Haber 


SIR 


alv 


ol ; 


N Ae ND 
SS 


Ar 


| 

) Vv 
HN a jar NAN 
RIE 


tj 
PDA 


KR 
är an Hed 
MITT , $ 
par 


vå Fr a SR 


vä 
KORV 


2 
SS 


Siree 
SSE 


CS 


TT 
SR 
å 


SN N Ne 
ie + 


0 


SA 


Va 
ls 


st 


IE 


FÖTT 
ER 


EE 


re 


Norr Å 
PEN LIG SR Hit JA. , SKA Rrybp 
Mo lvel4a4 [) i URINE u ” d färd K SR dr pA 
NED |; i viagra Ad 4) 54 PRC M- 


Sp ee 


SERA Ir 


EL 


pf 
Vv» 
j é 
” 
K 
Nå 
N jä= 
4 
- 
i 
j 
I | 
a 
Å / 


AS Sr at 


pe 


, 


FE 


Ve 
' 
: 
ph vw 
iv 
kr 
i 
J , 
A ” 
" 4 
É 
SÅ [| 
| tå ' 
+ ww / 


MEDDELANDEN 


9 
FRAN 


STUTENS 
SKOGSFÖRSOKSANSTALT 


HÄFTE 17. 41920 


MITTEILUNGEN AUS DER REPORTS, OE TEE USWEDISE 
FORSTLICHEN VERSUCHS- INSTITUTE OF EXPERIMENTAL 
ANSTALT SCHWEDENS FÖRESTRY 
17. HEFT No 17 


RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES 
DES EÖRETS DE LAT SURDE 


No 17 


CENTRALTRYCKERIET 2 STOCKHOLM 1920 


Vv TLASSIA WANG REDAKTÖR (AR 
. | ProrEssok GUNNAR SCHOTTE 


D 

CAFE 
ö Mi: hn : j 4 
g ; : 0: 
fe 
- - 


INNEHÅLL. 


EDVARD WIBECK: Det norrländska tallfröets grobarhet 


öreeRemfabhiskeit des norrländisehen KieferhsamelS-. ooo: ckssssss soils rs ssu 17 


GÖSTA MELLSTRÖM: Skogsträdens frösättning år 1919 


Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Jahre 1919 


OLOF TAMM: Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet 49 


Bodenstudien in der nordschwedischen Nadelwaldregion ossssmmsssssssisssssrser rna 277 
IVAR TRÄGÅRDH: Undersökningar över nunnans uppträdande 
MIG N TAL OMA TO LSE TOT JAN: SN RR SSE Se sie set Deje Sr Saat st SSA 301 
Untersuchungen itiber das Auftreten der Nonne bei Gualöv 1915—1917......... 326 
EDVARD WIBECK: Om olika skogsodlingsmetoders förhållande 
TINGp pirySsningsfaran 1 NOSPlaml hb og ss-ssgscbe sossar 329 
Uber die Gefahr des Auffrierens bei verschiedenen Forstkulturmethoden in 
ISTe Lar) CU PN ESR 0 Ur EE SR I RR STONER RET RT rr re ST SNS SAN 345 


Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt 
under år 1919. (Bericht iiber die Tätigkeit der Kgl. Forstlichen 
Versuchsanstalt Schwedens im Jahre 1919; Report about the work 
of the Swedish Institute of Experimental Forestry). 


I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung. Forestry division) av 
GUNNAR SCHOTTE 349 


II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Ab- 
teilung; Botanical-geological division) av HENRIK HESSELMAN 354 
III. Entomologiska avdelningen (Forstentomologische Abteilung; 
entomological division) av IvAR TRÄGARDEH oss esseseeesrnac. 356 
IV. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung fär 
die Verjängungsversuche in Norrland; Division for afforestation 
problems in Norrland) av EDVARD WIBECK 


ä 


TAR ned Vr AG 


les 


DET NORRLÄNDSKA TALL:z 
FRÖETS GROBARHET 


DIE KEIMFÄHIGKEIT DES NORRLÄNDISCHEN KIEFERNSAMENS 


AV 


EDVARD WIBECK 


SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTT: 
NING ÅR 1919 


SAMENERTRAG DER WALDBÄUME IN SCHWEDEN IM JAHRE 1919 


AV 


GÖSTA MELLSTRÖM 


EDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFT. 17 . N:r 1—2 


CENTRAÄLTRYCKERLIET, STOCKHOLM 1920: 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS STYRELSE. 


LINDMAN, ARVID, konteramiral, f. d. statsminister, f. d. utrikesminister, led. av Riks- 
dagens II kammare, ordförande. 

FREDENBERG, KARL, generaldirektör och chef för Domänstyrelsen, v. ordförande. 

BARTHELSON, C. G., f. d. överjägmästare, led. av Riksdagens I kammare, 

RINGSTRAND, NILS C. t. f. landshövding i Kopparbergs län. 


ANDERSSON, GUNNAR, fe d:r, professor vid Handelshögskolan, domänfullmäktig, led. 
av Riksdagens I kammare. 


SKOGSFORSOEKESANSTALTENS PERSONAL. 
SKOGSAVDELNINGEN. 
Föreståndare: . 
SCHOTTE, GUNNAR, f. d. jägmästare, professor. Rt. Experimentalfältet 32, 10o—11 f. m. 
Chef för Statens Skogsförsöksanstalt och redaktör för dess publikationer. 
Assistent: 
PETRINI, SVEN, e. jägmästare. 


Första Skogsbiträde: 
MELLSTRÖM, GÖSTA. 
Skogsbiträden: 
HENRIKSSON, ÖSCAR, skogsmästare, tjänstl., tj. f. SÖDERLUND, FRITZ, skogsmästare. 
ANDRÉN, HENNING. 
Skriv- och ritbytraäde: 
GEETE, HEDVIG. 
Räknebiträden: 


MELLSTRÖM, RUTH, | Rt. Kassakontoret 
HAMMAR, GUNHILD, f. DAHLHJELM, f Experimentalfältet 13, 10 f. m.—4 e. m. 


NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Föreståndare: 

HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, professor. Rt. Experimentalfältet 31, 10—11 f. m. 
Assistenter: 

TAMM, OLor, fil. licentiat. 

ROMELL, LARS-GUNNAR, fil. licentiat. 


Kemistbiträde: 
LAURENTZ, GURLI, fil. kand. 
v. FRIEDRICHS, KERSTIN, e. biträde. 


ENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 
Laborator: 


TRÄGÅRDH, Ivar, fil. d:r, Rt. Experimentalfältet, 33 10—11 f. m. 


AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. 
Försöksledare: 
WIBECK, EDVARD, fil. kand., jägmästare. Rt. Experimentalfältet 39. 10—11 f. m. 


Skogsbiträde: 
GUSTAVSSON MARELD, FOLKE. 


Vaktmästare: KARLSSON, A. W., Rt. Experimentalfältet 30, ankn. 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS INSTITUTIONS- 
BYGGNAD. 


Vaktrummet, Rt. Experimentalfältet 30. 10 f. m.—4 e. m. 
Roslagsvägen, Experimentalfältet. 


FEB 151921 


ED UA LB oE GC | 


LIBRARY 
NEW YsRK 
BOTANICAL 

GARDEN 


ET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS 
GROÖBARHET. 


FÖRELÖPANDE MEDDELANDE ÖVER GROBARHETENS SAMBAND MED 
VÄXTPLATSENS SOMMARTEMPERATUR SAMT ÖVER VISSA EFTER- 
MOGNADSFÖRETEELSER HOS FRÖET.! 


ämte anläggning av försöksytor, avsedda att jämföra olika skogsod- 

lings- och markberedningsmetoder, har undersökning över norrländskt 

skogsfrö utgjort den förnämsta arbetsuppgiften för Statens Skogsför- 
söksanstalts Norrlandsavdelning. 

Dessa undersökningar ha tillgått så, att år efter år kottpartier — om 
minst 15 och högst 50 1. — samlats från ett större antal platser, såvitt 
möjligt någorlunda jämnt fördelade över hela Norrland. Kottpartierna 
ha så klängts.-och det därur erhållna fröet har undersökts. Maått- och 
viktsbestämningar av flera olika slag ha blivit gjorda. Kottens vikt och 
stycketal pr volymenhet har undersökts från samtliga insamlingsloka- 
ler, likaså den temperatur och tidslängd, som klängningen krävt, och 
slutligen vikten av det erhållna fröutbytet, såväl i oavvingat som avvin- 
gat skick. 

Vidare ha i de olika fröposterna frökornens medelstorlek och vikt ut- 
rönts genom fastställande av den s. k. 1,000-kornsvolymen och 1,000- 
kornsvikten. ; 

Till sist ha mycket omfattande groningsundersökningar blivit utförda, 
iNderfatt varje fröparti blivit undersökt på 3 olika sätt. Dels i den s. k. 
Jacobsenska groningsapparaten — som bekant en av de modernaste och 
mest drivande — dels i stora, grunda, särskilt för ändamålet tillredda 
sandlådor, i vilka groningen skett vid jämn källartemperatur, dels slutli- 
gen genom såddförsök ute på fritt land. 

Vid frilandsförsöken ha 1,000 frökorn av varje slag utsåtts och paral- 
lella försök ha utförts i tre stycken, klimatiskt väl skilda trakter av 


t Föredrag hållet vid Svenska Skogsvårdsföreningens extra sammanträde i Stockholm den 


24 november 1919. 


I. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 17. 


2 EDVARD WIBECK [2] 


Sverige, nämligen dels i försöksanstaltens egen försöksträdgård vid Ex- 
perimentalfältet, dels i mellersta Norrland, antingen vid Bispgården. i 
Jämtland eller vid Moälven i Ångermanland, dels slutligen i översta Norr- 
land, antingen vid Gällivare eller vid Avafors mellan Boden och Hapa- 
randa. 

När jag så tillägger, att även med samma fröparti groningsförsöken 
— åtminstone i Jacobsenska apparaten och på fritt land — upprepas 
år efter år för att fastställa förändringarna i fröets groningsprocent och 
groningshastighet, så inses utan vidare att Norrlandsavdelningen samlat 
och allt fortfarande samlar ett mycket omfattande material för kännedo- 
men om det norrländska skogsfröet. 

Jag bör genast nämna att det insamlade materialet t. v. omfattar så 
gott som enbart /Zallfrö. Något avsevärt material av norrländsk gran- 
kott, respektive norrländskt granfrö har blott kunnat erhållas från ett 
år — 1917 — och detta frö visade sig dessutom vara i hög grad in- 
sektskadat. Tallen däremot har under hela den tid Norrlandsavdelningens 
fröundersökningar pågått alltid haft så pass kottsättning, att åtminstone 
några I0-tal kottprov kunnat erhållas varje år. Av den kott, som hösten 
1916 i frörapporterna betecknas som 2:årig, insamlades sålunda i februari 
— mars 1917 97 prov, vid samma tid 1918 insamlades 24 nya kottprov 
och likaledes under samma månader i år ett 30-tal prov. Till nästa år 
påräknar jag att kunna få ett synnerligen representativt tallkottsmate- 
rial, då 2-årig kott i vinter förekommer i stor ymnighet över större de- 
len av Norrland, särskilt i dess övre del. 

De meddelanden, jag här har för avsikt att lämna, röra uteslutande 
tallen. Som av det föregående inses, äro också undersökningarna över 
tallfröet långt ifrån avslutade; i vissa delar, särskilt vad förändringarna 
av det gamla fröets grobarhet angår, måste de naturligtvis ännu fort- 
sättas många år framåt, om någorlunda uttömmande och för praktiken 
värdefulla upplysningar härom skola ernås. 

Det är överhuvud taget med stor tveksamhet och med reservation för 
de ändringar och tillägg, vilka fortsatta undersökningar torde komma att 
göra erforderliga, som jag tillmötesgått min chefs i Skogförsöksanstalten 
och tillika sekreterarens i denna förening önskan att redan nu i skrift" 
och tal framlägga en del av de resultat, som börja skönjas. 

Kontentan av dessa resultat utmynnar naturligtvis till stor del i tal- 
värden och siffror, och att i detta sammanhang /Ae/Zt/ undvika sådana 
låter sig tyvärr ej göra. För att emellertid i största möjliga grad skona 
auditoriet, skall jag här begränsa mig till endast två moment i under- 


1 EDV. WIBECK, Om tall- och granfrö från Norrland. Skogen 1919. Med obetydliga 
tillägg och ändringar även utgiven separat såsom Skogsförsöksanstaltens flygblad n:r 16. 


[3] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 3 


Fig. I. Medelisotermer för oktober (a) och november (5) månad. 
Mittlere Oktober-(a) und November -(ö)Isotermen fär Schweden. 


sökningarna, där den rent siffermässiga ballasten kan tagas förhållande- 
vis liten, på samma gång som intressanta och för praktiken ej alldeles 
betydelselösa naturförhållanden komma fram. 

De avsedda momenten röra: 

1:0) sambandet mellan tallfröets grobarhet och sommartemperaturen hos 
den ort, varest det producerats; 


4 EDVARD WIBECK [4] 


2:0) eftergroningen eller den företeelse, att en större eller mindre del 
av ett utsäde ligger över en till flera vegetationsperioder, innan den gror. 

Innan jag går in på dessa frågor, nödgas jag också som allra hasti- 
gast beröra proveniens-frågan. 

Jag behöver ju icke i denna församling närmare utveckla, vad denna 
fråga innebär, särskilt vad tallen angår. Det må vara nog sagt, att 
man ju fastställt, att tallen även inom sitt svenska utbredningsområde 
är så pass noggrant avpassad för lokalklimatet, att någon avsevärd för- 
flyttning mot norr av plantor eller utsäde plägar slå illa ut. De unga 
plantorna eller åtminstone vissa delar av växtkroppen frysa bort. Efter 
allt att döma är det närmare förloppet därvid att förklara så, att den 
förflyttade plantan kräver en längre vegetationsperiod, än den nya växt- 
platsen erbjuder. De stränga höstfrosterna träffa därför vissa delar av 
plantans vävnader i sådant skick, att de ej kunna uthärda. När snön 
smälter undan på våren, finner man därför främlingarna söderifrån döda 
eller toppfrusna. 

De temperaturlinjer, som bäst återgiva den zonala fördelningen av tal- 
lens klimatraser, torde sålunda vara höstmånadernas isotermer, framför 
allt oktober- och november-isotermerna (fig. 1). Som vi se, ligga i syn- 
nerhet novemberisotermerna tätt, d. v. s. en förhållandevis stor tempera- 
turskillnad råder då även mellan närbelägna breddgrader. Det torde 
vara detta förhållande, som utformat tallens klimatraser till den grad, 
som verkligen synes vara fallet. 

Innan fullt bindande undersökningar föreligga, över vilka klimatiska 
faktorer det är, som orsakat denna utformning, är det emellertid kanske 
rättast att uppdela tallens klimatzoner efter Zsotermerna för den årliga 
medeltemperaturen (fig. 2). Gången av dessa linjer följer för övrigt, som 
synes, i stort sett ganska noga oktober- och novemberisotermernas för- 
lopp. För att ej driva indelningen i zoner alltför långt — något som vid 
jämförelser skulle minska säkerheten hos resultaten, enär varje zon då 
komme att bliva representerad av alltför få särfall —, ha två och två 
av dessa klimatbälten blivit sammanförda till inalles 5 (eller, noga räk- 
nat, 6) klimatzoner på så sätt, som bilden visar. Av dessa falla zonerna 
I—III helt och hållet och zon IV delvis inom Norrland och Dalarna. 
Indelningen är så vald, att gränsen mellan zonerna III och IV samman- 
faller med den ungefärliga gräns, som Sylvén angivit mellan den syd- 
svenska och nordsvenska tallens utbredningsområden". Jag återkommer 
i det följande något till dessa fyra norrländska klimatområden och har 
därför velat visa, huru de avgränsats. 


! N. SYLVÉN, Den nordsvenska tallen, Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, 
häft. 13 och 14, Stockholm 1917. Se sid. 100, fig. 47. 


DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 3 


Isotermer för årets medeltemperatur. 

Mittlere Jahres-Isotermen fir Schweden. 

Isotermer för tidsperioden juni—augusti 1916 jämte insamlingsplatser för tallfrö, skör- 

dat februari-mars 1917. Allteftersom fröproven visat 0o—40, 41— 50 eller mer än 

50 procents grobarhet, äro motsvarande rundlar tomma, streckade eller fyllda. 
Isotermen der Zeitperiode Juni—August 1916 nebst Einsamlungsplätzen fir Kiefern- 

samen, geerntet in Februar—März 1917. Je nach dem die Samenproben eine Keimpro- 


zent von o—40, 41—50 oder mehr als 50 gezeigt haben, sind die entsprechenden 
Rundeln leer, schraffiert oder voll gezeichnet. 


6 EDVARD WIBECK [6] 


Beträffande den första av de frågor, vilka närmare skulle belysas, nämligen 

sambandet mellan tallfröets grobarhet och sommartemperaturen 
hos den ort, där det vuxit, 

så utgöres materialet av det frö, som insamlades 1917 och 1918. 

Vi se å figur 3 en karta, å vilken växtplatserna för de 97 stycken 
tallkottpartier, som insamlades 1917, blivit ungefärligen angivna medelst 
rundlar. Undersöker man nu, hur motsvarande fröposter förhållit sig exem- 
pelvis vid första årets groningsförsök i Jacobsenska apparaten — i förbigaå- 
ende må nämnas, att resultaten i sandlådorna i regel mycket väl överens- 
stämma härmed —, så visar det sig, att i stort sett en påfallande lagbunden- 
het i grupperingen av groningsprocenterna äger rum. De höga procenterna 
falla genomgående på de östligare lokalerna, de lägre på de västligare. 

På bilden motsvara de svarta rundlarna frö med minst 51 &Z grobar- 
het, de streckade frö med 41—50 & och de vita rundlarna frö med 
o—40 2 grobarhet. Tänker man sig en linje så dragen, att den delar 
Norrland i en östligare del, som omfattar de svarta rundlarnas område, 
och en västligare, som omfattar det utanför liggande, får man två områ- 
den med så olika medelgrobarhet hos tallfröet som 62,5; och 14,8 4. 

Å figur 4 se vi motsvarande fördelning mellan högre och lägre gro- 
ningsprocenter hos de 24 tallfröposter, som insamlades vintern 1918. 

De svarta rundlarna representera här ett östligt område med 65,4 24 
medelgrobarhet hos fröet gent emot ett av de övriga rundlarna represen- 
terat västligt område med 27,6 2 motsvarande grobarhet. Representa- 
tionen av utpräglat västliga lokaler är emellertid, som synes, detta år 
väsentligt svagare än det föregående. 

Jämför man figurerna 3 och 4, finner man visserligen en huvudsaklig 
överensstämmelse mellan utbredningen av — om jag i korthet får ut- 
trycka det så — de högprocentiga lokalerna, men också vissa olikheter. 
Gränsen mellan det bättre och sämre fröområdet låg 1918 längre vä- 
sterut, och särskilt i Dalarna och Härjedalen var fröet då bättre än 1917. 

Norrmannen HAGEM har tämligen nyss publicerat undersökningar, 
som visa, att tallen för att överhuvud taget kunna sätta något grobart 
frö kräver en medeltemperatur om minst 10 7/7? C. för juni, juli och 
augusti månader '. Det låg därför nära till hands att försöka, hur iso- 
termerna för nämnda månader skulle förhålla sig till den påvisade gräns- 
linjen mellan områdena för hög och låg grobarhet hos tallfröet. 

Tallkotten behöver som bekant två somrar för sin utveckling; jag 
resonerade som så, att det borde vara den 2:dra sommaren, som vore 
mest betydelsefull för fröets groningsförmåga. Det var alltså i första 
rummet 1916 års medelisotermer för tiden juni—augusti, vilka borde 


! OSCAR HAGEM, Furuens og granens frosetning i Norge. Bergen 1917. 


[7] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 


Fig. 4; 


Fig. 5. 


ll) 
I 


a 
EE 
pA = 


obm 


| 


| 
I 
| 
i 


| 
| 


| 


| 
| 


| 


I 
| 


| 
| 


| 


lll 


| 


) 
| 


Isotermer för tidsperioden juni—augusti 1917 jämte insamlingsplatser för tallfrö, skördat 
februari—mars 1918. Alltefter som fröproven visat 0o—40, 41 —50 eller mer än 50 pro- 
cents grobarhet, äro motsvarande rundlar tomma, streckade eller fyllda. 

Isotermen der Zeitperiode Juni — August 1917 nebst Einsammlungsplätzen fär Kiefernsa- 
men, geerntet in Fehruar—März 1918. Je nach dem die Samenproben eine Keimprocent 


von Oo—I10, 41—50 oder mehr als 50 gezeigt haben, sind die entsprechenden Rundeln 
leer, schaffiert oder voll gezeichnet. 


Sveriges fördelning mellan områden med en genomsnittlig låg (mindre än 50:procen- 
tig) och hög (mer än 50:procentig) grobarhet hos tallfröet. Det senare området marke- 
rat genom tvärstreckning. Kroklinjerna äro novemberisotermer (jfr fig. 1). 

Die Verteilung Schwedens in Gebiete mit durchschnittlich niedrigem (weniger als 


50 Prozent) und hohem (mehr als 50 Prozent) Keimprozent des Kiefernsamens. Das 
letztere Gebiet durch Schraffierung markiert. 


Die Krumlinien sind die mittleren No- 
vemberisotermen (vergl. Fig. I). 


[94] 


EDVARD WIBECK [8] 


inläggas på den karta, som rör det frö, vilket insamlades i februari och 
mars 1917, och motsvarande isotermer för år 1917, vilka borde jämföras 
med det frö, som insamlats under vintern 1918. 

För fastställandet av det närmare förloppet av nyssnämnda tempera- 
turlinjer för såväl året 1916 som 1917 har jag att tacka byrådirektör J. 
V. SANDSTRÖM och ingenjör K. HALLDIN å Meteorologiska Centralanstalten. 
Linjerna blevo där inlagda på en kartstomme i större format och utan 
att vederbörande hade kännedom om förloppet av den gränslinje, var- 
med isotermernas läge skulle jämföras. Övertransporterade på frökar- 
torna, få linjerna här det förlopp, som framgår av bilderna 3 och 4! 

Att ett nära samband föreligger mellan tallfröets grobarhet och den 
undersökta medeltemperaturen, kan ju knappast betvivlas. På bild 3 
se vi ju, hur isotermen för 13” ganska noga följer gränsen för det bättre 
fröet. På bild 4 tycks det snarast vara 147-isotermen, som bildar mot- 
svarande gräns. Jag betraktar det naturligtvis ingalunda som slutgil- 
tigt fastställt, att, låt oss säga, minst 13 a 13/2 sommartemperatn 
under tallkottens 2:dra år är nödvändig för att kotten skall lämna frö 
av minst 350 & grobarhet. Indicierna för att det förhåller sig så synas 
mig emellertid efter de gjorda sammanställningarna vara ganska starka, 
och hopp bör ju finnas, att en fortsatt jämförelse mellan senare insam- 
lade fröprov och motsvarande sommartemperaturer skall kunna närmare 
precisera problemets lösning. 

Under antagande av att 137-isotermen markerar gränsen mellan de 
omtalade grobarhetsområdena, det bättre och det sämre, skulle den nor- 
mala uppdelningen av Norrland mellan dessa båda områden te sig unge- 
fär så, som bild 5 visar. Som vi se, motsvarar detta ganska nära den 
bild, som 1917 års frö framvisade. Den påfallande utbuktningen av 
det bättre fröområdet mot nordväst längs Luleälven — ett konstant för- 
hållande, som man också lagt märke till vid Hällnäs” klänganstalt — 
orsakas tydligtvis av ett mycket utpräglat försommarmaximum, som vilar 
över dessa nejder. Ett annat temperaturmaximum ligger nere i Ånger- 
manland och vidgar också här det bättre fröområdet uppåt nordväst, 
kring Ångermanälvens källfloder. Däremot ligger ett minimum normalt 
över en viss del av södra Medelpad och norra Hälsingland och vållar 
här en utpressning av gränslinjen mot öster. Denna bukt var mycket 
påfallande å bild 3. 

Det kan vara skäl att lägga märke till, vad dennna gräns, vars unge- 
färliga tillvaro i varje fall ej kan betvivlas, betyder för praktiken! 

Den ger först och främst besked om åtminstone ex av de viktigare 
orsakerna, varför det är så mycket lättare att få upp naturlig tallför- 
yngring i de norrländska kustreviren än i lappmarksreviren. Det frö, 


[9] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 9 


som naturen själv sår ut, har i regel flerdubbelt högre grobarhet i de 
förra än i de senare. 

En omständighet av stor praktisk betydelse är vidare den, att gränslinjen 
mellan fröområdena övertvärar det linjenät, som närmast torde mar- 
kera gränsen mellan tallens olika klimatzoner. Detta betyder nämli- 
gen, att man i regel kan få frö av förhållandevis hög grobarhet från så 
gott som samtliga dessa klimatområden, om man endast begränsar in- 
samlingen till rätt del — den östligare — av dessa. 

Det är också att märka, att det meteorologiska observationsmaterial, 
enligt vilket beskaffenheten av tallfröet bör kunna förutses, föreligger till 
bedömande väsentligt tidigare, än säsongen för insamling av tallkott 
inträffar. Man har därför i detta fall verkligen möjlighet att få praktiskt 
värdefulla anvisningar. Jag vågar nästan påstå att 12”-, 13”- och 14”- 
isotermerna för juni—augusti äro av den vikt för bedömande av fröets 
beskaffenhet, att man borde lägga in dem — eller åtminstone den mel- 
lersta, 13”-isotermen — på den karta över den 2-åriga tallkottens riklig- 
het i olika delar av landet, vilken varje år publiceras i frörapporten från 
Skogsförsöksanstalten. Detta desto hellre, som Norrland ligger inom 
ett gränsområde, där mycket starka årliga fluktuationer av sommarens 
medeltemperatur och därmed av tallfröets grobarhet förekomma. Ett 
och annat år, jag vill minnas att exempelvis 1902 var ett sådant, ligger 
sommartemperaturen så lågt, att knappast något grobart tallfrö alls då 
kan utbildas i hela Norrland, andra år åter få till och med de över- 
sta lappmarksreviren tillräcklig sommarvärme för att möjliggöra utbild- 
ningen av tallfrö med en förhållandevis hög grobarhet. 


Jag övergår nu till 


eftergroningen hos tallen, 


eller det förhållande, att en större eller mindre del av utsädet ligger 
över en till flera vegetationsperioder, innan det gror. 

På grund av iakttagelser, gjorda på en del av Skogsförsöksanstaltens 
äldre såddfält i Norrland, har jag i en uppsats för ett par tre år sedan 
fäst uppmärksamheten på denna sak.! Jag kom till det resultatet, att 
eftergroning i stor utsträckning förekom efter utsäde med norrländskt 
tallfrö samt att en viss lagbundenhet gav sig tillkänna i denna toörete- 
else. Lagarna ifråga kunde formuleras sålunda: 

1:0) Vid sådd på samma plats med frö från olika breddgrader, giver 


t EDv. WIiBECK, Om eftergroning hos tallfrö. Meddelanden från Statens Skogsförsöks- 
anstalt, häft 13 och 14. Stockholm 1917. 


10 EDVARD WIBECK [10] 


Tabell I. 
Medeltal av groningsresultat, erhållna efter sådd 1918 å fritt land vid Gällivare och 
Bispgården med 97 prov av norrländskt tallfrö, insamlat under febr.—mars 1917. 
Mittel der Keimungsresultate, erhalten nach Aussaat im Frihjahr 1918 auf Freiland bei Gälli- 


vare und Bispgården von 97 Proben von Kiefernsamen aus Norrland, eingesammelt in den 
Monaten Februar—Märtz 1917. 


| Procent uppkomna pPpoleasosetore | 
: Antal 'Klimatzon ned Anzahl der aufgekommenen Keimpflanzen in Prozenten | 
mö Kanhermedel=t |: . TO | z SE 
| Graal tyda | B is pg arsdiem 
prov. | temperatur av | PEERE TSINDES TEN SINE NES | 
| Anzahl | Klimatzone mit | | Eftergroning | | | Eftergroning | 
| der | einer jährlichen | | 1 2 av totala || | 1 4 av totala | 
| Samen- | Mitteltemperatur | 1918 | 1919 | Summa FUREEN | 1918 ro919| RK Sroingen en 
| proben von | | | Summe | Nachkeimung | Summe | Nachkeimung | 
| | | | in Z der = | | | | in &Z der | 
| | | gesammten = || gesammten | 
| | | Keimungen = || Keimungen. | 
| | Å | [ TI | 
| 7 | under — 11 1,37 | 6,99 | 8,36 | 76,8 == —" | 19,4 | 
| | | | | | 
| 56 | SE — HJ 2,53 | 6,86 | 9,39 | 74,9 [SN — 21,:2 | 
| | I | 
| 26 + 3— + I | 5,58 | 7,92 | 13,50 66,3 = = 2 15,2 
| | | | | | 
| 8 över + 3? | 25,89 | 5,85 | 31,74 250 = = 445 | 
fröet från den klimatiskt ogynnsammaste lokalen den högsta procenten 


eftergrodda plantor. 

2) Vid sådd med samma frösort på såddplatser, belägna under olika 
breddgrader, visar såddplatsen med det hårdaste klimatet den högsta 
eftergroningsprocenten. 

På ett såddfält uppe vid Gällivare hade jag sålunda trott mig kunna 
fastställa en eftergroningsprocent av i somliga fall ända till närmare 
70 Zz — detta med frö från Sorsele —, under det att motsvarande tal 
på såddfält vid Bispgården i allmänhet höllo sig vid 15 å 20 £. 

En viss grad av osäkerhet vidlådde emellertid dessa försök framför 
allt av den anledningen, att plantuppslaget på de undersökta fälten i 
detta fall ej bortplockats vid revisionerna varje höst, utan fått kvarstå 
från det ena året till det andra. Det avdöende av en del uppkomna 
plantor, som alltid i mer eller mindre grad äger rum, särskilt under vint- 
rarna, maskerade därför till en del eftergroningen. När jag parallellt 
med groningsförsöken i Jacobsenska apparaten och i sandlådorna också 
gjorde frilandssådder med 1,000 frön av varje slag på små, enkom för 
ändamålet tillredda parceller, så var det bl. a. för att erhålla säkrare 
och fullständigare besked om eftergroningen. 

Av 1917 årstallfrö — det enda, som ännu hunnit att revideras två 
gånger — gjordes, såsom jag förut nämnt, frilandssådder våren 1918 både 
vid Experimentalfältet, vid Bispgården och vid Gällivare. Sådderna vid 
Experimentalfältet förstördes tyvärr därigenom, att den lerhaltiga mull- 


LL] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET tta 


jorden därstädes bildade en hård torkningsskorpa just vid den kritiska 
tidpunkt sommaren 1918, då plantorna skulle börjat att spira upp. Såd- 
derna vid Bispgården och Gällivare ha däremot reviderats dels hösten 
1918 dels innevarande års höst och med det resultat, som tab. 1 anger: 

I Gällivare kunde nu med absolut visshet fastställas en alldeles kolos- 
sal eftergroning. Det skulle föra för långt att uppräkna, hur alla de 97 
fröproven förhållit sig härutinnan. Somliga av proven, nämligen en del 
från västra och norra Sveriges fjälltrakter, visade t. o. m. en eftergro- 
ning om 100 eller mycket nära - 100 procent! Jag har emellertid 
sammanfört resultaten i grupper, vilka representera de medelvärden, 
som erhöllos av fröproven från var och en av de fyra, tidigare ur- 
skilda och omnämnda klimatzonerna. Kolumnerna i tabellen visa dels 
medelvärdena för den absoluta markgroningsprocenten under vartdera av 
åren 1918 och 1919, dels den totala groningen under båda dessa år till- 
sammans, dels slutligen hur stor procent av den totala groningen, som 
kommer på det senare året, d. v. s. utgöres av eftergroning. 

Vad frilandssådden vid Bispgården angår, så tycktes den vid något 
tillfälle råkat ut för kreaturstramp och ävenledes starkt lidit av ogräsväxt. 
De låga och oregelbundna, tydligtvis av störande yttre inflytelser på- 
verkade absoluta groningstalen har jag under sådana förhållanden ansett 
blott och bart missvisande samt utelämnat i tabellen. Även om många 
av de 1,000 frön, som utsåtts på varje ruta, blivit förstörda, bör likväl 
förhållandet eller proportionen mellan vad som av återstoden grott 1918 
och 1919 ej för den skull ha behöft att rubbas så mycket. Även från 
Bispgårdsfältet har jag därför angivit själva eftergroningsprocenten, vil- 
ken ju uteslutande bestämmes av nyssnämnda proportion. 

I stort sett bekräfta de nya försöken fullständigt, hvad jag förut trott 
mig finna angående eftergroningen. På Gällivarefältet se vi, hur efter- 
groningens medelvärde genomgående sjunker från fröet från den nordli- 
gaste klimatzonen, I, till fröet från den sydligaste zonen, IV. I Bisp- 
gården ger däremot fröet från zon II den högsta eftergroningsprocenten, 
ehuru skillnaden mellan värdena från zonerna I och II är så liten, att 
tillfälligheter kunnat spela in. Man kan emellertid också tänka sig, att 
tallfröet från nordligaste Sverige vid sådd nere i Bispgården kommit i 
ett förhållandevis så varmt klimat, att groningen härigenom blivit i nå- 
gon mån abnormt stegrad redan under första sommaren och eftergro- 
ningen alltså i motsvarande grad minskad. På denna punkt skulle fri- 
landssådden nere vid Experimentalfältet sannolikt givit klarare och i 
varje fall teoretiskt intressanta upplysningar, varför misslyckandet av 
denna sådd är att beklaga. 

En annan sak, som är värd att lägga märke till, är den förhållandevis 


12 EDVARD WIBECK [12] 


ringa skillnaden i eftergroningens storlek mellan fröet från de tre zo- 
nerna I—III, vilka representera den nordsvenska tallens växtområde, 
gent emot fröet från zon IV, som representeras av fröprov, visserligen 
från Dalarna och sydligaste Norrland, men från den sydsvenska tal- 
lens växtområde. Under det att eftergroningens storlek hos fröet från 
de tre förstnämnda zonerna endast varierar mellan respektive 76,8—66,3 
samt 21,,—15,2 procent, faller den inom zon IV med ens ned till re- 
spektive 25,1 och 4,; procent. Man kan ju häri, om man så vill, se 
ytterligare ett bevis utöver dem, som SYLVÉN tidigare anfört, för befint- 
ligheten av en verklig systematisk skillnad mellan den sydsvenska och 
nordsvenska tallformen. 


En företeelse, som tydligtvis bottnar i samma inre orsaker hos fröet 
som eftergroningen, är, vad man skulle kunna kalla 


groningsstegringen 
d. v. s. det förhållande, att det norrländska tallfröet ofta visar högre 
grobarhet i groningsapparaten, sedan det förvarats ett eller annat år, än 
vad det till en början gjorde. I synnerhet inträffar detta ofta vid de 
kortvariga groningsförsök om exempelvis 30 dagar, varmed man ju 
merendels nöjer sig. 

Det är rätt egendomligt, att denna sak, såvitt jag vet, ej tidigare bli- 
vit beaktad och diskuterad, då den ju spelar en stor roll för en rätt 
värdesättning av fröet. Dettas bruksvärde och därmed också det skä- 
liga salupriset har, som bekant, ansetts helt och hållet bero av de vär- 
den på grobarheten, som man funnit i groningsapparaten, eller, rättare 
sagt, bruksvärdet har ansetts stiga och falla efter en ännu mycket bran- 
tare kurva.! Samtidigt härmed har man ju också hållit före, att fröet 
såsom nyklängt visade den högsta grobarheten och att denna därefter 
under årens lopp visade ständigt avtagande värden. 

I själva verket är denna sak, vad det norrländska tallfröet angår, be- 
tydligt mera invecklad. 

För att ge exempel på, vad jag sagt, må först hänvisas till tabell 2, 
som återger en serie groningsförsök, vilka utförts med 25 olika fröprov 
från Hällnäs' frökällare, dels år 1915, dels 3 år senare, d.ovistemomnet 
Fröet förvarades under mellantiden i bleckkaggar, vars sprund voro tä- 
tade med vax. Fröanalyserna verkställdes vid Svenska Skogsvårdsför- 
eningens frökontrollanstalt i Stockholm. 


! Se härom G. SCHOTTES referat av HAACKS, >Der Kiefersamen. Verhältnis zwischen 
Keimprozent und praktischem Wert», Skogsvårdsfören. Tidskrift, Fackuppl. 1909, samt Kungl. 
Domänstyrelsens cirkulär ang. sådd och förvaring av skogsfrö, givet den 29 juli 1909. 


[13] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET l3 


Tabell II. 


Groningsresultat, erhållna vid försök våren 1915 och 1918 med 25 tallfröprov från 
Nordsverige. Fröproven insamlade under åren 1911—1914 och förvarade vid 
Hällnäs fröklängningsanstalt. 


Keimungsresultate, erhalten aus Versuchen im Friähjahr 1915 und 1918 mit 25 Kiefern- 


samenproben aus Nordschweden. Die Samenproben wurden in den Jahren 1911—1914 
eingesammelt und in der Samenklenganstalt bei Hällnäs verwahrt. 


Frö- | (BENA len ertoninegsprocent 
| provens , | | Tnsam Anzahl der gekeimten Samen in Prozenten 
nummer Insamlingsort, revir | lingsår | SEE ö - = | 
FS Einsammlungsort, Revier MAS Våren 1915 | Våren 1918 AN 
proben | FY Friijahr 1915 Frijabr 1918 Zasoder 
Abnahme 
I iNFfarock! S:a Lycksele ;.. I9I1 54,0 58,2 + 
200 | TTT TA SA Joo» 57.3 24,0 = 
| 3 IF E0h SL ANSSI 69,6 84,2 - 
| 4 Bjurholm och Degerfors. | » | 68,3 73:7 + 
| 5 WEE SE mvg NA SR | 76,8 71.0 EN 
| 6 FÄNLVS DVR SMG che betar Seg » 7455 70,0 Ft 
| 7 PISA er AE ERK RA 7430 78,5 3 
| S TE cr ESS AR SPEER SES AE SERA ) 38,8 70,5 Ar 
| 9 [RUTER Skr easter dre ) 39.8 | 55,2 ' 
REEO BOClEn SR ast ee, sees » 66,5 80,2 Ir 
TN EN:a och. S:a- Lycksele ... | 1913 | 48,5 67,0 är 
HA 3 SES SA » 65,3 66,5 sr 
13 SOSSAR ESA lö 58,5 52,7 SE 
14 Bjurholm och Degerfors. | » 0,5 83,0 + 
15 KANAR AS] förens one soaker AA 79,1 81,7 2 
16 NTVIGISJälD os. Igsdeon ockra ; 42,8 40,53 =— 
17 ANSE gr ; 79.8 76.5 = 
18 PT oa renaste | | 79.0 14:53 TT 
Fi NER FJ ÖDE sosse se gr sbreer scan aa 76,2 80.0 a 
200 WE UnLASKG, soc sbessersrs sons , | 35,6 71,0 5 
21 NT RAS SE rn ed FISEN EGON 68,0 Hök I 
SR RBOdenS uses soker nns övscs 2 | 85,5 S9,7 ct 
23 N:a och S:a Lycksele ... 1914 64,6 LE -- 
24 JÄNSENE SE SA ES RAS RENA RI » | 47:6 47.9 ar 
| 25 | Bjurholms och Degerfors » 84,0 | S1,4 = 
Medeltal | 61,7 | 69,1 | ASIENS HÅ 


Ett anmärkningsvärt förhållande, om vilket för övrigt en av tabellens 
kolumner giver närmare besked, är, att många av fröposterna voro 
klängda redan 1911 och alltså 4 år gamla redan vid 1915 års under- 
sökning samt ej mindre än 7 år gamla vid undersökningen 1918. Vi 
se att icke desto mindre visar den senare grobarhetsprövningen i ett 
stort antal fall högre värden än den föregående. I 16 fall av alla de 25 
undersökta har man sålunda funnit en högre grobarhetsprocent 1918 
än 1915 och blott i 9 fall en mindre. Medeltalet för alla de undersökta 
fröprovens groningsprocent ligger därför år 1918 7,4 Z högre än 1915 
och ökningen i grobarhet uppgår i genomsnitt till 12 2 av de först funna 
värdena. 


14 EDVARD WIBECK [14] 


Tabell III. 
Groningsresultat, erhållna vid försök våren 1913 och 1914 med 24 tallfröprov från 
norra Jämtlands skyddsskogsområde. Fröproven insamlade vintern 1912—1913. 
Keimungsresultate, erhalten aus Versuchen im Frihjahr 1913 und 1914 mit 24 Kiefern- 


samenproben aus dem Schutzwaldgebiet im nördlichen Jämtland. Die Samenproben wurden 
im Winter 1912—1913 eingesammelt. 


- | ; Erhållen groningsprocent efter 30 dygn 
Fröprovens | Insamlingsortens Anzahl der nach 39 Tagen gekeimten Samen in Prozenten 
nummer höjd över havet, m = A 
Nummer | åh ET. 2 3 Ökning eller 
de SE, Höhenlage /M. des Våren 1913 Våren 1914 minskning | 
d ? | Fnsammiungsortes Frihjahr 1913 Friihjahr 1914 Zunahme oder 
| | Abnahme 
Högre än 350 m 
Uber 3350 m Höhe | 
I 385 5 12 + 
2 385 43 45 + 
3 SVS 24 43 =E 
4 380 6 28 + 
5 450 14 32 är 
6 390 14 2 + 
if 430 | + Oo = 
8 390 | I 3 + 
9 | 379 21 72 5 | 
Medeltal | 397 m 13,2 | 26,2 + 98 | 
Mittlere Höhe | "HG | | 
Z = . . | 
Lägre än 350 m | 
| Unter 350 m Höhe 
I | 310 38 45 SE 
2 | 300 62 53 — 
3 | 340 | 10 54 + 
4 340 | 14 18 + 
| 5 320 | 12 33 + 
| 6 310 | 2 [0] — 
| 7 296 | 13 20 + 
8 290 | 45 62 == 
9 | 315 | 5 64 + 
10 | 300 52 90 + 
II 295 | 91 81 — 
12 | 250 | 46 69 + 
13 290 | 19 24 = 
14 | 290 82 31 — 
15 290 | 65 78 2 
Medeltal 302 m 3YGe | 51,3 + 38 &£ 


Mittlere Höhe 


4 


Ett i visst avseende ännu mera belysande exempel visas i tabell 3. 
Det är en serie groningsundersökningar, som utförts av skogschefen, 
jägmästare K. E. KALLIN, på tallfrö insamlat inom norra Jämtlands 
skyddsskogsområde vintern 1912—1913, och vilka resultat han godhets- 
fullt ställt till Skogsförsöksanstaltens förfogande. Serien omfattar 24 


[15] DET NORRLÄNDSKA TALLFRÖETS GROBARHET 15 


fröprov, vilkas grobarhet blivit undersökt på fullkomligt samma sätt och 
under samma tidslängd — 30 dygn — våren 1913 och 1914. 

Det särskilda intresse, på vilket dessa försök kunna göra anspråk, lig- 
ger däri, attisamtliga fall fröinsamlingsorternas höjd över havet är känd. 
Denna höjd växlar mellan 230 och 450 m. Jag har därför sammanfört 
fröproven i två olika grupper, den förra 
omfattande frö, insamlat på mer än 350 
m:s höjd över havet, den senare om- 
fattande frö, insamlat på ringare höjd 
än 350 m. över havet. Medelhöjderna 
för respektive grupper falla mycket nära 
400 och 300 meter över havet. 

Som vi finna, visa båda frögrupperna 
en mycket betydande genomsnittlig gro- 

HEGEA längden kluvna tallfrön från barhetsstegring. Groningsprocenten hos 

Garpenbergs revir i Dalarna (2) den frögrupp, som representerar de högre 

och Sikå revir i Norrbotten (5), höidlä h fråm d b il 
visande groddens medellängd hos DJEaSEnNAs Ane een et r1:a tl et 
respektive frösorter. Lineär för- 2:dra året stigit från 13,2 till 26,2; hos 

storing c:a 9-faldig. o ka lades SL 
Rörkespaltete Kioferhsamen fröet från de lägre höjdlägena, vilket, 
aus den Revireren Garpenberg in såsom man kunnat vänta, från början 
Dalekarlien (a) und Sikå in Norr- haft Hö Ers z 
botten (5), die mittlere Länge 2 Ogre grobarhet, aro motsvarande 
des Keimes in den betreffenden värden 37 och 51,3. Den absoluta gro- 
Samenproben zeigend. Lineäre - s ER d ek 4 
rose etwa g:fach, ningsstegringen är med respektive 13 
och 14,3 procent tämligen lika hos båda 
frögrupperna, den relativa däremot, d. v. s. groningsökningen uttryckt 
1 procent av första årets groningsvärde, är med respektive 98 och 38 
rocent, mer än 27!/, gånger större hos den förra frögruppen än hos den 

P gang Srupp 

senare. Av de 9 fröprov, som bilda den förra gruppen, visa 8 ökning och 
endast I minskning i grobarhet från det 1:sta till det 2:dra året; bland de 15 
fröprov, som utgöra den senare gruppen, är motsvarande proportion I I mot 4. 


Det kan nu till sist frågas: hur skola sådana företeelser som eftergro- 
ning och grobarhetsstegring djupare sett förklaras? Är det några ana- 
tomiska eller fysiologiska olikheter hos det norrländska tallfröet gent 
emot det sydsvenska, som kunna ge hållpunkter härvidlag? 

Naturligtvis faller en fullständigare utredning häröver, vilken kräver en 
skolad växtanatom och växtfysiolog, utanför Skogsförsöksanstaltens Norr- 
landsavdelnings uppgifter. Mera av nyfikenhet än av hopp att verkli- 
gen kunna komma dessa problem inpå livet, gjorde jag emellertid en 
liten undersökning, som kanske icke desto mindre är ägnad att kasta 
ett visst ljus över denna fråga och för vilken därför i korthet skall redogöras. 


16 EDVARD WIBECK [16] 


Jag utvalde tvenne fröprov, ett från Sikå revir, beläget inom södra 
delen av Norrbottens lappmark, och ett från Garpenbergs revir i syd- 
östligaste hörnet av Dalarna, båda fröproven stammande från 1917 års 
kottinsamling. De båda fröslagen hade såväl vid groningsförsöken i 
Jacobsenska apparaten som i sandlådorna visat mycket typiska, respek- 
tive nordsvenska och sydsvenska drag, Sikåfröet en endast svag-medel- 
måttig, men länge ihållande groning, Garpenbergsfröet en högprocentig 
och snabbt förlöpande sådan. I frilandssådden vid Gällivare visade det 
sig sedermera, att Sikåfröet hade omkring 90 &Z eftergroning, Garpen- 
bergsfröet endast omkring 5 2? 

Det låg kanske närmast till AES att förmoda, att någon skillnad skulle 
förefinnas på fröskalet hos respektive frösorter. En sådan skillnad är nämli- 
gen känd mellan normala och s. k. hårda frön hos vissa ärtväxter; likaså 
har professor NEGER påvisat, att sterila lärkträdsfrön ha ett annorlunda och 
kraftigare byggt fröskal än de fertila fröna. Någon dylik olikhet i frö- 
skalets byggnad röjde emellertid icke min preliminära granskning av 
fröna. Men jag fann i stället något annat, nämligen att embryots längd 
i Sikåfröna visade större variation än i Garpenbergsfröna. 

För att få mera bestämda och av frökornens storlek oberoende värden 
på denna variation, tog jag utan val 100 frön av vardera slaget, av- 
lägsnade fröskalet samt klöv fröna längs efter på så sätt, att frövitans 
båda halvor skildes från varandra. Det inuti liggande embryot, d. v. s. 
den outvecklade grodden, stannade då på endera av dessa halvor. Vid 
svag förstoring under mikroskopet tedde sig frövitans ena halva, sedd 
från insidan och med vidsittande embryo, ungefär så, som fig. 6 visar. 
Med tillhjälp av ett graderat okular var det lätt att mäta längden av 
dels frövitan dels embryot. När jag så hade båda dessa värden, räk- 
nade jag ut embryots längd i procent av frövitans längd. 

Det visade sig, att i Garpenbergsfröet embryolängden varierade mellan 
43 och 92 &Z av frövitans längd, samt att dess medellängd uppgick till 
706 Z& av dennas. I Sikåfröet var variationen HoSEr betydligt större, i 
det att motsvarande värden här lågo vid 19 och 89 2 med medeltalet vid 
61,36 2. I ett par av de undersökta Sikåfröna var embryot rent rudi- 
mentärt, varför dessa frön ej medräknats i förestående variationskalkyl. 

Det tyckes alltså förhålla sig så, att den låga grobarheten och lång- 
samma groningen hos det nordsvenska tallfröet sammanhänger med och 
orsakas av en i jämförelse med det sydsvenska tallfröets mycket olik- 
formig och överhuvud taget svag utveckling av embryot. TI stället har 
emellertid embryot hos den nordsvenska tallen en utomordentligt seg 
lifskraft jämte förmåga av en långsam tillväxt inuti fröet, även långt efter 
det att detta blivit skilt från moderträdet. Först sedan denna embryots 


(Iz) DIE KEIMFÄHIGKEIT D. NORRL. KIEFERNSAMENS 17 


intraseminala tillväxt nått till en viss punkt, får detta förmåga att reagera för 
de särskilda, yttre betingelser, vilka framkalla frögroningen, och att som 
en yttre synlig grodd genombryta fröskalet och fortväxa utanför detsamma. 


RESUMEE 
Uber den Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit des 
norrländischen Kiefernsamens und der Sommertemperatur 
des Einsammlungsortes nebst einiger Nachreifeerscheinungen 
beim Samen. 


Verfasser berichtet zuerst iäber die Art und Weise der Samenuntersu- 
chungen in der Norrlandabteilung der staatlichen forstlichen Versuchsanstalt. 
Die Zapfen wurden geklengt, die Samen auf Gewicht, Volum und Keimfä- 
higkeit hin untersucht. Die Keimfähigkeit wurde teils in dem sogenannten 
Jacobsen'schen Apparat geprift, teils durch Aussaat in flache, mit Sand ge- 
fällte Kästen, oder im Freien in Baumschulen. 

Um ein deutlicheres Bild der Hauptresultate zu erhalten, ist es in gewis- 
sen Fällen geeignet, die Samenproben in wenige Klassen zu vereinen, die je 
einer Klimazone entsprechen. Verfasser hält es fär wahrscheinlich, dass die 
fur die schwedische Kiefer so karakteristische weitgetriebene Aufteilung in 
klimatische Rassen hauptsächlich durch das Oktober- und November-Klima 
bestimmt wird (s. Fig. 1). Trotzdem geschieht im folgenden die Einteilung 
auf Grund der jährlichen Mitteltemperatur. Wie aus Figur 2 ersichtlich, wird 
Schweden in 5 (oder genauer 6) Zonen eingeteilt: Zone I mit einer Mittel- 
temperatur unter — 1, Zone II mit + 1 bis — 1, Zone III mit + 3 bis 
+ I, Zone IV mit + 5 bis + 3 u. s. w. Die Zonen I—III und Teile von 
IV entfallen auf Norrland. Die Grenze zwischen den Zonen III und IV 
fällt mit derjenigen zusammen, die nach N. SYLvÉN die Gebiete fär das Vor- 
kommen der siäd- und nordschwedischen Kiefer trennt. (Mitteilungen aus der 
forstlichen Versuchsanstalt Schwedens, 13.—14. Heft 1916—1917). 

Nach dieser Einleitung geht Verfasser näher ein auf die in der Abhandlung 


uber Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit des Kiefernsamens 
und der Sommertemperatur des Einsammlungsortes 


diskutierten Fragen. 

Das betreffende Untersuchungsmaterial bestand aus 97 Samenproben, ein- 
gesammelt im Februar—März 1917 und 24 Samenproben zur gleichen Jahres- 
zeit 1918 eingebracht. 

In Figur 3 sind die Einsammlungsorte der zuerstgenannten 97 Samenpro- 
ben ungefähr mittels Kreisen angegeben. Die Keimfähigkeit der verschiede- 
nen Samenproben (nach Bestimmung im Jacobsen'schen Apparat) ist auf der 
Karte durch verschiedene Schwärzung der betreffenden Kreise angegeben; 
und zwar bedeutet keine Schwärzung eine Keimfähigkeit von o—40 2, eine 
Schraffierung 41—50 2 und Vollsehwärzung täber 50 94. 


2. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


18 EDVARD WIBECK [18] 


Verbinden wir die meist westlich gelegenen schwarzen Kreise miteinander- 
so teilt diese Linie Norrland in ein östliches Gebiet mit einer durchschnitt, 
lichen Keimfähigkeit von 62,8 2 und ein westliches mit nur 14,8 «4. 

Figur 4 zeigt entsprechende Verhältnisse bei den 24 Samenproben vom 
Winter 1918. Die schwarzen Kreise bezeichnen ein östliches Gebiet mit 65,3, 
die iäbrigen Kreise ein westliches mit 27,6 2 Keimfähigkeit. 

In seiner Arbeit iber den Samenertrag der Kiefer und Fichte in Norwe- 
gen (Furuens og granens frosetning i Norge, Bergen 1917) wies der Nor- 
weger HAGEM die Bedeutung nach, die eine gewisse Minimal-Temperatur, 
+ 10/5” C,in den Monaten Juni—August, fir den Ansatz keimfähiger Kie- 
fernsamen hat. Dies veranlasste den Verfasser zu untersuchen, wie sich die 
obenerwähnte Grenzlinie zwischen den Gebieten guter und schlechter Keim- 
fähigkeit des Kiefernsamens zu den Mittel-Isothermen jener Zeitperiode ver- 
hält. In Figur 3 sind die Isothermen fär Juni—August 1916 eingezeichnet, 
in Figur 4 die fär 1917 derselben Monate. Die Isothermen fär 13 und 14” 
fallen so genau mit der genannten Grenzlinie zusammen, dass an einem in- 
nigen Zusammenhang zwischen der Keimfähigkeit und der Sommertemperatur 
im letzten Jahr der Samenreife kaum gezweifelt werden kann. Wir können 
annehmen, dass eine Mitteltemperatur von wenigstens 13” in den Monaten 
Juni—August erforderlich ist, um eine Keimfähigkeit von uber 50 & zu er- 
halten. Diese Forderung wird unter normalen Verhältnissen fär denjenigen 
Teil Schwedens erfällt, der auf Figur 5 quergestrichelt ist. 

Dass die Keimfähigkeit des Kiefernsamens in den Kiästengebieten Norrlands 
mehrmals grösser ist als im Innern des Landes, erklärt die alte Erfahrung 
des besseren Kiefernnachwuchses durch Selbstaussaat im ersten Gebiet. 

Es ist von grosser praktischer Bedeutung, dass die Grenzlinie zwischen 
dem guten und schlechten Samengebiet das Liniensystem schneidet, welches 
am besten die Grenzen zwischen den verschiedenen Klimarassen bezeichnen 
därfte. Dies heisst nämlich, dass man in der Regel aus allen Klimazonen 
Samen von verhältnismässig guter Keimfähigkeit erhalten kann, falls die Ein- 
sammlung auf die östlichen Teile beschränkt wird. 

Da die FEinsammlung des Kiefernsamens in Nordschweden an gefällten 
Bäumen im Verlauf des Winters erfolgt, kann das meteorologische Beobach- 
tungsmaterial, nach welchem die mutmassliche Keimfähigkeit des Kiefernsa- 
mens verschieder Gegenden bestimmt werden kann, schon lange Zeit vorher 
zu Rate gezogen werden. Deshalb schlägt der Verfasser vor, in den jähr- 
lichen Samenberichten der forstlichen Versuchsanstalt die 137” Isotherme der 
Monate Juni—August in die Karte täber das Vorkommen zweijähriger Kiefern- 
zapfen einzutragen. Dies ist umso winschenswerter, als Norrland in einem 
Grenzgebiet liegt, dessen Mitteltemperatur der Sommermonate in verschiede- 
nen Jahren stark schwankt. 


Nachreife=Erscheinungen bei dem norrländischen Kiefernsamen. 


Die in Frage stehenden Erscheinungen äussern sich praktisch genommen 
auf zwei verschiedene Weisen: 1) in Form von Spätkeimung, d. h. ein grös- 
serer oder kleinerer Teil der im Freiland ausgesäeten Samen bleibt eine bis. 
mehrere Vegetationsperioden hindurch liegen, ohne zu keimen; 2) in Form 


[19] [DIE KEIMFÄHIGKEIT D. NORRLÄND. KIEFERNSAMENS 19 


von Erhöhung der Keimfälhrgkert, d. h. der Samen keimt im Keimungsappa- 
rat besser nach Aufbewahrung während 1—mehrere Jahren als gleich im 
Anfang. Dass Spätkeimung in hohem Masse bei dem nordschwedischen Kie- 
fernsamen vorkommt, hat der Verfasser fräher in einer Abhandlung nachge- 
wiesen: ,,Uber Verspätung der Keimung nordschwedichen Kiefernsamens bei 
Freilandssaat” in den Mitteilungen aus der forstlichen Versuchsanstalt Schwe- 
dens 1917. Die Gesetzmässigkeit, die bei dieser Erscheinung zu Tage tritt, 
wurde dort wie folgt zusammengefasst: 1) Wird Kiefernsamen aus verschie- 
denen Gegenden auf demselben Platz ausgesäet, so gibt der Samen von den 
" klimatisch ungiänstigen Orten den höchsten Prozentsatz an spätkeimenden 
Exemplaren; 2) wird eine und dieselbe Samensorte an verschiedenen Stellen 
ausgesäet, so findet sich am Ort mit dem härtesten Klima der höchste Pro- 
zentsatz an Spätkeimungen. 

Im Frihjahr 1918 wurden teils im nördlichsten Teil Schwedens (Gällivare), 
teils im mittleren (Bispgården in Jämtland) Aussaaten im Freiland gemacht 
mit 97 Samenproben aus verschiedenen Gegenden Norrlands. Bei den Revi- 
sionen der Aussaatstellen im Herbst 1918 und 1919 wurden alle bis dahin 
aufgekommenen Pflänzchen entfernt. Es erwies sich, dass viele Samenproben 
der Fjellgebiete des nördlichen und westlichen Schwedens eine Spätkeimung 
von 100 oder nahezu 100 & zeigten. In Tabelle 1 sind die Ergebnisse in 
Gruppen zusammengefasst. Diese stellen Mittelwerte dar, die von den Sa- 
menproben der vier vorher genannten Klimazonen erhalten wurden. Fiär das 
Versuchsfeld bei Gällivare wird sowohl die Anzahl der Keimungen im Jahre 
1918 und 1919 angegeben, als auch der Prozentsatz Keimungen, die auf 
das zweite Jahr entfallen, d. h. der Spätkeimungen. Das Versuchsfeld bei 
Bispgården hatte unter Schädigung durch äussere Faktoren zu leiden, so dass 
die Angaben fär die absolute Grösse der Keimungen hier ausgelassen sind. 
Der Prozentsatz der Spätkeimungen ist aber auch hier angegeben. 

Es ist interessant zu sehen, wie die Spätkeimungen der Samen aus den 
Zonen I—III in Gällivare auf 76,8—066,3 2 und in Bispgården bis auf 21,2 
—15,2 & steigen, die entsprechenden Zahlen aber plötzlich auf 25,1: und 
4,5 & Ssinken fir Samen aus Zone IV, also aus dem Gebiet der sidschwe- 
dischen Kiefer. 

Die Tabellen 2 .und 3 veranschaulichen die zweite der genannten Nach- 
reifeerscheinungen, nämlich die Erhöhung der Keimfähigkeit nach Aufbewah- 
rung. 

In Tabelle 2 ist eine Serie Keimungsversuche aufgenommen, welche mit 
25 verschiedenen Samenproben aus Nordschweden ausgefihrt wurden. Diese 
Proben wurden in Schwedens nördlichster Klenganstalt geklengt und aufbe- 
wahrt (Hällnäs in Västerbotten) und teils im Jahre 1915, teils 1918 unter- 
sucht. 16 der 25 Proben zeigten eine gesteigerte Keimfähigkeit bei der 
späteren Untersuchung, obwohl ein Teil der Samenproben aus dem Jahr 1911 
stammte. 

Tabelle 3 zeigt das Verhalten von 24 Samenproben, die im Winter 1912 
—13 im Schutzwaldgebiet des nördlichen Jämtlands eingesammelt und im 
Frihjahr 1913 und 1914 untersucht worden waren. In diesem Fall ist die 
Höhenlage der Einsammlungsorte bekannt, und diese konnten deshalb in zwei 
Gruppen vereinigt werden; die eine umfasst die Orte mit einer mittleren 
Höhe von ungefähr 400 m tä/M, die andere von ungefähr 300 m i/M. In 


20 EDVARD WIBECK [20] 


beiden Samengruppen zeigt sich eine durchschnittliche Steigerung der Keim- 
fähigkeit vom Jahr 1913 zum Jahr 1914. Driäckt man die Steigerung in 
Prozenten der Anzahl Keimungen im ersten Jahre aus, so zeigt der Samen 
von den höher gelegenen FEinsammlungsorten eine fast 21/, mal so grosse 
Steigerung als der Samen von den niedrig gelegenen. 


Zum Schluss bringt Verfasser eine anatomische Untersuchung von zwei 
Samenproben, die eine von der sidschwedischen Kiefer aus dem Garpenberg- 
Revier in Dalekarlien, die andere von der nordschwedischen Kiefer aus dem 
Sikå-Revier in Norrbotten. Die Befunde scheinen die Spätkeimungserschei- 
nung zu erklären. Es zeigte sich nämlich, dass die Länge des Embryos bei 
den Samen aus Garpenberg weit weniger variiert als bei denjenigen aus Sikå. 
Und zwar hatten erstere eine Länge von 43—92 2 des Endosperms, im 
Mittel 76 9; bei der zweiten Probe waren die entsprechenden Zablen 19 
—89 2, bezw. 61,36 2. Die niedrige Keimfähigkeit und langsame Kei- 
mung des nordschwedischen Kiefernsamens därfte in ursächlichem Zusammen- 
hang stehen mit einer ungleichmässigen und iberhaupt schwächlichen Aus- 
bildung des Embryos. Dieser hat jedoch eine tberaus zähe Lebenskraft und 
vermag mehrere Jahre hindurch innerhalb des Samens langsam zu wachsen, 
nachdem dieser von der Mutterpflanze getrennt ist. Erst wenn dieser intra- 
seminale Zuwachs eine gewisse Höhe erreicht hat, vermag der Embryo auf 
die äusseren Keimungsreize zu reagieren und als Keimling die Samenschale 
zu durchbrechen. 


EE ES RÖRDE 


SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING 
AR 1919. 


kogsstatspersonalen har att årligen göra iakttagelser angående skogs- 

trädens blomning och fruktsättning. Bevakarna sammanföra sina 

iakttagelser i rapporter, som insändas till revirförvaltaren. Denne 
gör i sin ordning ett sammandrag av vissa uppgifter ur rapporterna, 
och sammandraget jämte primäruppgifterna gå till domänstyrelsen, var- 
ifrån det hela efter inregistrering översändes till skogsförsöksanstalten 
för vidare bearbetning. 


Väderleken under vegetationstiden. 


Temperatur- och nederbördsförhållanden under vegetationstiden ha 
stor betydelse för trädens fruktsättning. Vad 1919 och 1919—20 års 
fröskörd beträffar är det väderleken somrarna 1919, 1918 och 1917, 
som övat direkt inverkan. För det tallfrö, som i vinter är fullt ut- 
vecklat, anlades blomknopparna sommaren 1917, vadan nämnda års 
väderlek har varit av betydelse för vinterns tallfröskörd. Väderleken 
under 1918 års vegetationsperiod har haft inflytande på kottarnas ut- 
veckling hos tallen samt på blomknopparnas anläggning hos övriga skogs- 
träd. Och slutligen har 1919 års väderlek varit av betydelse för fröets 
utveckling och mognad. 

I början av 1917 års vegetationsperiod, april och delvis även maj må- 
nad, var temperaturen relativt låg, ända till 2 grader under det normala. 
Likaså var den låg under juli månad, då däremot juni och augusti hade 
en medeltemperatur, som var relativt hög. I september rådde medel 
temperatur. I norra Sverige var nederbörden under sommarhalvåret 1917 
ovanligt riklig; undantag härifrån utgör endast maj månad samti någon 
mån även augusti. Södra Sverige fick däremot mycket litet regn. 

För de under 1918 års vegetationsperiod rådande väderleksförhållan- 
dena gäller följande sammanfattning. 

Under såväl april som maj månader var temperaturen över så gott 
som hela Sverige högre än medeltalen. Motsatt förhållande ägde rum 


Då GÖSTA MELLSTRÖM [2] 


under juni månad. I juli var temperaturen högre än mediet i norra 
delarna av landet men normal eller något lägre söderut. Augusti 
hade att uppvisa mer än medeltemperatur i västra men mindre än nor- 
mal i östra Sverige. Medeltalet för sept. månad visar lägre temperatur 
än normalt för hela landet. Svåra frostnätter förekommo överallt den 
26—27 maj och på flera ställen i södra Sverige även den 2—3 juni. 

Sommarens nederbördsförhållanden kännetecknades av en långvarig tork- 
period under försommaren, särskilt beträffande södra Sverige, och av en 
lika ihärdig regnperiod i slutet av sommaren. Sålunda följde efter en i 
nederbördsbänseende ungefär normal april en ovanligt torr maj. Tork- 
perioden sträckte sig över även förra delen av juni, men under senare 
delen av denna månad föll mycket regn. Juli och augusti månader hade 
något mindre än normal nederbörd men september ovanligt mycket mer 
än normalt. 

För de under sommarhalvåret 1919 rådande temperatur- och neder- 
bördsförhållandena lämnas en något mera detaljerad, månadsvis uppställd 
redogörelse, hämtad ur »Månadsöversikt över väderlek och vattentillgång» 
utgiven av Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. 

April månad. Temperaturen var i medeltal för månaden i det stora 
hela normal både i Götaland och Svealand och i det norrländska kust- 
området, men i det övriga Norrland var den under den normala. Av- 
vikelsen från månadens medelvärde var störst, 2,5 grader, i det inre av 
Norrbotten, liksom lägsta medeltemperaturen för månaden, omkring — 6,s 
grader, var rådande därstädes. I nästan hela Svealand och Götaland 
var medeltemperaturen för varje dag under månadens tre sista veckor 
över fryspunkten. 

Nederbörden utgjordes huvudsakligen av snö i norra och regn i södra 
delarna av landet. Mängden var över den normala i Norrland och större 
delen av Götaland, men i Svealand, utom nordvästra delen, var den un- 
der och i Västmanland var den endast 350 Zz därav. Största mängden 
i procent av normalvärdet föll i Jönköpings och Norra Kalmar län, om- 
kring 235 2, och den därnäst största, omkring 185 2, i Östergötlands 
Hallands, Kronobergs och Södra Kalmar län. I medeltal för hela riket 
var nederbörden omkring 40 mm eller mera än 150 2 av den för måna- 
den normala, som är 25,. mm. 

Maj månad. I medeltal för månaden var temperaturen över den nor- 
mala i hela landet. Största avvikelsen, över 4 grader, var rådande i 
sydvästra Jämtland och nordvästra Dalarna, därifrån den hastigt avtog 
mot öster men mindre hastigt mot norr och söder. I stort sett var 
temperaturen högre i Norrland, Svealand och nordvästra Götaland än 
under maj 1918, men däremot lägre i sydöstra Götaland. Frostdagarnas 


[3] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 23 


antal var i södra Sverige relativt. störst, och den 14, 17 och 18 voro 
svåra frostdagar i hela landet. 

Den huvudsakliga nederbörden utgjordes av regn, men snö och hagel 
föll även flerstädes i landet. Nederbörden var synnerligen ojämnt fördelad; 
sålunda föll på några platser i Västernorrlands län över 100 mm, ända 
upp till 147,, mm. På andra platser, i Halland, Östergötland och Dals- 
land föll däremot ingen nederbörd alls under hela månaden. Det var 
huvudsakligast kusttrakterna vid Bottniska viken och norra Östersjön 
samt Jämtland, delvis även Dalarna och Västmanland, som gynnades 
av någon nämnvärd nederbörd. I medeltal för hela landet utgjorde ne- 
”derbörden omkring 25 mm eller 65 & av den normala, som är 38,3 mm. 

Juni månad. Temperaturen var i medeltal för månaden högre än den 
normala i nordliga Norrland men därunder i det övriga Sverige utom på 
Gottland och östra delarna av Norra Kalmar län, där den var omkring 
normal. Största positiva avvikelsen uppvisade Karesuando med icke 
mindre .än 3,7 grader över normaltemperaturen och största negativa av- 
vikelsen hade Karlstad, där den var 1,5; grader därunder. 

Nederbörden utgjordes företrädesvis av regn men till någon del av hagel, 
ofta i förening med åska. Dess mängd var mycket växlande och ovan- 
ligt stora månadssummor, 150 mm och däröver, förekommo dels i inre 
Norrland och dels i inre Svealand. Av normalmängden för månaden 
var nederbörden omkring 200 2& i Västerbottens, Jämtlands, Västernorr- 
lands, Gävleborgs, Örebro och Uppsala län; omkring 150 2 därav i den 
övriga delen av landet utom i Göteborgs och Bohus län, där den var 
omkring normal. I medeltal för hela landet var nederbörden 80 mm 
eller cirka 180 20 av den normala, som är 44,; mm. 

Juli månad. Temperaturen var i medeltal omkring 2,; grader över 
den normala i nästan hela Norrland och norra Svealand, omkring 1 grad 
däröver i övriga delar av Svealand, mestadels medelvarm i norra Göta- 
land, omkring 0,s grader under den normala i mellersta Götaland och 
omkring i grad därunder i större delen av Skåne. Den varmaste trakten 
var norra Svealand, där medeltemperaturen var omkring 18 grader, un- 
der det att den i södra Sverige var omkring 16 grader. Såsom något 
ovanligt kan framhållas, att frost ingenstädes förekom under månaden. 

I allmänhet var nederbörden, som till största delen utgjordes av regn, 
omkring 20 90 under normalmängden i hela riket utom i södra delarna 
av Götaland, där den var över densamma. Hela den sammanräknade 
nederbördsmängden var störst, 97 mm, i Hallands län och minst, 43 
mm, i Stockholms län. I medeltal för landet i sin helhet var nederbör- 
den för juli månad omkring 59 mm, eller ungefär 85 /o av den normala, 
som är 68,7 mm. 


24 GÖSTA MELLSTRÖM [4] 


Augusti månad. Temperaturen var i medeltal för månaden under den 
normala över hela Sverige. Största avvikelsen, 2,0 grader, visade fjäll- 
trakterna av Jämtland, västra Östergötland samt sydvästra Skåne. Ut- 
efter Bottniska viken var temperaturen relativt högst med en avvikelse 
av blott 3/, grader under månadens medeltal. I Götalands kusttrakter 
var medeltemperaturen 14 grader, i inre delarna av Götaland samt i 
Svealand utom Dalarna och norra Värmland var den 13 grader, i hela 
Norrlands kustland och Dalarna 12 grader samt 10 grader i östra delarna 
av Lappland och västra Jämtland. 

Nederbörden under augusti var i medeltal för hela riket i det allra 
närmaste normal med 78,6 mm (normalnederbörden 78,; mm). Den ut- 
gjordes företrädesvis av regn samt något hagel. Mer än det normala 
föll i södra Götaland och å Gottland samt i Stockholms och Norrbottens 
län. I övriga delar av landet var nederbörden något under normal. 

September månad. Temperaturen var så gott som över hela Sverige 
högre än den normala. Avvikelsen var störsti östra Svealand och Nord- 
östra Götaland samt å Gottland med omkring 1,2 grader. I övrigt väx- 
lade den mellan 0,2 och 0,8 grader över den normala. Högst tempera- 
tur rådde i Skåne och kustremsan av Kalmar län samt å Gottland samt 
lägst, mellan 4 och 6 grader, i nordvästra delen av Norrbottens län. 

I genomsnitt för hela landet var nederbörden 69 mm, eller 135 /o av 
den normala, som är 50,6 mm. Hela Norrland och Svealand fick be- 
tydligt mera nederbörd än som för månaden är normalt. Ett område 
av Götaland bestående av Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län samt 
norra Halland fick 163 20 av normalnederbörden. Mindre än normalt 
föll i delar av Skaraborgs län, Skåne, Blekinge, Kalmar län samt å Gott- 
land. I övriga delar av Götaland var nederbörden normal. 

Oktober månad. "Temperaturen var över hela landet under den nor- 
mala. Största avvikelsen hade nordliga Norrbotten med intill 2,2 gra- 
der samt Götalands kusttrakter med 1,6 grader. 

Nederbörden utgjordes i Norrland och norra Svealand övervägande 
av snö, eljest var det övervägande regn, men snö föll under månaden 
över hela landet. Den var i medeltal för hela landet 33 mm, vilket ut- 
gör omkring 60 24 av normalvärdet. 

Sammanfattning. "Under 1919 var april månads temperatur så gott 
som normal över hela landet utom i inre delarna av Norrland, där den 
var något lägre. Under maj var den däremot över hela Sverige betyd- 
ligt högre, i sydvästra Norrland ända till 4 grader. I nordligaste Norr- 
land var temperaturen även under juni månad högre än den normala 
men i övriga delar däremot lägre. Juli hade 2,5; grader mera än nor- 
maltemperaturen över så gott som hela Norrland, men mindre och 


[5] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 25 


mindre ju längre söderut. Relativt låg temperatur var rådande under 
augusti. Största avvikelsen från det för månaden normala var 2 grader, 
i fjälltrakterna av Jämtland, västra Östergötland samt i sydvästra Skåne, 
och den minsta 3/, grader, utmed Bottniska viken. Under september 
åter var temperatuen över hela landet högre än vad som är att betrakta 
såsom för månaden normalt. : Motsatsen var fallet i oktober. 

April månads nederbörd var i Norrland mer, i Svealand mindre och 
i Götaland mycket mer än normal. Under maj och juni föll neder- 
börden mycket ojämnt; var relativt ringa under maj men riklig under 
juni. Södra delarna av landet fingo mycket nederbörd under juli och 
augusti, då de nordliga däremot fingo betydligt mindre. I Götaland var 
nederbörden mycket växlande under september, i Svealand och Norr- 
land jämnare och över normal. Oktober hade ringa nederbörd. 


Tallens och granens blomning. 


Tallen började år 1919 i södra Sverige att blomma något senare än vanligt. 
Under flera av de senaste åren har blomningen inträffat omkring den 
20 maj, men nu började den tidigast den 25 maj i de sydligaste kust- 
trakterna, och i de flesta uppgifterna från de fyra södra distrikten an- 
gives blomningens inträde hos tallen till omkring den 1 juni. Som förut 
uppgivits var temperaturen under maj månad ovanligt hög. Ganska sä- 
kert påskyndade denna omständighet blomknopparnas utveckling i hög 
grad. Blomningens inträde fortskred också mycket hastigt norrut. Södra 
och mellersta Norrland passerades under tiden 5—10 juni, och de nord- 
liga gränstrakterna nåddes omkring den 20 juni. Således åtgingo knappt 
30 dagar för blomningens inträde hos tallen att passera Sverige i dess 
längdriktning. Under de tre närmast förut gångna åren var motsvarande 
tid 40 å 45 dagar. 

Blomning förekom hos tallen över hela landet. Såsom framgår av 
tabell I var den ymnigast i översta Norrland och i övriga delar av lan- 
det något svagare men synnerligen jämnt fördelad. Inom Övre och 
Nedre "Norrbottens distrikt var blomningen i medeltal medelmåttig hos 
fristående träd och svag—medelmåttig i bestånd. Från Övre Norrbottens 
distrikt uppgives riklig blomning såväl hos fristående träd som i bestånd 
i icke så få fall. Från övriga distrikt förekomma väl uppgifter om riklig 
blomning hos fristående träd i en del fall, men liknande frekvensupp- 
gifter om bestånd äro mycket sällsynta. I medeltal för hela landet är 
blomförekomsten hos tallen uppgiven som svag —medelmåttig hos fri- 
stående träd och övervägande svag i bestånd. 

Vanligen brukar i södra Sverige blomningen hos granen inträffa några 
dagar tidigare än hos tallen men i norra Sverige nästan samtidigt. Så 


260 


GÖSTA MELLSTRÖM [6] 
Tabell I. 
Sammandrag över blomningens ymnighet hos tallen och granen våren 1919. 
Die Blite der Kiefer und der Fichte im Frihjahr 1919. 
| Fördelning av kronojägarnas uppgifter om 
| Verteilung der Försterberichte iber | 
fristående träd med bestånd med 
freistehende Bäume mit Bestände mit 
= | 3 
CR 3 & - =S Su G 
3 Rs = MM Få a 3 14 = MM Hm 
is ik - 08 SE RER TEN FR be 
DES OTO 7. 3 2 Ede TR 5 | 39 To Bada 
2 | EE ås SE ås AAA 
SS SSA EE 2 oc OTRS 8 LON 
= 3 cr = | EE BS =3 | ww = US NM ABS 
Gr 2 Fö TIS = 5 SIS EE td Or JE 
FER EN ESS | 0 RR 
| [os || 00 | 
(- lo jö >. EEE 13 SE or |2 12 gel Sri EE 
N N N N NN N N N 
FA KR ER fl 2 fl RA hör a PR fd 
Tal (Riedel 
I Övre Norrbottens ...... ol o 17131] 22141| 15128 - 01-01 31157) gl|17| 14126] 
Nedre FIRA FAN LR 21 4] 15 129] 22 [43] 12/24] 9117] 21141] 20 381, 224041 
SKelleftea ss RA 511) 20144] 141300 — 7l15] 11124] 23150] 91201 31 6 
FYUMIeR Par IR SEN EDR Sad ol ol 31162) 14 1281 5 lol 9119] 32165) 816) ol 
Flänpösand sketen 311-617. 201149) 191136) 51] "921331 62000 17] ol ol 
Mellersta Norrlands. ..... 41 5) 24133) 41155) 51 711 14120] 41157) KO022/0I 
IiGGävle—— Dala g.s. od 4 | 61 23 134] 39158) Il 21 7|121 41168) TZ 200NONNG 
IB ergslägs tot eee A: 3 | 4) 33/48) 26 138] 710] 12/17| 41159] 10115] 619 
| ÖBRA Non dessa 51 91 301581 16 131] Il 21 121251 33167] IESINeN 
IVA SEG AL DE ET TOR LI 419] 29163) 12126] rel 7 357 groll 
SMALAN ASEA sp bas rs pLnA 3 | 7) 24/52] 16135) —-3 1-0]. 15.133) 25054) -640=SIKNOe 
DD ATA a ANSER Sons | 318) 17145] 17145) 1121 8|22/20154] ON24NRGNTE 
| SE : - | 
Hela landet | 36 | 5|289 l45 258 |40 63 |10)| 116 |18] 376 |60] 116 |18| 26/ 4 
(Gör ja DI (ER TRE) 
Övre Norrbottens ...... 351 24144] 2200 TNE [i] 35 164) 1OTXS AN 
Nedre SR TER TIVA 7 |12] 26144) 22137] 41 7) 15126) 32154| 12120] 010 
FAS kelletre aan ao 16 135) 20143 9120] tl 20 -22149 18140 419) I)2 
| UN GAN IN SSR ES NE I 5 [10] 38176) 41 8) 31 6 17135) 28 57 Hele 
FlÄTnÖSAN dStsds SAN 10 |18| 36 166] 9116) ol ol 25149] 23145) 3 6 oto 
Mellersta Norrlands..:...| 23 /31| 34 45| 16 211 2 | 311 -:36:150]. 27.135) CESUEE la 
Gävle Daläm ortens 42 70) 16 |27 21-310 TONK AG 82] 10 116] I) 2 o1-0 
Bergslags tie ss Nne: 37154) 19128) 61 9) 61 941160]: 191281 "SET NINSNES 
(017 NISSE SR eta Bree AA 3v [71 14 27 I |.21 01 Oj 43.|84) - SIIGI- HONKomele 
VÄSER "oe. ade | 45196] rl20 12 0-0 45/94) 3] 6) CORREN 
SMmaLANAS:: «casio de FR |FA201S ONE H40)olE IN T21 AO ONE 89 451 "OJ NE Ä 01 0 
SÖMLA a a osa PRE | 27109] 10126); 21 5l ol-ol 3077 7T8KKC2IESEER 
| 1 | Ru I | 
Hela landet | 294 |45| 242 |37| 95/15) 22/ 31371 158) 214 33 48 l-71- LEE 


[7] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 2 


var fallet även 1919. Detta förhållande mellan tiderna för blomningens 
inträde är dock icke alltid för handen. År 1917 exempelvis blommade 
de båda trädslagen samtidigt i Götaland och Svealand men i Norrland blom- 
made granen omkring 5 dagar tidigare än tallen. Under 1919, det år 
denna sammanställning avser, började granen att blomma under tiden 
22/.—"!/& över hela södra Sverige ända upp till och med Bergslagsdistrik- 
tet, i övriga delar av Svealand samt södra Norrland inträdde blomningen 
under tiden ?5/.—5/6, i mellersta Norrland '/6—!5/& och i de nordligaste 
delarna !?/6—??/&. I icke så få fall är blomningens inträffande till och med 
uppgiven senare för granen än för tallen. 

Under 1918 hade granen mycket riklig kottsättning i södra Sverige, 
varför det år 1919 där icke var att förvänta någon nämnvärd blom- 
ning. Så blev också fallet. Blomningen var synnerligen svag ända 
upp till Jämtland och Ångermanland. Därovanför var blomförekomsten 
övervägande svag i Mellersta Norrlands, Härnösands, Umeå och Skel- 
lefteå distrikt samt svag—medelmåttig i Nedre och Övre Norrbottens 
distrikt. 


Tillgången på tallkott. 

I-årig tallkott. I överensstämmelse med vad som sagts om tallens 
blomning är tillgången på 1-åriga kottar bäst i övre Norrland. I övriga 
delar är den något svagare men synnerligen jämn. I Övre Norrbottens 
distrikt är tillgången i allmänhet medelmåttig. Avvikelser härifrån före- 
komma i Råneträsks och Porjus revir. där tillgången är uppgiven vara 
riklig och i Gällivare, Haparanda och Råneå, där förekomsten av 1-åriga 
kottämnen är svag. Från Nedre Norrbottens distrikt saknas uppgifter 
för tre revir, nämligen Storbackens, Malmesjaurs och Västra Arvidsjaurs. 
Av övriga ha Jockmocks, Pärlälvens, Vargiså, Östra Arvidsjaurs, Bodens och 
Älvsby ungefär medelmåttig tillgång på kottämnen, och Görjeå, Sikå, 
Selets och Piteå revir ha svag tillgång. I övriga delar av landet är 
förekomsten av 1-åriga kottar överallt uppgiven vara svag utom i Arje- 
pluogs, Östra Stensele, Bjurbäckens, Hallens och Kopparbergs revir, där 
den skall vara medelmåttig samt i Fredrika, Frostvikens, Norra Roslags, 
Linköpings och Sunnerbo revir, där väl finnes svag —medelmåttig tillgång 
på kottämnen å fristående träd men kott helt saknas i bestånden. Ut- 
sikterna att under vintern 1920—21 erhålla tallkott för klängning äro 
icke synnerligen lysande. Behovet av frö blir emellertid med säkerhet 
mycket stort, varför åtgärder böra vidtagas för att så mycket kott som 
möjligt blir tillvaratagen. 

2-årig tallkott. Vid sammanställningen av kronojägarnas frörapporter 
för 1918 skrevs följande om tillgången på 1 årig tallkott: 


28 GÖSTA MELLSTRÖM [8] 


»Av kartan framgår det, hurusom inom övre Norrland och i synner- 
het inom Nedre Norrbottens och Skellefteå distrikt förekomsten av 1-årig 
tallkott är ganska god. Inom de två nämnda distrikten är tillgången 
överallt angiven såsom medelmåttig—riklig hos fristående träd och sam- 
tidigt medelmåttig i bestånden utom vad beträffar Görjeå och V:a Ar- 
vidsjaurs revir, där kottämnenas förekomst är något svagare. Övre 
Norrbottens distrikt samt Umeå och Härnösands distrikt ha ungefär 
medelmåttigt med tallkottämnen. Från Vettasjoki revir rapporteras det 
emellertid total brist på 1-årig kott, och i Tärendö revir förekommer 
sådan endast hos fristående träd. Inom Mellersta Norrlands distrikt fin- 
nes ännu trakter varest tillgången är över medelmåttan; sådant förhål- 
lande uppgives från Östersunds, Bräcke och N:a Hälsinglands revir. I 
nordvästra delen av distriktet, Frostvikens och Åre revir, är tillgången 
däremot synnerligen svag. Längre söderut i landet, således huvudsakli- 
gast inom Svea- och Götaland, förekommer 1-årig tallkott något under 
medelmåttan, och på kartan är tillgången i huvudsak betecknad såsom 
svag —riklig hos fristående träd och samtidigt svag i bestånden.» 

Om man jämför. dessa uppgifter med kartan över tillgången på 2-årig 
tallkott hösten 1919 finner man, att det äger mycket god överensstäm- 
melse rum vad södra Sverige beträffar. I Norrland är däremot över- 
ensstämmelsen icke så god. Där är inom ganska många revir tillgången 
på 2-årig kott 1919 uppgiven annorlunda än vad fallet var med 1-årig 
kott 1918. I en föregående sammanställning över skogsträdens frösätt- 
ning har påvisats att detta förhållande icke är något ovanligt, och att 
avvikelserna oftast gå i den riktningen, att förekomsten av 2-årig tall- 
kott är rikligare än föregående års tillgång på 1-årig kott. Såsom vid 
samma tillfälle framhölls, måste uppgifterna om den 2-åriga tallkotten 
vara de tillförlitligaste, enär det givetvis är betydligt lättare att bedöma 
tillgången på de utvuxna kottarna än på kottämnena, som icke äro av 
mycket mera än en ärtas storlek. I år äro avvikelserna emellertid syn- 
nerligen många inom de 6 nordligaste distrikten. I icke mindre än 41 
revir har kartan över den 2-åriga kotten fått kraftigare beteckning än före- 
gående års karta över I1-årig kott. Endast i två fall förekommer avvi- 
kelse av motsatt natur. I regel är avvikelsen icke större än att be- 
teckningen blivit närmast liggande grad. Dock förekomma även så stora 
skillnader att en beteckningsgrad blivit överhoppad, nämligen i 4 revir 
i Övre Norrbottens distrikt, 2 i Nedre Norrbottens och 2 i Mellersta 
Norrlands distrikt. De negativa avvikelserna äro i Skellefteå och Mel- 
lersta Norrlands distrikt. Inom de 6 sydliga distrikten förekomma icke 
mera än 10 avvikelser, varav 6 äro positiva och 4 negativa och ingen 
större än att beteckningen å kartan blivit den närmast liggande. 


fd . SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 29 


Såsom framgår av det föregående är tillgången på 2-årig kott god 
över nästan hela Norrland. Övervägande delen därav har medelmåttig- 
riklig tillgång hos fristående träd och samtidigt medelmåttig tillgång i 
bestånden. Från många revir är det emellertid rapporterat än bättre 
kottförekomst eller riklig tillgång såväl hos fristående träd som i bestånd. 
Detta är förhållandet huvudsakligen i tvenne större områden, varav det 
ena är beläget i västra delen av barrskogsområdet i Norrbottens län och 
det andra i kusttrakterna av södra Norrbotten och norra Västerbotten. 
I mellersta delen av Norrbottens län äro områdena så breda, att de tan- 
gera varandra, nämligen inom Selets och Görjeå revir. Till det västliga 
området höra reviren Jukkasjärvi, Gällivare, Angeså, Råneträsk och Por- 
jus inom Övre Norrbottens distrikt; Storbackens, Jockmocks, Görjeå, 
Pärlälvens och Västra Arvidsjaurs inom Nedre Norrbottens distrikt samt 
Arjepluogs revir inom Skellefteå distrikt. Inom detta område är det 
endast Vettasjoki och Malmesjaurs revir, som bilda avbrott, men därvid 
är att märka, att revirförvaltarna i båda reviren ha ansett, att tillgången 
på kott hade bort angetts såsom riklig. Det östliga eller kustområdet 
bildas av reviren Selets, Piteå och Älvsby inom nedre Norrbottens di- 
strikt samt Jörns och Burträsks revir inom Skellefteå distrikt. Här bil- 
dar Norsjö revir avbrott med något svagare kottförekomst, men medel- 
talen för reviret ligga mycket nära gränsen för beteckningen riklig. Öv- 
riga revir varifrån det rapporterats rikligt förekommande 2-årig tallkott 
äro: Malå inom Skellefteå distrikt, Blåvikens och Örå inom Umeå distrikt, 
Volgsjö inom Härnösands distrikt samt Hallens, Bräcke och Bispgårdens 
skolrevir inom - Mellersta Norrlands distrikt. Från de fem nordligaste 
distrikten är så pass ringa tillgång på tallkott som svag—riklig hos 
fristående träd och samtidigt svag i bestånd rapporterad från ett revir, 
nämligen Norra Sorsele i Skellefteå distrikt. Man har dock anled- 
ning misstänka att detta kan bero på något förbiseende, enär den 1- 
åriga kotten föregående år rapporterades något ymnigare. Inom Mel- 
lersta Norrlands distrikt, som bildar ett övergångsområde till den sva- 
gare kottförekomsten i de sex sydliga distrikten, är det, såsom förut 
nämnts, rikligt med kott inom tre revir. I Östersunds, Åre och Rätans 
revir är det medelmåttigt—rikligt med kott hos fristående träd och samtidigt 
medelmåttigt i bestånd, och i Frostvikens, Hede, Medelpads, N:a Hälsing- 
lands och V:a Hälsinglands revir är det svagt—rikligt med kott hos fristående 
träd och samtidigt svagt i bestånd. I de sex sydliga distrikten är tillgången 
på tallkott betydligt svagare än i de norra. Av kartan framgår att det över- 
vägande är svagt—rikligt med kott hos fristående träd och svagt i bestånd. 
Avvikelserna härifrån äro få. Positivt skiljer sig endast ett revir härifrån, 
nämligen Transtrands. De negativa avvikelserna äro något flera och utgöras 


a 
4 RJ 
+ ” 
4” «a 
Äv 
' Vares 


Tillgången på 1-årig tallkott i Sverige 5 
hösten 1919. 2 


(Ertrag an 1-Jährigen Kiefernzapfen in Schweden 
im Herbst 1919.) 


Distrikt och revir. 


Övre Norrbottens distrikt. 


1. Jukkasjärvi 8. Muoino. 

2. Vettasioki. 9. Tärendö. 

3. Gällivare. 10. O:aKorpilombolo. 
4. Storlandets. 11. V:aKorpilombolo. 
5. Ängeså. 12. Bönälvens. 

6. Råneträsks. 13. Haparanda. 

7. Porjus. 14. Råneå. 


Nedre Norrbottens distrikt. 


. Storbackens. Ö:a Arvidsjaurs. 


15 22. 
16. Jockmocks. 23. V:a Arvidsjaurs. 
17. Görgeaå. 24. Bodens. 
18. Pärlalvens. 25. Selets. 
19. Sika. 26. Piteå. 
20. Vargisaå. 27. Alvsby. 
21- Malmesjaurs. 
Skellefteå distrikt. 
28. Arjepluogs. 32. Sia Sorsele. Ah 
29 S:a Arvidsjaurs. 33. Jörns. fe [OVER 29) 
30. Malå. 34. Norsjö. 
31. N:a Sorsele 35. Burträsks. 


Umeå distrikt. 


. V:a Stensele. 
:a Stensele. 

8. Bjurbäckens. 

. Lycksele. 

. Blåvikens. 

. Vinlidens. 


Härnösands distrikt. 


. Fredrika. 
. V:a Åsele. 
. O:a Åsele, 
. Volgsjö. 
so. Malgomajs. 


Mellersta Norrlands distrikt. 


. Frostvikens. 

. Östersunds. 

58. Åre. 

. Hallens. 

. Bräcke jämte n:r 
66, Bispgårdens 
skolrevir, 


42. Örå. 

43: Degerfors jämte = NINI Gav CNE 
n:r 45, Hällnäs 
skolrevir. 


44. Bjurholms. 


Dorotea. 
Anundsjö. 
Sollefteå. 
Junsele. 
Tåsjö. 


SI 
52. 
53: 
54: 
55: 


a 
| 


6r. Rätans. | R 
62. Hede. DI 
63. Ny Cdelpade 3 
64. N:a Hälsinglands. Göte 

65. V:a Hälsinglands. 5 


; 


Forts. å nästa sida. 


fa 


+ Inga uppgiler 
[Beinesingaben) 


Tillgången på 2-årig tallkott i Sverige 


hösten 1919. 


(Ertrag an 2-Jährigen Kiefernzapfen in Schweden 


67. 
68. 


69. 
70. 


im Herbst 1919). 


Distrikt och revir. 


Forts. från föreg. sida. 


Gåävle— Dala distrikt. 


Hamra. 71. Älvdalens Ö:a 
Gästriklands jämte +72. Alvdalens V:a 
n:r 79, Grönsin- 73: Särna. 
ka skolrevir 74. Idre. 
Kopparbergs. 75. Transtrands. 


Garpenbergs re- 
virdel jämte n:r 
93, Bjurfors skol- 
revir. 


76. Västerdalarnas. 
77. Malingsbo och n:r 
78, Klotens. 


Bergslagsdistriktet. 


. Filipstads. 


87. Grönbo. 


81. Fryksdals. 88. Köpings. 
82. Arvika. 89. Västerås. 
83. Karlstads. 90. Enköpings. 
84. Kristinehamns. 91. N:a Roslags. 
85. Askersunds. 92. Örbyhus. 
86. Örebro. 
Östra distriktet. 
94. Stockholms. 100. Linköpings jämte 
o5. Gripsholms. n:r 103, Om- 
96. Nyköpings. bergs skolrevir 
97- Karlsby. 101. Kinda. 
98. Finspångs. 102. Gottlands. 
909. Gullbergs. 
Västra distriktet, 
104. Granviks. 109. Dalslands. 
105. Tivedens. 119. Hunnebergs. 
106. Vartofta. 1117. Marks. 
107. Kinne. 112. Uddevalla. 
108. Slättbygds. 
Smålands distrikt. 
113. Tjusts. 118. Sunnerbo. 
114. Aspelands. 119. Värends. 
115. Eksjö. 120. Kosta. 
116. Jönköpings. 121. Ulricehamns 
117. Västbo. 
Södra distriktet. 
123. Blekinge. 127. Kalmar jämte n:r 
124. S. Skånes. 122, Hammarse- 


N. Skånes jämte 

n:r 130, Kolle- 

berga skolrevir. 
- Halmstads. 


bo skolrevir. 
128. Ölands. 
129. Göteborgs 


ANNA 


TR eR NAR 


FSS 
. 
& 
LU 


SIA Gävle 


I 


& 
FR 


Itsge 
$ 


+. 


Cm Svag-riklig till— 
gång hos friståens 


fr 
men und g e&T 
Ertrag Uv Beständ: 


(ReichlicherErtrag 
vv Beständen). 


Däistrgräns 
— (Fors Unspektvons- 


grenxe) 


NS Barrskogsgräns 
— (Nadelwaldgrenxe) 


32 GÖSTA MELLSTRÖM | [124 


Tabell :2s, Den 2-åriga tallkottens beskaffenhet. 
Die Beschaffenheit der 2-jährigen Kiefernzapfen. 


Kronojägarnas uppgifter om 


Förster-berichte iiber 


tallkottens godhet 


2 | tallkottens utveckling 
; i | die Entwicklung der Zapfen die Göte der Zapfen 
Ds väl utvecklade | outvecklade friska | skadade 
| ns wohlentwickelte | unentwickelte gesunde beschädigte 
| I RSS ä I 
| Antal be-| Antal be] Antal be-| 'Antal be- 
| | vaknings-| vaknings- vaknings- vaknings- | 
| trakter | 25 | trakter | 94 || trakter.| 26 | traktermfte 
fAnzabld. | Anzahl d. | Anzahl d. Anzahl d. | 
Förstereien | Förstereien | Förstereien Förstereien | 
i | | | 
I Övre Norrbottens ............ 48 98 I 2 || 47 |100 o Oo 
| Nedre > OL be Ira Sr | 52 100 [0] Oo 48 | 100 Oo Ox 
Skellefteå = sens ANN 41 95 | 2 5 41 | 100] o o 
NEL05 2 FE RN AR rn a rn | 48 | 100 Oo o 45 98 I 2 
| Flärnösandse ee REA | 51 96 | 2 4 52 96 2 4 | 
| Mellersta Norrlands ......... (ON RS 2 3 66 99 I a 
| Gävle Dala. oe ie ON SLE MRS 59 | 98 I 2 
|; BETE SATS mer ST | SG: 6 II 53 NMO0 [0] o | 
| (ÖSEFA, sekt sl SDs RR AA NE 34 81 | 8 | 19 38 90 4 1-0 
|; MäStrå. vo sg RARE LANE ANN OR 4 9 43 Moon o [0] 
|-Smålandst. ör sa SERA 42 95. 2015 41 98 GR LERA 
|SSOCTALE ob ERtr see AR 2 82 | ORSIETS 29 97 | ELIS 
Hela landet 549 92 | 48 8 | 562 98 | Tä | Ae 


av reviren N:a Roslags och Örbyhus i Bergslagsdistriktet, Finspångs, Lin- 
köpings och Kinda inom Östra distriktet samt Halmstads revir inom Södra 
distriktet. Av dessa är N:a Roslags revir helt i saknad av tallkott. 
Tallkottens beskaffenhet. Av tabell 2 synes det att i norra Sverige, 
där det är god tillgång på tallkott, dess utveckling också är myc- 
ket god. Inom Nedre Norrbottens och Umeå distrikt ha alla rappor- 
törerna varit eniga om att kottarna äro väl utvecklade och i övriga norr- 
landsdistrikt äro uppgifter om outvecklad kott mycket få. I de sex syd- 
liga distrikten, där tallkotten förekommer sparsammare, är utvecklingen 
uppgiven vara betydligt sämre. För det norra området upptaga i me- 
deltal 2 procent av uppgifterna kotten såsom outvecklad och 98 procent 
såsom väl utvecklad. För det sydliga äro motsvarande siffror 14 och 
86. Om man räknar för landet i dess helhet upptaga 48 stycken eller 8 
procent av rapporterna kotten såsom outvecklad och 549 stycken eller 
92 procent såsom väl utvecklad. Skador, såsom angrepp av insekter, 
svamp o. dyl., ha observerats i mycket ringa utsträckning. Inom Övre 
och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Bergslags- och Västra distrikten 
äro några sådana icke alls iakttagna, och i övrigt icke heller i större 


(3) SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 2)G) 


utsträckning än att slutsumman av rapporter vari skador upptagits 'stan- 
nar vid 11 stycken eller 2 procent. 

Av tablåen över frötillgången i slutet av denna sammanställning fram- 
går det att de inneliggande tallfröförråden hos staten och skogsvårds- 
styrelserna äro ganska obetydliga; därför är det av stor betydelse att 
tallkott innevarande vinter kommer att insamlas i och för fröets tillvara- 
tagande. Möjlighet för insamling föreligger över så gott som hela lan- 
det. Vad Norrland beträffar kan naturligtvis med dess ovanligt rika 
kottillgång frö tillvaratagas i nästan obegränsade kvantiteter. Givetvis 
komma arbetskostnaderna härför att ställa sig höga jämfört med vad 
vi tidigare varit vana vid, men då detta är en följd av penningevärdets 
fall, och man heller icke kan antaga, att arbetspriserna i någon nämnvärd 
grad komma att gå nedåt, torde det icke få avhålla från uppköp av 
kott. Det är också mycket viktigt, att det i marknaden finnes frö till- 
gängligt från landet i hela dess längdsträckning, icke minst för Norrlands 
vidkommande. Detta på grund av tallens stora känslighet för förflytt- 
ningar, i synnerhet från söder åt norr. De allra flesta av norra Sveri- 
ges misslyckade skogsodlingar av tall få säkerligen tillskrivas den om- 
ständigheten, att fröet varit av sydlig proveniens. 

Ett skäl, som talar för att tallfrö just i år i största möjliga utsträck- 
ning tillvaratages i Norrland, är att detsamma sannolikt är av god kvali- 
tet. WIBECK har i avhandlingen »Det norrländska tallfröets grobarhet>, 
Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt, häft. 17, n:r 1, år 1920 på- 
visat, att tallfröets grobarhet är mycket beroende av sommarmånadernas, 
juni—augusti, medeltemperatur. Han har funnit, att under de år, för vilka 
undersökningar gjorts, Norrland kan uppdelas i tvenne områden, ett östligt 
med i allmänhet över 50 procents grobarhet hos tallfröet och ett västligt 
med en grobarhet betydligt under 50 procent. Gränsen mellan de båda 
områdena har haft mycket nära samma förlopp som sommarmånadernas 
medelisotermer. En sommarmedeltemperatur av minst + 13 eller mel- 
lan + 13 och + 14 grader skulle vara behövlig för att hos tallfröet er- 
hålla en grobarhet om 51 procent och däröver. Genom välvilligt till- 
mötesgående från Meteorologiska byrån och särskilt ingenjör HALLDIN har 
jag blivit i tillfälle att å kartan över tillgången på 2-årig tallkott mar- 
kera juni—augusti månaders + 13-gradersisoterm. Övre Norrland hade 
under 1919 hög sommartemperatur, varför det östliga området, som har 
rölemediFhög > erobarhet, där är mycket brett. I Jämtland var där- 
emot under sommaren ett lågtemperaturcentrum, vilket gjorde att kur- 
van för + 13-gradersisotermen där buktar ut åt öster högst väsentligt. 
I huvudsak är det endast de revir, vilka ligga mot fjällgränsen, som 


3. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


34 GÖSTA MELLSTRÖM [14] 


komma väster om + 13-gradersisotermen utom vad beträffar Mellersta 
Norrlands distrikt, där nästan hela Jämtland kommer väster därom. 


Tillgången på grankott. 

Hösten 1918 var det gott om grankott i södra hälften av Sverige, 
synnerligast i dess östra del. Den rika tillgången sträckte sig upp till 
södra gränsen av Gävle—Dala distrikt. Inom nämnda distrikt var gran- 
kottförekomsten betydligt svagare, och norr därom fanns nästan ingen 
grankott alls. Kartan över tillgången på grankott hösten 1919 har ett 
helt annat utseende. De sex nordliga distrikten, som 1918 hade 
nästan ingen grankott, ha i år den bästa tillgången, då det däremot sö- 
der därom, eller i det område, som 1918 hade god tillgång på grankott, 
är obetydligt med kott. Från Övre Norrbottens distrikt bar det överallt 
rapporterats svag—riklig tillgång hos fristående träd och samtidigt svag 
tillgång i bestånden. Samma är förhållandet i Nedre Norrbottens distrikt 
utom dess två mot Bottenhavet gränsande revir, Bodens och Piteå, där det 
finns svagt eller medelmåttigt med kott endast hos fristående träd. Även 
inom Skellefteå distrikt är det svag—riklig tillgång på grankott hos fri- 
stående träd och svag tillgång i bestånden utom i två av kustreviren, 
nämligen Jörns och Burträsks, varifrån det uppgives att kott saknas helt 
och hållet... I Umeå distrikt är det också svag förekomst av grankott i 
bestånden utom i Degerfors och Hällnäs revir samt i Bjurbäckens och 
Örå revir, där det saknas kott även på fristående träd. Av reviren i 
Härnösands distrikt ha hälften, Volgsjö, Malgomajs, Sollefteå, Junsele 
och Tåsjö, svag tillgång på kott i bestånd och av de övriga äro Fred- 
rika och Anundsjö revir helt i saknad av kott. Nordvästra hälften 
av Mellersta Norrlands distrikt hör även till det område, som har rela- 
tivt gott om grankott, då sydöstra delen däremot får hänföras till det 
sydliga området, som har ytterst svag kottförekomst. I Gävle—Dala 
distrikt saknas det kott helt och hållet utom i Särna, Gästriklands, Grönsinka 
och Garpenbergs revir, där sådan förekommer på fristående träd. I över- 
vägande delen av Bergslagsdistriktet finnes svag tillgång på kott hos 
fristående träd, men söder därom är det kott på fristående träd endast i 
Karlsby och Linköpings revir av Östra distriktet samt Blekinge, S:a Skå- 
nes och Kalmar revir av Södra distriktet. I övrigt äro de fyra sydliga 
distrikten fullständigt i saknad av grankott. 

Någon insamling av grankott i större utsträckning är icke att räkna 
med för södra och mellersta Sveriges vidkommande. Vad Norrland be- 
träffar äro förhållandena där något gynnsammare. 

Grankottens beskaffenhet. Av tabell 3 framgår rapportörernas uppfatt- 
ning om grankottens beskaffenhet. Det synes av densamma att 198 


[15] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 35 
Tabell 3. Grankottens beskaffenhet. 
Die Beschaffenheit der Fichtenzapfen. 
Kronojägarnas uppgifter om | 
Förster-berichte iber | 
— > — = — — = - | 
grankottens utveckling grankottens godhet | 
die Entwicklung der Zapfen die Giite der Zapfen | 
5 : väl utvecklade | outvecklade friska skadade = | 
SET kat : ; ds 
| wohlentwickelte unentwickelte gesunde beschädigte 
EE E Za 
Antal be- Antal be-| Antal be- Antal be: 
i vaknings-' vaknings-/ Ivaknings-] I vaknings: 
| trakter | 2 trakter | 2 trakter” |. 24 | trakter FAM 
Anzahl d. | Anzahl d. Anzahl d. Anzahl d. 
Sören Förstereien Förstereien Förstereien 
| É | 0 
Övre Norrbottens .. ......... 33 92 3 8 31 OO OK IKOL 
Nedre KE KS NE Pr ach 29 94 | 2 6 26 | 37 4 TS 
SEEN Sr SS SAKEN 2200 OO (0) o 201IEOSN I Se 
[NTE AEA SNR dad a rasen raised 21000 SAN AVI TG 23 92 2 8 | 
IHArnOSANAS oo.ccs ocederer servis 28 78 8 22 26 74 9 26 
Mellersta Norrlands «......... 24 86 | 4 14 200 LI 8 29 
ffavleDAlA > once sre oroar 5 50 5 50 5 | SI 5 50 | 
BER S AE SN Aes eseses s va bersa | 20 | 83 4 17 TSE (82) 4 18 | 
RESET SA ba sked sen törer el 7 88 | I 12 5 63 | 3 SUN 
NES mupog ss G SNONAREL SERA [0] O | o Oo [6] O | Oo o | 
STA AADdS SR dekret ser dr nr] 200 KON do 2 |100 o o | 
AA a a aja ale Dt rare st | 7 | IO0 [0] O | 7 100 [0] Ör 
Helaslandet | — 198 | 86). 30 | r4 189 SA RS 


stycken kronojägare, eller 86 procent av dem som lämnat uppgift om god- 
heten, ha ansett kotten vara väl utvecklad, och 31 stycken eller 14 pro- 
cent ha varit av den uppfattningen, att kotten varit mindre väl utveck- 
lad. Om man räknar endast med de sex nordliga distrikten, som i huvud- 
sak omfatta det område, där grankott förekommer i någon nämnvärd grad, 
så ha 157 stycken eller 88 procent av rapportörerna ansett kotten väl 
utvecklad och 21 stycken eller 12 procent outvecklad. Om grankottens 
godhet föreligger det 183 uppgifter, vilket utgör 84 procent, om att 
kotten skulle” vara frisk och 36 stycken eller 16 procent om att den 
skulle vara skadad. Håller man sig fortfarande endast till de sex nord- 
liga distrikten, så äro uppgifterna om frisk kott 146 stycken eller 86 
procent och om skadad kott 24 stycken eller 14 procent. Vid uppgif- 
ternas sammanställande förfares så att så snart skador, antingen de 
förekomma i större eller mindre utsträckning, ha observerats och rap- 
porterats, så hänföres uppgiften till kategorien skadade. Härav följer 
givetvis att siffrorna i tabellen utvisa i huru många bevakningstrakter 
kotten har ansetts fullt frisk och i huru många den ansetts vara mer eller 
mindre skadad. 


Tillgången på grankott i Sverige 
hösten 1919. 


(Ertrag an Fichtenzapfen in Schweden 


im Herbst 1919.) 


Distrikt och revir. 


Övre Norrbottens distrikt. 


5 JUKPASTing 
. Vettasjoki. 
. Gällivare. 

. Storlandets. 
. Ängesa. 
Råneträsks. 
.« Porjus. 


NN OnNBWUNH 


8. Muoino. 

9. Tärendö. 

10. Ö:aKorpilombola 
11. V:aKorpilombolo. 
12. Bönälvens. 

13. Haparanda. 

14. Råneå. 


Nedre Norrbottens distriat. 


15. Storbackens. 
16. Jockmocks. 
17. Görgea. 

18. Pärlalvens. 
19. Sika. 

20. Vargiså 

21- Malmesjaurs. 


22. Ö:a Arvidsjaurs. 
23. V:a Arvidsjaurs. 
24. Bodens. 

25. Selets 

26. Pitea. 

27. Alvsby. 


Skellefteå distrikt. 


28. Arjepluogs. 

20 S:a Arvidsjaurs. 
30. Malå. 

31. N:a Sorsele 


32. Sia Sorsele. 
33- Jörns. 

34. Norsjö. 

35- Burträsks. 


Umeå distrikt. 


36. V:a Stensele. 
37. Ö:a Stensele. 
38. Bjurbäckens. 
39. Lycksele. 
40. Blåvikens. 
41. Vinlidens. 


42. Örå. 

43. Degerfors jämte 
n:r 45, Hällnäs 
skolrevir. 

44. Bjurholms. 


Härnösands distrikt. 


46. Fredrika. 
47. V:a Åsele. 
48. Ö:a Åsele. 
49. Volgsjö. 
so. Malgomajs. 


51. Dorotea. 
52. Anundsjö. 
53. Sollefteå. 
54. Junsele. 
55. Tåsjö. 


Mellersta Norrlands distrikt. 


56. Frostvikens. 

57. Östersunds. 

58. Åre. 

s9. Hallens. 

60. Bräcke jämte n:r 
66, Bispgårdens 
skolrevir, 


6:r. Rätans. 

62. Hede. 

63. Medelpads 

64. N:a Hälsinglands. 
65. V:a Hälsinglands. 


Forts. å nästa sida. 


, 
' 


1217! 
Jar RIO 


I 


- 
SMA) 
rd 


( 
94 0 


Ö 


e——/Forslnrspekbons- 


Tillgången på björkfrö i Sverige 
hösten 1919, 


(Ertrag an Birkensamen in Schweden 
im Herbst 1919.) 


Distrikt och revir. 


Forts. från föreg. sida. 


Gävle—Dala distrikt. 


67. Hamra, 

68. Gästriklands jämte 
n:r 79, Grönsin- 
ka skolrevir 

69. Kopparbergs. 

70. Garpenbergs re- 
virdel jämte n:r 
93, Bjurfors skol- 
revir. 


71. Älvdalens Ö:a 

72. Alvdalens V:a 

73, Särna. 

74. Idre. 

75. Transtrands. 

76. Västerdalarnas. 

77. Malingsbo och n:r 
78, Klotens. 


Bergslagsdistriktet. 


80. Filipstads. 

81. Fryksdals. 

82. Arvika. 

83. Karlstads. 

84. Kristinehamns. 
85. Askersunds. 
86. Örebro. 


87. Grönbo. 

88. Köpings. 

89. Västerås. 
90. Enköpings. 
91. N:a Roslags. 
92. Örbyhus. 


Östra distriktet. 


94. Stockholms. 
95. Gripsholms. 
96. Nyköpings. 
97. Karlsby. 
98. Finspångs. 
99. Gullbergs. 


100. Linköpings jämte 
1:r 103, Om- 
bergs skolrevir 

101. Kinda. 

102. Gottlands. 


Västra distriktet. 


'104. Granviks. 
105. Tivedens. 
106. Vartofta, 
107. Kinne. 
108. Slättbygds. 


Smålands 


113. Tjusts. 

1174. Aspelands. 
115. Eksjö. 

116. Jönköpings. 
117. Västbo. 


100. Dalslands. 
119; Hunnebergs. 
111. Märks, 

112. Uddevalla. 


distrikt. 


118. Sunnerbo. 
119. Värends. 
120. Kosta. 

121. Ulricehamns. 


Södra distriktet, 


123. Blekinge. 

124. S. Skånes. 

125 N. Skånes jämte 
n:r 130, Kolle- 
berga skolrevir. 

126. Halmstads. 


127. Kalmar jämte n:r 
122, Hammarse- 
bo skolrevir. 

128. Ölands. 

129. Göteborgs 


Se Inga uppgifter 
[Heine Angaben ) 


38 GÖSTA MELLSTRÖM [18] 


Huruvida uppgifterna för grankotten innevarande vinter utgöra ett 
exakt uttryck för kottens beskaffenhet är tvivelaktigt. Utav 16 gran- 
kottprov från 14 revir i skilda trakter av Norrland, som insänts till skogs- | 
försöksanstaltens norrlandsavdelning, fanns intet enda som var fritt från 
insektsangrepp. Vid en flyktig undersökning, som förf. satts i tillfälle 
att företaga å nämnda kottprov, upptäcktes nämligen larver av gran- 
kottvecklaren, Laspeyresia (Grapholitha) strobilella, i ganska stor ut- 
sträckning i samtliga prov. Att dessa angrepp ha kunnat undgå upp- 
märksamhet då frörapporterna ha avfattats är ganska lättförklarligt, ty dels 
äro angreppen då ganska färska och därför obetydliga, och dels är det 
mycket vanligt att kottarnas utseende icke undergår någon förändring 
vid ett angrepp av grankottvecklaren. Först om man klyver kotten 
längs efter upptäckes den i kottaxeln liggande gulvita larven. 

På grund av grankottvecklarens angrepp minskas enl. TRÄGÅRDH frö- 
utbytet ur grankotten dels därigenom att larverna förtära en del av fröet 
och dels därigenom att angripna kottar öppna sig ofullständigt vid kläng- 
ning. För att i största möjliga mån undvika skadorna av denna insekts 
angrepp bör insamling och klängning av kott ske så tidigt som möjligt. 
LAMPA har vid undersökning 1 ett särskilt fall funnit, att grankottveck- 
larens larv icke skadat mera än 6,,—9,9 procent av fröen innan den över- 
vintrar. Insamlad kott, som icke klänges genast, bör förvaras på svalt ställe, 
ty om kotten förvaras varmt blir larvens skadegörelse betydligt större. 


Björken. 

Tidsskillnaden mellan blomningens inträde hos björken i sydligaste 
och nordligaste Sverige var icke mera än ungefär 20 dagar, mot 30 de 
två senaste åren. Sålunda började blomningen i de södra kusttrakterna 
den 10 å 15 maj och i översta Norrbotten den 1 å 5 juni. Som van- 
ligen brukar vara fallet äro uppgifterna om blomningens ymnighet myc- 
ket varierande. Uppgifter från mycket närliggande traktar kunna upp- 
taga blomningen i ett fall såsom riklig och i ett annat såsom ingen. 
Blomningen var svagare i södra än i norra delarna av landet. I stort 
sett kan blomförekomsten betecknas såsom medelmåttig hos fristående 
träd och medelmåttig—svag i bestånd vad Norrland beträffar och respek- 
tive svag och ingen—svag i södra Sverige. För hela landet fördela sig 
uppgifterna om björkens blomning procentuellt på följande sätt: för fristå- 
ende träd, ingen blomning 17 No, svag 33 procent, medelmåttig 38 pro- 
cent och riklig 12 procent; för bestånd, ingen blomning 28 procent, svag 
blomning 33 procent, medelmåttig 31 procent och riklig blomning 8 
procent. 

Liksom blomningen är också björkfröförekomsten uppgiven såsom 


[19] 


mycket oregelbunden. 


SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 39 


Tillgången på ekollon i Sverige hösten 1919. 


Ertrag an Eicheln in Schweden im Herbst 1919. 
g 919 


SD MI 2 
Distrikt och revir. 'Ystersun 
Ms EGO RR: 
Bergslagsdistriktet. Mee 
80. Filipstads. 87. Grönbo. 
81. Fryksdals. 88. Köpings. 
82. Arvika. 89. Västerås. 
83. Karlstads. 90. Enköpings. 
"84. Kristinehamns 91. N:a Roslags. 
85. Askersunds. 92. Örbyhus. 
86. Örebro. 
Östra distriktet. 
94. Stockholms. 100. Linköpings jämte 
95. Gripsholms. n:r 103, Om- 
96. Nyköpings. bergs skolrevir 
97. Karlsby. 101. Kinda. 
98. Finspångs. 102. Gottlands. 
o9- Gullbergs. 
Västra distriktet. 
104. Granviks. 109. Dalslands. 
105. Tivedens. 119. Hunnebergs. 
106. Vartofta. 111. Marks. 
107. Kinne. 112. Uddevalla 
108. Slättbygds. 
Smålands distrikt. 
113. Tjusts. 118. Sunnerbo. 
114. Aspelands. 119. Värends. 
115. Eksjö. 120. Kosta. 
116. Jönköpings. 121. Ulricehamns. 
117. Västbo. 
Södra distriktet. 
123. Blekinge. 127. Kalmar jämte n:r 
124. S. Skånes. 122. Hammarse- ; : SN 4 
125 N. Skånes jämte bo skolrevir. Åre = Barrskogsgräns 
n:r 130, Kolle- 128. Ölands. Malmö 124 CL  (Nadelwaldgrenae) 
: berga skolrevir. 129. Göteborgs REAR 3 
126. Halmstads. > Inga FA SL 


Från och med Bergslagsdistriktet och norrut var 


den mestadels svag-medelmåttig. Dock finnes ett revir, Fredrika, där det 
ansågs vara rikligt med björkfrö och ett, Malgomajs, inom samma di- 


strikt, där björkfrö icke förekom alls. 


Inom de fyra sydligaste distrik- 


ten var tillgången på björkfrö mycket svag, och där finnas åtskilliga 


revir, som icke alls hade något björkfrö. 


I stort sett är det samma om- 


råden som 1918 hade riklig tillgång på björkfrö, vilka 1919 ha minst. 
Av rapporterna, som upptaga björkfröets beskaffenhet, ange 237 styc- 
ken eller 93 procent detta såsom väl utvecklat och 17 stycken eller 7 
procent såsom outvecklat; 232 stycken eller 96 procent beteckna det 
såsom friskt och 10 stycken motsvarande 4 procent såsom skadat. 


40 GÖSTA, MELLSTRÖM [20] 


Eken. 


Ekens blomning inträdde över hela dess utbredningsområde under de 
sista dagarna i maj eller första dagarna i juni. Någon egentlig tids- 
skillnad för blomningens påbörjande har icke kunnat iakttagas mellan 
södra och norra delarna av trädslagets utbredningsområde. Blomnings- 
frekvensen var ringa. Av 155 rapporter rörande blomningens ymnig- 
het hos fristående träd meddelade 23 stycken eller 15 procent att någon 
blomning icke förekom, 86 stycken eller 56 procent att blomningen var 
svag, 36 stycken utgörande 23 procent att den var medelmåttig och 10 styc- 
ken utgörande 6 procent att den var riklig. För bestånd föreligger det 
101 uppgifter, av vilka 40 stycken ange saknad av blommor, 50 styc- 
ken upptaga blomningen såsom svag, 9 såsom medelmåttig och 1 såsom 
riklig. I stort sett kan det således sägas, att blomningen var svag hos 
fristående träd och svag—ingen i bestånd. 

Ollonförekomsten var även mycket svag. Den relativt bästa  till- 
gången på ollon förekom i ett sammanhängande hästskoformigt område 
bestående av västra Södermanland, östra delen av Östergötland, östra 
och södra delarna av Småland, norra Skåne, Halland, delar av Väster- 
götland samt södra Bohuslän. Inom detta område förekom det ollon 
såväl i bestånd som hos fristående träd. 

Ollonens utveckling var icke den bästa. I 59 fall av 101 uppges att 
de voro väl utvecklade, och i icke mindre än 42 fall anses de vara 
outvecklade. Överallt där förf. sistförflutna höst var i tillfälle iakttaga 
ekollon voro dessa små och förkrympta. 79 stycken rapportörer ha 
ansett att ollonen voro friska och 9 stycken att de voro skadade. 


Boken. 


Efter 1918 års rika tillgång på bokollon hade man nu att hos detta 
trädslag förvänta svag blomning och fruktsättning. Så blev också fallet. 
Blomning uppges i 31 fall, därav 21 från Södra distriktet, ha saknats hos 
fristående träd, i 9 rapporter (7 från Södra distriktet) anges blomningen 
såsom svag och i I (Södra distriktet) såsom medelmåttig. För bestånd 
föreligga 38 uppgifter, därav 27 från Södra distriktet, varav 30 ange 
saknad av blommor och 8 ange svag förekomst. 

Ollonförekomsten var så svag och sporadisk att upprättande av någon 
karta bäröver ansetts sakna intresse. Det var endast i Blekinge och 
östra Skåne som ollon förekommo samt på två mycket begränsade loka- 
ler i Småland och en i Västergötland. Ollonen voro i allmänhet små 
och outvecklade. 


[21] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 41 


Övriga lövträd. 


Al. Klibbalen började att blomma i södra Sverige i första hälften 
av april och å de nordligaste lokaler varifrån uppgifter finnas i slutet 
av april eller början av maj. Blomningen var mycket oregelbunden, i 
det den varierade mellan ingen och riklig med nästan lika många upp- 
gifter för alla ymnighetsgraderna: ingen, svag, medelmåttig och riklig. 
Frösättningen uppgives ha stått i god proportion till blomningen och 
fröet var väl utvecklat och av god beskaffenhet. Gråalen blommade icke 
längst i norr. I mellersta och södra Norrland var blomningen medel- 
måttig och tillgången på frö likaså. 

Annbok. Av de få uppgifter, som föreligga om detta trädslag, fram- 
går det att någon blomning och fruktsättning icke förekom. 

Alm. Almen började i allmänhet att blomma i mitten av maj månad. 
Blomningen var mestadels svag eller medelmåttig, men enstaka uppgif- 
ter om både riklig och ingen blomning föreligga även. Tillgången på 
frö blev fullständigt i överensstämmelse med blomningen, och detta var 
väl utvecklat. 

Asp. Blomningen hos detta trädslag började i södra Sverige i första 
hälften av maj. Blomning och frösättning voro medelmåttiga. 

Ask. Blomningens inträde hos asken varierade mellan den 11 och 
27 maj. I allmänhet var blomningen medelmåttig eller riklig. En upp- 
gift om att någon blomning icke förekommit föreligger. Tillgången på 
askfrö blev medelmåttig eller riklig. Fröet var väl utvecklat och friskt. 

Lind. Tinden har omnämnts i 17 rapporter. Av dessa upptaga 8 
stycken blomningen såsom riklig och 9 såsom medelmåttig. Alla upp- 
gifterna utom två upptaga blomningens inträdande till tiden mellan 
den 7 och 27 juli. I de flesta uppgifterna anges fröet ha blivit väl ut- 
vecklat. Motsatt åsikt har emellertid hysts av en del av rapportörerna. 
F. d. kronojägaren J. A. MELLSTRÖM (Halmstads revir) meddelar om 
linden: »Blomning började den 19 juli, medelmåttig å småbladig men 
riklig å storbladig lind vid Laholm. Frukterna små å den förstnämnda 
och blevo aldrig normalt utvecklade. Vädret regnigt och kallt såväl 
under blomningen som senare och ringa solsken.» 

Lönn. Av meddelarna om skogsträdens frösättning är det 20 stycken 
som omnämnt lönnen. De flesta av dessa ha uppgivit blomningens in- 
träde till senare hälften av maj månad. Blomningen var övervägande 
riklig. Sådan säges den ha varit i 12 av rapporterna, medelmåttig i 7 
och svag i en. Fröet blev väl utvecklat och av god beskaffenhet. 

Otel. Oxeln nämnes i 13 rapporter, varav endast 3 upptaga att 
någon blomning har förekommit. 


492 GÖSTA MELLSTRÖM [22] 


Rönn. Om rönnen föreligger en uppgift om riklig blomning med åtföljande 
riklig fruktsättning ifrån Neder-Torneå, eljest äro uppgifterna samstäm- 
miga däruti, att detta trädslag under året icke haft någon fruktsättning, 
vilket haft till följd att rönnbärsmalen mycket allmänt angripit äppel- 
skörden. 


Inplanterade främmande barrträd. 


Europeisk lärk. Blomningen hos europeisk lärk är omnämnd i 15 
rapporter. Av dessa upptaga 6 den såsom medelmåttig, 7 som svag 
och 2 såsom ingen. Uppgifterna om blomningens inträde variera 
mellan den 5 och 25 maj. Där kottar förekomma är tillgången i 
allmänhet svag. Utvecklingen är överallt utom i ett fall angiven så- 
som god. 

Sibirisk lärk. Uppgifterna om den sibiriska lärkens blomning tyda 
på att denna varit något ymnigare hos den sibiriska än hos den euro- 
peiska lärken. Av 9 uppgifter upptages den i 2 såsom riklig, i 4 så- 
som medelmåttig, i 2 såsom svag och i en såsom ingen. Kotten är av 
god beskaffenhet. ; 

Vanlig silvergran. Å Visingsö hade silvergranen svag blomning och 
frösättning. Från Rosenlunds bevakning å Öland meddelas, att blom- 
ning och kottsättning var medelmåttig. Kottarnas utveckling var god, 
men fröet uppges ha varit odugligt vid Rosenlund. 

Sibirisk silvergran uppges i ett fall haft riklig blomning och kottsätt- 
ning. 

Bergtall. Bergtallen å de halländska flygsandsfälten började att blomma 
vid månadsskiftet maj—juni. Blomningen var medelmåttig. Tillgången 
på väl utvecklad och frisk kott är medelmåttig och insamling i och för 
klängning kan ifrågakomma. 


Fröförbrukning och frötillgång. 


För att möjliggöra ett omdöme om fröförbrukningen under år 1919 
och om inneliggande frölagers tillräcklighet göres här nedan en jämfö- 
relse mellan fröförråden vid årsskiftet 1918—19 och förråden den 31 de- 
cember 1919, kompletterad med beräkningar över fröutbytet ur 1918— 
1919 års kottskörd. Liksom tidigare ha härvid räknats endast med för- 
råden i statens och skogsvårdsstyrelsernas ägo. Nödiga uppgifter ha 
välvilligt ställts till förfogande från statens klänganstalter och skogsvårds- 
styrelserna. 

Fröförråden vid årsskiftet 1918—1919 voro: 


[23] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 = : 43 


Göta- och Svealand utom Dalarna: 


Statens klänganstalt vid Finnerödja ... 242 kg tallfrö, 1,305 kg granfrö 
Skogsvårdsstyrelserna 4... 2350-2003 0, 0054 NS 


Summa 2,743 kg tallfrö, 10,910 kg granfrö 


Dalarna, södra och mellersta Norrland: 
Statens klänganstalt vid Bispgården... 281 kg tallfrö, 3 kg granfrö 
Skogsvårdsstyrelserna.................. SEN 203253 » 1,607 >» 


Summa 2,606 kg tallfrö, 1,610 kg granfrö 


Väster- och Norrbotten: 
Statens klänganstalt vid Hällnäs......... 697 kg tallfrö, 255 kg granfrö 


Summa summarum 6,046 kg tallfrö, 12,775 kg granfrö 


De inneliggande lagren till 1920 uppges vara: 


Göta- och Svealand utom Dalarna: 


Statens klänganstalt vid Finnerödja ... 433 kg tallfrö, 1,587 kg granfrö 
Skossvardsstyrelsefha > ..... dess. SENS DA TONAR 


Summa 5,708 kg tallfrö 12,131 kg granfrö 


Dalarna, södra och mellersta Norrland: 
. Statens klänganstalt vid Bispgården ... 6 kg tallfrö, 13 kg granfrö 
SSkOgSsvasdsstyfelsefha.... .occ..cccc>ic: COA RN NGE 


Summa 996 kg tallfrö, 485 kg granfrö 


Väster- och Norrbotten: 
Statens klänganstalt vid Hällnäs......... 330 kg tallfrö, 270 kg granfrö 


Summa summarum 7,034 kg tallfrö, 12,886 kg granfrö 


Såsom framgår av förestående tablåer äro förråden av tallfrö omkring 
1,000 kg större och av granfrö ungefär lika stora vid årsskiftet 1919— 
1920 som den 1 januari 1919. Förbrukningen under året skulle så- 
lunda vara för gran lika med utbytet av 1919 års klängning och för 
tall 1,000 kg mindre. De från skogsvårdsstyrelserna och statens kläng- 
anstalter erhållna uppgifterna härom äro icke alldeles fullständiga, i det 
särskild uppgift om sista årets klängning saknas i beräkningarna över 
frötillgången, som erhållits från några av dessa institutioner. Med stöd 


! Dessutom fanns hos skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län 1,330 kg blandat tall- och 
granfrö. 

> Häri ingå ej frölagren hos skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län, varifrån uppgifter icke 
kunnat erhållas. 


44 GÖSTA MELLSTRÖM [24] 


av de erhållna uppgifterna kan emellertid 1919 års klängningsresultat 
approximativt beräknas till 12,000 kg tallfrö och 11,000 kg granfrö, och 
statens och skogsvårdsstyrelsernas förbrukning bör således, som förut 
framhållits, under år 1919 ha hållit sig vid ungefär 11,000 kg av 
vardera fröslaget. Det är ganska förvånande, att det icke tillgodogjorts 
mera av 1918 års rika grankottillgång i södra Sverige. 1915, vilket år 
tillgången på grankott i södra Sverige även var riklig, klängdes av 
staten och skogsvårdsstyrelserna i det närmaste 50,000 kg granfrö. 
Under de senaste åren har fröförbrukningen beräknats vara: 


TOMTE 18,648 kg tallfrö och 10,057 kg granfrö 


TÖMS AS 102860 » 57 1TO50012 > 
HÖNÖ sov HALSONAL > » LOST TORRE » 
191 JANA 14200 >» » » 32,050 » » 
TOHO 13,100 >» » ÄTS OO » 
LOLOG RR OLM » (000) » 


Härav framgår, att de inneliggande lagren av tallfrö behöva komplet- 
teras högst väsentligt för att fylla behovet redan för den närmaste skogs- 
odlingssäsongen. Granfrölagren äro även knappa, men motsvara dock 
ungefär ett års normal förbrukning. 


De av kronojägarna avgivna uppgifterna, vara sammanställningarna 
om skogsträdens frösättning grunda sig, sammanföras å blanketter ut- 
färdade av domänstyrelsen den 6 juli 1910, efter det förslag därtill upp- 
rättats av skogsförsöksanstalten. Å blanketternas framsida är varje 
kronojägare skyldig att lämna uppgifter om tall, gran och björk samt, 
om sådana förekomma, även om ek och bok. I särskilda kolumner 
upptages för blomningen tiden för dess inträde samt ymnigheten; för 
fruktsättningen anges tillgången på kottar, frö eller ollon (för tall en 
särskild kolumn för 2-årig kott), i en kolumn kottarnas, fröets eller 
ollonens tillräcklighet, i en utvecklingen och i en godheten. . För ålla 
trädslagen lämnas skilda uppgifter för fristående träd (enstaka träd eller 
träd i skogskanter) och för bestånd. Plats finnes även för uppgifter om 
väderleken under blomningstiden för tall, gran och bok. Å blanketter- 
nas baksida ges tillfälle för rapportörerna att frivilligt lämna liknande 
uppgifter om europeisk och sibirisk lärk, silvergran, annbok, al, alm, 
ask, lind, lönn och oxel, varjämte uppgifter kunna lämnas om vilket 
annat trädslag som helst. Blanketterna åtföljas av en promemoria an- 


[25] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 45 


gående de beteckningar, som skola användas i rapporterna. Nämnda 
promemoria föreskriver: 

Blomningstiden angives med datum för den dag, då frömjölet bör- 
jar ryka. 

Blomningens ymmnighet betecknas med ingen, svag, medelmåttig och 


riklig. — Härvid särskiljas i rapporterna fristående träd (enstaka träd 
eller träd i skogskanter) och träd i bestånd. Dessa beteckningsgrader 
åsyfta — liksom även de följande angående tillgången på kottar, frö 


eller ollon — den relativa förekomsten inom bevakningstrakten. Om så- 
lunda ett träd endast sparsamt förekommer inom densamma, men blom- 
mar rikt, angives blomningens ymnighet å blanketten såsom riklig. 

Tillgången på kottar, frö eller ollon betecknas efter samma grunder 
som blomningens ymnighet med 7zngen, svag, medelmåttig och riklig. 
Härvid särskiljas även fristående träd och träd i bestånd. 

Kottarnes, fröets eller ollonens tillräcklighet för bevakningstrakten be- 
tecknas såsom oftillräcklig, tillräcklig eler mer än tillräcklig. Dessa 
grader avse att angiva kottarnes, fröets eller ollonens absoluta mängd 
inom bevakningstrakten. I särskild not angives möjligheten av insam- 
ling för avyttring. 

Kottarnes, fröets eller ollonens utveckling angivas med orden wväl ut- 
vecklade eller outvecklade. I senare fallet angives om möjligt orsaken, 
såsom exempelvis frost, torka o. d. 

"Kottarnes, fröets eller ollonens godhet betecknas med graderna friska 
och skadade. TI senare fallet angives om möjligt skadans orsak, såsom 
exempelvis insekter, svamp o. d. 

Väderlekens beskaffenhet under blomningstiden för tall, gran och bok 
angives genom uppgift på antal eventuellt förekommande frostnätter och 
regndagar under de 10 första dagarna efter blomningens inträdande. 
Härvid antecknas även bestämda data. 


46 GÖSTA MELLSTRÖM [26] 


RESUMEE. 
Der Samenertrag der Waldbäume in Schweden im Jahre 1919. 


Kiefer. Die diesjährige Karte iäber den Ertrag an zweijährigen Zapfen 
zeigt reichliches Vorkommen in grossen Gebieten Norrlands, sowohl an frei- 
stehenden Bäumen wie in Beständen. Namentlich ist dies der Fall fär zwei 
Gebiete, das eine im westlichen Norrbotten gegen die Waldgrenze hin, das 
andere in den Käistengegenden des sädlichen Norrbottens und nördlichen 
Västerbottens. Zwei Reviere im ersten und eins im zweiten Gebiet sind auf 
der Karte abweichend bezeichnet, wobei aber zu bemerken ist, dass nach 
Ansicht der Oberförster in den zwei erstgenannten Revieren das Vorkommen 
auch hier reichlich wäre, und dass im dritten das Mittel der Försterangaben 
sehr nahe dem Wert: reichlich kommt (die Karte ist nach Reviermittel der 
Försterangaben errichtet). In den ibrigen Gegenden Norrlands, ausser den 
drei sädlichen Kistenprovinzen, ist die Zapfenernte reichlich an freistehenden 
Bäumen und mittelmässig in Beständen gewesen. Siädlich von Ångermanland 
und Härjedalen war das Vorkommen gering in Beständen, mittelmässig an 
freistehenden Bäumen. 

Von 312 Angaben aus den sechs nördlichen Oberforstmeisterbezirken 
nennen 2 & die Zapfen verkimmert, 98 2 gut entwickelt. Die Zapfen 
werden einstimmig als gesund angegeben in den drei nördlichsten Bezirken, 
in den ibrigen drei nur in Einzelfällen als beschädigt. Im sädlichen Schwe- 
den war die Ernte geringer und die Zapfenentwicklung viel schlechter. 14 
der Angaben nennen hier die Zapfen verkimmert, nur 68 2 wohl entwic- 
kelt. Insekten- und andere Schäden kamen durchweg nur wenig vor. 

Uberall besteht also die Möglichkeit zum Einsammeln von Kiefernzapfen 
zwecks Samengewinnung. Norr- und Västerbotten wirden genug zur Deckung 
des örtlichen Bedarfs fär viele Jahre hinaus liefern können. Awuch anderwärts 
durch ganz Norrland ist ein FEinsammeln in grösstmöglichem Masstab ge- 
boten, denn die staatlichen Vorräte wie die der Waldpflegekommissionen sind 
in diesen Gegenden fast erschöpft und ortsfremdes Saatgut von Kiefer ist 
zu vermeiden. Die Mehrzahl der misslungenen Kiefernkulturen Nordschwe- 
dens schulden ihr Misslingen sicherlich einer siädlichen Provenienz des 
Samenmaterials. 

Auf der Karte fär den 2-jährigen Kiefernzapfen ist die + 13”-Isotherme 
fir Juni—August 1919 eingetragen um zu bezeichnen, von welchen Gebie- 
ten Norrlands man nach Waibeck auf Samen von hoher bezw. geringer Keim- 
fähigkeit rechnen kann. Das obere Norrland hatte dieses Jahr eine relativ 
hohe Sommertemperatur, deshalb ist das östliche Gebiet mit Samen von wahr- 
scheinlich hoher Keimfähigkeit breit. 

Die Kiefer blähte im sädlichen Schweden etwas später als gewöhnlich, 
vom 25. Mai bis 1.. Juni anstatt etwa vom 20. Mai an. Das Aufbluhen 
schritt dann jedoch schnell nordwärts dank der hohen Temperatur im Mai 
und erreichte Ende Juni die nördlichsten Gebiete. Die Blite war nicht be- 
sonders reichlich, aber iberall ziemlich gleich; sie wäre im Mittel als schwach 
in Beständen, schwach bis mittelmässig an freistehenden Bäumen zu bezeich- 


JES 


+ 


[27] SKOGSTRÄDENS FRÖSÄTTNING ÅR 1919 47 


nen. Dem scheint nach zugänglichen Angaben das Vorkommen einjähriger 
Zapfenanlagen zu entsprechen. Im Winter 1920—21 ist demnach keine 
reiche Ernte zu erwarten, was auch zur Ausnutzung der diesjährigen mahnt. 

Fichte. Wie gewöhnlich blähte in Sädschweden die Fichte etwas frä- 
her auf als die Kiefer, etwa am 20 Mai, ihr Aufbläihen ging dann dem der 
Kiefer etwa 5 Tage voraus bis ins siädliche Lappland und Västerbotten; wei- 
ter nördlich verwischte sich der Unterschied. 

Die reichlichste Blite ist dies Jahr in der nördlichen Hälfte des Landes 
zu verzeichnen anstatt in der siädlichen wie voriges Jahr. In den sechs nörd- 
lichen Bezirken war die Bliite meistens schwach bei freistehenden Bäumen, 
schwach bis keine in Beständen, in den sechs sidlichen aber ganz unbedeu- 
tend. Die Bläte war also viel geringer als voriges Jahr. 

Dementsprechend ist das Vorkommen von Zapfen beschränkt. In Norr- 
und Västerbotten ist wohl immerhin eine Zapfengewinnung möglich; sädlich 
davon kommen hauptsächlich nur in Bergslagen (Mittelsehweden) und den 
sädlichen Kistengegenden Fichtenzapfen vor, und auch dort in kleiner Menge, 
nur an freistehenden Bäumen. 

Die Entwicklung der Zapfen ist gut, in den nördlichen Bezirken bezeich- 
neten nur 12 &Z der Angaben die Zapfen als verkämmert, sonst (88 9) als 
gut entwickelt; in den siädlichen Bezirken sind die Verhältnisse etwas schlech- 
ter.  Insektenschäden wurden nicht in nennenswerter Menge gemeldet. Von 
16 eingesandten Proben aus verschiedenen Gegenden Norrlands wurden jedoch 
alle ziemlich stark vom Fichtenzapfenwickler Laspeyresia (Grapholita) strobilella 
L. angegriffen gefunden. Frähes FEinsammeln und Klengen der Zapfen ist 
geboten um Schaden durch diesen Insekt möglichst zu entgehen. 

Birke. Die Blite war schwächer nordwärts als sidwärts, im grossen 
Ganzen in Norrland mittelmässig an freistehenden Bäumen und mittelmässig 
—gering in Beständen; in Sädschweden bezw. gering und keine—gering. 
Der Samenertrag war dementsprechend reichlicher gegen Norden zu. 

Die Eiche blähte im ganzen Gebiet ihres Vorkommens in den letzten 
Tagen des Mai oder ersten Tagen des Juni. Die Blite war schwach, der 
Ertrag an FEicheln gering, ihre Entwicklung schlecht, in 42 2 der Angaben 
ist sie als verkimmert gemeldet. 

Buche. Buchecker kamen nur in sehr beschränkter Ausdehnung vor, 
ausschliesslich in Blekinge und dem östlichen Skåne sowie an einigen Stellen 
in Småland und Västergötland. 


Von den tbrigen Laubbäumen waren Bläte und Fruchtansatz bei Esche, 
Linde und Ahorn mittelmässig—reichlich mit allgemein gut ausgebildeten Sa- 
men. Etwas schwächer war die Bläte bei Ulme, Espe und Sahlweide, sehr 
ungleich bei der Schwarzerle, gleichmässig und schwach bei der Grauerle. 
Hainbuche und Mehlbeere hatten fast keine Bläte noch Fruchtansatz. Das- 
selbe war der Fall bei der Eberesche, so dass die Apfelmotte die Apfelernte 
angriff. 

Die europäische Lärche blihte schwach und bildete keine Zapfen. Bei 
der sibirischen Lärche war der Fruchtansatz etwas besser und kann als mit- 
telmässig bezeichnet werden. Die gemeine Weisstanne blähte wenig und legte 
folglich wenig Zapfen an. Die Bergkiefer zeigt iäberwiegend mittelmässigen 
Ertrag an zweijährigen, gut entwickelten Zapfen. 


48 GÖSTA MELLSTRÖM [28] 


Die Samenvorräte am Jahreswechsel 1919—1920 im Besitz des Staates 
und der Waldpflegekommissionen betrugen 7,000 kg Kiefernsamen und 13,000 
kg Fichtensamen, also etwa 1,000 kg mehr Kiefernsamen aber ebensoviel 
Fichtensamen als am vorigen Jahreswechsel. Gestätzt auf die erhaltenen 
Angaben kann das Klengergebnis fär das Jahr 1919 auf 12,000 kg Kiefern- 
samen und 11,000 kg. Fichtensamen geschätzt werden. Der Verbrauch des 
Staates und der Waldpflegekommissionen beläuft sich also auf 11,000 kg 
Kiefern- und 11,000 kg Fichtensamen fär 1919. Die eingebrachten Vorräte 
an Kiefernsamen missen wesentlich vervollständigt werden, um den Bedarf 
der nächsten Waldbausaison zu decken. Ach die Vorräte an Fichtensa- 
men sind knapp, doch entsprechen sie ungefähr dem normalen Verbrauch 
eines Jahres. 


De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
sända sina publikationer under adress = IK 
STATENS SKOGSFÖRSOKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 


Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 
rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
Adresse gelangen zu lassen 

STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimental 
Forestry are requested to send these to z 
STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


Les institutions qui échangent des publications avec Ia Station de Recherches des 
Foréts de la Suede sont prigées de les envoyer å I a 
STATENS SKOGSFÖRSOKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de la Suede) 
EXPERIMENTALFÄLTET, SUEDE. 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


äro utkomna: 


Häftet i. 1004:- 53 sid. 4 fig. Slutsålt (Vergriffen). 
2. 1008. HABO > "22 (+. och 2 tavlor > » 
3: 1000. —ITO SST NAS NRA eg > > 
4: T007---TOD sfEoT2 15 RO NA » » 
5. 1908. 286 + 29 > 106 » JR 0 KA » » 
0: 1T000: 1240-202 254709 2 a PES 22 SKR 
7 SR (OR Kr 23 Ken pl NBA JAN I Lo Ne » » 

BI LOLITSe 2JO br ANKAN » » 
0: NYOGT2 NN 2SYIOL SG ROSE NOCK HS MAVIOE LG » 
Ho BF I 0)5 tig da te olle LO FORE SAGE 0 17 (EEE. SERVE VA UL AE » > 
LT: MLOTA NN S02.00sfe 24 NP rr SBR RE » > 
T2TGTE: 2 02 GONNA » » 


N:o 


N:o 
N:o 


N:o 
N:o 
N:o 
N:o 
N:o 
N:o 
N:o 


N:o 


N:o 


N:o 
N:o 


13—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 
(för 2 delar). 
a » (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. » > 
IS. 1918. 290 + 32 sid. 61 fig. Pris 4,50 kr. 
T0.UTOLO. > 210-Sid;, -42 08: LETISKÖ NEG: 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 
äro utgivna: 
1. Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 Sid., 
2 kartor: Pris. 10 öre: 
2. Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 
3. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE 4 sid., I fig. 
Pris 10 öre. 
4. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid., 
2" kartor. Pris 10- öre: 
5. Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre. 
6. Trädens fruktsättning år 1915. Av EDv. WiIBECK. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 öre. 
. Trädens fruktsättning år 1916. Av Gösta MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 
8. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av IvArR TRÄGÅRDH. 28 
Sid.; 27 08. Pris 30 sOfe, 
9. Trädens fruktsättning år 1917. Av Gösta MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 
10. Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Av IvAR TRrRä- 
GÅRDH 238 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 
I I. Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- 
märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. 
5 Sid, "47-0ig..  Prissa omores 
12. Tallviveln (Pissodes pini L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- 
aktad skogsinsekt. Av Ivar TRrRÄäGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 
13. Trädens fruktsättning år 1918 Av GöstA MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 
14. Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius Jac.). Av Ivar TRÄGÅRDH. En 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 


JT 


N:o r5. Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid. 4 fig. Pris 30 öre, 


N:o 
N:o 


N:o 


16. Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WIBECK. 12 sid. 3 fig. 
Pris 30 öre. 

17. Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 
system. Av Ivar TrRäGÅRvH. 10 sid. 8 fig. Pris 30 öre. 

18. Trädens fruktsättning år 1919. Av GöstA MELLSTRÖM. 8 sid., 2 kartor. 
Pris 30 öre. 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 
försöksanstalt, £ vperimentalfältet. 


"AU FEN TOFFEST SEP RETT 


MARKSTUDIER I DET NORD: 
SVENSKA BARRSKOGS- 
| OMRÅDET 


AV 


OLOF TAMM 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFT. 17 . Ni 3 


CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1920. 


SKOGSFORSOKSANSTALTENS STYRELSE. 
LINDMAN, ARVID, konteramiral, f. d. statsminister, f. d. utrikesminister, led. av Riks- 
dagens II kammare, ordförande. 
FREDENBERG, KARL, generaldirektör och chef för Domänstyrelsen, v. ordförande. 
BARTHELSON,. C. G., f. d. överjägmästare, led.. av Riksdagens I kammare. 
RINGSTRANP, NILS G., jägmästare, f. d. t, f. landshövding. 
ANDERSSON, GUNNAR, fil. d:r, professor vid Handelshögskolan, domänfullmäktig, led. 
av Riksdagens I kammare. 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS PERSONAL. 
SKOGSAVDELNINGEN. 


Föreståndare: 
SCHOTTE, GUNNAR, f. d. jägmästare, professor. Rt. Experimentalfältet 32, 1o—11 f. m. 
Chef för Statens Skogsförsöksanstalt och redaktör för dess publikationer: 


Assistent: 
PETRINI, SVEN, e. jägmästare. 


Första Skogsbiträde: 
MELLSTRÖM, GÖSTA. 


Skogsbiträden: 
HENRIKSSON, ÖSCAR, skogsmästare, tjänstl., tj. f. SÖDERLUND, FRITZ, skogsmästare. 
ANDRÉN, HENNING. 

Skrivs och ;ritbitraäder 
GEETE, HEDVIG. 

Räknebiträden: 


MELLSTRÖM, RUTH, | Rt. Kassakontoret 
HAMMAR, GUNHILD, f. DAHLHJELM, f Experimentalfältet 13, 10 f. Mm. 4 em: 


NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Föreståndare: 
HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, professor. Rt. Experimentalfältet 31, ro—1z1 f. m, 
Assistenter: 


TAMM, OLor, fil. d:r. 
ROMELL, LARS-GUNNAR, fil. licentiat. 


Kemistbiträde: 
LAURENTZ, GURLI, fil. kand. 
v. FRIEDRICHS, KERSTIN, e. biträde. 


ENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 
Laborator: j 
TRÄGÅRDH, IvaAR, fil. d:r, Rt. Experimentalfältet, 33. 10—11 f. m. 


AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. 
Försöksledare: 
WiBECK, EDVARD, fil. kand., jägmästare. Rt. Experimentalfältet 39. 10—11 f. ms. 


Skogsbiträde: 
GUSTAVSSON MAREED, FOLKE. 


Vaktmästare: KARLSSON, Å. W., Rt. Experimentalfältet 30, ankn. 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS INSTITUTIONS- 
BYGGNAD. 


Vaktrummet, Rt. Experimentalfältet 30. 10 f. m.—4 e. m. 
Roslagsvägen, Experimentalfältet. 


TRAVINS SIN Be 


157 [£09]) 


Foto av förf. 


a. Profil med stark pod- 
solering. Stora mäk- 
tighetsväxlingar i blek- 
jorden antagligen upp- 
komna genom rötters 
inverkan. Rostjord re- 
lativt tunn men skarpt 
utpräglad. Finkornig 
porfyr-sandstensmorän 
Bunkris, Älvdalen,Dlir. 
— (Profil mit starker 
Podsolierung, die gros- 
sen Variationen in der 
MächtigkeitderBleich- 
erde = zejet. Fein- 
körnige Porphyr-Sand- 
steinsmoräne, Älvda- 
len, Dalarne.) 


b. Svag podsolering å 
ung mark av Vacci- 
niumtyp. Blekjorden 
väl synlig under hu- 
muslagret.Sandterrass, 
rO—11 m ö, h. Löv- 


Foto av förf. 


udden, Timrå s:n, Mpd. 


; É ERE : EES ; 
— (Schwache Podsolierung auf jungem Boden von Vacciniumtypus. Sand, Timrå, Medelpad.) 


ANV or 


(Se sid. 136 S5S|-) 


Rahumus. 
(Rohhumus.) 


Blekjord. 
(Bleicherde.) 


Rostjord. 
(Orterde) 


Oförändrad 
sand. 
(Unveränder- 
ter Sand.) 


Rostjord. 
(Orterde.) 


Blekjord. 
(Bleicherde.) 


Torv. 
(Torf.) 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf 


Profil i en för cirka 100 år sedan sandkörd mosse. 
Ovan torven ligger 20 cm sand (mellan skalans del- 
streck 5 cm). Övan sanden råhumus. Sanden är pod- 
solerad intill råhumusen och torven. Vacker barrbland- 
skog. Malingsbo, Dlr. — (Profil in einem vor etwa 
100 Jahren mit 20 cm Sand bedeckten Moore. Der 
Sand hat sich mit Rohhumus bedeckt und ist oben und 
unten podsoliert worden. Zwischen den Teilstrichen 
der Skala 5 cm. Gutwiächsiger Nadelmischwald. 
Malingsbo, Dalarne. 


- 


OR 


prey 


EE 


. 


» JR 


('SPueIqpIeM uduapunjsagnNers 1sBurjwun saw uamdg ”MYyvriyrs aänuqpp Juta IJunNtTeG 
"uTJISIIO) INeY 'IAYN WII Oc 2pIIYINRIT WI ZI—0I 'snumyqyoy wa or sne uaqo uoA puejddet Spfowxxgof Pplemusnjory wasun 
ut [yoadsumisun) — "puerq udduressissoj ore3tpny ua Ar sedg 'tso3ejp renefelfu NI UJuPsHO Iapug uDsHO pe3Iej ISAK "pIeq wWI OZ 
«RS 


'proljoq wI SI—0r 'snumyei w9g or "wwuo :seuxer uegiddg dT Pgourpof "ueneqresunf 'Soysmqer Syxes "Sun 1 [yosdsuarsjun 


'J10J AR 0304 "IBS SUJHLISUESHOSIOJSSONG I) 


da 


RS 
s$ 


k 


(C[LEr] Fog "pis 25) 
FEAT 


bb 
Få 


I49snua3u uaxpIF pun UuRysrT MW PleMUIDJaAY I9ÄISYONMIND 'UldISIIO I9IgIEJIÄISOT HrVIS 
'198nysew I9JunIeg [PIA wWwopgne sjyvar] aproydrorg wa of Iayuntep 'snwnyyoY wI L(—S urqo "uNogIasSeA 'Tepawsoy 194 Iyoad 
-Suts3sIIO) — ”rolq Y90o uerd pepuejqut paw Soystjer SINXEA 'UDsjIO peSrejisor Pjre)s 'Spuedueyquewuwres 'Byxew uapsohpig I2puN 
'uspnq ve 19804 IN Squés "probhjarq wa of exa opuntseq 'snwnyer wa Å—S 1ISNAQ ÅA 'u:s SI10J1230] '[PPaursoq PIA [yosdsuarsiun 


Oo 


"[Wes sua3[eIsuesYOsI0OJSFONY IM 


i 


"I10J AB 0300 


(([£91] ere 'pis 29) 
SAR NA 


Å- 


GNT NM 


NEX RIK SITUDEE Re oh DE TN ORD- 
SIE NSKA BARRSKOGSOMRADET. 


FÖRORD. 


Föreliggande arbete grundar sig huvudsakligen på förf:s egna under- 
sökningar under åren 1912—1919, vartill dock komma några ej förut 
publicerade observationer, som gjorts å Statens skogsförsöksanstalt ai 
olika iakttagare. 

Under arbetets gång har jag fått röna välvilja och understöd på många 
sätt av ett stort antal personer. 

Främst vill jag nämna professor H. Hesselman, som. givit mig 
många råd och uppslag och med mig diskuterat observationer och resultat, 
samt överhuvudr taget givit mig det mesta av min, låt mig säga, skogliga 
uppfostran, om ock i detta hänseende även beröringen med andra av mina 
förmän och kolleger vid Statens skogsförsöksanstalt och Skogshögskolan 
Varit av betydelse för mig. Tack vare professor Hesselman har min 
undersökning till stor fördel för densamma fått inrymmas i skogsförsöks- 
anstaltens arbetsprogram. 

Min lärare professor G. De Geer, är jag skyldig särskild tacksamhet. 
Genom hans ständigt betonande af tidsfaktorns betydelse vid naturhisto- 
riska studier erhöll jag det ursprungliga uppslaget till min undersökning. 
Han har sedan på allt sätt med intresse understött densamma. 

Vår mest framstående kännare av Norrlands natur, professor A. G. 
Högbom har med mig diskuterat åtskilliga problem och resultat och 
därvid meddelat värdefulla råd och vinkar. Han har liksom även profes- 
sSoretnartliblacks tr öm och P. O mens ellatit mig utföra betydande 
delar av materialets bearbetning på sina respektive institutioner. Profes- 
sor R. Sernander har med det vänligaste intresse i anslutning till min 
undersökning satt mig in i de växtfysiognomiska åskådningssätten. 

Vid publicerandet av mitt arbete har jag rönt vänligt bistånd av profes- 
somtarStelot te: HM lic. E.G) Rom elthar bitratt vid korrekturlas- 
ningen. 

Fil. kand. C. M alm str öm har dels ritat en kartskiss åt mig, dels ge- 
nom diskussion av olika problem i fält och annorstädes varit mig till utom- 


4. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


50 O. TAMM | [2] 


ordentligt bistånd. Värdefulla råd och upplysningar beträffande analy- 
tisk-kemiska, petrografiska, kolloidkemiska spörsmål har jag mottagit av 
resp. fil. dr RR. Mauzelius, fil: dr N: Sundius och docenten 
Odén. Jägmästare E. Wibeck har ställt åtskilligt observationsmate- 
rial till mitt förfogande samt med sin stora erfarenhet angående norr- 
ländska skogsförhållanden givit mig viktiga upplysningar. 

Ett antal kemiska analyser för mitt arbete ha godhetsfullt utförts av 
fil dr N. Sahlbom, genom vars erkänt exakta arbete en viss kontroll 
på mina egna analyser erhållits. Enstaka analyser ha vidare på Stock- 
holms högskolas analytisk-kemiska laboratorium utförts av herrar E. 
NEokimn och Ni. LOV gt em samtrtoken GT Bad dee 

Under mina resor har jag rönt välvilja och bistånd av ett stort antal 
jägmästare och kronojägare. Även hos representanter för det enskilda 
skogsbruket har jag rönt det älskvärdaste mottagande och understöd, jag 
vill här med tacksamhet särskilt nämna ingeniör C. Norström, Merlo, 
Skönvik och skogschefen C. F. Löwenhielm, Mölnbacka. 

Ett stort antal personer ha såsom hantlangare med träget arbete bi- 
sprungit mig vid de stundom besvärliga fältundersökningarna. 

Till alla. de personer, som på det ena eller andra sättet varit migetmn 
bistånd, ber jag få på denna plats uttala min djupt kända tacksamhet. 


INNEHXELT: 


FEET TA DS 6 rr a a rn Ne ära ay 5d6 a1513. 25 1e le 6.0 Et SR rn fe ITIS ME alone ba je lad vale Sjön SN srel yr) ens 53 
Kap. 1. Undersökningens planläggning och förlopp, terminologi och ar- 

(0 STT EO T ot fr SA Ore SRA Rae AR Fares AA AE AR RR SEI 60 

An ndersokningens, planläggning och förlöPP....ssse.smt..ss.--sssscsno son 60 

MaenminOlOgT. s.; ses vores ssisysronsn sne n a Debs d ee NER SE ORAKEL UI SS Se SAEA EN 63 

FÖRETER ELSTIT CLEO LC Tess, oe disk sn sas noree febr a Ae Ler ERA RN SE a] sg 65 

Kap. 2. Om de kvartära mineraljordslagens kemiska egenskaper.. ......... HR 

EVE OT oja pILOMES AID. [EO ses. arne ne lar ds bas Las SST SIS een ss HE 

1. Jordarternas beskaffenhet enligt iakttagelser och analyser ......... lie 

2. De finkornigaste jordartsbeståndsdelarnas kemiska egenskaper +76 

SS SATS EE so one dee hba ns eigåelde seder deg 85 

b B. De kvartära lerornas kemiska sammansättning .sm..ososssssessnses sera 86 
Kap. 3. Mekaniska och fysikaliska processer, vilka äga betydelse för 

OH SOlPrOfilenSUtHILCMINGA 3 sosse nes eds serade NR DS na ETS 90 

SRViekanisk vittring, OCh nedslamnilig.. >. si odupssrbe sys os dör dens sas 90 

PAR KOTS SE TAS ATK? grn, ove co sdp rag eldat GER NA FRAS LS NE RAN Se ASA 92 

5 vlvssktWrorsakade; FÖrelsek. ... . some EE 93 

siRörelser, beroende. på rent fysikaliska, Orsaker ...c me cs.:cece serber 04 

KA ENE R OG SOLE fin gens: KEM: s.;: ssd. use ee sas pelss ide rss se Sass sf na ER na Nea 93 

KSO a BVI EEFI 0 22. becka ble vs ge RA nde ER BOREN EE oe sel Ra IOI 

1 SU SENSE SN 65 an rn nn Nn or rå bid SAL fart SSA 103 

MR ETtmUuslagretskrOll: und Väl. ess OR ARSA I EL SS NN St TOS 

ARE KjOrdsbildHing is .:s 4: So05 de STEN ashes RSA SEGA SA Eksld ds les rek 2 104 

20 TROS Ng a VAAN SER fr SEAN SR ST RA LSS ST MT AR RARE IIO 

4. Översikt över olika ämnens förhållande vid podsoleringen ....... TA 


aöiKiselsyra.. bb. Titan. 'c€ Aluminium djjärn. e- Mangan: fö Hos: 
forsyra. g. Magnesium. h. Kalcium. i. Natrium. j. Kalium. k. Svavel- 
syra. 1. Lösliga elektrolyter. 


sitöverblick över de kemiska processetld.. sins. seed 12 
trtVioderavlagtingens roll vidipodsoletiige0Eöe oo essssssssossnaiarsne 2 

7. Topografiens betydelse för podsoleringsprocesserna .................. 1390 

Kap. 5. Podsoleringens hastighet och utveckling i olika växtsamhällen... 133 
KaNbodsoleringen a mycket: Unga markytOl ...s....sdkosssssssusnnsass scn annes 134 
AUT dersökning Sm Aten as. sas ne a seb ålar. saraaa 134 


RS TUE USE IE sdf delar rr a ha SN ERA NET NT AR RA a a mA Sala äe sa TA 


Se O. TAMM [4] 
B. På ej försumpad mark förekommande skogstyper och deras råhu- 
mMusSbildande HöÖrmaA SA = .u sc rigörs basis sng ör dansen MARE 150 
C: Markprofilens utveckling 1 Olika skOgSstyPek... ....oc.u css EA 154 
Da Podsoleringen gamla. marketir...cc 4er.dods de ssbgs sar 166 
ET. MOSSIIRA 25KOBStyPElo does od eesto apel r ns Ed een bar dess 166 
FS BU a YEO 21 ce NAR RANA SAR ER INSE SE IE EA RENSAR Ra 169 
E.: Omiskogseldars inverkan på podsoleringeD........—s..seose. ce 188 
Kap; 16. Om-ortstensbildning” | :35.4.s:-..ssso. sisedsksden sen rs 190 
ASTOm förtstenarnas egenskaper sm... cc cc see ses ds EE SN 191 
B-Örtstenens allmänna UpppträClandGe. = o.ocsss. 194 
CIA Mtokton "Ortstel "| prheslsslssksssdesd dess eder ds SA EVER SEE 196 
1. Ortstenens samband med podsoleringsgrad och skogstyp ......... 196 
2. "Ortsten i mössrika 'SKOgZA 4. ...0s...Hass40sssusee adom ere ee sg SE NEEA 197 
3. Exempel på ortstensförekomster i mossrika skogar —..... o..oo0m... 201 
4. rÖrtsten a tallhedariis me: SE eka nsand BREED IS sön targ 204 
ID:--A TlOkton -OEtSteD. ör oms bör us vore sor Se Sör des ee sele gla sc AE 210 
1. Omgivningarna kring Brånet, Degerfors kyrkby och Rosinedal 
Mäster botten. 53 ews=dodesesodissranra fr nns 211 
2. Området omkring Svanamyr, Skaite kronopark. Råneå socken, 
NÖrrbOtfef os rososd ooo sn ses or ee o osar es tonår Fd res SAR AR 34 
3. Området invid en myr, närmast öster om Fagerheden, Norr- 
DOTlÖfba os: eocen Sas sn mes såm S abejs Bötnel SA Att r aa re ss EA SETS 215 
4. Området invid Kvarntjärn, Fagerheden, NOrrbötteno -oo een 217 
5. Lokal vid Kulbäcksliden, Degerförsi. ooo. 00 221 
6. IDIUtSÄUSEE seine Torrt elr De a oe sr eh SR SANERAS NA 
Kap. 7. Podsoleringen i Nordsverige ur klimatologisk synpunkt ............ 222 
Kap. 8. Om podsolprofilens omvandling vid markens uppodling.......... . ve 
Kap. 9. Återblick på podsolprofilen och försök till teori för densammas 
UPPRÖMSEI- ösa vborsesksen tals Syns enn Åren 231 
Kap. 10. Skogligt betydelsefulla slutsatser av de utförda undersökningarna 236 
Kap: 11. Detaljundersökningar och tabeller co... SE 245 
ÅA. Kemiskt undersökta markytor, fr I==14........ SER 246 
F.: Diverse kemiska analyser sal eden döds. da. dad AAA 267 
GR emiska ortstensundersöknin gån oo... Sosse es EES 269 


Anförd litteratur 


[5] MARKSTUDIER 53 


Inledning. 


Under de senaste sextio åren har uppstått en självständig forsknings- 
gren, pedologien, som har till föremål marken eller det av atmosfären och 
nederbörden direkt påverkade översta lagret av jordskorpan, i vilket vege- 
tationen har sitt fäste och ur vilket den till betydande del hämtar sina 
näringsämnen. Marken eller jordmånen är för den moderne pedologen 
ett, man skulle nästan kunna säga, levande väsen, som utvecklas och för- 
ändras under inflytande av en serie olika agentier, såsom klimat, vegeta- 
tion, djurliv, kultur, men vars egenskaper även i hög grad beror på pri- 
mära faktorer, såsom geologisk-petrografiska och topografiska förhål- 
landen. Pedologiens uppgift är att utreda alla dessa faktorers roll vid 
jordmånsbildningen. Den måste därför hämta sina arbetsmetoder från 
många skilda naturvetenskaper såsom geologi, mineralogi och petrografi, 
kemi, fysik, biologiska discipliner, geografi och klimatologi. Först genom 
att allsidigt ta hänsyn till de sålunda mycket olikartade företeelser, som 
spela in vid jordmånsbildningen, kan en verklig kännedom om .marken 
ernås. å 

I andra hand har pedologien rent praktiska syften. Dessa äro att så- 
vitt möjligt utreda betingelserna för vegetationens liv i den mån som 
dessa basera sig på markens egenskaper. Ur denna synpunkt bör pedolo- 
gien eller markläran kunna bli en av de för den mänskliga kulturen mest 
betydelsefulla vetenskaperna. 

Inom jordbruksforskningens område dröjde det ganska länge, innan de 
rent pedologiska problemställningarna vunno beaktande. I stället nöjde 
man sig med att utreda vissa växtfysiologiska och agrikulturkemiska frå- 
gor, som voro av mera påtaglig betydelse för kulturväxterna. I många 
länder kan denna ståndpunkt ännu ej sägas vara övervunnen. Den stora 
förtjänsten av att inom detta område ha vidgat synpunkterna till att om- 
fatta marken som ett självständigt helt tillkommer den skola av förtjänte 
markforskare, som uppstått i Ryssland. 

Inom skogsmarksforskningen kom man mera oförmedlat in på de pedo- 
logiska frågorna. Måhända sammanhängde detta med att de växtfysiolo- 
giska och rent kemiska problem, som här mötte, voro svårare att utreda 
och i högre grad än i fråga om åkern förutsatte en allmän kännedom af 
marken i sin helhet. Den som på detta område utan tvivel varit banbry- 
tande är den berömde danske forskaren P. E. Mäller, vars arbeten, 
ehuru kanske ej började med rent pedologiska synpunkter för ögonen, 
kunna tjäna som mönster för forskningar inom denna vetenskapsgren. 


54 O. TAMM [6] 


Vetenskapliga undersökningar på den skogliga marklärans område togos 
under senare delen av adertonhundratalet upp på olika håll, främst i Tysk- 
land. I allmänhet tillvunno de sig kanske det största intresset, där de 
naturliga markförhållandena förorsakade den praktiske skogsvårdaren svå- 
righeter av ett eller annat slag, speciellt vid föryngringen. Det är då 
naturligt, att i vårt land med dess länge extensiva skogsbruk man relativt 
sent kom att ta upp frågor inom pedologiens område till behandling. I den 
mån, som vårt skogsbruk alltmera kommit från en mera primitiv stånd- 
punkt har emellertid även markforskningen kommit i ett annat läge. Vid 
Statens skogsförsöksanstalt har därför allt ifrån början av dess verksam- 
het ägnats stor uppmärksamhet åt markfrågorna. Arbeten, behandlande 
hithörande problem ha tid efter annan vid försöksanstalten fullbordats och 
offentliggjorts. 

En ingående, enhetlig studie över någon bestämd skogsmarktyp har 
emellertid hittills ej utförts. I detta hänseende är den föreliggande under- 
sökningen avsedd att utgöra en början. Emellertid ha på grund av forsk- 
ningsföremålets natur ej enbart skogliga synpunkter betonats, utan även 
sådana av allmänt naturhistoriskt intresse. 

Undersökningen har till en betydande del bestått i att söka utreda de 
vanliga nordsvenska skogstypernas inverkan på marken och markens bety- 
delse för skogen. Emellertid har studiet egentligen inskränkt sig till 
mineraljorden och de processer, som i denna äro verksamma. Humus- 
täcket och dess egenskaper ha endast behandlats i den mån de äga bety- 
delse för processerna i mineraljorden. De stora problem, som represen- 
teras av skogens och humustäckets växelverkan med varandra, och vilka 
behandla praktiskt oerhört viktiga frågor, ha måst lämnas åsido, enär 
undersökningen eljest skulle blivit alltför vidlyftig. Undersökningar an- 
gående dessa frågor ha offentliggjorts av Hesselman (1917 b, 
1917 c), och ytterligare omfattande studier i denna riktning pågå under 
hans ledning å Statens skogsförsöksanstalt. 

Om jordmånen i Sveriges skogar har Hesselman (1911) offentlig- 
gjort en sammanställning. Han karaktäriserar där de nordsvenska barr- 
skogarnas normala humustäcke såsom en råhumus av växlande beskaffen- 
het, underlagrad av blekjord och rostjord. En sådan jordmånstyp benäm- 
nes numera internationellt en podso! (jfr Hesselman, 1917 a, sid. 
397.) Enligt H ess elm an såväl som tidigare författare t. ex. Ramann 
(1911, sid. 581—585), Glinka (1914, sid. 66—67), utgör podsoltypen 
den av klimatet betingade jordmånstypen i hela norra Sverige. 

Det överskott av nederbörd, som söker sig väg genom jordytans översta 
lager utan att avdunsta, är överallt i vårt land betydande och framkallar 
oftast i markytan en urlakning, som kan föranleda en blekjordsbildning, 


[7] MARKSTUDIER 5 


som underlagras av en anrikningszon, rostjorden. Som Hesselman 
(1917 a, sid. 397-408) framhåller, förefinnas emellertid också inom ett 
så genuint podsolområde som norra Sverige många lokala avvikelser från 
denna typ. H. beskriver sålunda marker, där humuslagret är mullartat 
och mer eller mindre intimt blandat med mineraljorden och övergår i 
denna utan skarp gräns. Mineraljorden är grå, brun eller gråbrun, vilken 
färgnyans stundom långsamt förtonar nedåt, i andra fall åter övergår i 
mörkare brunt, betecknande en på vissa beståndsdelar anrikad zon, vilken 
1 sin tur utan skarp gräns övergår i underlaget. 

Av Frosterus (1914) undersökningar i Finland känner man vidare 
avarter av podsolprofilen, vilka förekomma dels å lermarker, dels å ter- 
ränger med relativt högt grundvattenstånd. 

Ä terränger med styva leror sker markprofilens utbildning sålunda på 
grund av lerans ogenomsläpplighet och möjligen även andra orsaker under 
olika förhållanden jämfört med övriga jordarter. Huruvida lerprofilerna, 
där de ej äro försumpade, stå närmare de mullartade eller de normalt pod- 
solerade profilerna, är för närvarande ej möjligt att avgöra. Froste- 
rus, (1914, sid. 53—64) fann dem avvika från normala podsolmarker, 
men har ännu ej slutgiltigt utrett deras egenskaper. 

Å terränger med met eller mindre högt grundvattenstånd förekomma 
enligt Frosterus jordmånstyperna humuspodsol, gleypodsol och äkta 
grundvattensmark (echter Grundwasserboden). Humuspodsolen karakteri- 
seras bäst därav, att den har ett på utfällda humusämnen rikt, svartbrunt 
anrikningsskikt under blekjorden. Gleypodsolen är en podsolprofil, som 
står under inflytande av uppåtstigande grundvatten, vilket ger sig till- 
känna genom avsättning av karaktäristiska, vanligen vertikalt strimmiga, 
limonitiska partier på lägre eller högre nivå i marken. Profilen tillhör i 
övrigt vanligen humuspodsolens typ. Den äkta grundvattensprofilen trät- 
fas under mäktigare torvlager, där grundvattenståndet ständigt står högt. 
Den karaktäriseras av ett mörkt, gråbrunt, humushaltigt övergångsskikt 
under torven, som småningom förtonar i det oförändrade underlaget. 

Till skillnad från de ovan beskrivna marktyperna benämnes den nor- 
mala podsoltypen, som härskar å ej försumpade terränger, skogspodsol 
eller järnpodsol (F rosterus). Det är denna, de vanliga barrskogar- 
nas jordmånstyp, som utgör det egentliga föremålet för denna avhand- 
ling, medan jag framdeles hoppas få framlägga detaljstudier angående 
flera av de ovan anförda typerna. 

De naturliga jordmånstyper, som man påträffar i norra Sverige för- 
dela sig ungefär på följande sätt: I näringsrika sluttningar, lunddälder, 
lövängar och där kalciumkarbonat rikligt ingår i markens ytlager eller 
tillföres genom vatten från annat håll, förefinnas de enligt Hesselman 


56 O. TAMM [8] 


(1. ce.) av mull karaktäriserade jordmånerna utan tydlig blekjordsbildning. 
I sankmarker, där torvlagret dock ej är alltför mäktigt, förekomma hu- 
muspodsol och gleypodsol. I marker, där torven har större mäktighet och 
grundvattnet ständigt står mycket högt, träffas den äkta grundvattens- 
profilen. Å de väldiga arealer, där icke de ovan berörda förhållandena 
existera, råder järn- eller skogspodsolen, vars utbildning, egenskaper och 
variationer nedan skola beskrivas. Denna typ är sålunda för det mesta 
härskande å moränmarkerna, å rullstensgrus-, sand- och mjälmarker och 
å en del lättare leror, samt torde vara den allmännaste marktypen inom 
hela det nordsvenska barrskogsområdet. 

Skogspodsolprofiler i norra Sverige ha beskrivits av åtskilliga förfat- 
tare. De, som först lagt märke till några hithörande företeelser torde 
vara Holmer z och Örtenbilad (1886, sid. 12); Dessa tforskate lyc- 
kades emellertid ej på ett riktigt sätt tolka sina markobservationer. Några 
iakttagelser finner man vidare hos Alb. Nilsson (1895, sid. 3), samt 
mera ingående undersökningar hos Hesselman (1910, sid. 47—57> 
1911, Sid. 43—50, 1917 a, sid. :397, 1917 c, sid. 1234—12306). 

Ä Statens skogsförsöksanstalt föreligger nu ett ganska rikhaltigt obser- 
vationsmaterial för bedömande av skogspodsolens egenskaper. . Det för- 
sök, som här skall göras att beskriva ifrågavarande marktyps normala 
karaktär är huvudsakligen grundat på författarens personliga erfarenhe- 
ter. Beskrivningen kommer naturligtvis att till en del utgöra en upprep- 
ning av äldre författares iakttagelser: Se även fig. 1 och 2. 

Den vegetation, som är typisk för en normalt podsolerad mark i norra 
Sverige, är av en sådan karaktär, att ett råhumuslager uppkommer genom 
omvandling av densammas avfall. En barrskog med undervegetation av 
ris, mossor och i vissa fall lavar är därför mest betecknande för ifråga- 
varande podsolterränger. Under det levande mosskiktet finnes ett 0.5—3 
cm mäktigt förnalager och under detta ett mer eller mindre tätt och hop- 
filtat råhumusskikt av en mäktighet, varierande mellan 1—2 cm och 10— 
15 cm. Bland: risen är särskilt Myrtillus migra enligt Hesselman en 
kraftig råhumusbildare och har därför en starkt podsolerande inverkan. 

Under råhumustäcket finnes ett skikt av askvit färg, blekjorden. Grän- 
sen mot humuslagret är ganska skarp, ävensom mot det underliggande 
lagret.  Mäktigheten är, när man ser saken i detalj, mycket varierande, 
från 1—2 cm till 30 cm. Den genomsnittliga mäktigheten är olika å olika 
ytor och trakter, oftast är den mellan 3 och 15 cm. Mineralkornen i blek- 
jorden te sig merendels starkt vittrade. Fältspatkornen synas vara över- 
dragna med en pulverartad, vit skorpa och de mörka mineralen träda be- 
träffande kvantiteten märkbart tillbaka vid jämförelse med det ovittrade 
underlaget (moderavlagringen). 


[9] MARKSTUDIER He 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av H. HESSELMAN o. T. LAGERBERG. 
Efter Hesselman, 1917 b. 


Fig. 1. Typisk gammal, genomblädad granskog av Myrtillus-typ å starkt podsolerad mark. 
Kulbäcksliden, Vb. — (Typischer, älterer, ausgelichteter Fichtenwald von Myrtillus- 
typus; Kulbäcksliden, Västerbotten.) 


58 O. TAMM 110] 


Bleich- 


Rostjord. Orterde. 


; 5 RR Se SE | | 
IF PSN hå É 2 ” 
3 i 6 3 <> 
AA pe r 
; a Underlag (morän) 
å y FS é Untergrund (Mo 
(ES GA s ABS Rd | räne). 
Ad ; ; 3 4 dm 

Fig. 2. Schematisk skogspodsolprofil från det nordsvenska barrskogsområdet. — (Sche- 


matisches Waldpodsolprofil aus der nordschwedischen Nadelwaldregion.) 


Rostjorden är rostfärgad med en rödaktigt gulbrun färgton. Överst 
inom fem till tjugo cm från blekjordens undre gräns räknat är den starkt 
färgad, men börjar sedan att ljusna och förtonar småningom utan skarp 
gräns i underlaget, som vanligen är grågult till grått. Inom rostjordens 
nedre del och även inom underlaget förefinnas stundom här och var i för- 
hållande till det omgivande materialet något starkare rostfärgade fläckar 
och strimmor, utsträckta i horisontalled. Även förekommer, att vissa ste- 
nar delvis äro överdragna med rostartade hinnor. Mot djupet avtaga alla 
dessa fenomen och försvinna slutligen nästan alldeles. 

I rostjorden, särskilt dess övre, mest karaktäristiska del, äro mineral- 
kornen allmänt omgivna av rostfärgade hinnor. Det är härigenom skik- 
tets färg uppstår. Mot djupet bli dessa hinnor allt tunnare och kunna 
på större djup ej ens med lupp urskiljas. Bortskaffas de, synas mineral- 
kornen vara ovittrade. I rostjordens översta del kan dock ofta en svag 
vittring iakttagas. På grund av de utfällda hinnorna omkring jordpartik- 
larna blir rostjorden något tätare än profilens övriga lager. 

Stundom innehåller rostjorden fasta klumpar eller linser, ortsten. 


[11] MARKSTUDIER 59 


Ibland är denna utbildad som större skikt eller lager på rostjordens plats 
och ersätter denna. 

Underlaget eller moderavlagringen består av morän, rullstensgrus, sand 
eller mjäla, stundom lättare lera. Trots de förändringar, som moderav- 
lagringen undergått i och med podsoleringen, har marken ända upp till 
humustäcket i hög grad sin karaktär bestämd av densamma. En blekjord 
bildad av morän har sålunda fysikaliskt sett i det stora hela sina morän- 
egenskaper kvar. 

Växtrötterna pläga i podsolmarken ej gå långt mot djupet. Ofta synas 
trädrötterna med förkärlek förgrena sig i humustäcket och rostjorden, 
vilka synas kunna erbjuda rikligast med näring. Redan å 0.5 meters 
djup försvinna i allmänhet rötterna, om man bortser från de närmaste 
omgivningarna omkring träden, där de kunna nå 1 meters djup och 
stundom mera. Särskilt i övre Norrland är rötternas tendens att hålla sig 
i markens övre lager som bekant framträdande. 

Svampar och andra lägre växter spela en betydande roll i humuslagret, 
som ofta är i hög grad sammanvävt av svamphyfer och, delvis till följd 
härav, hopfiltat. Även i lagren närmast under humusen torde dylika orga- 
nismer kunna förekomma, även om de ej spela så särdeles stor roll. Något 
lägre djurliv av betydelse torde saknas i mineraljorden; i varje fall har 
något sådant av mig ej observerats. 


60 O. TAMM [12] 


KORPI: 


Undersökningens planläggning och förlopp, terminologi 
och arbetsmetoder. 


A. Undersökningens planläggning och förlopp. 


Är 1912 började författaren en pedologisk undersökning å den gamla, 
år 1796 uttappade Ragundasjöns botten (Jämtland) för att utröna om 
marken härstädes företedde väsentligen andra egenskaper än utanför sjö- 
området. I så fall borde man nämligen kunna få en föreställning om 
markprocessernas hastighet. i 

I samband härmed utfördes ganska omfattande analytisk-kemiska arbe- 
ten å Stockholms Högskolas mineralogiska laboratorium under läsåret 
1912—1913, varefter ett preliminärt meddelande (T a m m, 1913) publice- 
rades. Följande sommar ägnades till stor del att studera kalkens urlak- 
ning i marken inom Ragundaområdet, varjämte undersökningen på prof. 
Hesselmans förslag utvidgades att omfatta markytor av olika ålder 
vid Norrlandskusten. Som en början rekognoscerades området omkring 
Indalsälvens mynning av Medelpadskusten. Resultatet av kalkundersök- 
ningarna i Ragundatrakten offentliggjordes delvis i en uppsats (Ta m m, 
1914) men beträffande de övriga frågorna började det allt mera stå klart 
för mig, att en ingående kemisk-mineralogisk bearbetning av de processer, 
som givit upphov till den i Norriand förhärskande jordmånstypen samt en 
detaljerad undersökning av vegetationens betydelse för profilutvecklingen 
voro nödvändiga, innan några definitiva slutsatser angående markproces- 
sernas hastighet kunde dragas. Sommaren 1914 igångsattes fältunder- 
sökningar i detta syfte, huvudsakligen lokaliserade till Medelpadskusten 
och Ragundaområdet. På vintern 1915 fortsattes den kemiska bearbet- 
ningen å geologiska institutets i Uppsala laboratorium, varefter åter ett 
preliminärt meddelande, behandlande kemisk-mineralogiska resultat of- 
fentliggjordes (T a m m, 1915). 

Undersökningarna började nu alltmera komma in på skogliga problem. 
Det rörde sig nämligen om att studera olika skogstypers inverkan på 
marken och markprocessernas betydelse för skogen. Sedan förf. år 1915 
blivit anställd vid Statens Skogsförsöksanstalt, fingo dessa undersökningar 
fortsättas där och blevo jämte andra pedologiska arbeten led i denna insti- 
tutions arbetsprogram. De skogliga synpunkterna blevo naturligen nu 


[13] MARKSTUDIER 61 


alltmer skjutna i förgrunden och bl. a. upptogs till behandling problemet 
om ortstensbildningen och dess förhållande till skogen. 

Efter denna tid (1915) företog jag ganska omfattande resor inom olika 
delar av vårt land. I Västerbotten besöktes sålunda trakten omkring 
Degerfors, Umeå—Hörnefors och Jörnområdet. I Norrbotten (den inom 
landskapet Västerbotten fallande delen av Norrbottens län) Fagerheden— 
Roklidentrakten (Piteå socken), Älvsbyn; Bredsel (Älvsby socken), Skaite 
kronopark (Råneå socken). I Lappland besöktes Gällivare—Porjus, olika 
delar av Jokkmokks socken, Vilhelminatrakten. I Jämtland Bräckeområ- 
det, Brunflo—Östersundstrakten, Äreområdet. I Ängermanland Hoting- 
och Tåsjötrakten; i Hälsingland Bollnästrakten. I Dalarna Älvdalen, 
Garpenberg och Malingsbo. I Västmanland Bjurfors, trakten omkring 
Kopparberg och Hellefors; i Värmland Lesjöfors, Mölnbacka, Gammel- 
kroppa och Brattfors. 

Då jag i alla dessa trakter gjort observationer angående markprofilens 
utbildning samt i en stor del av dem utfört mera ingående undersökningar, 
har jag ansett mig berättigad att låta mitt arbete behandla hela det nord- 
svenska barrskogsområdet, helst som från en stor del trakter, som jag ej 
besökt, observationer gjorts av resp. skogs- och norrlandsavdelningarnas 
vid Statens skogsförsöksanstalt tjänstemän. Av allt att döma, äro förhål- 
landena så pass ensartade över hela området, att det föreliggande materia- 
let bör vara tillräckligt för att i viss mån belysa markprofilens utveckling 
därstädes. 

Det nordsvenska barrskogsområdets läge och gränser framgår av fig. 3 
fememares selman, 1906). Pet omfattar I stort sett landet öster om 
fjällregionen och norr om ekens gräns, eller med andra ord området mei- 
lan fjällkedjan, finska gränsen, Bottniska viken och det mellansvenska 
låglandet. I fig. 3 äro även angivna de platser, där fältundersökningar 
utförts. 

Bortsett från arbetet inom det nordsvenska barrskogsområdet har 
jag genom åtskilliga resor både före och efter tillträdandet av min befatt- 
ning vid skogsförsöksanstalten sökt förvärva någon kännedom om mark- 
förhållandena i södra Sverige, såsom Östergötland, Öland och Kalmar- 
trakten, Skåne, Halland och Västergötland. Erfarenheterna från dessa 
trakter äro i viss mån belysande för några av de problem, som möta 1 
norra Sverige och skola i det följande något beröras. 

Två uppsatser, omfattande delar av de pågående undersökningarna ha 
under senare tid publicerats (Tamm, 1917 a och b). Den förra inne- 
håller bland annat en redogörelse för de kemiska analysmetoder, som 
kommit till användning, den senare är en kort beskrivning av kalk- 
urlakningen i Ragundaområdet med hänsyn tagen till skogliga synpunkter. 


62 O. TAMM [14] 


| ST Sy 


ST 


ÅN Det nordsvenska barr- 

NN skogsområdet. 

I0 4 Undersökt trakt 
Siffrorna avse a o 
lokaler i varje trakt. |” 

Anförda metereologiska 

stationer äro angivna med 

sina begynnelsebokstäver 
L 


20 22 


East of Greenw. 
Gen. Stab LitAnsi Stockholm 
Efter Hesselman, 1906. "' 
Fig. 3. Det nordsvenska barrskogsområdet, — (Die nordschwedische Nadelwaldregion. 
Die untersuchten Gegenden sind mit e angegeben. Die Zahlen geben unter- 


suchte Lokale an. Die angefihrten meteorologischen Stationen sind durch 
ihre Anfangsbuchstaben, S. 224, angegeben.) 


[15] MARKSTUDIER 63 


B. Terminologi. 


Den nomenklatur, som i det följande användes för olika skikt och 
företeelser i markprofilen, är avsedd att så mycket som möjligt passa för 
svenska förhållanden. Den modärna ryska nomenklaturen för markpro- 
filundersökningar (jfr. t. ex. Glinka, 1914), anser jag av flera skäl ej 
vara fullt lämplig. Den sammanför exempelvis humustäcket med det 
översta mineraljordsskiktet till en horisont, den eluviala, som betecknas 
medibokstaven AA och vid behov sönderdelas i A,;, As, Ag 0: S. V. 
Rostjorden benämnes den illuviala horisonten och betecknas med B. Vid 
behov uppdelas den i B,, Bs, Bz3 o. s. v. Underlaget slutligen benäm- 
Hest oNJasT kan "ej "finna att det är naturligt att 1 våra trakter sam- 
manföra två till sin uppkomst så vitt skilda skikt som humustäcket och 
blekjorden; någon överskådlighet vinnes i varje fall ej därmed. Bättre 
synes det mig att benämna skikten efter deras utseende; härmed bli 
även det praktiska skogsbrukets män mest betjänta. 

Följande termer användas nedan för beskrivning av markprofier: 

Podsol, (Rysk terminologi.) En jordmånstyp, i vilken överst en ur- 
lakningshorisont och därunder en på humus- eller järnföreningar anrikad 
horisont kunna urskiljas. Av podsol härledes verbet podsolera, d. v. 
s. bilda en podsoljordmån, samt podsoleringsgrad eller den grad, till 
vilken nämnda jordmånsbildningsprocess hunnit ombilda sitt ursprung- 
liga! substrat. i 

Lavpodsol, lavpodsolering. En markprofiltyp med i medeltal 1—4 
cm. tunn, något obestämt begränsad blekjord och en föga utpräg- 
lad rostjord. Typen ifråga uppkommer, som i kap. 5 skall visas, under 
inflytande av en lavrik markvegetation. Närmare beskrivning, se kap. 
TEA Vtd, 7 

Humuspodsol, (Rysk terminologi.) En podsoltyp, vars anriknings- 
skikt är mörkfärgat på grund av utflockade humusämnen. 

Järnpodsol eller skogspodsol, (Frosterus, 1914). En podsoltyp; 
vars anrikningsskikt är rostfärgat av utflockade järnföreningar. 

Humus. Kollektiv benämning på alla olika humusformer. 

Förna. Det allra översta skiktet i humuslagret, som består av all- 
deles oförmultnade rester av blad, barr, kvistar o. d. (Hesselman, 1911, 
sid. 38). 

Råhumus. (P. E. Mäller [1887] Torv, Ramann [1911] Rohhumus, 
rysk terminologi [Glinka, 1914] horisont A,;, vilken benämning dock 
även innefattar andra humusformer.) En sur humusform, som består av 
multnande avfall från träden och undervegetationen, vari den ursprungliga 


64 O. TAMM 16] 


strukturen ännu kan urskiljas. Det hela är hopvävt till en matta, som 
delvis kan upplyftas i sammanhängande partier. j 

Mull. (P. E. Möller: Mull, Ramann: Mull, Glinka: Horisont A;.) 
En lucker humusform med klumpstruktur, i vilken man ej kan urskilja 
och bestämma det ursprungliga organiska materialets (förnans) struktur. 
Innehåller ofta mineralbeståndsdelar i mycket intim blandning med or- 
ganiska. 

Blekjord. (P. E: Miäller: Bleisand, Ramann: Bleicherde, Glinka: 
Horisont A).) Ett ljust, stundom genom humusinblandning grått till 
mörkgrått, eljest ljusgrått till askvitt skikt, som förekommer närmast 
under humuslagret. Detta skikt har ursprungligen givit anledning till 
namnet podsol (askjord). | 

Rostjord. (P. E. Miller: Rotherde, Ramann: Orterde;” Glinka: 
Horisont B eller den illuviala horisonten.) Ett vanligen rost-rödgult, 
stundom gult, brunt eller svartbrunt skikt, som ehuru rikt på utfällda 
ämnen ej visar sammanhållning eller är hårt. 

Gleybildningar, gleyfenomen. (Rysk terminologi.) Av grundvatten 
orsakade anrikningar av vissa ämnen, särskilt limonitiskt järn. Gleyho- 
risont benämnes ett skikt i markprofilen, där sådana utflockningar spe- 
ciellt förekomma. 

Moderavlagring: Den avlagring, ur vilken en jordmån eller ett annat, 
på något sätt förändrat skikt uppkommit. 

Underlag: Det av jordmånsprocesserna praktiskt taget oberörda ma- 
terialet under jordmånshorisonten. I de flesta fall identiskt med jord- 
månens i fråga moderavlagring. 

Ortsten: (Efter: P. E. Muller, Ramann; mi 1.) ESfaväsnont 
humus eller lera sammankittad massa, som bildar större klumpar, linser, 
skikt eller lager i marken. Efter bindemedlet benämnes ortstenen järn-, 
humus-= eller lerortsten. 

Av ortsten finnas tvänne huvudtyper. Den ena uppstår i en mark 
på samma sätt som normal rostjord i följd av vittringsprocesser, som 
försiggå under inflytande av i samma marks humuslager producerade 
agentier. Den andra uppkommer däremot i samband med tillförsel 
dels av urlakande agens dels av direkt sammankittande ämnen, vilka bå- 
dadera producerats på en annan lokal än den där ortstenen uppstår och 
vilka sålunda ha transporterats en avsevärd sträcka innan de ge anled- 
ning till ortstensbildning. Denna kan i detta fall dels uppstå på så sätt 
att en stark podsolering framkallas, dels oberoende av blekjordsbildning 
genom direkt sammankittning av vissa markskikt. I senare fallet kan 
ortstenen också betraktas som ett gleyfenomen. 

För dessa båda ortstenstyper, vilkas särskiljande är av praktiskt värde, 


[17] MARKSTUDIER 65 


J 


har prof. Hesselman föreslagit benämningarna autokton, resp. allokton 
ortsten. Även för rostjord kunna dessa benämningar finna användning; 
de rostjordsskikt, som vanligen förekomma äro dock av autokton karaktär. 

Kalkgräns: Gränsen mellan det kalkhaltiga och det genom urlakning 
från kalk befriade övre lagret i en markprofi. . 

De kemiska analyserna äro framställda på det sätt, som är mest bruk- 
ligt i den petrografiska och pedologiska litteraturen. Varje grundämne är 
sålunda angivet som sin oxid och vid diskussion av ett visst grundämne 
underförstås, även där detta ej direkt utsäges, alltid oxiden. De i ana- 
lyserna återgivna ämnena äro följande: Humus, vatten H.O, kiselsyra 
SiO., titansyra TiO,, aluminiumozid Al;O;, järnoxid Fe;O;, mangan- 
:oxidoxidul Mn,O,, kalk (kalciumoxid) CaO, magnesia MgO, natron 
Na.O, kali KO, fosforsyra (fosforsyreanhydrid) P;Os;s, svavelsyra 
(svavelsyreanhydrid) SO;, kolsyra CO. Detta sätt att framställa ana- 
lyserna torde vara mest överskådligt och tillåter dessutom utan omräk- 
ning användandet av tillgängliga petrografiska tabeller vid analysernas 
beräkning. Med förkortningarna tot., sil., lim., apat. förstås resp. 
total, silikatisk, limonitisk, apatitisk mängd av olika ämnen. 

Medelfel betecknas i texten av typografiska skäl med med mf. 


C. Arbetsmetoder. 


Fältarbetet har ofta nog varit av mycket enkel beskaffenhet. En lämplig 
provyta i en väldefinierad skogstyp sökes ut på en så vitt möjligt plan eller 
helt svagt sluttande terräng. Höjden över havet bestämmes, när den är bety- 
dande, med ledning av generalstabskartans höjdsiffror och övriga beteckningar 
när så är möjligt med hjälp av barometeravläsningar. Därvid erhållas natur- 
ligtvis endast mycket ungefärliga värden, som dock i de flesta fall äro till- 
räckliga. Å lågt belägna ytor, nära havsstranden eller annan känd nivå, 
göres i sådana fall, där en noggrannare kännedom om höjden över havet är 
önskvärd, avvägning med spegel, dock aldrig på längre distanser. Även detta 
är en grov metod, men i betraktande av att en noggrannhet på 1 meter när 
vanligen är fullt tillräcklig, skulle en avvägning med tub i de flesta fall ej vara 
motiverad. 

Sedan en provyta utsetts, göres en ståndortsanteckning. Härefter upptas 
ett antal markprofiler, åtminstone till ett par decimeters djup under rostjorden. 
Vanligen ha tio eller fem, ibland tjugo gropar upptagits för att få fram ge- 
nomsnittliga förhållandena. Om profilerna ej äro mycket oregelbundna torde 
för detta ändamål fem eller tio gropar vara tillräckliga. I dessa ha de olika 
skiktens mäktighet och utseende granskats, eventuellt befintligt kalciumkarbo- 
nat igenkänts genom prövning med saltsyra och i övrigt iakttagelser över 
markens egenskaper, rötternas förhållande o. s. v. gjorts. 

I allmänhet har medeltalet av de olika markskiktens mäktighet uträknats. 
I fall, då det varit av värde för möjligheten att jämföra olika ytor med var- 
andra, har därjämte medelfelet i de erhållna medeltalen bestämts. 


5. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


66 O. TAMM 118] 


Proven ha i allmänhet tagits så att de äro representativa för ett visst skikt 
i en profil, som är karakteristisk för ytan. Sålunda ha i fråga om blekjorden 
alltid proven tagits på så sätt att lika mycket kommit med från skiktets övre 
och undre delar. Ur rostjorden är det betydligt svårare att få ett fullt repré- 
sentativt prov, enär den i regel förtonar nedåt utan någon skarp gräns. TI all- 
mänhet ha proven därför tagits inom den zon närmast under blekjorden, där 
rostjorden är mest karakteristisk, alltså inom 6O—10—15 cm:s avstånd från 
blekjordens undre gräns. Ur underlaget möter det i regel inga svårigheter 
att insamla ett fullt tillfredsställande prov. Det tillsågs städse, att ej några 
lokala utfällningar eller dylikt, som stundom förekomma även å större djup 
under markytan, fingo medfölja. 

I några fall ha generalprov ur ett flertal markprofiler insamlats. Där så är 
fallet, har det anmärkts i materialet. Oftast ha prov av ungefär 0.5 kg vikt 
tagits. Ibland möter det svårigheter att få så mycket, t. ex. när blekjorden 
blott är 1—2 cm mäktig. I dylika fall ha mindre prov insamlats, varvid dock 
tillsetts, att varje prov blivit i möjligaste mån representativt för det skikt, 
vars sammansättning det skulle angiva. I vissa fall ha tagits stickprov i glas- 
rör av 12X 100 mm:s storlek ur markskiktens olika nivåer. Överhuvud taget 
har det ej gått att vid provtagningen följa en viss schablon; man gör enligt 
min åsikt klokast i att i varje enskilt fall tänka ut lämpligaste sätt för att få 
ett gott och pålitligt analysmaterial. Där äldre skärningar undersökts, har 
före eventuell provtagning alltid profilen rensats och renskurits för att få av 
luften relativt opåverkat material. Där prov av ortstenar insamlats, har det 
stundom varit omöjligt att utan spett och dynamit tränga nämnvärt längt in 
i ortstenen, varför jag fått nöja mig med ett efter utseendet att döma karak- 
teristiskt stycke. 

I och för vidare undersökning ha proven behandlats på följande sätt: Först 
lufttorkas de vid vanlig rumstemperatur. Härefter få de passera ett mässings- 
trådnät med två millimeters maskor, varvid det s. k. grovmaterialet frånskiljes. 
Detta väges och undersökes därefter med lupp för att konstatera de olika mi- 
neralens mer eller mindre vittrade utseende. Ortstenar och sammankittade 
skikt söndertryckas före siktningen varsamt med en agatpistill. Den andra 
delen av provet, finmaterialet, väges också samt blandas omsorgsfullt. Från 
denna del uttages en portion för analys. Då det endast är fråga om limonit- 
eller humusbestämning (se nedan) pulveriseras analysprovet grovt i agatmortel. 
vid Bauschanalys till större finhet. Alla procenttal beräknas på det lufttor- 
kade och pulveriserade provet. I fråga om leror, mjälor och dylikt är van- 
ligen all pulverisering onödig. I samband med pulveriseringen utplockas med 
en fin pincett alla iakttagbara organiska rester, rotfragment m. m. I allmän- 
het finnes tämligen rikligt med sådana i blekjorden, men ej i rostjorden 
och underlaget. Undantag härifrån förekomma dock. 

Humushalten i proven bestämmes genom förbränning i vakuum enligt en av 
Vesterberg (1911) angiven, av mig (1917a). vidare utarbetad metod. 
Den funna kolsyremängden anses vara ett mått på humushalten, som fås ur 
den förra genom multiplikation med faktorn 0.471. (Se Wahnschaffe 
und Schucht 1914, sid. 80). Härvid är att märka, att i humushalten 
måste inräknas en del oförmultnade växtrester, som ej kunnat bortskaffas. 
Icke desto mindre anser jag denna metod lämpligare för föreliggande syfte än 
andra humusbestämningsmetoder, enär den ger verkligt jämförbara siffror 


[19] MARKSTUDIER 07 


för halten organiska ämnen. Om det också i humushalten skulle ingå en del 
mindre multnade växtrester, så äro dessa i alla fall råmaterial för humusbild- 
ningen. Man får dock komma ihåg, att den s. k. humushalten i blekjorden till 
en del betingas av växtfragment med urskiljbar organisk struktur, medan den 
i rostjorden och underlaget uteslutande härrör från kemiskt utfällda humus- 
ämnen. Detta framgår av att om rostjorden först extraheras med en svag 
syra och sedan med ammoniak, allt återstående organiskt material plägar lösa 
sig, givande vätskan en svartbrun färg och vid filtrering kvarlämnande ett 
askvitt mineralpulver. 

I Bausch-analyserna bestämmes dels glödförlusten, dels humushalten genom 
förbränning. Differensen anges, ehuru ej fullt riktigt, som vatten. I själva 
verket innefattar denna procentsiffra även okkluderade gaser och dessutom 
tillkommer ett litet fel på grund av att befintligt ferrojärn under glödningen 
delvis oxideras till ferrijärn. Någon exakt bestämning av halten ferrojärn 
i jordprov är ej möjlig. För den nämnda felkällan kan därför ej någon korrek- 
tion erhållas; den är emellertid ej av någon större betydelse. =. 

Vid den kemiska analysen av övriga beståndsdelar följas i allmänhet Hi l- 
lebrands (1916) föreskrifter, utan att dock fullt samma stränga fordrin- 
gar på alla analystals exakthet som de av denna författare förordade krävas. 
Analysens gång må i korta drag beskrivas: Provet uppslutes med soda i och 
för bestämning av kiselsyra, aluminium, totala järnhalten, titan, kalcium och 
magnesium. Kiselsyran bestämmes medelst två till tre gånger upprepade in- 
dunstningar, efterföljda av filtreringar, varefter den erhållna substansen glöd- 
gas, väges och behandlas med fluorväte. Avdunstningsresten efter denna sist- 
nämnda process sammanföres med den sedermera erhållna ammoniakfällningen. 
Aluminium m. fl. ämnen fällas med kolsyrefri ammoniak. Den erhållna fäll- 
ningen glödgas, väges och smältes med kaliumpyrosulfat. Smältan löses i 
vatten och svavelsyra, varefter den totala järnhalten bestämmes medels titre- 
ring med kaliumpermanganat, sedan lösningen först reducerats med svavelväte. 
Titan bestämmes kolorimetriskt i samma lösning efter titreringen av järnet. 
Aluminium erhålles som rest, sedan järn, titan och fosforsyra fråndragits 
ammoniakfällningens vikt. Kalcium bestämmes genom fällning med ammo- 
niumoxalat 1 filtratet från ammoniakfällningen, magnesium fälles med fosfat 
1 filtratet från kaleiumoxalatet på vanligt sätt. Fosforsyran bestämmes genom 
extraktion av det ursprungliga provet med stark salpetersyra under tillsats 
av fluorväte, varefter fosforsyran fälles ut med molybdat och magnesiumklorid. 
Fluorvätet och humusämnen bortskaffas vid salpetersyrebehandlingen. Kalium 
och natrium bestämmas medels dd awrence-Smith's bekanta metod. 

Halten av limonitiskt järn, inbegripet allt möjligen förekommande lättlös- 
ligare järn, bestämmes genom att extrahera provet med en mättad lösning av 
surt kaliumoxalat enligt en av mig (1917 a) beskriven metod. Härvid löses 
allt limonitiskt järn, medan de övriga järnmineralen praktiskt taget förbli 
oangripna. Även de hårdaste och limonitrikaste ortstenar efterlämna vid 
extraktion med surt kaliumoxalat ett ljust, askgrått pulver. Extraktionen sker 
vid vanlig temperatur under två timmars skakning i maskin. De filtrerade 
extrakten befrias från organisk substans genom kokning med koncentrerad 
svavelsyra, varefter reduceras med svavelväte och titreras med kaliumperman- 
ganat på vanligt sätt. Den på detta sätt erhållna järnhalten har benämnts 
den limonitiska, i analystabellerna förkortat: lim. Genom subtraktion av den 


68 O. TAMM [20] 


limonitiska järnhalten från den totala erhålles den silikatiska, i analystabel- 
lerna förkortat: sil. I den silikatiska järnhalten inbegripes då en kvantitet 
järn, som förefinnes i mineralen magnetit, titanjärn och möjligen vissa andra. 

Halten av svavelsyra bestämmes på följande sätt: Tio gram jord extraheras 
med 200 gr. destillerat vatten under skakning i maskin vid rumstemperatur 1 
sex timmar. Härefter filtreras, och återstoden på filtrum tvättas ut med kok- 
hett vatten. Filtratet indunstas till lämplig volym och surgöres med något 
saltsyra, varefter svavelsyran utfälles med klorbarium på vanligt sätt. Då 
svavelsyran i marken måste förekomma såsom gips eller i ännu lättlösligare 
form, bör den vid den ovan beskrivna extraktionsmetoden fullständigt gå i 
lösning. 

Att analysera humustäcket har jag ansett vara onödigt. Detsamma är näm- 
ligen av ständigt varierande beskaffenhet, beroende på ljustillgången i de 
olika skogsbestånden m. fl. tillfälliga faktorer, medan de övriga skikten i 
markprofilen äro resultat av hundraåriga, ja tusenåriga processer (se kap. 5). 
Humustäcket består av organiskt material av växlande askhalt, blandat med en 
del mineralpartiklar, härstammande från blekjorden. Det är då tydligt, att 
en kemisk analys av detsamma ej skulle ge något för bedömande av pod- 
soleringsprocesserna användbart resultat. 

De utförda analyserna hänföra sig sålunda alltid till mineraljorden under 
humustäcket. De erhållna analyssiffrorna ha omräknats till procent av den 
mineraliska substansen och på procentsumman 100. Med ledning av de så- 
lunda omräknade analyserna ha i vissa fall mineralberäkningar utförts huvud- 
sakligen i enlighet med det system, som använts av P. J. Holmquist (1905, 
sid. 89—93) för graniter. Givetvis måste härvid alla mineral beräknas 
såsom vattefria, även om de äro vattenhaltiga, såsom t. ex. limonit. Detta 
utgör dock ingen större olägenhet, om man blott har det i minnet. Kalium- 
halten har beräknats som ortoklas, natriumhalten som albit och fosforsyra som 
apatit. Kalcium, minskat med den kalciummängd, som åtgår till apatiten, har 
beräknats som anortit. Sedan behövliga delar aluminium och kiselsyra till- 
delats kalium, natrium och kalcium, har på grund av i det följande, kap. 2 
anförda skäl, det städse uppkomna överskottet av aluminium beräknats som 
ett hypotetiskt kaolinkomplex med två molekyler kiselsyra på varje molekyl 
aluminiumoxid. Till magnesiahalten har adderats kiselsyra, på så sätt att på 
en molekyl magnesia kommer en molekyl kiselsyra, samt halten av silikatiskt 
järn jämte titansyra. Hela denna komplex har för enkelhetens skull rubrice- 
rats som mörka mineral. Sedan de i alla dessa mineralkombinatiener ingående 
kiselsyremängderna adderats, erhålles kvartshalten genom subtraktion av sum- 
man från den i analysen funna kiselsyrehalten. 

Den anförda beräkningsmetodens värde torde kunna diskuteras. I allmänhet 
anses den ge ett korrektare värde, ju fattigare en bergart är på mörka mineral. 
I detta avseende erbjuda de här undersökta jordproven en höggradig säkerhet, 
enär de vid jämförelse med eruptivbergarter äro fattiga på järn och magnesia. 
Då de av podsoleringen oförändrade jordarterna i stort sett torde kunna anses 
som pulveriserade graniter och granitgnejser, vilket framgår av analvserna, 
bör en dylik beräkning vara tillåten. En liknande beräkningsmetod för jord- 
analyser har nyligen tillämpats av Frosterus (1916, sid. 29). 

« I några fall har en mineralogisk undersökning av vissa typiska prov före- 
tagits. Härvid separerades 10 gram av provet medelst Thoulets lösning. 


[21] MARKSTUDIER 69 


ösvingar av sp. V-r2,50,0 2,75 och 3,05 användes. I dem lättaste vätskan 
sjunka alla mineraliska beståndsdelar. Genom upprepad separering uppdelas 
provet i olika fraktioner. Behandlingen med lösningen fortsättes så länge 
någon separering verkligen äger rum. På grund av att de finare kornstorie- 
karnas sedimentering i en vätska ej uteslutande är beroende av deras sp. vikt 
utan även av deras yta, kan en fullständig separering ej uppnås. Vid finkor- 
niga jordslag kan metoden ej alls användas. De resultat, som kunna vinnas. 
sakna dock ej intresse. De olika fraktioner som utvinnas ha dels sp. vikten 
2,50—2,75 och innefatta huvudsakligen kvarts och fältspat, dels 2,75—3,05 
innefattande huvudsakligen glimmerarterna. Fraktionen tyngre än 3,05 inne- 
håller de övriga, tyngre mineralen. Korn av täta bergarter förorenade möj- 
ligen i någon mån de erhållna fraktionerna. Icke desto mindre ge dessas vik- 
ter ett visst uttryck för mineralsammansättningen i provet, vilket särskilt vid 
jämförelse med den kemiska analysen är av intresse. 

Mikroskopiska mineralbestämningar ha utförts, särskilt i de med Tho u- 
lets lösning separerade fraktionerna. Vissa mineral gå lätt och ögonblickligt 
att känna igen under mikroskopet. Hornblände kännes igen genom grön färg, 
stark pleokroism och form, biotit genom färg, pleokronism och form, kaliglim- 
mer på sin genomskinlighet, form och interferensbild, magnetit och titanjärn 
genom ogenomskinlighet. 

Även andra mineral, såsom fältspater, kvarts, granat, apatit m. fl. kunna i 
enskilda korn bestämmas med hjälp av olika optiska egenskaper. Försök att 
göra en kvantitativ uppskattning av de olika mineralens mängd strandar dock 
på omöjligheten av att säkert och snabbt kunna igenkänna varje korn i vilket 
läge som helst. I några fall har jag i samband med separeringar sökt räkna 
kornen i preparat av de olika fraktionerna, varvid i allmänhet 1,000—2,000 
korn ha räknats, men jag har inskränkt mig till de mineral, som verkligen 
medarsäkerhet lata sig uppskattas: Vogel v. Falckenstein och 
Sechneiderhöhn (1912) meddela noggranna kvantitativa uppskattningar 
av mineral i jordprov, men då de intet meddela om de metoder, de därvid 
använt, har man rätt att ställa sig något skeptisk till resultatets exakt- 
het. Även Nyholm (1902, sid. 205—206) meddelar ingående mineralogiska 
undersökningar av jordprov. Enligt min erfarenhet äro emellertid de svårig- 
heter, som möta på den mineralogiska jordanalysens område, så pass stora 
och de kvantitativa resultat, som kunna erhållas, så pass föga exakta, att de 
endast kunna äga berättigande som belysande komplement till den kemiska 
analysen. 4 

I ett antal fall har jag försökt en mikrokemisk färgningsmetod, avseende 
att göra synliga de kolloidhinnor, som stundom omge mineralkornen i marken. 
En knivsudd av ett jordprov färgades under några minuter i enprocentig 
fuchsinlösning, försatt med ett spår ammoniak. Härefter uttvättades provet 
med vatten sex till sju gånger och fick så ligga ett dygn i glycerin. Denna 
borttvättades härefter med vatten, varefter något av provet inbäddades i ny 
glycerin och undersöktes med mikroskop. Härvid visade sig kolloidhinnorna 
omkring mineralkornen i rostjordsprov starkt färgade, medan korn, som ej 
ägde kolloidhinnor av samma natur, voro fullt klara. Alla humus- och rot- 
fragment blevo även starkt färgade. Särskilt av betydelse var, att hinnor, 
som tycktes bestå av enbart limonit, ej färgades. Detta framträdde t. ex. 
1 ett prov, som innehöll utfälld limonit, men enligt analysen troligen ej ut- 


70 O. TAMM [22] 


fälld aluminiumhydroxid. Se kap. 11: A yta 7, analys 93. Detta prov färga- 
des nämligen nästan icke alls. Angående färgningsmetoder, jfr Rosen- 
Husie (TOTTA, SEO) nidletskhrateema (IgG): / 

Mekaniska analyser ha utförts å några prov. Härvid tillämpades den 
Beam-Atterbergska metoden (Atterberg 1912): Enligtidennanbes 
handlas provet, utrört med något vatten, före analysen på mekanisk väg med 
en styv borstpensel, varvid de aggregat av mineralkorn och andra partiklar, 
som alltid finnas, bli sönderdelade. Samma förfaringssätt har jag använt 
för att ur grövre jordslag isolera lermaterial, som sedermera underkastades 
analys på vanligt sätt. Isoleringen tillgick på följande sätt: 

En uppvägd mängd jord, 100—200 gr, uppslammades i destillerat vatten. 
Sedan det allra grövsta fått sjunka till botten och det övriga fått stå över 
natten, dekanterades vätskan. Bottensatsen fick långsamt torka i luften till 
lös degkonsistens, varefter den bearbetades med borstpensel enligt Atter- 
bergs föreskrifter. Härefter uppslammades den i destillerat vatten och 
lämnades att sjunka. Enligt Atterbergs undersökningar sjunka korn av 
ungefärlig dimension av 0,002 mm 10 cm på 8 timmar. Som fallhöjd använ- 
des i stället 5 cm och som sedimenteringstid 4 timmar. Efter denna tid av- 
sifonerades suspensionen, varefter operationen upprepades tills större delen av 
det befintliga lermaterialet separerats från provet. Den erhållna suspensio- 
nen, vars totala volym var ungefär 1,5 1, tillvaratogs. Att kvantitativt ut- 
slamma allt för handen varande lermaterial i proven hade visserligen varit 
önskvärt, men jag nödgades avstå härifrån, enär det visade sig praktiskt 
taget outförbart med stora utgångskvantiteter. Dessa kunde å andra sidan 
ej tagas mindre, om tillräcklig mängd analysmaterial skulle kunna erhållas. 
Det var ursprungligen meningen att tillvarataga slammet genom att låta det 
avsätta sig till botten och därefter bortdekantera den överstående vätskan. 
Detta visade sig emellertid outförbart, enär suspensionen ej på många veckor 
blev klar. I stället indunstades densamma, vilket givetvis medförde den olä- 
genheten, att eventuellt i provet befintliga lösliga salter och humusämnen 
kunde anrikas tillsammans med slammet. Denna felkälla ansågs dock mindre 
betydande, enär de norrländska podsolmarkerna äro ytterst fattiga på fria 
salter och humushalten ej inverkar då analysen beräknas på mineralisk 
substans. (Jfr härom kap. 4: B I och 4: B, 4 1.) Att någon sekundär anrikning 
av salter bland slammet ej förrycker de erhållna analystalen visas bäst av 
analyserna själva. Den slutsats, som av dem kan dragas särskilt angående 
aluminiums förhållande influeras för övrigt på intet sätt av om någon del av 
alkalierna eller kalcium i analysprovet skulle fill en mindre procent förefinnas 
i form av lösliga salter. 

Analyser av på ovan angivna sätt isolerade lermaterial finnas angivna i kap. 
11: Å. under ytorna I och 13. Hör att emellertid undvika den felslartsom 
representeras av lösta salter i suspensionen, följdes vid tvenne sedan företagna 
slamisoleringar (analyserna, se kap. 11: F.) en något avvikande metod: Jord- 
provet uppslammades först i destillerat vatten och fick under ett par dygn 
sedimentera. Härefter avsifonerades och bortkastades den föga slamhaltiga 
vätskan, medan bottensatsen efter lagom torkning behandlades med borst- 
ning Oo. s. v. på sätt, som ovan beskrivits. Härigenom bör det mesta av even- 
tuellt befintliga salter ha bortskaffats före frigörandet av huvudmängden av 
det för analys avsedda slammet. Som en möjlig felkälla kvarstår dock en del 


[23] MARKSTUDIER nd 


av de salter, som kunnat finnas i absorberat tillstånd i det ursprungliga provet. 
Att bortskaffa dessa förefaller omöjligt och knappast lämpligt, enär de väl 
till största delen äro absorberade av lermaterialet, och måhända uppkommit 
genom dettas beröring med vatten. Detta var ett viktigt skäl för mig att över- 
huvud taget tillgripa indunstningsmetoden, emedan man måhända eljest finge 
ett lermaterial, som vore befriat från vissa i naturen befintliga, karakteristiska 
beståndsdelar. De på de olika sätten isolerade lermaterialen visa fullt analoga 
egenskaper. 


SSE JUL 


Om de kvartära mineraljordslagens kemiska egenskaper. 


Det är en fråga av stort skogligt intresse att lära känna den kemiska 
och mineralogiska sammansättningen hos de lösa jordlagren, enär man 
därigenom får en uppfattning om de samlade förråd av oorganiska nä- 
ringsämnen, som stå de skogar till buds, vilka nu och framdeles växa på 
jordlagren ifråga. 

De processer varigenom dessa ämnen småningom frigöras, med ett ord 
vittringen, är en av de företeelser av vilka skogens existens ytterst beror. 
Utom den utan tvivel viktigaste vittringen i själva jordmånshorisonten 
som närmare behandlas i kap. 4 kunna möjligen vittringsprocesser på nå- 
got djupare nivåer tänkas äga betydelse för skogsträden, som med sina 
rötter stundom kunna nå ganska långt ned i marken. Det blir då även 
av vikt att studera om några sådana vittringsprocesser på större djup 
överhuvud äga rum. 

För att lära känna de processer som försiggå i själva jordmånshorison- 
ten är det slutligen nödvändigt att bilda sig en uppfattning om dennas 
ursprungliga sammansättning. För detta ändamål är det dessutom ound- 
gängligt att lära känna de variationer i de lösa jordlagrens sammansätt- 
ning, som bero på den urspsungliga blandningen av olika mineralbestånds- 
delar. 

Ur allmän geologisk synpunkt ha de ovan angivna frågorna även ett 
mycket stort intresse, vilket hittills i vårt land vunnit föga beaktande. 
Kännedomen om våra kvartärgeologiska avlagringars kemiska samman- 
sättning är därför synnerligen bristfällig. 

I samband med de direkta markvittringsundersökningar, som utgöra 
en av huvuddelarna i min undersökning, har jag därför nedlagt ett ganska 
ingående arbete på att söka lära känna de av markvittringen oberörda lösa 
jordlagrens sammansättning samt att utröna om denna ger anledning 


72 O. TAMM [24] 


förmoda, att någon vittring av betydelse har ägt rum i dem. Även har 
det gällt att undersöka, om några vittringsprodukter ovanifrån i större 
utsträckning kunnat nedtransporteras till större djup. De kemiska un- 
dersökningar, som utförts i de angivna syftena ha i allmänhet samtidigt 
varit led i bearbetningen av speciella markprofiler, och sålunda varit nöd- 
vändiga för undersökningens skogliga huvudändamål. De slutsatser, som 
sedan kunnat dragas, kunna delvis tyckas ligga på sidan om detta, men 
belysa indirekt vissa problem, som även ur skoglig synpunkt äro av stort 
intresse. 


A. Avlagringar, grövre än leror. 


1. Jordarternas beskaffenhet enligt iakttagelser och analyser. 


De vittringsprocesser vilkas resultat skulle kunna tänkas ha gjort sig 
gällande under jordmånshorisonten i kvartära avlagringar äro dels meka- 
niska, dels kemiska. Den mekaniska vittringen torde väl endast beröra 
de delar av jordlagren, som befinna sig inom den nivå, där tjälbildningen 
försiggår. Hesselman (1910) har påvisat den mekaniska vittringens. 
roll i tallhed å en sandterrass i Fagerheden, Norrbotten och även andra 
lokaler. Enligt hans undersökningar tyckes den mekaniska vittringen 
vara omärklig redan på 45 cm:s djup under markytan, däremot vät 
skönjbar i ytligare skikt. 

Hesselmans undersökningar omfatta ett rikt analysmaterial och 
det finnes ingen anledning att ej anse hans resultat ungefärligen giltiga 
även för andra sandiga jordmåner. Sådana jordarter, som äro rikare på 
finkornigare beståndsdelar äro oftast bevuxna med en yppigare mark- 
vegetation och tätare skogsbestånd än sandiga jordmåner. I följd härav 
förefaller det sannolikt att moräner äro mindre utsatta för mekanisk vitt- 
ring än de av Hesselman undersökta sandavlagringarna. 

En viss tillförsel av mekaniska vittringsprodukter genom nedslamninrg 
till djupare lager torde nog stundom äga rum, särskilt i genomsläppliga 
sandlager. Denna process skall närmare diskuteras i kap. 3: A. Då de 
finkornigaste beståndsdelarna vanligen avtaga uppifrån och ned i en 
markprofil, synes det ej troligt, att nedslamningen kunnat medföra någon 
märkbar effekt i moderavlagringarnas djupare delar, särskilt ej i de täta 
jordslagen mjäla och bottenmorän. De mekaniska analyser av mjälpro- 
filer, som utförts (se kap. 11: ÅA, yta 13 och 14) synas ej heller antyda 
tillvaron av mera betydande nedslamningsprocesser. 

Den kemiska vittringen bör ju sträcka sina verkningar så långt som 
vattnet tränger och bör alltså ha varit i stånd att angripa de kvartära 
jordlagren alltigenom. Det gäller då att undersöka, om dess resultat på 


[25] MARKSTUDIER 3 


J 


större djup under den relativt korta tidrymden efter istiden hunnit bli 
märkbart. 


Vid undersökning med blotta ögat, lupp eller mikroskop förefalla jordarter- 
nas djupare lager vanligen ovittrade och fria från vittringsprodukter, om man 
undantager en tunn limonithinna, som stundom förekommer och som lätt och 
fullständigt bortlöses med en mättad lösning av surt kaliumoxalat. Vid färg- 
ning med fuchsin enligt den i kap. 1: C angivna metoden kan i regel ej heller 
närvaron av några kvantitativt betydande kolloida hinnor omkring mineral- 
kornen påvisas på samma sätt som å material från rostjorden eller lagren 
nära under denna. Material, som visat sig innehålla sådana kolloidhinnor, 
vilka framträda först vid fuchsinfärgning, skilja sig ej nämnvärt beträffande 
den kemiska sammansättningen från material ur samma profils djupare 
skikt, som ej visar märkbar färgning. Exempel härpå visa analyserna under 
yta I, kap. 11: A. Det vill härav synas, som om de utfällda kolloiderna spela 
en kvantitativt mycket underordnad roll i skikten under rostjorden. Särskilt 
bör detta vara fallet i sådana skikt, där de ej ens kunna påvisas med fuchsin- 
färgning. Det är dock att märka, att vid de mikroskopiska undersökningarna 
mineralkorn av storleken under 0,02 mm undandraga sig säkert bedömande. 
Man kan sålunda egentligen endast dra den slutsatsen att det grövre materialet 
i våra jordslag är till synes ovittrat och att avsevärdare mängder sekundärt 
tillförda vittringsprodukter saknas. 

I kap. 11: A meddelas åtskilliga analyser från underlag, stundom såsonr 
1 fråga om ytorna I, 13 och 14 från olika nivåer. Ibland, såsom vid de unga 
ytorna, 9, 10 och II, äro de av podsoleringen omvandlade ytskikten så föga 
förändrade, att även analyserna av dessa kunna i viss mån användas för att 
belysa de oförändrade jordlagrens sammansättning i olika nivåer. Materialet 
kan vidare utökas med två analyser å sand från Jönåker och morän från Le- 
sjöfors, som äro meddelade i detaljundersökningarna i kap. 11: F. 


Av det angivna analysmaterialet kan man sluta, att avlagringar, grövre 
än leran, ha en synnerligen likartad kemisk sammansättning. Moräner, 
sand av olika grovlekar och mjäla ha alla ungefär samma kiselsyrehalt, 
omkring 75—80 7, och i huvudsak en om granit starkt påminnande sam- 
mansättning. Detta beror tydligen på att alla de undersökta avlagringarna 
på ett par undantag när förekomma i sådana trakter, där de lösa jordlag- 
ren 1 huvudsak bildats av granit- och gnejsmaterial. De flesta av de där 
förekommande gnejserna äro säkerligen ortognejser, om ock inblandningar 
av paragnejser ej få anses uteslutna. 

Att de grövre lösa jordlagren i trakter med någorlunda ensartad granit- 
och gnejsberggrund äro så lika beträffande den kemiska sammansätt- 
ningen i olika lokaler och på olika nivåer, är ett resultat av stort intresse. 
Det antyder nämligen att de variationer i sammansättning, vilka resulterat 
av rent primära orsaker vid avlagringarnas uppkomst, röra sig inom gan- 
ska trånga gränser. 

Vid jämförelse med t. ex. de i norra Tyskland förekommande sandav- 
lagringarna visa våra lösa jordlager en helt olika sammansättning. Genom 


74 O. TAMM [26] 


Ramanns och andras omfattande analysmaterial (R amann, 1885, 
1886 a. o. b.) framgår, att dessa sandavlagringar i allmänhet innehålla 
över 90. 4 kiselsyra, ofta omkring 05 4 (Jfr I am moroten 
norrländska skogsmarkerna äro sålunda genomgående betydligt mera rika 
på värdefulla mineralbeståndsdelar än de nordtyska, vilka dock ej sällan 
på grund av god skötsel förmå bära synnerligen högproduktiva bestånd. 
För möjligheten att bedöma jordmånsprocessernas resultat är våra jord- 
arters relativt ovittrade beskaffenhet en ofantligt gynnsam faktor. Pod- 
soleringens kemi måste på grund härav vara lättare att utreda i Sverige, 
särskilt Norrland, än t. ex. i Nordtyskland. 

I trakter, där skiffrar och kalkstenar (kap. 11: A, yta 4) eller sandste= 
nar (yta 5) i större utsträckning ingå i moränen, får densamma naturligt- 
vis en från den normala avvikande sammansättning. Även bortsett från 
dylika undantagsfall, kan man observera vissa tämligen regelbundna av- 
vikelser från genomsnittlig granitsammansättning, nämligen en väl hög 
halt av kiselsyra, en något för låg procent av alkalier, samt ett ständigt 
återkommande aluminiumöverskott, varmed förstås att det finnes mera 
aluminium än vad som behöves för att med de förhandenvarande mäng- 
derna alkalier och kalk bilda fältspater. Påfallande är, att kornstorleken 
ej synes spela större roll för den kemiska sammansättningen. Med anled- 
ning härav har jag uträknat ett medeltal för 12 till kemisk sammansättning 
likartade jordarter från olika lokaler, hämtade från ytorna 1—14 utom nr 
4 och 5, samt med tillägg av moränanalysen från Lesjöfors och sandanalysen 
från Jönåker -(se kap. 11:E), alltså imalles 14 analysen settabnoeferan 
det uträknade analysmedeltalet har på det i kap. 1: C beskrivna sättet ut- 
förts en mineralberäkning, som alltså ger till resultat den genomsnittliga 
halten av olika mineral i de undersökta avlagringarna. 


Zab. 1. Genomsnittlig kemisk och mineralogisk sammansättning hos fjorton jordarter, 
grövre än lera, huvudsakligen bildade av gnejs= och granitmaterial. 
Durchschnittliche chemische und mineralogische Zusammensetzung von vierzehn Ablagerungen, 
die gröber als Ton und hauptsächlich aus Graniten und Gnejsen gebildet sind. 


STÖR — rede ora KEANE TÖ,JE 4 KKVALS «ida se cr vers ee AR A3sA 2 
RNA RER SSE då fado ang (Ce ev Kalifältspat, mikroklin ............ 179 
NL är Tara öre ostar kg LE EV NERE RENA Sr. 11792: » a Å 

DSG ei 815), bps la pj oe akenaradailer Sie A Isa ee sne , e 2 
SilFe, Ög oA 2,31 > "Va tron fältspat; 7 slbit. tes see rd 
Filte Fe, Ög I oloi AS Ola Kalkfältspat, anortiti Fo ES 3,1 » 
SO NN AE ösa Jösse sk Limonit...:socreB.soto es AE 0,3 > 
MgO äjevöve 6 i uteiel oj) ere te fal te] e el ke nl ti TEES 0,88 » Mörka mineral oo. ooo. See 4,9 » 
Na,O a dd doms Mo äl bj. de re SALG SR SERNER 2,64 » Anpatit Ö,2 > 
KO AE os os SEO ARA SN SERA SA P FR RR SEP RE EE Sen 3 
PO Ole » Kaolinkomplex 059550 2,9 » 


ATS OPROVEnSKÖR ms oa sara eos blR is 1,33 24 
IVOR FUNET SOME SST SS RE B SEEee I, 
Anm. Analyserna äro omräknade. på mineralisk substans och procentsumman på 100. 


Fältspaterna bestå givetvis av olika blandkristaller av de i tabellen angivna komponenterna. 


[27] MARKSTUDIER 75 


Utom de i tabell 1 anförda viktigare mineralen måste man antaga tili- 
varon av flere andra. Dessa äro dock kvantitativt av ringa betydelse; se 
Midare härom; I kap. 4:b4. Berakningen är; som, i kap. 1:C Mamnts, 
endast approximativ. Tabell 1 torde i alla fall ge en ganska god före- 
ställning om våra vanliga urbergsmarkers kemiska och mineralogiska sam- 
mansättning. 

Att de mineraliska jordarterna, bortsett från lerorna, visa sig vara så 
likformigt granitiskt sammansatta bevisar att de ej varit underkastade 
någon mera genomgripande vittringsprocess. Den vittring, som möjligen 
har försiggått i dem, måste ha rört sig inom ganska trånga gränser. 
I varje fall kan den ej ha varit så stark, att den omöjliggör ett bedömande 
av jordmånshorisontens ursprungliga sammansättning. Frågan i vilken 
grad de till synes ovittrade jordarterna innehålla vittringsprodukter skall 
här nedan ingående belysas. 

Ett ämne, som är en vittringsprodukt och vars mängd direkt framgår 
av analyserna, är det limonitiska järnet. Iimoniten förekommer vanligen 
1 en mängd av 0,1—0,6 4 och utgör ett pigment, som oftast färgar hela 
avlagringen något gulaktig. Grus- och sandavlagringar äro merendels 
på detta sätt limonitfärgade till stort djup, däremot bruka packade moräner 
Sm ardjupare lager vara rent gra till färgen. Limonitpigmenteringen i 
moränerna synes av allt att döma vara mindre framträdande i Norrland 
anuisodta Sverige, vilket före mig iakttagits av H. Hesselman (munt- 
ligt meddelande). Möjligen beror detta faktum på den lägre tempera- 
turen och klimatets större humiditet i Norrland. Marken är här en längre 
tid av året genomdränkt med vatten och det nedsipprande vattnet är me- 
rendels rikare på- humusämnen, som kunna återupplösa limoniten. I 
sifforna för det limonitiska järnet ingå även möjligen befintliga mängder 
av andra, lättlösliga järnföreningar, såsom t. ex. ferrokarbonat; dessa 
äro naturligtvis också att betrakta som vittringsprodukter. 

Den limonitiska järnhalten kan bero på två orsaker, som sannolikt båda 
samverka. Dels kan den ha uppkommit direkt genom vittring i de 
tijupare lagren, dels kan den ha dittransporterats från annat håll. Jär- 
nets förmåga att vandra skall nedan, kap. 4: B 4 d, belysas. I varje fall 
synas limonitmängderna vara så små, att de ej nämnvärt inverka störande 
på den bild av de kvartära jordarternas ursprungliga sammansättning, 
som man erhåller genom en undersökning av deras nuvarande. 

En annan vittringsprodukt, som kan förekomma i våra lösa jordlaget 
är kalciumkarbonat, som i form av ett vitt pulver kan finnas utfällt i 
sprickor, rotkanaler och även på annat sätt. Ett vackert exempel härpå 
fann jag i en lövängsmark nära Bomsund vid södra stranden av sjön 
Gesunden i Jämtland. Marken var nästan plan och kalkutfällningarna 


70 O. TAMM [28] 


började på knappt en meters djup under markytan. Moränen innehöll 
rikligt med silurisk kalksten. I allmänhet torde dylika kalkutfällningar 
vara vanliga i mindre humida klimat än norra Sveriges. Sålunda har jag 
iakttagit rikligt med sådana på Öland och på Omberg, och av v. Post 
(1913, sid. 210) har beskrivits liknande. fenomen från Alnarp i Skåne. 
I Europas arida trakter äro sådana kalkutfällningar mycket allmänna. 

Det kemiskt utfällda kalciumkarbonatet, som ytterst lätt låter sig iakt- 
tagas, är emellertid strängt lokaliserat till sådana trakter, där kalksten 
finnes inblandad i de kvartära jordlagren, och är även inom Norrlands 
kalkområden en sällsynthet i skogsmarken. Man behöver därför ej i 
Övriga trakter fästa något som helst avseende därvid. 

Slutligen kunna i jordlagrens djupare skikt förekomma konkretioner av 
olika slag. Även inträffar att någon enstaka sten av någon mycket lätt- 
vittrad bergart visar tydliga vittringsfenomen. Dylika företeelser äro 
emellertid rent lokala och påverka ej jordartens kemiska egenskaper i 
stort sett; de äro i det stora hela rätt sällsynta undantagsfall och kunna 
lätt undvikas vid insamlandet av analysprov. 

För att i övrigt få klarhet angående spörsmålet om de lösa jordlagren 
till någon mindre del bestå av vittringsprodukter gäller det att diskutera 
de små avvikelser från granitsammansättningen, som blivit konstaterade. 
Dessa kunna förklaras på olika sätt. Den ganska höga kiselsyrehalten 
torde väl huvudsakligen bero på att hårda mineral, såsom kvarts, bli något 
anrikade i grövre krossprodukter av urberget, mjukare mineral i de fin- 
kornigare (jfr Widman, 1908). De övriga avvikelserna beträffande 
alkalierna och aluminiumöverskottet kunna mycket väl förklaras av att 
andra beståndsdelar än graniter och ortognejser såsom skiffrar och para- 
gnejser, ingå i våra lösa jordlager. Minskningen av alkalierna är kanske 
delvis skenbar och sammanhänger med kiselsyrans ökning. Emellertid 
skulle de anförda avvikelserna från granitsammansättningen också kunna 
bero på en vittringsprocess, genom vilken alkalierna något urlakats ur fält- 
spaterna och varvid aluminium stannat kvar. Även skulle man, trots vad 
som ovan härom anförts, möjligen kunna tänka sig någon tillförsel av 
aluminiumhaltiga vittringsprodukter ovanifrån, varigenom den kemiska 
sammansättningen skulle bli likartad med den funna. 

På grund av det stora intresse alla dessa frågor äga både ur skogiig 
och allmänt naturvetenskaplig synpunkt, ha de gjorts till föremål för en 
ingående kemisk-mineralogisk utredning, vars resultat här nedan meddelas. 


2. De finkornigaste jordartsbeståndsdelarnas kemiska egenskaper. 


Om vittringen i en jordart har medfört märkbart resultat, bör detta vara 
lättast att iakttaga å det finaste materialet. En undersökning från denna syn-— 


[29] MARKSTUDIER HT 


Punkt har HH esselm ant (97 ec sid. 12305) företagit a en blekjord, utan 
att dock ernå ett fullt entydigt resultat. För att belysa frågan om vittring 
i våra lösa jordlagers djupare partier har jag därför i enlighet med H es sel- 
mans idéer verkställt analys å enligt i kap. 1:C angiven metod isolerat ler- 
material, d. v. s. korn av storlek under 0,002 mm, ur olika avlagringar. Inal- 
les sex prov ha undersökts, nämligen: Morän från två m:s djup i Rokliden, 
Piteå s:n, Norrbotten, blekjord från samma profil, ur vilken moränprovet 
hämtats, morän från 2 m:s djup, Kulbäcksliden, Degerfors s:n, Västerbotten, 
MOÖGAN fran 2,5 M:s djup, Lesjöfors, Värmland; mjäla från 0,5 m:s djup, 
Pålgård, Ragunda, Jämtland, samt blekjord från samma profil, ur vilken 
mjälprovet hämtats. De tre moränproven härstammade ur typiska, hårt sam- 
manpackade, grå bottenmoräner. Mjälan var fullt typisk för de norrländska 
ådalarna och föreföll liksom moränerna alldeles oberörd av markvittringen. 
Blekjordarna undersöktes huvudsakligen för att utröna den egentliga mark- 
vittringens inflytande, och skola i kap. 4: B 2 ytterligare beröras. De sex ana- 
lsernattiamnast meddelade + kap. IT:A, resp. under yta 1 och 3 samt i 
kaps rt: EF. 

Det framgår av undersökningen, att lermaterialet har en helt annan samman- 
sättning än moderavlagringen i dess helhet. Glödförlusten är mycket stor, dels 
på grund av hög vattenhalt dels beroende på förhandenvarande humusämnen, 
vilka på grund av den använda metoden (se kap. 1: C) anrikats vid isolerin- 
gen av lermaterialet i proven från Rokliden och Ragunda. Om humusens 
vandringar i marken, se närmare kap. 4: B 1. 

Kiselsyrehalten i lermaterialen i de av markvittring oberörda proven är vä- 
sentligt lägre än i moderavlagringarna. Titan, aluminium, järn, magnesium 
och kali visa en högre halt i lermaterialen än i moderavlagringarna, kalk än 
högre, än lägre samt natrium städse lägre. En mindre ökning av ett visst 
ämne i ett lermaterial kan naturligtvis helt enkelt bero på att kvartsen i hög 
grad har minskats. 

Tillskottet av järn i lermaterialet utgöres till en del av limonit, vilket bl. a. 
syntes på färgen. Limonithalten har bestämts i tvenne fall, se yta I och 13. 
Dessa bestämningar gåvo 3—5 9, vilket således ej alls täcker hela ökningen 
av järnet. Det är sannolikt, att flera av de mörka mineralen, främst biotit, 
på grund av sin ringa hårdhet anrikas i det finaste slammet vid sönderkross- 
ningen 1 isen (jfr Atterberg, 1912). Ökningen av magnesium förklaras 
enkelt på samma sätt. Anrikningen av titansyra och kali överensstämmer med 
förhållandena i många finkorniga sediment. (Jfr härom Linck, 1913). Sär- 
skilt förhållandet mellan kali-soch natronhalten liknar motsvarande kvot hos 
många leror och lerskiffrar av olika geologisk ålder. 

Märkligast är den högst avsevärda aluminiumhalten i lermaterialen. Det 
finnes här ett betydande aluminiumöverskott, som synes stiga i hög grad vid 
fallande kiselsyrehalt. Det måste tydligen finnas en aluminiumrik förening i 
det finaste slammet. Denna finnes antagligen i större procent än vad det be- 
räknade aluminiumöverskottet antyder, ty antagligen är en betydande procent 
av kali och kalk bunden på annat sätt än i form av fältspatmolekyler, me- 
dan aluminiumöverskottet beräknats under förutsättning att hela mängden alka- 
lier och kalk är fältspatbunden. Aluminiumöverskottet i de olika lermateria- 
len utgör cirka 0,5 procent av hela avlagringens massa utom i den på ler- 
material ovanligt fattiga moränen från Kulbäcksliden, där det blott är en 


78 O. TAMM 130] 


tiondedel härav. Man vill även gärna sätta den högst betydande halten ke- 
miskt bundet vatten i nära samband med ökningen av aluminium. Man får 
dock ihågkomma, att halten kemiskt bundet vatten är en tämligen osäkert be- 
stämd procentsiffra, varför alltför vittgående slutsatser knappast torde kunna 
dragas endast av denna. Halten kemiskt bundet vatten varierar i de under- 
sökta proven mellan 3,6 och 8,8 procent. Detta kan antyda, att aluminium del- 
vis förekommer i form av kaolin eller annat därmed besläktat, vattenhaltigt 
komplex. 

Man kan tänka sig flera olika förklaringsgrunder till den obestridliga anrik- 
ningen av aluminium i de undersökta jordarternas lermaterial. 

Aluminiumanrikningen kan bero på transport av aluminiumföreningar me- 
dels vatten. En sådan transport bör givetvis ha skett i samband med den 
otvivelaktiga tillförsel av vattenlösliga humusämnen, som försiggår även till 
djupare delar av de lösa Jordlagren. Denna transport kan tänkas äga rum 
endera uppifrån markytan med dagvatten eller från sidorna med grundvatten. 
I förra fallet måste man tänka sig, att tillförseln sker från blekjorden, där 
avsevärda mängder aluminium frigöras genom vittring. 

För att belysa denna fråga har nedanstående beräkning utförts: 

Blekjorden på moränen i Rokliden är i allmänhet 12 cm mäktig. Moränens 
såväl som blekjordens specifika vikt kan uppskaitas till 1,5. Moderavlagrin- 
gens aluminiumhalt är 13—14 94 Al; Os, av vilken mängd högst ungefär en 
fjärdedel vid vittringen 1 blekjorden gått i lösning. (Se kap. 4: BICKsamt 
kap. 11: A, yta 1.) Härav kan beraknas att ur blekjorden frigjomsterien 
0,38 gr Al: Os per kvem av markens yta. Aluminiumöverskottet i lermaterialet 
utgör omkring 0,5 procent av moränens massa. Från blekjordens undre gräns 
till två meters djup, den nivå från vilken det undersökta lermaterialet häm- 
tades, motsvarar detta 1,33 gr per kvem av markens yta. Härtill måste läggas 
en betydande mängd aluminium, som säkerligen finnes utfälld i ortstenen 
(se kap. 4: B 4 c och kap. 11: A, yta 1), och som antagligen Gtgonrkstoste 
delen av den i blekjorden lösliggjorda mängden. Även är det ytterst sannolikt 
att i den djupa moränen under tvåmetersnivån avsevärda kvantiteter ler- 
material med hög aluminiumhalt finnas; det vore högst onaturligt om så ej 
vore fallet. 

Det framgår tydligt, att de befintliga mängderna överskottsaluminium i 
moränen äro så stora, att de omöjligen kunna förklaras såsom härrörande från 
markens vittrande ytlager. Kalkyler med samma resultat kunna göras för 
ragundamjälan och även lesjöforsmoränen, i vilken senare blekjorden dock ej 
blivit analyserad, men vars sammansättning förmodligen överensstämmer med 
analoga blekjordars. 

Om sålunda aluminiumöverskottet omöjligen kan förklaras såsom resultat 
av en transport från markens ytlager, skulle man i stället kunna tänka på en 
transport från sidorna med grundvatten. Vissa ämnen kunna faktiskt trans- 
porteras betydliga distanser i de djupare delarna av de lösa jordlagren och av- 
sättas 1 form av gleybildningar och på annat sätt. Det aluminium, som på 
detta sätt skulle ha transporterats och utfällts måste tydligtvis ha befunnit 
sig 1 kolloidalt löst tillstånd och därefter utfällts i gel-form. Att aluminium 
vandrar och faller ut på detta sätt i marken är påpekat bl. a. av Aarmniro 
(1915) och är numera en allmänt antagen uppfattning. Aluminium vändrar 
som positiv kolloid. Såsom uppvisats av Sahlbom (1910) är det av teore- 


[31] MARKSTUDIER 79 


o 


tiska grunder osannolikt att en dylik förmår vandra långa distanser i ett myc- 
ket tätt kapillärt medium. En hårt packad bottenmorän får väl, särskilt med 
hänsyn till en rörelse i horisontal riktning anses vara synnerligen tät och oge- 
nomsläpplig, varför redan på grund härav en långväga aluminiumtransport 
måste anses mindre sannolik. 

Flera andra skäl tala starkt emot möjligheten av att en transport i sidled 
kan medföra en aluminiumanrikning i jordlagrens djupare skikt. — En dylik 
anrikning förutsätter tydligen en tillförsel av grundvatten. I mjälprofilen : 
Ragunda, som är belägen på mäktiga, genomsläppliga älvavlagringar, är en 
sådan grundvattentransport oantaglig. Vidare är det att märka, att de under- 
sökta blekjordsskiktens lermaterial äro fullt lika rika såväl på överskotts- 
aluminium som kemiskt bundet vatten som deras motsvarande underlag. I kap. 
4: B 4 c skall visas, att aluminiumöverskottet städse sjunker i blekjorden, 
tagen i dess helhet, varför det är oantagligt, att aluminiumöverskottet i blek- 
jordens lermaterial skulle ha uppkommit som resultat av humusvittringen, 
vilken speciellt har gett upphov till blekjordens karaktär. Man måste på 
grund av det anförda draga den slutsatsen, att en och samma orsak åstadkom- 
mit aluminiumöverskottet i blekjordens lermaterial och underlagets. I blek- 
jordskikten är det emellertid alldeles omöjligt att tänka sig en anrikning 
medels grundvattensströmmar. 

Aarnio (1915, sid. 73) har nyligen med stor sannolikhet uppvisat, att de 
kolloidala aluminiumföreningarna äro betydligt mindre rörliga 1 marken än 
motsvarande järnföreningar. Järnet kan dessutom vandra i tvåvärdigt sta- 
dium, i form av äkta lösningar av ferroioner. Trots att sålunda järnet har 
ofantligt mycket större möjligheter att transporteras i markens djupare skikt 
än aluminium, är limonitanrikningen i lermaterialet ej så betydande som alumi- 
niumanrikningen. De ofantligt små mängder löst aluminium, som med grund- 
vattnet finna sin väg till floderna, vandra säkerligen i iontillstånd och komma 
därför ej till utfällning. 

På grund av alla de anförda skälen förefaller det mig sålunda omöjligt att 
aluminiumöverskottet i de undersökta jozrdlagrens lermaterial skulle kunna 
bero på tillförsel med vatten från annat håll. Man måste i stället söka för- 
klara detsamma såsom härrörande från en primär beståndsdel av resp. avlag- 
ring eller bildat genom omvandling av någon sådan beståndsdel. 

Åtskilliga olika aluminiummineral kunna tänkas vara i små mängder pri- 
märt inblandade i de lösa jordlagren. Närmast till hands ligger antagandet av 
kaolin eller något likartat, härstammande från lerskiffrar, vilka förekomma 
här och var i vårt lands berggränd, särskilt i trakter med kambrisk-siluriska 
bildningar. Emellertid äro de lokaler, från vilka de undersökta proven häm- 
tats, belägna långt från alla kända skifferområden. Möjligen skulle man 
kunna tänka sig att en inblandning av siluriskt skiffermaterial från de cen- 
trala delarna av Jämtland finnes i mjälan från Ragunda, men i de övriga 
avlagringarna torde däremot en analog inblandning vara högst osannolik. 

Vidare skulle man kunna antaga att paragnejser med betydande halt av 
aluminiummineral ingå i de analyserade avlagringarna. Osannolikheten härav 
har redan förut påpekats. Emellertid finnas tämligen aluminiumrika graniter 
och granitgnejser. Det torde därför vara lämpligast att diskutera vilka mine- 
ral, som kunna komma ifråga, om man skall förklara den höga aluminium- 
halten i lerslammet med hjälp av gnejs- eller granitmaterial överhuvudtaget. 


80 O. TAMM [32] 


De mineral, sam härvid främst ifrågakomma, äro de som ha ringa hårdhet 
och samtidigt äro rikare på aluminium i förhållande till alkalier och kalk än 
vad fältspaterna äro. Sådana mineral äro biotit, muskovit och klorit. Av 
dessa är utan jämförelse biotiten det vanligaste förekommande, och överträffar 
till kvantiteten vida de båda andra i våra vanliga urbergarter. För att söka 
klargöra i vilken mån aluminiumöverskottet kan finnas i dessa mineral, 
har jag utfört några överslagsberäkningar med de olika lermaterialen ur de 
av markvittringen oberörda lagren. 

1. Moränen från Rokliden, Norrbotten. Natronhalten i lerslammet torde 
knappast kunna tänkas förekomma i annan form än albitmolekyler, åtminstone 
till allra största delen. Då alltså oförändrad fältspatsubstans måste tänkas 
ingå i lermaterialet, torde på goda grunder kunna antagas att åtminstone så 
mycket kali i lermaterialet finnes i form av kalifältspat, som motsvarar förhål- 
landet kali: natron i den ursprungliga moränen, där fältspaterna äro de vik- 
tigaste alkaliförande mineralen. Man erhåller då ett överskott av icke fält- 
spatbundet kali av 2,14 Z. Detta överskott kan finnas i form av muskovit- 
molekyler, dels i kaliglimmer, dels som komponent i biotit. Om denna kali- 
mängd beräknas som muskovit, av formeln KHzs Al; Siz Os2 så motsvaras den- 
samma av 6,87 Z Al: Os. Om vidare en fjärdedel av den befintliga magnesia- 
mängden beräknas som aluminiumrik klorit med lika mycket Al:O; som MgO 
och vidare en anortitmängd lika med en fjärdedel av albitmängden antages 
ingå i plagioklasen, så torde de maximalt tänkbara mängderna av dessa mine- 
ral snarats ha något överskridits. Den största delen av magnesiamängden för- 
utsättes finnas i biotit, som säkerligen anrikas betydligt i lermaterialet. Om 
aluminiummängderna i alla de nu anförda mineralen hopsummeras, erhålles 
15,65 Z Als Os. Då den funna aluminiummängden är 24,77 9, så finnes 
ändå ett betydande överskott av aluminium, som ej kan förklaras som bestånds- 
del i de nämnda mineralen. Ej heller cm man dessutom antager tilivaron av 
aluminiumhaltiga hornblenden och augiter, vilka i allmänhet pläga innehålla 
mindre aluminium 1 förhållande till magnesium än biotit, lyckas man förklara 
den stora aluminium-mängden. Ja, även om man gör det ytterligt osannolika 
antagandet, att hela den förhanden varande kaliummängden finnes i form av 
muskovitmolekyler, samt en fjärdedel av magnesiamängden i form av alumi- 
niumrika kloritmolekyler, så tar man blott i anspråk nära 20 4 Al: Os av 
de befintliga 25 procenten. 

2. Moränen från Lesjöfors, Värmland. En beräkning efter samma grunder 
som ovan ger vid handen, att den med stor sannolikhet maximalt tänkbara 
mängden aluminium, Als Os, i fältspater, biotit, muskovit och klorit är 13,24 97, 
medan den funna är 19,50 4. 

3. Moränen från Kulbäcksliden, Västerbotten. Beräkningen ger som 
maximalt tänkbar aluminiumhalt i fältspater, muskovit, biotit och klorit 
18,49 4, medan den funna är 17,90 4. Här kan alltså hela den funna mäng- 
den aluminium förklaras som beståndsdel i de nämnda mineralen. 

4. Mjälan från Ragunda. Beräkningen ger en halt av 13,66 & Al: Os i de 
nämnda mineralen, medan den funna mängden är 20,03 4. 

Dessa uppskattningar äro endast att betrakta som approximativa överslags- 
beräkningar. De äga emellertid förtjänsten att demonstrera huru stor den 
funna aluminiummängden i själva verket är i förhållande till övriga bestånds- 


o 


delar. Det framgår tydligt, att aluminiumöverskottet i flere fall är så stort, 


[33] MARKSTUDIER 31 


att det ej låter sig förklara som beståndsdel i glimmer, klorit eller augit- 
hornblende, utan måste förefinnas i ett specifikt aluminiummineral. Ej heller 
äro de nämnda mineralen så vattenrika, att de kunna förklara den höga halt 
av kemiskt bundet vatten, som funnits. 

Bland övriga aluminiumrika mineral, som kunna ifrågakomma, äro granat, 
cordierit, sillimannit, andalusit, epidot och några andra, ej fullt så vanliga. 
De äro alla hårda till medelhårda. De hårdare böra vid sönderkrossningen 
anrikas i de grövre fraktionerna liksom kvartsen. Analyserna visa, att mag- 
nesiajärnmineralen, bland vilka säkert den mjuka biotiten spelar en huvud- 
roll, och till vilka bland andra höra de medelhårda mineralen hornblende och 
augit, visserligen anrikats i lermaterialet, men ej i så hög grad som i vissa 
fall överskottsaluminiet. Då de förut nämnda mineralen med säkerhet spela 
en kvantitativt mycket mindre roll än de senare, är det osannolikt att de i 
nämnvärd mängd ingå i lermaterialet. Den höga vattenhalten i detta kan 
naturligtvis alls ej genom antagande av en viss halt av de anförda mineralen 
få sin förklaring. 

Slutligen skulle det kunna tänkas, att i lermaterialet ingå aluminiumrika om- 
vandlingsprodukter av fältspater, vilka sekundärt uppstått i våra vanliga gra- 
niter och gnejser. Fältspaterna i dessa synas ofta på grund av omvandlingar 
grumliga under mikroskopet. En stor del av dessa omvandlingsprodukter torde 
WUtgoraskav sericit eller fint fördelad kaliglimmer (jfr. Bemedicks, 1906) 
och epidot. På grund av förekomst av dessa mineral, av vilka egentligen serici- 
ten närmast ifrågakommer, kan aluminiumöverskottet av ovan redan angivna 
skäl ej helt förklaras. Det skulle då återstå några andra hypotetiska om- 
vandlingsprodukter av fältspaterna. Någon säker uppfattning om huru dessa 
äro beskaffade äger man ej; förr troddes de allmänt vara kaolin, men denna 
hypotes torde ej längre vara så allmänt omfattad. 

Belysande för denna fråga äro de av Widman (1908) företagna experi- 
menten med granitpulver. Denne forskare sönderkrossade och pulveriserade 
två granitprov av känd sammansättning, en Ragundagranit och en Uppsala- 
granit. Fältspaterna i dessa äro liksom 1 de flesta andra av vårt lands graniter 
grumliga under mikroskopet, beroende på en viss grad av omvandling. Ur 
det krossade materialet isolerades genom slamning flere fraktioner, särskilt 
en av kornstorlek 0,007—0,002 mm och en 0,111—0,0637 mm. (Jfr dock O d é ii 
och Reuterskiöld, 1919, sid. 147.) De erhållna fraktionerna analyserades. 
Om graniternas fältspater hade innehållit några kvantitativt betydande mäng- 
der aluminiumrika omvandlingsprodukter, borde man ha funnit en större 
mängd aluminium i förhållande till de befintliga mängderna alkalier och kalk 
i den finaste fraktionen än i den grövre. Så är emellertid ej förhållandet, 
I varje fall ej i ragundagraniten. Det föreligger enligt mina beräkningar 
såväl i bergarterna som i de flesta fraktionerna ett aluminiumunderskott, d. v. s. 
aluminium räcker ej till för att bilda fältspater med alkalierna och kalken. 
I ragundagraniten är aluminiumunderskottet 1,87 9, i den finaste fraktionen 
är det 3,90 4, i den grövsta fraktionen däremot finnes ett litet överskott på 
0,13 74. I Uppsalagraniten är underskottet 0,87 2, i den finaste fraktionen 
1,03 70 och i den grövsta 1,39 4. Widmans försök tala sålunda ej för att 
de primära omvandlingsprodukterna av fältspaten orsaka någon aluminium- 
anrikning i det finaste materialet. Å andra sidan har han vid pulveriseringen 


6.  Medadel. från Statens Skogzsförsoksanstalt, Häft. 17. 


82 O. TAMM, [34] 


uppenbarligen aldrig uppnått den finfördelning, som svarar mot verklig lera, 
varför hans experiment ej kunna anses fullt bevisande. 

Under alla förhållanden blir en förklaring av aluminiumanrikningen i ler- 
materialet medels redan i den ovittrade berggrunden befintliga omvandlings- 
produkter av fältspat, som äro aluminiumrikare än sericit, fullkomligt hypote- 
tisk. 

Som allmän slutsats torde kunna gälla, att det är ytterst osannolikt, att alu- 
miniumöverskottet beror på någon i den ovittrade berggrunden ingående be- 
ståndsdel. : 

Man skulle då möjligen kunna föreställa sig, att det i våra lösa jordlager 
finnes inblandat material från den vittringsskorpa, som före den sista nedis- 
ningen täckte landet. En sådan inblandning skulle givetvis till en del vara 
tillfinnandes i de lösa jordlagrens finaste material och där kunna ge upphov 
till en hög aluminium- och vattenhalt. Om man vill förklara halva aluminium- 
halten i lermaterialet ur Roklidsmoränen som pre- eller interglacialt vittrings- 
material, så följer därav att denna morän, belägen i det centrala nedisnings- 
området, måste antagas innehålla över 1 9 kaolin eller kaolinartat kom- 
plex samt dessutom väl en viss mängd järnhaltiga vittringsprodukter jämte 
något ovittrad kvarts, i allt säkerligen 2—3 procent av moränens massa. Detta 
torde vara ett alltför djärvt antagande, som knappast låter sig förena med den 
rådande uppfattningen av glacialerosionen. 

Då det, som ovan uppvisats, stöter på stora svårigheter att förklara alumi- 
niumöverskottet i moränernas lermaterial såsom sekundär anrikningsprodukt 
och som primär beståndsdel, återstår då den möjligheten, att det uppstått ge- 
nom en omvandling av primära beståndsdelar, närmast av fältspater. Om en 
sönderdelning av det fint fördelade fältspatmaterialet försiggår vid beröring 
med vatten på så sätt att alkalierna utlakas och aluminium kvarstannar, 
så förklaras ju enkelt tillvaron av det stora aluminiumöverskottet och den -: 
höga vattenhalten i lermaterialet. Ökningen av kali, som för övrigt delvis 
är skenbar, beroende på väsentlig minskning av kiselsyran, skulle då bero på 
någon absorption av detta ämne (jfr Dittrich, 1905) eller möjligensen 
partiell sericitbildning (jfr Benedicks, 1906), medan natron och även 
den plagioklasbundna kalken utlakas. Även kan ökningen av kali bero på 
rent mekanisk anrikning av glimmermaterial, huvudsakligen biotit och även 
något muskovit. En sådan mekanisk anrikning kan också förklara ökningen 
av silikatiskt järn och magnesium ävensom limonitiskt järn. För dessa senare 
företeelser behöver alltså ej nödvändigtvis någon kemisk reaktion tillgripas 
som tänkbar orsak. | 

En omvandling av fältspaten på sätt, som angivits vore i viss mån liktydig 
med en kaolinisering av densamma, ehuru det naturligtvis ej alls är nödvän- 
digt att antaga, att kaolin direkt uppstår som förvittringsprodukt. Det kan 
lika väl bildas ett aluminiumrikt, kolloidalt komplex av okänd sammansättning. 
Frågan är då närmast, om en dylik omvandling av fältspaterna i sådan omfatt- 
ning och på så pass kort tid, som här måste ha varit fallet, är kemiskt tänkbar. 

Som grundval för bedömande av detta spörsmål föreligger ett stort antal 
experimentella arbeten angående mineralens, speciellt fältspaternas, löslighet 
i vatten. Av dessa framgår det fullkomligt otvetydigt, att fältspater i berö- 
ring med vatten i någon mån sönderdelas, varvid vattnet erhåller alkalisk reak- 
tion. 


[35] NARIKSTUDIER 83 


Stoklasa (1882) behandlade 100 gr ovittrad ortoklas under tre månader 
med I 1 kolsyrehaltigt vatten, varvid inalles 0,1068 gr gingo i lösning. Betyd- 
ligt mer alkalier än aluminium förefanns i lösningen. J. R. Muller (1877) 
behandlade bl. a. adular och oligoklas med kolsyrehaltigt vatten och bragte 
därvid 0,3 resp. 0,5 procent; varav större delen kali, resp. natron och kalk i 
lösning. Dumont (1909) behandlade finpulveriserade mineral och bergarter 
med rent vatten och vissa andra reagens, varvid konstaterades en sönderdelning, 
som tilltog med materialets grad av finfördelning. 

Daubrée (1879) lät tre kg. ortoklasstycken tillsammans med fem liter vat- 
ten rotera i en järncylinder under 192 timmar. Försöket var avsett att efter- 
härma transporten av stenar med rinnande vatten i naturen. Det ansågs att 
antalet varv under försöket motsvarade en väglängd av 460 km. Vid försöket 
erhölls 2,72 kg slam, varjämte 12,6 gram kali eller 0,42 4 av hela ortoklas- 
mängden gick i lösning. Man kan räkna ut, att om den samtidigt frigjorda 
aluminiummängden stannat olöst, vilket med säkerhet till största delen var 
fallet, så skulle ett aluminiumöverskott av 0,46 9, ha uppstått i den olösta 
återstoden. Om ett försök med Daubrées anordning hade företagits med 
svenska graniter och gnejser, vilka innehålla i genomsnitt nära 50 4 fältspater, 
dels kalifältspat, dels plagioklas, vilken senare städse plägar visa större löslig- 
het än kalifältspat, så borde i den olösta återstoden ett aluminiumöverskott av 
cirka 0,28 I, eller möjligen mer ha erhållits. Om sedan tre till fem procent 
av det finaste materialet hade isolerats ur den olösta återstoden efter samma 
metod som av mig använts för moränprov, skulle givetvis det i form av kol- 
loidala föreningar befintliga aluminiumöverskottet ha åtföljt det utslammade 
materialet. Härigenom skulle detta kommit att innehålla ett aluminiumöver- 
skott av ungefär sju till fem procent. 

Daubrées försök synes bevisa att ett betydande aluminiumöverskott kan 
uppstå genom kemisk sönderdelning av fältspater i vatten på helt kort tid. 
Cushman och Hubbard (1907) ha anställt synnerligen intressanta för- 
sök angående fältspaters löslighet i vatten. De konstaterade, att mineralkornen 
vid behandling med rent kolsyrefritt vatten avgåvo betydande mängder lösligt 
alkali. Därvid betäcker sig fältspaten med en kolloidal, aluminiumrik hinna, 
som i viss mån skyddar för vidare inverkan av lösningsmedlet. Av hundra gr 
fältspat erhölls sålunda genom extraktion med en liter vatten 0,0811 gr lösliga 
alkaliämnen, vid nio därefter företagna extraktioner av samma material med 
vatten blott inalles 0,0680 gr. Vidare konstaterades, att mycket mera alkali 
går i lösning, om mineralet pulveriseras tillsammans med vatten (jfr Dau- 
brées försök) än om det pulveriseras törst. Orsaken ar tydligen den, attoi 
förra fallet kolloidhinnorna förstöras efter hand som de bildas, varvid vatt- 
net får tillfälle att inverka på nya, friska mineralytor. Cushmans försök 
förklara sålunda fullt tillfredsställande, varför upplösningsprocessen synes av- 
stanna vid ett visst stadium, varför olika försök ge olika löslighet o. s. v. Med 
anledning av Cush mans rön är man berättigad att antaga, att fältspatmate- 
rial av en viss finfördelningsgrad bör kunna fullständigt omvandlas av rent 
vatten utan närvaro av kolsyra. Detta inträffar, om mineralpartiklarnas yta 
är tillräckligt stor i förhållande till deras vikt. Fenomenet är att anse som en 
normal hydrolytisk spaltning under upptagande av vatten. 

Funk (1909) har sedermera bekräftat Cush mans försök och ytterligare 
påvisat bildningen av kolloidala hinnor på fältspatkorn, som varit i beröring 


34 OFERAMNM [36] 


med vatten. De anförda experimentella rönen torde vara tillräckliga. I övrigt 
må hänvisas till Niklas, 1912 och C iar ke, 1916; hos vilka författarenes 
förliga referat och litteratursanimanställningar finnas. 

Den av Cu shman (1907) och Ramann (1911): utvecklade teorien om 
fältspaternas hydrolys i beröring med rent vatten har underkastats en kritik 
av Stremme(ri9re2, sid. 112—116): Denne vill förneka vattyden direkta 
hydrolysen spelar större roll och menar att den i vattnet lösta kolsyran är det 
verksamma reagenset. Fältspaten skulle genom kolsyrans inverkan sönderde- 
las på så sätt att en rest av kaolinens sammansättning direkt uppstår. För 
det föreliggande spörsmålet spelar det ingen nämnvärd roll om processen tol- 
kas på det ena eller det andra sättet, då kolsyra väl alltid finnes närvarande 
i de naturliga vattnen. Den primärt uppkomna <fältspatresten enligt 
Stremme torde väl också få tänkas bilda ett skyddande omhölje kring de 
ursprungliga mineralkornen. 

Daubrées och Cushmans experiment ävensom de övriga antorda 
forskarnas rön kunna tillsammans anses utgöra ett mycket gott experimentellt 
bevis för den ovan anförda hypotesen angående aluminiumöverskottets till- 
komst genom en relativt hastigt förlöpande kemisk process. Våra moräner ha 
väl hittills ansetts bestå uteslutande av mekaniska sönderdelningsprodukter av 
berggrunden. Krossningen i inlandsisens bottenlager under beröring med 
smältvatten bör emellertid ha varit lika effektiv som krossningen i Daubrées 
försök. Samma upplösningsprocesser som i alla de ovan anförda forskarnas 
experiment måste ha ägt rum, och dessa processer kunna enligt Daubrées 
rön mycket väl ha varit av den omfattning, att de fullständigt förklara upp- 
komsten av den höga aluminiumhalten i våra moräners lermaterial. Cush- 
mans resultat belysa även det förhållandet, att fullständig omvandling av 
fältspaterna ej sker. Man skulle eljest väntat sig, att särskilt natronhalten 
skulle ha alldeles försvunnit ur det, finaste materialet. Enligt C. stannar emel- 
lertid processen skenbart av genom uppkomsten av skyddande hinnor. Detta 
gör sig naturligtvis mer gällande ju större partiklarnas dimensioner äro. Gra- 
den av omvandling måste tydligtvis stå i intimt samband med resp. avlagrings 
genomsnittliga kornstorlek. 

Medan man för varje annan tolkning av aluminiumöverskottets uppkomst 
i de undersökta lermaterialen måste tillgripa djärva och mer eller mindre 
osannolika hypoteser, stöder sig den förklaring, som antager en hastig kemisk 
omvandling av fältspaterna i beröring med vatten på klara fakta och torde 
därför få anses som den riktiga. Det får dock ej förbises, att andra faktorer 
kunna bidraga till åstadkommande av aluminiumöverskottet; särskilt torde 
härvid den obestridliga anrikningen av glimmer i det finaste materialet vara 
av ej ringa betydelse. 

Huruvida en påverkan av analog natur sker vid de andra bergartsminera- 
lens beröring med vatten, är omöjligt att på grund av mina analyser säkert 
bedöma. Det är emellertid högst troligt att biotit, hornblende, augit och andra 
dylika mineral härvid också undergå en kemisk omvandling. Om emellertid 
denna, vilket är sannolikt, i det stora hela för till en upplösning av mineralet, 
möjligen med kvarlämnande av något kolloidal kiselsyra samt järnföreningar, 
kan processen ej med säkerhet spåras i analyserna. Möjligen talar den höga 
halten av limonitiskt järn i lermaterialet för tillvaron av en dylik omvandling. 

Den mycket tydliga anrikningen av silikatiskt järn och magnesium i det 


[37] MARKSTUDIER 35 


allra finaste materialet synes emellertid antyda, att de mörka mineralen äro 
något mer resistenta mot vattnets inverkan än fältspaterna. Detta överens- 
stämmer med de förhållanden, som mången gång råda i fall av verklig kaolini- 
sering. Sålunda har jag i Ivö kaolinbrott iakttagit, att de mörka mineralen 
varit relativt oförstörda intill starkt kaoliniserade fältspater. Jfr härom 
from w a li (1015, Sid. 57)- 

Den berörda vittringsprocessen förklarar på ett enkelt sätt det oftast före- 
kommande aluminiumöverskottet i våra minerala jordslag. En närmare gransk- 
ning av det i kap. 11 meddelade analysmaterialet ger vid handen, att alumi- 
niumöverskottet i allmänhet är större hos moräner och mjälor än hos sandslag, 
vilket är i full samklang med fenomenets beroende av kornstorleken. Emeller- 
tid synas i de undersökta fallen de funna aluminiumöverskotten i lerslammet 
ej fullt kunna täcka aluminiumöverskotten i moderavlagringarna. Det är också 
givet att andra orsaker kunna bidraga att åstadkomma hög aluminiumhalt i 
t. ex. en morän, såsom primära, aluminiumrika mineral av olika hårdhet. Till 
en betydande del torde emellertid aluminiumöverskottet vara lokaliserat till 
det finaste materialet och där förefinnes det sannolikt i form av kolloidhinnor 
omkring mineralkornen, till sin sammansättning mer eller mindre besläktade 
med kaolin, varom även den avsevärda halten av kemiskt bundet vatten ger en 
antydning. 

Det allra finaste mineralslammet synes sålunda vara kemiskt mycket insta- 
bilt i beröring med vatten och i detta hänseende skilja sig från grövre korn- 
storlekar. Den gräns, under vilken denna kemiska aktivitet börjar visa mera 
omfattande verkningar, förefaller av de gjorda undersökningarna att döma 
vara att söka någonstädes under 0,002 mm. En del av lermaterialet har näm- 
ligen sannolikt samma sammansättning som vissa oförändrade mineral; sär- 
skilt vill man gärna antaga att den större delen av natronhalten finnes i form 
av albitmolekyler. Ur kemisk synpunkt torde det således förefinnas åtskilliga 
skillnader mellan verkligt lermaterial och grövre material, men gränsen mel- 
lan de båda materialen måste förläggas ett stycke under 0,002 mm. Gränsens 
närmare läge kan emellertid först genom ingående undersökningar närmare 
fastställas. 


3. Slutsatser. 


De i det föregående beskrivna undersökningarna ha visat, att en märk- 
bar kemisk vittring försiggår överallt där fint fördelade fältspater äro i 
beröring med vatten, ett resuNat, som även direkt följer av de omfattande 
experimentella arbeten angående mineralens löslighet i vatten, som före- 
ligga. Denna process har en viss betydelse ur skoglig synpunkt, enär den 
visar, att våra jordarters hela massa företer spår av en ganska genom- 
gripande vittringsprocess, vilken i den mån den fortgår, naturligtvis kan 
frigöra för vegetationen lämpliga näringsämnen. Emellertid ha under- 
sökningarna även visat, att sannolikt den vittring, varom fråga är, för- 
siggått redan på ett tidigt stadium vid avlagringarnas uppkomst, troligen 
till väsentlig del i samband med den krossningsprocess i beröring med 
vatten, som försiggått i den avsmältande inlandsisens undre delar. Om 


36 O. TAMM [38] 


så är förhållandet, reduceras givetvis processens betydelse för vetegatio- 
nen, enär den blott långsamt fortlöper, sedan en avlagring uppkommit 
och blivit skogbärande mark. 

Någon från markytan utgående och därför mot djupet avtagande vitt- 
ringsprocess under den egentliga jordmånshorisonten har vid undersök- 
ningen ej givit sig tillkänna. Tvärt om visa analyser av lager från olika 
nivåer under jordmånshorisonten den mest fullständiga överensstämmelse 
i sammansättning. Tillvaron av mera omfattande sådana processer bort- 
sett från karbonatupplösning, se kap. 4: A, torde därför kunna betvivlas. 
De långsamma utlösningspocesser, som försiggå på djupet i våra jordarter, 
bero sannolikt nästan uteslutande på det kolsyrehaitiga vattnets inver- 
kan, och försiggå troligen i ungefär samma omfattning överallt, där jord- 
materialet är i beröring med detta vatten. 

Av stor betydelse för studerandet av de vittringsprocesser som ha för- 
siggått i jordmånshorisonten är att de spår av kemisk vittring, som kunnat 
iakttagas i de djupare lagren av de undersökta jordslagen ej på något sätt 
försvåra en bedömmng av jordmånshorisontens ursprungliga sammansätt- 
ning. En jämförelse mellan t. ex. en moränmarks vittrade ytskikt och dess 
djupare liggande, av podsoleringen oberörda lager bör sålunda vara fuilt 
berättigad på grundvalen av det antagandet, att vid podsoleringens början 
markytan var av samma sammansättning som underlaget nu, naturligt- 
vis med hänsyn tagen till de olikheter som kunna bero på primär inbland- 
ning av olika mineral, en olikhet, vilken som ovan visats i allmänhet ej är 
stor. 

De utförda undersökningarna ha gjort sannolikt, att åtminstone en bety- 
tande del av aluminiumöverskottet i de ursprungliga jordslagen förefinnes 
i form av ett förvittringssilikat av mer eller mindre kaolinartad samman- 
sättning. Av denna anledning har i de utförda mineralberäkningarna 
(se kap. 1: C) alwuminiumöverskottet beräknats som kaolinkomplex av 
formeln Al;O; + 2 S10,, ehuru en del av detsamma nog torde föreligga 
i en annan form. 


B. De kvartära ilerornas kemiska sammansättning. 


I och med de ovan relaterade undersökningarna har en viss inblick vun- 
nits i våra grövre lösa jordlagers kemiska förhållanden. Man bör emel- 
lertid kunna förutsätta att samma processer i mycket hög grad böra ha 
gjort sig gällande i lerorna. En granskning av våra kvartära lerors sam- 
mansättning har därför ett stort intresse såsom en kontroll av de ovan 
framlagda teorierna. Samtidigt är det givetvis ett spörsmål av skoglig 


[39] MARRSTODIER 37 


betydelse att lära känna våra lerors kemiska egenskaper, om också ett stu- 
dium av lerornas jordmånsbildning ej står närmast på dagordningen. 


Den närmaste frågan gäller i vad mån man i de kvartära lerorna kan påvisa 
tillvaron av de vittringsprocesser, som ovan beskrivits. De leror, som för detta 
ändamål äro lämpligast, äro de, som på grund av sitt geografiska läge i för- 
hållande till berggrunden och isrörelsen kunna antagas nästan uteslutande be- 
stå av finfördelat urberg, särskilt gnejser och graniter. Hos dessa leror har 
man tidigare antagit en hög halt av glimmer, särskilt biotit (Atterberg. 
1913) och även av fältspater (W i d man 1908). Den allmänna uppfattningen i 
Sverige torde ha varit att våra kvartära leror bestå av 1 det stora hela oför- 
ändrat, pulveriserat berggrundsmaterial, i vilket lättkrossade mineral anrikats. 
Våra kvartära leror ha därigenom ansetts stå i en viss motsats till icke ned- 
isade länders leror, som huvudsakligen bestå av kemiska vittringsprodukter, 
vilka man i allmänhet anser ha uppkommit genom den atmosfäriska vittringen 
och sedan omlagrats i vatten eller i vissa fall kvarligga in situ. 

I sina för kännedomen om våra lerors egenskaper grundläggande arbeten 
uttalar Odén (1916, sid. 188—189) ungefär samma åsikt om våra kvartära 
leror, ehuru han ej bortser från den möjligheten, att sekundära kemiska 
processer i viss mån kunna ha omvandlat materialet i dem. 

För att få en uppfattning angående svenska kvartära lerors kemiska förhål- 
landen ha ett mindre antal leror, vilka kunde antagas huvudsakligen bestå av 
material från urberget, analyserats. Lerorna voro hämtade från sådana lokaler, 
som med hänsyn till berggrunden och inlandsisens rörelseriktning i möjligaste 
mån borde vara fria från inblandat skiffermaterial, en förutsättning som dock 
måhända aldrig är fullt uppfylld. Till dessa analyser har jag kunnat foga en 
av fil. dr R. Mauzelius gjord analys av en lera från Värmland, vilken är 
publicerad i beskrivningen till geologiska kartbladet Kristinehamn. De under- 
sökta lerorna voro: 

I. Varvig, glacial lera från Bollnäs, Hälsingland. Något limonitfärgad, 
ytterst finskiktad med årsvarv av ungefär en millimeters tjocklek, av den typ, 
som anses karakteristisk för glacialleror inom våra urbergsområden, där silu- 
riska skiffrar ej nämnvärt äro inblandade i lerorna. 

2500Varvig glacial lera från Färila, Hälsingland. Arsvarv 3—4 mm tjocka, 
grå färg. Provet, som tagits av statsgeologen H. Hedström, har liksom 
det följande välvilligt ställts till mitt förfogande av Sveriges Geologiska Un- 
dersökning. 

3. Varvig, glacial lera med 4-5 mm tjocka årsvarv, grå färg. Från Vän- 
näs, Västerbotten. Provet är taget av professor H. Munthe. 

4. Postglacial lera från Svensbyn i Piteåtrakten, Norrbotten. Något limo- 
nitfärgad i fina sprickor, eljes grå. 

5. Glacial lera, Kristinehamnstrakten, Värmland. 

De av mig insamlade lerproven (nr I och 4), voro tagna på I meters djup 
under markytan, alltså det djup, på vilket man plägar träffa praktiskt taget 
oförändrat underlag. De från Sveriges Geologiska Undersöknings samlingar 
härstammande lerorna voro i färg ytterst likformigt grå med väl bibehållna 
varv, varför de kunna anses utgöra ett för undersökningen i hög grad lämpligt 
material. 

Analyserna aro meddelade i kap. 11: E- 


88 OT TAMM [40] 


De visa, att samma företeelser, som förut påvisats i fråga om lermaterial ur 
moräner och mjäla, här kunna spåras. Den finkornigaste av alla de under- 
sökta lerorna var utan tvivel den millimetervarviga Bollnäsleran. Här är kisel- 
syrehalten minst, aluminiumöverskottet störst, och förhållandet mellan kali 
och natron mest förskjutet till det senares förmån. En anrikning av järn och 
magnesium jämfört med grövre avlagringar kan även iakttagas hos lerorna. 
Detta beror antagligen på en anrikning av biotit och svarar mot Atterbergs 
ovan citerade föreställningar. I alimänhet synas de olika anrikningsproces- 
serna ej gått så långt i de naturliga lerorna som i det utslammade lermaterialect. 
Detta beror säkerligen på, att de förra innehålla betydande mängder sandmate- 
rial, som i någon mån förrycka sammansättningen. Titan visar en svag men 
tydlig anrikning. Ämnet har ej bestämts i två av proven. I dessa får man 
därför antagligen minska det funna aluminiumöverskottet med högst en procent 
såsom korrektion för titanhalten. Aluminiumöverskottet varierar mellan 4,4 
och 11 procent och är sålunda betydligt större än hos grövre avlagringar. 

Någon transport uppifrån av vittringsprodukter som skulle ha kunnat för- 
ändra lerprovens sammansättning anser jag omöjlig. Undersökningar av 
Erosterus (1914) och Aarmnie (1915, sid. 74) ha visat attettansporifanv 
kolloider i leror huvudsakligen håller sig till fina sprickor och kanaler och 
lämnar själva lermassan intakt. 

Från olika delar av Finland föreligger ett omfattande analysmaterial av ie- 
ror, offentliggjort av F rosterus (1909, sid. 16) och A atm peromn/Ted 
14). Oftast ha dock här alkalierna bestämts tillsammans såsom differens mel- 
lan övriga beståndsdelars procentsumma och 100 47. Ej heller har titan be- 
stämts. Dessa finska leror, utom dem som härstamma från Åland och närlig- 
gande trakter, måste antagas huvudsakligen vara bildade av granit- och gnejs- 
material. Jag har beräknat aluminiumöverskottet på femton analyser av 
finska leror (utom åländska) och funnit det variera mellan 3 och 14 94. Vid 
beräkningen ha alkalierna, där de varit bestämda tillsammans, räknats som 
natrium, varigenom aluminiumöverskottet blir lägre än det i själva verket är. 
I stället har emellertid ej någon korrektion för titanhalten införts, vilket i viss 
mån torde motväga nämnda felkälla. 

De finska lerorna äro i kemiskt avseende alldeles lika beskaffade som de 
svenska; samma anrikningsprocesser av aluminium och mörka mineral kunna 
där spåras. 

Det torde vara av ett visst intresse att jämföra den kemiska sammansätt- 
ningen hos leror, som till största delen bestå av urbergsmaterial, med sådana 
jordarter, som med säkerhet till betydande del innehålla siluriskt skiffermate- 
rial. I detta avseende torde underlaget i yta 4, Sikås, Jämtland (kap. 11: AA); 
vara lämpligt, enär det är en morän, som väsentligen består av ler- eller alun- 
skiffer. Vidare har jag av fil. dr R. M auzelius godhetsfullt fått en opubli- 
cerad analys av en lera från södra delen av Västergötlands största silurområde. 
Från Odén och Reuterskiöld (1919) har hämtats en analys av ancylus- 
lera från Uppsala samt slutligen har från Frosterus (1. c.) erhållits två 
analyser av åländska leror. Det visar sig att dessa jordarter (Se kap. 11: F) 
ha fullständigt samma kemiska skaplynne som de i det föregående nämnda. 
Aluminiumöverskottet varierar mellan 3 och 11 procent. 

Odénoch Reuterskiöld ha analyserat olika kornstorleksfraktioner av 
ancylusleran från Uppsala och därvid funnit ett mycket tydligt avtagande av 


[41] MARKSTUDIER 89 


kiselsyrehalten, tilltagande av aluminiumhalten och avtagande av natriumhalten 
I de fina kornstorleksgrupperna. Deras resultat är sålunda i ' det hela i full 
samklang med mina rön. De nämnda forskarna förklara sina analyssiffror med 
antagandet av förekomsten av något aluminiumhaltigt vittringsmineral, men 
anse att detta troligtvis härrör från de nordbaltiska siluravlagringarna. Dessa 
resultat voro för mig obekanta, när jag började mina lerundersökningar. 

Som alltid i såväl naturliga leror som utslammat lermaterial är tydligen 
aluminiumanrikningen betydligt större i de kiselsyrefattiga proven. Man har 
av allt det ovan anförda det bestämda intrycket, att den kemiska sammansätt- 
ningen i högsta grad är beroende på kornstorleken av materialet, mindre på 
detsammas ursprung. 

Det synes sålunda som om det kvartära lermaterialet i vårt land, städse före- 
ter en ganska typisk lersammansättning, som visar en mycket märkbar dragning 
åt utlandets aluminiumrika kaolinleror och äldre formationers lerskiffrar. 
Det är delvis identiskt med Stremmes (1910) fältspatrestlera. Natur- 
ligtvis är det ännu föreliggande materialet ej tillräckligt att draga allt- 
för omfattande slutsatser, men å andra sidan torde det i det väsentliga vara 
beviskraftigt. Granskningen av lerornas sammansättning har givit ett mycket 
kraftigt stöd åt den ovan framställda hypotesen om en snabb kaolinisering av 
det allra finaste materialet, varhelst det förekommer. Mellan det rent meka- 
niskt pulveriserade granitmaterialet (se Widman l. c.) och det kvartära ler- 
materialet föreligga så stora skillnader i kemisk sammansättning, att man 
för deras förklaring måste antaga tillvaron av hastigt förlöpande, omfattande 
vittringsprocesser av det allra finaste urbergsmaterialet i riktning mot kaolin. 

Det är att märka, att om aluminiumöverskottet i lerorna har uppkommit 
genom vattnets inverkan på det finfördelade fältspatmaterialet, så måste denna 
inverkan ha försiggått före lermaterialets sedimentering. I annat fall måste 
nämligen våra leror visa en hög halt av fria alkalisalter, särskilt natrium, som 
ej brukar visa stark absorption. Som bekant ha sådana leror, som avlagrats i 
ett relativt salthaltigt havsvatten, en märkbar men låg halt av koksalt, som 
även gör sig gällande i källvatten, som varit i beröring med dylika sediment. 
(Jfr Hofman-Bang, 1905.) Om den vittring, som givit upphov till alu- 
miniumöverskottet i våra leror skulle ha ägt rum efter lerornas avsättning, 
skulle en så betydande mängd alkalikarbonater alstrats, att den borde förlänat 
lerorna egenskaper, påminnande om vissa arida klimatområdens starkt sodahal- 
tiga jordmåner. Det rör sig nämligen om en kemisk omvandling av åtminstone 
5—10 9, av lerans hela massa. Den obetydliga, från havet härrörande salt- 
halten i många av våra leror visar också, att en befintlig halt av lättlösliga 
salter i lerorna ytterst långsamt tvättas ut med nederbördsvattnet. 

Av allt att döma har den kemiska omvandlingen av lermaterialet såväl i 
moränerna som i lerorna sålunda skett på ett mycket tidigt stadium, troligen 
vid själva söndermalningen i isen i beröring med smältvatten. Det angående 
lerornas förhållande anförda stöder i varje fall just denna uppfattning och 
är sålunda indirekt av betydelse för förståelsen av under vilken tid den vitt- 
ringsprocess vars resultat kan spåras hos moränernas lermaterial, verkligen 
har ägt rum. 


Granskningen av de kvartära lerornas kemiska sammansättning gav 
alltså en fullständig bekräftelse på det antagandet, att de ovan beskrivna 


90 O. TAMM [42] 


vittringsprocesserna i hög grad satt sin prägel på dem. Den stöder och 
kompletterar på ett lyckligt sätt den uppfattning angående vittringsfeno- 
men i grövre jordslag, som ovan framförts. 

Medan de grövre jordslagen i allmänhet ha en likformig, granitisk sam- 
mansättning, ha lerorna en mer eller mindre utpräglad lersammansättning, 
som tydligen är beroende av deras halt av mycket finkornigt material. Det 
finns sålunda i detta hänseende en skillnad mellan jordslag av olika genom- 
snittlig kornstorlek. Vid minskning av partiklarnas storlek 1 en av me- 
kaniska krossprodukter av gramit och gnejs bestående avlagring uppnås 
tydligen en gräns, under wvilken sedimentets kemiska sammansättning 
förändras från gramitisk till mera lerartad. En mjäla (mekanisk analys 
se kap. II:A, yta 13 o. 14) har ännu granitsammansättning, varav följer 
att gränsen måste ligga under mjälans kornstorlek. De kvartära jordslag, 
vilkas genomsnittliga kornstorlek ligger över gränsen äro med hänsyn 
till sin kemiska sammansättmng nästan oberoende av kornstorleken. De 
under gränsen liggande finkornigare sedimenten äro däremot beträffande 
sammansättningen i hög grad beroende på kornstorleken. Gränsens verk- 
liga läge kan endast fastställas genom noggranna undersökningar. Av 
det ovan anförda är emellertid tydligt, att den måste ligga någonstädes 
mellan mjäla och lera. 

Även ur skoglig synpunkt är den erhållna kännedomen om lerornas ke- 
miska sammansättning av värde. Resultaten visa nämligen, att våra leror 
äro mycket rika på sådana mineralbeståndsdelar, som skogen behöver, och 
de vittringsprocesser, som ha satt sin prägel på dem, ha ej förmått i någon 
ödesdiger grad bortföra de för växterna värdefullaste beståndsdelarna. 
Slutligen har en grundval för eventuella framtida undersökningar av ler- 
jordmåner vunnits. 


KEANE SET 


Mekaniska och fysikaliska processer, vilka äga betydelse 
för podsolprofilens utbildning. 


A. Mekanisk vittring och nedslamning. 


Den mekaniska vittringen försiggår i vårt land företrädesvis i form av 
frostvittring, varvid berg och stenar sprängas sönder genom det i springor 
inträngda vattnets utvidgning vid frysning. I något mindre utsträckning 
förekommer även insolationsvittring. Samma vittringsprocesser, som lätt 
kunna iakttagas å bergarter, försiggå även i marken, såsom talrika i ut- 


[43] MARKSTUDIER 91 


landet företagna undersökningar sedan lång tid tillbaka givit vid handen. 
Man måste antaga, att i vårt land frostvittringen är den mekaniska vitt- 
ringsform som ensam är av betydelse i marken, enär de temperaturändrin- 
gar, som där försiggå, äro för små och för långsamma för att direkt kunna 
verka söndersprängande på mineralpartiklarna. Den mekaniska vittringen 
i marken bör givetvis vara kraftigare i de marker, som mest äro utsatta 
för temperaturväxlingar omkring fryspunkten. Man kan förutsätta, att 
vegetationen och humustäcket skola ha ett avtrubbande inflytande på 


processen. 

Angående den mekaniska vittringens roll i norrländska podsolmarker 
föreligga ingående undersökningar av Hesselman, å sand och morän 
från försöksfälten vid Fagerheden och Rokliden, Norrbotten, samt från 
några andra lokaler. Vidare har jag undersökt en typisk mjälprofil (se 
kap. II:A, yta 13). Sålunda ha i kornstorlekshänseende mycket olika av- 
lagringar granskats. Av utländska forskares undersökningar äro särskilt 
Nyholms av intresse, då de behandla förhållanden, som äro analoga 
medfrdessnortrlandska. Vidare må anföras I uxens (1887) och 
Ramanns (1885, 1886) analyser från Nordtyskland och Danmark. 

Av Hesselmans undersökningar på tallhedar framgår det tydligt, 
att i blekjorden en kraftig mekanisk vittring försiggår. Blekjorden är 
genomgående rikare på mo och lera än underlaget. Analoga förhållanden 
visa de av mig utförda analyserna å mjäla (yta 13). Denna undersökning 
är av stort intresse, då den gjordes på en mycket finkornig och likformig 
avlagring. I de av Hesselman (191093, sid. 49—50) undersökta tall- 
hedsprofilerna visar sig även rostjorden genomgående rik på finkorniga 
beståndsdelar, stundom rikare än blekjorden. Det förefaller då mycket 
sannolikt, att utom vittringen även någon nedslamning från blekjorden 
varit verksam. I ett fall undersökte Hesselman en sand från krono- 
parken Bocken, Lycksele revir. Han fann här ett tämligen regelbundet 
avtagande nedåt av de finkornigaste beståndsdelarna med lägre halt för 
rostjorden än för blekjorden. Detta överensstämmer med resultaten från 
den av mig analyserade mjälprefilen i Ragunda och är sannolikt karakte- 
ristiskt för finare avlagringar, vilka väl ej äro så benägna för nedslam- 
ning. 

Iftffäsa om moraner visa Fl es selmans (I910c, sid. 35) siffror från 
Rokliden, Norrbotten, att det är mycket svårt att påvisa några bestämda 
skillnader i mekanisk sammansättning i podsolprofilens olika skikt. De 
ursprungliga kornstorleksförhållandena äro så varierande i motsats till 
hos de vattensorterade avlagringarna sand och mjäla, att man knappast 
torde kunna säkert skönja några skillnader, beroende på vittring och ned- 
slamning. På goda grunder kan man antaga, att nedslamningsprocesserna 


92 O. TAMM [44] 


i normala moräner äro 1 hög grad avtrubbade jämfört med den genom- 
släppliga sanden, samt att en mekanisk vittring där sker i likhet med i 
sanden och mjälan. Måhända är även denna process något försvagad, 
enär moränmarkerna vanligen täckas av ett mäktigare humustäcke och 
en rikare markvegetation än sandmarkerna, varigenom villkoren för 
hastiga temperaturändringar i marken bli ogynnsanimare. 

Den mekaniska wvittringens och nedslamningens roll i podsoleringen i 
norra Sverige är sålunda väl märkbar och spelar, såsom Hesselman 
framhållit, säkert en roll vid markens vattenhushållning. De ifrågavarande 
processerna äro emellertid ej nog starka för att ha hunnit förändra de ur- 
sprungliga avlagringarnas mekaniska karaktär och äro ej de som mest 
sätta sin prägel på profilbildningen. 

De av Nyholm utförda undersökningarna av finska morän- och sand- 
marker tyda på alldeles likartade förhållanden. Nyholms analyser 
visa merendels ett jämnt avtagande av det finaste materialet från blek- 
jorden och nedåt. Att Nyholm ej i allmänhet kunnat påvisa någon 
anrikning av finare beståndsdelar i rostjordsskikten kan emellertid enligt 
H esselman (1910) förklaras av att han ej före analysen på tulteds- 
ställande sätt finfördelat partikelaggregaten, vilka i rostjorden förefinnas 
särskilt rikligt. 

Vad slutligen Ramanns och Tuxens undersökningar beträffar, 
visa de oftast en rikligare halt av fina beståndsdelar 1 markens översta 
lager, särskilt i blekjorden. Även antyda deras analyser tillvaron av ned- 
slamningsprocesser. Då förhållandena i Nordtyskland och Jylland äro 
mycket olika dem i norra Sverige, ha deras analyser för bedömande av 
nordsvenska förhållanden dock något mindre intresse. 


B. Rörelser i marken. 


Markprofilerna bära stundom vittne om att rörelser av olika slag på- 
verkat dem. Att observera själva dessa processer är i de flesta fall omöj- 
ligt. Den olikformighet i smått, som utmärker podsolprofilen åtminstone 
i norra Sverige med dess i mäktighet ständigt varierande skikt, torde emel- 
lertid till någon del vara förorsakad av dem. Mäktighetsväxlingen är sär- 
skilt frapperande, då skiktens medelmäktighet i stort sett är densamma 
över stora trakter. Som regel kan man säga, att rörelserna iömasken 
verka profildeformerande, d. v. s. de söka utplåna profilen eller åtminstone 
göra den oregelbunden.' I det stora hela kunna de indelas i två grupper 
med hänsyn till om de förorsakas av biologiska eller rent fysikaliska fak- 
toret: 


[45] MARKSTUDIER 93 


1. Biologiskt orsakade markrörelser. 


De biologiskt orsakade kunna hänföras endera till djurs eller växters 
inverkan. Angående djuren är redan nämnt, att en maskfauna i regel 
saknas. Där den finnes, är humuslagret mullartat och en annan typ av 
profilbildning försiggår i de flesta fall. Förhållandena i Nordsverige på- 
minna i detta hänseende om de av P. E. Mäller (1887) ingående be- 
skrivna danska. Något lägre djurliv i övrigt med förmåga att inverka på 
podsolprofilen har av mig ej iakttagits. 

Beträffande det högre djurlivet, är det givet att detta skall kunna åstad- 
komma talrika deformationer i markskikten. Sådana djur, som gräva 
gångar, t. ex. grävlingar, åtskilliga gnagare, måste naturligtvis förorsaka 
oregelbundenheter. Ävenså' är det möjligt att renar genom skrapande 
kunna förstöra blekjordsskiktet på tallhedar. I vilken utsträckning mark- 
profilen sålunda kan påverkas av det högre djurlivet, saknas för närva- 
rande material att bedöma. Jag är emellertid böjd för att anse, att denna 
påverkan är mycket ringa. Några större oregelbundenheter i markprofi- 
lens utbildning på av renar betade tallhedar å lös sand jämfört med sådana, 
som ej besökas av renar, har ej kunnat förmärkas. 

De högre växterna kunna åstadkomma rörelser i marken. Först och 
främst bilda rötterna vid sitt nedträngande kanaler, som samla det nedåt- 
strömmande vattnet. Härigenom uppstå ofta säckliknande fördjupningar 
av rostjord med blekjord inuti. Sådana äro från Nordtyskland i detaij 
besktnivnatav Ra mann (1885) samt av v. Post från Skåne (1913)- 
När växtroten dött bort och förmultnat, kvarbliver den säcklika fördjup- 
ningen förmodligen för mycket lång tid framåt. Exempel på detta feno- 
men träffas snart sagt överallt i de nordsvenska podsolterrängerna. Ovan- 
ligt vackert utbildade äro de i en profil från Bunkris, Dalarna, tavl. I a. 
I allmänhet bli fördjupningarna ej mer än två, högst tre gånger så djupa 
som blekjordens normala mäktighet. Oftast yttrar fenomenet sig blott 
som en oregelbundenhet i markskiktens utbildning och torde vara en vanlig 
orsak till blekjordens täta mäktighetsväxlingar. Så stora proportioner 
som f' de av Ramann och v. Post beskrivna fallen, synes företeelsen i 
Nordsverige sällan ta. Det är emellertid sannolikt, att också andra orsaker 
än trädrötter, såsom skillnader i moränens genomsläpplighet, kunna 
förorsaka lokala variationer i vattnets nedåtströmning i marken och där- 
med oregelbundenheter 1 podsoleringen. 

Även på ett annat sätt kunna skogsträden föranleda rörelser i marken. 
När träden blåsa omkull, draga rötterna med sig en massa jord, som del- 
vis vältes ut över omgivningarna. Talrika fall av detta fenomens inver- 
kan på skogsmarken ha iakttagits. Särskilt visade en mjälmark nära 


94 O. TAMM [46] 


Gerilåns utlopp 1 Indalsälven, Jämtland, vackra exempel på detta. Det 
fanns å marken ifråga här och där små upphöjningar. En profil i dessa 
visade i regel överst normal blekjord av 3—5 cm:s mäktighet, därunder 
rostjord av 5—10 cm:s mäktighet, så multnade rester av en gammal 
råhumus, därunder blekjord av cirka 5 cm:s mäktighet, underlagrad av 
normal rostjord jämte underlag. Det hela är sålunda i smått en s. k. 
begraven mark. Det kan knappast råda något tvivel om att man här har 
spår efter gamla vindfällen, som på detta sätt registrerats i marken. Av 
intresse är att se, hur podsoleringen tydligen genast angriper det friska, 
nyuppkastade materialet, medan de redan bildade skikten synas vara rätt 
stabila och ej förändras så lätt. Särskilt är det av betydelse, att blek- 
jorden under den nybildade rostjorden bibehåller sin karaktär alldeles 
oförändrad. Fenomenet liknar sålunda de av Emeis (1876) och 5 a- 
rauw (1898) beskrivna begravna podsolprofilerna från Slesvig och Jyl- 
land. Dylika begravna profiler, uppkomna på det sätt, som ovan beskri- 
vits, äro vanliga företeelser på sand och mjälmarker. I moränmarker 
möter man dem ej fullt så ofta, men även här har man i trädens omkull- 
störtande en faktor, som stundom påverkar markprofilens utbildning. 


2. Rörelser, beroende på rent fysikaliska orsaker. 


Huvudsakligen två fenomen av rent fysikalisk natur förmå åstadkomma 
rörelser i marken, nämligen jordflytning och uppfrysning. Dessa före- 
teelsers natur har blivit föremål för ingående undersökningar och speku- 
lationer av ett stort antal forskare. Bland dessa må nämnas Hamberg 
(1915), Hlesselnmnan (1915), Efödin (1914), JIE FAmOEHEEEN 
(1906), Serfnander (1905), Ar Gi Högbom(rI9oo5) fvaoEet 
(1915.) Här skall endast beröras den betydelse, som hithörande fenomen 
äga för podsolprofilens utbildning i nerra Sverige. 

Jordflytning tyckes försiggå på i huvudsak två olika sätt: Långsamt 
och kontinuerligt under längre tider eller katastrofalt under helt kort tid. 
(Se Frödin, 1914, sid. 253). Den förra typen är vanligare ovan, den 
senare nedom skogsgränsen. Särskilt benägna för jordflytning äro starkt 
mo- och mjunahaltiga jordslag, så kallad jäslera (A. G. Hög bom, 1905). 

Det är givet att båda dessa slag av jordflytning fullständigt måste ut- 
plåna podsolprofilens karaktär. Nedanför skogsgränsen äro emellertid 
jordflytningar i marker, som ej ständigt äro vattendränkta och därför 
framvisa en annan profiltyp än den normala skogspodsolen, mera säll- 
synta. Det är därför ej ofta som man kan spåra inverkan på denna 
markprofiltyp av jordflytning. I Degerfors socken, Västerbotten, vid 
vägen mellan Vindeln och byn Kulbäcksliden, särskilt vid Osttjärnsbäc- 


[47] MARKSTUDIER 95 


ken, har jag iakttagit företeelser som möjligen tyda på jordflytningens 
inverkan på markprofilen. Marken bildas här av lätta leror, typiska 
jäsleror, som överallt i diken och vägskärningar visa utpräglade flytfeno- 
men. Endast här och var kan man urskilja en ganska obetydligt utvecklad 
podsolprofil. Marken är täckt med en ganska tät, växtlig blandskog. 
Kanske får podsoleringens svaga och oregelbundna utbildning sättas i 
samband med markens rörlighet på grund av flytfenomen. Möjligen 
kan den emellertid också förklaras på annat sätt. Likartade observa- 
tioner ha gjorts å de lätta mjäl- och leravlagringarna vid Stora Lule älv 
i närheten av Kuouka. 

Inom området ovan skogsgränsen i fjällen är flytjorden en ytterst van- 
lig företeelse, se Frödin (1914, sid: 208—263). Den har därför här 
en genomgripande betydelse för markprofilen. 

Detta torde vara förklaringen till att tydliga podsolprofiler ej äro 
vanliga å fjällhedarna. Enligt av mig gjorda iakttagelser på Mullfjället 
och Vällistafjället i Jämtland, finner man emellertid podsolprofiler i fjäll- 
hedarna, om man söker upp fläckar, som ej visa spår av jordflytning. 
Flytmarken är emellertid här regel, podsolprofilen undantag. Förekom- 
sten av en podsolprofil torde kunna anses som ett gott kriterium på att 
marken ej har flutit, åtminstone sedan avsevärd tid tillbaka. 

Uppfrysning enbart eller i förening med jordflytning är ett fenomen, 
som är ytterst vanligt i all från vegetation och humustäcke befriad mark. 
Däremot träffar man ingen märkbar inverkan av uppfrysningen i de moss- 
rika barrskogarna med deras vanligen kraftigt utbildade humustäcke och 
av en tät matta bestående bottenvegetation. Möjligen kan man emellertid 
förutsätta att efter en mycket hård skogsbrand, dylika fenomen temporärt 
kunna spela en viss roll även i dessa skogstyper. — Annorlunda är för- 
hållandet med de lavrika tallhedarna. Såsom redan i det föregående 
framhållits verkar tallhedarnas ofta mycket i(tunna humuslager ej på 
samma sätt skyddande för temperaturväxlingar och av dessa orsakade 
verkningar som de mossrika granskogarnas. Man finner också å vissa 
tallhedar talrika så kallade uppfrysningsfläckar, medan sådana fullstän- 
digt saknas å andra. 

Å den av Hesselman ytterst väl undersökta tallheden vid Fagerheden 
har jag detaljundersökt några dylika uppfrysningsfläckar och deras förhål- 
lande till markprofilen. 

Markens allmänna karaktär är beskriven i kap. 1It:A, yta 6. Här och var 
finnas vegetationslösa fläckar i lav-ljungmattan, beroende på uppfrysning. 
Heden är på ett ställe genomdragen av en svagt utpräglad höjdsträckning. 
Det förefaller som om uppfrysningsfläckarna äro något talrikare på den yt- 
terst flåcka sluttningen än å alldeles plana lägen. De kala fläckarna äro av 
synnerligen varierande storlek. Ibland äro de helt små och ge intryck av att 


96 O. TAMM [48] 


just ha brutit upp. De större fläckarna ha em areal av fem—sex kvadrat- 
meter, de medelstora två—tre kvadratmeter. Å fläckarna ligga ofta upp- 
frusna döda rötter av ljung. Där marken är svagt sluttande hade vid den 
nedre randen av de medelstora och större fläckarna utbildat sig en flytvalk; 
det hela gav det intrycket att sanden flutit ut över de närmaste omgivningarna. 
En undersökning av markprofilen i de minsta fläckarna visade, att podsol- 
profilen var fullständigt förstörd, eller också lågo rester av blekjorden hop- 
blandade med annat material. I de medelstora och större fläckarna kunde 
man särskilja ett område i fläckens högst belägna del, där profilen var för- 
störd, medan den var kvar i den övriga delen av fläcken, men täckt med 5 till 8 
cm grågul sand av ett utseende, liknande underlagets. De iakttagna flytval- 
karna bestodo av sådan sand. I allmänhet var inom en fläck området med 
begraven podsolprofil större än det med förstörd profil. 

Av allt att döma, uppkommer en dylik fläck alltså på det sättet, att sanden 
liksom väller upp på en punkt och flyter ut över omgivningarna. Troligen 
försiggår det hela på våren i snösmältningen, då heden ovan tjälen är genom- 
dränkt med vatten. Stundom finnes å de kala fläckarna en första antydan tiil 
rutmark, d. v. s. de små stenar och större gruskorn, som finnas inblandade i 
sanden äro i någon mån ordnade 1 ett system av ett par tre kvadratdecimeter 
stora rutor. (Jfr. El es selm an, 105.) ; 

Markprofilen såväl i uppfrysningsfläckar som i heden däromkring under-. 
söktes på ett mycket stort antal punkter, och långa, dikesartade rännor upp- 
togos. Uppfrysningsfläckarna voro på sina ställen så pass talrika, att det 
var mycket svårt att upptaga en tio meter lång profil, som ej genomskar 
någon dylik fläck. I allmänhet voro profilerna utanför fläckarna fullt nor- 
mala. Här och var hittades emellertid begravna blekjordsskikt, betäckta av 
fem till tio em mäktig sand. Denna sand företer ofta spår av ny blekjords- 
bildning å sin övre yta, en verkan av det nya humuslager, som numera täcker 
den. Av allt att döma har man här spår av gamla uppfrysningsfläckar, som 
upphört att röra sig. Visserligen kunna begravna markprofiler som ovan fram- 
hållits också härröra av kullblåsta träd, men ibland kan man rent av urskilja 
»döda», lavklädda flytvalkar, vilka täcka en dylik begraven podsol. I dessa 
fall synes uppkomstsättet vara klart. 

För att utröna, om de beskrivna fläckarna utvidga sig med märkbar hastig- 
het eller i övrigt äro på något sätt rörliga, omgåvos tre små och tre medel- 
stora uppfrysningsfläckar vid mitt besök i augusti 1916 med trästickor av 
cirka 30—40 cm:s längd. Dessa fläckar observerades sedermera sommaren 
1917, 1918 och 1919. De båda första åren efter utsättandet kunde ingen som 
helst förändring i stickornas läge upptäckas, och marken föreföll av allt att 
döma att ha varit i fullständig stillhet. Vid observation i juli 1919 voro fläc- 
karna till synes fortfarande oförändrade, men av stickorna hade en god del fru- 
sit upp fullständigt och därefter ramlat ned. De övriga, som utgjorde flertalet, 
stodo kvar, men hade höjt sig ett par cm. Detta kunde iakttagas tydligt på grund 
av att de i jorden nedsänkta delarna av stickorna hade annan färg än de, 
som under flera år varit utsatta för luftens inverkan. — Av de hittills gjorda 
observationerna kan man sluta, att sannolikt blott under vissa, för uppfrysning 
gynnsamma år, rörelseprocesserna äro livligare. Allt talar för att de rörelser, 
troligen en blandning av uppfrysning och jordflytning, som ge upphov till 
fläckarna, utspelas mycket långsamt. Den omständigheten, att markprofilen i 


[49] MARKSTUDIER 97 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 4. Uppfrysningsmark, tagen uppifrån. Tallhed å fin, mjälig sand. Markprofilen är 
nästan överallt utplånad. Flere uppfrusna ljungplantor synas å bilden. Bredsel, 
Älvsby s:n, Nb. — (Aufgefrorener Boden in einer Kiefernheide auf Lehm-Sand. 
Die Podsolierung fast iberall verwischt. Callunra Sträucher sind aufgefroren. Kirch- 
spiel Älvsby, Norrbotten.) 


heden nästan överallt är normal, talar starkt för, att rörelseprocesserna äro 
lokaliserade till uppkomna fläckar under långa tider, om det också inträffar, 
att nya fläckar bryta upp, medan gamla växa igen. 

Uppfrysningsfläckar ha iakttagits i tallhedar såväl i morän, t. ex. tall- 
hedarna å kronoparken Ö. Jörnsmarken omkring Skogsförsöksanstaltens 
försöksfällt därstädes, som å sandhedar, t. ex. i Skaite kronopark, Råneå 
sn Norrbotten. Fenomenet torde vara rätt vanligt i vårt lands nordliga 
delar. 

Där mycket finsandiga och mjäliga marker täckas av tunn lavhedsvege- 
tation, inträffar stundom att marken har ett knottrigt utseende, påmin- 


1. Meddel. från Statens Skozsförsöksanstalt. Häft. 17 


7: 


98 O. TAMM (50] 


nande om blottad åkerjord efter uppfrysningsperioden om vårarna. Ljung 
och andra markväxer ha uppfrusna rotsystem, En dylik yta iakttogs å fin 
mjälig älvsand nära Bredsel, Älvsby s:n, Norrbotten. (Se fig. 4.) Små 
fläckar av marken hade blivit blottade från all vegetation. Endast undan- 
tagsvis kunde en podsolprofil med omkring 3 cm:s blekjord uppletas; i 
allmänhet var podsoleringen förstörd. Likartade förhållanden har jag 
även observerat vid Kalakmele, Jokkmokk, Lappland å finsandiga marker 
av glacifluvialt ursprung. (Enligt Hamberg, 1906, sid. 14—16.) 

Medan sålunda allehanda uppfrysningsfenomen kunna iakttagas å tall- 
hedarna i övre Norrland, finnas samtidigt väldiga arealer därstädes av 
samma skogstyp, där uppfrysningen till synes ej spelar någon eller en 
högst obetydlig roll. För utbildming av markprofilen i det stora hela, om 
man bortser från mjäliga marker, torde uppfrysmngen liksom övriga 
rörelser i marken endast vara av helt underordnad betydelse. 


OAU AN 


Podsoleringens kemi. 


De kemiska pocesser i marken, som numera sammanfattas under benäm- 
ningen podsolering, ha sedan lång tid tillbaka gjorts till föremål för iakt- 
tagelser och mer eller mindre ingående studier. Som bekant är Danmark 
härvid ett klassiskt land, vilket sammanhänger med de ovan nämnda före- 
teelsernas stora utbredning och betydelse för vegetationen på de danska 
hedarna. Men även i Tyskland, Frankrike och Ryssland tilldrogo sig hit- 
hörande fenomen tidigt intresse. 

Den som först gav en någorlunda riktig tolkning av podsoleringsfeno- 
menet torde ha varit den danske naturforskaren Bredsdorff (se PF. 
E. M äller, 1887, sid. 248). Han kom 1827 genom iakttagelser på de 
danska hedarna till den uppfattningen att ortstensbildningen beror på vege- 
tationstäckets upplösande inverkan på mineraljorden, varvid järn- och 
manganföreningar frigöras och tillsamman med kolsubstanser samman- 
kitta sanden till ortsten. C.: Dalgas, 1830 (se P, E, Mi llenfiten 
hyste samma uppfattning. Han särskilde begreppen ortsten, järnortsten 
och ortsand, det senare motsvarande rostjord. G. Forchhamm er be- 
skrev bleksands- och ortstensbildningar i ett flertal arbeten f. o. m. 1835. 
Han höll ortstenen för en självständig bildning, som sedermera blivit be- 
täckt av sand. : 


[51] MARKSTUDIER 99 


Bräryie (1870) har fedan IS37 (enligt Ebenry, 1908) sid I53) nde 
ligt tolkat franska ortstenslager såsom uppkomna genom absorption 
av vissa beståndsdelar, som genom vegetationens verksamhet lösliggjorts 
i markens övre lager. Han ansåg, att ortstenen måste uppkomma i det 
tidvis ganska uttorkade lager, som ligger närmast ovan grundvattennivån. 
Senft lämnar i tvenne arbeten (1862 och 1867) en beskrivning av ort- 
sten och blekjord (Bleisand). Han ansåg, att järnoxidulföreningar bliva 
lösliga i blekjorden på grund av kolsyrans och garvsyrors inverkan. Dju- 
pare ned bliva dessa föreningar oxiderade och ge upphov till ortsten. 
E. Dalgas (1867) förklarar ortstenen såsom orsakad av hedvegetatio- 
nens inverkan på sanden. Emeis (1875) offentliggör ett rikhaltigt ma- 
terial av iakttagelser från Slesvig-Holsteinska ortstensmarker. Han an- 
såg, att det i blekjorden försiggår ett slags förkisling (Neuquarzbildung). 
Ehuru Em eis' teori om förkvartsning sedermera blivit förkastad, kvar- 
står som en riktig iakttagelse, att blekjorden blir kvartsrik genom att 
andra mineral upplösas och försvinna. Emeis skilde på olika arter 
ortsten och anser att såväl järnföreningar som humus kunna utgöra sam- 
mankittade beståndsdelar i dylika. P. E. Mäller och Tuxen (1887) 
lämna en nästan uttömmande beskrivning av podsoleringen i danska sko- 
gar och hedar. Muller bevisar slutgiltigt, att uppkomsten av blekjord 
och ortsten, resp. rostjord närmast är en följd av humustäckets inverkan 
å marken. Härvid upplösas en mängd beståndsdelar, framförallt järn, 
vilket M ä ller liksom tidigare författare antager vandra såsom oxidul- 
föreningar. Mullers arbete kan ännu sägas i nästan alla avseenden 
vara fullt modernt och ej av senare forskare överträffat. Hans arbeten 
ha därför mera än något annat varit en grundval för mina liksom för 
andras forskningar på hithörande område. Ramann (1886 a och b) 
meddelar ett stort antal mycket belysande analyser och iakttagelser från 
de nordtyska hedarna m. fl. lokaler, som vid sidan av P. E. Mällers 
arbete äro grundläggande för alla senare forskningar på detta område. 
Ramann betraktar avsättningen av humusämnen som det viktigaste i 
ortstensbildningen och anser att detta sker i markens »vittringszon», där 
relativt rikliga mängder lösliga ämnen produceras. Han anser att alumi- 
nium därvid spelar en roli och påvisar anrikningen av detta ämne i ortsten. 
Den nämnda uppfattningen har Ramann vidare utvecklat i flere se- 
nare arbeten, särskilt 1911 och 1918. Han anser att järnet transporteras 
i trevärdigt stadium i form av kolloidalt lösta föreningar. 

Ungefär samtidigt med de senast nämnda forskarnas arbeten, ha i 
Ryssland åtskilliga iakttagelser angående analoga företeelser gjorts. (Se 
Glinka, 1914, sid 68.) Man införde här begreppet podsol som benäm- 
ning på en jordmånstyp, som överst framvisade ett på de flesta minerala 


100 O., TAMM [52] 


beståndsdelar urlakat skikt och därunder ett på järnföreningar m. m. an- 
rikat lager. De ryska forskarnas arbeten äro merendels offentliggjorda 
på ryska språket, men sammanställningar ha vid olika tillfällen tryckts 
på annat språk. Utom Glinkas ovan citerade arbete må hänvisas till 
Sibirtzew (1899). Den ryska skolan av markforskare har tidigast 
framhävt podsoljordmånens egenskap av en klimatisk marktyp, liksom de 
i andra avseenden lagt grunden till studiet av jordmånstyper ur klimato- 
logisk synpunkt. : 

Från tiden efter sekelskiftet finnes en omfattande litteratur angående 
podsolprofiler och de kemiska processer, som där utspelas. Särskilt viktiga 
arbeten föreligga av Helbig (1903, 1909 a och b), Mayer (1903). 
Albert (1910), Mänst (1910), R other (1912), Ny Helmt(rmiog; 
1903), Frosterus (1912, 1914), Elesselm an (se mledninsen 
Aarnio, (1915). En sammanställning av litteraturen har lämnats av 
Leinigen (1911): En senate mycket utförlig, av E meenDene 
(1918). Hos Ramann (1886, 1911 och 1918) samt Fl emntyrtocs) 
förefinnas även litteratursammanställningar liksom beträffande den äldre 
litteraturen hos PP. E- Mullet (1887) fill vilka hat hänvisas 

Åsikterna angående det väsentliga i podsolprofilens uppkomst gå trots 
allt arbete på problemet ifråga ganska mycket åtskils. Blekjordszonen be- 
traktas allmänt som en urlakningszon, uppkommen genom från humuslag- 
ret härstammande lösliga ämnens kraftiga inverkan på det mineraliska 
substratet. Angående rostjordsbildningens verkliga orsaker äro menin- 
garna däremot mera delade. Beträffande järnets vandring råder sålunda 
Gvisshet om det transporteras 1 form av verkligt lösta ferroioner ellei 
möjligtvis även ferriioner eller som kolloidalt lösta ferriföreningar (jfr 
härom A ar ni os sammanställning, 1915, sid. 27—41). Orsaken till rost- 
jordsskiktets bildning anses av somliga författare vara att lösta kolloider 
bringas till utfällning i en vittringszon, där genom en särskilt livlig vitt- 
ring relativt rikliga mängder elektrolyter lösliggöras, Ramann, (1911, 
sid. 201—--202), H elbig (19092 och bj: Mayer (1903, stdm6S)kansen 
ortstensbildningen bero på oxidation av ferroföreningar. Henry (1908, 
sid. 153—159) anser även att järnet vandrar som ferroioner och utfälles 
på grund av dessas oxidation i ett lager ovan grundvattensnivån, där en 
periodisk uttorkning under den varma årstiden sker. Albert (1910) 
förnekar på grund av sina undersökningar om markluftens sammansätt- 
ning möjligheten av att järnet kan vandra i form av ferroföreningar, men 
synes i övrigt vara böjd att anse att djupet, på vilket ortstenslagren upp- 
komma sammanhänger med den nivå, dit sommarregnen nedtränga. En 
liknande uppfattning har gjorts gällande av Ehrenberg (1918, sid. 
395—398). 


[53] MARKSTUDIER 101 


Ramann betraktar humusens vandringar som det väsentliga vid 
ortstensbildningen. Andra forskare, såsom Helbig (1903), Froste- 
r us (1914, sid. 39) vilja tillerkänna järnet och i vissa fall även aluminium 
en lika viktig roll. Aarnio (1915) anser på grund av experimentella 
rön att humusämnena å ena sidan, de kolloidala järn- och aluminiumför- 
eningarna å andra sidan verka utfällande på varandra inom vissa koncen- 
trationsområden och därigenom ge upphov till rostjords- respektive 
ortstensskikt. 

Den mängd tolkningar av podsoleringens natur, som möter vid genom- 
läsande av hithörande litteratur, beror helt säkert dels på att processens 
förlopp i olika trakter är något olika och dels på att så många skilda 
fenomen samverka. Den ene fäster sig mera vid en sak, den andre vid 
en annan. I föreliggande arbete har jag därför försökt att förutsättnings- 
löst utreda huru processerna arbeta under nordsvenska förhållanden. Här- 
vid tjänar som grundval för slutsatserna utom mina egna undersökningar 
avemirder förut namnda arbetena av Hesselman, Nyholm och 
IHifoste fu s, vilka behandla lika eller nästan. alldeles likartade jord- 
månstyper från Norrland och Finland. 

De mer eller mindre viktiga slutsatser, som ur skoglig synpunkt kunna 
dragas ur de föreliggande undersökningarna, skola i ett särskilt kapitel 
(nr 10) beröras. 

De kemiska processer, som utgöra det centrala i podsoleringen, sådan 
den försiggår i Nordsverige, kunna indelas i två huvudgrupper: Karbonat- 
vittring och siltkatvittring. Den förra orsakas av kolsyrehaltigt vatten 
och försiggår på olika djup. Förutsättningen för densamma är att de lösa 
jordlagren ha en primär halt av kalciumkarbonat. Silikatvittringen, i vil- 
ken må inbegripas apatitens, magnetitens och vissa andra icke silikatiska 
minerals vittring, består i humuslagrets mera direkta inverkan på mine- 
fraljorden, och försiggår i alla marker. I sin mest typiska form framträder 
den dock ej i starkt kalkhaltiga sådana; i dessa synas karbonatmineralen så 
att säga lägga beslag på vittringsagensen, varigenom silikatvittringens in- 
tensitet avtrubbas. I den mån som karbonaterna genom fortskridande 
vittring försvinna ur en jordmåns övre lager, börjar emellertid silikatvitt- 
ringen på normalt sätt där göra sig gällande. 


A. Karbonatvittring. 


I fråga om karbonatvittringen må ett kort sammandrag av de i mina 
tidigare uppsatser angående detta ämne (F amm 1914 och 1917 b) fram- 
förda slutsatserna här meddelas. Till den senare uppsatsen, som egent- 


102 O. TAMM [54] 


ligen utgör en tillökad och i vissa fall korrigerad sammanfattning av den 
förra ävensom till Hesselman (1917 a, sid 400—403) må i övrigt 
hänvisas. 

Hesselman medelar en ganska utförlig framställning av kalkutlak- 
ningens förhållande till övriga podsolprocesser under norrländska förhål- 
landen. Bland annat beskriver han en profil från Sikås, Jämtland (sid. 
400), utvisande en från början kalkhaltig morän, som genom urlakning 
blivit kalkfri till cirka I m:s djup. Den innehåller dock ovan denna nivå 
block och stenar av silurisk kalksten, som på ytan visa typiska utlösnings- 
strukturer. Själva ytzonen i profilen är normalt podsolerad med: blekjord 
och rostjord. Denna profil är densamma, som av mig undersökts kemiskt 
(Tap SERA YiEARAD 

Av denna profil framgår det med tydlighet, att kalkutlakningen är en 
mycket effektiv process. I allmänhet utbildar det sig någonstädes en 
gräns, den s. k. kalkgränsen, ovan vilken en avlagring är kalkfri. Ligger 
denna gräns som i det beskrivna fallet på avsevärt djup, kunna alldeles 
normala silikatvittringsprocesser inträda i markytan och framkalla en 
podsolprofil, ligger den däremot ytligt, får oftast hela jordmånen en annan 
karaktär: den blir mullartad och saknar utpräglade vittringsskikt (se 
Hesselman 1917 a, 306—411). Jag har dock iakttagit en tydlig bör- 
jande blekjordsbildning å genomsläppliga sandmarker i Ragunda, Jämt- 
land, där kalkgränsen endast legat 10 cm djupt under markytan. 

Kalkgränsen betecknar den övre gränsen av en zon, inom vilket kal- 
ciumkarbonatet upplöses av det kolsyrehaltiga vattnet. Nedanför denna. 
utlösningszon, vars mäktighet kan bestämmas med hjälp av analyser 
(Tamm 1914), är kalkhalten i regel lika hög som den ursprungligen 
har varit. Endast i yttersta undantagsfall ha utfällningar av pulverfor- 
migt karbonat i marken iakttagits (se härom kap. 2 A:1). Däremot av- 
sätter sig som bekant den upplösta kalken i form av bleke i stor skaia 
1 sjöar och myrar, medan en del av den avrinner med floderna till havet. 
Indalsälvens vatten, som delvis härstammar från Jämtlands kalktrakter, 
har också en betydligt högre kalkhalt än övriga norrländska floders vatten. 

Kalkgränsen torde städse befinna sig i långsamt sjunkande nedåt mot 
grundvattennivån. Ett mått för hastigheten av denna process kunde er- 
hållas genom iakttagelser i Ragunda. Vid den bekanta katastrofen där- 
städes år 1796, då Ragundasjön uttappades, uppstodo terrasser av kalk- 
haltig sand, som omedelbart torrlades. På dessa terrasser uppkommo snart 
skogar. Sandens ursprungliga kalkhalt torde ha varit omkring 0,5 9, och 
bör ha förefunnits tämligen likformigt fördelad i den vid katastroftillfäl- 
let avlagrade sanden. Vid undersökning år 1914 låg kalkgränsen i en 
mossrik barrblandskog i medeltal å minst 50 cm:s djup och i en strax 


[55] MARKSTUDIER 103 


intill belägen lavrik tallhed i medeltal å 26 em djup. Detta djup repre- 
senterar otvivelaktigt den vertikala sträcka som kalkgränsen förflyttats 
under cirka 120 år; processen har gått fortare i den mossrika granskogen 
med sitt starkare kolsyreproducerande humustäcke än i den lavrika tall- 
skogen. Även i andra profiler kunde konstateras, att kalkutlakningen i 
marken är en process, som i Norrland förlöper med en betydande hastig- 
het. Se även Kap. 5:AI. 

Kalkutlakningen äger såsom redan framhållits av Hesselman (I. c.) 
en stor betydelse för skogsförhållandena. Den försämrar med ej alldeles 
omärklig hastighet skogsmarken. ÅÄ andra sidan bli myrar och lägre lig- 
gande skogsterränger genom tillförsel av kalkrikt grundvatten synner- 
ligen näringsrika och produktionskraftiga. I sluttningar framkallar också 
sådan tillförsel lätt helt annan jordmånstyp, än vad som eljest skulle blivit 
fallet. Å dylika lokaler finner man sålunda ofta örtrika granskogar av 
Höstbonmtet. (Se Hesselman,l. c.) 


B. Silikatisk vittring. 


1. Humuslagrets roll. 


Silikatvittringsprocesserna äro de viktigaste och mest intressanta före- 
teelserna i podsoleringen. De bestå i stort sett av urlaknings- och anrik- 
ningsprocesser, som direkt eller indirekt förorsakas av humustäcket. 

De nordsvenska podsolprofilerna stå med hänsyn till humusens bety- 
delse” och vandringar i överensstämmelse med av P. E.: Miäller och 
senare författare beskrivna markprofiler. Blekjorden innehåller sålunda 
en viss mängd humus, som dels består av inblandade fragment med orga- 
nisk struktur, härrörande från råhumusen, dels en viss halt vattenlösliga 
humusämnen. 


Närvaron av tvattenlösliga humusämnen i blekjorden bevisas av de analyser 
av lermaterial (se kap. 11: A, ytorna 1 och 13), som utförts. I de isolerade 
lermaterialen hade de vattenlösliga humusämnena från en större kvantitet 
blekjord kunnat anrika sig. I lermaterialen ur blekjordar utgjorde sålunda 
den vattenlösliga humushalten 10—20 procent av provets vikt, motsvarande 
resp. 0,6 och 0,4 procent av blekjordens hela massa. 

Humushalten i blekjorden i sin helhet är i allmänhet 2—3 procent. Humusen 
spelar ingen nämnvärd roll som färgande beståndsdel i blekjorden på samma 
sätt som t. ex. i ljunghedar, där blekjorden ofta är mörk till färgen. Enligt 
Glinka (1914, sid. 84) skall blekjordens färg bero på inblandade ljusa 
humusämnen. Detta är för nordsvenska podsoler med säkerhet ej förhållandet. 


104 OMTTAMVIM [56] 


I rostjorden finnes städse en betydande halt av humusämnen, som 
i sin helhet vanligen äro utfällda på kemisk väg. Mina analyser visa 
sålunda i allmänhet en anrikning av 1—3 procent humus i rostjorden. 
I fuktiga lägen, ävensom i klimatiskt mycket karga trakter såsom fjäll- 
hedar, tilltager humusanrikningen i rostjorden, som härvid antager en 
allt mörkare färg (humuspodsol). 

I underlaget avtager humushalten snabbt under rostjorden till 0,2—0,5 
procent. Man kan emellertid påvisa en visserligen föga betydande humus- 
halt även på stora djup. Sålunda konstaterades i det på två meters djup 
tagna moränprovet från Rokliden (yta 1) en halt av 0,45 procent och 
1 lermaterialet ur samma prov 3 procent. I lermaterialet hade vatten- 
löslig humus från en större mängd jord anrikat sig vid isoleringen (jir 
kapitlet) 

Humusens roll i övrigt för podsoleringens intensitet sammanhänger 
intimt med vegetationens betydelse för densamma och skall därför i sam- 
band härmed närmare belysas i kap. 5. 


2. Blekjordsbildning. 


Blekjordsbildningen är liktydig med humustäckets kemiska inverkan 
på det översta skiktet i mineraljorden. En ytlig granskning av de 
analyser av äldre, väl utvecklad blekjord, som i kap. I1:A finnas med- 
delade, ger omedelbart vid handen, att åtskilliga ämnen såsom exempelvis 
järn och magnesium finnas i lägre procent än hos underlaget, medan kisel- 
syran visar en högre halt än i detta. Att vissa beståndsdelar lösts upp 
och försvunnit är sålunda faktiskt och har av gammalt ansetts vara blek- 
jordens förnämsta karaktär. Vad som däremot ej är fullt så tydligt är 
om blekjordsbildningen medfört någon omvandling av de befintliga mine- 
ralen, eller om dessa rätt och slätt blivit upplösta. En mera ingående 
granskning av analysmaterialet jämte vissa andra undersökningar äro 
ägnade att belysa detta spörsmål. 


Blekjordsanalyserna visa en allmän karaktär, som föga avviker från de 
oförändrade underlagens. Man tycker sig endast kunna spåra en kvantitativ 
minskning av vissa mineralbeståndsdelar, knappast däremot någon halt av 
kemiska vittringsprodukter. Limonit saknas exempelvis nästan fullständigt 
i blekjorden. Frånvaron av vittringsprodukter bestyrkes i hög grad av att 
det ej i något fall lyckats att påvisa en ökning av halten hygroskopiskt och 
kemiskt bundet vatten i blekjorden, jämfört med underlaget. På grund av 
svårigheten att exakt bestämma dessa procenthalter i humushaltiga jordprov 
har endast ett indirekt uttryck för den totala vattenhalten i lufttorkade prov 
eftersträvats, men då såväl halten av hygroskopiskt som kemiskt bundet vatten 
bör vara betydligt större hos de vanliga markmineralens vittringsprodukter 


(ST) MARKSTUDIER 105 


än hos dem själva, torde de erhållna siffrorna för den totala vattenhalten få 
tillmätas ej ringa betydelse. Vattenhalten är städse lägre i blekjorden än 
i underlaget. 

Att blekjorden ej innehåller wvittringsprodukter utan att dessa måste ha 
bortförts ur densamma efter hand som de bildats, styrkes genom undersök- 
ning av vittrade stenar av t. ex. granit, som legat under råhumus. Kwartsen 
synes här alldeles ovittrad och bildar upphöjda partier å stenens yta. Bio- 
titen har i vittringsytan vanligen lämnat tomrum efter sig. Fältspaterna slut- 
ligen äro betäckta med en vit pulverartad skorpa, som vid första påseende 
förefaller kaolinartad. I kap. 4 B4c skall emellertid visas, att denna vittrings- 
skorpa har genuin fältspatsammansättning och sålunda ej är att betrakta 
som en kemisk omvandlingsprodukt. Denna uppfattning stödes även i hög 
grad av att aluminiumöverskottet städse minskas i blekjorden (se vidare 
kaprarbaej. Aven Frosterus (1914, sid. It3— 114) har genom under- 
sökning av en granitvittringsskorpa kommit till en likartad uppfattning av 
fältspaternas vittring under råhumus. 

Att blekjorden är ytterst fattig på utfällda kolloider och därav absorberade 
salter framgår av de många analyser, som utförts av olika forskare medels 
extraktion med saltsyra eller andra lösningsmedel. Sålunda föreligga analyser 
avrlesselman (FOI Gc), Ny molm (1902 och 1903) och Efosternas 
(1914), vilka behandla profiler av samma karaktär som mina och vilka en- 
stämmigt tala för att blekjorden är fattigare på såväl lösliga som absorberande 
ämnen än underlaget. Viktigt ur vissa synpunkter är, om blekjorden kan 
innehålla någon mängd fri, amorf kiselsyra. En dylik borde i form av kolloid- 
hinnor omge mineralkornen. Några dylika hinnor kunna emellertid ej vare 
sig mikroskopiskt eller makroskopiskt upptäckas. Den redan anförda under- 
sökningen av vittrad granitfältspat visar, att vittringsskorpan ej var kisel- 
syrerikare än modermineralet. Frosterus (1914) och före honom Mun st 
(1910) ha gjort analyser, som i viss mån äro ägnade att belysa denna fråga. 
De ha extraherat prov av blekjord, rostjord och underlag med saltsyra var- 
efter återstoden behandlades med sodalösning. Eventuellt befintlig kolloidal 
kiselsyra går härvid i lösning och blir bestämd om ock ej fullt exakt. Båda 
de nämnda författarne funno mindre kiselsyra i blekjorden än i underlaget. 


Som allmän slutsats av det anförda torde kunna gälla, att blekjorden 
är ett skikt, i vilket åtskilliga mineralbeståndsdelar blivit upplösta, men 
som saknar genom kemisk vittring bildade omvandlingsprodukter av mark- 
mineralen, för så vitt sådana ej tillkommit oberoende av blekjordsbild- 
ningen. 

För att närmare studera de förändringar, som av den ursprungliga jord- 
arten åstadkommit en blekjord, tagas lämpligen de på procent av minera- 
lisk substans och på procentsumman 100 omräknade analyserna av blek- 
jordar med deras motsvarande underlag till utgångspunkt. 


Ett huvudvillkor för att kunna bedöma de kemiska processernas resultat 
i blekjorden är, som ovan framhållits, att denna verkligen från början ägt 
underlagets sammansättning. I kap. 2: A har uppvisats, att de grövre minerala 
jordslagens undre lager praktiskt taget äro ovittrade, samt att de äga en 


106 O. TAMM [58] 


likformig, granitisk sammansättning. Det återstår då att diskutera, huruvida 
denna likformighet i de speciella fallen är tillräcklig för att anse en analys 
av underlaget vara ett gott uttryck för de podsolerade skiktens ursprungliga 
sammansättning. Den av provytorna, som bäst uppfyller detta villkor, är utan 
tvivel nr 13. Materialet utgöres här av en fin, ytterst likformig mjäla, av 
vilken två prov äro analyserade på olika djup under rostjorden. Mjälan å 
denna yta är av alldeles samma karaktär som mjälan i den strax intill be- 
lägna ytan nr 14, vilken är fullt oberörd av podsoleringen. Faktiskt kan man 
sålunda anse, att de med varandra nära överensstämmande analyserna å prov 
från 50 och 100 cm:s djup i ytorna 13 och 14 äro ett uttryck för mjälans 
ursprungliga sammansättning. Då samma mjäla visat sig vid undersökning 
medelst mekanisk analys vara relativt oberörd av nedslamning, är den i hög 
grad ägnad att åskådliggöra de rent kemiska processerna i podsoleringen utan 
störande inflytande av andra fenomen. 

I fråga om yta I, Rokliden, Norrbotten, är också underlagets likformighet 
ådagalagd av flera analyser å olika nivåer. Yta 9, Ragunda, yta 10, Malingsbo, 
och yta 11, Hörnefors, äro tre ytor av geologiskt mycket ung ålder. De översta 
skikten i marken ha där ännu ej hunnit bli i högre grad omvandlade av pod- 
soleringsprocesserna. De under dessa ytor anförda analyserna äro därför äg- 
nade att belysa de primära variationerna i olika, lokala avlagringars samman- 
sättning. De primära avvikelserna äro så små, att de av podsoleringen för- 
orsakade förändringarna i blekjorden i äldre typiska profiler i de flesta fall väl 
framträda. 

Med ledning av de olika blekjordsanalyserna har på samma sätt som i 
fråga om underlagen (se kap. 1:C) beräknats den sannolika mineralsam- 
mansättningen. Blekjorden måste nämligen på grund av vad som ovan 
anförts angående halten av vittringsprodukter, innehålla samma mineral 
som underlaget. Vid mineralberäkningen har ett värde för kvartshalten 
erhållits. Kvartsen är ett ämne, som vid vittring under de förhållanden, 
som råda i den norrländska skogsmarken (sur reaktion), måste vara i 
det allra närmaste resistent. Man kan därför antaga, att vid blekjords- 
bildningen den ursprungliga kvartsmängden finnes kvar oförändrad. 
Detta ger en möjlighet att kvantitativt bedöma de övriga beståndsde- 
larnas förändring vid blekjordsbildningen. 

Man kan exempelvis antaga, att 100 gr av underlaget genom vittring över- 
går till blekjord. Underlagets kvartshalt antages vara a, blekjordens Db. 
Mängden uppkommen blekjord benämnes x. Man får: x—100 a:b. Sedan x 
uträknats, kan genom en enkel räkning fås huru denna mängd fördelar sig på 
de olika i blekjorden ingående ämnena. Man behöver blott multiplicera de 
olika talen i blekjordsanalysen med x:100. De omräknade analystalen för 
blekjorden som på detta sätt fås, dragas sedan från motsvarande tal ur analy- 
sen för underlaget. De erhållna differenserna representera då de absoluta. 
genom vittringen upplösta. och bortförda kvantiteterna av de olika ämnena i 
procent av det ursprungliga utgångsmaterialet. De kunna lämpligen också 


omräknas i procent av de ursprungliga mängderna av varje ämne. Dessa 
senare tal benämnas wvittringsgrader, då de representera den grad, i vilken 


[59] MARKSTUDIER 107 


Zab. 2. Beräkning av de utlösta mängderna av olika ämnen i blekjord från yta 13: 
Berechnung der ausgelaugten Mengen verschiedener Stoffe in der Bleicherde, Probefläche 13. 


Genom vitt- 
Blekjord, ringen ur blek- 


Blekjord Underlag 924 av moder- jorden bort- Vätteinrs ed 

Bleicherde Untergrund ävlagstnsen förda ämnen jä | 

An. 66 1 b An. 103 b 5 Durch Ver- erwitterungs- 

ör SM , Bleicherde, witterung aus grad 
0 0 2 von Moder- = der Bleicherde 
ablagerung ausgelaugte 
Mengen 
SM yr sudo vesO SANS 80,83 7IN254 65,00 (75,54) 10,54 — 14 — 
TiO, AC Host SDGGASLRANAE 0567 O,55 0,53 ( 0,63) 0,01 — 2 — 
RAA rr AE SETS SSE 10,20 12,06 8,20 ( 9,53) 3,86 (2,53) S201(2T) 
FLUSTRET matte sesrn ca I ,40 3,27 Has l Hig) 2,14 (1,96) 65 (60) 
FÖmeREeS ÖS öres 0,09 0,08 0,07 ( 0,08) = Ojor — — — 
Mn,O, Miele a sföjalg.eisje ös Sara 0,04 0,05 0,03 ( 0,03) 0,02 (0,02 40 (40) 
RA RR Salos såna 1,88 2,04 I,351 ( 1,76) 0,53 (0,28) 26 (14) 
TSG eslirees 0,65 1,30 0,52 ( 0,61) 0,78 (0,67) 60 (52) 
NAO ERS A sd ers nnrd 1,76 24 1,42 ( 1,64) 0,72 (0,50) 34 (28) 
K;O SEE SO SR LSE 2,50 2,84 2,01 ( 2534) 0,83 (0,50) 29 (18) 
PO: BJ SR Ne sl drk.öreå sva alé 0,02 Ojsa2 0,02 ( 0,02) O,10 (0,10) 83 (83) 
S:a > 100,00 99:99 79,76 93,49 — 19,55 

STL FREN (EN ego fasad eb eidee 34,16 32,08 2, 10,54 33 
SAR oe daenraseda 1,86 1,90 1,48 0,42 22 
Jao, (SEO VE SSA 0,025 O,15 0,025 O,12 83 
REKA LSS ädre s vises 54,6 4339 43.9 = EN 


varje ämne gått i lösning. Beräkningsmetoden torde bäst klargöras genom 
följande exempel, hämtat från yta 13 (se tab. 2). 

Mot beräkningsmetoden kan invändas, att den vilar på en uppskattning av 
kvartshalten, som i exakthet lämnar åtskilligt övrigt att önska, i det att den 
kan vara felaktig på flera procent när. Häremot kan emellertid anföras, att 
felen gå i samma riktning vid beräkningen av kvartshalten i blekjorden och 
underlaget. Vid beräkningen av x är det egentligen differensen mellan a och b 
som är avgörande, en absolut förändring av både a och b med några enheter 
i positiv eller negativ riktning förorsakar en mycket liten förändring i värdet 
på x. En nödvändig förutsättning för beräkningen är, att de i blekjorden ingå- 
ende ämnena bilda samma mineral som i underlaget. Detta är visserligen i 
stort sett alldeles säkert fallet (se ovan), men i fråga om järn-magnesiaminera- 
len och möjligen vissa andra kan man misstänka att de mera basiska, kisel- 
syrefattiga i första hand lösas upp, medan de något surare stanna kvar. Om 
så är, borde proportionsvis något mera kiselsyra inräknas i sådana mineral i 
blekjorden än i urderlaget. Då detta ej kan genomföras, blir kvartsvärdet 
i blekjorden något för stort och därmed de urlakade kvantiteterna av olika 
ämnen något för högt beräknade. Då de ifrågakommande mineralen spela en 
kvantitativt mycket underordnad roll, torde dock nämnda felkälla vara av 
ringa betydelse. 

För att emellertid få en viss kontroll på beräkningen har även utförts en 
annan sådan, vars resultat äro anförda i tabell 2 inom parentes. Om man an- 
tager att kiselsyran vid blekjordsbildningen håller sig konstant, kan man på 
samma sätt som med hjälp av kvartshalterna beräkna de utlösta mängderna av 
alla andra ämnen än kiselsyra. Då man med säkerhet kan förutsätta, att 
kiselsyran ej är konstant, utan att den silikatbundna kiselsyran i högre eller 


108 O. TAMM [60] 


lägre grad lösas upp vid silikatens sönderdelning, bli de beräknade utlösta 
mängderna av de andra ämnena rätt mycket för låga; de bli minimumvärden. 
Å andra sidan vilar beräkningen på en tillfredsställande exakt grundval, näm- 
ligen de analytiskt bestämda kiselsyrevärdena. Såsom framgår av de inom 
parentes anförda värdena, skilja sig de på de olika sätten beräknade värdena 
för de urlakade mängderna såväl som för vittringsgraderna i fråga om de 
flesta ämnena ej alltför mycket, varav man har rätt att sluta, att de på grund- 
val av kvartshalterna beräknade värdena måste vara nära riktiga inom de fel- 
gränser, som bestämmas av materialets primära variationer i sammansättning 
och analysfelen. 


På ovan beskrivna sätt ha beräkningar utförts för blekjordsanalyserna 
från ytorna I, 3, 5, 7, 8, 12 och 13. - Yta 4 har ett underlag fromme 
tillåter mineralogisk beräkning, analyserna från yta 6 äro ej så fullstän- 
diga, att beräkning kunnat utföras på grundval av dem, ytorna 9, 10, 11 
och 14 äro unga markytor, på vilka blekjorden ännu ej hunnit antaga sina 
karakteristiska egenskaper. De erhållna värdena från i mineralogiskt hän- 
seende likvärdiga ytor visa en synnerligen god överensstämmelse, om man 
tager i betraktande de felkällor i form av primära variationer i det ur- 
sprungliga utgångsmaterialet för blekjorden i de olika fallen samt even- 
tuella analysfel, som naturligtvis alltid äro oundvikliga.- De särskilda be- 
räkningarnas resultat äro meddelade i kap. 11 under varje särskild yta. 
Emellertid kan man på grund av den överensstämmelse som urlakningen 
i de olika profiler, som äro tagna å mineralogiskt likvärdiga marker fak- 
tiskt visar, vara berättigad att bilda ett medeltal av de urlakade mäng- 
derna av olika ämnen från sådana ytor. För detta ändamål lämpa sig 
ytorna I, 3, 7, 8, 12 och 13, av den senare två blekjordat. Dettammedekat 
bör ge ganska säkra värden för de i genomsnitt vid podsoleringen fri- 
gjorda mängderna av olika ämnen. Tillfälliga fel i de olika bestäm- 
ningarna beroende på ursprungliga variationer i materialet eller eventueila 
analysfel komma att i medeltalet spela en liten roll. Genom att uträkna 
medeltalets medelfel, får man en föreställning om dessa felkällor ävensom 
de variationer, som möjligen kunna vara betingade av olikheter i podsole- 
ringens förlopp. I tab. 3 äro resultaten av de utförda beräkningarna an- 
givna. 

Dels ha angivits resultat beräknade på grundval av kvartshalterna, dels 
resultat, beräknade med ledning av kiselsyrehalterna. De på det senare 
sättet erhållna talen stå inom parentes. 

Tabell 3 ger en betydligt klarare bild av den normala blekjordsvittringen 
än vad det primära analysmaterialet förmår. Tabellen anger de mått på 
vittringen, som med det förhanden varande analysmaterialet äro mest san- 
nolika. Dessa skola i det följande användas vid diskussionen av de olika 
ämnenas förhållande vid vittringen. 


[61] MARESTUDIER 109 


Tab. 3. Medeltal av de urlakade mängderna av olika ämnen ur sju blekjordar. 
Mittel der ausgelaugten Mengen verschiedener Stoffe in sieben Bleicherden. 


Urlakade mängder i procent 
av utgångsmaterialet 


: Vittringsgrad 
(moderavlagringen) Spel 


Verwitterungsgrad 
Ausgelaugte Mengen in Prozent s 


der Mutterablagerung 


SIO: MRF IAS & sl avele sla a/8 sa bie/6.blnja 4 .€/a/k.pleielppe' noja 8,3 är O,97 TIA 11 ae I KR 
AMOR sco RR SNES RESET NEN 3.5 + 0j25 (2,31 + 0520) 28 + 2 (18 + 2 
FE ER (em mm så dar aan 1,6 + 0j21 (1,48 + 0,27) SOFERON(SOTEN7) 
(RETA FR a Me mono rn ad Salore a ee eve brå Så 0,6 ar 0,00 (0,47 ar O,10 32 + 4 (23 + 4) 
RUE (ES I SR nns ense nade 0,6 + 0,07 (0,55 dö 0:07 SOGE 4 (SE GEA 
LIP ÖT mor oesoo SOSSAR SSA PEERANAEER 0,6 + 0,10 (0,32 + 0,08 22 + 3 (14 FE 5 
[AR orders sun na 0,5 + Ojrr (0,23 + 0307) 20+t3(9+2 
Pol sens dset ot 0,13 + 0,02 (0,13 + 0,02) 90 + 5 (90 + 5) 
Ske VSger ae fee 

Silk SMOK con denorRAA ESA 2 ae Oe 2503 

RA (NA a ons a saba ds se sr (OF ae Ög 280-5 

Apat. [ORT RS orsa sejdels see sie 0.16 är O,026 90 ST 5 


För att ytterligare lära känna förloppet vid blekjordsbildningen ha som re- 
dan i kap. 2:A2 nämnts, analyser verkställts på tvenne typiska blekjordars 
finaste beståndsdelar (under 0,002 mm). Dessa analyser äro meddelade i kap. 
IT:A, yta I och 13. Det framgår av dem, att lermaterialet i blekjorden i stort 
sett har samma kemiska egenskaper som ,de lika finkorniga beståndsdelarna i 
underlaget, och ovan (kap. 2:A2) har framhållits, att särskilt dess höga halt 
av aluminium måste återföras på en omvandling av fältspaterna i beröring med 
vatten, troligen redan i samband med materialets sönderkrossning i den smäål- 
tande inlandsisen. Emellertid visar lermaterialet ur blekjorden också oför- 
tydbara spår av humusvittring. Man kan sålunda urskilja en betydande minsk- 
ning av järn och magnesia gent emot underlagets lermaterial. Det kan synas 
egendomligt, att de lättvittrade beståndsdelarna järn och magnesia ej alldeles 
försvunnit ur blekjordens lermaterial. Antagligen finnas resterna av dessa 
ämnen i svårlösligare form än de ursprungliga, mörka mineralen. 

Med hänsyn till blekjordens bildningsmekanik är det av intresse att lära 
känna, om den är starkare vittrad i sin övre del än längre ned. För belysande 
av det anförda spörsmålet ha i tvenne för ändamålet lämpade profiler (se kap. 
IT:A, yta I och 6) tagits små stickprov ur blekjordens olika nivåer. I dessa 
prov har sedan den totala järnhalten bestämts, enär järnet är en beståndsdel 
som är mycket känslig för humusvittringen och som låter sig relativt lätt be- 
stämmas. Då titan mycket bekvämt kan bestämmas i den lösning, där järnet 
titrerats med permanganat, har i den ena provserien även titan bestämts. Man 
kan anse detta ämne vara betecknande för de svårast vittrande mineralen. Av 
analyserna framgår, att såväl järnhalten som titanhalten visa en betydande 
stegring mot blekjordens djupare nivåer, vilket bestyrker, att materialet när- 
mast under humustäcket vittrat betydligt starkare än längre ned. Bauschanaly- 
ser skulle säkerligen visa samma fenomen beträffande de övriga ämnena. 


En undersökning av sandig blekjord ur olika nivåer ger vid handen, 


att biotit och andra mörka mineral nästan saknas i skiktets övre del, me- 
dan de finnas i dess djupare. Fältspaterna visa tydligare vittringsskor- 


110 O TAMM [62] 


por i den övre delen än längre ned. Kvartsen synes i hela blekjorden 
klar och förefaller oförändrad. 

Man kan sålunda av det anförda sluta, att blekjorden ej är ett genom- 
vittrat skikt, utan att särskilt i dess djupare lager även åtskilliga ganska 
lättvittrade mineral finnas kvar oförstörda. Därav följer givetvis, att 
blekjorden allt fortfarande är underkastad vittring: den är av allt att 
döma markens egentliga vittringszon. Som nedan skall visas, gäller detta 
däremot ej om rostjorden. Av många tidigare forskare har som ovan 
nämnts blekjorden betraktats som ett genomvittrat lager, medan rostjor- 
dens vore markens egentliga vittringszon. För nordsvenska podsoler är 
detta tydligen ej fallet. 


3.  Rostjordsbildning. 


En granskning av analysmaterialet, kap. 1I1:A, ger vid handen, att i 
rostjorden sannolikt försiggår en anrikning utom av humus även av limo- 
nitiskt järn, överskottsaluminium, hygroskopiskt och kemiskt bundet vat- 
ten och i vissa fall fosforsyra. Detta stämmer fullständigt med de flesta 
tidigare undersökningar såväl utom som inom Fennoskandia. Belysande 
för nordsvenska förhållanden äro särskilt Hesselmans, Nyholms 
och Frosterus' analyser, vilka alla visa analoga företeelser. Beträf- 
fande kiselsyran antyda Frosterus undersökningar, att den anrikas 
1 rostjorden, medan de övriga forskarna ej ägnat den större uppmärksam- 
het. 

I fråga om magnesia, silikatiskt järn, kalk, natron och kali visa mina 
analyser, att skillnaden mellan halten av de respektive ämnena i rostjorden 
och underlaget är mycket obetydlig. En liten procentisk minskning av 
dessa ämnen uppstår naturligtvis enbart genom anrikningen av vissa 
andra beståndsdelar. Man kan sålunda av analyserna sluta, att rostjorden 
är ett i det närmaste ovittrat skikt. En granskning av mineralkornen i 
rostjorden med lupp efter bortlösning av kolloidhinnorna med utspädd 
saltsyra visar emellertid, att stundom en obetydlig etsning av mineralkor- 
nen kan iakttagas, särskilt i skiktets övre del. 

Rostjorden kan sålunda betecknas som ett av vittringen blott i ringa 
grad berört skikt, som anrikats på vissa beståndsdelar, vilka tydligen 
bilda de för skiktet karakteristiska, rostfärgade kolloidhinnorna. De 
ämnen vilka i marken transporteras i form av kolloider äro humus, alumi- 
nium, kiselsyra, järn (och möjligen titan). Det är då helt naturligt, att det 
just är dessa ämnen, som företrädesvis blivit anrikade i rostjorden, och 
-rostjordsbildningen är i huvudsak att uppfatta som en kolloidutflocknings- 
process, vilket, som i det föregående nämnts, är den allmännast antagna 
åskådningen. 


[63] MARKSTUDIER 111 


Att säkert analytiskt bestämma huruvida en anrikning av kiselsyra av viss 
storlek sker i rostjorden, är tyvärr ej utförbart. I stället för att nedlägga 
mycket arbete på dylika analyser, har jag försökt att medels beräkning få fram 
om de utförda rostjordsanalyserna antyda någon kiselsyreanrikning. Direkt 
framgår detta ej, enär förändringar i den procentiska kiselsyrehalten äro på 
grund av dennas betydande storlek i hög grad beroende på de tillskott av 
andra ämnen, som rostjorden mottagit. Fältspaterna i rostjorden äro prak- 
tiskt taget ovittrade. Detta styrkes av att de lättvittrade järnmagnesia- 
mineralen ej synas ha minskats i rostjorden mer än de alldeles säkert mera 
svårlösliga fältspaterna. Man kan därför anse att de för fältspaterna 
betecknande ämnena kali, natron och kalk (med avdrag för den apatitbundna 
delen) ej undergått någon nämnvärd förändring vid moderavlagringens Ööver- 
gång till rostjord, helst som någon anrikning av dessa lättlösliga ämnen i rost- 
jorden ej heller kunnat förmärkas. (Angående dessa förhållanden, se när- 
mare under varje ämne 1 avd. 4). 

Om summan av kali, natron och silikatiskt bunden kalk i en rostjord be- 
nämnes a, samma summa i motsvarande underlag b, samt den mängd rostjord 
som uppstår, då 100 gr moderavlagring övergår till rostjord x, erhålles föl- 
jande relation x—100b:a, varav lätt x kan uträknas. Genom multiplika- 
tion av rostjordens kiselsyrevärde med x och subtraktion av underlagets 
kiselsyreprocent från den erhållna produkten erhålles ett mått på den ändring, 
som kiselsyran undergått vid rostjordsbildningen. 

Beräkningar ha efter denna metod utförts för rostjordarna från yta I, 3, 
Faotreloch 13. Beträffande yta 7 har ett medeltal av de båda utförda rost- 
jordsanalyserna använts. De båda rostjordsanalyserna, yta 13, ha beräknats 
var för sig, den förra jämförd med sitt underlag, analys 103, den senare 
jämfört med ett medeltal av fyra underlagsanalyser från ytorna 13 och 34 
på alldeles analogt sätt som i fråga om blekjordsberäkningarna trån samma 
yta (se kap. 11). I alla de undersökta fallen kunde konstateras att kisel- 
syran, om den som utgångspunkt vid beräkningen antagna förutsättningen 
är riktig, maste vara anrikad i rostjorden. Det råder emellertid mycket 
stora skillnader mellan storleken av de anrikade kvantiteterna i olika fall. 
Detta är även helt naturligt, då de av podsoleringen orsakade förändringar, 
som överhuvud kunna spåras i rostjorden, äro ej så stora bredvid det ur- 
sprungliga materialets variationer 1 sammansättning, att de klart framträda. 
Varje partialberäkning är därför mycket osäker. Ett medeltal av de erhållna 
värdena för anrikad kiselsyra har däremot ett större intresse, enär i deita 
; de fel, som bero på materialets ursprungliga variationer måste vara i möj- 
ligaste mån utjämnade. En beräkning av samma medeltals medelfel på 
grundval av de sju partialbestämningarnas medelfel ger ett mått på inflytan- 
det av såväl olikformigheter i podsoleringen som olika felkällor. 


Som resultat av beräkningarna erhölls att i de undersökta rostjordarna 
i medeltal en kiselsyremängd av 1,89 74 (mf 0,60), räknat i procent av ut- 
gångsmaterialet (moderavlagringen), tillförts. De teoretiska förutsätt- 
ningarna för denna beräkning äro visserligen ej säkra men högst sanno- 
lika. Om verkligen någon liten mängd av kali, natron eller silikatbunden 
kalk skulle ha genom urlakning försvunnit ur rostjorden blir värdet för 


112 O. TAMM (64] 


kiselsyrans ökning något för högt. Om däremot någon liten kvantitet av 
de anförda ämnena genom absorption tillförts rostjorden, blir värdet för 
kiselsyrans ökning något för lågt. Dessa båda teoretiskt möjliga felkällor 
motverka sålunda varandra. Å 

Man kan på grundval av det ovan anförda påstå, att det förhanden 
varande analysmaterialet med en hög grad av sannolikhet: antyder, att 
en genomsmttlig anrikning av 1—2 I, kiselsyra skett i rostjordarna. 

De övriga ämnena som anrikats i rostjorden äro lättare att åtminstone 
approximativt uppskatta. Järnet och humusen framgår direkt ur analys- 
talen för limonit och humus. Dessa äro i medeltal för 11 resp. 10 utförda 
analyser av sådana rostjordar, som ej på grund av för ung ålder ännu 
ej hunnit bli karakteristiska 1,03, resp. 2,30 Z.. Aluminiumanrikningen 
mätes bäst genom differensen -mellan aluminiumöverskottet i rostjorden 
och i underlaget. I medeltal av åtta rostjordsanalyser, där aluminium be- 
stämts, erhölls 1,0 4. Ökningen av hygroskopiskt och kemiskt bundet 
vatten i rostjorden, vilken otvivelaktigt står i samband med anrikningen 
av de kolloidala vittringsprodukterna, mätes bäst genom differensen mel- 
lan procenttalen för dessa ämnen i rostjorden och underlaget. I medeltal 
av åtta- analyser. är- denna ökning: 1,37 24. Titan visar en liten okoms 
av i medeltal 0,03 94 (medeltal av differensen mellan titanhalten i rost- 
jord och underlag i åtta profiler). Vad fosforsyran beträffar, är det svärt 
att av mina analyser draga säkra slutsatser. Bättre hållpunkter synas H fy 
selmans analyser från Fagerheden erbjuda (se nedan under Fosforsyra)- 
Alla de olika procenttalen äro angivna i förhållande till utgångsmateriaiet 
vid rostjordsbildningen, d. v. s. moderavlagringen, i sin tur beräknad på 
humus- och vattenfri substans. Härigenom bliva de olika siffrorna direkt 
jämförbara och illustrera bäst den tillförsel av olika ämnen, som ha för- 
siggått under rostjordsbildningen. 

Med utgångspunkt från ett typiskt önderlas: , vartill valts den alldeles 
säkert ovittrade moränen å I m djup i yta 1, Rokliden, vilken sedan be- 
räknats på humus- och limonitfritt material, enär dessa ämnen äro två 
sekundära beståndsdelar, har sedan uträknats en normalrostjord, av- 
sedd att illustrera rostjordsbildningen, sådan den i allmänhet för- 
löper, fritt från de störande inflytanden på analysbilden, som Or- 
sakas av ursprungsmaterialets primära variationer i sammansättning. 
Beräkningens resultat föreligger i tab. 4. Först har till moderav- 
lagringen adderats de mängder, av olika ämnen, som enligt det ovan 
angivna i medeltal anrikats i rostjorden. Procenterna för dessa ämnen 
äro något korrigerade med hänsyn till att de böra räknas i förhållande 
till den en viss mängd vatten innehållande moderavlagringen. Den på 
detta sätt erhållna rostjordssammansättringen har sedan omräknats på 


x 


[63] MARKSTUDIER 113 


100 24 och uppfyller nu kraven på en normalrostjord, som endast genom 
de av podsoleringen orsakade förändringarna skiljer sig från sitt under- 
lag, och vars procenttal alla äro de med hänsyn till det föreliggande analys- 
materialet mest antagliga. 


TZab. 4. Bildning av en rostjord enligt analysmaterialet. 
Bildung von Orterde nach dem Analysenmaterial. 


Moderavlagring, EE podegr Rostjord USE 
5 erimgen ans (6 o omräknad på 
SA rikade mängder ' 26 av NIESNES 100 9 
(An. 72, yta) / materialet . 
Muttergestein ST GORE Orterde in & des CHOE 
Morän ERA S Muttergesteins FURU 
gereicherte Stoffe 5 gerechnet 
FLIT DS rst AGS SÄTERS EEE = = 2480 då 2,30 2,12 
H,O PEN SEN SES loose a klelele «de anor 1,33 + 1,36 2,69 2,49 
SiO, HRSESER Sa re a eföldier åjeresk ers je e 73,53 + 1,89 75:42 69,70 
TiO,; Se Aras e AeNOEREE SRARA 0,39 + 0,03 0,42 0,39 
RTL a sas ses 13,62 + I,00 14,62 13,32 
Si INHOR FER AS lsler deja aleera 2,21 = 2,21 2,04 
HETER He AS RA Ar oaser ace så — + 1363 1,63 1,30 
(DO oci Java BERN KET ESESAAREEAE 2,03 == 2303 1,88 
INLIEUJ 2 sager t oro RSS REEEISSARESEN 0,84 — 0,84 0,78 
Nr denrsess kass 2,88 == 2,88 2,66 
EA ans r ec sesesea ade Sj — Are 2,87 
NOS SNR Sa a arbe Sr I) asä Bb äjEla. a, äld)e (öeje a 0,07 = 0407 0,06 
SÅ 100,01 8,21 108,22 100,00 


Som tabell 4 visar, undandraga sig åtskilliga av de förändringar, som 
skett i en rostjord i och med podsoleringen, uppmärksamheten vid en ytlig 
granskning av en analys, medan samtidigt en liten procentisk minskning 
av åtskilliga ämnen ingalunda behöver vara ett tecken på att dessa ämnen 
urlakats. Ehuru tab. 4 ej innehåller något egentligt nytt utöver de redan 
angivna medeltalen för de anrikade kvantiteterna av vissa ämnen, är den 
i hög grad ägnad att belysa, huru rostjordsbildningen med stor sannolik- 
het försiggår och på vad sätt detta tager sig uttryck i analyssiffrorna. 

Som huvudresultat av den gjorda utredningen av rostjordsbildningen 
framgår, att med all sannolikhet till storleksordningen likvärdiga mängder 
av de ämnen: humus, kiselsyra, aluminium och järn, vilka i marken trans- 
porteras som kolloider, utflockas i rostjorden. 

Då hela den vid blekjordsbildningen frigjorda mängden mineralbe- 
ståndsdelar ej åter utfälles i rostjorden och ej heller i underlaget, måste 
den föras vidare med grundvattnet ut i floderna och havet. Flodernas 
halt av lösta salter blir då ett visst mått på vittringen. Särskilt äro sådana 
floder av intresse, som hämta sitt vatten från ett likformigt, helst ej allt- 
för starkt kuperat skogsområde. En sådan älv är Byskeälven, vars vat- 
ten analyserats av Hofman-Bang (1905) samt av Hydrografiska 
Byrån. Särskilt är det av intresse att undersöka proportionen mellan de 
i denna älvs vatten lösta olika ämnena och sammanställa resultatet härav 


8.  Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. MHäft. 17. 


114 O. TAMM 166] 


med de vid podsoleringen frigjorda ämnena. En betydande del av de i 
floderna transporterade saltmängderna härröra naturligtvis från myr- 
marker och andra terränger, vilkas jordmånstyp ej är skogspodsol, men 
sannolikt sker själva vittringen även i dessa marker på ett ganska likartat 
sätt, och de ämnen, som i dessa jordmånstyper ej fällas ut i själva mark- 
profilen, komma antagligen till större delen på annat håll till avsättning. 
I det följande kommer därför de olika ämnenas transport ut till floderna 
något att beröras. 


4. Översikt över olika ämnens förhållande vid podsoleringen. 


a. Kiselsyra. 


Kiselsyra är en huvudbeståndsdel i de flesta markmineralen, främst kvarts. 
I det föregående har betonats, att detta mineral är i det närmaste resistent 
mot humusvittringen, varför de betydande mängder kiselsyra, som i blekjor- 
den gå i lösning, härstamma ur olika silikat. Kiselsyrans vittringsgrad bör där- 
för lämpligen anges i procent av den silikatbundna kiselsyran och uppnår då 
ett ej obetydligt värde, i medeltal (tab. 3) 25 Z, en siffra som dock är 
osäkrare än motsvarande för andra ämnen. 

De stora mängder kiselsyra, som transporteras ur blekjorden kunna vandra 
tre olika vägar. Dels kunna de avsättas i rostjorden, dels i underlaget och 
längre bort liggande lokaler, dels med grundvattnet tillföras floderna och 
havet. Den kiselsyra, som utfälles i rostjorden resp. underlaget, måste fin- 
nas i form av en s. k. gel, ingående i de amorfa gelhinnor, som där omge 
mineralkornen. Det framgår med sannolikhet av mitt analysmaterial samt 
av Erosterus redan. citerade arbete (1914 analys I4000-5060)SocH 
Miänsts analyser, Muänst (1910) att en ej obetydlig avsättning av kisel- 
syra i rostjorden sker. Det vore f. ö. ur teoretisk synpunkt underligt, om 
vid den utflockning av olika förhanden varande kolloider, som sker i rost- 
jorden, en, nämligen kiselsyra, skulle förbli alldeles intakt i lösning. Experi- 
mentella rön av B. Aarnio (1915, sid. 63, 70) ha visat att kiselsyra kan 
utfällas av såväl järn- som aluminiumhydroxidsol inom vissa koncentrations- 
områden som i marken äro tänkbara. 

Att direkt iakttaga, om någon kiselsyreavsättning i underlaget sker, är 
ej möjligt. Frånvaron av några mera betydande kolloidhinnor överhuvud 
taget därstädes häntyder dock på att endast ringa kiselsyremängder där av- 
sättas. 

Till floderna och havet föras betydande mängder kiselsyra. Hofman- 
Bang (1905) fann i tio liter av Byskeälfvens vatten 0,0153 gr SiOz, vilket 
utgjorde 12 9 av samtliga mineralämnen. Ljusnans vatten innehöll på 
samma volym 0,0346 gr eller 19 I av samtliga mineralämnen. Kiselsyran 
synes med hänsyn till möjligheten att i löst tillstånd transporteras långa distan- 
ser utan att avsättas, i viss mån intaga en mellanställning mellan de positiva 
kolloiderna aluminiumhydroxid och ferrihydroxid å ena sidan och de i allmän- 
het molekylära lösningar bildande ämnena kalk, magnesia, kali och natron å 
andra sidan. Detta sammanhänger sannolikt med kiselsyrans natur av negativ 
kolloid. 


[67] MARKSTUDIER 115 


b. Titan. 


Titan förekommer i marken huvudsakligen i mineralen titanit, titanjärn och 
rutil. Blekjordsanalyserna- synas antyda en mycket ringa urlakning av den 
till 0,3—0,5 9 halt förekommande titansyran, TiOa. Tillvaron av denna ur- 
lakningsprocess bevisas av de titanbestämningar å blekjord från olika nivåer, 
som meddelas i kap. II:A, yta 6. Intressant är en mycket tydlig anrikning 
av titan i det allra finaste materialet i blekjorden, se yta I och 13. I detta 
uppnår titansyran en procenthalt av nära 5 9, mot ungefär I 4 i underlagets 
lermaterial. Möjligen beror olikheten i titansyrans förhållande i blekjorden 
i dess helhet jämfört med det allra finaste materialet på att vissa titanmineral 
förhålla sig annorlunda än andra, och måhända finnes titanhalten i det finaste 
slammet i form av rutil, som torde vara ett mot vittring mycket resistent 
mineral. 

Det är sannolikt att en liten anrikning av titan i rostjorden (se av. 3) sker, 
vilket bestyrkes av att de oxalatextrakt (se kap. 1:C) i vilka det limonitiska 
järnet bestämts, stundom visat sig innehålla små titanmängder. 


c. Aluminium. 


Aluminium förekommer i marken först och främst som beståndsdel i fält- 
spaterna. Vid de utförda mineralberäkningarna har antagits att det allra 
mesta av aluminiummängden förefinnes i dessa mineral, vilket också bestyr- 
kes av utförda mineralsepareringar. Dessutom ingår dock aluminium otvivel- 
aktigt i ett mycket stort antal andra mineral. Av dessa må först nämnas 
kaliglimmer (muskovit). Vid de försök som gjordes att mikroskopiskt taxera 
vissa bestämda mineral (se yta 3, 8, 12) konstaterades närvaron av mus- 
kovit, som dock föreföll finnas i så små mängder, att den praktiskt taget ej 
spelar stor roll vid den anförda mineralberäkningen, där eljest muskovithalten 
skulle representera en felkälla. De mikroskopiska undersökningarna antydde 
också, såsom väntat var, att muskoviten tycktes vara relativt resistent mot 
humusvittringen. 

I biotit, hornblende och augit finnas små mängder aluminium. Av ana- 
lysernas halt av järn och magnesium följer emellertid, att halten av dessa 
mineral överhuvud taget endast uppgår till i allmänhet 5 4 (se tab. 1). 
Den aluminiumhalt, som här förefinnes, måste då vara kvantitativt obetydlig. 
Sannolikt är den emellertid lätt upplösbar i likhet med järn och magnesia (se 
nedan). 

I granat, epidot och cordierit ingår aluminium. Vad de två förra mine- 
ralen beträffar, så kart man av de utförda mineralsepareringarna (yta 3, 
8 och 12) sluta att dessa relativt tunga mineral endast förekomma i mycket 
små mängder. Detsamma vågar man också säga om cordierit; alla dessa 
mineral bilda en kvantitativt mycket obetydlig del av de ursprungliga berg- 
arterna. Att cordierit genom humusvittring kan lösas upp, har jag iakttagit 
på stycken av s. k. fläckskiffer härrörande från grythytteformationen. I 
denna skiffer finnas cordierit-aggregat, som bilda ett slags fläckar i bergarten. 
Å vittrade stycken efterlämna cordieritfläckarna hålrum. Att i övrigt bedöma 
de nämnda mineralens förhållande vid markvittringen har ej varit möjligt. 

Slutligen finnas åtskilliga genuina aluminiummineral, staurolit, silliman- 


116 O. TAMM [68] 


nit, disten och kaolin. De tre förstnämnda kunna ej spela kvantitativt stor 
roll annat än möjligen i trakter med paragnejs (jämför härom kap. 2:A2 
och 2:A3). Troligast är såsom i kap. 2 har visats, att aluminiumöverskottet 
i analyserna till stor del består av ett kaolinartat komplex, som uppkommir 
genom fältspaternas sönderdelning. Aluminiumöverskottet är emellertid en 
kvantitet, vars bestämmande tyvärr är behäftat med stora felkällor. Vid 
beräkningen influera nämligen först alla de fel, som vidlåda värdet för alu- 
miniumhalten. I detta ingår zirkon, mangan m. fl. i små mängder förekom- 
mande ämnen. Dessutom inverka eventuella analysfel i kali-, natron- och 
'kalkbestämningarna. Aluminiumöverskottet i en enstaka analys får därför 
ej anses vara så betydelsefullt, men när det, såsom i föreliggande analys- 
material är fallet, återkommer med likartade belopp i serier av analoga ana- 
lyser, torde det få användas som grundval för slutsatser. 

Aluminiumöverskottet är städse mindre i blekjorden än i underlaget. Denna 
skillnad är givetvis betydligt säkrare bestämd än aluminiumöverskottet självt 
i en enstaka analys, enär de fel, som vidlåda detta i blekjorden, ungefärligen 
motsvaras av lika beskaffade fel i samma riktning i underlaget. Dessa båda 
fel ta därför delvis ut varandra vid subtraktionen. Det anförda synes mig 
bevisa, att fältspaterna vid blekjordsbildningen ej ge upphov till kaolin eller 
något aluminiumrikt komplex, som kvarstannar i form av ett residuum. Detta 
bestyrkes också av det allra finaste slammets sammansättning (se yta I och 13). 
Om nämligen kaolin eller något liknande hade uppkommit i blekjorden, borde 
givetvis det finaste slammet där varit aluminiumrikare än slammet i under- 
laget. Speciellt skulle detta varit fallet i yta 13, där praktiskt taget ingen 
nedslamning ägt rum. TI stället förefinnes ungefär lika mycket överskotts- 
aluminium i blekjordsslammet som i underlagsslammet, vilket tydligen sam- 
manhänger med att aluminiumanrikningen såväl i blekjordsslammet som I 
underlagsslammet bero på en gemensam orsak (se kap. 2:A2). Naturligtvis 
förblir en redan befintlig vittringsprodukt i blekjorden intakt vid råhumus- 
vittringen, och där nedslamning ej försiggått, förblir då det aluminiumrika 
slammet kvar i markens ytskikt. 

Att kaolin ej uppkommer vid råhumusvittringen bestyrkes ytterligare av 
följande undersökning, som också utvisar, att den vita, pulveraktiga skorpa, 
som ofta synes betäcka fältspaterna i blekjorden ej har kaolinsammansättning. 
Vittringsskorpan på råhumusvittrad fältspat ur ett stycke mycket sur granit 
(Vängegranit) lösgjordes genom skrapning med en platinaspade, slammades 
1 något vatten för att befrias från grövre fältspatfragment, varefter den er- 
hållna suspensionen koagulerades med ett spår ammoniumsalt och analysera- 
des. Endast 0,35 gr substans kunde erhållas, "vilket analyserades medels 
Jannasch” (1904) borsyremetod under uteslutande användande av platina- 
kärl i stället för glasbägare och porslinsskålar. Analysen är meddelad i tab. 5. 

Av kali-, natron- och kalkhalten kan beräknas följande mineralsammansätt- 
ning om magnesian och glödförlusten uteslutes: Ortoklas =40,8 9, albic 
= 52,4 I, anortit = 7,60 KH. För att denna mineralkombination verkligen skali 
kunna existera, fordras en Al;Os-halt av 20,4 4 och en SiOo-halt av 650 fö: 
Som tab. 5 visar, uppfylla de funna aluminium- och kiselsyrevärdena noga detta 
villkor, varför analysen torde få anses bevisa, att vittringsskorpan äger verk- 
lig fältspatsammansättning. Man måste antaga, att vittringsskorpan endast 
utgöres av uppluckrad fältspatsubstans, som måhända uppstått på grund av ait 


[69] MARKSTUDIER É 117 


Tab. 5. Den kemiska sammansättningen hos vittringsskorpa på fältspater i ett 
stycke råhumusvittrad Vängegranit. 


Die chemische Zusammensetzung einer Verwitterungskruste aut Feldspäte aus einem 
Stickechen durch Rohhumus verwittertem Vängegranit. 


GIG fÖTJT SES FRA EA dekan eta Sed dd sr 1,9 94 
STO) ARA SYRE KRA ol dr rek tass es Lo ejelg ESA Ao es 65,0 » 
USE (6 RR SEE TNE SATA 1 Ta EN ARA TE 20,0 » 
(BAD IN BIEN SOS TR Sr PIRAT RR Ar RI SNR SRS rr 1,5 >» 
MgO ale jatef rele! ajbls) a Alaa! a alslalbela [koras en öre Es pYSIST ATS el SUA stega ee SLAVE O,4 » 
IVA (0 Ser Ce fä SI fa re klen åta NED SERSSSENN 6,2 » 
KS (EN SCR Ende. ål Se Ehrner gala EN Eee a 6,9 » 


Anm, Summan utföll något för högt. Glödförlusten bestod dels av humus, dels av 
hygroskopiskt och möjligen även kemiskt bundet vatten. 


mikroklin-, albit- och anortitkomponenter i de ursprungliga fältspaterna äga 
olika löslighet. 

Jag har vidare utfört mineralberäkningar på de av Nyholm (1902, 1903) 
och Aarnio (1918) publicerade Bausch-analyserna av finska blekjordar 
jämte deras underlag. Städse finner man härvid liksom i fråga om mina egna 
analyser att mängden aluminium i förhållande till kalium, natrium och kalcium 
är mindre i blekjorden än i motsvarande underlag. Detsamma gäller R a- 
manns (1885) omfattande analysmaterial från de nordtyska hedarna vidare 
Frelbigs (1909 a, b) och Alberts (1910) analyser från Tyskland, I 
fråga om de tre sistnämnda författarnas analysmaterial kan man dock ej med 
samma rättighet som i fråga om svenska och finska jordmåner utföra mine- 
ralberäkningar, enär hela jordartsmaterialet i Tyskland torde vara mycket 
mera förändrat genom vittring, oavsett podsoleringen än i de centralare 
delarna av det nordeuropeiska nedisningsområdet. 

Av allt att döma för sålunda råhumusvittringen i markytan till en fullstän- 
dig upplösning även av aluminiumhalten i fältspaterna, i motsats mot den i 
kap. 2 berörda, förmodligen hydrolytiska spaltningsprocess, som gör sig märk- 
bar alltigenom hela avlagringarna men blott på det allra finaste materialet. 

Den ständiga minskningen av aluminiumöverskottet i blekjorden fordrar 
emellertid sin förklaring. I sandiga jordmåner torde nedslamningen kunna 
spela in. Men då minskningen synes vara en allmän företeelse, måste man 
nog antaga, att den sammanhänger med den aluminiumhalt, som alltid finnes 
i flere av de mörka mineralen, särskilt biotit, som är mycket lättvittrat. Att 
denna aluminiumförlust rent av skulle kunna kompensera en aluminiumanrik- 
ning 1 blekjorden, somy därför skulle undandraga sig uppmärksamhet, är emel- 
lertid ytterst osannolikt, enär alla möjligen ifrågakommande aluminiumhaltiga 
mineral spela en kvantitativt liten roll gent emot fältspaterna, som givetvis 
sätta huvudprägeln på aluminiumhaltens förhållande. 

Den i blekjorden lösliggjorda aluminiummängden uppgår i medeltal enligt 
tab. 3 till cirka 3,5 4 av moderavlagringen med en vittringsgrad av 28. 

Beträffande aluminiums vandringar i marken finner man av Hofman- 
Bangs undersökningar att en mycket liten del av de lösta aluminiumsalterna 
nå havet. Medan enligt tab. 2 cirka en femtedel av de vid vittringen i skogs- 
marken lösliggjorda ämnena utgöras av AlOs är endast cirka 2 9 av de 


/0 
lösta mineralbeståndsdelarna i Byskeälvens vatten, aluminium- och järnoxid, 


118 O. TAMM (TO 


räknade tillsammans. Det är då givet att de största mängderna av järn och 
aluminium måste fällas ut någonstädes på vägen, först och främst i rostjorden. 

Huru man skall föreställa sig utfällningen av aluminium- och järnför- 
eningar i rostjorden har belysts experimentellt av Aarnio (1915). Denne 
forskare betraktar fenomenet som en ömsesidig inverkan av positiva kolloider 
(aluminium- och ferrihydroxid) och negativa kolloider (humussyror, kisel- 
syra), vilka utfälla varandra inom vissa koncentrationsområden. Enligt Odén 
(1919, sid. 242) gäller emellertid sannolikt ej en av förutsättningarna för gil- 
tigheten av Aarnios experiment, nämligen att järn (och väl även alumi- 
nium) vandra som kolloidalt lösta hydroxider. Enligt Odén vandra de tro- 
ligen som humater, blandade med fria humussyror, som 1 vissa fall verka 
som skyddskolloider. Om själva utflockningsprocesen i rostjorden är be- 
tingad av kolloidernas inverkan på varandra eller av elektrolyters inflytande 
är ännu en öppen fråga. En bidragande orsak till utfällningen är antagligen 
de rent kapillära krafterna vid lösningarnas nedsipprande i jordarterna (jfr 
Sahlbom, 1910). Måhända bidraga även nedslamningsprocesser att trans- 
portera aluminium från blekjorden till rostjorden. 

Enligt mina beräkningar (se B3) är en anrikning av i medeltal 1,0 9 
Al;Os i rostjorden sannolik. Hesselman (1917 c) har låtit analysera ej 
mindre än 8 likartade podsolprofiler från en och samma tallhed. Medeltal 
av dessa analyser äro meddelade ; kap. 11, yta 6... Om man i El esselmomns 
8 profiler drager Al.Os-värdet i vart och ett av underlagsanalyserna från 
motsvarande värde i rostjordsanalyserna, så torde man ha eliminerat den 
betydande felkälla, som representeras av de vanliga markmineralens mycket 
märkbara löslighet i saltsyra. Medeltalet av de uppkomna differenserna blir 
1,42 97, som torde vara den genomsnittliga halten utfälld aluminium i rostjorden 
a den av H. undersökta sandheden. Detta värde överensstämmer till stor- 
leksordningen med det av mig funna medeltalet för sju rostjordar, 1,0 4. 

Vad de finländska undersökningarna beträffar, så visa de av Fro sterus 
(1914) undersökta fallen alltid en tydlig anrikning av aluminium i rostjorden. 
Detsamma gäller även i allmänhet om Nyholms analyser. 

Att aluminium ej i större mängder utfaller i markens djupare lager har 
uppvisats i kap. 2:A. Då man ej känner några utfällningar av aluminium 
i större skala på något annat ställe såsom i sjöar (t. ex. tillsammans med 
järn i sjömalm), måste den stora huvudmassan av den lösliggjorda aluminium- 
mängden kvarstanna i rostjorden (och lagren närmast under denna), vilket 
även framhållits av Aarnio (1915). De små aluminiummängder, som vand- 
ra vidare och småningom nå floderna och havet befinna sig sannolikt ej i 
kolloidalt löst form, varigenom de undgå utfällning. 


dör jarn. 


Järn förekommer i marken som beståndsdel i en hel mängd mineral. Bland 
dessa må nämnas biotit, klorit, hornblende, augit, olivin och serpentin, magnetit, 
limonit (i blandning eller möjligen i kemisk förening med humusämnen), 
titanjärn, svavelkis, vidare granat och epidot. 

Järnrikast äro magnetit, limonit, titanjärn och svavelkis. Det senaste av 
dessa mineral kan säkerligen förutsättas spela ofantligt liten roll, dels på 
grund av sin ringa kvantitativa betydelse i berggrunden, dels på grund av att 


[71] MARKSTUDIER 119 


det fort försvinner ur oxiderade jordlager. Några svavelbestämningar ha ej 
utförts. Under mikroskopet har ej observerats någon svavelkis. 

Mazgnetit- och titanjärn framträda under mikroskopet som svarta, ogenom- 
skinliga korn. Att skilja de båda mineralen i ett jordprov torde ej vara 
möjligt. Av de mineraltaxeringar att döma, som meddelas i kap. I1:A under 
ytorna 3, 8 och 12, torde magnetit och titanjärn vara relativt resistenta i 
blekjorden. Detta stödes i viss mån av att järnet i allmänhet visar nära 
samma vittringsgrad som magnesium, vilket tyder på att de lösliggjorda järn- 
kvantiteterna härstamma från mineral, vilka utom järn även innehålla mag- 
nesia. Titanet visar låg vittringsgrad, vilket anger, att titanjärnet ej så lätt 
löses upp. 

Limoniten tyckes däremot mycket fort lösas och försvinna. Detta mineral 
bidrar mera än något annat att framkalla markens vanliga gulbrunaktiga färg; 
utblekningen beror till stor del på att detta pigment saknas. Den askvita färg, 
som den typiskt utvecklade blekjorden i Norrland äger, härrör sålunda av 
två orsaker: frånvaro av limonit samt den vita färgen av fältspaternas vitt- 
ringsskorpor. Dessas ljusa färg beror närmast på rent fysikaliska orsaker, 
nämligen att mineralet i själva vittringsskorpan är pulverartat finfördelat. 
Limonitens bortförande ur blekjorden illustreras av analysernas värden å det 
limonitiska järnet. I äldre, typisk blekjord är detta i allmänhet under 0,1 I, 
medan i underlaget det ofta når 0,3—0,5 «4. 

De vanliga silikatiska järnmineralens snabba upplösning är kanske den 
mest karaktäristiska processen vid blekjordsbildningen. Det föreliggande ana- 
lysmaterialet belyser på ett vackert sätt detta kända faktum. Det silikatiska 
järnet visar i medeltal en vittringsgrad av 560 4. Även det finaste materialet 
ur blekjorden visar sig vara utlakat i avseende på järn (jfr yta I o. 13)- 
Direkt medels mikroskopiska eller makroskopiska undersökningar är det lätt 
att övertyga sig om att järn-magnesiamineralen till stor del försvunnit ur blek- 
jorden (jfr yta 3, 8, 12). De kvarvarande resterna se också synnerligen korro- 
derade ut. Vid undersökning av stenars vittringsskorpor under mikroskopet 
synas flere av de mörka mineralen ofta delvis omgivna av små limonitkorn. 
Särskilt biotiten synes vara föga resistent mot råhumusvittringen; detta mine- 
ral saknas nämligen ofta nästan fullständigt i blekjorden. Då biotiten redan 
i de bergarter, som givit upphov till jordlagren ofta delvis är omvandlad till 
klorit, är det tydligt, att även detta mineral fullständigt löses upp vid råhumus- 
vittringen. Hornblendekorn ur blekjorden bruka förete en yttre, korroderad, 
något urblekt zon, varav det vill synas som om järnet möjligen löses ut något 
snabbare än mineralet i sin helhet sönderdelas. Att blekjorden är fattigare 
på biotit och hornblende i sina övre lager än i de undre kan lätt iakttagas 
med lupp och mikroskob. Det motsvaras av en stark stegring av järnhalten 
från ytan mot djupet (se ytorna I och 6). 

Huru mineralen augit, olivin och serpentin förhålla sig i blekjorden saknas 
material att säkert bedöma. Man är böjd för att antaga, att de båda först- 
nämnda upplösas i likhet med biotit och hornblende. Ej heller angående gra- 
nat och epidot har jag kunnat göra några säkra iakttagelser, om ock vissa 
fenomen antyda, att dessa mineral höra till de mera resistenta. 

En betydande del av järnet i de lättvittrade silikatiska järnmineralen före- 
kommer i ferro-form. Särskilt är detta fallet i det kanske viktigaste av dem 
alla, biotit. Detta är av intresse för bedömande av järnets möjligheter att 


120 O. TAMM [72 


vandra i marken. Enligt min uppfattning måste man antaga, att järnet vandrar 
såväl i form av ferroioner som i form av kolloidala föreningar. Den senare 
uppfattningen torde f. n. vara den härskande (se bl. a. Aarniosl c.) och 
Odéns (1919) arbeten. Emellertid är det mycket antagligt, att ferroioner 
kunna frigöras ur ferromagnesiasilikat på alldeles samma sätt som magne- 
siumioner. Det är sålunda alls ej nödvändigt att antaga någon reduktions- 
process för att förklara ferroionernas existens, såsom av flere forskare gjorts 
gällande (Albert, 1910, sid. 333). För att påstå, att hela järnmängden 
transporteras i form av ferriföreningar måste man göra det mycket onaturli- 
gare antagandet, att hela den lösta mängden ferrojärn kvantitativt oxideras, 
för vilket varje stöd saknas. Enligt Odén kan man t. o. m. misstänka en 
reduktion av befintliga ferriföreningar. 

Enligt Hofman-Bangs förut citerade flodvattenanalyser synes järnet 
i likhet med aluminium blott i mycket små kvantiteter föras ut i flodvattnet. 
Härvid kommer då i betraktande dels den kolloidala järnhydroxidens resp. 
järnhumatets benägenhet för att falla ut i likhet med motsvarande aluminium- 
föreningar, dels de tvåvärdiga ferroionernas förmåga att genom oxidation 
övergå till olösliga ferriföreningar. Därjämte kunna enligt Odén (1. c) 
andra komplicerade oxidationsfenomen, som inverka på humusämnenas för- 
måga att verka som skyddskolloider spela in. Alla dessa processer äro sanno- 
likt verksamma vid många olika järnutfällningsprocesser i naturen, exempelvis 
sjömalmsbildningen. Aarnio (1915, sid. 73—75, 1918, sid. 53—56) vill för- 
klara dessa endast med tillhjälp av de kolloidala järnsolernas koagulation. 
Fullt tydligt är, såsom A arnio framhåller, att järnet vandrar inom ett myc- 
ket större område än aluminium. En bidragande orsak till detta synes mig 
dock just vara, att järnet dels vandrar som sol, dels i ionform. TI förra fallet 
åtföljer det delvis aluminium, i det senare ej, och kan åstadkomma järnav- 
sättningar, praktiskt taget fria från aluminium. i 

I normala rostjordsskikt sker en järnavsättning, som mer än något annat 
förlänar skikten sin karaktär. De i rostjorden befintliga kolloidhinnorna bestå 
till en väsentlig del av limonit. Det kvantitativa tillskottet av järn framgår av 
siffrorna för det limonitiska järnet. Det är i medeltal för 11 profiler, se avd. 
3, 1,60 I och når ofta 2—3 I, se yta 2, 4, 5. Av Hesselmans analyser 
från sandheden i Fagerheden (yta 6) låter sig på samma sätt som förut i 
fråga om aluminium härleda den i rostjorden utfällda järnkvantiteten. Den 
blir i medeltal för 8 profiler 0,91 94. Denna siffra motsvarar närmast skill- 
naden i limonit mellan rostjorden och underlaget och bör för att bli jämförbar 
med min ovan angivna siffra ökas med omkring 0,3 9, eller den genomsnittliga 
limonithalten i normalt underlag. Överensstämmelsen i storleksordning är 
god. 

I underlaget förefinnes, som i kap. 2:A nämnts, alltid små kvantiteter limo- 
nit, som måhända till en del härröra från uppifrån kommande transport. Oftia 
träffar man, särskilt i genomsläppliga gruslager, som bekant konkretioner och 
avsättningar, som utvisa järnets stora förmåga att vandra. En annan bety- 
dande del av det i marken lösliggjorda järnet åstadkommer sjömalmsbildnin- 
gen. Enligt nyaste undersökningar av Aarnio (1918) skulle råvaran för 
denna huvudsakligen vara att söka i de försumpade markerna, medan däremot 
1 de torrare järnet sannolikt ej i större utsträckning skulle kunna vandra allt- 
för långt utan att till största delen utfällas. 


[73] MARKSTUDIER 121 


e. Mangan. 


Mangans förhållande vid podsoleringen har endast undersökts å yta I3. 
Mangan finnes som synes av analyserna i ytterst små kvantiteter. Det ingår 
antagligen som beståndsdel i vissa av de mörka mineralen. I blekjorden kan 
spåras en urlakning av mangan, medan däremot någon märkbar anrikning i 
rostjorden ej kan ses. Fullkomligt samma slutsatser kunna dragas av Ra- 
manns (1886 a) omfattande analysmaterial. 


f. Fosforsyra. 


Fosforsyra torde från början förekomma som apatit, det vanliga fosformine- 
ralet i våra urbergarter. I marken synes apatit förekomma i städse små, 
men växlande mängder. Medan närvaron av fosforsyra stundom blott med 
svårighet kan påvisas, uppnår den i andra fall 0,3 till 0,4 4. Apatiten hör 
till de mineral, som vid blekjordsbildningen allra lättast gå i lösning. Alla 
författare, som undersökt podsolprofiler, ha också konstaterat fosforsyrans 
intensiva urlakning ur de övre skikten. Mina analyser bekräfta detta fullstän- 
digt. Fosforsyran har i mina profiler i medeltal en vittringsgrad av 90 4, 
d. v. s. högre än något annat ämne. 

Beträffande fosforsyrans vandringar visa Hofman-Bangs undersök- 
ningar, att de norrländska flodernas vatten nästan äro fria från fosforsyra. 
Den måste alltså utfällas någonstädes innan vattnet når floderna. Sedan 
gammalt har man konstaterat, att fosforsyran delvis utfaller tillsammans med 
järn och aluminium i rostjorden. Somliga av mina analyser bestyrka detta, 
jfr yta 2, 3, 8, medan andra uppvisa en lägre fosforsyrehalt i rostjorden än i 
underlaget. Måhända antyder detta, att den lättvittrade apatiten i rostjorden 
börjar lösa upp sig parallellt med tillförseln av fosforsyra uppifrån. 

En vacker bild av fosforsyrans urlaknings- och anrikningsförhållanden ge 
Hesselmans ovan citerade analyser från sandheden i Fagerheden. Ett 
medeltal av fosforsyrehalten i 8 profiler ger för blekjorden 0,018 4 P32O0s5, 
för rostjorden 0,103 9, och för underlaget 0,069 2. De olika bestämningar 
som sammansätta medeltalet stämma synnerligen väl överens. Att fosforsyran, 
ehuru förekommande i små mängder, kan vandra vida omkring, bevisas av 
den ständigt återkommande fosforsyrehalten i sjömalmer (jfr härom A arnio, 


1918). 
g. Magnesium. 


Magnesium utgör likgom järn en huvudbeståndsdel i de mörka mineralen 
biotit, hornblende, augit och olivin, samt deras omvandlingsprodukter klorit, 
serpentin m. fl. Utom i de nämnda mineralen torde magnesium endast före- 
komma i ytterst små mängder. Det som ovan under järn angivits angående 
dessa minerals vittring gäller därför i stort sett även magnesium. Detta ämne 
visar också en lika hög vittringsgrad som järn: 56 9. Det hör sålunda till 
de lättast upplösbara beståndsdelarna i marken. Detsamma framgår även av 
de flesta tidigare arbeten angående podsolprofiler, och bestyrkes även av de 
utförda undersökningarna av det finaste materialets sammansättning, yta I 


och 13. 


22 O. TAMM [74] 


Beträffande magnesiums vandringar, visa Hofman-Bangs undersök- 
ningar, att ganska obetydliga mängder föras med de norrländska floderna till 
havet. Byskeälvens vatten innehåller sålunda 0,0022 gram MgO på 10 liter. 
Möjligen antyder denna låga siffra, att magnesium utfälles någonstädes i 
marken. Frosterus (1914) anser sig ha påvisat en anrikning av magne- 
sium i rostjorden. Varken ur mina, Hesselmans eller Nyholms ana- 
lyser kan emellertid någon sådan utläsas. Jfr kap. 9. 


h. Kalcium. 


Kalcium har i mineralberäkningarna betraktats som anortit med avdrag för 
den kalkmängd, som åtgår för att med fosforsyran bilda apatit. Anortiten ingår 
tillsammans med albit i plagioklaser av varierande sammansättning. Dess- 
utom förefinnas med säkerhet små mängder kalcium dels i vissa av de mörka 
mineralen, dels i granat, epidot, titanit m. fl. mineral. Beräkningen av anor- 
titen är sålunda behäftad med åtskilliga felkällor. För att dessa dock ej 
torde bli ödesdigra för beräkningarnas värde borgar i viss mån den ringa 
mängden mörka och tunga mineral över huvud taget. De mineralseparationer, 
som utförts, antyda mycket låg halt mineral av sp. vikt över 3,05, till vilken 
kategori alla de ifrågasatta kalciummineralen utom fältspaterna höra. Be- 
träffande mineralen granat etc. kan, som nämnts, av materialet ej utrönas 
någonting säkert angående deras vittringsförhållanden. I fråga om de mörka 
mineralen torde det väl vara antagligt, att deras kalciumhalt uppvisar samma 
vittringsgrad, som magnesium och järn. Den kalciummängd, som förefinnes 
1 apatit, torde visa samma vittringsgrad som fosforsyran, d. v. s. ungefär 90 97. 

Den vittringsgrad, 28 4, som befunnits 1 medeltal vara retcemmttisyck 
för utlösningen av silikatiskt kalcium (tab. 3), gäller sålunda i huvudsak för 
fältspatbundet kalcium. Då emellertid alla.de i denna beräkning medtagna 
avlagringarna äro till största delen bildade av bergarter med ganska natron- 
rik plagioklas, kan man ej tillerkänna den funna siffran någon betydelse för 
de mera kalkrika leden av albit-anortitserien. I stället är det antagligt att 
en mera basisk plagioklas skulle uppvisa en större vittringsgrad. 

Beträffande kalkenas vandringar kan man av Hofman-Bangs analyser 
sluta sig till, att en relativt stor mängd av den lösliggjorda kalken medels 
floderna transporteras ut i havet. Icke mindre än 16 till 17 4, av totala sait- 
mängden i Byskeälvsvattnet utgöres av CaO, medan vid blekjordsbildningen 
endast 4,5 4 av de frigjorda mineralämnena utgöras av kalcium. Detta sam- 
manhänger givetvis med att kalcium uteslutande vandrar i jontillstånd och 
därför ej har så stor benägenhet att övergå till olösliga föreningar. 

Beträffande kalciums förhållande i rostjorden framgår varken någon minsk- 
ning eller ökning därstädes ur mitt analysmaterial. Möjligt är, att någon 
anrikning förefinnes, men samtidigt någon upplösning av kalkmineral. Diffe- 
renserna äro för små för att tillåta något säkert bedömande. I Hessel- 
mans analyser från Fagerheden (yta 6) är kalkhalten i rostjorden i regel 
något lägre än i underlaget, vilket möjligen tyder på utlösning. Enligt 
Frosterus (1914) förefinnes ej någon anrikning av kalk i rostjorden och 
slutligen låter någon sådan ej säkert påvisa sig i Nyholms analyser. Man 
torde därför på goda grunder kunna sluta, att någon höggradig absorption 
av kalk i rostjorden ej sker. " Ej heller synes i trakter, fria från kalkstens- 


[75] MARKSTUDIER 123 


material i jordlagren, någon kalkavsättning på annat håll äga rum, utan det 
förefaller, som om nästan hela den i blekjorden upplösta kalkmängden finner 
sin väg till havet. 


i. Natrium. 


Natrium torde till allra största delen förekomma som albit, dels tillsam- 
mans med kalkfältspat, bildande plagioklaser, dels i blandning med kalifält- 
spat. Natron äger en vittringsgrad av 22 Z och står sålunda mellan kalk 
och kali. 

Beträffande natriums vandringar, visar Hofman-Bangs analys av 
Byskeälvsvattnet, att natrium förefinnes i en kvantitet av 0,027 gram i I0 
liter eller 14 9 av totala saltmängden, sålunda något mindre än kalcium. 
Någon absorption av natrium i rostjorden framgår ej vare sig av mina eller 
Frosterus och Nyholms analyser. En sådan är även från teoretisk 
synpunkt osannolik, då natrium i allmänhet har en mycket svag tendens 
att absorberas i marken. Någon utlösning av natrium ur rostjorden kan lika- 
ledes ej konstateras. 


j;. Kalium. 


Kalium förekommer mest som kalifältspat (mikrolin) och som blandad kali- 
natronfältspat (mikroklinpertit). Dessutom finnes det i små mängder i pla- 
gioklaser samt glimmer. I analysberäkningen har allt kali beräknats som 
fältspatbundet, vilket väl ganska nära överensstämmer med verkliga förhål- 
landet. Den ringa, i biotit bundna kalihalten är sannolikt lätt upplösbar 
liksom t. ex. magnesium, medan kaliglimmern förefaller förbli tämligen intakt 
vid vittringen (se ytorna 3, 8, 12). Den vittringsgrad, som angivits i tab. 2, 
20 2, hänför sig huvudsakligen till fältspatbundet kali och är den lägsta vitt- 
ringsgrad, som funnits för något ämne utom kiselsyra. Tydligt är, att 
kalifältspaten, d. v. s. mikroklinen näst kvartsen är det mest svårvittrade av 
de viktigare markmineralen. 

Mycket intressant är den starka utlösning, som kalium visar i den fattiga 
porfyr-sandstensmarken å yta 5. Här wisar det en vittringsgrad av 45 4, 
vilken är högre än i någon annan undersökt profil. Detta sammanhänger tro- 
ligtvis med denna marks fattigdom på plagioklaser och mörka mineral. När 
ej sådana mineral finnas, måste vittringsprocesserna ta i anspråk den eljest 
svårvittrade kalifältspaten. i 

Kalium förefinnes i flodvattnet i allmänhet i något mindre mängder än nat- 
rium. Byskeälvsvattnet innehåller sålunda enligt Hofman-Bang 0,022 gr 
kali i 10 1. Någon säker anrikning av kali i rostjorden kan ej spåras vare 
Stoktina les selmans, Ny holms eller Eros terus analyser. 


k. Svavelsyra. 


Halten av svavelsyra har bestämts i två typprofiler, yta I och 13, den ena 
1 morän, den andra i mjäla. Båda framvisa en mycket ringa halt, mellan 0,02 
och 0,03 4 SÖs. Det var ej möjligt att få fram några lagbundna skillnader 
mellan olika skikt, utan sulfathalten synes vara ungefär densamma i profilens 
olika nivåer. Troligen är svavelsyrehalten av samma ungefärliga storlek i de 


124 O. TAMM [76] 


övriga profilerna. Att döma av de låga siffrorna, är svavelsyrans roll i pod- 
soleringen synnerligen liten. Största intresset äga de funna talen däri, att de 
belysa den utomordentligt ringa mängden lösliga salter i de nordsvenska 
podsolmarkerna. Detta förhållande motsvaras av en synnerligen låg halt elek- 
trolyter i grundvattnet. 

Hesselmans analyser från Fagerheden (yta 6) antyda än lägre halt av 
svavelsyra, som här tyckes vara något anrikad i rostjorden. 


1. Lösliga elektrolyter. 


Att bestämma markens verkliga halt av lösliga elektrolyter är en mycket 
svår uppgift. Enligt vegetationens vittnesbörd synas de norrländska podsol- 
terrängerna vara mycket fattiga på fria salter. Den rationellaste metoden 
att studera markens halt av sådana torde vara att undersöka markvätskan. 
De i denna befintliga saltmängderna stå givetvis i relation till de absorberade 
mängder salter, som möjligen finnas. En låg salthalt i markvätskan måste 
motsvaras av en låg halt absorberade salter i marken. 

För att få en föreställning om halten fria salter i en typisk norrländsk 
podsolterräng har den elektrolytiska ledningsförmågan bestämts i ett antal 
vattenprov, som insamlades under augusti månad 1918 å kronoparken Kul- 
bäcksliden, Degerfors socken i Västerbotten. Terrängen är typisk moränmark, 
belägen över marina gränsen och i allmänhet bevuxen med granskog, delvis 
försumpad. Yta 2, kap. I1:A kan sägas vara typisk för den ej försumpade 
marken å den ifrågavarande terrängen. Prov av vatten togos dels i källor, 
dels i grävda gropar, dels i befintliga små grubbor i marken. 

Det visade sig, att den specifika ledningsförmågan vid 15? C hos vattenproven 
var synnerligen likformig och låg. Den varierade mellan 1,78.10—97 och 2,87.10—9. 
Att detta motsvarar en mycket låg halt av lösliga salter i markvätskan är 
tydligt. Att direkt av den elektrolytiska ledningsförmågan uppskatta salt- 
koncentrationen i vattnet är svårt, enär man ej säkert vet, vilka ionér, som 
föreligga, och hur stor del av ledningsförmågan, som möjligen beror på fri 
kolsyra eller andra syror. En jämförelse med samtidigt utförda bestämningar 
på Vindelälvens och Umeälvens vatten är belysande. Dessa båda floders 
vatten ägde en ledningsförmåga av resp. 2,49. 10-53 och 2,90. 10—5, alltså ett 
högre värde än markvätskan. Enligt Hydrografiska byråns analyser av Ume 
älvs vatten vid Vännäs (se Hydrografiska byråns årsböcker), finnes i detta 
1 augusti månad 1 medeltal av sju års observationer 0,020 gr oorganiska, lösta 
beståndsdelar per 1. I flodvatten är det sannolikt att fria syror, såsom kol- 
syra, spela mindre roll än i markvätskan. Man kan därför dra den slutsatsen, 
att markvätskans salthalt troligen ej överstiger flodvattnets eller att den utgör 
omkring 0,02 gr per 1. Till jämförelse må vidare nämnas, att med omsorg in- 
samlat regnvatten å Kulbäcksliden i aug. 1918 hade en ledningsförmåga av 
0,45. 10-53. Vattens egen ledningsförmåga är enligt Kohlrausch och 
Heydwiller 0,004. 10-5. Man kan således anse att såväl marken som 
markvätskan i de normala norrländska podsolterrängerna äro mycket fattiga 
på elektrolyter. Marken är även i hög grad fattig på sådana beståndsdelar, 
som äro ägnade att absorbera och kvarhålla salterna. De skikt i profilen, 
som i dessa hänseenden äro gynnsammast ställda äro humuslagret och rost- 
jorden, i vilka därför vegetationens rötter huvudsakligen utbreda sig. Blek- 


[77] : MARKSTUDIER 125 


jorden och underlaget torde däremot vara praktiskt taget fria från absorberade 
salter. Hänsyn till närvaron av sådana överhuvud taget har ej ansetts behöva 
tagas vid beräkningen av analyserna. 


5. Överblick över de kemiska processerna. 


Blekjordsbildningen är, som ovan uppvisats, förenad med en upplös- 
ning av de flesta markmineralen, vilken i allmänhet fört till en urlakmng 
av 10—20 I av den ursprungliga massan. Kraftigast angripas apatit, 
därefter järn-magnesiamineralen. Mindre angripas plagioklaser och ännu 
mindre kalifältspat. Kwvartsen förefaller olöslig. Givet är emellertid, 
att i en viss mark alla mineral angripas samtidigt, fastän med mycket 
olika intensitet. 

Blekjordsvittringen försiggår på ett helt annat sätt än den vittrings- 
process, vars resultat är märkbart på jordarternas finaste beståndsdelar 
och som beskrevs i kap. 2:A2. Likaledes avviker blekjordsvittringen 
från den vittringstyp, som har förekommit i åtskilliga kaolinlager. 


Angående dessas genesis äro meningarna något delade; somliga sätta dem 
i samband med pneumatolytiska processer (Rösler, 1902), andra med kol- 
syrehaeltiga källors verksamhet, andra (Stremme, 1912) anse dem även 
orsakade av brunkollager och torvmossar. Troligt är väl, att kaolinlager 
kunna uppkomma på olika sätt. Utan att alls vilja ingå på frågan om kaolin- 
lagrens bildningsätt, kan jag dock ej underlåta att framhålla, att humus- 
vittring av den ovan beskrivna typen svårligan kan tänkas vara orsaken till 
uppkomsten av sådana. Däremot synes den i kap. 2 beskrivna vittringen vid 
fältspatmaterialets beröring med vatten i princip överensstämma med kaolini- 
seringen. Under sådana förhållanden böra de teorier, som vilja förklara 
kaolinlagrens uppkomst såsom verkan av kolsyrehaltigt vatten vara mest i 
samklang med den uppfattning om vwvittringens natur, som man erhåller av 
mina gjorda undersökningar. Mycket möjligt är, att vid wittringen direkt 
bildade aluminium- och kiselsyrehaltiga kolloidkomplex småningom under lop- 
pet av långa tidrymder övergå till kaolin. Kolloider representera ej något 
stabilt tillstånd hos materian, utan sträva merendels långsamt mot kristallisa- 
tion. På detta sätt kunde man tänka sig att den utfällda aluminiummängden 
i rostjorden småningom stabiliserar sig till kaolin. Detta torde dock endast 
kunna konstateras, för såvitt fossila rostjordsskikt från gångna geologiska 
perioder anträffas. 


Orsaken till att mineralen, speciellt fältspaterna, förhålla sig så olika 
vid blekjordsvittringen mot vid upplösningen i kolsyrehaltigt vatten i sam- 
band med sönderkrossningen i isen tyckes, att döma av ovan meddelade 
fakta sammanhänga med att blekjordsvittringen är en ytterst energisk 
process med delvis andra agens som hjälpmedel, vilken därför förmår 
bringa hela mineralkornen i lösning, även om de äro rätt stora. 


126 O. TAMM [78] 


Med hänsyn till de i en normalt utvecklad blekjord försiggångna om- 
vandlingsprocesserna är det av betydelse, att mineralsubstratet blivit så 
förändrat att det omöjligen kan undgå igenkännande för såvitt det ej 
blivit uppblandat och omrört med annat material. Även om en blekjord 
sekundärt blir pigmenterad med limonit, bibehåller den sina karaktärer 
lätt märkbara. En sådan blekjord är undersökt å yta 1, där undre delen 
av skiktet på en punkt ovan ett ortstenslager blivit kraftigt impregne- 
rad med limonit, som säkerligen uppkommit genom den fortskridande 
vittringen i samma skikt. Ortstenen torde nämligen ha spärrat vägen för 
det nedsipprande vattnet, varigenom limonit tvingats att avsätta sig i 
blekjordens undre del. Blekjordens stora resistens även mot inverkan av 
sådana kolloidala lösningar, som ge upphov till rostjordsskikt bevisas av 
flere av de talrika fall av begravd podsolering, som jag anträffat (jär 
kap. 3:B). Ofta finner man en blekjord täckt av ett helt tunntojords 
lager, i vilket ny blekjord och rostjord utbildat sig. Den nybildade 
rostjorden ovan den gamla blekjorden kan då vara helt tunn i jämförelse 
med en normal rostjords mäktighet. Icke desto mindre har i den gamla 
blekjorden, som i den nybildade markprofilen till en del intager den 
plats, som rostjorden borde ha, ingen som helst limonitfärgning ägt rum, 
utan den gamla blekjorden har för ögat precis samma karaktär som 
normal blekjord från markytan. Det förefaller sålunda, som de kolloida 
lösningarna passera den underliggande blekjorden utan att där avsätta 
något material. Det måste uppenbarligen såsom i det ovan beskrivna 
fallet med ortstenen finnas något, som hindrar nedsipprandet till djupare 
lager för att en limonitavsättning i en en gång uppkommen blekjord skall 
kunra komma till stånd. 

Det enda sätt att till oigenkännlighet förändra en gammal blekjord 
torde vara att synnerligen kraftigt mekaniskt bearbeta densamma och 
blanda den med annat material. En sådan bearbetning torde i naturen 
bortsett från uppfrysningsmarker endast kunna försiggå med hjälp av 
maskar. Profiler med mullbildning och maskar på gammal blekjord 
torde vara stora sällsyntheter; en vacker sådan profil har dock av mig 
iakttagits i en örtrik granskog med typisk mull nära gården Merlo, Sköns 
socken, Medelpad. Denna skogsmark visade en gammal blekjord, som 
synbarligen var stadd i långsam utplåning. I somliga profiler kunde 
blekjord ej mera upptäckas, medan den i andra var 5 cm mäktig och tyd- 
ligt iakttagbar, ehuru den var mycket obestämt avgränsad såväl mot hu- 
muslagret som mot det underliggande skiktet. Vid försumpning av mar- 
ken kan också en gammal blekjord förändras därigenom att den blir im- 
pregnerad med utfällda humusämnen. 


[79] MARKSTUDIER 127 


Rostjordens karaktär är helt olika blekjordens. Den är i huvudsak ett 
anrikningsskikt, om än även någon utlösning av lättvittrade mineral, 
exempelvis apatit, sker. I fråga om de ämnen, som finnas absorberade, 
sker antagligen en ständig växelverkan mellan upplösning och utfällning. 
Man måste nämligen föreställa sig, att limonit och dylika beståndsdelar 
lättare gå i lösning under inverkan av sura humusämnen än de ovittrade 
markmineralen. Då dessa emellertid visa spår (etsning) av en börjande 
vittring, är det mycket sannolikt, att en jämförlig upplösningsprocess tid- 
vis angriper de i rostjorden utfällda kolloiderna. Enligt Aarnio beror 
kolloidernas utfällning av koncentrationerna i markvätskan, och dessa 
«måste ändra sig med väderlekens och årstidernas växlingar. Sannolikt 
föreligger i rostjorden ett slags jämviktstillstånd, i det att å ena sidan 
uppifrån kommande ämnen absorberas, å andra sidan en upplösning sker 
vid andra tillfällen. I rostjordens översta del gör sig upplösningen san- 
nolikt småningom allt mera märkbar; det är också här som mineralkornen 
äro tydligast etsade; varvid rostjorden helt säkert ytterst långsamt över- 
går till blekjord. 

Medan materialet i blekjorden genom podsoleringen undergått en full- 
ständigt irreversibel förändring, är så ej förhållandet med rostjorden. 
Tvärtom kan man mycket väl tänka sig, att en återupplösning av kolloi- 
derna kan ske och materialet därigenom ungefärligen återtager sitt ur- 
sprungliga utseende. Så sker också antagligen i vissa försumpade mar- 
ker. Av denna anledning torde det vara lämpligast att betrakta blek- 
jorden som det för podsoleringens grad mest karaktäristiska. Med en 
svag podsolering bör sålunda menas en sådan med svagt utpräglad och 
tunn blekjord, med stark podsolering en med starkt utpräglad och mäk- 
tig blekjord. Då graden av utprägling ej kan bestämmas utan en ingå- 
ende kemisk undersökning, så nödgas man för praktiskt bruk uppställa blek- 
jordens mäktighet såsom enda mått på podsoleringsgraden. 

Då blekjordsbildningen av allt att döma är en mera lagbunden och 
dessutom lättare kemiskt karaktäriserad process än rostjordsbildningen, 
torde dess användande som norm för podsoleringsgraden ur alla synpunk- 
ter vara berättigad. Vanligen följer rostjordsbildningen blekjordsbild- 
ningen i intensitet, så att mot en mäktig och utpräglad blekjord svarar 


en mäktig, starkt färgad rostjord; alltid är detta dock ej fallet. 
LJ 


6. Moderavlagringens roll vid podsoleringen. 


De ovan beskrivna kemiska processerna hänföra sig egentligen till pod- 
solering av en avlagring med normal urbergssammansättning. I det före- 


128 O. TAMM (80] 


liggande analysmaterialet belyses emellertid också huru podsoleringen ter 
sig på underlag av annan beskaffenhet. Yta nr 4 representerar en typisk 
silurmorän, huvudsakligen bildad av skiffer och kalksten (86 4) och 
resten kvartsiter och diverse silikatbergarter. Yta nr 5 framvisar en 
morän bestående av 40 9 porfyrer, 40 I kvartsiter och resten obestäm- 
bara bergarter. Det är sålunda tydligt, att yta 4 och 5 ur kemisk-petro- 
grafisk synpunkt äro varandra så olika som det överhuvud är möjligt. 
Såsom synes av analyserna framvisar podsoleringen å dessa olika under- 
lag resultat som i det hela nära överensstämma med företeelserna å de 
normala urbergsmarkerna. Anmärkningsvärd är den redan förut påpe- 
kade vittringsgraden hos kalium å yta 5, vilket sannolikt beror på från- 
varon av andra lättare utlösbara beståndsdelar. Yta nr 4 tillåter, som 
ovan nämnts, egentligen ingen mineralogisk diskussion. En jämförelse 
av analyserna med de övriga visar emellertid mycket stora likheter. 
Även här förefinnes en stark utlösning av järn och magnesia, men även 
en påfallande stark urlakning av alkalierna. Det förefaller, som be- 
ståndsdelarna i detta material äro något mera lättlösta än i ett normalt 
urbergsunderlag. I porfyr-kvartsitmarken förefalla de utlakade kvanti- 
teterna av alla ämnen tillsammans vara något mindre än i normala ur- 
bergsprofiler, vilket ju också är helt naturligt. 

På grund av de undersökta profilernas synnerligen likartade karaktär, 
torde man med skäl kunna påstå, att en jordarts petrografiska egenska- 
per utöva ett oväntat ringa inflytande på podsoleringens kemiska proces- 
ser. Detta gäller dock endast under den förutsättningen, att de allmänna 
villkoren för humusbildningen ej ändras. Skulle t. ex. på en moränmark, 
delvis bestående av lättvittrade bergarter, en örtrik granskog med mull- 
bildning uppstå, bleve hela profilbildningen en annan. Den undersökta 
profilen med silurbergarter var vald just för att belysa normal podsolering 
under råhumus å lättvittrat bergartsmaterial. 

Ett mycket litet inflytande synes också materialets kornstorlek egen- 
domligt nog utöva. Detta dock blott inom vissa gränser; å verkliga 
leror ställa sig som nämnts profilförhållandena helt olika. Inom de grän- 
ser, sålunda mjäla—sand—morän, inom vilka normala podsolprofiler med 
typisk blekjord uppkomma, tyckas de kemiska förändringarna i profilen 
vara icke blott kvalitativt utan även kvantitativt ungefär likartade (se 
ASTA 

Det ringa inflytande, som underlagets kornstorlek och petrogafiska be- 
skaffenhet utövar på det kemiska förloppet i podsoleringen, motsvaras 
också av ett motsvarande ringa inflytande på de olika markskiktens mäk- 
tighet. Vad blekjorden beträffar, är det mig fullkomligt omöjligt att 
uppvisa någon påtagligt lagbunden växling i blekjordens genomsnittliga 


[81] MARKSTUDIER 129 


mäktighet på geologiskt olika underlag. Växlingar förekomma, men de 
kunna också förklaras såsom följder av vegetationens inverkan (jfr kap. 
5). Blekjorden förefaller i regel bli något mäktigare å morän än å sand 
och mjäla under i övrigt likartade förhållanden. Möjligen spelar morä- 
nens halt av stenar in, varigenom de urlakande lösningarna måste passera 
ett något mäktigare skikt för att nå samma utlösningseffekt som i en 
stenfri avlagring. Stenar representera nämligen så gott som intakta 
partier vid vittringen, enär deras yta är ringa per volymsenhet räknat. 
Det nedsipprande vattnet söker sig naturligtvis ned mellan dem och an- 
griper huvudsakligen sand- och stoftmaterialet. 

Ett ganska stort inflytande synes emellertid moderavlagringens beskaf- 
fenhet utöva på blekjordens lokala mäktighetsväxlingar. I allmänhet äro 
dessa mera framträdande på en moränmark än på en sandmark. Man 
finner sålunda på en helt liten yta växlingar 1i blekjordens mäktighet 
mellansveresx.: 2 och 30 cm eller: därutöver .(jff yta 2). På sandmarker 
kan man stundom träffa ytterst regelbundet utbildade profiler. Sär- 
skilt är detta fallet på svagt podsolerade tallhedar (yta 7). 

Beträffande rostjorden synes materialet utöva ett lokalinflytande unge- 
fär som i fråga om blekjorden, men här synes även skiktets genomsnitt- 
liga mäktighet påverkas. I en mjäla eller i en på fina beståndsdelar rik 
morän blir sålunda rostjorden i regel dels tunnare och dels skarpare 
avgränsad mot underlaget. Exempel härpå utgör yta 13, där rostjorden 
endast är 6—7 cm mäktig. Förklaringen är helt naturlig, nämligen 
att kolloiderna lättare fasthållas i ett finkornigt lager och därför ej 
hinna passera lång väg innan de avsättas. Moränprofilen, tavl. I a, fram- 
visar en mycket morik morän. Här är som synes rostjorden utbildad 
som ett regelbundet ganska tunnt band, som noga följer blekjordens 
undre gräns. I grövre sand- och moränavlagringar får däremot rostjor- 
den ett mycket oregelbundet utseende. Stundom förtonar den långsamt 
inom en meters djup i underlaget, och visar stora oregelbundenheter 
beträffande mäktigheten. Endast det allra översta kan då sägas vara 
normal rostjord av beskaffenhet motsvarande de angivna rostjordsanaly- 
serna, det därunder liggande materialet är ett mellanting mellan rostjord 
och oförändrat underlag. Exempel på en sådan profil framvisar yta 
nr 2. Det är väl utan vidare tydligt, att ovan beskrivna små olikheter 
i podsolprofilens utbildning hänföra sig till olika genomsläpplighet i olika 
material. 

Långt mera än oregelbundenheterna i de kemiska processernas förlopp 
under olika geologiska förhållanden frapperar den likformighet i stora 
drag, som utmärker dem, och som sålunda sträcker sig såväl till skiktens 
utbildning som de kemiska omvandlingar, som kunna skönjas. På ett 


9. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, MHäft. 17. 


130 O. TAMM [82] 


indirekt sätt influerar emellertid det geologiska underlaget starkt på pod- 
soleringsprocesserna. Det är nämligen i hög grad bestämmande för 
den skogstyp, som tager marken i anspråk, och denna inverkar starkt på 
profilbildningen. (Se härom kap. 5.) 

Här må även framhållas de säregna drag, som podsoleringen i Sverige 
äger, beroende på att den i regel är utvecklad på ett förut av vittringen 
så gott som oberört substrat. Den vittring som ägt rum oberoende av 
podsoleringen har ovan visats vara kvantitativt mycket obetydlig. Så är 
emellertid ej förhållandet i många andra länder, särskilt sådana, som ej 
varit nedisade under kvartärtiden. Det föreligger därför i Fennoskandia 
helt andra möjligheter att bedöma processens hela karaktär, enär man 
är berättigad att mineralogiskt diskutera de olika analyserna. Man kan 
säga att vårt land i dess norra delar visar podsoleringen renodlad från 
andra vittrings- och markbildningsprocesser. Ännu har den ej heller 
alls nått det slutresultat till vilket den strävar och som teoretiskt repre- 
senteras av ett blekjordslager, bestående åtminstone upptill av ren kvarts. 


7. ”Topografiens betydelse för podsoleringsprocesserna. 


Att topografien inverkar på podsoleringsprocesserna och därmed även 
på profilens utbildning har sedan länge varit känt. Synnerligen vackra 
exempel härpå beskriver Glinka (1914, sid: 71), av vilkafdermmttan 
går, att såväl blekjord som rostjord bli mäktigast i sänkor, medan 
de äro svagare utvecklade å platåer. I sluttningar kunna förhållandena 
vara olika. Allt detta är ju vad man med hänsyn till podsoleringens 
natur bör kunna vänta. 

Exempel på huru de topografiska förhållandena påverka podsolskik- 
tens utbildning äro mycket lätta att finna i vårt land. Snart sagt över- 
allt, där en råhumusmark är småkuperad med omväxlande svackor och 
kullar, finner man profilen utbildad i enlighet med det av Glinka be- 
skörviartallet:) (Erlaveniiinlositie ris mo) 


Särdeles vackra exempel framvisa tallhedarna mellan Skellefte älv och 
Petikån några km från Kusfors järnvägsstation, Västerbotten. Marken ut- 
göres här av likformig, ganska grov älvsand, bevuxen med synnerligen likar- 
tade, genuina tallhedar. Vegetationen är över stora arealer oerhört enformig. 
Å de i övrigt alldeles plana terrasserna finnas talrika kittelformiga gropar. 
En typisk dylik är ungefär 50 meter i diameter och omkring 7 meter djup. 

På den plana tallheden är profilen över väldiga arealer ytterst likformigt 
utbildad. Podsoleringen är mycket svag med 1—2 cm:s blekjord. Profilen 
överensstämmer sålunda i allo med yta 7. I kittelgroparna är blekjorden 
10—20 em och mycket skarpt utpräglad. Rostjorden är på den plana heden 


[83] MARKSTUDIER Lan 


av den på torra tallhedar vanliga karaktären, (se kap. 5:D2) omkring 20 cm 
mäktig men otydlig och svår att särskilja från underlaget, som upptill är gul- 
färgat men nedåt blir allt gråare. I groparna var rostjorden merendels starkt 
rostfärgad till minst 25 cm under blekjorden och kunde lätt skiljas från under- 
laget. Vegetation och humustäcke i groparna var ungefär likartat med mot- 
svarande element å den övriga heden. 


Å moränmarker, där podsoleringen nästan alltid lokalt varierar myc- 
ket mera än å sandmarker är topografiens inflytande vanligen ej fullt 
så klart. Man finner dock alltid starkare podsolering i terrängens svac- 
kor jämfört med å små lokalplatåer. Ett belysande exempel från trakten 
omkring Jörn, Västerbotten, må anföras. 


Vid landsvägen mellan Jörn och Österjörn utbreda sig vidsträckta, enfor- 
miga tallhedar å moränmark. Ungefär mitt emellan de nämnda platserna 
finnas en mängd låga moränryggar, ett slags drumlins, av i allmänhet 3 me- 
ters höjd över omgivningen och 15—20 meters bredd. Mellan ryggarna ha ut- 
bildat sig grunda svackor. Delvis voro dylika ryggar genomskurna av lands- 
vägen, varvid större skärningar uppkommit. Tack vare grusfångst visade 
dessa friska profiler. Sådana upptogos även inne 1 beståndet. På morän- 
ryggarna var podsoleringen i allmänhet mycket svag med 1—3 cm:s blekjord, 
som dock å enstaka punkter nådde 5—10 cm, i medeltal cirka 3 em. Rost- 
jorden var 7—8 cm mäktig, rostgul, ganska obestämd och övergick utan skarp 
gräns i underlaget, grå, stenig och sandig morän. TI svackorna var blekjorden 
i genomsnitt ungefär 12 cm mäktig. Rostjorden var också cirka 12 cm mäktig och 
stundom innehöll den ortstensklumpar. Emellertid var vegetationen ej fuillt 
likartad i svackorna och på ryggarna. Medan på de senare förefanns en 
genuin lavhed, voro svackorna betydligt rikare på ris och mossor; i vissa av 
dem fann man till och med små lokala försumpningar. I följd härav var 
råhumustäcket kraftigare utvecklat i svackorna än å höjderna, det var å 
dessa 1—2 cm lös, smulig råhumus av den 1 tallhedar vanliga typen, medan 
i svackorna fanns en mera hopfiltad råhumus av 3—4 cm mäktighet. Denna 
omständighet kan nog tillskrivas en ganska stor betydelse med hänsyn till pro- 
filens olika utbildning. 


I svaga till medelstarka sluttningar är podsolprofilen vanligen ganska 
normal, ungefär som på platåerna. Större oregelbundenheter än där 
torde dock vara vanliga; en mängd faktorer påverka ju i sluttningar 
vattnets avrinnande. 

I starka sluttningar uppkommer ofta ingen typisk podsolprofil. Detta 
kkamWdelstberto på att vattnet avrinner på ytan och ej i så stor mängd 
tränger ned i marken, dels på att ytliga, relativt hastigt framrinnande 
grundvattenströmmar med syrerikt vatten enligt Hesselman (1910 b) 
befordra» uppkomsten av örtrika skogstyper, där profilutvecklingen blir 
en lannan. Ett exempel härå finnes i Rokliden, Norrbotten, där ett 
vackert granbestånd med god mullbildning utan blekjordsbildning före- 
finnes å den nedersta starkaste sluttningen av en försumpad lid med 


132 O. TAMM [84] 


riklig vattentillförsel. Lokalen är beskriven av Hesselman (1917 a, 
sid. 403, 465). En likartad markbildning i örtrik granskog med mull 
förefinnes vid Svarttjärn i samma trakt. En mycket genomsläpplig 
rullstensås bildar här ett tydligt grundvattensavlopp för en liten tjärn. 
Ovan tjärnens nivå träffar man å åsen normal podsolering med cirka 
10 cm mäktig blekjord, medan under tjärnens nivå profilen saknar ut- 
präglade skikt och blir likformigt brun och mullhaltig. Vid åsens bas 
upprinna källådror. 

Topografiens inflytande på markprofilutvecklingen sker på två olika 
sätt. Ett direkt därigenom att vattenavrinningen påverkas, vilket leder 
till å vissa ytor svag, å andra stark podsolering. Indirekt verkar topo- 
grafien på podsoleringen genom sin stora betydelse för vegetationen, 
som i sin tur inverkar på markprofilbildningen. De beskrivna exemplen 
äro uppenbarligen resultat av topografiens såväl direkta som indirekta 
inverkan på marken. Tallheden i Kusfors visar dock den direkta inver- 
kan i det närmaste renodlad. 

Oerhört känslig för topografien blir markprofilutbildningen i sådana 
trakter, där marken är kalkhaltig. I trakterna omkring Revsunden i 
Jämtland, (mina iakttagelser referera sig egentligen till Gällöområdet) 
är topografien starkt kuperad. Moränmarkerna äro på ytan i regel fria 
från kalk, enär området ligger strax öster om den sista isdelaren, var- 
igenom kalktransport från det jämtländska silurområdet förhindrats. i 
moränernas djupare lager finnes emellertid sådan silurkalk inblandad 
som följd av en tidigare isrörelse. (IH ögbom, 1894, sid, 74.) Man 
finner här, att den minsta sluttning ofta är tillräcklig att förhindra upp- 
komsten av en normal podsolprofil, samtidigt som en humusform, avse- 
värt gynnsammare än den för mellersta Norrland normala råhumusen 
uppkommer. Det torde ej råda något tvivel om, att allt detta beror på 
en viss tillförsel av kalkhaltigt grundvatten. I vanliga fall skulle under 
liknande topografiska förhållanden en visserligen något oregelbunden, 
men dock för det mesta tydlig blekjords- och rostjordsbildning inträtt, 
men närvaron av ganska små mängder kalk ger topografien ett förstärkt 
inflytande i dess strävan att bringa markprofilen i en annan utveckling. 
— De skogsbestånd, som finnas å de nämnda markerna, äro utomordent- 
ligt växtliga. 

Liknande förhållanden jämfört med Gällö-trakten har jag iakttagit i 
andra trakter av Jämtland, såsom Stugun, som också äger kalkhaltiga 
moräner. Även i Ragundaområdet finner man ibland podsoleringen 
mycket starkt avtrubbad i och nedanför sluttningarna, medan den uppe 
på bergplatåerna och i sluttningarnas övre delar är fullt normal. Även 
här torde stundom samma orsak kunna förutsättas. 


[85] MARKSTUDIER 139 


Av ovan anförda omständigheter är det tydligt, att fullt normal pod- 
solering endast kan förväntas å plana terasser eller platåer samt svagare 
sluttningar. Jag har därför städse vid mina undersökningar vinnlagt 
mig om att söka ut plana eller nästan plana marker för att de skola bli 
topografiskt jämförbara med varandra. Alla de i kap. 11 anförda ytorna 
uppfylla detta villkor. Endast där så är fallet, kunna några säkra slutsat- 
ser angående vegetationens och klimatets inverkan på marken dragas. 

Det kan då invändas, att stora trakter med sluttande topografi ej bli 
undersökta. Detta har emellertid enligt mitt förmenande liten betydelse, 
åtminstone ur skoglig synpunkt. Sluttningarna äro så gott som alltid 
bättre än platåmarkerna. Rörligt vatten, som sipprar fram i jordlagren 
medför alltid en näringstillförsel och friskhet i marken, som ökar sko- 
gens trevnad. Alla skadliga följder av podsoleringen i form av urlak- 
ning, ortstensbildning o. d. äro därför mindre ödesdigra 1 sluttningar än 
å plan mark, vartill kommer att själva processerna i sluttningarna nog i 
de flesta fall bli något avtrubbade. | 


GATE VG 


Podsoleringens hastighet och utveckling i olika växt- 
| samhällen. 


Podsoleringens hastighet har diskuterats av åtskilliga författare i den 
unländskarittieraturen. PP. E. Muller (1887, sid: 260-271), Sanna ww 
(1898), Emeis (1876, sid. 105—106) och andra ha visat, att blekjor- 
den och ortstenen i Jyllands och Slesvigs ljunghedar ofta äro mycket 
gamla bildningar. Då processen fortfarande försiggår på många lokaler, 
böra de alltså ha uppkommit långsamt, såvida ej processerna i vissa fall 
bragts till stillestånd. Keilhack (1912) beskriver flygsandsdyner av 
olika ålder vid Pommerns kust. De äldsta, omkring 7 000 år gamla, äro 
starkt podsolerade med ortsten medan yngre äro svagt, de yngsta (300—400 
år) ej märkbart podsolerade. Ä -andra sidan finnas också uppgifter angå- 
ende hastig podsolering. R amånn (1886 ao. b) meddelar sålunda, att om 
ortstensskikt genombrytas av rötter eller |brukningsredskap, ortstenen 
snabbt återbildas och rör- eller flaskformiga fördjupningar uppstå i ort- 
stenslagret. Schröder (1919) meddelar, att en begynnande blekjords- 
och ortstensbildning i Slesvig uppstått under en grangeneration. P. E. 
Muller 1887, sid. 224—227, 135) meddelar liknande observationer 


134 O. TAMM [86] 


från hedar och granskogar, där blekjorden anlägges som en smal strimma. 
Han citerar även iakttagelser av v. Purkyné angående uppkomsten 
av blekjord och ortsten i hundraåriga tallskogar från Böhmen (P.- E. 
M äller, ll. c. sid. 257). Vidare omnämner han podsoleringens fortskri- 
dande i degenererade ekmarker. Hans berömda skildring (1. ce. sid 143— 
149) av mullbildning utan blekjord i reliktbestånd av eksmåskog, om- 
givna av ljunghedar med råhumus, bleksand och ortsten äro allmänt kända. 
Egendomligt är, att blekjorden omedelbart utanför ekområdet synes ha 
sin normala mäktighet. Detta tyder på, att eksmåskogen är en mycket 
gammal relikt och att ljungheden alltså länge funnits i omgivningen. 
Som allmän slutsats av sina observationer rörande podsoleringens hastig- 
het finner M äller, att man måste räkna med århundraden för att en 
utpräglad blekjords-ortstensbildning skall kunna komma till stånd. 

I Sverige föreligga hittills ej några säkra uppgifter angående podsole- 
ringens hastighet. Vad särskilt Norrland beträffar, så har man ej rätt 
att utan vidare anse P. E. Möllers och andras slutsatser giltiga här 
på grund av de olika geologiska och klimatologiska förhållandena. Ä andra 
sidan erbjuder Nordsverige på grund av landhöjningen enastående möj- 
ligheter att studera markprocessernas hastighet, varjämte det geologiska 
underlaget genom sin ovittrade beskaffenhet är särdeles lämpligt för 
dylika undersöknigar. 

Podsoleringens variationer i olika växtsamhällen har även ingående be- 
handlats av P. E. M äller och andra forskare. M äller beskriver pod- 
soleringstyper från ljunghedar, bokskogar och ett flertal andra växtsam- 
hällen. Om dessa resultat gäller dock även, att de ej direkt äro tillämp- 
liga på nordsvenska förhållanden. Man kan emellertid av dem dra den 
slutsatsen, att alla växtsamhällen, som bilda råhumus, också kunna för- 
orsaka podsolering. Detta är även den härskande uppfattningen bland 
alla moderna forskare. 

Vid mina försök att studera ovan omtalade frågor i Norrland, fann jag 
snart, att podsoleringens hastighet intimt sammanhänger med olika råhu- 
musbildande växtsamhällens inverkan och att dessa båda företeelser där- 
för lämpligast behandlas i samband med varandra. 


A. Podsoleringen å mycket unga markytor. 
1. Undersökningsmaterial. 


För att studera podsolprofilens bildningshastighet har jag undersökt 
ett antal unga markytor särskilt sådana, som endast varit bevuxna med 
en eller i vissa fall två skogsgenerationer. Sådana ytor stå till buds över- 


[87] MARKSTUDIER 135 


200 


0 


Efter A. G. Hög bom, 1919. 


Fig. 5. Grafisk framställning av den senkvartära landhöjningen vid Ångerman- 
landskusten. Efter den horisontala axeln tiden i århundraden (+ o = 
Kr. f.). Efter den vertikala axeln höjd över den nuvarande havsytan. 
Om en viss orts höjd över havet är känd, fås approximativt ur kurvan 
den tid som förflutit sedan orten i fråga höjdes över havsytan. — 
(Graphische Darstellung der spätquartären Landhebung der Kiste Anger- 
manlands. Abzisse = Zeit in Jahrhunderten (+ o = Chr. Geb.). Ordi- 
naten = Höhe i/M-.) 


allt vid den norrländska kusten, som undergått en numera ganska nog- 
grant känd landhöjning. Dessutom har jag gjort en rekognoscering av 
hela den år 1796 genom den allbekanta katastrofen uttappade Ragunda- 
sjöns område i Jämtlands östra del. Här kunde sålunda åtskilliga mark- 
ytor, som med säkerhet uppstått år 1796, undersökas. I övrigt har jag un- 
dersökt några med konst åstadkomna markytor, som på ett eller annat 
sätt kunnat tidsbestämmas. 

Den recenta landhöjningen vid Norrlandskusten är 'studerad sedan 
gammalt. De modernaste arbeten, som föreligga om densamma äro 
BlomquwuistochRenquist (1914, jfr sid. 82) och Witting (1918, 
jfr sid: 316 m. fl.). Den äldre landhöjningen är känd bl. a. genom 
Lidén (1911). Nyligen har professor Högbom (1919) offentlig- 
gjort en grafisk framställning av landhöjningen på grundval av kända 
observationer och De Geers kronologi. Enligt Högbom kan man 
anse, att den norrländska kusten från Sundsvall norrut i stort sett höjt 


136 O. TAMM [88] 


sig I m per århundrade under den senaste tiden. Troligen har rörelsen 


gått något långsammare vid Norrbottenskusten. Med ledning härav är 
det möjligt att bestämma åldern å ytor intill den norrländska kusten å 
låga nivåer. Även å högre sådana kan man med ledning av Hög bom s 
diagram (se fig. 5) bestämma åldern ur höjdsiffrorna, om ock värdena bli 
osäkrare ju högre höjden över nuvarande havsytan är. Området utmed 
den norrländska kusten är sålunda ett ovanligt lämpligt område för jäm- 
förande studier å markytor av olika ålder. 

På olika sätt har sålunda erhållits ett material av observationer å myc- 
ket unga ytor, som i det stora hela visar sig vara 1 hög grad överensstäm- 
mande, och i vilket även kan spåras olika växtsamhällens betydelse för 
podsoleringens intensitet. Ett sammandrag av det viktigaste observations- 
materialet från dessa ytor, som finnas i vitt skilda delar av det nord- 
svenska barrskogsområdet torde därför här vara på sin plats. 

Den yngsta markyta, i vilken jag kunnat iakttaga en börjande podsolering, 
är en liten sandkörd parcell av cirka I ars storlek å en mosse i Malingsbo, 
Dalarna, som dikats för cirka 40 år sedan. 

Marken är nu (1918) bevuxen med ett tätt ungtallbestånd av minst trettio 
års ålder. I beståndets tätare delar är marken betäckt med tallbarr, eljest 
med ris och mossor. Ett cirka 2 cm tjockt råhumustäcke (inberäknat förna) 
hade utbildat sig. Under detta kunde man förmärka en första svag antydan 
till blekjordsbildning. Mäktigheten av det urblekta skiktet uppgick till högst 
0,5 cm. Någon antydan till rostjord kunde ej skönjas. Det påkörda sand- 
lagret över torven var 10 cm mäktigt. 

En obetydligt äldre yta av liknande karaktär har iakttagits i Gammelkroppa, 
Värmland. 

En steril högmosse (den s. k. Svartsångsmossen), hade delvis sandkörts för 
drygt 50 år sedan (mossen är omnämnd av Tiberg, 1907). På den sand- 
körda delen förefanns en mycket växtlig blandskog av tall, gran och björk 
med undervegetation av ris, mossor och något örter. Torven var betäckt med 
några cm:s förna och råhumus. I sanden kunde en antydan till 0,5—1,0 cm:s 
mäktig blekjord urskiljas. 

Betydligt klarare förhållanden visar en annan sandkörd mosse i Malingsbo, 
som först iakttagits av prof. Hesselman. Ytan har av mig undersökts i 
detalj, se: kap. 11, yta 10: Man kan här studera hur. em cirka moo-Aame 
barrblandskog inverkat på en frisk sandyta (se tavl. 2). 

Under det cirka 5 cm mäktiga humuslagret har utbildat sig ett väl synligt, 
gråvitt blekjordslager av 1— 3cm:s mäktighet. Rostjorden är också mycket 
tydlig. Under denna finnes ett skikt av fin, oförändrad sand. Något djupare, 
intill den underliggande torven, förefinnes en svag podsolering i omvänd ord- 
ning, på så sätt att närmast torven kunde iakttagas en blekjord av 0,5 cm:s 
mäktighet och ovanför denna tydligt urskiljbar rostjord. Den vid markytan 
verksamma podsoleringen: tycktes vara starkast, där den påkörda sanden var 
mäktigast. 

Ehuru podsolprocesserna gjort sig mycket väl märkbara för ögat i denna unga 
markyta, visa dock de verkställda analyserna, att inga större kemiska om- 


[89] MARKSTUDIER 137 


vandlingar ännu ägt rum vare sig i blekjorden eller i rostjorden. Möjligen 
kan man spåra en liten urlakning av fosforsyra i blekjorden. Tydligare fram- 
träder anrikningen av limonitiskt järn i rostjorden. Blekjorden har emellertid 
ej heller samma utpräglade utseende som gammal, typisk blekjord. Efter 
tvättning med saltsyra kunde man knappt förmärka någon etsning av mineral- 
kornen i likhet med vad som brukar vara fallet i typisk blekjord av gammal 
ålder. Det är sålunda tydligt, att det första stadiet vid uppkomsten av en 
blekjord är en färgförändring, som ej är förenad med några kvantitativt be- 
tydande kemiska förändringar. Av intresse är, att blekjorden tyckes så att 
säga anläggas med 0,5—1 cm:s mäktighet, varefter den rätt fort växer i tjock- 
lek. Rostjorden anlägges tydligen med minst ungefär 5 cm:s mäktighet, stun- 
dom mera. 

Att podsoleringen kan försiggå nedifrån och upp sammanhänger väl med att 
vissa årstider under vissa år en uppåtströmning av markvätskan äger rum. 
När denna därvid i torven har tillfälle att mätta sig med humussyror, är det 
naturligt, att den märkbart skall podsolera den ovan liggande sanden. Fallet 
är särdeles intressant, men förutsättningarna för dess uppkomst äro ovanliga. 

Det var å den undersökta ytan omöjligt att säkert påvisa olikheter i mark- 
profilen, sammanhängande med förekommande växlingar i markvegetationen. 
Denna har också på grund av en rätt nyligen företagen gallring mångenstädes 
något ändrat karaktär. 

En mycket ung podsolering visar ett tallbestånd vid Fagerheden, Norrbotten. 
Nedanför byn Fagerheden finnes mot öster en sakta sluttande myr, vilande på 
sand. När landsvägen Piteå Långträsk omkring år 1869 tframdrogs förbi Fager- 
heden, dränerades myrens nedre, närmast vägen belägna partier, där torven 
var tunn, genom vägdikena. Utmed vägen hade man tagit upp ett cirka 0,5 m 
djupt grustag, som efter dikenas fullbordan blev alldeles torrt, och snart togs i 
besittning av en. tallskog, som också intog övriga, delvis med tunn torv 
betäckta, angränsande ytor, som genom vägbygget dränerats. Sanden var 
emellertid överallt inpregnerad med limonit, som tydligen kommit från myrens 
högre upp liggande huvuddel; på vissa ställen var den starkt röd ända upp 
i ytan, på andra förefanns mäktig, stenhård ortsten, varom mer i kap. 6:D3. 

I grustaget växer ett nära femtioårigt tallbestånd. Markvegetationen be- 
står av bärris och husmossor, och ett humuslager av ungefär tre cm:s mäktig- 
het, bestående huvudsakligen av råhumus med något litet förna, hade upp- 
kommit. Ett fullt iakttagbart blekjordsskikt av en mäktighet av i allmänhet 
2—3 cm, stundom ända till ,4—5 cm hade utbildat sig. Blekjordens egen- 
skaper påminde om den ovan beskrivna från Malingsbo. Den hade således 
ej alls samma genomvittrade utseende som gammal, normal blekjord. Ehuru 
ingen analys utförts, är det därför sannolikt, att även dess kemiska egen- 
skaper överensstämma med Malingsboblekjordens. På grund av att hela sand- 
avlagringen från början varit mer eller mindre limonitimpregnerad, kunde 
ej rostjordsbildningen studeras å denna. 

Mycket intressanta podsoleringsförhållanden föreligga på den gamla 
Ragundasjöns område. Detta är först utforskat av A. G. Högbom 
(1899), varjämte De Geer (1912) därstädes gjort kvartärgeologiska 
undersökningar. Området har därefter blivit stratigrafiskt, paleontologiskt 


Heh rnortiologiskt. detaljundersökt av Ahlmann. Carlzon, Sanmde 


138 O. TAMM [90] 


gren (1912), Ahlmann (1915), Samndegrens(Ior5)-rRearsnmnma 
av alla dessa undersökningar, särskilt Högboms och Ahlmanns 
kartor är Ragundaområdet ovanligt lämpligt för detaljerade markunder- 
sökningar. Alla markytor, som ligga inom den gamla sjöns område da- 


Från Tamm, 1917 b. Foto av förf. 


Fig. 6. Lavrik tallhed på erosionsterrass, bildad år 1796, vid Vik- 
bäckens mynning i Indalsälven, Ragunda, Jtl. Svag, bör- 
jande podsolering. Sanden, kalkhaltig å 25 c:ms djup. — 
(Flechtenreiche Kiefernheide auf Erosionsterrasse aus 1796. 
Anfänge einer Podsolierung im Boden. Ragunda, Jämt 
land. Sand, enthält unten Kalciumkarbonat.) 


tera sig från tappningskatastrofen, år 1796. Bland dessa finnas även en 
hel del som genom erosion frampreparerats vid katastroftillfället och 
samtidigt överlagrats med friskt, ovittrat sandmaterial. Vissa av dessa 
terrasser äro skogbevuxna och lämna det yppersta tillfälle att studera 
en absolut frisk markyta, som blott något mer än 100 år undergått pod- 


[91] MARKSTUDIER 139 


Foto av förf. 


Fig. 7. Koloniserande ungtallskog på mark, bildad 1796, erosionsterrass, sand, vid Vik- 
bäckens mynning, Ragunda, Jtl. — (Erste Kolonisation durch Kiefern auf einer 
1796 entstandenen Erosions-Sandterrasse. Ragunda, Jämtland.) 


solering. Podsoleringen är överallt inom Ragundasjöns område mycket 
svag med omkring I cm svagt utpräglad blekjord och en ofta knappt 
märkbar rostjord. 


Särdeles belysande för podsoleringens utveckling är en terrass vid Vik- 
bäckens mynning i Indalsälven söder om Hammarstrand. 

Terrassen är en erosionsterrass, bildad år 1796 och samtidigt överlagrad 
med medelgrov, svagt kalkhaltig sand av växlande, ofta betydande mäktighet. 
Detaljerna vid terrassens bildning kunna följas i Ahlmanns ovan citerade 
arbete. Omedelbart efter terrassens bildning skar sig Indalsälven ned i den- 
samma, bildande en omkring 7 m hög slänt, som fullständigt dränerar den 
mycket genomsläppliga sanden och gör marken på dess yta särdeles torr. 

Vegetation infann sig mycket snart på sandens yta. I motsats till flere andra 
liknande terrasser i omgivningarna visar denna blott obetydliga spår av sand- 
flykt, vilket tyder på en ganska snabbt försiggången kolonisation. Denna bestod 
antagligen först av en Myricaria germanica-association, som ännu i dag tar 
nybildade sandytor i Ragundadalen i besittning. Enligt uppgift av Ragunda- 
kännaren, direktör E. Frisendahl, som allt sedan sin barndom med vissa 
avbrott bott i trakten, var en erosionsterrass vid Hammarstrand, som mycket 
liknar Vikbäcksterrassen, för cirka 40 år sedan å sandiga ytor trädlös och 
beväxt med Myricaria. Nu växer där en 30—40 årig tallskog. 


140 O. TAMM [92] 


Det dröjde ej länge, förrän tallen började kolonisera de öppna sandytorna 
på Vikbäcksterrassen. Medan Myricaria-associationen envist höll sig kvar 
närmast älven, blev terrassens inre del till stor del bevuxen med en växtlig 
lavrik tallskog. (Se fig. 0.) Denna strävar fortfarande efter att lägga kvär- 
varande kala partier under sitt välde. En zon av tallungskog finnes sålunda 
utanför den äldre tallskogen. (Se fig. 7.) Å terrassens perifera delar, inemot 
dalen är sandtäcket ej så mäktigt. Förmodligen på grund härav uppkom där 
samtidigt med tallskogen ett mycket växtligt bestånd av mossrik gran-tallskog 
med björkinblandning. (Fig. 8.) Å terrassens närmast älven belägna delar 
funnos å vissa vindexponerade punkter märken av flygsandsdrift i form av 
50 till 70 centimeter höga, flacka sandvågor. Sedan marken blivit täckt 
med ett sammanhängande vegetationstäcke, synes denna sandflykt alldeles ha 
upphört. 

Följande anteckningar illustrera markvegetationen i den mossrika och den 
lavrika skogen å erosionsterrassen: | 


I. Den mossrika skogen: Vaccinium vitis idea ymn., Myrtillus nigra str., 
Linnea borealis spr., Hylocomium proliferum och H. parietinum ymn. 2. Den 
lavrika skogen: Empetrum nigrum fläckvis str., Cladina silvatica och C. rangi- 
ferina ymn., Stereocaulon paschale spr. Hylocomium parietinum och H. pro- 
liferum förekomma 1 strödda fläckar, mest omkring små, tynande granbuskar. 


I den mossrika barrblandskogen uttogos ett flertal borrspån, å vilka års- 
ringarna räknades. I allmänhet kunde ungefär 80 årsringar vid brösthöjd 
urskiljas, varav beståndets sannolika ålder kan anslås (1914) till minst g0 
år. Då 118 år förflutit efter torrläggningen, förefaller det ha dröjt tyar tu 
tre decennier inan skogen uppkommit. 

En detaljerad undersökning av marken, omfattande trettio profiler, utfördes 

i den mossrika barrblandskogen. Humuslagret har en ganska likformig mäk- . 
tighet; det består av i medeltal 2—5 ':cm:s förna och 3,5 cm:s råhumus och 
är bildat av en sammanhängande matta av mossor och bärris. Under humus- 
lagret kan skönjas en tydlig, börjande podsolering med i medeltal 1,1 cm 
(mf 0,08) mäktig blekjord och därunder 5—10 cm svagt antydd rostjord. 
Förhållandena kompliceras i någon mån av att sanden ursprungligen varit 
något kalkhaltig. Kalkurlakningen på denna terrass har omnämnts i kap. 
4:A. Kalkgränsen låg vid undersökningen ungefär 50 cm djupt. Emellertid 
tyckes kalken, så fort den blivit urlakad ur själva markytan, på en väldränerad 
sandterrass ej utöva så stort inflytande på humustäcket och därmed på blek- 
jordsbildningen (se kap. 4:A). Detta bestyrkes av att man ej kan se någon 
skillnad i podsoleringsgrad å sådana punkter, där kalkgränsen ligger relativt 
djupt, under 60 em, jämfört med sådana punkter, där densamma ligger högt, 
40 cm under markytan och däröver. 
Podsoleringen på den undersökta ytan får väl anses vara ungefär lika 
ammal som beståndet. Den äger många likheter med den ovan beskrivna ytan 
Malingsbo, men visar en betydligt svagare podsoleringsgrad. Att blekjorden 
från början anlägges med en helt ringa mäktighet av 0,5—1 cm är å båda 
ytorna uppenbart, medan rostjorden från början tyckes vara 5—10 cm mäktig, 
ehuru ofta så svagt utpräglad, att den knappt kan iakttagas. 

I den lavrika tallskogen å samma erosionsterrass bestämdes även skogens 
alder medels borrspån och befanns vara g9o0—100 år, således jämnårig med 


& 
S 
1 


[03] MARKSTUDIER 141 


den messrika barrblandskogen. Även i detta bestånd utfördes mycket detal- 
jerade markundersökningar, omfattande ett femtiotal profiler. 

Humuslagret är som vanligt i lavrika hedassociationer tunnt, smuligt och 
omöjligt att dela upp i förna och råhumus. Det är å lavytorna i medeltal 1.4 
cm mäktigt, i mossfläckarna 2,1 em och i större dylika, som äro belägna nära 


Från Tamm, 1917 b. Foto av förf. 


Fig. 8. Mossrik blandskog på erosionsterrass, bildad år 1796, vid 
Vikbäckens mynning i Indalsälven, Ragunda, Jtl. Svag, 
börjande podsolering. Sand, kalkhaltig, under 60 cm 
från markytan. — (Moosreicher Mischwald auf einer Ero- 
sionsterrasse aus 1796. Anfänge einer Podsolierung im 
Boden. Ragunda, Jämtland. Sand, enthält unten Kal- 
ciumkarbonat.) 


gränsen till den mossrika blandskogen, 2,5 cm. Blekjordens medelmäktighet 
arkuätiugotem typiska lavytor 0,7 cm. (mf Oöjr), i tolv mossfläckar I,5 cm 
(mf 0,1). I sju lavprofiler nära gränsen till den mossrika blandskogen är 
blekjorden 1,1 cm (mf 0,1) och i sex mossprofiler 1,9 cm (mf. 0,2). Här är 
den således något mäktigare än inne i den mossrika blandskogen. <Rost- 


142 O. TAMM [94] 


jorden är vanligen knappast skönjbar i lavprofilerna och är också i de övriga 
mycket svagt utpräglad. Dess mäktighet varierar från 3 till 10 cm och är i 
allmänhet omkring 7 cm. Kalkgränsen ligger betydligt högre i lavheden än 
i den mossrika blandskogen (se ovan). Dess djup i profilen är i medeltal 
26 cm (mf 2) i lavfläckar och 29 cm (mf 5) i mossfläckar. Det är sålunda 
ingen nämnvärd skillnad i kalkgränsens läge i moss- och lavfläckar, medan 
podsoleringen är mycket märkbart starkare i samma mossfläckar, jämfört 
med lavfläckarna. Det är då ytterst osannolikt, att markens ganska obetyd- 
liga kalkhalt utövar något bestämmande inflytande på podsoleringen, ty då 
borde denna varit svagast, där kalkgränsen ligger högst och ej tvärt om. 

Av allt att döma kommer den mossrika barrblandskogen att småningom 
inkräkta på den lavrika tallhedens område. På grund av att sanden är torr 
och genomsläpplig bör dock det senare samhället kunna erbjuda ett visst mot- 
stånd. Ått en lavrik tallhed kan uppkomma på en kalciumkarbonathaltig mark 
tyder på att denna skogstyp ej så mycket betingas av näringsbrist i marken 
som av låg fuktighetsgrad. Flere exempel på till synes alldeles normala 
tallhedar på ganska starkt kalkhaltig sand finnas inom den gamla Ragunda- 
sjöns område. 

Vid norra stranden av Indalsälven, mitt emot den ovan beskrivna lokalen, 
fanns en annan erosionsterrass, som uppkommit på samma sätt och som 
också är täckt av en från början svagt kalkhaltig sand, avlagrad år 1796. 
Vegetationen var här i stort sett av alldeles samma karaktär som å Vikbäcks- 
terrassen, utom att den mossrika blandskogen endast bildar en helt smal 
remsa vid terrassens innersta del intill ett angränsande berg. Yta 9, se 
kap. 11, är belägen å denna yta, som jag undersökte före Vikbäcksterrassen. 
Podsoleringen inbegripet kalkurlakningen företer med Vikbäcksterrassen full- 
komligt analoga egenskaper. Av de kemiska analyserna framgår att podsole- 
ringen i kemiskt avseende ännu knappast märkbart har påverkat sanden. De 
rätt svaga färgförändringarna äro sålunda resultat av kvantitativt föga bety- 
dande kemiska processer. Detta överensstämmer med de ovan beskrivna före- 
teelserna i Malingsbo. 

En annan markyta från den gamla Ragundasjöns område intill Gerilåns 
utlopp i Indalsälven må nämnas. 

Denna yta är en del av den ursprungliga sjöbottnen och består av sand, 
som ej företedde någon kalkhalt. Den var bevuxen med en växtlig, nu ut- 
glesad, mossrik, granblandad tallskog med strödda lavfläckar. Beståndet date- 
rar sig sannolikt från tiden nära efter tappningskatastrofen år 1796, ty gamla 
murknade stubbar visa, att det funnits träd av ansenlig ålder. Egendomligt 
nog är podsoleringen svagare än å de ovan beskrivna ytorna vid Indalsälven. 
Blekjorden är blott 0,6 cm (mf 0,08) mäktig och ytterligt svagt utpräglad 
och rostjorden, där den är skönjbar, 5—10 cm. Profilens sätt att utveckla 
sig är dock även här likartat med alla de ovan beskrivna ytorna, med helt 
tunn blekjord och relativt mäktig rostjord. 

Slutligen må anföras en mjälyta (se kap. I1, yta 14), som en gång utgjort 
botten i den gamla Ragundasjön, helt nära dess strand, som markeras av ett 
terrasshak i mjälan, ovanför vilket yta 13 befinner sig. Varken för ögat eller 
med hjälp av analyser var det möjligt att konstatera någon podsolering å yia 
14; mjälan föreföll även i markytan vara alldeles oförändrad. Denna yta 
har vid lågt vattenstånd i sjön varit torrlagd. 


[95] MARKSTUDIER 143 


Å de flacka sandöarna i Indalsälvens delta finnas markytor, som endast 
varit bevuxna med en eller två barrskogsgenerationer. 

Den första skogsvegetationen, som infinner sig å en sandterrass medan 
den ännu är genomfuktad av vatten, är ett gråalbestånd (jfr Grevil- 
lius, 1895). Så fort marken blir torrare, invandra andra element, 


Foto av förf. 


Fig. 9. Kolonisationsblandskog å ung mark, Skeppsholmen, Timrå 
s:n, Mpd.,— (Kolonisationsvegetation auf jungem Boden, 
Timrå, Medelpad.) 


främst granen och tallen. En markvegetation av huvudsakligen örter och 
gräs, men där även mossor, särskilt Polytrichum commune, spelar en fram- 
trädande roll, infinner sig. Ett exempel på ett dylikt kolonisationssam- 
hälle ger fig. 9, som visar en yta, belägen knappt en meter ovan den 
nuvarande havsytan å Skeppsholmen i Indalsälvens delta. Man kan här, 
ehuru med stor svårighet, konstatera de första ytterligt svaga spåren av 


144 O. TAMM 196] 


blekjordsbildning i fläckar med ris och mossor, där en råhumusbildning 
börjat. 

Så fort nivån stiger till cirka 1"/; m ö. h., motsvarande en ålder av 
ungefär 150 år, börjar alvegetationen efterträdas av en mera ren barr- 
skog. Granen blir nu dominerande. Markvegetationen utvecklar sig i 
regel till en ris- och mossrik matta, där lingonris och de vanliga hus- 
mossorna äro härskande, men där ännu en hel mängd örtelement ingå. 
Redan på 2—3 meters höjd har ofta detta växtsamhälle övergått i en 
ganska typisk mossrik barrskog. ÅAtskilliga ytor på dessa nivåer ha under- 
sökts. De äldre barrskogsgenerationer, som man finner 1 å 2 meter över 
havets nuvarande yta, kunna med fullt fog anses vara de första å marken, 
och den podsolering, som där kan förmärkas, torde kunna anses ha upp- 
stått i och med uppkomsten av en ris- och mossrik undervegetation i dessa 
barrskogar. Podsoleringen å de undersökta ytorna är också mycket svag. 


Oo 


Närmast är den jämförlig med podsoleringen å erosionsterrasserna i Ra- 
gunda. Blekjorden varierar 1 allmänhet mellan 0,5 och 2 em:s mäktighet 
och är mycket svagt utpräglad. Rostjorden kan ofta ej alls urskiljas 
och är i andra fall 3—5 cm mäktig. Underlaget är städse en likformig 
deltasand. 

Som exempel på en dylik yta må anföras ett sandplan å cirka 1,5 m:s 
höjd över havet (den 22. 7. 1914) å Skeppsholmen i Indalsälvens delta. WVege- 
tationen är en utglesnad växtlig granskog med inströdda alar och något tall. 
Markvegetationen kan karakteriseras som en matta av lingonris och hus- 
mossor med riklig inblandning av örter, Rubus arcticus, Fragaria vesca, Tri- 
folium repens, Trientalis europea, Rumex acetosa, Achillea millefolium, Poly- 
gonum viviparum, Galium uliginosum m. fl. Bland mossorna märktes utom 
de nämnda Climacium dendroides och Polytrichum commune. 

Humuslagret är i allmänhet drygt 4 cm mäktigt varav I cm förna och 3 cm 
råhumus. Blekjorden är i medeltal 1,4 cm mäktig och ofta knappt urskilj- 
bar, rostjorden omkring 5 cm, där den kan skönjas, vilket vanligen ej är fallet. 

En annan yta ej långt från den föregående ligger cirka 2 m (den 22. 7. 1914) 
över havet. Vegetationen var en växtlig barrblandskog med inströdd björk. 
Örterna hade till största delen försvunnit ur markvegetationen, som utgjordes 
huvudsakligen av lingonris och en mossmatta, vilken utom av Hylocomiwm 
parietium bestod av Polytrichum commune och :Diczanumarter. Humuslagret 
bestod av 1 cm förna och 3 cm råhumus. Blekjorden är mycket svagt ut- 
präglad och i medeltal 1,3 cm, rostjorden kan stundom ej urskiljas och har 
eljes en mäktighet av 3—5 cm. | 

Å mycket torra lokaler förekommer att undervegetationen fläckvis består 
nästan uteslutande av lavar. Podsoleringen är här ej märkbart olik de moss- 
rika ytornas; troligen äro de lavrika luckorna uppkomna genom relativt sen 
avverkning. 

Ett exempel på en lavrik yta fanns å Skeppsholmen å cirka 2 m:s Höjd 
över havet (den 22. 7. 1914). Beståndet var en ung växtlig granskog, i vil- 
ken stora luckor funnos. I dessa luckor bestod markvegetationen av en lav- 


[97] MARKSTUDIER 145 


matta, huvudsakligen med Cladina rangiferina och silvatica. Råhumusen var 
i medeltal 2 cm mäktig och den som vanligt mycket svagt utpräglade blek- 
jorden 1,3 cm. Rostjorden var 3—5 cm och kunde stundom ej säkert ur- 
skiljas. Av allt att döma är lavvegetationen sekundär och uppkommen i sam- 
band med den avverkning, som givit upphov till luckorna i beståndet, som 
syntes vara cirka trettio år gammalt enligt okulär uppskattning. 


Utom från Indalsälvens deltaområde har som nämnts andra trakter vid 
Norrlandskusten rekognoscerats. Från södra Västerbotten må sålunda 
några ytor anföras, vilka visa en något intensivare podsolering. 


Deltaön Storsandskär i Umeälvens mynning å cirka I m ö. h. (den 3 aug. 
1916) liknar mycket deltaöarna i Indalsälvens utlopp. I en snabbväxande 
granskog med bärris och mossor, särskilt björnmossa, samt ett råhumustäcke 
av 3—5 cm var blekjorden i allmänhet I cm mäktig. På enstaka punkter 
nådde den 3—4 cm och var samtidigt något starkare utpräglad. Den liknade 
de förut beskrivna blekjordarna av ung ålder. Rostjorden var ibland omärklig, 
eljes antydd som en svagt rostfärgad zon. 

Vid Hörnefors intill stranden helt nära vägen till Hamnskär påträffades 
en mycket belysande yta å 1,5—2,5 meters höjd över havet (se kap. 11, yta ET) 
Här finnes eller har funnits (å ett hygge) en mossrik barrskog med ett rela- 
tivt mäktigt råhumuslager och föga olik de granskogar, i vilka man på högre 
nivåer brukar finna den starkaste podsoleringen. Den vegetation som före- 
gått den nuvarande skogstypen, torde även här varit gråalsnår eller blandat 
bestånd av gråal och barrträd, där podsoleringen ej kunnat göra sig märkbart 
gällande. Ytan förefaller att ha varit ganska skyddad för vinden, den är 
belägen längst inne i en liten vik, varigenom den har undgått sandflykt, 
som eljes mycket ofta satt sin prägel på sandterrängerna invid Hörnefors. 
Av allt att döma har ytan sålunda i 100—150 år stått under inflytande av en 
blåbärsrik markvegetation. 

Blekjorden varierade i mäktighet mellan 1—2 cm, men var på vissa punk- 
ter mycket tydligt utpräglad och skarpt avgränsad såväl mot humuslagret som 
mot rostjorden. I jämförelse med normal gammal blekjord var den dock 
mycket svagt utpräglad. Den var till färgen grå och något humusblandad. 
Rostjorden var med hänsyn till markens ålder ovanligt väl utbildad, dess mäk- 
tighet i allmänhet 15—20 cm. Den tycktes bestå av mer eller mindre tätt 
liggande horisontala rostfärgade strimmor. Stundom 'tätna dessa till ett 
sammanhängande rostjordsskikt. På ytans inre, något högre och äldre del 
fanns en punkt, där rostjdrden blivit nästan ortstensartad. Sandkornen voro 
sammankittade till klumpar, som visade sammanhållning, ehuru de gingo lätt 
att smula sönder. 

Analyser verkställdes på några med speciell omsorg uttagna prov. Resul- 
tatet härav, se yta 11, kap. I1:A. Det framgår av detta, att sanden primärt 
är ovanligt ojämn i sammansättning. Något tydligt resultat av vittringen i 
blekjorden kan lika litet som å förut nämnda, analyserade unga ytor påvisas. 
Däremot tyckes rostjorden visa tydlig anrikning av limonit. I den ortstens- 
artade rostjorden kan man spåra en anrikning av såväl limonit som humus. 


10. Meddel, från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


146 O. TAMM [98] 


I kusttrakterna omkring Piteå ha även flere unga markytor undersökts, 
vilka framvisa börjande podsolering, till synes förlöpande med något olika 
intensitet, men i huvudsak överensstämmande med ovan anförda ytor. 


En yta må nämnas från Hvitsand vid södra stranden av den inre Pitfjärden. 

Marken är nästan fullkomligt plan. Ett några dm mäktigt lager av fin 
sand täcker en morän, vilken nere vid stranden går i dagen. Nära stranden 
vidtar en långsam lutning ned mot denna. Här finnes ett gråalbestånd, som 
räcker upp till ungefär 1—1,5 m över havets nivå (den 7. 9. 1917). Innanför 
detta vidtar en medelålders, växtlig tallskog, på grund av blädning något 
luckig. På en stubbe räknade jag 46 årsringar utan att kunna särskilja de 
innersta. Beståndets ålder var därför sannolikt 60—70 år. Inblandning av 
gran och gråal finnes. Markvegetationen karakteriseras av ris, bland dem 
särskilt Myrtillus nigra, och mossor. Humuslagret är en kompakt och hop- 
filtad råhumus, överlagrad av ett par ecm:s förna, inalles 7—10 cm tjockt. 
Podsoleringen är emellertid mycket svag. Blekjorden är omärklig, men på 
rostjordens blivande plats å 2—15 cm djup under humuslagret har utbildat 
sig horisontala, rostfärgade strimmor, som dock ej bilda ett sammanhängande 
skikt. Även en del vertikala roststrimmor finnas. 

På samma terrass, något längre från stranden finnes en yta, vars nivå över 
havets yta vid samma tillfälle var 3 m. 

Skogsbeståndet är som på föregående yta en medelåldrig, luckig tallskog 
med uppväxande gran i luckorna. Gråal saknades. Undervegetationen karak- 
teriseras av blåbärsris på en Hylocomium parietinum-matta. Råhumusen 
jämte förnan är 6—10 cm mäktig. Marken torde få anses vara cirka 100 år 
äldre än å den förra ytan. Podsoleringen är fullt tydlig med cirka 2 cm 
mäktig blekjord. Rostjorden utgöres av en 10—15 cm mäktig zon med hori- 
sontala, rostfärgade strimmor. 

En annan yta med ung men fullt tydlig podsolering undersöktes å Vargön 
1 Piteå skärgård. Den västligaste udden av denna ö, Koskäret, består av 
morän, täckt av ett tunnt sandlager. På grund härav ha fuktighetsförhållan- 
dena i marken varit gynsamma och dels hindrat sandflykt, som på den övriga 
delen av ön merendels satt sin prägel på marken, dels orsakat uppkomsten 
av en delvis vacker och mycket växtlig granskog. 

Koskärets yta är mycket flack och höjer sig sakta till 5—6 m över havet. 
Under I m över havet (den 18. 7. 1919) består marken av morän och ovan 
denna av medelgrov sand. Från 0,5 till I m ö. h. finnes en gråalzon, över 
I m börjar en genom blädning luckig granskog, som vid 2,5 m—3 m äger en 
alldeles normal mossrik markvegetation, bestående av en tät matta av blå- 
bärsris och de vanliga Hylocomiumarterna. Humuslagret är 10—15 cm mäk- 
tigt och består utom av ett par cm:s förna av en seg och sammanfiltad råhu- 
mus. Blekjorden är 2—4 cm mäktig, skarpt begränsad mot humustäcke och 
rostjord samt till färgen merendels rätt utpräglad gråvit. Rostjorden är 
mycket tydlig, 25 cm mäktig och tämligen starkt rostfärgad. Dock är varken 
blekjorden eller rostjorden till utseendet jämförliga med en normal, gammal 
profil utan i det hela samma typ som den ovan beskrivna ytan i Hörnefors. 
Intressant är, att å samma terrassplan å Koskäret ungefär 2,5 m över havet 
en svagt försumpad granskog med björnmossa och vitmossa hade hunnit ut- 
bilda sig. Markens ålder kan skattas till två—trehundra år. Å en yta, eit 


[99] MARKSTUDIER 147 


par m högre än den just nämnda, något längre in ftån stranden växer en frisk 
vacker granskog med 10—15 cem:s råhumus (inklusive förnan). Podsolerin- 
gen är av samma grad som å den nyss beskrivna ytan. 

En yta av något olika typ undersöktes vid stranden av den yttre Pitfjärden 


mellan Munksund och Pitsund. 

Marken, som består av sand, sluttar svagt ned mot stranden. Någon gråal- 
zon finnes ej, utan vid 2—3 m:s höjd över havsytan (den 6. 9. 1919) vidtar 
en ganska ung tallskog, något luckig, säkerligen uppkommen efter avverkning 
av något tidigare bestånd. Markvegetationen består mest av ris och mossor. 
Bland risen dominerar lingonris, men blåbärsris förekommer även. Spridda 
lavfläckar förekomma. Råhumustäcket var 4—7 cm mäktigt. En iakttagbar, 
ehuru oerhört svagt utpräglad blekjord av 1—2 cm:s mäktighet förefinnes. 
Ingen tydlig rostjord kunde ses, men här och där är sanden under blekjorden 
genomdragen av horisontala roststrimmor, vilka dock ej äro så tydligt rost- 
jordsartade som å Vitsandsytan. 

Egendomligt nog kunde ej någon ökning i podsoleringsgraden iakttagas på 
den något högre belägna marken längre från stranden. Vegetationen var 
hela vägen fullkomligt likartad. Först å 8 meters höjd blir blekjorden mer 
utpräglad med en mäktighet av 2—3 cm, och en verklig rostjord börjar också 
kunna urskiljas. 


2. Slutsatser. 


De ovan beskrivna markytorna ha i allmänhet blott varit bevuxna med 
en eller i enstaka fall två barrskogsgenerationer. Städse synes skogen på 
desamma vara mycket växtlig vilket troligen sammanhänger med en hel 
mängd olika gynnsamma faktorer, som lämplig fuktighet, frostfria lägen 
1 närheten av stränder o. s. v. En gynnsam faktor bland andra måste 
även den svaga podsoleringen anses vara. VWVegetationsutvecklingen har å 
de undersökta ytorna ej för så vitt jag kunnat döma kastats om genom 
någon skogsbrand. Några kolrester i marken eller brandljud på träden 
ha åtminstone ej observerats. Ej heller synas de avverkningar, som före- 
kommit i bestånden ha varit av den omfattning att de alltför mycket 
ändrat karaktären av markvegetationen. I den mån skillnader mellan 
profilens utbildningssätt i bestånd av olika typ förefinnes, där marken är 
av samma ålder och geologiska natur inom ett begränsat område, torde 
det därför vara tillåtet att tillskriva dessa skillnader vegetationens inver- 
kan rlsmn allmänna utbildning på de olika ytorna visar emellertid pod- 
soleringen avgjort mera likheter än skillnader. 

Blekjorden anlägges vid podsoleringens början som en mycket tunn 
horisont av 0,5—1 cm:s tjocklek. Den tyckes relativt snart ökas i mäk- 
tighet och får en allt mera gråvit färg. Från början är färgen ytterst 
svag och det är mången gång nästan omöjligt att skilja blekjorden från 
underlaget eller den likaledes svagt utpräglade rostjorden. Växlingar i 


ÖS 


mäktighet visar blekjorden redan från början även å mycket likformiga 


148 OCITAMM [100] 


moderavlagringar. Stundom kan man urskilja blekjord å vissa punkter 
av en ung markyta men ej å andra. Blekjordsskiktet å de unga mark- 
ytorna är ej så skarpt skilt från vare sig humuslagret eller rostjorden utan 
visar obestämda gränser mot dessa. 

Kemiska analyser av ungefär hundraårig blekjord (se kap. 11, ytorna 
9, 10, II) visa, att densamma faktiskt är högst obetydligt omvandlad även 
i fall, då den för ögat är fullt tydlig. Dess kemiska sammansättning av- 
viker knappast märkbart från underlaget. Det första stadiet i blekjords 
bildningen är sålunda en färgförändring, säkerligen förbunden med en 
urlakning av järn och möjligen även fosforsyra, men vilken är så obe- 
tydlig, att den knappt kan spåras genom analyserna. 

Rostjorden anlägges i motsats till blekjorden i ett från början vertikalt 
större område. Medan man ibland i vissa profiler å en ung markyta ej 
kan urskilja rostjorden, har den i andra profiler 5—10 cm:s mäktighet. 
Ej sällan utgöres den första början till rostjord av svaga horisontala 
strimmor eller partialskikt, som utbildas i något olika nivåer och som 
småningom tätna till ett mera bestämt skikt. Stundom synes dylik bör- 
jande rostjord kunna skönjas innan blekjorden blivit fullt tydlig. Stundom 
är däremot blekjorden tidigast utbildad. Rostjordsbildningen förlöper 
sålunda liksom blekjordsbildningen från första början rätt oregelbundet. 

Kemiskt sett har även den tydligt utbildade rostjorden å de unga mar- 
kerna (se kap. 11, yta 10, 11) undergått mycket liten förändring. En 
första börjande anrikning av limonit och humus kan dock skönjas. I ett 
fall (Hörnefors) var anrikningen rätt markerad och rostjorden började 
t. o. m. på en fläck bli ortstensartad. 

Det är således tydligt att vittringsskiktens mindre utpräglade utseende 
å de mycket unga markerna vid jämförelse med äldre marker motsvaras av 
mycket obetydliga kemiska förändringar. 

Av de olikheter, som podsoleringen å de undersökta unga ytorna visa 
må framhållas: Mossfläckarna å erosionsterrasserna i Ragunda visa tyd- 
ligt starkare podsolering än lavytorna. Tavsamhället är här det primära 
och mossorna söka tränga in. Podsoleringen i den mossrika skogen å Vik- 
bäcksterrassen är tydligt starkare än i den bredvidliggande lavrika tali- 
heden. 

Den starkaste podsoleringen framvisa den äldre ytan i Malingsbo, Hör- 
neforsytan och Koskärsytan. Alla dessa äro friska marker med tät moss- 
matta, väl utvecklat råhumustäcke och relativt stark fuktighet, medan 
ytorna från Ragunda och vid stranden av yttre Pitfjärden ha ett tunnare 
och torrare råhumustäcke. En omständighet, som förtjänar beaktande 
är att rostjorden är så starkt utvecklad å Hörneforsytan, Koskärsytan och 
ytan vid Hvwitsand. Just på dessa vtor träffas det mest utpräglade och 


[101] MARKSTUDIER 149 


mäktiga råhumustäcket. Hesselman (1912, sid 49) har påvisat ort- 
stensbildningens nära samband med råhumustäcket, särskilt i blåbärsrika 
marker. Ett analogt inflytande på rostjordsbildningen synes redan på 
detta tidiga stadium göra sig gällande. Just i fråga om rostjordens utbild- 
mng är skillnaden mycket tydlig mellan de fuktigare, råhumusrika och de 
torrare, mer eller mindre lavrika markerna. På dessa senare är ofta rost- 
jorden alls ej märkbar trots en tydlig blekjord eller också är den ytterst 
svagt utbildad och skiljer sig högst obetydligt från underlaget. 

Möjligen sammanhänga skillnaderna i podsoleringsgrad på de under- 
sökta ytorna något med klimatet. På Storsandsskär i Umeälvs myn- 
ning föreföll den något starkare än på alldeles analoga ytor i Indalsälvens 
mynning. Anmärkningsvärd är också den relativt utpräglade blekjorden 
å den mycket unga grustagsytan i Fagerheden, som väl har ett för podso- 
lering särdeles gynnsamt klimat. Klart framträder dock klimatets infly- 
tande på de unga ytorna icke. 

Om man jämför olika ytor både inom klimatiskt likartade områden 
såsom kusttrakten vid Piteå eller ännu hellre erosionsterrasserna i Ra- 
gunda, synes det alldeles påtagligt att redan på ett mycket tidigt stadium 
i markprofilens utveckling en skillnad gör sig gällande mellan olika växt- 
samhällen, vilka bilda råhumus av olika mäktighet och fuktighetsgrad. 
De starkast råhumusbildande skogssamhällena förorsaka en märkbart has- 
tigare podsolering än de svagare. 

Medan man sålunda väl kan spåra ett olika inflytande av olika skogs- 
typer och det av dessa bildade humustäcket på podsoleringen å de ovan 
beskrivna ytorna, är det dock givet, att denna inverkan varit för kort 
för att man med säkerhet skall kunna bedöma saken. Av de undersökta 
fallen framgår att podsoleringens resultat efter cirka hundra år är nätt 
och jämnt märkbart vid kemisk undersökning. Vidare kan det ej förne- 
kas, att markvegetationen på vissa av de undersökta ytorna, särskilt på 
de låga deltaytorna, äger en från de normala skogstyperna något avvikande 
prägel, som måhända dels sammanhänger med fuktighetsgraden, dels med 
växtsamhällets i viss mån ännu förblivande karaktär av kolonisations- 
vegetation. Fuktighetsgra'tden är sannolikt på grund av den ringa höjden 
över havet något större än normalt, samtidigt som dock marken på grund 
av sin genomsläpplighet skyddas från försumpning. För att få en riktig 
uppfattning av olika skogssamhällens inverkan på markprofilens utveck- 
ling blev det därför nödvändigt att undersöka något äldre markytor med 
mera väldefinierade skogstyper. 


150 O. TAMM [102] 


B. På ej försumpad mark förekommande skogstyper och deras 
råhumusbildande förmåga. 


Med hänsyn till markvegetationen ha våra skogar sedan gammalt inde- 
lats i örtrika, mossrika och lavrika (jämför Nilsson, 1895). De starkt 
örtrika typerna kan här bortses från, enär markprofilutbildningen i dessa 
som förut framhållits förlöper på ett annat sätt än i de råhumusbildande 
typerna. De skogstyper, som inbegripas under benämningarna mossrika 
och lavrika ha av flera forskare gjorts till föremål för olika uppdelningar. 
Cajander (1913) har sålunda indelat de nämnda huvudslagen i fyra 
grupper: Oxalis-Majanthemumtypen, Myrtillustypen, Vaccimumtypen och 
Callunatypen, allt eftersom undervegetationen företrädesvis karakteriseras 
av Oxalis acetosella och Majanthemum bifoltum eller blåbärsris, lingonris 
eller ljung och lavar. Callunatypen motsvarar närmast tallhedarna. Dessa 
ha i Norrland oftast en undervegetation bestående av en lavmatta med 
Jjungfläckat. I Dalarna har av/ Andersson och FH estsetmantnoac: 
sid. 54) urskilts en särskild undertyp av tallheden, som är mycket ljungrik 
men relativt fattig på lavar. Ytterligare en typ har beskrivits av Sa- 
muelsson (1917, sid. 52), nämligen blåbärsrik tallhed, som enligt 
hans uppgifter är vanlig i norra Dalarnas övre skogsregion, och från nord- 
ligaste Norrland har Sylvén (1916, sid. 225) beskrivitsensliknande 
tallhed. 

Den egenskap, som närmast kommer 1 fråga för en viss skogstyps in- 
verkan: på podsoleringen, är arten och mäktigheten av det humuslager, 
som i dem alstras. Humustäckets (och markens) fuktighetsgrad är emel- 
lertid även av största betydelse. Fuktigheten i humustäcket reglerar de 
biologiska processer som förmedla växtavfallets omsättning och därvid ge 
upphov till de vid vittringen verksamma agensen. Inom en viss gräns 
gynnas dessa biologiska processer av ökad fuktighet; över denna gräns 
hämmas de åter på grund av minskat lufttillträde så att ett slags torvbild- 
ning inträder. Vid detta stadium får humuslagret ökad mäktighet, var- 
igenom större kvantiteter råvaror för produktion av humussyror uppstå. 
Samtidigt få antagligen de till en del hämmade humifieringsprocesserna 
just ett sådant förlopp, att sura kroppar av komplicerad sammansättning, 
som förut blott varit mellanprodukter i processen, i ökad omfattning 
uppstå. Då olika skogstyper skilja sig från varandra mycket, ej blott i 
fråga om humuslagrets mäktighet och allmänna habitus utan även be- 
träffande dess fuktighetsgrad, kan man vänta sig stora olikheter i respek- 
tive skogstypers podsolerande förmåga. 

I Oxalis-Majanthemumtypen, som i Norrland vanligen är tämligen 
Myrtillusrik, är den 5—7 cm mäktiga råhumusen i regel ej så utpräglad 


[103] MARKSTUDIER Il 


utan står i viss mån på gränsen mot mullartade humusformer. I den 
mån blåbärsrisets frekvens i Ovalisassociationen tilltager, blir dock hu- 
mustäcket mäktigare och får mera utpräglade råhumusegenskaper. Oxalis- 
typen är sålunda ur humus-synpunkt mera en övergångstyp. 

Mest utpräglad rålumus uppkommer utan tvivel i Myrtillus-typen (se 
Hesselman, 1911). I allmänhet är humuslagret i denna från 5 till 
12 cm mäktigt, varvid I å 2 cm utgöras av förna och resten av en seg och 
hopfiltad råhumus. Myrtillustypen (se fig. 1) som dock även är ganska 
rik på lingonris, särskilt omkring träd och stubbar, är de norrländska 
granskogarnas vanligaste utbildningsfacies, och härskar å ofantliga are- 
aler. Typen innesluter åtskilliga i avseende på humustäckets egenskaper 
olikartade undertyper, vilket har ådagalagts av Hesselmans (1917 Db) 
undersökningar angående råhumusens olika sätt att omvandlas på hyggen. 

I Dalarne, Värmland och södra Norrland träda ofta risen i Myrtillus- 
typen tillbaka på grund av beståndens större täthet. Det uppstår då en 
risfattig, mossrik barrskog. Denna utbildar dock ett även i jämförelse 
med samma trakters övriga skogstyper ganska mäktigt (4—10 cm) och 
relativt fuktigt råhumustäcke, som visserligen är av skogligt sett före- 
trädesvis gynnsamma egenskaper, men som dock förmår åstadkomma kraf- 
tig podsolering. Den beskrivna skogstypen bildar ofta en övergång till 
Oxalistypen. 

Vaceinmiumtypen alstrar ett merendels något mindre mäktigt och fram- 
förallt torrare råhumustäcke. Sålunda bestod humuslagret i normala 
Vaccimumassociationer å sandterrasser vid Indalsälvens mynning av cirka 
1,5 cm förna och 3,5 cm ganska torr råhumus. En mäktighet av 4-—6 cm 
hos hela humuslagret torde kunna anses normalt i Vaccimumtypen, som 
oftast är utbildad i tallskogar, där beskuggningen ej såsom i granskogen 
hindrar humustäckets uttorkning. I Värmland, Dalarne och södra Norr- 
land blir Vaccintumtypen liksom Myrtillustypen mindre tydligt utbildad 
och övergår gärna i mossrika, men mera risfattiga skogar, stundom med 
inblandade lavar. De skiljas från motsvarande samhällen, framgångna ur 
Myrtillustypen genom sin tydligt torrare och magrare karaktär. 

Tallhedarna förhålla sig ur humusbildningssynpunkt mycket olika. Den 
ljungrika tallhedstypen i övre Dalarna är, såsom av Andersson och 
Hesselman framhållits (1. c.) en ganska fuktig skogstyp med kraftig 
råhumusbildning. Ett humuslager av 5—8 cm:s mäktighet, bestående till 
allra största delen av en seg, hopfiltad råhumus, är normalt för denna 
skogstyp. Den motsvarar och ersätter i övre Dalarna Myrtillustypen. 
Ofta träffas fuktiga hedar med en mäktigare råhumus, bildande en jämn 
övergång till de i samma trakter mycket vanliga försumpade tallskogarna. 
Den ljungrika taliheden finnes företrädesvis på moränmarker, vilka topo- 


152 O. TAMM [104] 


grafiskt och i fuktighetshänseende äro mycket lika de terränger i mellersta 
Norrland, där man brukar finna Myrtillus-granmarker. Förmodligen äro 
dessa ljungrika tallhedar i en ej ringa grad betingade av markens närings- 
fattigdom, vilken illustreras av de typiska analyserna under yta 5, kap. 11. 
Näringsfattigdomen medger granen och blåbärsriset att blott ytterligt 
långsamt konkurrera bort tallen och ljungen, trots att fuktigheten är fullt 
tillfredsställande för granen. Om ej talrika skogsbränder hade inträffat 
är det dock troligt, att granen även här skulle i rätt hög grad förmått 
inkräkta på tallhedarna. Att det i stort sett är näringsbrist i marken, 
orsakad av moränernas petrografiska beskaffenhet (de bestå huvudsak- 
ligen av de båda svårvittrade bergarterna porfyr och kvartsitsandsten) 
som är orsaken till de ljungrika, trögväxande tallhedarnas stora utbred- 
ning i Dalarna bestyrkes av att så fort moränen innehåller märkbara kvan- 
titeter av åsbydiabas, växtliga granmarker av örtblandad Myrtillustyp upp- 
stå anda upp på nivåer av 500 m ö. h., vilket jag varoremifallemae 
iakttaga NW om Rämmasjön och andra lokaler i Älvdalen, Dalarne. 

De av Samuelsson beskrivna Myrtillusrika tallhedarna i övre Da- 
larne har jag ej varit i tillfälle att undersöka, men väl analoga hedar från 
övre Lappland. Dessa hade ett råhumustäcke, som var 3—8 cm mäktigt, 
rätt varierande och ganska torrt. I humusbildningshänseende föreföll 
denna skogstyp att ganska nära överensstämma med vissa Vaccinium- 
skogar. | 

Den vanliga lavrika tallheden härskar som bekant ofta på torra sand- 
och grusmarker samt i övre Norrland, Härjedalen och Dalarne även på 
moränmarker. Den producerar ett mycket tunnt och tillika torrt humus- 
täcke, i vilket man ej kan särskilja någon förna. Vanligen är det löst, 
smuligt, 1—2 cm mäktigt. I risfläckar, som alltid förekomma i högre 
eller lägre frekvens på tallhedarna, brukar det stundom vara någon cm 
mäktigare. 


Med anledning av det ovan meddelade, borde man kunna vänta sig den 
starkaste podsoleringen i mossrika skogar, särskilt av Myrtillustyp, samt 
i övre Dalarnes Callunatyp, mindre stark i Oxalis-Majanthemumtypen, 
Vacceimumtypen och de nordlappländska Myrtillus-tallhedarna och sva- 
gast i de normala lavtallhedarna. 

För att kunna bedöma den inverkan som skogstypen verkligen har på 
podsoleringen är det nödvändigt att söka klargöra i vad mån de olika 
typerna äro beständiga. Om nämligen växlingar inträffa ofta, bleve det 
ju fullständigt omöjligt att studera en speciell typs inverkan på mark- 
profilen. 

Allbekant för varje skogsman är, att man genom en lämplig luckhugg- 
ning kan förändra markbetäckningen till den grad, att där förut blåbärs- 


[105] MARKSTUDIER 153 


riset härskat numera lingonriset eller rent av ljung- och lavvegetation tri- 
ves. I ännu högre grad inverkar en skogseld. Än viktigare äro de lång- 
samma förändringar, som betingas av konkurrensen mellan olika växt- 
associationer, och som långsamt kunna ombilda en skogstyp. Granens 
invandring har som bekant säkerligen i hög grad influerat på undervege- 
tationens sammansättning. I fråga om sådana förändringar kunna tyd- 
ligtvis utom de rent ekologiska förhållandena även klimatvariationer, 
historiska orsaker, som mer eller mindre undandraga sig vårt bedömande, 
spela in. 

Halst Alb Nilssons (1895) uppfattning är 1 de flesta fall en 
skogstyp stadd i förändring mot ett visst slutled i en utvecklingsserie och 
således är dess nuvarande prägel huvudsakligen beroende på, huru långt 
förändringen hunnit fortskrida. Av en tallhed blir sålunda enligt honom 
i vissa fall en mossrik tallskog, av denna slutligen en granskog. Endast 
vissa huvuddrag i skogstypens karaktär äro bestämda på grund av det 
geologiska underlaget, vars viktigaste inflytande yttrar sig i en inverkan 
på utvecklingens hastighet. 

Å andra sidan antages allmänt en viss resistens hos de olika skogsty- 
perna. Den som gått längst i detta hänseende är väl Cajander (1913), 
som anser sig kunna förorda en boniteringsmetod på grundvalen av mark- 
vegetationens sammansättning. Enligt denna uppfattning är markvegeta- 
tionen en funktion av vissa inre egenskaper hos marken. Mot varje mark 
skulle då svara en viss markvegetation, som typiskt framträder, så fort 
trädbeståndet nått en viss ålder och slutenhet. Varje markyta bör då ha 
relativt länge varit beväxt med samma markvegetation, som sålunda har 
haft lång tid att sätta sin prägel på profilen. 

Givet är ju, att de ovan anförda skogstyperna, bortsett från av elden 
och människan förorsakade förändringar, ej alla ha samma resistens. Sta- 
bilast torde den mossrika granskogen av Myrtillustyp och vissa tallhedar 
vara. Däremot torde Vaccimumtypen, som ofta representeras av moss- 
rika tallskogar, lätt omvandlas till Myrtillustyp (jfr A1b. Nilsson,l.c.) 

Beständigast synes Vacciniumtypen vara på sandmarker, t. ex. delta- 
sandterrasser i de sydligare floddalarna. Oxalis-Majanthemumtypen över- 
går också lätt i en "Myrtillustyp, liksom en del tallhedar i Vaccinium- 
skogar, och dessa småningom i Myrtillusskogar. 

Det framgår av det anförda, att skogstyperna å vissa ytor kunna vara 
relativt resistenta, medan de å andra äro underkastade en mer eller mindre 
snabb ombildning. Det blir då ofrånkomligt, att söka i den mån det 
är möjligt diskutera vegetationsutvecklingen på en markyta, där man vill 
studera skogstypens inverkan på profilen. 


154 O. TAMM [106] 


C. Markprofilens utveckling i olika skogstyper. 


För att få en uppfattning angående de olika skogstypernas inverkan på 
markprofilens utveckling har jag företagit jämförande undersökningar i 
olika skogstyper på flere olika nivåer över havet i de förut nämnda trak- 
terna vid Norrlandskusten. Härigenom ha således markytor med en viss, 
approximativt känd ålder kunnat studeras. 

De skogstyper, som förekomma i själva kustzonen äro Ovxalistypen, 
Myrtillustypen, Vacciniumtypen och Callunatypen. Härtill komma för- 
sumpade skogar, som i detta sammanhang kunna förbigås. Allteftersom 
markytorna höjt sig över havet, har kolonisationsvegetationen småningom 
övergått till någon av de nämnda skogstyperna. Vad som härvid varit 
bestämmande för uppkomsten av en viss typ, förefaller mestadels ha varit 
markens finkornighet och dräneringsförhållandena. Som ovan visats, kan 
man stundom redan hos de mycket lågt belägna ytorna spåra tendens till 
uppkomst av bestämda skogstyper. Ä en nivå av tre m ö. h. har i all- 
mänhet markvegetationen blivit normal och kan lätt hänföras till en väl- 
definierad typ. 

Den starkast råhumusproducerande markvegetationen, Myrtillustypen, 
tilldrar sig först intresset. Ett belysande exempel på Myrtillus- och 
Oxalistypernas inverkan på markprofilen erbjöd en plan mjälterrass (delta- 
yta) intill Ljustorpsåns utlopp i Indalsälven, 3 km NNO om Bergefors, 
3—4 m över havets yta (d. 24. 7. 1914). Markens ålder är 300—400 år. 

Terrassen är bevuxen med en synnerligen snabbväxande granskog, med 
något inblandad tall. I snårskiktet förekommer gråal och en. Markvegeta- 


o 


tionen är å en del av ytan av utpräglad Myrtillustyp, å en vidliggande del av 
Oxalistyp. Den illustreras av följande anteckningar: 


1. Myrtillusassociationen: 2. Oxalisassociationen: 


Phegopteris dryopteris, ymn. 
Vacceimum vitis idea, rikl. 


Myrtillus nigra, ymn. 
Vaccinium vitis idea, rikl. 


Linnea borealis, str. 
Trientalis europea, str. 
Phegopteris dryopteris, str. 
Pyrola secunda, spr. 
Melampyrum pratense, spr. 
Festuca owvina, spr. 

Rubus arcticus, spr. 
Lycopodium annotinum, spr. 
Luzula pilosa, enst. 
Polytrichum commune, rikl. 
Hyloconuium proliferum, rikl. 
Hylocomium parietinum, str. 


Myrtillus nigra, str. 
Majanthemum bifolium, str. 
Linnea borealis, str. 

Luzula pilosa, str. 

Oxalis acetosella, str. 
Lycopodium annotinum, spr. 
Polytrichum commune, str. 
Hylocomium proliferum, str. 
Hylocomium parietinum, str. 
Hypnum crista castrensis, str. 


[107] MARKSTUDIER 155 


I Myrtillusassociationen finnes ett i medeltal (av tio profiler) 6 cm mäk- 
tigt humuslager, varav 1,6 em förna och 4,4 cm råhumus. Blekjorden är i 
medeltal 2,4 cm (mf 0,17), rostjorden 4—10 cm mäktig. Blekjorden är rätt 
utpräglad och fullt tydlig, rostjorden däremot stundom mindre tydlig. I 
Oxalisassociationen är humuslagret i medeltal (av fem profiler) 7 em mäk- 
tigt och nedåt tydligt mullartat. Blekjorden är här otydlig och i medeltal 
1,7 cm (mf 0,2) mäktig. Rostjorden var omkring 5 cm och mycket otydlig. 


Det vill av den undersökta ytan synas, att podsoleringen skrider fortare 
fram i Myrtillusassociationen än i ÖOvalisassociationen. Det förefaller 
mycket sannolikt att Myrtillusassociationen på den nämnda ytan utvecklat 
sig ur en Oxalisassociation, som i sin tur direkt efterträtt den första kolo- 
nisationsvegetationen. Markens ålder kan uppskattas till 300—400 år. 
Myrtillustypen kan sålunda ej ha härskat i mera än högst ett par hundra 
år. Skogsbrand har sannolikt ej förekommit å ytan. Denna ligger på en 
halvö, som på tre sidor är omgiven av vatten, vilket bör vara ägnat att 
skydda terrängen för skogsbrand, såvida denna ej uppkommer på den- 
samma. 

En annan yta av utpräglad Myrtillustyp, belägen på ett terrassplan helt 
nära det föregående på en höjd av 6—7 m över havet, är i detalj beskri- 
ven, se kap. I1:A, yta 12. Podsoleringen är här betydligt mer framskriden” 
med 2,9 (mf 0,13) em:s blekjord av ungefär samma utseende som gam- 
mal, normal blekjord. Analyserna visa också, att de olika skikten kemiskt 
äro i nästan lika hög grad omvandlade som i de äldre, analyserade profi- 
lerna. Då markens ålder kan uppskattas till omkring 600 år, bör den 
nuvarande vegetationen ha funnits i högst 500 år. 

På en yta å samma terrass, samma nivå, är sanden något grövre. Här 
finnes tallgranblandskog med markvegetation av Vaccimumtyp. Humus- 
lagret är här 6,5 cm., varav 2 cm förna och 4,5 cm råhumus. Blekjorden 
är märkbart mindre mäktig, 2,4 cm (mf 0,24) och förefaller ej så ut- 
präglad. 

Som regel visade det sig på deltaterrasserna vid Indalsälvens mynning, 
att Myrtillustypen (och stundom O.ralistypen) finnas där sanden är fin 
och mjälhaltig, Vaccinium-, och lavljungtypen där sanden är grövre och 
följaktligen torrare. Detta är mycket påfallande; det överensstämmer 
för övrigt med de av Cajander (1913, sid. 142—143) studerade för- 
hållandena i Evo, Finland. ”Topografien är överallt fullständigt plan, var- 
för dess inflytande är alldeles eliminerat. Då någon kemisk olikhet i 
sandens beskaffenhet ej kan förutsättas, är det ju helt naturligt, att det 
uteslutande är materialets kornstorlek, som bestämmer näringstillgång och 
fuktighet och i följd härav skogstypen. Detta förhållande synes emeller- 
tid berättiga det antagandet, att inom det lilla begränsade området skogs- 


156 O: TAMM [108] 


typerna varit relativt stabila och de olika lokalerna följaktligen lämpade 
att illustrera skogstypens inverkan på marken. 

En tämligen vidsträckt terräng av synnerligen utpräglad Vaccimumtyp 
intill gården Lövudden alldeles intill Indalsälvens mynning, på fastlandet 
intill deltat, studerades noggrant. ”Terrassplan med likformig, medelkor - 


dd 
4 
Ad 


TR 


2 
- 
RÅ 


3 - t 
"| så 
Mr 


Foto av förf. 


Fig. 10. Skog av utpräglad Vacciniumtyp å deltasand, 3—4 m 
ö. h., Lövudden, Timrå s:n, Mpd. — (Wald von Vac- 
ciniumtypus 3— 4 m iä/M. Timrå, Medelpad.) 


nig sand funnos här på flere olika nivåer. De olika planen skildes från 
varandra av markerade terrasshak, bortsett från dessa var hela terrängen 
alldeles flack. 

Skogen är en ganska .växtlig, genom avverkning något utglesad tallskog 
med en ej obetydlig graninblandning. Dess utseende framgår ungefärligen 
av fig. 10. Beståndet företer, så vitt jag kunde iakttaga, inga spar efcer 
skogsbrand; det må även framhållas, att granen å olika terrassplan förekom- 


[109] MARKSTUDIER LA 


mer i betydligt olika frekvens, vilket antydde olika stadier i det nämnda träd- 
slagets inträngande i tallmarken. Huruvida i längre avlägsna tider någon 
skogseld eller traktavverkning gått fram över terrängen är omöjligt att be- 
döma. Om en skogseld relativt nyligen hade övergått området borde granens” 
inträngande hunnit lika långt på de mycket likformiga ytorna, men så är ej 
fallet. Det skall dock ej förnekas, att dessa olikheter också kunna tänkas 
bero på helt andra orsaker. i 
Markvegetationen är merendels typisk för en Vaccimium-association och 
illustreras av följande anteckning: 
Vaccinium wtis idea, ymn. 
Myrtillus nigra, str. 
Linne&a borealis, str. 
Empetrum nigrum, str. 
Melampyrum pratense, spr. 
Åira flexuosa, spr. 
Hylocomium parietinum, ymn. 
Hvylocomium proliferum, ymn. 
Dicranum sp., spr. 
Å somliga fläckar visade markvegetationen en övergång till lavrika asso- 
ciationer. Från en sådan antecknades: 
Vaccinium vitis idea, rikl. 
ÅArctostaphylos uva ursti, str. 
Hylocomium parietinum, str. 
Cladina rangiferina och silvatica, rikl. | 
Å det högsta terrassplanet finnas mycket stora luckor i skogen, som här 
består av gammal vacker tall och ganska växtlig unggran. I dessa större 
luckor finnas verkliga lavassociationer, karakteriserade av: 
Calluna vulgaris, rikl. 
Empetrum mnmigrum, str. 
Vaccinium vitis 1dea, str. 
ÅArctostaphylos uva ursti, str. 
Cladina rangiferina, silvatica och alpestris, ymn. 
Cetraria islandica, str. 
Peltigera aphtosa, str. 


Tre markerade terrassplan undersöktes. Det lägsta ligger 3,5—4 m ö. h. 
(den 18. 7. 1914), ålder 300—400 år, det andra 10,5—11 m ö. h. (den 19. 7. 
1914), ålder omkr. 1,000 år, det tredje 17—18 m ö. h. (den 19. 7. 1914), 
ålder omkring 1,500 år. 

Å den lägsta ytan är förnans medelmäktighet i tio sinsemellan mycket 
likformiga profiler 1,5 cm, fåhumusens 3,5 cm och blekjordens 2,4 cm 
(mf 0,16). Rostjorden är knappast möjlig att skilja från den normalt limo- 
nitpigmenterade underlagssanden. I fem profiler inom lavfläckar är humus- 
lagrets totala mäktighet 1,8 cm, blekjordens 0,8 (mf 0,12). Blekjorden är ej 
alls så utpräglad som å äldre normala ytor. 

Å den andra terrassen är förnan i medeltal av femton profiler 2,6 cm, 
råhumusen 3,2 cm, blekjorden 3,2 cm (mf 0,24). Rostjorden är även här 
svår att skilja från underlaget; den synes vara 5—10 cm mäktig. Blekjorden 
är i åtskilliga profiler ganska svagt utpräglad, den är dock något lättare ur- 


158 O. TAMM [110] 


skiljbar än å den lägre terrassen. Tavl. Ib ger en föreställning om mark- 


o 


profilen å denna terrass. 

Å den högsta terrassen är förnan i medeltal av femton profiler 2,50cm 
mäktig. Råhumusen 3,5 cm och blekjorden, som här är än mera tydlig 4,3 cm 
(mf 0,36). Rostjorden är fortfarande svår att skilja från det gulaktiga 
underlaget; den torde i allmänhet vara minst 10 em. I fläckar med lav- 
associationer är humuslagret i medeltal av 15 profiler 2,6 cm, blekjorden 
1,8 cm (mf 0,36). I Vaccinium-Hylocomiumfläckar omkring träden å samma 
fläckar är humuslagrets medelmäktighet (sex profiler) 5.2 cm och blekjor- 
dens 3,3 cm (mf 0,4). Rostjorden är som vanligt överallt svår att urskilja; 
den är i allmänhet minst 5 cm mäktig. 

Då tydligen marken, som är en mäktig medelgrov, väldränerad och därför 
ganska torr sand, är lämpad för att bli bevuxen med Vaccinmumassociation 
eller ännu torrare associationer och det trots en ej obetydlig inblandning av 
beskuggande gran i består.den, torde man på goda grunder kunna anse, att 
det är Vacciniumtypen, som satt sin prägel på markprofilen. Lavassociatio- 
nerna måste ha verkat svagare podsolerande än Vacciniumassociationerna. 
Det första kolonisationssamhället torde ej kunnat förorsaka någon märkbar 
podsolering. 

Ett tilltagande av podsoleringsgraden med ökad höjd över havet och 
i följd därav högre ålder hos marken låter sig mycket väl märka å den 
studerade Vacciniumytan. Profilen (se tavl. I b) skiljer sig i flera avse- 
enden från typiska podsolprofiler i Myrtillusassociationer, även å marker 
av rätt låg ålder, såsom yta 12 (se kap. 11). Blekjordenthartejfenssa 
utpräglad askvit färg i de beskrivna Vaccimum-profilerna och synes ej 
fullt så skarpt avgränsad vare sig mot humus eller rostjord som i Myr- 
tillusprofiler. Rostjorden är mycket olika. Kolloiderna synas i Vacci- 
nium-marken ej avsätta sig i ett väl avgränsat rostjordsskikt, utan de 
sprida sig i vertikal led inom ett större område. På grund härav för- 
svinner nästan skillnaden mellan rostjord och underlag åtminstone i 
unga profiler. Av intresse är att en fullt tydlig skillnad i podsolerings- 
grad kan iakttagas mellan mossfläckar och lavfläckar i lika gamla ytor. 
Detta stämmer med förhållandena på de unga erosionsterrasserna i Ra- 
gunda, vilka ovan beskrivits. 

Vid markprofilstudier i lavrika tallhedar på låga nivåer mötes man 
ofta av stora svårigheter. Torra sandplan nära havskusten ha nämligen 
mycket ofta varit utsatta för sandflykt. Detta var t. ex. förhållandet med 
Vargön i Piteå skärgård, en till större delen med tallhed beväxt sand- 
holme. Här är podsoleringen överallt mycket svag, ofta omärklig, men 
terrängen är vågig, bildande mer eller mindre utpräglade dyner. 

Klarare profilförhållanden visade stora delar av den vidsträckta Pit- 
holmsheden. Jag har besökt delar av denna utmed landsvägen Munk- 
sund—Pitsund. Heden utbreder sig här på ett vidsträckt terrassplan, 
23—25 m över havet. 


[111] MARKSTUDIER 159 


Terrängen är plan på de undersökta lokalerna, utan vågor eller dyner, 
antydande gammal sandflykt. Beståndet är ett tämligen glest restbestånd av 
tallar. Att döma av gamla stubbar har det tidigare varit en ganska tät tall- 
hed. God föryngring finnes i större luckor. Några brandljud eller kolade 
stubbar funnos ej, varför det ser ut som om heden på den undersökta platsen 
ej brunnit under alltför sen tid. Heden är så gott som alldeles fri från gran. 
Markvegetationen illustreras av följande anteckning: 

Calluna vulgaris, bildar tämligen tunnsådda fläckar. 
Empetrum nigrum, bildar fåtaliga fläckar. 

ÅArctostaphylos uva ursi, bildar enstaka fläckar. 
Vacceimum vitis idea, spr. 

Cladina silvatica, rangiferina och alpestris, ymn. 

Mossor saknas praktiskt taget. 

Råhumustäcket är tunnt, smuligt och cirka 1-2 cm mäktigt. 


Blekjorden är 1—3 cm mäktig, i medeltal 2 cm. Den är något obestämt 
avgränsad nedåt, påminnande om blekjorden, tavl. Ib. Rostjorden är omöj- 
lig att säkert skilja från den grågula, medelgrova sand, som utgör under- 


laget. 

Då de flesta plana sandytor i Piteåtrakten, vilka ej stå under inflytande 
av grundvatten från angränsande marker o. d., äro bevuxna med genuina 
lav-tallhedar, där granen och mossorna synbarligen endast med stor svårighet 
förmå intränga, kan man med sannolikhet sluta, att det på Pitholmsheden all- 
tid härskat lavvegetation efter den första koloniseringen. Profilen kan då 
anses vara uppkommen endast genom påverkan av den lavrika skogstypen. 


Tallhedar av liknande typ med mycket svag podsolering har iakttagits 
vid Böle, nära Piteälvs mynning i den inre Pitfjärden, på en nivå av om- 
kring 20 m över havet. 

På grundvalen av granskningen av de anförda ytorna, som alla äro 
hämtade från väldefinierade skogstyper, och vilka man kan antaga verk- 
ligen äro präglade av de skogstyper, som nu bekläda dem, torde man 
kunna sluta, att olika skogstyper äga ett väsentligt olika podsolerande 
inflytande, vilket sammanhänger med egenskaperna hos det råhumus- 
täcke, som de producera. Likartade slutsatser kunde förut dragas av 
undersökningarna å de mycket unga markytorna, fastän dessa vanligen 
ej framvisade fullt bestämda skogstyper. Starkast podsolerande verkar 
Myrtillusassociationen, som också bildar den mest utpräglade råhumusen. 
Oxalistypen podsolerar märkbart svagare. Allra svagast podsolerar en 
typisk lavrik tallhed. Den bildar ett helt tunnt blekjordlager, som ej synes 
på samma sätt skarpt avgränsat från rostjorden och humuslagret som ' 
Myrtillus-blekjorden. Rostjorden i lavheden är svagt färgad. och går 
knappast att särskilja från det limonitpigmenterade underlaget. WVacci- 
nium-profilen står i alla avseenden emellan Myrtillusprofilen och lav- 
hedsprofilen. Även här är rostjorden ofta svår att avgränsa från under- 
laget. Profilens sätt att utbildas i naturen motsvarar sålunda fullstän- 


160 OSEEANMM [112] 


digt vad man med kännedom om de olika skogssamhällenas råhumus- 
producerande förmåga skulle vara böjd för att antaga. En undersökning 
av ytterligare ett antal markytor av ej alltför hög ålder har bestyrkt 
denna sak. i 

Marker utmed kusten på så låga nivåer, att åldern är under 2—3,000 
år, alltså under omkring 40 meter över havet, visa en mycket stor varia- 
tion i podsoleringsgrad och profilens allmänna utbildning. Detta är syn- 
nerligen slående vid jämförelse med äldre marker, där profilen i mossrika 
skogstyper i det stora hela är mycket likformigt utbildad. Alltid finner 
man på de unga nivåerna den starkaste podsoleringen i skogar av Myr- 
tillustyp. På Indalsälvens deltaterrasser har skogen stundom varit före- 
mål för planlösa avverkningar, varefter uppstått en alldeles vanvår- 
dad och gles ungskog. Markvegetationen i dessa bestånd syntes när- 
mast beroende av ljustillgången. Fläckar med blåbärsris omväxlade så- 
lunda med både lingon- och lavfläckar. Emellertid antydde avlagringens 
finhet jämte befintliga Myrtillusfläckar, att ytan innan avverkningen 
varit bevuxen av Myrtillustyp. Podsoleringen är här relativt stark med 
4—535 cm:s utpräglad, askvit blekjord och 10—15 cm:s starkt färgad rost- 
jord. Man finner att fin, mjälhaltig sand här genomgående är starkare 
podsolerad än den grövre sanden, vilket är alldeles motsatt vad man 
skulle vänta sig med anledning av förhållandena i Danmark enligt P. E. 
M äller. Saken får emellertid sin enkla förklaring därigenom att en 
fuktigare avlagring predisponerar till en starkt podsolerande vegetation. 

Mycket arbete har nedlagts på att söka utfinna om vid någon viss 
nivå över havet blekjordens mäktighet blir ungefär normal och lika 
stor som å äldre marker, d. v. s. i full överensstämmelse med den i in- 
ledningen beskrivna profilen. Härvid borde man söka ut de starkast 
podsolerade ytorna för varje nivå från havets yta allt högre upp. I 
praktiken är saken ej lätt, då man måste inskränka sig till plana, lik- 
formiga ytor. I trakten omkring Indalsälvens mynning ha Myrtillus- 
ytor undersökts på 3—4, O—7, II, 13, 15, 21, 30, 33, 38, 55—60 och 
270 m över havet. Den sistnämnda ytan är belägen å berget Bykullen, 
cirka 15 km från kusten. Marken är en plan moränplatå över marina 
gränsen. Egendomligt nog är markvegetationen ej ren Myrtillustyp utan 
en övergång till Oxalistypen: Oxalis acetosella och Hylocomium triquetrum 
funnos sålunda inblandade i markvegetationen och råhumusen var nedåt 
ganska mullartad. Podsoleringen är emellertid tämligen stark med 4—5 
cm:s askvit blekjord och 15—20 cm:s väl utpräglad rostjord. 

Redan vid en nivå av 15—20 meter över havet finner man å terrasser 
profiler med i genomsnitt 4—5 cm:s askvit blekjord och 5—10 cm:s klart 
rostfärgad rostjord. Ovan denna nivå är det svårt att med bestämdhet 


131 MARKSTUDIER 161 


kunna konstatera ett tilltagande av podsoleringsgraden. Ytor från äldre 
terrasser i Ragundadalen å en nivå av 140—150 m ö. h. visa sålunda en 
ungefär lika stark podsolering (jfr yta 13). Även må nämnas en noga 
undersökt mjälterrass av utpräglad Myrtillustyp nära Gerilåns mynning 
i Indalsälven, Ragunda, som visade i genomsnitt 5 cm mäktig, askvit 
blekjord och 7 cm:s rostjord. - Vid jämförelse mellan kustområdet och 
marker belägna väsentligt längre in i landet får man dock taga med i 
räkningen, att klimatet därstädes bl. a. till följd av höjden över havet 
möjligen är något gynnsammare för podsolering. 

Även vid Västerbottenskusten har jag försökt finna den lägsta nivå 
på vilken podsoleringen ter sig ungefär likartad med den å äldre marker. 

Å en terrass av fin älvsand å en höjd ö. h. av ungefär 15 m nära gamla 
bruket vid Hörnefors finnes en vacker ung barrblandskog av utpräglad Myr- 
tillustyp med 5—8 cm:s råhumus inklusive förna, en askvit blekjord av 5—10 
cm:s mäktighet, underlagrad av 10 cm utpräglad, röd rostjord. — En morän- 
yta av Myrtillustyp vid Norrmjöleån å 15—20 meter över havet visar 7—8 
cm skarpt utpräglad blekjord och 10—20 cm rostjord. Å en moränrygg från 
samma plats å 20—25 m ö. h. förefinnes lokalt ända till 20 em mäktig 


blekjord. 

Podsoleringen var sålunda ganska stark å vissa lågt belägna ytor i 
Västerbotten. Den normala Myrtilluspodsoleringen å höga nivåer i denna 
landsdel illustreras av yta 2 med omkring 11 cm:s blekjord. Denna mäk- 
tighet har jag funnit typisk för ett flertal lokaler i Västerbotten. - Skill- 
naden mellan dessa marker och de anförda å 15—20 meter ö. h. belägna 
är sålunda högst obetydlig. | 

Vid Norrbottenskusten i Piteåtrakten kunna starkt podsolerade profiler 
1 sällsynta fall träffas redan vid 10—15 m ö. h. Det vore helt naturligt 
om nivån för skenbart normal podsolering låge lägre här än i södra Väs- 
terbotten, enär landhöjningen här försiggått något långsammare och väl 
även klimatet mera gynnar podsolprocessen. Den: normala Myrtillus- 
podsoleringen å gamla marker är här stark med omkring 12—15 cm:s 
blekjord, se kap. 7 och 11. 

Intressant är, att en tydlig tendens till starkare podsolering synes göra 
sig gällande vid Västerbottens- och Norrbottenskusten jämfört med trak- 
ten omkring Indalsälvens mynning. Denna tendens torde kunna till- 
skrivas klimatets inflytande, enär vegetationen och topografien å jäm- 
förda ytor varit likartade. 

Ehuru omsorgsfulla rekognosceringar gjorts i alla de här nämnda kust- 
trakterna utan att någon skenbart normal granskogspodsolering å lägre 
nivå än de kända kunnat finnas, får dock ej förglömmas, att svårigheterna 
på grund av skogstypernas växlingar och andra faktorer äro stora. Det 
får därför ej anses uteslutet, att framtida observationer kunna ådaga- 


11. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


162 O. TAMM [114] 


lägga, att till synes normal granskogspodsolering kan förekomma på nå- 
got lägre nivåer. 

Femtonmetersnivån får tillsvidare anses som en gränsnivå över vilken 
man kan träffa podsolprofiler av alldeles normalt utseende, medan under 
densamma de ännu ej hunnit utvecklas till samma podsoleringsgrad, som 
man i samma trakter träffar på högre mwvåer. Detta är liktydigt med at! 
normal blekjord och rostjord behöva minst 1000—1500 år för att upp- 
komma. Podsolprocessen är alltså en mycket långsam process, även när 
den förlöper under så gynnsamma betingelser som i en Myrtillusassocia- 
tion med tämligen mäktig råhumnus. Måhända är processen vid kusten 
ej fullt så intensiv som längre in i landet på höga nivåer i de äldre gran- 
skogar med mera utpräglad råhumus, som där finnas. ÄÅ andra sidan fin- 
nas många granskogar i Värmland och Bergslagen med en gynnsam, ej så 
utpräglad råhumus, vilka trots detta utvisa en mycket hög podsolerings- 
grad. Att döma av detta skulle processens intensitet mången gång 
kunna vara lika stor i sådana trakter, där humusformerna genomgående 
äro av gynnsammare beskaffenhet som i trakter med mera utpräglad 
och sammanfiltad råhumus. Man kan sålunda antaga, att den normala 
podsoleringen i en Myrtillusassociation behöver minst cirka tusen år för 
att uppkomma. I alla andra skogstyper (utom de försumpade) förlöper 
processer långsammare. 

Medan Myrtillusassociationerna och den starka podsoleringen synas 
vara intimt förbundna, finnas många exempel på att Vacciniumassocia- 
tioner växa å svagare podsolerade ytor. Vid Medelpadskusten ha skogs- 
marker med Vaccimum-association undersökts på 3—4, 6—7, 8—9, 10— 
II, 17—18, 50—60 och 150 meter över havet. Vid södra Västerbottens- 
kusten å 4—10, 20, 22 m. Vid Klabböle intill Umeälv å 7—8, 8—9, 
35—40 m. Ö. h. 

Det är 1 fråga om Vaccimumytor omöjligt att i likhet. med Myrtillus- 
ytorna fastställa någon nivå, där podsoleringen antar en normalkaraktär. 
Man kan nämligen aldrig vara säker, att ej i något stadium av markens 
utveckling den varit beväxt med Myrtillusassociation, vilket givetvis 
måste ha framkallat ökad podsolering. Ju äldre en markyta är, desto större 
utsikter förefinnas för att den skall ha genomgått ett eller flera sådana 
stadier. — På de låga nivåer, som här speciellt undersökts, återfinner 
man synnerligen ofta de profiltyper, som ovan beskrivits såsom karak- 
täristiska för V acceimium-typen. Sällan har profilen här Myrtilluskaraktär 
1 en Vaccimumassociation. Däremot inträffar, att ytor, där man på 
grund av materialets mjäliga beskaffenhet möjligen skulle ha väntat 
Myrtillusprofil finner en Vacciniumassociation med mycket svag podso- 
lering. 


[115] MARKSTUDIER 103 


Som exempel kan nämnas en deltaterrass 8—10 m ö. h. nära färjstället 
ungefär I km norr om Bergebom vid Indalsälvens mynning. Orsaken 
föreföll här vara den, att den närbelägna branta slänten mot älven kraf- 
tigt dränerade marken, som i ytan var mjälig men djupare ned bestod av 
grov sand. Den blev härigenom torrare, än som är vanligt beträffande 
normala mjälmarker. Även är det ej ovanligt att träffa Myrtillusassocia- 
tioner med i förhållande till nivån ö. h. svagt podsolerad profil. Det före- 
faller då sannolikt, att en sådan association relativt sent utvecklat sig ur 
en Vacciniumassociation, varföre den ännu ej hunnit att sätta sin prägel 
på marken. Det är också troligt att en Myrtillusassociation å dylik mark 
har ett något torrare humustäcke än vad som normalt plägar vara fallet 
och därför verkar svagare podsolerande än i vanliga fall. 

Av stort intresse är, att å samma terrassplan med likformig sand kunna 
finnas ytor med Myrtillusassociation och stark podsolering bredvid ytor 
med Vaccimumtyp med svagare. Ett sådant fall från 6—7 metersterras- 
sen vid Ljustorpsåns utlopp i Indalsälven har ovan omtalats. Ett bely- 
sande exempel från området nära Bergebom må här anföras: 


Å en terrass vid älvstranden å cirka 10 m ö. h. växte en granblandad tall- 
skog, i huvudsak av Vaccwmium typ. Här och där funnos fläckar av Myr- 
tillustyp. I dessa var podsoleringen märkbart starkare än å den övriga ter- 
rassen. Denna begränsades av en brant slänt mot Indalsälven. Inom ett 
bälte av 30—40 m närmast slänten var råhumusen uppblandad med äoliskt 
stoft, som blåst upp från denna, som här nyligen eroderats av älven. Inom 
detta bälte fanns en utpräglad Myrtillusassociation, som säkerligen funnit 
trevnad genom den tillförsel av mineralisk näring, som med stoftet tillförts. 
Denna association var här sålunda tydligt sekundär och av ganska ung ålder. 
Någon skillnad i podsolering jämfört med terrassen i övrigt kunde ej på detta 
ställe förmärkas. 


Ett annat exempel från omgivningarna av torpet Stordalen, 10 km 


o 


väster om Bergefors på Indalsälvens norra strand å omkring 355—060 
m:s höjd ö. h. må nämnas. 

Å en sandterrass finns en starkt blädad barrblandskog av Myrtillustyp- 
Här och var" funnos emellertid mindre områden, där markvegetationen var en 
Vaceiniumassociation, inströdd med lavfläckar. I Myrtillusområdena var 
markprofilen starkast podsolerad med 6 cm:s (medelfel 0,8 cm) blekjord 
samt väl utpräglad rostjord, i de andra associationerna var profilen betyd- 
ligt svagare podsolerad, svagast i lavfläckarna. Blekjorden var 2,9 (0,3) cm 
mäktig i Vaccinmiumytorna. En närmare undersökning visade, att sanden var 
grövre i Vaccinium- och lavfläckarna än i Myrtillusområdet. 


Alla dessa exempel visa tydligt hän på en svagare podsolering i Vac- 
cimumtypen än i Myrtillustypen. De ge dessutom ett visst stöd för C a- 
janders åsikt, att en viss skogstyp svarar mot varje mark och särskilt 
är beroende av densammas finkornighet. Emellertid finnas även likfor- 


164 O. TAMM [116] 


miga, finsandiga terrasser å 15—25 meters höjd över havet i trakten av 
Bergefors, där ingen som helst skillnad i profilen kan upptäckas i Myr- 
tillus-, Vaccinium- och lavfläckar, vilka här alternera. Skogsbestånden 
äro merendels luckiga, vanvårdade ungskogar, uppkomna efter intensiv 
men planlös avverkning, och markvegetationen bestämmes uppenbarligen 
i första hand av-ljustillgången. 

Det förefaller sålunda, som om man 1 en undersökmng av podsolerings- 
graden helst i förening med en granskning av materialets kornstorlek å 
unga, plana markytor har en viss möjlighet att bedöma om markvegeta- 
tonen är av mera tillfällig karaktär, eller om den verkligen i Caj an- 
ders mening är av den typ, som motsvarar markens inre egenskaper. 
Man kan i det senare fallet föreställa sig, att t. ex. efter en hård skogs- 
brand eller en avverkning utan omedelbart åstadkommen föryngring vissa 
grovsandigare delar av en i övrigt likformig yta längre bibehålla först lav- 
vegetation och sedan Vacciniumvegetation, innan de övergå till Myrtillus- 
association, än ytans övriga delar. Detta upprepas i samma ordning efter 
en ny brand eller avverkning. - Härvid blir smånigom resultatet en märk- 
bart svagare podsolering i de grovsandigare fläckarna, som tillika ofta 
visa sig beväxta med Vaccinmum- eller lavassociationer.- 


Stort intresse tilldraga sig profilförhållandena i de lavrika tallhedarna. 
Redan på erosionsterrasserna i Ragunda kunde visas, att blekjorden i 
lavytorna var märkbart svagare utvecklad än i mossfläckarna. Att pod- 
soleringen i lavhedarna går mycket långsamt bevisas av den typiska loka- 
len från Pitholmsheden. Även framgår av undersökningarna å terras- 
serna omkring Indalsälvens mynning, att där lavfläckar förekomma i 
Vaceriniumytor, podsoleringen ofta är mycket svagare än å dessa. 

Ytterligare några belysande exempel på den ytterst långsamt förlö- 
pande podsoleringen i lavassociationer må anföras från Medelpads- 
kusten. 

En synnerligen typisk tallhed, sannolikt en gång uppkommen efter skogs- 
brand, omkring 30 m ö. h. nära Vivsta varv, se fig. 11, visade en mycket 
svag podsolering. I lavytorna var blekjorden i allmänhet 1 cm mäktig och 
varierade mellan 0,5 och 2 em. I ris- och mossfläckar är den något mäktigare, 
1 allmänhet omkring 2 cm. Rostjorden var städse mycket obestämd och svår 
att skilja från det limonitpigmenterade underlaget. Podsoleringen var svagare 
än å Pitholmsheden och syntes ej vara mycket starkare än å erosionsterras- 
serna i Ragunda. 

Alla de anförda exemplen torde vid jämförelse med varandra visa, att 
podsoleringen, särskilt blekjordsbildningen, går vtterst sakta i lavrika 
tallhedar. Av betydelse är att det stundom å unga markytor låter sig 
påvisas, att podsoleringen är starkare i moss- och risfläckar än i lavytor. 


[117] MARKSTUDIER N05 


Detta är i analogi med förhållandena i åtskilliga Myrtillus- och Vacci- 
nium-ytor, som ovan beskrivits. Liksom i fråga om dessa, inträffar det 
även på mycket unga ytor, att dylika skillnader ej alls kunna spåras. 
Så var t. ex. förhållandet på den ovan beskrivna 2-metersytan å Skeppe- 


Foto av förf. 


Fig. 11. Tallhed med mycket svag podsolering, omkr. 33 m 
ö. h., nära Vivsta Varv, Mpd. Mäktigare blekjord i 
risfläckar än lavfläckar. — (Kiefernheide mit sehr 
schwacher Podsolierung, etwa 33 m iiber der Meeres- 
fläche, Vivstå Varv, Medelpad. Die Bleicherde ist 
mächtiger in Flecken mit Zwergsträuchern als unter 
der reinen Flechtendecke.) 


holmen, Medelpad, där lavfläckar här och var funnos. Skogsbeståndet 
var emellertid en luckig granskog, och lavfläckarna hade med all sanno- 
likhet uppkommit efter en planlös avverkning. 

De ofrånkomliga skillnader i podsoleringsgrad, som stundom förekomma 


ORDEN O. TAMM [118] 


i olika associationer, vilka uppträda fläckvis blandade med varandra, tyda 
på, att de olika fläckassociationerna kunna vara tämligen stabila under 
avsevärd tid. Med ledning av siffror för podsoleringens hastighet, som 
kunna härledas ur det ovan anförda materialet, måste man föreställa sig, 
att det tagit minst ett eller två sekler för att utbilda de skillnader, som 
t. ex. å den högsta terrassen nära Lövudden, Medelpad (se ovan), finnas 
mellan lav- och mossfläckarna. 

De utförda undersökningarna ha givit vid handen att de olika skogs- 
typerna verka i väsentligt olika grad podsolerande på marken, vilket sam- 
manhänger med egenskaperna hos det råhumustäcke, som de alstra. Star- 
kast podsolerande verkar Myrtillustypen, därnäst Vaccimumtypen. Sva- 
gast verkar lavtypen. Oxalis-Majanthemumtypen är en övergångstyp, 
som antagligen verkar starkare podsolerande i den mån som den är rik 
på Myrtillus nigra och därvid får en mera utpräglad råhumaus. 


D. Podsoleringen å gamla marker. 


1. Mossrika skogstyper. 


Sådana marker, som existerat under hela den tidrymd, som förflutit 
sedan den kvartära inlandsisen avsmält, förete en mycket större likfor- 
mighet i markprofilens utbildning än de unga markerna. I det inre 
Norrlands vidsträckta granterränger har sålunda markprofilen överallt 
den typ, som beskrivits: i inledningen, och på vilken ytorna 1—4, m. fl. 
kap. 11 äro belysande exempel. Inom en och samma trakt är podsolerings- 
graden i dylika granskogar i genomsnitt synnerligen likformig, där ej 
topografien förorsakar oregelbundenheter. Skillnaden mellan podsole- 
ringsgraden i olika trakter skall i annat sammanhang (kap. 7) beröras. 

Några "skillnader i podsoleringsgrad under olika fläckassociationer 
kunna på gamla marker i allmänhet ej spåras. Icke heller brukar man 
kunna skönja någon märkbar skillnad mellan skogar av Myrtillustyp och 
Vacceinumtyp för så vitt de förekomma på en och samma geologiska av- 
lagring, t. ex. en morän under topografiskt likartade förhållanden. Detta 
är även helt naturligt. Vaccimumtypen är å moränmarken en mycket in- 
stabil skogstyp, som ganska snabbt övergår i Myrtillustyp. Dess existens 
beror på sådan mark mera av någon tillfällighet och det är ej den, som 
satt sin prägel på marken. 

Där skillnaden mellan Myrtillus-skogen och Vaccinium-skogen är för- 
bunden med en skillnad i geologisk avlagring, finner man ofta olika pod- 
soleringsgrad i de båda olika typerna. Sålunda fann jag podsoleringen 
mycket svagare i Vaccinmiumtyp å älvsand i Älvsbyn, Norrbotten, än å 


[119] MARKSTUDIER 167 


moränmarker med Myrtillustyp i samma trakt. Ett likaledes belysande 
exempel på denna sak från Malingsbo, Dalarne må även anföras. 

Söder om Malingsboån är skogsmarken utbildad å normal urbergsmorän. 
Här finnas granskogar och barrblandskogar av en merendels risfattig, mossrik 
typ som närmast motsvarar Myrtillustypen. Podsoleringsgraden är hög med 
10—12 cm:s skarpt utpräglad blekjord och 20 cm:s klart färgad rostjord. 
Norr om Malingsbo Bruk finnes ett vidsträckt rullstensgrusområde med en 
mängd parallella åsar omgivna av vidsträckta sandterränger. Här växa över- 
allt vackra tallskogar. Markvegetationen är merendels mossrik, risfattig, 
stundom med inblandade små lavfläckar och motsvarar närmast Vaccinium- 


o 


typen. Podsoleringen är överallt mycket svagare än å moränmarkerna, blek- 
jorden är 4—5 cm mäktig och rostjorden är mindre starkt färgad än där. 

Att det i de anförda exemplen ej är det geologiska underlaget, som 
direkt orsakat skillnaderna i podsoleringsgrad mellan moränmarkerna och 
sandmarkerna är påtagligt. Om så hade varit fallet, borde nämligen 
podsoleringen varit starkast på sandmarkerna och ej tvärt om. Enligt 
alla erfarenheter från utlandet brukar alltid podsoleringen vara starkare 
på grövre sandmarker än på sådana, som innehålla mera finkorniga be- 
ståndsdelar. I vårt land är mycket ofta förhållandet motsatt. Detta beror 
otvivelaktigt på att i vårt klimat gynna de på finkorniga beståndsdelar 
rika avlagringarna uppkomsten av den starkt podsolerande Myrtillus- 
typen, medan det på sand mycket ofta uppkommer svagare podsolerande 
skogstyper. Moderavlagringen har sålunda indirekt en mycket stor roll 
vid podsolprofilens utveckling, en roll som synes verka i motsatt rikt- 
ning mot moderavlagringens direkta inverkan på processen i fråga. 

För att kunna klargöra vilken betydelse man skall kunna tillskriva de 
nutida starkt podsolerade markprofilerna i det inre Norrlands vidsträckta 
granskogar är det nödvändigt att söka rekonstruera markens utveckling 
från den tid, då landet blev isfritt till närvarande tid. Den nuvarande 
markprofilen måste naturligtvis betraktas som en syntes av alla de fak- 
torer i form av olika växtsamhällen som funnits under denna tid. Som 
källor till vår uppfattning om de norrländska skogarnas historia föreligga 
arbeten av ett flertal olika forskare: Nilsson (1895, 1897), Lun d- 
SkömomEE (13895), Gunnar Andersson (1896), Gunnar An- 
dietyssbmoch 5 efinm Birger (1012), 5 ef manmder (1892, 1917), 
Sandegren (1915), Halden (1917). Med ledning av denna lit- 
teratur må här göras en översikt över det utvecklingsförlopp, som de 
nermala granmarkerna å morän ovan marina gränsen i det inre Norrland 
sannolikt ha genomlöpt sedan inlandsisen en gång avsmälte. 

Då inlandsisen för en tidrymd av cirka 7,000 år sedan enligt De 
Geers (1912, 1915) allmänt bekanta, epokgörande kronologi zäav- 
smälte från Norrland, togs marken så gott som omedelbart i anspråk 


168 O. TAMM [120] 


av en tallskog, som av allt att döma måste ha varit mossrik och förmod- 
ligen överensstämde med nutidens bättre mossrika tallskogar i samma 
trakter. Denna tallskog har fortfarit under den troligen omedelbart in- 
trädande postglaciala värmetiden. Det är uppenbart, att podsoleringen 
under sådana förhållanden måste ha börjat genast efter att marken blev 
skogbeväxt, men den måste ha fortskridit betydligt långsammare än nu 
för tiden, dels på grund av klimatets för processen i fråga mindre gynn- 
samma beskaffenhet, dels på grund av att råhumustäcket i tallskogen sä- 
kerligen aldrig blivit så mäktigt och så fuktigt som i nutidens starkt be- 
skuggande granskogar. Att klimatet ej rent av omöjliggjorde podsolerin- 
gen synes mig framgå av att i den trakt av Sverige, som för närvarande 
har det aridaste klimatet, som bör vara minst lämpligt för podsolering, 
Kalmartrakten, finnes en tydlig podsolering på sådana lokaler där moss- 
rik barrskog av Myrtillustyp är utbildad. Detta har jag haft tillfälle att 
iakttaga på de fluvioglaciala sandfälten i trakten av Vassmolösa, söder 
om Kalmar. Så varmt och torrt som för närvarande i Kalmartrakten har 
väl aldrig klimatet i det inre Norrland varit någon tid efter istiden. 
Först efter granens utbredning och den kort därefter inträdande post- 
glaciala klimatförsämringen torde förhållandena blivit lika de nuvarande. 
Denna grantid kan enligt Sandegren uppskattas till tre å fyratusen 
år och den tid, då klimatet varit ungefär som det nuvarande till ungefär 
tvåtusenfemhundra år. Enligt Gunnar Anderssons uppfattning 
skulle denna så kallade klimatiska nutid varit omkring fyratusen år. 
Haldens noggranna undersökningar av torvlager på olika nivåer vid 
Hälsinglandskusten sammanställda med tillgängliga uppgifter om landhöj- 
ningen antyda att granens ålder i Hälsingland är tre å fyratusen år. 
Efter granens invandring fingo skogseldarna stor betydelse såsom vä- 
sentlig återhållande faktor vid granskogarnas försök att uttränga tall- 
skogarna. Under den klimatiska nutiden torde vi sålunda i stort sett på 
en och samma mark omväxlande haft perioder av Myrtillus-granskog med 
starkt utvecklad råhumus och av skogseldar förorsakade perioder med 
mer eller mindre tall-björkblandad skog och en tunnare och mindre ut- 
präglad råhumus. Enligt Nilsson (1897, sid. 152) bör granen efter 
två till trehundra år efter en brand åter ha vunnit herraväldet å en 
granskogsbränna i Norrbotten. Längre söderut går utvecklingen fortare. 
Med hänsyn härtill kan man våga en förmodan att grantiderna represen- 
tera den större delen av de årtusenden, som den klimatiska nutiden varat. 
Under sådana förhållanden har marken under större delen av det nämnda 
tidsavsnittet stått under inverkan av ett råhumustäcke med ungefär 
samma egenskaper som det nuvarande. 
Man kan av ovanstående sluta sig till, att det aldrig existerat något 


på 


[121] MARKSTUDIER 169 


starkare podsolerande växtsamhälle å de nuvarande granmarkerna än 
just Myrtillusgranskogen. Den nuvarande podsoleringsgraden måste där- 
för till största delen anses ha tillkommit just under inflytande av denna 
skogstyp, om också den ursprungliga tallskogen så väl som av skogs- 
brand vid olika tillfällen uppkomna tuallblandskogar måste ha bidragit till 
den slutliga podsoleringsgraden. 

I alla andra skogstyper på gamla marker är det däremot ingalunda 
säkert att den iakttagna podsoleringsgraden verkligen korresponderar mot 
den inverkan, som det nuvarande beståndet har på marken. Den kan 
nämligen lika väl svara mot en skogstyp, som under tidigare skeden före- 
funnits. 


2. Tallhedar: 


Podsoleringsförhållandena i tallhedar erbjuda problem av allra största 
intresse. Ett ingående arbete har därför ägnats åt undersökning av 
sådana å ett flertal lokaler, särskilt i övre Norrland. 

Tallhedarna förekomma som bekant dels på genomsläppliga sand- och 
grusavlagringar inom hela det nordsvenska barrskogsområdet, dels på vid- 
sträckta moränterränger 1 de norra och västra delarna (utom det Jämt- 
ländska silurområdet). Deras frekvens såväl på de ena som de andra 
avlagringarna tilltar som bekant norrut. Mångenstädes finnas verkliga 
tallhedstrakter, där tallheden utgör den rådande skogstypen på fast mark. 
Dessa områden ligga ofta på högplatåerna och ha utpräglat kontinentalt 
betonat klimat, .såsom exempelvis Gällivare-Jokkmokk-området, Jörns- 
trakten och översta Dalarna. 

Tallheden, särskilt i övre Norrland, har av åtskilliga forskare tiller- 
känts en -ganska höggradig stabilitet. Den föryngrar sig själv och er- 
bjuder granen svårigheter vid dess försök att intränga. Jfr Holm er z 
Bi ölrNemnIbilad 886, Setmrander (1892). ANandra sidan förmår 
granen intränga 1 många tallhedar och kan stundom rent av omvandla 
dem i lavrika granskogar. Fries (1913, sid. 40—46) omtalar sålunda 
lavrika granskogar från nordligaste Lappland. 

Själv har jag iakttagit nästan alla stadier av granens inträngade i tall- 
heden, även i trakter, som av flera skäl anses vara tallens specialdomäner 
och i tallhedar som varit av mVvcket svårföryngrad typ. Ett exempel härpå 
från Jokkmokk, Lappland, visar fig. 12. 

Där emellertid granen förmår intränga i en tallhed, går detta som 
bekant i regel hand i hand med en ökning av risens och mossornas frek- 
vens. Stundom kan en hed på detta sätt omvandlas i en mossrik skog. 
I andra fall går ej lavhedskaraktären förlorad, men lavmattan får mån- 
genstädes lämna rum för mossfläckar, under vilka bildas ett humustäcke 


170 O. TAMM [122] 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 12. Svårföryngrad tallhed, på vilken granen vandrat in och numera nästan fullständigt 
ersatt tallen. Stenträsk, cirka 420 m ö. h., Jokkmokk, Lpl. — (Kiefernheide, wo 
die Fichte die Kiefer fast völlig ersetzt hat. Schlechte Selbstverjingung der 
Kiefer. 420 m iä/M, Jokkmokk, Lappland.) 


av större mäktighet och även i övrigt andra egenskaper än å den ur- 
sprungliga heden. Denna utveckling fortgår tills den avbrytes av en 
skogseld som återställer de förhållanden, som rådde från början. 

Intet norrländskt skogssamhälle har som bekant så ofta härjats av elden 
som tallhedarna, men intet torde heller så föga förändras därav till sin 
allmänna karaktär. Skogsbranden har allt sedan Holmerz och Ör- 
tenblads (1886) undersökningar ansetts som en av de förnämsta 
orsakerna till tallhedens resistens mot den framträngande granen. (Se 
även Kihlman, 1890—392.) 

Fördelningen av tallhedsterränger och granskogar, mer eller mindre 
försumpade, på moränmark i övre Norrland måste som bekant mången 
gång föras tillbaka på rent utvecklingshistoriska orsaker, särskilt skogs- 
bränder. Ett område har avbränts, varigenom en skogstyp uppkommit, 
som vid ett senare tillfälle varit benägen att åter fatta eld, medan ett an- 
gränsande område kanske undgått elden första gången och sedan utveck- 
lat sig i sådan riktning, att det allt framgent förblivit skyddat för skogs- 
eld. Härvid har även topografien spelat in på så sätt, att de fuktigare, 


rd 


(123] MARKSTUDIER NN 


mot norr exponerade sluttningarna ofta blivit granmarker, sydsluttnin- 
garna tallmarker (FF olmertz oc. Örtemnblad, 1 -c). Dessa orsaker 
synas i stort sett vara viktigare än några andra inom vidsträckta delar 
av övre Norrland med dess ovan marina gränsen belägna, petrografiskt 
och i avseende på kornstorleken ganska likartade moränmarker. 

Medan många tallhedar, särskilt de som äro bundna till mäktiga grus- 
och sandlager, hedland (se Holmerz oo. Örtenblad) äro betingade 
av primära orsaker, underlagets ringa förmåga att kvarhålla vatten 
0. s. v., förefalla sålunda många andra, särskilt på morängrund, att uteslu- 
tande ha historiska orsaker att tacka för sin existens. 

Under det avlägsnare skedet av postglacialtiden har måhända klimatet 
gynnat uppkomsten av mossrika tallskogar på sådana lokaler, där, tack 
vare upprepade skogseldar, lavrika tallhedar nu: synas vara segerrika i 
kampen mot granens och mossornas invasion. Man måste därför före- 
ställa sig möjligheten av att vissa mycket genuina tallhedar kunna ha 
uppkommit ur mossrika skogssamhällen. 

Den närmaste frågan blir nu om ur markprofilen möjligen kan hämtas 
något stöd för bedömande av det utvecklingsförlopp, som en viss tallhed 
undergått. Ovan har visats att mossrika skogstyper podsolera marken 
starkare än lavrika. Man skulle då a priori kunna vänta sig, att ur- 
sprungliga tallhedar av normal lavtyp skulle visa svagare podsolering än 
sekundära. Varje annat skogssamhälle, som kunnat finnas före den nu- 
varande lavtallheden måste nämligen ha podsolerat marken starkare än 
denna. Härvid tages ingen hänsyn till mullbildande associationer, vilka 
knappast kunna ha existerat på de terränger i övre Norrland, som nu 
äro bevuxna med tallhed. 

Första villkoret för att av en svagt podsolerad markprofil kunna draga 
några som helst slutsatser angående de orsaker i form av skogssambhällen, 
som framkallat den, är att undersöka om profilen kan återbildas. Kan 
en starkt podsolerad markprofil förändra sig, så att den ter sig svagt 
podsolerad? 

Dessa frågor ha i det föregående, kap. 4:B5 ingående belysts. Dels har 
visats, att blekjorden aldrig kan återbildas, enär materialet i densamma är 
irreversibelt förändrat. Man skulle då kunna förmoda, att blekjorden 
genom tillförsel av pigment-beståndsdelar, t. ex. limonit, skulle kunna sken- 
bart ändra sin karaktär, så att podsoleringsgraden komme att te sig svag, 
medan den i själva verket är stark. I kap. 3:B1i har emellertid visats att 
blekjorden icke ens när den i en s. k. begravd podsolprofil kommit att del- 
vis intaga den nya rostjordens plats, förändrar sitt utseende av blekjord. 
Ytterligare har visats, kap. 4: B5, att när blekjord i undantagsfall verk- 
ligen blir limonitpigmenterad, den dock fortfarande bevarar sin ursprung- 


Kr O. TAMM [124] 


liga karaktär lätt märkbar. Slutligen belyses det föreliggande spörs- 
målet av analyserna, yta nr 7, vilka klart visa, att rostjordens övre del 
i en typisk, svagt podsolerad tallhed omöjligen kan vara en gammal 
pigmenterad blekjord. 

Analyserna visa tydligt, att blekjorden har en karaktär mycket lik normai, 
gammal blekjord, medan prov från rostjordens övre och undre del äro ungefär 
lika sinsemellan, och obetydligt avvika från underlagets sammansättning. Om 
en gammal, skenbart förändrad blekjord skulle ha existerat å den övre rost- 
jordens plats, måste det ha visat sig i provets sammansättning, som mer -eller 
mindre skulle ha haft blekjordskaraktär. I stället är det en ovanligt stor mot- 
sats mellan den tunna blekjordens sammansättning och den övre rostjordens. 
Undersökning gjordes äver med lupp av material ur en annan profil, taget 
å olika nivåer under ytan och tvättat med kokande saltsyra för bortskaffande 
av limonit och kolloider. Härvid visade sig blekjorden starkt vittrad och 
skilde sig avgjort från rostjordens övre del och ännu längre under densamma 
på olika nivåer hämtat material. 


Alla de anförda omständigheterna visa enstämmigt hän på, att det 
i de svagt podsolerade tallhedarna ej kan föreligga en utplånad äldre 
podsolering. Jag anser mig därför ha rätt att utgå från detta som en 
till visshet gränsande sannolikhet. 

I tallhedar av betydande ålder å minst 100 meter ö. h. kan man 
finna flere olika podsoleringsgrader från traktens Myrtillusgranskogars 
ned till ett minimum, som föga skiljer sig från den ovan beskrivna ytan 
å Pitholmsheden och ungefärligen överensstämmer med yta 7. De svagast 
podsolerade äga en blekjord, som förefaller något grå och humusblandad 
samt ej fullt skarpt avgränsad vare sig mot humuslagret eller mot rost- 
jorden. Denna senare är i dessa fall vanligen ytterst obestämd. Den är 
svagt rostfärgad och övergår på 30—40 cm:s djup mycket omärkligt i 
det något limonitpigmenterade underlaget. (Jfr yta 7.) i 

De starkare ipodsolerade tallhedarnas profiler påminna till sin all- 
männa karaktär mera om Myrtillustypen: ett skarpt utpräglat och av- 
gränsat blekjordsskikt av askvit färg underlagras av en klart röd till 
gul rostjord, som är av varierande mäktighet, men alltid i sin övre del 
mycket olika . underlaget. Nedåt övergår den så småningom i detta. 
Skillnaden mellan denna profiltyp och den ordinära Myrtillustypen, där 
en sådan skillnad verkligen finnes, ligger endast i blekjordens ringare 
medelmäktighet. Som -exempel på denna tallhedstyp kan yta 6 Fager- 
heden, Norrbotten, tjäna. Blekjorden är här omkring 6 cm, medan Myr- 
tillusskogen i samma trakt (se yta 1, Rokliden) har 11—12 cm. Stun- 
dom förekomma i dessa tallhedsprofiler ortstensskikt å grundare eller 
djupare nivåer i marken. 

De kemiska analyserna av de båda profiltyperna visa, att de olika 


[125] MAÄARKSKUDIER 173 


skiktens sammansättning överensstämma med de övriga analyserade pro- 
filerna; möjligen är den tunnare blekjorden i tallhedarna en smula star- 
kare urlakad än i övriga skogstyper. 

Stundom kan inträffa, att en tallhed kan ha mycket tunn blekjord, 
2—3 cm, men i Övrigt en profil mera lik en Myrtillusprofil med tydlig 
rostjord. Alla upptänkliga övergångar mellan denna typ och den förut 
nämnda finnas, och från den starkare podsolerade typen finnas i sin 
tur alla övergångar till den ordinära Myrtilluspodsoleringen. 

Ett exempel på övergång mellan den svagast podsolerade profiltypen och 
den starkare visade en tallhed på fin glacifluvial sand vid Kalakmele, Jokk- 
mokk, på södra stranden ov Stora Lule älv. Råhumusen är 1—4 cm mäktig. 
Härunder ligger en i genomsnitt 4 cm mäktig, gråvit blekjord, ej alldeles 
skarpt avgränsad nedåt. Därunder finnes på somliga punkter en tydligt 
markerad, 10 cm tjock rostjord, som nedåt småningom övergår i underlaget. 
Å andra punkter är rostjorden ytterst otydlig. 

En övergång från stark tallhedspodsolering till Myrtilluspodsolering visade 
marken å Åsträskbergets platå, Jörn. Råhumustäcket är 2—4 cm. Blekjordes 
är i medeltal 9 cm skarpt utpräglad, askvit. Rostjorden 7—20 cm mäktig, 
klart roströd, stundom med ortstensklumpar. Moderavlagring: normal morän. 
Myrtilluspodsoleringen i samma trakt karaktäriseras av 10—11 cm:s mäktig 
blekjord. 

Med hänsyn till markprofilens utseende och podsoleringsgrad kunna 
tallhedarna indelas i två, i flera trakter tre grupper. Dessa senare trakter 
äro sådana, där den allmänna podsoleringsgraden i typiska Myrtillus- 
skogar är hög med minst omkring 10 em mäktig blekjord (se kap. 7). 

Den första gruppen innefattar de svagast podsolerade och har en blek- 
jord av 1—4 cm:s medelmäktighet. Vanligast är 1—2 cm. Skiktets ut- 
bildning är mycket likformig; den är ofta grå av inblandade humus- 
beståndsdelar och rätt obestämt avgränsad såväl mot humuslagret som mot 
rostjorden. Denna är mycket svår att skilja från det alltid ganska starkt 
limonitfärgade underlaget. Den ter sig snarast som en något starkare 
(färgad), 3—4 dm mäktig övre zon av underlaget. Ortsten förekommer 
aldrig. Blekjorden ter sig ofta vid ytligt påseende så svagt utvecklad, 
att den t. o. m. kan undgå uppmärksamhet. Icke desto mindre är den 
i mycket hög grad kemiskt vittrad, snarare mer än Myrtillus-blekjord, 
såsom analyserna 1 kap. 11, yta 7avisa. Denna yta är i alla avseenden 
karaktäristisk för profiltypen i fråga. Denna liknar fullkomligt den mark- 
profil, som enligt det i det föregående meddelade är vanlig på tallhedar å 
markytor av relativt ung ålder, särskilt i sådana fall, där man kan förut- 
sätta, att intet annat växtsamhälle än en mycket torr tallhed någonsin 
har funnits. Pitholmsheden och heden vid Vivsta varv (se ovan) ha 
dylik profiltyp, ävensom de ytterligt svagt podsolerade tallhedarna å ero- 
sionsterrasserna i Ragunda. Då, som nedan skall visas, denna profiltyp 


174 O. TAMM [126] 


troligen står i nära samband med en lavrik markvegetation, benämnes 
den i det följande lavpodsol. 

Den andra tallhedsgruppen har en starkare podsoleringsgrad än den 
första. Blekjordens medelmäktighet är 3—8 cm, vanligen 4—7 cm. 
Skiktet ifråga är askvitt och relativt skarpt avgränsat såväl från humus- 
täcket som rostjorden. Kostjorden är klart roströdgul till färgen och är 
utbildad som ett tydligt skikt, som i sin övre, typiska del mycket väl 
kan skiljas från underlaget. Stundom förekommer ortsten. Podsolerin- 
gen visar samma oregelbundenheter i smått, som i inledningen och kap. 3 
beskrivits. I sin allmänna habitus skiljer sig profilen ej säkert utom i 
avseende på råhumuslagrets egenskaper från Myrtillusprofilen. Endast 
blekjordens mäktighet, d. v. s. podsoleringsgraden, skiljer bestämt profil- 
typen i vissa trakter från Myrtilluspodsolen. Denna senare har även 
vanligen något mörkare färgad rostjord. 

Den tredje tallhedsgruppen har stark podsolering med i medeltal över 
åtta cm mäktig, skarpt askvit blekjord, klart roströd till roströdgul 
rostjord, som stundom är utbildad som ortsten. Profilen skiljer sig ej 
nämnvärt från Myrtilluspodsoleringen i samma trakt, utom möjligen däri, 
att rostjorden ej är fullt så starkt färgad som den plägar vara i Myrtillus- 
mark. : 

Den första gruppen tallhedar finner man städse utbildad på torra loka- 
ler. Sålunda täcka dylika hedar väldiga arealer utmed älvarna, särskilt 
de västerbottniska. Älvsanden, som merendels bildar plana deltaterrasser 
och äger stor mäktighet, är en av de torraste moderavlagringar som fin- 
nas. Detsamma gäller de flesta glacifluviala bildningar, rullstensåsar, 
sandterrasser och andra sandfält. Alla dessa jordslag bestå av mycket ge- 
nomsläppligt material av stor mäktighet, varför grundvattnet, utom +i 
åsgropar och andra svackor, ligger på ett stort djup i marken. Någon 
gång, ehuru sällan, kan man finna tallhedar av denna grupp utbildad å 
morän; det är då alltid å lokaler, som av en eller annan anledning äro 
särskilt utsatta för torka. 


Ett exempel härpå utgör sydsluttningen ned mot Lule älv å norra stranden 
vid landsvägen Murjek-Vuollerim. Här finnas små kullar, på vilkas platåer 
anarken är plan och sålunda tillåter en jämförelse av markprofilen med andra 
lokaler. Vegetationen är en mycket lavrik, relativt ljungfattig, nästan mossfri 
tallhed. Blekjorden är 1—2 cm mäktig och rostjorden mycket otydlig. Moränen 
är sandig. 

På mjäla och fin, mjälig sand finnas i Norrbotten ofta tallhedar med 
otydlig podsolering. Markprofilen förefaller här i viss mån påverkad av 
uppfrysningsfenomen, varom ytstrukturen stundom bär vittne (se kap. 
3:B2). ”Tallhedarna ifråga äro ej speciellt torra; de kunna ej utan vidare 
jämföras med normalt lavpodsolerade marker. 


CRT MARKSTUDIER UTE 


På sand- har jag iakttagit tallhedar, tillhörande grupp 1, å Bratt- 
forsheden i Värmland, Kolbroheden, Västmanland, nära Bredvad, Älv- 
dalen, Dalarna, å den vidsträckta glacifluviala terrängen öster om sjön 
Gesunden, söder om Indalsälven i Jämtland, å vidsträckta älvsandster- 
ränger vid Vindelälven inom Degerfors socken, Västerbotten, å analoga 
"marker nära Kusfors vid Skellefte-älven i Västerbotten, vid Pite-älven 
här och var mellan Bredsel och Älvsbyn, Norrbotten, å den glacifluviala 
Nordheden nära Sikån (Sikå revir) Lappland, vid Stora Luleälv å älv- 
sand vid Kuouka, Lappland, å Skaite-heden norr om Svanamyr i norra 
delen av Råneå socken, Norrbotten. 

I själva verket varierar emellertid lavpodsolens utbildning något i olika 
trakter. Den allra minsta medelmäktigheten torde sålunda blekjorden 
äga i norra Ångermanlands och södra Västerbottens och Lapplands tor- 
raste tallhedar.  Blekjorden är här i genomsnitt vanligen 1—2 cm (se 
yta Za Ii Norrbotten och övre Lappland når den ett värde av 3 cm 
stundom ända till 4 cm. Så var förhållandet å Nordheden, Sikå, samt 
å vissa torra delar av Kalakmeleheden, Jokkmokk. 

Ett exempel erbjuder ytterligare större delen av Skaiteheden, Råneå socken. 
Denna är ,en mycket gles, svårföryngrad tallhed å medelgrov sand. Gran 
saknas fullständigt. Ris strödda, mest ljung, mossor nästan saknas, lavar 
ymniga. Råhumustäcket: 1—2 cm, blekjorden: 2—3 cm. Rostjord föga tydlig, 
omkring 25 cm. Ortsten saknas. Heden är svårföryngrad. Den plöjdes med 
finnplog och bredsåddes år 1914, utan att detta synes ha åstadkommit nämn- 
värdt resultat för föryngringen. (Enligt uppgift i sept. 1919 av kronojägare 
JOE eta ck. 

Även söderut i Värmland och Bergslagen synes blekjorden i tallhedar 
med lavpodsolering vara något mäktigare än å yta 6. Ä Kolbroheden, 
Västmanland, syntes sålunda blekjorden genomsnittligt vara 3—4 cm 
mäktig. | 

Stundom kan blekjorden lokalt variera rätt mycket på en plan hed. 
Ä den milslånga Nordheden, Sikå revir, Lappland, förelåg sålunda mer- 
endels lavpodsolering med 2—3 cm:s blekjord. Lokalt träffades emeller- 
tid 4 och 5 cm:s blekjord å fullkomligt plana ytor, medan profilen i öv- 
rigt var av samma karaktär som å den normala heden. Detta är dock 
undantagsfall; på plana ytor är dem lavpodsolerade tallhedsprofilen ovan- 
ligt regelbunden. Man kan stundom i nygrävda vägdiken o. d. se blek- 
jord långa sträckor av samma mäktighet och utseende. | 

Den andra gruppen tallhedar, som omfattar podsoleringsgrader från 3 
till 8 em:s blekjord är härskande å moränmarker. Jag har iakttagit dy- 
lika tallhedar å stora arealer i det inre Nord-Lappland, Norrbotten, och 
norra Västerbotten, ävensom på torra moränmarker i övre Dalarne. Även 
på sand- och rullstensgrusterränger förekomma de stundom, (ex. härpå 


176 O. TAMM [128] 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 13. Blåbärsrik tallhed å medelstarkt podsolerad mark invid Varatsberg, Jokkmokk, Lpl. 
— (Kiefernheide, reich an Myrtillus nigra, auf mittelstark podsoliertern Boden, 
Jokkmokk, Lappland.) 


tallheden vid Fagerheden, yta 6), samt på mjäla i översta Norrlands åda- 
lar. Denna profiltyp torde med andra ord vara den vanligaste i tallhedar 
överhuvud taget. 

Denna medelstarkt podsolerade tallhedsprofil synes i stort sett före- 
komma på något fuktigare marker än den lavpodsolerade. Om en morän- 
terräng också förefaller mycket torr, måste den dock vara väsentligt fuk- 
tigare än de övre lagren av en mäktig älvsandsavlagring eller rullstensås. 


[129] MARKSTUDIER kd 


Moränen är, om den ej tillfälligtvis är starkt bearbetad av vatten, städse 
ganska rik på fina, starkt vattenkvarhållande beståndsdelar. Den ligger 
närmast hällen, och grundvattnet tvingas därför att hålla sig inom eti 
ganska ringa djup. Slutligen når moränen ytterst sällan de mäktigheter, 
som äro helt vanliga beträffande såväl älvsand som glacifluviala sand och 
grusavlagringar. Alla dessa förhållanden göra moränerna till relativt fuk- 
tiga marker. 

I allmänhet visar det sig, att i stort podsoleringsgraden på tallhedarna 
å jämförligt geologiskt underlag i en och samma trakt är ganska likartad. 
Sålunda är podsoleringsgraden å olika delar av den tämligen vidsträckta 
tallheden vid Fagerheden, Norrbotten, omkring 6 em. I Jörntrakten, 
dels omkring Försöksfältet i Österjörn, dels å andra marker i trakten, som 
är en utpräglad tallhedstrakt, är blekjorden i genomsnitt 4—5 em. Lokalt 
förekomma dock både lägre och högre genomsnittsvärden. Där topogra- 
fien är småkullig blir blekjorden ofta tunnare än 4 cm å kullarnas krön. 
Här närmar sig profilen lavpodsolen, vilket också är förklarligt, enär loka- 
lerna äro torrare än de flesta andra i terrängen. ÅA höjdplatån mellan 
Murjek och Lule älv, Jokkmokk, Lappland, är blekjorden i allmänhet 
3—4 cm; å en speciell yta 2,9 cm (mf 0,16). Söder därom i sluttningen 
mot Lule älv blir podsoleringen allt svagare. Marken är här överallt 
exponerad mot söder. Söder om Lule älv i trakten av Paijerim-Koskats 
är blekjorden i tallhedarna i allmänhet 7—8 cm och likaså i trakten om- 
kring Tårrajaure; en speciell yta i Tårrajaure visade blekjord av medel- 
makteletiz em (mf. 0,75)... I de båda sistnämnda. trakterna är den all 
" männa expositionen nordlig, varav man möjligen kan sluta till ett orsaks- 
sammanhang mellan topografien i stort och podsoleringsgraden. Detta 
inflytande är givetvis indirekt och beror på att tallheden är något fuk- 
tigare och rikare på mossor och ris i nord- än i sydsluttningar. 

Till den medelstarkt podsolerade gruppen höra också de Myrtillusrika 
tallhedarna i Jokkmokk (se fig. 13). "Ett flertal sådana undersöktes och 
befunnos äga en 4—06 cm mäktig blekjord. 

Exempel på dylik tallhed utgör topplatån av Varatsberget invid sjön Vaiki- 
jaur, Jokkmokk, Lappland, cirka 400 m över havet. Tallheden är ganska 
växtlig, men genom avverkning av de grövsta träden något gles. Enstaka 
granar förekomma. Markvegetationen utgöres av: 

Ris: Myrtillus migra r. 

Vaccinium vitis idea str. 
Linnea borealis spr. 

Örter: Solidago virgaurea e. 

Gräs: Åira flexuosa str. 

Mossor: Hylocomium parietinum str. 

Dicranum sp. str. 
Hylocomium proliferum spr. 


12. Meldel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Hält. 17. 


178 O. TAMM 130] 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf- 


Fig. 14. Yta 5, kap. 11. Ljungrik tallhed å starkt podsolerad mark, Älvdalens krpk, Dlr. 
— (Callunareiche Kiefernheide auf stark podsoliertem Boden, Älvdalen, Dalarna.) 


Lavar: Cladina rangiferina, silvatica, alpestris, tillsammans rikl. 
Nephroma arcticum str. 
Peltigera aphtosa spr. 
Cladonia sp. spr. 
Råhumusskiktet är 3—8 cm mäktigt. Blekjorden skarpt utpräglad, vit, i 
genomsnitt 5-—6 em. Rostjorden 10—20 cm, ganska starkt rostfärgad. Moder- 


avlagring; normal morän. 


Till den tredje gruppen, de starkast podsolerade tallhedarna, höra först 
och främst de ljungrika tallhedarna å morän i övre Dalarnas porfyr- 


[131] MARKSTUDIER 179 


sandstenstrakter och förmodligen även i angränsande delar av Härjedalen. 
Blekjorden brukar i dessa vara 10—15 cm mäktig och synnerligen skarpt 
utpräglad. Rostjorden är merendels livligt färgad men av tämligen ringa 
mäktighet; den är i stället väl avgränsad mot underlaget. Ej sällan före- 
komma större eller mindre ortstensklumpar och skikt. Moränunderlaget 
har vanligen en rödaktig färgton, orsakad av röda porfyrer och sandste- 
nar. Även i blekjorden gör sig en ytterligt svagt röd färgton märkbar. 

Ett typiskt exempel på denna profiltyp är yta 5. Hedar med ännu 
mäktigare råhumus äro vanliga; typen ifråga visar, som förut nämnts, 
övergångar mot den försumpade tallskogen. Fig. 14 visar en typisk bild 
av en ljungrik tallhed från övre Dalarna. 

Någon säkert påvisbar skillnad i markprofilen i ljungtallhedar jämfört 


o 


med granskogar eller granblandskogar å diabaspåverkade marker i samma 
trakter av mer eller mindre utpräglad Myrtillustyp kan ej märkas. 

Stark podsolering i tallhedar finner man vidare i hela Norrland å så- 
dana lokaler, där heden på grund av ökad markfuktighet eller andra fakto- 
rer står på övergång mot mossrika skogstyper. 


På tallheden i Fagerheden finnas till exempel tre områden med mycket, 
gynnsam tillväxt och ganska täta, relativt mossrika tallbestånd. Det ena är 
peläget nära Rokån och omnämnes av Hesselman (1910, sid. 44), som 
lämnat en ståndortsanteckning därifrån. Orsaken till tallhedens växtliga be- 
skaffenhet här är otvivelaktigt, att marken utgöres av ett övre mjälaktigt 
lager, som vilar på ett grövre gruslager. Mjälsanden kvarhåller fuktigheten 
väl och gynnar uppkomsten av ett godartat humuslager. Blekjorden är här 
mmedeltalkorem (mf $I,1), a heden i övrigt 6,1 em (mf 0,3). Rostjorden är 
merendels ersatt av en mycket hård ortsten. (Se härom kap. 6.) — Den 
andra lokalen har en blekjord av 11,5 cm (mf 1,3). Den ligger intill Fager- 
hedens kronojägareboställe, söder om en liten tjärn, som finnes norr om 
landsvägen, strax väster om Fagerhedens by. Sandheden genomdrages här av 
ett grundvattenstråk, som kommer från tjärnen, vilken saknar annat avlopp. 
Att så verkligen är förhållandet visas av följande omständighet, som medde- 
lats mig av kronojägare Enström i Fagerheden. För en del år sedan avr- 
leddes vattnet i tjärnen genom ett dike åt annat håll. Härvid sinade brunnen 
vid kronojägarebostället, vilken är grävd i den flacka hedmarken. Mar 
dämde då genast för det upptagna avloppet från tjärnen, varvid vattnet åter- 
vände i brunnen. — Den tredje lokalen är övergångszonen mot en myr, som 
begränsar heden mot öster. Även här är heden av en tätare, mossrikare typ. 
Blekjorden är omkring 12 cm och rostjorden är delvis utbildad som ortsten. 
Myren ligger lägre än tallheden. 


Från Jörnstrakten, Skaiteheden och otaliga andra trakter kan anföras 
exempel på huru podsoleringsgraden i tallhedarna snabbt ökas mot grän- 
sen till fuktigare associationer. Vid gränsen mot myrar är detta alltid 
fallet; här förekomma dock även stundom abnorma profilförhållanden, 
som skola vidröras i kap. 6. I allmänhet brukar blekjordens mäktighet 


180 O. TAMM [132] 


i vanliga fall ungefär nå värdet för traktens Myrtillusgranskogar, men 
knappast överstiga detta. 

Vidare finnas starkt podsolerade tallhedar här och var å moräner, inom 
trakter, där eljest Myrtillusgranskogar äro vanliga. Ä försöksfältet vid 
Kulbäcksliden övergår sålunda den på den svagt nordexponerade fast- 
marken befintliga Myrtillusgranskogen i en ganska ljungrik tallhed. 
Råhumuslagret är i denna ganska mäktigt, och blekjorden företer ingen 
märkbar skillnad jämfört med granskogen, som är starkt podsolerad med 
10—11 cm:s blekjord. Detsamma gäller andra svagt sydexponerade tall- 
hedar från samma trakt. 

Även i en speciell tallhedstrakt såsom Jörnområdet har jag iakttagit 
ett exempel av liknande art. På det ovan nämnda Ästräskberget å krono- 
parken Selsliden beklädes nordsluttningen av en degenererad Myrtillus- 
granskog, däremot sydsluttningen av en ganska ljungrik tallhed. Blek- 
jorden var i Myrtillusskogen omkring 11 cm, i tallheden cirka 9 cm, 
och profilen i övrigt fullt likartad. 

Ett gemensamt drag för alla de nu nämnda tallhedarna är, att de äro 
ljungrika och äga ett tämligen mäktigt humustäcke samt finnas å relativt 
fuktiga marker, ofta gränsande till Myrtillusgranskogar. Av allt att 
döma är denna tallhedstyp relativt instabil och kan lätt övergå i Myrtillus- 
associationer. Detta gäller dock ej den säkerligen mycket resistenta ljung- 
rika tallhedstypen i norra Dalarne, vilken är betingad av särskilda orsaker, 
nämligen markens kemiska beskaffenhet. 

Slutligen kan man få se stark podsolering, liknande den i traktens 
Myrtillusgranskogar i lavrika tallskogar å moränmark som relativt nyligen 
brunnit starkt. Sådana marker har jag iakttagit inom Degerfors socken, 
Västerbotten, å hemmanet Svartberget och andra lokaler. Det är i så- 
dana fall uppenbart att skogstypen genom brand omvandlats från en moss- 
rik till en lavrik, som sedan i den mån ett nytt humustäcke utbildar sig, 
småningom genom invandring av gran och mossor går mot Myrtillus- 
typen. 

Sedan det visat sig, att tallhedarna låta klassificera sig efter podsole- 
ringsgraden i vissa grupper, som synas stå i nära relation till markens 
fuktighetsgrad och geologiska natur, uppstår den frågan, om i skogligt 
och botaniskt avseende tydliga skillnader mellan de olika grupperna 
finnas. 

Ur skoglig synpunkt gäller frågan om tallhedarna äro glesa och svår- 
föryngrade eller täta och lättföryngrade. Enligt Hesselman (1917 c) 
får man söka orsaken till en tallheds förhållande vid föryngringen i egen- 
skaperna hos humustäcket. Detta är beroende av betydligt mera tillfäl- 
liga orsaker än markprofilen i dess helhet. Det är då mycket naturligt. 


SEN MARKSTUDIER 181 


att jag inom alla de tre podsoleringsgrupperna funnit såväl täta och lätt- 
föryngrade som glesa och svårföryngrade tallhedar. Sålunda äro de 
vidsträckta älvsandstallhedarna i trakten av Vindeln, som ha typisk lav- 
podsolering, relativt täta och lättföryngrade. Den likaledes lavpodsolerade 
Skaiteheden är däremot i högsta grad svårföryngrad. Den medelstarkt 
podsolerade tallheden vid Fagerheden är svårföryngrad (se Hessel- 
m an, 1910, 1917 c), däremot den starkt podsolerade delen av densamma 
intill kronojägarebostället lättföryngrad. Exemplen gälla alla likartade 
plana, medelgrova sandmarker. Enligt analyserna, yta 6 och 7, är sanden 
i Vindeln och Fagerheden därtill kemiskt alldeles likvärdig. 

Det är således uppenbart, att det ej är samma egenskaper hos humus- 
täcket, som orsaka podsoleringen och det tillfälliga goda eller dåliga mark- 
tillståndet. Föryngringsförhållandena påverkas i hög grad av humusenz 
förhållande till bakterielivet (enligt Hesselman), podsoleringen av 
dess mäktighet och fuktighetsgrad. 

Medan sålunda tallbeståndets egenskaper i det nämnda avseendet ej 
visa något tydligt samband med podsoleringsgraden, så äro förhållandena 
annorlunda beträffande den övriga växtligheten. Ovan har redan om- 
talats, att de mera fuktiga, ljungrika tallhedstyperna pläga visa stark pod- 
solering. Frågan gäller då närmast, om man inom grupperna I och 2, 
de svagt och de medelstarkt podsolerade, kan urskilja några olikheter i 
vegetationen. I övre Norrland (d. v. s. norr om Ångermanälven) är detta 
med säkerhet fallet. Här nedan meddelade exempel och slutsatser gälla 
denna del av undersökningsområdet. För att bedöma motsvarande för- 
hållanden längre söderut saknas tills vidare tillräckligt material. Frågan 
kompliceras f. ö. här av att landet under längre tid varit isfritt och dess- 
utom många tallhedar söderut äro mindre stabila än i området norr om 
Ängermanälven. Tallheden spelar ej heller i södra Norrland, Bergslagen 
och Värmland alls den roll, som i övre Norrland. 

Beträffande granens förekomst på tallhedar i övre Norrland, råder en 
påtaglig skillnad mellan de svagast podsolerade (lavpodsolerade), torra 
och de medelstarkt podsolerade, något fuktigare tallhedarna, oberoende 
avvomfmarken ar lattföryngrad för tall ellertej. 'Parde lavpodsolerade 
hedarna saknas granen praktiskt taget eller förekommer sällsynt, i mycket 
tynande exemplar, även om den rikligt finnes i trakten för övrigt, medan 
den på de andra alltid förekommer, om ock oftast i låg frekvens och trög- 
växande tillstånd. Visserligen skulle denna tydliga olikhet mellan de 
båda tallhedstyperna kunna tänkas uteslutande bero på skogsbränder, som 
oftare böra ha härjat de torra, vanligen i stora arealer sammanhängande 
sandtallhedarna än de något fuktigare, av våtare sänkor här och var ge- 
nomdragna moräntallhedarna. Om en lavpodsolerad tallhed övergår i en 


182 O. TAMM [134] 


något fuktigare typ, inkommer dock genast gran, vilket jag observerat 
bl. an. å en mängd lokaler i Degerforstrakten. (Jfr särskilt kap. 6:D.) 
Vidare kan man få se relativt nyligen brända, starkare podsolerade tall- 
hedar, där granen finnes i avsevärd frekvens. | 

Det synes därför helt sannolikt, att den ringa fuktighetsgraden i mark- 
ytan å de torraste tallhedarna i övre Norrland ej medger granen att 
existera annat än som förkrympt buske. Dessa tallhedar äro också av gam- 
malt”de, jfr Elolmerz oo ÖT tenblad (1886), 5 erman detmwede 
som ansetts resistenta mot granens invandring. 

Vad slutligen markvegetationen å de olika tallhedstyperna beträffar, så 
står den i intim relation med den beskuggande granen. Det möter ej 
någon svårighet att konstatera vissa skillnader mellan markvegetationen 
å de torra, granfria, lavpodsolerade tallhedarna och de övriga. Fig. 135 
kan anses typisk för de förra. Den visar en torr tallhed å älvsand från 
trakten av Bredsel, Älvsby socken, Norrbotten. Markvegetationen ut- 
göres av: 
”—. Calluna vulgaris str. 

Vacernium vitis idea str. 
Cladina rangiferina, silvatica och alpestris, tillsammans ymn. 
Cladomia sp. spr. 

Mossor saknas nästan alldeles. 

I- extrema fall kan frekvensen av ris träda tillbaka ännu mera, såsom 
framgår av fig. 16 från Nordheden, Sikå revir, Lappland, å glacifluvial 
sand. De lavpodsolerade tallhedarnas markvegetation kan karaktäriseras 
som ytterligt fattig på alla andra element än ris och lavar. Risen, sär- 
skilt ljungen, förekomma i mycket märkbart lägre frekvens än å andra 
tallhedar, lägre ju torrare marken är. Mossor, särskilt Hylocomium- 
arterna saknas nästan alldeles. Risen utgöras av Calluna vulgaris, V acci- 
num vitis idea, stundom även Årctostaphylos uva ursti och Empetrum 
nigrum. Lavarna bestå av de ovan nämnda; ibland tillkommer även 
Stereocaulon paschale. 

Mycket svagt podsolerade tallhedar med en på ris, varibland märkas 
Vaccimum vitis idea och Ledum palustre, och mossor ganska rik mark- 
vegetation finnas t. ex. utmed St. Lule älv i trakten Kuouka-Suppatssel, 
Kalakmele o. s. v. Granen synes i dessa hedar kunna utvecklas tämligen 
väl. Marken är emellertid bildad av mjäla och fin, mjälhaltig sand, och 
visar ej sällan uppfrysningsstrukturer. Den svaga podsoleringen förkla- 
ras härav, och dessa hedar äro tydligen ej analoga med de artfattiga, 
lavpodsolerade hedarna på sand. (Se kap. 3:B2.) 

I de medelstarkt podsolerade tallhedarna företer markfloran en betyd- 
ligt större artrikedom. Detta framgår av Hesselmans (1910, 1917 c) 


[135] MARKSTUDIER 183 


Foto av förf. 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. 4 


Fig. 15. Tallhed å typiskt lavpodsolerad mark, medelgrov älvsand. Risen träda tillbaka i 
markvegetationen. Bredsel, Älvsby s:n, Nb. — (Kiefernheide auf typisch flechten- 
podsoliertem Boden. Die Zwergsträucher treten in der Bodenvegetation zurick. 


Bredsel, Norrbotten.) 


184 O. TAMM [136] 


ståndortsanteckningar från Jörn och Fagerheden, se även yta 6. Dessa 
äro i allo betecknande för en stor mängd tallhedar av liknande typ. Bland 
risen tillkomma å dessa fastän i mycket låg frekvens Myrtillus migra. 
Även förekomma Lycopodium complanatum och Myrtillus uliginosa. Mös- 
sorna äga ofta frekvensen fläckvis spridd eller strödd, och bestå av Hylo- 
comium parietinum, Polytrichum- och Dicranumarter. I de nordligare 
belägna hedarna tillkommer bland risen som ett nästan konstant element 
Ledum palustre. Denna växt, vars förekomst i norrbottniska tallhedar 
beskrivits av Vesterlund (1892) kan dock träffas på hedar med lav- 
podsolering. Den viktigaste skillnaden från de lavpodsolerade hedarna är 
emellertid ett högst anmärkningsvärt tilltagande av risens och mossornas 
allmänna frekvens. Särskilt ljungen blir ofta ganska riklig. Fig..17 åskåd- 
liggör markvegetationen å en medelstarkt podsolerad, typisk tallhed. Til 
denna grupp kan för övrigt, såsom förut nämnts, även räknas den blå- 
bärsrika hedtypen från nordliga Lappland. 

Humustäckets mäktighet i de olika tailhedstyperna följer noga mark- 
vegetationen. I lavfläckar är det i regel blott 1—2 cm mäktigt. I ris- 
och mossfläckar kan det däremot bli 3, 4 cm och mer. Humustäcket blir 
då i: genomsnitt väsentligt mäktigare i en ris- och mossrikare hed än i 
en fattigare, även om det i enskilda lavfläckar har ungefär samma mäk- 
tighet å bägge typerna. é 
- Tydligt är, att de medelstarkt podsolerade sand- och moränhedarna 
äro rikare på gran och en mera humusbildande markvegetaiion än de 
svagast podsolerade. Om man studerar olika hedar inom den förra grup- 
pen, finner man ofta, att de svagare podsolerade inom denna äro relativt 
fattiga på gran, de starkare podsolerade rikare. I Jörntrakteniochta 
platån sydost om Murjek station voro exempelvis tallhedarna relativt 
granfattiga och hade tunn blekjord; däremot omkring Paijerim-Koskats 
och Tårrajaure granrikare och starkare podsolerade. 

Där en tallhed av en viss podsoleringsgrad övergår i en annan med 
mäktigare blekjord, ökas så gott scm alltid granens frekvens. Detta 
var ytterst slående å Fagerheden, som 3 flere ställen visade fuktigare 
och starkare podsolerade ytor. På dessa funnos talrika, ganska vackra 
granar. 

Alla dessa iakttagelser kunna knappast bero på tillfälligheter, utan 
torde sammanhänga med att granen, risen och mossorna befordra bild- 
ningen av en råhumus, som verkar starkare podsolerande än de rena 
lavassociationerna. I de torraste, risfattigaste tallhedarna är, som förut 
påpekats, profilen mycket lik profiler i iavassociationer å geologiskt ung 
mark. Det faller sig då naturligt att anse den nuvarande lavpodsoleringen 
vara ett resultat just av en risfattig iavvegetation. De rena lavassociatio- 


[137] MARKSTUDIER 185 


; 
ät 


a 
= 
j 
j 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 16. Tallhed från södra delen av Nordheden, Sikå revir, Jokkmokk, Lpl. Extremt torr 
typ, där risen (ljung) nästan alldeles träda tillbaka. Glacifluvial sand. — (Kie- 
fernheide, Jokkmokk, Lappland. Sehr trockener Typus, wo die Zwergsträucher 
zurlicktreten. Bodenvegetation von Flechten. Glacifluvialer Sand.) 


186 O. TAMM [138] 


nerna med sin omkring I cm mäktiga humus skulle förmodligen ingen- 
städes förmått framkalla starkare podsolering på den tid, som övre 
Norrland varit skogbevärxt. Enligt denna tankegång bör man i en star- 
kare podsolering å en tallhed se resultat av tillvaron av mer eller mindre 
långvariga stadier med ris- och mossrikare associationer. Då dessa alltid 
åtfölja granen, blir man frestad att i en högre podsoleringsgrad vilja se 
spår av om granen i större eller mindre utsträckning förekommit å en hed. 

En lavpodsolerad tallhed torde man på goda grunder kunna anse aldrig 
längre tid ha varit inkräktad av granen. Den är sålunda en ovanligt ge- 
nun tallmark, vars lavassociaiion aldrig lyckats utveckla sig till en moss- 
association. Hos en starkt podsolerad tallhed utom å de på närings- 
ämnen oerhört fattiga områdena i norra Dalarna och mineralogiskt lik- 
värdiga marker torde man ha en viss rätt att misstänka ett eller flere 
granstadier, d. v. s. tider, då granen helt eller delvis tagit marken i 
anspråk. Å de medelstarkt podsolerade hedarna ha måhända i vissa fall 
granstadier förekommit, medan i andra fall det blott varit en växling av 
ris- och mossrikare tallhedassociationer med lavrikare. Att skogsbrän- 
derna härvid spelat en avgörande roll. är troligt. Många gånger förefalla 
dylika historiska orsaker vara de enda, som man kan tillskriva fördel- 
ningen av mossrika granskogar och tallhedar på det enformiga morän- 
området över marina gränsen 1 övre Norrland. Troligen ha de haft 
samma betydelse för uppkomsten av tallhedar av olika podsoleringsgrad 
på till synes alldeles likartad moränmark. Stundom torde en låg podso- 
leringsgrad vara en följd av att en hed av ren slump råkat brinna många 
gånger, varigenom granen, risen och mossorna städse hållits efter och 
lavassociationerna gynnats. [ 

Som en egendomlighet kan nämnas, att det ej lyckats mig att påvisa 
starkare podsolering i moss- och risfläckar jämfört med lavfläckarna i 
gamla tallhedar, medan såsom ovan anförts en sådan skillnad fanns å 
vissa unga sådana. Förklaringen härtill är antagligen den, att å gamla 
marker olika associationer under tidernas lopp växlat, varvid deras olika 
podsolerande inflytande småningom utjämnats. Saken tyder sålunda ej 
på någon alltför långvarig resistens hos fläckassociationer. Man måste 
dock härvid taga med i räkningen, att mätningsmetoden för podsolerings- 
graden är mycket grov. Om det vore genomförbart, borde man som 
mått på podsoleringen taga produkten av blekjordens medelmäktighet och 
dess vittringsgrad. Det är sålunda antagligt att många verkliga skillna- 
der i podsolering särskilt vid fältundersökningar alldeles undandraga sig 
upptäckt. De primära variationerna i moderavlagringens sammansätt- 
ning tillåta ej heller ett exakt bedömande av vittringsgraden utan mycket 
ingående kemiska undersökningar. 


[139] MARKSTUDIER 18 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av H. HESSELMAN. 
Från HESSELMAN, 1917 C. 


Fig. 17. Typisk medelstarkt podsolerad tallhed å moränmark. Markvegetationen täm- 
ligen ljungrik. Krpk Ö. Jörnsmarken, Vb. — (Typische, mittelstark podsolierte 
Kiefernheide. Moränenboden. Bodenvegetationen ziemlich reich an Calluna 
vulgaris. Jörn, Västerbotten.) 


188 (OFIEAMN [140] 


E. Om skogseldars inverkan på podsoleringen. 


Vid diskussion av markprofilens utveckling under inflytande av vege- 
tationen inställer sig den frågan, om en skogseld kan ha något inflytande 
på podsoleringen även bortsett från dess omvandling av skogstyperna. 
Denna tanke har upprepade gånger framkastats. Senast har den upp- 
tagits av professor Rindell (1910), som vill tillskriva de vid en 
skogsbrand frigjorda asksalterna en roll särskilt vid ortstensbildningen. 
Han tänker sig, att av de i askan befintliga alkalikarbonaten och av 
humusen bildade organiska syror skulle uppstå salter, vilka i likhet med 
vinsyrans och andra oxisyrors salter tillsammans med metallhydroxider, 
här särskilt järnhydroxid, skulle bilda lättlösliga föreningar. Dessa an- 
tager Rindell spela en betydande roll vid järnets upplösning och 
vandring och han betraktar det beskrivna fenomenet som en viktig bidra- 
gande orsak till ortstensbildningen. 

Mot denna uppfattning kan åtskilligt invändas. För det första återstår 
att bevisa, att alkalihumaten verkligen kunna ha en dylik inverkan på 
järnhydroxiden i skogsmarken. Vidare visa de skogstyper, som lättast 
och oftast härjas av eld, nämligen torra tallhedar, alltid den svagaste 
podsoleringen, medan fuktigare skogstyper förete starkare. Med hänsyn 
till att podsoleringen är en mycket långsam process, vore det egendom- 
ligt, om en så kortvarig och sällan förekommande eventualitet som en 
skogseld skulle kunna spela större roll för profilens utbildning. Genom 
Hesselmans (1917 b) omfattande undersökningar veta vi nu, att 
en brand i en mossrik skog städse omvandlar humustäcket i en sådan 
riktning, att det blir mindre mäktigt och mera mullartat än vad det förut 
varit, och detta bättre tillstånd synes räcka avsevärda tidrymder. Medan 
brandens direkta verkningar i fråga om produktion av lösliga asksalter 
blott är av tillfällig karaktär, sträcker sig det indirekta inflytandet över 
ett betydande antal decennier, under vilka humustäcket är gynnsammare 
an förut. Härav kan man sluta, att en skogsbrand måste under en längre 
tid verka avtrubbande på podsoleringen, vilket väl måste vara av större 
betydelse än de snart uttvättade askesalternas direkta inflytande. 

För att få en uppfattning angående den kvantitet asksalter, som borde 
finnas kvar i en skogsmark efter en brand har jag företagit följande under- 
sökning. Å kronoparken Aggberget och angränsande byamarker intill Kul- 
bäcksliden i Degerfors socken, Västerbotten, härjades ett betydande område 
mossrik granskog av Myrtillustyp i juni 1918 av en så häftig brand, att 
alla träd dogo, även enstaka äldre tallar, som funnits inblandade i den gamla 
skogen. En vidsträckt del av det stora brandfältet låg i en ganska skarp 
sluttning. Vid mitt besök i augusti 1918 uppsamlade jag dels vatten från 
en källa, dels stagnerande vatten omkring några stenar under en gran, deiz 


[141] MARKSTUDIER 189 


framkommande vatten i en cirka 50 cm djup, nygrävd grop. Alla punkterna 
lågo vid basen av sluttningen inom brandfältets område. Om några större 
mängder salter efter branden funnos kvar i marken, borde detta just visa 
sig i dylika vattenprov. En bestämning av elektrolytiska ledningsförmågan å 
flessarvid 15 Cogav synnerligen låga värden, 3,00. fO—?, 3,12. 10-29, 2,07. 10? 
respektive. En jämförelse med vatten vid samma tidpunkt hämtade från 
den omgivande obrunna skogsmarken (jfr kap. 4:B4l) gav vid handen, att 
ingen säker ökning av salthalten i brandfältsvattnet kunde spåras. 

Av denna undersökning kan slutas, att redan efter ett par månader, 
under vilka några ej obetydliga regn inträffat, elektrolythalten i den 
starkt brända marken var fullt normal igen. 

På grund av alla de anförda omständigheterna är jag benägen att be- 
strida någon märkbar direkt inverkan av skogseldar på podsoleringen. 
Däremot äga de som nämnts ett betydande indirekt inflytande genom att 
påverka vegetation och humustäcke. Denna indirekta påverkan är ailtid 
av försvagande natur. Dessa slutsatser gälla dock blott det nordsvenska 
barrskogsområdet. 

På ett spår av brand i markprofilen har jag blivit uppmärksamgjord 
aviistonojagare IK. G. Stenberg i Jörn. Där elden tagit så härt, t. ex. 
vid gamla torra stubbar o. d., att själva marken blivit utsatt för större 
hetta, antager rostjorden stundom delvis en klarröd färg. Sådan rostjord 
brukar även kunna hittas under askhögar efter eldar, som upptänts av 
människor. Orsaken till fenomenet är säkerligen att limoniten i rost- 
jorden i hettan avger vatten, varvid den endera övergår till något 
vattenfattigare hydrat eller rent av till oxid, varvid färgen ändras i den 
anförda riktningen. Vid kemisk undersökning av en dylik rostjord visade 
sig den röda järnföreningen fullständigt löslig i surt kaliumoxalatlösning; 
dermundersokta provet innehöll 2,14 4: sadant jarn, beräknat som Fe;Os. 

Under kolbottnar har man stundom hittat ortsten. Några dylika lokaler 
har jag iakttagit å Bjurfors kronopark, Västmanland. Spridda ortstens- 
förekomster finnas emellertid här och där oberoende av koibottnarna. 
Även har jag iakttagit i diken genom gamla kolbottnar vid en nyanlagd 
väg i trakten av Spjuttjärn, Västmanland, att profilen under dessa ej 
visat någon förändring jämfört med den omgivande marken. Det torde 
därför vara tvivelaktigt om ens under eller i omgivningarna av kol- 
bottnar några fenomen finnas, som aådagalägga askans inverkan på 
podsoleringen. 


190 OO: FTAMM [142] 


KREAE SIV 
Om ortstensbildning.' 


Ortstensbildningen har varit det moment i podsoleringen, som tidigast 
och i högsta grad tilldragit sig såväl forskares som praktiska skogsmäns 
intresse. Sålunda förekomma spridda uppgifter i den "svenska 'skogslit- 
teraturen om iakttagelser av ortstensförekomster. Jfr t. ex. Alb. Nils- 
son (1901, s 31), som upptager den folkliga benämningen malmbotten på 
ortsten. Även må anföras af Zellén (1905). De flesta forskare, vilka 
ägnat podsoleringen mera ingående. intresse, ha aven sokterurmteda 
och förklara ortstensbildningen. Det är därför onödigt att här upprepa 
en Översikt över hithörande litteratur, utan må hänvisas till den som 
meddelats i kap. 4 o. 5. Senaste föreliggande sammanställning av åsik- 
ter angående ortstensbildningen härrör från Ehrenberg (1918, sid. 
381—406). Denne betraktar ortstenen som ett slags utpräglad rostjords- 
bildning och anser rostjord således vara ett förstadium till ortsten. För 
hans uppfattning av rostjorden har redogjorts i kap. 4. Han anser, att 
sedan väl en impuls givits till rostjordsbildning uppkommer småningoru 
ortsten genom podsoleringens allmänna fortskridande. 

Att Ehrenbergs förklaring av rostjordens uppkomst och därmed 
även av ortstenens ej kan vara tillämplig på nordsvenska förhållanden 
framgår av mina undersökningar angående podsoleringen å unga mark- 
ytor (kap. 5:A). Studiet av ortstensbildningen i Norrland har i stället 
fört mig till en 4 mångt och mycket från den gängse uppfattningen avvi- 
kande åskådning. 

Medan ortstenen i Norrland tills relativt nyligen ej tilldragit sig forsk- 
ningens intresse, har den sedan länge varit känd av befolkningen i många 
orter. Vid dikesgrävningar för jordbruksändamål kom man nämligen 
stundom i beröring med ortstenslager, vilka i enstaka fall voro till olägen- 
het vid odlingen. Särskilt i Väster- och Norrbotten är ortstenen väl 
känd och har av lantbefolkningen erhållit olika, delvis mycket träffande 
benämningar. Sålunda har jag i de nämnda landskapen hört benämningar- 
na eräl, eräljord, skenhälla och röd pinnmo. De båda sistnämnda karaktäri- 
sera ortstenens egenskaper synnerligen väl. Skenhälla avser tydligen de 
mera fasta, sammanhängande bankar, som stundom förekomma i finsan- 
diga, för odling lämpliga sediment. 


[143] MARKSTUDIER 191 


A. Om ortstenarnas egenskaper. 


Av ortsten förekomma tre typer: Lerortsten, järnortsten och humus- 
aristen (PES M ället, 1887). Det första: slaget, som bildas genom 
nedslamning av ler från markens översta lager till en bestämd nivå, där 
ett östenhart lager (lerahl) uppstår, har av mig ej anträffats i Norra 
Sverige. Måhända är elektrolythalten i de norrländska grundvattnen 
så tåg, att de fina lerpartiklarna mera sällan komma till utfällning på 
detta sätt. 

Järn- och humusortsten förekomma däremot ofta och i riklig mängd. 
Emellertid är det knappast ändamålsenligt att strängt skilja på de båda 
olika typerna, enär de ofta övergå i varandra. Ej sällan är ett ortstens- 
lager i en del utbildat som järnortsten men övergår i en annan del till 
humusortsten. Järnet förekommer i ortstenens; bindemedel troligen i 
form av utflockad limonit eller möjligen ferrihumat. Humusämnena i 
ortstenarna utgöras städse av en utflockad, strukturlös massa. Rottrådar 
och dylika fragment saknas i regel. 

De järnrika ortstenarna innehålla så gott som alltid avsevärda mängder 
humus, medan de humusrika kunna vara dels limonithaltiga, dels nästan 
fria från limonit. De humusrika ortstenarna äro svarta till mörkbruna, 
de humusfattiga mer eller mindre starkt rostfärgade. Utom på färgen 
kunna de humusrika lätt skiljas från de humusfattiga, men järnhaltiga, 
genom kokning med utspädd ammoniak. De mörka, humusrika ortste- 
narna sönderfalla härvid till pulver och ge samtidigt upphov till en 
svartbrun lösning. De humusfattiga sönderdelas blott obetydligt. 

Utom järn- och humusföreningar ingå helt säkert även andra utfloc- 
kade kolloider i ortstenarnas bindemedel. I kap. 4:B3 har visats, att i 
rostjorden finnas betydande mängder utflockade aluminiumföreningar och 
kiselsyra. Med all sannolikhet förekomma dessa ämnen även i ortstenar- 
nas bindemedel. Emellertid ha undersökningar med lupp och mikroskonr, 
det senare även efter färgning med fuchsin enligt i kap. 1:C beskriven 
metod, med sannolikhet ådagalagt, att sådana ortstenar, som äro fattiga 
på limonit och humus även äro fattiga på utfiockade kolloider överhuvud 
taget. Limonit- och humushalten synas med andra ord vara karaktärise- 
rande för mängden bindemedel överhuvud taget, vilket även ur teoretisk 
synpunkt är troligt. 

Det i en ortsten förefintliga minerala material, som av bindemedlet 
blivit sammankittat, måste ha en sammansättning av samma typ, som i 
kap. 2:AI ådagalagts vara den normala för ovittrade jordlager. En kemisk 
analys, som bestämmer detta materials sammansättning skulle därför ej 
bringa kunskapen om ortsten och ortsetensbildning särdeles mycket längre, 


192 O. TAMM [144] 


1 varje fall ej i en grad motsvarande det tidsödande arbetet. En kemisk 
undersökning av ortstenar måste därför inriktas på att studera binde- 
medlets egenskaper. I dettas natur och mängd ligger nämligen ortstenens 
egenskaper som ortsten betraktad. ; 

Att exakt bestämma mängden kiselsyra och aluminium i en ortstens 
bindemedel är för närvarande omöjligt. Att bestämma limonit och humus 
går däremot synnerligen lätt enligt i kap. 1:C angivna metoder, och 
torde även vara det väsentliga. Med anledning härav har jag analyserat 
ett antal ortstenar av olika typer på limonit och humus, varjämte jag 
även undersökt dem angående deras förhållande till kokande, utspädd 
ammoniak. 

Resultatet av kemiska ortstensundersökningarna framgår av kap. 11:G. 
Det visar sig att de järnrikaste ortstenarna också äro mycket livligt rost- 
röda. Färgen avtager sedan alltmera med halten limonit och humus; de 
på dessa ämnen fattigaste ortstenarna ha ungefär samma ljust gulbruna 
färg som vanlig sand eller oxiderad morän. ' Vid en mera betydande 
humushalt blir färgen först smutsigt rostbrun och vid högre humushait 
allt mörkare till brunsvart. Det är sålunda lätt att med blotta ögat skilja 
de humusrika, de järnrika och de på bindemedel fattiga ortstenarna från 
varandra. I tveksamma fall kan ammoniakprovet göra goda tjänster. 

Det intressantaste resultatet av den kemiska undersökningen av olika 
ortstenar är, att dessa med avseende på halten av sådana beståndsdelar, 
som kunna verka sammankittande ej avvika märkbart från rostjord och 
vissa andra fullkomligt lösa, jordiga markskikt. De normalt järn- och 
humusrika såsom nr 91, 123, 70, 120, 114, se kap. 11:G, motsvaras av 
normala rostjordsskikt av lika hög limonit- och humushalt. De humus- 
rikaste motsvaras av anrikningshorisonter i humuspodsoler med alldeles 
likartad halt utflockad humus. Analyser av sådana skola framdeles publi- 
ceras. De järnrikaste äga slutligen också sin motsvarighet i fullkomligt 
lösa, jordiga anrikningshorisonter, som bildats genom uppstigande grund- 
vatten, s. k. gleybildningar, vilka kunna innehålla ända till 60 9 limonit 
utan att på något sätt vara förhårdnade. De på bindemedel fattigaste 
ortstenarna såsom nr 101 och 86 innehålla så föga därav, att de kemiskt 
ej mycket skilja sig från oförändrad sand eller morän. 

Man finner med andra ord att halten av utflockade kolloidala bestånds- 
delar i ortstenarna varierar inom precis samma gränser som halten av 
motsvarande ämnen i rostjord och liknande lösa bildningar. Man är 
härav berättigad att sluta, att det ej direkt beror på hur stor mängden 
utflockade kolloider är, om ett markskikt blir ortsten eller ej. Örtstens- 
bildning behöver tydligen ej vara en senare fas av rostjordsbildning, utan 
den senare processen kan mycket väl fortsätta obegränsat utan att ge 


[145] MARKSTUDIER -: 193 


upphov till ortsten. Man skulle eljest ha väntat sig, att en rostjord vid 
betydligt ökad tillförsel av kolloider småningom måste övergå till ortsten, 
en tanke, som tydligtvis föresvävat ett stort antal forskare på hithörande 
område. Man måste i stället antaga, att under norrländska förhållanden 
ortstensbildningen och rostjordsbildningen äro två från varandra skilda 
faser av en och samma anrikmingsprocess, vilka kunna ersätta varandra, 
efterträda varandra eller äga rum samtidigt. Skillnaden mellan dem 
är huvudsakligen av kvalitativ art och den ena är ej att betrakta som 
en direkt intensifiering av den andra. 

Man frågar sig då givet vad som egentligen åstadkommer ortstenens 
hårdhet och sammanhållning. På detta spörsmål har det tyvärr ej varit 
mig möjligt att giva tillfredsställande svar. Sannolikt beror hårdheten 
väsentligen på den inre struktur, som de utfällda kolloiderna äga. Olika 
elektrolytkoncentrationer påverka de kolloidala partiklarnas storlek på 
så sätt att vid ökade elektrolytkoncentrationer bringas mindre partiklar 
att sammansluta sig till större. Vid minskning av elektrolythalten kunna 
aggregaten åter upplösa sig. Det är mycket sannolikt, att de utflockade 
ämnenas fysikaliska egenskaper sammanhänga med de kolloidala partik- 
larnas storlek, och måhända skulle problemet kunna studeras experimentellt 
medels kolloidkemiska metoder. 

Ortstenatnas mekaniska och fysikaliska egenskaper variera emellertid 
i viss mån med bindemedlets natur. De starkt humösa äro sålunda i regel 
ganska lösa. Ofta ha de en skivformig eller grovt klumpformig utbild- 
ningsform och gå då lätt sönder i skivor av ungefär I cm:s tjocklek, resp. 
klumpar. Exempel nr 125, 112 kap. 11:G. Vid kokning med ammoniak 
sönderfalla de mycket hastigt och bilda en mycket mörk lösning. Allra 
hårdast äro vanligen de på limonit mycket rika ortstenarna såsom nr 100 
och 84. Emellertid kunna alla de mer eller mindre humösa och limonit- 
rika mellantyperna förete alla tänkbara grader av hårdhet från en medel- 
hård sandstens, som ej utan hammare kan slås sönder, till vid beröring 
halvt sönderfallande klumpar. Härvid är säkerligen ortstenens moder- 
avlagring av största betydelse. Är denna en från början hårt packad 
bottenmorän, blir ortstenen, om ock fattig på bindemedel mycket fast. 
Ett exempel härpå är nr 124 från Älvdalen, Dalarna (se vidare nedan). 
I allmänhet syntes moränerna i Älvdalen vara av den beskaffenhet att 
kunna alstra: hårda ortstenar; dock gällde detta ej om humusortstenar, 
som även här äro lösa. Där på bindemedel fattiga ortstenar äro utbildade 
i sand, äro de vanligen lösa. Exempel på dessa typer äro nr 120, 89, 102. 

Ortstenarnas struktur är i regel lik en lös sandstens. Där moderavlag- 
ringen visar skiktning, återfinnes denna i ortstenen. Även i övrigt är 
strukturen beroende på moderavlagringens ursprungliga struktur och 


13. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


194 O. TAMM [146] 


närmar sig denna allt mera vid avtagande halt av bindemedel. De mest 
limonitrika ortstenarna få stundom strukturdrag, som något erinta om 
hårda myrmalmsklumpar. | 

Får ortsten ligga i luften, vittrar den. Lättast vittra de humösa slagen, 
minst naturligtvis de hårdaste. Enligt muntligt meddelande av professor 
Hesselm an hade år 1905 uppgrävda stycken av en typisk ortsten från 
Rokliden, "Norrbotten (från yta 1, kap. 1I1:A) ännu år 1913 ej sönder- 
vittrat. Väggarna i gamla grustag med ortsten bestå ofta av mycket 
hård sådan, som knappast märkbart tilltager i fasthet, när man hugger 
sig längre in i väggen. Lösa ortstenar torde på ett år genom frostens 
inverkan smulas sönder, om de få ligga utsatta för densamma. 


B. Ortstenens allmänna uppträdande. 


Olika avlagringar äro olika benägna för ortstensbildning. I leror kan 
sannolikt järn- och humusortsten lika litet som den normala podsolpro- 
filen uppkomma. Även i fina mjälor synes ortstenen saknas. Jag har 
aldrig sett någon ortsten i detta jordslag. Däremot inträffar, att i skik- 
tad älvsand, som mellan skikten är inlagrad med tunna mjälvarv, dessa 
givit upphov till ortstensskikt. 

Ett exempel på detta visar en deltaterrass i Bergefors, Medelpad, nära 
Indalsälvens mynning. Terrassen är genomskuren av älven och bildar 
mot denna en hög slänt. Överst i markytan ligger ett mjällager, som 
underlagras av varvig (antaglig årsvarvig) sand. I sanden finnas vid 
varvgränserna tunna mjälskikt. Å sex till åtta m:s djup under markytan 
är sanden närmast ovan mjälränderna här och var sammankittad till en 
rostfärgad järnortsten, som bildar några cm tjocka linser. Ett prov av 
denna ortsten är nr 111. Ortstenen karaktäriseras av hög limonithalt, 
men saknar praktiskt taget humus, och avviker sålunda från de flesta 
andra ortstenar. 

Sand och morän äro de avlagringar, i vilka man oftast finner ortstens- 
lager. Dessa olika avlagringars roll vid ortstensbildningen är i viss mån 
komplicerad och skall i det följande beröras. 

Genom ett studium av ortstenars förekomst i fält kan man få en viss 
inblick i de yttre förutsättningarna för deras bildning. Att ortsten kan 
uppkomma å rostjordens plats i en podsolprofil är ett sedan lång tid till- 
baka känt faktum. Men den kan även uppkomma på annat sätt. Var- 
helst järn- eller humushaltiga lösningar i marken tvingas att utflocka 
något av sina upplösta beståndsdelar finnas möjligheter för uppkomst av 
ortsten. Anrikade skikt, vare sig rostjords- eller ortstensartade kunna 
sålunda uppkomma i samband med vattnets rörelser i marken. 


[147] MARKSTUDIER 195 


Om vattnet, som åstadkommer en ortstensbildning, endast är på platsen 
fallen nederbörd, som rör sig. huvudsakligen rätt nedåt, uppkommer den 
typ ortsten, som i kap. I:B blivit benämnd autokton. Den motsvarar 
normala rostjordsskikt och finnes i en normalt podsolerad profil. Om 
däremot vattnet transporterats en betydande väg i horisontal led, innan 
det föranleder ortstensbildning, benämnes ortstenen allokton. Den allok- 
tona ortstenen kan utbildas på tvenne olika sätt. Endera strömmar vatt- 
net mera ytligt och rinner så ned i marken, genomträngande dess övre 
lager. Det kan då uppkomma en podsolprofil, som ofta äger en alldeles 
abnormt hög podsoleringsgrad. Under en särdeles tjock blekjord kommer 
en mäktig ortstensbank. Eller också strömmar vattnet fram djupare ned 
i marken och sammankittar där mineralkornen till ortsten uteslutande 
med hjälp av de beståndsdelar, som medförts i vattnet. På samma sätt 
som dessa båda ortstenstyper kunna även ej förhårdnade, rostjordsartade 
skikt uppkomma. I det förra fallet blir det en abnormt mäktig rostjord. 
I det senare fallet uppkomma rostfärgade skikt, som äro vanliga i för: 
sumpade marker och som benämnas gleybildningar (se kap. 1:B), vilka 
jag hoppas få beskriva i ett kommande arbete. Även den ortsten, som 
är bildad på detta sätt kan kallas en gleybildning, men beskrives lämp- 
ligen här i samband med övriga ortstenstyper. Endast den autoktona 
ortstenen kan uppträda regionalt å arealer av större omfattning. Till 
denna kategori höra säkerligen de flesta ortstenar, som förekomma på de 
danska och nordtyska hedarna. Endast den autoktona ortstenen kan 
därför ha någon större betydelse ur skoglig synpunkt. Den alloktona 
ortstenen uppträder lokalt, vanligen i närheten av försumpningar och torv- 
marker, vilka magasinera vatten, rikt på upplösta humusämnen, som för- 
anleda vittring av mineralen endera i torvmarkens botten eller i dess 
omgivningar. Den alloktona ortstenen blir nästan alltid av större mäk- 
tighet än den autoktona och ofta rikare på sammankittande beståndsdelar, 
men då den aldrig förekommer över större arealer, får den ringa praktisk 
betydelse i stort sett. Vetenskapligt sett erbjuder den dock mycket av 
intresse, enär den ger tillfällen att studera, huru synnerligen fast och 
sammanhängande, mäktig ortsten inverkar på skogen, vilket är av värde 
även för bedömande av den autoktgpna ortstenens betydelse. Som natur- 
ligt är, förekommer den alloktona ortstenen vida oftare i genomsläppliga 
sandlager än i moräner. I dessa senare synes den ej heller nå den mäk- 
tighet och den intensitet i utbildningen som i sand och grus. Detta är 
naturligt, då den är beroende på relativt vattenrika grundvattenströmmar, 
vilka i morän möta stort motstånd. 

Såväl autokton som allokton ortsten kunna utbildas som järn- eller 
humusortsten. Humusortsten uppkommer alltid i fuktiga lägen under 


196 O. TAMM [148] 


tunn torv o. d. (humuspodsol). En allokton ortsten är ofta starkt humös 
intill den myr, som gett upphov till densamma men mera limonitisk och 
rostfärgad längre därifrån. En autokton ortsten kan vara utbildad som 
järnortsten i en torr eller frisk skogmark men övergå till humusortsten 
inemot gränsen till försumpningar. Under starka försumpningar med 
mäktig torv och högt grundvattenstånd har jag ingenstädes påträffat ort- 
sten. Sannolikt är limoniten under sådana förhållanden som där råda 
(syrebrist; jfr Hesselman, 1910 b), instabil och reduceras eller löses 
upp på något sätt. 


. 


C. Autokton ortsten. 


I. Ortstenens samband med podsoleringsgrad och skogstyp. 


Autoktona ortstenar äro som nämnts de, som förekomma i skogsmark 
& stora arealer, och vilka kunna bildas var som helst i marken alldeles 
oavsett lokala grundvattenströmmar o. d. De förtjäna därför den största 
uppmärksamhet ur skoglig synpunkt. Det gäller då närmast att studera, 
om dessa ortstenar äro typiska för någon viss podsoleringsgrad eller 
skogstyp. : 

Härvid finner man, att ortstensbildningen är vanligast i starkt podsole- 
rade marker med mäktig blekjord. Härav följer, att Myrtillusgranskogen 
och dess motsvarighet i övre Dalarne, den fuktiga, råhumusrika tallheden 
äro de skogstyper, som oftast äro åtföljda av ortsten. Emellertid finnes 
ortsten alls ej överallt, där podsoleringen är stark, utan är städse ett 
undantagsfall. Inom vissa delar av Värmland är exempelvis marken i de 
mossrika granskogarna av Myrtillustyp och dennas motsvarigheter syn- 
nerligen starkt podsolerad, men man anträffar mycket sällan ortsten. I 
översta Norrlands klimatiskt karga trakter är däremot ortstenen vanlig 
i Myrtillusgranskogen, men ej heller där alltid förekommande. Ortste- 
nens förekomst synes sålunda vara ett utpräglat klimatiskt fenomen och 
dess allmänna utbredning skall därför beröras i kap. 7. 

I svagare podsolerade marker, såsom de medelstarkt podsolerade tall- 
hedarna, förekommer ortstenen mindre ofta än i de starkt podsolerade 
Myrtillusgranskogarna. Även härvid visar sig ett klimatiskt inflytande 
tydligt i fråga om ortstensförekomsternas fördelning. Topografiens infly- 
tande gör sig i denna skogstyp ofta starkt gällande på så sätt att ortsten 
förekommer i små svackor i moränmark men ej för övrigt. Ibland kan 
den dock även förekomma å jämna arealer. 

I de lavpodsolerade tallhedarna har jag aldrig sett minsta spår av ort- 
sten. Rostjorden utbildas här som i kap. 5:D2 visats på ett annat sätt 


[149] MARKSTUDIER 197 


än i Övriga profiltyper; kolloiderna synas utflockas inom ett i vertikal 
led större område än i övriga podsoltyper. Måhända föreligger på grund 
härav ingen tendens till ortstensbildning i dessa marker. Måhända pro- 
ducerar ej lavvegetationen de humusämnen som äro nödvändiga för upp- 
komsten av ortsten. 

På unga marker träffas ytterst sällan ortsten. Dock har jag funnit 
början till sådan i ett fall på en mycket ung yta, nämligen nr 11 (se kap. 
I1:A) i Hörnefors, Västerbotten å en nivå av 2—3 m över havet. Här 
hade utbildat sig små rostfärgade klumpar, som dock lätt kunde tryckas 
sönder med fingrarna. Någon hållpunkt för bedömande av ortstensbild? 
ningens hastighet har därför ej kunnat erhållas. De klimatiskt relativt 
gynnsamma kusttrakterna äro överhuvud taget olämpliga för ortstens- 
bildning. Med hänsyn till podsoleringens allmänna gång vill man gärna 
föreställa sig, att ortstensbildningen också är en långsam process, men 
bevis för detta äro svåra att få. Den omständigheten, att det på kolloider 
anrikade skiktets hårdhet ej beror direkt på kvantiteten av sådana be- 
ståndsdelar, tillåter möjligen även ett antagande, att ortstensbildningen i 
för densamma gynnsamma fall kan gå ganska hastigt. Ramann (1886 a) 
har ådagalagt, att ortstenen i Nordtyskland fort återbildas, när den ge- 
nombrutits av rötter och redskap, men detta är även naturligt i de fall, 
som han beskrivit; de åstadkomna hålen i det befintliga ortstenslagret bli 
här avledare för vatten från ett betydande område och tillförseln av sam- 
mankittande beståndsdelar måste bli mångdubblad. Av de uppgifter att 
dömatsomioreliega. hos P. HB. Muller (1887) mo fl) ft historiken 
kap. 5) kan man under loppet av en skogsgeneration på sin höjd spåra en 
första börjande tendens till ortstensbildning när förhållandena för den- 
samma äro särskilt gynnsamma. Ett detaljstudium av norrländska ort- 
stensförekomster (se nedan) talar snarare för att ortstensbildningen är 
en långsam process. Det vore eljest svårt att förstå, att den ej har större 
omfattning än den faktiskt har å sådana vtor, där starkt utpräglad ortsten 
verkligen finnes. 


2. Ortsten i mossrika skogar. 


I mossrika barrskogar, speciellte Myrtillus-granskogar, plägar ortstenen 
vara rostfärgad. Dock varierar graden av färgning från mycket ljus till 
ganska mörkt brun. Starkare färgade varieteter äro även rikare på sam- 
mankittande beståndsdelar, särskilt humus och limonitiskt järn. Sålunda 
varierar humushalten i ortstenar av denna typ (se kap. 11:G) från 0,41 4 
HSA; svagt försumpade marker gar den upp til eirka 10: Z- 
Limonithalten (beräknad som Fe,O,) varierar i de undersökta proven 
från 0,23 ( dock i undre delen av en ortstensbank) till cirka 1,6 4. 


198 O. TAMM [150] 


En ur skogens synpunkt säkerligen gynnsam omständighet är att ort- 
stenen, även då den är utbildad som stenhårda bankar, aldrig bildar sam- 
manhängande lager över större ytor. Det finnes alltid ortstensfria punk- 
ter och mellanrum, i vilka rötter och vatten nedtränga. Där ortstenen är 
hård, är den eljest ett ogenomträngligt hinder för de rötter, som vilja gå 
ned på djupet i marken. Denna ständiga variation i ortstenens utbild- 
ning sammanhänger nog i moränmarker till någon del med dessas mikrore- 
lief och ur vattenavledningssynpunkt mycket ojämna beskaffenhet, men 
även å sand äro autoktona ortstenslager sällan sammanhängande. 

Ortstenen förekommer i allmänhet nära under blekjorden. Ofta är det 
emellertid en två till fem cm:s övergångszon av mera rostjordsartad ka- - 
raktär mellan blekjorden och det utpräglade ortstenslagret. Då blekjorden 
i allmänhet är 10—15 cm mäktig, ligger det hårda ortstenslagret sålunda 
på cirka tjugo cm:s djup eller mer under mineraljordens yta, cirka 30 cm 
under markens, om humuslagret medräknas. 

Någon skadlig inverkan på skogen torde ortstenen då den förekommer 
i spridda klumpar knappast kunna tänkas förorsaka. Däremot ställer sig 
saken måhända annorlunda när hårda, mäktiga ortstensbankar föreligga. 
Emellertid har granen som bekant städse ett ytligt rotsystem, varför olä- 
genheterna av ortstenen för densamma ej äro så stora, som eljest skulle 
varit fallet. Ortstenens översta, lösare del är ofta invänd med talrika fina 
rötter. Här finnes uppenbarligen tillgång till näringsämnen. Då blek- 
jorden ej på långa vägar är uttömd på för vegetationen värdefulla mineral, 
vilka dessutom ständigt äro underkastade vittring (se kap. 4:B2) är det 
svårt att förstå, att granarna genom ortstenens inverkan skulle bli av- 
stängda från möjlighet till näringsupptagande. Ej heller kan man gärna 
föreställa sig, att skogen iider alltför mycket genom att vattnet stagnerar 
ovan ortstenen, ty alltid finnas ju talrika ortstenfria punkter, där det kan 
avrinna och där rötter tränga ned. Ett tecken på försvårad vattentrans- 
port är om Dblekjorden i sin undre del blivit impregnerad med limonit 
(jfr yta 1, kap. 1I1:A), men detta fenomen är ytterst sällsynt. Om också 
ortstenen delvis hindrar underifrån uppstigande grundvatten, så torde 
därigenom knappast någon ödesdiger olägenhet bli följden, om blott till- 
räckligt med näringsämnen produceras ovan ortstenen. 

Förhållandena i övre Norrlands granskogar äro sålunda mycket olika 
de ortstensmarker, som beskrivits från de danska hedarna av många för- 
fattare. Det är att märka, att blekjordslagret i de norrländska ortstens- 
markerna är mångdubbelt rikt på förråd av växtnäringsämnen, jämfört 
med motsvarande lager på de nordtyska ortstensmarkerna (enl. Ra- 
manns analyser, 1886 a). Därtill kommer att bottenmoränen ofta, bort- 
sett från all ortstensbildning, är så hård och svårgenomtränglig, att skiil- 


[51] MARKSTUDIER 199 


naden mellan ortstensbemängd och ortstensfri morän ej är stor, I fråga 
om sandmarker torde skillnaden i genomsläpplighet på grund av ortsten 
däremot kunna vara högst betydande (jämför nedan: alloktona ortstenar). 

Vid diskussion av granens förhållande å ortstensmarker torde några 
iakttagelser, som jag gjort på Värmlands hyperitmarker vara i viss mån 
belysande. På dessa marker äro stundom jordtäckningen minimal och 
hyperithällarna täckas av ett cirka tic cm mäktigt mullartat humuslager. 
Dock kunna granarna visa utomordentlig tillväxt, trots att deras rötter 
endast kunna finna mineraljord i hällens små skrevor. Träden blåsa där- 
för också lätt omkull. Fallet ifråga synes mig visa, att granen för sin trev- 
nad ej är beroende av möjlighet att gå nedåt med sina rötter och ej heller 
av möjligheten för vatten att stiga upp kapillärt från djupare lager, om 
blott humuslagret är i förstklassigt skick. Kunde man således försätta 
humuslagret å en utpräglad ortstensmark i ett gynnsamt skick, borde 
detta vara tillräckligt för att göra granskogen växtlig. 

Genom ett studium av ortstensmarker med mera utpräglad ortsten i 
övre Norrland får man sålunda den uppfattningen, att ortstenens direkta 
skadliga inverkan på skogsbestånden ej är så stor och bör kunna mot- 
vägas av andra faktorer. Emellertid förekommer ortstenen just på de 
sämsta granmarkerna med glesställda oväxtliga skogar, vilka som be- 
kant äro talrika i övre Norrland. Man torde dock kunna förutsätta, aii 
ortstenens förekomst och skogens dåliga beskaffenhet äro följder av en 
gemensam orsak: nämligen ett mäktigt och förvildat råhumustäcke, vilket 
är en fullt tillfyllestgörande förklaring. 

Man har velat tillskriva ortstenen en betydande indirekt skadegörelse 
såsom försumpningsorsak. Det torde ej heller kunna förnekas, att före- 
komst av ortsten påverkar genomrinningen i marken. Detta skall i avd. D 
belysas med exempel. Vad speciellt ortstenen i gran-moränmarkerna be- 
träffar, så torde den spela mindre roll för genomrinningen i dessa än der 
förmår göra i sandmarker. Bottenmoränerna äro nämligen redan bortsett 
från förekomst av ortsten synnerligen svårgenomsläppliga. Enligt de un- 
dersökningar, som sedan länge bedrivits å Statens skogsförsöksanstalt 
angående försumpningsfrågan (se Hesselman, 1910 c), vill det synas, 
som om de mera i stort försiggåenge skogsförsumpningarna bero på djupt 
liggande orsaker och ytavrinningen/ av nederbördsvatten synes ej spela 
så stor roll. 

Om detta är riktigt, reduceras givetvis i någon mån ortstenens roil 
som försumpningsorsak. Härtill kommer som redan nämnts, att den 
autoktona ortstenen aldrig bildar fullt sammanhängande bankar, Det 
finnes alltid kanaler, där vattnet kan sippra ned. I dessa ytliga lager, 
som delvis genomarbetats av rötter är också marken ganska genorm- 


200 O. TAMM [152] 


släpplig och tyckes av allt att döma förmå avleda betydande mängder 
vatten. 

För uppfattningen angående ortstenens roll vid skogsmarkens för- 
sumpning är det av intresse att studera ortstenens förhållande i över- 
gångszonerna mellan torr och försumpad skogsmark. Som framgår av 
flere i det följande anförda exempel, vill det synas som om ortstenen så 
fort marken börjar övergå till försumpad blir mörk, humös och mindre 
hård (humuspodsol).- Samtidigt avtager järnhalten och hårdheten, vilken 
i ej ringa grad synes vara betingad just av limoniten. Vid alltmera till- 
tagande försumpning under mäktigare torv försvinner ortstenen alldeles. 
Stundom finner man alloktona ortstensbankar i torvmarkernas omgiv- 
ningar men aldrig under desamma. Detta sammanhänger antagligen med 
att koncentrationsbetingelserna för de lösta humusämnena äro helt andra 
i torven än 1 fastmarken. På grund härav uppnås kanske ej de koncen- 
trationsområden, som möjliggöra kolloidernas utfällning. Redan befint- 
liga, utfällda kolloider kunna åter lösas upp, varvid i fråga om järnet 
antagligen reduktionsprocesser medverka. 

Belysande exempel på ortstenens förhållande vid skogsmarkens för- 
sumpning har jag studerat i Rokliden, Norrbotten, å skogsförsöksanstal- 
tens försöksfält, se yta 1, kap. I1:A. I den oförsumpade Myrtillusgran- 
marken därstädes förekommer oftast en mycket hård och ganska mäktig 
ortsten. I den försumpade granskogen saknas densamma. På övergången 
mellan torr och försumpad mark synes ortstenen vara underkastad en 
uppluckringsprocess. Jag anträffade här ortsten i form av klumpar, som 
voro mörka och humösa å ytan, ljusare och mera rostfärgade inuti. Detta 
är troligen beroende på det ovan anförda om ökad tillförsel av humus- 
ämnen och en börjande upplösning av limoniten. Vid tilltagande för- 
sumpning övergår ortstenen till en mycket lös humusortsten och till sist 
försvinner den alldeles när torven blir mäktig, t. ex. 0,5 m. 

Över huvud taget är det ej ovanligt att anträffa lös humusortsten i 
svagt försumpade skogsmarker, medan sådan ej synes förekomma i torv- 
marker med mäktig torv och mera höggradig försumpning eller under 
verkliga myrar. Enligt vad jag iakttagit i Älvdalens socken i Dalarna, 
äro de därstädes ofta förekommande svagt försumpade tallskogarna å 
obetydligt sluttande terräng mycket ofta underlagrade av en 5—10 dm 
mäktig humusortsten med karaktäristisk skivformig struktur. 

Vid närmare undersökning av den skivformiga humusortstenen visa 
sig skivornas inre vara ljusare och mera limonitiskt, deras yttre mörkare 
och mera humöst, således alldeles såsom beträffande de beskrivna ortstens- 
klumparna i Rokliden. Antagligen börjar limoniten i den vid inträdande 
försumpning redan befintliga rostjorden eller ortstenen att lösa upp sig 


[153] MARKSTUDIER 201 


varjämte en ökad tillförsel av lösta humusämnen äger rum. Troligen 
sker upplösningen av limoniten, resp. utflockningen av humusämnen ej 
likformigt i hela massan, utan går efter fina sprickor. Resultatet blir då 
en klumpformig eller skivformig struktur i ortstenen. 

Huruvida uppkomsten av de nämnda försumpade tallskogarna samman- 
hänger med förekomst av ortsten har ej varit möjligt att avgöra: Det får 
ej anses uteslutet, men å andra sidan tyckes den typiska humusortstenen 
ha utbildats först i samband med försumpningen, ty så omfattande och 
sammanhängande ortstensbankar som under de svagt försumpade tall- 
skogarna i Älvdalen har jag ej observerat i fastmarken omkring dem. 

Till ortstenens roll för skogsmarkens försumpning hoppas jag fram- 
deles att i annat sammanhang få äterkomma. Min nuvarande uppfattning 
är emellertid, att ortstenens betydelse i detta hänseende ej bör över- 
skattas. Då den ortsten, som finnes i försumpade marker alltid är relativt 
lucker och lätt genomtränglig och då ortsten saknas i starkt försumpade 
marker har den sannolikt ej någon betydelse för skogen i en en gång 
utdikad, förut försumpad mark. 


3. Exempel på ortstensförekomster i mossrika skogar. 


a. Ett exempel på svagt utpräglad ortstensbildning må nämnas från 
Jörnstrakten. Ä en plan liten avsats i en med gammal degenererad och 
utglesnad granskog bevuxen nordsluttning ned mot den lilla sjön Gädd- 
träsk fanns under en hopfiltad råhumus av cirka 10 ecm:s mäktighet och 
ett skarpt utpräglat blekjordscekikt, i medeltal 10 cm, en rostjord av om- 
kring 20 cem:s tjocklek. I denna funnos här och där kakor av mycket 
ljus men fast och hård ortsten, som vid analys visade sig vara synnerligen 
fattig både på limonit och humus, se kap. 11:G, nr 101. 

b. I en granskog i samma trakt invid vägen norr om Ästräskbäcken i 
en svag sluttning mot SV föreligger en något mera utpräglad crtstens- 
bildning. Skogen är en normal, utglesad granskog av Myrtillustyp. Under 
ett minst 10 cm mäktigt, starkt hopfiltat råhumuslager finnes ett skarpt 
utpräglat 10—11 cm:s blekjordslager. Under detta följer ett mycket 
hårt ortstenslager av varierande mäktighet. Ibland var det nästan ogenom- 
trängligt för spade. Å en punkt, där det genomgrävdes, var det endast 
12—15 cm och underlagrades av en grå, normal, sandig morän. I en 
undersökt profil fanns ej någon ortsten. Skogens dåliga tillstånd kan 
tänkas i viss mån sammanhänga med ortstenen. Fullt ut lika dåliga 
gamla granskogar utan ortsten finnas dock även i trakten omkring. Ge- 
mensamt för alla dessa ytor är det starkt hopfiltade råhumustäcket, vilket 


202 O. TAMM [154] 


förefaller vara en omedelbar orsak till skogens tillstånd, som också är en 
följd av trädens höga ålder. Analys av ortstenen, se 91, kap. 11:G. 

c. I Bollnästrakten, Hälsingland, nära Röstebo, invid landsvägen Röste-- 
bho—Vexbo antecknades en ortstensförekomst. I en ovanligt sandig morän, 
som här och där är täckt av små sandlager, förekomma lokala lager av 
en ganska hård ortsten (analys se nr 123, kap. 11:G). Markvegetationen 
är mossrik med såväl blåbärsris som lingonris och ljung; podsoleringen 
är normal för trakten med cirka 5 cm:s råhumus och 7—38 cm:s 'blek- 
jord. Skogen är växtlig tallskog med graninblandning. Någon påtaglig 
olägenhet för beståndet av ortstenen är svår att påvisa: 

d. Ett exempel på utpräglad ortsten i granmark av Myrtillustyp erbju- 
der yta I, kap. 11:A. Ehuru denna ortsten förefaller vara mycket utpräglad 
synes den enligt analysen ej vara så mycket rikare på bindemedel. än 
övriga undersökta varieteter. Denna ortsten kan anses vara typiska för 
den ortsten som är vanlig i Norrbottens moränlider. 

e. En nästan ändå mera utpräglad ortstensbildning observerade jag 
strax norr om Stenträsk by, Jokkmokk, Lappland. Under den i medeltal 
15 cm mäktiga blekjorden funnos mycket starkt rostbruna, halvmeter- 
mäktiga, som det tycktes nästan sammanhängande, hårda ortstensbankar. 
Marken är en plan, sandig-grusig morän. Skogstypen är en gammal 
granskog, som delvis övergår i en tallhed. Träden stå synnerligen glest, 
men äro rätt vackra, särskilt i betraktande av att höjden över havet är 
420 meter (cirka) och att läget är strax söder om polcirkeln. Tallarna 
ovan ortstenen ha utpräglade flackrotsystem. Fullt sammanhängande äro 
ortstensbankarna ej. En tall stod på ortstensfri mark och hade där 
utbildat en obetydlig pålrot. 

f. En intressant ortstensförekomst må anföras från Älvdalen, Dalarna; 
å cirka 370 m öÖ. h. (enl.': barometeravläsn.) ej långt från Björnbergs 
fäbodar vid vägen Kyrkbyn-Lokbodarna. I en isolerad iiten kulle före- 
kom en sammanhängande cirka en halv m mäktig oerhört hård ortstens- 
bank, överlagrad av 20 ecm:s blekjord och cirka 5 cm:s råhumus. Beståndet 
är en tallskog med en markvegetation av lingonris, ljung, kråkbär, mossor 
och lavar av en i Älvdalen ganska vanlig typ, som står på gränsen mellan 
mossrik tallskog och lavrik tallhed. ÖOrtstenens utseende framgår ganska 
väl av fig. 18. Den är den hårdaste ortsten, jag hittills anträffat: För 
att få loss ett prov av densamma måste hammare användas. Morän- 
stenarna hänga med ena änden fast i ortstenen. På själva ortstenslinsen 
står stubben av en väldig tall, vars rotsystem ej har kunnat genomtränga 
ortstenen, men som icke desto mindre har utväxt till aktningsvärda dimen- 
sioner. Ortstenen utgör en lokal lins, som blottats vid vägens anläggande. 
Dess frampreparerade del är ett par meter lång. Den kemiska samman- 


("urdISÄSTIZIN MA Sa]totWlIOoJjap uta ey MUNIISULTIJOLS IJU3SYdEMIS utdIsHtIN) Wap Jme uTH 


'wWI OZ EM IST Spy] Af PINH UsupPp waur ut 13 IF 'snwnH pun juowrt ue we pun 1q1ejo3 140 Iage 
Hey Iyqas IST uUNISIO IQ culefeg "uajepsly 'Iyosdsumrisig) — 'wvisAsjor 1esavutojap Paw aqqnmse) AVI) ”UJUJjsjIO I 
Sej u9pug eud pow efury ILUJNS NEW 'prolyajq wa oc 'IYWuO Ar perdejusoso on UD ua I II33- [JPpowapurq ed 


Smej qvo snf uaw prey 193x9Aur IR wos 'uguaskO Hg eurepogxoT IN ÅqyrAY SualepAly uBIj UDSKA PIA [YoIdsusdskro 


'J10J AB 0104 


"81 '3tiq 


s [WES Ssua:[eIsuUesYOsIÖJSBONG IM 


204 O. TAMM [156] 


sättningen framgår av nr 124, kap. 11:G. Den är en på sammankittande 
beståndsdelar fattig ortsten, vars färg ej nämnvärt avsticker från den 
av porfyrmaterial något rödaktiga moränen. 

g. Ett exempel på ortstenens utbildning i svagt försumpade marker 
ger bl. a. en lokal strax väster om Rokån vid landsvägen Fagerheden— 
Långträsk, Norrbotten. Under den 20 cm mäktiga blekjorden finnes 
här en minst I m mäktig ortstensbank av mörkbrun färg, vars kemiska 
sammansättning framgår av nr 1178 och 119, kap. 11:G. Denna ortsten 
är starkt humös och faller lätt sönder vid försök att taga prov. I sitt 
naturliga läge bildar den dock en fast bank. Även humusortstenen kan 
utbildas som blott små isolerade klumpar, som vanligen äro ganska lösa. 
Exempel härpå är nr 112, kap. 11:G från Kulbäcksliden, Västerbotten, 
från en svagt försumpad mark. Ett exempel på den mycket vanliga, skiv- 
formiga humusortstenen i norra Dalarna är nr 125, som härstammar 
ur en svagt försumpad granskog å morän med diabasinblandning nära 
Björnbergs fäbodar vid vägen Älvdalens Kyrkby—Lokbodarna. Under 
en 10—20 cm mäktig torv förefinnes 25—30 cm blekjord. Under denna 
kommer cirka 30 cm svartbrun, skivformig, ganska lös humusortsten. 
Ortstenen var möjlig att genomtränga med spade och föreföll ej heller 
alldeles ogenomtränglig för rötter. Ortstenen är, såsom framgår av ana- 
lysen, stark humös; den förefaller vara typisk för de i norra Dalarnas 
svagt försumpade gran- och tallskogar mycket vanliga ortstenstyperna. 


4. Ortsten i tallhedar. 


Ovan är redan betonat, att de lavpodsolerade tallhedarna sakna ortsten. 
I de båda andra grupperna, de starkt och medelstarkt podsolerade finnes 
däremot ej sällan sådan. Ju starkare podsolerad en tallhed är, ju vanligare 
är det att finna ortsten i densamma, ehuru det visst ej är någon regel. 

De starkt podsolerade, ljungrika tallhedarna i övre Dalarna äro ganska 
ofta ortstensförande. Vanligen bildar ortstenen ett par dm mäktiga 
lokala skikt eller linser av 1—2 meters utsträckning under blekjorden 
å rostjordens plats. Ett exempel på sådan ortsten ar nr 120, kapertistg 
från trakten I km söder om Bunkris, Älvdalen. Någon större betydelse 
för skogen synes ortstenen här knappast äga. 

I starkt podsolerade tallhedar, som genom brand o. d. uppkommit ur 
Myrtillusgranskogar förekommer naturligtvis ortsten på samma sätt som 
i dessa. I Degerforstrakten, Västerbotten, där autokton ortsten är ytterst 
sällsynt i tallhedar och f. ö. ej heller vanlig i granskogar, har jag iakttagit 
små ortstenslinser i en tallhed å sandig moränmark å kronoparken Mull- 
kälen, invid vägen Vindeln—Robertsfors. Skogen företer tydliga spår 


[157] MARKSTUDIER 205 


av skogsbrand och föreföll att snabbt utveckla sig mot en mossrik skogs- 
typ. Ortstenen är mycket ljus, dess sammansättning framgår av nr 86. 
kaps rr: G. | 

Ofta finner man ortsten i de starkt podsolerade övergångszonerna 
mellan medelstarkt podsolerade tallhedar och fuktigare associationer: 
exempel härpå skall nedan anföras i samband med beskrivningen av 
ortstensförekomsterna å Fagerheden, Norrbotten. 

De medelstarkt podsolerade tallhedarna äro såsom i kap. 5:D2 fram- 
hållits de vanligast förekommande å moränmark i övre Norrland. Där- 
emot äro de ej så vanliga å sand och grusterränger. Om man emellertid 
jämför moräntallhedar av denna typ med sandtallhedar av samma typ, 
förefaller det som de senare ärc betydligt mera benägna för ortstens- 
bildning än de förra. Den ortsten, som förekommer, är städse ljus till 
färgen och föga rik på bindemedel (se nr 120, 89, 102, kap. 11:G). På 
moräntallhedarna plägar man finna den endast i form av spridda klumpar 
och smärre linser i de små svackor och fördjupningar, som alltid finnas i 
denna marktyp och då gärna åtföljd av den något starkare podsolerings- 
grad, som råder å dessa lokaler. Ett stort antal exempel härpå skulle 
kunna framdragas från Jörnstrakten och vissa delar av Jokkmokks socker. 
i vilka jag undersökt ortstenarnas sätt att förekomma. 

En ovanligt utpräglad ortstensbildning som dock möjligen är delvis 
allokton iakttogs å sandig morän vid Junkarhällan, Jokkmokk, Lappland. 
En ganska omfattande terräng invid landsvägen från Jokkmokk är be- 
vuxen med en mycket tät tallungskog, uppkommen efter en brand, varom 
talrika förkolade stubbar m. m. bära tydligt vittnesbörd. Markvegetationen 
består av en blandning av ris, mossor och lavar. Bland risen dominerar 
blåbärsris, men lingonris, kråkbärsris, skvattram och odon förekomma 
även. Moränen är i allmänhet ganska stenig och hårt packad. I en mycket 
svag sluttning mot NO är moränen betydligt mera sandig och samtidigt 
lösare. Ä den större delen av ytan med hårt packad morän är podsole- 
ringen svag med omkring 4 cm mäktig blekjord. I en begränsad yta av 
6—8 års storlek i den flacka sluttningen är den däremot stark med 
10—15 cm:s blekjord. Lokalt fanns här en hård ortstensbank av ungefär 
20 ecm:s mäktighet, tavl. 3. Som vanligt funnos punkter utan ortsten, 
där rötter kunde söka sig ned (se bilden). Ortstenen hade en egendomlig 
skiktad struktur, i någon mån påminnande om de förut beskrivna humus- 
ortstenarna i Älvdalen. I övrigt är den ljus till färgen och säkert fattig 
på bindemedel. Markvegetationen är å ortstensytan likartad med å ytan 
i övrigt; den hade tydligtvis uppkommit efter samma brand. Någon 
skadlig inverkan av ortstenen på det täta tallbeståndet kunde ej förmärkas 
(ifr bilden). Det förefaller sannolikt, att ortstenen uppkommit delvis 


206 RO SSEASMIND [158] 


genom att vatten från den högre belägna delen av ytan med tätare morän 
runnit ned över den lägre delen. Ortstenen är sålunda möjligen i viss 
mån allokton. 

Förekomst av ortsten i samband med medelstark podsolering har ganska 
ingående studerats å Fagerheden, Norrbotten. 

Den autoktona ortstenen förekommer snart sagt över hela heden, fastän 
i olika grad. Stundom finnas blott små linser, klumpar eller lösa skikt 
på varierande nivåer, från 10—15 till 50 cm:s djup under markytan. Så 
är förhållandet omkring Statens skogsförsöksanstalts försöksfält, där av 
Hesselman.(1910a, 1917 c) lämnats noggranna uppgifter på mark- 
profilens utseende. Han nämner ortstensliknande sandskikt, som bilda 
tunna skivor under rostjorden. I själva verket är ortstenen ej så vanlig 
i denna del av heden som på många andra ställen. Nästan alltid ligger 
den emellertid ett stycke under den mest utpräglade rostjorden, vilket 
synes vara vanligt i tallhedar. Möjligen beror detta på en redan i kap. 
5:C och 5:D2 nämnd omständighet, nämligen att kolloiderna i ytor med 
torrt humustäcke, särskilt lavhumus, synas vara benägna att avsätta sig 
i vertikalt vidsträcktare område än i andra skogstyper. Den högsta nivå 
i markprofilen, på vilken jag observerat ortsten å taliheden i Fagerheden 
är 10—15 cm under markytan. Detta var förhållandet i ett grustag vid 
landsvägen några 100 meter väster om Fagerheden. Här framträdde 
ett ganska sammanhängande och hårt ortstenslager av 10—30 cm:s mäk- 
tighet, blottat i grustaget på en längd av 10 m (analys 120). Här och 
var funnos emellertid ortstensfria punkter, där tallrötter trängde ned. 
Blekjorden har alldeles normal mäktighet, d. v. s. den är omkring 6 cm, 
vilket jag funnit vara den genomsnittliga mäktigheten å flere olika delar 
av heden. 

Den här beskrivna fläcken var en av de mest svårartade. Likartade 
ortstensbankar äro visserligen flerstädes vanliga, men de ligga i allmän- 
het på 20—30 cm:s djup under markytan. Städse finnas fläckar fria 
från ortsten omväxlande med ortstensfläckar. Talrika grustag utmed 
landsvägen ge möjligheter att undersöka ortstenens förekomstsätt. Ofta 
synes gruset grävts ut just i de ortstensfria fläckarna och ortstenslagren 
ha därigenom frampreparerats. Någon större, från ortsten alldeles fri 
yta torde knappast förekomma å heden. 

I kap. 5:D2 har nämts, att vissa delar av heden äro bevuxna med tätare 
skogsbestånd och en mossrikare markvegetation med stark podsolering, 
tydande på ökad markfuktighet. En sådan yta från området i närheten 
av Rokån har sålunda omtalats. Denna yta är betäckt med ett tunnt 
mjällager. Här är ortstenen synnerligen hård. Den förekom i sex av tio 
profiler. Den är som vanligt utbildad i rostjordens nedre del under 


:[159] MARKSTUDIER 207 


mjälan och är av flere decimeters mäktighet. Merendels är den så hård, 
att det är omöjligt att genomtränga den med spade. Skogen visade här 
:emellertid en synnerligen nöjaktig växt. (Se Hesselman, 1910 a, 
sid. 43—44). Sammalunda var ock förhållandet i den starkt podsolerade 
övergångszonen mellan heden och den öster därom liggande myren. Här 
fanns hård ortsten å 30—060 cm:s djup (analys 102). Under själva myren 
saknas ortsten, varom jag övertygade mig genom grävning i där befintliga 
djupa och rätt nyligen upptagna diken. 

I den av grundvatten påverkade växtliga heden närmast kronojägare- 
bostället fanns ortsten i alla upptagna profiler (7 st.). Den tycktes vara 
av för heden normal karaktär. Däremot fanns i den växtliga, nyligen 
avbrända delen (se kap. 5:D2, lokalen även beskriven av Hesselman 
I. c. sid. 43—44) endast spridda, tämligen lösa ortstensklumpar. 

Sandheden är på ett ställe genomskuren av Rokån. På andra sidan 
denna å hade i en liten svacka i marken utbildat sig en cirka 4 dm mäktig 
ortstenslins å 0,5 cm:s djup i marken. Blekjorden är här lokalt 12 cm 
mäktig. Linsen är delvis blottad i ett grustag. Genom grävning konsta- 
terades att ortstenen är 1,20 m bred och cirka 4 m lång. I svackan var 
markvegetationen rikare på ris och mossor än normalt å heden. 

De anförda exemplen skulle ytterligare kunna mångfaldigas. Av dem 
framgår, att ortstenens frekvens snarast är större i de mera mossrika 
övergångsassociationer, där också blekjorden är mäktigast. Även tycktes 
ortstenen i allmänhet här vara hårdare och ibland mäktigare. Detta är 
även helt naturligt, då dessa markytor städse varit betäckta av en mäk- 
tigare råhumus än den övriga heden (jfr kap. 5:D2). 

Slutligen har jag sökt observera, om de på heden förekommande talrika 
uppfrysningsfläckarna (jfr kap. 3:B2) stå i något samband med före- 
komst av ortsten. Så tyckes emellertid ej vara fallet, då fläckar såväl 
med som utan ortsten finnas. 

De kemiska egenskaperna hos ortstenarna på Fagerheden belysas av 
analysetna nr 120, 39, 102, kap. I1:G. De äro alla mycket ljust rost- 
färgade och fattiga på bindemedel. Ofta nog skilja de sig till färgen 
ej märkbart från det ej sammankittade underlaget. 

Ät frågan om ortstenens betydelse för skogsbeståndet å heden har äg- 
nats mycket uppmärksamhet. Man kunde förvänta att crtstenen på två 
sätt skulle förorsaka skada. Dels vid markens föryngring -— heden hör 
till de svårföryngrade (se Hesselnianl c.) — dels på själva bestån- 
dets växt. Hesselman (1917 c) har visat att föryngringssvårigheterna 
på denna hed sammanhänga med vissa egenskaper hos humustäcket. Mina 
undersökningar bekräfta detta så till vida som jag ej funnit att podsole- 
ringen eller ortstenen ha något samband med föryngringssvårigheterna. 


208 O. TAMM [160] 


Svårföryngrade och mera godartade ytor växla, men alldeles oberoende 
av om där finnes ortsten eller ej, vilket framgår av de ovan meddelade 
beskrivningarna. De mest lättföryngrade ytorna (vid Rokån och intill 
kronojägarebostället) äro starkt ortstensbemängda. Den ovanligt svår- 
föryngrade heden omkring försöksfältet däremot ortstensfattig. Försöks- 
fältet förlades just hit, emedan föryngringen var dålig. 

Ortstenens inverkan på de äldre bestånden är ej så lätt att säkert 
bedöma. Även härvidlag gäller det, att flere av de tätaste och växtligaste 
partierna av heden äga stark podsolering med ortsten. Detta visar, att 
förekomst av sådan ej är av vital betydelse. Den gynnsamma inverkan, 
som ett av mossor bildat, friskt humustäcke utövar på den överallt av 
medelgrov, stundom något grusblandad sand bestående plana marken, 
är uppenbarligen så stor att ortstenens eventuella skadegörelse alldeles 
försvinner därbredvid. 

Huruvida de små skillnader, som fläckvis förekomma 1 tallarnas växt- 
lighet, möjligen kunna tillskrivas ortstenens inverkan är utan mycket 
ingående och tidsödande tillväxt- och markundersökningar omöjligt att 
avgöra. Man kan emellertid påstå, att ortstenens skadegörelse rör sig 
inom relativt trånga gränser, då den ej framträder vid okulär besiktning. 
En bidragande orsak härtill är måhända tallens kända benägenhet att i 
dessa nordliga trakter utbilda flackrotsystem (se Hesselman l. c.). 
För att studera ortstenens inverkan på tallens rotsystem har jag grävt 
upp och undersökt ett trettiotal tallstubbar av olika dimensioner å mark 
med och utan ortsten. De upptagna stubbarna härstammade till större 
delen från grova timmerträd, men även några ungträd undersöktes. 

Det visade sig, att tallen på ortstenfri mark ofta men ej alltid utbildar 
en pålrot (se fig. 19), medan den på ortstenmark alltid har flackrotsystem. 
Stundom fanns ovan ortstenen rotsystem i två étager, av vilka den högre 
ligger i markens övre lager och den undre, som alltid är mycket. svagt 
utbildad, på ortstenen. Ortstenen har sålunda här en rotdeformerande 
inverkan på tallen. 

Emellertid visade samtliga de undersökta rotsystemen att sidorötterna 
i markens övre lager voro synnerligen kraftiga, även där en tydlig pålrot 
fanns utbildad. Den senare var nästan alltid svag vid jämförelse med de 
ytligare liggande rötterna. Det har därför sannolikt liten betydelse för 
trädet om pålroten förhindras att-utväxa. ÅA fullkomligt ortstensfria tall- 
hedar i Norrbotten, såsom Pitholmsheden och andra, är pålroten, där den 
överhuvudtaget finnes, även högst obetydlig, jämfört med de grova sido- 
rötterna. . 

Slutligen kan det frågas, om ortstenen har någon inverkan på markfuk- 
tigheten. Huruvida de rätt porösa, ofta av lösa partier genomsatta ort- 


[161] MARKSTUDIER 209 


stenslagren ha någon större förmåga att kvarhålla det nedsipprande vattnet 
är svårt att säga. Om en sådan förmåga finnes, är den givetvis en god 
egenskap i en torr tallhed. Måhända bidrager ortstenen i de växtligare 
hedpartierna att åstadkomma en gynnsammare markfuktighet än å de 
övriga delarna av heden. Denna fråga skall närmare belysas i samband 
med beskrivning av alloktona ortstensförekomster. 


Tall med pålrot å ortstensfri mark. 
(Kiefer mit Pfahlwurzel auf ort- 
steinsfreiem Boden.) 


Tall med flackrotsystem 3 ortsten- 
mark. Rötterna äro omböjda ovan 
ortstenen. (Kiefer mit flackem 
Wurzelsystem auf Ortsteinsboden. 
Die auf den Ortstein angelangten 
Wurzeln sind umgebogen.) 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 19. Rotsystemen av tvänne nära varandra uppvuxna tallar från Fagerheden, Nb. — 
(Wurzelsysteme zweier benachbarten Kiefern von Fagerheden, Norrbotten.) 


Som allmän slutsats torde kunna gälla, att ortstenen på Fagerheden ej 
utövar någon svårare skadegörelse på skogen; möjligen kan den t. o. nu. 
1 Vissa avseenden vara nyttig för denna. 

En annan tallhed å sand, som i många avseenden liknar den vid Fager- 


heden har jag undersökt, ehuru blott flyktigt, vid Stenträsks by, Jokkmokk, 
Lappland. 


14. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


210 O. TAMM [162 


Marken är en plan terrass å fluvioglacial sand, som vilar på morän. 
Dess mäktighet synes vara cirka tre m, där jag gjorde mina observatio- 
ner. Troligen bidrager moränen att hålla kvar grundvatten i sanden, 
varigenom denna ej blir så torr och varigenom den ganska starka podsole- 
ringen kan förklaras. Skogsbestånd, markvegetation, föryngring och pod- 
soleringsgrad likna i hög grad tallheden vid Fagerheden. Nästan överallt 
finnas ortstensbankar av ungefär o,5 m:s mäktighet synliga i grusgropar. 
De äro hårdare, där sanden är finare, lösare där den är grövre. Ibland 
är en primär, stupande deltaskiktning i sanden synlig även i ortstenen. 
Färgen är ljus. Ortstensbankarna äro ej sammanhängande, utan här och 
var finnas ortstensfria partier. Ortstensbildningen är tydligen avsevärt 
intensivare än å Fagerheden; läget är omkr. 410 m ö:; h. 


D. Allokton ortsten. 


I det föregående har redan åtskilligt om de alloktona ortstenarnas all- 
männa egenskaper meddelats. De kunna utbildas överallt, där humus- 
eller järnhaltigt vatten transporterats i horisontal led och endera bringas 
att avsätta sina lösta beståndsdelar eller också förorsaka en lokal podsole- 
ring. Ofta synes nog såväl direkt avsättning som lokal, stark podsolering 
medverka till uppkomst av mäktig ortsten och det är svårt att skilja de 
båda processerna åt. 

Ett exempel på en ortsten som utan tvivel är en ren gleybildning (se 
kap. 1:B) iakttog jag nära Talliden vid vägen mellan Jörns station och 
Petikträsk, Västerbotten. Nedanför en skarp sluttning fann jag i ett 
dike hårda ortstenskakor. Deras sammansättning framgår av nr 100, 
kap. 11:G. De voro mycket järnrika. En analog bildning har jag även 
observerat i sluttningen av Tåsjöberget i nordligaste Ängermanland. Här 
hade formliga lager av myrmalm utbildat sig i sluttningen, några cm under 
markytan. 

Betydligt intressantare än dessa extrema och mycket lokala bildningar 
äro de väldiga ortstenslager, ofta förbundna med mäktiga blekjordsbild- 
ningar, vilka man stundom finner i omgivningarna omkring myrar. Sär- 
skilt är detta fallet, då myrar gränsa mot genomsläppliga avlagringar som 
älvsand eller fluvioglacial sand, vilket i övre Norrland ej är någon säll- 
synthet. I sådana fall uppkomma lätt vattenrika grundvattenströmningar 
i myrarnas omgivningar, vilket just är ägnat att ge upphov till alloktona 
ortstenslager. Jag har iakttagit ett ganska betydande antal sådana fall i 
övre Norrland. Som naturligt är, visa dylika ortstensförekomster stora 
variationer i egenskaper, varför de ej lämpligen kunna inordnas i be- 


[163] MARKSTUDIER 21161 


stämda typer. Den bästa inblicken i deras egenskaper torde ges genom 
beskrivning av några mera i detalj undersökta förekomster. 


I, Omgivningarna kring Brånet, Degerfors kyrkby och Rosinedal 
Västerbotten. 


, 


Öster om Degerfors kyrkby ligger det låga skogsberget Brånet. På 
detta utgöres marken av skogbeväxt morän, men vid dess rand vidtager 
såsom vanligt är i de norrländska ådalarna först tät glaciallera och något 
lägre ned finsandiga, mera genomsläppliga älvsediment. Ä den svagt slut- 
tande leran närmast Brånet finnas flere myrar och numera torrlagda och 
delvis uppodlade torvmarker. Särskilt NO om kyrkbyn vid vägen till 
Robertsfors finnas stora, genom ett antal djupa diken torrlagda mossar. 
Termarkerna liksom älvsedimenten äro merendels uppodlade och på flere 
ställen i åkrarna finner man fläckar, som tydligen varit små myrar, men 
nu äro fullständigt torrlagda. De stora mossarna vid Robertsforsvägen 
underlagras (enligt mina iakttagelser i de djupa dikena) av lera. Ibland 
händer emellertid att mot torvmarkerna gränsa ytor med genomsläppliga 
älvsediment. Dessa äro då regelbundet oerhört starkt podsolerade i en 
zon närmast torvmarken med 30—960 cm:s skarpt vit blekjord, i ytan 
stundom genom plöjning, gödsling o. s. v. mullblandad. Under blekjorden 
ligger en ganska hård, rödbrun ortsten, som i allmänhet bildar fullt sam- 
manhängande bankar av 0,5—1,5 m:s mäktighet. Ortsten är blottad i 
talrika djupa diken mellan åkrar och vägar i den tätt bebodda och upp- 
odlade bygden. 

Huru stora arealer, som intagas av denna ortsten är svårt att säga. Sä- 
kerligen är det flere hektar. Inom en zon av 100—200 m från torvmar- 
kerna är ortstenen vanlig och den förekommer under en betydande del av 
Degerfors kyrkby. Enligt befolkningens uppgifter sänker den sig mot 
väster, d. v. s. ned mot älven och försvinner till sist. Där lera föreligger, 
saknas enligt mina observationer såväl blekjord som ortsten. 

Allra tydligast och bäst utbildad är ortstenen i en smal landtunga av 
älvsand, som skjuter ut i den stora mossen NO om kyrkbyn. Just på 
denna landtunga är landsvägen till Robertsfors anlagd. Blekjorden är 
här omkring 40 cm mäktig och den roströda ortstenen I å 2 m. Ortstens- 
banken bildar här en synnerligen solid grundval för vägbanan, vilken obe- 
tydligt höjer sig över myrens yta, som efter dikningen sjunkit ihop högst 
avsevärt och troligen från början legat i jämnhöjd med fastmarken. 

I diken, som gå in i myren, kan man studera markprofilens förhållande 
i övergångszonen mellan fastmark och torvmark. Blekjorden blir under 
torven alltmer humös och grå till färgen. Ortstenen blir en ganska lucker 


212 O. TAMM [164] 


humusortsten, i vilken man lätt kan gräva med spade. Av allt att döma 
försvinner den alldeles under den mäktigare torven. 

Ä andra ställen i kyrkbyn, längre bort från myren, äro både blekjorden 
och torven mindre mäktiga. Vid smärre, nu till åker förvandlade torvmar- 
ker kan man emellertid få se nästan lika kraftigt utbildade blekjords- och 
ortstenslager, som de vid Robertforsvägen. 

Ätskilliga åkrar i byn äro belägna på blekjords-ortstensmark. Att jor- 
den här är mager och behöver mycket gödsel (enligt uppgifter av flere 
jordbrukare) förefaller naturligt. Där blekjorden ej är alltför mäktig, 
brukar vid plöjningen stycken av ortstenen följa med, varigenom åkern 
anses bli förbättrad. Med de i Norrland brukliga mångåriga vallarna 
skedde detta dock i synnerhet förr tämligen sällan. För att förbättra 
jorden har man mångenstädes kört ut lera på åkrarna. 

Vid södra sidan av Brånet intill gården Rosinedal finns en blekjords- 
ortstensbildning av alldeles samma skaplynne som de ovan beskrivna. 
Här finnes dock ej någon större myr. Troligen äro de torvmarker, som 
här uppträtt som ortstensbildare nu genom torrläggning etc. undanröjda. 
De topografiska förhållandena äro emellertid alldeles desamma som på 
Brånets nordsluttning. Med all sannolikhet har vatten från bergets 
sluttning flutit ned över de genomsläppliga älvsandsavlagringarna och där 
framkallat den mycket starka podsoleringen. 

Ortstenen vid Rosinedal varierar mellan 50 och 100 cm:s mäktighet, 
är fast och till färgen kraftigt roströdbrun. Den överlagras av 30—40, 
stundom 50 cm mäktig blekjord. Moderavlagring och underlag är en 
älvsand, som närmast under ortstenen är röd av limonit. Ortstensbanken 
är blottad i flere djupa tegdiken och ett grustag samt en ravin. Den 
synes vara fullständigt sammanhängande utan några lösare partier. Den 
intager en areal av omkring tre hektar. 

Denna yta är delvis lagd under åker, delvis skogbevuxen. Det blev 
härigenom möjligt att studera ortstenens förhållande till skogen. 

Landsvägen Degerfors—Umeå går strax öster om Rosinedal över ort- 
stenen. Söder om vägen vidtaga vidsträckta, lavpodsolerade tallhedar å 
älvsand, som med stor enformighet utbreda sig över betydande arealer. 
Enligt observationer i det ovannämnda grustaget, ravinen samt femton 
grävda profiler, sträcker sig ortstenen 40—350 m in i skogen, varefter 
profiltypen mycket långsamt övergår i den lavpodsolerade tallhedspro- 
filen. Analys av ortstenen från denna lokal, se kap. 11:G, nr 87. Blek- 
jorden ovan ortstenen är i skogen 30—40 cm och ortstenen 50—70 cm. 
Tavl. 4 ger en ganska belysande bild av profilens utseende härstädes. 

Ovan ortstenen och i dess närmaste omgivningar är skogen av en helt 
annan typ än å de vidsträckta enformiga markerna däromkring. TI stället 


165] MARKSTUDIER 2015 


för torr lavtallhed växer här mossrik barrblandskog av Vaccimiumtyp (se 
bilden). Granarna förete ett växtligt och vackert utseende, medan de i 
den omgivande tallheden saknas eller föra ett mycket tynande liv. Humus- 
täcket är ovan ortstenen 5—7 cm:s råhumus av normalt utseende, medan 
det i den omgivande tallheden som vanligt är tunnt, torrt och smuligt och 
I1—2 cm mäktigt. Hela skogsbeståndet är genom djupa diken och den 
omnämnda ravinen fullständigt avspärrat från varje vattentillförsel från 
Brånets sluttningar, vare sig som ytvatten eller grundvatten. 

Ortstenen har alltså säkerligen en högst gynnsam inverkan på den torra 
älvsanden. Ovan ortstenen uppstår en gynnsam markfuktighet, som med- 
ger mossor, bärris och gran betydligt bättre existensmöjligheter än den 
ortstensfria sanden runt omkring. Ått beståndet är hänvisat att låta sina 
rötter gå i det näringsfattiga blekjordslagret ovan ortstenen tyckes vara 
en faktor av underordnad betydelse bredvid den gynnsamma inverkan som 
en lagom markfuktighet har på beståndet. Lokalen är därför ett synner- 
ligen gott bevis för att tallheden betingas huvudsakligen av för låg fuktig- 
hetshalt i marken, ej av brist på mineralisk näring. Har blott ett friskt 
humustäcke uppkommit, är detta i stånd att tillfredsställa skogens behov av 
näringsämnen dels genom egen produktion av sådana, dels genom sin 
upplösande inverkan på den visserligen magra, men visst ej på värdefulla 
mineral utblottade blekjorden. I den svagt podsolerade tallheden omkring 
är marken rikare på värdefulla mineral, men humustäcket är torrt och 
tunnt. Härigenom blir skogsbeståndet avsevärt mindre producerande. 
Visserligen äro tallhedarna i närheten av Rosinedal ej dåliga, men det 
betyder i alla fall ett betydande tillskott i produktionsmöjligheter, om 
man kan förvandla dem i en granblandad, tätare skog. Detta har ort- 
stenen förmått göra, trots den rotdeformerande effekt, som den samti- 
digt utövar. Denna senare företeelse är tydligen en mindre central fråga i 
skogens liv. 


2. Området omkring Svanamyr, Skaite kronopark, Råneå socken, 
Norrbotten. 


Den svagt podsolerade, ortstenfsia tallheden å Skaite kronopark har 
ovan omtalats (kap. 5:D2). Svanamyren vilar på samma sandplan, som 
bildar den nämnda heden. Den södra delen av sandplanet, där myren är 
belägen, är emellertid svagt undulerad. Flere parallella, flacka åsar genom- 
sätta terrängen. Nivåskillnaden mellan sandytan å åsarna och i mellan- 
liggande svackor kan högst vara 2—3 m. Åsarna, som äro några tiotal m 
breda äro bevuxna med en tämligen fuktig och risrik tallhed, bl. a. karak- 
täriserad av förekomst av Ledum palustre, medan partierna mellan åsarna 


214 O. TAMM [166] 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 20. Allokton ortstensförekomst i en flack sandrygg, som genomsätter Svanamyren, syn- 
lig i bakgrunden. Skaite krpk, Råneå s:n, Nb. — (Allochtoner Ortstein im einem 
Sandriäcken, der das »Svanamoor» durchläuft. Skaite, Norrbotten.) 


äro täckta av utlöpare från myren. För närvarande ligger sandåsarnas 
nivå i allmänhet cirka 50 em högre än torvens yta. Denna senare har 
emellertid efter en kraftig dikning sjunkit ihop avsevärt. 

I sandsträngarna hade en regelbunden, mäktig, roströd ortsten utbildat 
sig å en nivå av 20 till 50 cm under markytan. Ovan ortstenen finnes 
en mäktig blekjord. ”Talrika profiler äro blottade i de tämligen nyligen 
upptagna dikena. Hela profilen liknar mycket de ovan beskrivna ortstens- 
profilerna från kyrkbyn i Degerfors. Bild 20 ger. en föreställning om 
ortstenens utseende. Ortstenens kemiska egenskaper framgå av nr 85, 


[167] MARKSTUDIER 215 


kap. 11:G. Det är påtagligt, att ortstenen bildats av myrens vatten, som 
runnit ut över och podsolerat sina av genomsläpplig sand bestående om- 
givningar. 

Mot myrgränsen blir ortstenen mörkare och lösare och förefaller att 
försvinna alldeles under den mäktigare torven. Invid gränsen mellan 
Svanamyren och den ovan nämnda svagt podsolerade tallheden, som ligger 
högre än myren, var podsoleringen visserligen starkare än i tallheden, 
och ortstenslinser förekomma här och där, men någon ortsten av det förut 
beskrivna slaget finnes ej. Småningom övergår markprofilen i den karak- 
täristiska lavpodsoleringen. 

Ortstenens inverkan på tallbeståndet är ej fullt tydlig. ”Tallhedarna om- 
kring Svanamyr äro i allmänhet mycket glesa och svårföryngrade. Mest 
gles och framförallt mest svårföryngrad syntes mig den svagast podsole- 
rade, torraste heden, där ortsten ej förekommer. Vissa fuktigare fläckar 
intill myren, där ortsten finnes, äro mer lättföryngrade. Är 1913 plöjdes 
stora delar av heden med finnplog, och följande år bredsåddes densamma. 
Detta har emellertid ej lett till någon nämnvärd föryngring utom å fuk- 
tigare lokaler intill myren, där humustäcket är mäktigare. "Men just å 
sådana lokaler plägar ortsten förekomma. (Vid mitt besök 1917 kunde 
jag ej se säkert resultat av föryngringen. - Dess nuvarande tillstånd har 
meddelats. mig av kronojägare J. O. Liljebäck i Grundträsk, sept. 
1919.) 

Av allt att döma har ortstenen ej någon betydelse för föryngringssvå- 
righeterna å Skaiteheden. Dessa synas bero på samma faktorer i humus- 
täcket, som de av Hesselman (1917 c) påvisade. -Ungskogsgrupper 
omkring gamla lågor och tullar äro vanliga företeelser. För ett studium 
av ortstenens inverkan på äldre tallar voro hedarna omkring Svanamyr 
mindre lämpliga. Dikningen hade nyligen utförts, och först sedan härige- 
nom myrvattnet fullständigt blivit avlett och förhållandena stabiliserat 
sig, bör det vara möjligt att jämföra bestånd å ortstensmark och å ort- 
stensfri mark. Det konstaterades, att tallar ovan ortstenen hade utbildat 
rotsystem i två våningar. Emellertid anträffades också såsom vanligt i 
Norrbotten tallar med flackrotsystem å alldeles ortstensfri mark. 


3. Området invid en myr, närmast öster om Fagerhedens by, 
Norrbotten. 


Öster om byn Fagerheden fortsätter den fluvioglaciala sandavlagring, 
som i det föregående redan flere gånger omnämnts och som bildar den 
vidsträckta tallheden invid nämnda by. Sandplanet sluttar emellertid mot 
öster och är där täckt av en myr, på vilken odlingar, tillhörande byn, äro 


216 O. TAMM [168] 


upptagna. Öster om myren vidtager en sluttning av cirka 150 m:s längd 
och en lutning av 1: 20 (enligt spegelavvägning). Marken har här uppen- 
barligen ej varit täckt av något alltför mäktigt torvlager, men synes i alla 
fall varit försumpad till följd av vatten, som kommit från den högre 
liggande myren. Då landsvägen anlades år 1869, nådde de nyupptagna 
vägdikena ned i den mycket genomsläppliga glacifluviala sanden, som 
bildade torvens underlag, och dränerade fullständigt två cirka 30—40 m 
breda remsor mark å ömse sidor om vägen. På dessa remsor uppstod en 
synnerligen växtlig tallskog, något blandad med gran, björk- och albuskar. 
En markyta i ett grustag från denna lokal har beskrivits i kap. 5:A. Långt 
efter vägdikenas anläggande ha omfattande dikningar gjorts för odlings- 
ändamål i den ovanför liggande myren, varigenom marken här på stora 
ytor är torrlagd. 

Under myren ovan tallbeståndet finnes ej någon ortsten (flera gropar 
ha upptagits i de befintliga djupa dikena). Inom stora delar av tallbe- 
ståndet finnas däremot väldiga, mycket hårda ortstensbankar. I gräns- 
zonen mellan myren och tallbeståndet är profilen i allmänhet en utpräglad 
humuspodsol med ofta 20—30 cm:s blekjord och en humös, mäktig rost- 
jord, som dock ej kan kallas ortstensartad. 

Ortstenen i tallbeståndet är synnerligen hård och livligt roströd. Dess 
sammansättning framgår av nr 84, kap. 11:G. Denna ortsten hör tyd- 
ligen till de allra järnrikaste. I de lägre delarna av terrängen är ortstenen 
överlagrad av 20—30 cm blekjord. I de övre delarna finns merendels in- 
gen blekjord alls, utan sanden är starkt röd ända upp i markytan. Den 
är dock förhårdnad först å 30—40 cm:s djup. Detta visar, att ortstenen 
åtminstone i de högre, närmast myren belägna delarna av terrängen är 
en äkta gleybildning. Den ovanligt höga järnhalten beror tydligen just 
på detta, jämför nr 100, kap. 11:G. Ortstensbankarna äro i vägdiket 
nära myren 60—70 cm mäktiga; i allmänhet voro de omöjliga att gräva 
igenom. De äro i allmänhet sammanhängande och medge ej rötter att 
tränga ned. I vissa delar av ytan, där ortsten ej förekommer, är den lösa 
sanden starkt och ganska likformigt rostfärgad till ett djup av minst 
120 cm. 

Hela limonitimpregnationen, som delvis resulterat i ortstensbildning, 
beror tydligtvis på att vatten från den högre liggande myren har trängt 
ned i den genomsläppliga sanden. Marken har före dräneringen varit 
svagt försumpad, varvid en kraftig blekjordsbildning uppstått, utom där 
det framträngande grundvattnet varit alltför rikligt. Där har limonit- 
impregneringen sträckt: sig till själva markytan. Att marken ej är en 
gammal skogsmark utvisas bl. a. av det nuvarande beståndets egendomliga 
karaktär, som antyder ett kolonisationsbestånd samt av att rester saknas 


[169] MARKSTUDIER 21 


o 


av tidigare bestånd. Myrmarker med synnerligen tunn torv å sand äro ej 
ovanliga i trakten; efter torrläggning sjunker torven på sådana hastigt 
ihop och multnar fort, om den blir skogbeväxt. 

Ur skoglig synpunkt är ytan av stort intresse, enär den wvisar ett ut- 
märkt växtligt, för den klimatiskt karga trakten ovanligt tätvuxet bestånd, 
som uppkommit på en mark med hård och sammanhängande ortsten. 
Förmodligen utgjorde den ursprungligen befintliga, multnande, tunna tor- 
ven i den torrlagda marken ett för skogsplantorna mycket gynnsamt 
humustäcke. Fördelarna härav ha fullständigt uppvägt eventuella olägen- 
heter av ortstenen, som i stället bidrager att kvarhålla en lämplig fuktighet 
i den genomsläppliga sanden sedan genom dikningarna det tillrinnande 
vattnet från myren åtminstone till vissa delar av ytan avspärrats. 


4. Området invid Kvarntjärn, Fagerheden, Norrbotten. 


På den glacifluviala sandheden vid Fagerheden äro några små tjärnar 
belägna. En av dessa, cirka I km väster om byn, är Kvarntjärn. Den 
är runt omkring omgiven av en rismosse, som på vissa ställen övergår i 
en Scirpus cespitosusmosse. Tjärnen växer igen på så sätt att ett gungfly 
utbildat sig vid stranden. Tjärnen skall enligt uppgift av befolkningen 
stå i grundvattensförbindelse med en annan närbelägen sådan. Hela ter- 
rängen lutar något mot söder. Över tjärnens södra del med utloppet har 
kand E NT VIA Im ström ritat en kartskiss (se fig. 21), som tjänat 
mig till grundval för inmätning av en ortstensförekomst. 

Tjärnens avlopp utgöres av en grävd ränna, som tydligtvis är gjord där 
det naturliga avloppet förut sökt sig väg. Söder om landsvägen (se 
kartan) vidtager snart en ravin med lodräta väggar, i vilka en väldig 
ortstensbank blivit genomskuren. Markprofilen visar överst cirka 5 cm 
mäktig råhumus, därunder i medeltal 10 cm mäktig skarpt utpräglad blek- 
jord, som ibland når en mäktighet av 15—20 cm och ibland går ned till 
2—3 cm. Härunder kommer 3—10 cm rostjord, dock ej så starkt färgad. 
Under denna vidtager hård, starkt rostbrun ortsten av 1,5—2 m:s mäk- 
tighet (se fig. 22). Nedåt ljusnar ortstenen så småningom. Dess ke- 
miska sammansättning framgår av”nr 114 och 115, kap. 11:G. Stundom 
synes ortstenen nedåt vara begränsad till ett särskilt grusigt och stenrikt 
lager, medan sanden under densamma är mera likformig. Under ortste- 
nen observerades på vissa ställen ett mjällager. Mot söder sträcker sig 
ortstenen ända till den lilla tvär-svacka, som skär över ravinen (se bilden 
höjdkurvorna). I en stor grop nära vägen kunde en fullkomligt likartad 
markprofil iakttagas, likaså i en längre österut utanför kartans område 
belägen större grop. 


[170] 


Gungfly. 


Torvmark. (Torvboden.) 


> Ortstenens gräns. — (Grenze 
des Ortsteinsbodens.) | 


Det sträckade området = ortstenens ut- 
bredning,. — (Schraffiert = Ortsteins- 
boden.) 


Oo Profil utan ortsten, (ohne OÖrtstein.) 


X Profil med ortsten, (mit Ortstein.) 


Kl Höjdkurva, (Niveaukurve,) 


Fig. 21, Kartskiss över området vid Kvarntjärns utlopp, Fagerheden, Nb. Utanför torv- 
området är sanden täckt av råhumus. — (Kartenskizze von dem Abfluss des Kvarn- 
tjärn, Fagerheden, Norrbotten. Der Sand ausserhalb det Torfbodens ist mit Roh- 
humus bedeckt.) 


EN MARKSTUDIER 219 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. 


Foto av förf. 


Fig. 22. Ortstensprofil i ravinen vid Kvarntjärn, Fagerheden, Nb. Överst 5—38 cm humus. 
Därunder omkr, 10 cm blekjord och 1,;—2 m rostbrun ortsten. Växtliga granar 
stå på ortstenslagret. — (Ortsteinsprofil in der Ravine bei Kvarntjärn, Västerbotten. 
Von oben: 5—38 cm Humus, 10 cm Bleicherde und 1,;—2 m rostbrauner Ortstein. 
Gutwiöächsige Fichten auf dem Ortsteinboden.) 


220 O. TAMM [ICA 


Försök gjordes att genom grävningar i området konstatera ortstenens 
utsträckning. I avloppsrännan, som vid mitt första besök å lokalen i 
aug. och sept. 1917 var fullständigt torr, visade det sig, att ortstenen 
räcker nästan ända till torvens gräns. Genom ett antal profiler (se bilden) 
fastställdes ortstenens gräns mot torvmarken. Mot denna blir ortstenen 
alltmera mörk och humös och samtidigt luckrare. Denna ortstens sam- 
mansättning framgår av nr 116, 117, kap. 11:G. Medan sålunda limonit- 
halten i den normala ortstenen i ravinen är 1,73 4, sjunker den mot mos- 
sen till 0,06 4, medan humushalten stiger från 1,86 till 2,34 I. 

Mot öster och väster sträcker sig ortstenen minst cirka 50 m inåt heden. 
Det möter svårigheter att säkert konstatera dess gränser åt dessa håll, 
enär här och var i den omgivande tallheden finnas autoktona ortstenar 
och ortstenen ej utan spett och helst även dynamit kan genomträngas. 
Dess mäktighet har därför ej kunnat granskas annat än 1 de stora, befint- 
liga skärningarna. 

Medan hela den vidsträckta sandheden omkring Fagerheden är bevuxen 
med en tämligen gles och svårföryngrad tallhed, är området bredvid 
Kvarntjärns avlopp bevuxet med mossrik granblandskog av en växtlig 
typ, se även fig. 22. Granskogsområdet tyckes i huvudsak sammanfalla 
med ortstenens utbredning, men övergår så småningom utan bestämd 
gräns i den omgivande tallheden. 

Allt talar enligt min mening för att terrängen omkring Kvarntjärns 
utlopp genomlöpt följande utveckling. Ursprungligen har tjärnen och 
mossen endast haft ett grundvattensavlopp. Härvid infiltrerades järn- 
och humushaltigt vatten i sanden söder om mossen, varigenom ortstenen 
uppkom. Anmärkningsvärt är, att blekjorden ej är särskilt mäktig, vis- 
serligen mäktigare än i tallheden, men ej alls såsom i de beskrivna fallen 
från Degerfors kyrkby och andra liknande lokaler: Detta tyder på, att 
ortstenen ej direkt sammanhänger med blekjorden utan är en grundvat- 
tensbildning, varpå även dess läge i själva profilerna i viss mån antyder. 
Ortstenens nivå i förhållande till tjärnens yta inbjuder (jfr höjdkurvorna) 
till en sådan tolkning, helst som tjärnens vatten antagligen tidvis stått 
något högre än nu för tiden, sedan rännan grävts. 

Efter ortstenens bildning inträffade det någon gång att tjärnens vatten 
steg över avloppströskeln och att vattnet grävde ut en liten avloppsränna 
i sydlig riktning. Därvid blev ortstenens övre yta rännans botten. Nere 
vid den förut nämnda lilla tvär-svackan, där ortstenen tager slut, upp- 
kom ett litet vattenfall, genom vars erosion den i ortstenen vackert ut- 
skurna lilla ravinen uppstod. Sedermera har man tidvis dämt upp tjärnen 
och byggt en liten såg, som blott om vårarna och vid starka regnflöden 


[173] MARKSTUDIER 221 


kunnat hållas i gång. Härvid har nog ytterligare erosion i ravinen för- 
orsakats. | 

Orsaken till skogens goda beskaffenhet ovan ortstenen jämfört med i 
den omgivande terrängen kan dels vara ortstenen själv, som i hög grad 
bidrager att kvarhålla fuktigheten i sanden, dels möjligen att grundvatten 
fortfarande infiltreras från tjärnen och håller marken lagom fuktig. Se- 
dan numera tjärnen dränerats genom rännan och ravinen och därjämte 
den omgivande sanden genom befintligheten av ortstenen måste ha blivit 
mycket svårgenomsläpplig för en grundvattenrörelse i sidled, är det san- 
nolikt, att intet vatten längre infiltreras från tjärnen och att den gynn- 
samma skogstypens existens huvudsakligen kan skrivas på ortstenens 
konto. Det är belysande, att tjärnen (och mossen) på flere håll omgives 
av ortstensfri sand, vars yta ligger obetydligt högre än avloppsrännans 
tröskel. Här är emellertid sanden bevuxen med normal tallhed även nära 
intill tjärnens strand. Det föreligger här sålunda ej vare sig någon infil- 
tration eller temporär översvämning av tjärnen av den storlek, att den 
förmår omvandla tallheden i en mossrik skogstyp. 


5. Lokal vid Kulbäcksliden, Degerfors, Västerbotten. 


Även må anföras en egendomlig ortsten, som jag iakttagit i ett terrass- 
hak med grov sand i moränliden nedanför Degerö Stormyr å kronopar- 
ken Kulbäcksliden, Degerfors socken, Västerbotten. Skogen är gran- 
skog, som fläckvis är försumpad. ÅA själva terrasshaket var markvegeta- 
tionen av Vacciniumtyp, blekjorden 5—20 cm och rostjorden normal, 
20—25 cm mäktig. Under denna, till synes utan något samband med 
densamma, finnes en hård, omkring 0,5 m mäktig ortstensbank, kem. 
sammansättning nr 88, kap. 1I1:G. Måhända är denna ortsten uteslu- 
tande ett grundvattensfenomen, ty i hela den sluttande moränliden, i vil- 
ken Skogsförsöksanstaltens försöksfält är beläget, framrinner grundvat- 
fen. 


6. Slutsatser. 


De anförda exemplen må vara tillfyllest för att belysa de alloktona ort- 
stenarnas egenskaper. Ytterligare flera ortstenar av typer, liknande de 
anförda, har jag sett på åtskilliga andra lokaler i översta Norrland. De 
äro ej ovanliga, där torvmarker gränsa mot genomsläpplig sand. 

Som allmän slutsats av undersökningarna angående alloktona ortstenar 
gäller att de i det hela taget äro gynnsamma för skogen genom sin vatten- 
kvarhållande förmåga i torra sandhedar, i vilka dessa ortstenar nå den 


222 O. TAMM « [174] 


största omfattningen. Någon olägenhet för skogen av dem har ej kunnat 
spåras trots att ortstenarna mången gång bilda mäktiga, sammanhängande, 
för rötter fullkomligt ogenomträngliga bankar, överlagrade av mäktig 
blekjord. Under sådana förhållanden torde man ej heller kunna tiller- 
känna den mindre utpräglade autoktona ortstenen så stor betydelse för 
skogarna i Norrland. Om man blott sörjer för att humuslager och mark- 
fuktighet äro i ett gynnsamt skick, kan skogen växa bra även å ortstens- 
mark. Förhållandena å sådana marker gestalta sig sålunda betydligt 
gynnsammare i vårt land än i Danmarks och Nordtysklands klassiska ort- 
stenstrakter, vilket sannolikt beror dels på att skogsträden i norra Sverige 
ha ytliga rotsystem och dels på att blekjorden därstädes är mångdubbeit 
rikare på värdefulla mineralbeståndsdelar. Även i de nämnda utländska 
områdena börjar man bli benägen att ej betrakta ortstenen som en under 
alla förhållanden ödesdiger företeelse (jfr Erdmann, 1917; P. E. M äl- 
ler; 1918, sid. 486). Albert (1910, sid. 339) är t. 0: m.- benasenen 
tillskriva ortstenen gynnsam inverkan på skogen i vissa speciella fall, 
just på grund av dess roll som fuktighetskvarhållande faktor i torr sand- 
mark. 

De utförda undersökningarnas resultat ur skoglig synpunkt skall ytter- 
ligare beröras 1 kap. 10. 


INGA NI 


Podsoleringen i Nordsverige ur klimatologisk synpunkt. 


I det föregående har framhållits, dels att podsolprofilen är vårt lands 
klimatiskt betingade marktyp, dels att klimatet i många fall synes inverka 
på podsoleringsgraden. I ett område med så olikartat klimat som Sverige 
vore det också egendomligt om ej klimatets inverkan på markprofilens 
utbildning vore märkbart. 

Efter ryssarnas arbeten (se Glinka, 1914) har klimatet ansetts vara 
den i sista hand avgörande faktorn för uppkomsten av en viss markprofil!- 
typ. Härvid har alltid medeltemperaturen och medelnederbörden varit de 
klimatfaktorer, som ansetts mest betydelsefulla. Utom den ryska skolan 
ha andra markforskare såsom Hilgard (1910) och Ramann (1911) 
betonat detta. På denna åskådning vilar ju också särskiljandet av humida 
och arida jordmånstyper, varom närmare hos Hesselman (1917 a). 
Riga Nn (TOTT; 1918). På senare tid har denna synpunkt ytterligare 
betonats av Lang (1915), som infört en s. k. regnfaktor, vilken enligt 


[175] MARKSTUDIER 225 


honom är den avgörande för bildningen av en klimatologisk markprofiltyp. 
Langs regnfaktor är förhållandet mellan medelnederbörden och medel- 
temperaturen. Enligt hans resonnemang skulle man kunna vänta sig 
samma markprofiltyp i ett land med låg nederbörd och låg temperatur, 
som i ett land med hög nederbörd och hög temperatur. Lang hade innan 
han uppställt sin teori också kunnat påvisa existensen av råhumus med 
därav betingade markprofiler i tropikernas mest regnrika trakter. 

Emellertid ha Langs regnfaktorer blivit utsatta för en mycket skarp 
kritik av Stremme (1917). Denne påvisar dels beräkningsmetodens 
oanvändbarhet för trakter med medeltemperatur omkring och under noll, 
således stora delar av norra Sverige, dels också i övrigt åtskilliga felak- 
tigheter i Lan gs slutsatser. 

Ehuru den Lan gska beräkningsmetoden nog skulle kunna utsträckas 
till trakter med låg medeltemperatur genom att blott ta hänsyn till den 
delfav aret, då temperaturen är över t. ex. I grad C., så måste man nog 
ge kritiken rätt i att metoden är föga lycklig. Den vilar nämligen på det 
antagandet, att markbildningens beroende av temperatur och nederbörd 
är en enkel relation. Så är emellertid med säkerhet ej förhållandet. 
Podsoleringens intensitet t. ex. är beroende av ett flertal rent kemiska 
och biologiska processer, vilkas beroende av temperatur och fuktighet är 
mycket komplicerat. Att söka fastställa några enkla klimatfaktorer, som 
skulle vara bestämmande för podsoleringen i olika delar av det nordsvenska 
barrskogsområdet har därför synts mig omöjligt. 

Från Langs och alla tidigare författares diskussioner om klimatets 
betydelse för podsolprofilens utbildning, kvarstår som ett bestående resul- 
tat, att man bör kunna vänta stark podsolering vid låg medeltemperatur 
och hög medelnederbörd, svagare vid högre temperatur och lägre neder- 
börd. ' 

För att belysa klimatets förhållande till markbildningen i Sverige äro i 
tab. 6 och 7 månatliga och årliga medeltemperaturen och medelneder- 
börden för ett antal representativa orter angivna (se fig. 3). Tre sta- 
tioner i södra delarna av landet ha även medtagits. Medeltemperaturen 
rör sig i det nordsvenska barrskogsområdet ungefärligen mellan + 4,80 
grader Celsius (Nora) och — 2,88 grader (Karesuando) och medelneder- 
börden mellan 669,4 mm (Nora) och 307,3 mm (Karesuando). De syd- 
västra delarna av området äro de nederbördsrikaste, de nordligaste de 
kallaste. 

Beträffande klimatets inflytande på podsoleringen, så borde detta visa 
sig i form av en starkare podsoleringsgrad i mera kalla och nederbörds- 
rika områden. Saken kompliceras emellertid i högsta grad därav, att 
klimatet på två olika sätt kan inverka på podsoleringen. Det ena är en 


[176] 


O. TAMM 


224 


5:99 
o'bb 
81 
o' tv 
L:of 
1:67 
Lot 
9'et 
z'gzb 
E'gz 
z'fz 
€t1g 
9'01 


ETG I 


SEto + 
z2'0 + 
80'0 
19'€ 
LEtG 
Slo — 
EL" 
SEE 
LAN Magne 
zo"6 
JR Sn 
LT FS 
S6'£1— 


CET I 


0:99 
EAS 
9:6€ 
stob 
LA 
258 
ATS 
bebS 
1fg$ 
o'ot 
L'pz 
o'g9z 
S'91 


"AON 


65:€ 
+tpe€ 
Zee 
[eo] 
Z9'0 
op: C 
get 
z6'0 
£o:€ 
Se'p 
91'9 
68'g 
£fofO1— 


lst 


"AON 


o'gå 
StAS 
z'ob 
i''9 
L'pb 
s'Lv 
seb 
999 
z'09 
o'grt 
+:ev 
L'ob 
o'gz 


AO 


(1161 'IYTANVH 4 'H 19J4) 


tel + 
LB'l + 
18'l + 
torg + 
Epp + 
ZE'I + 
to'z + 
go'b + 
8S'z + 
Zitzg + 
1I2'0 + 
LE — 
18fg— 


MO 


108 9'16 
WAS 1t0l 
stop z'6+P 
2'99 Etlg 
s:es L:gl 
£'9$ o'tg 
Eos 1!€g 
gg - CL 
9:89 ZEN 
eps 9:99 
trSK 908 
g'Sv o'b9g 
WEE 1:09 
Idag Any 


:uoqodadurv € nr VeY Ip me (uaqvisyanqsFurejuy 


g9'gI + 16'$1 + 
£fo!'zgI + 89'S1 + 
olfg1 + 60'91 + 
Ertor + EPRiI + 
90f01 + EPI + 
Okt 109 ETT 
arte er 1611-+ 
+8:6 + E8'€fi+ 
19'g + SiIt€1+ 
88'g + o09'€f1+ 
LL'g + 25tII1+ 
letg + to'lI+ 
6g'V + 12'01 + 
2038 - ny 
(uauonris 


('8061 'IYTINVH HH 'H 1934) 


s'69 6'+S 8'gb Strö 
£'89 4SEN s'gE b:gE 
t'o$ ICE 6'1€ (dd 
6:18 z'$9 otoS LÄRD är 
L:g9 1'pe z'ov o'gz 
o'6Å 6:09 c'Ev 9'0z 
otgS. €£:rS 6'ot o'bz 
6'g$ Skeb Bea otCz 
et Lv Lev +:g€ kefa 
6'gb 9'zt Oe KA 
+:99 g'Ib ot1E z'0z 
stl 9:5€ L£:Sz E'91 
z'il 1:z€ 6'Q1 2'g 

mf tunf few dy 


ot1S BCE z'b9 9'gLl 
VANNES 6'9€ o'ob 9'009 
VELe 1'6z ot€£z 1'pEV 
z'6€ £e6€ 1'pE +:699 
£t9z NA ot6z s'6z$ 
£'oz Bb 6'g1 StpiS 
g"te L'€z ar sto6+$ 
o'g€ ot1€ INO z'16S 
etz€ FuGE Stiv 8'g9$ 
6'17 6iTe L'gz veGER 
8'61 9' Li MAA o'gbt 
E'VI KLOT z'zz S'gob 
9'9 6:6 8'1I EtLof 
SIENA ”TQq2H 'uef red 


'UJPIMYIG UOA UID UJUIPIIYISIGA Ut IFR[YISIIPIUIIPNIN 


1933 WIT[[TWI 


691 + €of61 + LEfOI + 9886 + 
6E€'91 —+ fockT + Golf Fr Cargo 
68'91 + Gebr + tot6 + Fey + 
ATG TEE INCE p TIER R HOS OBE(GrE 
€£z'91 + Iptpr + obe + SStg + 
1St€] + o8tg1 + 286 +" 020 + 
SKE TEA SOT Sr Porg kilo 
köret oSktiST SF of a ONT 
66'Hr + Zötgr + SK + 10t0 + 
Z9'0I + 95tgr + o0£ff6 + Erfo — 
66:€1 + 6911 + 906 + Bo — 
ERSPar sons Tse GÖRS de OEETI 
OEI -985Q- or KOSS a VEN 

unf tunf fem [dy 


13p NEJAIN) UIPIMYIS UOA HL 


'q '0 BAru seurguonejs ' Iapel I 


I 23LI2AS AR IeJ2p EMIO 


1 ua3pIogIapaujapaN 


de ram 
Ellie IS ETACE EE AE aa 
sgrOr + seu SEO EIA SF 
Sö ae (STAT is PRRURSE 0 PAD 
Förs SN FA (Ga SEE 
Breg B0UGE — Org Golf 
ELIPGY EE EEN(ON IST — S9f0: -F 
SMU SNS IENNG bg! + 
1008 — 1l'9 = EKO gz'f + 
z6!g —' o08'g — ofte — vr + 
Fb 86:66 — htfor— €S'1I + 
Les Toke — ÖL ge CGT 
VIE EV AR €olpr — BI — 
iptgl — 681 — Zip — 88 — 

SIEM 'IQ9A 'uef "ry 


19u3paryasIas InjersadwapnIiN cd 
I3I3AS AB Iej3P EO 


1 ugInjeraduwayapamn 


"epuepo3ivsEA 'Froq9dvgN 
treeetesstirnnttt OUBYAG 'pUnT 
puejgws "Iewjes 
sod8sserse '""puejueunseA (BION 

Rs - unge. 
vuseleg "PUuIeS 
puepwef "punsisO 
'"puejuewssdJuy puesournH 
ornsrres . UuIPNOINSEA rawun 
UJPNOIION "BIN 
« f2IPSuJIS 
« Spyowyxof 
puejddeTt 'opuensareY 


srt RR 


'L "qv 


usgIyr JW) purs UJUONLIS UJUIPaIYISIDA IA 
fuejrexq Bd vusigue osm vurauonejs exno I 


wuup 


puepo3iaseN 'Froqdor) 
JurYS 'punT 
puejewus 'IewjeY 
pue[ueuwnseA "PION 
SÄG SssslsTAESN å tunfex 
euseje(] "BUuIES 
puepuwurf "punsiasO 
'''puejuewssduy 'puesouio 
SRS UGSSDEA UINOQLNSEN 'Eow) 
4 UJPNOIION "BU 
SA « "2[LSUJIS 
« APxowHof 
puejddet "opuensarey 


9 Qvg 


UT] MARESTUDIER 225 


direkt påverkan på de kemiska och biologiska processer, som försiggaå 1 
markytan. Det andra är en indirekt, i det att klimatet i hög grad be- 
stämmer vilken skogstyp, som beväxer en viss yta. Denna senare indi- 
rekta inverkan torde säkerligen många gånger vara den största. I de 
södra delarna av området befordrar sålunda klimatet mångenstädes upp- 
komsten av mullrika skogstyper, där markprofilen är utbildad på ett helt 
annat sätt än i råhumusmarkerna. I de nordligaste delarna av området 
befordrar klimatet konkurrensförmågan hos tallhedarna, varigenom stora 
områden bli svagare podsolerade, än om de skulle ha varit beväxta med 
Myrtillusgranskog. Den indirekta inverkan av klimatet på markprofil- 
utvecklingen kan sålunda gå tvärt emot den direkta. 

För att söka spåra klimatets direkta inverkan på podsoleringen, måste 
man jämföra så vitt möjligt likartade skogstyper. Härvid lämpa sig 
egentligen endast två sådana: den mossrika granskogen eller barrbland- 
skogen av mer eller mindre utpräglad Myrtillustyp och den lavpodsolerade 
tallhedstypen. Dessa båda skogstyper äro de mest resistenta (se kap. 5). 

Vad den förstnämnda beträffar, så kan man i Norrland fastslå ett tyd- 
ligt tilltagande av podsoleringsgraden mot norr allteftersom medeltempe- 
raturen sjunker. I mellersta Norrland synes blekjordens mäktighet i all- 
mänhet vara 5—38 cm, i Västerbotten 10 cm. Vid Rokliden i Norrbotten 
är den 11—12 cm och på den 410—420 m ö. h. belägna Stenträskplatån 
i Jokkmokk är den omkring 15 cm. Härtill kommer att ortstensbild- 
ningen, som ovan nämnts är mycket vanligare i de nordliga trakterna. 
Även härvid är exemplet från Stenträskplatån belysande. Man finner ort- 
sten härstädes mycket allmänt både i granskogar och tallhedar, på både 
moränmarker och glacifluviala sandmarker. I det på något lägre nivå 
(360—380 m Öö. h.) liggande nordligare området omkring Tårrajaure är 
ortsten ej en så vanlig företeelse. I ännu högre grad gäller detta om 
trakten omkring Jokkmokks kyrkby, som ligger betydligt lägre (250— 
300 m Ö. h.) och därför har ett gynnsammare klimat. I Kåbdalistrakten 
(340 m ö. h.), närmast söder om Stenträskområdet är även ortsten mindre 
vanlig. Denna trakt förefaller av vegetationen att döma ha ett mycket 
gynnsamt lokalklimat, förmodligen beroende på att den ligger i en utlöpare 
av Pite älvs ådal. z 

Även där ortsten ej förekommer plägar rostjorden i de nordligare, 
klimatiskt kargare trakterna anta en mera mörkt brun färg, beroende på 
hög halt av humusämnen. I fjällhedarna ovan skogsgränsen är den mörk 
och starkt humös. I övre Norrland är rostjorden i Myrtillus-skogarna 
vanligen ganska mörkt rostfärgad, medan den i mellersta och södra delarna 
av undersökningsområdet är klart roströd, stundom övergående i rostgult. 
I mellersta Sveriges slättrakter slutligen är den allt mera gul och över- 


15. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


226 O. TAMM [178] 


huvudtaget svagare färgad. Detta förhållande har antagligen sin för- 
klaring i att en moss- och risrik granmark är allt fuktigare ju längre norrut 
man kommer. Fjällhedarna äro, även där försumpning ej råder, relativt 
starkt fuktiga. I svagt försumpade marker blir alltid rostjorden mörk och 
humös, d. v. s. profilen utbildas som en humuspodsol. 

Även å geologiskt mycket unga ytor med mossrik vegetation kunde 
som i kap. 5:A nämnts ett tilltagande av podsoleringens intensitet mor 
norr spåras. 

Beträffande tallhedarna, så tyckas även de svagast podsolerade av dessa 
1 övre Norrbotten och Lappland uppvisa en mäktigare blekjord än i Väster- 
botten. För att nämna ett typiskt exempel så är blekjorden på den lav- 
podsolerade Skaiteheden (se kap. 5:D) 2—3 cm medan den på yta 7 
(se kap. 11), Degerfors blott är 1—2 cm. Någon skillnad i rostjordens 
utbildning mellan dessa hedar kunde däremot ej konstateras. Något 
säkert tilltagande av podsoleringens intensitet i det inre Norrland jämfört 
med kustlandet har jag ej lyckats observera. Måhända kompenseras me- 
deltemperaturens lägre värde i det inre, högre belägna landet i viss mån 
av att också nederbörden är lägre. 

Medan Norrland i det stora hela visar en ganska tydlig stegring av 
podsoleringens intensitet mot norr äro förhållandena annorlunda i de syd- 
västra delarna av det nordsvenska barrskogsområdet. I Bergslagen och 
Värmland är sålunda uppenbarligen podsoleringen mycket intensivare än 
i mellersta Norrland. Den klimatfaktor, vars inflytande här synes domi- 
nera, är nederbörden. Medan denna i mellersta Norrland är omkring 
450—550 mm per år, är den i Bergslagen (utom nordligaste delen) och 
Värmland 600—700 mm. Detta är tydligen tillräckligt att i mossrika 
skogstyper med råhumus framkalla en efter utseendet att döma lika in- 
tensiv blekjordsbildning som i Norrbotten. OÖOrtsten förekommer dock 
här mycket sällan. Dennas uppkomst synes sålunda i Nordsverige stå i 
samband med delvis andra klimatfaktorer än blekiordens. Särskilt synes 
orstenen gynnas av låg medeltemperatur och därav förorsakad låg avdunst- 
ning från själva markytan, medan blekjordsbildningen måhända står i 
mera direkt relation till den mängd nederbördsvatten, som årligen sipprar 
ned genom markytan. 

Vid jämförelse av marker i Bergslagen och Värmland med nordliga 
Sverige får man även räkna med att podsoleringen i de förstnämnda trak- 
terna har haft längre tid på sig. ÅA andra sidan är väl som i kap. 5:D1 
framhållits, podsoleringens nuvarande stadium till en viss grad orsakat 
av den postglaciala klimatförsämringen, som väl får anses ha inträffat 
samtidigt i hela området. 

I norra Dalarnas ljungrika tallhedar är podsoleringen mycket stark och 


[179] MARKSTUDIER 20 


ortsten ej ovanlig. Detta kan måhända återföras på klimatets inverkan; 
en bidragande orsak är nog även den kemiskt fattiga mineraljorden (se 
kap. 9). I centrala Jämtland är podsoleringen betydligt svagare, men 
detta står sannolikt i nära samband med den på vittrande beståndsdelar 
rika moränen och kan ej direkt återföras på klimatets inverkan. 

Ett visst tilltagande i podsoleringsgrad i de torraste tallhedarna i de 
sydvästra delarna av det nordsvenska barrskogsområdet kan även för- 
märkas. Härvidlag torde emellertid även tidsfaktorn vara av betydelse, 
varföre man ej utan vidare kan skriva fenomenet på klimatets konto. Ju 
längre tid, som dessa hedar existerat, särskilt om klimatet varit varmare 
och måhända fuktigare än nu, desto större ha troligen möjligheterna varit 
för invasion av mera mossrika associationer, som kunnat podsolera mar- 
ken starkare. SA 

Podsoleringens tydliga allmänna tilltagande mot Väster inom de södra 
delarna av det nordsvenska barrskogsområdet motsvaras av analoga för- 
nhållanden i södra Sverige. I Kalmartrakten är sålunda podsoleringen 
mycket svag, 1 sydvästra Sverige däremot stark. Den mycket starka pod- 
soleringen i Jylland och Nordtyskland med dess stundom ödesdigra ort- 
stensbildning är allbekant. Det vill synas som om ett varmare klimat av 
maritim anstrykning är gynnsammare för podsoleringsprocesserna än ett 
kallt klimat av mera kontinental karaktär. Det är också givet, att de 
kemiska processer, som utspelas vid själva podsoleringen måste gå avse- 
värt långsammare och trögare i ett kallt klimat med kort vegetationsperiod 
än i ett varmare. Detta inflytande motväges dock i t. ex. övre Norrland 
till väsentlig grad av att under de där rådande klimatiska förhållandena en 
mäktig och utpräglad råhumus uppkommer, som kan alstra mycket stor 
mängd urlakande agens. Mängden sådana kompenserar alltså de kemiska 
reaktionernas kortvarighet och minskade hastighet. 

Slutligen kan förtjäna påpekas, att ehuru podsoleringen som nämnts 
är i hög grad klimatiskt påverkad, så kunna tämligen likartade profiler 
med 5—10 cm:s blekjord och rostjord uppkomma i trakter med så pass 
olika klimat som Skåne och fjällområdet ovan skogsgränsen i Norrland. 


FOA ESV 


Om podsolprofilens omvandling vid markens uppodling. 


I övre Norrland finner man ofta tydlig, skarpt utpräglad blekjord och 
rostjord ligga synliga i dagen efter plöjning av de mångåriga gräsvallarna, 


228 O. TAMM [180] 


de s. k. lejdorna eller lindorna. Ända så långt söderut som i Tiveden i 
Västergötland (trakten av Gårdsjö) har jag iakttagit detsamma. Först 
har fenomenet i Norrland observerats av Hesselman, som uppmärk- 
samgjort mig på det. Då det vid ytligt betraktande kan te sig som om 
blekjord och rostjord ganska hastigt uppstodo under grässvålen i vallarna, 
har jag underkastat saken en granskning. Sålunda har ett antal lejdor 
och upplöjda åkerland undersökts i Västerbotten inom Degerfors socken, 
i trakten av Kusfors samt å en del andra lokaler. Här nedan må anföras 
några typiska exempel. 


1. Lejda i den lilla byn Kulbäcksliden, intill en väg, som förbinder den 
sydostligaste gården med de övriga. Marken är ganska starkt sluttande. I den 
övre delen av lejdan syntes vid min undersökning den 5. 8. 1917 esomoftast 
blekjords- och rostjordspartier i det översta skiktet, som var 20—25 cm mäktigt 
och omfattade den omplöjda delen av jorden. I övrigt var detta skikt sandigt, 
något humusblandat och gult till färgen. Alven under det omplöjda lagret bestod 
av rostjord, som här och där i övre delen innehöll strimmor av en gammal 
blekjord. Under vägen var profilen av helt normal karaktär med i medelral 
10 cm:s blekjord och 15—20 cm:s rostjord. Den plöjning, som ägt rum hade 
sålunda i de flesta fall trängt ett stycke ned i det gamla rostjordsskiktet. 
Härovan befintlig blekjord och rostjord ha vid markbearbetningen endast om- 
blandats men ej till sin karaktär förändrats. Vid ny plöjning kommer opå- 
verkad rostjord och även något blekjord i dagen. Underlaget är sand. 

2. Lejda nedanför den s. k. nedre gården i Kulbäcksliden. Vid grävning 
1 markytan anträffar man undantagsvis strimmor och mindre partier av blek- 
jord. Under en asp har marken tydligen ej varit underkastad plöjning; här 
förekom ett normalt, sammanhängande blekjordsskikt, med material av alldeles 
samma utseende som i de ovan nämnda strimmorna. Underlaget är sand. 

3. Lejda, belägen mellan den s. k. övre och den s. k. nedre gården i Kul- 
bäcksliden. Marken var just upplöjd vid mitt besök (21. 9. 1917). Enligt 
brukarens, hemmansägarens Nils Olssons, utsago var lejdan 5 år gammal. 
Därförut hade potatis odlats å densamma. TI allmänhet bestod det vid plöj- 
ningen omvända lagret av ett mörkt mullhaltigt skikt av omkring 20 cm:s mäk- 
tighet. Här och var synas emellertid i plogtiltorna spridda strimmor och 
smärre klumpar särskilt av en tydlig rostjord, men även stundom av blek- 
jord. Även rester av ett gämmalt humuslager, inbakat tillsammans med blek- 
jorden observerades. Underlaget är sand. En undersökning av alven under 
plogtiltorna gav vid handen, att denna vanligen består av rostjord. Stundom 
var emellertid denna överlagrad av en tunn men utpräglad blekjord, av samma 
utseende som den i trakten vanliga. Dess mäktighet var 2—5 cm. På sina 
ställen var det mullrika ytlagret tämligen tunnt, varför relativt mycket av 
alven kommit med vid plöjningen. På sådana ställen saknades blekjorden fuli- 
ständigt. Däremot, där det mullrika lagret var mäktigare, fanns något av det 
gamla blekjordsskiktet bevarat under plogtiltorna. 

Förklaringen till det beskrivna förhållandet måste tydligen vara följande: 
Det ursprungliga ytlagret har under tidigare jordbruk och särskilt potatis- 
odlingen väl omblandats, varvid podsolskikten utplånats. Fragment av blek- 
jorden jämte större delen av rostjorden finnas emellertid kvar på tjugo cm:s 


[181] MAREKSTUDIER 229 


djup, tämligen orörda. Potatisen sättes enligt uppgift på cirka 15 em:s djup, 
och till ungefär denna nivå sträcker sig även bearbetningen av marken vid 
potatisens upptagning. Sedan marken blivit igensådd till vall, har den satt 
sig ej obetydligt, och den senaste plöjningen har förmått något upparbeta 
underlaget under det mullrika skiktet, varvid oförändrade rester av blekjord 
och rostjord kommit i dagen. 

4. Kornåker, Degerfors, Västerbotten, intill vägen till Tvärålund, nära 
landsvägens korsning med järnvägen. I åkern, som är plöjd, harvad etc. 
syntes spridda klumpar av blekjord (den 10/8 1917). Omkring en liten lada 
invid var marken tydligen ej på lång tid plöjd och företedde egenskaper av 
en mycket gammal lejda, i vilken ljung, lingonris och mossor börjat vandra in. 
Här fanns en nätt och jämnt skönjbar podsolering med knappt 0,5 cm ytter- 
ligt svagt utpräglad blekjord under humuslagret. Å en upplöjd lejda alldeles 
intill funnos spridda stänk av gammal blekjord inblandade i matjorden. In- 
till en annan lada med vegetation av samma karaktär som omkring den 
förstnämnda kunde ingen antydning till nybildad blekjord upptäckas. Där- 
emot kunde vid grävning på enstaka ställen partier av gammal, utpräglad 
blekjord observeras. Stundom kom närmast under humustäcket rostjord, där- 
under en blekjordsklump, så rostjord igen. 

Av allt att döma visar det undersökta fallet, hurusom de gamla vittrings- 
skikten vid markens bearbetning blivit delvis men ej fullständigt utplånade 
och omblandade med varandra. 

5. Kusfors, Västerbotten. I en kornåker nära järnvägsstationen observe- 
rades stänk och klumpar av blekjord kringspridda utan ordning. I en dikes- 
skärning utmed en strax intill liggande väg var blekjorden 8—15 cm mäktig. 
I ett potatisland, som omedelbart förut varit en gammal lejda, syntes blek- 
jordsklumpar. I ett närbeläget potatisland voro de däremot mycket sällsynta; 
denna yta hade emellertid varit potatisland 4—3 år. I en nioårig lejda hade 
ris och mossor börjat vandra in. Intet spår av nybildad blekjord kunde för- 
märkas men väl spridda oordnade partier av gammal sådan. 

6. Degerfors, Västerbotten. Å talrika åkrar, belägna å de förut omnämnda, 
starkt podsolerade markerna omkring det flacka skogsberget Brånet kunde 
man iakttaga flere olika stadier av bearbetningens inverkan på markprofilen. 
Härvid kan anmärkas, att denna trakt är en tidigt bebyggd och uppodlad del 
av Västerbotten. Där blekjorden är 30 cm mäktig och därutöver uppnås i 
regel ej den underliggande ortstenen vid plöjning. Det omplöjda lagret består 
av mullblandad blekjord. Där blekjorden är något tunnare, komma vid varje 
markberedning partier av rostjord och ortsten tillika med oförändrad blekjord 
1 dagen. Ofta söker man, naturligt nog, när skenhälla finnes under en åker, 
plöja så djupt, att man något luckrar dennas övre lager. Till och med potatis- 
landen i Degerfors kyrkby visa ganska allmänt helt små klumpar eller stänk 
av ljus, oförändrad blekjord, som tydligen under långa tider motstått mark- 
bearbetningens omblandande inverkan. Troligtvis har man på senare tid sökt 
plöja djupare och markbereda intensivare, varigenom nya lager av alven 
kommit i dagen. 

7. Ett nyuppodlat potatisland på älvsand mellan Degerfors kyrkby och 
Rosinedal. Terrängen omkring är beväxt med torra tallhedar och markprofilen 
är mycket svagt podsolerad, se kap. I1:A, yta 7. Potatisjorden är rostgul 
till färgen och består synbarligen mest av rostjord. Trots att blekjorden 


230 (ÖTMENNIVEE. [182] 


från början enligt omgivningarnas vittnesbörd blott varit 1—2 cm mäktig, 
ligga synliga blekjordsklumpar bevarade här och var i potatislandet. Å ett 
(enligt uppgift av ägaren) minst två år gammalt potatisland i närheten å 
samma sorts mark kunde också talrika blekjordsstänk i jorden förmärkas. 
Egendomligt nog voro de särskilt talrika å några fläckar, där potatisen var 
sämre än å det övriga landet. Antagligen hade markberedningen å dessa 
fläckar ej varit så intensiv som å den övriga ytan. 

De anförde exemplen må vara tillräckliga för att belysa frågan om 
markskiktens förhållande vid odling. Ä ett flertal lokaler har jag funnit 
förhållandena fullt överensstämmande. Aldrig har jag i odlad mark kunnat 
påvisa någon ny podsolering, undantagandes en högst 0,5 ecm:s ytterst 
svag, nästan omärklig blekjord, som stundom iakttagits i mycket gamla 
lejdor, där bärrisen och mossor vandrat in. 

Det är av det anförda tydligt, att podsolprofilens skikt, särskilt blek- 
jorden, besitta en höggradig resistens vid all markberedning. Icke desto 
mindre skulle det vara nästan omöjligt att förstå att blekjordsklumpar 
under långa tider kunna undgå förstöring i en åker, om ej de norrländska 
åkrarna voro synnerligen fattiga på daggmaskar. Det synes av allt att 
döma, som om dessa ej spela nämnvärd roll annat än i de mest bördiga 
och mullrika marker. Den vanligen mycket skarpa gränsen mellan det 
omplöjda skiktet och alven visar att eventuellt befintliga maskar högst 
obetydligt förmå omblanda mullen med mineraljorden. 

En annan omständighet, som i hög grad bidrar att förklara blekjordens 
resistens i åkerjorden, är de norrländska jordbrukarnas ofullkomliga 
markberedningsmetoder. Om dessa uttalar sig en sådan auktoritet som 
professor Hellström (1917, sid. 308) på följande sätt: »Jordens be- 
arbetning är på många ställen i Norrland så ofullständig, att den ej är 
1 stånd att under de år jorden ligger öppen utrota den vegetation, som 
ingått i den gamla vallen.» 

När bearbetningen ej förmår utrota en gammal vallvegetation är det 
mindre underligt, att den ej förmår förstöra fasta partier av blekjord, 
helst då den ej nämnvärt understödes av maskarnas verksamhet. 

De gjorda undersökningarna angående podsolprofilens förhållande vid 
markens odling belysa på ett i ögonen fallande sätt blekjordens allmänna 
resistens. Dessa undersökningar ha sålunda lämnat ett intressant kom- 
plement till studierna över blekjordens förhållande i begravda markpro- 
filer o. s. v. Se kap. 3:B. Det tyckes behövas avsevärda krafter för att 
kunna förstöra en en gång bildad blekjord, varför det synes berättigat 
att såsom i kap. 5 gjorts, tillerkänna blekjordsskiktets mäktighet en stor 
betydelse såsom indikator på den vegetationsutveckling, som en mark 
genomgått. 


[ND] 
[CS] 
jan 


[183] MARKSTUDIER 


FKOAPIaTet 


Återblick på podsolprocessen samt försök till teori för 
densammas uppkomst. 


På grundval av den inblick i podsoleringens kemiska natur och allmänna 
utvecklingsförlopp, som i det föregående vunnits, är det möjligt att för- 
klara uppkomsten av de olika skikten och därmed förknippade egendom- 
ligheter. Blekjorden är tydligen ett starkt vittrande skikt, som från början 
uppstår som en tunn zon ,som sedan ökar sin mäktighet. Ä äldre marker 
är, som redan framhållits, blekjordens mäktighet i Myrtillusgranskogar i 
stort synnerligen likformig inom en och samma trakt. Man frågar sig 
huru detta är möjligt, då somliga ytor podsolerats under hela postglacial- 
tiden, andra å något lägre nivåer blott under ett par årtusenden. Analoga 
förhållanden föreligga i de lavpodsolerade tallhedarna. 

En bidragande orsak till denna egendomliga likhet i profilens utbildning 
å äldre och yngre ytor kan vara, att podsoleringen först i och med den 
klimatiska nutiden tagit större fart. Med hänsyn till en mängd i det 
föregående nämnda fakta, särskilt den märkbara podsoleringen i den 
relativt torra och varma Kalmartrakten, är det emellertid omöjligt att 
tänka sig, att podsoleringen i Norrland under den relativt långa tid, som 
förflutit mellan isens avsmältning och den klimatiska nutiden skulle ha 
varit så långsam, att den ej märkbart bidragit till den nuvarande podso- 
leringsgraden. 

Ehuru det således är troligt, att den i relativt sen tid inträdda klimat- 
försämringen är en bidragande orsak till podsoleringens likformiga utse- 
ende å marker av mycket olika ålder, kan denna likformighet även full- 
ständigt förklaras på annat sätt. Den följer nämligen direkt av den 
tolkning av podsoleringens arbetssätt, som osökt låter uppställa sig med 
ledning av de utförda undersökningarna. Nedan skall framläggas ett 
försök till teori för podsoleringen, som synes gälla för nordsvenska för- 
hållanden. 3 

När blekjorden börjar bildas, angripa vittringsagensen, som i en viss, 
ändlig mängd bildas i råhumustäcket och sippra ned med regnvattnet, 
alla upplösbara mineral. Vissa av dessa, särskilt apatit, limonit och mörka 
mineral lösas mycket lättare än andra, såsom fältspaterna (jfr tab. 3, 
kap. 4:B2). Mängden lättlösliga mineral utgöra i allmänhet blott en 
tiondedel av mängden fältspater (se tab. I, kap. 2:A1). När lösningarna 
med de mineralupplösande agensen passerat blekjorden ha de blivit mät- 


232 O. TAMM [184] 


tade, d. v. s. förmå ej upplösa mera. Detta visas av att i rostjorden, 
omedelbart under blekjorden, finnas stora mängder limonit samt även 
fosforsyra, vilka ämnen väl ej skulle vara stabila här, om de nedsipprande 
lösningarna ännu hade förmåga att upplösa mineral. Visserligen före- 
ligger i rostjorden antagligen en jämvikt mellan utflockning och återupp- 
lösning, men man torde dock vara berättigad att antaga, att i genomsnitt 
de vittrande agensen i lösningarna hunnit neutraliseras under passagen 
genom blekjorden. 

Så länge blekjordens ytliga skikt innehålla avsevärda mängder av de 
lättast vittrande mineralen bli de upplösande agensen i vattnet fort mät- 
tade, varvid en tunn blekjord alstras. I samma mån som dessa mineral 
minskas, tvingas de nedåtträngande lösningarna att passera en allt längre 
väg, innan de bli mättade, varvid blekjorden växer i mäktighet. På 
samma gång tvingas emellertid agensen att allt mera slå sig på svårupp- 
lösligare mineral, såsom kali- och natronfältspat, vilka finnas i stora 
mängder. I den mån, som vittringen till stor del övergår till dessa mine- 
ral, kommer blekjordens mäktighet tydligen att växa med en retarderad 
hastighet, som småningom närmar sig noll. Teorien förklarar således 
naturligt, att blekjorden har samma mäktighet å marker av helt olika 
åldrar, trots att själva vittringsprocesserna måste tänkas vara i gång i 
ungefär samma omfattning, om humustäcket, klimatet m. fl. faktorer 
äro lika. 

Enligt teorien bör blekjorden i sin övre del vara fattig på lättvittrade 
mineral. Så är även städse förhållandet å äldre marker. TLTimonit och 
apatit saknas fullständigt, särskilt i blekjordens övre del och järn-mag- 
nesiamineralen finnas där i mycket låg procent. (Jfr kap. 4:B2, analyser 
yta I och 6, kap. 1I1:A.) Alla mineral, som över huvud förete spår av 
vittring synas vara mera angripna 1 blekjordens övre del än i dess undre. 
Ännu har emellertid blekjordsbildningen ingenstädes nått det stadium, 
då även fältspaterna börjat försvinna ur blekjordens övre del. Däremot 
synas dessa mineral i brist på lättare lösliga bli allt kraftigare angripna. 
En kemisk och mineralogisk granskning av blekjord styrker sålunda obe- 
tingat den ovan framförda teorien. Fullständigt kan man knappast vänta 
sig att ens de lättare upplösbara mineralen skola vara försvunna ur blek- 
jordens övre del, enär det dels kan förekomma stora korn, som långsamt 
lösas, och dels inneslutningar av lättare lösliga mineral i svårare lösliga. 
Måhända antyder den i kap. 4:B4g anmärkta låga procentsiffran för 
magnesium i flodvattnet att vittringen numera mest bearbetar de magne- 
siumfria fältspaterna. 

Teorien fordrar vidare, att om lättare vittrade mineral saknas i en 
mark måste de mera svårupplösliga angripas i desto högre grad. Så är 


[185] MARKSTUDIER 233 


också förhållandet i yta 5, Älvdalen, där kvarts och kalifältspat tillsam- 
mans utgöra 88—989 9, av hela massan. Här uppvisar den svårvittrade 
kalifältspaten högre vittringsgrad än i någon annan profil. Vidare borde 


o 


blekjorden utbildas med större mäktighet å ett svårvittrat underlag än 
å ett lättvittrat. Måhända bidrager denna omständighet att förklara den 
relativt mäktiga blekjorden i övre Dalarna (yta 5) samt den ganska tunna 
i Jämtlands silurtrakter (yta 4); på grund av vegetationens olikhet och 
andra omständigheter kan dock intet med någon säkerhet sägas om 
denna sak. 

Mycket talar sålunda för riktigheten av den framförda teorien; utan 
att tillgripa densamma vore podsoleringen i Norra Sverige ganska svår- 
förståelig, då processen ständigt måste förutsättas fortskrida. Att ge- 
nom direkta kemiska undersökningar påvisa olika vittringsgrader i blek- 
jordar av olika åldrar, frånsett de mycket unga (se yta 9, 10, 11, kap. 
II:A) torde vara mycket svårt, enär skillnaderna utom möjligen i fråga 
om de allra lättast vittrande mineralen ännu äro så pass små, att de i 
varje specialfall stundom ej alldeles klart framträda bredvid skillnader, 
förorsakade av primära olikheter i det ursprungliga materialet. Den rela- 
tivt unga ytan 12 (kap. I1:A) visar t. ex. lägre procent utlöst fosforsyra 
än de äldre i övrigt analoga ytorna, men säkra slutsatser kunna härav 
knappast dragas. 

Vad rostjorden beträffar, har i det föregående ett flertal olika iakt- 
tagelser av förloppet vid dess bildning vidrörts. Härav framgår, att 
rostjorden alltid anlägges med en större mäktighet än blekjorden, vanli- 
gen 5—10 cm. Ofta finnes tydlig blekjord i unga profiler utan att rost- 
jorden ännu är märkbar, men stundom synes rostjorden vara det, som 
först framträder. De första antydningarna till rostiord visa sig i form 
av horisontala strimmor i profilväggen på rostjordens plats. Den när- 
maste orsaken till rostjordens utbildning är kolloidernas utfällning, för- 
modligen i ungefärlig samklang med Aarnios experiment (se kap. 
HebdeWI Men orsaken till att detta sker återstår att utreda. Avi det 
föregående torde framgå, att rostjorden ej befinner sig i livlig vittring 
och därför ej från början är särskilt rik på elektrolyter. Orsaken till 
kolloidernas avsättning under blekjorden vid processens början anser jag 
då snarast kunna tänkas på följande sätt: Vatten sipprar långsamt ned 
från markytan. Vid passagen genom humustäcket och blekjorden upptar 
det därstädes frigjorda kolloider och elektrolyter. När vattnets upplös- 
ningsförmåga efter passagen genom blekjorden är uttömd, vidtager genast 
en utflockning av olika kolloider, som nu ha uppnått de koncentrations- 
områden inom vilka de delvis fälla ut varandra. I fuktigare marker med 
mäktigare humustäcke sker en betydligt större produktion av lösliga 


234 Ö: TAMM. (1861 


Tab. 8! Genom vittringen i medeltal årligen frigjorda mängder av olika ämnen 
i blekjorden, yta 12. 


Durch die Verwitterung in der Bleicherde jährlich im Mittel freigemachte Mengen 
verschiedener Stoffe, Probefläche 12. 


Upplöst mängd i gr 
per år och kvm 


Gelöste Menge in gr 
pro Jahr und kvm 


SIGMAS AE Kd TI AR-HNG 2,2 
Fes0: Böter Bla n sluta ald.6;å'0 a » ac ap) em bioip pin KV Rip! e SRALEP GIANG Br UT 
(ET Nerd mr AS 5 eistararie ns bre RETA 0,3 
MgO RS ISEN Ja fo La a fär fa tajRI Sets -a es Les Vvs) I via ata A a Rn TEE RID ERE O,5 
Na,O le Ia pe Us Klelelej ks) o ee Bele ale AE.e.ei öjt lol skalle f Bee 0,3 
KO) Pl s fe lelsjal systole a er efbla]e, prajagala fö[ ne ere rnne) pip NIE] sys Köer ake [SVELSTA 0,5 
FS OVAT RNE: SA VRT NS Ae bsr ragg Bör Ka RR Roe 0,15 


humusämnen. Detta bör naturligtvis i hög grad påverka utsträckningen 
av de områden inom vilka kolloiderna flocka ut varandra. Det förefaller 
som om i torra marker, t. ex. de flesta tallhedar, kolloiderna falla ut inom 
ett vertikalt vidsträcktare område än i något fuktigare, varigenom rost- 
jorden i de förra kommer att obetydligt skilja sig från underlaget, som 
till betydande djup är något limonitpigmenterat, delvis måhända till följd 
av oxidation. I fuktigare marker sker utfällningen i en något mer be- 
gränsad zon. Här produceras större kvantiteter kolloider och utfäll- 
ningen blir därför också intensivare, skiktet mera utpräglat. 

Man får nog tänka sig, att i rostjorden försiggår både upplösning och 
utfällning av kolloider. Under clika årstider med olika nederbörd för- 
siggå processerna troligen på olika sätt. Det torde i rostjorden föreligga 
en jämvikt, som regleras av vissa bestämmande faktorer, den genom- 
snittliga, genomrinnande vattenmängden och andra. Måhända äro de 
i det nedsipprande vattnet befintliga kolloiderna ständigt instabila och 
börja falla ut redan i blekjorden, fastän de därstädes vid andra tillfällen 
åter snabbt upplösas. 

Sannolikt verkar ett skikt, där kolloider börjat utfalla, absorberande 
på nya kolloidmängder, vilket bidrager till rostjordens fortbildning; det 
är möjligt, att det blott behöves en impuls till rostjordsbildning för att 
densamma sedan skall fortbildas (jfr Ehrenberg, 1918). I en begra- 
ven podsolprofil fastna sålunda kolloiderna ej i det gamla blekjords- 
skiktet, som är fritt från ursprungliga kolloider, utan låta detta ligga 
intakt med nybildad rostjord ovan och gammal inunder. 


t En dylik beräkning gjordes av mig redan i mitt preliminära meddelande (TAMM 1915). 
Den anfördes där som en uppskattning av helt preliminär natur. Sedan dess har emellertid 
min uppfattning av hela podsolprocessen undergått en viss fördjupning, varför beräkningen 
nu utförts på något annorlunda sätt. Olyckligtvis hade i den preliminära uppskattningen 
ett räknefel insmugit sig, varigenom de urlakade mängderna per år multiplicerats med en 
faktor, som var 10 ggr för stor. 


[187] MARKSTUDIER 235 


Beträffande en av de undersökta provytorna, nr 12, är tiden, under 
vilken man kan antaga, att podsoleringen fortskridit, tämligen noga känd. 
Den är högst 600 år. Man kan då här med ledning av värdena på 
de utlakade mängderna av olika ämnen uträkna de årligen i medeltal per 
kvm genom vittringen frigjorda kvantiteterna. Klimatet och skogstypen 
ha sannolikt hela tiden varit ungefärligen likartade. Resultatet av beräk- 
ningen framgår av tab. 8. 

Ehuru beräkningen av de årligen genom vittring lösliggjorda mäng- 
derna ej är att betrakta som ett vetenskapligt resultat, utan mera som 
ett experiment, vågar jag dock tillerkänna densamma ett visst värde, så- 
som åtminstone angivande rätt storleksordning. En motsvarande Dbe- 
räkning för de andra ytorna har ej samma intresse, då ju sannolikt vitt- 
ringen varierat mycket i intensitet med klimatets och skogssamhällenas 
växling och med markens växande ålder övergått till svårlösligare mineral. 
Genomgående ge sådana beräkningar av årligen lösliggjorda mängder för 
dessa ytor betydligt lägre värden. Måhända kan man häri se ett symptom 
av, att blekjordsbildningen under stora delar av postglacialtiden, då kli- 
matet varit gynnsammare än nu, förlöpt långsammare. / 

De i tab. 8 framställda siffrorna avse att i någon mån söka belysa 
huru stora saltmängder, som en Myrtillusskog i mellersta Norrland till- 
föres genom den kemiska vittringen i markytan. Per hektar och år bli 
värdena för de viktiga ämnena kalk, kali och fosforsyra resp. 2 IE, SINS 
och I kg. Härtill komma sedan de mängder, som frigöras vid förmult- 
ningen av humuslagret, vilka äro att betrakta som magasinerade mängder, 
som tidigare alstrats genom vittringen. De lösliggjorda mängderna kisel- 
syra, järn och aluminium torde till betydande del absorberas i rostjorden. 

Om man antager, att årligen omkring 250 mm nederbördsvatten rinner 
ned i marken och där bildar grundvatten (årliga nederbörden, se tab. 7), 
så kan man uppskatta de koncentrationer som böra uppnås av de genom 
vittringen frigjorda mängderna av de ovan angivna ämnena, vilka ej 
nämnvärt synas absorberas i rostjorden. Man kommer då till värden, 
vilka ungefärligen överensstämma med koncentrationerna för motsvarande 
ämnen i Byskeälvens vatten enl. Hofman-Bang (1905). 

Vad ortstensbildningen beträffar, har det som i kap. 6 nämnts, ej 
lyckats mig att tillfredsställande ” förklara densamma. Ortsten upp- 
står företrädesvis, men ej nödvändigt, där den allmänna podsoleringen är 
stark, och allra helst och i största mäktighet, där vatten från torvmarker 
få tillfälle att starkt podsolera dessas omgivningar. I dylika fall kan även 
blekjorden uppnå stora mäktigheter, vilket väl förklaras av den abnormt 
stora tillförseln av vatten och vittringsagens. 


236 O. TAMM [188] 


KAP 


Skogligt betydelsefulla slutsatser av de utförda 
undersökningarna. 


Av de utförda undersökningarna kunna åtskilliga slutsatser av skog- 
ligt-praktiskt värde dragas. De ha också i det föregående här och var 
blivit berörda, men torde förtjäna att i ett sammanhang och med större 
utförlighet framhållas. 

Marken äger i det nordsvenska barrskogsområdet en stor rikedom på 
för skogen värdefulla mineral, som ställer den i en betydligt gynnsam- 
mare klass än t. ex. de nordtyska sandhedarna (se sid. 73, 74). Endast 
där större områden med kemiskt fattiga och svårvittrade bergarter före- 
ligga såsom i övre Dalarnas porfyr- och sandstenstrakter, är markens 
kemiska och mineralogiska beskaffenhet svag. Av det viktiga ämnet 
kalk finnes sålunda i den undersökta ytan i Älvdalen, Dalarna (se sid. 
252) endast omkring en sjättedel av vad som är normalt i skogsmarken. 
De svagare skogsmarker, som finnas i dessa trakter, härleda säkerligen 
i icke ringa mån sitt mindre gynnsamma skick ur mineraljordens pri- 
mära egenskaper (se sid. 152) och torde därför erbjuda stora svårig- 
heter vid försök att omvandla dem till en produktivare skogstyp än den 
nuvarande ljungrik: tallhed med relativt mäktig råhumus. I de flesta 
andra delar av det nordsvenska barrskogsområdet, där berggrunden ut- 
göres av graniter, gnejser, syeniter m. m. lägger däremot med säkerhet 
mineraljordens kemiska beskaffenhet ej några hinder i vägen för en be- 
tydligt ökad produktion. 

Sandjord är mineraliskt fullt ut lika värdefull som morän eller mjäla 
och då vittringen synes försiggå på samma sätt även om materialet 
är grövre (se sid. 128), så torde sanden i fråga om produktion av nä- 
ringsämnen ej ställa sig mycket ogynnsammare än morän. Dock måste 
naturligtvis absorptionen av de lösliggjorda salterna vara förminskad i 
ett jordslag, som är fattigt på finkorniga beståndsdelar. Den viktigaste 
skillnaden mellan sand- och moränmarker ligger emellertid ej på det 
kemiska området utan i förmågan att kvarhålla fuktighet, vilket nedan 
skall beröras. 

Den i kemiskt avseende minst gynnsamma egenskapen hos den nord- 
svenska skogsmarken är utan tvivel att kalken föreligger i en svårvitt- 
rad form: som beståndsdel i en ganska sur fältspat. I övrigt kan sägas 


[189] MARKSTUDIER 237 


att alla för skogen behövliga ämnen finnas i ganska riklig mängd. Pro- 
blemet gäller att söka bringa marken i ett sådant skick, att största 
möjliga kvantiteter näringsämnen bli tillgängliga i en för skogsträden 
assimilerbar form. 

Ovan sid. 102 har framhållits att den karbonatbundna kalken relativt 
hastigt försvinner ur skogsmarken. Denna process har emellertid endast 
lokal betydelse inom de trakter, där jordlagren äro inmängda med kalk- 
stensmaterial. Processen har säkerligen haft en stor betydelse för sko- 
gen i t. ex. det centrala Jämtland. Man kan förutsätta, att medan stora 
förråd av kalciumkarbonat ännu funnos i ytan på de leriga moränerna 
i silurområdet, mullmarker med örtrik markvegetation böra haft en 
mycket stor utbredning. Nu har karbonatet mångenstädes försvunnit 
ur de övre lagren på de högt liggande skogsterrängerna (jfr sid. 231) 
och i och med detta har skogstypen mångenstädes övergått till en ris- 
och mossrik granskog, som ej mycket skiljer sig från den i det övriga 
Norrland vanliga. (Jfr Hesselman, 1917 a, sid. 399). På dessa marker 
har ej längre kalkurlakningen någon så stor betydelse, enär processen 
redan kommit in i ett stadium, då marken blivit betydligt utarmad på 
kalciumkarbonat. Processens fortskridande torde knappast kunna genom 
några åtgärder påverkas. I sluttningar och lägre belägna terränger har 
kalktransporten ur marken såsom Hesselman framhållit en stor bety- 
delse genom att där framkalla en rik växtlighet. I sluttningarna uppstå 
ofta vackra örtrika granskogar och a lägre terränger mycket gynnsamma, 
efter avdikning särdeles alstringskraftiga torvmarker. Möjligheten av att 
kalkutlakningen rent av påverkat utbredningen av vissa skogselement 
har framhållits av Halden (1917, s. 206). 

Blekjordsbildningen betyder en stadig utarmning av marken på vär- 
defulla mineralbeståndsdelar, såsom de viktiga ämnena kalk, fosforsyra 
och kali (se sid. 109, tab. 3). Ju mäktigare blekjorden är, desto fatti- 
gare är marken på dessa beståndsdelar, vilket i ringa mån kompenseras 
genom att helt små mängder av dem, åtminstone fosforsyran, absorberas 
i rostjorden. Emellertid frigöras genom vittring i blekjorden ständigt 
nya mängder, särskilt av kalken och kalit, i mindre mängd fosforsyran, 
som redan till största delen försvunnit ur blekjorden (se sid. 121—123). 
Antagligen existerar det för skogen ett fosforsyreproblem, som ännu så 
länge undanskymmes av de viktigare kalk- och kvävefrågorna, men som 
i den mån dessa bli lösta, kommer att göra sig gällande. 

Det är anmärkningsvärt att det vanliga fosforsyremineralet i marken, 
apatit, utom fosforsyra innehåller stora mängder kalk i en mycket lätt- 
lösligare form än i de silikatiska kalkmineralen (jfr sid. 121). Apatiten 
är sålunda ett av de allra värdefullaste mineralen i skogsmarken och 


238 O. TAMM [190] 


säkert är bristen på apatit en ur skoglig synpunkt mycket dålig egen- 
skap hos blekjorden. Att denna apatitbrist dock ej behöver vara ödes- 
diger visas av att vacker skog mången gång förmår växa i mäktig och 
utpräglad blekjord (se sid. 213). Järn-magnesiamineralen äro av bety- 
delse för skogen genom sin halt av lättlöslig magnesia och. den visser- 
ligen rätt obetydliga halt av kalk och kali i mera lättlöslig form än i fältspa- 
terna, som de innehålla. Även en försvinnande liten del av deras järn- 
halt torde komina skogen till godo. Järnhalten har även den betydelsen 
att utgöra råmaterialet för de järnföreningar, som delvis bilda binde- 
medlet i ortsten. Ingen blekjord torde ens i sina övre delar vara all- 
deles uttömd på järn-magnesiamineral (se sid. 109) men vittringen torde 
dock mångenstädes hunnit till det stadium, då övervägande fältspater 
angripas. Dessa innehålla de största mängderna kalk och kali och förmå 
praktiskt taget i det oändliga leverera lika stora mängder lösliga kali- 
och kalkföreningar som för närvarande. 

Även bortsett från sin förminskade halt av åtskilliga för skogen vär- 
defulla ämnen har blekjorden emellertid även andra mindre gynnsamma 
egenskaper. Dessa torde sammanhänga med blekjordens fattigdom på 
utflockade kolloider. I det föregående (se sid. 126) har visats, att blek- 
jorden saknar tendenser att kvarhålla sådana. De utflockade kolloiderna 
ha emellertid en viktig uppgift att fylla i marken. Dessa kroppar inne- 
hålla nämligen alltid små mängder absorberade salter, vilka kunna gå 
i lösning vid större vattentillförsel och därigenom komma skogen till 
godo. Vid ökad koncentration i markvätskan kunna nya mängder salter 
absorberas; med andra ord de utflockade kolloiderna verka som ett slags 
nyttiga regulatorer på tillförseln av växternas näringsämnen. Det måste 
då vara en olägenhet, om det i en marks övre del finnes ett skikt, som 
i utpräglad grad saknar utflockade kolloider. Blekjorden blir ett i viss 
mån isolerande skikt mellan den på kolloider rika rostjorden å ena sidan 
och humuslagret å andra sidan. Detta demonstreras av rötternas be- 
nägenhet att utbreda sig dels i humustäcket och dels i rostjorden. 

Det blir på grund av blekjordens olika egenskaper en fråga av stort 
skogligt intresse att söka utreda med vilken hastighet den tillväxer i 
mäktighet. Ovan sid. 162 har emellertid visats, att blekjordbildningen 
är en mycket långsam process, och att dessutom (se sid. 232) tillväxten 
i mäktighet avtager i hastighet. Det fordras minst 100 år för att bildas 
en märkbar blekjord, som dock kemiskt sett är mycket litet utpräglad 
(se sid. 148). En ordinär blekjord behöver omkring I 000 år för sin 
uppkomst. Man kan 'sålunda ur skogens synpunkt taga blekjordens 
fortbildning med stort lugn och det är ej i en snabbt: tillväxande blek- 
jord, som faran för våra skogsmarkers degeneration ligger. 


[191] MARKSTUDIER 239 


Förekomsten av en blekjord har emellertid även ur en annan synpunkt 
ett intresse: den har en symptomatisk betydelse. Blekjorden är näm- 
ligen ett resistent minnesmärke av att en mäktig råhumus länge har 
betäckt en mark. En mäktig blekjord, (i mellersta Norrland 7—8 cm, 
i övre Norrland 10 cm och däröver, likaledes i Bergsslagen och Värm- 
land), är ett tecken på att marken sannolikt länge varit bevuxen med 
en mossrik granskog eller barrblandskog. 

Då blekjordens fortbildning är en långsam process, som dessutom 
f. n. svårligen kan direkt av människan påverkas, är det uppenbarligen 
på omvandling av humuslagret, som alla markförbättrande åtgärder (så- 
som bränning av hyggen, markberedning) måste inriktas. . Dessa åtgär- 
ders inflytande och betydelse ha belysts av Hesselman (1917 b o. c). 
Den fråga som uppställer sig är då om dylika åtgärder även på en 
mark med utpräglad och mäktig blekjordsbilning i övre Norrland kunna 
nå goda resultat. Detta är utan tvivel fallet. 

Man ser ofta i övre Norrland att en trakts bästa skogar, om man 
bortser från vissa rätt sällsynta granbestånd å mullrik mark, växa på 
starkt podsolerade terränger. I Degerfors socken i Svarttjärnstrakten 
iakttog jag sålunda ett mycket produktivt bestånd å sådan mark. Nästan 
alltid är det i dylika fall fråga om gamla brännor, som blott äro femtio 
eller hundra år gamla. Det allra vackraste exempel härpå, som jag 
anträffat är Lillgranberget nära Talliden i Jörnstrakten. Här var en 
omkring år 1827 inträffad mordbrand (enligt kronojägare K. G. Sten- 
berg i Jörn) orsaken till att en gammal granskog med stark podsolering 
övergått i en utomordentlig växtlig tallskog, som torde vara ortens 
produktivaste bestånd. Marken hör till de starkast podsolerade, ej för- 
sumpade markerna i trakten med omkring 10 cm:s blekjord. Klimatet 
är ganska strängt och berggrunden porfyr. De allra flesta marker i 
trakten österut på granitgrund äro betydligt svagare podsolerade och 
bevuxna med tämligen dåliga tallhedar. Dåliga, svagt växande gran- 
skogar å starkt podsolerade marker förekomma där även. Överallt 
bildas jordmånen av en mycket likformig morän; hela trakten ligger 
över marina gränsen. 

Likartade förhållanden å gamla brännor finner man allmänt i övre 
Norrland. Orsaken till skogens gynnsamma växt å brännorna är såsom 
Hesselman (1917 b) visat humustäckets goda tillstånd. Denna faktor 
överväger synbarligen alldeles den ogynnsamma faktor, som den mäk- 
tiga blekjorden utgör. Det är ingen tillfällighet, att just de mycket 
godartade skogarna i dessa trakter stå på starkt podsolerade marker. 
Att marken är starkt podsolerad är nämligen beroende på att den länge 
varit täckt av ett relativt mäktigt råhumuslager. Ett sådant är ett 


240 O. TAMM [192] 


gynnsamt objekt för en ej för häftig skogsbrand att förbättra utan att 
förtära. Ett tunnare och torrare humuslager blir däremot nästan förtärt 
av en brand och skogsbeståndet omvandlas kanske i en mer eller mindre 
lågproduktiv form: tallhed. 

Man kan sålunda säga, att den starka podsoleringen, ehuru i sig själv 
en skadlig faktor, dock är ett symptom av att marken varit betäckt av 
ett humuslager, som visserligen kanske varit ganska hopfiltat och svår- 
artat, men dock erbjuder möjligheter att genom tjänliga medel, t. ex. 
hyggesbränning, kunna omvandlas i ett gynnsamt humuslager, som för- 
mår att skänka marken en hög produktionsförmåga. De väldiga arealer 
trögväxande granmarker av Myrtillustyp, som finnas i övre Norrland, 
äro starkt podsolerade. Man kan trots detta vara övertygad om att 
det ej föreligger någon faktor i mineraljorden, som omöjliggör deras 
försättande i ett bättre skick, ty mineraljorden är där likvärdig med 
mineraljorden i många utmärkt växtliga bestånd. Tvärt om, kommer 
humuslagret i gynnsamt tillstånd, bör marken kunna producera mycket 
mera. Att få humuslagret i detta tillstånd ligger i skogsvårdarens makt 
(se Hesselman 1917 b). Med hänsyn till mineraljordens egenskaper 
kan man alltså hysa stor optimism angående de flesta av våra nordliga 
granskogars framtid. Att märka härvid är även topografiens stora roll 
för skogsbeståndet. Då alla de slutsatser, som dragits, gälla plana och 
svagt sluttande marker, är det tydligt, att förhållandena i starkare slutt- 
ningar kunna ställa sig än gynnsammare. 

Podsoleringens betydelse på tallhedarna är annorlunda. De lavpod- 
solerade markerna ha en mycket tunn blekjord (se sid. 173) och äro 
sålunda i själva verket rikare än andra på värdefulla mineral och äga 
de andra företräden, som sammanhänga med en obetydligt utvecklad 
blekjord. Den svaga podsoleringen vittnar emellertid om att marken 
alltid varit bevuxen med en torr, lavrik tallhed. Felet med marken, 
som gör att ingen produktivare skogstyp trives, är den låga fuktighets- 
graden, ej näringsbrist. Detta framgår med stor tydlighet av att å ena 
sidan lavrika tallhedar kunna uppkomma å mäktig, torr älvsand, som 
innehåller betydande mängder kalciumkarbonat (se sid. 140), å andra 
sidan av att befintligheten av ett ortstenslager kan möjliggöra att en 
fläck i en torr tallhed blir bevuxen med en mossrik skogstyp, trots att 
trädens rötter uteslutande måste gå i en utpräglad blekjord (se sid. 212). 
Fuktighetsförhållandena äro på en lavpodsolerad hed nästan alltid be- 
roende på avlagringens geologiska natur (sand och rullstensgrus) och äro 
därför svåra att väsentligt förbättra utan bevattning, som i de flesta fall 
är outförbar. Man kan därför misstänka, att en dylik tallhed kommer 
att trotsa försök att omvandla skogstypen i en mossrik sådan. Ofta 


[193] MARKSTUDIER 241 


äro lyckligtvis dylika tallhedar lättföryngrade (t. ex.i Degerfors, yta 7, 
se sid. 254). Detta sammanhänger antagligen med deras belägenhet på 
älvsand i de klimatiskt gynnsamma ådalarna, När de emellertid äro 
svårföryngrade (ex. Skaiteheden, se sid: 175, 215), torde de vara det 
otacksammaste objekt, som kan tänkas för skogsvården. I själva verket 
har jag iakttagit tre fall av misslyckade markberedningar med sådd å 
mycket torra tallhedar i översta Norrland, om också det är för tidigt att 
ännu yttra sig med säkerhet angående resultatet av dessa åtgärder. 

De medelstarkt och än starkare podsolerade tallhedarna böra kunna 
ge anledning till vissa förhoppningar. Dessa hedar äro också de på 
moränmark så gott som alltid förekommande. Här har alltid ett ris- 
och mossrikare humustäcke funnits, varav just den starkare podsole- 
ringen är ett resultat (se sid. 186). Fuktigheten är väsentligt gynn- 
samfnare än på de lavpodsolerade hedarna och bör i många fall kunna 
räcka till för en mossrik markvegetation. Har en sådan vandrat in och 
alstrat ett humuslager, kan detta sedermera medels tjänliga metoder för- 
bättras och som resultat torde i många fall en produktivare, mossrik 
skog erhållas. Det är givet, att en dylik utveckling ej går fort. I na- 
turen försiggår den säkerligen av sig själv, om skogen skyddas för 
brand. Det blir då skogvårdarens uppgift att på allt sätt befrämja och 
påskynda denna utveckling, vilket säkerligen kan ske genom att söka 
hålla beståndet så tätt som möjligt och att vid föryngring genom tjän- 
liga medel (se Hesselman 1917 c) söka framkalla ett så tätt plantbe- 
stånd som möjligt, och, då så är möjligt, befrämja invandring av gran 
och björk. Gran- och björkbuskar, om än oväxtliga, göra nytta som 
markbeskuggare och befrämja risens och mossornas trevnad. Stora are- 
aler dylik tallhed, som blott på grund av elden är i lågproduktivt till- 
stånd bör på detta sätt småningom kunna omvandlas. 

Allra fortast torde resultat erhållas med de starkast podsolerade 
tallhedar i Norrland, som uppkommit ur granmarker eller gränsa mot 
myrar o. s. v. (se sid. 179, 180). I norra Dalarna däremot ha de starkt 
podsolerade tallhedarna ett helt annat skaplynne än å de mineraliskt 
kraftigare markerna i Norrland (se sid. 152). De äro som ovan nämnts 
säkerligen ganska stabila; de torde erbjuda stora vanskligheter vid för- 
sök att omvandla dem i produktivare skogstyper. Problemet ligger här 
ej i fuktigheten, som ofta är ganska riklig, utan sannolikt i humustäcket 
och närsalttillgången. Det synes därför svårlösligt, för så vitt ej man 
t. ex. är i stånd att genom bevattning tillföra friskt och näringsrikt vatten. 

Podsoleringen å tallhedarna har sålunda ur skoglig synpunkt ett stort, 
symptomatiskt intresse. En tallhed bör. emellertid utom av den svaga 
podsoleringen även städse bedömas med ledning av markvegetationen 


16. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


242 O. TAMM = [194] 


(se sid. 182). Det är just den artfattigaste, svagast podsolerade tall- 
hedstypen, som av flere forskare ansetts vara mest resistent. I de 
större delarna av Norrland, där berggrunden huvudsakligen är granit 
och gnejs, bör man sålunda med en viss rätt kunna vänta att ju star- 
kare podsoleringen i en tallhed är, desto lättare bör man kunna för- 
vandla den i en produktivare typ, därest klimatförhällandena det med- 
giva. Måhända äro svårigheterna större på de porfyrområden, som 
finnas i det inre Lappland; dessa ha knappast berörts av mina under- 
sökningar. 

Beträffande ortstensförekomsternas betydelse för skogen, så råder en 
viss skillnad i fråga om granskogar och tallhedar. I de förra måste 
ortstenen betraktas som en skadlig företeelse, om ock dess skadegörelse 
för närvarande är föga påtaglig och ej alls jämförlig med den motsva- 
rande å hedarna i Danmark och Nordtyskland. Ortstenen kan skada 
på två sätt: genom att hindra rötternas framträngande och försvåra 
vattentransporten i marken. Av dessa båda fenomen torde det senaste 
vara det viktigaste, men ej heller dettas betydelse framträder klart vid 
undersökning. (Se sid. 199—201, 222.) 

På tallhedar är ortstenen övervägande nyttig. Här är fuktigheten 
den viktigaste faktorn, som, om den också ej synes reglera tallens liv 
och ej heller dess föryngring (se Hesselman, 1910), har den allra största 
betydelse för den råhumusbildande markvegetationen. Därigenom har 
den indirekt stort inflytande på tallbeståndet och möjliggör produktio- 
nens framtida höjande. Problemet på en tallhed måste städse vara att 
öka humuslagrets mäktighet och samtidigt förbättra detsamma. Detta 
kan ske, om man förmår öka markytans fuktighetsgrad, varvid gran, 
björk, ris och mossor genast invandra och bildning av en gynnsam 
humus inträder. Ett ortstenslager bidrager, om det är mäktigt och 
tätt, i hög grad att kvarhålla fuktigheten i marken, varigenom just 
de nämnda växterna finna trevnad (se sid. 213). Vid sidan härav är 
ortstenens skadliga inflytande som rotdeformerande faktor av oväsentlig 
betydelse (se sid. 208). 

Beträffande ortstensbildningens hastighet ha ej säkra data kunnat er- 
hållas; att döma av markprocessernas allmänna förlopp och hastighet i 
Norrland torde det dock vara antagligt att den är en långsam process, 
som fordrar minst många hundra år för att kunna åstadkomma resultat 
av någon betydelse (se sid. 197). 

De markvårdsåtgärder (bränning, markberedning m. m.), som pläga 
utföras å granmarker äro alla ägnade att bringa humuslagret i en gynn- 
sammare, på lättillgängliga, absorberade närsalter mera rik form. Häri- 
genom avtrubbas antagligen podsoleringsprocessen något (jfr sid. 150, 153), 


[195] MARKSTUDIER 243 


utsikterna för ortstenbildning minskas; i lyckliga fall bör humustäcket 
småningom åtminstone nedtill bli något mullartat och markvegetationen 
inblandad med ÖOvxalis acetocella. 

De markvårdsåtgärder, som kunna utföras å tallhedar (markberedning 
m. m.) avse alla att söka framkalla ett tätare bestånd och en ökad 
råhumusbildning. Härav blir givetvis en hastigare podsolering följden 
(se sid. 186). Det nybildade humustäcket bearbetar kraftigt det mine- 
raliskt rika materialet. Även om detta har relativt grov kornstorlek, 
som på vissa sandhedar, synes vittringen försiggaå nästan lika raskt som 
eljest. En ökad podsolering blir följden och det är ej heller uteslutet, 
att ortstensbildning kan inträda som följd av de markvårdande åtgär- 
derna. En sådan ortstensbildning, som f. ö. antagligen aldrig skulle nå 
någon större omfattning, utan blott resultera i spridda klumpar (jfr sid. 
205), är på de torra marker i övre Norrland, där den skulle kunna 
ifrågakomma, emellertid att betrakta som nyttig, enär den skulle öka 
markfuktigheten och därmed minska faran för att marken återfölle i sitt 
lågproduktiva skick. Att genom markvård nå så långt, att även å tall- 
hedarna humustäcket bleve så gynnsamt, att podsoleringen åter av- 
trubbades, och ÖOvxalis acetocella kunde trivas anser jag tillsvidare vara 
en utopi. Allra svårast torde det som nämnts vara att genom åtgärder 
förbättra produktionen på de allra torraste, lavpodsolerade tallhedarna 
i övre Norrland. Markprofilen i dessa antyder, att aldrig naturen själv 
lyckats bereda möjligheter för mossornas trivsel på dessa hedar, och 
då är det troligt att det även är svårt för människan att uppnå detta 
resultat (utom genom bevattning). Utan mossor blir det emellertid ej 
något verkligt gynnsamt, friskt humustäcke, vilket av allt att döma 
synes vara det bestämmande elementet för skogen i den norrländska 
marken. 

Som allmän slutsats angående podsoleringens skogliga betydelse torde 
kunna sägas, att den för närvarande är svår att säkert skönja bland de 
många andra faktorer, som influera på skogen. De på unga, svagt 
podsolerade marker (se sid. 147) växande skogarna äro ofta i ett mycket 
gynnsamt skick, som till någon del nog kan bero på podsoleringens 
svaga utveckling men säkerligen mest på den gynnsamma fuktigheten. 
En mycket god produktion borde därför kunna åstadkommas på de 
klimatiskt välbelägna sandhedarna i de norrländska ådalarna, om man 
genom bevattning från de högre liggande, sluttande moränterrängerna 
kunde sörja för deras fuktighetsfråga. 

De olägenheter, som skogen eventuellt kan ha av såväl blekjord som 
ortsten komma måhända en gång till synes, då man genom god mark- 
värd bringat humuslagret i bästa möjliga tillstånd och nått det gräns- 


244 | O. TAMM [196] 


värde för möjlig produktion, som på varje mark bör kunna nås. Då 
kommer förmodligen mineraljordens kemiska egenskaper, dess blekjord 
och dess ortsten tillsammans att utgöra en viktig del av det komplex 
av faktorer som bestämmer det nämnda gränsvärdets storlek. 

Den tidpunkt, då gränsvärdet för markens produktion i Norrland är 
nådd, är säkerligen ännu långt avlägsen. Innan dess torde den värde- 
fullaste konsekvensen av den uppnådda kännedomen om markens ke- 
miska och mineralogiska beskaffenhet vara den, att det huvudsakliga 
problemet för höjandet av skogsproduktionen ej ligger i mineraljorden. 
På granmarkerna ligger det i humustäcket och på tallhedarna i humus- 
täcket och fuktigheten i markens ytlager. Humustäckets betydelse har 
redan framhållits av Hesselman, som dess bättre delvis även kunnat 
klarlägga verkningarna av de metoder, som kunna tillgripas för att för- 
bättra detsamma. Mina undersökningar synas ådagalägga att, bortsett 
från vissa speciella trakter med svårvittrad berggrund såsom Dalarnas 
sandstens- och porfyrområden och därmed likvärdiga, i mineraljorden 
intet hinder finnes för uppnående av en hög produktion om man bortser 
från en del block- och stenmarker, av havet starkt bearbetade morän- 
marker, grövre grusmarker 0. s. v., som dock äro undantagsfall. 

Berggrunden är inom det nordsvenska barrskogsområdet till allra största 
delen bestående av gnejs och granit, och moränerna, särskilt i det väl- 
diga området ovan marina gränsen, äro ganska likformiga. På allra 
största delen av detta område bör, där ej klimatet lägger oöverstigliga 
hinder i vägen, om skogseldar förhindras å tallhedar och marken vårdas 
såväl där som i granskogarna produktionen kunna höjas med mycket 
stora belopp. Vid den tidpunkt när detta inträffat, medge måhända 
virkespriserna en tillförsel av kalk och möjligen fosfat i lämplig form till 
marken, varigenom sedermera produktionen torde kunna höjas ännu 
väsentligt mer. 

Som slutomdöme om den utförda undersökningen kan framhållas, att 
den är ägnad att inge en allmän optimism beträffande vårt svenska 
skogsbruks framtid. Den har visat, att mineraljorden nästan överallt är 
vik på värdefulla mineral och att den degeneration, som vissa marker 
ha undergått, egentligen endast nått någon ödesdigrare följd i fråga 
om humustäcket. Detta är emellertid åtkomligt för bearbetning i mark- 
vårdande syfte. I vissa mycket högt ö. h. belägna och nordliga trakter 
lägger naturligtvis klimatet hinder i vägen för en hög produktion, men 
även i klimatiskt mycket karga trakter av övre Norrland kunna mycket 
goda bestånd uppväxa, om blott humustäcket är i ett gynnsamt skick. 
Man finner sålunda, att i stora delar av det nordsvenska barrskogsom- 
rådet det bör vara möjligt att väsentligt höja den nuvarande skogsmar- 


[197] MARKSTUDIER 245 


kens produktivitet. Medlen därtill äro reglering av beståndens samman- 
sältning, inverkan på markvegetationen på olika sätt, särskillt genom 
reglering av ljustillförseln, samt de vanliga markvårdsåtgärderna. Den 
svåraste faktorn att övervinna torde vara den fuktighetsbrist, som vid- 
låder de allra torraste markerna och som beror på jordlagrens mäktighet 
och struktur. Den optimism, som den utförda undersökningen ger an- 
ledning till kontrasterar sålunda ganska mycket mot den mer eller mindre 
berättigade pessimism, som analoga undersökningar givit anledning till 
i vissa andra länder såsom i de på värdefulla mineral ytterst fattiga 
nordtyska hederna (jfr Graebner, 1904, sid. 236— 241). 


Kap os 


Detaljundersökningar och tabeller. 


Beteckningar och förkortningar. som kommit till användning i tabel- 
lerna. 


Bezeichnungen und Verkärzungen. 


An, =analys eller analysprov, Analyse oder Analysprobe. 

Blekjord, Bleicherde. Rostjord, Orterde. Underlag, Untergrund. (Se kap. 1:B2.) 

Centimetertalen avse djupet under markytan, die Centimeterzahlen geben die Tiefen unter 
der Bodenoberfläche an. 

a=den utförda analysen, die ausgefiihrte Analyse. 

b=den på mineralisk substans och procentsumman 100 omräknade analysen, die auf 
mineralische Substanz und die Procentsumme 100 umgerechnete Analyse. 

Finm. = Finmaterial med kornstorlek under 2 mm, feines Material mit Korngrösse unter 
2 mm. Sil. =silikatisk, als Silikat. Lim. =limonitisk, als Limonit. Apat.=apatitisk, als 
Apatit.  Översk. = Överskott, Uberschuss. Mörka mineral =summan av MgO, den däremot 
svarande mängden SiO, (om MgO beräknas som metasilikat), sil. Fe,O, och TiO,, dunkle 
Minerale (MgSiO, + Sil. Fe,O, + TiO,). sp.=spår, Spuren. ej b.=ej bestämd, nicht bestimmt. 

Färgning =färgning med fuchsin enligt (i kap. 1:C) beskriven metod. Färbung mit 
Fuchsin. 

h = humuspartiklar och fragment starkt färgade. MHumusteilchen stark gefärbt. 

OOO0O-=stark färgning. Tydliga hinnor omkring de flesta mineralkornen., — Starke 
Färbung, deutliche Häutchen um die meisten Mineralkörner, 

OO0O=Svag färgning. Somliga korn ha tydliga hinnor. — Schwache Färbung. Einige 
Körner haben deutliche Häutchen. 

O =Ingen eller mycken svag färgning. Inga tydliga hinnor. — Keine oder sehr schwache 
Färbung. Keine deutlichen Häutchen. 

De inom parentes stående talen i tabellerna för utlakade mängder och vittringsgrader 
avse värden, som uträknats under förutsättning av att kiselsyran varit konstant vid blekjords- 
bildningen. Dessa värden äro minima och avse blott att ge en viss kontroll (jfr kap. 4:B2). — 
Die zwischen Klammern angegebenen Werte in den Tabellen der in Lösung gebrachten 
Mengen und Verwitterungsgraden sind unter der Voraussetzung, dass die Kieselsäure bei 
der Bleicherdebildung nicht ausgelaugt worden ist, ausgerechnet. Diese Werte sind Minima 
und geben eine gewisse Kontrolle. 


246 (OMTRANVIN [198] 


A. Markytor med kemiskt undersökta profiler. 


Yta I. Nb. Piteå s:n, Rokliden. Skogsförsöksanstaltens försöksfält. Myrtillustyp. 
Tab. 9 a—f: 


Gammal, degenererad, timmerblädad granskog (se även Hesselman, 
1910 c) av den i övre Norrland vanliga typen. Svag NO-sluttning å normal 
urbergsmorän, 250 m ö. h., över marina gränsen. Vegetationen illustreras av 
följande ståndortsanteckning: (av Hesselman, 24. 8. 1905): 

Träd: Picea excelsa rikl.-ymn., Betula odorata spr., Betula verrucosa enst., 
Pinus silvestris enst., Sorbus aucuparia enst., Salix caprea enst. I ex. 

Buskar: Sorbus aucuparia rikl. i öppna fläckar, Betula odorata str., Picea 
excelsa spr., Betula verrucosa enst. 

Ris: Myrtillus nigra ymn., Lycopodium annotinum spr., Vaccinium vitis 
idea str., Empetrum nigrum spr., Linnea borealis spr., Pyrola secunda 
ensti Spå: 

Örter: Majanthemum bifolium str.-rikl., Trientalis europa str.-rikl., Phe- 
gopteris, flv. rikl., Cornus suecica spr., Solidago virgaurea spr., Melampyrum 
pratense spr., Goodyera repens flv. str., Listera cordata enst. 

Gräs: Åira flexuosa str., Luzula pilosa spr. i 

Mossor: Hylocomium proliferum ymn., H. parietinum ymn., Polytrichum 
commune flv. rikl.,. Hypnum crista castrensis spr.-flv. rikl., Dicranum undula- 
tum spr., D. scoparium spr., Sphagnum szussovii enst. fläckar. 

Lavar: Cladina rangiferina spr., Cladonie spr. 

Humuslagret är ganska varierande i mäktighet. Ibland är det endast 5 em 
men kan nå 20 cm särskilt i sådana fall, där rester av multnande stammar 
ligga kvar å marken. I allmänhet torde det vara 10 em, varav förna 2—3 em 
och resten en mycket seg och bhopfiltad råhumus av just den typ, som ar 
karakteristisk för övre Norrlands äldre, degenererade granskogar. <Blek- 
jorden är överallt mycket skarpt utpräglad och askvit till färgen. Den varierar 
mycket i mäktighet, från ett par till 30 cm. I medeltal är den 11,6 (mf 0,53 cm) 
(50 mätningar). Där den underlagras av ortsten förekommer ehuru sällsynt, 
att den i sin undre del är impregnerad med limonit och därför rostfärgad, Blek- 
jordskaraktären är dock fortfarande väl märkbar. Lagret under blekjorden 
är i allmänhet omkring 20 em mäktigt och är merendels utbildat som ortsten 
eller ortstensartad rostjord. Av 20 profiler i den torra (oförsumpade) marken 
var endast en fullständigt fri från ortsten, men i de flesta funnos endast 
ortstenslinser, vilka ej visade fast sammanhang. Endast i ett fåtal fall (fem 
profiler) funnos verkligt hårda, svårgenomträngliga ortstensbankar. En så- 
dan profil hade en omkr. 15 cm mäktig, mörkt rostbrun, övre ortstensbank och 
därunder cirka 40 cm mäktig ljusare ortstensbank. I denna profil togos 
analysproven till de fem Bauschanalyserna. 

Det är sålunda tydligt, att ortstenen ej bildar några sammanhängande 
bankar över stora arealer. Under ortstenen finnes städse en normal, grå, 
mycket hårt packad bottenmorän. 

Fastmarken på försöksfältet i Rokliden bildar ett slags öar i den svagt 
sluttande, försumpade granskogsliden. I den mer eller mindre försumpade 
marken har cirka hundra markprofiler undersökts. Ingenstädes fanns här ort- 
sten. På gränsen mellan den torra och den försumpade marken förekommer 
rätt ofta en 10—15 cm mäktig, lös humusortsten. Ofta finner man klumpar 


[199] 


NENRRKSDODIER 5 


247 


av mörk ortsten, som förefalla vara humösa på ytan, men som i det inre äro 


ljust rostfärgade. 
och den försumpade marken vara stadd i uppluckring. 


Ofta synes ortstenen i övergångszonen mellan den torra 
Det är alltid mycket 


lättare att gräva en profil i den försumpade marken jämfört med den torra. 
Det förefaller sålunda nästan som om själva moränen i den försumpade mar- 
ken blivit något uppluckrad. 


Zab. 9 a. Kemiska analyser. 
É Övre Ortsten Undre Ortsten 
Blekjord I. Underlag 2. Underlag 
30—45 em 45—75 cm j 
10—30 cm d ; Zz ; 90—100 cm 200 cm 
Oberer Ortstein  Unterer Ortstein 
An. 69 I An. 70 Ån. 71 An. 72 An: 135 I 
Finm. GORGA (ÖRL GA NSD 68 2 69 2 
a b a b a b a b a b 
NA gZ K&K ÄRE Ve VR 
FERmUS ko scas cc 1,35 — 2,48 = 1,68 — O,57 — O,45 — 
OR. Oj 08 205 gg oo 633 
LON MS,so dn32 70505 ALS TIS YADOT HU S2SE NASAS OAS 
2 
UNO Ssd 0,47 0,49 0,42 0,44 0,38 — 0,40 0,38 0,39 0,39 = 0,39 
VN LOT ERE Tis I I:84 . 122 12,85 2000-3525 B3:S0 378 13:32, I34;52 
SIUNke OR. 1,97 2,02 1,99 — 2,09 2543 = 2553 250n 2524 2534 25G7 
Tim: INSAOI 0,08 0,08 0,97 I ,o2 O,23 0,2 0,20 0,20 0,38 0,39 
SEN Lr INSE 1,54 1,38 1,91 2,01 1,80 1,89 2,03 2,06 1,86 1:93 
MO es. 0,63 0,65 0,98 1,03 0,80 0,84 0,84 0,85 0,89 0,93 
NEO ESS 2,70 25720 2503 2,69 — 2,82 2,87 — 2,91 3,05 = 3,10 
K;O eelserka sar 3,14 3,22 2,86 3501 2,88 3:02 3,10 3,14 3,95 310 
P305 OS AR Ua Sp. SP. 0,02 0,02 0,08 0,08 0,07 0,07 ej b — 
SO, ot EESK O,030 0,03 0,024 0,02 0,018 0,02 0,023 O,02 0,023 0,02 
of 99,57 100,00 99,56 IO0,00 99,47 100,00 100,43 100,00 100,24 100,00 
AlsOT översk,. — + 0j90-. —j- +. 1,15 — + 2,06 — + 1,98 — + 1,64 
FAroning ss. h GOO OCD (OS (&) 
Analytiker: O. TAMM. 
Tab. 9 b. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Aus den Analysen berechneter Gehalt an verschiedenen Mineralien. 
Blekjord 1. Underlag 2. Underlag 
Zz Z , 
o /”o o 
ÖSANEIS gra a STAKE EK SARS LON 43,4 370 371 
IESRÄENS DE prat ASS HS BR HN LAR 19,1 18,3 18,4 
INGTEn On SPAN fs ds se rrekos sunt se oss sr NE ran 28554 25,2 26,2 
ISEN EN ISTECEN gogo bese ERNER UAA RS 7+8 9,8 9, 
VRETA SKAL so mds anv use sed ere sön NS 2 4,8 5,1 
JET O REK (SOTREB 65 ÖSN. få ess moedn einen nsleen rn en O,r 0,2 0,4 
INJBENE cocch 350 SE RER AA RER ENAT Sp. 0,2 Ce) 
Ra fn KO AL Rea dor uteloris era onalunr ser rt 2,0 4,3 553 


AR OLE: 


Undersökning av en nedtill limomitimpregnerad blekjord ovan ortsten. 


Untersuchung einer unten Limonit enthaltenden Bleicherde. 


Si HesOr 
äm ResOr 


Övre, normal blek- 
jord, 6—12 cm 


Obere, normale Bleicherde 


1,45 ” 
0,05 >» 


2) Apatithalten antages vara densamma som i nr 72. 


O 
0,99 70 


0,82 


» 


Undre, limonithaltig 
blekjord, 12—20 cm 


Untere Bleicherde 


Tab. 9 d. 


O. TAMM 


[200] 


Analys av blekjord, stickprov från olika nivåer i en markprofi 


Analysen von Bleicherdeproben aus verschiedenen Tiefen eines Bodenprofis, 


Djup under humuslagret 


Tiefe under dem Rohhumus 


2 cm 
8 > 


TAN 
SS 


Tab, Oe) 


Tot. Fe,O, 
2 
I,14 


1,45 
2,21 


4341 


av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 


Bei der Bleicherdebildung in Lösung gebrachte Mengen verschiedener Stoffe in Prozent 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 


Tot. SiO, 
Sil, SiO, 


TotJ: CA OR a fal dar RR 
SI: ICAO PE SINE RANN SERA fa BR KE SE ao 
APA ICAO ETTER TITS RARE AA ra SR Sar Eee 
MO: EE SRS EA ARENA TATE rr Ore rr 
IN AO 4 orre sf SEP SÄS S S ee MEL da fo ors or NR SALEN 
JES ÖV rd SEEN SVEN SA SL rä dr töja nas EN ES Ar 
POR Aarre ARA EL Se AA fra se SG ASA 


Upplösta mängder 


fan 
Fudar 
SNAM 


3»69 (2:39) 
0,52 (0,30) 
0,71 (0,54) 
0,62 (0,45) 
0,09 (0,09) 
0,30 (0,23) 
0,55 (0,25) 
0,40 (0,04) 
0,07 (0,07) 


14,69 


Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 


Vittringsgrader 
2 


Kd (= 
PS 

2700 
23 ( 13) 
34 ( 20) 
31 ( 23) 
100 (100) 
35 ( 27) 
10.( 19) 
13-(0133) 
100 (100) 


Tab. 9 f. Kemiska analyser av utslammat lermaterial (av kornstorlek under 0,002 mm). 
Analyse der abgeschlämmten Tonmenge (Korngrössen unter 0,co2 mm). 


Bil:ekdo nod 


Underlag 


An. 69 II An. 135 II 
Lermaterial i 2 av hela provet 
2 5 
Ton in Z der ganzen Probe 

a b a b 

2 2 2 2 

BIUMUST «cos döpl oda sekr REAR SS ke 21,85 = 3,12 = 

Elygsroskopiskt FIS Oras. gas s st SA ARA 4,94 = 2,08 = 

Kemiskt. bundet EO 454. sta sa AR 6,69 = 6,80 = 
FLOPP NESS SET BT oa 37,73 56,74 46,43 52,23 
TETROR EIA SS NANNE SRA SE MR RT SR Ed ns 3>19 4,50 0,94 1,06 
A1;O a a ak seg ATS ert fler, 0 5 7 RR NARE FELT NNAN INNE 15355 23,39 22,02 24377 
SLET ISO fs AA SES NR SA or sed 5,32 S,or 6,88 7:74 
vin INO) ars ns0609e0pi 3 sacco dk orssBERR odds ej b 2,99 3,36 
(EE RER ER se EA age REL SNUS 0,52 0,78 1,25 1,41 
14 (OR ERAGON SNES SAR SER EE GAA 0,98 1,47 3,02 3140 
it ds ade sd SA ATS S NRA So AD KAR BRA ka I,or 1,52 1,73 1,95 
K;O rseeterereteserstersrörererer er see serier rer rnnt ee 2,19 35229 3264 4,00 
S:a 99,97 100,00 100,90 100,00 
MTG SROVEnSKs F Ses oa TINY ar Re AR NINA Ra == + 15,90 = + 14,55 
Se Re nn nn a a sm ra a aa us Väel sf Bala = 2,16 = 2,10 

Analytiker: O. TAMM. 
2. 


') Vid beräkningen användes An. 69 I och 


[201] MARKSTUDIER 249 


Yta 2. Vb., Degerfors s:n, Kåtaåsen, kronoparken Kulbäcksliden. Myrtillustyp. Tab. 10. 


2 3 


Hygge å platå i granskog av Myrtillustyp å normal urbergsmorän cirka 
320 m öÖ. h., över marina gränsen. Råhumus ganska väl multnad, omkring 
2 em mäktig. Blekjorden varierar mycket i mäktighet, mellan 1 och 30 cm. 
I medeltal är den 10,9 (mf 1,4) em, 14 mätningar. Den är utpräglat askvit, 
relativt skarpt avgränsad mot humuslager och rostjord. Rostjorden är överst, 
10—15 cm, livligt rostfärgad. Färgen förtonar sedan i en allt svagare rost- 
färgad morän, som vid 70 cm under markytan är normalt grå. I den undre 
delen av rostjorden finnas här och var horisontala roststrimmor. 


7ab. 10. Kemiska analyser. 


Blekjord Rostjord Unmnidfers rave 

2—12 cm 12—25 cm 50-—55 em 

An. V An. 8 An. 85 
1 250040 Aer SNOAES ONA HETA 60 2 

a a a b 

2 20 2 VA 

FEAR Sr ad a ati dd eb aldeldles or a dr bra 0,95 2 0,52 Sn 

[RES ST OT a one nea dis ee Ben ie möra sjö näsa ej b. ej b 1,33 Tr 

FER REEAE  RR a maa a dre) es je ra of önlele 5 sår 0,23 1,79 0,35 
[5 NR AR oe a a a sö a tlefe ere Sad åefejs a se ej b ej b. 74,87 76,98 
(RR RNA Re siren esset a ae dö se rensa » » 0,41 0,43 
RAA nr a ma a a aa Aasa bes står se ven > » 11,87 12,21 
0 Pod da OS DNS NSR ERE » > 1,32 1,56 
PE en omm oråre s ala ätdfo betal ön Sgt r a 0,15 2,41 0,50 0,52 
0 a a a oder deg än söners ers ej b. ej b. 1,79 1,84 
FR ER RAA a a aret « racea sia safe » > 0,80 0,82 
FE AE NR mf dad a esjer es så djalsnå ner ER ) » 2,86 2,94 
PES (AAA a a åa « älaja rå ene enad AROR > > 2,63 2,70 
Sa — = 99,45 100,00 
FSLER I RA ET Le a a mao eeh Si elem sjl erna rer = oa — + 1,05 


Analytiker: O. TAMM. 


Yta 3. Jtl., Håsjö sin. Nära Håsjö station. Myrtillustyp. Tab. 11 a—d. 


Ganska växtlig, blädad granskog med inblandad tall å typisk moränmark. 
I det närmaste plan platå cirka 320 m ö. h., alltså över marina gränsen. Berg- 
grunden är Revsundsgranit och moränen är huvudsakligen bildad av urbergs- 
material. Den är grå, sandig, packad, allt hårdare mot djupet. Markvegera- 
tionen karaktäriseras av följande arter: Myrtillus nigra ymn., Vaccinium vi- 
tis idea str., Linnea borealis str., Aira flexuosa spr., Hylocomium parietinum 
och H. proliferum ymn., Hypnum crista castrensis str., Polytrichum commune 
str., Dicranum sp. str. -. 

Humuslagret 5—6 cm, varav förna 1—2 cm och råhumus 4 cm, blekjorden 
i medeltal 7,5 (mf 0,72) cm, 20 mätningar, den varierar mellan 2 och 20 cm. 
Den är skarpt utpräglad, askvit och tydligt avgränsad från såväl det över som 
under liggande skiktet. Rostjorden är i allmänhet omkring 10 cm men varierar 
mellan 5 och 20 em. Den är starkt roströd-gul, ej ortstensartad. Analyspro= 
ven äro generalprov, åstadkomna genom blandning av prov ur 20 profiler. 


(Jäli Tor3). 


250 O. TAMM [202] 
Zab. II a. Kemiska analyser. 
BELenk om TA RYOGSAE AO krdd Und esraltane 
SSC. 13—23 cm 50 cm 
An. 50 Ån. 51 An. 52 
TIN: NIE 79 2 714 76 & 
a b a b a b 
VA ” . VA VA VA ” 
FLUMUS fe MU LT GIAN BURESE RE « 2,15 7 3103 TN 1,17 ra 
ET I(0 CE GKS se NE SE Br BT Aa 2,00 4527 SS 2,32 = 
51 ÖRE RR NS EN AS ELR 79:14 81,55 70,28 75:60 74,15 76,64 
TA ÖRA Ej AST EA 0,45 0,47 0,44 0,48 0,44 0,46 
ANTS(E SH EEIS TO TAR STAG GERD RAR ES 9,21 9,51 11,46 12,37 10,82 11,19 
STU SIE OTIS SER TN ARS I,12 1,16 2,04 2,17 3:24 3,33 
Lim. Fe,0. lets Teo NET a SoS alk Ks Sve (Ae O,13 O,13 1,83 1:97 0,64 0,63 
GA SELENE SR Noret Ikon I 1,84 1,74 1,88 1,86 1,93 
MgO Bio SNS rare else ala sjerej storre Fes 0,52 0,58 0,96 1,04 1,05 1,09 
Na;O RR a NPA GOÖRE HO TGN OSESA 1,80 1,96 1,62 1,75 1,99 2,06 
KSO SBS SLRPEEEBE SRA DERAS LBBLRG 2,41 2,50 2,36 2,54 2,45 2,54 
1220 Sete avalej ole alv Sj nisi Lelaote isso eler) Sp Sp 0,19 0,20 C,11 O,1t 
VEN Vs FIISta KN T00,79 100,00 100,24 100,00 100,24 100,00 
ATSO STO VETSKo es es söks selen + 0523 2 SI DA 
MÖTS DIT OSSE ense cjelele Seas re h O00 - OO / 
Anm. Vid beräkningen av aluminiumöverskottet i rostjorden anses samma mängd kalk 


som i underlaget vara apatitbunden. — Bei der Berechnung vom Al, O,-Uber- 
schuss ist der Apatit-Gehalt der Orterde gleich dem des Untergrundes gesetzt, 
Analytiker: O. TAMM. 


Tab. II b. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Aus den Analysen berechneter Gehalt an verschiedenen Mineralien. 


Blekjord Underlag 
” 2 
FCVATLS EE rr Iden on NSL EE SEGERN FO 55,8 47,6 
Kali fältspat! ess sasse Rss tr MS 14,8 15,0 
NAtroDfaltspat ii ss: oss sas N es eteslsjeteren ere 16,6 17:3 
TFÄIR Fältspat ss retas ler rs EN SIR EOER 9,2 8,9 
Mörka smineral ke soc. Wise SA se DSS MARE 3be 6,3 
Män Ont (S OM EES (0 5 ASS Se Sapere O,r 0,7 
ADA mr Slo are Ar SHE fare ee el Se sASTSTN RATE FSE LE 0,0 0,3 
Kallin KOM Ples e sae Snake s Sats e SSA STL 0,5 3,4 
Zab. II ce. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 


av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 


Bei der Bleicherdebildung ausgelaugte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 


Upplösta mängder Vittringsgrader 
SiO, PUR SE ETTER ACTA BT ÄH SG G UT OKI OCT EAA I STAT KG 6,80 Fe 9 
SMUFF HÖ arsa ANA KA TAIS STAT ÖR 24 — 
LET (0) RENA a BO AR AE es al Es ert ro ere Ae RE SENARE SS 0,06 (0,02 13; (AS) 
LO Te oe NN FA Ar ön 03 SSA AS (0 SA SAL ANNE RER NA MG sera 3,08 (2,29 28 ( 20) 
NTE ER ÖRA oo erala elr siste sele ak Ne Nelsters ic elsisrsr aa SE 2,34 (2,24) 70 (OT) 
AGT ASEA OT Eker ke MAD SEA sad SA a RN TA ED AS SDR a 0,36 (0,21 IT) 
STUREGATAN to R gr or Forbes nä dr et Hoa gr RJSSA IA 0,22 (0,07) FIRA) 
23375 NR LON DPI ASL RE NN SNR a FOR REA AR SR RE 0,14 (0,14) 100 (100) 
MIG (OVSEASE: SIE SIG ET. TERS RAR RIE ENE TOR KR SP RSA ERAN 0559 (0,55) 54, (55) 
PT DKD RSS STA Iot TAN 135 se VR SAR EA RS NA ER SE EL a 0,40 (0,23) ig ( 11) 
KO 24 BE off FT SIT TATA SE EA SER KAR RE SV 0,41 (0,20) 16 ( 8) 
1 fo SR Soft AE FS MAS NS RAS Sur SEN O,11 (0,17) 100 (100 


14,13 


[203] MARKSTUDIER 25 


Tab. II d. Separering med Thoulet's lösning och taxering av antalet mineralkorn 
i mikroskopet. 
Scheiden mit Thoulet's Lösung und Rechnen der Mineralkörner im Mikroskop. 


Blekjord Underlag 
70 20 
Sp. Vv. << 2575, KVantst os faltspats ml mo... 97,60 95,60 
> 2575-3605, SliMamer Mm. My scott 0,88 1,93 
> > EI Op Fö SUNE RS SA Sa Au fa (falla. arejersi sl EleNe 1,32 2,47 
LOT ET AN am aa a afetetasreratt 0,2 0,8 
[EO TT RR OA an mr RA Ur a ra ssd SÅ ora 0,03 0,3 
[LET Eko sr ERNA KRA NER RUSLAN SE EAP RADE Så SS ET AT SRA O,jr 0,2 
INF SaTe (UA CITAT AI skr ojn da resor AA 0,2 0,2 


Yta 4. Jtl. Hammerdals s:n, invid Sikås järnvägsstation. Myrtillustyp. Tab. 12. 


Hygge i granskog av Myrtillustyp å plan mark, ungefär 320 m ö. h., över 
marina gränsen. Lerig morän, som består till allra största delen av siluriska 
bergarter, mest skiffrar, även kvartsiter och något kalksten. Enligt en upp- 
skattning av grusmaterialet i ett prov utgör skiffer och kalksten 86 &, kvartsit, 
gnejs och granit m. m. 14 AA. Råhumusen (inklusive förnan) är omkring 
5 cm. Rostjorden är rostgul, omkring 10 cm mäktig. Profilen undersöktes 
av H. Hesselman och O. Tamm. Den utgjorde en större skärning, 
upptagen för grustag. Ungefär I m under markytan är moränen kalkhaltig 
och fräser starkt för saltsyra. Högre upp är den fri från fint fördelat kal- 
ciumkarbonat men innehåller större block och stycken därav, vilka bevisa, 
att hela moränen ursprungligen innehållit betydande mängder kalkmaterial. 
Profilen är beskriven av Hesselman (1917 a, sid. 400, där även en bild 
av densamma finnes). 


Zab. 12. Kemiska analyser. 


Blekjord Rostjord Underlag Underlag 
5—10 cm 10—20 cm 50 cm 200 cm 
An. 96 An. 97 An. 98 An. 99 
KRM oss 79 2 65 2 59 2 59 2 

a b a b a b a b 

Zz Zz 2” 2 Zz Vv 2” VA 

TT ras dssnseress Use EN GD 0,42 — 
IAS (ÖJ ra stR RA oo Ny OM 0547 
Item bundet” H;O als ssd. Ior 23050 IV RA a MOGET i 
SiO; AE RS da est lara eler eb alö, bs $.e. 81,40 54,01 69,26 72,75 70,93 72,87 69,07 73:22 
IG (Re ans eners O,52 00,54 0,60 — 0,63 0,59 <0,61 0,36 0,38 
ANM rd SS Sia T2I50N IG ,T8-. D2 52010, I 25540 LABAN TSKSS 
STULEN OR olrenennse Seen 2500, 02575 3,79 4501 4,76 — 4,89 34600 01:3,85 
Lim. HesO, RR ee dela ee OjIT O,1rI 2AGN 2,89 I ,20 132 1,36 1,65 
(CEO ys ge sc Gar DA SARA O,8r — 0,84 Ios T,08 Tag Tag 3,12 — 1,07 
YES Te Ra a da oea 45 - Ov46 F-36 IRAS 1774 1,79 I ,05 far 
INGA Ages KSSS AS SRA I,20 = 1,23 1,47 — 1:54 1465 4 ET e 1,86 — 1,97 
LE (CO) oroa or AASE UNEDE 587 ToS 280 2342 2,99 3507 3,02 3,21 
1--LOR HG Ta Ra i eft all elsrale.slarhiea,b jo, ärkee SP: Sp: 0,07 0,07 O,11 Orr 0,20 O,21 
(TR a als lemna 0,08 — Oj Ok 1,66 — 
S:a 100,39 100,00 100,38 100,00 100,52 IO0,00 100,52 100,00 
AUTOR OVETSkE öser då ons is — + 2,49 — + 6,22 NAND = ar Se 
NE RE oa a use = = = — = = = 3:77 


Analytiker: N. SAHLBOM. Limonit-, humus- och de tre första kolsyrebestämningarna av O. TAMM. 
Anm. An. 99 b är beräknad på CaCO,-fri substans. 
An. 99 b ist auf CaCOs-freie Substanz berechnet. 


252 O. TAMM [204] 


Yta 5. Dir. Älvdalens sin, Kronoparken, cirka 5 km söder om Bunkris vid lands- 
vägen. Ljungrik tallhed. Tab. 13 a—c. 


Gammal gles, ljungrik tallhed, se fig. 14. Plan moränmark omkr. 550 m 
ö.h. Således över marina gränsen. Moränen består av 40 I porfyrer, 40 4 
kvartsitsandsten samt i övrigt svårbestämbara bergarter, enligt uppskattning 
av grusmaterialet i ett prov. Den är ganska rik på finkorniga beståndsdelar 
och är något rödaktig till färgen beroende på de ingående bergarterna. Mark- 
vegetationen karakteriseras av följande arter: Calluna vulgaris rikl., V acci- 
nium wvitis idea spr. enst., Myrtillus nigra spr.-enst., Hylocomium parietinum 
str., Cladina vangiferina och C. silvatica flv. ymn., C. alpestris spr., Cladoniw 
spp. spr., Cetraria islandica enst. Råhumusen är ganska fast och samman- 
hängande. Dess mäktighet varierar mellan 2 och 6 cm. Blekjorden är myc- 
ket skarpt utpräglad med en mycket svag, rödaktig färgton. Dess mäktighet 
varierar mellan 5 och 20 cm och är i allmänhet 10—15 cm. Rostjorden är 


Tab, 13 a. Kemiska analyser. 
Billekj ord Rostjord Underlag 


2—15 em 19-—25Cm 30—40 cm 
An. 136 An. 137 An. 33 
154-07000 AES JENA 66, 95 70054 

a b a a b 

” 7 2 ” VÅ 

Flunius:  SUSV ISA SeLERE ot ste blodet dd 1,27 — 4,02 O,42 = 

H,0O Stå etern 6 rsjä lat eteje [ek als fö lblafs ler elslels sla leLo Belar see O,32 — ej b I ,o6 — 
STÖ rd slö Seb lsrc eg RE EG Slas Arbets alot 92,41 94,17 > 87,68 89,74 
STÖRRE ersterekea Ila Fre Så ära ls eiefa reise Sjöns ke 0,24 0,24 » 0,30 O,31 
AI OG Hrb sec tnsASES EAA Nessle ,12 3,19 » 5,76 5,90 
Sil: EF 63 ÖR eg sär BE LR AE ser ARS I f > 0,75 0577 

a ( 0,38 0,39 

Lim, Fe,O3 DE SO UCS LITE ERA SKIGB INO VLLLN | l 1,95 O,10 0,10 
[671 6 RTR NE SKEN ER BT dåd SSE SEE 0,20 0,20 eb 0,29 0,30 
MFÖF vc sp ks sr rr SE LENS RN 0,13 0,13 > 0,16 0,16 
INRE RE RN Sa Beda rer te 0,26 0,26 > 0,43 0,44 
1255 0 EST SA rr bd RA fr On ADS GOD DÖG 1539 Ae > 2,22 2,28 
S:a 99,92 100,00 — 99,17 100,00 
FAISDSUOVETSK: 5 000: äts se = + 0,85 = = + 2,14 

1 GET Ge TR SEA SEAN ARA Ab Asa Ah Jos h — OCO O -— 


Analytiker: O. TAMM. 


Zab. 13 b. Mineralsammansättning, beräknad av analyserna. 
Gehalt an verschiedenen Mineralien, aus den Analysen berechnet. 


Blekjord Underlag 

GO of 

o /o 
EVAS REN RO rika ck REA 85,6 75:0 
KEM FAL ES pA CN rr am Los SRA 8,4 13,5 
NAO nIAltS Pab enes on SS RED ERS 2,2 3:7 
Kalkfältspatro ra eds RAN sent 1,0 1,5 
Orka Nera aa a or Asse EAser 0,9 1,6 
PAmonit (Som Pe) 3) scrcoceri sebbe ons ej bi Or 
HSEYO HO) LOLeN) Dee add eds STORE GR Seg 1;9 437 


[205] MARKSTUDIER 255 


Tab. 13 c. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 


av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 
Bei der Bleicherdebildung in Lösung gebrachte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 


Upplösta mängder <Vittringsgrader 


JUO ENN rg ssEOre BONJU RASA 7,24 : 2 
MOS ösla valet ale Wie ebejale jon Sie iöraLe (ale Se: O,10 30 
NUTS Faa ig RE SARA 3,10 53 
Sil. IEles (Oj ÄTA fre SGF TN 0,43 51 
CaO SIS EN RER ALOE ORAL O,13 43 
Me OR EE de ooosods 0,05 31 
INTAR OTRS ENA RTR a 0,21 48 
[RSS (RJ RENAR Br SARS år he ALOE OS I,03 45 
SR 12,29 


mycket intensivt rostfärgad och 10—15 cm mäktig. Den förtonar i under- 
laget. Marken undersöktes 1 en större profil (grustag invid landsvägen). 

Den undersökta ytan och profilen tyckas, att döma av talrika observationer 
och profilundersökningar i trakten norr om Hållstugan i Älvdalens s:n vara 
synnerligen karakteristisk för de där mycket allmänt förekommande starkt 
ljungrika tallhedarna med relativt mäktig råhumus å moränmark. Dessa 
tallhedar äro ej sällan svårföryngrade, såsom den stora Grimsåkersbrännan. 
Förekomst av ortstenslinser är ej ovanlig i desamma. 


Yta 6. Nb., Piteå s:n, Fagerheden. Normal norrländsk tallhed. Tab. I4a—c. 


Gles, svårföryngrad tallhed å medelgrov, stundom något grusblandad glaci- 
fluvial sand som bildar en ganska vidsträckt, i det närmaste plan terrassyta 
220 m Ö. h., alltså nära under marina gränsen. Å heden är ett av Skogsför- 
söksanstaltens försöksfält beläget. Heden såväl som försöksfältet äro nog- 
Srannt beskrivna av Hesselman (1910 a och 1917 c). Markvegetationene 
illustreras av följande ståndortsanteckning från området intill försöksfältet 
(av El EesSselman, 1910a): Buskar spr. Populus tremula, förkrympt, 
risartad, spr., Betula odorata enst. Ris str.-rikl. Calluna vulgaris, str.-rikl., 
Vaccinium vitis idea spr., Empetrum nigrum spr.-flv. str., Myrtillus nigra spr., 
Lycopodium complanatum spr. — i vissa delar str., Myrtillus uliginosa m. 
enst., Arctostaphylos uva ursi spr. Örter och gräs saknas. 

Mossor spr. Polytrichum jfuniperinum spr., P. piliferum spr., P. commune 
enst. Lavar ymn. Cladina rangiferina, C. silvatica och C. alpestris tillsam- 
mans ymn., C. uncialis spr., Stereocaulon paschale rikl. — i vissa delar ymn., 
Cladonia deformis och Cladomi& spp. 

Å lavytor torr smulig råhumus av 1—2 c:ms mäktighet. I risfläckar något 
maktisare (se fHesselman, 1917 c). Blekjorden är askvit och mycket 
skarpt utpräglad. Dess medelmäktighet omkring försöksfältet är 5,5 mf 0,4 cm, 
40 mätningar. Vid landsvägen, nära väster om bron över Rokån är blekjorden 
6,8 (mf 0,7) cm, 20 mätningar, en annan del av heden med ovanligt svårartad 
ortsten 6,3 (mf 0,5) cm, 10 mätningar, och på ytterligare en annan del 6,3 
(mf 0,9) cm, 15 mätningar. I allmänhet varierar blekjorden mellan 2 och 
15 cm. Rostjorden är starkt rostfärgad i allmänhet 10—20 cm, förtonar 
i underlaget. Ortsten förekommer ofta, se kap. 6:C4. Starkt podsolerade de- 
lar av heden äro beskrivna i kap. 5:D2, de talrikt förekommande uppfrysnings- 
fläckarna i. kap. 3:B2 


254 O. TAMM [206] 


Tab, 14 a. Kemiska analyser (från HESSELMAN 1917 c, sid. 1273). 


Blekjord Rostjord Underlag, 45 cm 

b b b 

2 2 2 
SI ÖG Tr eran or de ERT INA SDN LSNN SE SE GRS Er Rn 83,47 71,29 75,11 
AL; Ore OR TT ERT Ar RN Na MER AA Ed 9:73 19,26 15595 
CAO ar SARS RRENO LINE ol Ala 0,78 2.00 1,57 
MgO SSR dr IG IST a NAR SIS RNE TT VD 0,24 0,36 2,46 
NAO gor ötoole Fet RR RE SS ALFNSA EE SER Ena ner Ra 2,88 2,73 3,23 
K;O ENSE SSE SKER 2 NR a ff gar vd So ARE FARr SVA ST BE TAKEN SDN 2,93 4,10 3,63 
P,O. SA BOD Bag FAST ONES SRSASENINNTLÖLNAARTRAGS 0,00 "0,06 i 0,05 


Analytiker: O. TAMM. 


Tab. 14 b. Kemiska analyser, utförda medels extraktion med kokande, 20 4 saltsyra. 
Varje tal är medeltal av åtta bestämningar på olika prov. (Originalbestämningarna 
från HESSELMAN 1917 c, sid, 1271—1272). 

Chemische Analysen, durch Extraktion mit 20 25 HCI ausgefihrt. Jede Zahl ist Mittel 
aus acht Bestimmungen an verschiedenen Proben. 


Blekjord Rostjord Underlag, 45 cm 
” 2 VA 
ALC VARE me sorg AS Sn TEA AR EAA O,475 2,700 1,285 . 
HesO, Ar ER RAS Tot ny at gl afte bef ee kar (EE a ANS SKR O,710 2,455 1,545 
[GEN 0 TEA md Go dens SA EAR NIA HSE ENN Pa O,020 0,032 0,085 
MgO sj] S| SVEre rt) sdp jade ie Sj b.kek sten sjlek aren leve skal Era var elal el re re rar eek 0.075 O,3901 O,353 
K,O 2 uvalejeleYetes vell EST Rs ären 6 (sla HEle inkelel erna D/afe LE ENN di NERE ONE O,033 0,057 O,140 
P5 OM DAILIES NE? då VTT. Set Sö MIR 0,018 O,103 0,069 
Ra Er dn SS SS SSE TERS End GAPNSGA 0,008 O,o13 0,008 


Analytiker: ÅA. ATTERBERG. 


Tab. 14 c. Kemiska analyser av stickprov ur olika nivåer i en profil. 
Chemische Analysen von kleinen Proben aus verschiedenen Niveaus eines Bodenprofis. 


: Tot. Fe,O TIO: 
BY edköj ro rd TA Apa 
/o /o 
fat Lö ta CE SET SVs SN OO RA SA ALAR O,44 0,16 
O—"7 > 2 Bo pose SEE fn KERE ANER O,91 0,30 
S D ooele öres ryskeollare BEE MENS EIS ENSE SIele fake LÄS 1.38 Os 
9 RESER SA ER a a sär ER Gr Se 2,03 0,44 
Rjocsdt jao rced 
GETT CON era sökts ere Ser SEEN 3:04 ej 
I2=— 13 do rurserrseerreklae et RAA 2,97 ;J 


Analytiker: O. TAMM. 


Yta 7. Vb., Degerfors sin, cirka 7 km från Degerfors kyrkby vid landsvägen till Umeå. 
Torr, artfattig tallhed. Tab. 15 a—c. 


Utmed Vindelälven utbreda sig i sydostlig riktning från Degerfors stora 
arealer med synnerligen enformiga tallhedar på vidsträckta, plana terränger å 
terrasser av medelgrov älvsand, cirka 150 m ö. h. Hedarna äro lättföryng- 
rade och tallarna synas ganska växtliga. Talrika spår efter skogsbrand fin- 
nas. Granar t. o. m. i form av tynande buskar saknas nästan. Däremot före- 
komma björkar, ehuru mycket. sparsamt. Markvegetationen är ytterligt art- 


[207] i MARKSTUDIER 255 


fattig. Den karakteriseras av följande arter: Calluna vulgaris spr.-str., V ac- 
cinium wvitis idea spr.-str., Cladina rangiferina och silvatica ymn., Poly- 
trichum spp. spr. Vid vägkanter: Stereocaulon paschale str. De vanliga Hylo- 
comiumarterna saknas fullständigt. 

Å en detaljundersökt yta är råhumustäcket 1—2 cm mäktigt. Blekjorden 
arsmrati regelbunden, den varierar mellan 1 och 3 cm, 1 medeltal är den 1,7 
(mf 0,17) cm, 16 profiler. Sin största mäktighet når den i små svackor 
i marken, som här och där förekomma. Den är gråvit, något humusblandad 
och rätt otydligt avgränsad såväl uppåt mot humuslagret som nedåt mot rost- 
jorden. Denna är rostfärgad, men ej så starkt, den skiljer sig ej så mycket 
från det ävenledes något rostpigmenterade underlaget. Rostjordens undre 
gräns är mycket obestämd; den torde kunna dragas ungefär 35 cm under 
markytan. Analysprovet av blekjorden togs genom att försiktigt avlägsna 
humustäcket å en yta och sedan med en järnslev avskrapa blekjorden. — Typisk 
lavpodsolering. 

Zab. 15 a. Kemiska analyser. 


Blekjord, Rostjord, Rostjord, Underlag, 
1—3 cm 3—8 cm 8—18 cm 40 cm 
An. 92 An. 93 Ån. 94 An. 93 
a b a b a b a b 
2 VA VA VA NA 2 VA 2 
FEN SNR RR RS Rd ; Tiger BS OR OfröENR EE 
ER NS dinar eder nes OO di USES ÖA 
=O vc cr dög EE NER Ti7o8454 303301 1 M3b57 I NSLIS AL Mr I ISA KTSK9SN SAS 
IMO dr ov bböre ao RESER RENSA 0,30 — O,31 0,34 — 0,35 0,33 = 0,34 0,3 0,37 
ANISO: BE Sr Rates ola vale INR (dera 10,13 10,45 12,49 12,86 12,87 13,23 13,08 13,30 
ÄRR Or ense srvsss 1,25 = 1,2 1,63 — 1,67 Ugn Ne 1,95 — I,98 
Item IE Oro e GA SSA SEAN O,12 — 0712 0,74 — 0,76 Oja FORTS 0,34 = 0,34 
TR a sa ses Iy3r — I,35 1367 00T7S 1,24 — 1,28 1,82 1585 
NIGEL tgdrkn Fe BLASKAN 0,42 0,43 0,66 0,68 0,56 0,58 0,73 = 0,76 
SE 0 a a era reed ed os 2005 SATT 2,90 2,99 2,4 — 2351 2,63 — 2,67 
LÖD) gles ol Bl Eg SSA 353 3,64 Jar 32 3,63 373 I548 13555 
NR SNR OS RAR ARR ång ej b. — ej bb, — ej be — Sp. Sp- 
Ske 99,63 100,00 99,74 100,00 99,66 100,00 99,39 IO0,00 
SNR (SR MET SÅR an oden en sn —  +0,58 = ä-lnse = Rd — + 1,68 
EST ar edesdesner ue h — OO — O0 — O —- 
Analytiker: O. TAMM. : 
Anm. Vid beräkningar har medeltalet av an. 93 och 94 använts. — Bei Berechnungen 


ist das Mittel von An. 93 u. 94 angewandt. 


Tab. 15 b. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Gehalt an verschiedenen Mineralien aus den Analysen berechnet. 


Blekjord Underlag 
OS (4) 

+. /a o 
|NETS fö o6oen NORD SOSSAR JEIERAR ALE SR ITNE 49,9 39,0 
ESAs AO ee TOR er Te, Fn 21,5 21,0 
SMET DTE TES Or or or ses SEN IE SE AE 17,8 22,6 
IEEE NG ÖR Rb sr Se AE ER EAS DA 6,7 9,2 
BYLGTRARINTT SEA ns sa SST nar ses dor els s SS 257 4,3 
BrrOnit (SOM Be, OR dot seacne tres ins sek net ; O,r 0,3 
STEEN MN mA dt SAD PA SE ve GRAAL ERS ASA ATA ej b. Sp- 


HOLE OT LE NE Nr a a frå AS LR Bra a 1,4 3:7 


256 O. TAMM [208] 


7ab, 15 ce. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 


av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 
sei der Bleicherdebildung in Lösung gebrachte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 

Upplösta mängder Vittringsgrader 
fd Sr SI TSE fys ds er SEA AMN oa TE SET OAS SES SR 12,42 — Ifa 
OLIK OT CA SST SE SN SNIA RA RA SO SR or a da 12,42 — PENIS 
PIA ONE STATS Er ee a BEA Sea arna ehe ler, 0,13 (O,t1) 35 (30) 
ATS CC) GR KRA REB ARA DE SR PIG BI ER EA ÅS Lei (LS bad de B3(3,5D) 39 (26) 
SIECUERES CSN ASS BOAREA 0 LR EN ln adaklehren ake 0,97 (0,77) 49 (39) 
EO RS RR a RR ER STORA nära Se ble efter di ee 0,79 (0,59) 43 (32) 
DUE Og barer sög SEAN ARD tr SPEER SARAS ARA SLA 0,42 (0,40) 55 (53) 
NAS (DR Rn a a a ara 5 a 5årl a sl] Ar Te 1,02 (0,70) 38 (26) 

IS (DAR FRK RN AL FASA MLA san STA 10 1 SALT OR NR GENE 0,70 (0,14) 20 (4) 
FREE VRT le S:a 21,58 


Yta 8. Jtl., Ragunda s:n, nära Döviken invid Indalsälven. VWVacciniumtyp. 
Tab: 16. a—d: 


Mycket växtlig, tämligen ung tallskog å medelgrov älvsand, som bildar en 
plan terrass 159 m ö. h., 20 m över den gamla Ragundasjöns yta (enl. A hl- 
manns avvägningar). I beståndet finnes inblandad gran och björk. Mark- 
vegetationen karakteriseras av följande arter: Vaccinium wvitis idea ymn., 
Myrtillus nigra str., Calluna vulgaris str.,. Empetrum nigruwn str., Hylocomium 
proliferum och H. parietinum ymn. | ; | 

Råhumusen är 5—6 cm mäktig inklusive förnan. Blekjorden är i allmän- 
het omkring 5 cm mäktig, askvit och starkt utpräglad. Rostjorden är 10— 
15 cm, starkt roströdgul. Långa skärningar utskurna av älven på senaste tid. 


Zab. 16 a. Kemiska analyser. 
Bölserkajuors td R öst jo rd UlmTdftetsn ae 


6—10 cm 10—15 cm 150 cm 
An. 78 An. 79 An. 80 
a b a b a 
( Zz 2 2 ” VA 
1 4 20 NA RA VE STA AR AAA 0,60 — 0,08 = O,15 = 
152150 FARAN fräs Så IE RTR SSL 0,00 — 2,64 -— 1,47 — 
[SJK SBA SE SSERAS ADR 78,01 79,29 71,11 73,79 73,82 75,00 
RAD SEEL 1 LOSS ER SNRA S ASA NA bee 0,36 0,36 0,36 0,38 O,41 O,41 
VAS OS rn RR Ae dr SEALS 10,89 I 1,06 12,92 13,42 11,80 12,00 
STU SEBS Or TR Errd ARNE I ,04 1,06 2,08 2,16 2,89 2,06 
Lim. Keso jsla le GIS Lakes sele rr ks ere, s 0,06 0,06 1,05 I ,o9 07523 0,23 
(ER da BR AS ERE SA LE 1,25 1,27 I ,48 T554 2,10 2,14 
1 a aa AR FY So Sp EF SR BANAN EDA 0,48 0,48 0,85 0,87 1,05 1,07 
Na,O Plog tells] else säs le len 0 BIE le pleleehe 2,56 2,60 2,63 2375 2,74 2,70 
EG RAR NA ASK nr 337 3577 3,54 3,66 SET 3.17 
I SP JA PAR NR Brno S SSR TNA 0,05 0,05 0,36 0,38 0,23 03523 
Aly ( )3 ÖVERSKE de AR Nesta = + 0,50 =" SE = + 0,61 
BATS DID oa oro sts Na SE a se kid deg h = O0O0O — O = 


Analytiker: O. TAMM. 


Anm. Kiselsyran bestämd som differens (Fluorväteanalys). — Se anm, under tab. 11 a. 
Die Kieselsäure als Differenz bestimmt (HFl-analys). — Siehe die Anmerkung 
unter Tab, 11:a, 


[209] MARKSTUDIER 0 CND 


Tab. 16 b. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Aus den Analysen berechneter Gehalt an verschiedenen Mineralien. 


Blekjord Underlag 


2” 2 
KEVaD ESA RA SRS SER AR SSI SIR RR Asea 45,9 40,4 
Föallifälts pat) RN stR ne tres oder 22,3 18,6 
NÄT SaltS PAN. sing SENSE See eg ballad 22,0 23,2 
[BRÖT K fälls PA LATSS TSAR SR AS oa 6,0 9,2 
Mörka mineralet se EE a As ss sÄN NN 2,6 6,0 
MEsnro nat (SOmEEIe; ÖP EE ska snett oden senses O,r 0,2 
ASPA EL UDEN dear SAS MENADE = sar SKL) betz salsa sfer fAS LE O,r 0,5 
IA OTTIKO Mm Please esse rn Tyr 1,3 

Tab. 16 c. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 
av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 


Bei der Bleicherdebildung in Lösung gebrachte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 


Upplösta mängder Vittringsgrader 
TE SMOR Beer ARE DE Häll 
Stl (END ör äl Ho SA RAN ENN AN NERE Sken Lö 
ERA AN a dar md ses ssert een rn ena 0,09 (0,07) 22 — 
RT (SR a ora seeda ee STREET ASPA SE SER a 2,27 (1,54) 19 (13) 
Ske FR co SA SR AEA RAA 2,03 (1,96) 69 (66) 
[FUKA EDT NRA mA i Gees er söt dger nes seed tenr 1,02 (0,93) 48 (43) 
Sila (CEO! äran rea EA EAS SEA EES IRA SEEN 0,77 (0,68) 42: (500) 
BA (HÖ srred ESA SEE PRI A ANSE RR EAA 0,25 (0,25) 83 (83) 
ESO > nsvspsånpide, SOSSEEGREE EES RESAN SEA RS FREE RENARE 0,65 (0,62) 61 (58) 
FE RR aa buda oa sös själsjns st Bern lens ser 0,50 (0,33) 18 (12) 
RR a a uar saa däl dalade igeele ins SE ds le o (0) 
[FAR mA a Aasa md e6 eööin adel Härdans oå Ake 0,19 (0,19) 83 (83) 
S:a 12,10 


Anm, Någon anrikning av kali i blekjorden kan ej tänkas. Vittringsgraden för K,O 
sättes då lämpligen = o. — Das Kali kann nicht in der Bleicherde angereichert 
sein. Der Verwitterungsgrad fir K,O ist = o gesetzt. 


Tab. 16 d. Separering med Thoulet's lösning och taxering av antalet. mineral- 
korn i mikroskop. 


Scheiden mit Thoulet's Lösung und Rechnen der Mineralkörner im Mikroskop. 


2 ” 

Sp. v. < 2,75, kvarts o. fältspat m, m, ... 97,48 87,55 
22575 3105 Zlimmer M. Miy...sosococso 1,20 8,45 

» PER ES FOS kasa see es örlefe bsr 1532 3,70 
STEN DETT a RN ANAR ERA RN Sa AE JA oe 0,4 1,5 
12 KODE seen VARNA BN SEE NE Ar RA a KL O,1 3,0 
[NIKE Te ESR AE ONE Dö 2 oo Baal REN RSA 4 O,r Sp. 
INIGEne 0 Utan) äl... s6 ocdle bes bn) leder see ET 0,2 0,4 


Yta 9. Jtl., Ragunda g&n. Invid Prästberget 3 norra sidan av Indalsälven. 
Ung tallhed. Tab. 17. 


Växlig tallskog å medelgrov älvsand, erosionsterrass under den gamla Ra- 
gundasjöns yta, cirka 114 m ö. h. Markvegetationen är karakteriserad av 
lavar, Cladina rangiferina och C. silvatica, samt mossfläckar, särskilt av 


17. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


258 O. TAMM [210] 


Hylocomium parietinum. Vaccinium vitis idea förekommer strödd och spelar 
allt större roll mot terrassens periferi, längre från älven räknat. Här över- 
går lavheden i en V accimumassociation med mossmatta. Råhumusen är i lav- 
ytorna omkring I cm, torr och smulig. I mossytorna når den 5 cm. Blek- 
jorden är märkbart tydligare i mossytorna än i lavfläckarna. Dess medel- 
mäktighet är 1,3 (mf 0,15) cm, 20 profiler. Den är mycket svagt utpräglad 
och i många fall knappast urskiljbar. Rostjorden är skönjbar som en mycket 
svagt färgad zon av svagt rostaktig nyans, som omärkligt förtonar i under- 
laget. I många fall kan rostjorden ej urskiljas. Analysproven togos i en 
profil med relativt mäktig råhumus och tydligast möjlig blekjord. Sanden är 
kalciumkarbonathaltig på 25—60 cm djup. 


Zab. 17. Kemiska analyser. 
Otydlig blekjord, INTO AS ALS KOREA U Dn:diemphaner 


5 cm 1Io—15 em 20—25 em 
Ån. 108 An. 109 An. 110 

b a b a b 

2 ” VA ” 2 VA 

ENT Ne Ae dr et end nrt edra 3599 — 0,94 — 0,34 — 

IAS (2) REN RN san ofenlea 0,52 — 0,62 = 0,94 = 
STÖRA dee sol aosenks 73.17 76,63 74:76 75595 7590 76,88 
FT AN RN ade ere Sara ine 0,39 O,41 0,36 0537 0,32 0,33 
JEN LET (0 Rn RR (SE Mn 10,99 II,51 I 1,49 11,67 10,94 11,08 
SP TERO org RN 2,38 2,49 2,64 2,68 2,49 2,52 
ETTAN Re Oo ro reason O,17 0,18 0,06 0,06. O,15 O,15 
CAO eo aa kefldleda 1,6c 1,68 1,56 1,58 1,60 1,62 
INS (0 RR AL idee jaget 0,50 Öjs2 CI OS 0,85 0,96 0,98 
Na,O RT ao bläfasate fare 3,14 3,28 3,51 3,56 2,70 2:74 
EE Runar 3,15 3,30 3,22 3,28 3,46 3,50 
ESO JA NÄE TAK SNÅRIGT ej la = ej Jar = 0,20 0,20 
ATIO OÖMETSKÖ Sorsele Sar as Bar = — 0,53 — — 0,62 — + 0,30 


Analytiker: O. TAMM. 


Anm, Kiselsyran bestämd som differens (Fluorväteanalys). 
Die Kieselsäure als Differenz bestimmt (HFl-analys). 


Yta 10. Dlilr., Malingsbo s:n. Vid Malingsbo intill landsvägen mot Baggå. 
Mossrik mark av ung ålder. Tab. 18. 


Vacker, växtlig barrblandskog å fin sand, som ett 10—30 cm mäktigt lager 
vilande på torv. Höjd ö. h. ungefär 150 m. Sanden torde att döma av be- 
ståndets ålder, blivit påkörd för cirka 100 år tillbaka. Man hade då tydligen 
tänkt odla mossen, som är genomdragen av tegdiken på 15 meters avstånd 
från varandra. Även den kringliggande mossen är tegdikad, ehuru ej sand- 
körd. Skogen som för några år sedan är gallrad består av ungefär lika myc- 
ket gran som tall. Buskar av gran, björk och rönn förekomma, de senare 
särskilt utmed de gamla, nu nästan igengrodda tegdikena. Beståndets unge- 
färliga ålder kunde studeras å de sedan gallringen kvarstående ett par år 
gamla stubbarna. Å sex stubbar räknades mellan åttio och nittio årsringar, 
det högsta observerade antalet var åttiosju. Detta torde motsvara en unge- 
färlig ålder hos beståndet av 100 år. Allt tyder på, att skogen infunnit sig 


[211] MARKSTUDIER 259 


7ab. 18. Kemiska analyser. 


Blekj or d, Övre rostjord, STAN ad; Undre rostjord, 
SEGA 7 LO Cm 15 cm 22—24 cm 

Ån. 127 An. 128 An. 129 An. 130 
a b a a b a 
2 7 Z KS 2 Z 

FRTERRNELSE eb ls se bee erna l 1 J RR 2,11 0,47! = 1,78 

AG se daroelun (Re EE ej b. 0,63 = ej b. 
ER anda sad 77217 77,48 » 76,78 FER » 
ER a dere direa O,10 O,10 » O,11 ÖT » 
Al,Ö, AE RET SENSE EA 11,96 12,01 » Ils4a INRSS » 
Sil. Bes0s Fr PEKAS ENSA 2,04 2,04 » 2,00 2,02 » 

Kim: Fe;0O; VARS sees leefa a O,I3 Oj;13 0,34 O,12 O,12 0,09 

(CENT er od SS AE 1525 1:25 ej b. I, 14 I ,15 ej b. 
IS Se sd 0,79 0:79 » 0,76 0,77 3 
NS a man ns kö he 2,96 2,96 > 334 3:37 ? 
K;O fr ANS FREE 3,19 ;20 » 3,9 3,12 » 
RO: MENS Rare sie ende 0,04 0,04 » 0,07 0,07 » 
Sa hO0A2 100,00 — 99,94 100,00 — 
ANISCISKOVEFSk 4. sr gas es = + I,51 = — +0,66 — 


Analytiker: N. SAHLBOM. Humus- och limonitbestämningar av O. TAMM. 


omedelbart efter torrläggningen; av en eller annan anledning har det planerade 
odlingsföretaget uppgivits sedan en ringa del av den torrlagda och tätt tegdi- 
kade mossen sandkörts. Sanden är nästan humusfri och har aldrig medelst 
plöjning o. d. blandats med torven. I det stora hela är ytan täckt av en ganska 
tät matta av Åira flexuosa med bottenskikt av ymniga mossor: Hylocomiunm 
parietinum, H. proliferum, Hypnum crista castrensis, Dicranum-arter, å vissa 
fläckar Polytrichum commune m. fl.. Å somliga fläckar förekommer Vacci- 
nium vitis idea, ymnig med bottenskikt av de nämnda mossarna, å en fläck 
Myrtillus nigra ymnig. Även några örter, såsom Godyera repens, Trientalis 
europea, Majanthemum bifolium och Solidago virgaurea förekomma sparsamt. 
Undervegetationen bär i viss mån prägel av gallringen; den har antagligen 
varit fattigare på Ara flexuosa före denna. , 

Marken är betäckt av 2—5 cm mäktig råhumus. Fyra cm torde vara den 
normala mäktigheten. Råhumusen är rätt lucker, den är företrädesvis bildad 
av mossrester. I allmänhet är en blekjord tydligt utbildad. Å en mindre 
del av ytan, där den påförda sanden når en mäktighet av 25 cm är blekjorden 
2,5 (mf 0,3) cm, 5 profiler. Å den större delen av ytan, där sanden endast är 
10—15 cm mäktig, är blekjorden 1,1 (mf 0,08) cm, 13 profiler. Ehuru 
blekjorden är fullt tydlig, har den ej det typiska utseende, som gammal blek- 
jord i trakten, utan förefaller även vid ytligt påseende betydligt mindre in- 
tensivt vittrad. 

Rostjorden är fullt tydlig och i allmänhet omkring 5 cm mäktig. Å de 
delar av ytan, där blekjorden är starkast utvecklad, är också rostjorden mäk- 
tigast, den når här ända till 10 cm. Ehuru rostjorden alltid är fullt tydlig, 
synes den i likhet med blekjorden ej vara jämförlig med normal, gammal 
rostjord. Under rostjorden ligger fin, gulaktig sand. Den är stundom ge- 


1 Provet var torkat vid 105?. 


260 O. TAMM [212] 


nomdragen med diffusa, horisontala roststrimmor. Skiktets mäktighet varierar 
från 2 till 12 cm mäktighet. 

Under den gulaktiga sanden kommer vanligen ett nytt rostjordslager av 
2—3 cm mäktighet. Det liknar den övre rostjorden. Närmast intill den un- 
derlagrande torven finnes överallt ett svagt utvecklat diffust men dock fullt 
tydligt blekjordslager av ungefär 0,5 cm mäktighet (se tavl. 2). Där sand- 
lagret är tunnt, underlagrar detta blekjordslager direkt den övre rostjorden. 


Yta 11. Vb., Hörnefors, invid stranden intill vägen till Hamnskär. Ung mark med 
Mvyrtillustyp. Tab. 19. 


Blädad, växtlig barrblandskog med uppväxande gran i luckorna. På en del 
av ytan är skogen avverkad. Plan sandterräng 1,5—2 m ö. h. Den inre delen 
av ytan når t. o. m. 2,5 m ö. h. Markvegetationen karakteriseras av följande 
arter: Myrtillus nigra rikl.-ymn., Vaccinium vitis idea str., Aira flexuosa spr., 
Trientalis europea enst., Cornus suecica enst., Hylocomium parietinum rikl. 
Råhumusen (inkl. förnan) är i beståndet cirka 10 cm, å hygget endast 3—4 cm. 
I beståndet är den ganska hopfiltad och utpräglad, å hygget rätt starkt mult- 
nad. Blekjorden är ganska likformigt utbildad, i medeltal är den 1,6 (mf 0,2) 
cm, 7 profiler. Den är fullt tydlig, gråvit och ganska skarpt avgränsad 
från de ovan och under liggande lagren. I vissa delar av ytan är den möj- 
ligen något mäktigare och mera utpräglad. Den är aldrig av samma skarpt 
askvita färg som äldre normal blekjord i samma trakt. Rostjorden är i all- 
mänhet 15—20 cm mäktig. Den tyckes bestå av horisontala roststrimmor, 
som ligga mer eller mindre tätt lagrade i sanden. När de äro som tätast 
uppstår ett verkligt sammanhängande rostjordsskikt. På den cirka 2,5 m 
ö. h. belägna delen av ytan var rostjorden här och var nästan ortstensartad. 
Analys av denna se nr 90, kap. 11:G. Moderavlagringen är fin, gra sand, 
som vidtager under rostjorden. 


7ab. 19. Kemiska analyser. 


Bilterköjsormad; 


REOSPENJ KO Fred; 


U ndjex Fats 


4—6 cm 6—I11 cm 50 cm 
An. 81 An. 82 An. 83 
a b a b a b 
2 a 2 2 2 2 
BRUNS stog fn SLR 6,28 = 1,34 or 0,23 = 
FIS (2 ER ma San ann RR na AS 2,54 = 0,57 = 0,47 = 
51 ÖS Ir LR AL NE sa 69,66 75565 75,53 70,35 75:40 75:47 
OT Sedd SEN valev alven jan Lära LSE fer ee 0,37 0,40 0,25 0,25 0,29 0,20 
ATT ÖVER Feeds rk bleka Be ler lea 13,07 14,19 14,57 14,73 14,06 14,08 
ST SEE ÖR fas slresk kela sk 1,27 1,46 I,51 1,52 1,73 1,73 
15700 Ro as sANSaAN La 0,27 0,29 0,27 0,27 0,15 0,15 
(CE) de; SEEN See FINE 2,61 2,82 2,12 2,14 2,24 2,24 
MgO 6, STSTE ale. sjö s Eielö SANA föra S MARE 1,04 1,13 0,72 0,73 0,05 0,05 
NAS OA ER RR LE ATI SE SS Råde 1,98 2,15 1,88 1,90 3,16 3,16 
1105 (ÖR arb tr ee BEE ts 1,77 1,92 2,08 2,11 1,93 1,93 
P5 ÖRA bragt Erd sne NäR Ade ej b -— ejäp: -— sp sp 
S:a 100,86 100,00 100,84 100,00 100,61 100,00 
ANT OFHOVETSRr Toa ES Gran = + 3,36 = + 5143 = + 2,70 


Analytiker: O. TAMM. 


[213] MARKSTUDIER 201 


Yta 12. Mpd., Timrå s:n. Nära Ljustorpsåns mynning i Indalsälven. Myrtillustyp. 
Tab. 20 a—d. 


Vacker granskog med tallinblandning. Beståndet har undergått blädning. 
Det företer inga spår efter skogsbrand. Terrängen är på tre sidor omgiven av 
vatten, vilket bör i hög grad ha minskat faran för skogseldar under gångna 
tider. Marken är älvsand, bildande en plan deltaterrass 6—7 m ö. h. Mar- 
kens ålder kan sannolikt anslås till omkring 600 år. Den bör ha varit be- 
vuxen med barrskog under cirka 500 år. Sanden är fin till medelgrov. Buskar 
av gran, björk, gråal, en och rönn förekomma. Markvegetationen karakteri- 
seras av följande arter: Myrtillus nigra ymn., Vaccinium vitis idea str.-rikl., 
Linnea borealis str., Lycopodium annotinum str., Majanthemum bifolium str., 
Phegopteris dryopteris str., Aira flexuosa str., Luzula pilosa str., Hylocomium 
proliferum och H. parietinum ymn., Polytrichum commune str., Hypnum crista 
castrensis str., Dicranum spp. str. 

Humuslagret är i medeltal 6—7 cm mäktigt, varav 2—3 cm förna och 
därunder råhumus. Blekjorden varierar mellan 2 och 4 cm. TI medeltal är 


Tab. 20 a. Kemiska analyser. 
Belerki jrörsrd RIOrSEE jord UPnfarerkane 


An. 78 An. 79 An. 80 

a b a b a b 

” 2” ” ” ” 7 

LTTE eder brett RARE 3,74 — T584 = 0,20 = 

FD sa ssobgssska sys Ons EEE 1,55 = 1,76 SS 1,37 = 
END öagtr soner BASEN 74,66 78,89 72,13 74,84 73,78 YSL To 
TO, Rn Sa a a serere ie ana O,41 0,43 0,44 0,45 0,32 0,32 
Fl NO börsens 10,64 11,24 I D:44 I 1,90 12,20 12,46 
ER OR edade otesess 1,29 1,37 2,98 3,08 2,53 2,58 
Lim. Ee;O, or EDER EES O,13 O,13 0,82 0,86 0,37 0,37 
(CEO fed dd os SE SSA EE 2,00 2,11 2,38 2447 2517 2,21 
MgO ARR a ed R a sele ola äs store O,44 O,46 1,18 1523 1,09 I,10 
[RE (AE ra osaes cs 2,18 2,30 1,96 2,05 2,34 2,38 
RE RAR SN delas 2,83 2,99 2,76 288 3,16 3,21 
RSA ed sees en 0,07 0,08 0,22 0,23 0,27 0,27 
S:a 99,03 100,00 99,81 100,00 99,80 100,00 
BNI ÖSK OVETSE oe aura en ens ora — + 0,60 — + 1,53 = + 1,65 


Analytiker: O. TAMM. 


Tab. 20 b. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Aus den Analysen berechneter Gehalt an verschiedenen Mineralien, 


Blekjord Underlag 


su Kda VA 
MSS DT ES ARE SIE RT PA at BRT LT a BAR ae aa 48,4 41,4 
KEAITALS pa TRAENEN. LISE ONE OOEELAR Oy AA NE 17:7 18,9 
BÄEtO Tal Pans ARK ER SETA SOR a at SÖN 19,4 20,1 
IE fälES pater a fa SA ER ot VERA aan ed ada 10,0 23 
INFÖT Ka DA INET LES osa ara äts Bergs bra | 2,9 557 
EI Ont (SOM BR OM fa erlene tee dt es sades buse Or 0,4 
LERA seg bA sb RARE er RA NN Lt 0,2 0,6 
IST ORD KOMPLEXA SE: CSI EE Tap Re 1,3 3,6 


262 O. TAMM [214] 


Zab. 20 ce. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 


av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 
Bei der Bleicherdebildung in Lösung gebrachte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. ; 
Upplösta mängder Vittringsgrad 
Ausgelaugte Mengen Verwitterungsgrad 
TOE DI O NEF EE I ERT ER Bg I en de 720300 10 
SI STO sb ee SRA EN SR Se sn lsd e fl Aer CAN 
AROS ESSER NNE NR a Ve ade blan ok longer få 2,85 (1,75) 24 (14) 
STL: 50) SR SENSE RRENO SNS SR SS bä ent nt AT 1,41 (1,28) 55 (49) 
TOR ICAO TNA SETS NR NPATA fett TULPAN TR Sr 0,41 (0,20) 19 ( 9) 
SIE (GAO KANN USSR a reg Sa Ost6 ko År 
Apa Ca ORLER BESSIE ASK Skena Ar 0,23 (0,24) 74 (70) 
MO NR a nn a a dt a dear STARS 0,71 (0,66) 65 (60) 
NET 8 RS a or är köl Sår 5 est sl sr TAR SR BER RIR SE OS 0,41 (0,19) 17.5) 
1-0) 5)015) ö)a ls] SL SLS TS FSH RES ST a EVA SA 1 a fart oj ala rSj ENE a Sie le 0;a Fler sinler rel blal 0,65 (0,35) 20 (11) 
PJOTR AES RA SON AN (rt ÄRR dal ERE 0,20 (0,19) 74 (70) 
Sa 14,27 


7ab. 20 d. Separering med Thoulet's lösning och taxering av antalet mineral- 
korn i mikroskopet. 


Scheiden mit Thoulet's Lösung und Rechnen der Mineralkörner im Mikroskop. 


2 VS 

OPs ve = 275, kvarts, faltspatepmoa. frös. 94,68 388,60 
» 2375=—— 3405, SIMME Mi. Madosoce a skeke 2,76 8,21 

0 = SE NR RV AE SINE BÄ AG 2,56 3,22 
ETOTD DIEN AG 3 ände 0 suga sdp ASL LAR ARE EN 0,9 0,9 
11 ELE a SE SAR Sa Rare ER NL or ATA FA 0,3 1,5 
MUSKOVÄl: sb0r5 0 of Abe Sk de SARAS rdr ln RER 1,2 1,4 
Magn etitspiakanjaro sosse ERSENEE 0,4 0,2 


den 2,9 (mf 0,13) cm, 20 profiler. Den är skarpt askvit och utpräglad, 
alldeles som normal, gammal blekjord. Den är även väl avgränsad mot såväl 
råhumusen som rostjorden. Denna är i medeltal 7—8 cm mäktig, stundom 
ända till 12 cm och är mestadels starkt rostfärgad. Analysproven ha bildats 
genom blandning av lika delar av prov från tvenne typiska profiler. 


Yta 13. Jtl., Ragunda s:n. Vid Pålgård, öster om Indalsälven nära landsvägsbron. 
Tab. 2ra Et 


Gammal skogsmark å mjäla, utgörande terrassplan nära ovan den gamla 
Ragundasjöns högvattennivå (138,8 m ö. h.). Terrassen är numera till större 
delen uppodlad, men intill en ravin finnes en remsa gammal skogsmark med 
några kvarstående granar och tallar och en markvegetation av Vaccinium 
vitis idea, Linnéa borealis, husmossor, samt en del invandrande ängsörter. 
Marken har säkerligen varit bevuxen med en granskog eller barrblandskog 
av mycket växtlig typ, liknande dem, som allmänt förekommo å mjälterränger 
i Ragundadalen. Råhumusen har en något abnorm mäktighet, enär den upp- 
blandats med äoliskt stoft, som numera (efter 1796) med vinden tillföres från 
det lilla flygsandsområdet invid Hammarforsen. Den är 5—10 cm mäktig. 


[215] MARKSTUDIER 2603 


Zab. 21 a. Kemiska analyser. 


Blekjord, Rostjord, Underlag, Underlag, 
1IO—115 cm 15—25 cm 50 cm 100 cm 
An. 66 I An. 67 An. 68 I An. 103 
a b a b a b a b 
Zz 7 2 Z VA 2 VA ” 
INTER os rake skede se sht 308 oo 2,82, OSA (LE 
H,O er se /Uiprelala basen 1,30 ra 3,20 = 1,93 FR 1,38 Sr 
HÖ jypeno rs BRASS BOET 76,93 80,81 68,95 73520 73530 75527 74:44 75554 
LT TAS oa book SE SNR KET 0,64 — 0,67 0,52 — 0,55 0,56 0,58 0,54 — 0,55 
KANE NR RN ade ek sed reänes 0768 EIO,r6 I K2535 KRIS on I,50 IT,93 NL II,S4 I 260r 
(Silje LEO EET ESR ERE 1,33 — 1,40 37 4505 367 3:78 3122 
HETTAR ES OR Dale eseaddekie «resans O,c9 0,09 Öj93 eo 0:35 0,30 0,8 0,08 
Re a dd osann sr 07037 — 0,04 04045 0,05 0,049 0,05 05053 0,05 
ÖRE RR SLA saga dee se se ec 1,80 1,88 2,04 2,17 2,03 2,09 2,01 2,04 
MgO Nr ee le äla 5 relalö.5 rö. B/arerö 0,62 0,65 1,30 1,38 1,42 TAS 1,28 1,30 
Na, O sees ENS esset ess 1,69 1,76 1,59 1,68 1,73 1,78 2,12 2,14 
ESD ryga raso ERAN 2,38 2,50 2,65 = 2,81 2,49 2,56 GI JAA 
BIOr FR RR aa Re sel: sla a 0,02 0,02 0,04 0,04 Or O,11 Oj1I2 Oy12 
SO, ib N I SIS RASEN a fe Se arg. erelpiee a. vie) be 65 0 O0,024 0,02 0,029 0,03 0,029 0,03 0,032 0,03 
S:a 100,18 100,00 100,20 IV0,00 999,83 IO0,00 100,16 100,00 
KRISEN VERSk ss sens sera rr — -+I,20 — —+3,39 = FE =E O Or 
MAREN eo slessseeciseersr rer S O00 O O 


Analytiker: O. TAMM. Manganbestämningar av N. SAHLBOM. 


Tab. 21 b. Kemiska analyser. 
BIL e khyjlortid, RYOTS tif orand; 


TO="T5 em 15—25 cm USE 
An. 73 An. 74 Medeltal 
a b a b b 
VA VA VA 2 VA 
BRT Ar er one sedkerss döesnd 2,43 SS 3,00 FER Ar 
1EL dogo ss sen se RASER ANERER 2,02 — 3,73 = = 
SU optaddas sur RS RAA SARS 77:09 80,66 68,93 73,69 75,66 
HO; FR nn ee ae lals le ele  älel sia es a alerele 0,57 0,60 0,60 0,64 O,55 
Al;Og RTR a Se aretelalslela, sjn seals teak SSR 9,86 10,32 11,55 12,35 11,89 
Si BesO ENS TTN ska eja/ 67 era” sisiar sis JalS ee 6) seals Se 1,40 [547 4,21 4,50 3,24 
FD a (RR ee oda lasa ssk nes sr rr Ojo9) 0,09 0,83 0,89 0,33 
EE RA SA öde deres see east 1,59 I ,66 I,91 2,04 2,09 
MgO als GR HE NBOEBIHUEOSGSEPAEA 0,59 0,62 I,18 1,27 I1;3E 
Na,O HT El Tate rollo Slelala era sjära.ble:eie 4 ass 1,92 g 2,01 1,95 2,08 1,93 
K,O ef blelsislalelbisejse > «seas Saby (vs sfe(e/d's ee jele 2,46 NT 2,32 2546 2,83 
Pt ror Fer SARS SN Sp- Sp. 0,08 0,08 O,11 
S:a 100,02 100,00 100,29 100,00 100,00 
lf MET ace RASEN AE = + 1,18 « = +2,73 +2,05 
INESPER EU fora of org ESR NNE ERE h 00 


Analytiker: O. TAMM. 


Anm. Från den profil, där blekjords- och rostjordsprovet togos, har ingen analys verk- 
ställts å prov från underlaget. I stället har vid beräkningarna (se sid. 108) använts ett 
medeltal av de likartade analyserna n:r 64, 68, 103 och 105, vilket återges i tabellen här 
ovan. 


204 O. TAMM [216] 
Tab. 21 .c. Av analyserna beräknad mineralsammansättning. 
Aus den Analysen berechneter Gehalt an verschiedenen Mineralien. 
Biletk rörd Und letsillaneg Under 

5; Medeltal 
Mineral An. 66I1b An. 73b An. 681b An. 193 b b 
7 2 2 KA ” 
IEVAELS: fuga fd ord rs 5r NA BET ANNE EN NN TA 54,6 53,3 4555 43:9 45,1 
Kältfältspat ss ee See ae. 14,8 15,2 15,1 16,8 16,7 
Nåtrönfällspabe oss RT See Se 14,9 17,0 15,0 18,1 16,3 
KalkfältSpats rss ev Neen TR 9,2 8,2 10,1 9:4 9:7 
Mörka; minerals = ace ses Sera 3:7 3,6 3,0 7» 71 
I EF ((Salry ISO) ooastsesoss sd saa O,1 O,r 0,4 O,r 0,3 
Apatit PAA FÖRT ER ABGG SE GO ar AT GENRBARSÖAG 0,05 SP: 0,2 0,3 0,3 
Kalm komplex esse Fear SN: 2,6 2,6 556 4:4 455 

fab. 21 d. Mekaniska analyser. 

Blekjord, Rostjord, Underlag, Underlag, 

Käofräntsatsort ilsesk 10—15 cm -15—25 cm 50 cm 100 cm 

KRORrIn Te, k O7S. SC An. 66 I An. 67 An. 68 I An. 103 
Zz 2 Z 2 
22052 TAN on NES ef ropare oa nosade 0,6 1,6 0,0 0,2 
Öj2 = 0/02 ITE SSA Vs AR Se SIREN SALA 61,7 6533 7235 86,5 
0;02==0 1002 1PT4 FR RE a Ar RAA 30,2 27:23 23:4 10,6 
2 0 Fo SAR 10 (10 IN rö oboe RS ASSR SEA a AA 7+5 555 422 2,6 


Enl. an. 66 I Enl. an. 73 Enl. an. 66 I 
TAS) SYRA SEAN oh TRE Ses SRA 10,54 — JAA 4: 
DIET SIONS ENE ror NAR AR Mr ROSE Er TO;s4 SIRTN SSE 
TR RE fr 0 a 0 tre I SBR E ser Öl ANA Ojor — Ojög — — FA 
[AT O NERE LS KORR NOR 3,86 (2,53) = 3,14 (2,15) 32 (21) 
STURE (OS RS RNE a 2,74 (1,96) — 2,00 (1,86) 65 (60) 
MngzO, KINITSIA fore fu jacka late föds eko larereyel alete] bj ee Vel earn 0,02 (0,02) = — 40 (40) 
DRA AA RR US rat nn a RE ENE Tea 0,53 (0,28) 0,69 (0,53) 26 (14) 
SEEN meste RE SE RAA, SIN 0,42 (0,16) 0,55 (0,39) 22 (9) 
ADA EA G fär re oo Sn ab än NEG AN 0,12 (0,12) 0,14 (0,14) 83 (83) 
MgO sö sr elsL östers jaga male a le]e,na é (ai 0, bjE)ä)slere rele) see 0,72 (0,67) 0,79 (0,73) 60 (52) 
In: FRE 0 JEAN Sr ar Ej BSR ÄR HS SA RAR 0,72 (0,50) 0,23 (0,04) 34 (28) 
EC NIUE SEAN ON Er STEN a EE 0,83 (0,50) 0,66 (0,42) 29 (18) 
EO: FAL EG SAGIT OCH SERA SOUS SRA 0,10 (0,10) O,tI (0,11) 83 (83) 


Analytiker: O. TAMM. 


Tab. 21 e. Vid blekjordsbildningen upplösta mängder av olika ämnen i procent 
av moderavlagringen. — Vittringsgrader. 
Bei der Bleicherdebildung ausgelaugte Mengen verschiedener Stoffe in Prozenten 
der Mutterablagerung. — Verwitterungsgrade. 


UPP lösta mangder 


Vittringsgrad 


S:a 19,43 


15,13 


Enl. an. 73 
10 — 
24 

SIE 
27 (18) 
62 (57) 
33 (25) 
28 (20) 
100 (100) 
60 (456) 
120002) 
23 (15) 
100 (100) 


217) MARKSTUDIER 265 


Tab. 21 f. Kemiska analyser av utslammat lermaterial (av kornstorlek under 0,002 mm). 
Analysen von abgeschlämmtem Ton (Korngrösse unter 0,o0o2 mm). 


BRIkerki jr orsid Ulnrdferrilare 


An. 66 II An. 68 II 
Slammängd i procent av provet ... 6,0 3,5 

a b a b 

VA 20 2 2 

[En LAR on mA Naser seger de söt rn 10,41 — 4,60 = 

föbrrnaskopiskt CEO oss ssds selen br bei Brr rer 5,12 7 3>89 FS 

[ETS ka Dn det El Ör oa des siste snö fe ae alseee ere rår sar 8,51 = 3,63 - 
SiO, FR a ma AR a a möra Ore fe (ay la) 5-BjS lsieade: sj oj ee (aj Sv BÅSET sär 49,97 64,89 38,44 46,37 
HO; FR a AT fela fe je eföleiala. ee; ja) a.efä es ease ee rr 1,57 2,04 0,90 1,08 
ra dm era ee sia (ords ä la jeja «een böra d erereelsie 19,16 24,91 21,59 26,04 
FE LENE (Dra a a a esk sc na e sjöns sr a 1,87 2,43 10,12 12,21 
FEET Rå a Ra arte ses €  ölataless sis jers Se jer ås sjö Sj = 4,58 5,51 
rn a a era sd aria elle a lö ale seg rela ala a br Ölen a na O,97 1,18 0,72 0,87 
[VIE (ES esdestess tele sosksskurn sn sen 1,46 1,89 2,82 3,40 
NEG pöcadserddns SSR ASSR SARS SANERAS 0,41 0,53 0,39 0,47 
FE 15 FN an ske sets a olseLsl ars de Bees äl saa 5 5 Åesirke 1,62 2,11 3,36 4,05 
S:a 100,95 100,00 100,23 100,00 
04 TYPES gcdesrdrar rss EEE EEE SAR SST Seen = + 19,60 == + 19,28 
K,O Na,O földlälnlulv ide. sLn.B; 5: 0/9: 0)6/ Sj Bajaje;aid € O(BjD/B BID BIK Be a na RAD RR KV kar 3,98 Fr 3,82 


Analytiker: O. TAMM. 


Blekjorden är askvit, skarpt utpräglad och varierar i mäktighet från 2 till 
8 cm. I medeltal är den 4,7 (mf 0,3) cm, 8 mätningar. Den är relativt 
skarpt avgränsad mot såväl råhumusen som rostjorden. Denna senare är 
rostgul, omkring 6—7 cm mäktig och förtonar nedåt i den grågula mjälan. 

Profilen visade tydligt utbildad blekjord och rostjord ända fram till den 
gamla, år 1796 torrlagda sjöns strandlinje, som markeras i terrängen av ett 
hak. Denna yta, jämte den nedanför det nämnda haket liggande i övrigt all- 
deles likadana yta 14, påträffades av mig sommaren 1912 och var den när- 
maste impulsen till påbörjandet av min undersökning. Från ytorna 13 och 14 
analyserades detta år icke mindre än 12 prov, ett onödigt stort antal, vilket 
berodde på att jag ej ännu hade metodiken för undersökningen i något avse- 
ende klar, och ej visste om den likformighet i sammansättning, som våra 
jordlager faktiskt äga. 


Yta 14. Jtl., Ragunda s:n. Vid Pålgård, öster om Indalsälven nära landsvägsbron. 
Tab; 22 a—c: 
hj 
Gammal skogsmark å mjäla, alldeles intill yta 13, men belägen omedelbart 
nedanför det terrasshak, som representerar den gamla Ragundasjöns strand. 
Höjd ö. h. cirka 136 m. Marken är alltså uppkommen år 1796. Här, liksom 
a yta 13 har undersökts en smal remsa mark utmed en ravin. Vegetationen 
liknar den å yta 13. Humuslagret är även liksom där uppblandat med stoft. 
Under humuslagret finnes en fullkomligt likformig, grågul mjäla, utan varje 
antydning till blekjord eller rostjord. 5 profiler. 


266 O. TAMM [218] 


Tab. 22 a. Kemiska analyser. 


1O— 15 em 20—25 cm 50 cm 100 cm 
An. 65 An. 104 An. 105 An. 64 

a b a b 2! b a Bö 

2 2 VA 2 VÄ VÄ ” ” 
FI UI UES föda agens SE SA SYRE AS 25140 0,60 — Öje Oj65- 
HO Med 1 säös öre eter SVETS ör ef je ALA FREE SÅ ata a RE 2,49 1,64 FS 1,90 a 1:47 AR 
ST ÖJ änn AS NNE SEN SERENA 72,46 760,14 73270 75:51 73575 75152 = 75119 70548 
TIO rdr llg å SE RA ETT 0,45 = 0547 O,;55t 0,56 0,61 — 0,62 Ost -. ÖR 
A1l,O, TE Rn ESO VERSA IT5707 23520 11,66. ITIT,95- 11540 EIS 11,73 IY,04 
Sil. BesOR srrererer rr rr rer ta 2,27 2,39 2,90 2,97 3,33 3,41 2,42 2,47 
Tik: Ee3 OSA SATS RE 0,46 0,48 0,88 =<0O,90 O,51 0,32 O,3r >: Oj32 
CAO da rare ot LEAN Eg PYK STOR KAKA RNE 2,14 2,25 2,10 245 Zn 2,16 2,04 2,07 
MO orre SS RK ARENA 152350 1329 1,23 = 1,26 1,29 — I,32 I;g — KH, 
Nag Ovid SSA STARTA RASA 2,0r — 2,11 1,79 — 1583 1,70 1,74 2,03 — 2,06 
KS Oe dos gr NE SR SEN AE 25301 Ae 2,8 — 2,88 2,87 — 2404 2;02 2397 
3 ÖV oro Or Oja NejEDIES ejb. — ej BIL 


S:a 99,82 100,00 99,86 100,00 99,96 100,00 100,44 I00,00 
A1; 05; röverskerssssssar sne = RO = Re mr Le 


Analytiker: O. TAMM. 


Tab. 22. b. Kemiska analyser. 


10—15 cm j 20—25 cm 
An. 106 An. 107 

a b a b 

0 ” ” ” 

| 263 103617 SNRRRESRAR SAR ESR SMÅ LERA (USTA HR fr Sy oe, ARE I53S == 0,69 = 

5 RR on re NA rr KN a Pr ALB 0 TRA SER Berg 2454 -- 2,06 = 
SiO, SES (örjar St är är fe Te SST) Selar SR Sn Te TSE ra SS Grd RSS NOTA KALA JE LE NE Ae SN 21373 74,63 73,30 75,26 
TIO or rr sökt ord VEN le RA SL RT SHE JA ble RT SR or SATA EKS AT 0,56 0,58 0,57 0,58 
ALOS 416. 6-0; ex 6105 KLAR] ve. t.0Le als K die: hb bio N oja S! 4 KISEL BIDRAR RE 11,79 12,27 11,59 I 1,21 
Sil iPled(05 FR RA nr TS me a AA er Tee SE AR ENSE 3537 3>51 2,84 2,92 
Tam, BE, Ög acles sa döper rr ES STAS 0.52 0,54 0,81 0,83 
(67:10 VEN AN AE See SRA LÖR SR SA ad oa SAN ANDAR SÅ År 2,10 2,18 2,09 2,15 
MIO oops AN SE Ned Lol Be ob SSR LERA ERE KARI EVER OR 1,33 1,38 1,25 1,28 
12 EES) BR PT SSA FR KT BA TSE AL aa SJS ADS 2,25 2,34 2,39 2,45 
105 (Des dusch elsker åse bj EES TS rs KK RER NE RENEA 2,47 2,57 2,55 2,62 

1 NTA RS fa EA FR SSA år SNS SAG ej b — ejuDE -— 
S:a 1I00,or 100,00 100,14 100,00 
ATS SE OVETSIKS «steeen Sosse bs Sears AS sd FARAN NIAN = + 1445 = FL 


Analytiker: O. TAMM. 


Zab. 22.c. Mekaniska analyser. 


An. 6 AD. LÖ An. 10 30 
KROrri ni skttlorT 1 ek 5 & 5 AR.BE 
- FO T5NCem RO 2yremn 50 cm 100 cm 
OVE £:01 SA91e / ; 
i g i ” ” 2 VA 
(0 PR 0040 ry rr SEA SA RE ARENA RR AA 0,8 0,2 O,t O,3 
| pods No Ye CR 06 > Be RER fe Rn SAR RS pe än AR 64,7 83,3 59,3 78,5 
(ok STONE STA [Ja 1 BR RB SRA SIT 24,1 13,0 25,5 15,8 
FS ROR ÄTA [NN float Rd rr Fd Vlad a KR KE 10,3 3,7 5,2 54 


Analytiker: O. TAMM. 


[219]. MARKSTUDIER 267 


BE: 


Under avd. B—E hade ursprungligen avsetts att beskriva en serie detalj- 
undersökta markytor i olika skogstyper. På grund av höga tryckningskostnader 
har detta material ej blivit tryckt utan förvaras renskrivet i Statens skogsför- 
söksanstalts arkiv. 


F. Diverse kemiska analyser. 


Beteckningar, Bezeichnungen: 
Lera = Ton. Lermateriel ur morän = Tonmenge einer Moräne. Varvig lera = Bänder- 
ton. Se även sid. 245. — S. auch Seite 245. 


Tab. 23. Diverse prov. 


Morän, Lermaterial Lermaterial 
Sand) 250 cm (5,9 ur (CE AN EE 
fa Lesjöfors, - morän, 250 cm morän, 200 cm 
Jönåker, Värmland Lesjöfors,  Kulbäcksliden, 
Södermanland An; 134 I Värmland Västerbotten 
Finm.: 86 £ An. 134 II An. 147 II 
a b a b a b a b 
Zo ” 2 2 2 VA VA 2 
FAS a srses arenen Öjg2 NE 0,34 — 
Kemiskt bundet H;O.-....... Tjörn. INSE Fa95L ET SAT 
Hygroskopiskt H,O............ 2,28 — 2448, 10 
SÖ a sdatrgs ns RSA EA 81,69 82,13 79,94 80,94 59,24 63,43 53105 56,74 
JUNO asgo oro Brno SAN 0,17 — Oj17 0,35 = 0,35 0,66 — 0,70 O;71 0,77 
NN RR AA a a ua es 9,21 9,26 10,16 10,29 18,23 19,50 16,74 17,88 
I2GA0R göcgssnar RASAR SERA 1,69 — 1,70 1,72 1,74 6y4r 6,87 IT,3z 12,09 
ARR or dorsssgerer nn 0,97 0597 1,18 1,19 1,42 1,52 2,11 2,25 
NEO 7 äomsssS as ASK NEEE NEAR 0,36 0,36 0,27 | 0,27 1,92 — 2,06 303 3,24 
Na;O TS SER Lane olet öldjegaeie ere anar 2,43 2,45 2,04 2,06 1,45 1,55 1,85 1,98 
INO) sagor ao bug NA AEA 2,85 2588 Shyr21 0306 da0r Asa 4,73 — 5505 
INO ora Sva SBA GE ASEA ARNE RA 0,07 0,07 GjKDSESR DE 0,17 0,18 = = 
Sa 100,45 100,00 99,82 100,00 100,06 IO0,00 100,42 100,00 
kJ 
VAS (ÖSTOVETSKA or ee estbessrer arne mm 10545 mr 20 + TT 10:07 FT OM DO 
K;O z Na,O ala le irl sjal arejatrar ära are) ki el ara =S = = Sr = 2,73 = 2,55 


Analytiker: N. SAHLBOM. O,. TAMM. N. SAHLBOM. N. SAHLBOM. 


1 Denna analys tillhör en opublicerad undersökning av H. HESSELMAN, som godhetsfullt 
låtit mig meddela densamma. Ehuru provet hämtats utanför det nordsvenska barrskogs- 
området, är det belysande även för där befintliga jordarters egenskaper. 


Varvig lera Postglacial lera 


[220] 


Glacial lera 


2608 O. TAMM 
Tab. 24. Leror, huvudsakligen bildade av granit: och gnejsmaterial. 
Tone, hauptsächlich aus Graniten und Gneisen gebildet. 
Varvig lera Varvig lera 
Bollnäs, Färila, Vännäs, 
Hälsingland Hälsingland Västerbotten 

An. 121 An. 132 An. 131 

a b a b a b 

2 ” 2 ” 2 VA 
Hygroskopiskt HJO = 3,41 — 0,94 — 0,47 -— 
Glödförluste dera 3,80 — 2,85 — 2,42 
SO eden SRA S3r04 7086 05:37 075952 :S7AOSESS 
Kp LO FREE da Len ej b. — 0,66 0,69 O,j9r 0,96 
ASOS Sie örpra föEt als PS ENS LST 22,60 24,38 15,96 16,59 15,09 16,82 
Fe;0s es ENS SADE 55:17 5,58 4,60 4,78 5:27 5:54 
MiizOf eco SEESER EE ej b. — eb = ff Ba — 
CAO: Tr gn ERRR 3,53 3,81 1,71 1,78 1,75 1,84 
MgO NT RS RET GAA 2,64 2,85 1,91 I ,98 2,52 2,65 
ES 6 RR RA a a 05647 IO09 23500 KONAN EE 2, BA ONDE 
K;O REAR GO NDKSAN 4,48 4,83 3,62 3,76 3,46 3,63 
P3 OP age SSE SSA ej. D — ej b. — ejb. — 
BOR fot skr RA RAS » — » -— » — 
CO dl ATA RT 0,23 — Öso4 MES (ös 


EE 5 Kristineharnn 
orrbotten z z 
Värmland 
An. 122 
ä b a b 
” ” KA 7 
1307 (LUGN JES 
2:24) 2,54 = 
57,46 60,20 64,96 69,15 
ej b (RER 0,54 0,58 
19,92 20,86 14:44 15:37 
6,42 16,73 CNE SN 
ej b. RR O,10 O,11 
3,21 3,36 0,94 1,00 
2,34 = 2,45 1,47 1,50 
3,28 3,44 1,54 1,64 
2,82 2,96 4,25 4,32 
ej Db -— OjT4. . O,I5 
» — 0,04 0,04 
O,15 — ej.D. — 


K30 : Na,O 


100,04 IO0,00 
= NA 
1,32 


Analytiker: G. BRANDTING. O. TAMM. 


98,04 100,00 


+ 4564 
1,23 


O. TAMM. 


99,81 100,00 100,00 100,00 


EF 6,30 
2:76 


+ 5587 
0,86 


N. LÖVGREN. R. MAUZELIUS 
(Från S.G.U.) 


Tab. 25. Leror, delvis bildade av kambrisk-=siluriska skiffrar. 
Tone, zum Teil aus kambrisch-silurischen Schiefern gebildet. 


Glaciallera Ancyluslera Varvig lera Littorinalera 
S. om Billingen, Uppsala, Haraldsby, Dickursby, 
Västergötland Uppland Aland Aland 
a b b a b a b 
2 7 ” VA VA 2 ” 
Hygroskopiskt HJO ...... 1,83 a = I 223 
Glödförlust............... .. 2550 = EN jr 
STORA SNR SR 67,87 — 70,98 51,4 54,11 58,50 = 5312 57:62 
TEA Or ds REN ERNNR SRA a 0,60 — 0,63 0,7 ejb. 9 ej b. = 
A1;O, SADES KOPIERA 13,49 14,11 23,2 16,21 17553 20,14 21,84 
BESS PRAT ERSTA An 4,59 4,80 ITE 8,94 9,66 IT,i3 = 12,07 
(CA 19 Joe BMT Po ERSTA TA SA 1,55 1,63 2,3 4572 510 2,85 3:09 
MgO « relälP als a r0is Isle LA 6F EE BTEETS 1,24 1,29 4,8 2,89 3,>12 0,32 0,34 
Na,O pie keel bl le foto era et ersipte les La SAS ara 2,15 2,25 1,4 l 
255 2 6 , 
K;O ös EN GTse (elala es löle.in eleVS)S Eee 3595 4,13 513 7 ?2 ag? 4205 5 = 
| VET mt SRA SERNER LEENA 0,17 0,18 — SA — ej. De = 
CORP POR LAN ej b. — ej b. I ,06 1,15 » = 
S:a 100,02 100,00 100,2 — — — — 
ASOS ROVETSka deres sans — = +2,95 + 10,9 — — +3:49 -- + 10,09 
KOREA Or ora slosdass er = 1,84 3:79 ES Tr = Te 
Analytiker: R. MAUZELIUS AA. REUTER- ÖB. FROSTERUS oB. FROSTERUS 
(Eran SKEI0) SKIÖLD (Frosterus, (Frosterus, 
(Odén och 1912) 1912) 
Reuter- 
skiöld, 1919) 


MARKSTUDIER 269 


| 


eo 0 t+ « oz'I z8'6 Ol, ur 
ec 0 tt « "ds För 98 uu 
oc 0 tt « Et 66:5 LÄ tu 
ee — 'q B 99'0 060 LÄd I 
ee 0 + Ep'tz £z'o 89'I vi =] 
ee 0 + 66:17 L6'0 gb'gz £9 ul —LI 
ee — « 65'1 IP'I He I 
oo — « 62' 1 15'I St I 
6 « geto Ib: vi i 
oo 0 tt 'q eLto erg 00I wu 
N2pueyagq 2 
£ 2 Zz / 
HN wWopuayox IN og Ae og og ER 
LESS IR (OTIS CO?) snwn Jeg ARON aj NA 
ppedsim apueyoxy FO re 5 3 


[14 2PUeTISUTOH 


"Sbz ARS YyInNe JyNg — '$bz 'pis 
UuJAE 389 'HoASISSNIT AUNP IYIS PASIBA AIOW IIAJÄW = 0 0 e a 
-SiSSNIA 2UNp "eYSIEA HIOW = 0 e 'HoAGISSUIJ AgIeJ28IYI "EYSIEA 
snl] = e 'I[9uy2s eZ I3nNsey IolleJI9puos = + + 'uwesBuej [EZ 


uaROJIASEA "UFPHSYIEQINA 


"QIION "'UBYOY WO 'A "uIpdysradey 


eusefec] "UuepATy 


UJNOgIION "UDptoY 

pue[suisteH 'seullog 
« « 

190qI9ISEN "utof 


UDPNOIJISEN 'SIOJJUIOH 


"JUIISIIO JUOJYJOINY 
"IeU31SIIO BUOJHOINY 


'D 92 'QvI 


'yuresduej so]rjIapuos = 


wa oc 


(uta1sI0N 131331) 
u31sIIO aIpuN] 
wd o01 "3 


(ut92sIO ILO) 
UJJSIIO IAN 
wd og—Sbv 'd 


UIF OS I 


(utd2s0N 1313uN) 
ualsiuo arpuNn 
ud SL—Sv '8 


(uta3sUQ 13120) 
UI2sIIO IaIAN 


wWd Sh—0f 3 
wd of—o0oz '3 
ud of—oz '3 
un of—oz "3 


wd $S1—01 '3 


+ 24210 3ejrazZ DB I[eIpugs 


OII 


gI1I 
bzi 


14 


ol 
fi 
16 
101 
06 


Ju 
SLAS eI Vy 


= — uapoq 


-uI9J9rY "'yrewjje) = I 'uspoquayoarygq 'quewuers = 3 '1q1ejo8 IY2 


pesiej 1snfd = 'Biqrejsor 'pesdiepsor = I 


:[2AUunp 


Ro 100 


:u9sunuydrazag 'Ie3uruxd2ad 


'IEUIISIIO [eJUE 3123 AR ZUIUJOSISpUN YSIWUIY 'D 


222] 


O. TAMM 


270 


oo 0 0 TEE 
Hapueyag 


fHN Wapusyaox IN 


HeuoOW We 


ppedsin apureyqoy 
WlarSp rele RAOn 


« 


” 


"04 TS 


zEtOo 
90'0 


[4 40] 


9rto 


85 
€£6'1 


” 


(fo) 
11 UOv IT 


+6tOo 
Site 
vErz 


Ss6' 0 


98' I 
S6tT 
zEtg 
£8'1 
Sbptr 


zEto 


£9'0 


/2 


sn unH 


46 I UINOINSEA "UFPHSAIRA[NA 

86 ut « « « 

46 wu « « « 

16 I « « « 

96 I UuaPNOgIION "uspaysodegq 'ureljusess 
96 I UaNOgIION "uapdytodeg 

001 W—LI UJNOgIION '2HNeLYS 

001 W—I UJPOQIJSEN 'SIOJI2B2 

QÅ ät uanoqIasenN "uxof 

S6 I pedppaW 'stoja3.1og 


"SUT3ISHO JU0OJYJOllV 
'ITBUJISIHO PUOIHONV 292905 


96 I « « 

65 [—I « 4 

64 [— UIPOQIION "UIpdyIa3eH 
46 I UIPNOQINSEÅA "SIOJI2AC 
88 I eusefeg "Stuyqung 

SÅ wu eurelec] "UuSJepary 

” 2q1e4 


UTSE 


'WWVYIL 'O TIYNAfeuy 


wa So—S+b 
wd ol—S9 
wa oc 


(us 1313uN) 
UuasHko arpuN 
wa obr 


(us) 10) 
UJISIIO IAN 


wa ob—oÉ 
ur og9g—0oS 
wa og9g—ob 
wugd ot—o£f 
WII TIL 9 
UID ST 9 


wd Sz—0z " 


1 
ud SE—Sz 9 


md OG 


88 
ITA 


911 


STI 


cOI 
68 
OT I 
98 
9zI 


Set 


JU 
sÄ[euy 


[223] MARKSTUDIER 2 


Anförd litteratur. 


Aarnio, B. 1915. Uber die Ausfällung des Eisenoxydes und der Tonerde in 
finländischen Sand- und Grusböden. Geotekn. Komm. Finland, geotek- 
niska medd. 16. 

—— 1917. Trakten S om Karislojo kyrkby. Geotekniska Komm. Finland, 

Agrogeologiska kartor I. 

1918. Om sjömalmerna i några sjöar i Pusula, Pyhäjärvi, Loppis, 

Somerniemi och Tammela socknar. Geotekniska Komm. Finland, geo- 

tekniska medd. 20. 

änkan te Carlz on, C., Sandegren, RR; 1012. The guaternary 
history of the Ragundaregion, Jämtland. Geol. fören. förhandl. 34, 
s 343—364. 

Ahlmann, H. 1915. Ragundasjön. I. Ragundasjöns geomorfologi. Sv. geol. 
Unders. ser Ca, nr 12. 

Albert, R. 1910. Beitrag zur Kenntnis der Ortsteinsbildung. Zeitschr. för 
Forst- und Jagdwesen 42, s 327—341. 

Andersson, G. 1896. Svenska växtvärldens invandringshistoria. Stock- 
holm 1896. 

Andersson, G. och Birger. 1912. Den norrländska florans geografiska 
fördelning och invandringshistoria. Uppsala och Stockholm 1912. 

Armidekisson, G. och FH esse lm an, H. 1908. Vegetation och flora i Hamra 
kronopark. Medd. fr. Statens skogsförs.anst. 4, s 35—102. 

Andersson, J. G. 1906. Solifluction, a component of subaérial denudation. 
Journ. of Geol. Vol. XIV, s 91—112. 

Atterberg, A. 1912. Mekaniska jordanalysen och klassifikationen av de 
svenska mineraljordslagen. K. Lantbr. Ak. handl. o. tidskr. 1912, s 438 
—403. 

— 1912. Die mechanische Bodenanalyse und die Klassifikation der Mineral- 

böden Schwedens. Intern. Mitteil. fir Bodenkunde II, s 312—342. 

1913. Vilka beståndsdelar giva lerorna plasticitet och styvlek. K. Lantbr. 

Ak. handl. o. tidskr. 1913, s 413—444. 

v. Bemmelen, J. M. 1900. Uber das Vorkommen, die Zusammensetzung 
und die Bildung von Eisenanhäufungen in und unter Mooren. Zeitschr. 
för anorg. Chemie XXII, s 313—379. 

Benedicks, C. 1906. Umwandlung des Feldspats in Sericit (Kaliglimmer). 
Bull of the geol. inst. of the Univers. of Uppsala 13—14, s 278—286. 

Blomquist, E. och Renquist, H. 1914. Wasserstandsbeobachtungen 
an der Käste Finlands. Fennia 37. 

Cajander, A. K. 1913. Uber Waldtypen. Acta forest. fenn. 1, s I—175. 

Clarke, F. W. 1916. The Data of geochemistry.”U. S. Geol. Surv. Bull. 616. 

Cushman, A. S. and Hubbard, P. 1907. The Decomposition of the 
Feldspars. U. S. Dep. of Agriculture, Off. of publ. roads, Bull. nr 28. 

Dalgas, E. 1867. Geografiske Billeder fra Heden. Köpenhamn 1867. 

Daubrée, A. 1879. Études synthétiques de géologie expérimentale. Paris 
1879. 


21102 OL TAMM [224] 


De Geer, G. 1912. A geochronology of the last 12000 years. C. r. de la 

II1:e sess. du Congrés géol. intern. I, s 241—257. 

1912. Om grunderna för den senkvartära tidsindelningen. Geol. fören. 

förhandl. 34, s 252—264. 

1915. Om naturhistoriska kartor öven den Baltiska dalen. Pop. naturvet. 

revy 4, s 169—200. 

Dittrich, M. 1905. Chemisch-geologische Untersuchungen tuber Absorp- 
tionserscheinungen bei zersetzten Gesteinen. Zeitschr. fur anorganische- 
Chemie 47, s 151—1062. Å 

Dumont, J. 1909. Sur la décomposition chimique des rochesfemreio; 
STISGOFTIS: 

Ehrenberg, P. 1918. Die Bodenkolloide. Dresden u. Leipzig 1918. 

Emeis, C. 1876. Waldbauliche Forschungen und Betrachtungen. Berlin 1876. 

Erdmann, F. 1907. Die nordwestdeutsche Heide in forstlicher Beziehung- 
Berlin 1907. 

Faye, M. 1870. Remarques sur quelques particularités du sol des Landes de- 

Gascogne, C. r. 71, s 245—251. 

Fries, Th. E. 1913. Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. 
Uppsala 1913. 

Frosterus, B. 1909. Det finska lermaterialet som geologisk bildning och 
teknisk produkt. Geol. Komm. Finland, Geotekn. Medd. 6. 

—— 1912. Jordmånernas uppkomst och egenskaper. Geol. Komm. Finland. 
Geotekn. Medd. 10. 

— 1914. Zur Frage nach der Einteilung der Böden in Nordwesteuropas 

Moränengebieten. Geol. Komm. Finland. geotekn. Medd. 14. 

1916. Trakten kring Pojovikens norra del och Gumnäs-Odnäs militie- 

boställe. Geol. Komm. Finland. Agregeologiska kartor. 2. 

Frödin, J. 1914. Geografiska studier i St. Luleälvs källområde. Sv. Geol. 
Unders. Årsbok 7:4. 

Funk, W. 1909. Kritische Studien uber die Zersetzung des Feldspats: 

Sprechsaal 42, s 13—15, 27—28. 

1909. Beitrag zur Kenntnis der Zersetzung des Feldspats durch Wasser. 

Zeitschr. fur angew. Chemie, 22:11. 

Glinka, K. 1914. Die Typen der Bodenbildung. Berlin 1914. 

Graebner, P. 1904. Handbuch der Haidekultur. Leipzig 1904. 

Grevillius, A. Y. 1895. Studier över vegetationen i vissa delar av Jämt- 
lands och Västernorrlands län med hänsyn till det geologiska underlaget. 
Sv. geol. Unders. ser C:114. 

Grönwall, K. 1915. Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar. Sv. 
Geol. unders. Årsb. 8:2. 

Halden, B. Om torvmossar och marina sediment inom norra Hälsinglands 
lictorinaområde. Sv. Geol. Unders. Årsb. I11:1. 

Hamberg, A. 1906. Översikt av Lule älvs geologi. Sv. Geol. Unders. 
Sen CC :202: 

—— 1915. Zur Kenntnis der Vorgänge im Erdboden beim Gefrieren und 
Auftauen sowie Bemerkungen tber die erste Kristallisation des Eises 
im Wasser. Geol. Fören. Förhandl. 37, s 566—583. 

Hamberg, H. E. 1908. Lufttemperaturen i Sverige. Bih. till metereol. 
iaktt; 1 Sverige, 40. 


[225] MARKSTUDIER 213 


Hamberg, H. E. 1911: Nederbörden i Sverige. Bih. till meteorol. iaktt. 
SVE nes 

Helbig, M. 1903. Ortsteinsbildung im Gebiete des Buntsandsteins. Zeitschr. 
fur Forst- und Jagdwesen XXNXV, s 273—285. 

— 1909 a. Uber Ortstein im Gebiete des Granites. Naturwissenschaftliche 
Zeitschr. för. Forst- und Landwirtsch. 7, s 1—38,. 

— 1909 b. Zur Entstehung des Ortsteins. Naturwissenschaftliche Zeit- 
schrift för Forst- und Landwirtsch. 7, s 81—86. 


FrellSstkrom, PP. 197. Norrlands jordbruk: Uppsala 1917. 

Hiekirev FE: 1008: Les Sols Förestiers.' Paris, 1908: 

Hesselman, H. 1906. Om svenska skogar och skogssamhällen. Skogs- 
vårdsfören. folkskr. 5. 

—  1910a. Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor I. 
Medd. fr. Statens Skogsförs.anst. 7, s 25—968. 

— — I910 b. Om vattnets syrehalt och dess inverkan på skogsmarkens för- 
sumpning och skogens växtlighet. Medd. fr. Statens Skogsförs. anst. 7, 
s 9I—1206. | 

—  — 1910 c. Berättelse över Statens Skogsförsöksanstalts botaniska avdel- 
nings verksamhet 19060—1908 jämte förslag till arbetsprogram. Medd. fr. 
Statens skogsförs. anst. 6, s 27—52. 

—-- I91I1. Jordmånen i Sveriges skogar. Skogsvårdsfören. folkskrifter 
nr 27—28. : 

SENOLS. Om förekomsten av rutmark på Gotland. Geol: Fören. Förhandl. 
37, s 482—492. 

SENOra. Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner. och dess 
betydelse i växtekologiskt avseende. Medd. fr. Statens Skogsförs. anst. 
I13—14, sS 207—3528. 

- 1017 b. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbild- 
ningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring. Medd. 
fr. Statens Skogsförs. anst. 13—14, $ 923—-1075. 

—— 1917 c. Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. II. 
Medd. fr. Statens Skogsförs. anst. 13—14, s 1221—12806. 

——- 1917 d. Om skogsbeståndens roll vid moränlidernas försumpning. Skogs- 
vårdsfören. Tidskr. 15, Bilaga 1, s 209—50. 

Hills rdFE. W. 1910. 'Soils. New York 1910. 

FiTiebrand, W. FB. fg916. The analysis of Silicate and carbonate rocks. 
WARS SSscol Sur. Bull 4225 

Hofman-Bang, O. 1905. Studien tiber schwedische Fluss- und Quellwäs- 
ser. Bull. of the gevi. inst. of the Univers. of Uppsala VI, s 101—159. 

jälrollim et Zz, C. G. och Örtenblad, TR 1886. Norrbottens skogar. Bi- 
hang till Domänstyrelsens berättelse rörande skogsväsendet år 1885. 

fekoklimigiu tst, PR. J. 1906. Studien uber die Graniten von Sehweden. bull. 
of the geol. inst. of the Univers. of Uppsala XIII-XIV, s 77—2069. 

Hundeshagen, H. 1908. Uber die Anwendung organischer Farbstoffe zur 
diagnostiscehen Färbung mineralischer Substrate. Zeitschr. fur ange- 
wandte Chemie 21 IT, s 2405—2415, 2454—24061. 

Högbom, A. G. 1894. Praktisk-geologiska undersökningar inom Jämtlands 
fänrSv. geol. Unders: Set. C:r40. i 

— 1899. Ragundadalens geologi. Sv. geol. Unders. Ser. C:182. 


18. Medadel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


274 O. TAMM [226] 


Högbom, A. G. 1905. Om s. k. jäslera och om villkoren för dess bildning. 
Geol. Fören. Förhandl. 27, s 19—36. 

— — 1919. Eine graphische Darstellung der spätquartären Niveauveränderun- 
gen Fennoskandias. Bull. of the geol. inst. of the Univers. of Uppsala 
XVT, s 169—2180. v 

Högbom, B. 1914. Uber die geologische Bedeutung des Frostes. Bull of 
the geol. inst. of The Univers. of Uppsala XII, s 257—390. 

Jannasch, P. 1904. Praktischer Leitfaden der Gewichtsanalyse. Leipzig 
1904. 

Keilhack, K. 1912. Die Verlandung der Svinepforte. Jahrb. der K. Preuss. 
Landesanstalt 1911: II, s 209—244. 

Kihlman, O. 1890—92. Pflanzenbiologische Studien aus russisch Lapp- 
land. Act. Soc. pro Hauna et Flora Fennica ViMrIS. 

Lang, R. 1915. Versuch einer exakten Klassifikation der Böden in klima- 
tischer und geologischer Hinsicht. Internat. Mitt. fur Bodenkunde V, s 312. 

z. Leinigen, W. 1911. Bleichsand und Ortstein. Abhandl. der Naturhisto- 
rischen Gesellschaft in Nurnberg. XIX, I. 

Lidén, R. 1911. Om isavsmältningen och den postglaciala landhöjningen i 
Ängermanland. Geol. Fören. Förhandl. 33, s 271—280. 

Linck, G. 1913. Uber den Chemismus der tonigen Sedimente. Geologische 
Rundschau 4, s 289—311. j 

Lundström, A. 1895. Om våra skogar och skogsfrågorna. Fören. Heim- 
dals småskrifter nr 24. : 

Mayer, Ad. 1903. Bleisand und Ortstein. Die landwirtschaftl. Vers. 
Skal: HG,rSNÖT- 102: 

M äller, R. 1877. Untersuchungen uber die Einwirkung des kohlensäurehalti- 
gen Wassers auf einige Mineralien und Gesteine. Tschermak Min. 
Mitteil. 1877, s 25—48. 

M uäller, P. E. 1887. Studien uber die naturlichen Humusformen und deren 
Einwirkung auf Vegetation und Boden. Berlin 1887. 

— 1918. Fortsatte Iakttagelser over Muld og Mor i Egeskove og paa 
Heder. Dansk skovfören. tidskr. III, s 477—495. 

Munst, M. 1910. Ortsteinsstudien im oberen Murgtal. Mitteil. der geol. 
Abteil. des Kgl. Wurtemb. Stat. Landesamtes nr 8. 

Niklas, H. 1912. Chemische Verwitterung der Silikate und der Gesteine 
mit besonderer Berucksichtigung des Einflusses der Humussäuren. Ber- 
lin 1912. 

Nilsson, Alb. 1897. Om Norrbottens växtlighet med särskild hänsyn till 
dess skogar. Tidskr. för skogshushållning 25, s 139—153. 

— — 1901. Sydsvenska ljunghedar. Tidskr. för skogshushållning 29, s 22—41. 

Nilsson, Alb. och Norling, K. G. 1895. Skogsundersökningarme Nor 
land och Dalarna. Bihang till domänstyrelsens berättelse för år 1894. 

Nyholm, E. T. 1902. Studier över finska naturliga jordmåner I. Finska 
Forstföreningens medd. 18, s 203—218. 

— — 1903. Studier över finska naturliga jordmåner II. Finska Forstförenin- 
gens medd. 19, s 205—331. 

Odén, S. 1916. Allgemeine Einleitung zur Chemie und physikalischen 
Chemie der Tone. Bull. of the geöl. inst. of the Univers. of Uppsalå XV. 
s 175—194. 


[227] MARKSTUDIER 25 


Odén, S. 1919. Die Huminsäuren. Kolloidchem. Beiheft. XI, s 75—2060. 
Odén, S. och Reuterskiöld, A. 1919. Zur Kenntnis des Ancylustons. 
Bull, of the geol. inst. of the Univers. of Uppsala. XVI, s 135—158. 

v. Post, L. 1913, Alnarpstraktens geologi. Alnarps Lantbruksinstitut T5025 

1912, Göteborg 1913. 

1915. Ett egendomligt jordskred i västra Värmland. Geol. fören. för- 

handl. 37, s 507—582. 

Ramann, E. 1885. Uber die Verwitterung diluvialer Sande. Jahrb. der K. 
Preuss. Landesanstalt 1884. 

— 1886 a. Der Ortstein und ähnliche Sekundärbildungen in den Diluvial- 
und Alluvialsanden. Jahrb. der K. Preuss. Landesanstalt 1885. 

—  — 1886 b. Uber Bildung und Kultur des Ortsteins. Zeitschr. fur Forst- und 
Nasdw: 18, S 14-39. 

— 1895. Organogene Ablagerungen der Jetztzeit. Neues Jahrb. fur Mine- 
ralogie, Geologie und Paläontologie, Beilageband X, s 119—166. 

EET bodenkunde. Berlin fIOIT. 

— 1918. Bodenbildung und Bodeneinteilung. Berlin 1918. 

Rindell, A. 1910. Några anmärkningar rörande teorin för uppkomsten av 
»ahl» eller »Ortstein>. Medd. fr. lantbruksvet. samf. i Finland. Häft 1, 
bil. 4, s 1—8. 

Rosenbusch, H. 1914. Mikroskopische Physiographie der Mineralien 
und Gesteine. I: I. Stuttgart 1904. 

Rother, G. 1912. Uber die Bewegung des Kalkes, des Eisens, der Tonerde 
und der Phosphorsäure und die Bildung des Ton-Eisenortsteines im 
Sandboden. Inaug. Diss. Berlin 1912. 

Rösler, H. 1902. Beiträge zur Kenntnis einiger Kaolinlagerstätten. Neues 
Jahrb. för Mineralogie, Geologie und Paläontologie. Beilageband XV, 
S 231—393. 

Sahlbom, N. 1910. Kapillaranalysen kolloider Lösungen. Kolloidechem. 
Berea SAS A0—TAT. 

Samuelsson, G. 1917. Studien uber die Vegetation der Hochgebirgsge- 
genden von Dalarna. Nov. act. reg. Soc. Uppsal. Ser. IV, 4:8. 

Sandegren, R. 1915. Ragundasjön. III. Ragundasjöns postglaciala utveck- 
lingshistoria enligt den subfossila florans vittnesbörd. SV. geol. Unders. 
Sett: 2. ; 

Sarauw, G. F. L. 1898. Hedebunden i Oldtiden. Aarbok for Oldkynd og 
Historie. 13. 

Stehlröder, 4. 1919. Bodenruickgang unter HFichte. Zeitsehr. fur Forst- 
und Jagdw. 51, s 439—444. 

Senft, F. 1862. Humus-, Marsch- und Limonitbildungen. Leipzig 1862. 

SETS ö7 fi Stemnschutt und Erdboden. Berlin 1807: 

Sernander, R. 1892. Die FEinwanderung der Fichte in Skandinavien. 
Englers bot. Jahrb. 15, s 1—94. 

— Hö0s Elytjord i svenska fjälltrakter. Geol. Fören. Förhandl. 27, 

s 42—84. 

1917. De norrländska skogarnas förhistoria. Skogsvårdsfören. tidskr. 15, 

Bilaga I, s 1—28. 

Sköibiinetae w, N. 1899. Etude des solst de la Russie. Compt. rend; du 
congrés géologique international, VIT session, St. Pétersbourg, s 73—125. 


276 O. TAMM [228] 


Stoklasa, J. 1882. Studien tuber den Verwitterungsprozess von Ortoklas, 
Landw. Vers. Stat. 27, s 197—207. | 
Stremme, H. 1910. Uber Feldspatresttone und Allophantone. Monatsber. 

der deutsch. geol. Ges. 62, s 122—128. 

— 1912. Die Chemie des Kaolins. Fortschritte der Mineral., Kristallogr: 
und Petrogr. II, s 87—128. 

—— 1914. Die durch Salzsäure schwer oder kaum aufschliessbaren wasser- 
haltigen Alumosilikate. Handbuch der Mineralchemie II; 6, s 72—93- 

— 1917. Zur Kenntnis der Bodentypen. Geol. Rundschau VII, s 330-339: 

Sylvén, N. 1916. De svenska skogsträden. I Barrträden. Stockholm 1916. 

Tamm, O. 1913. Markvittringen i Ragundatrakten. Geol. Fören. förhandl. 
35» 1907-207. 

— — 1914. Die Auslaugung von Calciumkarbonat in ein:igen Böden der Ragun- 
dazegend. Geol. Fören. förhandl. 36, s 219—2066. 

— — 1915. Beiträge zur Kenntnis der Verwitterung in Podsolböden aus dem 
mittleren Norrland. Bull. of the geol. inst. of the Univers. of Uppsala. 
XIII, s 183—204. 

—— 1917a. Om skogsjordsanalyser. Medd. fr. Statens Skogstors: anst: 
I13—14, s 235—2060. 

— — 1917 b. Bidrag till kännedom om kalkens urlakning ur den jämtländska 
skogsmarken. Skogshögskolans festskrift. Stockholm 1917. 

Tiberg, H. V. 1907. Skogsjordsanalysen och jordens produktionsförmåga. 
Värmländska Bergsmannafören. anm. 1907, s 230—277- 

Tuxen, C. F. A. 1887. Einige chemische Untersuchungen des Bodens in 
Buchenwäldern. FEinige chemische und physikalische Untersuchungen 
des Bodens in Wäldern und auf Heiden. I: Studien uber die natärlichen 
Humusformen (P. E. Muller), s 99—106, 298—310, Berlin 1887. 

Wahnschaffe, F. und Schucht, F. 1914. Wissenschaftliche Boden- 
untersuchung. Berlin 1914. ; 

Vesterberg, A. 1911. Uber einige Analysenmethoden fur Bodenunter- 
suchungen. Verhandl. der IT intern. Agrogeologenkonferenz, s 125—151, 
Stockholm 1911. 

Vesterlund, O. 1892. Några iakttagelser över skogarnas markbetäckning 
i Norrbotten. Tidskr. för skogshushållning 20, s 171—188. 

Widman, R. 1908. Experiments with granitic powder to illustrate the com- 
position of some quaternary clays in Sweden. Bull. of the geol. inst. 
of the univers. of Uppsala XV-—XVI, s 184—189. 

Witting, R. 1918. Havsytan, geoidytan och landhöjningen utmed Baltiska 
havet och vid Nordsjön. Fennia 39:5. 

Vogel v. Falckenstein, K. 1911. Untersuchung von märkischen Du- 
nensandböden mit Kierfernbestand. Intern. Mitteil. fur Bodenkunde. I, 
s 495—517. 

Vogel v. Falckenstein und Schneiderfho bn, Arrese 
terung der Mineralien eines märkischen Dunensandes unter dem Einfluss 
der Waldvegetation. Internationale Mitteil. fur Bodenkunde II, s 204—213. 

af Zellén, J. O. 1905. Om våra skogars framtid. Skogsvårdsfören. folkskr. 2. 


[229] BODENSTUDIEN DV 


Bodenstudien in der nordschwedischen Nadelwaldregion. 


Einleitung. 


Die vorliegende Abhandlung ist das Resultat achtjähriger Untersuchungen 
im Freien in verschiedenen Teilen des Forschungsgebietes (Fig. 3, 5. 62) 
und ziemlich umfassender chemisch-analytischer Arbeiten. Sie beabsichtigt 
eine Darstellung der FEigenschaften des Bodentypus Waldpodsol (FROSTERUS, 
1914) zu geben. Dieser Typus herrscht in den Nadelwäldern des Gebietes. 
Die sichtbaren FEigenschaften eines normalen Waldpodsolbodens gehen aus 
issn 2 (SIS. 58) hervor. -Dast Profil ist charaktensiert durch eime 
Humusdecke (Streu [schwedisch: Förna] und Rohhumus). Darunter kommt 
die scharf ausgeprägte Bleicherde und dann die Orterde, die allmählich in 
den Untergrund: gewöhnlich Moräne, auch Sand oder leichten Lehm ibergeht. 
Fär das normale Waldpodsolprofil ist ein Wald vom Myrtillustypus (dieses 
Typus wurde von CAJANDER, 1913, aufgestellt) besonders charakteristisch (Fig. 1). 


Ear. I. Terminologie und Arbeitsmethoden. 


B. Terminologie. Verf. hat eine fär die schwedische Forstpraxis möglichst 
brauchbare Terminologie verwendet. Diese ist auf S. 63—65 erläutert, und 
da sind auch einige bei RAMANN (1911), P. E. MÖLLER (1887) und GLINKA 
(1914) gebräuchliche Ausdriäcke angegeben. 

C. Arbeitsmethoden. Die Terrainarbeit besteht darin, dass auf einer aus- 
gewählten ebenen oder sehr schwach geneigten Probefläche in einem gut 
charakterisierten Waldtypus eine Anzahl von 5 bis 50 Bodenprofilen ausge- 
graben und genau untersucht werden. Die mittlere Dicke der verschiedenen 
Bodenschichten werden dann ausgerechnet und zuweilen auch der mittlere Fehler 
jener Mittelwerte. Die Analysenproben werden immer so gesammelt, dass 
sie die Zusammensetzung der verschiedenen Bodenschichten möglichst gut 
angeben sollen. 

Die lufttrockenen Analysenproben werden durch ein Drahtnetz mit 2 mm 
Maschen gesiebt, Wurzelfragmente und dgl. werden herausgepfläckt, vorhandene 
Klumpen (z. B. bei Ortsteinsproben) zerdriäckt. Die groben Bestandteile 
werden genau mit einer Lupe untersucht. Alle Analysenzahlen gelten fär 
das lufttrockene, gesiebte Material. Humus wird durch Verbrennen (TAMM 
1917 a) bestimmt. Der Unterschied zwischen Glihverlust und Humus ist, 
obgleich nicht ganz richtig, als Wasser bezeichnet. Bei den meisten tbrigen 
Bestimmungen werden die Vorschriften HILLEBRANDS (1916) befolgt. Das 
limonitiscehe Fisen (einschliesslich etwa vorhandenes leichtlöslicheres Eisen) 
wird nach TAMM (1917 a) bestimmt. Die Differenz zwischen dem totalen und 
limonitischen Fisen ist als silikatisches Fisen bezeichnet. Aus den Analysen 
ist der Gehalt an verschiedenen Mineralien nach gewöhnlichen petrographischen 
Methoden berechnet. (Vgl. HOLMQUIST 1906, 5.89--93.) Direkte Mineralbestim- 
mungen sind durch Scheidungen mit Thoulets Lösung und mikroskopisches 


278 O. TAMM [230] 


Auszählen gemacht. Diese von quantitativem Gesichtspunkt aus nicht ein- 
wandfreien Bestimmungen sind nur in enger Verbinduhg mit den Bausch- 
analysen zu verwerten. (Vgl. TAMM, 1915.) Durch Färben mit Fuchsin habe 
ich versucht, die oft dännen Häutchen von ausgeflockten Kolloiden, die die 
Mineralkörner umhillen, im Mikroskop sichtbar zu machen (vgl. S. 245). 
Mechanische Analysen nach den Methoden von BEAM-ATTERBERG sind in 
einigen Fällen zur Anwendung gekommen. Auch habe ich die Tonmengen 
einiger Proben nach ATTERBERGS Vorschriften abgeschlämmt und dann ana- 
lysiert. Die Proben wurden vorher nur durch mechanische Bearbeitung zur 
Analyse vorbereitet. 


Kar. II. Die chemischen Eigenschaften der anorganischen quartären 
Ablagerungen. 


A. Ablagerungen, gröber als Ton. 


1. Die Eigenschaften nach Beobachtungen und Analysen. Aus den ziemlich 
ausfährlichen Untersuchungen von HESSELMAN (1910) kann man schliessen, 
dass die Mutterablagerungen der Böden in Nordschweden von mechanischen 
Verwitterungsprozessen unberiährt sind. Aus makroskopischen und mikrosko- 
pischen Beobachtungen kann man schliessen, dass auch die chemische Verwitte- 
rung die Mutterablagerungen oder die Untergrinde der Böden sehr wenig 
verändert hat. Dasselbe geht aus den Analysen hervor. Diese zeigen, dass 
die Mutterablagerungen in den grössten Teilen Nordschwedens, wo haupt- 
sächlich Gneisse und Granite vorkommen, sehr gleichförmig, granitisch zu- 
sammengesetzt sind. Dies gilt sowohl fir Moränen, Sande und leichte Lehme 
(schwedisch Mjäla). Tab. 1 (S. 74) gibt die durchschnittliche chemische und 
mineralogische Zusammensetzung dieser Ablagerungen des Gebietes an. Wegen 
der gleichförmigen Zusammensetzungen der Mutterablagerungen wird die Dis- 
kussion der chemischen FEigenschaften der Böden sehr viel erleichtert. Man 
kann in den meisten Fällen voraussetzen, dass die durch die Podsolierung 
veränderten Schichten vom Anfang an die Eigenschaften der jetzigen Mutterab- 
lagerungen gehabt haben. Die Mutterablagerungen sind im Allgemeinen 
beinahe frei von Verwitterungsprodukten. Nur einige Zehntel-Prozente limo- 
nitisches Eisen und in seltenen Fällen (Kalk-Gegenden) ausgefälltes Kalzium- 
karbonat kommen vor. In solchen Gegenden wie in denen, wo Quarzite und 
Porphyre vorkommen, haben die Mutterablagerungen eine von dem Gewöhnlichen 
abweichende Zusammenzetzung. (Kap. 11, Probeflächen 4 u. 5,5. 251, 252.) 

2. Die chemischen Eigenschaften der Tonbestandteile der Mutterablagerungen. 
Um die Verwitterungserscheinungen der Mutterablagerungen näher kennen zu 
lernen, sind Analysen ihrer feinsten Bestandteile ausgefährt worden. Die 
Resultate dieser Untersuchungen, s. Kap. 11, Tab. 9 f, S. 248, Tab. 21 f, 
S. 265, Tab. 23, S. 267. Daraus geht hervor, dass die feinsten Bestandteile 
einer Moräne ausgeprägte Tonzusammensetzung haben. Besonders interessant 
ist der sehr grosse Aluminiumiiberschuss. Dieser Uberschuss ist so gross, dass er 
nicht von dem verwitternden Bodenhorizont abstammen kann, da das Aluminium- 
Verlust dieses Horizontes nicht dafär ausreichen könnte. Fin seitlicher Transport 
des Aluminiums als Kolloid durch Grundwasser ist in mehreren der untersuchten 
Fälle ganz ausgeschlossen. Der Gehalt an Aluminium ist auch in den 
meisten Fällen so gross, dass er kaum als Bestandteil einiger aluminium- 


[231] BODENSTUDIEN 279 


haltigen Mineralien des Gebirgsgrundes erklärt werden kann, sondern man 
kann annehmen, dass der Aluminiumiäberschuss durch chemische Verwitterung 
der Feldspate bei der Zerquetschung des Gesteinsmaterials durch die grossen 
Eismassen in Beröhrung mit Schmelzwasser während der Abschmelzungsepoche 
der letzten FEiszeit entstanden ist. Dies stimmt sehr gut mit den experimen- 
tellen Daten von unter anderen DAuBRÉE (1879) und CUsHMan (1907) 
iäberein. DAUBRÉES Experiment zeigt, dass in kurzer Zeit ein sehr erheblicher 
Aluminiumiberschuss durch Zerquetschung von Feldspaten in Beriährung mit 
Wasser entstehen kann. CUSHMAN hat nachgewiesen, dass die Feldspate in 
Berährung mit Wasser sich mit einem unlöslichen, sehr dännen, aluminium- 
reichen Häutchen, das vor weiterer FEinwirkung des Wassers schätzt, bedecken. 
Der Dbeschriebene Verwitterungstypus stimmt prinzipiell mit der Kaolisierung 
äberein, und wie oft bei jener scheinen die Feldspate stärker als die FEisen- 
Magnesiamineralien angegriffen zu werden. Die feinsten Zerquetschungs- 
produkte der Urgesteine scheinen also sehr instabil in Berährung mit Wasser 
zu sein. Dass wirklich Kaolin dabei gebildet wird, ist nicht sicher, sondern 
es kann ein Kolloidkomplex vorliegen, der wahrscheinlich eine kaolinartige 
Zusammensetzung hat. 

3. Schlisse. Die Mutterablagerungen der nordschwedischen Böden zeigen 
uäberall Spuren einer durchgreifenden Verwitterung, wenn man ihre Tonbestand- 
teile untersucht. Diese Verwitterung hat sich wahrscheinlich am Ende der 
letzten Vereisung vollzogen und schreitet jetzt nur fast unmerklich fort. Die 
praktische Bedeutung des Prozesses ist daher nunmehr nicht gross. Sie er- 
schwert auch nicht die Beurteilung der Verwitterungsprozesse im Boden, weil 
sie im Grossen kaum merklich die granitische Zusammensetzung der Mutter- 
ablagerungen verändert hat. Wegen der gezogenen Schlässe betreffs der 
Verwitterung der Tonbestandteile, ist der Aluminiumtäberschuss bei den Be- 
rechnungen des Gehaltes an verschiedenen Mineralien in den Analysenproben 
als Kaolinkomplex: Al,Os + 2510, berechnet. Ein bedeutender Teil desselben 
därfte jedoch in anderen Mineralen, besonders Glimmern, vorkommen. 


B. Die Zusammensetzung der quartären Tone. 


Viele quartären Tone aus den Granit- und Gneissgegenden Schwedens sind 
im Gegensatz zu den meisten Tonen der ibrigen Welt sowie den aus älteren 
Formationen stammenden Tonen und: Tonschiefern Schwedens als aus ziemlich 
unverwitterten Gesteinsbestandteilen bestehend angesehen. Die quartären Tone 
sind während des Abschmelizens des Eises entstanden und bestehen wie die 
Moränen, Sande u. s. w. aus Material von den fast völlig unverwitterten 
Urgebirgsgesteinen.  ATTERBERG (1913) hat einen hohen Gehalt an Glimmern 
in den schwedischen Tonen angenommen. WIDMAN (1908) glaubte, dass sie 
reich an Feldspaten seien. ODEN (1916) hebt die Möglichkeit hervor, dass 
auch chemische Umsetzungen in den schwedischen Tonen vorgekommen sein 
können. = 

In Kap. 11: F, Tab. 24 und 25, S. 268, sind einige Analysen von schwedischen 
(und ein paar von finländischen aus Åland) zusammengestellt. Diese zeigen, 
dass die schwedischen Tone im allgemeinen einen ziemlich grossen Aluminium- 
iäberschuss haben. Sie stimmen mit den Tonbestandteilen der Moräne ziemlich 
gut iberein; sie scheimen nur etwas mehr Sandbestandteile als jene zu ent- 
halten. Es gibt keinen sicheren Unterschied in der Zusammensetzung der- 


280 O. TAMM [232] 


jenigen Tone, die hauptsächlich aus Graniten und Gneissen gebildet sind, im 
Vergleich mit denen, die zum grossen Teil aus Material von silurischen Ton- 
schiefern entstanden sind. Die von FROSTERUS (1909) und ÅARNIO (1917) 
veröffentlichten finländischen Tonanalysen, die "Tone hauptsächlich aus Granit- 
und Gneissmaterial betreffen, stimmen mit den schwedischen völlig iberein. 
Die Zusammensetzung eines schwedischen Tones scheint nicht so viel auf dem 
Ursprung des Tonmateriales zu beruhen wie auf dessen Korngrösse. Die 
feinkörnigen, kieselsäureärmeren Tone haben immer einen grossen Aluminium- 
äiberschuss. Die Tonanalysen scheinen die oben vorgelegte Auffassung betreffs 
der Verwitterung der feinsten Bestandteile zu bestätigen. Eine erhebliche 
Verwitterung in den tieferen Schichten der Tone nach deren Bildung ist 
unmöglich, weil da ein sehr erheblicher Gehalt an löslichen Salzen in den 
Tonen entstanden sein miisste. 

Es geht daraus hervor: In Nordschweden haben alle gröberen Ablagerungen 
eine sehr gleichförmige granitische Zusammensetzung, die sehr wenig von 
ihrer Korngrösse beeinflusst ist. Unter einer Grenze (der mittleren Korn- 
grösse), die zwischen leichtem Lehm und Ton liegt, haben die Sedimente 
eine mehr oder weniger ausgeprägte Tonzusammensetzung, die mit der mitt- 
leren Korngrösse sehr eng verbunden zu sein scheint. 


Kar. III. Mechanische und physikalische Prozesse, die auf die Aus- 
bildung des Podsolprofiles einwirken. 


A. Mechanische Verwitterung und Durchschlämmen. 


Die mechanische Verwitterung und das Durchschlämmen in nordschwedischen 
Podsolböden sind von HESSELMAN (1910 a) untersucht. Aus seinen Arbeiten 
kann man schliessen, dass die mechanische Verwitterung im Boden sehr merk- 
lich ist. In Sandböden spielt der aus Verwitterung stammende Gehalt an 
feinen Korngrössen möglicherweise eine Rolle fär die Wasserversorgung des 
Waldes. In Moränenböden sowie Lehmböden, welche letztere von mir unter- 
sucht worden sind, (kap. 11:A, Tab. 21 d, 22 c, S.. 204, 200),8hmapenscie 
erwähnten Prozesse wenig Bedeutung. 


B. Bewegungen im Boden. 


1. Durch Einwirkung von Tieren und Pflanzen entstehende Bewegungen. Regen- 
wärmer kommen in den Waldpodsolböden Nordschwedens iberhaupt nicht 
vor. Es gibt auch keine andere niedere Tiere, die auf die Profilbildung 
einwirken können. Höbhere Tiere können wahrscheinlich in seltenen Fällen 
Deformationen im Profil hervorrufen, z. B. die Renntiere durch Kratzen, aber 
dies hat keine merkliche Bedeutung. Die höheren Pflanzen verursachen durch 
das Hervordringen ihrer Wurzeln Unregelmässigkeiten in den Profilen (vgl. 
RAMANN, 1886). Diese Bewegungen däirfen eine der Ursachen ausmachen, 
die das sehr oft vorkommende Wechseln der Mächtigkeit der Bleicherde und 
Orterde bewirken. Vgl. Taf. 1 a. Zuweilen kommt es vor, dass ein Baum 
durch den Wind heruntergerissen wird, und dabei der Boden in der Umgebung 
des Baums von mitgerissener Erde bedeckt wird. Besonders auf leichtem 
Lehmboden, wo die Bäume nicht so fest stehen, findet man kleine Erhebungen 
auf dem. Boden. Das Profil in diesen zeigt einen begrabenen Waldpodsol: 
Oben Rohhumus, Bleicherde und etwas Orterde, dann von neuem Bleicherde, 


[233] BODENSTUDIEN 281 


Orterde und Untergrund. Die alte Bleicherde 'bewahrt dabei völlig ihren 
urspränglichen Charakter, wenn sie auch auf das Niveau der Orterde im 
neugebildeten Bodenprofile verlegt wird. 

2. Durch rein physikalische Faktoren entstehende Bewegungen. Durch Erdfliessen 
werden die Bodenprofile ganz verwischt. Das kommt besonders in den Hoch- 
gebirgen iäber der Waldgrenze vor: Durch Auffrieren und Erdfliessen entstehen 
oft in den Kiefernheiden in Norrbotten und dem nördlichen Lappland Deforma- 
tionen in den Podsolprofilen. Es kommen Flecken auf dem Boden vor, wo 
der Sand oder die Moräne entblösst ist, und wo die Wurzeln der Heide 
aufgefroren sind. Die Flecken haben im allgemeinen in einem Teil ver- 
wischten Podsol, im äbrigen begrabenen Podsol. Die Flecken scheinen sich 
nur gewisse Jahre, wenn die Verhältnisse fär sie ginstig sind, zu bewegen. 
In Kiefernheiden auf leichtem Lehm kommt es vor, dass die Podsolierung 
von grossen Flächen fast ganz verwischt ist und dass die Heide und andere 
Pflanzen aufgefroren sind (vgl. Fig. 4, S. 97). Hier spielt das Auffrieren 
eine wirkliche Rolle fär die Ausbildung des Profils. In den moosreichen 
Waldtypen, die eine iäppigere Bodenvegetation und eine dickere Humusdecke 
haben, ist die Einwirkung des Auffrierens auf die Bodenbildung unmerkbar. 

Uberhaupt spielen mechanische und physikalische Prozesse im grossen und 
ganzen keine grössere Rolle in der Ausbildung des nordschwedischen Wald- 
podsols. 


Kar. IV. Der Chemismus der Podsolierung. 


A. WVerwitterung der Karbonate. 


Nach den Untersuchungen von HESSELMAN (1917 a) und TAMM (1914, 
1917 b) werden die Karbonate, besonders Kalziumkarbonat, welche als primäre 
Bestandteile in nordschwedischen Böden vorkommen, von den Niederschlägen 
ziemlich schnell ausgelaugt. Es bildet sich im Bodenprofile eine Grenze aus, 
die Kalkgrenze. Erst unter dieser Grenze ist es möglich, CaCO, durch HCI 
oder Analysen nachzuweisen. Diese Grenze befindet sich in einem steten 
Sinken bis zu dem Grundwasserniveau. Auf einer 1796 gebildeten Erosions- 
terrasse in Ragunda war die Grenze in einem vom Anfang an o,; 2 CaCOs 
enthaltenden Sand im Laufe eines Jahrhunderts etwa 50 cm in einem moos- 
reichen Mischwald und 25 cm in einer Kiefernheide gesunken. Die Kalk- 
auslaugung hat nur in den wenigen Gegenden, wo CaCOs, im Boden vorkommt, 
eine grössere Bedeutung. 


B.  Silikatverwitterung. 


1. Die Rolle des Humus. Die Bedeutung der Rohhumusdecke hängt eng 
mit der Vegetation zusammen und wird näher in Kap. 5 besprochen. — 
Die Bleicherde enthält etwas Humus, der jedoch håuptsächlich aus Wurzel- 
fragmenten u. dgl. besteht. Etwas wasserlöslicher Humus kommt jedoch auch 
VOR wieraus Tap. 9 f, SS: 248 und 21f S. 265 hervorgeht. In den da ana- 
lysierten Proben abgeschlämmter Tone hat sich wasserlöslicher Humus aus ein 
paar hundert gr Boden angereichert. In der. Orterde ist immer Humus ange- 
reichert (s. weiter unten). Im Untergrund sinkt der Humusgehalt bald auf 
0,2—0,5 & herab. 


282 O. TAMM [234] 


2. Bleicherdebildung. Aus dem Charakter der Bleicherdeanalysen sowie 
aus mikroskopischen und makroskopischen Beobachtungen kann man schliessen, 
dass die Bleicherde frei von Verwitterungsprodukten ist. Der Gehalt an 
Wasser ist immer kleiner in der Bleicherde als im Untergrund. Auch kann 
die Bleicherde keine ausgeflockte Kieselsäure enthalten (vgl. Tab. 5, S. 117, 
die zeigt, dass die Verwitterungskruste der Feldspate nicht kieselsäurereicher 
als das Muttermineral ist). Auch deuten Untersuchungen von MöÖNnsTt (1910) 
und FROSTERUS (1914) dasselbe an. Die Bleicherde besteht also aus denselben 
Mineralien wie der Untergrund und unterscheidet sich davon nur darin, dass 
mehrere Mineralien durch die Verwitterung aufgelöst und dann entfiährt wor- 
den sind. Darum ist der Gehalt der Bleicherden an verschiedenen Mineralien 
auf dieselbe Weise wie derjenige des Untergrunds berechnet worden. Man 
kann annehmen, dass der Quarz bei der Verwitterung unberiährt bleibt. Unter 
dieser Voraussetzung kann man berechnen, wie viel von allen iäbrigen Bestand- 
teilen der Bleicherde ausgelaugt ist. Der Gang der Berechnung wird durch 
Tab. 2, S. 107, gezeigt. Die Unsicherheit der Quarzwerte spielt in der Berechnung 
keine grosse Rolle. Zur Kontrolle ist auch eine Berechnung auf analoge 
Weise gemacht unter der Voraussetzung, dass die Kieselsäure bei der Bleicher- 
debildung konstant geblieben ist. Diese Voraussetzung trifft offenbar nicht 
zu, und darum werden die erhaltenen Zahlen sehr viel zu klein. Diese 
bestätigen indessen, dass die vorher berechneten Werte, die möglicherweise etwas 
zu gross geworden sind, sehr nahe richtig sein mössen. (Dies gilt jedoch nicht 
fär die Kieselsäure.) Die bei der Bleicherdebildung ausgelaugten Mengen verschie- 
dener Stoffe dividiert durch die urspränglich vorhandenen Mengen derselben 
Stoffe werden Verwitterungsgrade genannt. Das Resultat der Berechnungen 
ist bei den untersuchten Probeflächen in Kap. 11: A angegeben. Die ver- 
schiedenen Resultate stimmen sehr gut iäberein; man kann daraus schliessen, 
dass die Verwitterung ziemlich gleichförmig arbeitet. Darum ist ein Mittel 
aus sieben petrographisch gleichwertigen Bleicherden ausgerechnet und in 
Tab. 3, S. 109, angegeben. Die mittleren Fehler der Mittelwerte sind aus- 
gerechnet. Tab. 3 gibt den besten Ausdruck fir den durchschnittlichen 
Verlauf der Bleicherdebildung in Nordschweden. 


Die Tabellen (S. Kap. 11) 9 f, Probefläche 1, und 21 f, Probefläche 13, zeigen 
die Zusammensetzung der feinsten Bestandteile der Bleicherden. Der grosse Ge- 
halt an Aluminium hat offenbar dieselben Ursachen wie derjenige des Unter- 
grundes (s. kap. 2: A 2). Magnesium und Eisen zeigen unleugbar die Ein- 
wirkung der Humusverwitterung. Durch Tab. 9 d, Probefläche 1, und Tab. 
14 c, Probefläche 6, wird gezeigt, dass die Verwitterung in den oberen Teilen 
der Bleicherde viel mehr als in den unteren Teilen vorgeschritten ist. Die 
Bleicherde ist die eigentliche Verwitterungszone des Bodens. 

3. Ovrterdebildung. Die Analysen zeigen, dass die Orterde eine fast un- 
verwitterte Schicht ist, wo einige Bestandteile angereichert sind. Dasselbe geht 
aus mikroskopischen und makroskopischen Beobachtungeu hervor. Die An- 
reicherung des Eisens wird durch die Prozente fir limonitisches Eisen gemessen, 
die des Aluminiums durch die Differenzen des Aluminiumäberschusses der Ort- 
erde und desjenigen des Untergrundes. Die Anreicherung an Humus und Wasser 
wird ermittelt durch Subtraktion ihrer Gehalte im Untergrund von dem in der 
Orterden. Die Anreicherung der Kieselsäure kann unter der Voraussetzung, dass 
Kali, Natron und silikatischer Kalk bei der Orterdebildung konstant geworden 


[235] BODENSTUDIEN 283 


sind, berechnet werden. Diese Voraussetzung ist nicht sicher, aber höchst 
wahrscheinlich.  Fär alle die erwähnten Stoffe sind Mittelwerte aus mehreren 
Profilen ausgerechnet. Fir die Kieselsäure sind sieben Profile (Probeflächen 
Sd 9, 12, 13, Kaps 11; A) angewandt. Daraus wird berechnet,' dass 
im Mittel 1,89 + 0,60 & Kieselsäure in der Orterde angereichert ist. Der 
durchschnittliche Verlauf der Orterdebildung wird durch Tab. 4, S. 113 
gezeigt. Da wird von einem beliebigen Untergrund ausgegangen. Die Ta- 
belle zeigt, dass fär Kalk, Kali, Natron und Magnesium kleine Differenzen 
zwischen ihrem Gehalt in dem Untergrund und in der Orterde sehr gut durch 
die Anreicherung anderer Stoffe erklärt werden können. Sie deuten also gar 
keine Verwitterung an. Als Hauptcharakter der Orterde mag hervorgehoben 
werden: In der Orterde werden nach der Grössenordnung ungefähr gleiche 
Mengen von Humus, Kieselsäure, Aluminium und Eisen, oder eben die Stoffe, 
die als Kolloide im Boden transportiert werden, ausgeflockt. 

4. Das Verhalten verschiedener Stoffe bei der Podsolierung. Val. Tab. 3 und 4. 

a. Kreselsäure, Die Kieselsäure wird in der Bleicherde in ziemlich grosser 
Menge gelöst. Fin Teil davon wird in der Orterde wieder ausgeflockt, 
während noch ein Teil derselben, nach den Flusswasseranalysen des Wassers 
des Byskeälv (HOFMAN-BANG 1905), durch die Flisse ins Meer gelangt. Die 
Kieselsäure scheint betreffs ihres Vermögens zum Wandern eine Zwischen- 
stellung einzunehmen zwischen den positive Kolloide bildenden Stoffen Alu- 
minium und FEisen einerseits und den iondisperse Lösungen bildenden Stoffen 
Kalzium, Magnesium, Kalium und Natrium anderseits. Wahrscheinlich hängt 
das mit den FEigenschaften der Kieselsäure, negative Kolloide zu bilden, zu- 
sammen. 


b. Zitan. Titan wird in den feinsten Bestandteilen der Bleicherde sehr 
angereichert. (Vielleicht Rutilnadeln). Andere Titanminerale werden in der 
Bleicherde aufgelöst, aber sehr langsam. 

c. Aluminium. "Der Aluminiumäberschuss (s. die Tabellen, Kap. 11: A) 
ist immer kleiner in der Bleicherde als im Untergrund, auch in Fällen wo 
das Durchschlämmen ausgeschlossen ist. Dasselbe gilt för den Aluminium- 
gehalt im Verhältnis zu dem Gehalt an Kali, Natron und Kalk in Analysen von 
NYHOLM (1902, 1903), ÅARNIO (1918), RAMANN (1885), HELBIG (1903, 1909 a), 
ALBERT (1910). Hieraus kann man schliessen, dass die Rohhumusverwitterung 
in der Bleicherde gar kein Kaolinisierungsprozess ist. Dasselbe Resultat geht 
aus Tab. 5, S. 117, hervor, die zeigt, dass eine pulverartige Verwitterungs- 
kruste auf Feldspat unveränderte Feldspatzusammensetzung hat (TAMM 1915). 
Die Verwitterung löst die Feldspate wie die iäbrigen Mineralien ganz auf. 

Wahrscheinlich wird alles in Lösung gebrachte Aluminium in der Orterde 
wieder ausgeflockt (AARNIO 1915). In dem Wasser des Byskeälv gibt es 
sehr wenig Aluminum. 

d. £isen. Von den vielen Eisenmineralien des Bodens scheint Limonit das 
leichtlöslichste zu sein. Dieses Mineral bedingt die gelbliche Farbe der 
gewöhnlichen Sande, Moränen u. s. w. Die grauweisse Farbe der Bleicherde 
ist teils durch die Abwesenheit des Limonites, teils durch die weissen (aber 
nicht kaolinisierten) Verwitterungskrusten der Feldspate bedingt. Die gewöhn- 
lichen dunklen Mineralien wie Biotit und. Hornblende sind ziemlich leicht 
löslich (Tab. 3). Der Biotit scheint völlig aufgelöst zu werden. Die Horn- 
blende wird auch aufgelöst, aber es scheint, als ob deren Gehalt an Fisen 


284 O. TAMM [236] 


etwas schneller als das ganze Mineral aufgelöst wird. Die Körner werden 
an der Oberfläche etwas ausgebleicht. 

Ein grosser Teil des Eisens befindet sich in den urspränglichen Mineralien 
als Ferro-Eisen. Da es sehr unwahrscheinlich ist, dass dieses quantitativ. im 
Boden oxydiert wird, muss man annehmen, dass das Eisen zum Teil als 
Ferro-ionen, zum Teil als kolloidale Ferriverbindungen wandert. Eben in 
diesen Tatsachen liegt nach der Meinung des Verf. die Erklärung des grossen 
Vermögens des Eisens, im Gegensatz zum Aluminium, im Boden zu wandern 
und Ausflockung allerlei Substanzen an verschiedenen Lokalen zu verur- 
sachen. Im Wasser des Byskeälv gibt es sehr wenig Eisen. Das kommt 
offenbar daher, dass das Eisen teils in der Orterde, teils im Untergrund (in 
kleinen Mengen) und teils in den Seen und Gewässern als Sumpferz ausge fällt 
wird. Bei diesen Prozessen werden offenbar einerseits die Eisensolen ausge- 
flockt, anderseits die echten Lösungen von Ferroverbindungen oxydiert, und 
dann das FEisen ausgeflockt. 


e. Mangan. In der Bleicherde kann eine Auslaugung des Mangans beo- 
bachktetywerdenv(Erobefläche 13, Tabyf2tasmsfr203)5: 

f. Phosphorsäure. Das gewöhnliche Phosphormineral im Boden, Apatit, ist 
offenbar das leichtlöslichste von allen (ausser Karbonatmineralien). Die Phos- 
phorsäure wird offenbar teils in der Orterde, teils in Sumpferzen und dgl. 
ausgefällt. Im Flusswasser gibt es sehr wenig Phosphorsäure. Vielleicht wird 
eine kleinere Menge des leichtlöslichen Apatites in der Orterde gelöst. 

g. Magnesium. Magnesium zeigt dieselbe Auflösungsgeschwindigkeit in der 
Bleicherde wie Fisen. Dagegen kann man nicht mit Sicherheit irgend eine 
Absorption davon in der Orterde feststellen. 

h. Kalzium. Das im Apatit gebundene Kalzium ist offenbar sehr leichtlös- 
lich. Das in den Feldspaten gebundene ist dagegen schwerlöslich. Dies 
Resultat gilt jedoch nicht fär die basischen Plagioklase. Im Flusswasser gibt 
es ziemlich vwviel Kalzium, und da kein Absatz in der Orterde nachgewiesen 
werden kann, därfte die ganze, bei der Verwitterung in Lösung gebrachte 
Menge, ins Meer gelangen. 

1. Natrium. Natrium zeigt noch geringere Löslichkeit als Kalzium. Es wird 
nicht merklich in der Orterde absorbiert, sondern durch die Flisse ins Meer gefährt. 

j. Kalium. Kalium verhält sich ungefähr wie Natrium, scheint aber noch 
schwerlöslicher zu sein. Das in geringer Menge im Biotit vorkommende Kali 
ist wahrscheinlich leichtlöslicher. Interessant ist der grosse Verwitterungsgrad 
des Kaliums in. Probefläche 5, Tab. 13 c, S. 253, wo die Merwattermmnpmecn 
schwerlöslichen Kalifeldspat angreifen muss, da es hier kaum einige leichtlös- 
lichere Mineralien gibt. Irgend eine Absorption in der Orterde kann nicht 
festgestellt werden. 

k. Schwefelsäure. Ein sehr niedriger Gehalt an Schwefelsäure kommt in 
nordschwedischen Podsolen vor. (Probefl. 1, Tab. ga, 6, 14 b, 13, 21 a). 

1. Lösliche Elektrolyte. Die Bestimmung der elektrischen Leitfähigkeit bei 
15? C. verschiedener Wasser in Quellen, Bodeneinschlägen u. s. w. in einem 
typischen Fichtenwald auf stark podsoliertem Boden in Kulbäcksliden Väster- 
botten, ergab Werte zwischen 1,78. 103 und 2,87. 10-?,. Das Wasser des 
benachbarten Umeälv hatte gleichzeitig die Leitfähigkeit 2,90. 1079. Dies 
entspricht nach den Analysen des hydrographischen Bureaus Schwedens unge- 
fähr 0o,o2 gr. löslichen Stoffen pro Liter. 


237] BODENSTUDIEN 285 


5. Rickblick auf die chemischen Prozesse. Die Bleicherdebildung besteht in 
einer Auflösung der meisten Bodenmineralien. Apatit wird am stärksten ange- 
griffen, dann die Eisen-Magnesiaminerale, dann die Feldspate. Der Quarz 
scheint unlöslich zu sein. Dieser Verwitterungstypus weicht also sehr viel ab 
von der in Kap. 2 beschriebenen Verwitterung der kleinsten Korngrössen in 
Berährung mit Wasser. Jener scheint mit der Kaolinisierung identisch zu 
sein, dagegen ist die Humusverwitterung eine Auflösung, durch kräftigere 
Agentien verursacht. Vielleicht kann auch die Humusverwitterung die Ent- 
stehung von Kaolin veranlassen, aber nicht in der Bleicherde sondern in der 
Orterde, wo kolloidale Mengen von Kieselsäure und Aluminium zusammen 
ausgeflockt sind und möglicherweise während langer Zeiten sich zu Kaolin 
stabilisieren können. Die Humusverwitterung kann ziemlich grosse Mineral- 
körner völlig auflösen. 


Eine Bleicherde ist chemisch so verändert, dass sie immer leicht entdeckt 
werden kann. Auch wenn eine Bleicherde sekundär durch Limonit pigmen- 
tiert ist (Probefläche 1, S. 247), bleibt ihr Charakter als Bleicherde leicht sichtbar. 
Die Bleicherde zeigt auch immer eine sehr grosse Stabilität in den zahlreichen 
begrabenen Podsolen. - Ihr fehlt jedes Vermögen, durchdrängende Kolloide 
zu absorbieren. Die Orterde dagegen absorbiert solche stark. Wahrscheinlich 
gibt es in der Orterde ein Wechsel von Auflösung und Ausflockung der 
Kolloide während verschiedener Jahreszeiten, Niederschlagsperioden u. s. w. 

Als Podsolierungsgrad wird am besten zum praktischen Gebrauch die Mäch- 
tigkeit der Bleicherde angegeben. 

6. Die Rolle der Mutterablagerung. Die Probeflächen n:r 4 und 5 (S. 251, 
252) gestatten die Einwirkung auf die Pödsolierung petrographisch sehr 
verschiedener Mutterablagerungen zu untersuchen. Die Einwirkung ist auffallend 
klein. Nur wenn eine Mutterablagerung, die z. B. tonig oder besonders 
nährstoffreich ist, eine kräuterreiche Vegetation hervorruft, verlaufen die boden- 
bildend?n Prozesse- ganz anders und der Humus wird ein Mull. 


Es ist auch sehr auffallend, wie wenig die durchschnittliche Korngrösse 
einer Ablagerung im Korngrösse-Gebiet Moräne — Sand — leichter Lehm 
auf die Prozesse einwirkt. (Kap. 11). In sehr feinkörnigen Moränen und in 
Lehmen wird die Orterde dänn aber ausgeprägt. Die Podsolierung ist also 
ein ziemlich gleichmässig verlaufender Prozess. 


7. Die Bedeutung der Topographie. Es ist sehr leicht, in Schweden wie in 
vielen anderen Ländern (nach verschiedenen Forschern) den engen Zusammen- 
hang zwischen der Topographie und der Podsolierung zu beobachten. In stark 
bis mässig geneigten Abhängen werden die Profile unregelmässig. In Mulden 
wird die Podsolierung viel ausgeprägter als auf den Höhen. In sehr stark 
geneigten Abhängen entsteht oft kein typisches Podsolprofil. Hier strömt 
sauerstoffreiches Grundwasser (HESSELMAN 1917 a), das einen kräuterreichen 
Waldtypus hervorruft. Die Topographie wirkt auf zwei Arten auf die Boden- 
bildung ein. Direkt durch den Einfluss des Wasserabrinnens, indirekt durch 
Einwirkung auf die Vegetation und dadurch auf die Humusbildung. Bei 
einem wenn auch kleinen Gehalt an CaCOs in den tieferen Bodenschichten 
wird diese indirekte Einwirkung besonders gross und verhindert völlig die 
Entstehung des gewöhnlichen Waldpodsols. 


286 O. TAMM [238] 


Kar. V. Die Geschwindigkeit der Podsolierung und ihre Entwicklung 
in verschiedenen Pflanzengesellschaften. 


Die Geschwindigkeit der Podsolierung ist auf vielen geologisch ganz jungen 
Böden studiert worden. Solche Böden gibt es iäberall an den Kisten Norr- 
lands. Auch auf dem vorherigen Seeboden des im J. 1796 entleerten Ra- 
gundasees und einigen anderen Lokalen sind solche Böden angetroffen. Die 
Landhebung in m pro Jahrtausende bei der Kiste Ångermanlands ist durch 
Fig. 5, S. 135 illustriert (nach A. G. HÖGBOM, 1919). Aus der Kurve kann 
man annähernd das Alter verschiedener Böden aus ihren Niveaus ä/M be- 
rechnen; I m entspricht an der jetzigen Kiste etwa 100 Jahren. — Vier 
sehr junge Böden sind in Kap. 11: A (Probeflächen 9, 10, 11, 14) beschrie- 
ben und chemisch untersucht. Der erste Wald auf den Erosionsterrassen in 
Ragunda ist meist eine Kiefernheide. Auch kommen moosreiche Wälder vor 
(Fig.8, S. 141, Fig. 6 und 7, S. 138,139). An der Kiste geschieht im allgemeinen 
die erste Kolonisation durch Erlen A/lnrus incana Fig. 9, S. 143. Sobald 
der Boden nicht mehr von Wasser durchtränkt ist, siedeln sich die Fichte 
und die Kiefer an. Die Untersuchung der jungen Böden gestattet folgende 
Schlässe: Die Bleicherde wird beim Anfang der Podsolierung als eine sehr 
dinne Schicht, o,;—1 cm, angelegt. Die Mächtigkeit wächst ziemlich schnell. 
Die junge Bleicherde ist sehr schwach grauweiss gefärbt, bei zunehmendem 
Alter wird die Ausbleichung intensiver und die Schicht dadurch deutlicher. 
Im allgemeinen ist die sehr junge Bleicherde nicht so scharf von der Humus- 
decke sowie von dem Untergrund abgegrenzt. (Vgl. Tafel 2.) Die etwa 
hundertjährige Bleicherde ist im allgemeinen 1 bis 2 cm dick und zeigt oft 
Wechsel in der Mächtigkeit, auch in gleichförmigem Sand. Die chemischen 
Analysen zeigen, dass die junge Bleicherde chemisch kaum merklich verändert 
is. Es hat also hauptsächlich eine Veränderung der Farbe stattgefunden 
durch Auslaugung von Limonit. 

Die Orterde wird vom Anfang an in einer grösseren Dicke angelegt. Ge- 
wöhnlich ist die junge Orterde 5 bis 10 cm dick, wo man sie wahrnehmen 
kann. Sehr oft kann man Podsolierung in einem Profil sehen, aber in einem 
benachbarten Profil nicht. Oft sieht man schwache, horizontale, limonit- 
gefärbte Streifen in dem Niveau, wo die Orterde sich bilden wird, zuweilen 
ohne dass man eine deutliche Bleicherde merken kann. Es kommt auch vor, 
dass die Bleicherde ziemlich deutlich ist, aber keine Orterde wahrgenommen 
werden kann. 

Die Untersuchungen der jungen Böden deuten an, dass die Podsolierung 
sich viel langsamer in Flechtenheiden mit dännem Rohhumus als in den 
rohhumusreicheren moosreichen Wäldern entwickelt. Die Waldtypen sind 
indessen wegen ihres Kolonisationscharakters auf den jungen Böden nicht 
ganz typisch. Das Klima scheint die Podsolierung zu beeinflussen, denn sie 
ist etwas intensiver an der Kiisten Norrbottens und Västerbottens als Medelpads. 


A. Die Waldtypen und ihr Vermögen, Rohhumus zu bilden. 


Unsere Wälder sind von NILSSON (1895) in kräuterreiche, moosreiche und 
flechtenreiche eingeteilt. CAJANDER (1913) hat die folgenden Typen aufgestellt: 
Der Oxalis-Majanthemum-Typus, der Myrtillus-Typus, der Vaccinium-Typus und 


[239] BODENSTUDIEN 387 


der Calluna-Typus. Der letztere entspricht den flechtenreichen Kiefernheiden. 
Unter diesen ist von ANDERSSON und MHESSELMAN (1908) ein sehr Calluna- 
reicher Subtypus unterschieden worden, der in Dalarna vorkommt. Von 
SAMUELSSON und SYLVÉN sind endlich Myrtillus-reiche Kiefernheiden in Da- 
larna resp. Lappland beschrieben worden. 

Im Oxalis-Majanthemum-Typus ist der Rohhumus nicht ausgeprägt, sondern 
geht oft unten in eine mullartige Schicht iäber. In Norrland kommen oft 
Ubergänge zwischen dem Oxats-Typus und dem Myrtillus-Typus vor, wo der 
Rohhumus bei zunehmender Häufigkeit der Heidelbeere ausgeprägter wird. 
Der ausgeprägteste Rohhumus entsteht zweifellos im Myrtilus-Typus (HESSEL- 
MAN, 1911). Der Rohhumus ist hier im allgemeinen 5—12 cm mächtig. 
Der Myrtillus-Typus ist der gewöhnlichste in den Fichtenwäldern Norrlands 
(Fig. 1, S. 57). In den sädlicheren Teilen der nordschwedischen Nadelwald- 
region treten die Zwergsträucher im Myrtllus-Typus oft etwas zuräck. Er geht 
hier sehr oft in den Oxafts-Typus hiniäber. Der Rohhumus ist 4—10 cm, 
hat aber in forstlicher Beziehung gute Eigenschaften, obgleich er eine kräftige 
Podsolierung veranlassen kann. 

Der Vaccinium-Typus (Fig. 10, S. 156) hat eine etwas dinnere und bedeutend 
trockenere Humusdecke. In den sädlichen Teilen der nordschwedischen 
Nadelwaldregion können auch in diesem Typus die Zwergsträucher etwas 
zuriäcktreten, und es entsteht ein moosreicher, oft mit wenig Flechten einge- 
mischter Wald von deutlich trockenerem Charakter als der Myrtllus-Typus. 

Unter den Kiefernheiden gibt es solche mit mächtigerem Rohhumus wie 
der Calluna-reiche Subtypus (Fig. 14, S. 178) in Dalarna. Dieser Typus 
entspricht in vielen Hinsichten dem Myrtillus-typus. Er scheint an die an 
Nährstoffen sehr armen Quarzit-Porphyr-Moränen (Probefläche 3, S. 252) ge- 
bunden zu sein. Myrtillus-reiche Kiefernheiden in Lappland (Fig. 13, S. 176) 
haben eine Rohhumusdecke von mittlerer Mächtigkeit (3—8 cm) und Feuchtig- 
keit. Die gewöhnlichen, flechtenreichen Kiefernheiden endlich haben eine 
sehr trockene und dinne (gewöhnlich 1-2 cm) Rohhumusdecke. (Fig. 15, 
SETS SATS dT, II, S. 165). 

Das sehr verschiedene Vermögen der Waldtypen, Rohhumus zu bilden, 
lässt die Vermutung zu, dass sie sehr verschieden podsolieren miissen. 


B. Die Entwicklung des Bodenprofils in verschiedenen Waldtypen. 


Eine genaue Untersuchung von Böden in verschiedenen Waldtypen auf 
verschiedenen Niveaus ä/M an den Kästen von Medelpad, Västerbotten und 
Norrbotten ist ausgefährt worden. Im allgemeinen sind nur ebene Sand- 
terrassen an den Flussmiändungen und ähnliche Lokalitäten mit einander 
verglichen worden. Der Untergrund ist hier immer ein chemisch sehr gleich- 
förmiger Sand (vgl. Probefläche 12, S. 261). Mit Filfe der Kurve, Fig. 5 
(S. 135) ist das Alter der Probeflächen approximativ berechnet. Es zeigt 
sich, dass schon bei einer Höhe von 3—4 m ä/M, etwa 300 Jahren entsprechend, 
ein Wald von einem bestimmten Waldtypus entstanden ist. Wenn der Sand 
fein und etwas lehmig ist, entsteht Myzrtillus- und zuweilen Oxalis-Typus, auf 
gröberem Sand Vaccinium-Typus oder (besonders in Norrbotten) Callna-Typus. 
(Vgl. CAJANDER, 1913, 5. 142—143). 

Es zeigte sich, dass die Podsolierung viel ausgeprägter im" Myrtillus-Typus 


288 O. TAMM [240] 


als in den tbrigen ist (vgl. Probefläche 12). Die Bleicherde und die Orterde 
werden hier sehr bald scharf abgegrenzt und sind älteren Bleicherden und 
Orterden sehr ähnlich. Die Analysen (Probefläche 12) zeigen, dass die che- 
mischen Prozesse ziemlich weit fortgeschritten sind. Erst wenn man etwa 
15 m ä/M kommt, kann man jedoch im Myrtilus-Typus Flächen treffen, wo 
das Profil nicht merklich von den viel älteren Böden derselben Gegend 
abweicht. Hieraus kann man schliessen, dass eine (dem Aussehen nach) 
normale Bleicherde und Orterde mindestens 1,000 bis 1,500 Jahre fär ihre 
Bildung erfordern. Das Profil im Oxafls-Typus nähert sich demjenigen im 
Mvyrtillus-Typus in dem Masse wie die Heidelbeeren reichlicher werden. Sonst 
ist die Podsolierung im Ovxabs-Typus weniger ausgeprägt. 

Im Vaccinium-Typus geht die Podsolierung viel langsamer als im Myrtillus- 
Typus vor sich. Die Bleicherde ist im allgemeinen grauweiss und nicht so 
scharf abgegrenzt von den dariäber und darunter liegenden Schichten. Die 
Orterde ist besonders wenig ausgeprägt und kann nicht leicht vom Untergrund 
abgegrenzt werden. (Vgl. Tatel tb oumd Fig 10; Stod) 


In dem flechtenreichen Calluna-Typus (Fig. 11, S. 165) geht die Podsolierung 
noch langsamer vor sich als im Vaccinium-Boden. Die Orterde ist hier noch 
weniger ausgeprägt und kann kaum vom Untergrund, der durch Limonit im- 
mer etwas pigmentiert ist, unterschieden werden. 


Sehr interessant ist, dass, wo verschiedene Waldtypen auf einer Terrasse 
auf gleichem Niveau ä/M vorkommen, die Podsolierung in den verschiedenen 
Typen oft sehr verschieden entwickelt ist. Gewöhnlich stellt es sich bei 
genauer Untersuchung heraus, dass der Sand nicht gleichförmig ist, sondern 
in den verschiedenen Böden Variationen in der mittleren Korngrösse zeigt. 
Die Existenz der Waldtypen hängt offenbar eng mit der wasserhaltenden 
Kraft der "Sande zusammen, der Grad der Podsolierung hängt vom Wald- 
typus ab. Im allgemeinen wird dadurch eine feinkörnigere Ablagerung stärker 
podsoliert (gerade im Gegensatz zu den Verhältnissen in Dänemark und 
auf den Norddeutschen Heiden), weil Myvrtillus-Assoziationen auf feineren San- 
den vorkommen, während die gröberen Sande mit Vaccinium- oder Flechten- 
Assoziationen bewachsen sind. Es kommt vor, dass die Bodenvegetation in 
einem Walde fleckenweise von verschiedenem Typus ist und dass dabei auch 
der Podsolierungsgrad variert. Aber es gibt auch gleichförmige Sandterrassen, 
die einen Wechsel von Assoziationen zeigen, der aber nur durch den in Norr- 
land gewöhnlichen unregelmässigen Blenderbetrieb veranlasst ist. In solchen 
Fällen gibt es keine Ubereinstimmung zwischen der Bodenvegetation und dem 
Podsolierungsgrad. Es kommen z. B. Flechtenassoziationen 20 m ä/M auf 
ziemlich stark podsoliertem Boden vor. Je älter ein Boden wird, desto 
schwieriger ist es natärlich, die Finwirkung der verschiedenen Waldtypen zu 
beurteilen. Der Vaccintum-Typus geht oft sehr leicht in den Myrtillus-Typus 
äber. Fin Niveau, wo die Podsolierung einen sog. Normalcharakter annimmt, 
lässt sich nur fär den am stärksten podsolierenden Myrtillus-Typus bestimmen. 
Hier kann man die maximale Podsolierung jeden Niveaus aussuchen. Die 
Untersuchung des Podsolierungsgrades, besonders in Verbindung mit einer 
Beurteilung der Korngrösse der Bodenablagerung, gibt indessen ein Mittel, 
auf jungen, gleichförmigen Böden das Verhältnis eines Waldtypus zum Boden 
in gewisser Hinsicht zu beurteilen. 


[241] BODENSTUDIEN 289 


C. Die Podsolierung alter Böden. (6,000—7,000 Jahre.) 


1. Moosreiche Wäålder. 'In den moosreichen Wäldern ist der Podsolierungs- 
grad im allgemeinen auffallend gleich in derselben Gegend. Die Verschieden- 
heiten der einzelnen Gegenden scheinen durch das Klima bedingt zu sein 
(Kap. 7). Nur in trockeneren Böden vom VWVaccinium-Typus auf z. B. Osgrus 
ist der Podsolierungsgrad deutlich schwächer im Vergleich zu feuchteren 
Böden vom Myrzillus-Typus auf Moräne. Aus einer Diskussion der Vorgeschichte 
unserer: norrländischen Wälder an Hand der Literatur [Werke von NILSSON 
1895, 1897, LUNDSTRÖM 1895, GUNNAR ANDERSSON Och SELIM BIRGER (1912), 
SERNANDER (1892, 1917), SANDEGREN (1915), HALDEN (1917), DE GEER (1912, 
1915)) geht hervor, dass in Nordschweden nie ein stärker podsolierender Wald 
als der moosreiche Fichtenwald vom Myvrztilus-typus existiert hat. Die weit 
verbreiteten Fichtenböden in Norrland missen ihr charakteristisches, sehr 
ausgeprägtes Bodenprofil eben durch den Fichtenwald bekommen haben. Die 
starke Podsolierung ist also in gewisser Hinsicht ein Charakter des Fichten- 
bodens. (Vgl. Fig. 1 und 2, S. 57, 58.) In allen anderen Waldtypen ist 
es dagegen unsicher, ob der beobachtete Podsolierungsgrad wirklich dem 
Waldtypus entspricht, der den Boden jetzt bewächst. Er kann auch durch 
einen fräiheren Waldtypus hervorgerufen worden sein. ; 

2. Kaiefernheiden. Kiefernheiden kommen auf Osgrus und Sand in der 
ganzen nordschwedischen Nadelwaldregion vor. In mehreren Gegenden, be- 
sonders in Norrbotten, Lappland und den nördlichen Teilen von Dalarna 
ist die Kiefernheide auch auf Moränenboden der häufigste Waldtypus. 

Der Kiefernheide im nördlichen Norrland ist eine hohe Beständigkeit zuge- 
schrieben. (HOLMERZ und ÖRTENBLAD 1886, SERNANDER 1892.) Jedoch kann 
zuweilen die Fichte in die Kiefernheiden eindringen, auch auf Böden, wo die 
Verjängung der Kiefer schwierig ist. Eine solche Heide zeigt Fig. 12,5. 170. 
Das Verteilung von Kiefernheiden und mehr oder weniger versumpften Fichten- 
wäldern im nördlichen Norrland scheint zum grossen Teil durch Waldbrände 
bedingt zu sein. Dabei sind oft die etwas feuchteren Nordabhänge von Fichten- 
wäldern, die Plateaus und Sidabhänge von Kiefernheiden bewachsen worden. 
Es galt jetzt zu untersuchen, ob der Podsolierungsgrad des Bodens von irgend 
einem Wert bei der Beurteilung der Vegetationsentwickelung eines Bodens sei. 

Dabei muss zuerst hervorgehoben werden, dass eine alte Bleicherde, wo ein 
Auffrieren des Bodens nicht vorkommt, völlig resistent ist. (Vgl. Kap. 3: B 1, 
4: B 5). Dies wird auch durch die Analysen, Kap. 11, Probefläche 7, be- 
stätigt, die zeigen, dass der-obere Teil der Orterde unter der sehr diännen 
Bleicherde einer Kiefernheide nicht eine alte Bleicherde sein kann, « 

Der Podsolierungsgrad in den Kiefernheiden zeigt sehr verschiedene Wetrte, 
von einem sehr kleinen (z. B. Probefläche 7, Kap. 11) bis einem mittelstarken 
(Probefläche 6) und starken (Probefläche 5). Man kann also die Kiefern- 
heiden nach dem Podsolierungsgrad in drei Gruppen, einteilen. Ubergänge 
zwischen den Gruppen kommen jedoch vor. Die erste Gruppe hat eine sehr 
dänne Bleicherde, 1—4 cm, gewölhnlich 1—2 cm. Die Schicht ist sehr 
gleichförmig ausgebildet aber scheint nicht ganz scharf begrenzt zu sein. Die 
Orterde ist sehr wenig ausgeprägt und kann kaum von dem etwas limonit- 
gefärbten . Untergrund getrennt werden. Ortstein kommt nie vor. Die dänne 
Bleicherde ist jedoch chemisch stark verändert. (Vgl. die Analysen Probefläche 


19. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstult. Häft. 17. 


290 O. TAMM [242] 


7.) Dieser Bodentypus kommt gewöhnlich auf trockenem Sand und Osgrus 
vor. Die Vegetation ist sehr flechtenreich und arm an höheren Pflanzen. 
Die Fichte kommt kaum vor und dann nur als verkräppeltes Gebiäsch. Sogar 
die Zwergsträucher treten sehr merklich im Vergleich zu anderen Kiefern- 
heiden: zuräck. Fig: 15, S. 183 und Fig. 16, S. 185 zeigen einen gewöhn- 
lichen, resp. extremen Typus jener Kiefernheiden.: Die Podsolierung ist der- 
jenigen in Kiefernheiden auf sehr jungen Böden ähnlich. Man kann schliessen, 
dass dieser Bodentypus eben durch die FEinwirkung einer flechtenreichen 
Bodenvegetation entstanden ist und wird darum HFlechtenpodsol genannt. 

Eine sehr schwache Podsolierung von einem ziemlich ähnlichen Typus 
kommt in gewissen 'Kiefernheiden auf lehmigem Sand vor. Hier zeigt indessen 
der Boden mehrere Erscheinungen, die ein Auffrieren andeuten (vgl Fig. 4, 
S. 97), und die schwache Podsolierung ist also hier auf ganz andere Weise 
entstanden. 

Die zweite Gruppe der Kiefernheiden hat mittelstarke Podsolierung mit 
scharf ausgeprägter Bleicherde, deren mittlere Dicke 3—38 cm, im allgemeinen 
4—717 em ist.. Die Orterde ist eine ausgeprägte Schicht, möglicherweise etwas 
lichter gefärbt als im normalen Fichtenwaldboden. Dieser Bodentypus kommt 
auf etwas 'feuchteren Lokalitäten vor als die Flechtenpodsolierung. Er ist 
der gewöhnliche Bodentypus in den Kiefernheiden auf Moränenböden im 
nördlichen Norrland. Seltener findet man ihn auf Sanden. Probefläche 6 ist 
ein! Beispiel dieses Bodentypus. auf Sand. Fig. 17, 5. 187 zeigt das gewöhn- 
liche Aussehen einer solcher Kiefernheide auf Moräne. Die Vegetation ist 
viel artenreicher als auf flechtenpodsoliertem Boden. Vegl. Probefläche 6. Die 
Fichte kommt fast immer vor und kann, wenn auch nur in sehr langer Zeit, 
grössere Dimensionen erreichen (Fig. 12, S. 170). Die Bodenvegetation ist 
reicher an Heide, verschiedenen Zwergsträuchern und Moosen. Sogar Myrtillus 
nigra kommt. vereinzelt vor. Auch die Myrtillus-reiche Kiefernheide (Fig. 13, 
S. 176, vgl. die Annotation, s. 177 — 178) gehört hierher. 

Im allgemeinen zeigen die Kiefernheiden:des zweiten Typus in derselben 
Gegend annähernd denselben mittleren Podsolierungsgrad. Wenn man grössere 
Gegenden mit einander vergleicht, kommt es vor, dass eine, die gegen N etwas 
geneigt ist, stärker, eine nach S geneigte schwächer podsoliert ist. Die stärker 
podsolierten Heiden sind gewöhnlich reieher an Fichten, Zwergsträuchern und 
Moosen als die schwächer podsolierten. 

Die dritte Gruppe der Kiefernheiden ist stark podsoliert, ungefähr wie die 
Fichtenwälder. Die mittlere Dicke der scharf ausgeprägten Bleicherde ist 8—15 
cm. Die etwas feuchten, Calluna-reichen Heiden im nördlichen Dalarna gehören 
hierher. Dazu kommen viele Kiefernheiden in Norrland, die zufällig durch 
heftige Waldbrände aus Fichtenwäldern entstanden sind, und offenbar sich 
schnell wieder zu Fichtenwäldern entwickeln. Auch wo die Kiefernheiden 
der ersten und zweiten Gruppe an feuchtere Assoziationen grenzen, pflegt der 
Boden sehr stark podsoliert zu sein. Die Fichte scheint in diesen Heiden 
(ausser auf den mineralisch sehr armen Böden im nördlichen Dalarna) ziemlich 
gut zu gedeihen. Die Bodenvegetation ist sehr reich an Calluna; die Flechten 
treten dagegen im Vergleich zu den anderen Gruppen etwas zuriäck. 

Aus allen diesen Untersuchungen darf man schliessen: Die Podsolierung 
ist das Resultat einer rohhumusbildenden Pflanzenassoziation. Wo der Pod- 
solierungsgrad sehr klein ist, scheinen immer nur flechtenreiche Assoziationen 


[243] BODENSTUDIEN 291 


gewachsen zu sein. Wo der Podsolierungsgrad 'stark ist, ist es wahrschein- 
lich, dass vorher ein Fichtenwald da gewachsen war (ausser im nördlichen 
Dalarna, wo die Calluna-reichen Kiefernheiden sehr beständig sind und eine 
feuchte und dicke Rohhumusschicht bilden). In den mittelstark podsolierten 
Heiden ist es möglich, dass der Boden mit Fichtenwald bewachsen gewesen 
ist, aber es ist auch möglich, dass es nur ein Wechseln von mehr und we- 
niger rohhumusbildenden Kiefernheiden gewesen ist. Wahrscheinlich sind die 
Waldbrände fir das Wechseln etwas stärker oder schwächer podsolierten 
Kiefernheiden in analoger Weise wie fär das Wechseln von Kiefernheiden 
und Fichtenwäldern im nördlichen Norrland entscheidend gewesen. 

Irgend einen stärkeren Podsolierungsgrad der Moos-Flächen im Vergleich 
zu den Flechtenflecken in alten Kiefernheiden) hat sich nicht nachweisen 
lassen. Im Laufe langer Zeiten muss die Podsolierung der verschiedenen 
Flächen ausgeglichen worden sein. (Vgl. Kapa2:9g.) FARA 

3. Die Einwirkung der Waldbrände auf die Podsolierung. Ich habe gar 
keinen direkten FEinfluss der Waldbrände nachweisen können. Auf einer 
durch einen heftigen Waldbrand im Juni 1918 abgebrannten Fläche mit 
Fichtenwald, war der Gehalt an löslichen Elektrolyten im Boden bei meinem 
Besuch im August schon ganz normal. (Leitfähigkeitsbestimmungen im 
Bodenwasser.) Indirekt wirkt ein Waldbrand in 'Nordschweden etwas ab- 
schwächend auf den Podsolierungsprozess ein, weil der Rohhumus entweder 
verbrannt oder in einen milderen Humus umgewandelt wird. (Vgl. HESSELMAN 
1917 Db.) 


Kar. VI. Uber Ortsteinsbildung. 
A. Die Eigenschaften der Ortsteine, 


In der nordschwedischen Nadelwaldregion scheinen nur Eisen- und Humus- 
ortsteine vorzukommen. Da diese Typen sehr häufig in einander ibergehen, 
ist es nicht zweckmässig, sie streng zu unterscheiden. Die Ortsteine bestehen 
aus unverwitterten Mineralkörnern, die durch ausgeflockte Kolloide zusammen- 
gekittet sind Das Bindemittel besteht aus Limonit (oder vielleicht Eisenhumat), 
Humus und wahrscheinlich Aluminiumhydroxyd und Kieselsäure. Der Gehalt 
an Limonit und Humus scheint fär den Gehalt an ausgeflockten Kolloiden 
charakteristisch zu sein. "Da Limonit und Humus ziemlich leicht bestimmt 
werden können, sind in Kap. 11:G eine Anzahl nordschwedischer Ortsteine 
auf sie hin analysiert. 

Aus den chemischen Untersuchungen mehrerer Ortsteine verschiedener Typen 
kann man schliessen, dass es gar nicht auf die Menge des Bindemittels an- 
kommt, ob eine Bodenschicht Ortstein wird oder nicht. Die Ortsteine enthalten 
nämlich im allgemeinen nicht mehr Kolloiden als ganz unverhärtete Orterde- 
schichten. Die humusreichen, limonitarmen Ortsteine entsprechen ebenso 
kolloidreichen unverhärteten :Anreicherungshorizonten in den Humuspodsolen. 
In "Nordschweden sind also die Ortsteinbildung und die”Orterdebildung zwei 
von einander getrennte Phasen eines und desselben Anreicherungsprozesses, 
die einander ersetzen oder nachfolgen können, und sich zuweilen auch gleich- 
zeitig abspielen. Die wirkliche Ursache der Ortsteinbildung ist dagegen 
sehwierig zu erklären. Vielleicht hängt sie mit der Dispersität der sich 
ausflockenden Kolloide zusammen. 


192 


292 O. TAMM [244] 


Die Härte und Struktur der Ortsteine hängt zum Teil mit der Menge und 
Natur des Bindemittels, teils mit der Natur der Mutterablagerung zusammen. 
Eine harte Moräne gibt harte Ortsteine, auch mit wenig Bindemittel (z. B. 
An. 124, Tab, 26 a, S. 269, Fig, 18, S.. 2035) Die sehr eisenreicehenWona 
steine (die eigentlich Glei-Bildungen sind) sind sehr hart, die humusreichen 
weich. Jene haben oft eine scheibenartige Struktur. Aus Sand gebildete 
Ortsteine mit wenig Bindemittel sind weich. 


B. Das allgemeine Auftreten des Ortsteins. 


Die Ortsteine treten nur in Osgrus, Sand oder Moräne auf. Wo diinne 
Lehmschichten unten in einem Sand gelagert sind, können sie jedoch Ort- 
steinsbildung veranlassen. (An. 111, 5. 270.) 

Ortsteine können iiberall im Boden entstehen, wo eine Zufuhr von Wasser 
stattfindet. Der gewöhnlichste Fall ist als Anreicherungshorizont eines nor- 
malen Podsolprofils. Dieser Ortsteinstypus ist im folgenden autochtoner Ort- 
stein genannt. Wenn dagegen das Wasser, das eine Ortsteinsbildung veran- 
lasst hat, zuerst einen bedeutenden Weg in horizontaler Richtung zuriäck- 
gelegt hat, wird dieser mit aflockton bezeichnet. Der allochtone Ortstein 
kann auf zwei verschiedene Weisen entstehen. Entweder kann das Wasser 
hauptsächlich auf der Oberfläche des Bodens rinnen und dann den Boden 
durchdringen. Es entsteht da eine sehr ausgeprägte Podsolierung mit sehr 
mächtiger Bleicherde (im Mittel oft 50 cm) und darunter ein sehr mächtiger 
Ortstein. Aber das Wasser kann auch aus tieferen Schichten des Bodens her- 
vordringen und da direkt, durch Ausflockung mitgebrachter Stoffe Ortstein 
hervorrufen. Es kann da mächtiger, ausgeprägter Ortstein ohne oder mit 
dinner Bleicherde entstehen. Dieser Ortstein ist eine Glei-Bildung. 

Nur der autochtone Ortstein kann regional weit verbreitet auftreten. Nur 
dieser kann daher fir den Wald von grösserer Bedeutung sein. Der allochtone 
Ortstein kommt lokal, am meisten in der Nähe von Mooren oder versumpften 
Böden vor. Jener ist im allgemeinen viel ausgeprägter und mächtiger als der 
autochtone Ortstein. Unter mächtigerem Torf findet man nie Ortstein. Wahr- 
scheinlich wird der Limonit bei Sauerstoffmangel, der nach HESSELMAN (19190 b) 
hier vorliegt, reduziert und gelöst. 


C. Autochtoner Ortstern. 


1. Der Zusammenhang des Ortsteins mit Waldtypus und Podsolierungsgrad. 
Die Ortsteine sind gewöhnlich in den stark podsolierten Myrtillus-Fichtenwäldern 
Nord-Norrlands und den feuchten Kiefernheiden des nördålichen Dalarna. Die 
Ausbreitung scheint eng mit dem Klima verbunden zu sein (Kap. 7). Die 
mittelstark podsolierten Kiefernheiden haben seltener Ortstein. Die flechten- 
podsolierten Heiden scheinen nie Ortstein zu haben. Auf jungen Böden trifft 
man äusserst selten Ortstein. FEine ortsteinartige Orterde ist jedoch bei Hörne- 
fors, Västerbotten 2—3 m i/M angetroffen (90, Tab. 26 a). Die Ortstein- 
bildung scheint in Nordschweden ein sehr langsamer Prozess zu sein, der 
mehrere hundert Jahren braucht, um merkbare Resultate hervorzurufen. 

2-—3. Ortstein in moosreichen Wäldern. In den Fichtenwäldern bildet der 
Ortstein (Eigenschaften, S. 269) fast nie auf grösseren Flächen zusammen- 
hängende Bänke, sondern mehr oder weniger zerstreute Linsen und lokale 
Bänke. Dadurch finden immer die Bäume Punkte, wo ihre Wurzeln in die 


[245] BODENSTUDIEN 293 


tieferen Schichten des Bodens gelangen können, Es ist auch sehr schwierig, 
eine deutliche Einwirkung des Ortsteins auf die Durchlässigkeit der Moräne, 
auf welcher diese Ortsteine im allgemeinen vorkommen, zu konstatieren. Die 
Fichtenwurzeln gehen immer oberflächlich im Boden. Die Bleicherde ist auch 
gar nicht von mineralischen Nährstoffen entblösst worden. Die Rolle des 
Ortsteins als Ursache der Versumpfung scheint nicht bedeutend zu sein. Wo 
ein Waldboden versumpft, wird immer der Ortstein beim Zunehmen der 
Mächtigkeit des Torfes und der Feuchtigkeit (eintretender Sauerstoffmangel) 
erst stark humös und dann völlig aufgelockert. (Vgl. Probefläche 1, 5. 246.) 
Auch die Kiefer scheint gut auf mächtigem, hartem Ortstein gedeihen zu 
können. (Fig. 18, S. 203.) Die Bedeutung des Ortsteins fär die Wälder 
scheint also nicht gross zu sein. Wo Ortstein in sehr schlechtwiichsigen 
Fichtenwäldern vorkommt, ist es wahrscheinlich, dass der Zustand des Waldes 
und das Vorhandensein des Ortsteins auf eine gemeinsame Ursache zurick- 
gefährt werden kann: eine verfilzte und mächtige Rohhumusschicht. Kann 
nur diese in einen wesentlich besseren Zustand gebracht werden, wird wahr- 
scheinlich der Wald gut wachsen. 


4. Öristein in Kiefernheiden. Die stark podsolierten Kiefernheiden des 
nördlichen Dalarna haben ziemlich oft Ortsteinlinsen von ungefähr denselben 
Eigenschaften wie die der Fichtenwälder (An. 126, S. 270). Die mittelstark 
podsolierten Kiefernheiden sind die gewöhnlichsten auf Moränenboden im 
nördlichen Norrland. Hier kommen oft Klumpen und Linsen von Ortstein, 
besonders in den immer vorhandenen kleinen Niederungen vor. Diese Ort- 
steine sind wahrscheinlich ohne Bedeutung fär den Wald. j 

Einen ausgeprägten Ortstein zeigt Taf. 3. Der Ortstein liegt in einer 
schwachen Neigung in einem sandigen Moränenboden. Die Wurzeln können an 
gewissen Punkten in die tieferen Bodenschichten gelangen. Die jungen Kiefern 
wachsen gut auf dem harten Ortstein. Wo mittelstark podsolierte Kiefern- 
heiden auf Sand- oder Osgrus im nördlichen Norrland vorkommen, was ein 
ziemlich seltenes Phänomen ist, scheint Ortstein oft vorhanden zu sein. Hier 
kommt die bekannte Neigung der Sande zur Ortsteinsbildung zum Ausdruck, 
während am häufigsten die trockenen Sande in Nord-Norrland von flechten- 
podsolierten Kiefernheiden ohne Ortsteinsbildung bewachsen sind. 

Der Ortstein ist an der von HESSELMAN (1910 a, 1917 €) in anderen Hin- 
sichten genau studierten Kiefernheide in Fagerheden, Norrbotten, untersucht 
worden. Der autochtone Ortstein kommt fleckenweise äber die ganze Heide 
verbreitet vor. Zuweilen liegt er nur 10—15 cm tief, gewöhnlich aber etwas 
tiefer. Die FEigenschaften der Ortsteimne siehe Nr 120, 89, 102, S. 270. 
Der Ortstein bildet grössere oder kleinere Linsen und Bänke, die im all- 
gemeinen in dem unteren Teil der Orterde liegen. Auf der Kiefern- 
heide gibt es mehrere sehr gutwichsige Gebiete, wo die Bodenvegetation 
etwas moosreicher ist. Hier gibt es sehr oft harter Ortstein. Der eventuell 
schädliche FEinfluss des Ortsteins wird offenbar völlig durch den niätzlichen 
Einfluss der moosreichen Vegetation und ihrer Humusdecke aufgehoben. Die 
Kiefern haben auf den Ortsteinböden ein flaches Wurzelsystem (Fig. 19, 5. 
209). Wo Ortstein nicht vorliegt, hat die Kiefer oft, aber gar nicht immer, 
(vgl. HESSELMAN 1910 a) eine Pfahlwurzel. Auch wenn die Pfahlwurzel ent- 
wickelt ist, pflegen die seitlichen Wurzeln viel kräftiger als die Pfahlwurzel 
zu sein. Es scheint wenig zu bedeuten, wenn die Pfahlwurzel nicht auswachsen 


294 O. TAMM [246] 


kann. Fir die Verjängung der Kiefer scheint der Ortstein ohne Bedeutung 
zu sein. Jene beruht auf dem Zustand der Humusdecke (HESSELMAN 1917 C). 
Ob der Ortstein einigermassen dazu beiträgt, das Wasser im trockenen Sand- 
boden festzuhalten, ist nicht sicher. Wenn es so ist, muss der Ortstein als 
nitzlich bezeichnet werden. (Vgl. unten.) i 


D. Allochtoner Ortstein. 


Die Allochtonen OÖOrtsteine kommen Zuweilen vor, wo versumpfte Böden 
an durchlässige Sande angrenzen. Ihre Eigenschaften treten am besten hervor 
durch - Beschreibung einiger typischer Lokale. 

1. Die Umgebungen des Brånet, Degerfors, Västerbotten. Die nächsten Umge- 
bungen des schwach gewölbten Waldgebirges Brånet in der Nähe von Deger- 
fors und Rosinedal, Västerbotten, sind teilweise durch drainierte Moore auf 
Ton eingenommen, die schwach geneigt sind. Sie grenzen an Sande, wo 
man «sehr oft 1—2 m mächtige zusammenhängende Ortsteinsbänke, von 30— 
50 cm dickem Bleichsande iöberlagert, trifft. Unter dem mächtigen Torf gibt 
es keinen Ortstein. Bei Rosinedal ist der Ortsteinsboden von Wald bewachsen. 
(Vgl. Tafel 4. Die Eigenschaften des Ortsteins An. 87, S. 270.) Der unter- 
suchte Ortsteinsboden bei Rosinedal ist durch tiefe Graben und eine Ravine 
völlig von jeder Wasserzufuhr vom Berge abgesperrt. Die Sande in den 
Umgebungen des Ortsteinsbodens sind von sehr trockenen, flechtenpodsolierten 
Kiefernheiden bewachsen. Auf dem Ortstein findet sich ein sehr gutwichsiger, 
: moosreicher Kiefernwald vom VWVaccinum-Typus mit ziemlich vielen ebenfalls 
gutwichsigen Fichten und Birken eingemischt. (Taf. 4). Die Wurzeln missen 
aus der Humusdecke und der Bleicherde ihre Nahrung holen. Der gute 
Zustand des Waldes beruht offenbar auf der ginstigen Bodenfeuchtigkeit des 
Sands, welche auf den undurchlässigen, zusammenhängenden Ortstein zuriäck- 
gefihrt werden kann. Man kann schliessen, dass die Kiefernheide nicht durch 
Mangel an Nährstoffen sondern Mangel an Feuchtigkeit bedingt ist. 

2. Die Umgebungen von Svanamyr, Kirchspiel Råneå, Norrbotten. Ein Moor 
liegt auf einer Sandebene (etwas im nördlichsten Schweden nicht Ungewöhn- 
liches). Das Moor wird von flachen Sandriäcken durchlaufen, die sich kaum 
iber die Oberfläche des jetzt drainierten Moores heben. In diesen Sandräcken 
gibt es mächtigen Bleichsand mit zusammenhängenden Ortsteinsbänken von 
ungefähr denselben Eigenschaften wie in Degerfors. (Fig. 20, S. 214, An. 85, 
5. 270.) Auf dem Ortsteinsboden finden sich etwas feuchtere Kiefernheiden, 
während es nördlich vom Moore eine flechtenpodsolierte Kiefernheide gibt. 

3. Lokalität Ost von Fagerheden, Norrbotten. Bei der Anlage eines Weges 
etwa im Jahre 1869 wurden zwei Streifen eines geneigten (1 : 20) Sandbodens, 
der an ein höher gelegenes Moor grenzt, völlig drainiert. Das Moor ist 
nachher auch teilweise drainiert worden. Im Sandboden gibt es eine Limonit- 
impregnation, die offenbar durch das Moor verursacht ist. Diese Impregna- 
tion hat in einem Teil des Sandbodens einen steinharten, stark rotgefärbten 
Ortstein veranlasst, der offenbar eine echte Gleibildung ist. (An. 84, S. 270). 
Er ist sehr eisenreich (wie der der Analyse 100, der auch eine Gleibildung 
ist, die an der Basis einer Neigung gefunden wurde). Der. Ortstein ist zu- 
weilen von 15—20 cm Bleicherde bedeckt, aber oft ist der Sand iäber dem 
Ortstein, obgleich nicht verhärtet, limonitgefärbt bis zur Bodenoberfläche, 


[247] BODENSTUDIEN 295 


Amuf dem sehr harten, zusammenhängenden ' Ortstein, der 30—40 cm tief 
im Boden liegt, ist ein sehr schöner, gutwiächsiger Kiefernbestand nach der 
Drainierung des Bodens aufgewachsen. 

4. Die Umgebungen des Kvarntjärn, Fagerheden, Norrbotten. Die Kiefernheide 
bei Fagerheden (Probefl. 6, Kap. 11: A) ist schon erwähnt. Auf dem Sandplan 
kommen einige Teiche vor, von denen der von Torfboden umgebene Kvarn- 
tjärn einer ist. Dieser ist offenbar vorher durch einen Grundwasserablauf 
drainiert worden. (Fig. 21, S. 218.) Dabei hat sich im Sande ein typischer 
Glei-Ortstein gebildet. . Dieser ist hart, 1.5—2 m mächtig und von 10—20 
cm Bleicherde und 3—10 cm Orterde tberlagert. Nach der Bildung des 
Ortsteines hat das Wasser des Teiches eine Ravine im Ortsteinsboden aus- 
geschnitten, wo jetzt prachtvolle Ortsteinsprofile zu sehen sind (Fig. 22). Der 
Ortstein ist limonitisch, wird aber gegen den Torfboden zu ärmer an Limonit 
(NelstrAnST4- 117, 5. 270). Unter dem Torfe gibt es keinen Ortstein, 

Während die Umgebungen des Ortsteinsbodens von einer schlecht zu ver- 
juängenden Kiefernheide bewachsen sind, gibt es auf dem Ortsteinsboden ein 
gutwiächsiger Nadelmischwald, wo die Fichte einen guten Zuwachs zeigt. Dies 
kann hauptsächlich auf der wasserhaltenden Kraft des Ortsteins im durchläs- 
sigen Sand zuräöckgefihrt werden. 

5. Lokalität bei Kulbäcksliden, Västerbotten. In der mehrmals versumpften 
Neigung nördlich von dem hoch gelegenen grossen Moore »Degerö Stormyr» 
ist in den tieferen Schichten einer sandigen Moräne unter der Orterde ein 
Ortstein entstanden (An. 88, S. 270), der vielleicht auf Grundwassertransport 
zuröckgefihrt werden kann. 

6. Schlisse. Die allochtohen Ortsteine sind im allgememen gänstig fir 
den Wald in den trockenen Sandböden, wo sie am häufigsten vorkommen. 
Irgend eine schädliche Wirkung auf den Wald ist nicht nachgewiesen. Daraus 
kann man schliessen, dass auch die viel weniger ausgeprägten autochtonen 
Ortsteine dem Wald nur wenig schaden können. Vgl. Kap. 10. 


2! 


Kar. VIL. Die Podsolierung Nordschwedens und das Klima. 


Die Temperaturen und Niederschläge verschiedener Gegenden in Schweden 
SehkemWauslab. 06. und 7, Si 224 hervor. (Vg auch Fig. 3, S. 62.) Die 
mittlere Lufttemperatur sinkt gegen Norden. Die grössten Niederschläge des 
untersuchten Gebietes finden sich in den sädwestlichen Teilen. In Uber- 
einstimmung hiermit findet man die grössten Podsolierungsgrade im Norden 
und Sädwesten der nordschwedischen Nadelwaldregion. Man muss jedoch nur 
Böden eines und desselben Waldtypus, eigentlich nur Myrtillus-Fichtenwälder, 
mit einander vergleichen. Dabei findet man, dass die mittlere Mächtigkeit 
der Bleicherde im mittleren Norrlaid 5—38 cm ist (Probefläche 3, 13 Kap. 
11: AA). In Västerbotten ist sie etwa 10 cm (Probefläche 2), in Norrbotten 
bei Rokliden (Probefläche 1) 11—712 cm. Im nördlichen Lappland auf dem 
410 m öä/M gelegenen Plateau bei Stenträsk erreicht sie «sungefähr 15 cm. In 
den siädwestlichen Teilen der nordschwedischen Nadelwaldregion, in Värmland 
z. B., ist die Bleicherde 10—15 cm (mittlere Mächtigkeit). Auch die Ort- 
steinbildung scheint durch das Klima bedingt zu sein, aber nicht in derselben 
Weise wie die Bleicherde. Ortstein ist z. B. sehr gewöhnlich auf dem Sten- 
träsk-Plateau, aber nicht so häufig in klimatisch gänstigeren Teilen von Norr- 


296 O. TAMM [248] 


botten und Lappland. In Västerbotten ist er noch seltener, wie auch im 
mittleren Norrland. In Värmland und Bergslagen ist der Ortstein, obgleich 
die Podsolierung stark ist, ziemlich selten. 

Das Klima hat auch eine grosse indirekte Einwirkung auf den Boden, weil 
es in gewisser Hinsicht fär den Waldtypus entscheidend ist. Im nördlichen 
Norrland bewirkt das Klima die grosse Ausbreitung der Kiefernheiden, die 
einen ziemlich schwach podsolierten Boden hervorrufen. In den siädlichen 
Teilen ist das Klima so gänstig, dass häufiger Waldtypen entstehen, die gar 
nicht das gewöhnliche Waldpodsolprofil bilden können. 


Kar, VIII. Die Umbildung des Podsolprofils durch Ackerbau. 


In Norrland sind sehr oft Böden mit typiscehem Waldpodsol kultiviert wor- 
den. Durch Beobachtungen an solchen Böden können interessante Schliässe 
betreffs der allgemeinen Resistenz der Bleicherde und auch der wenig durch- 
greifenden Bodenbearbeitung im norrländiscehen Ackerbau gezogen werden. 
Man findet sehr oft in den Äckern, auch in Fällen wo z. B. Kartoffeln 
angebaut sind, Klumpen und Streifen von Bleicherde und Orterde, die ihren 
urspränglichen Charakter sehr gut beibehalten haben. Die norrländischen 
Äcker sind meist sehr arm an Regenwirmern; nur dadurch ist es möglich, 
die erwähnte Erscheinung zu erklären. 


Kar. IX. Räckblick auf die Podsolprozesse und Versuch einer 
Theorie derselben. 


Auf jungem Boden bildet sich eine diinne Bleicherde, die im Laufe einiger 
Jahrhunderte ziemlich schnell mächtiger wird. Gleichzeitig wird die Orterde, 
die anfangs 5 bis 10 cm dick gewesen ist, immer ausgeprägter. Die jungen 
Böden zeigen sehr grosse Verschiedenheiten im Podsolierungsgrad.  Ältere 
Böden dagegen sind auffallend gleichförmig, wenn man z. B. die Myrtillus- 
Fichtenwälder einer und ”derselben Gegend mit einander vergleicht. Dasselbe 
gilt von den flechtenpodsolierten Kiefernheiden, Ob der Boden z. B. 7,000 
oder 3,000 Jahre alt ist, spielt offenbar keine grosse Rolle fär die Ausbildung 
des Profiles. 

Um dies zu erklären kann man an die postglaziale Klimaverschlechterung 
denken. Die Podsolierung ist wahrscheinlich zum sehr grossen Teil nach 
dem Anfang dieser Verschlechterung und der Einwanderung der Fichte ent- 
standen. Indessen kann diese Erscheinung auch anders erklärt werden, wenn 
man die folgende Theorie der Podsolierung aufstellt: 

Wenn die Bleicherdebildung anfängt, greifen die Verwitterungsagenzien, von 
denen eine bestimmte Menge in der Rohhumusdecke gebildet wird, alle 
auflösbaren Mineralien an. Von denen:sind einige (Apatit, Eisen-Magnesia- 
Mineralien) verhältnismässig leichtlöslich (Tab. 3, S. 109), während die Feld- 
spate, die in ungefähr zehnfacher Menge vorkommen (Tab. 1, S. 74), viel 
schwieriger gelöst werden. Wenn die lösende Flissigkeit die Bleicherde pas- 
siert hat, kann sie keine Mineralien mehr auflösen, was das Vorkommen der 
leichtlöslichen Stoffen Limonit und Phosphorsäure in der Orterde zeigt. 

Solange es in der Bleicherde noch viel der leichtlöslichsten Mineralien gibt, 
wird die Flössigkeit schnell gesättigt; die Bleicherde bleibt dänn. Wenn die 
leichtlöslichsten Mineralien in den oberen Teilen der Bleicherde ausgelaugt 


[249] BODENSTUDIEN 297 


sind, wächst die Mächtigkeit der Bleicherde, aber um so langsamer, je längere 
Zeit der Prozess fortschritten ist. Denn, wenn die leichtlöslichsten Bestand- 
teile ausgelaugt sind, miissen die Verwitterungsågenzien viel schwerlöslichere 
Mineralien wie Feldspate angreifen. Diese Mineralien kommen aber in sehr 
grossem Uberschuss vor. Die Mächtigkeit der Bleicherde wächst also mit 
einer immer geringeren Geschwindigkeit, die scheinbar null werden kann. 

Die Theorie wird ausser durch die allgemeine Ausbildung des Podsolprofiles 
durch folgendes gestätzt. Die Bleicherde zeigt sich immer oben viel stärker 
Verwittert als in ihren unteren Teilen (vgl. Tab. od, S. 248 und 14 c, S: 
254). Eben die leichtlöslichsten Bestandteile, wie FEisen, sind viel stärker 
. ausgelaugt in den obersten "Schichten als in den unteren. Wenn ein Boden 
sehr arm an leichtlöslichen Bestandteilen ist, missen nach der Theorie der 
schwerlöslichen desto mehr angegriffen werden. Das ist auch tatsächlich die 
Fall in dem untersuchten Moränenboden (Probefläche 5, Tab. 13a, S. 252), 
wo das schwerlösliche Kali einen grossen Verwitterungsgrad zeigt. 

Die Orterde wird wahrscheinlich durch Ausflockung verschiedener Kolloide 
in hauptsächlicher Ubereinstimmung mit den Experimenten AARNIOS (1915) 
gebildet. Die Ursache der Bildung der ersten Orterdestreifen eines jungen 
Bodens ist wahrscheinlich die, dass die Kolloide in den heruntersickernden 
Lösungen die Konzentrationen erreicht haben, wo eine Ausflockung anfängt. 
Vielleicht sind die Kolloide auch in der Bleicherde instabil und werden zu- 
weilen hier ausgeflockt, aber dann wieder aufgelöst. Man muss sich besonders 
in der Orterde eine Art von Gleichgewicht zwischen Ausflockung und Wieder- 
auflösen der Kolloide vorstellen. Die Auffassung, dass die Orterde durch Ver- 
witterung an Elektrolyten besonders reich wird, trifft offenbar fär die nord- 
schwedischen Waldpodsole nicht zu. VWielleicht wirkt eine kolloidreiche 
Schicht absorbierend auf neue Kolloidmengen (vgl. EHRENBERG, 1918), Was 
wahrscheinlich zu der Weiterbildung von Orterde beiträgt. 

Aus den Analysen, Probefläche 12, lassen sich approximativ die im Boden 
durch Verwitterung freigemachten Stoffe pro Jahr schätzen. Vgl. Tab. 8, 


SA2SAN 
Kar. X, Schlässe von Bedeutung fär die Forstpraxis. 


Der Boden in der nordschwedischen Nadelwaldregion ist meistens verhältnis- 
mässig reich an nährstoffhaltigen Mineralien. Der Sand ist nicht ärmer als 
Moräne. Leider findet sich der Kalk zum grössten Teil als Bestandteil in 
dem schwierig verwitternden, sauren Plagioklas. Wo der Kalk auch als Kar- 
bonat vorkommt, wird er schnell von den Niederschlägen ausgelaugt. Diese 
Auslaugung hat den Karbonatkalk oft von den Plateaus im zentralen Jämtland, 
wo silurischer Kalkstein reichlich vorkommt, entfährt. Der Prozess ist beson- 
ders an den Abhängen von Bedeutung, weil da durch den hohen Gehalt an 
gelöstem Kalk im Grundwasser sehr produktive, Eratterrerene Fichtenwälder 
entstehen (HESSELMAN 1917 a). 

Die Bleicherdebildung macht den Boden ärmer an mineratischen Nährstoffen. 
Je dicker die Bleicherde ist, desto ärmer ist der Boden an solchen. :Durch 
Verwitterung werden jedoch in der Bleicherde immer neue Mengen löslicher 
Stoffe freigemacht. Wahrscheinlich ist der Apatit ein fir den Wald sehr 
wichtiges Mineral. Ausser der Phosphorsäure enthält der Apatit bedeutende 
Mengen von Kalk in einer viel leichtlöslicheren Form als die Feldspate. Die 


298 11 HO TAMM [250] 


Bleicherde ist fast frei von Kolloiden und wird daher arm an absorbierten 
Nährstoffen. Weil die Bleicherdebildung ein sehr langsamer Prozess ist, der 
gunstigenfalls wenigstens 1,000 Jahre braucht, bis die normale Dicke : der 
Bleicherde erreicht ist, hat das Fortschreiten der Podsolierung keine grosse 
Bedeutung fär den Wald, Das Vorkommen der Bleicherde hat indessen ein 
grosses symptomatisches Interesse. HFine mächtige, ausgeprägte Bleicherde ist 
eine Folge einer rohhumusbildenden Vegetation. Fine mittlere Mächtigkeit 
von 7—38 cm im mittleren Norrland, 10 cm und mehr im nördlichen Norr: 
land und Bergslagen deutet einen Fichtenboden an, der relativ. lange Zeit 
von einem moosreichen Fichtenwald bewachsen gewesen ist. 

Der Bleicherdebildung kann -wahrscheinlich nur indirekt durch gute Boden. 
pflege entgegengewirkt werden. Aber sicher können auch Böden mit mächtiger 
Bleicherde sehr gute Resultate geben. . Viele der gutwächsigsten Wälder des 
nördlichen Norrlands sind nach Waldbränden aufgewachsen, und ihr Boden 
zeigt sehr starke Podsolierung. Das kommt offenbar daher, dass ein stark 
podsolierter Boden gewöhnlich eine relativ dicke Rohhumusschicht hat, die 
durch einen Waldbrand sehr viel verbessert aber nicht verzehrt wird. (Vgl. 
HESSELMAN 1917 b). Die starke Podsolierung in den Myrtillus-Fichtenwäldern 
Norrlands ist also, obgleich eigentlich eine Art Bodendegeneration, é€in Symp- 
tom, das den Boden als geeignet fär Verbesserungen anzeigt. 

Die flechtenpodsolierten Kiefernheiden im nördlichen Norrland dagegen sind 
wahrscheinlich immer von Flechtenassoziationen bewachsen gewesen. Da die 
Natur hier nie eine moosreiche Vegetation hat hervorbringen können, ist es 
sicher fir den Menschen schwierig den Waldtypus in einen moosreichen um- 
zuwandeln. Die Kiefernheide ist offenbar, ausser in Dalarna, nicht durch 
Nährstoffmangel sondern Wassermangel bedingt, der auf die Mächtigkeit und 
Durchlässigkeit des Sandbodens zuräckgefährt werden muss. Die schwacheé 
Podsolierung ist an sich eine gänstige Eigenschaft, der aber Wassermangel 
entgegenwirkt. Auf den mittelstark podsolierten Kiefernheiden können die 
Fichte und die Moose etc. leichter eindringen. Die Feuchtigkeit ist hier 
grösser. Die stärkere Podsolierung zeigt, dass hier Moose und Zwergsträucher 
gewachsen sind. Wo sich eine solche Vegetation findet, bildet sich eine 
dickere Humusdecke, die durch geeignete Mittel verbessert werden kann. 
Viele von diesen Kiefernheiden gehen allmählich von selbst, wenn nicht Wald- 
brände stattfinden, in Fichtenwälder iber. Diese Entwickelung muss auf 
mehrere Weisen unterstlitzt werden, besonders dadurch, dass die Bestände 
dicht gehalten werden. Fichten und Birken niätzen durch Beschatten des 
Bodens. Guten Erfolg kann man erhoffen mit den am stärksten podsolierten 
Kiefernheiden Norrlands, die auf Fichtenboden wachsen oder an Sämpfe oder 
dgl. grenzen. Die stark podsolierten Kiefernheiden des nördlichen Dalarna 
dagegen, sind wahrscheinlich sehr beständig; sie scheinen durch die che- 
mischen Eigenschaften der Böden bedingt zu sein. 

Der ÖOrtstein ist fär den Wald in Nordschweden von verhältnismässig ge- 
ringer: Bedeutung. In den Fichtenwäldern ist er als eine schädliche Erschei- 
nung zu. bezeichnen, deren FEinfluss jedoch jetzt sehr gering ist. Auf den 
Kiefernheiden ist der Ortstein, wo er grössere, zusammenhängende Bänke 
bildet, niätzlich, weil er die Feuchtigkeit im Boden erhöht. 

Die Bedeutung der Podsolierung fär den Wald in ihrem ganzen Umfange 
zu beurteilen ist schwierig in Anbetracht der vielen Faktoren, die auf den 


[251] BODENSTUDIFN 2206 


Wald einwirken. - Wenn »der Ertrag einmal den Grenzwert erreicht hat, der 
auf jedem Boden erreicht werden kann, wird vielleicht die Einwirkung der 
Podsolierung klarer erscheinen. Dieser Zeitpunkt ist sicher noch weit entfernt; 

Man findet, dass das Problem der Bodenverbesserung in den Fichtenwäldern 
hauptsächlich in der Humusschicht, in den Kiefernheiden dagegen in der Humus- 
schicht und der Feuchtigkeit der oberflächlichen Bodenschichten liegt. Die 
Feuchtigkeit regelt nämlich die Entstehung der Humusdecke; durch geeignete 
Massregeln kann diese verbessert werden. : Die Bedeutung der Humusdecke 
ist von HESSELMAN (1917 a, b, c) hervorgehoben worden und der Einfluss der 
gewöhnlichen Bodenverbesserungen zum Teil klargelegt worden. 

Die Untersuchung ist geeignet einen grossen Optimismus betreffs dev Zukunft des 
nordschwedischen Waldbaus hervorzurufen. Der Mineralboden ist meistens geniigend 
veich an nåährstofhaltenden Mineralien, und eventuelle Bodendegenerationen haben 
erigentlich nur die Humusschicht beeinflusst. Die Humusschicht kann indessen ziem- 
lich leicht verbessert werden, wodurch der Ertrag viel erhöht wird. 


Kar. XI. Bodenbeschreibungen und Tabellen. Vgl.S. 245—2170, Tab. Nr 9—26. 


Bezeichnungen und Verkiärzungen, die in den Tabellen gebraucht sind, sind auf S. 245, 
267, 268 erläutert. Im schwedischen Text ist die Bodenvegetation jeder Probefläche durch 
die lateinischen Namen angegeben. Dabei sind folgende Bezeichnungen der Frequenz der 
verschiedenen Arten (die den bekannten Hulth'schen entsprechen) zur Anwendung gekom- 
men: Ymn. = deckend, rikl. = reichlich, str. = zerstreut, spr. = spärlich, enst. = vereinzelt, 
fiv = fleckenweise. 


1. Rokliden, Norrbotten. Das WVersuchsfeld der forstl. WVersuchsanstalt. 
Alter, ausgelichteter, trägwächsiger Fichtenwald. (Beschreibung auch bei HESSEL- 
MAN, 1910 c). Ausgeprägter Myrtillus-Typus. 250 m ä/M. Der Rohhumus 
ist etwa 10 cm mächtig. Der sehr ausgeprägte, aschengefärbte Bleichsand ist 
im Mittel 11,6 + 0,53 cm mächtig (50 Messungen). Der Bleichsand enthält 
selten im unteren' Teil etwas Limonit. Unter dem Bleichsand kommt Ortstein 
oder in gewissen Fällen Orterde. Der Ortstein bildet nie grosse, zusammen- 
hängende Lager, sondern er geht hie und da in eine ziemlich lockere Orterde 
äber. Wo der Wald in einen versumpften Fichtenwald täbergeht, verschwindet 
immer der OÖOrtstein. Unter dem Ortstein kommt immer eine graue, sehr 
harte Moräne. Die Moräne ist viel lockerer im versumpften Wald. 

2. Kulbäcksliden, Västerbotten.  Kahlgeschlagene Fläche in Fichtenwald von 
Myrtillus-Typus auf normalem Moränenboden 320 m ä/M. Humus 2 cm, 
Bleicherde 10.9 + 1.4 cm, sehr ausgeprägte Orterde 10—15 cm. Stark gefärbt, 
geht unscharf in den Untergrund tber bei einer Tiefe von 70 cm. 

3. Håsjö, Jämtland. Ziemlich gutwichsiger Fichtenwald mit Kiefern einge- 
mischt, Myrtillus-Typus. - Normaler Moränenboden. Plateau 320 m öä/M tber 
M. G.' Rohhumus 5—6 cm. Bleicherde 7.5; + 0.72 cm. Orterde im Mittel 
10 em. Die Schichten sind ausgeprägt und die Bleicherde scharf abgegrenzt. 

4. Sikås, Jämtland. Kahlgeschlagene Fläche in Fichtenwald von Myrtillus- 
Typus auf flachem, tonigem Moränenboden. Die Moräne besteht meist aus 
siluriscehen Schiefern, Quarziten und etwas Kalk. Der Rohhumus ist etwa 5 
cm, die ausgeprägte Bleicherde 5—6 cm, die Orterde etwa 10 cm. In den 
tieferen - Schichten gibt es viel Kalziumkarbonat, in den oberen ist dieses 
durch Auslaugung weggefihrt.. (Sieh. auch bei HESSELMAN, 1917 a, S. 400). 

5. Ålvdalen, Dalarna. Alte, ausgelichtete, Calluna-reiche Kiefernheide. 


300 O. TAMM [252] 


Flacher Moränenboden. Die Moräne besteht aus 40 2; Porphyr, 40 2 Quarzit- 
sandstein und 20 2 unbestimmbarem Material. Der Rohhumus ist 2—6 cm, 
die Bleicherde 10—-15 cm. Die Orterde ist 1o—15 cm mächtig. Die Mutterab- 
lagerung ist: ziemlich reich an feinem Material und hat einen Stich ins Rote: 

6. JFagerheden, Norrbotten. Ausgelichtete Kiefernheide mit erschwerter Ver- 
jängung auf mittelgrobem Sand. Rohhumus 1—2 cm, die ausgeprägte Bleicherde 
5—6 cm, : die stark rostgefärbte Orterde 10—20 cm, Ortstein ist häufig. 

7: Degerfors, Västerbotten." Typische flechtenreiche Kiefernheide, frei von 
Fichten . auf 'flachem,: aus mittelgrobem Flussand: 'gebildetem Boden. Die 
Bodenvegetation »ist. sehr arm an Moosen. : Rohhumus 1—2 cm, der Bleich- 
sand grau, 'etwas mit Humus vermischt, im Mittel 1.7 .+ 0.17 cm mächtig. 
Die Orterde ist nicht stark gefärbt, geht bei 35 cm Tiefe allmählich in den 
Untergrund iber. — Typische Flechtenpodsolierung. 

8. Ragunda, Jämtland. Gutgewiächsiger Kiefernwald Vaccinsnme ana Bo- 
den aus FöRelrben Flussand. -Terrasse 159 m u/M. :Rohhumus 5—6 cm, 
Bleicherde 5 cm sehr ausgeprägt, Orterde 10—15 cm stark rostgefärbt. 

9. Ragunda, Jämtland. Gutwächsiger Kiefernwald von Vaccinium-Calluna- 
typus auf mittelgrobem Sand, eine Terrasse, die 1796 gebildet ist. Rohhumus 
in: Moosflächen  2—5 cm, die Bleicherde im  Mittel 1.3 + o.15 cm, sehr wenig 
ausgeprägt, oft kaum bemerkbar. -: Die Orterde ist eine äusserst schwach 
gefärbte Zone von 10—15 cm. Der Sand enthält CaCO, bei 3—4 dm Tiefe. 

10. Malingsbo, Dalarna. Schöner, gutwichsiger moosreicher Nadelmisch- 
wald, auf einem vor etwa 100 Jahren mit Sand bedeckten, trocken gelegten 
Moor. Das Alter bestimmt durch Rechnen der Jahresringe an einigen Strunken. 
Der Rohhumus ist etwa 4 cm. Die Bleicherde ziemlich unregelmässig, im 
allgemeinen. 2 cm. Die Schicht ist ganz deutlich aber bei weitem nicht so 
ausgeprägt wie ältere, normale Bleicherde. Die Orterde ist im allgemeinen 
5 em und auch deutlich aber nicht so ausgeprägt, wie in älteren: Profilen. 
Unter der Orterde gelber Sand. Auf dem Torfe gibt es einen Streifen von 
1/,. cm Bleicherde, von demselben Aussehen wie die obere Bleicherde. Uber 
der unteren Bleicherde kommt.2—3 cm schwach ausgeprägte Orterde. Es 
gibt also auch eine Podsolierung von unten nach oben. (Taf. 2). 

11. Hörnefors, Västerbotten. Gutwichsiger, etwas ausgelichteter Nadelmisch- 
wald von Myrtillus-Typus auf flachem Sandboden 1.5—2 m ä/M. Rohhumus 
zirka 10 cm, Bleicherde 1.6. + 0o:2 cm, deutlich, grau, aber nicht so ausgeprägt 
wie. auf älteren Flächen.. Orterde '15—20 cm, ziemlich .ausgeprägt: Sie 
besteht aus mehreren horizontalen  Streifen, die, wenn sie dicht gelagert sind, 
eine zusammenhängende ' Schicht im feinen Sande ausmachen. 

12. Timrå, Medelpad. ' Gutwichsiger Fichtenwald von My stillas Tyne auf 
Flussand, 6—7 m ä/M. Medelpad. . Rohhumus 6—7 cm, die ausgeprägte 
Bleicherde 2.9 + 0.13, Cm,, die. -Orterde '7—38 .cm.; Das: Alter des Bodens 
etwa 600 Jahre. q ; 

13. Ragunda, Jämtland. Alter "Waldboden (Myrtllus-Typus) auf Lehm. 
Rohhumus 5—10 cm. Die 'Bleicherde'ist 4.7 + o.3 cm, sehr ausgeprägt. Die 
Orterde 6—7 cm; 'rostgelb. : get 

14. Ragunda, Jämtland.  Waldboden, im-1796. gebildet. Ganz neben Nr 
13. Vegetation und Humus wie in -Nr 13. : Unter der, Humusdecke. Lehm 
ohne irgend welche Spur von Bleicherde und Orterde. 


Sid. 69 rad 18 uppifrån = står: 


Vv Vv Yu VV v YI 


KöOrrar 30 » SÉRES 
(20 EE SLE Star: 
107 i tabell 2 star: 
135 i figurförklaringen står: 

» » står: 
212 rad 4 uppifrån = står: 
200 17 D stär : 


270 översta tabellraden står: 


RÄTTELSER. 


pleokronism, skall vara: pleokroism. 

metoder, skall vara : mineraldiagnoser. 

det senares, skall vara: kaliums. 

Moderablagerung, skall vara: Mutterablagerung. 
århundraden, skall vara: årtusenden. 

Jahrhunderten, skall vara: Jahrtausenden. 

torven, skall vara: ortstenen. 

nuvarande ljungrik:, skall vara: nuvarande: ljungrik. 
tr 5O Cm, Skam, Vard. SS SOem, 


a 


Arn lil Fal UT Sä NIe MÅ DA KRT Rn 


AN Prat be ND i Ne VE ASA NE LÅ ar ER 


NRSEFELSIET 


UNS (np Ia KET vg Presl VORINND, Y gr ? 
förlagt TIOLEILG tt Fr. Fv Ved a Å VÄ. 
En EL sw YT ARTY A Ed 


äg 


al öst rå | SAN: LL IN 


- Å = 
MIRI Få cl MR Sa SS IVT 


LR IT Ve Ra 


|) NS AN nd UR ÄR 
; -s MA ”- 


| 


d 
N 
ku 
R 


N De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
"sända sina publikationer under adress 


N 
| STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 
i Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 


rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
"Adresse gelangen zu lassen 


J 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimenta 
Forestry are requested to send these to 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 


(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


| 
j 
| 
| ( i: 
; 
H 
' 


Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des 
Foréts de la Sugde sont priées de les envoyer å 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de Ia Suede) 
EXPERIMENTALFÄLTET, SUÉEDE. 


Av Statens Skogsförsöksanstalts publikationer äro hittills utgivna: 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


WWälftet 1. 1904. 53 Sid; 4 he Slutsålt (Vergriffen). 
Ne 1005. 80 > 22 > och 2 tavlor > » 
FR 000. I 110 > 240 SNS > > 
> 4. 1907. 108 + 12 >> 26 > > » 
FLSA I003. 280 F 29 > 106 3 AN AE » > 
> Gl 1009. 240 + 20 >» 54 >» > HONANS Pris 2,25 kr. 
IETO TO: 230 + 32 3 70 > > 
FIS IIOrI. 270-23 > 174 > > » 
mig: roT2., 270 + 38 » 83 » och 3 tavlor >» » 
MIrONOT2, 228 + 30 » 6Ö7 >» » 2 3 » > 
MIaTENnO EA: 200 -- 24 +» 62 > » 2 3 » > 
Met IS. 1062 F 30 >» 57 » > 
> 13—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 


(för 2 delar). 
> » > (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. » » 
> 15. 1918. 290 + 32 sid. 61 fig. Pris 4,50 kr. 
FINTÖ. 1010. 210 sid., 42 fig. Pris 6 kr. 


Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare. En ny publikationsserie, som ej 
samtidigt inflyter i någon skogstidskrift. 


I. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Omberg, utarbetad av GuN- 
NAR SCHOTTE. 40 sid., med 5 kartor och 11 tabeller. Pris 2 kr. 


Z 
[] 


N:o 12. 


N:013: 
N:o 14. 


N:o 15. 
N:o 16. 


N:o 17. 


N:o 18. 


NIT: 


. Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 
. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., I fig. 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 


Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., 
2 kartor. Pris 10 öre, 


Pris 10 öre, 


. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid., j 


20 Kartor. PINS 10 Ore. 


. Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre. | 
. Trädens fruktsättning år 1915. Av EDv. WIBECK. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 öre. 
. Trädens fruktsättning år 1916. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av IvaArR TRÄGÅRDH. 28 


sid.,, 27 fig. Pris;30 öre. 


. Trädens fruktsättning år 1917. Av Gösta MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Av IVAR TRäÄ- 


GÅRDH. 28 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 


. Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- yN 


märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. Ä 
5 sid., "7 (fig... Pris 0 öre. 
Tallviveln (Pissodes pini L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- = 
aktad skogsinsekt. Av Ivar TRÄGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 
Trädens fruktsättning år 1918. Av Gösta MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 
Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius Jac.). Av IvAR TRÄGÅRDH. då | 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 
Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid. 4 fig. Pris 30 öre, 
Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WIBECK. 12 sid. 3 fig. 
Pris 30 öre, 
Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 4 


system. Nr IvAR TRÄGÅRDH. 10 sid. 8 fig. Pris 30 öre. | 
Trädens fruktsättning år 1919. Av GöstA MELLSTRÖM. 8 sid., 2 kartor. 
Pris 30 öre. i: 


Tallbastborren och granbastborren, två fiender till skogskulturer. Av Ivar 
TrRäGÅRDH. 6 sid., 3 fig. Pris 30 öre. i 


De 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 


försöksanstalt, Experimentalfältet. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER 
NUNNANS UPPTRÄDANDE 
I GUALÖV 1915—1917 


UNTERSUCHUNGEN UBER DAS AUFTRETEN DER NONNE BEI GUALÖV 1915—1917 


AV 


IVAR TRÄGÅRDH 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFT. 17 . N:r 4 


CENTRAETREYCGCKERNET) STO CKHOTM 1920 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS STYRELSE. : | 


LINDMAN, ÅRVID, konteramiral, f. d. statsminister, f. d. utrikesminister, led. av Riks- 
dagens II kammare, ordförande. 

FREDENBERG, KARL, generaldirektör och chef för Domänstyrelsen, v. ordförande, 

BARTHELSON, C. G., f. d. överjägmästare, led. av Riksdagens I kammare, 

RINGSTRAND, NILS G., jägmästare, f. d. t. f. landshövding. 

ANDERSSON, GUNNAR, fil. d:r, professor vid Handelshögskolan, domänfullmäktig, led. 
av Riksdagens I kammare. 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS PERSONAL. 
SKOGSAVDELNINGEN. 


Föreståndare: 
SCHOTTE, GUNNAR, f. d. jägmästare, professor. Rt. Experimentalfältet 32, 10—11 f. m. 
Chef för Statens Skogsförsöksanstalt och redaktör för dess publikationer. 


Assistent: 
PETRINI, SVEN, e. jägmästare. 


Första Skogsbiträde: 
MELLSTRÖM, GÖSTA. 


Skogsbiträden: 
HENRIKSSON, ÖSCAR, skogsmästare, tjänstl., tj. f. SÖDERLUND, FRITZ, skogsmästare. 
ANDRÉN, HENNING. 

Skriv- och ritbiträde: 
GEETE, HEDVIG. 


Räknebiträden: 
MELLSTRÖM, RUTH, Rt. Kassakontoret 
HAMMAR, GUNHILD, f. DAHLHJELM, | Experimentalfältet 13, 10 f. m.—4 e. m. 


NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Föreståndare: 
HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, professor. Rt. Experimentalfältet 31, 10—11 f. m. 


Assistenter: 
TAMM, OLor, fil. d:r. 
ROMELL, LARS-GUNNAR, fil. licentiat. 


Kemistbiträde: 
LAURENTZ, GURLI, fil. kand. 
v. FRIEDRICHS, KERSTIN, e. biträde. 


ENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 
Laborator: 
TrRÄGÅRDH, Ivar, fil. d:r, Rt. Experimentalfältet, 33. 10—11 f. m. 


AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. 
Försöksledare: 
WiBECK, EDVARD, fil. kand., jägmästare. Rt. Experimentalfältet 39. 10—211 f. m. 


Skogsbiträde: 
GUSTAVSSON MARELD, FOLKE. 


Vaktmästare: KARLSSON, A. W., Rt. Experimentalfältet 30, ankn. 


SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS INSTITUTIONS- 
: BYGGNAD. 


Vaktrummet, Rt. Experimentalfältet 30. 10 f. m.—4 e. m. 
Roslagsvägen, Experimentalfältet. 


ENCA TRENTER SAT GÖASCR DH 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER NUNNANS 
BERTRÄDANDE I GUALÖV 1915-1917, 


nordöstra Skåne, nära Blekingegränsen, finnes ett område, som av gam- 
malt utgjort ett tillhåll för barrskogsnunnan. Enligt WALLENGREN 
uppträdde den därstädes under 1800-talet »vissa år i tusental, andra 
år knappt en enda», och hennes sista påhälsning ägde rum omkring år 
1900, samtidigt som den stora nunnehärjningen i Östergötland fortgick. 
Sedan dess har den varit försvunnen från trakten tills fram på somma- 
ren I915, då enstaka larver åter började visa sig; under flygtiden i au- 
gusti samma år var tillgången på fjärilar enligt uppgift så riklig, att man 
under lugna kvällar fick intryck av ett tätt snöfall. Resultatet av tjäri- 
larnas verksamhet visade sig omsider på våren 1916, då nykläckta larver 
i stora massor började visa sig i träden. Genom en tidningsnotis blev 
jag i juli 1916 uppmärksamgjord på härjningen, och då det låg i sakens 
natur, att ett dylikt, i vårt land sällan återkommande tillfälle att studera 
nunnans uppträdande borde utnyttjas, ägnades under 1916 och 1917 ' 
någon tid åt undersökningar häröver, varjämte under båda åren s. k. 
äggrevisioner utfördes av några elever vid Skogshögskolans jägmästarekurs, 
under våren och sommaren 1917 amanuensen B. HAMFELT från Lund 
utförde en del undersökningar. Kostnaderna för de båda äggrevisionerna 
ha Dbestritts dels av skogens ägare, greve Wachtmeister, dels av Kristi- 
anstads läns skogsvårdsstyrelse, dels av statsmedel. Önskligt hade varit, 
om en längre, sammanhängande tid hade kunnat användas på studiet 
av nunnans uppträdande vid Gualöv, men andra arbeten omöjliggjorde 
detta. Det har därför ej varit möjligt att giva en ingående, monogra- 
fisk skildring av denna härjnings förlopp. Författaren har måst begränsa 
undersökningarna till att omfatta vissa frågor. Trots detta vågar jag 
dock hoppas, att vår kunskap om nunnans uppträdande i Sverige ge- 
nom detta bidrag i någon mån vidgats. 
Det är mig en kär plikt att här uttrycka min tacksamhet dels till de 
personer och myndigheter som bestritt en stor del av kostnaderna för 
undersökningen, dels till de vetenskapsmän, professor A. TULLGREN, pro- 


20. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17. 


302 IVAR TRÄGARDH [2] 


fessor Y. SJÖSTEDT, docenten S. BENGTSSON, doktor A. ROMAN och 
folkskollärare O. RINGDAHL, som genom utlåning av material eller be- 
stämning av parasiterna underlättat mitt arbete, dels slutligen till de 
elever vid Skogshögskolan, som deltagit i äggrevisionerna och det där- 
med förbundna arbetet. Särskilt den allt för tidigt bortryckte jägmäs 
tare O. VINDAHL, vilken hade överinseende över den första äggrevisio- 
nen och utarbetade de kartor och kurvor, som nu publiceras, utförde 
därvid ett mycket förtjänstfullt arbete. 

Den skog, som utsattes för nunnans härjning, tillhör Trolle-Ljungby 
fideikommiss och är belägen i Gualövs socken av Kristianstads län; förr 
benämndes den »Ljungby fur». Nästan runt om utgöras dess gränser 
av inägor; endast i nordost stöter främmande skogsmark intill. Här lig- 
ger nämligen ett skogsskifte, tillhörande f. d. korpralsbostället nr 22 
Gualöv, men till denna kronoskog har härjningen ej spritt sig. Arealen 
på det sålunda begränsade området är 189,6 har, och skogen står i för- 
valtningshänseende direkt under godsets överskogvaktare. Under som- 
maren 1916 var nunnans angrepp i huvudsak koncentrerat till tvenne 
områden av skogen: ett större omfattande c:a 21,3; har i öster och ett 
mindre i sydväst om 3.3 har. É 

Ljungby fur är numera ett c:a 50-årigt kulturbestånd av risig och ful, 
mossrik tallskog. Enstaka mindre buskbestånd samt ett timmerbestånd 
på 85 år mot gränsen till kronoskogen är enda omväxlingen i den jämna 
och enformiga skogstypen. Terrängen är fullkomligt flack med undan- 
tag av en lång och brant, numera skogbeväxt vall i sydväst, som en 
gång i tiden uppkastats till skydd mot flygsanden från havet. Jordmå- 
nen består överallt av sedan lång tid tillbaka bunden flygsand, som un- 
dergått en omfattande podsolering och är täckt av ett ansenligt, något 
raähumusartat skogsförnalager. Underväxt saknas så gott som fullstän- 
digt, och markbetäckningen utgöres av skogsmossor med glest blåbärs- 
ris i fältskiktet. Här och var förekomma dock talrika hallonbuskar. 

Det var sålunda i ren tallskog, som härjningen försiggick, och den 
annorstädes vunna erfarenheten, att nunnan aldrig härjar så våldsamt i 
tall- som i granskog, bekräftade sig även här, ty det var ej ofta, man 
upptäckte en alldeles kaläten tall. 


Äggrevisionen 1916. 

Då användbara skogskartor över trakten saknades, måste äggrevisio- 
nen föregås av en avfattning. Härvid uppdelades bestånden med av- 
seende på sådana skiljaktigheter, som kunde tänkas inverka på härjnin- 
gens förlopp och på vidtagandet av åtgärder. De beståndsskiljande fak- 
torerna blevo således: 


303 


NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 


 . 
per sr 


Foto av för f. 


saml. 


Ur Skogsförsöksanstaltens 


. 


12 augusti 19106 


Parti av tallskogen vid Gualöv, härjad av nunnan, d. 


Hiss T. 


Teil des von der Nonne verheerten Kiefernwäldes bei Gualöv, 12 August 1916. 


Öfuessk ogv.-bosl | 


kar Skata 1:15000 
Fig. 2. Karta över en del:av Ljungby Fur upprättad av framlidne jägm. O. Vindahl. 


I. go-årig tall med fläckvis föryngring. 2. Tall i I åldersklassen. 3. 90-årig tall med fläckvis föryngring. 
4. Tall i II åldersklassen, till största delen överslutet, i södra kanten yngre och luckigt (ca. 15-årigt). 5. S-årig 
tallkultur. 6. 26-årig, översluten tall. 7. Tall i III åldersklassen. &. Fullslutet tallbestånd, 30—40 år. 9. 50-årigt 
blandbestånd av tall och gran. ro. 50-årig tall, slutenhetsgrad 0,8. ss. Gammal plantskola. 2. s5o-årig tall, 
delvis ogallrat, med slutenhet o,9—1, delvis gallrat, med slutenhet 0,6—0,8. s3 = 12, tillhör olika hemmans- 
ägare. I4. 21-årig översluten tall, delvis luckigt eller med små grupper av äldre skog, i norra hörnet 10—15 
år. Is5. 36-årig fullsluten tall 76. 6-årig tall. I7. Lucka med gräs och harris. ss. Gran i I åldersklassen. 
79. 40-årig tall, slutenhet 0,8. 20. 16—26-årig tall, tätt sluten, i södra hörnet luckigt med Ööverståndare. 


[5] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 305 


1) Olika trädslag. 

2) Olika åldersklasser (framför allt gällde det att få buskskog skild 
från trädbestånd). 

3) När- och frånvaron av underväxt samt 
4) Olika slutenhetsgrad. 
Först avfattades de två under sommaren härjade trakterna i skalan 
:4,000, varefter en sammandragskarta över hela skogen i skalan 


-— j-— 


: 10,000 upprättades. 

Vid äggrevisionen förfors sålunda, att arbetslaget genomgick skogen 
i räta linjer, vilka sinsemellan hade ett bestämt avstånd av 70 m. På 
vissa mellanrum i linjerna fälldes och undersöktes sedan provträd. Av- 
stånden mellan provträden varierade allt efter behovet; i allmänhet an- 
sågs ett avstånd av 70 m, motsvarande 2 träd pr har, vara tillfyllest. 
Men å områden, där större noggrannhet var av nöden, togos provträden 
tätare (med 50 m mellanrum); särskilt vidtogs denna försiktighetsåt- 
gärd, om förändring eller variation i äggläggningens styrka visade sig. 
Sedan ett provträd fällts, åsattes detsamma ett nummer och inlades å 
den medförda 4,000:dels kartan. I ett protokoll antecknades sedan trä- 
dets nummer, brösthöjdsdiameter, ålder, höjd, gräns mellan skorp- och 
fällbark, kronans början, antal ägg å den uppåtvända halvan av trädet, 
antal äggsamlingar (varvid skildes mellan nylagda och gamla, kläckta 
eller okläckta ägg), dessas höjd ovan marken samt slutligen graden av 
skadegörelse i kronan. Vid kvistningen av träden kvarlämnades långa 
grenstumpar, då grenvinklarna voro eftersökta äggläggningsplatser. 

På detta sätt undersöktes äggläggningen på och omkring de under 
sommaren 1916 härjade områdena av skogen. Sedan arbetet skridit så 
långt ut från centrum av hbärjningen, att endast ett fåtal eller alls inga 
ägg erhöllos per stam, fälldes provträden ej längre på bestämda avstånd, 
men för att skydda sig för alla överraskningar togos ströprov här och 
var över hela skogen. 

Alla iakttagelser angående äggläggningen protokollfördes, och på 
grundval av dessa anteckningar har kartan uppgjorts. 

Då det gäller att få ett uttryck för äggläggningens styrka, är det enk- 
last att blott uträkna antalet ägg pr stam och bestämma sig för, vid 
vilket äggantal gränsen mellan stark och svag äggläggning skall dras. 
För att underlätta fastställandet av denna gräns upplägges lämpligen 
antalet ägg per stam å en horisontal axel och antalet träd med lika 
många ägg på den vertikala axeln. Av den sålunda erhållna kurvan 
(fig. 3) framgår, att över hälften av de undersökta 215 träden varit 
fria från ägg eller på sin höjd haft 200 ägg per stam. Därefter faller 
kurvan plötsligt, så att endast 29 träd hava mellan 200 och 400 ägg 


306 ; IVAR TRÄGÅRDH 


ET EE EA NR BIT OL hi 
TAEERO0EHENDER:ABEH 
) fa EE CE AE (ER LE Re (CI EE 


[ET 
ERE Zz 
ETEN 
SEEN 
EE 
SY EEEEEKA 
A | Ei 


l) 
En 


N 

[IN 
NUEPAE 
NT 


22 

a 
Em 
oe 
= > 
= 
Ae 

2 ALU 6 EA Ae, 

7 


aa 

VIN 

rälN 

ON 

| 

R 

- 
SELF SSCRLEASK d 
(RE REE BEER 


BLUE N EROS AM des AMAE EL P.A 
är L 
EE 
=E 
25 
LJ 
= 
ca 
: 


- 
ER 
FE 
EES 
SER 
= 


: 
H 
- 
== 
FAN 
Fö 


26 
SR 
SC 
BACN EE 
EEEEEN VA 
22 
EEG 


O 


| CA Stl HEU 
FER JA ed El oc ET ÅL LG) LÄ ENE EL 


BEAE NA CN 
dE 
N 


= 

E 

= 

TC 

-= 

2) 
RES R Resa sERRs 


Iskalrke IT] 


; 
= 

-d 

E 

T 

T 

T 

ER 

= 

: 

: 

: 

T 
FER 
BEERSENmn 
EE 


Kurva utvisande det absoluta äggantalets fördelning på undersökta stammarna. 
Kurve die Verteilung der absoluten Eianzahl auf den untersuchten Stämmen anzeigend. 


Kurva utvisande det relativa äggantalets fördelning. 
Die Verteilung der relativen Eianzahl. 


Big 
Fig: a 


[7] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 307 


o.s.v. Det är därför lämpligt att ordna alla provträd med lägre ägg- 
antal än 200 i en »svag» klass av äggläggning och att sammanföra alla 
provträd med de mer sporadiskt förekommande högre äggantalen i en 
klass för sig, klassen »stark». Vill man än ytterligare frånskilja de allra 
starkast äggbelagda träden, synes detta lämpligen böra ske vid ett 
antal av 800 ägg per stam, då ovan denna gräns endast enstaka träd 
förekomma. Sedan gränserna för de olika äggläggningsgraderna bestämts, 
hänföres varje provträd till endera graden. Å den stora 4000:dels kar- 
tan, där träden inprickats i skogen, sammanbindas alla punkter med 
samma gradsiffra, och de så erhållna figurerna hava nedtransporterats 
på en sammandragskarta. 

Emellertid kan mot detta sätt att bestämma äggläggningsgraderna vara 
att anmärka, att ingen hänsyn tagits till trädens inbördes storlek. Ett 
mindre träd kan nämligen vara >e/lativt kraftigare äggbelagt än ett större 
träd, som på sin stam har att uppvisa ett större antal ägg än det mindre, 
ty ett litet träd dukar med sin ringa barrmassa under för ett vida mindre 
antal larver än ett stort. Därför bör vid bestämmandet av äggläggnings- 
graderna även hänsyn tagas till provträdens dimensioner, och äggantalet 
per stam sättas i relation till den för äggläggning utsatta ytans storlek. 
Erfarenheten från hösten giver vid handen, att äggen ytterst sällan läg- 
gas inom trädets gröna krona, varför endast stamdelen därunder behöver 
komma i betraktande; ytan av denna stamdel kan anses vara cylindrisk. 
Som ovan nämnts, angavs i protokollet trädets diameter (d) och av- 
ståndet från stubben till kronans början (h). Man har då cylinderytan: 
2 rh=dh. Härmed skulle så provträdets absoluta äggantal (a) divideras, 
men då avsikten ju är att få fram relativa äggantalet (b) per stam, kan 


konstanten 7 slopas, och man får då b= i 
Fig. 4 är en karta med relativa äggantalet till grund. En jämförelse 
mellan de efter dessa olika principer upprättade kartorna, av vilka till följd 
av utrymmesskäl endast den senare publiceras, ger till resultat, att ett 
par områden intill korpralsbostället blivit nedflyttade i lägre klass — 
varförutom enstaka mindre fläckar tillförts klassen »mycket stark». Vad 
nu den första och viktigaste förändringen angår, så innebar denna, att 
den enda timmerskogen på ifrågavarande trakt, sedan reduktion efter 
storleken vidtagits, tillförts svagaste äggläggningsgtaden, vilken den ock- 
så i verkligheten bör tillhöra. Det kan tyckas, att förändringarnas stor- 
lek ej alls motsvarar det ökade arbetet med protokollsuträkningen, men 
dels ger kartan fig. 4 en fullt riktig bild över äggläggningen, dels slip- 
per man vid en ev. limning att bekymra sig om timmerskogen, vilket 
medför en vinst i arbete och omkostnader för 5—6 hars limning. 


"HR UIJIIFyYIDA HIVIS I3p 307 ip pun grÖr Isq1aH Sundajpqrq 13p ALIS JP Iagqnu Iuvy 


SR 'Pqud3epq seuapetruo apeligy 1ISIEA ap Iwrs 9161 uNsoy EMS suddurussrejogq33r SpuestAm ee b'Iiq 
oo 
00091T:1 
30VYWO LYPYVH LYVAS UU "wooS —00v 00£ 007 OoM o OO 

e au u 

Er UMD 

I SSI 
28 
= 
P4 
och 
(ÖN 
<< 
2 
= 
> RS vill = al er REN I 
N N 7/s0q 
— "ADO3YSt0A (7) 

= aotong eg Lu SY ) TYLNYDDY VAUVIJY 
JSOQSDAdA03f ; NW 
SN NI9NIN99v199y 
FEN 

- VLAVM 
30) 


[9] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 309 


För att få någon jämförelse mellan 1916 och 1915 års äggläggning 
gjordes under revisionen 1916 ett försök att även räkna antalet äggskal 
och okläckta ägg från fjolåret; resultatet härav blev, att äggläggningen 
1915 hade varit något mindre än 1916. Emellertid voro svårigheterna 
att räkna de små trasiga äggskalen stora, och dessutom är det omöjligt 
att veta, huru stor del av dem som under sommaren av väder och vind 
bortförts, hur skyddade de än äro av barkfjäll och i sprickor, varjämte 
enligt MEVES' iakttagelser de nykläckta larverna ofta förtära sina ägg- 
skal. Siffrorna för 1915 äro därför givetvis mycket för låga, men då 
1916 års siffror det oaktat endast äro något större än dem, kan man 
med säkerhet draga den slutsatsen, att 1916 års äggläggning i varje fall 
ej varit starkare än 1915 års. 

Vad nu angår den riktning, i vilken härjningen förflyttat sig genom 
höstens äggläggning, så visade det sig, att områdena för 1915 års ägg- 
läggning huvudsakligen voro koncentrerade till och sammanföllo med de 
två på kartan markerade svårast hemsökta delarna av skogen. Dessa 
områden hava år 1916 lämnats i det närmaste oberörda, medan äggen 
denna gång mest äro att finna sydost och sydväst om den gamla härj- 
ningen. Fördelningen av de olika starkt äggbelagda områdena ställer 
sig med avseende på arealen sålunda: 

Mycket starkt äggbelagda områden 13,3; har 
Starkt > » KÖRD 
Svagt » » 00,1 > 
Ej » » ZON 
i Summa 189,6 har 


Vidare är att märka, att den medelålders skogen (omkring 6o0-åriga) 
varit mest utsatt för äggläggning, under det buskskogen kommit jäm- 
förelsevis lindrigt undan. Detta sammanhänger troligen med att fjäri- 
larna under svärmningen vilja ha fria flygbanor. Härav kommer det sig 
också, att man endast sällan påträffade ägg inom trädens kronor, så 
mycket hellre som kulturskogens kronskikt var jämnt och fullslutet, me- 
dan all hindrande underväxt saknades. 

Nunnan visar vid äggläggningen, som bekant, en viss grad av om- 
tanke om avkomman, vilket tar sig uttryck däri, att äggen ej läggas 
öppet utan väl skyddade av barkflarn eller i barkspringor. Höstens 
iakttagelser gåvo vid handen, att äggen sällan lades i den allra tjockaste 
och skrovligaste rotbarken på tallen utan hälst under fällbarkens fjäll och 
i grenvinklarna; de talrika ekorrgnagens igenvallade kanter utgjorde även 
goda fyndorter för ägg. På de frodvuxna granstammarnas släta bark 
fanns ej mycket skydd för dem, varför det fåtal granar, som undersök- 
tes, voro mycket klent äggbelagda. 


310 IVAR TRÄGÅRDH [10] 


Äggrevisionen visade följaktligen, att äggbeläggningen ej kunde anses 
särskilt stark, då de allra flesta träden enligt den vid Virå-härjningen 
använda terminologien hörde till klass V, d. v. s. voro svagt äggbelagda 
med mindre än 5300 ägg per stam. Ännu obetydligare förefalla de vid 
den första äggrevisionen vunna siffrorna, om man jämför dem med vad 
som iakttagits vid vissa härjningar i Tyskland, t. ex. vid Ebersberger 
Park år 1890, då de »måttligt» äggbelagda stammarna räknade 50,000- 
60,000 ägg och de starkast äggbelagda upp till 200,000 ägg. 


Äggens fördelning på stammen. 


Det är naturligtvis av stor praktisk betydelse att utröna äggens för- 
delning på stammen, om man tänker limma träden. Limningens bety- 
delse är som bekant alltjämt omdebatterad, och i Tyskland stå fort- 
farande två skolor mot varandra, den sachsiska, som på grund av de i 
detta land gjorda erfarenheterna tillmäter limningen en mycket stor be- 
tydelse, om den användes i rätt tid, och den preussiska, som frånkän- 
ner limningen varje betydelse. Limningens verkningar äro dels direkta. 
dels indirekta. De direkta bestå däri, att alla larver, som härstamma 
från ägg lagda nedanför limningen, bli avstängda från föda. Den indi- 
rekta består däri, att larver härstammande från ägg lagda ovanför lim- 
ningen under sin tillväxt någon gång komma ned på marken och seder- 
mera bli avstängda från tillträdet till kronan. 

Av dessa verkningar är den direkta givetvis odisputabel, den indirekta 
däremot beror på, huru många larver som komma ned på marken, och 
härom äro åsikterna mycket delade, vilket sannolikt sammanhänger där- 
med, att larvernas vandringslust till stor del avhänger av klimatiska fak- 
torer och därför är mycket olika vid olika tillfällen. 

Den direkta verkan av limningen kan givetvis avsevärt förhöjas genom 
att limningen placeras högre upp, och man har därför i Sachsen börjat 
praktisera s. k. höglimning, varvid limringarna med tillhjälp av stegar 
appliceras vid 4 m höjd över marken och däröver. 

För att kunna bedöma, på vilken höjd limringen i varje fall behöver 
placeras för att vara effektiv, är det emellertid nödvändigt att känna 
sammanhanget mellan trädens diameter och äggens placering. 

De vid Gualöv vunna resultaten ha naturligtvis endast ett begränsat 
värde och kunna ej utan vidare generaliseras. Den höjd, på vilken äg- 
gen läggas, växlar nämligen, efter vad man funnit, mycket allt efter 
trädens beskaffenhet, barkens skrovlighet, beståndets täthet, väderleken 
m. m. I allmänhet erbjuda de nedre delarna av stammen till följd av 
barkens större skrovlighet bättre platser för äggläggningen och särskilt 
på tallen är därför äggläggningen ofta inskränkt till stammens nedre och 


[11] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 Stal 


mellersta del. Är undervegationen tätare, läggas äggen vidare vanligen 
högre upp, emedan fjärilarna då tvingas att flyga högre än annars. Vid 
kyligare väderlek läggas de lägre än vid lugnt och varmt väder. Alla 
dessa omständigheter inverka, som sagt, på äggens fördelning på stam- 
men. I allmänhet kan man dock säga, att äggen på granen äro mera 
likformigt fördelade över hela stammen än på tallen. 

I betraktande av alla de nunnehärjningar, som försiggått i Tyskland, 
är det onekligen anmärkningsvärt, huru få undersökningar som gjorts 
över denna fråga. 

Under äggrevisionen gjordes på träd av olika grovlek försök att ut- 
röna, dels hur högt upp på stammen den översta äggsamlingen befann 
sig, dels ock avståndet från roten till 50 & av äggen. Då emel- 
lertid det insamlade provträdsmaterialet är jämförelsevis ringa, är grafisk 
utjämning av de erhållna genomsnittsvärdena mycket osäker, särskilt vad 
de grövre dimensionerna beträffar. Ävenledes är det ju svårt att be- 
stämma, vilken form utjämningskurvorna skola få, varför den räta linjen 
på måfå valts. Lyckligtvis spelar dock denna utjämningslinje endast en 
underordnad roll, då vissa gränser kunna avläsas dess hjälp förutan. Saå- 
lunda framgår av fig. 5, att träd upp till 8 cm:s diameter kunna lim- 
mas i brösthöjd med utsikt att direkt utestänga 30 20 av de nykläckta 
larverna från tillträde till kronan. Vidare synes, att grövre träd än 16 
.cm måste limmas högre upp än 3 m, för att samma effekt skall nås. I 
själva verket äro dessa siffror fullt tillräckliga för praktiska behov, ty 
dels är äggläggning i klenare skog än av 8 cm:s medeldiameter sällsynt, 
dels förekomma på skogen (med undantag av det ovan omtalade svagt 
äggbelagda äldre beståndet) endast enstaka träd, som äro grövre än 
16 cm. Undersökningen över platsen för högsta äggsamlingen gav till 
resultat, att hos träd upp till 10 cm:s brösthöjdsdiameter kan man vänta 
att finna densamma 3—4 m ovan marken och för träd t. o. m. 19 cm 
paren nöjd av 6—7 m. 


Döda nunneägg. 


Vid de senaste nunnehärjningarna i Tyskland konstaterade ESCHERICH 
förekomsten av döda nunneägg (1). Orsaken till att äggen dö har man 
först och främst funnit vara, att de ej blivit befruktade. Hos fjärilarna 
förekommer nämligen fakultativ partenogenes mycket sällsynt, vilket bl. a. 
visas av SCHEIDTER'S experiment med lövskogsnunnan, av vilka framga, 
att av 5—6,000 obefruktade ägg ej ett enda utvecklade sig. Härmed är 
emellertid, såsom ESCHERICH påpekar, ej sagt, att utebliven befruktning 
är den enda anledningen till att äggen ej utvecklas. Även andra, ännu 
okända faktorer kunna därvid tänkas inverka, och särskilt vid de till 


312 IVAR TRÄGÅRDH [12] 


FRE ET 
LITT] Boka alb dalstde Rb TT 
Fr TS 
RE ARA 
ARBE OTEEENSE = AE 
BAEK SN 


(5 EO RN CS EE E = 

FERENNENENERENT4ENRFENSEn 0 

FRERNNERENENRD SAIENENRORO 0 
ER SERENSEORNL 


a apnopne dana 
ERAN EEH Ra 
FEREAMERSEARERENERSESNES 
HEEESECEENENENENENENERbBSOC oo oo 


Fig. 5 a. Kurva utvisande förekomsten av högsta äggsamling för träd av olika storlek. 


Kurve, das Vorkommen der höchstbelegenen Eihäufchen auf verschieden dicken Bäumen 


darstellend. 


fällen, då dylika ägg anträffas i massor, förefaller det osannolikt, att an- 
ledningen därtill skulle vara utebliven befruktning. Om nämligen den 
stora procenten döda ägg, som särskilt mot slutet av vissa härjningar 
blivit iakttagen, skulle bero på utebliven befruktning, borde man kunna 
vänta sig, att under härjningens förlopp en förskjutning hade ägt rum 
i proportionen mellan könen, så att hanarna blevo sällsyntare. En dylik 
förskjutning i proportionen mellan könen är också iakttagen och påpe- 
kad av BENGTSSON (sid. 75), men det är att märka, att den går i all- 
deles motsatt riktning, i det att vid Virå-härjningen hanarna år 1899 ut- 
gjorde 41 Yo men följande år 49,39 Yo. Detta förhållande synes tyda på, 


[13] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 313 


I Oa 
Fo FAL ggr 

PEEREN FOIEE 26 på 0 (Bar IR FR 12 
(Cale (AI [AS RR BEG i EN a 8 1 ÄR RR SIR EE ER 
(Elen AE OO NEN EN De de de a a Ed a a ER 
(CEN (CE (EE (EN EN (0 (EZ (9 dd EN OA (5 (ER a CE a 
EEE ERE ANDE TEEERENERENENN 
TSE a Ta RIE NIE RE GR FR RR RA AR 


AM 
el | 
SR 
ol Ii 
fo 


CE 
amen TY OR) ON RR (ENE RR (EA 
da dde dd dee dEea 
fn 
IC AA 
Ene CE [El 


Fig. 5 6. Kurva utvisande övre gränsen för 50 4 av äggen för träd av olika storlek. 


Kurve, die obere Grenze von 50 & der Eier angebend. 


att utebliven befruktning ej spelar någon roll som orsak till att äggen 
dö, utan att denna företeelse möjligen är ett degenerationsfenomen. 

I en del av äggen ha emellertid larver utbildats, vilka dock dött, 
innan de förmått spränga äggskalet. Denna larvens för tidiga död kan 
tänkas bero antingen på yttre eller på inre orsaker. Sannolikheten 
att yttre faktorer medverkat är dock mycket liten, när man vet, huru 
motståndskraftiga äggen äro mot yttre faktorer som köld "och fuktighet. 
Däremot ligger det nära till hands att tänka på inre orsaker, i första 
hand på toppsjukan. De döda äggen påträffas nämligen i regel först 
när toppsjukan börjat taga överhand, och då WAHL (s. 8) påvisat före- 
komsten av denna sjukdom även hos fjärilarna, kan man tänka sig, att 
den från moder, överförts till ägget. WOLFF har också, ehuru endast i 


314 CM IVAR TRÄGARDE [14] 


ringa utsträckning, lyckats påvisa de för sjukdomen karaktäristiska poly- 
edrarna i dylika ägg (s. 711). 

Den praktiska betydelsen av förekomsten äv döda nunneägg — de 
må nu vara obefruktade eller innehålla döda larver — ligger i öppen 
dag. För att på grundvalen av en undersökning av äggbeläggningens 
styrka kunna ställa prognos på en härjnings vidare förlopp måste man 
givetvis även undersöka äggens hälsotillstånd. 

Vid undersökningarna över Gualöv-härjningen ägnades därför också 
uppmärksamhet åt förekomsten av döda ägg, och under äggrevisionen 
hösten 1916, antecknades noggrannt såväl alla under 1915 lagda ägg, 
som ej utvecklat sig, som de tomma äggskalen. De siffror, som därvid 
vunnos, äro naturligtvis mycket osäkra, enär det är omöjligt att veta, 
huru stor del av äggen som av väder och vind bortförts under somma- 
ren 1916, och det är svårt att räkna de små trasiga äggskalen av de 
kläckta äggen. Procenten okläckta ägg, som vid dessa räkningar fram- 
gått, är därför säkerligen alltför stor, då det är sannolikt, att det varit 
just skalen av de kläckta äggen, som blivit bortförda av väder och vind, 
och ingen betydelse kan därför tillmätas denna siffra. Men det framgår 
dock det intressanta resultatet, att redan under år 1916 en viss procent 
av äggen ej utvecklades. 

Att procenten okläckta ägg under 1916, som befanns vara 18 'N, var 
allt för stor, framgår även av en jämförelse med de under våren 1917 
vunna resultaten. Vid dessa senare undersökningar, som utfördes i 
mitten av maj, visade det sig nämligen, att 36,; ”o av äggen voro döda, 
och av dessa voro 21,8 2 ej utvecklade, medan 14,3; 24 innehöllo döda 
larver. Det är nämligen sannolikt, att om redan år 1916 nära 20 Yo av 
äggen dött, så skulle procenten under följande år döda ägg ha varit 


o/ 


ännu högre än 36,; 2. 


Nunnans parasiter. 


I motsats till många andra för skogen skadliga fjärilar synes nunnan 
ej ha några äggparasiter. PAULY' hade ”'/> million ägg till sitt förfo- 
gande och erhöll ur detta jättematerial blott två st. parasitsteklar. Då 
man emellertid måste räkna med den möjligheten, att nunnans parasit- 
fauna är olika i olika delar av dess utbredningsområde, så ägnades un- 
der våren 1917 uppmärksamhet även åt denna fråga, men inga parasiter 
kläcktes ur nunnans ägg, lika litet som dylika tidigare anträffats i Sverige. 

Däremot förtäras äggen i stor utsträckning av rovinsekter. WAHL 
omnämner som äggförstörare larverna av ormhalssländan samt rovskinn- 
baggar och spindlar. Vid Gualöv anträffades visserligen endast få orm- 
halssländor, men däremot voro vissa spindlar, Drapetisca socialis SUND. 


[15] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 315 


och Cryphea silvicola C. L. KOCH så ofantligt talrika, att man kunde 
räkna dem i stort antal på snart sagt varje trädstam. Jag har seder- 
mera i olika delar av landet ägnat någon uppmärksamhet åt barkens 
spindelfauna, men aldrig sett tillnärmelsevis så många spindlar på bar- 
ken som vid Gualöv. Några direkta iakttagelser över spindlarnas diet 
lyckades jag visserligen ej göra, då djuren voro mycket skygga och 
möjligen aro nattliga till sina vanor, men deras stora talrikhet tyder dock 
på att de på ett eller annat sätt profiterat av nunnehärjningen. 

Larvernas och puppans parasiter fördela sig på de båda grupperna 
parasitsteklar och parasitflugor, särskilt de båda familjerna larvflugor 
(Tachinidae) och köttflugor (Sarcophagidae). Åsikterna om vilka av 
dessa grupper, som spela den största rollen, äro mycket delade. Såväl 
NUSSLIN som HESS tillmäta parasitflugorna, särskilt tachiniden Paraseti- 
gena segregata ROND. större betydelse än parasitsteklarna. BENGTSSON 
däremot (sid. 93) håller före, att de senare spela en långt större roll för 
nunnans förgörelse än parasitflugorna, och detta omdöme motiverar han 
därmed, att endast en ringa del av flugorna skulle utgöras av verkligt 
parasitiskt levande arter, »medan det stora flertalet visat sig vara asflu- 
gor, levande saprofytiskt på sjuka eller döda objekt». Vi skola i det 
följande återkomma till denna fråga. 

Vid Gualöv bekräftades den tidigare gjorda iakttagelsen, att parasit- 
steklarna i övervägande grad påträffas i pupporna. Detta beror, som 
bl. a. framgår av BENGTSSONS undersökningar (sid. 111), därpå, att stek- 
larna ej lägga ägg i larverna utan i pupporna. Då aå den andra sidan 
parasitflugorna företrädesvis lägga ägg på larverna, så är det tydligt, att 
härigenom konkurrensen mellan de båda grupperna av parasiter i hög 
grad minskas, vilket givetvis betydligt ökar deras effektivitet, enär ris- 
ken att den ena skulle angripa den andra eller konkurrera om utrym- 
met därigenom bortfaller. Då de av parasitflugor angripna larverna van- 
ligen dö före förpuppningen, så påträffar man i de döda nunnepupporna 
nästan uteslutande parasitstekellarver eller puppor. En undersökning, 
gjord i mitten av augusti 1916, visade, att parasitflugorna då biott ut- 
gjorde 20 2 av de parasiter, som anträffades i pupporna. 


Parasitsteklarna. 5 


Vid Virå-härjningen kläcktes av AURIVILLIUS, BENGTSSON m. fl. föl- 
jande parasitsteklar: Tetrastichus sp., Euderus albitarsis ZETT. var. a., 
Apfanteles nigriventris (NEES), Theronia atalante (F), Pimpla instigator 
(F), P. arctica ZETT, P. examinator (F), P. brassicariae PODA., P. capu- 
lifera KRIECHB., P. didyma GRAV., Hemiteles sp., Hemiteles sp., Ichneu- 


316 IVAR TRÄGÅRDH [16] 


mon nigritorius GRAV samt P. gquadridentata THOMS. Av dessa arter 
ha Pimpla arctica, P. instigator och P. examinator varit de vanligaste. 

Vid Gualöv-härjningen kläcktes ur puppor följande arter: Pimpla arc- 
tica, P. instigator och Theronia atalante PODA, alla tidigare kända från 
nunnan, men därjämte även Åpechtis rufata HGN, Å. dentata THOMS. 
samt ÄAmöblyteles quadripunctortus MÖLL., vilka ej tidigare äro kända från 
detta värddjur. 

En del av dessa parasitsteklar kläcktes på hösten, andra övervintrade 
i puppskalen och kläcktes först följande vår. Även de, som kläckas på 
våren, skulle emellertid, om de endast utvecklades i nunnepuppor, fa 
vänta flera månader, innan lämpliga värddjur funnes. De allmännaste 
av Pimpla-arterna äro emellertid, som BENGTSSON framhåller, mycket 
polyfaga och angripa omkring ett tjugotal olika fjärillarver, av vilka de 
flesta tillhöra vår fauna. Det är därför sannolikt, att deras första gene- 
ration utvecklas i andra fjärilar och att först den andra generationen angri- 
per nunnepupporna. Möjligheten för Pimpla-arterna att under den förra 
delen av sommaren finna värddjur är därför i hög grad beroende av ve- 
getationen i skogen. Ju mera omväxlande denna är, desto mera sanno- 
likt är det, att fjärilfaunan omfattar arter, som kunna tjänstgöra som 
värddjur för Pinrpla-arterna under sommarens första del. En granskning 
av matsedeln hos de fjärilarter, som äro värddjur, visar, att denna består 
av bl. a. Calluna vulgaris, Rumex-arter, Cynoglossum, Populus, Rosa, Sa- 
lix, Plantago. 

Härav följer, att det i första hand beror på vegetationen, om Piömpla- 
arterna skola spela någon roll vid förgörandet av nunnepupporna. Är 
denna så pass omväxlande, att fjärillarver i tillräckligt antal stå den för- 
sta generationen till buds, har man anledning att vänta, att den andra 
generationen skall bliva talrik nog att verksamt decimera nunnan. I 
motsatt fall är det svårt att förstå, huru parasitsteklarna skola kunna 
klara sig, ända tills dess nunnepupporna börja uppträda. Ur denna syn- 
punkt måste man säga, att förhållandena i Gualöv voro mycket ogynn- 
samma för parasitsteklarna, enär underväxt så gott som fullständigt sak- 
nas och markbetäckningen utgöres av skogsmossor med glest blåbärsris 
i fältskiktet och här och var talrika hallonbuskar. 


Parasitflugorna. 

Vid Virå-härjningen kläcktes av BENGTSSON följande flugor: Tachina 
fasciata FALL., T. sp. nära vulgaris FALL., 7. pumicata MEIG:, Sarco- 
phaga (Agria) affinis FALL., Cyrtoneura assimilis FALL.. C. pabulorum 
FALL., C. pascuorum MEIG. och Phora rufipes. Av dessa tillmäter emel- 
lertid BENGTSSON endast Zackinra-arterna någon betydelse. Alla de öv- 


[17] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 317 


riga äga enligt hans uppfattning endast betydelse som representanter för 
naturens sundhets- och renhållningskår, därigenom att de förtära döende 
och döda nunnelarver och puppor. 


b C 


Fig. 6 a... Larv av Agria affinis FALL, förstorad (SPESSIVTSEFF delin); b Nunnelarver, 
dödade av parasitflugor straxt före förpuppningen (förf. foto); c Agg av Paraset- 
7gena segregata ROND, på gränsen mellan två segment av nunnelarv (förf. foto) 
förstorat. 


6 a. Larve von Åcgvria affinis FALL vergrössert; 4 Nonnenlarven, kurz vor der Verpuppung von 
Parasitfliegen getötet (Verf. photo); c Ei von Parasetigena segregata ROND. auf der Grenze 


zwischen zwei Segmenten der Nonnenlarve vergrössert (Verf. photo). 
pj 


Innan vi närmare ingå på spörsmålet, huruvida denna uppfattning har 
fog för sig eller ej, är det lämpligt att redogöra för de iakttagelser över 
parasitflugor, som gjordes vid Gualöv-härjningen. 

Vid de i mitten av augusti 1916 gjorda undersökningarna var det för 
sent att kunna iakttaga flugornas äggläggning, som då för länge sedan 


21. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 17 


318 IVAR TRÄGÅRDH [18] 


var avslutad. Vid denna tidpunkt hittades endast enstaka nunnelarver 
i färd med att förpuppa sig. De flesta icke fullvuxna larver, som an- 
träffades, sågo sjuka ut och hängde fast med ett par av bukfötterna på 
det sätt, som är karaktäristiskt för toppsjuka larver. En stor del larver 
hade börjat förbereda förpuppningen genom att spinna fast sig i bark- 
sprickor och deräs kropp hade undergått den karaktäristiska förkortning 
och avsmalning av bakkroppsspetsen, som föregår förpuppningen (fig. 
6 b). Men vid denna tidpunkt hade de dödat sav parasitflugor, vilkas lar- 
ver då blivit fullvuxna och genom ett vanligen på buksidan, framför det 
första bukfotparet beläget hål begivit sig ned till marken för att förpup- 
pas. De på detta sätt dödade larverna utmärkas genom en något upp- 
svälld och hård hud, och på denna fann man ofta vita, ovala äggskal, 
vilka vanligen Voro avsatta på ryggsidan, på gränsen mellan segmenten, 
och ej sällan förekommo till ett antal av 4—6 st. (fig. 6 c). I de larver, 
som ej voro övergivna av sina parasiter, fann man fluglarver av två 
slag, dels larver till Sarcophaga (Agria) affinis FALL. (fig. 6 a) dels en 
större Tachinid-larv. Den senare var mycket sällsyntare än den förra. 

I mina antetkningar från denna resa finnes uppgivet, att i döda larver, 
som voro belagda med dylika ägg, anträffades Agria affinis-larver. Ett 
studium av litteraturen visar emellertid, att dessa ägg varit Zachinid- 
ägg. Det kah därför tydligen inträffa, att Agrza-larver utvecklas i 
nunnelarver, söm tidigare äggbelagts av larvflugor. Attinga Ågria-ägg an- 
träffades, berot därpå, att denna art föder levande ungar, vilka omedel- 
bart borra sig in i värddjuret och följaktligen ej kvarlämna några yttre 
spår efter sig. Jag erinrar mig också att ha hittat enstaka, till utseen- 
det fullt friska larver, som intersegmentalt hade ett par små fluglarver 
på huden. Att vid undersökningen av angripna larver och puppor så 
få Tachinid-larver anträffades, kan förklaras därigenom, att dessa tidigare 
än Ågria-larverna gått ned till marken för att förpuppa sig. Men även 
om denna förklaring är riktig, så visade dock den undersökning av 
marken, som samtidigt utfördes, att Ågria-puparierna voro mycket talri- 
kare än TZachinid-puparierna. Då emellertid vid denna markundersök- 
ning endast någta kvadratmeters yta i härjningens centrum undersöktes, 
är det möjligt, att de därvid vunna resultaten ej voro typiska för övriga 
delar av skogen. 

Följande sommar ägnades även uppmärksamhet åt parasitflugorna. Vid 
ett besök 15—16 juni voro nunnelarverna i 2:dra stadiet och härbärge- 
rade inga ägg. I skogen voro däremot Zachiniderna ofantligt allmänna, 
och särskilt en stor art satt i stora massor på skuggsidan av tallstam- 
marna. Denna art har sedermera av herr O. RINGDAHL, Hälsingborg, 
bestämts till Parasetigena segregata ROND. (fig. 7 b). Detta fynd är av 


[19] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 319 


synnerligen stort intresse, enär arten ej tidigare är känd från Sverige”, och 
den enligt tyska författare är en av nunnans viktigaste parasiter. Att 
den även vid Gualöv-härjningen spelat en framträdande roll, torde få anses 
framgå av dess stora talrikhet i juni 1917. 

I slutet av maj s. å. hade amanuensen B. HAMFELT undersökt mark- 
betäckningen på ett tiotal provytor om sammanlagt omkring 12 kvm 
och därvid i medeltal påträffat 6—7 puparier pr kvm, varav några voro 


Fig. 7 a. Agria affinis FALL, förstorad (vergrössert); b Parasetigena segregata ROND. för- 
storad (vergrössert). SPESSIVTSEFF delin. 


kläckta och andra sedermera lämnade Agria affinis (fig. 7 b). Denna 
undersökning var emellertid ej heller tillräcklig för att ge en exakt bild 
av parasitflugfrekvensen. 

Den roll, som den äkta parasiten Parasetigena segregata spelat vid 
denna härjning, låter sig ej med säkerhet bestämma på grundval av de 
utförda undersökningarna, vilka, till följd av omöjligheten att ägna någon 
längre sammanhängande tid åt dessa frågor, voro av allt för sporadisk 
karaktär. Man kan endast sluta sig till den på grund av denna arts 
oerhört talrika förekomst i det av nunnan härjade tallbeståndet i juni 1917. 

Den andra arten däremot, Agria affinis FALL, fanns hösten 1916 i 
massor såväl i nunnepuppor som i larver, färdiga att förpuppa sig, och 


! Såväl i Riksmuseet som i Centralanstaltens för jordbruksförsök entomologiska samlingar 
funnos emellertid vid Viråhärjningen kläckta, obestämda flugor, vilka visat sig vara denna art. 


320 IVAR TRÄGÅRDH [20] 


skulle man på grundval av dess antal bedöma dess betydelse som 
nunneparasit, så skulle denna komma att uppskattas mycket högt. 

Emellertid räknar BENGTSSON denna art till de saprofytiska formerna, 
d. v. s. de som endast angripa döda och i förruttnelse stadda larver, 
och om hans uppfattning är riktig, så bortfaller artens betydelse som 
dödsfaktor för nunnan. Utan att vilja bestrida riktigheten av de upp- 
gifter, som BENGTSSON lämnat, av vilka särskilt ELFVINGS iakttagelse, 
att Agria sågs lägga sina larver på sjuka nunnelarver och puppor, är 
mycket positiv, har man dock svårt att värja sig för den uppfattningen, 
att detta uttalande ej innehåller hela sanningen, utan att flugorna även 
lägga sina larver på friska nunnelarver. 

Härför talar den omständigheten, att senare forskningar ådagalagt, att 
den tidigare förhärskande uppfattningen, att Sarcophagiderna över huvud 
taget blott äro saprofyter, ej visat sig äga allmängiltighet. Så t. ex. 
känner man numera dels flera arter, vilka bevisligen äro äkta parasiter, 
exempelvis Sarcophaga albiceps MEIG. hos Saperda populnea 1. (KLEINE), 
dels har man vid flera insekthärjningar funnit, att arter, vilka normalt 
äro saprofyter, angripit fullt friska insekter. Så t. ex. fann RILEY, att 
Sarcophaga carnaria 1.. och Calliphora erythrocephala L.i Amerika spelade 
en betydande ' roll som parasiter på yngre och äldre gräshoppor, och 
KÖUNCKEL D'HERCULAIS gjorde i Algier samma iakttagelser beträffande 
Sarcophaga clathrata MEIG. (jämf. NIELSEN s. 88—90). 

Det är i ljuset av dessa iakttagelser och med tanke fästad på den 
ofantligt allmänna förekomsten av Ågria affinis, som man har svårt att 
värja sig för den misstanken, att denna art vid Gualöv-härjningen för- 
hållit sig på samma sätt som de ovan nämnda Sarcophagiderna vid gräs- 
hoppshärjningarna d. v. s. vid .massförökningen övergått till att bliva 
äkta parasit, ehuru den i allmänhet är saprofyt. För detta antagande 
talar i viss mån även resultatet av en undersökning, som gjordes av 
sjuka puppor hösten 1916. Det visade sig, att 40 46 av dessa voro 
angripna av toppsjuka eller någon svampsjukdom, men saknade flug- 
larver, 47 20 innehöllo parasitstekellarver eller puppor och 13 70 inne- 
höllo ÅAgrza-larver. 

För detta antagande tala också de iakttagelser, som H. KRAMER (2) 
enligt benäget meddelande från herr O. Ringdahl publicerat. KRAMER skri- 
ver: »Under vanliga förhållanden förekommer Agria affinis ej sällsynt i 
våra skogar från maj till september. Dess antal ökas dock i otrolig grad, 
när nu massförökning av vissa fjärilar t. ex. nunnan och tallspinnaren 
inträffar. Det är ej för mycket sagt, om man påstår, att denna parasit- 
fluga under de senaste fem åren tidvis var den vanligaste av alla. Honorna 
lade i fångenskap ofta larver, däremot lyckades det mig ej att iakttaga 


[21] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 321 


dem i det fria vid denna procedur. Azgzrza lät sig nämligen alltid jaga 
bort vid minsta rörelse av nunnelarverna och pupporna, och jag skulle 
därför ej ansett den för en äkta parasit, om jag ej själv kläckt den ur 
levande nunnelarver». Härav framgår, att Agrza i varje fall vid mass- 
förökning av nunnan attraheras av fullt friska larver, men att den till 
följd av sin skygghet lätt jagas bort vid minsta rörelse av sitt tilläm- 
nade offer. MNunnelarvens rörelseförmåga är emellertid starkt nedsatt 
vid tiden omedelbart före dess hudömsning, och det är ej otänkbart, 
att den då ej kan värja sig för Agria-honan. För en Tachkinid, som 
lägger ägg, skulle det visserligen vara hopplöst att äggbelägga en nunne- 
larv, som stod i begrepp att byta skinn, ty, efter vad man vet, befriar 
sig nunnelarven från Zac/hinid-ägget samtidigt med att den kastar av sig 
sin gamla hud. Men för Agria-honan, som föder levande ungar, ställer 
sig saken helt annorlunda, ty det dröjer förmodligen ej länge, innan 
Agria-larven borrat sig in i nunnelarven. 

Ehuru det ej kan förebringas några direkta bevis för att Agria affi- 
275 ej blott angriper sjuka utan även friska larver och puppor, vågar jag 
dock, på grund av vad som ovan anförts, hålla detta för mycket sannolikt. 


Parasitinfektionen under de båda härjningsåren. 


Vid besöket å härjningsområdet i mitten av augusti 1916 var det för 
sent att göra några undersökningar över parasitinfektionen hos larverna. 
Ty vid denna tidpunkt funnos endast få larver kvar, de flesta hade för- 
puppat sig. Flertalet av dem, som ej förpuppat sig, voro slöa och 
»spottade brunt», vilket är ett kännetecken på att de voro angripna av 
toppsjuka. Många hängde dubbelvikta, endast fasthållna med ett par 
av bukfotparen. Vid foten av träden lågo massor av döda larver i olika 
stadier av förruttnelse, och något senare påträffades på marken även 
ett stort antal fjärilar, däribland även honor, som ej avlagt sina ägg och 
därför ej kunna antagas ha dött en naturlig död, utan möjligen först i 
imagostadiet överväldigats av toppsjukan. 

För att emellertid erhålla någon föreställning om sjukdomars och para- 
sitinsekters roll undersöktes ett antal trädstammar från jordytan till mans- 
höjd i den del av området, som var svårast härjad. De siffror, som 
därvid vunnos, ha naturligtvis ett mycket begränsat värde, enär de endast 
angiva, huru stor del av de vid denna tidpunkt anträffade larver samt 
ej kläckta puppor, som voro sjuka, och ingen möjlighet finnes att be- 
döma, huru - de förhålla sig till' hela antalet larver. Å ena sidan äro 
siffrorna givetvis för små, enär den av larvlik betäckta marken visar, att 
en stor mängd larver dött, innan de hunnit förpuppa sig. Å den andra 
sidan har ingen hänsyn kunnat tagas till de tomma pupphudarna, ur 


x 


Beg IVAR TRÄGÅRDH [22] 


vilka antingen fjärilar eller parasiter krupit ut, i en proportion som ej 
var möjlig att avgöra. l 

Men även med dessa reservationer ha dock siffrorna ett visst värde 
för bedömandet av bärjningens vidare förlopp. Resultatet av räkningen 
på tio stammar visar, att lav de okläckta pupporna 57,2 7 voro sjuka 
och av larverna 100 26. Dessa siffror överensstämma anmärkningsvärt 
väl med dem, som vunnos på en annan lokal, där på fyra grövre träd 
procenten sjuka puppor var resp. 60, 53,4, 54,6 och 58 samt procen- 
ten sjuka larver 69, 100, 86 och 94,;. Som tidigare nämnts, visade en 
undersökning av de sjuka pupporna, att 47 procent av dem voro an- 
gripna av parasitsteklar, 13 70 av parasitflugor och 40 20 av toppsjuka 
eller svampsjukdom. 

Under sommaren 1917 ägnade amanuensen B. HAMFELT uppmärksamhet 
åt parasitinfektionen, men skilde ej därvid på olika dödsorsaker. Då 
denna undersökning skedde genom att uppföda och kläcka larver, äro 
de därvid vunna siffrorna naturligtvis ej jämförbara med de tidigare 
vunna. Antalet fjärilar, som av honom kläcktes ur 1158 larver och 
puppor utgjorde 387, d. v. s. 66,60 av dem dogo. 


Strödda iakttagelser rörande härjningens förlopp. 


Vid första besöket d. 25 juli 1916, som endast varade över en dag, 
slog redan på avstånd en stark doft av kåda emot den, som närmade 
sig skogen. I kronorna hördes oavbrutet ett sakta prasslande av de 
nedfallande exkrementerna, och särskilt på gångstigarna var marken 
betäckt av ett lager av avbitna barr och exkrementer. En stor mängd 
larver observerades krypa omkring på marken, och andra höllo på med 
att taga sig upp för stammarna. Anmärkningsvärd var vidare den stora 
skillnaden i storlek mellan larverna, av vilka somliga blott voro halvvuxna, 
medan andra redan förpuppat sig. 

Vid nästa besök, den 12 augusti, hade de flesta larver slutat att äta 
och endast enstaka dylika anträffades i beredskap med att förpuppa sig 
i barksprickor. Talrika puppor anträffades, ofta fastspunna bland barren 
på grenarna. Såväl hanar som honor påträffades sittande på trädstam- 
marna. Det fåtal ej fullvuxna larver som påträffades voro sjuka. Rätt 
mycket parasitsteklar voro i rörelse. Några dagar senare voro fjärilarna 
betydligt talrikare än förut. De flesta sutto orörliga på trädstammarna 
och läto sig fångas med handen eller också singlade ned på marken. 
Hanarna voro betydligt livligare än honorna, vilka senare sutto alldeles 
orörliga och läto sig gripas med fingrarna, varvid de klamrade sig fast 
med benen och hade ovipositorn utsträckt. Endast enstaka äggsamlingar 
anträffades vid. denna tidpunkt. Kvällen d. 18 och natten till d. 19 


[23] NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1915—1917 323 


augusti regnade det mycket, och till följd härav fanns följande dag en 
mängd fjärilar fastklistrade vid de våta trädstammarna, och en del hade 
dödats vid själva kläckningen. ' Därjämte anträffades, troligen också till 
följd av regnet, flera larver på marken än förut; av dessa voro de flesta 
sjuka. D. 19 och 20 augusti föreföllo de flesta fjärilar att vara kläckta, 
och vid denna tid anträffades även äggsamlingar. 

Rörande utvecklingsförloppet under 1917 föreligga följande uppgifter, 
D. 17 maj voro äggen i stor utsträckning kläckta, väl till följd av det 
vackra väder, som rått sedan d. 2 maj med hög värme d.:. 15—17. Vid 
denna tidpunkt iakttogs även larvspeglar och enstaka larver voro på väg 
uppför stammarna. ; 

Äggsamlingarna innehöllo i regel 30—350 ägg, men ända till 120 
stycken påträffades i undantagsfall. Den 24 maj iakttogs blott få larv- 
speglar, de flesta larverna hade nu spritt sig längs grenarna och alla 
ägg voro kläckta. I allmänhet synas äggen därför i Sverige kläckas 
i mitten av maj. Under härjningen 1899—1902 kläcktes äggen enligt 
Jägmästare G. RAMSTEDTS berättelse 1899 »i mitten av maj samti sär- 
skilt varma lagen redan långt förut, 1900 omkring den 10 maj, men 
inträffad kylig väderlek fördröjde deras avslutning till slutet av månaden. 
1901 iakttogs de första larverna den 30 april och omkring den 8 maj 
ganska allmänt», men den avslutades först den 20 maj. Det följande 
året däremot med dess kalla och regniga väderlek fördröjde kläcknin- 
gen, så att den började först de sista dagarna av maj och avslutades först 
den 12 juni. 

Den 24 maj kunde äggläggningen anses avslutad för året. Unga lar- 
ver anträffades såväl på tallarna som på granarna, till vilka de spunnit 
sig ned från tallarna. På tallarna angrepos uteslutande de unga års- 
skotten, vilka flerstädes företedde djupa gnagskador, varemot fjolårsbar- 
ren lämnades i fred. Detta var däremot ej fallet med granarna, vilkas 
nyutsprungna barr voro tätt besatta av larver. Att larverna förtärde 
tallblommornas pollenkorn, som ESCHERICH påvisat (2. sid. 80), kunde 
ej iakttagas. 

Den 3 juli hade larverna till största delen hunnit med sin 2:dra hud- 
ömsning. Några larver hade dock hunnit längre, och enstaka höllo på 
att spinna in sig; den första puppan observerades den 5 juli. Pupp:- 
stadiet räckte 10—12 dagar, och huvudsvärmningen inträffade de första 
dagarna i augusti. 


För att undersöka, huruvida härjningen var slut, företogs även hösten 
1917 en äggrevision, vilken emellertid gav ett fullständigt negativt re- 
sultat. Den prognos, som uppgjordes för härjningen på grundval av 


324 IVAR TRÄGÅRDH [24] 


1916 års undersökningar, vari det gavs uttryck åt den uppfattningen, 
att härjningen redan då var på retur, har således visat sig hålla streck. 

I den preliminära redogörelse för undersökningarna under 1916, som 
utarbetades och utdelades till de närmast av härjningen intresserade per- 
soner och myndigheter, yttras på tal om denna följande: 

»Då sålunda alla de faktorer, som påverka en härjnings förlopp, så- 
som äggläggningens styrka och spridning, talrikheten av nunnans fiender 
samt graden av sjukdomar och degeneration, varit föremål för undersök- 
ningar, kan man våga sig på några förutsägelser över härjningens ut- 
sikter under kommande år... Vad då först och främst graden av ägg- 
läggning angår, så är denna säkerligen ej starkare än föregående års, 
eller med andra ord, härjningen kommer troligtvis ej under sommaren 
1917 att öka i styrka. Tvärtom hava de två andra faktorerna (parasiter 
och sjukdomar) blivit så betydande, att det troligtvis blir dessa, som 
komma att bestämma gränserna för intensiteten i härjningens fortsättande. 
Den stora procenten okläckta ägg från år 1915 inger även förhoppning, 
att ej heller 1917 alla ägg komma att ge upphov till larver. En sak, 
som dock ej bör glömmas, är, att den sist förflutna sommaren genom 
sin regnighet var i hög grad otjänlig för larvernas välbefinnande, var- 
emot en varm sommar kan tänkas gynnsamt inverka på nunnans upp- 
trädande. Emellertid torde det ej kunna stämplas såsom överdriven 
optimism, om man håller före, att härjningen redan är på retur.» 

Den av nunnan härjade furuskogen företer ingalunda någon tröstlös 
anblick. Det är nämligen endast sällan och blott i centrum av de star: 
kast härjade områdena, som man finner grupper av kalätna träd. En 
verkställd undersökning av skadegörelsens omfång (antalet mer eller 
mindre skadade träd uttryckt i 2 av hela trädantalet) gav följande 
resultat: 


| 
| Stark härjning | Medelstark härjning Svag härjning 
| 40-årig | 50-årig | 70-årig | 50-årig | 5o-årig | 50-årig 60-årig | g0-årig 
skog | skog | skog | skog | skog | skog skog |timmer- 
(ogallr.)| (ogallr.)| (gallr.) | (nygallr.)| (ogalir.)| (gallr.) | (gallr.) | skog 
| | I | | 
ijradantallpråt ans Sras 1,738 |1,700 | 1,270 | 1,289 |1,550 | 1,050 | 990 | 370 
I | | | he 
Kalätna träd 9 o........... 30.) (241). 124] 5 9 -|- 7-2 
I | | | I 
Flalvätnard:om ser 60 | KOR RTG 240, 29-15-33 43 If 
I I | 
: oc I | | | 
Obetydligt ätna d:o .........| 4 | 6 | I 6251" 257 65 52 59 
Bjuska d:06 vo ss SR | | 9 5 | SEN 
| 100 | 100 | 100 190 | 100 |. TOOL TO; FEBD 


De låga procenten kalätna (— dödade) träd giva vid handen, att trängseln 
bland larverna för det mesta ej varit större, än att de efter kläckningen, 


251 NUNNANS UPPTRÄDANDE I GUALÖV 1615—1917 J25 


kommande nedifrån stammen, sällan behövt klättra högre än till de ne- 
dersta grenarna av trädet, där de trots sitt slösaktiga sätt att äta funnit 
näring hela sommaren. 


Angreppets följder för träden. 


Den hittills vid nunnehärjningar gjorda erfarenheten, att tallen vida 
bättre än granen förmår att uthärda nunnans angrepp, vann genom 
Gualöv-härjningen ytterligare bekräftelse. 

Endast ett fåtal träd torkade nämligen, och efter vad de båda prov- 
ytor visa, som utlades för att studera de angripna trädens öde under 
de närmaste åren, äro dessa träd sådana, vilka troligtvis under alla för- 
hållanden skulle ha torkat. 

Av första provytans 53 träd hade 3 st. dött och avverkats vid min 
revision 1 maj 1920. Dessas brösthöjdsdiameter var resp. 8, 13 och 
örsfemöldsriva si de voro mer eller mindre undertryckta, träd. Under 
1919 hade ett träd med 6,3 cm. brösthöjdsdiameter angripits av den 
större märgborren och dött; våren 1920 ynglade den större märgborren 
i ytterligare två träd med resp. 8,2 och 13,5 cm. brösthöjdsdiameter. 

På den andra provytan hade av 43 träd fem st. dött; dessa hade en 
brosthöjdsdiameter av resp. 7,10, 10, 12 och 15,2 cm. I ett tråd med 
10,; cm. bhdm ynglade märgborren nu; detta träd hade en mycket liten 
krona, inklämd mellan två närstående träds kronor, och det större döda 
trädet (15,2 cm. bhdm) var likaledes behärskat av två närstående träd. 

De tallar, som dött å dessa provytor, hade alla angripits av den 
större märgborren, och de voro av samma undertryckta typ, som de 
vilka i ett friskt, fullslutet tallbestånd pläga angripas av märgborren. 

Det finns därför ingen anledning att tillskriva det tidigare nunne- 
angreppet anledningen till att dessa tallar dött. 


Litteraturförteckning. 


AURIVILLIUS, CHR. Om Pparasiterna hos Lymantria monacha L. — Entom. tidskr. Årg. 20 
sid. 279—281. Stockholm 1899. 

BENGTSSON, S. Biologiska undersökningar över nunnan, dess parasiter och sjukdomar. — 
Uppsatser i praktisk entomologi. Stockholm 1902. 

EsCHERICH, K. (1). Tote Nonneneier. — Naturwiss. Zeitschr. f. Forst- und Lapndwirtschaft. 

9 årg., h. 5, sid. 237—246. Stuttgart 1911. 

(2). Nonnenprobleme, — Ibidem. 10 årg., h. 2, sid. 65—385. 

KLEINE, R. Sarcophaga albiceps MEIG. Primärparasit bei Saperda populnea L. — Ento- 
mologische Blätter. 6 årg., sid. 217—221. Berlin 1910. 

KRAMER, H. (1). Vom Auftreten der Nonne in der Oberlausitz 1908.- Entomol. Wochen- 
blatt. 25 årg., sid. 1—4. Leipzig 1908. 

— (2). Die Tachiniden der Oberlausitz, — Abhandl. d. naturforsch. Gesellschaft in 
Görlitz, bd. 27, 1911. 

MEVES, J. Bekämpfung der Nonne in Schweden 1898—1902. — Zentralbl. f. d. ges. Forst 
wesen, h. I. Wien 1903. 


326 IVAR TRÄGÅRDH [26] 


NIELSEN, J. C. Takttagelser over entoparasitiske Muscidelarver hos Arthropoder. — Ento- 
mologiske Meddelelser, 2 R., Bd. 4. Kogbenhavn 1909. 

RAMSTEDT, C. G. Berättelse över nunnans härjningar 1898—1902 i Södermanlands och 
Östergötlands län. Stockholm 1904. 

SCHEIDTER, F. Uber Begattung und Eiablage von Lymantria dispar. — Naturwiss. Zeitschr. 
1 Först und Landwirtschaft, 1909, sid. 373—390. 

WACHTL, FE. ÅA. Die Nonne; "3 uppl Wien 1907: 

WaHL, B. Uber die Polyederkrankheit der Nonne. — Centralbl, f. d. ges. Forstwesen. Wien. 

—  Kleinere Mitteilungen iber die Nonne und deren Feinde, Centralbl. f. Bakt., Parasi- 
tenkunde u. Infektionskr., bd. 35. H. 6/10. Jena 1912. 

WorFF, M. Bemerkungen zur Polyederfrage und iiber den Erreger der Wipfelkrankheit, 
sowie iber einige andere neue Untersuchungen zur Kenntnis der Biologie der Nonne. 
Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen. Nov., sid. 697—716. Berlin 1912. 


RESUMEE 
Untersuchungen iiber das Auftreten der Nonne bei Gualöv. 


In einem Gebiet bei Gualöv, nahe der Grenze von Blekinge im nordöst- 
lichen Skåne, trat im vorigen Jahrhundert die Nonne in massenhafter Vermehr- 
ung periodisch auf. Im Sommer 1915 zeigten sich wieder einzelne Larven 
und im August desselben Jahres schwärmte der Schmetterling reichlich. Erst 
im folgenden Jahre wurde Verf. durch eine Zeitungsnotiz auf die Verheerung 
aufmerksam gemacht. Um die Grösse der Eiablage zu erfahren wurden 19106 
und 1917 sog. HEirevisionen gemacht und im Lauf des Sommers 1917 
wurden verschiedene biologische Untersuchungen ausgefiährt, besonders iber 
die Parasiten der Nonne. Infolge anderweitiger Inanspruchnahme konnte 
eine ausfährliche Schilderung des Schadens nicht gegeben werden. 

Der von dem Schaden heimgesuchte Wald ist ein etwa s5o0-jähriger Kul- 
turbestand von 189,6 har. 

Eireviston: Bei der Eirevision wurden im allgemeinen je zwei Bäume pro 
Har untersucht, jedoch diese Anzahl erhöht, wenn eine grössere Genauigkeit 
erwiänscht war. Bei der Untersuchung wurden Nummer, Brusthöhedurchmesser, 
Alter, Höhe, Grenze zwischen der rauken und glatten Borke, Höhe des Kronen- 
ansatzes und FEianzahl auf der obenaufliegenden Hälfte des gefällten Baumes 
bestimmt, ausserdem die Anzahl Eihäufchen, wobei zwischen frischgelegten 
und alten, entleerten und toten FEier unterschieden wurde, die Entfernung 
der Eier vom Boden und schliesslich die Grösse der Schädigung in der Krone. 

Um eine passende Abschätzung der Stärke der Eiablage zu erhalten wurde 
in einem Koordinatensystem die Anzahl Eier pro Stamm auf der "Abszissen- 
achse, die Anzahl Bäume mit gleicher Eianzahl auf der Ordinatenachse ab- 
getragen.. Die dabei erhaltene Kurve (Fig. 3): zeigt, dass mehinalsidie 
Hälfte der untersuchten 215 Bäume entweder frei von Eiern waren oder 
höchst 200 pro Stamm aufwiesen. Dann fällt die Kurve plötzlich, so dass 
nur 29 Bäume iäber 200 bis 400 FEier hatten. 

Beim Ausfähren der Karte wurden -drei Grade in der Stärke der Eiablage 
unterschieden: weniger als 200, 200 —-800 und iäber 800 Eier pro Stamm. 
Die Probebäume wurden auf diese drei Gruppen verteilt und dann auf der 
Karte alle Bäume derselben Gruppe untereinander verbunden. Ansatt mit 


[27] AUFTRETEN DER NONNE BEI GUALÖV 32 


der absoluten Anzahl Eier zu rechnen, ist es mehr angezeigt die Grösse der 
Bäume zu beriäcksichtigen und die relative Anzahl nach der Formel b = TT 
zu bestimmen, wobei b die relative Anzahl, a die absolute, d der Brust- 
höhedurchmesser und h die Höhe ist. 

Karte Fig. 4 ist auf Grund der relativen Anzahl Eier ansgefährt. Nach der 
Eirevision 1916 ergibt sich die Verteilung der verschieden stark eibelegten 
Gebiete, auf das Areal bezogen, wie folgt: 


Sehtistarkerbelegte Gebletet. va.se. Ile Inehe 
Stark » IT FASER Sekr se PÖFIE D 
Schwach » RE EET NR 1 DE AE OL 
Nicht » a mA KL Al MORTEN 


Summe 189,6 har. 


Die Eirevision ergab also, dass die Eibelegung nicht als besonders stark 
bezeichnet werden kann, da die meisten Bäume nach der bei der Verheerung 
in' Virå 1898—1902 angewandten Terminologie in die V. Klasse gehörten, 
d. h. schwach eibelegt waren. 

Die  Verteilung der Eier auf dem Stamm: Da es selbstverständlich von 
grosser praktischer Bedeutung ist die Verteilung der Eier auf dem Stamm 
zu kennen, falls der Baum mit Leimring versehen werden soll, wurde diese 
untersucht und das Resultat in den Tabellen Fig. 5 a und b zusammen- 
gestellt. Daraus ist die Beziehung ersichtlich erstens zwischen dem Brust- 
höhedurchmesser und der Höhe der obersten Eiablage und zweitens zwischen 
dem Brusthöhedurchmesser und der Höhe, unterhalb welcher 50 & der Eier 
abgelegt wurden. Es zeigt sich, dass bis 8 em dicke Stämme durch einen 
Leimring in Brusthöhe von 50 & der eben entschläpften Larven mit Erfolg 
befreit werden können, dass aber bei täber 16 cm dicken Stämmen der Leimring 
3 m iäber dem Boden angebracht werden muss, um denselben Effekt zu 
erreichen. 

Tote MNonnenerer: Bei der FEirevision 1916 wurden sowohl die toten FEier 
wie die leeren Schalen von 1915 sorgsam notiert. Die erhaltenen Zahlen 
sind natärlich sehr unsicher, da die Anzahl der von Wind und Wetter 1916 
weggefuährten FEier ja unmöglich zu bestimmen war; dazu därften die zer- 
rissenen Hällen in höherem Masse als die toten Eier verloren gegangen sein. 
Interessant ist es jedenfalls, dass bereits 1916 ein gewisser Prozentsatz Eier 
unentwickelt blieben. Die erhaltene Zahl 13 2 ist jedoch der angefiährten 
Grände wegen zu hoch. Im Jahre 1917 waren 36,3; & der Eier tot, wovon 
21,8 HY, unentwickelt, d. h. unbefruchtet waren, 14,5 Z tote Larven ent- 
hielten. 

Die Parasiten der Nonne: Es wurden keine Eiparasiten angetroffen.” Dage- 
gen wurden die Eier durch die Kamelhalsfliege aufgezehrt. Weiter legt das 
ausserordentlich häufige Vorkommen zweier Spinnenarten, Drapetisca socialis 
SUND, und Cryphaea sivicola C. L. KocH die Vermutung nahe, dass diese 
auf eine oder andere Weise den Nonnenschaden ausnitzten; jedoch liegen 
uber die Art der Beute keinerlei direkte Beobachtungen vor. 

Es bestätigte sich, das von den Parasiten die Fliegen tuäberwiegend in den 
Nonnenlarven angetroffen wurden, während die Schlupfwespen in den Puppen 


328 IVAR TRÄGÅRDH [28] 


vorkamen. Dadurch wird die Konkurrenz zwischen den beiden Gruppen bedeutend 
abgeschwächt und folglich ihre Wirksamkeit erhöht. Bei der Nonnenverheerung 
in Gualöv wurden folgende Schlupfwespen beobachtet: Pimpla arctica, P. insti- 
gator, Theromia alalantae PoDpaA., schon fräher als Nonnenparasiten bekannt, 
ebenso Apechtis rufata FIGN, ÅA. dentata 'THoOMs und Arzmblyteles quadripunctorius 
MöLL., als Nonnenparasiten vorher nicht angetroffen. Von parasitären Fliegen 
schläipfte im Herbst 1916 nur eine Art aus, Sarcophaga (Agria) affinis FALL., 
ansserdem wurde eine grössere Tachinidlarve beobachtet und im folgenden 
Sommer, Mitte Juni, im beschädigten Gebiet eine Fliege gesammelt, die in 
grossen Massen an den Kiefernstämmen sass und als Parasetigena segregata 
ROND. bestimmt wurde, eine fär Schweden bisher fremde Art, die in Deutsch- 
land als einer der wichtigsten Nonnenparasiten gilt. Von diesen beiden war, 
menigstens im Herbst 1916, Agria affinis am häufigsten. FEinige Verfasser 
schreiben ihr jedoch keine Bedeutung zu, da sie sie fär einen Saprophyt 
halten. Von andern Insektenverheerungen aber ist bekannt, dass Sarco- 
phagiden, die normal Saprophyten sind, bei Massenvermehrung vollkommen 
gesunde Schadeinsekten anfallen; vielleicht liegt bei Agria ein gleicher Fall 
vor. Als Verf. im August 1916 das geschädigte Gebiet besuchte, var es zu 
spät Untersuchungen iber die Parasitinfektion der Larven anzustellen; nur 
eine geringe Anzahl war ibrig, die von der Wipfelkrankheit befallen zu sein 
schienen. Es wurde jedoch ein Versuch gemacht, an einigen Bäumen den 
Prozentsatz der kranken Puppen und Larven zu bestimmen. Von den Puppen 
waren 57,2 2 krank, von den Larven: 100 2, in einem andern Gebiet 
Waren' 50,5 so BUupPpen und 37,4 vor lkarvVen kran 

Im Sommer 1914 wurde die Sterblichkeit der Larven bei känstlicher 
Aufzucht bestimmt, jedoch ohne Unterschied der Todesursachen. Der Pro- 
zentsatz war hier 66,6. 

Schon bei der Eirevision 1916 wurde die Vermutung ausgesprochen, dass 
der Schaden seinen Höhepunkt erreicht habe und das nächste Jahr zufolge 
der Wirksamkeit der Parasiten und der Wippelkrankheit aufhören werde. 
Eine Eirevision 1917 bestätigte diese Vermutung, da kein Ei gefunden wer- 
den konnte. 

Einfluss der Angriffe auf die Bäume: Im Herbst 1917 wurden zwei Probe- 
flächen ausgelegt und 1920 untersucht. Es zeigte sich, dass nur unterdriäckte 
Bäume getötet waren und zwar durch den Kiefernmarkkäfer. Es liegt hin- 
gegen kein Grund zur Annahme vor, dass die fräheren Angriffe der Nonne 
den Angriff des Käfers vorbereitet hatten. 

Die frähere Erfahrung der grossen Widerstandsfähigkeit der Kiefer der 
Nonne gegeniber wird durch die Untersuchung der Verheerung in Gualöv 
bekräftigt. 


De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
sända sina publikationer under adress 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 


Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 
rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
Adresse gelangen zu lassen 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimenta 
Forestry are requested to send these to 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des 
Foréts de la Suåéde sont priées de Iles envoyer å 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de la Sué&de) 
EXPERIMENTALFÄLTET, SUÉEDE. 


Av Statens Skogsförsöksanstalts publikationer äro hittills utgivna: 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


Hältet 1. 1004. 53 sid. 4 fig. Slutsålt (Vergriffen). 
AE IOO5. > 30 » 22 »> och 2 tavlor » > 
HEN: N000. ”IIO 5 SRS ALS » > 
» 4007. IO8 + 12 > 200 3 » » 
FINKISANT000. 280 F 29 >» 106 > FO » » 
sumvGT009. 240 -F 26 >» 54: 3 SLL Ne Pris 2,25 kr. 

» HEEMLON 230 + 32 > OL » » 
» BINTOTI, (279 F23 > 14. 3 » > 
ALKGIETO0 12.  270:-F38 > 83 > Och 3 tavlor i» » 
FRTOrETOT3. 2284-30 >» 67 $ ooh 2 >» » > 
MITT TA: 200) -F 24 > 62 3 FA, ja > > 3 
IET20IOTI5. 162 + 30 > » » 


57 
» 1I3—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 
(för 2 delar). 
» > > (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. » » 
sEIrS. 1018. 200 + 32 sid. 61 fig. Pris 4,50 kr. 
FIrON IOIg. 210 sid, 42 fig. Pris 6 kr, 


Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare. En ny publikationsserie, som ej 
samtidigt inflyter i någon skogstidskrift. 


I. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Omberg, utarbetad av GUN- 
NAR SCHOTTE. 40 sid., med 5 kartor och 11 tabeller. Pris 2 kr. 


N:o 12. 


N:o 13. 
N:o 14. 


N:0 15. 
N:o 16. 


N:0 L7j- 
N:o 18. 


N:r 19. 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 


. Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid. 


2 kartor. Pris 10 öre. 


. Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre, 
3. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., I fig. 


Pris 10 öre. 


. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. AV EDVARD WIBECK. 4 sid. 


2 kartor. Pris 10 öre. 


. Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre: 
 Trädens fruktsättning år 1915. Av EDV. WIBECK. 4 sid., 2 kartor. Pris 10 öre. 
— Trädens fruktsättning år 1916. Av Gösta MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av IvAR TRÄGÅRDH. 28 


sid., 27 fig. Pris 30 öre. 


— Trädens fruktsättning år 1917. Av GÖSTA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Av IVAR TRÄ- 


GÅRDH. 28 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 


. Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- 


märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. 
5 sidan fig. | Pris ro öre. : 

Tallviveln (Pissodes pini L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- 
aktad skogsinsekt. Av IvAR TRÄGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 

Trädens fruktsättning år 1918. Av GÖSTA MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 

Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius Jac.). Av IvAR TRÄGÅRDH. En 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 

Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid. 4 fig.Pris 30 öre, 

Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WiBECK. 12 sid. 3 fig. 
Pris 30 öre. 

Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 
system. Av Ivar TRÄGÅRDH. 10 sid. 8 fig. Pris. 30 öre: | 

Trädens fruktsättning år 1919. Av Gösta MELLSTRÖM. 8 sid., 2 kartor. 
Pris 130 0re. 

Tallbastborren och granbastborren, två fiender till skogskulturer. Av IvAR 
"URAGARDAH. 6 Sid.,'3 Hg. LPNS 30 Ore. 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 
försöksanstalt, Experimentalfältet. 


OM OLIKA SKOGSODLINGS: 
METODERS FÖRHÅLLANDE 
TILL UPPFRYSNINGSFARAN 


ÖEBER DIE GEFAHR DES AUFFRIERENS BEI VERSCHIEDENEN FORSTKULTUR- 
METHODEN IN NORRLAND 


AV 


EDVARD WIBECK 


ÅRSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1919 ' 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFT. 17 : N:r 5—6 


CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1920 


[FER SL 
vå 


ro VR 
+ 
7 


FEFrOR VS AR DD OWIBE CK 


vat GD KA RN 


OM OLIKA SKOGSODLINGSMETO- 
DERS FÖRHÅLLANDE TILL UPP- 
FRYSNINGSFARAN I NORRLAND: 


FÖRELÖPANDE MEDDELANDE FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALTS 
AVDELNING FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND. 


MN tora delar av den teoretiska lärogrunden för svensk skogsskötsel äro 
ovedersägligen ett lån utifrån. I synnerhet gäller detta om skogs- 
föryngringsläran, vars metodik nästan helt och hållet vilar på ett 

halvt till trekvarts sekel gamla erfarenheter från Tyskland, vilka sedan 
av män sådana som SJÖGREEN m. fl. den svenska skogsodlingens före- 
gångsmän och läromästare prövats goda och giltiga även för svenska, 
men märk väl sydsvenska” förhållanden. 

Att det icke gick an att sträcka lånet från det tyska skogsbruket 
ända till själva utsädet var den första hårda läxan, som svensk skogs- 
odlingsverksamhet fick lära. Ytterligare ett par tre decennier och många 
misslyckade kulturer i Norrland har det sedan behövts, innan vi kommit 
någorlunda på det klara med, att det också finnes en lika viktig in om- 
svensk proveniensfråga, och innan praktiken kunnat förmås att ta den 
mest elementära hänsynen till detta förhållande. Och vare det långt 
ifrån mig att här lägga hyende under den tron, att vi den dag, som är, 
på långt när skulle vara vid bottnen av detta problem ens vad våra vik- 
tigaste skogsträd, tall och gran, angår. 

Jag har denna gång bragt proveniensfrågan på tal, icke för att i det 
följande närmare sysselsätta mig med densamma, utan därför att den på 
ett åskådligt sätt visar, hur de stora misstagen inom svensk skogsodling 
kommit till; de ha städse tillgått så, att vi norröver överflyttat, vad vi 
mottagit söderifrån, utan att därvid taga behörig hänsyn till skiljaktiga 
klimatiska förhållanden. 


+ Under rubriken » Klimat och skogsföryngring» har innehållet i denna uppsats i något 
ändrad form såsom föredrag framförts vid de av Sveriges Skogsägareförbund anordnade kur- 
serna i november 1920. 

>” När här och i det följande talas om Syd- och Nordsverige, så fattas dessa begrepp 
rent geografiskt, d. v. s. till det förra räknas Göta- och Svealand med undantag av Dalarne, 
under det Norrland (jämte Dalarne) anses omfatta såväl mellersta som norra Sverige. 


22. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Hält. 17. 


330 EDVARD WIBECK 


Vi böra ej vara alltför säkra om, att villfarelsernas tid ännu är förbi. 
De kunna lura, där man minst anar dem, ja det ligger t. o. m. i sakens 
natur att en åsikt, som ställer sig skeptisk eller tvivlande gent emot en 
lära, som hållits för säkert fastslagen, i förstone för de flesta ter sig 
såsom högeligen osannolik för att ej säga kättersk. 

Det är ett dylikt kätteri, ett tvivel om, huruvida våra allmännast an- 
vända och såsom bäst ansedda skogsodlingsmetoder verkligen under alla 
förhållanden äro de lämpligaste för Norrland, som här skall framläggas 
med stöd av de erfarenheter, som skogsförsöksanstaltens norrlandsavdel- 
nings fältförsök, sådana de te sig efter första revisionen, givit vid handen. 

Som viktiga delar av nyssnämnda avdelnings försöksprogram ha givet- 
vis ingått både sådd- och planteringsförsök. Av såddmetoder ha sålunda 
prövats: 

1) rutsådd med uppluckring och omblandning av jorden i såddrutan; 
rutorna ha tagits 4X4 kvdm. stora, och jorden har luckrats till hack- 
bladets, d.v.s. c:a mrt/srdm:skdjup; 

2) rutsådd utan upphackning av Jorden i rutan; blott den levande 
markbetäckningen och förnan har således avlägsnats från den underlig- 
gande mineraljorden, vilken lämnats orörd; rutornas storlek har även i 
detta fall tagits 4 X4 kvdm.; 

3) strecksådd, utförd som rutsådd med djupluckring, men i stället för 
en fyrkantig ruta har här upptagits ett 4 dm. långt och 10 dm brett 
streck, d. v. s. bredden blott lika med hackbladets.!. 

Varje ruta eller streck har besåtts med ett bestämt antal frön, 40 st., 
vilka på förhand tillräknats i små papperskonvolut, varav ett öppnats 
för varje såddfläck. Naturligtvis har alltid samma slags frö utsåtts på 
parcellerna inom samma försöksyta. 

De planteringsmetoder, som ävenledes här skola jämföras, äro: 

1) plantering i öppna gropar, varvid plantan med tillhjälp av fylljord 
satts fast utmed gropens ena, särskilt för ändamålet avjämnade vägg; 

2) spetiplantering, varvid plantan satts i ett hål, upptaget medelst plan- 
teringsspett, samt därefter kringösts med fylljord, som tillpackats med 
en smal träpinne. 

De använda plantorna ha i regel varit 2/0-åriga, i somliga fall blott 
1-ariga 

Jämförande sådd- och planteringskulturer av detta slag ha anlagts i 
de rena, oförsumpade beståndstyper, vilka med marktäcket som indel- 
ningsgrund kunna urskiljas i Norrlands barrskogar, nämligen lawvrik tall- 


1 Även med andra sådd- och planteringsmetoder än de här angivna ha försök blivit 
gjorda, vilka emellertid i detta sammanhang förbigås såsom varande av mindre intresse och 


blott ägnade att i onödan belasta framställningen och skymma det väsentliga. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN Sal 


skog, mossrik tallskog, granskog med svårartad (vanligen ymnigt ristäckt) 
råhumus, granskog med godartad (vanligen mera Hylocomium-täckt) rå- 
humus samt mullrik (örtrik) granskog. I regel har tall kultiverats på 
mark, där det senast avverkade beståndet utgjorts av detta trädslag, 
och gran på mark, som upptagits av förutvarande granbestånd. I sist- 
nämnda fallet ha dock på ett par försöksytor såväl gran- som tallkulturer 
blivit anlagda. 

Enligt den ursprungliga planen skulle två aå tre försöksytor av alldeles. 
samma slag utläggas i bestånd av samma typ, men belägna på olika 
breddgrader. exempelvis i mellersta och norra eller i både södra, mellersta 
och norra Norrland. De försöksserier, på vilka slutsatserna i det följande 
väsentligen grunda sig, äro någorlunda planenligt fullständiga, vad såd- 
derna angår, i det att här norrlandsavdelningens hela f. n. anlagda prov- 
ytsmaterial kommit till användning med undantag av en försöksyta n:r 
447, belägen i granskog med godartad råhumus inom Frostvikens revir, 
vilken först blev besådd 1919 och å vilken plantorna ej ännu voro upp- 
komna vid den tid på sommaren 1920, då i annat fall revision kunnat ske. 
Att planteringsförsöken äro fåtaligare, beror huvudsakligen därpå, att gran- 
plantor av erforderlig proveniens ej kunnat anskaffas för en del försöksfält. 

Den första omfattande revisionen av försöksytorna gjordes under sista 
veckan i maj och under loppet av hela juni månad 1920. I sådderna, 
vilka då voro respektive fyra-, tre- eller tvååriga, såsom varande an- 
lagda under åren 1916—1018, uppräknades antalet plantor i samtliga 
rutor eller streck. I planteringarna, som äro anlagda under åren 1916 
ÖT, Och alltså vid revisionen voro i åldern 1—4 ar, granskades varje 
utsatt planta och inrangerades i någondera av kategorierna: god, mindre 
god, tynande eller död. Till första gruppen räknades de i allo normala 
och kraftiga plantorna, till gruppen »mindre god» hänfördes sådana, som 
väl ansågos utvecklingsdugliga, men i ett eller annat avseende företedde 
fel eller skador, såsom flertoppighet, krokiga stammar m. m., eller vilkas 
tillväxt var påfallande efterbliven i förhållande till SHIPPER Som ty. 
nande betecknades plantor av ett så sjukligt utseende, att deras vidare 
utveckling ansågs omöjlig eller osannolik. Någon uppmätning av de 
sådda eller planterade plantornas längd eller någon undersökning av, de 
senares rotsystem blev ej gjord vid denna första revisien. 

De summariska revisionsresultaten återgivas i tabellerna I och II, av 
vilka den förra anger såddresultaten, den senare planteringsresultaten. 

I tabell I angives först nummer och belägenhet för de 14 försöksytor, 
där de tre avhandlade såddsätten, rutsådd med djupluckring, rutsådd 
utan markluckring samt strecksådd, blivit jämförda. (I ett fall, nämligen 
å yta n:r 363 A, saknas strecksådden.) Belägenheten angives i tabellen 


SVA EDVARD WIBECK 


blott ungefärligt, genom angivande av närmaste järnvägsstation eller 
större ort, vad ytorna n:r 363 A och 361 angår, genom angivande av 
närmaste by. Närmare angivet är ytornas belägenhet följande: 

yta n:r 358 Kavahedens kronoöverloppsmark, Gällivare revir. 

» 395 Abborträsklidens kronopark, Lycksele revir. 

463 Storånäs skog, tillhörig Ytterstfors & Munksunds A.-B., 
Råneå socken. 
» 450 Kiruna kronopark, Juckasjärvi revir. 
» 365 Brännbergstraktens kronopark, Bl. IT, Selets revir. 
>» 373 Svartbergets kronopark, Degerfors revir. 
SÖS AT Dina kronopatk, bl vVåj Ängeså revir. 
361 » » > > ? : 
369 Månghörningens kronopark, V:a Jörns revir. 
398 Åsele kyrkoherdeboställe, V:a Åsele revir. 
418 Ansjö kronopark, Ragunda revir. 
» » 403 Vojmsjölandets kronopark, Malgomajs revir. 
406 Åsens kronopark, Östersunds revir. 

>» » 414 Duveds komministerboställe, Åre revir.! 

Vad jordmånen angår, så lågo de flesta försöksytorna, nämligen n:r 
358, 463, 450, 365, 373, 303 ÅA, 361, 369, 418, 403, 406 'GchI4Fpa 
vanlig grusig morän. På yta nir 450 var emellertid marken utomordent- 
ligt hård (bottenmorän), och å n:r 363 A fanns ett kompakt samman- 
hängande ortstenslager på c:a 1!/, dm:s djup under markytan. Ytorna 
n:r 395 och 398 ligga på fältformigt avlagrad, sandig— fint grusig jord- 
man. 

Resultatet av de olika såddmetoderna framgår dels av plant- eller 
markgroningsprocenten, som anger hur många plantor som uppkommit 
efter 100 sådda frön, dels av antalet befintliga plantor, i medeltal räknat, 
pr såddruta eller streck, dels slutligen av antalet rutor och streck utan 
någon planta alls (= o-rutor). Ju högre talen äro i de två första kolum- 
nefna och ju lägre det är i den sista, desto bättre far kulturen smis 
vidare anses vara. Den ordningsföljd i vilken de tre försökta såddmeto- 
derna, jämförda på detta sätt, komma, uttryckes med siffrorna Zz, 2 och 
3 1 sista kolumnen, där 7 anger bästa kulturresultatet och 3; det sämsta. 

Såsom av siffrorna 1 tabellen närmare framgår, har just den metod, 
som enligt allmänt gängse uppfattning är den bästa och pålitligaste 


1 Såddytornas ungefärliga läge framgår av fig. I, där de på vänstra kartskissen — från 
åskådaren räknat — angivas medelst tomma eller fyllda rundlar med åsatta nummer. I an- 
giver yta n:r 450, 2 yta n:r 358, 3 och 4 ytorna n:r 363 A och 361, 5 yta n:r 463, 6 yta 
n:r :365, 7 yta nr 360, 8 yta n:r 305, 9 yta n:r 373, 10 yta n:r 403, Itfylafnarabe 
12 yta N:r 406, 13 yta n:r 4T4 och TIA yta Hr 418. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 


Tabell I. 


Beständstyp. 


Försöksytans nummer | 


och belägenhet. 
Bestandstypus. 


Nummer und Lage der 
Versuchsfläche. 


Lavrik tallskog. 
Flechtenreicher Kie- 
fernwald. 

358 Gällivare 
395 Lycksele 
463 Avafors 


Subalpin björkskog. 
Subalpiner Birkenwald. 
450 Kiruna 

Mossrik tallskog. 


MoosreicHer Kiefern- 
wald. 


365 Brännberg 
373 Vindeln 


svårartad råhumaus. 


wald. 
303 A. Pur-fgr. Fichte 
nuvaaraltl. Kiefer 


a gr. Fichte 
369 Jörn sd 


398 Åsele 


Kiefer 


godartad råähumus. 


Hylocomiumreicher 
Fichtenwald. 

361 Purnuvaara 
418 Kälarne 


Örtrik granskog. 
Kräuterreicher Fichten- 
wald. 


mete 


403 Vilhelmina 
406 Raftsjön 
414 Duved 


Risrik granskog med | 


Myrtillusreicher Fichten- 


Risrik granskog med | 


300 
Jämförelse mellan resultat, erhållna efter olika såddmetoder. 
Vergleichene Resultate, erhalten mit verschiedenen Saatmethoden. 
Rutsådd med luckring || Rutsådd utan en Strecksådd = | 
| Plattensaat mit Boden- || Plattensaat ohne Boden Saat in 4 dm langen | 
lockerung. Platten lockerung. Platten und I dm breiten | 
4 dm X 4 dm 4 dm X 4 dm Rillen I 
FUSKA ST i SIE | SRS ie 
I al vc hb | 213 v so 
| vl 2 N OM — Ol3 N OM - vI3 N JO ER 
ESR PEREIRA GR Bö PES RT GR ES PEB RÖ EG 
FS SE EA ED I ONA = fa SP SJS et TR RR 
[FE ialen SIS fa class) SE RE frn TN 
[SES ekS a ae esse a SENKAS 
ra Re Salla = & : 2 ES = | RA 
AS EENRS aj EE SR Al San RE a 
] & = < | Blä < | | & ES 4 
| | I | I I | 
| | Fa | Ia 
| | | i | | 
| | | | | I 
| rod AN ER | 
| | | | | 
I 1,9) 4+7 | 5,2) 3 | 16,8 670246 INITAGSIN Sho Öv 2 | 
| 3,3) 3,2 14,7| 3 9,7 319 | IT,5/ 2 10,8] 4,3 Syr 1 i 
73] 2,39 | 15,1 Lal 5,0 2;2 | 22,6) 2 45;7! 1,0 | 2748 2) | 
I | | | 
| | | 
I I I 
| | | | 
I | | | I | I r | || | 
I IL35 4,6 | 6,6 I 14,2] 5,6 | 63 211 17:6] 7.0) 204 11 
i | | | I 
| | j 
| | | 
| | | HI | 
| | | | | | | 
21,0) 8,5 | 0.9 1 SÖ är 2,1 22 1539] FN 
[TOS ALE Os 2 I BAS) 4360 Te I OKT). 330: | DAS TS 
| | i i | 
| | 
| I 
| | | 
| | EN | 
| | | | HH | 
2,5) RE 153] 0,5 | 78sll a | — | — | — NL] 
3,9! 1,6 | 4132 154] O,5 753 Se if 
I so] DR Ch 2 T3;ol 0,4 1 7350 1 037] 0,3 | 79:9)]| 3 
6,7| 237 16,8/ 1537 321 | 15,3 " 439 2,0 3459|f 
O:8LOA Ia Oj4) O2 | 88,6| 2 0,4) 0.2 9139] 3 
| | | 
Hi | i 
i 
I 
| | | 
i I 
| I | | i i | 
OS) Os 85,0] 2 0,57] O:3 ST (IE Fö Eg es 94,1] 3 
ia GÖRA SIN a | 67,2) 2 Ssm Leon 246 
| i i 
| DR 
i 
H I 
| 
| i | i I | 
659] 248 1 33.8] 3 || 1059) 433 | IIs4] 1 | 9,2] 3,7 | 32.4] 2 
0,2) Ost 1 9347 3 Oss) 052 NBT | 0,8] 0,3 | 8,1] I 
23,9| 9,6 258100 K275S Rn NNK IEI F2558IKTOTa, (I LILolN 2 


och som även i praktiken är den ojämförligen mest använda, rutsådden 


med djupluckring, 


i de flesta fallen givit det svagaste resultatet. 


Blott 


334 EDVARD WIBECK 


i 4 fall av 14 kommer den i första rummet. Tre av dessa fall komma 
på de moss- och risrika råhumusmarkerna, där denna metod överhuvud 
taget varit mest till sin fördel och måhända kan anses försvara sin gamla 
rangställning, trots de i jämförelse med de övriga metoderna dryga kost- 
nader, som äro förenade med densamma. I de lavrika och örtrika skogs- 
typerna däremot är rutsådden, efter dessa försök att döma, tydligt un- 
.derlägsen de övriga såddmetoderna. Det bästa genomsnittsresultatet 
visar odisputabelt rutsådden ztaz djupluckring, som i 6 fall av 14 har 
platssiffran 1 samt i alla övriga fall platssiffran 2. Denna kulturmetod 
är den enda, som ej i något fall visat sig sämst av de tre här jämförda. 
Även strecksådden visar ett något bättre medelresultat än rutsådden 
med djupluckring. Dessa båda metoder synas för övrigt i viss mån 
intaga en polär ställning gent emot varandra, så att städse den ena 
varit bäst, då den andra varit sämst och tvärtom. Då, såsom förut blivit 
nämnt, rutsådden med djupluckring i allmänhet gått bäst till på de mar- 
ker, som varit täckta av ett tjockt råhumustäcke med därpå växande 
väggmossa (Hylocomium) och blåbärsris, framgår härav, att strecksådden 
just där givit de sämsta resultaten. Jag återkommer i det följande till 
detta förhållande. 

Ett i någon mån analogt förhållande till sådderna visade planterings- 
fälten, ehuru skillnaden mellan de båda jämförda kulturmetoderna, grop- 
och spettplantering, här var svagare markerad. 

Första kolumnen i tabell II överensstämmer helt med den i tabell I 
och tarvar alltså ingen närmare förklaring. Planteringsfälten ligga i re- 
gel sida vid sida med såddfälten på samma plats, ytorna n:r 355 och 
357 sålunda bredvid yta n:r 358, n:r 394 bredvid 395, n:r 462 bredvid 
Nn:r 463, Nr 372 bredvid n:r 373, n:r 308 bredvid n:r 309, vsAmmbred: 
vid 418, nir 467 å Klumpvattnets renbetesland inom Frostvikens revir 
(även den bredvid en såddyta, den förut omnämnda, först år 1919 kul- 
tiverade n:r 447), n:r 407 bredvid n:r 406 och n:r 413 bredvid n:r 414. 

Vad som menas med de under rubrikerna goda, mindre goda och ty- 
nande angiva plantprocenterna, är förut nämnt; den 4:de och 10:de kolumnen 
i tabellen innehålla endast summan av de båda närmast föregående. Plats- 
siffran är angiven enligt liknande beräkningsgrunder som ifråga om tabell 
1, d. v. s. det bättre kulturresultatet är betecknat med zr, det sämre med 2. 

Även planteringsresultaten gå så tillvida emot gängse uppfattning, att 
de spettplanterade avdelningarne än så länge visa ett något bättre ge- 
nomsnittligt resultat än de gropplanterade. Liksom i fråga om sådderna 
en luckring av rutorna. visade sig fördelaktigast i de mossrika markerna, 
men sämst på de lav- och örtrika, kan samma tendens skönjas vis å vis 
gropplanteringen. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 335 
Tabell II. 


Jämförelse mellan resultat, erhållna efter olika planteringsmetoder. 
Vergleichene Resultate, erhalten mit verschiedenen Pflanzungsmethoden. 


Plantering i öppna gropar Plantering i spetthål 
Pflanzung in offenen Gruben, auf- Pflanzung in Löchern, aufgenommen | 
genommen mit der Hacke mit dem Stieleisen | 
se BIEN - RA -— = — a RV I 
o | | [] | | [o] | | 
Beständstyp. | | SM | | CR 
| SYNe | | RS YT | 
Försöksytans nummer AMS rg ASSSS ES = NL Va MIRAGE | 
SLyvo] L ö = 0 5 IRS $ SS od ao SäNe SON 
3 Så - I N — - NN | 
och belägenhet. FET EE LOK Xx SSJEBLSNNS a at SAS LSS | 
| z JL = Hl REG JAR ER IR IR == 1  =] = & al SS HS öv SD Sj Hc —| 
| 2 ESS FNS NNE NELL FASTER 
I PSN (= =S = = NN 
Bestandstypus. Hals als ö FE 2 = SS il ole = o 25 SE å = 
Nummer und Lage der | AX SEE vc [25 27 Fa föLRlS SER oc ATS 
Versuchsfläche. EE) RS SE DE = SN SES all 8 ol MINE KE = Fö SO = än | 
INST okblls s asker Rrölkea lersten fer SS 
BSR EES SRS NES 
(ESS = BM sog FORN 
SNS AE KA ES Et ks | 
SE ä Im £ | | 
| | A 2 | | 
| | | | 
. I I 
Lawvrik tallskog. | | 
Flechtenreicher Kie- | | | i i | 
fernwald. | | | | | | 
355 0. 357 Gällivare! 34:5| 27,8] 62,3 7a4) 30381, 20130:4/43038] 7 70:20 ILS) LOTSA | 
804 Lycksele. ........ FÖRT 26,7 42,8 | 38,6) 18,6| I | I4,5l 19,2] 33,7 | 40,5] 25,8) 2 | 
DSFAVAlORS” oooovoccs 206) T2.0]L 14,6. 0040) 2455) 2 FS ELO STR SANG 28122. SIR 
4 | | | 
I I I I 
Mossrik tallskog. | | | | | 
Moosreicher Kiefern- | | | | | | 
wald | | | | | 
2 | v | | I O | 
Sve vVindelnd so... 7052] 11,0] 2,1 1258 ES Sr RI 62 EST SOS I I343) 510) 21 
Risrik granskog med | | | | | | | 
o o I | i | 
svårartad rähumus. | | | | ; 
Myrtillusreicher = | | ; | | | ; | | | . | 
A | I i 
Fichtenwald. | | | | | | | 
; | | | | | 
368 Jörn gr. Fichtel 1I1,:| 9,2| 20,3 | 26,11 53,6) 1 I 10,0 9,5] 19,5 | 2750) 53.5] 2 
. I 
t!. Kiefer! 16,7 34.3 51,7 | 13.8 34,5) 2 | 32,2] 26,2] 58,4 (1655 25,5] I | 
Risrik granskog med | | | | i 
godartad råhumus. | | | | | | | 
. a | I | I 
Hylocomiumreicher | | | | | | 
Fichtenwald. | | | | | | | | 
I I I 
AIINalarne. ooccoc... | 83,3 8,6| 91,9 G321l CE 39) SS: ROSOR JAG | 2250 ALol 2 
477 Fiskåvattnet ...' 62,5) 21,7| 84,2 546) KOJ2], 2 |YAsA TG. GO ALOLES Aa 
| | | | | | 
Örtrik granskog. | | | | | | 
I 
Kräuterreicher | | | | | 
Fichtenwaid. | | | | | | i | | 
SA | | | | | | | 
407 Rafisjön ENSE 10,2/ 9,4] 19,5 3553] 4552 2 4,5 16,6 21,1 | 53,1 25,8 1 
403 Duved va.0.s... FED NS: AY ji 20:01 23,0) 2oN Aa ISska SO;8C) 21.923 1 


Det var icke svårt att vid granskning av kulturerna på ort och ställe 
se, att vad som vållat de större kalamiteterna med plantorna i de luck- 
rade såddrutorna och i de hackade planteringsgroparne, var den krafti- 
gare uppfrysning, som här ägt rum. Möjligen hade härtill även i vissa 


336 EDVARD WIBECK 


fall sällat sig skador, orsakade av rinnande dagvatten (— termen lyder 
så i motsats till grundvattnet, som rör sig nere i jorden! —), vilket 
givetvis haft lättare att orsaka skärningar och bortsköljningar av den. 
lösare jorden i de luckrade såddrutorna och i de fyllda groparna än i 
de parceller, som behandlats på de andra sätten. 

De luckrade såddgroparna visade sålunda i högre grad än de icke 
luckrade en av sprickor genomdragen eller på annat sätt rubbad: 
markyta, h. o. d. syntes hålor, vari tydligen vatten tidvis stagnerat o. s. v. 
Plantorna lågo mer eller mindre, ofta massvis, med helt uppfruset rot- 
system eller fasthängande blott medelst några av de yttersta rotförgre- 
ningarna vid underlaget. Bäst bibehållna voro företrädesvis de plantor, 
som uppkommit närmast såddrutans kanter. Naturligtvis hade icke häller 
» de oluckrade rutorna gått helt fria från liknande kalamiteter, men de 
hade härjats i ojämförligen ringare grad. Att strecksådden skulle visa 
en förhållandevis stor motståndskraft mot uppfrysning, är utan vidare 
klart av vad som sagts i det föregående; i ett smalt streck komma ju 
samtliga befintliga plantor att stå nära kanterna. 

Vad gropplanteringen angår, så hade stundom en trattformig fördjup- 
ning bildats runt plantan, som i sådana fall ofta stod tynande eller re- 
dan död. Särskilt var detta fenomen framträdande på de båda ytorna 
n:r 407 och 413 i örtrik granskog, den senare i utpräglat högläge, över 
vilka tydligen mycket vatten gått fram vid och efter snösmältningen. 

Att uppfrysningen är en av de allra värsta stötestenarna för norrländsk 
skogskultur, även om man bortser från de avdikade torvmarkerna, som 
ju alldeles extremt lida under detta onda, är ett länge känt faktum. 
Det ställer sig emellertid icke så alldeles lätt att med utgångspunkt 
från vad vi veta om de rent klimatologiska förhållandena påvisa, varför 
eller ens att Norrland i detta hänseende måste vara så missgynnat gent 
emot södra Sverige. 

Detta framgår sålunda icke ur den redogörelse över nattfrosternas frek- 
vens i olika delar av landet, som HAMBERG tidigare gjort" med ledning 
av de rapporter, som ingått till meteorologiska centralanstalten under 
åren 1871—1900. Fig. 1 återger tvenne ur nämnda redogörelse hämtade 
kartskisser, på vilka linjer uppdragits, som sammanbinda punkter med 
lika frostländighet dels under sommarens förra del, dels under dess se- 
nare del. De olika punkternas frostländighet är uttryckt med ett tal, 
stående i direkt proportion till den funna frostfrekvensen. Såsom vi 
finna, är Norrland ingalunda under den tid på försommaren, då iakttagel- 
serna blivit gjorda, kännetecknat av stark frostländighet gent emot Syd- 


1 HAMBERG, H. E., »Die Sommernachtfröste in Schweden 1871—1900>, Kungl; Sv. Vet. 
Akad. Handlingar Bd. 38, n:r I. Stockholm 1904. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 307 


Fö 
h 


LÄ 
4 
4 
+ 
' 
$ 
4 
. 
» 
a 
[ 
, 
' 
. 
. 


= Mai 16-Juni30]) JE By Juli1-Septi5 
1871-1900 1871-1900 I 


Frostländigheten i olika delar av Sverige mellan tiden för värsådden och potatis- 
skörden, ÅA kartskissen till vänster belysas förhållandena under sommarens förra 
del, å kartskissen till höger förhållandena under dess senare del. Efter HAMBERG. 
De med siffrorna 1—14 betecknade rundlarne angiva läget för de i uppsatsen om- 
talade försöksytorna. 

Frostgehalt verschiedener Teile Schwedens in der Zeit zwischen Friihlingssaat und 
Kartoffelernte. Links die Verhältnisse in den ersten Sommermonaten, rechts in 
den letzten. Nach HAMBERG. Die mit I—14 bezeichneten Kreise geben die 
Lage der im Aufsatz erwähnten Versuchsflächen an. 


338 EDVARD WIBECK 


sverige, tvärtom är östra Norrland då rikets frostfriaste större område. 
Under sommarens senare del är däremot norra Sverige, och särskilt dess 
västra delar, i-stort sett frostländigare än södra Sverige. 

Den motsägelse gent emot skogsmannens erfarenheter vis a vis Norr- 
land, som HAMBERGS utredning vid första påseende kan tyckas innebära, 
bortfaller emellertid till stor del, då vi konstatera, att de rapporter, som 
legat till grund för hans sammanställning, blott ha tagit fasta på de för 
jordbruket farliga frosttillfällena, och för varje angiven ort endast hän- 
föra sig till den tid av sommarhalvåret, som fallit mellan medeltiden 
för vårsådd och potatisskörd. Takttagelserna ifråga omfatta således en 
vida kortare period av året än den, under vilken frosten driver sitt spel 
med skogsjorden och trädplantorna. Att isynnerhet våren är en riskabel 
tid för skogskulturerna med hänsyn till uppfrysningen, är så ofta iakt- 
taget, att vi ej kunna draga det i tvivelsmål. 

Bättre stöd för åsikten om Norrlands frostländighet än från rent me- 
teorologiskt håll få vi också från geologiskt. Alla geologer, som studerat 
frostverkningarna på såväl det fasta berget som på de lösa jordlagren, 
äro nämligen ense om, att frostverkningar av alla hithörande slag öka 
i frekvens och styrka i den mån man förflyttar sig mot trakter med 
lägre årlig medeltemperatur, hälst om denna är förenad med starka ytter- 
ligheter av köld och värme. 

Figur 2, som är hämtad ur HAMBERGS arbete »Lufttemperaturen i 
Sverige 1856—1907,»!" visar, hur mycket lägre medeltemperaturen i 
Norrland, och särskilt i dess övre delar, är än södra Sveriges. Med 
den lägre medeltemperaturen följer en i motsvarande grad starkare och 
långvarigare kälbildning i jorden. Teoretiskt sett, föreligger ju t. o. m. 
möjligheten av att på ett visst diup under markytan påträffa ständigt 
frusen jord, då vi komma inom det område av Nordsverige, där den 
årliga medeltemperaturen sjunker under + o. Om också den ständigt 
förefintliga kälen i verkligheten tycks vara begränsad till allenast små 
områden i allra nordligaste Sverige och i fjälltrakterna samt knappast 
alls kommer i betraktande för den barrskogsbärande zon, varom här är 
fråga, så är det dock visst och säkert, att den norrländska skogsmarken 
till mycket stora delar får dragas med en ojämförligt mycket senare 
kvarstående vårkäle och en avsevärt tidigare inträffande höstkälning, 
än vad fallet är med södra Sverige. 

HÖGBOM, som bland andra skrivit om detta ämne,? framhåller, att 
uppfrysningen av de lösa jordlagren blir kraftigast, då sådana förhållan- 


! Bihang till meteorolog. iakttagelser i Sverige. Vol. 49. 1907. 
? HöGcBOoM, B., »Uber die geologische Bedeutung des Frostes». Bull. of the geolog. instit. 
of The Univers. of Uppsala XII. 1914: 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 339 


den råda, att temperaturen 
upprepade gånger omväx- 
lande stiger och sjunker un- 
der o-strecket, under det att 
ännu en fast käle ligger på 
visst djup under ett upptinat 
ytligt jordlager, vilket dess- 
utom är genomblött av snö- 
smältningsvatten, som ej kan 
rinna ned genom kälen. Detta 
är just vad som varje vår äger 
rum i Norrland i långt högre 
grad än vad fallet är söderut. 
Detkrani, klart, att i all 
synnerhet de ytliga jordlag- 
ren i fjällskogarna måste vara 
1 extrem grad utsatta för 
både frostverkningar av nyss 
skildrat slag och samtidigt 
för en kraftig genomspolning 
av framrinnande smältvatten. 
Verkan av det senare bör 
här bliva desto kraftigare, 
som nästan all mark ligger i 
sluttande lägen och den år- 
liga nederbörden, som ju till 
större delen måste avrinna i 
form av ytvatten, här är be- 
tydligt större än i de östra 
delarna av Norrland. I sist- 
nämnda avseende hänvisas 
Hilligsur 3, som återgiver 
årets nederbördsmängd i 
olika delar av landet. 
Någon grundligare och 
mera systematisk utredning 
över våra olika lösa jordar- 
ters förhållande i uppfrys- 
ningshänseende = föreligger 


Årets medeltemperatur 1 olika delar av Sverige. 
(Isotermerna hänföra sig till observationsstatio- 
nernas höjd över havet.) Efter HAMBERG. 
Jährliche Mitteltemperatur in verschiedenen 
Teilen Schwedens (die Isothermen beziehen 
sich auf die Höhe äi/M der Beobachtungs- 
stationen.) Nach HAMBERG. 


mig veterligen icke. Den praktiska erfarenheten vet ju, att den vattenhål- 
lande torvjorden liksom ock lerjorden har lätt för att frysa upp; rörande 


340 EDVARD WIBECK 


grus- och sandjordar möter man delade åsikter. Av en gammal skogsman 
med erfarenhet från Gaällivare-trakten hörde jag en gång det omdömet 
fällas: »här är all slags jord uppfrysningsjord», och jag är benägen att 
härutinnan giva honom rätt. Helt säkert är det de klimatiska vida mer 
än de rent markgeologiska förhållandena — vilka ju i stort sett äro 
tämligen enahanda inom hela Sveriges barrskogsområde med dess alle- 
städes dominerande” moränjord —, som bestämma, varest uppfrysning 
äger rum eller icke. 

Den roll, som den döda och levande markbetäckningen utövar på skogs- 
jordens benägenhet för uppfrysning, har något berörts av TAMM i ett 
nyss utkommet arbete »Markstudier i det nordsvenska barrskogsområ- 
det>". Han konstaterar först och främst att uppfrysning, enbart eller i 
förening med jordflytning, är ett fenomen, som är ytterst vanligt i all 
från vegetation och humustäcke befriad mark. Beträffande den vegeta- 
tionstäckta skogsmarken, har han funnit en anmärkningsvärd skillnad 
föreligga mellan å ena sidan de mossrika barrskogarna med kraftigt 
utbildat humustäcke och å andra sidan de lavrika tallhedarna. I de 
förra har han icke iakttagit uppfrysning, men väl däremot mången gång 
i de senare, vilkas tunna smuliga humuslager ej på samma sätt tyckes 
skydda marken som det tjocka, Hylocomium- täckta råhumuslagret i exem- 
pelvis granskogarna. Om uppfrysningen på tallhed nämner han en del 
fall, då sådan iakttagits såväl å morän som å sandhed inom Väster- och 
Norrbotten, och håller före att fenomenet är rätt vanligt i vårt lands 
nordliga delar.” : 

Vi se, hur väl TAMMS iakttagelser över de mossrika och lavrika sko- 
garnas skiljaktiga förhållande gent emot uppfrysningen överensstämma 
med de resultat, som vunnits vid försökskulturerna. Om det förhåller sig 
så, som dessa synas giva vid handen, nämligen att markluckring och 
upptagande av större plantgropar predisponerar för uppfrysning, böra 
de kulturmetoder, som kräva dylik behandling av jorden, ha gått sämst 
till på de lavrika markerna, Detta är just vad som varit fallet. Det 
är i de mossrika skogstyperna, där marken täckes av ett tjockt råhu- 
mustäcke, som fördelen av markluckrade såddrutor såväl som av grop- 
plantering kommit till sin rätt, samtidigt med att faran av ett alltför 
knapphändigt avlägsnande av humustäcket här framträder på så sätt att 


" TAMM, O., »Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet.» Meddel. fr. Statens Skogs- 
försöksanstalt. Häft. 17, nr. 3. Stockholm 1920. 

? Dr. TAMM har senare muntligen påpekat att hans framställning avser uppfrysningsfe- 
nomen av sådan styrka, att markprofilen därav rubbas. Han anser det ej uteslutet, att för 
trädplantorna skadlig uppfrysning kan äga rum även i sådana fall, då ej markprofilen bär 
spår därav. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 341 


strecksådden gått 
sämst till. Nack- 
delarna med mark- 
luckring och uppta- 
gande av större 
plantgropar = före- 
falla dåaremot att 
vara avgjort över- 
vägande ifråga om 
de Jlavrika skogs- 
typerna och likale- 
des beträffande de 
örtrika. I fråga om 
de sistnämda Kan 
omständigheten att 
försöksytorna ligga 
i höglägen ha skärpt 
detta utslag. 

Med stöd av vad 
som 1 det förega- 
ende anförts, håller 
jag det för befogat 
att till skogsodlarna 
1 Norrland rikta en 
maning att se upp, 
så att ej gammal 
schablon förleder till 
användande av dy- 
rare kulturmetoder, 
där sådana ej äro 


Fig. 3. 
Årets medelnederbörd i 
olika delar av Sverige. 
Nederbördsmängden an- 
given i millimeter. Efter 
HAMBERG. 


Mittel der jährlichen Nie- 


derschlage in verschie- a FANNS (6 föopfeos RN me t00 | > Medelnederbördsmängd i inm, 
denen Teilen Schwedens. NDS NESS IONE 2 RE : 1880 -1909, Året. 

. As SE Fd EN E 5 / s So - a 
Niederschlagsmenge in 4 NN RRD hs A= 0] Quantité moyenne des eaux tombées en "| 
mm angegeben.  Nach SMS ARN CV > mm,18801909, Année. | 


FIAMBERE a Fr SAR EC sg gg 


342 EDVARD WIBECK 


behövliga, ja kanske t. o. m. till resultatet ställa sig sämre än andra 
och billigare metoder. De skäl hava framlagts, som tyckts mig tala 
för att vår vanligaste skogsodlingsmetod, rutsådden med markluckring, 
icke alltid ställer sig förmånligast i Norrland — och i all synnerhet icke 
i dess klimatiskt kargare delar —, utan här överträffas åtminstone av 
rutsådd utan markluckring. 

Naturligtvis har jag ej därmed velat draga i ringaste tvivelsmål de 


fördelar av flera olika slag, vilka, såsom en hel rad skogsvetenskapliga 


försök av både äldre och nyare datum visat, markluckringen i vissa av- 
seenden bereder såddplantan: en rikligare näringstillgång, så länge röt-- 
terna under första plantåren utbreda sig i den nedhackade torven, ökad ni- 
trifikation o. s. v. Men jag tror att alla dessa fördelar under vissa om- 
ständigheter kunna mer än uppvägas av de nackdelar, som markluck- 
ringen medför med hänsyn till den ökade faran av uppfrysning. Vid 
1920 års revision voro plantorna ännu alltför små för att tillåta en nog- 
grannare uppmätning i syfte att utröna, om någon av kulturmetoderna 
framför de övriga gynnat plantornas tillväxt: rent okulärt sett kunde 
någon dylik skillnad mellan de olika metoderna icke förmärkas. 

Förhåller det sig nu verkligen så, att sådd på oluckrad mark i allmänhet 
ställer sig förmånligare åtminstone i de lavrika skogstyperna, de s. k. 
hedlanden, i Norrland, så ökar detta högst betydligt utsikten att här 
komma till goda resultat med användande av maskinella skogsodlings- 
redskap och över huvud taget möjligheten av att konstruera goda dy- 
lika redskap. Svårigheten därvidlag har nämligen, från gammal syn- 
punkt sett, huvudsakligen legat däri, att man önskat ett redskap. som icke 
blott kunnat fläck- eller radvis avlägsna markbetäckningen, utan också 
luckra marken därunder. Saken ställer sig ofantligt mycket enklare, om 
man helt kan slå av på fordran om markluckringen. Jag har tidigare 
hållit det för en svaghet hos exempelvis den Vidénska kulturplogen att 
den ej kunnat luckra i fårorna. Efter vad jag sedan sett, börjar jag 
tro, att detta i stället kanske är en fördel, liksom ock att redskapet ifråga 
ej upptager bredare fåror, än fallet är. Faktum är också, att en del av 
norrlandsavdelningens försöksfält visa tills vidare utomordentligt vackra 
kulturer, utförda medelst den Vidénska kulturplogen. 

Det är också tänkbart att ett närmare studium av markluckringsfrågan 
kan bidraga till att sprida ljus över en annan sida av såddfrågan i Norr- 
land, som ävenledes har stor ekonomisk betydelse, nämligen den, varför 
höstsådderna häruppe pläga misslyckas. Alltsedan jag fick inblick i den 
utsträckning, i vilken eftergroning förekommer, åtminstone vad tallen an- 
går, på såddfälten i Nordsverige, har jag haft svårt att förstå, varför 
höstsådden här egentligen skall behöva ställa sig så mycket ogynnsam- 


JU OS I NS enn nn 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 343 


mare än vårsadden. Detta har nämligen undantagslöst blivit fallet vid 
alla de jämförande försök, tills dato 27 stycken, som skogsförsöksanstal- 
ten utfört varje år ända sedan 1912. Efter höstsådderna ha i genom- 
snitt blott uppkommit :/,, till :/. av det antal plantor, som uppkommit 
efter vårsådder, utförda med frön av samma slag och till samma antal. 
Nu ha emellertid alla dessa sådder utförts som rutsådder med markluck- 
ring, och det £az hända, att just den på detta sätt utförda höstsådden 
blir alldeles särskilt handicappad därigenom, att de nyluckrade rutorna 
omedelbart utsättas först för höstens och sedan för påföljande vårs upp- 
frysning, och detta innan sommarregnen hunnit tillpacka jorden samt 
markytan bindas av den smula vegetation: anflog av Polytricha, blad- 
rosetter av Luszsula, Carex pilulifera m. fl., vilken redan första sommaren 
plägar infinna sig i de på våren upphackade rutorna. Jag betonar ut- 
tryckligen, att detta antagande tillsvidare blott är att anse som en lös 
hjälphypotes. Stort intresse skulle det emellertid ha att genom en serie 
parallellförsök med alla de tre tidigare jämförda såddmetoderna söka få 
besked om, huruvida även höstsådd i oluckrade rutor eller i streck visar 
lika stor underlägsenhet emot på samma sätt utförda vårsådder, som 
fallet varit vis å vis rutsådden med markluckring. 

Själv är jag den förste att inse och medgiva, att samtliga de åsikter 
och antaganden, som i det föregående framlagts rörande de olika sådd- 
metodernas lämplighet för norrländska förhållanden, bort stödja sig på 
betydligt flera praktiska försök, än vad fallet är. Och detta desto mer 
som flera av dessa försökskulturer gått så dåligt till, att de ur rent skoglig 
synpunkt måste anses såsom fullkomligt misslyckade. Att ätminstone 
en serie av kontrollförsök, utlagda i samma skogstyper som de föregående 
försöken, men om möjligt spridda över ännu flera delar av Norrland, 
skulle varit önskvärd, är utan vidare tydligt. Då emellertid efter allt 
att döma Skogsförsöksanstaltens avdelning för föryngringsförsök i Norr- 
land icke blir i tillfälle att nämnvärt öka det primära erfarenhetsmate- 
rial, som ensamt fältförsöken kunna giva, samt sålunda icke häller att 
praktiskt komplettera dessa försök i enlighet med de erfarenheter och 
uppslag, vilka givetvis blott framkomma efter hand och under själva för- 
sökens fortgång, så har jag ansett bäst att redan nu bekantgöra de 
resultat, som föreligga, och därur söka draga de lärdomar, som det knappa 
materialet synes giva. 

Såsom lätt inses, är valet av kulturmetoder en fråga av icke allenast 
rent skoglig, utan samtidigt av stor ekonomisk betydelse. Vid norrlands- 
avdelningens fältförsök ha anteckningar förts både över den arbetsstyrka 
och över den tid, som varje särskild avdelning krävt för sin anläggning. 


344 EDVARD WIBECK 


Då tillika antalet anlagda såddgropar eller utsatta plantor på varje par- 
cell är känt samt revisionerna visat, hur stor procent av kulturerna som 
lyckats, hur många plantor som uppkommit etc., är det nu lätt att jäm- 
föra, hur de olika metoderna ställa sig i rent ekonomiskt avseende. 

Det visar sig då, att om vi beteckna själva anläggningskostnaden för 
en viss areal rutsådd 22ed markluckring med siffran 1, så ställer sig i 
medeltal motsvarande kostnad för samma areal rutsådd zzaz djupluckring 
som 0,63 och för strecksådd som o0o,ss. Jämföres åter kostnaden för 
varje såddruta eller streck, som vid revisionen visat sig plantbärande, 
framstår rutsådden utan markluckring som den absolut billigaste metoden 
med siffran 0,,; gent emot 0,66 för strecksådden. Den relativa kost- 
naden för varje uppkommen planta ställer sig för de tre olika metoderna 
som I: 0,49 : O0,6r. Anmärkas bör, att dessa tal äro medeltal, erhållna 
ur samtliga de gjorda försöken, och att alltså rutsådden utan markluck- 
ring samt strecksådden skulle framstått vida gynnsammare, om jämförelse- 
talen tagits endast från ytorna i de skogstyper, för vilka dessa metoder 
visat sig speciellt lämpliga, nämligen de lav- och örtrika skogarna. Även 
om vi blott räkna med förhållandet 1:0,47 : 0,66, Såsom det riktiga, 
betyder detta, att med rutsådden utan djupluckring nåtts samma effekt 
för mindre än halva det pris, som rutsådden med markluckring be- 
tingat. 

Enligt samma beräkningsgrund, som tillämpats vis a vis sådderna, 
ställa sig de relativa anläggningskostnaderna för respektive gropplante- 
ring och spettplantering som 1:0,60 eller, om hänsyn tages till de plan- 
tor, vilka än så länge te sig som utvecklingsdugliga"”, som 1: 0,57. 

Till sist en liten kalkyl över vad dessa jämförelsetal betyda, överförda 
på de faktiska utgifterna för skogsodlingen i Norrland. Som 1918 är 
det sista år, för vilket än så länge statistiska uppgifter föreligga, har jag valt 
detta, ehuru det otvivelaktigt av kända anledningar måste anses såsom 
abnormt och knappast annat än rena försvarsarbeten på skogskulturom- 
rådet då blevo utförda. Det visar sig emellertid, att nämnda år allra- 
minst 800,000 kr. kunna beräknas ha blivit nedlagda på skogsodlingsar- 
beten å allmänna såväl som enskilda skogar i Norrland. Av denna summa 
synas c:a 602, fallit på nysåddernas konto, vilka alltså krävt närmare 1/, 
million kronor. Även om den Vidénska kulturplogen med fullt fog för 
varje år, som går, synes vinna en allt större användning på den för hand 
utförda rutsåddens bekostnad, torde denna alltjämt och även för fram- 
tiden vara att räkna med som Norrlands vanligaste skogsodlingssätt. Det 


!' Från frågan om spettplanteringens vådor med hänsyn till plantornas rotutveckling bort- 
ses i detta fall. Vid skogsägareförbundets kurser, där såsom förut blivit nämnt denna upp- 
sats framlades i form av föredrag, hölls också ett, som behandlade nyssnämnda ämne. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 345 


är ju icke så alldeles likgiltigt, om de summor, vilka redan nu måste räknas 
i 100,000:tals kronor och väl sannolikt i en icke avlägsen framtid 
komma att ytterligare stegras, användas på en kulturmetod, vilken för 
samma pris tillåter en fördubbling av kulturarealen, eller icke. 


Anm. Sedan förestående uppsats redan blivit skriven och satt, har jag 
funnit, att uppfrysningsfaran vid vissa slag av skogskultur i själva verket blivit 
tämligen starkt framhållen av ingen mindre än själve »Altmeister», H. BURCK- 
HARDT i hans såsom klassiskt ansedda arbete »Säen und Pflanzen», s5:te upp- 
lagan, Hannover 1880. Uppfrysningen omnämnes på flera olika ställen i 
detta arbete, men tydligast kanske på sid. 299, varest uttalanden göras, som 
i Översättning lyda ungefär sålunda: »Genom djupluckring göres otvivelaktigt 
jord av ett eller annat slag mera benägen för uppfrysning, något som på he- 
darna 1 synnerhet lätt inträffar, då humusfri, lätt lerhaltig (anlehmiger) jord 
eller rödsand (Branderde) bringas 1 dagen, för att nu ej först tänka på själva 
den magra egentliga lättleran. Inträder efter längre tids regn eller på mark, 
som redan genom sitt läge är fuktig, plötslig barfrost, så blir detta onda än 
vanligare.» Slutligen framhåller B., att för kulturer med 1-åriga tallplantor 
är uppfrysningen en farligare fiende än t. o. m. torkan. 


RESUMEE. 


Ueber die Gefahr des Auffrierens bei verschiedenen Forst- 
kulturmethoden in Norrland. 


In den Jahren 1916—1918 legte die Abteilung fär Verjängungsversuche 
in Norrland der forstlichen Versuchsanstalt Schwedens eine grössere Anzal 
Versuchsflächen mittels Saat und Pflanzung an, zwecks vergleichender Unter- 
suchungen teilweise iber die forstlichen Ergebnisse, teilweise uber die Anla- 
gekosten verschiedener Forstkulturmethoden. 

Die angewandten Saatmethoden waren folgende: 

1. Plattensaat mit Lockerung. Der Boden der 4 dm xX 4 dm grossen Plätze 
wurde bis in eine Tiefe von 1!/, dm gelockert. 

2. Plattensaat auf Plätzen von derselben Grösse wie in Nr 1 ohne Locke- 
rung des Bodens. 

3. Saat in 4 dm langen und 1 dm breiten Rillen mit Lockerung des Bodens. 

In jeder Platte resp. Rille wurden 40 Samen der gemeinen Kiefer oder 
Fichte ausgesäet. Selbstverständlich wurden auf allen Plätzen einer und der- 
selben Versuchsfläche nur gleichartige Samen verwandt. 

Die angewandten Pflanzungsmethoden waren folgende: 

1. Pflanzung in sogenannten offenen mit der Hacke ausgehobenen Gruben ; 
es kam in jede Grube je eine Pflanze, die unter Verwendung von Fillerde 
dicht an der einen Grubenwand gesetzt wurde. 

2. Pflanzung in mit dem Stieleisen gemachten Löchern. Die Pflanzen 
wurden mitten in das Loch gesetzt und die Fiällerde mit einem Stäbchen fest 
eingedrickt. 


23. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 17. 


346 EDVARD WIBECK 


Zur Anwendung kamen 1- bis 2-jährige, unverschulte Pflanzen. Sowohl 
bei der Saat wie bei der Pflanzung wurde stets die Regel befolgt, dass die 
Kiefer resp. Fichte auf Boden kultiviert wurde, dessen vorhergehender Baum- 
wuchs ein Kiefer- resp. Fichtenbestand gewesen war. 


Die Versuchsflächen wurden angelegt in den verschiedenen reinen Bestands- 
typen, die nach der Bodenvegetation in Norrland unterschieden werden können, 
nämlich flechtenreichem und moosreichem Kiefernwald, nebst Myrtillus-reichem, 
Hylocomtium-reichem und kräuterreichem Fichtenwald. 

Es wurden in gleichartigen Bestandstypen 2 bis 3 Versuchsflächen auf ver- 
schiedenen Breitengraden angelegt, so dass das mittlere sowie das nördliche 
Norrland vertreten war. Die sidlichsten der Versuchsflächen liegen 62? 55' 
und die nördlichsten 67? 50' nördl. Br. Die Plätze der Versuchsflächen 
sind auf der linken Karte in Figur 1 mittels Kreisen genauer angegeben. Upbri- 
gens geht ihre Lage aus den Tabellen I und II hervor. 

Im Sommer 1920 wurden sämtliche Versuchsflächen einer Revision unter- 
zogen, deren Resultate die eben genannten Tabellen summarisch in Ziffer- 
form wiedergeben. Aus diesen ist der Prozentsatz der aufgekommenen Pflan- 
zen ersichtlich, ausserdem die durchschnittliche Anzahl Pflanzen per Platz 
und schliesslich der Prozentsatz Saatplätze ohne Pflanzen. 

Auf den Pflanzungsflächen wurden 4 Gruppen von Pflanzen unterschieden: 
gute, schlechtere, verkimmerte und tote. Die Tabellen geben die Grösse 
einer jeden Gruppe in Prozenten an, sowie die der beiden ersten Gruppen 
zusammen. 5 

Eine genauere Untersuchung der Resultate der einzelnen Abteilungen einer 
und derselben Versuchsfläche ergab die iberraschende Tatsache, dass im 
grossen Ganzen keineswegs die althergebrachten als zuverlässig angesehenen 
Methoden (das heisst Plattensaat 227 tiefgehender Lockerung und Grubenpflan- 
zung) den besten Erfolg aufwiesen, sondern im Gegenteil, bis jetzt wenigstens, 
die Plattensaat ohne Lockerung und die Pflanzung mit Stieleisen. 

Dieses Värhältnis beruht einzig und allein auf dem Auffrieren des Bodens, 
worunter die Pflanzen in gelockertem Boden oder in grösseren Pflanzengruben 
mehr leiden. Die nach diesen Methoden erzogenen Pflanzen scheinen auch 
durch eine direkte Uberspälung durch das abrinnende Schmelzwasser in 
einigen Fällen grösseren Schaden genommen zu haben. Besonders verhäng- 
nisvoll wirkte das Auffrieren auf Kulturflächen in den flechten- und kräuter- 
reichen Wäldern, hingegen weniger in den moosreichen (rohhumusreichen) 
Waldtypen. Auf diesen Böden scheint auch in dem harten Klima Norrlands 
Bodenlockerung und Grubenpflanzung die besten Resultate zu geben und kann 
daher weiterhin ratsam sein; in flechten- und kräuterreichen Waldtypen hin- 
gegen ist Plattensaat ohne Lockerung und selbst Rillensaat und Stieleisen- 
pflanzung vorteilhafter. Man vergleiche hiermit Zamms Angaben in seiner 
kärzlich veröffentlichten Arbeit, Bodenstudien in der nordschwedischen Nadel- 
waldregion, iiber durch Auffrieren verursachte Störungen in Bodenprofilen, 
die er in flechtenreichen Böden wahrgenommen hat, nicht aber in solchen 
die eine dichte Moosdecke und darunter eine Rohhumusschicht trugen. 

Dass das Auffrieren des Bodens im nördlichen Schweden so viel schwerer als 
im sädlichen ist, erklärt sich durch den grossen Unterschied der jährlichen Mittel- 
temperatur in den verschiedenen Gebieten (Fig. 2). Die natiärliche Folge davon 
ist der grosse Unterschied in der Stärke und Dauer des Gefriertseins des Bodens. 


SKOGSODLINGSMETODERNA OCH UPPFRYSNINGEN 347 


Högbom hat nachgewiesen, dass die Auffrierungserscheinungen am stärksten 
sind, wenn die obere Bodenschicht mit Schmelzwasser getränkt ist, das durch 
daruterliegenden hartgefrorenen Boden am Ablaufen gehindert ist, während 
gleichzeitig die Lufttemperatur steigt und fällt, um den Nullpunkt oszillierend. 
Dies ist gerade unter einer viel längeren Zeit der Fall in Norrland als im 
sädlichen Schweden. Die Auseinandersetzungen. HAMBERGS (Fig. I ist seiner 
Arbeit entnommem) sind von geringem Wert fär die vorliegende Untersuchung, 
da seine Beobachtungen sich nur iber die Zeit zwischen der Friählingssaat 
und der Kartoffelernte erstrecken, also nur einen Teil der Jahreszeit umfassen, 
wo der Frost mit dem Waldboden und den Waldpflanzen sein Wesen treibt. 

Ganz besondere Stärke scheinen die Phänomene des Auffrierens in den Fjäll- 
gebieten und den ihnen näherliegenden Teilen zu erreichen, teilweise wegen 
der plötzlichen Temperaturänderungen mit oft wiederkehrenden Kälteperioden, 
teilweise wegen der Niederschlagsmenge, die hier bedeutender ist als im öst- 
lichen Norrland, und infolge welcher grössere Wassermassen iber den fast 
äberall geneigten Boden ablaufen missen. Figur 3 gibt Aufschluss iäber die 
geographische Verteilung der jährlichen Niederschlagsmenge in Schweden. 

Auf Grund der gemachten Beobachtungen scheint eine Mahnung berechtigt, 
die Waldkultur in Norrland nicht nach einer Schablone auszufären; und dies 
umso mehr als Plattensaat mit Lockerung ungefähr doppelt so teuer zu stehen 
kommt als Plattensaat ohne Lockerung. Kann also diese letztere Methode 
mit Vorteil in weiteren Gebieten Norrlands zur Anwendung kommen, so wärde 
das eine bedeutende Verminderung der Kulturkosten zur Folge haben. 


Ja ; ; Du | AN 4 NE i 
No Mer sög SEE NMES VU E 
| i are RSTOE OO KMR TF ARV 
da g | KA Cd 
, fär ATEN Ken ÄG 4 
FA PERSER STA art sLR SAL Sa MREE NES 
BREF SES TYS a Lä LEE NR ar holÅ 
är RONNA a Navon 2 
EE Fa Pos AK 


(PAR AM tt. 


i 240 Fes) Sa ER SN | d 
- SR fe 
= FE 108 N 
i AS RT 1 
Lö 4 v 
Å oy i Å t 
£ 
- 
, 
Y 
, 
i 


DDELANDEN FRÅN STATENS 
SKOGSFÖRSÖKSANSTALT— 


REDOGÖRELSE FÖR VERKSAMHETEN VID STA- 
TENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT UNDER ÅR 1919. 


I överensstämmelse med föreskriften i $ 17 mom. 10 av Kungl. Maj:ts 
nådiga instruktion för Statens Skogsförsöksanstalt av den 15 mars 1915 ha 
efterföljande berättelser från avdelningsföreståndarna blivit upprättade över de 
olika avdelningarnas verksamhet under år 1919. Vidare följer en redogörelse 
för under samma år utförda arbeten av försöksledaren för vissa specialunder- 
sökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring (avdelningen å extra 
stat för föryngringsförsök i Norrland) på grund av den av Styrelsen för Skogs- 
högskolan och Statens Skogsförsöksanstalt den 2 maj 1916 för försöksledaren 


fastställda instruktionen. 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 


Under årets fyra första månader pågick som vanligt vid denna tid av året 
inarbete med uträkning av uppskattningsresultat från försöksytorna samt be- 
arbetning av insamlat material i övrigt. Under mars månad företog före- 
ståndaren en kortare rekognosceringsresa i Bergslagen, och de båda skogs- 
biträdena sektionerade provstammar av ek och lärk å Visingsö och Omberg, 
vilka icke — på grund av virkets stora värde ansetts lämpligt fälla vid 
revision av försöksytorna under föregående somrar. 

Utarbetet å försöksytorna tog i övrigt sin början den 4 maj och fortgick 
med kortare avbrott till omkring den 20 september. 

Under oktober företog föreståndaren sedan blott ett par korta rekognosce- 
ringsresor till Hälsingland och Södermanland. 

Även under sommaren fortsattes räknearbetena på försöksytorna av de 
kvinnliga räknebiträdena, och under okt.—dec. månader har räknearbetet ytter- 
ligare forcerats. 

Vid en av Svenska forstmästareförbundet anordnad kurs vid Bispgården i 
sept. höll föreståndaren tvänne föreläsningar samt demonstrerade å Bispgår- 
dens skolrevir befintliga gallringsförsök. 

I enlighet med gällande föreskrift i instruktionen har föreståndaren för 
Skogshögskolans elever hållit tvänne föreläsningar under året, en om gall- 
ringsmetoder och en om gallringsresultat. 

Av de särskilda arbetsuppgifter, som för de närmaste åren åligga avdel- 
ningen enligt av Styrelsen den 16 april 1918 fastställd plan, ha följande 
undersökningar under året kommit till utförande. 


I. Föryngringsfrågan. 


a) Fröundersökningar. Flertalet av Försöksanstaltens många planterings- 
ytor för utrönande av tallens proveniensfråga ha under året reviderats, sedan 


24. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 17. 


350 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 


nu plantorna å de omfattande försöken i Norrland nått 10 års ålder. Så- 
lunda ha reviderats: 


Ytan 172: 1—XVI å Ovansjö krpk i Gävleborgs län. 
31713 SVIKIT VTT å Älvdalens krpk i Kopparbergs län. 
ges MENAR SEO SSG NS » oo» » » 
>. 195: TVI; OcIL XX, XXI > Idre > , 
» 176: I—XIX å Oxböle krpk i Jämtlands län. 
>» 178: I—XIX » Västbyns » » » » 


> 179: I—XIX » Hårkaskogens krpk i Jämtlands län. 

» 180: I—VI, XIII-XIX, XXII—-XXVI å Renålandets krpk i Jämtlands län. 

» 182: I—XIV, XVI—XVII, XX å Bockens krpk i Västerbottens län. 

» 183: I—XIV, XVI—XVIII, XX » Kuortisrova överloppspark i Norrbot- 
tens län. 

>» 221: 1—VI XII XXLTT, » Kavahedens » > Norrbot- 
tens län. 

> 232: I—IX, XI—XXI, XXIII » Alträsk krpk i Norrbottens län. 


Vidare ha reviderats de 7-åriga tallsådderna å ytorna: 


219: I—X å Kuortisrova överloppspark i Norrbottens län. 


220: IX > Kavahedens » > > » 
217: IX » Oxböle krpk i Jämtlands län. 
Pics I Gärsjöns SYS » » 


«Av de äldsta proveniensytorna ha slutligen även reviderats: 


Ytan 33, avd. XXXIII-—XL — 14-åriga sådder å Västbyns kronopark i 
Jämtlands län. 

» 18: V—XII å Tönnersjöhedens kronopark i Hallands län. 

» 113, avd. I—VIII, X—XIII å det Sunds A-.-B. tillhörande Gärsjölan- 
det i Jämtlands län (11- och 12-åriga 
planteringar). 

samt ytan 112, avd. I—XIII å Hässleby krpk i Jönköpings län. 

De båda sista ytorna tillhöra den internationella serien av proveniensförsök, 

som på professor Schwappachs initiativ igångsatts i flera länder. 


En uppsats om de erhållna resultaten vid de gjorda revisionerna är under 
utarbetande. Särskilt har härvid framgått, hurusom tallplantor av sydlig pro- 
veniens lidit av snöskytte i Norrland. 

Å en serie mycket unga frötallar i övre Norrbotten å Aktiebolaget Ytterst- 
fors marker ha samtliga kottar insamlats som bidrag till frågan om utredande 
av den lägsta ålder, vid vilken fröträd lämpligen kunna ställas. 

Från dessa träd är meningen att sedan årligen insamla kott. 


2. Skogsbeståndens utveckling. 
a) Skogarnas och skogsbeståndens produktionsförmåga och 
b) Beståndsvårdsåtgärder. 
Assistenten har under året fortsatt vissa studier rörande granens avsmal- 
ning samt slutfört en undersökning om formpunktsbedömning. 


INN ad 


SJ 


TERESE OEREES TEE EV Er ES SE ST 


SÖ 


I; "SKOGSAVDELNINGEN 


351 


Nya uppskattnings- och gallringsytor ha anlagts i den omfattning som tabeli 


mttvisar, dd: v. s. 


Tabell I. 
Ge Beskaffenhet. 
| 
| 87:II | Oyro 71-årigt tallbestånd. 
| 273:1 | oyr2 | 26-årigt tallbestånd å f. d. 
| | ljungmark. 
| 503 | 0,23 | 82-årigt granbestånd med 
| | | insprängda tallar. 
| 504 | 0,25 33-årigt björkbestånd. 
| 505 | 0,25 | 50-årigt tallbestånd med 
| | | någon graninblandning. 
| 
| 506 | O 83-årigt tallbestånd. 
ee] 
1507 0,23 73-årigt granbestånd med 
| | insprängda tallar. 
| 508. | Oyr5 64-årigt granbestånd med 
| | insprängda tallar. 
| 509 0,25 | 71-årigt granbestånd med 
| insprängda tallar. 
I 510 05238 34-årigt granbestånd. 


SE 0,2337 | — 46-årigt granbestånd. 


| 
I 
| 512 | 0,25 68-årigt tallbestånd. 
| | 
| 513 | 0,25 | 32-årigt blandbestånd av 
| | | tall och gran. 
I 
| 514 | Oy62 | I02-årigt blandbestånd av 
| | tall och gran. 

FLN 29-årigt blandbestånd av 


tall och gran. 


I övrigt ha 


6 tallytor, 6 granytor, 2 blandskogsytor och 1 björkyta. 


Förteckning över nyanlagda försöksytor år 1919. 


Belägenhet. Behandling. 


Krpk Brännbergstrakten Orörd jämförelseyta; | 


| Nb. uppskattning. | 
| Krpk Tönnersjöheden, | Halva ytan enkelställ- 
| HI. ning, halva orörd. 


| 
'A.-B. Stjärnfors-Ställdalen/ 


Kopparberg, Vstm. Stark krongallring. 
|A.-B. Stjärnfors-Ställdalen 
Kopparberg, Vstm. > 
|A.-B. Stjärnfors-Ställdalen| >» 
med någon utglesning| 


låggallring. 
krongallring. 
Kopparberg, Vstm. 
i 3 och 4 kronskikten. | 
A.-B. Stjärnfors-Ställdalen | 
Kopparberg, Vstm. Stark låggallring. 


A.-B. Stjärnfors-Ställdalen | 


Kopparberg, Vstm. >» — krongallring | 
A.-B. Stjärnfors-Ställdalen | 
Kopparberg, Vstm. | >»  låggallring. | 

I 


A.-B, Mölnbacka-Trysil, | | 
Mölnbacka, Vrml. Stark låggallring. 
A.-B. Mölnbacka- Trysil, | | 


Mölnbacka, Vrml. | »  krongallring. ! 
A.-B. Mölnbacka-Trysil, 

Mölnbacka, Vrml. | , » 
Kolonisationsområdet, 

Brännberg, Nb. >  låggallring. 


I Krpk Skagersholm, Vg. | Tallen starkt låggall- 


rad, granen starkt- 


krongallrad. 
Krpk Skagersholm, Vg. | Uppskattning. 
Hässleby krpk, Sml, Enkelställning. 


ett stort antal ytor reviderats samt ånyo gallrats och uppskattats, 


nämligen: 
Tallytor. 
Ytan Of: Hässleby = krpk Jönköpings län. 3-dje uppskattningen. 
» 69: Götaströms >» » » » » 
» Or Nöbbeleds » » » » » 
» -471—76: Lunnarsbo >» > » » » 
FN0-=ö1:- Vitthults » Kronobergs » > » 
> -86—387: Alträsk » Norrbottens >» » » 


302 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 

Ytan IT45 0 EBons krpk Värmlands län. 3-dje uppskattningen. 
» I115—116:' Vassgårda <> » » » » 

» 118—119: Åkers krutbruks 
rek. skog, Södermanlands » > » 
» 120—121: >» - häradsallm., » » » » 
» 120—130: Hässleby krpk Jönköpings » » » 
RON NS TRA ROCH AD: 
Tönnersjöhedens krpk Hallands » = 2-dra » 
32 ytor. 
Granytor. 

Ytan 150: Sikfors, Örebro län 3-d2je uppskattningen. 
> 226: Kolborshults krpk Kronobergs län 2-dra » | 
> 230: PVfangenutS SE » » > » 
> 23 Spånarps » Jönköpings >»»+ > » 

» 238—239: Skagersholms > Skaraborgs = >» » » j 
» 2 YA Tönnersjöhedens » Hallands » » » | 
7 ytor: 
Barrblandskogsytor. | 
Ytan 22 Kolborshults krpk Kronobergs län 2-dra uppskattningen. 
» 288: Kronobergs kungsgård, > » » » 
234—237: Skagersholms krpk Skaraborgs =» » » 
» AG Tönnersjöhedens krpk Hallands >» ? » 
7 ytor; 
Björkytor. 
Ytan 149: Sikfors krpk Örebro län 3-dje uppskattningen. 
» 1605: Skedala Hallands » » » 
2--ytor:; 
48 ytor. 


Vid de nyanlagda ytornas anläggning samt vid revision av äldre ytor ha 
undersökts 494 stående provstammar, 3,798 fällda provstammar, och 2,104 
gallringsstammar ha sektionerats (se tabell 2). 


Tabell 2. Uppskattade prov- och gallringsträd år 1919. 


| Fällda prov- | 
| Stående prov- | stammar, som «=: Sektionerat 


| 

| | Summa 
| ärta res äaNo | stammar. | sektionerats på | gallringsvirke.| undersökta | 
| | | varje meter. | träd. | 
Antal. | Antal. | Antal. | | 

| FA I 

| Talade so br AA SR an ST 2,082 1,382 IS RER 

| GRAN dre ekt oe NS SE ASKAN | 107 1,168 | 416 1,691 
| BJ ÖT sad se vel ss ee ERNA RENA | — 194 20080 490 I 
Ek ers essän NA RRSRRLNN | = 211 | — | 2XT | 
Jälkärk (CUTOPe1Sk) Gee | = | 89 | Z | 96 | 
|iBanksiana-tall sv CSPere ESS = | 54 = | Så 

| Diverseuträdslag mSsmermeyasea Te = | 3 | 3 

494 3,798 2,104 | ÄRGSNO 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 353 


4. Skogsträdens raser och främmande skogsträds användning i 
landet. 


b) Tyskt granfrö. Två serier granplanteringar av olika europeisk pro- 
veniens å Ovansjö kronopark (Gävleborgs län) och Oxböle kronopark (Jämt- 
lands län) ha reviderats och utvisat bättre trivsel hos granen, än vad tidigare 
förmodats. 

c) Lärk. Av det stora materialet lärkytor ha tvänne å Gammelkroppa i 
Värmlands län (ytorna 287 och 289) reviderats. 


5. Undersökningar rörande skogsmarken. 


b) Ljunghedar. En del planteringar å ljunghedar ha under året reviderats 
såsom: 
Ytan 17: I—III å Skedala krpk, Hallands län. 

» 18: I—IV och XIV å Tönnersjöhedens krpk, Hallands län och 

» 44 å Vrå stomhemman i Kronobergs län. 

Resultaten av dessa ytor beräknas ingå i den skildring av ljunghedarna, 
vilken är under utarbetande. 


6. Övriga arbeten. 


Bearbetningen av kronojägarnas rapporter ha under detta år utförts av skogs- 
biträdet G. Mellström. 

I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 16 har från 
avdelningen publicerats: 


GUNNAR SCHOTTE: Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöks- 
anstalt under år 1918. I. Skogsavdelningen, sid. 189—196. 
SVEN PETRIN!: Om formpunktsbedömning, sid. 163—183. 
— Formhöjdstillväxten å tallbestånd inom Västerbottens län, sid. 184—1838. 
Gösta MELLSTRÖM: Skogsträdens frösättning år 1918, sid. 1—26. 
Som flygblad har från avdelningen under året utgått n:o 18: Trädens frukt- 
sättning 1919 av GÖsTtA MELLSTRÖM. 


Assistenten, docenten IL. Mattsson-Mårn har varit tjänstledig hela året på 
grund av uppdrag såsom sekreterare hos skogstaxeringskommittén, och har 
e. jägmästaren Sven Petrini varit förordnad under tiden !/,—?3/; och Ole —3/33 
samt e. jägmästaren Olof Ekbom för tiden 24/.—5/6. Skogsbiträdet O. Hen- 
riksson har också varit tjänstledig hela året på grund av anställning hos skogs- 
taxeringskommittén med hr. Henning Andrén som vikarie. 

Experimentalfältet den 6 februari 1920. GUNNAR SCHOTTE. 


354 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 


Il. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Första delen av berättelseåret har liksom vanligt ägnats åt innearbeten, 
undersökningar på laboratoriet och författande av avhandlingar. Förestånda- 
ren slutförde sina undersökningar över skogsträdspollenets spridningsförmåga 
och författade en avhandling över detta ämne, som införts i anstaltens med- 
delanden för år 1919. Föreläsningarna 1 marklära för Skogshögskolans jäg- 
mästarekurs under månaderna februari—april togo därefter en väsentlig del 
av hans tid i anspråk. Under vårmånaderna iordningställdes en apparat för 
elektrometrisk bestämning av vätejonkoncentrationer i lösningar, vilket arbete 
tog rätt lång tid i anspråk genom de svårigheter, som kristiden vållat för 
anskaffning av apparater och nödiga kemikalier. Det under åren insamlade 
materialet för studier över skogarnas försumpning var också föremål för be- 
arbetning under vårens lopp. 

Assistenten i botanik anordnade under en resa i slutet av mars och början 
av april en serie stationer i södra och mellersta Sverige för anställande av 
observationer över tiden för skogsträdens bladsprickning, lövfällning och blom- 
ning samt för iakttagande av tillväxtens början, förlopp och avslutning. Under 
året har sedermera material belysande dessa företeelser insamlats från 11 olika 
stationer, spridda över landet från Skåne i söder till Idre (norra Dalarna) och 
Bispgården (östra Jämtland) i norr. Det insamlade materialet kommer att 
under den närmaste tiden bearbetas för att med ledning av de därigenom 
vunna resultaten utarbeta en plan för fortsatta iakttagelser över de klimatiska 
faktorernas inverkan på skogsträdens tillväxt. 

I början av maj anlades å Törnby stomhemman inom Stockholms revir ett 
mindre försöksfält för studier över ärftligheten av vissa av dr SYLvEÉN urskilda 
granformer. Materialet till dessa studier hade insamlats av dr SYLvÉN vintern 
1916 å Sundsmarkens kronopark i norra Västergötland, varefter fröna utsåd- 
des samma vår 1 anstaltens plantskola. 

De egentliga sommararbetena togo sin början i mitten av maj månad, då 
föreståndaren företog en resa till norra Småland för att tillsammans med läns- 
jägmästaren i Jönköpings län planera olika skogsodlingsförsök å svårföryng- 
rade sandhedar. En framställning om hjälp vid dessa arbeten hade gjorts 
från skogsvårdsstyrelsen i nyssnämnda län. Härefter företog föreståndaren 
tillsammans med föreståndaren för skogsavdelningen och laboratorn i skogs- 
entomologi en gemensam resa till Öland, där vi tillsammans med länsjäg- 
mästaren i Kalmar län diskuterade åtskilliga biologiska frågor angående skogs- 
förhållandena på Öland, framförallt rörande dess kulturskogar. 

Tiden från slutet av juni till och med början av augusti ägnade föreståndaren 
åt undersökningar i Norrland, varvid den huvudsakliga tiden användes till 
revisioner å försöksfälten för studier över skogsmarkens försumpning samt åt 
iakttagelser över skogsväxtens utveckling å torrlagda myrmarker. Assistenten 
1 skogsbotanik åtföljde föreståndaren på en stor del av dessa resor, såväl för 
att biträda vid förefallande undersökningar som för att själv sätta sig mera 
in i de skogsbiologiska frågor, som äro av vikt för Norrland. Senare delen 
av sommaren ägnade föreståndaren åt studier över humusformerna i mellersta 
Sveriges barrskogar, varvid Jönåkers häradsallmännings skogar i Björkviks 
socken i Södermanland utgjorde det förnämsta studiefältet. 


PEEOENEN 


II. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN 3505 


Assistenten i skogsbotanik studerade under augusti månad den fysiologiska 
inverkan, som den i Norrland rikliga lavbehängningen på barrträden, fram- 
för allt på granarna, kan utöva på trädens tillväxt och trevnad. I september 
månad företogs av honom en kortare resa till Halland för observationer över 
en epidemiskt uppträdande sjukdom på tallen, förorsakad av angrepp av 
Cenangwum Abietis. 

Assistenten i marklära med geologi har under hela året varit upptagen med 
sina kemiska undersökningar över den normala skogsmarksbildningen i Norr- 
land. En större redogörelse för dessa undersökningar håller för närvarande 
på att utarbetas. För att komplettera sina tidigare gjorda undersökningar 
företog assistenten en fjorton dagars resa i övre Norrland samt ägnade seder- 
mera en månad åt skogsmarksundersökningar i mellersta Sverige. 

I medio av september voro de egentliga utearbetena avslutade, varefter 
den återstående delen av året ägnats åt innearbeten. Härunder har utförts 
en större undersökning över surhetsgraden hos olika humusformer samt åtskil- 
liga studier, ägnade att belysa kvävets omsättning i skogsmarken. Assi- 
stenten i skogsbotanik har bearbetat sina iakttagelser över lavbetäckningens 
fysiologiska betydelse för granarnas tillväxt. Assistenten i marklära har utom 
åt sina föreläsningar vid Skogshögskolan ägnat sin huvudsakliga tid åt utar- 
betandet av en avhandling över skogsmarksbildningen. 

Liksom under föregående år har föréståndaren fungerat som ordförande 
för skogstaxeringssakkunnige, vilket uppdrag tagit hans tid rätt mycket i anspråk. 

Under året ha följande avhandlingar publicerats från avdelningen i anstal- 
tens meddelanden eller flygblad: 


HENRIK HESSELMAN: Om törskatesvampens spridning. Flygblad n:o 15. 

— TIakttagelser över skogsträdspollens spridningsförmåga. Meddelanden h. 16. 
TORSTEN LAGERBERG: Snöbrott och toppröta hos granen. Meddelanden h. 16. 
LARS-GUNNAR ROMELL: Anatomiska egendomligheter vid en naturympning av 


gran på tall. Meddelanden h. 16. 


Experimentalfältet den 19 januari 1920. 
HENRIK HESSELMAN. 


356 SKOGSFÖRSOÖKSANSTALTEN 1919 


III. SKOGSENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 


Vintern och våren till början av maj upptogs — med undantag av den tid 
som undervisningen vid Skogshögskolan samt arbetet med de entomologiska 
samlingarna krävde — av utarbetandet av en översikt över skogsinsekternas 


skadegörelse under 1917, 1 vilken inryckts en längre skildring av tallmäta- 
rens senaste uppträdande samt av den nu pågående härjningen av granspin- 
narestekeln å Dalby krpk. Därjämte fortsattes utarbetandet av de hittills 
gjorda undersökningarna över märgborrarna, varjämte ytterligare en uppsats 
över våra barkborrar och deras gångsystem gjordes färdig för publikation. 

Under sommarens resor studerades granspinnarestekelns uppträdande å Dalby 
krpk vid besök i början av maj, i juni och i mitten av augusti. Liksom under 
föregående år utfördes för Försöksanstaltens räkning mera detaljerade undersök- 
ningar över denna insekt av en Lundaentomolog, detta år amanuensen S. Hermans- 
son. Över tallmätarens uppträdande i Västerviks stadsskog gjordes av skogseleven 
P. Börjesson undersökningar med särskild hänsyn till angreppets följder för träden. 

Märgborrarnas uppträdande studerades vid Kolleberga, på Bromö samt vid 
Grönsinka. Vid Kolleberga anordnades med jägmästare A. F. Bergmans hjälp 
fällningar för att utröna, huruvida en andra generation av märgborren förekommer, 
vilka försök i mitten av augusti reviderades. Granbarkborrens uppträdande 
studerades på Omberg och vid Alkvettern. De försök rörande bästa tiden 
för iordningställande av fångstträd, som utförts av jägmästare Hj. Sylvén, revide- 
rades i likhet med försöken rörande avverkningstidens inverkan, som utförts av 
jägmästare F. Lindberg i Bispgården samt av länsskogvaktare A. Johansson i Lit. 

Vidare ha tallvivelns och splintvivelns uppträdande studerats vid Bjärsgård, 
på Bromö, vid Grönsinka och Bispgården, snytbaggens uppträdande vid Hov- 
gård och Grönsinka samt den svarta granbastborrens förekomst vid Blomberg 
på Kinnekulle. Slutligen har silvergranlusens uppträdande på Omberg samt 
den töckniga fjällmätarens förekomst vid Åre och Medstugan studerats. 

Försöken över bästa tiden för framställandet av fångstträd för barkborrar 
fortsättas vid Grönsinka liksom även försöken över avverkningstidens inver- 
kan vid Bispgården, varjämte försök över barkningsgradens och exponeringens 
betydelse äro planerade 1 samarbete med forstmästare Lindman vid Gammel- 
kroppa. Försöken att genom stympning av tallens krona erhålla säkrare 
siffror på härav föranledd tillväxtminskning fortsättas vid Grönsinka. 

Hösten och vintern ha i stor utsträckning ägnats åt bestämning och ord- 
nande av under de senaste somrarna insamlat biologiskt material, varjämte 
utarbetats ett flygblad över den svarta tallbastborren och den svarta gran- 
bastborren, vilket är under tryckning. Förarbeten för en översikt över skogs- 
insekternas skadegörelse under 1918 äro också utförda. 

I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, häfte 16 ha publicerats: 
IvAR TRÄGÅRDH: Skogsinsekternas skadegörelse under år 1917, sid. 67—114. 
— Redogörelse för verksamheten vid Skogsförsöksanstalten, III. Skogsento- 

mologiska avdelningen, sid. 196—1938. 

Som flygblad n:o 17 har utgivits: 

IvAR TRÄGÅRDH: Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade bark- 
borrar och deras gångsystem, 10 sid. 

Experimentalfältet den 15 januari 1920. IVAR TRÄGÅRDH. 


IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK SOM 


IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I 
NORRLAND. 


Innearbeten ha pågått, då ej resor och fältarbeten hindrat det, och hava 
utgjorts dels av registrering, bearbetning och till en del publicering av under- 
sökningsmaterial, dels av kottklängning och fröanalytiska arbeten, dels slutli- 
gen av den skriftväxling, som planläggningen och utförandet av försöksarbetena 
i dess helhet nödvändiggjort. 

Reseperioderna hava omfattat den 7—19 april, 20 maj-—30 juni samt 25 
juli>—I oktober. 

Avdelningens personal har under Dberättelseåret utgjorts av undertecknad, 
försöksledare, samt skogsbiträdet, e. kronojägare F. Mareld. Såsom extra skogs- 
biträden hava därjämte under kortare perioder av sommaren tjänstgjort e. 
kronojägare J. Forssén och skogspraktikanten N. Gröndahl, den förre under 
tiden 25 maj—=13 juni, den senare under tiden' 24 maj=i5 juni. 

Vid avdelningen ha under år 1919 följande arbeten kommit till utförande: 


1. Undersökning av norrlandsskogarnas fröproducerande förmåga. 


Liksom under föregående år ha undersökningar bedrivits rörande 

a) Tallens och granens kottsättning, frömängd och fröbeskaffenhet i olika deiar 
av Norrland. 

Till svar å ett större antal, redan hösten 1918 utsända rekvisitionscirkulär 
inkommo under 1919 49 försändelser av tallkott om i regel 20 liters rymd 
och 5 försändelser av grankott om i regel 25 liters rymd. Samtliga dessa 
kottprov ha blivit klängda. 

Groningsundersökningar hava utförts såväl i Jacobsenska apparaten som i 
sandlådor och detta dels med det 1917 insamlade frömaterialet, 97 prov av 
tall, dels med 1918 års fröprov, 24 av tall och 438 av gran. Med samma 
frömaterial ha vidare frilandssådder utförts på 3 olika platser, nämligen vid 
Experimentalfältet, i Mo & Domsjö A.-B:s plantskola vid Moälven i Ånger- 
manland samt å Munksund & Ytterstfors A.-B.-s hemman Storånäs vid Avafors 
i Norrbotten — allt i syfte att erhålla upplysning om markgroningsprocenter, 
eftergroning o. d. Intressanta rön över dessa förhållanden ha erhållits vid 
revisioner, som jämväl under berättelseåret företagits i 1918 års frilandssådder 
vid Bispgården och Gällivare. 

Förelöpande meddelanden rörande avdelningens fröundersökningar ha under 
året offentliggjorts dels i tidskriften »Skogen», häft 4, dels i Skogsförsöks- 
anstaltens flygblad n:o 16, dels slutligen genom föredrag, hållet vid Skogs- 
vårdsföreningens extra möte den 24 november. 

För utrönande av tallens och granens självföryngringsförhållanden i gräns- 
områdena för dessa trädslags utbredning mot norr och uppåt fjällen ha i sam- 
band med andra arbeten ett par exkursioner företagits inom nämnda områden, 
varjämte genom utsända frågecirkulär åtskilliga meddelanden häröver inför- 
skaffats från skogsstatens bevakningspersonal. 

b) Kottsättningens styrka hos samma trädindivid under olika år samt frågan om 
befintligheten av en individuell särprägel hos fröet från olika moderträd 
har liksom under 1917 och 1918 studerats hos 20 försökstallar vid Gälli- 


358 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 


vare, i det att från dessa träd den totala kottkvantiteten insamlats samt egen- 
skaperna hos fröet från respektive träd undersökts. 

c). De gamla trädens fröbarhet. 

De 5 parallellserier av tallfrö och 4 av granfrö, som insamlades 1918, ha 
blivit undersökta i anseende till grobarheten. Ytterligare ett dylikt jämfö- 
rande prov av tall har under året insamlats vid Storsund i Norrbotten. 

Med tillhjälp av ett särskilt anslag ha tidigare rådande missförhållanden rö- 
rande värmetillförseln till Skogsförsöksanstaltens klängkammare blivit åtmin- 
stone delvis avhjälpta, så att kottklängningen 1919 kunnat försiggå å anstaltens 
egen "lokal. För samma anslag hava likaledes tvänne större, för avdelningens 
fortsatta fröundersökningar oumbärliga Jacobsenska groningsapparater med stativ 
och gasramper jämte en del övrigt tillbehör anskaffats. 


2. Försök för erhållande av naturlig föryngrimves 


Inom denna försöksgrupp ha under år 1919 försöksytor av två olika slag 
blivit behandlade. 
a) Flor, avseende att jämföra värdet av markberedning av olika slag. 


Slutbehandlade ha följande fält blivit: 


försöksyta n:o 448, avd. I—IV om 1 hektar i Frostvikens revir och 
» > 465, » I--VI » 3 <:> å Storånäs (Munksund & Ytterst- 
fors A.-B.) nära Avafors, d. v. s. 
2 försöksytor med tillsammans 10 avdelningar och en areal av 4 hektar. 


De markberedningsmetoder, som bliv't jämförda sinsemellan och med en 
orörd jämförelseparcell äro bredbränning, flåhackning, (yta n:o 4438), plöjning 
med Widéns kulturplog (yta n:o 465), Dybecks finnplog (yta n:o 465) samt 
fjäderharv (yta n:o 465). Markberedningen har åtföljts av sådd med kända 
frömängder. 

Som två avdelningar av yta n:o 465 omkring en halv månad efter kulturens 
utförande övergingos av vådaeld, och även yta n:o 448 ansågs 1 vissa avse- 
enden mindre upplysande än som avsett varit, utlades på hösten samma år 
tvänne nya försöksfält i närheten av de förutvarande, nämligen: 


Oo 


försöksyta n:o 469 om 1,3 hektar å samma plats som yta n:o 465 och 
» ESD IE » » » > » » > A48; 

alltså 2 nya markberedningsytor om tillsammans 2,5 hektar. 

b) Ftor, avseende att belysa fröspridningens storlek och marktäckets förändring å 
trakthygge på olika avstånd från beståndskant. 

Av detta slag har ett försöksfält blivit slutbehandlat, nämligen försöksyta 
n:0: 466 om 9 hektar i f. d. Jörns revir. 

Försöksytan utgöres av ett kvadratiskt, 300 m brett, 1 norr—söder, 
öster—väster orienterat trakthygge i tallskog av hedartad typ. Över hela ytan 
har ett system av I kvm stora, i 10 meters kvadratförband belägna rutor 
blivit utlagt. På varannan ruta har markbeteckningen avlägsnats samt jorden 
luckrats och jämnkrattats för att tillåta säkra iakttagelser över mängden av 
uppkommande självsådda plantor. På varannan ruta åter har marktäcket läm- 
nats orört; meningen är att här iakttaga, hur detta efterhand förändrar sig på 
olika avstånd från beståndskanterna, ävensom i vad mån hyggesvegetation av 
olika slag eventuellt inverkar på rikligheten och beskaffenheten av den själv- 
sådd, som uppkommer i densamma. 


IV. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 359 


För att under vintern 1919—1920 avverkas har en liknande försöksyta, 
n:o 468 om 6,25 hektar (250 mx 250 m) utstakats å Valå skog (Mariebergs 
A.-B.) nära Hoting i Ångermanland. Detta fält ligger i mossrik granskog. 
Ett för samma ändamål hösten 1918 avsatt och i berättelsen för nämnda år 
som yta n:o 467 betecknat område inom f. d. Piteå revir har däremot vid 
närmare granskning befunnits mindre tjänligt att tagas i anspråk för försöks- 
ändamål och har därför ej blivit vidare behandlat. 


3. Skogsodlingsförsök. 
A. Å fastmark. 

Av hithörande försöksytor ha 5 olika slag under berättelseåret blivit före- 
mål för behandling. 

a) Ftor, avseende att jämföra olika såddmetoder. 

Endast en ny försöksyta, n:o 447, avd. I—VI, om 0,30 hektar 1 Frostvi- 
kens revir har slutbehandlats. 

De såddmetoder, som jämförts, äro rutsådd med och utan djupluckring 
samt streck- och rispsådd. Som ett litet bidrag till lösningen av den ännu 
föga utredda frågan om olika inhemska granproveniensers härdighet och an- 
passningsförmåga, ha jämte sådd med granfrö från Frostvikens revir också ut- 
förts sådana med granfrö från Dalarna och från övre Norrbotten (Juckasjärvi 
revir.) 

b) Flor, avseende att jämföra vår- och höstsådd. 

Inom samtliga de 3 försöksserier, vilka påbörjades 1912, ha även under 
1919 nya anläggningar av parceller och revision av äldre sådana företagits. 

Kulturer under respektive vår och höst ha sålunda utförts i följande omfattning: 


försöksyta n:o 215 B, avd. XV o. XVI, om '0,0682 hektar i Gästriklands revir, 
» RT OS US REK MERES VIT I ANOR OG Ser or NBISpRardensmevio: 
» » 23 IDE RR ONE SON BRG) oj » » Selets revir, 
tillsammans på 3 försöksytor och 6 avdelningar med en sammanlagd are 
av 0,2046 hektar. 


Plantrevision har samtidigt med respektive höstsådder utförts å yta n:o 215 A, 
avd. XII, 215 B, avd. XIII—XV, 216 C, avd. XII—XV, 233 C, avd. X—XIV 
och 233 D, avd. XV, d. v. s. på tillsammans 14 avdelningar med en areal 
av 0,4774 hektar. 

Nystakning för försökens fortsättande år 1920 och 1921 har blott behövt 
ske beträffande yta n:o 216 1 Bispgårdens revir, varest i närheten av 216 C 
en ny yta, 216 D, om 0,1364 hektar blivit utsatt. 

c) Ftor, avseende att utröna utsädets beroende av höjdläget. 

Efter resultatlös rekognoscering på ett par allmänna skogar i samma trakt 
utlades å Mo skog (Tegefors A.-B.), nära Järpen i Jämtland, en serie om 4 
försöksytor, avsedda för ovanstående ändamål. Ytorna, som åsatts n:o 517 
A—D och tillsammans hålla o,8 hektar, representera höjdlägena 330, 430, 
530 och 630 m över havet. De äro alla belägna i granskog och äro av- 
sedda att besås med frö av samma trädslag, så snart dylikt frö kan insamlas 
i omgivningen av respektive ytor. 

d) FPtior, avseende att jämföra olika planteringsmetoder. 

Endast en försöksyta, n:o 467, avd. I—IV, om 0,2 hektar i Frostvikens 
revir, har slutbehandlats. 


360 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 


De använda planteringsmetoderna äro: plantering i s. k. öppna gropar, 
spettplantering med redskap av två olika typer (Paulis och Lindbergs modeller) 
samt klämplantering i hål, stuckna med knivliknande järn (Mo & Domsjö 
modell). s 

Påräknad plantering av försöksytorna n:o '362 och 363 B i Ängeså revir 
och n:o 402 i Malgomajs revir måste anstå, då avdelningens egna, tidigare 
utförda sådder med granfrö från Juckasjärvi, V:a Korpilombolo och Burträsks 
revir 1 plantskolan vid Brännberg visade sig så gott som utgångna våren 1919, 
och annat plantmaterial av tillräckligt nordlig proveniens ej stod att erhålla. 

För eventuell nyplantering i granskog i högläge (630 m över havet) har å 
Mo skog (Tegefors A.-B.) nära Järpen i Jämtland avsatts en ny yta, n:o 518 
om 0,4 hektar. 

e) Ftor, avseende att jämföra olika plantförband. 

I avsikt att bibehålla det ursprungliga plantförbandet har hjälpplantering 
utförts å samtliga år 1917 nyplanterade försöksfält av detta slag, nämligen: 


försöksyta n:o 371, avd. I—III, om 1,47 hektar i Jörns revir, 


» 200300, or TINY Se > » V:a Åsele revir, 
» AN AT 2,, 2 ITS > » Östersunds >» och 
» AATO, I av I LILI EOR0 » > ÅTeErrEVir, 


tillsammans 4 försöksytor med 12 avdelningar om sammanlagt 4,84 hektar. 


B. Å avdikad mark. 


f) Fior, avseende alt utröna utsikterna för skogskultur å avdikad myrmark av 
olika slag. 

Å samtliga de 11 försöksytor, n:o 451—461, vilka år 1918 utstakades på 
myrar av olika typ (— se årsberättelsen för 1918 —) å Mo & Domsjö aktie- 
bolag tillhöriga marker i Anundsjö socken av Ångermanland, utfördes kultur 
under år 1919. Följande avdelningar och arealer blevo därvid behandlade: 


av yta n:o 451, avd. 1—20, 23—28 och 31—32, s:ma 28 st. om 0,3872 hektar, 


» » 452, » 1I—16 och 19—20, > 2008 EO » 
» » VE ALS Rora 0 NEC » IT 22 2 20 2 OMR » 
» » DIREAISELS I 1O 4 13 22, STITELOND > -O;2 » 
» EZ USS I Sa BONG AT Mä ef Fr Vv20 BANOR » 
ARS SN fc Lr USÖ et or (ES ia > UTO SK AKOÖR » 
» » Zn VAS FE-RO ARR RNGAE a 2002 NRNOT » 
» >» >» 458, » I—4, 7—10. OCchi13—24, 2» 20 > O;j22 » 
» » » 459, » NO , NORS FO » 
pir > 400, > TITO OCh 201- 24, Fr OST AROS » 0. 
$i BA BA ÖT Nr ITS, (NÖLOCRI NOS 204, 2 r202N KO > os 


inalles 208 avdelningar om tillsammans 2,2272 hektar. 


De använda kulturmetoderna äro valda med syfte att bidraga till lösningen 
av följande frågor: ; 


1:0) I vad mån är tall eller gran lämplig? 

2:0) > » >» >» sådd >» plantering lämplig? 

3:0) Kräva såddplantorna för att bilda normal svamprot (mycorrhiza) att skogs- 
jord påföres torven? 

4:0) I vad rnån gagnar tillförsel av konstgödsel? 


frn 


IV. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 361 


5:o0) Kan myrens eventuella -frostländighet eller långvariga käle bättre fördra- 
gas av utsäde eller plantor av nordligare proveniens än försöksplatsens? 


I regel har varje försöksyta uppdelats i 24 parceller, behandlade enligt 
följande skema: 


| Lä NI | Erna on | 


| | 
- sl S SE SE 
ICKE gödslad | Konstgödslad IeTeke gödslad | Konstgödslad 
| | | | | | 2 
I I I LR 
I | | I | | (Sa 
| | | | 
a) | | | | | SES 
oc | | | | = 
| I I | | 
RA | | 
| | 2 
EE 
om 
= 
gl 
I on 
I (] 
I | Pa 
| | 
3 | 3 
= S 
HL KR 
vu v 
2 2 
2 = 
s S 
>= | | | > 
I I I 
Os LL | AN [AR EF ARE 
KH re sc DNE 1 = LR FS Ur RER SNS 
Ekere DE Ä vo SE 5 oo JE Ho ÖS MRS LERSTA 
Oo =0M = SE ee (SES do (Se an OTEL ses 
NRA st Zz Oo = 5 AES ES FAN RES KE ARS SSA 
SÖ och = 2 och = RN Ae 22 ol 2 - 2 FS 


Sådden är utförd som rutsådd i I mX1 m:s kvadratförband, men utan 
någon som hälist upphackning av torven. I varje såddruta äro 40 frön ut- 
sådda. Det använda fröet är av följande proveniens och ålder: 


tallfrö från Ångermanland, trakten Skorped— Trehörningsjö, insamlat 1911, 


> » Norrbotten, Storbackens revir, » HÖÖR 
granfrö » Angermanland, Tåsjö > » 1914, 
Na » Norrbotten, V:a Korpilombolo revir, > 1918. 


Planteringen är utförd med -åriga plantor, vilka nedsattes i 1 mXI1 m:s 
kvadratförband med adande av planteringsjärn (Mo & Domsjö modell). 
Tallplantorna från Ångermanland ha uppdragits av frö från Moälvens ådal, 
de från Norrbotten av frö från Råneå revir. Liksom ifråga om vissa försöks- 
ytor, omnämnda under moment 3 d, orsakade också här bristen på gran- 
plantor av norrbottnisk härkomst att plantering med dylika t. v. måst anstå. 
För att möjliggöra en direkt jämförelse mellan samtliga granplanterade parceller 
har under sådana förhållanden även utsättandet av granplantor av ångerman- 
ländsk härkomst uppskjutits, till dess norrbottensplantor kunna erhållas. 

Å de konstgödslade parcellerna har varje såddruta eller planterad planta 
erhållit 20 gr. av en blandning bestående av lika viktsdelar Domnarvets tomas- 
fosfat och 20 9 -igt kalisalt. 

Vad slutligen tillförseln av jord angår, så har härvidlag skillnad gjorts mellan 
sådana myrjordstyper, å vilka, enligt docent E. MELINS undersökningar, ur frön 


362 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1919 


uppvuxna plantor hava mycorrhiza, och sådana, där mycorrhiza ej utbildats. 
På försöksytorna av förstnämnda slaget utgöres den tillförda jorden av fint grus 
eller sand, på ytorna av sistnämnda slaget av skogstorv. Å yta n:o 451, Vars 
storlek tillåtit att försök gjorts med båda jordslagen, har så skett; å ytorna 
n:o 452—454 och 457 har endast sand och å ytorna n:o 455, 456, 458 
—461 endast skogstorv påförts. 

De små ytorna n:o 456 och 459 avvika såtillvida från det allmänna skemat, 
att å den förra frö och plantor av enbart ångermanländsk, å den senare av 
enbart norrbottnisk proveniens använts. 

Ett skyfallsliknande regn, som någon tid efter kulturernas avslutning över- 
gick trakten, vållade så betydliga skador på yta n:o 456, att denna tyvärr 
måste anses som helt förstörd. 

För studium av grundvattenståndet och dess växlingar anlades på efter- 
sommaren efter professor H. HESSELMANS anvisning 80 stycken grundvattens- 
brunnar på en del av ytorna, nämligen 15 st. å yta n:o 451, 16 st. å yta 
N:0 452, II st. å yta n:0 453, 8 st. å yta n:0 454, 10 St. dyka msobssmritle 
st. å yta n:o 458 och 8 st. å yta n:o 461. I dessa brunnar ha senare vatten- 
ståndsmätningar utförts en gång i veckan, ända till dess isläggning inträdde. 

Att myrmarksytorna i förhållande till den ringa totala arealen kräft ansen- 
ligt av avdelningens både arbete och penningemedel för året behöver knappt 
påpekas. 

En översikt över avdelningens samtliga kulturarbeten under berättelseåret 
visar följande slutsiffror: 


nykultur har utförts på 19 försöksytor och 235 avdelningar om 15,9318 hektar, 


hjälpkultur » » ör MAA » » T2 » i - MNBA » 
S:ma kultiverade 23 försöksytor och 247 avdelningar om 20,7718 hektar, 

»  nyutstakade 9 » > ”TO;3304 RE 
S:ma behandlade 32 försöksytor om tillsammans 31,1082 hektar. 


I en för Skogsförsöksanstaltens räkning mnyanlagd plantskola å Storånäs 
(Munksund & Ytterstfors A.-B.) vid Avafors ha för framtida behov omskolats 
en del tallplantor, uppdragna av frö från Råneå och Ängeså revir, samt ut- 
förts sådder med tallfrö från Räneå och Storbackens revir. 

Jämlikt beslut, fattat vid 3-årsmötet på Skogsförsöksanstalten 1918, ha äldre, 
genom spettplantering utförda skogsodlingar blivit undersökta i syfte att utröna, 
huruvida denna kulturmetod orsakar en för plantans senare utveckling farlig 
klumprotsbildning. Ehuru årets undersökningar omfatta 18 stycken dylika 
kulturer av minst 5 års ålder och på olika markslag, anses det föreliggande 
materialet ännu ej tillräckligt för att berättiga till avgörande slutsatser. 

Avdelningens negativsamling har under 1919 ökats med 39 dugliga plåtar 
och omfattar nu 135 sådana, alla i formatet 13 X 18 cm. 

Diariet för 1919 upptager under 31 olika nummer 689 avgångna och 346 
inkomna skrivelser och törsändelser. 

För avdelningens verksamhet under berättelseåret ställdes genom Kungl. 
brevet den 18 december 1918 en summa av 23,600 kr. till förfogande, vartill 
sedermera, på grund av Riksdagens skrivelse n:o 9 B den 12 juni 1919, 
ytterligare kommo 2,100 kronor. Det totala beloppet, 25,700 kr., har också 
i dess helhet förbrukats. 


rimentalfältet den 31 januari 1920. 


” Y AN Ka 
vad EDVARD WIBECK. V 
a 

j | 
ml 


jp 


De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
sända sina publikationer under adress 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 


Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 
rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
Adresse gelangen zu lassen 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimenta 
Forestry are requested to send these to 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des 
Foréts de la Suede sont priées de les envoyer å 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de la Suede) 
EXPERIMENTALFÄLTET, SUÉDE. 


Av Statens Skogsförsöksanstalts publikationer äro hittills utgivna: 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


Fältet" I. 1904, 53 Sid: 4 fig: Slutsålt (Vergriffen). 
EST gO5. - 80 FI V220 tanOCh 2 tavlor »> » 
> S000. I10 NESS ANG VE » > 
> KINDO: -1IO8 + 12 > 26 > > » 
TNnTI908. 280 + 29 » 106 > ER APR > > 
MI0T000. 240-26 > 54 3 IAEA Pris 2,25 kr. 
> NENEOILO; 238 F€ 32 »' 10 > » > 
> MENT: 270 + 23: 5 TA CV » > 
rOdirOr2. 270-38 + 83 ss och 3 tavlor > > 
MONO T3S. 2284 30 » 67 > > 2 3» » > 
MISTA: 200 24 » 62 6 rYN2 I > > 
MERA TOrS: 1062 F 30 > 57 > > 


> 13—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 
(för 2 delar). 

> 3 » (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. > > 

FTSE LgI8. 290 + 32 sid. 61 fig. Pris 4,50 kr. 

FIrON 1019. 210 sid., 42 fig. Pris 6 kr. 

Härnnerg20. 363 sid:, 4 planscher och 43 fig. Pris 9 kr. 


Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare. (En ny publikationsserie, som ej 
samtidigt. inflyter i någon skogstidskrift.) 
I. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Omberg, utarbetad av GuN- 
NAR SCHOTTE. 40 sid., med 4 kartor, 11 tabeller och 1i grafisk framställning. 
Prisi25 Kr; 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 


N:o 1. Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid. 
2 kartor. Pris 10 öre. 

N:o 2. Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 

N:o 3. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., I fig. 
Pris 10 öre. 

N:o 4. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid. 
2 Kartor. i Ens irov Ore 

N:o 5. Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre. 

N:o 6. Frädens fruktsättning år 1915. Av EDVARD WIiBECK. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre; 

N:o 7. Frädens fruktsättning år 1916. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 

N:o 8. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av Ivar TRÄGÅRDH. 28 
Sid:,' 27 "fig: IPNsS-30L-öfe: ; 

N:o 9. Trädens fruktsättning år 1917. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10: öre. i 

N:o 10. Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år FORN Av Ivar TrRä- 
GÅRDH. 28 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 

N:0 11. Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- 
märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. 
5 SIA, 7 ME. NEINS)IOvOfG: 

N:o 12. Tallviveln (Pissodes pint 1L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- 
aktad skogsinsekt. Av Ivar TRÄGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 

N:o 13. Trädens fruktsättning år 1918. Av Gösta MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 

N:o 14. Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius JAC.). Av IvAR TRÄGÅRDH. En 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 

N:o 15. Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid. 4 fig. Pris 30 öre, 

N:o 16. Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WIBECK. 12 sid. 3 fig. 
Pris 30 öre. 

N:o 17. Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 
system. Av IvAR TRÄGÅRDH. 10 sid. 8 fig. Pris 30 öre. 

N:o 18. Trädens fruktsättning år 1919. Av GöstA MELLSTRÖM. 8 sid., 2 kartor 
Pris 30 öre. 

N:o 19. FTallbastborren och granbastborren, två fiender till skogskulturer. Av IvArR 
IERAGAÅRDEH,. 6 Sid, 3 Mg: - PriSsksonores 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 
försöksanstalt, Experimentalfältet. 


MEDPERANDEN 


FRÅN 


STATENS 
SKOGSFÖRSOKSANSTALT 


HÄFTE 418. 1921 


MITTEILUNGEN AUS DER REPORTS-+ OF-ITHE  SWEDISE 
FÖRSTLICHEN VERSUCHS- INSTITUTE OF EXPERIMENTAL 
ANSTALT SCHWEDENS FOÖRESTRY 
18. HEFT No 18 


RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCEES 
DESERÖREISE DELLA SVEDE 


No 1& 


CENTRALTRYCKERIET 2 STOCKHOLM 1921 


a FE AN N 
yra 
” 0 äv 
Li | 
I 
s 
SA NM 
j 4 NAT 
rt 
| In [a 
HERA är: AE 


REDAKTÖR: : 
Moln, Mi SPROFESSOR GUNNAR SCHOTTE Vuteiven 


I i 
v 4 . 
LU 
I Tä veN 
eg [ LL + 
i 
Ä 4 
i 
/ ' "4 inde d 


INNEHÅLL. 


TRÄGÅRDH, IVAR: Undersökningar över den större märg- 
borren, dess skadegörelse och bekämpande s... mmm 
Untersuchungen iiber den grossen Waldgärtner (Myclophilus piniperda)......... 

MATTSSON MÅRN, L.: Märgborrens kronoskadegörelse och dess 


Hveskana på tallens tillVäXt-.sjo---:cs->--, csn dates sss nens Ar 
Die Kronenbeschädigung des grossen Waldgärtners und deren Einfluss auf 
KET SR CET KT ELEN ba sonas sin. op lad ole sann aka sine isI al SIS sjsler sa ika sales olsen ss 


TAMM, 0O.: Om berggrundens inverkan på skogsmarken. Med 


specialstudier inom Värmlands hyperittrakter ...........s.... 
Uber die Einwirkung der festen Gesteine auf den Waldboden. Mit Spezial- 
studexwWinkden). Elyperitgegenden V ärmlan GS). oss... sdes-sssscd es scr aieo ns series jsjNajs lea 


PETRINI, SVEN: Stamformsundersökningar. En sammanfattande 
analys av norrländskt tallmaterial med avseende på de 
faktorer, som bestämma noggrannheten vid aptering på 


FN SN aa R Marks [ Ye a ee a (6 år5 a/s ale sa) seja) Sjlel Sn, nade asks aa are) Sas fonyå talas Sia fs eNeja A, Scala tri r ink SSA a ROS erela 
Stem form investigations. Accuracy of yield estimation of standing trees...... 


STÄLFELT, M. G.: Till kännedomen om förhållandet mellan 
solbladens och skuggbladens kolhydratsproduktion ............ 


Zur Kenntnis der Kohlehydratproduktion von Sonnen- und Schattenblättern ... 


TRÄGÅRDH, IVAR: Skogsinsekternas skadegörelse 1918 ............ 


Das Auftreten der schädlichen Forstinsekten in Schweden im Jahre 1918 ...... 


SPESSIVTSEFF, PAUL: Bidrag till kännedomen om splintborrar- 


USE GIFI OS BITNA Ove eos set SST ek Sad se la Ja dels Anka FaR Slots d SMA SEINE TAS 
Beitrag zu Kenntnis des Ernährungsfrasses bei den europäischen Splintkäfern 
NERE OTO DA STRID) SN nås oa ars) RANA fe SE mk mr Na ss 5 Sa ls sf säerå RE ble lere Bale SAGE 


Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt 
under år 1920. (Bericht iber die Tätigkeit der Forstlichen Ver- 
suchsanstalt Schwedens im Jahre 1920. Report about the work 
of the Swedish Institute of Experimental Forestry.) 


I, Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung; Forestry division) av 
(ETN NARE CTO TET BR a ba gastar arsle ds ds NE SA Rs MAAS nns 
II, Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Ab- 
teilung; Botanical-geological division) av HENRIK HESSELMAN 


III, Skogsentomologiska avdelningen (Forstentomologische Abteilung; 
Entomological division) av IVvAR TRÄGÅRDH 


Sid. 


105 


IV. Avdelningen för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung fir 
die Verjingungsversuche in Norrland; Division for afforestation 
problems in Norrland) av EDVARD: WIBECK (I:sssoosssäcoooc esse KE 


Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt 
under år 1921. (Bericht iber die Tätigkeit der Forstlichen Ver- 
suchsanstalt Schwedens im Jahre 1921; Report about the work 
of the Swedish Institute of Experimental Forestry.) 


I. Skogsavdelningen (Forstliche Abteilung; Forestry division) av 
GUNNAR (DCHOTTE - studs Voo sh oh oa de öra i sö Ek ok oo å on berlat vlenn n AA 


II. Naturvetenskapliga avdelningen (Naturwissenschaftliche Ab- 
teilung; Botanical-geological division) av HENRIK HESSELMAN 
III. Skogsentomologiska avdelningen(Forstentomologische Abteilung; 
Entomolögical division) av IvAR JRÄGARDEL mass osar ee SS 


IV. Avdelning för föryngringsförsök i Norrland (Abteilung fär 
die Verjängungsversuche in Norrland; Division for afforestation 


problems ,in Norrland): av: EDVARD WIBECK. ::iim.-socosset 


Sid. 


339 


Aa Na ÖVER 
| STÖRRE MÄRGBORREN, DESS 


pc ch UNGEN UBER DEN GROSSEN WALDGÄRTNER (MYELOPHILUS PINIPERDA) 


AV 


IVAR TRÄGÅRDH 


RC NENBESCHADIGUNG DES GROSSEN WALDGÄRTNERS UND DEREN EINFLUSS AUF 
AG DEN ZUWACHS DER KIEFER 


AV 


L. MATTSSON MÅRN 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFT. 18 . N:r 1—2 


CENERAENRYCKERIET, STOCKHOEMI921,; 


” 
fe 


REVS A CR TRA AE Re 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN 
STÖRRE MÄRGBORREN, DESS SKA- 
BEGOÖRELSE OCH BEKÄMPANDE. 


ör ett tiotal år sedan voro nog märgborrarna och deras skadegörelse 

skäligen okända för många av det praktiska skogsbrukets re- 

presentanter i vårt land. Detta berodde delvis på att de ej då 
voro så framträdande, som de sedermera blivit, och därför lätt förbisågos. 
Genom LAGERBERGS arbete över den bekanta Särna-härjningen riktades 
emellertid skogsmännens uppmärksamhet på märgborrarna och de faror 
för skogen, som hota från dem, och mången fick ögonen öppna för 
att märgborrarna voro en vida allmännare företeelse, än man hittills trott. 
Vidare är det otvivelaktigt, att den under det sista decenniet allt all- 
männare använda gallringsmetoden haft till följd, ej, som man ofta hör 
uttalas, att märgborrarna spritt sig, men att de tilltagit väsentligt i an- 
tal. Särskilt blev detta fallet, när till följd av vedprisets stegring det 
blev ekonomiskt lönande att gallra i ungskogar. När denna gallring 
utfördes på ett sådant sätt, att märgborrarna fingo de bästa möjligheter 
att föröka sig, och de unga tallarnas kronor vanställdes till den grad, 
att även den mest entomologiskt okunnige skogsman helt enkelt ej 
kunde undgå att se förödelsen, så är det ej förvånande, att man från 
allt flera delar av landet försporde klagomål över märgborrarnas framfart. 

Det: var därför helt naturligt, att, när år 1915 en skogsentomologisk 
avdelning inrättades vid Statens skogsförsöksanstalt, undersökningar över 
märgborrarna upptogos som första punkt på programmet för treårsperio- 
den 1915—1917. 

Professor G. SCHOTTE framlade därför i samråd med förf. följande 
program för dessa undersökningar: 

»Som redan i förslaget till program för skogsavdelningen mera i förbi- 
gående omnämnts, bör märgborren i första rummet komma i fråga för 
mera ingående undersökningar. Dess under senare åren observerade 
härjningar så gott som över hela landet ha väckt hos skogsmännen syn- 
nerligen allvarliga farhågor. Härom vittnar också en särskild till försöks- 
anstalten inkommen skrivelse från ett av våra större skogsbolag. Dispo- 
nenten WILHELM EKMAN framhåller sålunda, att märgborrens härjningar 


I. Medådel. från Statens Skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


2 IVAR TRÄGÅRDH 


äro högst betydande, och att praktiska medel häremot ännu saknas, men 
att frågan om utfinnande av sådana är av allmän och stor betydelse för 
de svenska skogarnas framtid. 

En hel del gjorda iakttagelser visa, att märgborrens härjningar stå i 
direkt samband med vissa avverkningar. TI all synnerhet synes denna 
skadeinsekts uppträdande följt gallringarna. Då dessa de senare åren 
bedrivits i allt större omfattning, har också märgborrens förekomst till- 
tagit. Därför föreslås, att skogsavdelningen och laboratorn tillsammans 
verkställa en undersökning av märgborrens uppträdande med hänsyn till 
själva gallringstekniken. Härvid bör beaktas, under vilka förhållanden 
gallringsvirket särskilt tjänstgör som yngelplatser, vilka dimensioner in- 
sekten helst använder, betydelsen av virkets uppläggning och barkning 
m. m. Av intresse vore också en utredning av den tillväxtminskning, 
som märgborrens härjningar åstadkommer, då man härigenom erhölle 
anvisningar på huru stora kostnader, som böra kunna nedläggas på dessa 
härjningars förebyggande. I samband härmed bör givetvis också studeras 
insektens utveckling och biologi, särskilt tidpunkten för svärmningstidens 
inträffande, dess längd samt larvstadiets längd m. m. Dessa undersökningar 
äro av så mycket större vikt, som insektens massuppträdande understun- 
dom ej synes kunna ställas i direkt samband med vissa avverkningar. 

Vidare bör undersökas, vilka faror, som brandplatserna efter skogseldarna 
erbjuda för spridning av märgborren. Den gångna sommarens brandfält er- 
bjuda säkerligen ypperliga tillfällen härför, såsom exempelvis Spannar- 
boda-området. 

Undersökningarna rörande märgborren böra sålunda inriktas på att 
finna praktiska och billiga barkningsmetoder eller att utreda lämpligaste 
avverkningstider för att minska märgborrens yngelmöjligheter i syfte att 
förebygga härjningarna.> 

Vid nästa treårsmöte våren 1918 hade undersökningarna över vissa 
frågor, som stodo i samband med märgborrarnas uppträdande efter gall- 
ringar, nått så långt, att ett förelöpande meddelande därom kunde läm- 
nas (V, sid. 154—164). När härmed resultaten av de hittills slutförda 
undersökningarna framläggas, är det mig en kär plikt att till de skogs- 
män, som varit mig behjälpliga med de praktiska försöken, samt tiil 
mina kolleger vid Skogsförsöksanstalten uttala min stora tacksamhet. 


I. MÄRGBORRARNAS UTVECKLING OCH GENERATIONSFÖR- 
HALLANDEN. 
a. Historik. 


Redan tidigt finner man i litteraturen uppgifter såväl om märgborrarnas 
svärmningstid som om temperaturens inverkan på utvecklingstidens längd. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 3 


RATZEBURG (s. 10) omtalar, att han sett djuren svärma redan i början 
av mars och slå sig ned på färska tallstockar. Han har vidare iakt- 
tagit, att inträffande kyla avbryter svärmningen, så att djuren ofta först 
i mitten av april börja att fortplanta sig. WARNKÖNIG, som år 1836 
observerade svärmning redan i mars, fann sålunda ägg först i mitten 
av maj. 

Enligt RATZEBURG framkomma de nykläckta skalbaggarna i juli eller 
augusti, beroende på väderleken. För år 1836 meddelar R. närmare 
data rörande utvecklingen. Temperaturen var under våren först gynn- 
sam, men sedermera inträffade kylig väderlek. D. 24 april angrepos de 
utlagda fångstträden och d. 27 voro modergångarna redan 2 cm långa 
och innehöllo 30-—40 ägg, d. 2 maj anträffades de första nykläckta larverna, 
d. 18 voro larverna halvvuxna och d. 18 juni funnos puppor. D. 2 juli 
påträffades nykläckta, outfärgade skalbaggar och d. 15 juli sågos de 
första flyghålen. Samtidigt påträffades emellertid ännu så sent som i 
mitten av maj färska modergångar och d. 4 juli halvvuxna larver. 

RATZEBURG fann följaktligen en utvecklingstid av 84 dagar under 
delvis ogynnsamma väderleksförhållanden; enligt den av honom citerade 
THIERSCH tog utvecklingen under gynnsamma väderleksförhålland en 75 
dagar i anspråk. 

Enligt RATZEBURG förekomma dylika sena svärmar som de av honom 
ar 1836 iakttagna endast sällan; det är dessa, som givit upphov till an- 
tagandet av två eller till och med tre generationer årligen. Som bevis 
för att denna uppfattning är oriktig anför RATZEBURG, att han år 1836 
d. 2 augusti endast fann enstaka försenade kullar under barken, medan 
däremot skotten av de närmast fångstträden stående tallarna voro fulla 
av märgborrar; R. drager härav den slutsatsen, att moderdjuren efter 
slutad äggläggning — detta må nu ske tidigare eller senare — åter gå upp 
i tallkronorna. Han förnekar därför förekomsten av en 2:a generation 
och tyder de senare — i mitten av maj — förekommande modergångarna 
som resultat av senare svärmar, som tillhöra samma generation som de 
tidigare. 

Hos HARTIG finna vi något senare den uppgiften, att han funnit den 
större märgborren äggläggande d. 2 juli. 

Från PERRIS' uppgifter kunna vi i detta sammanhang se bort, då de 
hänföra sig till trakter med vida varmare klimat än Tysklands. 

En från RATZEBURGS något avvikande ståndpunkt intager ALTUM 
(I, s. 231), som visserligen anser en generation pr år som regel, men 
synes böjd att tro, att en andra generation under särskilt gynnsamma 
förhållanden kan hinna utvecklas. Han har nämligen iakttagit nykläckta 
skalbaggar såväl i mitten av juni som i slutet av augusti. 


4 IVAR TRÄGÅRDH 


Ännu ett steg längre i denna riktning går EICHHOFF (s. 108—112), 
som anser, att i regel minst två generationer hinna utvecklas årligen, 
enligt följande skema. 

I. Vårsvärmning i mars—april; ur de vid denna tid lagda äggen ut- 
vecklas i maj —juni den första generationen. 

2. Sommarsvärmning från slutet av maj till början av juli, eller möj- 
ligen så sent som i början av augusti. Denna ger upphov till den 2. 
generationen från juli till sent på hösten och vintern. 

Till stöd för denna sin uppfattning anför EICHHOFF följande skäl 
Han frågar sig först, vart de märgborrar taga vägen, som till stor del 
äro färdiga i maj och juni och vad de göra under tiden, om de, som 
man allmänt antager och också är fallet, först i juli september borra 
in sig i skotten. Jo, anser EICHHOFF, de angripa då, emedan vid denna 
tidpunkt allt för äggläggning lämpligt, fällt virke är bortfört ur skogen, 
unga kulturer, där de lägga ägg, något som dock undgår mindre övade 
iakttagare. 

Huru kan man vidare, frågar EICHHOFF, om endast en vårgeneration 
förekommer, förklara att man i vårsvärmen anträffar många ännu ej ut- 
färgade individ? De borde dock haft rikliga tillfällen att sedan förega- 
ende vår bli fullt utvecklade även i fråga om färgen. Varifrån komma 
vidare de bekanta eftersvärmarna på våren? Jo, dessa i likhet med vår 
svärmarnas ljusare färgade skalbaggar tillhöra föregående sommars 2:dra 
generation. EICHHOFF anför vidare nagra data till stöd för sitt anta- 
gande. Efter den ovanligt kalla vintern 1878—1879 började den större 
märgborren i Elsass att svärma först efter mitten av mars. D. 20 mars 
hade flera djur borrat sig in, d: 2 april sågos 4—4,; cm långa meoder- 
gångar med talrika ägg, d. 20 april sågos de första larverna. Under 
loppet av april avslutades inborrningen, och stammar, som fälldes efter 
denna tidpunkt, angrepos ej. Men så inträffade i början av juni plöts- 
ligt en ny svärmning på samma plats, där märgborren 8—10 veckor 
tidigare borrat sig in och varest nu talrika flyghål visade, att en stor 
del av de unga skalbaggarna flugit ut, och i den nya svärmen funnos 
många ljusare färgade djur. På de senast fällda fångstträden påträffades 
d. 7 juni modergångar med ägg samt nykläckta larver, och en samtidig 
undersökning av tidigare gångsystem ådagalade, att de gamla moder- 
djuren från vårsvärmningen befunno sig döda i gångarna i sällskap med 
halvvuxna och fullvuxna larver. 

Vidare fann EICHHOFF på fångstträd, som fällts den 5 och 6 juni, en 
vecka senare färska modergångar av den större märgborren med talrika 
ägg; d. 26 juni påträffades talrika unga larver, d. 15 juli voro dessa 
halvvuxna eller nästan fullvuxna och moderdjuren befunnos samtidigt 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 5 


vara vid liv; d. 20 augusti voro nästan alla märgborrar utflugna, varför 
utvecklingen i detta fall tagit högst 9—10 veckor i anspråk. Även en 
ännu senare, d. 14 juli fälld stam angreps snart av den större märg- 
borren; d. 27 juli funnos talrika 6—7 cm långa modergångar med tal- 
rika ägg, d. 22 augusti voro många larver fullvuxna och enstaka pup- 
por förekommo; d. 17 september voro de flesta skalbaggar utflugna. 

Enligt EICHHOFF kan man ej förklara förekomsten av ljusare färgade, 
d. v. s. nykläckta skalbaggar såväl i mars och april som i juni—juli och 
ännu senare på annat sätt än genom antagandet av upprepade genera- 
tioner. De ljusa moderdjuren, som svärma på våren, äro sent utvecklade 
individ av föregående års 2. eller 3. generation, och de, som uppträda i 
juni och senare, tillhöra samma års 1. eller 2. generation. 

Slutligen hyllar EICHHOFF den uppfattningen, att det först är den 
2. generationens skalbaggar som borra sig in i skotten; de som man 
påträffar tidigare i skotten anser han i likhet med HARTIG vara an- 
tingen övertaliga, försmådda hanar eller också moderdjur, som slutat 
yngla. 

EICHHOFFS åsikter stödja sig, som HENNINGS (II, s. 469) framhållit, på 
två antaganden, vilka på hans tid kunde förefalla säkra nog, nämligen 
dels att utvecklingen från ägg till imago sker mycket snabbt, dels att 
moderdjuren äro kortlivade. De väckte först till liv en häftig opposition 
från JUDEICH (I, s. 150—134) och BORGGREVE och bemöttes sedermera 
Avel av ALTUM (IT) och PAULY (I, ID. Så småningom slogo de under 
inflytande av det stora anseende, som EICHHOFFS barkborrearbete åt- 
njöt, dock igenom, och i 2. upplagan av ALTUMS Forstzoologi (1881) 
finner man (s. 234) den åsikten framställd, att märgborrarna i allmänhet 
medhinna två generationer årligen. NITSCHE skriver likaledes om den 
större märgborren (s. 466): >»RATZEBURG und viele seiner Nachfolger 
waren geneigt, als Regel eine einfache Generation anzusehen, indem sie 
annahmen, dass die im Sommer ausgekommenen Käfer in demselben 
Jahre zicht wieder zur Fortpflanzung schritten, sondern sich direkt in 
die Triebe einbohrten. Dieser Behauptung stehen viele ganz positive 
Beobachtungen entgegen, welche das Vorkommen einer zweiten Genera- 
tion nachweisen; dagegen ist an vielen Orten ebenso unzweifelhaft eine 
nur einfache Generation constatiert, und die Behauptung von EICHHOFF, 
dass die doppelte Generation die Regel bilde und vielleicht eine dreifache 
vorkomme, eine ebenso unberechtigte Verallgemeinerung, wie die ent- 
gegenstehende RATZEBURG'S. Vielmehr sind Höhenlage und Klima des 
Reviers, sowie die gerade herrschende Jahreswitterung die Faktoren, 
von denen es abhängt, ob eine einfache oder doppelte Generation vor- 
kommt.» Liknande uppgifter finner man hos HENSCHEL och HESS. 


6 IVAR TRÄGÅRDH 


Som NUSSLIN påpekat (III s. 3), beror olikheten i uppgifterna ofta 
därpå, att iakttagelserna gjorts på lokaler med olika klimat, antingen i 
norra Tyskland (ALTUM och RATZEBURG) eller i västra Tyskland (EICH- 
HOFF), i bergstrakter (PAULY) eller på låglandet (EICHHOFF) eller i södra 
Frankrike (PERRIS). Därjämte ha de klimatiska faktorerna uppenbarligen 
under vissa år (1880 och 1881) varit särskilt gynnsamma, under andra åter 
(1882 och 1903) synnerligen ogynnsamma. 

Emellertid började så småningom den hittills gängse åsikten, att skal- 
baggarna dö omedelbart efter äggläggningen, att allt mera rubbas. Under 
aren 1883—1887 visade V. ÖPPEN, att snytbaggens hona kan hålla på 
med äggläggningen från våren till sent på hösten och till och med efter 
övervintringen -kan fortsätta därmed. 1897 visade NÖSSLIN (II) och året 
därpå oberoende av honom MACDOUGALL, att detsamma gäller för tall- 
vivlarna (Pissodes), vilka äro i stånd att lägga ägg efter övervintringen 
och vilka till stor del ej äro fortplantningsdugliga samma år de kläckts. 

Under inflytande av dessa nya fakta, vilka visade, att den hittills 
rådande föreställningen om de fullvuxna skalbaggarnas korta livstid 
måste åtskilligt revideras, gjorde KNOCHE år 1900 sina bekanta under- 
sökningar över generationsfrågan hos barkborrarna, däribland även den 
större märgborren. KNOCHE betjänade sig dels av iakttagelser i naturen i 
samband med temperaturobservationer, dels av uppfödningsförsök (enl. PAU- 
LYS” metod) med stycken av tallstammar, som voro paraffinerade i båda ändar 
för att hindra uttorkning samt inneslutna i glasburkar, övertäckta med glas- 
plattor, dels undersökte han anatomiskt könsorganen hos märgborrarna. 

I fråga om temperaturens inflytande påvisade KNOCHE bl. a., att en 
relativt kort temperaturstegring av 4,;” över medeltemperaturen är till- 
räcklig för att förmå märgborrarna att svärma och para sig. Men om 
därpå, som ofta är fallet, temperaturen åter sjunker till den normala, 
äro djuren ej 1 stånd att fortsätta med äggläggningen utan försjunka i 
ett dvallikt tillstånd, och de avlagda äggens utveckling avstannar. Det 
uppehåll i äggläggningen, som vid sådana tillfällen inträffar, sker så 
mycket säkrare, ju tidigare svärmningen börjat före den normala tidpunk- 
ten, och det varar så länge, som ogynnsam väderlek fortfar. 

Antalet dagar från äggläggningens början spelar därför 1 och för sig 
en underordnad roll, varemot den under utvecklingsperioden förekom- 
mande temperaturen och framför allt antalet dagar med en medeltempera- 
tur ej understigande en viss minimitemperatur av omkring + 9,s” är av 
den största betydelse. 

Härav följer, att man ej, som EICHHOFF gjort, utan vidare på grund- 
val av moderdjurens svärmningstid kan beräkna, när de unga märgbor- 
rarna skola framkomma, ty äggen efter abnormt tidigt svärmande märgbor- 


SERENA 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN id 


rar äro ej tidigare utvecklade än de, som lagts senare. Man bör därför 
se bort från abnormt tidigt svärmande barkborrar och beräkna utveck- 
lingstiden från den tidpunkt, då medeltemperaturen börjar hålla sig vid 
den lägsta svärmningstemperaturen. 

I fråga om imagines” livslängd utrönte KNOCHE hos den större märg- 
borren, att både hanar och honor, de förra tidigare än de senare, efter 
avslutad äggläggning begiva sig upp itallarnas kronor för att där rege- 
nerera sina könsorgan, samt att de därefter äro i stånd att yngla ännu 
en gång. Man har därför ej rätt att utan vidare tyda en senare på 
sommaren förekommande kull som en 2. generation, ty det är ej möjligt 
att endast genom undersökningar 1 skogen avgöra, huruvida verkligen 
en 2. generation föreligger eller om det blott är fråga om en senare 
systergeneration till den första. 

Slutligen påvisade KNOCHE, att de unga märgborrarna vid sitt utkry- 
pande ingalunda äro könsmogna, utan bliva detta först efter ett näringsgnag. 
som pågår en längre tid ev. ända till vintervilans inträde, samt att de 
skalbaggar, som svärma på sommaren, ej kunnat giva upphov till de 
i juli och augusti alstrade kullarna, vilka måste uppfattas som syster- 
generation till den, som utvecklats tidigare under sommaren. 

Genom KNOCHES undersökningar föreföll EICHHOFFS teori om 2—3 gene- 
rationer att vara fullständigt vederlagd, och KNOCHES resultat generalise- 
rades också till att gälla ej blott för de arter — den större och mindre 
märgborren och den mindre askbastborren — som han undersökt, utan 
för barkborrarna' över huvud taget, så att sommarkullar utan vi- 
dare uppfattades som systergenerationer till vårgenerationen. Man sköt 
emellertid härvidlag betydligt över målet, vilket också framhölls av 
NUÖSSLIN (III) och HENNINGS (I s. 216—218)i deras polemik mot KNOCHE. 

Det framgick i själva verket snart genom FUCHS' (s. 53—54) under- 
sökningar, att vi bland barkborrarna kunna urskilja tre olika grupper. 
Till den första gruppen räknar FUCHS de arter, som ej under några 
omständigheter kunna hinna med mera än en generation årligen. Till 
denna grupp räknar han jättebarkborren, den större och den mindre 
märgborren, .den mindre askbastborren m. fl. Han stöder sig i fråga om 
dessa senare arter uteslutande på KNOCHES undersökningar. 

En något avvikande mening om märgborrarnas generationsantal har 
HENNINGS (II s. 472), vilken emellertid ej stöder sig på iakttagelser i 
det fria utan på experiment vid olika temperaturer i termostater. Vid 
en konstant temperatur av ca + 22 C och en luftfuktighet av 75 9 
lyckades han få märgborrarna att grunda en 2. generation. Han anser 
dem därför ej böra räknas till den grupp, som under inga omständig- 
heter kunna ha två generationer årligen, men medger å andra sidan, att 


8 IVAR TRÄGÅRDH 


under nuvarande klimatiska förhållandena i Tyskland sannolikt blott 
en generation årligen hinner att utvecklas. 

BOAS ingår ej närmare på märgborrarnas generationsförhållanden och 
lämnar inga data utan säger endast (I, s. 190): »Efter hvad der foreligger, 
maa det anses for at vere Reglen, at der er to Generationer om Aaret: 
de overvintrende Biller legger Eg tidlig om Foraaret, Marts—April; 
det heraf framkomne Kuld legger Eg midt om Sommeren; sidst- 
nevnte Eg udvikler sig til det Kuld, der overvintrer som fuldkomne 
Insekter». BOAS' arbete framkom ju också under åren 1896—98, således 
före KNOCHES undersökningar, varför det var honom obekant, att hos 
många barkborrar det åtgår rätt lång tid, innan könsorganen mogna. 
Han skriver också (s. 180): >»Som hos saa mange andre smaa Insekter 
er Udviklingen hos Barkbillerne hurtig; i Lgbet av n&eppe to Maaneder 
kan mange af dem gennemlobe Udviklingen fra /Eg til Bille; de fleste 
av dem optreder derfor i to (undertiden maaske endog i tre) Genera- 
tioner efter hinanden om Aaret.» 

Detsamma gäller om LÖVENDAHLS uppgifter. Även han sluter sig till 
förekomsten av två generationer på grund av de iakttagelser han gjort 
i Danmark. 

Ingen av dessa författare har emellertid i detalj följt utvecklingen eller 
gjort anatomiska undersökningar, varför det varit dem omöjligt att avgöra, 
huruvida de av dem omnämnda senare kullarna äro dotter- eller systergenera- 
tioner till den tidigare kullen. 

En dylik undersökning har emellertid helt nyligen utförts på den 
mindre märgborren i Skottland av WALTER RITCHIE. 

RITCHIE fann d. 12 augusti 1915 nykläckta imagines av den mindre 
märgborren, vilka voro i färd med att krypa ut. Inga moderdjur funnos 
vid denna tidpunkt kvar i modergångarna. De nykläckta märgborrarna 
insamlades, allt efter som de kröpo fram, och insläpptes i en musslinsbur, 
vari unga tallar planterats. I buren placerades liggande ett par tall- 
stockar dels med tjock, dels med tunn bark för att möjliggöra ägglägg- 
ning. Efter ett par dagars förlopp hade märgborrarna börjat urholka 
skotten av de unga tallarna; däremot gjorde de intet försök att lägga 
ägg; ännu så sent som i november och december samma år funnos 
djuren kvar i skotten i ett letargiskt tillstånd, och de betjänade sig tyd- 
ligen av skotten som övervintringskvarter. En noggrann undersökning 
av tallstockarna visade, att ingen äggläggning försiggått. 

Beträffande utvecklingstidens längd iakttog RITCHIE följande. I januari 
1916 fann han massor av den mindre märgborren övervintrande i av- 
brutna tallskott, som lågo på marken och brutits av i december 1915. 
I april började djuren att lämna skotten och begåvo sig upp i trädens 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 9 


kronor, där de började att borra in sig i skotten. Det dröjde ända till 
den 4 maj, innan den första märgborrhonan började borra in sig i och 
för äggläggningen, och snart därpå iakttogs en hane utanför ingångs- 
hålet. Den 15 maj hade talrika honor börjat gräva ut modergångar 
och därmed fortsattes till den 5 juni. Det tog en hona en månad att 
fullborda en tvåarmad modergång. Larvens utvecklingstid var omkring 
47 dagar, puppstadiet varade omkring 30 dagar. Ägg lagdai slutet av maj 
hade utvecklats till skalbaggar d. 25 augusti, d.v.s. på 95 dagar, och den tid, 
som förflöt från det att moderdjuret borrade in sig, till dess ungarna voro 
fullvuxna skalbaggar, var 102 dagar. Belysande för vilken betydelse tem- 
peraturen har, är RITCHIES iakttagelse, att på nordsidan av en trädstam 
märgborren i oktober ej hunnit längre än till puppstadiet, medan på 
södra sidan imagines kläcktes i senare hälften av augusti. 

År 1916 upprepade RITCHIE experimenten från föregående år. Imagines 
kröpo detta år först fram d. 25 augusti. En anatomisk undersökning 
av deras könsorgan visade, att dessa voro alldeles outvecklade. De be- 
reddes tillfälle att borra in sig i tallskott och undersöktes i början av 
november, varvid det konstaterades att könsorganen endast undergått 
mycket obetydliga förändringar. 

Av dessa experiment framgår otvetydligt, att i Skottland endast en 
generation årligen förekommer hos den mindre märgborren. 

Men 3å andra sidan inträffar det, att två kullar förekomma, emedan 
moderdjuren efter att ha lagt ägg en gång ånyo bege sig upp i 
skotten för att regenerera sina könsorgan och ännu en gång lägga ägg. 
Sker detta tidigt nog, så kan denna andra kull hinna bli färdig under 
samma sommar som den äldre systerkullen. Detta visas av följande 
experiment, som RITCHIE utförde. I en tallstam, angripen av den mind- 
re märgborren, som undersöktes i början av juni månad, befanns det, 
att moderdjuren voro kvar i modergaångarna. Ett stycke av stammen 
inneslöts i en säck för att hindra moderdjuren från att undkomma. 
Längre fram i juni infångades djuren allt efter som de övergåvo moder- 
gångarna; de första visade sig den 20 juni och de övriga kommo fram 
efter hand ända till den 14 juli. Hanarna voro de första, honorna följde 
efter. Dessa skalbaggar placerades i tyllburar tillsammans med unga 
tallar i krukor samt tallstockar, paraffinerade i båda ändar. Märgbor- 
rarna började omedelbart att urholka skotten, men efter något över 
tre veckor kröpo de åter ut ur dessa och började borra in sig i tall- 
stammarna, där de började anlägga typiska, tvåarmade modergångar. 
Det rådde emellertid rätt stor dödlighet bland dessa djur, som ynglade 
för andra gången, och det var därför blott en viss procent, som 
lade ägg. 


10 IVAR TRAGARDH 


De experiment, som utfördes med den större märgborren, gaåvosammaresul- 
tat, och i den andra kullens gångar påträffades d. 12 oktober full-vuxna larver. 


b. Takttagelser rörande den större märgborrens utveckling i Sverige. 


HOLMGREN (s. 122) uppger, att märgborrarna framkomma rätt tidigt 
på våren, 1 södra Sverige redan i mars eller april. Förvandlingen är 
merendels fullbordad i juli eller augusti och vid denna tid ser man åter 
de fullbildade djuren i skogarna. 

GRÖNBERG (s. 190) ingår ej närmare på generationsförhållandena, utan 
angiver, att märgborrarna hos oss svärma i slutet av april och början av 
maj, varjämte han lämnar en grafisk framställning av utvecklingens gång 
i mellersta Sverige, varav framgår, att svärmningen skulle pågå från mit- 
ten av april till första veckan i maj, att förpuppningen sker i mitten av 
juli samt att imagines framkomma i slutet av juli, varefter kronskade- 
görelsen äger rum från omkring den 10 augusti till slutet av september. 

År 1916 publicerade jägmästare HJ. SYLVÉN (s. 667—0695) sina stu- 
dier över märgborrarna, vilka innehålla flera anmärkningsvärda resultat. 
Han lyckades bl. a. framlägga starka skäl för att märgborrarna efter av- 
slutad äggläggning kunna, efter att ha regenererat sina könsorgan genom 
näringsgnag, lägga ägg ännu en gång och att dessa kunna utvecklas 
under samma sommar. Vidare påvisade han, att de under sommaren 
kläckta märgborrarna! ej yngla samma sommar. 

De hittills vid skogsförsöksanstalten utförda undersökningarna ha i så hög 
grad varit förbundna med rekognosceringsresor, att det ej funnits några till- 
fällen att i detalj under en hel säsong följa märgborrarnas utveckling på en 
viss lokal. 

Däremot ha i samband med de experiment, som utförts i syfte att 
utröna avverkningstidens inflytande på de fällda trädens lämplighet 
som yngelträd, värdefulla iakttagelser gjorts, som belysa frågan om. 
svärmningstidens inträffande, antalet generationer m. m. 

Vid dessa experiment fälldes på regelbundna tider under ett års tid 
stammar, vilka lades dels exponerat dels i skuggan samt undersöktes 
såväl höst som vår. 

Dessa stammar kvistades, sågades i lämpliga längder och lades bred- 
vid varandra i en enkel rad tvärs över två stammar, så att de voro 
tillgängliga även från undersidan. 


A'viver kan SCR anseende ERK PRESS RR GE Fa a 
STÖTTE dn ANS NOTE TE 4 + + [0] [0] Oo 
Tabell I, utvisande förekomsten av den större märgborren på fångstträd, fällda 
vid olika tidpunkter. Gammelkroppa 1917—1918. — Das Vorkommen des 


grossen Kiefernmarkkäfers an Fangbäumen, zu verschiedener Zeit gefällt. 


! Det framgår ej av texten, huruvida försöksdjuren tillhöra den 1. eller 2. kullen 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN Li 


Tabell I visar resultaten av en dylik försöksserie vid Gammelkroppa, 
som utfördes av forstmästare G. WESSLÉN. Huggningarna började den 
30 maj 1917 och fortsattes till den 8 maj följande år. Stammarna un- 
dersöktes första gången den 18 september 1917. Vid denna tidpunkt 
funnos talrika flyghål av den större märgborren på de stammar, som 
fällts den 30 maj s. å. Däremot funnos inga som helst angrepp på de 
stammar, som fällts den 2 juli och den 2 augusti. 

Detta visar, dels att i denna trakt den större märgborren 
endast har en generation årligen, dels att de på våren svär- 
mande moderdjuren i varje fall ej under denna sommar givit 
öpphov till en 2:dra kull. 

En annan serie var förf. i tillfälle att undersöka vid Orsa den 7 juli 
1917. Resultatet är åskådliggjort i nedanstående tabell. Vi se av den- 
samma, att märgborren i huvudsak slutat svärma före den 1 juni, ty 
på de stammar, som fällts den 1 juni, fanns den endast sparsamt. 
Sedermera saknas den i de stammar, som fällts den 15 juni, 1 juli och 
153 juli, men börjar sparsamt förekomma i de stammar, som fällts den 9 
augusti och förekommer rikligt i dem, som fällts i slutet av augusti. 


: : / 0 / / z I c 1 A = 
Krovensninestide... 2. cS(5 tl ES TESS te Se IT TAR NR RE ST 
St. märgborren ... + + F + + + ot 0 0 o F+' +? +? + 

! börjar förekomma, SROKA, 3 riklig, + saknas praktiskt taget. 
! beginnt vorzukommen, ”?” nimmt zu > reichlich, ” fehlt. 


Tabell II, utvisande den större märgborrens förekomst på virke, fällt vid olika 
tidpunkter. Orsa 1915- — Das Vorkommen des grossen Kiefernmarkkäfers an 
Fangbäumen, zu verschiedener Zeit gefällt. 


Då stammarna ej blevo undersökta samma år de fällts, emedan 
försöken för helt annat ändamål anordnats av dåvarande flottnings- 
chefen A. LÖF i Orsa och förf. endast genom en tillfällighet fick 
kännedom om dem, saknas direkta iakttagelser huruvida de under tiden 
"/,—”/; fällda stammarna angrepos samma år eller först påföljande vår. 
Men en jämförelse med de resultat, som vunnits vid Gammelkroppa, 
nära två breddgrader sydligare än Orsa och med omkring 2,5” högre 
arstemperatur, gör den slutsatsen berättigad, att angreppen under senare 
hälften av sommaren vid Orsa ej kunna härröra från någon 2:dra gene- 
ration av märgborren. Däremot är det tänkbart, att de sparsamma an- 
greppen i början av augusti härröra från en 2:dra kull. De i slutet av 
augusti fällda stammarna ha däremot i likhet med senare fällda stam- 
mar först angripits följande vår. 

Även en annan serie från Orsa lämnar vissa upplysningar om märg- 
borrens utveckling, ehuru den är rätt ofullständig och endast den un- 
gefärliga tidpunkten, när fällningarna gjordes, kan angivas. Den anord 


12 IVAR TRÄGARDEH 


nades genom disponenten W. EKMANS bemedling av skogsförvaltaren 
P. PETTERSSON i samband med därstädes skeende avverkningar, så att 
klipp av tall i kolvedsdimensioner kvarlämnades i skogen under tiden 
maj—augusti 1916. Dessa undersöktes i början av juli 1917. 

Kurvan fig. 1 återger, huru många procent av de undersökta stam- 
marna, som följande sommar voro angripna. Av densamma framgår, 
att den större märgborren i Orsa år 1916 redan i mitten av maj hade 
avslutat äggläggningen, emedan de vid denna tidpunkt fällda stammarna 
ej blivit äggbelagda. Man vet nämligen med säkerhet, att märgborrarna 
lägga sina ägg även i alldeles ny- 
fällda stammar. 

De stammar, som fällts under 
15 maj—slutet av juni, visa inga 
angrepp av märgborrar, men se- 
dermera stiger kurvan hastigt. Av 
de stammar som fällts i början 
av juli, äro över 50 procent, av 
de i slutet av månaden fällda 60 
procent . angripna. Efteridenna 
tidpunkt sjunker kurvan åter rätt 
hastigt, men frånvaron av senare 
fällt material tillåter oss ej att 
avgöra, om denna sänkning fort- 
sätter eller endast är kortvarig. 
Denna förekomst av märgborrar 


Fig. 1. Grafisk framställning av procenten vid i stammar fällda i juli och augusti 


olika tidpunkt fällda tallstammar, som sammanhänger med all sannolikhet 
angripits av den större märgborren 


(1) och den bleka bastborren (2). med att märgborrarna detta år 
FUIESR EG 6 (CET) SALT pa svärmade något tidigare än vanligt, 
Graphische Darstellung des Prozents 3 id E 

zu verschiedener Zeit gefällter Fang- Så att de haft tid att yngla ännu 
bäume, die vom grossen Kiefern- en gång under sommaren, och det 
markkäfer (1) und von Hylurgops a 

palliatus (2) befallen worden sind. är denna senare kull, som repre- 


senteras av kurvans stigning. 

En jämförelse mellan medeltemperaturen i Falun, som är den närmaste 
plats, varifrån uppgifter föreligga, visar också (fig. 2), att år 1916 var 
medeltemperaturen under tiden 20 april—9 maj under 10 dagar över 
8?” C., medan antalet dylika dagar under motsvarande period 19153 
blott var 4" En närmare analys visar, att år 1916 enfvarmipenod 
inföll under tiden 235—30 april och medeltemperaturen under tre dagar 
var åtskilligt över den temperatur, vid vilken märgborrarna svärma, 


eller + 9,5? C. Under år 1915 däremot var temperaturen i april endast 


FOS SA 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 13 


emadag, d. 25, i närheten. av denna grad och ej förrän d. 5—7 maj 
nträffa tre varma dagar, vilka efterföljas av lägre temperatur ända till 
d. 20 maj. Denna olikhet mellan temperaturen under våren 1915 och 
1916 synes lämna förklaring på det förhållandet, att svärmningen under 
det senare året var så mycket tidigare avslutad än under 1915, 


s = 
April aj 
8 10 JE 14 16 18 3 SR NT wQ B se 1 


Fig. 2. Dygns medeltemperaturen i Falun under tiden 20 april — 1 Juni, :----- =1915; — = 1916. 
Graphische Darstellung der täglichen Mitteltemperatur 20 April—1 Juni in Falun. 


Tidpunkten för den 2:dra kullens förekomst stämmer också väl överens 
med vad RITCHIE funnit för Skottland. Medeltemperaturen för juli 
i Skottland ligger mellan + 14” och + 15? C., medan medeltempe- 
farten stört samma manad i Falun var 13. är 1015 och 17,5 ar 1916, 
alltså under det senare året avsevärt högre än i Skottland. 

Mot en sådan tydning av kurvan från Orsa talar emellertid den omstän- 
digheten, att om en 2:dra kull kan förekomma vid Orsa, så borde den också 
förekomma vid Gammelkroppa. Men där visa de utförda experimenten, att 
under år 1917 ingen 2:dra kull kom till utveckling. Sannolikt inverka därför 
faktorer, som vi ännu ej närmare känna, på förekomsten av en andra kull. 

Vidare må här anföras resultaten av en serie huggningar utförda av 
jägmästare J. LINDNER vid Kolleberga under 1918. MHuggningarna 
gjordes den 21 maj, 8 juni, 1 juli, 8 augusti och 7 september; under- 
sökningen utfördes den 2—-3 oktober 1918. På de stammar, som 
huggits den 21 maj och lågo inne i beståndet, dominerade den större 
märgborren på såväl tjockare som tunnare bark; vid undersökningen 
påträffades talrikt med flyghål samt puppor och enstaka, ännu ej ut- 
färgade imagines. 

Hugget den 8 juni. Enstaka gångsystem av den större märgborren, 
flyghål och outfärgade skalbaggar. 


14 IVAR TRÄGÅRDH 


Hugget den 1 juli. Ett par enstaka märgborrgångsystem med flyghål. 

Hugget d. 8 augusti: inga gångsystem. 

Hugget d. 7 september: inga gångsystem. | 

Av dessa anteckningar framgår, att de märgborrar, som lagt ägg på 
de i början av juli fällda stammarna, varit mycket fåtaliga; redan detta 
tyder på, att vi endast ha att göra med en andra kull, alstrad av de på våren 
svärmande moderdjuren, ej en andra generation. Den omständigheten, 
att i gångsystemen av de i maj och början av juni fällda stammarna ännu 
i oktober puppor och outfärgade skalbaggar funnos kvar, talar också 
bestämt mot den uppfattningen, att vi i juli-gångsystemen skulle ha att 
göra med en andra generation, något som även, med tanke fästad på 
KNOCHES, RITCHIES och SYLVÉNS undersökningar, förefaller osannolikt. 

Försöken vid Kolleberga upprepades följande sommar, genom att tallar 
fälldes under juli och början av augusti. Undersökningen, verkställd 
28 aug., gav följande resultat: 

Hugget d. 14 juli. En 12 cm lång modergång av den större marg- 
borren med äggfickor. 

Hugget 21 juli; inga gångsystem av större märgborren 

» 28 » » » » » » 
» ÖAR » » » » 

Resultaten överensstämma med dem, som vunnits under föregående 
ar och utesluta varje tanke på förekomsten av en andra generation. 
Det gångsystem, som förekom på en d. 14 juli fälld stam, måste tyd- 
igen härröra från en hona, som redan ynglat en gång förut, men regenererat 
sina könsorgan. Enl. jägm. BERGMAN'S utsago kröpo de nykläckta märg- 
borrarna av den nya generationen först fram omkring den 20 juli, alltså 
efter det att det ovan nämnda gångsystemet anlagts. 

För att ytterligare kontrollera de vunna resultaten anordnades ett par serier 
huggningar, vid Lit 1919, vid Bispgården år 1919 och 1920, samt vid 
Torreby i Bohuslän år 1920. 


Avverkningstid 
SF LORRERINN AGN OKC Nee RAA + + 0 OTO 


Tabell III, utvisande den större märgborrens förekomst på virke, fällt vid olika 
tidpunkter. Bispgården 1919—1920. — Das Vorkommen vom grossen Kiefern- 
markkäfer an Fangbäumen, zu verschiedener Zeit gefällt. 


Av försöken vid Bispgården 1920 framgår (tab. III) dels att den större 


märgborren år 1920 så långt norrut som vid Bispgården slutat svärma 
den I juni," dels att under 1919 ingen andra kull utbildats därstädes. 


! Av en f. ö. rätt ofullständig serie huggningar på våren 1919 framgår ,att enstaka gångsy- 


stem av den större märgborren förekommo på stammar, huggna d. !/;, varför densamma 


detta år svärmade något senare än 1920. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 15 


MG 20/, 13 fa 3 CE 10. al je 24 je 31 He 7 & 
MS piniperda med. 3. F +F FF + + [] [0] [0] [0] 
EREtYyppgrapRust ad: ORTE-OkA FÖRA ser fis er 
Tab. IV. Försöksserie vid Lit 1919. — Versuchsserie bei Lit 1919. - 

Försöksserien vid Lit visar, att den större märgborren där svärmade i 
början av maj, vilket även direkt iakttogs av länsskogvaktare A. JOHANS- 
SON. Redan på stammar, fällda d. 10 maj, börjar den bliva sällsynt 
för att ersättas av granbarkborren, som, förvillad av de bredvid tallstam- 
marna liggande granstammarna lade ägg på tallen. 

Mötfikareby hade fångsttrad: fällts. Yi, "fi "ff fe Mö Ta 
fa CC "I, och ”/.. I intet av dessa anträffades vid den d. 8 septem- 
ber gjorda revisionen några gångsystem av märgborrar. 

Det är påfallande, huru fullständigt dessa resultat överensstämma 
med dem, som ALTUM (III s. 300—301) vann vid sina år 1889 utförda 
försök över den större märgborrens generationsantal. Han lät fälla två 
rasWdiNapril 0. os. Vv. tillsd: i sept. De i april fällda stammarna 
voro fulla med märgborrar, på de i maj fällda stammarna funnos enstaka 
gångsystem, men på de under juni—september fällda fanns ej ett enda 
gångsystem. 

Som sammanfattning av ovanstående undersökningar skulle 
man kunna säga, 

WiEttidentistörre måargborten, i Sverige ej medhinnen mera 
fnfenteeneration arligen, 

2)ratt densamma under vissa omständigheter, som ej ännu 
ulkolnatmare kanda, kan frambringa en andra kull, som hinner 
utvecklas, 

3) att denna kull till följd av sin mycket sällsynta förekomst 
Behisin ringa numerär spelar en så underordnad roll, att man 
ej behöver fästa avseende vid densamma i praktiken. 

4) att den större märgborrens svärmning i södra och meller- 
HunNSverige ända till 64? n. br. i allmänhet är förbii slutet av 
maj och början av juni. 


II. KRONSKADEGÖRELSEN VID NÄRINGSGNAGET. 
a. Jämförelse mellan märgborrens angrepp och andra barr- 
och skolttinsekters skadegörelse. 


Som förut framhållits, uppträda märgborrarna vid sitt näringsgnag 
som fullständigt primära skadegörare, jämförliga med vilken barrätare 


T Sapnolikt gäller detsamma även för en stor del av norra Sverige. För Gellivare upp- 
ger VESTERLUND (s. 205—207), att den större märgborren lade ägg i slutet av maj 1891. 
I allmänhet förekomma under denna tid även i norra Sverige temperaturer, som överstiga den, 
som är nödvändig för svärmningen. 


16 IVAR TRAGARDH 


a b 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. 


a Ett av märgborren vid basen angripet årsskott med 
kådtratt runt ingångshålet; b, ett angripet fjolårsskott, 
med gången i märgen blottlagd. — Fig. 3. a, Ein 
vom Kiefernmarkkäfer an der Basisausgehöhlter Trieb; 
b, einjähriger Trieb mit aufgeschnittenem Gang. 


Fig. 3. 


Foto av förf. 


som helst, exempelvis 
tallspinnaren, tallmäta- 
ren och tallsteklarna; 
slutresultatet av deras 
verksamhet blir också 
detsamma somnärovan- 
nämnda barrätare varit 
verksamma, 
att träden förlora en 
större eller mindre del 
av sin barrmassa. Men 
härmed är också likhe- 
slut och olikhe- 
terna vidtaga, olikheter, 


nämligen 


ten 


som inverka dels på 
trädens öden 
dels på förloppet av ett 
angrepp i dess helhet. 


Vad dä förstiöroen 
främst förloppet av ett 


vidare 


kronangrepp av märg- 
borrarna beträffar, så 
förefinnes den bety- 
dande olikheten mellan 
detta och ett angrepp 
av en barrätandeinsekt, 
att det förra endast un- 
der en enda förutsätt- 
ning kan bli en härd 
för en större skadegö- 
relse, den nämligen att 


träden genom kronangreppet skadas så hårt, att de bli lämpliga yngelträd för 


märgborrarna. 


I andra fall — och dessa äro de flesta — tvingas märg- 


borrarna av brist på lämpliga yngelträd i närheten att söka sig ut åt olika 
håll för att få tag i snöbrutna eller på annat sätt skadade tallar; de spridas 
därvid i sådan grad, att någon koncentrisk utvidgning av det av kronskador 


angripna området ej äger rum. 


tande insekterna, 
greppet börjar på 


par år sprider sig 


Helt annorlunda förhålla sig de barrä- 
vilkas härjningar tvärtom i regel förlöpa så, att an- 
ett mindre område och sedermera under loppet av ett 
allt mera över en sammanhängande yta, tills den under 


inverkan av parasitinsekternas allt mera växande skara avtager och upphör. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 7 


Vad vidare själva 
angreppets natur be- 
träffar, så nöja sig 
de barrätande in- 
sekterna i regel med 
att förtära barr efter 
Harr. Detta kan ske 
paWtetti: mer - eller 
mindre = slösaktigt 
sätt. Nunnelarverna 
förtära ofta endastett 
stycke av basen och 
släppa resten = till 
marken, tallmätare- 
larverna äro mera 
ekonomiska och låta 
intet förfaras på detta 
sätt. Vidare lämna 
de barrätande insek- 


terna antingen års- 
barren orörda (tall- 


stekeln) eller angripa Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 

: Fig. 4. Tvänne av regenerande märgborrar angripna årsskott. 
EJ knopparna (tall- Zwei von regenerienden Kiefernmarkkäfern beschädigte 
mätaren), varjämte Jahrestriebe. 


verkningarna av de 

senares skadegörelse minskas därigenom att larverna först fram på efter- 
sommarne nå en sådan storlek, att deras näringsbehov antager för träden 
farliga proportioner. Märgborrarna däremot äro, genom att de urholka 
en större eller mindre del av skottaxeln och därigenom i de flesta fall 
förstöra den ovanför ingangshålen befintliga delen av skottet, synnerligen 
slösaktiga vid sin åverkan, och densamma är lika stor vid vilken tid 
scm helst under säsongen. 

Slösaktigheten, eller, om man så vill, missförhållandet mellan djurets 
ringa storlek och den barrmassa, som göres obrukbar, framgår tydligt 
av bifogade bilder. 

Fig. 3 visar till höger ett kraftigt fjolårsskott med fem väl utvecklade 
årsskott i spetsen, vilka alla äro dömda till undergång, emedan märgborren 
urholkat fjolårsskottet, varigenom lågt räknat 600 barrpar jämte knoppanlag 
äro tillspillogivna. Till vänster se vi ett årsskott, som alldeles vid basen 
har den karaktäristiska vita kådring, som omgiver märgborrens ingångshål. 

Fig. 4 visar tvenne årsskott, som angripits av regenererande märgborrar, 


2. Medadel. från Statens Skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


18 IVAR TRÄGÅRDH 


så att de ovan ingångshålet stannat i växten för att sedermera torka 
och falla av. Genom den tidiga skadegörelse, som träffar de outvecklade 
årsskotten, blir visserligen förlusten av barrmassa mindre, än när skade- 
görelsen träffar ett-åriga skott eller årsskotten senare på sommaren. Men 
frågan är, om ej detta kompenseras därigenom att de unga årsskotten 
så snabbt torka, att märgborren ej hinner fullborda sitt regenerations- 
onag i ett skott utan tvingas att angripa flera skott efter varandra. 

Fig. 5 visar slutligen två till marken nedfallna, i spetsen avbrutna 
fjolårsskott; dessa bära vardera omkring 100 par barr, varför resultatet 
av en enda märgborres angrepp är liktydigt med förlusten av denna 
barrmassa jämte de under sommaren bildade knopparna. Detta är ej 
något undantag, utan torde tvärtom vara ett typiskt fall. En analys av 
10 st. till marken nedfallna fjolårsskott gav till resultat, att de i medel- 
tal buro 130 par barr. En räkning av antalet barrpar på 15 st. under 
senhösten på marken uppsamlade årsskott gav till resultat, att i medeltal 
82 par barr, jämte knoppar och i vissa fall även kotteanlag, gått till spillo. 


| | Det avbrutna | | 
| Antal barrpar. | skottets längd. | Gångens längd.| 


No. Zahl der Nadel-|Länge des abge- = Länge des Anmärkningar. 
| | brochenen - 
paare. | Sprosses | Ganges 
I | 79 SACM 2 om 
2 86 715 
3 95 | 10,0 0,8 dessutom två hål. 
Al 67 GE JG favbruten i gångens spets; I hål ne- 
i | för spetsknoppen 
5 76 Ro Te Udanför SPE kReNE 
6 90 750 2,0 
7 56 55 » LET | 
8 61 5 O,5 : 
9 61 8.0 EE RME | 
10 59 4,5 1,2 | 
| Medeltal | 
Durch- 73 ff 1 | 
schnittlich | 
l 


Tabell V. Analys av antalet barr, skottens längd samt märggångarnas längd hos tio til 
marken nedfallna årskott. 


Analyse von zehn zum Boden herabgefallenen Jahrestrieben. 


Tabell V visar en analys av 10 andra dylika årsskott, vilka i medeltal 
buro 73 par barr. Siffran har blivit något för låg, därigenom att tre 
av skotten brutits av i spetsen på gången. Vidare framgår av den- 
samma, att gångens längd i allmänhet står i direkt förhållande till skottets 
längd, så att, om skottet är 7—8 cm, är gången omkring 2 cm lång. 

Det fordras övning för att omedelbart efter angreppet upptäcka de 
skott, som angripas i början och mitten av juni. Till att börja med 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 19 


skilja de sig från de friska endast därigenom att de äro något kortare 
(fig. 6 a); senare torka de och bli bruna. De äro vid denna tidpunkt — 
men endast vid denna tidpunkt — ej heller lätta att vid första på- 
seendet skilja från dem, som äro angripna av tallskottvecklaren (Eve- 
tria buoliana). Vid närmare undersökning är detta dock lätt nog. Först 
och främst är det mycket sällan man ej finner en tydlig kådtratt kring 
märgborrens ingångshål; tallskottvecklarens larv däremot äter sig som 
nykläckt in vid spetsen av fjolårsskotten, så att något tydligt ingångs 


9 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. (efter TRÄGÅRDH” 


Fig. 5. Av märgborre urholkade, till marken nedfallna skott. Gualöf den 5 september 
1917. — Vom Waldgärtner ausgehölte, herabgefallene Triebe, 


hål ofta ej står att upptäcka eller, om ett dylikt finnes, det är mycket 
mindre än märgborrens. Vidare anträffas märgborrens gångar vid 
denna tidpunkt uteslutande i fjolårsskotten (fig. 6 a), men ej i årsskotten, 
emedan de senare vid denna tidpunkt ej nått erforderlig stadga. 
Tallskottvecklaren däremot urholkar just årsskotten, vanligen flera 
stycken, och dessa spinnas ofta tillsammans, så att de äro förbundna med 
varandra med en tunn väv, tätt impregnerad med kåda (fig. 6 b). 
Ingångshålens olika storlek och gångarnas beskaffenhet stå för övrigt 
i samband med de båda insekternas olika biologi. Maärgborren, vilken, 


20 IVAR TRÄGÅRDH 


såvitt jag kunnat finna, nästan undantagslöst lämnar gången genom samma 
hål, varigenom den trängt in, rensar gången omsorgsfullt från gnagspån 
och exkrementer, medan tallskottvecklaren, som förpuppas i ett urholkat 
skott och i puppstadiet till hälften borrar sig ut ur detsamma på ett 
helt annat ställe än där inträngandet skedde, lämnar exkrementen kvar 
i gången. 

På tal om skador i skotten, vilka kunna förväxlas med de av märg- 
borrarna förorsakade, förtjänar att påpekas, att torra skott, vilka visser- 
ligen dödats men likväl sitta kvar, ej sällan bliva angripna av någon 
Anobium-art. I så fall äro skotten genomdragna med små gångar, fulla 
av fint borrmjöl, och man finner i dem små vita, krumböjda larver, lik- 
nande barkborrelarver, men försedda med bröstfötter. Men denna art 
uppträder uteslutande som följeslagare till märgborren och tidigare upp- 
gifter, att den skulle vara en primär skadegörare, äro felaktiga. 

Det beror nog i huvudsak på när angreppet sker, om det blir ett års- 
skott eller fjolårsskott som utväljes. Vid de tidiga vårangrepp, som ske 
före fortplantningen, äro fjolårsskotten eller ännu äldre skott de enda, 
som stå till buds; även de regenererande märgborrarna borra sig till 
att börja med in i fjolårsskotten (fig. 3 b). Så snart årsskotten äro 
så grova och fasta, att märgborrarna kunna få rum i dem, bliva även 
de emellertid utsatta för angrepp av de regenererande märgborrarna 
(fig. 4), och längre fram på sommaren, när den nya generationen märg- 
borrar börja med sitt näringsgnag, torde årsskotten angripas i högre 
grad än fjolårsskotten. Att i detta avseende angiva några siffror torde 
ej vara möjligt, då allt beror av skottens diameter och denna varierar 
i olika delar av kronan, i olika åldersklasser, bonitet o. d. Så mycket 
torde man emellertid kunna säga, att det under förra delen av säsongen 
är fjolårsskotten, under den senare delen i stor utsträckning även års- 
skotten som anfallas, samt att i den mån dessa ej äro tillräckligt grova 
även äldre skottdelar angripas. 

Det av LAGERBERG (s. 164) omnämnda angreppet på fjoiårsskott, som 
i viss mån sättes I kontrast mot uppgifter i litteraturen, att märgborrarna 
oftast utvälja själva årsskotten, hänför sig uppenbarligen till ett tidigt 
regenerationsgnag, att döma av upplysningen, att: »de föga utvecklade 
arsskotten, som fått sin näringstillförsel avskuren, sutto vissnade i gren- 
topparna.» 

Följderna av att märgen och — mer eller mindre fullständigt — den 
tunna vedmanteln i skottet förtäres gestalta sig olika beroende på tid- 
punkten för skadegörelsen. När den inträffar under försommaren innan 
ärsskotten hunnit växa ut, så vissna dessa snart och bli brunfärgade. 
Äro årsskotten däremot fullt utvecklade, förändras ej deras färg utan de 


WT on ES VIE SI SE SE ESS sa Unn FE 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 


förbliva gröna. 


21 


När höststormarna börja, brytas de emellertid av och 


bevara ännu nere på marken i månader sin gröna färg. 


I grövre skott kan det likväl antingen inträffa, att märgborren miss- 
lyckas i sina bemödanden att urholka en gång, eller att endast märgen 


a b 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. 


Hig 6. a T. 


Foto av fört. 


v. ett i själva spetsen angripet fjolårsskott; t. h. ett från en annan 
kransgren på samma träd taget, friskt skott. 
g I get, 


b, av tallskottvecklaren 


angripna skott; de båda skotten t. h. äro förenade genom kådimpreg- 


nerad 


sidenväv. 


— Fig. 6. a. links ein an der Spitze ausgehöhlter, 


einjähriger Trieb; rechts ein unbeschädigter Trieb von demselben Baum 


um die verschiedene Länge der Jahrestriebe zu zeigen. b, von Evetria 
buoliana beschädigte Jahrestriebe. 


och det inre av 
vedmanteln blir 


oförstörd. 


vedmanteln förtäres, medan kambiet och den yttre 
I detta fall läkes skadan genom kallusbild- 


ning, så att gången blir helt utfylld och därjämte det angripna partiet 


svullnar till. 


Spetsknopparna dö ej, men tillväxten hämmas så mycket 


29 IVAR TRÄGÅRDH 


under det närmast på angreppet följande året, att skotten ej utvecklas 
normalt utan bli betydligt kortare och få kortare barr (fig. 7). Redan 
följande år utveckla sig emellertid årsskotten normalt. 

Detta förlopp, som redan beskrivits av RATZEBURG, synes dock vara 
mera sällsynt. 


b. När sker näringsgnaget? 


I allmänhet finner man i litteraturen den uppgiften, att det är de ny- 
kläckta skalbaggarna, som i juli och augusti begiva sig upp i tallkro- 
norna (HOLMGREN s. 124); GRÖNBERG (s. 192) uppgiver, att detta i mellersta 
Sverige sker först i början av augusti. Redan innan regenerationsgnagets 
förekomst och den därmed sammanhängande skadegörelse i kronorna före 
den nya generationens framträdande påvisats, finner man emellertid en- 
staka uppgifter om kronangrepp redan i juni. Så t. ex. hos ALTUM 
(III, s. 300—301), vilken därav drager den slutsatsen, att märgborrarna 
detta år utvecklats 3—4 veckor tidigare än vanligt, samt hos FRITZ 
(s. 64), som omtalar kronangrepp 1 början av juni. 

I båda dessa tillfällen bar det otvivelaktigt varit fråga om regenera- 
tionsgnag. 

Även i vårt land förekommer ett dylikt regenerationsgnag allmänt, 
varför kronangreppen börja vida tidigare, än man förut antagit. 

Sommaren 1918 upptäckte förf. märgborrar i tallskott redan den 10 
juni i Sörby kronopark och vid ett besök i slutet av juni hos jägmästare 
HJ. SYLYÉN i Grönsinka meddelade han mig, att man, som han tidigare 
(s. 672) påvisat, praktiskt taget under hela sommaren finner märgborrar i tall- 
skotten; på en exkursion var det också en lätt sak att på kort tid insamla ett 
hundratal märgborrar, som höllo på att borra ur skott. SYLVÉN höll 
före, att dessa vore hanar, som lämnat de äggläggande honorna och nu 
höllo på med regenerationsgnag för att sedermera ånyo taga itu med 
fortplantningen. En undersökning av könet hos 30 st. insamlade exem- 
plar visade emellertid, att jämnt hälften utgjordes av hanar och hälften 
av honor. Då den nya generationens märgborrar vid denna tidpunkt 
ej ännu kläckts, är det tydligt, att dessa djur utgöras av vårsvärmens 
moderdjur, vilka efter slutad äggläggning lämnat modergångarna och 
bege sig upp i tallkronorna för att regenerera könsorganen, och detta 
antagande bestyrkes av RITCHIES experiment, som just ådagalade, att 
moderdjuren i slutet av juni och början av juli bege sig iväg från mo- 
dergångarna för att flyga upp i tallkronorna. 

Om man sammanställer RITCHIES uppgift, att hanarna krypa ut först, med 
det förhållandet att vid Grönsinka de båda könen voro lika talrika, 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 23 


låter sig den slutsatsen dra- 
gas, att vid Grönsinka emi- 
grationen från modergång- 
arna hade pågått rätt länge, 
atminstone 14 dagar. 
Det är således tydligt, 
att kronangreppet börjar 
vida tidigare, än man förut 
ansett och att detta beror 
på att vårsvärmens moder- 
djur överge sina gångar 
för att regenerera sina 
könsorgan. När regenera- 
tionsgnaget tager sin bör- 
jan, avhänger givetvis av 
de klimatiska faktorerna 
under våren och är därför 
olika under olika år. Ända- 
målet härmed är att vinna 
nya krafter till grundläg- 
gandet av ännu en kull. 


I vilken utsträckning detta 


lyckas, är ännu ej klargjort, 
lika litet som de omstän- 
digheter, som därvid äro 
de bestämmande. Att en 
låt vara mycket obetydlig 
2:dra kull utvecklades som- 
maren 1918 vid Kolleberga 
kan ej betvivlas, men å 
andra sidan visa de vid 
Gammelkroppa 1917, Bisp- 
gården 1919, Torreby 1920, 
utförda försöken, att där 
ingen andra kull kom till ut- 
veckling (jämf. sid. 10—1 5). 

Under sist förflutna som- 
mar gjordes ytterligare 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 
HS 


Me 


iakttagelser rörande denna fråga. 


Tallskott, angripet av märgborre; skadegörelsen 
har ej förmått döda skottet, utan gången har över- 
vallats ; nästa års skott ha emellertid blivit starkt 
förkortade »borstskott», och först följande år hava 
följderna av angreppet helt övervunnits. — Vom 
Kiefernmarkkäfer beschädigter aber nicht getö- 
teter Spross; die einjährigen Triebe sind aber 
zufolge der Beschädigung stark verkirzt, die 
darauf folgenden dagegen wieder normal ent- 
wickelt. 


Dels konstaterades d. 12—13 maj vid 


Kolleberga, att både hanar och honor vid denna tidpunkt ännu voro kvar 


i modergången, eller m. a. o. att de ännu ej börjat sitt regenerationsgnag. 


24 


I 


Fig. 


IVAR TRÄGÅRDE 


Könsorgan av en regenerande märgborrhona, funnen i ett tallskott da. 
5 juni 1920 vid Uddevalla. I, äggens bildningsställe; 2, äggrör; 3, ägg- 
ledare; 4, sädesgömme; 5, körtel; 6, bursa copulatrix; 7, kittkörtlar; 
8, corpora lutea. — Geschlechtsorgane eines regenerierten Kiefern- 
markkäferweibchen, in einem Triebe d. 5 Juni gefunden. 1, Keimfach ; 
2, Eiröhre; 3, Eikelch; 4, recepfaculum seminis; 5, Dräse; 6, bursa 
copulatrix; 7, Kittdrisen. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 25 


Dels anträffades i omgivningarna kring Uddevalla, vid Kappelebackarna och 
Samneröd d. 3 juni talrika märgborrar i skotten, varjämte även angrepp 
påträffades, som måste ha försiggått tidigt på våren före äggläggningen, 
En anatomisk undersökning av de insamlade märgborrarna, som före- 
togs,' ådagalade, att dessa ynglat en gång och nu höllo på med sitt 
regenerationsgnag. 

Som tidigare påvisats av KNOCHE (s. 26—33), undergå könsorganen 
under märgborrens livstid karaktäristiska förändringar, vilka avspegla 
om djuret är jungfruligt, könsmoget eller avslutat äggläggningen. Hos 
märgborren utgöras äggstockarna av två par rör, som mynna ut i ägg- 
ledarna. Äggrören äro vidast närmast äggledaren och smalna så små- 
ningom mot spetsen; de bestå av en hinna, som omsluter celler av två 
slag, dels epitelceller, som bilda väggarna i rören eller omsluta äggen, 
dels groddceeller. Av de senare utbildas endast en del till ägg, medan 
de övriga tjänstgöra som näringsceller till äggcellerna. I en outvecklad 
äggstock äro dessa tre slags celler ännu ej differentierade och äggrören 
äro helt korta. Så småningom tilltaga de emellertid i storlek, genom 
att äggcellerna tillväxa och utfylla helt den bakre delen av rören, medan 
den främre ännu odifferentierade delen, som är äggens bildningsställe, 
upptager en jämförelsevis ringa del därav. Alltefter som äggen tillväxa, 
skjutas de nedåt mot äggledaren; det epitelhölje, som omgivit dem och 
avsöndrat äggskalet, brister sönder och resterna av dessa celler degene- 
reras till fettceller och bilda vid basen av äggrören en även vid rätt 
svag förstoring synlig, gulgrön massa, som kallats corpus luteum (fig. 8). 

Förekomsten av dylika corpora lutea är därför ett kriterium på att ägg- 
läggning försiggått. 

På fig. 8, som visar de honliga könsorganen hos en märgborre, som 
tagits ur ett tallskott d. 5 juni 1920, ses dessa corpora lutea tydligt ut- 
bildade, vilket bevisar, att djuret höll på med regenerationsgnag. 

Till denna kronskadegörelse under försommaren kommer ytterligare, 
att de ur den 2:dra kullen utvecklade märgborrarna samt andra individ, 
vilkas utveckling av någon anledning blivit försenad, så att de ej hinna 
med sitt näringsgnag samma sommar, först följande vår bli i tillfälle att 
gå upp i kronorna för attäta. Detta sker sannolikt vid den tidpunkt, 
darde djur, som äro könsmogna, svärma, d. v. s. tidigt på våren. De 
enda, som tidigare faktiskt iakttagit märgborrarna vid denna tidpunkt, 
synas vara HOLMGREN |(s. 124), vilken uttryckligen framhåller, att han 
upprepade gånger tidigt om våren anträffat djuren i tallskott, där de 
endast en kort tid synas ha uppehållit sig, samt SCHIODTE, som enl. 


! Denna undersökning utfördes av Dr P. SPESSIVTSEF, vilken under sommaren varit anställd 


som extra arbetsbiträde vid den entomologiska avdelningen. 


20 IVAR TRÄGARDH 


FRITZ (a. s.) uppger det vara regel, att märgborrarna i mars och april 
angripa skotten, innan de para sig. De av förf. och HJ. SYLVÉN 
gjorda iakttagelserna om skadegörelse på knoppar, som börjat växa ut, 
(fig. 11c) tyda på, att en dylik tidig skadegörelse förekommer allmänt. 

Den kronskadegörelse, som från mitten av juli påbörjas av den nya 
generationen märgborrar, måste emellertid vara vida större än den, 
som vållas tidigt på våren eller av de regenererande märgborrarna; den 
nya generationen är ju i och för sig talrikare än modergenerationen, 
vilken senare dessutom av parasiter, rovinsekter m. m. ansenligt decimerats. 

Som av de i det föregående lämnade uppgifterna framgår, är det emel- 
lertid endast sällan, som dessa regenererade märgborrar bliva i tillrälle att 
alstra ännu en kull. Detta konstaterades redan av ALTUM (III, s. 300—301), 
vilken samma år han funnit märgborrar i skotten i slutet av juni hade 
anordnat fångstträd en gång i månaden under tiden april-—-september, 
men ej fann ett enda gångsystem i de under juni—sept. fällda stam- 
marna. 

Om anledningen till att märgborrarna i regel misslyckas med sin 
2:dra kull kan man för närvarande endast framkasta mer eller mindre lösa 
antaganden. Det förefaller mig, som om man skulle ha tre möjligheter: 
att välja på: antingen yngla djuren ej samma sommar som regenera- 
tionsgnaget utan först följande vår, eller också misslyckas de därför att 
under sommaren inga tjänliga yngelträd stå dem till buds, eller slutligen 
är dödlighetsprocenten så hög, att de flesta duka under. Det första an- 
tagandet har verkligen framställts av ryssen BORODAIEVSKY (Is. 1222— 
1247), men det förefaller alltför osannolikt för att behöva diskuteras. 

Däremot har det andra antagandet åtskilligt för sig. Vid den tidpunkt, 
då märgborrarna skulle yngla för andra gången, äro alla under vintern 
och våren fällda eller vind- eller snöbrutna tallar redan angripna av den 
första kullens märgborrar och på dem följande tallvivlar och långhor- 
ningar. Träd, som under sommaren av en eller annan anledning försva- 
gats effer de ovannämnda insekternas angrepp, skulle däremot vara 
lämpliga träd för den 2:dra kullen. Det skulle följaktligen bero på före- 
komsten resp. frånvaron av dylika lämpliga yngelträd, huruvida en 2:dra 
kull skulle komma till stånd eller ej. Ett par enstaka observationer tala 
för att så är fallet. På den vid Kolleberga befintliga provytan för under- 
sökning av övervintringsgnagets betydelse hade trädet nr 361 mitten av 
maj 19:8 endast en övergiven försöksgång (jämf. tabell VI sid. 46); icke 
desto mindre befanns det i början av oktober angripet av den större 
märgborren, vars larver och puppor ännu funnos kvar. Vidare iakttog 
e. jägmästare P. BÖRJESSON vid en undersökning av den av tallmätaren 
härjade stadsskogen vid Västervik larver, puppor och nykläckta imagines 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 21 


av den större märgborren i mitten av augusti, vilka troligen böra upp- 
fattas som en 2:dra kull. Dessa båda iakttagelser synas mig bestyrka 
riktigheten av antagandet, att det är förekomsten av lämpliga yngelträd 
under sommaren som avgör, om en 2:dra kull skall komma till utveck- 
ling eller ej. I det ena av de båda anförda fallen var det ett under 
flera år upprepat övervintringsgnag, i det andra fallet tallmätarens före- 
gående skadegörelse, som gjort träden lämpliga. I stort sett förekommer 
emellertid dylik skadegörelse så pass sällan, att till följd därav endast 
undantagsvis en 2:dra kull kommer till utveckling. 

Vad slutligen det tredje antagandet, eller att dödlighetsprocenten skulle 
vara så hög hos de regenererande märgborrarna, så kan en hög dödlig- 
hetsprocent hos dem bero antingen på inre eller yttre orsaker. RITCHIE 
(a. s.) uppgiver om den mindre märgborren, att dödligheten hos de för 
andra gången ynglande moderdjuren var hög och att endast en viss 
procent lade ägg, med lämnar f. ö. inga detaljerade upplysningar. Då 
djuren vid hans experiment givetvis voro skyddade för angrepp av yttre 
fiender, skulle deti detta fall vara fråga om inre orsaker. Emellertid synes 
mot detta antagande den principiella invändningen kunna göras, att det 
vore egendomligt, om å ena sidan alla märgborrar skrede till regenera- 
tionsgnag, a andra sidan flertalet av dessa därefter skulle dö. Ett dylikt 
missförhållande mellan arbete och resultat brukar ej förekomma i naturen. 
Återstår antagandet, att dessa märgborrar skulle decimeras av yttre or- 
saker, något som givetvis förekommer men i en grad, som undandrager 
sig alla beräkningar. ' 

Mig förefallnr det mest sannolikt, att märgborrarnas regenerationsgnag 
har till uppgift att möjliggöra ett utnyttjande av de yngeltillfällen, 
som ev. kunna yppa sig längre fram på sommaren, eller m. a. ord bilda 
en reserv, som kan rycka fram, om angreppspunkter finnes. 

I våra dagars skogar kan en dylik reserv för visso förefalla skäligen 
obehövlig. Men det är ej för ett liv i dessa, som regenerationsgnaget 
utbildats, utan för ett liv i av människohand orörda naturskogar, och 
efter allt att döma äro existensvillkoren i dessa ej så gynnsamma för 
märgborrarna, att ej en reserv kan behövas. 

Som sammanfattning av ovanstående kan sägas, att skade- 
monalsen kronorna I värt land ej endast försiggar under den 
Senare delen av sommaren, när den nya generationens märg- 
Dora mtutöva. sitt naäringsegnag för att sedermera vid uppnådd 
Föonsmo2nad efter övervintringen fortplanta sig. Den förekom- 
mer även tidigt på våren före äggläggningen samt under förra 
Helenfav sommaren, vid vilken tid den orsakas av märgbortar, 
Sommsraåtmat pa varen och efter avslutad fortplantning och 


[6.6] 


IVAR TRÄGARDH 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av iörf. 


Fig. 


9. 


45-årig tall, skadad av märgborrar under åren 1911—1913. Gamla 
Espets krp. 14 juni 1916. — 45-jähriger Kiefer durch Ernährungs- 
frass des Kiefernmarkkäfers in den Jahren 1911—1913 beschädigt. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 29 


äggläggning genom ett dylikt regenerationsgnag förbereda 
everntill att yngla ännu en gang. Hittills gjorda observationer 
Bva vid handen, att en dylik andra kull endast sällan kommer 
Willtitveckling och därför ej spelar nagon roll i praktiken, så 
att man skulle behöva lägga ut fångstträd mot densamma. 


c. WNäringsgnagels inverkan på kronans form. 


Det är otvivelaktigt, att den övre delen av kronan är särskilt utsatt 
för märgborrarnas angrepp; detta förhållande har tidigare anmärkts av 
Herasförfattare, bl. a. BOAS och var bl. a. synnerligen iögonfal- 
lande i de ungtallbestånd, som studerades av förf. och jägmästare L. 
MATTSON-MÅRN sommaren 1916 i Tönnersjöhedens, Tölö och Kila 
kronoparker. Man skulle kunna söka förklaringen härtill i ett verkligt 
val från märgborrarnas sida, men det förefaller mera sannolikt, att kon- 
centreringen av angreppet i toppen helt enkelt är en följd av att märg- 
borrarna föredraga års- och fjolårsskotten. Dessa bilda ju i stort sett det 
yttre skiktet av kronan och utgöra en allt högre procent av kronan, ju 
närmare toppen man kommer. Härtill kommer, att skadegörelsen lättare 
ses i toppen än i kronans nedre delar, där luckorna i barrskruden i viss 
mån döljas av den kvarvarande barrmassan. 

Mycket belysande är i detta avseende fig. 9, som visar en tall, vilken 
skadats av märgborrar under åren 1911—1913. Vid första påseendet 
förefaller det, som om endast själva toppen angripits, men vid närmare 
eftersyn finner man, att även grenarna längre ned i stor utsträckning äro 
skadade, särskilt i spetsen. 

Åtskilligt har skrivits om de av märgborrarna stympade kronornas 
utseende, men man har därvid knappast skilt tillräckligt på engångs- 
angrepp och sådana, som upprepas under en följd av år. 

För engångsangrepp äro beständ i II och III årsklassen till följd av 
de numera allt vanligare gallringarna särskilt utsatta, om man vid dessa 
arbetens utförande ej tager hänsyn till märgborrefaran och inrättar dem 
därefter. Sker en dylik gallring under senvintern eller våren och få de 
utgallrade träden ligga kvar i bestånden, så inträffar med naturnödvän- 
dighet en härjning med åtföljande stympning av de kvarvarande trädens 
tönorsbessa bli da ofta så fruktansvärt vanställda (fig. 10), att de i 
toppen berövas nästan hela sin barrmassa. Men det dröjer ej länge, innan 
träden botat alla sår och det så väl, att endast ett tränat öga förmår 
upptäcka, att de ett par år tidigare stympats. Förf. besökte sommaren 
1918 det år 1916 undersökta området vid Tönnersjöheden, om vars 
utseende fig. 12 ger en god föreställning; tallarnas kronor hade redan 


SS 
då tack vare alla ersättningsskott, som utbildats, i det allra närmaste åter- 


30 IVAR TRÄGÅRDH 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. (efter TRÄGÅRDH) 


Ftg. 10. Av märgborrens näringsgnag skadad talltopp, Tölö krp. 
Vom Ernährungsfrasse des Waldgärtners stark beschädigter 
Kiefernwipfel. 


tagit sitt normala 
utseende. Samma 
iakttagelse gjor- 
des i juni 1919 
av professor G. 
SCHOTTE. Lika 
iögonfallande, 
som denna skade- 
görelse är vid sitt 
första — framträ- 
dande, lika svårär 
den att upptäcka 
några år senare, 
och någon bestå- 
ende deformering 
av kronan eller 
försämring av 
stamformen torde 


-”att döma av ht 


tills gjorda erfa- 
renheter i allmän- 
het ej behöva be- 
faras. Det är emel- 
lertid ej rådligt att 
generalisera dessa 
iakttagelsertioty 
det kan mycket 
väl. tänkas jart 
märgborrarnas 
numerär = redan 
förut är hög i en 
viss trakt samt att 
deras antal, på 
grund av att de 
utgallrade träden 
äro många i jäm- 


förelse med de kvarlämnade, blir alldeles överväldigande; i så fall bliva 
träden så stympade, att de ej förmå övervinna följderna av amputationen. 


Då dylika engångsängrepp väl äro de vanligast förekommande, enär 
de med osviklig säkerhet följa i spåren av gallringar och avverkningar, 
vilka i varje särskilt bestånd endast återkomma med åtskilliga års mel- 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 31 


lantider, och de vanligen ej åtföljas av någon deformering av kronan 
eller försämring av stamformen, så förefaller märgborrarnas kronskade- 
görelse att vara av vida oskyldigare beskaffenhet, än vad de stympade 
kronorna synas bära vittnesbörd om. Men i detta fall bedrager skenet, 
ty den minskning i assimilationsmassan, som i extrema fall blir följden, 
kan enligt jägmästare MÅRNS beräkningar uppgår till 30 7 och resultera 
i en nedsättning i diametertillväxten av ända till 222. Det är således 
betydande värden, som årligen gå till spillo genom dessa skenbart så 
oskyldiga angrepp. Vi få ett begrepp härom, om vi utgå från att av Sve- 
rigns 20 miljoner har skogsmark är arealen av relativt normala tallsko- 
gar i den ålder, att de gallras, 1 miljon har med en kubikmassa av 753 
m” pr har och en årlig tillväxt av 62", d. v.s. 4,5 miljoner kubikmeter; 
räkna vi vidare med en gallring vart tionde år och en nedsättning av 
diametertillväxten av endast 10725, så blir detta en minskning av 45,000 
m” om året och efter ett värde av 3 kr. pr m” 225,000 kr. 

Angrepp, som upprepas två år i rad, har förf. av naturliga skäl ej 
varit i tillfälle att se i ungtallbestånd. Enstaka iakttagelser, gjorda i äldre 
bestånd, synas emellertid visa, att även dessa förlöpa godartat, om man 
ser bort från tillväxtminskningen. Fig. 9 ger oss en god föreställning 
om förloppet härvid. Under åren 1910—1912 skedde avverkningar i 
beståndet, varvid ej blott toppar utan även stammar i stor utsträckning 
blevo kvarliggande obarkade i skogen. Från och med 1913 fick intet 
virke kvarligga obarkat i skogen och efter denna tid har trädet börjat 
repa sig och åter bygga upp den stympade delen av kronan. 

Helt annorlunda blir förhållandet, om angreppen upprepas år efter år, 
ty iså fali trycka dessa en bestämd och varaktig prägel på trädens ut- 
seende. Det är framför allt i närheten av kolmilor och sågverk samt i 
grannskapet av städer och andra samhällen, som tallarna deformeras av 
de svärmar av märgborrar, som årligen söka sig upp i deras kronor 
(jämför sid. 49—30). 

Innan vi ingå på de mer eller mindre fantastiska former, som tallkro- 
norna därvid erhålla, är det emellertid skäl att dröja vid ett moment, 
som synes spela en utslagsgivande roll vid kronans reaktion mot beskär- 
ningarna, nämligen skottens förmåga att genom nya knoppar ersätta den 
förlorade barrmassan och den olikhet, som i detta avseende råder dels 
mellan skott av olika åldrar, dels mellan skottens olika delar, dels slut- 
ligen mellan träd av olika ålder. 

Om, som fig. 112 visar, ett ettårigt skott genom ett angrepp tidigt 
på våren eller försommaren dödas i spetsen, alldeles nedanför spetsknop- 


! Enligt MaaAss” växtlighetsgrad o,4 är kvarvarande kubikmassan i 35-årig skog 77 m? 


och tillväxtprocenten 8,1. 


o 


ARDH 


« 
I 


'RÄ( 


I 


r 


IVAR 


'2 fuayvos zued JÄtpry2saq UPJIS UIparyastas tatp ur "qaupL '9 :ugssoadsz)esig vp pu I3pr 


(Li AIPEUISIG I UC IG 


YIsaq IMAN Ip ut JM 


LI dal 


zudg a0p 


udrs an ed Iepeys 'BejueaNoy paw 3J0xSHeI 'Q tseddouysgurunesia € paw "uapru JIvuWeU spp 'uasjads 1 SJ2p ILPpexsS POASHLL RS ra 
El 92 s v 


ur [YOMOS JJEYYIEWUIJJOS WOA "YarLNUIRJIY v — ”teddouyssurunesio va) pow "uastads Ir sepexs Roxser 2 nop 13tpuris ns Yyv0 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 33 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml, Foto av förf. 


Fig. 12. Genom upprepade angrepp av märgborrar i spetsen dödad gren, med ersättnings- 
skott, som utvecklats ur fyra av kortskotten, — Kiefernzweig, durch widerholten 
Angriff vom Kiefernmarkkäfer in der Spitze getötet, mit vier Ersatzsprossen. 


parna, så tränga, som av sistlidna sommars undersökningar framgår, 
redan samma sommar ersättningsknoppar fram ur ett par av de termi- 
nala barrparen, vilka som bekant äro ombildade kortskott. Även 
om detta angrepp följes av ett annat längre ned (fig. 11 c), så kunna 
dylika ersättningsknoppar utbildas. Men det är tydligt, att förmågan att 
utveckla ersättningsknoppar är lokaliserad i den terminala hälften av 
skottet (fig. 12); sker skadegörelsen närmare skottets bas, inträffar ingen 
dylik reaktion, utan skottet torkar så småningom (fig. 11 b) 

Då vidare dylika ersättningsskott endast kunna bildas av kortskotten, 
följer därav, att så snart ett skott nått den ålder, att det förlorat sin barr- 
skrud, så kan det ej ersätta den av märgborrarna vållade skadan. 

På fig. 10 kunna vi studera, huru detta återuppbyggande av kronan 
påbörjas. Den visar toppen av en 23-årig tall, vuxen i ett bestånd, som 
i januari 1914 genomgaåtts med en gallring, varvid virket fått kvarligga 
i skogen, med den påföljd att beståndet under sommaren 1914 och sanno- 
likt även våren 1915 starkt härjades av den större märgborren. Vi se, 
att 1914, 1913 och 1912 års kransgrenar äro så grundligt stympade, att ej 
många barr finnas kvar; av 1914 års kransgrenar har en under år 1915 utbildat 
ett ersättningsskott omedelbart nedanför den avbrutna spetsen, och på en 


” 


3. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


34 TIVAR TRÄGÅRDE 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 13. Tall med toppen dödad av märgborreangrepp; en kransgren har utvecklats kraftigare 
och böjt sig upp för att ersätta toppen men i sin tur blivit starkt stympad. — Kiefer 
mit dem Wipfel durch wiederholte Angriffe des Kiefernmarkkäfers getötet; ein Zweig 
ist stärker entwickelt um dem Wipfel zu ersetzen aber später ebenfalls stark befallen, 


annan skymtar bakom stammen ett skott. Med 1913 års kransgrenar är det 
ej mycket bättre beställt; till höger ses tre typiska ersättningsskott, som ännu 
ej äro utbildade, växa fram ur sina barrpar. I toppen ha 1915 års kransgrenar 
lidit föga, möjligen emedan de varit för kraftiga, och årsskotten äro kraftiga. 

Huru återuppbyggandet av den förlorade assimilationsmassan skall 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 35 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto: L. MÅRN 


Fig. 14. Tallbestånd nära Hansjö såg vid Orsa, årligen under en längre tid härjat av märg- 
borrar, kommande från timmerupplag vid sågen. — Kiefernbestand nahe einer 
Sägemihle, mehrere Jahre hindurch von Kiefernmarkkäfern befallen. 


30 IVAR TRAGARDH 


Foto : J. LINDNER 


Fig. 15. Ungtallbestånd, starkt härjat av den större märgborren efter gallringar vintern 
1917—1918. Torreby, Bohuslän juni 1920. — Junge Kiefer, vom grossen Kiefern- 
markkäfer nach Durchforstungen 1917—1918 stark beschädigt. Juni 1920. 


komma att förlöpa, beror dels på angreppets fördelning och intensitet, 
dels på de olika skottdelarnas växlande förmåga att bilda ersättnings- 
skott. Man får i detta sammanhang ej glömma, att till följd av friställ- 
ningen vid gallringen träden stimuleras till en vida kraftigare tillväxt, 
än de förut haft att uppvisa. Det skulle vara av stort intresse att mera 
i detalj följa detta förlopp, men det ligger utanför ramen av denna un- 
dersökning. 

Som allmänt omdöme kan man säga, att den tidigare likformiga för- 
delningen av assimilationsmassan rubbas; vissa grenar stympas så hårt, 
att de ej kunna övervinna skadan, andra lida mindre och från dem tager 
då regenerationen vid med fördubblad styrka. Ett mycket vanligt förlopp 
synes vara, att själva toppskottet undkommer lindrigare, medan de därpå 
följande kransgrenarna så hårt amputeras, att de torka. Härigenom in- 
ledes en egendomlig ombildning av kronans form. Om angreppet ej upp- 
repas, så bygges ovanför de spolierade kransgrenarna så att säga en ny 
krona upp, som ännu många år senare är skarpt avgränsad från den 
äldre kronan. 

Är angreppet i ett ungt bestånd däremot så kraftigt, att toppen dödas, 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN Si 


så utvecklas en av kransgrenarna kraftigare (fig. 13) och ersätter inom 
kort toppen. 

Dödas ej toppen och upprepas angreppet år efter år, så bibehåller 
den nedanför de döda kransgrenarna varande kronan sin mer eller 
mindre koniska form; kronans periferiska delar bli genom den av märg- 
borrarna företagna klippningen av skotten endast tätare och tätare, lik- 
som en häck, som tuktas av trädgårdsmästarens sax. Toppen fortsätter 
under tiden jämförelsevis ostört sin växt i höjden, men kransgrenarna stympas 
år efter år, så att denna del av kronan ej kan växa ut på bredden utan likt en 
kvast höjer sig över den övriga kronan (fig. 14). På detta sätt uppstå 
de kronor, som till sin form blivit jämförda med cypresser. Ej sällan 
höja sig flera mer eller mindre nakna grenar upp ur kronans övre del; 
detta är t. ex. fallet vid flygsandsplanteringen vid Halmstad, där märgbor- 
rarna årligen härja, kommande från vedupplag i staden. 

Därigenom att de kraftigare toppskotten undgå stympning eller ej 
stympas värre än att talrika ersättningsskott uppstå, medan de svagare 
skotten längre ned ej kunna reagera på samma sätt, så uppstå, som BOAS 
och LAGERBERG påpekat, häxkvastlika skottsamlingar, som sitta i 
spetsen på nakna skaft. Då dessa äro resultatet av en ivrig ehuru starkt 
lokaliserad regenerationsprocess, torde deras förekomst kunna betraktas 
som ett indicium på att träden, om de få vara i fred för vidare angrepp, 
skola kunna läka såren i kronan. 


d. Näringsgnagets inverkan på trädens hälsotillstånd. 


Om vi till slut taga i betraktande följderna för trädens hälsotillstånd 
av kronangreppet, så föreligger den möjligheten, att träden genom detta 
så försvagas, att de följande år bliva lämpliga yngelträd för märg- 
borrarna. LAGERBERG (s. 167) uttrycker den förmodan, att för en dylik 
utgång ej ett enda angrepp är tillfyllest, utan att upprepade sådana er- 
fordras under en följd av år. 

Detta äger nog i allmänhet sin giltighet, men det avgörande momen- 
tet härvidlag är säkerligen ej, om det är ett engångsangrepp eller ej, 
utan angreppets styrka, m. a. o. förhållandet mellan märgborrarnas nu- 
merär och kronornas skottmängd, vilket i sin tur beror på yngelträdens 
talrikhet i jämförelse med de kvarvarande. Vid gallringar i form av en- 
'kelställning i ungskogar kan det inträffa, att denna proportion blir så 
ogynnsam, att även unga tallar i sin bästa växtkraft stryka med. Ett 
dylikt tillfälle iakttogs sommaren 1920 vid Torreby i Bohuslän, varvid 
det emellertid är att märka, att även ett par andra insekter varit be- 
hjälpliga. För ett par år sedan hade de unga tallbestånden gallrats, var- 
vid det utgallrade virket fått ligga kvar i skogen, med vanlig på- 


38 IVAR TRÄGÅRDH 


följd, att den större märgborren starkt härjade. Under de två sista som- 
rarna hade emellertid, som av fig. 15 framgår, beståndet fått vara i fred, 
så att 1919 och 1920 års skott voro väl utvecklade. Enstaka träd hade 
emellertid 1918 blivit så spolierade, att de dött. I dessa stammar an- 
träffade man i den nedre delen dels övergivna modergångar, represen- 
terande det första misslyckade försöket från märgborrens sida, dels lyc- 
kade gångsystem; högre upp funnos tallvivelgångar från föregående år 
och slutligen i toppen den fyrtandade barkborren. Förloppet har alltså 
varit följande: 1918 starkt kronangrepp, 1919 på våren försöksgångar 
av ynglande märgborrar, som måst övergivas, på sommaren angrepp av 
tallviveln, våren 1920 upprepat angrepp av märgborren, denna gång 
lyckat, samt därefter angrepp i toppen av den fyrtandade barkborren. 

Dylika tillfällen, då unga tallar till följd av ett engångs kronangrepp 
skadas, så att de sedermera falla offer för de ynglande märgborrarna, 
äro emellertid enligt förf:s erfarenhet sällsynta. I regel är förloppet, 
som ovan skildrats, godartat ej blott i yngre utan även i medelålders 
bestånd. 

Som tidigare påpekats (III, s. 81), saknas i revirförvaltarnas årsrap- 
porter oftast uppgifter angående följderna för träden av kronskadegö- 
relsen och detta kan nog i allmänhet tolkas så, att träden ej dukat under 
för densamma. Flera revirförvaltare framhålla också detta, t. ex. jäg- 
mästare G. WELANDER (Karlsby revir), som irapporten 1916 framhåller, 
att han ej iakttagit, att träd dödats genom kronskadegörelse; liknande 
uppgifter lämnas av jägmästare J. E. NILSSON från Hamra kronopark 
om 30—60-åriga bestånd. 

De uppgifter om att tallar dött till följd av kronskadegörelse, som 
föreligga, kunna sammanföras i två grupper: dels är det fråga om äldre 
träd i norra Sverige, dels rör det sig om träd kvarlämnade som fröträd 
vid kalavverkningar. 

Att särskilt den norrländska tallen, som vid mera framskriden ålder 
har en sparsam förgrening och en glesare krona, har svårt att övervinna 
följderna av kronskadegörelsen, har förut framhållits av LAGERBERG (s. 
104). GRÖNBERG, som i sin skildring av Särna-härjningen (s. 196) något 
berör anledningen till att märgborrarna i vårt land utgöra en allvarligare 
fara för tallskogen än i mellersta Europa, vill däremot skriva detta på 
det karga klimatets och den magra jordmånens konto, särskilt när det 
gäller Norrland. 

De uppgifter, som sedermera influtit, bestyrka emellertid riktigheten 
av LAGERBERGS uppfattning, att det särskilt är äldre träd av högnordisk 
typ, som duka under för kronangreppet och väl i regel därigenom att 
de bliva yngelträd för märgborrar. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 39 


Fig. 16, som visar toppen 
av en omkring 80-årig tall från 
Överkalix socken av Norrbot- 
tens län, åskådliggör förloppet 
vid angrepp på en gammal tall 
av högnordisk typ. Enligt upp- 
gift från A.-B. Yttersfors-Munk- 
sund uppträdde märgborren i 
Gyljen, Överkalix socken efter 
en avverkning, som pågått de 
sista tre vintrarna. Träden, 
som voro 80 å 90 år gamla, 
angrepos i smärre grupper, 
mest mot myrkanter och öppna 
platser, samt torkade och dogo. 
På det material, som nedsän- 
des till Skogsförsöksanstalten 
för undersökning, voro alla top- 
parna döda. På fig. 16 se vi, 
att förutom toppen tre varv 
kransgrenar äro döda; endast 
på en av de nedre kvistarna 
synes ett litet skott med fyra 
barr; en av de nedanför va- 
rande kransgrenarna har ut- 
vecklats starkare men i sin tur 
starkt stympats av märgborrar. 
Toppen var, som sagt, alldeles 
död och angripen av en lång- 
horning, sannolikt Pogonoche- 
rus fasciculatus. 

Vilken kontrast råder ej mel- 
lan denna topp och toppen 
av en yngre tall, som sjuder 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 16. 


Toppen av en omkring 80-årig tall, torkad 
till följd av flera år i rad upprepade märg- 
borreangrepp. Över-Kalix socken, Norr- 
bottens län. — Der Wipfel einer etwa 
8o-jährigen Kiefer, zufolge mehrjähriger 
Angriffen des Kiefernmarkkäfers getrock- 
net. 


av liv och under loppet av ett par år lyckas ersätta skadegörelsen. 

Från Vindelns skogsvårdsområde (1 km norr om Hjukens by vid Vindeläl- 
ven) föreligga från 1916 uppgifter om en märgborrehärjning omfattande 40o— 
350 har 70—80-årig tallskog, varvid förloppet synes överensstämma med det 
ovan skildrade; topparna och grenspetsarna blevo nästan fullkomligt barrlösa 
och träden torkade så småningom. Från Töre skogsvårdsområde (Myrdalen, 
Nederkalix socken) uppges 1917 en härjning i ett cirka I 50-årigt tallbestånd. 


40 IVAR TRÄGARDH 


Den enda uppgift om att tallar torkat till följd av kronskadegörelse, 


som föreligger från södra Sverige — vi se då bort från fröträden, som 
i det följande skola behandlas — är från Kinda revir, varifrån jägmästare 


(Efter TRÄGÅRDH) 


Fig. 17. Frötallar, hårt skadade i kronan av märgborrar. Grönbo 24 juni 1916. — 
Samenkiefern, vom Waldgärtner stark beschädigt. 


E. SUNDMAN meddelar, att enstaka träd i 50—80-åriga bestånd synas 
dö ut till följd av kronangreppen. Det tillfogas emellertid den intressanta 
upplysningen, att tallskogen inom området ifråga — Idre härads höjd- 
platåer — är av en typ, som med sin mindre kraftiga kronbildning i 
viss mån motsvarar den högnordiska tallen. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN <:o»41 


Övriga uppgifter från södra Sverige, att tallarna dött till följd av kron- 
skadegörelse, hänföra sig till tillfällen, när fröträd kvarlämnats. I Gull- 
bergs revir (ÅA. Liedholm) visade sig t.ex., att å ett under vintern 19153 
—1916 avverkat trakthygge på Kungs-Norsby kronopark sommaren 1916 
samtliga fröträd voro så starkt angripna, att de ansågos böra avverkas. 

Det är ej förvånande, att just fröträden äro de, som duka under för 
märgborrarnas kronangrepp. Ty märgborrarna flyga ej längre än nöd- 


(Efter TRÄGÅRDH) 
Fig. 18. 550 stycken av märgborrar urholkade och nedfallna skott, vid 
foten av det fröträd, under vilket de uppsamlats. Grönbo den 


24 juni 1916. — 550 Stick von Waldgärtner ausgehöhlte, 
herabgefallene Sprosse. 


vändigt, när de skola föröva sitt näringsgnag. Den mängd märgborrar, 
som utvecklas under den på avverkningen följande sommaren under bar- 
ken av stubbarna, koncentreras därför i första hand, så långt utrymmet 
tillåter, i fröträdens kronor (fig. 17), under vilka man kan räkna över 
350 års- och fjolårsskott (fig. 18). 

Mycket belysande i detta avseende äro de data, som lämnats av över- 
jägmästare A. SYLVÉN (s. 153—154), vilken iakttagit, att fullt felfria 
och kraftiga fröträd redan efter tre års förlopp varit av märgborrar stym- 
pade till oigenkännlighet, ja ofta återfunnits som torrfuror. 


42 IVAR TRÄGÅRDH 


Genom denna kronskadegörelse, varvid ej blott massor av 
skott med kotteanlag utan även träden själva dödas, förfelas 
hela ändamålet med fröträdsställningen; och då ett dylikt för- 
lopp, som av märgborrens levnadsvanor framgår, måste vara 
mycket vanligt för att ej säga regeln, framstår det som en 
oeftergivlig åtgärd att barka stubbarna, om fröträden skola 
kunna fylla sin uppgift. : 

Det är det stora missförhållandet mellan de väldiga mängder av 
märgborrar, som utvecklas på hygget, och de relativt få fröträdens ofta 
högt ansatta kronor, som utgör förutsättningen för denna skadegörelse. 
Man får en föreställning härom genom följande beräkning. Om man an- 
tager, att ett hundraårigt tallbestånd håller 450 stammar pr har och att 
av dessa 152 kvarlämnas som fröträd, återstå 390 stubbar pr har som 
yngelplatser för den större märgborren. Enligt en beräkning av A. SYL- 
VÉN (GRÖNBERG s. 197) kan man anträffa 3500 ägg av märgborren i en 
stubbe; antaga vi, att endast 202 av dessa utvecklas till märgborrar, få 
vi likväl 39,000 märgborrar pr har och nära 700 märgborrar pr fröträd. 
Det är onekligen anmärkningsvärt, huru nära denna siffra kommer an- 
talet under en frötall uppsamlade skott, som var 3550 (fig. 18). 

Som sammanfattning av vår nuvarande kunskap om följderna 
för trädens liv av kronskadegörelsen kan sägas, att det i allmän- 
het endast är i äldre skog av norrländsk typ, som dessa an- 
srepp varit fatala, varemot 1 södra och mellersta Svemgcerden 
endast ar froötrad, som duka under. 


III. STAMSKADEGÖRELSEN OCH DESS BETYDELSE. 


Då, som i ett följande kapitel närmare skildras, den större märgborren 
i orörda skogar huvudsakligen ynglar i undertryckta träd, tillhörande 
det III och IV kronskiktet, i snö- och vindbrutna träd, eller i träd som 
tidigare lidit av annan skadegörelse, är det ej förvånande, att dess an- 
grepp vanligen lyckas, med andra ord att ett stamangrepp vanligen med- 
för trädets död. Någon motsvarighet till vad KOLMODIN (s. 209) be- 
skrivit i fråga om granbarkborren, nämligen att en sida av granen kan 
vara angripen, och trädet det oaktat kan fortleva i många år, har förf. 
aldrig sett, ej heller har jag kunnat finna några uppgifter därom i litte- 
raturen. 

Som i det följande skall närmare skildras, sker stamskadegörelsen 
under tvänne perioder i märgborrens liv, dels när den skall yngla, dels 
när den övervintrar. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 43 


a. Stamskadegörelsen vid yngelgnaget. 


Emellertid kan det inträffa, att stamangreppet misslyckas. Tidigare 
(II, s. 5—6) har framhållits, att dessa misslyckade angrepp igenkännes på 
de stora, gulvita kådringar eller tappar, som uppstå utanför inborrnings- 
hålen. Avlägsnar man barken omkring ett dylikt hål, finner man i de 
flesta en mycket kort gång, vars väggar äro starkt impregnerade med 
kåda. Mera sällan har förf. funnit döda märgborrar i dylika gångar, 
men då ingen särskild uppmärksamhet ägnats åt denna fråga, kan detta 
bero på en tillfällighet. A. SYLVÉN omnämner nämligen (s. 1535), att 
han påträffat många döda märgborrar i dylika övergivna gångar. 

Detta misslyckande av angreppet be- 
ror därpå, att trädet varit för friskt och 
genom kådflöde förmått att hindra om 
icke märgborrens inträngande så likväl 
anläggandet av en modergång med ägg- 
fickor. Det kan emellertid inträffa, »att 
operationen misslyckas, men patienten 
likväl dör». I Skjör skog I mil söder 
om Lit i Jämtlands län anträffades 1917 
i ett 74-årigt tallbestånd en tall med 
gul krona. Det visade sig, att trädet 
fallit offer för den större märgborren, 
som i massor sökt yngla där men miss- 


: o o s - a. b. 
lyckats i så måtto, att inga larvgångar (Efter TRÄGÅRDH) 


funnos, blott modergångar, i medeltal Fig. 19 a. Ingångshål med kålflöde,av 
den större märgborren. !/,. 


4,; cm långa och genomdränkta med Fig. 19 bd. Övergiven försöks- 
kåda. På en längdmeter anträffades 193 SA RT RE 

. o DOrren. SE Ingangs- 
dylika modergångar. Detta angrepp hade loch mit Harztrichter, und 
ägt rum på våren 1916 och så försvagat vera stnerty Nerstelissang 


24: vom Kiefernmarkkäfer. 
trädet, att det samma sommar angripits 


av den större tallviveln och våren därpå av den vanliga vedborren. 
Ibland är förloppet något avvikande, så att det är märgborren, som 
följande år återkommer och fullbordar sitt arbete. Ett dylikt fall skild- 
KasSavi AL SYLYEN (S. 155) som i en tall, skadad av blixten ar 1913, 
fann 228 dylika övergivna modergångar på en längdmeter och 1914 på 
samma tall iakttog lyckade modergångar till ett antal av 98 pr längd- 
meter. 

Ofta anträffar man emellertid endast enstaka övergivna försöksgångar 
i träden och det kan då mycket väl inträffa, att trädet nästa och föl- 
jande år går fritt för vidare angrepp. Mycket belysande i detta av- 


A4 IVAR TRÄGÅRDH 
— Å |].Å— — SÄÉ tt HÄ 


Brösthöjds- Angrepps- Anteckningar 
- diameter Ce. grad av 
Nummer Beteckning E NT 
II med tallmätaren q 
korset 1917 maj 1918 | nov. 1920 
| | 2 försöks- 
30 16,4 2 (0) | gångar frisk 
| enstaka för- 
46 14,4 | 2 | [0] | söksgångar | » 
| enstaka för-| 
47 11,7 3 | Oo | söksgångar 
| | I försöks- | 
68 12,2 4 [6] gang | » 
| | I försöks- | 
73 FSS 3 o gång död 
| 2 försöks- | | 
84 | — 10,6 3 (a) | o gångar > 


Tabell V, utvisande förloppet av ett märgborreangrepp på skogsförsöksanstaltens provyta 
n:r 202 i Sörby kronopark. — Der Verlauf eines Angriffs des Kiefernmarkkäfers bei Sörby 
vom Mai 1918 bis November 1920. 


seende är skogsförsöksanstaltens provyta n:r 202 i Sörby kronopark i 
Södermanlands län, vilken under åren 1916 och 1917 angreps av tall- 
mätaren. I tabell V äro sammanställda uppgifter angående de träd, 
som ej angripits av tallmätaren, men likväl våren 1918 visade försöks- 
angrepp av den större märgborren. Vi se därav, att 33,3 22 av tallarna 
sedermera dukat under för den större märgborren, möjligtvis i förening 
med den större tallviveln, men de övriga voro ännu i november 1920 
fullt friska. De döda träden tillhörde båda det 3. kronskiktet och ett av 
dem hade ensidigt utbildad krona. 

Härav framgår, att träd, som en gång utsättas för enstaka 
misslyckat angrepp, ej till följd därav med nödvändighet 
äro dömda att även följande år angripas och duka under. 
Äro däremot modergångarna talrika, så dör trädet, även om 
inga larver komma till utveckling. 


b. Övervintringsgnaget och dess betydelse. 


Förutom de två former av skadegörelse, som den fullvuxna märg- 
borren förövar i samband med äggläggningen och näringsgnaget, före- 
kommer även en tredje form av skadegörelse, nämligen den som sker i 
samband med övervintringen. För att erhålla lämpligt vinterkvarter 
borra sig märgborrarna in genom barken av tallarna ofta ända in till 
splinten; detta sker vanligen nere vid basen av stammen, ofta i själva 
jordbrynet, och kantträden utväljas särskilt för detta ändamål. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 45 


I allmänhet tillmätas dessa övervintringsgångar ingen nämnvärd be- 
tydelse (GRÖNBERG, s. 194), och det förefaller sannolikt, att de i all- 
mänhet förbisetts; man känner blott ett enstaka fall från Tyskland, 
då årligen ett antal träd av denna anledning dukat under. I vårt land 
var densamma tidigare ej bekant, men våren 1918 upptäcktes vid Kolle- 


Ur Skogsförsöksanstaltens saml. Foto av förf. 


Fig. 20, Basen av en tallstam med talrika övervintringsgångar av märg- 
borrar blottlagda. Kolleberga. — Die Basis eines Kiefernstammes 
mit zahlreichen Uberwintrungsgängen vom Kiefernmarkkäfer. 


berga, att i ett 33-årigt tallbestånd praktiskt taget alla kantträden vid 
basen hade talrika övervintringsgångar och ett par av dem voro döende. 

Då dessa gångar vanligen förekomma lågt nere vid marken, ofta dolda 
av mossa o. dyl. äro de redan till följd av sitt läge vida svårare att 
upptäcka än de andra gångarna. Därtill kommer, att vanligen intet 
kådflöde på barkens yta förråder deras närvaro, då gångarna gå mer 
eller mindre radiärt in och på sin höjd med spetsen beröra splinten 


46 IVAR TRÄGÅRDH 


och den kåda, som fly- 
ter ut, stannar i gång- 
arna inuti barken. För 
att konstatera deras 
förekomst måste man 
först avlägsna eventuell 
mossa och annan mark- 
betäckning runt stam- 
men samt därefter noga 
giva akt på det bruna 
borrmjöl, som = alltid 
finnes i barksprickor 
och förråder djurens 
närvaro. Om man skär 
bort ytterbarken, fin- 
ner man vanligen den 
inre barken genom- 
dragen av en mängd 
gångar, till hälften fyll- 
Ur Skogsförsöksanstaltens saml Foto av förf. da ”med”Fste tag 
Fig. 21. Barkstycken med hål och gångar, delvis kådfyllda, kåda (fig. 21). När 

gjorda av märgborrar vid deras övervintringsgnag. övervintringsgnaget är 


— Uberwintrungsfrass des Kiefernmarkkäfers in 
Kiefernrinde. 


intensivt, som) tres; 
vid Kolleberga, så är 
barken runt omkring stammen genomsållad av gångar, som ofta med 
sin spets nå splinten och naturligtvis måste hämma näringsflödet till kronan. 

En provyta utlades för att följa de sålunda skadade trädens öden. 
Det förefaller emellertid, som om det vore nödvändigt, att träden under 
en följd av år skadades på detta sätt för att verkningarna skulle kunna 
bliva ödesdigra. TASCHENBERG (s. 207) anför från trakten av Bremen 
ett fall som illustrerar, huru dylika övervintringsgångar så småningom 
tilltaga i antal, till dess de angripna träden slutligen duka under. 

Här nedan meddelas resultaten av tre undersökningar, våren och hösten 
1918 samt våren 1919. 

Av tabellen n:o VI framgår, att våren 1918 den större märgborren yng- 
lade i två av provytans 50 träd, medan i tre träd funnos övergivna försöks- 
gångar och på ett träd barken var delvis avskalad nere vid marken utan 
att några märgborregångar kunde upptäckas. Hösten samma år an- 
träffades flyghål i ett av. de angripna träden och dess krona var brun; 
det andra på våren angripna trädet, n:r 33, hade kronan torr. Ett av 
de träd, n:r 36, på vilka övergivna försöksgångar iakttagits, hade kronan 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 47 


. I I -. 
; Bröst- | A | AV ten ög ans sen Saar 
N:r höjds- | Höjd | Kronans | Kronans 4 TI0IE | 
; diam, | | längd | friskhet äl lg Ifa 
em | m | | /s 1918 | /10 1918 /e 1910 
I I 
| | o | 
| 8 moder- löyahål. krona| | 
15 II,o LÖO PSA 6 0,5 gångar brun | trädet dött | 
| | 
| | SAR | 
| | kronan börjat | st. märgborre,| 
19 GO ol IIGS äng 033 = | gulna ynglande | 
| ; 
| | misslyckade 
| | | | modergångar| 
25 IG 1055 | 255 (0 = — | nedtill | 
| | | en kådtratt | 
FORTI20 cl T2.o Bom IEI SA == — | nedtill 
| st. märgborre, krona, torr | | 
35 Fejol Ul CIO; SKO Os ynglande | — flyghål = | trädet dött 
I 
| | | st. märgborre,| 
| | | en övergiven | ynglande, | 
SKEEIRETO:o. |. 10,0 3,0 Ful OR modergång | krona torr | trädet dött | 
| | | 5; | | | 
| | | | I5 övergivna | | 
Arr, I -Ö,0 200 I EOR modergångar — | — 
| | 5 övergivna | 
42 HÖRS [An KOSS ble, GS RO | modergångar | — — 
| | | | | st. märgborre, | 
43 14,0 | IO,5 | 265 (NN | — | — ynglande 
| | | barken delvis | | 
| avskalad vid | | st. märgborre, 
| | 
| 49 TANoR | uI2;0 4,5 | 4 | marken | kronan gles | ynglande 


Tabell VI. Provyta för undersökning av övervintringsgnagets betydelse. Avd, I: 6 vid 
Kolleberga. Sand. Hvylocomium, Calluna, Luzula. Barravfall. Läget friskt (—torrt). Växt- 
lighetsgrad 0,7. Ålder 33 år. Medeldiam. vid brösthöjd 13,3 cm. Medelhöjd 10,5 m. 
Kronans medellängd 3,3 m. Alla träd med övervintringsgnag vid basen. — Tabelle VI. 
Probefläche fir Untersuchung der Bedeutung des Uberwintrungsfrases. 


nästan torr och barken var delvis avfläkt av hackspettar. Detta träd 
har under sommaren angripits av tallviveln. De två andra träden där- 
emot, som märgborren försökt sig på, hade ej undergått någon för- 
ändring, och i träd n:r 49 var kronan gles. 

Följande vår hade situationen förändrat sig på följande vis: I träd 
n:r 19 ynglade märgborren, n:r 35 och 36 voro döda och i n:r 49 yng- 
lade likaledes märgborren. Däremot voro de två träd (n:r 41 och 42), 
på vilka våren förut övergivna gångar anträffades, fortfarande alldeles 
friska och i två andra träd n:r 25 och 29 hade våren 1919 misslyckade 
angrepp förekommit. Slutligen hade samma vår ett träd (n:r 43) an- 
gripits, varpå tidigare inga försöksgångar observerats. 

Av de tre träd, som våren 1918 hade övergivna försöksgångar, hade 
således följande år blott ett åter angripits och då dukat under, medan 


48 IVAR TRÄGÅRDH 


de andra två klarat sig. De två senares kronor hade i fråga om frisk- 
heten året förut betecknats med o,s8 och 0,7, det förras med blott 0,3 
och likaledes hade n:r 49, som angreps våren 1919 friskhetsgraden 0,4. 
Av dessa iakttagelser framgår, att träd, som ett år angripas med för- 
söksgångar, som misslyckas, ej med nödvändighet bli angripna föl- 
jande år, utan mycket väl då kunna undslippa vidare angrepp. Det 
beror på trädets hälsotillstånd, om försöket skall fortsättas och lyckas, 
och prognosen synes kunna ställas genom en uppskattning av kronans 
friskhet. 

Under de två år undersökningarna pågätt' ha följaktligen 6 & av 
träden dött och dessutom ytterligare 6 & angripits, så att de med viss- 
het kunna betraktas som dödsdömda. Då dessa träd f. ö. ej skiljde sig 
från provytans övriga träd, måste man antaga, att de genom den vid 
övervintringsgnaget vållade skadegörelsen lidit mera än dessa och där- 
för fallit offer för märgborrarna. Huru lång tid, som härtill åtgår, därom 
vet man ännu intet, och därför kan man ej heller yttra sig om vilken 
ekonomisk roll övervintringsgnaget spelar. Men om man betänker, att 
detta måste vara lika vanligt som kronskadegörelsen, enär, såvitt man 
vet, alla märgborrar gräva sig in i barken för att övervintra, så är det 
klart, att denna form av skadegörelse, om det besannar sig, att djuren 
i allmänhet gräva sig in till splinten, är av allvarlig beskaffenhet. Det 
är sannolikt, att förutom naturligtvis numerären av märgborrarna, 
trädens ålder och därmed sammanhängande barktjocklek spelar en av- 
görande roll, ty djuren gå ej in för att söka sig föda utan blott för 
att erhålla skyddat vinterkvarter, och ju tjockare barken är, desto mera 
sannolikt är det, att de vinna sitt syfte utan att tränga in så djupt som 
till splinten. Möjligen kan också vintertemperaturen inverka på gaång- 
arnas läge i barken. 

Slutligen må i detta sammanhang även framhållas att, som WOLFF 
(s. 247) i en nyligen publicerad uppsats påpekat, konstaterandet av över- 
vintringsgnagets förekomst och intensitet är av stort praktiskt intresse, 
enär det möjliggör för skogsmannen att i god tid förutsäga, var märg- 
borrarna följande vår kunna bekämpas med fångstträd. 

Som sammanfattning av ovanstående kan sägas, attöver. 
vintringsgnaget, om samma träd under en följd av år drabbas 
därav, kan nedsätta dessas motståndskraft, så att de duka 
under för märgborrarnas yngelgnag. Större uppmärksamhet 
bör därför skänkas detta än hittills och det avensaveden 
anledningen, att man genom att lokalisera detsamma har 


1 Det hade naturligtvis varit av största intresse att under ett antal år följa denna provyta, 
men genom ett misstag blev den avverkad. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 49 


mojlTehketrattIINIsSod tid ofteatera! sig over märgborrarnas 
förekomst. 


IV. MÄRGBORRARNAS SPRIDNINGSFÖRMÅGA FRÅN YNGEL- 
PLATSERNA. 

Vid undersökningarna över märgborrarnas uppträdande i bestånd, som 
genomgaåtts med gallringar under sommaren 1916, föll det omedelbart i 
ögonen, vilken betydelse utsläpandet av det utgallrade virket hade (V, s. 
157—158). I ett omkring 23 år gammalt kulturbestånd i Tölö kronopark 
hade gallrats till enkelställning, varvid de utgallrade stammarna fått kvar- 
ligga på den plats, där de fällts. Lämpliga yngelplatser för märgborrarna 
funnos följaktligen fullkomligt likformigt utströdda över hela beståndet och 
följden hade blivit, att praktiskt taget alla de kvarstående stammarna voro 
skadade genom märgborrarnas näringsgnag i kronorna. I ett annat be- 
stånd ej långt därifrån, som för övrigt behandlats på samma sätt som 
det föregående, hade gallringsvirket släpats ut och lagts i högar vid 
vägen. I detta senare fall var kronskadegörelsen lokaliserad till de när- 
mast vägen stående tallarnas kronor. 

Denna iakttagelse blev sedermera upprepade gånger bekräftad (jfr även 
SAALAS s. 394—398), och man kan anse det fastslaget, att märgborrarna 
vid sitt näringsgnag i första hand uppsöka de närmast yngelplatserna 
växande tallarnas kronor. Då man vet, med vilken osviklig säkerhet de i 
skogen uppsöka sjuka och skadade träd i och för äggläggningen, varvid de 
ofta få tillryggalägga avsevärda sträckor, kan detta deras lokala uppträdande 
vid näringsgnaget synas i viss mån överraskande. Man måste emellertid 
komma ihåg, att vid sitt näringsgnag märgborrarna i motsats till övriga 
barkborrar uppträda som fullt primära skadegörare, jämförliga med vilka 
barrätare som hälst. Finnes det därför fullt upp med föda för dem — och 
vid gallringar och avverkningar inträffar ju detta — så flyga de ej längre 
än oundgängligen nödvändigt och följden blir, att näringsgnaget strängt 
lokaliseras till den närmaste omgivningen av yngelplatserna. Detta 
hindrar dem emellertid ej från att även för sitt näringsgnag flyga 
längre sträckor, om detta är nödvändigt. Den lokala karaktären hos 
yngelgnaget. ser man förutom vid gallringar överallt exempel på vid 
sågar, milor o. d. och på de senare ställena faller det särskilt tydligt i 
ögonen, emedan kronstympningen återupprepas år efter år, så att de 
angripna träden aldrig få tillfälle att reparera skadan utan få kronan 
deformerad på karaktäristiskt sätt, så att skillnaden mellan dem och 
något längre bort växande träd blir synnerligen iögonfallande. 

Mycket klart framträdde detta förhållande vid Hansjö såg ej långt 
från Orsa. Vid denna hade i omkring 10 år obarkat timmer forslats 


4. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


50 VAR TRAÄGARDE 


fram och lagrats, så att årligen massor av märgborrar släppts ut. De 
närmast sågen (fig. 14) växande trädens kronor voro också i hög grad 
deformerade, men man behövde ej gå många steg in i den angränsande 
skogen, förrän det blev svårt att — i varje fall genom okulär besikt- 
ning från marken — se några angrepp i kronorna. 

Särskilt vid trakthuggning med åtföljande fröträdsställning blir denna 
märgborrarnas vana att, som tidigare (III, s. 82--83) påpekats, koncentrera 
sig på de närmast yngelplatserna växande träden av ödesdigert infly- 
tande på dessa. Ty om ej stubbarna barkas, utvecklas i dem tallösa 
skaror av den större märgborren, vilken sedermera flyger upp i frö- 
trädens kronor, under vilka man längre fram på hösten finner massor av 
avbrutna skott varibland många med kotteämnen. 

Det enda fall, som man känner, då äldre tallar i södra och mellersta Sve- 
rige till följd av kronangrepp blivit så skadade, att de blivit lämpliga 
yngelträd och dukat under, hänföra sig också, som förut påpekats, 
till frötallar; och även om träden ej duka under, så minskas med säker- 
het deras fröproduktion i hög grad genom dessa angrepp. 

Att märgborrarna å andra sidan, om så är nödvändigt, kunna flyga 
längre sträckor för att få tillfälle att stilla sin hunger, framgår bl. a. 
av jägmästare C: B. CHRISTOFFERSSONS i Ryssby meddelande, att 
de flugit 500—600 m från ett timmerupplag, och att de säkerligen kunna 
tillryggalägga betydligt längre sträckor, därom talar det bedrövliga skick, 
vari tallplanteringarna i närheten av städer ofta befinna sig, ett mycket 
tydligt språk. Ett gott exempel på en dylik av märgborrarna vanställd 
tallplantering lämnar bl. a. Springbackens flygsandsplantering vid Halmstad. 
Det finns i denna för visso ej ett träd, vars topp ej är mer eller mindre 
deformerad av märgborrarna. En undersökning av planteringen, som 
gjordes sommaren 1916, ådagalade, att märgborrarna endast i obetydlig 
grad kunde hava utvecklats i själva beståndet, ty antalet träd, som vi- 
sade stamangrepp, var mycket obetydligt. Av 258 träd voro 3,8 2 dö- 
dade av märgborren under föregående år, endast i 0,38 Zz ynglade den 
för tillfället. Man tvingas därför till det antagandet, att märgborrarna 
från timmerupplag vid hamnen och vedstaplar i olika delar av staden 
söka sig till flygsandsplanteringen. 

Liknande förhållanden möter man bl. a. i nordöstra Skåne allmänt 
vid de små stationssamhällena, där ofta mindre tallplanteringar förete 
en — åtminstone för en skogsentomolog — högst anskrämlig bild. 

Vissa iakttagelser, som förf. gjort rörande splintvivlarna och tallviv- 
larna under de senaste somrarna, tyda på, att märgborrarna i vissa fall 
även när de söka sig upp i kronorna för sitt näringsgnag och sålunda 
äro rent primära skadedjur, dock i första hand vägledas av förekomsten 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 51 


av lämpliga yngelträd. Man kan visserligen invända, att det är vansk- 
ligt att draga slutsatser rörande märgborrarna av iakttagelser över andra 
skalbaggar. Men däremot kan med fog invändas, att splintvivlar och 
tallvivlar i vissa väsentliga avseenden så nära överensstämma med märg- 
borrarna, att det ligger nära till hands att antaga en viss överensstäm- 
melse mellan deras instinkter. Såväl splint- och tallvivlar som märg- 
borrarna lägga sina ägg under barken av lämpliga träd, medan ima- 
gines hos alla tre släktena äro primära skadegörare på skotten av tallen, 
ehuru denna skadegörelse f. ö. är av olika beskaffenhet. 

Genom upprepade observationer har det, vad vivlarna beträffar, fast- 
slagits, att de vid uppsökandet av för sitt näringsgnag lämpliga träd — 
varvid intet som hälst val behöver förekomma, enär vilken tall som hälst 
erbjuder dem rikligt med föda -— dock tydligt koncentrera sig på så- 
dana lokaler, där de efter näringsgnaget kunna yngla. Som bevis här- 
för kan t. ex. anföras, att på Torsö och Fågelö utanför Mariestad vid 
en exkursion den 19 juni 1919 i omkring manshöga tallkulturer dessa 
vivlar förgäves eftersöktes på vidsträckta arealer; först i omedelbar när- 
het till några staplar vinterhuggen ved funnos de, men där i stora mas- 
sor sittande på skotten. De vägledas således av sitt luktsinne till 
yngelplatserna och i omedelbar närhet av dessa göra de sedan 
sitt näringsgnag. 

Det ligger då nära till hands att antaga, att även märgborrarna bete 
sig på detta sätt. Den skillnad förefinnes dock, att medan vivlarna, så 
snart de slutat sitt näringsgnag, skrida till fortplantning, så förflyter för 
den under sommaren utvecklade generationen av märgborrar mellan 
näringsgnaget och fortplantningen en vinter. Det är därför ej antagligt, 
att de vid denna tidpunkt utöva något val vid uppsökandet av trädkro- 
norna utan angripa de träd, som växa närmast de lokaler, där de kläckts. 

För de märgborrar äter, som på våren gå upp i kronorna, innan de 
yngla, ställer sig saken annorlunda, och man torde kunna antaga, att 
de vid näringsgnaget i likhet med tall- och splintvivlarna koncentrera sig 
på de ställen, där lämpliga yngelplatser finnas eller där de förledas till 
att söka yngelplatser. i 

Härvid lockas de i stor mängd även till lokaler, där nyhugget timmer, 
bräder eller dylikt finnas upplagrade och utsprida en doft av kåda, som 
vilseleder märgborrarna. Även på dessa lokaler koncentreras alltså märg- 
borrarnas kronangrepp, oavsett om de där finna yngelmöjligheter eller ej. 

Den lokala naturen av märgborrarnas näringsgnag, om möj- 
lighet att föröva densamma i närheten av yngelplatsen finnes, 
HanfW praktiken utnyttjas på sa satt, att man vid gallringar 
släpar ut de utgallrade träden till kanten av bestånden och 


52 IVAR TRÄGARDH 


lägger upp dem där, i vilket fall skadegörelsen endast kom- 
mer att gå ut över de i beståndskanten växande traädesmmet 
dan de övriga skonas. 


V. MÄRGBORRARNAS UPPTRÄDANDE I ORÖRDA SKOGAR. 


För den, som några år studerat de bark- och vedätande insekternas 
uppträdande i våra skogar, är det alldeles påtagligt, vilket intimt sam- 
band, som förefinnes mellan människans åtgöranden i skogen och dessa 
skadeinsekters förekomst. Man kan ströva omkring rätt länge i en av 
människohand ej nyligen rörd skog utan att egentligen finna några av 
dessa skadeinsekter. Men så snart man kommer till ett bestånd, i vil- 
ket yxan nyligen gått fram, så ändras förhållandena i ett slag; man 
finner utan svårighet såväl barkborrar som vivlar och långhorningar i 
mängd i olika utvecklingsstadier. 

Om det följaktligen med fullt fog kan sägas; attiiestorttsert 
ett verkligt kausalsammanhang finnes mellan människans in- 
gripande i skogen och de ovannämnda insekternas allmänna 
förekomst, så måste man i fråga om märgborrarna ännu star- 
kare betona, att dessa med de skogsbruksmetoder, som för 
närvarande användas, äro osvikliga följeslagare till männi- 
skan, vilka följa tätt i spåren på gallringarrochtrakommert 
ningar. Att så är förhållandet, beror därpå att märgborrarna vid gall- 
ringarna och trakthuggningarna erbjudas mångdubbelt större möjligheter 
till förökning än vad som i en orörd naturskog står dem till buds. För 
att kunna göra en jämförelse mellan yngelmöjligheterna i båda fallen 
skola vi till att börja med skärskåda märgborrens uppträdande i en un- 
der några år orörd tallskog. 

Mycket belysande för vilka träd, som märgborrarna utvälja till yngel- 
träd, är Skogsförsöksanstaltens provyta n:r 202 vid Sörby i Söderman- 
land, vilken undersöktes i samband med de därstädes för ett par år 
sedan förekommande tallmätarehärjningarna. Som av denna undersök- 
ning framgick (IV, s. 95—99), ynglade märgborren i några av provytans 
träd och hade försökt yngla i några andra, men det fanns 1 detta fall 
ingen anledning att sätta detta angrepp i samband med tallmätarehärj- 
ningen. Denna yta ägnar sig därför till att belysa vilka träd, som märg- 
borren föredrager; för att vara på den säkra sidan se vi emellertid bort 
från de träd, som voro angripna av tallmätaren. Det visar sig omedel- 
bart, att det är smala, undertryckta träd som utväljas; av träd med en 
brösthöjdsdiameter understigande 15 cm visade 20 & angrepp, lyckade 
eller misslyckade; av träd med en brösthöjdsdiameter av 135,,—20 cm 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 53 


voro 3,7 30 angripna och grövre stammar företedde inga angrepp, för så 
vitt de ej tidigare angripits av tallmätaren (jämf. IV, tabellen sid. 96). 

Trots det ringa material, som i detta fall föreligger, är utslaget tyd- 
ligt nog och visar, att märgborren vid äggläggningen utväljer svagare, 
undertryckta träd vilka, när beståndet sluter sig, så småningom alltmera 
komma på efterkälken och slutligen till följd av märgborrens angrepp 
duka under. Det är uppenbart, att genom denna sin verksamhet vålla 
djuren ingen nämnvärd skada. De undertryckta träden utgöra en så 
obetydlig del av kubikmassan, att deras värde är försvinnande litet; 
märgborrarna äro i detta fall snarare nyttiga, genom att de påskynda 
undergången av de mindre livsdugliga träden och inleda den process, 
varigenom dessa åter införas i naturens kretslopp. 

Samma iakttagelse har gjorts vid talrika andra tillfällen. Men även 
om detta är det vanliga förloppet, så är därmed varken sagt, att alla 
undertryckta tallar falla offer för den större märgborren eller att 
inga andra än dylika träd angripas. Vad som i fråga om de under- 
tryckta träden bestämmer, om det är märgborren som skall ge dem 
dödsstöten, är trädens tillstånd vid tiden för märgborrarnas svärmning. 
Ett träd kan vid denna tidpunkt visserligen vara försvagat men å andra 
sidan ha förmågan att genom kådflöde reagera så starkt mot märg- 
borrens inträngande, att detsamma måste uppgivas och endast korta s. k. 
försöksgångar bildas. Men det kan mycket väl hända, att trädet senare 
på sommaren, i slutet av juni—början av juli dukar under för t. ex. 
tallviveln. Mycket belysande för huru härvid kan tillgå är ett exempel 
från Kolleberga; ett fångstträd, som ringbarkades hösten 1918, hade 
våren 1919 ännu ej torkat så mycket, att det angreps av någon av 
märgborrearterna, men längre fram på sommaren äggbelades den nedre 
delen av stammen till 6,, m ö. m. av den större tallviveln. Då det en- 
ligt författarens erfarenhet knappast finnes någon insekt på tallen, som 
så hålles efter av hackspettarna som tallviveln, var det ej förvånande, 
att barken på den nedre delen av stammen till omkring 1,; m ö. m. 
var borthackad av gröngölingar. 

Ännu så sent som i november var tallens krona enligt benäget med- 
delande av jägmästare F. BERGMAN grön. På våren 1920 angrepos i 
den nedre delen av stammen några partier, som ej tagits i anspråk av 
tallviveln, av den bleka bastborren, men i den övre delen av kronan, 
där ingen av dessa arter förekom och barken ännu var grön, höll den 
mindre märgborren nu på att yngla. 

En annan iakttagelse belyser samma förhållande. Från Bjersgård vid 
Gråmanstorp i nordvästra Skåne kom på våren 1918 en anhållan till 
Skogsförsöksanstalten att undersöka en insekthärjning, som pågick i ett 


ÅRDH 


1 
T 


IVAR TRÄ( 


MD NA se 


Ät 


av förf. 


Fot. 


sförsöksanstaltens saml. 


Skog 


r 


U 


vid Bjersgå 


av märgborrar och tallvivlar till följd 


fernwald zufolge unterlassener Durch- 


5 
Q 
2 
"NN 
Si 
SN 
S 
S 
= 
” 
SN 
Do 
(Se 
Kd Re 
2 50 = 
FÅ 
(a 


30 


tallskog 
å gallring. 
forstung stark von Kiefernmarkk 


uraktlåten 


Trettioårig 


av 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 55 


30-årigt tallbestånd om ett par hundra tunnland, uppdraget på kala ljung- 
marker. I samband med en resa till Kolleberga var förf. i tillfälle att 
undersöka skogen. Det visade sig, att ett stort antal träd spridda över 
hela skogen voro dödade antingen av märgborrar eller av den större 
tallviveln. Särskilt de av den senare angripna träden voro i stor ut- 
sträckning avbarkade av hackspetten, så att de vita stammarna lyste på 
långt håll. Anledningen till härjningen var utan tvivel att söka däri, 
att till följd av bristande arbetskraft gallringar ej kunnat utföras i tid, 
utan att ett stort antal träd blivit undertryckta och till följd därav lämp- 
liga yngelträd för dessa insekter, vilka år efter år fått ostört föröka sig. 
Insekterna hade delat upp stammarna så emellan sig, att de träd, som 
voro angreppsdugliga på våren, föllo offer för märgborren, varemot se- 
nare angreppsdugliga träd dukade under för tallviveln, som uppträder 
först i slutet av juni och början av juli. 

Dessa iakttagelser bestyrka, som lätt inses, riktigheten av den ovan 
formulerade satsen, att det beror av tidpunkten, när träden äro så att 
säga färdiga att angripas, vilken insekt som angriper dem. Infaller denna 
tidpunkt så sent på sommaren, att inga insekter då yngla, så kan det 
mycket väl hända, att det dör utan insekternas medverkan; man an- 
träffar också många undertryckta, döda träd, på vilka inga spår efter 
skadeinsekter kunna upptäckas. 

Å andra sidan kunna, som nyss framhållits, även härskande eller 
medhärskande träd bliva yngelträd för märgborrarna, ehuru detta torde 
förekomma mera sällan. Men dessa träd äro då säkerligen förut på ett 
eller annat sätt skadade. 

Förutom de undertryckta träden, vilka i naturskogen representera den 
normala yngelplatsen för märgborren, finnes även en annan kategori, 
som lämnar ett viktigt bidrag, nämligen de vind- och kanske i ännu 
högre grad de snöbrutna träden. Även i detta fall är det de under- 
tryckta stammarna, tillhörande III och ännu mera IV kronskiktet, som 
utgöra yngelträden, därigenom att det framför allt är dessa som drabbas 
av snöbrott. SCHOTTE lämnar (sid. 140) en uppgift på, huru snöbrotten 
fördelade sig på en orörd försöksyta n:r 27 III å Jönåkers häradsall- 
männing. Av denna framgår, att av III kronskiktets träd 35,; 2 hade 
skadats av snöbrott, medan av IV kronskiktet ej mindre än 90,6 2 ska- 
dats och motsvarande siffror för I och II kronskiktet voro resp. 15,9 
OCh 3145: 

I bifogade tabell ses resultatet av en liten undersökning rörande 14 
snöbrutna eller snöböjda tallstammars öde i Kila kronopark. Av denna 
framgår, att den större märgborren angripit 71,4 2 av de snöbrutna 
träden. Av de fyra stammar, som ej angripits, voro tre stammar, vilka 


50 IVAR TRÄGÅRDH 


Bhd, em ATmut (ee DIN ar 
fal CAS vid basen: tallviveln, med påbörjade puppkamrar 
| i toppen: den 4-tandade barkborren 
HS vid basen: större märgborren 
i toppen: bleka bastborren 
SG vid basen: större märgborren 
i toppen: bleka bastborren 
4,5 ej brutet, endast böjt, men dött, bleka bastborren 
5,5 vid basen: större märgborren 


i toppen: bleka bastborren ynglande 


535 vid basen: större märgborren ynglande 
i toppen: bleka bastborren 


[ke 


| vid basen: större märgborren och tallviveln 
435 » ) > > D » | 
4,5 stammen böjd till marken, fullständigt död; bleka bastborren] 
5,0 » böjd, barren kvar, men gula | 
I vid basen: större märgborren ynglande 
6,0 » » » » » | 
4,5 I stammen böjd, barren gröna, större märgborren ynglande i 
5,0 » » » brunaktiga, större märgborren ynglande! 
5,0 > » » » bleka bastborren 


Tabell VII. Snöbrutna träd i Kila kronopark, undersökta 21 maj 1916. 
Analyse einiger durch Schnee gebrochenen Kiefern. Tallviveln = Pissodes 
pini; större märgborreu = NV. piniperda; bleka bastborren = H. pal- 
liatus. 


ej brutits utan blott blivit nedböjda, angripna av den bleka bastborren, 
den fjärde av tallviveln. Vidare märkes, att på de snöbrutna träden det 
alltid är i nedre delen av stammen, som man finner den större märg- 
borren, medan den bleka bastborren håller till i den avbrutna delen. 
Slutligen är det anmärkningsvärt, att den mindre märgborren ej förekom 
i någon av stammarna, vilket beror på deras små dimensioner. 

Dessa träd, de undertryckta och de snöbrutna,rarofsalser 
ligen i den orörda skogen den större märgborrens normala yngel- 
träd. Då de i allmänhet vad kubikmassan betraffarmteoa 
en mycket ringa del av ett bestånd, så ar märgbotremskvens 
samhet ej av någon nämnvärd betydelse genom den direkta 
skada den vållar. Men om man tager i betänkande, attidenrse- 
nom en talrik förekomst av dylika yngeltrad blir mojliegttor 
märgborren att hålla uppe en hög numerär, som, så attisagd 
ligger på lur, för att vid gallringar och avverkningar hastigt 
tilltaga i antal, så framstår det som en bjudande nödvändighet 
att avlägsna dessa träd. Ur denna synpunkt är det följaktligen 
nödvändigt att vid behov verkställa rensnings- eller låggall- 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN SA 


ringar. Kunna dessa anordnas före märgborrens svärmnings- 
tidjock tfraden barkas, innan larverna hunnit förpuppa sig, sa 
vinner man med dem även att märgborren samtidigt förgöres. I 
annat fall böra de verkställas efter märgborrens svärmningstid. 


VI. MÄRGBORRENS UPPTRÄDANDE VID GALLRINGAR OCH 
AVVERENINGAR. 


Som i översikten över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916 
(s. 80—81) framhölls, är det otvetydigt, att ett verkligt kausalsamman- 
hang äger rum mellan avverkningar eller gallringar och märgborrarnas 
uppträdande: Detta samband bero därpå, att vid dessa arbeten inga 
hänsyn tagas till märgborrarnas motarbetande; stubbarna barkas ej, 
toppar få ligga kvar i skogen och vid gallringar i så unga bestånd, 
att de utgallrade stammarna ej kunna tillvaratagas, få dessa ofta ligga 
kvar i bestånden o. s. v. Härigenom ökas märgborrarnas yngelmöjlig- 
heter, med den påföljd att deras numerär snabbt springer i höjden. 

En av de viktigaste frågorna var följaktligen att närmare utreda sam- 
band emellan dessa skogsbruksåtgärder och märgborrarnas uppträdandet. 
Vid denna undersökning urskildes följande detaljfrågor: betydelsen av de 
fällda trädens dimensioner, avverkningstidens inverkan på de fällda trädens 
lämplighet som yngelträd och exponeringens betydelse i samma hänseende. 


a. Betydelsen av de fällda trädens dimensioner. 


Undersökningarna häröver utfördes vid Tönnersjöhedens, Kila och 
Tölö kronoparker. I samtliga dessa hade 25—30 år gamla tallbestånd 
genomgaåtts med gallringar, varvid de fällda stammarna antingen fått 
kvarligga eller blott släpats ut till närmaste väg. Detta hade haft till 
följd,. att märgborrarna ynglat i de fällda träden, varefter sedermera de 
i dem utvecklade skalbaggarna vid sitt näringsgnag angripit de kvar- 
stående trädens kronor. 

Vid undersökningarna framgick omedelbart, att den enda märgborrart, 
som här förekom, var den större. 

Detta var i viss mån överraskande, då man kunde ha väntat sig, att 
i de mindre dimensioner, som här uteslutande förekommo, påträffa den 
mindre märgborren, som /'ju uppe i kronan ofta anträffas i grenar av 
samma dimensioner som de grövre utgallrade stammarna i ovannämnda 
kronoparker. Att så ej var fallet beror otvivelaktigt därpå, att de 
ifrågavarande stammarna hade för tjock bark nedtill för att tilltala den 
mindre märgborren, samt att träden upptill voro för smala för att den 
skulle yngla i dem. 


[GL 
[6.0] 


[VAR TRÄGÅRDH 


Vid undersökningen räknades såväl antalet modergångar som flyghål. 


Ty dimensionerna hos de träd, som äggbeläggas, inverka ej blott på 


antalet modergångar utan även på avkommans vidare öden, därigenom 


S 
o 
<530m. Io-vaen 6€5rlan 2 Tem 
(Efter TrRäGåÅRDH). 
Fig. 23. Kurva, utvisande sambandet mel- 


lan den nedre diametern av ut- 
gallrade tallstammar och antalet 
flyghål pr modergång av den större 
märgborren. Tölö kronopark 26 
maj 1916. — Graphische Dar- 
stellung «des <Zusammenhangs 
zwischen dem niederen Durch- 
messer der Stämme und der Zahl 
der Fluglöcher per Muttergang 
des grossen Kiefernmarkkäfers. 


att brist på utrymme eller andra med 
dimensionerna sammanhängande fak- 
torer hindra en viss procent av lar- 
verna från att utvecklas. 

Kurvan fig. 23 åskådliggör sam- 
bandet mellan de utgallrade trädens 
nedre diameter och antalet utvecklade 
märgborrar per modergång. Av den- 
samma ”framgar, att när demmedre 
diametern understiger 3,, cm i all- 
mänhet utvecklas till 
fullbildade märgborrar, men att med 
ökade dimensioner antalet flyghål pr 
modergång hastigt tilltager, så att i 
stammar med en nedre diameter av 


inga larver 


7 cm omkring 15 märgborrar pr mo- 
dergång utvecklas. 


Resultatet av en annan undersökning, gjord i Kila kronopark, överens- 


stämmer väl med siffrorna från Tölö. 


märgborrar utvecklade, när 
den nedre dimensionen un- 
Menpinos 
är kurvan mera uttrycksfull 


dersteg 3,2 cm. 


än den föregående, så att 
det ännu tydligare framträ- 
der, att en rätt hastig ök- 
ning till 6 flyghål pr mo- 
dergång inträder vid en 
ökning av diametern från 
32 tU Ae varemot en 
ökning av diametern från 
4 till 6,5 cm ej höjer yngel- 
siffran till mera än 9; där- 
efter stiger i båda fallen 
yngelsiffran vida hastigare. 


Även i detta fall funnos inga 


3 cm 


. Kurva, utvisande sambandet meilan den nedre 


diametern och antalet flyghål pr modergång. 
Kila kpk maj 1916. — Graphische Darstellung 
wie in fig. 23. Kila Mai 1916. 


Anledningen till att i de svagaste dimensionerna inga märgborrar ut- 


vecklas är ej, som man skulle kunna tro, att de ej äggbeläggas av den 


större märgborren. 


Tvärtom, även i dessa stammar finner man moder- 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 59 


15 


5 Gc 3 8 Iom 


Fig. 25. Kurva, framställande sambandet mellan modergångens längd och 
äggfickornas antal. Tönnersjöhedens kronopark maj 1916. — 
Graphische Darstellung des Zusammenhangs zwischen der Länge 
des Mutterganges und der Zahl der Eigriäbcehen. 


gångar med ägg i, men den ojämförligt största delen av avkomman 
dukar snart under. 

För att närmare klargöra anledningen till att i svagare dimensioner 
så få larver utvecklas till skalbaggar undersöktes ett antal stamdelar 
aviuangefar 2,5 cm diameter. Resultatet föreligger 1 tabell MIT 
Vi se därav, att modergångarnas längd i allmänhet ej överskrider 5 cm 
och endast sällan uppgår till 8,; cm. Medellängden för de uppmätta 
modergångarna är 35,, cm, således avsevärt mindre än vad man finner 
på stammar med grövre dimensioner, där den är 10—12 cm. Det är 
givet, att detta inverkar på äggens antal, som ju med nödvändighet 
måste bli mindre, när modergångarna äro korta. Att äggfickornas antal, 
som ju är att vänta, sammanhänger med modergångarnas längd framgår 
också av fig. 25, där vi se, att antalet äggfickor stiger hastigare än 
modergaåangens längd, så att när modergångens längd ökas till den dubbla, 
så har antalet äggfickor samtidigt nästan tredubblats. 


I 
Nedrecdiameter o.........c.. HERON Re | PS SN SN 2 TN SN AS 2 
| Diameter an der Basis | | | | 
| Modergångens längd ...... SSA RA 4 Avg, HAST ASS 5 Sot bSr IL Os RSS 
| Länge des Mutterganges | | | | | 
| Antal äggfickor ............ 320 122,7 [200125 200 SIR SONSON AON SS GAR SEA 
| Zahl der Eigriäbcehen | 
| Antal larvgångar ............| 2 MAR UN  lnS Jee än 32 ls 5 Äg SL 
| Zahl der Larvengänge | | | 
| Antal PUPPkarmrar ....s... KO OM KO OM IEO [0] (ÖT [0] (0) [0] 2 

Zahl der Puppenwiegen | 


Tabell VIII. Analys av modergångarnas längd, antal äggfickor, larvgångar och pupp- 
kamrar på utgallrade tallstammar. Tölö kronopark 26 maj 1916, -— Analyse der Frassbilder 
an jungen Kiefernstämmen. 


60 


IVAR TRÄGÅRDH 


INU SR 


4 


NN 


< 
' 
äl 


a PÄR vissnte 


=» 
va 


Fig. 26. Två gångsystem av den större märgborren 


på översidan av en smal, utgallrad tallstam, 
med sammanlagt blott 2 puppkammare. — 
Zwei Gangsysteme auf einem schmalen 
Kiefernstamm, um die äusserst geringe Zahl 
der Puppenwiegen zu zeigen. 


Det är emellertid tydligt, att 
det ringa antalet utvecklade 
märgborrar ej förklaras genom 
äggens fåtalighet. Ty även 
om äggen äro färre än vad de 
bruka vara i stammar av grövre 
dimensioner — i medeltal 38 
mot 60—100 under vanliga 
förhållanden — så äro de likväl 
mera än tillräckliga, för att en 
talrik avkomma skall alstras. 
Men så sker det oaktat ej. Vi 
se av tabellen, att endast i ett 
enda fall två märgborrar ut- 
vecklades ur ett gångsystem. 
Alla övriga larver dogo, innan 
de hunnit att förpuppas. 

En bidragande orsak till 
detta förhållande är säkerligen 
den trängsel, som måste bli 
rådande på dessa begränsade 
områden, och som gör att larv- 
gångarna korsa varandra upp- 
repade gånger och ha svårt 
att nå den längd, som är nöd- 
vändig för att larverna skola 
kunna bli fullväxta. 

Denna trängsel 
utom, att många larver över 
huvud taget ej kunna utveck- 
las, emedan två modergångar 
ligga så nära varandra, att 
den ena bildar en barriär för 
den andras larvgångar och om- 
vänt ” (fig. 26). Sannolmkeat 
detta för märgborrarna ogynn- 
samma nära grannskap mellan 
modergångarna beroende på 
att djuren på smala stammar 
borra sig in och anlägga sina 
modergångar endast på över- 


gör dess- 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN <:o61 


sidan. Av denna anledning finner man på en liggande stam av dessa 
dimensioner i regel ett par modergångar, som ligga rätt nära varandra 
på översidan (fig. 26); det är tydligt, att ur dessa endast ett fåtal lar- 
ver kan utvecklas, jämfört med vad som skulle bli fallet, om gångsyste- 
men lågo mindre tätt. 

Ett närmare studium av figuren, vari efter naturen äro avbildade i 
plan projektion två modergångar med sina larvgångar, funna på en tall- 
stam matande 3,, cm 1 diameter, visar, att de larver, som utveck- 
lats ur de tätt intill varandra liggande delarna av modergångarna, kor- 
sat varandras väg så tätt, att inga gångar kunna urskiljas; från detta 
parti utgå inga längre gångar, varför det är antagligt, att larverna 
dött en för tidig död. De övriga gångarna, som nått en mera bety- 
dande längd, äro till största delen intrasslade i varandra i en enda 
härva och många korsa varandra upprepade gånger. Endast två av 
dem sluta med puppkamrar, i alla övriga ha larverna dött, innan de 
hunnit förpuppa sig. 

Dessa gångsystem avvika högst betydligt från dem, som man påträffar 
på grövre stammar, där trängseln ej varit stor, utan larvgångarna löpa 
ut åt alla sidor utan att korsa varandra. 

Även på grövre fångstträd har man emellertid funnit, att när de bli 
överbefolkade gångsystemen bilda figurer liknande trassliga härvor, och 
INTSSEINSG (IVO ES: 244). antager att till följd därav blött ett fatal mare- 
borrar komma till utveckling. 

En analys av larvgångarnas längd visar, att denna ej når upp till den 
normala, men då de i allmänhet korsa varandra i olika riktningar och 
ofta sammansmälta, är det ej möjligt att ange några exakta mått på 
deras längd. 

Den trängsel, som råder mellan larverna, måste spela en betydande 
roll vid den höga dödligheten, därigenom att det ändamål, som man 
anser barkborrarnas regelbundna gångsystem tjäna — att minska kon- 
kurfensen om utrymmet mellan larverna — ej. uppfylles. Men det är 
också antagligt, att uttorkningen i de smalare stammarna sker så hastigt, 
att många larver därigenom dödas. 

Som en sammanfattning av ovanstaende kan sägas, att vid 
SLINnNSA träd? med en nedret diameter understigande 3,5 
cm kunna kvarlämnas i skogen utan risk att den större märg- 
BlorsenaWtn följd därav kommer att tilltaga antal: Man kan 
fritockimned säga, att dylika dimensioner böra kvarlämnas i 
skogen; de tjäna nämligen som ypperliga märgborrefällor, all- 
denstunds; djuren yngla i dem, men endast en ytterst ringa 
bråkdel av avkomman utvecklas. Stammar av grövre dimen- 


62 IVAR TRÄGÅRDE 


sioner däremot få ej kvarlämnas i beståndet, för så vitt ej 
gallringen sker på en lämplig tidpunkt: 


6. Avverkningstidens och exponeringens inverkan på trädens lämplighet 
som yngelträd. 


Att avverkningstiden inverkar på barkborrarnas angrepp på de fällda 
stammarna, har redan tidigare varit bekant för det praktiska skogsbru- 
kets representanter. ERNST ANDERSSON (s. 693) framhåller sålunda, att 
»de i skogen på våren eventuellt kvarvarande topparna av höstfälld och 
bortkörd skog äro också så torra, att de icke kunna locka dessa in- 
sekter (märgborrarna) till äggläggning, medan däremot toppar av vinter- 
fälld tall äro synnerligen begärliga.> Han föreslår, att tall borde fällas. 
efter den tid, då märgborren slutat borra i tallbarken, vilken tidpunkt 
han emellertid sätter så sent som till slutet av juli eller början av 
augusti. 

Redan de erfarenheter, som gjordes under sommaren 1916 vid de 
mera rekognoscerande undersökningarna över märgborrarna, pekade tyd- 
ligt på att avverkningstiden spelade en stor roll. För att närmare ut- 
reda denna fråga anordnades under de följande åren flera försök, av 
vilka dock några på grund av svårigheten att personligen övervaka deras 
utförande ej gjordes så, att de kunde användas. 

Dessa försök utgå från följande teoretiska förutsättningar. Man 
vet, att de olika barkborrarterna avvika från varandra i fråga om valet 
av yngelträd. Somliga angripa fullt friska träd, andra utvälja undertryckta 
eller genom snöbrott skadade träd och andra slutligen föredraga döda 
träd. Egendomligt nog, i betraktande av sakens stora praktiska be- 
tydelse, har man emellertid ej sökt att genom mera detaljerade för- 
sök närmare utröna barkborrarnas vanor i dessa avseenden. De ex- 
periment, som gjorts bl. a. av SEDLACZEK (I, II), i Österrike, ha när- 
mast avsett att utfinna den lämpligaste metoden att framställa fångst- 
träd. 

Vid de försök, som nu skola skildras, fälldes stammar av tall med 
såväl tjock som tunn bark, kvistades samt lades i en enkel rad bredvid 
varandra, dels exponerat, dels inne i beståndet. I allmänhet skedde 
huggningarna en gång i månaden, men undantag gjordes för månaderna 
januari—-mars, emedan av WESSLÉNS försök framgått, att under denna 
tid ingen uttorkning äger rum. 

Huggningarna avsågo att vid de olika barkborrarternas svärmning 
bjuda dem ett rikt urval av olika gamla yngelträd, så att man kunde 
se, efter vilka principer de utvalde dessa. Närmaste syftet med under- 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 63 


sökningen var att utröna, huru länge på hösten man kunde fortsätta med 
gallringar i tallskog utan att randbarka virket och vilken inverkan ex- 
poneringen därvid hade på detta. 

Vid den sista revisionen av dessa försök visade det sig emellertid, att 
åtminstone vissa barkborrarter äro så utpräglade vid valet av yngelträd, 
att de uteslutande angripa exponerade stammar, medan andra lika ex- 
klusivt endast lägga ägg på stammar liggande inne i ett bestånd. Kon- 
sekvensen härav är, att man i framtiden beträffande vissa arter för att 
utesluta felkällor måste ordna flera serier, så att i exponerat läge och 
likaså i beskuggat läge före svärmningen läggas stammar från olika 
månader, som efter huggningen legat dels beskuggade, dels expo- 
nerade. Ty frånvaron av exempelvis den trubbtandade barkborren på 
de stammar, som legat beskuggade, eller frånvaron av den bruna 
granbastborren på exponerade stammar behöver ej tydas som ett 
bevis på, att dessa stammar genom sin beskaffenhet voro olämpliga 
som yngelträd, utan kan mycket väl bero uteslutande på uppläggnings- 
platsen. 

Av försöken framgar tydligt, att de fällda träden så småningom för- 
lora förmågan att locka märgborrarna till sig. De träd, som fällas un- 
der sommaren och hösten, bli därför ej följande vår äggbelagda av märg- 
borrarna. Att det härvid ej är fråga om inverkan av en ren uttorknings- 
process, framgår redan därav, att samma träd, som ratas av märgbor- 
rarna, angripas av andra barkborrarter. Sannolikt förhåller det sig så, 
att de olika barkborrarterna under trycket av konkurrensen om föda 
och utrymme tillpassats ej blott till olika delar av träden utan även till 
olika hälsotillstånd hos dem. Barkborrarna delas, som bekant, ur denna 
senare synpunkt i primära och sekundära arter, en indelning vilken, som 
vi i det följande skola se, ej är tillräcklig, enär ännu en kategori utan 
svårighet kan urskiljas. 

Jämsides med denna specialisering av barkborrarna har otvivelaktigt 
även en specialisering av deras instinkter, i främsta rummet av deras 
luktsinne, ägt rum. Ty det är luktsinnet, som vägleder djuren vid deras 
sökande efter lämpliga yngelträd, och de senare årens undersökningar 
(jfr TRÄGÅRDH I) ha visat, att detta tillgår så, att deras luktsinne specia- 
liserats till att reagera positivt endast för vissa bestämda intryck, i detta fall 
den lukt, som sprides av vissa organiska föreningar i de träd, vilka äro 
lämpliga för avkomman. Det är följaktligen frånvaron eller förekomsten 
av dessa organiska ämnen, vilkas beskaffenhet hos barrträden man 
dock ej närmare känner, som avgör vilken art, som kommer att an- 
gripa dem. 


Tabellen n:r IX visar, huru avverkningstiden på ovan nämnda sätt 


64 IVAR TRÄGÅRDH 


SE a i ie Ve | YE | an 


Avverkningstid Nn 


: Nyloterus lineatus 


| 

Ram FRREAEE. 

Myelophilus piniperda......... FJ lot la RAS NASN KO RION EET ol+] +] +!+ 
Hylurgops palliatus............ Se sel öR | Sell AE | 3 2 Lå 

I IPSAPröxiluS, csn 4 I fr Eat Son 

I ETT ME dar AE SS SEE SE RS RESET 

' Pityogenes quadridens......... ar SR AR || SE i | | | | Fel 
16 2 ES EE ES EE EA [ER OO 


Tabell IX, utvisande de olika barkborrarternas förekomst på fångstträd fällda vid olika 
tidpunkt. Gammelkroppa, Värmland, 1917—1918, e = exponerad; 6 = beskuggad. — 
Das Vorkommen verschiedener Borkenkäferarten an Fangbäumen, zu verschiedener Zeit 
setallt re =fexponiert; = beschattet, 


inverkar på barkborrarnas val, och av densamma framgår också, huru 
olika de respektive arterna i detta hänseende förhålla sig. 

Serien höggs vid Gammel- 
kroppa under sommaren och 
30 hösten 1917 och våren 1918 


samt reviderades hösten 1917 
40 och våren 1918. 

I fråga om den större märg- 
borren lägga vi märke till, 
att den å ena sidan angriper 
alldeles nyfällda stammar, ty 
stammar, som fällts den 30 
maj, äggbelades omedelbart 
av märgborrarna; å den andra 
sidan angripa de ej stammar, 
som huggits tidigare än i sep- 


3o 


Fig. 27. Grafisk framställning av den bleka bastbor- tember föregående ar. 


rens (——) den fyrtandade barkborrens Hur annorlunda förhåller 
SEE ) och den randiga vedborrens (.—.—) 


förekomst på tallstammar fällda september, sig ej den art, som 0 ifråga 


januari och mars. Bjurfors 1916. — Gra- om val av dimensioner kom- 
phische Darstellung des Vorkommens von - < 

H. palliatus (=—) P. quadridens (---- y mer den större märgborren 
und X. Iineatus (.—.—) auf Kiefernstäm- närmast och därför under 


men, zu verschiedener Zeit gefällt. le 
andra förhållanden skulle vara 


en svår konkurrent till densamma, den bleka bastborren (Hylurgops 
palliatus). 

Den utväljer nämligen just de träd, som den större märgborren ratat, 
även om. gränsen ej är alldeles skarp. Av tabellen framgår, att den 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 65 


ANKA sl "la "hh "/8 Sar "ho | na | "Ia 
Avverkningstid = AE FRAS TE SNES RT FA 
SDS SE e | ble |b SSSK ES 
| | | | | | | 


bee 


ST | 

| Myelophilus JE RN RR ÄN o kol sj (AR KONER Ko SE 
Hylurgops palliatus ...| 0| 0/0 | 0 oo ofolofo ol+tlol+lo0!+ a le 

KIPSKProximus: oms. | ol ol+ ol+J|+ (ER | ks OMS 0 | 
IG. oa nressr sena MALE | I+lol+)0 | 

| Xyloterus lineatus...... | | | CT OM | | Ol +) Öl + 


Tabell X, utvisande de olika barkborrearternas förekomst på fäångstträd, fällda vid olika 
tidpunkt. Bispgården 1919—1920, e = exponerad; ö& = beskuggad. — Das Vorkom- 
men verschiedener Borkenkäferarten an Fangbäumen, zu verschiedener Zeit gefällt, e = 
exponiert; & = beschattet. 


bleka bastborren våren 1918 ynglade i träd, som voro fällda under tiden 
2 juli till 8 december föregående år, men ratade de i april och maj 
samma år fällda träden. Huru de förhålla sig ifråga om virke fällt un- 
der tiden januari-mars, framgår ej av denna serie, då inga stammar 
fälldes under denna tid. Men en liten undersökning, som gjordes i juli 
1916 vid Bjurfors på ved, som huggits föregående vinter, visar, att vir- 
ket under tiden januari-mars hastigt förlorar sin tilldragningskraft pa 
den bleka bastborren, i det procenten angripna träd, som för januari 
Mabirsssjönk til 4 i mars (fig. 27)- 

På samma sätt som den bleka bastborren förhåller sig den randiga 
vedborren (Xp/loterus lineatus), vilken lever i veden och därför kan välja 
samma yngelträd utan att konkurrera med den bleka bastborren. Dessa 
båda arter kunna således med fog räknas till de utpräglat sekundära 
arterna. 

Det finns emellertid ännu mera sekundära arter, vilka rätteligen borde 
kallas - tertiära, om ej denna term förut vore upptagen för annat ända- 
marfrbDitThör den mangtandade bastborren (IPs laricis). Av ta- 
bellen framgår nämligen, att denna uteslutande ynglade i exponerade 
stammar, som huggits 1 juli och augusti föregående år. Vidare framgår, 
att den fyrtandade barkborren (Pityogenes quadridens) ej ynglar i virke, 
fällt tidigare än i december, samt att den trubbtandade barkborren (Ips 
proximus) nära överensstämmer med den större märgborren, men är ett 
utpräglat solskensdjur, som ej ynglar i beskuggade stammar. Att den 
ej ynglat i de stammar, som fällts i april och i början av maj, beror 
säkerligen därpå, att den svärmar senare än den större märgborren var- 
för dessa stammar vid denna tidpunkt äro fulla av märgborrar. 

Det är av intresse att jämföra denna serie med en "nn >, som erhölls 
vid Bispgården 1919—1920 och som framgar av tabellen 2. X. Denna 


5. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 18: 


66 IVAR TRÄGÅRDH 


serie huggningar blev emellertid ej utförd på samma sätt som vid Gam- 
melkroppa. På den senare lokalen lades de träd, som höggos vid en 
viss tidpunkt, skilda från dem, som höggos på en annan, samt gran 
för sig och tall för sig. Vid Bispgården däremot lades träden sida vid 
sida alltefter som de fälldes samt gran och tall tillsammans, så att ett 
par granstammar på båda sidor hade tallstammar. Detta uppläggningssätt 
visade sig liksom vid Lit (tab. IV sid. 153) inverka på barkborrarnas angrepp. 
Genom den blandade tall- och granlukt från olika gamla stammar, som här 
mötte barkborrarna, vilseleddes de, så att t. ex. den sextandade barkborren, 
annars en exklusiv graninsekt, fullständigt dominerade på de tunnbarkiga 
tallstammarna! Härmed sammanhänger säkerligen det förhållandet, att 
den fyrtandade barkborren — vilken svärmar senare än den sextandade 
— ej förekom på dessa tallstammar. Det är även möjligt, att samman- 
blandningen av stammar fällda vid olika tidpunkt, vilka, som av Gammel- 
kroppa-serien framgår, allt efter sin ålder utväljas till yngelträd av olika 
barkborrarter, verkat förvillande på dem, så att denna skillnad framträder 
mindre utpräglad, och t. ex. den större märgborren under inflytande av 
lukten från bredvid liggande färska stammar ynglat i äldre stammar, än 
den annars skulle ha gjort. Vid jämförelsen mellan de båda serierna 
bör även framhållas, att vid Gammelkroppa de beskuggade stammarna 
lågo i vida tätare bestånd än vid Bispgården, medan däremot på Bisp- 
gården de exponerade kanske voro mera utsatta för solens inverkningar 
än vid Gammelkroppa. Slutligen kunna naturligtvis även tillfälligheter 
spela in, då ej något större observationsmaterial föreligger och serierna 
mera äro att betrakta som förberedande försök avsedda att pröva me- 
todens användbarhet. 

För att underlätta en jämförelse mellan de båda serierna har valts en 
grafisk metod, vilken framgår av tabellerna XI och XII. Maånadernas 
namn betecknas med siffror, varvid man utgår från juni månad, då alla 
barkborrar ynglat, och räknar bakåt till juli föregående år. Förekomsten 
av en art betecknas med en heldragen linje, frånvaron av en art på en 
av lokalerna, när den samtidigt finnes på en annan, med en punkterad 
linje. Tabellerna bliva naturligtvis, det behöver knappt påpekas, myc- 
ket skematiska, därigenom att huggningar blott skett en gång i månaden 
och perioderna ha därigenom blivit kortare än i verkligheten. Genom 
denna metod vinner man den fördelen, att de olika arternas val av 
yngelträd blir lätt att överskåda och olika serier utan svårighet kunna 
jämföras med varandra, varjämte man kan göra en jämförelse mellan 
de olika avverkningstidernas förhållande med avseende på barkborre- 
faunan. En jämförelse mellan de båda efter denna metod uppgjorda 
tabellerna visar å ena sidan mycket anmärkningsvärda överensstämmelser, 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 67 


Avverkningstid NIA KVA ES SS EK ar I LT ON EN NYE 


fn [ad] | 
| . | 
BE Rena Na - | VE GR MER 
INN POlIGNUS ssu sover b | SEE CE RNE 
RKS ROGEIdENS sc. srras - | = | 
NM fe | ee 
SESPPORLNUUS voss vore ora rr 12 RR nn fr a fr fört ade ra hn be 
MROERFRSIS fdr bireressin or ; | RA | | | 
SERA FREE PR! BÄLT [LAS SO RN | IA 
NG MURENS ones ieå a Ib 1 | | | 


Tabell XI. Försöksserie över avverkningstidens inverkan på barkborrefaunans samman- 
sättning vid Gammelkroppa 1918—1919. e = exponerad; ö = exponerad. = förekomst 
av ekonomiskt viktig barkborre; = förekomsten av mindre viktig art; ------- = frånvaron 
av en art på den ena lokalen, när den samtidigt finnes på den andra. 

Versuchsserie iiber die Wirkung der Zeitpunkt, wo die Bäume gefällt worden sind, auf 
die Zusammensetzung der Borkenkäferfauna bei Gammelkroppa. = Vorkommen einer 
ökonomisch wichtigen Art; = Vorkommen einer mehr indifferenten Art; ...- = Fehlen 
einer Art auf der einen Lokale, wenn sie zu gleicher Zeit auf der anderen vorkommt, 


Avverkningstid VTI VIIE REX Oo SEPA ESS id LABAN ANY NE NAL | 
| | | | | | 
| | I | | I 
| | | 
MM Pinsperde sosse G | | (ER 
NR a fa re EA RS SE VN EF FTESTA fäda gester I 
5 fe i | 
RER EAS a or es san on Ib | 
: ec | EA LESS [6 Uri REA b ENS RE RR a 
INTAR INUS ol srca ss roads TS LE Es Le 1 EG Tel AES EDNER | | 
| | | 
RE AES ar see nedre a S | 
| (6 | 
VENSTER IS, neo sn vera SANERAS | | | 
| e Ib 5 TMA TUE AE SIG En | I 


Tabell XII. Försöksserie vid Bispgården 1919—1920. Beteckningar som i tabell XI. 
— Versuchsserie bei Bispgården. Bezeichnungen wie in Tabelle XI. 


å den andra sidan vissa ej mindre egendomliga avvikelser. Om vi börja 
med de förra, så faller det genast i ögonen, att genom de data, som 
framgå av de båda serierna, barkborrearterna uppdelas i tre grupper. 
Den första gruppen omfattar de jämförelsevis mera primära, den större 
märgborren, den fyrtandade barkborren och den trubbtandade bark- 
borren; den andra gruppen omfattar de sekundära arterna, den bleka 


68 IVAR TRÄGÅRDH 


bastborren samt den randiga vedborren, och den tredje gruppen utgöres 
av den mångtandade barkborren. 

Granska vi tabellerna närmare, så finna vi, huru överensstämmande 
resultaten äro i fråga om den mångtandade barkborren (Ips Jlaricis); på 
båda lokalerna har den endast ynglat på exponerade stammar och ute- 
slutande på dem, som huggits så långt tillbaka i tiden som i juli eller 
augusti föregående år. Även i fråga om den trubbtandade barkborren 
(Ips proximus) är överensstämmelsen mycket god. Vi observera emeller- 
tid, att vid Bispgården virke fällt i början av oktober hinner undergå 
sådana förändringar, att den trubbtandade barkborren ratar det; vid 
Gammelkroppa däremot har förändringen försiggått långsammare, enär 
virke, fällt så tidigt som i slutet av september, följande vår angreps. 
Den omständigheten, att beträffande båda arterna avvikelserna gå i 
samma riktning, talar för att vi hava att göra med inverkan av klima- 
tiska faktorer, och denna förmodan stegras till visshet, när vi se, att 
ytterligare två arter visa avvikelser i samma riktning. Dessa arter äro 
den bleka bastborren (Hylurgops palliatus) samt den randiga vedborren 
(Xploterus lineatus), av vilka den förre vid Bispgården ratat virke fällt i 
augusti föregående år, medan vid Gammelkroppa även tidigare, i juli, 
fällt virke angreps; skillnaden beträffande den randiga vedborren uppgår 
till en månad. Virke fällt i juli vid Bispgården har således följande år 
ej blivit angripet av någon bark- eller vedborre, men vid Gammelkroppa 
ynglade tre arter i detsamma. Man tvingas härav till det antagandet, 
att vid Bispgården virket till följd av temperatur, nederbörd eller ev. 
insolation förändrats hastigare än vid Gammelkroppa. 

Vidare observera vi, att vid Bispgården varken den bleka bastborren 
eller den randiga vedborren ynglat i exponerat virke, något som de 
gjort vid Gammelkroppa. Även i detta fall kan det ej gärna vara fråga 
om någon tillfällighet, därtill äro observationerna för många. För när- 
varande är det emellertid omöjligt att säga, huru denna företeelse skall 
tolkas. 

Diskussionen av resultaten beträffande den större märgborren har med 
avsikt uppskjutits till sist, enär den bäst föres mot bakgrunden av de 
data, som vunnits i fråga om de andra barkborrearterna. Den större 
märgborren avviker från de övriga därigenom att den på båda lokalerna 
förekommer såväl på exponerat som beskuggat virke, något som man 
i betraktande av dess vanor även kunde vänta. På exponerat virke för- 
håller den sig på båda lokalerna nästan lika; den skillnad på knappt en 
månad, som förefinnes, skulle man vara böjd att uppfatta som en fill- 
fällighet, om den ej ginge i samma riktning som i fråga om andra 
barkborrearter. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 09 


Så mycket mera anmärkningsvärt är det under sådana förhållanden, 
att beträffande beskuggat virke avvikelserna för det första äro vida 
större än dem, som tidigare iakttagits — ej mindre än 4 månader — 
och för det andra gå i alldeles motsatt riktning mot alla förut observe- 
rade avvikelser. Denna omständighet gör, att man maste antaga, att 
vid Bispgården ett störande moment inverkat på märgborrens förmåga 
att välja yngelträd. Detta moment är möjligen förekomsten av virke 
fällt vid andra tidpunkter, liggande tätt bredvid de äldre stammarna. Då 
det förut visat sig, att blandningen av gran- och tallstammar förlett den 
sextandade barkborren, en typisk graninsekt, till att yngla i tallen, lig- 
ger det nära till hands att antaga, att blandningen av virke fällt vid 
olika tidpunkter förvillat den större märgborren och att detta är anled- 
ningen till att man vid Bispgården finner den på virke fällt i augusti 
och september. Man skulle kunna invända mot detta antagande, att i 
så fall de störande verkningarna av blandningen av olika torra stammar 
även borde visa sig på det exponerade virket. Att så ej skett, beror 
sannolikt därpå att de under juli+oktober huggna, exponerade stam- 
marna hunnit torka ut så mycket till följande vår, att den större märg- 
borren ej kunnat yngla i dem. Kommande undersökningar få emellertid 
avgöra, huru härmed förhåller sig. 

Av tabellerna framgå vidare i fråga om den större märgborren, vilken 
betydelse exponeringen av det fällda virket har. De exponerade stam- 
marna förlora på kortare tid än de icke exponerade sin tilldragnings- 
kraft för de ynglande märgborrarna. Detta beror, som tidigare fram- 
hållits, därpå att deras bark och kambium hastigare undergår vissa ke- 
miska förändringar, så att de ej locka till sig märgborrarna. Härav 
framgår även, att virkets uppläggningssätt måste väsentligt inverka på 
resultatet. Vid hittills utförda försök ha emellertid alla vid en viss tid- 
punkt fällda stammar lagts i en enkel rad på två andra stammar, för 
att ingen skillnad skulle förefinnas mellan dem. Några rön rörande 
uppläggningssättets betydelse ha därför ännu ej gjorts,' men man kan 
på förhand säga, att ju mera uppläggningssättet befordrar virkets tork- 
ning, desto snabbare blir detta otjänligt för märgborren. ' Särskilt det 
virke, som hugges under tiden september—december och ej kan avlägs- 
nas ur bestånden, torde möjligen genom lämpliga åtgärder kunna göras 
otjänligt för märgborren. 

Som sammanfattning av resultaten rörande avverkningstidens och ex- 
poneringens betydelse för virkets tjänlighet som yngelplats för den större 
märgborren kan sägas: 


TIS 6 AE RNE ” FINN rs OR | ERA 
Försök rörande såväl uppläggningssättets som barkningsgradens inverkan pågå emel- 
lertid. 


70 IVAR TRÄGÅRDH 


Virke, som fälles under sommaren och hösten, undergåär till 
följande vår sådana förändringar, att det da ej angtiipestav 
den större märgborren. Upplägges virket exponerat, försigga 
dessa förändringar så hastigt, att huggningen utan risk kan 
fortsättas till november. Upplägges virket däremot beskug- 
gat, sker förändringen vida långsammare, så att huggningen 
ej kan fortsättas längre än till slutet av augusti. 

Då: vidare, som tidigare visats, den större "märgportens 
svärmningstid även i norra Sverige vanligen är förbi i början 
av juni, ingen 2-dra generation förekommer och densenare 
kull, som potentiellt finnes, sällan kommer till utveckling; 
finnes således en period av från 27/, (beskuggat virke) till 5 
manader (exponerat virke), under vilken "huggningarskunna 
verkställas, utan att några atgärder behöva företagastmor 
denistörrermargborren. 

Det är sannolikt, att genom lämplig barkning av det inne i 
bestånden liggande virket den riskfria perioden kan avsevärt 
förlängas. 


VII. SKOGSELDARNAS INVEREAN PÅ MÄRGBORRARNAS 
FÖREKOMST. 

LAGERBERG framkastar (s. 171—172) den teorien, att den bekanta 
Särna-härjningen skulle leda sitt ursprung från ett stort, omkring mitten 
av 1880-talet uppkommet brandfält. I de genom branden skadade trä- 
den hade de haft tillfälle att starkt föröka sig och sedermera hade de 
slagit sig på den av branden oberörda skogen. 

Det finns åtskilligt som talar för LAGERBERGS antagande. RATZEBURG 
(s. 210) omtalar också efter HEYERS' iakttagelser, att den större märg- 
borren gärna angriper tallar som skadats av eld, och WILLKOMMS skild- 
ring (s. 231—236) av den stora märgborrehärjningen i Livland år 1868, 
vilken uppkom som en följd av skogsbrand, är mycket belysande för, 
huru det kan gå, om man låter märgborrarna få ostört föröka sig i de 
av branden skadade tallarna. 

Trots upprepade varningar från skogsmännens sida underläto myndig- 
heterna att fälla och hugga upp de brända träden, och inga åtgärder i 
denna riktning blevo vidtagna förrän år 1871, men då var det nästan för 
sent att uträtta något eller i varje fall omöjligt att göra några åtgärder 
i så stor måttstock, som nu behövdes för att åtgärderna skulle bli effek- 
tiva. WILLKOMM beräknar nämligen, att man skulle behöft fälla åt- 
minstone 240,000 fångstträd för att kunna uträtta något, varemot man 
år 1868 skulle ha kunnat nöja sig med att fälla ett par tusen dylika träd. 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN äl 


SAALAS framhåller även sambandet mellan skogsbrand och märgborre- 
härjningar (s. 394). 

Mycket beror härvid på skogsbrandens omfång och styrka samt på 
den tidpunkt, da den inträffar. Om t. ex. på en mindre bränna alla 
trädens kronor bli förbrända på försommaren, men stammarna endast 
bli svärtade, så bli dessa träd, vilka tidigare på våren säkerligen skulle 
varit ypperliga yngelträd för märgborrarna, ej angripna, emedan insek- 
ternas svärmningstid är. förbi. . 

Däremot angripas de enligt iakttagelser gjorda den 22 juli 1918 vid 
Nilsliden nära Jörn samma sommar i stor utsträckning av timmermannen 
och tallbocken (och möjligen även andra långhorningar), vilkas stora, 
karaktäristiska trattar genom barken, som av honorna förfärdigas vid 
äggläggningen, bjärt sticka av mot den delvis kolnade barken och på- 
träffas i stort antal. Även om dessa träd skulle få stå kvar till följande 
vår, skulle de säkerligen till följd av långhorningslarvernas verksamhet 
vara så långt gångna, att de ej skulle draga till sig märgborrar, vilka 
f. ö. skulle finna platsen till allra största delen upptagen. 

Dylika mindre brännor under försommaren, där alla träd skadas så 
mycket, att de angripas av långhorningar, torde därför i allmänhet ej 
bilda några härdar för märgborrehärjningar. 

Inträffa skogseldar däremot senare, efter det att långhorningarna slu- 
tat med äggläggningen och träden ej bli mera skadade än att de föl- 
jande år äro lämpliga för märgborren, så inträffar naturligtvis under de 
närmaste åren en stark ökning i märgborrarnas antal med åtföljande 
stark stympning av de kringstående friska tallarnas krona. Huruvida 
denna stympning sedermera resulterar i dessa träds död eller ej torde 
nog bero på om det är fråga om den norrländska tallen eller ej. 

TLAGERBERG har tidigare påpekat, att kronskadegörelsen blir särskilt 
ödesdiger för tallar med högnordisk typ och de sammanställningar över 
skogsinsekternas skadegörelse, som under de senare åren publicerats av 
förf. bestyrka detta. Uppgifter att tallarna dött till följd av kronskade- 
görelse föreligga endast från norra Sverige (Vindelns skogsområde). Ett 
par undantag föreligga visserligen men i två fall är det fråga om kvar- 
lämnade fröträd och det ligger i sakens natur att dessa skola bliva all- 
deles särskilt illa åtgångna av märgborrarna, om man ej genom barkning 
av stubbarna söker motarbeta deras förökning. Ett tredje fall föreligger 
från Kinda revir, där enligt revirförvaltarens utsago tallskogarna inom 
Ydre härads höjdplatåer äro av en typ, som med sin mindre kraftiga 
kronbildning i viss mån motsvarar den högnordiska tallen. 

Under sommaren 1916 hade jag tillfälle att vid det bekanta Spannar- 
bodafältet studera märgborrarnas uppträdande. Å brandfältet hade ett 


72 IVAR TRÄGÅRDH 


antal fröträd kvarlämnats (fig. 17) vilkas kronor ej skadats av branden 
men vilkas stammar nedtill ej sällan hade den yttre delen av barken 
svartbränd. Av 40 dylika frötallar som undersöktes visade 82,s 4 ej 
några stamangrepp av märgborrar eller andra barkborrar; men 6 & av 
dessa träd hade gulgrön krona och skulle säkerligen nästa år bli angripna. 
På tre träd eller 7,5 2 funnos korta övergivna försöksgångar av märg- 
borrar. Endast ett träd var dött, men dess död hade ej förorsakats av 
barkborrar utan av någon långhorning, sannolikt tallbocken eller timmer- 
mannen. I tre träd, vilkas krona var gulgrön, höll den 12-tandade bark- 
borren på att borra sig in. 

En annan undersökning ett stycke därifrån gav till resultat, att av 
12 frötallar 8 st. voro alldeles friska, i 2 höll den 12-tandade barkborren 
på att anlägga parningskammare, ett visade talrika flyghål av den större 
märgborren och i ett höll densamma på att utvecklas. 

Om sålunda i detta fall märgborrarna ej tycktes spela någon fram- 
trädande roll genom stamangrepp, vilket delvis berodde på att tallarna 
hade för tjock bark, så voro frötallarnas kronor i stället i hög grad ut- 
tunnade genom deras kronangrepp, och som i översikten för 1916 om- 
nämndes kunde man räkna över 550 nedfallna skott av 1:sta och 2:dra 
ordningen under dem, vilket med de små högt ansatta kronor, som frö- 
tallarna hade, måste innebära en högst betydlig nedsättning av barr- 
massan. Framhållas bör emellertid, att de träd, som nu stodo tynande 
ej voro svårare stympade av märgborrarna än de som hade gröna 
kronor, varför man ej är berättigad att skriva deras tillstånd på märg- 
borrarnas konto, utan de hade sannolikt skadats vid skogsbranden. En- 
ligt vad jägmästare G. RAMSTEDT sedermera benäget meddelat mig 
måste många av fröträden sedermera avverkas men efter ovanstående 
data att döma är det sannolikt, att om deras död förorsakats av in- 
sekter, så är det den 12-tandade barkborren, som varit den mest verk- 
samma, möjligen i förening med tallbocken och timmermannen, vilken 
senare var mycket allmänt förekommande. 

I kanten av brandfältet funnos små holmar med yngre skog, som ej 
ännu hunnit att avverkas. Av den undersökning som verkställdes, fram- 
går, att stammar med en brösthöjdsdiameter av 8 cm och därunder ej 
angripits av märgborrarna, varemot dessa jämte barrträdslöparen, Anthaxia 
guadripunctara och enstaka bleka bastborrar angripit alla träd av grövre 
dimensioner. Likaledes bli naturligtvis i kanten av brandfältet stående 
skadade tallar yngelträd. 

En undersökning av det till brandfältet gränsande beståndet lämnade 
påtagliga bevis för att märgborrarna året efter branden och fortfarande 
voro ofantligt talrika. Överallt var marken betäckt av nedfallna skott 


UNDERSÖKNINGAR ÖVER DEN STÖRRE MÄRGBORREN 73 


och i kronorna sågos en mängd torkade, brunfärgade skott som ännu ej 
brutits av. 

Däremot kunde inga träd upptäckas, som så skadats av kronangreppet, 
att de nu voro yngelträd, och över huvud taget måste man säga, att 
antalet nu ynglande märgborrar var förvånansvärt litet i jämförelse med 
de ofantliga skaror, om vilkas tidigare närvaro de på marken nedfallna 
skotten talade ett tyst men vältaligt språk. 

Att döma av ovanstående anteckningar, vilka naturligtvis 
ej göra anspråk på att uttömmande belysa frågan om den roll, 
som skogseldarna spela för märgborrehärjningens uppkomst, 
vill det emellertid synas, som om faran av att större, samman- 
hängande härdar, där märgborrarna uppträda som rent pri- 
manraskadegoörare, skulle på detta satt uppsta ej är så stor, 
somiman mahanda skulle vara böjd att tro. Det är fastmera 
Ssannolktiatt de stora skaror av märgborrar, som alltid vid 
dessamtillfällen alstras, sprida sig at olika hall för att på 
länenereller kortare avstånd finna lämpliga dv. s. sjuka eller 
skadade träd. 

HaWskosseldarna i vart and i fegel inträffa efter det att 
märgborrarna slutat svärma, så är det ur märgborresynpunkt 
ejyromedelbart bradskande med avverkningen, ty stammarna 
bliva under inga förhållanden åtminstone i större utsträckning 
angripna (jämför vad som sagts om den andra kullen). Alla 
skadade träd av sådana dimensioner, som kunna användas 
till bjälkar och bräder, böra emellertid ofördröjligen fällas 
ockWHolparkas. Ty sket ej detta, kommer ofelbart tallbocken 
atrvanonmipa det med sina djupt in i veden gaende gangar. 


LITTERATURFÖRTECKNING. 


ALTUM, B.: (I) Forstzoologie I. Insecten. 2 uppl. Berlin 1881. 
(IT) Resultate von neuen Versuchen zur Vernichtung unserer Borkenkäfer durch Fang- 


bäume. — Zeitschr. f. Forst und Jagdwesen, Berlin 1885. 
(IIT) Zur Generation des Hylesinus piniperda. Ibidem 1890. : 
ANDERSSON, E.: Om lämpligaste årstiden för avverkningens utförande. — Skogsvårdsf. 


Tidskr. 1914. 

Boas, J. V. E. (I) Forstzoologi. Kjobenhavn 1896—1898. 

(ID) Et Angreb av Hylesinus piniperda. — Tidskr. f. Skovvesen. 1897. 

— (III) Yderligere Bemerkninger om Hylesinus piniperdas Indvirkning paa Fyrrens Ud- 
seende og Form. Ibidem 1900. 

BORODAIEVSKY: Lesnoj Journal 1917. 

EICHHOFF, W.: Die Europäischen Borkenkäfer. Berlin 1881. 


74 IVAR TRÄGÅRDH 


FRITZ, N.: De danske skadelige Naaletreinsekter. Kjobenhavn 1892, 

FucuHs, G.: Uber die Fortpflanzungsverhältnisse der rindenbriitenden Borkenkäfer. Miinchen 
1907. 

GRÖNBERG, G.: Märgborren, en fara för våra Norrlandsskogar. Skogen 1914. 

HOLMGREN, A. E: De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna, Stockholm 1867. 

HENNINGS, K.: (I) Experimentell-biologische Studien an Borkenkäfern III. — Naturwiss. 
Zeitschr. f. Land- und Forstwirtschaft 1908. 

— (II) Experimentell-biologische Studien an Borkenkäfern IV. Ibidem 1908. 

(II) Zur Biologie der Ipiden. — Verhandl, d. Deutsch. Zool. Gesellschaft 1908. 

HENSCHEL, A. O.: Die schädlichen Forst- und Obstbaum Insekten 3 uppl. Berlin 1895. 

Hess, R.: Der Forstschutz. Bd. I. Schutz gegen Tiere, Berlin 1914. 

JuDEiCH, J. F.: (I) Die Waldverderber und ihre Feinde. 7 uppl. Berlin 1876. 

(IT) Zur Entwicklungsgeschichte der Borkenkäfer. — Tharandter Forstl. Jahrbuch. 1880. 

KNOCHE, E.: Beiträge z. Generationsfrage der Borkenkäfer. Forstwiss. Centralbl. 1904. 

KOLMODIN, G.: Grantorkan och barkborren. Norrlands Skogsvårdsförbunds tidskrift. 1915. 

LAGERBERG, T.: En märgborrshärjning i övre Dalarna. Skogsvårdsföreningens tidskr. Allm. 
uppl. I911. 

LÖVENDAHL, S. A.: De Danske Barkebiller. Kjobenhavn 1896. 

NITSCHE-JUDEICH: Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde, Berlin 1895. 

NössLIn, O.: (I) Uber Generation und Fortpflanzung der Pissodes-Arten. — Forstl. natur- 
wiss. Zeitschr. 1897. 

— (II) Die Generationsfrage bei den Borkenkäfern. Forstwiss, Centralblatt 1904. 

— (III) Beiträge z. Generationsfrage d. Borkenkäfer. — Naturwiss, Z. f. Land- uné 

Forstwirtschaft 1905. a 

(IV) Leitfaden der Forstinsektenkunde. 2 uppl. Berlin 1913. 

PauLYy, R.: (I) Ueber die Generation der Bostrychiden. — Allg. Forst- & Jagd-Zeit. 1888. 

(II) Erwiderung auf Herrn Oberförster W. Eichhoffs Artikel »Ueber die jährlich wieder- 

holten Fortpflanzungen der Borkenkäfer. Ibidem 1889. 

RATZEBURG, J. TH: Die Forstinsekten. Bd. I. 1839. 


RITCHIE, Wi Bionomics and forest importance of Myelophilus minor. —- Trans, R. Soc. 
of Edinburg. Bd. 52. 1917. 
SAALAS, U.: Kaarnakuoriaisista ja niiden aiheuttamista vahingoista Suomen metsissä. — Häl- 


singfors 1919. 

SCHOTTE, G.: Om snöskadorna i södra och mellersta Sveriges skogar 1915—1916. Medd. 
fr. St. Skogsförsöksanstalt. EH. 13—14. 1016—1917. Bad I 

SEDLACZEK, W.: (I) Versuche mit verschiedenen Arten von Fangbäumen zur Bekämpfung der 

Borkenkäfer. Centralbl. f. d. ges. Forstwesen. 1908. 

II) Studien an Fangbäumen zur Bekämpfung der Borkenkäfer. Ibidem 1918. 

SYLVÉN, A.: Märgborrfaran för våra tallskogar. Skogen 1916. 

SYLVÉN, HJ.: Något om våra märgborrarters skadegörelse och utvecklingsmöjligheter, Skogs- 
vårdsf. Tidskr. 1916. 

TASCHENBERG, E., L.: Forstwirtschaftliche Insektenkunde. Leipzig 1874. 

TRÄGÅRDH, I: (I) Om studiet av insekternas instinkter och dess betydelse för den prak- 
tiska entomologien. Fauna och Flora. Stockholm 1913. 

— (II) Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Statens Skogsförsöksanstalts 
flygblad n:r $. 1917. 

— (III) Skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Medd. fr. Statens Skogsförsöks- 
anstalt. H. 15. 1918. 

— (IV) Skogsinsekternas skadegörelse under år 1917. TIbidem. H. 16. 1919. 

— /(V) Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet under treårsperioden 1915— 
1917 jämte förslag till arbetsprogram. IV. Entomologiska laboratoriet. Medd. fr. 
Statens Skogsförsöksanstalt. H. 15. 1919. 

VESTERLUND, O.: Entomologiska studier i Norrbottens skogar. 'Tidskr. f. Skogshushållning. 
BA 207 T502. 

WILLKOMM, M.: Ueber Insektenschaden in den Wäldern Liv- und Kurlands. — Sitzungsb. 
d. Naturforschergesellsch. zu Dorpat. Bd. 8. 1874. 

WoLFF, M.: Entomologische Mitteilungen 11. Aufforderung zur Mitarbeit an der Erforschung 
der Biologie des grossen und kleinen Waldgärtners. — Zeitsch. f. Forst- & Jagdwesen. 
Bd.: 235: -I020; 


y 15 
RESUMEE. 


Untersuchungen öber den grossen Waldgärtner (Mveloplilus piniperda). 


Infolge der in dem letzten Jahrzehnt immer mehr angewandten Durchfor- 
stungsmethode hat der grosse Waldgärtner in unserm Land an Zahl wesentlich 
zugenommen. ÉEs folgen hier die Resultate einiger Untersuchungen iber den- 
selben. 

Der historische Teil S. 2—10 bringt dem Fachmann nichts Neues; eine 
Ubersetzung ist deshalb unnötig. 

Uber die Entwicklung des grossen Waldgärtner in Schweden: Versuche mit einer 
Reihe gefällter Bäume zeigten (tab. I—IV): 1) dass der grosse Waldgärtner 
jährlich nur eine Generation hervorzubringen vermag; 2) dass er unter ge- 
wissen, noch nicht näher bekannten Umständen, eine zweite entwicklungs- 
fähige Brut erzeugen kann; 3) dass diese zweite Brut infolge ihres seltenen 
Auftretens und ihrer geringen Zahl ohne praktische Bedeutung ist; 4) dass in 
allgemeinen der grossen Waldgärtner im siädlichen und mittleren Schweden bis 
zu 64? nördl. Breite Ende Mai und Anfang Juni ausgeschwärmt hat. 

Vergleich zwischen der Angrifts- und Schädigungsweise des. Waldgärtners und 
der anderer nadel- und triebfressender Insekten: Der Ernährungsfrass des Wald- 
gärtners stimmt mit dem der nadel- und triebfressenden Insekten darin 
äberein, dass er ganz primär ist. Fin Kronenangriff durch den Käfer wird 
nur dann ein Herd grösserer Schädigung, wenn die Bäume dadurch so weit- 
gehend geschädigt werden, das sie Brutbäume fär den Käfer werden. In den 
andern Fällen — und diese sind die zahlreicheren — muss der Waldgärtner 
mangels naheliegender passender Brutbäume geschädigte oder im Wachstum 
unterdräckte Bäume befallen; dabei verbreitet er sich dermassen nach ver- 
schiedenen Richtungen, dass eine allmähliche konzentrische Erweiterung des 
angegriffenen Gebiets nicht stattfindet. 

Verglichen mit den nadelfressenden Insekten sind die Kiefernmarkkäfer, 
besonders in anbetracht ihrer geringen Grösse, unerhört verschwenderisch. 
Figur 3 zeigt rechts einen vorjährigen Jahrestrieb mit finf wohlentwickelten 
Jahrestrieben, alle dem Untergang geweiht; dadurch werden ausser den Spross- 
anlagen nicht weniger als 600 Nadelpaare zerstört. Figur 4 zeigt zwei Jahres- 
triebe, von regenerierenden Käfern angegriffen. Bei einer solchen Schädigung 
bleibt ja der Verlust an Nadeln geringer; aber die Frage bleibt offen, ob 
nicht eine Kompensation stattfindet, dadurch dass die jungen Jahrestriebe 
schnell austrocknen und der Käfer deshalb, während seines Regenerations- 
frasses mehrere Triebe nach einander angreifen muss. Eine Analyse der Anzahl 
Nadelpaare an abgebrochenen, zur Erde gefallenen vorjährigen Trieben ergab im 
Mittel 130 Paare. An diesäjhrigen Trieben sassen durchschnittlich nur 73 Paare. 

Die durch regenerierende Waldgärtner Anfang und Mitte Juni verursachte 
'Schädigung ist zuerst schwer zu entdecken. Die angegriffenen Nadeln unter- 
scheiden sich da von den frischen nur durch ihre etwas geringere Länge 
(Fig. 6a). Die Triebe gleichen in diesem Zeitpunkt den durch den Kiefern- 
triebwickler geschädigten (Fig. 6b); bei den letzteren fehlt jedoch die mit 
Harz umgebene Offnung; oft sind die Triebe an der Basis miteinander ver- 
sponnen, wobei mehrere nahe einander sitzende Triebe angegriffen sind. 

Trockene Triebe, die noch am Zweig sitzen, werden oft von Aznobzum-Larven 
angegriffen, die jedoch zemals an erster Stelle auftreten. Ist der Trieb so 


760 IVAR TRÄGÅRDH 


kräftig, dass der äussere Holzmantel nicht zerstört wird, so heilt der Schaden 
durch Kallusbildung und die angegriffene Stelle schwillt auf (Fig. 7). Der 
Zuwachs wird jedoch in dem auf den Angriff folgenden Jahre so sehr ge- 
hemmt, dass die Triebe und ihre Nadeln kirzer bleiben; doch schon im fol- 
genden Jahr entwickeln sie sich wieder normal: 

Wann findet der Ernährungsfrass statt? In der Literatur wird allgemein an- 
gegeben, dass die eben ausgeschluäpften Käfer im Juli und August in die 
Kiefernkronen wandern. Schon vor der Entdeckung des Regenerationsfrasses 
und der damit verbundenen Schädigung in den Kronen vor dem Auftreten 
der neuen Generation lagen aber einige Angaben vor, z. B. bei ALTUM (S. 300 
— 301) und Fritz (S. 64) dass schon im Juni ein Kronenangriff vorkommt. In 
diesen beiden Fällen handelte es sich zweifellos um Regenerationsfrass. FEin 
soleher kommt auch in unserm Land allgemein vor, weshalb die Kronenan- 
griffe viel fräiher beginnen, als man bis jetzt annahm. 

Der Zweck des Regenerationsfrasses ist die Gewinnung neuer Kräfte zur 
Zeugung einer: neuen Brut. Es ist noch unklar, unter welchen Umständen 
und in welcher Ausdehnung dies gelingt. Die Experimente bei Kolleberga 
im Sommer 1918 zeigen, dass eine, allerdings sehr unbedeutende, zweite 
Brut sich entwickelte; nach den Versuchsserien bei Gammelkroppa 1917, 
Bispgården 1919—20 und Torreby 1920 kam an diesen Orten keine zweite 
Brut vor. Im Sommer 1920 wurden bei Uddevalla in Kieferntrieben zahlreiche 
fressende Waldgärtner eingesammelt. HFEine anatomische Untersuchung ihrer 
Geschlechtsorgane (Fig. 8) zeigte, dass diese Tiere eine Brut erzeugt hatten 
und nun mit ihrem Regenerationsfrass beschäftigt waren. 

Ausserdem findet ein Kronenangriff statt zu Beginn des Friihjahrs, verur- 
sacht durch Käfer, die infolge gewisser Umstände nicht schon im vorigen 
Herbst die Geschlechtsreife erlangt hatten. Die Kronenschädigung, die die 
neue Generation der Waldgärtner Mitte Juli verursacht, ist jedoch weit ern- 
sterer,. Natur als die Schädigung im Frihjahr oder zu Beginn des Sommers. 
Denn die neue Generation ist ja zahlreicher als die Muttergeneration, die 
ausserdem durch Parasiten, Raubinsekten u. s. w. dezimiert wird. 

Es bleibt bis jetzt ohne Erklärung, warum trotz des allgemeinen Auftretens 
des Regenerationsfrasses eine zweite Brut so selten zur Entwicklung gelangt. 
Vielleicht könnte man eine der drei folgenden Annahmen machen: 1) Die 
regenerierten Käfer legen erst im folgenden Jahr FEier; 2) sie versuchen die 
Eiablage im selben Sommer, was jedoch infolge mangelnder Brutbäume miss- 
lingt; 3) der Sterblichkeitsprozentsatz der regenerierten Käfer ist so gross, da 
die meisten infolge innerer oder äusserer Ursachen zugrunde gehen. Die 
erste dieser Annahmen, von dem Russen BorRODAIEVsKY aufgestellt, scheint 
so unwahrscheinlich, dass eine Diskussion unnötig ist. Dagegen hat die andere 
Annahme Verschiedenes fär sich. Zu dem Zeitpunkt einer zweiten Eiablage 
sind alle Kiefern, die im Winter und Frihling gefällt wurden oder unter Wind- 
und Schneebruch gelitten haben, schon angegriffen, teilweise durch die erste 
Brut des Waldgärtners, teilweise durch die darauffolgenden Pissodes-arten und 
Bockkäfer. Bäume, die infolge irgendeines Umstandes zach den Angriff dieser 
Insekten geschwächt worden sind, wären hingegen passend fär die zweite Brut. 
Es wiärde mithin auf der An- resp. Abwesenheit solcher Bäume beruhen, ob 
ein zweite Brut zustande kommt oder nicht. FEinige Beobachtungen sprechen 
dafär. Auf dem bei Kolleberga liegenden Versuchsfeld zur Untersuchung 


UNTERSUCHUNGEN UBER DEN WALDGÄRTNER TR 


der Bedeutung des Uberwinterungsfrasses zeigte der Baum Nr 36 im Mai 
einen einzigen Versuchsgang des grösseren Kiefernmarkkäfers. Nichtsdesto- 
weniger war dieser Anfang Oktober von dem grossen Waldgärtner angegriffen. 
Ebenso beobachtete e. Jägmästare P. BÖRJESSON bei Untersuchung der Ver- 
heerung durch den Kiefernspanner im Staatl. Forst bei Västervik Larven, 
Puppen und neuausgeschlipfte Imagines des grossen Walgärtners Mitte August, 
die wohl als zweite Brut aufgefasst werden därften. Diese Beobachtungen 
scheinen fär die Richtigkeit der Annahme zu sprechen, dass die Anwesenheit 
passender Brutbäume fär die Entwicklung einer zweiten Brut bestimmend ist. 
Der Regenerationsfrass des Waldgärtners scheint also die Aufgabe zu haben, 
im späten Sommer auftretende Brutmöglichkeiten auszunötsen oder m. a. W. 
eine Reserve zu bilden, die eventuelle Angriffspunkte auszunitzen vermag. Das 
Eintreffen dieses Falles scheint jedoch so selten zu sein, dass die zweite Brut 
nur ausnahmsweise zur Entwicklung kommt und deshalb praktisch keine Rolle 
spielt; Fangbäume auszulegen lohnt sich nicht. 

Einwirkung des Ernährungsfrasses auf die Form der Krone: Ohne Zweifel ist 
der oberste Teil der Krone dem Angriff der Kiefernmarkkäfer besonders 
ausgesetzt. Möglicherweise liegt eine Auswahl seitens des Käfers vor; doch 
scheint es wahrscheinlicher, dass der stärkere Angriff des Wipfels eine Folge 
der Vorliebe der Käfer fär dies- und vorjährige Jahrestriebe ist. Diese bilden 
ja den äusseren Mantel der Krone und dies umso mehr, je näher man dem 
Wipfel kommt. Dazu kommt, dass eine Schädigung des Wipfels leichter in 
die Augen fällt als sonstwo an der Krone, wo die Liäcken durch die ibrige 
Nadelmasse in gewissem Masse verdeckt wird: Der Einfluss des Ernährungs- 
frasses auf die Form der Bäume ist verschieden, je nachdem es sich um einen 
einmaligen Angriff handelt oder um im Lauf der Jahre wiederholte. Beson- 
ders ausgesetzt fir einmalige Angriffe sind die Bestände der II. und III. Jahres- 
klasse infolge der nun immer mehr zunehmenden Durchforstungen. Bleiben die 
bei einer solehen Durchforstung im Spätwinter oder Frähjahr gefällten Bäume 
im Bestande liegen, so tritt im selben Sommer eine Verheerung ein mit 
darauffolgender Kronenbeschädigung der ibrigen Bäume. Figur 10 gibt eine 
Vorstellung wie weit diese geschädigt werden können. Nach kurzer Zeit haben 
die Bäume den Schaden wieder geheilt durch Ausbildung von Ersatztrieben, 
so dass nach einigen Jahren der Schaden schwer zu entdecken ist. Doch 
ohne. Folgen ist ein solcher Angriff nicht. Nach den Berechnungen von 
Jägmästare MÅRN erreicht die Verminderung der assimilierenden Masse in ex- 
tremen Fällen einen Wert von 30 2, die des Diameter-Zuwachses 22 4. Es ist 
ersichtlich, dass bedeutende Werte durch diesen scheinbar unschuldigen Angriff 
vernichtet werden. Wir können uns einen Begriff davon bilden, wenn wir von 
folgenden Betrachtungen ausgehen. Nehmen wir an, dass von Schwedens 20 
Millionen har Waldboden relativ normaler Kiefernwald im Durchforstungsalter I 
Million ausmacht mit einen Kubikinhalt von 75 m? pr har und einem jährlichen 
Zuwachs von 62 d. h. 4,35 Millionen Kubikmeter; rechnen wir weiter mit einer 
Durchforstung jedes zehnte Jahr und einer Verminderung des Diameter-Zuwachses 
durch den Schaden von nur Io &, so bleibt dies eine jährliche Abnahme von 
45,000 m? und, I m? av 5 Kronen schätzend, 225,000 Kronen. 

Wiederholt sich dagegen der Angriff Jahr fär Jahr—-wie dies der Eall ist 
in der Nähe von Kohlenmeilern, Sägemiählen sowie an Holzlarerunesplätzen 
— so gibt er den Bäumen ein ganz bestimmtes Aussehen. Ein Mumcrn. »« heint 


78 IVAR TRÄGÅRDH 


eine ausschlaggebende Rolle zu spielen in der Reaktionsweise der Bäume- 
gegen den Angriff, sich äussernd in dem Vermögen der 'Triebe neue Knospen 
zu bilden zum Ersatz der verlorengegangenen Nadelmasse; in dieser Hinsicht 
besteht ein grosser Unterschied zwischen teils Trieben verschiedenen Alters, 
teils verschiedenen Sprossteilen, teils schliesslich Bäumen verschiedenen Alters- 
Sterben im Frähjahr oder Vorsommer einjährige Triebe infolge eines Angriffes. 
an der Spitze ab, so kommen schon im selben Sommer Ersatztriebe aus einigen 
terminalen Nadelpaaren, die bekanntlich umgebildete Kurztriebe darstellen, her- 
vor (Fig. 11 c). Auch wenn auf diesen Angriff. ein zweiter etwas tiefer folgt (Fig. 
r 1 a), werden solche Ersatztriebe ausgebildet. Nur der terminale Teil des Triebes: 
hat aber das Vermögen Ersatztriebe zu bilden (Fig. 12); eine Schädigung tiefer 
an der Basis hat keine solche Reaktion zur Folge; solche Triebe vertrocknen. 
Da nur Kurztriebe Ersatzknospen hervorbringen können, vermögen alte Triebe, 
die ihre Nadeln verloren haben, den durch die Waldgärtner verursachten Scha- 
den nicht wieder gut zu machen. Gewisse Zweige werden so ibel mitgenommen, 
dass sie den Schaden nicht iäberwinden können, während andere weniger leiden ; 
hier setzt die Regeneration mit doppelter Stärke ein; 'es bilden sich hexen- 
besenartige Ansammlungen von Trieben, wie einige Verfasser bemerkt haben. 
Stirbt der Wipfel nicht ab, und wiederholt sich der Angriff Jahr fär Jahr, so behält 
die unter den toten Sprosskränzen lebende Krone ihre konische Gestalt bei, wird 
aber jährlich dichter. Der Wipfel setzt sein Wachstum einige Zeit ungestört fort, 
während die Kranzäste und ihre Ersatztriebe jährlich zugrunde gehen; so dass 
sich der Wipfel wie ein Besen iiber die täbrige Krone erhebt (Fig. 14). 

Finfluss des Ernährungsfrasses auf die Gesundheit des Baumes: Es ist sehr selten 
der Fall, dass Bäume in einem Jungkiefernbestand durch einen einmaligen 
Angriff zugrunde gehen. Hingegen sind aus dem siädlichen Schweden Fälle 
bekannt, wo auf einem Kahlschlag zuräckgelassene Samenbäume erlagen. Im 
ubrigen liegen nur aus dem nördlichen Schweden Angaben vor, dass alte 
Bäume — vom norrländischen Typ — getötet wurden. 

Die Schädigung des Stammes durch den Briitungsfrass: Da der grosse 
Waldgärtner in nicht durchforsteten Wäldern hauptsächlich zurickgebliebene 
oder durch Wind- und Schneebruch geschädigte Bäume mit FEiern belegt, ist 
es nicht zu verwundern, dass der Angriff den Tod verursacht. Waährend 
KOLMODIN fand, dass ein Stamm auf der einen Seite von dem Fichtenborken- 
käfer angegriffen sein kann, und der Baum dessen ungeachtet viele Jahre 
fortlebt, machte der Verfasser keine entsprechende Erfahrung fär den Wald- 
gärtner. Handelt es sich um misslungene Angriffe, so findet man teils reich- 
liche Harzausscheidung rings um die Öffnung (Fig- 19 a), teils kurze Versuchs- 
gänge (Fig. 19 b). Sind solche Gänge sehr zahlreich, so kann der Baum 
trotz misslungenen Angriffs absterben. Es wurde z. B. eine 74-jährige ver- 
dorrte Kiefer angetroffen, die auf I m Länge 193 derartige iibergebene Mutter- 
gänge hatte. Ist hingegen ihre Anzahl nur gering, so kann es geschehen, dass 
die Bäume im folgenden Jahr von einem weiteren Angriff verschont bleiben. 
Aus Tabelle V ist ersichtlich, dass nur 33,3 &Z der Bäume mit derartigen 
Gängen im nächsten Jahr zugrunde gingen, während die iäbrigen gesund sind: 

Die Bedeutung des Uberwinterungsfrasses: Zu dieser Untersuchung wurde ein 
Versuchsfeld (Fig. 20—21 bei Kollberga angelegt (Tab. VTI), wo alle Bäume 
Uberwinterungsfrass an der Basis zeigten. Untersuchungen fanden statt im 
Friihjahr und Herbst 1918 und im Friähjahr 1919. 


- 


UNTERSUCHUNGEN UBER DEN WALDGÄRTNER 79 


Im Verlauf der beiden Untersuchungsjahre starben 6 2 der Bäume und 
weitere 6 2 wurden so angegriffen, dass sie mit Sicherheit dadurch dem 
Tode geweiht sind. Da diese Bäume sich im ibrigen in nichts von den andern 
Exemplaren auf dem Versuchsfeld unterschieden, missen wir annehmen, dass 
sie mehr als die andern durch den Uberwinterungsfrass gelitten haben und 
infolge dessen absterben. Welche Zeit dazu erforderlich ist, ist unbekannt, 
so dass wir nichts tiber die ökonomische Bedeutung des Uberwinterungsfrasses 
aussagen können. Da dieser jedoch eben so häufig als die Kronenschädigung 
sein muss, ist seine Bedeutung offenbar iibersehen worden. Wir missen des- 
halb unser Augenmerk mehr auf diese Seite der Tätigkeit des Waldgärtners 
richten; dies auch aus dem Grunde, dass man, wie WorFF bemerkt, durch 
die Lokalisation derselben die Möglichkeit hat sich bei Zeiten iiber das Vor- 
kommen des Käfers zu orientieren. 

Das Verbreitungsvermögen von den Brutplatze aus: Werden die gefällten Bäume 
in durchforsteten Beständen zerstreut liegen gelassen, so verteilt sich der Kro- 
nenschaden iber den ganzen Bestand; wurden sie hingegen an einen Weg ge- 
bracht, so konzentrierte sich der Schaden auf den längs des Weges stehenden 
Bäumen. Die Richtigkeit dieser Beobachtung wurde späterhin mehrere Male be- 
kräftigt, und es kann als sicher angesehen werden, dass der Waldgärtner bei seinem 
Ernährungsfrass haupsächlich diejenigen Kiefern aufsucht, die dem Brutplatze 
am nächsten sind. Die darausfolgende Lokalisierung des Kronenschadens ist 
z. B. ersichtlich in der Nähe von Sägemiählen, Meilern und ähnlichen Stellen, 
ebenso an Bauplätzen, wo Holz gelagert wird. Aus diesem Grund sind auch 
Anpflanzungen von Kiefeen in Städten oder in deren Nähe stets mehr oder 
weniger vom Waldgärtner heimgesucht. Gewisse Beobachtungen, die der Ver- 
fasser im Verlauf der letzten Sommer Gemacht hat in Bezug auf Prissodes- und 
Magdalis-Arten, weisen darauf hin, dass diese bei ihrem Ernährungsfrass — 
obwohl dieser vollkommen primär ist — sich dennoch auf solche Stellen 
konzentrieren, wo sie späterhin ihre Eier ablegen können. Untersucht man 
im Juni eine Kiefernanpflanzung, so finden sich diese Käfer massenweise in 
der nächsten Umgebung von wintergefälltem Holz, während sie an den an- 
dern Stellen selten sein können. Es is wahrscheinlich, dass der Waldgärtner, 
der in seiner Lebensweise mit diesen Käfern so sehr tubereinstimmt, sich 
ebenso verhält; auch daraus folgt eine starke Konzentration des Kronenscha- 
dens rings um die Lagerplätze fär neugefälltes Holz u. ä., ganz abgesehen 
davon, ob sich dort Bruätungsmöglichkeiten vorfinden oder nicht. 

Das Auftreten des Waldgärtners in nicht durchforsteten Wäldern : Das Auftreten 
des Waldgärtners in Wäldern steht in engem Zusammenhang mit den zur Zeit 
gebräuchlichen Durchforstungsmethoden, infolge welcher die Brätungsmöglich- 
keiten vervielfältigt werden. Diese sind in nicht durchforsteten Wäldern viel 
geringer. Fine Untersuchung des Versuchsfeldes bei Sörby zeigte, dass nur 
schwächliche, zuräckgebliebene Bäume Brutbäume werden; von Bäumen mit 
einem Brusthöhe-Durchmesser unter 15 cm waren 20 4 angegriffen, mit posi- 
tivem oder negativem Erfolg, von Bäumen mit einem Durchmesser von 15,1— 
20 cm 3,7 2, und noch dickere Stämme waren ganz unbeschädigt. Offenbar 
verursacht der Käfer durch diese Wirksamkeit keinen Schaden, da die zu- 
räckgebliebenen Bäume ohnehin dem Tode geweiht sind. Es werden jedoch 
lange nicht alle schwächlichen Bäume angegriffen. Ist z. B. der Baum zu 
einer Zeit fär den Angriff empfänglich, wo der Waldgärtner schon fertig ge- 


80 IVAR TRÄGÅRDH 


schwärmt hat, so befallen ihn Pissodes pini und Bockkäfer. In einem Be- 
stand, der infolge vernachlässigter Durchforstung reich an zuriäckgebliebenen 
Bäumen ist, teilen folglich Waldgärtner, Pissodes und Bockkäfer die Bäume 
unter sich. Ausser den schwächlichen Bäumen liefern auch die durch Schnee- 
burch geschädigten einen wichtigen Beitrag. Nach SCHOoTTES Untersuchungen auf 
einem nicht durchforsteten Versuchsfeld wurden 35,3; 2 der Bäume der III. und 
90,5 2 der Bäume der IV. Kronenschicht dem Schneebruch ausgesetzt. Aus 
der Tabelle VII geht hervor, dass der grosse Waldgärtner 71,4 2 der schneege- 
brochenen Kiefern mit Eiern belegte. Der dadurch an zurickgebliebenen und 
schneegebrochenen Bäumen verursachte Schaden ist unbedeutend. Doch mit 
dem reichlichen Vorhandensein solcher Bäume steigt auch die Zahl der Käfer, 
was bei Abholzung und Durchforstung verhängnisvoll werden kann. 

Das Auftreten des Waldgärtners bei Durchforstung und Abholzung: Die Bedeu- 
tung der Dimension der gefällten Bäume geht aus den Kurven fig. 23 und 
24 hervor. Tabelle : VIIL und Fig. 26 zeigen, wie die Gängermdurch 
geringe Dimensionen beeinflusst wird. Aus den Versuchen ist ersichtlich, 
dass bei Durchforstung Bäume mit einem niederen Durchmesser unter 
3,5; cm ohne Gefahr im Wald liegen bleiben können. Ja dies ist sogar an- 
gebracht, da sie Käferfallen werden; denn von den Eiern, die die Käfer dort: 
ablegen, entwickelt sich nur ein äusserst geringer Bruchteil (0,5 2 ungefähr). 
Um zu untersuchen, inwiefern die Zeit der Abholzung und die Besonnung die 
Bäume zu Brutbäumen passend macht, wurden Bäume monatlich gefällt; dabei 
wurde das Holz in passende Sticke gesägt, von Ästen befreit und dann teils 
in den Schatten, teils in die Sonne gelegt. Die Resultate sind ersichtlich aus 
den Tabellen IX—XII. FEin Vergleich zwischen Tabelle XI und Tabelle XII zeigt 
einerseits eine bemerkenswerte Ubereinstimmung, andererseits eine nicht minder 
eigenartige Verschiedenheit. Aus den Tabellen get hervor, dass wir die Borken- 
käfer in drei Gruppen einteilen können: 1) vezhältnismässig primäre Arten: der 
Waldgärtner, Pityogenes quadridens, Ips proximus; 2) sekundäre Arten: Hvylurgops 
palliatus und Xyloterus lineatus; 3) tertiäre Arten: Ifs laricis. An beiden Stellen hat 
ps laricis nur exponierte Stämme und zwar im Juli oder August des vorigen Jahres 
gefällte mit Eiern belegt. Die Resultate fär /ps proximus stimmen an beiden Orten 
uäberein, doch scheint das Holz bei Bispgården schneller seine Anziehungs- 
kraft verloren zu haben. In gleicher Richtung gehende Abweichungen zeigen 
sich auch fär Hylurgops palliatus und Xyloterus lineatus. "Bemerkenswert ist je- 
doch, dass diese beiden Arten bei Bispgården exponiertes Holz nicht eibelegt 
haben, während sie dies bei Gammelkroppa taten. Der grosse Waldgärtner 
hingegen legt seine Eier sowohl auf exponierte als beschattete Stämme; auf 
exponierten verhält er sich an beiden Lokalen fast ganz uäbereinstimmend. Was 
das beschattete Holz angeht, so liegen grosse Verschiedenheiten vor, entgegen 
den an den anderen Arten beobachteten, die vorläufig nicht, gedeutet werden 
können. Aus den Versuchen geht jedoch soviel hervor, dass im Sommer und 
Herbst gefällte Stämme bis Frähling solche Veränderungen durchmachen, dass 
sie nicht mehr von dem grossen Waldgärtner angegriffen werden. Liegt das 
Holz an exponierten Stellen, so gehen die Veränderungen so rasch vor sich, 
dass mit dem Abholzen ohne Gefahr bis zum November fortgesetzt werden kann. 
Liegt das Holz hingegen im Schatten, so kann nur bis Ende August abge- 
holzt werden. Durch passende Entrindung kann die gefahrfreie Periode wahr- 
scheinlich verlängert werden. 


SAT TOSSSKOCN "UM ACK N/ 


MR GBORRENS-KRONSKADE- 
FÖRELSE, OCH DESS. INVERKAN 
PANANET ENS/TILLVAXT: 


Undersökningar i unga gallrade tallbestånd. 


försöksanstalts entomologiska laboratorium dr I. Trägårdh en del 
rekognoseringsresor som förberedelse för ett mera ingående studium 
av märgborrarnas biologi och deras skadegörelse å skogsbestånden. I 
dessa resor deltog tidvis författaren dels för underlättande av den all- 
mänt skogliga orienteringen, dels med uppgift att om möjligt konstatera i 
vilken grad beståndens tillväxt nedsattes på grund av märgborrangreppen. 
På grund av ihållande arbeten av annat slag blev det insamlade materialet 
ej omedelbart bearbetat, och då författaren redan hösten 1917 lämnade 
sin tjänstgöring vid Skogsförsöksanstalten, blev bearbetningen ytterligare 
uppskjuten. Allt vad som hittills publicerats angående densamma är 
därför det preliminära meddelande, som inflöt i avdelning IV av »Redo- 
görelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under treårs- 
perioden 1915—1917.> Denna redogörelse grundade sig, vilket även 
framhölls, endast på ett fåtal sammanställningar, gjorda under fältarbe- 
tets gång. Dessa sammanställningar gåvo ett tillsynes helt negativt resul- 
tat. Sedan samtliga tillgängliga tillväxtbestämningar undersökts och 
diskuterats, erhölls emellertid, såsom av följande framställning framgår, 
en något annan syn på föreliggande fråga. 


UU: sommaren 1916 verkställdes av laboratorn vid Statens Skogs- 


Undersökningens planläggning. 


Vid undersökningens verkställande följdes den tankegången, att om 
möjligt i bestånd av växlande art sådana mätningar skulle verkställas, 
att till en början de årliga, av klimatiska faktorer beroende förändring- 
arna i tillväxtens gång för de sist förflutna åren skulle kunna bestäm- 
mas. Med hjälp av dessa siffror skulle sedan den normala tillväxten 
för visst märgborrskadat bestånd beräknas. Skillnaden mellan det be- 
räknade och det uppmätta tillväxtvärdet borde sedan ange den av märg- 
borrarna förorsakade tillväxtförändringen. 


6. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 18. 


82 L. MATTSSON MÅRN [2] 


För undersökning mest lämpade äro alltså sådana bestånd, vilka in- 
till viss tidpunkt varit helt eller åtminstone i det närmaste förskonade 
från angrepp av insekterna men vid denna tidpunkt plötsligt utsatts för 
starka angrepp. Sådana bestånd påträffas utan svårighet på platser, 
där gallringar inlagts i bestånden, och gallringsvirket ej avlägsnats. Att 
erhålla undersökningsbestånd erbjuder således ej svårigheter. Sådana 
yppa sig först vid bearbetningen av de verkställda mätningarna. Till- 
växtens normala gång blir nämligen betänkligt rubbad på grund av den 
efter gallringen erhållna tillväxtökningen. Det uppmätta tillväxtbelop- 
pets storlek blir med andra ord beroende dels av de klimatiska förhål- 
landena under tillväxtåret, eventuellt de närmast föregående åren, dels 
av tillväxtökningen på grund av gallringen och dels slutligen av märg- 
borrarnas eventuella inflytande. Det förefaller ju, som om undersök- 
ningen skulle kunna förläggas till sådana i det gallrade områdets när- 
maste omgivningar belägna bestånd, till vilka insekterna men däremot 
ej inflytandet av gallringen spritt sig. Detta strandar emellertid på det 
förhållandet, att insekterna visa sig synnerligen stationära vid sitt närings- 
gnag. Kronangreppen lokaliseras därför skarpt till just de av gallringen 
berörda områdena. 

Vi måste följaktligen i vår undersökning medföra ytterligare faktorn 
gallringsgrad, d. v. s. verkställa mätningarna så, att även dennas infly- 
tande kan studeras. Men hur kombineras då gallringens och insekts- 
skadegörelsens inflytande på tillväxtbeloppet? För att kunna bedöma 
detta måste vi undersöka, hur märgborrarnas utveckling försiggår och 
när kronangreppet sker. 


Insekternas utveckling och angrepp å bestånden. 


Redan tidigt på våren börja de fortplantningsmogna djuren flyga i 
och för uppsökande av för äggläggningen lämpliga stammar. Sedan 
sådana påträffats, uräta märgborrhonorna med tillhjälp av hannarna un- 
der barken på dessa stammar modergångar, längs vilka äggläggningen 
sker 1 särskilda s. k. äggfickor. Aggen utbildas till larver, som verk- 
ställa näringsgnag mellan barken och veden samt därefter förpuppa sig 
och utvecklas vidare till fullbildade insekter. De av märgborrarna ut- 
valda yngelträden måste emellertid ha uppnått en viss, tydligen rätt 
skarpt fixerad torrhetsgrad. Denna torrhetsgrad åter uppnås efter allt 
att döma just av sådana stammar, som avverkats under vintern och vå- 
ren. Sedan de fullbildade insekterna ätit sig ut ur yngelstammen, vid- 
tager flygtiden i mitten av juli eller början av augusti, naturligtvis med 
någon variation för olika klimatzoner. Därefter börjar det näringsgnag 


[3] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 83 


1 kronorna, vars inverkan det här gäller att söka fastställa. Näringsgnaget 
igangsättes således vid en tidpunkt, då efter allt att döma åtminstone 
den huvudsakliga delen av årets tillväxt redan avsatts. Först följande 
ar komma därför de av näringsgnaget förosakade skadorna i kronorna 
att göra sig gällande och yttra sig som minskad tillväxt. 

Detta förhållande medför den lättnaden för vår undersökning, att, 
atminstone i sådana bestånd, vilka äga förmåga att omedelbart reagera 
för en verkställd gallring, dennas och märgborrarnas inflytande på till- 
växten först kommer till synes med ett års mellanrum. Därav följer 
även att ju lättare och hastigare beståndet reagerar för gallringen, dess 
lämpligare bör det vara för vår undersökning. Detta är framför allt 
fallet med de yngre bestånden, vilka dessutom äga den fördelen, att ut- 
slagen för de olika påverkande faktorerna bli i absolut tal störst och 
alltså lättast mätbara. 


Angreppsgrad. . 


För att fullgott resultat av undersökningen skall kunna erhållas, krä- 
ves emellertid även, att den grad, i vilken beståndet har skadats, skall 
kunna i siffermässig form angivas. Den enda utgångspunkt, som där- 
vid kan väljas, är assimilationsmassans minskning. Angreppsgraden bör 
alltså betecknas genom en siffra, angivande till huru stor del assimila- 
tionsmassan genom näringsgnaget minskats. En sådan siffra kan endast 
erhållas genom räkning av antalet skadade och oskadade skott. Som 
emellertid såväl barrantalet som barrstorleken å de olika skotten i hög 
grad förändras från toppen och nedåt, måste denna undersökning kom- 
pletteras med räkning av barrantalet pr skott och uppmätning av barr- 
storleken inom kronans olika delar. 

Detta är så mycket mera nödvändigt, som märgborrangreppen, åt- 
minstone för i bestånd växande träd, ej fördela sig lika genom hela 
kronan utan i huvudsak samla sig i de övre, mera fritt stående men 
samtidigt med den relativt kraftigare assimilationsmassan utrustade de- 
larna av kronorna. Möjligen står detta i samband därmed, att insek- 
terna i de luftskikt, som intagas av dessa, de övre krondelarna, ha be- 
tydligt friare flygvägar än i de lägre skikten. 

Som av detta resonnemang framgår, medför en exakt bestämning av 
angreppsgraden ett så betydande arbete, att metodens användning i 
större utsträckning blir omöjlig. Vid här behandlade undersökningar 
har därför en okulär bedömning av angreppsgraden utförts. Denna 
okulärbedömning har därefter kompletterats med ett fåtal analyser av 
stammar, för att därigenom någon möjlighet skulle erhållas för överfö- 
randet av bedömningens resultat i sifferform. 


834 L. MATTSSON MÅRN [4] 


De undersökta bestånden och de därvid erhållna 


mätningsserierna. 


Under den förut omnämnda rekognoseringsresan besöktes Tönnersjö- 
hedens, Kila och Tölö kronoparker i Hallands län, Haddebo kronopark 
i Örebro län samt Hansjö husbehovssåg, strax norr om Orsa i Koppar- 
bergs län. Det för undersökningsändamål mest lämpade bestånd, som 
därvid besöktes, påträffades å Tönnersjöhedens kronopark. Bestån- 
det utgöres av ett år 1916 c:a 23-årigt, genom rutsådd uppkommet 
tallbestånd av betydande utsträckning. I detta bestånd har Statens 
Skogsförsoksanstalt tidigare utlagt en försöksyta, n:r 273, 1 ett Aertal 
avdelningar. En av dessa, II a, gallrades hösten 1913 till enkelställning, 
d. v. s, i varje såddruta lämnades endast den bästa stammen kvar. En 
annan avdelning gallrades svagare, i det genomgående 2 å 3 stammar 
kvarlämnades i varje såddruta. I den förra avdelningen uttogos genom 
denna huggning 52,5 ”o, i den senare 27,: Yo av grundytan vid brösthöjd. 

Gallringsvirket fick emellertid kvarligga i beståndet. Härav förorsa- 
kades under sensommaren 1914 en märgborrhärjning i kronorna av sådan 
styrka, att å den enkelställda avdelningen av inmätta 309 stammar en- 
dast 46 eller 14,, & hade toppen i behåll. Att märka är att topp- 
skotten i allmänhet först vid mycket starka angrepp skadas. Denna 
försöksyta lämnade i så måtto ett synnerligen gott material, som de 
olika trädindividen å den enkelställda avdelningen utan svårighet läto 
okulärt fördela sig i grupper, kännetecknade av starkare eller svagare 
angreppsgrad. Här förelåg alltså en möjlighet att jämföra stamserier, 
som tidigare utvecklats under så lika förhållanden som möjligt, men där- 
efter vid viss tidpunkt utsatts för märgborrangrepp av olika styrka. 
Dessutom kunde serier från orört bestånd samt från svagare genomgallrat 
sådant erhållas. 

Även från Tölö kronopark erhölls ett par synnerligen användbara 
tillväxtserier ur bestånd av samma ålder som det nyss skildrade Tön- 
nersjö-beståndet, nämligen 23 år. Fullt lika goda möjligheter att erhålla 
de olika, för jämförelsens genomförande erforderliga serierna förelåg 
emellertid ej. Särskilt yppade sig svårighet att anskaffa serier från 
orört bestånd. Så gott som hela området hade nämligen i januari 1914 
genomgåtts med en gallring, vilken sedermera liksom å Tönnersjöheden 
givit anledning till härjning. 

En någorlunda användbar serie erhölls emellertid från de yttersta 
kantträden längs en genom beståndet löpande, bruten väg. Dessa torde 
i så obetydlig grad ha påverkats av den i beståndet gjorda gallringen, 
att de klimatiska påverkningarna skulle något så när oförfalskade med 


[5] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 85 


deras tillhjälp kunna framdeduceras. Naturligtvis valdes bland kantträ- 
den speciellt sådana, som helt gått fria från märgborrangrepp. 

Ur vissa delar av beståndet hade gallringsvirket utsläpats till väg- 
kanten. Härigenom hade angrepp på grund av insekternas förut påpe- 
kade obenägenhet att sprida sig över större trädbevuxna sträckor nästan 
helt undvikits i dessa delar av beståndet. I andra områden däremot hade 
gallringsvirket fått kvarligga, varigenom liksom förut å Tönnersjöheden 
stark härjning förorsakats. I såväl den insektshärjade som den orörda 
delen av beståndet verkställdes borrningar för tillväxtbestämning. I och 
för fastställandet av gallringsgraderna verkställdes uppmätning av stub- 
barna efter det uttagna gallringsvirket, varefter reduktion till brösthöjds- 
dimension verkställdes med tillhjälp av inmätta värden från kvarstående 
träd. Gallringsgraderna bestämdes så till resp. 28,3 och 24,6 ”/o av 
brösthöjdsgrundytan. 

Å Kila kronopark verkställdes en del mätningar i 40-årigt bestånd, 
gallrat år 1913 och efter denna gallring samt efter senare inträffade 
snöbrott hemsökt av insekterna. Angreppet var dock i allmänhet så 
obetydligt, att någon möjlighet att konstatera inverkan å tillväxten ej 
ansågs föreligga. Även den tankegången att använda mätningsserierna 
som stöd för fastställandet av de klimatiska faktorernas inverkan måste 
överges. Visserligen förelåg en rätt stor likhet mellan seriernas förlopp, 
ett förhållande, som redan tidigare av HESSELMAN (Medd. fr. St. Skogs- 
förs:anst. 1904) påvisats för serier från vitt skilda delar av landet. 
Dessutom visade sig emellertid rätt utpräglade skiljaktigheter otvivelak- 
tigt föreligga. 

Även serierna från Haddebo och Hansjö ansågos olämpliga för ända- 
målet. De voro nämligen hämtade från äldre bestånd, vilka under 
längre tider varit utsatta för angrepp, delvis synnerligen starka. Något 
tillfälle att studera resultatet av växlingar i angreppsgraden erbjöd sig 
således ej. 

För undersökningens genomförande ha alltså serier från följande be- 
stånd utvalts: 

N:r 1. Tönnersjöhedens kronopark, ogallrat 23-årigt tallbestånd. 

» 2. Samma bestånd genomhugget till 25,: No av grundytan. 


2 BY » > » » 246 HK » » 
a. av märgborrarna svagt angripna stammar. 
bird > tämligen starkt angripna stammar. 
SVE > mycket starkt angripna stammar. 


» 4. Tölö kronopark, 23-årigt tallbestånd, vägträd. 
» 5. Samma bestånd, genomhugget till c:a 28 4 av grundytan, 
lindrigt märgborrskadat. 


36 L. MATTSSON MÅRN [6] 


N:r 6. "Samma bestånd, genomhugget till c:a 25 Ho av grundytan, 
allvarligt skadat av insekterna. 


I de olika tillväxtserierna ingå följande antal prov: 


SÅS TS Nee ERA AR ST al OR re 16 borrningar 
RENEE SRS ST RAS ASA 18 » 
SRS AE a ora a a ok sa ds Sa sa SARK I 1 
5 ESR DENS ra a a LE Nod NINAS STIRRAR ö » 
CAR Ed Use SUNE le 20 » 
AA RN RED RN oe Nn RN AEA od 15 » 
IRAS fö sog dre lästa afafa Oe es Sn er le BAS a, Esa AAA 19 » 
DÖ rr 2 ordf Ske Bead sn T TEA TAL VE RR STAN 19 » 


Summa 135 borrningar 


Angreppsgradens fastställande. 


Innan vi ga vidare, torde en redogörelse för de verkställda bestäm- 
ningarna a angreppsgraden vara på sin plats. Som redan förut fram- 
hållits, verkställdes denna genom okulär bedömning, och användes 
därvid en tregradig skala, uppställd i överensstämmelse med de tre å 
ytan 273 urskilda angreppsgraderna. För de två serierna 5 och 6 å 
Tölö kronopark gäller för den förra angreppsgraden 1, medan för den 
senare angreppsgraden kan sättas till 3. 

För närmare fixerande av dessa angreppsgrader utfördes 3 stycken 
analyser å Tönnersjöhedens och 3 stycken å Tölö kronopark. Närmare 
detaljer angående dessa analyser åskådliggöras i tabell 1. Som av tabellen 
framgår ligger den ojämförligt största delen av angreppet i de fyra övre 
grenvarven, vilka mer eller mindre fullständigt förstörts. | 

För bestämmandet av relativa assimilationsmassan pr skott inom olika 
delar av kronan verkställdes en del mätningar och beskrivningar av 
stammar å Tölö kronopark. De gjorda observationerna synas tyda på 
att barrantalet och barrlängden inom de olika kvistkransarna förändras 
i följande proportion: 


Årskrans...... 1014 IOI3 1012 TOII 1910 1900, 10080 -1I907EKO0G 
Bartantalks 2507 800 150-17 TIO LES IRLOONNEGG 80 70 
Barrlängd cm 6,5 6,0 SS 5,0 4,8 4,5 A,4 4,$ 4,2 


För årskransarna 1909—1906, där någon förgrening av skottaxlarna 
knappast förekomma gälla då barrantalen hela det barrklädda skottet. 

Antaga vi, att assimilationsmassan växlar med kuben på barrlängden, 
skulle barrvolymen pr barr uttryckt i 1913 års barr som enhet för de 
olika kvistvarven bliva: 


I7] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 87 


Årskrans ......... TONAR LOIS LOT2 NIONT OTO FI9Og LOOS KIGOT 1006 
FRelassimassa 1,3 I ,o OS KROG O,5 O,5 O,4 Of LO 
Ne ibarrantal I, I,o Ola 10,7 OKGTILLOKSN DTS SN ek 
Rel. ass:massa 

proskott -...... 1,8 I,o 0,6 O,4 Ö3OR 0,2 0.2 O,1 


För att kontrollera antagandet angående assimilationsmassans propor- 
tionalitet med kuben på barrlängden ha en del mätningar över barr- 
dimensioner verkställts. Av en i slutet 30-årigt tallbestånd stående tall- 
stam insamlades 100 barr från vardera sista årsskottet å huvudgrenaxel 
i tredje och tjärde kvistvarven från toppen räknat och likaså från lägsta 
barrbärande gren och från en gren belägen något kvistvarv högre upp 
i kronan vardera 100 barr. ÅA dessa barr uppmättes längden på mm 
när och bredden med hjälp av i o,or mm avläsbar mikrometer. 

Resultatet blev följande: 


Barnlanodt ml. .sdg.cs 38 52 36 28 
Bartbredåd Mmm ...sos co. I s84 0 1 ILOG I.T9 I,00 
Re KRETA ROD ak Re FINS Törlksr Uf3 OLA 20rc0 


Siffrorna tala för sig själva. Tydligen växer barrbredden i samma 
proportion som barrlängden, åtminstone i det allra närmaste. 

Å 40 stycken av de insamlade barren uppmättes mikroskopiskt tjock- 
leken av det klorofyllförande lagret, varvid ett mått togs å den plana 
och ett å den välvda sidan av barret, varefter medeltal beräknades av 
dessa två värden. 

Resultatet blev följande: 


Barrlängd mm...... 21,2 29,0 330 31,2 60,2 
Mäktighet hos klo- 

rofyllförande la- 

SEKT Osor MM... Ög 14,8 2001 25,4 20,2 
lötjERVvarden cs... 12,8 I O0,72 15,5 += 0,91 10,7 0,67 25,1 10,72 20,5 T0,99 


Även i detta fall synes i det närmaste direkt proportionalitet före- 
ligga. Kurvan för direkt proportionahtet ligger i alla händelser helt inom 
felgränserna för de funna värdena. Även om alltså enligt ovanstående 
siffror antagandet, att assimilationsmassan är proportionell med kuben på 
barrlängden, skulle kunna innebära någon liten överskattning av de större, 
i övre delen av kronan placerade barren, tillkommer emellertid ett för- 
hållande, som gör, att stegringen kanske snarare borde antagits ännu 
något starkare, nämligen det tack vare starkare belysning större assimila- 
tionsvärde, som de övre kvistvarven böra äga. 


88 L. MATTSSON MÅRN (8] 


De ovan erhållna värdena för årsskottens assimilationsmassor synas 
alltså ha allt fog för sig. 

Emellertid förekommer i tabell 1 i ett flertal fall skadade eller oska- 
dade fjolårsskott. Beräknas fjolårsskottet för årskransarna 1910— 1912 
vara i assimilationskraft jämnställt med två årsskott och för årskransen 
1913 med 3 aårsskott, vilket i varje fall ej får anses för högtiraäknat; 
erhålla vi följande serier: 


JINASERTANST deck enes IOI4 IOI3! 1912 IOLV T0910, 1900 HOPSEReR 
Årsskottens relativa 

assimilationsmassa 1,8 I,o 0,6 Oj O,3 O,3 O,2 O,r 
Fjolårsskottens d:o.. — 300 1,2 0,8 0,6 O,3 Oja O,r 


I tabell 1 har med hjälp av dessa siffror och med antalet skadade 
och oskadade skott som utgångspunkt angreppsprocenten för analys- 
stammarna beräknats. Stammarna I, 2, 5 och 6 äro i beskrivningen 
angivna som typer för angreppsgrad 3. Enligt tabellen ha 35,4, 21,6, 
25,1 och 38,9 & av kronan å dessa stammar spolierats. Stam 3 angives 
i beskrivningen som typ för angreppsgrad 2, och stam 4 slutligen kan 
betraktas som typ för angreppsgrad 1. Å dessa två stammar hava feSpe 
12,2 och 5,s Zz av assimilationsmassorna ödelagts. Enligt analyserna 
borde följaktligen de tre bildade angreppsgraderna kunna definieras på 
följande sätt: 

Angreppsgrad 1: c:a 5 & av kronans assimilationsmassa borta; 

Angreppsgrad 2: c:a 15 2 av kronans assimilationsmassa borta; 

Angreppsgrad 3: c:a 30 &« av kronans assimilationsmassa borta. 


Förberedande bearbetning. 


Vi övergå så till de insamlade tillväxtuppgifterna. Som redan tidigare 
nämnts, hava sammanlagt 135 stammar borrats. Dessa fördela sig på 
6 bestånd av vilka n:ris I och 4 äro orörda, n:ris 2, 5 och 6 gallrade till 
C:a res och ins gallrat tll c:a Fog. 

Å de insamlade borrspånen inmättes med hjälp av ett i tiondels mm 
avläsbart s. k. Columbusmått, vars ena skänkel försetts med ett fint 
streck i och för skarp inställning, bredderna å de under de sista 8 åren 
avsatta årsringarna. Dessa värden överfördes därefter till relativa tal 
med medeltalet av alla 8 årsringbredderna som enhet. Härigenom över- 
föras mätningsvärdena för de skilda stammarna till samma storleksord- 
ning. Vid medeltalsräkning komma således samtliga stammar att utöva 
lika stort inflytande på slutresultatet, oberoende av de inmätta tillväxt- 
värdenas absoluta storlek. Sedan medelvärden uträknats upplades de 


19] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 89 


erhållna serierna grafiskt i och för närmare studium. I denna form 
återfinnas fem serier å fig. I. 

Vid en noggrannare granskning av diagrammet kan man urskilja två 
grupper, den ena omfattande Tönnersjömätningarna, den andra Tölö- 
mätningarna. Skillnaderna mellan dessa grupper ligga huvudsakligen 
däri, att Tönnersjömätningarna uppvisa en med åren betydligt starkare 
avtagande tillväxt än Tölömätningarna. Eljest återfinnas samma ärliga, 
av klimatet beroende växlingar tydligt i båda seriegrupperna. Särskilt 


Relativ årsringbredd 


SK [— — — d I + — - . t rt 
År) 1905 1974 79113 19112 79 | 10 | 909 IV 1908 
TEVEN CE 123 BEN Rare (Ra Ne | 


Fig. I. Radietillväxterna åren 1908—1915 bestämda å fem olika stamgrupper och ut- 
tryckta i radiemedeltillväxterna för samma period som enhet. Serierna I, 3a och 3c äro 
hämtade från Tönnersjöhedens kronopark, serierna 4 och 6 från Tölö kronopark. 

(Radiuszuwachs der Jahre 1908—1915 aus fint verschiedenen Stammgruppen bestimmt 
und in dem mittleren Radiuszuwachs derselben Periode als Einheit ausgedrickt. Die Serien 
1, 3a und 3c sind dem Staatsforst Tönnersjöheden, die Serien 4 und 6 dem Staatsforst 
Tölö entnommen.) 


framträder en betydande tillväxtdepression år 1913. Någon skillnad 
förete emellertid serierna även, särskilt i de värden, som hänföra sig till 
åren 1908 och 1909. Dessutom förekomma starka differenser i 1914 
och 1915 års värden, differenser vilka, som det sedermera skall visa sig, 
tydligen äro beroende på de i bestånden inlagda gallringarna samt på 
märgborrhärjningen. 

Innan bearbetningen fortsättes, böra emellertid serierna överföras i 
något annan form. Emot de å fig. 1 åskådliggjorda relativa talen kan 


90 L. MATTSSON MÄRN [10] 


nämligen anföras, att de hänföra sig till ett medelvärde, vilket i sig 
innesluter även de för de olika serierna starkt växlande tillväxtvärdena 
för de sista två åren. Ett lämpligare utgångsvärde bör erhållas, om dessa 
två år lämnas ur räkningen. Även de starkt växlande värdena för år 
1908 ha fått utgå varefter medelvärdena för åren 1909—1913b eräknats 
och använts som enhet. De efter denna omräkning erhållna siffrorna 
anträffas i tab. 2. Som synes sluta de två förut urskilda grupperna än 
fastare samman än 3å fig. 1. 

För att erhålla en uppfattning om de av direkt klimatiska faktorer 
beroende årliga växlingarna har följande väg inslagits. För gruppen 
från Tönnersjöheden nedräknades medelvärden för varje års relativa till- 
växt. Till den så erhållna medelserien fogades värdena för åren 1914 
och 1915, hämtade från den ur ogallrat bestånd erhållna serien. De 
erhållna värdena utjämnades grafiskt, varvid naturligtvis hänsyn togs 
därtill, att de två sista årens värden härstamma från betydligt färre 
stammar än de övriga. Avvikelserna från den utjämnade kurvan kunna 
betraktas som angivande de årliga, från klimatiska faktorer härrörande 
växlingarna 1 tillväxten. 

En liknande serie kan erhållas för Tölöbestånden, om serierna 5 och 
6 samarbetas och resultatet grafiskt utjämnas. Denna serie kan för åren 
1913 Och 1914 kompletteras med serie 4. Denna serie ligger betyd- 
ligt mera horizontellt än 5 och 6. Direkta medelvärden kunna därför 
ej nedräknas. Däremot kunna de ur serierna 5 och 6 samt ur serie 4 
beräknade avvikelserna från utjämnade kurvorna stödja varandra. Av- 
vikelserna i serie 4 äro nämligen av fullt samma art ehuru av större 
dimensioner än i serierna 5 och 6. Jämföras de två från Tönnersjö- 
heden och från Tölö härstammande serierna över klimatiska avvikelser 
erhålles följande sammanställning: 


[2] 


ASTA oa ob F TSE I015 I014 1913 I1O12. 1911 "IOGT IGEN 
Tönnersjöheden + 25 F32 — I Ir o SE 
SKOLOR farsans + 1 —2 18 +18 2: -—2 ISO 


I huvudsak sammanfalla avvikelserna rätt väl. Särskilt gäller detta 
åren 1913-—-1910. Däremot differera värdena för åren 1908 och 1909 
något och ännu mera värdena för 1914 och 1915. Naturligtvis kunna dessa 
avvikelser vara beroende av rena tillfälligheter. De torde emellertid 
ej vara rådligt att samarbeta serierna. 

Med hjälp av de erhållna värdena å de klimatiska avvikelserna korri- 
gerades därefter de i tabell 2 intagna serierna. De korrigerade värdena 
(tabell 2) utjämnades och avvikelserna kring utjämnande kurvan avlästes. 
På så vis erhölls de i tabell 3 intagna differensvärdena, vilka alltså an- 


[11] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 91 


giva de avvikelser från den allmänna gången av varje tillväxtserie, som 
äro beroende av andra faktorer än de allmänt klimatiska. 


Säkerhetsberäkningar. 


Beräkna vi med hänsyn tagen till antalet bestämningar i de olika 
serierna ävensom till tillväxtbeloppens storlek medelavvikelsen för diffe- 
renserna i seriegruppen 1—3c för åren 1908—1913 erhålles siffran + 4,20 
enheter gällande ett medelvärde av 16 stammar. De ur detta värde 
beräknade medelavvikelsevärdena för de skilda serierna anträffas i tabell 
3. Dessa värden angiva den individuella variationen kring tillväxtkurvan. 
För exempelvis serie 2 bör alltså ej större avvikelser än + 11,9 enheter 
behöva befaras. Samma avvikelsegränser borde naturligtvis även gälla 
åren 1914—1915 om ej andra förhållanden tillkommit. 

För de nämnda två åren tillkommer emellertid det förhållandet att 
den faktor som angav de klimatiska avvikelserna var betydligt svagare 
bestämd än för övriga år. Den härstammar nämligen endast från serie 
1 och bör följaktligen vara behäftad med medelfelet + 4,20. Differensen 
förFatt tors och serie 2 bör saledes ha ett medelfel lika med 


VEN I EEE 
På samma sätt ha värden för övriga serier beräknats och återfinnas i 
tabell 3 som »medelfel 1914—1915>. 

Ovan nämndes att medelavvikelserna beräknats med hänsyn tagen 
till tillväxtbeloppens storlek. Det förefaller nämligen troligt, att medel- 
avvikelserna skola i relativt tal vara konstanta, d. v. s. för dubbla till- 
växtbeloppet bör medelavvikelsen vara dubbel. Någon sådan tendens 
kan visserligen knappast utläsas ur differenserna i tabell 3. I någon 
mån bör den ju även uppvägas av de relativt ökade bestämningsfelen 
å de lägre tillväxtvärdena. Vi kunna alltså anse oss räkna synnerligen 
hårt, om vi antaga förhållandet fullt ut göra sig gällande. 

De erhållna värdena å medelavvikelsen gälla i så fall tillväxtbeloppet 
100 och de i tabell 2 intagna värdena kunna betraktas som absoluta 
tillväxtvärden. För serie 3a erhålla vi alltså 1,66 ' 6,58 — 10,9 Som medelfel 
åa avvikelsen för 1915. På samma sätt ha de i tabell 3 för var och en 
av differenserna för åren 1914 och 1913 införda värdena erhållits. Som 
av tabellen framgår synes Tölögruppen vara behäftad med mindre indi- 
viduella variationer. 

Med hjälp av de erhållna medelavvikelserna eller, om vi så vilja, 
medelfelen kunno vi så bedöma arten av de i tabellen införda värdena. 
Det får då med säkerhet anses fastställt; att för åren 1908—1913 samt- 
liga avvikelser kunna förklaras som beroende av tillfälliga individuella 


92 L. MATTSSON MÅRN 12] 


variationer hos stammarna eller av tillfälliga bestämningsfel medan för 
åren 1914 och 1915 tydliga tecken föreligga, att främmande krafter varit 
i verksamhet. Dessa krafter skulle då vara för år 1914 gallringens främ- 
jande och för år 1915 samma främjande och insektsskadegörelsens åter- 
hållande inverkan. 


Gallringarnas och märgborrangreppens inverkan å tillväxtbeloppet. 


Bestånden 2, 5 och 6 skulle enligt de inmätta siffrorna vara genom- 
gångna med lika starka gallringar, varvid c:a 25 & av grundytan bort- 
tagits. De reagera emellertid rätt så olika för gallringarna. Serie 2 anger 
ej alls någon förändring år 1914, utan först följande år inträder en ök- 
ning av 20 9/-enheter. Serierna 5 och 6 däremot ange lika starka ök- 
ningar, resp. 28 och 29 2;-enheter redan första året, och i det av insek- 
terna relativt orörda beståndet 3 fortsättes denna ökning följande år med 
ytterligare 20 2 -enheter. Vad serierna 3 och 6 beträffar är tillväxtökningen 
på grund av gallringen odisputabel. Att sådan ökning ej kan spåras i serie 
2 kan ju vara beroende av rent tillfälliga ogynnsamma kombinationer av 
värden. En möjlighet är emellertid även att beräkningarna över gall- 
ringsuttagen äro något missvisande. Vid direkt okulär bedömning före- 
föll det nämligen, som om ingreppet i kronorna skulle varit starkare i 
bestånden 5 och 6 än i bestånd 2. På grund av ett svagare ingrepp i 
kronorna skulle alltså reaktionen för gallringen dels försvagats, dels för- 
senats. 

Övergå vi så till serierna 3a—c, hämtade ur ett och samma, till 
50 & gallrade bestånd, visa dessa en rätt egendomlig reaktion för gall- 
ringen. 3a visar en ökning på 56 2 -enheter, 3b en liknande ökning på 
44 2 -enheter och slutligen 3c en sådan av endast 23 enheter. Serierna 
äro hämtade ur samma bestånd och borde därför, tyckes det, lämna 
samma reaktion. Visserligen äro felen å värdena rätt betydande. För 
skillnaden mellan differenserna för 3a och 3c är medelfelet exempelvis 
+ 12,4. Skillnaden är alltså endast 2,7 gånger medelfelet. Taga vi 
med i beräkningen, vad förut yttrats, att felberäkningen gjorts synner- 
ligen hård och dessutom, att en antaglig förklaring till förhållandet ej 
är svår att finna torde skillnaden få anses som bevisad. Förklaringen 
till fenomenet skulle då vara det redan tidigare påpekade förhållandet, 
att insekterna huvudsakligen angripa de delar av kronorna, till vilka de 
hava friaste flygvägen. Detta gäller ej blott om olika delar av samma 
krona utan även för kortare och längre träd sinsemellan. De övre 
kronskikten äro därför starkast angripna. Bäst framgår detta vid en 
fördelning av stammarna efter kronskikt och angreppsgrad (tab. 4). 

Övervägande antalet av de starkast angripna träden falla som synes 


[13] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 93 


inom kronskikt 1. Men dessa träd ha redan förut haft en relativt god 
ställning inom beståndet. Gallringen har därför medfört mindre föränd- 
ring i livsvillkoren för dessa stammar än för dem i de lägre kronskikten. 
Reaktionen bör därför relativt taget även bliva mindre, såsom siffrorna 
för serierna 3a—Cc visa. 

Detta förhållande förtjänar alldeles speciellt framhållas. Det visar ju 
nämligen, hur mycken inneboende livskraft och reaktionsförmåga som 
ännu finnes hos de stammar, som i dessa yngre tallbestånd kommit 
något efter i konkurrensen. Det är de tidiga röjningarnas uppgift att 
rädda tillräckligt antal av dessa från undergång och att därigenom öka det 
stammaterial, ur vilket det framtida beståndets huvudstammer skola väljas. 

Övergå vi så till det sista tillväxtårets värden, visar tabell 3, att för 
serie 2 tillväxten år 1915 förhöll sig till tillväxten år 1914 som 82: 
69 = 1,19: I. Motsvarande värde för de båda serierna 3a och 5 blir 
Faster samt tor serierna 3C och 3b resp: 0,os: I och 0,92: I. 

Sammanställa vi de funna värdena med angreppsgraderna, få vi föl 
jande värdepar. Medelfelen å skillnaderna mellan tillväxtvärdena 19153 
och 1914 äro även uträknade och överförda till relativt tal med samma 
värde som relativa tillväxten som enhet. 


Serie 22, rel. tillväxt 1915 i förh. till 1914 1,19 + 0,12, angreppsprocent Oo 
» Se » » » I. IA OMS » 5 
» JA » FARAN ETTA EO 0S » 5 
» 30, » » SARA må SG 0 I, LET 02 OTO) » 15 
» SE - SS UN » » OST TELOTON » 30 
» (FE » SK > LR OM AE LOOS, » 30 


I grafisk form återgivas värdena i fig. 2. 

Sambandet förefaller enligt detta diagram alldeles förvånande starkt 
och yttrar sig så, att skadegörelser av 30 och 15 & skulle medföra 
tillväxtbelopp utgörande 92 resp. 105 2 av tjolårstillväxten d. v. s. mot- 
svarande en tillväxtminskning av resp. 23,0 och 11,5; 2. Observeras bör 
emellertid, att felmöjligheterna äro rätt betydliga. Skillnaden mellan medel 
talen för punktgruppen 2, 3 a och 5 å ena sidan och gruppen 3 c och 6 
å andra blir exempelvis 0,22 + O,19, där 0,19 anger maximifelet. 

Även om således skillnad och alltså tillväxtminskning får anses be- 
visad, är storleken av densamma långt ifrån fastslagen. Det förefaller 
emellertid av de utförda beräkningarna, som om den ej skulle uppnå så 
stora belopp, att radietillväxten minskades i samma proportion som 
assimilationsmassan. Det läge den utjämnande linjen i så fall skulle in- 
taga är å fig. 2 angivet genom tecknen. — :—-—- — -Å andra sidan 
tyckes grundytetillväxtenr minskas i starkare proportion än assimila- 


94 L. MATTSSON MÅRN [14] 


tionsmassan. Proportionalitet mellan dessa två faktorer angives a fig. 2 
genom tecknet —— —— Som synes faller den enligt mätningarna 
sannolika kurvan ungefär mitt emellan dessa värden. Felgränserna för 
punktgruppen 3c, 6 överskrida dem emellertid något. . 
Vi måste emellertid observera, att vi ovar infört en förutsättning, som 
ej kan anses tidigare bevisad, nämligen att förhållandet mellan tillväxten 
för de olika åren efter gallringen skulle vara konstant och oberoende av 
den tillväxtökning, som första året kommit tillsynes. Någon orimlighet 
ligger emellertid ej i detta antagande. Det förutsätter endast, att böj- 
ningen av den tillväxtkurva, som erhålles efter en gallring, följer samma 


ng FE a 
RN EN RN GAR | 
| | äre a SR | | | 
rr AE | 
| Sa | 
He SN nn | 
| 
FOG = = | 
| | | (CS I 
I I | | - Nn 
56 12-41 i TNE 14 —Ji&b sen TAKE 2 as & ret 
| | | | | ff 6 
| | | | | Pre | 
(ER (RE a nn nn nn SS EA a 
o | 5 | 10 15 | 20 | 25 30 2 
e [AA EN) FIER Mr Bea b des Angriffes) | 
Fig. 2. Diagramm utvisande sambandet mellan angreppsgraden och förhållandet mellan 


diametertillväxtbeloppen åren 1915 och 1914. 
(Graphische Darstellung der Korrelation zwischen der Stärke des Angriffes und dem Ver- 
ale des Durchmesserzuwachses des Jahres 1915 zu demjeningen des Jahres 1914.) 
« Inmätta värden. (Durch Messungen erhaltene Werte). 
Utjämnade värden, sannolik tillväxtminskning. (Ausgeglichene Werte, wahrschein- 
liche Zuwachsverminderung). 

.— Tillväxtminskningen å radien proportionell mot minskningen i assimilations- 
massa. (Die Zuwachsverminderung des Radius proportional der Verminderung der Assimila- 
tionsmasse). 

— — — Tillväxtminskningen i grundyta proportionell mot minskningen i assimilations- 
massa. (Die Flächenzuwachsverminderung proportional der Verminderung der Assimila- 
tionsmasse). 


lagar, oberoende av tillväxtbeloppens absoluta storlek. Närmare under- 
sökningar å detta område vore emellertid synnerligen önskvärda liksom 
överhuvudtaget detaljutredningar över stammarnas tillväxtreaktioner och 
de lagar, dessa följa. 


Ovanstående undersökning kan endast betraktas som en studie över 
de problem, som möta vid detaljundersökningar å tillväxtförlopp över 
huvud taget. För den föreliggande uppgiften har undersökningen visser- 
ligen lämnat ett positivt resultat även om på grund av den starka gall- 


[15] MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 95 


ring, som vid bearbetningen måste vidtagas i det insamlade materialet, 
det absoluta värdet å tillväxtminskningen ej med önskad säkerhet kun- 
nat bedömas. Önskvärt vore därför att undersökningen vid lämpligt 
tillfälle kompletterades i och för erhållande av säkrare värden. En sådan 
kompletterande undersökning kunde med stöd av de vunna erfarenhe- 
terna utan svårighet verkställas, och hade väl även utförts, om ej be- 
arbetningen av det insamlade materialet så länge måst uppskjutas. 

Emellertid torde det böra påpekas, att även en annan metod kan an- 
vändas vid studiet av tillväxtminskningen på grund av eventuella skade- 
görelser i kronorna, nämligen avsiktlig beskärning. För fastställandet av 
de grundläggande sambanden mellan beskärningens eller skadegörelsens 
styrka och tillväxtminskningen bör till och med denna metod betydligt 
säkrare föra till målet. Den lämnar nämligen helt andra förutsättningar 
för ett säkert fastställande av minskningen i assimilationsmassa än den 
metod, som ovan skildrats. 

Så som undersökningen nu föreligger torde, förutom fastställandet av 
märgborrarnas starka inflytande på tillväxtbeloppet, påvisandet av den 
starka reaktionsförmågan hos de svagare stammarna i yngre tallbestånd 
kunna påräkna ett betydande intresse. Först med sådana siffror för 
ögonen kan de tidiga röjningarnas betydelse fullt rättvist bedömas. 


96 


LED. dT. 


(Zusammenstellung der zerstörten und unbeschädigten Assimilationsmasse der analysierten Stämme.) 


5 = skadat (beschädigt). O = oskadat (unbeschädigt). å 


Sammandrag över de analyserade stammarnas förstörda och oskadade assimilationsmassor. 


L. MATTSSON MÅRN 


t = toppskott (Gipfeltriebe). 


[16] 


So | Sam NYE 
= I HH. . .— — AA RR — 
= | I 2 3 4 5 | 6 
SÄ ANS SECVE OLSSON RASA a SS AIRES FE. oo. 
Flo Assimila- | » Assimila- | Assimila- Assimila- | Assimila- |  Assimilg 
= öl a ÖS | os v)tionsmassa | . v| tionsmassa | . v| tionsmassa | . v| tionsmassa | — .| tionsmassa | . 2] tionsmas 
AN c FA NE >= Al- AE a EEE 21 == NE | OLE = 0 
SS | Siv | | 2] | ov | EN | SA | 
(oa SR fa ON IERA Gran | 21 El | JR | RR | 2 HE . 
2 os 3 NA 21 gb ANA SG IN ETS enibe 3 WII ANA sl rot) AE R- aa ERA 
Fo Ng era SN TS 0] Te: ae) SEN IS 5 BL SO aa = 32 8 
2 87 RE: SE 5 Så ät: så sg 35 fi aa 23 3ålsa 23 3 
Zl & SÅ ss 2 SÅR DR Na KAO JE SN ake Ba SESAKRE Sö As «z-& 
: RE BSS LG rd el ln säs: Ag << |A | i 
< FEI RET NR (R- Blek a Kl Fota än ke ee Sör 
| E SM | i D | PIF RS | AS | ; 
| I | | | | 
| | I | | | | 
LÄ TOTA | SANNE rese säll olla = LA = = = ale 18 
ÖR = = = SN — SEE EN od —= 1,8 = — 
o I I 
SER SU Le — SÅ 20.0 —| 41 7,2 — | 58 —| 71 12,6 SA 
(OFE — — —| —| — = Al ÖRA | — —| — 
| | | 
| I I | I | 
PICS Ski SNLLOE —!| "5 | 15,0 2 ÖR | I 3,0] VN AO 
SJa El 40 Fel BU Ska ANA 5! 5,0] —I| 161: 16,0] = —| 41 410 
OM Tj 39 31. =. Gol 2 I Gol So Aa ENN = 
(OFFER — —| — —! -—! — o—I| 201 —!I 20,01 7 = fe OT) — I 
I I I || I 
NOTES 5 Ösolle = SL GkoN ÖN =] —I —I ” —I TO. TR 
I I I RE I I 
Ska Al SELE= sm MS IE EE nn 3 r,8 — 30] 1800 — 31 1,8 
OER = 132]0 Of 7.2] 23] —) 27,6) —V —I = — =, —| — — - 
(OeL = =) = == = — 41! —! 24,6 17 —| 102] 2/| — | 
| | 
I | I | | | 
TÖI S. 19 | 15,2 (RON ENS —| 12/1 9,6 -— FIL 2HA — 7 5,6 — 91 72 
SA SULOR = 21008) ol GT OA = |, 254) 1 ASUS RT da 
OEI Es dal SI el Gr = = — — -— — —| — 
O.å | —I> — —| —| — —| — — | 140] —/| 56,0] 50 —| 20,00 20" — 
1910] 'S; f. Öl 356 = Öl SA = Hilr3o —| — — — 15 9,0) —l| 161 9,6 
Sd SN = == Vr elle I UNO 4) I,2 —1. 361 ER EON 
SA RE SROCK ET Era = 
O.å | —| — = = = —| —| — — [173] —| 5149) 175 | —| 52,5l 31) — 
| | | 4 | 
1909 — S. Ale — 21 06 —I —I = 2 I! 0;3]  —) 351) IO5l  —I 31 350 ; 
O. 80| —| 24;0200] —I 6030) 120) —I| 3640] 270] —I| 81,0) 442 | INS 26 
| | | | 
1908 | S. Tä 02 —!| 31 0,6 — | — — - — —! —I| = — 18: 3,6 
(ÖF r201 | 245007 240 = 4,8] — I —J + | 22014 1 44;e3501 —' 70,0) 137 —| 2 
| | 
1907 | S. | ; | 
ON | | | — — | —I| 50,0! — 
| | PER | | 
Summa | 61,0) IIT:2] 41,9| 391,0] 115,5| 344,1 
2 | = — — | 
Sa Sum | Ij2,2 27116 342,0 | 30134 459,4 | IST 
S.100 ä 3 b 
SEO 35.4 20 21,6 2 12,2 VA 5,5 ” 25-1 KG 38,9 ” 


årsskott (Jahrestrieb). f = fjolårskott (vorjährige Trie 


LEN 2. 


(Durchmesserzuwachs der Jahre 


MÄRGBORRENS KRONSKADEGÖRELSE 


1909— 1913 som enhet. 


1908—1915 


in dem Durchschnittszuwachs 


1909— 1913 als Einheit ausgedrickt). 


kl | Relativ diametertriitlvaset Ar 
| Mätningsplats | Serie SSA (Relativer Durehmesserzuwachs des Jahres) 
| Messungsort N:r |(Zahlder | 
: Messi nr (UIOIA | LOnsk IOr20 IOTT IFTOLORETOL9I KILBOS 
ungen) | 
I 
I 16 | 94352 | 106,4 65,7 | 104,8 Shan SLLASS | R27ayi ll NN25 
2 1 Helg) OR FT KR RT 307 LÖT 
.” ov I I | 
| RAN Sa I I 166,0 | 154,7 | 604,7 | 94,2 ICT 20: | 128,0 | 14148 | 
| 2315) TY 14552 | I53,0]. 72321 00559 | BSS ETHIS | 27.2 ISO: 
| ZIG 20 I17,2| 129,4 | 68,51) 94:83 | 90,6: NIST | ITS SAST 
| | | | 
| 4 15 | 101,9] 990] 73:31] 127,9] 92,0] 93: | 1134 | 99: 
IHOlöN a. 5 19." | 125,2 | 106,9 | Ö7, | II0,0| 96,52 | IOI,9 | 124,8 | 119,9 
| 6 19 | 107,7 | 114,0 | 75,4 | 109;7 |" 94,2 | 104,8 | 115,7 | 109,7 
Tab. 4. Antalet stammar av de olika angreppsgraderna tillhörande kronskikten 1—4. 


| Antal 


97 


(Verteilung der Stämme in den 3 Gruppen verschiedener Beschädigung auf die 
å Kronenschichten 1—4.) 


Serie N:r 


fis 


| Angrepps- 
grad 
| (Beschädig- | 
ungsgrad) | I 
I | 28 
2 66 
3 32 


Procent 


Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. 


SIC Am mA 


kro n skikt 


(Procent der Stämme in der Kronenschicht) 


2 


40 


Haftx18: 


3 4 
19 13 
o o 


Summa 


Diametertillväxten för åren 1908-1915 uttryckt i medeltillväxten för perioden 


der Periode 


98 L. MATTSSON MÅRN [18] 


7ab. 3. Diametertillväxten för vart och ett av åren 1908—1915, uttryckt i medeltillväxten för åren 
1909—1913 som enhet samt korrigerad för de årliga, av klimatiska faktorer beroende växlingarna. 

(Der Durchmesserzuwachs der Jahre 1908—1915, in dem mittleren Durchmesserzuwachs der Periode 
1909—1913 ausgedrickt mit Bericksichtigung der jährlichen aus klimatischen Faktoren herriihrenden Abweichung 


> | Bearbet- Se färRer NEO 
| Är |mingsfasg/ Ce Rn 
| Jahre Bearbeit- | | | 
| ungsphase I 2 332 IAS b | 3C | 4 5 6 
| | | | | 
| | | ; 
EO 69 82 | 141 123 92 100 124 107 
1915: U 69 | 62 | 60 73 | 68 | 100 75 85 
| D 20108 Cl 20: OK + SIE 10,0 = SOLENS 24 0 + 0 + 49 + 4,1 + 22 + 
f O 74 69 123 27 97 100 109 116 
FOTA AU 74 67 67 | gä 74 100 80 88 
ID 20 2 5) 50 FE 0 | 44 ESO 230 RA + 29 I 3,5| + 28 +4 
( (0) "80 73 80 | 87 | 84 99 84 92 
I 1913: U 80 74 76 | 82 | 80 100 85 90 
| D aE(0 —"7 + 4 + 5 | + 4 =7J — I + 2 
| 
f (0) 08 I 91 | 83 | 85 | 84 102 92 92 
180 (2 | Se 34 87 89 | 38 100 91 94 
l D + 4 Za Frid ER + 2 SER 5 
(ag 95 90 99 97 99 94 98 96 
I9I1- U 99 96 99 98 99 100 98 98 
| D — 4 -— 0 är (0 — I 0 — 60 äm) — 2 
f Ö Läge T2 119 113 IIS 99 104 107 
1910 U I 12 ITS 114 NS Te 100 106 103 
I D är (0 — I + 5 200 + I — I | — 2 + 4 
f O 1.23 136 133 32 136 105 117 108 
1999 U 128 136 130 132 127 102 115 109 
| D ==5 REKO Ts oe RN Re + 2 u 
f (0) 154 160 140 157 133 107 | 126 116 
1908 - | U 149 160 147 157 143 104 126 116 
| D + 5 är 0 — 7 är & — 10 + 3 = 0 +-0 
I Antal mätn....... HÖ 18 TT 17 15 ROKU LS ONE 19 
| (Anzahl d. Mess.) | | | 
| Medelfel 1908-13] + 4,20 | + 3,96 + 5,07 arr 0 SE Sö +F 2344. | RS +T 20 
| (Mittl. Fehler) | | | | 
Medelfel 1914-15 = FE 5,76 | 6,58 2= 35) 6500 | RES NAR = + 3,26 +r 3,2 
' (Mittl. Fehler) | | | 


O = Observerade värden (Beobachtete Werte). 
U = Utjämnade värden (Ausgeglichene Werte). 
D = Differens (Differenz). 


ll 


[19] DIE KRONENBESCHÄDIGUNG DES .WALDGÄRTNERS 99 


RESUMÉE. 


Die Kronenbeschädigung des grossen Waldgärtners und deren 
Einfluss auf den Zuwachs der Kiefer. 


Im Sommer des fJahres r916 wurde von dem Laborator der forstlichen 
Versuchsanstalt Dr. I. TRÄGÅRDH. Schwedens Rekognozierungsreisen unter- 
nommen, um eine nähere Untersuchung tber die Biologie und die schädigende 
Tätigkeit des grossen Waldgärtners vorzubereiten. An diesen Reisen nahm auch 
der Verfasser teil, um die forstliche Orientierung zu erleichtern und um aus- 
serdem zu versuchen die Zuwachsverminderung durch die Angriffe des grossen 
Waldgärtners festzustellen. Da der Verfasser schon im folgenden Jahre seinen 
Dienst bei der Versuchsanstalt verliess, wurde die Bearbeitung des Materiales auf 
spätere Zeit verschoben und konnte erst jetzt, nach Verlauf von sechs Jahren, 
bewerkstelligt werden. 

Bei der Feldarbeit versuchte der Verf. solche Bestände als Untersuchungs- 
objekte zu erhalten, deren Stämme, in absoluter Zahl gemessen, grossen Zuwachs 
leisteten und die erst bei einem genau festzustellenden Zeitpunkt von den Insekten 
angegriffen worden waren. 

Solche Bestände waren eigentlich nur an denjenigen Orten zu finden, wo 
junge Kiefernbestände gelichtet, und wo die dabei entnommenen Stämme 
nachher nicht aus dem Bestande entfernt worden waren. In diesen Stämmen 
entwickeln sich, wenn sie spät im vorhergehenden Herbst oder Winter gefällt 
wurden, grosse Mengen von Waldgärtnern, die Mitte Juli zu fliegen beginnen 
und dann die jungen Sprosse der stehenden Stämme angreifen. 

Ein in dieser Weise angegriffener Bestand, liefert, wie leicht einzusehen ist, einen 
Zuwachs, der von drei verschiedenen Faktoren abhängig ist. Diese Faktoren 
sind 1. die jährlichen klimatischen Verhältnisse, 2. der zuwachsvergrössernde 
Einfluss der Lichtung und 3. der zu untersuchende FEinfluss des Waldgärtner- 
ansnteswvonwden Faktoren 2 und 3 wird der 25 wenigstens, in jungen 
Beständen im ersten Jahre nach der Lichtung bemerkbar, der 3. erst in dem 
darauf folgenden Jahre. Der Faktor 1 schliesslich kann in jedem unberährten 
Bestand festgestellt werden. 

Aus dem eingesammelten Materiale wurden zum Zwecke einer näheren 
Untersuchung Serien aus folgenden Beständen gewählt: 


1. aus ungelichtetem 23-jährigem Kiefernbestande im Staatsforste Tönnersjö- 
heden, vom grossen Waldgärtner unbeschädigt; 

. aus einem Teile desselben Bestandes, wo eine Lichtung von der Stärke 

25,1 &Z der Grundfläche eingelegt worden war; 

aus einem Teile. desselben Bestandes, wo 52,6 2& der Grundfläche weg- 

genommen :. worden waren. Aus diesem letzten Bestande wurden drei 

Stammserien ausgesondert: 

a. von den Waldgärtnern wenig angegriffene Stämme, 

b. von den Waldgärtnern ziemlich stark angegriffene Stämme, 

ce. von den Waldgärtnern sehr stark angegriffene Stämme; é 

4. aus dem Staatsforste Tölö, ungelichteter 23jähriger Kiefernbestand, Rand- 
bäume, von den Waldgärtnern unbeschädigt; 


NN 


[SE 


100 L. MATTSSON MÅRN. [20] 


5. aus demselben Bestande, bis zu 282 der Grundfläche gelichtet. von 
den Waldgärtnern wenig beschädigt; 

6. aus demselben Bestande bis zu 25 2 der Grundfläche gelichtet, sehr stark 
von den Waldgärtnern beschädigt. 


Um eine Möglichkeit zu erhalten, die Stärke des Angriffes in Ziffern 
anzugeben, wurden die Stämme nach Augenmass in drei Gruppen geteilt, 
die Angriffsgrade 1, 2 und 3 genannt wurden. FEinige Bäume wurden dann 
näher untersucht, wobei beschädigte und unbeschädigte Triebe in den ver- 
schiedenen Teilen der Kronen gezählt wurden. Mit Beriicksichtigung der Nadel- 
grösse und der Nadelzahl pro Trieb in den verschiedenen Teilen der Krone, 
wurde dann die beschädigte Assimilationsmasse in Prozenten der ganzen 
Kronenassimilationsmasse ausgedräckt. Nach diesen Berechnungen entspricht: 


dem ersten Angriffsgrade eine Beschädigung von 592 der assimilerenden 
Masse, 

dem zweiten Angriffsgrade 15 2 der assimilierenden Masse und 

dem dritten Angriffsgrade 30 2 der assimilierenden Masse. (Vgl. Tab. 1.) 


Die Berechnungen wurden fär zwei Seriengruppen durchgefihrt, die eine 
Messungen aus dem Staatsforste Tölö, die andere Messungen aus dem Staatsforste 
Tönnersjöheden umfassend. Fiär jeden Stamm wurde der Diameterzuwachs 
der letzten acht Jahre auf o,1 mm genau bestimmt, und fär jede Serie das Mittel 
dieser Zuwachsleistungen in relativen Zahlen verglichen mit dem Mittel derselben 
Grösse während der Jahre 1909/1913 als FEinheit ausgedriäckt. Die in 
dieser Weise erhaltenen Werte wurden graphisch dargestellt. Die Abweichungen 
von der ausgeglichenen Kurve wurden als Abweichungen angesehen, die von 
den jährlich wechselnden klimatischen Bedingungen herriährten. Bei Be- 
rechnung dieser Werte wurden natiärlicherweise fär die Jahre 1914/1915 nur 
diejenigen Werte bericksichtigt, die aus unbeschädigten und ungelichteten 
Beständen entnommen worden waren. Die klimatischen Abweichungen fär 
diese letzten Jahre wurden also mit bedeutend geringerer Sicherheit bestimmt, 
eine Tatsache die bei der Berechnung der Bestimmungsfehler beriäcksichtigt 
werden musste. 

Die gefundenen klimatiscehen Abweichungen wurden dann in der Weise 
benitzt, dass sämtliche Serien mit diesen Werten verbessert wurden. Die noch 
vorhandenen Abweichungen der Jahre 1908/1913 wurden als von individuellen 
Eigentiämlichkeiten der Stämme und mangelnder Genauigkeit der Messungen 
herriährend angesehen. Aus diesen Abweichungen war es also möglich, 
die mittlere Abweichung einer Messung zu berechnen. Bei dieser Berechnung 
wurden die verschiedenen Stammanzahlen der Serien und auch die ungleiche 
absolute Grösse der Zuwachsleistung beriäcksichtigt. Es ist nämlich anzunehmen, 
dass die individuellen Abweichungen mit der Zuwachsgrösse direkt proportional 
sind. Da die berechneten Abweichungen nicht nur aus den individuellen 
Eigentuämlichkeiten der Stämme, sondern auch aus der Ungenauigkeit der Messungen 
herrihren, und diese letzten Grössen wahrscheinlich bei steigendem Zuwachsbetrage 
relativ kleiner werden, muss man annehmen, dass die mittleren Abweichungen — 
die unter der Voraussetzung berechnet sind, dass die Abweichungen direkt 
proportional den Zuwachsgrössen seien — Maximalwerte repräsentieren. 
Die Berechnungen aus den Tönnersjömessungen ergaben eine mittlere Abweichung 
(einer Messung) von +16,8 Prozenteinheiten. (Tab. 2.) 


[21] DIE KRONENBESCHÄDIGUNG DES WALDGÄRTNERS. 101 


Bei den Studien iber die Einwirkung der Lichtungen, zeigte es sich, dass 
die Stämme der Serie 3 a einen Zuwachs nach der Lichtung geleistet hatten, 
der um einen bedeutenden Betrag die Serien 3 6 und 3 ce öberstieg. Die Erklärung 
hierfär muss die sein, dass die Stämme der Serie 3 a mehr aus den Kronenschichten 
2, 3 und 4 herrähren, als dies bei den Stämmen der anderen Serien der Fall 
ist. (Tab. 4.) Diese niedrigeren Stämme waren friher von den nahestehenden 
Individuen stark bedrängt. Bei der Lichtung tritt fär diese eine bedeutend 
grössere Veränderung ein, und sie reagieren demgemäss stärker. Interessant ist es, 
zu beobachten, dass diese Stämme noch so grosse Lebenskraft besitzen. Diese 
Lebenskraft muss natärlicherweise durch frih einsetzende Lichtungen ausgeniätzt 
werden, um die Zahl der herrschenden Stämme zu steigern, aus welchen 
der Schlussbestand hervorgehen soll. 

Nehmen wir jetzt an, dass der Diameterzuwachs eines Bestandes gleichen 
Gesetzen folgt, gleichviel ob die Lichtung oder die Reaktion der Stämme 
stark oder schwach gewesen ist, so können wir die zu erwartenden Zuwachswerte 
der verschiedenen Serien berechnen. Diese Zuwachsleistung wäre nach den unbe- 
schädigten Beständen zu urteilen der 1,1r9fache Zuwachs des Jahres 1914. 
Berechnen wir das Verhältnis zwischen dem Zuwachse 1915 und 1914 fär 
die verschiedenen Serien, und vergleichen wir diese Werte mit den» Angriffs- 
graden, so erhalten wir folgende Zusammenstellung: 


SFTI | Verhältnis zwischen Zuwachs | Angriffsprozent : 
| | 1915 und 1914: | 

| | | 

2 FEN LSE Ser an dk så | IS) ae Ogre | Oo 

JES RS RE beta fäls älefa.o er 1,14 = (OR | 5 

2VE Bern BÖRS SSR | NA ae O,12 | 5 

36 oo cs SSE | 1502 Ez O,10 | IO 

| Aer ES 0.95 — O,10 | 30 

|6 NRA delse sar | 0,95 005 30 


Dieselben Werte werden in graphischer Darstellung in Fig. 2 gefunden. 

Aus dieser Zusammenstellung geht hervor, dass der Diameterzuwachsbetrag 
sich direkt proportional mit dem Angriffe vermindert. Die Verminderung 
des Grundflächenzuwachses ist grösser als die Verminderung der assimilierenden 
Masse. Dieselbe ist jedoch nicht so gross, dass die Radiuszuwachsverminderung 
in Prozenten ausgedriäckt gleich der Verminderung der assimilierenden Masse wird. 


8.  Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


1 
i 


TITSL IG 


K 


SN 


TAL 
MALE Ma 


sty NAN "WW 
KIT fl bylterd 


LT y LU ' 
MIV TH 
FANS RN 4 Kila FUT! 


VÄRSOLD 


De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
sända sina publikationer under adress 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 


Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 
rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
Adresse gelangen zu lassen 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimental 
Forestry are requested to send these to 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des 
Foréts de la Suede sont priées de les envoyer å 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de la Suéede), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SUÉDE. 


Av Statens Skogsförsöksanstalts publikationer äro hittills utgivna: 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


Häftet I: 1004. . 53 sid. 4 fig. Slutsålt (Vergriffen). 
25 30 + 122703 Och "27 tavlor » » 
> FTNLOO0:. IIO > SR SUURNA » > 
> MRNGO7 TOG 12 >» 20 > » » 
> 5. 10908. 286 + 29 >> 106 >» SALON » » 
> ÖMtöOO- 240 + 260 > 54 3 SL ED Pris" 2,25 Ky. 

» FRENOITLO: (238 + 32 3 FO » » 
> GNErOTT. 0 270: 23 > JA > » » 
» MIRO 270 + 38 2 83 » OCh 3 tavlor . » » 
FT ONENONS. 228 + 30: » 67 HI BD » » 
FE RETORA 1200 5 24 > 102 1 23 » > 
Fre KnOmnE:- 162 + 30 > 7 » » 


>» 13—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 
(för 2 delar). 

> > > (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. > » 

MKHSNEIOmnö., 200 + 32 sid. 61 fig. Pris 4,50 kr. 

MINOSETOr0. 210 Sid., 42 fig. Pris: 6 kr. 

FINNvEENg20: 300. sid., 43 fig. och 4 tavlor: Pris: g9 kr. 


Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare. En ny publikationsserie, som ej 
samtidigt inflyter i någon skogstidskrift. 

I. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Omberg, utarbetad av GuN- 
NAR SCHOTTE. 40 sid., med 5 kartor och 11 tabeller. Pris 2 kr. 


N:o 13. 
N:o 14. 


N:o 15. 
N:o 16. 


N:0 17: 
N:o 18. 
N:o 19. 
N:o 20. 


N:o 21. 
N:o 22. 


vr AD" FV 
v VIT 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 


. Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid. 


2 kartor. Pris 10 öre. 


2. Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre, 
. Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., I fig. 


Pris 10 öre. 


. Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid. 


2 kartor. Pris 10 öre. 


. Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre. 
. Trädens fruktsättning år 1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Trädens fruktsättning år 1916. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av Ivar TRÄGÅRDH. 28 


Sid; rage te Ens 30. Ore. 


. Trädens fruktsättning år 1917. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 


Pris 10 öre. 


. Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Av IvAR TRä- 


GÅRDH. 28 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 


. Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- 


märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. 
Hösid-,7YnLGg. (PAS IIe Öre, 


. Tallviveln (Pissodes pint L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- 


aktad skogsinsekt. Av Ivar TRÄGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 
Trädens fruktsättning år 1918. Av GöstA MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 
Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius JAC.). Av IvAR TRÄGÅRDH. En 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 
Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid., 4 fig. Pris 30 öre, 
Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WIBECK. 12 sid., 3 fig. 
BRristsor ere; 
Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 
system. Av IVAR TRÄGÅRDH. 10 sid. 8 fig., Pris 30 öre. 


Trädens fruktsättning år 1919. Av Gösta MELLsSTRÖM. 38 sid., 2 kartor 


Pris 30 öre. 

Tallbastborren och granbastborren, två fiender till skogskulturer. Av IvAR 
HIRAGARDH. I 16; Sid:, "3 fig. BNS3OKOre: 

Skogsträdens fruktsättning år 1920. Av GöstA MELLSTRÖM. 16 sid., 5 
kartor. Pris 50 öre. 

Boksköldlusen. Av IvAR TRÄGÅRDH. 4 sid. 1 fig. Pris 30 öre. 

Den större märgborrens skadegörelse och dess bekämpande. Av Ivar 
TRÄGÅRDH. 8 sid. Pris 30 öre. 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 
försöksanstalt, Experimentalfältet. 


nn 


FT EE FE PETE ESS FET UN SFS EE 


I SET 


mar Tr 


j brN f7 SR NER SA EE 
5 NA FA 
Ca é 


)M BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ 
SKOGSMARKEN 


MED SPECIALSTUDIER INOM VÄRMLANDS HYPERITTRAKTER 
| UBER DIE EINWIRKUNG DER FESTEN GESTEINE AUF DEN WALDBODEN 


| h 
| j 
| 
i 
I 


| ; 
I 


Mit Spezialstudien in den Hyperitgegenden Värmlands 


AV 


O. TAMM. 


fe — — — — — — Ä— — — 
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
år HÄFT. 18 . N:r 3 


CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1921. 


Se sid. 106 [2] 


Neg. tillhör Skogsförsöksanstaltens saml. O. Tamm foto. 


Pl. 1. Brunjordsprofil i bokskog. Profilens djup är 70 cm. Överst mull 4 cm, härunder 
det egentliga brunjordsskiktet, som småningom övergår i normal morän. Helgö, 
Kronobergs län, Småland. 

Braunerdeprofil in Buchenwald. Die Tiefe des Profils 70 em, Småland. 


Se sid. 138 [34] 


Neg. Tillhör Skogsförsöksanstaltens saml. O. Tamm foto. 


Pl: 


N 


Vacker, växtlig gran, som är rotad i en liten spricka i en hyperithäll. Cirka 
400 m ö. h. Ormhöjden, Lekvattnet, Värmland. 

Gutwichsige Fichte, die auf einem Hyperitfelsen wächst. 400 m i. Meeresniveau, 
Värmland. 


CE IEEE” "MM 


GAR N 


OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ 
SKOGSMARKEN: 


Med specialstudier inom Värmlands hyperittrakter. 


nder flera års markundersökningar (från år 1912) i olika delar 

av Sverige har jag sökt studera det inflytande, som berggrund 

av olika art utövar på skogsmarken. Småningom samlades på 
detta sätt ett rätt omfattande material av iakttagelser. Sedan behand- 
lingen av de skogliga jordmånstyperna i Norrland nått en viss avslut- 
ning, påbörjade jag år 1919 liknande undersökningar i södra och mel- 
lersta Sverige. Början gjordes då med Värmland, som bildar en över- 
gang mellan det nordsvenska barrskogsområdet och det sydsvenska. 
Värmlands hyperittrakter erbjuda som bekant utmärkta exempel på berg- 
grundens gynnsamma inverkan på skogen och ett rätt ingående studium 
kom därför att under somrarna 1919 och 1920 här ägnas åt studier å 
hyperitmarkerna. Då arbetet har resulterat i rön, som synas vara av 
ganska allmänt intresse, har det ansetts lämpligt att offentliggöra dem 
redan nu. Efter åtskilliga års ytterligare studier torde ett större arbete 
komma att utgivas, behandlande de naturliga jordmånernas allmänna 
egenskaper i mellersta och södra Sverige. Det som här nedan kommer 
att meddelas angående jordmånsbildningen i dessa områdens brunjords- 
trakter äger därför karaktären av preliminära undersökningar, som skola 
fortsättas och fördjupas. 

Med ledning av de nämnda undersökningarna och i litteraturen före- 
kommande viktigare rön angående berggrundens betydelse för vegeta- 
tionen har gjorts ett första försök att framlägga en överskådlig om än 
fragmentarisk bild av vårt lands berggrund i relation till dess skogs- 
vegetation. 

Jag begagnar här tillfället att uttrycka min stora tacksamhet till ett 
flertal personer, som med råd och upplysningar eller på annat sätt varit 
mig till värdefull hjälp vid mitt arbete. Särskilt vill jag nämna profes- 
sorerna H. HESSELMAN och G. SCHOTTE samt även filosofie licentiaterna 
L. G. ROMELL och C. MALMSTRÖM samt statsgeologerna R. SANDEGREN 


9.  Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


106 O. TAMM [2] 


och H. JOHANSSON. I Värmland har jag på det älskvärdaste sätt un- 
derstötts av skogschefen C. F. LÖWENHIELM, som något satt mig in i 
skogsskötseln på hyperitmarkerna och meddelat värdefulla upplysningar. 

Berggrunden har vid de utförda undersökningarna iakttagits i fält, var- 
jämte befintligt geologiskt kartmaterial använts. Moränernas stenmaterial 
ungefärliga proportionerna mellan olika bergarter utrönts. Härvid har 
varje sten sönderslagits med hammare för erhållande av friskt brott. 

Skogsmarkens beskaffenhet har bedömts på följande sätt: 

sz. De lösa jordlagrens (de s. k. moderavlagringarna till jordmånerna) 
allmänna natur av morän, rullstensgrus o. s. v. har bestämts samt deras 
ungefärliga mäktighet, mekaniska beskaffenhet o. s. v. i den mån som 
det varit möjligt. 

2. Jordmånens och humustäckets beskaffenhet har utrönts genom nog- 
grann undersökning av ett Aertal markprofier. 

3. Markvegetationen har undersökts genom ståndortsanteckning, var- 
jämte så vitt möjligt gjorts observationer utom i skogsbestånden i luckor 
och på hyggen. 

4. Själva skogsbeståndet har undersökts. Härvid har först och främst 
observerats fördelningen av olika trädslag, skogens växtlighetsgrad (all- 
männa iakttagelser på skottbildning, bark, trädens höjd och diameter, 
arsringar på stubbar o. s. v., dock inga detaljerade tillväxtundersöknin- 
gar), samt eventuell självföryngring i luckor, plantor på marken m. m. 

De jordmånstyper, som speciellt ägt betydelse vid mina undersöknin- 
gar äro brunjord och podsol (eller bättre skogspodsol), bägge en gång be- 
skrivna av P. E. MULLER (1887) fastän under andra namn, samt av HES- 
SELMAN, (1917 a). En brunjordsprofil kan i korta drag kännetecknas på 
följande sätt (se även pl. 1): 

Marken täckes av ett mer eller mindre tydligt förnalager, t. ex. av- 
fallna löv, barr- och mossrester. Detta lager kan vara från ”"/z2 till 5—6 
cm mäktigt. Härunder kommer mull, i vanliga fall från 2 till 10 cm, 
stundom betydligt mer. Mullen består av humusbeståndsdelar, intimt 
blandade med mineraljord. Den har en s. k. klumpstruktur, varigenom 
den blir lucker, och bildar därför ett löst lager ovan profilens nästa 
skikt, den egentliga brunjorden. Denna består av övervägande mineral- 
jord, dock uppblandad med något utflockade humusämnen ävensom järn- 
föreningar m. m. Härigenom får lagret en mörk, smutsigt rostbrun färg. 
Det är ganska mäktigt och äger upptill, vid gränsen mot mullen en mer 
eller mindre utpräglad klumpstruktur. Mot djupet försvinna brunjords- 
lagrets typiska egenskaper småningom. Vid 80o—100 cm:s djup plägar 


man finna oförändrad moderavlagring, t. ex. morän. 


[3] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 107 


Angående skogspodsolens egenskaper, se närmare TAMM (1920). Denna 
mera kända jordmånstyp kan karakteriseras på följande sätt: Överst 
ett tunnt förnalager av ris-, mossrester m. m. Härunder råhumus, som 
bildar ett från den underliggande mineraljorden skarpt skilt lager av 
några cm:s mäktighet. Under råhumusen följa blekjord och rostjord, 
av vilka den sistnämnda utan skarp gräns övergår i den oförändrade 
moderavlagringen, t. ex. morän. 

Av de undersökningar som utförts i Danmark, vårt land och annor- 
städes angående markprofilens förhållande till skogstypen är man berät- 
tigad att draga följande slutsats: En brunjordsprofil utan några som helst 
drag av börjande podsolering är ett symptom av att ett örtrikt växt- 
samhälle: en örtrik granskog, lövskog eller löväng växt på marken. En 
väl utvecklad skogspodsolprofil däremot är en följd av att marken länge 
varit bevuxen med ett råhumusbildande växtsamhälle. 

Av största intresse med hänsyn till vegetationens förändringar äro 
sådana profiler, som framvisa en övergång från den ena till den andra 
av de båda nämnda jordmånstyperna. Man kan av sådana övergångar 
i vårt land urskilja åtminstone tre typer, samtliga redan beskrivna av 
P. E. MÖLLER (l. c.) från Danmark. Den första är en brunjordsprofil i 
allt utom i fråga om humustäcket, som är råhumus i stället för mull. 
Denna profil finner man i vårt land där ett råhumusbildande växtsam- 
hälle just efterträtt ett mullbildande; den betecknar första stadiet i mar- 
kens förändring. Den andra typen liknar den nyss beskrivna i huvud- 
sak, men äger under råhumustäcket en tydlig, I1—3 cm mäktig blekjord. 
Under denna blekjord finnes vanligen ett smutsigt rostbrunt lager, till 
synes alldeles likt det skikt, som i en normal brunjordsprofil träffas un- 
der mullen. Den tredje typen äger en blekjord av normal mäktighet 
(5—10 cm). Denna blekjord förefaller emellertid att vara mullblandad, 
är dessutom oskarpt begränsad och övergår nedåt i ett brunt skikt, som 
lika väl kan vara anrikningsskiktet i en podsolprofil som ett lager ur 
en något omvandlad brunjordsprofil. Denna profiltyp kan i vissa fall 
vara ett framskridet stadium i brunjordens omvandling till podsol, men 
den kan också beteckna en omvandling från redan utbildad podsol till 
brunjord. Vilketdera, som föreligger, är oftast omöjligt att avgöra; någon 
hållpunkt ger emellertid humuslagrets mer eller mindre mull-, resp. rå- 
humusartade karaktär. Mellan de tre typerna finnas naturligt nog över- 
gångar. 


108 O. TAMM [4] 


Allmänna synpunkter på berggrundens inverkan på jord- 
månen och skogen. 


Berggrunden inverkar på jordmånen i skogen dels genom sin fysiska 
och kemiska beskaffenhet och dels genom sitt inflytande på topografien. 
Härvid kommer i betraktande, att en sluttande topografi i hög grad äger 
förmåga att förstärka inverkan av lösliga vittringsprodukter, som alstras 
av bergartsmaterialet. Dessa strömma nämligen i sluttningarna med 
grundvattnet (se HESSELMAN, 1917 a) och få tillfälle att göra verkan på 
större arealer än eljest. Redan ett rörligt, på syre rikt grundvatten 
är som HESSELMAN (l. c., s. 404) framhållit en viktig och gynnsam faktor 
för jordmånsbildningen. Ett mycket intimt samspel råder sålunda mellan 
bergartsmaterialets och topografiens inverkan på jordmånen och skogen. 
Detta skall i det följande belysas med ett flertal exempel. 

På själva jordmånsbildningen inverka bergarterna dels i form av fasta 
hällar, dels som beståndsdelar i de lösa jordlagren. Den fasta berg- 
grundens inverkan blir stor, när de lösa jordlagren äro tunna och vid 
sluttande topografi. Där denna är plan eller svagt sluttande och jord- 
lagren över två meter mäktiga kan man förutsätta, att den fasta hällen 
ej utövar annan inverkan på jordmånen än genom sin större eller mindre 
förmåga att avleda grundvatten. Överhuvud taget kan man nog räkna 
med att berggrunden i vårt lands urbergstrakter i vattenavledningshän- 
seende förhåller sig ganska likformigt ogenomsläpplig, men samtidigt 
befordrar dess nästan alltid småkuperade yta en avrinning ovan hällen, 
som däremot stundom kan vara mycket försvårad å vissa kalkstenar till- 
hörande silurformationen. 

Bortsett från topografien och dräneringsförhållandena beror en berg- 
arts inflytande på jordmånsbildningen i första hand på dess förmåga av 
kemisk vittring. Denna process understödes emellertid i hög grad av 
den mekaniska vittringen, som bidrager att finfördela materialet och på 
så sätt förbereda detsamma för den kemiska vittringen. I fråga om 
denna gäller det då, att just de lösliga ämnen måste produceras, varav 
behov förefinnes. TI hela vårt land kan man säga att av alla de mine- 
raliska ämnen, som våra skogssamhällen behöva, kalken är det viktigaste. 
Det är nämligen påtagligt, att tillgångarna av lösligt magnesium äro 
fullt tillfredsställande, likaså troligen av kali och möjligen även fos- 
forsyra. Man har åtminstone ej kunnat konstatera något otillfredsställt 
behov av dessa ämnen, medan däremot stora skogsarealer lida av en 
framträdande kalkbrist (jfr TIBERG, 1906). Genom sitt inflytande på 
mikroorganismerna synes kalken även vara av stor betydelse för skogs- 
trädens kväveproblem. Pa grund av dessa skäl är det därför med hän- 


[5] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 109 


syn till bergarternas inverkan på skogen lämpligt att klassificera dem 
efter deras £kalkverkan eller förmåga av att genom vittring lösliggöra 
kalksalter. 

Vid mina tidigare undersökningar över vittringen (TAMM 1920) fann 
jag, att då marken innehåller olika mineralbeståndsdelar, som vittra olika 
hastigt, så blir det i första hand vissa lätt vittrande mineral, som gå i 
lösning, medan andra, svårare vittrande stanna kvar. Då vittringen över- 
huvud taget i vårt land ej har haft någon geologiskt sett lång tid på 
sig, så finnes i allmänhet, där från början lättvittrande beståndsdelar 
inblandats i marken genom isrörelsen eller på annat sätt, ännu avsevärda 
mängder kvar därav. Det blir då de lättvittrande mineralen, som långt 
mer än vad som motsvarar deras kvantitet komma att bidraga till mäng- 
den av lösliga salter i marken. Denna kan således bli proportionsvis 
långt rikare på kalk än vad man med hänsyn till jordartens totala halt 
av detta ämne skulle vänta sig. Å andra sidan bli mycket svårvittrande 
bergarter och mineral nästan oberörda av vittringen, så länge avsevärda 
mängder av mera lättvittrat material finnes för handen. 

På grund av ovanstående kan man formulera följande regler: 1. En 
inblandning av en bergart med stark kalkverkan i blott gan- 
Skansinsaprocent i marken är tillräcklig för att sätta sin prå: 
gel på jordmån och vegetation, naturligtvis under förutsättning, 
att dess inflytande ej upphäves av andra faktorer (se det följande). Det 
måste dock finnas en undre gräns för halten av en sådan inblandning, 
under vilken vegetationen ej längre märkbart påverkas. Denna gräns 
bör ligga vid en lägre inblandning i en sluttning än å en plan mark. 
smekomsvalvittrande bergart med mycket svag kalkverkan 
masterdominera 1 marken för att kunna sätta sin prägel på 
Mesjetatrionsoch jordmån. Det finnes en gräns i halten av en 
sådan bergart, över vilken den börjar göra sitt inflytande på skogen tyd- 
ligt märkbart. Denna gräns måste ligga vid en högre halti sluttningar 
än på plan mark. 3. En ringa inblandning av en bergart med 
stark kalkverkan i jordlagren kan fullständigt kompensera en 
hög halt av bergarter med låg kalkverkan. 

Då berggrunden i vårt land i allmänhet är omväxlande och på grund 
av isrörelsen våra jordarter alltid bestå av blandningar av olika berg- 
arter, äro dessa regler av stor betydelse. Endast där stora, samman- 
hängande områden med svårvittrande bergarter finnas, såsom t. ex. i 
nordvästra Dalarna, komma dessa att så dominera i jordlagren, att de 
verkligen förmå sätta sin prägel på skogsförhållandena. Där åter en 
ringa inblandning av exempelvis hyperit eller kalksten finnes i en mark 
av eljest medelmåttig eller svag beskaffenhet kan det vara tillräckligt för 
att göra marken synnerligen högproduktiv. 


110 O. TAMM [6] 


Översikt av Sveriges berggrund i dess relation till skogen. 


De viktigaste bergarterna i vårt lands skogsområde äro här nedan upp- 
tagna i ungefärlig ordning från svagaste kalkverkan till starkare. Varia- 
tionsvidden är dock inom varje grupp ganska stor. Då endast relativt 
betydande områden av de sämre bergarterna (jfr ovan) äro av betydelse 
äro ej mindre förekomster av sådana angivna a kartan, se fig. 1. 

1. Kvartsiter och kvartsitiska sandstenar. Dessa bergarter bestå 
av med kiselsyra starkt hopkittade sandkorn, som i sin tur till största 
delen bestå av kvarts och något fältspat. Strukturen är på grund av 
den starka förkislingen nästan alldeles tät och gör stenen vanligen 
obenägen för mekanisk vittring. Då de kvartsitiska bergarterna på grund 
av sin mycket låga halt av kalkmineral även kemiskt äro mindervärdiga 
ur vegetationens synpunkt, utgöra de vårt lands allra sämsta bergarter 
med hänsyn till inverkan på skogen och jordmånen. 

Kvartsiter och kvartsitiska sandstenar bilda inom vårt skogsområde 
verkligt stora, sammanhängande trakter egentligen endast i övre Dalarna, 
angränsande delar av Härjedalen samt norra Jämtland. (Dalasandsten, 
vemdalskvartsit, sparagmit.) Topografiskt utgöra dessa trakter meren- 
dels svagt undulerade högslätter eller flacka fjällåsar; härigenom accen- 
tueras ytterligare bergarternas ofördelaktiga inverkan på jordmånen. In- 
till dalasandstenen ligger det stora porfyrområdet omkring Älvdalen, var- 
för moränerna inom ganska stora trakter bestå av blandat sandstens- 
och porfyrmaterial. Porfyren (se nedan) kännetecknas likaledes av mycket 
låg kalkverkan. Tillsammans bildar sandstens- och porfyrområdet där- 
för ett ur skoglig synpunkt ganska likartat område, porfyrdelen dock 
delvis med starkt bruten topografi och bl. a. därför något bättre. 

Övre Dalarnas sandstens- och porfyrtrakter (omfattning, se fig. 1), utmärka 
sig för sina mycket magra skogstyper. Tallen dominerar mer än i någon 
annan del av vårt land och oftast är tallskogen utbildad som tallhed. Å tor- 
rare lokaler, bl. an. å grus och sand, är denna av en lavrik typ, påminnande 
om tallhedar, som man finner i övre Norrland (se HESSELMAN, 1917 C, 
S. 1222, SAMUELSSON, 1917, S. 49). Å andra fuktigare lokaler, såsom å 
moränmark av vanlig beskaffenhet, som till sina fysikaliska egenskaper ej 
mycket skiljer sig från urbergsmoräner i det övriga Sverige, finner man 
ofta en ljungrik, tämligen fuktig tallhed med utpräglad råhumus och 
starkt podsolerad mark. Typen är först beskriven av G. ANDERSSON 
och H. HESSELMAN (1908), därefter av SAMUELSSON (1917). Den är 
intressant på grund av sin stora resistens mot granen, vilket ej beror 
på fuktighetsgraden, vilken annars plägar utgöra största hindret för 
granens inträngande i tallhedarna. Den är lågproduktiv och ofta 


[7] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN il 


synnerligen svårföryngrad; den starkt podsolerade marken är ej sällan 
ortstensbemängd. Där grundvattenståndet är högre övergår dylik hed 
gärna i försumpad tallskog, likaledes av en ganska säregen typ (G. AN- 
DERSSON och H. HESSELMAN Il. c., SAMUELSSON 1. c.). Det synes ej 
vara tvivel om att de fuktigare tallhedstyperna äro direkt betingade av 
den mindervärdiga berggrunden. Detta visas bl. a. av att å de tämligen 
sparsamt förekommande åsbydiabaserna i samma trakt (se nedan) helt 
andra skogstyper pläga finnas. Övre Dalarna jämte angränsande delar 
av Härjedalen är utan tvivel det område i vårt land, där berggrundens 
inflytande å skogsmarken framstår klarast. Övriga sandstensområden äro 
knappast så stora, att deras inverkan på skogen blir tydlig. TI enstaka 
fall kan man vrskilja deras inflytande, såsom på Kinnekulles nordvästra 
sida vid Vänerns strand nära Råbäcks hamn, där den grå, kambriska 
sandstenen uppträder som huvudsaklig jordmånsbildare. Man finner här 
en tämligen mager tallskog. 

2. Porfyrer och leptiter (hälleflintor). Dessa bergarter ha en rätt 
varierande kemisk och mineralogisk sammansättning. Deras kalkhalt 
kan växla mellan ett par tiondels och flera procent. Vanligen är den 
dock låg. Deras hårdhet och den täta eller mycket finkorniga strukturen 
gör att de oftast vittra långsamt mekaniskt och på grund därav även 
kemiskt. Porfyrerna och leptiterna skiljas från varandra för ögat mest 
på att de förra äga s. k. strökorn, de senare ej. Porfyrer finnas, som 
till strukturen närma sig finkorniga graniter, leptiter, som likna finkorniga 
gnejser; sådana varieteter äro i allmänhet bäst ur vittringssynpunkt. - 

Porfyrer och leptiter äro mycket utbredda inom vårt lands skogsom- 
råde. Det stora porfyrområdet i och omkring Älvdalens socken har ovan 
nämnts. I de östligaste delarna av detta inom Hamra kronopark kunde 
G. ANDERSSON och H. HESSELMAN (1908) uppvisa porfyrens skogligt 
sämre egenskaper jämfört med den intill belägna graniten, I den oav- 
verkade urskogen förefanns nämligen på porfyren ett betydligt mindre 
antal timmerträd och timmerämnen per har än på graniten. Moränen 
bestod på porfyrområdet av övervägande porfyr och på granitområdet 
av övervägande granit och gnejs. 

Utom Dalarna finnas porfyrområden i västra Jämtlands fjälltrakter, och 
i Lappland inom Malaå-Arvidsjaur och Gällivare-Juckasjärvi. Vad det 
jämtländska, som till betydande del ligger i fjällregionen, beträffar, så 
framstår porfyrens inverkan på skogen, där jag varit i tillfälle att iakt- 
taga densamma, föga på grund av de lösa jordlagrens rikedom på ma- 
terial av hög kalkverkan från det närbelägna silurområdet. I de stora 
lappländska porfyrområdena förena sig så många faktorer i deprimerande 
inverkan på skogen, att det är svårt att säkert bedöma vad som är att 


4 ”V 


TRANEMO ä Å 
tll pa SSR 
5 NS - TE 
IT Sa KR Np 
; NK 30 STOCKHOLM 
ES 


& 


Skala 
1:5000 000 


0 


IV Jedimentbergarter med kalk- 
de WW sten.lSilur mendldg kalkverkan. 


No 3 Grönstenar. Tämligen hö 
NN z RE 3 kalkverkan. ? äl 
N X 4 a WW | ; 


3 | 
NR 
OM 1 FS pods leptit mm. 


Låg kalkverkan. 


[9] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 113 


Fig. 1. Karta över Sverige (utom dess nordligaste del) utvisande 
berggrundens egenskaper ur skoglig synpunkt. 


I huvdsak efter »Geologisk översiktskarta över Sveriges berggrund>, Sveriges Geol. 
undersökning, 1910, 


Karte iber die festen Gesteine Schwedens. 1. Quarzit, Porfyr, Leptit, (Schwache 
Kalkwirkung), 2. Granit, Gneiss etc. (normale Kalkwirkung), 3. Diorit, Gabbro, Hyperit, 
Diabas, Basalt (ziemlich starke Kalkwirkung), 4. Sedimentgesteine mit Kalkstein (starke 
Kalkwirkung). 


Anmärkning till fig. 1. 


I översta Norrland framträder berggrundens inflytande på marken och 
skogen mindre utom i silurtrakterna. Detta beror på klimatet, som på nästan 
all mark framkallar råhumusbildning och podsolering. De långsamt växande 
skogarnas tillstånd beror merendels av sekundära orsaker, såsom på när mar- 
ken övergåtts av brand o. d. Berggrunden är ej heller så väl känd som 
längre söderut. Av dessa skäl har Sveriges nordligaste del utelämnats. 

Av bergarter med svagaste kalkverkan ha endast relativt stora områden in- 
lagts. Sålunda har ej medtagits den kambriska sandstenen vid Kalmar sund, 
Gävlesandstenen, Dalslands kvartsiter och Almesåkraformationens sandstenar 
(Småland), samt ett stort antal spridda mindre porfyr- och leptitstråk inom 
stora delar av landet. Av bergarter med högre än normal kalkverkan har 
i allmänhet inlagts förekomster av tillräcklig storlek för att kunna urskiljas i 
den använda skalan. 

Av kalkstenar som ej medtagits märkas först och främst den siluriska 
kalkstenen på ett par holmar utanför Gävle, som utgör randen på det stora 
området med siluriska bergarter i södra delen av Bottenhavet. Vidare är att 
nämna de speciellt i Södermanland, norra Uppland, Västmanland, Nerike, 
östra Värmland och södra Dalarna förekommande urkalkstenarna. Detsamma 
gäller alunskiffern i Halle- och Hunneberg och delar av Visingsösedimenten i 
Vätterområdet. Genom ett förbiseende vid kartans uppritning ha silurlagren 
vid Kallsjön 1 Jämtland utelämnats. 

Bland kalkförande sedimentbergarter ha upptagits först och främst den kam- 
brisk-siluriska formationen, varvid den kambriska sandstenen medtagits, där 
den förekommer tillsammans med kalksten och alunskiffer. Därtill komma 
Skånes mesozoiska sedimentbergarter, Dalslands merendels kalkförande ler- 
skiffrar, visingsösedimenten (kalkhaltiga skiffrar och något sandsten) samt he- 
dekalk i Härjedalen. 

Av utom kalkområdena belägna trakter, som på grund av istransport 
innehålla kalksten i moränerna, äro speciellt följande värda omnämnande: 
delar av norra Skåne, Östergötland söder om silurområdet ungefär till små- 
landsgränsen och sjön Sommen, Västergötland söder om det största silurom- 
rådet ungefär till sydänden på sjön Åsunden, södra och sydöstra Nerike, 
nordöstra Uppland, trakten omkring Siljan samt åtskilliga delar av Jämt- 
land, öster och väster om silurområdet. 

Av grönstenar ha endast de största kunnat anges på kartan. Bland grön- 
stenarna har, ehuru oegentligt, upptagits den kalkförande nefelinsyeniten på 
Alnön utanför Sundsvall. Den största grönstensbädden är den finkorniga 
öjediabasen, som i övre Dalarnas sandstensområde bildar den oregelbundna, 
slingrande figuren. De mindre grönstensförekomsterna därstädes bestå av 
grovkornigare åsby- och särnadiabas. 


114 O. TAMM [10] 


tillskriva porfyrens inflytande. Porfyr- och leptitområden förekomma 
vidare i östra Småland och Bergslagen (se kartan fig. 1). I Bergslagen 
är det huvudsakligen leptiter; de äro här den malmförande formationen. 
De bilda emellertid i regel relativt smala stråk, omväxlande med gnejs 
och granit och här och där med inlagringar av urkalk. Även förekomma 
en hel del grönstenar. På grund av allt detta visa sig moränerna i 
Bergslagen nästan alltid bestå av blandat material av granit, gnejs, nå- 
got diorit och leptit, varför den senares egenskaper ej komma att göra 
sig så starkt gällande. Bergslagens leptiter äro i allmänhet mera me- 
kaniskt lättvittrande än andra, men pläga vara ytterligt kalkfattiga. En- 
staka mindre områden finnas också, där skogsmarken på grund av rike- 
dom på leptitmaterial är svagare producerande än normalt. Särskilt 
synas trädens höjd bli låg. Jämförande tillväxtundersökningar skulle 
nog framvisa fenomenet klart. Dylika trakter träffas i de södra delarna av 
leptitstråken (se t. ex. TÖRNEBOHMS berggrundskarta över mellersta Sve- 
riges Bergslag) d. v. s. där moränerna äro rikast på leptitmaterial. I sin 
helhet karaktäriseras dock Bergslagen av medelgoda skogsjordmåner, 
vilka visserligen framvisa en stark podsolering, men vilkas råhumusskikt 
dock är av gynnsam beskaffenhet. Markerna äro därför som så ofta i 
mellersta Sverige lättföryngrade. ; 

I Småland finnas mera rena porfyr- och leptitstråk än i Bergs- 
lagen. Deras inverkan på skogsförhållandena är också i många fall 
klarare. Särskilt gäller detta den södra delen av Smålands största lep- 
titområde, trakten omkring Kosta-Målerås. Moränerna här bestå av c:a 
90 0 leptit. Man finner även en mycket mager tallskogstyp rådande i 
trakten; ett exempel på en sådan visar fig. 2. Oftast utgöres markvege- 
tationen av ljung, blåbärs- och lingonris, mossor och lavar. Marken är 
ganska starkt podsolerad. Lövängar och hagmarker äro sällsynta. (Se 
vidare sid. 156.) 

3. Graniter och gnejser. Dessa bergarter, som övervägande bestå 
av kvarts, kali- och natronrika fältspater, glimmer och hornblende, bilda 
den största delen av vårt lands skogsareal. Såväl graniter som gnejser 
framvisa ganska stora variationer i både kemisk sammansättning och 
struktur. Kalkhalten varierar i allmänhet mellan I och 4 procent. Den 
är till största delen bunden i relativt kalkfattiga fältspater men till ringa 
del även i den lättvittrande apatiten och i hornblende. Då graniterna 
och gnejserna intaga så stora arealer som de göra, bli de lösa jordlag- 
ren, främst morän, rullstensgrus och sand, inom vida områden i huvudsak upp- 
byggda av material från dem. Detta visar sig ofta vid kemisk analys av 
sådana jordarter, som pläga ungefärligen ha en granits sammansättning. 

Graniter och gnejser bilda vårt lands medelgoda skogsjordmåner. 


[11] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 115 


Dessas beskaffenhet variera inom mycket vida gränser, beroende på kli- 
mat, topografi, markens djup till hällen, fuktighetsförhållanden o. s. v. 
Också variera de något med de ingående gnejsernas, resp. graniternas 
beskaffenhet. Man kan förutsätta, att t. ex. den relativt kalkrika upp- 
salagraniten bör alstra en bättre jordmån än den närbelägna kalkfattiga 
vängegraniten, men undersökningar angående detta äro ännu ej utförda. 
LOVÉN (1906) konstaterade små skillnader i skogens tillväxt å graniter 
och gnejser inom Uddeholms skogar. Emellertid äro de skillnader han 
funnit ej så stora, och ej heller är berggrunden så noga känd, att man 
kan tillmäta dem större värde utom vid bedömning av de speciella lo- 
kaler i Värmland, som han granskat. 

Ju grovkornigare graniterna och gnejserna äro, desto lättare vittra de 
mekaniskt. Den grovkornigaste av dem alla är revsundsgraniten, som 
i Norrland bildar två stora områden, det nordliga och större i det inre 
av södra Lappland jämte vissa angränsande delar av Ångermanland och 
Västerbotten, det sydliga omkring sjön Revsunden i östra Jämtland. I 
den senare trakten finnas utomordentligt växtliga skogar, vilkas tillstånd 
dock säkerligen ej är att tillskriva revsundsgranitens inverkan (se sid. 
122). Denna bergart kan, trots sin lätthet att vittra mekaniskt ej utöva 
någon kalkverkan utöver den gräns, som bestämmes av dess kemiska 
sammansättning. Vid jämförelse med andra graniter måste emellertid 
revsundsgraniten anses höra till de bättre. 

Det största gnejsområdet är den sydvästsvenska järngnejsens, omfat- 
tande större delen av Värmland, nästan hela Västergötland och Halland, 
västra Småland och norra Skåne. Den till synes ganska likformiga järn- 
gnejsen företer åtskilliga variationer i struktur och mineralsamman- 
sättning, vilket i någon mån också återverkar på vegetationen. I 
nordligaste delen av området, är marken vanligen starkt podsolerad, me- 
dan brunjorden råder i de sydligaste delarna. Detta beror dock på 
klimatet och lövskogens stora utbredning i söder. Av övriga större 
gnejsområden märkas det i Södermanland, Gävleborgs län samt södra 
Västerbotten, av granitområden Uppland och östra Småland. Den sörm- 
ländska gnejsen innehåller ej sällan linser av urkalksten, som således till 
mycket ringa procent inblandats i de lösa jordlagren. Även finnes stun- 
dom silurisk kalk och alunskiffer i djupa moräner. Om dessa kalkberg- 
arter nämnvärt medverka till de sörmländska skogsmarkernas ofta ut- 
märkta tillstånd är dock osäkert. I östra Uppland på granitgrund sätter 
däremot den från silurområdet på havsbottnen utanför Gävle härstam- 
mande kalkstenen flerstädes sin prägel på marken och gynnar uppkoms- 
ten av yppiga lövängar. 

4. Grönstenar. Denna stora bergartsgrupp, innefattande dioriter, 


IN Fd 


Ä 
i 
13 
14 


NEBURAT 


O, Tamm foto. 


Neg. tillhör skogsförsöksanst. saml. 


Cirka 120-årig kortvuxen 
1 


Skogstyp å mineralgrund med mycket svag kalkverkan. 
tallskog med ljung, -bärris, mossor och lavar. Djup morän med 90 4 leptit. Kosta 


N 


Fig. 
Kronobergs län. 
Waldtypus auf Leptit-boden. Sehr schwache Kalkwirkung. Kiefernwald mit Calluna, 


Vaccinium, "Moosen und Flechten. Kosta, Småland. 


[131 OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN VAT 


FAR ee 
BNI 


0 


Wile 


> 
rg 


Neg. tillhör skogsförsöksanst. saml. O. Tamm foto. 


Fig. 3. Skogstyp på mineralgrund med hög kalkverkan. Ört- och risrik granskog å slutt 
ning av hyperitberg. Skogen, som tillhör Billeruds A. B., blädas. Mycket god 
självföryngring i luckor. Klättberget, Ostmark, Vrm. 


Fichtenwald auf Hyperitboden, Blenderbetrieb, Mineralgrund mit starker Kalkwirk- 
ung. Värmland, 


118 O. TAMM [14] 


gabbrodioriter, gabbroer, hyperiter, diabaser (trapp) och basalter före- 
kommer i spridda massiv, bäddar och gångar i hela vårt land. Det är 
en heterogen grupp och dess medlemmar, såsom diorit och diabas, de 
vanligast förekommande inom Sveriges skogsområde, bestå i sin tur av 
så många olikartade avarter, att det är svårt att generellt ange något 
om hur dessa bergarter inverka på skogen. Alla äro de kalkrikare än 
granit-gnejsgruppens bergarter. Minst kalkrika av grönstenarna äro vissa 
dioriter, vilka också stundom äro fattiga på det viktiga kalk-fosforsyre- 
mineralet aparit. En mycket viktig egenskap hos grönstenarna är struk- 
turen. I allmänhet är den finkornigare än hos granit-gnejsgruppens berg- 
arter och vissa diabas- och basaltarter äro alldeles täta, d. v. s. de olika 
mineralen kunna ej urskiljas med blotta ögat. I sådana fall äro de be- 
tydligt svårvittrande och synas ej utöva den kalkverkan, som svarar mot 
deras kemiska sammansättning. — Starkast av alla grönstenar inverka 
på skogen och jordmånen de, som med grov struktur förena en starkt 
kalkhaltig fältspat (labrador) samt hög apatithalt. Sådana bergarter kunna 
framvisa en höggradig kalkverkan. (Se fig. 3.) Dessa egenskaper till- 
komma två viktiga grupper grönstenar, nämligen de företrädesvis i Värm- 
land men även i nordöstra Västergötland, Småland och norra Skåne före- 
kommande hyperiterna, och den mest i norra Dalarna, men även i delar 
av Härjedalen, östra Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Gästrikland 
stundom förekommande åsbydiabasen. Ganska hög kalkverkan utöva 
även sannolikt hälleforsdiabasen i Södermanland och gabbron omkring 
Rörström i nordvästra Ångermanland (se fig. 1). 

Beträffande de värmländska hyperitförekomsterna, som kännetecknas 
av högproduktiva granmarker hänvisas till den detaljerade beskrivningen 
i det följande. Åsbydiabasen i norra Dalarna är även bland skogsmän 
känd för att framkalla bördiga granmarker. Den förekommer som bäd- 
dar och gångar i sandstenen och porfyren och ger sig ofta tillkänna ge- 
nom vegetationen. Det råder nämligen en ovanligt stor kontrast i kalk- 
verkan mellan åsbydiabasen och den omgivande porfyren eller sand- 
stenen, vilket ofta motsvaras av en stor kontrast i skogstyp. I slutt- 
ningar framkallar diabasen mullrika granlundar, såsom beskrivits av 
SAMUELSSON (1917). Denne författare anför åtskilliga lokaler med ört- 
rik granskog inom Dalarnas porfyr- och sandstenstrakter. En gransk- 
ning av tillgängliga geologiska kartor ger vid handen, att över hälften 
av dessa ligga på eller intill förekomster av åsbydiabas. (Beträffande en 
av lokalerna, Björnberget i Älvdalen, har jag själv iakttagit en mängd 
diabasblock, ehuru geologiska kartor ej utvisat någon fast diabasföre- 
komst. En mindre sådan torde av blocken att döma dock förefinnas). 
Tvänne av SAMUELSSONS örtrika granskogslokaler ligga på Öjediabas, 


[15] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 119 


en annan i övre Dalarna betydligt mer än åsbydiabasen utbredd grönsten 
med finkornig struktur. Åsbydiabasen kan tydligen i sluttningar i dessa 
klimatiskt karga trakter framkalla brunjordsmark; på mera plana diabas- 
marker har jag funnit podsoltypen rådande, dock med en vegetation av 
örtblandad granskog. Mycket små diabasförekomster synas på plan 
mark blott förmå något förbättra den rådande svagväxande tallskogs- 
typen. — Rörströmsgabbron synes flerstädes kunna framkalla goda gran- 
marker av en typ, erinrande om hyperitmarkerna i nordligaste Värmland 
och diabasmarkerna i norra Dalarna. 

Övriga grönstenar kunna förutsättas inverka på skogen starkare i den 
mån de såväl i avseende på struktur som kemiska egenskaper likna 
hyperit och åsbydiabas, mindre i den mån de avlägsna sig från dessa. 
Sålunda fann HÅRD AF SEGERSTAD (1920) att de grönstenar i Värnamo- 
trakten, som tillhöra det här framgående småländska hyperitstråket, in- 
verka starkare på vegetationen än vissa andra. Dock voro dessa hype- 
riter liksom ofta är fallet i Småland ganska dioritiska och förskiffrade, 
således något avvikande från de värmländska typiska hyperiterna, vilkas 
huvudmassa plägar vara massformig. 

Då grönstenarna till största delen äro spridda i den övriga berggrun- 
den, så göra de helt säkert en viss, men ej i ögonen fallande gynnsam 
verkan i vår skogsmark, som tack vare dem innehåller spridda kalkmi- 
neral av mera lättlöslig beskaffenhet än granitens och gnejsens. Det rör 
sig härvid ej om så alldeles omärkliga mängder. I Växiötrakten, som 
ligger tre mil S om större grönstensmassiv, fann jag konstant i moränerna 
6—12 2, diorit och diabas bland de undersökta stenarna (se sid. 154), 
och en mineralogisk undersökning av en moräns finare beståndsdelar in- 
till kornstorleken o,; mm visade, att även bland dessa en ungefär lika 
hög procent utgjordes av grönstensmaterial. Dessa grönstenskvantiteter 
äro ur geologisk synpunkt förvånande höga och måste antas utöva ett 
visst inflytande på vegetationen, vilket dock försvagas av den i allmän- 
het plana topografien. 

5. Lerskiffrar och närstående bergarter. Lerskiffrar kunna vara 
mer eller mindre rika på eller fria från kalciumkarbonat och i följd därav 
utöva en högre eller lägre kalkverkan. Om de äro alldeles fria från kar- 
bonat så innehålla de dock alltid åtminstone något silikatiskt bunden 
kalk, som på grund av materialets mekaniskt lättvittrande beskaffenhet 
samtidigt som det är mycket finkornigt, kan göra sig relativt gällande. 
Dessutom förlänar skiffermaterialet de lösa jordlagren en hög lerhalt och 
ökar därmed deras absorptionsförmåga. Av dessa skäl synas även kar- 
bonatfria lerskiffrar stundom liksom av karbonatfria bergarter bildade 
leror kunna ge marken en viss bördighet, som gör den lämplig för gran. 


120 O. TAMM [16] 


Stundom blir emellertid den leriga marken svårdränerad, vilket naturligt- 
vis särskilt gör sig gällande vid plan topografi. Där lerskiffrarna äro 
rika på kalciumkarbonat, bilda de mycket kraftiga och drivande jord- 
måner. Så är i allmänhet fallet med de kambrisk-siluriska alunskiffrarna, 
som innehålla inlagringar av en kalkart (orstenskalk). 

Lerskiffrar eller närstående lerglimmerskiffrar bilda mindre förekomster 
i flera delar av vårt land såsom i Dalsland, invid Vättern, Nässjötrakten i 
Småland, Grythytteområdet i Västmanland, Lostrakten i Hälsingland 
samt den om Skellefteå liggande delen av Västerbotten. Stora områden 
inom den västligaste zonen i fjällkedjan intagas också av lerglimmerskiff- 
rar och andra lösa skiffrar, vilka här mångenstädes, särskilt i fjällslutt- 
ningar, visa sitt gynnsamma inflytande på jordmånen och vegetationen. 
Detta är dock i dessa klimatiskt karga trakter ej av större skoglig be- 
tydelse, enär de till stor del falla utom barrskogsområdet. 

Alunskiffrar jämte andra siluriska lerskiffrar av normal typ (ej påver- 
kade av bergskedjebildning) finnas inom våra områden med kambrisk- 
siluriska bildningar, företrädesvis i Skåne, Väster- och Östergötland, 
Närke samt i det Jämtländska silurområdet jämte dess utlöpare öster om 
fjällkedjan i Lappland. Den lättvittrande och sprickiga alunskiffern bildar 
ofta ett ur dräneringssynpunkt gynnsamt underlag för jordmånen, som 
dels på grund av skifferns egen måttliga kalkhalt, dels på grund av kalk- 
inblandning i de lösa jordlagren blir mycket bördig. Speciellt blir detta 
fallet, då alunskiffern såsom ofta går i dagen i sluttningar. Det upp- 
står då även en kalktillförsel med det uppifrån kommande grundvattnet, 
helst om sluttningens övre delar utgöras av kalksten, såsom ej sällan är 
förhållandet. Under sådana betingelser uppstå de mest drivande och 
gynnsamma jordmåner. I södra Sverige kan man på sådana finna yppiga 
lövskogar av ek, ask, alm, bok o. s. v., i norra Sverige starkt örtrika 
granskogar. Marken är i bägge fallen en brunjord med mäktig, lucker 
och fet mull, påminnande om den bästa trädgårdsjord. Exempel på 
dylika bestånd är den berömda Munkängen vid Kinnekulle, Borga hage 
invid Borgholm samt en stor del av centrala Jämtlands vackraste och 
mest produktiva granbestånd. 

För tallen bli de kalkhaltiga skifferjordmånerna i regel för kraftiga; 
den förmår ej fullt utnyttja markens näringsrikedom och erhåller en vid- 
grenig krona och dålig stamform. | 

6. Kalkstenar, märgelskiffrar och kalksandstenar. Av dessa äga 
egentligen kalkstenarna i vårt land större skoglig betydelse, de övriga 
förekomma huvudsakligen i Skåne och på Gottland. Kalkstenarna jämte 
de andra nämnda bergarterna utöva naturligtvis den höggradigaste kalk- 
verkan av alla. De bestå till större del av kalciumkarbonat (kolsyrad 


[17] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 121 


kalk), vilket som bekant utövar ett kraftigt inflytande såväl på jordmån 
som vegetation. Kalciumkarbonatet vittrar nämligen lättare än markens 
övriga kalkmineral; det går ganska lätt i lösning vid beröring med 
kolsyrehaltigt vatten. Medan de andra markmineralen huvudsakligen 
lösas i markens övre lager under inflytande av humusämnen, sker 
en kraftig kalkupplösning överallt där det kolsyrehaltiga dagvattnet ned- 
tränger. Därför transporteras kalk i riklig mängd från högre belägna 
lokaler till sänkorna, där det ej sällan avsättes i form av bleke, tuff, 
SINfen. 0. S:, V« 

I vårt land förekommer kalksten företrädesvis inom områdena med 
kambrisk-silurisk berggrund samt de skånska områdena med kritforma- 
tionens avlagringar (se fig. 1). Dessutom finnas i Bergslagen och Söder- 
manland samt några andra trakter urkalkstenar och vissa andra kalk- 
stenar, som dock ej bilda sammanhängande områden utan endast linser 
eller mindre lager i den övriga berggrunden. 

Kalkens inverkan på jordmånsbildningen kan i korthet karaktäriseras 
av att den i högsta grad gynnar uppkomsten av mull och brunjord. 
Inom hela vårt land upp mot skogsgränsen i åtskilliga av t. ex. de 
jämtländska fjällen, där klimatet är synnerligen kallt och fuktigt och på 
allt sätt gynnar podsolering, förmår kalken i sluttningar framkalla den 
yppigaste örtvegetation på brunjord med mäktig, fet mull. På plana 
platåer har däremot ofta kalken i dessa nordliga trakter i motsats mot 
södra och mellersta Sverige urlakats till stort djup i marken, varför dess 
verkan på jordmån och vegetation blir mycket liten. (HESSELMAN 1917 a, 
TAMM 1917 b). De starkt kalkrika markerna bli på grund av sin 
bördighet granens och i södra delarna av vårt land de ädla lövträdens 
speciella lokaler. Den snabbväxande granen blir dock mycket ofta röt- 
skadad. Tallen får å kalkrik mark en dålig stamform. I mycket stark 
utspädning synes kalkstensmaterialet dock stundom kunna verka utom- 
ordentligt fördelaktigt även på tallen. 

Kalkstenen inverkar emellertid ej alltid gynnsamt på skogen. Kalk- 
stensområdena äro ofta slätter eller i varje fall svagt kuperade. Då de 
lösa jordlagren dels på grund av skiffermaterial, dels på grund av kal- 
kens egna beståndsdelar gärna äro leriga på dessa slätter, blir lätt drä- 
neringen försvårad i skogsmarken. I det jämtländska silurområdet, där 
det fuktiga klimatet alstrar rikligt med avrinningsvatten täckes över 50 9 
av arealen med försumpad skog och andra torvmarker. Somliga kalk- 
stenar förhålla sig med hänsyn till vattenavledning mycket olika andra- 
Vissa siluriska kalkstenar äro praktiskt taget ogenomsläppliga (se HES- 
SELMAN 1909). 

Moräntäckningen är å kalkstensterränger av ej fullt uppklarad orsak 


IO. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


122 O. TAMM (18] 


ofta minimal (jfr HÖGBOM 1899). När detta är fallet och dessutom den 
plana kalkhällen är ogenomsläpplig, kommer skogen att lida alldeles sär- 
skilt av dålig dränering. Saknas å dylik häll alldeles moräntäckning 
uppstår ett allvar. HESSELMAN (1909), som ingående studerat vegeta- 
tionen på de gottländska hällmarkerna, fann att hällens mer eller mindre 
goda dränering (genom sprickor eller släppor) var den faktor, som i sista 
hand bestämmer den naturliga vegetationstypen på dessa marker. Kalk- 
stenen var städse betäckt med ett tunt lager av vittringsjord. Där 
denna var dränerad, förefunnos tämligen produktiva hällmarkstallskogar, 
eljest allvarmarker, stundom med enstaka träd, vilkas rotsystem ledo av 
den intensiva uppfrysningen i den odränerade vittringsjorden. Analoga 
jordmånsförhållanden möta på Öland. 

I de övriga delarna av vårt land ha mycket sällan utbildats verkliga 
allvarmarker, och då blott i ringa utsträckning, såsom på Kinnekulle. 
Här och var, t. ex. i Jämtlands silurområde, träffar man dock plana kalk- 
marker med osedvanligt tunn moräntäckning. Granskogen kan på dylika 
marker vara ganska dålig, vilket efter all sannolikhet orsakas av dålig 
dränering ovan hållen. Exempel på dylika granskogar har jag iakttagit 
i Brunflotrakten, ett par km NO om järnvägsstationen. 

Allra fördelaktigast torde kalkstenen inverka på skogen, när den före- 
kommer som en måttlig inblandning i jordslag, särskilt moräner, som 
huvudsakligen bestå av urbergsmaterial, helst där topografien är bruten. 
Så är t. ex. förhållandet på Omberg. På den norra delen av berget 
består moränen till och med till övervägande del av silurisk kalksten. 
Ombergs bördiga, för de mest näringsskrävande trädslag lämpliga marker 
äro allmänt kända. Andra exempel, som visa hur en ringa inblandning 
av kalksten i urbergsmorän verkar gynnsamt på skogen, kunna anföras 
från flera trakter i östra Jämtland, öster om silurområdet. Inlandsisens 
senaste rörelse har här utgått från en linje, isdelaren, öster om det jämt- 
ländska silurområdet. Den kunde således ej föra någon kalk österut. 
Dock finnas här och var moräner öster om isdelaren, som innehålla en 
svag inblandning av kalksten till följd av en tidigare isrörelse. (Se HöG- 
BOM, 1920, S. 91, 97.) Särskilt förtjänar nämnas trakten omkring sjön 
Revsunden, t. ex. vid Gällö. Terrängen är här ganska starkt kuperad. 
Om man bortser från de högsta platåerna, finner man härstädes i såväl 
jordmånsbildningen som markvegetationen och i synnerhet i kärren spår 
av en ej obetydlig kalkverkan. Jordmånen företer sålunda sällan tydlig 
podsolering med utbildad blekjord och rostjord. I moränskärningar fin- 
ner man en och annan kalksten. Denna finnes tydligen i låg procent i 
moränernas djupare delar. Skogen är i Gällötrakten av merendels ut- 
märkt växtlig beskaffenhet långt över vad som i Norrland är vanligt. 


[19] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 123 


Marken är mycket lättföryngrad och torde beträffande produktionsför- 
måga kunna mäta sig med Bergslagens bättre marker. Anmärkningsvärt 
är, att kalkverkan ej är nog stark att påverka tallens stamform; just 
denna trakt utmärker sig för långa, raka, kvistrena, utomordentligt vackra 
tallstammar. Här samverka en starkt kuperad topografi med en ringa 
kalkinblandning i urbergsmoränerna att framkalla de gynnsammaste skogs- 
förhållanden, som på denna breddgrad kunna tänkas. Trakten framvisar 
också ypperliga exempel på hur sluttningar förmå förstärka verkan av 
en i ringa mängd i marken förekommande beståndsdel med hög kalk- 
verkan (jfr sid. 109). Detta framträder bäst vid jämförelse med åtskil- 
liga platåer inom Jämtlands silurområde, där kalkverkan på grund av 
urlakningen i marken (se ovan) ej är stor. Jfr HESSELMAN 1917 a, S. 399. 

Bördiga jordmåner med produktiva löv- och granskogar träffas här och 
var söder om de mellansvenska silurområdena. Ofta nog i dessa trak- 
ter saknas ordnad skogsskötsel och marken ligger som tämligen ovår- 
dad betesmark, varigenom kalkens inverkan på skogen ej är så lätt att 
skönja. I Skånes trakter med moränmärgel, bildad övervägande av krit- 
och silurformationens bergarter, förekomma som bekant bördiga bok- 
marker, Mellersta Sveriges urkalkstenar, som ej ha en utsträckning 
jämförlig med de nu beskrivna kalkstenarna och ej heller äga lika lös 
struktur, förefalla att blott utöva en ganska lokal inverkan på vegeta- 
tionen. 


Om de värmländska hyperitförekomsternas inverkan på 
skogsmarken. 


Hyperitens gynnsamma inverkan på vegetationen är känd sedan gam: 
malt (MYRIN, 1831, LARSSON 1868). TÖRNEBOHM framhåller den i sin 
beskrivning av berggrunden i mellersta Sveriges bergslag (TÖRNEBOHM 
1880). RINGIUS (1889) bedrev botaniska studier i hyperittrakterna, var- 
till jag nedan återkommer. Skogsmännen fingo tidigt sin uppmärksam- 
het riktad på hyperitbergen på grund av de högproduktiva granbestånd, 
som där finnas. Detta kom även till uttryck i LOVÉNS (1906) bekanta 
arbete, där han finner årliga medeltillväxten för granen och tallen på 
hyperitgrund vara resp. 8,52 och 3,73 kbm per har och år, medan den 
åa gnejsgrund anges till 5,47 och 2,70 kbm, allt under förutsättning att 
markens produktionsförmåga genom god vård utnyttjas. Ytterligare har 
uppmärksamheten på hyperitmarkerna riktats genom TIBERGS arbeten 
(1906, 1907, 1911). Denne ådagalade, att det väsentliga vid hyperitens 
inverkan var kalkhalten, vilket f. ö. framhållits av både geologer och 
botanister. 


124 O. TAMM [20] 


Skala 
1:1 500 000 


SUN 


"OSTMARK 


SERA | 
Y 
X 


+ 


[ 
+ 
x 


X 
+ 


1 
så 


Fig. 4. Karta över Värmland, utvisande dess hyperitförekomster. (I huvudsak efter 
A. E. Törnebohm: Geologisk översiktskarta över Värmlands län, 1876—1878. 
Karte iiber das Vorkommen des Hyperits in Värmland, (Nach A. E. Törnebohm). 


[20 OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 125 


Hyperiten är en svart, medelkor- 
nig bergart. Dess viktigaste be- 
ståndsdelar, vilka först beskrivits av 
TÖRNEBOHM (1877), äro kalkrik fält- 
spat (labrador), augit, hypersten, oli- 
vin, titanjärn, apatit m. fl. i små 
mängder förekommande mineral. Den 
skiljes från andra grönstenar genom 
att fältspaten är brunpigmenterad, 
varigenom hela bergarten får en 
mycket mörk färg, samtidigt som 
den medelgrova, kristallina, mass- 
formiga strukturen tillåter att med 
blotta ögat urskilja de olika mine- 
ralkornen. Kalken finnes till största 
delen i den ganska lättvittrande la- 
bradoren, som är det kvantitativt 
viktigaste mineralet, samt i den 
likaledes lättlösliga apatiten. Att O. Tamm foto. 
hyperiten är lättvittrande visas av Fig. 5. Kemiskt vittrad, därför smågropig 

dt På hyperithäll. Ränneberget, Ostmark 
att man ofta påträffar alldeles sön- Vrm. j : 


dervittrade hyperitstenar, delvis över- Chemisch verwitterter Hyperit-Fel- 
sen. Värmland. 


dragna med limonit och därför rost- 

färgade. Hällarna pläga framvisa en småknottrig yta, uppkommen ge- 
nom kemisk vittring, se fig. 5. . Mekaniskt sönderspränges hyperiten på 
grund av sin grova struktur lätt i marken. Däremot synas hyperitmas- 
siven kunna prestera ett stort motstånd mot den allmänna denudationen. 
De höja sig därför i form av bergåsar och platåer över den omgivande 
gnejsen, i vilken de varit inlagringar. MHyperitbergen äro därför också 
brantare än de mjukt formade gnejsåsarna. 

Vårt lands viktigaste hyperiter finnas inom en zon som sträcker sig 
från det nordvästra hörnet av Värmland ungefär mellan Ormhöjden, söder 
om Lekvattnet, och S. Finnskoga kyrka med en tämligen rätlinjig huvud- 
riktning tvärs över landskapet mot Kristinehamn (se fig. 4). Härefter fort 
sätter stråket i Västergötland över Mariestadstrakten, går in i Småland, 
passerar sydväst om Jönköping samt fortsätter i nästan rakt sydlig rikt- 
ning mot norra Skåne. I Värmland är hyperitzonen fyra till två mil 
bred, men blir längre söderut i allmänhet smalare. Inom zonen bildar 
hyperiten spridda bergåsar, platåer och kullar av alla dimensioner. De 
större hyperitplatåerna kunna vara 4—6 kvkm stora. 

I Värmland har jag besökt flera hyperitförekomster i Ölmetrakten, 


126 O. TAMM [22] 


vidare gjort detaljstudier och rekognosceringar på ett tiotal hyperitberg 
omkring Deje, Mölnbacka och Nyed, slutligen har jag besökt flera hyperit- 
berg i Östmark, däribland det för sin rika flora berömda Ränneberget samt 
Ormhöjden i Lekvattnet. Som redan av flera författare framhållits, bilda 
de större hyperitförekomsterna i norra Värmland storslagna berg, ofta 
med branta sluttningar. Ju längre söderut man kommer, desto lägre 
och mera platåartade bli bergen och nere vid Vänern höja sig hyperit- 
massorna blott obetydligt över omgivningarna. En annan olikhet är 
att i norra Värmland moräntäcket utom på de allra högsta terrängerna 
är ganska mäktigt, medan det t. ex. i Mölnbackatrakten och längre 
söderut är särdeles tunnt. Ännu sydligare tillkommer att de lösa jord- 
lagren på de uppstickande bergen intensivt bearbetats av havets eller 
Vänerns vågor vid den tidpunkt, då landet låg lägre än nu. Marina 
gränsen ligger i hyperittrakterna vid omkring 180 m:s höjd över havet. 
Under densamma finner man stundom hyperitkullarna delvis täckta av 
tunnt, svallat grus. Då isrörelsen i Värmland i stort sett gått från norr 
till söder, finner man de på hyperitmaterial rikaste jordarterna på och 
invid de sydliga delarna av hyperitbergen. — Alla de anförda geolo- 
giska dragen äro, som i det följande skall visas, av stor betydelse för 
jordmånen och vegetationen i hyperitstråket. i 

RINGIUS, som år 1887 besökte flera värmländska hyperitberg, gör om 
dem följande allmänna uttalanden: »De värmländska hyperitbergen an- 
vändas till betesmarker, och då dessa försämras, svedjas (bråtas) de i 
smärre bitar.» — -— »Gräver man igenom det tunna, magra myllagret, 
påträffas fin vit eller röd sand. Att denna jordmån icke är i stånd att 
alstra någon yppigare vegetation, är tämligen klart, då denna senare 
esomoftast, som nämnt, utsättes för yxan och elden. Några homogena 
växtsamhällen av gran, tall eller björk påträffas därför icke, endast i 
allmänhet yngre blandskog med tall, björk och gran samt mera sällan 
gråal i ojämn blandning.> 3 

Den typiska hyperitvegetationen, visande ett betydande antal lund- 
växter framkommer enligt RINGIUS egentligen i sluttningar, där »fet växt- 
mylla finnes». Här kan man träffa en art lundbacksvegetation, ävensom 
en gråalsformation. RINGIUS fortsätter i ett annat sammanhang: »Ve- 
getationen på hyperiten är visserligen kraftigare än på gnejsområdena, 
men den vackra och rikliga vegetation, som man trott sig finna på de 
värmländska hyperitområdena åtföljer icke hyperiten i allmänhet, utan 
endast de högre och brantare hyperitbergen. Den karakteriserar likväl 
icke formationerna på dessa hyperitberg, utan inskränker sig till en och 
annan ståndort på deras brantare sluttningar.» 

Som man ser, hade RINGIUS blicken öppen för samspelet mellan topo- 


[23] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN =<:127 


grafien och berggrunden vid dess inverkan på jordmånen och vegeta- 
tionen. Måhända överskattade han t. o. m. något topografiens betydelse 
för hyperitverkans framträdande, såsom nedan skall belysas. — Att hype- 
ritmarkerna varit utsatta för eld bekräftas av den mycket vanliga före- 
komsten av kolfragment i de ytliga jordlagren. Se även MYRIN (I. c.), 
som omtalar hurusom hyperitberg i norra Värmland av finnar användes 
till svedjebruk. ; 

De flesta hyperitberg, som av RINGIUS omtalats ha även av mig be- 
sökts. Delvis har jag kunnat verifiera hans iakttagelser, såsom nedan 
skall visas. Såvitt jag kan döma, kan man urskilja tre stadier av hy- 
peritens inverkan på jordmånen och mot dessa synas även svara ganska 
karaktäristiska vegetationstyper. 

Det första stadiet kännetecknas av att en tydlig podsolering föreligger. 
Blekjorden plägar dock ej vara så mäktig som på normal gnejsmorän 
i trakten och förefaller ej heller så utpräglad. Den är gråaktig och tyc- 
kes innehålla något mullbeståndsdelar. Ej heller rostjorden är skarpt 
utpräglad utan ljust gulbrun. Då marken, som ofta är fallet, är bevuxen 
med granskog, är denna av örtrik typ särskilt utmärkt av Övxalis aceto- 
sella och Viola riviniana, men även av de något förnöjsammare Ma- 
Jjanthemum bifolium och Luszula pilosa. Blåbärsris finnes ganska rikligt 
och Hylocomim proliferum och H. parietinum härska bland mossorna. 
Anemone hepatica saknas nästan, Hylocomium triquetrum förekommer blott 
i ringa mängd. Humuslagret består av en mycket gynnsam råhumus, 
som nedåt är utpräglat mullartad. Angående humusbildningen på hy- 
peritmarkerna se även HESSELMAN, 1917 a och b. Granarna förete ett 
starkt växtligt utseende med sprickfri bark. I luckor uppstår genast en 
nitratvegetation, framför allt av hallonbuskar. På unga hyggen träffas 
en utomordentligt yppig nitratvegetation av FEpilobium angustifolium, 
Aallon m. f., vilken är ganska hinderlig vid föryngringen och nödvändig- 
gör plantering med ganska stora granplantor, om en kultur skall lyckas. 

Den beskrivna granskogstypen förekommer på lokaler, där marken 
innehåller en måttlig hyperitinblandning, t. ex. 10 procent, eller på nord- 
ändar av hyperitberg, där således markens underlag är hyperit, men 
moränen på grund av isrörelsens riktning nästan enbart består av gnejs. 
Ej sällan finner man i hyperittrakterna fläckar, särskilt i sluttningar, där 
den beskrivna Oxrafls-rika granskogstypen råder, trots att intet hyperit- 
berg finnes i närmaste närhet. I omgivningarna strax intill på plan mark 
kan skogen vara moss- och -risrik av helt vanlig beskaffenhet. En under- 
sökning visar då ofta, att moränen såväl i den ena som den andra skogstypen 
innehåller hyperit, men denna förmår tydligen göra sig så mycket starkare 
gällande i sluttningar (jfr ovan sid. 109). I norra Värmland är den be- 


TAMM 


(5)! 


& 
«MA 


Hol f 


VI EAA 


MÅ 4 fa 5 
, FRAS TA é 
TORSO TA RO NAD 


a RR RR RE 


Lå 


Tamm foto. 


O. 


gsförsöksanstaltens saml. 


Sko 


tillhör 


Örtrik 


I 


Värmland. 


ärmland. 


Vallserudshöjden, Nyed 


hyperitberg. 
chtenwald auf Hyperitboden, V 


å 


"i 


granskog 
Sräuterreicher F 


6. 


Fig. 


[25] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 129 


skrivna jordmånstypen vanlig även i ganska starka hyperitbergsluttningar. 
Även där hyperit ej finnes, kan en ÖOxaflisrik granskogstyp förekomma 
särskilt å topografiskt gynnsamma lokaler. Fullt samma frodighet som 
på hyperitmark synes dock skogen ej här nå. 

Det andra stadiet av hyperitens inverkan på jordmånen kännetecknas 
av en typisk brunjordsprofil. Vid upptagning av ett större antal pro- 
filer på en yta, visa sig dock i regel en mindre del av dem vara podsol- 
profiler av ett utseende liknande de ovan beskrivna. Övergångar mellan 
brunjord med börjande blekjordsbildning finnas även (jfr sid. 107) men 
äro ej särdeles vanliga. Humusen är en typisk mull av tre till sex cm 
mäktighet, även där profilen visar podsolering. Markvegetationen är 
örtrikare och jämte de växter, som ovan nämnts, kännetecknas den av 
ganska riklig förekomst av blåsippor, Hylocomium triquetrum och Åstro- 
phyllum-arter. Granarna äro mycket växtliga, dock är det svårt att utan ett 
omfattande material av tillväxtundersökningar konstatera om tillväxten 
är ännu större än på den förut beskrivna, podsolerade marktypen. Sna- 
rast ter det sig som om granen visade ungefär samma växt å de båda 
typerna. Några skillnader i markvegetationen på de fläckar, som förete 
podsolering jämfört med brunjordsytorna, har jag ej lyckats upptäcka. 


Tab. 1. Kemisk undersökning av en brunjordsprofil å hyperitmorän, Torsberget, 


Mölnbacka, Vrm. — Chemische Untersuchung eines Braunerdeprofils auf Hyperit-moräne, 
Värmland. 
Brunjord, närmast Brunjord, 50 cm:s 
under mullagret. djup. 
Braunerde, unter der Braunerde, bei 50 cm 
Mullschicht. Tiefe. 
Finmåterial Analys nir 170. Amnalys DrI7I. 
Feinerde 85 x 90 2 
H;O FREE SR FR at nd ret ANNO DÅ 5,60 24 
IIS ooo tes rann BR 3,59 >? 
TUR) IRENE PER Ar sa nr ln 46,22 » ANAR 
TIC5G NAR ANN 0,99 >» 0,95 >» 
AVSLOG ALENA 16,26 > 17,91 >» 
Sikatiskt "Hej Og.s..s.... 10,60 » 11,06 >» 
Limonitiskt HesOR dar såra 250400 IANA > 
MgO bråte jaslelelerets BLS ort ec pjaeee 6,62 » Mas 
(CEO) ss TRA IANEE 6,16 » 6,28 >» 
KJS NOMSER BEA NEA: SR er sp 2,07. > 2,13 » 
ISS (OAS ANER ER SSE BE AA 0,46 » 0,23 » 
I NYTOR AN rdvetela lata da a fä SAT äre ä bi oetar REN O,25 » (O)SFIT R 
S:a 99,82 2 99,59 20 


Anm. Analysmetoder, se TAMM 1920. Halten av tvåvärdigt järn kan ej bestämmas i 
jordprov. Större delen av detta järn oxideras antagligen vid bestämningen av glödningsför- 
lusten, varför analyssumman i ett järnrikt jordprov dock bör bli 100. Den höga humus- 
halten orsakar dock lätt mindre analysfel. Vattenbestämningen, som fås genom subtraktion 
av humushalten från glödförlusten blir mycket osäker. 


130 O. TAMM [26] 


En markprofil från en mark av dylik typ, en starkt örtrik granskog å Tors- 
bergets högsta platå invid Mölnbacka har analyserats närmare. Profilen val- 
des å en punkt, där moränen vid stenräkning visade sig ovanligt rik på hy- 
perit; nästan alla stenar bestodo av denna bergart. Analyserna (tab. 1) 
komma på så sätt att illustrera dels en särdeles hyperitrik moräns kemiska 
sammansättning, dels en brunjordsprofi. 

Den undersökta hyperitmarken äger en kemisk sammansättning, som om 
man bortser från humus- och limonithalten, är ganska nära överensstämmande 
med den friska hyperitens egen sammansättning. Jag har visserligen i littera- 
turen ej kunnat finna någon analys av verklig hyperit från Värmland, men 
med ledning av analyser av sådana grönstenar, som mineralogiskt stå hype- 
riten nära, är man berättigad till denna slutsats. Anmärkningsvärda äro de 
betydande mängderna utflockad humus, såväl som limonitiskt järn, dels i yt- 
lagret, dels ännu på 50 cm:s djup. Detta är utan tvivel karakteristiskt för 
brunjorden såsom jordmånstyp och stämmer fullständigt överens med de av 
RAMANN, brunjordens upptäckare (se RAMANN 1918) angivna kriterierna för 
densamma. På grund av markens ringa djup; hällen vidtog redan på 50 
cm:s djup, kanske dock jordmånen ej kan antagas vara fullt normal. Ana- 
lyserna visa slutligen att marken är långt rikare på kalk och magnesia men 
fattigare på kali och natron än granit-gnejsmarker. (Angående sådana mar- 
kers sammansättning, se TAMM 1920). Då kalken dessutom befinner sig i 
mer lättlösliga mineral (labrador) och strukturen är gynnsam, är det tydligt, 
att hyperiten kan utöva en mångdubbel kalkverkan på vegetationen, jämfört 
med granit och gnejs. 

Den örtrika granskogen med mull och brunjord finner man ofta å hy- 
peritplatåerna i mellersta Värmland, särskilt i deras sydliga delar, där 
moränen är rik på hyperit, samt i hyperitbergens sluttningar och nedan- 
för hyperitberg. Övergångar från den först beskrivna jordmånstypen 
till den av starkare hyperitverkan kännetecknade jordmånen finnas. I 
norra Värmland tyckes den av mull kännetecknade brunjorden vara mindre 
vanlig och den tydligt podsolerade marken synes förhärska å hyperit- 
markerna. 

Den tredje och högsta graden av hyperitens inverkan på jordmånen 
finner man i starka sluttningar på hyperitgrund, helst i branter med ned- 
rasad vittringsjord. Jordmånen är här brunjord med särdeles djup (20 
—30 cm) lucker, svart mull, lik den bästa trädgårdsjord. Detta mull- 
lager skiljer den väl från föregående typ. På en dylik drivande jord- 
mån förekommer vanligen blandskog och snår av lövträd, gran och en 
mängd buskar. Bland lövträden förekomma ask, i enstaka fall som be- 
ståndsbildare, lind, alm, gråal, hägg, rönn, björk, sälg. De ädla lövträ- 
den spela i allmänhet ej kvantitativt stor roll. Bland buskarna märkas 
hassel, KRibes rubrum, Lonicera xylosteum, Rhamnus frangula, Daphne 
mezereum, Rubus ideus m. fl. Örtvegetationen plägar vara synnerligen 
frodig, ofta manshög, och består av Epilobium angustifolium, Stachys 


DD 


silvatica, Urtica dioica, Polystichum filix mas, P. spinulosum, ÅAciea 


[27] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN IeNI 


Neg. tillhör Skogsförsöksanstaltens saml. O. Tamm foto. 


Fig. 7. Sluttning å hyperitberg, Jordmånen brunjord med mäktig mull. Starkaste 
hyperitverkan. Tjärnberget, Mölnbacka, Värmland. 
Steiler Abbang eines Hyperitberges. Braunerde mit tiefem Mull. Värmland. 


[32 O. TAMM [28] 


spicata m. fl. samt i lägre fältskiktet Anemone hepatica, Paris quadri- 
folia, Viola-arter m. fl. 

Den starkt mullrika brunjorden, som är så vanlig i branterna å mel- 
lersta Värmlands hyperitberg, har jag ej iakttagit i Östmark. De lokaler, 
som jag uppsökte på Rännebergets ofta branta sluttning, kläddes av ung 
gråalskog med en örtrik markvegetation med bl. a. Anemone hepatica, 
Oxalis acetosella, Rubus ideus, Actea spicata, Polystichum filix mas, Po- 
lystichum spinulosum, Viola riviniana. De ägde ofta tydliga podsolpro- 
filer, ibland övergående i brunjord. Humusformen var en tunn mull eller 
en mullartad råhumus. Antagligen hade gråalvegetationen och en del 
av örterna inkommit i och med den förutvarande granskogens avverk- 
ning; gamla multnade granstubbar funnos ännu. Då emellertid såväl 
RINGIUS (l. c.) som SKÅRMAN (1912) i Östmark funnit Stachys silvatica 
som blott plägar förekomma i djup och fet mull, är det sannolikt att 
även här enstaka lokaler med brunjord och mäktig mull finnas. 

Det torde av ovanstående framgå, att det i nordliga Värmland före- 
ligger en betydligt större benägenhet för uppkomst av podsoljordmån 
än i södra och mellersta Värmland. I nordliga delen av landskapet be- 
höves i allmänhet en starkare hyperitverkan för att brunjord skall upp- 
komma och den mest bördiga formen av densamma är sällsynt. Detta 
är en parallell till förhållandena i stort sett inom vårt land, se (HESSEL- 
MAN, 1917 a). I landets nordliga delar råder podsolen, även på bergar- 
ter med stark kalkverkan; vi ha här ett genuint podsolklimat, medan i 
södra Sverige brunjorden ofta förekommer även på berggrund av myc- 
ket medelmåttig beskaffenhet (se sid. 153). Inom Värmland kan man 
alltså skönja klimatets olika inverkan på jordmånsbildningens förlopp. 

Det är tydligt, att beträffande vegetationen i sluttningar med star- 
kaste hyperitverkan, stämma mina och RINGI iakttagelser väl överens. 
Däremot finner man ej hos R. uppgifter om granskogar med hyperit- 
påverkad vegetation. Skillnaden mellan våra iakttagelser beror säkert 
på att jag hade förlagt en stor del av mina studier till marker, som 
under en betydande tid varit underkastade rationell skogsskötsel. Särskilt 
hade jag tillfälle att undersöka flera berg, som ägas av A.-B. Mölnbacka 
Trysil, vars intensiva och framgångsrika skogsvård är känd. De hy- 
peritberg i södra och mellersta Värmland, som befinna sig i böndernas 
ägo förete i regel ej spår efter ordnad skogsskötsel och pläga ofta an- 
vändas till betesmarker. De äro än i dag i ungefär samma skick som 
RINGIUS beskriver dem, och hade jag endast kommit att undersöka så- 
dana hyperitmarker, hade jag sannolikt instämt i hans omdöme, att hy- 
peritverkan på vegetationen huvudsakligen yttrar sig i sluttningar och 
knappast märks å platåerna. 


[29] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 133 


Neg. tillhör Skogsförsöksanstaltens saml. O. Tamm foto. 
Fig. 8. Betesmark av dålig beskaffenhet å hyperitberg. Valserudshöjden, Nyed, 
Värmland. 


Schlechtes Weideland auf Hyperitboden. Värmland. 


134 O. TAMM [30] 


På de platåer, som användas till betesmarker företer vegetationen ett 
mycket varierande utseende. Stundom finnas moss- och risrika, utgle- 
sade, olikåldriga granskogar, stundom å fuktigare ställen gråaldungar, å 
torrare platser björkdungar, ensnår och till och med moss- och risrika 
tallbestånd. Tallarna pläga då ha en, vidgrenig kronform, antagligen en 
följd av hyperitens kalkverkan. Flera sådana tallbestånd har jag exem- 
pelvis iakttagit å hyperitberg i Ölmetrakten. 

Markvegetationen å betesmarker på hyperitbergen är oftast av syn- 
nerligen trivial beskaffenhet. Endast i svackor och sluttningar samt i 
enstaka dungar av gran, björk eller gråal uppträder en kalkpåverkad ört- 
vegetation. I de utglesade bestånden härska däremot blåbärsris, lingon- 
ris, Ådira fexuosa, Pieris aquilina, stundom ljung. Risen äro övervä- 
gande, dock finner man, att åtskilliga små (avbetade) örter och gräsarter 
finnas i bottenskiktet mellan risindividen. Humusen är en råhumus, dock 
av ett gynnsamt slag och nedåt mullartad. Markprofilen är brunjord 
med här och där fläckar av podsol. På hyperitbergens nordliga ändar 
plägar podsolprofilen dominera liksom å de ovan beskrivna granskogs- 
markerna. j 

Det är alldeles påtagligt, som RINGIUS framhållit, att vegetationen på 
dessa platåer, överlämnad åt sig själv, mestadels skulle övergå till ren 
granskog. Med ledning av de granbestånd som uppkommit på natur- 
ligt sätt eller av skogsvårdare uppdragits, och som ovan beskrivits, har 
man rätt att sluta, att åtminstone i mellersta och södra Värmland dessa 
granskogar skulle småningom bli örtrika. Detta är en följd av hyperitens 
indirekta men kraftiga inverkan på humusbildningen och skiljer den tyd- 
ligt från gnejsen, å vilken under liknande förhållanden endast ris- och 
mossrika växtsamhällen skulle uppkomma. Granskogen blir härigenom 
på hyperiten en på jordmånsbildningen särdeles fördelaktigt verkande 
(brunjordsbildande) vegetationstyp, medan den på gnejs eller granitgrund i 
vårt land plägar verka starkt podsolerande (ris- och mossrik granskog). 
Den örtrika och den ris- och mossrika granskogen har nämligen ett myc- 
ket olikartat inflytande på jordmånsbildningen. 

Om det är säkert, att utvecklingen på hyperitbergen i allmänhet går 
mot en örtrik granskog är det också tillåtet att dra den slutsatsen, att 
förr, innan människan började rödja och svedja för att åstadkomma bete, 
örtrika granskogar eller andra örtrika skogssamhällen funnits å markerna 
i fråga. Denna slutsats stödes kraftigt av att jordmånen merendels är 
brunjord, som måste ha uppkommit i ett dylikt växtsamhälle. 

De hyperitplatåer, som användas till betesmarker — jag har mest stu- 
derat sådana å Vallserudshöjden, äro ej som sådana betraktade av vidare 
förstklassig beskaffenhet. Mig syntes de avgjort sämre än de hag- 


tt OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 135 


Neg. tillhör skogsförsöksanstaltens saml. O. Tamm foto. 


Fig. 9. Tät, växtlig granskog på mycket tunn mark å hyperit. I förgrunden synes den 
fasta berghällen. Torsberget, Mölnbacka, Värmland. 
Dichter, gutwiichsiger' Fichtenwald auf sehr diinnem Hyperitboden. Värmland. 


136 O. TAMM [32] 


marker på granit- och gnejsgrund, som man är van att se i mellersta 
Sverige. Det slog mig sålunda från allra första stund att hyperitbergen 
i stort sett fördelade sig mellan förstklassiga granskogar med örtrik mark- 
vegetation och klena betesmarker, rika på bärris och mossor. Eljest plä- 
gar man vänta att de högklassiga granmarkerna vid omvandling till 
betesmarker skola ge bördiga hagmarker, som med någon skötsel kunna 
ge markägaren ersättning för att de ej ge någon avsevärdare virkespro- 
duktion. Så är t. ex. fallet med vissa delar av Omberg, vilka befinna 
sig i enskild ägo och som framvisa mycket bördiga hagmarkstyper, där 
ett ganska uthålligt betesbruk med fördel kan bedrivas. 

De omtalade egenskaperna hos hyperitplatåerna, särskilt de i södra 
och mellersta Värmland, äro egendomliga och praktiskt betydelsefulla 
ur både skogs- och jordbrukssynpunkt. Det är alldeles tydligt att dessa 
marker avgjort mer lämpa sig för skogsbruk än till hagmarksskötsel. 
Orsakerna till detta skall här närmare diskuteras. 

Moräntäcket i södra och mellersta Värmland är i likhet med motsva- 
rande avlagring i åtskilliga andra trakter tämligen nära norrut från det 
mellansvenska ändmoränstråket föga mäktigt. Grundast är det natur- 
ligtvis på de uppstickande bergen. I Mölnbacka—Molkomtrakten finnes 
ett tunnt moräntäcke på bergen, vilket ofta icke visar några tecken 
till vattenbearbetning. Moränerna äro nämligen stenfattiga och rika på 
finmaterial. Moränkaraktären framvisas dock tydligt av de stenar av 
olika slag, hyperit, gnejs och dalasandsten som finnas inblandade utan 
att kvantitativt spela någon stor roll. 

Då hyperitbergen städse förete en småkuperad yta, är det alltid talrika 
hällar, som sticka upp i dagen. I svackor blir moräntäcket något mäk- 
tigare, men eljest torde ett djup av 40—50 cm vara normalt. Denna 
hyperitbergens småkuperade yta är säkerligen av väsentlig betydelse för 
vegetationen. Härigenom begränsas lokala vattensamlingar och försump- 
ningar till kittelformade svackor å platåerna och befordras ett gott drainage, 
vars betydelse klarast framstår vid jämförelse med vattenförhållandena å 
vissa plana kalkhällsmarker, där just den dåliga vattenavledningen är det 
förnämsta hindret för skogen (jfr sid. 122). 

På gnejsbergen i samma trakt företer skogens utseende ungefär föl- 
jande utseende. På sluttningarna växa oftast blandskogar av tall och 
gran av växtlig typ, i bästa fall med Oxalis acetosella i markvegeta- 
tionen. Platåerna äro bevuxna med en ganska ren tallskog, där moräner 
är djupare, med blåbärsris och mossor, där den är tunnare med övervä- 
gande lingonris och ljung samt mossor och lavar. Tallarna synas vara 
mycket känsliga för moräntäckets mäktighet; på de tunnare partierna äro 
de låga och trögvuxna. Där hällen går i dagen, finnes en lavrik tallhed 


II. 


[93] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN ST 


Neg. ' Tillhör Skogsförsöksanstaltens saml. Oo 


. Tamm foto. 
Bigsrro.  Örtrik, växtlig granskog på mycket grund mark å hyperit. Karaktäristiska 
hyperitklippor i bakgrunden. Torsberget, Mölnbacka, Värmland. 


Kräuterreicher Fichtenwald auf diinnem Hyperitboden. . Hyperitfelsen im Hinter- 
grund. Värmland. 


Medadel. från Statens Skogsförsöksanstalt, Häft. 18. 


138 EA O. TAMM [34] 


av impedimentartad karaktär, som vanligt är å hällmarker på urbergs- 
grund. Hela jordmånen på platåerna är uppenbarligen för torr för granen, 
som annars med sitt ytliga rotsystem skulle vara mera lämpad att växa 
å dessa tunna marker. Det är uppenbart, att skogens tillstånd står i 
det intimaste beroende av jordartstäckets mäktighet. 

En undersökning av sådana hyperitberg, där rationell skogsskötsel 
råder, visar genast att förhållandena här ställa sig helt annorlunda. I många 
fall lägger man ej märke till, att marken fläckvis består av häll. Denna 
är nämligen klädd med ett omkring 10 cm tjockt mullager i vilket blå- 
sippor och andra örter växa. På denna grunda mark kunna granarna 
uppnå mycket betydande tillväxt. (Se fig. 9, 10 och pl. 2.) De bli emellertid 
som äldre föga stormfasta och talrika vindfällen ge möjlighet att iakttaga 
hurusom granens flacka rotsystem står så gott som direkt på den småknott- 
riga hyperithällen. Vid observation i fält är det svårt att se någon ned- 
gång i granarnas tillväxt å de grundaste ställena jämfört med de djupare. 

Dylika granskogar på mycket grund mark har jag iakttagit framförallt 
på Torsberget vid Mölnbacka och Vallserudshöjden i Nyed och dess- 
utom på ett flertal andra hyperitberg. Av särskilt intresse var ett berg 
söder om Syrsjön, cirka fem km norr om Forshaga, tillhörande A.B. 
Mölnbacka-Trysil, som jag besökte i sällskap med statsgeologen Fil. Dr. 
R. SANDEGREN, som f. n. sysslar med geologiska kartläggningar i denna 
trakt. Efter en preliminär undersökning av marken i ett tätt och växtligt 
granbestånd på bergets platå kom han till den slutsatsen att marken vid 
geologisk kartläggning snarast borde betecknas som hällmark och ej 
moränmark. Likaledes har jag i Ölmetrakten iakttagit starkt växtliga 
granbestånd på hyperitgrund med en markvegetation av Oxalis acetosella, 
Åstrophyllum-arter m.fl. för hyperitmarkerna typiska växter, där det ingen- 
städes var möjligt att få fram någon markprofil, utan under humusen 
påträffades ett tunnt lager med småsten ovan hällen, de sista resterna 
av ett moräntäcke, som starkt bearbetats av vågor. Även i Östmark, 
på Rännebergets topp och å Ormhöjden i Lekvattnet har jag iakttagit 
mycket växtliga granar å mycket tunn mark (ett par dm) och det på 
nivåer av 400—3500 m ö. h. Samtidigt företedde granbestånd å 5 dm 
mäktig morän å en 300 m ö. h. belägen gnejsplatå i samma trakt ett 
utseende, erinrande om övre Norrlands sämre granskogar. 

En jämförelse mellan sådana hyperitplatåer, som ej underkastats ordnad 
skogsvård och normala gnejsberg framvisar vissa likheter. En moss- 
och risrik markvegetation och ett rähumuslager förekommer sålunda på 
bägge. Det är tydligt, att genom skogsskötseln skärpes skillnaden mellan 
skogen å hyperitmarker och gnejsmarker i hög grad, genom vanvård 
(ur skoglig synpunkt) utjämnas densamma. Eller med andra ord: Blott 


[35] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 139 


genom en god skötsel tillvaratages de grunda hyperitmarkernas mycket 
stora alstringskraft; genom vanvård försvinner samma markers stora för- 
steg framför gnejsmarkerna, utan att någon ersättning i form av goda 
betesmarker erhålles. Dessa bli tvärtom dåliga. 

Det är tydligt, att en örtrik granskog å en hyperitplatå lätt kan för- 
vandlas i en sämre beteshage eller eventuellt en medelmåttig tallmark. 
För att belysa hur detta kan tillgå, har jag sökt studera vegetations- 
utvecklingen å hyggen å lämpliga hyperitmarker, dels sådana som varit 
underkastade systematisk skötsel, dels sådana som blivit vanvårdade och 
utsatta för en mer eller mindre intensiv betning. Särskilt Vallseruds- 
höjden ger prov på alla möjliga exempel, då olika skift av berget ägas 
av ett stort antal olika ägare, som efter vad man kan iakttaga behandla 
skogen var på sitt sätt från och med en utomordentligt god vård till : 
knappast någon alls. 

På ett några få år gammalt granskogshygge å en hyperitmark finnes 
i allmänhet en synnerligen yppig vegetation av nitratväxter såsom KRubus 
ideus, Epilobium angustifolium, stundom Urtica dioica m. fl. Inom kort 
uppväxa plantor av lövträd, såsom björk och gråal. I norra Värmland 
ser man sålunda på hyperitmarker verkliga gråalskogar. I allmänhet 
dominerar björken utom å fuktiga lägen. För att få upp granskog på 
ett dylikt hygge måste plantering med fyraåriga plantor samt rensning 
av lövskogsvegetationen företagas. Om sådana åtgärder ej vidtagas, 
uppstår en lövskog. Vanligen försiggår emellertid en kraftig betning på 
de hyperitmarkshyggen, där ej intensiv skogsvård förekommer. Betningen 
är efter vad jag observerat på Vallserudshöjden i stånd att hindra de 
uppväxande lövträden att bilda ett slutet bestånd. Det uppkommer i 
stället en luckig skog eller en hagmark, i vilken enstaka björkar, granar, 
tallar, enbuskar o. s. v. uppspira. 

I detta luckbestånd infinna sig ris, spridda gräs och örter, mossor och 
till och med lavar. Marken förefaller att undergå en uttorkningsprocess; 
den saftiga hyggesvegationen efterträdes av en allt mera xerofil flora. 
Marken förhåller sig sålunda olikartat jämfört med de flesta bättre gran- 
marker i mellersta Sverige, vilka under liknande förhållanden övergå till 
gynnsamma hagmarkstyper med en fin gräs- och örtvegetation, som är 
lämplig för betesmark. Att märka är dock att sådana aldrig pläga uppstå 
på grunda platåmarker. 

För att söka förstå på vad sätt en och samma mark kan ge upphov 
till vegetation av så olikartad karaktär: En örtrik granskog och ett myc- 
ket mindervärdigt bete, är det nödvändigt att granska förutsättningarna 
för den örtrika granskogens existens å dylika grunda marker. I gran- 
skogen bildas under direkt inflytande av hyperitens kalkhaltiga förvitt- 


140 O. TAMM [36] 


ringsprodukter, som i hög grad förmå stimulera markens mikroorganismer, 
en typisk mull. Denna kännetecknas av en hög halt kolloidala, ut- 
flockade humusämnen; dylika ha även såsom ovan nämnts, i ganska 
riklig mängd impregnerat mineraljordens översta skikt. Dylika humus- 
ämnen äga förmågan att upptaga vatten och därvid svälla upp. Något 
skadligt överflöd av vatten uppkopas dock härigenom ej i marken, ty 
dennas gynnsamma struktur (klumpstruktur) föranleder ett eventuellt vat- 
tenöverskott att avrinna, samtidigt som en avsevärd mängd fuktighet 
magasineras och är i stånd att motverka markens uttorkning. Fenomenet 
liknar förhållandena på en väl gödslad och bearbetad åker, där jordens 
struktur och halt av gynnsam humus utgör ett skydd mot stark uttorkning 
under torra år medan strukturen skyddar mot för stark väta under regnrika år. 
I granskogen på den grunda hyperitmarken spelar sålunda humusen (såväl 
själva mullen som den avsevärda humusinblandningen i brunjordskiktet 
säkert en betydande roll i skogens vattenhushållning, och detta torde 
vara ett nödvändigt villkor för skogens gynnsamma växt och utveckling. 
På en djup moränmark kan man antaga att denna roll till en betydande 
del övertagits av själva mineraljorden, varför här humuslagret ej är fullt 
så nödvändigt för bevarande av markens fuktighetsgrad. 

I en normal råhumusmark äro de organiska ämnen, som utgöra själva 
råhumustäcket av en delvis annan natur än de, som finnas i mullen. I 
råhumusen dominera halvdestruerade växtrester, och blott en mindre 
del utgöras av de strukturlösa, kolloida utflockningsprodukterna med deras 
förmåga att svälla och kvarhålla vatten. Anledningen till detta är, såsom 
har påpekats av bl. a. G. WIEGNER (1918), att humusämnena i en podsol 
(d. v. s. under inflytande av en råhumusbildande vegetation) gå över i 
lösligt tillstånd (soltillstånd) och uttvättas ur markens övre lager i stället 
för att anrikas. Med andra ord, om podsolering börjar på en brun- 
jordsmark, d. v. s. om vegetationen övergår från att ha varit örtrik till 
ris- och mossrik, börja de hopade humuskolloiderna i markens översta 
skikt att lösas och genom uttvättning försvinna. Markens övre lager får 
säkerligen härigenom en betydligt reducerad förmåga att kvarhålla vatten 
under torra perioder, och utgöres underlaget ej av en djup och vatten- 
kvarhållande avlagring, torde lätt en uttorkning av marken uppstå, all- 
deles som på en mager, sandig åker, som ej blivit väl gödslad. 

Orsaken till att de örtrika granskogarna på hyperitbergen ej som å 
andra bättre marker kunna övergå till goda hagmarkstyper tänker jag 
mig då på följande sätt. När granskogen avverkats uppstår först en 
yppig nitratvegetation. Om genom intensiv betning all tillförsel av ma- 
terial till en fortsatt humusbildning, d. v. s. blad, kvistar och andra 
rester av hyggesfloran och de uppspirande lövbuskarna borttages, måste 


(Br OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 141 


markens humushalt hastigt minskas. Det försiggår nämligen en mycket 
livlig förmultning under inflytande av rikligt ljus och en synnerligen 
aktiv mikroorganismflora. Antagligen minskas humusmängden ej blott 
i själva mullen utan även i brunjordslagrets översta del. Härvid försva- 
gas även de övre markskiktens förmåga att kvarhålla vatten och då 
marken är tunn, inträder omedelbart en uttorkningsprocess. Mot denna 
är Öört- och gräsvegetationen mindre motståndskraftig och risen jämte 
en del mossor bli snart härskande. Härefter sker ingen nämnvärd för- 
lust av råvara till humusbildningen genom betning, men i stället för mull 
bildas nu under inflytande av risvegetationen en råhumus: marken har 
nu kommit i det stadium av börjande podsolering, som ovan beskri- 
vits. Ett avbrännande av marken påskyndar naturligtvis än mera denna 
utvecklingsgång genom att ännu hastigare förminska humusmängden i 
marken. 

Det är sålunda ur markbiologisk synpunkt lätt att förstå, hurusom 
den behandling från människans sida, som hyperitplatåerna varit utsatta 
för, måste ha lett till det resultat, som man nu så ofta ser. Redan före 
människans ingripande kunna skogseldar temporärt ha framkallat snarlika 
vegetationsförändringar. Ur skoglig synpunkt måste företeelsen betecknas 
som skadlig. Lyckligtvis är denna vanligen lätt att reparera. Man ser huru- 
som starkt växtlig unggran här och där förmår taga sig upp på de van- 
vårdade markerna. Tydligen behöver granen blott en liten fuktig skreva 
för att komma upp, sedan den väl kommit dit (se fig. 11). Under granen 
samlas snart förna av barr och mossa, som humifieras och i sin tur kan 
kvarhålla fuktighet och befordra ytterligare humusproduktion. En plan- 
tering av gran länkar därför fort nog in markens utveckling på rätt spår. 
Om detta vittna nu talrika utomordentligt vackra granbestånd å berg, 
som vid tiden för RINGII besök ej synas ha ägt större, sammanhängande 
skogar.. . 

Sannolikt är det de ovan beskrivna växlingarna mellan mullbildande 
och råhumusbildande vegetationstyper, som på hyperitmarkerna framkallat 
de å sid. 129 nämnda växlingarna mellan brunjords- och podsolprofier. 
Troligen har podsolering börjat i fläckar med moss- och risrik vegeta- 
tion, som uppstått efter huggning eller brand (efter nitratvegetationen). 
Vid en följande upprepning av saken har just denna fläck varit så 
att säga disponerad för samma utvecklingsförlopp och podsoleringen har 
därigenom tilltagit. Endast på så sätt är det i min tanke möjligt att 
förstå, att den rådande brunjordsprofilen här och där övergår i fullt ut- 
bildad podsol, medan man ej så ofta får se ytor med verkligt svag, 
börjande podsolering. 


142 O. TAMM [38] 


Jämförelse mellan marken i ett örtrikt granbestånd och ett ris= och 
mossrikt tallbestånd, bägge på hyperitgrund med brunjordsprofi. 


Att påtagliga skilnader i humustäcket föreligga mellan de bästa ört- 
rika granskogarna och de mer eller mindre risrika betesmarkerna på 
hyperitgrund är mycket tydligt. I det ena fallet föreligger mull, i det 
andra en visserligen godartad men dock tydlig råhumus. Det förra växt- 
samhället visar oförtydbart symptom av en ganska kraftig kalkverkan, 
de senare knappast alls eller i ringa grad (jfr RINGIUS 1. c.). Det kunde 
då vara av intresse att söka bestämma vad man skulle kunna kalla den 
aktuella kalkverkan å två ytor med så olikartad vegetation som möjligt 
men i övrigt lika förhållanden. Med aktuell kalkverkan skulle då förstås 
ett uttryck för den kalkmängd, som är för växtligheten för ögonblicket 
disponibel. Även vore det av värde att i övrigt studera de olikheter, 
som eventuellt förefinnas mellan marken i de båda växtsamhällena. 

I jorden närmast under humustäcket finnes i en brunjordsprofil en 
ganska stor mängd utflockade kolloidala ämnen av såväl organisk som 
oorganisk natur. (Se sid. 106.) Dessa kolloider absorbera utom vatten 
även minerala salter, vilka senare kunna gå i lösning i markvätskan när 
denna är fattig på salter. När markvätskan genom vittring eller på grund 
av utlösning ur växtavfall blir rikare på samma mineralsalter, kunna de 
åter absorberas av jorden. Brunjordsskiktet verkar således som ett slags 
regulator på tillgången av närsalter; det håller överskottet kvar och 
distribuerar det sedan långsamt, varigenom vegetationens behov på ett 
lämpligt sätt tillgodoses. Denna egenskap hos brunjorden är mycket 
gynnsam och skiljer den fördelaktigt från podsolen, som just känneteck- 
nas av ett icke absorberande skikt, blekjorden, närmast under humus- 
lagret. För ett studium av markens aktuella kalkverkan är tydligen själva 
brunjordskiktet allra lämpligast. En förändring i denna del av mark- 
profilen är också av en mycket mera genomgripande natur än en för- 
ändring i humustäcket och ger en direkt inblick i de processer, som 
reglera jordmånsbildningen. Vid min undersökning har jag därför valt 
att granska brunjordsskiktet närmast under humuslagret. 

Då jag antar, att de ris- och mossrika tallbestånd som finnas strödda 
bland betesmarkerna på hyperitplatåerna beteckna den längst gående 
försämringen av marken vid jämförelse med de örtrika granskogar, som 
utan tvivel en gång växt på densamma, har jag valt ett dylikt tallbestånd 
.samt ett typiskt örtrikt granbestånd i och för jämförande undersökning. 
De båda markytorna, som undersöktes uppfyllde följande villkor: 

7. De lågo på plan platåmark å hyperitgrund. Den örtrika granytan 
låg i sydoständen av Torsberget (Mölnbacka), den risrika tallytan å 


[39] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 143 


sydänden av Vallserudshöjden ej långt från byn Laskerud, Nyed. Bäst 
hade varit, om ytorna legat bredvid varandra på samma berg, men det 
var ej möjligt att finna två sådana ytor, som i andra avseenden voro 
lämpliga. 

För möjligheten att jämföra hyperitens kalkverkan på de båda ytorna 
var det då nödvändigt att för det första tillse, att bergarten å tallytan 
ej var av någon sämre beskaffenhet utan lika eller bättre, jämfört med 
bergarten på granytan. En okulär undersökning av hyperiten och dess 
sätt att vittra på de båda lokalerna kunde ej uppvisa någon olikhet dem 
emellan. Även belyses detta av tab. 2, som anger, att den klorammonium- 
lösliga kalken, som delvis beror direkt av hyperitmaterialet (se sid. 
146 och tab. 2) snarast är störst på tallytan. Känsligare än dessa mått 
på bergartens kalkverkan är dock inverkan på vegetationen, där denna 
ej! Ar av kulturen förändrad. Härvid är att märka, att Vallserudshöjden, 
som är ett av mellersta Värmlands största hyperitberg, bär i sin norra 
ände flera utomordentligt produktiva granbestånd, se fig. 6. På bergets 
sydligt belägna sluttningar åt väster och öster, där hyperitens inverkan 
framträder ännu starkare (på grund av den nord-sydliga isrörelsen), här- 
skade den yppigaste vegetation, som jag överhuvud taget har påträffat 
i denna del av Värmland, och detta endast några steg från den del av 
"platån, där den undersökta tallytan ligger. Jordmånen utgjordes i 
sluttningen av brunjord delvis med ett 25 cm mäktigt lager av den allra 
fetaste mull. ”Trädvegetationen här var ej sluten, den bestod av nästan 
uteslutande lövträd, mest björk och gråal men även inströdda lönnar, 
rönnar, hassel o. s. v. Å en punkt å västsluttningen antecknades följande 
växter: Urtica dioica, Stachys sivarca, tillsammans ymniga, bildande en 
manshög, svårgenomtränglig vegetation. Dessutom förekommo yviga 
snår av hallon och vinbärsbuskar m. f. Ytterligare antecknades Actea 
spicata, Pleris aquilina, Polystichum filix mas, Impatiens noli tangere, 
Anemone hepatica, Hylocomium triguetrum. En jämförelse med de av 
RINGIUS beskrivna lokalerna ger vid handen att denna vegetation över- 
ensstämmer med de yppigaste hyperitvegetationer, som han beskrivit. 

På sluttningarna av Torsberget finnes även en mycket yppig växt- 
lighet, delvis av samma arter, som ovan nämnts. Dock har jag här ej 
iakttagit Urtica dioica. RINGIUS (1888 a, s. 200), beskriver även en 
lokal från Torsberget med »myllhaltigare och fuktigare jordmån», men 
denna saknar Stachys silvatica och Urtica dioica. Det torde vara tyd- 
ligt, att bergarten i Vallserudshöjden ej lämnar något övrigt att önska 
beträffande förmågan att framkalla en yppig vegetation. Den torde åt- 
minstone ej vara sämre än hyperiten i det med granskogar till största 
delen bevuxna Torsberget. 


144 O. TAMM [40] 


2. Moränerna på de båda ytorna borde vara lika rika på hyperit- 
material eller om så ej var fallet borde tall-ytan vara den rikaste. Då 
Vallserudshöjden är ett större berg än Torsberget och dessutom är ut- 
sträckt i norr—söder, medan Torsbergets längdriktning är NVY—SO, så 
är det tydligt, att moränen i sydänden på Vallserudshöjden, där tallytan 
är belägen, bör på grund av isrörelsen vara rikare på hyperit än å 
granytan på Torsberget. Så visade sig också vid detaljundersökning 
Vvatartalletsentab ast 

3. De båda ytorna borde äga lika djupa moräner, vilka borde vara så 
likartade som möjligt. Markens medeldjup å granytan var 43 cm, å 
tallytan 40 cm (se tab. 5). Moränen var på bägge ytorna likformig, 
mycket stenfattig och alldeles obearbetad av vatten. Den innehöll utom 
hyperit i huvudsak gnejs och något dalasandsten. Halten av grus var 
på bägge ytorna obetydlig. Ett ur många synpunkter likformigare och 
för jämförelse bättre ägnat moränmaterial torde ej kunna fås. 

4. Markprofilen, bortsett från humuslagret, var i bägge fallen en till 
synes likartad brunjord. Denna föreföll på tallytan möjligen en nyans 
ljusare färgad och något litet mera sammanpackad, men dessa skillnader 
voro så små, att de ej med säkerhet kunde fastställas. 

Slutligen borde insamlingen av proven för undersökningen ske samti- 
digt. Då detta var omöjligt, togs först prov från tallytan (denW58: 
1920) och därefter från granytan (den 9.8.). Den 6 och 7 augusti in- 
träffade ett intensivt regn, varför jorden å granytan borde blivit mera 
urlakad än den a tallytan. 

De säkert iakttagbara skillnaderna mellan de båda provytorna voro 
sålunda egentligen själva vegetationens och humuslagrets beskaffenhet. 
Vegetationen illustreras av följande ståndortsanteckningar: 


1. Provyta å södra delen af Torsbergets platå. 


Höjd över havet: omkring 210 m. Storlek 3—4 ar, formen oregel- 
bunden, betingad av en liten lokal platå. Skogsbestånd: Synnerligen 
växtlig, genom avverkning eller möjligen vindfälle, något utglesad, ört- 
rik granskog. 

Örter, rikl. 

Oxalis acetosella str., Anemone hepatica tunns., Phegoperis dryopteris t, 
Pteris aquilina t, Trientalis europea t, Orobus tuberosus t, Majanthemum 
bifolium +t, Viola riviniana t, Paris gquadrifolia (å en fläck) t, Fragaria 
vesca t, Anemone nemorosa t, Rubus saxatilis t, Epilobium angustifolium 
enstaka, Vicia silvatica e, Lactuca muralis e, Melampyrum silvaticum e 
Veronica chamedrys e, Pyrola chlorantha e. 

(Gras, str 


[41] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 145 


Calamagrostis arundinacea t, Aira flexuosa t, Melica nutans e, Agro- 
stis vulgaris e. 

INS, str. 

Vaccinium myrtillus str, Vaccinium vitis idea t, Linnea borealis s. 

Mossor, rikl. 

Hylocomium triquetrum s., Dicranum undulatum t, Dicranum sp. s., 
Hylocomium parietinum s., Hylocomium proliferum t, Astrophyllum sp. t, 
Polytrichum commune t. 


2. Provyta å Vallserudshöjdens södra del. 


Höjd över havet: omkring 180 m. Storlek 3—4 ar, form oregel- 
bunden, betingad av en liten, lokal platå. Skogsbestånd risrik tallskog 
av ej särdeles vacker typ, i år genom avverkning utglesad, förut täm- 
ligen sluten, dock med rikligt ljus från beståndets sidor. I ytans peri- 
feri enstaka, växtliga unggranar. 

IRUER talg ; 

Vaccinium myrtillus str, Vaccinium vitis idea s., fläckvis rikl, Pyrola 
umbellata å en fläck s. 

Örter, Sök: 

Majanthemum  bifolium str, Pieris aquilina str-tunns, Lathyrus praten- 
sis t, Fragaria wvesca t, Lusula pilosa t, Vicia cracca t, Melampyrum 
pratense t, Campanula rotundifolia e, Trientalis europea e, Orobus tube- 
rosus e, Pyrola chlorantha e, Oxalis acetosella e, Epilobium angustifo- 
lium e, Potentilla erecta e, Anemone hepatica e (ett par exemplar), Py- 
rola secunda e, Melampyrum silvaticum e, Anemone memorosa e, Ranun- 
culus acris e. 

(Gras) stt. 

Aira flexuosa t, Agrostis vulgaris t, Festuca ovina t. 

Mossor, fläckvis rikl. 

Hylocomium parielinum och D.cranum sp. str. (Hylocomium proliferum 
och H. triguetrum saknas.) 

Å vardera ytan upptogos tio profiler, ur vilka prov insamlades. Å 
granytan på Torsberget fanns överst ett mullager av tre till fem cm:s 
mäktighet. Härunder kommer normal brunjord, ganska lucker, tämligen 
oförändrad ända till hällen. I en profil visade brunjorden övergång till 
podsolering med 1 cm:s svag blekjord. Å tallytan på Vallserudshöjden 
förefanns omkring fem cm råhumus, som nedåt i allmänhet var ganska 
mullartad. Under denna var det normal brunjord så gott som oföränd- 
rad till hällen. I alla profilerna togs ett prov av mineraljorden närmast 
under humuslagret, som först noga avskrapades. Proven togos medels 
en stålring av fem cm:s djup och 300 kbem:s volym, varigenom lika 


146 O. TAMM [42] 


volymer kunde erhållas. Denna provtagningsmetod är beskriven av 
HESSELMAN (1910). Att överhuvudtaget det var möjligt att i morän ta 
prov på detta sätt berodde uteslutande på den låga halten stenar. Större 
rötter undvekos vid provtagningen och finare rötter avskuros med en 
skarp kniv. De erhållna proven hälldes i tygpåsar, varvid noga tillsågs, 
att allt följde med. Härefter medtogos de till Försöksanstalten för vi- 
dare undersökning. Ett prov från granytan kasserades dock före un- 
dersökningen på grund av abnormt hög kolhalt. 


Å laboratoriet undersöktes proven på följande sätt. Sedan de bretts ut 
på papper och fått lufttorka, bestämdes deras vikt. Detta upprepades, tills 
de ej längre minskade i vikt genom fuktighetsavgivande. Härefter frånsikta- 
des grusmaterialet (kornstorlekar över 2 mm) samt en del rötter. Volymen 
bestämdes på grusmaterialet och fråndrogs provets ursprungliga volym, 500 
kbem. Med ledning av den så erhållna volymen och provets vikt (minskad 
med grusmaterialets) bestämdes volymvikten av finjorden i naturlig lagring. 

I grusmaterialet, som i genomsnitt uppgick till 7 proc. av provens vikt, 
bestämdes härefter med hjälp av Thoulets lösning, sp. v. 2,69, hyperithalten. 
Detta tillgick på följande sätt. Gruset, som skulle separeras, tvättades noga 
med lösning av surt kaliumoxalat och därefter med vatten och utspädd ammo- 
niak. Härigenom avlägsnades såväl oorganiska som organiska kolloidhinnor, 
varvid även bidrog den mekaniska bearbetning, som materialet undergick vid 
de upprepade sköljningarna. Det sålunda rengjorda gruset lufttorkades och 
separerades med Thoulets lösning. I denna sjunker alla hyperitmineral me- 
dan gnejsens huvudmineral, kvarts, kalifältspat och sur plagioklas flyta. De 
i ringa procent i gnejsen förekommande mörka mineralen, främst glimmer, 
spela ingen roll vid användande av så grovt material, som i ifrågavarande 
fall; dessa mineral sjunka eljest i lösningen liksom hyperitmineralen. Genom 
utplockning med pincett och granskning med lupp kontrollerades att de er- 
hållna fraktionerna blevo fria från gnejs, resp. hyperitmaterial; detta var ej 
så svårt, då hyperitkornen ha ett mycket karaktäristiskt utseende. 

Den vid siktningen erhållna finjorden blandades omsorgsfullt. Humushalten 
bestämdes härefter medels förbränningsanalys (enl. TAMM 1917). För att 
bestämma vad jag skulle vilja kalla den aktuella kalkverkan i marken gjordes 
följande undersökning: Två generalprov, beredda av lika viktsmängder av 
proven från vardera provytan extraherades med tioprocentig klorammo- 
niumlösning (10 gr finjord, 40 kbem lösning) under tre timmar på vatten- 
bad. Efter extraktionen fylldes det hela i mätkolvar av 100 kbem:s volym 
och av detta uttogs 75 kbem. lösning, som fitrerades och analyserades på 
kalk. Resultatet framgår av tab. 2. Försök gjordes dels med naturlig fin- 
jord, dels med svagt pulveriserad sådan. Egendomligt nog gav den opulve- 
riserade jorden något högre kalkvärde, vilket möjligen berodde på att dessa 
extrakt på grund av en tillfällighet fingo stå två timmar i rumstemperatur 
innan de utspäddes och fitrerades. Två extrakt, ett från vardera ytan, be- 
handlades samtidigt och absolut likformigt. Det visade sig inga nämnvärda 
skillnader mellan den klorammoniumlösliga kalkhalten på de båda ytorna, 
snarast var kalkhalten högst å den tallbevuxna ytan. Då detta kunde anta- 
gas bero på, att jorden å denna yta genomsnittligt var rikast på hyperit, 


[43] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN =»: 147 


Tab. 2. Undersökning av klorammoniumextrakten. 
Untersuchung der H.NCI-Extrakte. CaO 
Procent av finjorden 
: Prozent der Feinerde 
FR SLUNTATIEN EN CT ALPT ÖV are stuss HETE bro ef sll F al SS Rol ai ssg Så Anefellslerng vär re 0,004 
Die Kiefernfläche, Generalprobe, 


BERNT HTV (GE 0 ETC KAL DT Ö Varg s pr sn Sar SN Än AS vf a GIS STANS öka syr RR ATEA 0,093 
Die Fichtenfläche, Generalprobe. 


genkallylan./ generalprov, Ppulveriserat  ...s...ss ses smesese snusa nära 0,083 
Die Kiefernfläche, Generalprobe, pulverisiert, 


gisranylan; generalprov, Ppulveriseråt ..sss.ssssssesassescls sen ieknar se nana 0,081 
Die Fichtenfläche, Generalprobe, pulverisiert. 


semkGövittradfbyperit, grovt pulveriserad ..;..s..ssssssseovstedsnosscrensorerrnrs 0,075 
Unverwitterter Hyperit, grob pulverisiert. 

gjordes ett klorammoniumextrakt på ovan beskrivna sätt å 10 gram pulveri- 
serad hyperit, från vilken före invägningen det finaste pulvret genom siktning 
genom mässingduk av maskstorleken 0,2 mm bortskaffats. Resultatet av 
denna undersökning (se tabellen) visar tydligt, att den ovittrade hyperiten 
även i grov kornstorlek så pass mycket sönderdelas vid den beskrivna pro- 
ceduren, att de erhållna mängderna klorammoniumlöslig kalk i generalproven 
med all sannolikhet kunna anses ha till största delen uppkommit genom hy- 
peritmaterialets direkta sönderdelning. 

Denna lilla undersökning lämnar en intressant inblick i den ganska allmänt 
använda klorammonium-metodens för bestämning av s. k. assimilerbar kalk 
värde och räckvidd i fråga om mineraljord. Det är uppenbart, att när mi- 
neralmaterialet i en jordmån består av grönstensmineral, särskilt kalkrik pla- 
gioklas, så kan den ifrågavarande metoden ge till resultat en kalkmängd, 
som ej är direkt jämförbar med en kalkmängd, som man fått i en an- 
nan jordmån, där den klorammoniumlösliga kalken uteslutande varit till- 
finnandes i absorberad form. En från alla kolloider fri jordart, som in- 
nehåller dylika mineral, kan exempelvis ge en avsevärd halt av s. k. 
assimilerbar kalk. I de av mig granskade generalproven är det tydligt, 
att en helt annan metod för bestämning av den aktuella kalkverkan 
måste tillgripas. Jag valde då det svagaste av alla lösningsmedel, rent vat- 
ten, och detta så mycket hellre, som härvid den bekväma besuämningen av 
extraktens elektrolytiska ledningsförmåga kan användas för att komplettera 
den rent kemiska undersökningen. Det gällde då först att utexperimentera 
metod för framställande av lämpliga vattenextrakt. Härvid gick jag tillväga 
på följande sätt: Växlande mängder finjord, fr. o. m. 2 gr av ett prov 
extraherades under skakning i en flaska av jenaglas i maskin med rent vatten 
av sp. ledningsförmågan 1,3. 10-86, (15). Härefter filtrerades vätskan genom 
en platinakon ned i ett elektrodkärl, 1 vilken ledningsförmågan kunde be- 
stämmas. Först utröntes, att en timmes skakning var tillräckligt, för att 
uppnå den högsta ledningsförmåga, som kunde fås. Försöken med olika 
mängder jord och 50 kbem. vatten illustreras av följande tabell (Tab. 3). 
Det visade sig, att ledningsförmågan växer ungefär proportionellt med mäng- 
den jord till 50 gr jord, d. v. s. lika viktsmängder jord och vatten. MHär- 
efter blir blandningen så tjock, att arbetet försvåras; samtidigt synes led- 
ningsförmågan åter minska, säkerligen beroende på att den tjocka vätskan 


148 O. TAMM [44] 


Tab. 3. Specifika elektrolytiska ledningsförmågan vid 15” C. hos extrakt av jord 
med vatten. 


Die spezifische elektrolytische Leitfähigkeit bei 15? C. von Wasserextrakten des Bodens. 


Mängd jord per 50 kbem vatten, gr. Sp. ledningsförmåga, recipr.-ohm. 


30den pro 50 Kbem Wasser, Sp. Leitfähigkeit. 

2 (OM a (OT 

4 O0 MOR 

6 I 09 EN og 

8 1338. Ör 

10 Tagg TO 

15 25101 TOTTE 

30 Å;46, TO 

50 0565. TO 

100 3502. TORA 


Anm, WVattnets egen ledningsförmåga, 1,3. 10", har alltid fråndragits de erhållna värdena. 
g 8 g g 


ej kan effektivt omskakas. Metoden för framställande av vattenextrakten var 
nu klar; jag tog lika viktsmängder jord och vatten, vilket bildade en väl- 
lingartad vätska, som skakades 1 timme, filtrerades under loppet av natten 
genom en platinakon ned i ett ledningsförmågskärl, som morgonen därpå 
nedsänktes i ett stort kärl av temperaturens 15,0 grader C., varefter det 
elektriska ledningsmotståndet bestämdes medels en Wheatstones brygga (me- 
deltal av tio avläsningar). 

På det beskrivna sättet bestämdes ledningsförmågan hos vattenextrakt av 
alla de tagna jordproven. Av de båda generalproven gjordes vattenextrakt 
på samma sätt, utgående från 200 gr. jord och vatten. På dessa extrakt 
bestämdes dels ledningsförmågan, dels den upplösta mängden kalk och mag- 
nesia. Av järn och aluminium funnos endast ovägbara spår och ej mycket 
mer av magnesium, såsom framgår av tab. 4. Då man kan utgå från att 
det måste alstras mindre mängder lösliga alkalisalter än kalcium- och mag- 
nesiumsalter i hyperitmarken (jfr sid. 130 och tab. 1), som innehåller dessa 
ämnen i mycket svårlösligare mineral än kalcium och magnesium, gjordes 
ingen bestämning av alkalierna, vilken skulle blivit mycket osäker, då jag 
saknade lämpliga platinakärl. Ledningsförmågan hos extrakten av general- 
proven stämde synnerligen väl med den ledningsförmåga, som beräknades 
som medeltal av ledningsförmågorna å motsvarande partialprov. Under an- 


Tab. 4. Undersökning av vattenextrakten av generalproven. 


Untersuchung der Wasserextrakte der Generalproben. 


CaO. MgO. Sp. elektrisk led- 
Procent av finjorden. Procent av finjorden. ningsförmåga 15”. 


Prozent der Feinerde. Prozent der Feinerde. Sp. elektr. Leitfähig- 


keitirst 
Tälly tan Soo SET SAS SETT ROS AE 0,0022 0,0001 2316 MORE 
Die Kiefernfläche. 
(GLTAMYLAD I fre sans Ag SEN KRT SR LLS O,0041 0,0002 Ayres FÖRR 


Die Fichtenfläche. 


149 


SMARKEN 


- 
T 


OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOG 


[45] 


- TN 
gtoofo F tobato 0) BO TS ON EE E8 Ferrol 000 I Ge vd (Y2PPIN 

tzo'O SPE Lv +t96 ec e€ 

foto zo'€ +vE 991 I +t6 et 

Eto'o gi'p IS 8z0 I SS SE 

9E0f0 Lp: € Ir 6£0 I ob of 

g50t0 (FA 9z Loz I jå os 

zz0'0 zE'g gr 8t6 91 09 

650'0 F9'9 ol 488 [SKA ob 

Soto 6p'p 99 +$16 S Sv 

990" 0 OTRS ce +t9g 1z €£9 

(CpIemuaqig 1aG) STL SS OSASE UR AT 
> "PRI 

oz00f0 F 9z2z0'0 FOIS ÖRE R--OTT ere SKER LRE 880 I 09 ob Ie42P2 

620'0 99'z zh gOI I (al St 

L10'0 91 IS 186 oz SE 

810'0 SS oz S0z I £6 z9 

££o'0 £ot€ 4 /lcar nn 09 Se 

z20'0 vetz ge 956 tg ob 

L10f0 85" ob 180 I bi of 

S10'0 85 19 SSs6 89 of 

zzo'0 bg'r ev gfz I z9 oz 

1z0f0 86t I gt 6L0 I z6 o$ 

zEo'O UNG of SST AS oc 

('premu1ojorY 19) U2FOoYSIIeL Vv 
59) wqo-'Id192Y 209) "ID 26 'W) 
SVS 
"22UYI312 SIIYLIJXIIDS sa g 
'uspogr "I om SR 25) "ds SENARE SA SPETS Vang Na 
AIEH 194214sokosse M 2 Gm 'u9pog "I oxd snwnH — -utoq soap IU0mes.ojrg 19p HeqospodAH SIJOId S9p OL 
"pewqeioq 'paol '| ES "paof | Id snwunH "PAT Neq 'uaeyradky 

id yjex FisojuoneA sou neSymiojsSuru suapiofutq -Jt19dÅy suauesom un doafp sustyosg 


P2 PPP eyyrNsdg 
muodkH me apioq premusiydrg wayqsrattoymeIy ut uajyosg Ö pun PpjeMuUIajarY WoyoraryanensSsomz ut uslyosduapog o1I uoa SunyansimyuN 


"puni3yuodAq ed a33eq 'Zoysuers Hjo I Iajyord otu ydso Foysier Yussow Yydo =S I IaIyosdyrew o1 Ae Surugogiapun SS 'qer 


150 0. TAMM [46] 


tagande att samma förhållande förefanns mellan kalkhalt och elektrolytisk 
ledningsförmåga 1 generalprovsextrakten och partialprovsextrakten har kalk- 
mängden i de senare beräknats ur den erhållna ledningsförmågan. 

Resultatet av undersökningarna av partialproven framgår av tab. 5 A och B. 
Det visade sig, att marken i den örtrika granskogen är humusrikare än i 
tallskogsmarken. Dock äro de erhållna skillnaderna ej så stora, att de till- 
låta säkra slutsatser. Säkerligen skulle de blivit större, om man kunnat skilja 
mellan de på kolloidal väg utflockade humusmängderna och makroskopiska 
fragment av rötter, kvistar, barr o. s. v. som vid förbränningsanalysen alltid 
komma med. Den aktuella kalkverkan, illustrerad av den i rent vatten lös- 
liga kalkmängden, är emellertid avgjort större i granskogsmarken och detta 
till trots av att hyperithalten här blott är hälften mot i tallytan. Hög led- 
ningsförmåga (resp. halt av vattenlöslig kalk) visar i ingendera provserien 
någon tendens att följa hyperithalten, utan varierar fullt oberoende av denna. 
Ej heller föreligga några maxima i ledningsförmåga i de båda profiler på 
tallytan, där blåsippsplantor förekommo, liksom ej heller fördelningen av de 
övriga markväxterna visade något samband med densamma. För bedömande 
av dessa senare frågor måste emellertid det statistiska materialet anses all- 
deles för litet och det kan härvid blott vara fråga om att söka spåra någon 
tendens. Ett fenomen av intresse är att såväl humushalten som sp. lednings- 
förmågan visa de största variationerna i den örtrika granskogen. 


Det intressantaste resultatet av undersökningen av jordproven från de 
bägge provytorna är att den aktuella kalkverkan, d. v. s. den vatten- 
lösliga kalken, ej synes direkt beroende på halten av kalkrika 
mineral utan på det allmänna marktillståndet. Förändringen 
i marken under inflytande av en örtrik markvegetationstrac=- 
ker sig ej blott till humustäcket utan även ned i mineraljor- 
den, även om den ej är iakttagbar med ögat. Denyttramtse 
på så sätt att större mängder kalk bli lösliga oc Niksunnanmt 
öva inverkan. Först med hjälp av en lämplig vegetation och ett 
gynnsamt humustäcke mobiliseras den minerala kalken i full utsträck- 
ning. Detta resultat är i den bästa samklang med de i det föregående 
skildrade vegetationsförändringarna å hyperitmarkerna. Det bekräftar 
på den direkta observationens väg, att en god markvård är i stand 
att framlocka mineralmaterialets gynnsamma verkningar. 

Som allmänt resultat av såväl de översiktliga som de mera detaljerade 
undersökningarna angående hyperitens inverkan på skogsmarken i Värm- 
land vill jag framhålla följande: 

Hyperitens inverkan på markens beskaffenhet och produktionsförmåga 
är blott ex, visserligen viktig, men ej dominerande faktor i skogens liv. 
Minst lika viktig är skötselfaktorn. Därigenom att moränerna i stora 
delar av de trakter, det här gäller, äro ovanligt tunna, blir marken i 
regel långt känsligare för skötselfaktorn än på många andra håll. Ge- 
nom en god skötsel får man snabbt fram hyperitens goda inverkan och 


[47] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 151 


uppnår en utomordentlig massaproduktion hos granen. Under inflytande 
av vanvård och bristande skötsel däremot förvandlar man lätt de tunna 
hyperitmarkerna till synnerligen dåliga hagmarker. 

Huvudsaken för bibehållandet av markens produktivitet vid skötseln 
av skog på tunna hyperitmarker är tydligen att vårda och bibehålla 
humustäcket. Detta kan ske i en granskog genom att vid trakthugg- 
ning så snabbt som möjligt uppdraga ett nytt bestånd, som snart skän- 
ker marken nödig skugga, eller genom blädning. Å de högsta platåerna 
med tunnaste jord och stark benägenhet för vindfällen, torde det senare 
skogsbrukssättet vara att tillråda. Ett trakthygge utan kultur medför 
uppkomsten av täta lövbestånd, vilket ur markens synpunkt ingalunda 
är skadligt, men vars existens bör tolereras eller ej beroende på eko- 
nomiska skäl. Alldeles att avråda är emellertid att söka förvandla hy- 
peritplatåerna till betesmarker, som så ofta blivit fallet. Härigenom för- 
stör man temporärt markens av naturen så höga produktionsförmåga. 

På betesmarkerna synes det som så ofta i andra fall vara fuktigheten 
som reglerar markvegetationen och därmed humustillståndet. Ett gott 
humustillstånd i sin tur möjliggör bevarandet av fuktigheten å dessa 
tunna marker, vilket naturligtvis är av högsta vikt. 

Då granen synes gå upp även på de mest förstörda hyperitmarker, 
om den blott kan komma dit, synes det bästa sättet att försätta sådana 
marker i gott skick vara att fortast möjligt dra upp granbestånd å de- 
samma. I och med att dessa sluta sig, nybildas ett humustäcke, som 
sedan kvarhåller fuktigheten och möjliggör skogens fortsatta trivsel. 
Under inflytande av det kalkrika mineralmaterialet bildas det i sinom tid 
mull och markvegetationen blir örtrik. På så sätt ha säkerligen flere av 
de utomordentligt vackra granbestånden å hyperitplatåerna uppkommit. 

De slutsatser, som här dragits angående hyperitens inverkan å marken 
äga en allmännare giltighet. En mineralgrund, den må vara aldrig så 
gynnsam, är blott en faktor i en konstellation av flera andra och mången 
gång kan dess goda inflytande på marken motverkas fullständigt av 
andra faktorer. Ett exempel härpå har jag redan tidigare beskrivit från 
Ragunda i Jämtland (TAMM 1920 s. 140), här har en lavrik tallhed upp- 
kommit på en med kalkstensmaterial inblandad sand, säkerligen uteslu- 
tande på grund av att markfuktigheten varit för låg för andra skogs- 
typer. Från Tyskland (NIKLAS 1920), har nyligen beskrivits hurusom 
marker med utomordentligt produktiva skogar på grund, kalkig mark 
genom trakthuggning blivit nästan förstörda och försatta i ett mycket 
lågproduktivt skick. Här möter oss uppenbarligen ett fenomen av be- 
släktad natur med de ovan beskrivna företeelserna å hyperitmarkerna. 
I Norge, där den största delen av landets skogsareal består av 


152 O. TAMM [48] 


ganska tunna marker, ofta till följd av rik mineralgrund och topogra- 
fiska faktorer högproduktiva, har som bekant blädningsbruket blivit den 
hos befolkningen rotfästa skogsbruksformen. Man kan ej värja sig för 
den misstanken att härvid sorgliga erfarenheter av kalhuggning av tunna 
marker med åtföljande betesbruk spelat in, och småningom inom stora 
delar av landet bringat trakthyggesbruket i misskredit. Ett trakthygges- 
bruk på tunna marker måste naturligtvis mer än eljest lägga an på 
snabba och ej felslående kulturer. 


Om brunjordens degeneration på mineraliskt svaga marker. 


Ovan har visats, att brunjorden på hyperitbergen i vissa fall kan 
övergå till podsol. Det första stadiet i en sådan övergång representeras 
av marken i det detaljundersökta tallbeståndet å Vallserudshöjden, där 
dock ej förändringen hunnit längre, än att den troligen ganska hastigt 
kan gå tillbaka. Även där förändringen gått längre, så att en verklig 
podsolprofil hunnit uppkomma, har den ej blivit ödesdiger. Om också 
brunjorden endast med svårighet (under inflytande av mull och maskar) 
kan återbildas, så betyder detta icke så mycket, enär även de podsole- 
rade hyperitmarkerna lämna en mycket hög produktion. Orsaken till 
detta är utan tvivel hyperitens höga kalkverkan, som gör sig gällande 
så fort marken underkastas en ändamålsenlig behandling. Vad betyder 
då brunjordens förändring till podsol å marker, som sakna beståndsdelar 
med hög kalkverkan, vilken som nämnts verkar starkt hämmande på 
markens degeneration? Detta är i själva verket ett omfattande problem 
för södra Sveriges skogsskötsel. 

Brunjorden och liknande, ännu ej detaljundersökta jordmånstyper 
härska i Skåne och Blekinge samt spela en mycket stor roll i Halland, 
Bohuslän, Småland, Öster- och Västergötland samt Mälarlandskapen. TI alla 
dessa landsdelar är brunjorden att anse som ett tecken till att lövskog 
eller lövängar fordom vuxit på marken i fråga. På dylika jordmåner 
planteras nu ofta gran och därvid uppnås en storartad massaproduktion 
om än rötskador plägar reducera värdet på virkesskörden. I de täta, 
rena granbestånden försvinner örtvegetationen och en råhumus, huvud- 
sakligen bildad av granbarr börjar bildas. I bokskogarna händer att den 
från början befintliga bokmullen av en eller annan anledning, såsom strö- 
hämtning o. s. v. börjar övergå i bokråhumus (boktorv). I själva verket 
inledes härigenom en markförändring av alldeles samma slag som den 
jag ovan studerat i hyperitmarkerna. 

Det är emellertid tydligt, att hela denna markförändring ställer sig 
ganska olika å olika mineralisk grund, d. v. s. beroende på vilka berg- 


[49] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 153 


arter, som ingå i marken. Är mineralgrunden kalkhaltig såsom meren- 
dels i södra och mellersta Skåne och på Omberg kan visserligen i de 
täta granbestånden det bildas en tunn råhumus, men så fort genom gall- 
ring mera ljus släppes på marken, förbättras humustillståndet igen, örter 
inkomma och det förefaller som om det skulle vara lätt att återföra 
marken i sitt ursprungliga skick. Granskogen blir av en god, örtrik 
typ och förhållandena överensstämma i det hela med dem som råda å 
hyperitmarkerna i Värmland eller ställa sig än gynnsammare. 

Om mineraljorden lider brist på kalk, d. v. s. om den består av gnejs 
och granit eller porfyr och leptit, såsom flerstädes i Småland, ställer sig 
saken annorlunda. Man träffar i bokskogar på gnejs- och granitmorän 
ofta fläckar med råhumus och t, o. m. stundom mycket stark podsole- 
ring mitt i en terräng med brunjord. I täta, planterade granbestånd på 
bokmark med brunjord på granitgrund kan man anträffa profiler med 
börjande podsolering: en—två cm:s mäktig blekjord. Man har här 
samma fenomen som så utomordentligt skildrats av P. E. MULLER från 
Danmarks bokskogar. I Nordvästtyskland ha även talrika erfarenheter 
gjorts av granskogens degenererande inverkan på marken (jfr t. ex. 
SCHRÖDER, 1919). Såväl P. E. MULLERS försämrade bokskogar som 
ett flertal granbestånd i Nordvästtysklands hedtrakter stå på en mine- 
raliskt svag grund. 

Brunjordsmarkerna i södra Sverige ha under långa tider varit bevuxna 
med lövskogar eller lövängar, d. v. s. starkt mullbildande växtsamhällen. 
Lövskogen och örtvegetationen ha genom sitt på alla växtnäringsämnen 
rika avfall småningom tillfört marken ett kapital av relativt lätt mobili- 
serbara näringsämnen (se HESSELMAN, 1912), under vilkas inflytande just 
den jordmånsbildningsprocess, som resulterar i brunjorden, ägt rum. 
Uppstår på en sådan mark av sig själv eller genom människans åtgö- 
rande en råhumusbildande vegetation, kan visserligen till en början en 
rik produktion uppstå, men denna lever så att säga på kapitalet och 
ej på räntorna. Under inflytande av råhumusen börjar en podsolerings- 
process och härvid komma de upphopade näringsämnena att fort nog 
genom urlakningsprocesser försvinna ur markens översta lager, som snart 
förlorar förmågan att genom absorption hålla dem kvar. Podsolprofilens 
fysiologiskt viktigaste kännetecken, som tillika skarpt skiljer den från 
brunjorden är just, att lagret närmast under humustäcket nästan helt 
saknar förmågan att absorbera. 

Under inflytande av råhumusvegetationen icke blott sinar således käl- 
lan till markens fruktbarhet, lövfallet och sönderdelningsprodukterna av 
örtvegetationen, utan det befintliga näringskapitalet lider samtidigt en 
stor förlust genom urlakning på grund av minskad absorption. Markens 


12. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


154 O. TAMM [50] 


allmänna alstringskraft måste småningom därför sänkas till det gräns- 
värde, som motsvaras av lämpliga råhumusbildande skogstyper på samma 
mineralgrund i samma trakt under förutsättning att topografi och andra 
yttre betingelser äro lika. 

Intressanta exempel på det ovan meddelade har jag studerat i södra 
Småland, dels i Växiötrakten, dels i Kostatrakten. I dessa delar av 
Småland är terrängen merendels synnerligen flack, vilket gynnar jäm- 
förande markstudier. Moränen är i Växiötrakten mycket likformig och 
i allmänhet minst 2 m mäktig. Den består i genomsnitt av 46 9 lep- 
tit inklusive något litet porfyr, 43 0 granit, 5 2 diorit och 6 PH av en 
rätt finkornig diabas. Dessa siffror ha funnits genom bestämning av 
cirka 700 moränstenar ur 7 markprofiler, spridda i trakten. Avvikel- 
serna mellan proportionerna av de olika bergarterna i de undersökta 
profilerna äro ej stora. Berggrunden är granit och leptit. 

I Växiötrakten förekomma talrika bokbestånd, särskilt i frostskyddade 
lägen, t. ex. omkring Helgasjön och en del relativt högt i den flacka 
terrängen belägna ytor. Mina iakttagelser referera sig egentligen till 
kronoparker och andra skogar, som stå under skogsstatens ledning, ty 
de enskilda markerna äro nästan alltid förvandlade till hagmarker. I 
allmänhet äro bokmarkerna av god beskaffenhet och äga en typisk 
brunjordsprofil. Fläckvis plägar dock bokmullen ofta försämras och över- 
gå till bokråhumus, en process, som i flera av mig iakttagna fall har 
förorsakats av befolkningens ströhämtning. 

En granskning av barrskogsmarkerna i samma trakt ger vid handen, 
att sådana finnas av mycket olika produktionsförmåga. Sålunda finnas 
de mest högproduktiva granskogar, som stå på gammal bokmark, exem- 
pelvis skogsförsöksanstaltens provyta n:r 229. Å denna mark kan man 
konstatera att ett tunnt blekjordslager (1—2 cm) börjar utbilda sig un- 
der den av granbarr bildade råhumusen. I övriga barrskogsmarker kan 
man jiakttaga alla grader av podsolering och övergångar från brunjord 
till podsolering ända till en normal podsolprofil med 7—9 cm:s blekjord: 
En sådan iakttog jag exempelvis i en barrblandskog av medelgod boni- 
tet med markvegetation av följande beskaffenhet: Calluna vulgaris en- 
staka, Azra flexuosa fläckvis str. Mossor ymn., bestående av Hyloconzzium 
parietinum rikl., Hylocomium proliferum tunns., Hypnum crista castrensis 
t, Dicranum undulatum t, Dicranum sp. e, Polytrichum commune e. Pa- 
rallellt med markprofilens förändring från brunjord till allt bögre grad av 
podsolering går förändringen av markboniteten. Tyvärr kan jag ej för 
närvarande bestyrka detta med tillväxtundersökningar, men då skogs- 
typen förändras från en örtrik granskog till en ris- och mossrik barr- 


[51] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN 155 


blandskog med den ovan beskrivna markvegetationen, torde fenomenet 
vara otvivelaktigt. 

Det är påtagligt, att bokskogen, som väl i sin tur står på gamla ek- 
marker, fordom haft en långt större utbredning än för närvarande. För- 
hållandena överensstämma säkerligen med det av WIBECK (1910) så noga 
undersökta bokområdet i Östbo och Västbo. Bokmarkerna äro nu i 
rätt stor omfattning bevuxna med barrskog som småningom blir av ris- 
och mossrik typ och en allmän podsolering av den ursprungliga brun- 
jorden på dessa marker har inträtt. Det är tydligt att på en mine- 
ralgrund med så pass svag kalkverkan som i denna trakt är det ej lika 
lätt som på Värmlands hyperitmarker att regenerera markens produk- 
tionsförmåga, utan den ogynnsamma förändringen fortskrider, så vida den 
ej hejdas alldeles i sin början. Att brunjorden faktiskt i Växiötrakten 
är podsolmarken betydligt överlägsen ur produktionssynpunkt, är utan 
tvivel en följd av den tämligen svaga mineralgrunden. På hyperitmar- 
kerna var detta knappast fallet, och orsaken till att vårt land i många 
fall till utländska forskares förvåning kan framvisa utmärkt produktion 
på podsolerade marker beror alldeles säkert på att vi mycket ofta i mot- 
sats mot sydligare länder äga podsolmarker på mineraliskt jämförelsevis 
rik grund. I trakter, där mineralgrunden är fattig träda podsolmarker- 
nas sämre egenskaper i dagen hos oss liksom i Danmark och Tyskland. 
I sådana trakter är brunjordens upphopade näringskapital av långt större 
betydelse än eljest. 

Det förhåller sig uppenbarligen så, att en en gång utbildad Biupjördst 
profil kan kompensera en svag mineralgrund när det gäller skoglig pro- 
duktion. Detta belyses utmärkt av att totalproduktionen på skogsför- 
söksanstaltens ovan nämnda granprovyta n:r 229 på gammal bokmark 
a relativt svag mineralgrund i Växiötrakten är 406 kbm per har vid 40 års 
alder. : Tvenne gran-provytor å lövskogsmark i den för sin särdeles yppiga 
vegetation kända Skarhults kronopark å skånska slätten i Eslövstrakten 
med dess såväl mildare klimat som mineraliskt rika mark: kalk- och ler- 
rik morän, ha vid samma ålder producerat resp. 453 och 480 kbm per 
Harfisalunda blott resp. ir$r,5 och 18,2 /o mer an ytan i det magra 
Småland! 

Ännu mer än i Växiötrakten framträda de ovan beskrivna markför- 
ändringarnas betydelse i dagen i Kostatrakten. Det område härstädes, 
som särskilt varit föremål för mina observationer ligger i sydligaste de- 
len av Smålands största leptitområde ungefär mellan Wisjön-Lövsjö och 
Målerås. Marken är en i det hela ganska jämn slätt på ungefär 200 
m:s höjd över havet. Moränen är Net leptitrik, den innehöll i me- 
deltal”88 90 leptit, 10 4 granit, "/3 Yo diorit och I 4 diabas. Detta re- 


12" 


156 O. TAMM (52) 


sultat har erhållits genom bestämning av 900 stenar, fördelade på 9 
moränprofiler i olika delar av området. Proportionerna mellan bergar- 
terna i de olika «profilerna visade ej stora avvikelser, vilket delvis be- 
rodde på att de undersökta markerna valts så att de med hänsyn till 
berggrunden och isrörelsen borde vara likvärdiga. 

I den anförda trakten råder en tallskog av mycket lågproduktiv typ 
(jfr t. ex. fig. 2) på en i allmänhet starkt podsolerad mark, som sanno- 
likt aldrig varit bevuxen med lövskog. Oaser i barrskogen finnas dock, 
där eklövängar växa. Sådana oaser ligga alltid i höglägen eller å plat- 
ser, som av en eller annan anledning äro frostskyddade. Markprofilen är 
brunjord. Granen växer på dylik mark åtminstone till en början mycket 
väl, som jag iakttagit vid ett nedlagt hemman 4 km VSV om Målerås. 
Eken däremot visar naturligt nog en låg höjd och trög växt. Det 
är alldeles tydligt, att skogsskötseln i dessa mineraliskt extremt närings- 
fattiga trakter bör vara mycket rädd om de fläckar, som äga brunjord. 
En degeneration av marken här skulle småningom omföra den till det 
produktionstillstånd, som den omgivande tallskogen äger. 

Bebyggelsen har, såsom mycket vanligt är i Småland, sökt sig till löv- 
ängsoaserna. Vid Lövsjö i Ekeberga s:n iakttog jag att en gärdesgård 
bildade "en gräns mellan en löväng av god beskaffenhet, som användes 
till. beteshage och en barrskog av vanligt lågvuxet och lågproduktivt 
slag. Gärdesgården bildade likaledes gräns mellan ett område med 
brunjordsprofil och ett med podsolprofil. Det förefaller här tydligt att 
man sedan lång tid tillbaka inhägnat hagmarken, som man vidmakthål- 
lit och vårdat (det är ytterligt ont om goda betesmarker i trakten), me- 
dan det utanför gärdesgården fått bli barrskog. 

Sålunda, på mineraliskt fattig grund kan en olämplig skogsskötsel fram- 
kalla obotlig skada genom att inleda en markdegeneration, som små- 
ningom kan förändra en brunjord till en podsol. På en mineraliskt rik 
mark är samma process ej så ödesdiger, då den rika mineraljorden med- 
ger marken att återvinna sitt gamla tillstånd eller, om så ej sker, i alla 
fall i egenskap av podsoljordmån på rik mineralgrund lämna en mycket 
tillfredsställande produktion. 

Med andra ord: En en gång utbildad gynnsam jordmånstyp 
(brunjord) är till: en viss, ej obetydlig grad i ständfatttlkom. 
pensera verkningarna av en kalkfattig mineralgrund. Å andra 
sidan kan, såsom jag visat i fråga om vissa hyperitmarker, en 
gynnsam mineralgrund kompensera verkningarna av en mindre 
god jordmånstyp (podsol). Brunjordens förmåga att motverka den 
svaga mineralgrunden beror otvivelaktigt på de upphopade förråder 
av tämligen lättlösliga näringsämnen, bl. a. kalk, som genom många års 


[53] OM BERGGRUNDENS INVERKAN PÅ SKOGSMARKEN US 


bladavfall införlivats med marken, och som på grund av humusens gynn- 
samma egenskaper i en mullmark genom absorption kvarhållits. Nyligen 
har denna lövfallets kalkverkan på ett intressant sätt belysts av HALDEN 
(1920), som påpekar dess roll för fördelningen av kalkväxter. 

De medel, som kunna väljas för att förhindra att en i gott stånd 
varande mark med mull och brunjord övergår till en råhumus-podsol- 
mark äro flera. Dels kunna olika åtgärder vidtagas vid föryngringen, 
val av trädslag o. s. v. och även under ett bestånds livstid kunna åt- 
skilliga inom möjlighetens gräns liggande medel tillgripas. Då emeller- 
tid en publikation angående humustäckets allmänna egenskaper och va- 
riationer snart kommer att offentliggöras av professor HESSELMAN, och 
i denna alla markvårdande åtgärder komma att ingående diskuteras, är 
det onödigt att här närmare beröra detta ämne. I korthet må blott 
nämnas, att delvis samma åtgärder, som i allmänhet plägat användas i 
markvårdande syfte här kunna tillgripas. 

Berggrundens roll för skogsmarkens beskaffenhet torde vara något 
belyst genom det ovan framförda. Det torde även härav framgå bety- 
delsen av att väl känna de primära, mineraliska förutsättningar som en 
viss trakt eller ett visst berg eller mindre yta erbjuda, för att rätt för- 
stå, vilka skogsbruksmetoder som böra användas. En undersökning av 
jordmånsbildningen och markens mineraliska beskaffenhet — en relativt 
enkel undersökning — kan i vissa fall ådagalägga, att marken är i färd 
med att försämras, vilket dock genom ganska enkla åtgärder kanske kan 
avhjälpas. I andra fall kan undersökningen såsom i de dåliga hagmar- 
kerna på Värmlands hyperitplatåer och andra av hyperit påverkade lo- 
kaler, visa att det föreligger en mark med mycket stora inneboende 
möjligheter för skogsproduktion, vilka med skäligen små medel kunna 
tillvaratagas. Säkert svävar mången markägare i dessa trakter i full- 
komlig ovisshet om att hans mark efter en ganska enkel behandling kan 
förvandlas i skogsmark av en för vårt lands förhållanden ovanligt hög- 
klassig beskaffenhet. 

I de delar av Sverige, där podsoljordmånen härskar, således i de 
största delarna av det nordsvenska barrskogsområdet, är problemet om 
markens förbättring såsom jag i annat sammanhang framhållit (TAMM 
1920) mer en ren humusfråga. I landets södra delar, där brunjordspro- 
filen även är allmän, tillkommer utom hänsynen till humustäcket nöd- 
vändigheten av att i vissa fall genom markvårdande åtgärder sörja för 
att ej själva jordmånstypen försämras, d. v. s. övergår från brunjord till 
podsol. Risken härför är på mineraliskt svagare marker särskilt stor och 
medför småningom en högst betydande produktionsminskning. 


158 O. TAMM [54] 


ANFÖRD LITTERATUR. 


ANDERSSON, G. o. HESSELMAN, H. 1908. Vegetation och flora i Hamra kronopark. 
Medd. från Statens skogsförsöksanstalt, 4, sid. 35—102. 
BoRrRNEBUSCH, C. H. 1920. Om bedömelse av skovjordens godhet ved hjelp av bund- 
floraen. Dansk skovforen. tidskr., s. 37—50. 5 
HALDEN, B. 1920. Om de norrländska skalbankarnas växtgeografiska betydelse, Sv. Bot, 
tidskr., 14, sid. 194—211. 

HESSELMAN, H. 1909. Vegetationen och skogsväxten på gotländska hällmarker. Medd. 
från Statens skogsförsöksanstalt, 5, s. 60 —167. 

— — 1910. Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. I. Medd, från Sta- 
tens skogsförsöksanstalt, 7, s. 25—0638. | 

— — 1912. Jordmånen i Sveriges skogar. Stockholm 1912. 

— — 1917 a. Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i 
växtekologiskt avseende. Medd. från Statens skogsförsöksanstalt, 13—14, s. 297—528. 

— — 1917 b. Om våra skogsföryngringsätgärders inverkan på salpeterbildningen i mar- 
ken och dess betydelse för barrskogens föryngring. Medd. från Statens skogsförsöks- 
anstalt, 13—14, s. 923—1025. 

— — 1917 c. Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. II. Ibid, S. 1221. 

HÅRD AF SEGERSTAD, F. 1920. Utkast till en flora över Värnamotrakten. Värnamo, 1920. 

HöGBOM, A. G. 1899. Om urkalkstenarnas topografi och den glaciala erosionen, Geol. 
Fören. förhandl., 21, s. 189—206. 

— — 1920. Geologisk beskrivning över Jämtlands län. Sveriges Geol. Undersökn., Ser. 
CIAO. 

LARSSON, L. M. 1868. Flora öfver Värmland och Dal. 2:a uppl. Karlstad 1868. 

LOvÉN, F. 1906. Huru stor kan tillväxten per hektar vara i normalskog å olika jord- 
måner och lägen? Värml. bergsmannafören. annaler, s. 74—96. 

MULLER, P. E. 1887. Studien iiber die natiärlichen Humusformen, Berlin 1887. 

MYRIN, C. G. 1831. Anmärkningar om Värmlands och Dals vegetation. Kongl. Veten- 
skapsak. Handl., 1831, s, 171—269. 

NIKLAS, H. 1920. Die Bedeutung der Geologie fär die land- und forstwissenschaftliche 
Bodenkunde. Naturwissensch. Zeitschr. fir Forst- und Landwirtschaft, 18, s. 22—35. 

RAMANN, E. 1918. Bodenbildung und Bodeneinteilung, Berlin 1918. j 

RInGIUS, G. E. 1888 a. Vegetationen på Värmlands hyperitområden. Övers. av Kongl. 
Vetenskapsakademiens förhandl., 45, 187—207. 

— — 1888 b. Några floristiska anteckningar från Värmland. Bot. notiser, s. 105—113. 

SAMUELSSON, G. 1917. Studien iiber die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Da- 
larna. Nova acta reg. Soc. upsalienses. Ser. IV:8. 

SCHRÖDER, H. 1919. Bodenriickgang unter Fichte. Zeitschr. fir Forst- und Jagdwesen, 
51, 5. 439—444. 

SKÅRMAN, J. A. O. 1912. Anteckningar om kärlväxtfloran i nordligaste Värmland. Sv. 
Bot. Tidskr., 6, s. 64—91. 

TAMM, O. 1917 a. Om skogsjordsanalyser. Medd, fr. Statens skogsförsöksanstalt 13—14, 
s. 235—260. 

— — 1917 b. Bidrag till kännedomen om kalkens urlakning ur den jämtländska skogsmar- 
ken. Skogshögskolans festskrift, Stockholm 1917. 

— — 1920. Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet. Medd. från Statens skogs- 
försöksanstalt, 17, s. 49—300. 

TiBERG, H. V. 1906. Skogsproduktion på kemisk grundval. Värml. bergsmannafören, 
annaler, s. 180—214. 

— — 1907. Skogsjordsanalyser och jordens produktionsförmåga. Värml. bergsmannafören. 
annaler, s. 230—277. 

— — 1910. Skogsproduktionen, markläget och jordanalysen. Värml. bergsmannafören, 
annaler, s. 189—251. 

TÖRNEBOHM, A. E. 1877. Om Sveriges viktigare diabas- och gabbroarter. K. Sv. Veten- 
skapsak. handl. Ny följd. XIV :2. 

— — 1880. Beskrivning till blad I och blad 4 av geologisk översiktskarta över Mellersta 
Sveriges bergslag. | 

WiBECK, E. 1910. Bokskogen inom Östbo och Västbo härad av Småland. Medd. från 
Statens skogsförsöksanstalt, 6, s. 125—240. 

WIEGNER, G. 1918. Boden und Bodenbildung in kolloidchemischer Betrachtung. Dresden 
und Leipzig 1918. 


[55] —- EINWIRKUNG DER GESTEINE AUF DEN WALDBODEN 159 


RESUMÉ. 


Uber die Einwirkung der festen Gesteine auf den Waldboden. 


Mit Spezialstudien in den Hyperitgegenden Värmlands. 


In Schweden treten die festen Gesteine entweder frisch zu Tage — denn 
sie sind seit dem FEiszeitalter noch sehr wenig verwittert — oder sie sind 
von glazialen oder noch jängeren Sedimenten bedeckt, welche Mutterabla- 
gerungen der Böden sind. Diese Sedimente sind ihrerseits zum grössten Teil 
aus unverwittertem Material der festen Gesteine gebildet. Wegen des glazialen 
Transportes gibt es im Boden auf jedem Punkt immer Material von vielen 
verschiedenen Gesteinen. 

Beim Arbeiten im freien Felde sind Beobachtungen iiber die Eigenschaften 
der Bodentypen, der Mutterablagerungen, deren Bestandteile, die Bodenflora, 
die Waldbestände und die Humusformen gemacht worden. Die vorkommen- 
den Bodentypen sind Waldpodsol (vgl. TAMM 1920) und Braunerde (PI. TI). 
Ersterer ist Resultat einer rohhumusbildenden Pflanzengesellschaft, letztere 
einer mullbildenden. Ubergänge des einen Typus in den anderen deuten auf 
vorherige Veränderungen der Vegetation hin. — Die Gesteine sind im freien 
Felde untersucht; auch sind erhältliche geologische Karten benutzt worden. 

Der Gesteinsgrund einer Waldfläche beeinflusst deren Topographie und 
deren Drainage, wirkt durch seine eigene Verwitterung auf die Vegetation 
ein und ist endlich als Bestandteil der Böden von Wichtigkeit, In Abhängen 
ist die Einwirkung der chemischen Verwitterungsprodukte der Mineralien sehr 
gesteigert, während in Ebenen, besonders in einem feuchten Klima, diese 
Einwirkung schwächer hervortritt. Die chemische Verwitterung wird vielfach 
durch mechanische Verwitterung unterstitzt. 

Die fir die Waldböden wichtigsten Verwitterungsprodukte sind die Kalk- 
salze, besonders wegen ihres FEinflusses auf die niedrigeren Organismen des 
Bodens. Man kann daher die Gesteine einteilen nach ihrer Kalkwirkung, 
d. h. dem Vermögen, lösliche Kalksalze durch Verwitterung abzugeben. Dabei 
gelten folgende Regeln: 1. Das Vorkommen im Boden eines Bestandteiles 
mit starker Kalkwirkung in ziemlich geringer Menge genigt schon, um sein 
Gepräge dem Boden und der Vegetation aufzudriäcken. Es gibt aber eine 
untere Grenze fär den Gehalt eines solchen Bestandteiles, unterhalb welcher 
keine FEinwirkung desselben bemerkt werden kann. In Abhängen ist dieser 
Grenzwert niedriger als auf ebenem Boden. 2. Ein Bestandteil sehr geringer 
Kalkwirkung muss in einem sehr grossen Uberschuss im Boden vorkommen, 
um sein Gepräge der Vegetation aufdricken zu können. Es gibt eine 
Grenze fir den Gehalt eines solchen Bestandteiles, iiber der der Finfluss auf 
die Vegetation erst bemerkbar wird. Diese Grenze liegt bei einem höheren 
Gehalt in Abhängen als auf ebenem Boden. 3. Ein geringer Gehalt eines 
Bestandteiles starker Kalkwirkung kann den FEinfluss eines grossen Gehalts 
eines Bestandteiles von geringer Kalkwirkung aufheben. 


160 OLOF TAMM [56] 


Die festen Gesteine Schwedens können in 4 Gruppen verschiedener Kalk- 
wirkung eingeteilt werden (vgl. Fig. 1, S. 113). Die Eigenschaften der 
Repräsentanten jeder Gruppe schwanken jedoch innerhalb ziemlich weiten 
Grenzen. Auf den Gesteinen schwächster Kalkwirkung (Quarzite, Porphyre, 
Leptite) kommen, wenn die Gesteinsgebiete geniägend gross sind, schwach 
produzierende Kiefernwälder vor. Kleine Flächen dieser Gesteine bewirken 
nur einen gewissen Gehalt von Material geringer Kalkwirkung in den glazialen 
Sedimenten, was oft (vgl. oben) an der Vegetation nicht bemerkbar ist. 
Gneiss und Granit sind die Hauptgesteine Schwedens; die auf diesen gele- 
genen Böden sind von mittlerer Gite, oft gute Kiefernböden und Nadel- 
mischwaldböden. Die Gesteine höherer Kalkwirkung rufen oft hochprodu- 
zierende, kräuterreiche Fichtenwälder hervor, oder, besonders im sidlichen 
Schweden, gute Laubwälder. Auf den Kalksteinen ist oft das Terrain 
eben. Gewisse Kalksteine sind fär Wasser ziemlich undurchlässig, wodurch 
der Wald zuweilen an schlechter Drainierung zu leiden hat. 

Der in Schweden herrschende Bodentypus ist der Waldpodsol. Im ganzen 
Podsolgebiet bis an die Waldgrenze können jedoch die Gesteine starker Kalk- 
wirkung Braunerde oder ähnliche Bodentypen hervorrufen. Im nördlichen 
Schweden trifft dies jedoch fast nur in Abhängen ein. — Fig. 2 und 3, 
S. 116 und 117 zeigen zwei fir Gesteine schwacher und starker Kalkwirkung 
charakteristische Waldtypen. 


Uber die Einwirkung der Hyperite Värmlands auf den Waldboden. 


Die guten Waldböden auf Hyperit (ein Gabbro-ähnliches Gestein) in Värm- 
land sind gut gekannt. Fig. 4, S. 124 zeigt das Vorkommen von Hyperit 
in Värmland, Fig. 5 einen typischen Hyperitfelsen, chemische Verwitterung 
zeigend. — Infolge des Fistransports bestehen die Hyperitböden zum Teil 
aus Gneissmaterial, weil die MHyperitberge zerstreut in einer Gneissgegend 
vorkommen. Die Böden haben den grössten Hyperitgehalt auf den sädwärts 
gelegenen ”Teilen der Berge. In den Gneissgegenden herrscht ein ziemlich 
ausgeprägter Waldpodsol mit 10—15 cm grauweisser Bleicherde. 

Die erste Stufe der Einwirkung von Hyperit auf den Boden trifft man oft, 
wo die Moräne ein wenig, aber nicht zu vwviel, z. B. 10 & davon, enthält. 
Man hat hier einen Waldpodsol, jedoch mit einer ziemlich dinnen, grauen, mit 
etwas Mull vermischten Bleicherde. Der Humus ist ein Rohhumus, der unten 
in Mull iäbergeht. Die Bodenvegetation besteht aus Kräutern, Zwergsträuchern 
und Moosen. Ovxwalis acetosella, Majanthemum bifolium und Vaccinium myrtillus 
sind Charakterpflanzen. Der Wald ist ein sehr gutwichsiger Fichtenwald. 

Eine zweite Stufe der Hyperitwirkung kommt oft vor bei grösserem Gehalt 
an Hyperit in den Moränen, sowie in nicht zu steilen Abhängen der Hype- 
ritberge. Der Boden ist hier (ausser in zerstreut vorkommenden Podsol- 
Flecken) typische Braunerde mit etwa 4—5 cm gutem Mull. Die Boden- 
vegetation ist noch kräuterreicher als im vorher beschriebenen Typus. Azne- 
mone hepatica und Hylocomium triquetrum sind häufig. Der Fichtenwald ist 
sehr gutwichsig, jedoch nicht merkbar besser als auf dem podsolierten Boden- 
typus. Eine typische Braunerde auf sehr hyperitreicher Moräne ist chemisch 
analysiert worden,; Tabiumttos p20.: 1 Vg. Mor körS Re: 


[57] - EINWIRKUNG DER GESTEINE AUF DEN WALDBODEN <161 


Die stärkste Einwirkung des Hyperits auf den Boden findet man oft in 
steilen Abhängen der Hyperitberge. Hier ist es hauptsächlich, wo viele 
Botaniker fär den Hyperit typische Pflanzen gefunden haben, Es gibt hier 
Braunerde mit 20—30 cm Mull, der einer guten Gartenerde ähnlich ist. Der 
Wald ist nicht geschlossen und besteht meistens aus verschiedenen Laub- 
hölzern und Gebischen (Fig. 7, S. 131). 

Im nördlichsten Värmland sind die Lokalitäten mit sehr tiefem, ausgepräg- 
tem Mull seltener, was wahrscheinlich auf dem rauheren Klima beruht. 

Ein grosser Teil der Hyperitböden sind nicht mit geschlossenen Wäldern 
bewachsen. Ausgedehnte Areale werden als Weideland benutzt. Auf den 
Hyperitplateaus sind jedoch diese im allgemeinen schlecht, und die Boden- 
vegetation ist reich an Zwergsträuchern wie Vaccinium myrtillus, V. vilis idea, 
Calluna "vulgaris (Fig. 8, S. 133). Hier und da kommen liäckenhafte Be- 
stände aus Fichten, Birken und auch Kiefern vor. Der Humus ist ein Roh- 
humus, jedoch unten etwas mullartig. Die Bodenprofile stimmen sonst mit 
den oben beschriebenen iberein. Man hat meistens durch Abbrennen die 
Weiden zu verbessern versucht, jedoch ohne ein dauerndes Resultat zu erhal- 
ten. — Die Hyperitböden können also entweder sehr gutwichsige Fichten- 
wälder oder schlechte Weiden tragen. Das Weideland hat vorher Fichten- 
wälder oder Laubwälder getragen; die jetzige Vegetation wirde, sich selbst 
iberlassen, in reine Fichtenwälder iibergehen (RInGius 1888 a). Man muss 
sich vorstellen, dass Fichtenwälder vom kräuterreichen Typus einmal in die 
schlechte Weidevegetation verwandelt worden sind. Eine mull- und braunerde- 
bildende Vegetation ist in eine rohhumusbildende, podsolierende ibergegangen. 
Dies kontrastiert sehr mit den gewöhnlichen Verhältnissen, wo die kräuter- 
reichen Fichtenböden in gute Weideböden verwandelt werden können. 

Die Ursache dieser Bodendegeneration ist offenbar die geringe Mächtigkeit 
der Moränen. Diese sind im allgemeinen auf den Bergen nur 50—960 cm 
tief und sehr oft tritt der nackte Fels an den Tag. Der Fichtenwald kann 
jedoch auf dem dännen Boden gut herauskommen und eine sehr bedeutende 
Broduktion efern, wie es Fig. 9 und 10, S. 135 und 137 und auch Pl. 2 
zeigen. Die Ursache des guten Gedeihens des Fichtenwaldes auf dem dännen 
Boden ist offenbar sein Vermögen, einen guten, wasserhaltenden Humus zu 
bilden. Dadurch wird die Wasserversorgung des Waldes bewirkt, was auf 
tieferen '"Moränen zum grossen Teil durch den Mineralboden selbst geschieht. 
Die Gneissberge können gar nicht einen solchen Fichtenwald tragen; hier 
wird nur Rohhumus gebildet und eine kimmerliche Kiefernheide kleidet die 
nackten oder beinahe nackten Felsen. 

Die HEigenschaften des milden Fichtenwaldhumus der Braunerden dieser 
Gegenden das Wasser zurickzuhalten, beruht wahrscheinlich auf seinem Ge- 
halt quellbarer Humusstoffe. Im Podsolboden dagegen besteht der Humus 
hauptsächlich aus halbdestruierten Pflanzenresten, die das Wasser nicht zuriäck- 
halten können. 

Wenn Kahlschlag in einem Fichtenwald auf dännem Hyperitboden getrieben 
wird, entsteht zuerst eine sehr tippige Nitrat- Vegetation, besonders von Rubus 
?deus und Epilobium angustifolium. Wenn der Boden sich selbst iberlassen 
wird, ragen bald eine grosse Menge Laubgebische empor, wie Birken und 
Erlen (A/lnus incana). Ein kräftiges Abweiden genigt jedoch um diese Laub- 
holzvegetation zurläckzuhalten. Die reiche Kräutervegetation wird verzehrt, 


162 OLOF TAMM [58] 


die Humusbestandteile des Bodens verwesen schnell unter Mitwirkung zahl- 
reicher Mikroorganismen. Der Boden wird erschöpft und ausgetrocknet, und 
bald siedeln sich die Zwergsträucher an. Der Boden verwandelt sich in ein 
schlechtes Weideland. Durch Anpflanzen von Fichten kann man jedoch wie- 
der einen gutwichsigen Fichtenwald aufziehen. | 


Vergleichende Untersuchung zweier gleicher Hyperitböden mit ver- 
schiedener Vegetation. 


Zwei gleichartige Plateauflächen auf Hyperitbergen im mittleren Värmland 
wurden herausgewählt. Der Boden ist in beiden Fällen Braunerde auf Mo- 
räne von gleicher Mächtigkeit. - Die erste Fläche ist von typischem kräuter- 
reichem Fichtenwald bewachsen (S. 144), die zweite von zwergstrauchreichem 
Kiefernwald (S. 145), von schlechtem Weideland umgeben. 

Auf jeder Fläche wurden 10 Bodenproben gesammelt, auf die Weise, dass 
die Humusdecke mit einem Messer entfernt wurde, und darauf ein Stahlring 
von 7/, L. Volumen in den Boden eingepresst wurde. Nach Lufttrocknen 
wurden die Proben gewogen und auf diese Weise das Litergewicht des Bo- 
dens ermittelt. Die Proben waren sehr gleichartig und arm an Grusmaterial. 
Eine Probe der Fichtenfläche wurde jedoch vor den chemischen Unter- 
suchungen wegen eines abnormen Gehaltes an Holzkohle verworfen. Die 
Grusbestandteile wurden mittels eines 2 mm Drahtnetzes abgetrennt und 
zur mineralogischen Untersuchung verwendet (mit ”Thoulet's Lösung, Auslesen 
unter Lupe). In der Feinerde (die Hauptmasse der Proben) wurde der Ge- 
halt an organischen Stoffen durch Verbrennungsanalyse bestimmt. Zwei Ge- 
neralproben, je eine von den verschiedenen Flächen, wurden durch Ver- 
mischung gleicher Teile der Proben gemacht. An diesen Generalproben 
wurde der Gehalt an sogenanntem assimilierbarem Kalk bestimmt durch 
Extraktion mit r10-prozentiger Clorammoniumlösung während 3 Stunden auf 
dem Wasserbad. Der Gehalt war etwas grösser im Kiefernboden als im 
Fichtenboden. . Da dies wahrscheinlich mit dem etwa doppelt so grossen 
Gehalt an Hyperit (Tab. 5, S. 149) im Kiefernboden zusammenhängt, wurde 
auch eine Bestimmung des »assimilierbaren» Kalkes an pulverisiertem, unver- 
wittertem Hyperit ausgefihrt, nachdem von der Analysenprobe die feinsten 
Teile mittels eines o,2 mm Drahtnetzes entfernt worden waren (Tab. 2, S. 
147): Die Clorammoniummethode ist offenbar fir Böden dieser Art nicht 
verwendbar. 

Es wurden dann nach einigen Vorversuchen von allen Proben Extrakte mit 
dem gleichen Gewicht Leitfähigkeitswasser gemacht. In den Extrakten der 
Generalproben wurde auch der Gehalt an Kalk und Magnesia analytisch be- 
stimmt (Tab. 4, S. 148). In den urspriänglichen Proben wurde der Gehalt 
an wasserlöslichem Kalk aus der elektrischen Leitfähigkeit berechnet, unter 
Voraussetzung, dass das Verhältnis des Kalkgehaltes zur Leitfäbigkeit gleich 
dem in den Generalproben war. Die Resultate der verschiedenen Bestim- 
mungen gehen aus Tab. 5 hervor (S. 149). 

Wenn man als aktuelle Kalkwirkung den Gehalt an wasserlöslichem Kalk 
bezeichnet, zeigt die Tabelle, dass diese Kalkwirkung etwa doppelt so gross 
im Fichtenboden wie im Kiefernboden ist. Sie beruht offenbar in erster 


[50]  EINWIRKUNG DER GESTEINE AUF DEN WALDBODEN =<:163 


Linie auf dem allgemeinen Bodenzustand und nicht direkt auf dem Gehalt 
an kalkreichen Mineralien (Hyperit mit kalkreichem Plagioklas). Der unter- 
suchte Kiefernboden bezeichnet die erste Stufe der Veränderung einer Braunerde 
zu Podsol. Diese Veränderung ist noch nicht sichtbar. Fine gute Boden- 
pflege kann offenbar die Kalkwirkung des Hyperits erhöhen. Diese Resultate 
der chemischen und mineralogischen Untersuchungen sind mit den oben 
beschriebenen Vegetationsuntersuchungen durchaus vereinbar. 

Die grosse Produktivität der Hyperitböden wird nur unter dem Einfluss 
guter Wald- und Bodenpflege hervorgerufen. Als Weideland passen sie gar 
nicht, als solche produzieren sie wenig Holz und schlechte Weiden. FEin 
reicher Mineralgrund ist nur ein Faktor unter vielen anderen, die den 
Wald beeinflussen, und kann von anderen Faktoren aufgehoben werden. Aus 
Deutschland (NIKLAS 1920) sind Wälder auf kalkreichen, dinnen Böden be- 
kannt, die durch Kahlschlag sehr verschlechtert worden sind. Dies ist offen- 
bar eine analoge Erscheinung. 


Uber die Degeneration der Braunerde auf mineralisch schwachem 
Boden. 


Die oben beschriebenen Studien an Hyperitböden haben gezeigt, dass die 
Braunerde in gewissen Fällen degenerieren und zum Podsol iibergehen kann. 
Damit ist jedoch nicht viel Schaden gemacht, denn der Podsol auf mineralisch 
reichem Untergrund kann, wie oft in Schweden, hervorragende Produktion 
zeigen. Die allgemeinen Bodenverhältnisse Schwedens können dadurch charak- 
terisiert werden, dass sie Podsole auf mineralisch ziemlich reichem Untergrund 
zeigen. Aber auch in Schweden kommen Gegenden mit schwächerem Mineral- 
grund vor. Im sidlichen Schweden gibt es in solchen auch typische Braunerden. 
Diese herrschen in Schonen und Blekinge vor und spielen eine grosse Rolle 
in Halland, Bohuslän, Småland, Öster- und Västergötland und in den Gegen- 
den um den Mälarsee. Unter Braunerden werden hier mehrere Bodenvarie- 
täten zusammengefasst, die sich zum Teil den »grauen Waldböden» der 
Russen nähern. Die echte Braunerde, wie sie besonders im sädlichen und 
sädwestlichen Schweden häufig ist, zeigt dem Auge keine Podsolierung, und 
eine solche ist auch aus den Analysen Tab. 1, S. 129, nicht wahrnehmbar. 

In den Braunerdegegenden Schwedens finden wir dieselben Veränderungen 
der Böden der Fichtenwälder und der Buchenwälder, die P. E. MäLLEr in 
so hervorragender Weise aus Dänemark beschrieben hat. In Buchenwäldern 
auf schwächerem Mineralgrund kommt es also vor, dass der Humus ein 
Rohhumus (Buchentorf) ist, und die Podsolierung anfängt. In dichten, ge- 
pflanzten Fichtenwäldern, zuweilen auf altem Laubwaldboden, fängt eine Roh- 
humusbildung infolge des Nadelabfalls an, und eine Podsolierung beginnt. 

Wenn der Mineralgrund kalkfiährend ist, wie auf dem Omberg (Östergöt- 
land) oder im allgemeinen in Schonen, sind jedoch diese Veränderungen nur 
von zufälligem Charakter und scheinen bei Lichtung der Bestände (im Fichten- 
wald) bald zurickzugehen. Die Fichtenwälder entwickeln sich, sobald das 
Licht geniägt, zum kräuterreichen Typus. Fine merkliche Podsolierung ist 
im allgemeinen nicht wahrnehmbar. 

Im siädlichen Småland gibt es ausgedehnte Gegenden, wo der Laubwald 
vorher eine viel grössere Verbreitung als jetzt gehabt hat. Es war besonders 


164 OLOF TAMM [60] 


Eichenwald und in den sädlicheren Teilen Buchenwald. In der Gegend von 
Växiö bestehen die Moränen aus etwa gleichen Teilen Granit und Porphyr 
(auch Leptit) und einigen Prozenten Diabas und Diorit. Der Mineralgrund 
kann somit etwas schwächer als gewöhnlich in Schweden genannt werden. 
Wenn man die Nadelwaldböden der Gegend untersucht, findet man auf dem 
sonst gleichen, ebenen Moränenboden sehr verschiedene Bonitäten. Die grösste 
Produktion zeigt die Fichte auf alten Buchenwaldböden. MHier herrscht die 
Braunerde vor, zeigt aber eine beginnende Podsolierung mit deutlicher (1—2 
cm) Bleicherde. Gut entwickelte Podsole können mittelgute Kiefernböden 
(Kiefernwald mit Fichten eingemischt) sein, die aber ein weit geringeres Pro- 
duktionsvermögen als die Fichtenwälder auf alten Laubwaldböden zeigen. 
Allmählich wird das Produktionsvermögen der Braunerde-Fichtenböden sinken, 
während die Braunerde in Podsol ibergeht. 

Noch einleuchtender sind die Verhältnisse in der Gegend von Kosta, Små- 
land, wo die Moränen gewisser Gebiete aus etwa 90 2 Leptit bestehen. Hier 
findet sich ein stark podsolierter Boden, der von Kiefernwäldern mit Calluna 
vulgaris und anderen Zwergsträuchern bewachsen ist. Es gibt jedoch Braunerde- 
Inseln im Podsolgebiet mit Eichenlaubwiesen (vorheriger Eichenwald). Wenn 
Fichten hier angepflanzt werden, wachsen sie wenigstens im Anfang sehr gut. 
Allmählich wird der Boden jedoch degenerieren und das Produktionsvermögen 
bis zu dem des umgebenden Kiefernbodens abnehmen. Die Braunerdeoasen 
sind offenbar hier dem Forstmann besonders wertvoll, und der Wald muss 
hier von dem Gesichtspunkt aus gepflegt werden, eine Degeneration des 
Bodens zu verhindern. Die Vorsichtsmassregeln hierfär liegen jedoch ausser- 
halb des Rahmens dieser Abhandlung. Die Degeneration der Braunerde ist 
ein wichtiges, bisher kaum beachtetes forstliches Problem Säd-Schwedens. 

Zum Schluss mag hervorgehoben werden, dass ein ginstiger Bodentypus 
(Braunerde) in gewissen Hinsichten die Wirkungen eines kalkarmen Mineral- 
grunds aufheben kann. Anderseits kann ein reicher Mineralgrund (wie in 
den Hyperitböden Värmlands) den FEinfluss eines weniger giänstigen Boden- 
typus' (Podsol) aufheben. Das Vermögen der Braunerde auf kalkarmem 
Grund hochproduzierende Wälder hervorzurufen beruht auf der ziemlich gros- 
sen Menge leichtlöslicher Nährstoffe, die im Boden durch Kräuter- und Laub- 
abfall während vieler Jahrhunderte angehäuft worden sind. 

In der nordschwedischen Nadelwaldregion ist (vgl. TAMM 1920) das Pro- 
blem der Bodenverbesserung mehr eine reine Humusfrage. In den sidlichen 
Teilen Schwedens, wo auch die Braunerde allgemein ist, kommt dazu die 
Notwendigkeit eventuelle Degenerationen des ganzen Bodentypus zu beseitigen. 


pr 


De institutioner, som stå i bytesförbindelse med denna skriftserie, torde benäget in- 
sända sina publikationer under adress 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT, EXPERIMENTALFÄLTET. 


Die Institutionen, die mit der Kgl. Forstlichen Versuchsanstalt Schwedens in littera- 
rischem Tauschverkehr stehen, werden gebeten, ihre Zusendungen an die folgende 
Adresse gelangen zu lassen 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(Kgl. Forstliche Versuchsanstalt Schwedens), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SCHWEDEN. 


Institutions exchanging publications with the Swedish Institute of Experimental 
Forestry are requested to send these to 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(The Swedish Institute of Experimental Forestry), 
EXPERIMENTALFÄLTET, SWEDEN. 


Les institutions qui échangent des publications avec la Station de Recherches des 
Foréts de la Suede sont priées de les envoyer å 


STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
(La Station de Recherches des Foréts de la Suede), 
EXPERIMENTALFÄLTET, S UÉEDE. 


Av Statens Skogsförsöksanstalts publikationer äro hittills utgivna: 


Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt 


Fräftet 1: 1004. 53 SÄ 4 HE: Slutsålt (Vergriffen). 
fra 1005. > 80 > 22 3» och 2 tavlor > > 
FAASI000. IIO AS (ÄRA 3 SARS AS > > 
MRANNT007. 108-512 » 26 3 > » 
> 5. 1908. 286 + 29 >» 106 > FORE » > 
GS T000. 240. 20, > 54 2 SIDA LSE Pris 2,25 kr. 
» KENEORO: 230 FF 32 > 70 3 » » 
MEG SIOIT. 219 +.23 >» 74 >» > » 
Millor. 27104 38 > 83 > och 3 tavlor  » > 
MG TOT3: 228 + 30 » 07,5, $$ 2 > > > 
mat. 200 F 24 > 02 > 2 3 > > 
RATOS: 106024 30. > 57 > > > 
>» 1I3—14. 1916—1917. 1380+180 sid. 397 fig. och 14 tavlor. Pris 18 kr. 


(för 2 delar). 
> > > (bibliofilupplaga). Pris 50 kr. > > 
MSI0IS. 2900 + 32 sid: 61 fig. Pris 4,50 kr. 
minor). 210 Sid., 42 fig. Pris 6) kr. 
mirderg20. - 300 sid., 43 fig. och 4 tavlor. : Pris Ö kr. 


Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare. En ny publikationsserie, som ej 
samtidigt inflyter i någon skogstidskrift. 

1. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Omberg, utarbetad av GUN- 
NAR SCHOTTE. 40 sid., med 5 kartor och 11 tabeller. Pris 2 kr. 

2. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor i södra Södermanland, utarbe- 
tad av GUNNAR SCHOTTE. 64 sid., med 15 figurer och 17 tabeller. Pris 2 kr. 

3. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor i trakten av Brännberg och 
Avafors (Norrbotten), utarbetad av GUNNAR SCHOTTE och EDVARD WIBECK. 44 sid., 
med 14 fig. och 4 tabeller. Pris 2 kr, 


N:o I, 


N:o 2. 
Nosa. 


N:0 4. 


N:o 5: 
N:o 6. 


N:o a 
N:008;. 
N:o 9. 
INHOR CE 


NO LI; 


N:o 12. 


N:0 13. 
INO TA: 


N:o 15. 
N:o 16 


N:o 17. 
N:o 18. 
N:o 19. 
N:IO20' 


Nz0-27; 
N:o 22. 


Statens Skogsförsöksanstalts flygblad 


Tillgången på kott och skogsfrö 1913—1914. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid. 
2 kartor. Pris 10 öre. 

Grankottens svampsjukdomar. Av TORSTEN LAGERBERG. 5 sid., 2 fig. Pris 10 öre, 

Ett observandum vid inköp av skogsfrö. Av GUNNAR SCHOTTE. 4 sid., I fig. 

rt APRSTYOSORe: 

Tillgången på kott och skogsfrö 1914—1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid. 
2 kartor. Ens: 10 Öre; 

Tallskytte och snöskytte. Av TORSTEN LAGERBERG. 10 sid., 6 fig. Pris 10 öre. 

Trädens fruktsättning år 1915. Av EDVARD WIBECK. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 

Trädens fruktsättning år 1916. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 

Våra vanligaste barkborrar och deras gångsystem. Av IvAR TRÄGÅRDH. 28 
sid, '27-08.- ENS. 30 Ore: 

Trädens fruktsättning år 1917. Av GöstA MELLSTRÖM. 4 sid., 2 kartor. 
Pris 10 öre. 

Översikt över skogsinsekternas skadegörelse under år 1916. Av Ivar TRäÄ- 
GÅRDH. 28 sid., 13 fig. Pris 30 öre. 

Skogsförsöksanstaltens gallringsytor. Gällande bestämmelser om ytornas ut- 
.märkande och om skogspersonalens åligganden. Av GUNNAR SCHOTTE. 
5 öSIdl, 27 MIG: LNPIIS Stor Öfes 

Tallviveln (Pissodes pint L.). En allmän, men i vårt land hittills föga be- 
aktad skogsinsekt. Av IvAR TRÄGÅRDH. 8 sid., 7 fig. Pris 30 öre. 

Trädens fruktsättning år 1918. Av GösTtA MELLSTRÖM. 6 sid., 2 kartor. Pr. 10öre. 

Barrträdskvalstret (Paratetranychus unungius JAC.). Av IvAR TRÄGÅRDH. En 
fiende i våra plantskolor. 4 sid., 2 fig. Pris 10 öre. 

Om törskatesvampens spridning. Av HENRIK HESSELMAN. 8 sid.,, 4 fig. Pris 30 öre, 


. Om tall- och granfrö från Norrland. Av EDVARD WIBECK. 12 sid., 3 fig. 


Pris 30. öre. 

Några allmänna, men hittills föga uppmärksammade barkborrar och deras gång- 
system. Av IVAR TRÄGÅRDH. 10 sid., 8 fig. Pris 30 öre. 

Trädens fruktsättning år 1919. Av GöstA MELLSTRÖM. 8 sid., 2 kartor. 
Pris iso cOre: 

Tallbastborren och granbastborren, två fiender till skogskulturer. Av IvAR 
TRÄGÅRDE. 06 sid., 3 fig. Pris 30 öre. 

Skögsträdens fruktsättning år 1920. Av GöstA MELLSTRÖM. 16 sid., 5 
kartor. . Pris 50 öre. 

Boksköldlusen. Av Ivar TRÄGÅRDH. 4 sid. 1 fig. Pris 30 öre, 

Den större märgborrens skadegörelse och dess bekämpande. Av Ivar 
TRÄGÅRDH. 8 sid. Pris 30 öre. 


Skogsförsöksanstaltens publikationer erhållas genom rekvisition från Statens Skogs- 
försöksanstalt, Experimentalfältet. 


STAMFORMS:e 
UNDERSÖKNINGAR 


EN SAMMANFATTANDE ANALYS AV NORRLÄNDSKT 

TALLMATERIAL MED AVSEENDE PÅ DE FAKTORER 

SOM BESTÄMMA NOGGRANNHETEN VID APTERING 
PÅ ROT 


STEM FORM INVESTIGATIONS 


ACCURACY OF YIELD ESTIMATION OF STANDING TREES 


AV 


SVEN PETKINI 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFTE 18 N:o 4 


CENTRA LFERYGKERTIET), STOCKHOLM 1921; 


SN RE ST OR STON 


NEW YOTI 
BEYFARNR a | 
UARDERN 


STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR. 


FINS SAMMANFATTANDE ANALYS AV NORRLÄNDSKT TALLMATE- 
REXSESMED- AVSEENDE PÅ DE FAKTORER SOM BESTÄMMA NOG- 
GRANNHETEN VID APTERING PÅ ROT. 


id köp och försäljning av skog på rot liksom i allmänhet vid 

värdering av stående skog är det för prissättningen otillräckligt 

att endast känna till skogens kubikmassa. Ett flertal metoder 
äro därför i bruk, gående ut på att möjliggöra en tillförlitlig taxering 
av utbytet, fördelat på olika sortiment. 

Dessa metoder kunna indelas i två slag. Det ena slaget lägger mesta 
vikten vid de individuella trädens avvikelser, under det att det andra 
slaget tvärtom bygger på de allmänna lagarna och medeltalen. I det 
förra fallet gäller det alltså att undersöka utbytet av enskilda träd — ju 
fler” dess bättre — och att ange detta utbyte med hänsyn tagen till de 
speciella apteringsförhållandena, avsmalning, krokväxthet, röta etc. hos 
varje undersökt träd. Det senare fallet däremot ställer sig så, att huvud- 
vikten ligger uppå att hänföra skogen till en viss typ och sedan med 
förutsättning av lagbunden variation kring medelvärdena konstruera fram 
utbytet hemma på rummet. 

Bortser man från den rena okulartaxeringen, som endast med svårig- 
het kan göras till föremål för objektiv analys, skulle det förstnämnda 
slaget av metoder för uppskattning på rot av virkesutbytet kunna karaktäri- 
Seras såsom slångklavetaxering och den andra sorten vill jag kalla form:- 
klassmetoden, eftersom det i detta fall är nödvändigt att skaffa sig kännedom 
om medelavsmalningen, som lämpligen uttryckes genom :formklassen. 


A priori kan det sägas, att formklassmetoden mindre lämpar sig för 
taxeringar i mycket liten skala. Det ligger i alla metoder som -bygga på 
medeltal och fördelning enligt sannolikhet, att ju större materialet är, desto 
bättre bli resultaten av dylika metoder. Omvänt kan man alltså säga, 
att ju mindre materialet är, d. v. s. ju mindre stämplingspost det gäller, 
desto mindre pretentioner får man ställa på att formklassmetoden skall 
vara noggrann, och desto större relativt provstamsantal behöver man 
undersöka. 


13 Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


166 SVEN PETRINI [2] 


Men när posterna, såsom regeln ofta är å norrlandsreviren, belöpa sig 
på 10,000 å 20,000 träd, då måste man ovillkorligen fråga sig, om icke 
en metod, som just bygger på lagarna för de stora talen, är mera be- 
rättigad än en sådan, som inriktar sig på att undersöka de individuella 
variationerna. 

Det första spörsmålet gäller då huruvida den brukliga stångklavetaxe- 
ringen lider av några svagheter och om formklassmetoden kan sägas 
vara bättre. Ur ekonomisk synpunkt sett måste taxeringen med stång- 
klave så som den vanligtvis utföres anses vara en mycket dyrbar metod. Vart 
femte eller tionde träd taxeras, vilket betyder, att på en post om 10,000 
träd ej mindre än 1,000 åa 2,000 bli föremål för undersökning. TI ett 
stämplingslag med fyra yxor och två kronojägare behövs det minst två 
man för utbytestaxeringen, som vanligtvis antingen endast sköta stång- 
klavningen, varvid kronojägarna skola uppskatta toppstockarna, eller som 
helt och hållet sköta apteringen, varvid kronojägarna endast anteckna 
och kontrollera utbytessiffrorna. Mera sällan användes ett särskilt taxe- 
ringslag, vilket naturligtvis är en ofantligt mycket bättre ordning, i det 
att man endast under denna förutsättning kan tänka sig en effektiv kon- 
troll över taxeringen, och en ostört fortgående stämpling. Kronojägarna, 
som pricka in de stämplade träden, ha sannerligen tillräckligt arbete med 
denna sak och med att kontrollera stämplingsmanskapet, som jägmästa- 
ren ej kan i varje ögonblick effektivt övervaka. 

Med formklassmetoden bör man kunna nöja sig med femtedelen aå 
tiondelen av det ovan angivna provträdsantalet, under förutsättning att 
tekniska möjligheter föreligga för en riktig uppskattning av stamfaktorerna 
å dessa provträd. Det är i första hand dessa allmänna förutsättningar, 
som i det följande skola göras till föremål för undersökning. j 

En svårighet, som vidlåder stångklavetaxeringen, är vidare, att den 
ställer stora fordringar på taxerarens skicklighet, noggrannhet och er- 
farenhet. Han måste för att åstadkomma ett gott arbete ha apterings- 
tabeller och flottningsregler något så när i huvudet, han måste ha vana 
vid aptering av liggande träd, och han måste besitta ett skarpt ögon- 
mått. Redan vid apteringen av rotstocken kunna felaktigheter upp- 
stå: på grund av stångklavens placering, avläsningen, som i regel sker 
på en höjd av 15 å 21 eng. fot, barktjockleken, som vid ifrågava- 
rande höjd på trädet blott kan höftas, etc. — allt faktorer som lätt 
verka i riktning att göra resultaten osäkra, om ej en pålitlig man 
har hand om arbetet i fråga. Men först därefter — då det gäller 
att uppskatta de ovanför rotstocken utfallande dimensionerna — be- 
gynna de verkliga svårigheterna. Härvidlag kan man konstatera, att de 
duktiga taxerarna gå efter sina erfarenheter från vintrarnas drivningar, 


[3] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 167 


d. v. s. efter vissa mer eller mindre medvetna erfarenhetstal, som de 
variera inom tämligen snäva gränser. Det ligger då nära till hands att 
tänka sig, att det icke heller skulle vara omöjligt att använda erfaren- 
hetstal, som blivit på ett systematiskt sätt framdeducerade och som genom 
någon pålitlig indikator — i första hand höjden —- skulle kunna göras 
känsligare för växlingarna i beståndens typ än vad fallet är med ifråga- 
varande personliga erfarenhetstal. 


Problemets allmänna orientering. 


För att kunna aptera en stam till lämpliga virkessortiment måste man 
ha kännedom om dess avsmalning. Utgår man ifrån brösthöjdsdiame- 
tern såsom en känd storhet, erfordras alltså ytterligare vetskap om höj- 
den och formen hos stammen. En av de största svagheterna hos stång- 
klavetaxeringen är att trädets längd endast uppskattas okulärt, vilket för 
långväxt skog mäste medföra en hög grad av osäkerhet. Vid form- 
”klassmetoden bör man alltså skaffa sig en höjdkurva för beståndet, vilket 
ju ej innebär någon svårighet, då våra höjdmätningsinstrument fungera 
tillfredsställande. Den största svårigheten ligger tvivelsutan i att be- 
stämma formen. 

Det hittills bästa uttrycket för formen ha vi i JONSONS formklass, som 
hänför stammen till en viss avsmalningstyp allt efter förhållandet mellan 
den övre formklassdiametern (mitt emellan brösthöjd och topp) och den 
nedre formklassdiametern (vid brösthöjd). En grundförutsättning för an- 
vändande av formklassmetoden vid utbytestaxering är sålunda, att stam- 
formen verkligen följer den i tabellen angivna avsmalningen, d. v. s. att 
stamkurvan noga följer HÖJERS ekvation, som ligger till grund för dessa 
beräkningar. En prövning av metodens noggrannhet omfattar således 
som ett moment en undersökning av överensstämmelsen mellan HÖJERS 
ekvation och stamkurvan. 

Om denna primärfordran kan sägas vara uppfylld, återstår det att se 
efter, huruvida brösthöjdsdiametern kan användas som utgångspunkt för 
beräkning av trädets dimensioner. Det är givet, att även om stamkur- 
vans allmänna förlopp är aldrig så noga känt, måste resultaten likväl bli 
felaktiga, om vi utgå från ett oriktigt begynnelsevärde på diametern vid 
brösthöjd. Härvidlag uppträda tvenne störande faktorer, nämligen barken 
och rotansvällningen. WVid apteringen önska vi veta dimensionerna utan 
bark, och det gäller följaktligen att skaffa oss ett utgångsvärde på bröst- 
höjdsdiametern innanför bark. I detta avseende torde man dock kunna 
beteckra svårigheterna såsom ringa, då barktjockleken vid brösthöjd be- 
finner sig inom räckhåll för de undersökningar som böra anställas å 


168 SVEN PETRINI [4] 


provträden för varje post i samband med höjdkurvans upprättande. Rot- 
ansvällningen är av mera svåråtkomlig natur, och denna fråga måste 
avgöras mera allmänt, ty en undersökning i detta avseende kan ej tän- 
kas ske för de individuella posterna. Problemet gäller här huruvida rot- 
ansvällning uppträder på ett sådant sätt, att den förrycker värdet å dia- 
metern vid brösthöjd. | 

En annan fråga av vikt rör variationerna med avseende på stamfor- 
men — är denna variation likformig eller icke? Huru förhåller sig form- 
klassen hos de större träden i förhållande till de mindre? Tydligen kny- 
ter sig största intresset här till de grövre träden, eftersom dessa represen- 
tera det största ekonomiska värdet. Om — såsom föregående under- 
sökningar (7, 9), synas visa — metoderna för bedömning av formklassen 
ge noggrannaste resultat för medelvärdet, under det att extremerna bli 
osäkert bestämda, kan man använda detta medelvärde för alla grovleks- 
klasser, eller måste korrigeringar verkställas för att tillfredsställande så- 
kerhet skall kunna nås? 

Vidare hör till undersökningens uppgifter även att söka utröna våra 
möjligheter att bestämma formklassen i bestånden, varvid formpunkts- 
metoden bör göras till föremål för granskning och frågan om använ- 
dande av erfarenhetstal kan komma att tas i övervägande. 

Slutligen — sedan de normala förhållandena blivit klarlagda -— komma 
vi till spörsmålet om vilken roll avvikelserna spela. Skogen kan vara 
krokvuxen, mera storkronig och kvistig än normalt eller den kan vara 
skadad av rötor etc., och dessa förhållanden får man vid trädens apte- 
ring ej bortse ifrån. Vid användande av de hittills vanligaste taxerings- 
metoderna, då man principiellt inriktar sig på att undersöka utbytet av 
många enskilda träd, komma dessa synpunkter i särskilt hög grad till 
sin rätt. I själva verket är det till stor del häri som stångklavetaxe- 
ringens styrka ligger, och så snart vi få att göra med en i dessa avse- 
enden mycket abnorm skog är formklassmetoden teoretiskt underlägsen, 
eftersom den bygger på normala förhållanden. Frågan är huruvida det 
är möjligt att bringa formklassmetoden i nivå med de brukliga meto- 
derna i detta hänseende eller — ännu bättre — åstadkomma ett noggran- 
nare resultat än vad som kan fås med det hittills använda sättet. 


Undersökningsmaterialet. 


Förf. har ansett det vara en fördel att använda material från olika 
delar av norrlandstallens utbredningsområde, och därför ha utvalts 10 
bestånd, i vilka Skogsförsöksanstalten har fasta försöksytor utlagda, som 
bilda stommen i materialet. Dessa bestånd äro spridda från Härjedalen 


[5] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 169 


upp till Norrbotten på sätt som framgår av kartan å fig. I. 


Väster- 


bottens län, som ansetts utgöra ett typiskt område för norrlandstall, 
har blivit starkare representerat än övriga delar, i det att härifrån medta- 


gits en serie av fem för- 
söksytor, belägna i ett 
tvärsnitt från kustlandet 
upp emot fjällen, dock ej 
längre inåt väster än till 
Stensele. Av dessa fem 
ytor ligger en vid Vindeln, 
två i närheten av Hällnäs, 
en vid Lycksele och en vid 
Gunnarn. Övriga bestånd 
äro belägna vid Älvros i 
Härjedalen, vid Jörn, Bränn- 
berg, Avafors och Gälli- 
vare i Norrbotten. 


I fråga om åldrarna är 
getriu tydligt att i detta 
sammanhang de gamla be- 
stånden äro av större in- 
tresse än de mycket unga, 
varför ytorna blivit så ut- 
valda, att aldern växlar 
kantor til. 155 ar. Samt- 
liga bestånd ha uppskat- 
tats enligt Skogsförsöksan- 
staltens metod medelst fäll- 
da, I m sektionerade prov- 
stammar, och antalet upp- 
mätta provstammar upp- 
går till 558 st. Närmare 
beskrivning av bestånden 
lämnas nedan. 


Försöksytan 437: Laång- 
skogen i Älvros soc- 
ken, Jämtlands län 
FS00rm. Öv I Starkt 
en medeldiameter av 
20-at: 


XN 
TR 
RA 
LÅ Vy 
Yt 
RASER få FN 
i CSE få EN 
Z 4 +” $ 
- 
SM RS : 
LU 2 GS, 
2 EN) + 
x Sa 4 U 
DN a x 
2å SENS ”x 
+ SN I 
pe (Fr [ ] n 
/ (FÖRTS 82 / 
« NESS) & 
[d ere) Ny 
0 CER x v 
SA [ ] x 
Y Xx 
NS ade! 493 
N <> ej 
D PN 87 
I SR sd 
+ > 
LU As 
+ € e 
I - 
ENE 92 
EG x477 
XN 
x 
KORS Nl xx 
4 . 
AN 473 
N a 
NN » staäntpl. post 
I Ne 
NY? N 496 
XY - 
Se 
457 
x på 


De i materialet ingående fasta försöksytornas 
belägenhet. Korsen utmärka de ytor som ej 
blivit beskrivna i texten. — The location of 
the sample plots used for the investigations. 


låggallrad 1917, 44 provstammar, 70 år med 
8,9 cm och en medelhöjd av 9,9 m. 


Areal: 


Plan, mager mark, lavtallhed. 


170 ; SVEN PETRINI [6] 


Försöksytan 471: Abborrträsklidens krp., Lycksele revir, Västerbottens 
län, 270 m ö. h. Ljushuggning 1918, 49 provstammar, 135 år, 
meéedeldiämeter -22;7,: cm, medelhöjd 18,3 mm. - Areal:! 25 arb amn 
platå med bärris, ljung och något lavar. 


/ 


Försöksytan 473: Krp. Skatan, Hällnäs skolrevir, Västerbottens län, 300 
m ö. h. Starkt krongallrad 1918, 58 provstammar, 98 år, medel- 
diameter 17,7 cm medelhöjd 18,2 m. Areal: 25 ar. Bergsluttning, 
god mark, mossrik tallskog. 


Försöksytan 477: Krp. Jovan, Ö:a Stensele revir, Västerbottens län, 275 
m ö. h. Starkt låggallrad 1918, 47 provstammar, 85 år, medel- 
diameter 16,7 cm, medelhöjd 15,5 m. Areal: 25 ar oigetdalspie 
mark, mossrik tallskog. 


Försöksytan 493 I: Hemmanet Kvarnberg nära Hovlös, Råneå socken, 
Norrbottens län, 150 m ö. h. Starkt låggallrad 1918, 64 prov- 
stammar, 70 år, medeldiameter 14,7 cm, medelhöjd 14,1 m. Areal: 
25 ar. Ådal, plan mark, mossrik tallskog. 


Försöksytan 496: Krp. Svartberget, Degerfors revir, Västerbottens län, 
165 m ö. h. Ljushuggning 1918, 72 provstammar, 133 ar, medel- 
diameter 19,; cm, medelhöjd 17,2 m. Areal: 50 ar. Lavrik tall- 
hed å plan mark. 


Försöksytan 82: Meurisvare krp., Gellivare socken, Norrbottens län, 330 
m ö. h. Svagt låggallrad 1907, starkt låggallrad 1914, varvid 30 
provstammar sektionerats. Ålder 1914 143 år, medeldiameter 21,8 
cm, medelhöjd 15,0 m. Areal: 25 ar. Småkullig moränplatå över 
marina gränsen, torr hedmark med lavmatta och nästan, men ej 
helt, täckande, kort risvegetation. 


Försöksytan 87 I: Krp. Alträsket, vid Brännberg, Selets revir, 110 m 
ö. h. Svagt låggallrad 1907, starkt låggallrad 1914, varvid 54 
provstammar sektionerats. Ålder 1914 75 år, medeldiameter g.s 
cm, medelhöjd 14,0 m. Areal: 23 ar. Kustland under marina grän- 
sen, mossrik tallskog med ymnig vegetation av lingon- och blåbärs- 
ris och strödda lavar. 

Försöksytan 92: Östra Jörnsmarkens krp., Västerbottens län, 250 m ö. h. 
Svag låggallring 1907, stark låggallring 1914, varvid sektionerats 
40 provstammar. Ålder 1914, 92 år, medeldiameter 18,5 cm, me- 
delhöjd 16,6 m. Areal: 24 ar. Kustland över marina gränsen, 
svag sydsluttning, övergång från lav- till mosstallhed av god bonitet. 

Stämplingspost å krp.. Skatan, Hällnäs skolrevir, Västerbottens län. 100 
träd avverkade på några hektars yta i ett vackert tallbestånd c:a 
280 m ö. h., vars ålder kan sättas till 135 år, ehuru en ej obetydlig 


mm år: 


[7] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 171 


24 


variation iakttogs i fråga om de enskilda träden. Medeldiametern 
28,1, cm, medelhöjd 18,2 m. Mossrik tallskog i obetydligt kuperad 
terräng. 

För utarbetande av en serie över barktjockleken vid brösthöjd har 
använts material uteslutande från Västerbottens län, nämligen det 50-tal 
fasta och tillfälliga försöksytor, som uppskattades därstädes år 1918, var- 
över tidigare publicerats vissa specialundersökningar (9 Skf. 1919 h. 1). 
Övrigt material, som kommit till användning, anges å resp. ställen. 


Barken. 


Av föregående undersökningar om tallens bark synes det framgå, att 
variationerna i barktjocklek vid brösthöjd äro mycket stora såväl i fråga 
om de enskilda träden i förhållande till den barktyp ett visst bestånd 
representerar som med avseende på barktyperna sinsemellan. WRET- 
LIND (13) har en åskådlig sammanställning av dessa förhållanden, där 
han ävenledes påpekar den stora roll. barktjockleken spelar vid en taxe- 
ring av utbytet, i det att barktjockleken inverkar ej blott på kubikmas- 
san utan i än högre grad just på värdet av stammen. 

Det är emellertid otänkbart att vid en taxering ta hänsyn till de individu- 
ella trädens variationer härvidlag, utan den enda framkomliga vägen blir 
att hänföra varje bestånd till en bestämd barktyp och använda en utjäm- 
nad serie, så mycket mer som barkmedeltalen ha en utpräglad tendens till 
enkel och lagbunden anordning inom beståndet. Detta torde nog också till 
en del sammanhänga därmed, att barkmätningarna såsom de vanligen ut- 
föras lätt i och för sig öka variabiliteten för det enskilda trädet. Om 
endast ett barkmått tages på varje träd, händer det naturligtvis lätt, 
att detta mått ej blir det riktiga, eftersom tallbarken är så pass ojämn 
på den ringa höjd över marken där måtten tagas. Därför har man rätt 
att anse, att den efter diametrarna utjämnade barkserien inom ett be- 
stånd ger bättre värden för de enskilda träden, än vad som framgår vid 
en jämförelse mellan de uppmätta avvikelserna för dessa individuella träd. 

Det är förut konstaterat, att trädens ålder ej i och för sig har infly- 
tande på barkens tjocklek utan att denna är en funktion enbart av dia- 
metern. För tallen visa dessutom de flesta undersökningar, att funktio- 
nen i fråga är en rät linje genom origo, d. v. s. att en viss. barktyp 
karaktäriseras därav, att den del av brösthöjdsdiametern, som består av 
bark, utgör en viss procentsiffra, som är densamma för alla diameterklasser. 

Barkens tjocklek anses närmast vara att betrakta som en rasegenskap. I 
den mån som ett trädslag är rasrent och saknar småraser, lokala eller 
biologiska raser — hur man vill kalla det — i samma mån bör också 


172 SVEN PETRINI 18] 


dess barktyp vara enhetlig. Norrlandstallen representerar allmänt sett 
en synnerligen homogen ras, och vi kunna därför vänta oss, att även 
i fråga om barken variationerna skola hålla sig inom måttliga gränser, 
i varje fall så länge vi hålla oss på för trädslaget i dess helhet något 
så när normala ståndorter, dit man måhända ej utan vidare kan räkna 
exempelvis en remsa på några kilometer allra närmast kusten. 

För att utröna huruvida norrlandstallen kunde hänföras till en enhet- 
lig barkserie och för att studera de enskilda beståndens avvikelse från 
en sådan medelserie har en sammanställning gjorts av provstamsmateria- 
let från 53 olika bestånd inom Västerbottens län, omfattande samman- 
lagt ett antal undersökta stammar av 3,303 st. Då alla dessa stammar 
behandlas såsom ett enhetligt material, och dubbla barktjockleken be- 
räknas som medeltal för 2 cms diameterklasser, erhålles den serie som 
atergives i tab. I och fig. 2. Som synes visar resultatet ett mycket vac- 
kert exempel på hur en verklig medelserie bör se ut. De enskilda dia- 
meterklassernas värden avvika ytterst obetydligt från den utjämnade räta 
linjen, som går genom origo. En variationsräkning har givit till resul- 
tat en medelavvikelse på + 2 mm för en enskild diameterklass inom 
ett enskilt bestånd. Medelavvikelsen för en enskild diameterklass inom 
hela -materialet är endast + 0,49 mm, säg +"/> mm. Grupperingen ar 
god, och undersökningen visar, att norrlandstallen i Västerbotten kan 
hänföras till en gemensam barktyp, karaktäriserad därav, att dubbla bark- 
tjockleken vid brösthöjd utgör 11,42. 


Tab. 1: Dubbel bark vid brösthöjd. Diam. bark at breast height. 


BETR dam pa Nan CIA See | | 
Br. h. diam. with bark em 2 4 6 8 |Ioc-|127 IT4. ITORNNSENER 


Bark os sås oso tskar DANSARE 
Diam. bark mm 


245 TAGS HON OON ES RANS 116,0 18,0 120,5 22,5 
| | 


TR JV | F | | fé ] 
Barkdiam.. 1 246 av DE. hh diam: ss. | 
Diam: bark im 2 of br. bb. diam.|12,5 |I1;2 |IT;2 |IT:3 |I 135 |UT;3 |IT540]| IE53SEIEANEORS 


| | | | I 


| Br. h. diam. Par Dark CM Reed 
Br. h. diam. with bark cm 


220124 120-128 300N320NSA 36 38 '40 


I 8 fel: 0 ENA te fbr ksRe DN ÖKA ErrOD Er SSA 
DIA ADATK YIN dogs oder sd see 2530 [2740 129,3 |31,5 13410 [36,0 |38;0 |40,5 143,0 14530 | 


| 


CU I 
Barkdiam. 1 sö avs DE. Dada. oc 


Diam. "bark an "26 Of Dr. UlAm. Mk 54 |TIs30 11,30) T33 ]TIsSn KINGS 


11,2 |I1,3 |I1,3 | 


Medeltalet av procenterna är 11,4, om ej avrundade värden användas. 
Den erhållna serien anger norrlandstallen äga väsentligt tjockare bark 


US 


AR 


1 
71 


STAMFORMSUNDERSÖKNING 


[9] 


'swas ojdurs 50 19qunu aropur samsy dyf ud puejddet (94 FIT) sassejo f93awrrp JUuatdjtp IOF JYSIOg IST3Iq Ir 
ww ur req I919wrergq — 'tewuwrejsaoId jejue ex IeUNN LUIONJIS MIJIO]S SUIJSMLIP AR apuaoIrago "req ed uxsjowerp AR 2 KIL [je 
-Ppaw I so5m uoxtreg "UIPNOQINSEA I [el IOF IassepjrISawerp exto our ployrsorg PIA gopppoh ejqqnp suaxteq apuestAn 'SmMosppoW Zz St 


UINGEIEBET TIC REL 60 021 106-93 Få 66: 08 SI MM. IST MM OM 8 9 6 0 


|A 
) KS9) 


Prat Ore 


174 SVEN PETRINI [10] 


Fig. 3. Skogsförsöksanstaltens barkmått. — In- 
strument for bark measurements. 


än vad förut antagits. Så upp- 
tager JONSONS tabell den högnor- 
diska tallens bark till endast 8,5 2 
av diametern på bark vid bröst- 
höjd. Den serie erfarenhetstal för 
barktjockleken, som i JONSONS Za- 
bell ligger närmast våra erhållna 
värden, är den som anföres för 
västra — Bergslagen, upptagande 
jämnt II bark, varför denna se- 
rie hellre bör användas även för 
den högnordiska tallen. 

Att så låga värden förut er- 
hållits kan bero på det sätt varpå 
mätningarna verkställts och på de 
instrument, som härvid kommit 
till användning. Vid mätningarna 
för vår i tab. I meddeladensene 
har använts skogsförsöksanstaltens 
barkmätningsinstrument (se fig. 3), 
som torde vara konstruerat efter 
riktig princip och ävenledes ge 
så pass riktiga värden som kan 
begäras. Instrumentet verkar på 
samma sätt som en klave, i det 
att det ligger an mot åsarna. Om 
däremot tillväxtborr användes vid 
barkmätning, torde resultatet lätt 
bli för låga värden, och likaså vid 
användande av metoden att klava 
först på bark och sedan på den 
avbarkade stammen. Med tillväxt- 
borren tappar man nämligen ytterst 
lätt bort en del av barken i spå- 
net, och barkningen av träden 
blir gärna ofullständig, så att en 
del bast kvarlämnas, varigenom 
vid klavningsmetoden ofta för tunn 
bark erhålles. Till gengäld kanske 
någon är hågad att anmärka, att 
med skogsförsöksanstaltens bark- 


AR 


[11] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 175 


mått bli värdena för höga, om man driver in instrumentet även i veden. 
Risken härför torde likväl vara ganska minimal, då järnet ej är skarpt 
utefter hela underkanten utan en dryg millimeter brett på ena sidan. 
Endast genom att anbringa instrumentet snett eller genom felaktig av- 
läsning kan man få för höga siffror, men det finnes ingen särskild an- 
ledning antaga, att barkjärnet genomgående skulle behöva placeras snett, 
då man håller det vid brösthöjd, där det bör vara lätt att anbringa 
instrumentet rätt. Mätningar på de fällda stammarna överensstämma f. ö. 
med den erhållna serien i sin helhet — ett tiotal fasta försöksytor ingå 
i undersökningsmaterialet — och på fällda stammar är det ännu lättare 
att anbringa barkmåttet rätt. 


Det återstår alltså att undersöka avvikelserna från den genomsnittliga 
barktypen inom de olika bestånden. Då provstammarna inom varje yta 
— arealen i allmänhet 23 ar, provstamsantalet i genomsnitt 60 per yta — 
behandlas särskilt, få vi 53 st. olika barkserier, av vilka varje represen- 
terar barktypen inom ett individuellt bestånd. TI alla 53 fallen kan bark- 
serien representeras av en rät linje, dock ej alltid genom origo. I de 
fall, då linjen ej träffar origo, blir procentförhållandet mellan barkdia- 
metern och hela diametern något olika för olika diametrar. Förf. har 
emellertid ansett, att medelstammens barkprocent är representativ för 
beståndets barktyp även i dessa fall, och för utrönande av avvikel- 
serna inom de olika bestånden har därför för varje yta beräknats den 
procent som dubbla barktjockleken hos medelstammen utgör av medel- 
diametern - på bark. Medeltalet av dessa 53 procentsiffror är 11,44, 
vilket ger en exakt överensstämmelse med det tidigare erhållna värdet 
för den -totala :medelserien av alla provstammar. Beräknas medelvaria- 
tionen för de 53 bestånden, fås värdet + o0,o13 2. Medelavvikelsen för 
ett enskilt bestånd från den allmänna bärkserien — Ii11,,4 — är så- 
iMRda i 0,94, d. v..s. mindré än 14. 

För överslagsberäkning är alltså medelserien mycket användbar, så 
snart det gäller ett större område, och för det enskilda beståndet, om 
barkmätningar saknas, ger den ett gott värde, i det att sannolika felet 
— som är ?/; av medelfelet — föga överstiger !/; 2: Men om man i 
ett enstaka fall vill vara säker på siffrorna över barktjockleken, bör man 
göra undersökningar i beståndet i fråga, ty man kan riskera fel upp till 
omkring 372 för högt eller för lågt värde, vilket emellertid ej ens för 
ett träd med 13 eng. tums diameter uppgår till mer än I cms fel på 
diametern. Förmodandet, att norrlandstallen skulle uppvisa stor enhet- 


176 SVEN PETRINI [12] 


lighet i fråga om barktjockleken, har bestyrkts på ett synnerligen till- 
fredsställande sätt. 

Materialet för barkundersökningen var hämtat uteslutande från Väster- 
bottens län, och om något skall kunna avgöras i fråga om medelseriens 
användbarhet och giltighet på övriga delar av norrlandstallens utbred- 
ningsområde, måste de hittills utförda undersökningarna kompletteras. 
Till förfogande stå de ovan beskrivna fem ytorna från Härjedalen och 
Norrbotten, och för att belysa spörsmålet ha vi att se efter, om dessa 
fem bestånds avvikelser i fråga om barktyp falla inom de variations- 
gränser som nyss beräknats för Västerbottens län. 

Maximivariationen ha vi ovan angivit till + 37, varav följer att varia- 
tionens yttergränser äro 14,42 och 8,72. Dessa gränser förefalla att 
vara något vida. Inom Västerbottensmaterialet förekomma dock varia- 
tioner ända upp till 14,72. Nedåt är maximivariationen i sagda mate- 
rial något mera begränsad, i det att lägre barkprocent än 9,4 ej före- 
kommer i något av de undersökta bestånden, vilkas antal ju dock ej är 
större än 53, varför man gott kan vänta sig att vid studiet av några 
hundra bestånd få maximivariationen komplett även på minussidan. 

De nyssnämnda fem ytornas barkprocenter falla samtliga väl inom de 
angivna gränserna. Försöksytan 437, i Härjedalen, uppvisar 12,5 & bark, 
försöksytan 493 vid Avafors, Råneå i Norrbotten har miskestDerta 
tyder på att hela tallområdet emellan dessa orter kan anses tillhöra 
samma barktyp. Ytorna vid Jörn och Brännberg — alltså betydligt 
sydligare än Avafors — äro emellertid minusvarianter med 9,7 och 102 
resp., och ytan 82 vid Gellivare är likaså en minusvariant med 9,3 &. 
Som sagt — samtliga barktyper falla väl inom variationsgränserna, och 
vi skulle alltså kunna våga påstå att medelserien gäller inom hela om- 
rådet. Men man har dock svårt att värja sig för en känsla av att det 
är mera en tillfällighet som gör, att just beståndet i Härjedalen är 
en plusvariant, under det att norrbottensytorna äro minusvarianter. I 
själva verket är det troligt, att en viss systematisk förskjutning av bark- 
serien äger rum hos skogstyperna söderifrån och norrut, så att man i. 
fråga om tallen oftare finner tunnbarkiga typer ju längre norrut man 
kommer. Denna förskjutning synes likväl vara så pass obetydlig, att 
man i detta sammanhang kan försumma den. En kontrollundersökning, 
omfattande 5 st. i undersökningen förut ej ingående bestånd i Norrbot- 
ten, gav fen medelsiffra av 10,92 barkdiameter. De enskilda ytornas 
värden blevo resp. 11, 12,5, 10,2 I1,6 och 9&Z, Om vi sålunda ange 
medelbarkserien till 112, torde den utan olägenhet kunna användas 
inom hela norrlandstallens utbredningsområde för överslagsberäkningar 
och liknande kalkyler. Då det är fråga om en konkret värdering, bör 


[13] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR Ned 


man alltid göra undersökning av barktjockleken å de provträd som lik- 
väl måste tagas, och man kan då i varje särskilt fall fastslå till vilken 
barktyp beståndet skall räknas. 


Om stamformen. 


Den mekaniska teorien fordrar, att trädstammens avsmalning förlöper 
som en paraboloid, och rätteligen borde den nedre stamdelen alltid upp- 
visa den kubiska paraboloidens form. Även om så långt ifrån alltid är 
förhållandet — om t. ex. den kvadratiska paraboloiden skulle visa sig 
vara vanligare — vore det dock en god upplysning att veta, att stam- 
mens avsmalning alltid kunde beräknas vara parabolisk, d. v. s. att stam- 
kurvans ekvation kunde uttryckas i den enkla formen 


; h RNE 
(fo =S » där Zz och AZ betyda avstånden från toppen till 


fespdiametrar d och O. Med denna formel får man ocksa fram en 
oändlig mängd olika fylliga rotationskroppar. För 2 = 1 få vi konen 
— JONSONS formklass 0,so —, för z = 2 få vi den vanliga kvadratiska 
paraboloiden (som uppstår vid rotation av kurvan y”=2 pr) — formklass 
0,707 — 2 = 3 ger oss den kubiska paraboloiden med formklass 
0,794, etc. Med denna form kan man naturligtvis få fram vilken formklass man 


A 


I 
önskar endast genom att sätta förhållandet == - och förhållandet 3 — 


Jäla 2 JD) 


den önskade formklassen, varefter ekvationen löses med avseende på 7 
medelst logaritmering. 

Tyvärr är emellertid detta sätt att räkna oriktigt, så snart det är fråga 
om trädstammen i dess helhet. För enskilda delar av stammen kan det 
däremot med fördel användas, såsom nedan skall visas. Det framgår 
redan äv METZGERS undersökningar (8), att stamdelen irom kronan har 
en annan form än den kvistrena delen, och i svensk litteratur har detta 
förhållande nyligen blivit närmare belyst (9 1919). Om vi alltså accep- 
tera formen (I) för stamkurvan, måste vi använda ett värde på z för den 
kvistrena stamdelen och ett annat z-värde för stamdelen inom kronan. 
Detta senare värde på zx blir beroende av kronans form, De båda funk- 
tionerna övergå emellertid kontinuerligt i varandra. 

I stället för att tala om z-värden kan man lika gärna uttrycka samma 
sak med användande av formklassbegreppet sålunda, att den övre delen 
av trädstammen har en annan — och lägre — formklass än stammen i 
sin helhet, under det att en parabolisk kropp överallt har samma form- 
klass, så att förhållandet mellan två diametrar var som helst på stam- 


178 


SVEN PETRINI [14] 


NIER ner 
RYSK 
RE 
1 FÅ TN 

3 02 05 06 Or PREVENT 
me od 


re 
26 - 
| 2 AE 


él VS 


01 2:02 03 -02,7057 06-077 08, -09 7710 I ASTAIRE OR 


S 


Fig. 4. Medelstamkurva inom bark från försöksytan 473. Den heldragna röda linjen är 


h dy? o 
konstruerad enligt formeln = = = med ett värde på z som bestämts ur bröst- 


höjdsformklassen till 2,14. Den streckade röda kurvan motsvarar 2 = 1,55. — 
Black: the really measured average stem curve without bark in a stand of Lappland 
pine. Red, solid line: a paraboloid, where az = 2,14. Red, broken line: a para- 
boloid, where » = 1,5;. The limit for the crown is marked out with a black 
broken line. 


[15] 


Fig. 5. 


STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 179 


SME ENE 


UT FRG S  S FR VI An =E ISRN: 


Medelstamkurva inom bark för försöksytan 473. De röda ringarna utmärka vär- 
den erhållna med HÖJERS ekvation, då konstanterna beräknats för ifrågavarande 
brösthöjdsformklass. — Average stem curve. The red rings point out values 


'obtained by use of HöÖJERS equation. 


180 SVEN PETRINI [16] 


men alltid är konstant, så snart förhållandet mellan avstånden från noll- 
punkten till dessa diametrar är konstant. För att få en ekvation, som 
är riktig för stamkurvan i dess helhet, fordras alltså en funktion, som 
är så beskaffad, att formklassen ändras på ett visst sätt. Äran av att 
ha framställt en dylik funktion tillkommer HÖJER (2 1903). ; 

För att kunna demonstrera ovan berörda förbållanden har jag be- 
handlat provstamsmaterialet från försöksytan 473 på följande sätt. 

Varje provstam har lagts upp grafiskt efter diametermåtten inom bark — 
tagna på varje meter och dessutom tätare mått på de nedersta 3 m — så 
att en noggrant utjämnad stamkurva erhållits, där eventuell rotansvällning 
likaså utjämnats, varefter brösthöjdsformklassen beräknats och de ut- 
jämnade diametervärdena avlästs på varje tiondel av längden samt vid 
25, 75 och 95 2. Dessa diametervärden ha därefter omräknats med 
diametern på mitten av trädet, alltså diametern vid 50 0 av totala läng- 
den, som enhet. Den erhållna avsmalningsserien är omedelbart jämför- 
bar för alla provstammarna inom beståndet, i det att samtliga genom 
de använda relativa måtten så att säga blivit gjorda lika långa och lika 
grova på mitten, eftersom för varje höjden är = 100 och mittdiametern 
är = I. 

Medelstamkurvan har beräknats som medeltalet av de relativa dia- 
metervärdena vid 10, 20, 25, 30 etc. procent av resp. stammars längd 
från toppen räknat. Denna medelstam har en absolut formklass = 0,724. 

Det gäller alltså att åskådliggöra huru paraboloidformen stämmer 
för medelstammens avsmalning, varvid 2» i formel (I) löses ur ekvationen 
1/3 = 0,724” till z = 2,14. Den paraboliska kropp, med vilken vi ha att 
jämföra stammens avsmalning, är sålunda något fylligare till formen än 
den vanliga kvadratiska paraboloiden. Överensstämmelsen med den verk- 
liga stamkurvan framgår av fig. 4, där den heldragna röda linjen repre- 
senterar den paraboloid som har 2 = 2,14. Det visar sig tydligt, att 
paraboloiden på ett noggrant sätt ansluter sig till stamkurvan i de nedre 
delarna av stammen, under det att avvikelserna strax ovanför mitten 
börja antaga allt för stora dimensioner. Av figuren vill det vidare framga, 
att ex god utjämning av rotansvällningen erhålles, om man härvid be- 
gagnar sig av den paraboloid, som bestämmes ur stammens formklass- 
värde. 

Nästa steg är att sätta avvikelsen i form i stammens översta del i 
samband med kronan, eftersom kronan är inskränkt till denna översta 
del. För varje provstam finnes angivet ett exakt mått på var den punkt 
är belägen, där den gröna kronan börjar, och en sammanställning av 
dessa siffror visar, att den genomsnittliga kronansättningen i beståndet 
är 10,7, m över markytan, under det att medelhöjden är 17,7 m. Den 


Mite 3 AÅ ar - 


[17] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 181 


genomsnittliga kronlängden i beståndet är sålunda 39,5; 26 av höjden, 


vilken siffra lämpligen avrundas till 40 26. Följaktligen ha vi att under- 
söka den del av stammen särskilt, som är belägen ovanför denna gräns. 

Formklassen för denna stamdel är tydligen förhållandet mellan dia- 
metervärdena vid 20 960 från toppen och vid 40 2 från toppen och be- 
räknas från medelstamkurvan till o,640'. Den paraboloid, som svarar mot 
avsmalningen inom kronan karaktäriseras av ett värde på 2 i formel (I), 


20 
som löses ur ekvationen = 0,64” till 2 = 1555, Varav resp. diametrar 
40 


för motsvarande rotationskropp beräknas. 

TERS a representerar den streckade röda linjen den för stamdelen 
inom kronan beräknade paraboloidens form. Av figuren framgår, att 
det är möjligt att få fram stamkurvan genom att sammansätta tvenne 
paraboloider, den ena uträknad för stamdelen inom kronan efter dess 
formklass och den andra uträknad för hela stammen ovan brösthöjd efter 
brösthöjdsformklassen. Den senare paraboloiden gäller för hela den del 
av stammen som befinner sig under kronansättningen. För varje stam- 
kurva har man alltså tvenne olika värden på z i formel (1). 

HÖJERS ekvation (se 2, 3, 12) ger bättre resultat och samma ekvation 
är användbar för hela stamkurvan. Ett exempel härpå utgör fig. 5, 
där samma stamkurva som i fig. 4 är framställd och överensstämmelsen 
med HÖJERS ekv. tydligt framgår. Ej nog med att vi således kunna 
reda oss med endast en ekvation, utan vi få också i detta fall närmare 
överensstämmelse .än i fig. 4. 


Rotansvällningen. 


Om man vill tillämpa mekanikens lagar på trädstammens byggnad, 
jämför man trädet med en bärbjälke och kan beräkna vilka relativa di- 
mensioner en dylik bör ha för att motstå påfrestningarna på ändamåls- 
enligaste sätt. Då vi syssla med stammens nedersta partier få vi emeller- 
tid ett annat förhållande än i fråga om den hypotetiska bjälken, vilken 
senare antages vara effektivt fastklämd i sin nedre ända, under det att 
trädet måste sörja för sin förankring i marken genom att utsända starkt 
förgrenade rötter. Denna splittring av materialet för trädets vidkom- 
mande betyder en ökad påfrestning på det nedersta stampartiet, som 
alltså behöver en extra förstärkning för att ej sönderslitas i övergången 
mellan rötter och stam. Det är denna extra förstärkning, i den mån 


" Observera, att den vanliga formklassen beräknas endast för stamdelen ovan brösthöjd 
men tillämpas för stammen i dess helhet. Formklassvärdet är sålunda bestämt genom två 
diametrar, varav den ena ligger dubbelt så långt från toppen som den andra. 


14  Meddel. från Stutens skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


182 SVEN PETRINI [18] 


den tar sig uttryck i diametermåttens ökning, som vi kalla rotansväll- 
ning. Det är givet, att vi härvidlag ha att vänta en mycket stor varia- 
tion. Rotsystemet kan vara utvecklat på olikartat sätt beroende på 
mark- och fuktighetsförhållandena, och dessutom kan markens beskaffen- 
het inverka på förankringsmöjligheterna. Så till ex. är det lättare att 
få träden rotfasta på en fast mark med lagom stenighet än på en myc- 
ket lös sådan. Det är också klart, att även på en sådan lokal, som kan 
sägas erbjuda relativt homogena förhållanden, måste de enskilda träden 
likväl komma att variera i berörda avseende. — Så är även fallet, och 
det visar sig svårt att finna någon effektiv begränsning av denna varia- 
tion med de vanliga stamfaktorerna, utan ett litet träd kan exempelvis 
ibland uppvisa en starkare rotansvällning än ett stort träd inom samma 
bestånd, och formen, d. v. s. formklassen, är ej heller avgörande för rot- 
ansvällningens storlek (jfr MAASS 6 1913). Snarast synes ett högt form- 
klassvärde draga med sig en större rotansvällning än ett lågt sådant, 
och detta bör nog förklaras från den synpunkten, att en dålig form på 
trädet — t. ex. konisk avsmalning — förutsätter så pass grova relativa 
dimensioner i stammens nedre delar, att en starkare ökning av dessa 
ej är av behovet påkallad. 


Kan man ej fullt bemästra variationen på sådant sätt, att man erhåller 
ett lagbundet samband mellan rotansvällningens belopp och en viss annan 
lätt mätbar faktor, så kan man dock alltid stänga in den inom vissa 
gränser och lära känna maximivärdena, varutöver en ökning ej är att 
befara. Och genom att gå till stora medeltal är det kanske också möj- 
ligt att skaffa sig en användbar serie erfarenhetstal, avsedda för elimine- 
ring av den störande inverkan som rotansvällningen kan utöva vid be- 
räkningar som grunda sig på brösthöjdsmått. 


Den första frågan är då huruvida rotansvällningen hos norrlandstallen 
i regel når upp över brösthöjd, och den nästa blir i huru hög grad den 
förvanskar brösthöjdsdiametermåttet, d. v. s. vilken korrektion bör man 
göra för att få det riktiga värdet på brösthöjdsdiametern? 


För att söka ge en så vitt möjligt generell tolkning av frågan, som 
kunde tjäna som en om än något grov orientering, har jag bearbetat 
samtliga i undersökningmaterialet ingående försöksytor på samma sätt 
som angivits i kapitlet angående stamformen, d. v. s. att stamkurvan 
för alla provstammar för varje yta ha sammanräknats till en medelstam, 
vars relativa diametermått beräknats i förhållande till mittdiametern och 
vars totala längd ovan jord har satts = 100. Här ingår sålunda rotan- 
svällningen för varje provstam, och den rena stamkurvan — befriad från 
rotansvällning — har konstruerats som en paraboloid enligt formel (I). 


[19] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 183 


I fråga om den höjd på stammen, dit ansvällningen når, erhöllos 
följande resultat: 


HÖrSOkSytans: I: ........... BAS RAT ATS ATT AS VAG Ör BARS TIDS 
olkansvalltingens, hojd oo kt2' 10 IOr IOF CIO! 10 oI3 CÖKES 


Som regel kan man alltså säga att rotansvällningen ej når avsevärt 
högre än till 10 20 av trädets höjd. I de fall där den når högre har 
den i alla händelser ingen betydelse, ty kurvorna smyga sig redan vid 
10 HA så nära varandra, att det kan vara rätt så konventionellt var man 
vill sätta gränsen för ansvällningens upphörande. I allmänhet torde man 
dock böra anse, att norrlandstallens brösthöjdsmått i någon mån influ- 
eras av rotansvällningen, ty det är sällan man har en stämplingspost, 
som behöver uppskattas, där trädens längd understiger 13 meter. Det 
gäller då att se efter, huru avsevärd störningen är. 

För att få ett maximalmått, som i genomsnitt ej kan riskera överskri- 
das, har jag räknat med trädlängden 20 m, i vilket fall brösthöjden 
är belägen vid 6,s Wo av höjden från marken. För ifrågavarande ytors 
medelstammar utgjorde rotansvällningens del av diametern på denna höjd 
följande belopp: 


Försöksytans nit........... ASEA TTT ERA TS ATT ATS HANG ÖREBSEES TG 
KAnSVvällninsi fo av diam. 1,4: 2,25 1,47 1,83. 146 3,64 2,24 Iy14 O,76 


Som synes uppgår rotansvällningen till i medeltal c:a 2 2 av bröst- 
höjdsdiametern. Anses 3 fo vara det högsta man behöver räkna med 
skulle den behövliga reduktionen likväl praktiskt taget aldrig nå upp 
till så mycket som 1 cm. Till och med för en 30 cm:s tall inom bark 
— d. v. s. mellan 13 och 14 eng. tum på bark — belöper sig korrek- 
tionen blott till 9 mm. Därtill kommer, att detta fel reducerar sig självt 
vid apteringen ju längre uppåt stammen man kommer. Om vi t. ex. 
antaga, att rotstocken apteras vid en höjd där diametern är 85 0 av 
brösthöjdsdiametern och den andra stockens toppmått är 70 "0 etc., så 
innebär ju detta, att även den felaktiga förstoring, som brösthöjdsdiame- 
tern innesluter i form av rotansvällning, blir reducerad till resp. 85, 70 
etc. Wo av det värde den uppnår vid brösthöjd. Viktigast är att und- 
vika felet vid avmätandet av rotstocken, eftersom det här är störst. ——- 
I varje fall vill det av den generella orienteringen framgå, att rotansväll- 
ningen knaåppast har ett så fördärvbringande inflytande att detta nämn- 
värt influerar på apteringsmetodens användbarhet. 

För att kontrollera den allmänna uppfattning av rotansvällningens be- 
tydelse, som vunnits genom studiet av de utjämnade medelstammarna, gå 
vi nu över till frågan om de enskilda variationerna i avsikt att konsta- 


184 SVEN PETRINI [20] 


tera vilken storlek i absolut mått de faktiskt utförda korrektionerna på 
enskilda stammar antaga. Det visar sig då att någon lagbunden varia- 
tion knappast uppträder för det provstamsantal — omkring 50 stammar 
— som står till förfogande för varje undersökt yta. Den undersökta stämp- 
lingsposten omfattar 100 träd, men även här visar sig variationens för- 
delning vara ganska ojämn. Säkerligen fordras det ett mycket stort mate- 
rial innan en fördelning av varianterna enligt probabilitet kan erhållas. 


I JEN Ua Me | EA ae 
9 hk 6 8 10 12 JA” 16 1 0 22 2 92 mh 30 IL 34 36 307 40.cm-vid ri 


Fig. 6. Rotansvällning vid brösthöjd å stämplingsposten, krp. Skatan, — Root swelling 
in mm at breast height. A maximum series. 


Dispersionens värde har därför härvidlag mindre betydelse, och jag vill 
endast anföra ett par siffror som exempel på de erhållna resultaten. För 
ytan 471, som har de största träddimensionerna av försöksytorna, får arit- 
metiska mediet av samtliga korrektioner för rotansvällningen värdet 3,3 
+3,8 mm, där +3,8 är dispersionen för den enskilda stammen. För 
stämplingsposten, som omfattar mycket större träd än någon av försöks- 
ytorna, äro motsvarande siffror ungefär fördubblade: 7,2 + 7,6 mm. För 
ett enskilt träd skulle sålunda maximalt kunna riskeras ett värde av upp 
till något mer än 3 cm. Men det är klart, att så snart vi räkna med 
mer än ett träd, d. v. s. med en dimensionsklass, så måste maximi- 
värdet för denna ligga betydligt lägre. 

Då man går till medeltalen, visar det sig, att de större träden i ge- 
nomsnitt ha större rotansvällning i absolut mått än de mindre, vilket ju 
är att vänta, och vilket i viss mån kan sägas ha varit förutsättningen 


[21] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 185 


för det föregående generella resonemanget beträffande försöksytornas 
medelstammar. Man kan därför erhålla en serie över korrektionen för 
rotansvällning, uppställd efter brösthöjdsdiametermåtten, och denna serie 
är stigande för stigande diametervärden. Hos försöksytornas provstams- 
material uppgå korrektionerna till ganska blygsamma belopp. Största 
intresset knyter sig till materialet från stämplingsposten, som omfattar 
dels största antalet träd, dels den äldsta skogen med dimensioner ända 
till och med 17 eng. tum på bark vid brösthöjd. I fig. 6 framställes 
grafiskt resultatet av en sammanräkning i 2 cm:s klasser. Med ledning 
av de erhållna värdena har jag ansett mig kunna ange siffrorna i tab. 
II nedan såsom en serie erfarenhetstal över det maximala avdrag för 
rotansvällningen, som kan tänkas förekomma i fråga om norrlandstall. 
Då avdrag göres för rotansvällning, menar jag alltså, att lägre siffror böra 
användas. 

Tab. II: Avdrag från brösthöjdsdiametern för eliminering av rotansvällningen. 

Maximalsiffror (Krp. Skatan, Västerbotten). Maximum reduction för rootswelling. 
kömasifojdsdiametersem DD. DD; Dh CMSt...sr sms 201535 130135 40 
rasen. Reduction CMS o..ccssssecs stessrrde rea Ols AT, or ts 250186 255 


Formklassfördelningen inom beståndet. 


Frågan om formklassens ändring med dimensionerna har tidigare varit 
föremål för undersökning och har även lett till tidskriftspolemik (7, 9). 
De undersökningar som blivit gjorda ha hittills inriktat sig på att 
konstatera, om med stigande diameter inom ett bestånd följer en sänk- 
ning av formklassvärdet, och vid undersökningarna har korrelationsräk- 
ning kommit till användning. Vill man emellertid ge en mera allmän 
formulering av problemet, bör frågans uppställning snarast bli denna: 
vilken fördelning av formklasserna ha vi inom beståndet i förhållande 
till trädens dimensioner? Och först sedan det blivit konstaterat, att det 
existerar en tydlig tendens härvidlag, finnes det anledning att mäta sam- 
bandets styrka genom korrelationsräkning. Den ändrade formuleringen 
av spörsmålet är mer än väl motiverad av de osäkra resultat, som kor- 
relationsräkningarna givit, och det kan vara skäl alt först examinera 
kurvorna innan man börjar räkna med någon tendens. 

Emellertid ligger det ganska nära till hands att antaga, att ju större 
trädet är, desto lägre formklass har det inom samma likåldriga bestånd. 
Det är företrädesvis de stora träden som äro utsatta för vindpåverkan, 
och för ögat ter det sig också, som om dessa stora träd skulle ha en 
sämre form. Ett par faktorer som bidraga till att bibringa betraktaren 
denna uppfattning, men vilkas inverkan blott är skenbar, böra kanhända 


186 SVEN PETRINI [22] 


lämpligen beröras i detta sammanhang. De stora träden ha en mera 
markerad rotansvällning än de små, varigenom avsmalningen ser ut att 
hos dem försiggaå i ett hastigare tempo. Men rotansvällning är en sak 
för sig och bör elimineras, så att formklassen hänför sig till den juste- 
rade stamkurvan. — Ett annat förhållande, som lätt observeras och som 
bidrager till att ge ett intryck av en hastigare avsmalning hos de stora 
träden, är att dessa mestadels äro försedda med större och kraftigare 
kronor med grova grenar och ofta nog znom kronan tyckas ha en star- 
kare avsmalning än de mindre träden. Hos åskådaren, som betraktar 
trädet från ovan till nedan, framkallar detta lätt föreställningen om en 
stark avsmalning hos stammen i dess helhet. Men det viktigaste par- 
tiet befinner sig mellan rotansvällningen och kronansättningen, och det 
är avsmalningen hos detta parti som blir bestämmande för formklassen, 
för så vitt icke den övre formklassdiametern är belägen högt upp i 
kronan, i vilket fall en viss inverkan även av kronformen på formklassen 
"kan beräknas. 

Kronansättningen hos norrlandstallen är relativt låg, och det har där- 
för sitt intresse att undersöka huruvida den övre formklassdiametern i 
allmänhet befinner sig inom kronan eller under kronan. För samtliga 
provstammar finnas uppgifter om var den gröna kronan börjar, och jag 
har gjort en sammanställning av dessa siffror för att belysa ifrågavarande 
förhållanden. Härvid har jag valt att gruppera träden i höjdklasser i st. 
f. diameterklasser, då för det vidare studiet av formen hos olika stora 
träd denna indelning synes mig vara mera logisk. I och för sig har ju 
diametern vid brösthöjd ingenting med formen att göra, under det att 
höjdens förändring åstadkommer förändringar i de mekaniska påkän- 
ningarna. Visserligen kan beståndets höjdkurva sägas vara en funk- 
tion av diametern, varför det skulle vara likgiltigt vilken av faktorerna 
mån väljer att gå ut ifrån. Men höjden är den känsligare faktorn, och 
den varierar betydligt omkring medeltalet för en viss bestämd diameter- 
klass. Det bör då vara lämpligare att gå efter höjden direkt, då det i 
alla fall är förändringarna 1 höjdled och dess inverkan på formen som 
man vill följa. 

Kronansättningens och den övre formklassdiameterns läge inom de 
undersökta bestånden framgår av fig. 7, där den räta linjen utmärker 
den höjd, på vilken formklassdiametern är belägen och kurvlinjen be- 
tecknar kronansättningens höjd hos olika långa träd. Först och främst 
kunna vi med en viss lättnad konstatera, att formklassen är oberoende 
av kronans form, eftersom diametern på halva stammen ovan brösthöjd 
i regel befinner sig nedom kronansättningen. Endast för stämplings- 
posten och å-ytan 82, där träden ha en ovanligt djupt gående krona, 


STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 187 


[23] 


Då emellertid funktionerna 


för stamformen nedom kronan och för stamformen inom kronan konti- 


faller ifrågavarande diameter inom kronan. 


'I919wrtp ssejo wtoj I9ddn au Jo upne 


'sjystoy IUJIIyIP JO San J0j Ssuldaq UMOI IUI JIM PUunoIS aul as0qe 1IySroy IUI, 


-WIIOJ JIAO UIp AR 193e] I95Ue 


uaflutt erer UI 


MUEENSrG AG pr 008 AOleEo 


J0][ YI SMOYS Jur JYSLENS JYL 


— -'UI3J9wWLIPSSeE]Y 


'1ossejyplog eYyro wour uaxrewr I3AQ ploy suadurunesueuoIsY 4 Sv 


al 


280d Idun 


äl 
T 


oc 


09 04 CBI 


a 


yl 


(CA! 


ot 


6 Å 


[0 


= 


+ 


öv) 


t, ehuru en 


kä så ävsevär 


nuerligt övergå i varandra, kan detta ej inverl 


viss störning ej är utesluten. 


188 SVEN PETRINI [24] 


Vidare synes kurvan för kronansättningen ha ett förlopp som över- 
ensstämmer med en vanlig höjdkurva, och den gör intryck av att vara 
mycket regelbunden. Med stigande höjd på träden följer en kontinuer- 
lig höjning av kronansättningen, till dess att vi nått upp i det översta 
kronskiktet, där kronansättningen visar en viss tendens till att bli kon- 
stant, vilket tar sig uttryck i ett flackt förlopp hos kurvanmtormde 
längsta träden. 

Räknar man ut kronförhållandet för de olika höjderna inom varje be- 
stånd erhållas de siffror som meddelas i tab. III nedan. 

Siffrorna i tab. III visa, att kronförhållandet ej är konstant för de 
olika storleksklasserna inom beståndet. Ett genomgående drag är emel- 
lertid att vi finna det lägsta kronförhållandet varken hos de minsta eller 
de största träden utan någonstädes i mitten av höjdserien. Detta mini- 
mum för kronförhållandet inträffar i regel för en storleksklass som ligger 
ej obetydligt lägre än grundytemedelstammen. Beståndets medelhöjd kan 
därför tydligen ej utan vidare användas som utgångspunkt vid en undersök- 
ning av detta förhållande. Det enda som synes kunna fastslås med större 
säkerhet är, att de största träden i beståndet ha en krona, som 
visserligen är högre ansatt från marken i absolut mått räknat 
än. de mindre trädens, men vars relativa storlek ömenstisemde 
senares, och att de minsta träden likaså ha en felatrytstome 
krona än de medelstora träden. Om vi kunna forutsatfalen 
gemensam kronform för hela beståndet, så betyder detta, att 
de medelstora träden, eller rättare de tråd somnNatonnsesos 
under medelstorlek, ha de högsta formpunkterna, underfdet 
att saväl de större som de mindre träden ha läg ter form p omar 

Formen på kronorna varierar ej mycket inom samma likåldriga be- 
stånd. Detta visas t. ex. av en sammanställning, som jag gjort för 
stämplingspostens 100 träd. Tvenne formpunktserier ha här blivit be- 
dömda av olika personer, och jag har jämfört medeltalen av dessa be- 
dömningar med de formpunktsvärden som erhållas om man utgår från 
de mätta värdena på kronansättningens höjd över marken och anser 
kronformen vara en kvadratisk paraboloid, i vilket fall tyngdpunkten lig- 
ger vid 0,4 av kronlängden från kronans bas. Värdena ha icke utjäm- 
nats, och den synnerligen goda överensstämmelsen mellan beräknade 
och bedömda formpunktsvärden är slående. (Se tab. IV). 

För jämförelses skull har uträknats även de serier som en konisk, resp. 
cylindrisk krona skulle ha givit, då tyngdpunkten skulle ha varit belä- 
gen vid resp. ”/3; och 7/2 av höjden från kronans bas. Skillnaden mel- 
lan ”/; och 0,4 är ej stor, men effekten blir påtaglig, och det är tydligt, 
att en systematisk förskjutning av kronans form med dimensionen ej 


189 


R 


4 


SR 


STAMFORMSUNDERSÖKNIN( 


SV JotSS IgtvS [SAS JetSG JotgS JErSS [CE SA SUESE Sig SA OS Er CD ee fe TE ON NE PN sodsäundwrs 
cc | rigb jerEr RE o:6€ |leilE TE 6tr€ GÅ le eipe utge Etfg fotet SEE | Åse ser Es san > 6 
kb | | et lotör Istg€ ec Lo |Stgz |stLe [EE Etlz lott EEE IgE SA CSE FORE ARP ARRE L8 
Se | but ser sus HäR Sege oe or i TRA Ka OF AN SR JR SAR EE 
EV Hc Ser otgp 9tor |56E atge |9'ge |otor Jotre stab |HSH Jorgh JOKES | | rett PAISESS Na 96t 
AE EEE Öl er ror et lotgE |et£E Joes |erzE JoreE fare Jorge ERS os ast SS Ane 
SEC | | (€cGFR Er hip ln |b:6E lo'gE VAS 1998 (HJ er biöpt S50 IODON ONS GO UTGÖR LONE a LLv 
etgr — [ebb o€b stt Sob orob IgE EtLE StY€ lorge los o'€£ 1:£€ |Stg5 ret locpe Ar SEE REN OAS SRA Re 
E'g1 ofop EE ILGE lotpE I1tgE lgt0€ Jotof före ot0€ Jofof Bo LIE Igte€ jocke CHAD do AN SEA SE STEEN LV 
är | FRA AR Ar ned DÅ EE RA RE NON 0 RE RR GR 
ar I bz | Cents retro IKT | Si z | 91 | An PT I Else a o1 (ÖS Je Freed 
'ploupppam | "SI933u1 UT 331) al JO JYy3I9y JUL USE 
| EE AO TE MEL OR SE SK De | 


"991 IUI JO IYSIOY IUI Jo Juaarod ut UMOLa dyl fo YIdud YT, 
"P3uej exo Ae pel soy 1apuel[eyrojuoIH 777 'YDI 


190 SVEN PETRINI [26] 


kunde undgå att göra sig gällande. Siffrorna äro samlade i tab. IV, 
där I är beräknad enligt konisk form på kronan och II och III förut- 
sätta resp. paraboloid och cylinder. 


Zab. IV. Beräknade och bedömda formpunkter. 


Formpoint values, calculated and estimated. 


ATitaly UTA SR on 9 RNE ET ISS SEN NS SE 2 rör | AT 23! EES | 5 


U 
Number of stems 
MedelbhöjÖrt Da oe egon segern se ASS 1454 | 1557 | I73) 9:56) SSR 


Average height m 

| I! 68,5 | 66,4 63,4 61,9 | 63,4 63,5 
HSE EaCEAEA IT| 72,0 60,51. Or 65357 | O7sT 1 OAE 
Calculated values | TEL) 7, 74,7 1255 71,4 | J255 72,6 
Bedövida, värden | fö. sg.. fgpede Brera 70,5 |: 68,3 | 67,2 | 66,5 | 67;7 | 08,9 


Estimated values 


Beräknade formpunktsvärden 


Bästa överensstämmelsen ger den serie som beräknats efter parabolisk 
kronform (serie IT). I fig. 11 framställes denna serie och den bedömda 
grafiskt. De övriga beräknade serierna få även de samma förlopp som 
den bedömda, men båda uppvisa en genomgående systematisk avvikelse 
som för det bäst bestämda värdet uppgår till mellan 4 och 5 FE. Det 
är tydligt att man kan anse kronformen såsom i det närmaste konstant 
inom beståndet, och det är också tydligt att den i detta fall är para- 
bolisk. De små skillnader som förefinnas tyda snarast på en förbättring 
av kronformen med ökad storlek på träden, i det att den beräknade 
serien stiger något långsammare för de största träden än den bedömda. 
Detta är troligen en tillfällighet, men jag anför den blott för att fram- 
hålla, att siffrorna i detta fall ej ge något stöd åt den uppfattningen, att 
kronformen skulle vara sämre hos de större träden. 

De liknande undersökningar som utförts å det övriga materialet i fråga 
om formpunktsvärden, som dels bedömts och dels på ovan angivna sätt 
beräknats, ha styrkt mig i den uppfattningen, att man utan olägenhet kan 
anse kronformen vara konstant inom beståndet. Ej alltid är dock kro- 
nan paraboloidisk, fastän detta torde vara det vanligaste fallet hos norr- 
landstallen. För unga bestånd får man bättre överensstämmelse genom 
att räkna med konisk form på kronan. Så t. ex. ger föfrsytantirom 
Lycksele (ålder 52 år) denna beräkningsgrund medelformpunkten värdet 
66 FE, vilket överensstämmer med resultatet av en bedömningsserie för 
ytan i fråga (Serie.I sid. 166 i 9 M h; 36), vilken serie ävenledesseer 
medeltalet 66. Övriga bedömningsserier (Serie II och Serie III sid. 166 
19 M h. 16) ge något lägre värden, resp. 63 och 60. Men om para- 
bolisk form hos kronan förutsättes, blir det beräknade värdet 69 FE, 
vilket ej stämmer med någon av bedömningsserierna. 

Å andra sidan kan kronformen hos äldre bestånd närma sig cylinder- 


[27] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 191 


formen i så hög grad, att denna form ger det bästa uttrycket för form- 
punktens placering. Så är t. ex. fallet å ytan 496 i Vindeln (ålder 133 
år). Fig. 8 visar resultatet av undersökningarna å denna ytas provstam- 
mar. Formpunkterna ha bedömts av tvenne olika personer, oberoende 
av varandra, och medeltalet av bedömningarna för varje träd har prickats 
in i 2 meters höjdklasser. Korsen på figur 8 utmärka medeltalet av 
dessa bedömningar och siffrorna inom parentes ange antalet provträd i 
varje klass. De beräknade formpunkterna äro härledda från den utjäm- 


FE 
80 


78 


10740 Pp gg 18 20 srihöje 


Fig. 8. Beräknade och bedömda formpunktsvärden å försöksytan 496. Korsen utmärka 
bedömda, ringarna beräknade värden. Den heldragna kurvan = cylindrisk kron- 
form; den streckade = parabolisk (2 = 2). — Estimated formpoint values = cros- 
ses; calculated values = rings. Solid line = cylindric crown form; broken line 
parabolic crown form (2 = 2). Sample plot 496. The crown form is here in 
reality nearly cylindrical. 


nade kurvan över kronansättningen å ytan 496 i fig. 7. Då kronan 
betraktas som en cylinder, erhålles den heldragna kurvan, vilken utgör 
en god utjämning till de bedömda värdena. Anses kronan ha formen 
av en kvadratisk paraboloid, fås den nedre, streckade kurvan å fig. 8, 
vilken här alls icke överensstämmer med de bedömda värdena. Det 
vill alltså synas, som om kronformen kan sägas vara konstant inom ett 
och samma bestånd vid ett visst tillfälle, och även om den varierar med 
åldern, torde man kunna räkna med att förskjutningen omfattar hela 
beståndet, så att den nya kronformen kan tillämpas på samma sätt som 
den föregående. 

Om nu emellertid saken ligger så, att man kan förutsätta en viss 
kronform inom ett bestånd, likgiltigt vilken, så blir det avgörande för 


192 SVEN PETRINI [28] 


formpunktsfördelningen på vilken höjd över marken kronan vidtager för 
olika långa träd, och formklassfördelningen skall teoretiskt bli densamma 
som för kronförhållandet. Ty de relativa diametervärden, som fordras 
för att motstå en viss mekanisk påfrestning, äro beroende enbart av 
formpunktens läge — under förutsättning av homogent material och 
konstant vindhastighet i olika höjdskikt. Dessa förutsättningar äro vis- 
serligen diskutabla; i all synnerbet torde den sistnämnda kunna bestridas. 
Men även om detta föranleder en korrektion, så är det likväl troligt, att 
det allmänna resonemanget skall ha en viss giltighet. I anslutning 
härtill ha vi sålunda att vänta oss, att formklassemmattammn 
beståndets olika storleksklasser skola fördela sig på sådant 
sätt, att vi få ett maximivärde hos de stammantscmminm 
något mindre än medelstammen. Bade de stammar somnmano 
större och de som äro mindre böra uppvisa lägre förmklass- 
värden. 

Inverkan av den ökade vindhastigheten i olika höjdskikt (Jfr 9 M h. 16 
sid. 178) bör verka i viss mån utjämnande för de större stammarnas del, 
i det att hos dessa kronans övre partier betyda mer än de nedre, så 
att formpunkten i verkligheten ligger högre än i kronans tyngdpunkt. 
Då vi gå till den i verkligheten förekommande formklassfördelningen 
inom ett bestånd — speciellt om träden äro väl skiktade i höjdled — 
ha vi att vänta en mindre skarpt utpräglad fallande tendens för de stora 
trädens formklasser än vad som framgår vid studiet av kronförhållandet. 

I fig. 9 framställes den fördelning som formklassvärdena ha inom det 
undersökta materialet. Den förutsagda tendensen föreligger ganska tyd- 
ligt markerad. Å stämplingsposten, som ej fått rum på figuren, finnes 
en genomgående fastän svag tendens till sjunkande av formklassen med 
stigande höjd. De mindre träd, som skulle uppvisa maximivärdet för 
formklassen, saknas här. I ett normalt sammansatt bestånd ha vi emel- 
lertid alltid att vänta ett sådant förlopp hos formklassvärdet att det först 
stiger med höjden och sedan faller. Jag har undersökt detta närmare 
genom att inom olika 2 cms diameterklasser inom samma bestånd kon- 
statera ändringen i formklass med stigande höjd. Det visar sig att man 
får just ovan angivna förlopp, så att i de lägre diameterklasserna har 
höjdökning en stegrande inverkan på formklassvärdet, men att denna 
inverkan övergår och blir först odeciderad, sedan motsatt i de högre 
diameterklasserna.” 


I RONGE (10 1917) framhåller, att för tallen formklassfördelningen å en skogstrakt är 
sådan som ovan sagts. Inom ett likåldrigt bestånd skulle maximet enligt denne förf. ej före- 
komma. Så tycks emellertid likväl vara fallet. Det finnes dock skäl för att antaga att sagda 


maximum skall vara mera utpräglat i olikåldrig skog. 


[29] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 193 


Det är då också tydligt, att om man för ett bestånd verkställer £or- 
relationsräkning för att söka ett lineärt samband mellan diametern och 


nl 
mm IN 
> 

=) dh 

Stil 

in 

SS 

[+ <)] Oo 

"bo 

= 

SÖNER 

= 

RS 

TT 

a TT 

s 

O dn 

FE 

= 

- 

RA 

ES S 

toa 3 

> : 

ö 

—S KA 
SS ee] 


| ÅK 


få 
ff 


( ; 4 292 E 
10 Gm 
Formklass inom beståndets olika höjdklasser 


- 
12 
9 


Fig. 


Fkl 
076 
072 
0.68-— 
[0:55 
0.60 
0.26 
0.72 
0.68 
0.64 
0.60 
0.76 
0.72 
0.68 


formklassändringen, så måste resultatet bli ganska intetsägande, ty den 
tendens till stigning, som fås i de lägre diameterklasserna, motväges av 


194 SVEN PETRINI (30] 


den motsatta tendensen i de högre klasserna. Och det kan bero på om 
de insamlade provträden gruppera sig övervägande i de högre eller lägre 
diameterklasserna huruvida man får ut en positiv eller negativ tendens 
för ändringen i formklass med stigande dimension. Jag ser därför alls 
ingen anledning att i detta fall tillgripa korrelationsmetoden. 

För den praktiska tillämpningen av dessa undersökningar är det dock 
lämpligt att söka få fram värden över någon korrektion för formklass- 
fördelningen inom beståndet, och viktigast torde vara att en dylik kor- 
rektion kan fastslås för de största träden; dels därför, att stämplingspos- 
terna sammansättas till stor del av dessa, och dels därför, att en 
ändring här i formklassen betyder mest för apteringen. För de största 
dimensionerna är tendensen i regel fallande, och det är därför av sär- 
skilt intresse att se efter av vilken storleksordning formklassreduktionen 
är. Det har förefallit mig mest naturligt att utgå från medelformklassen 
och huvudsakligen fästa avseende vid den minskning av detta värde som 
de större dimensionerna uppvisa. 

Vid en kubering har detta förhållande mindre betydelse än vid en 
aptering för försäljning eller köp, då i det senare fallet de högsta eko- 
nomiska värdena falla på just de dimensioner som kunna tagas ut från 
de större träden. I motsats till inverkan av rotansvällningen, som har 
mest att betyda i fråga om rotstocken men sedan av sig självt reduce- 
ras mer och mer upp efter stammen, råder här ett omvänt förhållande, 
i det att en för hög formklass ger största felet i stammens övre partier. 
Såsom framgår av en blick på fig. 10, är det nämligen växtfylligheten 
i den övre stamhalvan, som framför allt karaktäriserar de höga form- 
klasserna, och detta inverkar avsevärt på huru långt en viss toppdimen- 
sion kan utdragas. 

Material för en jämförelse föreligger i tab. V, som är en samman- 
ställning av de relativa formklassvärdena i olika höjdklasser, då alla 
provstammarnas medelformklass i varje yta sättes = 100. Siffrorna 
visa helt naturligt samma sak som fig. 9, eftersom de omfatta samma 
tal, endast omförda till relativa kvantiteter. Angående minskningen 
av formklassvärdet från medeltalet för samtliga stammar och 
till värdet för de största stammarna framgår det, att denna 
minskning maximalt uppgår till 3,4 2 av medelformklassens 
värde. Det förtjänar att observeras, att medelformklassen inom samt- 
liga bestånd antager ganska höga värden — ingen yta har en formklass 
som är så låg som 0,70, och det finnes tvenne som närma sig värdet 
0,75. Att döma av det material som här kommit till användning skulle 
norrlandstallen vara mycket växtfyllig och formklassen skulle ej heller 
variera mycket. 


[31] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 1953 


Tydligen äger likväl en förskjutning av formklassen rum med åldern, 
så att formklassvärdet blir högre ju äldre skogen är. Erfarenhetstal 


SSU FEET 


— 
=) 


3 
ER CE de aa 


EK 


EE 


på 
Ö 


Poa AN 
VADAR 
DERA a 
TE 


S 
SEA 


=) 


I 


[fe] 
—) 


LA RAA AE a ra ir a IE AN 


| NN 


01 02 03 Os Os 06 O7 08 09 095 10 


3 


Fig. 10. Formklasser enligt HÖJERS ekvation. — Form classes according to HÖJERS equation. 


över medelvärdena inom olika åldersklasser böra kunna ha ett visst värde 
för överslagsberäkningar och som ett stöd för utförda lokala undersök- 


[32] 


TRINI 


ar 
2å 


ON PE 


SVE 


196 


2:66 8:66 £'66 Et001 tO0I STÖT | Lil'o JÖRAN SOUS UT Ares 
9:96 0:66 2:86 Etzor | 8'00r HEREC 9:96 | blo | reor eA Adelen ra ONT sh SS0 

kf 6 | KE Ka LE Ag So SE SES STADEN graf SE 18 

0:16 9:86 s:g6 GG 501 StEOL KG (LE SARG SE eR are) a Äre Bar Sa eg 

ÄG 20 GOT +:g6 £'66 £:66 gel oo fire 3 söelsnn "> g6t 

0:86 SArOTE IrreG z'001 Pigg oo fer ssSs/ dn selen gnat "> £6V | 

2:66 3 NN £f001 z'96 Fellg FOR FOR UOGOGGSBLNe SR Ia 

1:26 z'g6 2:66 1: 10I LOI s:66 o'+6 belfo OR SNED SORG S JANA ENNO ROND UNS ELv | 
8:96 266 8:86 lag hen LEO 1:66 de oo Jäcnsbee ora NASN 30050 flv 

| 2166 SEO GOT s:66 sebö, | lila, sk ekesna sana ne naken enn sen nn JE 


| | | | I | 


bbe—Szeolbtgz—Sfoz/roz—S'g1 bigI—S'g1/t'g1—S'b1 b'bI—SzI/bzI1—S'o1| tfoI—S'g | big—Sfg | tig—Sty :ssejo 
- SR 2 fos BEEN Et EE Pessoa EE Pn — —  -wi0j 33e104y ON 30Id 3ajdwes 
”S1933lWu UT sassTv|jI IY3NH "SSE [AWIOJ TT eg A 

STAS Ta RUT a RTL Or ASUS RSS lor DÅ TOS EJE AM 


"001 = SSe[dWI0J IJLIJAL IUI, "SYSr9y JUJIIYIP JO SJaI IOJ PUejS € UTYJIM SaN[eA SSefdwhIOJ JANLIAYA 


'j2puersaq wour ploy apuesns pow Sumpue suassejqwiog SA Ule 


w 


[33] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 197 


ningar om formklassvärdena å en viss trakt. Jag har därför samman- 
ställt dylika siffror för materialet från de ovan beskrivna försöksytorna 
utökat med 7 andra försöksytor i Västerbotten, 2 st. ytor från Voxna 
i Hälsingland, en från Älvdalen och 53 ytor i Norrbotten. Materialet 
omfattar sålunda i detta avseende allt som allt 25 bestånd. Medelform- 
klassen är räknad under bark och är för varje bestånd den formklass, 
efter vilken kubering skulle ske för att den sammanlagda kubikmassan 
skulle erhållas med användande av grundytan vid brösthöjd och medel- 
höjden. 

Efter utjämning erhålles den serie som angives i tab. VI nedan, ar- 
rangerad efter 20-åriga åldersklasser (se fig. 12). Variationen omkring 
den utjamnade kurvan är för de 25 ytorna + 1,86 E, d. v. s. mindre 
än 2 formklassenheter, varför den maximala avvikelsen från serien i all- 
mänhet bör vara mindre än 5 formklassenheter. 


Tab. VZ. Medelformklassen inom olika åldersklasser. 


Average formelass of different age classes. 


| 


| | | | 
EE a | ES ER RT SN I 
| | | 
FLOETS ASS a | 0--20 20-40 41-60) 61-50 SI—I1I00 | 1I01—120 | 121—140 | 141—160 | 
[CA | | | | | | 
| Formklass | | 0,6735 | O,715 | 0,730 | O,735 | O0,738 | 0,740 
| Formcelass | I | 


Formpunkt och formklass. 


De kontrollundersökningar, som hittills blivit publicerade över form- 
punktsmetoden för bestämning av formklassen (7, 9), ha givit till 
resultat, dels att denna metod ej med fördel kan användas för enskilda 
träd och dels att vid bestämning av medelformklassen uppstår ett sy- 
stematiskt negativt fel, som till sin storlek skulle hålla sig vid omkring 
2 formklassenheter. Angående storleken av det systematiska felet kunna 
emellertid dessa undersökningar ej göra anspråk på någon större till- 
förlitlighet, då materialet för en säker bestämning av en dylik sak måste 
vara mycket stort. Att felet går i negativ riktning torde dock kunna 
anses fastslaget, så mycket mer som det finnes goda skäl för ett dylikt 
antagande ur rent mekanisk synpunkt (9,1919). I fråga om norrlands- 
tallen — som denna undersökning enbart sysslar med =— finnas inga 
av mig kända systematiskt bearbetade uppgifter om det negativa felets 
storlek utom dem som år 1917 meddelats av MATTSSON (7,1917), som 
har tre tallbestånd av norrländsk typ, där ifrågavarande fel uppgick till 
resp. 3, 2,1 och 0,9 formklassenheter. Förf. har själv i arbetet Form- 
punktsbedömning år 1919 publicerat resultatet av formpunktsbedömning 
15. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


198 SVEN PETRINI [34] 


inom ett so-tal bestånd av norrlandstall men avstått från att i detta 
sammanhang behandla frågan om absoluta storleken av felet vid använ- 
dande av funktionen mellan formpunkten och formklassen. Av det år 
1919 använda materialet äro emellertid 10 bestånd användbara för ifrå- 
gavarande ändamål, och resp. siffror ha därför sammanställts i tab. VII 
nedan. 


Tab. VII. Det systematiska felet med avseende på ett bestånds medelformklass vid 
användande av JONSONS funktion mellan formpunkt och formklass. 


The systematic error of the average formcelass value by use of JONSONS function. 


Härav härledd | | 


| | 
IF ktsvärde « 
Försöksyta n:r OEMmpunstsvantten ; Verklig formklass Differens | 
| sel formklass | | 
Average formpoint | | d | 
Sample plot n:o | Real formcelass value| Difference | 
value | Formelass JoNSon | | - | 
| | 
470 | 63 0,655 0,720 | = 6,5 E 
471 82 0,733 0,747 — 1,4 E 
472 63 0,655 0,720 | — 6,5 E | 
473 69 0,680 0,724 | LR | 
476 | 67 0,670 0,730 ] — 6,0 E | 
AT | 69 0,680 O,727 | = lr E 
478 66 0,665 0,700 | — 35 E 
479 65 0,660 0,675 | = 15 E 
496 | 79 0,720 0,733 | ==" 130 
Stämplingspost 68 0,673 O,717 | — 4,2 E 


Som synes antager felet i detta material avsevärda dimensioner, i det 
att det i flera fall uppgår till mer än det dubbla mot vad man kunde 
vänta sig. Anmärkas bör dock, att de tre bestånd, där maximifelen 
erhållas, ha ett högre formklassvärde än som är normalt för deras ålder. 
Formpunktsbedömningarna äro emellertid utförda med stor omsorg och 
medelformpunktsvärdena utgöra medeltal av minst två bedömningsserier. 
Det måste därför konstateras, att det systematiska felet för norrlands- 
tallen är så pass stort, att det gör nyttan av formpunktsmetoden täm- 
ligen problematisk. Om man nämligen jämför felen i tab. VII med 
den risk vi löpa om vi acceptera erfarenhetsserien över formklassen för 
olika åldersklasser i tab. VI, torde man kunna påstå, att man i vanliga 
fall bör reda sig bättre med erfarenhetsserien. Och då finnes det ju 
ingen anledning att lägga ned arbete på att bedöma formpunkten, om 
ej uppskattningen blir noggrannare därigenom. Att formpunktsvärdet 
och formklassvärdet samvariera är emellertid otvivelaktigt. Detta fram- 
går t. ex. vid korrelationsräkning för norrlandsgran (9, 1918), där korre- 
lationskoefficienten uppgår till 0,35, då man räknar med enskilda träd, 
och för norrlandstallen visa de undersökningar jag utfört i samband med 


[35] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 199 


föreliggande arbete, att inom beståndet förefinnes en ganska säker re- 
lation mellan provträdens formpunkts- och formklassvärden (se fig. 11).1) 

Det är dessutom motbjudande att frångå en metod som ger en så 
god teoretisk uppställning för hela problemet om stamformerna. Meto- 
den med erfarenhetstal leder lätt till schablon och bör helst — utom 
för överslagsberäkningar och jämförande kalkyler — inskränkas till lokalt 
bruk, eller åtminstone lokalt prövas innan den accepteras. Det syste- 
matiska felet vid formpunktsmetoden bör kunna bortelimineras — frågan 
är blott på vilket sätt detta bör ske. 

I en redan citerad föregående avhandling (9, M h. 16, sid. 164) har förf. 
meddelat en serie erfarenhetstal över formpunktsvärden inom olika ål- 
dersklasser i bestånd av norrlandstall, och då föreliggande arbete lett 
till framläggande av en serie erfarenhetstal över formklasserna inom samma 
åldersklasser, ligger det nära till hands att kombinera dessa två serier 
med varandra och söka härleda en ny funktion mellan formpunkt och 
formklass, gällande speciellt för norrlandstallen. I fig. 12 framställas 
ifrågavarande serier jämte de värden på formklassen som skulle ha er- 
hållits med användande av JONSONS generella funktion mellan formpunkts- 
och formklassvärden. Den nya funktionen stämmer bättre än den gamla, 
men den vill snarast ge ett något för högt resultat. Om de 10 bestån- 
den i tab. VII användas såsom prövningsmaterial, så att medelformklas- 
sen bestämmes med den nya funktionens hjälp, ställer sig en jämförelse 
mellan de erhållna formklassvärdena och de verkliga medelformklasserna 
på det sätt som framgår av tab. VIII. 


Tab. VIII. ”Beräknade medelformklasser och verkliga. 


Average formelasses obtained by use of the new function. 


; | Beräknad | : | ; 
Försöksyta n:r | | Verklig formklass Differens 
| medelformklass | | 
| Real value | ifference 
STEP OL AD | Calculated formelass value SE vel | Nesener 
nn 
470 | 0,70 0,720 — 2, E 
471 | 0,74 0,747 | = Of 13 
472 | 0,70 | 0,720 | = 2, E 
473 | 0,73 O 724 I ar CIN 
476 | 0,72 | 0,730 — I, E 
477 0,73 | 0,727 HOS 
478 0,72 | 0,700 2, 
479 0,72 | 0,675 | a de 1 
496 | 0,74 | 0,733 | är Om 
Stämpl. post | 0,73 | ROME + 1,3 E 


1) Då man sammanblandar träd från skilda bestånd behövs det naturligen större mate- 
rial för att få fram en dylik relation. (Jfr 9, 1918 sid. 262.) 


200 SVEN PETRINI (36) 


Resultatet ser kanske ej så lysande ut, särskilt om man fäster sig vid 
det stora positiva felet för ytan 479. Men om man tager hänsyn till 
att beståndet i fråga är blott 62 år och med anledning därav borde 
3sättas formklass 0,70 enligt erfarenhetsserien för åldern, så minskas felet 


er 


LR 
72 NS 
70 FS 


3 - OD 
OS 
68 ST 
66 Fr BE 
AREengaer 
62 lb 


60 | RR 


OS 
Nr 
(CJ 
= 


| 
Å = | 
19 1 NS 16 10:00 198 AO QUI 


formklass Vere (OKOIE 
förmpurkls värden | 


xX=—-X—--bedörnda 


Fig. 11. Formklassvärden samt beräknade och bedömda formpunktsvärden inom olika höjd- 
klasser. Stämplingsposten, krp. Skatan. De beräknade och bedömda formpunk- 
terna stämma väl överens. — Measured form class values (rings), estimated form- 
point values (crosses, broken lines) and a series of formpoint values, calculated 
from the relative crown length when supposing the crown to have parabolic form 

(erosses, solid lines). 


med två formklassenheter. För övrigt verkar den nya funktionen riktigt 
så tillvida att den ej ger genomgående för höga eller för låga resultat. 
Som en kontroll på en formklassbestämning kan den ha ett visst värde, 
men erfarenhetsserien efter ålder i tab. VI bör nog tillmätas en större 
tillförlitlighet, och har fördelen att vara enklare. 


. Utbytestaxering på rot. 


Å den tidigare omnämnda stämplingsposten å krp. Skatan i Väster- 
botten ha utförts vissa jämförande undersökningar över utbytet. Vid 


'satr9s jurod wsoj yr wWosp UONJunj SNOSNOf YIM Pparejnajed sanfes ssejd WwOJj 
= Ju ugsgosq ay, 'sassej 5e ur poduertie (sassord) santes jurod umoj pue (sdurm) san[es sseja wkoj JO salog — "uoOnNYgunj SNOSNO[ 
ae djelfq pow sjeuqeraq wos Iasselywtoj paw asjprojwrl I IISSEINSIOPIE ENIO IOJ UJpIrASSE[YWIOJ 420 -SPjUundusoj IJA0 [eIsIaquatrejIg ZI SLI 


220 852() seg) O£L( GIL) £290) ÖA :sspjyrusof 
0509 ÅK EA 990 599) 6609 SHOSUCA 
ssoystapI? TA Al mM 1 I 


/29Q9D) SUOSUOf JOUR == —-— 


| UBpLRASSDJYLUJLOJ O 
UBpPJODASIJYUMNMIUsLOJ x 


202 SVEN PETRINI = [38] 


stämplingen gjordes sålunda först vanlig stängklavetaxering med använ- 
dande av ÅAvrvidsjaurklave på en 17' stång av en person som vi här 
kalla A. Samtidigt fick en annan person B utföra en utbytestaxering å 
samma 100 rotstående träd med hjälp av samma måttuppgifter som A, 
och sedan fick B börja om från början igen och göra en ny taxering, 
denna gång med KARSBERGS klave. Avsikten härmed var dels att söka 
utröna något om huru KARSBERGS instrument och Arvidsjaurklaven fun- 
gerade i en och samma hand och dels att se huru stor skillnad som 
skulle komma att uppstå mellan tvenne olika personers taxeringsresultat. 

Samtidigt som stångklavetaxeringarna pågingo bedömde jag själv 
formpunkten på varje träd, uppskattade höjden med Christens höjdmä- 
tare och utrönte genom klavning och barkmätning vid brösthöjd diame- 
tern inom bark. Dessa uppgifter använde jag för en utbytestaxering 
efter formklassmetod med hjälp av ARNE RYDBECKS tabell, vilken tax- 
ering skedde träd för träd med användande av resp. formpunkt, höjd 
och diameter. 

Slutligen fälldes träden och apterades liggande på marken, varigenom 
det verkliga utbytet fastställdes. Å de liggande stammarna utfördes 
sektionsmätning i I ms sektioner, och stamkurvorna ha upplagts grafiskt, 
rotansvällningen eliminerats och formklassen bestämts. För jämförelse 
har utbytet sedan taxerats med användning av medelformklassvärdet för 
samtliga stammar." Resultaten av försöken resumeras nedan (se tab. IX). 

För prissättningen har använts Ångermanälvens grundprisnota av år 
1919, där alla värden för timmer multiplicerats med 3. Minimidimen- 
sion som upptagits till timmer har satts till 15 X6'”. Resten har vär- 
derats såsom props efter 20 öre per kubikfot, då Ångermanälvens ku- 
beringstabell tillämpats. För jämförelsen är det av ringa intresse att 
draga ifrån drivnings- och flottningskostnader, varför denna komplikation 
undvikits. För att röra sig om avverkningskvantiteter är ju materialet 
— 100 träd — ganska litet och kan blott påräknas ge en relativ ori- 
entering i de frågor det rör sig om. Större material blir emellertid till- 
gängligt i sinom tid från försöksparkerna, varest säkrare resultat böra 
kunna ernås. 

Vid aptering med medelformklass har grafiskt uttagits efter JONSONS 
tabeller över avsmalningen inom bark läget av olika tumtal hos träd med 
olika brösthöjdsdiameter. Härvid har jag gått efter den utjämnade höjd- 
kurvan och använt formklassen 0,70. I verkligheten är medelformklassen 
något litet högre, men JONSONS tabell upptager ingenting mellan formklass 
0,70 och 0,75, varför den lägre av dessa klasser valdes. Det visar sig att 


! Någon reduktion för formklassens fallande hos de grövre dimensionerna ansågs ej be- 
hövlig, då skillnaden här var obetydlig (se fig. 11). 


[39] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 203 


resultatet blir något för lågt, även om apteringen utföres med maximalt 
utnyttjande av de i tabellen angivna dimensionerna. En provaptering 
med LÖFGRENS (5) tabell visade att utbytets värde sjönk med 7.5 
från formklass 0,723 till 0,70. ' (Medelformklassen i materialet = 0,717.) 

Det verkliga utbytet, d. v. s. apteringen på fällda stammar, gav ett 
värde av kronor 590. (Ångermanälvens gamla prisnota gav värdet 647 
kr., då samma principer tillämpades som ovan angivits, nämligen 3 Xx 
grundpriset för timmer och 20 öre kbft för props). Taxeringen med 
Arvidsjaurklave av A' gav 544 kr. som är 7,8 2& lägre än 590. Samma 
slags taxering av B kom upp till kr. 535 eller 9,3 Z för lågt, och taxe- 
ringen med Karsbergsklave resulterade i värdet 540 kr., d. v. s. 8,5 & 
för lågt. 


Tab. IX. Aptering och värdering enligt olika metoder. 
Value of the stand, obtained by different methods: 


2 to low 


Medelformklass o. höjdkurva | 
23 20 Average formelass and heightcurve | 
| = RE 4 FA a = SR NEG 
— än | 
i fran | SS o o > | Tumklasser 
= 5 SES S = 6 | 1” classes 
Metod Spa nn a + VIA peka INR AB || 
| Clas 5 24 3 = 3 5 Cms | Utan av- | 
| — Method SAND S = 2 | : 
| 3 BEE IL RENEE 2 2 v klasser | drag för | Med max 
| FOSS = 2 : | rotansv. | avdrac | 
| [ AA M 3 = = 5 UCmMS) | é | avdrag | 
| S < Mi classes | No reduc- M due! 
| | tORLLOn the sars se UC 
| | | rootswel- | tion | 
| | ling | 
: | | T 
Värde i kr. | | | | 
590 477 | 544 SIST FO SAO 55 445 
Value kr. | I 
illnad | | | | | 
| 3 GRS 46 SN 0 20/05 145 | 
Difference | | | || | | 
I I L 
I I I 
[EPA för lagt | | | 4 | 
| 70 g [0] | I9,1 752 | 9,3 5,5 3:4 | 559 | 24,6 | 


Det utbyte som beräknades med hjälp av RYDBECKS tabell värderas 
till 477 kr., vilket är 19 & lägre än det verkliga värdet. I detta fall 
är det tydligt, att ett för lågt resultat borde erhållas, då den formpunkts- 
bedömda formklassen här var så avsevärt lägre än den verkliga. Det 
bör dock anmärkas, att rotansvällningen, som härvid icke eliminerades, 
verkar höjande på siffrorna. Då resultatet det oaktat blir nära 20 24 
för lågt, synes det som om rotansvällningen ej utövat någon större in- 
verkan på brösthöjdsmåtten. 

Taxeringen med KARSBERGS klave ger ett värde — 8,5; No för lågt — 
som ligger emellan de resultat som erhållits vid de både taxeringarna 
med ' Arvidsjaurklaven. Det har synts mig ha intresse att jämföra Huru 


204 SVEN PETRINI 140] 


själva mätningen av diametern slår vid användande av de båda klav- 
typerna, och en beräkning härav har utförts på följande sätt. 

För varje stam finnes en utjämnad kurva över den sektionsvis upp- 
mätta avsmalningen under bark. Om vi jämföra den rotstock, som ut- 
tagits efter mätning med stångklave, med diametervärdet å stamkurvan 
på samma höjd från marken räknat, kunna vi vänta oss, att stockens 
diameter skall ligga något litet lägre, eftersom vi aptera endast på hela 
och halva tum. Resultatet av apteringen blir i hög grad beroende av 
huru man lyckats med avdraget för barken, ty klavmåttet på 17 eller 
19 fot tages ju på bark. Än vanskligare ställer sig saken då rotstocken 
apteras till större längd än man kan nå med stångklaven, t. ex. 25 eller 
27 fot. Det visar sig dock att taxerarna ha lyckats ganska väl. I ge- 
nomsnitt för hela materialet utgör för Karsbergsklaven rotstockens dia- 
metermått inom bark 98,5; 24 av motsvarande mått på stamkurvan och 
för Arvidsjaurklaven är förhållandet 97,2 0. Här framgår det alltså, 
att man med Arvidsjaurklaven får för låga mått. Skillnaden är emeller- 
tid mindre betydande än man skulle kunnat förmoda, men man bör nog 
ej generalisera siffrorna. De visa, att med Arvidsjaurklave £an ett re- 
lativt gott resultat erhållas, men det är möjligt att i praktiken KARS- 
BERGS klave har en avsevärt större överlägsenhet än vad experimentet 
ger vid handen. 

Kommer så frågan om formklasstaxering efter utjämnade stamfaktorer. 
Härvidlag är det två olika frågor som äro av särskilt intresse, nämligen 
vilken klassvidd som bör användas och huru mycket rotansvällningen 
gör. Jag har därför skilt på två olika fall, och i det ena har jag utfört 
apteringen av träden för varje tumklass av brösthöjdsdiametern, i det 
andra endast för varje 5 cms klass. Då 5 cms klasser användas är 
klassvidden så gott som dubbelt så stor som då vi ha engelska tum 
som enhet. Vid uppskattningarna och även vid stämplingarna användes 
på statsskogarna i Norrland 5 cms klassindelning, och kuberingstalen, 
efter vilka stämplingens kvantitet beräknas enligt den uppgjorda hus- 
hållningsplanen, ansluta sig likaledes till 5 cms klasser. 

För att börja med frågan om rotansvällningen så visar det sig, att vi 
få ett närmare riktigt resultat om ingen reduktion härför göres. Och 
om vi tillgripa maximiserien i tab. II, blir reduktionen mycket för 
stark, i det att en sänkning med 20 24 av det redan något låga värdet 
blir följden. Då det förut blivit konstaterat, att rotansvällningen i ifråga- 
varande bestånd faktiskt når upp över brösthöjd och på vissa träd anta- 
ger ej alldeles föraktliga dimensioner, så skulle detta resultat kunna ta- 
gas som ett stöd för påståendet att för mycket bark fråndragits. Skulle 
verkligen så vara förhållandet, d. v. s. att skogsförsöksanstaltens bark- 


[41] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 205 


mått ger ett något för högt värde på barkens tjocklek, så är detta ett 
ytterligare skäl för att vid utbytestaxering med ifrågavarande metod 
negligera rotansvällningen. Den har redan förut visats vara mycket 
ringa för norrlandstallen, och om den bästa metoden för barkens mätning 
dessutom i sig innesluter en korrektion för rotansvällningen, böra skälen 
kunna anses starka nog för att helt låta frågan om ytterligare reduce- 
ringar falla. 

— I förbigående må anmärkas, att de föregående undersökningarna 
över rotansvällningen icke röna inflytande av om barken givits genom- 
gaende väl höga värden, då ju samma sätt för barkmätning tillämpats 
utefter hela stammen. Stamkurvan blir sålunda i alla händelser riktig, 
så vida ej barkmätningsfelen mot sannolikheten skulle vara avsevärt olika 
i stammens olika delar. — 

Med avseende på klassviddens inverkan framgår av tab. IX, att 
vi få ett högre värde på utbytet om vi gruppera träden i 5 cms 
klasser än då vi klyva upp dem i tumklasser. Detta bör sättas i sam- 
band med stamfördelningen inom diameterklasserna. Vid en examine- 
ring av materialet visar det sig, att inom de högre diameterklasserna 
— Över 25 cms diameter på bark — ligger tyngdpunkten — d. v. s. 
området för den tätaste variantfördelningen — förskjuten mot underkan- 
ten i 5 cms klassen i stället för att ligga mitt i klassen. För dimen- 
sionerna under 25 cms diameter är tendensen den motsatta. Vi se häri 
ingenting annat än ett uttryck för att från medeldimensionen räknat bli 
de extrema värdena mer och mer sällsynta, ju mer man avlägsnar sig 
från medeltalet, vare sig man räknar uppåt eller nedåt. Det är då tyd- 
ligt, att med tillräckligt vida klassgränser måste också detta förhållande 
kunna spela en roll för räkningarnas resultat. Om resultatet måste bli 
för högt eller för lågt är emellertid ej utan vidare klart, ty i och med 
klassindelningen ger jag de lägsta klasserna ett för lågt värde och de 
högsta klasserna ett för högt värde. Det beror sålunda på förhållandet 
mellan antalet varianter i olika klasser huruvida slutsumman kommer att 
ligga över eller under det riktiga värdet. I fråga om aptering och vär- 
dering spela emellertid de grova dimensionerna huvudrollen, eftersom 
de största värdena ligga här. Därav kan slutas till att en avsevärt vidare 
klassindelning i detta fall alltid bör ge högre värden än en trängre. Vi 
kunna alltså lugnt generalisera det funna resultatet, att z en stämplings- 
post i äldre skog ser en aptering utförd i 5 cms diameterklasser högre 
ulbyte än om den sker i tumklasser, d. v. s. att en minskning av klass- 
vidden medför ett lägre taxeringsresultat. 


206 SVEN PETRINI [42] 


Vid en jämförelse mellan metoden med stångklavetaxering och med 
formklassmetod bör bemärkas, att den senare är mycket känsligare än 
den förra. Då man använder utjämnade värden, verkställes aptering en- 
dast en gång inom varje diameterklass, och det utbyte man får ur detta 
medelträd skall vara representativt för klassens alia träd. Om klassen 
omfattar 1 000 träd och man apterar fel till en kronas värde, kommer 
alltså denna klass att bli felvärderad på 1 000 kr. Och om medeltalen 
för höjd, bark och avsmalning, efter vilka man gör apteringen, äro fel- 
aktiga i en klass, så betyder detta gärna att de äro genomgående fel- 
aktiga, d. v. s. att t. ex. höjdkurvan ligger genomgående något för högt 
eller för lågt, att medelformklassen är för låg etc. Någon utjämning av 
dylika fel äger sålunda icke rum. Det är därför av stor vikt att man 
kan särskilja stämplingen i olika typer om skogen representerar olika 
typer, och den klassvisa apteringen bör utföras med stor omsorg. 

Det skulle vara en styrka för metoden att ha goda erfarenhetstal att 
stödja sig på, och det borde vara en fördel att vid dessa erfarenhetstals 
upprättande kunna gå efter någon utjämnad faktor, som i sig innesluter 
ett flertal av de moment som bestämma utbytet. Om man utgår ifrån 
att en viss medellängd hålles, så kan ju värdet sägas vara beroende av 
huru utbytets £ubikmassa fördelar sig på stockar av olika tumtal i topp. 
Här borde finnas en framkomlig väg, i det att erfarenhetstalen skulle ge 
uppgift om att i en viss skogstyp kan jag av ett träd med 12” diame- 
ter vid brösthöjd få a 6 av kubikmassan i 9” timmer, b Jo avi 7 retc: 
Om skogstyperna särskiljas och karaktäriseras genom kuberingstalen, så 
vet jag därigenom att jag hänfört ett bestånd till en viss typ också huru 
stor kubikmassa ett 12” träd har och således huru många kubikfot som 
utfalla av olika dimensioner. 

Dylika lokala tabeller borde kunna upprättas i sammanhang med skogs- 
indelningsarbeten och avverkningar och man skulle kunna få ett system 
där de olika momenten grepo in i varandra. För närvarande äro dessa 
moment ganska isolerade, så att det arbete som utföres för skogens in- 
delning och hushållningsplanens upprättande ej ger någon ledning för 
beräknande av utbytet vid avverkning. Kunde man knyta ihop trådarna 
borde en hel del arbete kunna sparas. Som det nu är utföres varje år 
ett mycket kostsamt arbete för att för varje stämplingspost kunna få 
veta huru mycket den kan säljas för. Om den arbetskvantiteten orga- 
niserades på planmässiga undersökningar, vars resultat statistiskt tillgodo- 
gjordes för lokala erfarenhetstal, så borde ej blott inom kort kunna er- 
hållas någorlunda säkra hållpunkter för beräknande av virkesutbytet inom 
reviret, utan dessutom skulle resultaten kunna användas för skogsindel- 
ningsändamål. Det kan dock ej begäras, att revirförvaltningarna själva 


[43] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 207 


skola kunna medhinna sådana undersökningar, vilka böra utföras under 
enhetlig ledning, men är detta icke en fråga av intresse för vårt skogs- 
taxationsväsen? 


Fördelarna med stångklavetaxering av virkesutbytet sammanhänga till 
stor del därmed att ett så stort antal träd undersökas. Och för varje 
provträd blir åtminstone rotstocken rätt bestämd. I Norrland har man 
ej heller så stora trädhöjder, varför apteringen av den återstående delen 
av trädet ger sig ganska enkelt, när man väl känner rotstocken. Ett 
helt annat förhållande står man inför, då det gäller att taxera utbytet ur 
en 30 ms tall på Jönåker eller Ericsberg, i vilket fall stångklavningen 
är en relativt -klen hjälp. — För att återgå till Norrlandsförhållanden 
måste det även framhållas, att det stora antalet provträd med en garan- 
terad jämn fördelning inom hela stämplingsposten dessutom medger ett 
hänsynstagande vid apteriogen till förekomsten av krokiga, kvistiga och 
vanvuxna träd samt till skador av olika slag, peridermium, brandlyror, 
röta etc. I detta senare avseende borde det likväl ej vara omöjligt att 
ersätta stångklavetaxeringen med ett för förhållandena avpassat system, 
som vid prickningen av de stämplade träden noterade dylika på apte- 
ringen inverkande faktorer. Det är ju redan genomfört att vrak, torr- 
träd och vindfällen särskiljas. Det borde då ej häller vara omöjligt att 
pricka abnorma träd i vissa apteringsklasser, där utbytet på grund av 
skadans art reducerades på olika sätt. Sålunda kunde de träd prickas 
särskilt, där skador vid roten förorsaka lumpning med ett visst antal 
fot, och antalet träd, hos vilka svåra krökar eller andra faktorer verka 
avsevärt sänkande på utbytet, kunde man likaså skaffa sig uppgift om. 
Då en sådan klassificering skulle omfatta hela stämplingsposten och 
man har i huvudsak samma hjälpmedel att bedöma skadorna som vid 
stångklavetaxeringen, borde en uppskattning av denna art snarast kunna 
ge bättre resultat än vid den nämnda metoden. 

En metod som ansluter sig till vissa av de principer, vilka här ovan 
framhållits, tillämpas i praktiken av jägmästare KOLMODIN på Orsa be- 
sparingsskog. Han har tagit fasta på den fördel man vinner genom att 
klassificera hela materialet på sådant sätt att utbytet redan från början 
lägges till grund för klassindelningen. De stämplade träden prickas i 
tre — ibland fyra — olika serier, beroende på utmärkt, medelgod eller 
mindre god avsmalning. Genom fällda provstammar konstateras sedan 
formklassen inom varje sådan serie. Men man nöjer sig ej med blott 
medelformklassen utan provträden ge formklassfördelningen på tumklasser 
(brösthöjdsdiameter) inom varje serie. Det visar sig, att därvid ofta 


208 SVEN PETRINI [44] 


framkommer en kurva med stigande förlopp för de lägre brösthöjds- 
tumtalen och fallande för de högsta — alltså i överensstämmelse med 
denna undersöknings resultat. Vid stämplingen är så arrangerat, att — 
förutom ledaren av förrättningen — tre prickare (skogvaktare) svara för 
vardera två yxor. Om nu provstammar tagas för alla tre lagen, får man en 
kontroll på huru de olika lagen lyckats utföra indelningen av träden i 
avseende på formen, och man kan sålunda till dylikt arbete utgallra 
endast sådant folk som bäst lämpar sig därtill. När man därför har 
tillämpat systemet nägra år, har man skaffat sig folk som är att lita på 
1 detta avseende och man har också kännedom om vilka formklasser 
det rör sig om på en viss skogstrakt. Provstamsmätningen kan alltså 
med tiden reduceras till att utgöra en kontroll på erfarenhetstalen. 

Detta om systemets ytterkonturer, d. v. s. den grova uppdelningen i 
formserier. Inom varje formserie sker prickning i tumklasser. Och 
inom tumklasserna finnes en uppdelning i Ahöjdklasser. Den senare in- 
delningen har ett flertal fördelar, och så som saken organiserats på Orsa 
besparingsskog torde man också kunna räkna på att nå syftet. Varje 
träd uppskattas nämligen i antal längder om 10' — något som med 
utvalt folk och god träning samt kontroll är genomförbart i dessa skogar, 
där höjden sällan går upp till 7 st. 10” längder. Prickaren är försedd med 
höjdmätare och är skyldig kontrollera då så behöves. Toppbrutna eller 
eljest skadade träd, där översta längden ej kan tillgodogöras, prickas 
särskilt, på samma sätt rotskadade träd liksom även — som vanligt — 
torra, vindfällda och vrak. 

Genom höjdindelningen vinner man dels att vederbörandes blickar 
riktas upp mot kronorna, varigenom stämplingen blir bättre genomförd, 
och dels får man inom varje brösthöjdsdiameterklass — varje tumklass 
— ett flertal medelträd att aptera. Om sålunda en viss tumklass inom 
varje formserie omfattar 4 olika höjdklasser — t. ex. med resp. 2, 3, 4 
och 3 st. 10' längder -- så har man material för 12 olika apteringar 
inom denna tumklass. Man måste då också kunna påräkna säkrare re- 
sultat än om man apterar samtliga efter en höjd från höjdkurvan mot- 
svarande 3"'/2 längder på 10. I skogar där höjden varierar mycket 
måste ett dylikt system ha stora fördelar. 


Sammanfattning. 


Barken. Norrlandstallen kan hänföras till en enhetlig barktyp, ehuru 
sannolikt en förskjutning äger rum, så att barktjockleken blir något mindre 
ju längre norrut man kommer. I Västerbotten utgör dubbla barktjock- 
leken vid brösthöjd 11 20 av trädets diameter på bark, vilket värde med 


[45] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 209 


ringa variationsfel kan användas för bestånd i olika åldrar och av olika 
boniteter samt som medeltal för träd i vilken som helst dimensions- 


klass. Denna barktyp är densamma som Bergslagstypen i JONSONS 
tabell. 


Stamkurvan. Vedkroppens avsmalning och relativa dimensioner på 
olika höjd kan framställas i ekvationsform på två olika sätt. Om para- 


3 h d Nn 
boloidformen användes, får ekvationen utseendet — = (5) danr/Aoch 


D 

H, d och D betyda resp. höjd och diameter; och z antager för varje 
stamkurva tvenne olika värden, varav det ena gäller för stamdelen inom 
kronan, det andra för den övriga delen av stammen. Stamdelen inom 
kronan har en lägre formklass än den för hela stammen bestämda bröst- 
höjdsformklassen. Det förstnämnda z-värdet korresponderar med den 
lägre formklassen och det andra med brösthöjdsformklassen. Den kurva, 
som fås genom användande av ovanstående formel med bestämmande 
av värdet på 2» ur brösthöjdsformklassen, utgör en god utjämning för 
borteliminerande av rotansvällningen. 


d c+/ 
HÖJERS ekvation: lad Cilos ER där d och D betyda tvenne dia- 
G 


metervärden, / den mindre diameterns avstånd från toppen i procent av 
stammens längd från toppen till D, som vanligen är brösthöjdsdiametern, 
och ec och C konstanter, olika för olika brösthöjdsformklasser, ger en 
mycket god utjämning av hela stamkurvan. Någon ändring av konstan- 
ternas med brösthöjdsformklassen korresponderande värden är icke 
behövlig. 


Rotansvällningen. Undersökningarna visa, att rotansvällningen för 
norrlandstallen har en tämligen ringa betydelse. I allmänhet når det 
ansvällda partiet upp till 10 4 av stamhöjden, varför brösthöjdsdiametern 
influeras, men den behövliga korrektionen är liten. En serie erfaren- 
hetstal meddelas i tab. II över det maximala avdrag å brösthöjdsdia- 
metern som kan tänkas ifrågakomma. Denna serie har erhållits genom 
att i fig. 6 sammanbinda punkter som ligga utanför de värden, vartill 
korrektionens belopp uppgått inom det bestånd som inom materialet har 
största rotansvällningen. Meningen med serien i tab. II är blott att ge 
en begränsning uppåt, så att man vid eventuellt förekommande korrek- 
tioner av detta slag vet, att man bör hålla sig under de angivna vär- 
dena. 


Formklassfördelningen. För att kunna studera huru formklassen va- 
rierar inom ett likåldrigt bestånds olika dimensionsklasser har materialet 
sammanställts i höjdklasser, och början har gjorts med att undersöka 


210 SVEN PETRINI [46] 


kronansättningen hos olika stora träd. Den första frågan av intresse 
att besvara rör den övre formklassdiameterns läge i förhållande till kron- 
ansättningen. Befinner sig ifrågavarande diameter i allmänhet inom 
kronan, betyder detta en ovälkommen komplikation av formproblemet, 
ty då kommer även kronformen att utöva inflytande på storleken av 
den övre diametern. Undersökningen visar emellertid, att kronansätt- 
ningen hos norrlandstallen genomgående ligger högre än mitt ovan bröst- 
höjd. Endast i tvenne fall befinner sig diametern i gränsområdet, men 
då vi ha att räkna med en kontinuerlig övergång, kan störningen ej 
bliva avsevärd. 

Kronansättningens höjd i beståndets olika storhetsklasser får ett för- 
lopp liknande en vanlig höjdkurvas. De större träden ha en högre ansatt 
krona än de mindre. Men om man räknar kronlängden procentuellt, 
d. v. s. övergår till kronförhållandet, så visar det sig, att de största 
träden dock alltid ha ett större kronförhållande än de mindre. De 
minsta träden i beståndet ha emellertid ej den procentuellt räknat 
minsta kronan, utan kronförhållandet är lägst hos en storleksklass som 
ligger mellan de minsta och medelstammen. 

Då det visar sig, att man kan räkna med samma kronform för alla 
beståndets höjdklasser, så blir det möjligt att med kännedom om kron- 
förhållandet beräkna formpunkten. Kronformen varierar med åldern 
från att vara konisk till att i vissa bestånd närma sig cylinderform. 
Den vanligaste kronformen hos norrlandstall synes vara den kvadratiska 
paraboloiden, där tyngdpunkten = formpunkten ligger vid 0,4 av kron- 
längden från kronans bas. På detta sätt beräknade formpunktsvärden visa 
en förvånande god överensstämmelse med på vanligt sätt bedömda värden. 

Men om kronformen kan sättas lika inom hela beståndet, och om 
kronförhållandet är ett minimum för dimensionerna strax under medel- 
stammen, så följer därav enligt den mekaniska teorien, att dessa dimen- 
sioner skola uppvisa ett maximum med avseende på formklassvärdet. 
Formklassfördelningen bör därför normalt vara sådan, att det högsta 
formklassvärdet uppnås i närheten av medelstammen, under det att så- 
väl de största som de minsta träden ha lägre formklass. Såsom fram- 
går av fig. 9 motsvaras detta även av de verkliga förhållandena. Härav 
följer bl. a. att vanlig korrelationsräkning, som förutsätter en rätlinjig 
funktion, ej lämpar sig vid en undersökning av detta slag. 

Om en korrektion för ändringen i formklass skall utföras å en stämp- 
lingspost, blir det viktigaste att korrigera för sänkningen för de grövre 
dimensionerna, eftersom värdet är störst hos dem. Det visar sig att 
inom materialet uppgår det största belopp, varmed formklassen för de 
största träden i ett bestånd understiger värdet av medelformklassen, till 


[47] STAMFORMSUNDERSÖKNIMGAR 211 


3,4 0 av formklassvärdet. Detta motsvarar precis en sänkning av en 
medelformklass 0,725 till värdet 0,70 för de allra största träden. Änd- 
ringen är alltså ej så betydande. 

Medelformklassen i beståndet stiger med åldern. I tab. VI meddelas 
erfarenhetstal häröver för norrlandstall. Det är remarkabelt vilka trånga 
gränser medelvärdena få. De röra sig praktiskt taget endast mellan 
formklass 0,70 till 0,75 för sådan skog där utbytestaxering kommer i 
fråga. Vid en överslagsberäkning för äldre skog, där man känner en- 
dast trädens fördelning i diameterklasser och höjdkurvan, torde man 
sålunda kunna komma till goda resultat genom att sätta barken till 
11 0 och använda lägst formklass 0,70. Rotansvällningens inverkan 
kan negligeras. 

Formpunkt och formklass. Formpunkt och formklass uppvisa en otve- 
tydig samvariation, även om avvikelserna för enskilda träd kunna vara 
betydande. Gå vi till medeltalen, få vi dock en tydlig överensstäm- 
melse. Emellertid uppträder ett avsevärt systematiskt fel, i det att en 
alltför låg formklass erhålles med användande av JONSONS funktion 
mellan formpunkt och motsvarande formklassvärde. I denna undersök- 
ning göres ett försök att framställa en ny funktion gällande för norrlands- 
tallen speciellt. Det visar sig, att denna funktion visserligen ger mindre 
fel än den gamla, men att även här avvikelserna kunna bli större än 
önskligt vore. Åldern på skogen synes ha en stor betydelse för form- 
klassvärdet, och resultaten av undersökningarna peka snarast därhän, 
att man borde inrikta sig på att upprätta lokalt prövade erfarenhetstal, 
i vilket fall formklassbestämningen därefter också blir en synnerligen 
enkel sak. 

Utbytestaxering. Ett experiment har utförts å en stämplingspost om 
100 träd av huvudsakligen grova dimensioner på krp. Skatan i Väster- 
botten. Därvid visade det sig, att Arvidsjaurklaven (på 17' stång) gav 
genomsnittligt något lägre klavmått på rotstocken än Karsbergsklaven, 
sarattide förra I medeltal utgjorde 97,2 Yo, de senare! 98,5 7/0 av det på 
motsvarande ställen å stamkurvorna uppmätta diametervärdet inom bark. 
Tvenne av olika personer med Arvidsjaurklave utförda utbytestaxeringar 
gåvo mycket ringa avvikelse med avseende på värdet, i det att den ena 
kom 2 PN mera för lågt än den andra. Karsbergsklaven gav ett värde 
på utbytet som låg emellan de två taxeringarna med Arvidsjaurklave, 
varav synes, att Arvidsjaurklavens lägre mått ej spelat någon roll för 
värderingsresultatet. Vid båda taxeringarna med Arvidsjaurklave an- 
vändes nämligen samma måttuppgifter. 

Aptering med användande av medelformklass, höjdkurva och avdrag 
av barken har visat sig ge gott resultat men fordrar, att apteringen ut- 


212 SVEN PETRINI [48] 


föres med stor omsorg. En provaptering av materialet i brösthöjds- 
diameterklasser om en engelsk tum gav till resultat en höjning av värdet 
med 8 0, då formklassen höjdes från 0,70 till 0,725 (= en sänkning av 
7.50 franfö725 tll Oo) 

Klassviddens inverkan vid apteringens utförande har även studerats 
och det framgår att en ökning av klassvidden, t. ex. från tumklasser 
till 5-cm:sklasser, måste medföra en höjning av det taxerade utbytet, 
därför att de största värdena ligga hos träden över medeldimension, 
och dessa träd få inom varje klass ett något för högt diametervärde, 
eftersom medeltalet inom klassen alltid ligger något förskjutet i riktning 
mot medeldimensionen. Vid användning av formklassmetoden bör man 
hellre använda tumklasser. 

Utbytet av träden vid avverkningen hör till de saker, man gärna 
bör veta om sin skog. Därför är det lämpligt, att taxeringar av skilda 
slag sammanställas och så organiseras, att resultaten kunna statistiskt 
tillgodogöras för att därefter praktiskt utnyttjas i form av lokala er- 
farenhetstal. Erfarenhetstalen kunna drivas till ett mer eller mindre in- 
gående system allt efter rådande förhållanden. Om skogen levererar 
virke till företag med mycket stabila produktionsförhållanden, så att 
apteringen sker efter bestämda principer, vilka ej lätt rubbas, kunna 
erfarenhetstalen låsas fast i mycket bekvämare former än om man måste 
vara beredd på oupphörliga ändringar. Ett förslag till uppställning av 
ett i viss mån fixerat system framställes i det föregående med kuberings- 
talen till utgångspunkt. Härvid behöver man dock ej vara alldeles fast- 
låst, utan man kan exempelvis ha två eller eventuellt flera apteringsför- 
slag för olika prislägen och upprätta parallellserier att välja på. Ett 
annat system som lägger an på rörligheten är i stället det som användes 
å Orsa besparingsskog. Vidare är att nämna de RONGESKA utbytes- 
tablåerna, vilka medge rörligt och fast system samtidigt. TOR JONSON 
har använt den RONGESKA uppställningen för sina grafiska avsmalnings- 
kurvor (3), där man får läget av . olika tumtal för träd mbestandöan 
olika godhetsklasser. Dessa godhetsklasser kännetecknas genom både 
höjd och formklass, så att en hög godhetsklass har såväl höga höjder 
som höga formklasser, och båda dessa faktorer verka var för sig höjande 
på utbytet. Då en viss koppling av faktorerna höjd och formklass inom 
bestånden ej är utesluten, torde man kunna förvänta sig, att denna 
sammanställning skall visa sig vara ett praktiskt grepp. Har man en 
gång konstaterat, vilka godhetsklasser tallen, resp. granen inom ett 
bestämt område tillhöra, ställer sig apteringen därefter synnerligen enkel. 


[49] STAMFORMSUNDERSÖKNINGAR 210 


LITTERATURFÖRTECKNING. 


S = Tidskriften Skogen. Skf = Skogsvårdsföreningens tidskrift. M = Meddelanden 
från Statens skogsförsöksanstalt. h = häfte. 


. BAGER, E.: Något om sortimentsutredning och värdering. S 1915. 


2. HÖJER, A. G.: Tallens och granens tillväxt. Bihang till FR. LOVÉN: Om våra barr- 


Oovun Bb 


12. 


13 


skogar, Sthlm 1903. 


. JONSON, TOR: Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. I, II, III. Skf 1910 


TOIT LC 1012; 
Massatabeller, fjärde större upplagan 1918. 
Avsmalningskurvor för Tall och Gran 1918. 


. LINDBERG, F:: Arvidsjaurklaven. S 1916. 
. LÖFGREN, C. D.: Tabeller för utbytesberäkning och kubering. Sthlm 1920. 
. MAASS, ALEX.: Avsmalningen i stammens nedersta delar hos tallen och granen. Skf 


1913. M hi I0. 


. MATTSSON MÅRN, L.: Hjälpreda vid aptering av ståndskog. Skf 1916. 


Formklasstudier i fullslutna tallbestånd. Skf 1917. M h. 13—14. 
Form och formvariationer hos lärken, Skf 1917. M h. 13—14. 
Några synpunkter på variations- och korrelationsräkningar. Skf 1919 och 1920. 


. METZGER, C.: Studien iäber den Aufbau der Waldbäume und Bestände nach statischen 


Gesetzen. Mindener forstl. Hefte 3, 5, 6, 7 (1893— 1895). 


. PETRINI, SVEN: Formpunktsmetoden. Skf 1918. Mh, 15. 


Formpunktsbedömning. Skf 1919. M h. 16. 
Om uppskattning av höjdtillväxten. Skf 1919. 
Några synpunkter på variations- och korrelationsräkningar. Skf 1920. 


. RONGE, ERIC W.: Grafiska massa- och avsmalningstablåer, Skf 1916. 


Om grafiska utbytestablåer. Skf 1917. S 1919. 


. RYDBECK, ARNE: Grafiska tabeller för beräkning av timmerutbytet ur stående skog. 


Ljusdal 1918. 

SÖDERLUND, N. L.: Om beräkning av konstanterna i HÖJERS stamkurveekvation. Skf 
1918. 

WRETLIND, J. E.: Om tallens och granens bark. Skf 1917. 


16. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft 18. 


SUMMARY. 


Stem form investigations. 


This work constitutes a summary of investigations which have bearing 
upon the enlightenment of the factors we have to deal with as they apply 
to the taper of trees. In order to get a unified view point of these investi- 
gations, an actual problem has been chosen so that the different factors 
might be studied with reference to what measure they influence the possibili- 
ties of estimating the log yields of different dimensions for standing trees. 

In Sweden two different methods of estimating are used, the purely ocular 
method being left out of the reckoning. The one method of getting the 
yield within a forest is carried out by the use of calipers giving the diame- 
ter of the first log at 17 to 21 feet above the ground. The rest of the 
logs are estimated by eye. This method can easily take into consideration 
deficiencies such as crooks, rots, etc. which neccesitate a change in the log 
division. 

The other method called the Form Class Method is built on the averages 
for the stand, with respect to form class, height, bark thickness etc. In this 
way one gets a statement regarding the sample trees and can reckon the 
log division in the office. With either method one has a reckoning of the 
total number of trees in the different diameter classes (diameter at breast 
height outside bark) which are to be utilized. 

All over where forests are to be sold on the stump one or the other 
method must be used to determine their value. Logs pay differently accor- 
ding to their dimensions and these are formulated into price lists which 
differ in different parts of the country and for different species. Thus being 
familiar with which logs can be taken out of the forest, one can" reckon 
their total value after which the sale price can be determined by subtracting 
the costs of cutting and transport. 

Methods using calipers are very expensive because such a great number 
of sample trees is necessary when one studies the individual stems, so it 
would seem advisable to use the form class method, which relies upon 
averages. I will explain the possibility the latter method gives and I shall 
in turn and in order investigate the factors whereupon the accuracy of the 
method depends. 


Form class method. Orientation. 


Estimating notes refering to the number of trees should be divided into 
diameter classes calipered outside bark, with group intervals, for instance of 
I inch. In order to reckon the yield of timber we must not only know 
the diameter breast height but also the taper in respect to the diameter 
at breast height. The bark thickness should be excluded since only the 
wood is of value. Therefore on sample trees one must know the bark thick- 


[51] STEM FORM INVESTIGATIONS 215 


ness, stand average form class inside bark and data in order to plot a curve 
of the heights on the diameter. It is the purpose of the present investiga- 
tion to determine whether the bark thickness can be measured and reckoned 
as an average for a stand or large tract, whether form class is really an 
expression of the tree form and how the value of the form class can be de- 
cided. Experiments are also made to valuate a stand through the use of 
differentmet hods. All investigative material is taken from stands of Lapp- 
land pine (P. sylvestris f. lapponica) and the results may be applied closest 
to the Lappland pine. The sample plots have generally been 0,25 hectars in 
size. The location of the stands may be found on the map in fig. I. 


Bark. 


It is known that bark thickness — measured in mm — at breast height for 
pine can be depicted  graphically by a straight line running through the 
origin (the abscissa being diameter breast height). The line shows that 
the ratio between bark thickness and diameter breast height is always con- 
stant. Fig. 2 shows the average series for Lappland pine secured in the 
investigation of 53 stands in Västerbotten. On an average the bark diameter 
ISstinn siicerol the total diameter which ought to be rounded off to 11 2. 
The bark measureing instrument used in these investigations is pictured in 
fig. 3. The material for this study comprises not less than 3,303 sample 
trees. This material has been described previously (9 Skf 1919, h. 1) and 
fig. 1 includes only part of it. The variation figures have been tried upon 
the material in fig. I and it appears that for Lappland pine one can assign 
a single bark type where the standard deviation from the average series in 
fig. 2 and table 1 for a given diameter class is + or — 0,5; mm. The stand 
bark percentage varies around the average value 11,4 and the standard 
deviation here is + or — 0,9. 


Stem form. 


The mechanical theory of tree trunk growth, which provides for the 
smallest amount of material able to withstand all wind pressures, demands 
a form of tree similar to that of a cubic paraboloid. This is correctly 
applicable only to that part of the stem which lies below the crown 
since the portion within the crown has a more rapid taper (8, 9). In fact 
the cubic paraboloid is seldom found in the actual stem. On the other 
hand the square paraboloid is usual. Stem forms however vary greatly and 
one can take for the stem curve equation the form which the foregoing 


reasoning advocates, namely, 
h a dy 2 
TRE: Dj 


where 2 and H represent the distances from the top to the diameters d and D 
and 2 equals the variations from I which is a cone, to 3 which is a cubic para- 
Poloid:. För parts of the stem 2 can even take on a value less than 1. is 
seldom a whole number usually taking a decimal form (as 2.14 in fig. 4). 
If one uses the above formula it is evident that the same z-value cannot 
be retained, even for a given stem curve. In fact a special z-value is got 


216 SVEN PETRINI [52] 


for the portion of the stem within the crown and. another for the remain- 
der of the stem. This becomes apparent from fig. 4 which shows the average 
taper in a stand in Västerbotten. All felled stems have been measured 
in I ms sections. The measurements have been graphically evened out and 
the diameter at 10, 20, 30, etc. percent of the height were measured on the 
stem curve. These values have been brought to relative numbers, by setting 
them in relation to the diameter at half the height of the tree. 

With the use of the form class conception it can be shown that breast 
height form class (= ratio in percent between the diameter at half the 
distance above breast height and diameter breast height) characterises the 
taper in that part of the stem below the crown, whereas that part of the 
stem within the crown has another — and lower — form class value. The 
values of a» which correspond to the form class values in fig. 4 are respecti- 
vely 2,14 and 1,55 and the form class values are respectively 0,724 and 0,640. 

A. G. Höjer has however set forth an equation för "therstem emwve 
(2, 1903) which has the form 


where / signifies the distance to d in percent of the distance to D. D usually 
is= Db. h. C and c are constants determined for different form classes. 
It is this equation on which JONSON bases his taper tables. Fig. 5 shows the 
close conformation of results with HöjJErRs equation. The black line is the 
same average stem curve as in fig. 4 and the red rings show the plotted 
values reckoned from the equation by the use of constants for the breast 
height form class, 0,724- 

Consequently if we merely know the correct value of the breast height 
form class, together with the diameter and height, we could with the help of 
JONSON's tables determine the diameter of a stem at any point we desired. 
Especially for yield estimating, the log dimensions could be found in tables 
worked out graphically, among which LÖFGRENS (5, 1920) are especially simple 
and easily used since they give the height in english feet reckoned from 
the ground for diameters of 3”, 4” etc. with a tree of a given height, dia- 
meter breast height and form class; and the divisions are carried out as far 
as one can desire, diameter breast height being given in quarter inches, 
form celass in 2,5 E and heights by graphical interpolation. For pine and 
spruce TOR Jonson has himself given graphic yield tables where stands are 
divided into 6 different yield classes as to form and height. (TOR JONSON 
— Avsmalning för Tall och Gran i 6 godhetsklasser.) 


Root swelling 


When one compares the tree stem with a girder exposed to given forces 
the comparison becomes somewhat inaccurate as to the question of the 
portions which are closest to the ground namely, where the stem divides into 
roots. The girder is thought to be anchored at the lower end, but the 
tree is anchored in the soil by its roots, thereby varying the pressures at the 
butt end and giving rise to danger from splitting. The tree stem's root 
portions must therefore be thicker than a girder and that is the strength- 
ening which we call the root swelling. The size of the swelling varies under 


[53] STEM FORM INVESTIGATIONS 217 


different conditions namely, the branching of the root system, character of 
the soil etc. Under the same conditions the root swelling becomes greater 
in larger trees and less in smaller trees. 

I have investigated stem curve material and have found in this respect 
that with Lappland pine the root swelling may be as large as 10 & of the 
stem's length measured from the ground. The maximum amount that root 
swellings enlarge the diameter breast height in a stand, I have found to be 
about 3 2. For certain trees however the variation is very important. In 
general the enlargement is not to be considered in the reckoning of the 
yield. Three percent of the diameter inside bark constitutes, in a tree of 
14" outside bark, less than 1 cm. By taking the maximum values from that 
stand which showed the greatest root swelling I have deduced empirical 
numbers for the maximum reduction in diameter for Lappland pine which 
one may safely maintain and which under no conditions should be over 
stepped. The figures are given in fig. 6 and table II and should constitute 
the uppermost boundary for variations in that respect. 


Form class distribution within the stand. 


For estimating the yield it is of significance to know whether the stand's 
form class can be used for all dimensions or if a lower form class value helps for 
the larger trees. Therefore investigative work was carried on with the question 
as to how the form class value normally varies within the stand's different 
size classes and in this connection classification of the trees was made on 
the basis of height. To begin with, the crown height of trees of different 
lengths in the same stand was investigated. It shows that in general the 
highest form class diameter is found below the crown. The longer the trees 
the higher the crown. (See fig. 7.) So the question arises as to crown's 
relative length with respect to the stem. This factor expressed in percentage 
of the tree's height is called the crown ratio. The greater the crown ratio 
the greater length the crown has. The conclusions of table III show that we 
get a minimum crown ratio for trees which are somewhat under the average 
size. The investigations show that one can consider the crown form to be 
constant within a given stand; consequently the form points distribution 
ought to be such that we get a maximum in the neighbourhood of the average 
stem and in turn it follows that form class values also have the same maximum. 
(See fig. 9 and table V.) The form class for the smallest trees in the stand 
increases with increasing heights, after with they reach a maximum and then 
fall off for the largest trees. With yield estimating the small trees do not play 
such a large part. In such a case the economical value lies in the larger 
dimensions. If correction is to be taken into consideration it should therefore 
first apply to the larger dimension classes. Investigation shows that the largest 
depression of form class values which occurs in the material reaches 3,4 «4, 
corresponding to a reduction in the average formcelass from 0,7235 to 0,70 
for the largest trees, 


Form point and form class. 


Now we come to the question of the manner in which form class shall be 
determined, We must think whether to use the form point method or each 


218 SVEN PETRINI [54] 


time to fell sample trees or whether to use local or general empirical figures. 
The form point method has been shown to give a systematic error with 
estimates of form class values, which goes up to about — 2E (7,9). — A 
combination of accessible material of Lappland pine shows that the systematic 
error can become remarkably larger (see table V). The best method may 
therefore be to use experience figures. 'Table VI gives a similar general 
average series for Lappland pine showing average form classes in stands of 
different ages. The variation from the average series is rather small, and 
for forests over 80 years old, the average lies between o0,715 and 0,74. Mate- 
rial for the series is taken from 25 stands and the standard variation from the 
average series is for the individual stand -+— or — 1,86 E. For general estimating 
the series in table VI may well be used. It is best however that every forest 
management procure for itself local empirical figures as to how the form 
class varies in the district. An investigation that sets forth a new function 
between the formpoint and the form class is demonstrated in fig. 12 and 
table VIII. Here have been compared empirical series, concerning average 
form points in stands of different ages, with the series in table VI. The new 
function should apply only to Lappland pine. Meanwhile one may reach a 
similar safe result by keeping only to the series for average form class and 
age in table VI. 


Yield estimating. 


In table IX are given the results of a valutation of a stand of 100 blazed 
trees. Here two different calipers have been verified, KARSBERGS caliper and 
ARVIDSJAUR caliper. Two different persons did the caliper estimating. These 
persons are called A and B in the table. This showed that the difference 
between the two persons” value determinations was slight, the same is the 
case with the difference between the two types of calipers. With investi- 
gation the stems have subsequently been felled and the actual logs measure- 
ments taken. All estimation has given somewhat lower results. With the 
formelass method — with the use of the real form class value — good re- 
sults were obtained but this demands a very careful log division of the diffe- 
rent diameter classes average trees. Here an average form class for the entire 
blazed stand was used and log division carried out partly in diameter classes 
of 5 cm interval and partly in classes of 1” interval. One may get a clear 
difference which is merely dependent on the diameter class interval. If we 
increase the class interval the resultant value will be higher. This depends 
on the circumstance that both the largest and smallest dimensions are more 
uncommon than the average size. Within every diameter class the average 
is somewhat displaced from the center, that is to say the average numbers 
in classes lie somewhat displaced against the average stem in the stand 
so that in the largest diameter classes the average diameter lies somewhat 
lower than the middle point and for small dimensions the opposite holds true. 
The greater the interval the greater the error becomes. In the lowest I have 
found a value too low while in the highest classes a value too high. In as 
much as the larger trees show the most for yield value the error is found 
to be in the positive direction. 

A valuation with the use of the form point method for estimating the form 


[55] STEM FORM INVESTIGATIONS 219 


class for every tree gave a result 20 & too low since the form class in just 
that stand was appreciately higher than what the form point gave, that is to 
say the form point method's negative error was, in that stand, greater than 
what it is on the average. Valuation gives the best results if no reduction 
is made for the root swelling's disturbing influence. It may possibly be that 
the thickness of the bark was measured to high, for which additional reduc- 
tions merely make the result worse. 

With estimating of timber yield according to the form class method, the 
following points must be observed: 

1:0o. One must procure a statement of the total number of trees distri- 
buted by species in diameter breast height classes measured outside the bark, 
with for instance 1" intervals. 

2:0. If distribution in these classes is to be made after falling measure- 
ments, so that for example the 7” class comprises all trees between 7” and 
8", then the middle point of the class Vies at 7 Y/,”. 

3:0. In the higher diameter classes the average tree of the class les 
somewhat displaced against the lower boundary for which the measurements 
here considered are somewhat scarser than in the lower diameter classes. 

4:0. Dry trees and the like where the timber yield on account of sickness, 
technical or other injury or damage is remarkably less than with a normal 
tree, notations should be made in different classes according to the amount 
of damage or reduction of yield. 


5:0. Sample trees ought to be investigated in order to give data concer- 
ning bark thickness at breast height, formelass, and height in the different 
diameter classes. Bark thickness can be measured suitably with an instrument 
such as is set forth in fig. 3. Height can be measured with some such 
instrument as the CHRISTEN hypsometer. Form class is reckoned inside bark 
and measured on felled stems either by careful calipering of the determina- 
tive diameters- (breast height and middle diameter above breast height) or better 
through the sectioning and graphical compensation of the stem curve. The 
form class can also be estimated with the help of the form point method 
but it should be noted that experience has proven this method to give re- 
sults which are to low. The felled and sectioned sample stems have the 
advantage of giving the exact value. It is possible in this case to even study 
the influence of root swelling. 

6:0. If the forest contains different bark, height and form class types, they 
should be divided up and sample stems for each type handled by them- 
selves. In smaller stands one needs a larger relative number of sample trees 
in order to obtain accurate results. Sample tree measurements should be made 
use of through the bringing together of local empirical figures for reference 
in future estimates. 

7:0. Log division is made, in a given type, for the average tree in every 
diameter class by the use of the rounded out value of the bark thickness, 
(eventually also root swelling) height and form class, with a table of yields 
of trees with known factors, for example LÖFGRENS graphic tables. This log 
division is to be accurately made with special attention to which diameters 
are most valuable and consequently are to be taken out of the tree, so that the 
value one gets out of a given average tree is the best possible. In this 
case the demands the buyer places on excess measure and average length 


220 SVEN PETRINI [56] 


of the logs, must be respected. Valuation is made up according to a price 
list giving the worth of the different logs with given top diameter and given 
Jength. 

8:o. Even a forest owner who does not sell his timber on the stump but 
fells, bucks and delivers the logs to the buyer ought to know what dimen- 
sions could be taken out of a certain stand. The contract of deliverance 
must be made before the trees are felled and the buyer ought to know the 
probable distribution of special dimensions in a certain deliverance if he is 
to pay the accurate value. Such people who do their own logging ought to 
make estimates of the timber yield by the formelass method and control these 
estimates when the cuttings have been made, since they must then, nevertheless, 
ascertain the actual amount of logs of various sizes which are delivered to 
the buyer. With such a control the method in question would soon reach a 
point of great accuracy. Then both the buyer and the seller will probt, 
the former by knowing what he can deliver and the latter by knowing what 
he actually is going to buy. 


TILL KÄNNEDOMEN OM FÖRHÅLLANDET 
MELLAN SOLBLADENS OCH SKUGG- 
BLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 


ZUR KENNTNIS DER KOLHYDRATSPRODUKTION VON SONNEN- UND SCHATTENBLÄTTERN 


AV 


M. G. STÅLFELT 


0 a OENIGA SR SR INGA PIRNES SNR RESANS RAS 
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFTE 18 - N:r 5 


CENTRAETRYCKERIET, STOCKHOLM 1921 


kn & sänd VET I Var ft lpi leds 
, a Söke Rn ER 
a SVR ANT LR ARV 
TC MSS An ÅA YR Re 


TNIRESDIG ON Sv bv RRIN AD 9 teh spana JR bea 


LARARY 
Nnwv YORK 
BJÖTANIAL 
GARDEN 


TILL KÄNNEDOMEN OM FÖRHÅL- 
BANDET MEECLAN SOLBLADENS 
BIEFKSKUGGBLADENS KOL: 
EECOXRA TSERODURTION 


e inre och yttre bladen i en trädkrona visa ofta betydande olik- 

heter i sin anatomiska byggnad, ytstorlek, pigmenthalt o. s. v., 

avvikelser som sammanhänga med de olika ljusmängder och ljus- 
kvaliteter, som träffa bladen i kronans periferi och centrala delar. Med 
kännedom om sambandet mellan assimilationen och ljusets styrka och 
sammansättning, kan man fråga sig om skuggställda blad äga samma 
assimilationsintensitet som solställda, eller om eventuellt en nedsättning 
blir följden av den minskade ljustillgång och den ändring i ljus- 
kvalitet, temperatur och övriga förhållanden, som betingas av bladens 
läge i kronan. 

Varje blad bildar under sitt liv vissa mängder näringsämnen och fyl- 
ler härvid i första rummet sitt eget behov. Det överskott, som uppstår 
och som kommer trädet i dess helhet till godo, bestämmes av den inten- 
sitet med vilken andnings- och assimilationsreaktionerna fortgå under 
vegetationsperioden, och det är ej otänkbart, att förhållandet mellan pro- 
duktion och förbrukning i månget fall är sådant att assimilationsöver- 
skottet blir lika med o, och att bladet eller bladen ifråga äro utan gagn 
för tillväxten. Detta måste t. ex. inträffa, om ljuset inne i en träd- 
krona redan från början är så svagt eller av yttre omständigheter sänkes 
till en så ringa styrka att minimifordringarna för ett överskott under- 
skridas. Det ligger nära till hands att söka en förklaring i dylika 
förhållanden, då det gäller att komma underfund med orsakerna till träd- 
kronornas och beståndens naturliga rensning, varvid beskuggade gre:- 
nar och individ dö efter att ha fört ett liv i tynande tillvaro. 

Ändamålet med denna avhandling är att närmare skärskåda dessa 
frågor på grundval av de undersökningar, som jag utfört somrarna 1919, 


17. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt, MHäft. 18. 


220 M.G. STÄLFELT [2] 


1920 och 1921 över solbladens och skuggbladens kolhydratsproduktion. 
Vid arbetet ha tvenne olika undersökningsmetoder kommit till använd- 
ning, beroende huvudsakligen därpå att den först prövade metoden — 
kvantitativ analys av bildade assimilat i form av glykos — visade sig 
oanvändbar för sådana objekt som tall och gran och därför måste er- 
sättas av en gasanalytisk. Den förra metoden användes sommaren 
och hösten 1919 vid en undersökning som utfördes dels å Statens Skogs- 
försöksanstalts kemiska laboratorium dels å Stockholms Högskolas bo- 
taniska institut, varvid blad av Acer platanoides utgjorde objekten. 
Medelst den senare metoden fortsattes sedermera undersökningen som- 
rarna 1920 och 1921 å Ekologiska Stationen, Hallands Väderö. Under 
sommarmånaderna 1920 ägnades arbetet åt sol- och skuggbladen av 
Pyrus malus och under 1921 åt Pinus silvestris och Picea excelsa. För 
försöken med Pyrus har jag redan redogjort i annat sammanhang (1920). 

Då undersökningen sålunda gäller skilda objekt och resultaten vun- 
nits med olika metoder och beräkningsgrunder så skall i det följande 
redogörelsen fördelas på tvenne avdelningar, behandlande kolhydrats 
produktionen dels hos lönn, dels hos tall och gran. 


+; få LJ 


Till Professor HENRIK HESSELMAN och Docenten HENRIK LUNDE- 
GÅRDH, som lämnat mig värdefulla råd vid denna undersökning, och 
välvilligt upplåtit laboratorium, den förre å Statens Skogsförsöksanstalt, 
den senare å Ekologiska Stationen på Hallands Väderö, ävensom till 
Styrelsen för Fonden för skogsvetenskaplig forskning, som ekonomiskt 
understött arbetet, framföres härmed ett vördsamt tack. 


I. Assimilationen hos sol= och skuggblad av Acer 
platanoides. 


För en jämförelse av assimilationen hos olika objekt behöves en an- 
vändbar bas på vilken jämförelsen kan göras, d. v. s. 1 vårt fall en fak- 
tor, mot vilken assimilationen hos en och samma bladsort är proportio- 
nell. Den lättast tillgängliga är väl bladens torrvikt och yta och dessa 
komma även att användas som beräkningsgrund vid mina jämförelser, 
liksom fallet varit vid andra assimilationsundersökningar av olika slag. 
Likväl är ej assimilationsintensiteten hos en viss bladsort fullt propor- 
tionell vare sig mot yta eller torrvikt. Detta förklaras lätt av variatio- 
nerna i den anatomiska byggnaden och särskilt bladens tjocklek, ty dy- 
lika växlingar finnas naturligtvis hos bladen i trädkronans såväl periferi 


[3] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 223 


som centrum. De jämförelsefel, som kunna uppstå genom dessa olik- 
heter, torde likväl vara rätt obetydliga. En bättre jämförelsegrund vore 
ej att vänta av klorofyllhalten efter den ingående kännedom som WILL- 
STÄTTERS (1918) undersökningar bragt oss om dess variationer och om 
sambandet mellan klorofyllmängd och assimilation. 

Då de undersökningar över klorofyllets sammansättning och funktion, 
som WILLSTÄTTER och hans medarbetare utfört, äro av utomordentlig 
betydelse för vår kännedom om assimilationsprocessen och grundläg- 
gande för allt arbete på detta område, är det nödvändigt att anföra ett 
och annat av hans resultat, i den mån dessa beröra mitt arbete. 

Vid de direkta försök, som anställdes av WILLSTÄTTER och STOLL 
(1918) användes KREUSLERS gasmetod ehuru i en mera fulländad form än 
den uppfinnaren själv och åtskilliga andra forskare tillämpat. Vid stu- 
diet av en faktors förhållande till fotosyntesen sökte WILLSTÄTTER och 
STOLL utesluta ett störande inflytande av de övriga genom att hålla dem vid 
konstant styrka eller tillföra dem i överskott. I t. ex. det fall då tempera- 
turens inflytande på assimilationen undersöktes tillfördes ljus och kolsyra i 
överskott, i andra fall, då dessa båda faktorer varierade, hölls temperaturen 
konstant. Ljuset tillfördes genom en metalltrådslampa vars avstånd från 
objekten reglerades efter önskad ljusstyrka. Överskottet på kolsyra er- 
hölls på det sättet att en känd kolsyremängd tillfördes objekten un- 
der ökat tryck. I samtliga försök användes nyss avskurna blad av 
diverse växter. 

Ett synnerligen viktigt resultat av de försök, som WILLSTÄTTER och 
STOLL anställde för jämförelse av assimilationsintensiteten hos å ena 
sidan normalt gröna blad och å den andra aurea- och albinoformer, var 
fastställandet av ett särskilt enzyms förekomst, vars betydelse för assi- 
milationsprocessen torde vara lika stor och avgörande som klorofyllets. 
Enzymet är bundet vid kloroplasternas plasma eller möjligen en bestånds- 
del av denna. Försök att isolera det ha hittills misslyckats. 

Vid assimilationsförsök med gröna blad kunde en ljusintensitet av sol- 
ljusets styrka sänkas till 3/s utan att assimilationen ändrades. Hos gröna 
blad finnes nämligen mera klorofyll än som funktionellt motsvaras av enzy- 
met. Redan vid 3/8 solljus förmår således klorofyllmängden upptaga 
den energimängd som behövs för att hålla hela enzymförrådet i arbete. 

Ökas däremot temperaturen vid ett dylikt försök, stiger också kolsyre- 
förbrukningen. Reaktionshastighetens förskjutning är i detta fall den 
för enzymreaktioner vanliga, inom vissa gränser i det närmaste följande 
VAN'T HOFFS regel. Genom temperaturökningen blir sålunda enzymet 
1 stånd att bättre utnyttja den energi, som, tack vare överskottet på 
pigment, finns i överskott. 


224 M. G. STÅLFELT [4] 


Motsatta förhållandet påträffades hos aureaformerna. Deras assimila- 
tionstal (antalet gr CO,, som på en timme omsättes av I gr klorofyll) 
var alltid avsevärt högre än hos de gröna bladen, och redan en obetyd- 
lig minskning i ljustillgången (= solljusets styrka) försvagade assimilatio- 
nen. Hos dessa klorofyllfattiga bladformer förekommer nämligen enzy- 
met i överskott gentemot pigmentet. All energi som av detta bindes 
förbrukas av enzymet, och en ökning av ljuset framkallar därför hos de 
gula bladen en stegring av assimilationstalet. 

Då det vid mitt arbete var fråga om att undersöka den »specifika 
assimilationsenergien» (en för övrigt tvetydig och olämplig term) hos 
blad i sol- och skuggställning, gällde det att skaffa en metod, som läm- 
pade sig för terrängarbete. Den SACHS'ska bladhälftsmetoden fyller vis- 
serligen detta krav men saknar tyvärr nödig känslighet för att giva till- 
räckligt säkra värden. Känsligast är naturligtvis gasmetoden, som första 
gången användes av KREUSLER, men vid det tillfälle, då jag påbörjade 
detta arbete, fanns ännu ingen fältmässig form utexperimenterad. 

Jag valde därför utvägen att kemiskt bestämma de bildade kolhyd- 
raten. Härigenom förenklas terrängarbetet till samma manipulationer 
som vid SACHS' bladhälftsmetod men förändringarna i kolhydratshalten 
avgöras ej med vägningar utan genom en följande analys, varvid stär- 
kelse, disaccarider och hexoser tillsammans bestämmas som glykos. 
Även denna metod har naturligtvis sina olägenheter. Det gäller att be- 
stämma den totala assimilationen hos objektet under en viss tid, men här- 
under sker en ständig bortledning av produkterna. Man får därför ingen 
verklig föreställning om den absoluta kolhydratsproduktionen genom att 
enbart undersöka bladprov före och efter en viss assimilationsperiod. 
För att bestämma assimilatens bortledning anställde jag särskilda för- 
sök, varvid kolhydratsmättade blad inneslötos i mörker (svarta tygpåsar). 
De prov, som togos från dessa blad före och efter mörktiden, visade en 
under densamma inträffad minskning i kolhydratshalten. Ett exakt värde 
för de sockermängder, som under assimilationen under vanliga förhål- 
landen bortföras, erhålles väl ej heller härigenom, eftersom sockertran- 
sporten kan tänkas vara beroende av koncentrationen och denna möj- 
ligen ändrar sig under »evakueringens> gång. Emellertid torde de kol- 
hydratsmängder, som under en viss tids assimilation anhopas i bladen 
tillsammans med de kvantiteter, som under samma tidsperiod bortledas 
från förmörkade blad, komma så nära det absoluta assimilationsvärdet, 
att de bli användbara för undersökningar av detta slag. Det är näm- 
ligen för den föreliggande frågan tillräckligt att ha relativa värden, då 
det blott gäller att avgöra förhållandet mellan de olika bladsorternas pro- 
duktion av kolhydrat. 


[5] SOL- OO: SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 225 


För erhållande av säkra värden på assimilationen vore det även nöd- 
vändigt att känna respirationens storlek i de olika fallen. Att skaffa 
noggranna siffror för denna är ytterst svårt även med gasmetoden och 
de uppgifter som redan finnas gå därför starkt isär. De flesta bestäm- 
ningar äro gjorda på avskurna blad. Med kännedom om den ökning i 
andningsintensiteten, som följer på sårskador, har man emellertid skäl 
att antaga att de funna värdena äro för höga. Enligt en äldre uppgift 
av BROWN och ESCOMBE (1903) skulle respirationen i avskurna Zrope- 
olum-blad under 24 timmar uppgå till 5—7 94 av torrvikten. Genom 
att bestämma den bildade koldioxiden fann MATTHAEI (1904), att and- 
ningen hos avskurna blad av Prunus laurocerasus var obetydlig vid tempe- 
raturer under -F 5”, och att den sedermera steg med stigande temperatur. 
Nedanför 20” voro värdena låga i förhållande till assimilationens men 
nådde vid 35” upp till hälften av den senares. Genom förbrännings- 
försök, som WILLSTÄTTER och STOLL anställde, framgick ett tydligt 
samband mellan bladens ålder och andningsintensiteten. Den 1 maj vi- 
sade blad av Acer negundo en respiration av 41 mg CO, per timme och 
10 gr frisksubstans. 8 dagar senare var värdet 25 och efter en månad 
13. Omräknade till motsvarande tal för de förbrukade kolhydraten skulle 
Mvaärdena bu resp. 13, 7 och 4 mg hexos per i gr torrvikt och timme: 
Jämförda med de höga andningsvärden som BROWN och ESCOMBE funno 
äro sålunda WILLSTÄTTERS ännu högre. Men om också bladens avskä- 
rande medfört en retning till ökad andning måste vi räkna med att 
betydande mängder assimilat förbrännas i bladeellerna även under 
normala förhållanden i synnerhet vid högre lufttemperatur. 

Man har vid åtskilliga försök då det gällt att bestämma assimilatio- 
nens storlek sökt eliminera bortledningen av produkterna genom att 
mäta assimilationen i avskurna blad. Man måste emellertid hysa starka 
betänkligheter mot denna metod, åtminstone vid försök som utsträckas 
över en tid av timmar, ty avskärandet rubbar vattenbilansen i bladet 
och återverkar på klyvöppningställningen och därmed på assimilationen. 
MATTHAFEFI (1904) anger att försöksbladen tiden närmast efter plockandet 
visa oregelbundenheter i både andning och assimilation och att de där- 
för lämpligast böra avplockas minst 24 timmar före försökets början för 
att hinna »vänja sig»? vid de nya förhållandena. WILLSTÄTTER, som 
tog bladen omedelbart efter deras avskärande från individet, fann 
inga växlingar i assimilationen under första delen av försökstiden, men 
intensiteten nedsattes betydligt efter 6 timmar. Vid försök med MHeli- 
antus och Catalpa bignonioides funno BROWN och ESCOMBE en påfal- 
lande hög assimilation hos avskurna blad jämförda med sådana, som 
fingo sitta kvar på stammen. Anledningen till denna förändring antogs 


226 MI TER IST AT ERT [6] 


ligga däri, att klyvöppningarna skulle stå mera vidöppna på de avploc- 
kade bladen. Själv har jag utfört ett flertal försök med avplockade 
blad av Acer platanoides, men assimilationsvärdena ha i allmänhet visat 
sig mera fluktuerande och i genomsnitt lägre än de som erhållits från 
blad på trädet. (Se nedan). 

Vid assimilationsjämförelser är det av vikt, att blad av ungefär samma 
alder komma till användning, ty liksom respirationen förändras med 
bladets ålder så inträda även i assimilationsstyrkan förskjutningar, som 
kunna vara rätt betydliga. Enligt WILLSTÄTTERS försök (1018) in- 
träda dessa förskjutningar huvudsakligen i början av bladets liv, innan 
ännu dess fulla utveckling blivit uppnådd samt vid slutet av vegetations- 
perioden. 

För de assimilationsförsök, jag anställt, ha proven insamlats på samma 
sätt, som tillämpats vid mätningar med bladhälftmetoden: bladets yta 
har bestämts, varefter det så fort som möjligt dodatsmid 
en temperatur av ungefär 95 och därpå torkats. UPentsenare 
proceduren utfördes i ett torkskåp som inrättades på följande sätt: I 
en mindre termostat med dubbla väggar (vattenbehållare) insattes en 
glasskål med tillhörande inslipat lock. I denna placerades materialet i 
vågflaskor och genom glasskålen sögs medelst vattenpump en luftström, 
som torkades i en inuti torkskåpet ställd tvättflaska med svavelsyra. 
Under torkningen hölls vattnet i behållaren kokande, så att torkluften 
hade en temperatur av 95”. Efter 12 å 15 timmars upphettning på 
detta sätt uppnåddes konstant vikt hos materialet. 

Kolhydratsmängden bestämdes genom stärkelsens inversion samt hyd- 
rolys av disaccariderna, reduktion av FEHLINGS lösning med glykosen 
och den uppkomna kopparoxidulens bestämning enligt BERTRAND (1906). 

Stärkelsens inversion till maltos utfördes med saliv, en metod som 
GAST använt för liknande försök (1917). Denna modifikation av stär- 
kelseanalysen visade sig särdeles förmånlig på grund av arbetets för- 
enkling och salivens stora inversionsförmåga. Utbytet av socker är för 
försökens vidkommande fullt tillfredsställande. GAST fick vid inversion 
av stärkelse med saliv en glykosmängd som motsvarade 97 Po av stär- 
kelsen. En inversion med detta agens måste därför på grund av sin 
enkelhet föredragas framför diastasmetoden, som är mera omständlig och 
som dessutom enligt DAVIS, DAISH och SAWYER (1916) medför bety- 
dande fel genom förlusten av dextrin. 

Analysgången var följande: 

De torkade bladen krossades i mortel och revos med sand och vat- 
ten till en välling, som nedspolades i en erlenmeyerkolv på 300 kbem. 
För 0,5 till I gr substans användes härvid ungefär 50 kbem vatten. 


[7] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 221 


Blandningen upphettades på vattenbad 1/2 timme för stärkelsekornens 
förklistring, avkyldes till 40” och försattes med 5 kbem saliv och 5 kbem 
2-procentig alkoholisk thymollösning som antiseptikum. 

Kolven hölls i termostat vid 37—40 graders temperatur under cirka 
2 dygn. Ehuru bladens stärkelsekorn redan efter några timmars påver- 
kan av saliv omvandlades så långt att blåfärgning med jod ej längre 
kunde påvisas, höllos proven under salivens inverkan den ovannämnda 
tiden för att nedbrytningen till maltos skulle bli så fullständig som möj- 
ligt. (GAST valde vid sina försök 1—2 dygn). 


Bio ige: 
Acer platanoides. 
Fig. 1, Tvärsnitt av solbad. — Querschnitt eines Sonnenblattes. 
Fig. 2. Tvärsnitt av skuggblad. — Querschnitt eines Schattenblattes. 


Efter inversionen tillsattes blyättika för hartsers, äggviteämnens och 
andra kolloiders utfällande, blandningen upphettades, filtrerades och tvät- 
tades med varmt vatten. Lösningen fälldes med svavelsyra och fitre- 
rades på nytt, neutraliserades med fast soda samt indunstades på vatten- 
bad, utspäddes till en viss volym, vanligen 50 kbem, och upphettades un- 
der kylrör på vattenbad 3!/2 timmar med 7 volymsprocent svavelsyra. 
Att för stärkelseanalyser av hithörande slag begagna sig av svavelsyra 
för blyets fällning och disaccaridernas hydrolys är förut tillämpat av 
KYLIN (1918). 

Efter hydrolysen utspäddes lösningen till 350 kbem, av vilka 25 använ- 
des för vidare analys och återstoden hölls som reserv. 

Övriga praktiska förfaringssätt stå anförda i ABDERHALDENS »Hand- 
buch der biochemischen Arbeitsmethoden», CZAPEKS »Biochemie» och 
andra handböcker. 

Vid mitt arbete användes huvudsakligen Åcer platanoides som försöks- 


228 M. G. STÅLFELT [8] 


objekt. Då undersökningen gällde förhållandet mellan sol- och skugg- 
bladens assimilation, har jag medtagit ett par tvärsnittsbilder av dessa 
blad för att visa skillnaden i deras struktur (fig. I och 2). Solbladen 
äro genomgående tjockare än skuggbladen, huvudsakligen beroende 'på 
högre pallisadceller. Svampparenkymet utgöres av 2—3 cellskikt, hos 
solbladen oftast 4. Sådana skillnader mellan solblad och skuggblad ha 
ingående studerats av HESSELMAN (1904 a). 

Som en annan skillnad mellan sol- och skuggblad kan påpekas för- 
hållandet mellan de olika pigmenten. Hos de senare finnes i regel en 
relativt högre klorofyllmängd, om den beräknas på bladets torrvikt. 
WILLSTÄTTER och STOLL (1913) ange, att solbladens klorofyllhalt rör 
sig mellan 0,6 och 1,2 6 av torrsubstansen och att den i regel utgör 
0,8 YA, nämligen 0,6 PN klorofyll a och 0,2 20 klorofyll b. Skuggbladen 
ha något högre värden, då klorofyllhalten beräknas på torrvikt, men där- 
emot ej om den beräknas på yta, enär skuggbladen i allmänhet äro tun- 
nare och lättare. Enligt samma forskare är karotinoidhalten olika hos 
sol- och skuggblad och större per ytenhet hos solbladen. Häri ligger 
förklaringen till att skuggbladen ofta förefalla mera intensivt gröna än 
solbladen. 


Försöksserie I. 


Bladen togos från en fritt stående, ganska lummig lönn vid Statens 
Skogsförsöksanstalt. Såväl assimilations- som bortledningsförsöken om- 
fattade en tid av 12 timmar. De blad, som voro avsedda för assimila- 
tionsmätning, inneslötos först i mörker under 12 timmar och böra såle- 
des vid assimilationens början ha varit relativt fattiga på kolhydrat. 
Den ljusstyrka, som råder en sommarnatt, åtminstone på Stockholms 
breddgrad, är antagligen tillräcklig för att hålla assimilationen i gång sent 
på aftonen och tidigt på morgonen. När fotosyntesen avbrytes torde detta 
mera bero på att klyvöppningarna slutas än på bristande ljustillgång. 
Då klyvöppningarna, som jag på annat ställe visat (1916), öppnas unge- 
fär med solens uppgång, kan assimilationen för ett fall som det ifråga- 
varande (den 7—9 juli solens uppg. kl. 2,47 fm.) vara i gång redan kl. 
3 på morgonen. Ett bladprov som tages kl. 7 fm. är därför rikligt för- 
sett med assimilat (jfr HESSELMAN 1904a S. 394). 

De mängder kolhydrat, som bortledas från produktionsställena, bestäm- 
mas delvis av den rådande temperaturen (NEGER 1915). Med dess höj- 
ning ökas bortledningshastigheten. Likväl är det blott en del av de i 
bladen befintliga kolhydraten, som hinna bortledas under 12 mörk-timmar. 
I regel stannar mer än hälften kvar, vilket framgår av de bifogade ta- 


[9] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 229 


bellerna. Enligt anställda bortledningsförsök minskades kolhydratsmäng- 
derna under 12 dagtimmar (kl. 7 fm.—7 em.) till ungefär hälften, me- 
dan nattserierna visade en nedsättning till blott 2/, — ett förhållande 
som väl sammanhänger med temperaturskillnaderna för de olika försöks- 
tiderna. I proven medtogos hela blad, sedan bladskaften bortskurits tätt 
vid skivan. Ytan mättes genom bladkonturens utritande på papper och 
dettas vägning. 

Följande tabell (nr 1) utgör en sammanfattning av bortlednings- och 
anhopningsvärdena för 12 dagtimmar och 12 nattimmar hos sol- och 
skuggblad: 


Tab. I. Anhopning och bortledning av assimilat under 1 dygn. Blad på trädet. 


-Angehäufte und weggefiihrte Assimilate während 24 Stunden, Blätter am Baume. 


=SHN 
Prov n:o Tid Försök | Glykos mg pr SS | 
Probe | Zeit Versuch FR IATA 


kvdm |gr T.V.| i 


59 0. 63 solbl. | O-VITe kl 7 fm—7 em. ITillkomna ass fO.0: TOA | FIT] 
ON0,07 > | » IBortll förbr. Sök ALOE 2256 | fue | 
ASS re Dt 24,6 | 32,4 | | 
60 0. 64 skuggbl. Ö.vIL kli fm. —7-sesm; Tillkomna ASSINGN lige | 6,9 | 22,3 | 
66 0. 68 » | » [BOO RR 17,0 51,2 

| Asstr2 Dt 8,9 | 23,9 | 

| | 

| 


67:00:73 solbl. 9.V1I. kl. 7 e.m.— 10.V1. kl. 7 f.m.|Tillkomna <<+ass. 8,5 | 16,2 | 40,0 | 


NO: 50 | 8.vH. kl.7 e. m.—9.VviL. kl. 7 f.m. Bortl. + förbr. SAN AN) | OS 
EA a NE na | 
IECA SSE bo INT 1054 | SAT 
68 0. 74 skuggbl.; 9.VvII. kl. 7 e.m.—IO.VI1. kl. 7 f.m. Tillkomna «= ass. ed 4387) 2330 | 
1 580.660 > 8.vi. kl. 7 e.m.—9.VIiL. kl. 7 f.m.|Bortl. + förbr. > 2,6 SE | IS 
| Ass. 12 Nt. SKON IRERORO | 
IDUN 2 ägdes egen SSD SOA NS SAR ARNE KINAS AE RAA i 3 9 10 TE 
YE BIT ETTA Ene EIA osa ma sar sj os sd SMS site akte ÖS. Lgr 18,3 20,2 21,0 


Solbladens ass. under dygnet = pr kvdm 41,0; pr gr T.V. 57,8 mg. 

Skuggblad. » » » FT PROSA SRA RTF 

Skuggbladens ass, : Solbladens ass. = pr kvdm o,3r: pr gr T.V. o,s8 mg. 

Tillkomna ass. = Angehäufte Assimilate; bortledda och förbrända ass, = Weggefihrte und 
veratmete Ass.; solblad = Sonnenblatt; skuggblad = Schattenblatt; f. m. = Vm;e. m. = 
Nm.; Dt. = dagtimmar = Tagesstunden; Nt. = Nattimmar = Nachtstunden ; T.V. = 
Trockengewicht. 


För tabellens förklaring tar jag ett exempel: 
De båda första proven — 59 och 63 — härröra från blad, som evakue- 
rats på kolhydrat genom inneslutning i mörker kl. 7 em.—7 fm. Kl. 7 fm. 


230 MEL CST. SIRÄL BETA [10] 


togs provet 59. De övriga bladen i grenen assimilerade till kl. 7 em. 
och togos vid denna tidpunkt som prov 63. De anhopade assimilaten 
utgöra 10 mg pr kvdm bladyta och 10,4 mg pr gr torrvikt (T. V-) 
samt 31,0 90 av de kolhydrat, som provet kl. 7 em. innehöll. Procent- 
talet 47,0 för bortledning + förbränning är naturligtvis beräknat på 
den kolhydratshalt, som bladen ägde vid försökets början. 


Efter de värden som erhållits utgör skuggbladens assimilation 
under ett dygn 58 20 av solbladens, beräknad pr torrvikt, och 
31 PH beräknad pr ytenhet. Skuggbladens kolhydratproduktion är 
alltså betydligt underlägsen solbladens, dock mera på natten än på dagen. 
Nedsättningenr framgår både av de absoluta värdena och av procenttalen. 
Medan solbladen producera 32,4 mg om dagen och 25,4 om natten, ha 
skuggbladen som motsvarande tal att uppvisa 23,9 och 9,9. Sättes 
solbladens assimilation lika med 100 9 beräknad pr torr- 
vikt, så är skuggbladens under dagen 73 2/0 och undetmatten 
39 NW. 

Denna relativt större nedsättning i skuggbladens assimilationsintensitet 
under natten kan väl med ganska stor säkerhet hänföras till deras mera 
ogynnsamma ljusställning under denna tid av dygnet. Den nedre grän- 
sen för de optimala ljusvärdena måste naturligtvis på morgonen uppnås 
och passeras tidigare av solbladen än av skuggbladen, medan solbladen 
också senare uppnå den på aftonen. Solbladen erhålla alltså optimalt 
ljus längre än skuggbladen. ] 


I den nu beskrivna försöksserien hade olika blad kommit till an- 
vändning för de prov som jämföras. De blad som togos afton och 
morgon voro visserligen från samma gren, men man har ingen 
garanti för att de båda proven äro fullt likvärdiga i avseende på möj- 
ligheterna för kolhydratsbildningen. Jag fann snart att bladens tjocklek 
växlade betydligt i såväl sol- som skuggläge, och att sålunda den an- 
vända metoden att till varje prov taga hela blad kunde äga en felkälla 
i dessa olikheter. För att undvika eventuella anatomiska och andra 
differenser mellan objekten började jag därför tillämpa bladhälftsmetoden 
för provens insamlig. För bestämmande av bortledningen och assimilat- 
anhopningen togs hälften av bladet före och andra hälften efter för- 
söket. Jag leddes till antagandet, att denna metod även borde ha för- 
tjänster däri att man genom densamma erhölle ett noggrannare värde 
på förändringen av kolhydratshalten i bladparenkymet, då det vore 


[11] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 291 


möjligt, att med metoden ifråga utesluta de större nervstammarna. Dessa 
äga nämligen en avsevärd kapacitet för lagring av kolhydrat och komma 
sålunda att inverka på provens absoluta och möjligen även relativa 
assimilathalt. 

Strängt taget gäller ju undersökningen bladparenkymets kolhydrats- 
leverans hos båda bladsorterna och värdena borde därför vinna i säker- 
het om nervernas kolhydratmängder uteslötos ur proven. 

Det enklaste förfaringssättet vid bladhälftsmetoden är bladpartiernas 
uthuggning medelst en ramkniv. Mera noggranna ytor erhållas om man 
som THODAY (1910) på förhand genom en kautschukstämpel utmärker 
de rektanglar och kvadrater som äro ämnade att medtagas och sedan 
utklipper dessa. Bladytorna äro nämligen underkastade ganska stora 
förskjutningar beroende på förändringar i cellernas turgor. Enligt THO- 
DAYS mätningar utgöra dessa ytändringar ibland ända till 5 2 under 
dygnets lopp. 

I följande försök äro samtliga prov insamlade på det av THODAY an- 
givna sättet. 


Försöksserierna 2 och 3. 


Följande tvenne försöksserier äro utförda i Bergianska trädgården å 
en äldre lönn av ungefär samma storlek och lummighet som den i för- 
sta serien använda. Bladen voro emellertid av mindre yta och dessutom 
tunnare. Några mätningar av tjockleken gjordes icke, men nedanstående 
värden på vikten av en kvdm bladskiva torde kunna tjäna som uttryck 
för bladtjockleken i allmänhet. 


Torrvikt av I kvdm 
Können 1 ser. I Förrsolblt705rme för iskugsgbll 343 me: 
FAS SSR OCh JU » SBS SS » SN ANG 


Dessa tal äro beräknade som medelvärden av vardera 8 prov och 
visa som synes en lägre relativ vikt för de båda senare seriernas objekt. 

Av de båda serierna gäller n:o 2 ett försök med blad, vilka under 
tiden fingo sitta kvar på trädet och som sålunda blivit behandlade liksom 
motsvarande objekt i ser. 1. Den tredje serien är utförd med avskurna 
blad, som under försökstiden ställdes i näringslösning. 

Att försöken med avskurna blad ej ge en mera tillförlitlig uppfattning 
om mängden av de bildade produkterna framgår av resultaten, ehuru jag 
ursprunglingen hoppats att genom de nämnda anordningarna kringgå 
den felkälla som ämnesbortledningen utgör. 

Först må serien 2 anföras. 


232 MG ASTADBBET 12] 


7ab. 2. Anhopning och bortledning av assimilat under I dygn. Blad på trädet. 


Angehäufte und weggefiährte Assimilate während 24 Stunden. Blätter am Baume. 


Pröy Mor Tid | Försök "| Clykos'ts PE 
Probe Zeit | Wersneh [Hade igr TV 126 
I | 
g1:0! 95, :- solbli + | 1266 IkliiOtfim.—Nsose:m. Tillkomna ass) 8: 13,5 | 32,3 
35 0. 89 » | 25.VIU. kl. 8.45 f.m.—7.30 e.m. |Bortl. +förbr. » | 12,6 | 22,5 | 48,3 
Ass. 12 Dt. 20,7 | 36,0 | 


92 0.96 skuggbl. 26.VII. kl. 9.135 f.m.—7 e.m. I Tillkomna ass] 9,6 | 2054 53,9 


86 0. 90 > 25.VIU. kl. 8.30 f. m.—8 e.m. Bortl. + förbr. » | 237 ITE 28,8 | 
| Ass. r2 DE 12 30 ANG 
| 1110. 113 solbl. |5.Viu. kl. 7.30e.m.—6.Vin1.kl.8.2of.m.|Tillkomna = ass.| 6,8 | 12,5 | 24,8 
TOSIO-KOSE I |31.VII. kl. 7,30e.m.—1.VIII. kl. 8.43 f.m. Bortl. + förbr. » | 12;7 | 2457 Utg 


ASSI TS ANG 1055, INSE 


| 1120. 114 skuggbl.|5.Viu. kl. 7 e.m.—6.V1. kl. 8.20 f.m.|Tillkomna ass. 175 IGT fel pLD | 
104 0. 106 » |31. VILkl. 8 e.m;-— I.VIu. kl.8:3o £.m.|Bortl. + förbr. » | 355095 18.1 
Assi Lo 0NEAE 5,0 | I0,9 
10 Nar foa ls SRAR Son JUN AEA 25 26 30 31 Aug IRA 5 6 
Medeltemperatur. .. 2-5 LNN5 Sr EL5:or fo O2NIRLOS 15,51 ISS 
Solbladens ass. under dygnet = pr kvdm 40,2; pr gr T.V. 73,2 mg. 
Skuggblad. >» > » » SJUNDN 17 (fr PR SL ÄR Rd I Ar 


Skuggbladens ass, : Solbladens ass. = pr kvdm o,43; pr gr T.V. 0,62. 
Deutsche Erklärung, s. Tab. 1. 


Tyvärr visade det sig omöjligt för en ensam person att samtidigt 
utföra både bortlednings- och assimilationsförsöken, varför dessa äro an- 
ställda på olika tider. Detta kan emellertid föga inverka på jämförelsen 
mellan sol- och skuggbladen eftersom blott relativa värden krävas. Att 
de absoluta värdena bli lidande på förfaringssättet är av mindre bety- 
delse. En jämförelse mellan dem i tvenne serier blir även otillförlitlig 
redan av det skälet, att serierna utförts vid olika tider och under olika 
förhållanden. 

Vid en jämförelse mellan sol- och skuggbladens kolhydratsekonomi i 
detta försök (tab. 2) framgår ungefär samma förhållanden som i serie I. 
Särskilt är överensstämmelsen god, då jämförelsen göres pr viktsenhet 
torrsubstans. Det visar sig, att skuggbladen lämna ungefär 40 o mindre 
kolhydrat till stammen än solbladen. Om de senares produktion sättes 
som 100 Po pr viktsenhket blir skuggbladens 62 fo. I ser. I var mot- 
svarande värde 58 "0. Beräknad pr bladyta är skuggbladens assi- 
milationsintensitet större i ser. 2 (43 Yo) än i ser. I (31 Yo) otvi- 


I 


[13] SOL: Ol SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 230 


velaktigt beroende på bladens olika tjocklek i de båda fallen. 
De sid. 231 anförda siffrorna härför visa, att skuggbladen i serie 2 varit 
av en tjocklek som utgjort 63 20 av solbladens, medan motsvarande värde 
i ser. I endast når till upp 49 0. Man har härav skäl 
relativt större assimilationskapacitet hos skuggbladen i ser. 2. 
Tabellernas sista kolumn omfattar procenttal för kolhydrathaltens för- 
ändringar. De tillkomna assimilaten äro beräknade som procent av det 
kvantum kolhydrat, som en viktsmängd bladsubstans innehåller efter 
assimilationstidens slut, och procenttalen för bortledda och förbrända 
kolhydrat beräknas av halten vid evakueringens början. Dessa tal visa, 
En sådan kunde väl ej heller 


att vänta fen 


som synes, ingen överensstämmelse. 
väntas. Vid provens analys har nämligen den olösta stärkelsen med- 
tagits, medan såväl assimilation som bortledning torde vara bestämda 
av i första hand de lösta ämnenas koncentration. Man bör därför kunna 
påstå att både assimilation och bortledning åtminstone inom 
vida gränser äro oberoende av totala mängden magasinerade 
assimilat. 


Skuggbladens ass. : solbladens ass. = pr kvdm 0,43; pr gr T.V. 0,57. 


Deutsche Erklärung, s. 


ILE SA 


Tab. 3. Anhopning och bortledning av assimilat under 1 dygn. Avskurna blad i 
näringslösning-. 
Angehäufte und weggefiährte Assimilate während 24 Stunden. Abgeschnittene Blätter in 
Nährlösung. 
Prov n:o Tid Försök — | Glykos mg pr |HBesuk| 
Probe Zeit Versuch arena an i 2 | 
| | | 
93 0.97 solbl. 26.VII1. kl. 8.40 f.m.—7.10o e.m. |Tillkomna ass, 250 ER As [ENAS | 
j | 
330. 87 > 25.VI. kl. 8 f.m.—7.15 e.m. Bortl. + förbr. > NI KeA SIS | 
aa | 
Ass. 12 Dt. 14,0 25,3 
94 0.98 skuggbl. 26.V1II. kl. 8.30 f.m.—7 e.m. ITillkomna = ass.| 757 22,3 53,2 | 
384 0. 88 » 25VII, kl. 8.15 fm. —7.45 em Bort -Fförbr > 1,5 4,7 19,8 
| ASSML20DE 9,2 2740 | | 
| | 
| 107 0. 109 solbl. 5. VIII. kl. 7.10 e.m.—6.VIII, kl. 8.20 f.m. Tillkomna = ass, OJO LOL TS | 
G0:OJIOL. /-» 31.VII. kl. 7.15 e.m.—I1.VIII. kl. 9 f.m.|Bortl. + förbr. » 10,7 | 28,9 32,9 
Ass. 12 Nt. 10,7 | 29,5 
I 
108 o. 110 skuggbl.|5.V11. kl. 7 e.m.—6.Vi1u. kl. 8.20 f.m.|Tillkomna <ass.|— 2,6 SE 6,8 [LE 17.3 
100 0. 102 » 31I.VII. kl. 7.45 e.m.—1.VIII. kl. 8.15f.m.|Bortl. + förbr. » ART | flör (ISO 
Ass. 12 Nt. 1,5 4,3 
Temperaturen: Se tab. 2. 
Solbladens ass. under dygnet = pr kvdm 24,7; pr gr T.V. 55,1 mg. 
Skuggblad. » » » » » 1200 [ARN SD Se » FU 


234 M. G. STÅLFELT [14] 


De försök, vars resultat finnas sammanfattade i tab. 3, äro som nämnt 
utförda med avskurna blad och samtidigt med dem i tab. 2. Båda 
serierna löpa parallellt och bladen härstamma från samma träd. Enda 
skillnaden mellan dem består däri att i ser. 3 alla bladen under försöks- 
tiden hållits i näringslösning. Man kan således jämföra ej blott de rela- 
tiva värdena utan även delvis de absoluta. Den faktor som mest in- 
verkar på en jämförelse av senare slaget är skillnaden i försöksbladens 
tjocklek, vilken icke kunnat undvikas. 

Bladen avskuros under vatten och ställdes med skaften i näringslös- 
ning. Var det fråga om att skaffa värden för kolhydratens anhopning 
i cellerna, höllos bladen först i mörker under 12 timmar, medan de 
ännu sutto på trädet. Efter avskärandet ställdes de i porslinskålar eller 
provrör i omedelbar närhet av den plats, där de vuxit, så att ljusför- 
hållandena förblevo oförändrade. Vid bortledningsförsöken inneslötos 
objekten i mörker på förut nämnt sätt. 

Den ursprungliga planen att söka eliminera bortledningen genom att 
avbryta bladens förbindelse med stammen lyckades ej, då parenkymet 
allt fortfarande uttömdes på kolhydrat och i ungefär samma utsträck- 
ning som förut. De stora nervstammarna och bladskaftet ha naturligt- 
vis varit uppstaplingsplatserna i detta fall. Jämför man bortlednings- 
värdena i tab. 2 och 3, ser man blott obetydliga skillnader. Tänka vi t. ex. 
på det första fallet d. v. s. bortledning + förbränning den 235.VII hos de 
avskurna bladen, så äro talen 11,1 och 21,4, medan bladen på trädet 
(tab. 2) samtidigt förlorade i mg kolhydrat 12,6 och 22,5. En dylik över- 
ensstämmelse visar tydligt, att kolhydratstransporten fortgått i 
oförminskad grad trots bladets avlägsnande från modergrenen. 

Men försöket visar å andra sidan, att anhopningen av assimilat 
avsevärt reducerats genom bladskaftets avskärande, ty resul- 
tatet har i detta fall givit värden, som i allmänhet äro betydligt lägre 
än motsvarande tal i tab. 2. På grund av den förminskade assimila- 
tionsintensiteten ha de summerade värdena av såväl solbladens som 
skuggbladens produktion per dygn blivit lägre än i ser. 2. Däremot 
ha proportionerna mellan skuggbladens och solbladens kol- 
hydratsleverans bibehållits. 


Försöksserierna 4 och 5. 


Vid de föregående försöken kommo äldre enstaka träd till användning. 
Serierna 4 och 5 äro utförda på ett ungt lönnbestånd i Bergianska Träd- 
gården. Lönnarna voro 2—3 meter höga och i tät plantering, så att 
en betydligt djupare skugga rådde inuti beståndet än i kronorna av 


[15] — SOL: O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 230 


föregående seriers försöksträd. Skuggbladens ringa ljustillgång i lönn- 
beståndet hade bl. a. medfört att bladytan blivit relativt större och skivan 
tunnare än hos de föregående försöksträden. Bladen voro eljest av 
samma typ som de i första serien använda. 

Det var naturligtvis min avsikt att även för dessa båda seriers vid- 
kommande skaffa värden för assimilation och bortledning även under 
natten, men olyckligtvis hindrades jag därifrån av åtskilliga omständig- 
heter, bl. a. vädret, som vid flera tillfällen försvårade arbetet. Det hade 
ofta under försöken inträffat, att serier blivit förstörda på grund av in- 
träffade omkastningar av väderleken. I tabellerna har jag endast an- 
tecknat temperaturen, då vädret i övrigt i samtliga fall varit detsamma — 
klart eller möjligen tunna, lätta molnfläckar samt lugnt eller svagare 
blåst. Försök som voro i gång, då större och ihållande regn inträffade, 
avbrötos. För serierna 4 och 5 igångsattes vid tvenne olika tillfällen 
försök för utrönande av bladens kolhydratsförskjutningar under natten, 
men båda gångerna måste arbetet avbrytas på grund av regn. Tyvärr 
var jag sedermera av andra omständigheter förhindrad att upprepa dem. 
I tab. 4 och 5 kan jag därför uppvisa värden blott för dagsforsöken. 


Jämförda med varandra, visa tabellerna en god överensstämmelse mellan 
de procenttal, som beräknats för kolhydratutbytet pr yta, medan mot- 
svarande tal för torrvikterna gå starkt isär. Anledningen härtill ligger 
atminstone delvis däri att proportionen mellan torrvikt och yta är un- 
derkastad betydande variationer. Bortsett från dessa växlingar äro lik- 
väl resultaten av de båda sista försöksserierna blott delvis belysande för 
förhållandet mellan skugg- och solbladens kolhydratsproduktion, eftersom 
dennas storlek under natten ej kommit med vid beräkningen. Som före- 
gående tabeller visat, är proportionen mellan de båda bladsorternas assi- 
milation under dagen en helt annan än under natten. Man kan emeller- 
tid göra en jämförelse mellan utslagen av ser. 4 och 5 genom att jäm- 
föra dem med föregående seriers dagsförsök. 

Proportionerna mellan de båda bladsorternas assimilation under dagen 
framgår av följande sammanställning: 


SENS Skuggbls” ass ;solbl: ass. pt kvdm 0,36; pro er IK VIrOjTA 
» 2 » En » » » » (OJAN OR » » » OO, 96 
» Zl » RANE ho) » » » Of STI SAK » ) RR ONSIS 
» 3 4 » De » » » » O, SOJA CRS » » 20 


Resultaten förete variationer inom vida gränser men visa likväl i all- 
mänhet, att skuggbladen inom det undersökta lönnbeståndet lämnat rela- 
tivt mindre assimilat än skuggbladen inom de förut undersökta träd- 


236 M.G, SSTÄLBRELT [16] 


Zab 4. Anhopning och bortledning av assimilat under 12 dagtimmar. Blad på trädet. 


Angehäufte und weggefihrte Assimilate während 12 Tagesstunden. Blätter am Baume. 


Prov n:o | Tid | Försök Glykosimg pr 
Probe | Zeit | Versuch | de gr TN 
127 o. 129 solbl. 7.VvIlU. kl. 8 f.m.—7.20o e.m. Tillkomna = ass. O; KA 
BIO OLM2N AL 8.VIiIUI. kl. 8.30 f.m.—8.20o e.m. Bortl. + förbr. » Täso 18,1 
Ass, 22 DE 20,0 32,2 
| 1280. 130 skuggbl| 7.VIUI. kl. 8,30 f. m. — 7.30 e.m. Tillkomna ass! Li 3,2 
1200. 122 » S.VIII: kl. 8.50 f.m— 8:20 e;Mm. Bortl. + förbr. » 6,3 14:5 
Ass; , 12: DE EE 950 
TIA LTT rr nn soda ESSER 5 Ef RET SPN ARA SKLJ ON Aug. 6 Y 8 
Medeltempera tur 0. dö oss bes bee. Seeger Fl bbbtede 15,3 13,5 11,7 
Solbladens ass, under 12 dagtimmar=Ppr kvdm 20,50; pr gr T.V. 32,2 mg. 
Skuggblad. >» ? 2 » » » läs SS So DS 


Skuggbladens ass. : Solbladens under 12 dagt. = pr kvdm 0,37; pr gr. T.V. o,ss mg. 
Deutsche Erklärung, s. Tab. 1. 


7Zab. 5. Anhopning och bortledning av assimilat under 12 dagtimmar. Blad på trädet. 


Angehäufte und weggefihrte Assimilate während 12 Tagesstunden. Blätter am Baume. 


Prov n:o Tid | Försök | Glykosimg pr 

| Probe Zeit | Versuch | kvdnt lgr T.V. 
RE ÄR 
[4TFTOITL5SS Solblt 14.VIII, kl. 8.5 f.m.—7,:5 e:m, : |Tillkomna -ass.| — 9,3 | 14,9 | 
| | | 

| TEO0, LÖK, a I5.VIN. kl. 8.15 f.m.—8.15 e.m. = |Bortl +förbr. » | 17,0 | 26,3 


Ass. 20,30 ATA 


| 1520. 154 skuggbl. 14.V11I. kl. 8.35 f.m.—7.15 e.m. villkor ass, 5,8 14,5 
8 


I 
| 160 0. 162 » | I 5.VIII. kl. 8.25 f. m.—8.25 e.m. |Bortl. + förbr. » 4,5 14,8 | 
| rena a 
A'ss.s 12 DB 10,3 | 2973 
1 (0 FE Siba 0 Nr SENS AS SER nn Us ASA AE AA Aug. 18 14 15 
Me deltempera ture tess AE ae Era 14,8 12,5 12,3 
Solbladens ass. under 12 dagtimmar=pr kvdm. 26,3; pr gr T.V. 41,2 mg. 
Skuggblad. >» > 12 » » » TOSHES TR > 203 


Skuggbladens ass. : Solbladens ass. under 12 dagt. = pr kvdm 0,39; pr T.V. 0,71 mg. 
Deutsche Erklärung, s. Tab. 1, 


kronorna — ett förhållande som otvivelaktigt är föranlett av den olika 
ljustillgången, då skuggan inom lönnbeståndet var betydligt djupare än 
inom lönnkronorna. 

Som ett allmänt slutomdöme om försöksresultaten kan sägas, 
att hos lönnen skuggbladens assimilation och kolhydratsle- 
verans betydligt understiger solbladens både i avseende på 


[17] SOL- O. SKUGGBLADENS: KOLHYDRATSPRODUKTION 291 


yta och torrvikt. Beräknat på ytenhet når den ej upp till 
hälften av solbladens (de undersökta fallen gåvo 30—40 4) 
medan. den något överstiger hälften om den beräknas på torr- 
vikt (de undersökta fallen gåvo ungefär 60 94). 


+ 
sk 


Om förhållandet mellan bladens tjocklek och kolhydratshalten. 


Det har i det föregående framhållits, att bladen hos Acer platanoides 
erbjuda påfallande olikheter i avseende på tjocklek och ytvidd, och att 
det som bekant är ljusförhållandena som i första hand äro orsaken till 
dessa växlingar. (LAMARLIERE 1892, COMBES 1910, ROSÉ 1913.) Men 
vi finna dessutom variationer t. ex. i pigmentens mängd och propor- 
tioner, i cellväggarnas och kutikulans tjocklek och möjligen även i andra 
förhållanden. Att ljuset spelar huvudrollen vid sådana olikheters upp- 
komst är sannolikt. Växlingarna i bladens tjocklek kurna angivas med 
tal som uttrycka t. ex. torrvikten i mg hos en kvdm bladmassa och 
som således ange ett slags relativ vikt. Relativa vikten växlar hos bla- 
den inom en och samma trädkrona och bildar en jämn serie, vilket 
framgår vid undersökning av olika delar av kronan. Gränserna för 
dessa variationer äro att vänta hos de mest och minst ljusexponerade, 
d. v. s. de former, som utgöra de egentliga sol- och skuggbladen och 
som bildat materialet för denna undersökning. För att lämna ett exem- 
pel på variationernas bredd kan jag anföra följande värden på torrvikten 
av lika stora bladstycken, tagna ur blad på ungefär samma höjd och av 
samma utvecklingsstadium men från olika ljuslägen. Proven äro ut- 
stämplade och utklippta och hade vart och ett en yta av 6,95 kvcm. 
INorsvikterma voro, I mg: 24 207-30 31 32. 33 34. 35 3080 43 40 54. 

Sålunda har 3å ena sidan en ringa ljustillgång, å andra ett överskott 
på ljus varit huvudanledningen till bladens variationer mellan låga och 
höga relativa vikter, d. v. s. till deras uppbyggande i ena fallet med den 
minsta i andra med den största materialförbrukningen (ROSÉ 1913 p. 16). 
Hur assimilationsförmågan, pr torrvikt beräknad, förhåller sig vid upp- 
komsten av dessa växlingar i relativa vikten kan ej avgöras genom 
undersökningar av det slag, det här varit fråga om. Men då vissa av 
bladens karaktärsförändringar t. ex. i cellväggarnas och kutikulans tjock- 
lek och även palisadernas höjd kunna tänkas inverka på den relativa 
vikten utan att förändra assimilationskapaciteten eller i varje fall utan 
att ändra denna i samma riktning och i samma grad, så måste man vid 
en jämförelse av de olika bladens kolhydratsproduktion ej blott räkna 
med de yttre betingelserna utan även behålla de av dessa framkallade 


18. Medadel. från Statens Skogsforsöksanstalt. Häft. 18. 


238 M. G. STÅLFELT [18] 


sekundära bladkaraktärerna i minne. Dessa kunna i ytterlighetsfall tän- 
kas vara av en sådan beskaffenhet, att t. ex. för solbladens vidkom- 
mande assimilationen pr yta blivit oförändrad, medan relativa vikten 
ökats till den grad, att bladen ej längre producera de största kolhydrat- 
mängderna, pr torrvikt räknade, utan häri överträffas av andra, för det 
direkta solljuset mera skyddade blad. Några assimilationsförsök för jäm- 
förelse mellan de egentliga solbladen och blad i full diffus belysning 
har jag ej utfört men påpekar här dessa olikheter hos försöksbladen, då 


Lolhydrat fm J/ 


AA olhydrat [mg] 
30 


300 300 300 600 300 £00 300 600 
Fel vikt Rel vikt 
Fig. 3. Fig. 4. 


Åcer platanoides. Förhållandet mellan bladens cellmassa och kolhydratshalt. — 
Verhältnis zwischen Zellenmasse und Kohlehydratgehalt der Blätter. 


de måste ihågkommas vid valet av objekt och vid resultatens jämförande. 
Man kan knappast kringgå en sådan heterogenitet hos materialet vid 
försök ute i naturen. Min uppmärksamhet kom att fästas på de sekun- 
dära bladkaraktärernas betydelse för assimilationsresultatens jämförelse 
pr yta och torrvikt därigenom att kolhydratshalten visade betydande 
olikheter hos bladprov, som kunde väntas vara mättade med assimilat. 
De få sammanställningar jag kunnat göra ur analysresultaten för denna 
frågas belysning visa ett bestämt förhållande mellan bladens assimilat- 
halt och relativa vikt, om jämförelsen utföres på blad som rönt samma 
behandling. Figurerna 3 och 4 åskådliggöra detta. 


[19] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION =+-239 


Värdena i kurvorna a och b äro beräknade pr kvdm bladyta, c och d 
pr gr torrsubstans. De heldragna b och d ha erhållits för prov tagna 
på morgonen kl. 8—9. Bladen inneslötos därpå i mörker ungefär 10 
timmar. Under dagens lopp sjönk kolhydratshalten, så att nya prov, 
tagna från samma blad under aftonen, gåvo kurvorna a och c. 

De båda första punkterna i varje kurva härröra från skuggblad och 
visa låg relativ vikt och låg kolhydrathalt såväl på torrvikt som yta. 
De följande två proven äro från solblad. Avsikten med dessa och föl- 


AH olhydrat [mm g/ 


Hol wdrart (mg) 
30 


==. 


10 
| Nr le — 
sill it 
300 500 300 600 300 400 500 600 
Fel vikt Mel. vikt 
Bie: 5: Hig 


Acer platanoides. Förhållandet mellan bladens cellmassa och kolhydratshalt. — 
Verhältnis zwischen Zellenmasse und Kohlehydratgehalt der Blätter. 


jande kurvor är att visa, hurusom kolhydrathalten till en början stiger 
med relativa vikten men sedermera faller vid dennas högre värden, att så- 
lunda de relativa viktstalen så att säga ha ett optimum för kolhydrats- 
kapaciteten. Önskvärt hade varit, att man haft ett större antal likvär- 
diga prov för en kurvas konstruktion samt att provens relativa vikter 
varit mera jämt fördelade, men det var först under analysarbetet och 
efter vegationsperiodens slut, som jag fick uppmärksamheten fäst på 
dessa förhållanden. I fig. 4 ha de fyra provens relativa vikter jämnare 
differenser, varför kolhydratskurvan kommit att framträda bättre. 

En jämförelse mellan bladens relativa vikter och de under försökstiden 
bortledda assimilaten (skillnaderna mellan 'de heldragna och de streckade 
kurvorna) kan ej med någon säkerhet göras, ty två av värdena i a och c 


240 MEG. ISTÅÄEERET [20] 


ha erhållits från blad, som under försökstiden (kl. 8—9 fm.—ungefär 
kl. 8 em.) varit avskurna och ställda i näringslösning. En dylik jäm- 
förelse vore eljest av ett särskilt intresse. Nu äro emellertid proven 
alltför fåtaliga och ehuru ingen påtaglig skillnad kunde påvisas mellan 
bortledningen hos avskurna och på trädet kvarsittande blad, bör dock vid en 
jämförelse av här åsyftat slag varje olikhet i provens behandling undvikas. 

Man kan i stort sett säga att kurvornas karaktär i fig. 5 och 6 är 
densamma som i föregående figurer med ett kapacitetsmaximum vid en 
relativ vikt av ungefär 440. 

Den högsta kolhydrathalten finnes sålunda i allmänhet var- 
ken hos extremt tjocka eller tunna blad utan hos bladformer, 
som här! intaga en mellanställning. Anledningen mtvunsdera 
maximums uppkomst torde vara att söka i de sekundära ljus- 
karaktärernas framträdande. Med deras utbildning stiger den 

vikt 
relativa vikten (Cr hastigare än den relativa assimilatkapa- 


citeten. och sjunker sedermera på den senares högremwvanden: 


II. Assimilationen hos sol- och skuggblad av Pinus 
silvestrisroch Picea excelsa. 


1. Barrträdens ljusfråga i allmänhet. 


Vad som särskilt måste intressera i den föreligande undersökningens 
problemställning vore en jämförelse över solbarrens och skuggbarrens 
kolhydratsekonomi hos våra två viktigaste skogsträd, tallen och granen. 
Dessa växa här i landet under de mest olikartade ekologiska betingel- 
ser och förete därför också en mängd olika typer såväl individuellt som 
ifråga om de av dem bildade samhällena. I kampen om växtplatsen är 
ljusekonomien hos den kolsyreassimilerande växten en av de viktigaste 
faktorerna. Den avgör helt eller delvis konkurrensen, så att den som 
bäst är i stånd att utnyttja en förekommande ljustillgång också har de 
största utsikterna att ta lokalen i besittning. Förutsättningar för fram- 
gång i denna konkurrens utgöras ifråga om ljuset dels i överlägsen- 
het i assimilation vid särskilda ljusstyrkor, dels i förmågan 
att uthärda ljus av olika styrkegrader överhuvudtaget. I dessa 
förutsättningar uppvisa växterna som bekant talrika variationer mellan 
extrema anpassningar för å ena sidan ljus å andra skugga. Varje arts 
och individs anpassning är sedermera i sin tur mer eller mindre plastisk. 
Individer och blad utbildas lämpade för de olika till buds stående ljus- 


[21] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 241 


styrkorna — 1 ytterlighetsfall såväl anatomiskt som fysiologiskt starkt 
specialiserade ljus- och skuggtyper, ljus- och skuggblad. Så snart ljus: 
tillgången av förhållandena bringas utanför ramen av växtens tillpassning 
komma störningar att uppstå i de assimilerande organen och till slut hos 
hela individet ifråga. Så t. ex. vissna i en tätare grandunge massor av 
äldre grenar, sedan skott- och barrbildning upphört. Grenfällandet skri- 
der högre och högre upp mot kronan, till dess slutligen de sista res- 
terna av denna duka under och hela trädet dör, emedan de kringstå- 
ende medtävlarna fått för stort försprång och bringa ljuset under minimi- 
gränsen. 

Då, som sagt, både tallen och granen växa och bilda bestånd under 
så olikartade yttre förhållanden ej minst med hänsyn till ljuset, så vore 
det från skogsbotanisk synpunkt av särskilt intresse att närmare analy- 
sera dessa träds ljusbehov och deras anpassningsförmåga gentemot brist 
eller överskott på ljus. Ett studium av deras kolhydratsekonomi i detta 
hänseende bör kunna frambringa viktiga fakta för förståelsen av deras 
ekologi ävensom för dennas praktiska tillämpning vid plantering och 
skogsvård. Särskilt träder härvid gallringsfrågan i förgrunden både vad 
beträffar den naturliga gallringen och grenfällningen och i vad mån den 
gäller uthuggningen. Att en ljusmängd, som faller över en grandunge 
och som i det närmaste helt upptages av barren i kronorna, kan för- 
brukas med olika resultat för assimilation och tillväxt är ju utan vidare 
klart. Man behöver blott tänka på tvenne ytterligheter där i ena fallet 
trädkronorna sluta samman högt uppe vid topparna, medan i andra 
träden stå på sådana avstånd, att de pyramidformiga kronorna blott 
nedtill tangera varandra, och det är genast klart, att- den assimila- 
toriska effekten och kolhydratutbytet bör bli högst olika. I förra fallet 
uppfångas ljuset på en relativt liten barryta men i stark intensitet för 
de enskilda barren, medan i andra fallet samma ljusmängd i svagare 
styrka fördelas över en betydligt större yta. Kolhydratsutbytet och 
trädens tillväxt komma härvid att bero på barrens assimilationsför- 
måga vid olika ljusstyrkor och på förbrukningen av näringsämnen för 
förbränning, för barr- och grenavfall etc. Tillväxten bestämmes alltså av 
överskottet på assimilat. De i glest förband stående träden utnyttja 
ljuset mera ekonomiskt än träden i ett tätare bestånd, vilket också tyd- 
ligt framgår av de förras överlägsna växtlighet. Att den praktiska värde- 
sättningen även måste räkna med andra faktorer som t. ex. virkeskvali- 
teten är ju självklart. 

En undersökning över våra skogsträds ljushushållning måste alltså äga 
ett "särskilt värde för förståelsen av orsakerna till virkesutbytets väx- 
lingar. Det var också min mening att söka bestämma mängden bildade 


242 M.: G. STÅLFELT [22] 


kolhydrat pr dygn hos tallens och granens sol- och skuggbarr enligt den 
metod, som i föregående kapitel beskrivits och som jag använt för lönn- 
bladen. Metoden hade provats på blad av björk och lönn och härvid 
visat sig fungera väl. Däremot befanns den oanvändbar för sådana objékt 
som barrträden. Från ett antal försöksserier med tall och gran insam- 
lades en mängd prov, som också analyserades på halten av stärkelse och 
sockerarter. Utslagen -gingo emellertid i en riktning, som antydde, att 
de assimilationsprodukter, som bildas och hopas i barren, ej utgöras en- 
bart av fria kolhydrat utan möjligen också av föreningar, i vilka dessa 
ingå och som ej komma med vid analysen. Vid 12 bestämningar av 
kolhydratsförlusten genom andning enbart samt genom andning och bort- 
ledning tillsammans visade 9 ett avsevärt tilltagande av halten stärkelse 
och socker. Under den tid (10 dagtimmar), som proven hållits i mör- 
ker, hade alltså dessa kolhydrat ökat i mängd, vilket blott kan förkla- 
ras på så sätt att under assimilationen och under ljusets inflytande en 
produkt bildats, som sedermera i mörker avspjälkat socker. Någon när- 
mare undersökning av denna produkt och dess omsättningar har jag ännu 
ej varit i tillfälle att företaga. 

Då sålunda metoden ifråga ej kunde tillämpas på koniférbarren, över- 
gick jag till den av LUNDEGÅRDH (1921) utarbetade gasanalytiska meto- 
diken. Medelst denna bestämmes assimilationsgraden vid olika ljusstyr- 
kor. Den medgiver således en jämförelse mellan de olika objektens för- 
måga att utnyttja och uthärda ljus men lämnar ej direkta värden på 
mängden assimilat som bildas under exempelvis loppet av ett dygn. 
Varje prov gäller nämligen en assimilationstid av blott omkring 30 mi- 
nuter. För att medelst denna metod bestämma den ekologiska kol- 
hydratsleveransen pr dygn eller år behövde man kvantitativa värden på 
assimilation och andning vid olika ljusstyrkor och temperaturer, samt 
på bladens naturliga kolsyretillgång under samma tid. Härför skulle 
alltså fordras omfattande undersökningar och det är ej min mening 
att i denna uppsats söka giva ett svar i berörda hänseende. Skogsträ- 
dens ljushushållning är emellertid en tillräckligt omfattande och viktig 
fråga för att berättiga en redogörelse för de försök, jag anställt över 
densamma. 

För att giva undersökningen en uteslutande ekologisk karaktär har 
jag sökt tillämpa de naturliga betingelserna så vitt möjligt. Då blott 
avskurna kvistar kunnat komma till användning, ha dessa tagits omedel- 
bart före försökets igångsättande, och försökstiden inskränkts till 153 å 30 
minuter. Det är nämligen nödvändigt att i möjligaste mån undvika det 
hämmande inflytande, som mer eller mindre bekanta tidsfaktorer (BLACK- 
MAN och MATTHAEI 1905, p. 443, BLACKMAN och SMITH 1910, Pp. 400, 


[23]  SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 243 


WILLSTÄTTER 1918, p. 52 och 156) åstadkomma. Vidare har för för- 
söken luftens egen kolsyrehalt kommit till användning. Vid högre ljus- 
värden är luftens kolsyrekoncentration i regel för låg gentemot bladets 
assimilationskapacitet, så att assimilationsintensiteten begränsas av kol- 
syran (BOYSEN JENSEN 1918, p. 238—238, 248, HENRICI 1919, Pp. 105, 
1921, p. 118—121, LUNDEGÅRDH 1921, p. 89—94.) Vid lägre ljusvär- 
den begränsas assimilationen av ljuset självt. Begränsningen synes lik- 
väl ej ske efter minimumlagen som BLACKMAN (1905, p. 289) och BLACK- 
MAN och SMITH (1910, Pp. 411) tänkte sig den, då enligt LUNDEGÅRDH 
(1921, p. 62) assimilationen vid lägre ljusvärden och låg CO,-koncentra- 
tion begränsas samtidigt av både ljuset och kolsyran. Det vore sålunda 
omöjligt att av assimilationskurvor, erhållna vid försök med t. ex. steg- 
rad CO,-tillförsel, bilda sig en uppfattning om det ekologiska ljusbeho- 
vet hos en växt. I all synnerhet gäller detta, då man -betänker, att 
optimum-begreppet i allmänhet och särskilt för assimilationsbetingelserna 
är ytterst relativt (BLACKMAN 1905, p. 290, 291, BLACKMAN och SMITH 
1910, P. 403—412, SIERP 1920, Pp. 453.) 

Denna del av undersökningen, som gäller tallens och granens ljus- 
ekonomi och ljushärdighet utfördes vid Ekologiska Stationen på Hal- 
lands Väderö sommaren 1921. 


2. Metodiken. 


En närmare beskrivning av assimilationsapparat och analysmetod fin- 
nes hos LUNDEGÅRDH (1921, Pp. 48), till vilken hänvisas. Principen är 
i korthet följande: Objektet ställes till assimilation i en sluten 
kammare vars CO,-mängd efter försökets slut bestämmes me- 
delswabsorption: 1 Ba (OH) och titrering med oxalsyra. 

Vid varje försök utfördes 3 å 4 assimilationsmätningar samt en be- 
stämning av luftens kolsyrehalt. Samtliga apparater utställdes vid för- 
sökets början på något blåsigt ställe i stationens närhet för genomluft- 
ning. Under tiden hämtades materialet från granar och tallar i när- 
heten. Sista årets skott avskuros och ställdes i apparaterna, varvid den 
naturliga ljusorienteringen i största möjliga grad bibehölls. Glasskivorna, 
som bildade assimilationskamrarnas tak, påskruvades och apparaterna 
utställdes vid en viss ljusintensitet, som mättes med »imperial-exposure- 
meter. N:r 1>. Efter 15—30 minuter (tiden valdes längre eller kortare, 
allteftersom man kunde vänta en svagare eller starkare assimilation) 
avstängdes objekten från luften i assimilationskammaren och 20 kbem 
Ba(OH), med en styrkegrad av ungefär a tillfördes. Absorptionstiden var 
I timme. Lösningen utsögs i en kolv på 100 kbem och titrerades i denna 


244 M. G. STÅLFELT [24] 


med X oxalsyra och fenolftalein. . Kolven hölls härvid i det när- 
20 


maste tillsluten med en kautschukpropp, genom vilken byretten satt 
instucken. | 

De för försöken behövliga ljusgraderna erhöllos i mer eller mindre 
skuggiga lägen samt på öppna platser i direkt solljus från klar eller mu- 
len himmel. Skuggljuset avbländades efter behov medelst zinkplåtar, ur 
vilka springor av bestämda dimensioner blivit utskurna (förut använd 
metod av BLACKMAN och MATTHAEI 1905, Pp. 435.) Apparaterna höllos 
i regel i horisontalläge, i vilket även ljusmätningarna utfördes. Vid till- 
fällen då ljuset på grund av molnighet varierade, gjordes mätningar var- 
annan eller var tredje minut och ett medeltal uträknades. Samtliga ljus- 
grader beräknades i direkt proportion till papperets svärtningstid och 
uttrycktes i 2 av den ljusstyrka, som bestämdes medelst ljusmätaren i 
horisontalläge mitt på dagen en julidag med molnfri, klar, blå himmel. 
Tyvärr kan man ej med denna metod taga hänsyn till en del sväng- 
ningar i ljusets sammansättning och energiförråd, vars inverkan undgår 
ljusmätaren. (URSPRUNG 1917, Pp. 63 och 67.) 

Temperaturen avlästes på en i assimilationskammaren liggande termo- 
meter vid försökets början och slut och om en förskjutning under tider 
inträtt, togs medeltemperaturen såsom gällande för hela tiden. Nu kan 
emellertid temperaturen i objektets vävnader höjas mer eller mindre över 
den omgivande lufttemperaturen. Ofta är skillnaden flera grader (BLACK- 
MAN och MATTHAI 1905, p. 426, WILLSTÄTTER 1918, p 65, HENRICI 
1921, p. 115) beroende på objektets beskaffenhet och ljusstyrka. Härav 
påverkas assimilationen avsevärt. Vid en rent fysiologisk undersökning 
måste naturligtvis dessa temperaturvärden bestämmas men i vårt fall 
finnes ingen särskild anledning därtill. Det gäller nämligen här att skaffa 
ekologiska värden, sålunda uppgifter som representera det naturliga till- 
ståndet och förloppet och som för ljusets vidkommande angiva belys- 
ningens effekt på assimilationen. Vi kunna därför bortse ifrån om denna 
effekt ar enbart fotosyntetisk eller även termisk. Att lufttemperaturen 
däremot måste hållas konstant eller värdena eventuellt omräknas för en 
medeltemperatur är självklart, eftersom ljusstyrkan skall vara ensam 
variabel. w 

För temperatursvängningarnas utjämnande är varje apparat omgiven 
av en vattenmantel, som vid kallare väderlek kan uppvärmas. I direkt 
solljus ställdes apparatens glastak under ett skikt rinnande vatten av unge- 
fär o,; cm djup. Emellertid steg temperaturen i kammaren under 15 
försöksminuter 4—06” och det blev alltså nödvändigt att korrigera de 
flesta assimilationsvärdena med hänsyn till temperaturen. Då denna i 


[25] SOL- 0: SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 245 


allmänhet rörde sig omkring 20? (se tab. 7—10), har detta värde lagts till 
grund för omräkningarna: De nödiga temperaturkoefficienterna har jag 
beräknat med hjälp av tillgängliga uppgifter. LUBIMENKO (1908 a p. 
201) anför temperaturkoefficenter för tall och gran, men de gälla blott 
temperaturerna 20”—30” och härleda sig från försök, vid vilka objektens 
innertemperatur ej blivit bestämd. För temperaturintervallen 207—25” 
anges sålunda för Pinus stilvestris 1,70 och för Picea excelsa 1,23, för 
temperaturerna 207—30” resp. 1,90 och 1,4v. Han kommer också till 
resultatet, att koefficienterna växla med den vid försöken använda ljus- 
styrkan (p. 291). För HKobinia har han tre experimentella koefficienter: 
Iyi4, 1,65 och Ij20, Det är sålunda svårt att ur dessa uppgifter be- 
stämma en koefficient för det temperaturområde, som mina försök om- 
fatta (17,, —22,5;”) och ännu svårare att bestämma koefficienten för alla 
de använda ljusintensiteterna. I allmänhet råder dock en viss likhet 
mellan de koefficienter, som man ur litteraturuppgifter för en del växter 
kan beräkna för temperaturerna närmast omkring 20. 

Eftersom koefficientvärdena ändras med temperaturen (LUBIMENKO l. c. 
WILLSTÄTTER 1918, p. 156) så böra desamma, som WARBURG (1919, 
Pp. 258) påpekar beräknas på kortare intervaller än 10”. Då mina assimila- 
tionsförsök falla huvudsakligen på sträckan 17,,—22,s”, har jag blott använt 
assimilationsvärden motsvarande dessa temperaturer vid koefficientens be- 
räkning. Sålunda har erhållits följande värden: Ur MATFLEIS kurva för 
Prunus Laurocerasus (1905, p. 79), 1,38 och (p. 84) 1,35; ur BLACKMAN 
och MATTHAIS för samma växt (1905, Pp. 414, kurva c) 1,59; ur WILL- 
STATERS EHTOTS, Pp. 155) för fläder 1,38 och för alm 1,45. 

Värdena röra sig omkring 1,40 och denna koefficient torde passa väl 
in på Pinus silvestris för området 17,,”—22,;5”. Den sänkes nämligen 
enligt LUBIMENKOS värden från 1,90 för 207—30? till 1,70 för 209—25? 
och kan sålunda väntas sjunka ytterligare för 17,;”—22,s5”. Jag har 
därför använt koefficienten 1,40 vid korrektionerna för Pinus 
Silvestris. Ehuru koefficienten 1,23 ej kan motiveras lika starkt för Picea 
excelsa vid samma temperaturer, så har jag dock i brist på bättre nöd- 
gats begagna mig av densamma. Korrektionerna bli i varje fall ej så 
betydande att kurvornas typ och läge märkbart ändras. 

En annan korrektion som måste införas, gäller luftens CO,-mängd i 
assimilationskammaren. Dels växlar atmosfärens kolsyrehalt, dels sjun- 
ker CO,-trycket i kammaren under försökets gång och denna sänkning är 
av växlande värden för de olika försöken, alltefter assimilationens livlighet 
och försökstidens längd. Den senare inskränktes efter behov — så att 
kolsyretrycket i kammarluften i regel ej understeg ?/, av det normala. 

Att omräkna samtliga assimilationsvärden på samma kolsyrehalt är 


246 M. G. STÅLFELT [26] 


fullt berättigat, då assimilationen vid lägre CO,-koncentration i det 
närmaste är direkt proportionell mot denna (jfr sid. 259). Först vid högre 
kolsyretillgång (ungefär 4 ggr luftens normala) motsvarar en ökning av 
kolsyrehalten en ständigt förminskad stegring av assimilationsintensiteten. 

Vid varje försök utfördes en bestämning av luftens kolsyrehalt. De 
erhållna värdena fördela sig omkring 0,s7 mg CO, pr 1. Högsta och 
lägsta talen voro 0,49 och 0,64. 

Av de värden, som erhållits på kammarluftens CO,-halt före och efter 
assimilationen, togs medeltalet och den ifrågavarande assimilations- 
intensiteten omräknades för värdet o,s7. 

Ifråga om klorofyllhalten torde man knappast ha anledning vänta några 
störande växlingar. För samtliga assimilationsförsök med såväl tall som 
gran användes i vartdera fallet samma träd under hela tiden. Under lop- 
pet av en dag ändras ej klorofyllhalten (WILLSTÄTTER och STOLL 1918, 
p-. 8, HENRICI 1919, Pp. 53 och 54), däremot kan under en tid av några 
veckor en mindre förskjutning inträda. (WILLSTÄTTER och STOLL 1918, 
p- 96), som dock i många fall är rätt obetydlig (HENRICI 1919, P. 57) 
Mellan solblad och skuggblad finnes å andra sidan avsevärda skillnader 
(LUBIMENKO 19053, p. 412, STÅLFELT 1920, p. 129) och jag har därför 
bemödat mig om att välja såväl solbarrs- som skuggbarrsmaterialet från 
så begränsade delar av trädkronan, att några större variationer i ljustill- 
gangen och därmed klorofyllhalten i vartdera fallet ej behövde befaras. 
Härigenom kunde även sådana olikheter i bladens anatomi undvikas, som 
stå i samband med ljustillgången (HESSELMAN 1904a, Pp. 402; Mc LEAN 
1919, P- 37) 

Då den utandade kolsyran åter assimileras under försökets gång och 
det erhållna assimilationsvärdet kommer att utgöra skillnaden mellan den 
totala assimilationen och respirationen, så måste ojämnheter och rubb- 
ningar i respirationen förorsaka fel vid jämförelsen. Ett sådant fel upp- 
står t. ex. på grund av förhållandet att solbladen andas mera intensivt 
än skuggbladen (HESSELMAN 1904a, Pp. 400 och 401). Emellertid torde 
dessa svängningar komma att ligga inom försöksfelens gränser särskilt om 
man tar i betraktande de avsevärda fel, som äro föranledda av förskjutnin- 
gar i klyvöppningsarean (jfr sid. 248). Enligt GABRIELLE MATTH.EI (1905, 
p. 61) uppstå rubbningar i andningsförloppet hos skott och blad som 
avskurits från växten. Hon sökte förhindra detta fel genom att låta 
objekten stå i vatten 24 timmar och sålunda använda dem först sedan 
reaktionerna hunnit stabiliseras. Gentemot detta förfaringssätt hyser emel- 
lertid WILLSTÄTTER (1918, p. 73) betänkligheter, då avsikten bör vara att 
bestämma de egendomligheter, som bladet äger, just då det skiljes från 
plantan. »Eine ausgleichende Vorbehandlung wärde die Besonderheiten 


[27] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 247 


des Verhaltens verwischen und die Einflässe innerer Faktoren auf die 
Assimilation abzuschwächen drohen. In der Tat sind wir gerade 
dadurch, dass die Blätter möglichst frisch zur Untersuchung gelangen, 
keinen andren Störungen begegnet als solchen, die zu den physiologischen 
Eigentämlichkeiten der untersuchten Pflanzen gehörten.» 

Av mina egna försök har jag kommit till den åsikten, att man åt- 
minstone ifråga om sådana objekt som tall och gran är nödsakad att 
använda kvistarna omedelbart efter avskärandet, emedan detta återverkar 
på klyvöppningarnas ställning och härigenom avsevärt nedsätter assimila- 
tionen, Luftens normala CO,-halt är nämligen, som förut nämnts (sid. o), 
en begränsande faktor särskilt vid högre ljusstyrkor. På grund av harts- 
avsöndringen täckas sårytorna snart med harts och vattentillförseln för- 
svåras. Det gäller således att låta försöket omfatta blott den tid ome- 
delbart efter skottets avskärande, under vilken gasutbytet försiggår nor- 
malt eller i det närmaste normalt. 

Följderna av objektets avskärande för transpirationen och klyvöpp- 
ningarnas ställning inträda förr eller senare alltefter skottets vattenhalt. 
Är denna relativt hög fortgår väl transpirationen en god stund (30—50 
minuter) med full intensitet (fig. 7), medan däremot vid tillfällen av vatten- 
brist skottens vattenhalt är så nedsatt, att transpirationen redan från första 
början visar ett ständigt sjunkande (fig. 8). För att erhålla jämförbara 
värden måste man således inskränka försökstiden till den minsta möjliga 
samt utföra försöken vid tillfällen, då växterna ha full vattentillgång i 
marken och då inga yttre faktorer såsom vind och lufttorrhet förorsaka 
en minskning i kolsyreutbytet. 

Jfag hade under mitt arbete på Hallands Väderö sommaren 1921 ett 
utmärkt tillfälle att studera assimilationens beroende av yttre faktorer, 
särskilt vattentillgången i marken, som under en längre tid av somma- 
ren var starkt nedsatt. Till denna del av undersökningen återkommer 
jag längre fram. Här vill jag blott anföra nederbördsförhållandena och 
de transpirationsförsök, som gjordes vid skilda tillfällen. 

Regnmätningarna ha utförts vid Hallands Väderö fyr och godhetsfullt 
ställts till mitt förfogande av fyrmästaren därstädes. 

Under en tid av 4 veckor (23 juni—22 juli) rådde alltså oavbruten 
torka. En transpirationsmätning som under denna period företogs fin- 
nes i fig. 7 (4) jämförd med en annan som gäller en tidpunkt strax 
efter rik nederbörd (5). Mätningarna ha utförts å analysvåg på vilken 
i vartdera fallet ett 1921-års skott upphängdes och vägdes med viss tids 
mellanrum. Om transpirationen den 25.ViM anses som den normala, 
så är den vid tillfället den 6.VI nedsatt av torkan till ungefär 12 2. 
Dessa värden gälla gran. I fig. 8 finnas tre kurvor för tall från olika 


248 M. Gr STÅLERLT [28] 


7ab. 6. Nederbörd i mm på Väderön månaderna juni augusti 1921: 


(Die Niederschläge in mm auf Väderön fär die Monate Juni--Aug. 1921.) 


Juni. Juli. Aug. Aug. 

ANT SE PPI 1 AE LONA Sa ee FT OG DINNNGEE 1.4.3. 0571 AGG vu 
ÖTINORSA IRA 21005 1 kg EK er Brr ÖRON NERE 1,5, 1 85or ee SO 
1 SÄS Neat 2440 IRA tee ÖJA RAR 1Ö /,-E5hor re EN 
LINESLO Apa Sk 204 MO6 WE Yet FERM ORG FSE SES 2,5) 35 
TIS RN 2 IFRS ONES SEEN (3 FROST EE PR FSE BRN 20, -7O;6H FER 
11 SEA FILISLSE a PN RE a I PER (OJ dk KE 27 saz PNG TT NERE 
KO A nr Oe, FA ester IP rp Asisd er be Ge 20, 5 Al TN 
20 0I$e a DANI 11 SR REST EL e 20, Tj250 ud 
23 HÖST TRE 30: OS TDRA 


10 20 30 410 50 60 ro 80 20 100 170 120, LOTTO 
Minuter (Minuten) 


Fig. 7. Picea excelsa. ”Transpirationen under torka och efter regn. — Die Transpiration 
während einer Dirre und nach Regen. 


tider av dagen. Vägningarna vilka härröra från samma tidpunkt som 
kurvan Å fig. 7, började här som i förra fallet ungefär 5 minuter efter 
det skottet avskurits från trädet. Transpirationen sjunker redan från 
början. Tallen hade vid nämnda tillfälle en mångdubbelt starkare trans- 
piration än granen, vilket antagligen beror på dess mera djupgående 
rotsystem. 

Tyvärr existerar ännu ingen kvantitativ metod för bestämmandet av 
klyvöppningsarean. En sådan hade eljest vid en undersökning som 
den föreliggande varit av största vikt. Genom transpirationsmätningen 
erhåller man ett indirekt ehuru alltid mer eller mindre osäkert värde på 
klyvöppningsställningen. Infiltrationsmetoden (MOLISCH 1912) ger också 
utslag, som blott kunna bestämmas genom uppskattning. Dessutom 
är denna metod användbar för konifér-barren blott efter föregående luft- 


[29] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 249 


evakuering. Genom detta förfaringssätt kunde emellertid NEGER (1912 
p. 187) visa att koniférernas klyvöppningar liksom klyvöppningar i 
allmänhet hos andra växter reagera mot turgescensförändringar och 
sålunda slutas vid minskad vattentillgång. På grund av denna deras 
känslighet är en jämförande undersökning över assimilationsförhållanden 
under normal kolsyretillförsel endast möjlig i det fall att man använder 
objekt med full turgescens och för övrigt utför försöken vid tillfällen, 
då man med hänsyn till yttre faktorer har anledning att vänta största 
möjliga öppningsarea för gasutbytet. Av denna anledning har jag an- 
ställt mina jämförelser mellan värden, som erhållits vid försök under 
middagstimmarna (9,30—2,30) och vid relativt hög luftfuktighet och 


ve 
2 
6 AN ÅR 
ICEA : 
SAC 
| YE 30 f35 

| | 

OS 2 N 
3 = FS 1 N 

& Mr 
5 = : "575 9 

- ee N FE 00 TS ER 

1 BEE : 


0 10 20 30 40 50 60 70 80 HORISONT 
Minuter (Minuten) 


Fig. 8. Pimus silvestris. ”Transpirationsvärden hos avskurna kvistar under en torrperiod. — 
Transpirationswerte abgeschnittener Zweige während einer Dirre. 


vindstilla eller svag blåst samt vid tillfällen, då marken dagarna förut 
blivit genomdränkt av regn. Det var egentligen blott vid ett par till- 
fällen föregående sommar, som alla dessa krav voro fyllda, men tack 
vare försöksmetodens snabbhet medhanns dock åtminstone för tallens 
vidkommande ett tillräckligt antal analyser för bestämmandet av assi- 
milationens ljuskurvor hos sol- och skuggbarr. 

Då det faller sig svårt eller omöjligt att exakt angiva barrens yta har 
jag i likhet med HENRICI (1919 p. 21 och 73) använt friskvikten som 
enhet. Enligt HENRICI (p. 71) är torrvikten på grund av assimilation 
och bortledning underkastad alltför stora variationer för att kunna an- 
vändas som underlag för dessa jämförelser. 


250 M.-G.ASTALERDT [30] 


3. COo.-assimilationen hos Pinus silvestris och Picea excelsa. 
Efter den svåra torkan under senare delen av juni och första hälften 


av juli månader föll äntligen den 22 och 23 juli kraftiga regn (tab. 6). 


M 
RET TA 


Toa 
2 


= 
RR | 


Fig. 9. (Tab. 7.) Solbarr av Pinus silvestris, — Sonnen- 
nadeln von Pinus silvestris, 


Under dessa ävensom en del av de följande dagarna särskilt den 3 och 
35 aug., som också voro regndagar, voro betingelserna för försöken gynn- 
samma, så att assimilationsintensiteten kunde stegras vida utöver de 


KR H | 
ora dr RAR BE nä Ad De ÅA NR RA RA Vä kr 
BEGERERsRnnnnEsEEEEEA 
> ER AR I EL RO ER RET 2 
NR 

ER 

ÖN 

RE 

=Z 

= 

2.0 

SE 

> 

: 

> SM 

5 SM 

OM 

EE 

Ca 

a ” - 

RT SN 
EH T 

Er 

ER dr 06 1 6 Ba HÄN SR 
FE 0 SM SE 
-föaaann FONT 


WE Por a RA 
| 21 5 BONE AE 
SEDEN 41 ad åå är BA BN Än ER 


mg on dd IG [EA IE ert | 
Sf EE a ER 
JA GE (Gb rat JA Sr AR Rd 
0 BA SE AA ee FSE 
ERNA ER Ke 
BEE AR eka Le Ko 
Sen I 
föra. FER | 
i; AASE Am 
RE a a förde], led al 


Fig. 10. (Tab. 8.) Skuggbarr av Pinus silvestris. — Schattennadeln von Pinus silvestris. 


252 M. G. STÅLFELT - BA 


värden, som förut erhållits under torrperioden (se vidare sid. 267). Av 
försök som anställdes under och närmast efter nämnda regndagar ha kurvor- 
na fig. 9 och 10 erhållits (tab. 7 och 9.) Ljusstyrkan är avsatt på abscis- 
san i Zz av direkt zenithljus vid klart blå himmel mitt på dagen. På 
ordinatan är kolsyran, assimilerad av 1 gr. frisksubstans pr timme, an- 
given i mg. I tabellerna angivas assimilationsvärdena efter korrektion 
för CO: och temperatur. 

För tallens solbarr (fig. o) har kurvan ej kunnat följas längre än till 
ljusstyrkan 65 7Z. Som jag redan framhållit, beror värdenas jämför- 
barhet på de yttre betingelsernas konstans men också på deras kombi- 
nation, emedan kolsyretillförseln är en begränsande faktor och beroende 
av yttre omständigheter. Kurvan vore exakt, om ljusstyrkan ensam vore 
variabel. På grund av klyvöppningsareans förändringar gentemot yttre 
betingelser kommer emellertid kolsyretillgången att underkastas växlin- 
gar, som äro svåra att kontrollera. Då nu assimilationsintensiteten vid 
så låga kolsyrekoncentrationer, som det här är fråga om, under alla om- 
ständigheter åtminstone delvis beror på koisyretillgången, så måste varje 
förändring i den senare medföra en motsvarande förskjutning i assimi- 
lationsvärdet. Dessa förskjutningar bli naturligtvis allt större, i samma 
mån som assimilationen stegras med ökad ljusstyrka, och det vill med 
all sannolikhet förefalla, som om förskjutningarna i assimilationsinten- 
siteten ökades proportionellt hastigare. 

En sådan minskning i klyvöppningsytan, som vid låg assimilations- 
intensitet förorsakar en viss sänkning i denna, skulle alltså vid högre 
assimilationsstyrka ge upphov till en proportionellt större nedsättning. 
Huru härmed verkligen förhåller sig är svårt att bestämt avgöra. 

Vid försöken med tallens solbarr ha visserligen även högre ljusstyr- 
kor prövats, men de värden jag erhållit äro så växlande i förhållande 
till varandra och ljusstyrkorna, att kurvan ej kunnat bestämt fastställas. 
Värdena finnas angivna i slutet på tab. 7, men ha ej inlagts i fig. 9. 
Vid tre olika tillfällen (se tab. 7) utfördes försök vid ljustyrkan 80 3 
men med mycket växlande resultat. Särskilt gäller detta de fyra pro- 
ven den 11.VIM som utfördes samtidigt och under samma betingelser 
men som lämnade ytterst skilda värden. Härtill har med all sannolik- 
het den låga relativa fuktigheten (40) bidragit. 

Assimilationskurvorna för granens sol- och skuggbarr angivas av fig. 
11 och 12. Det hade varit önskvärt, att man haft ett större antal för- 
sök att bygga på i dessa båda serier, då värdena i förhållande till var- 
andra förete större växlingar än hos tallen. Granen visade sig i all- 
mänhet mera känslig gentemot sådana inflytelser, som kunde störa 
assimilationen. Detta gällde särskilt ifråga om vattentillgången i mar- 


[33] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 253 


ken. Härför redogöres utförligare längre fram (sid. 267). En lämplig 
tidpunkt för assimilationsförsök med granen inträdde först under augusti 
månad. Vid tiden 14—16 föll rikligt med regn, så att marken blöttes 
upp grundligare än vid något föregående tillfälle under sommaren. För- 
söken med gran härleda sig från tiden strax därefter. 

De anförda kurvorna för tall och gran äro i stort sett av samma 


Ra AR 
rela 


I 
a 
Oo 


FRÖET 


se 


FAR ka sås oo dhA 


| 
0: Ljusintensiteri 26 Lichtintensitöät in 2 
Jlo 410 sla elo gjo 9 710 
02 i äl I | 
I . 
ox [EST IE ENA 
Fig. 11. (Tab. 9.) Solbarr av Picea excelsa. — Sonnennadeln von Picea excelsa, 


form, och påminna om dem, som LUBIMENKO erhöll vid assimilations- 
försök med bl. a. tall och gran, då kolsyra tillfördes i överskott. Hos 
Pinus silvestris liksom hos Betula alba ökades assimilationsintensiteten 
med stigande ljusstyrka ända till direkt, rätvinkligt infallande solljus 
utan att någon vändning i kurvorna syntes inträda (1905). Samma re- 
sultat erhöll han 1908a (p. 259) utom för Pinus silvestris även för 
Picea excelsa. 


19. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


254 M. G. STÅLFELT [34] 


Vad som i mina försök är av särskilt intresse är förhållandet, att 
assimilationsintensiteten vid luftens normala CO,-halt stiger med stigande 


2 — 
GD I BE e 
I 
40 l . - 
| | 


160 


dd 
8 S 
co. 
simildrad |COg i mår IK Assimilietes 
Hr 


X = 


- 


DH Sd 
2 S 
i 
- 


ID D 
SA 3 


Fig. 12. (Tab. 10.) Skuggbarr av Picea excelsa. — Schattennadeln von Picea excelsa, 


ljusstyrka utan att ens vid fullt middagsljus uppnå sitt högsta värde. 
Detta gäller dock, som jag förut framhållit, blott från rent ekologisk 
synpunkt, emedan assimilationsvärdena vid de högre ljusgraderna till- 


[35] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 255 


kommit under en större eller mindre medverkan av den temperaturför- 
höjning, som det direkta solljuset framkallat i objektens vävnader. 
Men vare sig abscissans värden omfatta ljuset ensamt eller ljuset + en 
temperaturförhöjning, så visa kurvorna, att luftens normala kolsyrehalt 
för tallens och granens assimilation ej utgör en definitivt begränsande 
faktor, såsom visat sig vara fallet hos ett flertal andra undersökta väx- 
ter. Vid sådana assimilationsförsök, som förut anställts med luftens normala 
kolsyrekoncentration, har assimilationsintensiteten vid stegrad ljusstyrka 
hastigt stigit till ett värde, som sedan hållit sig konstant eller visat ett 
långsamt sjunkande (BROWN och ESCOMBE 1905 P. 55; BOYSEN JEN- 
SKNETONSEpir25 84230, 248; HENRIC 1919; Pp. 104, 1921 po IIS: STÅL: 
RETTIG 20Np. 132; LUNDEGÅRDH 1921 pc 55 och 50); Ofta äro tabel- 
ler och kurvor ej tillräckligt detaljerade för att möjliggöra bestämmandet 
av den ljusstyrka, vid vilken assimilationen först uppnår sitt högsta be- 
lopp. Denna punkt synes emellertid ligga vid vitt skilda ljusstyrkor. 
Hos skuggplantor och skuggblad infaller den vid svagare ljus än hos 
solplantor och solblad. (BOYSEN JENSEN 1. c.; STÅLFELT l. c.; LUNDE- 
GÅRDH 1. c). En solväxt som t. ex. Sinapis alba (BOYSEN JENSEN 1. c.) 
uppnår sin livligaste assimilation först vid en relativt hög ljusstyrka och 
närmar sig häri tallen och granen. 

För att underlätta översikten och jämförelsen ges i fig. 13 en sam- 
manställning av tallens och granens sol- och skuggbladskurvor. Som 
synes har tallen större assimilationskapacitet än granen och skuggbar- 
ren större än solbarren, allt beräknat på friskvikt. Dessa förhållanden 
torde sammanhänga bl. a. med klorofyllhalten. Så har det nämligen 
visats av LUBIMENKO (1905 Pp. 413, 1908a p. 260 och 261)och PLESTER 
(1912 p. 296), att assimilationskapaciteten oftast stiger och sjunker med 
klorofyllhalten, men att å andra sidan proportionalitet ej förekommer. 

Av WILLSTÄTTERS talrika tabeller (t. ex. 1918 p. 90— 96) framgår 
likaledes att assimilationstalet är underkastat vittgående växlingar. Detta 
är ju också att vänta, då yttre faktorers inverkan på assimilationen för- 
medlas ej blott av klorofyllet utan även av en enzymatisk faktor, som 
till mängd och funktion har lika stora möjligheter att begränsa assimi- 
lationen som klorofyllet (jfr sid. 223). Hos det material, som jag råkat 
använda för assimilationsförsöken med tall och gran, vill det emellertid 
synas, som om just klorofyllhalten vore dominerande vid assimilationens 
begränsning. 

Som förut påpekats valde jag kvistarna från 4 starkt begränsade par- 
tier av trädkronorna i avsikt att därigenom undvika större svängningar 
i klorofyllhalten. Tyvärr hann jag blott utföra en enda serie klorofyll- 
bestämningar för dessa 4 områden. Då avsikten härmed var att skaffa 


250 MEG. ISTATLERLT [36] 


E Ljusintensitet i 7/0 (Lichtintensität in VÖ 
Ö 00 H 
- 10 £0 30 yY0 50 60 PAA 80 90 700 


Fig. 13. Sammanställning av tallens och granens sol- och skuggbarrskurvor. — Zusammen- 
stellung der Kurven. 


värden på klorofylltillgången i allmänhet hos mitt material, hopsamlades 
barr från ett fAertal grenar inom varje område, så att detta i sin helhet 
blev representerat. Analyserna utfördes kolorimetriskt efter WILLSTÄT- 
TERS metod (1918 p. 12) Karotinoiderna ha således avskilts, och be- 


[37] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 251 


stämningarna gälla blott klorofyll atb. För vartdera av proven extra- 
herades 1 gr. frisksubstans. Vid jämförelsen erhölls följande relativa 
värden: 

Klorofyllbestämning den 29. VIII. 


(SEAN KSO ANNE er sens ee Den dd 1,0 
SR SkusAA dressed 15 
SF aEKS OM ARE ton NYSS SSE 1,8 
STARS ÄGTS SD Ass oorse ense AS 240 


Assimilationskurvornas läge i förhållande till varandra mot- 
svarar sålunda i det närmaste klorofyllhalten, om man jämför 
solbarr med skuggbarr. 

Såsom jag redan påpekat ligga de ljusstyrkor, vid vilka tallens och 
granens livligaste assimilation inträda, högre upp på skalan än i något 
förut känt fall. Det vore av största ekologiska intresse att utreda orsa- 
ken till detta förhållande. 

Man måste i första hand klarlägga orsaken till det förhållandet, att 
luftens låga kolsyrehalt förmår hålla assimilationsstegringen stången utan 
att, som eljest i regel är fallet, begränsa kurvan till en horisontell linje. 
Antingen äro de båda trädens assimilationskapacitet så låg, att luftens 
kolsyrehalt ej kan spela sin vanliga roll som begränsande faktor vid 
högre ljusstyrkor eller också äga tall- och granbarren en mer än vanligt 
hög förmåga att absorbera CO,-gasen. Den senare möjligheten förefaller 
mindre sannolik. För det första alternativet tala däremot vissa resultat. 
av LUBIMENKOS undersökningar över koniférers och bladväxters assimi- 
lationsstyrka och dess förhållande till klorofyllhalten (1908a). Dessa re- 
sultat visa en god överenstämmelse med mina egna kurvor. Vid en jäm- 
förelse mellan assimilationsförmågan och klorofyllhalten påvisar han en pa- 
rallellism, som särskilt för barrträden är påfallande (1908 p. 260—267). 
Men ännu viktigare för vår föreliggande fråga är den jämförelse, som 
man med ledning av hans siffror (p. 260) kan göra mellan koniférernas 
klorofyllhalt och bladväxternas. Jämförelserna gälla relativa tal beräknade 
på friskvikt. Märkas bör att det här är fråga om bladets samtliga färg- 
ämnen i alkohol- eller benzinlösning (p. 236). LUBIMENKO visar att fullt 
utvecklade barr hos Abies nobilis, Picea excelsa, Pinus silvestris och Taxus 
baccata ha en klorofyllhalt som faller inom den relativa gränserna 30,5 
och 35,0 medan talen för Robinia Pseudacacia, Betula alba, Tilia par- 
Brjolanoch Fagus sivaätica aro 51,8, 62,2, 82,4 och 100,0. Av dessa 
fåtaliga uppgifter kan man naturligtvis ej draga några bestämda slutsat- 
ser, men det förefaller ej osannolikt, att koniférerna utmärkas av lägre 
klorofyllhalt än bladväxter i allmänhet. Är detta riktigt, då bör man 
ocksa Nharmast soka förklaringen till tallens och granens: sar 


258 MEG STATER ET [38] 


egna assimilationskurvor i en bristande klorofylltillgång, som 
ej medgiver luftkolsyrans fulla utnyttjande annat än vid myc- 
ket höga ljusintensiteter. Assimilationsvärdena vid full solbelysning 
äro också betydligt lägre hos koniférerna än hos bladväxterna (LUBI- 
MENKO 1908 a Pp. 259.) 

Enligt WILLSTÄTTER och STOLL (1918 p. 143—1061) är ljusets och 
temperaturens inflytande på assimilationen beroende på balansen mel- 
lan klorofyllhalten och den protoplasmatiska enzymfaktorn. Om assimi- 
lationen begränsas av klorofyllet, som fallet är t. ex. hos de av WiILL- 
STÄTTER och STOLL undersökta chlorinaformerna, så kommer den att: 
stegras med ljuset. I detta förhållande kunde man söka förklaringen 
till den proportionalitet mellan klorofyllmängd och assimilationsförmåga 
som framträder hos de båda barrträdens solbarr och skuggbarr. 

Om nu klorofyllhalten hos barrträden skulle utgöra en begränsande 
faktor för assimilationen, så kan detta ej anses som ett hinder för luftens 
normala kolsyrehalt att spela samma roll, då såsom jag redan nämnt, 
BLACKMANS hypotes (19053 p. 89) om minimumfaktorns förmåga att 
ensamt begränsa assimilationen enligt LUNDEGÅRDH (1921, p. 62) ej längre 
kan upprätthållas. Det framgår också av LUBIMENKOS uppgifter (1908 a 
p- 259), att assimilationen hos tall och gran vid stegrad kolsyretillförsel 
uppnår betydligt högre värden än dem jag erhållit vid mina försök med 
luftens kolsyrehalt. LUBIMENKOS försök äro utförda med en kolsyre- 
koncentration av 8 volymprocent (1908a p. 166). Vid vanligt direkt 
solljus och temperaturen 20” erhåller han för Picea excelsa assimilations- 
värdet 5,0 mg CO, pr gr friskvikt och timme och för Pinus silvestris 
4,0. Motsvarande tal ur mina kurvor skulle utgöra resp. 1,;—2 och 
3 mg. Av hänsyn till individuella växlingar särskilt i klorofyllhalten 
samt övriga olikheter mellan våra försöksbetingelser få dessa jämförelser 
ej dragas alltför skarpt. Dock är skillnaden mellan våra värden, särskilt 
vad angår Picea excelsa, så avsevärda, att huvudorsaken utan tvivel måste 
sökas i de kolsyremängder som använts vid försöken. Talen tyda även 
på en stor olikhet mellan tallen och granen ifråga om känslighet mot 
kolsyrestegring, då granens assimilation ökats betydligt mera än tallens. 

Man kan f. n. ej bestämt avgöra, i vad mån de båda barrträdens assi- 
milation är beroende av kolsyretillgången i allmänhet och den naturliga 
tillförselns växlingar. Härutinnan lämna LUBIMENKOS undersökningar 
intet besked, då de utförts vid rikligt kolsyreöverskott. Det vore därför 
av stort värde att utarbeta assimilationskurvor för tallen och granen vid 
mindre stegringar i kolsyretillförseln, särskilt sådana, som ligga inom 
gränserna för luftkolsyrans lokala och temporära växlingar. Dessa 
spela givetvis en stor roll, då assimilationen just vid de lägre kol- 


[39] — SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 259 


syrekoncentrationerna växer nästan proportionellt med dessa. (BROWN 
och ESCOMBE 1902 Pp. 397, 1905 p. 48; DEMOUSSY 1903 p. 325; WARBURG 
TONORpEr2 50 2555 HENRICKTOIONP: 00; ME CLEAN 10101 px 150-0ch 
157.) Vikten av dylika undersökningar ligger i öppen dag ej minst då 
det gäller att bedöma den 'ekologisk-assimilatoriska effekten av olika 
jordslags kolsyreproduktion. 

Såsom BOYSEN JENSEN framhåller, karaktäriseras assimilationskurvan 
av tre punkter: 1) respirationsvärdet, 2) den ljusstyrka, vid vilken respira- 
tion och assimilation hålla varandra i jämvikt, och 3) assimilationens maxi- 
mala styrka. Den sista punktens värden ligga för tall och gran vid ljus- 
styrkor ovanför den, som jag i tabellerna betecknat med 100 2, och 
finnas följaktligen ej i mina kurvor. Andningsintensiteten i mg pr timme 
och jämviktspunkterna, ställa sig på följande sätt: 


MRtItusEstlus, Skusgbart ooo ÖF SING SA 
» SARS OLD AE OR ss EN 0,23 >» AROR 
eten nexcelsa, Sskuggbatr ....... OA DE AR 
» » SOM ATERN 0,22 >» 05 Ha 


Somsynes av dessa tal och kurvorna i fig. 13 stå jämvikts- 
värdena i ett förhållande till varandra, som motsvarar kur- 
vornas i allmänhet och klorofyllhalten, alltså en analog före- 
feelsemmilsden korrelation, som LUBIMENKO påvisar mellan 
klorofyllhalten och assimilationskapaciteten. (Jfr sid. 257, 2538). 

I BOYSEN JENSENS (1918) och LUNDEGÅRDHS (1921) arbeten finnas jäm- 
viktsvärden för ett flertal växter, med vilka man kan jämföra tallens och 
granens. Tyvärr är det ej möjligt att samtidigt medtaga respirationen, 
då de nämnda forskarna beräknat sina värden på bladyta, medan mina 
egna uppgifter gälla friskvikten. Överhuvudtaget torde en jämförelse 
mellan andningsintensiteten vara säkrare baserad på objektens vikt än 
på deras yta. För ett assimilerande blad bestämmes energimängden 
bl. a. av bladytan och sambandet mellan yta och assimilation är därför 
utan vidare klart. Däremot kan man knappast förutsätta en lika vitt- 
gående korrelation mellan yta och andning. Snarare är den senare be- 
stämd av cellmassans volym och vikt. 

I följande förteckning ha växterna ordnats efter stigande värden på 
den ljusstyrka vid vilken andning och assimilation äro i jämvikt. 

Skuggplantors och skuggblads anpassning för en assimilation vid lägre 
ljusstyrkor framgår av ovanstående sammanställning och är förut fast- 
ställd, senast av HENRICI 1921 (p. 145). I denna serie, som på sitt sätt 
framhäver objektens olika ljuskänslighet och ljusbehov, komma de båda 
barrträden sist och visa därjämte påfallande höga värden. Deras stora 


260 M. G. STÅLFELT [40] 


Tab. II, Ljusstyrkor vid vilka andning och assimilation äro i jämvikt hos olika hit- 
tills undersökta växter. 
Lichtintensitäten in 27 bei welchen Respiration und Assimilation verschiedener Pflanzen 
Gleichgewicht zeigen, 


Ljusstyrka i 
vid vilken andn. 


Växt och ass. äro Temp. Auktor 
i jämvikt 

| 
Åjuga reptans, skuggplanta, Schattenpfl. 0,3 20” | Boysen Jensen p. 244. | 
Oxalis acetosella, > > O,5 en » | 
Sambucus nigra, skuggblad, Schattenbl. 0.8 207” » | 
Oxalis-acetosella, ,s..vörc.se scr | | 
Melandrium rubrum, skuggpl.iSchattenpf.. — 0,7—0,8 18” | Lundegårdh p. 55, 76. | 
Stellaria nemorum ..sosso..... I 
 Rumex acetosella, solplanta, Sonnenpfl.... 13 20? BJ. p. 240; | 
Senecio silvaticus, > » 1,6 20? > | 
Nasturtium palustre, » z Je 1,7 18”. | LE: pI50, Aa | 
Sambucus nigra, solblad, Sonnenbl....... 1,8 20? BJ. p: 240. | 
Pinus silvestris, skuggbarr, Schattenn.... 1,8 207. I -BOrg | 
PAS MILES SAN RAR EA Fo Ra SR 2,2 18? » — 1920Pp. 130— 132. 
Atriplex hastatum, solplanta, Sonnenpf. 245 187. pe | 
Sinapis alba, » > 2,6 207 1 BJ IPA | 
Pieea excelsa, skuggbarr, Schattenn....... 3,0 20” Förf. | 

Pinus silvestris, solbarr, Sonnenn.......... 4,0 20? > 

Picea excelsa, > Fl Syr 5 20? » 


ljuskrav ha vi förut lärt känna genom assimilationskurvorna, som ej ens 
vid fullt solljus nådde det maximum, som i övriga kända fall inträffar 
vid betydligt lägre ljusvärden. 

Ehuru förhållandet mellan klorofyllhalten och assimilationsgraden är 
underkastat stora växlingar, till och med för den enskilda arten (jfr 
sid. 264), så ledes man dock av de anförda jämviktsvärdena till slutsatsen, 
att klorofyllhalten utgör en huvudorsak till dessas inbördes ordning och 
att tallens och granens höga ljusbehov är en följd av dessa 
träds relativt låga klorofyllhalt. Härför tala följande fakta, då de 
jämföras med ovanstående serie jämviktvärden: 1) Skuggplantor och 
skuggblad äga högre klorofyllhalt än solplantor och solblad (LUBIMENKO 
1905 p. 412—414; ROSÉ 1913 Pp. 34--36; STÅLFELT 1920 p. 129; jfr 
sid. 228). 2) Koniferernas klorofyllhalt är relativt lägre än bladväxternas 
(LUBIMENKO 1908 p. 260). 


4. Sol- och skuggbarrens kolhydratsekonomi. 


Med hjälp av ett objekts assimilationskurva vid olika ljusintensiteter 
och med kännedom om den naturliga ljustillgången bör man kunna ut- 
föra vissa kalkyler över storleken av det eventuella kolhydratsöverskott 
som finnes, sedan en del av assimilaten förbrukats vid andningen. Om 
man härvid bortser från ämnesomsättningens intermediära produkter, kan 
man inskränka sig till att räkna blott med kolsyrebilansen. 


|41] . SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 201 


Att solväxter och solblad uppnå högre assimilationsvärden på sina 
lokaler än skuggväxter och skuggblad är ju bekant (HESSELMAN 1904 a 
Pp. 382—389, BOYSEN JENSEN 1918 p. 237, STÅLFELT 1920 Pp. 134), 
men skuggväxterna äga åa andra sidan särskilda anpassningar för det 
svagare ljuset och ha därför möjlighet att konkurrera med solväxterna. 
BOYSEN JENSEN (p. 242 och 249.) och LUNDEGÅRDH (p. 84) anföra fall, 
som visa, att de förras respiration pr yta räknat är mindre än de senares. 
Dessutom äga skuggväxterna en relativt högre assimilationskapacitet vid 
lägre ljusintensiteter (BOYSEN JENSEN p. 237, STÅLFELT 1920 Pp. 132), 
ett förhållande som säkert med rätta kan sättas i orsakssammanhang med 
klorofyllhalten. 

De värden jag i det föregående anfört för tall- och granbarrens respira- 
tion (sid. 259) visa, att solbarren av tall andas intensivare än skuggbarren, 
medan någon sådan skillnad ej förekommer hos granen. (Jämförelsen 
gäller friskvikt och temp. 20”). Att närmare lära känna förhållandet 
mellan sol- och skuggbarrens assimilatutbyte hos dessa extrema ljusträd 
vore av särskilt intresse, men uppgiften fordrar, som jag förut framhållit, 
betydligt mera omfattande undersökningar än de som här föreligga. Blott 
begränsade kalkyler äro f. n. möjliga. 

I avsikt att erhålla särskilda värden för förhållandet mellan belysnings- 
styrkorna i de delar av trädkronorna, varifrån jag hämtade materialet 
till undersökningen, utfördes några mätningar den 20—26 aug. vid klar 
och molnfri himmel. Da ljuset är ytterst ojämnt fördelat över ett be- 
skuggat parti av trädkronan på grund av de förekommande ljusfläckarna, 
sökte jag erhålla ett medelvärde på styrkan i allmänhet genom att under 
exponeringen föra mätaren omkring över hela det ifrågavarande området 


Tabell 12. Den naturliga ljustillgången hos försöksträdens sol- och skuggbarr vid klar, 
molnfri himmel. 


Lichtintensitäten, gemessen an den Versuchsbäumen an einem Tage mit klarem llimmel. 


" 
Pinus silvestris | Picea excelsa 
| Solbarr Skuggbarr | Solbarr Skuggbarr | 
| (Sonnennadeln) (Schattenn.) | (Sonnenn.) | <(Schattenn.) | 
| | 
| D23 aug. kl. 9 fi m.......... = Tr | KA AO 
RE 0 trion 75 IA RA 90 2 9-2 
SFÄR ERT Uv ALESSE. 90 25 HN 90 £ SAO 
RS 12 dana HOOMA ENA 100 2 FAO 
> 24 >» » TEKN es NA ej Fe RA TODISA 59 & | 
»26- » ALLE TI TESS 0207 221106 TA 06 RA 
» 20 >» » (194 RR Oe LA | 16-204 ESR | — -— | 
läMcdelstyrka. Seder FIS A SON Nk 2 0): 26) Bl LION 229 


(Durchschittl. Intensität.) 


262 MG. STALFELT [42] 


Tabellens värden åskådliggöras av fig. 14 och 15. Som synes är det 
fråga om högst avsevärda skillnader i ljustillgången. Effekten härav bör 
bli särdeles betydande, då assimilationen hos tall och gran begränsas av 
ljuset även vid dess högre värden. I övriga kända fall begränsas assi- 
milationen av någon annan faktor vid ljusintensiteter av halv solstyrka 
eller därunder. 

I nedanstående tabell sammanläggas de pr gr friskvikt vid temp. 20” 
assimilerade CO,-mängder som motsvaras av ovannämnda ljusstyrkor och 


Ljusintensitet i & (Lichtintensitet in 2) Ljusintensitet iz (Lichtintensitet in 3) 
å 


70 


AAGE 
Kl.Uhr 
Fig. 14. Pinus silvestris. Fig; 15. Piced Excel; 
Ljustillgången hos försöksträdens sol- och skuggbarr. — Lichtgenuss der Sonnen- und 


Schattennadeln der Versuchsbäume. 


som finnas angivna i kurvorna, fig. 13. Talen betyda i själva verket 
den totala assimilationen, minskad med den andning, som samtidigt ägt 
rum. För dygnets övriga timmar har respirationen beräknats vid temp. 
20” och tillfogats för jämförelses skull. 

Då jag saknar nödiga ljusmätningar för solbarren, är det ej möjligt att 
bestämma assimilationsvärdena under dagens samtliga timmar. Detta 
hade f. ö. ej kunnat utföras ifråga om tallens solbarr redan av det skälet, 
att deras assimilationskurva är ofullständigt utexperimenterad. Till de 
anförda värdena på assimilationsöverskottet måste sålunda fogas de mäng- 
der av assimilat, som kunna tänkas bildade under loppet av förmiddag 
och middag. Resultatet kan endast bliva en grov uppskattning. 


[43] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 203 


Zab. 13. Assimilations= och respirationsvärden, motsvarande den naturliga ljustillgången. 
Werte von Assimilation und Respiration, dem natirlichen Lichtgenuss entsprechend. 


| Pinus silvestis Picea excelsa 
| Solbarr — | Skuggbart | — Solbar = | Skuggbarr | 
| (Sonnenad.) I(Schattenn.)|| (Sonnennad.) |(Sckattenar)) 
| | | 
ä | | | 
sal Dra EST SENSE RS SR SIR SE SR a FÄRGA = | = 1,30 0,0 
FER a RAR NL SI ä = aerial da Sto fele id ale org Rd T SJs NAN aa ja or SR: = | 0,75 1,45 | 0,40 
TE ns FSE vh RR SN RR FRAN SRS RRD SRS AE = 1345 1,45 EO 
RE ad kvsrs stela najs RSS SAC NS fr — TRON 1,50 ERS 
> FREE ASEA SARA BSR (RE RSA Bea — | 1255 1,50 ars 
» Ae TR Ta SS lersle) sir isja äejaiejs:e dald ers ale a elejeT 2,05 | Tao ll 0,20 0,40 
» FRAS NE TA ale botas sle eje nia sjal sj sis sie. sleek 1,80 ans — — 
a el ele seia a +.) 5 leasa lite företer a ön e 1,55 0,90 re 
» FR AR Se oe Em fojatslsre sold else ale a 1,13 0,50 = | = 
Cr a oa dras delse sjede delen a 0,75 0,20 | == | = 
REN aNaSSR EO 1 ME sol scssesasssnerdrerere 7,30 Ösd 7,40 | 4,80 
| Summe I | 
| 5 DG , I 
Resp. vid 20? under dygnets övriga del i mg 4,37 I LEG60 4,18 | 4,37 
| Resp. in mg während der tibrigen Stunden des Tages] 
Assimilationsöverskott pr dygn............... | 2003-1-före| aa dl 3,224 al 0,43 
Uberschuss an Assimilaten pro 24 Stunden I|middagens och/ | middagens | 
3 middagens | | värden. | 
| värden. | | (+ die Werte | 
(+die Werte des | des Mittags.) | 
Vormittags und | 


des Mittags.) 


Däremot är skuggbarrens totala assimilation per dygn i det när- 
maste fullständigt återgiven i tabellen, då dess värden representera hela 
den del av ljuskurvan, vid vilken ett assimilationsöverskott uppstår. 

Att exakt jämföra solbarrens ekonomiska betydelse pr viktsenhet barr- 
substans hos tall och gran är naturligtvis omöjligt, av skäl som anförts. 
Tar man emellertid i betraktande, att tallens solbarr assimilerat 7,30 mg 
CO, under 5 relativt ljussvaga timmar, medan granens solbarr uppnått 
föga mera vid de högsta till buds stående ljusstyrkorna (se kurvorna, 
ModrTA CS 15) så kan man med säkerhet draga slutsatsen att tallens 
solbarr leverera betydligt mera assimilat pr vikts- och tids- 
enhet än granens vid samma ljusstyrkor. Till liknande resultat 
kommer man vid jämförelse av skuggbarren. Assimilatöverskottet 
HoskWtallets skuggbarr ar mangdubbelt större än hos granens 
vid ungefär samma ljustillgång. 

Fallens barr äro salunda i allmänhet mera effektiva assimila- 
tionsorgan än granens. 

Jämför man barrens sammanlagda yta och vikt hos tallar och granar, 
så visa sig de senare utan tvivel överlägsna. I sin stora barrmassa har 
alltså granen en kompensation för sin svaga asssimilations- 
apparat. Granen utbildar grenar och barr så tätt, att allt direkt ljus 
och starkare skuggljus tillvaratages. Tallen däremot inskränker sin barr- 


264 MG. STATERET [44] 


bildning till de högre ljusvärdena, utan att dock utnyttja det direkta 
ljuset i dess helhet: Det är därför i regel svart, att 1 krtonanravken 
äldre tall finna ett område, där barren under hela dagen eller blott en 
del därav beskuggas mot direkt solljus. HESSELMAN (1904 a Pp: 300, 
370) utförde mätningar över ljustillgången inuti kronorna av ett flertal 
skogsträd och visar, att ljuset i granens krona en klar sommardag är 
ungefär tre gånger svagare än i tallens. Det är också helt obetydliga 
ljusmängder som förmå tränga igenom ett tätt granbestånd. »Den mör- 
kaste granskog» säger WARMING (1919 p. 580) »är så mörk, att där ej 
växer en enda grön planta på marken, inte ens en mossa; man ser 
blott ett tätt täcke av bruna barr med nedfallna grenar och kottar och 
på de mera nakna ställena träda granens ytligt liggande rötter fram och 
flätas om varandra». 

Överhuvudtaget går ju granens arkitektonik ut på att bilda en så 
stor barrmassa som möjligt och så anordnad att allt diffust ljus och direkt 
solljus absorberas: Pyramidformen, de talrika, relativt små och starkt 
förgrenade grenarna, de tättsittande, små barren. Till dessa karaktärer 
utgöra tallens en bestämd motsats. 

I fråga om ljusbehov och ljusekonomi gör sig alltså en skillnad gällande 
mellan de båda barrträden. På grund av barrens underlägsna assi- 
milationsförmåga nödgas granen utnyttja alla resurser för för- 
storing av assimilationsytan samt absorbera diffust och direkt 
solljus i full utsträckning. Tallen behöver ej tillstiparenisa 
sträng hushållning tack vare sina barrs större assimilations- 
förmåga. 

Vid den gjorda jämförelsen måste ihågkommas, att assimilationsupp- 
gifterna blott representera tvänne trädindivid och att de individuella väx- 
lingarna i klorofyllhalt och därmed också ljusbehov kunna tänkas vara 
högst betydande. En undersökning i denna fråga vore särdeles önsk- 
värd och absolut nödvändig för en allmännare jämförelse. Att klorofyll- 
mängden växlar med belysningen framgår av de gjorda analyserna och 
av LUBIMENKOS försök (1908 b. p. 379), men den torde också växla 
mellan olika trädraser och eventuellt mellan de enskilda individerna inom 
en och samma ras. Sådana olikheter ha nyligen fastställts för kloro- 
fylltillgången hos olika vetesorter och visat viktiga samband med organ- 
utbildning och fruktens beskaffenhet (WESTERMEIER 1921). Endast en 
orienterande undersökning kan därför avgöra förhållandet mellan tallens 
och granens klorofyllrikedom i allmänhet. Vore mina egna och LUBI- 
MENKOS (1908 a) klorofyllbestämningar utförda med samma metod och 
likvärdiga, så kunde man ur de föreliggande resultaten draga slutsatsen 
att de individuella eller rasegna växlingarna i klorofyllhalten äro högst 


[45] — SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 205 


avsevärda. Hos mina objekt är granens klorofyllkoncentratioa under- 
lägsen tallens, i LUBIMENKOS undersökningar: är förhållandet tvärtom. I 
bådadera fallen framgår det emellertid att assimilationskapaciteten ändras 
hand i hand med klorofylltillgången. Denna samstämmighet i korrela- 
tionen mellan klorofyllmängd och assimilationskapacitet utgör ett sanno- 
likhetsskäl för antagandet, att våra klorofyllanalyser äro jämförbara och 
att sålunda också de nämnda klorofyllvariationerna äro särdeles bety- 
dande. 

Det kunde vara av ett visst intresse att granska barrträdens kolhyd- 
ratsproduktion i förhållande till andra växters under naturliga förhållanden, 
men en dylik jämförelse är f. n. outförbar, då de litteraturuppgifter 
som finnas antingen angiva resultaten beräknade pr yta utan uppgift om 
friskvikt eller också gälla assimilationsförsök vid överskott på CO,. 


5. Granens ljusbehov. 


I fråga om granens assimilationskapacitet och ljusekonomi har under- 
sökningen visat: 

1) Att assimilationsintensiteten stiger med stigande ljus ända till direkt 
solljus. 

2) Att den ljusstyrka vid vilken assimilation och andning hålla var- 
andra i jämvikt ligger högre upp på ljusskalan än i något förut känt 
fall. 

3) Att skuggbarrens förmåga att leverera assimilat är rätt obetydlig. 

4) Att klorofyllhalten i det undersökta fallet är lägre än hos en tall 
med ungefär samma insolation och enligt LUBIMENKO lägre än hos en 
del lövträd av både ljus- och skuggtyp. 

Hur förhålla sig nu dessa resultat till vår uppfattning om granens 
ljusbehov, om granen som skuggträd? Av de anförda punkterna att 
döma borde granen vara ett utpräglat ljusträd. 

Att granen kan växa i djup skugga är emellertid bekant. Den kan 
i detta hänseende t. o. m. jämställas med boken. De forskare som 
undersökt ljusförhållandena, under vilka träden växa, ha också inordnat 
granen i bokgruppen, den minst ljusbehövande av trädgrupperna (t. ex 
BOYSEN JENSEN 1910 Pp. 29, 80—983, 97). Man kan då konstatera, att 
dessa fakta ej stå i strid med mina anförda resultat; ty om skuggra- 
narnas assimilationskurva och klorofyllhalt vet man ännu intet. De ex- 
trema skuggträden måste äga en assimilationsapparat, som ifråga om 
effekt betydligt överträffar den, som granen i mina försök visat. En av 
förutsättningarna för ökad kapacitet torde klorofyllhaltens ökning utgöra, 
då klorofyllet är beroende av ljuset men i sin tur bestämmande för 
assimilationsintensiteten. 


266 MEIGT STAT BETAR : [46] 


På denna punkt lämna LUBIMENKOS undersökningar (1907 och 1908 b) 
över förhållandet mellan klorofyllbildning och ljustillgång en särdeles 
viktig upplysning, Nämnde forskare jämförde kiorofyllproduktionen hos 
unga plantor vid olika ljusintensiteter och visar att den maximala kloro- 
fyllbildningen, pr friskvikt räknad, i regel inträffar vid medelstarkt avbländat 
solljus. Passeras ljusskalan uppifrån och nedåt från direkt, icke avbländat sol- 
ljus till svagt solljus, så stiger alltså klorofyllhalten till en början och rela- 
tivt hastigt för att sedan hålla sig konstant eller ännu vanligare lång- 
samt falla. Sådana klorofyllkurvor fann han hos Helianthus annuus, 
Åvena sativa, Triticum vulgare (1907 och 1908 b) samt Cannabis sativa 
och Lupinus albus (1908b). Hos plantor av Pinus Pinea, P. silvestris, 
Larix europea och Picea excelsa uppnådde klorofyllproduktionen intet 
maximum utan ökades nästan oavbrutet med ljusets avtagande. Ök- 
ningen var relativt obetydlig hos de tre förstnämnda barrträden men 
däremot högst avsevärd hos granen. (1908b p. 373—3809). 

Granklorofyllets kvantitativa anpassningsförmåga för olika 
ljuslägen är sålunda överlägsen de andra barrträdens. 

BOYSEN JENSEN anför en del mätningar, som han utfört över sam- 
bandet mellan den naturliga ljustillgången och årsskottens längd hos 
ett flertal träd bl. a. granen (1910 Pp. 49). Förhållandet mellan dessa 
båda variabler anger han medelst kurvor, som sålunda på sitt sätt visa 
trädens ljusbehov. Tyvärr äro hans mätningar för granens vidkommande 
ej så talrika, att han vågar konstruera en kurva för detta träd. Ljuset 
anges i Z och årsskottens längd i cm. För granen har han 4 bestäm- 
ningar. 


EUS RER eta ASA BASEN TALS 16 30—40 IOO 
Arsskottens längd...... 3 16 23 52 


Dessa värden på aårsskotten visa ett förhållande till ljuset, som osökt 
påminner om samma träds assimilationskurva. Inläggas de 4 värdena 
i BOYSEN JENSENS figur, p. 54, så bilda de en kurva, vars ställning till 
lövträdens tillväxtkurvor är fullt analog med den, som jag påvisat hos 
de båda barrträdens assimilationskurvor, jämförda med lövträdens: Löv- 
trädskurvorna uppnå relativt snart sitt högsta värde och övergå därpå 
till horisontella linjer, medan granens oavbrutet stiger. Granen kan alltså 
leva vid en ytterst ringa ljustillgång; men ju mera ljus den får, desto 
bättre växer den. 

Av det anförda framgår, att granenär ett extremt både skugg- 
träd och ljusträd. Dess minimumbehov av ljus ligger så lågt, att 
den måste jämnställas med boken. Men för att uppnå sin maxi- 
mala assimilationsstyrka behöver den liksom tallen mer ljus 


[47] SOL- OO. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 207 


än de mest ljusälskande lövträd, som hittills blivit undersökta 
Wdetta hänseende. 


6. Assimilationens beroende av nederbörd och vattentillgång. 

Jag har i det föregående påpekat, hurusom assimilationsförsök vid luf- 
tens normala kolsyrehalt äro till ytterlighet beroende av de rådande 
väderleksförhållandena, och att man 


At HT ge HATAR 
kan räkna på framgång, endast för- SU 
såvitt man utför experimenten vid int 33 
de för assimilationen mest gynn- ”T då t 5 NEN AA 
samma betingelserna. Iförsta hand föl ST I | 
synes detta gälla de yttre förhål- 2" H | Sr - 7 


landen, som kunna inverka på vat- 22 
tentillgång och transpiration och 4: 


Ss 5 - 
und 


As 


a 


som därför genom klyvöppningar-  -4 ed 
nas reaktioner framkalla förskjut- ,. 
ningar i kolsyretillförseln och där- 


CO, i 


HAS OR / 2 ne N 
med också i assimilationen. Aa äv | 
Under den torrperiod, som rådde 
tiden 23 juni—22 juli. var assimila- vö (TEE 
tionen hos tallen reducerad till ett ”” ITE: 
minimum och ofta helt inställd. 2” EE En CN 


' Samliga värden, som jag erhöll vid 2 
mina försök den 12—2i1juli, äro 0 | isens 
ytterst låga och oregelbundna och g:— St nga NL [bee mn tek um) 
visa intet bestämt samband med «9«. e IL ER jo 


de använda ljusintensiteterna. Ert Fig. 16. Pinus silvestris. Assimilationsvärden 
6 återger Makdena frin försölemed hos solbarr under torrperioden den 
SERA 12.VII—21.VTII jämförda med normal- 

tallens solbarr under denna tid, Jam- kurvan. Assimilationswerte der 
förda med den assimilationskurva Sonnennadeln während der Diirre am 
; Å ; | ? 12.VII—21.VII mit der Normalkurve 
jag erhöll sedan regn fallit. Vid de verglichen. 
ljusstyrkor, som motsvara 50—70 9/6 
har CO,-absorbtionen nedgått till bråkdelar av den normala. Så snart regn 
fallit, den 22 och 23 juli, steg assimilationen till mångdubbelt högre 
värden och visade nu också ett bestämt förhållande till de använda 
ljusmängderna. Under de närmast följande dagarna kunde försöken fortgå 
och lämna med varandra harmonierande resultat, utan att några särskilt 
störande inflytelser gjorde sig gällande. 

Samma erfarenhet gjordes vid försöken med gran. Vid ett par till- 
fällen under juli månad tog jag stickprov av grankvistar för att göra 
mig underrättad om möjligheten att använda detta material vid försöken. 


268 M. G. STÅLFELT [48] 


Varje gång var emellertid CO,-absorptionen så obetydlig, att jag måste 
avstå från vidare experimenterande med detta objekt. Först efter regn- 
dagarna 3 och 5 aug. men framför allt den 13—16 aug. steg assimila- 
tionen till värden, som visade, att vattenbristen ej längre var en absolut 
begränsande faktor. Ehuru de försök med gran, som sedan utfördes, 
inföllo vid den tidpunkt, då jorden måste ha ägt en hög fuktighetshalt 
(tab. 6), så framträdde betydligt större variationer mellan värdena än i 
tallserierna. En lika omfattande variation fann jag året förut vid en 
undersökning av assimilationen hos Pyrus malus (1. c.). Det är natur- 
ligtvis vanskligt att yttra sig om orsaken till detta förhållande. Emeller- 
tid har tallen mestadels mera djupgående rötter än granen, ett pålrotsystem, 
som tränger nedåt i motsats till granens horisontellt utbredda, ytligt förlö- 
pande rötter, och som därför tillförsäkra tallen en högre och jämnare vatten- 
tillförsel. Granbarrens större känslighet vid försöken kunde ju tolkas på 
så sätt att turgescensen varit svag, så att kvistens avskärande och den 
därmed avbrutna vattentillförseln snabbare framkallat ett slutande av 
klyvöppningarna än hos tallen. Det rikliga regn, som föll under senare 
hälften av augusti, torde å andra sidan ha varit tillräckligt för att ge 
växterna full turgescens. Snarare bör man tänka sig, att orsaken till 
granbarrens större oregelbundenheter gentemot tallbarren skulle kunna 
ligga i en mera utpräglad känslighet och en snabbare reaktionsförmåga hos 
granbarrens klyvöppningar — utan tvivel en viktig anordning på grund 
av granens flacka rotsystem och den väldiga transpirerande ytan. I 
jämförelse härmed är väl tallen mera oberoende av den regulator, som 
klyvöppningarna utgöra för transpirationen. För studiet av tallens och 
granens ekologi skulle en undersökning över klyvöppningarnas känslig- 
het och funktion säkert vara givande. Det vore i detta samband också 
värt att undersöka de båda barrträdens assimilationskapacitet vid en be- 
stämd ljusstyrka och en bestämd temperatur under olika förhållanden av 
vegetationsperioden, i fuktighet och torka, i blåst och vid lugnare väder- 
Jekiete: 

Av det sagda framgår, i vilken hög grad växternas assimilationsarbete 
nedsättes av en ihållande torka. Påverkade av vattenbristen slutas klyv- 
öppningarna, varigenom kolsyreupptagandet minskas eller helt inställes, 
och hand i hand härmed avtar assimilationen. En dylik nedsättning 
torde Väderö-växterna i allmänhet ha varit utsatta för under den nämnda 
torrperioden. 

Jag utförde vid ett tillfälle under denna tid — 14 dagar innan nästa 
regn föll — några bestämningar av klyvöppningarnas öppningsgrad hos 
en del träd, buskar och örter och anför dem härnedan. MOLISCH'S in- 
filtrationsmetod, som jag härvid begagnade och som jag förut prövat i 


[49] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 2609 


en liknande undersökning (1916), medgiver inga exakt kvantitativa mått. 
Man måste nämligen uppskatta ytan av de infiltrerade delarna av ett 
blad i förhållande till de icke infiltrerade. I nedanstående förteckning 
anges de förra i tiondedelar av hela bladytan. Tall och gran ha ej 
kunnat medtagas i dessa mätningar av skäl som förut blivit angivna 


(sid. 249). 


Tab. 14. Klyvöppningarnas öppningsarea den 5 juli uttryckt i den infiltrerade bladytan 
i tiondedelar av hela. 

( Die Öffnungsarea der Spaltöffnungen am 5. Juli, als infiltrierte Blattfläche in Zehnteln der 
totalen ausgedrickt) 


Klockan -7.3o. fm: 1Iif Mm 


Uhr VE FMIS ARN EM: 
NETA RTR e TAN damn door ön vet oe ds 8 äri te ssp r AA en sig INS KARA nr ED sens Rn Oo (0) 
SET SPAN Al Gr RS E REA Br OS EAA AS ora br FS ar Oo Oo 
EE HER PARGAS RENA ERAN HS GRS ARR R rg (0) (0) 
EEG a Er RS IEA MAG FOR FRAS FÅNGAS SoA BRA ROR RR TR TER Id TRA DA BARS enn I I 
RREE RR SN EG SIESTA TRE CT SARA NRA SON, Nea RIGA SEE BR RAN EE TT TR 2 8 
DE GRADE hose ESSEN EA fö EL EE SUR RSAd ES SR ARA — I 
NASA (MN BORT ARS SRA SR RAS SA SRA BR tr EOS RASA — 0) 
BERT ROML06 60 [CYLA ooo or Michis sen ädel änn ts sas SN Bojt si BEA se ANe NR NER 9 2 
SEGUNPGEBE PR ATDSAN [TRANS RA AE AN ATA ASSA AR Be RR AAA RAA 8 2 
ENT ELTON D CK OK GTUN såna nee dns sr SERA NE NA sj rela FARS al SR er [6] 6) 
LEGE SÖNER EN Nerd og NAN AND TRE RAS Ga SA SA 10 10 
RARE ETEN I DREST (0 ÖlLG UM ns osa san SBS Sanne le sla vån ARS seen E rr 4 (0) 
(NUR GHaK HE UTN GEL OK ICUMM oas os rd örn säse sine sel nen FS ANM nN RNA CIS I 
RA UN RR AG 0 AN so GR kr en el da Slas ålar doo sele Far ENA 2 I 
FORA a aa nn a a ma sf ao sö sis Serber en sla Usenet 9 10 
| ERaEn RKA KY es Eos SSA FRE MSN TAR ASA SE nee 6 (6) 


Medan man vet, att klyvöppningarna under normalt gynnsamma för- 
hållanden öppnas en stund efter solens uppgång för att sedan slutas 
någon gång på eftermiddagen, visa de anförda siffrorna, att öppnandet 
blivit reducerat eller helt inställt hos växterna genom torkan. Följakt- 
ligen måste även assimilationen ha rönt ett liknande inflytande. 

Den olika starkt utpräglade känsligheten för torka, som vi påträffat 
vid jämförelsen mellan tall och gran, framgår också tydligt av tabell 14. 
Särskilt synas träden vara svårt utsatta i det föreliggande fallet, om nu 
orsaken är kronans höjd över marken och därmed följande olikheter i 
transpirationen eller någon annan. 

Det är klart att en längre tids nedsättning av assimilationsmöjlighe- 
terna måste få menliga följder för växten, särskilt då det gäller nyan- 


läggning av blad och skott och de upplagsförråd av näringsämnen som 
20. Medd. från Statens Skogsförsoksanstalt. MHäft. 18 


, 


270 M. G. STÅLFELT [50] 


under vegetatiorsperioden samlas och som skola tjäna nämnda organs 
utveckling étt följande år. HESSELMAN (1904b och c), som undersökt 
utvecklingen av barr, skott och årsringar hos tallen i samband med väder- 
leksförhållanden, lämnar ett exempel som är rätt belysande för vad torkan 
kan åstadkomma i detta hänseende t. o. m. för ett så motståndskraftigt 
träd som tallen. Han visar, att den kraftiga längdtillväxt och de talrika 
kortskott, som kunde konstateras hos nämda träd år 1902, huvudsakli- 
gen berodde på väderleksförhållandena sommaren 1901. Denna utmärk- 
tes visserligen av en utpräglad nederbördsbrist, dock ej större i allmän- 
het än att tallen förmådde utnyttja nämnda sommars ovanligt höga me- 
deltemperatur och rika ljusflöde. I Stockholmstrakten synes emellertid 
torkan ha överskridit gränserna för även vad tallen kan tåla. Neder- 
börden var här mindre än på andra platser i landet sommaren 1901 och 
tallens längdtillväxt år 1902 var också betydligt svagare. »Här har så- 
ledes den intensiva torkan i förening med ogynnsamma lokala betingel- 
ser åstadkommit ett stillestånd i vegetationen, som bland annat yttrat 
sig i en förkortning av det följande årets skott» (1904b p. 33). Tallen 
är emellertid genom sitt djupa rotsystem och sin relativt ringa transpire- 
rande yta särskilt rustad för att uthärda torka. Andra växter som t. ex. 
granen skulle därför otvivelaktigt ha reagerat tidigare och ännu mera 
kraftigt i ovannämda fall. 


[SL] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION UTA! 
Tab. 7. (Fig. 9.) Solbarr av Pinus silvestris. Luftkolsyrans assimilation vid olika 
ljusstyrkor. 

Sonnennadeln von Pinus silvestris, Assimilation der atmosphärischen CO, bei verschie- 
denen Lichtintensitäten. 
| I 

Luftens' ar Press Rehyfäke lnrädestn lär so fö AS ES 
: friskvikt - slike Ljus | sorption | 
Försökstid | COs-halt tighet | leksför- | ; "ox | | 
Dat. (Frisch- | Temp. | S i 2 Ipr gr. och| 
(Versuchszeit) (CO2-Ge- gewicht Å (Rel. hållanden (Licht timma 
halt der der Probe) | Feuchtig- se 2 | 
Luft) keit) (Witterung)| in 2) | (und 
Gr. Stunde) 
6 aug 2.14—2.44 0,59 2,95 20 84 Mulet [0] 030 
» 2.12—2.42 0,59 2,08 20 84 » [0] SR 
» 10.5;2—11.22 0,55 3,80 18 88 Regn iu 02 =" Oh25 | 
» 10.48— 11.48 O,55 ;20 18 88 » 2 — 0522 
» 10.5;0— 11.20 O,55 2,90 18 88 » | 3 = (en | 
LTR OLE8- 0.48 0,55 2,40 7 32 Mulet [0] —=Ok9 
23 juli 9.0o2—9.45 0,54 2,23 19 33 — | 4 — 0,18 
6 aug. | 10.5s4—11.24 O,55 2,18 18 88 Regn 2 = 0508 
LE 9.16—9.46 0,55 2,25 17 52 Mulet (0) —O,050 | 
23 juli 8.56—9.41 O,54 2,2 19 83 — | 4 — 0,02 
> 3.58—9-44 0,54 2,00 19 83 — 4 + 0,05 | 
20 11.47—12.17 0,53 2,05 18 79 Regn 7 + 0,13 | 
» IT:44— 12.14 0,53 2,05 18 79 » 8 + 0,23 | 
> sa og 0,53 2,50 18 82 » SEE 0,23 | 
» 1.46—2.20 0,53 2,60 18 82 » 10 0,26 | 
» I-49- 2.21 | 0,53 2,45 18 82 » 10 0,29 
24 >» NESA06- 1 2:18 = 1,95 18 80 — 14 0,33 . 
23 1.45 —2.16 = 1,90 19 70 — 15 0,39 | 
24 >» 1I1.4—12.18 — 2,15 18 80 — 2 0,49 | 
» I11.42—12.12 — 2,25 18 380 = I 0,70 
25,» N:e4— 11.54 0,52 1,88 20 68 = 25 0,77 | 
23: » I .48—2.18 -— 2,16 19 70 — 15 0,83 | 
25 » I 1.26—11.56 0,32 1,72 20 68 — 24 | 0,83 
2 IT:25— IT l.55 0,60 2,40 19 80 = FÄR 0,85 
2280 9.22—9.52 0,59 2,20 NS Tel Regn 29 1,05 
» 9.20—9.52 0,39 2,25 GS JT » 29 1,05 
2803 1.41 —2.11 0,49 1,55 20 — Mulet 26 I ,07 
23 II.22- 11.52 0,60 2,30 19 80 35 1,24 
» NITI0— LI :49 0,60 2315 19 80 — 34 1,32 
20 1.39 —2.09 O,49 I ,0o5 20 = Mulet 24 1534 
2 SY 2:07 | 0,49 1,52 20 — » SOT 1,50 
27 >» 9.06—9.22 0,55 1577 21,5 79 | S ESA 1,57 
20» 9-24—9-43 | O,57 1,90 19 13 = OA 1,90 
27 >» ONCE 0250 OSS 1,20 21,5 79 ÖN FAN SA SM 2,13 
25 a 9.26—9-.43 0,57 1,50 19 73 — IG 2,26 
10 aug. | I1.o7—11.22 | 0,56 1,85 19 — [RRSlarte RS | 2,92 | 
» I 1I.13—1 1.28 | 0,56 2530 19 — | » | Fr ÄN 
» Tr TN.3T|) ”. 0,56 1,80 19 = » FR 1,38 | 
205julii | II42—1 1.56 0,53 3,00 22 Hl » | Fe | 0,98 | 
» Tile4a= =iI0N.58 0,53 2,20 22 TI 10 » [EESOM 0,98 | 
» I1.46—12.o1 0,53 2NcK 22 To | » 80 0,73 | 
10 aug. I.21—1.36 | O,54 2,60 22 — | » INS 73 
» I.24—1.40 | O,54 1,78 22 — | » 80 1,27 | 
125 UR I1.34—11.49 O,51 2,05 ST 40 » 80 150311 
» BI37— 11.52 | O,51 2,70 21 40 > SOM I 1,78 
» I1.40— I 1.55 | O,51 2,25 2 40 | » SOM 1,32 | 
» I11.43—11.58 O,51 2,25 2 40 | » Sö) 0,59 
25 juli 9.26—9.43 | O,57 1,50 19 Ej | — 32 2,09 


Erklärung der Witterung-Termini siehe Tab. 9. S. 274. 


20f 


HE M. G. STÅLFELT [52] 


Tab. 8 (Fig. 10). Skuggbarr av Pinus silvestris. Luftkolsyrans assimilation vid 
olika ljusstyrkor. 


Schattennadeln von Pinus silvestris. Assimilation der atmosphärischen CO, bei verschied. 


Lichtintensitäten. 
I 
| Lafteris. 6.0 YES | Rel. fuk- | Väder- 5 CO; 
friskvakta. AE En Ljus | sorption 
Försökstid | COs-halt | 2 | ughet leksför- |; o 
Dat. S (Frisch- = 3 i £ Ipregr. och 
(Versuchszeit) (CO2 Ge- gewicht E (Rel. hållanden (Licht | timme 
halt der öllder Probe) | | Feuchtig- . ES 
Luft) é keit) (Witterung) |inZ) | (und 
Gr. Stunde) 
| 
II aug. 9.22—9.52 0,55 1,88 TY 52 'Mulet, Lugnt] 0,0) — 0,27 
» 9.20—9.50 O,55 1,90 17 52 » Ojöl. =O 
(DR 2.24—2.54 0,59 2,30 20 84 | Mulet | a LT) 
5 » | 2.:290—2.59 0,57 1,95 | 21 Te » 0,0] — 0,j05 
» 2.32—3.02 0557 1,65 , 21 = | » Ojo| — 0,05 
6 > 2.18—2.48 0,59 2,65 20 OA » 0,o0| — 0,01 
Hi i 2:33-—3503 0,57 1358 Ner EN » 2 + 0,03 
SOKjul re 020: 0,47 1590... || LO7S gjed | » 5 + 0,03 
5 aug. 2.35— 3:05 0,57 1,78 21 — » 3 0,07 
29 juli | I.39—2.09 0,57 335 IRA FÖSENEA = sil 0,29 
4 aug. | 9.43—10.13 0,55 1,85 | 19 SAN SE Regn 5 0,34 
» | 9:39— 10.09 OTS5L EA IG EO SAM > (=S 0,34 
33 SS AN 0,53 1,58 21 83 | Mulet IDAG 0,39 
» I .48—2.19 0,53 | 2,05 2 TNT 83 » SJ 0,44 
» [TS en | O,53 I4Y0. > UT 83 » ISS 0,44 | 
29 juli | II.43—12.13 O,57 1435 | 24 73 = |A 0,44 
| 4 aug. | 9-36—10.06 ÖvESK I SRB EO | 84 Regn IFFÅS 0,48 
| 29 juli I1.40—12.10 0,57 | PEINISA 124 3 | — 15-14 0,50 
| » I1.39—2.09 0,57 1,19 | 24 | 7 | = le 0,53 
RE aug. | I1.41—1I2.14 0,53 |] Fi RIS 34 Mulet |» IO 0,64 
» Tlr45 = 25 0,53 lr VING VESA 84 | » TO 0,68 
» Ts Terri RONNE KE sor I k22 84 | | I0 0,94 
28 juli 9.06—9-.41 | O,53 [720 | 18 SI | » | 20 1,12 
» | 9.12—90-47 0,53 1,65 | 18 81 | » [8 Sok 1,19 
» | 9-09—9-.44 | 0,53 | Ian AINEG I | » 20: 1 1.85 
3010 fu ÖA 2 — | = 24 | 1,39 
» | 11.39—-12.10 | 0,50 1027 | 21455 = | =: 23 | I,41 
» I1.36—12.06 0,50 1,85 2E,5 — | = 2 L 1,45 
» ÖB ESS O;530 RISSSAAN Se Sa = 36 | 1,61 
| » 9-30—9-52 O:53) UNS rIS7oR EN Ce 37 = 34 1,67 
» 9:36—9-57 Oj53. ol Fen STR SK = 39 1,67 
20, | 9:17 —9-47 0,37 14 FRrSS er 12200 78 | Lätta moln | 27 1,71 
20: I.12—1.27 O,51 668: nll23 — Mulet |=53 1,76 
» Fir4 I .20 O,51 [502 | 23 = » SL 1,68 
AR IIADIEa8—=TI:33 O,51 1,75 |20,8] — > | 62 2,33 
» [20 DSS O,51 IS44 12055 — » 1262 254 
5 aug. 9.30—9-47 O,55 RR 0 — » 1:80 | 2405 
» O:27— 2.43 O,55 | 1,65 20 Klart F-80 2,70 
AN II356 Tr (0 SS AR (ER 07 EN TSL 82 » 100 | 2,36 
| » | -I1.5sg9—12.14 0,50 1,57 | 21 82 » ITOOA 2,67 
| Fd SI EDTNS3 = T 208 SMA SA [SR br ERA ET fra > | 100 3,30 
» | IRS S ES ARTS O,57 | 575 21,5 | 78 » | 89 | 1,52 
» 1:55 —2:10 0,57 | 1,90 2145/ 78 | » 89 | 1565 
| » 2.01—2.:17 O,57 | 2,00 | 255 78 | » 89 2,10 
» 2.04—2-.19 OST | 1345 | 21,5| 78 » 89 | 2,36 


Erklärung der Witetrung-Termini siehe Tab. 9. 5. 274. 


[53] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION =:273 


Tab. 9 (Fig. 11). Solblad av Picea excelsa. Luftkolsyrans assimilation vid olika 


ljusstyrkor. 
Sonnennadeln von Pricea excelsa. Assimilation der atmosphärischen CO, bei verschied. 
Lichtintensitäten. 
Fate RE IB bes 
Ssd ICO.-halt friskvikt = fu tig” Väderleks- = | EREIRSSE sorption | 
Dat ; Faa ENSE het förhållanden |-= 3! > o|Pr Br. och 
NESSASAEN der GREVEN & | (Rel. (Witterung) & s2A Ty) EE 
[ERE NA HENEIS 52 03 (und 
| Gr. tigkeit) Bi Stunde) 
I 
SANAnNO. III.43— 12-13] +0557. |102,85 122 | 53 Lugnt. Klart | 23 | Ol — 0,35 
> III.3g—12.09] 0,57 | 4,42 | 22,5] 53 » | 235 ot 021 
SOmnrE mt TI.srl 03597 | 4242 120 60 Frisk, bris. 16 O | — 0,18 
3 ITI.28—11.48] O;59 | 4,40 |200 | 60 » RR do Ol — O,15 
2200 2:37--3:17 | 0,63 | 4,05 | 23,5 33 Frisk bris. Klart 23,5 5 OLA | 
> 34—3-04 | 0,63 3,85 123,5) 33 » [23 AASE 10:00 
19 >» 53 2:23 | 0,60 3149 ZI at Klart =" | fb — 0,05 
» 9.18—9-.48 | O,55 4,30 I: 02 > 18 13 + O,10 
» I.5sr—2.31 | 0,60 | AR280 INRE | ES » k — 9 + 0,28 | 
20:52 O:19— 9.51 | 0554 3,57 HÖJA oe Lugnt. Klart |; 17 29 + 0,45 
TO) 0 2.04—2.24 OR NINR2L25 2301: 50 » -— 44 + 0547 | 
» 2.02—2.22 | 0,57 23600 1.123 50 » = 43). =E 05640) 
20-72 2.15—2.:45 | 0,55 2572 2155) JO » 21,5] 401 + 0,69 
» 2.:17-—2-47 0,55 2,78 |21,5| 70 » | 21,5] 401 + 0,75 
205 9.21—9-.52 (OJ ENTER CI 105-33 » [R 29 | + 0,99 
2 9.26—9.41 | 0,57 | 2524 |22 55 » 2T 80 | + 1,07 
» 9.22—09-.37 | 0,57 2,42 122 | 55 > | 21 fo SER 
20 Mm fII2:03——12.18] 0,54 2492" N22 NGA » | 20 | 100 + I, | 
2 0 Hist 0431, [LÖ FG4N 1. 2437 | 22 103 » | 20,51 83) —+ I,17 | 
25 i 9.25—9-.40 0,55 2,08 21-53), 55 — 5 + 1,19 | 
19 » . |II.45—12.0o0] 0,61 2403 ee Si Klart | — 100 | —+ 1,26 | 
230. Ol23-—-0k40 |. 0364" | -2s37.. | 22. | 164 Lugat. Klart | 20,5! 83 | + 1,30 | 
20 >» |I2.24—12.37| 0,59 25350 Re TNT Lätt bris — 58 | + 1,36 
> |I2.24—12.39| 0,59 | 2,90 21 13 > = 1 GO: FK Ha 
DONT 9.25—9.40 | Ost | 3527 |23 52 [Frisk bris. Klart| 21 90 | + I,41 
> Orsa OL49" |. Oy5r SONENS > 21 90 | + I,42 | 
20. 9.23 —9.38 | RS SR NR | NEAL — 15 77 | + 1,46 
HOME Ticko=-LT.ss) Oj6r || 2,86, |22 == Klart (ES SSA | 
fs NE [2100 -T2.15] Ojs4. | 4,08: [22 | 73 » [.7i3, IÄDOON Fe) 


Lugnt = ruhig; klart = klarer Himmel; frisk bris = frische Brise; lätt bris = leichte 
Brise; styv bris = steife Brise; mulet = Nebel; regn = Regen; lätta moln = leichte Nebel. 


LITTERATUR. 


BERTRAND, Bull. de la soc. chim. (3), 35, 1906. 

BLACKMAN, F. F., Optima and limiting Factors. Ann. of. Bot. 19 p. 281, 1905. 

BLACKMAN and MATTHAI, GABRIELLE, Quantitative Study of Carbon-Dioxide Assimilation 
and Leaf-Temperature in natural Illumination. Proc. Roy. Soc. of London Vol 76 
402, 1905. 

BLACKMAN and SMITH, A. H., Experimental Researches on vegetable Assimilation and 
Respiration. Proc. Roy. Soc. of London Ser. 83. p. 389, 1910. 

BOYSEN-JENSEN, P., Studier over Skovtrernes Forhold till Lyset. Tidskr. for Skovvesen, 
Köpenhamn 22 p. I, 1910. 

— , Studies on the Production of Matter in Light- and Shadow-Plants. Bot. Tidskr. Kö- 
penhamn 36 p. 219, 1918. 


274 M. G. STÅLFELT [54] 


Tab. 10 (Fig. 12). Skuggblad av Picea excelsa. Luftkolsyrans assimilation vid 
olika ljusstyrkor. 


Schattennadeln von Picea excelsa. Assimilation der atmosphäriscehen CO, bei verschied. 


Lichtintensitäten. 

| | Provets | Rel. em A- COD 

| | |EMenS I friskvikt| 4 |fuktig-| Vä 2 ESS sorpti 
| Försökstid|COp-Halt| "De TE | ohet | ev derlekst unga. oss SN 
RER DEN - SN (CORGe: ESR E E förhållanden |:-= öl » .|PF Sf OC 
| (Versuchszeit) Alde RS a (Rel. (Witterang) & z 3 CC timme 

| | Luft) É Feuch- 5 3 22 (und 
| Gr. tigkeit) Stunde) 
| 24TauP NIST 252) (KOTSN dilA 1234 22 BS Lugnt. Klart | 23 | ol — 0,27 
| » I1.47—12.17| 0,57 1,98 22 53 » 23 Ol — 0,26 
| SIE UTF27s 57) COj5o öl SI,80 20 60 Styv bris 16 Ol KANRD 
| » -III.24—11.54| 0,59 1,88 20 60 » 16 ol —O,i4 
22 2.39 —3.09 O,03r lj 20 236533 IStyv brisiö Kdlant este 6! + 0,04 
» 241— 331 O;63EN) 1568 23,5 33 » 23,5 9 + 0,10 

10803 1.5;6—2.26 0,60 1,75 21 =- Klart — 9 | + O,12 

» I1.58—2.28 0,60 | 1,75 | 21 — » la 70 + Oj19 

» 9.24—9.54 O355SKEI I72NO = » = 13 + 0,63 

> OQ:21=— OST | LOÖRS5: Il, 05 19 — » = 13 + 067 

20000 2.19—2.49 O,55 1,95 2155) £70 Lugnt. Klart | 21,5] 401 + 0565 
200-42 Li D2:40;- INO4 O45ONAN | ansa MN Fn NS » = 60] + 0,88 

» HOZ NEAR NOS RSS ZI | 73 » — 62 + Vy 

207130 149-26 9-561 110354 ull 26451 IFTOLSI 83 > | 27 re 200 SERIA 
> 2:21 2:52 Oss ol LOs 21,5 70 » 20255 40 + 1,28 
LENO 2.08--—2.28 Ocsg Nr ATSO FAN RS » — | 38| + 1,36 
2005 0.23 9:53 O75450 TAG I9,s) 83 » 17 29 + 1,64 
OL 2.06—2.26 (907 jä (RR a oc VR 50 » — | 43] + 1,68 
22 » | 9.37—09:.s51 | O,51 1553 23 52 |Styv bris. Klart! 21 | 90] + 1,60 
19 » |II.5I—12.08] 0,61 1425 22 | — Lugnt. Klart | — |5EXTOON ST SE 
24 >» 9.30—9.45 O,57 1,00 22 55 > 2/1. HarNSO +. 1375 
10 > |II.48—12.03] 0,61 Es45-JUK22 = » | — 100 | + 2,01 
2530 2 NAOrBar 90-490 | 105641 In450 2200 IRON » | 29,5] 83 | + 2,02 
20 >» |I2.08—1.23 O,54 148 22 MANS » | 20: -1TOO0 FFrRISs 


Erklärung der Witterung-Termini siehe Tab. 9. 


BROWN, H. T. and ESCOMBE, F., Researches on some of the physiologieal Processes of 
green Leaves. Proc. Roy. Soc: of London 76 p. 29, 1005: 

COMBES, RAOUL, Determination des intensités lumineuses optima pour les végetaux aux 
divers stades du développement. Ann. des Sci. Nat. Bot. 9:me sér. II. p. 77, 1910. 

IDAVIST WE ASSEDJATSELN: <A JEkand SA NNER, Cr C. Studies of the Formation and Transloca- 
tion of Carbohydrates in Plants. I. The Carbohydrates of the Mangold Leaf. Jour- 
nal of Agrnicsci VILTp: 255: 

DEMOoUSSY, M. G., Influence sur la végétation de l'acide carbonique émis par le sol. Comptes 
rendus de VAcad. d. Sci. Paris 138. p. 293, 1904. 

GastT, W., Quantitative Untersuchungen iäber den Kohlenhydratstoffwechsel im Laubblatt. 
Zeitschr. f. Physiologische Chemie 99. p. I, 1917. 

HENRICI, MARGUERITE, Chlorophyllgehalt und Kohlensäure-Assimilation bei Alpen—und 
Ebenen-Pflanzen. Verh. d. Naturforsch. Ges. in Basel 30 p. 41, 1919. 

— , Zweigipfelige Assimilations-Kurven. Verh. d. Naturforsch. Ges. in Basel 32. p. 107. 
1921. 

HESSELMAN, HENRIK, Zur Kenntnis des Pflanzenlebens schwedischer Laubwiesen. Beih. 
Bot. Centralbl. 17. p..311, 1904 a. 

— , Om tallens höjdtillväxt och skottbildning somrarna 1900—03. Medd. fr. Statens Skogs- 
försöksanstalt. Skogsvårdsföreningens tidskr. p. 25, 1904 b. 

— , Om tallens diametertillväxt under de sista tio åren. D:o p. 45, 1904 c. 


[55] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 2175 


KYLIN, HARALD, Zur Kenntnis der wasserlöslichen Kohlenhydrate der Laubblätter. Zeitschr. 
f. physiolog. Chemie 101, p. 77, 1918. 

LAMARLIERE L. GÉNEAU DE, Recherches physiologiques sur les feuilles developpées å I'ombre 
et au soleil. Rev. gén. de Bot. 1892. 

LUBIMENKO, W., Sur la sensibilité de l'appareil chlorophyllien des plantes ombrophiles et 
ombrophobes. Rev. gén. de Bot. 17. p. 381, 1905. 

— , Observations sur la production de la chlorophylle chez les végétaux supérieurs aux 
différentes intensités lumineuses. Comptes rendus Acad. d. Sci. Paris 145. p. 1347, 
1907. 

— , La concentration du pigment vert et l'assimilation chlorophyllienne. Rev. gén. d. Bot. 
2006Pp. 102; 217, 2531 285, 1908. a. 

—>— , Production de la substance seéche et de la chlorophylle chez les végétaux superieurs, 
aux differéntes intensités lumineuses. Ann. des Sci. Nat. gme série 7. p. 321, 1908 b. 

— , Sur la sensibilité de V'appareile chlorophyllien des plantes ombrophiles et ombrophobes. 
Rev. gén. d. Bot. 20. p. 381, 1908 c. 

LUNDEGÅRDH, H., Ecological Studies in the Assimilation of Certain Forest-Plants and Shore- 
Plants. Svensk Bot. Tidskr. 15. p. 45, 1921. 

MC LEAN R. S., Studies in the Ecology of tropical Rainforest. The Journ. of Ecology 7. 
perskock 121, IOIO: 

MATTHEI, GABRIELLE, Experimental Researches on Vegetable Assimilation and Respiration. 
.Philosoph. Trans. of the Roy. Soc. of London 197, Pp. 47, 1905. 

MoLISCH, HANS, Das Offen- und Geschlossensein der Spaltöffnungen, veranschaulicht durch 
eine neue Methode (Infiltrationsmethode). Zeitschrift f. Bot. 4. p. 106, 1912. 

NEGER, T. W., Spaltöffnungsverschluss und kiinstliche Turgorsteigerung. Ber. d. d. bot. 
Gesitsp:p. I79. 1912, 

PLESTER, WILHELM, Kohlensäureassimilation und Atmung bei Varietäten derselben Art, die 
sich durch ihre Blattfärbung uuterscheiden. COoHNS Beitr. z. Biol. d. Pflanzen 11.p. 249, 


1912. 

RosÉ, EDMOND, Energie assimilatrice chez les plantes. Ann. des Sci. nat. 9:e sér. 17, 
PRI EIOT3: 

SIERP, HERMANN, Untersuchungen iber die grosse Wachstumsperiode. Biol. Zentralbl. 40 
P: 433, 1920. 


STÅLFELT, M. G., Ueber die Wirkungsweise der Infiltrationsmethode von Molisch und 

einige Versuche mit derselben. Svensk Bot. Tidskr. 10 p. 37, 1916., 

, Ljuset i fruktträdkronorna. Sveriges Pomol. Förenings Arsskr. 1920 p. 125. 

THODAY, D., Experimental Researches on vegetable Assimilation and Respiration. Proc. 
of the Royal Soc. of London 82. Pp. I, I910. 

URSPRUNG, A., Ueber die Stärkebildung im Spektrum. Ber. d. d. bot. Ges. 35. p. 44, 1917. 

WARBURG, OTTO, Ueber die Geschwindigkeit der photochemischen Kohlensäurezersetzung 
in lebenden Zellen. Biochem. Zeitschr. Berlin 100, p. 230, 1919. 

WARMING, EUG., Skovene. Dansk Bot. Tidskr. 35, 1916—1919. 

WESTERMEIER, KURT, Das Blattgrin als neuer Faktor in der Pflanzenziächtung an der 
Hand von Untersuchungen an Weizensorten. Zeitschr, f. Pflanzenzichtung 7, p. 14, 
1921. 

WILLSTÄTTER, RICHARD und STOL, ARTHUR, Untersuchungen iiber Chlorophyll. Verl. 
Springer, Berlin 1913. 

— , Untersuchungen iber die Assimilation der Kohlensäure; Verl. Springer, Berlin 1918. 


276 M. G. STÅLFELT (56] 


RESUMÉE. 


Zur Kenntnis der Kohlehydratproduktion von Sonnen- und Schatten- 
blättern. 


Vorliegende Untersuchung will die Frage iäber das Verhältnis der Kobhle- 
hydratproduktion bei Licht- und Schattenblättern beleuchten. Als Versuchs- 
objekt dienten Blätter von Acer platanoides und zwar teils von älteren Bäumen, 
teils aus jängeren Beständen, und ausserdem Nadeln von Pinus silvestris und 
Picea excelsa. 


Versuche mit Acer platanoides. 


Der Gehalt der Blätter an Disacchariden und Stärke wurde bestimmt durch 
Uberfihrung dieser Kohlehydrate in Glykose und nachherige Reduktion von 
Fehling'scher Lösung. Die Stärke wurde durch Speichel invertiert und 
mit Schwefelsäure hydrolysiert. 

Bei den Versuchen wurde teils die Menge Kohlehydrate festgestellt, die 
innerhalb einer gewissen Zeit aus dem Blatt abgeleitet wurde, teils der Uber- 
schuss an während der Assimilation in den Blattzellen aufgespeicherten Assi- 
milaten. Im ersten Fall wurden die Blätter 10o—12 Stunden in Säckcehen 
aus schwarzem Stoff eingeschlossen. Die Menge der abgeleiteten und vwer- 
atmeten Produkte habe ich an vor und nach der Verdunkelung entnommenen 
Proben bestimmt. Im zweiten Fall, wo es galt die während der Assimilation 
gespeicherten Kohlehydrate zu bestimmen, wurden Proben vor und nach einer 
Assimilationsperiode von ungefähr ro Stunden entnommen. Vor Ausfährung 
solcher Versuche wurden die Objekte zwecks Ableitung der Kohlehydrate 12 
Stunden dunkel gestellt. Als Proben wurdeén anfangs ganze Blätter verwen- 
det, späterhin aber nur Rechtecke, die vor den Versuchen auf dem Blatt ab- 
gegrenzt und nachträglich herausgeschnitten wurden. Durch dieses Verfahren 
konnten die grösseren Blattnerven umgangen werden. 

Die Versuche sind meist mit am Baum sitzenden Blättern ausgefährt, da- 
neben aber auch mit abgeschnittenen. Es wurde darauf geachtet, dass die 
Blätter möglichst ihre natiärliche Lichtlage hatten. 

Sowohl fär die Assimilation wie fär die Ableitung der Assimilate wurden 
auch während der Nacht Versuche angestellt, um die Umsetzung der Kohle- 
hydrate fär den ganzen Tag berechnen zu können. 

Die Resultate können folgendermassen zusammengefasst werden: 

1. Beim Ahorn ist die Kohlehydratproduktion der Schattenblätter an I 
Tage (24 Stunden) bedeutend geringer als die der Sonnenblätter, aus der 
Fläche sowie aus dem Trockengewicht berechnet. Setzen wir die Kobhle- 
hydratbildung des Sonnenblattes gleich 100 9, so ergibt sich fur das 
Schattenblatt 30—40 2: auf die Blattfläche bezogen und etwa 60 & auf 
das Trockengewicht. Die Differenz in der Kohlehydratproduktion zwischen 
Sonnen- und Schattenblatt ist in der Nacht grösser als am Tage. 


[57] - SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 2 


2. Sowohl die Assimilations- wie die Ableitungsgeschwindigkeit ist inner- 
halb weiter Grenzen unabhängig von der Menge der im Blatte abgelagerten 
Assimilate. 

3. Bei abgeschnittenen Blättern nahm der Gehalt an Kohlehydraten inner- 
halb einer Versuchsperiode von ungefähr 12 Stunden mit gleicher Geschwin- 
digkeit ab. Dies muss so gedeutet werden, dass der Zucker vom Parenchym 
aus nach dem Blattstiel und den grossen Blattnerven abgeleitet wird. 

Die Assimilationsversuche mit abgeschnittenen Blättern ergaben mehr fluk- 
tuierende und auch im Allgemeinen niedrigere Werte als die Versuche mit an 
Bäumen sitzenden Blättern. 

4. Bei derartigen Versuchen und Vergleichen muss auch die Dicke des 
Blattes in Rechnung gezogen werden, weil Schwankungen hierin als eine 
Fehlerquelle in Betracht kommen. Bei den Lichtblättern des Ahorns ist die 
Dicke (ausgedräckt durch das Verhältnis zwischen Trockengewicht und Fläche) 
im Extremfall mehr als doppelt so gross als bei den Schattenblättern. Da 
es mir nicht zu bestimmen gelang, in wie weit die Dicke des Blattes von 
Einfluss auf das Assimilationsvermögen ist, begnigte ich mich mit dem Ver- 
gleich des relativen Kohlehydratgehaltes bei Blättern verschiedener Licht- 
lagen, die zur gleichen Zeit eingesammelt waren. Den höchsten relativen 
Kohlehydratgehalt zeigten Blätter, die in Beziehung auf Lichtzufuhr eine 
Mittelstellung zwischen Licht- und Schattenblättern einnahmen. 


Versuche mit Pinus silvestris und Picea excelsa. 


Im Sommer 1921 wurde die Assimilationskapazität bei Sonnen- und Schat- 
tennadeln von Pinus sivestris, Kiefer und Picea excelsa, Fichte untersucht. 
Bekanntlich kennzeichnet sich die Fichte durch grosse Anpassungsfähigkeit 
im Kampfe um Standorte und verdrängt hierdurch die meisten anderen 
waldbildenden Bäume Schwedens. Sie bedient sich hierbei zweifelsohne 
spezieller Hilfsquellen, deren Erforschung sowohl <wissenschaftlich als 
praktisceh von grosser Bedeutung wäre, Bei einer Untersuchung der Ökologie 
der Fichte und der Kiefer sowie auch anderer Bäume steht die Frage vom 
Lichtbedarf und der Lichtökonomie im Vordergrunde. Da die beiden Nadel- 
bäume in Bezug auf u. a. die Form der Krone und das Wurzelsystem ver- 
schiedene Pflanzentypen repräsentieren, muss ein Vergleich zwischen der 
Assimilationsfähigheit und der Kohlehydratökonomie derselben von besonde- 
rem Intresse sein bei der Beurteilung der Voraussetzungen im Wettbewerb 
untereinander und mit anderen Baumarten. 

Die Wahl des Objektes wurde aus praktischen Griänden getroffen, da die 
Fichte und die Kiefer die wichtigsten Waldbäume des Landes sind. Eine 
eingehende Kenntnis der Kohlehydratproduktion und ihres Verhältnisses zum 
Licht von verschiedenem Stärkegrad muss daher fär Fragen, welche Wald- 
anpflanzung und Waldpflege, vor allem aber die Lichtung von Beständen und 
die Zweigsäuberung der Kronen betreffen, einen gewissen Wert besitzen. 

Fär die Untersuchung der beiden Baumarten konnte leider die Methode, 
die ich bei der Arbeit mit Acer platanoides benutzt habe, nicht angewendet 
werden. FEin umfangreicher Versuch, der in dieser Hinsicht im Sommer und 
Herbst 1919 ausgefährt wurde, zeigte, dass die Assimilate bei Kiefernnadeln 
in grossem Umfang nicht als Stärke und Disaccharide, sondern in anderer 


278 M. G. STÅLFELT [58] 


Form abgelagert werden und daher nicht durch die angewendete Analysen- 
methode bestimmt werden können. Ich habe mich aus diesem Grunde bei 
der Untersuchung der Assimilation der Fichte und der Kiefer der gasanalyti- 
schen Methode LUNDEGÅRDHS (1921) bedient. Dieser Teil der Arbeit wurde 
an der Ökologischen Station von Hallands Väderö ausgefährt. Das Prinzip 
der Methode ist kurz folgendes: Das Objekt wird zur Assimilation in eine 
geschlossene Kammer gestellt, deren CO, nach Abschluss des Versuches durch 
Absorption in Ba(OH), und Titrierung mit Oxalsäure bestimmt wird. Drei 
bis vier Assimilationsmessungen werden in getrennten Apparaten gleichzeitig 
ausgefährt, wobei auch der CO;-Gehalt der Luft bestimmt wird. 

Von zwei Bäumen, einer Kiefer und einer Fichte, wurden unmittelbar vor 
jedem Versuch die Zweige, welche angewendet werden sollten, von Trieben 
des Jahres 1921 entnommen. Hierbei wurde sowohl das Sonnennadel- als 
auch das Schattennadelmaterial von so begrenzten Teilen der Baumkronen 
gewählt, dass eime grössere Variation der Belichtung und damit des Chloro- 
phyllgehaltes in keinem der Fälle befirchtet zu werden brauchte. 

Das Licht wurde mit einem Imperial-exposure-meter No 1 gemessen und 
wird in den Figuren und Tabellen in Prozenten des direkten Sonnenlichtes an 
einem klaren, wolkenlosen Julitag zur Mittagszeit angegeben. Lichtmesser 
und Apparate wurden in Horizontallage gehalten. Die nötigen Lichtgrade 
gewährten schattige Lagen von verschiedener Tiefe und offene Plätze bei 
wolkenlosem oder gleichmässig bewölktem Himmel. Das Schattenlicht konnte 
ausserdem mit Zinkplatten, aus welchen Streifen herausgeschnitten waren, 
nach Bedarf abgeblendet werden. 

Der Assimilationsversuch dauerte 15—30 Minuten, je nach dem Grade der 
Kohlensäureabsorption, die man erwarten konnte. 

Die erhaltenen Werte sind mit Ricksicht auf Kohlensäurekonzentration und 
Temperatur korrigiert. Im Verlauf des Versuches sank der CO;-Gehalt in 
der Assimilationskammer von dem CO,-Gehalt der Luft auf einen Wert, der 
nach Beendigung des Versuches bestimmt wurde. Ich habe angenommen, 
dass die Durchschnittszahl dieser beiden Werte den Kohlensäurevorrat während 
des ganzen Versuches repräsentierte. Das Resultat wurde darauf fär den 
normalen Kohlensäuregehalt der Luft auf Hallands Väderö —- 0,57 mg pr 1 — 
umgerechnet. 

Im Verlauf des Versuches konnte die Temperatur 4 —6 Grade steigen, trotz 
Wasserkihlung. Ich habe die Durchschnittstemperatur notiert und die Tem- 
peraturkorrekturen nach den Koeffizienten 1,40 fir Kiefer und 1,23 fär Fichte, 
erhalten durch Kalkulation nach zu Gebote stehenden Literaturangaben (vergl. 
S. 245), ausgefihrt. Von der grösseren oder geringeren Temperatursteigerung, 
welche die Beleuchtung in den Geweben des Objektes hervorruft, wird hier 
abgesehen, da die Untersuchung bezweckt den rein ökologischen Charakter 
der Assimilation zu studieren. Es ist demnach gleichgiltig, ob der bei einer 
gewissen ILufttemperatur und einer gewissen Lichtstärke erhaltene Assimilations- 
wert ausschliesslich photosynthetisch oder auch thermisch ist. 

Die sämtlichen Werte in Tabellen und Figuren sind pro Stunde Versuchszeit 
und gr. Frischgewicht berechnet. 

Tab. 6 Seite 248 zeigt den Niederschlag während der Monate Juni, Juli 
und August. Waährend der Zeit vom 23 Juni bis 22 Juli herrschte ununter- 
brochene Trockenheit. Hierbei wurde die Transpiration bei der Fichte, laut 


[59] SOL- O. SKUGGBLADENS KOLHYDRATSPRODUKTION 279 


mittels Analysenwage gemachter Messungen, auf ungefähr 12 '& <herab- 
gesetzt (Fig. 7 S. 248). Die Kiefer transpirierte verhältnismässig bedeu- 
tend mehr, was vermutlich auf ihrem tiefgehenden Wurzelsystem beruht 
(Fig. 8 S.. 240). 

Während der Trockenperiode wurden fär die Kiefer nur niedrige und 
äusserst unregelmässige Assimilationswerte erhalten, während die Fichte so gut 
wie gar nicht assimilierte. Erst nachdem am 22 und 23 Juli Regen gefallen 
war, stieg die Assimilationskapazität bei der Kiefer und gewährte Ver- 
suchsresultate, die ein bestimmtes Verhältnis zum Licht zeigten (Fig. 9 und 
FOMSET2150, 1251). 

Die Fichte zeigte sich im allgemeinen empfindlicher als die 
Kiefer gegeniäber solchen Einflässen, die die Assimilation stören 
konnten. Besonders galt dies von dem Wasservorrat des Bodens, der erst 
nach kräftigen Regengiässen den 14.—16. August so gross wurde, dass die 
Assimilation der Fichte höhere Werte erreichte. Die Versuche der Fichten- 
serien stammen auch aus der Zeit gleich nach diesen Regengässen. Die 
Anzahl derselben ist fär eine sichere Konstruktion der Kurven nicht aus- 
Fferebhendi(fig: rr undii2 5. 253, 254). 

Fig. 13, S. 256 gibt eine Zusammenfassung des Verhältnisses zwischen der 
Assimilationsfähigkeit der Sonnennadeln und derjenigen der Schattennadeln bei 
Fichte und Kiefer. 

Der durchschnittliche Chlorophyllgehalt des Materials wird durch folgende 
Werte angegeben, wobei die Chlorophyllmenge den Sonnennadeln der Fichte 
=1 angesetzt wird. 


Picea excelsa Pinus suilvestris 
Sonnennadeln Schattennadeln Sonnennadeln Schattennadeln 
I 1,5 1,8 2,0 


Die Kurven zeigen, dass die Assimilationsintensität bei den beiden Conife- 
ren mit zunehmender Lichtstärke steigt, ohne selbst bei vollem, schräg ein- 
fallendem Mittagslicht ihren höchsten, möglichen Wert zu erreichen. (Fir die 
Sonnennadeln der Kiefer wechselten die Werte bei höheren Lichtstärken so 
beträchtlich, dass die Kurve oberhalb 65 2 nicht ausgezogen werden 
konnte.) Hieraus geht hervor, dass die normale Kohlensäurekon- 
senimattons der Luft kein definitiv begrenzender Haktor för die 
Assimilation der Fichte und der Kiefer ist, wie es sich sonst bei 
arvlenWbistetst untersuchten Pflanzen als Regel gezergt nat (lite- 
ratur siehe S. 255). 

Wenn man die fär die Assimilationskapazität und den Chlorophyllgehalt bei 
den Sonnen- und Schattennadeln der beiden Nadelbäume erhaltenen Werte 
mit den Werten vergleicht, die Lubimenko (1905, 1907 und 1908) in einer 
ähnlichen Frage anfährt, und wenn man ferner die Tatsache, dass Schatten- 
blätter einen bedeutend höheren Chlorophyllgehalt als Sonnenblätter besitzen 
(Literatur 'S. 260), mit den Angaben zusammenhält, welche Tab. 11 aufweist, 
und welche ein Verzeichnis von den Lichtwerten bilden, bei denen Atmung 
und Assimilation bei normaler Kohlensäurezufuhr im Gleichgewicht sind, so 
kommt man zu der Schlussfolgerung, dass die Ursachen des eigenartigen Ver- 
laufes der gefundenen Assimilationskurven, d.: h. die ununterbrochene Licht- 
begrenzung darin bestehen muss, dass die Fichte und die Kiefer relativ 


280 M. G. STÅLFELT (60] 


weniger Chlorophyll in ihren Assimilationsorganen besitzen als 
die Blattpflanzen. 

Aus Tabelle 11 (S. 260) geht hervor, dass die Lichtstärke, bei wel- 
cher zwischen Assimilation und Atmung der Fichten- und Kiefern- 
nadeln bei normaler Kohlensäurezufuhr Gleichgewicht herrscht, 
auf der Skala höher hinauf liegt als fär andere bisher untersuchte 
Pflanren: 

Die Belichtung an den natärlichen Standorten der Versuchsnadeln geht 
aus Fig. 14 und 15 sowie aus Tab. 12 hervor. För die Morgenstunden sind 
keine Werte vorhanden. Die diesen Lichtwerten entsprechenden Assimilations- 
intensitäten sind aus den Kurven in Fig. 13 interpoliert und in Tabelle 13 (S. 263), 
zusammengestellt worden. Hier werden die Respirationswerte von den Assi- 
milationswerten subtrahiert, wobei hervorgeht, dass die Schattennadeln der 
Kiefer pro 24 Stunden einen Uberschuss an Assimilaten liefern, der vielfach 
höher ist, als derjenige, der aus derselben Menge Fichtennadeln bei den- 
selben Lichtstärken resultiert. Die Sonnennadeln der Kiefer dirften sich auch 
durch höhere Produktionsfähigkeit als die der Fichte kennzeichnen. 

In den ausgefährten Versuchen bilden die Nadeln der Kiefer 
einen effektiveren Assimilationsapparat als die der Fichte. 

Als Kompensation fär ihr schwächeres Assimilationssystem kann 
man die grosse Krone und Nadelmasse der Fichte und die strengere 
Lichthaushaltung derselben ansehen. 

Die Fichte muss als ein ausgeprägter sowohl Schattenbaum als 
Lichtbaum bezeichnet werden. FEinerseits ist sie im Stande bei so ge- 
ringem Lichtzutritt zu wachsen, dass sie mit der Buche wetteifern kann, 
andererseits bedarf sie ebenso wie die Kiefer der stärksten Lichtwerte des 
Tages um ihre lebhafteste Assimilation zu erreichen. Sie besitzt demnach 
eine Anpassungsfähigkeit von grösster Breite. 

Eine anhaltende Trockenheit setzt die Assimilationsintensität sehr bedeutend 
herab, weil die Spaltöffnungen sich schliessen oder nur eine Weile am Vor- 
mittag offen stehen. Während der ”Trockenperiode vom 23. Juni—22. Juli 
(Tab. 6 S. 248) war die Assimilation der Kiefernnadeln auf einen Bruchteil 
des normalen Wertes herabgesetzt. Fig. 16 (S. 267) gibt die hierbei gefundenen 
Werte an, verglichen mit der Kurve, die erhalten wurde, sobald Regen ge- 
fallen war. Aber auch andere Pflanzen missen grosse Kohlehydratverluste 
während dieser Zeit gehabt haben, besonders solche, die weniger Widerstands- 
fähigkeit gegen Wassermangel besitzen als die Kiefer. Hierauf deuten die 
Messungen der Öffnungsarea der Spaltöffnungen, die ich bei einer Gelegen- 
heit während der Dirre, 14 Tage bevor der nächste Regen fiel, vorgenommen 
habe. Die Untersuchung wurde durch Infiltration der Blätter mit Xylol um 
7.30 und 11 Uhr Vorm. den 5. Juli Bewerkstelligt. Die Werte sind in Tab. 
14 (S. 269), in abgeschätzten Zehnteln der ganzen Spaltöffnungsfläche des 
Blattes ausgedrickt, wiedergegeben. Bei gewissen Pflanzen, vorzugsweise 
Baumarten, waren die Spalröffnungen sowohl am Morgen als am Vormittag 
geschlossen, bei anderen standen sie nur eine kärzere oder längere Weile offen. 


SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 
UNDER 1918 


DIE BESCHÄDIGUNGEN DER FORSTINSEKTEN IM JAHRE 1918 


FEV TB: 


AV 


IVAR TRÄGÅRDH 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM 
- SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG 


BEITRAG ZUR KENNTNIS DES ERNÄHRUNGSFRASSES BEI DEN EUROPÄISCHEN 
SPLINTKÄFERN 


AV 


PAUL SPESSIVTSEFF 


ÅRSBERÄTTELSER 1920 
ÅRSBERÄTTELSER 1921 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
HÄFTE 18 » N:r 6—9 
é 


CENTRALTEYCKERIET, STOCKHOLM 1921 


FÖTESES 


I mi MO 


VS Ne SEE 


LMYRNRANY 
NEW YIN RK 
HFTFANHAL 


GARDEN 


SKOGSINSEKTERNAS SKADE- 
CORELSE UNDER ÅR: 1918. 


är författaren för några år sedan påbörjade utgivandet av årliga 

översikter över skogsinsekternas skadegörelse, skedde detta, vil- 

ket också framhölls, bl. a. i syfte att komma i närmare kontakt 
med vederbörande skogstjänstemän och i den förhoppningen, att det genom 
publicerandet av dessa översikter, i vilka än den ena än den andra in- 
sekten på grundval av de inkomna meddelandena mera ingående behand- 
lades, skulle vara möjligt att väcka vederbörandes intresse för studiet av 
skogsinsekterna. 

En annan viktig sida av saken, som ej får förbises, är naturligtvis också, 
att genom dessa översikter alla faktiska uppgifter om våra skogsinsek- 
ters skadegörelse bli samlade och tillgängliga för framtida bearbening, i 
likhet med vad som sker överallt annorstädes i världen, där praktisk- 
entomologisk forskning förekommer. 

Det är naturligtvis för tidigt att redan nu döma om den betydelse 
och de verkningar, som dessa översikter kunna hava haft. Härtill kom- 
mer, att under de senaste krigsåren så väsentligt ökade arbetsbördor 
lagts såväl på revirförvaltarnas som på bevakningspersonalens skuldror, 
att detta förhindrat eller i varje fall försvårat anställandet av iakttagelser. 
Sannolikt måste man i denna omständighet delvis söka förklaringen till 
att från 62 revir eller nära 447 av samtliga inga insektsskador blivit 
rapporterade. 

Innan vi övergå till rapporterna och mina egna bidrag, som även i 
denna översikt inarbetats, vill jag ännu en gång framhålla vikten av att 
man skiljer på näringsgnag och yngelgnag, när det är fråga om sådana 
insekter, vilka som t. ex. märgborrarna skada såväl i det förra som det 
senare fallet. Flera uppgifter angående märgborrshärjningar lämna ingen 
upplysning i detta hänseende. Vidare vill jag påpeka, att då numera en 
assistent finnes på den skogsentomologiska avdelningen, vilken under en 
del av sommaren har sitt arbete på skogsförsöksanstalten, det finnes möj- 
lighet att få insända prov bestämda. Dylika prov böra vara väl embal- 


21. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft 18. 


282 IVAR TRÄGÅRDH [2] 


lerade och försedda med tydlig lokaluppgift, samt åtföljas av en skri- 
velse med nödiga upplysningar. 
Slutligen tillåter jag mig att ännu en gång (jämf. översikten 1916, S. 


a b (e d 


Fig. 1. Större tallviveln (Pissodes pini), efter TRÄGÅRDH. a äggfickor; ö påbörjade larv- 
gångar; c puppkammare, delvis insänkt i splinten; d hakformiga puppkammare. — 
a Eiergribchen; 6 junge Gänge; c und d Puppenwiegen. 


72) framhålla, vilka upplysningar som rapporterna böra innehålla för att 
vara användbara: 

insektens namn enligt nomenklaturen i »Sveriges skogsinsekter>, 
prov på insekten och skadegörelsen, om den ej äv känd av rapportören, 
tidpunkten, då skadegörelsen inträffade, 


I 


WW NN 


) 
) 
) 
) noggrann lokaluppgift, 

) skadans beskaffenhet och omfång, 
) 

) 

) 

) 


FS 


de skadade trädens ålder jämte beståndsbeskrivning, 
följderna av angreppet, 

atgärder, som vidtagits, jämte resultaten av dessa, 
vid större skadegörelse den ekonomiska förlusten. 


GOTT TONER 


No 


SKALBAGGAR. 
Snytbaggen (Hylobius abretis T.). 
Garpenbergs revir (G. JANSSON). Angreppen av snytbaggen har ävenså för- 
märkts, fast av mindre betydelse. 
Den större tallviveln (Pissodes pini L.). 


I ett år 1918 utgivet flygblad har tallvivelns skadegörelse, såväl vid 
dess näringsgnag som vid larvernas utveckling skildrats. I detta flyg- 


(3) SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRLLSE 1918. 283 


blad framhölls bl. a. dels att tallviveln 
är rätt utpräglat sekundär, dels att det i 
första hand torde vara undertryckta träd, 
som angripas. 

Vid denna tidpunkt hade jag ännu ej 
haft tillfälle att studera något massupp- 
trädande av tallviveln) men år 1918 er- 
bjöd sig tillfälle därtill och de därvid gjorda 
iakttagelserna äro så pass lärorika, att de 
förtjäna att omnämnas. Från Bjärsgård 
vid Gråmanstorp i nordvästra Skåne kom 
på våren 1918 en anhållan till skogsför- 
söksanstalten att undersöka en insekts- 
härjning, som pågick i ett 30-årigt tall- 
bestånd om ett par hundra tunnland, upp- 
draget på kala ljungmarker. Det visade 
sig, att det var den större tallviveln, som 
förorsakade det mesta av skadegörelsen, i 
det att omkring 907 av de döda träden 
voro angripna av densamma, medan resten 
hade dödats av den större märgborren. 
De av tallviveln angripna träden kändes 
igen på långt håll, emedan hackspettar 
fläckvis hackat bort deras bark. Vid flera 
tillfällen, då träden under sommaren 1917 
angripits av tallviveln, hade detta angrepp 
följande vår efterföljts av ett angrepp av 
den större märgborren. Dessa tallar hade 
följaktligen ännu tidigt på våren 1917 varit Fig. 2. Gångar av Pissodes pini på 
så friska, att de kunnat motstå den större RA rep 
märgborrens angrepp, men längre fram auf einem Kiefernstam. 
på sommaren hade de fallit offer för den 
större tallviveln, som i sin tur följande vår efterföljts av den större 


märgborren. 

Vad beträffar anledningen till att tallviveln i detta fall tilltagit så 
mycket i antal, så ligger den otvivelaktigt däri, att till följd av bristande 
arbetskraft gallringar ej kunnat utföras i tid, utan ett stort antal träd 
blivit undertryckta och till följd därav lämpliga yngelträd för tallviveln, 
vilken år efter år fått ostört föröka sig. 

BeniSstorter tallviveln kan saledes motarbetas genom i rätt 
tid företagna gallringar. 


ARDH 


[e] 


1 
T 


TRÄCG 


IVAR 


4 
NNE 
> SN 
vå sån 
RE 


rå 


av tallviveln och märgborren tlll följd 


30-jähriger Kiefernwald zufolge unter- 


von FPissodes pini und Waldgärtnern befallen. 


ärd, angripen 


llskog vid Bjersg 


Irettioårig ta 
av uraktlåten gallrin 


F 


SÅR DH) 
FÅR PH). 


RÄC 


(efter öl 


co 
5 


stark 


lassener Durchforstung 


[5] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 285 


Den mindre tallviveln (/issodes notatus F.). 

Skadegörelse av denna art har i vårt land endast blivit iakttagen 
av LAGERBERG, som fann den allmänt förekommande på tallhedarna 
vid Jörn. Skalbaggarna göra vid sitt näringsgnag små nålsticksfina hål i 
barken på tallplantor och larverna utvecklas i plantorna. Vid ett besök i 
Jörn 21—23 juli 1918 var jag i tillfälle att något 
studera uppträdandet av denna art. Därvid be- 
kräftades LAGERBERGS uppfattning, att larverna ej 
anträffas i friska plantor utan endast i döende 
eller i sådana, som länge varit döda. Plantorna 
måste vara praktiskt taget alldeles torra, för att 
man skulle finna larver i dem. Många plantor 
hade alldeles torra barr, men barken var ännu 
saftig och i dem påträffades inga larver. Ej heller 
voro alla plantor angripna av tallviveln, endast i 
omkring 572 av dem fann man larver. Detta kan 
ju synas rätt anmärkningsvärt, men måste komma 
ihåg, att tallviveln i dessa trakter framkommer rätt 
sent, troligen ej förrän ett stycke in i juli månad 
och håller på med fortplantningen till mitten av 
augusti. Det är endast de plantor, som under 
denna tidpunkt äro lämpliga, som äggbeläggas. 
Jag har mig ej bekant, vid vilken tidpunkt de av 
Dasyscypha angripna tallarna dö, men om man 
antager, att detta ofta sker efter tallvivelns fort- .£7 
plantningstid, så ha vi häri förklaringen till, att 
en så ringa procent av de svampangripna plan- He dt allplintsrist page 
torna blivit yngelpantor för tallviveln. kammare av den mindre 

En viss storlek på plantorna är också nödvän- RN 
dig, 1 sådana, som blott äro ett par mm smala, mit Puppenwiegen von 
påträffar man inga Pissodes-gångar, blott små  P50des notatus. 
oregelbundna gångar av en liten mygglarv. Ofta sträckte sig tallvivel- 
gångarna ned på rötterna och på lillfingertjocka plantor befunno sig 
puppkamrarna på själva rothalsen. Äro plantorna däremot tjockare, så 
påträffar man puppkamrar även högre upp på stammen. 

Haden mindre tallvivela ej ynglar i friska plantor och ej, 
Samvittiman vet, har nagot annat material an döende tallplan- 
fortalttittvecklas uti följer härav, att dess mera allmänna upp- 
trädande är ett följdsymptom av vidsträckta svampangrepp på 
HessanepDetrat saledeskej tallviveln, som är det primära och 
svampen som följer efter; däremot är det naturligtvis tänk- 


SPESSIVTSEFF delin. 


286 IVAR TRÄGÅRDH [6] 


bart, att tallviveln vid sitt näringsgnag kan antingen sprida 
svampen från en planta till en annan eller genom de hål, som 
den äter i barken, bereda ingångsportar för svampen. 


a b c Foto av förf. 


Fig. 5. Vanliga splintviveln. Magdalis violacea IL, a skalbaggen (efter 
TRÄGÅRDH); b gångar i märgen av tallskott samt puppkam- 
mare t, v.; c flyghål. — a Magdalis violacea; b Kieferntrieb 
mit Gängen und Puppenwiege; c Flugloch. 


Vanliga splintviveln (Magdalis violacea 1.) 


LAGERBERG anträffade även splintvivlar talrikt på tallhedarna vid Jörn 
och beskriver den skadegörelse, som skalbaggen gör på de unga tall- 
plantorna. Stor var därför min förvåning, när jag fullständigt misslycka- 
des i att påträffa några splintvivlar. Vissa omständigheter måste därför 
ha sammanträffat, som vållat, att splintviveln vid tiden för LAGERBERGS 
undersökningar varit allmän. Vilka dessa varit, låter sig med stor sanno- 
likhet säga på grundval av de iakttagelser över splintvivlarnas utveckling, 
som förf. varit i tillfälle att göra under de senaste somrarna. Splintvivel- 


Fig. 6. 


SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 


Foto av förf. 


Gångar av den vanliga tallsplintviveln (Magdalis violacea) på kvistar av 
bergtall. 


287 


288 IVAR TRÄGÅRDH [8) 


larver ha under denna tid aldrig påträffats, vare sig i fällda eller stående 
fångstträd, ej heller på upphugget virke, Det är endast i de talltoppar, 
som bliva kvarliggande vid gallringar och avverkningar, som man anträffar 
splintborrelarver. När man klyver de smala kvistarna, finner man mitt 
inne i dem i märgen larvernas gångar, vilka äro fyllda av en tätt pac- 
kad massa av borrmjöl (fig. 5 b). Gången i märgen böjer till slut av ut 
i veden i rätt skarp vinkel och löper sedan i veden ett par centimeter, 
böjer sig till sist ut mot splintytan och utvidgas till en oval pappkammare, 
som genom en tunn vedlamell är avstängd från yttervärlden (fig. 3 b). 


a b SPESSIVTSEFF delin. 


Fig. 7. a larv av Pissodes pini; b larv av Magdalis violacea, mycket förstorade. 


Flyghålet är 2 mm i diameter och alldeles cirkelrunt (fig. 5 c). Det är 
endast i märgen av 1—2 cm breda, 3—6-åriga skott i övre delen av tallens 
krona, som man finner splintvivlarnas larver. Häri ligger otvivelaktigt 
anledningen till att splintvivlarna i allmänhet ej spela någon större roll 
som skadegörare. Deras förökningsmöjligheter kunna på grund av deras 
starka specialisering aldrig bliva stora. Om det oaktat vid LAGERBERGS 
besök i Jörn splintvivlarna voro allmänna på tallplantorna, så måste detta 
bero därpå, att i närheten avverkningar skett, så att djuren lokalt kun- 
nat starkt föröka sig i de kvarlämnade topparna, varefter de kastat sig 
över tallplantorna. 

Härav ses, att betingelserna för en härjning aro nelssolusa 
hos den mindre tallviveln och splintviveln. Tallvivelns tillta- 
gande i antal måste föregås av någon sjukdom på plantorna, 
som ökar antalet döende plantor; för splintvivelns mer eller 
mindre allmänna förekomst spela dylika sjukdomar ingen roll, 


[9] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 289 


enär de ej yngla i plantorna, utan deras förökningsmöjligheter 
bero av avverkningar och gallringar i närheten av kulturerna. 

Endast vid ett tillfälle har en verklig massförökning av splintvivlar 
iakttagits i vårt land och detta är av så stort intresse, att det förtjänar 
anföras här. I samband med märgborrundersökningar, som gjordes vid 
Torreby i Bohuslän, iakttogs i ett bergtallsbestånd, som genomgallrats 
för två vintrar sedan, att de kvarliggande kvistarna, som betäckte mar- 
ken med ett tjockt lager, alla även de smalaste voro fulla av splintborre- 
gångar, som i detta fall ej förlöpa i märgen utan under barken och 
rännformigt insänkta i splintytan. Fig. 6 ger någon föreställning om, 
huru fulla de voro med gångar. 

Härav framgår, att bergtallens grenar äro i alldeles särskild grad om- 
tyekta av splintvivlarna, och då som bekant hos detta trädslag en vida 
större procent av kubikmassan ligger i grenarna än hos den vanliga tal- 
len, så bliva vid avverkningar och gallringar i bergtallbestånd yngelmöjlig- 
heterna för splintvivlarna mycket gynnsammare än hos den vanliga 
tallen. 

Att bergtallgrenarna bliva fulla med splintvivlar, skulle i och för sig 
ej betyda något, eftersom splintvivlarna ej yngla i friska bergtallar. Men 
splintvivlarna göra i likhet med tallvivlarna sin största skada vid skal- 
baggarnas näringsgnag, varvid års- och fjolårsskotten genomstickas, och 
därför måste en massförökning av splintvivlen hava till följd en vid- 
sträckt skadegörelse på bergtallens årsskott. 

Man måste därför vid avverkningar och gallringaribergtalls- 
bestånd hava uppmärksamheten riktad på den fara, som hotar 
från splintvivlarna. 

Det är således i allmänhet ingen svårighet att skilja tallvivelns och splint- 
vivelns gångar åt, enär de ej förekomma på samma material. En förväxling 
undviker man också, om man kommer ihåg, att splintvivelns gångar, när de 
ej gå i märgen, alltid fåra splinten djupt (fig. 6), medan tallvivelns gångar 
äro synnerligen grunda och det blott är puppkamrarne som äro djupare 
nedsänkta (fig. I och 2). Därtill kommer, att även larverna äro lätta 
att skilja från varandra. Splintvivellarverna äro nämligen betydligt tjoc- 
kare framtill och ha endast den främre delen av den till största delen 
i halsskölden indragna huvudkapseln kitiniserad och brun (fig. 7 b), medan 
tallvivellarverna äro mera jämnbreda och ha brun huvudkapsel, som ej 
är indragen i halsskölden (fig. 7 a). 


Märgborrarna (Mvelophilus piniperda 1, och minor HTG). 


Pärlälvens revir (C. PHRAGMEN). För att utröna verkningarna av de angrepp 
av märgborren, som föregående sommar iakttogos i en del kronoskogar samt 


290 IVAR TRÄGÅRDH [10] 


sockenallmänningar och enskildas skogar, besöktes under juli månad allmän- 
ningen vid Parkijaur samt kronoparken Pärlan BI. III vid Randijaure. 

Å allmänningen iakttogs en del tallar, som alldeles uttorkat, men å krono- 
parken syntes endast topparna å några träd hava avtorkat. Något upprepat 
angrepp under året tycktes ej ägt rum, varför man kan hoppas, att någon 
ytterligare skadegörelse ej skall ske. 

Storbackens revir (J. SCHENSTRÖM). Barkborren har ganska starkt angripit 
skogen å en hyggestrakt å krp. Rauesvare Bl. III. Skogen utgöres av ren 
tall, c:a 200-årig. Det nu angripna området avverkades vintern 1916—1917 
och utgöres det kvarvarande beståndet dels av tät fröträdsställning, dels av 
mer eller mindre starkt ljushuggen skog. De kvarlämnade träden hade ett 
friskt och livskraftigt utseende. "Träden ha angripits av barkborren dels 
gruppvis dels enstaka, dels hava de blivit fullständigt dödade, och den röd- 
bruna färg de därigenom erhållit, lyser fram överallt i beståndet. Antalet 
angripna och dödade träd uppskattas till 7 å 800 å en areal av omkring 
70 har. Någon annan primär orsak till skadegörelsen har ej kunnat iakttagas, 
utan synes barkborren ha angripit och avlivat fullt friska träd. 

Skå revir (U. ITIiNDHÉ). Å alla hyggen infunno sig som vanligt under 
försommaren märgborrar samt den skarptandade barkborren (jämte en större 
barkborreart!) för yngelgnag å stubbar och avfall. Yngre och medelålders 
skog dödades sedan gruppvis här och där av den skarptande barkborren. 
Särskilt å torra marken har den 2—3 meter höga urskogen dödats, varvid 
möjligen även annan skadegörelse förelegat. Märgborrarnas näringsgnag har 
förekommit i samma omfattning som under föregående år och verkat i hög 
grad hämmande på tillväxten hos träd, som genom avverkning erhållit en 
friare ställning. 

Atgärder mot skadeinsekterna, så länge icke avsättning för skogskol finnes, 
torde icke kunna få någon större betydelse. 

Stensele revir (G. ESSÉN). I vissa tallbestånd i kronoparken Gunnarn före- 
kommer visserligen märgborren mera än önskligt vore, men dock ej i så hög 
grad, att särskilda åtgärder behöva vidtagas. 

Bjurbäckens revir (B: NORMELLI). Någon skadegörelse i större omfattning 
genom insektsangrepp synes i år liksom föregående år hava åstadkommits 
endast av märgborrar och flera äldre hyggestrakter å reviret hava härjats 
av dessa skadeinsekter. 

För åtgärder till bekämpande av märgborrarna har i årets utgiftsförslag 
upptagits en summa av 200 kr. vilken summa fördelats lika mellan krono- 
parkerna Metseken och Bjurbäckslandet. Så långt dessa medel räckt till 
och arbetskrafter funnits tillgängliga, ha även nödiga åtgärder, bestående i 
barkning av stubbar och kvarlämnat virke å de av märgborrangrepp mest 
utsatta hyggena, vidtagits. 

Lycksele revir (F. YON SYDow). Märgborrar hava under åren uppträtt i rik- 
ligare mängd än vanligt och dödat en mängd svagare träd inom sådana 
hyggestrakter, där de kvarstående träden varit av svagare livskraft. 

Vinlidens revir (H. SJÖBERG). De insektsangrepp, som observerats huvud- 
sakligen i äldre stämplingsplatser, karaktäriseras huvudsakligen genom närings 
gnag (kronangrepp) och äro ungefär av den omfattning, som år från år 
konstaterats. 


1 Den tolvtandade barkborren. 


[11] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 k 291 


Örå revi (Å. BERG). Inom det under 1917—19138 ljushuggna tallbeståndet 
å kronoparken Orålandet, bl. I, vilket särskilt varit föremål för iakttagelse, 
har ej förmärkts något ökat angrepp av märgborren, vilket befarades. 


Hällnäs skohevir. (D. GRUFMAN). Vad särskilt beträffar de i senaste årens 
rapporter omförmälda över stora, sammanhängande skogstrakter utbredda 
märgborreangreppen, synas desamma nu vara på verklig tillbakagång. An- 
greppen förekomma numera blott å hyggestrakterna och i deras kanter. 

Vidkommande de äldre, härjade områdena hava, som var vänta, de växt- 
kraftiga ungskogarna tämligen lätt återhämtat sig efter dessa angrepp, under 
det den äldre skogen särskilt å mera sterila lokaler visar svårighet att re- 
konstruera sina kronor. 


Vindelns skogsvårdsområde (E. HAMMARSTRAND). Märgborren synes alltjämt 


vara en stor skadegörare å tallskogen, ehuru några mera framträdande härj- 
ningar såsom år 1916 nu icke ha iakttagits. 


Dorotea revir. (W. FELLENIUS). Märgborren har förekommit här och var 
och härjat i medelålders, enstaka tallar. 

Umeå distrikt (ÖVERJÄGMÄSTARE Å. SYLVÉN). Som mina egna iakttagelser 
tillåter jag mig framhålla, att märgborrarna, den mindre såväl som den större, 
ehuru huvudsakligast den senare, mycket allmänt uppträda inom hela distriktet 
och synnerligast å magrare skogsmark med mindre kådrik och moståndskraftig 
tall, anställa oerhörd skada, en skada som icke tillnärmelsevis uppskattas till 
dess verkliga värde. Möjligen hava dock de angrepp, som detta år iakttagits 
i fråga om -skottgnag, d. v. s. verkningarna av angreppen från sommaren 
1917, varit mindre än under de närmast föregående åren. Följderna av detta 
års härjning kunna ju ej förrän nästkommande år i nämnvärd grad iakttagas. 
På många trakter har jag funnit, att stående träd, låt vara mera enstaka, 
dödats av yngelgnag, alltså ej av näringsgnag i skotten. Visst är, att märg- 
borrefaran förtjänar vida större uppmärksamhet, än vad fallet är, även om 
man 2 står maktlös mot dessa miljarders årliga angrepp och nedsättande av 
våra skogars växtlighet och därigenom även värde. 

Rätans revir (T. GRENANDER). Märgborrarna ha åsamkat avsevärd skada 
endast å Ytterhogdals kyrkoboställe. Mindre märgborren har varit den huvud- 
sakligen skyldige. Båda arterna svärmade den 17 maj, vid en medeltem- 
peratur av + 15? C. 

Hamra revir (J. E. NILSsonN). Beträffande märgborrarnas förekomst hava 
undersökningar verkställts på vinterns avverkningstrakter, varvid visat sig, att 
i stubbar och avfall visserligen förekommit ganska betydligt med såväl full- 
bildade insekter som larver, men att även i fråga om denna insekt en märk- 
bar minskning i dess förekomst inträtt. Ehuru barkning av stubbar o. d. å 
vissa trakter varit mycket önskvärd, hava dock på grund av de orimligt högt 
uppdrivna arbetsprisen dylika åtgärder ansetts böra uppskjutas till ett kom- 
mande år. 

Särna revir (N. BELLANDER). Märgborrarna, den större och den mindre, 
synas nu årligen avtaga i betydelse. Emellertid förefinnas de i avsevärd 
mängd och förorsaka fortfarande skada. Till förhindrande av deras utbred- 
ning hava under våren och försommaren barkats 13,057 st. tallstubbar samt 
2,427 löpfot drivningsavfall för en sammanlagd kostnad av 1,035: 34 kr. 

Älvdalens östra revir. (D. GRUFMAN). Redan i juni iakttogos på tabellen 


292 IVAR TRÄGÅRDH [12] 


angrepp av den större märgborren, som då började utgräva modergångar. 
Den nya generationen var färdig i början av augusti. 

Idre revir (E. GEETE). Ehuru förekomsten av den större märgborren 
under år 1917 syntes vara i avtagande — detta möjligen till en del be- 
roende på för insekten olämplig väderlek — ansågs dock säkrast att även 
innevarande år furtsätta den under ett flertal år företagna barkningen av 
färska stubbar och avfall efter tall å senaste vinters drivningar. Yngelgnaget, 
som år 1917 var obetydligt, kan även för år 1918 betecknas som ringa. 
Kronangreppet har likaledes varit obetydligt. Barkning har i år ägt rum endast 
å de traker, som sedan gammalt varit mest utsatta för angrepp. ÅA krono- 
parkerna Gröveldalen och Trunneberget ha sålunda barkats 32,192 färska 
tallstubbar och 13,720 löpfot »lump» och »vrak». Medelkostnad pr stubbe 
6,5; öre samt pr löpfot lump och vrak 3,3 öre. 

Till jämförelse meddelas följande siffror för Idre revir. 


o | Antal stubbar | Antal löpfot oo Mede I pri > | Summa kost- 
AT | barkade barkade lump pr stubbe pr Jöpfot nad kr. 
| och vrak RE Asa 
JON SLANT RER AE AES | 101,855 59,888 3,55 2,01 4,821,75 
1O IG AN SENS AA DE | TäLS20 49,764 5,05 2,7 5,254,24 > | 
TOT SRA (FER VR kåda | 32,102 | I3:j2O 6,57 3154 2,60:,63 | 


Som härav synes, ha priserna även å dessa arbeten stigit avsevärt, vilket 
även gjort, att jag sökt i den mån verklig fara ej ansetts föreligga, inskränka 
barkningsåtgärderna. 

Transtrands revir (E. MÅHLÉN). Som en följd av den varma, torra väder- 
lek, som var rådande hela våren, inföll svärmningstiden för såväl märg- som 
barkborren redan de sista dagarna i maj månad. Svärmningen var mycket 
rik. Den kalla och regniga väderlek, som sedan följde, gjorde dock, att lar- 
vernas utveckling fördröjdes och i någon mån även omintetgjordes. Barkning 
av stubbar och avfall efter vinterns avverkningar hava företagits å trakter, 
där skadegörelse på den växande skogen kunnat befaras. 

Malingsbo revir (S. LUNDBERG). För första gången har angrepp av märg- 
borren å timmertallar iakttagits, som medfört trädens dödande. Några tiotal 
dylika träd hava anträffats i ett bestånd å Källans bevakning, varjämte en- 
staka dödade tallar iakttagits här och var å reviret. 

Grönsinka skolrevir (HJ. SYLVÉN). Den större märgborren, som allmänt 
infunnit sig å alla den senaste vinterns och vårens avverkningstrakter, torde 
härstädes ha svärmat omkring den 25 april. Denna art har i år i ovanlig 
grad även angripit granen. Vid den 31 maj och 3 juni anställda under- 
sökningar visade det sig, att ett stort antal skott, förnämligast av 2:dra och 
3:dje ordningens fjolårsskott under de senaste veckorna angripits av denna 
insekt. Den 6 juni anträffades redan nyutkläckta, fullbildade märgborrar. 
Den mindre märgborrens förekomst har varit påfallande ringa och detta ehuru 
densamma under föregående år varit lika allmän som den större märgborren. 

Örbyhus revir (E. OLDENBURG). Mot märgborrarna ha fångstträd utlagts 
sistlidna vår i ett härjningsområde å Älvkarleby kronopark. Härjningen har 
synbarligen uppkommit genom fortifikationens upplag av rått timmer under 
ett flertal år. 


[13] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 293 


Gullbergs revir (S. ”TiseErL). I likhet med vad fallet var jämväl under 
1916 har märgborrens härjningar även i år gått ut över fröträden å Kungs 
Norrby kronopark. Sålunda ha nu även samtliga fröträd å ett större, invid 
Sticksjön beläget hygge måst avverkas, då träden voro mer eller mindre 
torra och glesbarriga. 

Tjusts revir (G. HALLDIN). Inom det av tallmätaren under 1916 och 
1917 härjade området har uppträtt en märgborreart, förmodligen den större, 
varigenom en del av den angripna skogen torkat. Det har dock mestadels 
varit sämre och undertryck skog, som angripits. Omkring 6 2 av den av 
tallmätaren förut angripna skogen har härigenom torkat. För motarbetandet 
av märgborren gjordes vid midsommartiden en större gallring för att i gör- 
ligaste mån hämma märgborrens fortplantning, och tyckes densamma hava 
givit gott resultat. 


Granbarkborren (Zps typographus 1.) 


Selets revir (M. ALM). Enstaka angrepp av barkborrar ha visserligen iakt- 
tagits, men synes dessa snarare ha varit av mindre omfattning — särskilt 
barkborreangrepp å gran — än under föregående år och i varje fall utan 
praktisk betydelse. 

Västra Åsele revir (F. NETTELBLADT). Liksom under föregående år har 
granbarkborren även i år uppträtt i tämligen stor utsträckning. Det är huvud- 
sakligas i kronoparkerna Simsjölandet, Stenbithöjden och Kulterkölen samt å 
i dessas närhet belägna hemmansskogar, som härjningarna pågått. 

Mindre grupper av medelålders och äldre träd, 10 å 15, upptill 100 stycken 
hava angripits. De angripna träden äro i allmänhet belägna intill eller i 
närheten av nyligen avverkade trakter. Några omfattande åtgärder för att 
förhindra skadedjurens spridning hava under innevarande år, då tillgången på 
arbetskrafter varit mycket ringa, ej kunnat utföras. 

Vid jämförelse med föregående års härjningar synes det dock, som om 
skadedjuren under innevarande år hava uppträtt i något mindre omfattning. 

Östra Åsele revir (B. FORREL). Den på Stensjöns kronopark under år 1916 
uppträdande barkborrehärjningen har där nu upphört, och har under sistlidna 
sommar den i Stensjöliden planerade utstämplingen i trakthyggesbälten kommit 
till utförande. 

På Stenmyrlandets kronopark har även i år barkborren uppträtt å dets. k. 
Rålinsberget, varför den angripna skogen där utstämplats till försäljning. Den 
ekonomiska skadan härav torde ej bliva något nämnvärd. 

Dorotea revir (W. FELLENIUS). Barkborren (Ips typographus och Pityogenes 
chalcographus), som under de senaste åren uppträtt talrikt och härjat i blä- 
dade granbestånd har under 1918 uppträtt mindre talrikt. 

Tåsjö revir (G. E. GRAN). Härjningarna av barkborren, som under före- 
gående år varit i minskning, hava under året åter tilltagit i omfång, varför 
en del virkesposter av döda och angripna träd utstämplats till försäljning. 

Frostvikens revir (G. NORDFORS). Barkborrehärjningarna å Brattbergets eckl. 
hemman och Renålandets kronopark ha fortsatt om ock i mindre utsträck- 
ning än förut. 

Östersunds revir (H. ÖUCHTERLONY) De barkborrehärjningar, som pågått 
under flera års synnerligast å kronoparkerna Ede och Söreskogen, ha visat 
sig svåra att hejda. Ännu vid tiden för auktionsvirkesutsyningarnes utförande 


294 IVAR TRÄGÅRDH [14] 


syntes dock ej något större antal träd angripna, men på senhösten började å 
åtskilliga ställen granen att avtorka. Å Söreskogen ha dessa till det mesta 
utstämplats och försålts. 

Rätans revir (T. GRENANDER). Den åttatandade barkborren och den sex- 
tandade ha uppträtt allmänt, men vållat större skada endast å Ytterhogdals 
kyrkoboställe, kronoparken Rätan och kronoparken Äldern. Bäda arterna 
svärmade den 21 maj vid + 16? C. Orsaken till deras framfart å Ytterhogdal 
är sviter av äldre, irrationella blädningar; å såväl krp. Rätan som Äldern är 
i skogen av virkesköpare under sommaren kvarlämnat hugget, obarkat virke 
smittohärden. 

Det vore högst av nöden, att i Kungl. Majt:s Befallningshavandes kungö- 
relse om försäljning av på rot stående poster intages bestämmelse, att, därest 
inköpt virke till våren blir liggande kvar obarkat i skogen, detsamma före 
midsommar skall barkas. 

Västra Hälsinglands revir (A. BORGLIND). I likhet med föregående år hava 
skador huvudsakligen föranletts av den 8-tandade barkborren samt förekommit 
endast inom västra och därav särskilt nordvästra delarna av reviret. De 
största skadorna hava sålunda visat sig inom ”Karlstrands bevakningstrakt å 
krp. Karlstrand och Ljusdals khb:s utskog vid Finneby. Enligt approximativ 
beräkning torde under året angreppen å dessa skogar kunna uppskattas till 
c:a resp. 50 och 300 kbm. Inom Loos bevakningstrakt, varest under de 
föregående åren jämförelsevis stora skadegörelser förekommit, synas desamma 
under året hava till väsentlig del nästan upphört, i alla händelser kunna de, 
i likhet med de å Gryckå bevakningstrakt förekommande skadorna, anses 
utan ekonomisk betydelse. 

Inom övriga östra delar av reviret — Ljusdals bevakningstrakt — hava 
liksom under föregående åren inga insektsskador av någon betydelse visat sig. 

Hamra revir (J. G. NILSSON). Den i föregående års rapport angivna iakt- 
tagelsen, att de svårartade härjningarna i granbestånden av barkborrar, som 
förekommit inom reviret de senaste 5—6 åren, på ett avgjort sätt minskats 
under år 1917, har även visat sig äga giltighet för innevarande år. Före- 
komsten av barkborrar kan nu sägas vara ordinär. Endast ett obetydligt an- 
tal träd på spridda ställen av Hamra kronopark hava befunnits under året 
angripna eller dödade av nämnda skadeinsekt. 

Några särskilda åtgärder förutom det att genom barkborreangrepp torkade 
och skadade träd tillvaratagits samtidigt med vindfällen o. d. hava därför ej 
ansetts erforderliga. Å en trakt, där kolning och rensningshuggning ännu ej 
fullständigt medhunnits, hava dock ett antal fångträd fällts och 5,902 löpfot 
barkats för en kostnad av 177:06 kr. 

Kopparbergs revir (A. HELLSTRÖM). Den skada, som den vanliga granbark- 
borren sedan flera år i större eller mindre omfattning förorsakar å vissa krono- 
parker, har under året snarare ökat än minskat på grund av försommarens 
torra och varma väderlek, som var för insekternas utveckling synnerligen 
gynnsam. På krp. Born har sålunda genom barkborreangrepp avtorkat c:a 
550 kbm medelålders och äldre gran, samt på krp. Näs c:a 500 kbm lika- 
ledes äldre gran. Angreppen hava skett företrädesvis i närheten av hygges- 
kanter och i äldre blädningbestånd, men även gruppvis inuti orörda bestånd. 
På dessa kronoparker hava utlagts fångträd, som vid lämpligt tidpunkt bar- 
kats och då befunnos fulla av barkborrelarver. Å krp. Nisshyttan hava tor- 


[15] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 295 


kat c:a 200 kbm, på krp. Silfberg c:a 75 kbm samt på Bispbergs granskog 
c:a 50 kbm tillfölje barkborreangrepp. Skadorna fördela sig på mindre 
grupper i lämpliga lokaler, spridda här och var över skogarna i sin helhet. 
De angripna träden hava avverkats, så snart skadegörelsen blivit iakttagen. 
Före insektsangreppen har ej någon skada eller nedsättning i trädens växt- 
lighet kunnat förmärkas, vadan barkborrarna säkerligen äro den primära or- 
saken till trädens avtorkande. 


Garpenbergs revir (G. JANSSON). Barkborrehärjningar hava under året för- 
märkts i ganska stor utsträckning å de allmänna skogarna och synes den 
vanliga granbarkborren vara den därvid vanligast förekommande arten. I 
jämförelse med föregående år torde årets härjningar hava haft en något större 
omfattning. Angreppen hava dock omfattat endast spridda träd samt grupper, 
de senare sällan överstigande ett 20-tal träd. 

Älvdalens östra revir (D. FRYKMAN). Den sistlidet år iakttagna härjningen 
av åttatandade barkborren i Fagerbergs krp. vid Tammeråsen har även, men 
i något mindre skala, iakttagits i år. Ävenså har å Fagerbergs krp. vid 
Amungen iakttagits en hel del gran i kanten av hyggen, som torkat och an- 
gripits av barkborren. 

En del av de under förliden höst stormfällda granarna, omkring 23 24, ha 
angripits av den åttatandade barkborren. Den nya generationen var färdig i 
slutet av augusti. 

Älvdalens västra revir (O. VESTERLUND). Barkborren har uppträtt på de 
efter föregående års stora stamhärjning kvarliggande vindfällena, dock icke i 
avsevärd mängd och utan att något angrepp å den växande skogen kunnat 
förmärkas. 

Malingsbo revir (S. LUNDBERG). Granbarkborrens angrepp pågår i ungefär lik- 
nande omfattning som förlidet år. Under sommaren har fällning och bark- 
ning ägt rum av torkande gran, där sådan iakttagits, varjämte fångstträd dels 
redan fällts, dels ytterligare komma att fällas i och invid angripna fläckar. 

Klotens revir (A. BERGSTEDT). Varje år förekomma ju spridda angrepp av 
barkborrar, dock ej av större omfattning. Under förfluten sommar och höst 
synes dock inom reviret angrepp av barkborrar ägt rum i större omfattning 
än vanligt, oftast av den åttatandade barkborren, Företrädesvis 1 kanterna 
av nyupptagna hyggen har angrepp skett, men även inuti bestånd, som för 
några år sedan genomgåtts av rensnings- eller ljushuggning. Tydligen har 
detta år tvänne generationer utvecklats, i det att grantorka på grund av bark- 
borreangrepp i trakter, som förskonats under högsommaren, kunnat iakttagas i 
slutet av augusti oeh början av september månader. Å en del trakter har 
avverkning med helbarkning av timret ägt rum, innan den nya generationen 
hunnit utvecklas, men å de flesta ställan har detta icke kunnat utföras, enär 
angreppet iakttagits för sent. Å dessa senare trakter har emellertid avverkning 
av de torkande träden igångsatts. 

Grönsinka skolrevir (HJ. SYLVÉN). Den åttatande barkborrens gångsystem 
med begynnande äggläggning anträffades första gången den 11 maj. Den 
13 juli funnos färska modergångar med ägg. En andra generation av denna 
art har under året varit allmänt förekommande, varför ett flertal mindre gran- 
torkor torde kunna anses som en följd härav. Arten har i ej sällsynta fall 
angripit även tall. 

Askersunds revir (S. V. SÖDERQVIST). Efter föregående års stormhärjningar 


296 IVAR TRÄGÅRDH (16) 


och snötryck har granbarkborren vunnit ökad spridning i skogarna. Särskilt 
gäller detta om häradsallmänningarna, där grantorka uppkomit å betydliga om- 
råden. Det är i de gamla, c:a 150 åriga granbeståenden, som härjningen mest 
förekommer och synes icke vilja avtaga trots utläggning av fångstträd i stor skala. 

A Grimstens häradsallmänning Västra Tiveden, där grantorkan fått största 
utbredningen, torde i år bliva nödvändigt att utsyna c:a 10,000 kbm av Serra 
borrar angripen skog. 


Grönbo revir (G. RAMsTtEDT). Barkborrehärjningarna i Grönbo kronopark 
synes allt fortfarande breda ut sig och även Uttersbergs kronopark har detta 
år varit utsatt för skadegörelse av barkborrar. Angreppen synas nu som förut 
ha förorsakats av den åttatande och den sextandade barkborren och de angripna 
trädens ålder har i allmänhet varit från 50 till 120 år. Anledningen till 
barkborrarnas massuppträdande torde vara, att skogarna gång efter annan 
varit utsatta för snöbrott och stormfällning samt att överallt i bestånden lig- 
gande toppar och vindfällen till stor del ej i tid hunnit upparbetas, icke minst 
1 följd av pågående nödvändiga avverkningar å de stora brandfälten. Till 
härjningarnas bekämpande ha fångstträd utlagts och i vinter komma även dylika 
att i största utsträckning utläggas, varjämte de angripna träden i mån av 
tillgängliga arbetskrafter avverkats och barkats under insekternas larvstadium. 

Köpings revir (G. TJÄDER). Granbarkborren har under året skadat en del 
skogar, dock icke i större omfattning, utom å Sisjö allmänning, där i ett be" 
stånd av ren gran, förut utglesnat och tydligen icke i ungdomen gallrat, ett 
trakthygge av cirka en hars ytvidd måst göras. Aven å Strömsholms krono- 
park (på Jordmarken) har skadegörelse ägt rum, ehuru i mindre grad och 
givit anledning till trakthuggning. Här och där hava smärre grupper an- 
gripna träd iakttagits, egentligen mest i södra och mellersta delarna av reviret, 
varemot norra delen gått i det närmaste fri. 

Västerås revir (D. HULTMARK). Granbarkborren har förorsakat grantorka å 
åtskilliga skogar inom reviret, såsom Sala södra kronopark, Möklinta khb. och 
kom. bost., Kila khb., Tingvastbo och Ytter-Åby f. d. kom. bost., kronoegen- 
domarna Bro, Frövi, Gesala, Önsta och Håv m. fl. st. De av barkborren 
angripna träden hava i vissa fall utstämplats till försäljning och intagits i 
årets stämplingslängder, i andra åter till husbehov. 

Enköpings revir (LL. MOLANDER). Endast inom fyra av revirets elva bevak- 
ningstrakter har kunnat iakttagas förekomsten av skadeinsekter och synas an- 
greppen av sådana under innevarande år minskats till en obetydlighet. Emeller- 
tid har följande antecknats. 

På Trögds härads allmänning Sneden ha enstaka träd angripits av gran- 
barkborren. Dessa såväl som vindfällda träd har i största möjliga utsträck- 
ning upphuggits. På Trögds häradsallmänning Hornö, där granbarkborren un- 
der de två senast förflutna åren anställt ganska omfattande härjningar, utlades i 
december månad 1917 för nämnda insekt 100 fångstträd, som barkades i 
slutet av juni och början av juli innevarande år, varvid det visade sig, att en 
del voro angripna, men andra åter orörda, varav synes framgå, att insektens 
förekomst i avsevärd grad minskats. 

På Trögds häradsallmänning Bastlagnö, där även härjningar av granbark- 
borren förekommit, synes insekten numera vara utrotad, därigenom att fångst- 
träd blivit underitya ara. tad utlagda. Arealen av de angripna bestånden 
uppgår till cirka 100 har och deras ålder till omkring 100 år. 


ES 


Cd SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 297 


Norra Roslags revir (V. OLOFSSON). En del små fläckar torkande eller 
torra granar, dödade av granbarkborren, ha förekommit å Rasbo häradsall- 
männing, där fångstträd utlagts. 

Örbyhus revir (E. Oldenburg). Granbarkborren har under året förmärkts i 
mot föregående år stegrad omfattning hava skadat skogen. Härvid må näm- 
nas, att Högskogens kronopark särskilt varit utsatt för denna insekts skade- 
görelse. Å denna skog ävensom å ett par skogar i övrigt utlades sistlidna 
vinter fångstträd, som vid desammas barkning befunnos innehålla rikligt med 
larver.  Vindfällen och under året avtorkade träd, som visat sig angripna av 
insekterna ifråga, ha i största omfattning barkats, varigenom insekterna avse- 
värt minskats. Insektens utveckling har under året varit sen. Under tiden 
mitten av juli till slutet av månaden ha deras gånger fullbordats och synes 
regel ha varit, att gångar först anläggas i trädens övre delar och senare allt 
längre och längre ned å stammen. Larver anträffas nämligen utbildade i 
trädens övre delar på samma gång som ägg finnas i gångarna längre ned, och 
insekter ytterligare nedåt stammen arbeta med anläggning av gångar. TI an- 
ledning härav ha 1 möjligaste grad barkningen utförts successivt för att dels 
barken må bliva avskalad, då larver äro utvecklade eller ägg finnas, dels att 
arbetande insekter må kunna fullborda sin äggläggning. Rotstående skog har 
avtorkat i september månad, fällts och barkats med gynnsamt resultat. 

Bjurfors skolrevir (G. HALLGREN). Under året har å enstaka platser den 
åttatandade barkborren dödat grupper av 5—10 granar. För förhindran- 
det av insektsangreppens vidare utbredning skola kring de angripna platserna 
tidigt följande vår fångstträd utläggas. 

Gripsholms revir (G. E. MARKMAN). Granbarkborren har i likhet med föregående år 
förekommit här och var inom reviret, dock ingenstädes i någon särskilt anmärk- 
ningvärd utsträckning. Där arbetskraft kunnat erhållas, hava särskilda fångstträd 
blivit utlagda, varjämte under sommaren angripna granar blivit fällda och barkade. 

Nyköpings revir (C. HÄCKNER). Granbarkborren har angripit ett par grupper 
med granskog vid Ede kronodomän om tillsammans 0,6 har. Vid Dals m. fl. 
kronodomäner har samma insekt härjat o,6 har. Fångststänger utläggas i 
höst. Skadan kan uppskattas till 100 kr. vid vardera kronodomänen. 

Finspångs revir (O. PETERSON). Å kronoparken Uppreva har granbarkborren 
fortsatt sitt förstörelsearbete. Då nu den gamla granskogen i det närmaste 
är utstämplad, torde insektsangreppen av sig själv avtaga och sluta. 

Ombergs skolrevir (TH. GRINNDAL). Alltsedan den svåra snöstormen i maj 
1915, då bestånden blevo starkt utglesnade genom vindfällning, har sådan 
allt jämt skett året om, utan att det varit möjligt att i rätt tid tillgodogöra 
sig allt virket. Sålunda hava härdar alltid funnits för barkborrarna. På efter- 
sommaren i år hava en del grövre träd, gruppvis fördelade över hela krono- 
parken, torkat å rot och å alla stammar visade sig kraftigt angrepp av bark- 
borrar. Den gamla granskogen (8o-årig och äldre) omfattar omkring 350 
har och inalles ett tusental träd därå hava torkat. 

Kinne revir (I. HEJBEL). Barkborrar, förnämligast 6-tandade och 8-tandade 
hava uppträtt på spridda platser i samband med grantorkan. Deras skade- 
görelse torde huvudsakligen vara sekundär, 1 det att i de flesta fall de träd 
som dödats ha stått åt solsidan i hyggeskanter, utsatta för rotryckning och 
barkbrand. Sammanlagt torde härjningen ha uppgått till 1 har och trädens 
värde torde ha nedsatts med 30—35 «4. 


22. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft. 18. 


298 IVAR TRÄGÅRDH (18] 


Tvåtandade barkborren (FPiltvogenz2s bidentatus HEST.) 


Förutom den mindre tallviveln anträffades även den tvåtandade bark- 
borren på de döda och döende tallplantorna vid Jörn. och samma bark- 


borre har även vid andra tillfällen angripit tallplantor. 


a Db Foto av förf. 


Gäångsystem av den fyrtandade barkborren på tall- 
gren; b gångsystem av den tvåtandade barkborren 
på tallgren. — Gänge von P. quadridens; b Gänge 
von P. bidentatus. 


Det torde därför vara lämpligt att ingå något på densamma, varvid vi 
skola taga i betraktande förutsättningarna för dess allmännare uppträdande. 
I likhet med den fyrtandade barkborren väljer den tvåtandade små 
dimensioner och förekommer därför allmänt, men dock ej på långt när 
så allmänt som den fyrtandade, uppe i tallens krona, där den gör sina 


I19] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 299 


gångar på smala kvistar. Vidare hava båda arterna stjärnformiga gång- 
system, vilka när de båda förekomma på kvistar ej sällan äro svåra att 
skilja från varandra. 
Men därmed är också 
likheten slut, ty me- 
dan den tvåtandade 
barkborren är en ty- 
pisk kulturskadegö- 
katemsangniper, den 
fyrtandade veterligt 
aldrig unga plantor. 
På dessa är den två- 


SPESSIVTSEFF delin. 
Fig. 9. Tallkvistbocken tandade barkborrens 
(OEM Jaha. gångsystem mera ty: 
storing. piskt utbildat än på 
kvistar, och olikhe- 
terna mellan detsamma och den fyrtanda- 
des gångsystem träda då tydligt fram. Man 
finner då, att gångsystemet i sin helhet är 
djupare ingrävt i splinten än hos den fyr- 
tandade barkborren och att äggfickorna 
ligga rätt tätt intill varandra (fig. 8 b). 
Förutsättningarna för att den tvåtandade 
barkborren skall uppträda som kulturskade- 
görare äro delvis desamma som för splint- 
borrarna. I båda fallen är det nödvändigt, 
att en avverkning försiggått i närheten av 
kulturen och att kvistar och ris därvid 
fått kvarligga. Men meilan splintborrarna 
och den tvåtandade barkborren råder f. ö. 
väsentliga olikheter; den senare kan på 
grund av sin litenhet tillgodogöra sig prak- 
tiskt taget alla kvistar och har dessutom 


SPESSIVTSEFF delin. 
otvivelaktigt i och för sig en högre förök- Fig. 10. Gångar och mynning av 
; ; E k Tal 
ningssiffra, medan splintborrarna blott yngla SE PANDAN 
SRS i oe ; | planta. — Gänge von Po- 
i vissa kvistar (jämf. sid. 289). Slutligen är gonocherus fasciculatus 
Sena an einer Kiefernpflanze. 
att märka, att den tvåtandade barkborrens BV LENAS LITE ENTER VT 
angrepp på plantorna är av en helt annan natur än splintborrens, enär 
den ynglar i dem och dess modergaångar redan tidigt stänga av saftström- 
ningen, medan splintborrens skadegörelse inskränker sig till näringsgnag 
på aårsskotten och därför är av mindre farlig natur. 


300 IVAR TRÄGARDH [20] 


L 


Tallbocken (Lamia sutor L.) och timmermannen (Lamia adilis 1.) 


Örå revir. (Å. BErG). Inom årets skogseldsområde å Grankottaliden, krono- 
parken Orålandet Bl. 2 iakttogs i början av augusti ofantliga svärmar av skogs- 
insekter, särskilt långhorningar; som den brandskadade skogen antagligen icke 
kommer att bliva avverkad i vinter, föreligger möjlighet för starkare frekvens 
av skadeinsekter inom angränsande granskogsområden kommande år. 

Detta meddelande är av stort intresse, enär det bestyrker min uppfatt- 
ning, att vissa långhorningar såsom t. ex. tallbocken och timmermannen, 
äro de som särskilt profitera av skogseldarna. Även utan att i detta 
tillfälle ha gjort någon undersökning av den brandskadade skogen kan 
man nämligen vara fullständigt säker på, att det framför allt varit dessa, 
som revirförvaltaren sett, och lika säkert är det, att tallbocken med sina 
djupt i veden gående gångar alldeles förstört det virke, som skulle ha 
kunnnat räddats, om det avverkats och barkats i tid. 


Tallkvistbocken (Pogonocherus fasciculatus DE GEER). 


Förutom de tre ovan nämda arterna, mindre tallviveln, den vanliga 
splintviveln och den tvåtandade barkborren, påträffades ännu en art på 
tallhedarna vid Jörn, nämligen tallkvistbocken. Som av namnet fram- 
går är denna art egentligen specialist på tallkvistar och är mycket van- 
lig samt utbredd över hela landet. Men liksom splintborrarna och den 
tvåtandade barkborren genom människans åtgöranden drivits till att bliva 
kulturskadegörare, så har det också skett med denna art. Förutsätt- 
ningarna för dess angrepp på tallplantor är nämligen också, att en av- 
verkning eller gallring företages i närheten av en kultur och kvistar får 
kvarligga, så att den kan föröka sig. Till följd av sin mera betydande 
storlek är den dock mera nogräknad i valet av yngelplantor och är 
därför ej på långt när så vanlig som t. ex. den mindre tallviveln. 

Tallkvistbockens gångar (fig. 10) äro rätt breda, tilltaga så små- 
ningom i bredd och ha ett slingrande förlopp i grenens längdriktning; 
puppkammaren är hakformig, 8 mm lång och belägen i veden; dess 
mynning är oval och 3,2 X 1,5 mm. 


FJÄRILAR. 
Den töckniga fjällmätaren (Cidaria dilutata TNBG). 

Malgomajs revir (G. VESTERMARK). ”Töckniga fjällmätaren (Cidaria dilutata) 
har förekommit talrikare än vanligt, avlövande särskilt äldre björk inom be- 
gränsade områden av fiällsluttningarna. Angreppet upphörde i början av 
juli månad och fjärilar ha flerstädes iakttagits rikligt svärma under septem- 
ber månad. 

Frostvikens revir (G. NORDFORS). Den föregående år talrikt förekommande 
mätarelarven har även i år speciellt inom fjällområdet uppträtt i massor och 
nedsatt björkskogens livskraft och tillväxt genom ett ofta fullständigt avätande 


[21] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 301 


av bladen, men kan innevarande års härjningar dock ej på långt när mäta 
sig med föregående års. 

Åre revir (N. BERLIN). Under högsommaren 1918 åstadkom denna art 
avsevärd skada å björk. Inom större delen av Are och Offerdals socknar 
blevo björkarna så gott som avlövade och förtärde larverna även bladen å 
blåbärsriset. 

Hallens revir (K. MALMGREN). Inom granskogsområdet förekommande björk- 
skog avlövades flerstädes totalt av mätarelarver, vilka uppträdde i stor mycken- 
het särskilt inom Dammåns floddal. 


Hede revir (K. WENDTt). På stora områden kalåtos en kort tid efter löv- 
sprickningen där förekommande björkar och andra lövträd; även bärris, fram- 
för allt blåbärsriset angreps, sedan löven tagit slut. Angreppen hava varit 
lokaliserade till högre belägna trakter, svårast har härjningen varit i fjällbandet. 
Någon märkbar skada för de angripna träden har ej kunnat förmärkas, men 
antagligt är väl, att tillväxten nedsatts. Väderleken under maj och en del av 
juni var torr och ovanligt varm med ringa antal 
frostnätter, vilket väl torde hava befordrat insek- 
tens utveckling. Mot hösten var skogen på an- 
gripna trakter fullkomligt översållad av fjärilar, 
som på grund av den ovanligt milda hösten fort- 
levde till långt in i oktober månad. 

Särna revir (N. BELLANDER). ”Töckniga fjäll- 
mätaren har härjat björkskogarna 1 fjälltrakterna 
vid fjället Högland å Granådalens kronopark och = Fig. 11. Cidaria dilutata, 
Vedungsrjället å Östra Fjätens kronopark och voro 
björkarna en tid efter lövsprickningen genom larvernas ätning så gott som helt 
utlövade. Sedan larverna slutat äta, återfingo dock björkarna en del av sina 
löv, men voro dock ovanligt glest beklädda. Under flygtiden, som ägde rum 
i aug.—sept., uppträdde fjärilarna massvis inom ett område på c:a halva av- 
ståndet från fjällgränsen. MHärjningen är för trakten utan ekonomisk betydelse. 

Idre revir (E. GEETE). En verklig härjning har ägt rum å björken i fjäll- 
trakterna inom hela Idre revir. Troligen är det den töckniga fjällmätaren, 
som här uppträtt i förut kanske aldrig sedd mängd. — Dock omnämner 
TRÄGÅRDH, att denna insekt år 1882 härjade i Idre fjällmarker. 

Angreppet började i år omkring en vecka före midsommar, just då björk- 
lövet spruckit ut. Vid midsommartiden voro björkarna så fulla av larver, att 
det formligen regnade sådana. Alla blad uppåtos, så att björkskogen inom 
kort stod kal. Under sommarens lopp ersattes de första uppätna bladen 
delvis av reservblad, så att björkskogen i slutet av augusti företedde ett grönt 
men betydligt glest utseende. Vid trädens beröring eller då man endast gick 
fram genom björkskogen, flög från varje stam ett moln av fjärilar. 

Egendomligt var att se, huru t. ex. insprängda rönnar ej alls angripits av 
larverna, utan fortfarande hade sin första lövbeklädnad kvarsittande. 

Larverna voro gröna, cirka en tum långa och enligt ortsbefolkningens be- 
skrivning grova som en »ulltråd», d. v. s. omkring 2 mm. 

Härjningen synes ha varit lika kraftig i alla fjälldalar inom reviret och 
koncentrerar sig till en höjd av 750—900 m ö. h., d. v. s. till översta 
björkskogsbältet samt avtager så småningom, alltefter som landskapet sänker 
sig. Den kraftigaste kalätningen synes ha ägt rum 1 själva fjällbandet. 


302 IVAR TRÄGÅRDH [22] 


Iakttagelserna äro som sagt gjorda i alla de större fjälldalarna, omkring 
Österdalälven ända upp emot Höflingskällorna samt kring Dalälvens ansen- 
liga bifloder Grövelån (på bägge sidor om Grövelsjön och ner emot Stor- 
sätern vid norska gränsen), omkring Lillfjätån mot Härjedalsgränsen samt kring 
Frosteån upp emot Nipfjället och Städjan. 

Transtrands revir (E. MÅHLÉN).  Björkskogen i fjällsluttningarna har härjats 
av fjärillarver, i det den omedelbart efter lövens utveckling fullständigt kal- 
ätits. Sedan larverna ej längre funno näring uti björkarna, angrepo de blå- 
bärs- och odonriset, vilket likaledes å stora områden helt avlövades. Larverna 
hade vid mitt besök i de härjade trakterna d. 2 juli redan försvunnit. 


Sammanfattande anmärkningar om den töckniga fjällmätarens 
uppträdande 1917. 


Först och främst måste det med beklagande konstateras, att ingenting 
meddelats om denna härjning 1 1917 års rapporter, trots det att den 
otvivelaktigt redan då började och var tydligt märkbar i vissa revir, vil- 
ket bl. a. framgår av innevarande års rapport från Frostvikens revir 
samt av upplysningar från Hede revir. Det hade då varit möjligt att för 1918 
planlägga detaljerade undersökningar; 1 stället blev det nu endast möjligt 
att under härjningens sista år 1919 göra observationer över densamma. 

Det är emellertid tydligt, att 1918 varit huvudhärjningsåret. Vad an- 
greppets förlopp beträffar, så har överallt larvernas skadegörelse varit förbi 
i slutet av juni och de första dagarna av juli månad, vid vilken tidpunkt 
larverna gått ned på marken för att förpuppa sig. Inga exakta uppgifter 
finnas om när fjärilarna började visa sig, utan tiden augusti—septembet 
angives som flygtiden med det tillägget för Hede revir, att de på gund 
av den ovanligt milda hösten fortlevde långt in i oktober månad. 

Av intresse är vidare uppgiften, att härjningen särskilt varit lokali- 
serad till högre belägna trakter (Hede revir), det översta björkskogbältet 
7350—900 m ö. h. (Idre revir) och avtager så småningen, alltefter som 
landskapet sänker sig. 


Den töckniga fjällmätarens härjningar och deras samband med 
klimatiska faktorer. 


Denna fjäril har ett mycket utpräglat periodiskt massuppträdande. 
Sista gången den lät höra av sig var 1907 och 1908, då den härjade i 
Jockmocks, Gellivare, Arjeplougs och Malmesjaurs revir. Synnerligen an- 
märkningsvärt är, att det ej är i hela dess utbredningsemråde, som dy- 
lika massuppträdanden förekomma (fig. 12). Arten förekommer enligt 
LAMPA från Skåne till Uppland samt i Dalarnas fjälltrakter samt f. ö. 
i en stor del av Europa. Men inga som helst uppgifter föreligga om 
några härjningar i södra Sverige; det är endast i fjälltrakterna, som den 
visar massuppträdande. 


|förers 
JR > 60 


9 je 
Stockhuhn 


S 
ov 


Fig. 12. Karta utvisande den töckniga fjällmätarens härjningar: 1890 =, 1907—1908 
och 1918 ||. — Die Verheerungen von Cidaria dilutata: in 1890 =, 1907 —1908 
und 1918 II. 


304 IVAR TRÄGÅRDH [24] 


Den första förutsättningen för att en massförökning skall kunna äga 
rum i fjälltrakterna måste således vara, att någon kontrollerande faktor där 
saknas. Då man har svårt att tänka sig, att klimatet skulle vara gynn- 
sammare i fjälltrakterna än annorstädes, ligger det nära till hands att 
antaga, att fjällmätaren på låglandet hålles i schack av några fakto- 
rer, vilka i fjälltrakterna saknas eller spela en underordnad roll. Man 
kommer då ovillkorligen att tänka på den vanliga stackmyran. Var 
och en, som samlat insekter genom att skaka grenar över ett upp- 
och nedvänt paraply, känner av egen erfarenhet till, vilken stor pro- 
cent av de nedfallna insekterna, som utgöres av stackmyran, vilken dag 
efter dag tyckes noggrant genomleta björkarna under sökandet efter 
sin föda. 

Då stackmyran huvudsakligen är bunden till barrskogsregionen och 
är sällsynt i fjällen, är den en viktig fiende till fjällmätarens larver, vilken, 
om den också ej alldeles saknas i björkskogsregionen, där likväl måste 
spela en underordnad roll. 

Även parasiternäå äro i detta sammanhang av intresse. Som längre 
fram närmare behandlas, utgöras fjällmätarens parasiter av två arter, 
Rhogas circumscriptus och JItoplectis alternans, vilka hava en mycket 
vidsträckt geografisk utbredning och äro utpräglat polyfaga. Genom att 
de ha många värddjur, ökas deras betydelse; de äro ej beroende av den 
mera eller mindre talrika förekomsten av en enda art utan kunna alltid 
vara tillstädes med en relativt hög numerär. TI fjälltrakterna däremot 
med deras fattigare fauna är det möjligt, att fjällmätaren är deras enda 
värddjur, varför de under de långa perioder, som förflyta mellan dennas 
härjningsår, måste vara ytterst sällsynta. Tänka vi oss vidare, att såväl 
i fjälltrakterna som på låglandet de klimatiska faktorerna gynna fjäll- 
mätarens förökning, så måste, om det ovan gjorda antagandet är riktigt, 
1 senare fallet de båda parasiterna, som ej varit hänvisade blott till detta 
värddjur, genast från början kunna möta upp med en vida större numerär 
An detörta talet 

I det senare fallet stoppas massförökningen följaktligen redan i sin 
linda och vi få ingen härjning, i det förra fallet dröjer det någon tid, 
innan parasiterna hinna upp värddjuret, och en verklig härjning kommer 
till stånd. 

Det är möjligt, att vi i dessa båda omständigheter, bristen på stack- 
myror och bristen på andra värddjur åt fjällmätarens parasiter, ha att 
söka förklaringen till det egendomliga och enastående förhållandet, att 
det blott är i fjälltrakter, som fjällmätaren härjar. 

Om det sålunda är sannolikt, att en av förutsättningarna för att en 
härjning skall kunna uppkomma är rovinsekternas (stackmyrans) och 


» 


[25] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 305 


parasiternas sparsamhet, så måste gynnsamma klimatiska faktorer bilda 
den andra förutsättningen. 

Vi skola därför se, om det är möjligt att genom en analys av tem- 
peraturen under de år, som föregått några härjningar, finna några avvi- 
kelser, som kunna sättas i samband med härjningen. Från tempera- 
turen under vintern, den tid, då djuret är i äggstadiet, kunna vi då all- 
deles se bort, enär, efter vad man vet, äggen ej i nämnvärd grad på- 
verkas av köld. De perioder, som böra förete det största intresse, äro 
dels tiden maj—juni, då larverna äro framme, dels tiden slutet av juli— 
september, då fjärilarna flyga. 

Kurvorna i fig. 13 äro uppgjorda efter medeltemperaturen för 5 dagars 
perioder under maj—början av september 1916 —1918 i Särna. Vid 


maj juni juli aug. sept. 


tr = 


fe SÅ 


I I 
>! ÅR L I IL JE 1 LI = 


Fig. 13. 5-dagars media av temperaturen i Särna maj—september 1916 5 FÖRRE ; 
1918 oc. — Graphische Darstellung der 5-Tage Media der Temperatur in Särna 
Mat=September. 1910 — , IOIf. no FU TOTG! ner 


en granskning av dem är det ett par egendomligheter, som genast falla 
i ögonen. För det första den period av hög värme, som förekommer 
under slutet av juni och juli månad år 1916, 30 dagar med en medel- 
temperatur av 15” C. Denna period, som inträffar, under det att puppan 
vilar i marken, kan möjligen hava haft en gynnsam inverkan på dess utveck- 
ling, men den föregås av fullkomligt normal temperatur i maj och början av 
juni och efterföljes under augusti och början av september av en full- 
ständigt normal väderlek, som ej gynnsamt avviker från det vanliga i 
dessa trakter, varför det är osäkert, om 1916 kan ha varit särskilt gynn- 
samt för fjällmätaren. 

Vidare utmärker sig sommaren 1917 för två varma perioder, dels från 
slutet av maj till slutet av juni, dels de sista dagarna av juli och hela 
augusti månad ut. Vi ha sammanlagt under våren och försommaren sju 
femdagars perioder i följd med en medeltemperatur för hela tiden av 


306 IVAR TRÄGÅRDH [26] 


14,8”, medan exempelvis medeltemperaturen för samma tid under år 
1916 blott var 10,6” och under 1978. 10;27. Under augusti 10mmmmpP. 
går medeltemperaturen till 14,5, medan den under 1916 blott är 10,9 
och under 1918 är 12,4”. Man har därför rätt att säga, att under året 
före härjningsåret eller i varje fall före huvudhärjningsåret har slutet av 
maj och juni varit osedvanligt varma, varjämte vi även i augusti månad 
möta en varm period, så att även fjärilens flygtid måste ha försiggått 
under synnerligen gynnsamma betingelser. 

Det. förefaller därför, som om en varm, var: och enidarpa 
följande varm höst skulle vara de faktorer, somigynnanren 
massförökning hos den töckniga fjällmätaren i fjälltrakterna. 


Den töckniga fjällmätarens parasiter. 


För att studera dessa gjordes i juli 1919 en resa till Åre och Med- 
stugan. Enligt uppgift hade björkarna förra året varit mycket angripna 
av fjällmätaren. Nu kunde endast enstaka obetydligt ätna kvistar anträffas 
(fig. 14). På bladen sutto i stor mängd fjällmätarelarver i en mycket 
egendomlig ställning. De voro alldeles rakt utsträckta samt med buk- 
och analfötterna fästade i spinntrådar på bladets översida (fig. 15). Framtill 
voro huvudkapseln och protorax utsugna och tomma och vid mesotorax var 
kroppen böjd ned mot bladet och där fästad med tillhjälp av en koa- 
oulerad väska. Larvskinnet var mörkt med gulaktiga tvärstrimmor och 
pergamentsartat. Inuti dylika larvskinn låg en larv eller puppa av en 
parasitstekel. Antalet sådana larver förhöll sig till normala larver unge- 
fär som 8:1. Av de senare larverna voro emellertid alla angripna och 
antogo så småningom samma utseende som de övriga. På en dylik 
larv, som vid insamlandet ännu var grön, kunde parasitens arbete i de- 
talj studeras. Bakre delen av larvens kropp var rakt utsträckt och 
abdominalfötterna utspärrade åt sidorna, varemot torax och abdomen 
till och med det 3:dje segmentet var starkt förkortad och tvärrynkig. 
Parasiten höll nu på med att rengöra fjärillarvens huvudkapsel, varvid 
denna rörde sig upp och ned, Därefter såg man, huru parasiten genom 
sina rörelser böjde larvens främre del allt mera nedåt mot bladet. Genom 
rytmiska rörelser spänner parasiten sedermera ut värddjurets hud på 
buksidan bakom bröstfötterna. Slutligen är denna uttänjd som ett handsk- 
finger och kommer i beröring med bladet. Ej förr har detta skett, förrän 
parasiten gör ett hål i huden och ur detta sipprar en glasklar vätska, 
som genast fäster huden vid bladet. Därefter fortsätter larven med 
att tränga ut huden bakåt och nedåt, så att den kommer i beröring 
med bladet och fastklistras vid detta. 

Denna egendomliga metod att betjäna sig av värddjurets skinn för 


= 


SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 


Foto av förf. 


Fig. 14. Björkblad ätna av larven till Cidaria dilutata, Medstugan juli 1919. 
— Birkenblätter, durch Frass von Cidaria dilutata beschädigt. 


SLU 


308 IVAR TRÄGÅRDH [28] 


att få en vid bladet fästad kokong synes vara utmärkande för släktet 
Rhogas. När parasitsteklarna sedermera kläcktes, visade det sig, att fler- 
talet utgjordes av arten Rhogas circumscriptus NEES. Av de insamlade 
Cidaria-larverna kom ingen till utveckling; det material, som insamlades, 
var följaktligen till 100 "4 angripet av parasiter. Det är emellertid tänk- 
bart, att de friska larverna utvecklats hastigare än de av parasiter an- 
gripna och därför vid denna tidpunkt redan gått ned till marken för att 
förpuppa sig. Då terrängen omöjliggjorde en närmare undersökning 
av marken, måste denna frågas besva- 
rande lämnas öppet. 

Ur de trettio larver, som insamlades, 
kläcktes följande arter: 

Rhogas circumscriptus NEES. 27 ex. 

Itoplectis alternans GRAV. var. Kolt- 
HOJTA WRIV IT Iex: 

Gelis ruficornis THNBG. var. petulans 
FÖRSTINEIRERG 

Gelis instabirs FÖRSTA AIIERA 

Huvudfienden till fjällmätaren var där- 
för i denna trakt Rhogas circumscriptus 
NEES. Denna parasitstekel har en myc- 
ket vidsträckt utbredning och förekom- 
mer i större delen av Europa samt i 

Mindre Asien och Nord-Afrika. Den 
Fig. 15. Larv av Cideria dilutata, an- "är ej specialist på en enda mibmttams 
gripen av Rhogas CITCUMSCYIP- 
us och fästad vid bladet i en präglat polyfag. DALLA TORRE upp- 
ES ar tager följande värddjur: Agvrotis agathina 
circumscriptus parasitiert und DuUP. Caradrina alsznes BRAHM., Voctua 
Ner Weise auf baja FABR., Eupithecia castigata HUBN, 
Anticlea rubidata FABR., Tortrix rosana 
L., Dictyopteryx Holmiana L., Eupithecia alliaria STAUD. och DE GAULLE 
uppgiver (utan att angiva några arter) fjärilsläktena Åcalla, Cucullia, La- 
rentia, Pionea och Tephroclystia-arter. 

Artens betydelse ökas naturligtvis genom denna dess stora polyfagi. 
Den är ej beroende av ett enda värddjur och har därför vida lättare 
att i trakter, där flera värddjur finnas, hålla en relativt hög numerär 
uppe än mera specialiserade parasiter, vilkas numerär avhänger av den mer 
eller mindre talrika förekomsten av ett enda värddjur. Vad speciellt vårt 
land beträffar, så finnes där en mängd Eup/hitecia och Larentia-arter, 
vadan det är att antaga, att Rhogas redan från början av en härj- 
ning kan möta upp med en relativt hög numerär, varigenom dess 


SPESSIVTSEFF delin. 


[29] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 309 


betydelse som sagt väsentligt ökas, men att i fjälltrakterna sannolikt Cidarza 
dilutata är dess enda värddjur, varför den i mellantiden mellan denna 
arts härjningar måste vara synnerligen sällsynt. 

Itoplectis alternans var. Kolthoffi förekom blott i ett enda exemplar. 
Arten har en lika stor geografisk utbredning som den föregående och 
är även funnen i arktiska trakter bl. a. Grönland. Den har en ännu vid- 
lyftigare matsedel, som upptager ej blott tjärillarver, utan även växt- 
stekel-, skalbaggs- och gallmygglaver. Enl. ROMAN äro emellertid många 
äldre uppgifter på grund av felbestämningar tvivelaktiga. En samman- 
ställning av värddjuren enligt DALLA TORRE, SILVESTRI, SCHWANGART, 
SCHMIEDEKNECHT och MORLEY ger följande lista: 

Hymenoptera: Kaliosyphinga pumila, Lophyrus pini, Selandria bipunc- 
lata, Pontania viminalis, P. salicis, P. pedunculi, Poecilosoma candidatum. 

Lepidoptera: Larentia juniperata, Abraxas grossulariata, Zygena filipen- 
dule, Oenophthira pilleriana, Polychrosis botrana, Conchylis ambiguella, 
Lymantria monacha, Elachista saportella, Hyponomeuta padella, H. cog- 
natella, Clepsis rusticana, Coleophora Giraudi, C. currucipenella, Penthina 
variegana, Lithocolletis lortella. 

Coleoptera: ÖOrchestes quercus, Saperda populnea. 

Diptera: Asphondylia geniste. 

Vad slutligen de båda Ge/lis-arterna beträffar, så äro de otvivelaktigt 
s. k. hyperparasiter, d. v. s. de leva i de andra parasiterna. De upp- 
gifter, som finnas i litteraturen om andra värddjur t. ex. fjärillarver, äro 
otvivelaktigt felaktiga, d. v. s. parasiten har naturligtvis kläckts ur dessa 
larver, men den' har ej livnärt sig av dem utan av andra i dem levande 
parasiter. 

Tallmätaren (Bupalus pinarius 1.) 


Nyköpings revir (C. HÄCKNER). Tallmätaren har under ett par föregående 
år härjat ett område av omkring 20 har, därav hälften å Sörby krp och 
hälften i närliggande privata skogar. MHärjningen tyckes ha upphört i år, 
men ännu är det oavgjort, huru stor del av de angivna tallarna som verk- 
ligen kommer att dö av angreppet eller blott få sin tillväxt nedsatt. De värst 
skadade komma att avverkas i vinter. 

Tjusts revir (G. HALLDIN). Det angrepp av tallmätaren, som iakttagits å 
Västerviks stads marker under åren 1916 och 1917, tyckes nu hava upphört. 


Ekvecklaren (Zortrix viridana 1.) 
Eksjö revir (H. NORDENADLER). I Visingsö ekplantering har ekvecklarens 
larver kalätit en stor del av ekarna, så att frösättningen blev nästan ingen. 


- Grankottvecklaren (7o07trix strobilana 1...) 


Hällnäs skolrevir (D. GRUFMAN). Vid fröklängningsanstalten härstädes har 
förliden vinter emottagits grankott från skilda håll inom Västerbottens län. 


310 IVAR TRÄGÅRDH (30] 


Samtliga partier voro i betydlig grad insektskadade. Så var särskilt fallet 
1 fråga om Skellefteåtrakten, hos vilken framför allt grankottvecklaren och 
granfrögallmyggen tycktes hava infekterat varenda grankott. Provklängningen 
utvisade även ett så dåligt utfall av denna grankott som blott o,1:5 kg pr 
hl kott. ; 

Garpenbergs revir (G. JANSSON). Grankottvecklaren har under hösten visat 
sig mycket allmän, den rika grankottskörden är till stor del angripen av 
denna insekt. 


Björksäckmalen (Coleophora fuscedinella ZELL.) 


Värends revir (M. VON SCHANTZ). Den i rapporten för år 1917 omnämnda 
säckdragaremalen har nästan helt och hållet försvunnit, så att endast enstaka 
exemplar kunnat anträffas, 


STEKLAR. 
Tallsteklar (Lophyrus pim IL. och sertifer GEOFFR.). 


Norsjö revir (H. ANDERSSON). Under äret ha iakttagits larvsamlingar av 
röda tallstekeln å kronoparken Skogheden. 

Tåsjö revir (G. E. GRAN). Larver av denna stekel hava iakttagits på yngre 
tallar inom reviret dock utan att göra nämnvärd skada. På kronoparken Berg: 
och Tåsjö kyrkoherdeboställe äro angrepp iakttagna. 

Älvdalens Östra revir (D. FRYKMAN). I likhet med sistlidet år hava inom 
några mera begränsade områden förekommit härjning av larven till den röda 
tallstekeln under tiden juni—juli, såsom intill byarna Vinäs och Vika i Mora 
socken. 

Vartofta revir (C. VON STROKIRCH). Den sedan flera år pågående härjningen 
av röda tallstekeln, vilken härjning å Häradsallmänningen Hökensås nådde 
sin kulmen förra året i augusti, har upphört. Som förra hösten vid under- 
sökning visade sig att samtliga kokonger varit angripna av parasitsteklar, samt 
en del kvarvarande larver angripna av larvpesten, ansåg jag härjningen vara 
över och ej längre värd att göra affär utav. 

Kinne revir (I. HEINKEL). Röda tallstekelns larver ha under försommaren 
1 stor utsträckning avätit barren utom å årsskotten å 10—30-årig tallskog. 
Av härjningen torde intet annat men uppstå än en nedsätting av trädens- 
massatillväxt. 

Slättbygds revir (H. WoLFF). Under sommaren har sprittmasken, (Lophyris 
pini) uppträtt i flera skogar inom reviret, men ej anställt någon avsevärd skada. 

Marks revir (A. KINDSTRAND). Tallstekelns larver (Lophvrus pini) hava upp- 
trätt tämligen talrikt i 10—30-åriga tallbestånd å c:a 40 har inom krp. Gall- 
åsen och å c:a 4 har inom krp. Kattunga. 

Värends revir (M. VON SCHANTZ). Å enskilda marker inom Konga och 
Kinnevalds härader har i likhet med föregående år tallstekeln kalätit bety- 
dande områden. 


Stora lärkträdsstekeln (MNematus Erichsoni HTG6). 


Lycksele revir (F. VON SYDow). Den härjning av den stora lärkträdsstekeln, 
som under de föregående åren övergått lärkträdsbestånd och enskilda lärkträd. 
inom reviret, har upprepats i år. En del träd i bestånden äro nu döda: 


i31] SKOGSINSEKTERNAS SKADEGÖRELSE 1918 311 


Täsjö revir (G. E. GRAN). Stora lärkträdsstekeln, som uppträdde i skogs- 
försöksanstaltens provyta n:r 326 på kronoparken Smedsböle år 1917, har 
detta år icke där iakttagits; däremot har den förekommit i stora mängder på 
prydnadsträd i Backe och Junsele, varest larverna så gott som kalätit träden 


Tallkultur=säckspinnarestekeln (Lyda /hieroglyphica CHRIST.). 


Bispgårdens skolrevir (F. LINDBERG). ”Tallkultur-säckspinnarestekeln, som an- 
griper och förstör barren å unga — c:a 3—5-åriga tallplantor, börjar allt 
mera iakttagas. Skadorna förekomma spridda överallt i revirets kulturer, dock 
i liten skala. 


Granspinnarestekeln (Cephalia signata F.). 


Rörande denna arts uppträdande i Dalby krp. hänvisas till översikten 
för 1917, däri även undersökningarna under 1918 inarbetats. 


RESUMÉE 


Das Auftreten der schädlichen Forstinsekten in Schweden 
im Jahre 1918. 


(Schwedischer Text. S. 281—311). 

Pissodes pin (Fig. 1—3) trat bei Bjärsgård in Schonen verhereend auf. Es 
stellte sich bei der Untersuchung heraus, dass die Ursache des so allgemei- 
nen Vorkommens des Käfers diejenige war, dass man nicht in rechter Zeit 
Durchforstungen gemacht hatte. Deshalb hatten die untergedräckten Bäume 
so an der Zahl zugenommen, dass die Brutgelegenheiten des Käfers erheblich 
gefördert wurden. In rechter Zeit vorgenommene Durchforstungen sind also 
ein vorbeugendes Mittel gegen FPissodes pin. 

Pissodes notatus wurde auf den Kiefernheiden bei Jörn studiert. Verf. 
konnte LAGERBERGS Auffassung bestätigen, dass nur sterbende oder tote 
Pflanzen befallen werden. Nur etwa 5 2 von den toten Pflanzen waren aber 
von Pissodes notatus befallen, was Verf. durch die Annahme erklärt, dass nur 
diejenigen Planzen, welche in Juli — Anfang August, als Prissodes britet, in 
geeignetem Zustand sich befanden, angegriffen worden sind. 

Die befallen Planzen waren vorher von dem Pilze Dasyscypha fuscosanguinea 
befallen. Da Pissodes notatus nur in kränklichen Pflanzen kriätet, so ist das 
allgemeine Vorkommen dieser Art eine Folgeerscheinung zu den Angriffen 
von Dasyscypha, wobei allerdings Prissodes durch sein Ernährungsfrass die Ver 
breitung des Pilzes befördern kann. 


312 IVAR TRÄGÅRDH [32] 


Magdalis violacea wird niemals an Fangbäumen briätend gefunden; nur in 
1—2 Cm breiten, 3—6 Jahre alten Trieben im oberen Teil der Kiefernkrone 
werden ihre Larvengänge gefunden die von Bohrmehl vollgestopft sind. Die 
Puppenwiege liegt dagegen immer in der Periferie (Fig. 4); das Flugloch ist 
kreisrund und 2—3 mm in Diameter. Diese starke Spezialisierung seitens 
Magdalis violacea bewirkt, dass diese Art nur selten eine gefährliche Rolle 
spielt: die Briätungsmöglichkeiten sind dazu zu begrenzt. Wenn trotzdem zu- 
weilen Magdalis die jungen Kiefernkulturen beschädigt, so beruht dies darauf, 
dass in der Nähe Kahlschlagflächen Vorhanden sind, wo sie in den zurick- 
gebliebenen Wipfeln und Zweigen sich hat vermehren können. 

Die Bedingungen eines Angrifs von Magdalis und von Pissodes notatus in 
Kiefernkulturen sind demnach ganz wverschieden.  Fiir letztere Art ist das Vor- 
handensein von kranken Pflanzen eine notwendige Voraussetzung, während erstere 
von dem Vorhandensein von zurickgebliebenen Wipfeln und Zweigen abhängig 
sind. 

Nur einmal hat. Verf. Magdalis in wirklich grossen Mengen gesehen und 
zwar bei Torreby in Bohuslän in einem durchgeforsteten Bestand von Pinus 
montana. Der Boden war von Zweigen bedeckt und sämtliche Zweigen 
waren von Magdalis befallen. In diesem Falle aber waren die Lawengänge 
nicht im Inneren der Zweigen vorhanden, sondern unter der Rinde aber tief 
in dem Splint eingegraben (Fig. 6). 

Hieraus ist es ersichtlich, das Pinus montana Magdalis sehr gute Brutmöglich- 
keiten darbietet und dass man demnach bei Durchforstungen in | solchen Beständen 
dies beriicksichtigen muss. 

Die Larve von Magdalis ist von derjenigen von Prssodes leicht dadurch 
zu unterscheiden (Fig. 7 a und b), dass sie vorn viel breiter ist und dass der 
Kopf zum grösten Teil in dem Prothorax eingesenkt und nur ganz vorn 
braungefärbt ist. 

Ausserdem waren auf toten Kiefernpflanzen auf den Kiefernheiden be- 
Jörn noch zwei andere Arten vorhanden, Pityogenes bidentatus und Pogo- 
nocherus fasciculatus. Beide sind wie Magdalis vom Vorhandensein von Kahl- 
schlagsflächen mit Zweigen und Wipfeln in der Nähe der Kulturen abhängig. 

Die Gänge von P. bidentatus sind von denjenigen von P. guadridens da- 
durch zu unterscheiden dass erstere tiefer den Splint furchen und die FEier- 
gräbchen dichter an einander gestellt sind (Fig. 8 b) als bei P. guadridens 
(Eiga: 

Die Gänge von Pogonocherus sind im Fig. 10 abgebildet. 

Cidaria dilutafa ”TEnBG (Fig. 11) ist im ganzen Europa verbreitet aber 
tritt eigentämlicher Weise nur in gewissen Gegenden periodisch als Schädling 
auf und zwar in der Birkenzone in den schwedischen und norwegischen 
Gebirgen (Fig. 12). In Schweden trat sie in 1918 in acht Revieren ver- 
heerend auf. 

Diese eigentimliche, ja sogar einzig allein da stehende Erscheinung kann 
nur durch die Annahme erklärt werden, dass gerade in diesen Gegenden 
gewisse Hemmungsfaktoren ausgeschaltet worden sind. Erstens die allge- 
meine Waldameise (Formica rufa), welche sonst die Schmetterlingsraupen in 
den Birken sehr eifrig nachstellen aber in diesen Gegenden sehr spärlich 
vorkommt. Weiterhin sind in dieser Beziehung auch die Parasiten zu erwähnen. 
Vom' Verf. wurden zwei Arten Rhogas circumscriptus och Itoplectis alternans 


[33] DAS AUEFETRETEN DER FORSTINSEKTEN 1918 SUS 


var. Kolthofft, gezächtet, Beide sind ausgesprochen polyphag und dirften 
demnach in den Gegenden, wo immer mehrere Wirtstiere vorhanden ' sind, 
ziemlich zahlreich vorhanden sein. Wenn wir aber annehmen, dass in der 
Birkenzone unserer  Gebirgsgegenden Cidaria dilutata das einzige Wirtstier 
ist, so folgt daraus, dass die betreffenden Parasiten gewöhnlich ausserordent- 
lich selten sein missen, weshalb sie nicht vom Anfang an in genägender Zahl 
vorhanden sind und die Zunahme von Czidaria zu verhindern. Es dauert dies 
ein Paar Jahre. 

Es ist also wahrscheinlich, dass die Abwesenheit der Waldameise sowie 
anderer Wirtstiere als Cidaria dilutata zu den beiden Schlupfwespen Rhogas 
circumscriptus und Itoplectis alternans die erste Bedingungen zu der Massen- 
vermehrung des Schmetterlings in der Birkenzone der Schwedischen Hoch- 
gebirge darstellen. 

Ausserdem missen auch klimatische Einflässe einwirken. Die Analyse der 
Temperatur in den Monaten Mai— September 1916, 1917 und 1918 nach 
5-Tage Media ist in Fig. 13 graphisch dargestellt. 

ES zeigt sich, dass im Jahre 1917, d. h. im Jahre vor der hauptsäch- 
lichen Verheerung zwei aussergewöhnlich warme Perioden vorkommen. 

Erstens Ende Mai bis Ende Juni 35 Tage mit einem Mitteltemperatur 
von 14,8” C., während die entsprechenden Zahien fär 1916 und 1918 nur 
Höjer Cund Ir0,2 Cl resp. waren. Ausserdem war im August 1917 der 
Mitteltemperatur 14,5, während dessen die entsprechenden Zahlen fär 1916 
und 1918 nur 10,9 und 12,4 resp. waren. Es scheint also, als ob ein war- 
mer Frihling und ein warmer Herbst die Massenvermehrung von Cidaria 
dilutata beginstigen. 

Die Parasiten von Cidaria dilutata konnten erst im Jahre 1919 studiert 
werden, da Verf. erst in Dezember 1918 von der Massenvermehrung Aus- 
kunft bekam. Die Untersuchung wurde Anfang Juli bei Medstugan in Jämt- 
land vorgenommen. Sämtliche Larven, die allerdings dort zu dieser Zeit 
sehr spärlich vorkamen, waren parasitiert und zwar wurden aus 30 Larven 
folgende Parasiten geziächtet: Rhogas circumscriptus NEESs 27 Ex. JItoplectis 
alternans GRAV. var. Kolthoffi AURIV. I Ex. 

Gelis alternans THNBG, var. petulans FÖRST 1 Ex. 

Srnstabilis: Först. I Ex. 

Von diesen Arten sind die beiden Gels-Arten unzweifelhaft Hyperparasiten. 
Die beiden ersteren Arten haben beide eine grosse Verbreitung und sind 
polyphag. Die bisher bekannten Wirtstiere werden auf Seite 28 und 29 
angefihrt. 

Rhogas befestigt die leere Larvenhaut der Cidaria in sehr charakteristischer 
Weise auf dem Blatt (Fig. 15). Ehe die Larve stirbt, sind ihre Bauchfisse 
fest in einigen Spinnfäden auf dem Blatt befestigt. Nachdem die Parasite den 
Vorderteil der Larve entleert, biegt sie den Kopf und den Thorax durch 
rytmische Bewegungen nach unter um, bis schliesslich die Larvenhaut das 
Blatt beriährt. In demselben Augenblick als dies geschiet bohrt die Para- 
site ein Loch durch die Haut; aus diesem tritt ein wasserklarer Tropfen 
einer Flässigkeit heraus, welche rasch koaguliert, wodurch die Larvenhaut 
an dem Blatt befestigt wird. Die Larvenhaut wird nachher ganz starr und 
braun gefärbt. Diese Methode scheint der R/hogas-arten eigen zu sein, aber 
ist offenbar von den Forschern nicht genug bericksichtigt geworden. 


23 Meddel. från Stutens skogsförsöksanstalt. MHäft. 18. 


314 IVAR TRÄGÅRDH [34] 


Trotzdem in diesem Falle 100 Prozent der Larven parasitiert waren, ist 
es doch wahrscheinlich, dass viele Larven und zwar die gesunden zu dieser 
Zeit bereits die Birken zwecks Verpuppung verlassen hatten und also diese 
Zahl gar zu hoch ist. Diese Frage konnte aber nicht studiert werden. 


PAT UL SPSS VT SEP | 


BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM 
SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG. 


DD: flesta europeiska barkborrar skilja sig under den första tiden 


av sitt liv redan genom sitt yttre ifrån de gamla djuren. Deras 

kitinskelett är mjukt och ljusfärgat, de äro svaga och föga rör- 
liga och deras könsapparat är, efter vad den anatomiska undersökningen 
visar, icke fullständigt utvecklad. För att erhålla nödvändiga krafter 
och uppnå könsmognad äro de först och främst i behov av kraftig nä- 
ring. Detta s. k. näringsgnag varar olika länge hos olika arter och 
antager olika former, beroende på de olika arternas särskilda biologiska 
beskaffenhet. I detta hänseende kunna våra barkborrar med undantag 
av splintborrarna delas i tvenne stora grupper. 

Till den första gruppen höra de arter, hos vilka hela näringsgnaget 
försiggår på värdväxten. Hos dem sker övergången till puppa under 
barken i den saftiga bastens övre lager, där de ur puppan utkrupna 
unga skalbaggarna finna tillräcklig näring och där de kvarstanna, tills 
de uppnått könsmognad, såsom man till exempel kan se hos de flesta 
arter /ps, samt hos alla våra Pityogenes- och Pityophthorus-arter. 

Till den andra gruppen höra de arter, hos vilka näringsgnaget sker 
utanför värdväxten. Hos dessa arter sker övergången till puppa på ett 
ställe, fattigt på näringsmaterial, till exempel i splinten (Mvyelop/lilus 
minor, Hylesinus fraxin o. a.) eller i trädens tjocka bark (Myelop/halus 
piniperda), eller också i döda rötters tunna bark (Hyvlastes cunicularzus). 
I alla dessa fall borra de unga skalbaggarna sig ut genast efter sitt ut- 
träde ur puppan och angripa vid sitt näringsgnag friska träd, förorsa- 
kande därigenom ibland betydlig skada på skogen. Så borra till exem- 
pel de båda Myelophilus-arterna sig in i tallens års- och fjolårsskott och 
äta upp deras märg. Hos Hylesinus fraxint göra de nykläckta skal- 
baggarna gemensamt gångar i askens saftiga bark, till följd varav på 
de angripna ställena på barken karaktäristiska utväxter, de s. k. »Rinden- 
rosen» bilda sig. Hylastes cunicularius äter barken på unga granplantor 
i närheten av markytan och delvis även på rötterna o. s. v. 

Vad beträffar splintborrarna (Scolytus), så måste detta släktes arter 
till följd av sina biologiska egenskaper hänföras till en särskild tredje 


316 PAUL SPESSIVTSEFF [2] 


grupp, oaktat att även hos dem övergången till puppa försiggår i bast, 
bark eller splint. Saken är den, att dessa skalbaggar, efter att hava 
lämnat puppkammaren, genast borra sig ut och mycket snart börja att 
föröka sig, varvid de unga skalbaggarna hos de flesta europeiska arter 
på intet sätt skilja sig ifrån de gamla; de äro lika mörkt färgade och 
lika rörliga som de sistnämnda. Behöva skalbaggar av släktet Scolytus 
något näringsgnag? Denna fråga har i europeiska läroböcker för ento- 
mologi antingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Emellertid 
utgör näringsgnaget hos några nordamerikanska Scolytus-arter ett full- 
komligt konstaterat faktum.” Först på sista tiden har i europeisk ento- 
mologisk litteratur gjorts några antydningar om näringsgnag hos några 
få av våra splintborrar. Så t. ex. meddelar H. WICHMANN? i sin be- 
skrivning över Scolytus laevis liv: »Häufig konnte ich Ernährungsfrass 
der 2 beobachten. Eben angeflogene 9 bohrten sich an frischgeschälten 
Stammpartien bis 1 cm tief ins Holz ein. Diese Gänge bewegen sich 
mehr oder minder senkrecht auf die Stammachse und biegen dann in 
einem Hacken parallel zu derselben ab». Och vidare: »Ein Jungkäfer- 
frass, der von I und ?Y ausgefährt wird und sich nur an ganz dinn- 
rindigen Stämmchen beobachten lässt, besteht darin, dass die Käfer bevor 
sie zum Brutgeschäft schreiten, die oberen Rindenschichten in kleinen 
plätzenförmigen Stellen von meist länglichen, oft nur ritzartiger Gestalt, 
benagen... Aehnlichen Frass vollfären auch prunzi und pygmaeusr». 

P. GORNOSTAEV3 anmärker bland annat i sitt arbete om barkborre- 
faunan i Petrograds omgivningar, att .Scolytus rugulosus ibland under 
barken på rönnar och häggar gör mingångar, som hava form av stjärn, 
liknande rosetter, djupt intryckta i splinten och icke bärande några spår 
efter äggfickor. 

Under sommaren 1921 vid av mig företagna undersökningar över 
barkborre-faunan i närheten av Stockholm, gjorde jag några nya iakttagel- 
ser, vilka komplettera WICHMANNS undersökningar. I april månad av- 
höggos några tjocka almgrenar, bebodda av Scolptus laevis' larver. Denna 
barkborre, som tillhör mellersta Europas fauna, påträffas ej sällan, egen- 
domligt nog, invid Stockholm, vilket på sin tid även påpekats av d:r 
KEMNER.? En del av nyssnämnda grenar, inneslutna i lärftsäckar, placerades 


!J. M. SWAINE; Canadian Bark-beetles. Part II; Ottawa. 1918. 

” H. WICHMANN. Biologisches von Eccoptogaster laevis Chap. Entomolog:che Blätter. 
1909. 

> P. GORNOSTAEV. Contributions å la faune des Scolytiens du gouvernement de Petro- 
grad. Revue Russe d'Entom. XVI 1916. N:o 3—4. 

tN. A. KEMNER.  Notizen iber schwedischen Borkenkäfer. Entomologisk tidskrift 
Uppsala 1919. Häft. 2—4. 


[3] SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG 317 


i Skogsförsöksanstältens källare, en annan del blev lagd i trädgården. Bark- 
borren i fråga hör till de sena arterna och börjar sin svärmning vid normala 
klimatiska förhållanden i mellersta Europa ungefär i mitten av juni. 
Till följd av den enastående tidiga och varma våren 1921 började de 
unga skalbaggarna borra sig ut ovanligt tidigt. I källaren visade 
soma första djuren den g maj: och i trädgården den 15 maj. För 
att observera näringsgnagets långvarighet anställdes i laboratoriet ett 
förberedande försök. I en vanlig kläckningslåda insläpptesden 10 maj 
nykläckta unga skalbaggar, till ett antal av 20 SS och 20 QQ. I 
samma låda inlades två korta, omkring 10 cm tjocka, avhuggna alm- 
grenar med tunn bark, det ena stycket färskt, nyss avhugget, det andra 
avhugget för en månad sedan. Dessutom inställdes i lådan några små 
almkvistar med löv på i ett glas med vatten. Efter några timmar voro 
nästan alla barkborrarna sysselsatta med sitt näringsgnag. Till min 
stora förvåning hade de nästan icke rört vid de två avhuggna almgre- 
narna. Endast på den ena av dem, den färska, var barken skadad på 
två ställen i form av korta, ytliga rispor, och på ett tredje ställe hade 
en hane borrat sig in i den färska barken och däri gjort en sned, kort 
gång, något överstigande själva djurets längd. De övriga angrepo 
kvistarna, och spåren efter deras borrning på dessa voro av ytterst 
växlande utseende. För att undvika eventuella tillfälligheter och fast- 
ställa, huru näringsgnaget försiggår i naturen, blevo experimenten över- 
flyttade från laboratoriet ut i det fria. I detta syfte blevo i trädgården 
på två ställen av en almgren två stora tyllsäckar påsatta och fast ihop- 
bundna. I den första säcken upphängdes dessförinnan två avhuggna. 
almgrenar, den ena färsk, nyss avhuggen, den andra avhuggen i april. 
Därefter insläpptes 30 IS och 30 QQ, nyss utkomna ur barken. I den 
andra säcken insläpptes inga redan utkrupna djur, utan upphängdes en 
avhuggen almgren med utkrypande unga skalbaggar. På tredje dagen 
märktes, att i de båda säckarna en del av bladen och årsskotten börjat 
torka, och efter några dagar var säckarnas botten betäckt med en be- 
tydlig mängd avfallna grenar och löv. I den första säcken hade djuren 
knappt förövat något näringsgnag på de avhuggna almgrenarna; endast 
på den ena av dem, den första, syntes fyra korta, ytliga rispor, och på 
två ställen hade baggarna gjort försök att borra sig in i barken. 

På femte dagen påträffades i den i april avhuggna almgrenen en på- 
börjad modergång med ett par baggar, varvid honan redan hunnit lägga 
några ägg. I den andra säcken observerades samma företeelse, som i 
den första, dock med den skillnaden, att skadorna på grenarna voro 
större, och upptäcktes på femte dagen i den angripna almgrenen på 
tre ställen modergångar och i desamma ett ringa antal ägg. Dessa 


3138 PAUL SPESSIVTSEFF [4] 


observationer visa, att näringsgnaget vid varm, solig väderlek endast 
pågår 4 dagar, och att därvid företrädesvis de smala kvistarna angripas. 
Skadorna å grenarna äro mycket olikartade och utföras i samma om- 


Fig. I. Olika former av näringsgnag av Scolytus laevis på almkvistar och skott. — Ver- 
schiedene Formen des Ernährungsfrasses des Sc. laevis auf Ulmenzweigen und 
Sprossen. 


fång såväl av hanar som honor. Oftast borra sig baggarna in vid 
knopparnas bas eller också i basen på friska, gröna årsskott. I det 
första fallet ätes en del av knoppen upp inifrån, till följd varav knop- 
pen vanligtvis faller av, varvid djuret fortsätter att äta ur skottet och 


[5] SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG 319 


gör en kort gång, ungefär ?/4 cm lång, som leder antingen uppåt eller 
nedåt (fig. 1 d). Ifall baggen borrar sig in vid årsskottets bas, så förtär 
den så mycket av dess axel, att skottet till följd härav börjar torka. Baggen 
nöjer sig icke därmed, utan fortsätter att gräva ut en kort gång i fjol- 
årets skott och äter upp det inuti ända till själva det yttre skalet (fig. 1, 
b, g). Icke sällan gnaga baggarna även på tjockare grenar. Ifall gre- 
narna uppnått en tjocklek av 0,,—0,6 cm och redan äro starkt för- 


Bier; Fig: 3. 
Könsorganen hos en ung .Sco- Könsorganen hos en ung Mvyelophilus 
lytus laevis Q. 1. äggrör; 2. minor OQO. 6'. Kittkörtlar; f. ö. samma 
äggens bildningsställe 3. äggle- beteckningar som i fig. 2. — Ge- 
dare; 4. råceptaculum seminis; schlechtsorgane eines jungen Mvyelophi- 
5. körtel; 6. bursa copulatrix. — lus minor &. 6', Kittdrisen, sonst wie 
Geschlechtsorgane einesjungen MERIONN 

Sc. laevis Q. 


vedade, så göres gången icke endast inuti, utan även utanpå (fig. 1, a, 
e, h), varvid basten vanligtvis förtäres i ringform och endast en del av 
de hårda fibrerna kvarlämnas, till följd varav grenen ofta faller utav 
av sin egen tyngd. as 

Förutom de ovan beskrivna skadorna kan man ofta observera, att 
unga, ännu alldeles gröna skott angripas. Om skottet därvid är till- 
räckligt tjockt, så går gången delvis in i detsamma och börjar f. ö. var 
som helst. Den tunna barken på ett sålunda angripet skott spricker 
vanligtvis sönder här och var (fig. 1, c, f). Ibland skadas mycket späda 


320 PAUL SPESSIVTSEFF [6] 


skott eller bladskaft, vilka i så fall antingen angripas på ytan eller också 
fullständigt avgnagas. Att det är mycket vanligt, att grenar och skott 
på detta sätt skadas, har bekräftats genom observationer i naturen. I 
slutet av maj och första hälften av juni har jag många gånger haft till- 
fälle att i almalléer studera barkborrarna vid deras näringsgnag. Deras 
närvaro här var lätt att konstatera på vissnade blad och unga skott, 


4 
Fig. 4. Könsorganen hos en obefruktad Scolytus laevis hona efter 4 dagars 
näringsgnag. — Geschlechtsorgane eines unbefruchteten Sc. laevis Q 


nach 4 Tagen Ernährungsfrass. 


vid vilkas bas jag nästan alltid fann baggar i sin korta gångar. Denna 
form för näringsgnag av Scolytus, som här för första gången upptäckts, 
är redan känd från Amerika, där Eccoptogaster (Scolytus) quadrispinosus 
tillfoga Hickory-trädens grenar nästan likadana skador." Kommande un- 


CUALSD) HÖPKINS. The dying Hickory trees. Cause and Remedy. United States Depart- 
ment of Agriculture. Bureau of Entomology. Circular No. 144. January 1912. 


Mötes 


[7] SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG eZ 


dersökningar av de europeiska splintborrarnas levnadssätt skola antagligen 
visa, att denna form av näringegnag icke inskränker sig till endast Sco- 
lytus laevis, utan även förekommer hos ett större antal arter. 

För att bekvämare kunna övervaka de enskilda djurens verksamhet och 
se, huru länge deras näringsgnag varade, anställdes förutom de ovan be- 


Fig. 5. Könsorganen hos en befruktad Sc. laevis hona, som lagt flera ägg. 
7. mogna befruktade ägg, f. ö. som i fig. 2. — Geschlechtsorgane 
eines befruchteten Sc. Iaevis, das mehrere Eier ahgelegt hat. 7. reife, 
befruchtete Eier sonst wie in Fig. 2. 


skrivna observationerna under bar himmel en rad experiment i laboratoriet. 
För detta ändamål användes särskilda avlånga lådor med sidoväggar 
av mässingstrådnät och lock av glas. För att taga reda på, i vilken 
mån djuren behöva saftiga skott för sin näring, placerades i två sådana 
lådor almgrenar med skalbaggar, som voro i färd med att borra sig ut, 
en gren i varje låda; dessutom lades i första lådan några almstubbar, 


322 PAUL SPESSIVTSEFF [8] 


såväl färska, som redan i april avhuggna, i den andra lådan inlades en- 
dast skadade, i april avhuggna stubbar, delvis täckta med tjock bark. 
I den första lådan valde de unga baggarna för näringsgnaget huvud- 
sakligen de färska stubbarna. Spåren på dessa stubbar motsvarade full- 
komligt de redan av WICHMANN beskrivna, d. v. s. baggarna gjorde 
i barken antingen korta, avlånga, ytliga sår (fig. 1,'h), eller, vilket var 
vanligare, de borrade sig in i barken, och gjorde däri en kort, sned 
gång. I en av de färska stammarna blev vid sågningen barken på ett 
ställe skadad och därur sipprade trädsaft fram. Detta ställe drog till 
sig en del av baggarna, vilkas antal uppgick till 14. Bland dem voro 
såväl honor som hanar. Under ett dygn hade de tillsammans bor- 
rat ytliga och splinten nående, stjärnliknande gångar, i form av en 
rosett, med en diameter av ungefär 4—4"/2 cm. Dylika sällskapsgångar, 
vilka ej sällan påträffades vid WICHMANN'S undersökningar hos Sc. pruni, 
har jag icke lyckats observera senare. Tydligen var detta en tillfällig 
företeelse, som bl. a. bevisar, att näringsgnaget hos Scolptus laevis kan 
antaga de mest olikartade former. När en del gångar öppnades på en 
av de skadade stammarna i första lådan, varest ett fåtal hanar och ho- 
nor, var för sig, gjort vanliga gångar, observerade man början till en 
modergang, i vilken i hanens närvaro honan hade lagt 3 ägg. På s:te 
dagen iakttogos två nya sådana modergångar. Samma dag observerades, 
oaktat ingen brist på närings- och yngelmaterial förefanns, på lådans botten 
några döda djur, vilkas antal sedermera med varje dag hastigt ökades. 

I den andra lådan ägde näringsgnaget till följd av frånvaro av färska 
stubbar rum på de skadade stubbarna, vilkas bark ännu visade sig till- 
räckligt saftig och rik på näringsämnen. Här gjorde djuren inga yttre 
skador, utan borrade sig in i den tjocka barken. Oaktat antalet av de 
utkläckta baggarna var mycket stort, hade ett mycket litet antal av dem 
begagnat sig av stammarna för sitt näringsgnag, och mycket snart 
täcktes lådans botten av döda baggar. På s5:e dagen observerades på 
en av stammarna ägg. På 12:e dagen blev stubben befriad från bark 
och modergångarna därpå jämförda med gångarna på den andra stam- 
men av ungefär samma dimensioner, på vilken senare förökningen pågick 
under mera normala förhållanden och med riklig tillgång på färsk föda. 
Jämförelsen visade, att gångantalet här var relativt mindre och att utom 
normalt utvecklade gångar även funnos förkortade dylika, av vilka som- 
liga i förtid övergivits av baggarna. 

Förutom de ovan anförda biologiska observationerna dissekerades ett 
stort antal baggar för att utröna näringsgnagets inflytande på köns- 
organens utveckling. 'I det följande är endast honans könsapparat be- 
skriven, emedan den är betydligt enklare att undersöka och icke fordrar 


[9] SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG 323 


histologiska preparater, utan man kan inskränka sig till totalpreparater 
av könsorganen. 

På fig. 2, 4 och 5 äro halvschematiska avbildningar av honans köns- 
organ återgivna, med noggrant iakttagande av deras relativa storlek vid 
utvecklingens olika stadier. Fig. 2 visar honans könsapparat omedelbart 
efter det den unga baggen borrat sig ut ur värdväxten. Bredvid, på 
fig. 3, avbildas könsapparaten hos den unga honan av den mindre märg- 
borren i det ögonblick, när densamma borrar sig ut ur puppkammaren. 
Som bekant förvandlas denna art liksom Sc. laevzs till puppa djupt 
inne i splinten och uppehåller sig i likhet med den sistnämnda icke 
under barken, sedan den lämnat puppkammaren, utan flyger omedelbart 
ut, dock med den skillnad, att dess kitin i detta ögonblick, i motsats 
till Sc. Zaevis, ännu är mjuk och ljusfärgad och själva baggen ännu är 
relativt svag och icke så rörlig. Denna skillnad motsvaras av skillnaden 
i utvecklingen av könsorganen hos dessa två arter. Hos den mindre 
märgborren äro de blivande äggrören (fig. 2, l) ännu ej uppdelade i 
fack (2) medan däremot hos Sc. JIaevis på de färgade preparaten vid 
basen av äggrören tydligt synes början till äggcellens bildning. Dissek- 
tionen av unga obefruktade honor på fjärde dagen efter normalt och oav- 
brutet näringsgnag visade en betydlig förändring i äggstockarna: äggrörens 
längd hade förstorats 1'/2, ibland till och med 2 gånger, äggcellerna 
hade vuxit betydligt och äggrören uppdelats i fack i hela sin längd. 

För att utreda, om könsmognad kan inträda, även om djuren icke få 
någon näring, blevo en del unga hanar och honor, som nyss borrat sig 
ut, isolerade i kläckningslådor, där i stället för färsk föda några speciellt 
för ändamålet torkade almkvistar placerades. På femte dagen voro de 
flesta av dessa baggar döda. Under de första fyra dagarna dissekerades 
honor och den anatomiska undersökningen visade, att deras könsapparat 
förblev oförändrad och under alla dessa dagar företedde samma bild, 
vilken. återgives på fig. 2. Undersökningen av befruktade honor, som 
redan lagt några ägg, visade, att deras könsorgan icke mycket skilja 
sig från jungfruliga honors könsorgan på fjärde dagen efter närings- 
gnaget. Deras äggrör äro, som av fig. 5 framgår, något längre, vilket 
huvudsakligen beror på dem ycket förstorade och mogna ägg, som finnas 
i mynningen av äggrören (7). : 

För att undersöka, om icke själva könsakten har något inflytande på 
könsorganens utveckling, blevo några honor undersökta, såväl omedel- 
bart efter parningen som nägra timmar efter densamma. Det visade 
sig emellertid, att i detta fall könsapparaten icke skilde sig på något 
sätt ifrån den, som avbildats på fig. 4, och i somliga fall till och med 
var mindre utvecklad, ända till den tid, då de första äggen lades. Den 


324 PAUL SPESSIVTSEFF [10] 


sistnämnda företeelsen inträffar i de fall, när en hona, som icke hunnit 
få tillräcklig näring, blir befruktad, och har av mig. observerats "ra 
gånger. Två sådana honor blevo efter parningen isolerade och « 
några timmar undersökta. Könsapparaten visade sig såväl före som 
efter parningen outvecklad, oaktat att sädesgömmet var fullt med säd. 
Honorna blevo i dessa fall befruktade i det ögonblick, när de stucko ut 
bakkroppen ur den påbörjade, korta gången, som gjorts av dem vid 
basen av en knopp eller ett grönt skott. 


Resultaten av ovanstående undersökningar kunna sammanfattas på 
foljande sätt: 

1) Scolytus laevis förpuppar sig djupt nere i basten, på bottnen av 
en särskild gång, vars ingång larven tilltäpper med en tät propp av 
borrmjöl. Under första hälften av sommaren förstöra de ur puppan ut- 
kläckta skalbaggarna proppen utan att förtära densamma och borra sig 
genast ut i dagsljuset. De skilja sig till sitt utseende på intet sätt från 
de gamla djuren. 


2) Innan de unga skalbaggarna börja sin fortplantning, äta de inten- 
sivt en viss tid. 


3) Näringsgnaget varar vid varm, solig väderlek endast 4—53 dagar. 


4) Näringsgnaget antager mycket olikartade former. Den vanligaste 
formen är förstörelsen av årsskott och fjolärsskott både på ytan och inuti 
(fig. 1), till följd varav blad och hela skott torka och ofta avfalla. Under 
artificiella förhållanden nöja sig skalbaggarna, urståndsatta att nära sig 
på skotten, med den tjocka barken på stammarna, där de göra, var för 
sig, korta, hakformiga gångar. 


5) Könsorganen hos de unga, nykläckta djuren äro icke fullkomligt 
utvecklade (fig. 2). Undersökningarna hava visat, att deras fortsatta ut- 
veckling, som försiggår mycket hastigt, helt och hållet är beroende 
av näringsgnaget. 

6) Näringsgnagets korta varaktighet förklaras därav, att könsapparaten 
hos den unga Scolytus laevis (fig. 2) är relativt mera utvecklad än hos 
andra undersökta arter, som icke tillhöra släktet Scolptus (fig. 3). 


Hittills gjorda undersökningar och de korta meddelanden, som lämnats 
av WICHMANN- och GORNOSTAEV om näringsgnaget hos Sc. pruni, pyg- 
maeus och rugulosus, saväl som de amerikanska entomologernas arbeten, 
lämna ännu icke tillräckligt material för definitiva slutsatser rörande 
näringsgnagets orsaker, betydelse och långvarighet hos splintborrarna 
i allmänhet. Denna fråga kan lösas "endast efter detaljerade studier av 
de ännu relativt litet undersökta morfologiska och biologiska känneteck- 
nen hos splintborrarna, vilka hittills artificiellt förenats till ett släkte; 


[11] SPLINTBORRARNAS NÄRINGSGNAG 325 


Scolptus. Författaren hoppas att bliva i tillfälle att fortsätta dessa un- 
dersökningar angående förändringen av könsorganen hos'splintborrarnas 
» arter i samband med studiet över näringsgnaget. 


RESUMEE. 


Beitrag zur Kenntnis des Ernährungsfrasses bei den europäi- 


schen Splintkäfern (Eccoptogastrini) 


Der Ernährungsfrass bei den Splintkäfern (Eccoptogaster) wird in den euro- 
päischen Lehrbiichern entweder nicht anerkannt, oder äberhaupt nicht bespro- 
chen. Erst unlängst erschienen in der entomologischen Litteratur Angaben, 
die das Vorhandensein des Ernährungsfrasses bei einigen europäischen £ccop- 
togaster-Arten konstatieren. So beobachtet WICHMANN diese Erscheinung bei 
Ecc. laevis, pruni und pygmaeus, und seine Beschreibung der Ernährung der 
jungen cc. laevis wird oben (s. 2) deutsch citiert. Fin anderer Entomologe, 
GORNOSTAEV, weist in seiner Arbeit auf die gemeinschaftliche rosettenartige 
Miniergänge der jungen £cc. rugulosus hin und vermutet, dass sie die Folge 
des Ernährungsfrasses sind. 

Der Verfasser hatte Gelegenheit im Sommer1921 in der schwedischen forst- 
lichen Versuchsanstalt (Experimentalfältet) die WICHMANN'SCHEN Untersuchungen 
uber Zecc. laevis, der auch in den Umgebungen von Stockholm ziemlich oft 
vorkommt, zu bestätigen, neue Formen des Ernährungsfrasses zu beobachten 
und diese Erscheinungen durch anatomische Untersuchungen der Genitalien 
zu erklären. 

Eine Reihe Versuche im Laboratorium und im Garten, sowie Beobachtungen 
in der freien Natur gaben folgende Resultate: 

1. Nach dem Verlassen der Puppenwiege, die tief im Splint gelegen ist, 
kriechen die jungen Käfer unmittelbar heraus, und in dieser Beziehung erinnern 
sie an Mvyelophius minor und Hylesinus fraxini, mit dem Unterschied, dass 
die jungen Z£rcc. Jlaevis äusserlich von den alten Käfern gar nicht zu unter- 
scheiden sind: ihr Chitin ist hart und dunkel gefärbt und die Käfer bewegen 
sich ebenso lebhaft, wie die Alten. 

2. Bevor die jungen Käfer zum Brutgeschäft schreiten, bedirfen sie einer 
reichlichen Ernährung. 

3. Die Ernährungsfrassperiode ist sehr kurz und dauert bei warmem und 
sonnigem Wetter nur 4—5 Tage. 

4. Die Art und Weise, in welcher der Ernährungsfrass geschieht, ist sehr 
mannigfaltig. Am häufigsten werden die gränen Sprosse, so wie auch die 
Triebe des vorigen Jahres befallen (fig. 1). Die Käfer bohren sich ent- 
weder an der Basis der gränen Sprosse (b, g) oder an der Basis der Seiten- 
knospen ein (d, e), und setzen ihr Zerstörungswerk fort, indem sie im Innern 
des Triebes einen kurzen, ungefähr 3/, cm. langen Gang ausbohren; manch- 


326 PAUL SPESSIVTSEFF SR 


mal werden die saftigen gränen Sprosse und sogar die Blattstiele an belie- 
bigen Stellen (c, f) angegriffen, und bald von aussen, bald von innen zerstört. 
Dieselbe Ercheinung kann man auch auf dickeren Zweigen beobachten, die 
1—1!/, cm. im Diameter erreichen (a, g, h). Im ganzen erinnern alle diese 
Beschädigungen an die Frasspuren des in Amerika auf Hickory-Baum britenden 
Ecc. quadrispinosus; auch die Folgen von solchen Beschädigungen sind dieselben: 
die angegriffenen Sprosse und Blätter fangen an zu welken. — Bei der 
Abwesenheit belaubter Sprosse und Zweige begnägten sich die jungen Käfer, 
wie es die Versuche in Raupenzuchtkasten zeigten, mit der saftigen Borke 
der Ulmenäste, wo sie zwecks Ernährungsfrass die von WICHMANN beschrie- 
benen (s. 2) kurzen hakenförmigen Gänge bohrten. 

5. Die Geschlechtsorgane bei den jungen, eben ihre Mutterpflanze verlassen- 
den Käfer sind nicht vollständig entwickelt (fig. 2). Die Untersuchungen 
zeigten, dass der Ernährungsfrass eine unumgängliche Bedingung fir ihre 
weitere Entwickelung, die während 4—5 Tagen geschieht, ist. 

6. Die kurze Dauer des Ernährungsfrasses wird durch die verhältnissmässig 
mehr entwickelten Geschlechtsorgane der jungen Z£ecc. laevis erklärt. An der 
Mäindung der zukiänftigen Eiröhren kann man bei £cc. laevis schon deutlich 
die Differenzierung der FEizellen beobachten (fig. 2), bei anderen Arten dage- 
gen, z. B. bei Myelophilus minor, dessen Ernährungsfrassperiode mehr als einen 
Monat dauert, nimmt das Keimfach fast den ganzen Umfang der Röhre 
ein, und an der Mindung dieser Röhren ist keine Spur von Eizellen zu 
sehen (fig. 3). Schon nach 4 Tagen einer ununterbrochenen Ernährung werden 
die Genitalien bei cc. laevis Q 11/,—2 mal so gross (fig. 4). Die Geschlechts- 
organe der alten, schon mehrere FEier abgelegthabenden Weibchen (fig. 5) 
unterscheiden sich von denselben nur durch ein wenig längere Eiröhren, in 
deren Mindung grosse, befruchtete Eier sich befinden. 

Diese Untersuchungen, so wohl als auch die Arbeiten der amerikanischen 
Entomologen, bieten noch nicht geniägendes Material zu bestimmten Schlissen 
uiber die Bedeutung, Ursachen und Dauer des Ernährungsfrasses bei Eccopto- 
gaster-Arten im allgemeinen. Nur ein genaues morphologisches und biolo- 
gisches Studium der noch wenig untersuchten und bis jetzt kiänstlich in eine 
Gattung Eccoptogaster (Scolytus) zusammengruppierten Käfer können diese Fra- 
gen lösen. 


DDELANDEN FRÅN STATENS 
SKOGSFÖRSÖKSANSTALT== 


-— 


REDOGÖRELSE FÖR VERKSAMHETEN VID STA- 
TENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT UNDER ÅR 1920. 


Jämlikt föreskriften i $ 17 mom. 10 av Kungl. Maj:ts nådiga instruktion 
för Statens Skogsförsöksanstalt av den 15 mars 1915 ha efterföljande berät- 
telser från avdelningsföreståndarna blivit upprättade över de olika avdelnin- 
garnas verksamhet under år 1920. Vidare är här intaget en redogörelse för 
under samma år utförda arbeten av försöksledaren för vissa specialunder- 
sökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring (avdelningen å extra 
stat för föryngringsförsök i Norrland) på grund av den utav Styrelsen för Skogs- 
högskolan och Statens Skogsförsöksanstalt den 2 maj 1916 för försöksleda- 
ren fastställda instruktionen. 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 


Under årets fyra första månader samt från 15 oktober till årets slut voro 
skogsbiträdena och räknebiträdena, de senare jämväl under sommarmånaderna, 
sysselsatta i huvudsak med uträkning av gallrings- och uppskattningsytor, och 
ha de härvid uträknat sammanlagt 93 sådana ytor. Assistenten har under 
samma tid påbörjat studier över höjdkurvans ekvation samt sysslat med stam- 
formsstudier för utbytestaxeringar m. m. Föreståndarens tid har upptagits 
av att leda dessa arbeten, litteraturstudier samt med författandet av delar av 
ännu ej publicerade arbeten. 

Anläggning och revision av försöksytor för isynnerhet beståndsvårdsåtgärder 
påbörjades den 26 april och fortgick med kortare avbrott för semester till 
15 oktober. En försöksyta reviderades t. o. m. tidigare, 83—10 mars. Ute- 
arbetet har med biträde av skogsbiträdena letts av föreståndaren och förste 
skogsbiträdet samt på våren och hösten även något av assistenten. Denne 
senare har under sommaren med Kungl. Maj:ts medgivande företagit studie- 
resa till Schwarzwald och Schweiz för att studera skogsindelning och skogs- 
föryngring. 

Föreståndarens fältarbeten ha, förutom arbetet å försöksytorna, bestått i 
flera rekognosceringsresor, särskilt i Norrland, för föryngringsstudier. 

I enlighet med föreskriften i gällande instruktion, har föreståndaren hållit 
tvänne föreläsningar för Skogshögskolans elever om Skogsförsöksanstaltens se: 
nare resultat av proveniensförsöken. Vidare har han inför K. Lantbruksaka- 
demien hållit ett föredrag om »Ljunghedarna och deras produktion.» 

Vid möte mellan skogstjänstemännen i Mellersta Norrlands distrikt demon- 
strerade föreståndaren inom Medelpads revir belägna försök dels för utrönande 
av lämpligaste gallringsstyrka och dels för belysande av hyggenas storlek i 
granskog. 


24. Meddel. från Statens Skogsförsöksanstalt. Häft 18. 


330 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 [2] 


I Norrlands Skogsvårdsförbunds exkursion till Jämtland, och särskilt till 
skyddsskogarna, deltog föreståndaren och demonstrerade därvid för ett antal 
intresserade skogsmän avdelningens proveniensförsök å Frösön. 

I Svenska Skogsvårdsföreningens exkursion till Norge deltogo föreståndaren 
och assistenten; likaledes i den överläggning som å Norska skogsförsöksvä- 
sendets institution i Aas hölls om skandinaviskt samarbete rörande skogsför- 
söksarbetet. 

Vid jubileumsutställningen i Östersund hade Skogsförsöksanstalten en mindre 
utställning, : bestående av en karta över Jämtland, där alla i länet befintliga 
försök inlagts, varjämte skogsavdelningen uppvisade exempel på gallringsför- 
sök från samma län, 

Av de särskilda arbetsuppgifter, som för de närmaste åren åligga avdel- 
ningen enligt av Styrelsen den 16 april 1918 fastställd plan, ha följande un- 
dersökningar kommit till utförande under år 1920: 


1. Föryngringsfrågan. 


a) Fröundersökningar. Från en serie unga frötallar i övre Norrbotten 
å Aktiebolaget Ytterstfors marker ha liksom förra året insamlats kott liksom 
också från mycket unga träd å Alträsk kronopark, allt för belysande av frå- 
gan om den lägsta ålder, vid vilken fröträd lämpligen kunna ställas. 


2. Skogsbeståndens utveckling. 


a) Skogarnas och skogsbeståndens produktionsförmåga och 
b) beståndsvårdsåtgärder. 


Nya uppskattnings- och gallringsytor ha anlagts i den omfattning som ta- 
bell I närmare utvisar. Inalles har sålunda avdelningens provytsmateriel ökats 
med 9 tallytor, därav 6 ytor i lapplandstall, 13 granytor, 5 barrblandskogs- 
ytor, 8 björkytor, 4 ekytor, 1 aspyta och i bokyta. 


Tabell I. Förteckning över nyanlagda försöksytor år 1920. 


| SR | Beskaffenhet. | Belägenhet. | Behandling. | 
I I | | 
| | | | 
140: II | Oj | 75-årigt tallbestånd. Fors kyrkoherdeboställe, | Orörd jämförelseyta; | 
| | Ju. | uppskattning. | 
516 | 0,32 | 64-årigt aspbestånd. |  Forssjö bruk, Sdm. | Stark låggallring. | 
517 | 0,25 | 44-årigt björkbestånd med |  Forssjö bruk, Sdm. | > » | 
| granunderväxt, | ; | 
518 | 0,36 | 44-årigt björkbestånd. | Forssjö bruk, Sdm, | » » | 
STO 0,2548 | 145-årigt blandbestånd av | Forssjö bruk, Sdm. | Uppskattning. | 
| | tall och gran. | | 
520 | 1,00 | 145-årigt blandbestånd av | Forssjö bruk, Sdm. | > 
| tall och gran. | | 
521 | O,2637 | 53-årigt granbestånd. Fulltofta allmänning, Sk.| Stark låggallring. 
B22 KON 45-årigt granbestånd. | » » 30 » krongallring. 
523 1 Or | 55-årigt granbestånd. = | > D » | Orörd jämförelseyta; 


uppskattning. 


529 


[ 
| Areal, 


har, 


0,25 
O,24 
O,24 
0,24 
0,24 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 


331 


Beskaffenhet. 


55-årigt bokbestånd. 
37-årigt granbestånd. 
37-årigt granbestånd. 
37-årigt granbestånd. 
37-årigt granbestånd. 


53 årigt ekbestånd med 
granunderväxt. 
61-årigt ekbestånd med 
granunderväxt. 
86-årigt ekbestånd med 
granunderväxt. 
92-årigt ekbestånd med 
granunderväxt. 
60-årigt granbestånd. 
70-årigt tallbestånd. 


86-årigt tallbestånd. 
92-årigt tallbestånd med 
granunderväxt. 
68-årigt tallbestånd med 
granunderväxt. 
68-årigt tallbestånd med 
granunderväxt. 
I-100-årigt blandbestånd 
av tall och gran. 
30-årigt björkbestånd. 
30-årigt björkbestånd. 
35-årigt björkbestånd. 
34-årigt 
34-årigt 
34-årigt 


granbestånd 
granbestånd. 
granbestånd. 
34-årigt granbestånd. 
S-årigt granbestånd. 
30-årigt björkbestånd med 
granunderväxt, 
30-årigt björkbestånd. 


30-årigt björkbestånd. 
30-årigt tallbestånd. 


39-årigt tallbestånd. 


Belägenhet, 


SA 


Fulltofta allmänning, Sk. 


Visingsö ekplantering, 
Sm. 
ekplantering, 
Sm. 
ekplantering, 
Sm. 
ekplantering, 
Sm. 
Sanna egendom, Ågl. 
Robertsfors bruk, Vb. 


Visingsö 
Visingsö 


Visingsö 


» » » 
» » » 
» » » 
» Då » 
» » » 
Dalby kronopark, Sk. 
» » » 
» » » 
» » » 
» » » 
» » > 
» » » 
Mölleröds och Nösdala 
krpk, Sk. 


Vassgårda krpk, Vrml. 


Eriksbergs fideikommiss, 
Sdm. 
Eriksbergs fideikommiss, 
Sdm. 


ning, Sdm. 


ning, Sdm. 


I 
| Jönåkers häradsallmän- 


| Jönåkers häradsallmän- | 


Behandling, 


Stark låggallring. 
| Reserverad. 
Stark låggallring. 


»  krongallring. 


Orörd jämförelseyta ; 


uppskattning. 


Stark fri gallring. | 


» » » 
» > » 
» > » 


Stark krongallring. 
"Extra stark låggall- 
ring. 

Stark låggallring. 
Ljushuggning. 


Extra stark låggall. | 
ring. 

Orörd jJämförelseyta; | 
uppskattning. 
Reserverad för bläd- 
ningsförsök. 
Stark låggallring. 

» » 
» > 
»  krongallring. 
»  låggallring. 
Orörd jämförelseyta; 
uppskattning. | 
Worliker-gallring. 
Höjdmätning. 


Stark låggallring. 


| Orörd jämförelseyta; 
uppskattning. 


Stark låggallring. 


Extra stark låggall- | 
ring. 


332 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 [4] 


| Ytans | Areal, 


n:o. | har. Beskaffenhet. | Belägenhet. | Behandling. 
543:III| Oy10 30-årigt tallbestånd. Jönåkers häradsallmän- | Orörd jämförelseyta; 
| | ning, Sdm. uppskattning. - | 
544 | 0,2232 | I10-årigt blandbestånd av | Jönåkers häradsallmän- Stark gallring. | 
| tall och gran. ning, Sdm. | | 
545 | 0j25 55-årigt tallbestånd med + Jönåkers häradsallmän- | Stark låggallring. 
| | granunderväxt. ning, Sdm. | | 
546 | 0,2529 80-årigt granbestånd. »  Forssjö bruk, Sdm. » » | 


Vidare har ett avsevärt antal äldre ytor under året ånyo gallrats och upp- 
skattats, nämligen: 


Tallytor. 

Nta Bockens krpk., Västerbottens län, 4-de uppskattningen. 
» 3: I—IV, Grundträsklidens » » » » » 
» 5: I—TIII, - Andersö » Jämtlands » » » 

9: I—II, Jönåkers häradsallm. Södermanl. = » —5-1e » 
» 10: II—III, > » » > 4-de » 
» 27: I—IV, NA » » » » 3-dje » 
» 40, Bispgården, Jämtlands > A4-de > 
Ds Ahedens krpk. Västerbottens >» = 3:dje » 
» 94-- 96, Galhammars » Jämtlands Sr » 
» Of Revsunds kyrkoh.bost. » ) » » 
» 122, 123, Ö. Rek. häradsallm., Södermanl. » » » 
> 135, Ö. Holavedens » Jönköpings » =>» » 
» 306, 309, Fägerhults kronodomän, Kronob. » 2dra » 
ONT 308, » » » > Nedlagda. 
Granytor. 

Ytan 305 Fors kyrkoherdebost., Jämtlands län, 4-de uppskattningen. 
» 53: I—II, Dalby krpk, Malmöhus =» > > 
NES I— IAS » » » » » » 
2 55, > » » » » » 
» 278, Lesjöfors bruk, Värmlands 2-dra » 

2705 Kongälvs stadsskog, Göteb.o. Bohus > » » 
> 2094: A—F, Alkvettern, Örebro »  3-dje » 
» SO Kila krpk, Hallands > 2-dra » 

Barrblandskogsytor. 

IOC Jönåkers häradsallm., Södermanl. län, 4-de » 
2 Jie > » » » » » 
SS MVA » » > 3-dje » 
» 297, » » » » 2-dra » 

Björkytor. 


» 27.0, Ö. Bullarens krpk, Göteb.o. Bohus » = 2-dra » 


[5] I. SKOGSAVDELNINGEN. 333 


Lärkytor. 
(Se nedan under mom. 4). 


Vid de 41 nya ytornas anläggning samt vid revision av sammanlagt 66 
ytor ha undersökts 255 stående provstammar och 4,821 fällda provstammar. 
Dessutom ha sektionerats 4,562 gallringsstammar (se vidare tabell 2). 


Zabell 2. Uppskattade prov- och gallringsträd år 1920. 


| Fällda prov- A 
Stående prov- | stammar, som Sektionerat [Summa under- 
va dsl a & stammar. sektionerats på | gallringsvirke.| sökta träd. 
| varje meter, 
| | Antal. | Antal. Antal. | Antal. 
(EE ashes] 60 | 1,863 2,002 | 3,925 
[REN a a ter ben fore — 1,698 1,262 2,960 
| IB ÖT a för RR | = | 370 664 1,034 
FE [RESA a aan saena — | 318 38 356 
RER nd = | 122 114 236 
ES Na Ra inre ons - 32 33 65 
IREIVerS ER OVträd. Om toriosn — = 36 36 
| BI TOpeISke lark, snsssvs sosse ss — 186 136 322 
ESS oossosscsossr urea | = 232 277 509 
Farktoccidentalis: -—......o..o.. | 195 | 23 =E 195 
Summa | 255 | 4,821 | 4,562 | 9,638 


4. Skogsträdens raser och främmande skogsträds användning i 
landet. 


b) Tyskt granfrö. Av revirförvaltningen i Norra Skånes revir har ut- 
planterats ett större förråd av genom Skogsförsöksanstalten uppdragna gran- 
plantor från olika platser i Mellaneuropa. De nu 8-åriga planteringarna 
ha sistlidne höst inregistrerats och uppmätts å kronoparkerna Mölleröd och 
Nösdala. 

c) Lärk. Av försöksanstaltens stora material av lärkytor ha under året 
reviderats: 


Ytan 4, sSib. lärk å Abborrträskliden, Västerbottens län, 4-de uppskattningen. 
» 142, sSib. lärk, tall och gran, Jönåkers häradsallm., 


Södermanlands län, 3-dje > 
» 186, västam. lärk, Bjurfors krpk, Västmanlands » =<2-dra » 
RENnOS, SID. » Marma krpk, Uppsala » » > 
SN, europ. » Lesjöfors bruk, Värmlands » » » 
EGO SID: >» Bjurfors krpk, Västmanlands » » » 
Er SN » Bromö >» Skaraborgs <> » » 
En ÖR IEA » Sågarbo hemm., Uppsala <>» » 
FSS Feurop. » Askö egendom, Västmanl. » » 
FNS eA, as >»  Lisjö > » > » » 


» 3 2 5 ; » » » > » » » » 


334 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 (6] 


Ytan 333, europ. lärk, Lesjöfors bruk, Värmlands län, 2-dra uppskattningen. 
» 334, » » » » » »” » » 
STREETS ENA » och tall, Marieholms krpk, 

Skaraborgs » » » 
> ÖRGUO LIG »  Kastellgårdens krpk, 
Västmanlands » » » 


6. Övriga arbeten. 


Bearbetningen av kronojägarnas frörapporter har under detta år, liksom 
föregående åren, utförts av förste skogsbiträdet G. Mellström. 


Publikationer. 


I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 17 för år 1920 om 363 
sid. har skogsavdelningen endast publicerat: 
GUNNAR SCHOTTE: Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksan- 
stalt under år 1919. I Skogsavdelningen, sid. 349—353. 
GöstA MELLSTRÖM: Skogsträdens frösättning år 1919. Sid. 21—43. 
Bland /ygbladen har utgivits N:o 138. 
Gösta MELLSTRÖM: Trädens fruktsättning år 1919, 8 sid. 
I den nya publikationsserien Skogsförsöksanstaltens exkursionsledare har ut- 
kommit N:o 1. 
GUNNAR SCHOTTE: Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor å Om- 
berg do sid: 


Sedan assistenten, docenten L. MATTSSON MÅRN övergått i enskild tjänst 
och på den grund beviljats avsked från assistentbefattningen från I jan. 1920, 
blev föregående vikarien, e. jägm. SVEN J:son PETRINI, förordnad som 
assistent vid avdelningen på 3 år. Sedan skogsbiträdet G. MELLSTRÖM ut- 
nämnts till förste skogsbiträde har till skogsbiträde med förordnande på 3 år 
antagits förutvarande vikarierande skogsbiträdet H. ANDRÉN. Skogsbiträdet 
O. HENRIKSSON har varit tjänstledig hela året på grund av allmänt uppdrag 
(andre sekreterare hos skogstaxeringssakkunnige), och som vikarie för honom 
har tjänstgjort skogsmästaren FRITZ SÖDERLUND. Extra räknebiträdet, fru 
G. HAMMAR, har varit tjänstledig från den 6 april —den 31 juli med för- 
ordnande för fru G. GUSTAFSSON att vikariera under samma tid. 

Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet den 20 jan. 1921. 


GUNNAR SCHOTTE. 


[7] II. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN 330 


II. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Arbetet å avdelningen har i det stora hela fortgått efter samma linjer som 
föregående år. Vintermånaderna januari-april ha upptagits av laboratoriear- 
beten och utarbetande av skriftliga redogörelser för utförda undersökningar. 

Föreståndaren ägnade sin tid huvudsakligen åt mera ingående undersök- 
ningar över de olika råhumusformerna i våra barrskogar, Dessa studier rik- 
tades i främsta rummet på att undersöka det organiskt bundna kvävets om- 
förande i för växterna mera tillgängliga kväveföreningar, dels också på att 
bestämma råhumusformernas surhetsgrad. Härvid vunnos nya och intressanta 
utgångspunkter för studiet av detta svåra och invecklade problem, synpunkter, 
vilka blivit avgörande såväl för insamling av nya jordprov under sommaren 
som för vidare kemiskt-biologiska undersökningar. Under månaderna feb- 
ruari—april var föreståndaren mycket upptagen av sina föreläsningar i mark- 
lära för Skogshögskolans jägmästarkurs. 

Assistenten i marklära och geologi var under månaderna januari—början 
av maj huvudsakligen upptagen med att utarbeta en större avhandling om 
skogsmarksbildningen i Norrland, vilken under året publicerats i anstaltens 
Meddelanden. 

Assistenten i skogsbotanik bearbetade under månaderna januari—maj det 
under föregående år insamlade materialet rörande utvecklingsgången hos skogs- 
träden under den egentliga vegetationsperioden, månaderna maj—oktober. 
Några avgörande resultat kunde naturligt nog ej omedelbart vinnas, men väl 
utgångspunkter för vidare undersökningar. Bearbetningen ledde sålunda dels 
till en begränsning av antalet fenologiska stationer, dels också till en om 
läggning av observationsmetoden. 

Utearbetena började med ingången av juni månad. <Assistenterna företogo 
då gemensamt en resa till det av skogsvårdsstyrelsen 1 Jönköpings län plan- 
lagda försöksfältet i närheten av Vaggeryd i norra Småland. Detta under- 
söktes av dem mera ingående med hänsyn till mark och vegetation. Här- 
efter företogo de en resa till Skåne för undersökningar å skogsavdelningens 
gallringsytor i granskogar. Den 14-de—21:te juni deltogo såväl förestånda 
ren som de båda assistenterna i Skogsvårdsföreningens exkursion till Norge. 

Juli—augusti månad ägnade föreståndaren huvudsakligen åt undersökningar 
i Norrland. Dessa koncentrerades på tvenne för Norrland viktiga problem, 
nämligen råhumusbildningen i granskogarna samt föryngringsfrågan såväl i 
nederlandet som i fjällområdet. Samtidigt studerades gallringarnas inverkan 
på humustäcket och näringsomsättningen i detsamma. På hösten, i septem- 
ber och oktober månader, företog föreståndaren några kortare resor till Söder- 
manland, Värmland och Hälsingland i och för insamling av humusprov. 

Assistenten i marklära och geologi ägnade större delen av sina sommar- 
resor, juli —augusti, åt att studera skogsmarkstyper i södra och mellersta Sve- 
rige i likhet med vad han förut gjort i Norrland. Härvidlag ägnade han sär- 
skild uppmärksamhet åt frågan om berggrundens inflytande på skogsmarken 
och skogens växtlighet. 

Assistenten i skogsbotanik har i Norrland studerat frågan om markens ge- 
nomluftning samt råhumustäckets inflytande på denna process samt i vissa av- 


330 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 [8] 


seenden kompletterat sina tidigare undersökningar över lavarnas inverkan på 
granens tillväxt. 

Månaderna september—december har i likhet med föregående år ägnats 
åt laboratoriearbeten och författande av avhandlingar. Studierna över våra 
barrskogars råhumusformer har fortsatts efter i huvudsak samma principer som 
förut. Assistenten i marklära har förutom sina föreläsningar varit sysselsatt 
med en mera ingående undersökning över skogsmarken i Värmländska hyperit- 
områden, assistenten i skogsbotanik har hållit på med att utarbeta en avhand- 
ling om lufttillgången i norrländska skogsmarker. 

Vid de folkbildningskurser, som av Sveriges skogsägareförbund anordnades 
för i enskild tjänst anställda skogstjänstemän, medverkade föreståndaren genom 
fem föreläsningar i markbiologiska spörsmål, 

Liksom föregående år har föreståndaren fungerat som ordförande i skogs- 
taxeringskommittén, vilket uppdrag tagit hans tid rätt mycket i anspråk. 

I anstaltens Meddelanden har av avdelningens tjänstemän publicerats: 
HENRIK HESSELMAN: Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöks- 

anstalt under år 1919. II. Naturvetenskapliga avdelningen. 
OrLoF TaAMmMm: Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet. 


Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet den 26 januari 1921. 


HENRIK HESSELMAN 


[9] III. ENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN 337 


II. SKOGSENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 


Under vintern och våren till början av maj utarbetades och publicerades 
en redogörelse för de undersökningar över nunnans uppträdande i Gualöv, 
som utfördes 1915—1917, varjämte arbetet med bestämmandet och ord- 
nandet av under föregående år gjorda samlingar fortsattes. Reseperioderna 
omfatta 9—18 maj, 25 maj-—14 juni, 21 juni—19 juli, 16-—-27 aug. samt 
2—11 sept. Föreståndaren deltog i Svenska Skogsvårdsföreningens exkursion 
till Norge 11—20 juni. 

Under sommarens resor studerades märgborrarnas uppträdande i Kolle- 
berga krpk, där en för utrönande av övervintringsgnagets följder utlagd prov- 
yta reviderades, vid Gualöv, där märgborrens uppträdande efter nunnehärj- 
ningen 1915—1917 å tvenne utlagda provytor studerades, 1 trakten av Göte- 
borg och Uddevalla, där särskilt kronskadegörelsen och regenerationsgnaget 
undersöktes samt vid Bispgården, där försök rörande avverkningstidens bety- 
delse reviderades. 


Undersökningar över barkborrefaunans sammansättning i isolerade granbe- 
stånd utfördes i Dalby krpk, vid Skarhults krpk samt vid Fulltofta och kom- 
pletterades på hösten genom en undersökning av under sommaren fällda fångst- 
träd vid Fulltofta. 


Barkningsgradens inverkan på granbarkborrens utveckling undersöktes vid 
Gammelkroppa, där en stor serie försök anordnats av forstmästare Chr. Lind- 
man. De vid Grönsinka anordnade försöken rörande lämpligaste tidpunkten 
för iordningställande av fångstträd reviderades för andra gången. Undersök- 
ningen över barkborrefaunans sammansättning utfördes vid Omberg, Glava 
samt å Visingsö. 

Granspinnarestekelns uppträdande 1 Dalby krpk studerades vid flera besök 
varvid särskilt uppmärksamhet ägnades åt dess parasiter. Boksköldlusens före- 
komst vid Skabersjö och Alnarp studerades, ett flygblad över densamma har 
under hösten författats. Vid Alnarp, Kolleberga, Jönköping, Glava, Visingsö 
och .Omberg har Chermes-arternas uppträdande på inhemska och utländska 
barrträd studerats; dessa undersökningar kompletterades på hösten genom stu- 
dier i Bergianska trädgården och vid Experimentalfältet. En orienterande 
uppsats är under hösten publicerad i »Lustgården.> På Omberg har genom 
e. jägmästare T. Palms hjälp ett par försöksytor 1 därvarande av Chermes 
angripna silvergransbestånd utlagts. 

Den vanliga tallstekeln har studerats vid Hellestad, den stora lärkträds- 
stekeln vid Bispgården, varjämte träddödaren, lindmätaren och pilvedgallmyg- 
gan studerats i olika delar av Skåne och Bohuslän. 

Hösten och vintern ha ägnats åt utarbetandet av en avhandling över den 
större märgborren, vars tryckning f. n. pågår. Under delar av sommaren och 
hösten har Dr P. Spessivtseff tjänstgjort som extra arbetsbiträde, varvid ord- 
nandet och bestämmandet av samlingarna fortsatt, varjämte en samling av 
mikroskopiska preparat av Chermes, barkborrar m. m. påbörjats. 


24" 


338 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 (10] 


I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 17 ha publicerats: 


Ivar TräGARDH: Redogörelse för verksamheten vid Skogsförsöksanstalten III. 
Skogsentomologiska avdelningen. Sid. 356. 
» > Undersökningar över nunnans uppträdande i Gualöv 1915— 


TOTTA Sid, 301-320, 


Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet den 15 jan. 1921. 


lVAR TRÄGÅRDH. 


[11] IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK 339 


IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I 
NORRLAND. 


Innearbeten ha pågått, då ej resor och fältarbeten hindrat det, och hava 
desamma dels bestått i registrering och bearbetning av undersökningsmaterial, 
dels av kottklängning och fröanalytiska arbeten av olika slag. Särskilt de 
sistnämnda arbetena ha under året haft en större omfattning än någonsin 
förut och givit full sysselsättning åt ett särskilt härför anställt arbetsbiträde 
under c:a 3 månader av året. Resor och fältarbeten ha med kortvariga av- 
brott .fortgått under mer än halva året, nämligen den 25—31 mars, 5—20 
april, I—15 maj, 21 maj, 25 maj—3 juli, 12-—18 juli, 5 augusti+—23 sep- 
tember samt 28 september—7 oktober. I dessa tider har också inräknats 
skogsbiträdets uppehåll i Finnerödja för kottklängning samt försöksledarens 
deltagande i Norrlands skogsvårdsförbunds exkursion till norra Jämtlands skydds- 
skogsområde. 

-Avdelningens på förordnande anställda personal har under berättelseåret 
utgjorts av undertecknad, försöksledare, och skogsbiträdet, e. kronojägare F. 
Mareld. Som extra skogsbiträde har därjämte skogspraktikanten A. Haijen- 
hjelm tjänstgjort under tiden 26 maj—2 juli. 

Önskemålet att före ingången av norrlandsavdelningens 2-dra femårsperiod 
en samlad översikt av de utförda försöken och deras väsentligaste resultat 
skulle kunna framläggas, orsakade att mycken tid fick ägnas åt revisions- 
arbete och upprättandet av berättelsen häröver. Som följd härav har endast 
en till arealen jämförelsevis ringa nyanläggning av försöksytor kunnat ske. 

Arbeten ha kommit till utförande av följande slag och under följande un- 
dersökningsrubriker: 


1. Undersökning av norrlandsskogarnas fröproducerande förmåga. 


För att utnyttja berättelseårets ovanliga tillgång på tallkott i Norrland, 
gjordes den största insamling av dylik kott, som avdelningen hitintills något 
år låtit utföra. Av vanliga kottprov av tall samlades sålunda 164 stycken 
och dessutom 9 sådana kottprov för jämförelse mellan fröet från gammal och 
ung skog, växande på samma ståndort. Även av gran rekvirerades ett so-tal 
kottprov, varav dock blott 17 stycken visade sig möjliga att uppbringa. 

Slutligen insamlades den totala kottmängden, tillsammans uppgående till 
246 liter, från 20 st. försökstallar vid Gällivare och 7 st. vid Bispgården. 
De förra ha blivit på samma sätt undersökta alltsedan år 1917, undersöknin- 
gen av de senare har däremot först begynt med berättelseåret. 

All den insamlade kotten blev under april månad klängd vid Finnerödja 
klänganstalt, vars hela utrymme måste för detta ändamål tagas i anspråk un- 
der 14 dagars tid. Groningsförsök och övriga fröanalytiska arbeten ha ut- 
förts enligt plan; frilandssådderna för utrönande av fröets markgroningspro- 
cent förlades detta år till Österåkers kyrkoherdeboställe i Uppland, Fors socken 
i Jämtland samt Avafors i Norrbotten, 


340 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1920 [12] 


2. Försök för erhållande av naturlig föryngring. 


För studium av markberedning av olika slag anlades och slutbehandlades i 
stället för den brandskadade yta 465 vid Avafors en ny yta n:o 469 I—VI 
om 1,5 hektar i närheten av den förstnämnda. Den för samma ändamål av- 
sedda yta n:o 516 om 1 hektar, belägen vid Fiskåvattnet inom Frostvikens 
revir har under året gjorts färdig för de slutliga åtgärderna. 

För studium av fröspridningen från hyggeskant har en yta n:o 468 om 6,25 
hektar avverkats, hyggesrensats och hägnats vid Hoting i Ångermanland. 

Av ytor under grupp 2 ha 16 stycken med 76 avdelningar övergåtts av 
revision. 


3. Skogsodlingsförsök. 


Nyanläggningarna under denna rubrik utgöras blott av de vår- och höstsådda 
nya parcellerna å ytorna n:o 215, 216 och 233, tillsammans 0,2046 hektar. 
Därjämte har förbandsplanteringarna å ytorna n:o 360, 367, 391, 392 och 
419, tillsammans 6,63 hektar, hjälpplanterats. 

I ett par försöksserier på Ansjö kronopark av Ragunda revir och Mång- 
hörningens kronopark av V:a Jörns revir, anlagda i syfte att utröna hyggets 
lämpligaste ålder vid skogskultur, ha nya trakthyggen upptagits under året. 

Av skogsodlingsförsök på fastmark ha 42 stycken ytor med 284 avdelnin- 
gar blivit reviderade, däribland de gamla år 1905 anlagda ytorna n:o 29, 
309, 32, 33, 34 Och 35, vilka ensamt upptaga 162 avdelningar. 

Några nya skogsodlingsförsök på avdikad mark ha ej blivit anlagda, men 
de förut befintliga ytorna, 10 stycken med 206 avdelningar ha reviderats. 

Årets totala revisionsarbete omfattar 68 försöksytor med inalles 566 av- 
delningar. 

Vid de av Sveriges skogsägareförbund i november anordnade kurserna med- 
verkade försöksledaren genom att hålla tvenne föredrag över norrländska skogs- 
föryngringsspörsmål. 

Negativsamlingen har under året ökats med 79 plåtar och omfattar nu 214 
nummer, alla i format 13 X 18 am. 

Diariet för 1920 upptager under 28 olika nummer 598 avgångna och 435 
inkomna skrivelser och försändelser. 

För avdelningens verksamhet under berättelseåret ha 31,150 kr. stått till 
förfogande, vilken summa jämväl blivit i sin helhet förbrukad. 

I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, häfte 17, har från avdel- 
ningen publicerats: q 


EDVARD WIBECK: Det norrländska tallfröets grobarhet. 


> » Om olika skogsodlingsmetoders förhållande till uppfrysnings- 
faran i Norrland. 

> » Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt 
under år 1919. IV. Avdelningen för föryngringsförsök i 
Norrland. 


Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet den 29 januari 1921. 


EDVARD WIBECK, 


3 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS 
3 — SKOGSFÖRSÖKSANSTALTE— 


REDOGÖRELSE FÖR VERKSAMHETEN VID STA- 
TENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT UNDER ÅR 1921. 


Jämlikt föreskriften i & 17 mom. 10 av Kungl. Maj:ts nådiga instruktion 
för Statens Skogsförsöksanstalt av den 15 mars 1915 ha efterföljande berättelser 
från resp. föreståndare för skogsavdelningen, naturvetenskapliga avdelningen och 
entomologiska avdelningen vid försöksanstalten upprättats. Dessutom är här 
intagen en redogörelse för under samma år utförda arbeten av försöksledaren 
av vissa specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring 
på grund av den av Styrelsen för skogshögskolan och Statens Skogsförsöks- 
anstalt den 2 maj 1916 för försöksledaren fastställda instruktionen. 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 


Under årets fyra första månader fortgick som vanligt innearbetet vid avdelnin- 
gen med undersökning av resultaten från uppskattningen av försöksytor samt 
med allehanda bearbetningar och utredningar. Redan i mitten på april på- 
börjades fältarbetena genom en kortare resa under cirka 14 dagar till Öster- 
götland, i vilken deltogo föreståndaren och de två skogsbiträdena. Från den 
5 maj till 15 oktober fortgingo sedan fältarbetena nästan oavbrutet. Härefter 
ha åter innearbetena pågått liksom under första delen av året. Föreståndaren 
har dock i början på november även företagit en kortare resa till Dalarna, 
varjämte i december verkställts undersökningar över omfattande snöskador i 
Västergötland. 

Vid skogshögskolans fortbildningskurs för skogstjänstemän har föreståndaren 
i mars hållit tre föreläsningar om gallring och om ljunghedarnas geografiska 
utbredning och produktionsmöjligheter. 

Vid skogshögskolans s. k. sörlandsresa i maj månad demonstrerade före- 
ståndaren ett större antal försöksytor å Visingsö och kronoparken Lilla Svältan 
för skogshögskolans lärare och elever. 

Vid sommarens stora skogsexkursion i juni för svenska och norska skogsmän 
har föreståndaren demonstrerat försöksytor å Alkvettern, Omberg, Visingsö, 
Eriksberg samt Jönåkers häradsallmänning. 

Vid Bergslagsdistriktets exkursion i augusti till Värmland närvar föreståndaren 
och demonstrerade provytor å Bons kronopark; likaledes vid Härnösands di- 
strikts möte i september i Jämtland. 

I mitten av september företog föreståndaren en kortare exkursion med 4 
framstående danska skogsmän, därav 2 medlemmar av danska skogsförsöks- 
kommissionen, till flera av försöksanstaltens ytor i Värmland och Södermanland. 

I övrigt har föreståndarens resor gällt såväl nyanlagda försöksytor (se tabell 1) 
som även delvis revisioner av äldre ytor. Då från den första maj avdelningen 


342 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921. [2] 


övertagit den första försöksparken vid Siljansfors i Dalarna har även åtskillig 
tid måst ägnas för arbetenas igångsättande därstädes. Av föreståndarens 125 
resdagar ha sålunda 25 dagar gällt Siljansfors. 

Under hösten har slutligen föreståndarens tid upptagits med avgivande av 
yttrande rörande vissa framställningar om organisationen av de norrländska 
föryngringsundersökningarna. | 

Assistenten har under 103 dagar av sommaren varit sysselsatt å Siljans- 
fors med parkens uppmätning och uppskattning samt även i någon mån med 
provytearbeten och utsyning. Själva avfattningen har utförts av å parken 
stationerad skogsmästare. Förste skogsbiträdet har dels själv förestått arbetet 
å nya ytor eller revisioner av äldre ytor samt har dessutom biträtt före- 
ståndaren. Hans resor ha omfattat 139 dagar. 

De båda skogsbiträdena ha likaledes biträtt med arbetena å försöksytorna, 
värjämte de omkring en månad vardera varit stationerade på Siljansfors och 
där deltagit i mätningsarbetet. 

E3 d 3 

Av de särskilda arbetsuppgifter, som för de närmaste åren åligga avdelningen 
enligt den av Styrelsen den 16 april 1918 fastställda planen, ha följande under- 
sökningar under året kommit till utförande. 


1. Föryngringsfrågan. 


Av befintliga ytor för naturlig föryngring i äldre norrlandsskogar ha under 
året reviderats 

ytorna 7:I—III och 8:I—IX å Säters kronopark i Medelpad samt ytorna 
36 :I—II och 38:I—XII å Hemskogens och Oxböle kronoparker vid Bisp- 
gården 1 Jämtland. 

En serie tallplanteringar på olika förband å Granviks kronopark (ytan 
196 : III, 7II—XII) har likaledes reviderats. 

Vidare har avdelningen upptagit till undersökning den för Norrlands vid- 
kommande så viktiga marbuskfrågan, dels genom anläggande av försöksyta 
å Hörnefors och dels genom rekognosceringsresor i Ångermanland. 

Även åt föryngringar å utdikade mossar i Norrland har ägnats uppmärksamhet 
genom försöksytors anläggning. Likaledes är det meningen att studera effekten 
av avdikningar å småländska höglandet genom å Herrestads länsallmänning 
anlagda försöksytor. 


2. Skogsbeståndens utveckling. 


a) Skogarnas och skogsbeståndens produktionsförmåga och 

b) Beståndsvårdsåtgärder. 

Nya uppskattnings- och gallringsytor ha anlagts i den omfattning, som 
närmare framgår av tabell 1. Några av försöksytorna å Siljansfors ha dock ej 
under året hunnit att helt behandlas. 

Särskilt kan påpekas att avdelningen å Siljansfors upptagit studiet av bläd- 
ningsskogens sammansättning, Där har nämligen påträffats en trakt på omkring 
15 hektar med olikåldrig skog, särskilt lämpad för blädning. Denna trakt har 
genomgåtts med stamvis blädning och skogens sammansättning och utveckling 
har särskilt studerats på 4 försöksytor om 2,80 hektar. | 


I 
| 14,38 I 


I. SKOGSAVDELNINGEN. 


| | 


343 


Tabell I. Förteckning över nyanlagda försöksytor år 1921. 
KRGES VA real Beskaffenhet Belägenhet Behandling | 
n:o har | 
50: III O,10 | 48-årigt granbestånd Kronop. Tönnersjöheden HI. Orörd jämförelseyta | 
Or 0,20 | 52- » — tallbestånd |Voxna bruk Hls » » 
83:II O,15 |160- >» » Överselhedens kronop. Lpl. » » 
350:1II 0,18 | 55- »  lärkbestånd [Kronoparken St. Svältan Vg. » » 
SAS 0,24 | 29- » — tallbestånd Lisjö bruk Vsm./ Extra stark låggallring 
II 0,24 » » » » » | Stark låggallring | 
ITI O,10 » » » » » | Orörd jämförelseyta | 
548:1 O,13 | 25- >»  askbestånd |Lövestads kronopark Sk. Stark låggallring | 
IT 0,14 » » » » > | > » 
549 0,24 | 35- » granbestånd » > ul Stark krongallring 
550 0,06 | 28- »  askbestånd Dalby nationalpark Hal Uppskattning | 
551 0,21 | 42- >»  granbestånd Kronoparken St. Svältan Vg. Stark låggallring 
552 0,36 | 52- »  tallbestånd » » » » » > | 
553 O,21 52- > » | » > » Sö » » | 
554 0,28 52- » » » » » » >» » | 
560 0,40 granbestånd Hörnefors bruk Vb Uppskattning och kartläggning | 
av marbuskar | ; | 
561 0,25 » » » » » » » 
562 0,25 | självsådd å dikad myr » » » | » » < 
563 0,30 » » » | » » » > » » 
564 0,14 | 58-årigt ekbestånd |Kynnefjälls kronopark  Dls. Stark låggallring 
565 0,56 35-87» = tallbestånd |Herrestads länsallm. Sm.| — Tillväxtstudie å avdikad mosse 
566 0,40 |30-74 » = tallbestånd » » » | » » » > | 
Si 0,20 |48- » — barrbland- Siljansfors försökspark = Dlr.| Inregistrerad, f. d. Bergslagets yta 
bestånd | 
SSR O,t4 | granbestånd | » » » » » > » 
TI 0,09 > >» » » > » » » 
Si 3 0,09 tallbestånd ) » » » » » » 
Sth 4 Oj12 | » | » » » d » » » | 
SSE SA granbestånd » » » Blädningsförsök | 
Jill 0,50 | » » » » | 
TIT 1,00 i » » » » » | 
IN 0,30 | barrbland- » » » > | 
| bestånd | 
SEO 0,15 hygge > » » |Höst- och väårsädder, ej slutbehandlad/ 
SN 0,23 | 53-årigt barrbland- » » » Fri gallring » » 
| bestånd 
Sf 8 0,50 tallbestånd , » » |Kartläggning m, m., » > 
Sj 9:I 0,18 | » | » » » d ÄRLA LED » | 
II 0,22 » | » » » » I » » | 
II O,21 | » » » » » DRED » > | 
ÖV 0725 | » > » > » RR SR » 
Si IO 0,32 | » » » N » ORD > | 
Si IISLALL 0,25 » | » » « » » » | 
Sf. I1:IB/ 0,25 » » » » » ER » » 
SE TI: IL 0,20 » » » » » Dr » » 
Si; 12 0,25 — 90-årigt barrbland- » » » Krongallring | 
| bestånd | 
SR KN 0,40 | tallbestånd | » » » Kartläggning m. m., ej slutbehandlad 
löd O,24 | D | » » » » » » » 
> SE | ) lärkplantering » » » Grophackning >» » 
Sf. 15 | O,15 >» å försum- » » » » » ? 
| Re pad mark » » > » » » 


344 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921. [4] 
För övrigt ha ett stort antal ytor reviderats samt ånyo gallrats och uppskattats, 
nämligen 
Tallytor 
Ytan 41: I—III ... Kronoparken Lilla Svältan, Vg. 4:de uppskattningen. 
» 48 : I-VI ... » » » » » a 
> 50 TIS VIOKHAr DTI or fs Flissae » 
» 57 :I—II » CN ms ARTSRE RÄLGA » » » 
» 58 : I—II » er HASSELA AE » » » 
» 5 EET TES » FA re area sa SRS » » » 
» Öl rr For » Nn sar » » » 
» ÖRE ICAs » ÖST a Jaro kol R rt so RE RENS » » > 
» TORA Kerr Klövdala kronopark.......... Sm. | s:dje ? 
> ÖR nl Överselhedens kronopark ... Lpl. > > 
» ÖÅ ko ålor EhEneEE » » » > > 
» ÖV TAN Grankölens » Nb. > » 
> SSU RIVERA Pite kronopark » > » 
> ÖR anse Säljträskhedens kronopark Nibe » 
» ÖÖM SETSE e res » » > » » 
» OT edra V. Jörnsmarkens =» » » > 
» OZ PEESE SSR Ö. » » > » » 
LR 2 UI EES RAA Skarboda kronodomän När » » 
KANTIG 2 SEN Hardemo häradsallm. ....... » » » 30 ytor. 
Granytor 
Mite TS HAR ost EN Ombergs kronopark ....... Ög 4:de uppskattningen. 
SS (NEN a BEE » FANLNRE Ved » 3:dje > 
150 Tönnersjöhedens kronopark HI. = 4:de » 
TE OO rss SRA S. Bobergs häradsallm...... (ÖR > 
IEEE dessa Sf AR Tönnersjöhedens kronopark HI. = 3:dje » 
ETS OEI SEK Ö re bron stadsyskopg i. ke När.  3-dje > 
PEDA SIPRPUNER Lör SAR Forsbacka kronopark ...... Dis. 2:dra » 
>i244— 240... Ödsmåls RENOIR Boh. 3-dje » 
FL ESSIN sög KTÖROPE SEINSVALTADNE SE Vg. 2:dra » 
>» 351-353 : I-III » 18580 EINE TR at » 2:dra » 
ie 10 fr EE UI AN Ekeröds kronopark........... Skol s2sdra »28ytor 
Björkytor 
Ytan sr I=MURET Tönnersjöhedens kronopark HI. = 4:de » 
IRS RE SE NN » » »> 4:de > 4ytor 
Ekytor 
Mias de dd Ödsmål STkKEON OD ar AAA TS Er Boh. 
pr. AOL SVAntedalens! 2704 FA dens SCA DSS str EEE SA 2, H2LVEON 
Aspytor 
Ytor 3706 —3738 ...... [DEAD 2 Då gb RR og a a SER a de Ab dor Vg.s8eylor 
Askytor 
SfE To NOT MIRA Ömberssjkr Ono parkas es RAS Ög. ox!  ytde 
Lärkplor (Se, UDAEE 24 FO) japan sög Bu Ae Alers kr SR SERA 2 REAR 15 ytor. 


Summa 83 ytor. 


[5] I. SKOGSAVDELNINGEN. 345 


Vid de i tabell 1 omtalade ytornas anläggning samt vid revision av ovan 
nämnda äldre ytor ha undersökts 386 stående provstammar och 4,237 fällda 
provstammar, varjämte 3,507 gallringsstammar ha sektionerats allt vad tabell 
2 närmare angiver. 


Tabell 2, Uppskattade prov- och gallringsträd år 1921. 


| Fällda prov- | 


| Stående prov- | stammar, som | Sektionerat |« 
ade t okti öulsall esi Summa under-, 
AUSAe ar sek svirke. = 2 
FAUST stammar sektionerats gallringsvirke. |” Gökta träd. 
| på varje meter. | 
| | Antal | Antal | Antal 
= 
Fn Ra Ad dels ata(0a sh an derra — 1,631 1,271 2,902 
RETAS I och 2) dashes ren 386 1,812 1,527 3,725 
I 
RE OSAR EL Ra AE ladan land — 92 183 275 
| EIS ög reg eSATA RNE — TÄLT 107 218 
I 
| SSE osar TSAREN — 140 167 307 
TN oda a aaless « sö aa es = 131 43 174 
LENE 4 Age oi mA ERA ERNA SSA == 320 203 523 
NEDIVense trädslag. oss sosse sor sdn aa Mö ES 6 6 
Summa 386 4,237 3,507 | Cried 


3. Sjukdomar och skador på skogsträden. 


a) Skador förorsakade av meteorologiska faktorer. Då under året reviderats åt- 
skilliga granytor, där snöbrott tidigare gjort avsevärd skada, har rötans spridning 
från brottytan uppmätts på alla fällda träd. 


4. Skogsträderns raser och främmande skogsträds användbarhet i landet. 


b) Tyskt granfrö. Serien med nu g9-äriga plantor från olika provenienser 
vid Bispgården har under året reviderats, varvid tydligt framgått att granfrö 
från Mellaneuropa framalstrat plantor, som synas gå förträffligt till så nordligt 
som i Jämtland. 

ce) Lärk. Under berättelseåret ha reviderats följande ytor i bestånd, där lärk 
förekommer enbart eller i blandning med andra trädslag. 

Ytorna 290—293 å Bordsjö fideikommis, Sm. 2:dra uppskattningen 


» 2 GÖTA SSE a GY e en don Sams > 
» 209—300...... » Gärsebackens kanalskog Vg. » > 
> 3TO— 3 TI un... » Kårestads kronopark ...... Sm. > > 
» FT SOS » Skärsnäs SERIE grek NR Sk, » » 
» SPIN 3g1-—3 321: -KLOSters: bruk dena DIR > 
> BS ÖREn sep sea RS » Kroppåsens ecklesiastika 

ITS INA AA KE IV » 
» BION SN tee » Kronoparken St. Svältan Vg. » 


Vidare ha utstakats 3:ne ytor om 2,:3 hektar i Siljansfors för äfalkande 
kommande vår av plantor av lärk från olika beskaffade moderträd. Ytorna 
ha under hösten grophackats. 


346 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921. [6] 


6. Övriga arbeten. 


Bearbetningen av kronojägarnas rapporter om frötillgången hos skogsträden 
har utförts av förste skogsbiträdet G. Mellström. 

Assistenten 5. Petrini har bearbetat insamlat material för en utbytestaxering 
i Västerbotten. 

I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 18 har från avdelningen 
publicerats: 

GUNNAR SCHOTTE: Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöks- 
anstalt under år 1920. I. Skogsavdelningen, sid. 324—329. 

Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1921. 
I. Skogsavdelningen sid. 341—3406. 

L. MATTSSON MÄRN: Märgborrens kronskadegörelse och dess inverkan på 
tallens tillväxt, sid: 81—101. 

SVEN PETRINI: Stamformsundersökningar. En sammanfattande analys å 
norrländskt tallmaterial av de faktorer, som inverkar på noggrannheten vid 
utbytestaxering, s. 165—212. 

Vidare har från avdelningen utgivits Skogsförsöksanstaltens exkur- 
sionsledare II. Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor 1 södra 
Södermanland, utarbetad av GUNNAR SCHOTTE, 62 sid., samt n:o III. Be- 
skrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor i trakten kring Brännberg 
och Avafors i Norrbotten, utarbetad av GUNNAR SCHOTTE Och EDVARD WIBECK, 
47 sid. Som flygblad har slutligen utgivits n:o 20: Skogsträdens fruktsättning 
år 1920 av GÖSTA MELLSTRÖM, 16 sid. 


Assistenten Sven Petrini har varit tjänstedig under maj månad med e. jäg- 
mästare Erik Lundh som vikarie. Skogsbiträdet O. Henriksson har fortfarande 
varit tjänstledig hela året på grund av anställning som andre sekreterare hos 
skogstaxeringssakkunnige med hr H. Darnald som vikarie, och skogsbiträdet 
Henning Andrén har åtnjutit tjänstledighet under nov. och dec. månader för 
genomgående av Klotens fortsättningsskola; vikarie utex. skogslärjungen H. 
Sjöqvist. ! 

Till skogsmästare vid Siljansfors har för tre år förordnats skogsrättaren vid 
Hammarsebo skogsskola Johan Reinhold Carlsson. 

Statens Skogsförsöksanstalt den 10 dec. 1921. 

GUNNAR  SCHOTTE. 


[7] II. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN JAM 


II. NATURVETENSKAPLIGA AVDELNINGEN. 


Första delen av Dberättelseåret har liksom föregående år ägnats åt inne- 
arbeten, analyser å laboratoriet, författande av avhandlingar, bearbetning av 
under sommarresorna insamlat material och dylikt. Månaderna februari— 
april höll föreståndaren sina sedvanliga föreläsningar i marklära för skogs- 
högskolans jägmästarkurs. 

Vad undersökningarna å laboratoriet beträffar ha de i huvudsak varit in- 
riktade på studiet av humusbildningen i våra barrskogar, markprofilens utbild- 
ning under olika förhållanden, markens genomluftning och försumpningens 
hastighet, 

Utearbetena började i slutet av april, då assistenten TAMM gjorde en 
studieresa i Bergslagen. I början av maj reste assistenten MALMSTRÖM till 
Norrland för att å Kulbäcksliden och Rokliden anordna försök över grund- 
vattnets rörelsehastighet i moränmark. I slutet av maj återupptog assistenten 
ROMELL sina förra sommaren påbörjade undersökningar över skogsmarkens 
genomluftning. Under juni månad företog föreståndaren med anslag från 
fonden för skogsvetenskaplig forskning en studieresa till Schwarzwald, Böh- 
merwald och till det i den moderna skogslitteraturen välbekanta godset Bären- 
thoren i Nordtyskland. Humusprov insamlades i de besökta skogarna och 
undersökas tillsammans med liknande svenska prov. 

Under större delen av juli och augusti månader förlade avdelningens tjän- 
stemän sina undersökningar till Norrland, där var och en ägnade sig åt sina 
speciella uppgifter, föreståndaren åt humusstudier, assistenten TAMM mark- 
profilundersökningar, assistenten ROMELL undersökningar över markens genom- 
luftning, assistenten MALMSTRÖM myrarnas utvecklingshistoria. Den senare 
biträdde även föreståndaren vid hans undersökningar och har liksom docenten 
TAMM utfört särkilda undersökningar å Siljansfors försökspark. 

I september företogo föreståndaren och assistenten MALMSTRÖM en resa till 
Norrland, assistenten RoOMELL en kortare resa till ljunghedarna i sydvästra Sverige. 
I slutet av oktober gjorde föreståndaren en kortare resa till Dalby kronopark 
för insamling av humusprov å skogsavdelningens gallringsytor. 

Under höstmånaderna har arbetet på anstalten fortgått på vanligt sätt med 
analyser å laboratoriet, bearbetning av under sommarresorna insamlat mate- 
rial etc. 

Vid Skogshögskolans folkbildningskurs föreläste föreståndaren över moderna 
markfrågor (fem föreläsningar) och docenten TAMM om berggrundens infly- 
tande på skogsmarkens produktionsförmåga (två föreläsningar). 

Från avdelningen har i Meddelanden publicerats 

OLoF TAMM: Om berggrundens inverkan på skogsmarken. 

Under året har föreståndaren fungerat som ordförande för skogstaxerings- 
sakkunnige. 

Experimentalfältet 5/,, 1921. 

HENRIK HESSELMAN. 


348 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921 [8] 


III. SKOGSENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN. 


Under vintern och våren upptogs tiden till stor del av utarbetandet av ett 
arbete om den större märgborren, dess skadegörelse och bekämpande, som 
publicerades i Meddelandena H. 18 Nr. 1, samt av bearbetningen av revirför- 
valtarens rapporter rörande skogsinsekternas skadegörelse under 1918. 

Resorna togo sin början 1 maj, varvid tillsammans med länsjägmästare U. 
DANIELSSON resor företogos i syfte att studera skadeinsekter på unga kulturer 
Vid Hammarsebo skogsskola utfördes undersökningar över barkborrefaunan och 
särskilt över ett fall av skadegörelse av den skarptandade barkborren. 

I slutet av maj utfördes dels vid Ahus dels vid Kolleberga undersökningar 
över barkborrefaunan på vinterhuggen, randbarkad kolved, varjämte vid Kolle- 
berga den därstädes utlagda försöksytan för studerandet av märgborrarnas över- 
vintringsgnag reviderades. Samtidigt påbörjades därstädes en undersökning 
av tallar med gles eller av Peridermtium-skadad krona i syfte att klargöra, om 
dylika träd bliva yngelträd för den mindre märgborren, varjämte insektfaunan 
på obarkade ekstammar studerades. I Dalby kronopark studerades granspinnare- 
stekelns skadegörelse, vilken nu synes vara definitivt förbi, och vid Revinge 
hed undersöktes inverkan av den vanliga tallstekelns skadegörelse på tallen. 
I början av juni utfördes vid Uddevalla, Torreby och Munkedal undersökningar 
över gallringstidens inverkan på märgborrens uppträdande. 

Den röda tallstekelns uppträdande undersöktes i mitten av juni å Jönåkers 
häradsallmännings skogar och den vanliga tallstekelns förekomst å Hökensås 
häradsallmänning studerades i slutet av juli. 

Under slutet av juni och juli månader förlades undersökningarna till Norra 
Sverige. Vid  Rörström utfördes med tillhjälp av Skogshögskolans elever en 
undersökning av insektfaunan i ett föregående år av elden härjat blandbestånd 
av gran och tall, vilken gav mycket intressanta resultat, vadan dessa under- 
sökningar komma att fortsättas i mån av tillgång på lämpliga lokaler. 

Över den skarptandade barkborrens uppträdande utfördes undersökningar 
dels vid Gyljen i Över-Kalix, dels vid Njalle i Sikå revir samt vid Hällnäs 
skogsskola. Av dessa framgick otvetydigt, att denna art under vissa förutsätt- 
ningar kan uppträda som primär skadegörare på ungtallskog. 

Över granbarkborrens uppträdande påbörjades i samarbete med skogschefen 
B. WETTERHALL i Hofors undersökningar, varvid särskild uppmärksamhet 
ägnades "åt mindre, isolerade angrepp, där en statistisk uppskattning av an- 
greppets styrka under de senaste tre åren kunde verkställas, varjämte studier 
över parasiters och rovinsekters betydelse samt över vilka faktorer, som 
betinga trädens mer eller mindre snabba torkande, utfördes. 

Till nästa år äro påbörjade serier av försök med olika slags fångstträd 
samt experiment för fastställandet av avverkningstidens, barkningsgradens och 
exponeringens betydelse å följande platser: vid Kolleberga skogsskola (jägm. 
F. BERGMAN), Hammarsebo skogsskola (jägm. B. ASCHAN), vid Gammelkroppa 
kolarskola (forstm. K. LINDMAN), Hällnäs skogsskola (jägm. A. ELGSTRAND) 
varjämte i samarbete med skogschefen WETTERHALL vid Hofors anordnats serier 
av fångstträd mot granbarkborren och i samarbete med länsjägmästare P. ÖDMAN, 
Sollefteå och skogschefen W. STRANDBERG serier av försök rörande avverknings- 


[9] III. SKOGSENTOMOLOGISKA AVDELNINGEN 349 


tidens och barkningsgradens inverkan på insektfaunan på vinterhugget virke 
igångsatts. 

Under tiden mitten av augusti — slutet av september företog föreståndaren 
med statsunderstöd en resa till Tyskland och Österrike för att studera praktiskt- 
entomologiska och särskilt skogsentomologiska forskningsinstitut, museer och 
högskolor. Härvid besöktes bl. a. forstakademierna i Eberswalde och Tharandt, 
Biologische Reichsanstalt i Berlin-Dahlem, Zoologisches Institut d. Landwirt- 
schaftlichen Hochschule i Berlin, Deutsche Gesellschaft för Schädlingsbekämpfung 
i Frankfurt a.-M., avdelningar av Biologische Reichsanstalt i Zittau och Naum- 
burg a. d. Saale, Forschungsinstitut fär angewandte Zoologie och skogs- 
försöksanstalten i Minchen samt Hochschule fir Bodenkultur i Wien. 

Vid skogshögskolans folkbildningskurs föreläste föreståndaren över våra 
vanligaste skogsinsatser och deras bekämpande. 

Som assistent har under året tjänstgjort dr. P. SPEssIVTSEFF, vilken i huvudsak 
varit sysselsatt med följande arbeten. Ordnandet av det tidigare av den natur- 
vetenskapliga avdelningen insamlade materialet för studiet av markfaunan, in- 
samling med en s, k. Berlese-apparat av faunan i mossprov insända av assi- 
stenten Malmström från Kulbäcksliden, iordningsställande av en studiesamling 
av barkborrar vid Skogsförsöksanstalten. Vidare har han tillsammans med 
föreståndaren iordningsställt en samling lådor med biologiska preparat, illustre- 
rande våra vanligaste skogsinsekters utveckling och skadegörelse, vilken samling 
utställdes i Luleå och nu uppställts i Skogshögskolans samlingar, varjämte han 
tillvaratagit och kläckt de insektlarver, som av föreståndaren under sommaren 
insamlats. Vidare har han undersökt och ordnat för övervintring och kläckning 
det material av grankott, som efter hänvändelse till revirförvaltarna av dem 
insänts i slutet av augusti och i september. Slutligen har han utfört under- 
sökningar över näringsgnagets betydelse för könsorganens utveckling hos märg- 
borrarna samt splintborrarna, varöver en uppsats föreligger tryckfärdig. 

I meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 18 har publicerats: 
Ivar TRÄGÅRDH: Undersökningar över den större märgborren, dess skade- 

görelse och bekämpande, sid. 1—80- 

— Redogörelse för verksamheten vid Skogsförsöksanstalten under år 1920, III. 

Skogsentomologiska avdelningen, sid. 337—238. 

— Redogörelse för verksamheten vid Skogsförsöksanstalten under år 1921. III. 

Skogsentomologiska avdelningen, sid. 348—349. 

— Skogsinsekternas skadegörelse under 19138, sid. 281—314. 

SPESSIVTSEFF, PAUL: Bidrag till kännedomen om splintborrarnas näringsgnag. 

Som Flygblad n:o 21 och 22 har publicerats: Boksköldlusen samt: Den 
större märgborrens skadegörelse och bekämpande. 

Experimentalfältet den 10 Dec. 1921. 

IVAR TRÄGÅRDH. 


350 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921 [0] 


IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I 
NORRLAND. 


Innearbetena på avdelningen ha under berättelseåret bestått i bearbetning 
av undersökningsmaterialet, vilket särskilt efter 1920 års revision, som om- 
fattade de allra flesta av avdelningens försöksytor, fått ett avsevärt tillskott. 
Fröundersökningarna ha haft större omfattning än något föregående år, enär 
i desamma för första gång kunnat ingå det stora tallfrömaterialet från kott- 
säsongen 1919—1920, som i Norrland var enastående god. För vissa, i det 
följande närmare berörda fröanatomiska arbeten, för tillräkning av frö för 
groningsförsöken av skilda slag, räknearbeten o. d. har avdelningen haft be- 
hov av ett tillfälligt arbetsbiträde under större delen av året. Vid de med 
stöd av statsmedel under året anordnade kurserna för äldre skogsstaåtstjänste- 
män medverkade försöksledaren med tvenne föredrag. 

Resor och fältarbeten ha med kortare avbrott fortgått från slutet av mars 
till medio av oktober, för försöksledaren nämligen under perioderna 28 mars 
—6 april, 30 maj=—=25 juni och 5—23 september, för skogsbiträdet under 
tiden 7—13, 21—27 och 30 april, 7 maj, 17 maj—30 juni, 2 juli, 29 
juli—31 augusti, 5—18 september, 20 september samt 7—19 oktober. En- 
dagarsutflykterna den 7 maj, 2 juli och 20 september ha gjorts i och för 
sådd, ogräsrensning och revision av en yta med markgroningsförsök å Öster- 
åkers kyrkoherdeboställe i Uppland. Försöksledarens vinterresa avsåg en re- 
kognoscering i syfte att förbereda eventuella försöksarbeten inom norra Jämt- 
lands skyddsskogsområde samt överläggning med skogsstatstjänstemän i Ström- 
sund och Östersund om lämpliga planläggningen av sådana försök. TInalles 
har försöksledaren haft 56 och skogsbiträdet 124 resedagar, vartill må an- 
märkas, att knappheten av det för år 1921 till förfogande stående anslaget 
faktiskt hindrat den förre att resa så mycket, som lämpligt varit. Under 
tiden 2—17 juli vikarierade försöksledaren för professorn i skogsskötsel vid 
skogshögskolans praktiska övnihgar vid Rörström i Ångermanland sarat ledde 
i förening med docent. G. Tamm en exkursion med skogseleverna inom västra 
Jämtlands skyddsskogsområde. 

Avdelningens på förordnande anställda personal har under berättelseåret 
endast utgjorts av försöksledaren och skogsbiträdet. 

Inom de olika undersökningskategorierna ha följande arbeten kommit till 
utförande. 


I. Undersökning av norrlandsskogens fröproducerande förmåga. 


Den sedvanliga kottinsamlingen har bedrivits även i år. Av kott från 
säsongen 1920—1921 insamlades sålunda i början av året 29 prov av tall 
och 7 av gran; av årets (d. v. s. säsongens 1921—1922) rika grankottskörd 
ha i höst inkommit ej mindre än 174 prov, de flesta hållande omkring 
25 liter: 

Av speciella kottprov insamlades i vintras 15 stycken, omfattande den 
totala kottmängden på försökstallarna vid Gällivare, samt 7 dylika prov från 
försökstallarna vid Bispgården. I höst ha insamlats 5 dubbelprov av gran- 
kott från äldre och yngre träd, växande på samma ståndort, samt 4 större 


[11] IV. AVDELNINGEN FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 351 


kottprov (om respektive 1, 1, I och 0,36 hl) från de olika nivåer, varest av- 
delningarna av försöksytan nr. 567 vid Järpen äro belägna. Härom mera i 
det följande. 

Groningsundersökningarna ha i år varit så omfattande, att för desamma 
hela det utrymme tagits i anspråk, vilket står till förfogande i skogsförsöks- 
anstaltens samtliga tre groningsbassänger. Även i sandlådor och på fritt land 
ha groningsförsök liksom föregående år blivit anordnade, för de senare för- 
söken ha plantskolor under året uppbrutits samt besåtts vid Gällivare, Bisp- 
gården och å Österåkers kyrkoherdeboställe. För att om möjligt nå det 
praktiska målet att kunna bedöma groningsförmågan hos nyklängt frö efter 
groddarnas utvecklingsgrad, ha åtskilliga tusental frön, mestadels tillhörande 
prov med låg grobarhet, blivit snittade och mikroskopiskt undersökta i nyss- 
nämnda avseende. För klängning av avdelningens kottmaterial har skogs- 
biträdet även i år fått företaga en resa till Finnerödja. 


2. Försök för erhållande av naturlig föryngring. 


Av ytor, avseende studium av markberedning av olika slag har den tidigare 
utlagda nr. 555 (i förra årsberättelsen betecknad som nr. 516) å Frostvikens 
revir, samt de helt nyanlagda nr. 569 i Bispgårdens revir och nr. 572 1 
Juckasjärvi revir slutbehandlats. Nr. 569 avser ett jämförande försök med 
den nya, s. k. Orsa-plogen, nr. 572 ett försök att inom tallens översta kamp- 
zon i den subalpina björkskogen nära Kiruna uppdraga tall efter markbered- 
ning och sådd med Widéns kulturplog direkt under det oavverkade björk- 
beståndet. Nyssnämnda trenne ytors sammanlagda areal uppgår till 2,2 hektar. 

För studium av fröspridningen vid självsådd från hyggeskant har yta nr. 468 
å Kungsgårdens-Mariebergs aktiebolags mark nära Hoting slutbehandlats 
samt, såsom förberedelse till nästa års revision, kottillgången å varje träd 
(3 158 stycken) inom en omgivande kappa av 20 m:s bredd upptaxerats. 
Oavsett kappan om 2,:6 hektar uppgår denna yta till 6,25 hektar. 

Av ytor under grupp 2 ha inalles 9 stycken med 40 parceller och en 
total areal av 22,5; hektar under året reviderats. 


3. Skogsodlingsförsök av olika slag. 


De gamla, av skogsavdelningen 1912 påbörjade, men 1918 till norrlands- 
avdelningen överförda, wvår- och höstsådderna å ytorna nr. 215 i Gästrikland, 
216 i Bispgårdens samt 233 i nuvarande Selets revir ha med innevarande 
års kulturer avslutats. Gent emot föregående års arbeten, då alla parcellerna 
behandlats på samma sätt, nämligen medelst ruthackning med djupluckring, 
har i år den förändringen vidtagits, att såväl på våren som hösten parceller 
av 3 olika slag anlagts, nämligen dels sådana som de nyss nämnda, dels 
sådana, som behandlats som rutsådd utan djupluckring och som strecksådd. 
Arets kulturer omfatta alltså 18 i stället för 6 parceller med en sammanlagd 
areal av 0,4092 hektar. 

För ytterligare komplettering av nyssnämnda såddserier, som alla ligga på 
bättre tallmark, ha dessutom tvenne nya ytor, nr. 570 och 571, utlagts å 
tallhed inom N:a Piteå och Gällivare revir. Dessa ytor, som tillsammans 
hålla 1,0647 hektar, hava behandlats på alldeles samma sätt, d. v. s. med 
tre olika slags markberedning, efterföljd av vår- och höstsådd. 


302 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN 1921 [12] 


För studium av hyggenas lämpligaste ålder vid skogskulturer ha tvenne nya 
serier, nr. 558 inom Örå och nr. 559 inom Tåsjö revir, om tillsammans 5 
hektar utlagts. 

I avsikt att skaffa frömaterial till ytan nr. 567 vid Järpen, vilken är av- 
sedd att lämna bidrag till kännedomen om möjligheten att använda samma ul- 
säde vid skogssådd på olika höjdlägen, har såsom förut blivit nämnt den här- 
för erforderliga kottinsamlingen blivit gjord. 

Undersökningarna över ftallrötternas deformering genom spettplantering ha under 
året fortsatts, och ha i detta syfte prov av dylika rötter insamlats från äldre 
sådana kulturer på 18 olika platser. 

Revisionsarbetena på ytor, hörande till undersökningsgrupp 3, ha av sådd- 
och planteringsförsök på fastmark omfattat 13 ytor med 71 parceller och en 
sammanlagd areal av 3,3871 hektar samt av liknande försök på avdikad myr- 
mark 10 ytor med 202 parceller och en total areal av 2,0688 hektar. 


Hela antalet och arealen av under året nybehandlade ytor av samtliga 
slag uppgår till 12 ytor med 43 parceller och 9,9261 hektars areal, vartill 
komma 2 stycken nyutlagda, men ännu ej behandlade ytor om 5 hektar. 
Det totala revisionsarbetet omfattar 35 ytor med 313 parceller och en areal 
av 26,39908 hektar. 

Avdelningens negativsamling, som under året ökats med 44 nummer, om- 
fattar nu inalles 258 sådana, alla av formatet 13 cm X 18 cm. Hart 
komma 48 stycken diapositiv för skioptikon i formatet 8 cm X 8 cm, när- 
mast förfärdigade för att användas vid förutnämnda kurserna för äldre skogs- 
statstjänstemän. 

Diariet för 1921 upptager till dato 896 avgångna och 645 inkomna skrivel- 
ser och försändelser. 

Avdelningens verksamhet beräknas under året komma att kosta 27 050 kr., 
varav 22 050 utgått av statsmedel, men 5 000 kr. tillskjutits såsom skänk från 
26 norrländska trävarubolag. För denna gåva, som möjliggjort för avdelningen 
att insamla ett stort material av årets rika grankottskörd samt 1 övrigt till fromma 
för de pågående undersökningarna i deras helhet möjliggjort för försöksledaren 
att kvarstå i sin befattning till årets slut, är det min plikt att härmed till 
givarna framföra min djupa tacksamhet. 

Såsom meddelande från Statens Skogsförsöksanstalt eller från samma an- 
stalt utgående exkursionsledare eller flygblad har försöksledaren under året 
tills dato publicerat följande: 

Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 
1920. V. Avdelningen för föryngringsförsök 1 Norrland. 

Beskrivning av Skogsförsöksanstaltens försöksytor i trakten kring Brännberg 
och Avafors i Norrbotten. (Tillsammans med G. SCHOTTE.) 

Några nya skogsodlingsredskap (flygblad 23) samt här föreliggande års- 
berättelse för 1921. 


Skogsförsöksanstalten, Experimentalfältet den 3 december 1921. 


EDVARD WIBECK. 


ONA NT VAN 


3 RR 


(3 


” 
M NVS M 
2 se 


uk 


h ASO 
esk 


h b 
Kipeh ät Beror KA 
bop Föll 

Pr rater 


vu» H 
bl Rn 
vå 


PA 


Py ve Len 
al mA 


Fed 
än 


brad 


SE 


RASA Lalller 
HE. MITTE 
Då [LAN åh y 


FN ägpätn ( 
ie NN SM 
iland 


hele 


as Kr