så framgår av desamma, att för humussyran de två första punkterna ligga högre än motsvarande punkter för kalciumhumatet (fig. 5). Om man emellertid betänker, att kalciumhumatet blott håller c:a 65 &Z organisk substans, så skulle, om procenttalen beräknas på totala mängden organisk substans, det ömsesidiga läget även för detta parti av kurvorna förskjutas. Man finner för övrigt utan undantag, att de kalkade proven alltid binda något mer vatten än de okalkade, men differenserna äro så pass små, att de praktiskt torde vara betydelselösa. Av vikt är däremot, att någon antydan till olikhet i den riktningen, att vattnet lättare skulle avgivas av kalkad humus icke före- finns, tvärtom synes ju efter kalkningen vattnet hållas något fastare bun- det. Det är vidare av intresse, att en stor del av vattnet redan vid en minskning i atmosfärens relativa fuktighet ned till 75 2 bortgår. Pro- ven i naturfuktigt tillstånd hålla efter den här använda beräkningsgrun- den (procenten av torrsubstansen) över 100 94 vatten, och därav avdun- star således två tredjedelar ytterst lätt. Att högmossflorans xerophythabitus skulle ha sin orsak i vattenbrist synes efter dessa resultat att döma föga sannolikt. Möjligen kan i vattnets ringa rörlighet inom de kolloida humuskomplexerna, som omgiver rötterna, en fara föreligga, att desamma inte tillräckligt snabbt förses med vatten. Att för övrigt högmossflorans typiska habitus, förtjockad cutikula, minskad bladyta o. s. v. skulle bero på vattenbrist synes mig knappast ens från rent biologisk synpunkt vara antagligt, utan kan likaväl vara en tillpassning till närsaltbrist. Det må i detta sammanhang erinras om att många av de typiska högmossväxterna, exempelvis Calluna vulgaris, Le- dum palustre, Empetrum nigrum, Myrtillus uliginosa, Vaccinium vitis idaea förekomma på i övrigt näringsfattig mark, oberoende av densam- mas fuktighetsförhållanden. I de närsaltrikare kärren får oaktat markens »surhet» floran en mera mesofytisk karaktär; man finner där exempelvis Viola palustris, Cirsium palustre, Agrostis canina, Peucedanum palustre, Caltha palustris, Geum rivale m. ff. Några fullt säkra slutsatser torde av föreliggande växtfysiologiska fakta knappast kunna dragas. Som för uppkomsten av xerophytisk habitus OM KALKNINGENS INVERKAN PÅ SUR HUMUSJORD. 1301 hos växter på högmossar tänkbara orsaker kan utom närsaltbrist fram- hållas syrebrist hos rotsystemet, anhopning av hämmande exkret såsom oxalsyra, myrsyra o. dyl. Det torde vara otvivelaktigt, att en stor del av de i övrigt blott sparsamt tillgängliga närsalterna adsorberas av hu- musämnena och bli svårtillgängliga. Utbildningen av mykorhiza hos många högmossväxter torde även få uppfattas som en dylik tillpassning till nitratbrist och förekommer ej i typiska xerofila gebiet, exempelvis öknar. Kalkningen påverkar nu dessa förhållanden i högmossen så, att de toxiska syrorna neutraliseras, varjämte det bildade kalciumhumatet mot- verkar desammas uppkomst. Vidare torde kalciumsalterna (exempelvis Ca HCOs), verka förträngande på adsorberade närsalter, varigenom dessa bliva lättare tillgängliga för växterna. Något nämnvärt inflytande på vattentillgången torde däremot ej göra sig gällande. En sista men icke minst viktig rol torde den större lätthet, varmed kalciumsalterna i motsats till humussyran oxideras och sönderdelas spela!. Huruvida härvid för växterna eller bakterierna direkt assimilerbara organiska kväveföreningar eller andra kroppar bildas, torde ännu vara en oavgjord fråga?. Som slutprodukt torde man väl åtminstone tills vidare få anse kalciumnitrat, vilkets speciella rol för markfloran nyligen belysts genom arbeten av H. HESSELMAN.” 1 Experimentella arbeten häröver pågå, varför skall redogöras framdeles i samband med mina övriga arbeten över humusämnena. ” Av nyare undersökningar må framhållas: J. LEFEVRE: Sur ie deévelopement des plantes vertes å la lumiére, en I'absence complete de gaz carbonique dans un sol artificiel contenant amides. Compt. rend. 141, 211 (1905). J. LEFEVRE ET L. CAILLETET: Sur V'origine du carbone assimilé par les plantes. Compt. rend. de P'acad. d. sciences. 152, 1215 (1911). > Se Meddelanden fr. Statens skogsförsöksanstalt 1917. H. 13—14. S b sd Vv T NDS 6 - Ne FOND RAG SÅ Le ov MR Ci i SR tv NT NAR RAS | AE fel FAN Fäch La RE Maka "ah '15 NN Ye MH ch Md ER er JE LIN | I ART ARN Tee 3 [UREA PO TI nn: MM | AA EN NN SI if: j 07 sheet UR ANPRARRG DARE) . REAL SEAT NS Li 4 MOT OE Er anat 20) RER SA SA De UA ' ; 7 et - j TAN få fan bröa Må p i nd Ms G ATEN NETASUR dr IH » re BN UL AR inr -« sa LV Aro KSR na I I - . I Fd z i Å / ee $ - MA BRIGHT Lu ; Ya i [ n FARE ' fa ; 22 4 4 Kn 4 TED FA i Få ; I (I É 2 4 i ST KAN FA DA IST En V NN a - LJ ba a er . i då tt? i 0 å SS TUR + 7 da Lå 20 MU TI il - - : 3 - NN på - - 4" TE . FR ir - på 4 rd 1 > v i = N d På = th Sd - ö fe SÅ = LE sö 4 Ela - - 4 - [9 Å : - < = = | SÅ å i ck q + rs p Ni ra WERE AE JA Md é t : Li . P U| F ' ; LJ Ö ja i SN 3 | ; KA |; AM d Å H q | € ; €v ' r j , - [3 U K ' Lå ' d 4 - | 6 - M 2 Ar CC 4 CS ee - BRA | YE ee ; Ö ve då ' å NN ' d Å F Vv RJ ; ö - i d ' 4 vt & LJ ; i q LI ' $ v g så s g - PE j SJ I ? - , I & so S s ' ” Å då NA LJ Vv - - = | é = My? | kb p | T Å = 4 ' - be w ; < = - SS > | 5 f bh Nyt Ng - sn & 1 åå je p på ä LE id 4 SÅ = - KE Ad y REPORT OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENTAL FORESTRY. The Larch and its Importance in Swedish Forest Economy. By GUNNAR SCHOTTE. (Swedish text, page 539—840). This treatise aims in the first place at giving an account of the results so far attained in the cultivation of different kinds of larches in Sweden. As material for this purpose there has been principally used sixty-six experimental plots, in mixed or pure larch-stands, belonging to the Swedish State Institute of Experimental Forestry. But in addition to this there has been worked out a more monograph-like survey of the forest qualities of the larch from older and recent literature, Swedish as well as foreign. The Swedish literature has been perused and cited almost in its entirety. Of the foreign literature the author has principally made use of German and English books, because the larch has been previously discussed in those languages in a large number of treatises, though they too lack a complete monograph on the larch. — A special table of contents is given on page 530. Chap. I. Introduction. The Swedish forests are extremely poor in species. While the coniferous forests in Sweden are represented by only two kinds of trees that form woods to any great extent, pine and spruce, there are in similar climatic regions in the eastern portions of the Old World, in addition to these or to forms which correspond to them, larch, silver fir, and arolla pine. And regions in sAAmerica and Japan which are comparable with Swedish forests can show a great number of species of valuable coniferous trees. Excellent though the pine and spruce are in Sweden, it can nevertheless not be denied that the poorness of the Swedish forests in species has to some extent a bad effect on their power of regeneration and production. This to some extent unfavourable circumstance has led to the idea of intro- ducing foreign kinds of trees in Sweden. Neither the climate nor the soil need raise any direct obstacle in the way of this. The fact is, that it is chiefly the peculiar circumstances in the immigration of Swedish trees into the country, and the isolated position of the country, that are the main reasons why the Swedish forests are so poor in species. CARL VON ÅINNÉ urged the introduction of foreign trees as long ago as 1754 in his treatise »Tankar om nyttiga växters planterande på de lappska fjällen» (122). [>Reflections on the planting of useful trees on the Lapland fells».] During the latter part of the eighteenth century — about 150 years ago — there were made the first attempts on a large scale to introduce foreign trees, especially the larch, into the west of Sweden. During the nineteenth century the larch was introduced in more and more places, especially in Bergslagen, and the commoh silver fir came to be used in several places. LX GUNNAR SCHOTTE. 'The mountain pine was widely employed in drift-sand areas. Apart from the species just mentioned, a number of other kinds of trees were intro- duced rather sporadically and unsystematically. Beginning in 1902, the State Institute of Experimental Forestry has taken over experiments with foreign trees. Chap. II. Short survey of the most important characters of the different species of larches. We here give classifications of the different species, both arranged on p. 453 on the basis of the nature of the cones and on p. 537 on the basis of the appearance of the needles and branches. On p. 54 a map of the world shows the distribution of the different species oflarch. In addition to this pp. 537—548 contain short descriptions of the different varieties and illustration thereof. Chap. III. The European Larch. In section A. there is given a short account of the distribution of the European larch, with some indication of the characteristic plants that form the ground-covering in the natural larch forests: In section B. there is given a description of the introduction of the larch into Sweden, Norway and Finland and other countries, and of early views as to its future. In Swedish literature the larch is first mentioned in 1555 by OLAUS MAGNUS, who says that it grows to excess in the forests of Sweden. The present writer, however, on the strength of figure 12, has succeeded in showing that OLAUS MAGNUS made a mistake (confusion of names), and that he meant the yew (Taxus baccata), which at that time was common in the Swedish forests. It is probably Professor PEHR KALM who first cultivated the larch in Sweden. In 1751 (99) he mentions how, in the course of a journey to America, he got larch seeds in England. In 1763 CLAS AÅLSTRÖMER sent home from London the two- year-old larch-plants which were planted on the Gåsvadholm estate in Hal- land. On the basis of experiences from these plantations, and in accordance with advice 'from the best English books”, Alströmer published in 1782 (7) a complete account of larch-planting. The first plantation on a large scale was carried out about 1789 at Koberg in Västergötland with plants from Great Britain. A picture of this wood is given on page 567 (Fig. 17) and to the left on Plate I. From this wood cones were collected in 1831 the seed of which was sown in Edsmären Crown Park in Västergötland: see to the right on plate I. During the first half of the nineteenth century the larch was very much cultivated in Sweden, usually from seed or plants de- rived from Great Britain. The larch also had a powerful advocate in chief forester A. STtrRÖM, "the father of Swedish forest economy”. That seed and plants during the first half of the nineteenth century were drawn from Great Britain was due to the fact that, ever since JONAS ÅLSTRÖMER'S time, Sweden had its most stimulative connections with England. Swedish landowners went there to study agriculture, and they came back with impressions of English parks and forests also. As we shall see, this connection, at least so far as tree-planting is concerned, went on till about the middle of the nineteenth century. Then there came into Sweden a number of German foresters, such as C. L. OBBARIUS, W. WILKE and E. WorFF, who naturally procured seed from THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXI their own country. Swedish forest literature was also more and more influenced by the extensive German literature; and accordingly it became more and more a matter of course that they should have recourse to Germany for forest seed. How unfortunate this import of forest-seed was for Sweden has been fully described, as regards the pine, by E. WIiBECK in »Transactions of the State Institute of Experimental Forestry», Part IX. We shall show later on that Swe- dish larch-plantations also suffered from it. After this there is given an account of the treatment of the larch question in recent Swedish literature. Swedish forest men become more and more sceptical about the larch, with the exception of Eris NILSON (143—744), Who studied the larch in Scotland. According to an old statement, the European larch was introduced into Norway about 1740; but of the larches now in existence the oldest is that planted in 1772 at Solum Parsonage (Fig. 46). A fine old larch-wood in Norway near the Swedish border dates from 1802 or 1803. In Finland the oldest plantations of European larch were made probably in 1835, at Fiskon works. In Germany larch plantations came into use about the year 1700 accord- ing to BERNHARDT (430), and in 1731 the first larch cultivation was begun inthe Elartz: As the older larch-woods in Scandinavia derive, as a rule, from Great Britain, the present writer has thought it important to try to investigate the history of the English or Scotch larch. Complete certainty, however, cannot now be obtained in this matter, and the original home of the Scotch larch is not fully known. Nor do we know who first introduced the larch into Great Britain nor when this took place. According to MIcCHIE (577), the larch is spoken of in an English book as early as 1596; and in 1731 the tree is said to be com- mon in England. It is also known that in 1759 larch-plants were commonly reared for sale in the nurseries. i Two large trees at Dunkeld in Scotland, called "the Mothers”, however, pass as the ancestors of the Scottish larch. Their history is told after MIiCHIE (57). AS to the continuation of larch-planting in Dunkeld the following interesting information can be given. During the years 1740—50 JAMES Duke of Athole planted 350 larches at Dunkeld, and during the same period 873 larches on an other estate at Blair. In 1759 700 larches were planted in the former place in a wood mixed with other trees. "The Duke died in 1764. In 1768 his son John planted 3 Scotch acres (1.4 hectares) with larch; and before his death in 1774, he had planted 400 Scotch acres (187 hectares) Itis stated that Duke John every year raised 1,000 plants from seed which had been taken from the larches planted by his father. The rest of the plants needed he purchased from a nurseryman for 6d. a piece. During the years 1774— 33 the then Duke of Athole obtained 279,000 plants; but during the whole period 1774—1815 1,108,998 larch-plants were planted on 8,071 Scotish acres (3,777 hectares). In 1829 the plantations at Dunkeld and other estates covered 13,378 Scotch acres (6,262 hectares). Of this area 8,605 acres were planted with pure larch. These larch-plantations produced most of the seed that was used in the country until larch-seed from the Continent became an article of commerce. . From the seed gathered in the country 30,000,000 LXII GUNNAR SCHOTTE. plants were raised annually. Ofthe extent of larch-woods on the Duke of Athole's estates we get a good idea when we find the statement that, in a famous storm about 1880, 80,000 trees were blown down on this estate alone. From this short historical account we find that most larches in Scotland are probably derived from some few trees or some small mother woods, and that afterwards to a very great extent seed has been gathered from the cultivated woods thus obtained. We cannot, it is true, directly trace the origin of the Scottish stock; but statements from Scotland and the present writer's own ob- servations in Sweden point to a distinctly good stock from Athole. After this is given on pp. 569—602 a description of the present occur- rence in Sweden of the European larch; and in connection with this the map on page 568 gives a view of the situation of the experimental plots in larch which the present writer has measured and examined and the places where other observations have been made concerning the larch. Section D. treats the variation and races of European larch. On p. 603 an account is given of the number of forms with regard to branching which have been specially described in Swedish dendrological litera- ture. The different races in which the European larch appears in different re- glons of Europe, on the other hand, are of considerable practical and sylvi- cultural value. The direct question of provenience, too, has the same great importance for the larch as for the pine and the oak. These questions have .been previously studied in detail by CIESLAR (462, 464, 465), ELIS NILSON (144), ENGLER (487), SCHOTTE (178) and BARTH (330). Chap. III A. shows how the European larch occurs spontaneously in four separate districts. After comprehensive experiments CIESLAR (465) was able to show that the "Silesian larch” from the Sudetic Mountains in Moravia and Silesia is a distinct race, quite separate from that which occurs in the Alps. In this treatise this last-named is called "Tyrolean larch” in accordance with the customary Swedish terminology. The larch that occurs the in west of Russia, in Russian Poland, and in Galicia was, according to CIESLAR, set apart by RACIBORSKI as early as 1890 as a separate species, L. polonica Racib., which was said to be close a kin to the Siberian larch. Several writers — compare Cieslar (465) — have expressed the opinion that the three species europaea, polonica and sibirica should only be regarded as three varieties of one and the same species. The difference observed in Austria between the species of larch which occurs in the Sudetic Mountains and that which occurs in the Alps seems to hold good, even when moved so far away as Sweden. The present writer (178), for instance, has previously shown that plants from Silesian seed have shown a more rapid growth and straighter stems than Tyrolean larch. That the so-called Scottish larch is also a separate race, whose special qua- lities bring it close to the Silesian, will be shown below. ELis NILSON has already pointed out (44) the special character of the Scottish larch and has called it v. sco/ica, which name has also been adopted by A. BArRTH. NILSON adduces as special characters of this race, in comparison with the Tyrolean, somewhat shorter and darker needles and somewhat smaller cones. In Scot- land it also develops its needles later in the spring, and sheds them somewhat earlier in the autumn, than the Tyrolean larch. By this means it is less ex- posed than the latter to autumn and spring frosts. As has already been men- THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXIII tioned in Chap. III B., the Scottish race derives from some few trees, or per- haps from some few successful experimental woods. This race, however, seems not to have been sufficiently studied in Scotland. Of its purely forestal characteristics have been there is very little information, and opinions vary greatly as to its value. The few existing statements about it are summarized on pp. 607—9608. As regards larch-plantations in Sweden, it became clear to the present writer, while engaged in laying out experimental areas, that our larch-woods belonged to different races. It became important, therefore, to search through our older literature of forestry and agriculture for information as to the origin of the better known larch-woods. As appears from the historical account given in Chap. III B., this attempt succeeded beyond expectation. Thus it has been possible to show that all the older larch-woods in Sweden derive from Scot- land. Experience shows that older larch-woods — especially those born before the middle of the nineteenth century are distinguished by many good qualities; while younger larch-woods often have ill-formed stem and scrubby crowns. This has also been confirmed by investigations, This makes it clear that the plants obtained from Scotland in particular belong to a race especially conspicuous through the forestal characteristics of the trees. The woods whose Scottish origin was known for certain were then compared with other stands of worse appearance which had usually been raised by German foresters who had im- migrated into Sweden. In the course of this investigation it proved, as MATTS- SON (r34) has developed in detail in a later article, that the Scottish larches, are especially distinguished by a strikingly thin bark. Thus, for instances, it appeared that the average bark-percentage breast-high on 15 cm. stems for Scottish wood amounted to 12 &, while the Tyrolean larch had 14.6 &. This means a bark about 9 mm. thick in the Scottish race, as compared with 11 mm. in the Tyrolean laren: In some few cases, where the origin of the larch could not be directly dis- covered, the thickness of the bark and the age of the wood (woods over 50 —60 years of age are Scottish, as a rule) have been allowed to determine to which race it should be referred. In such cases, however, the provenience has been marked in the tables with a query. In the valuation of the experimental plots it was obvious that the Scottish race is also distinguished by a high percentage of straight stems, while the Tyrolean larch is -often very crooked. In order to show this by figures a summary has been made in Table 6, showing the distribution of the tree- classes in the different plots. ”? ! See GUNNAR SCHOTTE, Orm gallringsförsök [>On Experiments in Thinnings] in »Rapports of the State Institute of Experimental Forestry», Part 9; Skogsvårdföreningens Tidskrift 1912. In this work on the sample plots the present writer distinguishes not only between four different tree-strata set out in accordance with the height of the trees in the wood itself, but also between certain tree-classes arranged according to the nature of the crowns and ot the stem. In this way the trees receive a special denotation in stem-number-list, with the exception of the ”well-formed trees”, on whose stems and crowns there is no remark to make. Apart from these the different denotations bear the following meaning: a. Side-pressed trees, i. e. with the crowns pressed from one side and thus fully formed only on one half of the circumference; b. Rankly growing trees with rather large boughs (trees of a better "wolf-type”); EXIV | GUNNAR SCHOTTE. If we scrutinize the figures in Table VI, we find a strikingly smaller percent- age of crooked trees, fewer c and (c) trees, in the Scottish woods. Thus, for instance, we find in the unthinned woods of undoubted Scottish origin only 1—06' 2 of c trees. The number of trees. marked (c) mayfreachi2orsma the unthinned Tyrolean woods, on the other hand, we find as many as 5— 39 & C trees, and 6—30 2 trees marked. (c). The present' writer also lays stres upon the fact that the Scottish race is somewhat more quick-growing than the Tyrolean larch. This cannot be di- rectly proved by figures from the experimental plots, because, as has been mentioned, the older areas are, as a rule, of Scots race, the younger of Ty- rolean. Only from Omberg Crown Park is there a comparative experiment which confirms the present writer's view. When the Scottish horticulturalists and arboriculturists (members of the Royal Scottish Arboricultural Society) were travelling round Sweden in 1904, and also visited the Omberg Crown Park, they were struck by the fine larch-wood at S. Djurledet (sample plot 280). With no idea that these belonged to the Scottish race, they offered to send genuine Scottish larch-seed for experiments in the Crown Park. In 1905 the seed thus obtained was sown in the nursery, and at the same time there was sown there larch-seed of Tyrolean origin. The plants were afterwards planted out in the spring of 1907 on a clearing. The development of these plants is shown by the figures given on pp. 613—9614 and by fig. 31. Most striking, however, is the greater straightness for the Scottish larch. Of Scottish larch only; 1.5 2 were noted as c trees and 10.3 &Z as (c) trees; while the tlbpro- lean larch gave 31.5 2 extremely crooked trees (c and cc trees) and 19.5 24 lesstcrookeditrees,(c)itreesstiSee too Table 6b. Finally, the Scottish race seems also to be characterized by less branchy and less serubby crowns and by having smaller crowns than the Tyrolean larch. No direct comparison between old woods of the two different races can be made, however, because, as has already been mentioned, all older sample plots belong to the Scottish race, as a rule, and all younger to the Tyrolean. The above shows that in the Scottish larch we seem to have obtained a fairly uniform race, quite isolated from the race-mixture found in the Tyrolean larch. We may assume, of course, that none of the distinctive characteristics of the Scottish larch could have been formed during so short a period as 150 years under the influence of Scottish climate or Scottish methods of treat- ment. Rather is the fact that the characteristics have beeen inherited from relatively few mother trees with hereditary good characters: what would seem to have taken place is not a transformation of race-characters, but only an isolation of races already existent. c. Especially erooked and spriggy trees or trees with other misgrowths (trees of a worse "wolf '-type or what are called "fire-wood” trees); and badly forked trees are also en- tered here, and when especially crooked trees are encountered they are indicated by cc; (c.) Trees with minor bends or inclination, which are not regarded as having a serious effect on the lumber value; d. Trees with squeezed crowns or with crowns damaged because of influence from ad- joining individuals; (d.) Trees standing somewhat close together, but whose crowns have not been directly deformed thereby; e. Diseased trees (because of attacks by fungi or insects); f. Desiccated trees. THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXV The more or less crooked stems of the larch-tree may be due either to heredity, if the descendant derives from specially crooked trees, or to direct injuries, where a race with small powers of resistance to the Climate is used. In attempts at acclimatization, especially in England, but also in Sweden, it has proved that some larch-plantations may suffer from frost, perhaps most from autumn frost. The trees continue to grow too late into the autumn, and the shoots do not attain lignification; and in consequence of this the top-shoot is lost and a bend appears when a branch takes the place of the old top-shoot. If this is often repeated, we get crooked trees in this way. Many Tyrolean larches have been exposed to this misfortune, whereas the Si- berian larch, which sheds its needles early, has concluded its process of lignifi- cation early and is in consequence in a high degree insensitive to frost. According to current statements (144, 577), the Scottish race of larches, at any rate in Scotland itself, sheds its needles before the Tyrolean larch, and is thus less liable to the bends that thus arise. The present writer, however, wishes to maintain that the crookedness of stem which often marks trees in certain larch-woods, is usually due to origin from similar trees. The writer considers that we here have a parallel to ÖPPERMANN'S » Vrange Boge». These are conceived as having been the remains of a form of tree which was very widely diffused in the open sparse forests of earlier times in Den- mark, but which is on the way towards disappearance since a good system of forest protection — the beech forest — has come to intrude on this space- exacting race.! In the Tyrol, perhaps, the opposite is the case. The consumption of larch- seed has been constantly on the increase, and larch-woods have been re- duced in many places. In order to obtain a sufficiency of seed it has been necessary to undertake collection further and further up the mountains, and consequently from more and more bunchy, big-branched and crooked indivi- duals. The larch-woods we afterwards raise from Tyrolean seed will, to a greater or less extent, be mixed with more or less crooked trees. This crooked- ness is certainly due not to any high degree to the situation of the wood; it can be explained solely as due to heredity. This idea is supported by the fact that one not infrequently comes across very crooked trees in the middle of the "wood amongst straight individuals, and even in the denser groups. Notes of this have been made from several sample plots (see pp. 617—9621). Finally, the wind has been charged with deforming the appearance of the larch. As a matter of fact, however, the larch does not become more de- formed than the pine, for instance, provided that it belongs to a straight- growing race. This is shown by many observations and by Figs 36, 37, 38, 49—51. From the investigations that have been carried out, the present writer wishes to draw the definite conclusion that, if the larch is to be raised in Sweden at all — and there are many reasons for so doing — great importance must be attached to deriving the seed from a suitable race. We must en- tirely bar seed from the Tyrol and try to procure it from Scotland and Si- ! AA. OPPERMANN, Vrange Boge i det nordostlige Sjelland. (3»>Det Forstlige Forsogsva- sen i Danmark», Bd II, Kobenhavn 1908—11, pp. 29—256.) V. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. LXVI GUNNAR SCHOTTE, Jesia instead, if the seed can really be guaranteed to have been gathered in those countries and, as«regards Scotland, from, let us say, the Dunkeld race, Best of all, however, would it be to collect seed from the old, fine, straight- growing woods that already exist in this country. Finally, the investigations which have been made show distinctly that the lareh is one 'of the! trees” that best repays pure race researches; It isfespes cially suited for this purpose because of the early age at which it attains seed- bearing. In chap. III E an account is given of the sylvicultural properties of the larch, in which the first point treated is its requirements in growing space and climate. Quotations from the literature show what various: views have been held in this point. The larch loves deep and fresh soil, but not damp ground. As HESSELMAN (82, 83) has shown, it has an extremely great capacity for evaporation and is able to check the water-logging of forest soil. In spite of its high power of transpiration (114, 8368 g. of water per vear for every 100 g. of dry needle ma- terial), it makes very small demands on moisture in the soil, which agrees very well with its very powerfully developed root-system. The very con- siderable material from the sample plots that the present writer has collected also shows that the larch gets on well on all moderately good lands in Sweden, and that it developes there more strongly than pine and spruce. On the other hand, it ought not to be cultivated on the very driest land, as on the poor Ose-gravel plateaus or the driest pine-heath areas. In its natural area of distribution the larch is insensitive to winter cold and is also protected in winter against severe drought. In summer, on the other hand, it requires much warmth in order to thrive. It especially likes a lasting and uniform warmth, and is consequently a typical tree for a conti- nental climate. In order that it may thrive, according to BöHLER (454), it seems to require an annual mean temperature from — 1? to + 10? C., and plenty of light and abundant circulation of air. It ought to have a winter's rest of at least four months and a short spring with a rapid transition from spring to summer. In its natural home in the mountain districts it can make good use of a very short period of vegetation, since it leafs early, and in the Alps sometimes even while the snow still covers the ground. It is ex- tremely sensitive to a. great degree of moisture in the air and demands a certain degree of dryness in the air. The larch is markedly fond of light and is the most exacting of all coni- ferous trees as regards light. Its requirement of light is approximately that of the birch and the aspen. Consequently natural larch-woods are rather thin, and are characterized by a dense grass carpet in Alpine districts. Because of the larch's great need of light it may be necessary, when any real care is taken of the forest or of the ground, to encourage undergrowth in pure larch forests. For this purpose beech is especially suitable; but other trees or bushes that bear shade may also be used in regions or on lands where the beech cannot. grow. Through its very well developed root-system, the larch offers stout resist- ance to wind. As the larch has no leaves in winter, it is little liable, as a rule, to be pressed down or broken by snow — a fact which has been illu- strated by the present winter in a preceding article (194). TAE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. ESCVII After this, on pp. 631-639, the regeneration and culture of the larch is treated, in course of which there are given many examples of fine self-sown areas in Sweden, but it is also shown, none the less, that the reproduction of the larch must mainly be secured by planting. On pp. 639—0652 is treated the productivity of the European larch in Sweden, first of all in pure woods. In order to obtain a general view of the growth of the larch in accordance with valuation results from the sample plots, it was first necessary to divide the material into different qualities. In the qualitative valuation of the ground it has hitherto been customary to use the mean height of the wood as the determining factor. This, however, is not very suitable for the purpose because of the strong influence that a certain mode of thinning may exercise on it, in that a low thinning may raise the mean diameter and a high thinning may lower it. This inconve- nience comes out more, it is true, in the case of the real mean height than Sek in the case of the mean height as calculated according to the formula A= (4 which has hitherto been used for what are called "yield tables”. In or- der to prevent the mode of thinning from leaving its mark on the mean height, however, it is more appropriate in estimating quality to make use of the mean height in the first tree-stratum. In estimating the quality of the larch-plots this factor has accordingly been used. The larch material which has been collected in the course of only a few vears, often from almost unthinned woods or, in any case woods thinned too late and too slightly, could not properly be used for the drawing up of a com- plete productivity table, as the present writer would rather like to call it. It is not until after the plots that are now being thinned by the State Institute have been further revised and thinned several times, that trustworthy figures can be obtained as regards the yield by thinning and as regards the growth of the trees after heavy and well-arranged thinnings. They need, therefore, to be followed up for at least 15—20 years. "The intention of the present enquiry has been only to make out what the present writer will call a stand- survey (Table VII), which gives an approximate view of the amount of wood that has been produced, as a rule, by pure larch forest in Sweden, and the dimensions which have been developed. In order to make the material of more uniform value the valuation figures have been chosen from the plots after they had been thinned by the State Institute; which thinning, on the whole, has been carried out as a heavy low thinning, but which has given a very different thinning yield according to the appearance of the wood before the thinning. The nature of the woods and the thinning carried out are shown in greater detail in the tabular appendices accompanying this treatise. Accordingly the stand-survey gives only a distribution into quality classes with the corresponding yield of wood in stands which, as a rule, have long been undisturbed or have only recently been thinned, but the present writer does not wish to express an opinion as to their more or less normal condition. The only survey of larch-stands which has previously been worked out, is that made by Jurius HAMM (507) on the basis of material from the regions round Lake Constance. HAMM set out seven different classes of ground, as is shown in detail in Table VIII. A comparison between HAMM's tables and those of the State Institute, shows that they extend over about the same limits of va- LXVIII GUNNAR SCHOTTE. riation. The Swedish larch-quality I corresponds very closely to HAMm's ground- class I; and the Swedish larch qualities II and III resemble HAMM's classes II and III. The Swedish quality IV, on the other hand, seems to correspond to HAMM'S class VI, which, however, is only indicated by some few figures; the Swedish quality V lies somewhat under HamMmmM's class VII. The most interesting thing, therefore, is that the best larch-stands (see fig. 48) in Sweden attain the same quality as the best larch-stands in South Ger- many. In mean diameter, on the other hand, the Swedish stands fall short, which is not surprising, as they had been thinned so slightly or not at all at an earlier stage. In order to make some sort of estimate of the productivity of pure larch woods in Sweden, however, comparison might also probably be made with Maass' yleld-table for the pine (see Table 9). Table 10 gives a comparative view of the productive time that is needed for certain types of larch- and of pine-timber. On pp. 652—0664 is treated the development of the larch in mixed woods. The objects foresters wish to attain by means of mixed woods are expressed in the following terms: Higher production. More valuable dimensions. Better condition of the ground. Greater powers of resistance to injuries and diseases. The different mixtures of trees with larch which occur in Sweden are then examined from these stand-points. The most common type of mixture is larch and pine. This has come into existence, as a rule, through the fact that in forest sowings mixed pine and larch seed have been used, or sometimes by the sowing of larch seed by it- self in certaim compartments, and pine or a mixture of pine and spruce in others. Less frequently both kinds of tree have been planted simultaneously, for instance, by the alternate planting of a row of larch and a row of pine. Many sylvicultural writers, for example HEss (536 a), maintain that itis fu- tile to raise mixed woods of two light-loving kinds of tree; and they conse- quently condemn the very common mixture of pine and larch. Others, such as WAHLGREN (255), assert that the inconveniences of this mixture are to be sought in the quick-growing properties of the larch. The present writer does not seek to deny that there are very clear examples of this in forest-cultures in Sweden of from 20 to 40 years old; but he refers this phenomenon exclusively to the origin of the seed. "The more branchy and spriggy Tyro- lean larch is usually troublesome in mixed woods. It is quite different with a race that grows straighter and throws off fewer branches. Accordingly the Scottish race, and probably, to judge by the investigations of CIESLAR, (465), the Silesian race too, intrudes far less on its neighbours. On pp. 653 and 656 a number of examples are given from the sample- plots illustrating the productivity of the plants in mixed woods (see too the plans in Plates 3—7). These examples show that a mixture of larch greatly increases the productivity of the stand and not least its value. Moreover the larch certainly increases the fertility of the ground owing to the abundant needle refuse, so that it is probable that the pine too grows more rapidly than it would have done if the larch did not occur there — a matter which cannot THE LARCH AND ITS IMPORTAÅNCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXTIX be directly measured, however, owing to lack of material for comparison. We thus find that pine woods on grounds of the quality of 1— 90.6, and probably even o.4, can advantageously be mixed with larch. A mixture of 20 2 seems to the present writer not to involve any danger of the spread of larch diseases, nor any disturbing effect on the growth of the pine, specially if the better races of larch are employed. By this means an increased output of 20 2 is attained in many cases; and this greatly increases the output value, especi ally owing to the greater yield of thinnings. The mixture of birch and larch does not bring about any greater produc tivity; and so far as the improvement of the ground is concerned either tree by itself is sufficient. The mixture of larch and beech is illustrated in several fine examples (see too (Figs. 55 and 56). The mixture of larch and spruce is also common in Sweden. Of special interest in this respect is a 32 year old stand in alternate rows at Omberg in Östergötland (see Plate 8). The detailed investigation on p. 650 has shown that the value of the stand per hectare would be 3,109 kr. if it consisted solely of spruce: with a mixture of 20 & of larch its value is 4,981 kr. per hectare. Thus this mixture has raised the value of the stand by: 20 &. This form of mixture — spruce and larceh — may however involve diffi- culties. One risk that seems to be incurred by it is that the spruce might give the larch too much side shade, and thereby hinder its development and predispose it to canker. "The present writer observed examples of this in Halland at the close of the nineties. From this point of view connected rows of larch, as at Omberg, might be expedient. As a rule, however, the larch gets a good start after being planted. — Another trouble may be caused by the appearance of canker. As canker is probably spread most frequently in the wounds caused by Chermes Abietis, and as that insect requires both larch and spruce to develop its two stages, it seems natural to suppose that it thrives best in mixed woods of larch and spruce, and can there make it possible for the canker to spread extensively. On these grounds the present writer has much hesitation in recommending the mixture of larch and spruce: The last subject treated in this chapter is thinning. As has already been mentioned in the section dealing with the require- ments of the larch in growing, space and climate, the larch is markedly fond of light. A specimen of this can be seen in the tabular appendices, where the valuation results from the pure larch stands have been divided into 'tree- strata'. 1 The bulk of the larches are of course con- centrated in the first tree-stratum, and a number of trees are also found in the second tree-stratum, but the third and the fourth tree-strata are strikingly little represented. On the whole, however, we may say that all four tree- ! The present writer divides the stands, according to the re- lative heights of the trees, into four different tree-strata. The fourth or lowest stratum barely attains half the height of the dominant trees. The upper half of the height of the dominant trees is then thought of as divided into three equal parts. The distribu- ÅA skeleton-drawingshow- tion of the trees into strata in this way is shown in detail in the ing the distribution of adjoining figure. i the trees in tree-strata. LXX GUNNAR SCHOTTE. strata are found represented in undisturbed larch woods up to the age of 30, after which the fourth stratum disappears. At the age of 40 or thereabouts some few individuals of the third stratum may remain. At the age of 50 only the first and second strata are repre- sented. In still older forests, as a rule, the first tree-stratum stands alone; but completely undisturbed stands of that age of course have not been found. When we consider the great demands of the larch in light, however, it is noteworthy that nevertheless so many individuals keep alive in the lower tree- strata. When we have further found that it is precisely these individuals that suffer from lack of light which are first exposed to the cankerous diseases that are dangerous to the larch, we see at once that it is an imperative duty to thin larch woods early and often. In larch-woods, therefore, the lowest tree- strata must not be left as protection for the ground. ”The fertilizing needle refuse, however, keeps the ground in good condition; but in older pure larch stands it may certainly be useful to have some undergrowth, preferabiy con- sisting of some other kind of tree. The tabular appendices give further detailed information (see page 792—3807) concerning the thinning yield at the first thinning carried out by the State Institute. Thinnings are carried out in larch-stands on the /Zow-thinning principle. Accordingly in the first place suppressed and cankerous trees are removed. Next crooked individuäåls and trees of marked wolf-type should be cleared out. If we have to deal with a stock of larches such as the Tyrolean, which has a great tendency to form crooked and spriggy trees, so many b. trees may be taken out at the first thinning that the thinning approximates to a /zgh-thinning. Moreover, the larch is grateful for heavy thinnings. Only then can we fully make use of the rapid growth of the larch; and when the larch gets large strong crowns it is best able to resist larch-canker. In quality I the first thinning may take place at the age of 20, and after that the thinning ought to be repeated every fifth year. In qualities II and III the first thinning may most suitably take place at the age of 25; and in qualities IV and V it may be postponed to ages 25—30. About 20 2 of the timber falls at the first thinning. If the first thinning does not take place till after the ages given, 25—30 2 have to be removed at the first thinning. As the larch requires large crowns for its development, we ought to endeavour to obtain plenty of crown-space. The figures obtained from the sample plots with somewhat oppressed trees do not afford the full guidance in that respect, but they are given none the less in Table 11. Hence we find that the crown-space diminishes with the age. Sample plot 350 shows a wood which has been raised in fairly sparse order and has therefore good crowns, though they are somewhat squeezed on two sides; and here the crown ratio is 0.34. In that place the larches stand at a distance of 8 metres between the rows: the German pines that earlier existed between the rows were long since removed. In the rows themselves the larches stand at a distance of 4—6 metres. The crowns have developed very well towards the empty spaces between the rows. By means of heavy thinnings there can here be obtained an ideal larch-stand with a high percentage of growth. At the thinning that was carried out in the spring of 1916 and is clearly shown in detail by the plan in Fig. 99, THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXXI 30.9 26 of the trunks and 26.5 & of the timber have been removed. There remain here only 246 trunks per hectare with timber amounting to 208 cub. m., with a mean diameter of 38.2 cm. at the age of 50. :It is evident that the remaining number of trunks is only half that shown in the stand survey for the larch (see Table VII), but the volume of timber is two thirds of that given in the table. The mean diameter of the stand is 12.5 2 larger than that of quality I in stand-survey. This is a striking example of what can be obtained by means of thinning. Here, in fact, the crown of the larch, :owing to the great interval between the rows, has developed in the same way as after heavy thinnings. No injurious effect on the form of the trunk or increased crookedness in the trees can be observed. Only 2.8 of the total number of trees are crooked, and 6.2 25 have been marked. (c). This example, however, speaks strongly in favour of very heavy thinnings in larch woods, and goes to show that a futute productivity table for the larch will give a much lower number of trunks and a much higher mean diameter than is given in the stand-survey on page 644. The various things that iniure the larch are treated in a special sec- tion F. Brief information is given about the injuries inflicted on the larch by wild animals and domestic cattle, after which Doctor Ivar TRÄDGÅRDH gives a succinct account on pp. 669—675 of the insect pests that attack the larch. — Our knowledge of the insect enemies of the larch in Sweden is in several respects very insufficient. Therefore, this review must necessarily be very summary and can only deal briefly with the more important species known to occur in Sweden, besides adding some information regarding a few species which, although not yet recorded from Sweden, may probably on further in- vestigations be found there. In nurseries the young plants are attacked by the same species as other trees, as the cutworms (Agrotis sp-), wire-worms, the larvae of cockchafers, 7z- pulidae and Bibionidae which injure the roots. Young plants are attacked by FPissodes and Magdalis, änd from England also injuries caused by Hvlastes ater are recorded, hare no records of in- jury done by Hvlobius seem to exist. An examination of the list of the bark-beetles of the larch shows that it has many of these in common with the spruce-tree, indicating that these trees are more closely related than are the larch and the pine tree. The larch is thus attacked by ps typographus, Pityogenes chalcographus, Hylurgops palliatus, Polygraphus poligraphus and Xvloterus domesticus. The pine-beetles, on the other hand, attack the larch only under exceptional circumstances brought about by man himself. Amongst the longicorns TJetropium castaneum and Anthaxia quadripunctata are the most important. The larvae of two moths also do injury to the branches. One is Grapholitha (Laspeyresia) zebeana, not yet recorded from Sweden, which especially in the Alps destroys two-year-old branches by excavating galleries in the bark, caus- ing thereby the appearance of galls, the size of a cherry, the twigs in conse- quence breaking off and Dasvevpha Willkommtir entering the wonnds. The other "is ÅArgyresthia laevigatella, the larva of which makes galleries in the bark of the young shoots causing them to die. LXXII GUNNAR SCHOTTE. The terminal buds and the flower buds are attacked by a gall-midge, Ceci- domyvia Kellneri, not yet recorded from Sweden. The insects attacking the needles are undoubtedly the most important of the enemies of the larch and the only ones known to be serious pests. The most dangerous of these is Nematus Erichsoni, which is distributed over Northern Europe, as well as in Canada and the United States. It is recorded from Skåne, Småland, Dalecarlia, and AÄngermanland, but has only on two occasions done injury, in the neighbourhood of Marma in 1893 on twenty-five-year-old larches and at Orsa in 1911. On younger larch-trees Nematus laricis occurs: it injured in 1911 10-year old larches at Stjärntorp, Östergötland and in 1916 at Gammelkroppa 7-year- old larches. Amongst the moths there are two enemies of the needles, the most im- portant of which is Coleophora laricella; the other being Steganoptycha dimana. The latter has hitherto only been recorded from Upland and Norrbotten. 'The needles are also injured by two plant-lices, Chermes abietis and strobi- lobius, and a spinning mite, Paratetranvchus unungurs. On pages 676—691 are described the fungus injuries to the larch. The most important of these is the larch canker, Dasyscypha Willkommi. "This occurs in the native home of the larch and is found everywhere, as a rule, where the larch is cultivated. -It has been believed that the canker has spread more and more of late, and that it has increased with the extended culture of larch. It has also been maintained, for instance in Germany, that it spreads more and more the further north one goes. This is shown by giving the date when it has been observed in different places. "Thus, ac- cording to BEcK, (536 6), the larech-canker was observed in Germany as early aAstT840==-50 — Jin Brunswick in 1845 and in EFlessefinkrssoaterfungtbe Spessart, in the Thiäringen Forest and in the Hartz, and not till 1880 in East Prussia. Attempts have also been made to determine the point of time when it spread to England with a consignment of plants. The present author does not give much credence to all these statements: > heart in & OlStämp TE oss sr one 27.3 33.6 3$.2 42.4 40.3 49.7 52.7 55.3 57.7 59.8 61.7 63.5 65.1 66.4 Diam. ofstumpin cm; . 32. 340 300 3381 400 42 44. 46 "48! 501 SI SIRNG » >» heart in HÅ OfTStömap/ sosse 67.6 68:38 7O0.0r70:6 fa. TiI.s5 71.7 71.8 71.8 TID fIL9LIAGNIEEA The chief value of the larch is for pile-buildings and water-buildings in general. Its most important use, however, is for sleepers, for power-transmis- sion posts and telephone posts, and for props; also for building-timber, tools, furniture etc. Information received as to the result of durability experiments undertaken by different railway managements show that larch-sleepers have been tried with good results in Sweden. There are definite reports that a number of larch-sleepers did not begin to be partly damaged until after 14— 18 vears, while others had been down longer. There is, therefore, no exaggeration in maintaining that larch-sleepers last twice as long as non-creosoted fir sleepers and at least as long as creosoted sleepers. Finally on p. 701 there are given examples of good prices actually received for larch timber of dif- rent kinds. Chap. IV. The Siberian Larch. Section A treats of the distribution of this larch, and, following CAJANDER (339 —340), the ground-vegetation in natural stands. In section B there is given a description of the introduction of the Siberian larch into Sweden, Norway and Finland, and earlier views as to its future. Apart from a few isolated examples in parks, the Siberian larch does not seem to have been introduced on a large scale into Sweden and Central Europe till shortly after 1890, probably owing to the influence of the circular issued on the 21 Nov. 1889 by the Finnish Forest Council, which recommended extensive cultivation of the Siberian larch in Finnish Crown Parks. The Siberian larch had, however, been cultivated in Finland long before this. According to THESLEFF (388), the first sowing of larch took place in 1738 for the great larch woods at Raivola or Lihtula in Nykyrka parish in Viborg län, not far from Raivola railway-station on the Helsingfors —Petrograd railway. This Nykyrka larch-forest is certainly the largest and oldest cultivated larch-wood of the species in question. As it is scarcely surpassed by any wood in the native country of the Siberian larch, a detailed description of it is given in Finnish and Russian forest literature (see too Tables 14 and 15). In Norway the first Siberian larches were planted in 1886; but it was not until 1895 or thereabouts that it first began to be used as an ingredient in Swedish forests. In section C is given an account of the present occurrence of the THE LARCH AND 1TS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY EXXV Siberian larch in Sweden 'see pp. 715—733). With this must be connected the map on page 702, showing the position of the sample plots and the pla- ces where special observations have been made concerning the Siberian larch. In section D are treated the variations and races of the Siberian larch. After mentioning on page 734 certain described forms as regards colour of cones and formation of branches, there is a discussion of the Polish larch variety, which is regarded by several writers as an intermediate form between the Siberian and the European larch. There are also some notes on surmised hybrids between the Siberian and the Dahurian larch (see CIESLAR, 465). Though the spontaneous distribution of the Siberian larch is very extensive, it is striking that it is not a matter of indifference from what place the seed is taken for cultivation in Sweden. BLOMQUIST (390), was the first writer who threw light on this point, in that he carried out comparative sowing experi- ments as early as 1879 in Finland with seed of Larix europaea from Riga and of Zarix sibirica from both Archangel and Nykyrka. This experiment had shown that the plants springing from Nykyrka seed developed best, next the plants from Archangel, while the Riga seed had given rise to the worst plants. In modern forest literature the Siberian larch is considered to be much straighter in the stem than the European larch. This, however, is not absolutely correct. If we compare it.with most stands of Tyrolean larch, such com- parison turns out to the advantage of the Siberian larch. If, on the other hand, we look closely at Table 16 with the distribution of the tree-classes among different sample plots, we shall find in the Siberian larch also a very varied, sometimes high percentage of (c) and c trees. Here, too, these varia- tions would seem to be a question of race. In Figs. 87 and 88 we find examples of groups and stands of this species of larch which have a pro- fusion of crooked individuals. Section E treats the sylvicultural properties of the Siberian larch, beginning with place of growth and climate. Owing to the occurrence of the Siberian larch in Siberia together with the pine, it appears that this species of larch prefers rather sandy and dry formations, even though it is grateful for a soil that contains a certain amount of humus. When dendrologists in Central Europe .consider that it requires specially good soil, this is due to the fact that they have found it growing slowly there; but this is purely a question of provenience. Siberian larch is a markedly northern type, which does not bear transplanting too far south. In the south of Sweden European larch seems, as a rule, to develop better than the Siberian larch, even though the latter is cultivated on fairly good ground. As several larch woods have been raised in a mixture with pine, it has been possible in some cases to institute direct comparison between the proved larch quality and the increment grades which are most commonly used for pine. Such a comparison shows that the Siberian larch is a fairly unexacting tree in Sweden, and that it grows well even in increment. grade 0.4 in Maass's experience table. On the other hand the growth of the larch seems to be quite insignificant in increment grade o.2 and under. Like all kinds of trees, however, it is grateful for earth rich in mould, and there is no risk in planting Siberian larch on good ground, as even in such positions it shows no great propensity to put out too many branches: LXXVI GUNNAR SCHOTTE. The Siberian larch also manures the ground by means ofits yearly shedding of needles; but probably it does this to a smaller extent than the European larch. It is true that the needles of the Siberian larch are longer than those of the European larch; but possibly its shorter boughs produce a smaller quantity of needles. In Russia and Siberia the larch is accustomed to a dry continental climate, and accordingly it should prefer the same kind of climate when transplanted. One would therefore be inclined to assume that it would not thrive in the moist climate of western Sweden. Finally may be mentioned a particularly important and good property of the Siberian larch, namely its great power of resistance to fire. After the great fire at Lycksele it was noticeable how well twenty-year-old larches with- stood the fire. Quite near buildings that had been burnt down, absolutely healthy and undamaged larches were found the following summer. BLOMQVIST (333) had earlier shown the power of the larch to resist forest fires in Siberia. He mentions that he has very seldom come across such damages from fire in the larch as in the pine. In young forests of pine, spruce and larch over which fire had passed, the two first kinds of tree had been killed off, while the larches were green. This is perhaps due chiefly to the thick protective layer of bark. Besides, wounds in the larch easily heal up. In Norway Siberian larch has'begun to be planted on a large scale along the railways, so as to get material for good sleepers in a short time. Such plantations can also be recommended as protective trees along the railways, as they are far less liable to be set on fire than are ordinary coniferous trees. After this is treated the regeneration of the Siberian larch. In its native country it sows itself plentifully; and v. BERG (428) maintains that it spreads itself there even at great distances. ÖRTENBLAD (287), it is true, mentions that the larch seed ought to spread a shorter distance than the seed of the pine and spruce, because the wings of the seed are bent so much that the seed rapidly falls to the ground. On the other hand, this is counterbalanced by the fact that the cones are more or less directed upwards, and consequently the seed cannot fall out in calm weather; not until the wind sets the boughs in violent movement are the seeds shaken out of the cones and thus obtain sufficient speed to be carried a long distance by the wind. In Sweden the still quite young trees have already shown themselves able to yield good seed and to sow themselves in abundance. The self-sown plants, ten metres high, at Hällan outside Piteå, have already been mentioned. At Bispgården (Jämtland) a little twenty-year-old grove almost yearly gives rise to self-sown plants in the neighbouring nursery, where they are taken care of and nursed. It is thus evident that the Siberian larch yields seed very early. In forest-cultures both sowing and planting are employed, chiefly the latter. In its native country the Siberian larch appears in mixtures with pine and also birch. In Sweden, too, it would seem that it could be planted with advantage intermixed with pine, either in small clumps of each kind of tree, or with a row of larches interspersed here and there, or, still better, with individual larches inserted in the pine plantations. The same reasons which have adduced for the intermixture of European larch with other kind of trees hold good also for the Siberian larch. It is THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXXVII true that, as in the natural forests of Siberia, it will get some few metres start of the pine. But there is still less risk in the case of the Siberian larch than in that of the European larch that neighbouring trees of a similar kind will be smothered, for the Siberian larch, as a rule, has a narrower crown, specially in Norrland. — On strong soil, however, it is possible, if desired, to raise pure stands. In order to illustrate the increment and productivity of the Siberian larch we can also use Table 17 on page 644, the material of which is taken from sample plots in both European and Siberian larch. The reason for this is that no great difference was visible in the material from the samples of the different species. Moreover the figures given by TOVvsTtTOoLJES from the great larch wood at Nykyrka in Finland agree pretty well with the figures from the older forests of European larch in Sweden. Besides, the material from the Swedish sample plots that bears on the Siberian larch cannot properly be placed in a special stand-survey because it is limited to age-groups of 10— 25 years. Amongst the seventeen sample plots in Siberian larch measured, how- ever, all five grades of ground-quality for larch are represented. ”The stand-survey of the present writer shows considerably greater numbers than the unreasonably low figures HEMBERG (8:) has given from the Urals. He set up three grades of quality, which are characterized by the following mean heights: Mean height. ES Hemberg Hemberg Hemberg hå Quality I Quality II Quality III 20 5-9 4 2.9 BÖR 23.0 20.0 16.0 LÖD: oo 28.2 20.4 24.5 At the age of twenty, on the other hand, the five qualities of the State Institute attain the following heights in metres — 11.5, 9.5, I1.6, 6.o, 4.7. And at the age of 160, according to TOovsTtOoLJEs, as has been shown in the tables in Chap. IV B, the five quality-classes attain the mean height of 37.7 m, 35.8 M, 34<5, IM; 33-40; HIS MmETESPeCtVelys That the Swedish woods will attain the same good development as that at Nykyrka is probable, though there is not much use in letting them grow longer than 8o years for the qualities I—III. For lower qualities, that is to say the weaker Norrland woods, a longer period may be properly fixed. If the intention is only to produce sleepers, on the other hand, the period can be restricted to about 52 years for quality I, 58 for II, 64 for III, 70 for IV and 70=1or: Vi. Sleepers can thus be obtained on the best ground, as at Omberg, for instance, in about 352 years, on moderately good ground in the central parts of the country in 64 years, and on better pine grounds in upper Norrland in 76 years. By intensive care of the woods and heavy thinnings these times can be further shortened: how much, cannot be decided until after comparative experiments in thinning have been carried out for a considerable time. As the Siberian larch is a tree that is distinctly fond of light, it ought to be thinned early and heavily. On ground of larch-quality I thinning is pos- ELXXVIII GUNNAR SCHOTTE sible as early as the age of 15, and necessary at the age of 20; and at this time a number of growing b. trees may suitably be removed and also trees in the third and fourth tree-strata, which at this period begin to fall off. If these are allowed to remain in the wood, they are easily attacked by larch-canker and may increase the danger of infection for their neigh- bours. In quality III the first thinning can most appropriately take place at the age of five, when 15—20 2 of the timber is thinned out. The same holds good of mixed woods containing larch; but here the Siberian larch should, as a rule, be favoured at the expense of the other trees in the first tree-stratum and possibly in the second, while in the third and fourth strata the reverse is the case. In quaiity V the Siberian larch has not closed up at the age of 25, and therefore thinning in those woods should be postponed till itherage of 30 0 Over It has often been maintamed in the literature of the subject that the Siberian larch is less exposed to diseases and injuries than the European larch. This is scarcely the case, however, at least not in the southern and central parts of Sweden. The present writer has come across larch-canker, for instance, in almost all stands of Siberian larch in Sweden. As a rule, trees in the lower tree-strata have been attacked, while the dominant trees have gone free, as is shown by the figures collected on pp. 667 and 668. As regards insects, the Siberian larch is injured in Sweden by Chermes and Coleophora Laricella, and moreover the squirrel is fond of attacking it. The properties of the Siberian larch timber are extremely good. As examples of the durability of the timber there is shown on p. 671 (Fig. 96) a sleeper which had lain for 17 years in the ground at Sundsvall in northern Sweden without being in the least damaged; and it may be calculated that it will last even longer. Chap. V. The Japanese Larch. Section A. gives short reports of the distribution of this species of larch in Japan; after which in section B is given a short historical account of the introduction of the Japanese larch into Sweden and other European countries. As early as 1879 ROSSANDER (266) mentions that he had tried this larch on Värmdö, outside Stockholm. A rather large specimen of this larch is found at Alnarp in Skåne (see Fig. 97). It was not until the end of the nineties that it was cultivated as a forest tree. Influenced by the experiments in cultivation that had been made in Prussia, the head of the zevi7 caused experiments to be carried out with it in 1898 on Visingsö in Lake Vättern. A detailed description of this stand is given on pp. 760—761 and in Table XVI. (Sample plot 313.) Sample plots 342 and 315 give examples of other younger plantations in the South of Sweden (see Table 16). In section D. the variation and races of the Japanese larch are treated. After some mention on p. 763 of the described forms of this species there is an account of the supposed hybrid in England between curopaea and Jleptolepis. That the Japanese larch, when cultivated in Sweden, is distinguished by a great percentage of Eloge trees appears from Table 17. Under section FE. is given an accountofthe sylvicultural properties of THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. LXXIX the Japanese larch, in which is first treated its requirements in soil and climate. This larch can with advantage be cultivated on the three best qualities of ground in Sweden, while, on the other hand, especially dry places should be avoided. On the cultivation of this larch in Sweden it has been found that it is easily affected by the frost during its first years. After this is treated, on pp. 767—768, the cultivation of the species. As the Japanese larch is more tolerant of shade than other species of larch, it can be planted closer than these without taking any harm. In England it is often set out at a distance of intervals of 1:2 m. On the other hand, it closes up very rapidly in its youth because of its rapid growth, and so an interval of 1.5 m may be sufficient. The Japanese larch should preferably be planted in pure stands. It can possibly be used with advantage to fill up small gaps of regrowth of other kinds of trees, as it is not so exacting of light as the ordinary larch. Like all species of larch, the Japanese larch ought to be thinned early and heavily. Nevertheless thinning may be delayed somewhat longer with this larch than with the European larch. The risk of getting weak oppressed trees, which are early attacked by canker and thereby become infectious, 1s somewhat less than with the other species. Moreover, as this larch has a great propensity to become crooked and to throw out large branches (see Fig. 102), it may be advisable that the trees should keep each other in order. In Sweden, therefore, it need not be thinned until the age of 20: possibly on ground of qualities II—III it may be postponed till the age of 25, but not longer. As to the thinning yield we have as yet no experience in Sweden, and reports on this subject from other countries are extremely scanty. After this are treated the increment and productivity of the Japanese larch. A summary, following HOLLAND (54r), is given of its development in Wirtemberg on Pp. 769; and KUMÉ's productivity table (552) is summarized on the same page. As the sample-plot material for the Japanese larch from Sweden is too small and too young, it has not been possible to make any direct summary of this point. With regard to the Japanese larch we also know, of course, that its height-inerement in youth is extremely rapid, but that later this drops off very considerably. It has therefore proved impossible to make use of the Swedish Japanese sample plots in the comparative survev that has been made of the productivity of European and Siberian larch. A glance atthe Japanese productivity-table also shows a very rapid rise in the height-inerement during the first decennial periods, far exceeding that of the other species of larch. A comparison between the scanty Swedish material and the Japanese pro- ductivity-table shows that the young eleven-year old plot at Skärsnäs falls far short of Japanese ground quality III. The fourteen-year-old plot on Hallandsås, on the other hand, is of about quality III, as also are the seventeen-year-old plot on Visingsö and the little larch stand at Båstad. The above cited plots from Wirtemberg also correspond to the larch quality III of the Japanese. All this is based on the height. It is very striking, on the other hand, how small the mean diameter and the volume are in the Japanese stands. The agreement between the Visingsö plot and the nineteen-year-old stands in Wirtemberg, however, is very striking. : These plots show, in the seventeen- LXXX GUNNAR SCHOTTE. year-old and nineteen-year-old stands, the considerable productivity of as much as 125 cub. m. of trunk wood. In section F. are treated the diseases and iniuries of Japanese larch. In Sweden it appears that canker in the Japanese larch was first observed by the present writer in 1914 in Omberg Crown Park, where more than half the trees were attacked in a young stand that had not yet closed up. In 1915 the present writer found it also on Visingsö, but only to a slight extent. Though it is thus clear that this larch also is attacked by Dasvscypha, yet it is not injured to the same extent as the European and Siberian species of larch. The reason for this is to be sought in the strong growth of the Japanese larch during the 5—20 years of age, which is the most critical period for the larch. As has already been mentioned, this larch is also more tolerant of shade than the other species of larch; and accordingly, over- shadowed trees do not lead the same languishing life as larches of other species and therefore are not infectious to the same degree. Finally, in section G., there are given some short accounts of the properties and use of Japanese larch timber (p. 772), following KUMÉ (553) and JAMES MARSHALL (562). Chap. VI. The West American Larch (£L. occidentalis). After an account (pp. 773—774) of the natural distribution of this larch and its introduction into Europe, it is stated that Professor HENRY, who has travelled about in Sweden and is keenly interested in Swedish forestry, sent some 100 gms of West American larch seed to the present writer, who sowed them in his nursery on Lidingön in May 1909. This is the first experiment with this larch in Sweden. The seed sown on Lidingön germinated excellently, and the plants that came up grew strongly, specially during the year 1910 (see Fig. 104). In April 1911 somewhat more than 2000 plants could be taken up; and these were sent to be planted out in four places in Central Sweden, as is shown by the map in Fig. 103. Of these seven-year-old experimental cultures, whose greatest height is 1.8 m and whose mean height is 70—80 cm., it is, of course, too early to judge. That the plants at Gammelkroppa and Bispgården suffered from frost need not be alarming in itself, as they should soon get past the most critical frost stage. Attacks by larch-canker have not yet been noticed in more than one of the experimental plantations; but they will certainly occur in greater numbers, as the hopes of obtaining in the West American larch a species immune to canker have been disappointed also in England (according to BORTHWICK, 444) Chap. VIL. The East American Larch /Larix americana). After an account (pp. 779—780) of the natural distribution of this spe- cies, there is given an account of its introduction into Europe. In Sweden this larch would seem to have been already tried in the seventies, according to statements by ROSSANDER (r66). Some of the oldest specimens in Sweden are probably to be found in Alnarp in Skåne, where, according to” ULRIKSEN (249), they were planted in 1890; and in 1907, according to THE LARCH AND 1TS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY. ILXXXI BEISSNER (418), they were 7.5 m high. The present writer has observed a fine specimen at Ellesbo in Bohuslän (see Fig. 107). This tree is 8.2 m high, and 12.3; cm at breast-high. This specimen, being a park tree, has a very fine growth. SETH KEMPE (ror) tried this larceh on Hemsön in Ångermanland, but there are none there now. The tree may be recommended as a park tree; but is not of any great use as a forest tree. The timber of the East American larch is hard, tough, and durable. If is valuable in ship-building, for sleepers, posts, and sills. The timber is scarcely more valuable, however, than that of the European larch. Five-sixths of the driftwood that comes to the coasts of Norway belongs to this kind of larch. The wood is here called öd-gran (Red spruce). According to LINDMAN (120), it is to be recognized by very small knots, which points to numerous small boughs, as in the Swedish spruce. The hardness and heaviness of the wood are very striking; its wealth of resin is great, and causes a strong smell of tar. The colour is pale yellowish brown with a dash of red, sometimes strong "Indian red”, sometimes orange red or dark reddish yellow. The darkest shades and the greatest quantity of resin occurs in the root branches. The bark is thin reddish-brown and scaly. R. SCHÖDER speaks of a hybrid form in the Agricultural Institute at Moscow, Larix americana X dahurica which had appeared in the Botanical Gardens at Petrograd (576). Chap. VIII. The American Mountain Larch (Larix Lvalli). On p. 782 there is given an account of the distribution of this larch. As it is difficult to get seed of this species, it is as yet little cultivated in Europe, not at all in Sweden. Yet it should be one of the first trees that can be tried with hope of success in the Swedish fells, if we wish to make an attempt, by means of foreign kinds of trees, to maintain or raise the tree-limit — a pro- posal which has several times been put forward, but which has not yet seriously been put into execution. For this reason the Alpine larch has been mentioned somewhat more frequently than other species of larch, which have also not yet been tried in Sweden. Chap. IX. The Dahurian Larch. On p. 783 there is given a report of the natural distribution of this species, and on p. 784 of its introduction into Europe. In Sweden it is mentioned as early as 1879 by ROSSANDER (1661, who considered it peculiar rather than beautiful. - ULRIKSEN (249) states that fifteen-year-old specimens at Alnarp were 8 m high in 1897. They had borne cones for many years and formed fine slender pyramids. In 1910 the present writer measured a specimen there which was 11.2 m high, and had a breast-high diameter of 22 cm. SETH KEMPE (ror) has tried it at Hemsö in Ångermanland, and found that it stood the climate very well and grew rapidly. When green, this larch has a faint jasmine smell, that is, the same smell as the dried twigs of Siberian larch, but fainter. It would seem that this VI. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt,. EXXXII GUNNAR SCHOTTE. larch has not been tested by culture for sylvicultural purposes. As itis able to grow in damp ground, however, it ought to be worth while to try it on imperfectly drained mosses in upper Norrland. Chap. X. Other Species of Larch. Besides the species of larch treated in separate chapters — europaea, sibirica, leptolepis, occidentalis, americana, Lyalläi, and dahurica there are, as has been mentioned in Chap. II, several other species of larch. As these have little sylvicultural value, and are at the present time of purely dendrological interest, they are treated quite briefly in this chapter. Moreover they have as yet scarcely been tried in Sweden. These species are Larix Kurilensis, Griffith, Potanim, chinensis, Principis Rupprechtia, Cajanderi, Olgensis. Chap. XI. Summary. In Sweden Larix europaea, sibirica and leptolepis have been successfully culti- vated as forest trees. During the last few years experiments have also been made with Larix occidentalis. Tsolated specimens of Larix americana and da- hurica have been cultivated in parks. It is further considered that experi- ments ought to be made with Larix Kurilensis, and in the fell districts with Larix Lyallä. As regards the more important species of larch, this enquiry has brought out the following points: Larix europaea is cultivated over almost the whole of Sweden: in Norrland in somewhat isolated specimens sas far as Pitea fond probably also in Haparanda. It is scarcely to be födnd matbe inner parts of Upper Norrland. It began to be planted about 1750, but as a forest tree not until 1780—90. AS a rule, lärch plants were obtained from Great Britain, espe- cially from Scotland. The older larch woods obtained from there are distinguished by a strikingly straight stem, strong growth in height, relatively thin bark, and a not very bushy crown. Lhese characteristics are so very marked that we must distinguish a spe- c1lal Scottish race... Etom the middle of tNe nineteenth cc nit») when forest culture in Sweden had spread greatly owing to in- fluence from German forest literature — on the estaes of private persons especially through foresters who had immigrated from Ger- many, — larch seed came to be sent from the mountain districts of Central Europe, probably more and more from the Tyrol. The larch woods that have thus come into existence are charac- terized by a very high percentage of crooked stems, a somewhat weaker height growth, great thickness of bark, and often a rather bushy crown. These characters make the Tyrolean larch unsuit- able for mixed: forests. 'Fhus the crooked stems of certarmlareb woods or certain individual larches are due to inherent race pro- perties, and not, as was formerly assumed, to its rapidity of growth astcompared with other trees in the stand: The larch can with advantage be cultivated in pure woods on the best forest grounds in Sweden. On grounds of the Quality- THE LARCH AND ITS IMPORTANCE IN SWEDISH FOREST ECONOMY LXXXIII grades I1.0—0.4 for pine a mixture of larch with pine can advan- tageously be made, either in the form of individual trees or in small groups. As appears from the stand-survey in Table VII, this larch attains considerable productivity in a short time. On better ground the period for the production of a certain dimension of larch need only be two-thirds of that for pine, on poorer ground only one half the same. On the worst ground of all — quality-grades o.2—0.i for pine — the larch cannot be cultivated with advantage. AW the larch: is torra great extent exposed tor lareheanker al over Sweden, it should by preference be cultivated in mixed woods and especially by mixture with pine. Mixture with spruce ought to be avoided, and can only be tolerated with spruce as under- growth. Larch with beech interspersed makes an excellent stand. For the European larch seed should be chosen from the Scottish and Silesian race, not from the Tyrolean race. The best thing, however, is to collect seed from the fine larch woods that already exist 17 Sweden. Larch woods must be thinned early and heavily. The first thin- ning takes the form of a combination of high thinning and low thinning; then come heavy low thinnings and — if there is any undergrowth or it is possible to secure undergrowth — extra heavy low thinnings. By this means the wood is made more capable of resisting larch- canker. As a preventive against canker stripping the twenty— thirty-year-old trees of branches should also be tried. The stripping should take place in dry weather; and the brushwood should be removed or burnt up. The. European larch can be cultivated with advantage as far north as central Norrland, and should, by increased culture in the manner here. indicated, contribute to: :a- very ,€onsiderably: in- creased yield on the part of the forests. Larch timber is of excellent quality and suitable for piles, house- building, for power-transmission and telephone posts, for sleepers and props. i Owing to the durability of the timber for these purposes, twice the price should be obtained for larch as for pine timber. Larix sibirica can be warmly recommended for culture in the northern and central parts of Sweden, but preferably not south of north Västergötland and Östergötland. In comparison with the larch from the Tyrol, it is distinguished by a great percentage of straight stems. 'In this respect it is quite comparable with the Scottish larch. As this larch is attacked by canker as much as the European larch, and that too probably over the whole country, the same precautionary measures should be taken in its cultivation as for the European larch-mixed woods on moderately good and poor ground and, possibly, stripping of the lower branches. On EXXXIV GUNNAR SCHOTTE. quality-grade o.2 it is not worth while to cultivate this larch, and ÖRTor at doCs-hOt dorat all: In the South of Sweden its growth is probably weaker than that of the. European. species, andit is there, more attacked by canker than: that. The timber is excellent and possibly still more durable than that of the European lareh: Larix Jeptolepis. äs suitable” för culture in the southern parts of Sweden ,as. far upras the Vale of Mälar (about 6:00 N. Jat) olnats youth. it attains very great height and volume; but this probably abates somewhat earlier than with other larches. As this species also is attacked by canker, it should also be employed in mixture with-.other. kinds of trees: It also bears somewhat more Shade than:.the other species of larch. On the other hand, it is trouble: some :in mixed woods because of its bushiness.. It can therefore scarcely be recommended except in pure stands on the best ground, if it is desired to obtain a great yield in a short time and then cut. the -stand early. It is also suitable as a preliminary culture. The timber is stated not to be so valuable as that of the other larches. é Larix occidentalis seems to be comparable with the European and the Siberian larch, but it is also liable to be attacked Py canker As in America it produces the best timber in comparison with other large coniferous trees, it ought to be experimentally cultivated in. Sweden. REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENTAL FORESTRY. The Form and Form-variations of the Larch. By L. MATTSSON. (Swedish text, pages 841—922). The intention of the present investigation was, to begin with, merely to ascertain whether the cubic tables drawn up by Jonson, and applicable to Pine and Spruce, could also be used with reasonable accuracy in the valuation of Larch-stems. In the course of the work, however, many facts came out which were of such importance that they could not possibly be ignored. The investigation, therefore, attained a magnitude somewhat disproportionate to the importance of the Larch-tree in Swedish forestry. In its present form it is chiefly to be looked upon as a preparatory study for future researches into the Pine and Spruce based upon the large material of the Swedish Institute of Experimental Forestry. The material for the investigation and the methods used. The material for the investigation is taken from the Institute's great collection of sample trees, measured in order to get the volume of the sample plots in woods of European and Russian Larch. These trees are measured in sections of one metre with the first measurement at o.; m above the stump. More- over, the diameter of the stump, and at 1.3; m (breast-high), is measured and further the thickness of the bark at the same places on the stems. In order to attain the object just mentioned, the following methods were used. The stems were divided into form-classes and height-classes, and for each of these classes average values were worked out of the diameter-quotients at the different heights on the stems above the level of the ground. The height-classes were based on the unit-length of one metre with the limits at every half metre; that is to say, the height-class 9 m comprises all the trees of the height of 38.50—9.49 m. The form-classes were obtained by means of the "absolute form-quotient”, that is the diameter at the middle of the stem above breast-height divided by the diameter breast-high. This form-quotient, which is especially used by JONSON, has the one great advantage over the « Schirmhieb>). I have especially studied a series of clearings on an. Ose- gravel ridge (detailed description :on pp. ro31—1035). Before I proceed to a more detailed account of these clearings I wish to mention a few of the more important features of the stands that are cut. The stands consist of pine and spruce intermixed and belong to the usual type of mixed coniferous forest usual in central Sweden. The stands are very compact; bushes are lacking; undergrowth, such as red whortleberry, and bil- berry, occur both in small numbers and in most cases with small and weakly developed specimens. Grass and herbs play a very subordinate part. Here and there occur small patches of Majanthemum bifolium, sparse specimens of Luzula pilosa, and occasionally Trientalis europaea, Melampyrum silvaticum. Oxalis acetosella occurs only exceptionally; and sometimes one finds small patches of Anemone nemorosa. In the stands that are adjacent to the com- plete clearings studied the only grass is Luzula pilosa, while herbs are al- together lacking, with the possible exception of species of Melampyrum and Goodyera repens. "The ground covering is mainly composed of an even growth of moss, formed for the most part of IIylocomium parietinum and proliferum, which are our two commonest forest mosses, and of which the former forms the main part of the mossy covering. It lies quite loose on the ground and can easily be lifted up from the underlying humus covering. This humus covering has a looser structure, is partly mixed with mineral earth, but, ne- vertheless, belongs in the main to that type of humus which forms a crust on the ground. Isolated small worms are encountered. The form of humus which is found here differs from more marked raw humus in its greater looseness and smaller degree of toughness, and from separate mould in the fact that it forms a special covering to the underlying mineral earth. This form of hu- mus would seem to correspond pretty closely to what the Germans call '"Mo- der föPhechumus Mastacmarkedly? sour reaction; there" are no mtrl filcation) bacteria, amndnon,stonns, there are only a few traces of saltpetre. Under this covering of humus we come to a distinct, but not otherwise remarkable, crown of bleached soil, about three to four cm. thick, which rests on a' very loose layer of rust-red soil (see too, fig. 4). Both the profile of the ground and the covering of the ground are very charac- teristic of the better coniferous soils of central Sweden. When these stands are cut down, there occurs a very extensive change in the soil and in the vegetation. On one clearing, which was made in the winter of 1915—16, a sample of soil was taken at the close of May 1916 XCIV HENRIK HESSELMAN. (31/5/16). The soil was then practically unaltered, and the moss-covering was still in good preservation except where it was strewn with withered nee- dles. No clearing plants had yet put in their appearance. The sample of soil taken from the clearing formed on storing only very small quantities of saltpetre (see Table 11, No. 1). But in the autumn of the same year a change had already become visible. When the clearing was visited on 7/,, 1916, there were found scattered specimens of Epilobium angustifolium, Rubus idaeus, Senecio silvaticus and Taraxacum officinale, that is to say several markedly saltpetre plants. Of these, Epilobium and Raspberry, as late as 7 October, gave a powerful nitrate reaction, but not Zaraxacum and Senecio. A total change in the conversion of the nitrogen has evidently begun to make its appear- ance. Saltpetre, which is mot formed in the ground whilestie trees remain, commences very soon, even during the first year, to be formed on the clearing to such an extent that nitratophilous plants can make their appearance and gather saltpetre into their tissues. The development now continues for some time in this direction, a fact which is further illustrated by the conditior.s on older clearings. A clearing from the winter of 1914—15 was examined at the same time as the above-named clearing at the end of May 1916. It had thus lain over a whole summer and was now entering upon its second year. The vegeta- tion of the clearing consisted of Epilobium angustifolium and Galeopsis bifida and a number of other herbs and grasses. On examination it appeared that £pzlo- bium, Galeopsis and Solidago virgaurea had gathered considerable quantities of saltpetre in their tissues, and that they gave a very powerful reaction with diphenylamine and concentrated sulphuric acid. A sample of soil from this clearing, taken on 31 May 1916, at the same time as the samples from the stand and the clearing of the winter of 1915—16, formed, on being stored, considerable quantities of saltpetre (see too Table 11, No. 2). Thus when the clearing Has lain a summer, the formation of saltpetre sken. tremely active. The same is also the case with a clearing from the winter of 1914. To judge from the samples stored, the formation of saltpetre is still more active than in the clearing which is a year younger (see too Table rr NOS: On the oldest clearing in this same series, situated on the same ground and with the same exposure, the vegetation of the clearing is very rich. The clearing was made in the winter of 1911—12, and had thus, at the time of investigation (29—31 May, 1916), lain four summers. Amongst the plants of the clearing may be noticed, in addition to Galeopsis bifida, several of our most common tilth-weeds, such as sow-thistle (Sonchus arvensis), common field thistle (Cirszum arvense) and spear-thistle (Cirstum lanceolatum), and several others. In the old burnt patches, where the spruce brushwood had been burnt up, may be noticed also nettles (Urtica dioica). Epilobium, which had now probably grown for four years on the clearing—ever since the summer of 1912—n0 longer gives any nitrate reaction, whereas raspberry, Sonchus ar- vensis and Cirsium lanceolatum do (detailed descriptions page 1034). The samples of soil from the clearing show on storing considerable quantities of saltpettes($ee too tablel 11, NO: 4). A still older clearing lies quite close to the stand described above, but REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE KEY the ground consists of moraine, not of ose-gravel. The clearing dates from the winter of 1910—11 and was put into order in the spring of 1912. It was examined' both in the spring of 1915 and in the spring of 1916, that is when the clearing was four and five years old respectively (A further de- scription is given on page 1034). In the spring of 1916 there was observed powerful nitrate reaction in the raspberry, nettles, and some specimens of Epilobium angustifolium and Galeopsis bifida. Samples of soil taken in the spring of 1915 formed on being stored considerable quantities of saltpetre (see Table 11, No. 5). From this clearing there were also taken samples of soil for bacteriological investigation. These samples show a great capacity for producing ammonia (see Table 1, No. 12), nitrify very slowly a solution of sulphate of ammonia, and denitrify GILTAY's solution rapidly and with an detkyektormation. oftgaskseentoor Tab. dö; No. 6); In these respectsithe bacterial flora agree with that of the pure mould. The clearings here described show how the cutting itself, and the greater supply oflight that cutting brings with it, can, under favour- able conditions, bring about a radical change in the modes of trans- formation of the nitrogenous composition of the ground. Saltpetre- forming bacteria, which are lacking, or which cannot be demon- strated, in the ground so long as the stand is dense, immigrate quickly and are already to be found on the clearing in the autumn of the first year. A very active nitrification begins, which favours the appearance of markedly nitratophilous plants, including a number of tilth-weeds. At the same time, however, the humus covering itself undergoes a number of alterations. The structure becomes more and more mould-like, and the tendency to flocculated structure, already visible when the ground was covered with trees, becomes more and more marked on the cleared ground. But the humus covering still retains its capacity to give an acid reaction. The stands now described at Jönåker exhibit the same radical changes in modes of transformation in nitrogenous composition when small gaps are exam- ined (see too, fig. 5). In these both raspberry and Kpilobium angustifolium are wont to appear, and the formation of saltpetre is very active. In a gap about fourteen years old, removed because the spruces had been killed by attacks of bark-borers, Trientalis europaea, Luzula pilosa and raspberry gave a very strong nitrate reaction. On the other hand, negative results were obtained with Majanthenum bifolium and Epilobium angustifolium (older and fully deve- loped specimens). Within the dense wood numerous specimens of Luzula pilosa were collected, all of which gave negative results on being tested for nitrate. The mixed coniferous forests in central Sweden often present the same phenomenon as the woods in the communal forests of Jönåker Hundred. As example may be mentioned the forests under Alkvettern in Värmland. No analyses of the humus covering in these woods have been made, but the struc- ture, the nature of the ground, and the covering of the ground, etc. show that the humus-form occurring there is so near akin and so similar to that which occurs in the Jönåker woods that I am sure that no nitrification oc- curs. Nor have I been able to demonstrate any nitric acid in the herbs that cover the ground of the wood, for instance, Luzula pilosa. The vegetation which is found in gaps and on larger clearings, on the other hand, is a XCVI HENRIK HESSELMAN. markedly saltpetre flora. In practically all the grasses and herbs considerable quantities of saltpetre can be demonstrated, even in such plants as Potentilla erecta, Veronica officinalis, etc. in which the existence of saltpetre can seldom be shown. Specially striking is the rapid changes in modes of transformation which takes place after felling in the Lanfors woods near Alkvettern. Here the forest department of our institute of experimental forestry has a large sample plot for the studying of the usability and suitability in Sweden of the WAGNER method of select cutting. In order to prepare the clearings Professor SCHOTTE in the winter of 1914 (November) made a five metres wide track and in addition to this a belt 20—25 metres broad adjacent to this was cleared of many trees to secure greater access of light [»Lichthieb>] (SCHOTTE, 1915, b, page 764). As early as July, 1916, the ground began to change in the above-men- tioned track; Luzula pilosa had an extremely luxuriant appearance, reminiscent of the plants that contained nitrate. This plant showed no reaction, it is” true, nor did the star-flower (Trientalis europaea) and Carex leporina; but on the other hand active reaction was obtained with quite young speci- mens of Epilobum angustifolium growing in the track. The same changes of soil are observed along the older edges of the stand, where there is an ex- tremely fine regrowth of spruce (see fig. 6). Here we find raspberries, wild strawberries and other plants, indicating the mould-like nature of the soil. Many give a strong nitrate reaction, for instance, raspberry, Luzula pilosa, Epi- lobium angustifolium, etc. (see, too, page 1037—1038). The forests on the Högsjö estate in the parish of Västra Vingåker have for a long time been managed in accordance with WALLMO's select cutting principles (see, too, fig. 7). The ground consists principally of fairly even moraine ground with few boulders, which, to judge by the dominant rock foundation in the region, would seem to consist chiefly of gneiss. Ose-gravel occurs also, for the most part covered with pine. In the gaps, brought about, by select cutting, various herbs appear, indicating an increased formation of nitrogen in the soil, such as Veronica chamaedrys and V.- officinalis, Årenaria trinervia, Fragaria vesca, Cerastium vulgatum. Fairly regularly, but less commonly than strawberry, there appears raspberry (Rubus zdaeus) and also Lactuca muralis, Cirstum arvense and C. lanceolatum. Of these plants the rasp- berry is a markedly nitratophilous plant, and specimens from regrowth gaps have always given a very powerful nitrate reaction, showing that the forma- tion of saltpetre goes on in the soil. Lactuca muralis and the two species of Cirstum are likewise hitratophilous plants; but their saltpetre content has not yet been investigated. In the moister places the most usual plant in the gaps is Prieris aquilina. It often attains a considerable degree of luxuriance and is somewhat of an obstacle to the development of the spruces, which in the shade of the stately ferns may be very precarious. But the spruces always manage to pull through. Under the ferns there is formed a distinetly mould-like humus, and there de- velop certain mould-loving mosses, such as Bryvum roseum and Astrophyllum cuspidatum. Saltpetre is formed in the ground, and both Luwzula pilosa and Rubus idaeus show a considerable content of nitrate in such places. Åt Äs in Julita parish in Södermanland the forests have the same char- acter as at Högsjö. The mixed coniferous woods are fairly dense; the mosses form the main part of the ground covering; the usual shrubs occur, but these REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE XCVII play a rather subordinate part. Amongst the shrubs may also be noticed Pyrola chlorantha. In the woods themselves there appears Viola riviniana, but in very isolated specimens. In the wind-caused gaps, even in those of small scope, there very soon appears a nitratophilous vegetation, which gives a strong saltpetre reaction (see, too, page 1038). These plants also occur on ground which has not been disturbed when the trees were blown down by winds. In the types of forests now described felling has a very distinct influence on the transformation of nitrogen in the soil. Either the formation of salt- petre is very considerably increased, as in the herbulent spruce forest, or else it is produced in ground where formerly nitrifica- tion did not take place (e. g. in certain types of mossy coniferous forests). This change is independent of all measures taken to prepare the Bnonrnd for, a Hew crop he mere increase in theraccess of Helt which accompanies ther telling accelerates the formation of sal petre (herbulent, sprucemtorests) ot directs the transtotrmnatto mor nitrogen into new paths, in that it brings about nitrification (the TWOSSyA conIflerousforestsihere desetiibped). There are, however, extensive forest lands where the effects of fellings are quite different. "These seem to be most extensive in Norrland, but they also occur in other parts of the country. CHaP. V. Clearings in mossy coniferous forests without the appearance of nitrification in the ground. (Detailed description on page 1038.) The question of the regeneration of the Norrland forests has during the last few years been more prominent than ever before in discussions about forestry. It has not only become a problem for the practical forester, but it has also attained great importance in forest policy when the question of the felling of the overmature forests has been closely connected with the ques- tion of the regeneration of the ground on which they stand. At first it seems to have been hoped that effective regeneration would be obtained merely by a select cutting of the timber; but as these hopes have proved to be mistaken, the tendency has gradually been to find in complete clearing the right princi- ple for the utilization and regeneration of the overmature forests of Norrland. The raw humus covering in the Norrland: forests is often fully developed; and this is especially the case in the mossy spruce woods which have become very sparse owing to select fellings of timber. In these the bilberry shrubs have attained a high degree of development, especially in the somewhat lighter parts between the trees, while the red whortleberry shrub is usually predominant immediately under the crowns of the trees. The thimber felling here seems often to have brought about conditions extremely favourable for the bilberry shrub; and as that shrub is a powerfubk former of raw humus, this form of cutting has also favoured the development of a great raw humus covering. We may refer to figs. 8 and 9 for an example of the shape this can take in a fairly old, extremely sparse spruce forest with weak powers of growth. Under the covering of living moss we find a very thick and strong layer of half-mouldered moss remains, penetrated by the underground branches of the VIL. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. XCVIII HENRIK HESSELMAN berry shrubs and to some degree woven together by their roots. Under this we come to a less compact layer of peat-like or peat-formed consistency, tough and tenacious, which only in the immediate neighbourhood of mineral soil has a distinetly loose and flocculated structure (see fig. 8 and 9). The depth of the humus covering is as much as 7—9 cm., that is to say, nearly twice as much as in the Jönåker woods (see fig 4). Beneath this raw humus covering we come to a layer of bleached soil, having a very distinctive cha- racter of its own and with a depth of as much as 10 cm., more or less. The samples here figured may be regarded as very representative of the thoroughly cleared spruce forests of upper Norrland (see fig. 10). As in our mossy coniferous forests, with favourable conditions of ground, there are also lacking nitrification organisms in the more distinctly marked raw humus covering. Samples of soil do not produce any formation of salt- petre in a suitable solution of sulphate of ammonia; and only very small quantities of saltpetre are formed on storing (cf. HESSELMAN, 1917) Nor do the samples of earth denitrify GILTAY'S solution, and the capacity of produc- ing ammonia in a pepton solution is weak. The change of vegetation which occurs on cutting in these forests is far less radical than in the types described in the preceding chapter. Even in dense woods, or in woods which through select cutting of the timber are only half dense, the Azra flexuosa plays a very important part, which, however, is not very obvious so long as the plant does not blossom. On a complete clear- ing, however, it becomes much more frequent, and, moreover, by passing into the blossoming stage it becomes very much more obvious to the eye. A com- plete clearing in these old spruce forests often resembles a grass-field, grass- stalks sometimes stand as close together as on ploughland, and the brown- ish violet stems and flowers give to the ground a distinctive shimmer of violet. Simultaneously with this change in vegetation the hummus covering is more or less transformed. It is woven together by the numerous fine roots of Arira flexuosa, the mouldering is oiten very much accelerated, the layer of humus diminishes and gets a more mould-like structure, and occasional worms are encountered in the ground. But they do not bring about any con- siderable mixture with the underlying bleached soil, and it is only in the very uppermost part of it that that layer becomes mixed with humus (compare, OO; CDG IE). The raw humus covering thus undergoes certain changes through complete cutting. These changes also show themselves in the more powerful activity of the micro-organisins; the capacity to produce ammonia in the clearing is much greater than in the woods—the difference is often very considerable (see Table I, Nos. 1—7). The bacteria of nitrification do not immigrate, however, and the samples of earth do not nitrify a solution of sulphate of ammonia. The soil forms only quite inconsiderable quantities of saltpetre on being stored, often not more than samples of the same kind from the neighbouring forest (see too Table 12, Nos 1—4). On the raw humus clearings that are characterized by a richly developed vegetation of Azra /flexuosa, the transformation of nit- fogen becomes more active, it 1isctrue, but no change tfakestplace in tite Tie ammonia formed in the process of momderimenms REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE XCIX not oxidized into nitric acid, just as little as in the neighbouring wood. Complete clearings in the spruce forests of upper Norrland, with a raw humus covering, belong, as a rule, to this type, but the change of vegetation depends very much on the conditions of the ground and other factors. Even minor variations in the ground that are not at all prominent when the wood is dense, may make themselves very strongly felt on the clearing. There are, however, certain parts in the sparse spruce forests with raw humus that have a more or less regular tendency to be occupied with a more herbulent vegetation. These places are found in the neighbourhood of and adjacent to the old stumps, where one often comes across raspberry (Rubus zdaeus) and Epitobium angustifolium. This is connected with the influence exer- cised by mouldering brushwood and timber on the transformation of nitrogen in the ground. CHaP. VI. The influence of brushwood and withering timber on the transformation of nitrogen in the ground, (Detailed description on page 1043.) In many of the spruce forests of Norrland, above all within the Silurian region of southern Lapland, one can make an observation which may seem insignificant in itself, but which, with regard to the question before us, has both theoretical and practical interest. On the boundary lines and in small gaps one finds a certain break in the somewhat monotonous covering of the ground, consisting of mosses and berry shrubs. Raspberry, more or less min- gled with Epilobium angustifolium, replaces in patches the normal covering of the ground (see fig. 12). If one looks a little closer, one finds that the rasp- berry is confined to the neighbourhood of the old stumps, and that they thrive especially on those parts of the ground where the spruce brushwood was allowed to remain and moulder after the trees had been felled. It is therefore this that has produced nitratophilous vegetation. | In analogy with the observations just mentioned, we sometimes find how old mouldering trunks give a nitratophilous turn to the vegetation of the clear- ing. In Sösjö Crown Park in Bräcke revir one can thus observe that the raspberry plants grow on both sides of old half mouldering trunks while the rest of the ground is occupied by Azra fexuosa or berry shrubs. Similar observations can be made in central Sweden also. In many of the complete clearings in Garpenberg Forests, the present training park of the High School of Forestry, Atra flexuosa is the predominant plant in the clearings. On the brushwood heaps, however, one finds a nitratophilous vegetation of raspberry, Epilohium angustifolium and Galeopsis bifida. Similar observations can be made in many other places in our forests. These observations show clearly enough that mouldering timber, whether composed of old trees, brushwood left behind on felling, (& HENRIK HESSELMAN. stumps or large boughs, favour the transformation of the nitrogen into nitric acid. For this, however, it is necessary that the timber should moulder in fairly large quantities; dry and slowly mouldering branches left behind in the clearings seem to have no effect whatever. In full analogy with what has been said here stands the vegetation in the places where timber has been rough-hewn, or the nature of the vegetation round small sawmills in the forest, where one finds piles of mouldering wood in the form of sawdust or chips. Characteristic plants are raspberry, Epilobium angustifolium and Galeopsis bifida, that is to say nitratophilous flora. In such spots they have proved to contain a great deal of nitrate (observations have been made at Hassela in Hälsingland, at Hoting in Angermanland, and at Vilhelmina in Lapland). CHar. VI. The effect of the preparation of the soil on the transformation of nitrogen. (Detailed description on page 1044.) It is a very common observation in our forests that near upturned roots, and in other places where to some extent the upper layers of soil have become intermingled, a flora is found of quite a different character than that on the less disturbed soil. It is extremely common to find there raspberry and £pilo- bium angustifolium. The younger raspberry plants always contain nitrate there, and the same is usually the case with Zpilobium. This is very well illustrated in fig. 14, which represents a fairly large wind-caused gap in Ansjö Crown Park in Jämtland. Round the upturned roots there is a distinctly rich raspberry vegetation; in July, 1915, the raspberry plants gave a powerful nitrate reaction; samples of soil from the same locality formed considerable quantities of nitrate on storing (see Table 13, No. 2). Where the ground has not been disturbed in this or some similar fashion, the dom- inating clearing plant in Ansjö Crown Park is Azra flexuosa, and nitrification is either altogether lacking or extremely weak. Similar observations can constantly be made in our forests. The same phenomenon is found round forest tracks, specially if they have been quite recently formed. The plants that appear on bared and disturbed soil almost always contain nitrate. I have shown in a previous treatise (HESSELMAN, 1917) that the flora usually encountered in gravel pits and in similar localities is a markedly nitratophilous one. The observations here mentioned also show that even a small disturbance of the uppermost layers of the ground suffice to set nitri- fication going under circumstances where it would not otherwise appear. This gives me occasion to render some account of the effect of the usual prepara- tion of the ground of the transformation of nitrogen. A very illustrative and interesting account of different experiments in pre- paring the ground, written by TH. GRINNDAL (1911), is to be found in the 1911 volume of the periodical published by the Forest Preservation Associa- tion. Of these experiments in ground-preparation, that which was carried out with what is called a Finnish plough in the autumn of 1912 or 1913 offered REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CI the greatest interest. There is a more detailed account on page 1044. As appears from fig. 15 the experiment took place on a clearing with a dense crop of seed-trees of pine. Where the machine used for preparing the soil disturbed the ground very much, raspberry and £pilobium appear in the cover- ing of the ground, and younger plants gave nitrate reaction as late as October. Where, on the other hand, the Finnish plough did not disturb the ground, the ground-covering was practically unaltered and had practically the same character as in the adjacent dense wood, that is to say the ground covering consisted of the usual forest mosses and berry shrubs. As I have never de- tected nitrification in any ground with such covering, I have every reason to suppose that it was lacking in this case also. The preparation of the soil watch ther rimnishe plomah has thus produced in this case al nen Gatron that does mot occ im] m thevcundisturbed ground: What has been here adduced shows that the preparation of the ground carried out in such a way that the humus covering is at any rate in part mingled with the mineral soil is calculated to produce nitrification, even when that process is lacking in the undisturbed soil. CHaAP. VII. The effect of burning on the transformation of nitrogen in the soil. (Detailed description on page 1046.) In connection with complete felling, with or without preparation of the soil, burning or denshiring has attracted the greatest attention when the question was raised of regenerating our forests. Fire has indeed played an extremely important part in the development of our natural forests, especially in Norr- land. There it would be very difficult to lay out a single square metre of a large sample-plot in the forest land of such a nature that under the upper layer of humus there could not be shown the existence of charcoal composed of remains from some forest fire, which in older or more recent times had passed over the place. Under such circumstances it would seem to be justifiable to give a somewhat detailed account of the effect of fire on the ground, and especially on its transformation of nitrogen. There is a general agreement that fire has promoted the regeneration of coniferous forests. Hitherto the cause of the effect of fire would seem to have been usually sought in the ashes that are produced, and which would seem to manure the young tree plants. But as we can very often trace for a long time a favourable effect of the burning on the ground, this can scarcely be the sole cause, as the easily soluble ashes are soon washed out. As an example of this it may be mentioned that one year after the burning it is impossible with hydrocloric acid to show the existence of any carbonates in the ground, just as little as in a charcoal-burning ground which has been used in the preceding winter. The main importance of the burning really lies in the influence which it exercises on the transforma- tion of nitrogen on the soil. In Norrland there are chiefly two plants that characterize burns or den- shired ground, namely fireweeds (Epilobium angustifolium) and raspberry or CII HENRIK HESSELMAN. ]|, shelterwood cutting [»Schirmhieb>], or merely che- querboard cutting, [»Löcherhieb>], can produce a lively nitrification in the ground. (2) A preparatrion of the soil with the Finnish plougbh orkan other machine that causes a mixture of the humus-covering and the mineral soil, produces a formation of saltpetre, even when the wood is so dense that nitrification does not otherwise occur. (3) Mouldering brushwood and old rotting timber require or pro- dice a nitrification in the ground, even under circumstameesmima whieh the formation of saltpetre does not occur on the cleamumnpgst REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CV (4) Where the covering of raw humus is somewhat more strongly developed, chequerboard cutting, shelterwood cutting or clear Fscutting does not by itself produce a formatron of saltpetre. he formation of ammonia, however, is substantially increased. But the formation of saltpetre can be produced either by a prepa- ration of the ground with machines or by the burning of brush- wood or by the denshiring of the ground. (sInipiotest. types, where the humus-nitrogen is) converted to nitric acid, for instance, in forests of the finer kinds of leaf-trees Oman mesbulent sprucen totests, the formation Of Saltpetretisktun. creasedrsimply by tNetinereased access of light whyehiis ar com sequence of chequerboard cutting or clear cutting. In what follows I shall seek to develop more fully the causes of these notable changes. CHaAP. XI. On the active factors in the changes in the trans- formation of nitrogen. The change in the conversion of nitrogen which has just been described presupposes such alterations in the ground that saltpetre-forming bactéria there can develop their activity. We may remind the reader at the outset that these bacteria are very widely distributed in nature. When we cannot find traces of their existence in certain kinds of soils, for instance, in the humus- covering of mossy coniferous forests, this shows that they do not there find suitable conditions of development. After the humus-covering has undergone certain changes favourable to the bacteria, they rapidly make their appear- ance, which in a measure forms some evidence as to how generally these bacteria are distributed in nature and how very easily they are spread. We need only call to mind the fact that nitrification makes its appearance very soon in a windfall in the forest, although nitrification-organisms may be com- pletely lacking within large areas of the surrounding woodlands. The matter is probably most correctly explained on the supposition that an infection of the ground is constantly going on, but that where the soil is of a nature unsuitable for nitrifying agents, they perish as soon as they ap- DE In order to make this phenomenon clear, it might be expedient to give some account of some investigations by the Danish soil bacteriologist, Ha- RALD C. CHRISTENSEN (1915, pages 4— 54) on the nitrogen-assimilating bac- terium” azotobacter. This bacterium is widely distributed, but occurs only im soil that is rich in bases, especially in lime. It therefore never occurs in sour soil, seldom in neutral, but practically always in soil with alkaline re- action. His searching enquiries show that azofobacter really perish in a soil which is poor in lime. The bacterium rapidly undergoes pathological changes and dies, while it can be kept for years in a sample of soil that contains sufficient carbonate of lime. It is evident that under such circum- " Such infection might perhaps explain the fact that, when samples of raw humus are stored, it is possible to observe in them a very weak nitrification. CVITI HENRIK HESSELMAN. stances we shall find azotobacter in practically all soils with alkaline or possibly neutral reaction, but not in the sour soil, inasmuch as, like other bacteria, they spread with great ease, but can only live and attain any -. further development under certain circumstances. It seems too as if this way of looking at things could properly be adapted to the behavior of the saltpetre-forming bacteria. It is only under certain circumstances that they can develop. If these circumstances exist, one can, as a rule, find traces of the saltpetre-forming bacteria; but where the circum- stances are unfavourable, there one seeks for them in vain. In my previous treatise (HESSELMAN, 1917), I have shown that saltpetre- forming types of humus are formed on a ground which is fairly rich in salts (electrolytes), or under such circumstances that the humus-covering becomes exposed to the influence of electrolytic salts. The formation of humus that takes place accompanied by a great removal of electrolytes, or on ground poor in electrolytes, leads to types of humus where the nitrogen is not nitri- fied. As examples of this may be mentioned on one side the typical mould where worms or insects see to it that the humus substances are mingled with mineral particles, so that the humification is influenced by electrolytes. On the other side, we may call to mind the tough peat-like covering of raw humus that is formed in the sparse spruce forests of Norrland on a ground with a deep layer of bleached sand, that is to say on ground the surface of which is poor in electrolytes. In the mould nitrification is constantly going on: in order to set nitrification going in a covering of raw humus the ground must be burnt or the humus must be mixed with mineral soil. These essential differences between the formative conditions of mould and raw humus may, it seems to me, form the starting-point for a discussion concerning the changes, favourable to the saltpetre-forming bacteria, that the humus-covering often undergoes in consequence of the measures that we take for the regeneration of our forests. This explanation is, of course, most obvious when we are concerned with the preparation of the ground by machines or by burning. In the former case, the humus-covering is mingled with mineral soil, which always contains a number of soluble electrolytes; in the latter case, soluble salts are formed through the fire, which, when they are of a basic nature, are able to neutral- ize any humus acids that occur. In both cases the electrolytes affect the structure of the humus-covering. Through the coagulation of the colloids (ef. HESSELMAN, 1917, page 305) the structure becomes more mould-like. On cut areas in the mossy coniferous forests of central Sweden, where the mere increase of the access of light can bring about an active nitrification in the ground, the humus-covering undergoes changes of structure similar to those which occur when the ground is prepared or burnt. The humus-covering as- sumes a more and more mould-like structure. As worms or insects scarcely occur in such numbers that the very rapid appearance of a change in struct- ure can be explained in a purely biological way, it seems to me that we ought to seek the cause in the increased introduction of electrolytes brought about by physical and chemical causes. This introduction of electrolytes can be thought to come from two causes, namely, (1) from the humus-covering itself, and (2) from the underlying mineral soil. The types of humus which soon begin to nitrify on the clear- REGENERATION MEASURES AND THE FORMATJON OF SALTPETRE CTIX ings or in gaps are marked by a more rapid turning to mould. As the humus always contains a number of chemical compounds which in oxidation or mouldering give rise to salts, the amount of electrolytes or salt contained in the humus covering must be increased by the increased mouldering; and this can then in itself be sufficient for a transformation of the structure of the humus-covering. One can further think of the possibility of the introduction of electrolytes from the ground. The evaporation from the surface of the ground is increased by clear chequerboard cutting; this must result amongst other things in the water from the underlying mineral soil being drawn up towards the surface, and this water always takes with it a number of electro- lytes. In the wood, on the other hand, the evaporation from the surface of the ground is reduced, so that the movement of water it mainly directed downwards. A further reason for thinking that such a movement of electro- lytes can play an important part is that the types of humus which become nitrificent through increased access of light alone seem only to occur on slightly podsolized ground, that is to say, where the layer of bleached sand is not very deep, while on grounds with a strongly marked bleached sand stronger measures than mere cutting are necessary to produce nitrification. With regard to nitrification in a tough peat-like covering of raw humus also, it seems to me we can adopt the same method of looking at things con- cerning the great importance of the introduction of electrolytes. In the clear cutting of the sparse spruce forests or mixed coniferous forests of Norrland the raw humus covering begins to moulder, but the mouldering proceeds slowly, and therefore the introduction of electrolytes cannot be so strong as in the more rapid mouldering that is produced by clear cutting in the mixed coniferous forests of central Sweden. Moreover, the bleached sand in these forests is much deeper and much more strongly formed; and consequently the introduction of soluble salts from the mineral soil ought to be weaker than on the usually weakly podsolized ground in central Sweden. Possibly, too, in this raw humus covering we have to deal with other nitrogenous compounds than in the better coniferous forest lands of central Sweden. There the humus- covering is formed of mosses and berry refuse: in the sparse spruce forests of Norrland berry shrubs have greater importance. But even if this does play some part, yet the introduction of electrolytes would seem to be of more im- portance; and this belief is supported by the fact that a mixture of raw humus and mineral soil very soon produces an active nitrification. The account which I have now given concerning the causes of the changes in the humus-covering where nitrification appears, has in part the character of a working hypothesis. It may serve as a foundation for further investiga- tions, and constitutes an attempt to offer a similar explanation for several phenomena which are different rather in externals than in their inner course. The question how the salts work may be disputed: one may imagine that the humus acids are neutralized or lose their power, or that the salts serve as foods for the nitrifying agents and play some part in the neutralization of the newly formed nitric acid. In this latter respect it is possible that the iron compounds that occur in the podsolized ground may be of importance. ASHBY (1907), in fact, has shown that recently precipitated ferric-oxo-hydrate, like iron rust, can to some extent take the place of carbonate of lime for the neutral- ization of the newly formed nitric acid. But no complete neutralization of CX HENRIK HESSELMAN. the humus acids need take place: thus strongly saltpetre-forming humus types on clearings in Jönåker communal forests show a strong and reaction to litmus paper. Another thing which perhaps may play a part in nitrification is the stronger current of air, but this would not seem to be of any decisive importance. Experiments that have been carried out have clearly shown that the supply of free oxygen is of less importance than one might be inclined to believe on the strength of the course of nitrification in the culture liquids commonly used, where one must either employ a very thin layer of liquid or else use artificial means to produce an active current of air (SCHLÖSING; LÖHNIS 1910, page 615). Nor do the notions which are usually entertained concerning the humus- covering as being a strong obstacle to the aöration of the ground seem to be justified. ALBERT of Eberswalde (1912, page 667 foll.) has with suit- able instruments taken samples of air both from mould and from ground with a covering ot raw humus. The content of oxygen was in both kinds of soil the same and very high, nearly 203, on the average, as against 21 & in the air of the atmosphere. There is also another factor to take into consideration. According to the investigations of KocH, which I have previously summarized (HESSELMAN, 1917, page 392) there are certain substances thrown off from the needles of conifer- ous trees which hinder the activity of the bacteria of nitrification. When the forest is felled, there are no fresh supplies of such substances; they gradually disappear, and with them disappears also this hindrance to the bacteria. Of late years what is called the partial sterilization of soil has begun to be studied with great eagerness. Soil is heated up to a not too high temper- ature, for instance 65”—98?” C, or is treated with volatile antiseptic substances, such as chloroform, sulphide of carbon, toluol, etc., which, after they have worked on the soil for a shorter or longer time, can again be removed. Soil treated in this way often shows that it contains greater quantities of available plant- foods than before the treatment. Above all this seems to hold good of nitrogen- ous compounds: the plants in the partially sterilized soil become stronger and acquire a darker green colour than in the unsterilized soil, bearing wit- ness to an increased supply of nitrogen (HILTNER, 1908). This interesting phenomenon has been very thoroughly studied by different investigators. The greatest attention seems to have been aroused by a theory put forward by two Englishmen, RUSSEL and HUTCHINSON (1909 and 1913), at the well- known experimental agricultural station at Rothamsted in England. These try to explain the phenomena by suggesting that, besides the bacteria, certain lower animals, the protozoa, exercise an important influence on the fertility of the soil. These protozoa live on the bacteria of the soil, and eat them up so that they reduce their multiplication in the ground. Through this partial sterilization the protozoa are killed, after which the bacteria, who have greater power of resistence, can develop unhindered, and increase the rapidity of de- composition among the organic compounds in the ground. By this means one might be able to explain its increased fertility. This theory, however, has not gained any general adhesion; many different explanations have been put forward; and at the present moment much work is being done in this department (see, for instance, KOPELOFF, LINT and COLEMAN, 19106). Burning or denshiring also implies a kind of partial sterilization: the ground REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXI is more or less heated, and consequently the changes in the bacterial flora brought about by the fire would not seem to be ascribable solely to the intro- duction of soluble salts which affect the humus-covering, but seem also to have their direct cause in the alterations caused by the heat in the micro-biological condition of the ground As regards the formation of saltpetre, it is true that in the experiments carried out by RussEL and HUTCHINSON (1909) that has been reduced through heating; but other researchers have found that in treated soil which has again been infected with saltpetre-forming bacteria the formation of saltpetre becomes more active than in the unsterilized soil (DEHERAIN and DEMOUSSY, 1896, cf. KOPELOFF etc., 1916). | The alterations in the transformation of nitrogen which we can bring about through cutting, preparation of the soil or denshiring, represent only a more or less temporary condition of the ground. They are expressions of the alterations of the soil-forming factors, chiefly in the evaporation and temperature of the ground that we bring about through our measures of forest regeneration. When the forest once more closes up over the ground, so that it becomes exposed to the soil-forming factors that prevail in dense coniferous woods, the formation of nitrate gradually ceases. The nitrogen of the humus-covering is no longer decomposed beyond the stage of ammonia. The conditions normally prevailing in mossy coniferous forests are restored. No detailed investigations have yet been made as to how soon the normal condition reappears and as to what factors affect this development. The more or less desultory observations that I have made have been reported in the preceding pages. The alterations in the conversion of nitrogen which have been described above are thus of a transitory nature, but they are none the less of the very greatest importance in the development of the coniferous forests. They play, indeed, a very great part in their regeneration, whether that is effected arti- ficially or we leave it to nature. CHaAP. xt. The connection between the regeneration of coniferous "forests and the nitrification of nitrogen. It can scarcely” have escaped the attention of any woodsman who is ac- quainted with the condition of our forest-regeneration, especially in Norr- land, ”thatithiere vs mvyanttestiyrar close parallelism between the factors that produce thesmtiviftcatron of the nitrogen ofthe humus and otbfoset that fävourtmhetsepeneration of the forest, Om burnt or denshired areas (see fig. 21), on road borders and other places where the ground has been disturbed (see fig. 22), in wind-caused gaps where the roots have disturbed the ground at the fall of the trees, the humus nitrogen is nitrified and the forest is regenerated with ease (see fig. 14), and mouldering brushwood favour the formation of saltpetre and the regeneration. In those parts of central and southern Sweden where the practice of » Femelschlag» first made any considerable headway a mere gap cutting produces a nitrification (e. g.g. the Jönåker communal forests, the forests under Högsjö and Äs in Södermanland and Alkvättern in Värmland). Where fire has passed over the CXII HENRIK HESSELMAN. ground in a dense wood, but where it has not been so severe that the trees have been altogether swept away, one often finds a fine young forest under the older trees. Where the ground has not been burnt, but where the woods and other conditions are of the same nature as on other areas, one finds only weak half-stunted plants. As results of this action of fire one finds not in- frequently in Norrland a type of pine forest which one might perhaps call two-aged ones. . Under a fairly close stand of older trees there shoots up, despite overshadowing and competition with older trees, a fine young forest of well-growing pines (cf. figs. 23 and 24). Less often one finds something corresponding to this in spruce forests. Such a case is illustrated in fig. 25. As a result of the effect of fire on the ground, one can sometimes find the pine immigrating into a spruce forest and developing in its shade (see LR AO In the regrowth areas of herbulent spruce forests the young tree-plants have often to struggle against a rich vegetation of herbs and grasses. The competition is often too severe for the forest trees; the seeds find it difficult to reach the actual ground, and even if they succeed in germinating there the young plants are threatened with being pressed down, as it were smothered, by the herbs and the grasses when they wither in the autumn. Such places therefore are difficult to regenerate, especially in alpine districts (see, for in- stance, N. KR. BERLIN, 1915, K. E. KALLIN, 1916), although the formation of salt- petre on these grounds is fairly active (cf. fig. 3, page 933). In small gaps, on the other hand, where the herb and grass vegetation does not attain any very strong development, regeneration often takes place quite easily: fine examples of this are given in figs. 28, page 989 and 33, page 1003 and it is customary to recommend that in such forests small regeneration surfaces should be adopted (see, for instance K. E. KaALLIN, 1916, page 34). On the other hand, we have a sufficiently abundant experience that ground with a covering of raw humus is difficult to regenerate. This is due not only to the inferior conditions of germination for the seed, but also to the fact that the plant there finds it difficult to obtain the necessary food: it is customary, therefore, to delay the culture for some years, until the raw hu- mus covering has improved (see, for instance, HOLMGREN, I9I1, Pages 34, 35)- On clearings where there is a rich vegetation of Azra jlexuosa, natural regeneration is associated with considerable difficulties and proceeds very slowly. The conversion of nitrogen, it is true, is more active than in an ordinary raw humus covering, but the decomposition of the organic nitrogen- ous compounds comes to a stop with the formation of ammonia (see page 949). Nor do such celearings, as I shall show below, offer planted pine- plants the same favourable conditions as where the nitrogen is nitrified. In forests with a stronger covering of raw humus one usually finds spruce plants on mouldering timber, mouldering brushwood and the like (ef. fig. 27). I have previously shown that on clearings and in gaps the mouldering timber readily produces a nitrification: possibly the mouldering trunks have a similar importance also when the wood is dense, although, of course, it is probable that the nitrification in such cases is very weak. If we go through our experience of the factors that favour regeneration, we find throughout that in a very notable manner they coincide with the nitri- fication of the humus nitrogen. Where the nitrogen ofthe humus cover- REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXIII inesrustitranstormed. into, nitrict acid, the megeneration proceeds easily and the young pine and spruce plants develop well, pro- vided that they do not have to compete with an uncommonly lux- uriant grass and herb vegetation. Where the nitrogen ofthe humus- covering is not nitrified, natural regeneration is rendered difficult, and the spruce and pine plants grow slowly. Where the humus nitrogen is nitrified, regeneration goes on with a scantier access of light than on other ground: of these good examples are given both by the recently mentioned two-aged pine-forest and also by judiciously han- dled herbulent spruce forests (see fig. 28). Under such circumstances spruce and pine plants have lower demands for light. In a treatise published some years ago GUNNAR ANDERSSON and the present writer (1907, pages 100, 101) have shown that the stunted pine and spruce plants that are encountered in great numbers in old pine stands in no wise suffer from any deficient assimila- tion of carbonic acid gas: the assimilating cells in pine and spruce needles contain an abundant quantity of starch, but despite this the coniferous tree- plants cannot develop. For the work of assimilation itself the supply of light is clearly sufficient: and the cause of the suppressed development must be sought elsewhere. It is a fact long since known that a tree's need of light changes with external circumstances, and that the need of light is greater on a poor than on a good ground (RAMANN, 1893, pages 299, 300). Easily access- ible nitrogen is usually found on forest land in insufficient or small amounts: in such lands it is usually the minimum factor that determines the fertility of the soil. After a rapid fire the nitrogen of the humus-covering becomes easily accessible, the ground is substantially improved with regard to the minimum factor, and because of this the pine-plants can shoot up in the shade of the older stand. In order to understand the importance of the nitrification of nitrogen for the regeneration of pine and spruce forests, however, it is necessary to discuss in somewhat greater detail the nitrogen problem of the pine and spruce, that is to say the question of the form in which these trees best absorb nitrogen. For a normal development of the pine-plant, as of the spruce-plant, so far as we can judge, access is required to latent assimilable nitrogen, that is to say, chiefly nitric acid or ammoniac compounds. In connection with the account which I have previously given concerning the different value ofthe nitritive com- pounds (see HESSELMAN, 1917, page 384), one would incline to suppose that the pine and the spruce were ammonia plants: they live preferably on a soil with an acid reaction, that is to say, they would prefer the physiologically acid salts of ammonia to the nitrates that in physiological respects work basically. My previous account of the nitrification of humus nitrogen in Swedish forest lands (HESSELMAN, 1917) shows with all desirable elearness that no nitrifica- tion, or at least no nitrification of importance, occurs in our mossy conifer- ous forests, not even in such as show an unusually high productivity, for in- stance the often mentioned Jönåker woods. Thus for the older pine or spruce forests ammonia, or possibly organic compounds of nitrogen, form a quite satisfactory source of nitrogen. But the question is somewhat complicated: for the younger plants, so far as we can judge, the case is altered. No fully decisive experiments seem to exist in forest literature; but what we already know for certain would seem, when combined with my own observations, to fully illustrate this question. VIII. — Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. CXIV HENRIK HESSELMAN. The nitrogen problem of forest trees has been treated by several people, including VATER (1909 b), who has shown that in manuring experiments in nurseries better results have been obtained as a rule with ammonia than with nitrates, although it has also been found that the pine can also acquire nitric acid with great ease, provided that it is obtained in a very diluted form (a solution of 0o.o2 2, MÖLLER, 1904). But all manuring experiments suffer from one definite error: it is not known whether the ammonia in the ground is first converted into nitric acid before it is absorbed by the roots ofthe pine- plants. So much seems to be certam, however, that saltpetre in a somewhat more concentrated form, for instance in a o.r 2, solution, is injurious to the pine, while it is assimilable in a very weak solution. MÖLLER (1914) and, quite recently, MÖLLER and ALBERT (1916) have shown, however, that raw humus, when it is broken into small pieces and mixed with sand or is de- posited in a layer under a crust of sand, forms an excellent source of nitro- gen not only for pine and spruce but also for many other kinds of trees, including the oak. In this respect raw humus excels mineral manuring substan- ces containing nitrogen, such as nitrate of calium and nitrate of calcium, sulphate of ammonia, etc. The investigators mentioned have not examined in what form the nitrogen in these raw humus experiments reaches the tree-plants; but my own experiences tell me that such treatment of raw humus must pro- duce a nitrification of the raw humus. nitrogen. I shall now attempt to show, by means of some experiments and observations in nature, the im- portance that this possesses, for instance, for the pine. In 1910 an experi- ment was made by ANDERS HOLMGREN at the Bispgården School of Forestry to throw light on the difference between the humus which is formed under the trees and that which arises on the more open bare areas in a very much sparse pine-heath. The samples of soils were put in wooden boxes, which were buried in sand up to the edge of the boxes, after which pine seed was sown in the different boxes. On a visit to the Bispgården School of Forestry in September, 1915, I was struck by the beautiful green colour which distinguished the pine-plants in the humus which was taken from under the trees, while the pine plants in the humus collected between the trees had a more yellowish-green colour. Another thing, too, aroused my attention: in the boxes with the first-named kind of humus there appeared as weeds Leon- todon autumnalis, Spergula arvensis, Poa pratensis, Agrostis vulgaris, Betula ver- rucosa, and Rumex acetosella; while in the other box there were only found some small germinating plants of bilberry, heather and Betula odorata. «Leon- todon showed a marked saltpetre reaction on examination. The vegetation in the boxes thus led one to assume a great difference between the two differ- ent kinds of humus. In figs. 29 and 30 pictures are given showing the appearance of the pine-plants in the autumn of 1916, that is to say at the age of seven, as the experiments were begun in 1910. The plants which had been grown in the humus taken under the trees are taller and have longer, broader, and darker needles than thefplamnmts grown in humus taken from between the trees. The appearance of the plants gives reason to suspect that the cause of their different development lies in a difference in the supply of nitrogen. The strong, broad, dark-green needles indicate an abundant supply of nitrogen, while the shorter, narrower and REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CRV pale-green needles indicate a weaker supply. An examination of the soil confirms this surmise. On being stored for seventeen weeks the following quantities of nitric acid were formed:— Humus Humus collected collected under trees. — between trees. PRIFOSen Was thitratenper Ke: OÅ.SOL oss osssasssgesn da 24 mg. 0.4 mg. Nitrogen as a percentage of the dry weight of ER on fr SR EE Se EA MEAN, 0.43 4 0:29 Nitrogen in percentage of loss on ignition in the SOL (LÄRT IS a rr ma mans vbeeor as EAS K.O7 VG 203 'The experiment tells strongly in favour of the idea that the nitrifica- tion of the humus nitrogen is of very great importance for the strong development of the pine-plants in their youth. I shall further illustrate this matter in the next article as regards the pine-heaths: here I wish to adduce some observations from other types of forest. If one com- pares the pine-plants standing in ground covered with Azra flexuosa, where the nitrogen is not nitrified, with such as grow, for instance, in places where the brushwood has been burnt, it is found that the latter are usually taller and stronger and have far darker and stronger needles than the former. One might possibly be tempted to believe that this was a direct result of manuring by the ash formed at the burning. But this is by no means the case. As I have pointed out above in this article, there are often in spruce-forest clearings certain parts where the nitrogen is nitrified, although in most places it is only converted into ammonia. Such places are found, as a rule, in the neighbourhood of stumps etc. In Svartberg Crown Park in Degerfors revir I examined, in the autumn of 1916, some clearings made in fairly old spruce forest or mixed coniferous spruce forest. On the unburnt clearings there were usually found only shrubs and Azra flexuosa. On the unburnt parts there were found here and there plants which were quite as strong as or even stronger than those which occur on the burnt parts ofthe clearing, and which had the same healthy dark-green apperance as the plants on the burnt parts. These plants occur exclusively in spots where one could also find scattered specimens of Rumex acetosella, Rubus idaecus, Epilobium angustifolium, and they were found on examination to contain nitrate. The strong dark-green plants on the unburnt parts thus grew in spots where the humus nitrogen was nitrified. Samples of earth on storage afterwards showed an active power of nitrification in the ground (see tablePis;mO=3): Direct Observations in nature, and. also experimental studies, show with all desirabie clearness that the types of humus that are formed in our mossy coniferous forests, or on our pine-heaths in Norrland, are most favourable to the young pine-plants when in some way or other they pass into a nitrifying saltpetre-forming stage. It is most probable that the explanation of this lies in the greater accessibility of the nitrogen, although it is also possible, of course, that other nutritive substances in the humus-covering become more easily accessible to eXVI HENRIK HESSELMAN. the pine-plants and thus contribute to the favourable result. A further illustra- tion of the nitrogen problem of the young coniferous plants can be obtained from the nurseries. It is advantageous to manure with saltpetre, although in small quantities, but it is more customary to use peat, mud, compost, and the like, which are well worked into the nursery soil. Such treatment, as appears from my investigations, is very greatly calculated to produce an active nitrifi- cation in the ground. I have not yet devoted to nursery soil any exhaustive investigations; but one observation seems to me worth citing. In a nursery recently laid out in Sösjö Crown Park, which had only been manured with ashes from the fire-place in a forest hut and with the raw humus which existed in the place before the equipment of the nursery, there grew young plants of raspberry, Poa sp, Rumex acetosella. These, like some young plants of Eschscholtzia californica, which the ranger sowed in the nursery, all gave a strong nitrate reaction. As this nursery, which had not been treated in any special way, but was arranged on a very simple plan, showed such an active formation of saltpetre, it is highly probable that the nitrogen in our nur- series is conveyed, as a rule, to our young tree-plants in the form of nitrate. As I have previously had an occasion to point out (HESSELMAN, 1917, Page 385), there is a considerable plant-physiological difference between a saltpetre manure, when a large quantity of: nitrate is put into the soil, and the more slowly flowing but more constant supply of saltpetre that takes place on nitri- fying humus soil. The saltpetre can never attain any great degree of con- centration, and the soil can retain its acid reaction despite the fact that it is the very nature of saltpetre to be, from a physiological point of view, a basic salt. Though, therefore, everything indicates that the pine is extremely grateful for the rather scanty supply of nitrate which takes place in nitrifying humus, yet I have not been able to trace the existence of nitrate in young and strong pine-plants growing on nitrifying peat. This negative result, however, is of less significance in our conception of the nitrogen problem of pine- plants: many plants that clearly prefer soil rich in saltpetre do not collect nitrate in their tissues, but use it as it is absorbed. As example of this I have previously mentioned Polygonum lapathifolium (FIESSELMAN, 1917). Other examples can be found in SCHIMPER (1890): in young tree-plants especially he found no saltpetre or quite inconsiderable amounts, although the plants occurred on a compost soil very rich in nitrates. So far I have chiefly spoken of the pine, but the same certainly holds good, in the main, for the spruce. But the spruce, as it grows older, seems to be more grateful for a supply of saltpetre. Our most productive spruce- forests—the herbulent ones—occur on ground with nitrification, although one also can find on ground without nitrification highly productive stands of spruce. From the ling-heaths of Denmark (Weis, 1908; P. E. MÖLLER and HELMS, 1913) we have certain experience of the importance of nitrification for the development of the spruce. The spruces that grow most strongly are found on the experimental plots where the humus nitrogen is nitrified. Nevertheless one must firmly insist that the nitrification ofthe humus nitrogen is no indispensable sine gua non for the regeneration of coniferous forest: it is only a favourable factor. Otherwise we should REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXVII not be able to explain a number of phenomena in the developmentt of our coniferous forests, e. g. the very gradual development of the pine on the clean cut pine-heaths or the immigration of the spruce into the mossy pine forests. But the nitrification of the humus nitrogen has such a favourable influence, and is of such importance, that a discussion of our methods of forest-regenera- tion, with this feature as the dominant one, may fitly close this treatise. CHaP,. xi. Discussion of our measures for forest regeneration with reference to their bearing on nitrification of the humus nitrogen and the productive capacity of the soil. Under certain circumstances the too active conversion of nitrogen into salt- petre may be an obstacle to the regeneration of coniferous forests. This is especially the case on very fertile areas, where even quite a little gap may produce a luxuriant ground vegetation which is obstructive to the tree- plants. Such a case is illustrated in fig. 32. In the quite insignificant gap there is a rich growth of raspberries, nettles, Epilobium angustifolium and dande- lions (Taraxacum officinale), that is, pure nitrate plants. By keeping the gaps quite small, we can to some extent keep back this development of vegetation. To remove the cause of this vegetation, namely the rich bacterial life of the ground and the active conversion of its supply of nitrogen, would be identical with trying to reduce the productive capacity of the ground. Such areas, however, occur in Sweden only to a very slight extent, chiefly on grounds rich in lime—that is to say within Swedish Silurian regions, and in the dis- tricts of primeval rock, where the moraine has become rich in lime owing to the fact that the ice has conveyed there from other quarters crushed ma- terial rich in lime. The areas within the hyperite regions of Värmland which have been made fertile by the occurrence of material rich in lime and easily weathered, also belong to this type (cf. fig. 1). The coniferous forests on such ground usually have a rather herbulent covering and a mould-like humus; and consequently they belong, as a rule, to the type where a weak nitrification takes place even beneath the shade of the trees (see HESSELMAN, 1917). The observant forester can thus, from the very nature of the ground-covering in the wood, draw his conelusions as to how the soil will behave with an increased access of light and can take his measures on the strength of this. Small re- growth-areas and rapidly taken measures for sowing or planting may lead to the object in view. Such areas may also, if the axe is wielded with prudence, be regenerated by self-.sowing. Even the northernmost parts of Sweden the spruce renews itself on such grounds in rather small gaps (see figs. 33 and 28). In difficult cases the clump-planting of spruce may be employed. The great productive capacity of the ground, of course, also allows costlier measures of regeneration than in other types of forest. Apart from these grounds, which are often especially fertile, it is an important problem for Swedish forest economy to manage the forest in such a way that on the regenerating areas it may be possible to bring about a conversion of the humus nitrogen into saltpetre that is favourable to coniferous tree-plants. This problem is CXVIIL HENRIK HESSELMAN. bound up with both the planning and the treatment of the regrowth areas, and also with the previous management of the forest. To begin with, I wish to dwell on the latter of these two questions. The woods which are most favourable for the natural regeneration of the forest are represented by the type which we meet with in central Sweden-— such as the forests of Jönåker, Högsjö, Äs and Alkvättern. The ground- covering consists, in the main, of a mossy carpet, the raw humus layer is rather loose and mellow and of a very moderate depth (see fig. 4). Berry- shrubs and heather play a quite subordinate part in its production, What really forms the humus is the mosses and fallen boughs and fallen needles from the trees. Even the opening up of a little gap produces an active nitri- fication; yet the herb and grass vegetation will not become excessively luxuriant, but the pine and spruce plants can germinate comparatively easily, and, provided they come by sufficient light, develop further (see figs. 5, 34, and 41). The opposite type is represented by woods where the raw humus covering has attained a very strong development. This is often the case in the sparse spruce forests of Norrland. There, under the carpet of moss, we have a more or less thick layer of half-mouldered moss remains, woven together with stems of berry-shrubs and the like. Mosses and berry-shrubs are here the most important humus-formers. If a sufficient amount of light is ad- mitted to the ground in such a stand, Azra flexuosa develops and soon forms a thick carpet, which is not very susceptible of the germinating coniferous seed. The humus nitrogen is not converted into saltpetre, at least not in any quan- tities worth mentioning; and planted plants develope distinetly worse than in places where the humus nitrogen is nitrified. The above-named mixed coniferous forests in central Sweden, which are highly productive and suitable for regeneration, are distinguished by their great denseness, and the ground under the trees is pretty evenly overshaded. This has undoubtedly a very favourable influence on the humus-covering; but for the present I will say nothing on the question whether this is the only cause why it changes so rapidly and so advantageously for regeneration on the trees being cut. No analyses of the mineral qualities of the ground have yet been made. The ground flora in the wood, however, does not indicate a specially fertile forest soil; in the ground-covering the same species are met with as in woods with strong raw humus; but the proportion between the various species is different, and the mouldering of the plant-remains proceeds in a different manner. In the development of an unfavourable raw humus covering both the climate and the ground, and also the treatment of the wood, are of great import- ance. The rawer and colder the climate is, the more easily does the humus- covering acquire a character unfavourable to the forest; but the treatment of the wood itself obviously plays a very great part. In the extremely sparse old spruce forests, where the access of light is stronger than in a really dense spruce forest, but where it is too weak to produce a very active transforma- tion, berry-shrubs thrive well and contribute powerfully to an unfavourable development of the humus-covering. In the low-lying parts of Norrland, that is to say, near the coast, where the climate is most favourable, the clearings show a greater degree of transformation in the humus-covering. Nitratophilous plants are not so very rare there, even if the ground has not been burnt—for REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXIX instance, round Björna in Ångermanland. The higher one goes and the more raw the climate becomes, the less rapidly is the raw humus covering trans- formed after cutting, and the more slowly and with greater difficulty, on the whole, does the regeneration of the forest take place. When, for instance, in northern Ångermanland, one reaches a height of about 400 m. above sea- level, one notices clearly a distinct deterioration in the regeneration conditions of the forest; and at still greater elevations one may come across great bare areas where the access of light seems to be quite sufficient, but where the regeneration clearly proceeds at an excessively slow pace (see, for instance, fig. 37): Here we have to deal with not only directly, but also indirectly disadvantageous effects of the climate, namely its influence on the quality of the humus-covering. To this type belong very considerable tracts about 400 —3500 m. above sea-level in southern and central Lapland, covered with feeb- ly growing spruce. From this, on the whole, correct picture of the condi- tions of regeneration and of ground that prevail in Norrland there is an ex- ception in the areas rich in lime, which, even in the immediate neighourhood of the alpine region, can get such a rich ground-vegetation on the clearings as to place considerable difficulties in the way of the regeneration of the forest, but where, nevertheless, if the forest is treated with prudence, it is possible to produce a very fair degree of natural regrowth. On the whole, the formation of raw humus becomes worse and deeper the older and thinner the woods become; and if the development were allowed to proceed quite undisturbed, it would gradually lead in the course of time to extremely thin woods which it would be extremely difficult to regenerate. As is well-known, fire has often brought about a radical revolution in the whole of this course of development, and made the ground much more suscept- ible of forest regeneration. As a result of the effect of fire we have in many places extensive fine and dense young forests. As I have said above, I feel inclined to find the most important cause of this in the active formation of saltpetre that takes place after burning, and which has favoured the strong development of the plants in their youth. Denshiring or the burning of brush- wood have also been measures of regeneration employed and recommended by many foresters, but strongly condemned by others. When, in actual practice, the important question is how one is to treat the ground in order to favour the regeneration of the forest, then, according to the view which I have tried here to maintain, it is not a ques- tion. of burning, but the question 1s to try to bring about the con- version into nitric acid otithe organically bound nitrogen in the HuMmuS-GOVEriIn 2 IN, SUCktsrwayrasto be favourable to the conifer- ous tree-plants, but not too abundant. In the above-mentioned forests in Jönåker, Äs, Högsjö, and Alkvättern, which have been examined by me such a transformation takes place after quite slight inroads with the axe, and the forest regenerates itself with the greatest ease. Under such favourable circumstances for the regeneration ot the forest also clear cutting is employed with or without seed trees, and sometimes the clearings are burnt. According to the view which I here put forward, this last-named measure is both unnecessary and, to a cer- tain extent, injurious. It would certainly seem as if on these areas, too, the nitrogen would be more rapidly nitrified if shrub-burning were employed; CXX HENRIK HESSELMAN. but, of course, the burning always occasions a certain loss of nitrogen, which, however, if the ground is not too severely burnt, should soon be able to be made good. When the stand raised on the burnt ground has grown up, all nitrification ceases (see page cIv—CvV); and sometimes one gets the impression that, when about twenty years old, the stand slows down its rate of growth. The effect gained by burning is always transitory, of course; and as the same thing can be obtained by increased access of light alone, the burning is unnecessary. With regard to the danger which always exists of the ground being too severely burnt, and taking into consideration the other risks in burning, I consider that burning is objectionable on ground where the humus nitrogen is nitrified in any case. Burning there is a costlyland needless measure. For the practical forester, then, the question will be to judge whether the nitrogen is converted without burning on the areas he has under his care and management. One method of deciding this question is an examination of the humus-covering in the stand. The more mould-like this is, and the more it is formed of mosses and needle-refuse, the greater are the prospects that the humus nitrogen will be nitrified owing to the increased access of light caused by cutting. The ground-vegetation also gives him good and easily applicable guidance. If without burning such plants appear on the clearing as raspberry, Epilobium angustifolium, Galeopsis bifida, Senecio silvaticus, dandelions (Taraxa- cum officinale), Arenaria trinervia, wild strawberries, rather light-green forms of RKumex acetosella and such plants, then he can be sure that the humus nitro- gen is converted into a form favourable to the development of the young plants. The danger of the vegetation development just mentioned lies chiefly in the fact that it can often be so vigorous that it overpowers the young tree-plants. Whether a burning of areas of the kinds I here have in view can diminish this vegetation development, I do not know. I have not seen any cases which throw full light on this matter; but there would seem to be reason to consider that burning can very often posi- tively increase the disadvantage that is apt to be caused by a vigorous clearing- vegetation. Areas of the good quality that I have just described, are well suited for select cutting when we are concerned with regeneration. It is indispu- table, of course, that the selection system was first developed in areas where even gap-cutting produces a transformation of the humus covering that is favour- able for the germination and early development of the plants. In south Ger- many and in France, the real homes of a rational selection system, forest land has usually this favourable quality; and in their forests, with their mixture of of deciduous and coniferous trees, the formation of raw humus is rare. If one reads through a description of the forests in those districts where a rational selec- tion system has been practised, we find that the ground, so far as we can judge, must belong to the type where gap-cutting produces or increases the nitrification of the soil. The accounts of the nature of the ground are far from satisfactory, it is true; but from the wealth of the true leaf-trees that are usually found in these forests, one can indirectly, so to speak, infer the good quality of the humus- covering (see, for instance, ENGLER, 1905). My own experience of those woods tends in the same direction. Nor would it seem to be a mere coincidence REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXXI that the man in Sweden who has perhaps worked most zealously for the intro- duction and development of the practice of select cutting, namely UNO WALLMO (1897), had to do with forests where gap cutting produces the nitrification ofthe humus nitrogen (see fig. 41). I do not wish here to enter into a detailed discussion of select cutting from an economic standpoint: that would take me too far outside the subject of this treatise; but this method of forest management has one great merit, namely, that the productive power of the ground is pre- served, provided it is of such a nature that select cutting produces regrowth, which is usually the same thing as saying that select cutting produces a nitrification. On ground where this takes place, the regrowth in the gaps proceeds very rapidly. Even woodsmen who consider that the practice of select cutting is not very advantageous from an economic point of view acknowledge its power of promoting regeneration. (See ADOLF WELANDER, 1910.) A later development of select cutting practice is represented by the method of select cutting in strips (> Blendersaumschlag») elaborated by A. WAGNER (1912). Here, too, the result of the regeneration depends upon the nature of the ground. The description he gives of the conversion of the humus-covering on the clearing (1912, pages 56—58) points to the appearance of nitrifica- tion—a thing which is extremely probable when we consider the nature of these forests. In his photographs of very fine regrowths, too, we can see nitratophilous plants among the tree-plants (1912, page 89). Where the hu- mus-covering has a less favourable quality, some preparation of the soil is also undertaken in order to favour the regeneration (1912, pages 114, 115). In this connection, it is of great interest to find that, where the strip-cutting method has been more or less unconsciously adopted in Sweden but has given very fine regrowth results, namely at Lanfors under Alkvättern in Värmland, there such a method of cutting produces a nitrification in the humus-covering (see page 94). Questions as to the treatment of the ground assume quite a different shape when the humus-covering is more markedly of the raw humus type, so that the nitrification of the humus nitrogen encounters considerable difficulties. Here, too, one can find in the ground-flora some guidance in the transformation of the humus-covering. Where the mosses and berry shrubs, despite abundant access of light, do not fade away, or where the ground is covered with a thick carpet of Azra flexuosa, there, too, there is, as a rule, no formation of saltpetre. 'The dry moss carpet on the surface and the tangled mat formed by Aira flexuosa form a germinating bed unsuitable for the seeds and throw great difficulties in the way of natural regeneration. Even the planted plants that are deve- loped on such a clearing grow distinctly worse than where the humus nitrogen is nitrified, unless they have to fight against a very powerful clearing vege- tation, in which case the opposite may occur. We may justly say that the question of regeneration which has been so keenly discussed amongst us of late years refers principally to areas of the last-named quality. Disputes have chiefly raged round the question as to how such areas are properly to be treated. All the investigations of which I have given some account above show the immense importance of the nitri- fication of the humus nitrogen. All the old methods of promoting regenera- tion, e. g. preparation of the soil, burning, breaking up the stumps, pro- duce a nitrification of the nitrogen of the humus-covering. The coniferous CXNXII HENRIK HESSELMAN. tree-plants developed in such places show, too, by their stronger, darker nee- dles, and by their stronger growth, that they are able to absorb the saltpetre nitrogen. The measures which ought to be taken depend both on the nature of the ground and on the nature of the clearing. In many of the more or less extremely sparse spruce-forests of Norrland one finds under the trees quite numerous spruce-plants which have managed to germinate in the half-shade of the spruce-forest and have there led a languishing life. When the forest is felled and the light is admitted, these trees begin to grow apace; and if they are sufficiently close together, they may sooner or later form a stand (see fig. 42). The development of these spruce plants, however, is connected with the transformation of the humus-covering: a more active conversion must take place. In a clearing where there are plenty of such plants and where the humus covering is rapidly transformed, there, too, we have every reason to take what nature offers and let these spruces enter into or form the new stand (see fig. 43). The difficulties lie principally in getting such a stand sufficiently dense: to fill up any gaps that exist by auxiliary planting, how- ever, is a thing which ought to be attempted. Whether this is successful or not depends mainly on the nature of the ground and, above all, on the trans- formation of the nitrogen. The prospects of this are greatest when the humus nitrogen is nitrified, for there it is possible to raise pines even in relatively small open spaces (see fig. 44). Of late there has been a tendency to adopt clean cutting without burn- beating or burning and planting of one or two years old pine-plants that have not been raised in a nursery. These plantations have given very various re- sults; but even where they have succeeded, of course, there is some doubt as to whether the method can be regarded as quite satisfactory. On clearings with Azra flexuosa the planted plants are not so strong as where nitrification of the humus nitrogen has been produced; and self-sowing is not much to be relied upon, as the blanket of Azra flexuosa 1s an unsuitable germinating bed for coniferous tree-seed. If one relies solely on culture, the stand will be very sparse: and in the diseases to which the pine in particular is exposed we have far too small a number of plants in reserve to fall back on. I scarcely believe, therefore; that in the long run this method will prove to satisfy the claims which may fairly be made on regeneration. It will be costly in proportion to its efficacy, and it leaves far too little room for natural re- growth. The treatment of the clearings should, as far as possible, aim at producing such alterations in the humus-covering as strongly nourish the sown or planted plants and, at the same time, promote natural regrowth. In the brushwood left on the ground we have not infrequently the means of producing the nitrification of the nitrogen. In the forests under Garpen- berg we find that Azra flexuosa is often the dominant plant on the clearing, but that nitratophilous plants are found in the piles of brushwood. The brushwood there is often piled in such high heaps, however, that all na- tural regrowth is rendered impossible; but where the brushwood is not too abundant, its even and uniform spreading over the clearing may often promote not only the development of the sown or planted plants but also the na- tural regrowth. In the Black Forest in Germany branches of the silver fir (Abies alba) are employed in the same way in order to promote the transformation of REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE CXXIII the humus-covering and natural regrowth (see WAGNER, 1912, page 111). It seems to me from the observations I have made, however, as if this means would be less effective in upper Norrland than further to the south, inasmuch as in Norrland, especially in its upper parts, the brushwood moulders con- siderably more slowly than in the climatically more favoured parts of the country. The spread brushwood can, of course, sometimes serve another pur- pose, namely to counteract the injurious trampling of grazing cattle and there- by protect the plants that already exist. Another means of promoting the conversion of humus nitrogen is to be found in different methods of preparing the ground. These have hitherto had far too small a place in our forest economy, though interest in them has been shown in certain quarters. As is well known, there are ground-preparing implements of different types, for instance the Finnish plough, and WIDÉN'S cultivating plough; but this is not the place to enter into a description of them. It would certainly be of great service to the forest management of this country if the types of implement now existing were subjected to expert examination in order to test their powers on different kinds of lands. An im- portant condition seems to me to be that the mineral soil and the humus should be mixed together as thoroughly as possible: that would increase the possibility of the favourable transformation of the humus-covering. The ex- periments in ground-preparation carried out by GRINNDAL in Södermanland show, too, that in Sweden by means of preparation of the soil with the Fin- nish plough extremely fine results can be obtained: the regrowth of pine under the thick array of seed-trees was extremely fine, and it was only where Aira flexuosa had got the upper hand that there was a dearth of plants (seeltng: 15 fand detailed description, page 1044)-.It 15 true; that the pre- paration of the soil produces a development of grasses and herbs; but these do not appear greatly to hinder the development of the plants. Under an overshading stand, at any rate, they do not attain any very great lux- uriance. Another way of bringing about a preparation of the soil: favourable to re- growth is to be found in the breaking up of the stumps. With the increased demand for wood that has been brought about by the world war, and that will probably continue to prevail for a considerable time after the conclusion of peace, this will probably play a far greater part than before in the economy of our forest management. It has long been known that very bad raw humus can be brought into a state of active transformation by means of breaking up the stumps, and that this favours regrowth. As appears from this account, I am by no means inimical to burning: on the contrary, I hold the opinion that fire is of great importance in check- ing that formation of raw humus which easily takes place in our climate and which becomes especially active in old thin woods. But as fire has not only done good but also has many times done great harm, even slight burning should be employed with very great diserimination. It is im place only where the raw humus covering is very strong, so that a re- generation. cutting or the making of a completereléaningiispnmot sufifieten tior comverut torra really good humus, that, $:torsdy a nitrifying humus. Where the clearing-vegetation wholly, or for the most part, consists of berry-shrubs or a thick carpet of Ara flexuosa, CXXIV HENRIK HESSELMAN there is the proper place for a thorough preparation of the ground or a slight burning. The most important and the most effective of the objec- tions which can be made against the employment of fire seem to me to be of a practical nature. These are the difficulty of limiting the fire, the danger of setting alight the neighbouring woods, and the danger that tree-plants al- ready existing on the clearing should be consumed, etc. The risk that is thought to exist of deteriorating the ground, on the other hand, is much smaller. The important thing, of course, is to burn in the spring, when the ground is still so damp that the humus covering does not take any great harm, but only the mosses and the berry shrubs are burnt up. The burning involves the loss of a great deal of nitrogen, it is true; but the loss is of less im- portance because the nitrogen of the raw humus covering is not readily avail- able. The nitrogen in the layer of humus remaining after the burning, on the other hand, is readily available, not least for the tree-plants. And if the ground has not been too severely burnt, the lost nitrogen should be soon enough replaced. In the ground there live organisms that assimilate nitrogen; and it is very possible that the activity of these, as of other bacteria, is stimul- ated after a fire. But there is yet another risk. If the burning is very severe, the ground becomes more close and compact than before and the upper crust somewhat changes its structure: I have not given any close study to the matter; but the phenomenon might possibly be explained by the effect which the alkalis produced by the burning exercise on the ground. The alkalis are wont to destroy the flocculated structure of the ground: the soda soils on the Hungarian steppe (Paussta) are distinguished by a very close stratifi- cation, and the ground is thus very compact. In another respect, on the other hand, fire has often a favourable influence on the ground: it favours the immigration of the birch and other leaftrees, and their fallen leaves greatly contribute to a good condition of the humus-covering. Where leaves of birch or aspen are mingled with fallen needles and shrubs, the humus has a far looser and more favourable structure than where they are lacking (see figs. 45 and 46). It is true that aspen and birch may immigrate in such abundance as to hinder the development of the more valuable conifers; but by taking pains to secure a supply of seed-trees of pine and spruce, and by keeping the birch and the aspen within reasonable bounds in the immediate neighbourhood of the clearing, it ought to be possible to overcome this difficuity. Denshiring or burning, in any case, is of such a great importance and is such a compar- atively cheap means of promoting regrowth on lands difficult of re- generation, and covered with strong raw humus, that its applic- ability must be discussed and investigated without preconceived opinions. On the lands with which we are here concerned, if we wish to secure a dense and strong regrowth, wherein self-sowing also can take its part, we have only two things to choose between—either burning or else systematic and thorough preparation of the soil, which brings about a real transformation in the tough raw humus covering. Finally it may be expedient to make a quite brief summary of the most important results of these studies: here I shall limit myself to our coniferous forests. In the humus-covering which is formed in our mossy coniferous REGENERATION MEASURES AND THE FORMATION OF SALTPETRE GRIVi forests, no nitrification or saltpetre-formation occurs, or very little. The organically bound nitrogen is not transformed further than ammonia. This holds good even of our finest and most pro- ductive mixed coniferous forests. Fellings that bring about a strong access of light have a strong influence on the transformation of nitrogen. Where the humus-covering is rather thin and loose, chiefly com- posed of mosses and fallen needles, felling may bring about a very active transformation of the humus nitrogen to nitrate, owing, among other things, tor the tact that thecfelling bringsrab on a radical alteration in the bacterial flora of the hummus c€0oveting. When the humus-covering is very markedly of the nature ofraw humus, there appears only a more active transformation ofthe hu- mitst nitrogen, but mo nitriftcationt takes: place. The varetrestod change undergone by the humus-covering can, to some extent, be estimated from the ground-vegetation. Where the humus nitrogen is transformed into nitrate, there appear nitratophilous plants raspberry, Epilobium angustifolium, Arenaria trinervia, Galeopsis bifida, Senecio silvaticus, Rumex acetosella, etc. Where the humus- covering moulders without the humus nitrogen being transformed into nitrate, ÅAira flexuosa is the predominant clearing-plant. Thorough methods of preparing the ground, such as are able to mix the humus-covering with the mineral soil, mouldering brushwood and timber, and also the burning fof the ground produce a formation of saltpetre even in a marked raw humus covering. There is close parallelism between the mnitrification of the humus nitrogen and the regenerative possibilities of the ground. The forests where even select cutting produces nitrification are comparatively easily regenerated. Road-sides, places where stumps have been broken up, and burns, are often distinguished by a fine regrowth, and there, too, the humus nitrogen is nitrified. Fallen trumks andkothker brushkwocdkt favour the formation of saltpetre and regeneration. Raw-humus lands without nitrification, on the other Damd ane difficult ONtesSenNeratLon. Experiments that have been made and direct observations zz natura show that the pine in its youth develops more strongly in a humus-covering with nitrification than without nitrification. Probabilyrtter same holds good of the spruce also. In herbulent-spruce-forests there is usually nitrification ofthe ground. In such forests, felling produces an increased formation of saltpetre, which may bring about herb and grass vegetation troublesome to coniferous plants. In such places, however, the spruce grows again in small gaps, such as do not permit any very strong development of the ground-vegetation. In such forests it CXXVI HENRIK HESSELMAN. is often important to check tbe clearing vegetation, theleconm- petition of which otherwise may be fatal to the tree-plants. The way in which we effect the transformation of the humus nit- rogen ought to be our leading idea in the carryan gg: omwtsomsom measures of forest regeneration. Principal terms used in »Detailed Investigations» (pp. 1031—1052). Granskog = spruce-forest. Tallskog = pine-forest. Hyggesvegetation = clearing-vegetation. Ståndortsanteckning = description of the vegetation. Undersökning av växternas nitrathalt = investigation of the nitrate-content of the plants. Stark (svag, ingen) reaktion = strong (weak, no) reaction. Kalhyggen av olika älder = clean clearings of different ages. Lagringsprof = stored samples of soil. ucka ==1g9ap- Brandfält = burn. För skogskultur svedd mark = ground burnt for forest cultivation. Kolbotten = charcoal-burning ground. Tjärdal = tar-hollow. - MITTEILUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHEWDENS. Uber den Kieferndreher. Melampsora pinitorqua (Braun) Rostr. VON NILS SYLVÉN. (Schwedischer Text. S. 1077—1140.) Der Kieferndreher, Melampsora pintorgua, ist von den schwedischen Kie- fernkulturen her seit lange bekannt. Zum erstenmal fär Schweden erwähnt wurde diese Pilzkrankheit im Jahre 1874. Da der Kieferndreher zu wieder- holten Malen als ein ernstlicher Schädling im Lande beobachtet worden und im Sommer 1916 wiederum in vielversprechenden Kiefernkulturen aufgetre- ten ist, so hat Verf. diese Gelegenheit zu einem näheren Studium desselben, besonders seines Auftretens und seiner Schädigungen sowie seiner Verbreitungs- biologie, zu benutzen versucht. Die Entwicklung des Pilzes. In der Litteratur ist die Entwicklung des Pilzes bereits frähzeitig verhältnis- mässig ausfährlich behandelt worden. FEinige Erwähnungen aus der Darstel- lung des Verf.'s diärften jedoch auch hier am Platze sein. Betreffs der An- zahl der durch den Pilz hervorgerufenen Wundstellen an den Kiefernsprossen betont Verf., dass bis zu 12 Wunden an einem und demselben Jahrestrieb beobachtet worden sind. Da zwei oder mehr Wundstellen nicht selten mit einander verschmelzen, so können Wundflächen von bisweilen recht bedeu- tender Grösse entstehen (vgl. Fig. 1 b). Da bei der Sporenreife der braun- gelbe Wundfleck am Kiefernspross der Länge nach aufplatzt, so können, wenn mehrere Myzelflecke mit einander verschmolzen sind, zusammenhängende Sporenhaufen von bis zu ein paar cm Länge vorkommen (vgl. Fig. 2). So- bald die ausserhalb der Caeomasporenmassen auf den Sprossachsen befind- lichen Gewebe gesprengt worden, beginnt eine mebr oder weniger reichliche Harzabsonderung von den nun gleich der Wundfläche in ihrer Gesamtheit braungefärbten Wundrändern her. Sehr bald erscheint die ganze Wunde nach aussen hin vollständig von Harz verstopft. Auch eine innere Verharzung findet nun den Wundrändern zunächst statt. MHierdurch wird das Pilzmyzel in seiner weiteren Entwicklung gehemmt, und es därfte nicht lange dauern, bis die Pilzhyphen im allgemeinen ihren Untergang finden. FEine mikro- skopische Untersuchung mehrerer im März eingesammelter Kiefernsprosse mit Kieferndreherwunden aus dem vergangenen Jahre hat in keinem Falle lebende Melampsora-FHyphen ergeben, weder in Mark noch in Holz oder Rinde in oder neben den Kieferndreherwunden. Niemals sieht man auch neue, von den alten Wundstellen aus an den ein Jahr alten (oder älteren) Sprossachsen hervorgebrachte Fruchtkörper, Caeomen. Die auf den Kiefernsprossen streng lokalisierten, frähzeitig verharzten Kieferndreherwunden und die fräh abster- benden Pilzhyphen sprechen entschieden gegen eine von gewissen Autoren vermutete Verbreitung des Pilzes innerhalb der Kiefer mittelst von einem Spross CXSCVIIT NILS SYLVÉN. aus nach einem anderen hin fortwachsender Myzelien. Der Umstand, dass eine Kiefer, die einmal von der Krankheit befallen ist, Jahr auf Jahr an der- selben zu leiden scheint, berechtigt keineswegs zu der Annahme, dass das Pilzmyzel in den Sprossen perennierte. Wiederholte Infektion von der Espe — der zweiten Wirtspflanze des Pilzes — her bietet hier die einzige Erklärungs- möglichkeit. Da man weiss, wie rasch die Krankheit von dem ersten Jahre zum zweiten hin von einem geringen Anfang an sich iber eine Kiefernkultur verbreiten kann, und man in diesem Falle mit einer Masseninfektion von seiten der Espe rechnen muss, so besteht auch keinerlei Hindernis fär die An- nahme lediglich einer jährlich sich wiederholenden Infektion von Espe zu Kiefer. Die Schädigung des Pilzes an der Kiefer und sein Vorkommen in Schweden. Je nach Alter und Entwicklung der Kiefer ist der Angriff des Kieferndre- hers verschieden verhängnisvoll fär dieselbe.. HFEinjährige Pflanzen gehen so gut wie ausnahmslos zugrunde. In nur wenigen Fällen därfte es indessen bekannt sein, dass einjährige Kiefernpflanzen in grösserer Ausdehnung vom Kieferndreher befallen worden sind. Nur vereinzelte von Melampsora pinitorgua getötete ein- jährige Kiefernpflanzen sind vom Verf. angetroffen worden (vgl. Fig. 4). Eine etwas umfangreichere und augenfälligere Schädigung scheint der Pilz an den zweijährigen Pflanzen in den Saatkampen zu verursachen. Kiefern- dreher an den zweijährigen Kiefernpflanzen ist keineswegs ungewöhnlich. Als Schädling mehr beunruhigender Art scheint jedoch der Pilz hier kaum aufzutreten. Um Mitte Juni herum beginnt die Krankheit sich zu zeigen. Die Pilzinfektion findet gewöhnlich an oder unterhalb, zuweilen oberhalb der Mitte des Jahrestriebes statt (vgl. Fig. 8 und 9). Eine einseitige, gelb- braune Wunde von oft ziemlich beträchtlicher Länge — ein oder ein paar cm — entsteht (vgl. Fig. 2). Infolge des einseitig entwickelten Pilzmyzels und des hierdurch bewirkten gesteigerten Wachstums auf der entgegen- gesetzten Seite des Triebes nimmt dieser oft während des Wachsens nach der Infektion eine etwas gekrimmte Form an. An feineren Jahrestrieben breitet sich das Myzel schliesslich rings um den Trieb herum aus, der dann oberhalb der Angriffsstelle verdorrt (Fig. 83—9). Geschieht der Pilzangriff weiter unten am Jahrestrieb, so kann dieser ganz absterben und die Pflanze bisweilen so stark entkräftet werden, dass sie in ihrer Gesamtheit zugrundegeht. In der Regel werden jedoch die von der Krankheit befallenen Pflanzen nicht sofort getötet, sondern leben in ihren unteren Teilen weiter und ent- wickeln von diesen aus Ersatztriebe, die im folgenden Jahre die Fihrung des Höhenwachstums iibernehmen. Mehrere gleichwertige Triebe kommen oft hierbei zur Ausbildung, und eine zum Pflanzen ungeeignete, strauchförmige Pflanze (vgl. Fig. 10) ist die Folge des Pilzangriffs. An den stärkstentwic- kelten Pflanzen reicht das Pilzmyzel bisweilen nicht rings um die Sprossachse herum, die dann gewöhnlich fortlebt. Da das Längenwachstum des Sprosses zur Zeit des Pilzangriffs noch nicht abgeschlossen ist, markiert gewöhnlich eine mehr oder weniger stark S-förmige Kräimmung wenigstens während der nächstfolgenden Jahre an demselben die Stelle des Pilzangriffs (vgl. Fig. 11). Angriffe von Kieferndreher an zweijährigen Kiefernpflanzen sind in dem Saatkamp des Waldpflegeamts des Läns Skaraborg bei Mariestad in den Som- mern 1912—1914 und 1916, in dem Saatkamp des Waldpflegeamts des Läns UBER DEN KIEFERNDREHER. CXXIX Värmland bei Deje im Sommer 1912 sowie in dem Saatkamp der Forstschule zu Grönsinka im sädlichen Gästrikland im Sommer 1916 beobachtet worden. Nur ein oder einige wenige Promille des ganzen 1-Pflanzenmaterials sind hierbei. angegriffen worden. In allen drei Fällen sind Espen in mehr oder weniger unmittelbarer Nähe der Saatkampe konstatiert worden (vgl. Fig. 12). Im Gegensatz zu dem praktisch genommen mehr ungefährlichen Auftreten des Pilzes an ein- und zweijährigen Pflanzen in den Saatkampen muss sein Auftreten an den Kiefernpflanzen in den Kulturen im Alter hinauf bis zu ro —r12 Jahren als ernst und als ein Faktor von wirtschaftlicher Bedeutung be-' zeichnet werden. Von Kieferndreher angegriffene Kiefernpflanzen im Alter ' von 2—-12 Jahren oder mehr sind zur Zeit der Reife der Caeomafruchtkörper in den Monaten Juni—Juli an den durch das Pilzmyzel her vorgerufenen, gelb- lichen, ovalen, krebsgeschwiärähnlichen Flecken in der Rinde des Jahrestriebes zu erkennen; die in der Mitte der Wunde entblössten, gelben Aecidiensporen- massen geben leicht sichere Auskunft iber die Art der Pilzkrankheit. TJingere Pflanzen und schwächere Sprossachsen zeigen dieselben Krankheitssymptome wie die I-Pflanzen in den Saatkampen: die ringsherum angegriffenen Spross- achsen verwelken oberhalb der Angriffsstelle, und die verwelkten Sprossteile bleiben den späteren Teil des Sommers iber in braunwelkem Zustande sitzen, gewöhnlich iber die Wunde abwärts gekrimmt und in ihrer hängenden Stellung an frostgeschädigte Sprossgipfel erinnernd (vgl. Fig. 13—15). An ein und dersel- ben Pflanze können der Hauptspross und einer oder mehrere Nebensprosse gleich- zeitig beschädigt sein (Fig. 13—17). Wenn mehrere Sprosse angegriffen worden und Ersatzsprosse später zur Entwicklung kommen, ist eine krummwiächsige, mehrstämmige, strauchähnliche Kiefernpflanze in der Regel die Folge des Pilzangriffs (vgl. Fig. 16—17). Ist nur der Hauptspross beschädigt, so uber- nimmt meistens ein einziger Spross die Fiährung, gewöhnlich einer der Haupt- äste des obersten Zweigwirtels. Eine Krimmung unten am Stamm zeugt dann noch lange von dem FEingrniff des Pilzes in die Sprossentwicklung der jungen Kiefernpflanze. Aus Kurzsprossen unterhalb der Angriffsstelle an dem gipfel- toten Jahrestrieb entwickelte Langsprosse (vgl. Fig. 18—-+19) sind eine gewöhn- liche Erscheinung an den vom Kieferndreher am Gipfel abgetöteten Kiefern- sprossen. Diese erreichen jedoch in der Regel nicht eine so starke Ent- wicklung, dass sie dauernd in den Sprossbau eingreifen. Selten oder nie uäbernehmen sie die Fihrung des Höhenwachstums der Pflanze. An stärkeren Sprossachsen "sind die Wirkungen des Pilzangriffs gewöhnlich weniger verhängnisvoll. An etwas älteren Pflanzen sieht man daher seltener durch den Pilz ganz abgetötete Jahrestriebe, nur den schwächeren Nebenachsen kann hier mög icherweise etwas derartiges zustossen (vgl. Fig. 19). Die stärk- sten Jahrestriebe bleiben jedoch durchaus nicht von der Krankheit verschont. Einseitige, bereits im zweiten Jahre geheilte Wunden sind allerdings an diesen in gewöhnlichen Fällen das einzige Resultat des Pilzangriffs (vgl. Fig. 19 a). Zu den friäheren, an Zahl ziemlich spärlichen und kurzgefassten Angaben uber das Auftreten des Kieferndrehers in Schweden figt Verf. mehrere neue hinzu. Laut Mitteilung von Prof. GUNNAR SCHOTTE ist die Krankheit zu Ende der 1890er Jahre mehrorts in Halland beobachtet worden. 1904 hat Prof. SCHOTTE eine ca. I15-jährige, freistehende Kiefer schwer von Kieferndreher ange- griffen nahe bei Strömstad in Bohuslän angetroffen. — Im Herbst 1911 erhielt Verf. Proben von Kiefer mit Kieferndreher aus Edsvära in Västergötland. Eine IX. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. CXXX NILS- SYLVEN. schöne Kiefernkultur von 6 ha Grösse im Alter von 7 Jahren war hier epide- misch angegriffen worden; fast jede einzige Pflanze zeigte eine oder mehrere typische Kieferndreherwunden an einer oder mehreren ihrer Sprossachsen, meistens auch oder vor allem am Hauptjahrestrieb. Bei den kräftigst entwic- kelten Pflanzen schien es jedoch, als wärden sie von der Krankheit keinen nennenswerten Schaden fär die Zukunft leiden. Uber den gegenwärtigen Zu- stand der Kultur teilt Agronom G. UNO JONSON im vergangenen Winter brief- lich dem Verf. mit, dass »grösserer Schaden nicht verursacht worden ist, obwohl die Sache ziemlich traurig aussah, als der Angriff in vollem Gange war, und dass bei känftigen Durchforstungen keine schlechten Stämme zurick- gelassen zu werden brauchen». FEinige 1917 eingesandte Proben bieten Bei- spiele dafär, wie die Stammform gleichwohl in vereinzelten Fällen ernstlich geschädigt worden ist (Fig. 21). Vereinzelte Angriffe von Kieferndreher sind vom Verf. während der Jahre 1910—-1915 so gut wie jährlich in Kulturbeständen und natirlichen Verjäng- ungen in der Malingsboer Staatsforst im sädlichsten Dalarna beobachtet wor- den. Auch in der Bjurforser Staatsforst in Västmanland und Dalarna ist Kie- ferndreher angetroffen worden. Aus dem Sommer 1916 werden drei Fälle von bösartigem epidemischem Kieferndreher, alle aus dem nördlichen Västergötland, angefuhrt. Während eines Aufenthalts Juli 1916 in der Staatsforst von Sundsmarken im Kirchspiel Hassle, ca. 1,; Meilen NNO. von Mariestad, beobachtete Verf. Angriffe von Melampsora pinitorqua an einer sehr gut gedeihenden Kiefern- kultur (Fig. 22), Plattensaat aus dem Jahre 1906, in unmittelbarer Nähe eines offenen Platzes um Stall- und andere Wirtschaftsgebäude herum auf dem Pacht- gute Ö. Ekenäs. Die zuerst beobachteten pilzgeschädigten Pflanzen standen neben der von dem Platz vor dem Viehstall aus durch die Kiefernkultur hin- ziehenden Landstrasse, nahe dem erstgenannten Platze. Viele und bösartige »Krebsgeschwire» kamen vor. Bei einer sofort vorgenommenen präliminären Untersuchung zeigte es sich, dass die Pflanzen nächst dem Platz vor dem Viehstall besonders schwer heimgesucht waren; je weiter man sich von diesem entfernte, um so weniger Pilzschäden waren an den Kiefern zu entdecken. Einige auf dem Platz vor dem Viehstall wachsende ältere Espen (Fig. 23) und einige jängere Wurzelschossexemplare an dem einen Rande der Kultur waren die einzigen Espen, die Verf. in der Nähe der Kultur entdecken konnte. Nur ca. !/, ha der ein Gebiet von mehreren ha einnehmenden Kulturen schien in nennenswertem Grade geschädigt zu sein. Von dem Pilz hervorgerufene Wunden wurden oft zu mehreren sowohl an Haupt- wie an Nebensprossen angetroffen; schwächere Nebensprosse waren bisweilen schon im Juli gipfeltot. Bei Besuch der Kultur im Oktober 1916 konnte Verf. jedoch feststellen, dass die meisten Pflanzen trotz zuweilen reichlicher Wunden keinen grösseren Scha- den durch die Pilzangriffe zu leiden schien, sondern mit andauernd geraden Hauptsprossen die Krankheit des Sommers iberlebten (vgl. Fig. 19 a). Die dem Platz vor dem Viehstall nächststehenden Pflanzen zeigten in einigen Fällen auch noch Spuren von dem Kieferndreherangriff des vorigen TJahres her. Weit verhängnisvollere Folgen hatten sich indessen an einem vom Verf. im Oktober besuchten, jängeren, von Kieferndreher epidemisch heimgesuchten Kulturbestand von Kiefer in der Staatsforst Skagersholm am See L. Veller- vattnet nahe der . Grenze gegen Närke im nördlichen Västergötland. 1011 , UBER DEN KIEFERNDREHER. CXXXI wurde hier eine nahezu 200 ha grosse Fläche Waldboden von einem Wald- brand heimgesucht (vgl. Fig. 24). 1913 wurde eine Waldkultur mittelst Plat- tensaat von gemischten Kiefern und Fichten angelegt. Im Herbst 1916 waren die 4-jährigen Kiefernpflanzen 40—60 cm hoch, ausnahmsweise in ginstigeren Lagen noch höher. Fast iber das ganze Brandfeld hin kamen einzelne, flec- kenweise zerstreute Espengruppen vor (vgl. Fig. 25), und während des Som- mers hatte der Kieferndreher sich fast in jeder einzigen Saatplatte gezeigt. Eine Strecke in das Kulturfeld hinein wurde eine 10 X 10 qm grosse Probe- fläche von 121 Saatplatten untersucht, wobei nur »kranke» Platten gefun- den wurden (vgl. Fig. 26); nur ausnahmsweise konnte man in einer Platte eine vereinzelte Kiefernpflanze antreffen, die von dem Pilzangriff vollstän- dig verschont geblieben war. An den meisten Pflanzen waren sowohl der Hauptspross als Nebensprosse in grosser Ausdehnung geschädigt (vgl. Fig. 13—18). Pflanzen, an denen sowohl der Haupttrieb als alle Äste des obersten Zweigwirtels vertrocknet waren (vgl. Fig. 14), bildeten keineswegs eine Seltenheit. In manchen Platten war keine einzige Pflanze mit leben- dem Haupttrieb zu entdecken. An den schwerst heimgesuchten Pflanzen erwiesen sich auch die Sprosse der unteren Zweigwirtel als angegriffen und ver- dorrt (Fig. 14). An den kräftigsten Pflanzen waren die einseitigen Wunden nicht um die stärksten Sprossachsen herumgelangt, die im Herbst relativ un- berährt von dem Pilzangriff weiterzuleben schienen. Vereinzelte, jetzt ge- heilte Wunden an den vorjähringen Sprossen (vgl. Fig. 15 und 16) bei einer verhältnismässig geringen Anzahl von Pflanzen zeigten, dass der Pilz auf der Kiefer bereits 1915 aufgetreten war, offenbar aber in geringer Ausdehnung. Nach dem praktisch genommen bedeutungslosen Angriff 1915 hatte sich dem- nach die Krankheit 1916 so stark ausgebreitet, dass kaum eine einzige Saat- platte des ganzen nahezu 200 ha grossen Kulturfeldes nun von dem Pilz- angriff verschont geblieben war. Der regnerische Vorsommer 1916 hatte auch die besten Bedingungen fär die Entwicklung des Pilzes dargeboten. Auch wenn die Kiefer vom dritten bis vierten Jahre an während eines oder zwei Jahre vom Kieferndreher in der oben erwähnten Ausdehnung heimgesucht wird, därfte ihr Schicksal damit nicht völlig entschieden sein. Auch nach wiederholten schweren Pilzangriffen können die Kiefernpflanzen sich erholen und einen in späteren Tagen .vielleicht geradezu vollbefriedigenden Kiefern- bestand bilden. HEine Andeutung hiervon gab ein kleinerer, jetzt 8—1o-jäh- riger Kulturbestand von Kiefer in der Nähe des Weges Gatan — FEisenbahnsta- tion Finnerödja. Der Bestand hatte der Angabe nach vor einigen Jahren an derselben Krankheit wie jetzt der Bestand bei Vellervattnet gelitten, und die Pflanzen zeigten auch unten Krimmungen und vernarbte Wunden, die auf eine durchgemachte Kieferndreherkrankheit deuteten./ Wenn auch die meisten am Leben gebliebenen Kiefern hässliche Stammverkrämmungen aufzuweisen hatten, waren sie doch nun wieder in gutem Wachstum, und der Schluss des Bestandes schien in keiner Weise gefährdet. Da die Pflanzen in relativ frähem Alter angegriffen worden sind, wurden die Stammfehler so weit unten ange- troffen, dass ihre ökonomische Bedeutung als gering angesehen werden muss. Noch ein dritter vom Kieferndreher heimgesuchter Kulturbestand von Kiefer im nördlichen Västergötland wurde im vergangenen Sommer vom Verf. einer Untersuchung unterzogen, eine s5-jährige Kiefernkultur im Pfarrwalde von Lyre- stad etwa 15 km nordöstlich von Mariestad. Um einen kleineren Espen- CXKKIAT NILS SYLVEN. fleck — Espenwurzelschösslinge -— herum wurden hier die Kiefernpflanzen in ziemlich grosser Ausdebnung vom Kieferndreher angegriffen gefunden. Nur vereinzelte Nebensprosse schienen jedoch so schwer beschädigt, dass sie am Gipfel abgestorben waren (vgl. Fig. 20). Im allgemeinen schienen die Pflan- zen eine solche Entwicklungsstärke erreicht zu haben, dass sie vermutlich keinen dauernden Schaden von dem Pilzangriff haben werden. Die Verbreitungsbiologie des Pilzes. Da eine nähere Kenntnis der Möglichkeiten fär die Verbreitung der Kie- ferndrehersporen von den Espenblättern zur Kiefer dem Verf. von grund- legender Bedeutung fir die Frage der Bekämpfung des Kieferndrehers erschien, so wurde die Gelegenheit, die das Auftreten des Pilzes an dem Kiefern- bestande bei Ö. Ekenäs in Västergötland darbot, zu Studien iber die Ver- breitungsbiologie benutzt. In der Nähe der vom Kieferndreher heimgesuchten Kiefernkultur bei Ö. Ekenäs konnten nur 7 Stäck Espen entdeckt werden, von denen sich fiäglicher- weise vermuten liess, dass sie als Infektionsverbreiter gedient hatten. Ihre Lage im Verhältnis zu der Kiefernkultur geht aus der Karte Fig. 27 hervor. 4 alte Espen (siehe Fig. 23) standen auf dem nach N. und NW. zu an die Kie- fernkultur grenzenden Platz vor dem Viehstall (vgl. die Figuren 22 und 23 sowie, die sKarte Hig. 27), 3 jungere Bäume, bezw. 4,5, 3 undfesmehoch: umgeben von niedrigeren Wurzelischösslingen, befanden sich östlich von der Landstrasse am nordöstlichen Rande des Kulturgebiets (siehe die Karte). Eine funfte, ältere Espe auf dem Platz vor dem Viehstall in grösserer Nähe der Kiefernkultur hatte nach Abholzung Spuren in Form von vereinzelten, schwa- chen, einige dm bis o,; m hohen Wurzelschösslingen zwischen den Saatplatten der nächstliegenden, äussersten Saatplattenreihen im Innern der Kiefernkultur hinterlassen. Von den im vorigen Herbst von den fraglichen Espen nieder- gefallenen Blättern muss unzweifelhaft der im Sommer 1916 an den Kiefern auftretende Kieferndreher seinen Ursprung herleiten. Nach der Schheeschmelze im Frähling 1916, muss man wohl annehmen, haben abgefallene Espenblätter mit den Teleutosporen des Pilzes zerstreut fast iäberall auf: dem Platz vor dem Viehstall zwischen den Espen und der Kiefernkultur (oder dem Zaun rings um den erstgenannten Platz herum) gelegen. Auf die iiber den offenen Platz vor dem Viehstall zur Zeit der Abgabe der Basidiensporen fegenden Winde haben wir zweifellos in erster Linie Riäcksicht zu nehmen, wenn es sich darum handelt, der Infektion der Kiefernkultur nachzuspären. Der offene Platz um die Espen herum ermöglicht ja eine Verbreitung der Krankheit auf grössere Ab- stände hin. Von den zwischen der Kultur und einem etwas älteren Nadelmisch- walde eingeklemmten Espen östlich von der Landstrasse her kann kaum eine effektivere Verbreitung der Basidiensporen des Pilzes stattgefunden haben. Um festzustellen, in welcher Ausdehnung eine Infektion in verschiedenen Abständen von den Espen und in verschiedenen Lagen im Verhältnis zu den- selben stattgefunden hat, wurde im Detail jede Kiefernpflanze in den Saat- platten zwischen der Landstrasse und dem in NO—SWilicher Richtung ver- laufenden Zaune untersucht, ferner die Pflanzen in den Saatplatten östlich von der Landstrasse bis zum Kreuzwege im Siden (siehe die Karte), 15 Platten- reihen von den Espen östlich der Landstrasse weg verlaufend, sowie ausser- dem jede Pflanze in den 9 ersten Saatplatten (vom Wege aus gerechnet) in UBER DEN KIEFERNDREHER. CX XXI der Plattenreihe nächst dem westlich von der Landstrasse in O— Wlicher Rich- tung verlaufenden Zaun und später die drei höchsten Kiefernpflanzen in einer jeden der 5 ersten Saatplatten der Plattenreihen 5, 7 und 20 (vom Zaun aus in O—Wlicher Richtung gerechnet). Die Resultate der Untersuchungen sind in den Tabellen 1—12 zusammengestellt. Die Präfung nahezu einer jeden Saatplatte ergab, dass die den Winden von den Espen her stärkst ausgesetzten Pflanzen oder Pflanzenteile auch vom Kieferndreher am stärksten angegriffen waren. In Saatplatten mit reicherem und dichterem Pflanzenbestande waren die Pflanzen, die sich in geschitzter Stellung gegeniber den von den Espen herkommenden Winden befanden, oft ohne jede Kieferndreherwunde, während die den fraglichen Winden mehr ausgesetzten mehr oder weniger schwer an- gegriffen waren. Mehrere Beispiele hierfär bieten besonders die im Detail vollständig untersuchten Saatplatten (vgl. die Tabellen 1—5 und 7—210). Dass die Höhe der Pflanze hierbei mit zu beriäcksichtigen ist, leuchtet ohne weiteres ein. Die höchsten Pflanzen in den Saatplatten exponieren ihre Gipfel- sprosse und eventuell auch die oberen Zweigwirtel frei den Winden oberhalb der ibrigen Pflanzen der Saatplatte und sind auf diese Weise leichter einer Pilzinfektion ausgesetzt. Auch an der einzelnen Pflanze zeigte sich die Stärke des Angriffs verschieden auf der freien und auf der geschitzten Seite. Auf der den Espen zugewandten Seite wurden stets die meisten Wundstellen angetroffen. Die Anzahl Wundstellen an den Sprossen und die Anzahl angegriffener Sprossen sind in allen mitgeteilten Tabellen nur am Hauptspross und den zwei obersten Zweigwierteln gezählt worden. Ein erster Uberblick iiber die Kiefernpflanzen auf dem Untersuchungsgebiet ergab nämlich, dass ein Pilz- angriff an den Ästen der unteren Zweigwirtel nur bei den an den Rändern der Kultur stehenden, frei exponierten Pflanzen vorkam. In den Plattenreihen zeigten die inneren Platten deutlich abnehmenden Kie- ferndreherangriff. Aus den in den Tabellen mitgeteilten Zahlen geht dies klar hervor. Die vorkommenden Abweichungen von der Regel finden alle leicht ihre natärliche Erklärung. Am allerdeutlichsten tritt die Abnahme der Kieferndrehererkrankung nach dem Innern der Saatplattenreihen zu hervor, wenn man parallele ganze Saat- plattenreihen mit einander vergleicht. Die in Tabelle 11 gegebene Zusam- menstellung zeigt deutlich, wie der Pilzangriff an Intensität nach innen zu von dem Platz vor dem Viehstall aus gerechnet in den dem Zaun parallel in NO- SWlicher Richtung verlaufenden, dem Infektionsherde nächstbelegenen Saat- plattenreihen abnimmt. , Dieselbe Abnahme der Erkrankung zeigt die erste in Tabelle 12 gegebene Zusammenstellung. Die Zusammenstellung Nr. 2 in Tabelle 12 umfasst die in den Saatplatten- reihen G—O, senkrecht zu dem Zaun NO.—SW., untersuchten Saatplatten. Sie bezweckt zunächst zu zeigen, in welchem Grade eine Infektion von den Espen östlich vom Wege her sich innerhalb des diesen nächstbefindlichen Teils der Kiefernkultur hat geltend nachen können. Fär alle Saatplattenreihen stellen sich die Zahlen fär die Anzahl angegriffener Sprosse pro Pflanze unge- fähr gleich; nur wenn eine nennenswerte Infektion von den Espen östlich vom Wege stattgefunden hätte, hätte man ein anderes Resultat erwarten können. Dass die Espen östlich vom Wege in keinem beträchtlicheren Grade als Infektionsverbreiter tätig gewesen sind, geht desweiteren aus der Zusam- menstellung Nr. 3 in derselben Tabelle 12 hervor, wo einerseits Zahlen fär CXXXIV NILS SYLVÉN. die Grenzplatten den Espen zunächst, andererseits Zahlen fär die von den- selben weitest abgelegenen Platten innerhalb des nächsten begrenzten Kiefern- kulturflecks östlich vom Wege zusammengestellt sind (vgl. die Karte). Zur Feststellung der Verbreitungsmöglichkeiten des Pilzes eignete sich am allerbesten derjenige Teil der Kultur, der sich jenseits des von O. nach W. verlaufenden Zaunes befand, d. h. die dem Zaun parallelen Säatplattenreihen siädlich von dem Platz vor dem Viehstall. Die Resul- tate der an diesen angestellten Untersuchungen gehen aus Tabelle 10 her- vor. Die Saatplattenreihen Nr. 1, 5, 7 und 20, vom Zaun aus gerechnet, sind genauer untersucht worden. Fine Zusammenstellung der Zahlen in Ta- belle 10 fär die drei höchsten Pflanzen innerhalb jeder der finf ersten Saat- platten in jeder Saatplattenreihe, die Anzahl angegriffener Sprosse -— gezählt an dem Hauptspross und den Ästen der zwei obersten Zweigwirtel — pro Pflanze innerhalb der verschiedenen Reihen zeigend, ist unten in Tabelle 12 gegeben. Angegriffene Hauptsprosse werden hierbei in Reihe 1 in einer Anzahl von 0,42, in Rehie 5 mit ihrer 3 dm grösseren Pflanzenmittelhöhe in einer Anzahl von o,4, in Reihe 7 in einer Anzahl von o,2 und in Reihe 20 in einer An- zahl von o,2r pro Pflanze angetroffen. Angegriffene Äste oberer Zweig- wirtel werden in den betreffenden Reihen in folgender Anzahl pro Pflanze angetroffen: 1,92, 1,27, 9,4 UNd 0,43. Noch schöner fallen die fär die An- zahl angegriffener Jahrestriebe an den Ästen des zweiten Zweigwirtels er- haltenen Zahlen, fär die Reihe 1, 5, 7 und 20 bezw. 1,38, 0,47 09,27 und 0,07. Fine Berechnung der Summen angegriffener Sprosse pro Pflanze hat för) die versemedenen Reihen Deszw. 3,54, 2,13, 0,87 Und 0,71, Stuckhrersebenk Eine Präöfung der Pflanzen in den jenseits der zwanzigsten Saatplattenreihe liegenden Plattenreihen ergab, dass der Kieferndreher hier so gut wie voll- ständig fehlte. Noch etwa 20 Saatplattenreihen weiter weg konnten jedoch vereinzelte Pilzwunden teils an zwei Pflanzen am Wege, teils an ein paar mehr hochwichsigen Pflanzen im Innern des Bestandes entdeckt werden. Wir erhalten demnach hier eine entschiedene und rasche Abnahme der Kiefern- drehererkrankung nach dem Innern der Reihen zu, vom Platz vor dem Vieh- stall aus gerechnet. Nur einige wenige Reihen in den Bestand hinein, kann man sagen, hört die Krankheit, praktisch genommen, vollständig auf. Alle die bei Ö. Ekenäs gemachten Beobachtungen weisen iibereinstimmend darauf hin, dass das Verbreitungsvermögen der Basidiensporen stark begrenzt ist. In einer iri-jaänrigen Kiefernkultur mit einer banden. mittelhöhe von ungefähr 1,75—2 m, haben nur einige wenige Saat- plattenreihen mit schönem Pflanzenbestande ein praktisch gesehen hinreichendes Hindernis fär die Verbreitung der Basidiensporen gebildet. Dank dem Fehlen von Espen innerhalb des Bestandes ist keine die ganze Kiefernkultur verheerende Epidemie von Kieferndreher vorgekommen. Dass nicht die Kiefer in juängerem Alter in grösserer Ausdehnung von der Krankheit heimgesucht worden ist, därfte wohl zunächst dem schitzenden Einfluss zuzu- schreiben sein, den der unmittelbar an die Kultur grenzende Zaun ausgeiöbt hat (vgl. Fig. 22). Erst nachdem die Kiefern iber diesen emporgewachsen, hat ein freierer Sporentransport sowohl von der Kiefer zur Espe als umge- kehrt stattfinden können. Die jungen Espen östlich wom Wege haben erst während UBER DEN KIEFERNDREHER. CXXXV der letzten Jahre etwas in Betracht kommen können. Damit die Winde die -Basidiensporen des Pilzes auffangen und: effektiv verbreiten sollen, ist offen- bar erforderlich, dass sie mit bedeutender Geschwindigkeit iber den Boden mit seinen basidiensporenfihrenden Espenblättern hinstreichen. Der offene Platz vor dem Viehstall bei Ö. Ekenäs konnte wohl die Bedingungen hierfir hefern. — Trotzdem hat, allem nach zu urteilen, nur eine relativ geringe Anzahl Pilzsporen zu einer solchen Höhe emporgetrieben werden können, dass sie täber die nächstbefindlichen, höchsten Pflanzenreihen hinausgelangten. Dies zeigt ja ohne weiteres, dass man in gewöhnlichen Fällen nur mit einer -äusserst lokalen Verbreitung der Pilzkrankheit von Espe zu Kiefer zu rechnen hat — m. a. W. mit einer stark beschränkten Verbreitung der Basidiensporen des Pilzes. Kann nur die Espen in gebiihrenden Grenzen gehalten werden, so ist stets die Gefahr einer verheerenden Kieferndreherepidemie ausgeschlossen. Ein radikales Weghauen jeder Espe in der Nähe einer Kiefernkultur ist hier- bei keineswegs notwendig. Die Verbreitung der Basidiensporen ist ja so be- grenzt, dass ein Schutz gegen die Infektion der Kiefer leicht auf andere Weise erreichbar sein muss. Nur einige wenige Kiefernsaatreihen waren ja bei Ö. Ekenäs praktisch genommen hinreichend, um die Verbreitung der Basidien- sporen zu verhindern. Will man demnach gleichzeitig sowohl Kiefer als Espe pflegen, so muss dies ohne Gefahr fär die Kiefer geschehen können, ohne dass kostspieligere Massnahmen zu ergreifen sind. Eine Art Schutzgirtel zwischen Espen- und Kiefernkultur muss ja in diesem Falle genägend sein. Espen in unmittelbarer Nähe von Kiefernkulturen oder auf offenen Plätzen neben diesen sind jedoch am besten zu vermeiden. Durchaus nicht immer sind jedoch die Kiefernkulturen so glicklich bezig- lich der Espe gestellt wie die Ekenäser Kultur... Was in erster Linie fär ihre nur einseitige Heimsuchung durch den Kieferndreher bestimmend war, war ja das Fehlen von Espen innerhalb der Kultur selbst. Erst wenn Espen zer- streut iäber ein fär Kiefernkultur in Anspruch genommenes Gebiet hin vor- kommen, kann sich die wirkliche Gefahr einer ernstlicheren und allgemeineren Schädigung durch Kieferndreher einstellen. In einem solchen Falle Mass- nahmen - zur Bekämpfung der Krankheit anzuraten, ist fast zwecklos. Hat man einmal die Espe auf dem fär Kiefernkultur verwendeten Gebiet, so ist es ja so-gut wie unmöglich, dieselbe wegzuschaffen: den Wurzelschösslingen entgeht man nicht ohne rechtzeitig getroffene Massnahmen zur Abtötung der Espenwurzeln. Beginnt nun Melampsora pimtorqua innerhalb des Gebietes aufzutreten, so wird bald jede Espe auf demselben infiziert, dies dank dem ausserordentlich guten Verbreitungsvermögen der Uredosporen. Im Frähling des darauffolgenden TJahres finden sich nun die teleutosporen-basidiensporen- fihrenden Blätter iiber so gut wie das ganze Gebiet hin zerstreut, und die Infektion der Kiefer begint in grösserem Masstab. Ist das Kulturfeld einiger- massen gross und offenliegend, so dass der Wind freien Spielraum hat, so können natärlich auch die Basidiensporen relativ weit umhergefihrt werden — wahrscheinlich weiter als innerhalb der Ekenäser Kultur — und dies sei- nerseits trägt zu der weiteren Verbreitung der Krankheit bei. Solche Fälle sind es, wo die bösartigsten Kieferndreherepidemien entstehen. So beispiels- weise die aus der Skagersholmer Staatsforst oben erwähnte. Eine nahezu 200 ha grosse Fläche ist hier kahlgebrannt worden, und auf der Brandfläche haben an zerstreuten Stellen Espenbestände aufzutreten begonnen. Melampsora CXXKVI NILS SYLVÉN. binitorqua hat sich zeitig eingefunden und wahrscheinlich schon im ersten Jahre ihres Auftretens alle auf dem Gebiete befindlichen Espen infiziert. Die Bedingungen fär die Infektion der Kiefer waren hiermit die allerbesten. Das Resultat ist jedoch ein fär die Kiefer sehr ungläckliches gewesen. In der be- deutenden Grösse der Kulturfläche, in offener Lage und mit freiem — stark gebranntem — Boden sowie in der fleckweisen Anwesenheit der Espe iber den grösseren Teil des Gebietes hin haben wir hier die natärliche Erklärung des traurigen Resultates zu suchen. Obwohl die Basidiensporenverbreitung auch hier als recht unbedeutend angenommen werden muss, sind doch die Bedingungen fär die Infektion der Kiefer die besten. Wenn die Macht der Umstände zur Anlegung von Kulturfeldern von der Ausdehnung und der Be- schaffenheit wie bei dem fraglichen Vellervattnet-Brandfelde zwingt, hat der Mensch ja nichts anderes zu tun als bei der Kultur zu der fär die Verhält- nisse sich am besten eignenden Baumart zu greifen. In derartigen Fällen, wie hier geschehen, auf fär Kiefern- oder Nadelmischwald geeignetem Boden Mischsaat von Kiefer und Fichte zu wählen, kann nicht warm genug empfohlen werden, sobald die Gefahr einer Heimsuchung durch Kieferndreher- epidemie als vorliegend erachtet werden kann. Liegt Kieferndrehergefahr vor, so mössen natärlich grosse und offenlie- gende Schläge möglich vermieden werden. Auf kleineren Schlägen in ge- schätzter Lage sind die Möglichkeiten fär die Verbreitung der Ansteckung ver- hältnismässig gering. Als Beispiel hierfär kann der von dem Pfarrwalde von Lyrestad oben erwähnte Kieferndreherangriff angefährt werden. Von der ein- zigen Espengruppe aus, die hier entdeckt werden konnte, mitten in dem 1912 plattenbesäten Schlage, hatte sich der Kieferndreher auf die Kiefernpflanzen den Espen zunächst, aber nur einige wenige Meter weg, verbreitet: schon in einem Abstande von 10—20 m von den niedrigen Wurzelschösslingsespen standen die Kiefernpflanzen in der Regel vollständig frei von jedem Angriff. Von den niedrigen Espen her haben sich die Blätter nicht nennenswert iber die Kultur hin verbreiten können, zumal da eine reichliche, hochwichsige Bodenvegetation — in erster Linie aus Fpilobium angustifolium bestehend (vgl. Fig 28) — auch nach dem Verwelken ein wirksames Hindernis fir das Um- herfihren der Blätter längs dem Boden gebildet hat, und die verhältnismässig unbedeutende Grösse des Schlages hat den Winden nicht einen fär das Um- herfähren der Blätter notwendigen Spielraum dargeboten, wenigstens nicht annähernd einen mit dem auf dem Felde bei Vellervattnet vergleichbaren. Investigations into the insects injurious to the spruce and pine cones. (Swedish text pp. 1140—1204). BY IvAR TRÄGÅRDH. The purpose of the investigations was to ascertain what were the insect pests of spruce and pine cones, to study their distribution, biology and economic importance, their parasites, the distribution and importance of these, further to study the influence of the attack on the germinating power of the seeds, the possibility of drawing conclusions regarding the quality of the cones from their exterior appearance, and other questions. From a practical point of view, it is possible to distinguish between three different kinds of insect pests of the cones: one causes the cones to drop to the ground prematurely and can, as a consequence, only be studied by col- lecting the cones of certain trees at regular intervals; the second group does not cause the cones to drop to the ground but leaves them for hibernation purposes and must therefore be studied during the summer and autumn; the third, on the other hand, hibernates in the cones and can be studied on ma- terial collected during the timber-cutting in the winter. The last group is obviously the easiest to study and for this reason the investigations began with the fauna of the spruce-tree cones during the winter. Material consisting of 200 cones from each locality was secured with the aid of the rangers and the Royal foresters from some 70 localities (see map fig. 2) and kept in breeding-cases of the American type ifig. I). The identification of those Chalceididae which it was not possible to identify with the aid of RATZEBURG'S work has been made by Dr. RuscHKA of Vienna, Professor J. KIEFFER, Bitsch, Germany, has verified the identification of the gall-midge; and Dr. A. ROMAN has identified the Ichneumonidae. Review of our present knowledge of the spruce:tree cones in Sweden. LINNAUS (1758) only knew Laspeyresia strobilella, DE GEER (1771), on the other hand, bred from the cones all the three lepidoptera hitherto known as pests of the spruce-tree cones in Sweden, viz., Eupilhecia abietaria, Phycis abietella and Laspeyresia strobilella. DAHLBOM (1837) does not mention any insect pests of the cones at all. HOLMGREN (1867) described briefly the injury done by ÅLaspeyresia strobilella and Anobium abietinum, and mentions other more rare species of the latter genus as pests of the cones. WAHLGREN (1893) published some new observations of the spruce-tree cone insects. He ascertained that 67.6 & of perfectly healthy-looking cones were attacked by Laspeyresia strobilella, and that of those visibly injured 65.7 22 were damaged, which signifies that no conclusions can be drawn from the external appearance of the cones. WAHLGREN found also in the cones white cocoons, containing yellow larvae, which he believed to be parasites of the larvae of the cone moth. CXXXVIII I. TRÄGARDH. In 1907 the cone-insects were investigated by LAMPA, who proved that the larvae of Laspeyresia strobilella continue feeding on the cones after hibernating until June, and who therefore suggests that the cones ought to be shelled as soon as possible before the larvae have done any great injury. LAMPA also found yellow larvae in the seeds, which he held possibly to be those of Per- risia strobi WINN. He did not, however, succeed in breeding them, and the larvae were still to be found in the seeds in the following autumn. The num- ber of seeds destroyed by these larvae LAMPA found to be 30—380 4. Al- though Lampa did not find any pupae in the seeds, still a great number of midges made their appearance in the beginning of May; these LAMPA sup- posed to be another species. On closer examination he found in the base of the scales cavities containing white cocoons, from which midges emerged resembling those previously hatched, but not answering to the description of Perrisia strobi. "These cocoons were obviously the same which WAHLGREN . had discovered. In addition to these insects Lampa found small, green, polished hymenop- tera, emerging from holes in the seeds, and in the seeds he found white larvae with brown mandibles, In 1910 SYLVÉN observed a midge emerging from spruce-tree seeds which he believed to be Plemeliella abietina SEITNER, described in 1908 by SEITNER from spruce-tree seeds from Idria in Carniola. In 1914 the present writer gave a short review of the more important in- sect pests of the pine and spruce-tree cones. Laspeyresia strobilella YI. The map fig. 3 shows that this moth is distributed all over the country. For details of the larva and the pupa the reader is referred to figs. 4—717. As parasites of the moth in Sweden the following insects were known: Veme- ritis cremastoides HIGN., Ephialtes glabratus RAvz and Bracon anthracinus NEES(?). To this number the present writer was only able to add one species, Kpru- rus gemculatus KRB. Nemeritis cremastoides HGN (fig. 8) is distributed all over the country (see map fig. 9) and occurred in 78 2 of the localities. Ephui- altes olabratus RATz. (fig. 10) also occurs all over the country (fig. 11), but seems to be less common than Vemerifis, being present only in 25.4 2 of the localities. Epiurus geniculatns KRB. is very rare, having been found only in three localities, Köping, Kinne and Böda. The present writer suggests, therefore, that it is a parasite of Phvcis abrietella and only occasionally has remained in the cones, because its host was killed before it had time to leave the cones. Bracon sp. (fig. 13) has not yet been identified, but it is closely related to B. anthracinus NEES, It is common all over the country, having been found in 67 & of the localities (see map fig. 14). Table I (pag. 1160) shows that Ephialtes olabratus is the least important of the parasites of Laspeyresia, being rare and seldom occurring in any num- ber, only in one locality 20—30 4 of Laspeyresia being parasitized by it, while in 73 & of the localities not more than 5 & were parasitized. Nemeritis cremastoides and Bracon sp. play a much more important part, especially the former, on account of its common occurrence, having in many localities parasitized more than 20 2 of Laspeyresia strobilella. Tt is of course INSECT PESTS OE PINE AND! SPRUCE CONES: CXXXIX difficult to know whether these data have a general applicability; but it seems probable that they fairly; reflect the relative importance of the para- sites. The importance of these is considerably increased by their occurring together; and in 31.7 &Z of the localities more than 30 2 of Laspevresia were parasitized by one or the other of the parasites. The spruce-seed midge. Perrisia strobi NVINN. Larvae of gall-midges were already in 1848 known to live in spruce-tree cones, and in 1853 WINNERTZ described a gall-midge, Cecidomyzra strobi, bred by KALTEN- BACH from spruce-tree cones. NITSCHE (1895) found the larvae of a gall-midge in spruce-seeds, but did not succeed in breeding them, being therefore unable to solve the problem whether they were identical with Cecidomyvia strobi. No further attempts have been made in Germany to breed the spruce-seed gall-midge; and as late as in 1913 NUSSLIN quotes the statements of JUDEICH-NITSCHE, apparently not knowing that in 1890 J. SAHLBERG had sueceeded in breeding a gall-midge from spruce-seed, which he identified with Cecidomvia strobi. The knowledge of the spruce-seed gall-midges in Sweden has aiready been related. The opinion set forth by SYLVÉN that they were identical with /Ple- melhella abietina SEITN., was proved by the present writer to be false in his book The Forest Insects of Sweden”, but the species remained still un- identified. A detailed comparison between the spruce-tree gall-midge of Sweden and WINNERTZ' description of Cecidomyia strobi shows that both agree entirely in all essential details; and my identification has kindly been confirmed by J. KIEFFER in Bitsch, Lorraine, Germany. For details of the adult, the larva and the pupa, the reader is referred to figs. 15—20. The pupation. The fact that the investigators on one side found larvae in the seeds, which they failed to breed, on the other found cocoons in the scales from which gall-midges emerged, gave birth to the view that two dif- ferent species occurred in the cones. This, however, is not the case; the larvae feed on the seeds, leaving these before the pupation and entering the scales, where they form the characteristic white cocoons. The fact that LamPa found the larvae still unaltered in the seeds and that no one has managed to breed the larvae in Germany might be interpreted as evidence of one generation requiring more than one year. But, in my opinion, this feature is more probably due to the seeds having been kept too dry, the development of the larvae having consequently been arrested. When the seeds are subjected to germination experiments and kept moist the larvae leave them, evidently in search of some suitable place for the pupation. When the cones were kept in the cases described above they also got dry, it is true; but on account of the moisture they retained when enclosed in the cases this process went on slowly enough not to interfer vith the deve- lopment of the midges — hence the difference between the attempts to breed the midges when the cones are shelled or not. On examining a cone from which many gall-midges have emerged, no pu- pal exuviåe are found in the seeds, these remaining in the mouth of the bur- CXL I. TRÄGÅRDH. rows in the scales (fig. 22 e). The white cocoons are easily found on cutting a cone in two (fig. 21). The burrows in the base of the scales are plainly discernible from the upper or the lower side of the scale (fig. 22 b-d). The cocoons are flask-shaped, rounded at the bottom and taper towards the mouth, which corresponds to an irregular opening in the scale, made by the larva in order to facilitate the emerging of the pupa half-way through the opening, in which position the midge hatches (fig. 22 c). The biological import of this peculiar mode of pupation becomes evident if we take into consideration that the seeds fall to the ground, whereas the cones remain on the trees. If the larvae leave the seeds and pupate in the cones, they emerge in the crown of the spruce-tree close together and close to the place where to lay their eggs, being, moreover, during the pupal pe- riod well protected in the scales. If, on the other hand, they were to remain in the seeds and fall to the ground in these, they would have a considerable and — at least for such weak flyers as they are — dangerous distance to cover in order to find one another for mating purpose and to find suitable places for the eggs, and on the ground they would be exposed to numerous enemies. The fact that the pupation takes place in the scales is therefore doubtless an adaptation which greatly ensures the protection of the species. Perrisia strobi differs in the mode of pupation from Plemelrella abietina SEITN., which latter, according to SEITNER, pupates in the seeds. It seems, however, that SEITNER shelled the cones and kept the seeds apart, and it is just pos- sible that this accounts for the pupation having taken place in the seeds, and that if the seeds had been left in the cones the larvae of Plemeliella also would have pupated in the scales. Piatvgaster contorticornis RATzZ., the parasite of the spruce-seed gall-midge. 'This species RATZEBURG bred from spruce-tree cones, and he suspected it of being the parasite of Cecidomyia strobi WINN. It appears not to have been found since RATZEBURG'S time until 1913, when it was bred from cones by KiIEFFER in Lorraine; it was not previously recorded from Sweden. For the description of both sexes the reader is referred to figs. 23-26. The larva of Platygaster contorticornis is an ento-parasite of the larva of Perrisia strobi, but does not kill the host in the seed, waiting until the latter has spun the white cocoon in the base of the scale, the inflated skin of the larva of Perrista serving as a cocoon of the parasite (fig. 27). The only conclusive evidence of Platygaster being the parasite of Perrisia, the breeding of it from the larva of Perrisia was still wanting, and it was not easy to establish the fact, as all tne cones at my disposal contained also other insects which might be the hosts of Platygaster. "The data accumulated during the breeding of the insects, however, showed that Platygaster accom- panied FPerrisia, emerging simultaneously and on examining cones very heavily infested with Perrisia a dead Platygaster was at last found in the larval skin Offa CFerrisid. The map fig. 28 shows, that Platygaster accompanies FPerrisia all over the country. It is true, that it was not found in 24 & of the localities, where INSECT PESTS OF PINE AND SPRUCE CONES. CXLI Perrista occurred; but one cannot consider this as evidence that the geogra- phical distribution of both species is different, as only 200 cones from each locality were subject to investigations, which renders the part played by con- tingency very great. IT) ISKvery. oRarkalle however, that in Northern Sweden Platygaster was not bred from those localities — Vargiså, Lycksele, Degerfors and Östra Åsele — where Perrista was very abundant, whereas in the South of Sweden an high percentage of FPerrisia always corresponded to an high percentage of Platygaster. The remarkable coincidence of these data seems to justify the inference that in the North of Sweden climatic conditions have been favourable to Per- rista but not to Platygaster. If this were the case, it would not be surprising, other instances being known when certain climatic conditions have favoured the reproduction of an insect, at the same time checking that of its parasite. Table III shows the number of Perrisia strobi and Platygaster contorticornis, obtained from 200 cones from 57 localities. From the table it is evident that the majority of those localities the cones from which gave a low per- centage of Plaiygaster were situated in the North of Sweden, a feature which seems to corroborate the above conclusion, that in that part of Sweden the climatic conditions were unfavourable to the propagation of Platygaster and at the same time points to the possibility of arriving at conclusions of a general nature through the investigation of even such a small material as the present. The diagram fig. 29 shows the distribution of the localities according to the percentage of Perrisia parasitized by Platygaster; from this we see that in 25 2 of the localities this percentage was 11—>20, in 13 2 21—30, in 10 Z 31—40, in 14 Z 41—50 and in 5 & above 50. In order to be able to interpret the value of these data, it is obviously necessary to know the rate of reproduction of both species, viz., the number of eggs laid -by them. It has not been possible to ascertain this; but in this connection it is of interest to know that in Platygaster the females are far more numerous than the males, while in Perrisia the number of both sexes is about equal, which gives Platygaster a certain advantage over Perrisia, At Hunneberg and Aspeland we see the last stage in the war between Platygaster and its host, not less than 94.8 and 75.9 2 respectively of the latter being parasitized by the former. Torvmus azureus BuN. Although Chalcididae has been repeatedly reared from spruce-tree cones, no one suspected them of having phytophagous habits until WACHTL in 1884 expressed the opinion that some species of Megastigmus found in hips were seed-eating and in 1893 proved that this was the case with Megastigmus spermo- trophus, a species living in the seeds of Pseudotsuga douglasti. In 1909 CROSLY records not less than fifteen different species of seed-eating Chalcididae, half of which belonged to the genus Megastigmus, and in 1916 SEITNER records 12 species of Megastiomus, one of which, Megastigmus abietis SEITN., is stated to live in spruce-tree seeds. As RATZEBURG had previously described AZ. strobilobius from spruce-tree cones, not less”than two species of the genus Afegastigmus have hitherto been obtained from these cones. CEN I. TRÄGÅRDH. In the light of these records it is very remarkable that in Swe- den hitherto no Megastigomus has been bred from spruce-tree cones, either before my investigations or during the investigations of about 14,000 cones from different parts of Sweden. The part played by Megastigmus as a spruce-seed feeder in Central- Europe has in Sweden been taken by Zorymus azureus BEN (= T. chaly- baeus RaATz.). This would appear the more astonishing because no Zorymus was hitherto known to display phytophagous habits, the species of this genus being con- sidered to be parasites chiefly of gall-forming insects, were it not that in the closely related genus Megastigmus, on the other hand, species are known which are not seed-eaters, as the majority are, but parasites of gall-forming insects. From this it would appear that neither of these genera is strictly specialized to one kind of food. The fact that in Central Europe the spruce-tree seeds are attacked by Megastigmus, while in Sweden Megastigmus is replaced by a Torvmus, as well as the existence of two spruce-seed gall-midges, one in Southern, the other in Northern Europe, seems to suggest that the fauna of the spruce- seeds is essentially different in these parts of Europe. For the description of the adult, pupa and larva the reader is referred to figs 30-36. The mode of pupation of Torymus azureus seems to be the same as that of Perrisia strobi. "The larva leaves the seed and pupates in the base of one of the cone-scales, the burrows being easily distinguished from those of Perrisia through the absence of any white cocoons. At the hatching the pupa does not emerge half-way through an opening but remains in the burrow, the adult biting a circular hole through the wall. It must, however, be admitted that there is a possibility of the base of the scale not being the normal place for the pupation of Zorymus azureus the cones chosen for this investigation being old and to an almost incredible extent infested with both Perrisza and Zorymus, which mav account for the pupation of the latter taking place in the scales. : But, on the other hand, it would not be surprising, if the base of the scales were the normal place of pupation of 7Zorvmus also, that place offering the same advantages to Torymus as to Perrisia. Torymus azureus BAN is distributed all over the country (see map fig. 40). Åprostocetus strobilanae RATzZ., the parasite of Zorvmus azureus BN. The two sexes of this species were described as two different species by RATZEBURG, who called the male Genioceras erythrophthalmus and the female Eulophus strobilanae. This mistake has not hitherto been corrected, SCHMIE- DEKNECHT in his work in "Genera Insectorum ” referring the male to TZzefrasti- chus, whilst placing the female in Fniedon. This species has not, as was the case with Platvgaster contorticornis, been definitively proved to be the parasite of Zorymus azureus, only very strong circumstantial evidence existing, through the data gathered during the breeding of the insects, as will subsequently be shown. INSECT PESTS OF PINE AND SPRUCE CONES, CXLIII Aprostocetus strobilanae occurs all over the country (map fig. 40). Table IV shows the occurrence of Torvmus azureus and Aprostocetus strobilanae in spruce-tree cones, 200 from each locality, collected during the winter 1915- 1916. Only in two localities was Aprostocetus present although Zorymus did not occur. But in both localities Aprostocelus was very rare, only 1 and 6 specimens respectively being found; and it is therefore possible that in both cases all Zorymus were parasitized by ÅAprostocetus. The diagram, fig. 41, shows the distribution of the localities according to the percentage of Zorymus parasitized by Aprostocetus. A comparison between this diagram and that of Perrisia strobi and Platvgaster contorticornis (fig. 29) shows that ÅAprostocelus is a very effective parasite, which in the material in- vestigated surpassed Platvgaster. While in 63 & of the localities the latter only had killed up to 20 2 of Perrisia, the corresponding figure for Aprosto- celus is 30 Z of the localities. The curves of both species go down at 50-60 ?; infection; but while the highest percentage of the localities in Platy- gaster is to be found at o 4 infection, the corresponding figure of Aprosto- celus 1S at 30-40 & infection. The curve of Aprostocetus, however, is at the higher percentage of infection very peculiar, rising from 71-80 2 so that not less than 12 & of the loca- lities show an infection of 91-100 2. It is, in itself, not inconceivable that the degree of infection may be so high in so many localities, but, on examining more closely the entire data for these localities, which are recorded in table V, another explanation pre- sents itself. | We notice that it was precisely in these localities that Perrisia strobi Was very numerous, while at the same time Platvgaster either was very scarce or did not occur at all. This coincidence seems to signify that some relation exists between these features. The larvae of Perrisia and Torvmus both live in the seeds of the spruce- tree and compete accordingly in their food-habits. The data of breeding show that the former appears earlier than the latter; and there is no reason to suppose that this succession is altered in natural conditions. Hence, if an high percentage of the seeds are attacked by /errisia the possibility for Zory- mus of finding a sufficient supply of seeds decreases and its number is reduced. At the same time the propagation of the normal parasite of Perrisia strobi, Platygaster contorticornis, has, presumably on account of-climatic conditions, been checked. When therefore, ÅAprostocetus appears, it finds a great number of seeds attacked by Perrisia-larvae. which are not parasitized, but only few Toryvmaus and, as a consequence, it is forced to attack Perrisza instead of 7o0- VNUUS. ÅA new method of ascertaining the parasites of the respective host-insects. The cones being as a rule inhabited by many different insects, it was ob- viously impossible to draw any safe conclusions as to the relation of one species to another. It became necessary, therefore, to find some method of securing data regarding the relation between the noxious forms and the parasites. The method employed was to collect daily the insects hatched in CXLIV I. TRÄGÅRDH. each breeding-case and, based on the number of each species which emerged day after day, to draw diagrams. I took as my basis the supposition that a certain relation existed between the time of emergence of the host and its parasite; the latter being adapted both morphologically and biologically for its host and appearing invariably at the moment most suitable for its successful propagation. This relation might, of course, be different according to the instar of the host which were attacked by the parasite. It is true that the insects were not subjected to natural conditions in the breeding cases, their development being in them doubtless much accelerated. But, on the other hand, one might safely presume that these conditions did not alter the relation between the time of emergence of the host insect and its para- sites. Further there existed certain known data as to the relation of Nemeritis cremastoides HGN, Ephialtes glabratus RATz. and Bracon sp. to Laspevresia strobi- Zella IT. If other parasitic species grouped themselves around one or the other of the phytophagous species, it might safely be concluded that they were the parasites of these. The success of this method, however, depended on the phytophagous spe cies not appearing contemporaneously but in a certain succession. Fortunately the latter was the case. Figs. 42 a and b are diagrams showing the number of Perrisia strobi (no. 1), Laspevresia strobilella (no. 2) and Zorvmus azureus (no. 3), calculated in percentages of the total number of each species, hatched from two different localities. We notice in fig. 42 a that the gall-midges start emerging on the 17th of April and increase rapidly in number so that on the r9th 30 percent emerges; on the 2oth the number decreases, on account of the number of males rapidly diminishing before the females have reached their maximum. On the 22nd also 30 2; emerges, the number subsequently quickly decreasing. Three days after the gall-midges the cone-moths make their appearance, their number increasing rapidly, attaining two days afterwards its maximum with 28 2; and subsequently quickly diminishing. Not before the cone-moth has nearly ceased emerging does Zorymus azureus begin to appear, and the curve of the latter rises and goes down much more slowly than that of the two other species. The diagram fig. 42 b shows the same succession of the three species and almost the same shape of the curves as in fig. 42 a. Consequently there exists the difference in the time of appearing of the phytophagous insects necessary to enable us to ascertain how the parasites group themselves round their hosts. 'The diagram fig. 43 shows the curves of Perrisia strobi (no. 1), Laspevresia strobilella (no. 2) and its parasite Nemeritis cremastoides (no. 3). We notice that the latter appears three days after its host and ceases emerging one day after the latter. Both curves have two apices, on account of the number of the males, which invariably make their appearance a couple of days earlier than the females, decreasing more rapidly than the number of females increase. The difference between the apices of the host and the parasite is only one day. This diagram shows, as a consequence, that the curve of the parasite closely follows that of the host, with an interval of one or two days. INSECT PESTS OF PINE AND :SPRUCE CONES. CKLY If we return to the diagram fig. 42 a and draw the curve of Platygaster £ontorlicornis (fig. 44 a, no. 2), it is evident that the curve of this species shows the same relation to that of Perrisia strobi as that of MNemeritis crema- stloides to Laspeyresia strobilella. In the curve of Platygaster the top is cut off, which is brought about by the females, which in this species are far more numerous than the males, increasing in number to the same extent as the males decrease, so that the percentage of hatched insects during two days is the same. The curves, fig. 44 b, show the same relation still more plainly, the curves of Perrisia and of Laspeyresia being more separated one from the other. This close relation of the curves of Platygaster and Perrisia argues strongly im favour of the assumption that the former is the parasite of the latter, which was previously suspected, all other species of the genus Plalvgaster, the food habits of which were known, being parasites of gall-midges. An examination of material from which a great number both of Perrisia and of Platyvgaster had been hatched, enabled me to make certain that the above conclusion as to the relation of Platygaster to Perrisia was true, a dead Platygaster, as already earlier mentioned, being found in the inflated larval skin of Perrisia (fig. 27). There remains Zorymus azureus and Aprostocetus strobilanae, the last one of the more common insects hatched from the cones. As pointed out above the former makes its appearance only when the majority of Perrisia and La speyresiza have emerged, and its curve is of a quite different shape. While the curves of the two latter rise rapidly to 30 &, the emerging of the majority of them taking, as a consequence, place within a few days, the curve of the former hardly rises above 20 7, the emerging accordingly going on during a considerably longer time. In both these respects the curve of Aprostocetus strobilanae agrees entirely with that of Zorvmus azureus, and the diagrams no. 4 and 5 fig. 44 a and 44 b show how closely one curve follows the other. From this I draw the conclusion that Aprostocetus strobilanae is the parasite of Zorvmus azureus, and in the foregoing paper it has been treated as such. The above conclusions are based of course not only on the diagrams now pub- lished but on the great material brought together during the investigations of the spruce-tree cone insects, which will be published later. This method was invented in order to enable me to ascertain the relation of the cone insects to one another; and its usefulness seems to be proved by the fact that the conclusion drawn from it regarding Perrisia and Platy- gaster by examination of the cones was found to be true. If the material could have been kept under normal conditions, the curves would evidently have been more separated one from another and the grouping of the parasites round their respective hosts still more plainly discernible; but it is not, at the present time, possible to make arrangements for such experi- ments at the Institute of Experimental Forestry. X. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. CXLVI I. TRÄGÅRDH. Very likely this method may also be applied in the investigations of other complicated bioccenoses, when direct observations regarding the relationship of the insects to each other are difficult to make, as for instance large galls, which are often inhabited by many different species, and tree-trunks. Itis therefore desirable that other entomologists should employ and give the me- thod a trial. RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES-FORETS DE LA SUÉDE. De la Production du Tremble Communication préalable de sept places d'essai. Par GUNNAR SCHOTTE. La Section Forestiere de la Station de recherches des foréts de VEtat, dont la tåche est surtout d'étudier la production des foréts et les types de peuplements en Suede, avait mis sur son programme de travail pour les an- nées 19135—1917 l'€établissement des peuplements de tremble dans quelques places pour servir d'exemples de la production du tremble. Surtout pendant ce temps de guerre, quand l'importation ordinaire du bois du tremble de la Russie a fait défaut, I'intérét pour la culture du tremble en Sugéde a augmenté. Il a été nécessaire de subvenir aux manques de bois de tremble en Suede pour la fabrication d'allumettes par des coupes forcées du tremble dans le pays. Par conséquent, il est trés important de connaitre la capacité de sa production et le temps de plus couvenable pour sa régénération. Nous en avons des exemples dans sept places d'essai dont le résultat de P'estimation est résumé dans la table I. Les matériaux sont trop insuffisants pour donner une idée complete de la production du tremble en Suéde. Cependant, en faisant un tableau graphique des 7 peuplements, on remarque qu'ils se groupent en deux productivités distinctes que nous appelons en attendant la productivité du tremble I et la productivité du tremble II. A la premiére appartiennent les places 137, 377, 378 et 422, å la der- niére les places 147 et 379, tandis que 376 se trouve entre les deux, mais s'approche de la productivité II. La spécification compléte du sol et de la végétation des places qui se trouvent pages 1210 et 1212 fait voir que les places qui montrent la produc- tivité du tremble I appartiennent au meilleur type de terre å bois en Suéde. En comparant les images nous observons aussi que les places 378 (fig 1) et 377 (fig. 2) appartiennent å notre meilleur type de tremble. La place 422 (fig. 3), au contraire, produit un assez mauvais tremble quoique sa hauteur et la nature du sol indiquent une aussi bonne productivité que les places. 377, Ug.x et 2. Ce fait ne peut pas étre expliqué seulement par une meilleure culture des premiéres places, mais l'auteur y voit une preuve de ce que le tremble se présente en différentes races. En outre, le tremble, fig. 3, a une écorce assez épaisse (voir tab. 1), tandis que le tremble fig. 1 et 2 se distingue par une écorce plus mince. Les nombres du tableau 1 indiquent que, dans la productivité I on pour- rait, aprés 50 ans, obtenir un peuplement d'environ 200 m. cube de bois parfait et un diamétre moyen de 20,5 cm. Dans la productivité II les nom- bres correspondants seraient resp. 150 m. cube et 18 cm. Comme il ressort CXLVIII GUNNAR SCHOTTE. du tab. 2 cette quantité de bois donnerait de 40 å 20 & resp. de bois å allumettes, c'est å dire du bois de plus de 18 cm. de diamétre. Dans le tableau 3 les peuplements ont été évalués d'aprés les prix actuels, dont il s'en suit que sur le meilleur sol un peuplement de 50 ans vaut en- vion 4,000 courronnes (5,555 francs) le hektar, å moins que le bois ne soit trés attaqué par la pourriture. D'aprés les nombres cités il est évident que le tremble, sur de bonnes terres en Suéde, est un arbre précieux qui mérite d'étre bien soigné. Avant tout il s'agit de ne pas négliger le tremble qui pousse spontané- ment sur un sol convenable, et le bien soigner. Les travaux que l'inspecteur général des foréts Barthelson, å Sätra en Ves- trogothie, a exécutés dans ce sens, en éclaircissant le bois quand il est jeune, en I'€ébranchant et en le parcourant pour y faire des éclaircies tous les 5 on 6 ans, doivent nous servir d'exemples. D'ailleurs, des expériments de culture directe du tremble sur un bon sol spécial un peu humide sont å recommander. MITTEILUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS. — Studien iiber die Verjiingungsbedingungen der norrlän- dischen Kiefernheiden. VON HENRIK HESSELMAN. M ; Resiimee. (Schwedischer Text. S. 1221—1286.) In den Mitteilungen der Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens fär das Jahr 1910, H. 7, veröffentlichte Verf. einen Bericht iäber gewisse Studien iber die Verjängung der norrländischen Kiefernheiden. Das Resultat dieser Studien lässt sich folgendermassen zusammenfassen. Die langsame und in vielen Hinsichten eigentiämliche Verjingungsweise der Kiefernheiden lässt sich nicht durch äus- sere Schwierigkeiten fiir die Entwicklung der Pflanzen erklären. Schnee- oder Schneekrustendruck, das Weiden der Renntiere oder die Konkurrenz, die die Kie- fernpflanzen mit Flechten und Zwergsträuchern zu bestehen haben, können nicht als ein hinreichender oder in allen Beziehungen befriedigender Erklä- rungsgrund herangezogen werden, weder fär die äusserst langsame Verjängung noch auch fir die eigentimliche Verteilung der Pflanzen auf der Kiefernheide. Die Ursache ist vielmehr in der Beschaffenheit des Bodens zu suchen. Die ausgefiährten Untersuchungen zeigten ausserdem, dass die eigentiämliche Ver- jängung — das Aufwachsen der Pflanzen unter oder in der Nähe von älteren Bäumen oder um vermodernde umgefallene Bäume herum — nicht durch die Was- serzufuhr bedingt sein konnte. Die wenigst entwicklungsfähigen Kiefernpflanzen, die nämlich, welche auf den mehr offenen Feldern vorkommen, hatten während Trockenzeiten eine gleichmässigere und reichlichere Wasserzufuhr als die Pflanzen unter oder in der Nähe der älteren Bäume. Diese vermögen jedoch im allgemeinen sich zu ordentlichen Bäumen zu entwickeln, während die Pflanzen auf den offenen Feldern in grosser Anzahl untergehen. Diese Un- tersuchungen nebst einigen anderen Beobachtungen fährten Verf. auf den Ge- danken, dass die eigentliche Ursache in der Beschaffenheit der Humusdecke zu suchen sein miisste. Die Humusdecke auf den offenen Feldern musste wahrscheinlich eine fär die Entwicklung der Pflanzen unginstige Beschaffen- heit haben, während sie unter und in der Nähe der älteren Bäume gänstigere Figenschaften besass. Diese Gesichtspunkte waren die leitenden bei dem fortgesetzten Studium des Kiefernheidenproblems. Kar. I. Äussere Hindernisse fär die Entwicklung der Pflanzen, Konkurrenz mit den Pflanzen der Bodendecke. In der friher veröffentlichten Abhandlung (HESSELMAN 1910) wird betont, dass die Renntierflechtendecke auf den Kiefernheiden Norrbottens nie oder selten eine solche Entwicklung erreicht, dass sie ein Hindernis fär die Ver- CL HENRIK HESSELMAN. jängung bildet. Die Flechtendecke bildet sogar ein ginstigeres oder besseres Keimbett als eine Moosdecke. Indessen kann die Renntierflechte zuweilen eine solche Entwicklung und eine solche Uppigkeit aufweisen, dass sie der Verjängung ein wirkliches Hindernis entgegenstellt. Dies ist nämlich der Fall im obersten Dalarna, vor allem in den Staatsforsten von Särna und Idre und ganz besonders in der Staatsforst von Gröveldalen längs dem Bach Rångbäcken. Die Moränenhiägel sind dort vollständig mit einem iuppigen, schwellenden Renntierflechtenteppich iberzogen, der fast ausschliesslich aus mehr als dezi- meterhohen Exemplaren von Cladina alpestris gebildet ist. Zwergsträucher, wie Heide und in geringerem Grade Heidelbeere, Preisselbeere und Rausch- beere, kommen nur in mehr zerstreuten, mageren und, wie es scheint, von den Flechten unterdriäckten Exemplaren vor. Der iäppige Renntierflechten- teppich breitet sich iber Steine und auf dem Boden liegende, umgestärzte Bäume aus und umhiällt diese mit einem Pelz, ganz wie die Weissmoose in einem Moor umgefallene Baumstämme zu tiberwachsen pflegen (siehe Fig. 1). Nur auf grösseren Blöcken, die sich iäber den Boden erheben, kommt Cladina silvatica vor, in dem Flechtenteppich trifft man hier und da kleine Rasen von Dicranum robustum an. Die Kiefer bildet einen undichten, mageren, wenig wachstumskräftigen Bestand mit sehr spärlich eingemischter Birke (5£e- tula odorata und verrucosa) in medrigen Exemplaren. Auf der Sidseite der Moränenhägel ist der Wald etwas besser geschlossen als auf ihrer Nordseite. Auf der Sidseite kommt dann Cladina silvatica zusammen mit Cladina rangi- ferina vor, die auf der Nordseite alleinherrschend wird. Trotzdem der Wald sehr licht: ist, fehlen- innerhalb grosser Gebiete alle Kie- fernpflanzen, sowohl wichsige wie unwächsige; die Flechtendecke hat offenbar eine solche Uppigkeit erreicht, dass sie das Keimen der Kiefernsamen unmöglich macht. Gewisse von den Kiefernheiden des oberen Dalarna erinnern so in auffäl- liger Weise an die Kiefernwälder in Finnland, die von A. G. BLoOMQUIST (1881) und BERNH. ERICSSON (1892) beschriehen worden sind, nach deren Beobach- tungen die Renntierflechte an vielen Stellen ein wesentliches Hindernis fir die Entwicklung der Kiefernpflanzen bildet. Besonders soll dies in Enontekis der Fall sein, wo nach Beobachtungen Cladina alpestris sehr reichlich vorzu- kommen scheint. Gewisse Varianten der Kiefernheiden im oberen Dalarna können demnach sich nicht verjängen, sofern nicht die hindernde Flechtendecke entfernt wird. Dies braucht indessen um so weniger auf Schwierigkeiten zu stossen, als die uppig wuchernde Renntierflechte ein keineswegs unwichtiges Viehfutter bildet, das schon jetzt als ein Zuschuss zu dem mehr normalen Winterfutter von Gras- und Moorwiesenheu eingesammelt wird. An den Stellen, wo man Renntierflechte eingesammelt hat, wird jedoch der Boden von einer trockenen, mageren Hu- musdecke bedeckt, die, von halbvermoderten Flechtenresten gebildet, die Sa- men daran hindert, in den Erdboden hinabzukommen und zu keimen. Fine Bodenbearbeitung, nicht nur eine Entfernung der Flechtendecke, ist daher notwendig, um eine Verjängung in diesen Wäldern zu ermöglichen. Auf das Verfahren bei derartigen Bodenbearbeitungen auf Kiefernheiden komme ich noch weiter unten zu sprechen. VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLI Die Bedeutung des Schneekrustendrucks. Wie ich in meinem friäheren Aufsatz (1910) erwähnt habe, wird dem Schneekrustendruck allgemein eine grosse Bedeutung fär die jungen Kiefern- heidepflanzen zugeschrieben. Wenn die Schneekruste iiber grosse Gebiete hin plötzlich niedersinkt, werden die mit der Spitze oder mit den Ästen ein- gefrorenen Kiefernpflanzen zu Boden gepresst, geknickt und beschädigt. Mög- licherweise werden hierdurch Angriffspunkte fär die Parasitenpilze geschaffen, die LAGERBERG (1912) näher geschildert hat. Abb. 2 zeigt indessen, wie die Schneeschmelze auf der Heide vor sich geht, wenn der Schnee mehr locker ist. Er schmilzt zuerst unter den Bäumen und um sie herum weg. Unter den Bäumen bilden sich daher bald kahle Flecke. Aber auch die kleinen, halb unwächsigen Kiefernpflanzen werden bald von derartigen schneefreien Partien umgeben. Auf dem Bilde sieht man wenig- stens eine solche Pflanze auf einem kahlen Fleck, der sich rings um die Pflanze herum gebildet hat. Auch die äbrigen Kiefernpflanzen, die tber die Schneedecke emporragen, sind von derartigen kleinen Schmelzhöhlen umgeben, obwohl diese noch so geringe Ausbreitung haben, dass sie nicht auf dem Bilde hervortreten. Dadurch, dass die Kiefernpflanzen auf diese Weise von der Schneedecke befreit werden, wird die Gefahr fär sie, von dem bei der Schmelze zusammensinkenden Schnee niedergepresst zu werden, beträchtlich vermindert. Ein Niederpressen der Kiefernpflanzen konnte auch während des Frählings 1915 nicht wahrgenommen werden. Kar. II. Das Wachstum der Kiefernpflanzen auf verschiedenen Teilen einer Heide. In meiner oben erwähnten Abhandlung (HESSELMAN 1910) wurde ziemlich ausfährlich dariäber berichtet, wie die Kiefernpflanzen auf den undicht bestan- denen Kiefernheiden sich vorzugsweise unter oder in der Nähe von älteren, auf der Heide stehenden Bäumen sowie um umgefallene Baumstämme und Baumzöpfe herum entwickeln (siehe Fig. 3 und 4). Die mehr offenen Felder können ziemlich lange baumlos bleiben, obwohl auch dort Kiefernpflanzen allmählich aufwachsen. Um die physiologischen Bedingungen fär die Entwicklung der Kiefern auf den verschiedenen Teilen der Heide näher zu verstehen, ist es von einem gewissen Interesse, ihre Zuwachskurven zu untersuchen. Fig. 5 griändet sich auf eine Untersuchung von 30 Kiefern aus der Staats- forst Östra Jörnsmarken. Zehn Kiefern sind auf mehr kahlen, offenen Partien der Kiefernheide eingesammelt worden, zehn Stick unter solchen, die im Schutz älterer Bäume aufgewachsen sind, und schliesslich zehn Stick neben auf dem Boden liegenden Baumzöpfen (siehe Fig. 3). Sämtliche Kiefern haben sich sehr langsam entwickelt, besonders während der ersten Zeit. Sie hatten ein Durchschnittsalter von 6,5 Jahren bei einer Höhe von drei Dezimeter. Die Kiefern unter den Kiefernkronen haben danach die rascheste Entwick- lung aufgewiesen, indem sie eine Höhe von 1,8 m bei einem mittleren Alter von 28,6 Jahren erreicht haben. Danach kommen die 'Kiefern, die um - CLII HENRIK HESSELMAN. die Baumzöpfe herum aufgewachsen sind; sie haben dieselbe Höhe bei einem mittleren Alter von 30,0 Jahren erreicht. Die langsamste Entwicklung zeigen die Kiefern auf den kahlen Feldern, sie haben die 1,8 m-Höhe bei einem mittleren Alter von 32,5 Jahren erreicht. Wie man sieht, sind die Unter- schiede gering, sämtliche Pflanzen haben sich äusserst langsam entwickelt, am schlechtesten jedoch die Pflanzen auf den kahlen Feldern. Fig. 6 zeigt einen grösseren Unterschied zwischen den Pflanzen auf den verschiedenen Stellen der Heide. Sie grändet sich auf eine Untersuchung von 10 Kiefern, von denen fiänf unter älteren Kiefern, funf neben auf dem Boden liegenden Baumzöpfen eingesammelt worden sind. Die Kiefern wur- den von derselben Stelle in der Staatsforst Östra Jörnsmarken wie bei der vorhergehenden Untersuchungsreihe genommen. Die Kiefern haben zunächst ein sehr gleichartiges Wachstum aufgewiesen. Sie haben fär die ersten drei Dezimeter in dem einen Falle 4 Jahre, in dem anderen Falle 4,2 Jahre, also ziemlich dieselbe Zeit, gebraucht. Die Kiefern unter den Bäumen zeigen da- nach ein schnelleres Wachstum, so dass sie eine Höhe von 2,: m bei einem mittleren Alter von 16,4 Jahren erreicht haben, während die Kiefern neben den Baumzöpfen bei derselben Höhe ein mittleres Alter von 21,4 Jahren haben. Fin etwas anderes Resultat habe ich bei der Untersuchung von 30 Kiefern, eingesammelt auf dem Versuchsfelde bei Fagerheden in Norrbotten, erhalten. Hier wurden 10 Kiefern unter solchen eingesammelt, die auf kahlem Felde aufgewachsen waren, 10 unter solchen, die unter Kiefernkronen, und weitere 10, die neben Fichten aufgewachsen waren (siehe Fig. 4—06 bei HESSELMAN T9Io). Das Resultat ist in Fig. 7 wiedergegeben. Die Kiefern autden kahlen Feldern haben sich am besten entwickelt, danach kommen die Kiefern neben den Fichten (vgl. Fig. 6 bei HESSELMAN 1910, S. 40), und am lang- samsten sind die Kiefern unter den älteren Kiefernkronen gewachsen. Die Kiefern auf kahlem Felde haben bei 1,8 m Höhe ein mittleres Alter von 24,1 Jahren, die neben den Fichten stehenden em mittleres Alter von 27,8 Jahren und schliesslich die unter den Kiefern stehenden ein mittleres Alter von 32,6 Jahren. Wollte man aus dem Alter der Bäume einen Schluss ziehen, wo sie die besten Entwicklungsbedingungen haben, so wiärde man, was die Verhältnisse auf Fagerheden betrifft, unzweifelhaft antworten, dass die mehr kahlen Felder am besten sind, und dass die schlechtesten Bedingungen unter den Kiefernkronen vorhanden sind. Aber unter den Kiefernkronen trifft man kleine, dichte Bestände von jungen Kiefern an, während die offenen Partien nur sehr langsam von Jungholz eingenommen werden. Wie ist dieser Wieder- spruch zu erklären? In der Staatsforst Östra Jörnsmarken dagegen sind die Entwicklungsbedin- gungen etwas schlechter auf den kahlen Feldern als unter den Kiefernkronen, der Unterschied ist aber unbedeutend. Im Verhältnis zu diesem unbedeuten- den Unterschied erscheint es recht eigentimlich, dass die Verjängung auf den mehr offenen Kiefernheidepartien äusserst langsam vor sich geht, während man kleine, schöne Jungholzgruppen unter älteren Kiefern findet. HKine Er- klärung dieser Erscheinungen kann indessen durch ein genaueres Studium der 3odenbeschaffenheit innerhalb der verschiedenen Teile einer Kiefernheide, vor allem eine Untersuchung der Humusdecke selbst, erhalten werden. VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CEN Kar. III. Chemische Analysen des Bodens der Kiefern-= heiden. Eine Prifung der Analysenresultate (in 20 7; -iger Salzsäure lösliche Be- standteile, 1-ständiges Kochen, Tab. 1) zeigt zunächst, dass die obersten finf Zentimeter auf den kahlen Feldern weniger bezäglich der in Salzsäure lös- lichen Nährsalze ausgelaugt sind als auf den mit Bäumen bestandenen Partien. Durchschnittlich ist die Bleicherde in diesen Teilen der Heide reicher an Kalk, Kali, Phosphorsäure und Magnesia. In gewissen Fällen sind die Un- terschiede nicht unbedeutend. Die Rosterde dagegen ist reicher unter den Bäumen als draussen auf den kahlen Feldern. Vergleicht man die kahlen Felder und die bewachsenen Partien riäcksichtlich der in der Bleich- und Rosterde zusammen vorhandenen Nährsalze, so zeigt sich ein kleiner Unter- schied zu gunsten der bewachsenen Partien. Der Unterschied ist jedoch so unbedeutend, dass ihm kaum eine Bedeutung zukommen därfte. In einer Tiefe von 45 cm zeigen die Analysen so gut wie dasselbe Resultat. Man hat demnach ein gewisses Recht, anzunehmen, dass der Boden innerhalb der verschiedenen Teile der Heide urspränglich sehr gleichförmig gewesen ist, und dass die kleinen Unterschiede, die sich an der Oberfläche finden, durch die etwas verschiedene Verwitterung auf den freien, unbewachsenen Feldern und unter den Bäumen verursacht werden. Da die Form der Verwitterung, die hier vorkommt, nämlich Podsolierung, hauptsächlich durch die Humus- decke und die organischen Stoffe, die aus dieser durch das Regenwasser aus- gelöst werden, geregelt oder verursacht wird, so ist es ja recht natiärlich, wenn die Podsolierung ausgesprochener im Walde und unter den Bäumen als auf den kahlen Feldern ist. An den ersteren Stellen ist die Humusdecke mächtiger als an den letzteren. Bei einer anderen Gelegenheit dirfte ich Anlass erhalten, auf einige Fragen einzugehen, die mit diesen Beobachtungen in Zusammenhang stehen. | Die Analysen in Tab. 2 beziehen sich auf den Gesamtgehalt des Bodens an Kali, Kalk, Eisen, Tonerde, Phosphorsäure usw. Man hat hier eine Art Ausdruck fir den potentiellen Vorrat des Bodens an Pflanzennährstoffen, die durch die Verwitterung allmählich löslich gemacht und damit den Pflanzen zugänglich werden. Stellt man in dieser Hinsicht einen Vergleich mit nord- deutschen Sandbodenarten (Gesamtanalysen bei RAMANN 1886) an, so findet man eine grosse Uberlegenheit bei den schwedischen Bodenproben. Der Ge- samtvorrat des Bodens an Kali und Magnesia, ja, auch an Kalk ist weit grös- ser auf Fagerheden als in den Sandbodenarten Norddeutschlands. Ahnliche Erfahrungen macht man sehr oft bei einem Vergleich zwischen Analysen schwedischer Waldbodenarten einerseits und dänischen, deutschen, belgischer Sandbodenarten andererseits. Unser Waldboden ist mehr oder weniger direkt ein Zermalmungsprodukt unserer Urgesteine, die reich an fär die Pflanzener- nährung wertvollen Mineralien sind. Nur an Kalk herrscht ein relativer Mangel. Unser Waldboden hat demnach grosse Produktionsmöglichkeiten und muss praktisch genommen bis in unendliche Zeiten sein Produktionsvermögen ohne Dängung beibehalten können. Wenn wir jedoch auf unseren Böden nicht dieselben kräftigen, frohwiächsigen Bestände haben, wie sie auf den Sandbö- den Deutschlands erzielt werden können, so beruht dies zunächst darauf, dass die auf dem Mineralreichtum des Bodens beruhenden Produktionsmög- CLIV HENRIK HESSELMAN. lichkeiten weniger gut ausgenitzt werden. Das rauhere, kältere Klima hält die Verwitterung zuriäck. Erst wenn dieser Prozess hinreichend rasch und in einer fär die Pflanzenwelt gänstigen Richtung verläuft, können die grossen Nährstoffvorräte von den Bäumen ausgenätzt werden. Die in Tab. 2 mitgeteilten Analysen sind noch in einer anderen Hinsicht von Interesse. Sie illustrieren ziemlich eingehend den Podsolierungsprozess selbst. Sie zeigen, wie die Bleicherde durch eine starke Auslaugung der ober- sten Bodenschichten entstanden ist. FEisenoxyd und Tonerde, Kalk, Kali und auch Phosphorsäure sind herausgelöst, später aber zu einem ”Teil in der Rost- erde angehäuft worden, die verhältnismässig reich an Pflanzennährstoffen ist. Das feinste Material in der Bleicherde, Partikeln mit eimem Höchstdurchmes- ser von 0o0,o2 mm, sind abgeschlämmt und besonders analysiert worden. Die Analysen zeigen, dass kein wesentlicher Unterschied in chemischer Hinsicht zwischen diesem feinen, durch die Verwitterung der Bleicherde gebildeten Schlamm und dem darunterliegenden, ganz unverwitterten Sande besteht. Dies spricht zweifellos fir TAMm's Auffassung (1915) betreffs des Verhältnisses der Podsolierung zu den verschiedenen Mineralien im Boden. Nach ihm werden bei der Podsolierung die meisten Mineralien gelöst, hauptsächlich jedoch die dunklen, in geringerem Grade dagegen die sauren Feldspate. Diese scheinen mehr an der Oberfläche selbst aufgelockert zu werden, während der Quarz uäberhaupt nicht beeinflusst wird. Kar. IV. Die Beschaffenheit und die Eigenschaften der Humus- decke innerhalb verschiedener Teile einer Kiefernheide. Mächtigkeit der Humusdecke. Stickstoffreichtum. Die Vegetation einer sehr licht bestandenen Kiefernheide zeigt eine recht grosse Abwechslung. Auf den mehr offenen oder kahlen Partien besteht die Bo- dendecke hauptsächlich aus Heidekraut, gewöhnlich in mehr zerstreuten Exemp- laren, sowie Flechten, unter den Bäumen kommen auch andere Zwergsträuscher als Heide, nämlich Preisselbeere, Krähenbeere und ferner auch Heidelbeere, obwohl gewöhnlich in kleinen und schwächlichen Individuen, vor. Die Flechten werden bisweilen durch eine Nadeldecke, bisweilen durch Moose ersetzt, welch letztere gewöhnlich auf der Nordseite des Baumes dominieren, wo die Feuch- tigkeit wohl etwas grösser ist als auf der Sädseite. Die Bodendecke in den geschlosseneren Beständen ähnelt der, die man unter den mehr vereinzelt vorkommenden Bäumen antrifft. In Zusammenhang mit den Variationen der Bodendecke stehen Verschie- denheiten in der Beschaffenheit und Mächtigkeit der Humusdecke. Auf den offenen, kahlen Partien der Heide ist sie dinn, bisweilen von einer mehr zähen, zusammenhaltenden Beschaffenheit, unter den freistehenden Bäumen und im Bestande ist sie sowohl mächtiger als auch von einer lockreren Struktur. Um einige mehr quantitative, bestimmte Masse zu erhalten, habe ich auf Flächen von genau einem Quadratmeter Grösse die Humusdecke zusammengekratzt und die so gesammelten Proben getrocknet und gewogen. Die erhaltenen Werte sind in Tab. 4 zusammengestellt. VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLYV Aus den Zahlen geht mit winschenswertester Deutlichkeit hervor, wie be- trächtlich dänner die Humusdecke auf den mehr offenen Feldern ist als unter den einzelnstehenden Bäumen oder in den mehr geschlossenen Beständen. Hierzu kommt, dass die Humusdecke viel mehr auf den kahlen Feldern als in den Beständen austrocknet (siehe HESSELMAN 1910). In Zusammenhang mit der verschiedenen Humusmenge steht der verschie- dene Stickstoffgehalt. Die nachstehenden Angaben sind geeignet, diese Sache zu beleuchten. Stickstoffgehalt in verschiedenen Teilen einer Kiefernheide. Fagerheden Östra Jörnsmarken | EE SS SE ENA aa al Stickstoff- Stickstoff- | Stickstoff- Stickstoff- gehalt des menge pro gehalt des menge pro Humus qm Humus qm 22 s Za g | BE Stans rAd sne renlr ser se AR SSA 1.0 70,8 1.8 | 8.0 i 3 Unter Kiefer mi6: VerjungUung dates sde 1,6 AO, | — — I Unter aufwachsender Jungkiefer ......... 1.1 20,4 | = Tr Unter vermoderndem Baumzopf ......... | — — | INA ZY AN | | | I ) | ANSEDEL Ts ET TEVE SIREN SES SPA aga 1.7 20.4 2,0 26,6 | | å | 2,0 43 Die erhaltenen Werte zeigen eine recht gute innere Ubereinstimmung. Die offenen Felder auf Fagerheden haben nahezu denselben Stickstoffgehalt wie auf Östra Jörnsmarken. Die eine Probe weist jedoch einen erstaunlich hohen Stickstoffgehalt auf, sie verhält sich auch in anderen Hinsichten etwas eigen- tämlich, weshalb man es möglicherweise mit einer mehr zufälligen Abweichung zu tun hat. Die Bedeutung, die die Verschiedenheiten des Stickstoffgehalts fär die Entwicklung des Waldes hat, beruht indessen nicht so sehr auf den absoluten Stickstoffbeträgen als vielmehr auf der Geschwindigkeit und der Art und Weise, wie dieser Stickstoff den höheren Pflanzen zugänglich werden kann. Diese Sache habe ich nach verschiedenen Methoden studiert, die der Haupt- sache nach dasselbe Resultat ergeben haben. Die Löslichkeit des Humusstickstoffs in Wasser. In Tab. 4 wird öber die Stickstoffmengen berichtet, die man mittelst de- stillierten Wassers aus den Humusproben herauslösen kann. Die Methode liefert keinen tieferen FEinblick in die verschiedene chemische Natur der Humusarten, ebensowenig wie in die Beschaffenheit der Stoffe, die auf diese Weise herausgelöst werden, da sie aber trotz ihrer Mängel ein gewisses Licht auf die Unterschiede wirft, die zwischen den verschiedenen Humusformen auf CLVI HENRIK HESSELMAN. einer Kiefernheide bestehen, sei hier ein kurzer Bericht iber die Resultate gegeben. Bei der Untersuchung wurde in der Weise verfahren, dass, nachdem die Proben eingesammelt und gereinigt worden, eine bestimmte Menge (40 g) abgewogen und mit reinem, destilliertem Wasser zwei Tage lang extrahiert wurde. Die Extraktion wurde in einem grossen, mit einer Glasscheibe be- deckten Becherglase ausgefiährt, wobei die Probe während der Extraktionszeit oft mit einem Glasstabe umgerährt wurde. Nach zwei Tagen wurde ein be- stimmter Teil der Lösung abgehebert, worauf dieser Teil eingedampft wurde. Um etwa vorhandene Ammoniakverbindungen zu binden, wurde während des Verdampfens Schwefelsäure zugesetzt. Durch qualitative Proben hatte ich mich vorher davon iiberzeugt, dass Salpetersäure in den Proben nicht vorhanden war. Wenn die Lösung auf 10 cem eingedampft war, wurde sie in einen KJELDALHkolben zur Stickstoffbestimmung auf gewöhnliche Weise ibergefihrt. Ein anderer Teil der Probe wurde abgewogen und in ein gewöhnliches Be- cherglas gebracht, worauf ich ibn in einem Holzschrank in meinem Arbeitszim- mer mehrere Monate lang stehen liess, während welcher Zeit die Probe ab- wechselnd trocknete und wieder mit destilliertem Wasser angefeuchtet wurde. Während dieser Zeit erfuhren die Humusproben eine chemische Zersetzung oder Vermoderung. Darauf wurden sie auf die oben erwähnte Weise extra- hiert, und der in Wasser lösliche Stickstoff wurde sodann bestimmt. Tab. 4 berichtet uber die Resultate. Sie zeigt, dass der Fumus;, deremn den Beständen gebildet wird, einen in Wasser leichter löslichen Stickstoff ent- hält als der Humus, der auf den offenen, mehr kahlen Feldern vorhanden ist. Wenn die Proben während einer längere Zeit dauernden Aufbewahrung in einem Becherglase weiter vermodert sind, nimmt gewöhnlich die Löslichkeit des Stickstoffs zu und zwar am meisten bei den Proben aus den Beständen. Der Stickstoff, den diese Proben enthalten, scheint demnach leichter mobilisier- bar zu sein als der Stickstoff in dem Humus auf den offenen Feldern. In "Tab. 5 nehmen die Proben, die unter den mehr freistehenden Bäumen auf den offenen Kiefernheidepartien eingesammelt worden sind, eine mehr unsi- chere Zwischenstellung ein. Grössere und bestimmtere Unterschiede treten indessen in den Versuchen hervor, deren Resultate in Tab. 6 wiedergegeben sind. Die Proben bei diesen Versuchen haben von Ende November 1909 bis Anfang März 1911 in Becherglas gestanden und dort einen Vermoderungs- prozess durchgemacht. Sie wurden auf dem Versuchsfeld auf Fagerheden eingesammelt und teils in einem geschlossenen Bestande neben dem Flusse Rokån (siehe des näheren HESSELMAN 1910, S. 44), teils unter einer freiste- henden Kiefer mit reichlicher Verjängung und schliesslich auf einem offenen Felde mit kleinen, schwachwichsigen Kiefernpflanzen entnommen. In diesem Falle wurde nicht die Löslichkeit des Stickstoffs unmittelbar nach dem FEin- sammeln bestimmt, aber nach der langen Vermoderungszeit von 1!/, Jahren ist der Unterschied zwischen den verschiedenen Bodenproben höchst beträcht- lich. Die Bodenprobe aus dem Bestande enthält Stickstoffverbindungen, die in weit grösserer Menge in Lösung gehen als bei der Probe von dem offenen Felde her. In der ersteren Probe gehen 36,4 &Z des Stickstoffs in Lösung, in der letzteren nur 5,3; 2. Eine Zwischenstelung nimmt die Humusprobe ein, die unter freistehender Kiefer mit Verjängung eingesammelt wurde. Mit VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. | CLVII ihren 30,9 2 kommt sie indessen der Humusprobe aus dem Bestande sehr nahe. Die Tabelle enthält jedoch noch einige andere Untersuchungen. FEinige der Proben sind, bevor sie zur Vermoderung gebracht wurden, auf go? bezw. 1309 erhitzt worden. Es zeigt sich, dass diese Proben zu Ende der Ver- moderungszeit weit geringere Menge wasserlöslichen Stickstoffs enthalten als die nicht erhitzten. Obwohl die Versuche, iber die ich hier kurz berichtet, wie gesagt, keinen tieferen Einblick in die chemische Beschaffenheit der verschiedenen Humus- formen auf unseren Kiefernheiden gewähren, zeugen sie doch davon, dass wichtige Unterschiede vorhanden sind. Diese treten noch deutlicher durch die Versuche hervor, äber die ich im nachstehenden berichten werde. Die Nitrifizierbarkeit des Humusstickstoffs. Die Kiefernheiden gehören zu den Waldtypen, ber denen der Humusstick- stoff unter normalen Umständen nicht nitrifiziert wird. Zahlreiche Boden- proben aus den verschiedenen Partien unserer sich schwer verjängenden Kie- fernheiden sind riäcksichtlich ihres Nitrifikationsvermögens untersucht worden. Sämtliche Versuche haben rein negative Ergebnisse gehabt. Die Bodenproben vermögen keine Nitrifikation in Lösung hervorzurufen, auch bilden sie nicht bei Lagerung Nitrate (siehe Tab. 10 und Tab. 11, Nr. 1— 5). Sie zeigen bei länger dauernder Lagerung nicht einmal eine so schwache Salpeterbildung, wie man sie bei den Rohhumusproben aus unseren moosrei- chen Fichtenwäldern und Nadelmisckwäldern beobachtet (siehe HESSELMAN 1917 a). Man braucht sich jedoch nicht viel in unseren Wäldern umzusehen, um zu finden, dass der Humusstickstoff auch in unseren Kiefernheiden unter gewissen Umständen nitrifizierbar ist. In einer vorhergehenden Abhand- lung (HESSELMAN 1917 a) habe ich iäber die Nitrifikation berichtet, die der Humusstickstoff erfährt, wenn die Humusdecke mit dem darunterlie- genden Kies gemischt wird. Lehrreiche Beobachtungen können in diesem Falle in Kiesgruben gemacht werden. Auch wenn der Boden mit einer or- dinären, mageren, aber geschlossenen Kiefernheide bewachsen ist, treten in den Kiesgruben die gewöhnlichen nitratophilen Pflanzen auf. In einer derar- tigen Kiesgrube in der Nähe von Nystrand, Kirchspiel Älvsby, Norrbotten, beobachtete ich so im letztvergangenen Sommer FEpilobium angustifolium, Achillea mäillefolium und Rumex acetosella. Sämtliche drei Arten erwiesen sich als stark nitrathaltig (30. VIII. 1916). Diese und andere Beobachtungen zeugen davon, "dass, obwohl der Humusstickstoff unter normalen Verhältnissen in unseren Kiefernheiden nicht nitrifiziert wird, er doch durch das Mischen der Humusdecke mit Mineralerde in nitrifizierbaren Zu- stand gebracht werden kann. Gleichwie die verschiedenen Humusformen auf einer mehr offenen Kiefern- heide grosse Unterschiede bezäglich der Löslichkeit des Stickstoffs in reinem Wasser aufweisen, zeigen sie auch wesentliche Unterschiede hinsichtlich der Möglichkeiten, ihn in Salpetersäure iberzufihren. In einer vorhergehenden Abhandlung (HESSELMAN 1917 b, S. 991) habe ich die Versuche erwähnt, die Oberforstmeister ANDERS HOLMGREN mit Bodenproben von CLVIII HENRIK HESSELMAN. verschiedenen ”Teilen der Kiefernheiden im Walde des Bispgårdslandet anstellte.! Bodenproben wurden teils unter den mehr vereinzelt stehenden Kiefern, teils auch von den mehr offenen, kahlen Feldern eingesammelt. Die Bodenproben wurden in Kästen gelegt, die fast bis zum oberen Rande in Sand eingegraben wurden, worauf Kiefernsamen in die Kästen ausgesät wurden. Die Kiefern- pflanzen entwickelten sich am besten in dem Boden, der unter den Bäumen eingesammelt worden war; sie kamen auch in dem Boden, der auf den offenen Feldern eingesammelt worden war, zur Entwicklung, blieben dort aber niedriger; die Nadeln wurden kärzer und erhielten eine mehr blassgriine Farbe (siehe HESSELMAN 1917 b). Die Bodenproben wurden beim FEinsammeln recht sehr mit Sand gemischt, der Humusgehalt in den Versuchskästen beträgt höchstens etwas iber 21 Z. Diese Sandbeimischung sowie die Auflockerung, die die Bodenproben durchgemacht, haben recht grosse Veränderungen in der Be- schaffenheit des Humus verursacht. Der Humus in den Versuchskästen hat eine lockrere und losere Struktur als die Humusdecke auf den Kiefernheiden. Aber die Veränderungen sind auch von chemischer Beschaffenheit. In den Kästen mit dem unter den Kiefern auf der Heide entnommenen Boden er- schienen einige Unkräuter (siehe HESSELMAN 1917 b, S. 992), von denen we- nigstens eines kräftige Nitratreaktion gab, in dem anderen Kasten fanden sich keine ähnlichen Pflanzen. Diese Verschiedenheiten in der Unkrautvegetation der Kästen hängen mit wichtigen Verschiedenheiten des Stickstoffumsatzes zusam- men. Der unter den Bäumen entnommene Boden bildet dank den Veränderungen, die er in den Kästen durchgemacht hat, reichlich Salpeter, der auf den offenen Feldern entnommene Boden bildet, trotzdem er auf dieselbe Weise behandelt worden, nur minimale Mien'gen salpeter (habit): Einige von den Kästen wurden mit Rosterde gefillt, also mit einer an mineralischen Pflanzennährstoffen reichen Bodenart, die Pflanzen in diesen Kästen blieben jedoch sehr schwach. Die Rosterde ist indessen arm an Stick- stoff, und eine Nitrifikation kommt auch bei Lagerung nicht vor (siene Fab: Die hier referierten Untersuchungen zeigen demnach, dass eine Nitrifikation in der Humusdecke der Kiefernheiden unter normalen Verhältnissen nicht vorkommt. Bei der Erfahrung, die wir beziäglich des Stickstoffumsatzes in unseren Waldböden gewonnen haben, war dies ja auch nicht zu erwarten. Auf verschiedenen Teilen einer Kiefernheide hat indessen die Humusdecke eine wechselnde Beschaffenheit. Die Humusdecke auf den offenen Feldern hat einen in Wasser schwerer löslichen Stickstoff als die Humusdecke in den Beständen. Zwischen den verschiedenen Humusformen auf der Kiefernheide besteht jedoch ein weiterer, sehr wichtiger Unterschied. Bei Mischung mit Sand können die Humusformen nitrifiziert werden, die sich unter den Bäumen bilden, während bei den Humusformen, die sich draus- sen auf den offenen Feldern bilden, bei einer solchen Behandlung nur eine äusserst schwache Nitrifikation eintritt. " HOLMGREN'S Versuche wurden in den Friihlingen I910—1911 begonnen, Bodenproben zu Analysen (siehe Tab. 7) wurden den Kästen mit Versuchskulturen im Friihling 1916 entnommen, Sie hatten somit in den Kästen sechs, bezw. fiänf Jahre gelegen. VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. = CLIX Kar. V. Versuchskulturen auf Kiefernheiden, Die Versuchskulturen bei Fagerheden. Fär die Versuchskulturen wurde eine ziemlich offene Partie der Heiden bei Fagerheden ausgewählt (siehe Fig. 1 in der Abhandlung 1910). Auf einem Gebiete von 0,6 ha (100 m X 60 m) wurden die wenigen vorhandenen Bäume abgeholzt, wobei sie so dicht am Boden wie möglich abgesägt wurden. Alle grösseren, kräftiger wachsenden Kiefernpflanzen wurden herausgerissen. Einige auf dem Boden liegende umgefallene Baumstämme, die sich etwas iäber die Flechten- und Heidekrautdecke erhoben, wurden weggetragen. Hierdurch wur- den die Entwicklungsbedingungen riäcksichtlich des Lichtes fär die Kiefern- pflanzen itäber das ganze Feld hin so gleichförmig wie möglich gestaltet. Das Feld ist sehr eben, der grösste Höhenunterschied ist in der Richtung SV-—NO vorhanden und beträgt nicht mehr als ca. 80 cm. Das Kulturfeld hat seine Längsrichtung von Norden nach Siden und ist so viel wie möglich der Austrocknung ausgesetzt, die eine kräftige Bestrahlung mit sich bringen kann. Der Vegetation nach zu urteilen, ist das Versuchsfeld auf einer so sterilen Heide wie nur gut möglich angelegt worden. Auf dem Felde wurden Saatgruben im Verbande 1,5 X 1,5 m ausgehoben, die Gruben wurden ca. einen halben Meter lang und einen Dezimeter breit gemacht. In jeder Grube wurde die Erde sehr gut bis zu einer Tiefe von mindestens 30 cm umgeriährt. Zum Fällen der Saatgruben wurde ein wohl- vermoderter, mit Sphagnumtorf gemischter Seggenmoortorf aus einem nahe- belegenen ”Torfmoor verwendet. Der Torf, der einen Stickstoffgehalt von 2,4 2 hatte, wurde gut zerhackt und in verschiedener Menge und auf ver- 'schiedene Weise dem Boden beigemischt. Das Feld wurde in verschiedene Parzellen eingeteilt, jede Parzelle bestand aus fänf Reihen von je 41 Gruben, und sämtliche Gruben innerhalb jeder einzelnen Parzelle wurden auf dieselbe Weise behandelt. In gewissen Parzellen wurde dem Torf Sand beigemischt; in anderen wurde Sand auf den Boden der Saatgrube geschittet, wieder in anderen wurde er dicht an der einen oder an beiden Schmalseiten der Grube placiert. Auf. diese Weise wurde sowohl die geeignetste Weise der Torfbei- mischung als auch die zweckmässigst anzuwendende Torfmenge geprift. Die zahlreichen, kleinen, unwiächsigen Kiefernpflanzen, die bei der Anlegung der Kultur auf der Heide vorhanden waren, waren im Sommer 1913 in ziem- lich schönes Wachstum gekommen. Da man befiärchten konnte, dass diese Pflanzen die iäbrigen Versuche stören wärden, wurden sie sehr sorgfältig aus- gerodet. Die Ursache ihres stark vermehrten Wachstums kann in mehreren Umständen gesucht werden, wie in dem grösseren Lichtzutritt, in der Aufhe- bung der Wurzelkonkurrenz seitens der grösseren Bäume oder in der Torf- zufuhr. Um zu untersuchen, welchen FEinfluss allein ein Kahlhauen auf die Entwicklung der unwichsigen Pflanzen haben kann, wurde neben dem Ver- suchsfeld ein weiterer Versuch angelegt. Sämtliche Bäume wurden innerhalb einer Fläche von o,3; ha abgetrieben, umgestärzte Baumstämme u. dgl. wegge- bracht, nur kleine, unwiichsige Kiefernpflanzen von demselben Aussehen wie die in Fig. 2 und 3 meiner fräheren Abhandlung wurden zuriickgelassen. Dieses Kahlfeld wurde mit einem einfachen Zaun umgeben, besondere Mass- CLX HENRIK HESSELMAN. nahmen im ibrigen wurden nicht getroffen. Während der drei Jahre, die seit der Anlegung dieses Feldes verflossen sind, hat sich an den kleinen Kiefern- pflanzen keine merkbare Veränderung gezeigt (siehe im ibrigen Fig. 9). Auf dem weiter unten geschilderten Versuchsfeld in der Staatsforst Östra Jörnsmarken wurden dagegen die unwiichsigen Kiefernpflanzen stehen gelassen, ich komme da- her auf die Entwicklungsmöglichkeiten derselben noch im folgenden zu sprechen. In der Forstlitteratur wird nicht selten von der Bedeutung der Wurzelkon- kurrenz gesprochen, und man hat auch die Ansicht äussern hören, dass die langsame Entwicklung der Kiefernpflanzen auf den Kiefernheiden durch die Konkurrenz seitens der weitverzweigten Wurzeln der älteren Kiefern verursacht wärde. Um diese Frage zu untersuchen, wurde ein kleineres, nur mit kleine- ren Kiefernpflanzen bestandenes Gebiet mit einem etwas mehr als fusstiefen Graben umgeben. MHierdurch wurden alle Kiefernwurzeln abgeschnitten, die die umgebenden Bäume auf das Feld hin aussandten. Nach Verlauf von drei Jahren hat noch kein Resultat von dieser Massnahme wahrgenommen werden können (Fig. 10). Im Laufe der Jahre zeigten sich gewisse Verschiedenheiten in der Entwicklung der Kiefernpflanzen unseres Hauptversuchs. In manchen Saatgruben entwickel- ten sich die Kiefernpflanzen sehr gut, die Jahrestriebe waren gross und kräftig, die Nadeln lang und dunkelgrän. In Anbetracht des Umstandes, dass sie auf einer mageren Heide in einer 'so nördlichen Lage wie bei Fagerheden im sädlichen Norrbotten, 200 m i. d. M., aufgezogen wurden, muss man diese Kiefernpflanzen als ganz unerwartet schön und stattlich ansehen. Bei meinen Untersuchungen sind diese Kiefernpflanzen als A-Pflanzen bezeichnet worden. Ihr Aussehen im Spätsommer 1914, also in einem Alter von fänf Jahren, geht aus den Abbildungen Fig. 11 und 12 hervor. Andere Kiefernpflanzen entwickelten sich ziemlich gut, zeigten aber nicht dasselbe Aussehen und das gleiche stattliche Wachstum wie die A-Pflanzen; sie sind in meinen Aufzeich- nungen als B-Pflanzen bezeichnet; ihr Aussehen im Alter von fänf Jahren wird durch die Abbildungen in Fig. 13 veranschaulicht. Schliesslich gab es eine ziemlich grosse Menge Saatgruben, in denen die Kiefernpflanzen eine recht miserable Entwicklung aufwiesen; diese Kiefernpflanzen sind als C-Pflanzen bezeichnet worden. Ihr Aussehen geht aus den Abbildungen in Fig. 14 hervor. Eine Präfung des Versuchsfeldes zeigt, dass die A-Pflanzen auf ganz bestimmten Teilen der Heide vorkommen, nämlich neben und in der Nähe von auf dem Felde liegenden, vermodernden alten Baum- stämmen sowie in der Näne der Stöcke der abgetriebenen baume: Zwei Saatgruben mit A-Pflanzen kommen auch auf einem nackten Fleck auf der Heide vor. Die A-Pflanzen kommen demnach auf denjenigen Tei- len der Heide vor, wo man, wenn die Heide noch nicht kahl abgeholzt wer- den ist, solche Kiefern oder Gruppen von Kiefern anzutreffen pflegt, die allmählich aufwachsen (siehe ferner Fig. 15). Da aber die älteren Bäume unter Zuriäcklassung so mniedriger Stöcke wie möglich abgetrieben und die umgestiärzten Baumstämme, die sich einigermassen iäber den Boden erhoben, weggebracht worden sind, so kann von irgendwelchem Schutz fär die Pflan- zen auf diesen Stellen nicht die Rede sein. Die Ursache fär die Ver- teilung der A-Pflanzen innerhalb des Versuchsfeldes muss somit in der Beschaffenheit des Bodens liegen. Es gilt nun zu entscheiden, worin der Boden neben den Stöcken und den vermodernden Baumstämmen VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLXI sich von dem sonstigen Boden innerhalb des Feldes unterscheidet. Ich habe diese Frage teils durch bakteriologische Untersuchungen, teils auch durch direkte chemische Analysen klarzustellen versucht. Direkte bakteriologische Untersuchungen liefern indessen keine sonderlich ausgiebige Antwort auf die Frage, weshalb A-Pflanzen sich auf gewissen Plät- zen entwickeln. Bodenproben von der Parzelle, wo die Saatgruben mit der von der Heide zusammengescharrten Humusdecke gedängt worden sind, zeigen in einer Peptonlösung ein sehr geringes Ammoniakabspaltungsvermögen (siehe Tab. 9, Proben 15—20). Die Proben stammen aus zwei Saatgruben mit A-Pflanzen, zwei mit B-Pflanzen und zwei mit C-Pflanzen her. Der Unterschied zwischen den Bodenproben aus diesen Gruben ist sehr unbedeutend, im Durch- schnitt zeigen die Gruben mit B-Pflänzen den höchsten Wert, danach kommen die mit A-Pflanzen und zuletzt die mit C-Pflanzen. Die Unterschiede sind jedoch so unbedeutend, dass ihnen keine Bedeutung beizumessen ist. Sie liegen sicherlich weit innerhalb der Grenzen der unvermeidlichen Versuchs- fehler. Die Bodenproben aus den Saatgruben in Parzelle 2 zeigen ein ziemlich hohes Ammoniakabspaltungsvermögen, die Gruben in dieser Parzelle wurden auch mit sechs Liter gehacktem Torf gedängt. Die Saatgrube mit C-Pflanzen zeigt indessen ein grösseres Ammoniakabspaltungsvermögen als die mit A-Pflan- zen. In dem Ammoniakabspaltungsvermögen der Bodenproben kann man dem- nach in diesem Falle nicht den Anlass zu der verschiedenartigen Entwicklung der Pflanzen sehen. Sämtliche Bodenproben ermangeln des Vermögens, BuH- LERT-FICKENDEY'S Lösung zu nitrifizieren, eine Salpeterbildung ist nicht zu beobachten, ob man nun die Lösung mit Bodenproben aus Saatgruben mit guten oder mit schlechten Pflanzen infiziert (Tab. 10). Untersucht man jedoch das Vermögen der Bodenproben, bei Lagerung Sal- peter zu bilden, so kommt man ohne Zweifel der wirklichen Erklärung näher. Im Sommer 1915 wurden drei Bodenproben von dem Boden neben den ver- modernden umgestiärzten Baumstämmen auf dem Versuchsfelde genommen. Zwei von den Proben hatten zu Ende der Lagerungszeit (acht Wochen) einen nicht unbedeutenden Gehalt an Salpeterstickstoff, nämlich 4,o und 1,2 mg pro kgiBodeni(ab:412, Nr: 25 und 26) Der, erste ist ein, Wert;udenmanjbis- weilen auch bei solchem Boden findet, auf dem die Pflanzen schwach nitrat- haltig sind (siehe Tab. 7, Nr. 47 .bei HESSELMAN 1917 a). Die dritte Probe zeigt eine unbedeutende Salpeterbildung, die innerhalb der Versuchsfehler liegt. Diese Versuche ermutigten zu weiteren Studien im Sommer 1916. Bo- denproben zur Lagerung wurden nun aus sechs Saatgruben mit A-Pflanzen, fänf mit B-Pflanzen und sieben mit C-Pflanzen genommen. In jeder Gruppe waren verschiedene Parzellen vertreten. Von den sechs Proben aus Saat- gruben mit A-Pflanzen lieferten:fänf positives Resultat (siehe Tab. 12, Nr. 7—211). In vier von den: Proben werden bei Lagerung be- trächtliche und in zwei von diesen bedeutende Mengen Salpeter- stickstoff gebildet, in der finften ist der Gehalt an Salpeterstick- stoff unbedeutend und liegt innerhalb der Versuchsfehler. Von den Erobensrats: Saatgruben mit BiPflangen. liefertveime Probeeinrgmn- sicheres Resultat, die äbrigen ein rein negatives (siehe Tab. 12, Nr. 14—16). Eine von den Proben hatte jedoch anfangs einen unsiche- ren Nitratgehalt, der währernd des! Lagerns verschwand. Die7sie- ben: Probe aus, Saatgrubeni mit; C-Pflanzen lefern sämtitehesxein XI. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. CEXII HENRIK HESSELMAN. fen. negatives Resultat, eine von ibnen hatte zu Beginn deskyer suchs einen unsicheren Salpetergehalti der im Laufe der Eagenms vollständig verschwand (siehe Tab. 12, Nr. 17—23). Die Versuche weisen also in die Richtung, dass das Auftreten der A-Pflan- zen durch eine Nitrifikation in der Saatgrube bedingt zu sein oder beginstigt zu werden scheint. FEines der Resultate ist allerdings rein negativ, eines mehr unsicher. Diesen stehen aber vier, streng positive Resultate gegeniiber. Die Bedeutung der Nitrifikation des Humusstickstoffs fär die Entwicklung der Kiefernheidepflanzen geht des weiteren aus einigen Beobachtungen auf einem Kahlschlag bei der Fisenbahnstation Jörn hervor. Kahlschlag in der Nähe der Eisenbahnstation Jörn. Bei der Anlegung der Eisenbahnstation Jörn an der nördlichen Hauptlinie wurde ein Gebiet neben der Station zur Bebauung ausersehen. Bevor die Baustellen dem Bebauer tibergeben wurden, wurde der Wald vollständig abge- trieben. Der Wald besteht aus einer ausgeprägten, ziemlich undicht bestan- denen und mageren Kiefernheide, unter den Bäumen finden sich in reichlicher Anzahl kleine, unwichsige Kiefernpflanzen. Nach dem Abholzen begannen diese allmählich besser zu wachsen, und auf den älteren, kahl abgeholzten Baustellen hat man nun einen recht schönen Jungwald, dadurch entstanden, dass die in dem abgetriebenen Bestande vorhandenen, stark unterdrickten Pflanzen sich kräftiger entwickelt haben. Untersucht man diese Pflanzen nä- her, so findet man, dass sie von zweierlei Art sind, nämlich teils langsamer wachsende Pflanzen mit kurzen, blassgränen Nadeln, teils rascher wachsende mit kräftigeren, dunkelgränen Nadeln. Die blassgränen Pflanzen wachsen auf den Partien der Kahlschläge, wo die Bodendecke ungestört geblieben ist, die dunkelgriinen dagegen auf den Teilen, wo durch das Treten von Menschen und Vieh die oberflächliche Humusdecke nebst Baumzweigen usw. zerbröckelt und etwas mit der Mineral- erde gemischt worden ist. Auf den stark zertretenen Partien trifft man mehr vereinzelt Pflanzen wie Poa pratensis, Agrostis vulgaris und Rumex aceto- sedla an. Bei Untersuchung (1. IX. 1916) gaben sämtliche deutliche Nitrat- reaktion mit Diphenylamin und konz. Schwefelsäure. Durch das Treten ist demnach eine Nitrifikation im Boden hervorgerufen worden. Dies wird weiter durch Lagerungsproben bestätigt. Bodenproben wurden teils von so gut wie ungetretenen Partien mit unverletzter Bodendecke, teils auch von stärker zertretenen eingesammelt. Die ersteren bilden bei Lagerung keine Spur von Salpetersäure, die letzteren dagegen solche in sicher bestimmbaren Mengen. Bei der einen Probe, die auf einem getretenen Gebiet ohne nitrato- phile Pflanzenformen eingesammelt worden war, wurde bei Lagerung während vierzehn Wochen (siehe Tab. 13, Nr. 29) 1,4 mg Salpeterstickstoff pro kg Boden gebildet. Bei der anderen Probe, die neben einem Fusspfade und in der Nähe einiger recht täppig wachsenden Exemplare von Rumex acetosella entnommen worden war, wurde während derselben Zeit die sehr beträchtliche Menge von 200 mg Salpeterstickstoff pro kg Boden gebildet. Diese Probe hatte bereits zu Beginn des Versuchs einen Gehalt von 4,8 mg Salpeterstick- stoff pro kg Boden. Die lebhafte Nitratbildung in dieser Probe lässt vermuten, dass man hier eine andere Stickstoffquelle als nur die zerbröckelte Humus- VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLXIII decke hat, z. B. Härn oder Exkremente von passierenden Tieren oder Men- schen. Diese Sache ist ja aber von einer mehr untergeordneten Bedeutung. Zu betonen ist jedenfalls, dass die schönen, dunkelgrinen, kräftiger wachsenden Kitfernpflanzen sich auf den Partien des kahl abge- triebenen Gebietes finden, wo eine Nitrifikation im Boden be- obachtet werden känn. Die Versuchskulturen in der Staatsforst Östra Jörnsmarken. Diese Versuchskulturen wurden auf einem alten Kahlschlage in der obener- wähnten Staatsforst Östra Jörnsmarken angelegt. Das Prinzip bei der Anlegung der Versuchskulturen war dasselbe wie auf Fagerheden. Die Versuche bezweckten, teils zu untersuchen, welche Torfmengen erforderlich sind, um die Kiefern- pflanzen ins Wachsen zu bringen, teils auch die zweckmässigste Weise des Anbringens des Torfes in den Saatgruben festzustellen. In diesem Falle wurde ein etwas besser vermoderter Torf, reich an Holzresten, Zwergbirkenzweigen u. dgl., angewandt; der Stickstoffgehalt betrug 2,6 2. Vor dem Einmischen in die Saatgruben wurde der Torf sehr sorgfältig durchgehackt und durch- einander gemischt. Das Versuchsfeld hat ein Areal von 143 mX70m, liegt der Sonne frei ausgesetzt und ist ziemlich eben, jedoch nicht völlig so eben wie das Versuchsfeld auf Fagerheden. Die ginstige Wirkung der Torfbeimischung tritt hier ziemlich deutlich her- vor. Vermodernde Baumstämme, Stöcke usw. kommen weniger auf diesem Felde als auf Fagerheden vor, weshalb die Einwirkung der Torfbeimischung auf die Pflanzen sich klarer kundgeben kann. Je mehr Torf der Saatplatte zugefihrt worden ist, um so ginstiger ist das Resultat. Die Parzelle 6, die keinen ”Torf erhalten hat, weist ein schlechtes Resultat auf, die Parzellen 7 und 8, auf denen die Platten nur ganz oberflächlich gehackt worden sind, zeigen gleichfalls ein sehr schlechtes Resultat, obwohl Torf mit dem Spaten neben die Saatplatten hineingesteckt worden ist. Die Parzellen 9 und 10, die keinen Torf erhalten haben, die aber im Sommer 1912 mit Ceres-Kno- chenmehl, 5—10 g auf jede Saatplatte, gedingt wurden, haben ebenso ein schlechtes Resultat ergeben. Sorgfältige Bearbeitung der Gruben im Verein mit Zufuhr von wohlvermodertem, stickstoffreichem Torf als Fällerde kann dagegen zu einem ziemlich guten Ergebnis fiähren. Das Resultat ist, wie er- wähnt, um so besser, je mehr Torf beigemischt worden ist. Es ist indessen nicht völlig klar ersichtlich, ob es bessér ist, den Torf mit dem Sande zu mischen oder ihn in den Boden neben der Saatplatte hineinzustecken. Auf diesem Versuchsfelde wurden die kleinen, dem Aussehen nach un- wichsigen Kiefernpflanzen stehen gelassen (vgl Fig. 2 und 3 bei HESSELMAN 1910). Es zeigte sich bald, dass diese sich ungeheuer viel rascher als zuvor entwickelten, die Jahrestriebe wurden länger und kräftiger, die Nadeln länger, breiter und dunkler an Farbe. FEine ähnliche Veränderung machten die Bir- kenpflanzen durch, die sich auf dem Felde fanden. Die Birken, meistens Betula verrucosa, begannen weit kräftiger als vorher zu treiben. Mehrere von den Exemplaren entwickelten lange, schöne Jahrestriebe und weisen gegen- wärtig ein vielversprechendes Aussehen auf. Bei einem Vergleich zwischen den Kiefernpflanzen innerhalb und ausserhalb des Versuchsfeldes zeigte es sich, dass die ersteren während des Jahres 1916 eine durchschnittliche Na- CEXIV HENRIK HESSELMAN. dellänge von 54,; mm, die letzteren dagegen eine Länge von nur.30,1 mm hatten. Da die Kiefern in den beiden Vergleichsgruppen dasselbe Licht ge- nossen haben, so muss die Ursache ihres verschiedenen Aussehens in der Be- handlung gesucht werden, die das Versuchsfeld erfahren hat. Es zeigte sich auch bei einer von cand. phil. CARL MALMSTRÖM vorgenommenen näheren Untersuchung, dass die Kiefernpflanzen innerhalb des Versuchsfeldes, die kräf- tige Jahrestriebe mit dunkelgränen Nadeln hatten, reichlich verzweigte Wurzeln in die mit Torf gefillten Saatgruben hineingesandt hatten, während die Kie- fernpflanzen, die keine Wurzeln in den Saatgruben hatten, sich nicht von den Kiefern ausserhalb des Versuchsfeldes unterschieden. Die Ursache des stark vermehrten Wachstums der zuvor schwachwiächsigen Kie- fern muss somit in der Torfzufuhr zu dem Versuchsfelde gesucht werden. Ich habe noch nicht näher untersucht, ob der Torf durch Mischung mit Sand zur Nitrifikation gebracht worden ist, es liegt indessen Anlass vor zu glauben, dass dies der Fall ist... Auf von der Anlegung des Feldes 1011 zurickgelassenen ”Torfhaufen kommt MRisnex acetosella vor, sie ist deutlich nitrathaltig. Der angewandte Torf ist somit nitrifizerbar, und es ist daher wahrscheinlich, dass er auch nitrifiziert wird, wenn er in die Saatgruben ein- gemischt wird. Karp. VI. Die Ursache der langsamen und eigentimlichen Verjungung der Kiefernheiden. Was hier betreffs der Ursachen der langsamen und eigentämlichen Verjängung der Kiefernheiden angefuährt worden ist, lässt sich zweckmässigerweise folgen- dermassen zusammenfassen. Die offenen, kahlen Partien in einer allmählich lichtgestellten Kiefernheide hat eine hauptsächlich von Flechten erzeugte Humus- decke In diesen get die Zersetzung der organischen Strekstome verbindungen äusserst langsam vor sich. Eine Nitrifikation kommt nicht vor, der Humusstickstoff"ist nicht oder nurt-mit Schwierig- Kern Eri Z1e HAE Unter alten Baumzöpfen, längs vermodernden umgestärzten Baum- stämmen und unter freistehenden Bäumen mit grossen Kronen hat die Humusdecke eine etwas gänstigere Beschaffenheit. Der Hu- musstickstoff wird jedoch unter normalen Verhältnissen nicht nitri- fiziert, ist aber nytritiZ1et bar. Auf den offenen Feldern in der Kiefernheide haben die Kiefern- pflanzen gute Entwicklungsbedingungen hinsichtlich des Lichtes, schlechte dagegen hinsichtlich der Stickstoffzufuhr. Unter alten Baumzöpfen, in der Nähe freistehender älterer Bäume und unter denselben haben die Kiefernpflanzen etwas bes- sere Bedingungen beziglich der Stickstoffzufuhr. Der Humusstick- stoff wird jedoch nicht nitrifiziert. Auf den offenen Feldern gehen die schwachen Kiefernpflanzen in grosser Ausdehnung unter durch Angriff von Insekten und Schma- rotzerpilzen. Unter den Baumzöpfen und den älteren Bäumen wer- YERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLXV den sie vor den Kalamitäten geschitzt, die wahbhrscheinlich die Angriffe von Insekten und Schmarotzerpilzen begiänstigen. Infolgehiervon entstehen um Baumzöpfe, umgestärzte Baum- stämme herum und unter freistehenden Bäumen kleine Gruppen von Jungkiefern. Bei guten Lichtverhältnissen und bei Vorhandensein eines leicht aufnehmbaren Stickstoffs entwickeln sich die Kiefernpflanzen gut uven erpKietera heder Ami einer ganmnstkahllenpkietetmmedetent- Wickeln sich die Krieternpflanzen in emer Kultur am: bestenneben wohlvermoderten Baumzöpfen sowie in der Nähe der Stöcke. Eine Durchmischung von Humusdecke und Mineralerde kann nämlich auf diesen Stellen Salpeterbildung im Boden hervorrufen. Bine Zufuhr von wohlvermodertem, stickstoffreichem Torf kann in ho- hem Grade die rasche Entwicklung der kleinen, sehwachwichsigen Pflanzen fördern. Kar. VII. Die Behandlung der Kiefernheiden auf Grund der gewonnenen Erfahrungen. i Die Schwierigkeit bei der Verjängung der Kiefernheiden liegt darin, den Pflanzen eine zureichende und geeignete Stickstoffzufuhr zu verschaffen, gleich- zeitig damit, dass fär einen guten und reichlichen Lichtzutritt gesorgt werden soll. Der Mangel in der ersteren Hinsicht ist, soweit ich das Kiefernheide- problem habe deuten können, die Hauptursache fär die schlechte Entwicklung der Pflanzen auf den offenen Partien der Kiefernheiden. In dieser Hinsicht machen sich verschiedene Abstufungen bei verschiedenen Kiefernheiden be- merkbar, beruhend auf ihrer vorhergehenden Behandlung, der Bodenart usw. Wenn man in einem einigermassen wohlgeschlossenen Kiefernbestande plötz- lich eine ordentliche Verjängungsfläche eröffnet, ist hier, allem nach zu ur- teilen, der Stickstoffvorrat weit besser als auf den seit lange offenen Feldern. Unter solchen Verhältnissen ist nämlich eine gänstiger beschaffene Humusdecke 'vorhanden. Die Verjängung kann dann ziemlich leicht vor sich gehen. Ein schönes Beispiel hierfiär bietet ein Kahlschlag vor der Kapelle in Långträsk im sädlichen Norrbotten. Trotzdem die Kiefernheiden in der Gegend sich lang- sam verjängen, hat sich doch hier die Verjängung ziemlich gut vollzogen. Gilt es in der Praxis fär die Verjängung der Kiefernheiden zu sorgen, so scheint mir das wichtigste zu sein, das wahrzunehmen, was bereits an jungen Pflanzen vorhanden ist. In fast allen Kiefernheiden, auch den nördlicheren, z. B. in der Gegend von Gellivara, findet sich ein unge- heurer Reichtum an kleinen, dem Aussehen nach ganz unwöächsigen Pflanzen, die infolge widriger Umstände der iberwiegenden Anzahl nach eingehen, be- vor sie noch irgendwie zur Entwicklung gekommen sind. Sie besitzen indessen eine erstaunliche Lebenskraft. Werden die Verhältnisse gänstiger, so entwik- keln sie sich zu kräftigen, guten Pflanzen. Es gilt daher, ihre Entwicklung zu fördern. Hierzu gehört, dass man fär einen reichlichen Lichtzutritt und fär vermehrte Stickstoffzufuhr sorgt. Ersteres ist leicht dadurch zu erreichen, dass man ordentliche Verjungungshiebe vornimmt, das andere ist nicht schwie- riger, aber weit kostspieliger. Fin fast stets zur Verfigung stehendes Mittel CEXVI HENRIK HESSELMAN. ist Torfzufuhr. Auf dem Versuchsfeld von Östra Jörnsmarken sehen gegen- wärtig die Jungkiefern, die sich aus den unterdräckten Pflanzen entwickelt haben, sehr schön und vielversprechend aus. Ein sehr gutes Resultat zeigt so beispielsweise die Parzelle Nr. 2. Dort hat jede Saatgrube fäinf Liter Torf mit einem Stickstoffgehalt von 2,6 2 erhalten. Die Saatplatten waren in einem Verbande von 1,3 X 1,5 m pro ha angeordnet, also 4,444 Gruben. Dies er- giebt fär jeden Hektar etwa 22,5; cbm Torf. Die Kultur stellt sich demnach ziemlich teuer, doch ist es auch möglich, dass man sich mit kleineren Quan- titäten begnigen kann. Das Versuchsfeld in der Staatsforst Ö. Jörnsmarken war nämlich auf einen alten Kahlschlag mit äusserst dänner Humusdecke ver- legt. Die Beobachtungen an diesem Versuchsfeld missen natärlich fortgesetzt werden, um die weitere Entwicklung der Pflanzen abzuwarten. Aber noch ein anderes Mittel findet sich, um das Wachstum der unwich- sigen Pflanzen zu fördern. Ein Vermischen der Humusdecke mit der dar- unterliegenden Mineralerde hat ja in der Regel zur Folge, dass der Stickstoff in Salpetersäure ibergefihrt wird. Die Humusdecke der Kiefernheiden auf den mehr offenen Feldern ist in diesen Hinsichten ungänstig beschaffen, aber neben Stöcken, umgefallenen Baumstämmen, Baumzöpfen ist sie nitri- fizierbar. Im Juli 1911 less ich mit der Kartoffelhacke eine Parzelle des Versuchsfeldes auf Fagerheden bearbeiten. Durch das Hacken wurde, so gut es ging, die Humusdecke mit det darunterliegenden Mineralerde vermischt. Einigen unwichsigen Kiefernpflanzen wurde bei dieser Behandlung des Bodens recht ibel mitgespielt, es waren aber reichlich Pflanzen vorhanden. Diese zeigen nun eine entschiedene Zunahme ihres Wachstums, die Nadeln sind länger, breiter und kräftiger als zuvor geworden. Ich habe den Zuwachs der Pflanzen nach dieser Behandlung des Bodens messen lassen und ihn mit dem Zuwachs auf einer ganz unberiährt gebliebenen, im tbrigen aber gleichartigen Partie der Heide verglichen. Auf dem bearbeiteten Boden betrug der Zuwachs während der Jahre 1912—1916 27,24 cm, als Mittel fär sämtliche Pflanzen berechnet, auf dem unbearbeiteten war der Zuwachs nur 17,62 cm; das Hak- ken hat somit eine recht wesentliche Zunahme des Wachstums bewirkt (vgl. Fig. 16). Die Pflanzen weisen auch ein ziemlich vielversprechendes Aussehen auf. Bodenproben von dem bearbeiteten Felde zeigen einen sehr schwachen, kaum bestimmbaren Salpetergehalt bei Lagerung, das Resultat ist indessen nicht vollständig negativ wie bei Proben von dem unberährt gebliebenen Ver- suchsfelde, sondern därfte als eine geringe, wenn auch sehr schwache Ten- denz zur Nitrifikation zu deuten sein. Die Nitrifikation ist jedoch so schwach, dass sie von ernährungsphysiologiscehem Gesichtspunkt aus wohl kaum eine Bedeutung hat; dass sie aber wirklich vorhanden ist, scheint mir doch auf einen verbesserten Zustand des Bodens hinzuweisen.l In Anbetracht der guten Wirkung, die eine Bearbeitung des Bodens Fagerheden gehabt hatte, hat Oberförster JOHN WALLMARK im Revier Jörn einige Bodenbearbeitungsversuche ausfähren lassen. Durch Uberfahren der Kiefernheiden mit einer Federzahnegge ist es ihm gelungen, eine ziemlich gute Mengung der Humusdecke mit der darunterliegenden Mineralerde zustan- dezubringen. HFEinige kleine Kiefernpflanzen werden dabei zwar vernichtet, " Auf der danebenliegenden Parzelle wurden die Reste des Torfes ausgestreut, der bei der Anlegung der Versuchskulturen verwendet worden war. FEin Resultat hiervon ist kaum wahrzunehmen. VERJUNGUNGSBEDINGUNGEN DER NORRLÄNDISCHEN KIEFERNHEIDEN. CLXVII aber es sind immer noch hinreichend viele, die dem Griff der Federzahnegge entgehen, und die zu weiterer Entwicklung kommen können. Die Versuche wurden im Sommer 1916 ausgefihrt, weshalb man noch einige Zeit auf die Resultate warten muss. Angesichts der grossen Möglichkeit, die däfär besteht, die kleinen, auf der Heide vorhandenen Kiefernpflanzen zum Wachsen zu bringen, haben Kulturen vom wirtschaftlichen Gesichtspunkt aus ein untergeordnetes Interesse. Sollen Saaten oder Pflanzungen zur Verwendung kommen, so muss man wohl stets Fiällerde anwenden, am besten da einen stickstoffreichen Torfboden. Die Kulturen auf Östra Jörnsmarken sind, in Anbetracht des sterilen Bodens, noch sehr schön, im Verhältnis zu den Kosten, die eine derartige Kultur bedingt, kann ja aber kaum das Resultat ein glänzendes genannt werden. Die zuvor äusserst langsam wachsenden Kiefernpflanzen wachsen nun dagegen ausseror- dentlich gut, und es sieht fast aus, als wenn diese ziemlich bald einen wohl- geschlossenen Bestand bilden werden. Auf diese Weise wird man vielleicht die Kosten der Torfzufuhr gedeckt erhalten. Die Kiefernheiden gehören zu unseren wenigst produktiven Waldtypen, kost- spieligere Massnahmen kann man ihnen schwerlich zukommen lassen. Durch eine derartige Pflege des Bodens aber, dass man einen gutgeschlossenen Be- stand erhält, kann man stets hoffen, die Bodenbeschaffenheit selbst zu vwver- bessern, Die Humusschicht nimmt dann zu und erhält eine bessere Beschaf- fenheit, die Feuchtigkeit in der Humusdecke wird erhöht, Moose können ein- wandern. Der Umsatz verläuft auf eine fär den Wald gänstigere Weise, das Produktionsvermögen des Bodens kann hierdurch allmählich erhöht werden. Die erste Bedingung hierfär ist jedoch die, einen einigermassen geschlossenen Bestand zuwegezubringen. Allem nach zu urteilen, kann dies am besten da- durch geschehen, dass man den zahlreich vorkommenden kleinen, aber schwach- wöächsigen Pflanzen bessere Entwicklungsbedingungen verschafft. Dies kann entweder durch Bodenbearbeitungen erreicht werden oder dadurch, dass man auf geeignete Weise dem Waldboden stickstoffhaltigen Torfboden zufihrt, der in kleineren Portionen in den Boden eingegraben und mit dem Sande ver- mengt wird. N MIPTEILUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS. Uber die Einwirkung des Kalkes auf saure Humusböden, VON SVEN ODEN. Schwedischer Text S. 1287—1301). Die hervorragende Bedeutung des Kalkes fär Vegetation und Boden ist schon lange erkannt, und man hat den Bedarf der bedeutenden Kalk- mengen z. B. fär Hochmoorböden auf verschiedene Weise zu erklären ver- sucht. Die Bedeutung des Kalkes fär die Mikroflora jener Böden ist durch Arbeiten von DeENscH und RITTER geklärt. Sonst hat man die Bedeutung des Kalkes fär saure Humusböden in einer Neutralisation der freien Humus- säuren sehen wollen. Diese sollten schädlich auf die Vegetation einwirken (SCHIMPER). Eine spätere Theorie! knäpft an den Xerophythabitus der Hochmoorpflan- zen an und nimmt an, dass wegen Absorption des Wassers durch die Hu- muskolloide zeitweise eine Wassermangel in den sonst wasserreichen Mooren herrscht. Erst durch Kalkung sollte das Wasser frei werden, weil die Kalk- humate im Vergleich mit den Humussäuren das Wasser nicht so stark binden. BAUMANN und GULLY haben nachzuweisen versucht, dass wirkliche Humus- säuren nicht existieren, und dass es die Säurekomponenten der Nährsalze des Bodens sind, die durch Adsorption der Basen freigemacht werden und schäd- lich wirken. Ich habe in einem fräheren Aufsatze iber Arbeiten berichtet, die die Existenz schwerlöslicher Säuren (Humussäuren) in Hochmooren und an- deren Humusablagerungen feststellen, und habe dabei die Unwahrscheinlich- lichkeit der Zersetzung der Neutralsalze durch Adsorption hervorgehoben. Die Humussäuren scheinen von den Pflanzen gut vertragen zu werden; in einem stark gekalkten Hochmoor giebt es noch reichlich freie Humussäuren. Die Virulenz der Bakterien wird nach RITTER auch nicht merklich von freien Humussäuren beeinflusst. Es scheint aus den eben erwähnten Verhältnissen hervorzugehen, dass die Humussäuren fär die Vegetation unschädlich und es viel mehr das Kalzium- humat ist, welches nätzlich ist. Im Anschluss an meine Arbeiten fiber die Bedeutung der Pektinstoffe in den Pflanzen könnte man annehmen, dass die bei gewissen physiologischen Prozessen entstandene Wasserstoffionenkonzentra- tion so reguliert werden muss, dass sie nicht zu gross wird und auf physio- logischen Prozessen hemmend wirken kann. Der saure Charakter ungekalkter Humusböden dirfte nicht durch die Humussäuren verursacht sein, sondern vielmehr durch adsorbierte organische Säuren von einfacherer Zusammenset- zung (Oxalsäure u. s. w.). Fiär diese scheint Kalziumhumat ein ausgezeichnetes Neutralisationsmittel zu sein. | Uber die Frage, ob gekalkter oder ungekalkter Humus dass Wasser fester 1 Vgl. SUCHTING: Fihlings landw. Zeitung 61, 465 (1912). ELK SVEN ODÉN. bindet, scheinen experimentelle Arbeiten noch nicht vorzuliegen. Ich habe daher mit Unterstätzung der Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens unter Mit- wirkung des Herrn Mag. Phil. H. RInDE einige Versuche in der Absicht, diese Frage klarzustellen, ausgefährt. Wir benutzten zuerst die ZsIGMONDY'sche Apparatur (vgl. Fig 1 u. 2) in Verbindung mit einer GAEDE-Pumpe. Das Gleichgewicht: feuchte Substanz -+ Wasserdampf (von verschiedener Spannung) stellt sich hier (in Vacuum) schnel- ler als im lufterfälltem Raum ein. Aus verschiedenen Griänden haben wir später die alte, von J. M. VAN BEMMELEN, W. SPRING u. a. benutzte Methode vorteilhafter gefunden (vgl. Fig. 4). Bei dieser Methode lässt man einfach die Präparate iäber Schwefelsäure in einem grossen Exsikkator bis zum FEin- treten konstanten Gewichts stehen. Vor der Bestimmung der Wasserbindungskurve wurden die Proben in zwei Portionen geteilt. Die einen wurden während einiger Tage so lange mit Kalkwasser, Ca(OH),, digeriert, bis kein Kalk mehr absorbiert wurde. Die Proben wurden dann an der Luft getrocknet, bis man sie ziemlich leicht in Stäckchen zerkleinern konnte. Darauf wurden sie in die verschiedenen Apparate eingefiuhrt. Beim Arbeiten im Vacuum wurde der Apparat Fig. I und 2 benutzt. Im grösseren Behälter, A (400 ccm), -findet sich eine Flissigkeit, die die Span- nung des Wasserdampfes reguliert. B ist ein Quecksilbermanometer. In D wird die zu untersuchende Substanz eingefährt. Zuerst wird B mit reinem, Wasser gefiällt. Nach Evakuiren stellt sich das Manometer auf die Spannung des gesättigten Wasserdampfes bei der Versuchstemperatur ein. Die Tem- peratur war konstant 15” C, die der Spannung 12.7 mm entspricht. Nach- dem Gleichgewicht zwischen der Bodenprobe und dem Wasser eingetreten war, wurde der vorher leer gewogene Apparat D-FF!-.G gewogen. Wir er- hielten da das Gewicht der feuchten Substanz. Wegen des Adhärierens kleiner Wassertröpfehen an den Wänden des Gefässes ist jedoch dieser An- fangswert nicht ganz korrekt. Erst nach dem FEinfiähren von z. B. 25-pro- zentiger Schwefelsäure mit einer Spannung von 10.6 mm wird diese Fehler- quelle beseitigt. Man erneuert den Versuch mit Wasser-Schwefelsäuremischun- gen von verschiedenen Spannungen. Versuche wurden mit Rohhumus vom Versuchsfeld Kulbäcksliden der Forstlichen Versuchsanstalt gemacht. Das Resultat wird in Fig. 3 wiederge- geben. Eine gekalkte und eine ungekalkte Probe wurden gleichzeitig in zwei gleichen Apparaten untersucht. Die Kurven zeigen, dass, ganz gegen unsere Vermutungen, die gekalkte Probe das Wasser etwas (obgleich nur ein wenig) fester als die ungekalkte zuräckhålt. Die grösste Spannung, bei der eine sichere Bestimmung ausgefihrt werden konnte, war 10.5; mm, einer relativen Feuchtigkeit der Atmosphäre von 83 2& bei 15? entsprechend. Der grösste Teil des Wassers war schon bei diesem Druck verdunstet. Vielleicht kön- nen die Verhältnisse bei einer relativen Feuchtigkeit von 83 —100 2; etwas verschieden sein. Hierzu kommt, dass die untersuchte Probe 61.9 2 Asche (Prozent des Gewichtes der bei 120? C getrockneten Substanz) enthielt, und die Wasser- bindung könnte vielleicht durch die Asche verursacht sein. Wir mussten da- her Versuche mit mehreren Humusproben anstellen. Bei diesen Versuchen benutzten wir den Apparat in Fig. 4. Die Prohen wurden in Wägegläsern ÖBER DIE EINVIRKUNG DES KALKES AUF SAURE HUMUSBÖDEN. CLXXI mit gut eingeschliffenen Stöpseln gewogen. Im Exsikkator wurden die Stöpsel wie in Fig. 4 gelegt. Die Temperatur konnte während der Versuche nicht ganz konstant auf 18? C gehalten werden, was jedoch fär die Resultate we- nig bedeutet. Die Proben wurden sorgfältig von kleinen Holz- und Stein- stiicken befreit und gut gemischt, um Durchschnittsproben zu haben. Folgende Proben wurden untersucht: 1. Reine Humussäure (nach einer von mir angegebene Methode herge- SLE OSS 2. Gefälltes Kalziumhumat, Fig. 5. 3a. Rohhumus vom Versuchsfeld Kulbäcksliden, Degerfors, Västerbotten, dieselbe Probe wie in fig. 3. Ungekalkte Probe (61.91 2, Asche), Fig. 6. bieD:o;rgekalkterbroberEig. 6. 4a. Sphagnumtorf von Kulbäcksliden, Degerö Stormyr, Västerbotten (12 > Aschey, Riga 7. DEN :0; gekalktekErobestiig fer sa. Stickstoffreicher Humusboden mit Eriophorumresten, sonst ohne orga- TISTEnLe, Eflanzenresten (15temva RASche), Hig: 5. pb: Dio; vgekalktexProbejetig: 8: 6a. Sphagnumtorf von Örsmossen, Uppland. Der oberste Teil der sub- borealen Schicht (1.06 2 Asche), Fig. o. birED:0;rgekalkte "Probe: In Tabelle 1 und 2 ist ein Versuch mit einer gekalkten und einer unge- kalkten Probe wiedergegeben, wodurch die Genauigkeit und der Umfang je- der Versuchsreihe veranschaulicht wird. Sonst werden die Resultate nur gra- phisch vorgelegt. Bei der Humussäure liegen die ersten zwei Punkte der Kurve höher als die entsprechenden beim Kalziumhumat. Das Kalziumhumat enthält aber nur ca 65 2 organische Substanz, und wenn die Prozente auf die totale Menge or- ganischer Substanz berechnet wärden, wiärde die gegenseitige Lage der Kur- ven in diesem Gebiet verschoben werden. Die gekalkten Proben binden sonst immer etwas mehr Wasser als die ungekalkten, die Unterschiede sind aber wegen ihrer geringen Grössen ohne praktische Bedeutung. Wichtig ist, dass ein Unterschied in der Richtung leichterer Wasserentbindung bei den ge- kalkten Proben gar nicht existiert. Hervorzuheben ist, dass ein grosser Teil des Wassers schon bei einer Verminderung der relativen Feuchtigkeit der Atmos- phäre von 100 auf 75 2 abgegeben wird. Dass der Xerophythabitus der Hochmoorpflanzen seine Ursache einem Was- sermangel verdanken sollte, ist nach diesen Resultaten unwahrscheinlich. Mög- licherweise könnte in der geringen Beweglichkeit des Wassers in den kol- loiden Humuskomplexen eine Gefahr dafär vorliegen, dass die Wurzeln nicht genägend schnell mit Wasser versorgt werden können. Dass der Xerophythabitus der Hochmoorpflanzen auf Wassermangel be- ruht, ist m. E. auch vom rein biologischen Gesichtspunkt aus kaum wahrschein- lich, er kann ebenso gut eine Anpassung an Nährstoffmangel darstellen. Viele ty- pische Hochmoorpflanzen, wie Calluna vulgaris. Ledum palustre, Empetrum mg- rum, Myrtillus uliginosa, Vaccinium vitis idaea, finden sich auf nährstoffarmen Böden, gleichgältig, ob dieselben nass oder trocken sind. In den nährstoff- 1 Arkiv för kemi etc. utg. av K. Sv. Vetenskapsakad. 4, Nr. 26, (1912); Ber. d. deutsch. chem. Ges. 45, 651—660 (1912). CLXXII SVEN ODEN. reicheren Niedermooren kommen viele mesophytische Pflanzen, wie Viola pa- lustris, Agrostis canina, Peucedanum palustre, Calta palustris, Geum rivale u. a., vor. Sichere Schlässe därften aus den angefihrten pflanzenphysiologischen Ver- hältnissen nicht gezogen werden können. Als fär die Entstehung xerophy- tischen Habitus mögliche Ursachen werden folgende hervorgehoben: Sauerstoffmangel der Wurzeln, Anhäufung von hemmenden Exkreten, wie Oxalsäure, Ameisensäure. Ein grosser Teil von den Nährstoffen wird von den Humusstoffen festgehalten. — Die Ausbildung von Mykorrhiza därfte vielleicht eine Anpassung an Nitratmangel sein. Die Kalkung beeinflusst nun diese Verhältnisse in emem Hochmoor in der Weise, dass die toxischen Säuren neutralisiert werden, wozu kommt, dass das Kalziumhumat ihrer Entstehung entgegenwirkt. Die Kalziumsalze diärften auch adsorbierte Nährsalze infolge Adsorptionsverdrängung freimachen. Die Was- serversorgung diärfte dagegen den Versuchen gemäss durch die Kalkung nicht beeinflusst werden. Eine wichtige Rolle därfte auch die grössere Leichtigkeit einer Oxydation der Kalziumsalze im Vergleich mit der Humussäure spielen.' Ob dadurch fur die Pflanzen direkt assimilierbare organische Stickstoffverbindungen oder andere Stoffe gebildet werden, ist wohl noch eine offene Frage?. Als End- produkt diärfte man wohl Kalziumnitrat ansehen können, dessen fär die Bo- denpflanzen wichtige Rolle soeben von H. HESSELMAN? beleuchtet worden ist. 1 Uber experimentelle Forschungen iber diese Verhältnisse wird später in Zusammenhang mit meinen anderen Arbeiten iiber Humusstoffe berichtet werden. ? Vgl. J. LEFÉVRE: Sur le development des plantes vertes å la lumiere en l'absence complete de gaz carbonique dans un sol artificiel contenant amides. Compt. rend. 141, 221 (1905). J. LEFÉEVRE et L. CAILLETET: Sur Vl'origine du carbone assimilé par les plantes. Compt. FENANRIS SS (LON): > Meddelanden fr. Statens Skogsförsöksanstalt, H. 13—14 (1917). MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT INNEHÅLLSFÖRTECKNING Över Publikationer från Statens Skogsförsöksanstalt åren 1904—1917. I. Instruktioner. - . . | ee -.”- FR er -- Sid. Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för Statens Skogsförsöksan- Salt Ovenden 25 MOKLIOR SHE TOTT ss ssk sinn seed dekal TO (IOMA Auszug aus der Allerhöchsten Instruktion fir die forstliche Versuchswesen............... 2 KORV EL Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för Statens Skogsförsöksanstalt, STVENN CEN STO ATS 0 ef s rR e HS ch dolor Skleros ltekg 12 (TOR) IS Allerhöchste Instruktion fär die forstliche Versuchswesen. II. Redogörelser, arbetsprogram och årsberättelser. Skogsförsöksväsendets utveckling i Sverige, nuvarande organi- sation samt första arbetsprogram av ALEX. MAASS............... TOO Die Entwickelung des forstlichen Versuchswesens in Schweden, seine jetzige Ein- 4 rICh tuna UNG sSsPIm Ers tes -ArbeitspröptAnl Ness ses sksktskere csr es sine kle ks anse esta e SARS ASSA SNR TEE 2 23 Redogörelse över Skogsförsöksanstaltens verksamhet. Bericht äber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt. I. Berättelse rörande skogsavdelningens verksamhet åren 1902 0 OF AV LATEX MASS preses ere satt str Magda ra ene RK Öjuälgogt I Bericht iäber die Tätigkeit der Forstlichen Abteilung inden Jahren 1902—1908...... » I II. Förslag till program för undersökningar vid skogsavdel- ningen av Statens Skogsförsöksanstalt åren 1909—1911 av SU NINARIES GET OUT bg 6 hf tes RP Re LA Aa ra Sr ASA » 18 ”Entwurf eines Programmes fir die in den Jahren 1909 bis 1911 zu veranstaltenden ATTDE teve En ER OCSTNGHen At NDLE!lUN PY secs sid 90 areas AE KS cob eder sus ece UFAR NASSA SKE SNS AR ee k HI III. Berättelse över den botaniska avdelningens verksamhet åren 1906—1908 jämte förslag till program av HENRIK HESSEL- NIAN oa setn re iofs (ste le ale fee el ae ELNA Ae (Sö fe jö vefa aula Dn va S fe a sf ekde s)ei ns [8 a. a)a 65) BR NSI RS ke klar lea » 27 Die"Tätigkeit' den Botatitschen Abteilung von. 1906) bis: 1008 ...csssesssssesnssobssetnspeseras » Vv IV. Av Kungl. Domänstyrelsen för åren 1909—1911 fastställt ATPELSPEO STADTG SSR SIREN Ad ih RATED, os hl käk ee SARA » 53 Die von der Kgl. Domänenverwaltung festgestellte Geschäftsordnung fir 1909 —1911 » IX V. Utdrag ur Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för Statens Skogs- TÖTSOKSANS TDC ST COAT SIR TARA fd SER TR Rn a a » 55 Auszug aus der Allerhöchsten Instruktion fir die staatliche Forstversuchsanstalt............ » XI 1 Siffrorna hänvisa till motsvarande nummer och publiceringsår för »Meddelanden från Statens Skogsför- söksanstalt>. NN INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1909. Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1909. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE II. Botaniska avdelningen (Botanische Abteilung) av HENRIK HESSELMAN Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt un- (der sar oiOIo: Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1910. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE II. Botaniska avdelningen (Botanische Abteitung) av HENRIK HESSELMAN Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt Under ar IG. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE II. Botaniska avdelningen (Botanische Abteilung) av HENRIK HESSELMAN Redogörelse över Skogsförsöksanstaltens verksamhet under tre- årsperioden 1909—1911. 3ericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Versuchsanstalt während der Dreijahrs- periode 1909—1911. I. Gemensamma angelägenheter under treårsperioden 1909 = OT: AV (TU NINAR 985 GE OD oe ol seen abe erg Ses ocean Gemeinsame Angelegenheiten während der Dreijahrsperiode 1909—1911 ............ II. Berättelse över skogsavdelningens verksamhet åren 1909 — 1911 jämte förslag till program för treårsperioden 1912— 1914 av GUNNAR SCHOTTE Die Tätigkeit der Forstlichen Abteilung in den Jahren 1909—1911 III. Berättelse över den botaniska avdelningens verksamhet un- der treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till program av HENRIK HESSELMAN Die Tätigkiet der Botanischen Abteilung in den Jahren 1909—1911 IV. Av Kungl. Domänstyrelsen för treårsperioden 1912—1914 fastställt arbetsprogram Von der Kgl. Domänenverwaltung fir die Dreijahrsperiode 1912—1914 festge- stelltes Arbeitsprogramm Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1912. Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1912. ; I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE II. Botaniska avdelningen (Botanische Abteilung) av HENRIK HESSELMAN Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt un- (erfatttÖLs: Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1913. Sid. 7/1910 r » 3 8/1911 I d - 9/1912 I > 6 Så (0 > E 15 » IT z JA > VV » 45 » VII 10/1913 I » & INNEHÅLLSFÖRTECKNING. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SSE EIO TEEN nr Pa ob sgeoevst rivs ssdep dr un srrs nes BARN VALE. ES NKRINE II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung) av HENRIK HESSELMAN Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt ; under år 1914. i Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1914. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung)..:.................. II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung) 4 0-6. WO KRA ra RR) FNS a AA nå WIR KS SNR RR NVS ARLA fr RAR OR Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet under treårsperioden 1912 —I1914. Bericht iiber die Tätigkeit der Forstlichen Versuchsanstalt wihrend der Drei- jahrsperiode 1912—1914. I. Gemensamma angelägenheter av GUNNAR SCHOTTE Gemeinsame Angelegenheiten II. Berättelse över skogsavdelningens verksamhet åren 1912 —1914 jämte förslag till program för treårsperioden I915—1917 av GUNNAR SCHOTTE Die Tätigkeit der Forstlichen Abteilung in den Jahren 1912—1914 nebst Vorschlag eines Programms fir die Dreijahrsperiode 1915—1917 II[. Berättelse över verksamheten vid den naturvetenskap- liga avdelningen under treårsperioden 1912—1914 jämte förslag till program av HENRIK HESSELMAN Die Tätigkeit der Naturwissenschaftlichen Abteilung in den Jahren 1912— 1914 und Vorschlag eines Programms fir die Dreijahrsperiode 1915—1917 IV. Förslag till program för entomologiska undersök- ningar under treårsperioden 1915—1917 av GUNNAR SCHOTTE Vorschlag eines Programms fir entomologische Untersuchungen während der Dreijahrsperiode 1915—1917 V. Av styrelsen för Statens Skogsförsöksanstalt för treårs- perioden 1915—1917 fastställt arbetsprogram Von der Direktion der Forstlichen Versuchsanstalt fir die Dreijahrs- periode 1915—1917 festgestelltes Arbeitsprogramm s..........sssssssossossosrorr nr Program for the triennial period 1915—17 arranged by the State Institute of Experimental Forestry VI. Förslag till specialprogram för vissa frågor rörande de norrländska skogarnas föryngring av GUNNAR SCHOTTE Vorschlag eines Spezial-programmes fär die Verjängung der nordschwedischen Waälder Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksan- stalt under år 1915. Bericht iber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1915. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR "SEE (OR RN PRADA BA or REINE tt (oe II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung) av HENRIK HESSELMAN 11/1914 » TZ ALOMS » » » » 13-14/1916-17 » I XVIII É 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. III. Skogsentomologiska laboratoriet (Forstentomologische Abteilung) av IvAR TRÄGÅRDH Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöks- anstalt under år 1916. Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1916. I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung), av FleNRIKT ÉElESSBEMANDS fo doo uossssccesike tecken III. Skogsentomologiska laboratoriet (Forstentomologische ADEeT 06 ve LV AR LERA ARDEN A a oa idea bblesr essens sd IV. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung för die Verjingungsversuche in Norrland) av EDVARD WIBECK Skogsförsöksanstaltens tillkomst och uppgift (Die Enstehung und Aufgabe der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens) av GUNNAR SCHOTTE Skogsförsöksanstaltens tomt och byggnader (Der Bauplatz und die Gebäude der Kgl. Forstlichen Versuchsan- stalt Schwedens). Försöksträdgården (Der Versuchsgarten) av GUNNAR SCHOTTE Nybyggnaden (Der Neubau) av C. LINDHOLM Skogsförsöksanstaltens avdelningar (Die Abteilungen der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens). Skogsavdelningen = (Forstliche Abteilung) av GUNNAR SCHOTTE Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Abteilung) av HENRIK HESSELMAN Entomologiska laboratoriet (Forstentomologische Ab- teilung) av IvAR TRÄGÅRDH Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung för: die Verjängungsversuche in Norrland) av EDVARD WIBECK HI. Avhandlingar. ANDERSSON, GUNNAR: Om björkens tjocklekstillväxt i Jämtlands fjälltrakter... Uber den Dickenzuwachs der Birke im alpinen Gebiet von Jämtland ... Om talltorkan i öfra Sverige våren 1903 Verdorrungserscheinungen bei der Kiefer in Nordschweden 1903 Sid. 13-14/1916-17 38 2/1905 189 197 XI XV XIX ANAM XLI XLIX LIV 41 47 490 78 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 5 Sid. Vegetation och flora i Hamra kronopark (se även HESSELMAN,H.) 4/1907 35 Vegetation und Flora im Staatsforst »Hamra kronopark»..........ssssstssssessssossos00r » VII HESSELMAN, HENRIK: Om tallens höjdtillväxt och skottbildning somrarne 1900 ILO OS fe BERND SÄS Ar a be Las sh öånnr a see oi ANSE OA SEAN ANN NE DIIGO, 25 Uber den Höhenzuwachs und die Sprossbildung der Kiefer in den Sommern SLS JESSE (EL jä IR CL SI TTT TT SPEER LL OC TTT t ek Se (RN 2 42 Om tallens diametertillväxt under de sista tio åren ............ » 45 Uber den Durchmesserzuwachs der Kiefer in den letzten zehn Jahren............ > 53 Granen vid sin sydvästgräns 1 Sverige (se även SCHOTTE, (27 ANT a aan 0500 ES SMR ARS AA RUTER SRA Rn 3/TIOOTE Die. Fichte an ibhrer: Sudwestgrenze in Schweden ::.s..sessssossovesocesväsranssndssrossresrer » 49 Meterial för studiet av skoögsträdens raser I—3 s......som000 vd » 65 Material zur Erforschung der Rassen der schwedischen Waldbäume.................. » 3 Siden Ioyer "SkOgSVÄXGEGRIIOSSAL ooo ot frites ssd sin bes energier » 85 SITUGNOLK URer- de" BEWalduUnpEYDINLIVIODELEN «ass ss säden 03 Spscta ne ans csr ke nere oe ask öRR SV ASRSG EE 3 108 Vegetation och flora i Hamra kronopark (se även ANDERS- GIS (GR) bö ke orka 5 SSR Nn a me a RR Sn Sa SR ob meg alaska 4/TOOT 35 Vegetation und Flora im Staatsforst »Hamra kronoparka ossmmssssssssrseressrrrrrrnrs sr » VII Om flygsandsfälten på Fårön och skyddskogslagen av den SAR JUNITO OS ar skorna ANNE MAGE 1 2 LR AA nen ARD a SU TOROMEE Uber die Flugsandfelder auf Fårö und das Schutzwaldgesetz vom 24 .Juli 1903 » I Vegetationer och skogsväxten på Gotlands hällmarker ...... 5 ÖT Uber die Vegetation und den Wald der Kalkfelsen Gotlands ........ssssersssssrersrera » VII Material för studiet av skogsträdens raser 0 osi.......c.o.socovo0a NEROS Material zur Erforschung der Rassen schwedischer Waldbäume ...........sssssesersraa » XIX Berättelse över den botaniska avdelningens verksamhet åren T9006--10908 jämte förslag till ProOgfäll. ...........sesesssedssesea 6/1908 27 Die Tätigkeit der Botanischen Abteilung von 1906 bis 1008 os smssssssssersrrsrrresn ra » Vv Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor I 7/1910 25 Studien iber die Verjingungsbedingungen der norrländischen Kiefernheiden ... » III Om vattnets syrehalt och dess inverkan på skogsmarkens försumpning” och. skogens växtlighet" = ödlor. csses dass dare » 9 I Uber den Sauerstoffgehalt des Bodenswassers und dessen Einwirkung auf die h Versumpfung des Bodens und das Wachstum des Waldes.........ssssssersersrresrrsrrr » XII Berättelse över den botaniska avdelningens verksamhet under treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till program ... 9/1912 33 Die Tätigkeit der Botanischen Abteilung in den Jahren 1909—19II.........sssess00+ » Vv Om snöbrotten i norra Sverige vintern Ig910o-—I9I1I ......... 47 Schneebruchschäden in Nordschweden im Winter 191o—1QII ss..ssssssersssserssssorert » X Berättelse över verksamheten vid den naturvetenskapliga avdelningen under treårsperioden 1912—1914 jämte för- SLA R LI GET ae Re RR sr od äns SRS RS Is MCA SAMSAS sg Die Tätigkeit der Naturwissenschaftlichen Abteilung in den Jahren 1912—1914 und Vorschlag eines Programms fir die Dreijahrsperiode 1915—1917 ......ssssssess VI Meddel från Statens Skogsförsöksanstalt, 6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende Studien iber die Nitratbildung in natirlichen Böden und ihre Be- deutung in pflanzenekologischer Hinsicht Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på sal- peterbildningen 1 marken och dess betydelse för barrskogens föryngring On the Effect of our Regeneration Measures on the formation of Saltpetre in the Ground and its Importance in the Regeneration of GONUSrOUS NE OTESEST sä sees AT SNES NESS SRA Rn ee ae a ones ss sea Studier över de norrländska tallhedarnas föryngrings- villkor II Studien iäber die Verjingungsbedingungen der = norrländischen Kiefernheiden II LAGERBERG, TORSTEN: Om gråbarrsjukan hos tallen, dess orsak och verk- ningar I, II Die Hypodermella-Krankheit der Kiefer und ihre Bedeutung Pestalozzia hartigi Tubeuf. En ny fiende i våra plantskolor Pestalozzia hartigi Tubeuf, ein neuer Parasit ia schwedischen Saat- und Pflanzkämpen En märgborrshärjning i övre Dalarna Eine Verheerung durch Markkäfer in Dalarna Studier över den norrländska tallens sjukdomar, särskilt med hänsyn till dess föryngring Studien uber die Krankheiten der norrländischen Kiefer mit besonderer Riicksicht auf ihre Verjuängung Granens topptorka Eine Gipfeldärre der Fichte in Schweden En abnorm barrfällning hos tallen Eine Schätteepidemi der schwedischen Kiefer Markflorans analys på objektiv grund Die Analvse der Bodenvegetation auf objektiver Grundlage Grankottens svampsjukdomar. Febr. 1914 Tallskytte och snöskytte. Maj 1915 MAASSKATBICE Skogsförsöksväsendets utveckling i Sverige, nuva- rande organisation samt första arbetsprogram Die Entwickelung des forstlichen Versuchswesens in Schweden, seine jetzige Einrichtung und sein erstes Arbeitsprogram Tillgången på tall- och grankott i Sverige hösten HE KOSS BLS SBERE sr Sör "er oc don ARR SV SRS RET STA Ertrag an Kiefern- und Fichtenzapfen in Schweden im Herbste IOOG. ovvdespedssrkörka eb e age Se ies or Ks epbus ss bn bas Tas oss nr sen Ak Res AR ANENNS SSE EET ENG vd Sid. 13-14/1916-17 297 XXX » » 9/1912 » 10/1913 » » » TT /TONA » Flygblad N:o Flygblad N:o 5. 2 2 XVII 129 XV INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 7 Sid Tillgången på tall- och grankott i Sverige hösten TOO OSKAR SER Oka ss BR rr a AN 3/1906 59 Ertrag an Kiefern- und Flktensapfen in Schweden im Herbste 1906. Frömängden vid rutsådd av tall- och granfrö ......... 4/1907 I Die zu Kiefern und Fichtenplattensaaten erforderliche Samenmenge » I Tillgången på tall- och grankott i Sverige hösten 110 ER UR ARR a a 2a a ende uradst AA NE RONA 5 103 Ertrag an Kiefern- und Fichtenzapfen in Schweden im Herbste TIO OJ fär Sass ae SSR AES SS elelela sla a vek ae Sob.s sEle.s o fja s(ölå ba våt sa skrän nä RUN ANAR ee SR SE AR a 2 108 Kubikinnehållet och formen hos tallen och granen INOM SAnaNsOCkeEnA DAldrhA voossosscr sv 5/1908 227 Schaftinhalt und Schaftform der Kiefer und Fichte im Kirchspiel Särna 3 10 Dale KArliCD I Vacssaysktenssie ss pice aan öss slerkasle jeans lR ens öns ase er rns kd de ER nr RANA z XXI Berättelse rörande skogsavdelningens verksamhet BETE HHS KO LG YSR EN RAS sr AA ASIAN 6/1909 I Bericht iber die Tätigkeit der Forstlichen Abteilung in den Jahren TO OZ TOO ÖNA ans på alslet grn on sarah RSS Ape RERASNS RESTE) Sö Roxen a SR SE ASR SA selar es sr I Tillgången på tall- och grankott i Sverige hösten TOO SNIRSKETE Feb 01 RAN AG BRA NRO? Te adl en seen a 119 Ertrag an Kiefern- und Fichtenzapfen in Schweden 'im Herbste TIS. Sodsblgorbur at PÅSE OR IST SN EO GEES st 6 an SAS Ba Ög Ae TO OOD NO Z 124 Kubikinnehållet och formen hos tallen 1 Sverige...... 8/1911 109 Schaftinhalt und Schaftform der Kiefer in Schweden ...sossssossrsserssaa » VII Erfarenhetstabeller för tallen. Ett bidrag till känne- domen om normala tallbestånd............ SLM MAA a 197 Ertragstafeln fär die Kiefer. Ein Beitrag zur Kenntnis normaler 8 z KTETerubestan Ce, I svpsenes does ece rs supn sets ses spela ie se anses es be es SeSSN Sn SN SEE RlS KSS XV Avsmalningen i stammens nedersta delar hos tallen OENR STADEN fara rr 0 6 e ars NRRRNKERE RV TORRENT LENA 10/1913 45 Die Ausbauchung in den untersten Teilen des Stammes bei der Kiefer 1516 LET ER od er Rn eo än ar År SAR LA V M iöradhöjderna + normala tallbestand öste. ssd. å 2 59 Die Stammhöhen in normalen Kiefernbeständen = .ssssssessessssrrrseresreren » NI MATTSON, L.: Hormklassen X tulslutna. fallbeständkös- oo occurs 13-14/1916-17 2061 Eine Studie iäber die Formklassen der dichtgeschlossen Kiefernbestän- 3 5 GSE fatet dor SocE en NT ENN SN Or SIR ANSE ST RE RS LG C0 | XNIX Form och formvariationer hos lärken. Studier över (HÄ CSN SSA EO DAE soon arr ester dö Nosen kas bo RÅN » 341 The Form and Forms Variations: of the ;Earch.s.,.e..vssssssseecsnsopvonsnön säs » FEK V METCESTROMIGE frädens fruktsaättomgt ar. n|röstt NOV. IOIO sl Flygblad N:r 7. Skogstradens rös attnun sd ALT OTO Esbo. ce 13-14/1916-17 167 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Jahre 1916 ......sssss+ » XXI Utädenskiuktsattningt arton EC: LON. Flygblad N:r 9. Sd INNEHÅLLSFÖRTECKNING. ODÉN, SVEN: Kalkning av humussur torvjord Uber die Einwirkung des Kalkes auf saure Humusböden sees SECHORIE GUNNAR: "Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeäret TL0) OMS rr TO OVAN ep acen od sens eg Rs AES ARS Se ger Die Beschaffenheit der Kiefernzapfen und des Kiefernsamens im Erntejahre 1903—1904 .....sessessseseesnenennnsenerrerrrr nere enes nr er ren ren ent Granen vid sin sydvästgräns i Sverige (se även HESSEL- MAN, H.) Die Fichte an ihrer Sidwestgrenze in Schweden Förslag till program för undersökningar vid skogs- avdelningen av Statens Skogsförsöksanstalt åren TOO 2 O TT SE EEE SSA SER SNR DE Ra Te or sj lea RA Entwurf eines Programmes fär die jn den Jahren 1909 bis 1911 zu veranstaltenden Arbeiten der Forstlichen Abteilung Skogsträdens frösättning hösten 1909 Die Samenernte der Waldbäume von Schweden im Herbst 1909 Om färgning av skogsfrö i syfte att utmärka utländsk vara Skogsträdens frösättning hösten 1910 Die Samenernte der Waldbäume von Schweden im Herbst 1910 Om betydelsen av fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur Uber die Bedeutung der Samenprovenienz und des Alters des Mutter- baumes bei Kiefernkultur Skogsträdens frösättning hösten I911 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Herbst 1911 Om olika metoders betydelse vid undersökning av barrträdsfrös grobarhet Uber die Bedeutung verschiedener Methoden bei der Untersuchung der Keimfähigkeit der Nadelholzsamen Berättelse över skogsavdelningens verksamhet åren 1909—-1911 jämte förslag till program för treårs- perioden 1912—1914 Die Tätigkeit der forstlichen Abteilung in den Jahren 1g09—1911 ... Skogsträdens frösättning hösten 1912 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Herbst 1912...... Sveriges virkesrikaste skogsbestånd Schwedens nutzholzreichster Waldbestand Om gallringsförsök Uber Durchforstungsversuche Sid. 13-14/1916-17 1287 »' 2/1905 > 3/1906 » 6/1909 » 7/1910 » » » » CLXIX 15 II 171E XXV 195 KV 2IT XXXI INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 9 Sid. SKkogstradensirosättning. hÖSten TOM 3M-=LmmsAeR TOnOT3 67 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Herbst 1913...... » SE Trenne gallringsytor å Skagersholms kronopark. FEtt bidrag till kännedomen om barrblandskogen ...... » 181 Drei Durchforstungsflächen in der Staatsforst Skagersholm,. FEin Bei- ; tra ur IKeNIiNtS: destkNadelmiscbh walls: ccccoccscsenedssr seder eds re rare dre » XXHI Tillgången på kott och skogsfrö 1913— 1914. Jan. TIO IRA RNE Aa Ner rs bärs Se dr ANT NAR RA FL Flygblad N:r 1. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Nov. 1914 Flygblad N:r 3. Tallplantor av frö från olika hemort. Ett bidrag till provenlenSflagAD. .....s....... sc. —... bro dt lägedeg I 1/1914 61 Kiefernpflanzen aus Samen verschiedener Heimat. Ein Beitrag zur | A PFOVEnOnZgIEASC busar vo sossar buse öser s son SVaSr SiS ds sd s Re Us sr SSE SR Sör SKARA STADEN 2 IX Berättelse över skogsavdelningens verksamhet åren 1912—1914 jämte förslag till program för tre- ArSpenloden TOS TO åre ses stk ögna sr sein dr T2/TOLS 15 Die Tätigkeit der forstlichen Abteilung in den Jahren 1912—1914 nebst j Vorschlag eines Programms fär die Dreijahrsperiode 1915—1917 ... 3 » II Förslag till program för entomologiska undersöknin- Far under trearspenodemiigi5— TOTT o.soscmn ne » 3 Vorschlag eines Programms fir entomologische Untersuchungen wäh- z fend der Dretjalrsperiode/1015——102L7-sc.ssisocseesolevdssdresce=vp tee ses apeseed XI Förslag till specialprogram för vissa frågor rörande de norrländska skogarnas föryngring ......... ........ ) 61 Vorschlag eines Spezial-programmes fär die Verjängung der nord- | JON SChwWediseHemn Walden |.cctösesasnssrsbosbpankbeikesssbAne sys snål rike ene hes se SS SKAL KA Z NVILI Om snöskadorna i södra och mellersta Sveriges skogar ECT: Og = TTO a ar rr RR äss a I3-14/1916-17 III Uber die Schneeschäden in den Wäldern Siid- und Mittelschwedens : g I Cen Jabren: 10T5--10XO' ssrsasssabsenseee rn ngn recensent oboe rr en Nr er NER lr Se Zz XIII Lärken och dess betydelse för svensk skogshushåll- TIL 2 LR bg As a a bäara efar SR SN sn SER RA tl sno » 529 The Larch and its importange in Swedish Forest Economy........ ...... LIX (ÖMINASP ENSE Pro Ck ONS (ÖA 2 da eos oe ae sa AEG » 1205 De la Production du Tremble. Communication préalable de sept LV PlAGES (CLICSSAN oöese a sscen sö onnjäse SR ses ov ETS GENRE RA ERS TN Ad dd pees SR Ar RKA ERE REFN ANS 2 CXLVII SYLVÉN, NILS: Om kopstordelningen post faller. sasonssnt 5/1908 47 Uber die Geschlechtsverteilung bei der Kiefer s..,sssosessssrserssressrnernnn ; » V Material för studiet av skogsträdens raser 4—38...... » 169 Material zur Erforschung der Rassen der schwedischen Waldbäume...... > XV Studier över granens formrikedom, särskilt dess för- greningstyper och deras skogliga värde ............ 6/1909 57 Studien iäber den Formenreichtum der Fichte, besonders die Verzweig- : ungstypen derselben und ihren forstlichen Wert ..........ssssssesssssoe ? XIII Material för studiet av skogsträdens raser 10 ......... 7/1910 175 Material z Erforsch der Rass der schwedisch Wald- pr zur rforschung der Rassen der schwedischen a S XXI 10 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Om pollineringsförsök med tall och gran. scssesee- Uber Bestäubungsversuche mit Kiefer und Fichte ....ssssssesseses0rerenn00t Om kubikmassa och form hos granar av olika förgre- TNA 255 BYID öar seen ans dles eler sd ss SR Ale bsr SER STAS SLL ANSE Uber Kubikmasse und Form bei Fichten verschiedenen Verzweigungs- typPUS ....osssco ovocensrasr söner sne rn sn onennn oss nes or r ss Res sne ess ser se Rn RR RR rn ARR RR nrrnr ID enn ord svVenska stalle: 4.6 s:dess sets ss AN dor kik öser Die nordschwedische Kiefer ........... sossosscssereseserserserorsonsonsnosrernrtres Kalles tuan a cke SJUKA Oe RAN AS ST Uber den Kieferndreher. Melampsora pinitorqua (Braun) Rostr. ... TAMM OLOF: (ÖPIESKO 25] OLASANALYSSEI SS S ART oa ae narr rens nere Uber Waldbodenanalysen ...... seessessersesssrsssesnerersesnennerarernrrern ennen tt PRAÅGARDH, IV ARE Bidrag till kännedomen om -tallens och granens Henden bland Sn dalar ss. soc ss dreprinelt sn ses Contributions towards the knowledge of the enemies cf the pine and spruce amongst the microlepidoptera s..ssssesssssssrssrserseresnnnenenenn ennen Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. |ENElON EA > TOVIEN «egt SE sor TSE EES SEE GORE Undersökningar över gran- och tallkottarnas skade- OSS bokesstn dgr ssd sta ERT BEREE ALA Investigations into the insects injurious to the spruce — and pine — tree CONCS............soecsessosooossosooco000-0-cccsboceecorereeR er rer er tR RR ARR RAR ARR AR Rr WIBECK, EDVARD: Bokskogen inom Östbo och Västbo härad av Små- land. Ett bidrag till Sveriges skogshistoria ...... Der Buchenwald im Kreise Östbo und Västbo, Provinz Småland. — Ein Beitrag zur Geschichte des schwedischen Waldes............... Om ljungbraännin gror iskogskultär 0 dass Uber das Brennen der Callunaheide zur Aufforstung............eseesrsrr ss Tall och gran av sydlig härkomst i Sverige ......... Uber das Verhalten der Kiefern und Fichten von ausländischem, besonders deutschem Saatgut in SchWeden <........s....-ssescesorsseccs rna Om självsådd och skogsodling i övre Norrland Uber natärliche und känstliche Verjungung in den Wäldern Nord- Skogsträdens frösättning hösten 1914 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Jahre 1914...... Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Dec. Skogsträdens frösättning hösten 1915 Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Jahre 1913 Sid. 7/1910 210 XXIN 11/1914 9 a | ; 3-14/1910-17 9 » I » 1077 » CXXVII 13-14/1916-T7, 235 » XXV I12/1915 TI XXI Flygblad N:r 8. 3-14/1916-17 1141 » CXXXVII 6/1909 125 / XXI 8/1911 7 » I 9/1912 75 » XIHI 10/1913 9 I > XI 11/1914 108 » XIHI Flygblad N:r 4. 12/05 136 » XIII » » INNEHÅLLSFÖRTECKNING. fE Sid. "Tradens truktsättning år 1015. NOV. 105 imsoccmo Flygblad N:o 9. WT etterötonings hos; tallfröd: 2. o. sees. s SoA Sa sota NS 13-14/1916-17 201 Verspätung der Keinung nordschwedischen Kiefernsamens bei Frei- 2 dear EES Fa RER AE PIREN RS ARTO RAS SSA SANS TA z XXI IV. Bytesförbindelser. Förteckning över periodisk litteratur, som genom byte mot Skogsförsöksanstaltens »Meddelanden> för- värvats åt dess bibliotek intill den 1 jan. 1914, tipprättad save ÖRSTEN) LAGERBERG s..so-sssssepassnnoae 10/1913 2150 Statens Skogsförsöksanstalts flygblad: 1. Tillgången på kott och skogsfrö 1913—14 av GUNNAR SCHOTTE b5 tös FRV NR NS NS RO LIN = bea sta kRr SR Jans TOTAG 2. Grankottens svampsjukdomar av TORSTEN LAGERBERG Febr. 1914. 3. Ett observandum vid inköp av skogsfrö av GUNNAR SCH OTDE 0026 rs fd 5 sr RES rörd SNRA SEE hel a SA Nov. 1914. 4. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915 av EDVARD IVT BECKER Sa fe oja b ale ego Br REA a TSK SS a 2 dar SR SNES DEG TOLA: 5. Tallskytte och snöskytte av TORSTEN LAGERBERG ...... Na IIS 6. Trädens fruktsättning år 1915 av EDVARD WIBECK...... Nov. 1915. . Trädens fruktsättning år 1916 av GösTA MELLSTRÖM Nov. 1916. S 9 9 8. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem av TY ARP RAD GARD Bl- 206 0495: SEG SIAT rosen säd bss Sr R JE HSE Eebr. ford: 9. Trädens fruktsättning år 1917 av Gösta MELLSTRÖM Dec. 1917. De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- sända sina publikationer under adress = å STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende Adresse gelangen zu lassen Å e STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT (Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. « Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimental Forestry are requested to send these to : ; STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT : (The Swedish Institute of Experimental Forestry), EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des Foråts de la Suede sont priées de les envoyer å ff ENE STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT (La Statlon de Recherches des Foréts de la Suede) EXPERIMENTALFÄLTET, SUEDE. / YT Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt äro utkomna: Häftet 1... 1004-10-53 sid. 4 fig. Slutsålt (Vergriffen). RANE AL NOSEANESO 3,15: 22-,+.3' OCH 12: tavlor > » At ERGO; TTO VILSEN PID IA > > FR de GOAT OO vik 2 REON > » > 5: 1008: 200. bh 20. -2.100.3 STIOTN > > > 6. 1909. 240 + 26 >» 54 > FA ENG I Pris 2,25 kr. D Y= WEO TO. "sn 202 ANOR > » > 8: TT ORT 2270 Se 2 Ar AN > » RO TOT 202 ORNÖ RENOCN > 3, taRlor: ck > Bris ÖN NEO TS 6 52 BO GO NOEN SN böja > > Fire NET rek ÖRA 52 OSPAR EO ND NAN RT 2 > 2 NL2 TOT: 02 ISO IA » > N:o 13—14. 1916—1917. 1 382+180 sid, 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. (för 2 delar). > > (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. > > Statens Skogsförsöksanstalts flygblad äro utgivna: . Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914 av GUNNAR SCHOTTE, 4 sid, 2 kartor. Pris 10 öre. . Grankottens svampsjukdomar av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre. . Ett observandum vid inköp av skogsfrö av GUNNAR SCHOTTE, 4 sid., I fig. Pris 10 öre. . Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915 av EDVARD WIBECK. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 öre. . Tallskytte och snöskytte av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre, . Trädens fruktsättning år 1915 av EDVARD WIBECK. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 Öre. . Trädens fruktsättning år 1916 av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 öre. . Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem av Ivar TRÄGÅRDH. 28 sid., 27 fig: Pris 30 öre. N:o 9. Trädens fruktsättning år 1916 av Gösta MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. Pris 11 öre. Skogsförsöksanstaltens publikationer distribueras i bokhandeln genom A.-B. Nordiska Bokhandeln, Stockholm. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1917 ig ee sä RR 4 Ar SF RN SL SR RA -” i fö. dr Baa NR -. . - a + 3 + 2 - SM & - - > + . 4 > - = $ ee - + MG . ot ad - pe + - Pr ed ta CMA - ar - va - . ” - Ra - je ur - hd - 4 - - - < R . a - - - ” ve - ke « ee . + - + i så - -. - - RA - fe - ee ve - - Å - Vv - ” - DR PS DS Ad ee « tv vd & a Ne . - ak ge ” sv Ar . - - ss - . s rt i fr mr sr > . i rr FÅ - Lanae even ”0- a 4 -- - — v vare » Tee Vv Vv ht - rå — ul - pa / De a si - + -- AA - . egt a sa fa ta öd .v - pm + RR -— ve jig at -— 5 Ke AN & - v -h + av etUWN 00 4 - ig ad - AS ar BAN UP - - . 4 se jer er r - ser kg 3 ot Be d Mu Rd - RR & de Mög ERE Le . ör RA M I es RN vr in ee ” vdv Dt BOT EV REAR PT TE End de PE se re ww - sr 4 md - tg ha år 2 RE TT linn vv SA orre sr DS RSREEA slices ert äre se - 120 sve sn RRRTENT rg s vg AE a HR lär ade tr 4 4 me RA - - ELAN se fav rr FR MH rer vvs rr NV VAN FRAS BER OP FARA ig sär VN RRD EE a < VAA 4 : - or - » pa 49 Ad A é UR Rv svar EE sa i rv PN TVR VETE -rveSV VT AON OT FART Ervväs se KTRS RE FREE ER a desde ERA - ra lm segt VN söm tha my AR ARE iw - met et gr AR - ve ver re mt TA NS SIN sv rd UND Sr pror FRRTT FR TORA EAAA Eb For riNvs er serVS ENE td ARA pA - sm SRA ser < Åge ba ads - fotsÅ Pe me 4 a os FP + a so var erev os Må . ter Ra FRV BN EVR se tr ARA : « SETT Use or orre vre OR AR RPF VIN GAVIA VER TRIST tage Fre FYN KJ rr Mar ANSE VV vv - - - - ån neg ” UV ye hal AR väv sta” see oe Yran > fa sn tyd a dö ba i -r TT ANAL EN Er sr rn KvOR VR NARET 3 KITE SEEN EN RN SN Tp sa ser ren ve vvs stR fr Pre vr YR RES STIAN VAN avs TE VA : Å - Aps Få er yng DR Ja ÅA pe br rr Vv VAA sv a tar OA ARA AR [d isvevs rr OR EREV SV SARAS I ect evu va VT ve tarirt NES RAMA RR pp Or Å ee ve 0 ere PR AR RE YTV PA ARENAN BANER emmy an ERNER PETER adds es fn -- a NR 2» SN re rönen 0 OP RR PRE - VAA RER Kyst RAJ pe så ASEA RS pan på | ee Ar na AS ev v 8 rr vå GRE FA RAA - rr Se pal Fe törn Fre gra VT V RE ARTS Sr R TESLA READ SEEN SR KEN RSA em Se an TVR REST ETS ES Se sr ATT or Re Re ae AA SSSK KATA sees a LT ER KR ren RR EET rör REA fet bör PR RR wa AT ASLAN ÄRAS TN sr NET FRA NE en a stR Ås fu ” -e FireipveY stt 00 +” lt fr avert jr ” KORG Md POV . en RV > yr för P vs fr ” +” RA Nr ve far An AO Fyn Ni VR FET FORT ss VARAR RN Bork BST ETT Si Aändköntstdr ör ög FAN ber ev tre v - Mere FRAN rest rö vs (93 FET VA PN CR VR ARN RA VPA ERS rar RTV PR AE vr NTA AR NARE? sons RN RR v Ambres - AR OVER REAR AEA Eder tree Rea FERRAN DE FA sten u 3 seen rev Era - sve Ae rn RR SM FSA ET EE JA dad dr PE a 4 Br ; avs eV ar AP ER AR ma be sig - MES Ka ed bring Nie gå ER ped Le Rr - Cork FAROR RAR VR AA ARR RR Sig mr BES SRA ErEr RR rn ARS NT RK Ve ” ASEA pr ih A008 to tt nl = + fest ARR sist Ev orter VR RR ES FI VERRRSD EA RAL vert PR PER ARR, FRK JA SD RER orresen ve VN re | Ar , - A &» ,.- våt - + Meda se, vr ove Ore or (BRT NO ren ser PAT TE Are BNORNRE RV ve a RR RAN VA ATA fråskaper kont ärter ; San SKOR SET se ren BR RR RVE Rd ORD ANSE VR DVR + prat rt oc NAS ARA På vrgs ts RAR TOP da bida ANA om RER AA AR NR M rara - - MA ör GÖRA ” Ne PaÖAot vem 0 RE RER VA ter eteser PERAEN TEn SR were mdr veva, grarNbAt iettederad oe NE rss er Nr VN PR RN SRA NR vt Arvrakänd rt FASAN Aarre te rer ra ST SA SN Are We STR RATE SV Sr sn arsa Senna RN VA går röven ef Tara Kd KVD RO NAKNE ROOT FEV or torven TV KBV OROAR Fo ANAR EG rr RR vävt Snr de Nere ven bd a ve bros ATA botad — VoVeRRPOR å- Nn TT RR oe FT Ers FR FR Rona FA fo AAA ver UREA betan rtogarD ve. NN Ses: ev ryter ERAN RT VARAR ÖR RV ERT — vv år GAV vev ROR wear ve gast FANN rats KPA - ES re or bn RENA LV ARA Ne stört is vi BVYPV RR PRV USP sv VR RV RR ett RR VR ye kar ER OR RO sevet YE vovvar PERSER JRR AG rdr ÅR AR nd ye Ad trkegt St ARA ondt RR rv rr . i Vv VV VREDE VV NETA TA RE SRS vesen PAR TR ET RR Rd rota VR ör MA VERA RA verse OVR Sr PE vt PRAT - rr VVE SS ry WS RATATA » pe ENE er RR SNR rr Crn Sr EPN RARE VA ver vgt KRATTA DE ta ra RR RAA Rd GÅR MAR TTTRE ylal ptrola - ere e Väl OVE AN GRAV ORSA verse OC PVe PRRPAPTEY TR RS rk MR FIRE VER RER ve varg EON rd PR we? LR vv su sa PDA ROAD Vr ra siren VE svvvenvende ARR TE SEA ere Ye ten Tre rn , Fr om stt RR SARK Hevdbkk Ar RADE RAA ARA RR RA vt ORT är OA PER RANN ARNE FANA TIER TA Tessan RNE TARA RER ver rv ere ven ARA Nu4e i . ARNE SANTE fö + ” " + "$$ Ae VT PRE RNA - & rr ror RN RAD BÖRSRAS TEE veva PR SÖN sr = og VR BARNEN RR VR OP - + we MN ert vyrveere ts RTR NV OR PRO fa rt MIND BA SPE ERE RE FRE ört rs RR ERA > MV et AVR e Ger RR RR Randy RENEE dn JE JR Abel PERIC 2, Sn RS rdr hh HARRER RSA pr Rn RAR RA NRA RS i SAP AMADA NN Sas rett RR VER NAR RA tersebs RAD RE ERA op nerevervre Fett ARA svär VV TVO war tet ”enmvet vyvEt9 res värvat et svertreet ve vet FYR RA SE AVE RA ST mer VVS ro RN ET BY SINN SRS ARn NN VE rt V PARVIS AA FÄRS ARA putta BARR Nn RTR ae toner tee LAY NOEN RIVERA FIRE Se nre RD SR ARNESEN RAS ANS SN o 4 Ae ktt RTENET EG NTE rr verse rverFegvE ita PS FÖRRA SRS bon ker ee Bot AA EDADAS Pi frdrtrudraräRR, NAR RER Sas SA ARAAAS mA 4 Mad Orr ER EP rer + ordna IA gna dere I orsr RA REA 070 4 BRASS PAA fn men, VR RAA PA CM py ve ts OR VRT VN PARAR .”- nee - Käkad PARA AM mv erver ——L arr nr0N0 BV AR se OFPER PV vr tnt 3 osorersonse vv Körning FA Hg VR RR NA AAA RR än SAD ses - BR äl an ven sr OA RR ee 60 ARR stt RATAR AR SORG BR KRA does are VER FRA FR vg RER PAS sd svörven re rr ämtg ar RKA yr OR urtovee Fe RA RR SVT Geer VAR ENS VAR AE a om B dd Pr na Avi yerremve rna RS E-FLSRr AAAR RE RATE mar sm NAN NRARGA PEETER GEN Kd Arr rr dr rese Ara ssgrsaläseterbet Br R SNR IT ATS Bäver vårve' tree GV RORT + 0 osar 0 RR RASEN ra ret RETA ”$ öre” Ar veröt R0r0 BARN Sä vrå KARON betad nt Se ROR BANAR te ve vå prQresg rån AR RNA , er 0 40 VN ONS RARP (Lrtnt Yr ANAR vevrpese UVA stevveve ter RE RT + - M rer rr TRAPPAR KORA 0 9 ON RY e Vt vvtttRNDAAA AV 4 - EE AASE VD SNR TRA SITS RTR r SEA r RN FASEN Sr SE - a . värre tv VAR veosteos ova daever Be TR arr ee rr rr vvs ESA - RR EF OANNRARAR Nea eta 5 ev AAA AR FRA PO SVS: rv YE ÖA Arr svatorå Vv RT tr VAD ARA PT örter RYTER Tod Un RNE EV » tt BU ONA