Pibrarp of fbe ; Museum COMPARATIVE! ZOÖLOGY, DNE HARVARDGOLLEGR, ÖAMBRIDGE: MASS. The gift of Uh Jölrskaps : Pol 5 FoceÅekers No. & TR AN MS EA BIDRAG till KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK. utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. Trettiondenionde Häftet. HELSINGFORS, Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1884. FINLANDS ROST- och BRANDSVANDAR (HYPFODERMID I KÖRTHET BESKRIFNA AF P. A. KARSTEN. AN Förkortningar af författarenamn. ALB. et ScHw. = I. de Albertini et L. Schweinitz. AvErRsw. = B. Åuersw. BerKeLeY — M. J. Berkeley. BJeErK. = Olas Bjerkander. Bon. = H, F. Bonorden. Br. = OC. E. Broome. OzB..— V. : Cesati. Onryv. — F. .Ohevallier. Ögorea =. MO. D00ke, Corp. .= A. Corda. DE B.. = ÅA, de Baryi DE OA: PP. dö. Cadonle: Desv. = I. B. H. I. Desmazieres, DIMMER. På NTDithar: Doz. et Morr. = Dozy et Mol- kenbeer. FincErE. = OÖ. A. Fingerhuth. Fison. v. WaALnDE. = A. Fischer v. Waldheim. FR. = BöRNeR Fres. = G. Fresenius. Evor: =L,.Huckel. GMEL. = CO, Oh. Gmelin. Grav. = R. K. Greville. JACQv. = N. J. de Jacqvin. Karst. = P. AV Karsten. KUNz, et Scam. = G. Kunze et J. CO. Schmidt. KÖRrnN. — Körnicke. LAMB. — Lambert. Lévy. = J. H. Leéveille. LINNG = Orr kllllG. LiB.= Av Jalbörta MAGN. — P. Magnus. MULET = 0; och OF; Muller: Oupem. = OC. A. J. A. Oudemans. Pers. — Oh. E. Persoon. RaB. — L. Rabenhorst. ReB. — J. Rebentisch. RecH. — R. Relhan. RostrR. — E. Rostrup. RUD. = FE; Rudolf, Tv Saco. — P. A. Saccardo. ScHLEcAT. — D. F. L. v. Schlech- tendal. SocHrRÖT. — J. Schröter. burg. ScHum. — Ch. F. Schumacher. Sow. = J. Sowerby. THÖM. —= F. v. Thimen. TuL. = L. och Oh. Tulagne. mm. = millimeter. mm. Auctore P. A. Karsten. qvarta. Helsingfors. 1879. ScHULz — S. Schulzer v. Myggen-. a. => allmän. cm. — centimeter. Fung. Fenn. = Fungi Fenniae ex- siccati. Cent. I—X. Åbo. bh. 0: do >= här OCK dar; m. — mycket. mmm. = mieromillimeter = 0,001 Myc. Fenn. = Mycologia Fennica. Pars UnG. = F. Unger. WAHLENB. — G. Wahlenberg. Wauzir. = OC. FE. W. Wallroth. WustEND. — G. D. Westendorp. Wizzp. = K. L. Willdenow. Wint. = G. Winter. Wourr. = X. v. Wulfen. Öfriga förkortningar. n. — nästan, något. pp. = pagina. Pilz. = D:r L. Rabenhorsts Kryp- togamen-Flora. Erster Band: Pilze von Dr. G. Winter. Leip- Zig. 188k Pila. Waldb: EE P, AA; Karsten. Die Pilze der finnisehen Wald- bäume. RR Fål var. = varietet: 2 rr ———RN Rost- och Brandsvampar. (Hypodermi). Biofila, flercelliga svampar med tydliga hyfer, utan egentlig fruktkropp. Fortplantning genom acrogena sporer. Förökning dels genom konidier, dels genom delning. 9Se- xualorganer obekanta. é Öfversigt af Rost- och Brandsvamparnas familjer. > Inuti lefvande växter förekommande (fytofila) former. Fam. I. Uredineae. Sporerna uppkommande genom afsnörning af de till ett fast lager (fruktlager, hymenium) förenade frukthyfernas eller basidiernas spetsar, ensamma eller flera öfver hvarandra ra- dade, samt utvecklande vid groningen ett promycelium med sporidier. Förutom sporer (här kallade vinter- eller teleuto- sporer) finnas oftast spermogonier, aecidier och konidier (här benämnda wredo- eller sommarsporer). Alla dessa frukt- former följa i regelbunden vexling på hvarandra. Fam. II. Ustilagineae. Sporerna uppkommande genom transformation af vissa smågrenar samt utvecklande vid groningen ett promycelium med sporidier. Efter en föregående kopulation framalstra VI sporidierna ett mycelium, som växer genom den närande väx- tens stam och utvecklar de sporbildande hyferna oftast i dennes fruktämne. Förutom sporer förekomma stundom äf- ven konidier. | "+ Inuti lefvande insekter förekommande (zoofila) arter. Fam. II. Entomophthoreae. Sporerna uppkommande ensamma genom afsnörning af frukthyfens eller basidiets spets samt bildande vid groningen ett promycelium med en sporidie. Öfvervintrande sporer iakttagna hos några. Fam. I. Uredineae Tul, — Rostsvampar. Myceliet endofytiskt, lefvande parasitiskt i alla delar af de fanerogama växterna och ormbunkarna. Sporerna upp- komna genom afsnörning, förenade till olikformade lager. Pleomorfism allmän. Uredineerna eller Rostsvamparne undergå högst märk- värdiga förvandlingar, hvilka stundom äro förbundna. med en så kallad heteröci, d. v. s. att den ena.utvecklingsgraden genomgås på en, den andra på en annan växt. En sådan heteröcisk rostart är t. ex. den vanliga Rosten (Puccinia graminis PERS.) Den genomgår sin första utveckling på bladen af Berberisbusken, mellan hvilkas parenchymceller den utbre- "der sitt mycelium. På detta mycelium uppträda tvänne slags fortplantningsorganer, nemligen spermogonier af den vanliga formen, utmynnande genom öfverhuden, i hvilka spermatier utvecklas,. och ett slags sporfrukter, så kallade aecidier, emedan detta utvecklingsstadium fordom varit beskrifyet som en. sjelfständig svamp under slägtnamnet Aecidiuwm.: : Dessa frukter uttränga genom öfverhuden och hafva form af en öppen skål, i hvars botten ett fruktlager (hymenium) ut- breder sig. Hyferna i detta fruktlager, hvilka hafva de fria ändarne rigtade utåt, bilda genom en alltjemt fortgående afsnörning nya sporer. När dessa sporer falla på ett gräs- blad, framalstra de ett mycelium, hvars hyfer tränga genom 2 klyföppningarne in i bladets parenchym; från detsamma uppkomma inom 6—10 dagars förlopp ett nytt slags spor- frukter, som bilda smala, röda eller gula fläckar under bla- dets och stråets öfverhud. Man har kallat dessa frukter uredofrukter, emedan man fordom deraf bildade ett särskildt slägte, Uredo. Dessa frukter uttränga slutligen genom öfver- huden och utgöras vid den tiden af talrika hymenialhyfer, hvilka i spetsen "afsnöra 'en stor” elliptisk spor (så kallad uredospor). Uredosporerna gro inom några timmar och ut- veckla inom 6—10 dagar nya uredofrukter, hvilkas sporer förhålla sig på samma sätt. "Man kallar dessa sporer som- marsporer, emedan de ej öfvervintra; derigenom att många uredofrukter alstrande generationer under loppet af en som- mar framkomma, så kan ifrågakommande svamp sprida sig i en otrolig grad. Slutligen börjar i de äldre uredofruk- terna utvecklingen af ett annat slags sporer, så kallade vinter- eller teleutosporer, som äro mera aflånga och om- gifna af en mörkare och tjockare cellmembran och delade i tvänne celler; samtidigt härmed börjar alstrandet af som- marsporer att aftaga och försvinner slutligen helt och hållet. Då teleutosporerna gro följande vår, uttänjes den inre mem- branen i båda sporcellerna till en cylindrisk utväxt, hvari- genom ett promycelium uppkommer, på hvilket sporidier bildas. För att dessa sporidier skola gro, fordras att de falla på bladen af en Berberis, hvarvid den Nyss skildrade utvecklingsprocessen börjar. Flera andra undergå en lik- nande utveckling; men hos många felas eller utvecklas en- dast rudimentärt den ena eller andra fruktformen; ja icke få ega öfverhufvud endast teleutosporer. Öfversigt af slägtena. » Teleutosporlagret omgifvet af ett hinnaktiet:;hyllé saa scr stvetada URGOPRYMU "”"Peleutosporlagret bart, utan hylle. + Teleutosporerna förenade till ett fast, olikartadt lager. A. Teleutosporlagret horizontelt. a. Uredosporerna perlbandslikt för- enade. 1. Promyceliet flercelligt med flera SPOrIdier :- änslasren nmdde eder opprOltYSOMYTA: 2. Promyceliet encelligt med en spo- TORA TIG OT TaTBeTaA 130 SURRANSYST SED CbloUSpörtans b. Uredosporerna ensamma . . . Melampsora. B. Teleutosporlagret vertikalt. a. Teleutosporlagret icke geléartadt Cronartium. -b. Teleutosporlagret geléartadt . . Gymnosporangium. FT Teleutosporerna sinsemellan fria, bildande en mer eller mindre pulverulent Massa. A. Teleutosporerna fercelliga. a. Teleutosporerna bestående af tre eller flere öfver hvarandra radade celler. Phragmidium. b. Teleutosporerna sammansatta af tre, med hvarandra triangelformigt för- Enatdle CeNBES Son PR ac a ve LIIPHraS MUM. B. ”Teleutosporerna en eller två- celliga. a. ”Teleutosporerna tvåcelliga. . . Puccinia. b. Teleutosporerna encelliga . . . Uromyces. I. Endophyllum Liv. Sporerna perlbandsformigt radade, vid groningen bil- dande ett promycelium med sporidier. End. Sedi (DE. C.) LÉv.. Winr. Pilz RB RS Syn. Uredo Sedi DE OC. Hyllena spridda, halfrunda, med liten, rundad öppning upptill, m. små. Sporerna rundade, polygonala, m. finkor- niga, orangegula, 20—32 mmm. långa, 16—24 mmm. tjocka. På Sedum acre. HH. Chrysomyxa Unc. Teleutosporerna sammansatta af cylindriska celler, de undre sterila, de öfre utvecklande ett flercelligt promycelium med merendels fyra sterigmer och sporidier. Sporlagret kompakt, dynlikt, röd- eller orangegult. Uredosporerna ra- dade öfver hvarandra, bildande bara, snart pulverulenta plättar. Aecidiesporerna perlbandsformigt radade jämte de till ett fast lager (hymenium) förenade basidierna inneslutna inom ett i början klotrundt och slutet, sedan upptill sönder- bristande, skålformigt hylle. " Aecidie-, uredo- och teleutosporer bekanta. 1. Chr. Ledi (ALB. et ScHw.) Winw.: Pilz. p;5251. Syn. I. "") "Aecidium abietinum ALB. et Somxw. Caeoma pineatum LinNK. III. Uredo Ledi ALB. et Sckw. Pucciniastrum Ledi Karst. Myc. Fenn. IV sale Ds Exs:” KARST. Pilé, Waldb. 10, 10: ") Ehuru de ej numererade arterna ännu icke äro kända från Finland, hafva. de dock hlifvit upptagna i detta arbete; emedan deras värdväxter förekomma hos oss vildtväxande eller allmännare odlade. ”") I betecknar aecidieformen, II uredoformen och TII teleuto- sporformen. An I. Aecidierna på gulfläckiga barr uti en eller tvänne längsrader. Hyllena cylindriska, hvita, med tandad kant, ända till 3 mm. höga, deras celler bikonkavt skiflika, upp- och nedtill utvidgade och afplattade. Sporerna runda, el- liptiska eller aflånga, vårtfulla, orangegula, 17—45 mmm. långa, 12—22 mmm. tjocka. IL. Sporlagren små rundade eller större långsträckta, oregelbundet grupperade på gulaktiga eller smutsbruna fläc- kar. Sporerna runda, elliptiska eller aflångt päronformiga, vårtfulla, orangegula, 16—35 mmm. långa, 16—20 mmm. mmm. tjocka eller omkring 21 mmm. i diam. III. - Sporlagren : spridda. eller grupperade, brun-- eller blodröda: Sporerna orangegula, 70—90 mmm: långa, 183—15 mmm. tjocka. I på granens årsbarr h. o. d. öfver hela Finland. 6—8; II, III på Ledum palustre, r. (Mustiala, Kola). 7, 8. Spermogonierna ännu: icke iakttagna. + Uredo- och teleutosporer kända. 2. ”TJIT PYrölata (KÖRN.) WINT: Pig p. 200; Syn. Uredo pirolata KÖRN. Aecidium Pyrolae DE O.? Chrysomyza Pyrolae ROostr. I. Sporlagren små, rundaktiga, likformigt fördelade öfver hela undre bladytan, gwa. Sporerna rundade eller af- långa, n. polygonala, grofvårtiga, orangegula, 19—32 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. TIT. -Sporlagren små, rundaktiga, vaxartade, gulröda, kringströdda öfver hela undre bladytan. "Sporerna 100—120 mmm. långa, omkr. 8 mmm. tjocka. Sporidierna klotrunda; 7—8 mmm. i diam. | p > På Pyrola rotundifolia och.P. minor, m. r. (Tammela). Abietis REBs. "ek Fndast teleutosporer bekanta. Chr. Abietis (WALLR.) UNG.; WiNT. Pilz. p. 249. Syn. Blennoria Abietis WALLR. Sporlagren på gula fläckar, jemnbreda eller aflånga, n. slemmiga, orangegula. Sporerna cylindriska, upptill n. klubbformigt uppsvällda, ofta dikotomiskt förgrenade, orange- gula, i öfre ändan omkr. 12 mmm. tjocka. : På granbarr. Myceliet öfvervintrar i de ettåriga barren samt utvecklar föl- jande vår sina teleutosporer, hvaraf en del gro och utbilda vanligtvis ett fyrcelligt promycelium, ifrån hvilket 4 runda sporidier afsnöras, hvilka öfverbringas till de nu utbrytande majbarren, som ett par månader derefter, vanligen i Juli, gulna. "I. Coleosporium Ley. Teleutosporerna. sammansatta af flera (merendels 4) öfver hvarandra radade celler, af hvilka hvarje utvecklar ett enkelt promycelium med en sporidie, samt bildande kom- pakta, vaxartade, platt dynlika, af ett färglöst, gelatinöst ämne omslutna plättar. Uredo- och. aecidieformerna såsom hos föreg. slägte. + Aecidie-; uredo- och teleutosporer bekanta. 1. -Senecionis (PERsS.) FR. Syn. I. Lycoperdon Pini Winn. ; Aecidium. Pini Pers. Karst: Myc. Fenn. IV, p. 45. II et IIL. Uredo farinosa P Senecionis Pers. Coleosporium Compositarum LÉv. pr. Pp» KarRst, Myc. Fenn. IV; p. OT. Exs. I. Karst. Fung. Fenn. 493; Pilz. Waldb. 13. « Karst. Fung. Fenn. 85; Pilz. Waldb. 14. Står möjligen i genetisk förbindelse med Aecidium conorum | I Å 4 | I. Aecidierna spridda eller gruppvisa. Hyllena kägel- formiga, cylindriska eller säcklika, ofta n. sammantryckta, slutligen upptill oregelbundet sönderbristande, på barren 2—92,s mm. höga. på grenarne och stammarne ända till 3 mm. höga och 6 mm. breda, hvita, blekröda eller gulhvita. Sporerna runda, äggrunda eller aflånga, merendels polygo- nala, 17—28 mmm. i diam., ända till 40 mmm. långa. II. Sporlagren små; vanl. oregelbundna, spridda och betäckande hela bladytan, ofta äfven bildande oregelbundna eller ringformiga grupper, orangegula. Sporerna van]. n. polygonala, vårtfulla, 20—40 mmm. långa, 14—26 mmm. tjocka. III. Sporlagren som hos uredoform. Sporerna cylin- driska eller cylindriskt klubbformiga, merendels encelliga, 17—35 mmm. tjocka. I på Pinus sylvestris, h. o. d. öfver hela landet. 6—8; på 'P. strobus, m. r. (Karis, Helsingfors). II o. III på Senecio vulgaris och 5. silvaticus t. a. i Södra Finl. Spermogonier förefinnas mellan aecidierna såsom runda, föga upphöjda, n. glatta, mörka, 3—7 mm. breda fläckar. Af I skiljer man emellan tvänne former: corticola, vegeterande i bark-, bast- och vedväfnader, och acicola (= Peridermium oblongisporium FUCK.), ve- geterande i barrens parenchym, — »,Myceliet af formen corticola ut- öfvar på näringsplantans trefnad och tillväxt en högst skadlig in- verkan. Äldre än 25—30-åriga stamdelar angripas icke, men då likväl 100-åriga tallar eller ännu äldre visa sig angripna af denna svamp, så är sjukdomen förlagd i grenarna eller i den öfre stam- delen, der barken ännu icke är så hårdt förtorkad. Från denna svamp härröra de sjukdomar, som man: kallat tallkräfta eller kådtopp (Kienzopf) och ligger myceliets skadliga inverkan deri, att det under sin utveckling i stamdelen förstör kambiallagret. I yngre stammar eller i grenar utvecklar sig myceliet snart omkring hela omkretsen, hvarefter den ofvanför det angripna stället befintliga växtdelen dör ut; å större grenar eller stammar åtgår antingen en mycket lång tid, innan myceliet hunnit växa omkring hela periferin, eller förstöres ofta endast en' del af kambiallagret i trädets omkrets. På sådana ställen kan icke mera någon tillväxt äga rum, men den oangripna väfnaden växer hastigare och liksom sträfvar att öfverväxa de lidande ställena, under det svampen å sin sida griper allt mera ikring sig och föror- sakar högst oregelmässiga växtformer. Den stamdel, hvarest kräfta förefinnes, visar sig sväld; dess barkväfnad är förstörd och genom- dränkt af harts, som bildats af den terpentin, som utflödat ur de förstörda hartskanalerna och ofta rinner neråt stammen samt gifver åt denna en hvitaktig färg. Utvecklar sig myceliet rundtom tallens stam under kronans ne- dersta grenar, dör först den ofvan kräftstället belägna stamdelen ut, hvarigenom trädet förlorar alla sina näringsberodande organ och bort- dör sedan helt och hållet; angripes deremot stammen inom kronan, så dör toppskottet ut, genomdränkes af terpentin, som stelnar till harts och en kådtopp bildas. Ofta ersättes det förstörda topp. skottet af ett sidoskott, men stammen blir dock derigenom mer eller: mindre krokig. Myceliet till formen acicola, som endast utvecklar sig i barren, visar icke någon märkbar skadlig inverkan." 2:C Sönel Arvensis (PERS. Winr. Pilz. Pp. 247. Syn. Uredo Sonchi arvensis PErs. Uredo tuberculosa, Sonchi, fulva, Tussilaginis Sckum. Coleosporium Synantherarum FR. Coleosporium Compositarum LEV. pr. p.; KARSmr. Myc. Fenn. TV DE Exs. KaArst. Fung. Fenn. 83. II. . Sporlagren rundadt elliptiska eller oregelbundna, oftå sammanflytande, spridda eller gruppvis anordnade, oran- gegula. - Sporerna olikformiga, rundade, elliptiska, äggrunda, aflånga, klubblika, ofta kantiga, vårtfulla, orangegula, 17—40 mmm. långa, 12—30 mmm. tjocka. III. Sporlagren små, rundade eller långsträckta, mer- 9 endels oregelbundet hvälfda, spridda eller grupperade, ofta sammanfiytande. Sporerna cylindriskt kolfformiga, vanl. 4-cel iiga, 16—30 mmm. tjocka. På Tussilago Farfara och Sonchus arvensis, hb. 0. d: Förekommer äfven på Petasites officinalis, Inula Helenium, In. salicina, Sonchus oleraceus, S. asper, Lactuca muralis och Senecio nemorensis. 3. C. Euphrasiae (SCHUM.) WINT. Pilz. p. 246. Syn. Uredo Euphrasiae SCHUM. Uredo Melampyri REB. Coleosporium Melampyri KArst. Myc. Fenn. p. 62. Exs. KaArst. Fung. Fenn. 40, 596. II. Sporlagren vanl. oregelbundna, spridda eller för- enade till små grupper, ofta sammanflytande, orangegula. Sporerna merendels n. kantiga, rundade eller elliptiska, vår- tiga, orangegula, 18—35 mmm. långa, 10—20 mmm. tjocka, eller 18—24 mmm. i diam. III. Sporlagren som hos II; sporerna cylindriska eller långsträckt klubblika, vanl. 4-celliga, omkr. 75 mmm. långa, 19—27 mmm. tjocka. På Melampyrum-arter, Pedicularis palustris, Rhinanthus minor, Rh. major, Euphrasia officinalis och Odontites rubra, a. öfver hela Finland. 4, CO. Campanulae (PERS) COOK.; KarsTt, Myc. Fenn. IVAs p. sd Syn, Uredo Campanulae' PERS: Coleosporium Campanulacearum FR. Exs. KaArRst: Fung. Fenn. 29, I. Sporlagren små, rundade eller oregelbundna, spridda eller gyttrade, ofta sammanflytande, icke sällan -betäckande hela bladytan. Sporerna oregelbundet rundade eller aflånga, 10 ofta n. kantiga, vårtfulla, orangegula, 17—35 mmm. långa, 12—23 mmm. tjocka, eller 20—22 mmm. i diam. III. Sporlagren som hos II; sporerna cylindriska eller n. klubblika, 3—4-celliga, omkr, 65 mmm. långa och 18—30 mmm. tjocka. På Campanula-arter, a. öfver hela området. IV. Melampsora CaAstaAonr. Teleutosporerna en- eller flercelliga, afdelade genom vertikala, sällan horizontela mellanväggar, bildande kom- pakta, platta plättar. Uredosporerna isolerade, merendels omslutna af ett pseudoparenchymatiskt hylle. Aecidieformen såsom hos föreg. slägte. ”) ” Uredo- och teleutosporer bekanta. 1. M. Padi (Kunz. et ScHm.) Coox.; Winr. Pilz. p. 244. Syn. Uredo Padi KUNTz. et ScHm. Ascospora pulverulenta RIEss. Melampsora areolata FR. Thecopsora areolata (MaGN.) KaArst, Myc. Fenn. IV.,'p. 58. Exs, Karst. Fung. Fenn. 100; Pilz. Waldb. 20. II. Sporlagren, små, rundade, med hemisferiska, slutl. oregelbundet sönderbristande hyllen, vanl. förenade uti små grupper på violetta eller brunaktiga, kantiga, ofta samman- flytande fläckar. Sporerna vanl. afrundadt polygonala, tag- giga, gula, 15—23 mmm. långa, 12—16 mmm. tjocka. ”) Af några författare sönderdelas detta slägte icke utan skäl i följande fyra: Melampsora med encelliga, intercellulära sporer; Me- lampsorella med encelliga, intracellulära sporer; Phragmospora med flercelliga, intercellulära sporer; Thekopsora eller Calyptospora med fercelliga, intracellulära sporer, 11 TIL ' Sporlagren platta eller n. hvälfda, oregelbundna, vanl. n. kantiga, brunröda: Sporerna afrundadt kubiska, 2—4-celliga, intracellulära, bruna, ända till 30 mmm. långa. På Prunus Padus, a. i södra Finl. 2. M. Galii (LINK.) WINT. Pilz., p. 244: Syn. Caeoma Galii LINK. Melampsora guttata SCcHRÖT. TI. Sporlagren små, hemisferiska, spridda eller gytt- rade, med hemisferiskt hylle. Sporerna oregelbundet run- dade, elliptiska eller aflånga, taggiga, orangegula, 14—26 mmm. långa, 11—17 mmm. tjocka. III. Sporlagren oregelbundna, bildande svartaktiga fläc- kar. Sporerna afrundadt kubiska, inneslutna inom epider- miscellerna, hvilka de helt och hållet uppfylla, vanl. delade genom tvänne hvarandra korsande längsväggar, mörkbruna, ända till 26 mm. höga. På Galium-arter, m. r. (Mustiala). 3. M. Vaccinii (ALB. et SCHW.) WINT, Pilz., p. 244. Syn. Uredo pustuluta y Vaccinii ALB. et ScHWw. Uredo Vacciniorum DE 0. Thecopsora Vacciniorum Karst. Myc. Fenn. IV, p. 58. Thecopsora myrtillina KArst. Myc. Fenn. IV, p. 59. Exs. : KaArst. Fung. Fenn. 63, 973 o. 996 (II. II. Sporlagren små, rundade eller elliptiska, spridda eller gruppvis anordnade, gula, på blekgula, slutl. brunaktiga fläckar, omslutna af ett hemisferiskt hylle... Sporerna run- dade, elliptiska eller äggformiga, sällan aflånga, fintaggiga, 19—28 mmm: långa, 12—19 mmm. tjocka. III. Sporlagren .m. otydliga, bruna, bildande oregel- bundna fläckar på de förmultnande bladens undre sida. Sporerna inneslutna inom epidermiscellerna samt uppfyllande 2 12 desamma fullständigt, genom längsväggar septerade, rundadt kubiska, ljusbruna, 14—17 mmm. höga. På Vaccinium-arter, t. a. i Finland och Lappland. 4. M. Epilobii (Pers.) FucK.; Winrt. Pilz. p. 243. Syn. Uredo pustulata co FEpilobii PErs. Puecciniastrum Epilobii Ovrk., KARst. Myc. Penn. IV, p. 56. Phragmospora Epilobii MaAGNn. II. . Sporlagren omslutna af ett hemisferiskt hylle, små, rundade, spridda eller sammanställda uti grupper, orange- gula. Sporerna rundade, äggformiga eller elliptiska, sällan aflånga, taggiga, orangegula, 12—24 mmm. långa, 10—16 mmm. tjocka. II. Sporlagren n. dynlika, oregelbundna, ofta förenade uti täta grupper, slutl. sammanflytande och svartbruna. Spo- rerna intracellulära, vanl. 3—4-celliga, sällan encelliga, ku- biska, stundom aflånga eller vigglika, kastaniebruna, ända till 40 mmm. långa. På Chamaenerion angustifolium, m. r. (Messuby). 5. M. Circaeae (ScHUM.) Wint. Pilz. p. 243, Syn. Uredo Circaeae Sov. Caeoma Onagrarum Line. pr. II. Sporlagren spridda, små, rtdbdt böräcktå « af ett n. hemisferiskt hylle, Blekgula. Sporerna oregelbundna, run- dade, äggrunda, elliptiska eller aflånga, taggiga, blekgul- aktiga, 16—24 mmm. långa, 12—14 mmm. tjocka. III. Sporlagren platta, tättsittande, ofta sammandly- tande, gulbrunaktiga. Sporerna ända till 4-celliga, intra- cellulära, ljusbruna, ända till 30 mmm. långa och 20 mmm. tjocka. På Circaea alpina, h. o. d. i södra Finl. 13 6. M. Cerastii (PErRsS.) Wint. Pilz., p. 2492. Syn. Uredo pustulata P Cerastii PERS. Melampsorella Caryophyllacearum SCHRÖT.; KARsT. Myc. Fenn. IV, p. 60. I. Sporlagren spridda öfver hela bladytan eller för- enade till olikformade grupper, runda, små, inneslutna inom ett varaktigt, halfrundt hylle. Sporerna runda, äggformiga, elliptiska, aflånga eller klubblika, taggiga, gula, 16—33 mmm. långa, 12—18 mmm. tjocka. III. Sporlagren på blekröda, mer eller mindre utbredda — fläckar eller streck. Sporerna tätt hopträngda, bredt ellip- tiska, intracellulära, encelliga, med färglös membran och rödaktigt innehåll, 13—15 mmm. 1 diam. På Stellaria- och Cerastiumarter, m. r. (Mustiala). 7. M. Lini (PERS.) DEsM.; KarRst. -Myc. Fenn. IV, Pp; 55. Syn. Uredo miniata P Lini Pers. II. Sporlagren spridda eller sammanställda i små grup- per eller ringar, små, rundade eller oregelbundet långsträckta, täckta af ett lätt försvinnande hylle. Sporerna rundade, elliptiska, äggformiga eller aflånga, med korta taggar, orange- gula, 16—24 mmm. långa, 14—17 mmm. tjocka. Parafyserna i spetsen klubb- eller knapplika. TII. Sporlagren rundade, elliptiska eller jemnbreda, ofta sammanflytande, svartbruna, glänsande. Sporerna aflånga eller kilformiga, encelliga, intercellulära, bruna, ända till 44 mmm. långa och 18 mmm. tjocka. Var. liniperda KÖRN. Till alla delar större. Teleutosporerna ända till 80 mmm, långa. 14 På Linum usitatissimum - och L. catharticum, m. r. (Mustiala). 8. M. Hypericorum (Dr C.) ScHröt.; Wiyr. Pilz. p. 241. Syn. Uredo Hypericorum DE GC. Pueciniastrum Hypericorum KARrst. Myc. Feun. IV, p. 56. II. Sporlagren spridda eller förenade uti små grupper, rundade eller oregelbundna, i början täckta af ett förgäng- ligt hylle, orangegula. Sporerna oregelbundet rundade, el- liptiska, äggformiga eller aflånga, ofta n. kantiga, finvår- tiga, orangegula, 14—21 mmm. långa, 12—17 mmm. tjocka. II. Sporlagren m. otydliga, små, platta, oregelbundna, spridda eller sammanställda uti små grupper, gulbruna. Spo- rerna aflångt vigglika, intercellulära, encelliga, gulbruna, ända till 26 mmm. långa, 8—16 mmm. tjocka. På Hypericum-arter, h. o. d. i södra Finl. M. Sorbi (OUDEM.) WINT. Pilz., p. 241. Syn. Caeoma Sorbi OUDEM. | Melampsora pallida ROostrR. II. Sporlagren förenade uti oregelbundna grupper, små, rundade, blekt gulaktiga. Sporerna merendels polygonala, rundade, elliptiska eller aflånga, fintaggiga, blekt gulaktiga, 19—26 mmm. långa, 12—21 mmm. tjocka. Parafyserna n. kolfformiga. TIL. Sporlagren spridda eller gyttrade, små, runda eller oregelbundna, svagt dynlika, blekt gulaktiga. Sporerna kägelformiga eller aflånga, intracellulära, encelliga, bleka, ända till 52 mmm. långa och 16 mmm. tjocka. På Sorbus Aucuparia. 15 M. Helioscopiae (PERS.) WiNT. Pilz. p. 240. Syn, Uredo :Helioscopiae PERS. I. Sporlagren spridda eller gyttrade, smårundade eller oregelbundna, med snart försvinnande hylle. "Sporerna run- dade, elliptiska eller äggformiga, sällan aflånga, fintaggiga, orangegula, 14—23 mmm. långa, 10—17 mmm. tjocka. Pa- rafyserna i spetsen starkt kolfformigt uppsvällda, med m. tjock membran. III. Sporlagren spridda eller gyttrade, stundom sam- manflytande, rundade eller oregelbundet dynlika, på stjel- karne förlängda, rödbruna, slutl. svartaktiga. Sporerna ku- biskt kägelformiga, intracellulära, encelliga, mörkbruna, ända till 45 mmm. långa, af m. varierande tjocklek. På Euphorbia-arter. 9. M. Salicis Capraeae (PERS.) WINT. Pilz. p. 239. Syn. I. Uredo farinosa « Salicis Capraeae PErs. Uredo wvitellinae DE OC. . Uredo epitea Kunz. et Scam: Caeoma miztum SCHLECHT. Epitea vulgaris FR. II. — Selerotium salicinum FR. I, II. Melampsora salicina Tur. KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 54. Melampsora Hartigii THÖmM. Melampsora Castagnei THim. Exs. Karst. Fung. Fenn. 393; Die Pilze der finniscehen Waldbäume N:o 19. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, stundom krets- formigt anordnade, rundade eller oregelbundna, utan tydligt hylle, gula eller gråaktiga. Sporerna rundade, elliptiska, äggformiga, aflånga eller kägellika, fintaggiga, orangegula, 16—36 mmm. långa, 12—21 mmm. tjocka. Parafyserna i spetsen knapp- eller kägellikt uppsvällda. 16 II. Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta samman- flytande, af vexlande storlek, platta eller dynlika, först gula, gulröda eller brungula, derpå mörkare, slutl. svartbruna. Sporerna aflånga eller kägelformiga, intracellulära, encelliga, bruna, ända till 45 mmm. långa och 17 mmm. tjocka. På åtskilliga Salixarters blad, a. öfver hela vårt flor- område. 10. M. populina (JAQv.) Wint. Pilz. pa238) Syn. IL. Lycoperdon populinum JAQvV. III. Sclerotium populneum Prrs. Sclerotium populinum FR. II o. III. Melampsora populina Tur. Melampsora Tremulae Tur. Melampsora Medusae THöm. Melampsora Balsamifera Taöm. Melampsora populnea Karst. Myc. Fenn. IV, p. 53. Exs. Karsr. Fung. Fenn. 984 (II), 290 (II); Pilz. Waldb. 18. = II. Sporlagren spridda eller gyttrade, små, rundade eller oregelbundna, omslutna af ett snart oregelbundet sön- derbristande hylle, gula. Sporerna rundade, elliptiska eller aflångt : kägelformiga, taggiga, orangegula, 17—48 mmm. långa, 10—22 mmm. tjocka. Parafyserna hufvud- eller ägg- formigt uppsvällda. III. Sporlagren vanl. gyttrade, rundade eller oregel- bundna, stundom srmmanflytande, kullrigt platta, gul- eller brunröda, slutl. svartaktiga. Sporerna prismatiska eller kä- gelformiga, encelliga, intracellulära, ända till 55 mmm. långa, 3—14 mmm. tjocka. På Populusarters blad, a. i södra och mellersta Finland. 17 11. M. betulina | (PErRS.) Tur:; KARST. Myc. Fenn. IV; Dr 08 Syn. II. Uredo populina P betulina PERS. III. — Sclerotium betulinum FR. Exs. Karst. Fung. Fenn. 592 (II), 694 (form. Betulae nanae); Pilz. Waldb. 17. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta betäckande hela undre bladytan, med varaktigt, upptill med en smal, tandad mynning sig öppnande hylle, gula. Sporerna aflångt kägelformiga, vid basen afstympade, fintaggiga, m. kort- skaftade, 24—40 mmm. långa, 10—19 mmm. tjocka. III. :Sporlagren ofta sammanflytande, små, rundade eller oregelbundna, platta, först gula, sedan bruna, slutl. svartbruna. Sporerna aflångt cylindriska eller n. kägelfor- miga, encelliga, intracellulära, bleka eller blekt gulbruna, 30—50 mmm. långa, 18—16 mmm. tjocka. På Betula alba, B. pubescens och B. nana, a. i Fin- land och Lappland. ; >» Endast teleutosporer bekanta. M. vernalis NIEssL.; WINT. Pilz., p. 237. Teleutosporlagren oregelbundna, tätt gyttrade, små, gul- bruna. Sporerna, aflånga eller klubbformiga, encelliga, in- tracellulära, polygonala, gulbruna, ända till 45 mmm. långa. På Saxifraga granulata. V. Cronartium Fre: Teleutosporerna encelliga, aflånga eller cylindriska, fast förenade till en merendels enkel, cylindrisk, solid, vertikal, oftast böjd kropp. Uredosporlagret omslutet af ett pseudo- parenchymatiskt hylle: 18 1. Cr. aseclepiadeum (WILLD.) FR. KARST. Myc. Fenn. IV, p. 60. Syn. Erineum asclepiadeum WiLLp. Uredo Vincetoxzici DE Q. Cronartium gentianeum TrÖv. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, små, rundade eller elliptiska, betäckta af ett hemisferiskt, hvälfdt hylle, ljusbruna. Sporerna rundade, elliptiska, ägg- eller päron- formiga, taggiga, 16—32 mmm. långa, 14—18 mmm. tjocka. III. Fruktpelaren trind, slät, ofta böjd, lång. Spo- rerna aflånga eller cylindriska, å hvardera ändan afrundade eller tvärhuggna, släta, gulbruna, 7—11 mmm. tjocka. | På Cynanchum Vincetoxicum, m. r. (Merimasku, Nå- | dendal). | 2. Cr, ribicolwm DIETR.; WiNT. Pilz. p. 236. I. Sporlagren gyttrade, små, rundade, täckta af ett hemisferiskt hylle, orangegula. Sporerna rundade, elliptiska, ägg- eller päronformiga, taggiga, orangegula, 19—35 mmm. långa, 14—22 mmm. tjocka. III. Fruktpelaren cylindrisk, merendels böjd, i början blekt orangegul; sedan ljusbrunaktig, af sporidierna hvit- pudrad. Sporerna aflånga eller cylindriska, & båda ändar afrundade, blekt gulaktiga, 8—12 mmm. tjock. På Ribes-arter, m. r. (Helsingfors i botaniska trädgården). VI. Gymnosporangium Då ”C. — Hornrost (1); Enguld (IID. Teleutosporerna tvåcelliga, förenade till geléartade, ver- tikalt från substratet sig höjande kroppar. Aecidierna med mer eller mindre förlängda, rörlika hyllen. 19 1. G. juniperinum (LINN.) FrR.; KARsST. Myc. Fenn. IVjapi 4 Syn. IL. Lycoperdon corniferum MöÖLL. Fl. Dan. Aecidium cornutum GMEL. Roestelia cornuta FR. Ceratitium cornutum RAB. III. Tremella juniperina LiNN. Exs. Karst. Fung. Fenn. 28 (1); Pilz Waldb. 11 (D, 12 (ID. I. Aecidierna gyttrade på putformigt uppsvällda, orange- gula eller röda fläckar. Hyllena rör- eller flaskformiga, horn- likt böjda, gulaktiga eller gulbruna, i toppen öppna, tandade eller slutl. sargade, ända till 10 mm. långa. Sporerna af- rundadt polygonala, finvårtiga, gula eller bruna, 20—28 mmm. långa, 19—24 mmm. tjocka. III. Sporlagren i början hemisferiska eller kägellika, slutl. (efter häftiga regnskurar) uppsvällande till stora, mång- formade, geléartade, guldgula kroppar, i torrt väder sam- mankrympta till en brun, mörk hinna. Sporerna spolformiga, en del bruna, med ett tjockt endosporium, omkr. 75 mmm. långa och 27 mmm. tjocka, andra gula, med tunnare endo- sporium, omkr. 66 mmm. långa och 17 mmm. tjocka. I på Rönpens blad, a. öfver hela landet; III på En- buskens grenar, a. åtminstone i södra Finland, i Juni. Bladen af Rönn, som i synnerhet i skogstrakter mycket hem- sökas af Hornrosten, har man i Norge funnit mycket skadliga för får och getter. 2. G. clavariaeforme (JAQv.) DE C.; KARsST. Myc. Fenn. IV, p. 46. Syn. I. Aecidium Osxyacanthae PErs. Aecidium laceratum Sow. Tremella elavariaeformis JACQvV. Tremella ligularis BULL. Tremella juniperina WAHLENB. Podisoma Juniperi communis FR. I. Aecidierna gyttrade, på uppsvällda, orangegula fläc- kar. Hyllena flasklika, äldre cylindriska, bägarlika, klufna uti talrika, upprätta eller n. utåt böjda flikar, smutsigt hvit- aktiga. Sporerna oregelbundet tundade eller förlängda, vår- tiga, gulbruna, 22—40 mmm. långa, 19—28 mmm. tjocka. II. Sporlagren cylindriska, tung- eller bandlika, ofta gaffelgreniga och böjda, n. broskartade, gula, ända till 12 mm. höga. Sporerna spolformiga, på midten insnörda, ljust gulbruna, 70—120 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. I på Crataegus Oxyacantha, icke anträffad i Finland; III på Juniperus communis, m. r. (Helsingfors: TH. SIMMING, Mustiala). 5, 6. Enligt OzrrsteD hör till denna art äfven Penselrosten, Aeci- divm penicillatum (MöÖLL.) Prrs., allmänt förekommande på Äpple- trädets och Oxelns blad; WIintER deremot anser dess sammanhörighet med den ena eller den andra Gymnosporangiumarten ännu osäker. VII. Phragmidium Linz. Teleutosporerna bestående af 3 eller flera öfver hvar- andra radade celler. Aecidierna utan hylle, i omkretsen om- gifna af en krans af klubbformiga parafyser. 1. Phr. Rubi Idaei (DE 0.) Karst. Myc. Fenn. IV, p. 52. Syn. Uredo Rubi Idaei PErs. Puccinia Rubi Idaei Dr O. Exs. Karst. Fung. Fenn. 60, 392. 1. Aecidierna tätt kretsformigt gyttrade, på öfre, säl- lan på undre, sidan af bladen eller på stjelken. Sporerna 21 rundade eller elliptiska, taggiga, orangegula, 20—28 mmm. i diam. Parafyserna klubblika, orangegula. I. Sporlagren spridda, små, oregelbundet rundade, blekt orangegula. Sporerna rundade, äggformiga eller ellip- tiska, taggiga, gula, 16—22 mmm. i diam. TI. Sporlagren spridda, små, runda, svarta. Sporerna aflånga eller förlängda, i toppen försedda med en kägel- formig, n. färglös spets, 6—10-celliga, mörkbruna, opaka, ogenomskinliga, 90—140 mmm. långa, 30—34 mmm. tjocka, - med nedtill mer eller mindre uppsvällda, raka eller krökta, färglösa, 110—160 mmm. långa skaft. På Rubus idaeus, a. öfver hela Finland och Lappland. 2. Plr. Rubi (PERS.) WINT. Pilz. p. 230. Syn. III. Puccinia mucronata P Rubi PERS. I, II, III. Phragmidiaum bulbosum KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 51. Exs. Karst. Fung. Fenn. 391, 586. I. Aecidierna gyttrade, ofta sammanflytande, förlängda, längsefter nerverna, orangegula. Sporerna polygonalt run-. dade, 18—22 mmm. i diam. : I. Sporlagren spridda eller gyttrade, små, rundade, blekgula. Sporerna rundade, elliptiska eller äggrunda, fin- taggiga, gula, 17—82 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. TI. Sporlagren små, rundade, ofta sammanflytande, brunsvarta eller svarta. Sporerna aflånga, 3—-8-celliga, vår- tiga, i öfre ändan försedda med en kägelformig, blekare papill eller spets, 75—110 mmm. långa, 25—35 mmm. tjocka, med långa (40—100 mmm.), nedtill starkt uppsvällda, vid basen afsmalnande, färglösa, raka eller krökta skaft. På Rubus saxatilis, R. arcticus och Fragaria vesca, h. 0. d. öfver hela Finland och Lappland. 3. Phr. Potentillae (PERS) KArsTt. Myc. Fenn. IV, p. 49. Syn. III. Puccinia Potentillae Pers. Exs. XKarst. Fung. Fenn. 94, 593. I. -Aecidierna uti rundade eller förlängda, spridda, länge af den söndersprängda öfverhuden: omhöljda, orange- gula svulster. Sporerna klotrunda, äggformiga eller ellip- tiska, fintaggiga, 17—24 mmm. långa, 14—19 mmm. tjocka. Parafyserna klubblika, böjda, färglösa. II. Sporlagren spridda, oftare sammanflytande, run- dade, elliptiska eller oregelbundna, blekt orangegula. Spo- rerna rundade, äggformiga eller elliptiska, taggiga, gula, 17—24 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka eller 20 mmm. i diam. III. Sporlagren rundade, kullriga, eller (på stjelken) mer eller mindre förlängda, svarta. Sporerna aflånga, 3— 7-cel- liga, i toppen aftrubbade eller försedda med en papill eller kägelformig spets, släta, bruna, med m. långa, jemntjocka eller nedåt n. förtjockade, färglösa, ända till 9 mmm. långa och 26 mmm. tjocka skaft. På Potentilla argentea, t. a. i södra och mellersta Finland. 4, Phr. obtusum (STRAUSS.) WiNT. Pilz. p: 229. Syn. Uredo obtusa STRAUSS. Phragmidiuam -Tormentillae Evo. TI. Aecidierna som hos föreg. II. Sporlagren spridda, rundade eller oregelbundna, små, tidigt bara, orangegula. Sporerna rundade, elliptiska eller äggformiga, fintaggiga, orangegula, 14—23 mmm. långa, 14—17 mmm. tjocka. III. Sporlagren spridda, rundade, små, ljusbruna. Spo- rerna 3—8-celliga, ofta böjda, släta, i öfre ändan tjocka 23 samt mer eller mindre tillspetsade, vid basen ofta kilformigt afsmalnande, ljusbruna, ända till 115 mmm. långa och 28 mmm. tjocka, med långa, jemntjocka, färglösa skaft. På Potentilla Tormentilla. 5. Phr. subeorticium (SCHRANK.) WINT. Pilz. p. 228. Syn. Lycoperdon subcorticium SCHRANK. Uredo Rosae Prrs. Uredo miniata PERS. Puccinia mucronata PErRs. & Rosae PERS. Phragmidium mucronatum FR. Karst. Myc. Fenn. IV, p- 50. Exe. Karst. Fung. Fenn. 4 (III), 39 (III), 45 (1: I. Aecidierna spridda, än små, punktformiga, än större, rundade, dynlika (på bladen), eller gyttrade och oftast sam- manflytande (på alla öfriga gröna delar). Sporerna runda, äggrunda, elliptiska eller aflånga, taggiga, orangegula, 17—28 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, runda eller af- långa, små, blekgula. Sporerna runda, äggrunda eller ellip- tiska, m. fintaggiga, gula, 17—28 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. III. Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta samman- flytande, runda, små, svarta. Sporerna 4—9-celliga, vårtiga, märkbruna, ända till 105 mmm. långa och 32 mmm. tjocka, med en lång, kägelformig, färglös papill i toppen och ett långt, på midten eller n. nedtill m. tjockt skaft. På Rosa pimpinellifolia, R. cinnamomea, R. centifolia och R. volvata h. o. d. i södra Finland. Vill. Triphragmium Lin. Teleutosporerna bildande små, lösa plättar. Aecidierna utan -hylle. 24 1; Tr. Ulmariae (SOHUM.) LINK.; KArRsT. Myc. Fenn. IV, p. 48. Syn. Uredo Ulmariae ScHuM. Exs. Karst. Fung. Fenn. 294. I. Sporlagren utbredda längsefter nerverna, vanl. m. långa, omslutna af den oregelbundet sönderbrustna, mer eller mindre förändrade öfverhuden, slemmiga, n. orangegula. Spo- rerna polygonalt rundade, vårtiga, 18—25 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda. öfver bladytan, runda, små. Sporerna runda, äggrunda eller elliptiska, fintaggiga, orange- gula, 18—30 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. III. Sporlagren på bladen små, runda, tidigt bara, ofta sammanflytande, på bladskaften bildande långsträckta svulster, svartbruna. Sporerna vårtiga, kastaniebruna, 35—47 mmm. i diam., med långa, snart försvinnande skaft. | På Spiraea Ulmaria, I m. r. (Kola), 7; IT, III t. a. Sammanhörigheten af alla dessa tre fruktformer är ännu icke genom odlingsförsök bevisad. Tr. Filipendulae (LAsCH.) WiNT. Pilz. p. 226. Syn. Uredo Filipendulae LAsoE. Skild från hufvudformen genom ofta aflånga, päron- formiga, ända till 35 mmm. långa aecidiesporer och glatta, ofta oregelbunda, stundom ända till 55 mmm. långa teleuto- sporer. På Spiraea Filipendula. IX. Puccinia Pers. Teleutosporerna tvåcelliga, sinsemellan fria, bildande merendels lösa, slutligen pulverformiga plättar. Uredospo- rerna ensamma. Aecidiesporerna perlbandslikt "hoplänkade jämte de till ett fast fruktlager förenade basidierna inne- 25 slutna inom ett i början slutet, sedan till form af en skål med en vanligen stjernlikt tandad mynning sig öppnande hylsa. > Aecidier,'uredo- och teleutosporer bekanta (Eupuccinia). T Spermogonierna och aecidierna på en art uredo- och teleutosporerna på en annan (Heteröciska arter). P. Limosae MAGN.; Wint, Pilz. p. 223. Syn. I. Caeoma Lysimachiae SCHLECHT. I. Aecidierna vanl. kretsformigt gyttrade, ofta sam- manflytande. Hyllena skålformiga, med sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, orangegula, 16—23 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller radvis anordnade, ellip- tiska eller jemnbreda, ofta sammanflytande, ljusbruna. Spo- rerna runda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 17—24 mmm. i diam. II. Sporlagren runda, elliptiska eller jemnsmala, dyn- lika, m. små, svartbruna. Sporerna aflångt klubblika, i öfre ändan m. tjocka, aftrubbade, afrundade eller tillspetsade med vid basen vanl. kilformigt afsmalnande, på midten n. hopsnörda, glatta, långskaftade, 30—45 mmm. långa, 12—920 mmm. tjocka. I på Lysimachia thyrsiflora: och L. vulgaris; II, III på Carex limosa. 1. .P. Caricis (SOHUM.) WiNT, Pilz. p. 222. Syn. I AÅecidium Urticae ScHUM. IL o. III. Uredo Caricis ScHumM. Puccinia ecaricina DE O.; Karst. Myc. Fenn. IV, p. 31. Exs. Karst, Fung. Fenn. 51 (III, 75 (D, 594 (III). I. Aecidierna på bladen på runda eller aflånga, vanl. uppsvällda, gulaktiga, rödgwa eller purpurröda fläckar, på stjelkarne och bladskaften bildande långa, ofta starkt hvälfda 26 och slingrande svulster. Hyllena skålformiga, med utåt- böjd, stjernlikt tandad kant... Sporerna polygonala, m. fint- vårtiga, orangegula, 16—26 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. : II. Sporlagren runda, elliptiska eller aflånga, spridda eller streckformigt gyttrade, rostbruna. Sporerna runda, ägg- formiga, elliptiska eller aflånga, taggiga, gulbruna, 17—35 mmm. långa, 17—26 mm. tjocka. IT. Sporlagren svartbruna eller n. svarta, för öfr. som hos föreg. Sporerna aflångt klnbblika, i öfre ändan än afrun- dade, än tvärhuggna, än tillspetsade, m. tjocka, glatta, bruna, med kort (20 mmm. långt), styft skaft, 40—70 mmm. långa, 14—22 mmm. tjocka. I på Urtica dioica och Urt. urens, a. 5, 6; II 'o. III på åtskilliga Carexarter, a. öfver hela vårt florområde. P. sessilis SCHNEIDER. Syn. I. Aecidium Ali ursini PErs. Caeoma Alliatum TLiNK. I. Aecidierna på runda eller långsträckta fläckar, gytt- rade eller anordnade uti enkla eller dubbla ringar. Hyllena skålformiga, med bred, utåtböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, glatta, orangegula, 17—26 mmm. långa, 13—19 mmm. tjocka. I. Sporlagren spridda, elliptiska eller jemnsmala, små, gula. Sporerna runda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 20—28 mmm. långa, 20—23 mmm. tjocka, utan parafyser. TI. Sporlagren spridda eller radvis stående, ofta sam- manflytande, elliptiska : eller jemnsmala, betäckta af öfver- huden, små, svarta. Sporerna aflånga eller kilformiga, upp- till n. tjocka, tvärhuggna, sällan afrundade eller tillspetsade, vid basen afrundade eller: kilformiga, på midten icke eller 2 föga insnörda, glatta, bruna, kortskaftade, 28—47 mmm. långa, 16—22 mmm. tjocka. I på Allium ursinum; II-o. III på Phalaris arundinacea. P. Magnusiana KÖRN., KArRsTt. Myc. Fenn. IV, p. 33. Syn. I. Aecidium rubellum & Rumiecis GMEL. II et III. Puccinia arundinacea P epicaula WALLR. I. Aecidierna på lifligt purpurröda, på undre sidan hvälfda, rundade fläckar, gyttrade. Hyllena platt skålfor- miga, hvita. Sporerna polygonala, vårtiga, färglösa, 16—26 mmm. i diam. II. Sporlagren vanl. på små, förlängda, blekgulaktiga, fläckar, elliptiska, lancettlika eller jemnbreda, små, gula. Sporerna runda, omvändt äggformiga eller aflånga, fintag- giga, orangegula, 21-—35 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka, med parafyser. III. ”Sporlagren på små, gulaktiga, ofta sammanfly- tande fläckar, spridda, m. talrika, små, föga hvälfda, ellip- tiska, jemnsmala eller streckformiga, svartbruna. Sporerna aflånga eller klubblika, nedtill kilformigt afsmalnande mot skaftet, upptill m. tjocka, afrundade, tvärhuggna eller till- spetsade, på midten föga eller icke insnörda, kastaniebruna, med teml. långt, fast skaft, 30-—55 mmm; långa, 16—26 mmm. tjocka. I på Rumex hydrolapathum, R: crispus, R. obtusifolius och R: acctosa; II-o. III på Phragmites communis. 2, P. Poarum NIELSEN; WINT. Pilz. p.: 220. Syn. I. Lyceperdon epiphyllum LiNS. Aecidium Tussilaginis GMEL. I.” ”Aecidierna > gyttråde, på” gula, af violetta ringar omgifna fläckar. Hyllena skålformiga, med utåtböjd, inskuren, 3 28 hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 18—24 mmm. långa, 15—18 mmm. tjocka. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, runda, elliptiska eller jemnbreda, orangegula eller fuchsröda. Sporerna klot- runda eller elliptiska, vårtiga, orangegula, 20—30 mmm. i diam. z II. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, betäckta af öfverhuden, till form och storlek m. varierande. Sporerna af mångfaldig form, mörkbruna, med m. kort, vanl. brunaktigt skaft, ända till 56 mmm. långa och 24 mmm. tjocka. I på Tussilago Farfara, r. (Mustiala, Lempälä, Kola); II o. III på Poa annua, P. remoralis och P. pratensis. P. Moliniae 'TuL.; WiNT. Pilz, p. 219. Syn. I. Aecidium Orchidearum DEsu. I. Aecidierna merendels kretsformigt gyttrade, på runda eller elliptiska, olikfärgade fläckar. Hyllena :skålformiga, med utåtböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—26 mmm. långa, 15—21 mmm. tjocka. II. . Sporlagren lancettlika eller jemnbreda, stundom sammanflytande, omgifna af den söndersprängda öfverhuden, gulbruna. Sporerna klotrunda eller elliptiska, fintaggiga, gulbruna, 24—28 mmm. i diam. TII. Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta samman- flytande, dynlika, tjocka, elliptiska, aflånga eller jemmnbreda, mörkbruna, bara. Sporerna elliptiska, sällan: aflånga, upp- till tjocka och vanl. afrundade, vid basen merendels afrun- dade, på midten föga eller icke insnörda, släta, bruna, med m. långt, varaktigt, ofta brunaktigt skaft, 30—56 mmm. långa, 20—26 mm. tjocka. 29 I på Orchis militaris och Listera ovata; II o. III på Molinia caerulea. 3. P. coronata CORDA; KARrRsTt. Myc. Fenn. IV, p. 30. Syn. I. ÅAecidium Rhamni OMEL. Aecidium crassum PERS. II et III. Puccinia serrata PREUSS. Exs, Karst. Fung. Fenn. 196 (I). I. Aecidierna gyttrade, på mindre eller större fläckar och svulster. - Hyllena cylindriska, med bred, utböjd, små- naggad eller sargad kant. Sporerna polygonala, m. fint vår- tiga, orangegula, 16—21 mmm, i diam. II. Sporlagren spridda eller streckformigt gyttrade, elliptiska eller jemnbreda, ofta strecklikt sammanflytande, rost- färgade. Sporerna rundade, elliptiska eller omvändt äggrunda, taggiga, orangegula, 19—28 mmm. långa, 16—21 tjocka. TII. Sporlagren spridda eller streck- eller ringformigt gyttrade, länge betäckta af öfverhuden, aflånga eller jemn- breda, ofta sammanflytande, svartbruna. Sporerna klubb- lika, i öfre ändan mn. tjocka och försedda med flera finger- eller kronformiga, ofta krökta taggar eller utskott, på midten icke eller föga insnörda, bruna, med kort, tjockt skaft, 35—63 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. I på blad, blad- och blomskaft, blommor, frukter och yngre qvistar af Rhamnus frangula och Rh. cathartica a. i södra Finland; II o. III på åtskilliga gräs, h. o. d. i södra Finland. 4, P. rubigo-vera (DE C.) Wist. Pilz. p. 217. Syn. "I. Aecidium Asperifolii PErs. II et III. Uredo Rubigo-vera DB Ö. Puccinia striaeformis WESIEND.; KARST. Myc. Fenn. IV; pa Puecinia straminis FUCK. 30 I. "Aecidierna merendels gyttrade, på olikfärgade, runda eller aflånga, ofta sammanflytande fläckar. Hyllena skål- formiga, med utböjd, tandad, hvitaktig kant. Sporerna po- lygonala, tätvårtiga, orangegula, 18—28 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda, sällan sammanflytande, ellip- tiska, aflånga eller jemnbreda, rost- eller orangegula. Spo- rerna runda, sällan elliptiska eller äggrunda, taggiga, orange- gula, 20—32 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. III. Sporlagren elliptiska, aflånga eller jemnbreda, länge betäckta af öfverhuden, ofta sammanflytande, små, svartaktiga, omgifna af en tät krans af bruna parafyser. Sporerna kortskaftade, merendels aflångt klubbformiga, sällan elliptiska eller aflånga, i öfre ändan n. tjockare, afstympade eller tillspetsade, i midten n. insnörd, glatta, bruna, 26—80 mmm. långa, 16—24 mmm. tjocka. I på Cynoglossum officinale, Anchusa officinalis, Ly- cOpsis arvensis, Symphytum officinale, Pulmonaria officinalis, Echium ' vulgare och Lithospermum arvense, icke funnen i Finland; II o. III på åtskilliga grässlag, t. r. i södra Finland. Var. simplex KÖRN. Syn. Puccinia Hordei FucK. Puccinia anomala ROsTR. Sporlagren innehållande endast eller företrädesvis en- celliga, till formen ytterst varierande, upptill m, tjocka, ända till 45 mmm. långa sporer. II o. III på Hordeumarter. 5. P. graminis PErs.; KArst. Myc. Fenn. IV, p. 28. Syn. I Lycoperdon poculiforme JAcQv. Aecidium Berberidis Ger. II et III. Uredo linearis a frumenti LAMB. Exs. Karst. Fung. Fenn: 799-(1), 298 (II), 57 (III). 31 I. Aecidierna gyttrade, på merendels starkt förtjoc- kade, på öfre sidan röda, af gula ringar omgifna fläckar. Hyllena cylindriska, med finnaggad, hvitaktig kant. Spo- rerna polygonala, släta, orangegula, 14—26 mmm. i diam: II. Sporlagren jemnbreda, på bladen mindre och kor- tare, på bladslidorna och stråem m.:; långa, ofta strecklikt sammanflytande, rostgula:. Sporerna elliptiskt aflånga eller klubblika, taggiga, orangegula, 24—38 mmm: långa, 14—20 mmm. tjocka. III. Sporlagren elliptiska, aflånga eller jemnbreda, mer- endels streckformigt gyttrade, ofta sammanflytande, snart bara, svartbruna eller svarta. Sporerna aflångt spol- eller klubblika, upptill m. tjocka, afrundade eller tillspetsade, på midten insnörda, glatta, kastaniebruna, 35—60 mmm. långa, 12—22 mmm. tjocka. I på Berberis vulgaris, a. i södra Finland; II o. TI på åtskilliga gramineer, specielt äfven på sädesslagen. Sålänge rosten håller sig till blidek och stråen, gör den i all- mänhet föga skada, men angriper och förstör den agnarne och frukt- fästet, hämmas kornen i sin utveckling. +t Alla sporformerna på en och samma art (Autö- ciska arter). 6. P, Calthae LINK.; KArsTt. Myc. Fenn. IV; p. 23. Syn. Puccinia elongata SCHRÖT:. Exsice. Karst. Fung. Fenn. 495 (III. I. Aecidierna gyttrade, på rundade fläckar eller, på bladskaften, långsträckta svulster. Hyllena skålformiga, med utböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvår- tiga, orangegula, 22—30 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, snart utbrytande genom den söndersprängda öfverhuden, små, bruna. 32 Sporerna runda eller elliptiska, taggiga, bruna, 23—30 mmm. långa, 17—23 mmm. tjocka. III." Sporlagren spridda: eller kretsformigt gyttrade, runda eller rundade, kullriga, små, mörkbruna. Sporerna spolformigt aflånga, i öfre ändan försedda med en ljusare, vanl. kägellik vårta, i midten föga eller icke insnörda, släta, bruna, med ett teml. långt, fast skaft, 30—50 mmin. långa, 13—22 mmm. tjocka. På Caltha palustris; II o. III a. öfver hela vårt for- område. 7: P. Zopfii Winr. Pilz. p. 216. Syn. Puccinia Calthaecola Somrör. Skild från föreg. genom sina vid basen afrundade, i öfre ändan m. tjocka, tätt finvårtiga, 33—60 mmm. långa och 20—35 mmm. tjocka teleutosporer. På Caltha palustris. IIT anträffad i Lempälä. 8. P. Violae (ScHum.) DE C.; KaArst. Myc. Fenn. IV, pi-26. Syn. Aecidium Violae Sckum. Exs. Karsrt. Fung. Fenn. 954 (I), 683 (III). I. Aecidierna gyttrade, på blåslika, gulaktiga fläckar, eller (på stjelkdelarne) på långsträckta svulster. Hyllena skålformiga, ofta n. långsträckta, med utböjd, tandad, hvit- aktig kant. Sporerna finvårtiga, orangegula, 16—24 mmm. långa, 10—18 mmm. tjocka. II. ”Sporlagren spridda eller gyttrade, rundade eller elliptiska, snart bara, små, bruna. Sporerna runda eller el- liptiska, taggiga, ljusbruna, 19—26 mmm. långa, 20—23 mmm. tjocka. II. Sporlagren" som hos föreg. Sporerna elliptiska eller aflånga, vid basen afrundade och n. afsmalnande, upp- 33 till tjocka eller försedda med en glasklar vårta, i midten icke eller obetydligt insnörda, bruna, med långt, lätt för- svinnande skaft, 20—42 mmm. långa, 15—20 mmm. tjocka. På Viola-arter: I r. (Tammela, Ruovesi); IL-o. TIL t. a. ända till kusten af Ishafvet. P, Silenes ScHRÖT.; WINT. Pilz. p. 215. Syn. Puccinia Lychnidearum FUCK. pr. P. I. Aecidierna på oregelbundna, blekgröna eller gul- aktiga fläckar, n. gyttrade. Hyllena skålformiga, hvita, med oregelbunden, sargad kant. Sporerna polygonala, finkorniga, orangegula, 17—26 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. II. Sporlagren strödda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, oregelbundna, små. Sporerna runda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 19—26 mmm. långa, 17—21 mmm. tjocka. III. Sporlagren som hos II. Sporerna elliptiska eller aflånga, i öfre ändan icke eller svagt tilltjocknade, vid ba- sen vanl. afrundade, på midten föga insnörda, släta, kastanie- bruna, 25—40 mmm. långa, 16—26 mmm. tjocka. På Silene inflata. P. Epilopii tetragoni (DE C.) Wint. Pilz. p. 214. Syn. Uredo vagans &« HEpilobit fs DE O. I. Aecidierna spridda öfver hela bladytan. Hyllena skål- formiga, med tillbakaböjd, sargad kant. Sporerna polygonala, m. fint vårtiga, orangegula, 16—26 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, mest bara. Spo- rerna runda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 19—28 mmm. långa, 14—924 mmm. tjocka. III. Sporlagren som hos. föreg. Sporerna elliptiska eller aflånga, upptill tjocka, vid basen merendels afrundade, 34 på midten något insnörda, släta, bruna, med långt, lätt för- svinnande skaft, 24—35 mmm. långa, 16—20 mmm. tjocka. På Epilobium parviflorum, Ep. montanum och Ep. ori- ganifolium. 9. P. Pimpinellae (STRAUSS.) ROBHL.; KARST. Myc. Fenn. IV, p. 25. Syn. Uredo Pimpinellae Strauss. Exe. Karst. Fung. Fenn. 691 (1), 595, 597 (IT), 692 (II). I. Aecidierna runda eller aflånga, på upphöjda fläckar eller förlängda svulster, grupperade. Hyllena oregelbundet runda eller förlängda, krus- eller skålformiga, med hvit, sargad, icke eller föga tillbakaböjd kant. Sporerna polygo- nala, finvårtiga, blekt orangegula, 18—35 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. II. Sporlagren spridda, runda eller förlängda, kanel- bruna. Sporerna runda, päronformiga eller elliptiska, tag- giga, ljusbruna, 23—32 mmm. långa, 19—924 mmm. tjocka. TI. Sporlagren spridda eller gyttrade, på nerverna och stjelken bildande små svulster, snart bara, svartbruna. Sporerna elliptiska, i öfre ändan afrundade, föga eller icke förtjockade, vid basen vanl. afrundad, på midten knapt in- snörd, besatta med nätformigt förenade lister, kastaniebruna, långskaftade, 26—35 mmm. långa, 17—926 mmm. tjocka. På Pimpinella Saxifraga, Heracleum sphondylium och Anthriscus sylvestris. I på Anthriscus och Pimpinélla vid Mustiala, 6; II och TII t. a. P. Adozae DE C.; Wint.: Pilz. p: 211. Syn. I. Aecidium albescens Grev. III. Puccinia Saxifragarum Lin. I; Aecidierna spridda, på blekare ställen på stjelken, bladskaften och bladen. Hyllena cylindriska, hvitaktiga, 35 med bred, tillbakaböjd, djupt inskuren, hvitaktig kant. Spo- rerna polygonala, korniga, färglösa, 15—22 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda, länge betäckta af öfverhuden, runda, små. Sporerna runda, -omvändt äggformiga, ellip- tiska, aflånga, taggiga, ljusbruna, 20—32 mmm. långa, 16—20 mmm. tjocka. III. Sporlagren på bladen ofta kretsformigt, på stjel- ken radvis anordnade, ofta sammanflytande, runda eller el- liptiska, små. Sporerna aflånga, åt båda ändarne afsmal- nande, i midten icke eller obetydligt insnörda, upptill ut- dragna till en blekare, ofta n& förlängd spets, långskaftade, bruna, 30—45 mmm. långa, 14—23 mmm. tjocka. På Adoxa moschatellina. 10. P. Galiorum LINnK.; KaArRsTt. Myc. Fenn. IV, p. 22. Syn. I. AÅecidium Galii PErs. I. Caeoma Galii LINE. ' I, H, IL ” Puccinia Galii Wist. Pilze, p. 210. Exs. Karst. Fung. Fenn. 74 (III). I. Aecidierna spridda eller gyttrade. Hyllena skål- formiga, med tillbakaböjd, tandad, hvitaktig kant. Sporerna runda eller bredt elliptiska, släta, orangegula, 16—23 mmm. i diam. TI. - Sporlagren gyttrade, sällan spridda, runda, ellip- tiska eller oregelbundna, ofta sammanflytande. Sporerna runda, elliptiska eller omvändt äggrunda, taggiga, gulbruna, 17—923 mmm. i diam. III. ' Sporlagren lika föreg. Sporerna elliptiska, af- långa eller klubblika, i öfre ändan m. tjocka, afstympade, afrundade eller tillspetsade, på midten föga insnörda, vid basen merendels afsmalnande till ett temligen långt, tjockt skaft, släta, bruna, 30—56 mmm. långa, 14—24 mmm. tjocka. . På Galium-arter, h. 0. d. Soon AISA STARR 11: P. Tanaceti DE C.; KArst. Myc. Fenn. IV, p. 21. Syn. Caeoma Artemisiae Ling. Puccinia Discoidearum Ling. Exs. Karst. Fung. Fenn. 591 (III). I. "Aecidierna utan ordning tätt gyttrade, på oregel- bundna, gul- eller brunaktiga fläckar. Hyllena cylindriskt skålformiga, med sargad, hvit kant. Sporerna afrundadt polygonala, orangegula, 16—22 mmm. i diam. I. Sporlagren spridda, snart bara, runda eller ellip- tiska, på stjelkarne mer eller mindre förlängda, små, ljus- bruna. Sporernå runda, äggrunda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 19—35 mmm. långa, 18—926 mmm. tjocka. III. Sporlagren dynlika, svartbruna, för öfr. som hos II. Sporerna elliptiska eller aflånga, vid bagen merendels något afsmalnande, i öfre ändan m. tjocka, släta eller upp- till något vårtiga, kastaniebruna, 30—60 mmm. långa, 17—28 mmm. tjocka, med långt (ända till 100 mmm.), varaktigt, glasklart skaft. I, II, III på Tanacetum vulgare i Tyrvis och Åbo- trakten. Förekommer äfven på de flesta Artemisia-arter. 12. .P. Tragopogonis (PERS.) Winr. Pilz. p. 209. Syn. I. Aecidium Tragopogi PErs. II, III. Uredo -Scorzonerae ScHum. Puccinia Mysterium KaArsr. Myc.:. Fenn. IV, p. 37. I. Aecidierna likformigt fördelade öfver hela: blad- ytan... Hyllena: runda eller förlängda, i början! uppåt kägel- likt afsmalnande, derpå bägarlika, med tillbakaböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, vårtfulla, orangegula, 18—27 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda, ofta sammanflytande, runda, 317 aflånga eller jemnbreda. Sporerna runda eler elliptiska, taggiga, ljusbruna, 20—32 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. III. Sporlagren gyttrade, svartbruna, för öfr. som hos föreg. Sporerna elliptiska, upp- och nedtill afrundade, på midten något insnörda, i öfre ändan icke förtjockade, vårt- fulla, bruna, kortskaftade, 26—48 mmm. långa, 20—35 mmm. tjocka. På Tragopogon pratensis. Endast formen I är anträffad i Tammela och Åbotrakten. P. Prenanthis (PERS.) WINT. Syn. I. Aecidium Prenanthis Prrs. I. Uredo flosculosorum ALB. et SoHW. III. Puccinia Hieracii db Mart. pr. Pp. I. Aecidierna -kretsformigt eller utan ordning gytt- rade, hemisferiska eller kort kägellika, upptill öppnande sig endast med ett litet oregelbundet lock, utan typiska hyllen. Sporerna oregelbundet rundade eller polygonala, sällan af- långa, tätt vårtiga, blekt orangegula, 15—26 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. II. - Sporlagren spridda eller gyttrade, merendels runda, länge betäckta af öfverhuden, små, blekt gulbrunaktiga. Sporerna runda, fintaggiga, bleka, omkring groddporerna ovanligt starkt tilltjocknade, 17—21 mmm. i diam: III. Sporlagren runda, elliptiska, aflånga eller jemn- breda, länge betäckta af öfverhuden, små, mörkbruna. Spo- rerna elliptiska eller aflånga, i midten icke eller högst obe- tydligt insnörda, i öfre ändan afrundade och knapt förtjoc- kade, vid basen afrundade, finvårtiga, m. kortskaftade, bruna, 26—44 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. På Lactuca muralis och Mulgedium alpinum. 38 13. P. flosculosorum (ALB: et ScHWw.) WiNrt. Pilz. p. 206. Syn. Uredo flosculosorum ALB. et Scmw. Puccinia Compositarum (Sckreckt.) Karst. Myc. Fenn. NA Pg20. Exs. Karst. Fung. Fenn. 686. I. Aecidierna gyttrade. Hyllen skålformiga, med bred, tillbakaböjd, sargad, hvit kant. Sporerna polygonala, släta eller finvårtiga, blekt orangegula, 16—23 mmm. i diam. I. Sporlagren spridda eller nästan gyttrade, runda eller förlängda, tidigt bara, små, bruna. Sporerna runda, elliptiska eller äggformiga, korniga, vårtiga eller taggiga, bruna, 17—32 mmm. långa, 16—26 mmm. tjocka. III. Sporlagren bruna eller svartbruna, för öfr. som hos II. Sporerna elliptiska eller aflånga, långskaftade, upp- till icke förtjockade, merendels afrundade, i midten icke eller högst obetydligt insnörda, vårtiga, 24—45 mmm. långa, 17—20 mmm. tjocka. På Centaurea Jacea, Lapsana communis, Chrysanthemum leucanthemum, Taraxacum, Cirsium, Carduus, Zappa, Leon- todon, Hypochaeris. Formerna II och III a. i Finland och Lappland; formen I icke känd såsom förekommande hos oss. Var. 1. Hieracii (SCHUM.) WiNT. Syn. Uredo Hieracii ScHum. Skiljer sig från hufvudformen genom saknaden af aeci- dier, ”') medan uredoformen åtföljes af spermogonier. På Hieracium-arter, a. ”) Sådana äro dock af författaren funna på Hieracium palu- dosum i Replot; för öfrigt torde Puccinia flosculosorum med den be- gränsning, den här ofvan fått, innefatta flere arter. 39 Var. 2. Crepidis tectorumi WIiNT. Aecidierna likformigt fördelade öfver hela bladytan. På Crepis tectorum, a. P. Convolvuli (PERS.) WINT. Pilz. p. 204. Syn. Uredo Betae P Convolvuli Pars. I. Aecidierna först kretsformigt, sedan nästan utan ordning, gyttrade, på bladskaften bildande förlängda svulster. -Hyllena skålformiga, med tillbakaböjd, bred, sargad, hvit kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, 17—26 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, snart bara. Sporerna runda, sällan ellip- tiska eller äggrunda, taggiga, ljusbruna, 22—26 mim. i diam. III. Sporlagren som hos II, men länge betäckta af öfverhuden, innehållande två slags Sporer: meso- och teleuto- sporer; mesosporerna merendels äggrunda, upptill m: tjocka, ofta tvärhuggna, bruna, skaftade, 26—35 mmm. långa, 21—926 mmm. tjocka; teleutosporerna aflånga, aflångt klubb- lika eller elliptiska, i öfre ändan tvärhuggna eller afrun- dade och föga förtjockade eller tillspetsade och m. tjocka, på midten något insnörda, vid basen afrundade och små- ningom afsmalnande mot det tjocka, bruna skaftet, intensivt bruna, 38—66 mmm. långa, 20—30 mmm. tjocka. På Convolvulus arvensis. 14. P. Menthae PErs.; KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 24. Exsice. Karser. Fung. Fenn. 588 (ID. I. Aecidierna- på bladen på mer eller mindre. hvälfda, på öfre sidan mörkt purpurröda fläckar, på bladskaften, på nerverna och -stjelken bildande förlängda, ofta sammanfly- tande 'svulster. - Hyllena kretsformigt gyttrade eller spridda; runda eller förlängda, med nästan upprätt eller något inåt- 40 böjd, föga inskuren kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, blekt gulaktiga, 17—26 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller kretsformigt anordnade» runda eller elliptiska, ofta sammanflytande, snart bara, små, ljusbruna. Sporerna oregelbundet rundade, elliptiska eller äggrunda, taggiga, ljusbruna, 17—928 mmm. långa, 14—19 mmm. tjocka. III. Sporlagren svartbruna, för öfr. som hos föreg. Sporerna elliptiskt rundade, å hvardera ändan afrundade, på midten icke eller föga insnörda, i toppen försedda med en bred, blekare eller färglös papill, vårtiga, bruna, m. lång- skaftade, 26—35 mmm. långa, 19—23 mmm. tjocka. På Mentha arvensis, M. aqvatica, Origanum vulgare, Calamintha acinos, Clinopodium vulgare. Formen I i Fin- land ännu ej observerad; II o. III a. på Mentha arvensis i södra delen af landet. 15. P. Primulae (DE C.) Grev.; KArst. Myc. Fenn. ING. 207 Syn. Uredo Primulae DE O. I. Aecidierna gyttrade eller spridda. Hyllena skål- formiga, med bred, tillbakaböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—23 mmm. långa, 12—18 mmm. tjocka. II. Sporlagren spridda eller gyttrade, små, snart bara, ljusbruna. Sporerna runda, taggiga, ljusbruna, 19—922 mmm. i diam. HI... Sporlagren länge betäckta af den blågråaktigt skimrande - öfverhuden, svartbruna, för öfr. som hos uredo. Sporerna elliptiska eller aflånga, kortskaftade, upptill tjocka, på midten svagt insnörda, vid basen afrundade eller afsmal- nande mot skaftet, 22—30 mmm. långa, 15—17 mmm, tjocka. 41 På Primula-arter. Hos oss är endast formen I funnen på Primula sibirica i ryska Lappmarken. 16. P. Porri (Sow.) Winrt. Pilz. p. 200. Syn. Uredo Porri Sow. Puccinia mixzta FuoK. Karst. Myc. Fenn. IV, p. 34. I. Aecidierna gyttrade. Hyllena skålformiga, med ut- böjd, inskuren kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orange- gula, 19—28 mmm. i diam. TI. Sporlagren spridda eller anordnade i elliptiska eller lancettlika rader, långsträckta, omgifna af öfverhuden. Sporerna oregelbundet rundade, sällan bredt elliptiska, fin- taggiga, orangegula, 20—27 mmm. i diam. TII. Sporlagren som hos uredo, men längre betäckta af den gråskimrande öfverhuden, merendels innehållande två slags sporer: meso- och teleutosporer; mesosporerna encelliga, ofta af oregelbunden form, långskaftade, 22—34 mmm. långa, 17—23 mmm. tjocka; teleutosporerna aflånga eller klubb- lika, långskaftade, i toppen vanligen afstympade eller af- rundade, föga eller icke förtjockade, på midten svagt in- snörda, afsmalnande mot skaftet, 30—45 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. På Allium-arter. Hos oss iakttagen på Allium Schoe- noprasum var. sibiricum i ryska Lappmarken. 17. P. Sonchi DEsm.; KARST. Syn. I Aecidium Sonchi Karst. Myc. Fenn. IV, p. 43. TI et III. Puécinia Sonéhi Win. Pilz. p. 189: Exs. Karsr. Fung. Fenn. 690. I. Aecidierna på gulaktiga fläckar, kretsformigt gytt- rade. Hyllena skålformiga, med utböjd, tandad, blek kant. Sporerna orangegula. II. Sporlagren spridda eller oregelbundet grupperade, 42 i början betäckta af den blåslikt uppdrifna öfverhuden, sedan skålformigt omgifna af densamma, rundadt dynlika, bruna. Sporerna runda, äggformiga, elliptiska eller aflånga, med m. tjock, färglös, vårtfull membran, 23—35 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. IT. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, stundom äfven grupperade utan ordning, kompaktare än hos uredo, rundadt dynlika, svarta, omgifna af bruna, i spetsen klubblikt uppsvällda parafyser. Sporerna elliptiska eller af- långa, temligen långskaftade, upptill föga förtjockade, van- ligen afrundade, på midten n. insnörda, vid basen afrun- dade eller afsmalnande mot skaftet, släta, ljusbruna, 30—060 mmm. långa, 19—30 mmm. tjocka. På Sonchus arvensis. I funnen i Merimasku och Re- plot, 6. Sammanhörigheten af dessa trenne fruktformer är ännu ej be- visad, men högst sannolik. ”+ Aecidier och teleutosporer bekanta (Pucciniopsis). 18. P. fusca (RELHAN) WinNT. Pilz. p. 199. Syn. Aecidium fuscum RELHAN. Puocinia Anemones Pers. Karst. Myc. Fenn. IV, p. 37. Exs. Karst, Fung, Fenn. 496 (I), 956 (ID. I. Aecidierna likformigt fördelade öfver hela undre bladytan, eller i rader längsefter hufvudnerverna och på bladskaften, sällan förenade till större grupper. Hyllena cylindriskt skålformiga, hvita, med tillbakaböjd, djupt stjern- likt inskuren kant. Sporerna polygonala, färglösa, släta, 16—22 mmm. i diam. III. Sporlagren likformigt spridda öfver hela bladytan eller radvis anordnade längsefter bladkanten, ofta samman- flytande, runda” eller elliptiska, långskaftade, snart bara, 43 små, mörkbruna. Sporerna bildade af tvänne nästan klot- runda, sällan elliptiska celler, på midten starkt insnörda, bruna, tätt besatta med grofva vårtor, 30—52 mmm. långa, 16—23 mmm. tjocka. På Anemone-arter: I vid Borgå och Mustiala; III m. a. i södra Finland. 19: ; Pi: Trollii KARST. Mycx Fenn IV; ps40: Syn. Puccinia Lycoctoni FuvcK. j I. Aecidierna tätt gyttråde, cylindriska, med -svagt tandad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 16—28 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. TII. Sporlagren merendels små, men förenade till ofta m. stora grupper, bildande på bladen blåsor, på stjelken och bladskaften svulster af vexlande vidd, sammanflytande, mer- endels länge betäckta af den slutligen oregelbundet sönder- bristande öfverhuden. Sporerna aflånga eller elliptiska, stun- dom förlängda, i öfre ändan försedda med en bredt kägellik eller hemisferisk, färglös eller blekare färgad vårta, på mid- ten icke eller föga insnörda, nedtill afrundade eller något afsmalnande, med ett temligen långt, men kortvarigt skaft, 25—53 mmm. långa, 16—26 mmm. tjocka. På Trollius europaeus: III m. a. i Ryska Lappmarken, nära Ishafvet; I ännu ej funnen på Trollius. Puccinia Ranunculi Blytt Norges Soparter, p. 12, förekom- mande på Ranunculus auricomus, är troligen identisk med denna. 20, P. Grossulariae (CMEL) WINT. Pilz. p. 198. Syn. I Aecidium rubellum PB Grossulariae GMEL. III. Puccinia Ribis DE C. I, III. Puccinia Ribis Karst. Myc. Fenn. IV, p. 38. Exs. Karör. Fung. Fenn. 195 (DD. I. ”Aéecidierna på mörkt purpurröda fläckar, gyttrade, 4 44 bildande rundade eller förlängda grupper. Hyllena rundade, med: bred, tillbakaböjd, sargad;kant. ; Sporerna. polygonala, finvårtiga, blekt gulaktiga, 16—23 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. i ITIT.;. Sporlagren på -gula, slutligen brunaktiga; runda eller förlängda fläckar, runda eller aflånga, merendels krets- formigt gyttrade, sällan isolerade, ofta sammanflytande, mörk- bruna. Sporerna elliptiska eller ”aflånga, upptill tjocka, af- rundade eller tillspetsade, på midten föga eller icke insnörda, vid basen vanligen åfrundade, besatta med breda, flata vår- tor, långskaftade, kastaniebruna, 25—40 mmm. långa, 14—920 mmm. tjocka. På Ribes-arter.: Formen Ia: på Ribes Grossularia, R. nigrum och R. rubrum; III icke observerad i Finland. P, Valerianae CAREST,; WINT. Pilz. p. 196. I. Aecidierna gyttrade, på svulster (på bladskaften) eller bleka fläckar (på bladen). Hyllena skålformiga, med m. bred, djupt inskuren, tillbakaböjd, hvit kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 14—19 mmm. i diam. III. Sporlagren gyttrade, på svulster eller fläckar, oftå sammanflytande, merendels elliptiska, små. Sporerna vanl. aflånga, spol- eller klubbformiga, vid basen merendels mer eller mindre afsmalnande, upptill föga förtjockade, vanl. tillspetsade, sällan afrundade, på midten föga eller icke in- snörda, långskaftade, släta, kastaniebruna, 40—60 mmm. långa, 10—35 mmm. tjocka. På Valeriana officinalis. P. Thymi (FUCK.) KARST. Syn. Puccinia caulincola SCHNEWER, WINT. Pilz, p. I. Accidierna spridda. : Hyllena först hemisferiska, se- dan kruslika, föga: framstickande, med uppstående, sargad, . 45 hvitaktig kant. Sporerna afrundadt polygonala, m. finkorniga, gulbruna, 17—24 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka: III. 'Sporlagren bildande: på stjelken,: bladskaften och bladens medelnerv mer eller mindre förlängda svulster: Spo- rerna långskaftade, vanl. kort elliptiska, upptill föga eller icke förtjockade, merendels- å hvardera ändan afrundade; på midten föga insnörda, släta, ljusbruna, 26—383 mmm: långa, '15—23 mmm. tjocka. På Thymus serpylum. + Uredo- och teleutosporer, merendels äfven spermo- gonier, bekanta. (Hemipuccinia). P. argentata (SCHULTZ.) WINT. Pilz., p. 194. Syn. Aecidium argentatum SCHULTZ. TI, III. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, . ofta sammanflytande, runda eller elliptiska, små. Uredo- sporerna oregelbundet rundade, m. fintaggiga, gula, 15—19 mmm. i diam. Teleutosporerna elliptiska eller aflånga, vanl. å hvardera ändan afrundade, å de öfre försedda med en färglös spets, på midten icke eller knappast insnörda, lång- skaftade, 26—35 mmm. långa, 12—17 mmm. tjocka. P. Cicutae majoris (BEYC) WiINr> Pie) p..f98. Syn. Uredo 'COynapi Pp Cicutae majoris DE 0: II, III. Sporlagren spridda. eller kretsformigt anord- nade, stundom sammanflytande, snart bara, runda eller för- längda, små. Uredosporerna runda, elliptiska eller omvändt äggrunda, taggiga, gulbruna, 17—28 mmm: långa, 17 mmm. tjocka. Teleutosporerna långskaftade, merendels aflånga, upp- till icke förtjockade, å hvarenda ändan afrundade eller mot skaftet n. afsmalnande, på midten något insnörda, grof- vårtiga, bruna, 28—40 mmm; långa; 19—25 mmm. tjocka. På Cicuta virosa. 46 2lrö Pe bullata, (PERS), WINnT: Pilz.,,p. 191: Syn; .Uredo. bullata PErRs. II, TII. Sporlagren spridda, sällan kretsformigt gytt- rade, merendels: på bleka, gul- eller brunaktiga fiäckar, på bladen oftast små, oregelbundet rundade, på bladskaften och stjelken större, elliptiska, afiainga eller jemnbreda, ofta sam- manflytande. Uredosporerna oregelbundet runda eller ellip- tiska, merendels mot skaftet något afsmalnande, upptill för- tjockade, groftaggiga, gulbruna, 23—38 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. ”Teleutosporerna merendels elliptiska eller af- långa, långskaftade, upptill n. förtjockade, på midten föga insnörda, å hvardera ändan afrundade eller mot skaftet, sällan äfven mot toppen, afsmalnande, släta, bruna, 30—56 mmm, långa, 17—28 mmm. tjocka. II på Conium maculatum, r. (Merimasku). Förekommer äfven på Aethusa Cynapium, Libanotis montana, Archange- lica officinalis, Arch. littoralis, Apium graveolens, Petrose- linum sativum och Anethum graveolens. 22. P. Angelicae (ScHumM.) FucK.; KarsTt. Myc. Fenn. IV.p: S0: Syn. . Uredo Angelicae ScHum. III. Sporlagren runda, längsefter- bladnerverna radvis sammanflytande, omgifna af den söndersprängda öfverhuden, bruna. Sporerna äggrundt elliptiska, oregelbundna, midtpå lindrigt insnörda, 35—40 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. På Angelica sylvestris m. r. (Sastmola, 6). 23. P. svaveolens (PERS.) RosTR.; KArst. Myc. Fenn. EVy Pp: 85: Syn, | Uredo svaveolens PErRs. Sphaeronema Cirsii Lasom. (Spermogonia). 47 TI, IIT:” Sporlagren uppträdande under tvänne former: de primära lätt strödda öfver hela bladytan, merendels ore- gelbundet rundade eller förlängda, i början innehållande en- dast uredosporer, sedan äfven teleutosporer, de sekundära mindre, isolerade eller förenade till mindre grupper, före- trädesvis bestående af teleutosporer. Uredosporerna klotrunda, oregelbundet rundade eller bredt elliptiska, taggiga, ljus- bruna, 21—28 mmm. i diam. Teleutosporerna elliptiska eller aflånga, finvårtiga, ljusbruna, 26—42 mmm. Tänga, 1T—24 mmm. tjocka. Spermogonierna tätt gyttrade, betäckande hela blad- ytan, af intensiv viollukt. På Cirsium arvense a. i södra Finland. 5—9. + Cyani WiNT. Pilz4 Pp. 190: Skiljer sig från hufvudformen genom de endast finvår- tiga, något större uredosporerna och de merendels bredt elliptiska, intensivt kastaniebruna teleutosporerna, hvilka väl ej äro längre, men i förhållande till längden merendels bre- dare (ända till 32 mm. breda). På Centaurea cyanus. P. Acetosae (SCHUM.) Winr. Pilz, p.181 Syn. Uredo Acetosae SCHUM. TH, II. Sporlagren spridda, på bladen oregelbundet rundade, små, på stjelken förlängda, snart bara. Uredo- Sporerna oregelbundet rundade, sällan kort elliptiska eller Päronformiga, taggiga, ljusbruna, 20—26 mmm. i diam. Te- leutosporerna aflånga, vanligen lindrigt klubblika, på midten föga insnörda, den undre cellen något smalare än den öfre, mot basen något kilformig eller afrundad, den öfre-celler upptill -merendels afrundad och 'n. förtjockad, finvårtiga, 48 ljusbruna, med temligen långt, men lätt försvinnande skaft, 30—45 mmm. långa, 19—25 mmm: tjocka. På Rumex Acetosa och R. Acetosella. P. Oxyriae FUCK. IL. Sporlagren gyttrade, sällan spridda, m. oregel- bunda, ofta sammanflytande, kanelbruna. Sporerna rundade eller päronformiga, fintaggiga, ljusbruna, med orangegult innehåll, 23—30 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. II. Sporlagren på blomster- och bladskaften elliptiska eller. jemnbreda, ofta sammanflytande, på bladen spridda eller gyttrade, runda, svartbruna. Sporerna oregelbundna, vanligen elliptiska eller aflånga, upptill lindrigt förtjockade, vanligen afrundade, på midten något insnörda, vid basen afrundade eller endast föga afsmalnande, bruna, med långt, färglöst skaft, 30—45 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. På Oxyria digyna i Lappmarken. 24. P. Bistortae (STRAUSS.) DE C.; WINT. Pilz., p. 186. Syn. Uredo Polygoni a« Bistortae STRAUSS. Puccinia Polygoni vivipari Karst. Myc. Fenn. IV, p. 33. II, III. Sporlagren spridda eller gyttrade, oregelbundet runda, snart bara, stundom sammanflytande, små. Uredo- sporerna runda, sällan kort elliptiska, fintaggiga, gula, 19—28 mmm. i diam. Teleutosporerna temligen långskaftåde, el- liptiska eller aflånga, upptill icke förtjockade, på midten obetydligt insnörda, släta, bruna, 24—28 mmm. långa, 15—24 mmm. tjocka. På Polygonum Bistorta och P. viviparum h. o. d. öfver hela landet. 25. P. Polygonii amphibii PERS. I. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade; ore- 49 gelbundet rundade eller elliptiska, kanelbruna, små. Spo- rerna runda eller elliptiska, taggiga, bruna, 19—30 mmm. långa, 15—20 mmm. tjocka. II. 'Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta samman- flytande, länge betäckta af öfverhuden, gråsvarta, små, i omkretsen omgifna af temligen rudimentära, bruna para- fyser. Sporerna aflånga eller klubblika, i öfre ändan m. tjocka, afrundade, afstympade eller tillspetsade, på midten icke eller omärkbart insnörda, vid basen merendels kilfor- migt afsmalnande, släta, bruna, med temligen fast, ofta blekt brunaktigt skaft, 30—60 mmm. långa, 14—22 mmm. tjocka. På Polygonnm amphibium. 26. P. Lysimachiae Karst. Myc. Fenn. IV, p. 27. Syn. Puccinia Polygoni amphibii WIinNt. Exs. Karst. Fung. Fenn. 590. II. Sporlagren på undre sidan, vanligen runda, spridda, små, brunaktiga. Sporerna klotrunda, taggiga, 20—26 mmm. i diam. III. 'Sporlagren såsom hos II. Sporerna rundadt el- liptiska, såväl i öfre som nedre ändan afrundade, på midten föga insnörda, bruna, med färglöst eller gulaktigt skaft, 31—39 mmm. långa, 21—23 mmm. tjocka. På Lysimachia vulgaris, m. r. (Tyrvis). 8, 9. Skild från föreg. genom klotrunda, ljusare, taggigare uredo- sporer och tjockare, i öfre ändan afrundade, icke förtjockade, vid basen afrundade, ljusare teleutosporer. Caeoma Lysimachiae SCHLECHT. (Aecidium Lysimachiae WALLRr.) står enligt MAGNUS i genetiskt sam- band med Puccinia limosag MAGN. 27. P. Polygoni ALB. et SCcHW.; WINT. Pilz.'p. 185. Syn: ”Puecinia Polygonorum ScHLeCHT., KaArst. Myc. Fenn. IV; p. 22. 30 II; . Sporlagren spridda. eller kretsformigt gyttrade, bara, ljusbruna. . Sporerna runda. eller elliptiska, fintaggiga, bruna, 17—30 mmm. långa, 16—20. mmm. tjocka. II. . Sporlagren merendels tättsittande, dynlika, runda, elliptiska, på stjelken förlängda, ofta sammanflytande; snart bara, svartbruna. Sporerna teml. långskaftade, aflånga eller klubblika, med m. tjock, afrundad, tvärhuggen eller kägellik spets och afsmalnande bas, på midten icke eller föga in- snörda, släta, bruna, 30—50: mmm. långa, 14—20 mmm: tjocka. På Polygonum Convolvulus, P. dumetorum och P.:la< pathifolium, m. r. (Merimasku). TII 5. P. Iridis (DE C.) Wint. Pilz., p. 184. Syn. Uredo Iridis Dr O. II. Sporlagren spridda eller. gyttrade, oregelbundet rundade, elliptiska, aflånga eller jemnbreda, ofta samman- flytande, länge omgifna af den söndersprängda öfverhuden, ljusbruna. Sporerna klotrunda, oregelbundet rundade, ellip- tiska. eller. äggrunda, taggiga, bruna, 19—35 mmm. långa, 16—26 mmm. tjocka. III. Sporlagren merendels spridda och jemnbreda, snart bara, svarta, för öfr. som hos uredo. . Sporerna aflångt klubb- lika, med m. tjock, afrundad eller kägellik, sällan tvärhug- gen spets, kilformigt. afsmalnande bas och temligen långt, starkt, brunaktigt skaft, på midten något insnörda, släta, bruna,30—52 mmm; långa, 14—922-mmm. tjocka. På Tris pseudacorus: P. Obscura, SCHRÖT.; WINT., Pilz., p. 183: IL. Sporlagren. spridda eller..utan ordning gyttrade, ellipitska, aflånga eller jemnbreda, länge omgifna af öfver- 531 huden, gulbrunaktiga. Sporerna runda: eller elliptiska, tag- giga, ljusbruna, 19—26' mmm. långa, 17-—-20 mmm. tjocka. III. Sporlagren elliptiska, aflånga eller jemnbreda, snart bara, svartbruna. Sporerna aflånga, ofta encelliga, med temligen långt, Varaktigt skaft, upptill n. tjocka, af- stympade, afrundade eller tillspetsade, på midten n. insnörda, vid basen afsmalnande mot skaftet, släta, bruna, 30—45 mmm, långa, 14—20 mmm. tjocka. . På Luzula pilosa, L. campestris och L. multiflora. P. oblongata (LINK) WiST.sPilz., p:o183. Syn:> Caeoma oblongatum Link. IL. Sporlagren på violettröda - eller rödbruna, slutligen svartbruna fläckar, spridda, runda, elliptiska eller aflånga, länge omgifna af öfverhuden, ljusbruna. Sporerna aflångt päronformiga eller klubblika, sällan elliptiska, släta, blekt gulaktiga, 23—42 mmm. långa, 17—20 mmm. tjocka. TII. > Sporlagren snart bara, för öfr. lika uredos. Spo- rerna kortskaftadeé, merendels: klubblika, med: m. tjock, af- rundad eller -klubbformig spets och kilformigt afsmalnande bas, på midten svagt insnörda, släta, bruna, 40—80 mmm. långa, 17—923 mmm. tjocka. På Luzula pilosa och L. campestris. P,. Scirpi, DE;C.; WINT,.Pilz,,p-.182. IL, III. Sporlagren spridda eller radvis fördelade, »el- liptiska, lancettlika: eller jemnbreda, ofta sammanflytande; länge betäckta af öfverhuden. Uredosporerna omvändt ägg- formiga, elliptiska eller aflånga, taggiga, gulbruna, 19—32 mmm. långa, 12-524” mmm. tjocka. Teleutosporerna ofta en- celliga, långskaftade; klubbs ellér spolformiga, med tjock, afrundad, tvärhuggew eller kägelformig” spets: och kilformigt 52 afsmalnande bas, på midten icke eller obetydligt insnörda, släta, bruna, 30-60 mmm. långa, 10—20: mmm: tjocka. På Scirpus lacustris. P. dioicae MAGN.; Winz. Pilz., p. 182, II... Sporlagren spridda eller radvis stående, ovala eller jemnsmala, små. Sporerna runda, äggformiga, elliptiska eller aflånga, taggiga, gulbruna;., 17—385, mmm: , långa, :17—26 mmm. tjocka. III. Sporlagren dynlika, mycket tjocka, kompakta, svartbruna. Sporerna långskaftade, klubblika, med m. tjock, tvärhuggen, afrundad eller kägellik spets och merendels kil- formigt afsmalnande bas, 35—70 mmm. långa, 12-—20 mmm. tjocka. På Carex dioica. P. vulpinae ScHRÖT:; WiNT. Pilz., p. 182. IL. Sporlagren spridda, elliptiska, aflånga eller 'jemn- breda, gulbrunaktiga. Sporerna runda, elliptiska eller ägg- formiga, taggiga, ljusbruna, 16—21 mmini i diam. eller ända till:28 mmm. långa. TI. Sporlagren streckformigt förenade, elliptiska, af- långa eller jemnbreda, länge betäckta af öfverhuden, små. Sporerna kortskaftade, klubb- eller spolformiga, upptill föga eller icke förtjockade, afrundade eller tillspetsade, vid basen bågformiga, ofta äfven kilformigt afsmalnande, på midten lindrigt insnörda, 40—70 minm:. långa, 12—17 mmm. tjocka. På Carex vulpina. P. microsora KÖRN.; WiINT, Pilz., p. 181. IL... Sporlagren spridda, elliptiska, aflånga eller jemn- breda; > gula; små. - Sporerna rundadt päronformiga eller el- 33 liptiska, fintaggiga, gula, 24—35 mmm. långa, 19—26 mmm. tjocka. TI. Sporlagren likformigt fördelade öfver hela blad- ytan eller radvis förenade, sällan sammanflytande, länge be- täckta af öfverhuden, bruna, bestående af encelliga meso- och tvåcelliga teleutosporer. Mesosporerna långskaftade, ore- gelbundna, merendels omvändt äggformiga, aflånga eller klubblika, afsmaluande mot basen, i öfre ändan afrundade, tvärhuggna, föga eller icke förtjockade, bruna, 35—60 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. 'Teleutosporerna kort- skaftade, oregelbundet aflånga eller jemnbreda, i öfre ändan icke eller svagt förtjockade, ofta tillspetsade, sällan afrun- dade, på midten icke eller föga insnörda, släta, nästan färg- lösa eller blekt gulaktiga, 35—60 mmm. långa, 12—17 mmm. tjocka. På Carex vesicaria. P. Anthöxanthi FUCK; WINT. Pilz, Pp. 180. I. Sporlagren elliptiska, aflånga eller jemnbreda, rost- gula, snart bara. Sporerna elliptiska, omvändt äggformiga eller aflånga, fintaggiga, ljust gulbruna, 20—30 mmm, långa, 14—19 mmm. tjocka. III. Sporlagren spridda, elliptiska, aflånga eller jemn- breda, snart bara, bruna, små. Sporerna mycket långskaf- tade, elliptiska, sällan aflångt klubblika, upptill temligen starkt förtjockade och afrundade, vid basen merendels af- rundade, sällan kilformigt afsmalnande, på midten föga in- Snörda, släta, kastaniebruna, 26—42 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. i På Anthoxanthum odoratum. P:; Phragmitis (ScHUM.) KÖRN: Syn. Uredo Phragmitis ScHum. Puccinia arundinacea DB O. | Puccinia Phragmitis Karst. Myc. Fenn. IV, p.- 32. Exs. . KaARrRst. Fung. Fenn. 1000. I. . Sporlagren elliptiska, lancettlika, eller jemnbreda, kullriga, ofta sammanflytande, utan parafyser, bruna. Spo- rerna elliptiska eller bredt äggrunda, vårtfulla, ljusbruna, ända till 35 mmm. långa och 22 mmm. breda. III. Sporlagren hvälfda, dynlika, elliptiska, aflånga eller jemnbreda, spridda eller fördelade i rader eller grup- per, ofta sammanflytande, snart bara, svartbruna. Sporerna vanligen aflånga eller aflångt spolformiga, upptill n. för- tjockade, på midten tydligt insnörda, vid basen afrundade eller afsmalnande, intensivt gulbruna, med m. långt (100—200 mmm.), varaktigt, brunaktigt skaft, 40—75 mmm. långa, 17-206 mum. tjöcka: ”) På Phragmites communis, m. r. (Mustiala). P. Baryi (BERE. et BröoM.) Wint: Pilz.,'p. 178. Syn. Fpitea Baryi BERK. et BrRoom. II o. II. Sporlagren på bruna, jemnbreda fläckar, merendels radvis anordnade, elliptiska eller jemnbreda, ofta sammanflytande. I. Sporlagren "gula, med Klupplika eller hufvudlikt förtjockade, ofta böjda 'parafyser. Sporerna runda, fintag- giga, orangegula, 20—925 mmm. i diam: TIT. ”Sporlagren 'svärtbruma, länge betäckta af öfver- huden. Sporernå' oregelbundna, 'merendéls- elliptiska" eller klubblika, i spetsen vanligen bredast och snedt afstympade; ") Enligt PrLowricut förekommer aecidieformen af denna art äfven på åtskilliga Rumex- och Rheum-arter. dd sällan. afrundade,: lindrigt vågigt knöliga, mörkare färgade, temligen: tjocka, för öfrigt släta, ljusbruna; på midten icke eller. otydligt insnörda, nedåt afsmalnande till ett mycket kort skaft... Sporerna 26—35 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. På Brachypodium pinnatum. "++ Endast teleutosporer bekanta; dessa med lätt af- fallande skaft, groende först efter en längre hvilotid. (Mi- cropuccinia). P: Thalictri: CHEV.;:; WINT., Pilz., p-> 177. Sporlagren : tätt. gyttrade, spridda öfver: hela bladytan, små, runda: eller elliptiska, snart bara, mörkbruna. ..Spo- rerna besatta med stora, spetsiga vårtor, mörkbruna, 26—52 mmm. : långa, 17—26 mmm. tjocka, långskaftade, samman- satta af tvänne, genom en djup insnöring skilda celler, af hvilka den undre. är. klotrund, elliptisk, omvändt ägg- eller klubblik, den öfre merendels rund, sällan elliptisk. På Thalictrum flavum. Med hög grad af sannolikhet höra hit äfven de på Thalictrum flavum förekommande ae- cidierna. P.;;Dentariae ,(ALB..et SCHW:;) WINT.rPilz.,.p. 177, Syn. Uredo Dentariae ALB. et ScHw. Sporlagren blåslika, ofta sammanflytande, länge be- täckta af den gråskimrande,; slutligen oregelbundet sönder- bristande öfverhuden. Sporerna aflånga, sällan elliptiska, i öfre ändan svagt förtjockade, afrundade eller kort kägel- formiga, på midten något insnörda, släta, gulbruna, tämligen låhgskaftade, 30-—40 mmm. långa, 14—18 mmm. tjocka. På Dentaria bulbifera. P, Drabae RUDOLPHI.; WINT:; Pilz., p:: 176. Syn. Puccinia ambiens 'Rostr. Islandske svampe, p. 74. 26 Sporlagren elliptiska eller långsträckta, ofta samman- flytande, länge betäckta af öfverhuden. Sporerna långskaf- tade, elliptiska eller aflånga, på midten obetydligt insnörda, upptill förtjockade, grofvårtiga, bruna, 26—35 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka. På Draba-arter. 20: UPF alpina FUCK. KARST, MyC: Fen. TV;p. od Sporlagren merendels gyttrade, tämligen vida, oregel- bundet rundade eller långsträckta, dynlika; bildande mer eller. mindre blåslika svulster, snärt bara, bruna. Sporerna spolformigt elliptiska eller aflånga, i öfre ändan försedda med en färglös, ofta m. otydlig papill, m. finvårtiga, bruna, med kort, lätt försvinnande skaft, 30—52 mmm. långa, 17—23 mmm. tjocka. På Viola biflora, m. r. (Ryska Lappmarken). 30. .P. Fergussoni BErRK, et BrR.;, WiNT. Pilz.p. 176. Sporlagren på runda, gulaktiga fäckar, oregelbundet eller kretsformigt gyttrade, punktformiga, länge betäckta af öfverhuden. Sporerna spolformigt aflånga, i öfre ändan m. tjocka, afrundade eller tillspetsade; på midten föga insnörda, släta, gulbruna, med kort, lätt försvinnande skaft, 23—38 mmm. långa, 13—20 mmm. tjocka. På Viola palustris, V. epipsila och V. svecica, r. 31. P. Geranii sylvatici Karst. Myc. Fenn., p. 40. Exs. Karsr, Fung. Fenn. 194. Sporplättarne runda eller långsträckta, snart bara, tätt gyttrade, ofta, företrädesvis längsefter nerverna, sammanfly- Sporerna rundadt elliptiska eller 'aflånga, "på midteén icke eller föga insnörda, bruna, "med temligen långt, snart för- 57 svinnande skaft, 25—36 mmm. långa, 18-28 mmm. tjocka; den öfre cellen grofvårtig, med afrundad spets, den undre slät, med afrundad bas. På Geranium sylvaticum t. a. omkring Kola samt längs Ishafskusten. 6, 7. Sa. Pr MOrthieri KÖRN.;.WINT. Pilz..p. Lö, Sporlagren små,: runda eller elliptiska, länge betäckta af öfverbuden, tätt förenade till oregelbundna, runda eller elliptiska, stundom sammanflytande grupper, bildande: på bladens öfre sida blodröda, ofta blåslikt uppdrifna fläc- kar. Sporerna : aflånga eller aflångt klubblika, mycket för- längda, 'i öfre ändan tjocka, afrundade eller tillspetsade, på midten föga insnörda, glatta, kastaniebruna, med m. långt, fast, brunaktigt skaft, 40—65 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. På Geranium sylvaticum. Funnen endast en gång vid Mustiala. P.; Rhodiolae BLytt. Norges Soparter, p: 10. Sporplättarne sammanflytande, sotbruna. Sporerna upp- och nedtill afrundade, släta; i öfre ändan svagt förtjockade; lätt affallande, med temligen långt skaft, 24—35 mmm. långa, 16—18 mmm. tjocka. På Rhodiola rosea. P,.. Saxifragae SCHLECHT.; WiINT. Pilz:,p. 174: Sporlagren. merendels på olikfärgade fläckar, gyttrade;, Sällan spridda, oregelbundna, sammanflytande, snart bara, bruna. Sporerna elliptiska eller aflånga, -på midten n. in Snörda, släta, gulbruna, med långt, lätt försvinnande skaft, 20—45 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. På Saxifraga aizoides och S. granulata. 38 33. P; Aegopodii: (SCHUM:) ”»ROEHL.; KARST: Myc. Fenn; IV; ps39. Syn. Uredo Aegopodii Sokum. Exe,.> KARST., Euog.,Fenn.+ 192. Sporlagren på bladen små, på bladskaften merendels större, kretsformigt eller utan ordning gyttrade, ofta sam- manflytande. Sporerna elliptiska eller aflånga, stundom n. klubblika, ofta -Oregelbundna, på midten icke eller otydligt insnörda, i öfre ändan med en blekare papill, bruna, med temligen långt, lätt försvinnande, färglöst skaft, 28—40 mmm. långa, 15—923 mmm. tjocka. På Aegopodium Podagraria t. a. i södra Finl. Som- mar, höst. 34. P. Virgaureae (DE. C.) WIiNT, Pilz., p. 173, Syn. Xyloma Virgaureae DE OQO. Sporlagren . punktformiga, merendels sammanställda i runda eller i omkretsen strålformiga grupper, svarta, om- gifna af en tät krans af bruna parafyser. Sporerna aflånga, spol- ellér klubbförmiga, i öfre ändan starkt förtjockade, kägellika : eller afrundade, släta; ljusbruna, tämligen lång- skaftade, 30—56 mmm. långa, 12—20 mmm. tjocka. På Solidågo Virgaurea. P, Betonicae (ALB. et ScHw.) DE C.; WIiNt, Pilz., pp. 12. Sporlagren m. tätt sittande, vanligen beklädande hela bladytan, små, runda, snart bara. Sporerna elliptiska eller aflånga, upp- och nedtill afrundade, i spetsen med en färglös papill, på midten svagt: insnörda, gulbruna, med temligen långt, lätt försvinuande skaft, 28—45 mmm. långa, 14—2924 mmm. tjocka. På Betonica officinalis. 39 P: Junci (STRAUSS.) WINT. Pilz., p. 171. Syn. Uredo Junci STRAUSS. Sporlagren runda, elliptiska eller aflånga, ofta sam- manflytande, dynlika, svartbruna. Sporerna aflånga eller jemnbredt klubblika, i öfre ändan m. tjocka, afrundade, tvär- huggna eller” tillspetsade, med kägellik, till ett temligen långt, brunaktigt skaft afsmalmande bas, släta, mörkbruna, 35—60 mmm. långa, 16—23 mmm. tjocka. På Juncus conglomeratus och J. compressus. ebvpbk Hndast teleutosporer bekanta; dessa bildande ett fast, merendels dynlikt lager, med fast, varaktigt skaft och genast groende. (Leptopuccinia). P. Thlaspeos SCHUBERT; WINT, Pilz., p. 170. Sporlagren rundadt dynlika, kompakta, likformigt för- delade öfver hela bladytan, merendels tätt sittande och bil- dande en nästan sammanhängande skorpa, ljusbruna. Spo- rerna aflånga eller lancettlikt spolformiga, i öfre ändan tem- ligen starkt förtjockade, på midten svagt insnörda, vid basen afsmalnande till ett långt, fast skaft, släta, gulbruna, 20—50 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. På Arabis hirsuta. ; 35. P. Arenariae (ScHUM.) WINT. Pilz., p. 169. Syn. Uredo Arenariae SOHUM. Puccinia Caryophyllacearum WALLR. Karst. Myc. Fenn. IV, p. 39. Exs. Karst. Fung. Fenn. 61, D51T oo. 9. Sporlagren hvälfdt dynlika, spridda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande. Sporerna aflånga eller bredt Spolformiga, upptill afrundade eller tillspetsade, merendels Mm, tjocka, vid basen afrundade eller afsmalnande och små- ningom öfvergående uti det m. långa (60—90 mmm.), färg- d 60 lösa, fasta skaftet, på midten föga insnörda, släta, ljust ockragula, 30—50 mmm. långa, 10-20 mmm. tjocka. På Stellaria media, St: graminea, Spergula arvensis, Arenaria serpyllifolia och Sagina procumbens, a. i södra och mellersta. Finland (Wasa). 8—10. Förekommer äfven på Silene acaulis, Agrostemma. Githago, Sagina nodosa, 8. saxatilis, Spergula pentandra, Möhringia trinervia, Stellaria nemorum, St. holostea, St. Friesiana, St. uliginosa, Malachium aqvaticum, Arenaria ciliata o. Herniaria glabra. P. Circaeae PERrs.; WiNT. Pilz., p. 168. Sporlagren af tvänne slag: de först bildade runda, spridda eller kretsformigt anordnade, ljusbruna, de senare (särdeles på stammen och bladnerverna) större, mörkbruna, bildande förlängda svulster. Sporerna aflånga eller aflångt spolformiga, upptill m. tjocka, merendels tillspetsade, på midten otydligt insnörda, uedtill afsmalnande mot skaftet, i de först bildade lagren ljusbruna, genast groende, i de se- nare framkommande mörkbruna, först om våren groende, 23—40 mmm. långa, 10—14 mmm. tjocka. På Circaea alpina och C. lutetiana. P. Chrysosplenii GREv.; Wist. Pilz., p. 167. Sporlagren spridda eller: gyttrade, runda eller ellip- tiska, ofta sammanflytande. Sporerna aflångt spolformiga, upptill m. tjocka, tillspetsade, på midten icke eller obetyd- ligt insnörda, släta, blekt gulbrunaktiga, med långt, fast skaft, 28—45 mmm. långa, 10—16 mmm. tjocka. På Chrysosplenium alternifolium. P, Valantiae PERrRsS.; WINT. Pilz., p. 167. Sporlagren på bladen rundadt dynlika, på stammarne och bladskaften bildande aflånga svulster, ljusbruna. Spo- 61 rerna aflångt spolformiga, upptill m. tjocka och vanligen afrundade, 'på midten något insnörda, släta, blekt gulbrun- aktiga, med långt, fast skaft, 35—65 mmm. långa, 12—17 mmm. tjocka. På Galium mollugo o. G. verum. 36. P. Asteris DUB.; WINT. Pilz., p. 167. Sporlagren hemisferiskt dynlika, spridda eller förenade i grupper, ofta i kretsformig anordning omgifvande ett cen- tralt, ofta sammanflytande. Sporerna aflånga. eller klubb- lika, ljust gulbruna, med m. tjock, afrundad-eller kägellik, sällan tvärhuggen, merendels mörkare färgad spets, på mid- ten obetydligt insnörda, temligen långskaftade, 35—60 mmm. långa, 14—30 mmm. tjocka. På Aster tripolium, Artemisia campestris, Cirsium ole- raceum och Centaurea scabiosa. P. subtecta Rostr. i THöÖM. Mycotheca universalis n. 438. Sporlagren på undre sidan, på öfre orsakande gulak- tiga, af en violett ring omgifna fläckar, spridda eller gytt- rade, betäckta, runda, platta, svartbruna. Sporerna klubb- lika "eller elliptiska, i öfre ändan tjocka, afrundade eller tillspetsade, på midten insnörda, ljusbruna, 40—50 mmm. långa, 18-22 mmm. tjocka, med m. tjockt och temligen långt skaft. - På Cirsium heterophyllum. 37. P. Veronicae (SCcHUM.) WINT. Pilz.; p. 166. Syn. Uredo Veronicae ScHUM. Puccinia Veronicarum De CO. KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 41. Exs. Karst. Fung. Fenn. 589. Sporplättarne små, runda eller elliptiska, långsträckta, 62 spridda eller gyttrade, på stammen och nerverna streck- likt förenade. Sporerna elliptiska, aflånga eller aflångt spol- formiga, nedtill merendels obetydligt afsmalnande, på midten något insnörda, släta, bruna, långskaftade, 24—48 mmm. långa, 14—25 mmm. tjocka. På Veronica longifolia i ryska Lappmarken. Förekom- mer äfven på Veronica spicata, V. officinalis och V. alpina. P. verrucosa (ScHuLTZ.) Wint. Pilz., p. 166. Syn. ”Aecidium wverrucosum SoHuurz. Puccinia Glechomatis DE OQO. Sporlagren rundadt dynlika, spridda eller gyttrade, på stammen, bladen och nerverna bildande svulster. Sporerna elliptiska, sällan aflånga, i öfre ändan försedda med en sned, sidostående papill eller kägellik vårta, på midten icke eller otydligt insnörda, släta, kastaniebruna, långskaftade, 30—50 mmm. långa, 16—24 mmm. tjocka. På Glechoma hederaceum. 38. P. gigantea KArst. Myc. Fenn. IV, p. 42. Sporlagren på stammarne spridda, kompakta, vanl. af- långa, hvälfda, dynlika, rynkiga, m. tjocka, bruna, ända till 1 cm. långa och 4 mm. breda, på bladen nästan runda, ryn- kiga eller släta, mycket mindre. Sporerna spolformiga, i öfre ändan m. tjocka, på midten insnörda, nedtill afsmal- nande, långskaftade, släta, bruna, 43—55 mmm. långa, 10—14 mmm. tjocka. På Chamaenerion angustifolium, h. o. d. (Knäsäguba, Jakobstad, Messuby, Mustiala). 39... .P, Ptarmicae Karst. Myc. Fenn. IV, p. 41. Syn. Puccinia Millefolä Fvor.? Exs. KaArst. Fung. Fenn. 999. 63 Sporlagren på bleka fläckar, gyttrade, fria, platta, små, af vexlande form, svartbruna. Sporerna klubblika, upptill tjocka och tillspetsade, på midten obetydligt insnörda, med temligen långt och tjockt skaft, 44—50 mmm. långa, 22—24 mmm. tjocka. På Achillea Ptarmica, m. r. (Tammela), . 8. Skild från Puccinia Asteris DUB., hvarmed WINTER förenat dem, genom sina platta, mörkare sporplättar. Möjligen sammanbör med denna Aecidium Ptarmicae SCHRÖT. IX: Uromyces LisK. Teleutosporerna encelliga, sinsemellan fria, bildande horizontelt utbredda, mer eller mindre pulverulenta plättar. Uredo- och aecidieformerna som hos föreg. slägte. + Aecidier, uredo- och teleutosporer bekanta (Euuro- myces). T Spermogonierna och aecidierna på en art, uredo- och teleutosporerna på en annan (Heteröciska arter). 1. U. Pisi (PErRS.) DE B.; KaArsTt. Myc. Fenn. IV, p. 16. Syn. I. > Aecidium FEuphorbiae GMBL. -: II. Uredo appendiculata P Pisi PErRs. I. Aecidierna likformigt fördelade öfver hela bladytan, rundadt skålformiga. II och TII. Sporlagren runda eller oregelbundna; spridda öfver hela bladytan, ofta sammanflytande. Uredosporerna klotrunda eller oregelbundet rundade, taggiga, ljust gulbrun- aktiga, 17—24 mmm. i diam. ”Peleutosporerna nästan klot- rända, äggrunda eller elliptiska, upptill merendels med en blekare kägelformig vårta, finvårtiga, bruna, med långt, färg- löst skaft, 19—32 mmm. långa, 17—20 mmm. tjocka. 64 I, på Eupborbia Cyparissias, förekommer icke i Fin- land; II och III funna på Pisum arvense, P. sativum, Vicia Cracca och Lathyrus pratensis, i södra Finland. U: Pöade RAB:; WINT. PiZ. p. 162. Syn. I. Åecidium Ficariae PErs. I. Aecidierna sammanställda i runda eller aflånga, ofta sammanflytande grupper, skålformiga, med utåt böjd, sargad, hvit kant. Sporerna polygonala, 16—20 mmm. i diam. II. Sporlagren runda, elliptiska, lancettlika eller jemn- breda, länge betäckta af den slutligen på längden sönder- bristande öfverhuden. Sporerna runda, elliptiska eller ägg- runda, fintaggiga, orangegula, 16—26 mmm. i diam., utan parafyser. III. Sporlagren punktformiga, betäckta af öfverhuden. Sporerna olikformiga och oregelbundna, merendels elliptiska eller äggrunda, släta, ljusbruna, med m. långt och smalt skaft, 17—24 mmm. i diam. eller ända till 40 mmm. långa och 12—16 mmm. breda. I på Ficaria ranunculoides; II och III på Poa nemo- ralis och P. pratensis. 2. U. Dactylidis OrTTH.; KaArsTtT. Myc. Fenn. IV, p. 17. Syn. I. Aecidium Ranunculi acris PErs. I. Aecidierna merendels kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, cylindriska eller skålformiga, med tillbaka- böjd, sargad, hvit kant. Sporerna polygonala, 16—26 mmm. i diam. i II. Sporlagren spridda, länge betäckta af öfverhuden, elliptiska eller aflånga, små. Sporerna nästan klotrunda eller elliptiska, sällan äggrunda, taggiga, orangegula, 18—28 mmm. långa, 16—21 mmm. tjocka, med inströdda trådlika, i spetsen knappformigt förtjockade parafyser. ; 65 III. Sporlagren merendels långsträckta, betäckta af öfverhuden, små. Sporerna oregelbundet runda, omvändt ägg- formiga eller aflånga, upptill något förtjockade och af mör- kare färg, släta, bruna, med kort, lätt försvinnande skaft, 18—30 mmm. långa, 14—18 mmm. tjocka. I på Ranunculus acris, R. polyanthemos och R. re- pens, a. 5—7; II och III på Dactylis glomerata och Fe- stuca elatior m. r. i södra Finland. +t Alla sporformer på samma art (Autöciska arter). U. inaeqvialtus LASCH.; WINT. Pilz. p. 161. I. Aecidierna på gulaktiga, af en violett ring om- gifna eller helt och hållet violetta fläckar. Hyllena skålfor- miga, med bred, tillbakaböjd, hvit, djupt klufven kant. Spo- rerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 15—21 mmm. i diam. II. Sporlagren vanligen kretsformigt gyttrade, runda. Sporerna klotrunda, finvårtiga, ljusbruna, 20—25 mmm. i diam. III. Sporlagren merendels kretsformigt gyttrade, säl- lan spridda, runda eller aflånga, dynlika, snart bara Spo- rerna klotrunda, äggformiga eller aflånga, upptill tjocka, afrundade eller tillspetsade, intensivt bruna, släta, med m. långt, färglöst skaft, 24—32 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. På Silene nutans: 3. U. Geranii DE C.; WiNT. Pilz. p. 160. Syn. Uredo Geranii DE (2 I. Aecidierna tätt och utan ordning eller i afbrutna kretsar sammanställda, vårtlika eller aflånga, upptill oregel- bundet sig öppnande, med tandad kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 20—30 mmm. i diam. eller ända till 35 mmm. långa. 66 II och III. Sporlagren spridda eller förenade uti ore- gelbundna grupper eller kretsar, runda, snart bara, små. Uredosporerna klotrunda eller oregelbundet rundade, sällan elliptiska, taggiga, ljusbruna, 20--27 mmm. i diam. Te- leutosporerna nästan klotrunda, äggformiga eller aflångt klubblika, i öfre ändan med en temligen stor, n. färglös pa- pill, släta, bruna, kortskaftade, 26—36 mmm. långa, 17—2924 mmm. tjocka. På Geranium-arter. U. Medicaginis falcatae (DE C.) Winrt. Pilz., p. 159. Syn. Uredo Fabae 1 Medicaginis faleatae DE O. I. Aecidierna spridda eller temligen tätt förenade i elliptiska grupper. Hyllena skålformiga eller n. cylindriska, med smal, tillbakaböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 15—920 mmm. i diam., eller ända till 30 mmm. långa. i I och II. - Sporlagren spridda, runda eller aflånga, på stammen förlängda, snart bara, små. Uredosporerna runda, omvändt äggformiga eller elliptiska, taggiga, ljus- bruna, 17—23 mmm. långa, 14—17 mmm. tjocka. Teleuto- sporerna runda, äggformiga, elliptiska eller aflånga, i öfre ändan icke eller obetydligt förtjockade samt försedda med en blekare papill, ljusbruna, besatta med fina, slingrande, längslöpande, listformiga upphöjningar, skaftade, 18—30 mmm. långa, 12—21 mmm. tjocka. På Medicago-arter och Trifolium arvense. 4. Us Trifolii (ALB. et Scuw.) FUCK.; WINT. Fil p200. Syn. Uredo Fabae PP Trifoli ALB. et Scnw. Uromyces apiculatus (STrauss.) Liv. KARST. Myc. Fenn. IV, p. 14. I. Aecidierna gyttrade. Hyllena något framstickande 67 skålformiga, på bladskaften ofta långsträckta, med bred, utåtböjd, stjernlikt tandad, hvit kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, blekt orangegula, 14—923 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda, runda eller elliptiska, af den sönderbrustna öfverhuden länge skalformigt omslutna. Spo- rerna oregelbundet rundade eller nästan elliptiska, fintag- giga, bruna, 18—26 mmm. i diam. III. . Sporlagren på bladen mindre, mer rundade, på bladskaften större, förlängda, bildande vidt utbredda svulster, mörkbruna. Sporerna mångformiga, ofta oregelbundna, upp- till tjocka, släta, långskaftade, mörkbruna, 24—35 mmm. långa, 15—23 mmm. tjocka. På Trifolium-arter. I i Ruovesi, 8; II och III t.-a. i södra.och mellersta. Finland... II. :7— 9; II. 9,10: 5 Uv Orobi (PERS) WiINTsPilz; pr158. Syn: -Aecidium Orobi PERS. Uredo Fabae PErs. Uromyces Viciae Fabae (PErs.) Karst. Myc. Fenn. IV, p. 13. Exs. XKarst. Fung. Fenn. 296. 1. -Aecidierna spridda eller gyttrade.. Hyllena föga framstickando, skålformiga, med tillbakaböjd, lindrigt sargad, hvitaktig kant. Sporerna runda eller rundadt elliptiska, fin- vårtiga, orangegula, 16—26 mmm. i diam. II och III. Sporlagren spridda eller gyttrade, på stam- marne strecklikt sammanflytande, runda eller oregelbundna, Små. Uredosporerna n. klotrunda eller rundadt elliptiska, sällan päronformiga, korttaggiga, gulaktiga, 17—35 mmm. långa, 17—921 mmm. tjocka. Teleutosporerna mångformiga, merendels aflånga eller bredt klubblika, upptill m. tjocka, bredt afrundade eller tillspetsade, bruna, med långt (60—110 mmm), fast, merendels svagt brunaktigt skaft, 24—43 mmm. långa, 17—80 mmm. tjocka. 68 På Orobus tuberosus, Or. vernus, Vicia cracca, V. Faba, V. sativa och Ervum hirsutum: I m. r. (Åbo, Mustiala), 6, 7; II och III a. i södra Finland. U. Phaseoli (PERS.) WIiNT. Pilz., p. 157. Syn. Uredo appendiculata &« Phaseoli PERS. I. Aecidierna på först blekt grönaktiga eller gulak- tiga, derpå brunaktiga, af en gulaktig ring omgifna fläckar, gyttrade. Hyllena cylindriska, rent hvita, med tillbakaböjd, djupt inskuren rand. Sporerna polygonala, finvårtiga, färg- lösa, 17—32 mmm. långa, 14—23 mmm. tjocka. II och III. Sporlagren spridda eller kretsformigt gytt- rade. Uredosporerna runda eller rundadt elliptiska, taggiga, ljusbruna, 19—24 mmm. i diam. ”Teleutosporerna n. klot- runda, sällan rundadt elliptiska, i öfre ändan m. tjocka och ofta försedda med en blekare, skarpt afsatt, kägellik papill, släta, mörkbruna, kortskaftade, 26—35 mmm. långa, 20—26 mmm. tjocka. På Phaseolus vulgaris och Ph. nanus. 6. U. Valerianae (ScHUM.) FucK.; WIiNT. Pilz., p. 157. Syn. Uredo Valerianae ScHum. Trichobasis Parnassiae Coor. I. Aecidierna gyttrade. Hyllena skålformiga, obetyd- ligt framstickande, med tillbakaböjd, sargad, hvit kant. Spo- rerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—24 mmm. i diam. II. Sporlagren spridda eller förenade i små grupper, merendels länge betäckta af öfverhuden, runda, små. -Spo- rerna klotrunda eller oregelbundet rundade, taggiga, ljus- bruna, 20—28 mmm. i diam. TII. Sporlagren på oregelbundna, vinkliga, n, mörkare fläckar, betäckta af öfverhuden, på bladens begge sidor lika tydliga. Sporerna elliptiska eller n. klotrunda, upptill tjocka, 69 bruna, kortskaftade, 20—26 mmm. långa, 15—19 mmm. tjocka. På Valeriana officinalis och Parnassia palustris. I funnen i södra Finland. Att sluta af synonymin hänför WINTER till denna art äfven Uromy- ces Parnassiatum (LINK.) KArst. (Uromyces Parnassiae SOHRÖT.; KARST. Myc. Feun. IV, p. 15); om med rätta, må framtida kulturförsök utvisa. U. Limiönu (DE.C) WINT. PilZ.,:P,.190. Syn. Puccinia Limonii Dr OC. I. Aecidierna gyttrade. Hyllena cylindriska, med nästan upprätt, oregelbundet sargad, hvit kant. Sporerna afrun- dadt polygonala, mycket finvårtiga, gula, 17—26 mmm. långa, 17—21 mmm. tjocka. II och III. Sporlagren spridda eller kretsformigt gytt- rade, runda eller elliptiska. Uredosporerna klotrunda, sällan nästan elliptiska, tätt finvårtiga, ljusbruna, 24-—28 mmm. i diam., ända till 35 mmm. långa. Teleutosporerna ägg- runda eller aflånga, sällan runda eller klubblika, släta, bruna, med m. långt skaft och m. tjock spets, 26—50 mmm. långa 14—26 mmm. tjocka. På Armeria elongata. U. Salicorniae (DE C.) WINT. Pilzs P5 106 Syn. Aecidium Salicorniae DE ÖO. I. Aecidierna förekommande på hjertbladen, ensamma eller i små grupper. Hyllena cylindriskt skålformiga, med N. upprätt, sargad, hvit kant. Sporerna rundadt eller aflångt Polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—85 mmm. i diam, I. Sporlagren vanl. gyttrade, länge omhöljda af den - Sönderbrustna öfverhuden, runda eller elliptiska. Sporerna aflånga. eller aflångt klubblika, taggiga, gulbruna, 22—35 mmm. långa, 17—921 mmm, tjocka. 70 III. - Sporlagren sammanflytande, dynlika, snart bara, mörkbruna. Sporerna oregelbundet runda, omvändt äggfor- miga eller aflångt klubblika, upptill tjocka, släta, mörkbruna, med m. långt, fast skaft, 24—36 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. På Salicornia herbacea. U. Betae (PERS.) KÖHN.; WINT. Pilz., p. 155. I. Aecidierna på runda eller aflånga, gulaktiga fläckar, gyttrade. Hyllena skålformiga, hvita. Sporerna polygonala, | rundade eller aflånga, orangegula, 17—26 mmm. i diam. II och III. - Sporlagren spridda eller kretsformigt gytt-” rade, oregelbundet runda eller aflånga. Uredosporerna n. klotrunda eller äggformiga, ljust gulbruna, 24—32 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. Teleutosporerna runda, n. el- liptiska eller omvändt äggrunda, släta, bruna, med temligen långt, lätt försvinnande skaft och en färglös papill i öfre ändan, 26—35 mmm. långa, 19—24 mmm. tjocka. På Beta vulgaris och B. cicla. 7- U:; Acetosae-SoHRöÖT.; WiINT; PilZ., p. 155. | Exs. Karst. Fung. Fenn. 197 (TD). | I. Aecidierna på oregelbundna, röda fläckar, spridda eller kretsformigt anordnade. Hyllen hvitaktiga, med till- bakaböjd, sargad kant. Sporerna orangegula. II och TII. Sporlagren på röda fläckar, spridda eller kretsformigt gyttrade, oregelbundet runda, ofta sammanfly- tande, små. Uredosporerna n. klotrunda, sällan elliptiska, tätt finvårtiga, ljusbruna, 17—28 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. Teleutosporerna klotrunda, oregelbundet rundade el- ler elliptiska, upptill obetydligt förtjockade, afrundade eller tvärhuggna, med m. små, i vågformiga linier anordnade Tu vårtor och långt, lätt försvinnande skaft, mörkbruna, 23—35 mmm: långa, 19—24 mmm. tjocka. På Rumex acetosa och R. acetosella: I funnen i ryska Lappmarken (Kola, Kitofka) 7; II och III h. o. d. 8. U. Polygoni (PErRs.) FucK., KaArst. Myc. Fenn. INA Syn. Puccinia Polygoni PERs. I. Aecidierna på röda, blekt rödaktiga eller gulröda fläckar, gyttrade. Hyllena obetydligt framstickande, skål- formiga, med bred, utåtböjd, stjernlikt tandad, hvit kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, blekgula, 16—23 mmm. i diam. II. - Sporlagren spridda öfver hela bladytan, sällan kretsformigt anordnade, runda eller oregelbundna, små. Spo- rerna klotrunda eller n. klotrunda, sällan n. elliptiska eller äggrunda, finvårtiga, ljusbruna, 17—23 mmm. i diam., ända till 28 mmm. III. Sporlagren på bladen lika uredolagren, på stam- marne elliptiska eller förlängda, hvälfda, ofta sammanfly- tande. - Sporerna klotrunda, oregelbundet runda eller om- vändt äggformiga, sällan aflånga, upptill tjocka, afrundade eller; tillspetsade, släta, med långt, varaktigt, ofta gulbrun- aktigt skaft, 23—35 mmm. långa, 16—24 mmm. tjocka. På Polygonum avieulare a.: I. 6; II..7; III. 7—9. "+ Aecidier och teleutosporer bekanta (Uromycopsis). U. Aconiti Lycoctoni (DE C:) Wint: Pilz. p. 153. Syn. - Aecidium bifrons a Aconiti Lycoctoni Dr OC. I. ”Aecidierna på runda eller förlängda, ewa fläckar, förenade i runda eller aflånga grupper. Hyllena runda eller elliptiska, stundom sammanflytande, föga framträdande, med BN ee äg ENAS ARR aa FR ÅL | | j | i 1 | a — ja | | | i N 19 72 vidt utbredd, sargad, hvit kant. Sporerna m. mångformiga, vårtfulla, 22—28 mmm. i diam., ända till 45 mmm. långa. III. Sporlagren på stora, oregelbundna, gulaktiga fläc- kar, utan ordning eller kretsformigt gyttrade, standum sam- manflytande, runda eller elliptiska, små. Sporerna äggrunda, sällan oregelbundet runda eller aflånga, i öfre ändan icke eller obetydligt förtjockade, släta, mörkbruna, med kort, lätt försvinnande skaft, 22—38 mmm. långa, 17—24 mmm. tjocka. På Aconitum Lycoctonum. U. Behenis (DE C.) Winr. Pilz. p. 153. Syn. Aecidium Behenis De OC. I. Aecidierna på gula, hvitaktiga eller violetta fläckar, spridda eller gyttrade, ofta sammanflytande. Hyllena föga. framstickande, kruslika, med bred, tillbakaböjd, sargad, gul- aktig kant. Sporerna runda eller aflånga, finvårtiga, orange- gula, 16—26 mmm. i diam. III. Sporlagren ofta bland aecidierna, ofta äfven i särskilda, små, oregelbundna grupper, oregelbundna, ofta sam- manflytande, länge betäckta af öfverhuden. Sporerna ore- gelbundet runda, omvändt äggformiga eller klubblika, släta, med tjock spets och m. långt, tjockt, varaktigt, ofta gul- aktigt skaft, 26—40 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. På Silene inflata. U. Hedysari obscuri (DE 0.) WiNrt. Pilz., p. 152. Syn. Puecinia Hedysari obscuri DE CQ. I. Aecidierna förenade i runda eller n. förlängda grup- per eller svulster. Hyllena skållika, n. framstickande, med tillbakaböjd, stjernlikt tandad, hvit kant. Sporerna rundadt polygonala, finvårtiga, orangegula, 15—22 mmm, i diam. 73 II. Sporlagren spridda, runda, snart bara. Sporerna äggrunda, elliptiska, sällan aflånga, i öfre ändan försedda med en stor, hemisferiskt eller bredt kägellik, färglös papill, tätt vårtiga, bruna, med temligen långt, lätt försvinnande skaft, 19—32 mmm. långa, 12—16 mmm. tjocka. På Hedysarum obscurum. U. Scerophulariae (DE C.) FucK.; WiIiNT. Pilz. p. 151. Syn. Aecidium Secrophulariae DB O. I. Aecidierna gruppvisa. Hyllena skållika, med upp- rätt eller n. inåtböjd, helbräddad, gwhvit kant. Sporerna rundadt polygonala, ofta n. långsträckta, finvårtiga, 17—30 mmm. i diam. III. Sporlagren gyttrade, ofta sammanflytande, runda eller aflånga, små. Sporerna runda, omvändt äggformiga eller aflånga, sällan klubbformiga, med m. tjock spets och temligen långt, lätt försvinnande skaft, släta, kastaniebruna, 20—35 mmm. långa, 10—20 mmm. tjocka. På Verbascum nigrum, V. thapsiforme och Scrophu- laria nodosa. "+ Uredo- och teleutosporer bekanta (Hemiuromyces). U. caryophyllinus (SCHRANK.) WINT. Pilz., p. 149. Syn. Lycoperdon caryophyllinum SCHRANK. II. Sporlagren spridda, snart bara, runda eller aflånga, Små. Sporerna runda, elliptiska eller aflånga, taggiga, ljus- bruna, 17—98 mmm. i diam., ända till 40 mmm. långa. III. - Sporlagren runda eller aflånga, ofta strecklikt Sammanflytande, länge betäckta af den gråskimrande öfver- huden Sporerna klotrunda, oregelbundet rundade eller ägg- formiga, sällan aflånga, upptill tjocka, släta, bruna, med 14 långt, m. kortvarigt skaft, 22—35 mmm. långa, 15—23 mmm. tjocka. Få Dianthus superbus. 9. U. cristatus SCHRÖT. et NIESSL.; WINT, Pilz., p. 149. Sporlagren på begge bladytor, spridda eller kretsfor- migt anordnade, runda eller oregelbundet förlängda. Uredo- sporerna. omvändt äggrunda eller oregelbundet rundade, stun- dom bredt elliptiska, taggiga, ljusbruna, 17—32 mmm. långa, 17—21 mmm. tjocka. "Peleutosporerna runda, omvändt ägg- formiga eller aflånga, mörkbruna, kortskaftade, på ett och annat. ställe förtjockade, 20—35 mmm. långa, 19—24 mmm. tjocka. På Viscaria vulgaris m. r. (Birkkala). U. sparsus (Kunz. et ScHM.) Winr. Pilz., p. 143. Syn. Uredo sparsa Kunz. et ScHm. II och III. Sporlagren starkt hvälfda, runda eller el- liptiska, länge betäckta af öfverhuden. Uredosporerna runda eller aflånga, korttaggiga, blekt gulbrunaktiga, 19—23 mmm. i diam., ända till 30 mmm. långa. Teleutosporerna runda, elliptiska eller aflånga, ofta nedåt vigglikt afsmalnande, släta, bruna, med m. långt, varaktigt skaft, 28—38 mmm. långa, 14—923 mmm. tjocka. På Lepigonum medium. U:; Genistae tinctoriae (PERS.) WiINT. Pilz., p. 146. Syn. Uredo appendiculata y Genistae tinctoriae PERrRs. Sporlagren vanligtvis på bleka, gul- eller brunaktiga fläckar, spridda eller kretsformigt gyttrade, runda, aflånga eller oregelbundna, ofta sammanflytande, små. II. Sporerna klotrunda, oregelbundet rundade eller i i 75 elliptiska, fintaggiga, bruna, 19—32 mmm. långa, 17—2924 mmm. tjocka. III. Sporerna oregelbundet runda, omvändt äggrunda, elliptiska eller aflånga, i öfre ändan icke eller otydligt för- tjockade eller med en låg, bred, blek papill, besatta med vårtor och lister samt försedda med ett temligen långt, m. lätt försvinnande skaft, bruna, 19—28 mmm. långa, 15—22 mmm. tjocka. På Anthyllis vulneraria, Lotus corniculatus, Phaca fri- gida och Oxytropis campestris. 10. U. Alchemillae (DE C.) ScHröt.; Karst. Myc. Fenn. IV, p. 18: Syn. Uredo Alchemillae Du 0. Exs. Karst. Fung. Fenn. 31. II. Sporlagren runda eller aflånga, gyttrade, ofta sam- manflytande. Sporerna oregelbundet runda, sällan aflånga, tättaggiga, orangegula, 19—25 mmm. i diam. III. Sporlagren gyttrade eller spridda, stundom sam- manflytande, runda. Sporerna oregelbundet runda eller lång- sträckt polygonala, bruna, med tjocka, spridda vårtor och temligen långt, kortvarigt skaft, 28-40 mmm. långa, 20—34 mmm. tjocka. På Alchemilla vulgaris, a. 6—8. U. Rumicis (ScHUM.) WiNT. Pilz., p. 145. Syn. Uredo Rumicis SoCHUM. Sporlagren spridda, sällan kretsformigt gyttrade, på båda bladytorna lika allmänna, runda, små. II. Sporerna n. klotrunda eller bredt elliptiska, tag- giga, ljusbruna, 19—23 mmm. i diam., ända till 28 mmm. långa. TIL. Sporerna runda, omvändt äggformiga, elliptiska 6 76 eller aflånga, släta, kastaniebruna, upptill utdragna till en ljusare, afrundad spets, 26—35 mmm. långa, 17—23 mmm. tjocka. På Rumex hippolapathum, R. obtusifolius, R. hydrola- pathum och R:. crispus. U. Veratri (DE C.) Wist. Pilz. p. 143. Syn. Uredo Veratri Dr OC. Sporlagren spridda eller gyttrade, stundom betäckande hela undre bladytan, temligen länge betäckta af öfverhuden. II. Sporerna runda eller elliptiska, taggiga, ljusbruna, 17—25 mmm. i diam. III. Sporerna merendels äggformiga eller aflånga, släta, bruna, med kägelformig spets och långt, lätt försvinnande skaft, 20—38 mmm. långa, 15—21 mmm. tjocka. På Veratrum album och V. Lobelianum. U. lineolatus (DEsmM.) WiNTtT. Pilz., p. 143. Syn. Puccinia lincolata DBEsm. II. Sporlagren spridda, aflånga eller långsträckt lan- cettlika, ofta sammanflytande. Sporerna runda eller rundadt elliptiska, taggiga, ljusbruna, 17—26 mmm. långa, 15—21 mmm. tjocka. II. Sporlagren spridda,betäckta af öfverhuden, punkt- formiga. Sporerna merendels aflånga, upp- och nedtill till- spetsade, sällan äggformiga, ofta oliksidiga, i öfre ändan tjocka, släta, ljust gulbrunaktiga, kortskaftade, 26—40 mmm. långa, 17—20 mmm. tjocka. På Scirpus maritimus. ”+++ Pndast teleutosporer bekanta. U, Ornithogali (WALLR.) WiNT. Pilz., p. 141. Syn. JErysibe rostellata & Ornithogali WALLRr. Ti Sporlagren spridda, merendels elliptiska eller aflånga, ofta sammanflytande, vanligen en längre tid betäckta af den gråskimrande öfverhuden. Sporerna bredt elliptiska, ägg- formiga eller aflånga, långskaftade, upptill med en färglös, spetsig papill, nedtill afsmalnande mot skaftet eller vid ba- sen afrundade, släta eller vårtiga, ljus- eller kastaniebruna, 26—50 mmm. långa, 17—26 mmm. tjocka. På Gagea lutea. U. Ficariae (SCcHUM.) FuCK.; WiNT, Pilz., p. 141. Syn. Uredo Ficariae SCHUM. Sporlagren på bleka fläckar, gyttrade. Sporerna om- vändt äggformiga eller aflångt klubblika, sällan oregelbundet runda, i öfre ändan med en blekare vårta eller papill, släta, bruna, kortskaftade, 25—44 mmm. långa, 16—26 mmm. tjocka. På Ficaria ranunculoides. 11. U. Solidaginis NIEssL.; KArsT. Myc. Fenn. IV, p. 19. Sporlagren på oregelbundna, först gulaktiga, sedan Smutsigt brunaktiga fläckar, merendels gyttrade, runda, mera SMå, svartbruna, snart bara. Sporerna omvändt äggformiga, elliptiska eller klubblika, ljusbruna, med m. tjock, ofta kägel- likt afsmalnande spets och långt, temligen fast, färglöst skaft, 22—32 mmm. långa, 14—92 mmm. tjocka. På Solidago Virgaurea, r. (Lempälä, ryska Lappmar- ken). 7==9; Bihang: Isolerade uredo- och aecidiumformer. Uredo. Sporerna ensamma i frukthyfernas toppar. U. Agrimoniae Eupatoriae DE C.; WINT. Pilz., p. 252. Syn. Uredo Potentillarum & Agrimoniae Eupatoriae DE C. 78 Sporlagren merendels förenade i ofta sammanflytande och hela undre bladytan betäckande grupper, omgifna af ett temligen varaktigt, hemisferiskt hylle, runda eller oregel- bundna, orangegula. Sporerna runda, äggformiga eller el- liptiska, taggiga, orangegula, 17—23 mmm: långa, 14—17 mmm. tjocka. På Agrimonia Eupatoria och Agr. pilosa. Tillhör sannolikt någon Melampsora-art. U. alpestris SCHRÖT. Sporlagren spridda eller förenade i små, ofta samman- flytande grupper, runda eller oregelbundna, små, gula. Spo- rerna oregelbundet elliptiska eller aflånga, upp- och nedtill föryngrade, i spetsen med en kägellik papill, blekgula, ända till 28 mmm. långa och 12 mmm. tjocka. På Viola biflora. Ur POlypodit,PERS.; iWINT. Pilz:,. P.-258, Syn. - Uredo linearis P Polypodii PErs. Pucciniastrum? Filicam Karst. Myc. Fenn. IV, p. 57. Exs. Karst. Fung. Fenn. 59. Sporlagren spridda eller gyttrade, ofta sammanflytande, runda, orangegula, små, betäckta af ett föga hvälfdt hylle. Sporerna mångformiga, oregelbundna, oftast aflångt klubb- lika, finkorniga, finvårtiga eller groftaggiga, orangegula, 19—52 mmm. långa, 12—22 mmm. tjocka. På Cystopteris fragilis och Phegopteris dryopteris FE. Var. Phegopteris WINT. | Skild från hufvudformen genom merendels polygonala, knappast punkterade sporer af 17—30 mmm:s längd. På Phegopteris polypodioides FÉE. 79 U. Pyrolae (GMEL.) WiNT. Pilzi, p. 254. Syn. Aecidium Pyrolae GMEL. Thecopsora? Pyrolae Karst. Myc. Fenn. IV, p. 59. Sporlagren ensamma eller förenade till små grupper, på gul- eller brunaktiga fläckar, omgifna af ett temligen platt, slutligen i toppen genomborradt hylle, runda eller ore- gelbundna, gula. Sporerna aflånga eller aflångt klubblika, sällan elliptiska eller äggformiga, n. fintaggiga, orangegula, 20—35 mmm. långa, 12—20 mm. tjocka. På Pyrola-arter, a. öfver hela landet. U. Symphyti DE C. Sporlagren likformigt fördelade öfver hela undre blad- ytan, runda, små, orangegula. Sporerna runda, äggrunda eller elliptiska, fintaggiga, gula, 22—35 mmm. långa, 16—24 mmm. tjocka. På Symphytum officinale. U. Glaucis RAB. Sporerna elliptiska, kortskaftade, rostbruna, slutligen svartbruna, strecklikt gyttrade. På Glaux maritima. ”Tvifvelaktig art. Caeoma. Sporerna perlbandsformigt radade, utan hylle, understundom omgifna af parafyser eller bara. GC: All upsini (DE. 0.) WINT. Pilz., p. 255: Syn. Uredo confluens y Ali ursini DE OC. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, runda eller oregelbundet aflånga, ofta krökta, i omkretsen omgifna af en tjock, steril väfnad. Sporerna runda eller aflånga, finvårtiga, blekt orangegula, 17—26 mmm. i diam. På Allium ursinum, All. oleraceum och flera odlade Al- lium-arter. 80 C. Orchidis (ALB. et ScHw.) WINT. Pilz., p. 256. Syn. Uredo coufluens y Orchidis ALB. et ScHw. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, merendels oregelbundna, flata, orangegula. Sporerna polygonala, finvårtiga orangegula, 16—26 mmm. långa, 10—20 mmm. tjocka. På Orchis militaris, Orch. sambucina, Orch. latifolia och Gymnadenia conopsea. C. Laricis (WESTEND.) WiNT. Pilz., p. 256. Syn. Uredo Laricis WESTEND. Sporlagren på gula fläckar, smala, 0,;—5 mmm. långa, omgifna af den sönderbrustna, hvitaktiga öfverhuden. Spo- rerna runda eller elliptiska, ofta n. kantiga, finvårtiga, oran- gegula, 16—24 mmm. långa, 12—17 mmm. tjocka. På Larix. C. pinitorquum A. Braun. — Tallvridare. Sporlagren långsträckta, ensamma eller flera tillsamman, ända till 2 cm. långa och 0,. mm. breda, orangegula. Spo- rerna rundt ovala, polygonala, vårtiga eller knottriga, blekt gulrödaktiga, 15—20 mmm. i diam. På Pinus sylvestris, på midten eller vid basen af gre- narna. 5, 6. De af denna svamp angripna unga plantorna och grenarna kröka sig i bågform åt den sida, hvarest de utbrytande sporlagren synas, och ett träd, som flera år varit ansatt af denna svamp, visar en högst egendomlig, zigzagformig växtform och många grenar dö ut. C. Mercurialis perennis (PERS.) WiNT. Pilz., p. 257. Syn. Uredo confluens P Mercurialis perennis Prrs. Sporlagren utan ordning eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, mångformiga, elliptiska eller oregel- 31 bundna, orangegula. Sporerna elliptiska eller päronformiga, ofta n. polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—26 mmm. långa, 8—7 mmm. tjocka. På Mercurialis perennis. 1, CF Empetet (PERS) WINT, Pilza på 207: Syn. Uredo Empetri PERS. Thecopsora Empetri KArst. Myc. Fenn. IV, p. 143. Sporlagren på bladens undersida, spridda, långsträckta eller aflånga, omgifna af den blåslikt uppdrifna, slutli- gen sönderbristande öfverhuden, små. Sporerna ägg- eller päronformiga, sällan runda, ofta n. kantiga, finvårtiga, 26—42 mmm. långa, 17—35 mmm. tjocka eller 25—28 mmm. i diam. På Empetrum nigrum. Anträffad vid Mustiala i Juli månad. C. Aegopodii (REBENT.) WINT. Pilz., p. 258. Syn. Aecidium Aegopodii REB. Sporlagren kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, runda, aflånga eller oregelbundna, länge omgifna af öfver- huden, hvitaktiga. Sporerna polygonala, rundade eller lång- sträckta, vårtiga, färglösa, 17—35 mmm. långa, 11—26 mmm. tjocka. På Aegopodium Podagraria. C. Saxifragae (STRAUSS.) WINT. Pilz., p. 258. Syn. Uredo polymorpha & Saxifragae STRAUSS. Sporlagren spridda, stundom gyttrade och sammanfly- tande, flata, runda eller oregelbundna, orangegula. Sporerna rundadt polygonala, finvårtiga, orangegula, 17—928 mmm. i diam. f På Saxifraga granulata och S. aizoides. 82 C. Ribis alpini (PErRs.) Winr. Pilz., p. 258. Syn. Uredo 'confluens &« Ribis alpini PErs. Sporlagren spridda eller kretsformigt gyttrade, ofta sammanflytande, runda, elliptiska eller oregelbundna, flata. Sporerna runda eller elliptiska, ofta n. kantiga, finvårtiga, orangegula, 16—30 mmm. långa, 14—920 mmm. tjocka. På Ribes alpinum och R. rubrum. C. Fumariae LINK. Sporlagren merendels kretsformigt eller strecklikt gytt- rade, ofta sammanflytande, vanligtvis oregelbundna, fata. Sporerna rundade eller förlängda, merendels n. kantiga, fin- vårtiga, orangegula, 14—22 mmm. långa, 10—17 mmm. tjocka. På Corydalis fabacea. C. Cheiidonii MAGN. Sporlagren på bleka, af en brunaktig ring omgifna fläckar, spridda eller kretsformigt gyttrade, runda eller ore- gelbundna, platta, omgifna af den sönderbrustna öfverhuden. Sporerna runda eller förlängda, n. polygonala, orangegula, 16—23 mmm. långa, 16—20 mmm. tjocka. På Chelidonium majus. Aecidium. Skålrost. Sporerna perlbandsformigt radade. Sporlagren omgifna af ett tydligt hylle. 1. Aec. Convallariae ScHumM.; Karst. Myc. Fenn. IV, p. 44. Exs. Karst. Fung. Fenn. 687, 688; 689. Aecidierna på bleka, hvitaktiga eller gula fläckar, i runda eller förlängda grupper, merendels kretsformigt an- ordnade. Hyllena skålformiga, med bred, tillbakaböjd, sar- 83 gad, hvitaktig kant., Sporerna polygonala, finvårtiga, orange- gula, 15—30 mmm. långa, 14—22 mmm. tjocka. På Convallaria majalis, Majanthemum bifolium och Paris qvadrifolia, m. r. (Tammela). 6. 2. -Aec. strobilinum (ALB. et ScHw:) REES.; KARST. Myc. Fenn. IV, p. 45. Syn. Licea strobilina ALB. et Scmw. Perichaena strobilina FR. Syst. myc. Phelonites strobilina ER. Summ.. veg. Exs. Karst. Fung. Fenn. 986. Aecidierna talrika, tätt gyttrade på kottfjällens insida. Hyllena rundade eller elliptiska, fasta, blekt kanelbruna eller mörkbruna, temligen stora, slutligen öppnande sig på tvären. Sporerna oregelbundet eller kantigt runda eller elliptiska, sällan aflånga, smutsgula, urbleknande, 18—35 mmm. långa, 16—22 mmm. tjocka. På granens kottfjäll t. a. 3. Aec. conorum Abietis RErs.; KaArRsT. Myc. Fenn. VED. f40: : Syn. Aecidium conorum Piceae RErs.; Wint: Pilz., p. 260. Aecidierna merendels i mindre antal, på kottfjällens yttersida, oregelbundet runda, af 4—6 mm:s genomskärning. Hyllena oregelbundet hvälfda, hvita, öfvertäckta af flera, brunröda lager af kottfjällens väfnad. Sporerna aflångt po- lyedriska, grofvårtiga, orangegula, omkring 30 mmm. långa och 20 mmm. tjocka. | På granens kottefjäll. Anträffad i Nyland af N. Nor- denskjöld och Edv. Hisinger. Aec. Glaucis Dozy et MOLKENBOER. Aecidierna spridda eller: gyttrade. Hyllena kruslika, med utåtböjd, inskuren, hvitaktig kant. Sporerna polygo- nala, finkorniga, färglösa, 16—24 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. På Glaux maritima. 4. Aec. Pedicularis LiBoscH.; KARST. Myc. Fenn. IV, po 42: Aecidierna spridda eller gyttrade, på gulaktiga, upp- svällda fläckar. Hyllena skålformiga, med utåtböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporernu polygonala, blekt orangegula, 14—28 mmm. långa, 10—16 mmm. tjocka. På Pedicularis palustris h. o. d. Aec. Melampyri KuUNz. et ScHM. Aecidierna på oregelbundna, purpurröda fläckar, gytt- rade. Hyllena skålformiga, med utåtböjd, inskuren kant. Sporerna polygonala, m. fint punkterade, gula, 15—18 mmm. i diam. På Melampyrum pratense, M. sylvaticum och M. ne- morosum. Aec. Cyani DE C: Aecidierna. likformigt fördelade öfver hela bladytan. Hyllena först hemisferiska, sedan skålformiga, med slutligen utåtböjd, 5—6-flikig kant. Sporerna hvitgula, äldre, stö- tande i rödt. På Centaurea Cyanus: Aec. Leucanthemi DE C. Aecidierna merendels på m. stora, runda eller oregel- bundna, gulaktiga, ofta af en rödviolett ring omgifna fläc- kar, spridda eller kretsformigt gyttrade. Hyllena skålfor- miga, med utåtböjd, vackert sargad, gulaktig kant. Spo- 85 rerna polygonala, orangegula, 14—21 mmm. långa, 10—17 mmm. tjocka. Pä Crysanthemum leucanthemum. Aec. Ptarmicae SCHRÖT. Aecidierna gyttrade, på ända till 1 em. långa fläckar. Hyllena platta, med sargad, hvit kant. Sporerna n. klot- runda, släta, orangegula, 15—20 mmm. i diam. På Achillea Ptarmica. 5. Aec. Compositarum MART. Öfverensstämmande med aecidiumformen till Puccinia flosculosorum (ALB. et SCHW.). Pa Petasites frigida, m. r. (Kola). 7. Aec. Periclymeni SCHUM. Aecidierna kretsformigt eller gruppvis förenade, stundom sammanflytande och betäckande en större eller mindre del af bladen. MHyllena cylindriska, sällan skålformiga, med utåt- böjd, sargad, gul- eller hvitaktig kant. Sporerna runda, sällan aflånga, polygonala, finvårtiga, orangegula, 16—28 mmm. i diam. På Lonicera xylosteum, L. caerulea och L. periclymenum. Aec. Sii latifolii FIEDLER. Aecidierna på bladen oregelbundet eller otydligt krets- formigt anordnade, på nerverna och bladskaften fördelade i fere, parallela rader. Hyllena skålformiga, med utåtböjd, sargad, bred, hvit kant. Sporerna polygonala, blekgwa, 17—30 mmm. i diam. På Sium latifolium. Aec, pallidum SCHNEIDER: Aecidierna spridda, sällan gyttrade, företrädesvis på 86 bladens undersida. Hyllena korta, gula, med n. helbräddad kant. Sporerna rundadt polygonala, färglösa eller (yngre) gulaktiga. På Lythrum Salicaria. Aec. Hippuridis JoH. KUNZE. Aecidierna spridda, stundom på bleka fläckar, i början hvitaktiga, sedan ljusgulaktiga. Hyllena rörformiga, upptill n. utvidgad, gulhvitaktig, med föga böjd kant. Sporerna klotrunda eller ovala, hvitgula. På Hippuris vulgaris. Aec. Circaeae CESs. Aecidierna på runda eller oregelbundna, brunaktiga, i omkretsen blekgulaktiga, ofta sammanflytande fläckar, krets- formigt eller utan ordning grupperade. Hyllena skålformiga, gulhvita, med inskuren kant. Sporerna polygonala, 12—16 mmm. i diam. På Circaea alpina. 6. Aec. penicillatum (MÖLLER) PERS. Syn. Lycoperdon penicillatum MöÖLL. Gymnosporangium clavariaeforme (Jacov.) ÖrRsT. pr. p.; Karst. Myc. Fenn. IV, p. 46. Exs. . KARst. Fung. Fenn. 295. Aecidierna på smärre, orangegula, oftast oregelbundet rundade fläckar, gyttrade. Hyllena rörformiga eller bägar- lika, ända till basen klufna i talrika, temligen likformiga, upptill utåtböjda flikar. Sporerna rundadt polygonala, vår- tiga, bruna, 26—45 mmm. långa, 21—35 mmm. tjocka. På Pyrus malus och Sorbus hybrida, t. a. i södra Fin- land. 7—9. Spermogonierna på uppsvällda, n. saffransfärgade fläckar, vårt- lika. Spermatierna aflånga, gula. 6, 7. Aec. Mespili DE C. Aecidierna på runda eller oregelbundna, gulaktiga, bruna eller röda, af en gul ring omgifna och i midten dyn- likt uppsvällda fläckar. Hyllena cylindriska, djupt klufna i smala fiikar. Sporerna polygonala, m. finvårtiga, bruna, 19—24 mmm. i diam. På Cotoneaster vulgaris. Aec. carneum NEES. Aecidierna likformigt strödda öfver de merendels n. köt- tiga bladens hela undersida. Hyllena slutligen skålformiga, med i början convergerande, n. helbräddad, derpå upprätt och n. sargad kant, bleka eller smutsigt hvitrödaktiga. Spo- rerna polygonala, 14—19 mmm. i diam. På Phaca frigida och Oxytropis campestris. 7. Aec. Parnassiae (SCHLECHT.) RAB.; WiNT. Pilz., Pp. 206: Aecidierna grupperade kretsformigt eller utan ordning, på runda eller oregelbundna, först gulaktiga, sedan bruna fläckar. Hyllena skålformiga, gulaktigt hvita, med bred, utåtböjd, sargad kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, 14—17 mmm. i diam. På Parnassia palustris, m. r. (Tyrvis). 8, 9. Utgör möjligen aecidieformen till Uromyces Parnassiatum (LiNK.) KaArsT. 8. Aec. Magelhaenicum BERK. Aecidierna ofta betäckande hela bladytan. Hyllena förlängdt cylindriska, hvita, med upprätt eller slutligen n. utåtböjd,' inskuren kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 21—40 mmm. långa, 16-—23 mmm: tin På Berberis vulgaris. 88 9. Aec. Actaeae OrPiz. KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 44. Aecidierna på bleka, slutligen i midten svartaktiga fläckar, grupperade kretsformigt eller utan ordning. Hyl- lena. cylindriska, korta, med tillbakaböjd, sargad, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, blekgula, 16—26 mmm. i diam., ända till 30 mmm. långa. På Actaea spicata, m. r. (Rasnavolok i ryska Lapp- marken, Mustiala). 10. Aec. Aqvilegiae PErRs.; KArst.: Myc. Fenn. IV, p. 44. Aecidierna på runda eller oregelbundna, starkt upp- höjda, gula, ofta med en brunviolett ring omgifna fläckar eller förlängda, dynlika svulster. Hyllena cylindriska, med tillbakaböjd, sargad, hvit kant. Sporerna polygonala, fin- | vårtiga, orangegula, 16—30 mmm. långa, 14—20 mmm. tjocka. På Aqvilegia vulgaris, m. r. (Tammela kyrkogård). 6, 7. 11. Aec. Ranunculacearum DE C.; Winrt. Pilz., p. 269. Aecidierna på runda, elliptiska eller oregelbundna fläc- kar, gyttrade. Hyllena skålformiga, med utåtböjd, sargad kant. Sporerna polygonala. orangegula, 17—28 mmm. långa, | 14—20 mmm. tjocka. | På Ranunculus lingva, R. auricomus och R. cassubicus. Innefattar alla de Ranunculus-aecidier, till hvilka teleutospor- formen ännu icke är bekant. Aec. punctatum PERs. Aecidierna likformigt fördelade öfver hela undre blad- ytan. Hyllena skålformiga, med m. bred, oftast regelbundet 4-delad kant, blekt brunaktiga. Sporerna polygonala, släta, ljust gulbrunaktiga, 16—23 mmm. i diam. På Anemone ranunculoides. 39 Aec. Hepaticae BECK. Aecidierna på gula, n. kullriga fläckar, gyttrade. Hyl- lena cylindriska, korta med sargad, knappt tillbakaböjd, hvitaktig kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, orangegula, 15—21 mmm. i diam. På Anemone Hepatica. 12. Aec. Thalictri GREV., KARST. Myc. Fenn. IV, p. 43. Aecidierna på blåaktigt gulbleka fläckar, kretsformigt gyttrade. Hyllena cylindriska, n. helbräddade. Sporerna orangegula. På ”Thalictrum alpinum, m. r. (Subovi i ryska Lapp- marken). 6. Aec. Prunellae (SCHNEIDER) BLYTT, Norges Sopar- ter, D=28: Syn. Uredo Prunellae SCHNEIDER. Uromyces Prunellae WiNrt. Pilz., p. 164. Aecidierna på gulaktiga, af en brunaktig eller violett ring omgifna fläckar, kretsformigt anordnade, sällan oregel- bundet grupperade. Hyllena skålformiga, med utböjd, sar. gad, hvit kant. Sporerna polygonala, finvårtiga, färglösa, 14—21 mmm. i diam. På Prunella vulgaris. 13. Aec. corruscans FR.; Rers, Die Rostpilzformen der deutschen Coniferen, p. 100. Syn. Peridermium corruscans Tröm., Die Blasenrost-Pilze der Coniferen, p. 322. pr. Pp. Aecidierna vanligen 2—4 på hvarje barr, långsträckta, ofta af barrens längd och bredd, stundom fera, elliptiska eller rundade, mindre. Hyllena hvita eller gulhvita, slut- ligen oregelbundet uppbristande. Sporerna äggformiga eller aflånga, sällan bredt elliptiska, merendels polygonala, 30—46 mmm. långa, 24—32mmm. tjocka, med tjockt (3—4 mmm.), finvårtigt episporium. Angriper och i grund förstör granens årsskott. Mycket r. (Sääksmäki, Åland). 6, 7. 91 Fam. II. Ustilagineae Tul. — Brandsvampar. Myceliet endofytiskt, vegeterande i de fanerogama väx- ternas inre delar, sändande in i cellerna haustorier eller sugorganer, ledadt, vid sporernas mognad merendels full- ständigt försvinnande. Sporerna uppkomna genom vissa, merendels geléartade, grenars eller grenspetsars omvandling, bildande enligt regeln pulverulenta massor eller ett sotlikt pulver. Pleomorfism (konidiebildning) hittils endast sällan iakttagen. Ustilagineerna framkalla hos växterna de under namn af Sot- och Kolbrand bekanta sjukdomarne. Bästa och säkraste medlet att motverka dessa sjukdomar är utsädets grundliga och omsorgsfulla sköljning (stöpning) i en lösning af koppar- vitriol eller i utspädd svafvelsyra, emedan derigenom alla de brandsporer, som äro inblandade med kornen eller sitta fästade på dessa, dödas. ; Öfversigt af slägtena. " Sporerna. vid mognaden två eller flera förenade med hvarandra. T Sporerna förenade till flersporiga bollar. A. Sporbollarnes sporer sinsemellan olika: stora, centrala, eroende hufvudsporer; mindre, periferiska, icke groende bisporer «+ » » Urocystis. B. Sporbollarnes sporer sinsemellan lika. Sorosporium X | | i | | I 4 i 4 ESSER - SS 92 TT Sporerna förenade två och två, sällan tre och tre. A. Promyceliet med acrogena sporidier . Schröteria. B. Promyceliet med pleurogena sporidier. Schizonella. "+" Sporerna vid mognaden isolerade. | Sporidierna acrogena, uppkommande från promyceliets spets, kransställda.- Sporerna: en- samma, uppkomna af uppsvällda grenspetsar. A. Spormassan vid mognaden icke pulve- FINENTESSANY TBR AR ERIER I I OPRADASR.

Ustilago Salveii Berk. et Br.; KArst. Myc. Fenn. IV, p. 9. Skild från hufvudformen förnämligast genom större spo- rer (13—16 mmm. i diam.). På Hundexingens blad. Anträffad i Merimasku kapell. Hit hör sannolikt äfven T. Calamagrostis Fuck. på Calama- grostis epigeios. T. olida (RiEss.) Winr. Pilz., p. 107, Syn, Uredo olida Rinss. Sporerna oregelbundet runda eller aflånga, sällan klot- runda, n. genomskinande, mörkbruna, med nätlikt förenade 103 listformiga upphöjningar, 17—23 mmm. i diam., ända till 26 mmm. långa. I bladen af Brachypodium pinnatum. VII. Ustilago Pers. Frukthyferna knippevis förgrenade, slutligen samman- flytande till geléartade massor, i hvilka sporerna uppstå rad- eller gruppvis. Sporerna isolerade, vid groningen utveck- lande ett ledadt promycelium med pleurogena sporidier. — Skiljer sig från slägtet TZilletia förnämligast genom spo- rernas utvecklings- och groningssätt. > Sporerna nätådriga. 1. Ust. Tragopogonis pratensis (PERS.) KARST. Myc. Fenn. IV, p. 10. — Fiblebrand. Syn. Uredo Tragopogi pratensis PERrRs. Exs. Kaåärst. Fung. Fenn. 19. Sporerna oregelbundet runda eller n. elliptiska, sällan fullkomligt runda, svartvioletta, n. genomskinande, 10—15 mmm. i diam., eller ända till 17 mmm. långa. I blomsterfästet och blommorna hos Trogopogon pra- tensis, m. r. (Mustiala). I blandning med annat hö förorenar fiblebranden detta, gör det för boskapen osmakligt och högst osundt. Ust. Cardui Fisom. v. WALDE.;; WINT; Pilz. p. 101. Sporerna klortunda, sällan oregelbundet rundade eller bredt elliptiska, violetta eller ljusbruna, 14—17,s mmm. i diam. I fruktämnen af Carduus nutans. 2. .Ust: utriculosa (NERsS:;) Tun. ; KArRsT. Myc. Fenn. IVsepst9 Syn. Caeoma mutriculosum NEEs. ER rn ENE EEE SA rar 104 Sporerna klotrunda, sällan elliptiska, genomskinande, violetta, med m. höga nätådror och vida maskor, :9—12 mmm. i diam. I fruktämnen hos Polygonum lapathifolium, P. persi- caria, P. hydropiper, P. convolvulus och P. aviculare, h. o. d. i södra och mellersta Finland. Ust. anomala J. KUNZE. Sporerna klotrunda, oregelbundet runda eller elliptiska, blekt -brunaktiga, 9—12. mmm. i diam., eller ända till 14 mmm. långa. Nätådrorna lägre och maskorna n. mindre än hos föreg. TI de inre blomdelarne hos Polygonum Convolvulus och P, dumetorum. Ust. flosculorum (DE ,C.). WaNm Pilz,,p.,993 Syn. Uredo flosculorum DE CO. Sporerna oregelbundet; runda, sällan klotrunda eller bredt elliptiska, färglösa, blekt brunaktigt eller smutsigt violetta, genomskinande, med. låga nätådror och: trånga maskor. I ståndarknapparne hos Succisa pratensis. Ust. Scabiosae (Sow.) WINT. Pilz., p. 99. Syn. Farinaria Scabiosae Sow. Sporerna klotrunda, sällan bredt elliptiska, färglösa eller blekt köttfärgade, 9—10,s mmm: 1 diam., eller ända till 12 mmm. långa, med låga nätådror och små maskor. Ust. violacea (PERS.) TuL. Syn. Uredo violacea PErs. Sporerna runda eller bredt elliptiska, ofta n. hoptryckta, blekt violetta, genomskinande, med temligen trånga maskor, 5,5—9 mmm. i diam. 105 I 'ståndarknapparne hos Dianthus deltoides, D. super- bus, Silene nutans, 9. inflata, S. rupestris, Lychnis viscaria, L. flos Cuculi, Stellaria graminea, Malachium aqvaticum och Pingvicula alpina. Ust. Kähniana WOLFF. Sporerna klotrunda eller oregelbundet runda, mörkvio- letta, föga genomskinande, med m. låga nätådror och m. små maskor, 10—16 mmm. i diam. Angriper Rumex acetosa och R. acetosella. "+ Sporerna taggiga. Ust, subinclusa KÖRN. Sporerna runda eller polygonala, m. sällan bredt ägg- formiga, n. genomskinande, svartbruna, tätt besatta med stora, cylindriska, trubbiga, nållika taggar, 14—19 mmm. 1 diam. A I fruktämnen hos Carex acuta, C. ampullacea, OC. vesi- caria och OC. riparia. Ust. echinata SCHRÖT. Sporerna klotrunda, sällan oregelbundet runda eller bredt elliptiska, genomskinliga, bruna, tätt besatta med stora, afrundade, nållika taggar, 17,; mmm. långa, ända till 12 mmm. tjocka, eller 12—15 mmm. i diam. I bladen hos Phalaris arundinacea. Bildar långa, svartbruna streck. "er Sporerna besatta med vårtor eller papiller. T Sporerna violetta. 3. Ust. vinosa (BrErRK.) Tun., Karst. Myc. Fenn. IV op: 9: Syn. Uredo vinosa BErK. Sporerna klotrunda, oregelbundet runda, sällan förlängda, fraser 106 starkt genomskinande, m. blekt violetta, tätt besatta med stora, halfrunda vårtor, 6,,—10 mmm. i diam:, ända till 12 mmm. långa. Angriper befruktningsdelarne hos Oxyria digyna. 4, Ust. Bistortarum (DE C.) Körs.; KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 8. Syn. Uredo Bistortarum a pustulata et P marginalis Dr OG. Sporerna oregelbundet runda eller afrundadt polygo- nala, sällan klotrunda eller aflånga, genomskinande, violetta, tätt besatta med små papiller, 10—18 mmm. i diam., ända till 19 mmm. långa. I bladen af Polygonum viviparum m. r. (Kitofka i ryska lappmarken). 7. 5. Ust. Hydropiperis (SOHUM.) SCHRÖT.; KARST. Myc. FennaVssPalt Syn. Uredo Hydropiperis SomuM. Exs, Karst. Fung. Fenn. 394. Sporerna oregelbundet runda eller aflånga, afrundadt polygonala, sällan klotrunda, genomskinande, violetta, släta eller tätt besatta med små, fina korn, 8—17 mmm. i diam., eller ända till 21 mmm. långa, 10—12 mmm. tjocka. I fruktämnen hos Polygonum viviparum, P. mite och P, Hydropiper, I. Oo: OA. 1 Södra bm Si 9 TT Sporerna bruna. 6. Ust. Caricis (PERrRsS.) FucK.; KARST. Myc. Fenn. IV DB Syn. Uredo Caricis PErs. Exs. Karst. Fung. Fenn. 51, Sporerna mångformiga, å tvenne hvarandra motsatta 107 sidor : mer eller mindre tillplattade, från den breda sidan sedda rundadt polygonala, bruna, icke eller n. genomski- nande, med tjock, af tättsittande korn sträf membran, 12—24 mmm. långa, 7—18 mmm. breda, (från breda sidan sedda) ända till 24 mmm. i diam. På och inuti fruktämnen hos åtskilliga Carex-arter, t. a. öfver hela landet. 8, 9. Af denna svamp angripna fruktämnen förvandlas till fasta, runda, svarta, på ytan ifrån sig färgande, pulverulenta kroppar. Ust. Luzulae SaAcc.; WiNT. Pilz..p. 92. Sporerna oregelbundet runda, polygonala eller aflånga, sällan klotrunda, 19—26 mmm. i diam., med m. tjockt, mörk- brunt, opakt, endast på ett eller annat ställe genomskinande, med stora, runda porkanaler försedt episporium. I fruktämnen hos Luzula pilosa. Ust. olivacea (DE C.) WiNtT. Pilz..p. 91. Syn. - Uredo: olivacea DE C: Sporerna rundadt polygonala, äggrunda, aflånga, ofta cylindriska och krökta, ljust olivbruna, omkr. 5 mmm, i diam., eller 6—16 mmm. långa och 3,,—5,s mmm. tjocka. I fruktämnen hos Carex acuta, C. ampullacea, OC. vesi- caria, OC. filiformis och O. riparia. Ust. bromivora Tur.; WiN'r. Pilz. p. 91. Syn. Ustilago Carbo & vulgaris d dbromivora. Sporerna klotrunda eller oregelbundet runda, sällan äggformiga, mörkbruna, n. genomskinande, glatta eller of- tare tätt besatta med små papiller, 6—11 mmm. i diam. eller ända till 12 mmm, långa. I blomdelarne hos Bromus secalinus och Br. mollis. 8 | 4 ke 108 7. Ust. segetum (BuLL.) Ditm.; Karst. Myc. Fenn. IV, p. 6. — Sotbrand, Sot, Sotax. Syn. RBeticularia segetum BULL. Uredo Carbo DE Q. Ustilago Carbo Tur. Exs. Karsr. Fung. Fenn. 26. Sporerna oregelbundet runda eller aflånga, polygonala, sällan klotrunda, ljusbruna, genomskinande, med merendels finvårtigt, sällan glatt episporium, 5—8 mmm. i diam. I blomdelarne hos Hordeum, Triticum, Avena och Fe- stuca, t. a. 6-—-9. Fruktificerar i fröet, i hvars ställe utbildas ett kimrökslikt stoft, hvilket i början omgifves af en tunn hinna, som snart sönderbrister; sporerna utbreda sig nu öfver alla blommans delar och förstöra dessa helt och hållet. ”) ++ Sporerna släta. 8. Ust. grandis FrR.; KaArst. Myc. Fenn. IV, p. 7. Exs. Karst. Fung. Fenn. 200. Sporerna oregelbundet runda eller aflånga, ofta n. po- lygonala, sällan klotrunda, ljusbruna, genomskinande, 7—10 mmm. i diam., eller ända till 12 mmm. långa. Angriper stråen hos Phragmites. Anträffad på Run- sala ö i Mars 1861. Uppgifves förekomma äfven på Typha latifolia. Ust. hypodytes (SCHLECHT.) FR. Syn. Caeoma hypodytes SCHLECHT. ") Mot sot och brand på hafre och korn rekommenderar J. KÖRN en betning af utsädet med utspädd svafvelsyra. Man använder en lösning af 1 del vanlig engelsk svafvelsyra på 15 delar vatten och låter utsädet ligga der i 10 minuter; på detta sätt behandladt utsäde af korn och hafre förlorar intet af sin groningskraft, under det att en betning af den med kopparvitriol, såsom för hvete, i detta af- seende verkar skadligt. 109 Sporerna oregelbundet runda eller polygonala, sällan klotrunda eller aflånga, ljusbruna, genomskinliga, 3,;—6 mmm. i diam. På stråen af Calamagrostis epigeios, Triticum repens och Elymus arenarius. Ust. Ornithogali. (ScHM. et KUNZ.) Win. Pilz., p. 86. Syn. Uredo Ornithogali ScHEM. et KUNz. Sporerna m. oregelbundna, rundadt eller aflångt poly- gonala, ljusbruna, genomskinande, ofta på ena sidan med en utskjutande spets, 10—18 mmm. i diam., eller ända till 25 mmm. långa. I bladen hos Gagea minima och G: lutea. Ust, longissima (Sow.) TuL., WiNT, Pilz. p. 85. Syn. Uredo longissima Sow. Sporerna oregelbundet rundadt skifformiga, ofta n. kan- tiga, sällan klot- eller äggrunda, ljusbruna, genomskinliga, 3,,—6 mmm. i diam. eller ända till 7 mmm, långa. I Glyceria-arters blad. Bildar långa, bruna streck. | | a | | 110 Fam. III. Entomophthoreae. Myceliet vegeterande i lefvande insekter och bestående af isolerade, rörformiga celler eller ledade och m. förgre- nade' hyfer. "Frukthyferna "enkla eller förgrenade, utträn- gande ur djurkroppen. Basidiosporerna (konidiernpa), upp- komna genom afsnörning, bortslungas vid mognaden med en viss kraft. Vintersporerna, bildade af laterala eller ter- minala utväxter från myceliet, uppstå i djurkroppens inre väfnader. Familjen innefattar ett slägte: I Entomophthora Frus. " Vintersporer och basidiosporer (konidier) bekanta. Ent. sphaerosperma FRES.; WINT. Pilz., p. 79. Frukthyferna rikligt förgrenade, på mångfaldigt sätt -böjda, färglösa, ledande sitt ursprung från ett mäktigt, på djurets buksiga tjocka, stränglika höftorganer utsändande 10—66 mm. tjockt mycelium. Sporerna (konidierna) aflånga eller spollikt elliptiska, färglösa, 17 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. Vintersporerna klotrunda, brunaktiga, 20-—27 mmm. i diam. I Kålfjärilens (Pieris Brassicae) laryer. Ent. Aphidis HorrmM.; WiNT, Pilz. p. 78. Frukthyferna sparsamt ledade, flerfaldt krökta, färg- 111 tjocka, utlöpande från isolerade, rör- eller säcklika, färglösa, ända till 9 mmm. tjocka celler. Sporerna elliptiska, spol- formiga, ofta oliksidiga, sällan n. böjda, färglösa, 26—30 mmm. långa, 10—16 mmm. tjocka. Vintersporerna termi- nala eller på korta, laterala, från det sparsamt förgrenade, brunaktiga myceliet framspringande grenar, klotrunda, först bruna, sedan färglösa, släta, 33—43 mmm. i diam. I Aphis (Cornui?) på Cornus sangvinea. Begge frukt- formerna förekomma samtidigt i September och Oktober. | | | | | | | | | lösa, upptill n. klubblikt uppsvällda, ända till 12 mmm. | | Ent. megasperma (CoHN) Wint, Pilz. p. 78. Syn. 'Tarichium megaspermum Öounn. Myceliets hyfer > rörformiga, cylindriska eller på ett och annat ställe blåslikt uppsvällda, icke eller sparsamt le- dade, med spridda grenar, färglösa eller svartaktiga, 895 i mmm. tjocka. Vintersporerna isolerade, stundom förenade två och två eller tre och tre, med mörkbrunt, oregelbundet fåradt episporium, klotrnnda eller päronformiga, 36—55 mmm. i diam. eller ända till 100 mmm. långa och 30 mmm. tjocka. Angriper Sädesbroddflyets (Agrotis segetum) larver. | "> Endast basidiosporer (konidier) bekanta: | Ent. Aulicae (REICHARDT) WiN'T. Pilz. p. 78: | | Syn: Empusa Aulicae RBECHARDT. Frukthyferna flerböjda, utlöpande ur isolerade rörfor- miga celler. Sporerna äggformiga, med en trubbig papill. 37—38 mmm. långa, 20-27 mmm. tjocka. I Euprepia Aulicas och andra insekters larver. Ent. Tenthredinis FrEs.; WiN't, Pilz. p. 77. Frukthyferna ända till 6-celliga, af mångfaldig form, ofta upptill. klubblikt förtjockade eller på ett eller annat 4 at 112 ställe uppsvällda och utan innehåll, ofta böjda, omkring 20 mmm. tjocka, med brunt innehåll. Sporerna runda eller om- vändt äggformiga, 47—62 mmm. långa. I ”Tenthredo-larver på al. Ent., Grylli FRES;; WiNT, Pilz.. p. 17. Frukthyferna 3—5-celliga, ofta flerböjda, här och der uppsvällda och försedda med utväxter och:korta grenar, upp- till med brunt, kornigt innehåll, 10-20 mmm. tjocka. Spo- rerna päronformiga, med brunaktigt innehåll, 33—43 mmm. långa, 27—37 mmm. tjocka. Angriper Gräshoppor. Ent. Tipulae FRBS.; WINT. Pilz. p.-77. Frukthyferna ofta 4-celliga, slaka, grönbrunaktiga, med talrika vacuoler uti innehållet, 10—11,7 mmm. tjocka. Spo- rerna. ovala, vid: basen med en kort, bred, afrundad utväxt; grönbrunaktiga, 33—40 mmm, långa. Angriper Tipula-arter. Ent, Culicis (ÅA, BRAUN). WINT; PiZ.p. Uh Syn. Empusa Culicis A.' BRAUN. Frukthyferna cylindriska, upptill klubblikt förtjockade, trecelliga, nedtill 3—7" mmm., upptill ända till 12,5 mmm. tjocka, grågrönaktiga. Sporerna klockformiga, 9—12 mmm. långa. På Culex pipiens, hela sommaren igenom. Mycket lik följande art, men mindre. 1. Ent. Muscae (Con) WiNT, Pilz. p. 76. Syn. Empusa Muscae Conn. Frukthyferna rörformiga, sparsamt förgrenade, flerböjda, 9—11 mmm. tjocka, upptill klubblika, 19—28 mmm. tjocka, | | I 113 färglösa. Sporerna klockformiga, (bestående af en rundad kropp, som nedåt afsmalnar till ett skaftlikt bihang och upptill till en fin spets), färglösa, 20—33 mmm. långa, 16-—23 mmm. tjocka. På Musca-arter. Denna svamp uppträder årligen om hösten (enligt regeln från Augusti till November) epidemiskt ibland fensterflugorna. Af denna angripna individer sitta med utbredda fötter och utsträckt tryne på de mest olika föremål; deras abdomen är uppsvälld, emellan dess segmenter framkomma hvita gördlar, bestående af frukthyfer. Slut- ligen äro djuren och deras omgifning betäckta af ett hvitt stoft, bil- dadt af de från frukthyferna elastiskt utslungade sporerna. UNS ONTSRNEEN GY VETENSRRE | REGISTER. | Pag. Pag. | fbietinum "AlbbtiSchwWsz iiasiså | Berberidis Gmel. 4 sc sehr:80. I Abietis Wallis: mel senat | Betae. Pers..i:« aura äl ATetosae Schums:. ..deil.siorstt |Betonicae Alb: et 'Schw. aibrg 208 Adetosad Bolinöl. ja vrxal ssirast0. | Betulina: Pers. >» sösdok amnetekö | Aboniti:TrycoetoDi Db dismodo stil | IFetulinum.Fx, sc... td ssittänstå || Aetaeae-Opitz:nr. . . a L.2bn88 | Bistortae Strauss ansa. A sid | RUoxae:De Older estelusöd$ | Bistortarum De. OC. ; arv in400 Actidiumi Pers... so ...cset5 0708: romivora. Tuyk & > ».O s0 is400 Atgopodil.Sehunra 1678-208 bulbosgum Karst: « « +<-+ . stl Aegopodii Reb. suvio Sh bullata Pers. > aböÖ.2sbilvrA0 Agrimoniae Eupatoriae De C. i. älbescens. Grev... . suit l fnI8Et | Oalendulae Qud.. »I:T sotrsal08& Alchemilla) Del Cavypderivsarbi | Calthae. LinkoZ. 190 di 4, antisin90l Allistum: Link. sie osiavc20 025 F Oslthaecola Schröt. «vek. oxstst ANil:ursini: Pers... dot. osxtsgR5. | Oalyptospora, KANN sis? bivrA0 Allitsörgsini.Des0=3 vel äs FOampannlaåg. Persr. sg mH.ssds:0l älpestrig:Schröt.. .wvdac ine SE NNE ÖR TÖRR UP älpinar Fuck: sont .L sihiageb pemescensSchröt. Jöwog sleackht Aäbiens-Rostr.. > 207 isbrölk Laofrbo.De 0, , si2ad05 Angelicae Scbum, « +. -« + 46. | Cardui Fisch. v. ; Waldh. ned Ahemoles:Persuslsö .sisogigorbåR | garicina. De. OC. vå wiqobRö | Alemoner. Persö. ad .meoonex92 ;Oarnicis Schum;srt. sxodidjono ka ii ätomalkRosbridsalds2.203 OL I Gäricis Pers. > & och smolviö6l skfömala: J. Kunz tzrs 4. malen04 > Garies: De; OC... «I. skleW alusdök | Arntliox antik uck. «. cc 20593: Särneum. NG > a ädelt Aphidis. Hoffm. - «0. «+ + 110. | Caryophyllacearum Schröt. . 13. apiculatus Strauss. ..: = . 66, | Caryophyllacearum Wallr. 59, | Aqvilegiae Pers. .:». » « » 88.) caryophyllinumisSchranksak stå | | Arenariae Schum. .. sus: 5 jCastagnel IThäumlfank acidiodg Ad, | areolata Er... . .JösdlaR ord. |) enulincola Schneider: acissulgåt | argentatum Schultz saa iotadör a COLASULP ÖfMorr ove a ov AD, | | Artemisiae Link, dok! ants s86. | Ghelidopii Mago. . ,.sesT ased8k | arundinacea DerOda7 ocikoakö4. jChrysomysat Ungar acc 8) | | asclepiadeuin Willd. . . «. +748.:|-Ghrysosplenii Grev. av cstar60 i; Asperifolii. Pers. HloW. suniudt29:) Gbrysosplenii Schrötiz:sA .mssi98, | ;Astöris-Dubi scar «oc 6 ov 22011 Olbutae:majorisibe. D.sslsbosai 65 i Alicae. Reichardt «wo? miurerdAdi | Circaeae Schum, ft. salsboeqika | | Circaeae Pers. ova veöd boda | | Bölsamilera ThirnbaaisaW. siötr46 | Cirpaeae Ces. . «tersdl Hhoro86 | Baryi Berk; et Bris2. io, djA dhö4:)| Oirsii kobch.is. dh p a | | Behenis.De 0. I atlsimsdiuansTR I dlavariaeformis Jacqv. 5 2080, i | | 116 Pag. Colemel Schleck =: or 03 Cöltosporiut-Leévs sr 4 0 0; Compositarum Lév. . or Compositarum Schlecht. . «00; Composttarum Mik +... 3« > 85, conorum Abietis Rees. Ör Convalläriae Schum. . . . «82. ConvolyaulPöln .g r iv 00; cControversa KU: > sco ; 400; corniferunt MIL > >: oo. gra 40; eg RE AR COTMUtuUN GO Möllers ae 10; GRNUSCANNS Iifi es so ss so AV OM Qörydalis De B. pun Ablodgl. érassum Pers: . . + 2810 Crepidis tectorum Win. -+-140 189. örtstatus Schröt. . sed a v4, Cionartium Br... oo au 3; 17. Cälicis A..Braun eerav5 sery "412. Ofåni Wint. . Oo mumsa Gyåni De O.. >. > IT. ewa Pbotylidis, Otth. . em skalle] dedipiöng Förs... soc . » 1004 Delastrina. Tull. Hut Pbasigö | Dentariae Alb. et Schw. 2850 dibicae Magn, Jösdog slossadiiså Discoidearum Isäka .sioq4a047 138 Prabae Ruds: ;«2159F oelnsennsör Sechinata. Schröt. tHid28. eaarrstöj elöhigata Schröt. . . 2 sl och Ettipetri PetseW .« alba inbvsl Eädophyllam Lev. sc. dd Entomophthora Fres. —. —. . 110. Eftyloma De B: > sad spå epicaula Wallra'. 00 sonmdå0 HipUlobii Pers, > i ÖAR | Epilobii tetragoni De C. UGTA epiphyllurn Binniv: sars idaaiiRt. epitea Kunz.et Schm, cv 15. Etphorbiae Gmelso: i mvs82-683: Eäphrasiae Schinmmcdio2, siponiln Fabae Pers... . (obj 67. Fergussoni Berk. et! Bri 002156. Ficariae Pers, 210 jicelqzoavi68 Bilicum. Karstiörda? ääelqeoar108. Filipendulae Lastheiioien.sslu2tb, Eilipendulae.-Tul, sundor 46920098 Pischerl Körn. » . 1:21 s85c094 Fischeri Karst. 5400 flosculosorum Alb. et Schwm, . 38. flosculosorum De CO:.: >. +» + 104, | Pag FI UMmCLG Jab es ar 80 | fulva Schum. | Fumariae Link. Re mi SÖSGUN IGIFAN sr RR RR GR Fölene RR SN (fa GR SVIN sö a 3. Galiorum Link. RN 00 Genistae tinctoriae Pers. öh gentianoum -Phäm; = 3: 00s.ca 58; Geranii De C. ET Sa | Geranii sylvatici Karbt. vnissi56. | sigantea Karst.. . wlaW.abot62. | Glaucis. Rab. >» 79. | Glaucis Dozy et Molkenboer 83. | Glechomatis DB iCprns5v irobt | Srändis. Er. . ; igt) vrarntök | Grossulariae Gmel. .> ad .saxo43. | Göyllä Frog. . .owdt moibid42. | guttata Schröt.- «= 20gostå | Gymnosporangium De GC. 0828: Härtigii Thäm.. . tönesdbe | Hedysari obscuri "De: C.: >. 2. Helioscopiae .Pers.. ant möteillå, | Hepaticae Berk. .z:59 igiem. 89. | Hieracii Mart, ..O. 50 iatwus GI | Hieracii Schum. Jösdag sites | Hippuridis. J, Kunz. sor snt86 | Hördei Fuck. . '. od 4 NVdB0 | | Hyalina Fingerh..siodsk. on 96. | Hydropiperis Schum. ".-«. . 106. Hypericorum. De Ce:aT zacomot4, Hypodytes. Schlechtatzol alrat08: Hysteriam .Karst. sank &£ slemt inaeqvialtus Lasch. stal. 065. Iridis De OC... s:vsYkeansisnök JUNCL Strauss . mudv2.sntunsöö Jänel Schröts >. co . 14 elafodk Juniperi communis Fr. . . . 20. | Jäniperina Link. dal ssieimsth | Juniperina Wahlenb. +. . . 20. | Kähniana Wolff, ad tHeiot0k luceratum . Saw, ibredoiat , 19. TAG VIS KUND 4 ao ; 102. Båricis .Westendaiil evtas:80 Ibödi. Alb. .et.SchwW. :s alot ivag] Léucanthemi. De CO. .:2 aT.siusBA ligularis Bull Limonii De 0. . Limosae Magn. Limosellae Kunz.. Linariae Schröt. lineolata Desm. . Lini Pers. 3 liniperda Körn. Loi. Thäm, . longissima Sow. Luzulae Schröt. Luzulae Sacc. Lychnidearum Fuck. EytoctonirFbckenstsig Lysimachiae Schlecht. . Lysimachiae Karst. Magelhaenicum Berk. Magnusiana Körn.. Jansa Medicaginis falcatae De Medusae Thäm. i megaspermum Cohn : Melampsora Cast. Melampsorella Schröt. . Melampyri Reb. . dad ch Melampyri Kunz. et Schm. melanogramma De C. Menthae Pers. . OR Mercurialis perennis Pers. Mespili De C. . SG Mmicrosora Körn. microsporus Ung. . Millefolii Fuck. miniata Pers. mixta Fuck. . 5 mixtum Schlecht. . Moniliae Tul. Moliniae Thiäm. Morthieri Körn. Muscae Cohn. oblongatum Link. . obscura. Schröt. . . «. obtusa Strauss . occulta Wallr. . olida Riess. . olivacea De C.. Onagrarum Link. . Orchidearum Desm. . + Orchidis Alb. et Schw. . Ornithogali Schm. et Kunz. . Ornithogali Wallr. Orobi Pers. . Oxyacanthae Pers. Oxyriae Fuck. . Padi Kunz. et Schm. pallida Rostr. é pallidum Schneider . Paridis- Ung. ; Parnassiae Cook . Parnassiae Schlecht.: Parnassiatum Link.” Pedicularis Libosch. . penicillatum Mull. . Periclymeni Schum. . Phaseoli Pergo? 32 Phegopteris Wint. Phragmidium Link. Phragmitis Schum. Picridis Rostr. . Pimpinellae Strauss . pineatum Link;. Pini -Willd. . pinitorquum De B. Pisi Pers. 7 Poae Rab. Poarum Nielsen poculiforme Jacqv. Polygoni Alb. et Schw. Polygoni Pers. . Polygoni amphibii Pers. Polygoni vivipari Karst. Polygonorum Schlecht. . Polypodii Pers. populina Tul. å populinum Jacqv. . populnea Karst. populneum Pers, Porri Sow. oi Potentillae Pers. . Prenanthis Pers. . Primulae De OC. : Prunellae Schneider . Ptarmicae Schröt. Ptarmicae Karst. . Puccinia Pers. sdrA pulverulenta Riess. punctatum Pers. 4 Pyrolae De GC. . Pyrolae Rostr. . Pyrolae Gmel, . pyrolata Körn. . Ranunculacearum De C. Ranunculi Bon. ; Ranunculi acris Pers. Rhamni Gmel. . 118 Pag. Rbodiolas: -Blytt.- - som ork Dt. PIDICO RID IDIGUR Es er 28, Ribis DECO: mds tå mark ab49. fpIUE: PO "INR ohilled. Bubi Pers, siat muäbiilek. Rubigo-vera De GRE U nibit Rubi idaer Persiäsng) esirana:t0. Rumicis Gmelunsidsk spiror. Ramicis SechuMisakl agcsvegtiÖ. sellenma: LU, +. M.metaflnindö. galicinum -Fr. « monodi Salicis Capraeae Pers. I Hossdd, Salicormae "De: CaiW: skojs 00. salvell Berk. etrBrt avsbiarnc 202: gaponariag "Rudrpise atovevu95. Haxitraägae Bchlecht,:.,F aibnvö Haxifragae Strauss. select Haxitragatum Link fat mos0Bé. MOANIOSAG SOW., -, -. : HIA. b0É Schizonella Schröta. «+: 92, 96. Sehröteria Wint. . . «..2192,:96. FÖLPIEDO 0 a rs RE ARON Scorzonerae Schumssalal arnvsgd0. Broplulariag De; Brat seariotiliöte. SECANS COrUa5A 16 TLA Ineuviod. Ned: De=0- = >>. aga Tjena Flod Seserum Bulla ipntderms: ino 408 SEneCionis Per irgnavie ina vin serotinum Selksötdsk aruttomoe 9 SArfata Preusg. > aval äibkogtled. sessilis Schneider ,- ist anbrog6: Sit latifolli" Fiedler,s.i .arvahu85: SYChes Sökrötr sissi mosigdes SHUPLEX KÖL: = 20 äns drsonisvat NOldaguis Niegsl -. ogoc fritt Sonck SCKuUM: « matt ostttasto8 Sonchi Desm. . « atdjusia AL Sonchi arvensis Pers. ardlarnnå Sorbi Oud. "a 3 2roRlonguA Sorosporium Rud. iof sparsa Kunz. et Behm. s/v Al sphaerosperma Fres.a:o cimotl0; stralMinis Fuck. sett stef: störlaetormis Karst.s,sl.msisigd: striaeformig West. 3 e«dl.om 102 strobilina Alb. et Schw.:'.-.+ 83: subcorticium Schrank. «+ >. os: 23: Ssubinclusa Kör, . av eteld0da BUNGE ROS = so co FK 2 OL svaveolens Berg mrusen!ars AG Symphyti De C: : och Hssandat0 Synantherarum Fr. Tanaceti De C. Tenthredinis Fres. Thalictri Chev. Thalictri Grev. . Thecopsora Magn Thlaspeos Schubert . Thymi Fuck. 5 Tilletia Tul. TWULAe. Brogan. Tormentillae Fuck. Tragopogi Pers. Tragopogi pratensis Pers. Trientalis Berk. et Br... Trifolii Alb. et Schw. Triphragmium Link. . Tritici Bjerk. Trollii Karst. tuberculosa Schum. Tussilaginis Schum. . Tussilaginis Gmel. Ulmariae Schum. . Urocystis Rab. . Uromyces Link. Urticae Schum. Ustilago Pers. . utriculosa Nees. Vaccinii Alb. et Schw... Vacciniorum De CO. « Valantiae Pers. Valerianae Carest. Valerianae Schum. Veratri De OC. . vernalis Niessl. Veronicae Schum.,. Veronicarum De C. . verrucosum Schultz . Viciae Fabae Pers. . Vincetoxici De CO: =. vinosa Berk. violacea Pers. Violae Schum. . Virgaureae De C. vitellinae De C: vulgaris. Fr. . vulpinae Schröt. Zopfii Wint. PERSER OM ALGVEGETATIONEN I FINLANDS SYDVESTRA SKÅRGÅRD. AF HH: FCC STRÖMFRIT. Nedätistäenärs uppsats afser att utgöra redogörelse för den resa, som jag för algologiska studier sommaren 1882 före- tog till Finlands sydvestra skärgård med understöd af det botaniska Hisingerska resestipendiet, som jag af Societas pro Fauna et Flora Fennica erhållit. Jag vill frambära min tacksamhet till donator stipendii, filosofie hedersdoktorn, friherre E. V. E. Hisinger för den förekommande välvilja, hvarmed han icke blott lemnade mig närmare upplysningar om det företag, jag hade att utföra, utan äfven stälde sin litteratur och sin erfarenhet till mitt förfogande. Äfven står jag i stor förbindelse till do- centen vid Upsala Universitet, filosofie doktorn F. R. Kjell- man, som godhetsfullt biträdt mig vid bestämmandet af mera kritiska former. Slutligen beder jag att få uttala mitt tack till alla dem, som genom sin gästfrihet och sitt tillmötes- gående underlättade mitt arbete. Det område, jag hade att undersöka, utgjordes af skär- gården från Barösund i öster till Korpo i vester. Ungefär midt emellan dessa båda ändpunkter utskjuter Hangö långa och sandiga udde. Trakten öster om denna har blifvit un- dersökt af Gobi, som äfven publicerat sina iakttagelser”). Undantager man dessa jemte några gamla uppgifter i Herb. ) Chr. Gobi: Die Rothtange des finnischen Meerbusens. — Pe- tersburg 1877; die Brauntange des f. M. — Petersburg 1874. Mus. Fenn. !), var hela områdets algvegetation okänd. Ve- sterut från och med Åland möta oss de svenska botanister- nas, särskildt adjunkten Kroks ?) undersökningar. Östersjön i allmänhet, och särdeles så långt norr ut som i finska skärgården, är ganska fattig på alger; ej så, som skulle icke en massa dylika växter förekomma, men denna mängd utgöres på de flesta ställen af helt få arter. Detta har väl hufvudsakligen sin grund i vattnets ringa salthalt, som ej är tillräcklig för att uppamma en rikare: och mång- formigare :algvegetation, sådan som man träffar den t. ex. vid Sveriges vestkust, men af ej ringa inflytande torde väl också hafsbottnens beskaffenhet vara.: I hela det af:mig undersökta. området var nämligen förhållandet, att bottnen vanligen utgjordes af hård: lera, öfver hvilken ett tunt sand- lager var utbredt, och på sådan botten trifves ingen högre alg. Äfven der berg- eller stenbotten fans, upphörde denna på : större djup (6-8 .famnar), der leran åter uppträdde. Häraf är lätt att inse, att det ej är godt om tjenliga alg- lokaler i finska skärgården. Ganska: gifvande draggningar har jag dock gjort på:de genom prickar”. utmärkta grun- den i segellederna; för att gifva stöd åt ,pricken", nedsän- kes nämligen kring densamma en mängd stenar, på hvilka alger sedan fästa sig. En tjenlig växtplats särskildt för bruna alger utgör Fucus vesiculosus, som ofta är fullkomligt öfverväxt af. dessa: sina slägtingar. Såsom ; redan ; är nämdt, är artrikedomen ej: särdeles stor i Finska skärgården; utom en mängd mer eller mindre afvikande former har jag funnit 29 arter, fördelade på 21 21) Herbarium Musei Fennici, utgifvet af W. Nylander och Th, Selan — H:fors 1859. 2) Th. O. B. N. Krok: Bidrag t. känned. om algfloran i inre Östersjön och Bottniska viken. — Stblm 1869, 123 slägten. På hvad sätt de stora alggrupperna äro represen- terade, synes af följande tabell: Af Characexe 'har jag funnit 2 arter » Rhodospermere Sao, ä Ol 2 . Fucoideze AR reeOuUvi » Chlorophyllophyce2,, » 5 Jan » Nostocacer 3 ER åh SE Summa 29 arter. Några af dessa arter tyckas här hafva sitt egentliga hemvist, 1 det de uppträda under en mängd olika former. Särskildt gäller detta om Ceramium tenuissimum Lyngb. och framför allt om Coilonema Chordaria Aresch., hvilken sist- nämda art visat sig ega en högt utvecklad variationsför- måga. Äfven Dictyosiphon hippuroides (Lyngb.) Kätz. företer ett stort antal kritiska former och synes fullkomligt ersätta den annorstädes allmänna D. foeniculaceus (Huds.) Grev., som här fullkomligt saknas. Troligen kommer också största delen af den från mellersta och norra delen af Östersjön uppgifna D. foeniculaceus att visa sig vara D. hippuroides; jag har nämligen flerestädes funnit former af denna alg, som varit omöjliga att utan mikroskopets tillhjelp skilja från för- utnämda art. Emellertid har jag, oaktadt. det ringa artan- talet, lyckats göra flera goda fynd i de ej förut beskrifna Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. > Chordarieformis, Coilo- nema Chordaria Aresch.” gelatinosum och Streblonema oli- gosporum, samt de för Östersjön nya Bulbocoleon piliferum Pringsh., Cladophora conglomerata Kiätz., Enteromorpha Qquaternaria Ahln. (var. ochracea Ahln.) och Rivularia (Isactis Thur.) plana Harv. Då Hangö udde skjuter så långt ut i sydvest, skulle man med skäl kunnat förmoda, att en olikhet skulle visa sig 124 mellan -algvegetationen i trakterna öster och vester derom. Någon anmärkningsvärd sådan kunde jag dock ej upptäcka. "Enda skilnaden var, att algerna vesterut uppträdde i större och rikare former än i Finska viken. Hufvudmassan af algvegetationen i det af mig genom- sökta området utgjordes af Fucoideer, särdeles Fucus vesi- culosus L., som stundom bildade riktiga snår på hafsbott- nen. Ytterst allmänna voro äfven Chorda filum (L.) Stackh., Dictyosiphon hippuroides (Lyngb.) Kitz. och Elachista fuci- cola (Velley) Fr. Allmänt förekommo äfven arter af slägtet Enteromorpha. Sällsyntare voro deremot Florideer; talrikast bland dessa förekom tvifvelsutan Ceramium tenuissimum Lyngb., som äfven var den enda Floridé, på hvilken jag träffat utvecklade sporocarpier. Af Characex var Chara aspera Willd. och af Nostocacer Rivularia atra Roth; Thur. temligen allmän. Med afseende på den här nedan följande förteckningen öfver de funna algerna vill jag nämna, att mina hufvudsta- tioner under resan varit följande: 1) Barösund, lotsstation i Ingå socken, ej långt från Fagerviks bruk; 2) E£spskär med lotsstationen Busö ungef. 1'/; mil söder om Ekenäs; 3) Hangö; 4) Högsåra med lotsstationen Jungfrusund, beläget i Hiitis socken; 5) Stenskär, by i Nagu socken på en ö något vester om lotsstationen Gullkronan; 6) Fagerholmen, tull- och lots- station på gränsen mellan Nagu och Korpo socknar. — Dessutom har jag tagit några alger vid Runsala utanför Åbo. ESR 125 Charace& ''). Chara aspera Willd. Exs.: Ch. aspera J. E. Areschoug, Alg&e scand. exs., n:o 41. Nära Barösund och flerestädes; en yngre form från Högsåra och Fagerholmen. Tolypella nidifica (Mäll,) Wahblst. Ezs.: Nitella Stenhammariana J. E. Areschoug, Alg&e scand. exs., n:o 47. Stenskär och Fagerholmen (ett individ från hvartdera stället); af frih. E. V. E. Hisinger tagen nära Barösund ?). Rhodosperme& (Floride2). Polysiphonia violacea (Roth) Grev. Exs.: P. violacea J. E. Areschoug, Alg&e scand. exs., n:o 65. Utbredd öfver hela området och på vissa ställen rätt ymnig t. ex. vid Stenskär och Fagerholmen. Krok fann den nordligast vid Stockholmsskären. Upptagen i Herb. Mus. Fenn. f. violacea J. Ag. Desecr.: P. violacea y violacea J. G. Agardh, Spec. alg. pag. 989. Denna form anträffades vid Barösund och Espskär. "Gobi omnämner ej hufvudarten, utan endast denna form (såsom sällsynt). P. nigrescens (E. Bot.) Harv. Forma: närstående, men ej öfverensstämmande med 1) De hithörande arterna har filosofie doktor O. Nordstedt i Lund välvilligt granskat. ; ”?) Se E, V. E. Hisinger: Flora Fagervikiensis, påg. 43. P. nigr. « fucoides Harv., Ner. Bor. Amer., vol. II, pag. 49 & Phyc. Brit., tab. 277 1). Endast vid Barösund, i sjelfva farleden vid ett grund på 3—4 famnars vatten. Sannolikt flerestädes. Gobi och Krok ange den såsom allmän. Furcellaria fastigiata (L.) Lamour, Egs.: Furc. fast. f. tenuior J. E. Areschoug, Alg& scand. exS., N:0 257. Syn.: Fastigiaria furcellata Gobi, Die Rothtange des finn. Meerb., pag. 6. Vid Barösund, Hangö och Fagerholmen. Den växte i starkt sammanträngda, n. boll-lika exemplar och var stun- dom gultoppad. Enligt Gobi och Krok allmän hela Östersjön. Phyllophora Brodizi (Turn.) J. Ag. f. baltica Aresch. Descr.: Ph. Brod. f. baltica Gobi, Die Rotht. d. f. M., pag. (8 i Ezs.: Ph. Brodigei & Ph. membranifolia ff. baltice J. E. Areschoug, Alg&e scand. exs., n:o 310. Några små, ytterst reducerade exemplar funnos vid Barösund. I större och tydligare former uppträdde den vid Fagerholmen, der den stundom tenderade något, åt Ph. membranifolia (G. & W.) J. Ag. Den smalaste formen åter- finnes i Areschougs exsiccatverk. Gobi fann den vid Hel- singfors. Enligt Krok är den ,temligen ymnig i hela inre. Östersjön". Ceramium tenuissimum Lyngb. Ezs.: Cer. tenuissimum J. E. Areschoug, Alge scand. eX8.; 1:00 13. ') Vår form skiljer sig bland annat genom mera sympodial och sammanträngd förgrening. FRESK NSI ENE SER RDR NGd 127 Syn.: Cer. gracillimum,,; Gobi,:;.Die RBotht...daof. M., pag. 4. Efter all sannolikhet är det denna art, som temligen allmänt förekommer i finska skärgården. Stundom helt flac- cid, har den åter stundom grenarne starkt utspärrade och knappast sammanfallande ofvan vattnet. Särdeles stora och yppiga exemplar togos vid Fagerholmen, växande på ång- båtsbryggan. Sporocarpier påträffades på exemplar från Högsåra och Runsala. Gobi fann denna art vid Helsingfors och Hogland. Enligt Krok förekommer den ända långt upp i Bottniska viken. Anm. Hildenbrandtia rosea Kätz. uppgifves af Gobi så- som allmänt förekommande vid Finlands södra kuster (t. ex. i Pojo-viken). Jag har ej lyckats påträffa densamma. Krok fann den ej norr om Gotland. Fucoide&. Fucus vesiculosus L. Denna alg bildar, såsom ofvan är sagdt och äfven öf- verensstämmer med Gobis och Kroks uppgifter, hufvudmas- san af algvegetationen i denna del af Östersjön. Stundom var bålen ganska förkrympt och smal, ehuru aldrig: till den grad, att det kunde blifva fråga om någon dvergform, såsom de af Gobi vid estländska kusten funna f. nana och 8 balti- cus, stundom åter hade den en bredd af ända till 4 centimeter. Chorda Filum (L.) Stackh. Ezs.: Chorda Filum J. E. Areschoug, Alg&e scand, exs., 10 92. Lika allmän, ehuru ej uppträdande i sådana massor som föregående. Är enligt Gobi och Krok vanlig. 128 Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. Descr.: Phl. tortilis J. E. Areschoug i Bot. Not. 1876, pag. 34. Ezs.: Phl. tortilis J; E. Areschoug, Alg&e scand. exs., n:o 413. Syn.: Dictyosiphon tortilis Gobi, Die Brauntange d. f. NET pad Förekom ganska allmänt vid Hangö och öster derom (vid Espskär och Barösund). Vester om Hangö (och äfven vid Espskär) uppträdde i hufvudformens ställe en ganska egendomlig form, som jag vill kalla > chordarizxeformis n. subsp. 0 taD: Phil. robusta (thallo usque ad 475 w crasso), fragilis, ramulis brevibus, rigidis, distantibus, sepe curvatis. Bål temligen grof och styf, men bräcklig, bildad af flere, från en fästpunkt utgående hufvudaxlar, som bära kortare, enkla eller vidare förgrenade grenar. De yngsta grenarne korta, styfva, utspärrade, ofta bågformigt krökta. På ett tvärsnitt märkes den egendomligheten, att strax under korti- kallagret förefinnes ett ganska starkt lager af temligen små och tunnväggiga celler, som småningom öfvergå i de störa midtelcellerna. Växten liknar i hög grad en kortgrenig Chordaria fla- gelliformis F1. D.; smågrenarnes och tvärsnittets beskaffenhet känneteckna den dock som en Phloeospora. Jag fann den temligen rikligt vid Espskär, Högsåra, Stenskär och Fager- holmen. Dictyosiphon hippuroides (Lyngb.) Kitz. Descr : D. hbippuroides J. E. Areschoug i Bot. Not. 1873, pag. 165. 129 Ezs.: D. hippurssIoE: Areschoug; Alg& scand. exs., nnishäd0 nia ; Öfverallt och i de mest olika former, som ofta äro svåra att urskilja såsom tillhörande denna art, ja, vissa exemplar äro till den grad-lika D. foeniculaceus (Huds.) Grev., att jag ovilkorligen skulle hafva fört dem dit, om de icke, liksom alla funna individ, visat sig ega de för D. hip- puroides karakteristiska, fyrkantiga, i longitudinela rader ord- nade kortikalcellerna 1). Två af de funna formerna (tagna vid Barösund, Högsåra, Stenskär och Fagerholmen) öfver- ensstämma med n:ris 320 och 321 i Areschougs exsiccatverk, hvarföre jag antagit dem såsom typiska Östersjöformer. De mest afvikande af de öfriga formerna beskrifvas här: 1... flaceida — lång (1—1!/> fot) och slak med få, i för- hållande till hufvudaxeln korta grenar, som i sin ord- ning äro på liknande sätt förgrenade. —-' D. hipp. 1—1 !/2- pedalis, flaccidus, ramis paucis, brevibus, ramulos ramorum similes gerentibas. — Barösund. 2. f. flagellaris — mindre än föregående form (ungefär !/, fot lång) med talrika, långa, nästan enkla. grenar. D. hipp. circa semipedalis, ramis frequentissimis, longis, fere simplicibus. — Hangö; Runsala. 3. £ stenoclada — den gröfsta formen — 2/;—1 fot lång, af mörk: färg och tätt besatt med grenar af två slag: 1) långa och nästan af samma tjocklek som hufvVudax eln; 2) korta och-fina, stundom borstlika. D. hipp. Y,—1- pedalis, robustus, ramis frequentissimis aut longis, crassitudine axis principalis, aut brevibus, fili- vel getiformibus. — Espskär; Stenskär. Dessutom 1) Återstår att afgöra, hvilken vigt man kan tillmäta detta art- märke. ; 130 f. ad D. foeniculaceum accedens — förvillande lik D. foeniculaceus (Huds.) Grev. och endast skild genom kortikal- cellernas beskaffenhet. Omkring 1/; fot lång, af ljus färg, med få och temligen korta: grenar. — Hangö 1). Coilonema Chordaria Aresch. Descr.: Dictyosiphon (Coilonema) Chordaria J. E. Are: schoug i Bot. Not. 1873, pag. 170. Denna 'alg, som tyckes hafva sin egentliga hemtrakt i denna del af Östersjön, fans ganska talrikt i yttre skärgår- den och sparsammare inåt Finska viken. Den företedde flere, i hög grad egendomliga former, hvilka jag här vill beskrifva. 1. f. decipiens — starkt tenderande: åt Dictyosiphon hippu- roides f. flaccida — 1-2 fot lång med långa och slaka primära grenar; endast hufvudaxeln och de större gre- narne något tubulösa och mot basen afsmalnande; de yngsta grenarne hårfina, cylindriska. CC. Chord. 1—2-pedale, flaccidum, ramulis filiformibus, cy- lindricis, nec' tubulosis nec basi attenuatis. Barösund; Espskär; Hangö: 2. f. elongata — stor som föregående förm, men af mörkare färg och enklare förgrening: hufvudaxeln bär talrika, långa, vanligen enkla, stundom vidare förgrenade pri- mära grenar, hvilka jemte hufvudaxeln äro starkt tubu- lösa; de yngre grenarne, om icke starkt, åtminstone tydligt tubulösa; alla grenar mot basen afsmalhande. C. Chord. 1—2-pedale, ramis primariis elongatis, vulgo simpli- cibus, omnibus ramis tubulosis et basi attenuatis. Espskär; Fagerholmen. — En variant af denna form, tagen vid Högsåra, har grenarne starkt utspärrade. ") Enligt Krok är D. hippuroides funnen i Åländska skärgården; Gobi nämner den ej, för så vidt han icke möjligen menar denna art med sin D. foeniculaceus f. B (,mit grossen epidermalen Zellen”). 4 LE 131 robusta. Fig.: tab. 11/4: fot lång och mycket grof (hufvudaxein ända till: öfver. 2; millimeter tjock), starkt och: oregelbundet tubulös :...de primära grenarne. än enkla eller nästan enkla, än bildande ett nytt förgreningssystem af samma beskaffenhet som hufvudaxelns; alla grenar betydligt afsmalnande mot. begge ändar, starkt utspärrade (stun- dom t..0:-ms utgående under trubbig vinkel), någongång helt korta och då ofta skärformigt krökta. C. Chord. sesquipedale robustissimum, tubulosissimum, ra- 4, f. mis ' distantibus, "et apicem et basim versus valde at- tenuatis. Stenskär, i det grunda sundet nordvest om ön. simpliciuseula Aresch: Descr.: Dict. (Coil.) Chord. £ simpliciuscula J. E. Are- schoug i Bot. Not. 1873, pag. 170. Ezs.: Coil. Chord: var. simpliciuscula J. E. Areschoug, Alge scand. exs., n:o 323: Syn. Cladosiphon balticus Gobi, Die Braunt. d. f£. M., pag. 12: Några unga exemplar af denna form togos vid Fager- holmen. Gobi fann den flerestädes i Finska viken, t. ex. vid Helsingfors. Coil. Dessutom uppfattar jag såsom underart " gelatinoswm' n. subsp. Fig.; tab. 1—2-pedale, robustum,' ramis. aut longis, crassitudine axis principalis, aut brevibus, distantibus, setiformibus; toto thallo strato gelatinoso circumdato. En högst egendomlig form. 1—2 fot lång, grof och tem- 132 ligen starkt tubulös samt tätt besatt med grenar: af två slag: 1) mer eller mindre långa, af samma tjocklek som hufvudaxeln, mot begge ändar afsmalnande och vidare förgrenade; 2) myc- ket korta, enkla. utspärrade, borst- eller t. o. m. klubblika, liknande de korta grenarne hos Dietyosiphon hippuroides (Lyngb.) Kätz. £. stenoclada nob. — Bålen är omgifven af ett slemlager, ungefär af kortikallagrets tjocklek; i detta slem ur- skiljas radierande linier, liknande skiljeväggar, hvaraf det sy- nes antagligt, att slemmet bildats genom upplösning af cell- väggarne i det yttersta lagret. Huruvida denna förslemning står i samband med zoosporernas frigörande, har jag ej kun-: nat afgöra; är så förhållandet, så bör säkerligen denna alg urskiljas som egen art eller t. o. m. som eget. slägte. Zoosporangierna öfverensstämma emellertid fullkomligt med samma organ hos Coilonema Chordaria. Stenskär, tillsammans med Coilonema Chordaria Aresch. f. robusta nob. Elachista fueicola (Velley) Fries. Exzxs.: Elachista fucicola J. E. Areschoug, Alg&e scand. exs8., n:0 102. På de flesta exemplar af Fucus vesiculosus... Enligt Gobi och Krok vanlig, dock ej norr om Åland. I Herb. Mus. Fenn. uppgifven för Åland och sydvestra Finland. Lithoderma fatiscens Aresch. Descr.: L. fatiscens J.E. Areschoug; Obs. Phyc., pag. 23. Denna art anmärktes ej under sjelfva resan, men vid granskningen af de hemförda samlingarna, påträffades ett ungt exemplar på ett snäckskal från Espskär. Pylaiella litoralis (L.) Kjellm. Descr.: P. littoralis F. R. Kjellman, Skandin. Ectocarp- och Tilopt., pagg. 104—107. ; | 133 f. firma (C. A. Ag.) Kjellm. — endast vid Hangö. f. compacta (Roth) Kjellm. — flerestädes, t. ex. vid Espskär, Hangö och Fagerholmen. Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. f. silieulosa (Dillv.) Kjellm. Deser.: E. conf. f. siliculosa F. R. Kjellman, Skand. Ectocarp. och Tilopt., pag. 73. Af slägtet Ectocarpus insamlades arter nästan på hvarje af mig besökt lokal, men endast vid Barösund påträffades exemplar (ett enda) med flerrummiga zoosporangier, som be- stämma arten till ofvanstående. Streblonema oligosporum n. sp. Fig.: tab. Str. thallo minutissimo (cellulis partis basalis: 5—10 crassis), ramosissimo; zoosporangiis multilocularibus linearibus — ovato-lanceolatis, obtusatis, 25—40 w lon- gis, 8—15 ww crassis; loculis zoosporiferis paucis (3—15), in una serie vel mediis in 2—3 seriebus longitudinalibus dispositis. Förekommer endophytisk i kortikallagret af Coilonema Chordaria Aresch. m. fl. Bål helt liten, bestående af 1) ett basalt parti, bildadt af en hufvudaxel med talrika korta grenar samt 2) derifrån utgående långa grenar, som äro af annan beskaffenhet än basalpartiets korta, och 3) zoosporangia multilocularia. Det basala partiet ligger helt och hållet inneslutet i värdplantans kortikallager och är bildadt af korta, vanligen omkring 10, sällan ända till 15 w långa och 5—10 wu tjocka celler, som under mikroskopet synas oregelbundet 4—5-, of- tast 4-kantiga. Till följd häraf synes växten knölig och ore- gelbundet krökt. Grenarne äro ganska talrika,.af samma 134 groflek som hufvudaxeln, 'stundom enkla, stundom vidare förgrenade. : De långa grenarne utskjuta ur kortikallagret med sin långa, hårlika spets, äro cylindriska och bildade nedtill af korta, 5 w långa och ungefär lika tjocka, 'endokromhal- tiga, upptill af längre, omkr. 10 wu. långa och 5 u tjocka, hyalina celler. Dessa grenar uppträda i långt större antal på sterila än på fertila exemplar; i yngre tillstånd kan man knapt skilja dem från outvecklade zoosporangier. Zoosporangia multilocularia äro äfvenledes utskjutande ur värdplantans kortikallager, jemnbreda — ovalt lancettlika, trubbiga, sessila eller kort skaftade, genom transversela väggar afdelade i 3—10 rum, som antingen förblifva odelade, så att blott en enda rad zoosporer bildas i sporangiet, eller ock (men alltid endast några få af de i sporangiets midt befintliga rummen) dela sig genom anläggande af 1—2 lon- gitudinela skiljeväggar, så att åtminstone i mellersta delen af sporangiet zoosporerna ligga i flere longitudinela rader. Enrummiga zoosporangier har jag ej lyckats upptäcka. Från öfriga arter af detta: slägte skiljer sig denna för- nämligast genom sin anmärkningsvärda litenhet samt be- skaffenheten af sina flerrummiga zoosporangier. Närmast tyckes den komma den af Farlow beskrifna nordamerikanska arten Str. Chordariee !), som dock bland annat är dubbelt större. Som multiloculära zoosporangier ej äro funna på nyssnämda art, kunna dessa ej här vid lag användas som skiljemärke. Arten. fans temligen talrikt i exemplar af Coilonema Chordaria Aresch. från Högsåra, Stenskär och Fagerholmen. 1) Se W. J. Farlow, Marine alge of New England and adjacent coast, pag. 69. 135 Äfven har jag funnit den i Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. " chordarigeformis nob. från Stenskär. Vackrast uppträdde den i Coil. Chord. f. simpliciuscula och ” gelatinosum nob. Chlorophyllophyce&. Bulbocoleon piliferum Pringsh. Descr.: Bulbocol. pilif. N. Pringsheim, Beiträge zur Morphol. der Meeresalg., pag. 1 & ff. Fig.: Tbidem, tab. I. Exs.: Bulb. piliferum V. Wittrock & O. Nordstedt, Alg&e aquee dulcis exs., n:o 407. Denna lilla parasit fans ymnigt i nästan alla större Phaeozoosporeer, som jag tagit. Särdeles ymnigt och äfven fruktificerande förekom den tillsammans med Streblonema oligosporum nob. i Coilonema Chordaria Aresch. > gelati- nosum nob. Cladophora conglomerata Kitz. Deser.: Cl. conglomerata F. T. Kätzing, Tab. Phyc., vol. III, pag. 26. Fig.: Cl. conglomerata F. T. Kätzing, Tab. Phyc., vol. II, tab. 92. 5 Ganska ymnig och vacker vid Hangö och Runsala. CI. erystallina (Roth) Kätz. Deser.: , Ol.,, crystallina- F;>=T: -Kutzing, Spec.., Alg., pag. 401. Fig.: Ol. crystallina F. T. Kätzing, Tab. Phyc., vol. IV, tab. 19. Ezs.: Cl erystallina V. Wittrock & O. Nordstedt., Algee aquee dulcis exs., n:o 120 b. | Espskär, i en bergshålighet under vattenbrynet. 10 136 f. tenerrima (Kätz.) Wittr. | Descr.: Cl. ténerrima F. T. Kätzing., Spec. Alg., pag. 401. | Fig.: Ol. tenerrima F. T. Käitzing, Tab. Phyc., vol. d IV, tab. 18. | Exs.: Ol. crystall. y tenerrima V. Wittr. & O. Nordstedt, i ; Alge aqua duleis exs., n:o 122. ( Hangö, vid Tulludden. Cl. gracilis Griff. h f. vadorum (Kätz.) | Deser.: Ol. vadorum F. T. Kätzing., Spec. Alg., pag. 402. | Fig.: Cl. vadorum F. T. Kätzing., Tab. Phyc., vol. IV, | tab. 20. | Vid Barösund flerestädes samt vid Espskär. | Enteromorpha (Link.) Harv. | i Descr.: Alla af mig funna former utom E. quaternaria | | Ahln. f. ochracea Ahln. äro beskrifna i K. Ahlner, | Bidrag t. känned. om de svenska formerna af | algsl. Enteromorpha. | Fig.: Ibidem. | | Arter af detta slägte förekommo öfverallt; i synnerhet b | vid Hangö var det väl representeradt af en mängd former. | | E. plumosa Kätz. | | Espskär; särdeles yppig vid Hangö. | | E. complanata Kitz. | I I Hangö; en småväxt form tagen vid Högsåra. f. subsimplex (Aresch.) Ahln. Exs.: E. compressa var. subsimplex J. E. Areschoug, Alge Scand. exs., n:o 177. Fagerholmen. E. compressa (L.) Link. 137 Exs.: E. compressa V. Wittrock & O. Nordstedt, Alga aqua dulcis exs., n:o 134. Hangö; en småväxt form vid Högsåra. I Herb. Mus. Fenn. uppgifven för Åland och sydvestra Finland. f. racemosa Ahln. Hangö; Fagerholmen. E. intestinalis (L.) Link. Ezxs.: E. intest. f. trivialis V. Wittrock & O. Nordstedt, Alge aqua dulcis exs., n:o 327. Espskär; Hangö; Fagerholmen. Enligt Krok allmän i hela Östersjön. f. attenuata Ahln. Exs.: E. intest. var. attenuata V. Wittrock & O. Nord- stedt, Alge aqua dulcis exs., n:o 136. Hangö; Fagerholmen, der den stundom något tende- rade åt f. Cornucopie Lyngb. E. quaternaria Ahln. f£. ochracea Ahln. Descer. & Exs.: E. quaternaria var. ochracea K. Ahl- ner i V. Wittr. & O. Nordst., Alge aquse dulcis exs8., n:o 139. Några ytterst små trådar växte på en sten vid Espskär. Nostocace&. Calothrix (Ag.) Thur. På ett exemplar af Coilonema Chordaria Aresch. f. elon- gata nob. från Högsåra har jag funnit några outvecklade individ, troligen tillhörande C. (Leibleinia Endl.) confervicola Ag. 138 Rivularia atra Roth; Thur. På Fucus, Phloeospora, Chara m. fl. flerestädes, t. ex. Stenskär. R. (Isactis Thur.) plana Harv. Descr.: Rivularia plana F. T. Kiätzing, Spec. Alg., pag. 338. Fig.: Rivularia, plana F. T. Kitzing, Tab. Phyc., vol. II, tab. 73. På stenar vid Espskär och Hangö. Förteckning öfver i denna uppsats citerade arbeten. Agardh, J. G. — Species, genera et ordines algarum — Lunde 1848. Ahlner, ÉE. — Bidrag till kännedomen om de svenska formerna af algslägtet Enteromorpha — Disput. Acad, — Stockholm 1877. Areschoug, J. E, — Alg&e Scandinavice exsiccate — Fasciculi I—IX | — Upsalie 1861—1879. | 9 » — Observationes Phycologice — part. tertia — ex actor, Reg. Soc. Scientie Ups. Ser, III vol. X — Upsalizg 1875. Botaniska Notiser — utgifna sedan 1868 af O. Nordstedt — Lund. Farlow, W. J, — Marine alge of New England and adjacent coast — Washington 1881. Gobi, Chr. — Die Brauntange des finnischen Meerbusens — Mémoires de Pacadémie imperiale des sciences de 8:t Pe- tersburg, VII:o série. Tome XXI, N:o 9. — S:t Petersburg 1874. » » — Die Rothtange des finnischen Meerbusens — Mém. de Pacad. imp. des sciences de S:t P:burg, VII:o serie. Tome XXIV, N:o 7. — S:t Petersburg 1877. Harvey, W. H. — Nereis Boreali-Americana. Part. II. Rhodosper- mece. — Smithsonian Contributions to Know- ledge. Vol. V — Washington 1853. » — Phycologia Britannica. New Ed. — London 1871. Herbarium Musei Fennici — utgifvet af W. Nylander och Th. S&e- lan — Helsingfors 1859. 140 Hisinger, E. V. E. — Flora Fagervikiensis — Aftryck ur Sällskapets pro Fauna & Flora Fennica Förhandl. — Helsing- fors 1855. Kjellman, F. R. — Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ecto- carpéer och Tilopteridéer — Disput. Acad. — Stockholm 1872. Krok, Th. 0. B. N. — Bidrag till kännedomen om algfloran i inre Östersjön och Bottniska viken — i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandl. 1869 N:o 1. — Stockholm 1869. Kätzing, F. T. — Species Algarum — Lipsize 1849. »” » = Tabule Phycologice — Vol, I—XIX — Nordhausen 1845—1869. Pringsheim, N. — Beiträge zur Morphologie der Meeresalgen — aus den Abhandlungen der Königl. Akademie der Wissenschaften zu Berlin 1861 — Berlin 1862. Wittrock, V. & Nordstedt, 0. — Algs&e aquee dulcis exsiccatae — Up- salig & Holmixe 1877-—1882. Förklaring öfver Figurerna. Fig. 1. Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. " chordarisetormis nob. — nat. storl. Fig. 2. Coilonema Chordaria Aresch. f. robusta nob. — nat. storl. Fig. 3. Coilonema Chordaria Aresch. + gelatinosum mnob. — nat. storl. Fig. 4. Dens. Tvärsnitt af bålens nedre del — & Fig. 5. Streblonema oligosporum nob. !) fruktificerande exemplar, utprepareradt ur värdplantan — 320 5 2) d:o med zoosporangier och långa grenar utskjutande ur å 4 värdplantans kortikallager — 2 3) steril del med talrika (afbrutna) långa grenar — rn HietEe drdA konen fä CSR hrc DE TT EN / lä d,