NATURHISTORISKA RIKSMUSEETS HISTORIA DESS UPPKOMST OCH UTVECKLING UTGIFVEN MED STATSUNDERSTÖD AF KUNGL. VETENSKAPSAKADEMIEN <=^D STOCKHOLM ■ ALMQVIST & VVIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG QHTO S92 S80 TK D, H. HILL im,^ NORTH C«0Liri>4 STATE C0LLC6E ENTOMOLOCIC^L COLLECTIOfI NATURHISTORTSKA RIKSMUSEETS HISTORIA DESS UPPKOMST OCH UTVECKLING UTGIFVEN MED STATSUNDERSTÖD KUNGL. VETENSKAPSAKADEMIEN THIS BOOK IS DUE ON THE DATE INDICATED BELOW AND IS SUB- JECT TO AN OVERDUE FINE AS POSTED AT THE CIRCULATION DESK. STOCKHOLM ■ ALMQVIST & WIKSELLS HOKTRYCKER UPPSALA 1916 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTEYCKEKI-A.-B. INNEHALL Kungl. Vetenskapsakademiens Naturaliekabinett 17;i9— 1819 af Einak Lönnberg . . 1 Riksmuseum 1819 — 1841 af Vakar Lönnbekg 21 Riksmuseets allmänna angelägenheter 1841—1910 af Einau Lönnbkhg 52 Vertebratafdelning 1841 — 1916 af Einau Lönnberg 70 Botaniska afdeining af Carl Lindman 93 „ Mineralogiska afdeining af Hjalmar Sjögren 131 Entomologiska aldelning af Yngve Sjöstedt 171 Evertebratafdelning af Hjalmar Théei 201 Paleozoologiska afdeining af Gerhard Holm 223 Paleobotaniska afdeining af A. G. Nathorst 245 nya byggnader af A. Anderberg 275 1739-1819. På sätt och vis kan man säga, att Riksmuseets allra första blygsamma början är årsbarn med Vetenskapsakademien. Den andra juni 1739 hade Akademien sin första sammankomst i »Auditorium illustre» på Riddarhuset och redan i augusti samma år hade skaffats och i sessionsrummet uppställts ett skåj) för naturaliers förvarande. Del kan sålunda med rätta påstås, att inrättandet af en naturaliesamling planlagts så tidigt, som väl var möjligt. Enligt donationsboken utgjordes grundplåten till Akademiens »Natural-Cabinett » af följande gåfvor, som det torde vara af ett visst historiskt intresse att jämte gifvarnas namn anföra. Herr Jonas Alström (sedermera Alsthömer) skänkle vid sammankomsten den 18 aug. 1739 »en Swamp», som var tagen »emellan garneringen och utsidan af ett Skepp och kallades af dåvarande Presidenten Hr. Linn.kus: 'Clavaria ramossissima Cornu Gopia; referens». Samma år gaf friherre A. J. von Höpken en »P^ungus lapideus och några små Snäckor, stora som Lins, ifrån Constantinopels kapten Mårten Triewald »några Äggstockar af en Rocka (Ovaria Raja')»; grefve Sten C. Bjelke »en R[h]us eller Sumach»; grefve C. Ehrenprels »Ramus plicatilis Abietis. — Kruka, innehållande Ben — fundne i en Ättehög jämte en Brynsten och så kallad Thorsvigge fundne äfven i en Ättebacke». Allaredan dessa första gåfvor ådagalägga genom sin skiftande art, att den unga Vetenskapsakademien hyste förhoppningar om, att naturaliekabinettet skulle få en mång- sidig omfattning. Utvecklingen gick dock till en början ingalunda vidare snabbt. Ar 1740 synas blott några fiskar i sprit ha tillkommit, och äfven för år 1741 finnas blott några smärre gåfvor upptecknade. Bland de sistnämnda voro Skin af 2.ne Fjällmöss fMus LemnmsJ . För de sex följande åren saknas alla uppgifter, och det är möjligt, att under denna tid alla gåfvor uteblifvit. Men år 1748 skänkte den för naturalhistorien intresserade Drottning Lovisa Ulrika »ett ovanligt stort Getingbo — byggt på Drottningh.», och det ser nästan ut, som om detta skulle väckt nytt intresse för naturaliekabinettet, ty därefter började relativt många gåfvor att inflyta. Mineralsamlingen grundlades 1748 därigenom, att ett »Malm Cabinet, som samlats af baron Löwen, president i Bergskolle- gium, tillföll Akademien. Är 1751 tillökades denna samling betydligt därigenom, att baron A. J. von Höpken skänkte ytterligare »ett Malm Cabinet», som tillhört hans af- lidne broder öfverste von Höpken. Härtill kom ytterligare en mineralsamling, som Aka- demien inlöste efter en d:r Hesselils, död 1752. Rikimuseett historia. 1 Oräknadt de enstaka föremål såsom sockerrör, >'en ovanlig granqvist» m. m. dyl., som då och då lämnades såsom gåfva, torde Akademiens första anläggande af en bota- nisk samling hafva skett år 1758. Då inköptes nämligen af aktuarien Tuwén >60() spec. uppklistrade svenska örter» och betalades »papperet oberäknat» med 60 plåtar. Den enlomologiska samlingens ursprung kan, borlsedt från det nämnda getingboet, sägas vara en af öfverste Klinckowstköm år 1748 skänkt samling af »Ostindiske Fjäril- lar». Densamme var för öfrigt äfven under de följande åren en oförtruten donator af allehanda naturalier,' t. ex. en uppstoppad slör 1750, naturalier från Brasilien 1751, bland hvilka särskildt uppräknas »Bradypus — en slags Mård — 2:ne underliga Simia- — Fogel, till fägring lik en Papegoja; men sades vara af Örnslägtet» o. s. v. Linder samma tid riktade äfven kommerserådet M. Lagerström upprepade gånger samlingarna med talrika föremål från Orienten, hemförda med Ostindiska kompaniets skepp. Särskildt nämnas koraller, sjöstjärnor, musslor, fiskar, »Sjöoxe — ett slag Manette», bezoarsten, diverse kinesiska målningar m. m. Ar 1751 hemkom P. Kalm från en resa till Nordamerika, till hvars bekostande Akademien bidragit med 4,000 plåtar. I gengäld därför öfver- lämnade han samlingar, bestående af kräldjur, grodor, »2:ne Rådjurshorn , en »Cancer moluccanus», trädvax, lönnsocker o. s. v. En annan af Linné"s lärjungar, D. Rolander, återvänder 1756 från någon tids vistelse i Surinam, och af hans medförda samlingar erhöll Akademien en del, bl. a. insekter. Ett par år senare fick Akademien mottaga ytterligare föremål från samma land, ty då skänkte baron von Höpken, såsom donationsboken mälcr, »en hop vackra Naturalier ifrån Surinam». Ett föremål, som är omtaladt i donations- boken för år 1751 såsom skänkt af biskop Menander, är »Oxeltanden af den så kallade asiatiske Elephanten, funnen i en sandbacke vid Ijo Elf i Finnland». Detta var en mam- muttand, och det var sålunda af särskildt stort paleontologiskt intresse, att den blef bevarad. Tre år senare skänkte bergsrådet Psilanderhjelm »en öfvermåttan rar hugg- tand, 3 alnar lång, af Mamotte Djuret; funnen vid Floden Obj' i Sibirien». För öfrigt erhöUos under de båda första decennierna åtskilliga gåfvor af hvarjehanda slag, i det att för naturvetenskaperna intresserade personer skänkte än det ena, än det andra, som hörde till hans intressesfär. Läkare, såsom Ol. af Acrel och Herm. SchOtz (Schutzer- CRANTz), lämnade föremål från sin praktik, såsom blåsstenar, foster o. d. Andra gåfvor ådagalägga genom sin beskaffenhet, att gränserna för museets omfattning ännu ej fast- ställts. Så t. ex. införlifvades därmed år 1748 »en samling af utländske gångbare mynt». Vid andra tillfällen mottogos stenyxor och andra arkeologiska föremål, likaså elhno- graphica. Understundom mottogos äfven saker, som man snarare skulle känna sig frestad att förlägga till ett kuriositetskabinett än till en vetenskapsakademis naturaliesamlingar. Men det bör ju dock därvid ihågkommas, att detta hände i naturalhistoriens barndomsår, då skillnaden mellan de nämnda båda begreppen ännu ej var skarpt uppdragen. Det ' År 17.')0 sägcs han ha skänkt: »Käftbencn af en obäkclig tisk, fångad vid Bohus. Det fordrades 10 karlar att lassa dem på åkdonen-. Dessa måste dock ej ha stannat i Akademiens ägo, ty det tillägges senare: »Troligen de som nu finnas hos Presidenten von Carlson på .Mellby och hafva tillhört en Wahllisk». 3 är lör ölVigl mor än i-lt velciiskaplii^l nuiseuin, som hall liil ursprung och ulvecklals ur ell dylikt kuriosilclskahiiiell. Såsom en lidshiid ma cmellcrlid ur donalionsboken för 1752 cileras ell meildelande rörande elt mer än vanligt aijokryliskl loremal, som dä skänktes af grefve Bonde till Säfstaholm: »Balsamerad Menniskotuinme jämte en af många ansedde personer bekräftad skriftl. underrättelse huru den för 100 är sedan blilvit af en Bonde, som rodde öfver en Sjö midnatstid, afhuggen på båtkanten från ett Sjö- troll som ville draga balen under vattnet.» Dock måste här genast tilläggas, att dylika underligheter helt och hållet höra till undantagen. Den alldeles öfvervägande mängden af gåfvor, som motlogos till Nalural Cabineltet, utgjordes af naturalier, ehuru af olika slag och olika värde. Smärre curiosa, såsom t. ex. »citron, vuxen inuti en annan , dubbla ägg o. s. v. förekomma emellertid ej så sällan. Redan år 1757 hade samlingarna tillvuxit i så hög grad, att Akademien »ansåg nödigt att åt någon dertill skicklig utsedd person, uppdraga vården öfver dem . På grund häraf förordnades en magister TiDSTHÖM att inregistrera och ansa dem». Huru länge han kvarstod i denna befattning och hvad han uträttade, är ej närmare bekant. I hvilket fall som helst synes den närmast följande tiden med några få undantag ej varit särdeles gynnsam för samlingarnas ökande. Åtminstone att döma efter donationsboken var hela 1760-talet särdeles fattigt på gåfvor. En dylik af stort värde var dock bergsrådet Psilan- DEUHJELjfs dyrbara mineralsamling, den största i Sverige på sin tid,' som af honom skänktes 1761. Af tacksamhet lät Akademien sedan > öfver honom slå en Medaille». Akademiens ledamot hr Adlerheim erhöll i uppdrag »att i dertill inrättade skåp och lådor i ordning upplägga denna samling». De entomologiska samlingarna ökades under samma decennium, dels genom att Akademien år 1764 för 50 plåtar inköpte af demonst- rator Tuwén 2:ne lådor med namngifne Insecter», dels därigenom att en »vacker Svensk Insectsamling, upstäld i ett prydl. Skåp förärades af en Okänd». Öfriga skänker voro af mindre betydelse. »Laxmann, Präst i Siberien» (antagl. afses ryska bergsrådet med detta namn) skänkte en Hinindo daiiurica 1769 och omnämnes senare såsom gifvare af mineralstuffer. Biskop Fiuis i Norge skickade »stoppade eller torckade Fiskar, Sjökräk och andre Xatural. samma år och 1771 en »stor uppstoppad fisk och en torckad Sepia . Den svaga förkofringen af samlingarna under 1760-talet stod troligen i samband med de trassliga lokalförhållandena, enär Akademien 17()2 bicf uppsagd från Riddar- huset, ehuru afllyttningen skedde först senare. I en handskrifven redogörelse för Aka- demiens samlingar af intendenten Conrad Quensel, upprättad år 1800, läses härom: Om år 1769 i anseende till flyttningen ifrån Riddarehusct till det så kallade Gref Pehrs Hus vid Norrbro för K. Acad:n Sjelf var mindre behageligit, så var det för Naturalsamlin- garne visserligen icke mindre vådeligit; också torde det vara förlälcligit om man för- modar att åtskilligt af det gifna, som nu i Cabinettet saknas vid denna och följande flyttningar förkommit». ' Då PsiT.AXDERHlELM företagit resor till utländska bergverk samt äTven en tid varit bergsliaiiplman i rysk tjänst, hade han haft g\'nnsaninia tillfallen att insamla sällsynta mineral. År 1770 mottog Akademien af en studerande Nohdvall en samling fåglar från Väster- botten. Dessa, som uppgifvas ha varit väl uppstoppade, torde ha utgjort den första mera betydande samling af svenska vertebrater, som tillfallit Akademien. Är 1771 skänkte Duc DE RocHEFOUCAULT »cn låda med Mineralier och fossila Snäckor» från Frankrike. Öfriga gåfvor under detta och de närmast följande åren voro af mindre betydelse. Såsom en tidsbild må från 1773 anföras: löjtnant Couvin skänkte Fungus Melitensis, som han fådt af Stormast, på Maltha — ansågs som ett rarissimum naturale och skulle väl för- varas, utom några stycken deraf, som till försök mot hitmorrhagier utdelades». Af de i det föregående lämnade meddelandena framgår, att mineralkabinettet, som flera gånger riktats med hela och betydande samlingar, förutom talrika smärre gåfvor, utgjorde den måhända värdefullaste delen af Akademiens naturhistoriska samlingar. På grund häraf beslöt Akademien år 1774 att uppdraga åt bergsrådet Gust. von Enge- sTiiÖM att uppordna mineralsamlingen. Men då denna förvarades i observatoriebygg- naden »och som vägen till Observatorium ansågs alltför mycket öka BergsRådets möda vid Samlingens granskande; så biföll K. Acad:n hans begäran att få Stensamlingen flyttad till Kgl. Myntet hvarästh Hr. BergsRådet då bodde. Efter år 1778, fortsattes ännu denna uppläggning och granskning af Mineralierna, hvilcka enligt Cronstedts Systéme till det mäsla i samma ordning ännu [1800] finnas bibehållne.» Orsaken, hvarför årtalet 1778 i detta citat namnes, är säkerligen den, att Akademiens husvillhet och flyttande hit och dit då nådde sitt maximum, men äfven ett lyckligt slut. Under ifrågavarande år höllos nämligen Akademiens sessioner först »i Gref Pehrs hus, sedan hos Mejer vid Röda Bodarne, så i Rosenadierska huset, och ändtligen le Febureska huset». Detta sistnämnda (numera Stora Nygatan 30) inköptes af Akademien sagda år, tack vare en donation på 150,600 daler kopparmynt, som Akademien föregående år erhållit af sin ledamot presi- denten C. A. ROSENADLEK. År 1778 var äfven i ett annat afseende ett betydelsefullt år, i det att friherrinnan De Geer till Akademien skänkte sin nyligen aflidne make, hofmarskalken frih. Charles De Geei\'s alla zoologiska samlingar. Härom skrifver Quensel: »Denna dyrbara gåfva innefattade många och sällsynta Naturalster neml. Amphibier, Ormar och Fiskar i Spirit. Vini förvarade; samt Utländske och Svenske Insecter i 2:ne stora och präcktiga Skåp och änteligen en hop snäckor samt någre artige saker ifrån andre Verldsdelar. Dr. RoLANDER hade i synnerhet samlat i Södra America de saker, som i denna Samling derifrån funnos förvarade». Samma år skänkte äfven riksrådet grefve Scheffer en liten kollektivsamling af örter, insekter och »heltorckade foglar» m. m., men denna synes ha haft tämligen underordnadt värde. De unga naturforskare, som Linné utsände till olika trakter af jordklotet för alt studera naturens alster och hemföra samlingar, kunde i allmänhet glädja sig ät under- stöd och hjälp på olika sätt från Akademiens sida. För att visa sin erkänsla lämnade de i sin tur vid hemkomsten större eller mindre bidrag till Akademiens naturaliekabinett af de skatter de förvärfvat. Ett par exempel härpå ha redan anförts, och ännu efter LiNNÉ's död uppehölls denna tradition. Ar 1779 skänkte A. Sparrman ett uppstoppadt hiilxud al" en kairerburrcl, som äiiii liuiies i behåll, sainl en antilop ( DdiiKtliscus iiiiijdrgiisj, hvilka föremål han heniförl från sin första resa till Syd-afrrka (1772—1776). Följande år öfveilämnadc äfven C. P. Thunueiu". några af sina förvåif från expeditionen till Syd- afrika och Orienten nämligen en skalle af hjortsvin (liahirussaj samt »ett Sjönöt», hvar- till i donationsboken fogas förklaringen »trol. foetus Hypopotami» (!). Samma år erhöll en medicine kandidat Lundmahck ett stipendium på 100 riksdaler banko för en resa till Lappland och vid sin återkomst allämnade han ;50 stopi)ade fåglar och ett herbarium vivum Lapponicum. Redan år 1778 tilldelade Academien d:r Spauhman ett understöd ur »pensionsstaten» på 2,400 daler, hvarvid bl. a. fästes det villkoret, att han skulle ulöfva någon tillsyn öfver Akademiens samlingar. Sedan han hemkommit från sin resa till Kap, beviljade Aka- demien honom 1781 medel till inlösen af »en hop vackra Naturalier, som ifrån Caput Bona; Spei ankommit till Prof. Sparrman» d. v. s. väl antagligen hans egna samlingar. I denna sändning ingingo sannolikt en del ännu i Riksmuseum förvarade rariteter så- som en liten fölunge af den nu för länge sedan utrotade kvaggan, ett kranium af det kapska vårtsvinet m. m. Från och med 1777 till och med 1782 utbetalade Akademien också till Spaukman årligen ett »stipendium» på 133 R. B. 16 sk., hvilken summa torde få betraktas såsom ett slags arfvode för hans omsorg om naturaliekabincttet, hvars förste intendent eller demonstrator, som titeln då löd, han sålunda blef. I denna befattning kvarstod han till 1798. Efter 1782 var hans lön 100 R. B. och fri bostad. Naturalie- kabinettets underhållskostnail år 1784 eller det år, då Sparrman erhöll sin instruktion, uppgifves till 86 R. B. Instruktionen innehöll en hel del föreskrifter af hvarjehanda slag, hvarur följande må anföras. Mineralskåpen såsom tunga böra ställas utmed väggarne så att bjälkarne i huset, genom deras tyngd ej må lida. De öfriga skåpen . . . böra på sina ställen i en god symetrie placeras.» Detta utvecklas vidare t. ex. glasskåpen för koraller m. m. böra »så ställas, at de til prydnad och åskådarnes beqvämlighet, göra bästa verkan» . . . »de smärre snäckor, som i dertil inrättade cabinet med glas öfver blifvit inlagda, tyckas bäst böra ställas midt på golfvet, då åskådarne med all vighet kunna taga dem i ögna- sikte. Små foglar förvaras säkrast under glasklåckor, sedan de blifvit uppstoppade och stäldc i sin naturliga ställning; men stora foglar, äfven upstoppade Quadrupedia och deras crania, böra placeras på de beqvämligaste ställen, där det sig bäst passar, dock så at de af åskådarne ej blifva ofredade. Sedan museum i anseende til det yttre med all urskillning, ordning och smak blifvit iståndsatt så bör Demonstratorn rangera och i god ordning ställa hvarje classe eller ordo inom sig, såsom i de skåp där animalla finnas inlagde i spiritu vini, böra amphibia vara för sig, fiskar för sig, vermes och zoophyta för sig, foetus m. m.; dock måste man vid ordningen dem emellan inne i skåpen mera se på flaskornas proportion sinsemellan än systematiska indelningen. På hvar flaska bör namnet klistras, både genericum och triviale, skrifvit på en liten smal papperslapp, med läslig style, och dessa lappar i en rätt ordning på flaskan fästas, at det ser prydeligt ut», . . . Däremot fick ej ordningen i De Gekrs insektsskåp rubbas. Demonstratorn tillhälles vidare alt sorgfälligt vårda naturalierna och tillse, att de ej för- skingras eller skadas, därför »bör han ej tillåta åskådarne at ovarsamt handtera dem . Dupletter få ej utlämnas utan Akademiens tillstånd. Fåglar och »Quadrupedia», som ej stå under glas, skola dammas »äfvensom ock i iria luften sommartiden flera gånger utsätta dem, och om så behöfl. genom eldsvärme befria dem, i fall de med mal synas blifva behäftade. De torde ock låta påfinna sig, at med tjenliga på.sprutningar af subli- mat, eller något annat tjenligt befria dem ifrån mal». Akademien uttalar vidare det förtroendet till demonstratorn, att han skall vara mån om att öka samlingarna och väntar detsamma »af alla dess ledamöter när de åtkomma; men synnerligt väntar Aka- demien at Demonstratorn gör sig en heder af at inskaffa alla uptäkta svenska Insecter och Örter, äfvensom stenarter, på det en Svensk wetenskapsacademie, då utländningar komma, må kunna upvisa de fläste svenska naturalier». Demonstratorn uppmanas hus- hålla med sprit, så att det ej blir för dyrt att underhålla samlingen. Vidare skall demon- stratorn upprätta fullständig katalog efter Linné's system. I sista momentet framhålles, att då »K. Academiens förnemsta föremål med denna naturalsamling är at den skall lända till almänt gagn, så vill ock Academien at Demonstratorn en gång i hvarje vecka antingen alla Onsdagar eller Lördagar, då ingen helgdag infaller från kl. 10 till 12 f. m., skall öpna museum för allmänheten, då hvar och en har rättighet at utan afgift inträda».' Under Sparrmans tid förkofrades naturaliekabinettets innehåll i hög grad. Grefve N. A. Bjelke, president i bergskollegiet, riktade år 1785 mineralsamlingen med 150 stuffer, som förut ej voro däri representerade. Den redan förut nämnde Laxman insände vid liera tillfällen sibiriska mineral, och professor Gadd en samling dylika från Finland, en hr GusT. Bergh en samling stenar från Amerika o. s. v. Den botaniska samlingen erhöll 1785 ett betydande tillskott därigenom, att biblio- tekarien J. DuvANDER skänkte ett »herbarium vivum i 2:ne skåp innehållande vid pass 4500 spec. Örter, jämte katalog däröfver» , som tillhört hans morbroder assessor L. Montan. H. K. H. Hertig Carl öfverlämnade år 1790 »Squeletter af växter, örter, blad etc. uti 4 tunna Volumer». Prosten Collin i Philadelphia sände i ett par omgångar frön af nord- amerikanska växter. D:r Sam. Liljeblad skänkte 1789 4(5 st. sällsynta Svenska växter». D:r EuPHRASÉN »torkade örter» samlade af honom själf på S:t Barthelemy (1790) och bergsrådet J. E. Norberg frön och växter från Sibirien, professor Pallas i Petersburg växter från Taurien o. s. v. De paleontologiska samlingarnas tillväxt var mindre betydande. Dock omtalas gåfvor af »petrificater från America» 1785 af hr Gust. Bergh, »en Ichthyolith från Verona» 1792 af k. sekreter Au. Modeer, »små petrificater från Örberga backe, 30 alnar öfver Wetterns vatn horizont» af J. H. LmÉN, »tand och st. af refben» af ett »okändt s. k. Mamouth Djur» af general Thom. Mifflin. I den sedermera för högmålsbrott förvunne guvernementsläkaren på S.t Barthelemy • Ett protokollsutdrag från 9 aug. 1786 förmäler, att professor Sparrmak skulle »enligt dess Instruk- tion med första därom intimera i Avisorne», om naturaliekabinettets öppnande, »och början därmed ske första Lördag i nästa månad från 10 til 12 förmiddagen». Sam. Fahlbkug hade Akademiens naturaliekal)inctt under denna tid en myckel llilig donator. Han hemsände i liera omgångar samlingar al' olika slags naturalier. Redan år 1786 öfverlämnade grefve Bjelke från honom en ansenlig samling naturalier. Men särskildt år 1792 synes gåfvan ha varit mycket omfattande, ity att den omtalas såsom »en stor samling af koslbare foglar, Fiskar, Amphibier, Snäckor, (koraller, Insecter och Kräftor, samt Sten och .lordartcr jämte profbilar på alla |)ä ()en varande Trädslag med beskrifning — jämväl ålskill. konstproducter». En annan värdefull samling, som innehöll naturalier af olika slag behagade H. K. H. Hertig Caul öfverlämna till Akademien år 1794. Denna samling hade hopbragts och hemförts af naturforskaren och läkaren Claes Fredrik Hounstedt, som åren 1783 — 1785 hade företagit en forskningsfärd till Kap och Oslindien och som ett par år senare blef utnämnd till intendent för naturaliekabinettet på Drottningholm. Hounstedt hade skänkt sina samlingar till Konung Gustaf III, men de hade ej kommit att införlifvas med det Kgl. naturaliekabinettet, utan hade inrymts i Kgl. Biblioteket. Där fann vid ett besök Hertigen-Regenten, att de voro illa placerade »samt medfarne af för litet spi- ritus och för mycket solskin och mal m. m.» Han täcktes därför gifva order om, att hvad som kunde räddas, skulle öfverlämnas till Vetenskapsakademien för att konserveras. I donationsboken säges härom: »Denna dyrbara Gåfva innefattade åtskilliga Djur dels stoppade, dels i Spir. Vin., Chinesiska Klädedrägter och Böcker — torkade Japanska Örter, Snäckor m. m.) Den ofvannämnde d:r Hounstedt vikarierade äfven såsom intendent för Akademiens naturaliekabinett under den tid Sparrman var utrikes på sin andra resa till Kap. Han uppträdde äfven själf såsom gifvare till naturaliekabinettet af en Noshörningskalf», som först 1871 alTördes såsom >duplett». Under nämnda intendentsvikariat upprättade Hornstedt med ledning af Sparrman's anteckningar en katalog öfver Akademiens samlingar i öfverensstämmelse med 12:e upplagan af Linné's Systema Naturae. Härigenom kan man få en inblick i naturalie- kabinettets omfattning på den tiden. Däggdjurssamlingen omfattade mellan 70 och 80 nummer, däribland ganska många foster sannolikt i sprit. Andra nummer utgjordes af kranier eller andra kroppsdelar. Af en senare hand äro här och där införda an- märkningar och rättelser. Af dessa framgår, att åtskilliga af dessa föremål redan ganska tidigt blifvit utmönstrade. Fågelförteckningen är ej utförd, men af sköldpaddor upp- räknas 7 arter, af groddjur 16 nummer, af »Lacertce» 27 nummer (64 individer), af »Ser- pen/es», omfattande äfven fotlösa (kllor och maskbatrachier, 57 nummer med 136 exemplar, af Ainphibia Nantesy (= fiskar) 22 nummer och af y^Pisces» 86 nummer. ^Insecta» voro omkr. 700. >Vermes 7;i/es/i/)a» voro 34, däribland Myxine glidinosa, "Vermes A/o//(isca» 46, »Vennes Teslacea^ 478, »Vermes Lithoplujta» 33 och y Vermes Zooplnjta^^ 52 jämte ett dussin iiTcenia». Utom de insekter, som ingingo i de redan nämnda kollektivsamlingarna synes blott en större entomologisk samling ha tillfallit Akademien under Si'arrman"s inlendentstid såsom gåfva nämligen af hofgravören Sutheu »ett Cederskåp fullsatt med präcktiga Fjä- 8 rillar; köpt från Surinam för 20 Duc:r». Bland samlingar af andra lägre djur bör om- nämnas en gåfva 1787 af sekreteraren Ad. Modéer liestående af 170 st. Mask-Kräk (Vermes) uti 130 glas med Spir. V.» Akademien fick dock i detta fall själf bekosta sprit och glas. Påföljande år gaf samme man »80 species Djur- och Stenväxlcr, upp- ställde på små fotställningar; jämte en saml. utrikes från komne Maskar^. De flesta gåfvorna under denna tid utgjordes dock af ryggradsdjur. Presidenten GusT. VON Carlsson skänkte i flera omgångar svenska uppstoppade däggdjur såsom bäfver, utter, mård o. s. v. samt bl. a. också en svart hare. Sistnämnda melanistiska raritet synes äfven på 1700-talet ha förekommit då och dä, ty Akademiens naturalic- kabinett hade redan förut en gång erhållit en dylik. Enstaka uppstoppade inhemska däggdjur omtalas äfven lämnade af andra gifvare bl. a. flygande ekorrar från Finland flera gånger och en gång t. o. m. en lefvande iller. Våra ostindiefarare och andra resande medförde ofta gåfvor till Akademiens samlingar. Stundom voro dessa illa med- farna såsom t. ex. en »Ourang Outang skänkt 1784 af en capitain BuitTz, ty om den säges, att den var »af mahl nästan förstörd». Vid andra tillfällen hade de skänkta före- målen förmodligen mera värde såsom t. ex. en samling af däggdjur, fiskar och insekter i sprit skänkta af en hr Hansson. Sannolikt stammade dessa från Sydamerika, (y särskild! nämnas »nägrc Bradypi, Elektriske Alen » o. s. v. En sekreterare Gartz skänkte 1788 åtskillige Ormar och Amphibier^, A. J. Hagström 8 kinesiska fiskar o. s. v. En »hr Peale i Amerika» skickade år 1791 en »låda med rara stoppade fåglar ifrån Caro- lina» och två år senare tillsammans med prästen Collin ytterligare 8 rara fåglar afsedda för Museum Carlsonianum, som redan 1789 genom testamente af presidenten von Carlsson tillförsäkrats Akademien efter dennes död. Äfven de etnografiska samlingarna förkofrades under denna tid med värdefulla föremål. Öfverholpredikanten Wrangel öfverlämnade genom grefve Bjelke år 1783 en del nordamerikanska etnografika bl. a. en kalumet och en »Indiansk Konungs Krona eller Mössa af svarta fogelfjädrar». And. Arfvedsson skänkte en ^kostbar samling [af] de i China brukel. Musicaliske Instrumenters m. m,, kommissionssekreteraren Akehblad en »Coptisk Mummie uti trädlåda», hr Lebeck en »Dolck med slida, samt Sax — in- crusterade med silfver och Saxen med Guld — jämte en Bok af Palmblad med till- hörande griflel hvarmed skriften göres , Fahlberg modell till »Westindiske Wildarnes kojor el. hus samt båtar, husgeråd m. m.» Efter Sparrman's afsägelse 1798 utsåg Akademien med. d:r Conrad Quensel till in- tendent • för naturaliekabinettet, hvilken kvarstod i denna befattning till sin död ISOB. Är 1799 beslöt Akademien att årligen anslå en summa af 25 R. B. för naturaliekabinettet, men året därpå påkostades för en del förändringar, spritpåfyllning m. m. 100 R. B. Intendentens lön bestämdes till 80 R. B. »dock med hopp om påökning».' Instruktion för intendenten gafs den 9 jan. 1799. Af denna instruktion framgår, att intendenten skulle samråda med tvenne Akademiens ledamöter, »som förordnas till Upsyningmän ' En liten förbättring i villkoren erhölls i febr. 1800, i det Akademien då beviljade »doktor Quensf.i, att bebo rummet 3 trappor up dit Naturalie Hiblioteket blifvit upflyttadt». öfver Cabincttet-. Dessa valdes al' Akademien »bland sådane dess medlemmar, som gjort Naturalhistoiien till sin hufvudsak». Efter två år utlottades den ene och därefter skulle hvartannat år väljas en ny. Uppsyningsmännen ägde att, när de funno för godt, med intendenten genomse naturaliekabinettet och »Academien vid handen gifwa om mot förmodan sig wid dess förwallande några oordningar skulle insmyga». Intendenten ensam hade nycklarna om hand och hade rätt till all nödig uppassning i tjänslen af Akademiens vaktmästare. »Wid Cabincttets rangerande har Intendenten at för liwar Glass följa de godkändaste Systemerna, och det så, at ingenstädes Species af olika Clas.ser och genera sammanblandas». De Geers insekter skulle utmärkas med etiketter på olika färgadt papper mot de andra, och de namn han gifvil anföras. I Akademiens museum fingo inga andra samlingar förvaras än Akademiens egna. Intendenten skulle noga vårda samlingarna, »så att de ej af mal, mögel, fuklighct eller brist på Spiritus vini m. m. lida skada»; det skulle vara honom angeläget att föröka dem, och därför fick han äfven med uppsyningsmännens bifall använda dupletterna till byte. »Wid sista Prsesidii om- byte för året» skulle han afgifva skriftlig årsberättelse och samtidigt visa de ny- tillkomna föremålen för Akademiens ledamöter. Då kabinettet inom högst ett hälft år blifvit satt i behörig ordning, ålåg det intendenten att hvar onsdag klockan 11 — 1 f. m. hålla museet öppet, »då hvar och en, så långt rummet tillåter, har rätt att vinna inträde, och sig af Intendentens imderrättelser om de förefallande objecterne begagna, men inga- lunda må någon tillåtas at sjelf uplyfta eller från sitt ställe rubba det minsta af Natu- ralierna». Om någon »naturkunnig» annan dag önskar söka underrättelse i kabinettet »förväntar Academien af Intendentens nit för Wetenskapen, at ej denna begäran afslås' . Katalogen skulle skrifvas i dubbla exemplar och i båda införas »de tid efter annan skedde tilökningar». Af sparsamhetsskäl skulle blott smärre fiskar få förvaras i sprit, de större skulle uppstoppas och målas i naturliga färger. Föröfrigt tillhålles intendenten att hushålla, »så at Academiens Gassa ej för mycket tillites», däremot ägde han rätt att hos kamreraren rekvirera »nödiga penningar till glas, flaskor, Spiritus vini, kork, papper till örters upklistrande m. m.», dock ej utan särskildt tillstånd till högre belopp än 25 riksdaler pr år. Utan Akademiens tillstånd fick intendenten ej vara från Stockholm frånvarande längre tid än fjorton dagar, »i hwilket fall på dörren af Museum bör an- slås, när den publika Demonstration åter tager sin början». Bland de första betydande förvärf, som den nye intendenten hade nöjet anteckna, var en donation från företrädaren år 1799, bestående dels af utländska torkade fiskar, kräldjur och fiskar i sprit och en liten samling i kabinettet förut ej befintliga insekt- arter, dels »en kostbar Samling af Guriosa ( = etnografiska föremål) ifrån Söderhafs- öarne och Africa», hvilka Sparrman hemfört från sina resor. Under de följande åren ökades denna donation med en »5 alnar lång orm ifrån Senegal» och en palmekorre. Af några odaterade anteckningar på ett löst blad, men sannolikt förskrifvande sig från tiden omkr. 1800 kan man erhålla en viss inblick i naturaliekabinettets tillstånd. Om de De Geerska samlingarna meddelas, att ett af de sista insektskåpen var afsedt för svenska och det andra lör utländska insekter. Likaså meddelas där, att samlingen Riksmtiseett historia. 2 10 »genom hvarjehanda tilfällen» . . . »förlorat af sit första värde men äger dock ännu genom nyare tilökningar et ansenligt antal af sällsynte Insecter». Om snäcksamlingen säges, att den »var väl icke så betydelig och förvarades i de glasskåp, som hafva sluttande hyllor, på hvilka Snäckorne voro upöste i högar». Om mineralsamlingen skrifves, att den »äger åtskillige sällsynte och någre dyr- bare arter, men är för öfrigt icke stor eller synnerl. rik på species. Kan ännu i afse- ende til utrymme innom skåpen, som innefattas i 2:ne fönsterlufter, temmel. ökas . Sedan fortsattes: »Örtsamlingen, som finnes i 2:ne stora skåp, men sakna dock nödigt utrymme kan icke vederbörl. ökas el. iordningställas utan at nya skåp dertill anskaffas, då det tillika vore önskel. at de gamla såsom urmodiga finge casseras.» Därpå följer en del uppgifter om Spahuman's ofvan omtalade donation, som lämna ledning för den sannolika tidsbestämningen. Att naturaliekabinettet vid Quensel's tillträde till intendenturen trots företrädarens utförliga instruktion ej befann sig i välordnadt skick, framgår af ett koncept till en berättelse till Akademien härom. Ur detta må några utdrag anföras: »Uti stora rum- met var den väggen, som är midtemot fönstren upptagen af de Skåp hvaruti glasen för Spir. Vini förvaras. Dessa Skåp voro utanpå mörckgröna, inuti sönderspruckne och af dam och smuts öfverdragne. Glasen af samma orsak opaque, ofta endast med et tunt tenfol utan korek, blåsa el. band täckte hwarigenom utdunstning af Sprit skedde så lätt at det i flaskan liggande objectet var mer el. mindre nära at torcka. Om glasen nånsin varit i systematisk ordning uppstälde är svårt att säga; men nu voro de åtmin- stone blandade till både Classer, ordines och genera. Inunder Skåpen på golfvct funnos hwarjehanda Natural. t. ex. Cocosnötter, nativa Saltstycken, Snäckor, käril af någon förmodl. sällsynt lerart m. m. Ofvanuppå voro placerade Simia longimana i en trång inuti mörckblå låda, 2:ne andra större lådor för 2:ne Ekorrar fr. America och lilla Hjorten el. Moschus (Cervus guineensis) i samma lådor förvarades äfven papilloner och Buprestis villosa bland insecterna. Dessutom låg här luftspringarbocken, fölungen af en Quagga, en stor stoppad Stör (Accipenser sturio) och öfver desse hängde på par spikar en stor orm. Öfver de 4 här i rummet varande dörrar hängde dels liorn af Rhen dels lådor skänckte af en Schajffer fyllde med massa, af mahl förstörde fåglar, Insecter, artificiella biomor och dylikt. Til höger om dörren voro 2:ne sammansatte mörckblå låga skåp med draglådor och dörrar för dem. Häruti förvarades aflagde doubletter af mineral. Snäckor, kräftor, artificiella producter, Echiniter, fogelägg, trädsorter, små por- cellainskoppar, Chinesiska artificiella blommor, en hängmatta, et stort st. tyg af Morus papyrifcra, Squclette af en ödla m. m. Ofvanuppå desse voro uplagde Cranium och tänder af Hipi)opotamus, dess kalf, Hufvud och kalf af Rhinoceros, dess horn, Fiskar, Diodon m. m. På spikar som i väggen häröfver voro uppslagne hängde midt på horn af Ovis strepsiceros och Capska Elgen, på sidorna om dessa horn hängde torra dels stoppade fiskar såsom Diodon, Mola, Hystrix, skin af ödlor m. m. Til venster om dörren uti en vrå hängde en stoppad Haj, Squalus m. m. Midtemot nysnämnde Skåp hade man placerat Örtskåpen på hvar sin sida om et annat likt de, som äro för Spir. 11 Viiii. OlVanpii allu dessa ;5:ne skäp voro stora Coraller iipla.nde och pä sulorna om (iciii hängde fiskar, loj^elhon, en stor Siliqua Fuci m. m. (MVer skapen under taklisten var utspändt et skin al' en stor Boa.» — Mellan fönsterna stodo snäckborden, med snäckorna »på blotta brädbottnen». I lådor i dessa bord funnos koraller, »dilTerenta Chinesiska saker>, mässingsbeslag, tobakspipor, »Monoculus polyphemus> m. m. På sidomurarna i fönstren hängde diverse koraller, på golfvet lågo »en stor sköldpadda — Scapula — en af mahl nästan förstörd Utter från Söderhafvet och en liten Phoca, lika- ledes af mahl förtärd». Midt pä golfvet var kammarherre Baron Carl De Geers bröstbild i gips på en canelerad piedestal upstäld, jämte några stolar». Det var sålunda ej någon tilltalande bild, som Akademiens naturaliekabinett företedde. Den nye intendenten grep emellertid med oförtrutet nit itu med ordnandet och restaurerandet. Såsom han med- delar i en till Akademien d. 29 jan. 1800 ingifven berättelse, började han med insek- terna »af den orsak at dessa förvarades uti et rum, som kunde någorlunda hållas varmt». Hvarje insekt försågs med nummer och flyttades i lådor, försedda med kork och rent papper i bottnen. Därefter ordnades de »efter Fabricii systeme». En del däggdjur, som lågo i sprit, uppstoppades, dels för att spara på denna vätska, dels emedan på detta sätt »djuren i en naturligen otvungen ställning kunna framvisas». »Så snart årstiden kunde tillåta något arbete i Cabinettesalen» reparerades dess tak, de mörkgröna glasskåpen ommålades »med ljus perlfärg, klistrades och hvitmålades inuti . Ofvanpå skåpen gjordes hyllor för uppställande af större fiskar, reptilier m. m., som förut hängt än här, än där. Glaskärlen rentvättades, påfylldes och försågos med korkar och öfverbundos på samma gång, som djuren uppsorterades, och hvar art lades i särskilda kärl. De till omkring 700 uppgående cylinderglasen uppställdes systematiskt pä hyllor. De torra fiskarna och reptilierna fernissades för att skyddas mot insekter. Snäcksamlingen uppordnades på bomullsvadd, som med spända, färgade snören uppdelades i rum. »Bomullsvaddens hvithet ger ljus; snörena tjena liksom til en gräns för ögat, som således icke så lätt förvillas af föremålens mängd och båda delarne bidraga at Snäckan och dess namn- sedel qvarblifva på sine ställen». Stenkorallerna uppställdes i »skåpens oläste mellan- rum . Hornkorallerna uppsattes på ljust målade fotställningar af trä eller lera, och de större fästes där med bly, de mindre med harts. Afven kräftdjuren, som ökats från 9 till öO arter examinerades och ordnades efter Fabricii system. För örtsamlingens ord- nande saknades skåp. Mineralsamlingen var ordnad fortfarande efter »Cronstedts Mine- ralogi», men Quensel höll före, att detta system »vid Wettenskapens nyare förbätt- ringar» vore mindre tjänligt och borde utbytas mot något annat. Museet i sin helhet upptog trenne rum, af hvilka det minsta inneslöt mineralsamlingen och etnografika. De senare voro geografiskt ordnade. I mellersta rummet förvarades insekt- och örtsam- lingen samt frukter och frön jämte en »Materia Medica sinensis uti små lådor» i ett skåp. Genom Quensels osparda möda fick naturaliekabinettet sålunda mera formen af ett ordnadt museum, och man kan säga, att han var den förste vårdaren af samlingarna, som använde museiteknik. Han hade äfven öppen blick för, att naturalierna måste vara samvetsgrant bestämda, och påpekade svårigheten af att på god tro och med ansvar antaga 12 de namn, som andra gifvit de olika naturalstren, allra helst som en exakt bestäm- ning många gånger var särdeles svår att utföra. Han önskade därför »at efter egen granskning få lära känna namnen på de Naturalier, för hvilcka jag bort ansvara». På grund häraf, framhöll han, kunde nya kataloger ej så fort vara färdiga, i synnerhet som samlingarna alltjämt ökades med nya föremål. Emellertid skred han äfven med all ifver till upprättandet af kataloger. Redan år 1800 var t. ex. fiskkatalogen färdig. Denna är särdeles prydligt skrifven och till och med försedd med 20 af Quensel ritade figurer. Den är uppställd efter Gmelin's upplaga af Systema Naturse och med hänsyn tagen till Bloch's arbeten. Den omfattar omkr. 200 former. På en del äro rent af fullständiga beskrifningar författade.^ Följande år förelåg en katalog öfver »Amphibia», omfattande inalles 193 arter, fördelade på 11 släkten. Häribiand funnos dock 29 »species ignottu 1. nov;c» af ormar. Ar 1803 var äfven katalogen öfver y>Mammalia & Aves» färdig. Däggdjurssamlingen var tydligen ej stor. Om man bortser från 37 nummer under »Homo", bestående af 3 mumier och för öfrigt foster och missfoster, upptagas blott omkr. 100 arter. Af dessa representerades många blott af skallar, horn, tänder eller andra kroppsdelar. Äfven af svenska däggdjur var samlingen mycket ofullständig. Det fanns t. ex. blott två fladdermöss, en sork, en mus o. s. v. Till och med så vanliga saker som ekorre, hare, räf m. m. saknades alldeles, af älg och rådjur fanns ej ens ett horn o. s. v. Fågelsamlingen var ännu mycket svagare, ty när katalogen först skrcfs, synes den blott bestått af (54 exemplar,^ ehuru senare en hel mängd införts såväl af Quensel som hans närmaste efterträdare. Är 1804 förelåg katalogens femte del omfattande» Vennes». Däri finnas upptagna 26 namngifna y>Intestina>., 37 dito »Molliisca>i samt ej mindre än omkr. 530 y>Teslacea^, för- utom en hel del »species ignolaj». Särskildt skalsamlingen var alltså mycket betydande. Af synnerligt intresse är att finna en anteckning, som i öfversättning lyder: Märk väl: Asterias och Echinus höra näppeligen till MoUiisca, utan bilda en egen underafdelning. Detta vittnar om, att Quensel verkligen studerade och satte sig in i sitt ämne ' Det är sålunda blott rättvist, när Akademiens ledamot hr Oi.ok Swartz, till hvilken denna katalog för yttrandes afgifvande öfverlämnats, skrifver: »Att denne systematiska förteckning är med all niöjelig grannlagenhct författad och tillika et säkert bevis på den möda, som Doctor Quensel haft ospard wid iordning- ställandet af en icke obetydlig diursamling, utur en af de svårare ordningarne i Diursystemet». — — — SwAUTZ talar vidare om »hans ifver för Cabinettets tillvä.xt och hans värma för saken» ^ — och slutar med att framhålla — — — — »at Dr. Quensel har til K. Academiens nöje upfylldt alt det som Instructionen honom ålägger". .Äfven af baron G. 1'AyKm.i. hade Akademien begärt ett yttrande om nämnda katalog samt om (2uk.\sei,'s verksamhet. Också i detta fall erhöll intendenten fullt erkännande för så väl det ena som det andra och det framhölls, »att Dr. Quensel häri förtjcnar Academiens fulla bifall». Då såväl Swartz som Paykui.i. erin- rade om, att bestämningsarbetet var mycket tidskräfvande, synes det, som om Akademien skulle ha varit nästan alltför fordrande med afsecnde på katalogernas upprättande inom kort tid. ^ Det förefaller för öfrigt, som om, när Quensel tillträdde sin befattning, naturaliekabincllet ej .skulle ha innehållit någon fågelsamling alls. De förut omtalade skänkta fåglarna voro sannolikt alla deponerade i Museum Carlssonianum vid Mällby, hvilken samling ju genom testamente tillförsäkrats Akademien och som af iSi'AKRMAN beskrefs och afbildades. De här omtalade 04 hade mestadels kommit från Drottningholm (jfr nedan). 13 Men QuENsiiL försloil ej blott att sätta det, som latins, i stånd samt förteckna det- samma. Han ägde ock ett brinnande nit att föröka samlingarna. Såsom ett verksamt medel härför framhåller han »brefvexling med inhemske och utländske samlare af Naturalier». Han uppmanade äfven Akademiens ledamöter att »nyttja alla tilfällen, som kunde yppa sig för at gifva Cabincttet en större rikhaltighet på Naturalster,). Men han riktade äfven sin uppmärksamhet åt andra håll, där han hoppades kunna förkofra Akademiens samlingar. Då den kungliga familjens intresse för naturalhistorien vid ingången af det 19:e seklet ej var så lifligt som på drottning Lovisa Ulku A baksidan af detta dokument finnes följande resolution: > Kongl: Maijst. har lemnat sitt nådiga tillstånd at de wid Drottningholm befinteliga samlingar i Naturalhistorien må till Wettenskaps Academien öfverlemnas, hvilket wederbörande till efterrättelse länder. Stockholm d. 8 Junii 1801. Claes Rålamb. 3 Med anledning häraf uppvaktade Akademien den Ki juni H. M. Konungen och redan påföljande dag samt den 20 afhämtadcs sjövägen alla naturalier i sprit samt större föremål, som kunde bortföras. Samlingarna af snäckor och insekter kunde emellertid då ej bortföras, »emedan dessa förvarades i et dertill inredt rum i slottet, hvilcket rum hade genom bortflyttning af dessa saker blifvit så derangeradt, att ståthål. ej vågade tillåta afhämtn. nu genast». De sålunda kvarblifna samlingarna skänktes några år senare tii Uppsala Universitet. Vetenskapsakademien hade emellertid härigenom förvärfvat en hel mängd synnerligen värdefulla föremål, bl. a. typerna till Linnés stora foliovolym »Museum Adolphi Friderici Regis».' Dessa utgöras af däggdjur samt framförallt rep- • Ej att förväxla med »Mus. Ad. Krid. Priucipiss, hvars typer skänktes till Uppsala och delvis där ännu förvaras. 14 tilier i sprit, hvilka ännu Unnas i godt behäll i Riksmuseum. En del dupletter lära ha lämnats till Uppsala, Lunds och Abo Universitet. I sin berättelse till Akademien om Drottningholmsmuseets inkorporerande nämner QuENSEL bl. a.: »En stor Mumia, vid pass 20 st. af Menniskofoster, liera hundrade glas med Naturalier i sprit.» Ibland de sistnämnda var bl. a. ett elefantfoster, som en gång hört till >Museum Seba;» och f. ö. ännu linnes i behåll. I samlingen ingingo dock äfven fåglar m. m. En annan värdefull samling, som samma år äfvenledes genom Quensel's förtjänst tillföll Akademien, öfverlämnades af läkaren i Ostindiska kompaniets tjänst C. G. Osbkck. Den utgjordes af »Chinesiska Insecter i 30 st. lådor, mast Fjärillar», en del fågelskinn, reptilier, fiskar och snäckor m. m. samt äfven etnografika. I^äremot blef det ej så mycken glädje med presidenten G. von Caklsson"s af honom till Akademien testamenterade fågelsamling, som man väntat sig. När testator dog år 1801, blef det nämligen konkurs efter honom, och till följd däraf utlämnades ej fåg- larna till Akademien, ej ens de, som af henne deponerats i Museum Carlssonianum. Quensel fick å Akademiens vägnar resa till Mällby i juni 1802, där han förtecknade de sällsyntare, rengjorde och svafvelrökte de af mal skadade o. s. v. Påföljande år upp- repades denna inspektionsresa, men först år 1800 synes fågelsamlingen hafva blifvit fri genom K. Maj:ts dom, men allt hvad Akademien fick hämta inskränkte sig till vid pass ett hundratal arter, som Akademien genom protokoll och räkenskaper kunde bevisa sig ha deponerat. Den i det föregående omnämnde hr Sam. Fahlbeug skickade alltjämt naturalier från S:l Barthelemy till Akademien. År 1803 kom en dylik sändning innehållande omkring 30 fåglar, fiskar, insekter, snäckor, kräftdjur m. m. samt äfven en afsevärd samling växter och mineralier; år 1805 återigen fåglar m. m. från S:t Eustache. I öfrigt voro de under denna tid öfverlämnade gåfvorna ej särdeles omfattande. Etnografika från Palauöarna skänktes af presidenten von Cahlsson 1801, enstaka föremål från Ostindien, Madagaskar m. fl. länder af andra personer. Herbariet ökades ock med 90 *ostindiska på papper uppklistrade växter», skänkta af prof Thunberg. Mineralier skänktes äfven af flera personer, bl. a. dylika från Sibirien af en rysk öfverbergshauptman B. F. J. Hehmann. De zoologiska sam- lingarna ökades mera. En stadsphysicus Collnér i Göteborg skänkte' diverse reptilier m. m. i sprit, en annan läkare, lifmedikus C. Fr. Gböndal omkr. 20 arter kinesiska fiskar och en del insekter samt vid ett annat tillfälle 15 arter kräftdjur. Smärre gåfvor erhöUos från andra personer. Landskamreraren Billbeug lämnade en gång ett 40-lal arter insekter och en ödla från Indien, en annan gång en uppstoppad själhund, general- konsul O. Agrell ett piggsvin från Algier. Enstaka föremål inflöto ock då och då från ostindiefarare och andra resande, men äfven svenska fåglar och däggdjur aflämnades. För »att genom belöningar uppmuntra 2:ne i Lappmarken boende Präster, Hrr Grape i Enontekis och Kohlströ.m i Muonioniska till Naturaliers nedsändande ifrån sine hemorter» »Såsom ett up|)iminti-aiule prof på K. Aeademiens välbehag', fick han dock härför mottaga 30 H. B. 15 beslöt Akademien alt lilldela den förre 60 och den senare .'?() R. H. arlif^en , så länge Aka- demien lör godt linner>. Någol större resultat torde detta dock kna[)pl liafva f^ilvil, ty den senares namn finnes ej i donationsboken och Ghahks blott lör 1801' då han afläm- nade en blåräf, »nägre lagelskin och skin af Salmo alpinus, Insecter, litet örter samt Råna och Lacerta aquatica ifrån Enontekis». Däremot står samma är en stud. .1. .1. Julin som gifvare af insekter och växter från Lappland och Finland. Själf var äfven Qi;knsi:l donator till de samlingar, som stodo under hans vård. Mest synes han ha intresserat sig för fiskar, som han insamlade vid Västkusten, men äfven fåglar, såväl svenska som utländska samt insekter och »maskkräk» skänktes af honom. Bytesförbindelserna voro ej omfattande, men från kanslirådet G. Pavkull förvärf- vades i ett par omgångar några, dels svenska, dels utländska däggdjur, fåglar och fiskar, mot det att han erhöll duplctter i gengäld. Ar 1803 yttrar Quensel i ett »ödmjukaste memorial» till Akademien, att han an- vändt all den tid han kunnat på arbeten i »Naturalcabinettet eller till dess förmån». Han tillägger vidare: »Min försvagade och kanske förstörda hälsa bär derom ett för mig högst obehagligt bevis». Det är ej osannolikt, att så var förhållandet. Redan den 22 aug. 1806 afied han. Efter tillsammans med kanslirådet Paykull företagen besiktning af samlingarna mottog Olof I^eter Swartz af Akademiens sekreterare S.iöstén nycklarna till naturalie- kabinettet och uttalar om dess allmänna tillstånd i inlaga till Akademien af den 1 okt. 1806 följande: »l:o) At Museum genom den aflidne Intendenten blifvit satt i den ordning för att kunna med bifall visas och demonstreras, men att 2:o) Ehuru Mammalier, Fiskar, Amphibier, Maskar, en del Insekter och Snäckor samt Curiosa äro tillbörligen ordnade så återstår ännu mycket att fullborda, t. ex. upp- ställning af de sednare aquisitioner K. Academien gjordt af Foglar m. m. för hvilka fordras Lådor och etiquetter. Insektsamlingen som ännu är föga vidrörd. — Herba- rium och hvad dertill hörer. 3:o) Som i anseende til tecken af Mal som här och där innästlat sig, (hvilket dock icke bör räknas Custos till last) samlingen fordrar en oafbruten tillsyn, har jag för min del icke uraktlåtit att dessa sednare veckor Aisa dem min omsorg. 4:o) De Cataloger, som Intendenten enligt sin Instruktion bordt upprätta, finnas scientifikt författade i de ofvannämnde ämnen, som äro arrangerade. Vöv de öfriga saknas de ännu. 5:o) Ehuru inventering icke skedt, torde jag dock i följe af den tilsyn, som jag öfver Cabinettet tillika med Cancellierådet m. m. Paykull innehaft, kunna försäkra al denna Kgl. Academiens Egendom blifvit som sig bör vårdad, fastän dess hela iordning- ' Dock omtalas 1804, att en sändning af inseliter och växter kommit från Lappland, ehuru ovisst från hvem. »Förmodligen voro dessa föga märkvärdiga samlingar från någon af de Lappräster, som af Kgl. Acad:n njuta årligt arfvode för samlandet af naturalier.» 16 sättande hittills icke timat, livilket härledt sig dels från Intendentens grannlagenhet att icke blott lemna en nomenclatur, (hvilket Cataloguen öfver Fiskarne bewisar); dels af ofta åkom- men sjuklig belägenhet, dels har samlingen i senare åren wunnit en icke obetydlig tillväxt, hvilken äfven ökade arbetet.» Påföljande år i febr. antogs Swartz till intendent och kvarstod i denna befattning till sin död 1818. Instruktion för intendenten hade upplästs och godkänts vid Akade- miens sammankomst den 14 jan. 1807. Till uppställningen är den olika mot Quensel's, men innehållet är väsentligen detsamma. Därför må blott afvikelserna refereras. I första paragrafen meddelas, att till museet äro anslagna >en större salen, en sal samt ett större och ett mindre rum». I dessa skulle intendenten uppställa »naturalierne i den bästa Systematiska Ordning». Personalen vid museet ökades, ty: »Utom en Wacht- mästare, hvilken Academien antager til nödig uppassning samt til djurs och foglars upstopning o. s. w. äger Intendenten, om han sä för godt finner, at sig til biträde antaga en Ammanuens, hvilken först hos Upsyningsmännen och sedermera hos K. Academien anmäles, men för hvilken ingen lön eller arfwode bestås, och för hvars befattning In- tendenten sielf blifver ansvarig.» En mycket viktig och värdefull sak var att inten- denten ålades att på etiketterna angifva, från hvilken samling de olika föremålen här- rörde sig, t. ex. »Museum Adolpho-Friderici och Regintv, och De Geerska» etc. Häri- genom ha i senare tid många typer kunnat fastställas. Någon ökning i det årliga an- slaget erhölls emellertid ej, det förblef som förut 25 R. B. Efter nio månaders frist för samlingens iordningställande skulle museet hållas öppet hvarje onsdag från kl. 11 till 1 f. m. Naturkunnige hade samma förmån som förut att besöka museet vid andra tider. Utom författandet af en fullständig inventariekatalog i dubbla exemplar föreslogs »en annan, eller så kallad raisonnerad Catalog, må äfven, efter som Intendentens tid tillåter, ut- arbetas och denna bör för Academiens räkning tryckas . Ulan tillstånd fick intendenten ej vara borta mera än 8 dagar, och tillkännagifvande om demonstrationerna skulle ej blott göras genom anslag på museidörren, utan äfven skulle »i allmänna papperen publiken tid efter annan derom underrättas». En bättring för intendenten var bestäm- melsen: »på det at Intendenten icke må sakna beqvämligliet för sitt arbete och anteck- ningar, will Academien hafva uplåtit åt honom Rummet til vänster i tredje våningen, hvartil ved til nödig eldning Honom vintertiden förunnas». Eldning af museets rum skulle utföras af vaktmästaren under intendentens tillsyn. Det blef nu således i flera afseenden drägligare än under Quensel's tid. Instruk- tionen har utarbetats af lifmedikus S. A. Heuin tillsammans med Paykull och Swartz. Den förstnämnde har äran af att ha utvidgat museilokalerna med omnämnda »salon», som gjordes genom sammanslagning af tvenne rum, som stodo lediga och blott voro åtskilda af en cloisonvägg. Hedin försäkrar, att denna salon >blifver vacker och rym- melig och . . . äfven får mera ljus, hvilket är en hufvudsakelig omständighet». Han motiverar utvidgningen med, att »samlingen af naturalier växt till den ansenliga mycken- het at få Cabinetter torde kunna i godhet jämföras med detta. Och då Museum säkert är ett af Hufvudstadens betydeligare märkwärdigheter, så lär det ock vara K. Academiens 17 yppersta lörcmal at i den slörsla Naluiforskaiens liulcrncslaiid giöra (letsamnia si^ och Honom värdigt. En samling ai' Naturalier hopträngd i flera aldelte rum kan omöje- ligen gilva det mera utmärkta och imponerande anseende, som de vinna, då de äro iip- stälda i större salar, åtminstone gäller delta om foglarne». Däremot var del Pavkull och SwAurz, som uppställde krafvet på en vaktmästare. Den förre af dessa t. o. m. föreslog en viss IJEucGiiEN ' till sysslans erhållande, alldenstund han ägde »en utmärkt färdighet att upi)stoppa allehanda Djur». Att få en amanuens utan arfvode ansågs ej vara svårt, ty man menade, att det skulle finnas »många unga studerande, som för den Anders Spaukman. Olok Pettki! Swautz. äran att vara employeradc och at af Academien blifva kände, lära eflersträfva denna hedrande plats». Under Swartz" första intendentstid synes han bl. a. lia uppordnat insektsamlingen. Efter besiktning af museet i dec. 1808 af uppsyningsmännen hrr Nicandeu och Hagsthöm kunde också den senare vitsorda »den alldeles utsökta ordning hvarnicd han funnit De Geerska donationen af Insectsamlingen ulaf Musa'i Inlend. Prof. Swahtz fullkomligen upställd». Samma år hade han äfven en fullständig katalog ulskrifven öfver Curiosa», d. v. s. de etnografiska föremålen samt öfver vertebrater. Etnografika anföras i geografiska grupper under följande rubriker: »Europa» med 6 nummer (inklusive arkeologiska föremål). Norra Amerika» med 10, »Westindien (med ' Kommitterado föreslogo äfven, att han skulle la disponera »ett stort kök och tvenne kamrar under takbrytningen» och att han skulle få 4 — 5 famnar ved. JUksmuseeta historia. 3 18 Sydamerika) med 33,^ »Södeihafsöarne» med 56,^ > Ostindien och China» med 43, »Afrika och Cafferlandet» med 13 samt »Nigritien» med 16 nummer. Däggdjurssamiingen inne- höll 147 exemplar till 91 arter. De flesta exemplaren härstammade från Drottningholms- museet, och flertalet svenska däggdjur saknades fortfarande. Många arter representerades blott af foster, horn, skallar o. s. v. Fågelsamlingen bestod af 430 exemplar, fördelade på 346 arter, af hvilka dock en eller annan var dubiös såsom y>FaIco gottlamliciis Bill- berg». Reptilier och amfibier voro 353 af 196 arter. Äfven af dessa voro de flesta från Drottningholm. 29 ormar voro obestämda. Fiskarna voro 338 af 271 arter. Bland dessa var likaledes kontingenten från Drottningholm mycket stor. Så småningom synas alla de zoologiska samlingarna ha katalogiserats. Om nu tydligen Swartz höll god ordning i Akademiens museum, var han ej lika lycklig med afseende på samlingarnas förökande som sin företrädare. Delvis åtminstone torde detta finna sin förklaring däri, att hans arbetsförmåga togs i anspråk för andra värf. Han var nämligen föreståndare för Bergianska stiftelsen, alltsedan denna trädde i verksamhet 1791, samt blef äfven K. Vetenskapsakademiens sekreterare 1811. Såsom öfvervägande botanist torde han äfven hufvudsakligen hafva ägnat sitt vetenskapliga in- tresse åt växterna. 3 Likväl omtalas i redogörelserna för gåfvorna till Akademiens sam- lingar växter blott en gång. Det var 1818, då förste fältläkaren Frölich skänkte »en betydlig packe växter» från Brasilien till Akademiens örtsamling. Af öfriga .samlingar förkofrades särskildt fågelsamlingen under Swartz' inlendentstid. Själf skänkte han vid flera tillfällen fåglar, såväl svenska som utländska, dock ej i större antal. En samling svenska fåglar donerades af landskamrer J. Billberg och af en hr Hagström 31 dylika 1808 samt af prof Thonberg 3 följande år. En dr. Lönnberg, som dog 1810, hade till Akademien och Uppsala universitet testamenterat sin till omkr. 100 arter uppgående fågelsamling. På Akademiens lott föllo häraf »trettiotre felande arter». De sades vara »temmel. väl conditionerade». År 1712 erhöllos utländska fåglar af en hr J. J. Ljungh i utbyte». År 1815 skänkte stadsmajoren Jon. Westin 20 brasilianska fåglar och 1817 Billberg 22 »Austral-Asiatiska», enligt en annan uppgift brasilianska fåglar. Följande år kom en stor samling brasilianska fåglar från förste fältläkaren Joh. Frölich och 50 dylika från forskningsresanden G. W. Freyreiss. Däggdjurssamlingen däremot tillväxte knappt något. Professor Thunberg skänkte 1809 en själhund och en !>Dasijpus miilti- cinctus'> 1819 samt Sparrman en hvalrosstand, en vattensork och en näbbmus 1813. Detta synes vara allt. Reptiliesamlingen tyckes blott ha riktats med en brasiliansk orm, en äsping och en ormslå under hela tiden. De båda sistnämnda utgjorde 1811 museels hela tillväxt det året. Däremot tillkom ej så obetydligt med insekter. Studeranden Marklin samlade under en resa på Öland 1812 en del insekter och lämnade 114 af dessa till Akademien, hvarför han erhöll den otvifvelaktigt hederliga vedergällningen af 50 ' Det mesta sannolikt från Faulbeug. ' » » » » iSrARKMAN. ' E;n annan bidragande orsak till samlingarnas minskade tillväxt torde också sökas i de politiska för- hållandena och den attvnaude ntrikes handeln. 19 11. 15. Eli Mr Mac;i.i;ay skiinkte 1.S14 en ladu insekter Iran Nya Holland och Brasilien och generalkonsul Hkyku en låda brasilianska fjärilar. Följande ar gal' kommerserådet S. N. Casstuöm brasilianska Ijärilar och Swaktz själf europeiska dito. 1'rol'essor Haus- MANN i Göttingen ölVerlämnade 1816 en sanding bergarter frän Hartz. Öfriga tillskott till samlingarna ulgjordes bloll af några enstaka föremål, som ej särskildt torde behöfva omnämnas. Museet hölls under Swautz" tid öppet »livar Onsdag middag, undantagande de kallaste och mörkare månaderna, då kölden och Localen äro mindre förmånlige för pra'sen- terandet af Objecterne», såsom intendenten i inlaga till Akademien i febr. 1811 uttalade. Efter Swautz' död skedde en uppdelning af Akademiens samlingar. Vid sammankomsten den 11 nov. 1818 beslöts nämligen, »att den blifvande läraren vid liergianska Trädgårds- Scholan jemte skyldigheten att noggrant upfylla det i Prof. Hergii Testamente åsyftade ändamål, äfven borde, mot åtnjutande af serskildt arfvode, åtaga sig tillsyn öfver Kongl. Academiens Botaniska Museum, äfvensom att en Intendent borde utnämnas öfver Kongl. Academiens Zoologiska Samlingar, hvilken tillika eger inseende öfver Kongl. Academiens Bibliotek» . Samma dag kallades d:r Johan Wilhelm Dalman enhälligt till in- tendent för de zoologiska samlingarna och bibliotekarie samt med. d:r Johan Emanuel WiKSTHÖM till föreståndare för den Bergianska stiftelsen och intendent för de botaniska samlingarna. En mycket noggrann inventering af samlingarna i Akademiens museum företogs sedan under november månad under ej mindre än tio dagar. Härvid närvoro förutom Dalman livarje gång en eller flera af Akademiens ledamöter såsom preses d:r Trafven- felt, direktör Svedenstjerna, professor Cronstrand m. fl. och stundom äfven d:r Wik- ström. Den första åtgärden var att flytta den botaniska samlingen »ner i Doctor Wik- ström's rum». Fruktsamlingen' fick dock tillsvidare stå kvar. Mineralsamlingens skåp förseglades af bergsrådet Broling och direktör Svedenstjerna »att framdeles inventeras». Öfriga samlingar jämfördes med Swartz' kataloger, och delvis räknades äfven de olika föremålen och förvaringskärlen. Den upprättade summariska förteckningen meddelar sålunda bl. a., att det fanns 1(55 burkar och flaskor med däggdjur i sprit. Den torra samlingen af däggdjur var lika med hvad katalogen utvisade. Af fåglar funnos förutom en del, som fördärfvats af mal eller på annat sätt, 610 exemplar, hvartill kommo tvenne större kistor med fåglar från Brasilien och några smärre lådor, som voro ouppackade, samt några näbbar, torkade hufvuden o. s. v. Äggsamlingen synes ha varit minimal, ty det talas blott om »9 stycken fogelägg» samt> ett fogelbo med 6 ägg». »Amphibierna » förvarades i 422 burkar med sprit, och dessutom funnos såsom torra eller uppstoppade 23 sköldpaddor, 11 större och mindre ödlor, 3 ormar och 6 skinn af dylika, ett ödle- skelett samt några lösa ben af ödlor och ormar. Spritsamlingcn af fiskar bestod af 412 burkar. I lådor under glas, på hyllor, hängande på väggarna eller uppspikade på bräder funnos omkring ett hundratal fiskar, förutom »en hel hop små torra fiskar, Duppletter» ' Den utgjordes dels af större torra frukter, dels af flera lådor med frön. Afvenledes funnos ej mindre än 102 burkar med v;i.\tdelar i sprit, hvilka väl alla tillkommit pä Swautz' tid, dä de ej förut omtalats. 20 i en skåplåda, ett skinn af såglisk, 5 sågar af dylika och 2 svärdlisksvärd. Insekterna räknades ej utan jämfördes blott med kalalogerna. De voro uppdelade i den »De Geerska samlingen» och »Academiens enskilda samling». Crustaceer, conchylier, zoophyter etc. jämfördes också blott med katalogerna. En del större snäckor lågo spridda i och på skåpen såsom »praktexemplar». Under den då vidtomfattande rnbriken »Maskar» upp- fördes 122 flaskor med dylika i sprit. Slutligen omtalas »Prcxparater och åtskilliga delar af olika Djurclasser». Dit räknas 36 kranier, ett skelett af apa, ett dito af hund, 2 skelett af människofoster, »en huggtand af Mammot?», en oxeltand af dito, diverse tänder af elefant och hvalross, några lösa hvalben, »3 penes Bahcnse», »2 Haykäftar» o. s. v. I denna samling figurerar fortfarande 1 föregifven Tumme af ett Sjörå» (jfr ofvan). Den etnografiska samlingen öfverensstämmer med katalogen. Instruction för intendenten synes ha uppgjorts i början af 1819. Den mest be- tydande tillökningen till Akademiens museum under detta år utgjordes af en stor sam- ling af fåglar, några däggdjur samt 300 insekter från Brasilien, skänkta af generalkonsul Westin. Friherre Stackeliseug lämnade en samling »amphibier och sjödjur» i sprit från Västindien, kommerserådet Casstuöm »någre lappske foglar», friherre Edelcrantz en hvalrosstand från Spetsbergen och Osbeck »smärre konstprodukter» från Java och Ostindien. Den Westinska fågelsamlingen hade sin särskilda betydelse, ty den föranledde in- spectores att den 27 okt. 1819 begära af Akademien, att en person skulle antagas för att uppstoppa dessa fåglar. Med följande år och innan något hann i detta afseende afgöras, inträdde emellertid museet i ett nytt utvecklingsskede. .luH.iN Wilhelm Dalman. 1819-1841. I del röre,i'åendc har vid liera lillfällen i samband med iialiiralicsamlin^ania om- nämnts en af Kgl. Vetenskapsakademiens ledamöter kansiiiädel (iusTAF Paykui.l. Denne begåfvade man (f. 1757) hade redan från ungdomsåren hyst kärlek liil zoologien och efter en mellantid, under hvilken han med en viss framgång odlat vitterheten, ägnade han sig alltmera åt naturforskningen. Han utgaf flera zoologiska och särsklldt entomo- logiska arbeten och invaldes jjå grund häraf i Vetenskapsakademien 1791. På sin egen- dom Vallox-Säby i Uppland hade han sam- manbragt mycket betydande samlingar, hvilka där förvarades i ett särskildt byggdt hus i trädgården och till sin omfattning täflade med Akademiens egna samt inom vissa grupper afgjordt öfverträlTade dessa. På grund af sina förtjänster upphöjdes han 1818 i friherrligt stånd och kallade sig då VON Paykull. Under resor genom olika Europas länder, hvarvid han kom i per- sonlig förbindelse med samtidens fram- stående naturforskare, hade han fått till- fälle att taga kännedom om utlandets na- turhistoriska museer. På äldre dagar upp- stod därför hos honom den tanken, att äfven i Sverige ett naturhistoriskt museum borde skapas. Denna tanke mognade till beslut, och han erbjöd sig därför att på vissa villkor till staten skänka sina samlingar, ehuru ingalunda saknats lockande köpeanbud på dem från utlandet. Friherre Glstai- VON Paykull var dock, såsom hans biograf i Vetenskapsakademiens Handlingar (år 1826) säger, "för god svensk för alt lyssna till de förmåner, som mot deras afträdande erbjö- dos honom från utländsk ort" — . Det storsinta och frikostiga hembjudandet till staten mottogs med nådig välvilja af Konung CARL XIV JOHAN. Vid Kgl. Vetcnskaps- GUST.U' VON P.WKUI.I.. akademiens sammanträde den 24 mars KS19 upplästes därför följande nådiga bref rö- rande detta ärende, hvaraf framgår, att konungen för sakens främjande, om så skulle visa sig lämpligt, till och med var villig att eventuellt upplåta af honom disponerade lägenheter för samlingarnas hysande. CARL JOHAN med Guds Nåde Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung. Wår Synnerliga Ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän, Tjenare och Undersåter, samtelige Ledamöter uti wår Wetenskaps Academie! Sedan Hof Mar- skalken Friherre Paykull i underdånighet erbjudit sig att emot vvisse wilkor, till Oss och Kronan öfwerlemna dess ägande Naturaliesamling bestående af Fyrfotade djur, Foglar, Amphibier, Fiskar och hisekter, samt WI i Nåder funnit godt att detta patrio- tiska anbud antaga, med de af Friherre Paykull föreslagne willkor; så hafwe WI, enär ifrågawarande Naturaliesamling bör på publik bekostnad, såsom början till ett Riks Museum underhållas, och nödigt .således blifwer att utse tjenligt ställe för dess emotta- gande, härmedelst welat i Nåder uppdraga åt Eder, att dertill i underdånighet föreslå någon inom hufwudstaden belägen och under luler disposition warande lägenhet, eller, om någon sådan ej är att tillgå, att i underdånighet Eder yttra, huruvida nämnde Mu- seum må lämpligen kunna inrättas wid den oss enskildt tillhörande Lägenheten Manilla pä Kongl. Djurgården, der WI ärO i Nåder benägne att, i sådant fall, uplåta de rum, som för detta behof kunna erfordras; börande emellertid Naturalie Samlingen under Friherre Paykulls \vår[d| förblifwa. WI befalle Eder Gud allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms Slott den lo februari 1819. CARL JOHAN. O. Klintberg. Vetenskapsakademien behjärtade till fullo denna för den svenska naturforskningen så utomordentlikt viktiga tilldragelse. Ett så omfattande ärende kunde emellertid ej omedelbart af Akademien besvaras, utan en noggrann utredning måste först företagas. Detta framhölls äfven af dåvarande Preses, Excellensen Gustaf af Wettkustedt och, såsom protokollet från denna sammankomst lyder, blef på hans proposition »detta mål, hvilket utan en förut anskaffad kännedom om det till samlingarnes mottagande be- höfliga utrymmet m. m. ingalunda kunde afgöras, remitteradt till Hrr Inspectores ajrarii samt de Inspectores öfver Academiens egna zoologiska Museum och Botaniska Sam- lingar, som äfven i dag skulle väljas; hvilka anmodades alt om alla dervid förekom- mande omständigheter till Academien afgifva nödiga uplysningar och derpå grundade utlåtande om upställningen och inrättandet af ifrågavarande Museum.» Till inspectores för de zoologiska samlingarna valdes därpå bergsrådet Gust. Bholing och medicinalrådet M. PoNTiN och för de botaniska samlingarna medicinalrådet C. B. Rutström och kom- merserådet S. N. Casström. De sålunda utsedda kommitterade trädde i verksamhet och undersökte förhållandena i Akademiens museum, men någon uppgift om, huruvida de 23 älven pä delta förberedande stadium gjort sig genom personligt besöiv vid Vallox-Sähy underrättade om de 1'aykullska samlingarnas omfattning och utrvmmesbehofven för dem, har ej kunnat påträlTas. Sannolikt var detta ej fallet. Emellertid meddelade hispectores aTarii vid Akademiens sammankomst den 27 maj att hrr I?uoi,ing och Pontin tillsam- mans med Dalman uppmätt de salar, som Akademien upplåtit för sitt museum, och kommit till den slutsatsen, att där älven tillfälle skulle kunna beredas för mottagandet af de Paykullska samlingarna, såvida äfvcn tredje väningen i Akademiens hus kunde få tagas i anspråk för sådana naturalier som i minche rum eller (^abineler med större förmon kunna upställas» — — — . På delta sätt skulle man nämligen få bättre ut- rymme i andra våningens salar, så att den nytillkommande samlingen älven skulle kunna jämte Akademiens ordnas »på ett sätt, att åt båda i förening kan gifvas en be- hörig exposition och värdigt anseende, intill dess ett rymligare och med mera prakt- inredning utfördt gallerie för Kiksmuseum liinner inrättasy. Kommilteradc för denna frågas utredning ville anmäla detta samt tillstyrkte samlingarnas mottagande på upp- gifna villkor, »som åsyfta deras beqvämare och mera wårdade upstälning». Kommitterade ansågo vidare sför sin del nödigt, att svar öfver detta ämne, i underdånig skrifvelse till Kongl, Maj:t mätte från Academien skyndsamligen afgå, grundadt på föregående öfver- läggningar, förslager och upplysningar». Friherre Paykull, som själf var närvarande vid Akademiens sammankomst nämnda dag, lillkännagaf, att han noga öfversett de ifråga- varande lokalerna i Akademiens hus och jämfört dessa med dem, i livilka hans sam- lingar då ännu förvarades På grund häraf vitsordade han, att både Akademiens och hans egna samlingar kunde inrymmas och uppställas i Akademiens lägenheter. Akademiens underdåniga svarsskrifvelse atTattades i enlighet med dessa uttalanden, men Akademien utbad sig tillika att senare få inkomma med nya inlagor rörande samlingarnas underhåll m. m. Denna skrifvelse justerades samma dag. Af Akademiens protokoll framgår, att man ej kände sig tilltalad af den erbjudna möjligheten att eventuellt få plats upplåten för det blifvande liiksmuseet vid Manilla. Orsaken härtill finnes ej i protokollet särskildt omnämnd, men i ett samtida manu- slcript,! »Ii^nskildta Tankar angående Inrättningen af ett Svenskt Riks Museum», finnes den närmare utvecklad. Det påpekas däri, att rummen vid Manilla förmodligen ej voro i sådant tillstånd, att »utan serskild ändring och reparation, ett Riks Museum där lemp- ligen kunde uppställas». Vidare framhålles, att: »Dess aflägsenhet ger all anledning att frukta det ett där beläget Museum skulle blifva föga begagnat, helst de fleste Natur- forskare under Sommartiden flytta från Staden åt Landsorterna. Därtill kommer vidare aflägsenheten från ständigt behöflige Boksamlingar, från Handtverkare och altjemt er- forderliga Materialier, hvilkas (Utförsel i längden skulle medföra ej obetydliga omkost- nader, att icke nämna aflägsenheten frän den Direction, som skulle hafva Öfver In- seendet öfver detta Museum. Afståndet frän Staden medför äfven en fördublad fara i ' Uclta ar ej undcrtcclinadt, men då det yppar noggrannare kännedom om såväl Akademiens som Patkiti.i.s samlingar och om Akademiens hus, har det säkerligen skrifvils af någon af de kommitterade, möjligen af Uai.m.vx, ehuru stilen afviker från hans vanliga. 24 händelse af Vådeld". — Lägenheten Bergielund ansågs förete samma olägenheter som Manilla, och dessutom fanns där ingen åbyggnad, som var användbar för ett mu- seum. Ehuru Akademiens hus vid Lilla Nygatan hvarken från början var byggdt till museum ej heller var »nog rymligt för att åt framtidens tillökningar garantera ett tjen- ligt och tillräckligt utrymme», så måste det dock tillsvidare »anses för det tjenligaste och säkraste förvaringsställe för alla de Samlingar, som till Riks Museum doneras». Författaren hoppades dock, att förr eller senare skulle kunna erhållas »en bygnad, en- komt anslagen och inredd till Riks Museum». Allra sist namnes förslagsvis såsom ett passande läge för Riksmuseet >den plats uti Kungsträdgården, där nu Arsenalen är belägen, dock blott »Localen, men icke den nuvarande åbj'gnaden» . I Akademiens egen underdåniga skrifvelse i detta ärende, anfördes såsom skäl mot antagandet af anbudet om Manilla hufvudsakligen blott, att en sådan anordning skulle ställa sig dyrare. I nådigt bref af den 16 juni 1819 till Akademien säges därför bl. a. — »Och anscn I härigenom den kostnad, som genom flere Intendenters och ökad betjenings aflönande oundwikeligen skulle åtfölja Samlingarnes inrymmande på Manilla, kunna besparas, hälst I lör Edert Zoologiska Museum anförtrott den närmare wården åt 2:ne Edre ledamöter, samt dessutom anstalt en Intendent derwid, hwilken wid mot- tagandet af de nya Samlingarne och intill dess reglerad Stat för Riks Museum hinner uprättas, kunde öfwertaga wården äfwen om de nu tillkommande samlingarne. Och som WI i Nåder funnit lämpligast, att den ifrågawarande Naturalie-samlingen, på sätt I underdånigst föreslagit, upställes och wårdas, så gifwe WI Eder sådant til swar och underdånig efterrättelse i Nåder tillkänna.» — — — . I nytt nådigt bref af den 8 dec. 1819 förordnade Kgl. Maj:t, att från och med 1820 års början följande anslag till samlingarnas vård och underhåll skulle tillsvidare lämnas: .Lön eller aiivode för en Intendent åt hvilken Wettenskaps Acade- mien äger anförtro det närmare inseendet öfver samlingarne Rd. 300 Arfvode för Waktmästaren samt lör den person, hvars biträde fordras vid djurs och foglars Uppstoppning ' 200 Uppställningskostnad, årligt underhäll och medel till framdeles skeende uppköp . . . >' 400 Tillsammans Hd. 900» Detta belopp skulle kvartalsvis iitanordnas >af extra utgiftsmedlen», till dess att nästa riksdag kunde uppföra Riksmuseet på stat. Till bestridande af kostnaderna före- nade med samlingarnas llyttande från Vallox-Säby till Stockholm beviljades 250 Riks- daler Banco. Akademien hade i underdånig skrifvelse af 27 okt. samma år begärt 400 R. B. åt intendenten. Riksmuseets första ordinarie stat torde ha beslutats den 29 okt. 1823, men första meddelandet till Akademien är dateradt 10 mars 1824. Enligt detta kungabref skulle staten fördelas på följande sätt: 25 Arfvode ät en intendent H. U. 66(>: .Ti Arfvode åt en vaktmästare och biträde vid uppstoppning af djur . . » 200: — ' Till samlingarnas luppstullning, underhull och vidare fördkandei . . » 633:16 R. n. 1,500: — Det synes ha varit förslag å bane att begära 1,33;J:16 i lön åt intendenten, 1,00(1 lör museets underhäll samt dessutom 300 R. H. till arfvode ät en amanuens, men hur längt detta förslag gick, är ovisst. Genom nådigt bref af den 16 okt. 1823 hade Kgl. Majit tillagt intendenten för de zoologiska samlingarna liksom äfven föreståndaren för Bergianska stiftelsen, som för- valtade de botaniska samlingarna, professors titel.' Sedan en provisorisk stat för Riksmuseum fastställts, hade saken hunnit så långt, att Akademien ansåg sig kunna börja taga direkt befattning med de Paykullska sam- lingarna. Den 14 dec. 1819 anställdes därför inventering vid Vallox-Säby, och med ledning af det därvid upprättade protokollet kan man få en inblick i ej blott samlin- llngarnas omfattning utan äfven i huru de voro uppställda. I förstugan funnos smärre eller halfstora däggdjur i 58 lådor.^ Spridda i de inre rummen funnos 16 delvis större djur såsom en lejoninna, en leopard, en stenbock, en gems o. s. v. Dessutom funnos »på Lidinge gård enligt Friherre Paykulls uppgift 6 stora djur (bl. a. kamel, zebra, in- disk buffel). Inalles sålunda omkring 80 däggdjur.^ »Fogel-Cabinettet utgörcs af ett dertill serskildt uppbygdt och inrättadt Hus, hvarå fönstren äro placerade rundtomkring upp under taket och således alla väggarne hela. Det innehåller 3 stora rum, hvardera af 15 alnars bredd samt 10 alnars längd. Foglarne äro uppställda till en höjd af 4 alnar och 6 ä 9 tum.» Första och mellersta rummet uppgifvas ha »6 wäggar» och det ' Med afseende på Riksmuseets förvaltning framställdes år 1821 från enskildt häll ett förslag, som dock sedermera återkallades. Kammarrättsrådet G. .1. Kit.i.hkki; hade nämligen ingått till Kgl. Maj;t med en underdäning skrifvelse, som började på följande sätt: »Från 9 års ålder har jag ägnat mina ifrån .Studier och Embetsmanna göromäl lediga stunder åt Naturkunnigheten» — . Han fortsätter med att omtala, att han lyckats hopbringa en stor samling af insekter och andra naturalier och ett betydande bibliotek. »Alla dessa samlingar kunna icke med den största Rikedom tillvägabringas; ty Insectsamlingen innehåller ganska många arter, som troligen icke i Verlden mera finnas, såsom nya och obcskrifna-' . Professor C. P. THUNiiEiiG i Uppsala hade värderat insektsamlingen till 8,000 Rd. Hamburger Ranco och en bokhandlare Wiborg boksamlingen till 8,000 Rd. Sv. Banco. lifter Riksmuseets inrättande ville nu Bii.mikrc i underdånighet föreslå »för att fullkomna denna sköna inrättning», att liksom vid museet för de fria konsterna en öfver- intendent — förslag till instruktion för denna tjänst bifogades äfven — måtte tillsättas, och han själf därtill utses med en lön af 1,500 R. B. Om detta skedde, och hans hustru och barn tillförsäkrades en pension af 500 R. B., ville Bii.i.BEitc öfverlämna alla sina samlingar af böcker och naturalier till Riksmuseet »till evär- delig ego». Kgl. Maj:t infordrade med anledning häraf Kgl. \'etenskapsakadeniiens underdåniga utlåtande den 30 jan. 1821 om, »dels huruvida Kammar Rätts Rådet Rillbergs samlingar i Naturalhistorien til mer eller mindre del redan ägas af Academien, eller kunna vara ibland de Kongl. Majt. och Kronan nu tillhörige Samlingar, dels huruvida Academien anser Samlingarne och Biblioteket äga det värde, hvartill de blifvit uptagne, eller i annat fall hvad värde de i Academiens tanka verkligen äga». För att utreda denna kvistiga fråga utsåg .\kaderaien H.vgstu(imkb, P.krzki.ius, Poxtin och Dalman. Genom skrifvelse af d. 9 mars återkallade Bii.T.BKRd dock sin anhållan, sannolikt inseende, att intet därmed stod att vinna. ' Blott 55 speciliccrade, däribland sådana sällsyntheter som liradijpiis, Moscluis o. s. v. ' Åtskilliga af dessa finnas ännu i behåll. Kamelen eller egentligare dromedaren samt buffeln ha redan för länge sedan såsom hårlösa och dåliga kasserats, men kvarstodo ändock i en skrul)b ända till Riksmuseets flyttning till den nya byggnaden 1915. Riksmuseets historia. ± 26 innersta 5 dylika. Fågellådornas sammanlagda antal såges varit 1,362. Hvar och en af dessa lådor torde i regel ha innehållit en fågel, vanligen sittande på en svarfvad pinne, såsom ännu kan ses i riksmuseet, hvarest en stor mängd ännu finnas. Lådorna stodo på kant och torde varit försedda med glas på framsidan. Spritsamlingen var ej så stor, men omfattade likväl, efter hvad det vill synas, något öfver hundra nummer, hvilka dock ej närmare specificerats. Öfver insekterna finnes en förteckning, upptagande 95 foliosidor. Enligt denna och andra samtida anteckningar förvarades Paykullska insektsamlingen i 8 skåp, 6 af dessa »i form af Chilfoniers» med 27 stora lådor i hvarje. De 2 återstående hade vanlig skåpform och lådorna i dem voro ganska små». Alla lådor hade ramar, men täckande glas saknades alldeles, »insekterna voro derföre oftast ganska illa be- lastade med damm». Fjärilsamlingen upptog tvenne skåp och utgjordes af 1,422 exem- plar. De öfriga insektgruppernas antal är ej sammanräknadt. Förutom den omtalade inventeringen synes intet ha tillsvidare åtgjorts för samlingarnas flyttande. Detta torde möjligen stå i samband därmed, att Akademien först vid sin sammankomst den 12 april 1820 och då på grund af sekreterarens, Berzelius', förslag beslöt genom protokollsutdrag bemyndiga intendenten för dess zoologiska museum att taga vård om Riksmuseets sam- lingar (de Paykullska) samt uppbära arfvode därför. Det ålåg nu i första hand intendenten Dalman alt utföra det maktpåliggande upp- draget att flytta de ifrågavarande samlingarna från Vallox-Säby till Stockholm. Han erhöll dock härvid bistånd af en af Inspectores nämligen bergsrådet Broling. Dessutom hade han äfven fått annan ordinarie hjälp, i det att samma år i januari till vaktmästare vid Riksmuseum antagits »f. d. Waktmästaren vid Kgl. Academiens i Upsala Naturalie- Cabinett Jacob Westin». Denne skulle åtnjuta en årlig lön af 150 Rd. Bco. jämte rum i Akademiens hus. Tillika hade Akademien anslagit en summa af 50 Rd. Bco., »att efter omständigheterna låta komma Westin till godo, i den mohn han genom Djurs och Foglars uppstoppning, samt för öfrigt noggrant fullgörande af sin tjenst, gör sig af denna upmuntran förtjent.» Rörande sättet för de Paj^kullska samlingarnas förande till Stockholm hade man dryftat tre olika förslag. Enligt det första skulle de föras på släde ända till Stockholm, inpackade i särskilda lådor eller i höskrindor och därvid köras med kronskjuts eller af lejda forbönder. Enligt det andra skulle de vintertid föras på släde från Vallox-Säby till Löfstaholms gård vid segelleden och där inställas, tills de på öppet vatten kunde transporteras till Stockholm. Slutligen det tredje förslaget var, att samlingarna som- martid skulle bäras från Vallox-Säby till närmaste landningsplats och omedelbart sjö- Icdes befordras vidare. Det andra förslaget i ordningen, innebärande lagring vid Löfsta- holm, utdömdes dock genast såsom opraktiskt, och det tredje blef gällande. Sedan först under ett preliminärt besök vid Vallox-Säbj' utrönts, huru vägen bäst borde väljas, och förberedande aftal träffats rörande anskaffandet af folk, dragare och båtar, företogs själfva flyttningen under tiden den 4 — 13 juni 1820. Härvid synes man först båtledes ha fraktat samlingarna från Vallox-Säby till Noor i inalles 56 resor, hvarifrån de burits till Kruscnberg. Uppstoppade större djur m. m. kördes dock på vagnar direkt från 27 Vallox-Siiby till KnisL-iiheri,' i 11 Ibror. Kräii sislnämnda sliilk- Iraktacics sedan (k-l hela på clt dä sä nymodernt sätt som med ängbät i tre omgänj^ar till Stockholm. De direkta totalkostnaderna iör själlVa llyltningen synes enligt en ölVersiktsräkning ha uppgätt till omkring 430 R. B., hvari 0\ven's räkning för ångbåten ingick med 201 R. H. Enligt de Akademiens protokoll bifogade räkenskaperna stego dock omkostnaderna för de l^ay^- kullska samlingarnas flyttning och installering år 1820 till 508: 48 R. och 1823 till 80:54 R. Då statsanslaget, såsom nämnts, blott var 250 R., lick Akademien alltså tillskjuta ett af- sevärdt belopp ur egen kassa. Hela flyttningen synes hafva aflupit lyckligt och raskt, så att Akademiens preses vid sammankomsten den 14 juni 1820 kunde anmäla, att de Paykullska samlingarna inflyttats i Akademiens hus. Det återstod dock för intendenten att uppställa, ordna och katalogisera det hela. Professor Dalman ägnade sig äfven åt detta arbete med det största nit. Samlingarna af däggdjur och fåglar upptogo 4 rum, som betecknades såsom »salen, mellersta rummet, lilla rummet och norra rummet». Enligt katalog af år 1822 för- varades däggdjuren jämte en del fåglar, mest simfåglar och en del vadare, i salen. De öfriga fåglarna i de andra rummen, fåglarna och åtminstone de smärre däggdjuren voro inställda i lådor med fastkittade glas på framsidan. Dessa lådor voro sedan tro- ligen dels ställda på hyllor utefter de längre väggarna, ty de uppräknas på löfversta raden», »andra raden» o. s. v., dels vid kortare väggstycken blott staplade på hvarandra, ty det talas om första, andra, tredje o. s. v. »uppstaplingen>. Ordningen torde efter nutida begrepp ej ha varit särdeles tillfredsställande. Vid flera »fönsterpelare» stodo t. ex. en »uppstapling» med fåglar i midten och på hvardera sidan en »uppstapling» med däggdjur. Vid salens västra vägg innehöllo de två öfversta raderna fåglar och den tredje t. o. m. sjunde (nedersta) raden däggdjur. Likaledes voro inom såväl »rader» som uppstaplingar» djurformerna rätt mycket blandade. T. ex. smärre rofdjur, gna- gare, insektätare och apor blandade i samma rad, och liknande var förhållandet bland fåglarna. I^örmodligen hade detta till en del sin grund i, att lika stora lådor måste ställas tillsammans på öfversiktlighetens bekostnad. Redan följande år hade de upp- stoppade däggdjuren ökats, så att de kräfde en hel vägg till i salen, och fåglarna måste därifrån flyttas till ett annat rum. Öfver reptilie- och batrachiesamlingen utarbetades katalog, och samlingen säges ha ordnats efter Cuvier's system 1823. Behofvet af en svensk fisksamling framträdde alltmera och intendenten sökte fylla denna brist, dels genom att lämna i uppdrag åt Marklin att under en resa i Norge 1823' insamla dylika, och dels genom att anmoda Akademiens i landsorten bosatta medlemmar att bidraga till samlingens kompletterande. Eör att underlätta utställandet af spritsamlingarna beställde Dalman 1824 från Reijmyrc glasbruk ett större parti glaskärl, däribland äfven sådana, som voro hop- tryckta eller platta. Denna modell torde vara en af Dalman gjord museiteknisk uppfinning, hvilken hade sin betydelse både såsom spritbesparande och gynnsam för föremålens expo- • På I).4.T.M.ix's förord fick M.\rki,in af Akademien ett reseundcrstöd till sä betjdande belopp som 400 R. 15., mot det att han förbands att aflamna »under resan skördade samlingar', som kunde vara af värde för Akademien Han aflämnade sedermera (i däggdjur, 20 fåglar, 52 fiskar, (12 moUusker» och 140 .concliylier -. 28 sition. — Dessa burkar ha doclc sina olägenheter genom svårigheten att få locken täta, såvida de ej kittas, hvilket minskat deras användning. Spritombyten drogo också både tid och kostnad, särskildt som samlingarna undan för undan ökades. Under åren 1825—26 reviderades spritsamlingarna i detta hänseende, och de befunnos då omfatta ej mindre än 1,849 glas, däraf »amphibier» 537, fiskar 558, evertebrater 521 o. s. v. Insekterna torde dock ha tagit Dalman's mesta tid, och han var ju också mest intresserad af dem. Alla Pay- kullska insekter måste omflyttas, då de förvarades i lådor utan glas, och i många fall måste de äfven uppstickas på nya nålar, hvilket både var tidsödande och kräfde stor skicklighet, för att de ej skulle skadas. Insekternas nyordnande fortfor under flera år. Under är 1822 »omrangerades» öfver 100 lådor och år 1824 sades största delen af Aka- demiens egen samling vara färdigordnad. Ar 1823 blef ett rum »lempadt till förvarande af Corall Samlingen». För snäcksam- lingen gjordes nästa år nya lådor. Den helminthologiska samlingen reviderades 1825 och flyttades delvis i nya kärl. Petrifikatsamlingen uppordnades samma år i 8 skåp med lådor. Om, såsom af det föregående framgår, stor omsorg af Dalman nedlades på sam- lingarnas ordnande och bättre förvarande, så var han ej mindre lycklig med afseende på deras ökande. Ar 1821 skildes »alla petrifikater» från mineralsamlingen, och man kan på sätt och vis säga, att därmed grunden lades till en paleontologisk afdelning. Denna ökades äfven i mycket hög grad under denna period. Själf lämnade Dalman vid flera tillfällen petri- fikater från KinnekuUe och de andra västgötabergen, och 1825 samlade han äfven fossila skal för museet vid de redan från Linnés tid så ryktbara skalbankarna vid Uddevalla. Ännu mera bidrog Berzelius till denna samlings förkofrande år 1821 med petrifikater från södra Europa, 1823 med stufFer från Borenshult samt 1826 med ej mindre än 1,300 dylika också från Östergötland. Från samma landskap skänktes äfven försteningar af grefvinnan Fersen och dylika från Öland och Gottland af d:r Hedenborg, från Skåne af grefve Piper och professor Sven Nilsson, från Norge af professor A. Retzius. I Akade- miens protokoll för år 1827 omtalas särskildt, att bergshauptman Pihl i Falun skänkt ett sällsynt petrifikat och Hisinger ett dylikt följande år. Ar 1820 insändes af grefve B. B. VON Plåten de fossila kärrsköldpaddor, som vid gräfningen af Göta kanal funnos vid Nors- holm, hvarigenom ett intressant bidrag till kännedomen om vårt lands forna fauna er- hölls. Samme gifvare lämnade äfven vid andra tillfällen tillskott till samlingarna af föremål funna vid gräfningen af Göta kanal. D:r Hedenborg skickade petrifikater från Moskva 1825. Äfven några utlänningar lämnade betydande tillskott. Professor Rose i Berlin skänkte 70 bernstensstycken med inneslutna insekter och professor Brongniart i Paris fossila snäckor från Montmartre samt gipsafgjutningar af kranier och ben af dägg- djur. Äfven ett inköp för 33: 16 R. B. af en petrifikatsamling efter aflidne prosten Espling företogs 1823, hvilket visar, att intresset för denna afdelning var lifligt nog. De nämnda »petrifikaterna» torde väl så godt som alla ha utgjorts af djurfossil. Det kan därför vara möjligt, att en förstenad ormbunke, som H. K. H. Kronprinsen skänkte är 1823, utgjorde Riksmuseets första växtfossil och sålunda blef grundplåten till den växtpaleontologiska 29 samlingen. De lä{^ie eveiiebiaterna ökades mesl med snäckor. II. K. H. Kronprinsen skänkte dylika 1820. Mauklin lämnade svenska och norska snäckor, d:r HiiDiiNBoao dylika från Medelhafvet och Spanska sjön, grosshandlare Kkeugek brasilianska dito. Är 1825 samlade Dalman själf »sjödjur» vid Uddevalla, sålunda inledande raden af de tal- rika svenska zoologer, som sedermera skulle söka sig studiefält vid Bohusläns kust. Till den helminlhologiska samlingen bidrog professor A. Retzius med 20 nummer. Gross- handlaren Wallis skänkte 1.S28 sjöborrar (Echinider) från Mexikanska viken. De enlomologiska samlingarna torde ha erhållit sitt största tillskott under denna tid därigenom, att Dalman själf kort före sin död är 1828 till museet donerade sin stora svenska insektsamling, som förvarades i 16 skåp. Prosten Fellman skickade insekter från Lappland. Svenska insekter skänktes äfven af grefve Nils Bonde, prosten Ekstuö.m, E. Goiis m. fl., sydamerikanska dylika af d:r Hedenuokg,' hr Smidt, hr Nisser (120 st.) och grosshandlare Kkeugeh och skorpioner från Columbia af Gosselman. För öfrigt förvärfvades i ett par omgångar brasilianska insekter af baron Gyllenkrook genom byte med fågeldupletter, och javanska insekter också genom byte från museet i Leiden. Äfven byttes insekter med grefve Mannerheim, Billberg, Schönherr m. fl. Samlingen af ryggradsdjur riktades med en mängd smärre gåfvor. Dessa fördelade sig såsom än i dag på vissa grupper af föremål, såsom bl. a. varieteter t. ex. en hvit ekorre från Östergötland, skänkt af lifsmedikus af Pontin under hans presestid 1822, en hvit- brokig orre af major Gyllenkrook, en groda med 6 fötter (d. v. s. med tredubbla fram- fötter på ena sidan, ännu i godt behåll) af sekreter Bergström- o. s. v. En annan grupp af mindre värdefulla gåfvor utgjordes af döda burfåglar, papegojor o. s. v. Af mindre vanliga svenska djur nämnas bland gåfvorna från denna tid en slät snok från Östergöt- land, skänkt af Göks, klockgrodor från Skåne af d:r Schagerström, en fjällräf, skjuten vid Nyköping, af generalmajor Reutersköld. Mera betydande gåfvor af svenska rygg- radsdjur erhöllos af Sv. Nilsson (fiskar) och prosten C. U. Ekström, som redan nu började sitt under många år fortsatta samlande af hvarjehanda svenska djur (mest dock fåglar och fiskar) för Riksmuseet. Sjökaptener medförde stundom från främmande länder djur, som de vid hemkomsten förärade Akademien eller Riksmuseum. Bland dessa namnes t. ex. kapten Törnqvist såsom gifvare, en gång af fåglar och en orm från Brasilien, en annan gång af en lefvande näsbjörn och en fågel. Större eller mindre samlingar af utländska ryggradsdjur lämnades af grosshandlare Wallis (brasilianska ormar), hr Smidt (brasilianska fiskar), von Hauswolff (»amphibier» och en lefvande Dicotyles)^ d.r Hedenborg (fiskar från Spanska sjön och Bosporen), lifmedikus M. Retzius fProteiisJ, generalkonsul Lorich (>amphibier» från Nordamerika), hr Nisser (amphibier^.^ från Sydamerika), grosshandlare Beskow (grönländska fåglar),'' professor A. Retzius skänkte fågelskelett och kranier m. m. ' Hbdenborg skickade äfven 1826 jämte andra naturalier insekter frän Odessa, men däraf blcfvo »genom Quarantainens vårdslöshet endast 50 el. 60 qvar». ' Den svarta domherren ocli den livita skatan fattades ej heller. " Densamme skänkte äfven samtidigt »modeller af Grönländares klädedrägler, båtar, fiskredskap och husgeråd m. ra.» 30 Bland inköp af zoologiska föremål omnämnas särskildt 2 lådor brasilianska insekter, däribland åtskilliga rariteter, samt 97 glas med djur i sprit inropade på auktion efter professor Sparrman för tillsammans 55: 32 R. B. »Åtskilliga brasilianska naturalster» köptes 1822 på auktion efter öfverfältläkaren Frölich. En lista på ett 30-tal fåglar, som skulle kommit »från Museum i Geneve» 1823, hänför sig sannolikt till byteshandel. Den 10 maj 1826 anmäldes i Akademien, att en samling »djur och foglar» från Java, hvilken tillhörde Hans Majestät Konungen, förts till Riksmuseum för att där upp- packas och tillsvidare förvaras. Det slutliga meddelandet om, att denna samling af sin höge ägare skänktes till Riksmuseum och med detta finge införlifvas, kom först i april 1831. Ar 1825 hade en hr Mellerborg sökt understöd för utländsk resa. I^å Akademiens förord erhöll han äfven 500 R. B. af Kgl. Maj:t med villkor, att han skulle lämna in- samlade naturalier till Riksmuseum. Ar 1828 mottogs från honom en samling af 16 fåglar, 10 kräldjur, 17 fiskar, 200 insekter, 100 conchylier etc. Under Dalman's intendentstid var Riksmuseet öppet för allmänheten alla lördagar och säges »åtskilliga gånger blifvit freqventeradt af ett nästan större antal personer än det inskränkta utrymmet egentligen medgifver att mottaga . På det att intendenten skulle sättas i tillfälle att i utlandet lära närmare känna naturhistoriska museers inrättning m. m. och däraf draga lärdom för de förestående utvidg- ningarna och omdaningarna af det under hans vård stående museet, beviljade Akademien honom ett reseunderstöd för att deltaga i ett naturforskaremöte i Berlin i sept. 1828. Tyvärr kunde denna färd aldrig sättas i verket, ty redan den 12 juli samma år för- lorade Riksmuseum genom döden sin nitiske och skicklige intendent professor Dalman. Akademiens mineralsamling hade ej stått under Dalman's vård. Såsom ofvan an- förts, blef den vid inventeringen, som företogs efter Swartz' död, ej föremål för någon granskning, utan denna uppsköts tillsvidare, sedan skåpen förseglats. Förmodligen ställ- des dessa sedan åt sidan och blefvo för tillfället bortglömda. Att denna glömska skulle varit så fullständig, som man senare framställt saken, är dock föga troligt. Det upp- gifves nämligen, att Berzelius en tid efter sitt inträdande i tjänst såsom Kgl. Vetenskaps- akademiens sekreterare skulle ha framhållit önskvärdheten af, att äfven mineralogien måtte blifva representerad i Akademiens samlingar. Han skulle då vid »samtal härom med en äldre ledamot» af Akademien fått den upplysningen, att en mineralsamling redan fanns, »men ingen wisste hvar denna förvarades. Slutligen träffades den 1821 i Biblioteket i en fönstersmyg, framför hvilken en bokhylla blifvit ställd.» Berzelius var visserligen bortrest vid den omnämnda inventeringen 1818 och hemkom först nära ett år senare, så att det är rätt naturligt, att han ej visste något om mineralsamlingens öde, men på tre år borde väl dess tillvaro ej så fullständigt ha fallit ur minnet, att endast en »äldre ledamot» hade reda på, att den funnits. Den »återupptäckta» mineralsam- lingen blef emellertid genomgången af Berzelius, magister Hjerta samt bergsrådet Bro- LiNG, hvilken sistnämnde just var en af dem, som verkställt förseglingen af skåpen 1818. Det visade sig, att antalet stuffer uppgick till 713. Denna samling förkofrades emellertid 31 snart nog i afscvärd grad. Den 2 maj 1.S21 anmäldes i Akademien, att H. M. Konungen täckts skänka 5 kistor mineralier från prolessor Zipseu i Ungern. Ar 1.S2Ö omnämnes äfven, att H. K. H. Kronprinsen donerat mineral samt återigen liS28 en dyrbar samling från Vesuvius. Bergmästaren Nordenskjöld skänkte vid upprepade tillfällen mineral från Finland och Estland, och äfven flera andra enskilda gifvarc lämnade vid åtskilliga tillfällen större eller mindre bidrag. I CASS'rHÖM's efterlämnade samlingar fanns det äfven mineral, och HE»i:NiionG sände 1827 »en stor ask Geologiska stuffer från Bosphorens stränder». Web.steu och Jackson skickade mineral från Nordamerika. Den allra värde- fullaste tillväxten erhölls emellertid därmed, att bruksägaren W. Hisinger donerade sin mineralsamling. Denna stora donation medförde också en betydelsefull förändring med afseende på mineralsamlingens förvaltning och vård. Vid Akademiens sammankomst den lU) jan. 1828 anmälde sekreteraren Beuzelius, att »som Mineralsamlingen vunnit en så betydlig tillvext, genom flere gifvares frikostighet, bland hvilka Hr. Hisinger förtjente med särdeles erkänsla ihågkommas», så medhunne sekreteraren ej längre bestyret med denna samlings ordnande. Han ansåg, att därtill behöfdes en särskild person, men »under Secreterarens inseende och ansvar, helst berörde befattning ej stod att förena med Zoologiae Intendentens egentliga göromål». Emellertid funnos inga medel till af- löning för en sådan tjänsteman. Akademien kunde ju ej af egna medel bestrida kost- naderna för Riksmuseets angelägenheter, och det fanns ingen utsikt att få ett statsanslag. För att nu finna en väg ut ur svårigheterna hemställde sekreteraren, att »en tjensteman finge anställas under benämning af Amanuens vid Mineral Cabinettet utan all penninge- ersättning, men att han, såsom någon uppmuntran, finge uti Calendern införas bland Academiens tjensteman, med rättighet derjemte att åtfölja Academien vitl de tillfällen, då sådant är Academiens öfrige tjensteman tillåtet». Detta sekreterarens förslag gillades till alla delar af Akademien. Omedelbart därpå föreslog sekreteraren, att till dylik amanuens måtte antagas »tjenstgörande Chemie Adjuncten vid Carolinska Medico Chi- rurgiska Institutet, Chirurgie Magistern C. G. Mosander». Det heter vidare i protokollet, »och antog Kongl. Academien så mycket häldre Herr Mosander till berörde Amanuens befattning, med ofvannämnde vilkor, som Academien med nöje erinrade sig att Han till Academien inlemnat, uti Handlingarne införde afhandlingar och för en sådan fått sig till- dömt ett af Academiens pris». Efter professor Dalman's frånfälle engagerades professor Anders Johan Stähl tills- vidare för ett arfvode af 50 R. B. i månaden att uppehålla tjänsten. Samtidigt beslöt Akademien äfven att »i anseende till Professor Nilsson's utmärkta egenskaper för be- rörda Intendentbeställning* låta tillfråga honom, om han vore »hugad merabenämnda befattning mottaga . I öfverensslämmelse härmed öfvertog professor Sven Nilsson i november 1828 intendenturen, till hvilken han kallats af Akademien den 22 okt. samma år.' Han kvarstod dock blott till den 9 mars 1831, då han tog afsked för att tillträda professuren i zoologi i Lund. Ehuru denna tid var kort, var den af utomordentligt stor betj^delse för Riksmuseets utveckling. ' Kör att tillförsäkra Hiksmiiscuiu denna utmärkta förmåga föreslog Inspcctura aerarii, att arfvodet skulle bestämmas till 1,200 H. IJ., hvaraf 066 '/i H- U- å Hiksmuseets siat, under det att Akademien skulle bekosta fyllnaden, dessutoui fri bostad. 32 År 1819 hade visserligen Akademien förklarat, att plats såväl för dess egna, som för de Paykullska samlingarna fanns i Akademiens hus och att det nystiftade Riksmu- seet där kunde hysas, men det dröjde ej länge, förrän utrymmet började tryta. Redan år 1822 måste Akademien i underdånig skrifvelse framhålla det stora behofvet af större lokaler för Riksmuseum. Denna framställning ledde dock ej till riågot resultat. I årsberättelsen för 1824 klaga inspectores, att år efter år en saknad af utrymme blir alltmera kännbar. I årsberättelsen för år 1827 yttrgis: »Inspectionen anser slut- ligen som en pligt, att ej underlåta fästa Kongl. Acadettiiens uppmärksamhet på det ständigt växande behofvet af en rymligare lokal för Musei dyrbara och årligen ökade samlingar, hvilka i Academiens hus väl kunnat inrymmas, men nu mera omöjligen uppställas på ett sätt, som kunde motsvara deras värde, och deras ändamål, att af Vetenskaps Idkare kunna med lätthet tagas i ögnasigte och begagnas.» Ett annat bevis på, huru trångt det var för samlingarna, är, att Akademien redan den 24 sept. 1823 måste besluta att ställa fyra skåp med mineralier i sin sessionssal. Och när bruksägaren W. Hisinger den 23 nov. 1825 skänkte tvenne skåp till förvaran- det af mineral, ställdes dessa i Akademiens förmak. Under sådana förhållanden kunde ju ej de framställda klagomålen om brist på utrymme jäfvas. Akademien beslöt därför att med egna medel bekosta inköpet af ett nytt hus. Det blef då inspectores serarii, som närmast fingo ikläda sig omsorgen att finna ett dylikt af passande slag, och detta lyckades på ett utan tvifvel förträffligt sätt. Den 22 okt. 1828 framlades af Inspectores a^rarii ett skriftligt betänkande »rörande anskaffande af en tjenligare local för Academien och Riks Museum, medelst inköp af så kallade Westmanska huset vid Adolf Fredriks Kyrka». Akademien beslöt på grund häraf att bifalla »l:o) att nämde hus finge genast för Academiens räkning inköpas emot en summa af högst 50,000 R. Bco, ocli anmodade Kongl. Academien Herrar von Weigel, Skogman och Poppius att på berörde vilkor nämde köp afsluta, för hvilket ändamål bemälta Herrar Comiterade borde förses med erforderlig fullmakt: 2:o) att i händelse af nämde köp, Academiens hus vid Nygatan finge försäljas och i sådant afseende till salu utbjudas, dock förbehöll sig Academien att, inan försäljning äger rum, vilkoren pröfva: ägande imedlertid Inspectura lerarii att de för ändamålet erforderliga förberedande åt- gärder vidtaga; och 3:o) att till Kongl. Majt. skulle afgå underdånig skrifvelse med an- 33 hiillaii om nadij^ Proposilioii (ill Hikots Släiulcr löiaiide bcviljandi' af anslnj^ lill beredande af ulrvmnie för Hiks MiisaM samlingar sainl hoslällsrum al Inlendenlen och Waklmäslare, till hvilket beliof aiisåf^s erfordras antingen 2,5(10 I{. ärligen; eller en summa för en gäng af 25,000 R. att pa 2:ne år utgå, samt derutöfver tillökade och nya Löneanslag för Musaei Intendenten; .•{,!()() R, årligen eller ett tillskott af ],r><><) R. ,T2 s. i de 1,500 som förni i Miisa>i stat finnas upptagne.^ En underdånig skrifvelsc i ärendet fanns redan uppsatt och afsändes omedelbart sedan den upplåsts och gillats. Husköpet gick lyckligt, och den 19 nov. 1828 kunde de utsedda kommllterade med- dela Akademien, att de inköpt det ifrågasatta huset' för 47,000 R. H. hvarför Akademien betygade dem sin >utmärkta erkänsla ocli förbindelse för den omsorg och framgång», hvarmed saken skötts. Innan huset kunde tagas i bruk för silt nya ändamål, måste det likväl undergå reparation. Den 11 febr. 1829 beslöt Akademien att inlägga brand- botten öfver hela vindsgolfvet för att minska eldfaran för museet. Vid Akademiens sam- manträde den S juli tillkännagafs, att huset vid Nygatan sålts för 55,000 Rdr. med till- trädesrätt för den nye ägaren den 1 okt. samma år och med anledning häraf ålades vederbörande intendenter och öfriga tjänstemän att verkställa inflyttningen i det nya huset till nämnda tidpunkt. Akademiens första sammanträde i det nya huset ägde rum den 11 nov. 1829, men det meddelades samtidigt, att reparationen ännu ej var tillfullo afslutad. Den 2 dec. föredrog Svi:n Nilsson plan för museets ordnande i det nya huset och på grund af denna beslöts, att »solennitetsrummet» också skulle få ingå i musei- lokalerna. På detta sätt kom Riksmuseet att förfoga öfver hela öfre väningen eller våningen öfver entresolvåningcn i huset vid Adolf Fredriks kyrkoplan. Enligt en rit- ning, som sannolikt härstammar från riksmuseets första tid i dessa lokaler, innan skåp- inredning till fullo erhållits, gestaltade sig rumfördelningen i denna våning på följande sätt. Längst mot östra gafveln var ett stort rum upptagande hela husets bredd och med 4 fönster mot Adolf Fredriks kyrkoplan (Vallingatan), men endast å det hållet. Detta afsågs till >Utländskt Djur Rum» (samma rum innehöll på museets sista tid samlingen af utländska vattenfåglar, strutsar m. m.). Därnäst i riktning mot midten af huset följde ett stort rum (»solennitetsrummet»?) med 7 fönster mot södra fasaden, men mot gärds- sidan afstängdes det af en vägg från ett lika långt smalt rum eller snarare gång- med lika många fönster mot norr (tillsammans bildade båda dessa under senare tid den stora utländska fågelsalen). Det stora rummet var »Utländskt Fogel Rum» och gången afsågs ' »Detta hus hade i början af 1800-talet blifvit uppfördt å en tomt, som bryggarcåldcimannen och löjtnanten vid borgerskapets kavalleri Abraham Westman Lorensson den 1 nov. 17i)8 inköpt från Adolf Fredriks församling, under bl. a. det villkoret att köparen skulle vara skjMdig att inom tvcnne är å platsen uppbygga stenhus med boningsrum, dock ej öfver två våningar, på det utsikten till kyrkan ä den sidan ej må hindras. En del af huset hade sedermera efter den förste ägarens död blifvit år ISll inköpt af Amaranlher- orden, och från denna samt Westmans arfvingar inköptes egendomen i sin helhet af Akademien. > — — — (Handlingar angående K. Vetenskapsakademiens, Naturhistoriska Hiksmuseets och \'etenskapsakademiens Nobelinstituts Byggnadsfräga. 1. Stockholm 191)2, p. 11. Förf. af K. Dahlgren ) ' Sannolikt var denna delad i tvä våningar. Riksmuseets historia. 5 34 ^ 60 .« — '- "S ^^ a; O -C 3 -~ •- o " ^ tT r- "^ "^ ^ a g S a -a > ^ „ ^- t:c s 1 1 1 ^ I f -ä i " ^ i g I - I p i I -o ~ ■? S I "^ "^ 7= I -5 i; S -o ° 1 ^ > P ^ ° ^ I :;; i s .5 - - c o ■o ^s c c -s ^ "^ i " •^ °- -"^5 _"" ' '" ° ^ -j; "^ ^ .' 'T S o a .? "S .S" TS P ^ '-S J X! "" " ■§, -n "S '° •£ a ;« wj ^ ■- c '" j^ t/J t^ rn h'^ :0 ^_i e ~ ■a . c S •= S ;g „ 5 I I P g ■9 o S. S "3 "S i? ' -6 > ^ u o " •o I* " _^ J3 J= - 5 p °^ 3 n -^ T. -^ ?i •° £ "S °- 1 r« Ui ^ IS "* •g-^Bxjs-ai-,. _ _ __ J3-Cc33o5°ot- t.Os/itlS 6oJ3._3 P3i»--agX! "-^ ■MT3bi)'"3)a3n'32-paj£"« t-SS = -0"«P^S'33«a ^Sli^ n°^_p^-2Pn-!5«5 nS •P*^P'-'.- PÄ -ztspcs ^; .3 s :i^ g sllgl^fl- ■ap^i=c,'^:o;gu-T3 ^.Si-£" ^._ ag'2^='-i:S ''■a ^" g .-sls^så ^3^ '-^^ ~2. --S^^^^-Sti^^-f- E ^ ^ ° « O — _ „ O - ■" _- S -O " 1-^ = 1^ ^ Cc3°~'2-^.„ug'^_. -o-o ""j=.9 acSl^-SM"- = =-S| g_, gt.-^SS S-ä"- " ■s2 5- 5 p c^.ts^.w»^--. MH »g§.= -SgE-^SÄ.2ES^ä 35 för »Amphibier, Fiskar etc. i sprit förvarade. Närmast Ijygf^iiadcns midtparti och in- gående i dess framsprinj^ande parti voro två ganska små rum, det ena med ett fönster mot söder (detta var senare tiders rum för fågelbon) och det andra med ett fönster mot norr (gårdssidan). Det förra af dessa var afsedl för utländska fåglar, det senare för upp- stoppade fiskar. I fasadens midt mot söder var ett rum med tre fönster (motsvarande senare öfre vcstibulen). Detta rum skulle innesluta iSnäckor och Coraller». På västra sidan om husets midtparti vette mot södra sidan en rad af tre rum (senare använda för den botaniska samlingen) med resp. 1, 2 och 4 fönster. Af dessa skulle det första och minsta innesluta >Crustaceer, Sjöborrar, fogelbon och fogelägg», de båda andra svenska fåglar. Mot gårdssidan voro likaledes tre rum, de båda i hvardera ändan små och med hvar sitt fönster, det mellanliggande långt med 5 fönster. Det västligaste lilla rummet anslogs till »Historisk samling» (etnografiska föremål), de båda andra för >Swen- ska Djur» d. v. s. däggdjur. Denna säkerligen af Sven Nilsson uppgjorda indelning var af tämligen provisorisk art och ändrades snart af hans efterträdare. En viktig sak var nu att söka skaffa inredning till de nya lokalerna, och äfven i det afseendet fick Akademien till en början träda emellan, såsom nedan skall anföras. Sven Nilsson's håg var i öfvervägande grad riktad åt studiet af de högre djuren. Särskildt låg honom kännedomen om den nordiska faunan varmt om hjärtat, och han har ju ock därom författat en rad af klassiska verk. Det var sålunda en själfklar sak, att han i främsta rummet skulle ägna sin uppmärksamhet åt att förkofra Riksmuseets samlingar af högre djur framförallt från de nordiska länderna. Han ansåg sig desto hellre kunna göra det, som hans företrädare på ett så lyckligt sätt utvidgat samlingarna af lägre djur i synnerhet de entomologiska.' Att få till stånd »ett någorlunda fullstän- digt Svenskt Zoologiskt Museum» var äfven enligt hans mening ett mål, som kunde nås med de medel, som stodo till förfogande, men däremot menade han, att den ut- ländska samlingen med samma anslag måste blifva mycket fragmentarisk. Inspectores a^rarii medgåfvo ock på tillstyrkan af zoologiska museets inspectores, att intendenten skulle få använda årsanslaget 633 R. B. 16 sk. för inköp i nämnda riktning. Med stor energi tog han också itu med kompletterandet af samlingarna af nordiska ryggradsdjur. Redan i den första årsberättelsen, afgifven till Akademiens högtidsdag 1829, kunde det därför malas, att 40 svenska däggdjur skaffats och därjämte 30 fåglar samt en del fiskar. Bland däggdjuren märktes bl. a. en serie loar, svart räf,* blå fjällräf, varg,' ' Sven Nilssons uppfattning om, att det ålåg honom i främsta rummet att skaffa en bättre samling af ryggradsdjur för Riksmuseum och att åtminstone tillsvidare de entomologiska samlingarna voro tillräckligt tillgodosedda, framgår särdeles klart af ett hans yttrande till Akademien af den 11 febr. 1829 med anledning af en remiss. Kontraktsprosten Rönbeck hade i prästeståndet väckt motion om statsinköp för Riksmuseets räkning af Bii,i.bkki;'s entomologiska samlingar. Detta ärende remitterades till K. Vetenskapsakademien för yttrandes afgifvande, och Akademien infordrade i sin tur intendentens mening. Han framhöll då, att den entomologiska samlingen var den bästa i Riksmuseum och »har minsta behof af en kostsam och bet3'delig ökning». Det vore därför bättre att ställa medel till K. Vetenskapsakademiens förfogande för inköp af sam- lingar inom andra djurrikets klasser. Då Akademiens svar afgafs i öfverensstämmelse härmed, torde frågan fått förfalla. ^ Inköpt till den då afsevärda summan af 66 R. B. 32 sk. ' Denna varg var skjuten på Kgl. Djurgården af hofjägmästaren .Ström. 36 järfvar, hvalioss, älg samt ren. Hvad som riamlör allt torde bidragit till den stora framgång, som Sven Nilsson rönte, var utan tvifvel hans förmåga att äfven hos andra väcka intresse för de syften, som besjälade honom själf. Därigenom lyckades han skaffa sig en mängd af frivilliga medhjälpare. Bland dessa må i främsta rummet nämnas den lärde och zoologiskt mycket intresserade prosten Cahl Uliuk Ekstuöm,' som redan förut börjat lämna material till Riksmuseum och som förblef en trogen och värdefull med- arbetare under de följande åren. Han insände en mängd läglar, men äfven liskar och andra djur från Mörkö och dess omgifningar. Många andra jägare stodo i Ullig för- bindelse med Sven Nilsson och allämnade till honom sin tribut. Han var ju ock en af Svenska Jägarföibundcls stiftare 1830. Vid uppställandet af denna nya svenska samling af ryggradsdjur liksom i alla öfriga arbeten med uppstoppning af högre djur hade intendenten också en mycket god hjälp af vaktmästaren, sedan konservatorn Fueuuik Blank. ^ Denne ägde en på den tiden ovanlig yrkesskicklighet och förmåga att montera djuren på tillfredsställande sätt, på samma gång som han synes ha varit ovanligt rask i sitt arbete. Under år 1830 upp- stoppade han ej mindre än 143 djur och fåglar och under de tre första månaderna af följande är 39 stycken och dock funnos bland dessa äfven så stora djur som älg, zebra, puma o. s. v. Dessutom deltog han i samtidigt pågående stora Ilytlningsarbeten. Musei- tekniken gjorde äfven under denna tid flera betydelsefulla framsteg. I hvarje inventarie- instrument och tidt och tätt i andra afgifna berättelser om samlingarna talades del förut om af mal skadade däggdjur och fåglar, trots de skyddande boetterna, och för att ut- rota målen fick man vidtaga så starka och äfven för museiföremålen själfva så destruk- tiva åtgärder som svafvelrökning o. s. v. För de uppstoppade djurens skyddande mot insekter och bestånd för framtiden var det därför utomordentligt viktigt, att man vid denna tid började använda arseniksåpa vid skinnens preparering. Denna sak omtalas i årsberättelsen för 1828 (afgifven 1829).' För expositionen af de stoppade djuren var det ock af alldeles omhvälfvande betydelse, att man började slopa de i det föregående omnämnda trälådorna (; boetterna ) med framsida af glas och i stället använda utställ- ningsskåp. Då glasväggen i boetterna var lästkittad, var hvarje närmare undersökning af exemplaren utan lådans söndertagning omöjlig, och de på hvarandra staplade lådorna torde ej heller gilvit något vidare tilltalande uttryck. Intendenten föreslog därför, att vid flyttningen till ny lokal skåp skulle få inredas för djurens förvarande. Inspectura ajrarii behjärtade detta och tillät intendenten att få förfärdiga ett profskåp efter från Berlin hemförd modell. »Om delta approberas, heter det i årsberättelsen för 1828, »anhåller intendenten att få låta göra dylika, åtminstone för de Svenska fogelsamlin- ' Ledamot af K. Vetenskapsakademien 1830. ' Redan i räkenskaperna för 182G finnes för den 18 febr. »ynglingen Blank för uppstoppning 25 R.». Vaktmästare blef han '/' 1827, efter lönereglering 1830 konservator, död '*li 1839. ' Dock torde meddelande om användning af arseniksåpa ha ingått till museet långt tidigare, tj' i för- teckningen öfver de fåglar från Brasilien, som 1818 kommo från Geoiui Wii.hklm Fiikyhkiss, uppgifves, att de blifvit preparerade med arseniksåpa, och det finnes till och med ett recept på, huru dylik skall beredas. I detta omtalas samma ingredienser, som ännu nyttjas. 37 f^ariu' i Kiksmiiseiini' . Don >S april liS2i) förevisadfs lör AUade-iiiieii ull piolskäp al' eU. Skilda meningar yppade sig dock om lani[)liglielcn al' detlu träslaj'. iMiielleiiid lick Inspectuia ivrarii fria händer såväl med afseeiule i)ä materialet i de hlirvande skapen som dessas lorni. Del visade sig sedan billigare och lämpligare alt läla göra skåp fanerade med mahogny, och i juli samma är beställdes K) dylika, som skulle vara lärdiga till 1 okt. och kosta .S8 U. B. stycket. Dessa skåp skulle alltså ersätta de otidsenliga boetterna. Nya skå[) skållades sedan sä småningom under en löljd al' är. Akademien hade nämligen, såsom olvan nämnts, anhållit hos Kgl. Maj:t om anslag till inretlning af de nya museilokalerna. Den 28 nov. 1829 erhöll Akademien nådigt brel' om, att dess underdåniga framställning vunnit bifall. Riksens ständer hade nämligen på kgl. pro- position beviljat ett anslag af 25,()t)0 R. B. att ställas till Akademiens ilisposition för att användas till nämnda ändamål »under förbehåll», såsom det heter i nådiga brefvet, »att I fortfarande ombesörjen vården och inseendet af Riksmuseum med samlingarnes till- handahållande för Allmänheten på ett vigten och nyttan motsvarande sätt». Den af Akademien gjorda framställningen om höjdt anslag till tjänstemännens af- löning bifölls i så måtto, alt enligt kungabref af (^»/i) 13 maj 1830 1,000 R. B. beviljats »till allönings förbättring . Vid Akademiens sammankomst den 'J juni samma år för- delades denna summa på följande sätt. Zoologie intendenten lick 500 R. B., så att hans lön blef 1,500 R. B, hvartill kommo 200 R. B., som Akademien betalade honom för skö- tandet af biblioteket. Botaniske intendenten, som den '-'/^ 182(3 fått ett välbehölligt löne- tillägg af > IGG 7» I^»5 erhöll 200 R. B. af det höjda anslaget (med inräkning af »hyra» vid Bergiilund, upptagen till 133 R. 16 sk., och kontant lön från och med 1830 af 86(5 R. 32 sk. stego alltså hans löneförmåner såsom Professor Bergianus och botanisk inten- dent till 1,000 R. B.). Den mineralogiske amanuensen (eller som han i protokollet namnes intendenten), som förut ej haft något arfvode, lick nu också 200 R. B. och åter- stående 100 R. B. tillföllo konservatorn. På grund af reparationernas längvarighet och otillräckligheten af förvaringsskåp för samlingarna blef dock Riksmuseet ej sä färdigt, att det kunde öppnas för allmän- heten under Sve.n Nilssons intendentstid, ehuru installeringsarbeten och Hyllningar allt- jämt pågingo. Samlingarna ökades äfven i hög grad under dessa år bland annat genom större donationer. Af dessa utgjordes den mest betydande af det Grillska museet från Söder- fors. Denna samling hade hopbragts af direktör Adolf Uliuk Giull och skänktes efter hans död af hans arfvingar genom en af dem, bruksägaren (sedermera friherre) I^Eii Adolf Tamm, till Akademien för att införlifvas med öfriga under dess värd stående sam- lingar.^ Enligt Sven Nilssons uppgift till årsberättelsen tillförde denna donation Riks- ' Dock ej uppläst i Akademien förr äu den 13 jan. 1830. ' liungabrefvet, som meddelar Akademien tillstånd att mottaga nämnda donation, är datcradt den 18 sept. 1829. Sedan detta upplästs, beslöt .Akademien att betyga sin »aktning och erkänsla för de Grillska arf- viugarna i anseende till denna hedrande gåfva». Inspectores a-rarii tingo i uppdrag att pä lämpligaste och minst kostsamma sätt ombesörja transporten till Stockholm från Söderfors, och de i sin tur öfverläto del på intendenten. 38 museum »mer än 80» däggdjur. Bland dessa funnos flera stora rariteter, af hvilka i främsta rummet bör nämnas ett exemplar af den kapska blåbocken ( Hippolragns leuco- phceus), hvilken djurart totalt utrotades omkring 1797. Af den finnas numera inalles blott fyra exemplar i behåll i Europas museer, och det ofvannämnda hör sålunda till Riksmuseets allra största dyrbarlieter. Af andra större däggdjur i Grillska samlingen, som ännu finnas kvar, märkas äfven en bergzebra (Eqiius zebra), en kungstigerhona med fyra ungar o. s. v. Den Grillska fågeLsam lingen uppskattades till »vid pass 700». ' Dessutom innehöll Söderforsmuseet ett mindre antal fiskar, en stor conchyliesamling (omkr. 700 ex.), koraller, petrifikater m, m. Transporten till Stockholm från Söderfors af dessa sam- lingar erbjöd åtskilliga svårigheter på grund af dåtidens fö^a utvecklade samfärdsel- medel. »Djursamlingen», hvarmed väl bör förstås däggdjuren, säges ha transporterats på slädföre i februari 1830. Under juni samma år ombesörjde intendenten med kon- servatorns hjälp öfverförandet af de andra samlingarna. Skildringen af huru detta till- gick torde äga så mycket intresse, att därur bör anföras följande: »En veckas tid åtgick för inpackningen. Snäckorna invecklades i papper och inbäddades bland sågspån i packlårar. De ömtåligaste lades i bomull i särskilda smärre lådor. Koraller och asterier lades mellan papper i packlårar. Svårast var att transportera den i boetter med glas förvarade fogelsamlingen, isynnerhet som man hade fyra dryga mil och backig väg till hamnen, der den skulle inskeppas. Man hade i början trott det enda medlet vara att med manskap bära samlingen på bårar, som för detta ändamål skulle tillverkas; men vid verkställigheten af detta project, mötte stora svårigheter. Därtill hade åtgått åtmin- stone 2:ne dagar och kring 3 — 40 dagsverken. Ehuru vid Midsommartiden voro de flesta dagar regniga; det var således äfven i det hänseendet äfvcntyrligt att 2:ne dygn, under bar himmel transportera saker som äro så ömtåliga för väta. Ett fall på den ojemna vägen hade dessutom ofelbart krossat bördan. Man försökte derföre att på vagnar tran.sportera fogelsamlingen. Ett visst antal boetter uppstaplades i fyrkant och af denna kub togs mått, hvarefter hopspikades en kista af spjälar, hvari boetterna inpackades och fastades, sedan hvarje fogel i sin lioett blifvit fästad med en jernten. Dessa spjäl- kistor inpackades sedan i halm pä en för detta ändamål hopslagen vagn, hvars häckar stodo på svigt. Med en sådan vagntransport gjordes först försök, hvilket lyckades, hvar- efter hela samlingen blef på lika sätt inpackad och transporterad till Skutskär der den genast togs ombord på ett för samma ändamål derstädes liggande fartyg.» — — — — »Till transporten af sakerna åtgingo 14 par hästar, och 30 man voro följaktiga.»* »Efler några dagar anlände transporten alldeles oskadd till Stockholms hamn, samt blef ' En af P. G. Lindroth uppgjord utförlig katalog öfver »Grillska Fogel-Cabinettet pä Söderfors» upp- tager 634 nummer och angifver »samlingens början» till år 1783. Enligt denna katalog härstammade om- kring ett 50-taI fåglar frän presidenten von Caulsson's samling vid Mällby, och sålunda kom slutligen ehuru pä omvägar ytterligare en kontingent af »Museum Carlssonianum» Riksmuseum till godo (jfr. ofvan sid. 14). ^ Inspektören vid Söderfors bruk, som verksamt och nitiskt biträdt vid samlingarnas transporterande från Söderfors till Skutskär, erhöll, sedan allt var fördt ombord, en ståtlig minnesgåfva af tvenne silfverljus- stakar, som Akademien beslutit inköpa ät honom för 111 R. B. 39 upplafj;cii i Koiigl. Akaiiemicns hus.> Fåf^larna loj^os sedan ur sina boelter, och hvar och en »blef för mal renj^jord och torkad i bakugn» samt därefter insall i skåpen. Bland större samlingar, som tillföUo Riksmuseum under denna lid, märkes en betydlig och utmärkt vacker Insektsamling från Brasilien» donerad af H. K. H. Kron- prinsen, en samling snäckor m. m., som eflerlämnals af generaldirektören Andkhs Johan Haoströmer,' och >en samling af djur och foglar, mest från trakten kring Calcutta», skänkt af friherre A. G. GYLr.KNKnooK. Grosshandlaren Hn.MNd skänkte 'Mi läglar frän Sydamerika och grosshandlaren Wai.lis en mindre samling brasilianska fåglar. Förutom genom dessa samlingar rikta- des Riksmuseet såväl genom gåfvor som ge- nom inköp. I årsberättelsen för 1829—30 (daterad 7 april ISJJO) säges, att »vid pass 50» däggdjur, nära 500 » fåglar jämte en del »amphibier» och fiskar under året tillkommit. I årsberättelsen för följande år omnäm- nes bland märkligare förvärf »huden af en brun björn med en bred hvit halsring» från Norrbotten. För öfrigt framhålles, hurusom »isynnerhet ledamöter af Jägareförbundet till Riksmuseum »inlämnat Svenska foglar och djur». Bland dessa gifvare af svenska naturalier intog prosten Ekstuöm första plat- sen, men man möter äfven på gåfvolistorna andra bekanta ornitholognamn såsom W. von Wkight, Köbner m. 11. Under Sven Nilssons intendentstid afskil- des samlingarna af anatomiska och andra preparat af människa och öfverlämnades till Karolinska institutet i nov. 1S3(). Såsom redan nämnts, blef Sven Nilsson's intendentstid ej lång. Till hans efterträ- dare antogs den 11 maj 1831 docenten i anatomi vid Limds universitet Bengt Fredrik Fries,2 och utan tvifvel hade Akademiens val äfven denna gång fallit på en i alla af- seenden synnerligen lämplig och högt kvalificerad man. Han gick till sin nya verksam- het med ungdomlig hänförelse samt upptog och fullföljde äfven sin företrädares plan att i Riksmuseum inrätta en särskild afdelning för den svenska faunans åskådliggörande. En hel del hade visserligen redan åtgjorts i detta syfte, men stora luckor funnos ännu. Åtskilliga däggdjursarter saknades fortfarande, och då man skilde de skandinaviska ' Med Kgl. Maj:ts tillstånd år IS.^O hämtad frän Karolinska institutet. ' Vid hans val till intendent skildes bibliotckariebefattningcn frän intendenturen och lönen bestämdes till 1,500 R. B., 8 famnar björkved, a lispund talgljus och fria husrum. Då dessa senare år lS'Mi befunnos mindre lämpliga, erhöll han tillstånd aU hyra ut dem åt af Inspectores godkänd person och förutom sålunda influtna hvresmedel lick hiin 2UU U. H. af biljettmedlen som Inresersättning. Bengt Fredrik Fries. 40 fiskarna från de exotiska, fann man, all de förra voro synnerlif^en ojämnl ocli ofull- ständigl representerade. Dessa brister aflijälptes, så snart ske kunde. Ar 1S'M var den svenska fisksamlingen helt ocli liållet renoverad och uppställd i glasburkar med inslipade proppar till ett antal af nära 200 stycken, hvartill kom ett 30-tal uppstoppade. Men ej blott med afseende på ryggradsdjuren ville Fhies genomföra ofvannämnda plan. Under år 18;}2 uppdelade han äfven insektsamlingcn i en utländsk ludVutlsamling, upptagande 9 nya skåp, och en skandinavisk samling i 5 likaledes nya skåp, ställda för sig i ell mindre rum. Under det följande året inordnades bland de skandinaviska insekterna en betydlig samling från Lappland. Vid arbetet härmed hade Fries god hjälp af dr Sunde- WALL, som uppordnade >>cn fullständig samling af svenska nätvingade insecter» och äfvenledes samnianslällde de utländska af samma ordning. Arbetena med insekternas ordnande var mycket tidsödande. Trots all flit från intendentens sida beräknades det år 1833, att, om han ej fick hjälp, det skulle kräfva 10 år att få hela insektsamlingen, som var ganska kringspidd i olika lådor och skåp, inflyttad i de nya lokalerna och fullt uppordnad. Dock fick han, som redan antydts, god hjälp och hvad den svenska insekt- samlingen angår, kunde redan 1835 meddelas, att den var »provisoriskt determinerad och insatt i nya skåp, der den uptager 230 lådor». De De Geerska, Paykullska och Fal- lénska samlingarna höUos dock fortfarande för sig såsom innehållande typerna till nämnda forskares beskrifningar. Arbetet med de utländska insekterna fortsatte emeller- tid äfven följande är, så t. ex. bestämdes och ordnades 1837 ej mindre än 144 lådor ulländska skalbaggar o. s. v. I sambaiul med anskalTandet af en god svensk fisksamling hade äfven hos Fnn:s uppstått den tanken >^att framdeles upställa hela den Svenska I>illoralfaunan». För att fullfölja detta uppslag förelog Fiues åren 1835—39 resor till västkusten och före honom SiiNDKWALL redan 1834, samt äfven Sv. I^ovén. Såsom en frukt häraf omtalas i den 1838 afgifna årsberättelsen, att »en vacker samling af overtebrerade djur från Westra skärgården» uppställts. »Den är upsatt på ett eget vid Musrcum upfunnit vackert och ändamålsenligt sätt. De fleste af djuren äro förvarade i spiritus och fastade på hvita glasskifvor. Glasskifvorna äro borrade för hand med hvilhärdade grafslicklar och pre- paralerne äro på dem fastade med taggar af Igelkott. Härigenom undvikes alla de olägenheter af färgning och spritens förorenande, som medföljdt alla hittills kända upfästningssätt med metallnålar på vax, trädtaflor, tyger o. d. m. prpparaterne synas från alla sidor, kunna lätt uptagas, ulan att skadas och bibehållas oförändrade, i samma måhn som spriten är ren och burkarne täta. Den är tillika den första litoral-saniling i spiritus vini, som blifvit grundlaggd i Sverge; — Då den derefter blir noggrannt bestämd, så kan man hoppas att få en någorlunda ordnad kunskap om de många och underbart formade varelser ur Hlöt-, Ring- och Siråldjurens (klasser, som lefva i och ))å Sjöbottnen vid Sverges vestra kust. Denna del af zoologien är hos oss så godt som all- deles ny. Den har inom få år genom Herrar Fries och I.ovén gjort raska framsteg, måtte den ock fortfarande komma att frodas.» Samtidigt IVamhålles dock äfven önskvärdheten af, att intendenten mätte erhålla 41 biträde säväl lör arbetet med dessa djiugrupper som för insekterna. I den följande ar framlas rikeligen hemförde, till största delen för oss här förut okände Crustaeeer och sträl(ljur>^, som då förmodligen utställdes i sprit. Bland dessa samlingar af evertebrater omtalas sär.skildt »de märkvärdiga maneterna, hvilka Professoi- Fmi;s lyckats att så be- vara i sprit, att de bibehållit nära nog samma utseende, som då de llyta lefvandc om- kring med hafsvågen \ Äfven med öfriga delar af samlingarna pågick elt omfallande omordnings- och rangeringsarbete i den mån, som nya förvärf inkommo samt nya förvarings- och ut- ställningsskäp blefvo färdiga att tagas i bruk. Bestämningar af gammalt material (t. ex. af snäckorna 1831—32) och nyetikettering samt katalogskrifning tog äfven rundlig tid. Särskildt med afseende på däggdjur och fåglar infördes en etikettering, som motsvarar äfven nutida anspråk, i det att såvidt möjligt på etiketterna uppgafs djurens fyndort, kön, ålder, tid för insamlandet och gifvarens namn. För insekterna infördes för att undvika stora etiketter den ordningen, att arterna betecknades med nummer och indi- viderna med bokstäfver, hvilka hänvisade till en katalog med fullständiga uppgifter om lokal o. s. v. Den etnografiska samlingen blcf också utställd inom glas »med iagttagande af all möjelig besparing» 1834— 3ö. Samlingarnas tillväxt under Bengt Fries intendentstid var alldeles enorm. Säväl genom gåfvor som genom -en väl organiserad byteshandel och genom direkta inköp för- värfvades nytt material. En skelettsamling, som förut praktiskt taget saknats, tillkom därigenom, att prof. FniES vid sitt tillträde till tjänsten skänkte den honom själf tillhöriga, hvilken sedan undan för undan ökades. Så t. ex. 1833 »med 50 fullständiga specimina. För att anskafla bytesmaterial utsände Fries naturalicsamlare till olika trakter af den skandinaviska halfön. Ar 1832 hade han t. ex. en samlare i Norge och tvenne i Norrland. > Äfven år 1834 omtalas, att en konservatorselev P. A. Eklund skickats till ' För att få nictlcl att sända ut dessa tre samlare hittade Fiuks på den originella metoden att bilda ett »aktiebolag", som skulle sammanskjuta behöfligt belopp. Den 14 mars IH.Vl lämnade han meddelande härom i Akademien oeh tillade, att han inlöst 4 aktier å 33 H. 1(5 sk. B., som han förmodade, att .Aka- demien ville öfvertaga, och till utgiften för dessa aktier kom också fiC Ii. 32 sk. 15., som utgjorde motsva- rande lott i kostnaderna för samlarnas utrustning. Akademien godkände detta förslag och beslöt penningarnas utbetalande. Grundandet af detta aktiebolag och dess verksamhet blef desto gynnsammare för Hiksmuscuni, alldenstund de personer, som tagit aktier i bolaget, godhetsfullt till förmån för museet afstodo frän den utdelningsvinst i form af insamlade insekter m. m., som skulle kommit dem till del. Detta meddelades i Akademien på våren 1833, liksom äfven \V. von Wiiumit till museet afstod de fåglar, han hade rätt till såsom samlare. Ett annat exempel på frukten af dessa aktiebolagssamlingar kan läsas i Akademiens protokoll för är 1836. Där omtalas nämligen, att till .Akademien (= liiksmuseum) öfverlämnats, hvad på dess aktielolt fallit frän löjtnant Uohkmaxs resa i Dalarna, niimligen omkring 3,(100 st. insecler. alla med urval och största ele- gance insamlade». Riksmuseets historia. 6 42 Lappmarken för att samla. Intendenten lyckades äfven intressera pastor Sundelin i Lycksele att biträda med insamling såväl af insekter som högre djur till bytesmaterial, och denne ådagalade så mycket nit häri, att» en förvånande mängd Lappska Doubletter > på detta sätt förvärfvades till ringa kostnad. År 1835 stego utgifterna härför till 266 R. B., men det anskaffade materialets värde skattades »efter ganska låg beräkning eller hälften af det pris samma saker tills dato gällt» till 1,650 R. B. Denna insamling af inhemskt bytesmaterial fortsattes äfven under följande år med stor fördel. Fries synes också hos vildthandlare i Norrland ha beställt diverse ryggradsdjur. Ur en beställningslista till Anders Pehrsson i Sid[en]sj6 daterad den 23 jan. 1837 må refereras följande, som lämnar en god inblick i dåtida prisförhällanden. 2 björnhudar med skalle pr st. 20 H. B. 4 järfhudar » » å 10 » » 2 b.äfverhudar » » »10 » » 4 loskinn » » » 8 » » för ofläckade skinn och alla smärre, för större ofläckade 13 » 16 sk. B. 10 st. »af de små hvita Lekatterna, som hafva alldeles hvit svans» (= smävesslor) pr. st. 12 sk. B. 1 vacker mård å fi H. B. Uackclhanar så många, som kunna erhållas å 2 K. 24 sk. B. Hackclhönor » » » » » » 3 H. B. Sparfugglor » » » » » » 1 » » Hvita ugglor » » » » » » 1 » » »Öfriga ugglor tillvaratages och medföras — de betalas efter sin sällsynthet — med rätt för Museum att förkasta sådana som ej duga. — Detta gäller äfven om andra små foglar. Hiporre önskas sä många som möjligt — betalas med 4 K. B.» Äfven laxöringar önskades inlagda i brännvin, och för de 10 första beta- lades 16 sk. B., för de öfriga 4 sk. »Brännvinet betalas särskilt.» Äfven andra fiskar önskades liksom ock »Benragel» af björn, järf och ren. Professor B. Fries var också själf en god samlare. Hans rika skördar af hafsdjur äro redan omnämnda. För att befordra hans samlareverksamhet lämnade Akademien honom vid upprepade tillfällen reseunderslöd, t. ex. 300 I^. B. 1836. Följande är erhöll han ånyo anslag för att resa till Bohuslän och under hans bortovaro under slutet af 1837 och förra hälften af 1838 förordnades till hans vikarie såsom intendent entomo- logen, löjtnant, C. H. Boheman. För att kunna fullfölja samlarearbetet i Bohuslän med desto större kraft sökte han och erhöll äfven på Akademiens förord ell statsunderstöd af 1,000 R. B. att utgå med 500 R. B. hvartdera af åren 1838 och 1830. Han bistods kraf- tigt af sin vän den förträfflige jägaren och djurmålaren W. von Wrigmt och under sist- nämnda period insamlade dessa båda 224 exemplar af fåglar tillhörande 50 arter, om- kring 50 arter fiskar, af hvilka åtskilliga då för första gången togos vid svensk kust, samt dessutom en hel del lägre hafsdjur. Med tillhjälp af på ofvannämnda sätt erhållet bytesmaterial förvärfvades från ut- ländska museer värdefulla tillskott till Riksmuseets samlingar. Detta underlättades däri- genom, att intendenten år 1833 sattes i tillfälle att besöka ett flertal af kontinentens förnämsta museer för alt inleda personliga förbindelser. För denna resa erhöll Fries tjänstledighet från maj till okt. och Akademien lämnade honom ett reseunderstöd af 400 R. B. Af intresserade personer sammanskötos för samma ändamål 600 R. B. C. J. Sundevall tjänstgjorde under Fries frånvaro som vikarie. Att denna resa var frukt- 43 briiij^aiide, märktes hl. u. därpå, all näsiröljaiide ärsbiTällelsc kiiiidi! niäla om 2015 iil- ländska fåglar erhållna genom byte och lie insektsamlingar på samma sätl förvärfvade från museerna i Berlin, Leipzig och Köpenhamn. 5(5 uppstoppade Medelhafsfiskar, en klappmyls samt skelett af hvalross och hvitlival inflöto älven genom byte år 18;}4. Under de följande åren fortsattes denna byteshandel, alltjämt med framgång. Bland särskildt värdefulla bylcsförvärf 1835 — ;5G nämnas t. ex. näbbdjur,' veckelsvansbjörn (från (>hili), ett par alpstenbockar,- Trofjopan, och den sydamerikanska fågeln Dicholoplnis. Trago- panen, öfver hvilken FiuEs var särskildl stolt, hade crhäilils i ulbyte mot en lappuggla. iMed M. Devholle i Bryssel gjordes äfven ett stort byte år 1 fiskpetrUikat» från Mansfeld och hr Keiller stenkolsväxter från England. De botaniska samlingarna stodo, såsom redan omnämnts, under vård af den bergi- anska stiftelsens föreståndare, professor Wikström, och voro knappast att betrakta som en del af Riksmuseum, ehuru intendenten delvis var aflönad af statsmedel (jfr ofvan). Äfven till dessa samlingar inflöto åtskilliga gåfvor. Bland dessa må nämnas Ölands- växter af collega schola> Ahlqvist ocli Blekingeväxter af kronobagaren Aspegren 1822. Ar 1826 skänkte friherrinnan Baker ett herbarium vivum samladt under Parry's andra polarexpedition. D:r Hedenuorg hemsände vid flera tillfällen växter, t. ex. från Konstan- tinopel 1828. Efter kommerserådet Casström's död i dec. 1827 tillföll hans växtsam- ling, förvarad i 36 skåp. Akademien (därjämte 106 böcker). Ar 1828 fick för Akademiens räkning ur Dalman"s efterlämnade herbarium tagas allt, som kunde behöfvas. Ostindiska kompaniet i London skänkte år 1831 en samling växter. Från präster i Lappland in- sändes vid olika tillfällen växter, så t. ex. af kyrkoherden Ullenius 1827 och då Wik- ström till Akademien hemställde om skälig ersättning, bestämdes denna till 66 R. 32 sk. B. Ar 1838 fick kyrkoherden L. L.estadius på samma sätt 25 R. B. för lapska växter. Densamme skickade äfven följande år växter från Torne lappmark och norska Nordlanden. Växter från olika delar af Sverige mottogos äfven från andra personer, såsom mag. Lindrom, öfverstelöjtn. Hällström m. fl. Ar 1834 hade Billberg hembjudit den framstående läkaren och naturforskaren E. AcHARius' efterlämnade värdefulla lafsamling till inlösen af staten. Akademien tillstyrkte dess inköp för 666 R. 32 sk. B. Sedan mineralkabincKets vård öfvertagits af Mosander och denne, som ofvan nämnts, erhållit ett litet arfvode, gled det så att säga öfver till att bli en del af Riksmuseum, utan att något särskildt beslut därom synes ha fattats. Den 13 maj 1835 beslöt Akademien, att mineralsamlingen skulle hållas tillgänglig för allmän- heten en gång i veckan under samma tid af året, som de zoologiska samlingarna (d. v. s. med undantag af nov. och dec), därigenom ådagaläggande en viss samhörighet. Redan förut synes dock allmänheten ha kunnat få taga kännedom om mineralsamlingen. In- spektor för nämnda samling P. Lagerhjelm förklarade nämligen den 20 juni 1832 inför Akademien, att mineralen nu ordnats efter det kemiska systemet och att denna »verk- ligen vackra samling» (jämte ett betydligt antal dupletter) förvarades i rum i rez de chausséen i 12 med glas täckta bord, »deraf de fleste åtföljt Grillska samlingarne frän Söderfors, blott 2 nya gjorda; allmänheten egde tillträde till detta Cabinet, men hittills icke mycket af tillåtelsen derlill sig begagnat». Den omnämnda ordningen sj'nes dock ej ha varit så alldeles tillfi-edsställande, ty blott ett år senare tillkännagifva inspectores aerarii, att utväg vore beredd till mineral- samlingens ordnande, utan att särskildt anslag därtill kräfdes. Liksom före Mosander's tid var det hufvudsakligen genom gåfvor och donationer som mineralsamlingen tillväxte. Ar 1829 lämnade amiral Nordenskjöld en samling 47 sliiJTer från Afrika. Hiukså^'aicii Lagkhiijklm skänkte slulTer frän Ytlerhy 1833 och samma år skickade Akademiens ntiändske ledamot öfverintendcnten Nordenskiöld finska mineral. Apotekaren Kämmeheh i Petersburg anföres ock såsom gifvare af dyrbara ryska mineral. En större donation erhölls med framlidne öfverdirektören Geijer's mineral- samling, som uppgifves ha varit »dyrbar, ganska vacker och rik på exemplar». Den anmälles vara afhämtad den "/o 1833. År 1838 skänkte gesclnvorner Sevén (30 stuffer från Sala, apotekaren Mautei.leus 10 norska mineralstufler och d:r Roueht 142 geologiska stufYer från Island. Ar 1837 beslöts med Hergskollcgii tillstånd att skicka en rundskrif- velse till vissa grufvor rörande insamling af mineral och Akademien åtog sig att bestrida kostnaderna för insändandet. Efter mottagandet af den Geijerska samlingen påpekade Akademiens sekreterare Berzelils, att mineralsamlingen innehöll en mängd dupletter, som kunde komma till mera nytta, om de utdelades. Han föreslog därför, att intresserade personer, som an- mälde sig, skulle kunna erhålla dylika dupletter. Statssekreteraren J. A. von Hartmans- DORFF framhöll samtidigt, att dessa dupletter kunde göra än mera nytta, om de lämnades åt skolorna, och Akademien godkände båda förslagen.' Detta torde varit uppslaget till den understödjande verksamhet, som Riksmuseum sedan vid många tillfällen utöfvat gentemot skolmuseerna. En af de mest omfattande donationerna af ifrågavarande slag lämnades 1836 enligt Akatlemiens beslut till Strängnäs gymnasium, nämligen 25 däggdjur, 408 fåglar, 1 amfibie och 20 fiskar. Ebersteinska slöjdskolan i Norrköping fick 1837 ej mindre än 142 mineral. Till Visby sändes äfven- ledes en mineralsamling, men till följd af en sjöolycka sjönk denna, och en ny skickades i stället; är 1840 fick Elementarskolan i Stockholm mineral o. s. v. Äfven dupletter af växter utdelades, och Linköpings skola synes ha varit den första, som (1838) kom i åt- njutande af dylika. Den 30 nov. 1831 meddelades i Akademien, att Riksmuseum var färdigt att öppnas för allmänheten, och det beslöts »att utbedja Academien den Nåden, att Hans Maj:t täck- tes taga Museum i sigte . Efter denna invigning hölls museet öppet hvarje onsdag mellan 11 och 2 och antalet besökande säges ha uppgått > till minst 100 personer hvarje dag. Lördagar och Söndagar är det dessutom besökt af större och mindre sällskaper (årsber. 1832). Under åren 1834—35 blef nyinredningen så pass färdig, och museets omordnande hade framskridit så, att man ansåg sig kunna inbjuda »H. K. H. Kron- prinsen och Hans Höga famille» att bese museet i maj sistnämnda år. I april 1835 an- togos »reglementarlska föreskrifter» för museets öppethållande. Dessa voro afTattade i 11 paragrafer, hvilkas viktigaste innehåll var följande. Museet hålles öj)pet för allmän- heten mot en afgift af 12 sk. B. för hvar person^ onsdagar och lördagar 11—2 hela året utom nov. och dec, samt dessutom söndagar från 12 till 2 i juni och juli. Andra dagar beviljades blott inträde i vetenskapligt syfte efter anmälan hos intendenten. November och december månader afsågos för inrangering af nytillkomna samlingar och för evcn- ' TON HARTMANsnoRFF Underrättade därefter skolornas eforer om Akademiens l)eslut och med anledning häraf inkoramo ansökningar från flera håll. - Näranda inträdesafgift hade på underdånig framställning fastställts af K. Maj:t från hörjan af år 1835. 48 tuella förändringar inom museet. Det ålåg konservatorn att vaka öfver ordningen vid förevisningen och biljettförsäljningen och såsom dörrvakt skulle Akademiens vakt- mästare och husdräng biträda. Gymnasium samt lärdoms- och apologistskolorna skulle hvardera få 2 fribiljetter till skolungdomens uppmuntran. Influtna biljettmedel skulle hvarje månad redovisas till Akademiens kanirerare. Under april— okt. 1835 var antalet besök i museet blott 1,185, men imder 18.'i(i »nära 2,000' och därigenom erhöllos i inträdesafgifter > nära 500 R. H.» Med de sålunda influtna medlen atlönades nämnda år tvenne konservatorsbiträden, men vid andra till- fällen förfogade Akademien öfver biljettmedlen för andra ändamål, såsom till lönetillägg, understöd o. s. v. Konserveringsarbetet i museet ställde stora kraf på konservatorn un- der en tid, då så mycket nytt material inströmmade, allra helst man under denna tid ansåg, att allt, som ej skulle bytas bort, borde stoppas upp. Den skicklige konservator Fredrik Blank var dock sin uppgift vuxen, och det är förvånansvärdt, huru mycket han medhann. Bland större djur, stoppade på 1830-talet, märkas en kamel och en girafl', af hvilka särskildt den förra är mycket väl gjord. Museets inspektor A. Retzius säger också, att dess »upställning utan öfverdrift kan anses som ett verkeligt konststycke» O/i 1835). Såsom exempel på Blänks förmåga att medhinna sina arbeten må anföras, att han samma år stoppade 41 däggande djur och 79 fåglar och 1836—37, då han visser- ligen till sin hjälp hade ett par elever, uppstoppades 7 däggdjur, 542 fåglar och 17 fiskar, förutom det att 17 djur skeletterades och åtskilliga djur och fåglar konserverades. Ej underligt, att hrr inspectores funno detta vara »ett tillfredsställande resultat». Riksmu.seets utveckling skulle trots framförallt den zoologiske intendentens nit ej ha kunnat ske så snabbt blott med tillhjälp af det knappa statsanslaget, om ej Akade- mien på mångfaldiga sätt undcrstödt detsamma. Det har redan nämnts, huru Akademien biträdde vid inredningen och med anskaffandet af inventarier, lämnade reseunderslöd åt personer, som samlade för Riksmuseum o. s. v. Men Akademiens hjälpsamhet sträckte sig ännu längre. Såsom exempel härpå kan anföras, att år 1833 det lämnades ett anslag af 66 R. B. 32 sk. B. att användas såsom arfvode åt biträde vid samlingarnas ordnande. Samma anslag utgick åtminstone äfven följande år. Under Riksmuseets första decen- nium utgjorde Akademiens kontanta bidrag till dess förkofran 5,950 R. B. Under 5-års- perioden 1834—1838 steg Akademiens bidrag, oräknadt lönetillskott, till ej mindre än 18,466 R. B. Af ofantligt stor betydelse var bl. a., att Akademien möjliggjorde för intendenterna alt erhålla vetenskaplig litteratur. Denna sak ordnades definitivt år 1836. Akademien beslöt nämligen då, att 350 R. B. skulle anslås för sagda år och sedan år- ligen tillsvidare för inköp af zoologiskt bibliotek och lika mycket för botaniskt. Inten- denterna erhöUo rätt att rekvirera böcker till detta belopp årligen samt för framtida inköp reservera eventuellt öfverblifna medel. Ledamöter af Akademien anskaffade genonom subskription år 1834 och för 5 år framåt en lön af 300 R. B.> åt en ritare och djurmålare. På detta sätt bands en så ' Denna 5-årsperiod ullöptc med IHliO, men för 1840 beslöts, atl lika stort arfvode skulle utgå till WiuuHT af till Hiksmuseet skänkta medel. Troligen innebar detta en förlängd suliskriptionstid. 49 framstående förmnga som kammarjiinkarcn \V. von Wuic.iit vid Hiksmusciim. Innan man skred till subskription för nämnda ändamål, hade inspectores för zoologiska Riks- museet inlämnat en den 11 febr. 1834 dagtecknad skrifvelse till Akademien, livari de framhöllo flera enligt deras mening oumbärliga kraf. Dessa voro 5,000 R. B. till inred- ning och till främjandet af de vetenska|)liga arbetena, iniätlandct af Ivenne nya allönade tjänstebefattningar. 1 främsta rummet beböfdcs, dä omöjligen intendentens lid kunde räcka till för allt, som ålåg honom, en ny intendentposl, allönad med 800 R. B., för !>samlingarna af de articuleradc djuren», och vidare en ritare med en lön af 400 R. B. Akademien förklarade sig visserligen behjärta denna framställning, men kunde ej göra något däråt. Det var då medel anskalfadcs, såsom ofvan nämnts, genom subskrii)lion och VON Wright ansågs vara Akademiens tjänsteman i så hög grad, att en instruktion för honom fastställdes '*/i 1835. Det var ju dock ej möjligt, att Riksmuseet i längden skulle kunna växa och utvecklas under så små och tryckta omständigheter. Frågan om statens förhöjning upptogs ånyo mot slutet af 1830-talet. Vid sin samman- komst den 14 juni 1839 beslöt Akademien att göra framställning om, att Riksmuseets stat måtte förbättras därhän, att en förste inten- dent skulle aflönas med 2,000 och 4 inten- denter hvardera med 1,000 R. B. Men innan ärendet i definitiv form hann att komma på Akademiens bord, var tiden utlupen för den, som i så hög grad gjort sig förtjänt om Riksmuseets utveckling under detta lidsskede. Den 7 april 1839 förlorade Riks- museum genom döden sin utmärkte intendent Bengt Fredrik Frh;s ' och en vecka senare älven konservator Blank. ^ Efter Fhies' frånfälle anmodades d:r C. J. Sundevall omedelbart att uppehålla inten- dentsbefattningen och C. G. Sn,FVERSVÄRD, som arbetat tidvis i museets tjänst med insam- lingar m. m., förordnades att bestrida konscrvatorsbefattningen. Den 8 maj kallades Sundevall till ordinarie intendent, men svarade, att han ville hafva en pröfvotid för att se, om han ansåg sig kunna medhinna allt hvad som ålåg intendenten. Först den 11 Oari, Jacob Suxdkvall. ' Den höga uppskattning af Bkxgt Frie.s' lifsgärning och den varma vänskap, med hvilken han om- fattades af Akademiens ledamöter, gaf sig efter hans död tillkänna på flera sätt. Familjen fick ÖOO H. Ii. och bo kvar till 1 okt. Inom Akademien insamlades 7,000 ii. 1!. till understöd ät de efterlefvande, jämte det att en gald å 900 H. B. efterskänktes, .\fven utom .\kademien lämnades bidrag, så att summan steg till öfvcr S,200 R. B.; häraf åtog sig Akademien att för de efterlefvande förvalta de 7,000. ■ Då han alled medellös bekostade Akademien lians begralning Riksmuseets historia. ^ 50 dec. meddelade han delinitivt, att han mottog kallelsen. I januari 1840 utnämndes SiLFVERSvÄRD till kouservator. Arbetena med museets fortsatta ordnande vidtogos omedelbart och i januari 1840 meddelades, att nyinredningen af däggdjursrumniet var färdig och Rikets Ständer inbjödos i febr. att bese museet. Härmed var dock ingalunda museets inredning färdig ens för tillfället, utan det fortsattes omedelbart med anskallandet af flera skåp till fågelsam- lingen o. s. v. Riksmuseet tillväxte alltjämt genom gåfvor. Svenska naturalier af olika slag inflöto undan för undan och bland dessa må nämnas det första svenska exemplaret af rosen- finken ( Carpodacas enjthriims) från Goltland, tillvarataget af d:r André 1839. Från det Linnéska samfundet öfverlämmades 1840 en liten samling ryggradsdjur, som ursprung- ligen utgjorde en gåfva af konsul Tarras. Bland dessa funnos flera värdefulla saker, såsom myrslok fMijrmecophacja jiihataj, capy- bara m. m. Älven en del enstaka utländska däggdjur mottogos af enskilda gifvare, t. ex. en flodhästunge från Nilen af konsul d'Ana- STASV, en delfin från Nya Zeeland af kapten MoLiEN. Statsrådet Fåhr^us skänkte en samling fiskar och crustaceer från Kina, brukspatron Hisingeu en samling stora ko- raller från tropiska haf, hr K. A. Silfver- STOLPE en samling snäckor från Java o. s. v. Under år 1840 började äfven stora sam- lingar från Sydafrika att inkomma. Dessa hemsändes af ingenjören J. A. Wahlberg, som ett par år förut afrest till nämnda land för att samla naturalier för Riksmuseum. Denna resa hade kommit till stånd på följande sätt. Då Bengt Fries var sysselsatt med zoologiska undersökningar i Bohuslän, och löjtnant Boheman, såsom redan nämnts, var hans vikarie, gaf den sistnämnde uppslag härtill. Han framlade nämligen för Akademien vid dess sammanträde den 14 febr. 1838 det förslaget, att man borde sända »någon skicklig och nitisk naturforskare till Goda hoppsudden i anledning af gjorda anbud från en der bosatt Svensk, Herr J. Letter- STEDT». Denna framställning förordades af hrr Pontin, A. Retzius och P. F. Wahlberg. Samtidigt föreslogs äfven ingenjör J. Wahlberg såsom i alla afseenden tjänlig att erhålla ifrågavarande uppdrag. Akademien remitterade ärendet till Inspectura a^rarii, som af- styrkte en särskild Akademiens expedition, men om ingenjör .1. Wahlberg ville >såsom egen angelägenhet företaga resan?, föreslogs det, att Akademien skulle lämna honom ett Johan August Wahlbekg. 51 hidraf' af 1,000 H. B. rördelade på tre år mot det, atl han lörhand si^ all insamla na- turalier lör Hiksmuscets räkning. Nämnda ersättning skulle utgå ur museets anslags- medel, men Akademien gälda transportkostnaderna. Akademien biroll delta förslag och lämnade samtidigt i uppdrag åt inspectores för de zoologiska, botaniska och minera- logiska samlingarna alt träfTa aftal med J. Wahlherg. Denne, som ägde en jägares och naturforskares håg och bästa egenskaper, började på detta sätt sina forsknings- och samlingsresor i Sydafrika, hvilka inbragte Riksmuseum ofantliga samlingar och gjorde Wahlbkugs eget namn odödligt. Det anslag Akademien beviljat var dock naturligtvis alldeles för litet för bekostan- det af ett så stort företag. Naturalier hemsändes i stor mängd och af desto högre värde, som allting, som kom från Wahlbeug, var utomordentligt väl konserveradt. Men det dröjde ej längre än till 1840, förr än det meddelandet inflöt, att Lktteusteut för Wahl- BEUGs expedition utlagt 4,000 R. B. Häraf betalade Akademien de utlasta 1,500, Wahlberg 500 och en »ädelmodig gifvare 2,000 R. B. 1841-1916. Med år 1.S41 ingår Riksmuseet i ett nytt utvecklingsskede. Före nämnda tid kan man säga, att det såsom statsinstitution sedt var endast ett zoologiskt museum. Ty de staten tillhöriga samlingarna voro uteslutande zoologiska. Visserligen utställdes i sam- band med dessa äfven en mirteralogisk samling, men den var Akademiens tillhörighet. Ännu mindre hade Riksmuseet någon botanisk afdelning, ty samlingarna inom detta fack tillhörde Akademien och förvarades dessutom ej pä samma ställe som de andra, utan vid Bergielund. Museets lönestat var också helt följdriktigt anslagen blott åt en zoologie intendent och en konservator till att börja med. Först senare vid en beviljad löneförbättring ordnades det, såsom förut omtalats, på sådant sätt, att smärre belopp kunde få lämnas åt en botanist och en mineralog. Sådan var ställningen, dä, den 25 jan. 1841, ett kungabref utfärdades, hvilket meddelade, att Rikets ständer beviljat ny och väsentligt förökad stat för Riksmuseet på följande sätt: För en intendent med ansvar för vård af det hela 1,600 1 konservator 500 2 elever 300 1 ritare 500 i intendenter 2,400 För vård af de zoologislia samlingarna 1,500 » » » » l)otanisl att inträdet skulle blifva vissa tider fritt och vissa tider betalas med nedsatt inträdesafgift». Det bestämdes sålunda, att inträdet om lördagarna skulle vara fritt, men om onsdagarna kosta 25 öre. Med ingången af 1858, då den nya ordningen trädde i kraft, ökades frekvensen i mycket hög grad. Redan under de första tre månaderna hade 2,274 personer begagnat sig af denna nya rättighet, d. v. s. mera än medeltalet af be- sökande under helt år för de sista båda decennierna, och för hela året blef antalet 10,461, af hvilka 886 erlagt sin 25-öring. Under de närmast följande åren ökades dessa siffror ytterligare något, så att 1859 antalet betalande var 1,078 och icke betalande 10,769 samt år 1860 resp. 1,111 och 10,985. Under de följande åren synes man ej hafva räknat de icke betalande, men det säges, att deras antal fortfarande hållit sig uppe. Från början af april 1861 och till den 25 juni 1866 hölls museet stängdt för tillbyggnad och ny- ordnande. Från sistnämnda dag öppnades det ånyo »ungefär dubbelt så stort» som förut, och den mineralogiska afdelningen jämte en »technologisk afdelning af det Botaniska» museet blefvo tillgängliga för allmänheten på samma tider som de zoolo- giska afdelningarna d. v. s. livarje helgfri onsdag och lördag kl. 11—1 (efter 1870 var tiden 12 — 2) och hvarje söndag kl. 1 — 3 utom från 1 okt. till och med den 26 dec. Om lördagarna upptogs en afgift af 25 öre för person, eljest var tillträdet fritt. Tillströmningen af besökande var stor. Någon räkning af icke betalande gjordes ej, men det uppgifves i årsberättelsen för 1866, att »de besökandes antal har varit högst betydligt och tycktes de flesta söndagarna uppgå till ett ä 2 tusen personer eller deröfver hvarje gång». Från midsommar till 1 okt. såldes 958 lördagsbiljetter. Museet hölls då äfven öppet under oktober. I 1873 års berättelse uppgifves antalet betalande till 1,152, men det sjönk sedan långsamt till 587 år 1879. Under 1880-talet växlade an- talet betalande vanligen mellan 770 och (530, men sjönk ett år ända ned till 455. Under de följande åren var det i genomsnitt ännu lägre, hvilket delvis torde förklaras af, att befrielse från afgift ofta meddelades, och dessutom ställde allmänheten sina besök till de afgiftsfria dagarna. Frekvensen af skolungdom och studerande ökades under 1890- talet och höll sig under decenniets senare år vanligen mellan 1,300 och 1,400 och sprang 1901 upp till 1,638. Antalet var dock alltjämt i stigande, så att sista året, då Riks- museet var öppet för allmänheten i de gamla lokalerna, nämligen 1914, uppgick mängden af besökande från skolorna till 2,994 lärjungar, förda af 134 lärare och lärarinnor. Först från och med 1904 finnas exakta siffror för totalsumman af dem, som besökte Riks- museets zoologiska samlingar. Nämnda år var antalet 24,600 (häri äro ej inräknade besökande i mineralogiska, paleobotaniska och etnografiska samlingarna-). För de föl- jande åren ställer sig resultatet pä följande sätt: 1905 — 25,880; 1906 —31,680; 1907 — ' Detta förhöjda anslag möjliggjorde också afgifternas sänkande och delvisa borttagande. ' De entomologiska och botaniska samlingarna hade ingen utställning. 69 25,.S.S(); 1908 — •>C),HH); V.M) - 27,r),S(); 1910 — 24,900; 1911 24,710; 1912 — 2;{,520; 19i;{ — 21,5;{0 och 1914 — 17,52,). År 1915 hölls museet stänj-dt lör flyttningens skull. »Till de besökandes tjenst» utarbetades 1850 »såsom enskildt företag af en af Inten- denterna» en kort »Handledning i Zoologiska Riksmuseum». Denna var försedd med en planritning och såldes vid ingången för 8 sk. banko. Då museet änj'o efter reparation och nybyggnad öppnades den 25 juni 18G() tillhandahölls älven en »handledning > till pris af 25 öre. Denna hade så god åtgång, att hela förslå upplagan, 1,000 exemplar, var slutsåld till mediet af mars 18(57. Af denna »handledning ha sedan undan för undan nya upplagor med bchölliga ändringar och tillägg utkommit. Djurgärds-Fieskati löre uppförandet af det nya Riksmuseet. (Enligt :ikvarL-ll af A. Ekblom.) Einar Lönnberg. Riksmuseets vertebratafdelning 1841—1916. Med inrättandet af de tvenne nya intendentsbefattningaina i zoologi inskränktes den förutvarande zoologie intendentens verksamhetsfält hufvudsakligen till ryggradsdjuren.' Ehuru professor C. J. Sundevall vid yngre år äfven framgångsrikt sysslat med insekter och andra lägre djur, synes dock hans håg, redan från hörjan, sedan han mottagit kal- lelsen till intendent vid Riksmuseum, öfvervägande ha riktats till de högsta djurklasserna. Han var en utmärkt vetenskapsman, varmt hängifven sitt kall, och särskildt äro lians arbeten rörande däggdjur och fåglar af hög rang. Under hans 30-åriga förvaltningstid utvecklades vertebratafdelningen i utomordentligt hög grad. I början af år 1841 om- fattade den utländska däggdjurssamlingen 555 exemplar, fördelade på 2(i() arter. Därtill kommo 60 svenska däggdjursarter alltså tillsammans 320 arter, hvilket utgjorde omkring en fjärdedel af de då kända däggdjursformerna. Ar 1842 beräknades den utländska fågelsamlingen omfatta 5,227 exemplar. Ar 1845 funnos inalles 530 arter däggdjur i Riksmuseum, hvilket ansågs vara '/a af alla då kända. Det var i främsta rummet de stora samlingar, som hopbragts i S}'d- afrika af .1. A. Wahlberg, som på ett så utomordentligt kraftigt sätt ökat vertebratafdel- ningens skatter. De innehöllo bl. a. 474 däggdjur förutom en mängd fåglar, reptilier o. s. v. Wahlbergs samlingar, som alltid utmärkte sig för den utmärktaste konservering, hemsändes i flera omgångar. Ar 1845 blef deras värde af opartiska personer uppskattadt till 35,631 R. 24 sk. B. Wahlberg var emellertid nog storsint att endast begära godt- görelse för egna utlägg, hvilka stego till 19,000 R. B. Däraf hade emellertid 3,500 betalats. Det var likväl mycket bekymmersamt att skalTa den återstående summan och Riks- museum måste af sitt årsanslag åtminstone betala ränta å denna gäld med 6 %, hvilket ingalunda var lätt med de skrala tillgångar, .som slodo till buds. På underdånig fram- ställning härom erhölls dock genom nådig resolution af den 17 dec. 1845 statsanslag till skuldens betalande pä sådant sätt, att 6,000 R. B. erlades kontant och resten skulle af- betalas med minst 1,000 R. om året,- men Riksmuseum fick fortfarande svara för räntan, tills full slutlikvid skedde i början af år 1849 med 7,000 R. B. Räntebetalningen under de föregående åren hade emellertid vållat en allvarsam skuldsättning, som fortfor ganska ' Under hans värd stodo dock äfven de etnografiska och väl också, åtminstone delvis de pakontolo- giska samlingarna. - Samlingarna skulle tillfalUi lliksmuseum, men såväl de båda universitetsmuseerna som äfven Göte- borgs museum skulle erhålla del af desamma. 71 länge. Ännu så sent som 1853 klagas (ilVer (kMina skulds tyngd. Den uppgick då till 000 R. H. (ienom denna skuldhördas tryck såg sig intendenten t. o. m. nödsakad alt företaga kontanta försiUjn ingår af dupletter, bl. a. till Hrilish Museum. Andra duplelter kunde däremot med stor förtlel användas till byte med främmande museer, hvarigenom vertebratsamlingarna vunno stor tillökning. Men tillika intlöto gåfvor i riklig mängd, hvilka dels kunde iniorlifvas med samlingarna direkt, dels användas till byte.' Det sista gällde framförallt om de mycket talrika svenska djur, som årligen insändes eller af utsända samlare hemfördes. Sjökaptener och andra resande medförde älven frän sina färder större eller mindre samlingar af naturalier, som kommo Riksmuseum till godo, och svenskar, som vistades i utlandet, hemsände älven samlingar. Sä t. ex. skickade konsul Lindgren 115 fåglar från Bahia år 1843, grosshandlare Arvedsson skänkte i liera omgångar fåglar och fiskar från Brasilien. Fåglar från Kina och Nya Zeeland erhöllos af herr W. Gibson. Bland sjökaptener, som visade sitt intresse för Riksmuseum, må nämnas Molin, S. Schloer, Warngren,- och Granberg. Ett af de märkligaste föremålen från Sverige under denna tid är måhända en hybrid mellan orre J* och tamhöna, skänkt af brukspatron H. Hartman j:r 1845. Ar 1848 täcktes H. Maj:t Konungen donera en större fågelsamling från Venezuela och Nya Grenada. Samma år erhöllos äfven 44 fåglar från Ostindien af herr R. Aschlund, capit. i Kgl. Danske Söetaten o. s. v. Ar 1851 afgick fregatten luigenie på en längre expedition, och tillfälle bereddes därvid för några vetenskapsmän att medfölja. D:r J. H. G. Kinberg blef expeditionens läkare och zoolog. Expeditionen återvände hem i juli 1853 och af de omfattande sam- lingar, som då medfördes eller förut hemskickats, föllo på vertebratafdelningens lott 10 i torrt tillstånd konserverade däggdjur, 2 insaltade dylika och 62 i sprit; 490 torrkon- serverade fåglar och öfver 1,000 i sprit; en mängd reptilier i sprit förutom en del torra sköldpaddor, ormskinn m. m. samt mellan 2 och 3 tusen fiskar. Tyvärr hade alltför svag sprit användts, så att en del exemplar voro i mindre godt skick, och ej så få måste genast kasseras. Det oaktadt bragte denna expedition ett mycket värdefullt tillägg till Riksmuseets utländska samlingar. Men äfven från andra håll inflöto värdefulla sam- lingar under 1850-talet. Konsul Bartolucci i Kairo skänkte en samling af 360 fåglar från Nilländerna; konsul Bohlsen i Valparaiso 9 däggdjur och 138 fåglar från Chile; d:r Regnell däggdjur och fåglar frän Brasilien; missionären Hamberg kräldjur och fiskar från Kina i sprit; apotekaren J. A. Hjalmarsson naturalier från Honduras 1853 och fåglar från San Domingo 1858, grosshandlare I. W. Smitt 30 brasilianska fåglar o. s. v. En samling af fiskar och kräldjur frän S:t Barthelemy erhölls, dels som gåfva, dels inlö.stes den af frih. von Vegesack; fiskar från S:t Croix mottogos af apotekaren Sjeurin, och dylika från Rhodos och Egypten kommo från prof. Hedenborg. Omfattande samlingar från Sydafrika förvärfvades äfven under denna period. Under en resa till Damaralandet och trakten af sjön Nganii hade .1. A. Wahlberg ånyo hopbragt värdefulla samlingar, h\ilka. ' T. ex. med museerna i Amsterdam, Leiden, London, Helsingfors, Frankfurt o. s. v. ' Kapten 'NV.inNCKKX erhöll guldmedalj »för medborgerlig förtjänst» till följd af sitt samlarintresse för Riksmuseets riikning. sedan han omkommit genom olyckshändelse (dödad af en elefant), af hans släktingar skänktes till Riksmuseet 1857. Dessa samlingar omfattade 57 däggdjur, 204 fåglar kon- serverade i torrt tillstånd, förutom en stor mängd smärre däggdjur, kräldjur och hskar i sprit, skelett o. s. v. Samma år donerade' brukspatron .1. W. Ghill de samlingar, som studenten Victorin medfört från en resa i Kaplandet. Dessa utgjordes af 48 dägg- djur, 300 fåglar m. m. Utom dessa större samlingar erhöllos äfven eu hel del enstaka exotiska naturalier, bland hvilka böra nämnas tvenne skelett (J" o. $) af den nu nästan utrotade hafsuttern, skänkta af protokollssekreteraren V. Falck, Helsingfors, samt vidare den blinda fisken Ambhiopsis från Mamotli Cave i Kentucky af demoiselle Fr. Bre- MER. Flera sjökaptener fortforo att lämna tributer från sina resor, såsom t. ex. utom den redan nämnde Wärngren äfven hrr Nisser och Tarras. Sundevalls utländska kolleger vid främmande museer visade sin aktning och vänskap för honom genom att öfverlämna djur till Riksmuseum. Director Westerman i Amsterdam lämnade en samling sällsynta fåglar i sprit, d:r Gray, I.ondon, en myskoxe m. m., professor Nordmann några däggdjur från Ivaukasus o. s. v. Bytet med utländska institutioner var äfven Ulligt och inbrin- gande. Från Strassburg erhöllos på detta sätt 9 däggdjur från Abessinien, från Smith- sonian Institution, Washington, 205 nordamerikanska fåglar o. s. v. Svenska naturalier erhöllos i present af en mängd enskilda personer. Särskildt bör nämnas en ganska om- fattande samling af fågelägg från den nordligaste Lappmarken, skänkt af den engelske ornithologen Wollev, som länge vistats däruppe. Konservator Mewes, som vid upp- repade tillfällen erhöll reseunderstöd för att företaga samlingsresor till olika delar af landet, hemförde från dessa ett afsevärdt antal naturalier, mest fåglar. Sedan Riks- museum med år 1858 fått sin stat höjd, kunde äfven mera omfattande inköp företagas. Redan första året inköptes 570 arter exotiska fåglar, hvarigenom »Musei Fogelsamling hunnit ganska långt i systematisk fullständighet», såsom det framhålles i årsberättelsen. Följande år inköptes däggdjur, fåglar och skelett för ej mindre än 1,651 R. Rm. Bland de sålunda inlösta däggdjuren voro äfven en del större däggdjur från Spetsbergen, in- samlade under adjunkten O. Torells expedition till nämnda ögrupp. Äfven genom de upprepade sven.ska expeditionerna till de norra polarländerna under 1860-taIet riktades vertebratafdelningen. Särskildt må nämnas de af d:r A. Y. Malmgren under 1864-års Spetsbergsexpedition insamlade däggdjuren och fåglarna jämte skelett samt fåglar och fiskar från 1868 års Sofiaexpedition. Till andra trakter af jorden afgingo under nämnda decennium inga större svenska expeditioner, men det oaktadt ökades vertebratsamlin- garna väsentligt äfven med material från olika länder. Holländska kolonialrådet Barnet Lyon skänkte år 1861 fåglar från Surinam och följande år äfven däggdjur och kräldjur; d.r TouzET, Rio Janeiro, 70 arter brasilianska ormar; grosshandlare Rosenlind en samling fåglar från Singapore; grefve Cronhjelm fåglar m. m. från Vancouver Island; hofpredikanten PoNTÉN 64 fåglar från Galapagosöarna och Polynesien; d:r da Silva Castro däggdjur och fåglar från Paiå och d:r N^geli upprepade gånger fiskar från Rio Janeiro; d:r Oscar Dickson 114 fåglar från Sydafrika; Smithsonian Institution, Washington, 42 fåglar ' Ue synas dock ha alläninats först år 1859. 73 (rån Vhsliiulien; (l:r Goiis ' fåglar och liskar Iran S:l Haillieleniy; sjökapten Mattson fiskar från skilda Irakier o. s. v. Ar l/iori(S^ i 2 e.\., skallar af AssambuHel och Oins /jo/i, perukhorn af Schomburgkhjort, skelett af hafsutter o. s. v., 2 blåa paradisfåglar, löfsalsbyggare liera släkten fPrionodura, AnibliioniisJ, Neslorpapegoja, kalifornisk kondor så godt som utdöd i, C.untalibis crenii/u jämte ägg, nyzeeländsk kricka (Nesonella) m. m. 88 Från ingången af 1910 till 1 nov. samma år var John David Meyekt' andre konservator, men befordrades sistnämnda dag till förste konservator. Samtidigt utnämndes till andre konservator Aldou Jansson. För år 1914 erhölls ett extra anslag, hvarigenom möjlig- heter bereddes att anställa ett vetenskapligt biträde och förordnades härtill under nämnda år d:r W. Kaudekn. Med följande år erhöllo Riksmuseets afdelningar på ordinarie stat hvar sin vetenskapliga assistentbefattning (arfvode 3,000 kr.) Till assistent vid vertel)rat- afdelningen antog Vetenskapsakademien då fil. kand. grefve Nils Gyldenstolpe.- Sam- tidigt hade afdeiningen äfven erhållit en preparatorsfjänst och till innehafvare af denna antogs förutvarande konservatorseleven Gottfrid Eiuksson. Det rikligen inflytande nya materialet har gifvetvis också kraft ett betydande arbete såväl för vetenskaplig bestämning och bearbetning som ock för konservering och nfiontering. Ett afsevärdt antal stora däggdjur ha uppställts och för dessas montering har utexperimenterats en ny metod med användning af en massa, som väl låter sig formas och skulpteras, men som bildar en fullt fast kropp. Många smärre däggdjur och fåglar ha äfvenledes uppstoppats samt också fiskar. Åtskilliga biologiska grupper ha ordnats och skelett uppställts, däribland flera stora hvalskelett. Efter konservator Svens- sons afgång har konservator Jansson med full framgång öfvertagit sistnämnda arbete, under det att konservator Meyert monterat flera af de större djuren. För hufvudsam- lingen ha stora mängder af skinn konserverats, och en ny svensk däggdjurs- och fågel- samling upplagts, då den förutvarande liksom de ej exponerade samlingarna af högre vertebrater i sin helhet genom byten starkt reducerats. Den stora ökningen af de öfriga samlingarna framgår af redogörelsen om nyförvärfven. Det trånga utrymmet i det gamla museet hindrade och försvårade i mycket hög grad samlingarnas systematiska ordnande. Emellertid upprättades fullständiga blad- kataloger öfver alla reptilier och batrachier, nästan hela fisksamlingen, alla uppställda skelett samt den största delen af den uppstoppade fågelsamlingen. För att uppordna samlingen af fågelskinn anskaffades en del skåp med lådor och fack, men plats fanns ej mer än för några dylika. Sedan måste den största delen af materialet nedpackas i lådor och kistor, hvilka därefter staplades på hvarandra. Slutligen stodo flera dylika staplar af lådor framför hvarandra och nående från golf till tak i magasinsrummen. Äfven däggdjursskinnen måste förvaras på motsvarande sätt. Spritsamlingarnas burkar stodo hopskjutna så tätt de kunde pressas intill hvarandra på hyllor i skåp. Under sådana omständigheter var det ju så godt som omöjligt att behålla någon öfverblick öfver samlingarna. I skådesamlingen af uppstoppade djur m. m. var det föga bättre. Däggdjur och fåglar stodo i det närmaste så tätt de kunde stå, utan att hänsyn kunde tagas till deras exponerande. Under de senaste åren, då ett värdefullt material af stora exotiska djur (såsom bufflar, Grevy-zebror etc.) tillkom, hvilkel var så dyrbart, att ' Han hade förut under ett par år varit anställd som konsersatorselev vid Hiksmuseum och var vid utnämningen tjänslförrättande konservator vid Uppsala univ. Zool. museum. - Han var emellertid stadd på en e.xpedition i Siam för vertebratafdelningens räkning och hindrades af pågående krig att hemkomma och tillträda tjänsten förrän i maj 1915. 89 man ej kunde riskera att ställa det utan skydd, måste provisoriska förvarings- rum beredas. Detta kunde endast ske på det sättet, att mellan de förutvarande utställ- ningsskåpen i salarna för utländska fåglar ett tak af papp spändes och sedan vid ändarna glasväggar uppställdes. Men härigenom förlorades gifvetvis de inåt mot de nya för- varingsrummen vettande expositionsylorna af de gamla skåpen. lUrymmet i det gamla museet var såluiula till det yttersta utnytljadt. Det vetenska[)liga arbetet försvårades naturligen genom mu.seimaterialets otillgäng- lighet, men alla inkomna samlingar ha bestämts och bearbetats, så fort detta kunnat ske. Intendenten själf har utgifvit arbeten rörande alla vertebratklasser, de flesta dock om däggdjurens systematik, morfologi eller biologi. Lektor L. G. Andersson har bear- betat kräldjur och groddjur och däröfver utgifvit ett llertal arbeten. Vid afdelningen ha vidare utarbetats vetenskapliga afhandlingar af grefve N. Gyluenstolpe, d:r W. Kau- DERN, doc. Th. Odhner, d:r O. Ottoson, kand. Hi. Rendahl. Vetenskapligt material för undersökning har tillhandahållits såväl svenskar (professorerna Broman, G. Holm, Hult- KRANTZ, Jägerskiöld, Leche, Ramström, Retzius, Tullberg, C. Wlman, doktorerna N. Holm- gren, MuNTHE, Ribbing, Rosenius, Swenander, Söderlund, Ärnbäck, m. fl.) som utlänningar (K. Andersen, Boas, Boulenger, Brlnkmann, Buturlin, Dollman, Ehrenbaum, Goldschmidt, Hartert, Hatta, Hellmayr, Hilzhelmer, Jacobi, Kowarzhv, Lowe, Matschie, Gerrit Miller, MUNSTERHJELM, O. NeUMANN, ReGAN, ReICHENOW, RmGEWAY, SlEBENROCK, SnOUCKAERT VAN Schauberg, Solomirsky, Suomalainen, Sörensen m. fl.) Åtskilliga vetenskapsmän från vidt skilda länder ha äfven besökt afdelningen för att idka studier af dess samlingar. Vertebratafdelningens samlingar ha äfven varit tillgängliga och nyttjade i och för studier i såväl artistiskt som konstindustriellt syfte. Riksmuseets vertcbratafdelning har äfven under denna period lämnat sin med- verkan vid flera utställningar till belysande af vår svenska fauna, vårt villebråd o. s. v., såsom vid jaktutställningarna vid Allm. landtbruksmötet i Norrköping 1906 och Baltiska utställningen i Malmö 1914, Sport- och turistutställningen i Berlin 1907 och den stora Internationella jaklutställningen i Wien 1910. Vid alla tillfällen ha vunnits vackra erkännanden. Utställningen och läget af de rum och lokaler, som i den nya Riksmuseibyggnaden tilldelats vertebratafdelningen, framgår af arkitekten A. Anderbergs redogörelse och plan- skisser. Fördelningen af skåp och montrer i skådesamlingarna synes ock i all hufvud- sak af de sistnämnda. Skåpen' äro af armerad svensk furu, som hållits i en diskret gråbrun betsfärg, och spegelglas (utom i gaflarna samt i skelettsalen). Genom i hvar- andra gripande falsar samt packning af bomull åstadkommes täthet mot damm och insekter. Af hufvudsamlingarna, som äro förlagda till bottenvåningen, träffas allt i sprit förvaradt material i norra flygeln; i hufvudbyggnadens norra del inneslutes fågelsam- lingen och i dess södra del däggdjuren; i den bakåtgående flygeln inrymmas skelettsam- lingarna. Dessa sistnämnda äro placerade på hyllställningar med flyttbara hyllor i kartonger. Kranier till skinn, utom de största, förvaras i särskilda skåp och större kranier ' Från Nordislia Kompaniet, Stockliolm. Riksmuseets historia. 12 90 med horn äro med S-krokar hängda på järnrör i taket. Däggdjuren förvaras på olika sätt: de stora hudarna hänga med bomullssnören och krokar på flyttbara järnstänger Inuti oljemålade järnskåp, hvilkas dörrar äro försedda med dubbla falsar och packningar, så att de äro fullt täta. De smärre däggdjuren förvaras i skjutlädor, som kunna utbytas mot hvarandra, inuti träskåp af furu. Uppstoppade däggdjur, som utgallrats ur skådesamlingen, förvaras i äldre skåp, öfverflyttade från det gamla museet. Fägelsamlingen förvaras i Ijusbetsade och fernissade träskåp^ af furu med skjutlådor. Dessa lådor äro alla lika långa och breda, men höjden är jämna multiplar af minsta lädstorlekens höjd. På grund häraf och då lådorna glida på bottenramens utstående kanter, samt falsar finnas för dessa öfverallt anordnade med minsta lådhöjdens afstånd sinsemellan, kunna lådorna flyttas och utbytas huru som helst i de olika skåpen. Men då det var ytterst viktigt för hushållandet med utrymme att göra den minsta lådan så mycket rymmande och så litet skrymmande som möjligt, förfärdigades bottnarna af galvaniseradt järnbleck, infogadt i en träram. Härigenom blir lådans djup större, utan att dess höjd ökas. I en annan serie af skåp af ungefär lik- nande typ, men med bredare lådor för stora fåglar äro lådornas bottnar af trä. Ur skådesamlingen utgallrade, uppstoppade fåglar förvaras i skåp från det gamla museet. Spritsamlingarna förvaras i tämligen ljust grågröna, oljemålade järnskåp, hvilkas alla dörrar öppna sig inåt rummet och äro Ijusmålade på insidan för att kasta ljus i skåpen. De flyttbara hyllorna äro af tjock järnplåt, hvars bärkraft ökats genom en dubbelfals i kanten. De äro oljemålade med en färg, som är motståndskraftig mot eventuellt utspilld sprit. Riksmuseets vertebratafdelning omfattar nu: Skådesamling, Hurvudsanilins .Summa Svenska däggdjur omkr 227 st. 585 st. 812 st. Utländska • 1,030 ^^ 2,333 » 3,363 » Summa däggdjur omkr. 4,175 st. Svenska fåglar omkr 1,200 st. 3,275 st. 4,475 st. Utländska > 6,662 18,656 25,318 » Summa fåglar omkr. 29,793 st. Svenska kräldjur omkr 17 n:r omkr. 332 n:r 349 n:r Utländska » > 390 » 6,000 » 6,039 » Summa kräldjur omkr. 6,739 n:r Svenska groddjur omkr 25 n:r omkr. 407 nr 432 n:r Utländska . 86 » . 1,903 » ^ 1,989 » Summa groddjur omkr. 2421 n:r ' Från Sparreholms Snickerifabrik. - Många af dessa n:r omfatta ett tlerlal exemplar af samma art och från samma lokal 91 Skadesamling. Hufvudsamliiif;. Summa. Svenska fiskar omkr 282 n:r a,000 n:r 3,282 n:r Utländska ^ - 660 » omkr. 11,000 » 11,660 » Summa fiskar omkr. 14,942 n:r Dessutom finnas omkr. öOO glas däggdjur och 560 glas fåglar i sprit, många inne- hållande flera exemplar. Däri inräknas ej den samling al' kroppar eller kroppsdelar al' djur i sprit, som, hvad däggdjuren angår, omfattar omkr. 400 glas, samt en del större förvaringskärl. Omkring 820 skelett och kranier äro utställda. Hufvudsamlingens skelett äro ej räknade. l'tom de fiskar, som ingå i ofvan gifna summor, finnas en mängd torkade fiskar af äldre samlingar, som ej äro förtecknade. Alla sifiror äro något för låga, emedan inom hvarje klass finnas några, som ännu ej hunnit bestämmas. Einar Lönnberg. Botaniska Afdelningen. 1. De vetenskapliga samlingarna. De samlingar, som nu utgöra Riksmuseets Botaniska Afdelning, hafva sin första upprinnelse i de fåtaliga botaniska naturföremål, som under 1700-talet tillhörde K. Veten- skapsakademiens naturaliekabinett. Till sin uppkomst och första, långsamma tillväxt hade detta kabinett inga bestämda tillgångar, utan berodde af tillfälliga skänker, ocli den botaniska delen däraf nådde först mot 1700-talets slut en nämnvärd omfattning. Offentliga museer funnos ej på den tiden, och för en naturforskare var därför en egen samling nödvändigare än i våra dagar. På grund af tidsförhållandena voro dock de enskilda växtsamlingarna i vårt land under 1700-talet lätt räknade, till dess Linnés inflylande väckte håg för natur- historien inom vidare kretsar, och från midten af 1700-talet färdades många af Linnés lärjungar omkring i landet för alt utforska vår flora, på samma gång som den ene unge svensken efter den andre drog ut till aflägsna länder med den uppgiften att där hämta botaniska föremål, i främsta rummet ett »herbarium vivum > eller genom pressning preparerade växter. Det ansågs emellertid länge själtfallet, att alla sålunda hemförda samlingar borde hamna hos Linné, men så småningom började några af hans lärjungar efter hans föredöme anlägga ett eget museum, t. ex. L. J. Montin, P. J. Bekgius, Cl. Alstkömek m. fl.; naluraliesamlingarna absorberades ej längre af Linné-museet på Ham- marby, och af denna decentralisation blef följden, att Vetenskapsakademiens naturalie- kabinett snart skulle få mottaga ansenliga bidrag. Då de i Akademiens ägo belintliga samlingarna vunnit en större omfattning, upp- drog Akademien deras omvårdnad åt en särskild person. Såsom vårdare tjänstgjorde A. Sparrman 1780-98, C. Quensel 1798—1806 och O. Swartz 1807-1818. Ar 1819 inträffade den anmärkningsvärda tilldragelsen, alt hofmarskalken frih. Gustaf von Pavkulls naturhistoriska (zoologiska) museum på Vallox-Säby i Uppland öfverlämnades till K. Maj:t och kronan. Gåfvan mottogs, och konung KARL JOHAN uppdrog åt Vetenskapsakademien all inkomma med förslag, livar del Paykullska museet — som borde värdas på allmän bekostnad och utgöra början till ett »Riks Museum» — skulle tills vidare förvaras. Akademien föreslog då, att det skulle förvaras i dess eget 94 hus tillsammans med naturaliekabinettet och värdas af dettas intendent, ett förslag som af K Maj:t godkändes, och i ett kungligt brcf af den 8 dec. 1819 förklarades den ny- förvärfvade samlingen utgöra början till ett Riksmuseum. Ett år tidigare, den 11 nov. 1818, hade med. d:r J. E. Wikström af Akademien valts till O. SwARTz' efterträdare som lärare vid Bergianska trädgårdsskolan och där- jämte till intendent öfver Akademiens egna Herbarier och Botaniska Bibliotek» eller med ett annat uttryck från samma tillfälle K. Akademiens Botaniska Museum». Det är ovisst, från hvilken tidpunkt äfven staten kan sägas hafva ägt samlingar af botanisk art i delta museum. Det framgår nämligen i vissa fall ej fullt tydligt af redo- görelserna från 20- och 30-talen, om de gåfvor, som enskilda personer (se längre fram) lämnade museet, voro afsedda att tillhöra Akademien eller det unga »Riksmuseet . Det kan här endast anmärkas, att Wikström redan i publikationer frän hans första ämbets- tid stundom är omtalad under den allmänt hållna titeln intendent för det botaniska museet», äfvensom att han 1823 samtidigt med den zoologiske intendenten J. W. Dal- man fick professors titel och enligt 1830 års (förhöjda) stat erhöll af statsmedel ett årligt lönebelopp af 200 R. B., år 1841 höjdt till 600 och 1852 till 1,000 R. B. Härmed var dock ännu ej Riksmuseets botaniska afdelning i dess nuvarande bety- delse konstituerad. Så skedde först 1848, då Akademien, i utbyte mot vissa ekonomiska förmåner från statens sida, medgaf, att de naturhistoriska samlingar, som tillhörde Akademien, införlifvades med Riksmuseet. Härtill förklarade sig Akademien villig i underdånig skrifvelse af den 13 dec. 1848. Af föregående korta redogörelse framgår, att Riksmuseets Botaniska Afdelning — under sin första tillvaro stundom kallad »Botaniska museet» och i den botaniska littera- turen känd under namnet »Museum hotan. Stockholm.» och »Herbarium Stockh.» — ej har någon aktningsbjudande ålder. Då vårt land icke desto mindre med skäl kan yfvas öfver den rangplats, som denna vetenskapliga institution redan länge intagit bland vår tids botaniska museer, bör det med tacksamhet erkännas, att till dess värdefullaste vetenskapliga skatter höra de samlingar, som datera sig från dess första tid och begyn- nande utveckling. I dess ägo hafva nämligen med längre eller kortare tidsintervaller samlat sig de viktigaste herbarierna frän det århundrade, som var växtsystematikens och fytografiens glansperiod i vårt land, den tid, som omstrålas af de lysande namnen O. Celsius, Linn^iius, Bkrgius, Solander, Thunberg, A. J. Retzius, Acharius, Swartz. Betydande delar af Riksmuseets växtsamlingar äro sålunda grundlagda och hopbragla af enskilda personer och hafva från dem mottagits i färdigt skick. Innan vi öfvergå till dessa äldre herbarier, som blefvo grundvalen för afdelningens veten.skapliga samlingar, må det i korthet omtalas, att äfven smärre och tillfälliga bidrag af botanisk art redan under 1700-talet både genom gåfvor och inköp tillföllo Akademiens naturaliekabinett, ehuru långt sparsammare än de zoologiska föremålen. Antydningar om dessa tidigare förvärf finnas i Akademiens protokoll, och en del meddelas i S. Rosenhanes Anteckningar hörande till Kongl. Vetenskaps-Academiens historia, 1805, samt 95 i AUademifiis Xya Haiulliiiijar dVåti 1780 till och ineii l.S,'{2). \'i(l AUaileiniens Cnrsla sammankomst den 2 juni 17.'5U Iiaiie heslut lättats att köpa »ett Skäp till Xaluraliers förvarande». Det finnes antecknadt, att herr Alstuö.m (Jonas Ai.sthömeh) redan den l.S aug. 17159 skänkte en sidlsynt svamp (»Clavaria ramosissima ), tagen pa timret i ett skepp. Fian åren 1742 — 48 »saknas all upplysning om Akademiens samlingars till- växt (RosENHANK, sid. 123). 1758 inköpte Akademien herr Tuvkns samling af örter för ;}()() Dal. eller 20 R:d. Akademien lämnade vid liera tillfällen kontanta hidrag till hota- niska samlares resor, t. c\. I,,'j;i3 R:d Ki sk. till Kalms resa i Nord-Amerika (1748— ö2) och 1,000 U:(l till (1. RoTii.MANS resa till Tripolis (1773). Älven A. Rol. iNlAuriN och C. P. Thunbero m. 11. lingo reseunderstöd af Akademien. »Ar 1799 uppmuntrades tvenne i Lappland hoende Prester, Herr Guaim:, Kyrkoherde i Enontekis, och Herr KoLSTRÖiM, Komminister i Muonioniska, till Naturaliers samlande och nedsändande från sina lands- orter. Den förre får årligen 60 och den senare 30 R:d» (Rosenhane, anf. st., sid. 123). De samlingar, som Sparrman hemförde från sina båda resor (afslutade resp. 1776 och 1781). inköptes af Akademien. De talrika herbarieväxter från Sparrman, som ännu fin- nas i Riksmuseet, visa, att han under sin vistelse på södra jordhalfvan äfven åt botani- ken ägnade .stort intresse och noggrant arbete. Afven som gåfva inkom då och då något mindre herbarium: 1789 erhöll Akademien af Liljeblad ett litet herbarium vivum» af 46 för dess kabinett nya svenska växter; 1790 af Euphrasén »en samling torra örter och växter, samlade och inlagde af honom själf på svenska ön S:t Barthe- lemi>; 1794 och 1795 flera sändningar af »torra herbarier från bergsrådet J. C. Norberg från dennes resor i Ryssland, och 1795 »en samling torra örter frän Taurien af Pallas; 1802 af Thunberg vid pass 90 indiska örter»; 1818 af förste fältläkaren J. Frölich en samling växter från Brasilien». Likaledes finnas gåfvor af andra botaniska föremål antecknade; så t. ex. 1789 och 1790 af prosten Nils Collin i Philadelphia frön af vilda, nyttiga trädslag i Nordamerika; 1789—1805 från provinsial- och guvernements-medikus Sam. Fahlberg på S:t Barlhélémy en mängd olika naturalier, träprofver med beskrif- ning på deras nytta och användning, nyttiga frukter, kinabark »till försöks anställande», en modell till sockerkvarn, material för bomullsberedning m. m.; 1800 af Quensel »tor- kade frukter och frön från Indierna», m. m. Enstaka föremål af dessa äldsta förvärf finnas ännu kvar inom afdelningen, ehuru de i flera fall af brist på etiketter äro tvifvelaktiga. Bland säkert etiketterade saker kunna nämnas ett trähårt, rotlikt stycke med påskriften »Rad. Chinai Osbeck» och en frukt af Trapa bicornis med påskriften sChina Osbeck»; en annan frukt af samma art, hem- förd omkring 1760 från Ostindien af lektor C. F. Hornsteot; ett flöte af den stora algen Ecklonia buccinalis, :• trumpettången», från Goda Hoppsudden, hcmfördt af Sparrman: en stor fruktställning af Raphia ruffia, skänkt 1800 af med. d:r Joh. Lund (omtalad i Akademiens Nya Handlingar med orden »en fullkomlig fröredning, spadix, vid pass 3 alnar lång, med blomma och frukter af en okänd Palm-art — Calamus'? — från Mada- gaskar ); ett par vackra barkstycken med påskrift »Nejlikbark från Sumatra Osbeck 96 1800» (OsBECK d. y.); samt en murgrönsslam, 1 dm. i diam., »huggen på Gottland af öfverste Ljungberg 1811». Den 6 juni 1801 erhöll Akademien af H. iM. Konungen den dyrbara gafvan af de naturhistoriska samlingar, som förvarats på Drottningholm och som finnas beskrifna i Linnés båda arbeten »Museum Ludovicre Ulrica> Regin»» och »Museum Regis Adolphi Frederici». Dessa samlingar voro öfvervägande zoologiska, men innehöllo äfven några få botaniska föremål. Så t. ex. finnas ännu i behåll ett par små bollar af teblad med en etikett, skrifven af O. Swartz, som upplyser, att de förvarades torra i Drollning- holmssamlingen> med påskriften »Thée Bohé af bästa slaget från Ostindien>. Bland de större, privata samlingar, som under årens lopp tillföUo det botaniska museet och blefvo grundläggande för afdelningens vetenskapliga betydelse, må främst nämnas den första och under 1700-talet största, nämligen provinsialläkarens i Halmstad, med. d:r Lars Johan Montins herbarium, som af hans systerson bibliotekarien Jonas Drvander i London 1785 skänktes till Akademiens naturaliesamling. Montin (1723— 1785) var Linnés lärjunge, men af vissa skäl fanns föga eller ingen förbindelse dem emellan, ehuru Montin med en passion, jämförlig med Linnés egen, sammanbragte ett herbarium af världsfloran. I detta syfte hade han trädt i förbindelse med sin tids många resande naturforskare af både .svensk och utländsk härkomst. Hans herbarium måste med säkerhet näst Linnés varit det största i riket och öfverträffade Linnés såväl till utstyrsel och preparation som genom den omsorg och möda, Montin nedlade på etiketteringen, särskildt uppgifterna om växternas ursprung och förekomst samt insam- lare och gifvare. (Se härom närmare förf:s afhandling A Linnean herbarium etc. I, Arkiv för botanik, Bd. 7, N:o 3, 1907.) Bland de många korrespondenter, som försågo Montin med material, var äfven Nietzel, trädgårdsmästaren vid Uppsala botaniska trädgård 1739—56. Talrika arter från Linnés kraftfullaste år finnas därigenom bevarade i detta herbarium i autentiska exemplar direkt från Hortus ITpsaliensis. Om den stora och dyrbara gåfva, som Akademien i Montins växtsamling fick mottaga, läses i Nya Handl., vol. VI, 1785, s. 318: »Den är en af de största inom Riket, och Academien har ej ägt någon dylik förut». Bland 1700-taIssamlingarna i Riksmuseet äro Montins väx- ter, tack vare hans omvårdnad, de instruktivaste och tillika de bäst bibehållna. I nästa rum bör professor O. Swartz" herbarium omnämnas. Dess liöga värde bekräftades redan genom det penningbelopp, 1,000 R. B., för hvilket det inlöstes af Akade- mien 1819. Det var ett af de största inom landet. Swartz (1760 — 1818) var vid sin död blott 58 år gainmal, men hade ända från 1780 företagit långa botaniska färder inom Sverige — äfven från hans ungdomsår finnas växter i hans herbarium — , och vid 23 års ålder begaf han sig på forskningsfärd till Västindien, där han tillbragte 3 år, hvar- efter han för jämförande undersökningar uppehöll sig ett år vid British Museum i Lon- don. Genom sin vänsällhet och sitt vetenskapliga rykte hade han vidsträckta förbin- delser, hvilket också framgår af de talrika bidrag, som in- och utländska korrespon- denter lämnat herbarict. Af del största värde äro de af Swartz själf samlade väst- 97 indiska växterna, som iitj^jordc iiiulerlaget iör hans Flora India' occidcnialis och andra deskriptiva arbeten. Denna del af herbariet efterfrågas alltjämt af utländska forskare, som syssla med Västindiens flora. Tyvärr synas de lägre kryptogamerna, lafvar och svampar, nästan helt och hållet liafva gått förlorade, men fanerogamer och ormbunkar äro väl bibehållna. De sistnämnda tillhöra nu Riksmuseets afdelning för arkegonialer och fossila växter och liafva kritiskt granskats af en specialist, C. Chiustenskn i Köpen- hamn, och de västindiska fanerogamcrna hafva anlitats som jämförelsematerial af I. Uhban i Berlin för hans omfattande arbeten öfver Antillernas flora och af flera andra fytografer. Några få år efter inköpet af »Herb. Swartz.» erhöll »Botaniska museum» återigen en mycket omfångsrik och i vetenskapligt afseende utomordentligt viktig samling, näm- ligen det stora herbarium, som af kommerserådet S. N. Cassthöm (17(iU— 1827) testamen- terats 1823 och som vid öfverlämnandet 1828 förvarades i 36 skåp. Med samma ifver och omsikt som en gång MoNTiN hade Casström samlat växter från alla länder genom att anlita konsulerna, de resande naturforskarna och talrika samlare, som själfva mottagit sändningar från aflägsna länder. I hans herbarium finnas exemplar från de vidtberesta linneanerna Solandeu (dennes hela tidigare herbarium torde hafva inköpts af Casström), LöFLiNG, OsBECK, Hasselqvist, Foksskåhl, Sparrman m. fl. och utlänningarna Horneman, Mertens, Hoppe, Besser, ViviANi, Savi, Tenore, Tineo, R. Brown, Torrey m. fl., en högst aktningsvärd lista på lärda förbindelser för en man, som ej var botanist ex professo. Till omfånget synes Herb. Casström. vara ännu rikare än både MoNTiNS och Swartz'. Den största vinsten däraf är måhända Solanders herbarium, sannolikt hela hans före flyttningen till England hopbragta samling. I denna ingå dels talrika arter, signerade med ordet »Hört.» (Upsaliensis), dels många växter som erhållits ur Linnés hand, där- ibland en mängd exemplar ur P. Brownes Jamaica-samling, som 1758 inköptes af Linné. Mellan Linné och Solander var nämligen förhållandet mycket intimt under 1750-talet. — De Casströmska växterna äro ännu mycket väl bibehållna. Ofta bära de, i motsats till äldre samlingar, en påklistrad etikett (på baksidan) af någon auktoritets hand (t. ex. Thunbergs), I alla äldre herbarier är arkens format liten folio, mindre än ett nutida skrifpappersark, men Herb. Casström. har genomgående ett mycket större format, nästan som i de moderna musei-herbarierna. 1828 afled intendenten professor Dalman. Ur hans efterlämnade herbarium erhöll Akademien de växter, som voro önskvärda för museet. 1834 gjorde den ifrige samlaren kammarrättsrådet G. J. Billberg staten ett köpe- anbud af stor vikt, nämligen att öfvertaga den lafsamling, som läkaren i Vadstena, Rikamuseets historia. 13 Ol.OK Sw.lKTZ. 98 den ryktbare lichenologen Erik Achäbius (1757—1819) efterlämnat. Samlingens inköp för museet tillstyrktes af Akademien, som äfven godkände ett inköpspris af 1,000 Rdr. AcHARius har med skäl fått namnet »lichenologiens grundläggare». Man måste beklaga, att hans lafsamling i sin helhet ej fick stanna i Sverige, utan gick till Helsingfors. Blott enstaka lafexemplar och andra växter från Acharius finnas nu i Riksmuseet, antagligen erhållna i och med Swartz' och andras herbarier. Af tillökningarna under 1820- och 30-talen må ytterligare blott nämnas följande. Från början af 1820-talet sände de kunniga amatörerna och floristerna L^stadius (Lappland), Ahlquist (Öland) och Aspegren (Blekinge) värdefulla växtsamlingar till »Museum»; 1826 skänker friherrinnan Baker »ett herbarium vivum, samladt under Capitain Parbys andra nordpolsexpedition!; 1828 anländer från den ryktbare oricnt- forskaren Johan Hedenborg en första växlsändning »från Constantinopel, Bujukdere och öarna i Marmorasjön», samt växtsamlingar från magister Lindblom och öfvcrslelöjtnant HÄLLSTRÖM; 1831 »en örtsamling» från grefvinnan Lovisa von Febsen, f. I^ipeb. Bland ekonomiskt och industriellt intressanta föremål omnämnas 1827 »ljus af vextvax från Columbicn», en gåfva af herr Plageman. Som man kunde vänta, måste blotta tillvaron af ett botaniskt museum verka eggande på samlare och gifvare, och under 1840-talet är deras antal utomordentligt stort. Museet verkade nu som elt attraktionscentrum på samlingarna inom landet, på samma gång som intendenten, professor Wikstböm, ej försummade något tillfälle att särskildt genom yngre landsmän rikta museet och äfven från utlandet införskaffade betydliga samlingar. Under vissa år erhölls ett särdeles stort antal exemplar af det sällsynta lapplandsgräset > Glyceria pendulina» (af fru Govenius i Torneå, som 1845 sände 200 exemplar af denna växt och i belöning erhöll Akademiens skådepenningar öfver Linné, Swabtz och Thunbeeg, och som 1852 återigen sände flera hundra exem- plar) — säkerligen på initiativ af Wikström, som behöfde det dyrbara bytesmaterialet för museets utländska fordringsägare. Af yngre svenskar, som under 40- och 50-talen framträdde i Floras tjänst och i Akademiens >Öfversigt» (från och med 1844) omtalas för sina skänker till museet, må nämnas Almroth, J. E. Abeschoug, N. J. Andeesson, C. E. Bergstrand, M. Flodebcs, Th. M. Fries, Fristedt, bröderna Hartman, bröderna Holmgren, bröderna Lagerheim, S. O. Lindberg, Sjögren, Tbäskman, Westöö, J. E. Zettebstedt m. fl. Af en äldre generation voro redan prosten L. L. L^stadius, stadsnotarien (sedan rådmannen) P. J. Beublino, d:r J. M. Sieubin m. fl. De största och för museet betydelsefullaste sam- lingarna erhöllos från L^stadius, som redan under 1820-talet i Akademiens Handlingar publicerat studier öfver Lapplands flora. De utländska samlingar, som tillkommo under 1840- och början af 1850-talet, upptaga en lång lista i Akademiens berättelser. De utgöras fortfarande företrädesvis af herbarier. De förnämsta svenska samlarna på utländsk mark voro (sedermera kyrko- herden) J. F. Widgben i Brasilien (han uppgifves halva därstädes samlat 50,000 växt- 99 exemplar^ och ingenjör .1. A. Wahlberg i Kaplandct, Nalal, KalTerlaiuiel m. m. Wm- GREN hemsände 1844 och liS4ö tropiska växter, till numrären högst betydliga och af utmärkt heskatTenhel. Wahlbergs samtidiga sändningar innehålla de vackraste och märkligaste föremål. Tyvärr synas de efter hemkomsten halva delvis försummats och undanlagts och delvis ej ägt nog tydlig etiketlcring, hvarför än i dag åtskilligt däraf återstår att bestämma och inlägga. — Andra värdefulla samlingar hemsändes af läkaren (.sedermera professorn) G. W. J. v. Duben 1847 (från ö. och s. Afrika), N. S. Forssell 18r)l (Brasilien och Portugal), .1. A. Hjalmarsson samma år (Västindien), samt Clason och N. P. Hamberg (europeiska länder). Utländska växtsamlingar under 184()-talet och början af hSfjO-taiel skänktes dessutom af ScHiMPER (Strassburg), Reichenbach d. y. (Dresden), Sönder (Hamburg), Kotschy (^Wien), Lägger, Heer och Boissier (Schweiz), Grenier (Bcsancon), Godron (Nancy), Lecoq (Clermont), Bentham (I^ondon), Scouler (Dub- lin), Tineo och Todaro (Palermo), Parlatore (F^lorens), Grech-Delicata (Malta), .1. Vahl (Köpenhamn), Browne (New York), Asa Gray (Cambridge, Mass.) m. fl. Som- liga af dem sände växter frän sitt eget land, andra exo- tiska samlingar. 1848 erhöll museet en märklig och viktig donation, nämligen ett äldre herbarium af omkring 4,ö00 upp- klistrade växter, fordom tillhörigt friherre Clas Alströ- MER (1736—94), son af Jonas Alströmer och lärjunge af Linné. Alströmer inrättade i Göteborg en botanisk trädgård och ett museum, till hvars vård han anställde den ifrige linneanen And. Dahl (1751 — 89). Den senare hade vistats mycket i Linnés hus under hans sista lefnadsår, och genom hans noggranna anteckningar på arken i Alströmers herbarium får man veta, att en stor del af exemplaren härstamma dels från Linné, dels från Linné d. y., dels slutligen från Hortus Up.saliensis. Af särdeles stort värde är den del af samlingen, som en gång tillhört Linné d. y., det s. k. herbarium parvum», delvis innehållande växter från den äldre Linné (se förf.s afh. A Linnean herbarium. Ark. f. Bot. 1907). Detta herbarium hade tillfallit Alströmer som ersättning för en penningsumma, som han försträckt Linné d. y. vid dennes resa till England. — I Akademiens >Öfversigt», där det Alströ- merska herbariets mottagande meddelas, uttalas med beklagande, att det syntes hafva varit utan omvårdnad allt sedan ägarens död och delvis var skadadt af insekter, ehuru de utländska växterna voro fullkomligt bibehållna. Af museets 1700-taIs-samlingar utgör det ett mycket värdefullt komplement till Montins och Swaetz' herbarier och är i syn- nerhet genom »herbarium parvum» afdelningens rikaste samling af Linné-exemplar. I det Linné-herbarium, som sedan 1905 finnes sammanställdl inom afdelningen ur Ci..vs Ai.sTi!0.\n;u. 100 de nyssnämnda heibarierna, äro de autentiska Linné-exemplaren inom vissa familjer lika talrika som i det stora Linné-herbariet i London. För år 1850 uppges museiherbariets tillväxt till vid pass 1,600 arter, hvaraf 450 nytillkomna, 1851 tillkommo nära 2,200, däraf omkring 1,200 nya, hvartill kom, att WiDGKENS väldiga, dock delvis obestämda samling från Brasilien inköptes för ett stats- anslag af 5,000 Rdr Banko. För 1852 beräknades museets vinst af nya brasilianska växter därigenom hafva utgjort 1,200 nummer. Af den stora tillökningen 1851 voro 810 arter samlade af trädgårdsmästaren Knut Forsberg under hans resor till utländska trädgårdar och växthus. Intendenten, professor Wikström, var själf mycket mån att för museet tillvarataga instruktiva serier af odlade växter, särskildt ur Trädgårdsför- eningens anläggning vid Drottninggatan (Högre latinläroverkets å Norrmalm nuvarande tomt) och Bergianska trädgården. I jämförelse med herbariematerialet voro under 40- och 50-talcn de morfologiskt och biologiskt anmärkningsvärda bidragen försvinnande få. Bland de märkligare må anföras: 1845 frukter från Brasilien af Widgren och 86 stycken dylika från Nya Hol- land af trädgårdsmästaren D. Muller ; 1849 vegetabiliskt elfenben (Phytelephas-frön) från Sydamerika af stud. C. Arfvidson samt frukter och frön från apotekare J. A. Hjalmarsson på S:t Croix, Västindien; 1854 af löjtn. G. F. Boy en drupa af I^odoicea Sechellarum, och 117 arter frukter och frön från skilda länder af d:r N. P. Hamberg. Från samma tid förskrifva sig troligen flera andra gåfvor af samma slag, ehuru anteck- ningar därom saknas. I augusti 1852 anlände till Sverige d.r N. J. Anderssons under första delen af fregatten Eugenies världsomsegling förvärfvade samlingar (från Madeira, Rio de Janeiro, Montevideo, Buenos Aires, Magelhaens-länderna). I Akademiens sekreterares berättelse för 1854 angifves, att Eugenie-expeditionens växter, som insamlats å alla de besökta ställena i nära 30 särskilda länder, uppgå till närmare 50,000 exemplar. Expeditionen återkom till Sverige år 1853. Under de sista åren af professor Wikströms ämbetstid, som till följd af svår sjuk- lighet voro tunga pröfningsår, synas afdelningens tillökningar något hafva minskats. Under 1854 skänktes af en tysk, herr Tittelbach, ej mindre än 700 sällsyntare, i Ber- lins trädgårdar odlade arter (mest af de märkliga familjerna Aracere, Begoniacese, Marantacese och Orchidacete), och frän J. Langes resa i Spanien erhöllos 250 arter. För 1856, Wikströms dödsår, kan herbariernas tillväxt beräknas till inemot 3,000 arter, oberäknad! den nye intendenten N. .1. Anderssons till afdelningen öfverlämnade herba- rium. Af konsul van Landsberge i Caracas erhöll afdelningen samma år 829 ameri- kanska växter. De återstående åren af 1850-talet, 1857 — 59, äro rekordår med afseende på tillväx- ten af den botaniska afdelningens herbarier. Det skulle upptaga för stort utrymme att i detalj angifva dessa års alla förvärf, hvaraf en mycket stor del utgöres af gåfvor och bytesvinster, sända från ett imponerande antal af tidens förnämsta institutionsförestån- dare. Under en utrikes resa besökte den nye intendenten flera europeiska länder och 101 dels inköpte stora sainlinj^ar, dels ingick förbindelser, hvarigenom rikliga bidrag redan 18ö() tillflöto Riksmuseet. Till museets lörnämsta korrespondenter hörde nu Brongniart och Spach i Paris samt fransmännen Le Jolis och Lk Normand, Hooker i Kew, Balfour i Kdinburgh, Harvey i Dublin, Grisebach i Göttingen, Reichenbach i Leip- zig, Fenzl i Wien, Sönder i Hamburg, Wimmer i Breslau, Regel i Petersburg, Engel- MAN i S:t Louis, A. Gray i Cambrigde, Mass., F. Muller i Australien m. fl. Genom förbindelsen med dessa botanister steg afdelningens tillväxt 1(S57 till omkring 20,000 arter, hvaraf ungefär 9,000 kommo såsom gåfva. De största skänkta samlingarna sändes från Hooker (öfver ;5,000 arter från vidt skilda delar af jorden). Le Normand (1,069 gräs från många länder) och Wimmer (800 arter från Riesengebirge) m. fl.; 1858 från Regel (nära 1,000 arter); 1859 från Harvey (1,266 arter från alla världsdelar) och A. Gray (1,078 arter) m. fl. — Bland svenska gifvare år 1857 må främst nämnas J. A. Wahlbergs arfvingar (sydafrikanska samlingar), L. L. L^estadius (en stor samling från Torne lappmark), apotekare Hjalmarsson (348 arter från Centralamerika), Th. M. Fries (92 sällsynta arter från Östfinnmarken) ocli dåvarande kandidaten S. O. Lindberg, som skänkte afdelningen ett inbundet, förlinneanskt herbarium med titeln »Arborum, fruticum et herbarum flores et folia in insula Gottlandia collecta annis 1701 — 1702 a H. Miin- chenberg, 4:o. Under 1859 var afdelningens tillökning genom köp och gåfvor nära 11,600 arter, de allra flesta utländska. 1860-talet ingick under samma rika ökning af det utländska herbariematerialet. Från och med 1860 har afdelningen inköpt de viktigaste af de många exsickatverk, som under denna tid utgivits. 1860 avslöts ett partiellt inköp af prof. J. G. Ch. Lehmanns i Hamburg berömda lierbarium, nämligen vid pass 8,000 arter, och 1861 återstoden däraf eller 18,000 arter; 1862 inköptes omkring 1,700 Guianaväxter, samlade af Hohenacker och Sagot; 1863 inköptes omkring 4,000 n:r af Hohenackers samlingar från skilda länder och 900 bolivianska arter af Mandon, hvarjämte som gåfva erhöllos öfver 3,000 (»en ytterst dyrbar samling») af J. D. Hooker och 700 afMiQUEL; 1864 skänkte Miquel 1,200 växter från Hollands asiatiska besittningar och mr Hancb i Hongkong 249 kine- siska arter; 1865 sände Hooker 800 arter dels från Japan, dels från Ostindien. Dessa uppgifter afse blott de mest omfattande gäfvorna och inköpen. Af svenska botanister har lS60-talets förra hälft ej att uppvisa någon lifligare aktivitet, hvad förbindelsen med Riksmuseet angår. Bland svenska gifvare finnas antecknade fabrikör Brandelius, som 1860 skänkte de samlingar, hans unge, nyss aflidne son, student af Stockholms nation i Uppsala, föregående år samlat i Lule lappmark; d:r S. O. Lindberg (sydeuropeiska växter), apotekare Hamnstböm (skånska växter), löjtnanten grefve A. T. P. Cronhielm (en rik samling från Vancouver), herr Kdmlin (Wisconsin), konsul C. D. Arfwedson (ett mycket stort exemplar af algen Ecklonia buc- cinalis från Goda Hoppsudden) samt några få andra. 1861 företog intendenten en särdeles gifvande resa till Lule lappmark och hem- förde, andra vetenskapliga skördar att förtiga, till Riksmuseet omkring 4,000 exemplar 102 fjällväxter, som fördelades på ett i 15 exemplar ulsändt exsickatverk, benämndt Flora Lapponica exsiccata. Han lät äfven utföra ett antal målningar af lappländska fanero- gamer för medel ur det oOentliga anslag, som från 1849 åtnjutits af Riksmuseet med 800 Rdr årligen »för afhildningar af svenska växter och för utgifvande af zoologiska planscher». Nämnda anslag hade hittills, hvad botaniska afdelningens andel beträffar, uteslu- tande användts till målningar af hattsvampar under E. Fries öfverinseende. Ar 1850 hade 222 sådana målningar i stort format fullbordats, 1856 målades 123 o. s. v. Det af E. Fries ledda målningsarbetet utfördes af artisterna Pettersson och Åkerlund. — Denna samling svampmålningar kompletteras än i dag för tillgångar ur det s. k. an- slaget för ritningar och fotografier och förvaras i afdelningens lokaler, där särskildt figurerna af en del äldre kritiska arter flitigt studeras af mykologerna. 1865 inköptes L. L. L^stadius' efterlämnade herbarium, > mycket rikt på arter och former och viktigt för kännedomen om den lappska vegetationen» — så lyder ett sam- tida omdöme, som blott antydningsvis anger det långa, trägna och energiska studium L^stadius ägnade lapplandsfloran, och de rikedomar i material och anteckningar, som denne begåfvade botanists herbarium erbjuder forskningen. 1866 erhöll museet den värderika gåfvan af prosten Chr. Stenhammars stora lafexsickat. De sista åren af 1860-talet med- förde dessutom tvenne högst betydande tillskott till de botaniska samlingarna. 1868 fick Akademien genom testamente af den ifrige samlaren och floristen rådman P. J. Beurling i Stockholm mottaga hans efterlämnade, utmärkt ordnade och konserverade Laus Levi L.KST..DIOS. herbarium. Det öfverlämnades i 9 prydliga mahognyskåp och innehöll vid pass 12,000 arter. Denna dyrbara gåfva förenades nu med den botaniska afdelningens samlingar. I Herb. Beurling. är Stockholmsfloran särdeles väl represente- rad och därjämte vissa främmande länder, särskildt Sydamerika. Följande år, 1869, erhöll afdelningen en annan stor och värderik tillökning, om hvilken Sekreterarens årsberättelse år 1870 använder uttrycket en som genom sitt stora vetenskapliga värde måste räknas bland de dyrbaraste». Det var den växtsamling af omkring 5,000 arter, som den svenske läkaren i Brasilien d:r Anders Fredrik Regnell samlat kring sitt hemvist Caldas i staten Minas Geraes. Gåfvan åtföljdes »till en början» af ett belopp å 1000 Rdr (senare höjt till 1500) till omkostnaderna för samlingens inrym- mande och ordnande i ett särskildt Herbarium brasiliense». Denna gåfva innebar således stora framtidsutsikter, som mångfaldigt ökade värdet af den jämförelsevis ringa samling, hvarmed detta år en början gjordes. Genom senare, långt större tillägg till sin donation (se nedan) skulle Regnell sätta det nybildade »brasilianska herbariet» i stånd alt kraftigt tillväxa såväl genom botaniska samlares resor i Brasilien och andra tropiska länder, som genom anslag till samlingarnas vård och bearbetning. Denna 103 vikliga del af samlingarna iurvaras för sig inom aldeiningcn och benämnes vanligen »det Regneilska herbariel . Från 1860-lalets senare hälft kunna för öfrigt endast relativt fåtaliga förvärf anfö- ras. Bland dessa märkas: 1865 en stor samling träprofver, tcxtilmaterial, frukter m. m. från .1. D. Hooker, Kew, och en talrik samling svampafbildningar i gips af konsul J. W. Smitt samt en mängd botaniska föremål af d:r A. T. Goiis på S:t Barthélémy — de sist omtalade gåvorna bestämda för afdelningens »botaniskt-ekonomiska museum»; 1866 professor P. F. Wahlbergs stora växlsamling från skilda länder, ocli 1867 en rik samling brasilianska träslag, 190 nummer, af d:r Silva Casteo i Para. Under större delen af det årtionde, som ingick 1870, skulle afdelningcn fortfarande få stå under den verksamme N. J. Anderssons ledning, och bidragen till samlingarna utgjordes fortfarande till öfvervägande del af vetenskapligt herbariematerial från aflägsna länder. De vikti- gaste gåfvorna och bytesvinsterna af detta slag voro: 1870 australiska växter af konsul B. Peter- sen, Nya Zeeland, genom excellensen grefve Man- derström, samt duplettcr ur professor Liebmans mexikanska samlingar genom J. Lange i Köpen- hamn; 1871 genom A. Gray omkring 3,000 Cuba- växter, samlade af Wright; 1872 duplctter ur ostindiska kompaniets i London efterlämnade lier- barium och ur Cunninghams samlingar frän Magel- haensländerna genom J. D. Hooker, samt Becca- Ri's Borneo-växter genom professor Parlatore i Florens; 1872 och 1877 stora lafsamlingar af Obergerichtsrat Arnold, Bayern; 1873 ungerska och tyrolska växter af A. Kerner; 1874 inemot 3,000 arter från Commission scientifiquc du Méxique genom A. Brongniart, Paris, samt diverse samlingar från Maximovicz (japanska), Orphanides (grekiska) m. m.; 1875 genom en enskild person hälften af Sonder's i Hamburg till 9,000 arter uppgående sydafrikanska herbarium (originaltyperna till Harvey & Sönder, Flora capensis), hvarefter den återstående hälften inlöstes med afdelningens egna medel; 1874 — 76 mycket rika brasilianska samlingar från Regnell, till största delen samlade af d:r Hj. Mosén, om hvilka redan vid deras mottagande uttalades, att de i exemplarens mängd, fullständighet och skönhet utan tvifvel voro bland de yppersta, som kommit till Europa — ett omdöme .som än i dag utan öfverdrift skulle kunna upprepas. 1870-talets förvärf genom inköp synas hafva varit jämförelsevis fåtaliga, men af högt värde. De mest omfattande, som i årsredogörelserna omtalas, äro 1870 års Grön- lands-expeditions växtsamling; 1872 Milde"s europeiska mossor; 1876 dåvar. doc. S. Andfrs Freiiiuk Ki;(!Xeli,. 104 Berggrens ansenliga samlingar från Nya Zeeland, till hvilkas inlösen åt rikels univer- sitet och Naturhistoriska Riksmuseet riksdagen beviljat 6,000 kronor; 1878 franske resanden Balansa's Paraguay-samlingar; 1879 Todako's Flora sicula exsiccata å 1,400 arter, J. Langes spanska fanerogamer och kryptogamer och ett herbarium med åtföl- jande fruktsamling från Goiis på S:t Barthélémy. Professor Andersson tog afsked 1879, och redan samma år blef professor V. B. WiTTROCK i Uppsala, tillförordnad vikarie sedan ett år, vald till hans efterträdare. Enligt den föreskriften, att intendenten ej får äga några botaniska samlingar, öfverläm- nade han till afdelningen sitt ansenliga herbarium, särskildt rikt på alger, beräknadt till omkring 2,000 fanerogamer och 1,200 alger i tillsammans 12,000 exemplar. I det föregående skildras i korthet de botaniska samlingarnas tillkomst och första utveckling till 1880, en tidrymd af 140 år, om den räknas från den dag, då Akademien beslöt anskaffa det första förvaringsskåpet för sin naturaliesamling, och vid pass 60 år sedan .1. E. Wikström blef »intendent för det botaniska museet». Den hittills följda utvecklingsgången innebär den botaniska musei-afdelningens uppsving till en bemärkt vetenskaplig institution, i besittning af både äldre och nyare samlingar af högt värde för forskningen, tillfyllest representerande jordens alla florområden, stående i kor- respondens med tidens förnämsta museer och heibarier, väl inlogerad i rymliga lokaler, såsom på annat ställe skall omtalas, och årligen mottagande och utbytande samlingar från in- och utlandet. Afvigsidan visade tvenne väsentliga brister, alltför fåtalig per- sonal och alltför litet anslag till inköp, vård och bearbetning, brister, som blott kunde ersättas genom intendentens insättande af ökad personlig ansträngning. Vi skola nu sammanfatta de närmast följande 2ö åren 1880 — 1904 i en gemensam, summarisk redogörelse. Detta kvartssekel sammanfaller med professor Wittrocks tjänstetid. Liksom tillförne, har afdelningen under denna period vunnit lika stor och viktig tillväxt genom gåfvor och byte som genom köp. I främsta rummet må bland 1880-talcts förvärf ställas de omfattande samlingar af enastående värde, som hemfördes af Vega-expeditionen (1878 — 80): de i polartrakterna samlade algerna af F. R. Kjellman och lafvarna af E. Almquist, de af den förre hop- bragta gagnväxterna från tschuktscherna jämte fanerogamsamlingarna från det arktiska Asien, Behring-ön m. 11. ställen, de i Japan och på Sunda-öarna samlade fanerogamerna och lafvarna (de förra dock blott i en mindre, ej bestämd samling) och en mängd tropiska produkter, såsom ätliga frukter m. m. — Af större och viktigare gåfvor och bytesvinster må vidare uppräknas: 1880 ministerrcsidcnten i Rio de Janeiro, E. C. J. Cederstråhles stora samling svenska och utländska växter, uppgående till 2,000 arter, i 10,000 exemplar; 1882 en talrik samling australiska träprofver, mest Eucalyptus-arter, af Ferd. v. Muller, Melbourne, och viktiga delar af Schweinfurths samlingar från Abessinien m. m.; 1883 af friherrarna O. Dickson och A. E. Nordenskiöld de af J. A. Berlin och A. G. Nathorst under Grönlandsexpeditionen samlade växterna; 1886 af 105 H. M. koiuiiii^ OSdAU 11 en större låda, röiläidigad af (> dyrbara brasilianska träslag; 1887 al' lektor S. Almquist elt rikt skandinaviskt herbarium, företrädesvis lanerof^amer och lafvar, af Mr J. R. Royle i London genom fabrikör A. Bolindek en rik samling ostindiska växtprodukter, af lichenologen Arnold fortsatta sändningar af hans framstå- ende lafexsickat och af professor S. Berggren en större samling målningar af nyzee- ländska svampar; 1890 af argentinska republikens regering en rik serie sydamerikanska träprofver; samma år af grefve F. Strömfelt på Hylinge hans sons, den för tidigt från sin forskning bortryckte algologen, Regnellske amanuensen grefve Harald Strömfelts efterlämnade herbarium och mikroskop; 1804 af professor J. D. Anisits i Asuncion, Paraguay, ett stort herbarium af detta lands flora, och af apotekare C. G. H. Thedenius den rika växtsamling, som efterlämnats af lektor K. F. Thedenius med därtill hörande dyrbara skåp; 1809 och 1900 de växtsamlingar, som hemförts af A. G. Nathorsts ark- tiska expeditioner 1898 och 1899 samt 1900 års Grönlands-expedition af konservator G. KoLTHOFF och kand. K. A. G. Gredin; 1902 af grosshandlare Ludv. Peyron hans för tidigt bortgångne, högt begåfvade son Tom Peyrons särdeles vackra herbarium af svenska och europeiska kärlväxter; 1903 sydamerikanska växtsamlingar af prof. J. D. Anisits (Paraguay), d.r J. Arechavalbta (Uruguay), d.r J. Ddtra (Rio Grande do Sul), sjökapten J. G. Högberg och prof. C. Spegazzini (Argentina); 1901—04 af prof. J. P. Norrlin i Helsingfors hvad dittills utkommit af hans framstående exsickatverk Hicracia exsiccata. Tillökningarna genom gåfvor af mindre växtsamlingar och enstaka föremål voro under åren kring sekelskiftet särdeles talrika, och en uppräkning däraf skulle för starkt inkräkta på utrymmet. Ett stort antal af landets botanister och växtsamlande amatörer hafva till Riksmuseet aflämnat sina märkligare fynd, och mången gåfva af ett enstaka föremål har för museet haft oskattbart värde. Bland nitiska samlare och frikostiga gifvare under 1900-talets första år minnes afdelningen med tacksamhet E. Adlerz, J. Berggren, S. Birger, E. Collinder, H. Dahlstedt, S. J. Enander, Joh. Erikson, H. Fröding, H. Hafström, K. Johansson, P. A. Earsson, J. A. O. Skärman, A. Tors- sander, v. Th. Örtenblad och många andra. Afdelningen stod fortfarande i byte med liera utländska institutioner, nämligen de botaniska museerna i Uppsala, Köpenhamn, Berlin, S:t Petersburg, Wien (både Hof- museum och universitetet), Utrecht, Paris, Cambridge (Mass., U. S. A.) m. fl. Från Uppsala erhöll Riksmuseet på detta sätt 1902 en sändning ur Afzelius' gamla samlingar från västra Afrika. Bland öfriga bytesförvärf stå i främsta rummet de stora exsickat- verken Flora austro-hungarica af A. Kerner och Kryptogamte exsiccala> af A. Zahl- BRUCKNER, båda från Wien. De större och viktigare inköpen under perioden 1880 — 1904 voro följande: 1880 af Th. Heldreich i Athen grekiska växtsamlingar; 1881 kapten Th. Eens från Damara- land hemförda botaniska föremål; 1882—83 provinsialläkaren J. Ångströms stora efter- lämnade herbarium, af högt värde genom sin rikedom på kritiska fanerogamer och kryptogamer; 1884 af prof. P. T. Cleve genom ett af statsmedel beviljad! extra anslag Riksmuaeelz historia. 14 lOfi å 7Ö0 kr. (le omlattande diatomacé-samliiigar, han behandlat i Akademiens skrifter; 1887 lektor K. .1. Lönnroths efterlämnade Hieraclum-samlingar; 1888 prof. J. E. Are- SCHOUQS utomordentligt värdefulla, mycket rika algologiska kvarlåtenskap af herbarie- material, exsickat och mikroskopiska preparat m. m.; 1894 prof. R. F. Fristedts stora efterlämnade samlingar af svenska växter; 1895 apotekaren i Avesta C. Indebetou's efterlämnade mycket rika samlingar af svenska växter med därtill hörande stora duplett- förråd af fanerogamer och kryptogamer; 1898 den af dåvarande fil. kand. Herman Nilsson (Ehle) såsom medlem af Stadlingska expeditionen i Sibirien hopbragta fanero- gamsamlingen samt dåvarande docenten S. Murbecks fanerogamer från Tunis och Algier; 1901 australiska växter af Pritzel, siamesiska af Zimmermann och västafrikanska af P. DusÉN, H. Baum och G. Zenker; 1902 de af amanuensen R. E. Fries från Chaco- Cordiller-expeditionen 1901 — 02 hemförda betydande samlingarna af dels herbarie- material, dels på annat sätt preparerade fanerogama växter frän n. v. Argentina och s. Bolivia, samt en arktisk växtsamling från Novaja-Semlja af O. Ekstam; 1903 diverse sydamerikanska samlingar, nämligen af P. Dusén från Brasiliens högsta berg Itatiaia, af Herb. Smith från Columbia och af aman. R. E. Fries kryptogamer från Argentina och Bolivia. Af oskattbar vinst för afdelningens ekonomiska och vetenskapliga förkofran äro de två stora donationer, som under nu föreliggande period stiftades till dess tillväxt och underhåll. Den första af dessa är den förut omtalade Regnellska donationen, vars första pen- ningbelopp afdelningen redan 18(59 fick åtnjuta. I ett donationsbref till Akademien af den 31 dec. 1871, sedan ändradt och utvidgadt den 29 aug. 1872, skänkte d:r Regnell till Akademien för den botaniska afdelningens räkning 66,000 kr. till en fond under namn af »Anders Fredrik Reghells botaniska gåfvomedel». Däraf skulle ett kapitaf af 36,000 kr. utgöra en resefond, 20,000 kr. en hearbetningsfond och 10,000 kr. en fond för det brasilianska herbariets underhåll och vård. Genom ett nytt gåfvobref af den 4 april 1882 ökade nu d.r Regnell den sist anförda eller underhållsfonden med 10,000 kronor, på det att räntan å denna sålunda ökade fond skulle till ett årligt belopj) af 1,000 kr. användas till arfvode åt en s. k. »Regnellsk amanuens vid den Brasilianska växtsamlingens vård och bearbetning». Ar 1891 hade den l:a eller resefondens räntor vuxit till ett så högt belopp, att en första expedition till Brasilien kunde anträdas af två genom Akademiens s. k. ständiga botaniska Regnellska kommitté utsedda botanister. En sådan resa bör enligt gåfvobrefvets bestämmelse räcka i två år. Den l:a Regnellska expedi- tionen ägde rum 1892—94 och förfogade öfver ett belopp af 21,000 kr. De länder, som besöktes, voro hufvudsakligen de brasilianska staterna Rio Grande do Sul och Matto- Grosso samt Paraguay och delar af Argentina. Sju år därefter, 1901, afgick den 2:a Regnellska expeditionen till samma länder i Sydamerika. Den förfogade öfver 16,000 kr. Från båda dessa resor hemfördes till Riksmuseet högst betydande, både rika och väl konserverade samlingar af fanerogamer, kryptogamer, morfologiskt och biolo- giskt märkliga föremål m. m., som gifvit anledning till talrika vetenskapliga afhandlin- gar, till största delen publicerade i Akademiens skrifter. 107 Kn annan slor och för afdelninj^ens iippf^Mlter ovärdcrlii^ donation ar den af kamrer C. II. Brandel (1.S2S — 1U(U) till Akademien för Riksmuseets riikninf^ den 18 maj 1900 testamenterade gafvan af 90,(10(1 kronor. Kamrer Hrandel hade i liera årtionden såsom frivillig medhjälpare arbetat vid Botaniska afdelningen oeh därunder företrädesvis sys- selsatt sig med upprättandel av en diatomacé-samling, hvarjämte han genom gäfvor af preparat, handböcker, behöfliga inventarier m. m. på många sätt gjort afdelningen stora tjänster. Af donalioiisnicdlen uppbär Botaniska afdelningen årligen dels räntan å .'{(),()()() kr. med 1,200 kr. till samlingarnas vård, förökande och andra vetenskapliga ändamål, dels V» af räntan å ett andra lika stort kapital, eller årligen 400 kr. till botaniska resor m. m. (Den återstående tredjedelen af det donerade beloppet är bestämd att tills vidare tillväxa genom räntor.) Då den Brandelska donationen 190ö trädde i kraft, var den i sanning välkommen, ty genom missförhållandet mellan tillgångar och behof befann sig afdelningen i sådana svårigheter, alt ansla- get år efter år visade brist till följande år. Genom de Bran- delska medlen blef afdelningen i stånd att genom inköp öka herbarierna efter en bestämdare plan och inordna den del af de senaste årens samlingar, som af brist på skåp, herbariepap- per och arbetskraft lågo magasinerade. Särskild! under Wittrocks första ämbetsår ökades i vä- sentlig mån vissa specialsamlingar, som han personligen intres- serade sig för, nämligen algherbariet och i samband därmed *^-^'"- Hemuk Uraxdei,. den mikroskopiska preparatsamlingen, äfvensom den förut ej betydande i alkohol för- varade samlingen af ömtåligare växter och växtdelar. Från Bergianska trädgården och Uppsala botaniska trädgård förskrifva sig ett stort antal sådana preparat från lqualité af Professor» enligt P. J. Bergius' testamentariska förordnande, och från 1830 åtnjöt han ett visst lönebelopp af stats- medel. Wikström var född i Vänersborg den 1 nov. 1789. Han alled i Stockholm vid 67 års ålder den 4 maj 1856. Sin befatt- ning fick han utöfva i 37 '/a år. Wikström var ifrig botanist och ägnade sig uppenbarligen mer åt det bota- niska museet, än man kunde vänta, då han hade den maktpåliggande tjänsten att förestå de Bergianska anläggningarna. Han beskrifves som oförtrutet arbetsam, tillbakadragen och anspråkslös, och har gagnat ^enom sin flitiga och noggranna omvårdnad om det ännu ej särdeles omfat- .ToHAX Emanuki. Wikström. museet 113 lande hcrliariemalerialet. Högst få växtark i samlingarna frän hans lid sakna någon anteckning af hans hand, igenkännlig på den slora, spärrade, något stela stilen. Han synes hafva sökt hålla växtbestämningarna i fulländad ordning och noga följa fytogra- fiens framsteg. De äldre samlingar, som förvärfvades, reviderade och bestämde han. Dessutom antecknade han gärna på hvarje ark dess ursprung och angaf med ledning af handstilen, hvem som skrifvit namnet m. m. på ark eller etiketter. Han har däri- genom gjort senare forskningar en god tjänst, ty det skulle eljest i många fall varit omöjligt att numera säkert afgöra, hvem en samling tillhört och hvar växten insamlats. Sitt nit om museet visade han äfven genom att där inlägga instruktiva exemplar af odlade arter. Det omtalas också, att han ej försummade att af yngre botaniska resande påtinga bidrag till herbariet och att hans lugna välvilja kunde förbytas i klander, om de ej motsvarade hans förväntningar. Om den tidens museigöromål ej kunna hafva känts som en alltför tung arbets- börda, så hade Wikström en betungande uppgift i de årligen på Akademiens »befall- ning afgifna Öfversigterna af botaniska arbeten och upptäckter» från år 1821, från och med 1826 benämnda »Årsberättelser om Framstegen uti botanik». Lärorika och läs- värda som de äro genom Wikströms beläsenhet och noggrannhet, öfversattes ett par år- gångar till tyskan och äro ännu af stor nytta för vetenskapen. I en tysk recension (uti »Isis» 1830) af årsberättelsen för 1825 (öfversatt till tyska af .Ioh. Muller) kallas denna »en förträfflig öfversigt; och ger anledning till följande loford: »Man måste göra svenskarna den rättvisan, att de förstå att med kraft och mycken tidsuppoffring upprätthålla sitt lands naturhistoriska ära. I deras land råder en litlig rörelse i de naturhistoriska fac- ken, öfvcr h vilka Linnés ande sväfvar, glad och verksam». Omsider blef dock detta arbete mycket mödosamt för Wikström och hinderligt för hans egen forskning, såsom han själf skall med beklagande hafva framhållit. Uppgiftens växande kraf inser man däraf, att hans årsredogörelse slutligen utkom flera år efter det år som han refererade. Han medhann därför inga andra större botaniska arbeten än första delen af Stock- holms Flora (1840), ett lika grundligt som omfångsrikt arbete. Nils Johan Andersson. Efter Wikströms frånfälle valdes samma år (1856) till •hans efterträdare en af landets yngre och mest verksamma florister, förutvarande do- centen i botanik i Uppsala (sedan 1846) och sedan 1855 botanices-adjunkten i Lund, d:r N. .1. Andersson, både inom den vetenskapliga världen och för allmänheten mest känd som deltagare i fregatten Eugenies världsomsegling 1851 — 53. Han hade redan 1853 utgifvit ett första resultat af denna färd, »Om Galapagosöarnas vegetation , och äfven redogjort för Eugenie-expeditionen i det populära arbetet »En verldsomsegling skildrad i bref» (1853—54). Andersson var född i Gärdserums socken af Kalmar län den 20 febr. 1821 och var således vid sin utnämning blott 35 år gammal. I flera afseenden var han särdeles lämplig som museiföreståndare. Han var verksam och liflig, mångfrestande, idérik och sällskaplig. Han hade äfven på ett framstående sätt behandlat vissa större grupper af Riksmuseets hisloria. 15 114 vår flora, nämligen i sin gradualalhandling »Salices Lapponia-' (1845) och i »Skandi- naviens Cyperaceer och Gramineer (1849 och 1852). Dessutom hade han företagit en botanisk resa till Lappland 1843. Han hade stor begåfning som tecknare och lät äfven genom sin maka, f. Tigerhielm, teckna och måla ett betydligt antal växter och vege- tationstaflor. I jämförelse med Wikström hade han å andra sidan den svagheten, att han åtog sig för mycket arbete bredvid museitjänsten. Wikström hade någon tid i början af sin ämbetstid undervisat (utan ersättning) i Stockholms gymnasium. Anders- son åter var lärare vid Nya Elementarskolan (adjunkt sedan 1847, blef han lektor 1858 och afgick först 1874), lärare vid landtmätarekursen, lärare vid lärarinneseminariet m. m., var flitig läroboksförfattare och populär föreläsare och gjorde flera resor till utlandet som Sveriges ombud vid inter- nationella kongresser och trädgårdsutställ- ningar. Anderssons förmåga att redan i bör- jan af sin ämbetstid skaffa museet stoi'a samlingar är förut omtalad. Hans inten- dentstid betecknar en ofantlig tillväxt af det vetenskapliga materialet, och museet höjdes nu till en samlingshärd med verk- liga resurser, känd och anlitad af utländska institutioner. Andersson skulle dock få erfara svåriglieten att ensam sköta dessa starkt tillväxande samlingar. Han med- hann ej att vederbörligen mottaga och in- ordna de så rikligt inströmmande tillök- ningarna. En ej obetydlig del af 60- och 70-talets material har befunnits ännu ligga magasinerad. Hans egna väldiga samlin- gar från Eugenie's färd äro visserligen in- lagda, men till stor del ännu blott bestämda till familj. Äfven rika lapplandssamlingar från 1864 (se sid. 101) ligga ännu oordnade. Liksom sin företrädare hade Andersson i början att afge l^otaniska årsberättelser. Ett band däraf (för åren 1853 54) utkom 1856, men därefter upphörde denna skyldig- het. Af större vetenskapliga verk utgaf han Monographia Salicum, l:a delen (1867) och författade si. Salix i De Candolle's Prodromus, vol. 16: 2, 1868. Anderssons rastlösa författarveiksamhet vid sidan af ett kräfvande umgängeslif och en mängd skilda uppdrag undergräfde slutligen hans hälsa. Han tog tjänstledig- het för sjukdom vid slutet af 1878 och erhöll afskcd med pension den 8 okt. 1879 vid blott 58 V2 års ålder. Efter en tid af mycket nedsatta lifskrafter afled han på Ber- gielund påskaftonen den 27 mars 1880. Nils .Iohan Andersson. 115 Veit Brecher Wittrock. Sedan professor Andersson erhållit ljiinslle(lif,'liel, för- ordnades e. o. professorn i botanik i Uppsala V. B. Wittrock att upprätthålla hans befattningar vid Riksmuseet och Hergianska trädgärden, och då Andersson erhållit afsked, anställdes ofö ni röj I igen val af efterträdare, hvartill Wittrock utsågs den 12 nov. 1879. Wittrock var född i Holms socken i Dalsland den ö maj 1839 och blef 1878 e. o. professor i Uppsala. Till musei-intendent var han ej meriterad på samma sätt som Andersson, enär denne uteslutande var llorist och deskriptiv botanist och enligt sin tids fordringar sökte sitt arbetsfält inom fanerogamerna, Wittrock däremot öfver- vägande var riktad på morfologien och växtanatomien med flitigt bruk af mikro- skopet, som under hans studieår (1860- talets förra hälft) började få en plats vid den akademiska undervisningen. Witt- rock hade dock äfven deskriptiva meriter att uppvisa, nämligen sin algologiska forsk- ning och särskildt ett antal framstående arbeten öfver grönalgerna med företräde för Oedogoniaceerna, hvarjämte han 1877 jämte algologen O. Nordstedt börjat ut- gifva exsickatverket »Algse aqu?e dulcis». Det visade sig snart, att äfven dessa speciali- teter kunde användas till museets förkof- ran. Wittrock har nämligen den förtjän- sten, att kryptogamerna kommit till sin rätt och särskildt algerna kompletterats och ordnats. Af denna grupp förskaffade han museet ett rikt material med nog- granna bestämningar och talrika mikro- skopiska preparat. Därnäst vinnlade han ''''^"' Brkcher Wittrock. sig om att samla alkoholpreparerade växter och växtdelar, företrädesvis sådana, där någon morfologisk egenhet förefanns. I detta afseende har dock erfarenheten visat, att den gamla välbekanta växtpressningsmetoden i många fall kan visa formen och hvad mera är färgen bättre än ett alkoholpreparat förmår och gör föremålets förvaring billi- gare, bekvämare och tryggare. En stor del af de spritlagda växterna hafva därför i senare tid måst utgallras som oanvändbara, hopfallna, förvridna och svartnade, medan likväl en mycket stor del af spritsamlingen, särskildt blommor, varit af ovärderlig nytta vid studium och afbildande för både morfologiskt, biologiskt och deskriptivt ändamål. Ett särskildt gebit, som Wittrock ifrigt sysselsatte sig med, var hjärtbla- dens form och byggnad; material erhölls från odlingar dels å Bergielunds friland, dels i kruka, men teckningar och preparat förfärdigades å museet, där ett rikt och mång- 116 gestaltigt material ännu förvaras. Tyvärr publicerades häröfver blott några allmänna iakttagelser. Egendomligt nog äro Wittrocks större arbeten nästan alla deskriptiva (publicerade i »Acta Horti Bergiani»). Den dubbeltjänstgöring, Wittrock liksom företrädarna hade sig ålagd, blcf enligt sakens natur allt mer kräfvande, och båda tjänsterna ledo af sammankopplingen, mest dock museet. Wittrocks intresse ägnades öfvervägande åt Bergianska trädgården, och detta till den grad, att han under sommaren »slängde» afdelningen (utom onsdagar och lördagar ) och under de sista åren äfven under vintern kunde låta veckor gå ulan att besöka museet. Lika egendomligt var emellertid det förhållandet, att han för sina botaniska undersökningar blott i ringa grad hämtade material från de Bergianska odlingarna, ej blott så, att hvarken den exotiska floran, eller hortikulturens problem, eller artbildningsfrågorna med odlingens tillhjälp, ägde någon lockelse för honom, utan så till vida, som han föredrog att undersöka den utanför trädgårdarna lefvande vilda floran, t. ex. i sina undersökningar af slyfmorsblommorna, vildaplarna, linnean, granen, våtarf- ven m. m., och till stor del använde han därvid museets herbariematerial, ehuru han själf ej gärna preparerade dylikt af de undersökta växterna. Af de talrika Viola-former och flera andra växter, som han någon tid odlade i stor skala i Bergielund, finns intet nämnvärdt herbariematerial tillvarataget. I museets namn utgaf han dock ett vackert utstyrdt och väl prepareradt exsickat i 4 faskiklar öfver svenska och utländska iM-ylhrsea- former, exsickatet »Alga^ aqua^ dulcis> fortsattes, och hela duplettmaterialet blef Riks- museets egendom. Wittrock var blott för kort tid fäst vid annan verksamhet än sin botaniska dubbeltjänst: 1879—1883 föreläste han vid Stockholms högskola, 1885 var han Sveriges ombud vid en utställning i Budapest och 1887 ledamot af den urtima riksdagen. Svårigheten att förena de båda tjänsterna, den ihållande sjukligheten och det allt mer aftagande intresset för museigöromålen föranledde Wittrock att vid fyllda 65 års ålder begära afsked med pension från intendentbefattningen. Han erhöll afsked frän och med 1 okt. 1904, men behöll sin befattning och bostad på Bergielund, där han afled den 1 sept. 1914. Dåvarande Regnellske amanuensen fil. d:r G. O. Malme förord- nades 1904 att under ledigheten förestå afdelningen. Först följande år blef intendentbefatt- ningen åter besatt, då lektorn i naturalhistoria och fysik vid Högre latinläroverket å Norrmalm C. A. M. Lindman den 12 april 1905 af K. Vetenskapsakademien utsågs till intendent och detta val stadfästes genom K. Maj:ts nådiga bref till Akademien den 25 maj s. å., hvarefter den nyvalde inträdde i tjänstgöring den 1 juni. Ofriga anställda. Under professor Anderssons tjänstetid arbetade dä och då yngre botanister som biträden vid afdelningen, såsom O. von Friesen och T. O. B. N. Krok. På 1850-talet fick afdelningen ett mera stadigvarande biträde i C. F. Nyman (se nedan). Sedan 1876 förfogade den öfver ett årligt anslag af 1,000 kr. till vetenskapligt arbetsbiträde, som 117 bcnäniiides aniamieiis. Denna l)elatlning crluill lorsl 11)10 den röii)ällra(le släliiiinf^en, att lönen utf^ick med ."{,000 kr., men tillägget skulle betraktas som personlig löneförbätt- ring åt dåvarande tjänsleinnehafvaren d.r H. Dahlstedt. Frän och med 1915 är denna amanuensplats förvandlad till ordinarie assistenthefattning på stat med årlig lön af 3,000 kr. — Afdelningen har vi 1854 — 55, ett arbete af allmänt intresse, och företog sig snart en ännu större uppgift, nämligen det mödosamma verket »Conspcctus llonv europiva*» 1878 — 82 (2:a uppl. 1883-90). Akademien bidrog 1876 med 1,000 kr. till utgifvandet af detta verks l:a del och belönade det 1879 med Letterstedtska priset. Det är än i dag starkt efterfrågadt och anlitadt. På museet bestod Nyman.s arbete förnämligast i det europeiska fanerogamherbariets ord- nande och bestämmande. Hans egna samlingar ingå däri. Under sin amanuenstid författade han äfven det digra arlietet »Sveriges fanerogamer* (2 delar, 1867—68) m. m. Hans O-skar Juel. Född den 17 juni 1863 i Stockholm; amanuens 1891 — 92, Regnellsk amanuens 1886 samt 1890 — 92; docent i Uppsala 1892, e. o. professor där 1902, ord. professor 1907. Vid museet ordnade och bestämde han delar af det all- männa hcrbariet, ordnade en del af svamparna och utarbetade afliantUingar af morfologiskt, anatomiskt och mykologiskt inne- håll m m Carl Frkdrik Nyman. Gustav Adolf Hugo Dahlstedt. Född den 8 febr. 1856 i S:t Lars, Östergötland; amanuens vid afdelningen 1890 — 91, Regnellsk amanuens 1892 — 94, återigen afdelningens amanuens från 1895 och af Akademien utsedd till ordinarie assistent den 30 dec. 1914. De meriter, som föranledde Dahlstedts kallande till Riksmuseet, voro hans välbekanta, framgångsrika Hieracium-forskningar och påbörjade publikationer till en ny uppställ- ning (till en början tillsammans med S. Almquist) af detta vårt största och mest kri- tiska släktes arter. Hvad han sålunda begynt, fortsatte han med stor ihärdighet och framgång, hvarom öfver 20 större och mindre arbeten öfver Hieracium samt de två exsickatverken »Hieracia exsiccata» 1—4 och »Herbarium Hieraciorum Scandinaviae», fask. 1—24, bära vittne. Med åren utsträckte Dahlstedt sina undersökningar till släk- tet Taraxacum, hvars rikedom på arter och former först ådagalagts af honom; häröfver har han utgifvit 13 afhandlingar och exsickatverket »Taraxaca suecica exsiccata», fask. 1 — 5. Ett erkännande af sina vetenskapliga förtjänster fick han mottaga af Uppsala universitet, som vid sin 200-års minnesfest öfver Linné 1907 utnämnde honom till filo- sofie hedersdoktor. Det är förut omtaladl, att museet förnämligast genom Dahlstedts 118 försorg kommit i besillning af Hieracium- och Taraxacum-samlingar, som äro ensamma i sitt slag i storlek och vetenskapligt värde. Under den tid, Dahlstedt var Regnellsk amanuens, hade han påbörjat bearbetningen af det brasilianska herbariets Peperomia- material och publicerade häröfver ett stort arbete 1900. Fredrik Elias Ahlfvengren. Född den 7 april 1862 i Gervalls, Gottland, fil. d:r 1897; amanuens vid afdelningen 1893—94; lektor i Halmstad 1902, sedan vid H. real- läroverket i Stockholm. Carl Wilhelm Hjalmar Mosén. Född den 14 maj 1841 i Stora Tuna, Dalarne; fil. d:r 1875; vistades i Brasilien (Gäldas, Santos m. m.) på Regnelis bekostnad 1873— 76; Regnellsk amanuens 1872—73 och 1876—83; död i Stockholm den 27 sept. 1887. Moséns flit och omsorgsfullhet såsom samlare för det brasilianska (Regnellska) herbariet voro utomordentliga, hans herbarieväxter hafva väckt rättvis beundran hos de många utlän- ningar, som deltagit i deras bestämmande, och den stora samlingen frukter, blommor i alkohol m. m. från Brasilien har högt värde. Efter sin hem- komst 1876 ordnade och etikelterade han noggrant sina bra- silianska samlingar. De anteckningar han gjort om hvarje art hafva befunnits mycket värdefulla, men han har själf ej bear- betat någon del af materialet. Tyvärr blef han till följd af sjuklighet och oregelbundna lefnadsvanor ej länge i sländ att sköta sin befattning. De sista åren lefde han i betryck i Alsike. Hans efterlämnade herbarium och teckningar finnas i Riks- museets ägo. Johan Nordal Fischer Wille. Född den 28 okt. 1858 i Skjolden (Smaalenene i Norge); studerade botanik i Uppsala vid 70-talets midt, särskildt algologi under Wittrocks ledning; var några år amanuens vid Kristiania botaniska museum; Regnellsk amanuens 1883—86. Blef fil. d:r i Kristiania 1885, lärare vid Aas högre landt- bruksskola 1889 och professor i botanik ocli föreståndare för botaniska trädgården i Kristiania 1893. — Under sin anställning vid Botaniska afdelningen togs han mindre i anspråk för det Regneilska herbariet än för de allmänna samlingarna, som nu började tillökas med morfologiska föremål, i hvilkas uppställning och etiketlering han deltog. Han utförde algologiska undersökningar, undersökte anatomiskt och morfologiskt vissa utländska växttyper och biträdde Wittrock i Bergianska trädgården under de sista år, som denna ännu fanns kvar i den gamla egendomen vid Karlbergs allé. Carl Axel Magnus Lindman. Född den 6 april 1856 i Halmstad. I51ef docent i botanik i Uppsala hösten 1884, promoverades till fil. d:r 1886 och anställdes från början af 1887 som Regnellsk amanuens, under tiden maj — aug. tillika som assistent vid Bergi- anska trädgården, som 1886 Hyttats till sitt nyköpta område vid Freskati och somma- ren 1887 ännu var under anläggning. Utnämndes till lektor vid H. latinläroverket å Norrmalm redan i maj 1887 och lämnade därför befattningen vid Riksmuseet den 1 sept. Sysselsatte sig under arbetet vid afdelningen hufvudsakligast med Regneilska her- Hjauhk Moséx. 119 bariets material al' den dä olullsläiidit;! bearbetade ramiljen Hromeliaceie och i Hergi- anska trädgården med det därstädes talrikt representerade släktet Silene, öfver hvilka bada grupper nägra arbeten under de följande åren publicerades. Användes dessutom till inordnande i det skandinaviska herbariet af några större nyförvärfvade samlingar. Företog med understöd ur de Heg- ncllska fonderna en resa till trädgårdar i England, Holland c ull Belgien 1890 för afslutandet af Bromeliacé-undersök- iiingarna. Regnellsk resestipendiat 1892—94. (Afdelningens intendent, se sid. 116.) Harald Georg Fredrik Ströjifelt. Född den 9 mars l.S()l i V. Husby i Östergötland; til. d:r i Uppsala 1886, docent 1887, Regnellsk amanuens (och Bergiansk assistent) från den 1 sept. s. å.; tjänstledig för svår sjukdom — blindtarmsinllam- mation med recldiv — under längre perioder af 1888 och större delen af 1889, dukade han under för sjukdomen den H.vB.\LD Strumi-elt. ^9 mars 1890. Strömfelt ägde rik och mångsidig begåfning. Till specialitet hade han valt hafsalgerna. På museet sysselsatte han sig med det då ofullständigt kända släktet Peperomia, hvaraf stort material förefanns, men hann ej fullborda sina undersökningar. De upptogos sedan af amanuensen Dahlstedt (se ofvan). Lars Albert Nilsson. Född den 8 aug. 1860 i Dalhem, Gottland; fil. d:r och docent i Uppsala 1888; Regnellsk amanuens (delvis vikarierande för Strömfelt) 1888-89. Lektor vid Skogsinstitutet 1890. Död den 5 mars 1906 i Stockholm. Öfver- vägande intresserad af allmän botanik, särskildt fysiologisk anatomi, grep han sig dock vid museet an med det kritiska släktet Xyris och har publi- cerat afhandlingar öfver såväl amerikanska som afrikanska arter. Gustaf Oskar (Andersson) Malme. Född den 24 okt. 1864 i Stora Malm, Södermanland; fil. d:r i Uppsala 1892; Regnellsk resestipendiat 1892—94; Regnellsk amanuens 1895 — 01; för andra gången Regnellsk resestipendiat 1901 — 03; t. f. föreståndare för afdelningen okt. 1904 — maj 1905; lektor vid H. latinläroverket å Norrmaln 1905, vid H. lärarinnesemi- nariet 1911. Såsom amanuens var han i tillfälle att bearbeta sina rikhaltiga, utmärkt konserverade samlingar af faneroga- mer och lafvar från de båda Regnellska expeditionerna och därvid på ett förtjänstfullt sätt bestämma och ordna stora partier af det Regnellska herbariet. Hans talrika publikatio- Albert Nilsson. ner öfver dessa samlingar äro till vida öfvervägande del deskriptiva, till mindre del morfologiska; de mera omfattande behandla Composita% Asclepiadacea^ och Xyridaceae. Nils Eberhard Svedelius. Född den 5 aug. 1873 i Stockholm; fil. d:r i Uppsala 1901; Regnellsk amanuens under första året af den nästföregåendes frånvaro såsom 120 stipendiat 1901 — 02; docent i Uppsala 1902 och professor i botanik där 1914. Under sin museitjänstgöring hade han i uppdrag att ordna och etikettera hafsalgerna, som vuxit till ett mycket ansenligt herbarium och erfordrade handläggning af en specialist. I det Regneilska herbariet bestämde han en del af Solanace» m. m., skref en afhandling öfver några klorofyllfria Gentianaceer och påbörjade en del kataiogiseringsarbeten. Klas Robert Elias Friks. Född den 11 juli 1876 i Uppsala; fil. d:r och docent där 1905; Regnellsk amanuens sept. 1902— sept. 1903 (vikarie) samt nov. 1904— aug. 1907. Lektor vid Uppsala katedralskola 1912; föreståndare för Bergianska trädgården 1915. Fries hade som botanist deltagit i Chaco-Cordiller-expeditionen 1901 — 02 och hans samlingar hade inköpts af museet, där de fått sin plats i det Regnellska herbariet. Jämte dessas bestämning sysselsatte sig Fries äfven med stora grupper af den brasili- anska floran, t. ex. Anonacese och de till Columniferse hörande familjerna m. m., för hvilkas bearbetning han äfven företog utrikes resor med understöd ur de Regneilska fonderna. Han publicerade däröfver flera omfattande afhandlingar och har äfven seder- mera bestämt och beskrifvit åtskilliga släkten ur afdelningens samlingar. Per Dusen. Född den 5 aug. 1855 i Vimmerby; ingeniör 1878; fil. hedersdoktor i Princeton 1904; företog botaniska resor till Kamerun 1890—92, FZldslandet 1895—96, Västpatagonien och Chile 1896—97, n. ö. Grönland 1899, Brasilien såsom assistent vid Museu nacional i Rio de Janeiro 1901—04, Sydpatagonien 1904—05, Paranå i Brasilien 1908—12 och okt. 1913— aug. 1916. Regnellsk amanuens sept.— dec. 1907 och jan.— mars 1913; har dessutom längre eller kortare tid mellan sina resor vistats vid afdel- ningen för bearbetning af sina rika och värdefulla samlingar, hvaraf särskildt de från Paranä hemförda införlifvats med del Regnellska herbariet, till någon del genom köp, men öfvervägande genom donation (se sid. 110). Erik Leonard Ekman. Född den 14 okt. 1883 i Stockholm; fil. d:r i Lund 1914. Blef efter hemkomsten från en botanisk resa till Misiones Regnellsk amanuens mars 1908 och innehade denna befattning med några afbrott till och med 1912. Under 1913 åtnjöt han årsräntan af den l:a Regnellska fonden för att bearbeta och ordna de äldre, hopade samlingarna. Regnellsk resestipendiat 1914 för en resa till Västindien och Brasilien, som ännu ej afslutats. Jämte bearbetningen af sitt Misiones-material företog sig Ekman med stor energi och framgång bestämningen af många stora, hittills otill- räckligt studerade grupper i de brasilianska samlingarna, såsom ICuphorbiaceer, Cype- raceer, ormbunkar, och framför allt Gramineer och Compositer, öfver hvilka han skrif- vit flera värdefulla afhandlingar, däribland öfver Vernonia (gradualafhandling). För jämförande studier har han med understöd ur de Regnellska fonderna gjort flera resor till utländska museer. Utom sin museitjänst har han ifrigt exkurrerat i Stockholms- trakten och andra delar af landet och tillfört afdelningen värdefullt material af märk- ligare växter. Valentin Norlind. Född den 14 jan. 1887 i Hvellinge, Skåne; filosofie kandidat i Lund. Regnellsk amanuens juni 1913—1914. I museet har han ordnat och bestämt delar af Regnellska herbariet. Af si. Oxalis har han urskilt och beskrifvit fiera nva 121 arter och lämnat bidrag till kännedomen om (lera äldre, som ej varit tillräckligt ut- redda m. m. Lars Romell. Född den 4 dec. 1854 i Kumla, Nerike. Hade 1914 i uppdrag att med arfvode ur den l:a Regneilska fonden ordna och bestämma äldre samlingar i det Regnellska herbariet; Regnellsk amanuens frän och med 1915. Såsom sådan har han speciellt studerat herbariets brasilianska hattsvampar. .■lr/)t'/,s/)(7rä(/e/i. Clara Jonsson. Född den 25 nov. 1853 i Västervik. Anställd vid afdelningen den 1 sept. 1876. Erhöll 1906 af K. Maj:t efter 30-årigt, förtjänstfullt arbete vid afdel- ningen silfvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst. Utsågs af Akademien till arbetsbiträde på ordinarie stat 1915. Fröken Jonsson har under sin långa anställning utfört nästan allt uppfästningsarbete för herbarierna och diverse andra preparators- göromål. I den mån tillräckliga medel funnits att tillgå, hafva för de växande göromålen extra arbetsbiträden varit anställda under det senaste decenniet, nämligen fröken Margit Eriksson 1906 — 08, fröken Märta Lindman 1914—16, stud. Ernst Wilhelm Nathorst- Böös 1908, fil. kand. K. B. Nordström 1910, läroverksadjunkten G. A. Ringsjille vid skilda tillfällen m. 11., samt för vetenskapligt herbarieordnande d:r O. Borge för alger, d:r J. Hultino för lafvar och aman. L. Romell för svampar. Vid det Regneilska herba- riet sökte och erhöll fil. kand. frih. Fritz Ridderstolpe extra anställning 1908, men en tärande sjukdom bortr3'ckte honom hastigt den 13 april 1909. Vid samma herbarium tjänstgör sedan 1915 fil. kand. V. Norlind såsom extra arbetsbiträde. I förhållande till det omfång, afdelningen så småningom uppnått, är dock dess personal kännbart otillräcklig, och behofvet af ett större antal botaniskt kunniga biträ- den gjorde sig redan under 1800-talets senare del gällande. En skrifvelse af intendenten år 1910 i afsikt att få detta trängande behof afhjälpt blef ej tillstyrkt af Akademien, och ett förslag att tilldela afdelningen två icke-vetenskapliga arbetsbiträden i stället för ett rönte samma öde, ehuru de för en sådan åtgärd anförda skälen icke jäfvades. Att afdelningens omfattande åligganden det oaktadt ej ohjälpligt stagnerat, beror på det lyckosamma förhållandet, att frivilliga arbetskrafter bland landets botanister kommit afdelningen till undsättning. Det har redan omtalats, att kamrer C. H. Rrandel (sid. 107) under en lång följd af år arbetade på afdelningen, och ända till sin död gästade han museet nästan dagligen och gladde sig åt att tillgodose dess behof af förråd och arbetshjälp. Under midten af 1890-talet tjänstgjorde som extra, oaflönade amanuenser fil. lic. Otto Ekstam och fil. d:r Karl O. E. Stenström. Den förre ordnade och etiketterade det arktiska herbariet och inordnade däri sina egna fanerogamsamlingar från Xovaja Semlja och Spetsbergen. Den senare var hieraciolog med särskildt intresse för Piloselloidea. Båda gjorde museet väsentliga tjänster. /lilcsmuseels historia. . 16 122 Den person, som i egenskap af museels frivillige medhjälpare varit verksammast och nyttigast, är f. d. läroverksadjunkten fil. d:r Fredrik Rutger Aulin (f. 1841). Då han 1906 pensionerades, anmälde han sig oförtöfvadt till arbete utan ersättning vid museet och valde själf att ordna de samlingar, som sedan en längre tid tillbaka hopats för att vid lägligt tillfälle ingå i det skandinaviska herbariet. Det visade sig snart, att enbart dessa hade en sådan omfattning, att museets egen personal ej skulle haft någon utsikt att medhinna dem, och, såsom förut är nämndt, intlöto efter 190ö nya bidrag genom donationer af stora herbarier. Genom sin ovanliga arbetsförmåga och den trägnaste verksamhet under de gångna 10 åren har d:r Aulin slutordnat det skandinaviska her- bariet, inberäknadt ett vidlyftigt kontrollarbete med bestämningarna och ett tidsödande monteringsarbete, då det gällt svårpreparcrade växter, såsom Potamogeton och Rosa (af förra släktet har han t. ex. år 1911 etiketterat, monterat och inlagt 2,375 nummer; af det senare äro iingefär 6,000 nummer på samma sätt behandlade). Vid museets flyttning var det förnämligast d.r Aulin, som bragte reda i det ofantliga förråd af dam- miga och soliga växtpackor, som sedan 50 år varit lagrade på afdelningens vind. Han arbetar alltjämt dagligen på museet. 1907 anmälde sig förutvarande lektorn A. Skånberg (se sid. llOi som frivillig med- hjälpare inom det europeiska tlorområdel. Kunskapsrik, entusiastiskt intresserad och ytterst noggrann, var han museet till mångsidigt gagn under den tid af 5'/2 år, han fick verka där, och lefver i tacksamt minne. Under åren 1910 — 11 biträdde f. d. öfverdirektören C. F. Sundberg med etiketterings- arbete och andra göromäl. Såsom frivilliga medhjälpare räknar afdelningen för när- varande f. d. hofkamrern O. H. Hafström och ingenjör K. Stéenhoff, den förre genom sina många resor förtrogen med Sydeuropas flora, den senare en ifrig samlare af skan- dinaviska växter. Det har förut omtalats (sid. 114), all professor Andersson och hans maka under liS60-talet utförde ritningar och målningar af svenska, särskildt lappländska växter. En del från samma tid härstammande målningar, förvarade i Botaniska afdelningen, äro signerade: Magnus von Wright. Dessa äro utförda med oöfverträfllig finhet och konst- närlighet. Under en något senare tid utfördes växtmålningar af fröken Henriette Sjöberg. 1876 började Axel Richard Ekblom (f. 1858) arbeta som afdelningens ritare, och sedan han omkring 1905 tagits i anspråk af andra institutioner, utförde han vid flera tillfällen teckningar och målningar för afdelningens och det Regnellska herbariets räkning. Han afled den 17 aug. 1914. 1894 började Therese Jansson, A. Ekbloms hustru 1896, att teckna och måla vid afdelningen och fortsatte därmed till 1914. Till- fälliga ritare hafva sedan dess varit W. Liljeqvist och H. Faith-Ell samt artisten Georg Liljevall. 123 3. Botaniska afdelningens lokaler. Det är ej fiillstnndiiit kändt, luir och livar de botaniska samlingarna under den första tiden voro inrymda. Sedan Akademien etter en längre tids kringllyttande skalTat sig ett eget hus 1778 — det Lefeburska huset, nu n:r ;}() vid Stora Nygatan — förblef den 177i)— 1S29 i denna bostad eller i 50 år. Sedan lokalerna för museet blifvit för trånga, såldes huset 1829 och afträddes den 1 okt. s. å. Under denna tid torde Akade- miens botaniska samlingar, åtminstone delvis, hafva flyttats till den genom P. J. Ber- Gius' testamente 1790 erhållna egendomen Bergielund vid Karlbergs allé. I Beezelids' a förstuga med trappuppgång från Drottninggatan !)(>. 1) tambur; europeiska lierbarict. c allmänna herbariets monokotyledoner; Hieraciura, liosa. » > dikotyledoner; skandinaviska herbariet; assistentens arbetsrum; ritarens plats, m. m. förråd o. d.; Salix, Hubus; aUm. herbariets dikotvicdoner; plats för arbetsbiträde. Im. herbariets dikotyledoner; diverse nyförvärf m. m. intendentens arbetsrum; diverse äldre samlingar; exsickat- verken m. m. h Regnellska herbariet och dess dupletter; amanuens; diato- maceerna. gasinerade samlingar; alkoholmaterial; arktiska herbariet. k » » samt algherbariet m. m. I vestibul och trappuppgång frän Adolf Fredriks plan. I I I I I T ' I' I 20 3? M 1'lan af Botaniska afdelningens hufvudvåning från 1862, sådan den befann sig strax före tlyttningeu 1!)1,") Själfbiografiska anteckningar, utgifna af H. G. Söderb.\um 1901, läses å sid. 147, att sedan Swartz' herbarium inköpts af Akademien, införlifvades det med det Bergianska och ställdes under vård af d:r Wikström. I slutet af 1828 inköpte Akademien det Westmanska huset vid Adolf Fredriks kyrkoplan och flyttade jämte museet in där 1829. Berzelius omtalar ä anf. st., att sedan detta skett, lät Akademien y flytta de botaniska samlingarna till sitt hus och anvisade intendenten där ämbetsvåning». Ur ett äldre manuskript (A) af Berzelius meddelar utgifvaren (anf. st., sid. 220) att tvenne större rum upplätos ät herbarium, och intendenten fick ämbetsvåning i samband med dessa». En del sevärda föremål, t. ex. exotiska frukter och den å sid. 93 omtalade Raphia- 124 fruktställningen från Madagaskar, torde enligt vissa antydningar hafva alltjämt förblif- vit i det gamla »naturaliekabinettet». Hvar man förvarade de samlingar, som hade förvärfvats före Herb. Swartz., t. ex. Montins stora herbarium, omtalas icke. Hvilket år de botaniska samlingarna återförenats i Westmanska huset, synes ej finnas närmare angifvet. Af sekre- terarens årsberättelse för 1862—63 i »Öfversigteu) känner man, att »Bo- taniska afdclningen under sommaren 1862 llvttades från sin trånga och mör- ka lokal i entresolvåningen» till de rum af stora våningen (2 tr. upp), (lär de svenska vertebraterna varit uppställda. Härmed menas samma våning som afdelningen innehaft till sin flyttning 1915; se förestående planritning (sid. 123). För dåvarande förhållanden var den nyförvärfvade lokalen sär- deles fördelaktig både genom sin rymlighet och sitt läge. Om alla de rum, som planritningen uppta- ger, redan då öfverlätos åt de bota- niska samlingarna, var vinsten i utrymme proportionsvis ej mindre men sannolikt större än vid inflytt- ningen i den nya byggnaden vid Freskati. Några år senare, den 25 juni 1866, »öppnades Riksmuseet för allmänheten i sitt nyordnade och prydliga skick». Botaniska afdel- ningen hade då en liten utställning, benämnd »botaniskt-ekonomiska mu- seet» och inrymd uti smårummen i och k (se planritningen). Att utrym- met dock ej länge skulle förbli lika Intendentens ;irl)etsium i den gamla niuseibyggnaden (g på planritningen å sid. 123). rundligt, inser man däraf, att dessa utställningsrum stängdes för allmänheten på 1870- talet och redan under professor Wittrocks första ämbetsår voro förvandlade till maga- sin för diverse samlingar, däribland de morfologiska, spritlagda föremålen. Omkring 18(S() var afdelningens våning i hufvudsak inredd och disponerad så som vid llyttningen 1915 (se planritningen), ehuru likvisst hvarken golf eller väggar ännu tagits i anspråk till en sådan trängsel som tjugu år senare. I rummet c voro krypto- 12;-) f^amerna förvarade; nicllaii d ocli ^ lanns cu öijpen dörr, och i d ocli h fanns blott en ringa del af den inredning, som senare måste anskalVas. I början af ISSO-taiet erhöllo afdebiingens lokaler en utvidgning af 2 helt små rum jämte ett litet kök i kv. dröniandet Södra, belägna å nedre botlen strax norr om inkörsporlen i sydöstra hörnet af kvarteret. Till dessa tränga, mörka och osunda rum eller snarare skrub- bar tlyttades laf- och svampsamlin- garna, medan algerna n3'ttades till rummet k. Under 80- och 90-talen måste en mängd nya skåp anskalTas, och af brist pä annat utrymme ställ- des de här och där ofvanpå de förut befintliga, så att herbarieskåp af furu stodo ofvanpå mahogniskåp, som för detta ändamål efter behof stympades. Utom att rummens inredning därige- nom blef oregelmässig och vanpry- dande, uppstod den olägenheten, att en del af hufvudsamlingarna kom att ligga uppe vid taket, där de blott med ansträngning och ej utan olycks- tillbud kunde åtkommas. Äfven in- tendentens ämbetsrum i hörnet vid Drottninggatan (g) var till det ytter- sta utnyttjadt och ett af de besvär- ligaste att arbeta uti inom liela vå- ningen. 1905 var trängseln mycket svår och blef allt betänkligare därigenom att stora skandinaviska herbarier do- nerades och betydande Regneilska samlingar lågo och väntade att inord- „ ,, , u i, . ° "^ Kegnellska herbanets rum i den gamla imiseim'ggna- nas. Svåriglieten afhjälptes för till- den (h på planritningen å sid. 123). Personerna äro från fallet dels genom lösa hvllställ på vänster: assistenten d:r Dahl.stedt, arbetsbiträdet fröken j, ' Jonsson och f Regnellske aman. kand. Noki.im). några ännu oupptagna ytor, dels ge- nom att en mängd skrymmande samlingar i glas, såsom groddplantor, frön m. m., ned- packades för att tills vidare magasineras, en åtgärd, hvarigenom det skandinaviska her- bariet vann nära fördubbladt utrymme. Då äfven det europeiska herbariet kräfde ökadt utrymme, iståndsattes en del af de äldsta skåpen, som voro lagom för det mindre pap- persformatet, och inpassades där så kunde ske utan att alldeles spärra passagerna. Af M ^ 1/ :■':'■"•«■ ;•■-*.; rgpi Iffrl H . __. ^.^\ ' hs-Tr- 33^ — wr 1 126 alla slags samlingar måste likväl stora förråd förvaras i vindskontoren i bidan på bättre tider. De två omstående bilderna visa den trängsel, som rådde i den gamla musei- våningen strax före aftlyttningen. Under sådana omständigheter var flyttningen till nya lokaler efterlängtad. Den besvärande trängseln af alla slags möbler gjorde det emellertid verkligt riskabelt att börja inpackningen och svårt att afgöra, hvar början borde göras med så liten olägen- het som möjligt, då ju afdelningen ej kunde stängas. Afdelningen hade den förmånen att någon tid före afllyltningen få af Akademien disponera två rum å nedre botten vid Adolf Fredriks plan, som blifvit lediga genom Berzelius-museets flyttning. En del ned- packade samlingar kunde nu undanställas i dessa rum jämte de större och skrymmande förvärf, som under tiden tillkommo. Icke desto mindre var nedtagningen af de vägg- fasta skåpen i de olika rummen förenad med både trängsel och oreda, helst som (från tidigt om våren 1915) en stor mängd skåp samtidigt måste repareras och tätas. Transporten af samlingar och inventarier utfördes af firman Freys Express och tog sin början i augusti 1915. De sista flyttlassen afgingo ej förr än omkring den 1 oktober. Samlingarnas uppställning i den nya byggnaden blef betydligt fördröjd däraf att, som en följd af kriget, den nybeställda skåpuppsältningen ej i rätt tid levere- rades, och först under sommaren 1916 voro alla leveranser fullgjorda. Då afdelningen nu inflyttat i nya, moderna lokaler och lämnat sin förra lokal i det Westmanska huset, där dess samlingar under (Sfi år förvarats i rum, som voro Vetenskapsakademiens, ej statens egendom, är det tillbörligt att ihågkomma och med tacksamhet erkänna, alt Akademien vid mångfaldiga tillfällen omhuldat museet och genom sin frikostighet kommit emellan för att med afseende på lokaler, inredning, reparationer, penningförskott m. m. underlätta dess arbete och betrygga dess uppgifter. Under de tidigare, brydsammare åren skedde detta med större uppoffringar än i senare tider, men Akademiens stöd var då af vital betydelse för Riksmuseets fortkomst. Aka- demien har t. o. m. gått så långt i frikostighet mot denna statsinstitution, att den genom sin personal ombesörjt vissa af dess angelägenheter och i vissa fall af sina me- del betalt arfvoden för samlingarnas ordnande. Med ännu större frikostighet har Aka- demien gjort museets syften till sina, då den tagit till sin uppgift att genom ett rikt naturvetenskapligt bibliotek befrämja Riksmuseets vetenskapliga arbete. Hvad den botaniska afdelningen i detta afseende beträffar, beslöt Akademien redan 1836 att för inköp af botaniska böcker för sitt bibliotek årligen anslå 350 R. B. Samma årliga anslag uppgår nu till 2,000 kronor. I afdelningens lokaler är af Akademiens bibliotek deponeradt ett stort antal s. k. B-exemplar af sådana botaniska arbeten, som äro i ständigt bruk. I afdelningens förra lokal var rummens antal 12 (inberäknadt rummen i Grönlan- det Södra) och i alla, ej blott i de egentliga herbarierummen, förvarades vetenskapliga samlingar, mest herbarier. En del rum voro dock mycket små, några med blott 1 127 fönster; dl (e) var l)l()lt cii arskrankning, ocli de båda slörsla rummen (f och h) voro blott vid pass 70 kvm. Afdelningens goUyla uppges i »Handlingar angående. . . Riks- museets byggnadslråga», I, 1902, s. 34, till 47;} kvm. Behofvet för samlingar (jämte arbetsrum), sädana de kunde antagas blifva om 50 är, är därsammastädes, s. 35, beräk- nadt till en golfyta af 1,500 kvm. Att denna silTra var för låg, framgår däraf, att i den gamla lokalen ej funnits särskilda arbetsrum, ej heller tamburer, förrådsrum, mörkrum, toalett o. dyl., och att ingen hänsyn tagits till de ganska stora magasinerade och oord- nade samlingarna. I en skrifvelse från afdelningen den 21 scpt.l9()4 begärdes ett utrymme i det nya museet af 1,.'513, alternativt 1,234 kvm., jämte 250 kvm. till utställnings- salar. På grund af den ofördelaktiga ställning, hvari afdelningen genom dessa mått skulle råkat, vare sig utrymmet jämfördes med samlingarnas omfång eller med de öfriga musei-afdelningarnas lokaler, ingick intendenten den 22 juni 1905 med en skrif- velse till byggnadskommitterade, hvari behofvet af utvidgning påvisades; se »Nya hand- lingar angående . . . Riksmuseets byggnadsfråga», I, 1906, s. 57. De ritningar, som med anledning däraf uppgjordes och som närmast motsvara den nu förevarande byggnaden, ses i nyss citerade Nya handlingar» å tafl. 6. I den nya museibyggnaden finnas lU herbaricrum. Af dessa äro dock blott två stora salar af vid pass 170 kvm:s golfyta. Alla rummen hafva läktare och således her- barieskåp upp till taket. I några rum äro äfven skåp ställda fritt på golfvet samt utmed väggarna mellan fönstren — platser, som från början varit afsedda för framtida utvidgning. Att dessa platser redan nu måste tagas i anspråk, bådar intet godt med afsecnde på museets närmaste framtid. Afven däri visar sig utrymmets knapphet att, ehuru det ingick i planen att skåpfacken vid inflyttningen blott borde fyllas till en tredje- del, de redan äro fyllda till ungefär två tredjedelar eller mera, beroende därpå, att de förut magasinerade samlingarna voro vida större än som förmodats. Det är högst sannolikt, att det blir den botaniska afdelningen, som först af alla måste utvidgas genom tillbyggnad af nya salar. Af de gamla lierbarieskåpen, som alla medtagits till den nya byggnaden, voro ungefär hälften så låga, att det ej skulle varit ekonomiskt att använda dem i de nya rummen, och äro därför sådana nu ordnade på vinden till förvaring af papper, duplet- ter, vedprofver, droger m. m. De nyanskaffade herbarieskåpen af furu (målade i ek- eller l)jörkfärg) äro något öfver 190, förfärdigade af J. A. Bobäck i Hjo. Ett fåtal andra, delvis af mahogni, äro gjorda af firmorna J. Nordström och K. Kleiner i Stockholm. Alkoholpreparat och exsickat äro inrymda i stora, omkring 2 m. höga mahogniskåp med glasdörrar. Dessa härstamma från Akademiens gamla museum och beställdes ursprungligen för zoologiska samlingar till inflyttningen i Westmanska huset 1829 och de följande åren. De äro särdeles välgjorda och solida (några äro synliga på textfigurerna å sid. 124 och 125). På ett af dem liar man kunnat läsa inskriften: »Förfärdigadt af J. A. Österlind 1831». De äro flera meter långa, 8 till antalet, och jämte några lika stora skåp af furu och glas från det »botaniskt-ekonomiska museet» 128 placerade fristående i diverse rum. På samma sätt äro äfven ett antal smärre, antika skåp (från 1700-talet) anbragta, som restaurerats för att inrymma det s. k. herbarium antiquum. Enär afdelningen ej förut ägde någon utställningsafdelning för allmänheten, gjor- des år 1913 underdånig ansökning om proposition till riksdagen om ett extra anslag af 8,000 kr. för att möjliggöra uppsättningen af en botanisk skådesamling i den därtill afsedda skådesalen och förhallen i bottenvåningen. Det begärda beloppet beviljades af 1914 års riksdag hufvudsakhgen på grund af skådesamlingarnas betydelse såsom under- visningsmedel, och i förevisningssalen kunde nu uppställas åtskilliga större botaniska föremål, som i långa tider legat inlåsta, kompletterade med nytt material från de Reg- Den mindre af Riksmuseets nya byggnader vid Freskati. 1 den borlre ändan den Botaniska afdelningen, i den främre den Paleobotaniska och aikcgoniatafdelningcn. nellska stipendiaterna och andra forskningsresande, såsom P. Dusen (Brasilien), W. Käddern (Madagaskar), E. Mjöberg (Australien) m. fl. Inredningen i skådesalarna är af ek, glas och järn och förskrifver sig dels från firman Myrstedt & Stern, dels från snickarmästare C. Pålson i Stockholm. Vid de ganska kräfvande anordningarna för större och tyngre föremåls uppställning hade afdelningen hjälp af den sistnämnde samt konservator G. Sandberg och dennes medhjälpare i början af 1916 G. .1. Win- BLAD, B. Petersson, P. E. Lundborg och H. Flemming. Då detta skrifves — i september 1916 — är afdelningen så till vida i färdigt skick, som allt är på sin plats. Tyvärr har dock det af riksdagen anvisade anslaget för inred- ningen af den nya byggnaden ej visat sig förslå för afdelningens behof, i det att långt flera förvaringsskåp måste anskaffas, än som beräknats och för hvilka salarna äro af- passade. Den närmaste uppgiften blir följaktligen att så fort ske kan — dock blott i 129 den mail ärsaiislaj^et räcker, och sä snarl nialcrialicr, Irä, f^Ias, melall m. in. l)lirva billigare än under den rådande dyrtiden — anslialla ökad inredning år efter år, och den tid kan ej vara aflägsen, då allt disponibelt utrymme är användt. En annan vik- tig fråga, som likaledes tillhör den närmaste framtiden, är Botaniska afdelningens oaf- visliga behof af en andre assistent eller annat vetenskapligt biträde, enär de botaniska samlingarna numera äro så omfattande och af så mångfaldig art, att deras tillsyn, vård och vetenskajjliga bearbetning ej rält kan bandbafvas af sä fåtalig personal som den nuvarande. C. A. M. Lindman. Riksmuseets historia Mineralogiska afdelningen. Riksmuseets mineraloj^iska samlingar härstamma i likhet med flera af de öfriga afdelningarnes frän sådant material, som under första haifseklet af Vetenskapsakademi- ens tillvaro genom donationer kommit Akademien till godo. Vid hvilken tidpunkt man skall anse, att samlingarne formellt öfvergingo i statens ego, är något obe- stämdt. Ar 1819, då de stora Paykullska samlingarna af hufvudsakligen zoologiskt inne- håll donerades till staten, för att tillsammans med Akademiens zoologiska samlingar utgöra grunden till ett zoologiskt riksmuseum, vidtogs ingen åtgärd, hvarken från Akademiens eller statens sida, för att med det nyinrättade museet införlifva den för öfrigt vid denna tidpunkt ganska obetydliga mineralsamlingen och icke anslo- gos heller i den första staten för museet af år 1820, medel för vården af några minera- logiska samlingar. Först år 1830 tilldelades amanuensen vid Vetenskapsakademiens mineralsamling (i Akademiens protokoll äfvensom i inspektionsberättelserna benämnd intendenten), hvilken ditintills lönlös haft uppsikten öfver samlingen, ett årligt arfvode af statsmedel uppgående till en början till 200 R. B. och från denna tidpunkt kan man räkna, att staten öfvertagit vården äfven af den mineralogiska afdelningen. Från år 1841, då antalet intendenter vid museet ökades till 5, erhöll mineralogiska afdelningen, förutom årslönen till intendenten, äfven ett årligt anslag af 400 R. B. för värd och till- ökning af de mineralogiska samlingarna. Vetenskapsakademiens mineralsamling. Rörande tillkomsten och beskaffenheten af Akademiens mineralsamling föreligga mycket knapphändiga underrättelser. Akademiens protokoll upplysa visserligen, att år 1748 ett >Malm Cabinet», samladt af baron Löwen, president i Bergskollegium, till- fallit Akademien. Ett annat »Malm Cabinet» skänktes år 1751 af sedermera riksrådet och kanslipresidenten grefve A. J. von Höpken, en af Akademiens stiftare och dess förste sekreterare; det hade sammanbragts af hans yngre broder frih. GusT. Wilh. VON Höpken.' Rörande dessa »Malm Cabinet» föreligga icke några vidare upplys- ' Först kapten i fransk tjänst ingick Höpkex sedan i Fortifikationshrigaden i Stockholm, blef öfverste och slutade sin bana som extraordinarie envoyé i Ryssland, där lian afled i Moskva 174S. 132 ningar. En annan sannolikt värdefullare donation erhöll Akademien, då dess ledamot, bergsrådet Nils Psilanderhjelm år 1761 skänkte sin mineralsamling till Akademien. Äfven rörande dennas innehåll och beskaffenhet är numera intet kändt, hvilket är så mycket mera att beklaga, som Psilanderhjelm tydligen var en intresserad mineral- samlare alt döma af det presidietal han år 1754 höll i Akademien ; Om nödvändigheten att vid mineralsamlingars görande icke blifva bedragen».' Ar 1773 erhöll Akademien från professor E. Laxman^ i Petersburg en liten men mycket värdefull samling af 33 stuffer ryska mineral, mest guld-, silfver- och kopparmalmer, men äfven de då ofull- ständigt kända röda och gröna blykromaten (crocoit och vauquelinit); förteckningen och åtminstone en del af stufTerna finnas ännu i behåll, och desamma torde vara de äldsta i samlingen befintliga stuffer, som ännu kunna indentifieras. Följande år, 1774, uppdrog Akademien åt den bekante mineralogen bergsrådet Gustaf v. Engeström att ordna mineralsamlingen, som då ansågs utgöra den värdefullaste delen af Akademiens samlingar; den förvarades då i Observatoriet, men flyttades till myntet, där v. Enge- ström bodde. Från tiden omkring är l.SOO finner man en odaterad anteckning, bland annat upp- lysande, att mineralsamlingen äger åtskilliga sällsynta och några dyrbarare arter, men är för öfrigt icke stor eller synnerligen rik på species. Kan ännu i afseende till utrymme inom skåpen, som innefattas i '2:ne fönsterlufter, temmel. ökas». Af en berättelse af år ISOfl från den framstående entomologen C. Quensel, som två år tidigare blifvit intendent för akademiens samlingar, framgår, att mineralsam- lingen fortfarande vore ordnad efter Cronstedts Mineralogi», men Quensel höll före, att detta system »vid Vetenskapens nyare förbättringar» vore mindre tjänligt och borde utbytas mot ett mera tidsenligt. I den resebeskrifning, som utgafs af botanisterna Weber och Mohr^, hvilka som- maren 1803 besökte Stockholm, finner man äfven några notiser angående Akademiens samlingar. Efter varma loford öfver det stora och kritiskt utförda katalogiseringsarbete, som Quensel omedelbart gripit sig an med, och som han ämnade utsträcka öfver mu- seets alla afdelningar, säga de: »Die Conchylien und Mineralien sind nicht beträchtlich; doch alle durch Herrn Doctor Quensels Bemiihungen sehr gut geordnet». — Efter QuENSELS redan 1806 inträffade frånfälle synes ordnandet af mineralsamlingen halva anförtrotts åt myntvärdien P. Hjelm. ' Psii.ANDEBHJKi.ji började sin bana som auskultant i Hcrgskolicgium 1728. Han besökte tillsamniaus med den framstående bergsmannen Akton Swab bergverken i liöhmen, Ungern, Salzburg, Uaj^ern och Sachsen samt gick sedan i rysk statstjänst, der han som öfver-bergshauptman hade öfverinseendet öfver flera bergverk i Archangelska guvernementet. Tog afsked från rysk tjänst 1742, blef ledamot af Vet. Akad. 1743 och slutade sin bana som bergsråd Efter hans död erhöll Akademien äfven hans efterlämnade boksamling. ^ L.txMAN, född i NyslotI, kom till Petersburg som lärare och till Sibirien som präst, men ägnade sig mest åt resor och naturvetenskapliga studier. Blef sedan professor i ekonomi och kemi i Petersburg och ryskt bergsråd i Nertschinsk. Flera svenska samlingar hafva honom att tacka för rika sändningar af uralska och altaiska mineral. Laxman blef ledamot af Vetenskapsakademien är 176i). " Fr. Weber und P. M. H. MoHu: Naturhistorische Heise durch eincn Theil Sehwedens, Göt- tingen 1S04. l.TJ Mera kriliskt ylliar sii; diMi IVainståcndc in i ne ra loisen Hausmann, som lillhra.nle vintern 1806—07 i Stockholm. Han säger om Akademiens samlingar': »Der zoolo- gische Theil derselhen ist vorziiglicher als der mineralogischc. Diesen (and ich gar nicht geordnet. Den Herrn Miinzwardein Hjelm war die Arheil des Ordnens vorbe- lialten, wclchcr aber seinen vielen, anderweitigen (leschärien seliwerlicli Jiinreicliende Miisse dazii abgewinnen diirfte.» Hörande mineralsamlingens tillväxt och beskalTenhet under förra hälften af l.SOO- lalel ger en af Mosander är IHM upprättad kalalog de bästa u|)p]ysningarne.'- Denna katalog, hvilkcn AhjSANDEK utari)etat pä uppdrag af Akademien, utgör ett handskrifvet band pä XX + 95 foliosidor. I inledningen redogör Mosander för samlingens grund- läggning och tillväxt, hvarjämte han tillfo- gar åtskilliga ännu i dag beaktansvärda anvisningar, huruledes densamma, oaktadt årsanslagets knapphet, skulle genom byte kunna ytterligare ökas. Därefter följer den egentliga katalogen, hvarvid mineralspecies äro upptagna i systematisk ordning, och i särskilda kolumner angifves, huru många stuffer af hvarje mineral, som finnas, jämte deras approximativa värde. Ofverhufvudtaget synes under de första årtiondena på hSOO-talet mineralsamlingen hafva ägnats föga intresse och endast erhål- lit obetydlig tillökning. Bland gäfvor under denna tid nämnas dock mineral från Ural och Sibirien, från Akademiens utländske ledamot den framstående mineralogen och geologiske författaren, öfverbergshauptman- nen i Ekaterinenljurg, Henedikt Franz JoHANN Hermann, hvarjämte den frän sin forskningsresa i Sverige och Norge 1806—07 bekante mineralogen, prof. L. Hausmann i Göttingen 1816 öfverlämnade en samling berg- arter från Hartz. Vid inventeringen i nov. 1818 blefvo mineralsamlingens skåp förseglade af bergs- rådet Broling och direktör Sveden.stjerna »att framdeles inventeias». Men någon sådan inventering synes icke hafva ägt rum. Tvärtom synes mineralsamlingen alldeles fallit i glömska. .T. J. Ijeuzki.us. ' .T(iH. Fr. Lupw. H.iisM.wx. Keise duich Skandinavien in ilen .laliicn ISOli und 1807. Th. III. Göt- tingen 1814, s. 282. ' Summarisk Catalog öfVer Kiksmusei oryktognostiska samlingar och inventarier. Handskrift under- tecknad och daterad d. -trde Maj 18.'>0 af C. (i. Mos.vmikr. 134 MosANDER berättar, att Berzelius, redan kort etter tillträdandet af befattningen som sekreterare i \'etcnskapsakadeniien (1818), fäst uppmärksamheten på behofvet af en mineralogisk samling i sammanhang med det öfriga naturhistoriska Riksmuseet. Hvart Akademiens mineralsamling tagit vägen var då obekant, intill dess att af en hän- delse några smärre skåp, innehållande mineral, upptäcktes i ett igensatt fönster i bib- lioteket dolda bakom en bokhylla. Under Berzelii ledning genomgicks samlingen af bergsrådet Broling och v. Zweibergk samt magistrarne H.terta och Sjögréen under 1822 och 1823. En förteckning npprättades, som visade, att samlingen bestod af 713 stufTer, däraf 33 stuffer skänkta af Läxman år 1773; det öfriga utgjordes mest af ryska och sibiriska malmer samt kvarts och kalkspat och i det hela af mindre värde. Denna samling blef emellertid början till Riksmuseets mineralogiska samling, hvars egentliga grundläggande skedde genom Hisingers d. 2:dra jan. 1823 gjorda donation af hela hans till omkring 2,000 nummer uppgående mineralsamling med tillhörande fyra skåp, hvilka fingo sin plats i Akademiens sessionssal, i dess hus, Stora Nygatan 101.' Enär ingen särskild intendent fanns, utöfvade Berzelius under denna tid till- synen öfver mineralsamlingen, som under de närmaste åren förblef i tämligen oföränd- radt skick. Dock kan man från denna tid anteckna bland förvärfven en stor samling bergarter och mineral från professor Zipser i Ungern," skänkta af H. M. Konungen 1821, och flera gåfvor, diiribland en värdefull samling mineral från Vesuvius, skänkta af kron- prinsen 1828. Perioden 1830-1860. Sedan Akademien år 1828 inköpt det Westmanska huset vid Adolf Fredriks kyrka, inreddes där särskilda rum för den mineralogiska och geologiska samlingen. Enär Berzelius vid samma tidpunkt förklarat, att han ej som hittills medhunne bestyret med vården af mineralsamlingen, antogs C. G. Mosander till amanuens vid afdelningen.' Samlingen llyttades på hösten 1829 till den för ändamålet inredda lokalen i Akade- miens nya hus, där äfven bostadsvåning blifvit åt Mosander beredd. När det seder- mera 1841 beslutades, att det Naturhistoriska Riksmuseet skulle utvidgas med en mine- ralogisk afdelning, blef Mosander utsedd till Intendent för densamma^ En katalog ' Enligt Mosander. Berzblius säger däremot, att för samlingen ictt cnskildt rum i Akademiens hus inreddes». Jac. Berzelius' själfbiografiska anteckningar. Utgifna af Kongl. Svenska Vetenskapsakademien, genom H. G. Söuerbaum 1901, s. 148. ' Chr. Andreas v. Zipzer, f. 178:i, d. I8()4, var föreståndare för en högre, evangelisk flickskola i Ncu- sohl, Ungern; mineralogisk författare. ' I Akademiens protokoll för d 28 jan. 1828 anföres, att då Akademiens fonder ej kunde belastas för Riksmuseets angelägenheter och statsanslag ej kunde påräknas, antogs den nya amanuensen »utan all pen- ningeersättning, men att han, såsom någon uppmuntran, finge uti C.alendern införas bland Akademiens tjän- stemän, med rättighet därjämte alt åtfölja Akademien vid de tillfallen, då sådant är Akademiens öfriga tjänstemän tillåtet». * Han hade dock redan från 18.')() års början åtnjutit en aflöning af 200 H. B. frän statsverket jämte bostadsvåning i Akademiens hus. i;}5 (ifviT (ItMi i (itMi nya lokalen i sex skåp ii[)i)ställ(la sanilinj^fn, som var ordnad cIUm- det af Herzelius, naj^ra få ar tidi.nare iitarhelade kemiska inineralsysteinet, utvisade, alt den- samma då ökats till 2,670 stuller. Donerandet af W. Hisingers och B. Reinh. Geijers samlingar. Ar liS;}! fick afdclningen en värdefull tillökning af geologisk arl, i det att HisiN- GER då testamenterade sin skandinaviska samling af bergarter och fossil till Riksmuseet meil det förl)ehåll, att den uniler hans lifstid skulle kvarstå i hans boning, där han skulle få värda och föröka densamma. Några år senare öfverlämnade han den dock till Riksmuseet. Denna samling, hvilken är af stort värde, enär den innehåller original- stutTerna till Hisingers talrika geologiska arbeten öfver Sveriges och Norges geologi äfvensom till hans geognostiska Icarta, skulle enligt gifvarens önskan »i oförryckt tillstånd för sig förvaras». Den medföljande tryckta utförliga katalogen', som inneliåller hänvis- ningar till Hisingers »Anteckn. i physik ocli Geognosi», anger, att samlingen består af 822 bergsartsstutTer jämte 325 petrifikatcr 1 3,48.') exemplar. Utom denna skandinaviska sam- ling liar Hisinger aflämnat en allmän geo- logisk samling, innehållande 713 geognos- tiska slutTer och nära 300 petrifikater, mes- tadels utgörande utländska bergarter ocli fossil. Häraf framgår, att Hisinger med allt skäl bör betecknas såsom grundläggaren af Riksmuseets mineralogiska ocli geologiska samlingar. - Ar 1831 erhöll den mineralogiska afdelningen åter en betydlig tillökning, däri- genom att ölverintendenten Geijer på Rörstrand, som afled d. l:sta febr., till Akade- mien testamenterade den stora mineralsamling, som hans fader, Akademiens ledamot, ' Förteckning öfver en geognostisk och petrcfactologisk samling från Sverige och Norge, tillägnad Kongl. \'etenskapsak-.\kadcniien af en dess ledamot, Stockholm 1841. ' Hisin(;kinxN var samlingsresande i Aug. Krantz' mlneraläffär och öppnade tillsammans med ett annat af Krantz' biträden, Bohmek, år 1844 en ny mineralaffär i Berlin under firma Hohmer & Schcmanx, som dock ej blef af lång varaktighet. ' 1. c. sid. XII. ' .Journal vid Riksmusei .Mineralogiska afdelning; folioband på löO sidor skrifvet af Mosander. »Är 1843 d. 21 October börjades denna .Journal». Den sista anteckningen lyder: »1858 Sept. d. 27 ankom bref från v. Hornberg med uppgift pä önskade mineralier iBil. N 246). Ankom bref från Dr. A. Nordenskiöld (Bil. N 247).» Mosander afled d. 15 följande månad. ' Detta enligt de specificerade uppgifterna i Mosandekr katalog; inspektionsberättclsen för år 1849 afgifven af A. Erdmann upptager 2,268 mineralstuffer och 116 geologiska stuffer. 140 till ett värde af 2,675 Rdr. R sk. Äfvenledes hade öf\ erdirekförcn G. M, Schwartz' sam- lingar, utgörande cirka 3,;^0() mestadels smärre och till stor del mindre värdefulla stuf- fer, dels genom köp, dels som gåfva vid denna tid tillfallit afdelningen och delvis blifvit inrangerade i den allmänna samlingen, dels bland dupletlerna.' Samlingarnas tillstånd 1850, Den sammanfattning af samlingens tillstånd 1850, som Mosander meddelar i sin ^Summariska Catalog», utvisar, att den mineralogiska samlingen då utgjordes af: Antal stuffer. Värde i Rdr. sk. Museisamlingen 13,006 9,769 21 Dupletter 11,554 2,959 30 Summa 24,560 12,729 3 De geognostiska samlingarna innehöllo vid samma tid, jämte dupletter och petri- fikater, 5,365 stuffer upptagna till ett värde af 2,979 Rdr. 14 sk. Då därtill komma inventarier, mest bestående af skåp ocli pappaskar till ett värde af 2,525 Rdr. 4 sk., så representerade samlingarna, med inventarier, vid denna tid enligt Mosander en summa af 18,233 Rdr. 21 sk.- Mosander gör äfven en intressant utredning öfver tillkomsten och värdet af mineralsamlingen vid denna tid, som i sammandrag meddelas i följande tabell: Värde af stuffer jämte skåp, Antal stullor pappaskar och kontant an- slag för frakter, resoro. s v. Hdr. sk. Vetenskapsakad. hade bidragit med 700 st. 1,522 — Hisinger 4,106 » 3,143 34 Berzelius 2,600 » 2,675 6 Geijer 6,899 » 2,354 35 Schwartz 3,365 » 539 11 H. M:t Konungen 161 » 105 — Herr Zipser 1,086 » 543 — Diverse personer 3,351 » 1,755 20 Af statsmedel hade inköpts 770 » 1,654 20 Intendenten samlat 6,837 » 3,082 15 Summa 29,925 stuffer 18,233 Rdr. 21 sk. ' Enligt Mosandeus speciticerade uppgifter bestod den ScHWARTZska samlingen af 2,103 stufTer och inför- lifvades från dupletterna ytterligare 23,'j stuffer, hvarjamte 1,027 stulTer kvarblefvo bland dupletterna; det hela, inberäknadt skåp, värderades till 1,039 Rdr. 11 sk. Inspektionsberättelsen, afgifven 1847 af Hisinger och Erumann, angifver, att ScHWARTZska samlingen inköptes för SOO R. B. och alt den åtföljdes af 21 lådor, hufvudsakligen innehållande äldre mineralier, insamlade af prof. (tadh m. 11., af hvilket större delen, eller 7,600 stutTer, måste bortkastas. Af det användbara hade endast 235 stufler placerats i mineralsamlingen och 1,516 bland dupletter, afsedda för byte och att dessutom 1,117 stulTer tillvaratagits för att därmed förse yngre personer». '' Rörande värdesättningen särskildt af niineralstufferna framhåller dock MosANriKtt den svårighet och 141 Del IVamgår älven af sainiiia katalog,', atl de niirieralof^iska sanilingania är lek, som erhållit Akademiens reseanslag å 400 Kdr., besökt bland annat Bast- näs, Falun, Kärarfvet, Längban, Nordmark, Skrikerum, Hitterö, Brevikstrakten och .Grendal och därvid gjort en rik skörd af mineralier. Den ofvan omnämnda Journalen redogör därom på följande sätt: Martii d. 30 (1854). Efter försiggången stufTning, examinering, anställda qvalitativa analyser, sortering, placering, pre- pärering etc. etc. utgöras de af Intendenten insamlade stuffer, under resa förleden sommar, af följande: och observeras, att med undantag af Thorit och Orangit, som äro värderade i enlighet med priset efter Krantz' priskurant, är värdet å de öfriga mineralierna upptaget till betydligt lägre priser, hvarföre vid utbyte långt större belopp kan stufferna påföras». Härefter följer ett specificeradt uppräknande af de mineral, som sam- lats vid hvar och en af de nämnda fyndorterna, med angifvande af antal stuffer af hvarje slag och deras värde, hvarefter följer en summarisk sammanfattning af resans resultat med töjande ord: »Således af Intendenten hemförde: Från Hastnäs-grufvan 47;i stuffer värda 43'i: 8 » Fahlun 1,750 » » 1,088: Ki: — » Långbanshyttan 177 » » 72:32: — » Nordmark fi » » 1: 24 » Skrikerum 580 » . 3,622: 24 » Hitterö 449 » » 828: 28 » Arendal 10 » » 10: — » Langesundsljorden 428 » » 640: 38 Summa 3,873 » » R. 6,696:26 Då därifrån afdrages af Akademien bctaldt reseunderstöd H. 400 af statsanslaget bestridda utgifter: för arbetsfolk, krut, lådor etc 129. 12 fraktkostnader 64. 7. 10 contant inköpta mineralier 60. 40. 2 (J54 j2 återstår en behållen vinst för museum, stor R. 6,042. 14» ' Större delen af denna tillökning härrör från Mosanders resa till Norge, hvilken anträddes den 29 aug. och från hvilken han synes hafva återvändt d. 15 sept. Under detta datum står i Journalen speci- ficeradt hvad som derunder inköpts af mineralhandlaren ViBORfi i Brevig, utgörande 274 stuffer från Bre- vigstrakten och andra norska fyndorter, till ett pris af 320 B. Bmt. Under detta datum är tillagdt: »De af intendenten under resan insamlade mineralier specificeras framdeles. Sprängning och transportkostnader 29.30 Rdr. Bmt.» Denna specifikation har icke hunnit införas i Journalen. i4;{ örveiläninaclc Ull bef^af^naiule lör afdelniiigens riikiiin^, halva de nödiga onillyllninj^arne Cf^l rum ; men lörsl IcSöC) kan l)crätlelsen onilörinida, all llyttningen Iran vinden lill duplet t rummen lullborilals. 1 inspektionsberättelsen för 1858 påpekades det, att nära 12,000 dupletter blifvit ord- nade och en konceptkatalog öfver desamma blilVit uppgjord. Den oryktognostiska sam- lingen hade tre gånger blifvit omlagd och var man nu, vid tiden för Mosanders död, sysselsatt därmed för fjärde gången. Ett maktpåliggande arbete, som genom Mosanuers frånfälle blef afbrulel och läm- nadt ofullbordadt, var en specificerad katalog öfver den allmänna mineralsamlingen. Koncepten till den del af katalogen, som hunnit utarbetas, ge vid handen, att den allmänna samlingen var ordnad i hufvudsak efter Berzelii system. Efter grundämnena följde de binära föreningarna, innefattande enkla sulfider, oxider, haloider etc. och där- efter föreningar af andra ordningen, innefattande sulfosalter och samtliga syresalter, börjande med aluminater, chromater, vanadinatcr, molybdaler, volframater, titanatcr och tantalatcr etc. för att sluta med silikaterna.' Själfva concept-katalogen omfattar 30 ark och sträcker sig endast till den i det föregående omnämnda afdelningen tantalatcr. Den upptager hvarje särskild stuff med angifvande af fyndorten, stundom några anmärkningar belysande dess beskaffenhet, vidare huru den förvärfvats till museet t. ex. om den tillhört äldre samlingen (gl Sig), eller någon af de skänkta samlingarna, Berzelii (Bz), Hisingeus (His), Geijers (G'r) samt dessutom värdet. Ett sammandrag i slutet af katalog-conceptct utvisar, alt kata- logiseringsarbetet d. ^Vs 1858, då det afbröts, för att icke vidare fortsättas, på 30 ark redovisade för 3,388 stufTer till ett värde af Rdr. 9,522. (59. Det är att antaga, att unge- fär en tredjedel af den allmänna samlingen därmed var katalogiserad. Perioden 1860-1900. Nordenskiölds intendentstid. Museets ombyggnad; samlingarnes uppställande i den nya lokalen. Efter Mosanders oväntade frånfälle blef Nordenskiöld af Vetenskapsakademien d. 8 dec. 1858 kallad till hans efterlrädare. Del var under en för Riksmuseet bely- delsefuU omdaningsperiod, som Nordenskiöld tillträdde sin intendentsbefattning. 1857 års riksdag hade redan för Riksmuseets om- och nybyggnad beviljat ett afsevärdt bygg- nadsanslag och ytterligare medel anslogos af riksmötet 1862— 1)3. Men utförandet af dessa omfattande byggnads- och inredningsarbeten, som påbörjades 1858, samma år ' Ett schema öfver detta mineralsystcm i form af manuskriptkoncept tinnes inhäftadt före sjiilfva niineralkatalogen. Huruvida själfva mineralsamlingen äfven var ordnad efter detta system är ej uttryckligt sagdt, men det synes antagligt. 144 som Nordenskiöld ulnämndes till intendent, togo lång tid i anspråk, beroende till en del därpå, att arbetet måste utföras i flera afdelningar, på det att plats för samlingar- nas förvaring icke skulle saknas under byggnadsarbetet, f^örst den 25 juni 1866, under den då i Stockholm pågående industriutställningen, kunde det nj'a Riksmuseet högtidligen öppnas för allmänheten. De mineralogiska och geognostiska samlingarna voro vid Nordenskiölds tillträde som intendent inhysta i samma tre rum i bottenvåningen vid Vallingatan och Drott- ninggatan, där de stått under hela Mosanders tid. Upp.ställningen var dock icke längre densamma, som Mosänder omnämner i sin Summariska Catalog af 1850. I det större rummet, som vetter mot Vallingatan, hvil- ket sedermera tillföll först Nordenskiölds boställsvåning och sedermera den växtpalä- ontologiska afdelningen, voro kring väggarna uppställda de De Geerska björkskåpen med sexton afdelningar, försedda med glasdörrar och motsvarande underskåp. Dessa sexton afdelningar innehöUo den skandinaviska samlingen.' På golfvet stod en stor glas- monter för större stuffer och likaledes voro montrer uppställda vid fönstren. Hörnrum- met, som inhyste den allmänna samlingen och sannolikt också den geognostiska, var likaledes inredt med väggskåp och en mon- ter på golfvet, och portgångsrummet (seder- mera kamrerarekontor) inhyste mest smärre samlingar och sviter jämte sådant material, som ej lämpade sig att inrangeras i den all- männa eller den skandinaviska samlingen. ^ Den till cirka 12,000 stulTer uppgående duplettsamlingen, som förut varit inrymd i ett vindsrum, var nu fullständigt nerflyttad till ett par särskilda duplettrum i Akademiens nytillköpta hus, hvilka enligt inspektionsberättelscrna blifvit upplåtna för detta ända- A. E. NORDF.N.SKKII.I). 1 Med anledning af tlyttningen till de nya lokalerna nedpackades innehållet i dessa skåp i packlådor och förteckningen på lådornas innehåll visar, att afdelningarna 1 — 11 inhyste svenska mineral, hufvudsak- ligen från följande fyndorter: Ytterby, Klefva, Finbo, Broddbo, Sala, Taberg, Bastnäs, Utö, Nordmarken, Falun, Skrikerum, Långban, Persberg, Malsjö, GuUsjö, Adelfors, Hesselkulla, A'estanä, Gustafsberg, Käring- bricka, Horr.sjöberg, Värmskog, Stockholm, Wena, .Alnön, Tunaberg, Gislöf, Bispberg, Undenäs, Kårarfvet, Norberg, Cimbrishamn, Gällivare, Kjoland, Gåsborn m. fl. Afdelningarna 12 och 13 innehöllo norska mineral och afdelningarna 14— IG finska mineral från Ori- järvi, Lojo, Skogsböle, Stansvik, Somero, Tammela, Pargas, Sordavala, Öfver Torneå, Kuusamo, Torro, Pit- käranta, Sillböle, Withis m. fl. ställen. 2 Dessa uppgifter angående samlingens placering, då NnRDEXSKlöi.i) blef intendent, äro delvis efter muntliga meddelanden af assistenten G. Lindstkom. 145 mål år 185.'5. Det kan i detta saininanhaiif^ anlöras, att inineralsamliii^en, under hela den tid den var inrymd i denna lokal, aldrig var öppen för allmänheten, ehuru sådant olta var ifrågasatt; sålunda uttalade inspectores i berättelsen för året liS.");") den förhopp- ningen, att samlingarna snart skulle kunna öppnas för allmänheten. Däremot höllos de tillgängliga för enskilda besökande, som därom gjorde anmälan. Först 1853 erhöll intendenten ett särskildt arbetsrum i samband med den tillökning i utrymme, som erhölls för duplellsanilingariias förvaring. Yttre laboratoriet. I samband med Nordenskiölds anställning beslöt Akademien vid februarisam- mankomsten 1859 att för mineralogiska afdelningens räkning inköpa Mosanders labo- ratorieutensilier och inventarier, för ett pris af 3,300 Rdr.; den nye intendenten blef därigenom i tillfälle att omedelbart fortsätta de mineralanalvtiska arbetena.' ' Förteckningen pä de för afdeiningen inköpta laboratorieinvenlaricrna visar, att diiriblaud ingingo bland annat följande; en våg af Littman och en af Collin jämte platinavikter; platinakiirl och redskap vägande fiGl.s gr.: ett par guldskålar vägande 61,5 gr., mikroskop, barometer, luftpump, ett Gahns blås- rörsetui; ett etui för malmprobering pä torra vägen med våg och vikter. Dessutom andra vanliga laboratorieutensilier och möbler, däribland också det enkla möblemang af skrifbord, soffa, stolar och bokhyllor, som Nordexskiold använde i sitt arbetsrum på afdelningen under hela sin 4'2-åriga inlendentstid. fiiksmuaeeis historia. I '* 146 Enär den del af den äldre byggnaden, som skulle hysa den mineralogiska afdelningen, först i sista rummet blef färdig, så dröjde det nästan sju hela år, innan afdelningen fick taga dessa lokaler i besittning. De gamla lokalernas otillräcklighet framstod ännu tydligare, då Akademien under febr. månad 1859, alltså just efter Nordenskiölds till- träde till sin befattning, fick emottaga Bergskollegiets stora samling. För densamma bereddes ett provisoriskt förvaringsrum i en f. d. kryddbod i det s. k. Abrahamsenska huset, livilkcl Akademien öfvertog från hyresgästerna i okt. 1859, och dupiettsamlingen Assiblenlen l.iMi.-i kuMm laboratorium senare inlenilcnlfns arl}etsrum inrymdes i en f. d. läderhandel i samma hus. Då emellerlid tiden kom Ull dessa att rifvas, måste åt de ifrågavarande samlingarna under höslen 1862 beredas ett nytt provi- soriskt förvaringsrum i de lokaler i det nybyggda husef, som sedermera intogos af den zoopaläontologiska afdelningens arbets- och magasinsrum. Uppgiften att inreda de nya lokalerna och uppställa samlingarna där tog Norden- skiölds intresse i hög grad i anspråk. Det som först blef färdigt var det nya labora- toriet, beläget vid Holländaregatan. Räkenskaperna utvisa, att hufvudsakliga inred- ningen till laboratoriet levererades i slutet af 1862 och att gas då inleddes därstädes.' ' I det gamla MosANiUMiska laboratoriet hade ej funnits gas; en räkning af .1. W. Bi:rgs]R(im, daterad 147 Flyttningen af den gamla lal)oratorie-inre(lningi.'n försiggick i sept. 18()2. Kn del labo- ratorieutensilier, såsom destillalionspanna m. m., tillkom dock först 1863. Utrymningen af den gamla samlingslokalen, hvilken då delvis togs i anspråk af intendenten för den nyskapade zoopaläontologiska samlingen, Angelin, skedde, enligt hvad räkningar utvisa, på våren och sommaren 1864; vid samma tidpunkt flyttades Hergskollegii samling ännu en gäng. Men ännu i okt , nov. och dec. 18()5 pägingo en del öfvcrtlyltningar frän del gamla museet lill det nva. Mineralogislia skådesaralingcn. Uppställandet af samlingarna i deras nya lokal skedde först 1865. Hela inred- ningen, bestående af med glasöfverstycken försedda furumontrer, målade i ek, förfär- digades på Wengströmska snickerifabriken' och alla de äldre skåpen af mycket olika d. 31 aug. 1859 pä 139 Hdr. 30 skill. Hmt. visar docl<, att Nordkn.skkii.h kort efter sitt tilltrade till inten- dentsbefattningen lät inleda gas äfven i det gamla laboratoriet. ' De voro ursprungligen beställda vid I^kmans snickerifabrik, men vid dennas brand blef hela denna inredning förstörd. Prof. SuNnEH-.tLi. skrifver därom i ett bref till Xouiiknskioi.h, som dä var i Finland, daleradt d. 8 aug. 1865: »Du måste väl i alla fall komma hem någorlunda snart till följd af den olycka som här skett och som Du väl känner af tidningarne, nämligen att Snickerifabriken pä Kungsholmen brunnit af. Genom berättelse känner jag att Dina skåp voro till vida mer än hälften färdiga att uppsättas, men blefvo nu i stället arte chemica reducerade till aska. Afver ritningarne äro uppbrända. 14 och en del (lurculionidaj. År 1859 företogs en total omrangering af en del skalbaggar, nämligen Scaraba>ida% Histeridte .samt Eumolpida; 1860 fortgick ordnandet af coleoptererna, hvarvid de utländska Lamellicornerna inrangerades i 15.') lådor. Ar 1862 ordnades Trogositida— Oedemeridiu, under 18().'J I-:iaterida>, de artrika Carabida samt Malacodermcrna, hvilka senare afslutades under 1864, då älven Nitidulida och en del Curculionider voro färdiga, hvilka senare tillika med Gyrinidae afslutades 1866. Så långt hade coleoptererna i allmänna samlingen ordnats vid Bohemans afgång från intendentbefattningen. De exotiska Lepidoplera lingo under Bohemans tid kvarstå i det skick, hvari de lämnats af Dalman, och först under Ståls tid börjades en mera rationell omordning och utvidgning af denna grupp. Ehuru de utländska Hymenoptera under denna tid ej voro föremål för någon särskild bearbetning eller uppordning, erhöll dock museet en del värdefulla bidrag till belysning af dessa insekters biologi. Sålunda skänkte 1846 konsul Lindegren genom förmedling af grosshandlare Rosenlöf en större samling vespidbon från Bahia i Brasilien, hvilka nu äro uppordnade i den nya skådesamlingen. Ar 1865 förökades denna samling genom gåfva af doktor Castro med en del stora prakt- fulla bon af Chartergus chartarius o. a. från Para i Brasilien, äfven dessa nu uppord- nade i nämnda samling. De utländska Diptera, som fortfarande i förhållande till öfriga ordningar äro mindre rikt representerade i museet, fingo genom Wahlbergs afrikanska samling sin, hvad det synes, första egentliga grund. De blefvo af skoldirector Loew i Meseritz bearbetatle i Vetenskapsakademins öfversikt 1856/7, hvaremot materialet först 1868 återkom till museet. Genom sina många typer är denna samling af stort värde och befinner sig, ehuru ej definitivt uppordnad, genom materialets beskaffenhet i ett utmärkt skick. iMed anslag från afdelningen började d:r Carl Stål 1860 ordnandet af de utländska Hemiptera, hvilket arbete fortsattes till 1865, då han nästan afslutal denna grupp. Föl- jande år, under sin första tid som intendent, slutordnade Stål dessa insekter, hvilka då voro inrymda i 150 lådor. Äfven med de utländska Orthoptera sysslade Bohemän ej direkt, och det kom på Ståls lott att under 1859—1863 provisoriskt bringa den första ordningen i detta material. Första gången man efter Bohemans tillträde till intendentbefattningen i berättel- serna finner någon uppgift om afdelningens spriVsamling är 1852, då i densamma va- rande äldre och nvare material af Araclmider, insektlarver och insekter hade blifvit 176 öfversedt och provisoriskt ordnadt. En del af den stora Arachnid-samlingen hade ord- nats af adjunkten T. Thorell. Ar 1862 blefvo samlingarna af larver, Myriapoder och Arachnider, som legat hopblandade, skilda och ordnade. Ett mycket stort arbete, både beträffande insamling af material från skilda delar af landet, från Lappland till Skåne, som bestämning, preparering och uppordnande af detsamma, nedlade Boheman på den svenska samlingen. Hans noggrannhet vid pre- pareringen och uppordnandet var beundransvärd. Redan 1841 hade han i svenska samlingen af Coleoptera uppsatt omkring 2,000 arter i mångdubbelt antal exemplar. Den del af skalbaggsamlingen, som nu är försedd med etiketter af hans hand, sträcker sig från Carabidtv; till början af Scarabajidse och omfattar 29 lådor. Den öfriga delen, tillsammans 37 lådor, är uppordnad på samma omsorgsfulla sätt men bär etiketter af Ståls hand. Att prepareringen utförts af Boheman synes dock säkert, liksom nästan alla exemplaren äro insamlade af honom. Ännu under loppet af våren 1867, sålunda strax före sin död, fortsatte Boheman med den svenska skalbaggsamlingen, hvilken sedermera först 1872 af Stål i sin helhet blef afslutad i det utmärkta skick, hvari den nu befinner sig. Aret före hade vid ett besök en del kritiska grupper granskats af adjunkten Thomson, och de af honom gjorda bestämningarna kvarstå ännu på små etiketter vid sina arter. År 1842 blef hälften af den svenska Macrolepidopter-samVmgen ofta i mångdubbelt antal exemplar fullständigt och prydligt onirangerad samt försedd med säkra namn. Vid detta arbete blefvo alla umbärliga och sämre exemplar borttagna, och nära hälften af den då uppställda samlingen hade därunder tillkommit i fullgoda exemplar. Under 1843 fortsattes detta arbete, så att vid pass hälften af de svenska fjärilarna, utgörande öfver 500 arter, t. o. m. Geometrida; fullt ordnat.s, i 50 lådor. Följande år examinerades och ordnades fullständigt senare hälften af Macrolepidoptera utgörande 46 lådor. Under 1849 hade museets ganska betydande samling af hittills obestämda och föga kända skandinaviska Microlepidoptera blifvit nästan alldeles bestämd, till stor del genom kor- respondens och jämförelse och genom sändningar, som varit utomlands åt liera håll och nu återkommit till museet. Under senare tider har hela svenska fjärilsamlingen fullständigt omordnats af Lampa, Hofgren och Hamfelt. Under de första åren af sin intendenttid synes Boheman ej hafva ägnat sig åt de svenska steklarne; men 1846 togos Ichneumoniderna om hand, hvilka till ett antal af ett par tusen provisoriskt uppordnades och etiketterades. Sex år senare (1852) uppord- nades museets dåvarande material af Tenthredinidse och Hymenoptera aculeata. Men arbetet med parasitsteklarne fortsattes äfven sedan, så att 1855 omkring 500 arter Ichneu- monider, utgörande omkring en tredjedel af de svenska arterna, voro bestämda. Sina insamlingar af material från denna familj fortsatte Boheman träget under resan i Umeå Lappmark 1856, då bland det hemförda af ett tiotusental exemplar bestående insekt- materialet många för faunan nya Ichneumonider förefunnos. En mycket värdefull hjälp i detta arbete hade intendenten i A. E. Holmgren, som under sex månader 1858 arbetade med bestämning och ordnandet af svenska Hymenoptera och därvid uppordnade 177 museets material af 1'leromalida', (^ynipida' och Proctolrypidav Följande ar ordnades en betydlig del af IMmplarla', Sphegida; och Crabronida'. 18(51 skänkte han till museet en betydlig i .Jämtland gjord insektsamling, hopbragt under en med anslag från Vetenskaps- akademien året förut företagen resa. År 1874, under Ståls tid, granskade och beskreflektor Holmgren sedermera de svenska MesoleiusTartcrna. De värdefulla afhandlingar, som Holmgren på grund af museets material utarbetade öfver svenska parasitsleklar, visa, hvilket för museet viktigt arbete han därvid utförde. Aret efter sitt tillträde till intendenlbefattningen 1842 uppordnade Hoheman en del Diplera i svenska samlingen, hvilket arbete fortgick under 1843, då omkring 700 arter (i. o. m. Syrphici efter Zetterstedts Diptera Scand.) blefvo fullt ordnade i 15 lådor och en del af de öfriga provisoriskt uppställda. Äfven under 1844 fortgick detta arbete, då tio lådor blefvo afslutade. Under 1845 ägnades så mycken tid åt denna grupp, att hela den artrika lam. Muscides (Tachinia- och Anthomyia?) och Ephydrina- blefvo fullt färdiga. Följande år hade detta arbete fortgått så långt, som Zetterstedts Dipt. Scand. då utkommit. 1847 blef en betydlig del af de svenska tvåvingarne, t. o. m. Geomyxides, på det vanliga prydliga viset uppordnade, liksom flera tusental andra insekter samtidigt bestämdes, preparerades och insattes i samlingen. Rangeringen af Diptera fortskred äfven under 1852, och 1854 blefvo Tipuliderna, som hittills ej varit föremål för något särskildt intresse, granskade och etiketterade för blifvande bestämning. Efter 1858, då en del arbete med denna grupp hade utförts, synes Bohem an ej hafva ägnat den något särskildt arbete. De svenska Hciniptera, som denna tid ej voro så rikt företrädda i den inhemska afdelningen, blefvo 1844 bestämda och i sin helhet uppordnade, utgörande inalles nio lådor. Äfven 1865 ordnades en del af dithörande insekter från vårt land. Under 1844 blefvo äfven de svenska Neiiroptera uppordnade, i 14 lådor. Af denna väl mer tillfälliga rangering märktes på senare tider ej så mycket, då materialet hade utlånats för bear- betning och efter återkomsten under långa tider fått kvarstå i de lådor och askar, hvari det då befann sig, hvarför en fullständig, ny uppordning af hela gruppen blef nödvändig. Museets samlingar af svenska Orthoplera blefvo 1842 af Boheman fullständigt om- rangerade samt försedda med säkra namn. Härvid blefvo alla umbärliga och sämre exemplar borttagna, och nära halfva antalet af de i den nyordnade samlingen stående exemplaren hade under detta arbete tillkommit. Det var alltså ett högst betydelsefullt arbete Boheman för alt få vår inhemska fauna rikt och vackert representerad nedlade inom nästan alla ordningar af de svenska insekterna såväl vid djurens insamling i na- turen som vid deras konservering och omsorgsfulla uppordnande i museet. Under sina många resor inom landet insamlade Boheman de rika skördar, som kom- mo museet till godo och utgöra grunden för hela den svenska samlingen. Ar 1843 före- togs sålunda af honom en resa till Lappland, och sommaren 1849 besökte han Gotland; 1851 gjordes resor i Skåne och Blekinge, där stora förråd insamlades, och 1853 hade han valt trakten i hufvudstadens omgifningar för sin samlarverksamhet. Äfven 1855 Riksmuseets historia. 23 178 riktades hans uppmäiksanihet åt detta håll, där bl. a. omkring tre tusen Ichneumonider inhöstades. Under sommaren 1856 bereste Boheman Umeå Lappmark, hvarifrän öfver tio tusen insekter medfördes, dhraf särskildt bland Ichneumoniderna många för faunan nya. 1859 reste Boheman i Småland, hvarifrån betydliga förråd hemfördes. 1862 gällde resorna Skåne och Halland, 1864 Skåne, Blekinge och Öland, hvilka båda resor lämnade ett utbyte af omkring 14,000 insekter. Ar 1867 företogs en ny färd till Gotland, hvari- från närmare 7,000 insekter hemfördes. Men äfven utom Sverige sträckte Boheman sina resor till samlingarnas förkofran. År 1845 bereste han under åtta månader olika delar af Europa för inköp och byte. 1853 anskaffades under en resa i Tyskland, England och Frankrike betydliga samlingar, däri- bland omkring ett tusen för museet nya skalbaggar. Under en 1866 genom Europa företagen resa förvärfvades genom byte och inköp omkring 10,000 insekter. Men äfven från andra håll förvärfvades samlingar såsom ge- nom den 1852 inköpta, af 4,000 arter bestående insektsamling, som af d:r Sahlberg hopbragts i Brasilien, hvilken samling 1856 ökades med öfver 1,400 species. Det rikaste tillskottet genom donationer och förnärf från svenska forskningsfärder erhöll museet denna tid genom de af J. A. Wahlberg från södra och sydöstra Afrika hemsända samlingarna. Hans första resa varade mellan 1838/45 och ställdes först till Kapstaden, dit han ankom i febr. 1839. År 1842 anmälde intendenten, att den första sändningen samlingar på våren ankommit, hvarpå flera följde till 1845. Dessa samlingar blefvo den 17 dec. 1845 genom Kungl. Majits resolution inköpta med stats- medel. De omfattade omkring 4,780 arter insekter och andra landtleddjur. I oktober 1853 anträdde Wahlberg sin andra resa till Afrika, till världsdelens sydvästra delar, nämligen Kapkolonien, Damaralandet och .sjön Ngami, frän hvilken färd han aldrig skulle återkomma. Åfven de under denna färd gjorda samlingarna tillföllo, genom gåfva af arfvingarna. Riksmuseet. År 1843 förärade prof. J. Hedenborg till museet en samling insekter från Rhodus och 1853 en annan innehållande bl. a. ett betydligt antal värdefulla Hymenoptera, hvilka gåfvor af honom 1858 ytterligare kompletterades med material från Rhodus och Egypten. Betydande insektsamlingar hemsändes 1852 af doktor Hjalmar Kinberg, hvilken såsom läkare och zoolog medföljde fregatten Eugenie på dess världsomsegling. Den under anförda år ankomna samlingen var från Brasilien, Buenos Ayres och Patagonien. Under 1853 tillkommo ytterligare samlingar, omfattande ett par tusen torra insekter och ett stort antal larver i sprit. Fregatten hemkom i juli sistnämnda år. .T. A. Wahi.berg. 179 Ar 1856 skänkte brukspatron Victorin en af omkring 2,()()() exemplar bestående samling insekter från Cap, insamlade ISö.^Vö") af hans föregående höst allidne son, den unge forskaren J. F. Victorin. En donation af största värde var den till museet af konunersierådet C. .1. Schönherr förärade insektsamling, som genom testamente tillföll afdelningen. Den öfverlämnades till museet i flera omgångar, den sista delen 1848, då hela samlingen var i museets ägo. Redan 1840 erhölls den första delen, bestående af Hymenoptera aculeata, och 1844 en annan, hufvudsakligen utländska Hemiptera. År 1847 erhöll museet 4,4;5r) arter in.sekler i nära tio tusen exemplar, inklusive de ofvannämnda henii])lererna, fördelade på 1,089 sp. Hemiptera, 309 Neuroptera, 1,699 Hymen- optera, 1,885 Diptera och 153 Aptera. I Schön- HERRS testamente (se Akademiens Årsbok 1913, p. 181 ) förordnades, att hela lam. CurcuIionid;u (4,200 arter i 12,000 ex.) ständigt skulle bibehållas som en särskild samling, hvaremot de öfriga insekterna, försedda med donators namn, kunde inrangeras bland museets andra samlingar. En fullständig katalog öfver Schönherrs sam- ling blef af BoHEMAN upprättad och 1850 af- slutad. Under detta år hade alla icke-Curcu- lionider hunnit omprepareras och inflyttas i hufvudsamlingen. Hela samlingen visade sig omfatta 52,737 ex., hvaraf hälften (26,246 ex.) infördes i museets utländska samling, en liten del (omkring 700 ex.) uti svenska och de öf- riga i dublettsamlingen. Schönherrs Curcu- lionid-typer, som stått i lösa lådor, inflyt- tades 1869 i särskilda skåp, där de ännu stå. 1858 ökades museets utländska sam- lingar genom de af A. E. Nordenskiöld från hans färd till Spetsbergen samma år skänkta insekterna. 1860 skänkte docenten C. G. Thomson typerna till sina beskrifningar af Sveriges Proctotrypider, hvilka nu äro inordnade i den svenska samlingen. 1866 erhöll den svenska Diptei-samlingen en värdefull tillökning af prof. P.Wahl- berg, som då till museet skänkte sin särskildt på nämnda insekter rika samling. Under det att en del material uttagits vid uppordnandet af den svenska samlingen, kvarstår det öfriga ännu som separalsamling, upptagande 15 lådor. 1867 erhöll museet af konsul Åkerberg en samling insekter från Kaplandet. Museets lokaler och arbetsrum, som hittills varit trånga och knappa, förbättrades denna tid något. Under 1850 skctlde en omllytlning af de cntomologiska sanilingaiiia, i det att de i C. J. SCHÖXHKRR. 180 sill helhet öfverfördes till de rum af den förre sekreterarens våning, som redan året förut därtill blifvit anvisade. Denna lokal innefattade nu tillika ett rymligt och bekvämt, eldadt arbetsrum för intendenten och var tillräcklig att äfven inrymma de magasin- skåp och materialier, som förut varit förvarade på museets vind, så att denna afdelning nu både blef fullt afskild från det öfriga museet och bekväm för samlingarnas förva- rande och bearbetning. Den lilla i några lådor stående skådesamlingen fick vara kvar på det gamla stället. Redan 1850/7 började emellertid ånyo brist på utrymme att göra sig märkbar, liksom äfven brist på arbetshjälp, såsom af berättelsen från afdelningen denna tid ger vid handen. lifter att hafva varit intendent vid riks- museets entomologiska afdelning i 27 år af- gick professor I^oheman från denna befatt- ning vid fyllda 70 är den 1 april 1867. Till hans efterträdare utsåg Akademien fil. doktor C. Stål. Carl Stål, som sålunda blef den andre innehafvaren af intendentbefattningen vid Riks- museets entomologiska afdelning, hade redan förut flera år arbetat på museet, där han vissa tider under åren 1859 — 1863 med anslag från museet var sysselsatt med provisoriskt upp- ordnande af den allmänna samlingen af Ortho- ptera och Hemiptera. Som fil. kand. hade Stål med understöd från Akademien 1857 satts i tillfälle att entomologiskt undersöka de nordligaste kustprovinserna i Norrland. Föl- jande år förvärfvade museet ett större antal af honom insamlade insekter, och då han den 1 april 1867 tillträdt intendentbefattnin- gen, skänkte han till museet sina privata sam- lingar, omfattande omkring 800 för museet nya insekter, mest Hemiptera. Så länge BoHEMAN lefde, biträdde denne fortfarande vid samlingarnas preparering, bestämning och inordning. Under första tiden som intendent var Stål sysselsatt med förarbeten till uppord- nande af de exotiska Lepidoptera som kvarstått i det skick, hvari de lämnats af Riks- museets förste gemensamme intendent prof. Dalman. Under 1869 ordnade Stål de europeiska Bombyces och 1872 en del exotiska fjärilar såsom Morphinte och Brasso- linffi, hvarvid desamma bestämdes och materialet ökades genom en rik samling Morpho och Caligo. Sedan synes Stål ej mycket hafva sysslat med dessa insekter. Sitt egentliga studium ägnade Stål åt Hemiptera och Orthoptera, där hans talrika arbeten varit af stor och grundläggande betydelse för dessa insekters systematik. Cari. Stål. 181 Som nämndl var Stål under vissa lider, mellan 1809/63, sysselsatt med de exo- tiska Orthopterernas provisoriska in)|)ordnande. Längre Iram, 18(59, iii)])togos dessa arbe- ten på nytt, hvarvid Hlallid;e någorlunda ordnades. Följande är afslutades Mantidai och Phasmida-, hvarjämte mera ingående förarbeten vidtogos för Locustidip. Under 187.'{ blef hela samlingen af exotiska Acridiida- bestämd och ordnad, och 1874 kunde han därtill foga äfven Locustid;c, som förut varit mer provisoriskt inrangerade, hvaremot Gryllida- och Forficulid?e under Ståls tid blott summariskt hopflyttades och upp- ordnades. Det arbete, som Stål med anslag från museet mellan åren 18(50/65 ägnat de exo- tiska Hemipterernas bestämning och uppställning, afslutades under hans första tid som intendent, 1867, hvarvid samlingen, uppordnad i 150 lådor, lämnade en första rediga öfverblick öfver museets material af denna grupp, hvilken, liksom Orthoptera, under hela Ståls tid, ständigt ökades och utvidgades. Älven några andra grupper togo stundom hans intresse i anspråk. Så inrangerade han 1869 i en låda museets torrpreparerade termiter. Af utländska Coleoptera blefvo Cicindelidaj ordnade 1868, Carabidaj afslutades 1873 och Dytiscid» 1874. Då den suenska insektsamlingen ännu blott till någon del definitivt uppordnats, fortsatte Stål under vissa tider arbetet med densamma. Coleoptera, som Boheman blott hann att fullborda till Scaraba'idje, afslutades fulllständigt 1872 och upptaga i sin helhet 66 lådor. Nämnda år gjordes äfven början till omrangering af Hennp/era, hvilka afslutades 1875, och nu, liksom Coleoptera prydligt uppställda, omfatta 19 lådor. De hade första gången ordnats af Boheman 1844. Under 1875 bestämdes äfven de svenska Orthoptera fullständigt och inordnades i 4 lådor. Ar 1876 gjordes början till en ny uppställning af de svenska Nenroptera, hvilka ej varit omordnade sedan 1844 och 1870 blifvit granskade af kyrkoherde H. D. .1. Wallengren. Detta arbete hann ej att ut- föras mera ingående, i det att ända till sista åren, då en definitiv uppordning af dem ägt rum, hela materialet af Trichoptera och delvis Planipennia kvarstod i lådor och askar, så som det kommit från Wallengren. Donationer och förnärf från suenska forskningsresor voro denna tid, hvad den ento- mologiska afdelningen vidkommer, ej så stora. 1876 förvärfvade museet emellertid G. de Vylders rika samlingar från södra Afrika, hufvudsakligen Damara- och Namaqua-landet, hvilket köp möjliggjordes genom flera enskilda personers frikostighet och sålunda i sin helhet var att betrakta som en donation från dessa mecenater. Längre fram, 1909, kompletterades dessa samlingar ge- nom gålVa från de Vylders släktingar af de samlingar, som denne hembragt från en andra färd i södra Afrika. De Vylder hade på sin tid arbetat på museet, där han 1868 biträdt vid ordnandet af spritsamlingen. 1877 skänkte löjtnant Sandeberg de insekter, hvilka under hans andra resa till trakterna af Hvita hafvet, Kola halfön, nämnda år insamlats af fil. kand. F. Trybom, som medföljt på denna färd. Ar 1878 skänkte A. E. Nordenskiöld sina från svenska expeditionen från Jenisei 182 1876 insamlade insekter af alla ordningar. De talrika skalbaggarna från denna färd blefvo sedermera bearbetade af prof. Mäcklin, dagfjärilarna af d:r F. Trybom. Bland andra värdefulla gåfvor från denna tid kan nämnas statsrådet O. Fåhr^us' donation 1868 af ett par tusen, de flesta för museet nya exotiska Coleoptera, samt större samlingar af skalbaggar och fjärilar från Brasilien 1869 och 1877 af .1. W. Stahl. Svenska samlingen riktades 1869 af d:r C. O. v. Porath med en samling Myriapoder, 1871 af d:r T. Tullberg genom en samling Podurider och samma år af stud. A. Stux- BERG med en kollektion Myriapoder. Under åren 1869, 1874 och 1879 skänkte lektor C. J. Neuman samlingar af svenska Hydrachnider, typerna till hans sammanfattande arbete öfver dessa spindeldjur: Sveriges Hydrachnider. 1874 skänkte d.r G. Mayr en samling österrikiska Pteromalider. 1873 fick museet som gåfva från den berömde orthopterologen Brunner von Wattenwyl mottaga en högst värdefull och rikhaltig samling Orthoptera från södra Europa, norra Afrika och Mindre Asien. Bland samlingar, som denna tid förvärfvades, märkes den rika och dyrbara kol- lektion af Orthoptera, som den bekante naturforskaren Carl Semper sammanbragt på Filippinerna, och som 1877 inlöstes af museet, vidare 4,000 insekter från Illinois, in- köpta 1866 af G. W. Belfrage. Under Ståls resa i utlandet 1868 förvärfvades genom köp och byte 7,000 insekter från Filippinerna, Australien och Columbien. 5,500 insekter från Texas, Mexico o. s. v. inköptes 1869. likaledes förvärfvades insekter af alla ordningar från Texas af Belfrage 1870; 500 arter Hemipterer i flera tusen exemplar från Filippi- nerna och Söderhafsöarna 1870; Arachnider från Brasilien och Sydafrika, Myriapoder från Sydafrika och Gap Verdsöarna, Morpho- och Caligo-arter från Sydamerika 1872; en större samling af alla ordningar genom Belfrage från Texas, en samling Orthoptera och Hemiptera från Australien, Mexico och Cochinchina, spindlar från Borneo, Orthoptera från Borneo, Central-Amerika och Madagaskar samt en rik samling LycaMiider 1873. En betydande samling hufvudsakligen Orthoptera, Hemiptera och Hymenoptera från Austra- lien samt fjärilar från Louisiana, Antillerna och Mexico inlöstes 1874; Orthoptera från Persien, Turkestan, Mindre Asien, Malacca och Central-Amerika 1875, diverse insekter från Sibirien och en samling praktfulla Morpho och Caligo samma år; Orthoptera och Hemiptera frän Syrien, Texas o. s. v. 1876 och fiera andra. Med undantag af år 1868 synes Stål som intendent ej hafva företagit någon ut- ländsk resa eller inhemsk samlingsfärd, utan samlingarna ökades genom köp, byte och en del gåfvor. Spritsamlingen synes denna tid, efter årsberättelserna att döma, ej ha varit föremål för större tillskott. Från 1876 börja i inspektörernas årsberättelser för första gången omnämnas de besök af svenska och utländska forskare, som afdelningen under året hade fått mot- taga. Flera svenska entomologer, heter det, hafva under årets lopp för studier och för- fattande af afhandlingar haft tillträde till museet. Därjämte hafva, såsom vanligt, flera utländingar dels under besök i Stockholm, dels äfven på därom gjord framställning. 183 genom säsoin lan mottagna föremål varit i lilinUle alt studera och för vetenskapen till- godogöra sig museets samlingar. Den \'A juni 1878 bortrycktes Stål oförmodadl af döden efter all i 11 år halva innehaft befattningen som intendent, under hvilken tid han utöfvat en i vetenskapligt hänseende högst betydelsefull verksamhet. Samlingarna af de grupper, hvaråt han ägnat sitt största intresse, nämligen Hemiptera och Orthoplera, voro då af en sådan beskaf- fenhet, all de ansågos ej i något museum äga sin motsvarighet. Vid Ståls frånfälle förordnades docenten i entomologi vid Upsala universitet d:r Jacob Spångberg till intendent, hvilket förordnande han innehade till den 31 jan. 1879. Under större delen af 1877 hade Spångberg idkat entomologiska studier vid museet.och äfven biträdt vid samlingarnas ordnande och bestämning. Han blef sedermera lektor i Sundsvall och dog den 12 februari 1894. Någon tid efter det Spångbergs förordnande upphört, blef fil. doktor Chr. AuRiviLLius från den 1 juni 1879—31 dec. 1880 biträdande vid afdelningen. Den 10 nov. 1880 blef han tillförordnad intendent, hvilken befattning skulle börja den 1 jan. 1881, och slutligen den 14 febr. 1883 ordinarie. Christopher Aurivillids, den tredje innehafvaren af intendentbefattningen vid Riksmuseets entomologiska afdelning, började som filosofie licentiat sin först erhållna befattning vid museet anförda tid med att uppordna den af de Vylder inköpta stora insektsamlingen frän södra Afrika, särskildt Damara- och Namaqua-landet, samt med ordnandet af en nyligen från Morrison inköpt större samling insekter från (Colo- rado och Nevada. Äfven en del exotiska dagfjärilar bestämdes, Arachnider och Myria- poder i spritsamlingen blefvo öfversedda, uppgående till 1,784 nummer, och ett register upprättades. Skåpen, hvilkas antal nu uppgick till 82, numrerades, och skydd mot skadeinsekter vidtogs. Då genom de under de senare tjugu åren tillkomna arterna utrymmet i den af Boheman ordnade coleoptersamlingen blifvit allt för trångt, hade en omflyttning af densamma blifvit allt mera nödvändig. Början gjordes därvid 1880 med Longicornia, som ordnades efter Gemmiger och Harolds katalog. För undvikande af ofta upprepade omflyttningar bereddes därvid rum för alla kända arter, vare sig att de för tillfället voro representerade i samlingarna eller ej. Arbetet med denna grupps uppordnande fortsattes sedan under årens lopp och är ännu ej fullt afslutadt. Den omfattar f. n. 9 skåp med 234 lådor. Det mångåriga och högst betydelsefulla arbete, som därvid nedlagts på denna grupp, hvilken sedan beständigt varit föremål för prof. Atjrivillii speciella studium, har gjort ifrågavarande Longicorn-samling till en af de största och på typer rikaste som finnes. Typerna öfverstiga 500 arter. Jämte Longi- cornia halva såväl de inhemska som de utländska, speciellt de afrikanska, fjärilarna varit föremål för Aurivillii intresse och studium. Ar 1880 bestämdes af honom mu- seets dåvarande samlingar af Lyca;nider och Hesperider och ordnades provisoriskt. Följande år l)estämdes Danaida- och Heliconida\ Under 1896 hade de afrikanska dag- fjärilarna bearbetats och till stor del uppordnats till en separatsamling, med undantag af Pierida;, Lyca;nidse och Hesperida>, hvilka först längre fram inrangerades, de förra 184 två grupperna 1899, den senare 1914. Under 1914/15 undergingo de afrikanska Lycrcni- derna en förnyad revision. Ar 1895 hade en monografi öfver de afrikanska dagfjärilarna (Rhopalocera aHliiopica) påbörjats, och 1899 var detta verk afslutadt. Äfven efter sin afgång från intendentbefattningen liar Aurivillius, då tiden medgifvit, fortsatt arbetet med fjärilar och skalbaggar. År 1902 afslutades därvid bearbetningen af Kameruns Lasiocampider, som dock ännu ej ordnats; 1904 påbörjades den definitiva uppställningen af Syntomiderna, ett ännu ej afslutadt arbete. Bearbetning af spinnare och andra grup- per har fortgått. Under 1908 ordnades provisoriskt de afrikanska Noctuic och I^yralida>, liksom under årens lopp hela den utländska fjärilsamligen, utom den af Stål ordnade delen, mer eller mindre ingående provisoriskt ordnats och delvis bestämts. Ett tidsödande arbete var inordnandet af den mängd obestämda Hemiptera, som stått spridda i askar och lådor och denna tid sammanfördes i ett skåp, hvari de ännu förvaras. Som nämndt afslutade Stål 1867 under sin första tid som intendent uppordnandet af de utländska Hemiptererna. Det under åren tillkomna utbytet gjorde emellertid dessa samlingars omordnande nödig. Ar 1899 började den framstående hemipterologen d:r Emil Haglund, med understöd från Regnells zoologiska gåfvomedel, en omflyttning af museets Pentatomider, hvilket arbete fortsattes till våren följande år, hvarvid till och med en del af Lygseida» medhanns. Det är att beklaga, att den af döden bortryckte forskaren ej fick afsluta detta vikliga och betydelsefulla arbete. Så långt som till nämnda grupp står samlingen emellertid nu i bästa ordning. Under 1900 blef den utländska Hynie/iop/er-samlingen af bin och getingar proviso- riskt uppordnad liksom äfven de obestämda Orthoptererna, hvarvid ett rikt material, som varit spridt på skilda håll, hopfördes efter familjer. De svenska samlingar, som under denna tid definitivt blefvo ordnade, äro vissa grupper af fjärilar och steklar. Från 1878 började Sven Lampa sin verksamhet som biträdande vid museet, hvar- med han fortsatte till sin utnämning som föreståndare för Statens Entomologiska An- stalt 1897. Ar 1881 biträdde han vid ordnande och bestämning af de svenska //'äri/arzia, och början gjordes till en mera tidsenlig omordning af hela gruppen. Dagfjärilarna ordnades först. Under 1884 omflyttades, ompreparerades och bestämdes spinnare, natt- fjärilar och till en del mätarna; 1897 fortsatte Lampa med ordnandet af Geometriderna, som 1899 i det närmaste och 1900 fullt afslutades. I sitt nuvarande färdiga skick om- fatta Rhopalocera 24 lådor, Closterocera 8, Bombyces 19, Noctuse 45 och Geometrida; 19. Under 1900 ompreparerades Pyraliderna af G. Hofgren och uppordnades prydligt i 9 lådor. Äfven en del Tortricidse blef af Lampa granskad och uppordnad före hans egent- liga verksamhet vid Statens Entomologiska Anstalt, Vid utarbetandet af sin katalog öfver Skandinaviens och Finlands Coleoptera 1888/90 arbetade numera öfverste Claes Grill utan ersättning på afdelningen och uppordnade därvid den svenska dublcttsamlingen af denna grupp. Äfven stora delar af de svenska Hymenoptera blefvo denna tid omordnade af Lampa och uppställda i det goda skick, hvari de nu befinna sig. Är 1888 ordnades 185 saluiula A])i(l;i" (10 lador), l(S8i) Vespidiv (.'!), Sphegidai (3), Pompilidc-u (1 ), Sapygida-, Scoliida-, Mulillida' och Foiniicida- (1 ), l« forsixninysfurder och genom enskilda landsmäns resor riktades äfven museets samlingar: 1880 skänkte A. K. Nordenskiöld de entomologiska och arachnologiska samlin- garna från 1870 och 187(5 års expeditioner till Spetsbergen, Nova Semlja och Jenisei. Följande år erböllos äfven samma expeditioners omfattande spindelsamlingar, bestämda af L. Kock. 1882 förärade frih. Nordenskiöld de under Vega-färden gjorda samlingarna af insekter, spindlar och iSIyriapoder. 1883 öfverlämnade frih. Nordenskiöld det material af hithörande former, som under Sofia-expeditionen insamlats af konservator Gustaf Kolthoff och amanuensen Carl P^orsstrand. 1883 förvärfvade museet en samling fjärilar från Gabon, insamlade af F. Theorin. Några hade erhållits redan 1881. Längre fram, 188<(. skänkte Theorin till museet en del spinnare och nattfjärilar frän Kamerun. mksmiiseels hisluria. 24 186 1885 hemsände K. KNtiTsoN och G. Valdau de första af dem i Kamerun gjorda samlingarna af insekter och spindeldjur, hvilka följande år inköptes af museet. Åren 1887/8 skänkte löjtnant M. Juhlin-Dannfelt insekter af skilda grupper frän Kongo. Dessa gåfvor ökades 1898, genom kapten (^laes Grill, med en ny sådan sam- ling, hopbragt af den genom döden borlryckte samlaren. 1891 skänkte kapten A. Ekblom i Kongo insekter af skilila ordningar frän della land. Under åren 1890/92 företog fd. kand. Yngve Sjöstedt en resa till Västafrika för att på uppdrag från museet anställa samlingar och studier i nordvästra Kamerun-om- rådets hittills zoologiskt outforskade trakter. Samlingarna omfattade öfver 2;5,0()0 djur, däraf närmare 600 förut okända, och hafva bearbetats i ett fcmliotal arbeten. Under en resa, som Sjöstedt på oiTenlligt uppdrag företog till Förenta Staterna och Canada 1898, gjordes äfven en del samlingar för Riksmuseet. 1892 skänkte frih. Axel Klinckowsteöm sina från Surinam medförda samlingar af diverse insekter. 1892 köj)te museet en del insekter från Kamerun, insamlade af d:r \\. Jungner och ingenjör P. Dusen. 1893 förvärfvade museet de af docenten Carl Aurivillius frän Sundaöarna med- förda samlingarna af insekter, Myriapoder och Arachnider. 1895 skänkte F. Trybom 40 preparatrör med insekter och spindeldjur, medförda från en resa i Nordamerika. 1897 förvärfvade museet den samling af insekter och spindekljur, som från Elds- landet hemförts af docenten Otto Nordenskjölds expedition 1895/6. 1898 förvärfvades en del af de entomologiska samlingar, som den under färden allidne botanisten d:r Eric Nyman hopbragt på Java. Tre år senare (1901) ökades dessa med en kollektion dagfjärilar från lyska Nen Guinea (Stefansort), skänkta af F. Wandres och hemsända af Nyman. 1898 skänkte prof. A. G. Nathorst under hans polarexpedition samma år insam- lade insekter och spindlar. 1899 skänkte prof. A. G, Nathorst de under hans expedition till östra Grönland samma år gjorda samlingarna af insekter och spindlar. 1900 erhöll museet i gåfva de af konservator Gustaf Kolthoff under hans af konsul Broms bekostade och samma år lörelagna expedition till Spetsbergen och nordvästra Grönland hopbragta samlingarna af insekter och spindlar. 1900 förvärfvades äfven en del samlingar gjorda al iVih. Erland Nordenskiöld i Patagonien och af fil. kand. Gunnar Andersson insekter och spindlar från hans färd till Beeren Eiland. 1900 inköpte museet de samlingar af Coleoptera ocli I^epidoptera, som af d:r C. Fristedt hemförts från Ceylon, samt insekter af skilda slag af samme forskare från Queensland och Nya Zeeland; 1901 inlösles Fristedts öfriga från (>eyloii medförda in- sekter. 187 Bland donationer af svenskar märkes den synnerligen värdefulla gåfva, som museet ISiSt) fick mottaga af änkefru ,1. Säger, född Schönherr, hvilken inköpt och till museet förärat hälften af den stora (>urcnlionid-samIing, som efterlämnats af den framlidne franske entomologen AuG. Chevrolat. Denna samling, hvaraf återstående delen in- löstes af museet 1897, är af särskildt intresse för Riksmuseet, enär den innehåller ty- perna till en stor del af de arter, som af Schönherr och hans medarbetare beskrifvits i det ryktbara \erket (ienera et Spccies Curculionidum. Denna samling står ännu se- parat i det skick, hvari den erhållits. Den är inrymd i 251 bokformiga kartonger samt några supplement. Bland gåfvor från svenskar antecknas under denna tid, utom Chevrolats ofvan nämnda Curculionid-samling, särskildt den utomordentligt värdefulla samling af palearktiska Macrolepidoptera, som, hopbragt af framlidne konservator W. Meves, genom testamente af hans fosterson byråchefen .1. Meves 1892 tillföll afdelningen, på villkor att den skulle förblifva separat och som sådan utvidgas. I densamma in- ordnade Lampa 1895 museets förutvarande material af palearktiska Macrolepidoptera lik.som urval från Thedenii samling. Den omfattar 6 skåp med 168 lådor. 1895 skänkte apotekare H. Thedenius sin farbroders, lektor F. Thedenii, i tre skåp förvarade samling af palearktiska fjärilar, jämte en del andra insekter. 1897 fick museet af d:r Emil Haglund som gåfva mottaga den dyrbara och rika samling af Carabus och Calosoma från alla trakter, åt hvars hopbringande och studium Haglund offrat en lång följd af år. Bland mera värdefulla gåfvor från denna tid kunna vidare nämnas en samling svenska spindlar af T. Thorell (1880), en större samling skalbaggar från de Malayiska öarna, Molukkerna och Nj'a Guinea från museet i Genua (1884), ett femtiotal Formicid-typer af G. Mayr (1887), upprepade sändningar af skalbaggar från Kapkolonien af L. Pe- ringuey samt Curculionider frän den store kännaren af denna grupp I. Faust i Kurland (1887), en samling säll.synta Hemiptcra af director G. Horväth (1889), en stor samling skalbaggar från Australien af E. Haglund, en del Hemiptera från A. L. Montandon vid olika tillfällen, Curculionider och Cerambycider af J. Desbrochers des Loges (1890/1), en större samling Cynipider samt noggrannt bestämda gallbildningar af d:r G. Mayr i Wien (189(5\ en större samling Hemiptera från Godman och Salvin (1898), en synnerligen vacker samling Cicindelider och Carabidcr från Hudsons Bay och Micro- lepidoptera från Sverige af E. Haglund (1899), 130 sp. Coleoptera i öfver 300 ex. samt ett hundratal fjärilar från Mashuna af Marshall (1901) o. a. Bland viktigare öfriga förvärf kunna anföras ett par tusen Diptera fi"ån Filippinerna, inköpta af G. Semper i x\ltona (1879), en större samling skalbaggar och fjärilar från Sao Leopoldo, Brasilien, insamlade af framlidne språkläraren J. W. Stahl (18S0), tre tusen insekter af skilda slag från Colorado och Nevada (1879), Washington Terr. och Californien (1882), Montana (1882), Arizona (1883), N. Carolina (1884), alla insamlade af Morrison, typer till sven.ska Ichneumonider, inköpta af A. E. Holmgren (1886), en större samling fjärilar, särskildt Lycwnider och Hesperider, från Sikkim, inköpta af ingenjör O. Möller (1888), ett par 188 hundra fjärilar från Napafloden i Ecuador (18S9), upprepade inköp frän Staudinger tt Bång Haas o. s. v. Emellertid blef ulrymmel på museet allt knappare, så all de förvärfvade samlin- garna blott med svårighet kunde hysas. En förbättring i afdelningens lokaler inträdde 1894, då på framställning af Veten- skapsakademien Kungl. Maj:t beviljade ett extra anslag å 830 kronor, hvarigenom det blef möjligt att i fyra af de disponibla sex rummen uppföra läktare, så att ulrymmel väsent- ligen ökades. Genom riksdagens bifall till Kungl. Maj.ls proposition om en förhöjning på ordinarie slal af årsanslaget med 800 kr. blef afdelningen från 1896 i bättre tillfälle till ökad utveckling och att bättre motsvara de växande kraf, som ställdes på den- samma. Sedan prof Aurivillius den 11 dec. 1901 blifvil utnämnd till Vetenskaps- akademiens sekreterare, förordnades lil. d:r V. S.jöstedt all föreslå afdelningen och ut- nämndes den 8 jan. 1902 till intendent. Yngve Sjöstedt hade redan från hösten 1897 under halfären okl. — mars varit an- ställd vid museet som vetenskapligt biträde. Under denna första lid påbörjades där del sedan under åren fortsatta arbetet med Afrikas lermiter, öfver hvilka (1900) en mo- nografi och (1904) ett därtill hörande bihang publicerats. I dessa och andra dithörande arbeten liafva ett par hundra nya arter beskrifvils. Den afrikanska termilsamlingen uppordnades 1911 i ö4 burkar med öfver f);")!) rör; den torrpreparerade hade upj)slällls redan 1901. Under 1914 skänkte TrägäRDH en nästan fullständig separatsamling frän sin resa i Zulu-Natal. Äfven Iran .\ustralien och Sydamerika äger museet numera ganska omfattande termitsamlingar. Äfven åt Odonata, som på museet hiltills fått slå tillbaka och blolt utgjorde ett mindre i några få lådor slående material, ägnades särskild uppmärksamhet. Samlingen, hvars uppordnandc afslutades 1910, omfattar f. n. öfver 7öO arter i ;),()0() exemplar. Den är inordnad i 9 skåp med 234 lådor. De af Stål 1874 nästan slutordnade Orthoijtcicrna, hvaraf etl par fam. emellertid endast provisoriskt uppställts, började allt mer trängas i sina lådor, hvarför en omran- gering och utvidgning blef nödvändig. Forliculida? och Blattid?e, som stått hopflyltade i sex lådor, uppordnades af intendenten 1902, de förra i 9, de senare i 56 lådor, hvar- vid plats med etikett lämnades för öfver hufvud tagel alla hittills kända arter. Under 1905 uppordnades på liknande sätt JNIantiderna och 1908 Phasmiderna, hvardera i två skåp, och 1911 Grylliderna, de senare i blott etl skåp. Med 1912 börjades det nya uppordnandel af museels hela Acridiid-samling, hvaraf. ett större dubbelskåp då afslutades. I det nya museet stå numera ett par rader skåp fär- diga för detta arbetes fortsättning och afslulning, äfven beträlTande Locustiderna. 11 skåp med 170 lådor äro f. n. färdigordnade. De kamerunska samlingarna bestämdes mellan 1900 och 1910. 1909 voro Kilimandjaroexpeditionens Orthoptera, 265 (120 n.) sp. i omkring 7,000 ex. bestämda. Samma är erhölls en kritiskt bestämd samling syd- europeiska Orlhopterer, förvärfvade af H. Ivarny; 189 \\)\'2 skiinkle I. Bolivar en iilvald samliiif^, särskildt Pyigomoi])liid;c, ;')(> s|). i 2154 exeini)lar. liedaii med pål)örjan(let al Longicoincinas nygruppeiing liS.SO af Aurivillius hade det visat si:;, att de al' I5oiieman, och delvis af Stål, ordnade Coleopteid lill följd af nya samlini,'ais inrani^erini^ mellan de förutvarande börjat stå allt för trängt. Ett nytt uppordnande af hela denna grupp börjades af intendenten 1904 med Cicinde- liderna, hvilUa detta år omordnades i sexton lådor. Ar 1914, då afdelningen erhål- lit en assistent, d:r K. iMjöberg, fortsattes af denne detta för många år framåt af- sedda dryga arbete, hvarvid (Ihysomelida" (79 lådor), Hislerida' (215), Tenebrion ida; (18(i) och Clerida" (2(5) fullstäniligt ordnades, med etiketter för alla hittills kända, i .luNK & ScHENKLiNGS Cat. Co], upptagna arter. Följande år (1915) afslutades Melolon- thid;v (91 lådor), Hispida- (20), Brenthida- (13), Lucanid;e (33), Erotylida (2(j), Cassidida- (32), Ptinida- (3), Anobiida' (8), Cioida (3), Rhysodida (1), Paussidiu och Cupedida- (3), Dermestida- (4», Tricbopterygida (2), Scaphidiidte (1), Rhizophagida (1), Dryopida- (3), Cyathocerida", Georyssida, Heterocerida (2), Temnochilida (7), Plalypsyllida, Ortho- perida (2), Phanocephalida, Di.scolomida' (2), Spha-riida, Nitidulida' (22), Cebrionidae (3), Agiycyderida, Proterrbinida (1) ocb Kndomycbida (7). Under 191(i halva hittills slut- ordnats Derodontida', Lymcxylonida, Micromaltbida (10), Platypodida, Ipida' (13). Detta arbete fortgår ännu. Då utom de afrikanska dagfjärilarna knappt någon grupp bland Lepidoptera full- ständigt upi)ordnats, har intendenten under föregående och detta år varit sysselsatt med en ny spatiös omgruppering af desamma. Därvid liafva dagfjärilarna tillhörande det Indo-Australiska faunaomrädel till slöri'e delen (Papilionida— Nympbaliche) afslutats, upptagande 24 skåp med (i24 lådor. Vidare liafva afslutats Sphingida (104 lådor), (]ast- niida (16), Cotydiida (1), Agaristida- (16), Chalcosiida (17), Uraniida (9), Lithosiida (28;, Thymarida (1). Nolida; (3) och Arctiidaj (52). Afven den allmänna samlingen af Hijmenopleru har denna tid nästan fullständigt uppordnats efter att 1905 delvis provisoriskt ha sammanlörts af Aurivillius. Sålunda blefvo Ichneumonida och Braconida, ehuru ej definitivt, 1907 af d:r A. Roman upp- ordnade i något öfver två skåp; 1910 slutordnade Roman i två skåp (52 lådor) lam. Apida, 1911 uppordnade intendenten Vespida (52 lådor), 1914 växtsteklarna (52), och 1915 Mutillida (26), Thynnidse (8), Scoliida (33), Sapygida (1), Pompilida (52), Cra- bronida ((56), Chrysidida (13) och Cynipidaj (10). Formicida slutordnades 1914 af assistenten, i 78 lådor. Efter en snart kommande tlelinitiv omrangcring af parasitslek- larna står därmed hela den allmänna samlingen af Hymenoptera rymligt ordnad för rätt afsevärd tid framåt. Afven omrangering af museets allmänna samling af Hemiptera har fortsatts. Så slutordnades Cicadida af Roman 1913, upptagande 80 lådor. Under 1915 afslutade in- tendenten Flatida (17 lådor, Issida (11) och Ricaniida (8). Är 1902 ökades Hemipter- samlingen på ett enastående sätt genom E. Haglunos kollektion, omfattande 23,000 exem[)lar. Kilimandjaro-samlingarna af denna grupp, 448 (138 n.) sp. i omkring 8,500 ex. 190 bestämdes 190810. Någon slutlig uppordning af Neiiroptcra har ej ännu skcit, dä dit- hörande material till stor del varit obearbetadl. 1U05 bestämde van der Weelk As- calaphiderna och 1908 Kilimandjaros PJanipeunia; del senare året bearbetade Ulmer samma resas Trichoptera och 1915 samma grupp från Australien; 1916 bestämdes alla Myrmeleonider och en del andra former af Esben-Peters en. Ett definitivt uppordnande af denna grupp kommer därför snart att vidtagas. I den svenska samlingen har det slutliga uppordnandet af Microlepitloplera 1915 fortsatts och 1916 slutförts af amanuensen B. H.\mfelt. Därvid halva Ptcrophoridte och Orneonidje uppordnats i två lådor, Tortricida? i 10 och Tineida; i 10 lådor. Af Hijinenoplera grofordnades Haglunds rika samling 1904 af Roman och 1908 granskades (]hrysididerna af Aurivili.ius. Nearoptera, som 1844 blifvit uppordnade af Boheman, hade under åren genom tillskott måst omflyttas och stodo denna tid i lador och askar utan ordning, särskildt Trichoptera. Dessa slulordnades 1904 af intendenten, i 9 lådor. Pianipennia, som 1908 reviderats af Mjöberg, inordnades 1909 af intendenten i två lådor. Alla neuroptererna hade därvid nypreparerats. Odonalerna omordnades 1902 af intendenten i 12 lådor. Nemalocera hade 1903/4 delvis nyordnats af E. Wahlgren, hvarvid särskildt Tipuliderna från Haglunds samling bestämts. Under 1911 erhöll museet som gäfva af G. Thulin 15 preparat af Tardigrada, hvilka bilda första grunden till en samling af denna grupp. Åren 1913/14 omordnade d:r A. Roman de svenska Ichneumoniderna, som nu upp- taga 11 lådor. Så snart tiden medgifver, skola älven de återstående, ännu ej fullt ord- nad parasitsteklarna omrangeras på liknande sätt. Under 1914 uppordnade intendenten Diptera från Nordenskiölds exijcdilioii Ull Grönland 1883, materialet af samma grupp från fregatten Eugenies världsomsegling, bestämdt af Thomson, och från Kiliniandjaro-expedilionen, bestämdt af Speiser. Donationer och förvärf från svenska forskningsfärder. Så godt som alla under denna tid företagna svenska expeditioner och äfven enskilda resande landsmän hafva till museet öfverlämnat det material, som därunder insamlats. 1901 företog docenten L. A. Jägerskiöld i sällskap med fil. kandidaterna Ivar Trägårdh och Th. Odhner en färd till Egypten och ujjpför Nilen (Svenska Sudan- exp.); i den mån materialet af de skilda hithörande grupperna blifvit bearbeladt, har det öfveiiämnats till museet. 1903, 1904, 1905 och 1910 har missionären K. E. Laman hemsändl och till museet öfverlämnat värdefulla samlingar särskildt af termiter, fjärilar och deras utvecklingsformer samt Odonater, men äfven af andra insekter, spindeldjur och myria- poder. Svenska missionärer hafva också välvilligt svarat på en till dem riktad an- maning att ägna sitt intresse åt museet. Sålunda hafva kollektioner, stundom af ej ringa värde, erhållits från missionärerna Sjöblom, Kongo (1904), Valder, Kongo (1909), Raquette och Högberg, Jarkend och Kaschgar (1909), Ceder, Kongo (1909), An- dersson, Kina (1910, 1912), Engström, Kina (1910), Jacobson, Kongo (1910), Ljungqvist, Natal (1911), Emma Olsson, Nalal (1911), Lindström och Nykvist, Kongo (1912) o. a. 191 190.'? förvärfvadossamliniiarna Iran frih. E.Nordenskiölds Chaco-Cordillcr-expedition. 1904 skänkte Irih. A. Kunckowström de al' honom under nndsällninf^sexpodilionen med "Fritiof" i Ushuaia och La 1'lata liophraj^ta samlingarna. 1905(5 företog intendenten en ny färd till Afrika. I3et gällde då den zoologiska utforskningen af Kilimandjaro, Afrikas högsta, med evig snö klädda berg, del när- liggande Meru-berget och omgifvande Massaistäpper. De hemförda samlingarna bildade 1.57 bärarlastcr och omfattade omkring (50,000 djur, fördelade på 4,;574, däraf 1,448 nya, arter. De äro publicerade i ett särskildt verk, i tre volymer. Expeditionen bekostades af direktör Gustaf Palmqvist. 190(5 erhöll museet större delen af docenten Ivar Trägårdhs samlingar från Natal och Zulu, däribland äfven en del biologiska föremål. Under 1914 kompletterades gåfvan med urval af dithörande termiter. 1907 förvärfvades en utvald samling insekter från d:r W. Kauderns första resa (ill Madagaskar. 1909/10 skänkte frih. A. Klinckowström sina under en resa till Island 0909) och Färöarna (1910) hoi)bragta förråd af insekter och spintllar. 1909 erhölls i gåfva af doc. Carl Skottsberg materialet från hans expedition till Falklandsöarna, Patagonien, Eldslandet, Juan Fernandez och Chile 1907/9. Samma år öfvcrlämnades till museet genom prof. Théel de under 1898 års Spetsbergsexpedition gjorda spindelsamlingarna. Likaledes under detta år riktades museet med G. de Vylders samlingar från hans sista resa i södra Afrika, omfattande öfver 12,000 exemplar. De öfvcrlämnades som gåfva af forskarens systerson docent Lännart Ribbing. Slutligen må för 1909 nämnas den rätt omfattande samling från Matabelelandet, som skänktes af den där bosatte d:r G. Hård af Segerstad. 1911 förvärfvade afdelningen genom gåfva och delvis köp hela det rika material af insekter, spindeldjur och myriapoder, som d:r E. Mjöberg hemfört från sin expedition till Nordväst-Australien, omfattande 17,000 torra insekter och vackra spritsamlingar samt biologiska föremål. 1911 inlöste museet utvalda exemplar af alla de arter, som voro representerade i d:r W. Kauderns hithörande kollektioner från hans andra expedition till Madagaskar nämnda år. Afven de insektbiologiska föremålen hafva (1913) införlifvats med museet. 1911 erhöll museet i gåfva de hithörande samlingar, som gjorts af prof. E. Lönn- berg i engelska O.stafrika. 1911 skänkte prof. Otto Nordenskjöld svenska sydpolarexpeditionens (1902) hela hithörande material. 1912 lämnade kand. (1. Lindblom i gåfva sin från engelska Ostafrika medförda insektsamling. 1911 skänkte grefve N. Gyldenstolpe sina samlingar af insekter, spindeldjur och myriapoder från färden i Siarn. 1913 skänkte frih. A. Klinckowström hela del enlomologiska och arachnologiska ulbvtet från sin resa till svdvästra Grönland, tillsammans ett par tusen djur. 192 1914 återkom (l:r E. Mjöberg från sin andra, i hög grad framgångsrika expedilion till Australien, hvilken denna gång gällt världsdelens nordöstra delar. Af de hithörande samlingarna, som i sin helhet tillfallit museet, ankom första delen i maj 1913. Ex- peditionen, som kom till stånd på intendentens initiativ, bekostades till största delen af Travellers Club och till mindre del genom anslag från afdelningen. Samlingarna bear- betas under en gemensam titel i Akademiens skrifter. 191Ö skänkte frih. A. Klinckowström en samma år på Färöarna hopbragt sam- ling af insekter och spindlar, omfaltande cirka fem tusen exemplar. 1915 skänkte d.r A. Roman nästan hela det medförda utbytet från sin resa i Ama- zonas 1914/15. Efter denna lid har det pågående världs- kriget lagl liindcr i vägen för alla expedi- tioner. Bland större andra gåfvor, som museet denna tid fått mottaga, intages främsta rum- met af d:r Emil Haglunds berömda sam- ling Hemiptera, som genom donation af gods- ägaren Harald Röhss 1902 öfverlämnades lill museet. Den omfattade öfver 23,000 exem- l)lar. Största delen af sina öfriga samlingar skänkte Haglund till museet. De utgjorde tillsaninians omkring 00,000 insekter af skilda grupper. Älven en annan af svensk forskare hopbragt storartad samling blef under 1902 införlifvad med museet nämligen den frej- dade arachnologen prof. T. Thorells efter- T. TiioitKi.L. lämnade kollektion af spindeldjur, som af riksdagen inlöstes. Denna samling omord- nades 1902/3 fullständigl och bildar nu en separat kollektion, upplagande 270 större burkar. Den svensk-norska afdelningen omfattar 310 arter i ()4() rör; den extra-skandi- naviska 2,055 arter i 3,443 rör och 49 llaskor, eller tillsammans 2,365 arter spindel- artade djur. 1902 fick museet af d:r John Peyron gåfvobref på hans stora samling af upp- blåsta svenska fjärillarver. 1903 skänkte doc. Axel Hämberg det entomologiska materialet från sina ingående undersökningar af Sarek-lraklen, omfattande 800 torra insekter och 95 rör. Denna gåfva ökades 190(5 och 1910. Under 1914 uppordnade intendenten nämnda samling separat för att gifva en samlad bild öfver insektvärlden från ett af våra lappländska fjäll. 1908 skänkte mr D. (Jodman efter besök på museet en utvald kollektion insekter från Central-Amerika, innehållande öfver tusen arter. De voro af så mycket större värde, 193 som materialet Icf^at till grund för dithörande grupper vid utarbetandet af det stora verket Biologia CAr Americana. 1910 öfverlämnade prof. A. Wirén en af omkring 10,000 ex. bestående samling skalbaggar, som af kapten Kckman skänkts till Uppsala museum. Samma år erhölls gåfvobref på häradshöfding ,1. A. Hultgeens samling af skalbaggar, uppgående till omkr. 15,000 ex. 1913 förvärfvades hela d:r F. Tryboms efterlämnade, i sitt slag unika samling nor- diska Physopoder, som uppordnats i ;$7 burkar med inneliggande rör. 1916 förvärfvade museet från d:r K. Absolon en samling insekter, myriapoder och spindeldjur från luiderjordiska grottor i Herzegovina, Bosnien och Dalmatien. Jämte en del dylika former från Mkulumusi-grottorna vid Tanga i Ostafrika äro de de enda dylika grottdjur museet äger. En gåfva af sällsynt värde är en under utförande befintlig stor målning af 4 meters längd med motiv från Kilimandjaro och den ostafrikanska stäppen, h\ilken Tysklands stör.ste nu lefvande djurmålare Wilhelm Kuhnert förärat afdclningen. Ett vackert konstverk är äfven den af bildhuggare O. Strandman kostnadsfritt modellerade grupp af den heliga scaraba?en, som 191(5 gjuten i brons (2 ex.) på bekost- nad af konsul Rob. Bunsow nu är uppställd i stora trappuppgången till entomologiska afdelningen. Spritsamlingen. Museets Physopoder ökades denna tid genom material från tre svenska expeditioner; 1908 inordnades det då bestämda materialet från Kilimandjaro, 1911 det från Sudan-expeditionen och 1912 det från engelska Ostafrika. Under 1907 bearbetade V. L. Kellogg Kilimandjaro-expeditionens Mallophaijer, som uppordnats till en särskild samling. Aren 1909 10 bestämde E. Mjöberg det dåvarande obestämda materialet af denna grupp och riktade därvid samlingen med en mängd former från andra håll. I sin helhet uppordnades denna kollektion i 11 burkar, däraf 6 tillhörande svenska samlingen, med 270 rör. Till det nybestämda hörde Vega-expeditionens Mallophager och sådana från andra högnordiska trakter. Sudan-expeditionens material från Niltrakterna erhölls 1910. Efter Mallophagerna bestämdes äfven Anaplura, som uppordnats på samma sätt. Beträffande Collembolerna bearbetade E. Wahlgren 1907 Kilimandjaro-expeditionens material, som uppordnades till en separat samling. Samma år ordnades äfven på liknande sätt svenska sydpolarexpeditionens former (Coll. antarc- tica, 1901/3), 56 rör i två burkar. Älven nästa år, 1908, arbetade Wahlgren med ordnandet af museets hithörande samlingar, speciellt de högnordiska, som i 11 bur- kar inrangerades till en (^oll. arctica. Den svenska samlingen (Coll. suecica) omfattar 8 burkar med talrika rör. Densamma hade 190-i ökats genom en gåfva af Hugo Ågren på 30 arter i öfver 700 exemplar, samma år med 32 species från Lappland af doc. S. Bengtsson och 1915 genom en samling från Sarek, bestämd af Wahlgren. På liknande sätt, i glasburkar med rör, stå äfven samlingarna från Kamerun, från Su- dan, från Vega-färden, en svensk samling skänkt af H. Schött samt en kollektion frän Italien. Riksmuseets historia. 25 194 De i sprit förvarade Fonniculerna från Kamerun, bearbetade 1896, liksom de frän Kilimandjaro (1907), och Mjöbergs frän Australien (1914) äro alla inordnade i glas- burkar med rör, de förra i sex, de senare i åtta burkar. Museets Siphnnaptera utgöras till stor del af samlingar erhållna från N. Ch. Rothschild, som äfven (1907) bestämt materialet från Kilimandjaro och (1915) Australien. Det öfriga är bearbetadt af Wahl- gren. Fikonsteklarna från Java och Kamerun bestämdes 1905 af G. Mayr. Psocidce frän Kilimandjaro bestämdes 1907 af G. Enderlein. De svenska arterna hafva bear- betats af A. Tullgren och inordnats i tre burkar med rör. Myriapoilerna ökades 1894 genom en samling från Java af Hj. Möller, genom Kilimandjaro-materialet 1906, genom E. Mjöbergs samlingar från Australien 1911 och 1914 och genom mindre samlingar från skilda håll. 1911 bearbetades Vega-myriapoderna af Attems och inordnades. Åren 1902/15 inordnade kand. T. Tullgren prof. T. Thorells stora, af riksdagen inlösta samling Arachnoiclea, i hvilken äfven den af Thorell 1899 bestämda spindelsam- lingen från Kamerun inrangerades. Äfven den af Sörensen 1896 bearbetade kollektionen af kamerunska Opiliones laniatores är ordnad på liknande sätt. 1904 bestämde Tull- gren spindelmaterialet från Erland Nordenskiölds Chaco-Cordiller-expedition; 1906 bearbetade han de svenska spindlarna, som inrangerades i 58 större burkar, liksom coll. Thorell. Äfvenledes bestämdes det af P. Dusen 1897 i (^hile insamlade spindelmate- rialet liksom det frän Otto Nordenskjölds expedition till Magelians 1895/6. 1908 på- börjades ordnandet i fam. och släkten af museets obestämda material af svenska spind- lar, hvarvid 800 rör ettikerades. Äfven förvärfvade museet hans till omkring 20,000 ex. anslagna samling af svenska obestämda spindlar, bevarade i 154 burkar med närmare 4,000 rör. Under 1909 erhölls spindelmaterialct från A. G. Nathorsts expedition till Spetsbergen och kung Karls land 1898. Kilimandjaro-expeditionens Opiliones inordnades med sina 127 rör 1910 i 7 burkar. Aranea- (e. p.) från samma färd, omfattande 148, däraf 103 nya, arter bilda 14 burkar. Följande år bearbetade K. Kr^pelin öfver 500 skorpioner och Scolopendrider. 1914 omordnades Arachniderna från Jenisei-exp. 1875, bestämda af L. Kock. A. Klinckowströms spindlar från Island 1909 och Färöarna, bestämda af R. DE Lessert, äro särskildt uppordnade. Acarid-samlingen ökades 1912 genom Sudan- exp:s material (1901), genom Kilimandjaro-expeditionens från 1906, bestämdt af I. Tr.^- gårdh, genom den sistnämnda resans Ixodider och dithörande material från E. Lönnbergs resa i engelska Ostafrika, liksom det föregående bestämdt af L. G. Neumann i Toulouse. Trägärdh har äfven bearbetat museets hela högnordiska Acarid-material och det från Kamerun, lektor C. Neuman de europeiska formerna. Hydrachniderna från Sudan-exp. äro bestämda af Eric Nordenskiöld, 1905. 1907 skänkte Tullgren en samling Pseudo- skorpioner, hvaraf museet förut ej ägde n^ot större material. Samma år erhöll museet Sudan-expeditionens bestämda spindeldjur. Den i det nya museet omordnade och ut- vidgade spritsamlingen upptar en sal med läktare, där burkar och rör äro inrymda i 41 med glasdörrar och trapphyllor försedda skåp. Alla på nedre botten stående skåp (1—16) innehålla bestämda arter, de på läktaren obestämdt material (17 — 3:5) samt hela 195 svenska samlingen (;54 — 41). Skåpen 1 — 4 upplaga Myriapoda; ')— 10 Arachnoidea; 10 — 12 I»seii(loneuroptera och (lornxientia; 13—14 Physo])oda, Orlhoplera, Neuroptera, Hemi- plera, Diplera och Lepido[)lera, 15 — 10 Hymenopleia och (^oieoptera. I skåpen 17—20, på läktaren, står obeslämdt malerial från diverse expeditioner och resor, som icke ännu utsorterats, skåpen 21—22 innehålla Myriapoda och Arachnoidea, 23—24 Arachnoidea, 25 Protura, CoUembola, Thysanura, Pseudoneuroptera och Corrodentia; 2(1 — 27 Physo- poda och Orthoptera, 28—29 Neuroptera, Hemiplera, Siphonaplera, Diplera och l.epi- doptera; 30—31 Lepidoptera och Hymenoplera och 32 — 33 (^oJeoiMera. Af svenska sam- lingen omfatta skåpen 34—37 bestämda arter, 38 — 41 obeslämdt malerial. Ett i hög grad tidsödande arbete börjades 1903 med all i särskilda magasinskåp eflcr olika grupper sorlera och inordna alla här och livar i museet stående smärre och större samlingar. Delta arbete har redan lid efter annan forlsatls och kan nu i del stora hela anses afslutadl. Museet är uppordnadt i en svensk och en allmän samling. Några kolleklioner halva dock bevarats separat och till dessa höra: 1. .1. Sahlbergs typer till Vega-expedilionens Coleo])lcra och Hemiplera. 2. Sarekfjällets insekter, gåfva af A. H.amberg. 3. Insekter från Nordenskiölds expedition till (irönland 1883. 4. Insekter från Nordenskiölds expedition till Grönland 1870. 5. Insekter (mest Hymenoptera och Diplera) frän Nordenskiölds expedition till Spels- bergen 1858, best. af Holmgren; samt typerna Ull Rohemans beskrifning af insekter frän Spetsbergen. (5. Insekter från Island och Färöarna (coll. Nordenskiöld och Klinckowström). 7. Fregatten Eugenies resa. Thomsons typer till Diplera, samt förut kända dithörande former. 8. P. Wahlbergs samling af svenska Diptera. 9. Grotlinsekter frän Herzegovina, Bosnien, Dalmatien. Coll. et det. K. Absolon 1912/14. 10. Insekter från Otto Nordenskjölds sydpolarexpedition 1902. Determ. Gunther Enderlein. 11. Kilimandjaro-expedilionens Diplera. Determ. P. Speiser. 12. Diplera från Nordenskiölds Novaja Semlja-expedilion år 1875. Determ. A. Holmgren. 13. Typerna till De Geers Memoirer (18 lådor). 14. Typerna till Paykulls Monographia Histeroidum (1 I.). 15. Typerna till Paykulls Fauna Suecica (11 1). 1(5. Typerna till Fallens Svenska Diptera (8 1.). 17. Typer ur Schönherrs samling. Arter beskrifna af Schönherr, Gyllenhal, Bill- berg, SwARTZ och Dalman. 18. Typer från Dalmans samling. 196 19. Typerna till Dalmans svenska steklar (i svenska samlingen). 20. Perlider och Phryganeider från Paykull och Dalman. 21. Chevbolats stora (^urciilionidsamling. 22. ScHÖNHERRS stora tyi)samling af Curculionida'. 23. Méves' samling af palearktiska Macrolepidoptera. Man har framställt den frågan, hvilket värde ett sådant ent. museum som detta kan äga. Att värdesätta dessa omfattande samlingar är naturligtvis en synnerligen svår och vansklig uppgift, och till några exakta sifTror är det ej möjligt att därvid komma, då blott en bråkdel af museets dyrbara skatter öfver hufvud taget direkt genom köp kan förvärfvas. Hufvudmassan utgöres, såsom det af föregående framställningar fram- gått, af sådana samlingar, som under mer än ett århundrade under svenska och andra expeditioner och resor till alla världsdelar och inom alla zoologiska regioner från djurens yttersta utbredningsområden i polarregionerna till de rika ekvatoriala trakterna, från stäpper och slätter upp till bergens toppar, i underjordiska grottor, i haf, floder och sjöar, ja öfverallt, där den entomologiska, arachnologiska och myriapodologiska faunan finnes representerad under ofta betydande omkostnader och stora mödor blifvit hopbragta. Gällde det sålunda att åstadkomma ett nytt museum af samma omfång, skulle — äfven om detta vore möjligt, hvilket i många hänseenden ej är förhållandet — härtill kräfvas högst ansenliga summor. Nästan alla svenska forskningsresande, som hemfört hithörande föremål, hafva som gåfva eller genom köp öfverlämnat dessa till ent. Riksmuseet, så att detta kan glädja sig åt att äga nästan allt af större värde, som af hithörande djurgrupper — insekter, spindeldjur och myriapoder — hemförts från svenska forskningsfärder. Bland dessa kunna vi här i sammanhang nämna fregatten Eugenies världsomsegling, Vegafärden, expeditioner till Sibirien, Spetsbergen, Grönland, Island, Färöarna, Siam, Sundaöarna, Nya Guinea, Sierra Leone, Kamerun, Damaralandet, Kapkolonien, Kaller- och Zululandet, Madagaskar, Kilimandjaro-Meru, engelska Ostafrika, Nilländerna, Algier, vidare till Patagonien, P^ldslandet, Falklandsöarna, Brasilien, Chile, Bolivien, Surinam, Centralamerika, Bermudasöarna, Förenta Staterna, Australien o. a. länder. Missionärer liksom äfven andra landsmän hafva, som vi sett, under sin vis- telse i aflägsna trakter hemsändt ofta värdefulla samlingar. Härtill komma de år från år genom andra gåfvor, genom köp och byte från skilda delar af jorden förvärfvade samlingarna. Det nu nämnda gäller emellertid endast materialet i och för sig, men detta är blott grunden lör museets värde. Genom den vetenskapliga bearbetningen och bestämningen af det sålunda förvärfvade materialet, som år från år försigår på museet och genom andra forskare, ökas detta i hög grad, och ett sådant museums största och mest bestående värde kan sägas ligga i de former (typer), som först beskrifvits och i öfriga, som legat till grund för vetenskapliga arbeten. I detta hänseende är ent. Riks- museet mycket rikt, hvilket äfven framgår af ständigt utifrån kommande förfråg- ningar i dithörande ämnen och begäran om lån för granskning af typer. En ganska viktig roll har den entomologiska afdelningen spelat i allmänbildningens 197 tjänst, i (iet att ar frän år, stundom i stor iitslriickninf;, j^äfvor från museets dubletter öfverlåmnats till universitet, allmänna läroverk, skoj^sskolor, seminarier, landtbruks- skolor, hushållningssällskap o. s. v. Studier i museets samlingar halva sedan långt tillbaka bedrifvits af in- och utländska forskare, om ock först 1876, i inspektörernas berättelse för detta är, sådana besök särskildt omnämnas. Förteckning på dessa forskare och ännu mer sådana, som fått sig tillsändt material lör studier, skulle säkerligen fylla många sidor. Den ordinarie personalen utgjordes från 11)02 af intendenten och prejjaratorn fru Signe R.\mberg. Genom medel från honorarieanslaget, Regnells zool. gåfvomedel, Brandels fond och andra anslag hafva tid efter annan extra arbetskrafter vid samlin- garnas bestämning och uppordnande erhållits. F"rån mars 1914 har afdelningen en ordinarie assistent, hvartill för en tid af fem år utsetts d:r Eric Mjöberg, och frän slutet af samma år en vaktmästare, Axel Sjöberg. Ritningar hafva utförts af Axel Ekblom och efter hans hastiga död af fru Therese Ekblom. Akademiens sekreterare prof. AuRiviLLius har under de gångna åren, dä hans tid medgifvit, utan ersättning utfört ett värdefullt arbete för afdelningen. Det nya museets skådesamling. Med samlingarnas öfverllyttning till det nya museet vid Freskali förestod upp- giften att uppordna en för allmänheten afsedd skådesamling. Då entomologiska afdel- ningen aldrig haft en expositionssamling, måste denna af intendenten i sin helhet pla- neras och förverkligas. Förarbetena till en sådan börjades 1911 med uppordnande af en del biologiska grupper, uppsättning af bon från termiter, myror, vespider m. m. Bland de förra märkas ett par stora grupjier af termitbon från Kamerun och Australien. Un- der följande år fortsattes dessa arbeten, till dess samlingen kunde öppnas för allmänhe- ten. Under sommaren 1915 öfverfördes samlingarna frän sina gamla lokaler i staden till det nya museet vid Freskati. Den 20 maj tog flyttningen sin början, och den 30 juni var transporten i sin helhet afslutad. Genom det rikliga utrymme, som de nya lokalerna erbjuda, hafva samlingarna kunnat ordnas så, att hvarje insektordning, där så behöfts, erhållit en sal för sig eller stundom två sådana, hvarigenom stor reda i museets hela uppordnande erhållits. De vetenskapliga samlingarna med tjänsterummen äro inrymda i museefs hela midtparli tvä tr. upp, där de disponera 20 salar, oftast för- sedda med gallerier. Skådesamlingen är belägen en tr. upp, i norra flygeln. Den omfattar tolf större fristående montrer med tillsammans 576 afdelningar, hvari representanter för insekt- världens vidt skiftande grupper äro inordnade. Rundt väggarna stå tolf montrer för biologiska föremål och preparater. Dessutom stå vid ena sidans fönster tre mindre montrer, upptagande i skilda afdelningar skadeinsekter på äppelträd, ek, gran och tall, biets ekonomi och fiender, silkesfjäriln, dess utveckling och produkter samt andra sil- kesgifvande spinnarfjärilar. Afven ett par större rotafionsmikroskop äro här upp- ställda. 198 Hvad den svenska delen af skådesamlingen vidkommer, har den ordnats utförligt, för att vårt lands insektvärld skulle blifva så fullständigt representerad, som det er- fordras för en äfven rätt ingående kännedom om densamma. l'nder det att några svår- bestämdare och mer likartade grupper, såsom tvåvingar, parasitsteklar o. a., som endast för mer ingående studier, hvika kunna utföras i hufvudsamlingen, hafva större betydelse, blott representeras af en del viktigare former, äro öfriga grupper fullständiga och upp- taga alla från vårt land kända arter. Stundom hafva därvid vissa sällsyntare former f. n. ej kunnat tagas från hufvudsamlingen, utan blott etiketter lämnats till dem för senare komplettering. De svenska macrolcpidoptererna, till Noctuiv, hafva sin plats i öfrc raden af de sju första montrerna, där de uppordnats i biologiska grupper med insekternas olika ut- vecklingsstadier och larvernas näringsväxter. Den öfriga svenska samlingen tar sin början i andra montern och fortgår till den allmänna systematiska samlingens början. Denna allmänna systematiska samling, omfattande ett rikt urval af representanter för världens skilda insektgrupper, upptar därför en ganska stor del af skådesamlingen. I skilda grupper äro sedermera uppordnade insekter, som utmärka sig genom, någon för dem gemensam egenskap. En sådan grupp, "insektvärldens jättar", omfattar represen- tanter för de största nu lefvande insekterna; andra sådana grupper omfatta inomhus skad- liga insekter — skadeinsekter på våra förnämsta tropiska kulturväxter, kaffe, kakao och bomull, — ätbara insekter — lysande insekter — växter som fånga och förtära in- sekter — insekter hvilkas larver äro försedda med brännhår — insekter som användas till prydnadsföremål — i tekniskt hänseende nyttiga insekter — insekter som tåla stark köld — insekter som lefva |)ä stora höjder — insekter som lefva på vattnet — sådana som lefva i vattnet — sjukdomsbringande och plågoinsektcr — mimikri eller skyddande likhet — egentlig mimikri — liybrider inom insektvärlden — könsmonomorfism, där hane och hona till det yttre äro af samma utseende — könsdimorlism, hane och hona mycket olika — könspolymorfism, med flera slags individer inom en art; förekommer bland sociala insekter — säsongdimorfism — hermafroditer — osymmetriska insekter — tillfälligt osymmetriska exemplar bland insekter — konvergens — insekter som enligt folktron äro heliga eller bringa lycka — albinism — melanism o. a. 1 montrerna å båda sidor om entrén stå biologiska föremål och grupper. Till vänster nedtill är uppordnad en större grupp vandringsmyror, bestående af tusentals exemplar samt massor af kring tåget vaktande soldater och på träd och blad spridda soldater och arbetare. Då hvarje in- divid här måst prepareras och uppordnas för sig, har gruppens utförande fordrat myc- ket tålamod och tid. Den torde dock till gengäld vara ensam i sitt slag i något museum. De fåglar, som följa myrlågen och lefva af myrorna, äro äfven representerade. Den ena af de större termitgrupperna i samma monter visar utvecklingen af de svampformiga bona till den västafrikanska Eutermes (Cubitermes) fungifaber, från det de anläggas som små jordkolfvar, till dess de fått sitt hattsvampformiga utseende. Den andra grup- pen tillhör en australisk ännu icke bestämd art. Äfven på båda sidor om gruppen af vandringsmyrorna stå termithögar från Australien. Fritt vid ingången står på ena sidan 199 en kTinitlioi; frän Anstralicn, |)a andra sidan ett koiistgjordi tiitd med tvä stora bon af (len l)rasilianska j^elin^en (>harter^us cliarlarius. Den högra montern vid ingången visar nedtill etl fnin trakten af Röda liafvel härstammande bo af Termes bellicosus. I midtcn står en efter boel i naturlig storlek ulford modell, på båda sidor härom de båda half- vorna af det tusågade boel, visande dettas inre byggnad. Ytterligare två större ter- mithon inrymmas i denna monter. Så följer i de kring väggarna stående montrerna en serie myriapoder, en från Östafrika hemförd flöjlakaeia med dilhörande myror, termit- bon och i sjjrit uppordnade preparater, vidare grupper af mimikri, ett rikt material af bon från termiter, myror och getingar, larvsamlingar af fjärilar, biologiska grupper af termiter, myror, pillerbaggar och skorpioner samt spritsamlingar med talrika utveck- lingsserier. ICn del i salen uppordnade större bilder äro äfven afsedda att öka de be- sökandes intresse och förtydliga insekternas lif i naturen. De biologiska föremålen äro monterade på svarta polerade klossar, större grupper på ekplattor, och försedda med tryckta etiketter. Afven den öfriga samlingen är genom- gående försedd med tryckta etiketter, hvilket i hög grad är ägnadt att förläna de ut- ställda föremålen ett vårdadt utseende och underlätta en rätt tydning af namn och text. De vid de biologiska grupperna stående större etiketterna, liksom de, som vid mont- rerna närmare angifva de skilda afdelningarnas innehåll, äro infattade inom glas. Den 24 oktober 1915 öppnades skädesamlingen för allmänheten, som därvid för första gången i vårt land blef i tillfälle att erhålla en samlad bild af de viktigare ty- perna frän insektvärldens vidt skiftande grupper och former. Yngve Sjöstedt. Evertebratafdelningen 1841—1916, När riksmuseets samlingar af lägre evertebraler år 1841 utbrölos lör att bilda en själfständig afdelning vid sidan af andra, blef dåvarande docenten i Lund d:r Sven Loven dess förste intendent. Vid denna tid voro de samlingar, hvilka utgjorde själfva grunden, på bvilken ban skulle bygga en ny afdelning, ytterst oansenliga. Loven själf framhåller i en af honom under senare år alTattad P. M., att afdelningens "allmänna del af akade- miens gamla samlingar voro mycket obetydliga". Emellertid framgår det af samma P. M., att afdelningens grundstomme dessutom utgjordes af en samling nordiska hafs- evertebrater, hopbragt under 30-talet af C. J. Sundevall, Sven Lovén, men framför allt af Bengt P^redrik Fries, bvilken "under ett års vistelse vid Bohusläns kust, 1 och briggen »Gladans» expedition till Grönland: G. Nauckhoff, Z. o. G.; J. Lindahl, Z.; Th. Fries, B.; K. W. SIeenstrup, G. 1871. Briggen »Nordenskiölds» expedition i Östersjön: P, Öberg, Z. o. G. 1872. Kanonbåten Ingegerds» expedition till Kattegat och Skagerrack: J. Lin- dahl, Z. 1872—73. Nordenskiölds öfvervintringsexpedition till Spetsbergen: A. E. Nordenskiöld, G. o. M.; A. WiJKANDER, F.; F. R. Kjellman, B. o. Z. ' Förkortningar: \. = astronom; 13. = botanist; E. = entomolog: K. = fysiker; G. = geolog; H. = hydro- graf; M' = meteorolog; M. = mineralog; P. = paleontolog; Z. = zoolog. Riksmuseets historia. 27 210 1875. Nordenskiölds expedition till Nova Semlja, Kariska hafvet ocli Jenissej: A. E. Nordenskiöld;, F. R. Kjellman, B.; A. N. Lundström, B.; Hj. Théel, Z.; A. Stuxberg, Z. 1876. Nordenskiölds expeditioner till Jenissej och Sibirien; sjöledes: A. E. Norden- skiöld; F. R. Kjellman, B.; A. Stuxberg, Z.; öfoer land genom Sibirien och längs Jenissej: Hj. Théel, Z.; F. Trybom, Z. o. E.; W. Arnell, B.; M. Bren- NER, B. 1.S77. Sandebergs expedition till Kolahalfön: H. Sandeberg, ornitholog; F. Trybom, Z. 1877. Kanonbåten »Gunhilds» expedition till de stora djupen i Skagerrack: C. Bo- VALLius, Z.; Hj. Théel, Z. 1878. Kanonbåten »Gunhilds» expedition till Kattegatt och södra Östersjön: Hj. Théel, Z.; F. Trybom, Z. 1878—80. Nordenskiölds expedition ombord på »Vega» rundt Asien: A. E. Norden- skiöld; F. R. Kjellman, B.; A. Stuxberg, Z.; E. Almqvist, B. o. läkare; O. Nordqvist, ornitholog; G. Bove, F. 1879. Kanonbåten Gunhilds» expedition till djupen 1 Skagerrack och i Östersjön norr om Öland och väster om Gottland: Hj. Théel, Z.; C. Forsstrand, Z. 1880. Jakten »Käres» expedition till fjordarna vid Norges västra kust: C. Boval- LIUS, Z. 1883. Nordenskiölds expedition till Island och Grönland med postångaren »Sofia»: A. E. Nordenskiöld; A. G. Nathorst, P.; I. A. Berlin, läkare; G. Fors- strand, Z.; g. Kolthoff, Z.; A. Hamberg, H.; J. O. Kjellström, kartograf; H. Strömfelt, b.; R. Arpi, filolog; G. Flink, M. 1889. C. Forsstrands forskningsresa till Bermuda-öarna. 1890—92. Y. Sjöstedts forskningsfärd till Kamerun. 1891. C. Aurivillius första forskningsresa till Indo-malajiska arkipelagen. Vetenskaplig bearbetning inom afdelningens egna lokaler 1841-1892. ^ KS54— 5ö: O. Torell (mollusker). - 1858—59: O, Torell (mollusker). — 1862-63: A. v. Goés (högre, nordiska kräftdjur); Hj. Widegren (skandinaviska mollusker); A. I. Malmgren (nordiska hafsannelider); F. A. Smitt (nordiska hafsbryozoer). — 1863—64: J. G. H. KiNBERG (utländska hafsannelider); A. I. Malmgren (nordiska hafsannelider); regementspastor G. F. Hallström (ordnade den utländska moUusksamlingen). — 1864 —65: A. I. Malmgren (nordiska hafsannelider); F. A. Smitt (nordiska hafsbryozoer); A. v. Goés (nordiska kräftdjur); J. G. H. Kinberg (utländska hafsannelider); G. I^ind- STRÖM (koraller?); A. Ljungman (ophiurider): Fr. Södeblund (isopoder); pastor G. F. Hallström (utländska mollusker). — 1865 — 66: A. I. Malmgren (nordiska hafsannelider); F. A. Smitt (nordiska hafsbryozoer); A. Ljungman (ophiurider); Fr. Söderlund (isopoder); ' Här torde det knappast behöfva omnämnas, att intendenten själf, under hela den tid han innehade sin befattning, på det litligaste deltog i dessa arbeten. 211 .1. G. H. KiNBERO lutiändska hafsannelider». — 1(S()7— (icS och liS(),S — (59: jjaslor (1. F. Hallström (rorlsati hostämning af mollusksamlingen). — 18(59— 70: F. A. Smitt (ord- nande af samlinj^ar från S[)elsl)ergsexpcdilionen 18(58 för kommande vetenskaplig be- arbetning). — 1870—71: F. A. Smitt (nordiska hafsbryozoer); pastor (1. F. Hallström (utländska moUusksamlingen). — 1872—73: J. Lindahl och C. A. Rosell (div. arbeten med ordnande af afdelningens samlingar». — 187.'5— 74: .1. Lindahl (bearbetning af Um- bellula); Hj. Théel (bearbetning af de nordiska gephyreerna). — 1874 — 75: .1. Lindahl (div. arbeten med samlingarna); Hj. Théel (nordiska hafsannelider). — 1875 — 76: Hj. Théel och C. Bovallius (vetenskapliga undersökningar). — 187(5 — 77: C. Bovallius. (oceaniska amphipoder). — 1880 — 81: Hj. Théel (holothurier); C. Bovallius (amphi- poder); stud. Hedell (galatheider). — 1886—87: C. Bovallius (amphipoder); C. Fristedt (spongier); C. Forsstrand (ordnande af en större samling högnordiska kräftdjur, hvilken varit under bestämning i Ivöpenhamn). Tillhandahållande af material för vetenskaplig bearbetning utanför afdelningens egna lokaler. 1865 — 66: W. Lilljeborg i Uppsala (tanaider). — 18(58—69: A. v. Kölliker i Ziirich (gorgonider, alcyonider och pennatulider). — 1869—70: A. v. Kölliker i Wiirzburg (gorgonider etc). — 1872 — 73: W. Lilljeborg (högnordiska sötvattenskräftor). — 1876 — 77: A. Stuxberg (nordiska kräftdjur). — 1877 — 78: A. Stuxberg (nordiska kräftdjur); W. Leche (arktiska och sibiriska mollusker); C. A. Vesterlund (sibiriska land- ocli söt- vattenmollusker). — 1881—82: Hj. Théel (holothurier); C. Bovallius (amphipoder); A. v. Goés (foraminiferer). — 1882—83: Hj. Théel (holothurier); A. v. GoÉs i Visby (nordiska foraminiferer). — 1884—85: C. Bovallius (amphipoder); Hj. Théel (holothu- rier); C. Aurivillius (kräftdjur och mollusker); A.AppELLÖF(cephalopoder); M. Segerstedt (hydrozoer). — 1885—86: C. Bovallius (amphipoder); C. Aurivillius (högre kräftdjur); Hj. Théel (holothurier); C. Fristedt (spongier); A. v. Goés (foraminiferer); A. Wirén (haf.sannelider). — 1886—87: Herbert Carpenter från Eton (crinoideer). — 1887—88: H. J. Hansen i Köpenhamn (högnordiska kräftdjur); G. Adlerz (pantopoder); C. Boval- lius (hyperider); A. Appellöf (ceplialopodcr). — 1888 — 89: C. Aurivillius (högre marina kräftdjur); D. Bergendal (turbellarier och nemertiner); C. Bovallius (amphipoder); A. Wirén (borstmaskar); H. J. Hansen i Köpenhamn (sqvillider). — 1890— 91: C. Auri- villius, C. Bovallius, A. Wirén, E. Lönnberg och O. Särs i Kristiania (olika slag af djur). Perioden 1892-1916. Denna period sammanfaller helt och hållet med den nye intendentens arbetstid i museets tjänst. När han den 14 juni 1916 lämnade sin befattning, var också flyttningen af samlingarna från de gamla lokalerna i staden ut till det nva museet vid Freskati 212 fullbordad. Med skäl får man därför anse, att från och med 1916 museets afdelning för lägre evertebrater gått en ny utvecklingsperiod till mötes. Förvärf genom byten, inköp och gåfvor 1892—1916. 1892 — 9'd. 01igoclia'ter från Jämtland af H. Schött; div. djur särskildt moUusker från Kamerun af P. Dcsén; ett stycke trä med skal af borrmusslan från New- foundland af K. F. Dusen; en samling snäckdjur från tropiken af kommen- dörkapten C. A. L. Fries' stärbhus. 1893 — 94. En samling actinier från Bergens museum genom byte; div. djur frän trakten af Strömstad, bland annat Sarcotaces arcticus från Molva af C. A. Hansson ; en större samling djur af div. olika klasser från Syd- och Centralafrika af E. Holub; oceanisk plankton af sjökaptenerna J. Meijeb och I. G. Hög- berg; div. högst intressanta djur från Patagonien och antarktiska haf af kapten L. J. Larsen; en högst märklig trematod från Egypten af L. Jäger- SKiÖLD; en samling väl konserverade nemertiner, turbellarier och gephyreer af O. Carlgren; sex nya arter af släktet Spongodes af museet i Uppsala; echinodermer frän Frankrikes kust genom byte med R. Koelher i Lyon. 1894 — 95. Genom inköp ha förvärfvats actinier från Medelhafvet, Primnoa från Spets- bergen och en större samling djur af olika slag från Florida af E. Lönn- berg; 26 typer af si. Pisidium af St. Clessin i Bayern; oceaniska plankton- djur af kapten J. Meijer; sötvattendjur från nordamerikanska sjöar af F. Trybom; kostbara hydrozoer från Kina-sjön genom byte med museet i Uppsala. 1893 — 96. Inköp: tre ex. af jättekrabban Macrocheira kwmpferi från japanska haf samt en stor samling af land- ocli sötvattenmoUusker från C. Hartmans stärbhus; pelagiska actinier m. m. såsom gåfva från museet i Uppsala; torra, stora och vackra bryozoer från Tasmanien af viceamiral K. A. Virgin; div. intestinal- maskar af G. Kjerrulf; en samling af moUusker från Hvita hafvet genom byte med kejserliga museet i Petersburg m. m. 1896 — 97. Eldslands-expeditionens hela evertebratsamling, inköpt af O. Nordenskjöld; en vacker svit af Sijnapta inuipara med ungar från Port Henderson såsom gåfva af H. L. Clark i Amerika; flera väl bevarade hydromedusor från Danes- gattet vid Spetsbergen af G. Grönberg; en stor och vacker samling af mikro- skopiska preparat af infusorier af Hans Wallengren; oceaniska djur från Vänskapsöarna samt från olika hafsområden af kapten J. Meijer; sötvatten- musslor m. m. från .Japan och Stilla hafvets öar; bryozoer från N. Zealand och Japan genom byte med British Museum; aktinier, bland andra Epizoanthiis pagiiriphiliis^ genom byte med museet i Lyon. 1897—98. Värdefulla aktinier från Challenger-expeditioncn genom byte med British Museum; svampdjur från Japan genom museet i Uppsala; hydromedusor från 213 Spetsbcrf^en af G. Grönbero och A. Klinckowström; kräftdjur från Azorerna af G. A. Bohlin; (lera intressanta djur frän trakten af Dall)yö af E. Nor- denskiöld; flera väl behönif,'a holotluirier genom byte med museet i Upp- sala; praktfulla balanider från Montevideo genom konsul C. Rogberg; ett 60-tal arter bestämda mollusker från Murmanska kusten genom Sveriges geol. undersökning; annelider från Medelhafvet och Bretagne af I. Arwids- son; div. djur från Tåkern af W. A. Engholm; aktinier och borstmaskar från Trondhjemsfjorden af I. Arwidsson; land- och sötvattenmollusker frän Brasilien af C. Lindman. 1898—99. Planktoniska ostracoder från norra Atlanten af P. T. Cleve; bandmaskar och parasitiska kräftdjur af T. Odhner; en art af BLilimiis, tagen af Heden- borg, sannolikt på Cypern, genom den paleontologiska afdelningen; en för museet ny krabba, Homola, den största i europeiska haf, från Shetlands- öarna, inköpt af fiskare; en serie intestinalmaskar från fiskar och fåglar af T. Odhner; stora, vackra tufvor af Cordijlophora lacustris från bergianska trädgården af V. Wittrock; storartade samlingar inom alla möjliga grupper från O. Grönland af A. G. Nathorst; en mycket betydande samling af svenska land- och sötvattenmollusker af E. Nordenskiöld; typer af dyrbara aktinier från Neapel, museet i Berlin m. m. genom byte; ett antal kräftdjur från Indien, S. Amerika m. 11. platser genom Chr. Aurivillius; Paragorgia arborea med vackert utsträckta djur från Trondhjemsfjorden af Hj. Östergren; en ansenlig samling af mollusker och kräftdjur från Kaspiska hafvet, inköpt från E. Lönnberg. 1899—1900. Oligochicter, nemertiner m. m. genom byte med museet i Hamburg; ett antal typer af aktinier från C). Afrika såsom gåfva af museet i Hamburg; div. djur från sjön Tåkern af W. A. F^ngholm; en samling af bestämda cope- poder och radiolarier från norra Atlanten af P. T. Cleve; en utomordentlig samling af hafsevertebrater frän Indiska arkipelagen genom inköp af C. Aurivillius; sällsynta typer af trcmatoder och nematoder af L. Jägerskiöld; en gåfva af oligochffiter från museet i Hamburg; mollusker och andra ever- tebrater från Patagonien genom inköp från E. Nordenskiöld; 8 ex. af en sällsynt mollusk från sjön Tanganika i Afrika af K. G. Stålhandske; bryozoer från Madeira genom byte med Rev. A. M. Norman i England; kräftdjur och ophiurider från Spetsbergen och O. Grönland af G. Koi.thoff. 1900 — 1901. Äldre och yngre former ai Limiihis genom byte med prof. Edwards; vackra parasiter hos störfisken af E. Lönnberg; holothurier från Biscayaviken af Hj. Östergren; ett antal djur af div. slag från Trondhjemsfjorden af I. Arwidsson; sviter af bestämda planktoniska ostracoder af P. T. Cleve; en blind kräfta från en grotta genom inköp från en naturaliehandlare i Berlin; sviter af nematoder, trematoder, cestoder m. m. från Röda hafvet, Egypten och hvita Nilen af L. Jägerskiöld. 214 1901 — 02. Holothurier från Hretagne af prof. A. E. Mat.ard-Duméril från Laboratoire maritime de Tatihou; div. djur från S. Amerika, l)land annat krabbor frän Rio Grande do Sul af G. Malme; land- och sötvattenmollusker från S. Amerika af E. Nordenskiöld; en för riksmuseum särdeles värdefull samling af hafs- evertebrater från trakten af Torekov af E. I^önnberg; mollusker, bryozoer, intestinalmaskar m. m. från S. Amerika af E. Nordenskiöld genom köp; en för Adriatiska hafvet egen maldanid af K. Cori i Triest; bryozoer af G. M. R. IjEVInsen i Ivöpenhamn; en rik samling hafsdjur från Öresund, in- samlade och bestämda af E. Lönnberg, gåfva af K. Landtbruksstyrelscn. 1902 — 03. Värdefulla bidrag af utmärkt väl konserverade djur från Trondhjemsijordens djup af Hj. Östergren; en utomordentligt rik och vacker echinoderm- samling från Adriatiska hafvet genom byte med zool. stationen i Triest; oligocha>ter från Kamerun, bestämda af W. Michaelsen i Hamburg, gåfva af museet i Uppsala; kräftdjur från Elefantsjön i Kamerun, inköpta från herr G. Linnell; land- och sötvattenplanarier samt kräftdjur från Rrasilien af G. Malme; maskar och kräftor från Golfo Nuevo, Porto Madryn, af kapten I. G. Högberg; nya echinider af Th. Mortensen i Köpenhamn; för veten- skapen nya kräftdjur af F. Trybom. 1903—04. Snäckdjur fiån Ecuador af G. Lagerheim; spongodes-former från Röda haf- vet af L. J.ägerskiöld; djur från antarktiska haf af A. Klinckowström; flera typer af intestinalmaskar från Kamerun af E. Lönnberg; intestinalmaskar ur fiskar från Shctland af W. Nordensson. 1904—05. Sniglar och kräftdjur från Kamerun af Waldau; ett praktfullt ex. af Epi- zoantlms payiiripbihis från museet i Köpenhamn genom A. Jensen; 38 glas med oligoch;eter frän Sydpolar-expeditionen, bestämda af W. Michaelsen, genom K. A. Andersson; oligochteter från Kamerun af G. I^innell; entomo- slraceer frän antarktiska haf, bestämda af G. Ekman, genom K. A. Anders- son; nya former af spongier af W. Lundbeck i Köpenhamn; en utmärkt vacker och rik samling af maldanider och andra hafsmaskar af I. Arwids- son; nya arter af holothurier från Norges kust samt ett praktfullt ex. af Spinuiiciihis priapiiloiiles, ny för riksmuseet, af Hj. ()stergren; mollusker från Kamerun och Sydamerika af P. Dusen; ett ovanligt stort och felfritt ex. af en madreporid genom inköp. 1905 — 06. Kn samling parasiter på och i livaldjur i hafvet kring Sydgeorgien af E. SöRLiNG, genom inköp; div. mollusker genom byte med E. Rosellö i Spa- nien; japanska ädelkoraller och kräftdjur genom byte med K. Kishinouje; trematoder från expeditionen till Grönland 1900 af T. Odhner; en stor, sannolikt ny gordiid från Kina af Y. Sjöstedt; nordiska hafsannelider, en rikhaltig och vackert konserverad samling, af I. Arwidsson. 1906—07. En ytterst dyrbar samling gorgonider från Indiska och Stilla hafven genom inköp från G. Schneider i Basel; asterider insamlade under exp. till Spets- 215 bergen och O. Orönland lUOO af G. Kolthoff; krälldjur lian Bohuslän och norra Halland af Tn. Lageebkrg; eremilkräftor från Hoston af T. Reuter- svärd; en utmärkl samling af echinodernier från Kalifornien genom byte med Walter K. Fischer vid »Standford University»; en för Sverige ny snäcka från Hälsingborg af H. Muchardt; 48 arter kräftdjur och borstmaskar från olika trakter af jorden genom byte med museet i Göttingen; för museet nya hydrozoer af E. Jäderholm. 1907 — 08. Pärlnuisslor från Lagaån, i hvilka pärlor anträllals, af I. Arwidsson; ett ståt- ligt, för museet nytt exemplar af Lilhodes kamlschalchensis från Vladivostok af W. Leche; en för museet ny nudibranchiat genom byte med museet i Göteborg; en ny ektoparasitisk borstmask från Neapel m. m. genom I. Ar- widsson; snäckor, maskar m. m, från Bolivia af N. Holmgren; djuphafs- kräftdjur från Indiska oceanen genom byte med Nelson Annandale vid »Indian Museum» i Calcutta; kräftdjur och bläckfiskar från Sumatra af C. E. Gadelius; kräftdjur från Zululandet af I. Trägårdh; snäckor och märlor från Tahiti genom Y. Sjöstedt; mollusker från Lappland och Stockholms omgifningar af N. Odhner; tre ex. af den hos oss sällsynta Bonellia af H. Ki^R i Kristiania; ett betydligt antal mollusker från Torneträsk och Sarek- fjällen af S. Ekman och N. Odhner. 1908—09. Sydafrikanska landmoUusker af M. Connolly i Kaplandet; div. snäckor från Säo Paulo genom Y. Sjöstedt; oligochseter, bestämda af J. Michablsen i Hamburg, samt bandmaskar och nemertiner från Y. Sjöstedts expedition till Kilimandjaro i Afrika; för museet nya hydrozoer från nordiska och ut- ländska haf af E. Jäderholm ; en mycket rik samling af mollusker i många tusen exemplar från Kap, Indiska och Stilla hafven samt från Västindien af afrikaresanden G. de Vyldees stärbhus; vackra samlingar från S. Amerika genom inköp från C. Skottsberg; nya intressanta gordiider från O. Afrika af Y. Sjöstedt; flera exemplar af kräftdjuret Apas från Eritrea af pastor J. Ivarsson; cumaceer från Södra Ishafvet, bestämda af Carl Zimmer i Breslau, genom O. Noudenskjöld; land- och sötvattenmollusker från Island af A. Klinckovvström; oniscider från Sjöstedts expedition till Kilimandjaro, bestämda af Budde-Lund; en utomordentligt väl konserverad samling af allehanda, mestadels pelagiska djur från Medelhafvet, representerande till- sammans 180 namngifna arter, genom inköp från zool. stationen i Neapel. 1909—10. Snäckor från kärrtrakterna i Chaco, Argentina, af kapten J. G. Högberg; ett exemplar af världens största krabba, Macrocheira Lwmpferi, af ingenjör Artberg; en samling nematoder frän Kilimandjaro af Y. Sjöstedt; en del snäckor och musslor genom byte med S. Clessin i Regensburg; djur från Plymouth såsom gåfva af laboratoriets direktor W. D. Morgan; mollusker, maskar och svampar från Härjedalsfjällen af N. Odhner; snäckor och in- testinalmaskar från Island af A. Klinckowström; nva maldanider af I. Ar- 216 widsson; lelikta-former från svenska smärre sjöar genom byte med L. JÄ- gerskiöld; moUusker från Gottska sandön och Fårön af N. Odhneb; 52 arter, däraf 27 för vetenskapen nya, från Kilimandjaro— Meru af Y. Sjöstedt. 1910—11. Snäckor, sniglar, kräftdjur m. m. från Mombasa och andra trakter af Afrika af E. Lönnberg; koraller, gorgonider och bottenprof från de stora djupen i oceanerna af Corrieqe Bebner i London; en jättestor nereid från kusten af New South- Wales af v. Cederwald; iglar, snäckor, oligochseter m. m. från H. v. Posts stärbhus; maldanidcrna från den antarktiska expeditionen genom I. Arwidsson; snäckor och oligocha^ter från Brasilien af P. Dusen; den ant- arktiska expeditonens brachiopoder genom F. Blochmann i Tiibingen; land- isopoder från Afrika af E. Lönnberg; en rikhaltig samling intestinalmaskar, kräftdjur m. m. från Madagaskar af W. Kaudern. 1911—12. Tretton för museet nya hydrozoer genom byte med G. M. B. Levinsen i Köpenhamn; en synnerligen stor och rik samling snäckor, koraller m. m. från olika trakter af jorden, som tillhört aflidne statsgeologen A. F. Lind- ström, af hans syster fru M. Bedin; mollusker och kräftdjur från S. Amerika af C. Skottsberg, oligochseter från Afrika af E. Lönnberg; oligochseter från museet i Hamburg genom byte med W. Michaelsen; 3 nya former af Cepha- lociiscus samt ett antal mollusker från Auckland och Ishafvet söder därom genom byte med S. F". Harmer vid British Museum i London; en mycket rik och utsökt samling af alla möjliga slag af hafsdjur från nordvästra kusten af Australien genom inköp från E. Mjöbbrg; evertebrater af olika slag från Tamatava på Madagaskar genom inköp från W. Kaudern; en mycket omfattande samling af snäckor och musslor från tropiska länder och haf såsom gåfva af K. E. Gadelius i Singapore. 1912 — 13. Div. värdefulla hafsdjur från Madagaskar af W. Kaudern från hans andra resa till ön; krabbor från Persien af öfverstelöjlnant B. Nicolin; en utom- ordentligt rik och ytterst dyrbar samling af landmollusker i många tusen exemplar, af hvilka en hel del äro att anse som typer, från olika trakter af jorden, frän öarna i Indiska och Stilla hafven m. m., af chefläkaren d:r Vin- cent Lundberg; 18 bestämda arter landmollusker från Filippinerna af L W. Franzén i Minneapolis; sötvattenbranchiopoder från Sydgeorgien af kapten Larsen; en stor samling af schizopoder från antarktiska haf, bestämda af H. J. Hansen i Köpenhamn, af O. Nordenskjöld; isländska mollusker af G. Bardarson; mollusker från Jämtland af G. Lundqvist; nudibranchiater från Bovigno af N. Odhner; lepadider från knölhval vid Sydgeorgien inköpta af sjömannen A. Jonsson. 1913—14. Flera exemplar af den sällsynta, för museet nya Soleiwmya borealis af John M. Gould i Portland, Maine; dyrbar samling af oligoch;eter, iglar, land- planarier och intestinalmaskar från Queensland af E. Mjöberg; isländska 217 molluskcr från Isaljoid af H. Schlesch; snäckor Iran Tanganyika i Afrika af E. v. Rosen; molluskcr frän Kaukasus af W. A. Lindholm. 15*14 — 15. FZn rik samling af bestämda djurformcr från Isfjorden på Spetsbergen genom N. v. Hofsten; djur från Madagaskar, inköpta af d.r Afzelius; sölvaltendjur från Vättern m. m. af S. Ekman. 191Ö — IG. I-ln märklig samling af i grottor lefvande djur frän Österrike genom inköp från Karl Absalon; maskar, snäckor, kräftdjur etc. från Amazonas af A. Roman. Förvärf genom vetenskapliga expeditioner 1892—1916. 1892 — 93. E. Lönnbergs forskningsresa till Florida. • 1894. Jägmästare E. Nilssons färd med den skottska hvalångaren >Eclipse» till Davis Strait och Baffin Bay. 1894. A. Ohlins färd med »Peary Auxilliary Expedition» till Newfoundland och Grönland. 1895—96. O. NoRDENSKJÖLDS expedition till Eldslandet och Patagonien; O. Norden- denskjöld, g. o. M'.; A. Ohlin, Z. 1896—97. S. A. Andrees expeditioner till Spetsbergen: N. Ekholm, M'.; N. Strindberg, F.; K. Frenkel, ingenjör; S. Arrhenius, F.; C. Ekelund, läkare; G. Grön- berg, Z. 1897. J. G. Anderssons färd med jakten »Daga» rundt Sverige från GuUmarn till Stockholm för insamling af ostracoder. 1898. E. Nordenskiölds färd med jakten »Daga» rundt Sverige från Gullmarn till Härnösand för insamling af marina djur: E. Nordenskiöld, Z.; R. Hägg, Z.; I. Trädgärdh, E. 1898. A. G. Nathorsts expedition till Spetsbergen, Bear Island m. m. : A. G. Nathorst, P. o. G.; G. Kolthoff, Z.; A. Hamberg, G. o. H.; O. Kjellström, kartograf; O. Ohlin, Z.; G. Andersson, B.; H. Hesselman, B.; J. G. Andersson, Z. o. G.; E. Levin, bakteriolog. 1899. J. G. Anderssons expedition till Bear Island: .1. G. Andersson, Z. o. G.; C. A. Forsberg, G. o. M.; G. Swenander, B. o. Z. 1899. A. G. Nathorsts expedition till Jan Mayen och O. Grönland: A. G. Nathorst, P. o. G.; E. Nilsson, Z.; P. Dusen, B. o. kartograf; I. Hammar, läkare och etnograf; F. Åkerblom, H. o. M'.; I. Arwidson, Z. 1899 C. AuRiviLLius' andra forskningsresa till Indo-malajiska arkipelagen. 1899. E. Nordenskiölds forskningsfärd till Patagonien. 1899. E. Lönnbergs forskningsfärd till Kaspiska hafvet. ' Förkortningar; A. = astronom; B. = botanist; Ii. = entomolog; F. = fysiker; G. = geolog; H. = hydro- graf; M'. = meteorolog; M. = mineralog; P. = paleontograf; Z. = zoolog. Riksmuseeta historia. 28 1907-09. 1908. 1910—11. 1910-13. 218 1900. G. KoLTHOFFS expedition till Spetsbergen, Jan Mayen och O. Grönland: G. KoLTHOFF, Z.; Hj. Östergren, Z.; T. Odhner, Z.; E. Levin, bakteriolog; K. KOLTHOFF, Z. 1901—03. O. NoRDENSKJÖLDS »Svenska sydpolarexpedition å ishafsfartygct» Antarctic» : O. NoRDENSKJÖLD, G. O. M.; G. Bodman, M'.; A. Ohlin, Z.; K. A. Anders- son, Z.; J. G. Andersson, G.; C. Skottsberg, H.; S. Duse, kartograf; E. Eke- löf, läkare och bakteriolog. 1905—06. Y. Sjöstedt forskningsfärd till Kilimandjaro-Meru i tyska Ost-Afrika. C. Skottsbergs svenska expedition till Patagonien och Eldslandet m. m. G. de Geers expedition till Spetsbergen för att i vidsträcktaste mån under- söka Isfjorden. E. Lönnbergs expedition till Öst-Afrika. E. Mjöbergs svenska vetenskapliga expeditioner till nordvästra kusten af Australien, Queensland etc. 1911 — 12. W. Kauderns forskningsresa till Madagaskar. 1911 — 12 & 1914. N. Gyldenstolpes vetenskapliga resor till Siam. 1914. S. Bocks vetenskapliga resor till Japan och angränsande öar. Vetenskaplig bearbetning inom afdelningens egna lokaler 1892—1916. 1892—93: A. Ohlin (nordiska hydrozoer); C. Adrivillius (exotiska kräftdjur); O. Carlgren (aktinier); H. I. Posselt från Köpenhamn (grönländska moUusker)- — 1893 — 94: A. d'Ailly (mollusker från Kamerun); C. Aurivillius (exotiska kräftdjur); C. A. Westerlund (snäckdjur från Jämtland); O. Carlgren (aktinier); stud. G. E. Wretlind (ordnande af kräftdjur). — 1894 — 95: C. Aurivillius (exotiska kräftdjur); O. Carlgren (aktinier); stud. G. E. Wretlind (kräftdjur); N. Lindgren (hafssvampar); A. v. Goes (foraminiferer); L. Jägerskiöld (nematoder). — 1895—96: O. Carlgren (aktinier); Hj. Östergren (holothurier); A. v. Goes (foraminiferer); J. G. Andersson (hafsostrakoder); H. Wallengren (gephyreer); C. Aurivillius (plankton). — 1896—97: Hans Wallen- GREN (gephyreer); C. Aurivillius (plankton); A. v. Goes (foraminiferer); O. Carlgben (aktinier); I. Arwidsson (glycera-former); N. M. Knipowitsch frän Petersburg (Vega- expeditionens mollusker). — 1897—98: O. Carlgren (aktinier); A. d'Ailly (mollusker från Kamerun); J. G. Andersson (hafsostrakoder); I. Arwidsson (glycera-former); C. Aurivillius (kräftdjur från Kamerun); E. Nordenskiöld (limn.ta-former); L. Johans- son (piscicolider); A. F. Luther från Helsingfors (land- och sötvatten-mollusker); Hj. Östergren (holothurier). — 1898—99: C. Carlgren (aktinier); T. Odhner (trematoder); I. Arwidsson (ordnande af samlingar från Grönland); J. M. Hulth (sötvattenmollusker), — 1899 — 1900: K. Lönnberg (ophiurider och pycnogonider); I. Arwidsson och E. Nor- denskiöld (den förre med borstmaskar, den senare med mollusker); O. Carlgren (aktinier). — 1900—1901: I. Arwidsson (polychseter). — 1901-02: B. Hägg (mollusker från Röda hafvet och Nilen); Alexander Schidlowsky från universitetet i Charkow (nordiska 219 hydrozoer); Hj. Östergren (nordiska asleridci); E. Nordenskiöld (sydamerikanska mollusker). — 1902 — 0;5: Hj. Östergren (nordiska asteridcr); R. Hägg (mollusker); E. Nordenskiöld (limnseor); E. Jäderholm (exotiska hydrozoer); E. Nordenskiöld (syd- amerikanska mollusker). — 1903—04: O. (^arlgren (aktinier); A. Jensen från Köpen- hamn (nordiska mollusker); N. Odhner (bohuslänska mollusker); Hj. Östergren (nor- diska aslerider). — 1904 — 00: N. Odhner (nordiska mollusker); A. Jensen från Köpen- hamn (arktiska bivalvater); O. Carlgren (aktinier); H. Kluge frän Kasan (bryozoer); Michäil Kalischewsky från Odessa (nordiska echinodermer). — 1905—06: N. Odhner (mollusker); H. Augener från Göttingen (polychaeter från nordliga haf); I. Arwidsson (annelider); E. Jäderholm (hydrozoer). — 1906—07: N. Odhner (nudibranchiater); I. Ar- widsson (maldanidcr); H. Augener från Göttingen (hafsannelider); Y. Schwartz (para- sitiska kräftdjur, speciellt copepoder); E. Jäderholm (hydrozoer); O. Carlgren (aktinier); Th. Lagerberg (högre kräftdjur). — 1907—08: Y. Schwartz (parasitkopepoder); N. Odhner (mollusker); E. Jäderholm (hydrozoer); L. Johansson (museets iglar). — 1908 —09: H. Oldevig (nordiska amphipoder); N. Odhner (mollusker); L. Johansson (iglar); Ch. Lincoln Edwards (holothurier). — 1909—10: R. Hägg (Eldslandets lamellibranchiater); GuDMUNDUR G. B.4rdarson från Island (isländska mollusker); D. Nilsson (amphicteni- der); A. Molandrr (museets högre kräftdjur från nordiska haf); Y. Schwartz (parasi- tiska copepoder); H. Menzel från Berlin (land- och sötvatten-moUusker); Hj. Östergren (holothurier). — 1910—11: I. Arwidsson (borstmaskar: Glycera och maldanider); R. Hägg (sydpolarhafvets lamellibranchiater); A. Molander (nordiska kräftdjur); E. Berg- ström från Uppsala (polychseter); Y. Schwartz (parasitiska copepoder); Th. Mortensen från Köpenhamn (echinider); N. Odhner (mollusker); S. Bock från Uppsala (turbella- rier). — 1911 — 12: I. Arwidsson (polychaeter); N. Odhner (mollusker); A. Molander (alcyonider); Y. Schwartz (parasitiska kräftdjur); E. Bergström (polychaeter). — 1912 — 13: magister G. Carlsson (ascidier); Y. Schwartz (parasitkräftor); N. Odhner (mollus- ker); Alexander Diakonov från Petersburg (holothurier); A. Söderström (spionider). — 1913—14: H. Oldevig (amphipoder); G. Alm (sötvatten-ostracoder); F. Folkeson (koralldjur); O. Hammarsten (gephyreer från W. Kauderns exp. till Madagaskar); mag. Carlsson (nordiska ascidier). — 1914—15: Nils Odhner (mollusker); F. Folkesson (koraller); T. Skogsberg (hafsostracoder); N. v. Hofsten (kräftdjur och ophiurider); Chr. Hessle (terebellider och ampharetider); Y. Schwartz (parasitkräftor); S. Ekman (relikta former af amphipoder och isopoder); H. Oldevig (nordiska amphipoder); O. Hammarsten (polychpeter). — 1915—16: N. Odhner, F. Folkeson, Chr. Hessle, A. Arn- BÄCK Christie-Linde m. fl. hafva arbetat vetenskapligt på afdelningen eller deltagit i ordnandet af samlingarna i det nya museet. 220 Tillhandahållande af material för vetenskaplig bearbetning utanför afdelningens egna lokaler 1892-1916. 1892—93: G. M. R. Levinsen i Köpenhamn (spongier från Grönland). — 1893—94: A. Appellöf i Bergen (cephalopoder); T. Ekman i Uppsala (exemplar af Lingiila); H. I. PossELT från Köpenhamn (grönländska mollusker); L. Johansson (div. iglar); W. Lillje- BORG (planktondjur); T. Ekman i Uppsala (brachiopoder). — 1895—96: A. Appellöf i Bergen (cephalopoder); G. Budde-Lund (landisopoder frän Afrika); prof. Blanchard i Paris (Kinbergska typer af iglar); E. Ehlers i Göttingen (borstmaskar från Eugenie- expeditionen); A. Henniq i Lund (grönländska bryozoer). — 1896—97: K. Möbius i Kiel (spongier); P. T. Cleve i Uppsala (plankton); W. Michaelsen i Hamburg (oligo- chitter från Eldslandet); D. Bergendal i Lund (nemertiner från Eldslandet); E. Ehlers i Göttingen (polycha-ter från Eldslandet); J. Thiele i Göttingen (spongier från Eldslandet); Blanchard i Paris (div. iglar); H. Ludwig i Bonn (alla echinodcrmerna från Eldslandet utom holothurierna); Hj. Östergren (holothurierna från Eldslandet). — 1897—98: C. F. Lutken i Köpenhamn (typer af ophiurider); H. Jungersen i Köpenhamn (pennatulider); W. LuNDBECK i Köpenhamn (spongier); E. Lönnberg i Uppsala (cephalopoder). — 1898 —99: Waldemar Lepeschkine i Moskwa (kräftdjur från Bohuslän); Paul Mayer i Neapel (några hundratal glas med nordiska caprellider); W. Michaelsen i Hamburg (Kinbergska typer af oligocha?ter m. m.); T. Odhner i Uppsala (nordiska trematoder). — 1899—1900: A. Ohlin i Lund (isopoder, cumaceer och tanaider från Ishafvet); H. J. Hansen i Köpenhamn (176 glas med amphipoder från nordliga och arktiska haf); D. Bergendal i Lund (nemertiner och turbellarier); British Museum (typer af nereider bestämda af Kinberg); .1. H. Ashworth i Edinburg (hafspolycha?ter); I. Arwidsson i Uppsala (museets alla maldanider); E. Ehlers i Göttingen (typer af Kinbergs borst- maskar). — 1900—1901: K. A. Andersson i Uppsala (arktiska brj'ozoer); E. Ehlers i Göttingen (borstmaskar från Eugenie-expeditionen); A. Ohlin i Lund (arktiska decapoder och schizopoder); P. T. Cleve i Uppsala (bottenprof från Ishafvet). — 1901—1902: N. Holmgren (eolider); A. S. Skorikow i Petersburg (gephyreer från Eldslandet och nord- liga haf); G. M. R. Levinsen i Köpenhamn (bryozoer). — 1902—03: H. Jungersen i Köpen- hamn (pennatulider); E. Ehlers i Göttingen (borstmaskar): T. Odhner i Uppsala (disto- mider); R. Hartmeyer i Berlin (synascidier från Eidslandet); P. T. Cleve (bottenprof från exp. till Grönland 1899); D. Bbrgendal i Lund (ex. a( Balanoglossus); W. Kukenthal i Breslau (spongodes-former); G.M.R.Levinsen i Köpenhamn (bryozoer). — 1903— 04: R. Koeh- LER i Lyon (typer af ophiurider); Th. Mortensen i Köpenhamn (echinodermer m. m.); J. Versluijs vid universitetet i Amsterdam (bryozoer). — 1904—05: H. Ludwig i Bonn (den sällsynta Bathyhiaster). — 1905—06: R. Koehler i Lyon (en sällsynt asterid); J. Thiele i Berlin (chitoner från Eldslandet); H. AugenerI Göttingen (nephthys-former från nordliga haf). — 1906—07: F. Jeffrey Bell vid British Museum i London (en ny af A. Ljungman namngifven typ af ophiurider); Th. Lagerberg (högre kräftdjur). — 1907—08: 1. H. Ashworth i Edinburg (typer af arenicola-former); British Museum (former af mollusk- 221 släktet liulimiis); .1. Petersen vid den danska biologiska stationen (arter af släktet Tapes). — 1908 — 09: Biitish Museum i London (snäckor och musslor från Östersjön); S. HocK i Uppsala (nemertiner): R. von Ritter Zähony vid hofmuseet i Wien (chreto- gnater); L. Johansson i Göteborg (iglar). — 1909—10: S. Hock i Uppsala (turbellarier); J. Gerould vid Dartmoulh College i U. S. America (sipunculider); Th. Mortensen i Köpenhamn (pentacrinus-stadier af Antedon); G. Gadd vid universitetet i Charkow (sipunculider); Rowland Southern i Dublin (en sällsynt sipunculid); Hj. Ditlevsen i Köpenhamn (borstmask-typ); .1. W. Spengel i Giessen (echiurus-former frän södra Polar- hafvet); H. Lenz i Liibeck (högre kräftdjur från Röda hafvet och Sudan, insamlade af L. Jägerskiöld under hans expedition); S. Becher i Giessen (holothurider). — 1910 — 11: C. Hartlaub på Helgoland (craspedota medusor); Th. Odhner (cestoder); A. Wi- rén (typer af borstmaskar frän antarktiska haf). — 1911 — 12: E. A. Smith & M. CoN- NOLLY samt B. B. Woodward, alla vid British Museum i London (landmollusker); J. Thiele i Berlin (moUusker); O. Nybelin i Uppsala (bandmaskar); W. Michaelsen i Hamburg (Kinbergs typer af oligochseter); R. Koehler i Lyon (utländska ophiurider); R. Southern i Dublin (nordiska och utländska cirratulider); W. Björck i Lund (alla decapoder hemförda af E. Mjöberg från nordvästra Australien); A. Jensen i Köpenhamn (grönländska mollusker); O. Carlgren i Lund (aktinier); Th. Mortensen i Köpenhamn (ungar af Chirodota); Ad. Franke i Dortmund (bryozoer); Hj. Ditlevsen i Köpenhamn (borstmaskar); G. M. R. Levinsen i Köpenhamn (hydrozoer). — 1912—13: T. Odhner i Uppsala (48 glas med utländska entozoer för bearbetning); F. Skogsberg i Uppsala (ostra- coder från Eldslandet); James Ritchie i Edinburg (hydrozoer). — 1914—15: Hj. Broch i Trondhjem (cirripedier och gorgonider från Australien, insamlade af E. Mjöberg); R. Hartmeyer i Berlin (ascidier från Australien); W. Michaelsen i Hamburg (oligo- chffiter från Australien); H. J. Hansen i Köpenhamn (kräftdjur); H. Jungersen i Köpenhamn (pennatulider); E. Jäderholm i Norrköping (hydrozoer från Australien och Madagaskar. — 1915 — 16: S. Ekman i Jönköping (holothurier från Australien och Madagaskar). Approximativ beräkning af evertebratsamlingens omfattning i närvarande stund.' Vid den första periodens slut, d. v. s. 1892, fanns tyvärr ingen uppgift om everte- bratsamlingens omfång, hvarför en jämförelse mellan tillväxten under de två perioderna 1841—92 och 1892—1916 ej kan verkställas. Emellertid finnes i årsberättelsen för 1880 en af Loven upprättad lista på »glas af alla storlekar innehållande afdelningens djur i sprit vid denna tidpunkt. Det torde ej sakna intresse att förutskicka denna lista, ty ' Det är naturligt, att vid en dylik uppskattning afseende endast kan fästas vid antalet glas eller askar med däri förvarade djur och ej vid individantalet i dem. Det finnes glas och askar, som innehålla tusentals individer, synnerligast bland mollusker och kräftdjur. 222 därigenom skall man åtminstone kunna bilda sig »något omdöme» om graden af till- växt. Att märka är emellertid, att Loven i sin uppskattning ej medräknat torra före- mål, ehuru sådana funnos i stor myckenhet. 18 8 0 1 9 1 6 Nordiska Utländska Nordiska Utländska i sprit i sprit i sprit torra i sprit torra 9,050 7,384 4,920 1,410 515 761 - 51 5,688 3,819 574 1,165 766 372 633 45 20,334 10,053 1,389 14,055 5,280 2,946 1,542 50 26,432 ~ 200 12,315 7,933 738 4,037 3,417 2,425 868 200 1,257 25,000 1,510 2,053 1,487 500 600 Mollusker Vermes- . Echinodermer Coelenterater Foraminifera ....... Varia Summa 24,091 13,062 55,599 26,682 31,933 32,407 37, 53 146,621 ^ LovÉN upptager inga nordiska tunieater, ehuru sådana funnos i samlingarna. - Inkl. bryozoer och brachiopoder. Hjalmar Tliéel. Paleozoologiska afdelningen. Den paleozoologiska afdelningens utveckling kan sägas omfatta fyra olika skeden. Dessa i främsta rummet beroende af vetenskapens utveckling i förening med musei- teknikens, men därjämte sammanhängande med de olika intendenternas läggning och vetenskapliga intressen. Den första tidrymden, då djurfossilen ej förvaltades af någon egen föreståndare, utan voro förenade med de zoologiska samlingarna, har i samman- hang med dessa redan i det föregående skildrats af vertebratafdelningens intendent. Såsom därstädes påpekats, kan paleontologiska afdelningen sägas datera sin första upp- komst från år 1821, då »alla petrifikater skildes från mineralsamlingen». För under första tiden tillkomna gåfvor ocli inköp redogöres på nyss anförda ställe. Nu endast några erinringar i anslutning härtill. Såsom ett ytterligare exempel, äfven från fossilsamlingen, på Dalman's i det före- gående framliållna ordnande och museitekniska förmåga kan anföras, att af honom själf insamlade eller under Dalman"s intendenttid inkomna fossil äro försedda med små tryckta, på stenstyckena fasthäftade etikettlappar, angifvande fyndort, samlare och årtal, alltså ett etiketteringssätt betryggande förväxlingar, hvilket föi'st på sista tiden ånyo kommit till användning vid afdelningen. Från allra äldsta tiden härstamma helt säkert tvenne större föremål, hvilka ännu i dag tillhöra paleozoologiska skådesamlingens största prydnader. Det ena är den 1,7 0 m långa, 0,84 m breda sandstensplattan med fotspår, eller rättare aftryck af fot- spåren efter den för öfrigt ännu i dag okända stora amfibie, som efter fotspåren benämnts Chirotheriiim »Handdjuret», från Triaslagren vid Hildburgshausen i Sachsen. Det andra utgöres af den mästerligt utförda gipsafgjutningen af det bekanta stora Mosasanrus- hufvudet, hvilket, funnet i kritlagren vid Maastricht i Nederländerna, såsom ett dyr- bart krigsbyte 1759 togs af fransmännen och fördes till Paris, beskrefs af Cuvieu, samt ännu förvaras i »Museum dhistoire naturelie» därstädes, och af hvilket på sin tid så ytterst märkliga fynd gipsafgjutningar skänktes till en del museer i utlandet. Gipsplat- tan bär med målade lättlästa typer inskriften »Donné au musée de Stockholm par le museum dhistoire natdle de Paris». Författaren erinrar sig från 1859 eller 1860 ännu dessa båda föremål, hvilka på den då 6 ä 7-årige gossen gjorde ett lifligt, ännu kvar- stående intryck. De voro i det äldre museet vid »Adolf Fredriks kyrkoplan» utställda i det dåtida reptilierummet, eller samma rum — då långt och smalt med ett fönster i 224 hvardera ändan — , hvilket sedermera, genom en vägg starkt förkortadt, i det nu läm- nade museet upptogs af fågelbon och ägg. Då det gamla zoologiska museet» 1841 fördelades på trenne zoologiska afdel- ningar under hvar sin särskilda intendent, uppdelades naturligtvis äfven de där för- varade paleontologiska samlingarna mellan »samlingarna för vertebrerade djur» med C. J. Sundevall, och »samlingarna för o vertebrerade djur» med Sven Lovén såsom intendent. Samma år erhöll Riksmuseet en donation af grundläggande betydelse för en blif- vande paleontologisk afdelning. Brukspatron Wilhelm Hisinger' på Skinnskatteberg donerade nämligen 1841 till Museet sina storartade samlingar af fossil från Sveriges alla formationer. Dessa hade af honom hopbragts genom talrika och vidsträckta resor under en lång följd af år inom Sverige, men äfven i Norge, samt utgöra grundlaget för hans paleontologiska och geologiska arbeten behandlande våra lagrade forma- tioner jämte dessas fossil. Inom dessa sam- lingar återfinnas äfven originalexemplaren till större delen af de af Hisinger i hans då nyligen afslutade hufvudarbete »Lethsea Svecica»^ beskrifna och afbildade fossilen. Samlingen är så mycket viktigare, som »Lethsea Svecica» omfattar samtliga då kända svenska fossil, af hvilka ett stort antal där beskrifves för första gången. Den HisiNGER'ska samlingen, såsom inneslutande typerna för en mängd svenska fossil, utgör därför en af den paleozoologiska afdelningens dyrbaraste skatter, och har städse förvarats såsom en särskild samling. Bland skänker af paleontologiska föremål från tiden närmast innan paleontologiska afdelningen erhöll egen intendent kunna nämnas: »Dyrbara fossila ben från trakten af Buenos Ayres, skänkta af konsul Billberg, som erhållit dem af professor Munniz », samt af »demoiselle Fredrika Bremer petrifikater från Levanten och Norra Amerika»; äfven- som inköp af den rika samling af gottlandsförsteningar, »som lektorn vid Visby läro- WlLUELM HiSINGEB. ' WiLHKLM HisiNCKR Var född år 1766 på Skinnskatteberg i Västmanland, hvarest han 1852 äfven afled. Vid sidan af en betydande bruksrörelse bcdref han äfven omfattande vetenskapliga studier och forskningar beträffande Sveriges mineralogi och geologi, samt framför allt af fossilen inom våra lagrade bildningar. ' W. Hisinger, Lethaea Svecica seu Petrificata Svecise inconibus et characteribus illustrata. Holmiae 1837—1841. 4:o. 225 verk magister C J. Bkkgman sedan många år med osparad möda och kostnad sam- manbragt». Det andra utvecklingsskedet af den paleontologlska afdelnlngen vidtager 1864, då på Vetenskapsakademiens framställning af statsmakterna medel till en ny intendent- befattning vid Uiksmuseum, nämligen för de paleontologlska samlingarna, från och med nyssnämnda år hade beviljats. Vetenskapsakademiens sekreterare meddelar härom i sin årsberättelse 18(53—1864: »Till en ny Intendentbefattning vid detta museum, nemligen för de palscontologiska samlingarne, äro 3,500 R:dr anslagna, och till dessa samlingars underhåll och förökning 2,500 R.dr årligen» Till intendent vid den nya paleontologlska institutionen kallade akade- mien adjunkten vid Lunds universitet d:r Nils Petek Angelin, hvilken alltså blef afdelningens första intendent. Samtidigt med Angelin's tillträde af intendentbefattningen var den först påbör- jade delen af nybyggnaden för Riksmuseum, i hvilken plats äfven var afsedd för inrym- mandet af paleontologlska afdelnlngen, fär- dig, och kunde rummen af den nye inten- denten omedelbart tagas i besittning. Pale- ontologiska afdelnlngen var belägen i huset mot Kammakaregatan. IJen bestod dels af tvenne rum åt inre gården jämte fyra rum åt Kammakaregatan belägna '/ä trappa upp från gårdssidan, men i bottenvåningen åt Kammakaregatan, och med hufvudingång från trappuppgången i nordöstra hörnet af nyssnämnda gård, dels också en trappa högre upp i lil med den öfriga zoologiska utställningen, samt från de nyssnämnda rummen bekvämt tillgängliga genom en spiral- trappa, tvenne utställningsrum — på planteckningen af Zoologiska Riksmuseum sid. 56 betecknade med V och VI — jämte fönsterväggen i de trenne väster därom liggande rummen — II, III och IV — , hvilka för öfrigt disponerades af verlebratafdelningen för ut- ställning af nutida fiskar och reptilier. Inom rum III disponerades därjämte äfven golf- ytan. Härtill kommer ytterligare, att tvenne magasinsrum å nedre botten i tvärhuset mellan gårdarna, och med ingång från yttre gården äfvensom fönster åt densamma, sannolikt redan då disponerades af afdelnlngen. Angelin grep sig oförtrutet an med samlingarnas ordnande och uppställning å museet. Till förutvarande samlingar kommo nu en mängd gåfvor, hvilka talrikt inflöto Riksmuseets historia. 29 Nils Peter Angelin. 226 till den nya afdelningen. Den viktigaste af de gåfvor, som nu komnio afdelningen till del, var den betydande samling af fossil, förnämligast från Dalarnes silurbildningar, som framlidne brukspatron C. H. Wegelins stärbhusdelägare genom gåfvobref af den 7 juni 1864 skänkte till Vetenskapsakademien, hvilken i sin ordning öfverlämnade densamma till Riksmuseets paleontologiska afdelning. Jämte samlingarna lämnades > 3,000 Rdr för utgifvande af ett arbete öfver desamma, och 3,700 Rdr att tilldelas dem, som ordna samlingen och ombesörja utgifningeni'. Detta arbete uppdrogs åt Angelin, hvilken efter exemplar i \Vegelin's samlingar lät utföra ett stort antal kvartplanscher i stentryck. Dessa voro visserligen till största delen färdiga vid Angelin's död, men, då texten var ofullbordad, uppdrogs slutredigerandet af denna åt Angelin's efterträdare såsom inten- dent Gustaf Lindström. Planscherna 1—2 felades ännu, och ett par af de redan färdiga planscherna måste af en eller annan anledning kasseras samt antingen omritas eller ersättas med nya. Häraf kommer det sig, att ett antal figurer och beskrifna arter ej härleda sig från Wegelins samlingar. Arbetet utkom år 1880 under titel: Fragmenta silurica e dono Caholi Henrici Wegelin — opus studio Nicolai Petri Angelin inchoa- tum jussu et impensis academise regise scientiarum Svecise edendum curavit G. Lind- ström — accedunt XX tabulae. Bland andra värdefullare gåfvor, som inflöto, innan museet öppnades för allmänheten, kunna anföras: exemplar af Archegosaunis Decheni och fossila fiskar från Leebach af d:r Jordan i Saarbriicken; ett större ben af Mijlodon robustus från Brasilien af d:r De Silva Castro; en hornkvicke af uroxe funnen vid Odensfors i Östergötland af regementsskrifvaren Ekeman; tertiära snäckor från Island af doc. Paykull, samt från Toscana af prof. Hedenborg; ett fragment af en i Skåne funnen bete af ett mammutdjur af riksdagsfullmäktigen Per Nilsson i Espö. Härtill kommo, förutom hvad intendenten själf för komplettering af samlingarna kunnat insamla under resor inom Sverige sommaren 1864, samt förvärfva genom byte eller köp, fram- för allt under en utländsk resa 1865, Angelins högst betydande enskilda samlingar af skandinaviska fossil, gjorda före hans anställning såsom intendent. Dessa bland annat innehållande större delen af originalexemplaren till de af honom i hans berömda, år 1853—54 utkomna arbete »Palseontologia Scandinavica> afbildade trilobiterna, äfvensom originalen till en del ej utgifna tatlor öfver trilobiter och andra silurfossil. Denna högst värdefulla samling, frukterna af Angelin's hela tidigare vetenskapliga sam- lareverksamhet, inlöstes nu af statsverket för Riksmuseet. Vetenskapsakademiens sekre- terare meddelar härom i årsberättelsen för 1866—1867: »För att inlösa och med Riks- museum införlifva Professor Angelin's betydliga och dyrbara paljeontologiska samlingar har dels en summa för en gång af 3,000 R:dr blifvit beviljad, dels ock en årlig inkomst af 2,000 R:dr blifvit Angelin under hans återstående lifstid å Allmänna Indragnings- staten tillerkänd». På samma ställe meddelas äfven: »Äfvenledes för de pahvontolo- giska samlingarnes förökande har Kongl. Maj:t utomdess i nåder beviljat af allmänna medel ett belopp af 750 R:dr till inköp af en collection förnämligast af Gottländska petrifikater, tillhörande Adjunkten vid Wisby högre Elementarläroverk D:r Gustaf Lindström». 227 BelrälTandc den för allmänheten afsedda ulställningssamlingen kunde sekreteraren i årsberättelsen för ISBö — 1Eozoon canadense ., »som före- finnes i all så kallad urkalk; stuffer af en nyligen i Wermland funnen stenkols-artad massa i gneis», den vittrade kvarnstensgneisen från Lugnas, järnmalmsbreccia med berg- beck från Västmanland. Rummet V innehöll fossil från trias- och juratiden. Här var uppställd den stora, förut omnämnda sandstensplattan med Chirolheriiim-spkren, och i ett af skåpen voro utställda stora ödlor, Iclithijosaiinis från Boll i Wiirtemberg. Rummet III visade dels i ett af skåpen på fönsterväggen, dels också i de fem glas- borden på golfvet fossil från krittiden. Det förstnämnda inneslöt bland annat den i det föregående omtalade gipsafgjutningen af det af Cuvier beskrifna MosasoHrus-hufvudet 229 från Maastricht, äfvensom exemplar af den stora ccphalopoden Animnnites Stolxvi frän Balsberg i Skåne. De öfriga skåpen mellan fönstren innehöllo fossil från tertiärtiden, hufvudsakligen ben och tänder af däggdjur, jämte gipsafgjutningar af sådana. De båda skåpen mellan fönstren i rummet II representerade istiden. Här voro så t. ex. utlagda jökelstcnar, block från i fast klylt ej funna tertiära bergarter, diluvialblock från Nord- Tyskland, bcrnstensstycken funna i grus och sand i Skåne, hafsmollusker från skalban- kar i västra Sverige, betar och tänder af mammutdjur, kraniet af en fossil noshörning, samt af bisonoxe och grottbjörn. I de tvenne fönsterväggskåpen i rummet IV voro utlagda bildningar från »Nu- tiden, äfven AUuvialperioden kallad , samt fossila (subfossila) ben från sådana. Så »diatomcjord», mariekor, droppsten (däribland droppsten från Norrbro i Stockholm och från Sveaborg), kalktulf och kalkbleke etc. Vidare fossilt träd från torfmossar, hvalben, samt »skal af en sötvattensköldpadda {Emys Eiiropcca) funnet i Östergötland», »fossila fiskar samt skal af ännu lefvande arter af hafs-, söt- och brackvattensmollusker, hvilka blifvit funna i höjda lager på flera ställen i landet». Såsom framgår af nu — hufvudsakligen ur »Handledningen», men därjämte ur minnet — gjorda korta skildring af paleontologiska afdelningens af Angelin uppställda utställningssamling, så utgjorde denna beträffande de äldsta och de yngsta tiderna till betydlig del en rent geologisk samling. Att vid den paleontologiska afdelningen tillsam- mans med fossilen söka åstadkomma en sådan, huru ofullständig den än var, var syn- nerligen förtjänstfullt af Angelin, då på den tiden en för allmänheten tillgänglig geo- logisk samling saknades. Något senare sökte Angelin äfven sammanbinda arkeologien med paleontologien genom utställning i Riksmuseum af husdjurs- och andra ben från svenska torfmossar, saml ben och kulturlämningar från kiökkenmöddingarna på Seeland och från pålbyggnadsfynden i Schweiz. De samlingar, som ej voro utställda, förvarades enligt årberättelsen för år 1X65 — 66 »i lösa pappaskar, likasom dubletterna. De upptaga 45 skåp med lådor.» Skåpen voro ganska små samt utgjordes mestadels af lösa skåpdelar, hvilka med lätthet kunde sättas på hvarandra. De voro af alla möjliga slag och mycket gamla, härledande sig från äldre samlingar och till stor del från andra afdelningar, framför allt den mineralogiska, hvilken vid inflyttningen i sina nya lokaler erhållit ny skåpuppsättning för mineralens inrymmande. Nästan alla saknade dörrar och, om sådana ursprungligen funnits, hade de för bekvämlighets skull borttagits. Under Angelin's intendenttid förökades samlingarna alltjämt dels genom insam- lingar och förvärf under intendentens resor inom Sverige, hvilka resor 1868 äfven utsträcktes till Danmark och Tyskland, dels också genom talrika gåfvor och inköp. Så t. ex. inköptes 1874 »en, särdeles på Krinoider rik, petrefaktsamling från Gotland, genom hvars förvärfvande Museets samling af sibiriska Krinoider kompletterats till en fullständighet, som knappast något annat museum kan uppvisa». Äfven genom prepa- rering af magasineradt material utvanns vackra och intressanta fossil. 230 Angelin afled den 13 februari 1876, och kallades den 12 april samma år af Veten- skapsakademien till hans efterträdare såsom intendent adjunkten vid Visby högre elementarläroverk fil. d:r Gustaf Lindström. Angelin efterlämnade vid sin död flera ofullbordade vetenskapliga manuskript af paleontologiskt innehåll. Till dessa hörde ett betydligt antal redan färdigtryckta taflor, afbildande Riksmuseet tillhörande fossil. Ett par af dessa arbeten hade Angelin hunnit så nära afsluta, att de efter hans död kunde utgifvas. Så det ofvan omtalade af G. Lind- ström slutredigerade och afslutade arbetet »Fragmenta Silurica», hufvudsakligen grun- dadt på Wegelin's med Riksmuseet införlifvade samlingar. Ett ännu betydligare efter- lämnadt arbete af högt vetenskapligt värde om svenska krinoidéer, slutredigeradt af S. LovÉN och G. Lindström, utgafs af Veten- skapsakademien, och utkom 1878 under titel Iconographia Crinoideorum in stratls Svecia? Siluricis fossilium auctore N. P. Angelin opus posthumum edendum curavit Regia academia scientiarum Suecica». Originalexemplaren till de flesta af figurerna i Angelin's utgifna arbeten, eller å outgifna tallor, tillhöra därför Riksmuseum. Det är endast alt beklaga, att man fordom och ända intill de sista årtiondena ej genom särskild etikettering utmärkte sådana afbil- dade exemplar. Det kan därför nu ofta vara svårt att igenkänna och återfinna dem, isynnerhet om, såsom ej sällan skedde, figu- rerna delvis rekonstruerades. Med det stora uppsving, som geologien och paleontologien gjorde vid slutet af 1860 och början af 1870-talet, i förening med de rika skatter af svenska fossil, som samlats till Riksmuseum, började samlingarna fiitigt tagas i anspråk af såväl inländska som utländska forskare. Detta så mycket mera som Dalman's, Hisinger's och Angelin's originalexemplar förvarades därstädes. Förutom af samtliga svenska arbetare på paleontologiens fält anlitades samlingarna numera för studier på stället eller för lån af främmande vetenskapsmän med ofta berömda namn. Namnen på dessa återfinnas hädanefter i årsredogörelserna. Samlingar utlämnades äfven, i synnerhet af genom svenska polarexpeditioner hemfördt material, för beskrif- ning till såväl inhemska som främmande specialister. Medan under Angelin's tid äfven af smärre fossil så mycket som möjligt uppfästa- des på skifvor för utställning och utställdes för allmänheten, infördes af Lindström ett annat system för samlingarnas ordnande. En stor mängd af de af Angelin på skifvor Gustaf Lindström. 231 eller glasril)l)or fastl immade fossilen lösbrölos, lades i pappaskar, bestämdes och eliket- terades med skrifna lösa etiketter, sä långt sig göra lät, ty ofta saknades tillförene alla etiketter eller uppgifter om fyndorten. Härigenom bildades en verklig hulvudsamling i nutida bemärkelse, tjänlig och bekväm för vetenskaplig användning. De af Lindström tillbörjamed använda etikettlapparna voro ganska stora och större än de mindre asksorterna, samt af mycket tunt papper. De mäste därför ofta ställas på kant i askarna och flyttade sig lätt af luftdraget vid oförsiktigt uppdragande af en låda. Utställningssamlingen undergick under Lindström's intendenttid knappast någon genomgripande omgestaltning, om också en betydlig reduktion af det utställda ägde rum. Så inrangerades ett betydligt antal smärre fossil, framför allt från svenska kam- briska, sibiriska och kritbildningarna i hufvudsamlingen. Vidare öfverflyttades utställda växtfossil 1S85 till den då nybildade afdelningen för arkegoniater och fossila växter. Såsom en följd af allt detta utrymdes läktarskåpen i rummen V och VI, hvar- jämte borden på golfvet i rummet III borttogos och golfytan därstädes upplåts åt verte- bratafdelningen. Samma var förhållandet med det skåputrymme paleontologiska afdel- ningen disponerat i rummet IV. Det rika material, framför allt af svenska fossil — och detta till största delen en frukt af Angelin's mångåriga, oaflåtliga samlareflit i och för beskrifvandet af vår fos- sila djurvärld — , som paleontologiska afdelningen vid dennes, sin förste intendents död inneslöt, förökades och kompletterades i högst betydlig grad af Lindström. Detta isyn- nerhet från den så outtömligt rika faunan inom Gottlands öfversiluriska bildningar. Född på Gottland, hade Lindström ända sedan ungdomen med största hängifvenhet ägnat sig åt studiet af Gottlands Letha;a, samt under talrika resor och exkursioner där- städes själf gjort betydande samlingar. Dessa medfördes nu till Riksmuseum och inlös- tes af statsverket. Så småningom förvärfvades af Lindström under de följande åren för Riksmuseum nästan alla samlingar af något värde, som funnos på Gottland. Så t. ex. inköptes 1879 med bidrag af statsmedel en betydande samling gottländska förste- ningar tillhörande kommissionslandtmätaren L. Fegr.eus. Genom ständiga inköp från på Gottland boende ej vetenskapligt bildade samlare, hvilka instruerats för insamling, samt härigenom förvärfvat en viss blick för, hvad som var sällsynt eller nytt och borde tillvaratagas, fuUständigades Gottlandssamlingarna oaflåtligt år efter år. Rland dessa samlare förtjänar att bevaras åt minnet A. Florin, hvilken under ett kvarts sekels sam- larearbete för Riksmuseet riktat afdelningen med många nya och intressanta fynd. Påminnas må om den siluriska skorpionen Pahrophoims mintius samt lisken Cyathas- pis, hvilka båda påträfTades bland af Florin insända samlingar. Afven åt afdelningens skicklige tecknare och mästare i utpreparering af fossil G. Liljevall uppdrogs under- stundom genomsökandet af vissa på intressanta fossil särdeles rika fyndorter. Från de på sådant sätt till Riksmuseet hopbragta kolossala samlingarna af Gottlandsfossil här- leder sig till hufvudsaklig del materialet till det betydliga antal uppsatser, till allra största delen af Lindströ.m, till hvilka originalexemplaren nu finnas i museet. Samling- arna förökades äfven genom andra inköp, eller genom byte med utländska museer och 232 fossilhandlare, hvarvid då företrädesvis sådana fossil anskaffades, som kunde tjäna såsom jämförelsematerial för de Gotlandsfossil, som voro under bearbetning eller bestämning af Lindström. Ett annat område för svensk paleontologisk forskning hade öppnat sig genom de svenska från Vetenskapsakademien utgående arktiska expeditionerna. De betydande och viktiga samlingar, som af dessa hemfördes från Spetsbergen och andra arktiska trakter, kommo nu och allt framgent Riksmuseet till godo. Så öfverlämnades 1876 till paleontologiska samlingarna af professor A. E. Nordenskiöld de betydande serier af fossila växter, som af honom hemförts, »och hvilka innehålla typerna till de af O. Heer i hans 'Flora fossilis arctica' beskrifna nya arter»; vidare »talrika djurfossilier, som under hans resor insamlats på Spetsbergen, Beeren Eiland, Novaja Semlja, Wajgatsch samt tundran vid Jeniseis mynning». Samlingarna »af fossilier ur alla på Spetsbergen förekommande formationer» från A. G. Nathorst's och frih. G. De Geer's af staten bekostade expedition, samt »de rika samlingar af växtfossilier från Japan, Borneo och Egypten, som af friherre A. E. Nordenskiöld anskalTats under Vegafärden, jämte öfriga derunder funna fossilier» öfverlämnades år 1882. Följande år erhöllos likaledes de med Sofias expedition från Grönland hemförda växtförsteningarna ur krit- och tertiär- formationerna, insamlade af A. G. Nathorst, till ett antal af omkring 4,000 stuffer, såsom gåfva öfverlämnade af frih. A. E. Nordenskiöld. Professor A. G. Nathorst har slutligen till afdelningen skänkt högst betydande och synnerligen värdefulla samlingar af djurfossil från Spetsbergen, Beeren Eiland, Kung Carls land och Grönland, gjorda under hans arktiska expeditioner 1898 och 1899. Till dessa rika skatter af arktiska fossil, som skänkts till Riksmuseum, kommer ytterligare den art- och formrika samling af permo- carbon-fossil, som, insamlad 1899 på Beeren Eiland af .1. G. Andersson, år 1900 förvärf- vades till paleontologiska afdelningen. Bland andra gåfvor från denna tid kunna nämnas: en vacker samling silurförste- ningar från Böhmen af J. M. Shary i Prag; professor O. Torell"s fossilsamlingar från Englands och Belgiens miocen- och cragbildningar, samt af glaciala och postglaciala fossil från Skottland, Norge och Sverige, hvilka inköptes och förärades afdelningen af grosshandlaren F. Bunsow; ett skelett af Phoca foetida jämte fiskar från Ancyluslera vid Skattmansö i Västmanland; en gipsafgjutning af kraniet af Elasmotheriiim sibiricum från Ryssland; kraniet och skelettdelar af den fossila sjökon Halitheriiim Schinzi, samladt af D. D. K. K. H. H. Prinsarna Gustaf Adolf och Wilhelm vid Kreuznach i Hessen. Bland specialister, som under Lindström's intendenttid arbetat vid afdelningen och därvid ordnat, bestämt eller beskrifvet vissa grupper, kunna nämnas: S. A. Tullberg, A. G. Nathorst, G. Holm, J. G. Andersson, J. Chr. Moberg, A. Hennig samt engels- mannen F. A. Bather. Efter statsmakternas anvisande af en personlig lön, lika med den som utgår till museets intendenter, till fil. d:r A. G. Nathorst för vården af Naturhistoriska Riks- museets växtpaleontologiska och vissa delar af dess botaniska samlingar, kallade och 233 ulniuiimle Vclenskapsakademien Xateiokst all frän och med början al' liS.So vara inlen- dciil vid Riksmuseum. Härmed var paieobolaniska ardelniiigen — eller såsom den ursprungligen benämndes: samlingarna af arkegonialer och fossila växler — bildad, och öfverflyttades alla samlingar af fossila växter 1885 från den [jaleonlologiska afdel- ningen till den sålunda nybildade afdelningen, som erhöll egna lokaler i en lägenhet 1 statens egendom i kvarteret Grönlandet Södra midt emot det öfriga liiksmuseet. Den l(j maj 1901 alled Gustaf Llndsthöm. Till hans efterträdare såsom intendent kallades af Vetenskapsakademien den 9 oktober samma år geologen vid Sveriges geo- logiska undersökning fil. d:r Gerhahd Holm. Utrj^mmet vid paleontologiska afdelningen hade redan i början af 188()-talet genom de ansenliga årliga tillökningarna blifvit fullständigt otillräckligt. Rum saknades för nytillkomna samlingars uppackning och förvaring, hvarför en del värdefulla fossil måste nedpackas och magasineras. Detta oaktadt de ytterst små anspråk på arbetsrum, som på denna tiden funnos. Genom bortllyttandet af samlingarna af fossila växter hade visserligen för en kortare tid någon lindring härutinnan vunnits, men utrymmesfrågan hindrade all utveckling i en tidsenlig riktning inom afdelningen. Att afhjälpa värsta utrymmesbristen samt inrätta afdelningen på ett möjligast modernt sätt blef intenden- tens första sträfvan. Detta så mycket mera som nybyggnadsplanerna för Riksmuseum ännu stodo i vida fältet, och dessas förverkligande — såsom äfven i själfva verket blef fallet — ännu en längre tid kunde komma att låta vänta på sig. Vid Lindström's död inrymdes den zoopaleontologiska afdelningen, såsom den efter utbrytningen af växt- fossilen numera kallades, i samma lokaler som under Angelin's tid, med undantag af att det tillkommit ett mindre rum beläget åt Kammakaregatan, förut tillhörande den af Vetenskapsakademiens fysiker innehafda boställsvåningen. Genom samlingarnas till- växt hade trängseln nu till ytterlighet ökats, och att emottaga och inrymma nya inkom- mande samlingar syntes numera knappast längre möjligt. Bortsedt från skådesamlin- gen samt ett rum, hvilket tjänade intendenten till arbetsrum, och hvari för dennes arbeten erforderliga böcker voro uppställda, användes samtliga öfriga rum på samma gång till förvarandet af hufvudsamlingen som till arbetsrum för arbetsbiträden och tecknare. Särskilda arbetsrum till och med för gröfre arbeten, såsom t. ex. så ned- skräpande sysselsättningar som utslagning och preparering af fossil, stensågning och slipning, tillverkning af pappaskar, hvilken senare för besparings skull sedan länge på- gått vid afdelningen, för att nu ej nämna snickring, saknades nämligen helt och hållet. Samlingsskåpen voro vidare till största delen desamma som på Angelins tid, uråldriga, af alla tänkbara storlekar och konstruktioner, samt mycket otäta och nästan utan undantag saknande dörrar. Af alla dessa orsaker, och då därtill luften inom lokalerna på grund af värmeledningsförhållandena var starkt sotmängd, kunde hufvudsamlingen ej bevaras för neddamning eller rättare nedsotning. Skådesamlingen kvarstod också i hufvudsak i samma skick, som den från början, eller för tlera och trettio år sedan upp- ställts af Angelln. Intendenten såg sig därför tvungen att så snart medel kunde an- Hiksmuieeis historia. 234 skalTas äfven tänka på att bringa skådesamlingen i ett den nutida nuisciuppställningens och miiseiteknikens utveckling motsvarande skick. Genom kraftigt bistånd af vederbörande inom \'etenskapsakademien, framför allt dess då nytillträdande sekreterare, ordnades lokalförhållandena för skiljandet mellan rum för hufvudsamling och arbetsrum inom afdelningen, samt företogos liärför behötliga reparations- och omändringsarbeten. En större tambur, äfven tjänande till anbringande af förrådsskåp, tvenne rum till arbetsrum för intendenten, äfvensom ett särskildt rum för tecknaren och för fotografi med tillhörande mörkrum iordningställdes. De tvenne gamla magasinsrummen i bottenvåningen i mellanhuset inrättades till arbetsrum för gröfre arbeten, och sedermera äfven till tryckeri, i det för de där förut magasinerade dupletlerna och nytillkommet oprepareradt material upplåts och iordningställdes dels en större vind i huset åt Wallingatan, dels för tyngre lådor en källare belägen under meteorologiska centralanstalten. Äfven i öfriga afseenden lyckades det intendenten, tack vare en för afdelningen intresserad mecenat, direktör August Reinhold, hvilken upprepade gånger för olika ända- mål lämnade betydande penninggåfvor, att genomföra sina från början uppställda önske- mål, sä långt detta var möjligt inom de gamla lokalerna. Så inköptes ett större antal med dörrar försedda, dammtäta skåp till hufvudsamlingen, äfvensom en del skåpmon- ter, ofvanpå försedda med glas, till skådesamlingen. Genom de nya skåpen med sin större lådrymd vanns ett betydligt ökadt utrymme. De äldre skåpen, så långt de voro användbara, reparerades. Vidare anskaffades bland annat en utmärkt stenskärnings- maskin jämte elektrisk motor, och en elektrisk borrmaskin för finare prepareringar, ett med en mångfald olika typer försedt tryckeri för etikettryck i och för skådesamlingen, moderna maskiner för tillverkning af pappaskar, samt en synnerligen god optisk och fotografisk utrustning för fotografering inom afdelningen. Hufvudsamlingens inredning och arbetsrummen med deras instrumentala utrustning kommo härigenom att, oafsedt trängsel, fullt motsvara anspråken på en modernare paleontologisk institution. De fordringar, som sättas på en skådesamling i nutiden, äro helt och hållet andra än de under 1860-talet. Det var därför ej möjligt att, oaktadt en flyttning af I\iksmuseet inom en ej allt för lång framtid förestod, låta den paleontologiska skådesamlingen för- bli i sitt gamla skick. I en skådesamling bör det utställda verka lärorikt och intresse- väckande på allmänheten. Det bör därför utgöras af karakteristiska, samt på samma gång de tydligaste och bästa åstadkombara föremål. Dessa böra fullständigas genom bilder, hvilka, då föremålen själfva eller afgjutningar af dem ej kunna ernås, få helt ersätta desamma. Detta gäller framför allt sådana bilder, hvilka återgifva djurens sannolika utseende enligt de rekonstruktioner, som på fullt vetenskapliga grunder numera med allt större säkerhet framställas af fackmännen. Allt det utställda bör därtill vara försedt med tydliga och lättlästa samt, när så är önskvärdt, äfven utför- liga, upplysande eller beskrifvande etiketter, äfvensom utställas på prydligaste och mest praktiska sätt. Vid det gamla Riksmuseet kom nu härtill, att det arbete och de medel, som nedlades på skådesamlingen, i högsta möjliga grad borde komma utställningen i 235 (len nya miiseibyggiiaden till godo. Skådcsainlingcns nyup[)slnlliiing i en de nutida anspråken motsvarande modern form tog sin i)örjan, så snart penningmedel härför kunde beredas. Detta blef förhållandet redan år 1903, då genom direktör Aug. Rhin- HOLDS intresse ej blott de af frih. Erland Nordenskiöld under dennes expedition till Syd-Amerika gjorda storartade samlingarna af fossila däggdjur frän Tarija-dalen i Bolivia kunde inköpas, utan äfven anortiningar för denna samlings jämte skådesam- lingens i öfrigt nyuppställning kunde företagas. Denna nyuppställning blef ytterligare möjliggjord genom frikostiga understöd af samme mecenat åren 1904, 1906 och 1908. För att vinna mera utställningsutrymme borttogos de gamla skåpen på fönster- väggen mot Kammakaregatan. De ersattes i rummen III— VI med lägre bordmontrcr. Sådana anbragtes dessutom vid samtliga fönster, samt så långt utrymmet det medgaf, i rummen V och VI äfven på golfvet. På platsen mellan fönstren i rum II uppställdes den stora från Sveriges geologiska undersökning öfverlämnade praktfulla krinoidéplat- tan från Gottland, samt den förut omnämnda stora sandstensplattan med Cliirotherium- spåren. För utställningsändamål tillvaratogs dessutom all tänkbar plats för öfrigt. Så t. ex. användes såväl hörnen vid fönsterväggen som sidomurarna inom själfva föns- teröppningarna till utställandet af fossilplattor, hvilka där i den starka sneddagern erhöllo synnerligen gynnsamma belysningsförhållanden; på läktarnas framspringande rand ofvan de undre väggskåpen, äfvensom på fria vägg- och dörrytor uppsattes fossil- bilder. Några i naturlig storlek i akvarell utförda bilder af kolossala reptilier, hvilka genom sin storlek tålde vid att ses från längre håll, uppsattes närmast under taket. Genom det starkt liegränsade utrymmet kunde emellertid en genomfördt systematisk sam- ling ej åstadkommas. Det var därför nödigt att inskränka utställningen till vissa grup- per, eller sådana föremål, som för allmänheten kunde vara af större intresse. Under de sista åren före utflyttningen till den nya museibyggnaden vid Freskati var skådesamlingens nyuppställning i hufvudsak genomförd, så långt nämligen utrym- met inom de gamla rummen det medgaf, samt sedan efter direktör Reinhold's död möjligheten till nj^förvärf af instruktiva utställningsföremål nästan upphört. I mot- sats till förut var skådesamlingen nu så långt möjligt ordnad efter det zoologiska systemet. För att göra skådesamlingen så instruktiv och lärorik som möjligt förseddes samt- liga föremålen med etiketter, innehållande namn, tidsålder och fyndort. Härtill kommo rubriketiketter, äfvensom i stor utsträckning äfven utförligare etiketter i kortast möjliga form omtalande det, som för allmänheten kan vara af intresse att erfara om de- samma. Då tryckta etiketter, förutom deras större prydlighet, äro betydligt lättlästare än handskrifna, samt därtill taga vida mindre plats, anordnades i likhet med vid en del större utländska museer ett litet tryckeri för etikettrycket inom afdelningen. Tryck- ningen af skådesamlingsetiketter påbörjades år 1906 och har sedan dess fortgått, så att vid utflyttningen till den nya museibyggnaden alla i den gamla skådesamlingen utställda föremål voro försedda med trvckta etiketter. 236 För skådesamlingen ha utförts ett stort antal Jiilder. Dessa äro af trenne slag: dels direkta fotografier tagna i storleken 18x24, eller från ett utspriingligen mindre format uppfotograferade till denna storlek. Genom att sammansätta ett par hvar för sig tagna sådana bilder har naturligtvis en större bildyta kunnat erhållas. Vidare bromsilfverförstoringar i format 40x50, framställda genom fotografering af någon tryckt bild på en plåt af mindre format, samt förstoring på bromsilfverpapper af det sålunda framställda nega- tivet. Dessa bilder utgöra det stora flertalet af de i skådesamlingen uppsatta. Målningarna i akvarell slutligen hafva från smärre foto- grafiska plåtar medelst skioptikon utkastats på pappersytan och kon- turerna där med ritstift uppdragits, hvarefter bilderna i färg utförts af afdelningens så skickliga tecknare G. Liljevall. De båda förstnämnda slagen ha under glas infattats i ekramar, och om bilderna gifva utförliga tryckta etiketter upplys- ning. En kortare framställning af det i de olika rummen omedelbart före flyttningen utställda, i likhet med den i det föregående gjorda skildringen af skådesamlingen så- som den af Angelin uppställdes, är helt visst på sin plats. Inom rum \'I voro i skåpen under läktaren, Tifvensom i ett af dubbelmontren på golfvet utställda fossila däggdjur, däribland större delen af de af frih. Erland Nordenskiöld hemför- da samlingarna från Tarija i Boli- via. I öfriga bord voro upplagda svenska öfversiluriska trilobiter, brachiopoder, koraller samt af Lind- ström beskrifna Ascoceratider från Gottland; vidare svenska under- si luriska cephalopoder, svenska kvartära moUusker, fossila insekter Interiör från fågel- och reptilierumniet (rum V) NO- hörnet, med rum VI synligt genom dörröppningen. Foto- grafi 1910. I närmaste fönsterbordet äro sköldpaddor och flygöd- lor utställda. På väggen till vänster ses öfverst och ofvan fönstren en efter en originalmålning i British museum i Lon- don i akvarell utförd målning i naturlig storlek af en kolos- sal flygödla. Därunder bilder af Ilygödlor, samt längst ned fotografier af Gottlandskoraller såsom de nu förekomma i bergväggen. 1 glasmontern större silurkoraller från Gottland. På dörren bilder af jura-fågeln Archccopteryx, samt ofvan dörröppningen, för storleksjäniförelse med flygödlebilden, det största nutida med flyghudförsedda vingar utrustade djur, en flädermusart från Java. 2H7 i bernsfen, den siluriska skorpionen Pal(rnj)honiis från (lottland, liinulider och euryp- terider, bland dessa en samling preparat al utlösta exemplar af Eurijpterus Fischeri från Ösel. På golfvet var utställd den gipsafgjutning af skelettet af den kolossala reptilie Iguanodon Beniissartensis, efter ett i »Musée Royal dHistoire Naturelle de Bclgique» i Bryssel uppställdt exemplar, som bekostats af direktör Reinhold. I fönstren voro upp- satta eurypterider, samt en gipsafgjulniiii; af on IJiniiliis med ]iå skiktylan k\ar];un- nade spår efter huru den rört sig framåt; spår efter simmande trilo- biter; kolossala exemplar af sven- ska undersiluriska orthoceratiter; exempel på olika förstenings- medel. Af bilder voro på läktaren uppsatta tvenne större målningar af kolossala reptilier. Dels i för- minskad skala skelettet af Diplo- dociis enligt tvenne olika uppställ- ningsförslag för att visa, huru olika meningar om utseende och kroppsställning kunna råda, ehuru samtliga ben hos ett fossilt djur äro kända; dels i naturlig storlek skelettet och sannolika utseendet af Naosauriis, en rep- tilie från perm-tiden. Ofvan fönst- ren var likaledes uppsatt en målning i naturlig storlek af en kolossal hafsödla, en Mosasaurid från Nord-Amerika. På väggarna mellan fönstren funnos ofvanför glasmontren tvenne serier af bil- der belysande hästarnas och ele- fanternas utvecklingshistoria un- der de geologiska tiderna; i dörr- öppningen mot evertebratafdel- ningen fotografiska bilder af gott- ländska öfversiluriska, jämte nu- tida korallref för jämförelse. Interiör från fågel- oih reptilierummct irum Vi .S\'- hörnet med uppgången till läktaren. Fotografi 1910. På golfvet fyra bordmonter med reptilier. Pä väggen i bakgrunden öfverst en — enligt restaurering af W. 1).\mes — i naturlig storlek i akvarell utförd målning af ett par simmande PIcsiosaurier. Därunder och på sidan, efter originaltigurer i fotografi utförda reptilier och fåglar. Under läktaren bilder af Ichthyosaurier och Plesiosaurier samt af Diplodocus Genom dörröppningen ses rummen III och II med hordmontrcn å fönsterväggen till höger. Längst bort i fonden på en igensatt dörröppning plattor med fotspår af permiska amfibier. Rum V upptogs helt och hållet af samlingarna af reptilier och fåglar samt af därtill hörande bilder. Ett undan- tag härifrån gjorde emellertid glasmontern mellan fönstren, i hvilken större gottlands- 238 koraller voro utställda. De tvenne här bifogade fotografiska bilderna, båda visande detta rum, men från motsatt ståndpunkt, lämna i förening med till dessa fogade för- klaringar en god föreställning om skådesamlingens anordning efter nyuppställningen under första decenniet af 1900-talet. I rum III, som hade fyra fönster, voro utställda i fönstermontern närmast rum V amflbier, i de tvenne därpå följande fiskar, samt i den längst bort liggande en del för jura-faunan vid Solnhofen i Bayern karakteris- tiska fossil. Samma fauna illustrerades äfven af utställningen i angränsande fönster- väggmonter, på snedskifvan i hörnet, äfvensom på väggarna i fönsteröppningen. Under rubrik »märkliga faunor och fossilförekomster> hade nämligen den fossila faunan från några mera kända, egendomliga och rika fyndorter börjat sammanställas. Detta för att be- lysa lefnadsförhållandena under äldre geologiska tider. I de båda öfriga fönsterväggmon- tren voro utlagda en samling praktfulla krinoidéer, samt ammoniter. Ofvan den sistnämnda voro pä väggen uppsatta en de! stora ammoniter samt en gipsafgjutning af den största kända ammoniten Paclujdiscus Seppcnradensis från Westfalen. På fönsterväggarna voro dessutom uppsatta bilder af Dinosaurier samt af fiskar. Inom rum II voro, förutom de förut redan omtalade plattorna med Gottlands-krinoidéer och Chiiollierium-spåren, i fönsterborden utlagda några »märkliga faunor och fossilförekomster-. Så den af praktfulla sjöstjärnor och krinoidéer utmärkta Devon-faunan från Bundenbach samt Perm-faunan med Archegosanrus och fiskar från Lebach, båda i Rhenprovinsen; fisk- faunan i kopparskiflern inom mellersta Tyskland; Underkambriska faunan från Lugnas i Västergötland. Tillsammans med denna var utlagd de af A. G. Nathorst med så stort skarpsinne på konstgjord väg framställda spårformerna jämte aftryck af nutida medusor. I ett fönster var äfven utställd den lias-tiden tillhörarde faunan från Holzma- den i Wiirtemberg. På snedskifvan i hörnet voro uppsatta en del exempel på bergbil- dande fossil genom anhopning af ett och samma fossil i sådana massor, att hela lager däraf uppkomma. Fritt tillgängliga med uppmaning att begagnas af de besökande voro »Jordens historia» och Sveriges geologi» af A. G. Nathorst utlagda, fastsatta på små pulpeter. Under det flertal år dessa böcker varit tillgängliga för allmänheten, hade de ej på något sätt lidit någon åverkan, och de bära likväl spår af, att flitigt ha begagnats. Under tiden 1901 — 1915 hafva en stor mängd synnerligen värdefulla gåfvor kom- mit paleozoologiska afdelningen till del. F"ramför allt må framhållas de upprepade penninggåfvor af direktör Aug. Rkinhold, hvilka redan ofvan omtalats, samt för hvilka i afdelningens årberättelser närmare redogöres. Till anskaflandet af en stenskärnings- maskin jämte elektrisk motor lämnades 190,'5 äfven af en annan vetenskapens mecenat en gäfva af 1,000 kronor. Härigenom blef afdelningen i stånd att jämväl bekosta inled- ning inom densamma af elektrisk ström, hvilken förut saknats, men nu ej endast för belysning, utan äfven för en mängd andra arbeten blef af stor betydelse och nytta. Utan dessa gåfvor skulle det ej varit möjligt att bringa afdelningen i det skick, som den, i trots af trångboddheten inom de gamla lokalerna, före utflyttningen likväl befann sig, och hvilkel ofvan skildrats. Bland värdefullare skänker till afdelningen må vidare 239 anföras: 1901. Af professor A. (1. Natiiohst lerliär-fossil från Spetsbergen bestämda af professor T. P"uciis i Wien samt mollusker från Grey Hook beskrifna af professor E. Kayseii i Marburg. 1903. Af Nathorst ytterligare fossilsamiingar frän Spetsbergen och Kung Karls land samt från Grönland. Af frih. E. Nordenskiöld devon-fossil från Bolivia. 190ö. Af fil. kand. A. Hirsch hela den lietydliga samling af evertebratfossil, som frih. E. Nordensiuöld hemfört från sin expedition till Peru och Bolivia år 1904. Af grefve E. v. Rosen tänder och ben af llodhäst från sentertiära lager på Sicilien. Af professor Nathorst försteningar från Spetsbergen samt juraförsteningar från Andön i Norge. Härjämte har från svenska sydpolarexpeditionen 1901 — 03 aflämnats de på Seymourön insamlade, af C. Wlman i Uppsala beskrifna verlebratfossilen. 1903. Af Sveriges geologiska undersökning en större platta af krinoidkalk, på en skiktyta visande ett betydligt antal fullständiga, utomordentligt väl bevarade krinoidkronor, ofta med ännu \idsittandc längre stamdelar, från När på Gottland, äfvensom en större samling kambriska och sibiriska fossil från rjska Östersjöprovinserna, insamlade af G. Lin- NARSSON under hans resa därstädes år 1872. 1906. Af ledamoten af riksdagens Andra kammare H.i. Wuii den betydliga samling däggdjurs- och fågelfossil, hvilken af frih. E. Nordenskiöld 1904 gjorts i Peru och Bolivia. 1908. Från »Museum fur Naturkunde, PaUvontologisches Museum» i Berlin, genom Geheimerath prof. W. Branca guttaperka- afgjutningar af hufvudel, underkäken och strupbröslplatta af de bästa i Berlinermuseet förvarade exemplaren af Archegosauriis Decheni, äfvensom dylika af såväl dorsal- som ventralsidan af Stereosteriuim tiimidiiiu från Brasilien, så ock en afgjutning i gelatin af hufvudcts öfversida hos Capitosaiiriis nasutiis. Från »geologische Landesanstalt» i Ber- lin, en del gipsafgjutningar af fossil. Af Hofrath R. Blezinger i Crailsheim i Bayern en samling fossil från triastiden. Härjämte har från svenska sydpolarexpedilionen 1901—03 aflämnats de samlingar, som beskrifvits af A. Smith Woodward och .1. Felix, samt 1909 likaledes samlingar beskrifna af W. Kilian och P. Reboul samt af S. S. BucKiMan. 1910. Af professor A. G. Nathorst, förutom annat, en samling spår af kräldjur och maskar, såväl på fossilplattor som experimentellt framställda, utgörande original till hans arbete »Om spär af några evertebrerade djur. Från svenska sydpolarexpeditio- nen 1901 — 03 ha aflämnats samlingarna af mollusker och annelider beskrifna af C. Wilckens, echinider beskrifna af J. Lambert, samt ännu obeskrifna decapoder. 1911. Af bankdirektör Knut Wallenberg fossil från Brasilien, insamlade af d:r P. Dusen, däribland ett rikt material af den intressanta ödlan Mesosaiirus Brasiliensis frän Perm- lagren vid Iraty i staten Paranä. Af doc. P. Quensel en samling mollusker från en med glacialtiden samtidig skalbank på Sicilien. 1912. Af konsul Rob. Bunsow en större samling marina kvartära mollusker frän västra Sverige, insamlade af fil. lic. R. Hägg under mångåriga resor. 1913. Af ingeniör E. G. Svanberg i Billesholm en ganoidfisk frän rät-liaslagren funnen vid kolbrytning i Hyllinge grufva i Skåne. 1914. Från Karolinska mediko-kirugiska institutets anatomiska museum genom professor E. Muller en samling fossil, hufvudsakligen fiskar från Solnhofen i Bayern. 1915. Af professor Gust. Retzrs och fru Anna Hierta-Retzius ett större, särdeles praktfullt, af 240 B. Hauff utprepareradt fullständigt exemplar af Ichthyosaiiriis quadriscissiis från lias lagren vid Holzmaden i Wiirtemberg, hvilket nu utgör en bland den nya museisalens största prydnader, äfvensom ett par praktfullt bevarade och utpreparerade fiskar från eocentiden i Nord-Amerika. Af F. W. Harmer i Norwich, England, pliocena och gam- malkvartära hafsmoUusker från England af former, som förut saknades i afdelningens samlingar. Slutligen må omnämnas den af en gifvare, som önskar ej blifva nämnd, till afdel- ningen år 1909 öfverlämnade värdefulla boksamlingen af paleozoologisk litteratur, hvil- ken sedan dess genom samme gifvare årligen har förökats. Genom denna gåfva har grunden lagts till ett bibliotek inom afdelningen, numera välbehöfligt sedan genom flyttningen till Freskati tillgången till vetenskapsakademiens bibliotek ej är så bekväm som förut. Sedan år 1901 erhåller afdelningen af geologiska föreningen i Stockholm såsom gåfva dess tidskrift »Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar», af hvil- ken ett fullständigt exemplar då jämväl öfverlämnades. Genom inköp hafva under tiden 1901 — 1915, tack vare de penningmedel, som genom direktör Reinholds förut omtalade storartade gåfvor kommit paleozoologiska afdelningen till del, förvärfvats ett betydligt antal värdefulla föremål framför allt för skådesam- lingen. Så inköptes 1903, såsom förut omtalats, frih. Erland Nordenskiölds samlingar af däggdjursfossil, till öfvervägande del kranier, tänder och ben af mastodonter samt af trögdjur, från Tarija-dalen i Bolivia; 190(5 inlöstes en mj'cket stor samling af kam- biska och siluriska fossil från olika områden inom Sverige samt från Norge och ryska Östersjöprovinserna, hvilkén sedan flera år varit hembjuden afdelningen, men af brist på medel tillförene ej kunnat inköpas. Under en utrikes resa 1907 hade intendenten tillfälle att hos naturaliehandlare eller på en del fyndorter förvärfva för skådesam- lingen önskvärda fossil. Så t. ex. inköptes hos R. Damon i Weymouth fossil från England; hos F. Krantz i Bonn en större samling gipsafgjutningar förnämligast af för skådesamlingen viktiga vertebratfossil, däribland en serie af flygödlor, juratidens fågel Archceopteryx efter originalexemplaren i London och Berlin, ägg &{ Mpijornis^ hufvud af Titanotheriuin och Toxo- don m. m.; hos B. Sturtz i Bonn bland annat praktfulla devoniska echinodermer från Bun- denbach i Rhen-Preussen; från B. Hauff i Holzmaden j)raktsaker från liasfaunan i Wiirtem- berg; från W. Grimm i Solnhofen och F. Ehrensberger i Eichstätt praktsaker från juratidens litografiska skiffer i Bayern. Genom stort tillmötesgående från vederbörande vid »Musée Royal d'Histoire Naturelle de Belgique» i Bryssel lyckades det intendenten vid hans besök att därifrån förvärfva en gipsafgjutning af ett fullständigt skelett af en af de kolossala ödlor, Iguanodon Bernissartensis från krittiden, hvilka utgöra museets i Bryssel största sevärdhet. Denna afgjutning blef emellertid färdig först 1908, då den i oskadadt skick ankom till Riksmuseet, samt, tack vare den af Bryssel-museets smeder på ett i allo utmärkt sätt utförda järnmonteringen till densamma, kunde i skådesam- lingen omedelbart uppsättas. Skelettets höjd i djurets naturliga upprätta ställning uppgår till 4,.39 meter och längden till 7,3 4 meter. Som emellertid golfytan i intet af rummen uppnådde denna längd, måste bakre delen af svansen uppställas särskildt för 241 sig, och det kolossala skelettet kunde, inkliiindt som det stod, därstädes endast löga göra sig gällande. Helt annorlunda är däremot förhållandet i den nya skådesamlings- salen. Under intendentens utrikes resa 1908, dä endast Tyskland och Frankrike besök- tes, förvärfvades bland annat en gipsafgjutning af den största ammonit {Pachydiscus Seppenradensis), som hittills påträffats, med en skaldiameter af 2 meter. Bland inköpen under resan förtjäna vidare att nämnas några från W. Giumm i Solnhofen förvärfvatle fossil från juratidens litografiska skiffer, och bland dessa främst af allt trenne större plattor med en längre rad af parställda, genom en hoppande gång uppkomna fotspår af ett djur med 4 fria tår, af hvilka en tå varit riktad rakt bakåt, och hvilket rört sig på bakfötterna. Med största sannolikhet härleda sig dessa spår från en fågel, livilken, att döma af mellan fotspåren urskiljbara svagare, punktformiga intryck, i likhet med Archtvopleryx Jiaft klor på ett par af vingarnas fingrar och vid hoppandet stödt sig medelst dessa. Dessa plattor tillhöra nu skådesamlingens intressantaste föremål. Af större intresse är äfven en stenplatta med tillhörande motplatta visande en kräfta {Mecochirus longimanus) med från hufvudet framåt utgående krypspår, hvilka ådagalägga, att äfven juratidens decapoder i likhet med nutidens haft för vana att röra sig bak- länges. Det torde böra framhållas, att dylika intressanta förvärf endast varit möjliga genom besök på fyndorten och granskning af det af samlarna tillvaratagna. Af öfriga inköp kunna anföras: från W. Pabst i Gotha en platta af röd permisk sandsten från Thiiringen med särdeles vackra fotspår af en amfibie af Stegocephalernas ordning; från Ch. Strunz i liayreutli en fullständig uppsättning af öfverkäks- och gomtänderna hos Placodus gifjas, en af hårdskaliga djur lefvande ödla från triastiden, med krosständerna i sin naturliga ställning insatta på en gipsafgjutning af gommen och öfverkäken, äfven- som en i gips utförd restaurering af skallen jämte underkäken hos samma ödlcart; från F. Krantz i Bonn, samt Les fils dEmile Deyrolle och A. Stuer i Paris åtskilliga för skådesamlingen afsedda instruktiva fossil. Slutligen har inköpts från I.. Buchold i Munchen några nutida på ett särdeles elegant sätt monterade, i formalin inlagda djur- typer, afsedda att i skådesamlingen tjäna såsom jämförelsematerial med närsläktade fossila former. Under härefter följande tid ha inköpen för skådesamlingen af brist på medel måst i hög grad inskränkas. Det är först på allra sista tiden, efter höjningen af afdelningens årsanslag i förening med minskning af en del utgifter för andra ändamål, som desamma ånyo börjat kunnat återupptagas. Så ha inköpts från B. Sturtz och F. Krantz i Bonn tänder och benlämningar af mosasaurider från Maastricht och Nord-Amerika, samt en ovanligt vacker stor sandstensplatta med »bilobit>>-spår från silurlagren vid Bagnoles i Normandie i Frankrike. Under det nu löpande året ha vidare några dyrbarare inköp för den nya skådesamlingen ägt rum. Så t. ex. ha förvärfvats: en serie gipsafgjutningar af de äldsta kända människokranierna; en gipsafgjutning af kraniet hos Dinoceras mirabile från Nord-Amerika, gipsafgjutningar af en del ben af Hesperornis, en fågel från krit-tiden i Nord-Amerika; en enligt professor O. J.ekel utförd restaurering af Coccosteus. en fisk från devon-tiden; en serie utvecklingsstadier hos Sao liirsutci, en trilobit frän Böhmen. Riksmuseets his/jria. ;il 242 Osäkerheten och transpoiisvårigheterna under det nu pågående kriget ha emellertid omöjliggjort en del för skådesamlingen önskvärda och planlagda inköp. Förutom genom ofvan anförda dyrbarare gåfvor och inköp ha samlingarna oaf- brutet förökats genom dylika, som af utrymmesskäl här ej kunna anföras, men hvilka återfinnas i de årliga berättelserna. Vidare genom insamlingar under intendentens eller vid afdelningen arbetande biträdens resor, hvarför äfven därstädes redogöres. För vetenskapliga arbeten har paleozoologiska afdelningen äfven under tidsperioden 1901 — 1915 varit anlitad af ett stort antal såväl inländska som utländska forskare, hvilka äfven finnas omnämnda i årsredogörelserna. I sammanhang härmed må äfven erinras om afdelningens deltagande i den under hösten 1910 i Stockholm församlade ll:te inter- nationella Geologkongressen. Genom utställningen af det afdelningen tillhörande rika materialet af arktiska och antarktiska fossil i förening med andra svenska museer till- hörande sådant, kunde för de från jordens alla delar församlade forskarna på ett öfver- skådligt sätt framvisas, hvad som då under de sista 7 årtiondena uträttats af de talrika svenska polarexpeditionerna, samt framför allt dessas arbeten på Spetsbergen. Af brist på utrymme inom Riksmuseet var utställningen anordnad i Tekniska skolans hus. Såväl under tiden för kongressförhandlingarna i Stockholm som före desamma har afdelnin- gen i stor utsträckning varit tillgänglig för kongressdeltagarna, samt haft att glädja sig åt talrika besök af forskare från vidt skilda länder, hvilka, förutom att de studerat fossilsamlingarna, äfven särskilt intresserat sig för utställningstekniken jämte andra moderna museianordningar därstädes. Arbetskrafterna vid paleozoologiska afdelningen har ända intill år 1914 utgjorts egent- ligen af endast intendenten. Emellertid hade af årsanslaget för samlingarnas vård och förökande — under tiden 1901—1914 utgående med 2,800 kronor — sedan gammalt ett belopp användts för bekostandet af ett ej vetenskapligt bildadt arbetsbiträde, till hvil- kets aflönande under senare år äfven ett för »konservatorns elever , för afdelningen med ett belopp af 330 kronor årligen, utgående belopp kunnat användas. Bortsedt från mera tillfällig hjälp, som för ordnings- och bestämningsarbete genom honorarieanslaget kunde beredas af yngre forskare, hvilade därför arbetsbördan vid afdelningen nästan helt på intendenten själf. Det sedan början af 1900-talet vid afdelningen pågående om- daningsarbetet, hvilket genom flyttningen 3'tterligare tillskärptes, har därtill i hög grad tagit intendentens lid och arbetskraft i anspråk. Med anledning af den förestående flytt- ningen till den nya museibyggnaden anslogs emellertid af statsverket på extra stat för år 1914 medel för en assistent- och en preparatorsbefattning, hvilka båda befattningar från och med år 1915 af riksdagen uppfördes på ordinarie stat. Till assistent under förra hälften af år 1914 var fil. lic. Richard Hägg förordnad, under den senare fil. stud. vid Stockholms högskola Ragnar Nilsson. Till assistent under åren 1915 och 1916 har fil. lic. R. Hägg varit af vetenskapsakademien förordnad. Till preparator har sedan år 1914 varit antagen Gunnar Rettig, hvilken förut ända sedan år 1902 tjänstgjort såsom arbetsbiträde vid afdelningen. 243 Med mulcistöd IVån tiel s. k. honorarieaiislaget ha vissa delar al' samlingarna kun- nat ordnas eller beskrilVas. Så har: numera proCessorn vid Uppsala universitet C. Wiman bearbetat museets material al' SchumardiaskilTer från Nerike samt beskrifvit densam- mas fauna, äfvensom samlingen af block af Leplivnakalk från Öland; numera läroverks- rådet professor A. Hennk; bearbetat och beskrifvit museets material af silur-bryozoer från Gottland; tuimera intendenten vid Göteborgs museum frih. Euland Nohdenskiöld beskrifvit en del af honom hemförda däggdjurslämningar från Bolivia och Peru; nu- mera lektorn i Falun S. J. Sei-ve beskrifvit af frih. E. Nokdenskiöld hemförda benläm- ningar efter utdöda hästar, samt för sin beskrifning preparerat ett af Nordenskiöld hem- fördt Sce/i(/o//ierHinj-kranium; fil. lic. R. Hägg ordnat och bestämt afdelningens högst be- tydande samlingar af kvartära och delvis äfven af tertiära mollusker; statsgeologen L. v. Post ordnat afdelningens arktiska och antarktiska samlingar; fil. stud. vid Stockholms högskola R. Nilsson ordnat en del samlingar från Dalarnes silur, samt påbörjat ordnandet af den svenska trilobitsamlingen. Såsom tecknare har artisten Georg Liljevall ända sedan år 1873 oafbrutet arbetat vid paleozoologiska afdelningen. Först tecknare åt Angelin har han sedermera med största skicklighet samt aldrig sviktande nit och intresse biträdt de följande intenden- terna, samt verkar ännu i dag med oförminskad arbetsförmåga vid afdelningen. De tjänster han härunder genom sitt skarpa öga, uppöfvade iakttagelseförmäga, och skick- lighet jämväl som preparatör att utföra äfven de svåraste utprepareringar gjort såväl afdelningen som den paleontologiska vetenskapen kunna ej nog framhållas. Skicklig litograf tecknade Liljevall till att börja med en mängd taflor äfven direkt på sten. Sedan man nu från direkt afritning af föremålen öfvergätt till snabbare och säkrare fotografiska förfaranden, retuscheras af honom de fotografiska bilderna med samma skicklighet. De af Liljevall utförda teckningarna af paleontologiska föremål äro för sin naturtrogenhet och sitt mästerliga utförande i öfrigt väl bekanta äfven i utlandet inom den vetenskapliga världen. Försök ha också gjorts att förvärfva honom för ame- rikanska museer. Under de tvenne sista åren i de gamla museilokalerna utexperimenterades lämp- liga och praktiska skåp och glasmonter för inredningen inom den nya museibyggnaden. Arbetet med samlingarnes öfverflyttning dit tog sin början i februari och var afslutadt i september månad 1915. Gerhard Holm. Paleobotaniska afdelningen. (Afdelningcn för arkcgonhiler och fossila växter.) 1885-1915. Tillkomsten af riksmuseets paleobotaniska afdelning står i närmaste samband med de svenska polarexpeditionerna under A. E. Nordenskiöld. Denne hade redan 1Grönlandet södra», hvilket af K. M:t bifölls. Den 8 okto- Parti af kvarteret (irönlandct södra» ined fasaden iikiI W alhiiHataii. Kfter fotografi af .T. Ceiier(;uist. Afdelningen var inrymd i öfre våningen, och alla dennas mot Wallingatan vettande fönster samt det första mot Holländaregatan tillhörde densamma. ber 1884 kallades författaren af vetenskapsakademien att från och med den 1 januari 1885 vara intendent för den nyinrättade afdelningen för arkegoniater och fossila växter, och enligt nådigt bref till vetenskapsakademien den 5 december förstnämnda är tillde- lades honom, på akademiens därom gjorda framställning, i likhet med öfriga intendenter titel af professor. Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, var lönen för den nye intendenten per- sonlig, och följden häraf blef, att årsanslaget för den nyinrättade afdelningen icke kunde uppföras på ordinarie stat, utan år efter år måste af rik.sdagen begäras såsom extra stats- anslag, sedan K. M:t i nådigt bref af den 30 januari 1885 till samlingarnas första ord- nande samt inköp af mikroskop m. ni. anvisat 2,000 kronor. Detta fortsatte till 1910, 252 då såväl Intendentens aflöning som ärsanslaget öfverfördes till den ordinarie staten. Det från och med 1885 till och med 1914 till afdelningen beviljade anslaget' utgjorde endast 2,000 kronor, hvilket naturligtvis under de senare åren var alldeles otillräckligt, ehuru någon framställning om dess höjande icke ansågs böra göras förrän vid reglerin- gen af riksmuseets nya stat i samband med flyttningen till de nya museibyggnaderna vid Freskati. Anslaget ökades då från och med 1915 till 2,500 kronor, och då aflöningen till det kvinnliga arbetsbiträdet från och med 1914 icke längre såsom förut utgår från afdelningens egna medel, kan höjningen af årsanslaget i verkligheten beräknas till om- kring 1,100 kronor. De äldre samlingarna af växtfossil hade efter den paleontologiska afdelningens till- komst förvarats tillsammans med djurfossilen, och åtskilliga hade dessförinnan varit förenade med mineral- och bergartssamlingarna. Det är ej godt att säga, hvilka växt- fossil, som kommit vetenskapsakademien först till hända, men sädana gå i alla hän- delser långt tillbaka i tiden. Emanuel Swedeborg hade redan 1722 beskrifvit och afbildat åtskilliga fossila växter från Charlreux utanför Liége i Belgien, men om dessa exemplar hemförts till Sverige eller hvar de hamnat har man sig numera intet bekant. Däremot finnes inom afdelningen en större kiselvandlad trädstam, som bär en stor tryckt etikett: »Förstenad trädstam. Ostindien. Ur Em. Swcdcnborgs samlingar . Hur och när denna kommit i riksmuseets (resp. vetenskapsakademiens) ägo, har förf. ej lyckats utröna. Swedenborg dog som bekant i London 1772, men det är väl föga sannolikt, att han dit medfört sina samlingar, medan man å andra sidan kunde tänka sig, att han just i London erhållit stammen till skänks af någon affärsman och att exemplaret efter hans död kommit till Sverige. I vetenskapsakademiens handlingar 1748 meddelas (s. 149): »Då Cancellie Rådet och Extraord. Envoyéen vid Kongl. Ängelske Hofvet Herr Edv. Carleson til Kongl. Akademien öfverlemnade åtskillige stenvandlade trän, som han under sit vistande vid Turkiska Hofvet funnit i Byen Belgrad, ingaf han tillika följande beskrifning om sjelfva ortens beskafTenhet der de funnits och negden däromkring». Af beskrifningen framgår, att den ifrågavarande byn är belägen ungefär 2 mil norr om Konstantinopel och att han själf där tagit dessa »petrificationer af åtskilligt slags trän». Huruvida de af honom skänkta stuflerna ännu befinna sig bland riksmuseets samlingar är ovisst, enär intet etiketteradt exemplar, som upptager namn på vare sig ifrågavarande lokal eller donator, kunnat uppdagas. Men det är ju möjligt, alt exemplaren äro till finnandes bland de äldre stycken, hvilkas etiketter under tidens lopp vid någon af de många omflyttnin- garna gått förlorade. Säkrare ställer sig frågan om ett i afdelningens samlingar befintligt stycke kisel- vandladt trä, som bär etiketten: Fossilt trä, Egypten. Från Ruinerna vid Heliopolis, Fredrich Hasselquist». Denne utmärkte lärjunge af Linné hade besökt Egypten 1750, och det är sannolikt, att stycket i fråga är det första, som hemförts från den sedermera ' 1886 beviljade riksdagen endast 1,000 lironor i st. f. de begärda 2,000, men på akademiens under- dåniga hemställan anvisades åt afdelningen af K. M;t det felande beloppet. 253 så berömda »förstenade skogen vid Kairo». Del liilhör ett iitdudt banlriid (Dadoxijlon (vgijptincamj, som först 100 ar senare (1808) efter annat material Ijcskrefs af F. 1'nger. Efter Hasselquists död i Smyrna 1752 inköptes hans samlingar af drottning Lovisa Ulrika och fördes till Dottningholm. Förmodligen kom stycket' 1801 till vetenskaps- akademien, i hvars handlingar för detta år läses: »H. M. Konungen har allernådigst behagat skänka alla de dyrbara Samlingar i Xaturalhistorien, hvilka förvaras i)ä Drott- ningholm och som finnas till största delen beskrifne i C. Linnaei Museum Lmlov. Ulri- cae Reginae samt i Mus. liegis Adolphi Frederich. 1820 upptagas bland inkomna skänker: »åtskilliga petrificater från Hör i Skåne» såsom gåfva af adjunkten Sven Nilsson, och det handlar sålunda här obestridligen om växtfossil — de första från Sverige. 1821 omtalas såsom skänk af H. M. Konungen: »5 kistor mineralier insända af professor Zipser i Ungern». I afdelningens samlingar finnes ett ganska stort stycke röd träopal, som bär etiketten »Schaiba von Libethen [läs: Sajba bei Libethen] C. A. Zipser, Neusohl, Ungern» och som utan tvifvel tillhört samlingen ifråga. Genom inköp 1823 af framlidne prosten O. Esplings naturaliesamling ökades samlingen af fossilt trä ganska väsentligt, enär minst tretton inom afdelningen för- varade stulTer af sådant bära etiketten »Museum Espling».^ Huruvida ett af H. K. H. Kronprinsen samma år till vetenskapsakademien öfverlämnadt >petrifikat af en orm- bunke» utgjordes af ett bladaftryck eller någon verklig förstening (Psaroniusj låter sig numera icke afgöra, då exemplaret icke kunnat återfinnas. Frän närmast följande tid härröra några stufTer af fossilt trä samlade af J. Hedenborg i olika länder, hvilka an- tingen af denne blifvit till vetenskapsakademien skänkta eller ingått i de samlingar, som 1833 af statsverket inlöstes. 1838 erhöll akademien 3 stulfer förstenade växter från Englands stenkolsformation af fabrikanten Keiller i Göteborg, och 1845 omtalas bland ' Exemplaret i fråga utgör endast hälften af den ursprungliga stuffen, den andra hälften finnes i Upp- sala universitets geologiska institution, dit den uppgifves hafva kommit från Drottningholm 1804. Det ser sålunda ut, som skulle man företagit en så noggrann fördelning af samlingarna, att den ursprungliga stufTen delats i två. - Om Oi.oK Espi.iNG (f 1751) berättar K. A. Hagström i »Strengnäs stifts herdaminne» (4, s. 275, 1899 — 1901), att han i Uppsala jämte teologi äfven studerade kemi, mineralogi och bergsvetenskap samt att han använde ferierna till resor för vetenskapliga ändamål. Han blef fil. mag. 1782, då han under Joh. Lo.stboms pricsidium försvarat en afhandling: »Ue usu mineralium in architectura». P. 1, och han anträdde därefter såsom istipendiarius Guthermutianus > en resa till Köpenhamn och Kiel samt till Tysklands förnämsta uni- versitet. Han författade därvid svar på den af furstliga .Jablonowska vetenskapssociteten i Leipzig utsatta prisfrågan »om jordens och isynnerhet bergens ursprung och danande» och erhöll det utfästa priset, en guldmedalj om 24 dukater. Efter hemkomsten besökte han »några af rikets bergsprovinser» samt Abo akademi och utarbetade 1784 på anmodan af grefve Ture Bielkb en svensk fortsättning af sin gradualdis putation: ^Om mineraliers användande i b}'ggnadskonsten >. 1785 erhöll han det Piperska resestipendiet för en fyraårig utländsk resa, hvarunder han hufvudsakligen uppehöll sig i .Amsterdam och Paris. Ulef gym- nasiilektor i Strängnäs 1796, kyrkoherde i Svennevad 18U6, prost 1808, död 1821. I vetenskapsakademiens protokoll för den 23 juli 1823 omtalas, att akademien beslutat inköpa en mineralsamling bestående af en mängd svenska petrifikater och vanliga mineralier, behöfliga i fråga om byten, hvilken samling, förut tillhörig framlidne prosten E.splixg, blifvit akademien hembjuden genom herr AuG. Arfwed.son »till ett ganska lindrigt pris af 33 Hd. 16 sk. bco.» De Esplingska styckena af fossilt trä härröra med all säkerhet från hans utländska resor, troligen företrädesvis från den första (17821, dä han besökte Halle, Leipzig, Wittenberg, Jena, Erfurt, Göttingen o. s. v. Beklagligt nog finnas inga lokaluppgifter angående fossilen i fråga. 254 gåf\or till den nu upprättade botaniska afdelningen af rikets naturhistoriska museum ett antal petrificerade valnötter från sandstensbrottet vid Fischern nära Carlsbad, skänkta af herr Haidinger, Elbogen. 1852 upptagas bland gåfvorna till mineralogiska afdel- ningen 30 växtaftryck från stenkolsformationen (England) af Miss Leete genom A. Retzius. i Bergskollegii samlingar, som 1859 öfverlämnades till nämnda afdelning, in- gingo äfven åtskilliga stycken fossilt trä från olika fyndorter i Europa, hvilka nu för- varas inom den paleobotaniska afdelningen. Detsamma är förhållandet med en samling växtaftryck från Nordväst-Grönland, som 1(S60 skänktes af akademiadjunkten Otto To- rell, hvilken som bekant 1859 besökt området i fråga. Sedan professor N. P. Angelin 1864 tillträdt intendentbefattningen för den nyska- pade paleontologiska afdelningen, blefvo hans egna omfattande samlingar följande år med statsmedel till riksmuseum inlösta. Den förteckning på samlingarna, som af Ange- LTN för dessas värdering upprättades, upptager från nordvästra Skånes stenkolsförande aflagringar 3,000 »stuffer, trädstammar, mindre växter och moUusker», men växtfossilen härifrån torde hafva varit relativt få och hufvudsakligen utgjorts af den samling från Hälsingborg, som beskrefs af författaren 1878. Från området för Hörs sandsten upp- gifvas däremot 500 stuffer växtfossil, bland hvilka den vackra samlingen från Ormanäs- grafven särskildt förtjänar omnämnas. Det torde redan här böra påpekas, att därige- nom att den paleontologiska afdelningen 1884 af K. M:t tilldelades ett statsanslag för inlösen af professor Sven Nilssons på sin tid hopbragta växtfossil från Hör och Höga- näs, kom riksmuseet redan före den paleobotaniska afdelningens tillkomst att innehålla en omfattande och alldeles enastående samling af den intressanta liasfloran från sand- stenen vid Hör. Af de samlingar, som dels genom inköp, dels genom gåfvor eller byte efterhand kommo den nyinrättade paleontologiska afdelningen till del, utgjordes åtskilliga äfven af växtfossil. Bland inköp nämnas sålunda i intendenternas årsberättelser stenkolsväxter från Waldenburg och Saarbriicken (1866), tertiära växter från Schweiz (1868); bland byten växtfossil från Österrike (1879) och Frankrike (1881). I den af brukspatron Wegelins sterbhus till riksmuseum förärade stora petrifikatsamlingen (1864) funnos äfven några växtfossil frän utlandet, ehuru visserligen af obetydligt värde; 1867 omtalas, att styr- mannen LöHMAN genom regementspastor Hallström skänkt en fossil inkrusterad träd- stam från Kaplandet»; 1877 omnämnes, att A. E. Nordenskiöld definitivt till afdelningen öfverlämnat de hittills af de svenska arktiska expeditionerna hopbragta samlingarna af växtfossil, innehållande typerna till de af O. Heer beskrifna arterna, äfvensom sam- lingarna af rätiska växter från Pålsjö och kvartärväxter i kalktuff från Benestad, hvilka alla förut förvarats inom den mineralogiska afdelningen. I årsberättelsen 1881 omtalas de värderika paleontologiska samlingar, hufvudsakligen växtförsteningar, som, hopbragta af framlidne direktör I. G. Clason under dennes fleråriga resor i utlandet, till afdel- ningen förärats af hans efterlefvande maka, änkefru Ch. Clason, född Lorichs; 1883 meddelas, att Nordenskiöld till afdelningen skänkt de rika samlingar af växtfossil från Japan, Borneo och Egypten, som hopbragts under Vegafärden samt att till afdelningen likaledes örverläiunals de växUossil, som af ruirallareii och G. De Geer 1. Detta afhjälptes sedermera därigenom att taket öfver vinden efter- hand ersattes med plåttak, och sedan detta skett mot gårdssidan 1892, kunde på vinden inredas hyllfack för sådana samlingar, som ej fingo plats i våningen. Redan nu hade nämligen .samlingarna tillväxt så m}'cket, att afdelningens utrymme började visa sig otillräckligt. Detta afhjälptes för en tid framåt 1895, då afdelningen, på intendentens därom gjorda framställning, på nedre botten i kvarteret »Grönlandet norra» erhöll två rum, ett större (8,3X4,9 m.) och ett mindre (4,9X4,9 m.) af den våning, som dittills an- vändts till bostad för riksmuseets äldste intendent. Dit flyttades nu arkegoniaterna samt en del gamla fossilskåp innehållande dubletter, medan växtfossilen i öfrigt jämte något 257 botaniskt jämlöielseinaterial kvarslannade i den f,'ainla lokalen. De äldre fossilskåpen med dubletterna uppllyllades sedermera till en till våningen i »Grönlandet norra» hörande vind. De nya rummen blelVo äfven försedda med värmeledning, och i inspek- tionsberättelsen l.S9() framhållcs önskvärdheten af att så äfven kunde blifva fallet i lokalen inom Grönlandet södra», hvars upi)värmning genom eldning i kakelugnar och kaminer år för år visar sig allt olillräckligare >. I själfva verket hade det redan från första början visat sig svårt att om vintrarna hålla denna lokal tillräckligt uppvärmd, hvilket dels torde tillskrifvas förhållandet att den under densamma befintliga bottenvåningen icke eldades, dels äfven byggnadens småningom skeende förfall. Inspektörerna framhålla detta särskildt i sin berättelse den 10 april 189Ö, i hvilken det heter: »Under den stränga vintern har lokalens bristfälliga beskafTenhct gjort sig på ett särdeles obehagligt sätt kännbar, i det att det visat sig omöjligt att uppdrifva temperaturen till någorlunda rimlig liöjd. Tvänne arbetsrum jämte fem af de rum, i hvilka samlingarna förvaras, hafva därföre tidvis icke kunnat begagnas, vattenledningen har frusit o. s. v. Dessa olägenheter synas dessvärre tilltaga år för år och äro nu vida mera framträdande än de första åren af afdelningens till- varo.» Och i inspektionsberättelsen 1897 framhälles, att afdelningens »förnämsta önske- mål f. n. är att erhålla en lokal värmeledning, på det att temperaturen äfven under den kallare årstiden må kunna hållas så hög, att vistelsen inom lokalen icke må blifva allt för hälsovådlig»'. Efter intendentens därom gjorda hemställan medgaf vetenskapsaka- demien, att en sådan värmeledning finge uppsättas, hvilket ägde rum sommaren 1897 för den ringa kostnaden af kronor 1,408:90, som bestriddes af de influtna hyresmedlen från kvarteret. Därefter kunde ej klagas öfver för låg temperatur, men .hygienisk» blef lokalen aldrig, på grund af otillräcklig ventilation, som isynnerhet gjorde sig märk- bar sedan gasbelj'sning införts 1891. Genom välvillig förmedling af intendenten för den etnografiska afdelningen, pro- fessor C. V. Hartman, blefvo 1910 på bekostnad af en mecenat, som önskade förblifva okänd, ledningar och armatur för elektrisk belysning anordnade inom afdelningen. Detta medförde synnerligen stora fördelar för de vetenskapliga arbetena, särskildt vid mikroskopcring, och möjliggjorde dessutom en obegränsad utsträckning af arbetstiden, hvarför man har alla skäl att vara den okände mecenaten tacksam. I samband med inledning af gas 1891 hade åtskilliga förändringar företagits i det gamla köket, hvars tak öfver den forna spisen användes vid inrättande af ett dragskåp (»kapell» ). När fotograferingen sedermera i allt större utsträckning började ersätta teckningar för hand, blef det till köket hörande forna skafferiet inredt till mörkrum. En mikrofotografi- apparat hade inköpts 1907, och 1909 anskalTades från Voigtländer i liraunschweig en utmärkt kamera, hvartill sedermera kommo fotografibord och andra anordningar. Oaktadt arkegoniaterna, såsom ofvan nämnts, 1895 hade flyttats från lokalen inom »Grönlandet södra», l)lef det därigenom erhållna ökade utrymmet för växtfossilen, på ' Det hade t. e.\. vid ett tillfälle visat sig, att en vid golfvet i intendentens arbetsrum närmast ytter- väggen lagd termometer visade 10° kallt, måhända beroende af någon i väggen befintlig spricka. Riksmuseets historia. 33 258 grund af samlingarnas hastiga tillväxt, snart nog fullständigt taget i anspråk, och det blef därför nödvändigt att äfven inom det större rummet i kv. »Grönlandet norra» uppsätta nya fossilskåp (1905 och 1907), hvarigenom därvarande golfyta blef fullständigt upptagen. 1910 måste äfven det mindre rummet tagas i anspråk för fossilskåp till följd af ett inom Grönlandet södra» inträffadt olyckstillbud. Vid grundgräfningen till den under tiden försålda angränsande delen af kvarteret, som nu upptages af det s. k. Fenixpalatset, uppstodo nämligen så starka sättningar i de båda västra rummen, att väggarna sprucko och hotade att nedstörta. Det blef därför nödvändigt att till det norra kvarteret öfverllytta de i det ena af dessa rum beiintliga fossilskåpen, och däri- genom blef äfven det mindre rummet i det norra kvarteret fullständigt blockeradt. Det Parti af västra galvelii af Uiksiiiuseels kvaiståciidu byggnad med de paleobotaniika och etnografiska afdelningarna i kvarteret »Grönlandet södra». Efter fotografi af Ii. Holm 1910. Obs. sprickorna i väggen och uppsatta stöttor. utrymda rummet i det södra kvarteret användes därefter till rum för vetenskapliga ar- beten. De vid sättningen uppkomna sprickorna medförde äfven en rätt afsevärd skade- görelse, i det att ett hyllfack, hvarpå glasl)urkar med i sprit förvarade kvartära växt- fossil voro uppställda, lossnade och nedstörtade, hvarvid en stor mängd af glaskärlen krossades och innehållet förstördes. Af afdelningens årliga anslag till löpande utgifter (2,000 kronor) skulle äfven be- stridas omkostnailerna för arbetsbiträde, beräknade till omkring GOO kronor om året. Biträdet var egentligen afsedt för de rent mekaniska arbetena, såsom uppfästning af växter, utskrifning af etiketter, preparations- och katalogiseringsarbeten m. m., och med hänsyn till den ringa aflöningen funnes a priori föga utsikter att till befattningen erhålla någon person med vetenskaplig underbyggnad. Emellertid ville lyckan, att A. F. C.\rlson (f. 1846) just vid denna tid lämnat sin anställning vid de skånska kolgrufvorna och 259 befanns villig alt antagas såsom arbcfsbiträcic, bvilkel dock endast därigenom blef möj- ligt, att han under sommaren företog resor för museets räkning för medel anskallade från andra håll. Carlson var mycket intresserad af katalogiseringsarbeten, och hans ovanligt skarpa ögon kommo väl till pass vid slamning af växtförande senglaciala söt- vatlensleror, undersökning af den växtförande klinkerleran frän Bjuf o. s. v. Han stan- nade vid afdelningen till den 1 juni 1888, då han erhöll anställning vid det skånska cementbolaget i Limhamn. Äfven sedermera har han emellanåt intill skrifvande stund (1916) varit afdelningen behjälplig vid insamling af växtfossil, hufvudsakligen i Skåne, men han företog 1890 för afdelningens räkning äfven insamling af kritväxter vid olika fyndorter i Böhmen. Hans stora förtjänster äfven på andra områden af Sveriges natu- ralhistoria föranledde vetenskapsakademien att (1914) tillerkänna honom den större ^^'uhlbergsmcdaljen i silfver. Under närmast följande tid hade afdelningen endast tillfälliga arbetsbiträden, men hösten 1891 anställdes såsom sådant dåvarande licentiaten, sedermera fil. doktorn och docenten i växtgeografi vid Stockholms högskola Gunnar Andersson (f. 1865), som kvarstannade vid afdelningen till utgången af 1898. Hans vetenskapliga arbeten under denna tid voro hufvudsakligen riktade på utredningen af den svenska fiorans geologiska historia, dess invandring i samband med nivåförändringarna etc, och hans undersök- ningar i fältet gällde följaktligen företräde.svis torfmossar, kalktulTer, älfsandsaflagringar o. s. v. Genom af honom uppfunna eller förbättrade slamnings- och preparationsme- toder, som äfven i utlandet vunnit efterföljd och mycket erkännande, har studiet af växt- förande kvartäraflagringar i hög grad befrämjats. Han deltog 1898 såsom botanist och geolog i författarens polarexpedition till Beeren Kiland, Spetsbergen och Kung Karls land, är sedan 1896 sekreterare i Sv. sällskapet för antropologi och geografi samt från 1909 professor i ekonomisk geografi vid Stockholms handelshögskola. Ingeniören, sedermera filosofie hedersdoktorn P. Dusen (f. 1855), bryolog, forsknings- resande i Kamerun och Sydamerika, var såsom arbetsbiträde anställd vid afdelningen från 1 mars 1899 till 20 maj 1900 och deltog under denna tid såsom botanist och kartograf i författarens expedition till Jan Mayen och nordöstra Grönland förstnämnda år. Hans vetenskapliga arbeten falla hufvudsakligen inom den deskriptiva botanikens, företrädesvis bryologiens område, men han har äfven beskrifvlt tertiära växtfossil från Magellandsländerna och Seymour-ön. Under sin vistelse i Kamerun (1890 — 92) gjorde han synnerligt omfattande insamlingar af växtfossil ur en vid Jonje befintlig vulkanisk tuff af sannolikt kvartar ålder, insamlade tertiära växtfossil i Eldslandet, Patagonien och Chile 1895—97 samt sedermera, hufvudsakligen från glossopterisflorans lager, äfven i Brasilien. Intenilentens polarexpeditioner 1898 och 1899 och däraf föranledda frånvaro från museet förorsakade gifvetvis på grund af det vid afdelningen minskade arbetet äfven minskade utgifter, hvarigenom en ej oväsentlig behållning af årsanslaget ägde rum. Till följii häraf blef det möjligt att för åren 1901 och 1902 anställa dåvarande fil. licentiaten, sedermera fil. doktorn och lektorn Hj. Möller (f. 18()6) såsom biträde vid de mera 260 vetenskapliga arbetena, medan de rent mekaniska samtidigt utfördes af ett kvinnligt biträde. Dock var det äfven nu nödvändigt att tillämpa samma metod, som från bör- jan användts för att få anslaget att räcka, d. v. s. biträdena arbetade vid afdelningen endast omkring nio månader af året och voro under somrarna frånvarande. Möllek, som i botaniskt syfte berest Java 1897, ägnade sig företrädesvis åt bryologiska studier, men lian har dessutom beskrifvit Bornholms fossila liasflora samt, tillsammans med Th. Halle, floran i sydöstra Skånes kolförande aflagringar. Sedan statsmakterna 1902 beviljat förhöjning af anslaget till yngre forskare för vetenskaplig bearbetning af riksmuseets samlingar och det sålunda beviljade beloppet lika fördelats mellan museets olika afdelningar, inträdde för afdelningen gynnsammare förhållanden. Den vetenskapliga bearbetningen af samlingarna behöfde nämligen ej längre honoreras ur årsanslaget, som i stället i desto vidsträcktare mån kunde användas för de rent mekaniska preparerings- och katalogiseringsarbetena, och Möller kunde sålunda äfven sedan han lämnat afdelningen mot ersättning ur honorarieanslaget fort- sätta sina viktiga arbeten med l)estämningen af de skandinaviska löfmossorna. ITnder årets åtta första månader 1907 påbörjade dåvarande fil. kandidaten, sedermera fil. doktorn och docenten i paleobotanik vid Stockholms högskola Th. Halle (f. 1884) med understöd från honorarieanslaget vetenskapliga bearbetningar af vissa serier af afdelningens växtfossil. Han afbröt dessa arbeten för att deltaga i den svenska expedi- tionen till Sydamerika 1907 — 09, hvarunder han insamlade växtfossil såväl på Falklands- öarna som i Eldslandet och på fastlandet. Efter återkomsten därifrån fortsattes arbe- tena vid afdelningen från 1 juli 1909 — frånsedt afbrott för vetenskapliga forsknings- resor till England (1910), Tyskland, Österrike och Italien (1913) — till utgången af 1913, då han förordnades till vetenskapligt biträde för följande år. Frän ingången af 1915 är han anställd såsom afdelningens assistent för en tid af tre år. Halle hade före sin anställning vid afdelningen utgifvit ett bryologiskt arbete, men har sedermera uteslu- tande arbetat med växtfossil och har bland annat beskrifvit fossila örtartade lycopodia- ceer, de fossila fräkenväxterna och Sagenopterisarterna från Skånes kolförande bild- ningar, Falklandsöarnas geologi och fossila floror (devon, glossopterisfloran), den meso- zoiska flora på Graham land, mesozoiska växter från Patagonien och Eldslandet, den devoniska floran vid Röragen i Norge m. fl. För preparations- och katalogiseringsarbeten ha sedan hösten 1902 endast kvinn- liga biträden varit anställda, nämligen fröknarna Ruth Nathorst ('Vn 1902— si/s 1905), Elna Börjeson (sedermera fru Ploman) ('79 1905—^1/8 1909), Svea Larsson ('-V» 1909 — "/s 1910) och fru Th. P^kblom Cjw 1910-sVi2 1913). Intendenten fann denna anordning så förmånlig, att han vid upprättande af museets nya stat föreslog, att kvinnliga bi- träden alltjämt skulle användas, och har fröken Viola Ekblom efter tillfälligt förord- nande såsom sådant under 1914 blifvit fast anställd från och med 1915. En mycket stor förmån, som från afdelningens första början kommit densamma till del, har varit riksmuseets fasta anslag till utförande af ritningar, hvarigenom de vetenskapliga arbetena i högsta grad befrämjats. Afdelningen har kunnat glädja sig åt 261 mycket skickliga ritare, nämligen till en början artisten Carl Hedelin (f. 1861) och allt frän dennes död (1894) fröken Therése Jansson (f. 1867), sedan 189(), efter hennes giftermål med artisten Axel Ekblom, fru Th. Ekblom. När fotogralier började kom- plettera och ersätta frihandsteckningar, utbildade sig fru Ekblom till en skicklig foto- graf för såväl vanliga fotografier som mikrofotografier. Därjämte artistiskt begåfvad målarinna har fru Ekblom likaledes utfört vackra taflor till afdelningens utställningssal i den nya museibyggnaden. Innan redogörelse för samlingarnas tillväxt lämnas, må därom erinras, att denna, på grund af det årliga anslagets knapphet, skulle blifvit relativt obetydlig, om icke bi- drag erhållits äfven från annat håll. Vetenskapsakademien har sålunda befrämjat tillväxten dels därigenom att hon till afdelningen öfverlämnat det seriematerial af arke- goniater och fossila växter, som insamlats af hennes stipendiater under resor inom lan- det, dels äfven genom att hon vid olika tillfällen ställt de Letterstedtska räntemedlen till intendentens förfogande, såsom för insamling af växtfossil ur Jämtlands kalktuffer (1886, arbetet utfördes af A. F. Carlson), för fortsatta undersökningar af svenska torf- mossar med afseende på den skandinaviska vegetationens historia (1894, undersöknin- garna utfördes af Gunnar Andersson), för bearbetning af växtfossil från Magellans- länderna genom lämplig person (d:r P. Dusen, 1899), för insamling af växtfossil ur Hörs sandsten och Skånes kolförande bildningar (1904, 1907); 1915 tilldelades medlen assi- stenten d:rTii.HALLE för studier af och insamling af växtfossil ur västra Norges devon- lager. Afdelningen har äfven vid andra tillfällen tilldelats anslag från dessa medel, såsom för teckningar af växtfossil från Japan (1887), förfärdigandet af mikroskopiska preparat af fossilt trä för studier af årsringar etc. (1910, 19115), och har dessutom äfven på så sätt erhållit understöd från akademiens sida, att akademien, när det varit fråga om inköp af särskildt viktiga samlingar, som afdelningen ej af årets anslag kunnat betala, förskotterat beloppet, som sedermera af afdelningen amorterats. Af privata stiftelser, som befrämjat tillväxten af samlingarna, må främst nämnas Lars Hiertas minne, som vid olika tillfällen tilldelat afdelningen särskilda anslag. Redan första året af afdelningens tillvaro (188ö) öfverlämnade stiftelsens dåvarande ord- förande A. E. Nordenskiöld ett af denna beviljadt anslag för undersökning af Jämt- lands kalktuffer (arbetet utfördes af A. F. Carlson); 1897 erhölls ett större anslag för särskildt befrämjande af de paleontologiska forskningarna under intendentens expe- dition till Spetsbergen och Kung Karls land 1898, i samband hvarmed bör nämnas, att äfven J. G. Anderssons i paleobotaniskt hänseende sä fruktbringande och för afdel- ningen betydelsefulla expedition till Beeren Eiland 1899 från stiftelsen beviljats ett rikligt bidrag. Särdeles fruktbringande var den undersökning af juralagren på kusten af Yorkshire, som med anslag af stiftelsen utfördes af d:r Th. Halle 1910, enär den med- förde hopbringandet af en synnerligen rik och instruktiv samling Williamsonia-Mom- mor. Ej mindre resultatrik blef intendentens med anslag af stiftelsen företagna resa till Quedlinburg 1911 för studium af professor F. B. Richteus enastående samlingar af keuper- och kritväxter, ty den föranledde, att detta omfattande och värderika material efter 262 professor Richters kort därefter inträffade frånfälle kunde genom en för afdelningcn intresserad mecenat för densamma förvärfvas. Genom 1914 beviljadt anslag åt d.r Th. Halle för undersökning dels af kalktuffer i Jämtland, dels af den nyupptäckta devon- floran vid Röragen i Norge har afdelningen kommit i besittning af värdefulla och om- fattande samlingar från båda hållen. Devontloran har därvid visat sig innehålla ett för frågan om de äldsta landväxterna särdeles viktigt material. Afdelningen har sålunda allt skäl att vara stiftelsen Lars Hiertas minne och dess sekreterare professor G. Retzius tacksam för det sätt, hvarpå den vid olika tillfällen befrämjat afdclningens utveckling. Genom kamrer C. H. Brandels testamente kan afdelningen från och med 190(5 årligen disponera öfver 400 kronor till reseunderstöd eller annat för vetenskapen gag- neligt ändamål, dock utan att häraf må föranledas någon inskränkning i de anslag, som för samma syften eljest må kunna afdelningen beviljas». Detta anslag — de Bran- delska räntemedlen — har vid olika tillfällen varit afdelningen till synnerligen stor nytta, enär det möjliggjort inköpet af ett lör afdelningen ovärderligt binocularmikroskop och lämnat bidrag till en större fotografikamera, möjliggjort lektor H.j. Möllers arbeten med mossherbariets bestämning och ordnande samt den framstående danske specialisten doktor Carl Christensens kritiska undersökningar af ormbunksherbariet m. m. För samlingarnas tillväxt ha räntemedlen tagits i anspråk för inköp eller insamling af växt- fossil från Skånes kolförande atlagringar, Sydamerika, Costa Rica och Spetsbergen, af mossor från Sverige, Östersjöprovinserna och Mexiko m. m. När statsmedel anslagits åt vetenskapliga expeditioner eller för bearbetning af dessas samlingar, har därvid vanligen fästs villkoret, att samlingarna, eller åtminstene serier af desamma, skulle till riksmuseet öfverlämnas, och på så sätt har en ganska afsevärd ökning af afdelningens material åstadkommits, hvaraf särskildt växtfossilen från den svenska sydpolarexpeditionen 1901 — O.S må framhållas. I synnerligen stor tacksamhetsskuld står afdelningen äfven till enskilda mecenater, utan hvilkas medverkan samlingarna ej på långt när skulle ägt den omfattning och det värde, som de nu hafva. Frih. Oscar Dicksox, som genom sina bidrag till eller bekostande af A. E. Nordenskiölds polarexpeditioner möjliggjort insamlingen af växt- fossil i polartrakterna, har genom anslag till G Nordenskiölds Spetsbergsexpedition 1890 samt författarens polarexpedition 1898 fortfarande medverkat till dessa arbetens fortsättning. 188(5 skänkte han till vetenskapsakademien den af henne till afdelningen öfverlämnade gipsbyst af Oswald Heer, som sedan dess prydt utställningslokalen, och 1891 lämnade han medel för att P. Dcsén skulle kunna för afdelningens räkning före- taga brytning i större skala af ett på växtaftryck rikt tufflager i V. Afrika, hvarigenom afdelningen riktades med en synnerligen omfattande och vacker samling. Den mecenat, till hvilken afdelningen sedan dess står i allra största tacksam- hetsskuld, är grosshandlaren Seth Kempe, som redan 1899 lämnat ett större bidrag till författarens expedition till nordöstra Grönland. Han förvärfvade 1909 ett omfattande vetenskapligt bibliotek, hvars innehåll i första rummet skulle komma den paleobotaniska afdelningen, därefter riksmuseets öfriga afdelningar samt vetenskapsakademien till godo, 263 Dä (lulla hibliolelv \ar siirskiUll rikt på palcoholanisk litferaliir, blef tiärigenom grunden lagd för en afdelningens egen, värdefulla boksamling, som sedan dess genom tiilväxl Iran samma häll årligen ökals. Sitt stora intresse för afdelningens fossilsamlingar ådaga- lade grosshandlaren S. Kempe 1912, då han anvisade en större summa för inköp af framlidne professor P. H. Richters i Quedlinburg enastående samlingar af keuper- och kritväxter, om hvilkas omfattning man torde erhålla någon föreställning, då det anföres, att en särskild järnvägsvagn erfordrades för deras transport från Quedlinburg till Sloek- holm, det största förvärf, som sedan afdelningens tillkomst ägt rum. De båda följande åren bestred han kostnaderna för insamling af växtfossil på Spetsbergen genom H. L. Norberg, en insamling som inbragte syn- nerligen viktiga och rika skördar, hvarjämte han 1913 lämnat bidrag till d:r Hålles insamling af växtfossil i Italien. Afven arke- goniatsamlingen står i stor förbindelse till grossh. Seth Kempe; han inlöste nämligen 1913 för afdelningens räkning lektor N. C. Kindbergs efterlämnade stora mossherba- rium och anslog sedermera medel för dess första ordnande, hvarjämte han lämnat bi- drag till lektor H.i. Möllers bryologiska resor dels till östra Skåne, dels till Aselc lappmark. Af öfriga mecenater märkas: kam- marrättsrådet S. Borgström, som 1894 läm- nade ett anslag för att möjliggöra d:r H. Lindbergs från Helsingfors vistelse härstä- des för arbete med det skandinaviska moss- herbariet; d:r Hj. Lundbohm, som 1912 skänkte det för inköp af professor P. B. Rich- ters i Quedlinburg efterlämnade paleobota- niska bibliotek erforderliga beloppet; d:r Frans Kempe, som anslog medel för att möjliggöra lektor H. W. Arnells tvååriga (1913 och 1914) kritiska arbete och bestämning af her- bariets skandinaviska lefvermossor. Andra personer ha visat sin välvilja mot afdelnin- gen genom därstädes kostnadsfritt utfördt arbete. Generaldirektör M. Huss sysselsatte sig sålunda under flere år med preparering och etikettering af bladmossor, kammar- rättsrådet S. Borgström med lefvermossorna, och kamrer C. H. Br andel biträdde med diverse arbeten i herbariet; lektor H. W. Arnell och professor H V. Rosendahl ha vid upprepade tillfällen lämnat hjälp vid respektive möss- och ormbunksbestämningar o. s. v. Det kan naturligtvis icke ifrågakomma att här lämna någon detaljerad redogörelse öfver samlingarnas tillväxt, utan hänvisas den därför intresserade till afdelningens års- berättelser, dels i öfversikten af vetenskapsakademiens förhandlingar 18(Sö— 1902, dels Oscar Dick.^ox, f. "/v- 1823, d. 264 från och med 190li i akademiens årsbok. Här torde det vara tillräckligt att lämna en öfverbljck af de viktigaste nyförvärfven, hvarvid början göres med växtfossilen, främst de skandinaviska. Dels genom skänk af professor H. V. Goldschmidt, dels och i synnerhet genom d:r Th. Hålles därstädes sedermera gjorda insamlingar har afdelningen kommit i besittning af ett synnerligen värdefullt material från de nyupptäckta växtförande devonlag ren vid Röragen i Norge. I fråga om Skånes kolförande aflagringar har redan från första stund ett godt samarbete med de olika kolgrufvebolagens tjänstemän från de högsta till de lägsta ägt rum, i det att dessa ständigt visat afdelningcns intendent, assistenter och fossilsamlare största möjliga tillmötesgående och på allt sätt underlättat deras arbeten. Flere af dessa tjänste- män hafva själfva insamlat eller ombesörjt insamligen af fossil, som kommit afdelningen till godo.' Äfven H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf, som låtit göra omfattande insam- lingar ur den s. k. Pålsjöflorans lager söder om Sofiero, har därifrån till afdelningen öfverlämnat rika samlingar. Genom den tillväxt af rätiska växtfossil, som afdelningen på detta sätt erhållit, lämnar densamma en vida fullständigare inblick i den rätiska tidens växtlighet än något annat land och innehåller dessutom flere i systematiskt hän- seende enastående och utomordentligt viktiga typer. Sveriges geologiska undersökning har till afdelningen, mot byte af i stratigrafiskt hänseende viktiga arter, dels inom afdel- ningen deponerat orginalen till den af författaren utgifna beskrifningen öfver floran vid Bjuf, dels till densamma öfverlämnat sina öfriga samlingar af växtfossil från Skåne. Äfven samlingarna från Hörs sandsten hafva i stor omfattning ökats, särskilt genom insamlingar utförda af arbetsförmannen F. J. Blomquist. Sveriges geologiska undersökning har äfven till afdelningen öfverlämnat sina växt- fossil från Skånes kritaflagringar, hvilka dessutom riktats genom fossil från Ryedals- sandstenen och fossilt trä från kaolinbrotten på Ifö och vid Axeltorp. Samlingarna af svenska kvartära växtfossil såväl ur den senglaciala som de post- glaciala aflagringarna ha vunnit stor ökning. I fråga om de förra gäller tillväxten företrädesvis material från Skånes senglaciala sötvattensleror, medan tillväxten af det postglaciala materialet omfattar växtaftryck i kalktuffer från olika lokaler i landet, företrädesvis Skåne och Norrland. Härvid må särskildt nämnas de af friherre C. Kurck under en följd af år gjorda samlingarna vid Benestad, som dels af museet inlösts, dels af honom såsom gåfva öfverlämnats, samt vidare de samlingar ur de norrländska kalk- tufferna, som dels med anslag från Lars Hiertas minne, dels med understöd af de Letterstedtska räntemedlen för maktpåliggande undersökningar utfördes af A. F. Carlson 1885 och 1886. Under den tid d:r Gunnär Andersson var anställd vid afdelningen, ' Af dessa tjänstemän — förutvarande eller nuvarande — må nämnas disponenten A. Wadstein, bokhållaren G. Soxessox samt ingeniörerna B. H. Lundgren och G. Clason i Bjuf, ingeniörerna E. Ui.ffkrs, H. A. MuEU.F.R och M. v. Post i Höganäs, O. Cdrtz, E. Läntz och O. Larsson i Skomberga, disponenten V. ScHWARTZ, öfveringeniör L Sveuberu och ingeniör N. Schwartz 1 Billesholm, ingeniörerna M. Swanberg och G. CROXQniST i H\'llinge, ingeniörerna H. Hai.berstadt och Fr. Schmiut samt förvaltaren J. Pettersson i .Stabbarp. I alldeles särskild tacksamhetsskuld står afdelningen till öfveringeniör Svedberg. 265 ökades inalerialel ur de poslj^laciala ler- och torfaflaf^riiif^arna höj^sl väsenllif^l. Sedan en af f^eoloi^erna vid Sverij^es ideologiska undersökning numera särskildl ägnar sig ål undersökning af torlmossarna, har det emellerlid ansetts mindre angelägel, att afdelningcn särskildt vinnlägger sig därom. Framliållas må slutligen museets stora samling af Trupci- frukler från postglaciala och alluviala allagringar, hvartill grunden lades genom de af A. F. Carlson med anslag af vetenskapsakademien hSSf) utförda insamlingarna. Samlingarna från det arktiska området ha ökats med mycket omfattande och vik- tigt material. Från Beereii Eiland ha sålunda genom författarens expedition hSDS och i synnerhet J. G. Anderssons 1899 hemförts de vackra och enastående samlingar från de öfverdevoniska lagren, som gjort öns devonflora till en af de hittills häst kända. Spetsbergen har lämnat ett synnerligen omfattande material från därvarande olika geologiska system. Samlingarna från de underkarboniska lagren (kulm) ha sålunda riklats dels genom de af Bertil Högbom 1910 hemförda fossilen, dels och i synnerhet genom Hans I>. Norbergs insamlingar 1912, 191.'} och 1914. Den därstädes 1.S98 uppda- gade Iriasfloran, hvaraf redan då vackert material hemfördes, har sedermera ytterligare ökats genom B. Högboms samlingar 1910. Från de växtförande gränslagren mellan jura- och kritsystemen ha likaledes afsevärda samlingar hemförts nyssnämnda båda år. Den största tillväxten beträffar dock de tertiära växtfossilen genom de insamlingar, som gjordes under G. Nordenskiölds expedition 1890, författarens 1898, B. Högboms 1910 samt H. L. Norbergs insamlingar 1913 och 1914. Äfven från G. De Geers expeditioner till Spetsbergen 1896 och 1908 ha växtfossil från olika system blivit till afdelningen öfverlämnade. Från Kun(j Karls land hemförde författarens expedition 1898 dels en större samling kiselvandlade slammar, dels äfven växlaftryck från gränslagren mellan jura- och kritsystemen. Genom gåfva af engelsmannen d:r R. Koettlitz har afdelningen äfven (1901) kommit i besittning af en mindre samling växtfossil från Frans Josefs land. Den vackra samling tertiärväxter från Island, som hopbragtes af G. Flink 1883, har väsentligt ökats genom från en mängd olika lokaler af professor Th. Thoroddsén gjorda omfattande samlingar, hvilka han såsom gåfva (1886 och 1888) öfverlämnat till afdelningen, hvarjämte densamma ytterligare riktats genom en af herr G. Bårdarson i Kjörseyri (1910) öfverlämnad samling. Från Oslgrönlands rätiska lager erhölls en serie växtfossil till skänks af universi- tetets i Köpenhamn mineralogiska museum 1896, och under författarens expedition 1899 hemfördes från fyndorten i Scoresby sund åtskilliga hithörande växtfossil, medan samlingarna af krit- och tertiärväxter från Vestgrönland ökats genom gåfvor af jäg- mästaren Elis Nilson (1894) och inspektör N. A. Andebssen i Godhavn (1896). Såsom tack för författarens bearbetning af de af O. Sverdrups polarexpedition (1898—1902) från Ellesmere land hemförda devoniska och tertiära växtfossilen, har afdelningen erhållit en dublettsamling af desamma. De från olika extraskandinaviska länder inom Enropa nytillkomna växtfossilen tillhöra så godt som alla geologiska system. Dr E. Stolley i Kiel, numera professor Riksmuteeti historia. 34 266 i Braunschwcig, förärade till afdelningen 1898 en samling siluriska kalkalger; genom byte hafva eihållils devoniska växtfossil dels från Böhmen, dels från den klassiska lokalen KiHorkan på Irland, samt, såsom skänk, äfven från Westfalen. Karbonfloran har i högst väsentlig grad ökats. Genom byte ha bl. a. erhållits stenkolsväxter från Charleroi i Belgien (1886). Genom förvärf af F. Goldenbergs sam- ling af stenkolsväxter från Saarbriicken (1889) har afdelningen kommit i besittning dels af originalen till dennes Flora saraepontana fossilis», dels af andra, beskrifna af W. Ph. Schimper, Ii. Weiss m. fl., hvarjämte samlingen dessutom innehåller mycket obe- skrifvet material. Dels genom byte, dels genom skänker har d:r R. Kidston i Stirling riktat afdelningen (1890 och senare) med vackra slenkolsväxter från Skottland och England, och d:r W. Carruthers i London har (1909) förärat afdelningen ej mindre än 92 mikro- skopiska preparat af engelska karbonväxter, af hvilka några ha sitt särskilda intresse därigenom att de tillhört W. NicoL, en af de allra förste, som förfärdigat sådana för mikroskopiska studier af stenvandlade växtdelar. Genom inköp har samlingen af mi- kroskopiska preparat ytterligare ökats. E^n instruktiv samling af s. k. >coal-balls> eller »torfdolomiter , hvilka i sig innesluta dylika växtdelar och lämnat material till de brittiska paleobotanisternas så framgångsrika anatomiska arbeten, har till afdelningen (1912) såsom gåfva öfverlämnats af d:r Marie C. Stopes i London, och motsvarande material från Westfalens karbon har erhållits genom byte med Kgl. Preuss. Geolog. I^andesanstalt i Berlin. En utomordentligt värdefull samling karbonväxter från Frankrike har till afdel- ningen (1912) förärats af professor F. Cyrille Grand' Eury i Malzéville. Utom vanliga aftryck, innehåller nämligen densamma ett omfattande material af kiselvandlade växtdelar, däribland så sällsynta föremål som han- och honblommor af Cordailes, frön, ormbunk- sporangier m. m. När denna samling en gång tages i anspråk för förfärdigandet af mikroskopiska preparat, skall museet förvisso kunna glädja sig öfver att vara i besitt- ning af ett i anatomiskt och morfologiskt hänseende ytterst värderikt material. Tillväxten af växtfossil från triassyst emet är likaledes mycket stor. Från den berömda fyndorten vid Lunz i Österrike lyckades afdelningen (1888) förvärfva ytterst om- fattande samlingar, och genom det ofvan nämnda inköpet af professor P. Richters i Quedlinburg efterlämnade keuperväxter erhölls ett i sitt slag enastående värdefullt material. Af växtfossil från jurasystemet må i första rummet framhållas af författaren (1909) och d.r Th. Halle (1910) på kusten af Yorkshire hopbragta samlingar, som bland annat omfattar en stor och instruktiv samling W(7/ffl/2iso;iio-blommor, hvilken ytterligare ökats genom gåfvor (1913) af d:r R. Kidston i Stirling. Vidare märkas juraväxter från Bornholm insamlade af Gunnar Andersson (1891) och Hj. Möli.er (1901, 1902); en samling juraväxter från Kråkan, skänkt (1890) af professor M. Raciborski och anmärk- ningsvärd genom fertila exemplar af de i densamma befintliga ormbunkarna; juraväxter från Italien insamlade af d:r Th. Halle (1913). Genom byte ha erhållits liasväxter från trakten af Niirnberg, gipsmodeller af de i Capellinimuseet i Bologna förvarade stam- marna af Cijcadeoidea m. m. 267 Tillväxlcn af afdclniiigtMis nialerial al' växllossil lian kri Isystenicls allaf;riiit;ar i Europa har varit synneiiif^en oiiilaUaiule och ulgöifs i hurviidsuk dels al' saiiilin,i;ar från Böhmens växlförande kritallaj^ringar, hopljragla för al'(k'lnini,'ens räkniii;:,' l.SUO af A. F. Carlson, dels af professor P. H. Hichters l'(')riil oinniimiida kolossala samlingar från syslemels undre och öfre allagringar i trakten af Qucdiinhurg, Af växllossil från tertiärsystemet må nämnas en inköpt samling frän den herönida fyndorten vid Oeningcn, som afsevärdt kompletterar den i museet förut befintliga och äfven innehåller några original till Heers > Flora tertiaria helvetiae». Vidare en mycket instruktiv samling bärnsten, som till afdelningen (1890) förärats af W. Preussischcs Provinzialmuseum i Danzig genom dess dåvarande föreståndare, professor H. Conwentz; denna samling har sedermera ytterligare ökats genom förvärf af åtskilliga i bärnsten inneslutna växtlämningar. Vidare märkas tertiärväxter från olika lokaler i Italien in- samlade dels af numera professor Gunnar Andersson (1893), dels af d:r Th. Halle (1913), hvilken senare äfven förmedlat inköp af en vacker dvärgpalm frän den berömda fyndorten vid Monte Bolca. Slutligen märkas mindre samlingar från olika lokalfloror i Tyskland, såsom från trakten af Bonn (skänk af professor H. Rauff 1889), från Rix- höft (1890) samt Österrike. Af kvartärväxter från den europeiska kontinenten må särskildt nämnas de sam- lingar af istidens flora från senglaciala sötvattensaflagringar, som författaren hopbragt under resor i Östersjöprovinserna (1891) och Tyskland (1891, 1894), samt en af Gunnar Andersson (1892) förvärfvad vacker samling från den omstridda interglaciala Höttinger- breccian vid Innsbruck, kvartärfossil från Kiinge, Lauenburg och andra lokaler i Tyskland m. m. Äfven material från främmande världsdelar ingår i ökningen af afdelningens fossil- samlingar. Hvad Asien angår må utom enstaka fossil eller obetydligare samlingar sär- skildt framhållas det material, som erhållits från Japan, nämligen dels en värdefull samling wealdenväxler förvärfvade (1888) af d:r E. Naumann, dels tertiärväxter från Yokohama Bluffs och Hokkaido (Yeso), skänkta af de japanska (numera) professorerna M. Vokovama (1887) och K. Jimbo (1912). Från Kina har professor J. G. Andersson hemsändt vackra prof af en till jurasystemet hörande fossilsamling, medan hufvudsam- lingen sedan världskrigets utbrott ännu kvarligger i Peking. Från Australien har professor F. v. Mueller i Melbourne på sin tid (1888, 90, 95) förärat afdelningen en vacker serie af de af honom beskrifna egendomliga tertiära fruk- terna; ; Department for M'incs», sammastädes, genom konsul H. Gundersen (1889) en mindre samling olika växtförsteningar; statsgeologen d:r N. O Holst har (1897) till af- delningen skänkt växtaftryck tillhörande glossopterisfloran; en mindre samling jura- växler samt stenvandladt trä från Australien har hemförts af d:r E. Mjöbergs expeditioner (1910—1911, 1913), hvartill komma enstaka fossil från annat håll. Fossilen frän Afrika ha ökats genom en omfattande samling fossilt trä från trakten af Kairo, hopbragt och till afdelningen (1890) förärad af professor G. Retzius och pro- fessorskan Anna Retzius. Svnnerligen omfattande och vackra äro de samlingar af 268 tertiära eller kvartära hladaftryck i vulkanisk tufT, som från Kamerun hemförts af d:r P. DusÉN (1891) och för hvilkas hopbringande frih. O. Dickson anslagit medel; denna samling har genom senare förvärf ytterligare ökats. Från södra Afrika har afdelningen (1906) såsom gåfva af professor Hj. Sjögren erhållit vackra växtfossil tillhörande gloss- opterisfloran, hvarjämte en samling mesozoiska växtfossil samma år erhållits genom byte med Geological Commission of S. Africa. Från Madagaskar har (1913) förvärfvats fossilt trä, hemfördt af d:r V. Kaudern. Från Nordamerika märkas dels devoniska växtfossil från Kanada, erhållna genom byte med Sir W. Dawson (1887), paleozoiska och mesozoiska växtfossil insamlade och förvärfvade af professor G. De Geer (1891), stenkolsväxter från Kanada skänkta af pro- fessor P. QuENSEL (19KS), Det viktigaste förvärfvet från Nordamerika utgöres dock af ett genom d:r G. R. Wieland förmedladt byte med Peabody Museum of Natural History, New Haven, Conn., nämligen en praktfull nästan fullständig stam jämte ett par mindre stamdelar af Cycadeoidea, nu utgörande en af afdelningens förnämsta prydnader af stort vetenskapligt värde. I samband härmed må nämnas en gälva af d:r Th. Holm, då (1891) i Washington, af en större samling blad af recenta nordamerikanska trädslag för jäm- förelse med fossila. Från Centralamerika kan antecknas en större samling fossilt trä från Costa Rica, dels erliållcn såsom gåfva af professor C. V. Hartman (1904), dels för afdelningens räk- ning därstädes (1906) hopbragt af professor P. Biolley i San José. Från Sydamerika lia (1897) förvärfvats tertiära växter från Eldslandet och Chile, insamlade af O. Nordenskjöld och P. DusÉN, fossilt trä från Patagonien, skänkt af sjö- kapten J. G. Högberg (1903), devoniska växtfossil samt växtfossil tillhörande glossopteris- lloran från Falklandsöarna, mesozoiska och tertiära växter från Eldslandet, Patagonien och Chile samt växtfossil tillhörande Brasiliens glossopterisflora insamlade (1907— 09) af d:r Th. Halle, äfvensom en annan samling ur sistnämnda flora (1912), hopbragt af d:r P. DusÉN. Från Antarktis liar afdelningen riktats med några prof af fossilt trä från Grahams land, skänkta (1894) af kapten C. A. Larsen, samt vidare (1904) med den utomordent- ligt viktiga och omfattande samling af mesozoiska växtfossil från Hoppets vik på nämnda land, som hopbragts af professor J. G. Andersson, jämte tertiära växtaftryck och fos- silt trä från Seymour-ön, som insamlats af honom och professor O. Nordenskjöld under den under den senares ledning stående svenska sydpolarexpeditionen 1901 — 03. I augusti 1885 hade afdelningen öppnats för allmänheten och hölls för densamma tillgänglig två timmar hvarje onsdag och lördag. Till en början voro såväl lossila växter som recenta arkegoniater utställda, men då utrymmet blef allt för knappt, l)lefvo de senare flyttade till »Grönlandet norra» och sålunda uteslutna från skådesamlingen. Växtfossilen voro utställda i montrer i sex af rummen, men för vinnande af nödigt ut- rymme för fossilskåp blef det sedermera nödvändigt att åter indraga utställningen i det sista (på planteckningen sid. 256 betecknadt såsom assistentens rum). Till trots för det tränga utrymmet och lokalens torftiga utstyrsel både ut- och invändigt, tilldrog sig af- 269 delningen, tack vare samlingarnas bcsivalTenhcl och vetenskapliga betydelse, snart nog fackmännens uppmärksamhet. Redan 1889 märkes sålunda en af dåvarande förestån- daren för A\'. Preussens Provinzialmuseum, professor H. Conwentz i A. Enolers »Botan. Jahrbiicher» publicerad redogörelse för densamma (»Die phytopaläontologischc Abteilung des Naturhistorischen Reichsmuseums in Stockholm»), i hvilken dess betydelse särskildt framhålles. Så har skett vid upprepade tillfällen älven frän annat håll, men här torde vara nog att anföra, att professor A. C. Seward i Cambridge, en af Englands ledande paleobotanistcr, betecknar afdelningen (1911) såsom the famous palaeobotanical museum of Stockholm». Man må kunna hoppas, att den äfven under sin fortsatta utveckling i de nya lokalerna skall uppväcka samma intresse som hittills. Många utländska forskare halva kommit till Stockholm enbart för att studera de inom afdelningen bclintliga fossilsamlingarna. D:r M. Yokoyama från Japan utarbetade därstädes (1887) en af handling öfvcr japanska juraväxter, d:r N. Hartz från Köpenhamn (1896) sitt arbete öfver Ostgrönlands mesozoiska flora. Af öfriga paleobotanistcr, som under längre eller kortare tid arbetat vid afdelningen, märkas, dr E. A. Newell Arber (1906, 1912) och fru Agnes Arber (1912) från Cambridge, professor H. Conwentz (1889) från Danzig, docenten d:r W. Gothan från Berlin (1914), universitetsstipendiaten A. Hoel från Krisliania (1909), d:r W. Jongmans från Leiden (1912), ryske bergsingeniören R. Samojlovitz (1912), professor G. Schmitz från Louvain (1910), d.r Marie C. Stopes från London (1911), amanuensen Hamshaw Thomas från Cambridge (1911), d:r G. R. WiELAND frän New Haven, Conn. U. S. A. (1907). Jämte dessa, hvilkas vistelse i Sverige uteslutande eller hufvudsakligen gällt studier vid afdelningen, ha äfven andra utländska fackmän samt ett stort antal botanister och geologer vid kortare besök tagit del af den- samma, hvilket särskildt var fallet under Linnéjubileet (1907) och geologkongressen (1910). Ifråga om dessa hänvisas till afdelningens årsberättelser. Under den tid, d:r Gunnar Andersson arbetade vid afdelningen, kommo jämte många svenska äfven flera utländska kvartärgeologer och botanister hit för att taga del af stamnings- och preparationsmetoderna för växtförande leror och torf, såsom agrono- men G. E. Stangeland och d:r J. Holmboe från Norge, statsgeologen H. Berghell, forst- mästaren R. Herlin och mag. H. Lindberg från Finland, dr C. Weber från Bremen m. fl. Det material af recenta arkegoniater, som öfverlämnades från den botaniska afdelningen 1885, inneslöt redan mycket värderika samlingar. Ehuru öfvcrblicken af dettas tillkomst tillhör redogörelsen för den botaniska afdelningens uppkomst och utveckling, må (lock här erinras om vissa för arkegoniatafdelningen särskildt värdefulla serier, nämligen O. Swartz' samlingar af ormbunkar och mossor, J. G. Ch. Lehmanns i Ham- burg på sin tid (1860 — 61) inköpta stora herbarium, som innehöll en ovanligt fullständig och omfattande samling lefvermossor, tysken J. Mildes mossherbarium, inköj)t 1872, provinsialläkaren J. Ångströms herbarium, inköpt 1882—83, innehållande ytterst om- fattande och värdefulla skandinaviska och utländska mossamlingar jämte skandinaviska kärlkryptogamer. Dessa herbarier omnämnas här därför, att de ofta af utländska for- 270 skare rådfrågats, hvilket älven gäller de under fregatten luigenies världsomsegling ( 1851 — 53) af N. J. Andersson samlade och af Ångström bcskrifna mossorna. En serie af professor S. Berggrens stora samlingar af mossor från Nya Zeeland, som 1876 af statsverket in- löstes, ingick äfven i det äldre materialet, men dessa mossor äro ännu icke beskrifna. \'idare märkes en del af de under de svenska arktiska expeditionerna hemförda arkegoniat- samlingarna. Tillväxten af de recenta arkegoniaterna har efter afdelningens tillkomst varit syn- nerligen omfattande, hvilket företrädesvis beträffar mossorna, såsom ju naturligt är, då dessa utgöra den artrikaste gruppen. Samlingen af barrträd har ökats förnämligast genom inköp (1888) af kottar, tillhörande bortåt ett hundratal utländska arter, en sam- ling, som ytterligare riktats genom gåfvor af sådana, tillhörande enstaka arter. Vidare må omnämnas en vacker serie pressade exemplar af Seqaoia sempervirens från Califor- nien, visande dess olika bladformer, förärad (1905) af Miss A. Eastwood i San Francisco, samt herbarieexemplar af barrträd från trakten af Washington, skänkta (1909) af hr I. TiDESTROM därstädes. Af Gnetales tillhörande växter må nämnas ett exemplar af Welivilschia mirabilis (Tiimhoa BainesiiJ från Afrika, skänkt (1907) af professor J. A. Hen- RiQUES i Coimbra, och hvilket, ehuru betydligt mindre än det redan före afdelningens tillkomst inom riksmuseet befintliga exemplaret, på ett lyckligt sätt kompletterar detsamma. De skandinaviska kärlkryptogamerna ha ökats genom samlingar, som ingått i åtskilliga till riksmuseet skänkta herbarier, såsom lektor S. Almqvists (1885), framlidne professorerna C. M. Nymans (1887) och ,1. E. Areschougs (1892) samt många andra, hvilka blifvit skänkta till den botaniska afdelningen, hvarifrån arkegoniaterna öfverlämnats till den paleobotaniska. För mindre samlingar hänvisas till afdelningens årsberättelser, här skall endast erinras om de sällsynta ormbunksvarieteter och -hybrider, som till af- delningen förärats af professor H. V. Rosendahl. Af extraeuropeiska kärlkrypto- gamer ha till afdelningen blifvit skänkta: ormbunkar från Ostindien af d:rL. Schlegel (1885); från Madeira (1887) af dåvarande docenten C. Lindman; två nya Selaginellor från Kamerun af d:r P. Dusen; omkring 150 ark pressade kärlkryptogamer från trakten af Washington af hr I. Tidestrom (1909, 1914); ormbunkar från trakten af Newyork af d:r Ph. Dowell (1910); 12 nya ormbunkar från Madagaskar af professor H. V. Rosendahl (1915). Genom byte hafva erhållits omkring 100 arter och varieteter af ombunkar från Costa Rica samt genom inköp ormbunkar från Nord- och Sydamerika (inkl. Juan Fer- nandez), Sydgeorgien, Kamerun, Assam och Java. Hvad tillväxten af mossorna angår, må i första hand nämnas de skandinaviska samlingarnas ökning genom större eller mindre mossherbarier, hvilka blifvit till afdel- ningen testamenterade eller skänkta. Sädana äro generaldirektör Magnus Huss' (1890), lektor K. F. Thedenius' (1894), kammarrättsråtlet S. Borgströms (1898), presidenten H. Forssells (1902), professor G. Retzius' (1911), prof. H. v. Posts (1911), samt, det allra största, N. C. Kcndbergs (1913), inlöst och till afdelningen föräradt af grossh. Seth Kempe. Ett viktigt skandinaviskt mossherbarium, professor Hj. Holmgrens, inlöstes af afdelningen redan 1886. Disponenten V. Rolén i Linköping har skänkt en del af d:r 271 E. Nymans crierlämnade mossor (1914), och j^cnom byle rörvärfvadcs 19i;j N. O. Ahn- FELTS mossherl)ariiim. Apotekaren O. I^. Sillen har till aldelnint^eii (1Miisci frondoai xcandimwiae exsiccali» (den första var redan förut öfveriämnad till den botaniska afdclnini^en). Samlingen af skandinaviska mossor har vidare ökats genom de serier, som öfverlämnats af vetenskapsakademiens bryologiska reseslipendiater, såsom mossor från Skåne (A. L. Grönvall, 1886), Småland (R. Tolf, 188(5), Lappland (E. Nyman, 189.'^, Hj. Möller, 1902), Medelpad (K, B. Nordström, 1910), Tiveden (E. Me- LIN, 1914). Af mera omfattande samlingar af skandina\ iska mossor, som till afdelningen såsom gåfva öfverlämnats, märkas sådana från lektor E. Adlerz (1887) samt från Lunds (1902) och Uppsala (1915) botaniska museer; vidare hufvudsamlingen af de mossor, som ligga till grund för H. W. Arnell & C. Jensen, »Die Moosflora des Sarekgebicles», skänkta (1911) af författarna samt professor A. Hamberg; 100 exemplar tillhörande familjerna Splachnoceae och Thiiidiaceae, insamlade af lektor Hj. Möller under dennes af grossh. Seth Kempe bekostade bryologiska forskningsresor. Särskildt sällsynta skandinaviska mossarter ha vid olika tillfällen till afdelningen förärats af lektor H. W. Arnell. Genom inköp hafva till afdelningen förvärfvats en mycket omfattande samling mos- sor ur J. E. Zetterstedts herbarium (1886, 88), 300 arter svenska mossor (af lektor H. W. Arnell, 1899), en annan samling omfattande omkring 3,400 exemplar (af lektor Hj. Möller, 1901, 1908, 1910—13). Genom byte med de norska brj'ologerna L Hagen (1897) och N. Bryhn (1903) hafva särskildt värdefulla samlingar af mossor från Norge ei'hållits, till hvilka äfven komma genom inköp af H. W. Arnell (1892) och E. Nyman (1894) förvärfvade samlingar. Mossor från Danmark hafva erhållits genom byte med den danske bryologen C. Jensen (1902); en samling mossor från Kemi lappmark har till afdelningen (1886) förärats af docenten R. Hult i Helsingfors samt några sällsynta finska mossor af mag. H. Lind- berg; genom inköp har afdelningen förvärfvat »Miisci fenniae exsiccatin af V. F. Bro- THERUS. Det arktiska mossmaterialet har ökats genom de under de svenska expeditionerna till Jenissei 1874 och 1875 hopbragta samlingarna från norra Asien, hvilka, sedan de be- skrifvits af S. O. Lindberg och H. W. Arnell, till afdelningen öfverlämnats. Vega- expeditionens arktiska mossamlingar ha först 1915 ined afdelningen införlifvats, hvilket äfven gäller om de mossor, som insamlades på Novaja Scmija af F. R. Kjellman 1875. En annan samling mossor från Novaja Semlja har till afdelningen (1902) förärats af d:r O. Ekstam. Mossor från Beeren Eiland, Spetsbergen och Kung Karls land, som insam- lats under författarens polarexpedition 1898, ha till afdelningen öfverlämnats, hvilket äfven gäller de under hans expedition till Jan Mayen och Nordostgrönland 1899 hop- bragta samlingarna, som sedermera (1904) ökats genom från Köpenhamns botaniska museum såsom gåfva öfverlämnadt material. Mossor från V. Grönland skänktes på sin tid (1885) af d:r N. O. Holst, medan mossor från Färöarna förvärfvats genom köp (1897). Genom inköp har förvärfvats hela den samling mossor, som af d:r H. Nilsson-Ehle 272 hopbragtes i Lenadalen, företrädesvis norr om polcirkeln, under J. Stadlings expedition till Sibirien 1898. Af europeiska extraskandinaviska mossor märkas: en större samling skänkt (1885) af d:r C. Sanio i Lyck; genom byte förvärfvade mossor från Mecklenburg (1887), Kaukasus (1887) och Nederländerna (1913); mossor från Ungern, skänkta af professor I. Györffi (1914). Af exsiccatverk föreligga det af Naturhistorisches Hofmuseum i Wien utgifna Cnjplo- gamae exsiccatae, Musch, hvars hittills utkomna delar blifvit till afdelningen skänkta, samt de genom inköp förvärfvade hittills föreliggande delarna af »Bnjolheca baIlicoy> ut- gifvet af J. MiKUTOvicz. Från Asien märkas de under Vega-expeditioncn på Japan insamlade mossorna, skänkta af A. E. Nordenskiöld (1900); af dåvarande löjtnanten vid flottan Sten Ankar- krona i Japan, Korea, vid Vladivostock och Singapore insamlade, af C. M. Möller be- stämda, däraf 20 nya arter, mossor, skänkta genom generaldirektör M. Huss (1889); mossor från Java, inköpta (1905) af lektor H.t. Möller, samt från Java och Nya Guinea, samlade af E. Nyman och skänkta af Uppsala universitets botaniska institution (1907); genom byte hafva förvärfvats mossor från Himalaya (1904) samt en synnerligen omfat- tande samling från de Nederländska kolonierna (1913). Mossamlingen från Nya Zeeland har ökats dels genom inköp (1890), dels genom bvte (1904). Från de Hawaiiska öarna ha såsom gåfva af d:r A. W. Evans i New Haven, Conn. U. S. A., erhållits 36 arter lefvermossor. Från Afrika märkas mossor från Madeira, skänkta (1902) af dåvarande lektorn C. Lindman, samt från Teneriffa, dels förvärfvade genom köp (1901), dels erhållna så- som gåfva (1905) af herr G. Linell; från Kamerun föreligga omfattande samlingar hopbragta af och inköpta från P. Dusen (1892, 1898), R. Jungner (1892) och G. Linell (1905) samt en mindre samling från Transvaal (inköpt 1905). Ett synnerligen viktigt förvärf gjordes 1908 genom inköp af originalserien till P. Dusens extraskandinaviska mossherbarium, omfattande nära 4,500 arter, af hvilka hufvudmassan härstammar frän Kamerun och Sydamerika. Åtskilliga mossor från Nordamerika ha vid olika tillfällen (1888, 1890, 1910) blifvit till afdelningen skänkta af lektor N. C. Kindberg, hvars stora efterlämnade, förut om- nämnda, till afdelningen genom grossh. Seth Kempe förvärfvade herbarium äfven inne- håller synnerligen omfattande och viktiga originalsamlingar från Canada. Genom inköp hafva förvärfvats dels af A. H. Brinkman insamlade mossor från British Columbia (1913), dels 200 af C. G. Pringle insamlade mossor från Mexiko (1909, 1910), dels äfven de hittills utgifna numren af A. J. Grouts »iVor//i American Mtisci, Pleurocarpi k Från New- york Botanical Garden har såsom gåfva genom A. Le Roy Andrews erhållits 36 ameri- kanska mossor tillhörande af O. Swartz uppställda arter. Mossamlingarna från Sydamerika förete en betydlig tillväxt. Från botaniska afdel- ningens Regnellska herbarium ha öfverlämnats åtskilliga serier från Brasilien, och P. Dusen har (1903) skänkt några därstädes insamlade S/j/iag/ia. Genom inköp ha förvärfvats Ules 27;^ Br\]olheca brasilicnsis, af V. Dusén insamlade mossor från Pata,qonien och Chile (lilOU, H)02), hvarjämle det ma erinras om, att dennes förut omnämnda af afdelningen inköpta herl)arium innehåller omfattande material äfvcn från denna världsdel. Vidare förtjäna särskildt framhållas originalserien af de af Svenska sydpolarexpcditionen 1901— 0.'i i Magellansländcrna, på Sydgeorgien och i det antarktiska området insamlade mossorna, hvilka, efter af F. Stephani (1907) och J. Cardot (1908) fullhordad bearbetning, enligt föreskrift till afdelningen öfverlämnats. Genom inköp har förvärfvals en större serie mossor från Patagonien, Eldslandet, Juan Fernandez, Falklandsöarna och Sydgeorgien, samlade af C. Skottsbero och Th. Halle under den svenska expeditionen till Syd- amerika under den förres ledning 1907—09. Äfven frän den motsatta sidan af Anlarktis, nämligen från Newnes land, har en mossa fSarcoiiciiriim (jlacialc) erhållits såsom skänk af Kristiania universitets botaniska museum genom professor N. Wille. Såsom framgår af denna redogörelse, i hvilken endast de viktigaste skänkerna och nyförvärfven blifvit upptagna, har mossherbariets tillväxt varit synnerligen omfattande, och det torde numera enligt från sakkunnigt håll lämnade uppgifter kunna räknas bland de i sitt slag främsta." Det har mycket anlitats af såväl in- som utländska bryologer, af hvilka senare doktor J. Hagen från Trondhjem (1897) samt d.r Alexander W. Evans från New Haven Conn. U. S. A. (1912) själfva besökt afdelningen för utförande af sina bryologiska studier. Genom den stora tillväxten såväl af fossilsamlingarna som af de recenta arkegoni- aterna erhöll lokalen i Grönlandet norra mer och mer karaktär af magasin, medan den i »Grönlandet södra» endast kunde någorlunda bibehållas i sitt ursprungliga skick därigenom, att stora delar af samlingarna magasinerades på vindar och i källare. Men mikroskoperings- och fotograferingsarbetena i den sistnämnda lokalen stördes alltjämt genom de svåra skakningar, för hvilka byggnaden utsattes genom förbipasserande arbets- åkdon och lastbiler. Det var därför synnerligen glädjande att sent omsider erhålla lokaler, där denna och andra olägenheter icke gjorde sig gällande, där belysningen är god och där utrymmet är så väl tillgodosedt, att allt magasineradt material kunnat uppackas och där samlingarnas, såsom man får hoppas, fortsatta omfattande tillväxt kan med lugn emotses för många tiotal år framåt. 1 fråga om detta utrymme må an- märkas, att detsamma, frånsedt den stora vinden, är bortåt fem och en half gånger så stort som i de gamla lokalerna, samt att arbetsrummen blifvit särskildt väl tillgodosedda. Inpackningen och flyttningen af samlingarna, som på ett synnerligen förtjänstfullt sätt utfördes af »Freys expressbyrå», började den 26 maj och var i hufvudsak fullbordad omkring den 1 juli 191ä. ' En redogörelse för lefvennossherbariets omfattning, särskildt det svenskas, har lämnats af lektor H. W. AnxEi-i. i Svensk Bot. Tidskr. 1915. A. G. Natlwrst. Riktmmeets historia. 275 Hiksmuscct. Hufvudbvgenaden Iran Riksmuseets nya byggnader. Terrängens naturliga beskaffenhet och det i programmet upptagna önskemålet att på den vidsträckta tomten bereda plats äfven för en byggnad för de etnografiska sam- lingarna är det som framför allt annat varit bestämmande för läget af de olika bygg- naderna. Den lägst liggande delen, »gärdet» på byggnadstomtens södra del, omgifvet af trädbevuxna kullar och med en för byggnader mindre lämplig grundbotten, den af ekar ocli furor klädda bergshöjden i norr med sin, delvis förut af gamla träbyggnader upp- tagna, sluttning mot väster till allmänna vägen från Stockholm hafva så godt som fram- tvingat den gruppering, som byggnaderna fått: hiifuiidbijggnadens midtparli ocli norra del, inrymmande de största samlingarna, de zoologiska, på västra sluttningen af den ofvan nämnda bergshöjden; bunden vid detta parti och på samma höjds södra sluttning, den mineralogisk-geologiska bijggnaden, utgörande begränsningen i norr af fältet, hvars östra sida upptages af den botaniska byggnaden, under det att söder om platsen den eventuella etnografiska skulle komma att resa sig. De hufvudsakliga grundsatser, som iakttagits vid formgifningen af byggnaderna och lokalernas fördelning hafva varit följande: att de för allmänheten afsedda utställningssalarna skulle förläggas till resp. bygg- naders hufvudvåningar, anordnas utan gallerier och med sidobelysning frän tvänne hvarandra motsatta fönsterrader äfvensom vara tillgängliga frän en gemensam ingång inom hvarje byggnad; att den paleozoologiska skådesamlingen skulle förläggas, å ena sidan intill öfriga zoologiska utställningssalar, men å andra sidan stå i direkt förbindelse med motsvarande salar inom den geolog-mineralogiska byggnaden; att hvarje afdelnings utställningssalar skulle ligga i omedelbar närhet till motsva- rande hufvudsamlingslokaler .samt dessutom och framför allt så. 276 Hiksmuseum Hufvudbyggnadens midtparti. 277 alt tilll)yi,'f^iia(it'rna lör ile olika afdclningarna skulle kunna f,'öras oberoende af hvarandra och på sådant sätt, att ingen aldelning i sin hciiu"! skulle behölxa förllyttas från en del af byggnaden till en annan. Den zoologiska byggnaden har härigenom Ijestänils lill sin planform. Klt midlel- parti ])arallelll med vägen och IVån detta 3:ne llyglar: de två första vid midtpartiets Situationsplan för Natiihisloiiska Riksmuseet och Vetenskapsakademien. norra ända, den ena i samma riktning som midtpartiet och i endast en våning, den andra mot väster, den tredje utgående åt öster från midtpartiets mellersta del. Midtpartiet och den mot väster riktade flygeln jämte den västra delen af den mi- neralog-geologiska byggnaden omsluta en större, mot landsvägen öppen gård, till största delen upptagen af de båda uppfartsramperna och den stora yttertrappan upp till hufvud- ingången, nödvändiga till följd af byggnadens förläggande på berget. 278 Från flyglarna och från den mineralog-geologiska byggnaden skiljes midtpartiet genom större trapphus, aisedda, utom att förmedla kommunikationen emellan byggna- dernas olika delar, äfven att ur brandsäkerhetssynpunkt isolera samlingarna från hvar- andra. Genom en större hall afdelas på samma sätt midtpartiets utställningssalar. Den zoologiska byggnaden blir sålunda delad i 5 partier, som genom eldsäkra dörrar full- ständigt brandfritt afskiljas från hvarandra; de brandfria bjälklagen och ytterligare brandmurar och järndörrar isolera de zoologiska samlingarna i icke mindre än 16 delar. I den geolog-mineralogiska byggnaden finnas 13 på samma sätt från hvarandra skilda afdelningar. Det mellan den senare byggnaden och midtpartiet anordnade trapphuset förenar de båda byggnaderna med hvarandra till en enda byggnadskropp, som i följande be- skrifning öfver de olika lokalernas placering gifvits benämningen hufvudbyggnaden, af hvilken sålunda den mineralog-geologiska byggnaden bildar södra flygeln. En kort öfversikt öfver de olika afdelningarnas lägen och placering lämnas här; för detaljer hänvisas till planerna öfver våningarna. Af Riksmuseets afdelningar upptager den för vertebraler det ojämförligt största ut- rymmet eller öfver '/a af hela planarean. Dess utställningslokaler äro anordnade i den nedre hufvudvåningen inom den zoologiska afdelningen af hufvudbyggnaden och upp- tager sålunda hela vån. 1 tr. upp i midtpartiet, bakre flygeln, norra flygeln, hvarjämte den förut omnämnda envåningsflygeln norr om midtpartiet inrymmer samlingen af hval- skelett. Huftnulsamlingarna äro ordnade i bottenvåningen under utställningssalarna, och arbetsrummen ligga i samma våning direkt intill hufvudsamlingen i norra flygelns västra ända mot vägen. De öfriga zoologiska afdelningarnas utställningssalar finnas i midtpartiets andra hufvudväning vån. 2 tr. upp: evertebrat- och entomologiska afdelningarna i den norra samt paleozoologiska i den södra delen. Hufvudsamlingar och arbetsrum äro för euerle- brater anordnade i norra flygelns öfre våningar, för entomologiska afdelningen i midt- partiets öfversta våning ofvanför utställningssalarna samt för paleozoologiska afdelningen i bakre flygelns våningar 1, 2 och 3 tr. upp. Tillträdet för allmänheten till skådesamlingarna är genom hufvudingången å midt- partiet, dit ramperna och den stora yttertrappan leda. I samma plan som de öfre utställningssalarna och i direkt kommunikation med den paleozoologiska utställningen äro de för den mineralogiska afdelningen och Sveriges Geologiska undersökning anordnade museisalarna i södra flygeln, de mineralogiska i den västra delen, de för geologiska undersökningen i den östra. Till följd af terrängens lutningsförhållanden ligga de högst upp och upptaga hela den öfversta våningen i denna flygel. Motsvarande lokaler för hufvudsamlingar och arbetsrum äro lagda i samma flygels undre våningar. Den botaniska byggnaden upptages af Riksmuseets botaniska ocii paleobotaniska af- delningar med utställningssalarna i bottenvåningen, hufvudsamlingar och arbetsrum i våningarne 1 och 2 tr. upp. 279 Förrådsruminen äro i båda byggnacicrna anordnade dels i jordvåningarna, dels på vindarna. Till livarje aldelnings luifvudsamlingar och arbetslokaler leda särskilda ingångar och trappor ined undantag af den entomologiska, till hvilken tillträdet är genom huf- viidingången och hnfvudtrappan i midtpartiet, samt för de botaniska och paleobotaniska, hvilka halva gemensam ingång och trappa. Då paleozoologiska afdelningens arbetsrum äro belägna i bakre llygeln, har till- trädet till dessa underlättats genom en infart till gården mellan bakre och södra flj'geln. Infarten har lagts under det isolerande partiet mellan södra flygeln och midtpartiet. Skådesamlingarna hafva anordnats i långsträckta salar med belysning från båda långsidorna. Skåpen äro afsedda att ställas vinkelrätt mot fönsterväggarna. Bredden på salarna varierar mellan 14 och 17 m. och höjden från golf till tak utgör 5 m. P^ön- sterna äro så stora och sitta så högt, att äfven längst från fönsterväggen utställda föremål blifva tillfredsställande belysta. På hvarje m- golfyta kommer 0,20 å 0,24 m^ fönsteryta och 0,16 till 0,20 m* glasyta. Infallsvinkeln för ljuset från glasytans öfre begränsning till golfmidteln är 25° till 30". Alla utställningssalar utom de paleobotaniska äro anordnade med midtgångar för allmänheten, och har därför systemet med dubbla pelarrader för bjälklagens uppbärande kommit till användning. Salarna för hufvudsamlingar, äfven de i allmänhet anordnade för ljus från två sidor, hafva till sina breddmått måst rätta sig efter utställningssalarna, rumshöjden är där mindre, i allmänhet 3 till 4 m. Undantag härifrån utgöra hufvudsamlingsrummen för de entomologiska och botaniska aftlelningarna, hvilka hafva en höjd i dagen af c:a 5 m. De äro också de enda i båda byggnaderna, som äro försedda med läktare. Hvalmuseets förläggande till en särskild l-våningsflygelbyggnad och i ett betydligt lägre plan än vertebratafdelningens öfriga utställningssalar har betingats af föremålens storlek och för att förhindra olukts spridande till öfriga delar af byggnaderna. Höjden från golf till tak är här så stor som 7,6 m. för att kunna placera hvalskeletten öfver hvarandra. En längsgående midtelläktare, från hvilken den öfre raden skeletter kunna ses, är här anordnad. I denna terrassbyggnad finnas äfven konservatorslokalerna för vertebratafdelningen. Utom dessa härofvan beskrifna byggnader finnas på tomten dels ett ångpannehus, beläget norr om midtpartiets bakre flygel, dels 3:ne bostadsbj'ggnader, en vid tomtens sydvästra begränsning med buffetlokaler och bostäder för portvakt och eldare samt två i nordvästra hörnet belägna träbyggnader, hvardera med 4 bostadslägenheter för maski- nister och vakfmästare> Hufvudingången till Riksmuseet är framför hufvudbyggnadens midtparti och utgöres af en in- och en utfart, mellan hvilka en mindre fontänanordning är utförd. Som byggnadsgrunden utgjorts af berg i dagen eller, på ett par undantag när, af berg på ringa djup, har grundläggningen ej varit förenad med några svårigheter. Grundmurarna äro ullorda af betong; under en del af södra flygeln och botaniska bygg- 280 281 JitUlnascils histu 282 nåden, som betongpelare, hvilka neddragits i brunnar till berggrunden. Största djupet visade sig vid södra flygelns västra del, där berg fanns först på c:a 9 m. djup. Endast under norra ytterväggen af hvalmuseet, där berg ej påträffades, hafva betongpelarna lagts på ett fast lager c:a 14 m. under hvalmuseets golf Ivonstruktionen mellan pelarna utgöres dels af livalf, dels af armerade balkar i betong. Grunderna under yttermurarna äro afjämnade 20 cm. under markytorna, under innermurarna 10 cm. under jordvånin- garnas golfplan, samt isolerade genom asfaltlag från öfre murverk. På de ställen, där jordvåningens golf ligger lägre än markytan, är dessutom ytterligare ett asfaltlag lagdt mellan grunden och källarmuren och den senares yttersida bestruken med konstgjord asfalt, tillsatt med mastix. Vid bakre flygelns östra ända, där berget ligger betydligt högre än lägsta våningarna, äro särskilda försiktighetsmått vidtagna genom anordnande af isolerande luftmellanrum och afloppsledning för afledande af bergvattnet, allt för att undvika fukt i källarlokalerna. Terrassmurarna äro utförda af gråsten (grunderna delvis af betong) med de synliga delarna af sten i »bark»- eller »släpp>ytor. Sockel, yttertrappor, »bröstningar» och lister å terrassmurar samt de i sten utförda delarna af stängselmuren mot landsvägen äro af ljus i rödt och grått skiftande småländsk granit. Murarna till byggnaderna äro uppförda af vanligt maskinslaget murtegel i stort format, fasadmurarna 2 '/a till 2 sten tjocka i förband med en yttre beklädnad af hand- slaget Hälsingborgstegel af normalformat, muradt med öppna fogar, som sedermera fog- strukits 1 kalkbruk. Till hufvudportaler, lister, krön, betäckningar samt till fönsterposter af så små dimensioner, att tegelmurverk ej kunnat användas, har västkustens ljust rödgråa granit funnit användning. Där graniten användts som krön eller täckskift, har under den- samma en isolering af asfalt i samband med droppbleck af koppar anbringats för att förhindra fuktighets nedträngande i muren. Då det på flera ställen, särskildt hvad be- träffar täckskiftet å hvalmuseets terrass, visat sig, att asfaltisoleringen blifvit skadad vid stenens påläggning, har öfver täckskiftena ytterligare en kopparplåtbeklädnad utförts. Med få undantag hafva bjälklagen och de smäckra pelare, som uppbära dem, ut- förts af betong, armerad med svenskt martinjärn. Bottnarna äro utförda med synliga balkar och plattor, för hvilka i utställningssalarna, där plattorna äro c:a 7 m. i fyrkant, håltegel kommit till användning. Det stora med kaselter försedda tunnhvalfvet öfver midtsalen i södra flygelns ut- ställningsvåning, kalotthvalfvet öfver hufvudtrappan till samma flygel samt krysshvalfven öfver underfarten till den södra gården inom hufvudbyggnaden hafva murats af tegel, men kupolen öfver hallen i hufvudbyggnadens midtparti har utförts af armerad betong med Luxferglas i metallinfattning för de kassetterade genombrytningarna. Golfven äro i alla salar och arbetsrum af cement slipade direkt på betongbjälklagen och belagda med linoleummattor. I jordvåningarna äro cemenlgolfven lagda på sand- fyllning å undergolf af asfaltisolerad betong. 2