41

j

ID

^ dJ

<U

^ c ^

ÖQ-Q

^ -Q

,:??-r"-t4.

¥^

^ENEWYÖRKBOTANlCALGARip

I t.

Om

Westeråstrakteu

i botaniskt aiseende.

Akademisk Afhandling^

som med

Vidtberömda Filosofiska Fakultetens samtycke

för Filosofiska gradens erhållande

kommer att offentligen försvaras

af

ADOLF MAGNUS TROILIUS,

Filos. Kand. af Weatm. och Dala Landskap
Zedritz' stipendiat,

ä mindre Gustafvianska Lärosalen
dagen den 1860.

p. v. t. . m.

tlftRARY
NKSV V Ok K

♦ STOCKHOLM,

TRICKT HOS E. WESTEELI,, 1860,

.710^

Malaredalen ar utan tvifvel ett af de intressantare
växtgebieterna i vårt land. Närheten af en större insjö
gifver alltid åt vegetationen i kringliggande trakter en egen
priigel, i det att dess bassin utgör liksom ett afslutadt
växtområde, inom hvilket talrika arter och former före-
komma, hviika man utom detsamma söker förgäfves. Sin
egentliga märkvärdighet lånar dock Mälarefloran från den
omständigheten, att då Mälaren, såsom belägen i midten
af Sverige, bildar gränsen mellan landets nordligare och
sydligare trakter, älven många af de växtarter och växt-
former, hviika för bådadera äro mera egendomliga eller
företrädesvis tillhöra endera gebietet, här mötas och blanda
sig om hvarandra, hvarigenom uppstår en rikedom och
omvexling i botaniskt hänseende, hviika äro ganska an-
märkningsvärda för en trakt, som ligger på en så hög
breddgrad. Många arter finna till följe af nyss anförda
orsak vid Mälaren sin nordliga gräns; ej så fä äfven sin
sydliga. Säkert har mången botanist, liksom förf. blifvit
öfverraskad af vegetationens fattigdom endast några få mil
norr om Mälaren, jemförd med den, som i yppig fägring
kläder denna insjös närmaste omgifningar och öar. Ett i
betydlig mån bidragande inflytande på Mälareflorans rikhet
och mångfald torde med skäl kunna tillskrifvas insjöns
egendomliga form: dess i otaliga fjärdar, sund och vikar
sönderklufna vattenspegel, som oupphörligt afbrytes af
öar, holmar, skär och klippor; vidare strändernas olika
och omvcxlande beskalTenhet, insjöns fria sammanhang
med och obetydliga höjd öfver hafvet, hvarigenom dettas

1

salta vatten ofta vid s. k. uppsjö inslröiiimar, och slut-
ligen dess i allmänhet föga betydliga djup, hvarigenom
vattenmassan snart uppvärmes af vårsolens strålar och
sedermera mäktigt bidrager till underhållande af en jemn
och likformig lufttemperatur. Likaså får den ett årtusende
gamla odlingen af Mälaretrakten icke frånkännas en kraftig
medverkan i nyss anförda hänseende.

Det bör således ingalunda väcka förundran, att många
»den älskliga vetenskapens» idkare och vänner egnat Mä-
laretrakten en synnerlig uppmärksamhet och åt dess ge-
nomforskande offrat tid och krafter. Mälarefloran är också,
åtminstone hvad vissa af dess ojiiråden beträffar, en af
de bäst kända i Sverige. Bland de män, som gifvit hvar
och en sitt bidrag till densammas kännedom må anföras:
C. J. Lindeberg, som i sin »Synopsis plantarum vascula-
rium in regioni Ma3leri orientali-boreali sponle crescentium»,
Ups. 1846, skildrat vegetationen i den nordöstliga delen
af Mälarebassinen; Herman Hofberg, hvilken genom sitt år
1852 utgifna arbete: »Södermanlands Phanerogamer och
Filices», gifvit en bild af växtligheten i dess södra del ;
K. Fr. Thedenius, hvilken nedlagt frukten af sm egen och
andra nitiska botanisters ifriga och mångåriga genomforsk-
ningar af Stockholmstrakten i »Stockholmstraktens Phane-
rogamer och Ormbunkar», hvilken växtförteckning utkom
1850, samt fullständigare i sitt år 1859 offentliggjorda
arbete: »Botaniska Exkursioner i Stockholmstrakten», hvari
framdragas i ljuset de rika skatter, hvarmed Flora smyckar
sig i Mälarebassinens östligaste delar, och slutligen Hampus
v. Post, hvilken genom uppsatser i »Botaniska Notiser»
meddelat sin grundliga och omfattande kännedom af ve-
getationen i de trakter, som omsluta Mälarens vestliga
hörn. Vi hafva särskildt anfört dessa arbeten, emedan
de dels äro de nyaste och fullständigaste, samt till en
del röra sig om områden, öfver hvilka inga andra special-
afhandlingar, sä vidt förf. har sig bekant, utkommit. Må
man häri icke se något försök att förringa den förtjenst, .
som många andra, dels frejdade vetenskapsmän, dels yngre
vetenskapsidkare inlagt om kännedomen af flera mindre

till Miilarebassinen hörande områden! Hvad Wahlenberg,
Fries, Schagerström och många andra i detta hänseende
uträttat fOr Upsalatrakten: Wikström för Stockliohnsnejden,
Lönnroth för trakten omkring Kungsör eger och skall
alllid ega stort värde.

Af alla Mularebassinens delar har den norra hälftens
mellersta del längst saknat väl ej botanisternas uppmärk-
samhet, men dock ofTentliggjorda och allmänt kända ar-
beten öfver sin flora. Först år 1852 fylldes till en del
denna känbara brist genom den af W. A. Wall utgifna
»Westmanlands Flora». Då detta förtjänstfulla arbete sys-
selsätter sig med hela provinsens vegetation af Phanero-
gamer och Filices, har det naturligtvis icke kunnat egna
någon mera öfvervägande uppmärksamhet åt den del af
Mälarens närmaste omgifningar, som falla inom provinsens
område, än åt landskapels öfriga delar. Förf., som i flera
år vistats i Westerås och dess närhet, samt derunder med
förkärlek studerat traktens flora, erkänner och uppskattar
fulleligen den stora förtjenst, som Wall genom anförda
arbete förvärfvat sig om kännedomen af norra Mälarefloran.
Förf. tilltror sig likväl att kunna i ej alltför få och ovä-
sendlliga delar förfuilsländiga nyssnämnda kunskap. Det
är delta skäl, som förmått honom alt publicera förelig-
gande opusculum, hvilket han anhåller att få ansedt så-
som ett i förhållande till krafter och förmåga lemnadl, om
ock oansenligt, bidrag till kännedomen af Mälarefloran, och
såsom sträfvande att fylla en ej obetydlig lucka häri.
Utom nyss citerade arbete, i hvilket förf. med tacksam-
het erkänner sig hafva funnit ganska mycket af sin före-
lagda uppgift undangjordt, har såsom källa begagnats:
»Beskrifning öfver Westerås Län, af Wilh. Tiiam, Stock-
holm 1849». 1 och fur de geologiska uppgifterna hafva
de under ledning af Prof Edlund utarbetade utmärkta
kartorna blifvit rådfrågade. Må förf. äfven här få fullgöra
den kära pliglen att offentligen betyga sin varma tack-
samhet för de rikhaltiga och värdefulla upplysningar, sorp
benäget lemnals af äldre och yngre idkare och befcrdrare
af botanikens studium, såsom Lektor J. Johansson, Med.

Doktor S. G. Tkohius, Hii K. 1'. Lindh, E. Björling,

m. n.

Förf. beklagar, all hans tid och kräftor endast mod-
gifvit honom att förctrlidesvis studera Westeråstraktens
Phanerogamer och Filices; de iakttagelser, som han kun-
nat göra om dersammastsdes förekommande öfriga Crvpto-
gamer äro alltför få och ofullständiga, för att han skulle
våga meddela dem.

Den del af Mälaredalen, hvars vegetation förf. varit
i tillfälle att närmare studera, och hvilken här kallas
Wesler åslr akten , sträcker sig omkring 1 mil i norr, 1^
mil i söder, 1 mil i vester och 2 mil i öster om nämnda
stad. Den innefattar socknarne Ängsö, Kungsåra, Kärrbo,
Ihrsta och Badelunda i öster; Tillberga, Hubbo, Skerike
samt en del af Skultuna och Romfartuna i norr; Lundby,
Barkarö, Dingtuna och Lillhärad i vester; samt slutligen
S:t Jhan, som närmast omgifver Westerås på alla sidor.
Söderut möter den omkring | mil i landet inskjutande
Wesleråsfjärden, med dess talrika öar, holmar och skär,
hvilken genom flera sund sammanhänger med två andra
af Mälarens fjärdar: Granjjärden och Blacken. Frän
Granfjärden utgår i östlig riktning en fortsättning i Angsö-
fjärden, som sedermera förlänger sig mot norr i Knngs-
åraviken. En mängd holmar och skär ligga strödda på
dessa vattenspeglar, hvilka förf. längre fram skall uppräkna.
På detta sätt bildas pä östra sidan om Westerås en stor
halfö, som innefattar hela Kärrbo, större delen af Ihrsta,
hälften af Badelunda och en del af S:t Ilians socknar.,
Vestra stranden af Westeråsfjärden fortsätter sig deremot
efter sin omböjning vid Gångholmarne i oafbruten vestlig
riktning mot Bytternes socken, hvilken ligger utom Wesferäs-
traktens område. Ifrågavarande trakt bildar således östra
delen af Westmanlands mälarestrand och utgör en yta af
ungefärligen 7^ qvadratmil, hvaraf omkring 4^ qvadratmil
upptagas af land; återstoden bildas, om man afser från
den obetydliga Angsjön, uteslutande af Mälarens vatten-

spegel. Inga skarpa giJinser afskilja detta område från
omkringliggande delar af Westmanland och Upland, i hvilka
det tvärtom omärkligen öfvergår. Det har också blifvit
uppstaldt såsom ett helt för sig, endast af den orsak att
förf. ej varit i tillfälle att annat än undantagsvis utsträcka
sina undersökningar ulöfver dess landamären, inom hvilka
således hans närmare bekantskap med trakten är be-
gränsad.

Vid den närmare beskrifnmgen af ifrågavarande land-
sträcka torde det vara lämpligt att välja Westerås till
utgångspunkt. Denna stad är belägen 59° 37' latitud
34° 13' 20" longitud östligt från Ferro vid Svartåns utlopp
i norra ändan af Westeråsfjärden. Under hela den del
af Svartåns lopp, som faller inom Westeråstraktens om-
råde, åtföljes den af en ås på hvardera sidan, hvilka hålla
sig ganska nära vattendraget och derigenom bilda en
särdeles trång dal, i hviiken vattnet gräft sig en rätt djup
fåra. Svartån är del enda vattendraget i trakten af be-
tydenhet, ehuru äfven densamma under torra somrar till
hälften uttorkar. Straxt ofvan staden bildar den ett fall,
vid hvilket Westerås qvarnar äro anlagda. Ofvanför dessa
flyter vattnet med undantag af ett par strömdrag lugnt
och stilla, ända till dess man kommer till Forsby och
Akesta qvarnar nära gränsen för gebietet, defr åter fall
möta. I sjeltVa vattnet träffar man NympJicea alba, Nu-
phar luteum, Balrachium heterophyllum , trichophyllum,
cirxinaUim, confusum; Nastuvtium amphibium, Myrio-
phyllum allerniflorum, Polygomim amphibium, CalUtriche
verna, aidumnalis; Lemna minor, pohjrrhizn , Potamoge-
ton natans, pprfoliaius; Sparganium nntans, Glyceria
flintans. Vid stränderna bilda Scirpus lacuslris och Phrag-
mites communis en tät skog, öfver hviiken de praktfulla
blomflockarne af Bufomus umbellalus^ höja sig. Der träffas
äfven Galium palustre, uliginosum; Myosolis palustris,
ccEspitosus, Lyaimachia vulgaris, Naumburgia tliyrsiflora,
Sium laiifohum, Naslurtium palustre, sylvestre och anceps,
Stellana palustris, Epilobium palustre; Rumex Hydro-
lapathum, crisp^is, Hippnlapafhum, Iris Pseudacorus ,

Alisma Plantago, Sagitlaria; Sparganium sinipleoc, ramo-
suni; Heleocharis paluslris; Carex vesicaria, ampullaoea
aqualtlis, acula, slricla, Glijceria dislans, aquaticn, Cala-
magrosfis lanceolafa, Alopecurus fulvus, geniculalns. På
strilnder och holmar höja sig Alnns glutinusa, Populus
tremula, Salix fragilis, Betala alba och verrucosa, Sorlus
Aucuparia, Ulmus campestris, Tilia pavvijolia, i hvilkas
skugga frodas Valeriana officinalis, Scrophularia nodosa,
Angelica syhestris, Peucedaimm palustre, Barharea sfricta,
Lylhrum Salicaria, Rosa canina, molhssima, tomentosa,
cinnamomea, Rubiis idoeus, Geum rivale, intermedium;
Spircea Ulmaria, Scirpus sylvaticus, Carex vulgaris,
cwspilosa, canescens, disticha; Dactylis glomerata, Poa
serolina, Blilium effusmn, Baldingera urundinacea, Poly-
siichum Thelypteris, Fdix Mas, cristatum. spinulosimi;
Asplenium Filix femina, Slruthiopleris germanica. På
den öppna och dyiga strandbrädden växa utom flera af
de föregående Limosella aquatica, Subularia aqualica,
ElaUne Hydropiper, triandra; Butliarda aqualica, Peplis
Porlula, Polygotium Hy dr opiper, Triglochin paluslre, Jun-
cus conglomeratus , effusus, filiformis, ariiculalus, supinus,
alpmus, compressus, supinus, Heleocharis acicularis.
Gräsmattan bildas af Fesluca elalior, Poa trivialis, pralen-
sis, annua; Air a ccespitosa, Calamagrostis slricla, Agi^ostis
canina, vulgaris, slolonifera, Molinia coerulea, Alopecurus
pralensis m. fl.

Den vestra af de åsar, som mellan sig innefatta
Svartåns trånga dal, är hög och brant, och pä dess slutt-
ning är en del af staden Westerås, den s. k. Oxbacken
uppbygd. Dess närmast staden belägna del kallas Djekne-
bergen. De bestå af grå och röd gneiss och sträcka sig
från sydost åt nordvest. Lagernas strykning är i all-
mänhet dermed öfvercnsstämmando; deras stupning väx-
lande; närmast staden 25" — 40" åt öster till nordost.
På östra sluttningen träder berget i niirheten af staden
öfverallt i dagen och är der merändels nära tvärbrant
nerskuret mot dalen. Mera norrut höljes bergsluttningen
af djupa lager kross- och rullstensgrus samt -sand. Vestra

sluttningen lir mindre brant, men öfversållad af en ofant-
lig mängd erratiska gneissblock i den vildaste förvirring
kastade öfver hvarandra. Berget träder äfven här flerstädes
i dagen. Mellan dessa båda sluttningar ligger en tem-
ligen jemn mark; en högslätt i miniature, upptagen af
naket berg, hedmark, kärr, beteshagar och bairskog Stora
sträckor af hedmarken täckas har af Calluna vulgaris,
Juniperus communis , Vacciniwn Vitis idoea och Thymus
Serpyllum, mellan hvilka förekomma Chrysanthemum Leu-
canthemum, Achillea Millejoliwn, Anlennaria clioica, Filago
mon/ana, Erigeron acris, Solidago Virga aurea, Cenlaurea
Jacea, Carlina vulgaris, Hieracium murorum, ccesium,
vulgatum, umhellalum; Hypochwris maculata; Galium
verum, horeale; Campanula persicifolia, rotundifolia; Myo-
sotis Jiispida, strida; Pruneäa vulgaris; Veronica serpylli-
folia, Eupjhrasia officinalis, gracilis; Pimpinella Saxi fråga,
Polygala vulgaris, Helianlhemiim vulgäre, Viola canina,
Viscaria vulgaris, Slellaria graminea, Rosa canina, mollis-
sima, tomentosa, cinnamomea, Rubus idceus, saxatilis,
Potentilla maculata, Tormenlilla; Prunus spinosa, Orobus
tuberosus, , Lotus corniculatus , Trifolium medium , Rumex
Acetosella, Salix repens, Equisetum hyemale; Orchis ma-
culata, Gymnadenia conopsea, Platanthera bifolia, Luzula
campestris, Carex ericetorum; Festuca rubra, ovina; Briza
media; Avena pratensis, pubescens; Aira jlexuosa-^^ Po-
lystichum Filix Mas, spinulosum; Asplenium Filix jemina,
Pteris aqvilina, Botrychium Lunaria, Lycopodium com-
planatum. På mera naken och sandig mark växa Ver-
bascum Thapsus, Linaria vulgaris, Myosurus minimus.
Arabis Thaliana, Viola arenaria, tricolor; Gypsophila
muralis, Cerastium vulgatum, Arenaria serpylli folie; Sa-
gina procumbens , Spergularia rubra, Sedum Telephium,
acre; Trifolium repens, arvense, Herniaria glabra, Scle-
rantlms perennis, annuus. De öppna kärren höljas af-
Myrtillus mgra och uliginosa. Der finner man äfven på
och vid tufvorna Comarum palustre, Pyrola rotundifolia,
minor, media, Triglochin palustre, Carex acuta, ccespitosa,
^ndgaris; Aira ccespitosa, Nardus stricta samt på den

tillstötande sidlaiidla marken Ii idens IriparlUa, Surcisa
pralensis, Gentiana AmareUa, lingulata; Pedicidaris pa-
luslris, Ranunculus acris, Flanunida: CallJia paluslris,
Cardamine pralensis, Peplis Porlida, Epdobium monla-
num, paluslre, Salix cinerea, Juncus conglomeralas, effusns,
alpinus, compressus; Eriophorum arguslilolium, Carex
flava, panicea, dislicha, vulpina, dioica; Poa pralensis,
Irivialis; Agroslis canina, vidgaris. Bergspringorna hysa
Convallaria Polygonalwn, Polypodium vulgäre, Dryopleris ;
Cyslopleris fragilis, Woodsia ilvensis, Asplenium Tricho-
manes och seplenlrionale. I beleshagarne och i skogs-
brynet anträffas Cirsium paluslre, Ajuga pyramidalis, Acer
plalanoides, Rhamnus Fvangula, Ånemone nemorosa, Ge-
ranium sylvalicum, Viola sylvalica, Agrimonia Eupaloria,
Alchemilla vulgaris, Polenldla replans, Geum urbanum,
Lalhyrus pralensis, Trifoliimi hybridum, agrar ium, 7non-
lanum, pralense, Rumex Acelosa, domesticus, crispns;
Quercus Robiir; Salix penlandra, nigricans; Equiselum
sylvalicum, arvense, limosum; Carex muricala; Calama-
grostis arundinacea, 3Ielampyrum pralense, Epilobium
anguslifolium , Pyrola rolundifolia, media, minor; Salix
aurila, caprea; Populus Iremnla; Belula alba. glulinosa,
Corylus Avellana, Convallaria majalis, Carex pallescens,
canescens, vesicaria; Lycopodium complanalum. I barr-
skogens skugga dölja sig Trienlalis europcea, Oxalis Ace-
losella. Melampyrum sylvalicum^ Arenaria Irinervia, Pyrola
secunda, chlorantha, Majanlhemum bijolium, Polypodimn
Pliegopleris , Lycopodium annolinum, Luzula pilosa. De
vidsträckta skogskärren slutligen (det s. k, Ölins kärr)
hafva att uppvisa Bidens cernua, Meayanlhes Irijoliala ,
Ulricularia inlertnedia, minor; Drosera rolundifolia, An-
dromeda polifolia , Ledum paluslre, Alnus glulinosa, in-
cana; Juncus fdiformis, Calla paluslris, Sparganium mi-
nimum, Eriophorum gracile, vaginalum; Carex fdiformis,
irrigua, leporina, slelhdala.

Djeknebergen fortsätta sig, såsom redan blifvit nämndt,
norrut längs efter Svartån genom S.t Ilians och Skerikes
socknar, h vilken sednare för det mesta upptages af låga

^sar, bergkullar och kärr, livaraf det största kallas Svart-
myran. Här möta flera mera nordliga skogs- och kärr-
växter, såsom: Linncea borealis, Augelica sylvestris, Stella-
ria uliginosa, Buhus Chamcemorus, Oxycoccus palustris,
Arctoslaphylos officmalis , Pyrota umhdlatn, Empetrum
nigrum, Mohtia fontana, Mynca Gale,Tricliopliorum alpi-
iium, Carex limosa, Oederi, elongala, chordorrhiza, para-
doxa. pauciflora^ pulicark. Den öppna markens vegeta-
lion öfverensstämmer med slällbygdens, hvilken förf. fram-
deles vill skildra.

Al söder sänka sig Djeknebergen i flera afsatser mot
Mälaren, hvilka bSra olika namn, såsom GesSllbergen,
Skojarebacken, Stallhagen o. s. v. Det fasta berget är
här öfverallt täckt af mäktiga lager krosstensgrus och ^sand
med ett tunnt öfverdrag af matjord och besådd med störro
jch mindre lösa granit- och gneissblock. Sluttningarne
bilda torra backar och betesmarker, här och der genom-
fårade af källrännilar Derjs vegetation öfverensstämmer
med Djeknebergens. Emellan sluttningens fot och sjö-
stranden ligger en stnal remsa sidländt mark, der de flesta
för denna sträcka egendomliga växter anträffas. Utom en
mängd af de för Djeknebergen anförda, växa här på de
torra backarne Senecio sylvalicus, Gnaphalium sylvati-
cum, Hieracium PiloseHa, coesiiim, murorum; Taraxacum
corniculalkim , Cynanchum Vinceloxicum, Yeronica ofjici-
naliH,, verna, arvensis; Carum Carvi, Pulsatilla vulgaris,
Berberis vulgaris, Sisyinbrium officinale, Erysimum chei'-
ranthoides, Turritis glabra, Lepidium campes/re, ruderale;
Capsclla Bursa pastor is, Thiaspi arvense, Draba verna,
Gernniwn pusiUum, Cerasiium viscosum, semidecandrum;
Bibes Grossularia, Sedum annuum., sexangulare; Fragaria
collnia, vesca; PotentiUa anserina, argenlea, veima, norve-
gica; Trifolium arvense. På betesmarkerna och vid käll-
dragen förekomma Gentiana campestris, Yeronica Becca-
bunga, Primula veris, Planlago lanceolata, media; Banun-
culus bidbostis , repens, auricomus, acris; Silene nutans,
Dianthus deltoides, Bibes nigrum, rubrum; Saxifraga gra-
nulata; Spircen Filipenduh, Salix penlandra, depréssa;

10

Anthoxanthum odoratum. Vid foten af sluttningarne bildas
täta spår af Lonicera Xylosteum^ Rosa canina, coriifolia,
Acharii, niollissima, tomentosa, Ruhus idccus, Prumis spi-
nosa med här och der inströdda Vibiirnmn Opulus, Rham-
mis Frangula, cathartica; Ribes alpinum, Cratagus Oxija-
cantha, Corylus Avellana, ur hvilka uppspira Tanacelum
vulgäre, Solidago Yirga aurea, llieracium vulgahim, imi-
bellatum, Yerbascum mgrum, Veronica Chamoedrys, Agri-
monia Eupatoria. Der finner man afven Coloneaster
vulgaris. På den sidländta ängsmarken ned emot sjö-
stranden bildas buskgrupper af Piunus Padus och Rhamni,
mellan hvilka växa Tussilago Farfara, Hieracium fallax,
Auricida, pallescens; Crepis prmnorsa, Ficaria ranuncu-
loides, Aquilegia vulgaris, Aclwa spicata, Polygala co-
mosa. På stranden kryper Trifolium fragiferum och i
skuggan af Almis glutmosa uppskjuta Polygonum Hi-
storia och Valeriana officinalis. Längre ut på sjelfva
strandbrädden anträlTas Viola siacjnina, Slellaria j)alustris,
Lylhritm Salicaria, Rumex Hippolapaihmn, Galium palu-
&tre och uliginosum; Polygonum Persicaria, mcanwn;
Clienopodium polyspermuni, Carex liirta och en mängd
andra strandväxter, hvilka förf. längre fram får tillfälle
att anmärka såsom de vanligaste vid Mälaren.

Den östra åsen är lägre, bördigare och mera odlad
än den vestra samt går icke så långt ned mot Mälaren,
utan slutar på omkring 2000 alnars alstånd med en
temligen brant sluttning, den s. k. Kyrkobacken, hvilken
upptages af de nordligaste qvarteren i staden Westerås.
Dess bredd är äfven vida mindre. På de sydligaste de-
larne är berget öfverallt betäckt med djupa lager kross-
stensgrus och -sand, samt öfverst af svartmylla. Ytan
intages här till stor del af åker och planteringsland. Mera
norrut tiäder berget flerstädes i dagen och visar sig bestå
af grå gneiss. Åsen är här beströdd med väldiga erra-
tiska granit- och gneissblock samt upptages för det me-
sta af mager betesmark, men likväl vida yppigare än
Djeknebergeiis kala hedar. Ännu mera nordligt är åsen
beväxt med löfskog af Populus tremula, Beiula alba och

i!

glutmosa, Sorbus Aucapana . Acer plalanoides , Prunus
Padus och Conjlus Avellana, samt längre norrut med
barrskog. Den tilltager här i bredd och på dess afplat-
tade yta ligga kärr och myror. Här och der uppresa
sig i barrskogen tvärbranta bergväggar af grå gneiss,
hvilkas sidor äro starkt sCindersplittrade. Längst mot
norr vid Forsby består åsen åter af krosstensgrus, ur
hvilket lummig löfskog uppspiran — Närmast Westerås
håller sig höjdsträckningen ganska nära Svartån, men
aflässnar sia; mera norrut alltmera. Mellanrummet intases
först af sakta sluttande ängar och lundar, den s. k. Hof-
destalund, sedermera af bördig åkermark. Vid Forsby
tränger åsen sig ånyo nära in på vattendraget och stu-
par brant ned i dess djupa bädd. — Vid östra slutt-
ningens fot utbreda sig sidländta ängar, hvarom mera
framdeles.

Sjelfva åsens vegetation öfverensstämmer med den
vestra höjdsträckningens, så att man på den förra åter-
finner större delen af de växtarter, som blifvit anförda
för den sednare, med undantag af en del mera nordliga,
som anträffas i Djeknebergens kärr och på Svartmyraii.
Dessutom möta här Artemisia campestris , Ediinnnpermum
Lappula, Calnminlha Acinos, Lihanotis monlana, Bunias
orien/alis, Viola hirta, Epdobium montanum^ Sorbus
scandica, Pij)'us Malus, Rosa cinnamomea, Poientilla
norvegica, Primus Cerasus, V-icia sepium, AnthyUis Vid-
veraria, Vyrola uniflora, Salix depressi, aurifa, Epipa-
clis latifolia, Gagea minima, Juncus sylvaticus , Carex
pilulifera, Bromus mollis, arvensis; Poa compressa, ne-
moralis; Triodia decumbens, Avena elatior, Melica nu-
lans, Calamagrostis Epigejos, Phleum phalaroides, Po-
li/stichum cristatum. Asplenium sepientrionale, Breymi. —
På vestra åkersluttningarne anträfTas utom vanliga rude-
ratväxter äfven Veronica hederifolin, Aned,um graveolens
och Papaver dubium. — Hofdestalund bildas af Eraxinus
excelsior, Acer platanoides, Pyrus Malus, Qvercus Bo-
hur, Prunus Padus, Tilia europcpa, Betula alba och Po-
pw/w.s tremula, bland hvilka enstaka exemplar af Pinus

12

Åbies och sylvestris höja sig. Småskogen består af Co~
rylus Avsllana , Salix Cap)-t'(t, Viburnum Opulus, Rham-
nus Frangula och catharlica , i hvilkas skugga många
växtarter skjuta upp, som eljest endast eller företrädes-
vis anträffas i Mälarens omedelbara grannskap. Sådana
äro: Campanula Trachelium, Srrratula lii.ctona, Pulmo-
naria officinalis, Clinopodium vulgäre, Melampyrum
crislaium och nemorosum, Daiicus Carota , Laserpitium
latifolhtm , Vwla mij-ahilis, Melandriurn, sylveslre, Rosa
coriifolia, Orobus vernus och iiiyer, Vicia sylvalica ^
Pyrola minor, Carex 7no)Uana och digitala, Triticum
caninum, Poa nemoralis, MelicanuUuis, och Lycopodium
clavatum: ,

Sedan förf. nu sökt jitt i få ord skildra Svartådalens
och dess båda terassers beskaffenhet och vegetation, torde det
tillåtas honom att gå vidare med sitt föresätta ämne. Det
torde då vara lämpligast att afhandla den omgifvande
slättbygden för sig och Mälarens stränder och öar
för sig i anseende til! dessa sednares i många hänseen-
den afvikande och egendomliga växtlighet. För bättre
redas skull vill förf. särskildt sysselsätta sig med slätten
på vestra sidan om Svartån, förbehållande sig att seder-
mera få fästa sin uppmärksamhet vid den östra.

När man nedstiger från Djeknebeigen åt vester, in-
kommer man på en vidsträckt och jemn slätt, hvilken
intager vestra delen af St. Ilians, hela Lundby och Ijar-
karö samt största delen af Dingtuna socknar. Don be-
står af djupa alluvialaflagringar; för det mesta öfxer-
och underleror samt spridda bäddar krosstensgrus och
-sand. Här och der uppstiga enstaka bergkullar, ofta
med branta och scindersplittrade sidor, i hvilka h.ir som
öfverallt annorstädes omkring Westerås den röda och
gråa gneissen förherrskar. Dess lager äro ofta uppresta
nästan lodrätt. På en sådan enstaka, brant bergklump
nära Johannisberg visas än i dag ringmuren af en gam-
mal vikingaborg. — Granit och Hornblende äro sällsynta.
Den förra bergarten förekommer mäktigast vid Golhö och
Barkarö kyrka; den sednare i närheten af Bärby i^

13

Lundby. Här och der ligga stora lösa granit- och gneiss-
block kringspridda. — Åker och ang upptaga större
delen af ytan; endast en mindre del är skogbeväxt. Jord-
månen är en ganska bördig lermylla, på hvilken rika
skördar mogna. Södra delen af slätten ligger endast nå-
gra få fot upphöjd öfver Méilarens yta, hvarföre den tilk
större delen under den historiska tiden bevisligen stått
under vatten, hvarpå äfven en mängd lokalnamn häntyda.
Stora sträckor ängsmark sakna aflopp för sitt vatten, så
att de höst och vår öfversvämmas och under sommaren
alltid äro sidländta. I allmänhet lider dock denna trakt
brist på vatten; ingenstädes finnes någon insjö och de få
och oansenliga vattendrag, som stryka fram derigenom,
uttorka nästan helt och hållet under torra somrar. —
Nordligaste delen af Dingtuna och större delen af den
tillstötande Lillhärads socken består af låga bergåsar med
nordlig sträckning, bergländig skogsmark och kärr; endast
den mellersta bygden är öppen och jemn åker- och ängs-
mark med lerhaltig jordmån. Graniten är här en van-
ligare bergart t. ex norr om Stockumla och Bysingsberg.
Dess sluttningar äro ofta inhöljda i mäktiga bäddar af
krosstensgrus.

Vegetationen på denna slätt är visserligen rik, men
dock enformig och föga interessant. På åkrarne och åker-
renarne anträffas för det mesta endast allmänna arter,
som tillhöra dylika lokaler. Vanligast förekomma J/a-
tricaria Chamomxlla, Tripleurospemium inodorum, An~
themis arvensis, Achillea Millelolium, Centmirea Cyanus,
Cirsium arvensc, Convolvtilus arvensis, AncJiusn offici-
nalis , Lycopsis arvensis, Myosotis arvensis, Lithosper-
mwn arvense, Veronica serpyllifolia och agreslis; Del-
phinium Consolida, Myosurus minimus, Fumaria ofji-
cinalis , Smapis arvensis, Erijsimum cheiranthoides , A7'a~
bis Thaliana, Lepidmm campestre, Capseila Bursa Pa-
sloris, Thlaspi arvense, Viola fricolar ^ arvensis, Åre.-
naria serpyllifolia, Spergula arvensis; Polentilla reptans,
Vicia villosa och Cracca; Galeopsis Tetrahil och vcrsi-
colör; Scleranthus annuus och perennis; Atriplex patula,

14

Equisetum arvense, Triticum repens, Lolmtn perenne,
Bromus secalinus och mollis samt Apera Spica Venti.
Mindre ofta finner man Anlhemis tincloria, Trichera ar-
vensis, Veronica arvensis, Odondtes rubra, Papaver du-
hium, Coninm macidaliun , Brassica campestris, Turritis
glabra, liaphanus Raplianisfriim, Bunias orienlalis, Ca-
melina saliva, Agroslemma Gilhago, Agnmonia Eupato-
ria, Pisum arvense, Vicia saliva, Ononis hircina , Equi-
setum pralense. Lolium Linicola, Bromus arvensis och
Avena falua. Sällsynta äro Chrysandiemum segetum,
Cuscuta Epilinum, Echium vulgäre, och Veronica hede-
rifolia.

Rikare och något mera omväxlande är ängsvegeta-
tionen. Gräsmattan bildas af Fesluca elatior, rubra och
ovina; Briza media, Poa pratensis, trivialis och annua;
Molinia coerulea, Avena pubescens, elatior, Aira cwspi-
tosa och flexuosa, Calamagrostis stricta, Agrostis stolo-
nifera, vulgaris och canina; Alopecurus pratensis, ful-
vus och geniculatus, mera sällan nigricans; Phieum pra-
tense, AnthoxantJium odoratum och Nardus stricta. Blan-
dade med dessa anträflPas Dactylis glomerata och ehuru
sparsamt Sesleria coerulea. Pä upphöjda oah torra ställen
växa mera strödda: Poa compressa och nemoralis ; Ave-
na pratensis, Calamagrostis arundinacea, sällan Epigejos:
semt Phieum plialaroides. Ur gräsmattan uppspira på
sidländta och lågt liggande ställen Cirsium palustre, Le-
ontodon autimmalis , Succisa pratensis, Mgosotis palustns.
Glechoma hederacea, Gentiana Amnrclla och lingulata;
RIiinanthus major och minor; Callha palustris, Peuceda-
num palustre, Banunculus acris och aiiricomus; Thalic-
trum flavum, Cardaniine pratensis, Lyclinis Flos Cuculi.
Sagina nodosa, Comarum palustre, Geum rivale, Sprrcea
Ulmaria, Polygonum viviparum, Salix pentandra, nigri-
cans och cinerea; Betula glutinosa, Triglochin palustre,
Eriophorum anguslifolium, Carex panicea, ccespilosa och
vulgaris. Mindre ofta anträffas Taraxacum palustre, Va-
leriana ojficinalis, Thalictrum simplex, Parnassia palu-
stris, Lalhyrus palustris, Orchis augustifolia. Sällsynta

IS

aro Herminium Monorcläs , Triglochin maritimwn och Ca~
rex capillarts. — På mera högländt ängsmark bildas
buskgrupper af Viburnuni Opulus, Lonicera Xylosleum,
Bhamnus caihartica och Frangula, Pnmus spinosa och
Padus samt Corylus AveHana, i hvilkas skugga man
sparsamt finner Campanula Trachelium, Actoea spicata,
Ficaria ranunciiloides och Paris quadrifolia. Allmänna
äro på dessa angår Chrysandiemum I.eucanlhemum, Cen-
taurea Jacea, Tragopogon pratensis, Scorzonera humi-
lis, Hieracium Auricula, vulgalum och umbellatum; Hy-
pochairis maculaia, Galium boreale och verum, Campa-
nula roiundifolia och persicifolia; Genliana campestris,
Veronica Cliamoedrys, Melampyrum pralense, Primula
veris, Plantago media och lanceolata, Carum C ar vi ,
Ranunculus bulbosus, Polygala vuigaris, Geranium syl-
vaiicum, Lmum calharticuni, Hypericum quadrangulum
och perforatmn, Viola canina, Silene nutans, Stellaria
graminea, Saxi fråga granulata, Epilobium angushfolium,
Rosa canina och mollissima , Alcliemilla vuigaris, Poten-
tilla maculaia och Tormenlilla; Fragaria vesca, SpircBa
Fil.pendula, Ladiyrus pratensis, Vicia sepium, Lotus
corniculatus, Trifolium repens, kybridum, pratense och
medium; Rumex Acetosa, Qvercus Robur och Carex pal-
lescens. Mindre vanliga öro Crep<s prcemorsa, Hieracium
fallax. Campanula patula, Melampyrum crisiaium, Hera-
cleum sibiricuni, Ranunculus polyanthemos, Polygala co-
mosa, Tilia parvilolia, Geranium sanguineum, Melandrium
pratense, Pyras Malus, Rosa tomentosa och cinnamomeaf
Orobus mgcr, Trilolium spadiceum och montanum, An-
thylhs Vulneraria, Orchis maculata , Gymnadenia Cono-
psea, Plalhanthera bi [oka och Carex prcecox. Endast
på helt få och enstaka lokaler äro funna Dracocephalum
Ruyschianum, Trollius europoius, Geranium pratense,
Pyrus communis. — De torraste ängsbackarna prydas af
Hieracium Pilosella , murorum och coesium; Senecio
sylvaticus, My osolis hispida och strida, Thymus Ser-
pyllum, Calaminflia Acinos. C^jnanchum Yinceloxicum,
Veronica verna, Pulsatilla vuigaris, Berberis vuigaris,

16

Libanotis montana, Pimpinella Saxifraga, Arabis fiirsu-
ta, Draba verna, Viscaria vulgaris , Dianthus delloides, Go-
toneasier vidgaris, Rubus idanis och saxaldis; Fragaria col-
lina, Trifolium agrarium, mera sijllan arvense; Herniaria gla-
bra, Sedum Telephium, acre, sexangulare och annuum; Rii-
mex Acetosella, Allium oleraceiim, Convallaria Polygoualum,
Luzula canipestris; Carex ericctorum, pilidifera och muricala
samt sällan Botrychium Lunaria, Asplenium septentrionale
och Cystopteris fragilis. Här och der växa äfven Popidus tre-
mula, Juniperus communis, Sorhiis iluct/pa/va samt busk-
likt hopkrympta exemplar af Fraxinus excelsior ooh Sor-
bus scandica.

I skogsängarne möta Acer platanoides, Salix awtta,
Gaprea och nigricans; Betala alla och glulinosa samt
Antennaria dioica, Gnaphalium sylvaticum Prunella vid-
garis, Ajuga pyramidalis, Veromca o/ficinalis, Euphra-
sia officmahs, mera sällan gracilis; Anemone Hepafica
och nemorosa, Viola sylvatica, Bibes alpinum, mindre
ofta Grossularia och 7'ubrum, Epilobium montanum.
Orobus tuberosus, Pyrola rolundifolia, Equisetum syl-
vaticum, Convallaria majalis, Polystichum Filix Mas och
spimdosum. Sällsynta äro Silene rupeslris , Carex digi-
tala, Polystichum cristatnm och Hieracium rigidum. —
Barrskogen, i hvilken Pinus Abies öfverväger, hyser
Melampijrum sylvaticum, Trientalis europwa, Oxalis
Acetosella , Arenaria Irinervia, Myrlillus nigra och
uliginosa, Vaccinium Vitis idma, Calluna vulgaris, Py-
rola secunrla, Majanthemum bifolium, iMzula pilosa,
Carex leporina, stellulata m. fl vanliga arter; Polypo-
dium vulgäre och Dryopteris, Asplenium Filix femina,
Lycopodium annottnum; här och der äfven Linncea
borealis, Pyrola clilorantha, Lycopodium complanalum.

I och vid bäckar, diken och stillastående vatten-
samlingar finnas Bidens Iriparlita, Gnaphalium uligino-
sum, Tussilago Farfara; Galium palustre och uligino-
sum, Myosotis ccespilosa, Mentha arvensis, Scutellaria
galericulata, Slachys pahistris, Scrophtdaria nodosa.

17

Veronica Beccabunga och sculeUata; Pedicufaris palustris,
Lysimachia vidgar is, Aaumbiirgia thyrsi flora, Hotlonia
'palustris, Oenanthe Pliellandrium, Sium latilolium, Nu-
pliar luteum, Ranunculus Flammula och repens, Batra^
chium sceleratum och heteropJtyllum, B ar ba rea strida, Na-
sturliwn paluslre , Viola palustris, Stellaria palustris, Epi-
lobium paluslre, Hippiiris vulgär is, Polygonum amphibium,
incamun och Hydropiper; Bmnex Hippolapathum, Salix
cinerea, Alnus glutmosa, Equisetum palustre, fluviatile
och limosum: Callitriche verna, Butomus umbellatus,
Alisma Plantago, SagiUaria sagi/lifolia , Juncus conglo-
merutus, effusus, fdi/ormis, articulatus, compressus, bu-
fonius; Lemna polyn-hiza och minor; Potamogeton na~
tans, perjoliatus. Sparganium simplex och minimum;
Scirpus lacustris; Heleocharis palustris och acicidaris;
Carex vesicaria, flava, acuta, vulgaris, coespitosa, cane-
scens, disticha och dioica ; Poa seroiina, Glyceria fluitans
och distans san it Calamngrostis lanceolata. Här och der
träffas Cicuta virosa, Nymphma alba, Chenopodium po~
lyspermum, Callitriche autumnalis, Iris Pseudacorus,
Juncus alpinus och supinus; Potamogeton rufescens spa-
thulatus, gramineus och pusillus; Sparganium ramosumj
Scirpus sylvaticus, Carex hirta, stricta och vulpina samt
Phragmites communis. På enstaka lokaler äro anmärk-
ta Utricularia vulgaris, Hydrocharis Morsus RancB, Slra-
tiotes aloides, Acorus Calamus, Lemna trisulca, Potamo-
geton compressus , Typha augusti folia, Carex Pseudocyperus.
Vägarne garneras af en mängd vanliga ruderat-
vaxter såsom: Senecio vulgaris, Cirsium lanceolatum,
Lappa tomentosa och minor; Lapsana communis, Cre-
pis tectorum, Taraxacum officinale ; Cynoglossum officinale,
Hyoscyamus niger, Sisymbrium Sophia och officinale, Barba-
rea vulgaris, Lepidium ruderale, Geranium pusillum , Erodi-
um cicutarium, Cerastium vulgatum, mera sällan viscosum;
Sagina procumbens, Sper gularia rubr a, Potentilla Anserina
och argentea; Polygonum äviculare och Chenopodium
album; vidare träffas der äfven: Tanacetum vidgare,
Filago montana, Erigeron acris, Verbascum Thapsus och

3

1»

nigrum. — Snarlik denna är den vegetation, som frodas
vid byarne i inhägnader, odlade täppor och på gårdarne.
Den utgöres hufvudsakligen, utom en mängd redan an-
förda, af Anthemis Colula, Arlemisia Absmtliium och
vulgaris; Carduus cj'ispus, SoncJius arvensis och olera-
ceus, Galium Aparine, Leonurus Cardiaca, Lamium al-
bum, purpureum och amplexicaule ; Solanum Dulcamara
och nigrum , Plantago major, Cerefolmm sylvesire, Aethusa
Cynapium, Aegopodium Podagraria, Chelidonium majus,
Malva horealis, Geranium Roberdanum, Silene infläta,
SteUaria media, Geum urbanum , Medicago lupulma , Eu-
pliorbia Peplus och Heiioscopia, Polygonum lapathifolium
och Convolvulus; Rumex crispus och domeslicus; Urtica
urens och dioica, Blitum Bonus Henricus, Chenopodium
urbicum, Gagea lutea och minima. Mera ovanliga äro:
Sonchus asper, Cuscuta europoea, Asperugo procumbens,
Galeopsis Ladanum, Linaria vulgaris, Tor dis Anihri-
scus, Pastinaca sativa, Levislicum ofjicinale, Malva ro-
tundifolia, Ervum liirsulum och telruspermum; Polygo-
num dumeiorum, Ulmus campeslris, och Blitum rubrum.
Sällan uppträda Sambucus officinalis, Campanula rapuucu-
loides, Lamium intermedium, Marrubmm vulgäre. Linaria
minor, Papaver somniferum, Nasturtmm Armoracia, Li-
num usifatissimum, Polentilla norvegica, Prunus Cerasus
och Avium; Vicia anguslifolia och liumex conspersas ,
hvaraf en del tydligen uisprungligen varit odlade.

Slutligen anträffas vid herregodsen, särdeles vid
Johannisberg och FuUerö, och äfven vid andra gårdar åt-
skilliga växter, hvilka fordom utan tvifvel odlats till pryd-
nad, för bordet eller för sina medicinska egenskaper,
men hvilka nunjcra flyktat ur trädgärdarne samt i mei
eller mindre vildt tillstånd fortbeslå och fortplanta sig.
Sådane äin: Chrysanthemum Parthenium, linda Helemum,
Petasites officinalis, Scorzonera hispanico, Lomcera Peri-
clymenum, Syr inga vulgaris, Ligustrum vulgäre, Datura
Stramonium, Aquilegia vulgaris, Acoiiitum Napellus, Hel-
leborus vernus. Papaver Rhoeas, IJesperis Malronalis,
Geranium pratcnse, Lavalera thurinQiaca, Malva Alcea,

19

Saponaria ojjicinalis, Dianthus barbatus, Oenothera bien-
nis, Spircea salicifolia, Prunus domestica och imäitia;
Rumex Patienlia, Narcissus poéticas; Tulipa sylveslris,
Lilium bulbiferum och Marlagon; Allium Scorodoprasum
och Schoenoprasum ; Ornithogalum nutans, Muscari ho-
iryoides.

I LilJhärads socken , der, efter hvad ofvan blifvit
sagdt, naturen är mera bergländig, an*t,räffas några få ar-
ter, hvilka antingen alls icke eller också ganska sällan
förekomma i andra delar af Westeråstrakten. Sådana äro
Arnica montana, Sceptrum Garolinum, Trollius europ(2us
och Lycopodium Selago. \ dervarande skogskärr åter-
finner man åtskilliga arter, som förut anförts för Svartå-
dalens båda åsar, särdeles de mera nordliga, som endast
förekomma på Svartmyran, t. ex. Ruhus Chamcemorus,
Polyjyodium PJiegopteris, Alnus incana, Carex limosa,
irrigua: Eriophoruni gracile och vaginatum, TnchopJio-
rum alpinum m. fl.

Författaren öfvergår nu till trakten på östra sidan
om Svartådalen. Denna sednare begränsas närmast af
den redan beskrifna höjdsträckning, som på detta håll
åtföljer vattendraget. Parallelt med densamma går på
något afstånd österut en annan ås från nordvest åt syd-
ost, till en del bildande gränsskilnaden mellan Skultuna
och St. Ilians socknar å ena sidan samt Romfartuna och
Badelunda å den andra. Längst i söder följer den un-
der namn af Klockarebacken, Biskopshagen o. s. v. östra
stranden af Westeråsfjärdjn först på något afstånd, läm-
nande mellan sig och fjärden ett mellanrum, som uppta-
ges af sidländta ängar, beteshagar och lundar; men stu-
par sedermera, söder om Wiksäng, direkt ner i sjön,
till dess den vid byn Hamre sammanstöter med den län-
gre fram omnämnda Badelundsäsen. Denna ås är lägre,
men betydligt bredare än Svartådalens östra höjdsträck-
ning och intages för det mesta af skogsmark och betes-
hagar, mindre delar äfven af kärr. På dess sakta slut-
tande sidor ligga för det mesta åkrar och odlad mark.
Det fasta berget består äfven här till vida öfvervägande

20

delen af gneiss, vanligen med otydlig skifTring, sällan af
granit såsom vid Johannislund och Emaus. Vid Tliunby-
torp uppsticker ett obetydligt lager af urkalk och ett an-
nat af magnetkis. — Berget träder dock jemfurelsevis
sällan i dagen, utan betäckes för det mesta af diluvial-
bildningar, i de nordligare delarne rullstensgrus och mo-
sand, åt söder krosstensgrus och krosstenssand samt un-
derleror.

Vegetationens hufvudmassa på denna ås utgöres af
sådana växter, som tillhöra barrskog och beteshagar och
öfverensstämmer således i de allmänna dragen med den,
som redan blifvit skildrad, såsom tillhörande Svartådalens
båda höjdsträckningar. Utom ii.era vanliga arter anträffas:
Linncea horealis, Adoxa moscJtalellina , Viola arenaria,
Gypsopliila muralis, Spergula pentandra, Hibes nkjium
och rubrum, Pynis communis, Rosa coriifolia, Acharii
och tomenlosa; Oxycoccus paluslris, Arclostaphylos offici-
nalis, Pijrola secunda, chloranlha, uniflora och unibellata,
Monotropa Hypopilhys, Empelrum nigrum, Goodyera re-
pens, Listera cordala, Gorallorlnza innata, Juncus syl-
vaticus, Eriophorum gracile, Carex elongata och Polij-
podium Phegopieris. De enda arter, som i »esterås-
trakten uteslutande tillhöra åsen äro Selinum Carvifolia
och Rhynchospora alba.

Genom dessa båda i samma riktning löpande åsar,
— den nu beskrifna samt den som åtföljer Svartåns
östra strand — bildas en mellanliggande dal, hvilken in-
tager östra delen af Sankt Ilians, sydöstra hörnet af Skul-
tuna och det sydvestra af Romfartuna socknar. At söder
begränsas densanmia af Westerås fjärden; norrut fortsätter
den sig uppåt sistnämnda båda socknar. Den vattnas af
två små vattendrag, hvilka förenade utfalla i Mälaren.
Hela dess yta upptages af särdeles bördig åker och ofta
sidländt ängsmark; jordmånen är sandblandad lera, under
hvilken ligger ett djupt lager blålera. Längst ned vid
Mälaren är dalen omkring iV mil bred och sammanträn-
ges än ytterligare något högre upp, men vidgas seder-
mera betydligt. Dels i sjelfva dalsänkningen, dels i kan-

21

ten af dess östra begränsningshöjd äro en mängd tacka
landtslällen anlagda såsom: Myggbo, Malmaberg, Emaus^
Persbo, Gideonsberg, Nordenby, Johannislund m. fl. Längre
i norr ligger Apalby vid det trångaste dalpasset.

Hela nu sednast afhandlade trakt bek lades af en särde-
les yppig ängs- och åkervegetation. Härifrån göra endast
några i norra delen af St. Ilian belägna tufviga ängar
undantag, hvilka under vintern öfversvämmas af kärrvat-
ten samt för det mesta endast fram alstra Cyperaceer, som
eljest tillhöra mossarne; till och med Trichophorum alpinum
växer der ymnigt. Då likväl vegetationen fullkomligt lik-
nar den, som förekommer på östra slättbygden för öfrigt,
så hänvisas till den längre fram om den sednare gifna
framställning. Detsamma gäller om de arter, hvilka mer
eller mindre tydligt förvildade anträffas i närheten af nyss
nämnda landtställen. Den sydligaste och närmast Mälaren
belägna delen eller den s. k. Kungsängen har dock att
uppvisa flera arter, som dels alls icke, dels endast spar-
samt hittills blifvit funna på andra ställen i Westerås-
trakten, ja till och med i hela Westmanland. Till den
förra kategorien höra Viola suecica, Salix Lapponum
och Carex Buxhaumii; till den sednare Echium vulgäre,
Gyps^^phila muralis, Pisum arvense, Vrcia augustifolia,
Ribes nigrum. Särdeles ymniga äro äfven Primula fari-
nosa, Lathyrus palustris, Trifoliurn spadiceum, Avena
elatior och Sesleria coerulea. 1 den ofvannämnda bäcken
och i en af Svartåns armar, den s. k. Lillan, som äfven
genomskär ängen, anträffas utom en mängd mera vanliga
vatten- och sump-växter: Veronica Anagalhs , Balrachium
circinalum och iricnphyllum; Nasturtium sylvestre och
anceps; Potamogeton rufescens spathulatus, gramineus,
prcelongus, zosterifolius , compressus och pusillus. Strand-
vegetationen öfverensstämmer med Mälarens för öfrigt, till
hvilken förf. framdeles skall återkomma. — De enda egen-
domliga växter, hvilka utom Kungsängen förekomma i
denna dalsänkning, äro Symphylum orieniale, Melampy-
rum arvense och Valeriana sambucifolia.

Öster om sist beskrifna höjdsträckning utbreder sig

22

östra Westmanlands vidsträckta slättbygd, af hvilken här
endast komma i fråga Badelunda, Ihrsta, Tillberga, Hub-
bo, Kärrbo, Kungsåra och en helt liten del eller sydliga-
ste spetsen af Romfartuna socknar. De fyra förstnämnda
utgöra jemte hithörande lilla stycke af Romfartuna en en-
da sammanhängande jemn åker- och ängs-bygd, endast
här och der afbruten af enstaka skogs- och bergsbackar,
bestående af gneisskullar och krosstensgrus. Härifrån un-
dantages södra delen af Ihrsta, hvilken jemte tillstötande
del af Kärrbo är bergländig och beväxt med gammal
barrskog, samt norra delen af Tillberga, som i betydlig
mån upptages af låg bergs- och skogsmark. Kärrbo och
Kungsåra äro på det hela taget mera bergiga och skog-
beväxta, särdeles efter vestra gränserna. I den sednare
socknen finnas dessutom vidsträckta kärr och mossar.
Ifrån Kungsåra kyrka sträcker sig en hög och skogklädd
bergås efter vestra stranden af Kungsåra-viken in i Kärr-
bo, der den vid Skärholinsudde i Solviksbergets lodräta
branter stupar ned mot Ängsöfjärden. Här visas än i
dag ruinerna af en gammal vikingaborg. Afven denna ås
består af jrneiss. hvars lager ofta resa sig i 70" — 90"
vinkel mot horizonten. — Genom Hubbo och Radelunda
framstryker nästan i rak riktning från norr mot söder
den s. k. Badelundsås. Den har helt obetydlig bredd och
består af rullstensgrus och rullstonssand! Vid Hesslö sän-
ker sig åsen ner i Mälaren , för att åter uppsticka ute i
sjön, hvarom mera framdeles — Lösa erratiska block
äro på denna sida om Svartådalen sällsyntare än på den
vestra.

Hela denna slätt utgöres af diluvial- cch alluvial-
bildningar, mestadels ö'fver- och underleror samt kros-
stensgrus Ytligaste lagret är en här och der sandblan-
dad lermylla, som i allmänhet bildar en riitt bördig jord-
mån. I de mot Mälaren sig öppnande diikirne ligga dju-
pa upplandningar. — Denna trakt lider, i allmänhet sagdt,
brist på vatten , om också icke i så hög grad som slätten
vester om Svartån. Vattendragen äro få och utgöras af
obetydliga bäckar; endast en insjö den s. k, Angsjön fin-

23

nes, hvilken liggöt på grSnsen mellan Ihrsta och Kärrba,
ej synnerligen långt från Mälaren. Dock äro stora sträc-
kor ängsmark sidländta.

Af hvad nu blifvit sagdt om traktens beskaffenhet
följer helt naturligt, att vegetationen till största delen må-
ste bildas af arter, som tillhöra åker och äng eller
äro ruderatväxter, att en mindre del tillhör skogs- och
lundfloran och att minsta delen äro vattenväxter. Afven-
ledes öfverensstämmer landskapets geologiska beskaffen-
het sä nära med slättens vester om Svartån, att det icke
torde öfverraska, att båda områdenas florer äro i det
närmaste enahanda. Snart sagdt alla arter, som blifvit
anförda för den vestra slättbygden återfinnas här. Dock
har nu ifrågavarande trakt att uppvisa åtskilliga arter,
som hittills icke blifvit anmärkta på vestra slättbygden.
Sådana äro Onopordon Acanthmm, Lappa major, Lac-
tuca muralis, Nepeta Calaria, Utricularia intermedia och
minor, Primula jarinosa, Laserpitium lalijolium, Arabis
arenosa 8 horealis, Draha incana, Gypsophila muralis,
Slellaria Friesiana, Spergula pentandra, Chrysosplenium
alternijolium , Melilolus officinalis, Pyrola minor cch
umbellala, Polijgomim mite, Scirpus compressus, Tricho-
phoriim alpimim, Eriophorum latilolium, Carex microsta-
cliya, cltordorrJuza, leretiuscula, elongata och pidicaris,
Lolium Linicola, Glyceria aquatica, Melica nulans och
Polysdchum Thelypleris. Den äfven i 6:te editionen af
Hartmans Flora förekommande uppgiften, att Slellaria
holosiea skulle finnas i Hubbo socken, hvilar efter all
anledning på i,ågot misstag. Af anmärkningsvärda arter
eger denna trakt följande gemensamma med vestra slät-
ten: Serralula iinctoria (allmännare här), Hteracium ngi-
dum, Taraxacum paluslre, Campamda Trachelium, ra-
puncidoides och patula (här mera allmän); Cuscuta Epi-
linum, Echium, vulgäre, Galeopsis Ladanum, Marruhium
vulgäre, Linaria minor, Veronica heder ifolia, Melatnpy-
rum crisialum, Thalictrum simplex, Actaia spicata, Papa-
ver dubium, Raphanus RapJianistrum, Polygala comosa,
Malva rotundifolia, Geranium pratense, Ribes rubrum

24

och nigrum; Pyrus communis och Ma lus; Rosa coriifo-
lia, Potentilla norvegica, Pisiim arvense, Latfiynis palu-
stris, Orohus niger, Vicia anguslifolia , TrifoUum spadi-
ceum, Ononis hircina, Pyrola chlorantha, Rumex con-
spersus, Orchis angustifolia, Gymnadenia Conopsea, Pa-
ris quadrifolia, Juncus sylvaticus, Acorus Calamus , Lemna
trisulca, Potamogeton gramineus, Sparganium ramosum,
Scwpus sylvaticus, Carex ampullacea, jiliformis, hirla,
Pseudocyperus, Oederi, prcecox, pilulifera , digitala, strida,
och vulpina; Bromus arvensis (här vanligare), Gly-
ceria distans j Calamagrostis Epigejos, Sesleria coeru-
lea (här vida allmännare), Polyslichum cristalum, Woodsia
tlvensis, Asplenium septenfrionale, Botrycliium Lunaria
och Lycopodmm complanalum. — Största delen af de
mer eller mindre förvildade arter, som förut blifvit an-
förda för slätten vester om Svartån, återfinnas också
samt derjemte: Symphytnm ojficmale, Pceonia vulgaris.
Malva moschata, Rosa villosa, Fragaria elatior, Poten-
tilla pilosa, Ornilhogalum umbelhtum samt Aspa7'agus
officinalis.

Den längst i sydost belägna delen af denna slätt-
bygd näml. Kungsåra och Kärrbo socknar eger, måhända
just tillfölje af detta dess läge samt dess ofvan angifna
topografiska beskaffenhet, flera arter, hvilka eljest icke
blifvit anmärkta i Westeråstrakten, en del till och med
ej i hela provinsen Westmanland. De äro: Achillea Plar-
mica, Hieracium stoloniflorum. ghmeratum. och Nestleri,
Pinguicula vulgaris, Cardamine amara, Silene nocti flora,
Epilobium parvijlorum , Myrwphyllum verticillatum , Eu-
phorhia exigua, Daphne Mezereum, Betula nana, Epi-
pogium Gmelini, Fritillaria Mekagris, Carex riparia
gracilescens, paludosa, evoluta, glauca, Hornschuchi-
ana, lolincea; Glyceria speclahilis, Hierochloa setifoha,
och Botrycliium rutaceum. Andra åter anträffas eljest en-
dast på Mälarens öar, såsom: Draba muralis, Impatiens
Noli iangere, Girccea alpina, Neottia Nidus Avis, Typha
latifolia. Slutligen anträffas här äfven en mängd arter,
hvilka utom dessa socknar äro mer eller mindre sällsynta

i Wesleråslrakten, en del till och med (unna endast på
enstaka lokaler. Sådana äro: Elatine Irifmdra , Chrysos^
plenium alteniifolium, Peplis Portula, Jiubtis Cliamcemo-
rus, Vicia sylvatica, Andromeda polilolia, Monoiropa
Hypopilhys, Empetrwn nigrum, Manda fonfnna, Alniis
incana, Myrica Gale, Equisetum hyemale, Guodijera repens,
Listera cordata, Corcälorhiza innata, Hydrocharis Mor-
sus RancF, Lemna gibba, Typha angusiifolia, Trichopho-
rum aipinuih, Eriophorum latifolium och gracile, Carex
filiformis, Pseudocyperus ^ limosa, irrigua, Oederi, chor-
dorrhiza,paradoxa oohpauciflora, samt Asplenmm Brey-
nii. Till denna rikare vegetation bidrager äfven den om-
ständigheten, att Wesleråstraktens enda insjö, den s. k.
Angsjön har är belägen, i och vid h vilken man finner en
egendomlig växtlighet. Den är grund och i sednare tider
genom aftappning betydligt förminskad. Bottnen består af
djup och lös dy. Uteslutande tillhöra Angsjön följande
arter: Galinm trifidum, lianunculus Lingua, MyvioplujUum
spicatum, Rumex maximus, Nitella flexihs, Potamogeton
rufescens. Af sällsynta eller anmärkningsvärda arter an-
träffas vidare ute i vattnet Balrachium circinatum och
iricopJiijllum, Hydrocharis Morsus Rance, Potamogeton
prmlongus, crispus , compressus och pusdlus. Rundtorn
stränderna bildas en hög och tät skog af Phragmites com-
munis, Scirpus lacuslris, Typha angustifolia och latifolia,
bland hvilka inan finner de förut anmärkta Ranunculus
Lmgua och Rumex maximus samt vidare Utricularia
vulgans, Rumex Hydrolapathmi, Potamogeton cjramineus.
Carex Pseudocyperus och glauca. Vid den gyttjiga strand-
brädden växa Galium trifidum, Drosera rotundijolia. lon^
gifolia och sparsamt intermedia samt Eriophorum latifo^
lium. I sjöns afloppsdike frodas Epilobium parviflorum
och Potamogeton crispus. Dessutom förekomma i och vid
sjön de vanliga vattenväxterna.

Sedan i det föregående slättbygden blifvit afhandlad,
vänder sig förf. nu till Mälarens- närmaste omgifningar
och öar. Den del af Mälaren, som här kommer i be-
traktande, är i allmänhet grund, ty djupet torde ingensta-

26

des öfversliga 1 00 fot och faller hastigt, dii man närmar
sig stränderna, till 20 ä 30. Dessa äro således vanli-
gen långgrunda. Bottnen beslår ofverallt af lera utom
htir och der närmare stranden, der den bildas af sand.
På dessa omständigheter beror utan tvifvel vattnets grum-
lie;a beskaffenhet, hvilken i synnerhet är n)ärkbar i norra
hälften af Westeräsfjärden och i hög grad tilltager, så
snart sydvestliga vindar sätta den ål detta håll mest
vidsträckta och öppna vattenspegeln i starkare rörelse.
Någon ström söder- och österut märkes icke i dessa trak-
ter, lika litet som någon verkan förspörjes af inträffande
uppsjö i Norrström.

Betraktar man först fasta landets stränder, så finner
man, att de på vestra sidan af Svartåns utlopp först bil-
das af en smal remsa land mellan foten af Stallhagens
sista sluttning och vattenbrynet. Dess beskaffenhet och
vegetation har redan blifvit tillfyllest omordad. Straxt
på andra sidan Carlberg vidtaga sänka ängar, hvilka
sträcka sig ända fram till Fullerö, endast vid Hjortbergs-
vik afbrutna af några kullar, beväxta med ek och has-
sel, på hvilka man redan finner flera representanter af
Mälarens lundvegetation. Söderut från Fullerö är stran-
den stenig och skogbevuxen ända ned till Holm, der åter
sidländta ängar börja utbreda sig. Den böjer sig nu åt
vester och beklädes af lummiga lundar]: de s. k. Gång-
holmarne. — At öster från Svartåns utlopp begränsas
vattenspegeln af sank ängsmark till Viksäng. hvarest en
kortare sträcka består af dels nakna stenhällar, dels hög-
vuxen ekskog. Sedermera antager stranden slenbunden
beskaffenhet samt är brant, stupande och skogbeviixt ända
fram till Hesslö, hvarifrån åter sumpiga ängar åtfölja vatt-
net, till dess man kommer till Geddeholm. Från denna
punkt och vidare genom Ihrsta, Kärrbo och Kungsåra
socknar ser man ingenting annat än eländig skogsmark,
då och då afbrulen af någon sidländt äng, sällan af
löfskog.

Hithörande öar har förf. indelat i tre grupper, hvilka
han med afsecndc på deras mbördrs läge tillåter sig att

27

kalla den norra, den vestra och don Östra, alltefter-
som de äro belägna i Westeråsfjärden eller mera på
gränsen mellan denna och Blacken å ena samt Granfjär-
den å andra sidan eller i denna sednnre och dess fort-
sättningar Ängsuljärden och Kungsåraviken. Gränslinien
mellan sagda grupper är af naturen ganska väl uppdra-
ger} genom mellanliggande större vattenspeglar. Så skiljes
den första från den andra genom den Yttre Westerås-
fjärden; den tredje åter från de båda andra af Granfjär-
den och Aggarösundet. Dessutom rättfärdigas denna in-
delning af deras vegetationsförhållanden. Förf. skall näm-
ligen längre fram visa, att hvgrje grupp har sin egen
karakter och sina egna växtarter, hvilka icke förefinnas
på de andra. Med fästadt afseende på denna sistnämnda
omständighet räknar också förf. vid afhandlandet af växt-
ligheten i Westeråstraktens ö- och strandregion fasta lan-
dets stränder från Geddeholm på östra sidan till Fullerö
på vestra sidan såsom hörande till norra gebietet, sträc-
kan från Fullerö till och med Gångholmarne till det ve-
stra samt hithörande delar af Ihrsta, Kärrbo och Kungs-
åra till det östra.

I norra gruppen ligga nordligast Amundgrund åt
öster och Kalfskär mera vesterut. Den förra holmen
är helt liten och ;åg samt består af flacka gneisshällar ,
sparsamt täckta med tunn humus , ur hvilken några låga
hasslar och alar uppspira. Ät öster utskjuter en lång
sandbank, beväxt med en skog af vass. — Kalfskär åter
(icke Kaltskär, såsom holmen benämnes i Walls West-
manlands Flora) är större. Den utgöres af en hög gneiss-
kulle, blottad på träd och buskar. På sydvestra si-
dan stupar berget tvärbrant och naket ned i sjön; de
öfriga sluttningnrne bildas af krosstensgrus och krosstens-
sand , här och der besådda med erratiska block. Den lik-
nar således till topografisk beskaffenhet och äfveri till vege-
tationen ett lösslaget stycke af Djeknebergen, utkastadt i
sjön. Vesterut från Kalfskär ungefär på halfva afståndet
till Johannisberg ligger ett af stora gneissblock bestå-

28

ende grund, hvilket vid högt vnttenslånd betäckes al
vågorna. Det saknar naturligtvis all vegetation.

Mera söderut ligga i en rad från vester till öster
och skilda genom smala sund, de tre Häslhobnarne, af
hvilka den mellersta kallas Elba. Alla tre Hro höga gneiss-
kullar, på hvilkas af krosstensgrus bestående sluttnin-
gar dock flera representanter af Aiälarens lundflora börja
visa sig i skuggan af ekar, hasslar och alar. — Från
deras södra stränder utskjuta långa sandreflar och sten-
grund, och sundet mellan Östra Hästholmen och fasta
landet eger, ehuru temligen bredt, knappt någonstädes ett
djup öfver 8 fot. — I sydvest från Vestra Hästholmen
uppskjuter på något afstånd helt enstaka ur vågorna en
liten holme, som kallas Hofvarn. Dess form är nära
rund med en diameter af föga öfver 100 fot." Den be-
står endast af krosstensgrus med lösa gneiss- och granit-
block i vild oreda hopade öfver, hvarandra, men beklä-
des af den yppigaste vegetation, hvaribland förekomma
flera sällsynta arter, så att hela holmen på afstånd lik-
nar en flytande trädgård. — I sydvest och söder från
Hofvarn är öppet vatten är.da ned till Gångsholmslandet
och den kedja af holmar, som derifrån sträcker sig till
Ridö: omkring f — I mil. Denna vidsträckta vattenyta
kallas den Yttre Westcråsfjärden och kringflyter åt öster
de öfriga öarne, som tillhöra denna grupp.

Af dessa är Björnö den största och märkvärdigaste.
Den ligger i sydost från Östra Hästholmen och sträcker
sig i riktning från nordvest till sydost längs efter Bade-
lunda och Ihrsta socknars mälarestrand, ifrån hvilken den
skiljes genom ett smalt och grundt sund, omkring en
half mil i längd. Bredden är vida mindre; knappast A
mil utåt ändarne och minskas midlpå ön vid den s.
k', halsen än ytterligare. Mellersta och norra delarne
utgöra en förlängning af Badelundsås och bildas således
jemte nästan hela vestra sluttningen af rullstensgrus och
rullstenssand. Södra delen består af en gneissås, beläckt
med krosstensgrus och på östra sluttningen åkerleror.
På norra udden uppsticker ett lager hornblende och der

29

anträffas afven en teml. maktig biidd (jstersjösnackor. Nor-
ra hälften är dels bevUxt med löfskog, dels utgöres den
af ängar och några få åkrar, samt framalstrar den yp-
pigaste lundvegetation; södra hälften upptages för det me-
sta af barrskog, dock med mycken inblandning af Amen-
taceer, samt nedåt östra stranden af sluttande ängar.
Här öfverväger skogsvegetationen. Björnön eger mer än
en art, som eljest icke anträffats i Westeråstrakten. —
Söderut från Björnö ligga två helt små skär: Stora och
Lilla Hällgrundet, båda bestående af krosstensgrus. Oak-
tadt deras litenhet hafva de flera anmärkningsvärda ar-
ter att uppvisa. Så växer t. ex. Tnlicum caninwn in-
genstädes frodigare än just här.

Vesterut från Björnö och skild genom ett bredt
sund, samt rätt i söder från Elba höjer sig Ålmö-Lindö
öfver vattnet. Den är af medelstorlek och oregelbunden
gestalt. 1 midten höjer- sig en gneisskulle, hvars norra
sluttning betäckes af åkerlera, den östra och södra af
krosstensgrus. På sydvestra udden ligger en mäktig bädd
rullstensgrus och rullstenssand. — Almö-Lindö beklädes
till största delen af ängslundar, hvilka i vegetationens yp-
pighet och rikedom täfla med de vestligaste öarne i an-
dra gruppen och Gångholmarne, med hvilka dess växt-
lighet och hela utseende mera öfverensstämmer än med
de öfriga öarnes i norra gruppen.

Vestra stranden af Almö-Lindö ligger öppen för den
Yttre Westeråsfjärdens vågor. Den södra udden skyddas
deremot af fyra nära intill hvarandra liggande, små hol-
mar, mot hvilka Ridöfjärdens böljor bryta sig. Denna är
endast en afdelning af Westeråsfjärden eller dess sydöst-
liga del och omkring \ mil bred. — Ifrågavarande hol-
mar äro alla fortsättningar af Badelundsås och bestå der-
före af rullstensgrus och rullstenssand. Denna ås går
nämligen, till större delen under Mälarens vattenspegel
såsom en ganska märkbar upphöjning på bottnen, öfver
från Westmanland till Södermanland vid Sundby kyrka,
der den under namn af Kjulaåsen vidare stvrer kosan
inåt laudet. På åtskilliga ställen uppsticker den dock öf-

30

ver vattenytan, bildande större och mindre holmar. Den
första af dessa från norr räknadt, är, som redan blifvit
nämndt, Björnö. Näst derefter kommer Rågsäcken, en
mindre, långsträckt och teml. hög holme, belägen mellan
Almö-Lindö och Björnö samt skild från den sednare ge-
nom ett helt smalt och mycket grundt sund. Den är
glest beväxt med barrträd och Amentaceer och eger flera
anmärkningsvärda växtarter att uppvisa. — På andra
sidan om Lindösundet jch, såsom redan sagdt, omgif-
vande södra delen af Almö-Lindö, uppskjuter åsen i Sto-
ra och Lilla Skärplingen, Skåpholmen och Slora Sand-
skär. De trånga mellanrummen mellan nu nämnda fem
holmar är uppfylldt af sandreflar och grund. Stora Skärp-
lingen är rund och hög, samt be växt med barrskog.
Lilla Skärplingen och Stora Sandskär^ äro helt små och
låga samt likaledes skogbeväxta. Skåpholmen åter, hvil-
ken ligger tvärs för Almö-Lindös • södra udde , är en hög
och långsträckt sandås, helt och hållet kal utom sjelfva
kammen, på hvilken står en rad af ensamma lönnar.
Holmen får härigenom pä afstånd ett egft utseende. —
Söder om Skåpholmen sänker sig åsen äter under vatt-
net för att nLirmare Ridö höja sig i Lilla Sandskär,
Fl alen, Sölskär, Högholmen och Högholmsskär m. fl.
af hvilka dock endast de båda första ligga inom Wester-
åstrakten och tillhöra den andra eller vcstra ögruppen.

Medelpunkten i denna grupp intages af Jhdö. Den-
na ö är så stor. att den i fordna dagar jemte omkring-
Jiggande holmar utgjort en egen kapellförsamling. Den
har oregelbunden, aflång form med största längden i
vester och öster. Dess norra stränder sköljas af We-
steråsfjärden, de östra skyddas af Aggarö, Kedö m. fi.
mot Granfjärden, de södra bilda norra begränsningen till
den s. k. Lillsjön, en af holmar och skär afstängd del
af Mälaren — och mot de vestra bryta sig Blackens af
en snart sagdt otalig mängd utanför liggande holmar sön-
dersplittrade vugor. Grunden består lör det mesta af
öfver- och underleror, på nordvestra och vestra sidorna
af krosslensgrus, på den östra gneissklippor. En stor

del af öns yta är odltid åker och äng; en annan del
betackas af gammal och högväxt barrskog, blandad med
mindre löfskogsdungar; nerät stränderna ängslundar, Hiir
förekomma en mängd sällsynta och märkvärdiga arter. —
Från Riduns nordvestra udde sträcker sig vesterut till
Gångholmslandet en kedja af holmar, hvilka genom sma-
la sund skiljas från hvarandra och bilda gränsen mellan
Yttre Westeråsfjärden och Blacken. I sydvest utbreder
sig den sednare fjärdens vidsträckta spegel ända fram till
Thorshällahufvud och Nyckelön. ett afstånd af £ — 3 mil.
De största och anmärkningsvärdaste länkarne i denna ked-
ja äro i ordning från Ridö : Flaten och , nordligare Lilla
Sandskär, Tallshär ^ Strömmings skär och Tidö- Lindö,
som endast genom ett särdeles grundt pass afsöndras
från Gångholmslandet. 1 sundet mellan de båda sistnämn-
da öarne äro en mängd smärre holmar kringströdda, af
hvilka här endast anföras Askholmen, Banskär, Imaskär,
Kråkhvilan m. fl. Utom Flaten och Lilla Sandskär,
hvilkas geologiska beskaffenhet redan blifvit antydd, bestå
de till största delen af krosstensgrus med en och annan
uppskjutande gneisskulie. På Flaten finnes en bädd öster-
sjösnäckor. Sjelfva ytan består mellertid af djup svart-
mylla, ur hvilken uppspirar den härligaste lundvegetation,
som man .träfTar i Mälaredalen. En del af dessa holmar
gifva med sina höga, ända till spetsen af lummig löf-
skog krönta kullar den skönaste anblick , som i någon
del af Mälaren möter den besökandes öga. En annan
del äro beklädda med barrskog.

Vid nordöstra udden af Ridö uppskjuter en sam-
ling skogklädda gneissklippor ur vågorna. De heta Tall-
skär, Granskär, Lindskär, Norrskär, Krumskär o. s.
v. Skild från dessa ligger mera vesterut och nära norra
stranden af Ridö en annan dylik benämnd Broklösen,
omgifven af flera mindre. De erbjuda ingenting af in-
tresse. Ät öster skiljes Ridö från en annan teml. stor ö,
Stora Aggarö genom ett temligen bredt sund. I detta
ligger en skogbeväxt holme med gneissgrund, hvilken he-
ter Kedö. Stora Aggarö består af liera gneisskullar,

32

med lager af krosslensgrus på sluttningarne särdeles den
vestra och åkerleror afsatta i dälderna. Öns topogra-
phiska beskaffenhet och vegetation öfverensstämma j med
RidöSj hvartill komma många ur den gamla förfallna träd-
gården vid Aggarö gård flyktade arter. De sista holmar-
ne i vestra gruppen äro Lilla Aggarö och Bjuggliolmen,
båda belägna på helt kort afstånd från den föregåendes
östra strand. De bestå af gneiss och krosslensgrus och
beklädas af barrskog.

Utanför Aggaröarne utbreder sig i söder och syd-
ost en af Mälarens största sammanhängande vattenspeglar,
den ofta nämnda Granfjärden. Mot norr öppnar sig det
bredaste af de många sund, förmedelst hviika sistnämnde
fjärd sammaL hänger med Westeråsfjärden och hvarigenom
äfven segelleden till Westerås går. Sundets vestra strand
bildas af Aggaröarne och nyssnämnda holmar vid Ridöns
nordöstra ända, dess östra åter af sydvestligaste delen
af Kärrbo socken, som skjuter ut i en udde, innan stran-
den svänger af ät öster för att utgöra norra begräns-
ningen för Angsöviken. Omedelbart utanför udden och
med densamma vid lågt vatten sammanhängande genom
sank mark och vassbankar, ligger den första holmen
i östra gruppen, hvilken bär det besynnerliga namnet
Kalfven. Det är en hög sandkulle ända till spetsen in-
höljd i barrskog. Den ligger ensam för sig i denna
grupp; först vid ingången till Angsöfjärden , anträlTas så-
som en framskjuten förpost den enstaka Skarpan. Den-
na holme utgöres af en enda långsträckt gneissmassa med
höga och branta, här och der otillgängliga stränder. På
vestra sidan stupar berget alldeles lodrätt ner i Granfjär-
den, hvars hela öppna vattenmassa vräker sig mot detta
bålverk. Vågorna hafva också på flera ställen gräft sig
smala klyftor djupt in i berget. Den östra sidan sluttar
långsammare. Närmare vattnet gapa här alnsvida hori-
zontala klyftor eller, om man så vill, grottor mot den
besökande, hviika sträcka sig flera alnar in mellan gneiss-
lagren och hvarest enligt gammal sägen sjöröfvare haft
sina gömslen och tillhåll. Skarpan är delvis skogbeväxt,

>

33

men oågon rik vegetation förmå de nakna eller raed
tunn inullskorpa betäckta hällarna icke att framalstra. —
1 nordost och på teinl. afstånd från Skarpan uppskjuta
öfver Ängsöfjärdens vattenspegel helt nära hvarandra tre
holmar, af hvilka den största kallas Stora Skollerö, den
dernäst och medelstora, Lindholmen, särat den minsta
Ulla Skollerö. Alla tre bestå för det mesta af gneiss-
klippor och äro beväxta med barrskog. Deras vegetation
är torftig. — I sydost från Skarpan ligga den betydliga
Fagerön och ännu mera östligt Hallingen, skiljande Angsö-
fjärden från den del af Granfjärden, som öppnar sig inåt
Strengnässunden. Båda utgöras af skogkrönta gneissklip-
por, hvilka ofta resa sig nära lodrätt ur vattnet och äro
leiul ofruktbara. Likväl hafva båda hvar sin uteslutande
dem tillhörig art. På södra sidan af Fagerö finnas mäk-
tiga granitlager med nordlig strykning och i midten ut-
breda sig vidsträckta kärr och sumpmarker. — Rätt i
öster från Skarpan och skild derifrån genom Ängsöfjär-
dens hela bredd ligger Ängsö, den största af alla till
Westeråstrakten hörande Mälareöar och jemte Fagerö och
Hallingen samt en mängd omkringliggande smärre holmar
utgörande en egen socken. Dess östra strand sköljes af
Oxfjärden, i norr skiljes den genom det smala Spånsuti-
det från fasta landet. Rådande bergarten är här som
annorstädes gneiss, som uppskjuter i låga åsar med syd-
ostlig strykning. På dessas sluttningar hafva spridda bäd-
dar af krosstensgrus och rullstenssand aflagrat sig; i däl-
derna ligga djupa lager af sandblandade öfver- och under-
leror. Vid Ryssbo anträffas granit och hornbleode. —
Närmast omkring de båda godsen Ängsö och Kurö — hvil-
ket i fordna dagar genom ett smalt, numera igenvalladt
sund varit skildt från det förra — ligga vidsträckta par-
ker med yppig lundvegetation, men för öfrigt är ön föga
bördig och dess växtlighet liknar mera fasta landets slätt-
bygds. Dock möta här flera mera östliga arter. —
Framför Ängsö, särdeles uppåt Kungsåraviken, äro en mängd
smärre holmar och skär kringströdda , hvilka heta Kalj-
holmen, Rödholmen, Högholmen, Markskär o s. v. Som-

5

34

liga bildas af gneissklippor. andra af kross- och ru!i-
stensgrus; andra slutligen äro endast hopar af öfver
hvarandra kastade lösa stenblock med sparsam fyllning
af krosstensgrus. Deras vegetation liknar i allmänhet
fasta landets; endast på Markskär och dess närmaste
grannar återfinner man den för Mälarens öar egendom-
liga lundfloran.

Sedan nu alla hithörande öars läge och geologiska
beskaffenhet blifvit antydda, torde det vara tid att öfver-
gå till framställningen af den för dem egendomliga vege-
tationen. Förf. anhåller att här en gång för alla få an-
märka, att äfven på öarne, på likartade lokaler, åter-
finnas större delen af de arter, som blifvit anförda för
slättbygden och rätt många af dem, som tillhöra fasta
landets bergs- och skogsmark. Denna del af övegetatio-
nen tarfvar således icke vidare omordande, utan kan
uppmärksamheten odelad fästas vid det egendomliga och
utmärkande i öfloran.

Sjelfva vattnet erbjuder föga af intresse. Mälaren
är i denna trakt fattig såväl på arter som på individer.
Utanför stränderna anträffas nästan endast Niiphar lute-
um, Batrachmm heterophylhmi , Polygonum amphibium,
Mt/riophyllum alieiiiiflorum, Polamogeton nalans och per-
foliaius, Sparganium nalans, Isoéles lacustris m. fl. all-
männa arter. Mindre ofta finner man Nympliaa alba,
Batrachium irichophjllum och circinatnm, Polamogeton
gramineus och pusilhis. Endast på enstaka lokaler växa
Lobelia Dorlmanna, Polamogeton nitens, lucens, crispus,
obtusifolms och peclmatus. — Närmare stranden höjer sig
en tät skog af Phragmites communis och Scirpus lacustris,
ibland hvilka Bulomus umbellatus, Alisma Plantago, Sa-
gittaria sagitlifolia, Glyceria fluitans samt här och der
Nasturiium. amphibium, TypJia anguslifolia, Iris Pseudacorus
och mera sällan Acorus Calamns, Scirpus lacustris ^ glaucus
och Glyceria speclabilis uppskjuta. Utanför sumpiga strand-
ängar ersättas de nu nämnda med en svajande matta af
Equisetum paluslre, fluvialile och limosum. Sjelfva strand-
brädden prydes af IjyOirum Salicaria, Polygonum Per-

35

sicaria, Clienopodium polyspermum, Ramex Hippolapa-
thum, Heleocharis paluslris och acicularis, Sculellavia
galericulata , Menlha arvensis, Lycopus europceus, Naum-
burgia iJiyrsiflora, Naslurlmrn palaslrc, Malachium aquati-
cum, Stellaria paluslris, Carex hirla, vesiccwia, panicea,
acuta, vidgar is, cwspitosa, och dislicha; Calamagrostis
lanceolaia och strida, Agrostis vidgaris, canina och
stolonifera, mindre ofta af Sculellaria hastifolia, Yeromca
Anagallis , Nasturliimi anceps och sylvesfre, Subidaria
aquatica och \iola stagnina, Carex strida; sällan anträf-
fas btricularia vulgaris, Liltorella lacuslris, Riimex ob-
tusifolius, Trifolium fragijerum och Carex prolixa. Pade
torra strandkhpporna växa Allium oleraceum och sällan
Geranium lucidum samt Sedum album. Sumpiga strand-
ängar erbjuda Triglochin maritimam; sällan finner man
i vattensamlingar inne på (iarne Ramex Hydrolapathum,
Stratiotes aloides och Typha latifolia.

Något längre upp och ofvan högsta vattenståndet
bildas buskgrupper och täta snår af Salix fragilis, pent-
andra, nigricans, och cinerea; Alnus glutinosa och Ribes
nigrum och rubrum, kring h vilkas stammar Humulus
Lupulus och Convolvidiis sepium vrida sina rankor, Un-
der deras löfverk frodas Cirsium lanceolatum ^ nemo-
rale, Valeriana ofjicinalis, Lysimachia vidgaris, Ange-
lica sylvestris, Geranium Robertianum, Rubus ccesius,
Polygunum dumetorum, Scirpus sylvaticus, mera sällan
Eupatorium cannabinum, LitJiospermum officinale och
Struthiopleris germanica.

Sedan man genomträngt dessa snår, inkommer man
i öflorans mest egendomliga gebiet eller lundregionen, i
iivilken dess rikaste skatter äro hopade. Högt öfvei mar-
ken spännas här grönskande hvalf af Ulmus campestris,
Fraxinus excelsior, Tilia parvijolia, Delula alba, Qver-
cus Robur, Acer platanoides och Populus tremula, hvil-
ka fläta sina grenar tillsammans och endast genomsläppa
en mildrad dager. Uppe i trädens kronor gunga här sto-
ra buskar af Visciim album för vinden , hvilka ännu
under vintern med sina gulgröna blad och hvita bär an-.

genänit bryta af mut den för öfrigt sin praktfulla skrud
beröfvade naturen. I skuggan af nyssnämnda träd och
i synnerhet i skogsbrynet uppskjuter småskogen bestående
af Corijlus Avellana, Pyrus Malus mera sällan communis;
Cratcegus Oxyacantha och monogyna; Bhammis calJiar-
tica och Frcmxjula , Sorbus scandica och Aucuparia;
Ribes alpinu7n, Pnuius Padus och, ehurn sällsynt, Pru-
nus Avium; Salix aurita och caprea. Vid dessas röt-
ter prydes marken af Lacluca muralis; Campanula Tra
chelium och lalifolia, Sfachys sylvadca, Anemone Hepa-
tica och nemorosa, Asperula odorala, Pulmonaria ofjlci-
nalis, Clinopodium vulgäre, Viola mirabilis, sylvalica och
nrenaria, Melampyrum nemorosum, Adoxa moschalellina ,
Ficaria ranunculoides, Actaa spicata, Corydalis fabacea,
Alliaria officir>ah's , Deniaria bulbifera, Cardamine im-
patiens . Melandrium sylvestre, Ribes Grossularia , Epi
lobium monianum. Orobus vernus och niger, Pyrola
rotundijolia och minor, Mercurialis perennis , Platanlhe-
ra biiolia , Allium Scorodoprasum, Gagea lutea och mi-
nima; Convallaria majalis och multiflora, Paris quadri-
folia (ofta med ända till 7 blad i kransen), Carex mon-
tana och digitala ; Triticum caninum, Daclylis glomerata,
Poa nemoralis, Melica nufans, Miliuni effusum, Polystt-
chum Thelypteris, Filix Mas och spinulosum , Asplenium
Filix [onina, Pteris aquilina, Lycopodium ctavalum m.
n. Mera sällspordt är att möta Aquilegia vulgär is , Ra-
nunculus fassubicus, Sanicula europoia, Anemone ranuncu-
loides. Draba muralis, fmpatiens Noli tangere, Crrca^a
alpina, Fragaria elatior. Geum intermedium, Lalhyrus
sylvestris, Pyrola media, Listera ovala, Carex divulsa,
Fesluca giqantea, Brachy podium pinnatum, Polystichum
crislafum. På fugtiga ställen anträlTas Stellaria F^riesiana,
Carex elongata. leporina ^ argyroglochin och vulpina.
Mera ovanliga äro Chrysosplenium alternifolium och Ca-
rex teretiuscuta. Skogsbrynets ängsbackar omvexla med
Lnserpitium lalifolium, Melampyrum cristalum, Torilis
Ayilhriscus , in. fl. — Af ofvanstående förtecknmg synes
tillräckligt, att det egentligen är vSrfloran, som skattar

37

till lundvegetationen; på eflersommaren liv nästan hohj
denna prakt, som förut smyckade jorden, försvunnen.

Helt annat är vegetationens utseende på de kala
öarne, så snart man lemnar strandbrädden. Sluttningar-
ne lysa af Cynanchum Vincetoxicum, Geranium sanguineum
och Origanum vulgäre jemie Arfemisia campeslris, Polygala
comosa, Verbascum Thapsus ochnigrum, Libanotis monlana,
Cotoneaster vu/garis. Anlhyllis Vulneraria, Calamagrostis
Epiyejos samt Triodia decumbens. Mera sällan anträffas Hie-
racium rigidum, Aquilegia vulgaris, Erysimum hieraciifoh-
um. Arabis arenosa S borealis, Echium vulgäre, Arme-
ria elongala, Spergula pentandra, Eesluca duriuscula och
i bergspringorna Asplenium Breynii.

Den egentliga ängsvegetationen liknar fasta landets.
Såsom anmärkningsvärda må här anföras: Hieracmm fal-
lax, Serralula tmctoria^ Campanula palula, Thalictry,m
siinplex, Geranium pralense, Hypericum hirsutum, Or-
chis sambucina och angustifolia, Lilium bulbiferum och
Avena elatior. Samma är förhållandet med barrskogens
växtlighet, ur hvars knappa förråd förf såsom exempel
väljer: Linncea borealis, Pyrola chloranlha och umflora,
Monotropa Hypopilhys , Goodyera repens , Neottia Nidus
Avis o. s. v.

På och vid odlade ställen särdeles i grannskapet
af gamla trädgårdar möfa flera arter, som förtjena upp-
märksamhet, ehuru en del torde vara främlingar, som
frigjort sig från kulturens band. Exempelvis nämnas här:
Inula Helenium, Petasites officinalis, Symphyium ofjici-
nale, Campanula rapunculoides , Lavaiera thuringiaca,
Malva sylveslris och Ålcea, Oenothera biennis, Prunus
Cerasus, Lilmm bulbiferum och Marlagon, o. s. v.

Sådan är vegetationen på Mälarens öar och dess
närmaste omgifning, tecknad i få och allmänna drag.
Dock förekomma i olika trakter märkbara olikheter. Det
vestra gebietet eger den i alla afseenden rikaste och yp-
pigaste vegetationen, hvilken isynnerhet kraftigast fram-
träder på Gångholmarne och de närmast derintill belägna
öarne. Den östra gruppens öar äro i allmänhet högre.

38

bergigare och mera ofruktbara. De norra holmarne in-
taga en medelplats (om man a fräknar Almö-Lindö, som
mest liknar den vestra gruppen), i det lundfloran icke
så mycket öfverväger som på den vestra gruppen, men
icke heller nedsjunker till en sådan relativ obetydlighet,
som förhållandet är på den östra. Hvarje grupp har
också sina egendomliga arter. Så tillhöra uteslutande
den norra gruppen: Ranunculus cassubicus, Anemone ra-
nunculoides, Arabis arenosa ^ borealis, Draba muralis,
Impatiens Noli iangere, Chrysosipleniurn alternifolium ,
Circcea alpina, Fiagaria elalior. La t hy rus sylveslris,
TrijoLum fragiferum., Pyrola media och uniflora, Mono-
tropa Hypopilhys, Goodyera repens, Listera ovata och
Asplenium Breynii. Enligt gammal uppgift skulle äfven
Cardamine parviflora kunna räknas hit, men har af förf.
och andra förgäfves blifvit sökt på angifvet ställe. En-
dast med den vestra gruppen har den norra gemensam-
ma: Campanula lalifolia, SciUellaria hastifolia, Stachys
sylvatica, Thaliclrum simplex, Åqmlegia vulgär is, Erysi-
mum hieraciifolium, Polygala comosa, Viola mirabihs,
Prunus Cerasus , Mercurialis perennis, Tr-iglochin mariti-
mum och Struthiojjteris germanica. — Gemensamma för
norra och östra grupperna, men hittills icke funna på
den vestra äro: Artemisia campéslris, Lacluca muralis,
Hieracium rigidum, Utricularia vulgaris, Lilium bulbi-
ferum. Deremot saknas här följande, hvilka förekomma
på de båda andra: Serratula tincloria,- Lobelia Dorl-
manna, Malva Alcea, Geranium praiense, Allium Sco-
rodoprasum, Acorus Calamus, Polamogeton crispus och
Carex prolixa. — Den vestra gruppen räknar såsom sin
uteslutande lillörighet Eupaiorium cannabinum, Campa-
nula rapunculoides, Lilhospermum officinale, Litlorella
lacustris, Lavatera thuringiaca, Malva sylveslris. Oeno-
thera biennis, Rumex obtusifolius, Neotlia Nidus Avis ,
Polamogeton nitens och obtusijolius; Carex teretmscula
och divulsa; Brachypodiurn pinnatum samt Festuca gi-
gantea och duriuscula. — Slutligen uppträda uteslutande
i del östra gebietet Fxfnum xmlgare, Jniila Helenmm,

' 39

Petasiles officinalis , Symphyturn officinale, Annena elon-
qata , Sanicula europoici, Geranmm lucidum, Hypericum
hii^sufuni, Spergula peniandra, Sedum album, Geum tn-
termedium, Prunus Avium, liumex Hydrolapathum, Or-
chis samhucina, Stratioles aloides, Potamogelon lucens
och pectinalus; Typha IcUifolia samt Glycer a spectabilis.

Såsom man af det föregående torde finna, utgöres
således Westeråstrakten af två områden med talrika olik-
heter i vegetationsförhållanden, näml. slättbygden och
öarne. På den förra förherrskar åker- och ängsfloran,
på de sednare lundfloran, hvilket förhållande påtrycker
hvarderas växtlighet sin egen prägel. Skogsmark finnes
visserligen på båda områdena, men öfverhufvud af alltför
liten utsträckning och betydenhet, att en uppställning af
ett tredje eller skogsområde vore rättfärdigadt. Den ingår
mera såsom ett visserligen vigtigt, men likväl mera
underordnadt parti i taflan. — Såsom redan blifvit an-
märkt lider slättbygden brist på vatten, och en blick på
den längre fram meddelade växtförteckningen visar äfven
hvilken ovanligt liten del af vegetationen vattenväxterna ut-
göra. Men äfven Mälaren är i hithörande delar fattig på
vattenväxter. För hela Westeråstrakten gäller således,
att endast ett fåtal vattenväxter — och dessa hörande till
de vanligastes antal — förekomma öfverallt på gynnsamma
och passande lokaler; de öfriga anträffas endast här och
der, många- blott på enstaka spridda ställen.

Författaren hade önskat meddela en skildring af
Westeråstraktens klimatiska förhållanden, men nödgas ty-
värr af brist på materialier att inskränka sig till några få
fragmentariska uppgifter. — Klimatet i denna öfver Mä-
laren föga upphöjda trakt*), hvilken dels ej är synnerligen
långt aflägsnad från hafvet, dels har en stor insjö i sin

') Högsta puiikten torde icke öfversliga 150 fot öfver Mälarens iiiveau,
största delen af slätten ligger icke mera än iO fot öfver sjöns spegel.

40

omedelbara närhet, Jir betydligt mildare än andra i jemn-
bredd dermed liggande trakter, såsom Westmanlands och
Nerikes vestligare bergslager samt Wermland. Dock är
skilnaden i detta hänseende emellan Westeråstrakten, vid
midten af norra Mälarstranden, och Stockholm, vid insjöns
utlopp i hafvet, ganska märkbar till den sednares fördel,
ehuru skilnaden i longitud uppgår endast till 1° 30' och
Westerås ligger blott 1 6,5' nordligare. Medeltemperaturen
för hela året beräknas nämligen för Stockholm till + 5,97°
Celsius, för Westerås till 5,63°. Betydligare blifver olik-
heten, om man tager vintermånadernas medelköld och
sommarmånadernas medelvärme för båda ställena. Den
förra uppgår vid Stockholm till — 2,93° Cels., den sed-
nare till + 9,97" Cels., vid Westerås åter till respective
— 3,23° och + 8,78". — Det årliga regnfallet utgör
i medeltal i Stockholm 23,8 dec. tum; i Westerås sanno-
likt vida mindre, ehuru förf. här icke kan stödja sig på
några med vetenskaplig noggrannhet utförda observationer.
Men då densamma i Upsala, som också ligger nära Mä-
laren och på en vidsträckt slätt, men likväl långt när-
mare hafvet, icke öfverstiger '18,3 dec. tum, så torde
ofvanstående antagande icke sakna theoretiska skäl för sig,
utom det att författaren funnit detsamma bekräftas af flera
personers erfarenhet, hvilka tillbringat längre tid på båda
ställena.

Vid Westerås, Hkasom vid Stockholm, faller den
mesta nederbörden med ostliga vindar, men på förra stal-
let förherrska under sommarmånaderna vestliga och syd-
vestliga vindar vida mera, än fallet är på det sednare.
hvartill orsaken sannolikt måste sökas i den åt detta håll
mest öppna och vidsträckta vattenspegeln. — I denna
trakt isbelägges vanligen Mälaren under sednare hälften af
November eller början af December, ehuru ångfartygen
stundom kunnat fortsatta sina turer ända till jultiden,
stundom åter måst afbryta dessa under första veckan af
November. Sällan blir dock isen rätt säker och körbar
förr än i Januari, under milda vintrar (såsom 1858 —
1859) icke ens då. Islossningen åter har 6 år af 100

41

inträffat under sednare tredjedelen af Mars , 7 1 gånger i
April och 23 gånger under första tredjedelen af Maj.
Granfjiirden och Blacken tillfrysa en eller annan vecka se-
nare och bryta förr upp än den mindre öppna och vid-
sträckta Westeråsfjärden. Uppbrytningen sker vanligtvis
under sydvestlig storm och mycket hastigt, så att efter
få timmars förlopp intet spår finnes qvar af hela fjärdens
istäcke, som dock intager en längd af 1.^ mil på i — |
mils bredd och f alns tjocklek. — Efter islossningen
uppvärmes Mälarvattnet i dessa trakter hastigt tillfölje af
det ringa djupet. Under sommarmånaderna håller sig dess
temperatur ute i öppna sjön omkring 19 — 20° Cels.
och stiger närmare stränderna ända till 24 — 25°, då vid
Stockholm temperaturen vanligen först efter midsommar
uppgår till 20 grader, — en gräns, som den sällan till
och med undantagsvis med en eller två grader öfversti-
ger. — På hösten faller åter vattnets värme hastigt till
omkring + 6 — 8". hvilken temperatur det vanligen bibehål-
ler större delen af Oktober månad,

Westeråstraktens bredd från norr till söder är allt-
för obetydlig, för att klimatet skulle kunna deraf erfara
någon mera märkbar förändring, utan sträcker sig infly-
tandet af Mälarens stora vattenmassa utan tvifvel på an-
dra sidan dess gränser. Vintern är vanligen blid och på
sednare tiden ofta snöfattig; strängaste kölden infaller i
Januari eller kanske oftare i Februari månader. Våren,
d. v. s. sednare hälften af Mars, hela April och förra
hälften af Maj är kall, blåsig och ofta torr, så att vege-
tationen sällan skjuter fart förr än i sednare hälften af
sistnämnda månad . då sommaren kan sägas börja. Vär-
men stiger hastigt i början af Juni. men faller vanligen
åter fram emoi midsommartiden, stundom till den grad
att nattfroster då inträffa. Med början af Juli höjer sig
åter temperaturen till -i- 22 — 26° Cels. i skuggan middags-
liden, mindre ofta uppgår den till 28° och derutöfver.
Högsta observerade värmen i Westerås är 33,5". Vanli-
gen afsvalkas luften af sjövinden, som börjar blåsa om-
kring kl. 40 f. m., når sitt maximum mellan kl. 1 och

6

4 e. nj. och LuitJör mot solnedgången. Sällsynta äro
dock icke heller dagar, då ett dödande qvahn herrskar,
landet står insvept i solrök och ingen vindfläkt krusar
Mälarens jemna vattenspegel. Natt-temperaturen stiger nä-
stan aldrig öfver + 16", men sjunker icke heller gerna
under + 10"^. Torka är vanlig under Juli och förra
hälften af Augusti, så att jorden ofta under hela veckor
endast uppfriskas af spridda åskregn. Mot slutet af Au-
gusti eller något förr faller temperaturen hastigt, stundom
helt tvärt till + 10", men stiger åter fram i September,
dd vanligen 2 — 3 veckors eftersommar inträffar med ända till
52" värme i skuggan om dagen, men kyliga aftnar och kalla
nätter. Hösten inträder under de sista dagarne af Sep-
tember eller de ffirsta af Oktober med afgjordt sjunkan-
de af vännen och ofta häftiga dagjemningsstormar. Den
är oftast kall, regnig och fuktig samt räcker vanligen till
medlet eller slutet af Noveniber, ehuru den, som redan
blifvit aniiiärkl, kan förlängas till jultiden.

Snölossningen inträffar öfverhufvud i sednare hälften
af Mars eller början af April, lärkans ankomst de första
dagarne i Mars (förf. har hört henne den 25 Februari),
de tidigaste vårbiommorna framkomma i medlet af April,
säiJesärlan anländer i slutet af April, göken i medlet af
Maj och svalan under sista veckan af samma månad.
Träden löfvas från medlet och rågen går i ax under si-
,sta veckan af Maj. Fruktträden blomma de sista dagar-
ne af Maj eller de första af Juni; Linnaea borealis vid
midsommartiden Höbergningen och starkaste niedelvär-
men infalla i Juli ; sädesskörden börjas i slutet af samma
månad. Höstarbetet på åkern företages i slutet af Au-
gusti, då äfven de första frostnätterna pläga inträffa. Sva-
lan flyttar omkring den 9 September; trädens löf falla
af i början af Oktober, ehuru Populus pyramidalis m. fl.
ofta stå gröna ända in i December, så att förf. sett dess
grenar i fara alt nedbrytas af den på bladen fastnade
snön. Marken fryser till i November och vintern inbry-
ter 1 början af December.

43

I efterföljande vaxlförteckning har öfverallt Hartmans
"Handbok i Skandinaviens Flora," 6:te uppla-
gan, blifvit följd i afseende på arträtt och nomenklatur
utom på några få ställen, der förf. trott sig böra deri-
från afvika i öfverensstämmelsc med N. J. Anderssons
monographier öfver Skandmaviens Cyperaceer och Grami-
neer. — Med hänseende till frequensen af arternas före-
kommande hafva blifvit uppställda 4 kategorier: allmänna
(a), då de öfverallt inom området förekomma på passande
lokaler; temligen allmänna (t. a.), då de, ehuru van-
l^ga, likväl icke öfverallt anträffas på likartade lokaler;
flerestädes förekommande (flerst), då de förefinnas
endast på flera iiär och der spridda ställen; och sällsynta
(r), för hvilkn blott ett eller annat växtställe hittills är
bekant

Så snart förf. icke sjelf varit i tillfälle att angifva
ett växtställe, har sådant anmärkts genom att inom pa-
rentes bifoga den auktoritet, som detsamma upptagit. I
förteckningen äro äfven en mängd förvildade och några
lä osäkra arter upptagna, dock utan ordningsnummer. Ett
ringa fåtal af de förra hafva dock upptagits såsom vilda,
emedan de icke i mannaminne varit på eller vid växt-
ställena planterade och således genom långvarig sjelfstän-
dig fortplantning antagit nästan vild natur, helst det öf-
verhufvud är osäkert, huruvida de flesta ursprungligen
varit odlade.

•-XSmJ ^»ii*»»»— .

VÄXTFÖETECKNma

I. i) I r O T Y L E D O N E A E.

1. Corolliflorae.

1. Seminiflorae.

1. Synantheveae Rich.

1. Bidens tripartita L. a.

jS minor: t. a.

2. — cernua L. t. a.

/? minima t. a. i skogskärren.

3. Chrysanthemum. segetum L. r. I Dingtuna vid Wedbo

och Rådby (Wall); gator och gårdar i Westerås
t. ex, stora torget 1848; gamla kyrkogården vid
W^esterås; vid CarJslund 1854.

4. — Leucanthemum L. a,

— Parthenium Pers. förvildad flerstädes sås. vid Carl-
berg, Apalby, Fullerö och Lindö.

5. Matricaria Chamomilla L. a.

6. Tripleurospcrmum inodorum Schr. a.

7. Anthemis tinctoria L. t. a. t. ex. vid Carlberg och Apal-

by; i Ihrsta och Kärrbo.

8. — arvensis L. a.

/3 agrestis: med föregående.
9^ — Cotula L. t. a. t. ex. vid Carlsiund, på Kyrko-
gården o. s. v.
10. AchiUea Ptarmica L. r. vid Lindö och Springsta; i
Kungsåra vid Skepphusa (Wall).

11. Achillea Millefoliutn L. a.

12. Tanacetum vulgäre L. t. a.

13. Artemisia Absinthivm L. a.

14. — vulgaris L. a.

15. — campestris L. t. a. t. ex, på Blåsbo backar, i

Stallhagen, pä Kalfskär, Amundgrund, Skåphol-
men, Skarpan, m. fl. st.

16. Arnica montana L. r. i Lillhärad vid Slagårda.

17. Senecio sylvaticus L. Ilerst. t. ex. vid Blåsbo, Skojare-

backen, Barkarö kyrka, Badeliindsås, Kusta, Sol-
viksborg m. fl. st.

18. Senecio vulgaris L. a. ,

19. Gnaphalium uliginosum L. t. a,

^ simplex t. a.

20. — sylvaticum L. flerst, sås. vid Blåsbo, på Skojare-

backen, Stallhagen, Elba m. fl, st,

21. Antennaria dioica Gsertn. a.

Y corymbosa flerst. sås, vid Persbo, på Stall-
hagen, Hästholmarne, Badelundsås m. fl. st.

22. Filago montana L. a.

Inula Helenium L. flerst. förvildad sås. vid Barkarö
Comministerboställe, på Ängsö vid Kyrkoherde-
bostället, vid Johannisberg, vid Ny by i Kärrbo
o. s. v.

23. Erigeron acris L. a. "^

24. Solidago Virga aurea L. t. a.

25. Eupatorium cannabinum L. r. på Kråkhvilan i We-

sterås fjärden.

26. Petasites officinalis Mönch. flerst. sås, vid Gotö i Bar-

karö, vid Hesslö, Lindö, Ängsö slott, Fullerö
o. s, v.

27. Tussilago Farfara L.- t. a.

28. Centaurea Jacea L. a,

^ elata t. a,

29. — Cyanus L, a.

30. Serratula tinctoria L. flerst. i Ihrsta, Kärrbo och

Kungsåra; i Hofdestalund; vid Myggbo ocli Apal-
by o, s. v.

31. Carlina vulgaris L. t. a.

Ill

32. Onopordon Acanthium L. r. vid Ihrsta kyrka.

33. Carduus crispus L. a.

34. Cirsium lanceolaCum Scop. a.

^ nemorale flerst. efter Mälarestränderna.

35. — palustre Scop. a.

36. — arvense Scop. a.

37. Lappa tomentosa Lam. a.

38. — major Gaertn. r. på gårdar och i planteringar vid

Westerås, vid Lindö.

39. minor Dec. a.

/? majuscula: a.

40. Sonchus arvensis L. a.

41. — oleraceus L. a.
41'. — a'sper Vill. t. a.

43. Lactuca muralis Don. flerst. sås. på Almö-Lindö och

Elba; vid Malmaberg, Lindö, Solviksborg.

44. Lapsana communis L. a.

45. Tragopogon pratensis L. a.

46. Scorzonera humÅlis L. t. ar.

§ aagustifolia t. a.
— hispanica L. förvildad vid Lindö- Johannisberg
och Fullerö.

47. Crepis tectorum L. a.

48. — prcemorsa Tausch. t. a.

49. Hieracium Pilosella L. a.

50. — stoloniflorum Kit. r. vid Springsta i Kärrbo (Luhr

enl. Hartman).

51. — Auricula L. a.

52. — fallax W. t. a.

53. — glomeratum Fr. r. vid Lindö,

54. — Nestleri Vill. r. vid Lindö.

55. — Murorum L. a.

/S sylvaticum t. a.

56. — ccesium Fr. t. a.

/? nemorum t. a.

57. — vulgatum Fr. a.

* subrigidum t. a.

58. — pallescens Kit. r. vid Carlberg.

59. Hieracium rigidum Hn. r. på Björnö, Skarpan, vid

Lindö och vid Wånga i f)ingtiina (Wall).

60. — umbellatum L. a.

y lineare t. a.

61. Leöntodon autumnalis L. a.

62. Taraxacum officinale Web. a.

* palustre Sm. r. på Kungsängen och vid Lund-
by kyrka.

* corniculatum Kit. flerst. sås. vid Berndtsborg,
Blåsbo; på Stallhagen och Gesällbergen m. fl. st.

63. Hypochoeris maculata L. a.

64. Trichera arvensis Schrad. a.

65. Succisa pratensis Mönch. a.

3, Vaterianeae,

66. Viburnum Opulus L. t. a.
Sambucus nigra L. förvildad flerst.

67. Valeriana officinalis L. a. .

^ angustifolia : t. a. med den förra.

68. — sambucifolia Mik. r. vid Berga i Skultuna (Wall).

4. MlMbiueene»

69. Asperula odorata L. flerst. sås. vid Wiksäng, på Häst-

holmarne, Gångholmarne, Kräkhvilan, m. fl. hol-
mar omkring Ridö, Almö-Lindö, vid Kilsta i
Kungsåra (Wall) o. s. v.

70. Galium boreale L. a.

71. — trifidum L. r. vid Kusta.

72. — palustre L. a.

^ pubescens t. a.

73. — uliginosum L. a.

/? tcnue t. a.

74. — verum L. a.

^ effusum r. vid Anstå (Wall).

75. Galium Aparine L. tlerst. sås. i trädgårdar och plante-

ringsland vid Westeräs, vid Hagbyholm, Frös-
åker, Lindö, Ängsö Slott o. s. v.

* infestum K it. a.

* spurium L. r. vid Knsta.

5. Mjamnthncene*

76. Viscum album L. flerst. sås. vid Fiilierö; på Gånghol-

marne, Tidö-Lindö, Björnö, Aggarö m. fl. st.

G, Cagffifalinceae.

77. Lomcera Xytosteum L. t. a.

— Periclymcnum L r. förvildad vid Fullerö.

78. Linncea borealis L. flerst. sås. vid Apalby, Rocklunda,

Nordenby, Hesslö, Lindö m.^ fl. st.

2* AuDuliflorae.

79. Campanula Trachelium L. t. a. sås. vid Fullerö, Gång-

holmarne, Lindö och Wiksäng, i Hofdestalund,
på Almö-Lindö, Börnö, Ridö o. s. v.
^ urticifolia: med föregående.

80. — latifolia L. flerst. sås. vid Gångholmarne, på

Björnö, Almö-Lindö, Tidö-Lindö, Ridö o. s. v.

81. — rapunculoides L. flerst. sås. vid Johannislund ,

Apalby, Johannisberg, Lindö, på Aggarö o. s. v.

82. — patula L. a.

83. — persicifolia L. a.

84. — rotundifoiia L. a.

8, Etabeiiaeeue.

85. Lobelia Dortmanna L. flerst. sås. vid Wretbo i Kärrbo,

vid Strömmingskär, Imaskär, (Wall) m. fl. hol-
mar i närheten af Ridön.

VI

9, Vonvo'lvwtaceae»

86. Convolvulus arvensis L. a.

87. — sepium L. flerst. sås. vid Hjortbergsvik, Gång-

holmarne, i Kärrbo, på Elba, Almö-Lindö, Ridö,
Björnö m. fl. st.

88. Cuscuta europoea L. t. a.

89. — Epilinum Weih. r. vid Långängskrogen och i

Ihrsta (Wall).

lO. JBatfttffinetMe.

90. Symphytum ojjicinale L. r. pä Ängsö och vid Lindö.

91. — orientale L. r. utanför gamla östra tullen vid

Westerås.

92. Anchusa ofjicinalis L. a.

/? angustior: här och der med föregående.

93. Lycopsis arvensis L. a.

94. Myosotis palustris L. a.

a scorpioides a.
^ laxiflora t. a.
y strigulosa: a.

95. — ccespitosa Schultz t. a.

^ repens t. a.

96. — arvensis HofTm. a.

97. — hispida Schlecht. a.

98. — strida Link t. a.

99. Lithospermum officinale L. flerst. sås. på Ridö: We-

steräng och Nyängen; på Strömmingskär, Kräk-
hvilan m. fl. holmar i grannskapet.

100. — arvense L. a.

101. Pulmonaria ofjicinalis L. t. a. på Mälarens öar så-

som Hästholmarne, Björnö, Almö-Lindö m. fl.
samt på fasta landet i dess närmaste grannskap
t. ex. vid Gångholmarne, Wiksäng m. fl. st.; i
Hofdestalund.

102. Echium vulgäre L. r. på Kungsängen (Wall); vid

Barkarö Qvarntorp; på Ängsö.

103. Cynoglossum officinale L. a.

VII

104. Echinospermum Lapputa Lehm. r. på Kyrkobacken,

vid Blåsbo och i planteringar vid Oxbacken.

105. Asperugo procumbens L. t. a.

11. JLaöiaiae.

106. Mentha arvensis L. a.

/? glabrata t. a.

107. Lycopus europceus L. t. a. på Mälarens öar oeh stränder.

108. Origanum vulgäre L. t. a. sås. på Westra Hästhol-

men, Stora Skärplingen, Kalfskär, Tidö-Lindö
och omkringliggande holmar; på Skarpan, Ängsö
och Fagerö m. fl.

109. Thymus Serpyllum L. a.

/? augusti folia: Djeknebergens sluttningar.
* albiflora: på Amundgrund.

110. Calamintha 'Acinos Clairv. t. a. t. ex. vid Berndtsborg.

111. Clinopodium vulgäre L. t. a.

112. Scutellaria galericulata" L. a.

113. — hastifolia L. flerst. sås. på Kalfven, Hofvarn,

Hästhnlmarne, Rågsäcken, Ridö m. fl. holmar;
vid Johannisberg, Hjortbergsvik och Gånghol-
marne , samt vid Westerås hamn.

1 14. Prunella vulgaris L. a.

/? parviflora: flerstädes.

115. Nepeta Cataria L. flerst. sås. på gårdar och plante-

ringsland i Westerås, vid Hofdesta, Kusta, Frös-
åker, Lindö o. s. v.

i 16. Glechoma heder acea L. a.

^ grandiflora: t. a.

M7. Dracocephalum Ruyschianum L. r. i Johannisbergs
Storäng och vid Hjortsberga.

118. Leonurus Cardiaca L. a.

119. Stachys sylvatica L. flerst. sås. på Björnö, vid Gedde-

holm och i närheten af ett torp mellan sist-
nämnda ställe och Frösåker, vid Kurö färja
(Wall).

120. — palustris L. a.

^ agrestis: a.

VIII

121. Lamium album L. a.

122. — purpureum L. a.

* incisum Willd. r. på Kyrkbacknn och vid
Hofdesta (Wall).

123. — intermedium Fr. r. vid Carlberg.

124. — ampkxicaule L. a.

125. Gakopsis Ladanum L. flerst. sås. i tobaksplanteringar

vid Westerås, vid Wiksäng o. s. v.

126. — Tetrahit L. a.

/S pallens: a.

* bifida Bonn. t. a.

127. — versicolor Curt. a.

yS par vi flor a t. a.

128. Marrubium vulgäre L. r. vid Harkie i Kärrbo, Bar-

karö kyrkby, och Holdesta.

129. Ajuga pyramidalis L, t. a.

130. Menyanthes trifoliata L. a.

3. Tubiflorae.
13. Oteiwcae.

Syringa vulgaris L. förv. här och der.
Ligustrum vulgäre L. förv. vid Fullerö och Lindö.

131. Fraxinus excelsior L. t. a. särd. på Mälarens öar och

stränder.

141. Contnrtae.

132. Cynanchum Vincetoxicum l\. Br. t. a.

MS. Geniianeae.

133. Gentiana campestris t. a.

134. — Amarella L. t. a.

135. — lingulata Ag. t. a.

IX

ÉB. Soianttceae*

136. Solanum Dulcamara L. t. a.

137. — nigrum L. a.

138. Byoscyamus niger L. a.

/? agrestis: här och der.

139. Datura Stramonium L. r. vid Hesslö, Frösåker och

Fullerö.

É7, Personatae»

140. Verbascum Thapsus L. t. a.

141. — nigrum L. t. a.

142. Scrophularia nodosa L. a.

143. Linaria vulgaris Mill. t. a.

144. — minor Mill. r. vid Nordenby, Geddeholm, Lång-

ängskrogen och Fullerö.

145. Veronica serpyllifolia L. a.

146. — officinalis L. t. a.

147. — Chamcedrys L. a.

148. — Beccabunga L. t. a.

149. — Anagallis L. flerst. sås. i Lillåo , Kungsängs-

bäcken, vid Hofdesta och Lista, på Mälarens
stränder m. m.

150. — scutellata L. a.

^ v illa sa: t. a.

151. — arvensis L. t. a.

152. — verna L. t. a.

153. — hederifolia L. r. vid Gideonsberg, Berndtsborg

och Oxbacken. Flerstädes enl. Wall.

154. — agrestis L, a.

155. Limosella aquatica L. r. vid Svartån, troligen flerst.

156. Odontites rubra Pers. t. a. ,

157. Euphrasia officinalis L. a.

a pratensis: t. a.
/5 nemorosa: a.
y curta: a.

158. — gracilis Fr. flerst. sås. på Blåsbo backar, Djek-

nebergen, Hästholmarne o. s. v.

2

159. Rhinanthus major Ehrli, a.

* Ålectrolophus Po!l. t. a.

160. — minor Ehrh. a.

161. Sceptrum Carolinum Rudb. r. vid Skästa i Lillhärad.

162. Pedicularis palustris L. a.

163. Melampyrum cristatum L. t. a.

164. — arvense L. r. vid Apalby.

165. — nemorosum L. flerstädes sås. på Ängsö, Ridö,

Björnö, Almö-Lindö m. fl. holmar; vid Lindö,
Geddeholm, Wiksäng, Gängholmarne, i Hofde-
stalund o. s. v.

166. — pratense L. a.

167. — sylvaticum L. a.

Lathrwa Squamaria L. enl. gammal uppgift på Björnö
och Ridö.

IS, Äjentibuinrieae,

168. Ulricularia vulgaris L. r. vid Kalfholmen, Ängsjön, i

dammarne vid Wiksäng, vid Lospånga i Ding-
tuna.

169. — intermedia Hayne flerst. med följande.

170. — minor L. flerstädes sås. på Djeknebergen, vid

Wiksäng, i Jutekärret (Wall), i Angsjön, Kil-
sta mosse, i Kärrbo o. s. v.

171. Pinguicula vulgaris L. r. vid Angsjön.

IB, Pritmtlaceae,

172. Trientalis europwa L. a.

173. Lysimachia vulgaris L. a. '^

174. Naumburgia Ihyrsijlora Reich. a.

175. Primula veris L. a.

176. — farinosa L. flerst. sås. i Kärrbo och Kungsåra;

vid Wiksäng.

177. Hottonia palustris L. a.

Ccntuneulus minimus L, Tagen af afl. D:r Hall för
många år sedan pä Mälarestranden vid Stall-
hagen, men sedermera aldrig återfunnen.

11

20* Planiagiiieae»

178. Plantago major L. a.

179. — media L. a.

180. — lanceolata L. a.

^ maxima t. a.

181. Littorella lacustris L. r. på Ridö vid Lillängen.

2É, Piunihagineae*

182. Armeria elongata Koch. r. på Ängsö.

IL Thalamiflorae.
' 4i Disciflorae.
22, Fr€ingul€%eea€.

183. Rhamnus cathartica L. a.

184. — Frangula L. a.

2^* Umbetiiferae*

185. Conium maculatum L. t. a.

186. Cerefolium sylvestre Bess. a.

187. Torilis Anthriscus Gmel. t. a.

188. Daucus Carola L. r. i Hofdestalund; i planteringsland

och åkrar vid Westerås.

189. Laserpitium latifolium L. t. a.

190. Heradeum sibiricum L. t. a.

/C? angustifolium : t. a.

191. Pastinaca sativa L. här och der.

Anethum graveotens L. förvildad på Kyrkbacken, vid

Westerås qvarn m. fl. st.
Levisticum officinale Koch. förv. flerst.

192. Angclica sylvestris ^.. t. a.

193. Peucedanum palustrc Mönch. t. a.

194. Selinum Carvifolia L. r. vid Thunby (Wall).

195. Libanotis montana All. t. a.

XII

196. Aethusa Cynapium L. a.

197. Oenanthe Phellandrium Lam. t. a.

198. Cicuta virosa L. t. a.

199. Aegopodium Podagraria L. t. a.

200. Carum Carvi L. a.

201. Pimpinella Saxifraga L. a.

/S dissecta: t. a.

202. Sium latifolium L. a.

203. Sanicula europcea L. r. på Hallingen (Wall).

24. Afiojpeae*

204. Adoxa Moschatellina L. a.

2^. Aceriaeae.

205. Acer platanoides L. a.

— Pseudoplatanus L. planterad vid Frösäker.
, Aesculus Hippocastanum L. allmänt planterad.

5> Sertiflorae.

20, JVptnphfteaceae*

206. Nymphcea alba L. t. a.

Y biradiata Som. med föregående.

207. Nuphar luteum Sm. a.

29» Ranuncuiaceae.

208. Ranunculus Lingua L. r. i Ängsjön.

209. — Flammula L. a.

/J intcrmedius: a.
y reptans: t. a.

210. — bulbosus L. a.

211. — polyanthemos L. t. a.

212. — repens L. a.

213. — acris L. a.

/d nothus t. a.

Xtil

214. Ranunculus cassubicus L. r. på Björnö, östra Hästhol-

men och Almö-Lindö.

215. — auricomus L. a.

^ alpestris: här och der.
y fallax: t. a. på Mälarens öar och stränder.
21(t. Batrachium sceleratum Th. Fr. a. ^

y5 minimum a.

217. — circinatum Fr. flerst. sås. i Svartån, i Mälaren

vid Kungsängen, Johannisberg m. fl. ställen, i
Lillan, Angsjön o. s. v.

218. — tricophyllum Chaix. t. a.

* pantothrix t. a.

219. — confusum Schultz r. i Svartån vid Carlslund;

trol. flerst.

220. — heterophyllum Fr. a.

221. Ficaria ranunculoides Mönch. a.

222. Myosurus minimus L. a.

223. Thalictrum flavum L. a.

224. — simplex L. flerstädes sås. vid Skerikes kyrka,

Råcklunda, i Barkarö, Jobannisbergs storäng;
på Almö-Lindö o. s. v.

225. Anemone nemorosa L. a.

226. — ranunculoides L. r. på Hästholmarne.

227. — Hepatica L. a.

228. Pulsatilla vulgaris Mill. a.

229. Caltha palustris L. a.

230. Trollius europaeus L. r. vid Hallsta och Fredriksberg

i Dingtuna, vid Oxnö i Barkarö, i Lillhärad.

231. Aquilegia vulgaris L. flerst. sås. vid Carlberg, Johan-

nisberg, Fullerö, Apalby, Malmaberg, Spring-
sta, Lindö, Hesslö; på Kalfskär, Almö-Lindö,
Aggarö o. s. v.

232. Delphinium Consolida L. a.

Aconitum Napellus L. förv. vid Fullerö, Hesslö och

Lindö.
Helleborus vernus L. förv. vid Fullerö.

233. Actcea spicata L. t. a.

Pceonia vulgaris L. förv. vid Lindö.

XIV

2S, BerherUiette.

234. Berberis vulgaris L. a.

29. Paparerticeae»

235. Papaver dubium L. t. a.

236. — Rhoeas L. här och der i åkrar och planterings-

jand; på Kaninholmen.

237. — somniferum L. t. a. på odlade ställen.

238. Chelidonium majus L. a.

SO* Fumaritgceue*

239. Corydalis fabacea Pers. t. a.

240. Fumaria officinalis L. a.

SI, Criiciferae.

241. Brassica campestris L. t. a.

— Napus L. /J rapifera här och der förv. i plan-
teringsland vid Westerås m. 11. st.

242. Sinapis arvensis L. a.

/J ambigua t. a.

243. Sisymbrium Sophia L. a.

244. — officinale Scop. a.

245. Hesperis matronalis L. förv. flerst. sås. vid Fullerö,

Malmaberg, Hessiö, Apalby, Lindö o. s. v.

246. Erysimum cheiranthoides L. a.

247. — hieraciifolium L. flerst. sås, på Skärplingen,

Rägsäcken, Skåpholmcn, Tallskär, Ridö o. s.
• v., vid Lindö.

248. Alliaria officinalis Adans. flerst. sås. pä Rjörnö, Almö-

Lindö, Ridö; vid Gångholmarne, FullcrÖ, Lindö
och Ängsö Slott o. s, v.

249. Dentaria bidbifcra L. flerst. sås. vid Gångholmarne,

på Tidö-Lindö, Almö-Lindö, Björnö, Ridö, Ag-
garö, Hästholmarne o. s. v.

250. Cardamine pratensis L. a.

25 L — amara L. r. i Kärrbo (Wall).

XV

252. Cardamine impatiens L. t a. i Mälarens grannskap

och pS dess öar.

253. — parvi flora L. r. vid Fullerö (Har t man).

254. Arabis hirsuta Scop t. a.

255. — arenosa § borealis flerst. sås. i och vid We-

sterus, vid Wiksäng, Emaus, Hamre, på Björnö
och Elba; i Kärrbo t. ex. vid Solviksborg, i
Kungsåra t. ex. vid kyrkan o. s. v.
(S macilenta: med föregående.

256. — Thaliana L. a.

257. Turritis glabra L. t. a.

258. Barbarea vulgaris R. Br. a.

259. — strida Fr. t. a.

260. Nasturtium Årmoracia Fr. flerst.

261. — amphibium Br. t. a.

262. — sylvestre Br. t. a.

263. — anceps Reich. flerst. sås. Svartåns utlopp, Lillan

och Kungsängsbäcken ; vid Johannisberg; i Kärr-
bo vid Frösåker; i Kungsåra o. s. v.

264. — palustre DC. a.

265. Raphanus Raphanistrum L. flerst. (Wall).

266. Bunias orientalis L. a.

267. Lepidium campestre Br. t. a.

268. — ruderale L. a.

— sativum förv. vid Carlslund.

269. Capsella Bursa Pasloris Mönch. a.

/? integrifolia: t. a.

270. Thlaspi arvense L. a.

271. Subularia aquatica L. flerst. sås. vid Svartån och pä

Mälarens stränder i Kärrbo, Ihrsta och Kungsåra.

272. Camelina sativa Crantz. t. a.

273. Draba vema L. a.

274. — muralis L. r. på Elba (Wall), Rågsäcken (nu

utgången) och i Kärrbo (Wall).

275. . — incana L. r. på Hälla äng i Badelunda.

S2. Potygttieae,

276. Polygala vulgaris L. a.

/S oxyptera: bland föregående.

XVI

277. Polygala comosa Schk. flerst. sås. i Stallhagen, vid

Carlberg, Johannisberg, Wiksäng; i Barkarö
och Lundby; vid Lindö o. s. v.

S3» Salsatnineae»

278. Impatiens Noli tangere L. r. på Björnö och vid Ång-

sjön.

6* Columniflorae.
34. Tiiiaceae»

279. Tilia parvifolia Ehrh. a.

3S, JfMatraceae,

280. Lavatera thuringiaca L. flerst. sås. i Westerås pä

Slottsbacken och i Kungsträdgården; vid Ful-
lerö, Johannisberg; på Aggarö, vid Harkie, Frös-
åker och Lindö i Kärrbo m. fl. st.

281. Malva borealis Wallm. a,

282. — rotundifolia L. t. a.

283. — sylvestris L. r. på Aggarö.

— Alcea L. här och der förv. sås. på Slottsbacken,
i Kungsträdgården, vid Fullerö o. s. v.

— moschata L. förv. vid Hedensberga.

3G, Qruinaies,

284. Geranium sanguineum L. a.

285. — pratense L. flerst. sås. vid Johannisberg, Ful-

lerö, ruinerna af St. Ursulas kapell, Apalby,
Persbo, Nordenby, vid Skerikes kyrkoby, på
Ängsö och Aggarö o. s. v.

286. — sylvaticum L. a.

y parviflorum : med föregående.

287. — Robertianum L. a.

288. — lucidum L. r. på Kalfholmen.

289. — pusillum L. a.

XVII

290. Geranium dissectum L. r. i Gymn.isiiträdgården; al-

drig derstädes odlad.

291. Erodium cicutarium THer. t. a.

292. Oxalis Acetosella L. a.

293. Linum caiharticum L. a. ,

— usitatissimum L. träffas oita sjellsådt.

S7» Mypericineae.

294. Bypericum hirsutum L. r. på Fagerön.

295. — quadrangulum L. a.

296. — perforatum L. a.

3S. Cisliueaeé

297. Helianthemum vulgäre Gaertn. a.

39. ViotaHeae,

298. Viola hirta L. t. a.

299. — suecica Fr. r. på Kungsängen.

300. — palustris L. a.

301. — mirabilis L. flerstädes sås. i Hofdestalund , på

Björnö, Almö-Lindö, Ridö m. fl. holnnar; vid
Gångholmarne ocli Hjortbergsvik o. s. v.

302. — arenaria DC. t. a. sås. vid Blåsbo, Berndts-

borg och Persbo, på Djeknebergen och Stall-
hagen; de flesta af Mälare-öarne; Badelundsås
o. s. v

303. — sylvatica Fr. t. a.

304. — canina L. a.

305. — stagnina Kit. t. a. vid Mälarestranderna.

306. — tricolor L. a.

/J arvensis: a.

40» MBroseraceae,

307. Parnassid palustris L. t. a.

308. Drosera rotundifolia L. flerst.

XVIII

309. Drosera longifolia L. flerst.

310. — intermedia Hayne. flerst.

4J. Siienaceae»

311. Silene infläta Sm. t. a.

312. — nutans L. a.

313. — noctiflora L. r. i Ivärrbo vid Walla, Frösäker,

Solvik ocli Springsta.

314. — rupestris L. r. vid Sijjpersta i Dingtuna.

315. Melandrium sylvestre Rölil. t. a.

316. — pratense Rölil. t. a.

317. Viscaria vulgaris Röhl. a,

318. Lychnis Flos cuculi L. a.

319. Agrostemma Githago L. t. a.

^ nana r. vid Apalby och Carlberg.
Saponaria officinalis iörv. på Westerås kyrkogård, vid
Fullerö o. s. v.

320. Dianthus delloides L. a.

^ glaucus: här och der på öarne.

— barbatus L. förv. vid Johannisberg och Lindö
m. fl. ställen.

321. Gypsophila muralis L. flerst. sås. på Djeknebergen vid

Qvasttorpet, på Kungsängen, Badelundsås, vid
Malma, Jädra och Hesslö.

322. Malachium aquaticum Fr. t. a. på Mälarens stränder.

323. Stellaria media With. a.

— holostea L. r. i .Hubbo enl. Hartman (troligen
misstag).

324. — palustris Retz. t. a.

^ glauca: a.

325. — graminea L. a.

326. — Friesiana Ser. flerst. sås. vid Malma, Frösåker,

Kusta och Lindö; på Björnö, Almö-Lindö, Gång-
holmarne o. s. v.

327. — uliginosa Murr. t. a.

XIX

328. Cerastium vulgatum L, a.

329. — viscosum L. t. a.

330. — semidecandrum L. t. a.

331. Arenaria trinervia L. t. a.

332. — serpyllifolia L. a.

333. Sagina nodosa Fenzl. t. a.

334. — procumbens L. a.

335. Spergula arvensis L. a.

336. — pentandra L. flerst. sås. vid Nordenby, Hamre,

Wiksäng, Lindö, på Skotterö, Solviksborg o. s. v.

337. Spergularia rubra Pers. a.

43. Eiatitteae,

338. Elatine Hydropiper L. t. a.

^ submersa: med föregående.

339. — triandra Schk. r. på Svartön och vid Springsta

brygga.

ill. Calyciflorae.

7. Fauciflorae.

340. Bryonia alba L. r. gamla Kyrkogården i Westerås;

numera i det närmaste utgången; teml. allm.
odlad och förv. i Westerås trädgårdar; vid Ja-
cobsberg o. s. v.

45. RibesifMCcne*

341. Ribes Grossularia L. t. a.

/? Uva crispa: t. a.

342. — nigrum L. flerst. sås. vid Westerås vid Mygg-

bo, Wiksäng, Emaus, Oxbackcn; på Kungsän-
gen o. s. v. på de flesta af Mälare-öarne, sås.
Hästholmarne, Hofvarn, Björnö, Almö-LindÖ,
Markskär m. fl. st.

XX

343. KiOes rubrum L. t. a.

344. — olpinum L. a.

345. Saxifraga granulata L. a.

346. ChrysosplenUim alternifolium L. r. pä Björnö; vid

Angsjön och Anstå (Wall).

347. Sedum Telephium L. a.

348. — sexangulare L. a.

349. — acre L. a.

350. — album L. r. på Ängsö.

351. — annuum L. t. a.

352. Bulliarda aquatica DC. r. vid Carlslund, troligen flerst.

ehuru öfversedd.

4tS, Eiffihfitrieite.

353. Lythrum Salicaria L. a.

354. Peplis Portula L. r. vid Svartån nedanför Kyrkogår-

den; bakom Djekneberget och i Kärrbo (Wall).

4:9» Onttgfffwietne.

355. Epilobium angustifolium L. a.

356. — parviflorum Schreb. r, i Angsjöns utjoppsdike

och vid Qvistberga i Kungsåra (Wall).

357. — montanum L. a.

^ collinum: flerst.

358. — palustre L. a.

359. Circcea alpina L. r. på Björnö och vid Skepphusa i

Kungsåra (Wall).
Oenothera biennis L. förv. vid Fullerö, Lindö; på Ag-
garö och Tidö-Lindö m. fl. st.

SO, JUaio»'itaffeae,

360. Myriophyllum vertkillatum L. r. vid Kurö och Spring-

sta brygga.

XXI

361. Myriophyllum spicatum L. r. i Angsjön; flerst. (Wall),

Anm. Af författaren aldrig sedd i Mälaren.

362. — aJterniflorum DG. a.

363. Hippuris vulgaris L. a.

8. Rosiflonie.

51. JPotnaceac

364. Pyrus communis L. flerst. sås. vid Persbo, Klockare-

backen, Oxbacken, Trondhjem, Gångholmarne,
på Almö-Lindö, Björnö; Fagerö o. s. v.

365. — Malus L. t. a. på Mälarens öar.
Sorbus Aria planterad vid Frösåker.

366. Sorbus scandica Fr. t. a. särdeles på öarne.

367. — Aucuparia L. a.

368. Cratwgus Oxyacantha L. t. a.

/? laciniata: med föregående.

369. — monogyna Jacq. flerst. sås. på Björnö, Almö-

Lindö, Bidö, Fagerö, Skarpan, Skotterö, Lind-
holmen; vid Gångholmarne, Frösåker, Lindö
o. s. v.
^ pinnatifida: med föregående.

370. Cotoneaster vulgaris Lindl. t. a.

52. Senticasne.

371. Rosa canina L. a.

a nitida: a.
/5 opaca: a.
y senticosa: t. a.
g dumetorum: a.

372. — coriifolia Fr- flerst. sås. i Hofdestalund , vid

Malmaberg, Wiksäng, Carlberg, Gångholmarne,
Lindö o. s. v.

373. — Acharii Billb. flerst. sås. i Stallhagen, Biskops-

hagen, vid Wiksäng; på Björnö o. s. v.

374. — villosa L. r. vid Frösåker.

375. — mollissima Fr. t. a.

XXII

376. Rosa tomentosa Sm. flerst. sås. i Stallhagen, vid Ja-

cobsberg, Westerås qvarn, Berndtsborg, Gide-
onsberg o. s. v.

377. — cinnamomea L. t. a.

378. Agrimonia Eupatoria L. t. a.

379. Alchemilla vulgaris L. a.

380. Ruhus ideus L. a.

— suberectus Anders, torde finnas någonstädes på

öarne i grannskapet af Westerås att döma ef-
ter derstädes torgförda bär, men har ännu icke
blifvit anträffad.

381. — ccesius L. a. på Mälarens öar och stränder.

382. — saxatilis L. a.

383. — C/iamcemorus L. r. på Svartmyran och Kilsta

mosse.

384. Fragaria vesca L. a.

385. — elatior Ehrh. r. vid Ilesslö, Springsta, Lindö,

på Rågsäcken.

386. — collina Ehrh. t. a.

387. Comarum palustre L. a.

388. Potentilla Anserina L. a.

389. — norvegica L. flerst. sås. vid Westerås hamn

och qvarn, på Kyrkobacken och Kungsängen,
vid Hagbyholm, Ihrsta kyrka. Lindö, Wiksäng
o. s. v.

390. — reptans L. t. a.

391. — inclinata Vill. r. vid Uppåker.

— pilosa W. förv. vid Apalby.

392. — argentea L. a.

^ virescens: r. på Almö-Lindö.

393. — verna L. t. a.

394. — maculata Pourr. a.

395. — Tormentilla Scop. a.

396. Geum urbanum L. a.

397. — intermedium Ehrh. r. vid Westerås qvarn. St.

Ilians fattigstuga och på Ängsö.

398. — rivale L. a.

Spirma salicifolia L. förv. vid Lindö, Hesslö, Fullerö
m. fl. st.

399. Spircea Ulmaria L. a.

400. — Filipendula L. a.

53. MMfwpnceu».

Prunus domestica L. förv. vid Fullerö, Johannisberg,
Lindö, Hesslö o. s. v.

— insititia L. förv. på samma ställen som före-
gående och flerstädes.

/? rustica: med föregående, samt vid Emaus
och Malmaberg.

401. — spinosa L. a.

— Cerasus L. förv. vid Berndtsborg, Gothö, Ful-
lerö, Johannisberg, Lindö, på Björnö m. fl. st,

402. — avium L. r. på Hallingen; förv. vid Walla i

Kärrbo, Lindö och flerstädes.

403. — Padus L. a.

404. Pisum arvenae L. r. på Kungsängen, vid Westerås

hamn samt ofta här och der bland säden.

405. Lathyrus sylvestris L. r. på Stora Skärplingen, vid

Wiksäng (Wall).

406. — palustris L. flerst. sås, vid Carlberg, Gånghol-

marne, Lundby kyrka, på Kungsängen, Johan-
nisbergs storäng; vid Hesslö och Geddeholm,
Lindö m. fl. st.

407. — pratensis L. a.

408. Orobus verttus L. t. a.

409. — tuber osus L. a.

/S tenuifolius: a.

410. — niger L. flerst. sås. i Hofdestalund, Johannis-

bergs storäng, på Gångholmarne, Björnö, Almö-
Lindö, Ängsö; vid Lindö o. s. v.

411. Vicia sylvatica L. r. i Hofdestaluud, vid Lindö.

412. — villosa Roth. t. a.

413. — Cracca L. a.

414. — sepium L. a.

XXIV

415. Vicia sativa L. t. a.

416. — angustifolia Roth. r. vid Carlberg, Fredriksberg,

Wiksäng, Johannislund; på Kungsängen.

417. Ervum hirsutum L. t. a.

418. — tetraspermum L. t. a.

419. Lotus corniculatus L. a.

420. Medicago sativa L. r. vid Garlslund 1849, Westerås

Skolhus 1853, 1854, 1855, 1859.

421. — lupulina L. a.

422. Melilotus ofjicinalis Lam. r. vid Nordenby (Wall).

423. — alha Lam. r. i planteringar vid Östra tullen

i Westerås, i Slottsparken, i Gymmnasii-träd-
gården.

424. Trifolium repens L. a.

425. — hybridum L. a.

426. — spadiceum L. flerst. sås. vid Nordenby, Sigges-

borg, Emaus, Malmaberg, Wiksäng, på Kungs-
ängen, i Lundby, Barkarö och Dingtuna o. s. v.

427. — agrarium L. t. a.

428. — fragiferum L. r. i Biskopshagen, Stallhageo;

vid Hjortbergsvik.

429. — montanum L. t. a.

430. — arvense L. t. a.

431. — medium L. a.

432. — pratense L. a.

433. Ononis hircina Jacq. flerst. sås. vid Garlberg, Johan-

nisberg. Fredriksberg; vid Dingtuna kyrka; i
Kärrbo o. s. v.

434. Ånthyllis Vulneraria L. a.

9. Coutriflorae.
55. Mi'icinene.

435. Myrtillus nigra Gilib. a.

436. — uliginosa Gilib. a.

437. Oxycoccus paiustris Pers. t. a.

438. Vaccinium Vitis idwa L. a.

439. Arctostaphylos officinalis W. å Gr. t, a.

XXV

440. Andromeda poUfolia L. r. på Svartmyran, Djekne-

bergen, Kilsta mosse och Angsjön.

441. Calluna vulgaris Salisb. a.

442. Ledum palustre L. t. a.

443. Pyrola rotundifolia L. t. a.

444. — chlorantha Sw. flerst. sås. vid Uppåker, Rock-

lunda, Äpalby, Malmaberg, Wiksäng, Björnö,
m. fl. öar; i Hubbo, Kärrbo vid Solviksborg
o. s. v.

445. — media Sw. r. på Djeknebergen, vid Jacobsberg,

på Björnö.

446. — minor L. t. a. särdeles på öarne.

447. — secunda L. a.

448. — uniflora L. t. a. t. ex. på Hanire skog.

449. — umbellata L. r. vid Wallby, Trumslagaretorpet

och Nordenby; vid Hellby i Tillberga och i
Kärrbo (Wall).

450. Monotropa Hypopithys L. r. vid Nordenby och på

Björnö, i Biskopshagen och i Kärrbo (Wall).

^6. Einpetreae*

451. Empetrum nigrum L. r. på Svartmyran och i Lill-

härad.

«S^. Wluphorbiisceae,

452. Euphorbia Peplus L. a.

453. — exigua L. r. vid Springsta.

454. — Helioscopia L. a.

455. Mercurialis perennis L. flerst. sås. vid Fullerö, Wiks-

äng och Gångholmarne; på Almö-Lindö, Ridö
och omkringliggande holmar o. s. v.

^&* PoriiUticaceae*

456. Montia fontana L. a minor flerst. i Skerike, Lillhä-

rad, KuDgsåra och Kärrbo.
/? rivularis: med föregående.

XXVI

S9. IParonychieae*

457. Herniaria glabra L. a.

458. Scleranthus annuus L. t. a.

459. — perennis L. a.

GO, Poiygoneae.

460. Polygomim Bistorta L. r. vid Carlberg.

461. — vhnparum L. a.

462. — amphibium L. a.

fi terrestre: t. a.

463. — lapathifolium L. a.

/? nodosum t. a.

464. — incanum Schmidt. t. a.

465. — Persicaria L. t. a.

466. — niite Schrank r. vid Badelundsås och Geddeholm.

467. — Hydropiper L. a.

468. — aviculare L. a.

^ nanum: a.
y erectum: t. a.

469. — Convolvulus L. a.

470. — dumetorum L. t. a.

Fagopyrum esculentum Ga?rtn. (örv. vid Bjarby.

471. Rumea- obtusifolius L. r. vid Westerås i trädgårdar

och planteringar; på Strömmingskär.

472. — Hydrolapathum Huds. r. vid Svartåns utlopp,

i Angsjön, på Ängsö.

473. — maximus Schreb. r. i Angsjön.

474. — consperus lin. r. vid Gotliö och omkring Myggbo.

475. — crispus L. a.

476. — domesdcus Hn. a.

477. — Hippolapathum Fr. a.

— Patientia L. ofta lörv. sås. vid iJndö m. fl. st.

478. — Acetosa L. a.
4T9.' — Acetosella L. a.

XXVII

IV. Incomplctae.

10< Bracteiflorae.

6f. Thyineleae.

480. Daphne Mezereum L. r. vid Frösåker, Hesslö (förv.).

Eiaeagnene.

Uippophac rhamnoides L. planterad vid Frösåker.

6:^. Wlltnaceae,

481. Ulmus campestris L. t. a.

©S. Uriicaceae,

482. Humulus Lupulus L. t. a. t. ex. vid Johan Wilhelms

Torg; på Hamnarmen, Hofvarn, Almö-Lindö,
Ridö, Skarpan, Markskär och omkringliggande
holmar; Ängsö; vid Solviksborg o. s. v.

483. Urtica urens L. a.

484. — dioica L. a.

S-å. Vhenopodiaceae*

485. Atriplex hortensis L. sjelfsådd i Westerås trädgårdar

och planteringsland.

486. — hastata L. r. planteringar och bakgator i och

vid Westerås.

487. — patula L. a.

488. Btitum capitatum L. r. vid Utanbygatan i Westerås,

489. — rubrum Reich. t. a.

490. — glaucum Koch. a. i och närmast omkring We-

sterås.

491. — Bonus Henricus Mey. a.

492. Chenopodium urbicum L. t. a.

493. — album L. a spicatum: a.

^ cymigerum: a.

XXVIII

494. Chenopodium polyspermum L. t. a.

/9 acutifolium: t. a.

11. Jnliflorae.

ö5. Cttpuliferae*

495. Qvercus Rohur L. a.

Fagus sylvatica L. planterad vid Fullerö och Frösåker.
Carpinus Betulus L. planterad vid Frösåker.

496. Corylus Avellana L. a.

66. Salicineae*

497. Populus tremula L. a.

— alba L. planterad flerst.

— pyramidalis Roz. planterad och förvildad.

— balsainifera L. som föregående.

498. Salix pentandra L. a.

^ latifolia: flerst.

499. — fragilis L. a. Honträd finnas vid Wiksäng, Carls-

lund, Wallby, Apalby m. fl. st.

500. — depressa L. flerst. sås. på Blåsbo backar, vid

Uppäker (Wall); i Stallhagen o. s. v.

501. — repens L. a.

^ glabrata: a. ,

y argentea: t. a.

502. — nigricans Sm. a.

/S villosa: a.

503. — aurita L. t. a.

504. — caprea L. a.

j8 humilis: a.

505. — cinerea L. a.

^ aquatica: flerst.

506. — Lapponum L. r. på Kungsängen.
— viminalis L. odlad och förvildad.

e7. JBeiutineae»

507. Betula alba L. a.

XXIX

508. Betula glutinosa Wallr. a.

* pubescens Ehrh. a.

509. — nana L. r. vid Råby i Kungsära (Wall.)

510. Alnus glutinosa L. a.

511. — incana Willd. r. på Svartmyran och i Lillhärad.

G8. Myriceae.

512. Myrica Gale L, r. på Svartmyran, vid Ängsö sund.

G9, Coniferae,

513. Pinus sylvestris L. a.

— Larix L. planterad flerst. sås. på Skojarebacken.

514. — Abies L. a.

/? viminalis: flerstädes sås. vid Rocklunda, i
Kärrbo vid Lindö och Springsta, vid Skämsta
(Wall); vid Hamre och Malmaberg; Lunda o. s. v.

515. Juniperus communis L. a.

90^ JEquiseificeae*

516. Equisetum arvense L. a.

517. — pratense Ehrh. t. a.

518. — sylvaticum L. a.

519. — palustre L. a.

520. — fluviatile L. a.

521. — limosum L. t. a.

522. — hyemale L. r. vid Jacobsberg och Lindö såg.

12. Nndiflorae.

7M. CaUUrichineae*

523. Callitriche verna L. a.

« maxima flerst.
/S intermedia: a.
y repens: a.
S minima: t. a.

524. — autumnalis L. t. a. t. ex. vid Westerås qvarn.

XXX

525. Nitella flexilis Al. Br. r. i Angsjön.

II. MONOCOTYLEDONEAE.

13. Fructiflorae.
9S. Orchiileae*

526. Orchis samhucina L. r. på Ängsö, Kalfholmen och

på östra Hästholmen (Wall).

527. — angustifolia Wimm. flerst. sås. vid Carlberg,

Trondhjem, Gångholmarne och Wiksäng; i Bi-
skopshagen; på Lundby ängar; i Barkarö vid
Holm; i Kärrbo och Kungsåra 0. s. v.

528. — maciilata L. t. a.

^ angustifolia' v. vid Wiksäng.

529. Gymnadenia Conopsea R. Br. t. a.

530. Platanthera bifolia Rich. t. a.

531. Herminium Monorchis Br. r. vid Lospånga.

532. Goodyera repens R. Br. r. vid Nordenby, Frösåker

och på Björnö; flerst. (Wall).

533. Epipactis latifolia S\v. r. på Blåsbo backar.

534. Listera ovata R. Br. r. på Björnö (Wall).

535. — cordata R. Br. r. vid Nordenby, Malma och

Springsta ^Wa 1 1).

536. Neottia Nidus avis Rich. r. på Ridö; vid Frösåker

och Kilsta i Kimgsåra (Wall).

537. Epipogium Gmtlini Rich. r. vid Frösäker.

538. Corallorhiza innata Br. r. vid Frösåker, i Biskops-

hagen (Wall).

94, Mritleae»

539. Iris Pseudacorus L. t. a.

Warcissineae»

Narcissus poeticus L. förv. vid Lindö och Fullerö m. fl. st.

XXXI

7^* Myeirociia»*iaeae.

540. Hydrocharis Morsus Rance L. r. vid Johannisberg; \

Kärrbo och flerst. (Wall),

541. Stratiotes aloides L. r. vid Johannisberg och Ängsö.

14. Liliiflorae.
9S, Mjiiiticeae.

Tulipa sylvestris L. förvildad vid Fullerö.

542. Fritillaria Meléagris L. r. vid Lindö såg.

543. Lilium bulbiferum L. r. på Björnö och vid Ängsö färja ;

förv. flerstädes,
Martagon L. förv. vid Fullerö, Johannisberg, Malma-
berg, Hesslö, Lindö o. s. v.

544. Allium Scorodoprasum L. flerstädes sås. vid Frösåker,

Kurö (Wall), Fullerö och Gångholmarne; på
Ridö och Aggarö m. fl. st.

545. — oleraceum L. t. a.

y canaliculatum r. vid Trumslagaretorpet.

— Schoenoprasum L. allmänt odlad och stundom
förvildad.

Ornithogalum nutans L. förvildad vid Fullerö.

— umbellatum L. förv. vid Hedensberga.

546. Gagea lutea Ker. a.

547. — minima Schult. a.

Muscari botryoides Mill. förvildad vid Emaus, Fullerö,

Lindö o. s. v.
Asparagus officinalis L. förv. vid Lindö, m. fl. st,

548. Convallaria majalis L. a,

549. — Polygonatum L. a.

550. — multiflora L. flerst. sås, vid Gångholmarne, Ful-

lerö och Hjortbergsvik; på Hofvarn, Almö-Lindö, "
Björnö, Ridö, Markskär och omkringliggande
holmar m. fl, st.

55 L Majanthcmum bi/olium DC. a.

552, Paris quadrifolia L, a.

XXXII

77. Alistnaeeae,

553. Butomus umbellatus L. a.

554. Atisma Plantago L. a.

555. Sagittaria sagittifolia L. a.

556. Triglochin marititMim L. flerstädes sås. på Ridö, vid

Hjortsberga, Almö och Holm i Barkarö, vid
Gångholmarne och Lospånga (Wall) m. fl. st.

557. — palustre L. a.

7S. Jfuncaceae»

558.

Juncus conglomeratus L. a.

559.

—

effusus L. a.

560.

—

filiformis L. a.

561.

—

sylvaticus L. t. a. t.
bo backar o. s. v.

562.

—

articulatus L. a.
/? aquaticus: t. a.

563.

—

alpinus Vill. t. a.

564.

—

supinus L. t. a.
/? repens: t. a.

565.

—

compressus Jacq. a.

51-6.

bufonius L. a.
/? fasciculatus: t.
y parvulus: a.

567.

Luzula pilosa W. a.

568.

campestris DC. a.
^ congesta: t. a.
j pallescens: t. a.

t. ex. vid Nordenby, på Blås-

isynnerhet på öarne.

15. Spadiciflorae.
{^9. Aroideae.

569. Calla palustris L. a.

570. Acorus Calamus L. flerst. sås. vid Johannisberg, Gothö,

Gångholmarne; Gryta i Badelunda, Hesslö, FrÖs-
åker, Lindö, Springsta, Ängsö o. s. v.

XXXIIt

671. Lemna polyrrhiza L. a.

572. — gibba r. i Slottsdammen och vid Lindö; trol.

llerstädes.

573. — minor L. a.

574. — trisulca L. t. a.

9^* Poiiiånoyeioneae*

575. Potamogeton natans L. a.

576. — rufescens r. i Angsjön; flerst. (Wall).

/9 spathulatus: flerst. sås. vid Pilgatan.

577* — gramineus L. flerst.

578. — nitens Web. r. i Gångholmssundet.

579. — prcelongus Wulf. r. i Lillan och i Angsjön.

580. — lucens L. r. i Sagans utlopp (Wall).

581. — perfoliatus L. a.

582. — crispus L. r. vid Gångholmarne, i Angsjön och

vid Ängsö (Wall).

583. — zosterifolius Schum. r. i Pråniån» Lillan, Kungs-

ängsbäcken.

584. — obtusifolius MK. r. vid Ranskär.

585. — compressus L. r. vid Johannisberg och t Lillan

samt i Angsjön.

586. — pusillus L. flerst.

587. — pectinatus L. r. i Ängsö sund (Wall).

^1, Typhnceae*

588. Typha latifolia L. r. i Angsjön, vid Frösäker och

Ängsö slott.

589. — angustifolia L. flerst. sås. vid Gångholmarne,

Johannisberg, Geddeholm, Hesslö, Frösåker,
Lindö dammar och nedanför Eremitaget, i Kurigs-^
åraviken; i Ängsjön.

590. Sparganium ramosum lluds. t. a.

591. — simplex lluds. t. a,

592. — natans L. a.

593. — minimum Fr. a.

5

XXXIV

&9, Cyperaceae.

594. Rhynchospora alba Vahl. r. i Biskopsliagen (Wall).

595. Scirpus compressus Pers. flerst. sås. vid Nordenby,

Siggesborg, Wiksäng, Kusta, Lindö o. s. v.

596. — sylvaticus L. t, a.

597. — lacustris L. a.

^ glaucus: r. vid Wiksäng och Lindö.

598. Heleocharis pahistris R. Br. a.

* uniglumis Link. flerst.

599. — acicularis Br. a.

600. Trichophorum alpinum Hn, r. vid Gryta i St. Ilian,

på Svartmyran, i Kärrbo och Kungsåra.

601. Eriophorum angustifolium Roth. a.

/? triquetrum : a.

602. — latifolium Hop. r. vid Qvistberga i Kungsåra

(Wall), på Malnna ängar, vid Angsjön.

603. — gracile Koch. flerst. sås. i Biskopshagen, på

Djeknebergen , Svartmyran; i Kärrbo och Kungs-
åra o. s. v.

604. — vaginatum L. a. -

605. Carex riparia Curt. gracilescens r. i Kilsta mosse.

606. — paludosa Good. r. i Kilsta mosse.

607. — vesicaria L. a.

608. — ampullacea Good. flerst.

609. — evoluta Hn. r. i Kilsta mosse (Wall).

610. — åliformis L. r. i Kilsta mosse (Wall), Gryta,

i Badelunda, på Djeknebergen och på Svart-
myran.

611. — hirta L. t. a.

/? hirtiformis : flerst. på Mälarens stränder
t. ex. på Ridö.

612. — glauca Scop. r. i Kärrbo och Kungsåra t. ex.

vid Angsjön och Råby.

613. — Pseudocyperus L. r. vid Lindö, Angsjön, Lo-

spånga; i Ihrsta (Wall).

614. — capillaris L. r. vid Lospänga.

615. — pallescens L. a.

616. — limosa L. t. a.

XXXV

617. Carex irrigua Sm. flerst. sås. på Djeknebergen , Svart-

myran; i Badelunda, Kärrbo och Kungsåra.

618. — Hornsc/luchiana Hop. r. vid Springsta, Qvist-

berga (Wall), Råby i Kungsära.

619. — flava L. a.

^ pygmcea: t. a.

y lepidocarpa : flerst.

620. — Oederi Ehrh. flerst. sås. på Svartmyran, i Kärr-

bo och Kungsåra, Badelunda o. s. v.
^ pygmcea: med föregående.

621. — panicea L. a.

622. — montana L. t. a. på Mälarens öar och i dess

närmaste grannskap; i Hofdestalund.

623. — prcecox Jacq. t. a. *).

624. — ericetorum Poll. a.

^ moUior: r. vid Emaus.

625. — pilulifera L. t. a.

626. — digitala L. t. a.

627. — Buxbaumii Wg. r. på Kungsängen.

628. — aquatilis Wg. r. i Svartån vid Skerikes kyrka.

629. — strida Good. flerst.

630. — acuta L. a.

§ fluviatilis: a.

631. — prolixa Fr. r. pä Markskär och Strömmingskär.

632. — vulgaris Fr. a.

/J tornata: flerst. med föreg.

633. — cwspitosa L. a.

jS retorta: flerst. på öarne.

634. — microstachya Ehrh. vid Wedbo i Badelunda.

635. — elongata L. t. a.

636. — stellulata Schreb. a.

637. — canescens L. a.

638. — loliacea L. r. vid Frösåker och Wäsby i Kungs-

åra (Wall).

*) Vid Berndtiborg har förf. flera år ä rad observerat en form med
nederstfj hanaiet aflägsnadt och långt (1 — 2 tum) skaftadt, som i öfrigt
icke skiljer sig från hufvudarten. Förf. har derföre kallat den S pedun-

culata.

639. Carex leporina L. a.

/? argyroglochin: med föregående, särdeles
på öarne.

640. — disticha Huds. a.

641. — chordorrhiza Ehrli. flerst.

642. — vulpina L. t. a,

643. — muricata L. a.

644. — divuha Good. r. på Äggarö och Skärplingen.

645. — teretiuscula Good. r. vid Malma och på Ridö.

646. ■ — paradoxa Wg. r. på Svartmyran och Kiista

mosse.

647. — pauci/lora Lightf. r. på Svartmyran och Kiista

mosse.

648. — pulicaris L. r. vid Endesta och Lista (Wall

samt på Svartmyran.

649. — dioica L. a.

16. Gluniiflorae.

SS, Graniineae*

650. Triticum repens L. a.

a agrestis: a.
/? nemorale: t. a.

651. — caninum L. t. a. på Mälarens öar och i dess

närmaste grannskap.

652. Lolium Linicola Sond. flerst.

653. — perenne L. a.

/? tenuc: t. a.

654. Brachypodium pinnatum Pal. B. r. på Strömmingskär.

655. Dactylis glomerata L. a.

/j lecvigata: här och der på öarne.

656. Festuca gigantea Vill. r. på Strömmingskär, lilla Skärp-

lingen (Wall); i Slottsparken 18.53.

657. — elatior L. a.

658. — rnhra L. a.

a pascua: a.
/S nemoralis: a

XXXVII

659. Festuca duriuscula Fr. r, på Uidö, i Westerås vid Con-

sistorium och Nya Skolhuset 1853.

660. — ovina L. a.

a sylvatica: a.
/S montana: a.

661. Bromus secalinus L. a.

662. — arvensis L. flerst.

663. — mollis L. a.

/S glabratus: t. a.
hordeaceus Wg. flerst.

664. Briza media L. a.

665. Poa pratensis L. a.

« humilis: a.
§ elatior: t. a.
y praticola: a.
J collina: t. a,

666. — compressa L. t. a.

667. — trivialis L. a.

/? multiflora: flerst. .

668. — serotina Ehrh. a.

669. — nemoralis L. a.

OJ vulgaris: a.
/9 firma: a.

670. — amma L. a.

671. Glyceria fluitans R. Br. a.

/? loliacea: flerst.

672. — spectabilis MK. r. vid Springsta och Frösåker.

673. — distans Wg. t. a. i och omkring Westerås; vid

Lindö.

/5 capiUaris: med föregående,
y pulver inåt a: med föregående.
^ reptans: med föregående.

674. — aquatica Presl. r. vid Westerås qvarn, Lista,

Malma och Svartmyran (Wall).

675. Molinia coerulea Mönch. t. a.

676. Triodia decumbens PB. t. a.

677. Avena fatua L. t. a.

678. — elatior L. t. a.

/? vulgaris: allmännare än föregående.

XXXVIU

679. Avena pubescens L. a.

680. — pratensis L. a.

681. Aira ccespitosa L. a.
685?. — flexuosa L. a.

683. Melica nutans L. a.

684. Phragmites communis Trin. a.

685. Calamagrojstis arundinacea Roth, a.

686. — epigejos Roth. t. a.

687. — stricta Hn. t. a.

§ elatior: flerst.
Y geniculata: flerst.

688. — lanceolata Roth. a.

|5 virescens: flerst.

689. iljsera 5pica Fen^t PB. a.

690. Agrostis stolonifera L. t. a. med varieteterna

viridula ;

patula;

coarctata.

691. — vulgaris With. a. med varieteterna

v tenella;
aristata;
stolonifera.

692. — canina L. a. med varieteterna

pallida ;
mutica;
stolonifera.

693. Milium effusum L. t. a. särdeles på Mälarens öar.

694. Sesleria coerulea And. flerst.

695. Alopecurus pratensis L. a.

696. — nigricans Hornem. r. i Lundby, Barkarö och

St. llians vestra delar.

697. — fulvus Sm. a.

698. — geniculatus L. a.

/$ strictus: flerst.
y fiuitans: flerst.

699. Phleum pratense L. a.

/? nodosum: flerst.

700. — phalaroides Koel. t. a.

XXXIX

701. Baldingera arundinacea Dum. a.

^ colorata: funnen af förf. vildt växande vid
gångvägen mellan Johannisberg osh Fullerö i
sjö bryn et.

702. Hierochloa setifolia Hn. r. i Kärrbo (Wall).

703. Anthoxanthum odoratum L. a.

704. Nardus stricta L. t. a. .

III. HETERONEMEAE.

17. Filices.
94. Polypodiaceae*

705. Polypodium vulgäre L a.

706. — Pkegopteris L. t. a.

707. — Dryopteris L. a.

708. Polystichum Thelypteris Roth. flerst,

709. — Filix mas Roth. a.

710. — cristatum .Roth. flerst.

711. — spinulosum DG. a.

^ dilatatum: t. a.

712. Cystopteris fragilis Bernh. t. a.

§ dentata: med föregående.

713. Woodsia ilvensis R. Br. 1. a.

714. Asplenium Filix femina Bernh. a.

/5 complicatum: med föregående. ►

715. — Trichomanes L. t. a.

716. — Breynii Retz. r. på Björnö, vid St. Ilians fat-

tigstuga, Solviksborg.

717. — septentrionale Hoflfm. flerst. sås. med föreg. vid

Berndtsborg o. s. v.

718. Pteris aquilina L. a.

719. Struthioptcris germanica Willd. flerst. vid Geddeholm,

på Strömmingskär, Aggarö, m. fl. holmar vid
Akesta o. s. v.

XL

&S, Ophiofflosseae,

720. Botrychium Lunaria Sw. flerst. sås. vid Jacobsberg,

Pilbo, Persbo; Wiksäng, på Hästholmarne, i
Kärrbo o. s. v.

721. — rutaceum Sw. r. vid Kråkhvilan i Kungsåra

(Wall).

&G. jfMarsiieaceae,

722. Isoetes lacustris L. t. a.

&7» JLyeopodiaceae*

723. Lycopodium Selago L. r. i Lillhärad.

724. — annotinum L. t. a.

725. — clavatum L. t. a.

726. — complanatum L. t. a.

QK 289 .T76 gen

Troilius, Adolf Mag/Om Westerastrakten i

■ '■"Hlillllllllllllllllllllllllllllll

3 5185 00011 4833

'^.

^»i*'»?^'^^^'^

t'^^^

1

^/■.'>'rj9ri!flw

1

B!?'(:i'i^iPi::£':''

■■i

til' ■■'

,:'^-^^