V k
r ~* 4
P-
,^^
^: ->
PHYSIOORAFISKA
TIDSKRIFT.
Forsta Haftet
mod en planchc.
LUND,
TR1CKT PA C. W. K. G L E E R U P S POttLAG , UTI BERLI1VGSK.A BOKTRYCKERIET.
J83J.
\
TIDSKBIFT
FORSTA BANDET.
LUND,
TRYCKT PA C. W. K. GLEERUPS PORLAG , UTI BERLIN GSK A BOKTRYCKER1ET ,
1837—1838.
1 1 a 51
An in a I a ii.
JL hysiographiska Sallskapet, hvars vcrksamhet .va'l icke egentligen hviiat, men likval icke pa langre tid varit offent- liggjord, liar mi genom flera sammantraffande omstandigheter kommit i tillfalle att fullgora afven detta aliggande. Bland clessa ma forst namnas den utmarkta frikostigliet , hvarmed Sallskapets Ordforande , Ofverste-Kammarjunkareii Friherre Gyllenkrok , pa mer an ett satt befordrat dess andamal. Der- jemte liar Akademi-Bokhandlaren Herr Gleerup, af oegen- nyttigt nit for andamalets beframjande , atagit sig foiiaget af Sallskapets arbeten.
Da Sallskapet saledes sett sig i tillfalle att utgifva sina skrifter, har det beslutat att for allmanheten framlagga dem i en tidskrift i haft en af omkring 6 ark, sa att 4 haften utgora ett band; ocli det a'r Sallskapets onskan att ett sadant band arligen utkommer.
Uti denna tidskrift, hvars l:sta hafte harmed ofverlem- nas i allmanhetens bander, upptagas hufvudsakligen sadana original-afhandlingar, som blifvit upplaste vid Sallskapets sam- mankomster, hvarvid erinras att franvarande Ledamoter eller Litteratorer, som benaget vilja lemna bidrag till tidskrifteii, bebaga hit insanda sina afhandlingar till Physiographiska Sallskapets Sekreterare eller nagon ami an harvarande leda- mot, da de ofordrojligen skola blifva i Sallskapet upplaste, och derefter i tidskrifteii intagne. Danska och Norrska af- handlingar, som benaget lemnas , inforas pa originalspraket.
Dessutom komma understundoin att inforas atskilliga lit- terara notiser, och isynnerhet anmalanden af nyare, vigtiga arbeten i de vetenskaper som horji till Sallskapets omrade. Ofversigter af dessa vetenskapers litteratur och historia kom- ma att inga bland originalafhandlingarne.
1 enlighet med sitt namn och sina stadgar sysselsatter Physiographiska Sallskapet sig hufvudsakligen med natur- vetenskaperrie, med inbegrepp af de physico-mathematiska ; men det anser ej forskningar uti andra grenar af menskliga
vetandet vara for sig frammande, isyimerhet da dessa tiro cgnade att sprida ljus ofver nagon del af det egentliga omradet.
Med de fiesta haften kommer att folja en eller flere li- thografierade plancher, ffir att upplysa amnen, som utan ett sadant bitrade skulle bli svarfattliga ; men da plancher hetyd- ligen oka kostnaden, anser man radligast, att denned vara sa sparsam som mojligt.
Det bor slutligen anmarkas, att hvarje forfattares staf- ningssatt oforandradt bibehalles, ocli att de harvarande sjelfva besorja correcturen af sina afhandlingar. For de franvarande besorjes derma genom den af Sallskapetutseddaredactionen, sa vida ej annorledes deroin forordnas. Lund i Juli 1837.
Redact ion en.
I. Strodda anmiirlininym\ rorande vcxtgeograficn i allmi'mhet och vegetatwncns forJiallande mom Blekirtg i synnerhet , af AL. ED. LINDBLOM.
(Upftsta i Phys. Sallsk. den 28 Maj 1834).
de flera sarskilda discipliner, livilka Hgga inom Bota- nikens omrade , utgor sakerligen vextgeografien en bland tie mest intressanta ; och jn slorre del af jorden man i sina vextgeografiska undersokningar onifattar, clesto mera vinna •dessa i intresse. Man finner tlervid, Imruledes nagra vext- familjer hafva sitt maximum eller liksom centrum i de tem- pererade zonerna, hvatifvan de sprida sig dels at de kalla, dels at de beta , men i livilka de smaningom framsta i allt fjirre och farre representanter , som ofta utgoras af for- krympta och liksom degenererade former, i livilka man med svarighef igenkanner eller knappast anar herrligheten af familjen i dess hemland ; -- andra familjer deremot , som hafva sin medelpunkt inom den beta zonen, framtranga alldeles icke, ej en gang medeist spridda representanter, till de kalla zonerna; under det alt slutligen nagra andra, som aro bemmastadda under en kallare himmel, fortvina ocb vanti'ifvas under tropikens brannande sol, hvad^in de der soka sig en tSllflykt pa de bogsta bergen, bvarest de aterfinna sitt hemlands klimat. - - Insigt i vextgeogratien siitter oss i stand att bedoma ett lands skaplynne ocb be-
FJij-siografiska Sallskapcts Tidskrift. I- 1837. 1
skaffenhet, oeh den kan hlif'va af mycken nyfta for stats- niannen och ekonomen. — Men vextgeografien far da icke inskrankas till ett blolt uppriiknande af antalet af de fa- miljer., slagten och arter, som forekomma i ett land; den maste angifva de familjer , hvilka karakterisera tletta lands vegetation , och hvilka sa val i anseende till individernas antal som ock dessas relativa storlek (d. v. s. hnrtivida de utgoras af orter, buskar, trad) a'ro de herrskande. Delta sednare ar i synnerhet angelaget i fraga om familjer, i hvilka iorekomma vexter saval med trad- som nied ort-stam. — Sasom en foljd af det nyss anforda blir det afven nodviin- digt att man upgifver, huruvida vexter af en viss familj forekomma antingen blott pa nagra fa stiillen inoni omra-, det , eller de a'ro mera allmant spridda och intaga storre rymder. Man maste afven taga i betraktande den inverkan, som jordmaiiens olika beskaffenhet utofvar pa vegetationen, och angifva tie modifikatiouer, som ha'ri hafva sin grund ; jemte flera andra omstiindigheter. -- Pa det aft afven de, hvilka icke sjelfve kunna besoka landet, likval ma forsat- tas i tillfalle att ofver alia dessa forballanden forskaffa sig en hastig och| noggran ofversigt, skulle man kunna up- ratta tabeller eller vextgeografiska kartor, pa hvilka de sa'r- skildta forhallanderna och momenterna genom sarskildta tec- ken utmarkas. — Men alia mera vidtomfaitande vextgeo- grafiska bearbetningar och framstallningar maste nodvandigt grunda sig pa noggranna iindersokningar ofver hvarje en- skildt land eller trakt och dess flora; detta ar orsaken , hvarfore specialfloror aro af vigt och intresse ; men 7 savida dessa skola npfylla sin bestarnmelse , bora de likval icke utgora ett blott regisferlikt tipraknande af hvarje trakts vextalster; lokalileterna bora noga utsaltas, afvensom of- riga omstandiglieter anforas, hvilka kunna bidraga till full- standig ka'iinedom om omradets beskafFenhet i vegetativt han- seende. — Utoni det , att det tillhor vextgeografen att i all- inanhet aninarka , liuru och i hvad forhallande vextfamiljer och slagten till eller af-taga , sa bor ban afven fa'sta afse-
ende pa hum den ena vext-arten liksom afloser den andra ocli trader i dess stalle ; lijin bor icke forbise hum oJika lokaliteler visa sig gynsammare lor olika arler inom sam- ma slagte; icke Ijeller luiru vissa slagten mera an andra visa fallenbet for frambringande af formforandringar ocb va- rieteter. — Pa del sakerbet oeb noggrannbet skall kunna ega mm, aligger det den, hvilken , med tillbjelp af speci- alfloror ofver sarskilta trakter, vill framstalla en general- ofversigt af vexternas geografi.ska uibredning ocli forballan- den inom Iiela landef, att allestades antaga samma begrans- ning for hvarje familj , sliigte ocli art ; det a'r fiiljaktligen alldeles icke tillrackligt att fa'sta sig vid det blott nume- rara anfalet af vextspecies i de sarskilta flororna ; man ma- ste kriiiskt profva identiteten af arterna, emedan man an- nars kan konimr. att for en trakt sasom egen art antaga en vext, som i floran ofver en annan trakt anses allenast sa- som varietet. Man maste afven se till aft samma vextfa- milj tages i Jika omfang i fraga om alia trakter inom om- radef. Forsummar man nagondera af dessa forsigtighets- inatt, blir resultatet falskt ocli afvikande Iran sauna forhal- landet. Delta skulle t. ex. intriifia om man vid en vext- geografisk undersokn!ng ofver Sverge utan vidare kritik be- gagnade Wahlenbergs flora Suecica ocli Fries's flora Hal- landica eller Aspegrens Blekings f'ora; cller om man an begagnade de af YValilenberg ocli Jin de af Decandolle an- tagna vextfamiljer. — Pa grund af livad nu blifvit anfordt kan man gerna pasta , att icke nagon gren af Botaniken i samma grad som vexfgeografien forutsatter insigt i de of- riga delarne af denna vetenskap ; ty liar racka den kritiska vextbeskrifningen , systematologien , vextfysiologien , vexf- bistorien hvarandra lianden, och ufan insigt i dessa, afven- som i Geologien , kan man icke bearbeta vextgeografien.
Da jag liarefter ofvergar till framstallandet af strodda aninarkningar ofver vegetationens forballande inom Bleking, far jag, under aberopande af hvad jag i detta banseende anfort i en afbandling, intagen i Kongl. VTet. Ak. Handlingar
r 4
for ar 1830, till en borjan anmarka aft karakteren af l>le- kings vegetation ar bestamd genom sjelfva belagenheten ocb den geognostiska beskaffenheten af clenna lilla provins, som utgor en af urberg bestaende for det mesfa skogbe- vuxen kuststracka langs Ostersjon , begransad af Smalaiuls och Skanes skogstrakter. Massan af vegetationen maste foljaktligen utgoras af kustvexter och sadana skogsvexter, som forekomma pa urbergsformationen. Ett undantag har- ifran gor egentligen endast den vestligaste delen af provin- sen, eller det sa kallade Listerlandet , som innefattar den laglanda trakt, bvilken begransas af Kyss.asen , Ostersjon, Norje a och sjon Vesan. Denna trakt, som numera ar mycket befolkad och odlad samt fordelad mellan 4 soknar , utgjorde fordom for vikingar och naskonungar en alskad vistelseort. Den hogre delen bildade da sakerligen en o , och sjon Vesan , hvilken genom Norje a bar sitt utlopp i hafvet och arligen alltmera igenvexer, ar att anse sasom en aterstod af det vatten, som pa alia sidor omgaf den- sanima, och anim kan man ruira Solvesborg uptacka spa- ren efter den vesfra foreningen mellan Yesan och hafvet. — Det gifves visserligen hogst i'a stallen , hvarest gransen mellan tvenne angransande provinser ar sa skarpt marke- rad, som vid Sisseback mellan Skane och Bleking; sa lange man ar i forra provinsen, ser man sig omgifven af endast kala sandfalt betackta med stora losa stenar, mellan hvilka sparsamma bohvetesakrar aro beliigna under dot att halffortorkade pilar, planterade utmed vagen, jemle nagra alar och en eller. annan liten planterad furulund, aro de enda trad, som visa sig; men man bar knapt passerat of- ver den lilla ba'cken , forran man inkomrner i skog af stora berrliga bokar, som beklada och till en betydlig del un- dangomma den sammanhangande bergmassan. Sjelfva Ian- dets yttre karakter tyckes saledes utvisa att Valjo borer till Bleking ocb ej till Skane , hvilket ytterligare bekraftas af de eklesiastika och judiciela forhallanderna , och det ar pji grund laraf, som de vexier, hvilka forekomma pa
Valjo landet, bora till Blekingska och ej till Skanska floran , (lit de stundom raknas. Detta oakladt bar Listerlandet myc- ket lika skaplynne met! det angransande Villands Harad i Skane. Folket ar till kladsel , lynne och afven sprak mera ofverensstammande med Villandsboarne an med invanarne i ofriga delen af Bleking ; landets bildnirig ar lika med den slntare skogbexta delen af det tillstotande Skane ; och for att finnu mera oka ofveren.sstammelsen bar en yngre for- mation i Mjellby sokn blifvit upptackt , hvilken till beskaf- fenhet och pefrificater ar narmast lik den som herskar i trakten kring Ivo sjo. Vegetationen i denna del af Bleking afviker slutligen till en ganska betydlig gr ad fran den, som eger rum i ofriga delarna af denna provins och ofverens- stammer narmast med den i Villands harad. Da jag redan i nyssanforda afhandling sokt att fullstandigt visa detta for- hallande , vill jag ha'r endast tillagga, att denna del af Ble- king i botaniskt hanseende ar den rikaste och intressanta- ste i hela provinsen , och att man bar lattast kan finna re- kryter till Blekingska floran.
Med hanseende till vegetationens beskaffenhet skulle man kunna indela den ofriga delen af provinsen i strand- trakten , mellanlandet och egentliga skogstrakten. Dessa 3:ne afdelningar skulle da pa det sa'tt skiljas fran hvaran- dra , att strandtrakten , eller , som den af innevanarne sjelfva kallas, Vakran 3 innefattade skargarden och hela kuststrac- kan fran Sisseback till Bromseback ; mellanlandet skulle utgoras af den trakt , der loftrad aro herskande och bilda betydligare lumlar eller skogar , hvilka pa sarskilda slallen stracka sig mer eller mindre djupt in i provinsen ; den egent- liga skogstrakten utmarkes deremotl genom de storre barr- skogarne och intager hufvudsakligen granslandet emot Sma- land och till en del mot Skane. Det ligger imellertid i sa- kens natur, aft dessa trenne afdelningar ingalunda kunna betraktas sasom sinsimellan bestamdt skiljda vextregioner; de ofverga tvertom nastan allestades i hvarandra och nagon egentlig grans dem imellan gifves icke. — , Den egentliga
6
skogstrakten ar, med hanseende till vegetatioiicn, den mest enformiga , men den ar ocksa minst undersokt ; ty manga delar deraf hafva aldrig af nagon Botanist besokts, sa alt der torde forekomma flera for Blekingska floran nya artcr. — Vegetation en i mellanlandet ar den mest ovnvexlande och leende , ehuru ej derf ore utmarkt genom de sallsyntaste vex- terna. Sarskildt afseende foitjena inoin denna afdelning de nsar, hvilka pa flera stallen genomstryka densamma pa langre eller kortare afstand fran stranden ; de utgdras oftast af sandfa'lt och ega flera ufmarktare vexter. Det ar pa en dylik as som t. ex. Gnaplicdium arcnarhim i betydlig inangd forekommer vid Fiskarehy i Ronneby sokn ; pa clylika liar afven Lychnis aJpina fattat sin bostad i ftstra delen af pro- vinsen , liksom vore den difflyttad fran det ieke $& langt aflagsna Oland. — Pa Blekings kuster och i desa skargard aro de fiesta af de vexter- samlnde, hvilka bilda vegetatio- nen pa mellersta och sodra S^'erges ostersjokust. Vikarne i provinsens vestliga del aro de anmarkningsvardaste, nem- ligen Pukavik med sin (dock anmi ej nog undersokta) Carex Schreberi ,• Solvesborgsviken med Jut:cus marithnits och Saxaviken med Sonclms pahistris.
Med hanseende till det numerara antalet af Blekings fancrogama vexter, maste dess flora anses som rik , nar man nemligen derjemte tager i befraktande provinsens in- skrankta omfang. Ilitintills aro i Bleking funna nagot of- ver 800 fanerogama planter., och om man efter enahanda berakningsgrund an tager att hela Sverge hyser 1290 sadana vexter, sa eger Bleking inom sina gransor nannarc 5 af hela Sverges fanerogamvegetation. Den jemforelse mellan de sarskilda familjerna , hvilken jag i den redan mimnda af- handlingen , inford i Kongl. Vet. Ak. llandl. , anstalt , lem- nade det resultat att de sttirre familjerna sinsimellan inom Bleking dfverhtifvud bibehalla samma forhjillande som i all- manhet i sOdra och mellersta Sverge ; de iakttaga neml. fol- jande ordning: Coinpositoe, Gramineae, Cyperaceae , Cruci- ferae , Kosaceae etc. - 3Iyrin bar i sin afliandling ofver
Vermlamls vegetation (Vet. Ak. Handl. for ar 1831 p. 211) sasom bcrakningsgruml upslalt den satsen, att samnia for- hallande , hvari alia vexter inom en viss provins sta till vexterna i hela riket, bor afvcu ega rum mellan arterna af hvarje sarskild faniilj inom en viss trakt och inom hela ri- ket , sa framt familjen i denna trakt skall kunna kallas rik. Vilja vi fillampa denna sats pa Kicking, sa bora alia fa- miljer, som i Blekingska floran skola fort jen a namnet af rika , inom denna provins ega atminstone •]• af de arter, som den liar i hela Sverge. Vid nannare granskning finna vi da , att icke nagra af de hetydligare vextfamiljerna inom Bleking egentligen kunna sagas vara fattiga, utom foljan- de : Amcutacca , hvaraf Bl eking allenast eger ungefar |- af de i Sverge forekommande arter; Orchidea , Juncea och Cypcracecz , af hvardera bland hvilka Bleking har vid pass halfva antalet. Men se vi dels pa forhallandet inom andra pro- viwser, dels pa yttre omstandigheter , skola vi med temlig lalthet finna anledningen till detta missforhallande. Betraf- fande saledes f orst Ainentacea , sa ar det pilslagtet som fororsjikar den stOra skiljaktiglieten. Antager man att deraf inom Sverge linnas 35 arter, hvilka numera kunna betrak- ta>s sasom iiihemska, sa maste man for detta slagte antaga 2:ne centrer, den ena i Skane, till folje af den ina'ngd ur- sprungligen planterade pilarter, som bar forekomma; den andra i Lappland, sasom medelpunkt for de i egentlig me- ning ursprungligt inhemska. Foljaktligen maste antalet af arter inom hvarje provins hero dels pa mangden af de fran borjan planterade och sedan iner eller mindre forvildade , dels pa narheten till Lappland ; men som ingendera bland dessa omsta'ndiglieter eger rum i Bleking, sa kan man ej heller der vanta m.^nga arter. — 1 fraga om Orchidcerna, bor orsaken till deras ringa antal sokas deri alt provinsen till sttirsta delen saknar ofvergangsformationer , hvilka pa denna familjs trefnad synes vara af ett sa vasendtligt infly- tande ; afven bor anmarkas att det sydvestra hornet eller LLsterlandet ar den del af provinsen ? som hyser den yppi-
gaste Orchidvegetalionen ; men der finnes ocksa ofvergangs- forniation. — Bland Cyperaceee utgor slagtet Car ex den storsta delen, och da vi veta att familjen i allmanhet och delta slagte i synnerliet ar alpinskt, sa ar det ej att undra ofver att denna familj icke inom Bleking ar rikare. Rela- tivt till sin storlek och aflagsenhet fran fjiilltrakter synes Bleking vara en af de pa Cyperaceer rikare provinser , hvar- fill ater orsaken bor sokas i strandvegetationen. — Med hanseende till Jimc'ece eger i det hela samma forhallande rum , som nyss anmarktes vid Cyperaceae. — Afven Pota- m.K(B synes vara en i Bleking fattig familj ; men sakerligen forekomma inom provinsen atskilliga annu icke anmarkta liithorande arter ; den omsfandighefen att ziren 1824 — 29 funnos 5 arter af Potamof/eton , hvilka ej aro uptagna i Aspegrens flora , foranleder en sadan formodan.
Ser man pa individenias antal, deras storlek och den jordrymd, som till folje haraf intages af hvarje familj, sa intrader ett helt annat forhallande familjerna imellan. I delta hanseende tillhor framsta rummet Graminca och Conifera; de forra emedan de intaga nastan alia stallen , som ej aro hlotta klippor eller betackta med vatten ; de sednare, erne- dan de bilda ganska betydliga skogar, sardeles i norra de- larne af provinsen. Derniist folja Amentacetz , derefter Eri- cineez y sa Cyperacefz. Bland dem, hvilka till individernas antal aro faltiga, hora utom all fraga Orchidcte 3 sa myc- ket mera, som de siillan vexa talrikt tillsamman och nagra arter aro funna allenast pa hogst fa stallen.
liar ar icke stallet att inga i nagra narmare detaljer ro- rande familjernas och arternas utbredning och forhallanden inom Bleking. Deremot vill jag begagna detta tillfalle for att framstalla n.igra anmarkningar och till.igg tjenande att komplettera de i Vetcnsk. Ak. llandl. for 1830 inforda J'bi- drag till Blekings flora. >'
Den derstades p. 243 under namn af Frayaria elatior uptagna vext ar icke denna art, utan Fr. calycina Lois, och star narmare Fr. collina an Fr. vcsca , cller med andra ord:
9
den forhaller sig till den forra pa samma satt som Fr. ela- tior till den sednare, och antingen bora bada betraktas sa- som egna arter eller ock bvardera hanforas till sin nar- maste samslagting.
Nagon liar yttrat den formodan att Primus insititia mojligtvis vore Pr. fmticans Weibe; men sa forhaller det sig ej. Jag vill ej bar afgora buruvida den Blekingska P. insititia ar den sauna Linneanska ; men den ar fullkomligen specifikt skiljd fran Pr. spinosa , dit P. fruticans bestamdt hor. Denna sistnamnda liar jag ock funnit kring Ronneby; ocb eburu den vid forsta paseendet tyckes, genom sina stora blommor , bvilka icke utvecklas fore , titan pa samma gang som bladen , vara mycket skiljaktig fran den vanliga Pr. spinosa , sa insev man dock latt vid narmare granskning identiteten , heist som de genom en oafbruten foljd af for- mer a'ro sinsimellan forbundna.
Den mycket utmarkta svampen Mylitta venosa (1. c. p. 248) bar jag sedermera i storre mangd funnit pa ett an- nat stalle vid Ronneby , nemligen bland buskar af planterad Salix viminalis i Snackebacken i slutet af Augusti ma- nad 1831.
Bland markligare for Blekings flora nya vexter, som under de sednaste aren der upptackts , torde foljande^for- tjena namnas: Cladium filariscus Br. i en sjo i Morrums sokn, funnen af
Stud. Ringstrand.
Galium Molluyo L. nara Hoby, funnen af Prov. Westberg. Viola nemoralis Kiitz. pa Verno vid Karlskrona : Weslberg. Tussilayo petasites L. nara Ronneby. Carex leucoylochin Ehrh. och Aspidium cris'atum i en torf-
mosse nara Husfalstad i Ronneby sokn. Pltycomyccs splendens Fr. En hogst utmarkt svampvext bo- rande till Hypbomyceternas ordning, funnen i Ronne- by. — Den ar beskrifven i Prof. Fries^s Systema My- col. Vol. 3. p. 308.
10
II. lalrttagelsey af pulsation i Vena puhnonaJes af N. 11. L o r E N.
(Uplast i Mars 1833).
MWii jag forledit ar sysselsatte mig nieil undersokningar af respirations organernas forhallande hos daggande djureii , och for delta andamal oppnade brostcaviteten pa atskilliga lefvande djur , hufvudsakligen for att fa se Jiuruvula lungorne agde nagon egen rorelseformaga, adrogo sig lijertats och de slorre karlstammarnes forhallande harvid min uppmark- sanihet. llvad som isynnerliet vid forsta forsoket vackte niin forvauing, var den utornordentligt vidstrackta locomo- tion , livartill lijertat ar i stjind , da dess naturliga skran- ker — lijerfsa'cken, sternum ocli rcfbenen, liastigt aflagsnas. ])a jag t. ex. med en hvass sax uppklippfe brostkorgen Iran nedre delen af sternum uppat till lialsen , sa att af- ven lijertsScken med detsamma oppnades , blef jag icke litet forundrad ofver att fa se lijertat periodvis, belt ocb ballet, med stor hastigbet uttranga, ocli lika liastigt aterga genom den salunda uppkomna springan, hvars kanter er- bjodo icke obetj-dligt motstand, hvarom jag med fingret ofvcrtygade mig. Jag aflagsnade da , sa fort jag haim , ett storre stycke af brostkorgen , bvarefter lungorna sani- inan folio och all synlig respiration strax afstannade. Hjer- tats forutniimnda ho]>pande rorelse, hrilken naturligtvis till stor del harrorde af den vid forsta uppklippningen af brost- korgen aiinu fort fa rand* respirationen , upphorde likval icke fullkomligt utan forlfor en sdind , fastan med Jiftagande kraft. I borjan voro dess sammandragningar fullkomligt rhythmiska, sa att bada forinaken contraherade sjg pa en g;ing, under det bada hjertkamrarne voro utvidgade, derpa foljde sammaiidrngning i bada de sistnamnde under det bada formaken voro utvidgade. Sedermera blefvo sam- inandragningarne ojcmnare, sa att an ett af formaken an
11
en af hjertkamrarna sammamlrogo sig i sender. Langst fortsattes <le i bogra formaket. Under del hjertats sam- mandragningar iinnu voro tafa och sfarka syntes tydliga jml.sationer sa val i venae cavae , som venae pulmonales. Dessa pulsationer ansag jag till en borjan harrora af den redundation , hvilken maste uppkoinma i den tillstrommande blodkolonnen till folje af sammandragningarne i formaken. Men da dessa sammandragningar sa smaningom blefvo ailt mer och mer ojemna , ocb sluteligeh pa langre mellantider alldeles ute blefvo, niarkte jag alt pulsation i de ofvan- namde venstainmarne (let oagtadt fortfor , ocli (let tydligast uti venae pulmonales, maharida tydligast sjelfstandigt i dein derfore att saminandragningarna i venstra formakct forst upphorde. Detta forsok repeterade jag kort derefter med samma resultat , pa samina djurart som foregaende , hvilket var Igelkotten. Som jag icke bade nodig ap- parat for djurens bindamle ocb fastballande under for- soken , ocb tillika bade nagon afsky for att pa fullt lef- vande varelser anstalla dessa valdsamma forsok , brukade jag att kort fore operationen halla djuren sa lange under vatten tills formagan af frivillig rorelse tycktes for det mesta vara uttomd. Harvid fick jag afven tillfa'lle att obser- vera igelkottens formaga att lange kunna , utan att qviif- vas, ballas under vatten. Jag bebofde vanligen balla dju- ret minst i- timma under vatten for att bringa det till den nodiga graden af domning ; men afven denna forsvann strax efter de yttre betackninganias genomskarande. Forsok att oppna brostcaviteten pa lefvaiule rattor anstalldc jag iifven mangfalldiga ganger, men sa val de sjelfvilliga samman- dragningarna i bjertat, som pulsation i venstammarna upp- borde niistan i ocb med detsamma luften intrangde i brost- hnlan. Harvid fav jag likval namna alt dessa djur aldrig erbollos sa friska ocb okrankta , som igelkottarna; ty dels bade de erballit starkare stotar ocb slag vid fangandet, dels voro de mer eller mindre sjuka af Arsenik, bvilket gift otvifvelakfigt utiifvar en egen deprimerande verkan pa
hjertats irritabilitet. Markvardigt var emedlertid att tar- marnas kralande rorelse det oaktadt fortfor sardeles lange hos dcm. Nagon pulsation uti pulsaderstammarne kuiule jag vid de ofvannamnda forsoken.icke med nagon bestamd- het ohservera, mahanda einedan den fran hjertkamrarna ut- gaende blodvagen vid hvarje dess sammandragning antingen saknades , eller var for liten att astadkomma detta phaeno- men. Och i allmanhet far jag bitrada den mening Artliaud och Parry sokt gora gallande, att nemligen arteriella pul- sen icke barror af arterens utvidgning under pulsslaget ; ty vid de mangfalldiga tillfallen jag liai't att. se langre strackor af pulsadror blottade lies lefvande djur, liar jag aldrig obsei-verat nagon sadan utvidgning, men val den be- kanta hoppande rorelsen vid hvarje lijertats systole. Den venosa puls deremot, hvarom liar ar fraga, visade ett annat forballande ; rorelsen var mera vagformig och foretedde na- gon likhet med den peristaltiska , som tilllior tarmkanalen.
Hvad ater orsaken till pulserandet uti venae pulmona- les betriiffar, sa kunna flera meningar derom uppsta. Sa- lunda kunde man forestalla sig:
l:o) att denna venosa puls harrorde af den skakning, som fran sammandragningarna i hjertat meddelade sig at alia de karlstammar , hvilka denned sta i narmaste ornedel- bara forening; sa att om an venstra formaket hvilade da pulsation formarktes i venae pulmonales , sa kunde likval en pulsliknande oscillation uppsta deri till folje af contrac- tioner i nagon annan af hjertats delar t. ex. hogra forma- ket, som bar en vagg gemensam med det venstra. Vore detta verkliga iorhallandet , sa horde denna pulsation fort- siittas lika l.inge som hogra formakets sammandragningar , afvensom pulsslagen horde vara jemt alternerande dermed; men intetdera egde rum, utan denna lungvenernas pulsa- tion visade sig tydeligen oberoende af sammandragningarna i bvilken som lielst af hjertats sarskilta delar. — Eller
2:o) att denna pulsation ar en foljd eller ett uttryck af Models egna lifsverksamhet ; man skulle da nemligen med
Kiehneyer, Treviranus, Diillinger m. fl. antaga en egen pro- pulsionskraft hos bloclet for att forklara sa val (less circu- lation i de finare arlergrenarna ocli venerna, som pulssla- gen, livilka sednare da endast skulle vara yttringar af blo- dets omvexlande contractiva och expansiva tendens till bildning oeh aterbildning , sa att redan uti sjelfva blod- massan samma verksamliet , som sedermera ager rum i de sarskilfa organerna under reproductionen , skulle uttrycka sig, fastan endast under form af omvexlande contraction och expansion. Da nu vidare denna blodets egna lifs-verksam- het maste i mycket hogrc grad aga rum i den clelen deraf, som ar amnad att forse organerna med nuirierande a'mne , nemligen den arteriella , ansag man sig a'fyen ur denna om- sta'ndighet kunna ha'mta en tillracklig forklaringsgrund for den arteriella pulsen. Och da Venae pulmonales fora ett sa beskaffadt blod , hvilket nyss genom respirationsacten dels mistat en ma'ngd dess lifs verksamliet hammande bestands- delar, dels efter upptagandet af den respirerade luftens syre erhallit ny organisk spanning och stegrad bildnings- drift , sa borde man enligt denna asigten vanta, att uti venae pulmonales finna en tydlig pulsation. Men mot defta for- klaringssa'tt ar mycket att invanda. Forst och framst, hvilar det helt och hallet pa en hypothes ; ty en sadan lo- comotion med contraction och expansion i blodmassan sjelf bar ingen sett; och det ar dessutom ingen klar fiire- sfallning att en va'tska af egen drift skulle kunna utfora en sadan rorelse. Jag bar ofta haft tillfalle att pa fiskembry- oner och helt sma genomskinliga fiskungar betrakta circu- lationen under mikroscop; men bar aldrig kunnat upptacka nagon pulsation i blodstrommarna utom i hjertat, icke en- gang uti galartererna , hvilket jag tillskrifver dessa arterers fasta lage , hvarigenom en hoppande rorelse hos dem , till folje af hjerfats sammandragningar, hindras. Uti de blod- stromningar , hvilka hos fiskarna fran respirationsorganet ofverga uti hufvudpulsaderstammen (aorta) , afvensom uti denna senare , fanns icke tecken till pulsation eller undu-
14
lation, utan farfen fortsaites jemnt deri med ofantelig ba- stigbet. Kelt annat ar naturligfvis (let stotvisa framdrif- vandet af blodstrommen uti artererna, som observeras , da bjertats sammandragningar borja att bli mycket svaga ocli under langre mellantider uppbora.
3:o) Kan grunden till pulsation i venae pulmonales lig- ga i sjelfva vaggarnas irritabilitet eller sammandragnings- formaga. Denna mening bar de fiesta skal for sig. Man bar neinligen, anda sedan Ilaller vande uppmarksambeten pa dessa forballanden , tydligen kunnat observera samman- dragningar uti vena cava superior nara dess ofvergang i liogra formaket, eburu dessa sammandragi)ingar icke fo- rete nagon egentlig pulsation. Ofvergangen fran formakens tun n a muskelviiggar uti de denned sainmanbiingande ven- vaggarna sker sa smaningom , att gransen ofta a'r svar att bestaninia , dii deremot ofvergangarna fran ventriklarnas starka muskelvaggar i arteremas vaggar ske mycket abraj)t, ocb forete en besta'md begransning. Det forekom n)ig som ])iilsationen i venae pulmonales vid de ofvannamnde forso- ken bestamdt barrorde af denna knrlvaggarnes egna irrita- bilitet. Nagon vis a tergo, verkande pa blodstrcmmen i venae pulmonales, tycktes mig verkligen aga rum.
Att denna icke var densamma , som bjertats allmanna propellerande kraft, bvilken till folje af sammandragnin- garna drifver blodet gnnom lungornas capilla'ikarl , syntes tydligen ; fastmera s.ag det ut som om nagon paverkan p;i blodstrommarna sjelfva i lungorna agde rum. Man skulle derfiire kunna falla pa den tankan , ait lungornas rorelse under respirationen. utofvar en rbytbmiskt propellerande in- flytelse pa blodet i venae pulmonales. Under respirationens naturliga gang blir denna rbytbmus och den deraf foljande pulsation langsam ; men -da genom brostcavitetens o[>]!- nande respirationen ba'mmas ocb lungorna till folje af den intrangande luften sammanpressas, uppsta tatare pji bvar- andra foljande utvidgningar ocb sammandragningar i bron- cbialvjiggarna, sasom numera det end a salt aft tillvaga-
15
bringa nagon respiration. Dessa rorelser i lungorna maste nodvandigt meddola sig at blotlkoloiinen i lungvenerna och astadkomma undulation deri ; hvaremot lungvenernas vag- gar reagera metl svaga sainmandragningar , hvilka visa sig sasom pulsation. Jag far likval tillsta att (let ieke lycka- des for mig , som for Flormaii och Rudolph!, att vid de omnainnda undersokningarne fa se nagon egen riirel.se lios lungorna.
III. Om bnina bly super ox id ens anuandbarhel till torra elektriska staplar af P. S. MVITCK AF
R O S E N S C H 6 L D.
(Upplasl den 7 Fcbr. 1837).
JL en af mig, i Poggcndorfs Annalen tier Physik 35: te Ban- det inford af handling, oin bruna blysuperoxidens elekiriska iorhallande , bevistes ait denna kropp star vida langre at negativa ballet i contactsserien an nagot annat i delta af- seende forut undersokt anine , och till folje deraf i bero ring mod de niera positiva elektromotorerna antager den starkaste negativa elektriciteten. I samma afhandling ytt- rades likval nagot tvifvel om dess brukbarhet till torra eller sa kallade Zainboniska staplar, af den anledning, alt denna pulverfonniga kropp latt altiaherar fuktighet ur luften och derigenom forlorar i verksanihet. .lag vill der- fore bar meddela resullatet af den undersokning harofver som sedermera blifvit anstalld.
Forsok att medelst brun blysuperoxid och zink erhalla forstarkta elektriska verkningar faun jag i noga ofverens- stammelse med de matningar , hvilka angaende enkla be- roringen med tillhjelp af condensatorn blifvit verksf^illde. Vid alia lillfallen franihrjigte contaclen mellan bada dessa krop-
16
par en elektrisk tension, som pa intet annat vis stod att erballa, sa att jag nnrncra med visshet kan pasta, att bruna blysuperoxiden begagnad som negativ elektromotor bor aga foretrade for bvarje annat amne. Den fuktigbet pulvret gerna upptager ur luften forminskar visserligen vstapelns verksamhet till en del , men denna olagenhet kan latt forekommas derigenom, att densamma lufttatt iiiiie- slutes i ett glasror. En stapel sammansatt af zinkplatar oeh pappersskifvor doppade i en losning af svafvelsyrad zinkoxid , som pa en a sidan efter torkning ofverdrogos ined brun blysuperoxid , gaf rcdau vid 20 till 22 lag en intensitet af 1° pa Voltas balmstraelektrometer ; altsa kan man vid 100 lag rakna pa en divergens af 4i- till 5°. In- tensiteten ar bar vid lika partal ungefar 3 ganger sa bog, som vid en stapel af koppar ocb zink, upplagd med skifvor doppade i rent vatten. Detta ofverensstammer alldeles med mina forra forsok , ty metallsaltet forlialler sig positivt mot zinken ocli okar tillfolje baraf blysuperoxidens negativa intensitet. En sa bog tension bar jag likval ej erballit da stapeln pa vanligt satt sammansattes med oagta silfverpap- per i stallet for zinken. Orsaken bor utan tvifvel sokas deri , att blysuperoxiden , bvarmed papperets baksida 6f- verdrogs, ofver skifvornas rand latt kan komma i hero- ring med metallen pa andra sidan ; ty oaktadt det sa kal~ lade silfverpapperet ej bestar af ren zink, utan afven in- neballer tenn , afviker det dock i elektromotoriskt afse- ende ej markbart fran zinken. En dylik stapel, hvilkenjag iiger, blott pa 660 par, ger likval, om skifvorne blott iiga obetydlig ma'ngd fuktigbet 22°; uppstalld i ett mattligt torrt boningsrum 18 till 20°, men flere timmar sperrad i en glas- kloeka med vatten knapt 15°. Jag bar redan flere mana- der anstallt observationer med denna stapel i fri kammar- luft, men annu ej kunnat formarka nagon minskning i ten- sion. En annan stapel nastan pa samma tid och pa lika vis sammansatt af skifvor af oagta silfverpapper ocb akta bladguld pa 440 par bvilken i borjan gaf en intensitet af
17
hogst 7°, liar redan till en del forlorat i verksamhet. Jem- fores liar tensionerna i hada slaplarne reducerade till lika partal, forhalla de sig vid deras maxima af verksamhet som 22 : 101 , saledes ager den forra, der blysuperoxiden anvan- des, nagot ofver dubbla intensiteten. IJvad som isj^merhet synes mig fortjena uppmarksamhet a'r den stora latldkraff, hvilken de med blysnperoxiden eonstrnerade torra elek- triska staplarne aga. Den uyss anforda stapeln pa (]<>() par, hvars skifvor blott iiga 4 lin. i diameter, laddade,nar den ej var alltfor torr, ganska lalt ett eleklriskt batten pa 20 quadrat fot, till den grad att staika gnisfor oeh slag vid urledningen erliollos. Var stapeln fonit sperrad med vatten , sa att papperet oeh metallsaltet var nara maltadt med hygroscopisk f'uktighet , kiindes stotarne af batteriet, hvars bada belaggningar stodo i forening med hvar sin pol af stapeln , sa ofta beroringen fornyades , oeh fororsakade samma fortfarande rjekningar, som en vanlig vat stapel af koppar- oeh zinkplatar pa 15 till 20 par. Haraf tog jag mig anledning att forsoka om ej nagot sttirre platar afven sknlle kuniia frambringa kemiska verkningar. I denna af- sigt limmades pa zinkplatar af 1] turns diameter papjiers- skifvor doj>pade i en losning af svafvelsyrad zinkoxid, oeh uar dessa voro till den grad uttorkade , aft blott deras naturliga hygroseopiska fuktighet aterstod, ulbreddes hly- sn]>eroxiden likformigt derofver. Forsoket lyekades ofver all viinlan, ty jag hade ej nodigt aft uppstapla Here an 7 par skifvor ofver hvarandra for att erhalla markbar gasut- veekling, na'r tradar frail motsatta poler infordes i rent vatten. Detta ar sa myeket mera pafallande , som man en tid alldeles nekade torra staplarnes kemiska verksamhet oeh sedermera hlolt geiiom anvandande af ganska stora apparater erhallit spar dertill. Jag far likval har namna, att det hopp, jag pa sa grundade skril i borjan gjorde mig, att medelst bruna blysuperoxiden kunna utfora torra elek- tromotoriska apparater af en snart sagt oforiinderlig kemisk
riiysiografuka Sallskapcts Tidskrift. I- 1837. 2
IS
verksamlu't, till en belydlig grad gait forloradt, ly jag liar funnit alt strommens liastigliet med tiden m'mskas. Delta kan ej ami at an forekomma besynnerligt, da bvarken xin- ken eller blysuperoxulen synes underga nagon inarkbar for- andring, ocb fortsatta undersokningar fa afgora, oin orsakcn kan bero pa nagon omstandigliet, som tillaler felets afbjel- pande. Den sa befydligt bastiga stroin , livilken vid dylika torra staplar, i jainforelse med de vanliga, isyniierliet in- nan de bli for gamla, ager rum, synes n»ig bufvudsakligen bero der]>a , att bruna blysuperoxiden ej moiarbetar elek- triska amnets intrangande : ty oaktadt metallerna bland alia kroppar iiro de biista ledarne, liar man dock anmarkt, att de fororsaka elektriska strommen ett visst binder alt in- tranga pa ytan , bvilket binder eller motstnnd , enligt Fecb- ners ocb fleras forsok, isynnerbet ar betydligt vid de nega- tiva plalarne i en galvanisk apparat. Harmed ofverens- sfamma iifven mina forsok angaende fasta kroppars led- ningsformaga '") genom bvilka ar bevisadt, att pnlverise- rade melaller , inlagda i glasror, till den grad motsta led- ningen , att ett mattligt starkt slag Iran en laddilaska knappt formar tranga derigenom. Delta motsfand, ager der- emot icke rum bos atskilliga icke metalliska amueii t. ex. kol, svart svafvelbundet quicksilfver, brun blysuperoxid. Om denna forklaring ar riktig, skola de torra elektriska staplarne sannolikt annii mera forbattras , om man kunde raka pa ett ledande ieke metalliskt amne, bvilket, begag- nadt i xinkens stalle, med bruna J)lysuperoxiden bildade en tillracklist stor motsats.
*) PoggcndorlTs Ann. dcs Physik B. 34 s. 437.
19
IV. Jwnftirclse mellan Intervaller och Lofjarithwer af
P. S. MVXCK A I? R O S E N S C II O L D.
(Uplast den 28 Fcbr. 1837).
Jfegreppet om Intervaller, eller den skillnad som eger rum inellan tvenne toner i anseende till deras olika hojd, ar lika gammalt som niusiken sjelf. I Ian formaga att uppfatfa denna skillnnd ar ingen mtisik tn'nkbar. En med rnusika- liskt gelior begafvad person hedommer inerendels latt , ieke allenast na'r 2:ne intervaller aro lika, utan och hvilkendera af 2:ne olika intervaller ar den storre eller mindre. llaraf inses inojligheten att med orats tillhjelp af'gora om en viss interval! ar en gif'ven miiltipel , aliquot eller brakdel af en annan. Saledes bade bora och kunna intervaller betraktas som mafhematiska storheter , men likval bar ingen sa vidt jag kanner tydligt uttalat den relation , som a'ger rum mel- lan tonernas svangningstal och dessas motsvarande inter- valler. Man finner liitt, alt de sednare ej kunna betraktas som arithmetiska skillnaden mellan de forra eller svajig- ningstalen , ty harigenom skulle begreppet om intervaller formligen motsagas. liedan Pythagoras bar funnit, att mot en gifven intervall svarar ett hestamdt geometriskt forbal- lande inellan tonernes svangningsfal, oberoende af deras hojd. Men nu iir tillika bekant, att nar 4 tal iiro geome- triskt proportionella, a'ro differenserna mellan forsta och andra samt tredje och fjerde i samma forhallande som det iorsta till det tredje. Till folje ha'raf vaxer skilnaden mellan de mot intervallen svarande svangningsfak-n i moil tonernas hojd (ikes , tvertemot livad som horde ske om denna skilnad vore intervallens matt. Salunda ar i diato- niska skalan mellan c och /' samt d och «/ samma inter- vall nemligen en ren quart , hvilket uttryckes genom fiir- liallandet 4: 3. Om saledes svangningstalet for c sasom
gnindton antagesnl blir svangningstalet for /'=!• vSvang-
2*
ningfalet for d, sasom bildaiule en stor secnnd mod grund- tonen ar £, ocli foljaktligen svarar mot <j talet \. Skilna- den mellan svangningstalen for c ocb f ar saledes n: J oeli inellan f/ cell // — f, bvilket secluare brak ar storre an (let forra i forballande som 9: 8. Ett mera rimligt satt att fo- restalla sig intervallerna vinnes clerigenom, att de betrak- tas som sjelfva forballandet mellan svangningstalen , sa mycket mera som 2:ne infervaller aro lika stora riar cletfa forluillande ar lika , samt den iiitervall altid storre bvars motsvaraiule sviiiigsnii(gsfal bilda eit..sU)rr.e iorliallaiide ocb tvertom. Att det likviil ej gar an , att definiera en inter- vall som quantitet pa det sattet , att densamma siittes lika med detfa forliallande, inses redan deraf, att intervallen mellan tvemie lika toner iiodvandigt maste vara 0, deremot iir forliallandet mellan svangningstalen , hvilka liar iiro de- samma , zz 1 , pa samma grund som bvarje taLs forli.'illande till sig sjelf alltid uttryckes med enheten. Naturligtvis kan 0 aldrig bli lika med 1 , oeli foljaktligen passar jem- forelsen bar ioke. Det aterstar nu blott att betrakta inter- rallerna, som nagon function af svangningstalen , ocli jag vill bar bevisa , att de icke arc annat an logaritlimer till forliallandet dem emellan. Detta faller genast i ogonen vid det uyss anforda exemplet med unison , bvarest iorbal- landet mellan svangningtaU'n ar zz 1, men interval lejizrO, ty logaritbmen till enbeten ar alltid 0, ocb blir an tydli- gare vid nafmare granskning, nar man blott utgar fran den satsen , att mot en viss intervall svarar ett visst forbaJ- lande mellan svangningstalen. \ Man fOrestalle sig tvenne toner A ocb B bildande sinsemellan en gifven intervall , ocb satte deras motsvarande svangningstal lika med p ocb «/. ()m man tillika tanker sig en tredje ton C, Irvilken med K bildar samma intervall som B med A , sa* ar klart att intervallen mellan de begge yttersta tonerna C och A bor anses diibbelt sa stor soni mellan B ocb A. Vidare om det svangningstal , som motsvarar den tredje tonen 6T, kal- las r, maste enligt det foregaende r vara till q i samma
21
geomelriska (orhallande som q till p. Men na'r 3:ne stor- liefer a'ro proportiorieln a'ger den tredje till den forsta en proportion , som ar duplicerad af den, som den andra a'ger till den forsta. Pa samma szitt om en fjerde ton till- siitt.es, hvilken med C ater bildar samma intervall som /» med A , nuiste dess svangningsfal ;iga till p ett tripliceradt forhallande af forhallandet mellan q och />. Ha'r- af inses att intervallerna bilda arithmetiska serier, nar de motsvarande svan«;ningsfalen hilda geometriska, saint att en intervall iorduhblas och fredubblas pa sannna gang foi1- Jiallandet mellan svangningslalen duplioeras och triplice- ras. S<i forhalla sig t. ex. tonerna c, /"och b. Intervallen mellan / ocb c ar liar lika med intervallen mellan b och f neinligen en ren quart, hvilken utmavkes deraf, ait svang- ningstalen forhalla sig som 4: 3. Om derfore svangnings- talet for c sasom grundton antages =z 1, svarar mot f\ och mot b Ji(6 , bvars forhallande till enheten ar \luplieeradt af det forhallande \ bar till enheten, d. v. s y ar quadrateu <if ]. Vidare om tvenne toner, hvilkas svangningstal a'ro p och /y, bilda sinsemellan en viss intervall m.., och en annau intervall n hnru stor som heist , svarande mot forhallandet r: </, tillagges, svarar mot suminan af bada intervallerna m och n forhallandet r: p. Men na'r 3:ue eller flera storlieter hafva ration till hvarandra, ar den forsta till densista i ett sammansatt forballande ai den forstes till den andres^och den andres till den tredjes o. s. v. Delta sammansatta forhal- lande svarar som bekant ar emot det forhallande som upp- ,star niir rationerna muUipliceras med hvarandra. d. a. ifj •' />) X (/v fl) —- />: P- Saledes svara mot sujnman af 2:ne intervaller producten af de motsvarande svangningsta- lens forhallande. Pa samma siitt om samma intervall n subtraberas frau m, ock man ponerar att r: q — q: s blir forhallandet s: p svarande mot intervallernas skilluad. Men forlmllandet mellan s och p ar lika med producten af for- hallanderna mellan q och p samt .v och q eller, hvilket ar det samma, lika med quo ten n:ir q: p divideras med f//.v;
22
saledes svarar skilnaden mellan tvenne intervaller mot quo- ten som uppkommer , nar forhallandet mellan iniiuiericli svangningstal divideras med forhallandet mellan snbtra- hendens.
Af det foregaende inses nu tydeligen , aft intervaller 3ga alia egenskaper som tillkonima logarithmer , och bora derfore, nar de forvandlas till tal, betrakfas som logarithmer till forhallandet mellan de motsvarande svangningstalen , eller till sjelfva svangningstalen i fall de refereras till grund- tonen , hvars svangningstal outages rr: enheten. Emedan intervallerna a'ro conereta storheter, blir iitvaljandet af en- hetsmattet vilkorligt, men natnrligast ar alt hartill va'lja in tervallen mellau de forsfa tonerna i diatoniska skalan c ocli </, bildande en stor secund, livars svangningstal, den sednares till den forres, forballa sig som 9:8. I detta fall ntgoni intervallerna en egen klass natnrliga logarifhmer , bvars basis Jir f , utmarkande sig derigenom att de inom de forsta octaverna jiro bogre an de motsvarande talen. Emedan logarilbiner till samma tal, men i anseende till olika basis , allid sinsemellan iakttaga ett constant for- hallande, kiiniia intervaller motsvarande vissa svangnings- tal enligt vanliga logarithmiska tabeller beraknas', blott detta fljrballande ar kandt. Emedan logaritbmen till §- som basis jir zz 1 , blir forhallandet mellan en barmonisk odi en decimal-logarithm = 1 : /. £ = TT^TT'TSTT == 10,5493867 med hvilket tal en decimal-logarithm bor mnltipliceras for att forvandlas till en Iiarmonisk. Pa detfa salt blir lianno- niska logaritbmen till i2 eller den intervall som svarar mot en oetav = 5,8849559 , hvaraf inses att octavcn ej fnllt in- nehaller 6 hela secnnder.
Emedan intervaller jiro storheler , hvilka oral eller mu- sikaliska gehoret nppfattar och kan jcmlora sinsemellan, inses mojliglieien alt efter gehor ntrakna logarithmer. Oiat ager isynnerhet formaga aft skarpt bora nar intervallen bildar nagot consonerande accord, men kan dessntom tem- 1 ijren sakert bedomma 2:ne intervallers likhet eller olikhet.
33
Saledes nar i2:ne loner ilro gifna och oral skull bestainma intervallens storlek, afsafles fran den lag-re successivt toner, livilka med hvarandra bilda den intervall som iir antagen till enliet, anda till (less man tinner 2:ne multiplar af en- hetsmatlet hvaremellan den gifna hogre tonen innehalles. Nar delta ar skelt, tuklyfves denna sista intervall conti- iiuerligt i halfva, fjerdedelar o. s. v. pa sa satt, att den git'na intervallen altid inneslutes af de.ssa aliquota delar , tills man slutligen (inner en ton , hvarmed den gifna tonen of- verensstammer. Pa delta salt kan intervallen uttryckas genom summan af del hela talet oeli dessa aliquota delar, tagne hvar ocli en mecl sitt behoriga tecken. Yill man saledes ined orats tillbjelp bestamma nagon logarithm for ett gifvet tal, spannas 2:ne aldeles lika strangar medelst lika vigter mellan 2:ne stifter, bvars afstand forhalla sig till hvarandra som det gifna talet till enheten. Bada stran- garnes toner bilda nu sinsemellan enligt akustikens lagar den intervall som svarar mot det gifna svangningstalet, och pa salt far lit a'r visadt bestammes dess storlek. Den ha'ri- genorii erhallna logarithmen refererar sig nu till den basis som svarar mot enhetsinattet , men kan forvandlas till van- liga logarithmer genom multiplication med moduln. For att Atterligare adagalagga den fullkomliga ofverensslammelse , yom a'ger rum mellan intervaller och logaritlimer, vill jag liar anfora 2:ne af mig anstallda forsok , att med orats bi- Ira'de berakna logarithmer.
Jag foresatte mig forst att (inna logarithmen till ^. Erne- dan delta brak ar zz svangningstalet for en stor quint, stamdes pa ett fortepiano ettstrukna y aldeles rent emot c. I stallet (or en stor secund hvars svangningstal ar |-, val- des lill enhet en liten terz , som svarar mot talet % , erne- dan oral la'ltare uppfattar denna consonerande intervall an den forra, som ar dissonerande. Emot grundtonen c stam- des es , emot es fix och emot /is a alia sa rent som moj- ligtj i sma terzer. Oral sager nu , alt den ifragavarande tonen y ligger emellan fis och «, narmare den forra. Sale-
24
cles svarar mot t/ en logarithm, sliirre an 2 men mindrean 3; caracterislica bJir derfore 2. Dereffer sfanules en af mel- lanliggande strangar sa att den hildade lika .sfor intervall ined //* som med a. Denna ton som jag vill kalla m' be- fanns betydligt hogre an y , hvarfore afer intervallen niel- lan fis och m genom en annan ton eller strang n tuklyfdes. Afven denna ton var hogre an y. Nu tuklyfdes intervallen mellan//.? och w genom en ton p. Nar denna ton p jemfo,rdes ined //, befanns den sednare hogre, sa att den var inneslu- ten inellan p och n. For att approximera annii narmare de- lades nu denna intervall genom en striing eller ton q \ 2:ne lika delar. Eniedan y var liogre an q7 var den forra inne- sluten inoni q och w, och nar ater denna intervall tuklyf- des, erholls en Ion r som knapt markbart differerade ined ff. Intervallen inellan jis och a bar nu continuerligt blifvit delad i halfva, fjerdetlelar, altondedelar , sextondelar till och ined trettiotvadelar, sa alt den ifragavaramle interval- len inellan c och y kan approxirnalivti uttryckas genom
2 + 1 — I — i -[- V« + S'T eller 2 /. n 2,21875. Delta tal ar nu logarithm till 4 nar -| ar basis. Multipliceras detsamma med decimal-logarithmen till | som ar 0,0791813, forvandlas det sjelf till decimallogarithm. Verkstalles multiplicationen erhalles 0,1753835. Decimal-logarithiwen till 3- ar enligt ta- bellerna 0,1760913, saledes ofverensstamma icke miudre an
3 decimaler nar de q frige uteslutas.
Ett annat forsok gjordes for att finna decimal-logaritb- men till 2. Emedan 2 som svangningstal svarar mot den intervall som kallas octav, stamdes till ostrnkna c som grundton , dess octav ettstrnkna c. Jag valde bar den in- tervall som kallas stor terz, bvars svangningstal ar £, till enhet , och stamde e mot c , yts mot c , h mot yis och e mot h som rena terxer. Octaven c fanns nu ligga inellan de bada sista tonerna h oeh e men narmare den forra. Den sokta intervallen ar saledes storre Jin 3 ganger en stor fer/ , men mindre an densamma 4 ganger tagen. Jag sokte nu approximera till det rjitfa vardct, derigenom att interval-
25
len mellan h och c standigt tuklyfdes. Vid forsta , anclra ocli tredje at samma hall skeuda klyfningen var octaveu c annu for lag, men nar fjerde tonen afsattes befanns den forra hogre fin denna , ocli i det narmaste i midten mellnii densanuna och narmaste hogre ton. Intervallen konnner sa- ledes aproximativt att uttryckas ined 3-4-4- — i— |— Tlir~i~ A zz 3 33y— 3,09375. Detta tal kan nu anses som approxime- radt varde pa logarithmen for 2 nar 4 Jir bas. Jag sokte nu forvandla densamina till decimal-loggrithmeii for 2, utan att pa nagot vis radfraga tahellerna. Det kom har an pa att ined orats tillhjelp kunna finna nioduln melian bada lo- gariflnniska systeinerna. Einedan inoduln ar lika ined for- liallandet melian en decimal logarithm och en harmonisk logarithm for sanuiia tal, kan den uttryckas genom enheten dividerad med harmoniska logarithmen for 10, emedan de- cimallogarithinen for 10 arzrl. Harmoniska logarithmen for 10 hlir saledes omvanda moduli), hvarmed den gifna logarithmen hiir divicleras. For att finna densamma upp- liistes talet 10 i factorer, nemligen 2. 2. 2. \ zz 10. Lo- garithmen till 2 ar redan funnen zz 3,09375 och logarith- men till £ som har ar. basis ar zz 1. Oni derfore harmo- niska logarithmen till 2 multipliceras med 3 och till pro- ducten liigges enheten, fas harmoniska logarithmen till 10. Verkstalles operation en erhalles 10,28125, hvilket tal ar den omvanda nioduln. Divideras den fundna logarithmen for 2 med detta tal, erhalles 0,3009119 zz decimal-logarith- jnen lill 2. Af tahellerna vet man att logarithmen for 2 ar zz 0,3010300. Detta tal ofverensstammer sa niira med det genom orats bitriide fundna , att skilnaden foga upp- gar till mera an TTT^,Ti7.
Sattet hvarpa logarithmen till ett gifvet tal har blifvit funnen ager mycken likhet med den i aldre tider brukliga methoden, att genom standiga quatlratrotsutdragniiigar sma- ningom nalkas det tal, hvars logarithm horde finnas; blott den skillnad gores att musikaliska gehoret i forra fallet utrattar sainma tjenst, som rofutdragningarne. Niir loga-
20
ritlnncrna till 2:ne tal aro kiinda, ocli logarithinen till ett annat tal, hvilket inneslutes niellan bada sokes , klyfves skillnaden mellan de gifna logarithmerna continuerligt midt i tu, men rotutdragnvngar maste ske fOr att erhalla [mot- svarande medel-proportionaler , hvilka jemforde med det gifna talet afgora om de genom klyfningen erhallna loga- ritbinerna aro for stora eller for sina , saledes at hvilket hall nasta klyfning bor .ske, d. v. s. om den aliquota delen som tillagges bor tagas positift eller negatift. Pa sainma .sjitt nar en intervall tuklyfves, bestainmer orat om den ton, som med grundtonen bildar den sokta intervallen, ar hogre eller lagre an den Inarmed klyfningen sker.
Af det foregaende inses att relationen mellan naturliga tal ocli deras logarithmer ar in era grnndadt i nature!) an man vanligen tror , ocli aterfinnes i tonernas svangnings- tal med sina motsvarande intervaller. For aft satta oss i stand att up])faita det inbordes forliallandet mellan dessa slags logarithmer, bar nature)! gifvit oss en egen k/iiishj kallad gehor , med hvars bitrade kan uppnas nara sainma resultat, som genom en hogre mathematisk kalkul. Jag anser intervallerna , pa sanima satt som hyperboliska areer mellan ctirvan och endera asymptoten , vara ganska passande att forsinnliga logarithmer. Saledes inses latt att mot ett och sainma tal kan svara ilera olika slags logarithmer, ty da intervallerna <aro obenamnda siorheter, beror ziftervardet af en mot ett visst sviingningstai svarande intervall , belt ocli hallit pa storleken af den intervall som valjes till en- bet. Vidare finner man alt logarithmer till gamma tal men i anseende till olika baser altid maste vara i ett constant forballande, hvilket ar inverteradt det forhallande enhets- matten eller basernas logarithmer i anseende till endera systemet sta till hvarandra. Emedan vid unison interval- len maste forsvinna , inses att oberoende af basis svara r alltid 0 sasom logarithm mot enheten. Tages enheten till has blir logarithmiska systemet oniojligt, ty da blefve inter- valloi 0 enhetsmatt, till fiilje hvaraf alia ofriga inlervaller
27
eller logarithms skulle uttryckas meil oandelige tal. Vi- clare tinner man , alt intervallenia maste vaxa med sviing- ningstalen , samt aft infervallen blir oandligt stor nar sjelfvn talet ar oandligt. Tanker man sig forhallandet mellan svang- iiingstalen mindre an enheten , hvilket a'ger rum mellan grundtonen ocli en lagre ton , blir motsvarande intervallen , som nu bor tagas i motsatt led, nekad, till folje hvaraf altid mot tal miudre an enheten svara nekade logarithmer. ISaturligtvis kan man li'inka sig intervaller tifven under grundtonen fortsatta i det oandliga tills lutligen svangnings- talet blir oandeligen litet eller 0. Saledes svarar mot 0 en oJindeligt bog logarithm med nekadt tecken.
En fraga, bvilken varit loremal for en tvist, forst emel- lan Leibnitz ocb Johan Bernoulli ocli sedermera mellan Euler och d'Alembert, hunivida nekade tal aga logarithmer eller ej , skall jag afvenba'r nagot vidrora. Omman forestaller sig en Ijudande kropp, ar alltid mojligt att tiinka sig svangnin- garnes bastighet a ena sidan okad anda till dess svang- ningstalet , eller det antal svangningar som ske pa lika tid, blir oandeligt stort, samt a andra sidan minskad till dess svangningstalet blir mO och kro|)pen kornmer i bvila. Utom bada dessa granser kan man ej koiinna , ty man kan ej forestalla sig att kroppen gor ett nekadt antal svangnin- gar pa en viss tid. Foljakteligen kunna nekade svang- ningstal icke existera ocb saledes lika litet nagra mot dem svarande intervaller. Iliiraf synes saledes folja att reella logarithmer till nekade tal ar nagot aldeles otankbart ocb stridande mot sakens natur.
V. Om Skabbkrfiket (A earns scabiei); af CARL J.
SlJXDEVALL.
(Upl. i Phys. Sallsk. d. 14 Mars 1837).
1. illvaron af en liten insekt uti (let vanliga hudutslaget (skabb), hos bade menniskor och cljur, ar en fran alii re tider kand sak. T. ex. redan ar 1682 har ETTMULLER (uti Acta Lips.) beskrifvit ett sadant krak , ocli uti en samti- dig dissertation af RIVINUS, (de Exanthematibus) finnes det afbildadt. LIXM? uptog djuret under nainn af Acamis Siro var /^, emedan ban ej gerna ville anse det specifikt olika med det vanliga Mjol-oret (Acarus Siro). Slutligen liar DE GKKR, i 7:de tomen af sina Memoires , leinnat en be- skrifning och figur derofver, soin ganska nara ofverens- stammer med naturen.
Allt bvad sum sedan, intill de sednaste aren , blifvit skrifvet i detta anine tyckes vara hemtadt fran dessa aldre forfattare, isynnerbet fran De (ieer. Detta djursj tillvaro liar till och med blifvit aldeles fornekadt, i defc manga for- fattare pastatt, alt de Acari man fun nit uti eller pa skabb- smitta hos personer och djur, blott varit Ac. Siro, som i stor mangd forekommer bland gamla matvaror , mjol m. m. och som handelsevis fun nits krypande pa huden , utan att stci i nagot sammanhang med utslaget. I allmanhet be- tviflacles de a'ldre uppgifterna, och uti Paris blef for 8 ar sedan utsatt ett .pris af 500 francs for upptackandet och framvisandet af det ratta skabbkraket.
Sa stod kannedomen harom, till dess en student fran Corsika , vid namn KENUCCI , som ar 1834 besokte Laza- retterna i Paris , kom att for dervarande Liikare omtala skahbdjuret sasom nagonting ganska val bekant bland all- mogen i hans fadernesland. Han framtog och forevisade det, och erholl den utsatta beloningen.
29
Nn drojde (let ej lange innan en mangd tidskrifter iu- nehollo underrattelsei' om fyndet , ocli snart hade man i flera lander nied egna ogon forvissat sig om drss riktighet. Afskilliga beskrifningar ofver djuret och dess lefnadssatt utkommo afven snart :).
Afven jhos oss aterfans Acarus scabiei i det Doctor JSruzelius under sistl. Januari inanad anmodade mig att bi- Irada vid dess upsokande hos nagra pa Lazarettet bar i Lund intagne skabb-patienfer. Inom | timnia efter borjad ransakning bade vi fiinnit bvad vi sokte , bvarel'ter kraket saniina dag aftecknades 70 ganger forstoradt, sa som det finnes pa den lianued foljande plancben 1 fig. 1 <fc 2.
Djuret ar af ^mc/wW-classen , saint af ordningeu Aca- rides , hvilken enligt Linne utgjorde ett enda slagte : Aca- rus. Denna ordning utgores nastan endast af ganska sina krak, af sandkorns storlek, men de aro altfor manga oeh olika bildade att kunna bibeballas under ett slaglnamn , hvarfore man i sednare tider afskiljt en ma'ngd af dem sasom egna generiska former, men jiamnet Acarus bibe- Iialles for det slagte bvartill det vanliga mjoloret (A. slrd) borer. En del naturforskare banfora skabbkraket till detta slagte, men andra anse det, jemte nagra liknande arler, som iifveij tillbora ufslags-sjukdomar (t. ex. bos hasten), utgora ett sarskildt genus : Sarcoptes Latr. Skabb-djurets systemaliska namn ar saledes* Acarus scabiei eller Sarcop- tcs scabiei.
Detta djur synes for blotta ogat sasom ett litet bvitt sandkorn , knapt i svensk linea , eller \ millimeter langt. Det
*) Den hufvudsakligastc af dcssa larcr vara F. V. RASPAILS Mcmoirc compuratif sur 1'liistoirc naturcllc dc 1'insccle dc la Gale, redan i Januari 1835 ofversutt pa tyska , mcd tilliigg och anmarkningar af "G. K ". saint mcd inCOrda tilliigg af ALBIN GRAS'S i Paris utgifna obscrvationcr pa samma djur. — Jag har ej haft tillfiillc alt se dcssa arhctcn, ntau aiiforer dcm, sa val som alia nyare uppgifter af an- dra fur fat tare, eftcr hvad som (inncs aiitccknadt i BurltTief Medic. CunU-KlzKituitg 1835 n:r 4 & 6; i Fon'eps Notizen och Bibliotfu-li for La'g-c 1836, samt i ff^tegnumns Arehiv bd. 1.
30
fir ) tjockt ovalf, at alia hall kullrigt och rumladt, foga nedtryckt ; mjolkhvitt , halfgenomskinligt, mod hufvudet och folterna gulbruna, samt pa ryggen forsedt med nagra fa , radvis sittande bruna fag-gar , eller rattare ganska korta oeh tjocka, spetsade borst (se fig. 1). — 1 bakre andaii fin- r»as 6 nagot langre borst.
De 8 iotterna aro coniska ocli 5-ledade. De 4 f ram re sitta tatt tillliopa frainst vid hufvudet , pfi ganska tjocka hoftleder (coxae), som endast ufgora uphojningar af kropps- ytan utan led, och hafva lika fa'rg och utseende nicd den; men de atskiljas af intryckta , hornartade linier, livaraf de 2 frainsta undertill ulgiira skillnaden mellan liufvud och kropp , saint forenas under brostet. — Dessa fotter aro tjocka borst-taggiga, och slula med en lang smal cylindrisk led, som ger dem ett eget utseende. Derma led iir i andan for- sedd med en liten mjuk blasa **), som utplattas da djuret trampar denned (fig. 5) och som , eniedan den alllid iir klibbig, giir aft djuret kan ga pa en shit, hard yta , t. e.\. trad eller metall. Pa glas bar det dock svarare aft kom- 111 a fort.
De 4 bakfotfevna hafva en a'nmi mera egen byggnad, och tyckas ufgora blotta bihaiig , som ioga tjena vid ga- endet pa en plan. De sitta 2 och 2 tillliopa under krop- pen , nagot hakom inidfen deraf och aro 3 ganger korfare an de fvanire , saint korfspetsade. — Fran roten af deras sista led utgar ett stark t borst, af kroppens lialfva langd (Fig. 6 e). livardera af dem sifter pa en hoftdel, som a'r annu otydligare an pa framfotterna ; den ar knapt upphojd ofver kroppen. Denna hoft-del eller rot utmarkes nastaii endast af en brijn, hornartad linea i huden , som utgar fran sjelfva fotens framsida, och vid forsta paseen- det tyckes utgora ett fritt skaft som borjar sjelfva foten , hvilken da skulle vara borstlik med en tjock klump eft
*) Sc pi. 1 fig. 1—6. Fig i och 2 aro 70 ganger forstoradc. **) Delta Sir ej n&gon traltlik utvidgning, sasom man forcgifvit.
31
> stycke fran sin rot, sasom den forestalles pa fig. 7. Sa-
dane aibildas afven dessa iotter af J)e (leer ocb bans efterfoljare: men det som synes sasom en klump ar sjelfva foten, som mod liela sin bredd (fig. 6 ab) ar fas tad vi<1 kroppsylan , bvilken vid bakre sidan (b) aldeles ej ar up- bojd , ocb saledes svar att urskilja. Man ser knapt dessa flitters verkliga bildning forr a'n vid 100 — 200 gangers fiir- storing. Da djuret belraktas under en mindre forstoring (5 a 10 ganger) synas redan de langa borsien i fotfernas antlar, sasom 4 langa rovliga svansar.
llufvudet. ar knapt afskildt fran kroppen , ganska litet, framtill rundadt oeli ftrsedt med 4 langa fina borst; det sitter nasfan under kroppen mellan framfotterna. Nfirmast kroppen fumes pa bvardera sidan en liten klar conisk, mjtik , ledad tagg (fig. 3 e) , som dock ar ganska svar att se, ocb liknar antennen pa en insektlarv : men den torde raltast bora anses vara ett rudiment af en maxillarpalp. Lfingre fram aro bufvudets sidor vattenklara (fig. 3 rf), ocb tyckas sasom en blasa innesluta en lilen conisk varta (c), som mojl'gtvis torde motsvara ett rudiment af mandibler? Den klara delen som liknar en blasa ar troligtvis ingen sa- dan, utan blott en fritt uistaende, tunn, genomskinlig kant af bnfvudet.
llufvudefs undre sida utgores af en tunn , genomskin- lig, nastan trekantig lamell (fig. 3 a b fi), som ar en ut- vidgning af underlappen (labium). ^'id dennas nagot tjockare rot (//.) fa'stas, inuti munneii , 2:ne cylindriska rorliga kakar (nb) som tyckas motsvara Palpi lubialcs. Dessa ligga tatt tillbopa , aro alldeles odelade och synas ej da de ballas stilla ; men understundom far man se djuret sagta rora dem skiflevis, sa att den ena drages tillbaka under det den andra framskjutes (pa fig. 3 ar a forkortad ocb b fram- strackt). Denna rorelse sker ej genom bojning af nagon led , utan genom torkortning ocb forla'ngning af den injuka rotdelen (A) , saint knapt bastigare an en gang i secundeii. Dock bor anmarkas att jag ej kunde uptiicka dessa delar
32
forr an djuret i elf par timmars lid hlifvit betraktatlt un- der microscopet, liggande i vatten. ISamnde rorelse ar troligtvis den enda som djuret format' astadkomma med sina niundelar, och saledes den enda hvavigenom del graf- ver sig frain i linden , hvars fuktighet synes utgora dess Coda.
Sjelfva kroppciis yta ar otydligt delad i segmenter. Dessa synas endast af de intryckningar i sidorna som mot- svara fotparen. Yttre linden ar aldeles slat, gla'nsande och torr , men den synes pa ryggen tint och tiitt prickig afsina dunkla pnnkter.
Acctrus scob'u'i finnes ej krypande ntanpa linden , ntan den lefver inuti fina gangar, som den grafver i sjelf- va ytterhuden. Dessa gangar aro afpassade efter djurets tjoeklek och saledes harn'na : de aro hogst nagra lineer Janga, foga krokiga, och synas utanpa linden sasom sma graaktiga streck. Lattast knnna de nppsokas vid nagon slorre skabb-blasa pa bandlofven eller mellan fingrarna , da denna fuktas ocb lost ofverstrykes mud fingret, sa att den blir ren , ocb en rod omkrets bildar sig kring bleman. Man far da se gangen , och uti dess anda, som vander utat frail bleman , synes en hvitaktig pnnkt som ar sjelfva djnret, livilket Ij'ser igenom ytterhnden , och med en nalspets la'tt kan uttagas. Dock finnes del ej pa langtnar vid alia blemor : uiicierstundom traffas bos en person blott 3 a 4 eller blott ett enda. Enligt de forut namnde forfattarnes upgifter borjar gangen fran toppen af en stor blema, som der bar ett fint bal , hvilket troligen ar en lemning af ag- gets laggande och den nyntklackta nngens forsta ingraf- vande i buden. Denna forsta blema sknlle saledes bafva npkommit genom dess reining i linden. Deri fran gar gan- gen ej in uti blasan , utan nedat, uti dess ytterhud , sa att man ej ma scika djuret inibland varet ; gangen kan tvartom iangsat bela bleman opnas utan att varet ut- flyter ur denna. Vanligen racker gangen knapt en linea ut fran bleman , men nagon gang ar den langre. L'nder en
33
s fulan langre gang, skall iblaiul en ny blema bilda sig, ifall den ursprungliga blir skadad , hvarigenom gangen kom- mer ait ligga Ivarfofver bela den sednare bildade bleman.
Endast la af blemorna bos en skabbsmittad aro for- sedde med en sadan gang, ocb sedan sjukdomen varatna- got langre tid, da de storre blasorne blifvit forstorde, eller isynnerhet sedan nagot af de specifika skabb-medlen blif- vit anvande, kan det banda att man forgafves soker dju- ret. Det sages dock bestamdt finnas uti alia varieteter af skabb, afven den torra. Oftast finries det vid blemorna pa handerna ; mera sallan pa fotterna , ocli ganska srillan pa andra kroppsdelar.
Skabbkrakets rorelser aro ganska langsamma , och det larer vanligen atga nagra dagars tid innan det hinnev ut- gra'fva sin gang till en lineas langd. De yngre djuren sa- gas vara mest rorliga. De bli fullvaxta efter 1 a 2 veckors tid hvarefter de forsvinna. Jag kanner ej att deras fort- plantning blifvit observerad ; men den av troligen lika med det lilla krakets , som finnes uti skabb bos hastar: detta djurs parning ocb figglaggning aro forut beskrifna af RA- SPAIL uti en sarskild afbandling.
Betraifande djurets forballande till sjukdomen, sa torde detta annu ej vara fullt utredt. Dock vill Kaspail pasta att skabbsmittan allenast f(')rorsakas af djuret. ALB. GRAS som anstallt forsok pa sig sjelf, bar ej lyckats att erballa smitta genom inympning af varet, men ganska val genom sjelfva djurets ofverflyttande •') , ocb D:r PARISET skall bafva lyckats att genom en efter denna metbod hastigt astadkommen budsjukdom, bota en (Hcka som lag i eft sojiorost tillstand. Enligt I rofessor HKRTWKJS ron i Berlin , skall ett hudutslag bos menniskor kunna astadkommas genom ofverflyttande pa buden af skabbkrak fran ba'sten. Om detta forsok gores med befruktade bonor, sa skall det deraf kommande
*) Delta fors5k misslyckados licit och hallet for mig sjelf, I'liysiografisfca Sallskiipcts Tidski-ift. I- 1837.
34
ufslao-et bli fortfarande ; men cm det gores med hanar sfi visa sig blott nagra snart ofvergaende feeken clertill. Det synes ba'raf som om djuret vore enda orsaken till sjukdo- men; men mot denna asigt tyckes det strida, att en verk- lig skabb ofta tipkommer utan all smitta, sasom en foljd af anclra sjukdomar ; samt alt skabb i allmanbet kan ge- nom metastaser frambringa belt anclra, ofta ganska farliga sjukdomsformer, som ej vika forr an hudutslaget blir ater- staldt. Man kan lioppas att svaret pa dessa fragor snart blir med bestamdbet gifvet.
For jamforelsens skull vilja vi na'mna nagot om eft pai andra narslagtade djur.
Hastens Skabbkrak *) (Acarus exnlcerans? L) likuar A. scabiei, men ar nagot storre , och bar de 4 bakfotterna sittande vid sidorna af kroppen , med en liten baftblasa i andan pa det en a paret, nemligen bos ban en p<\ det 3:dje? bos bonan pa det 4:de. Afven mundelarne liira vara nagot olika. — Den finnes i stor ma'ngd bos sk'abbiga ha'star, ocb lefver pa samma satt som A. scabiei. Honan lagger blott ett agg at gangen, som ar \ sa stort som lion sj elf. Ungen utkommer derur efter 8 a 9 dagar.
Mjol-oret (Acarus Siro) forestalles i samma proportion forstoradt som skabbkraket (70 ganger) pa bifogade plancbe (fig. 8 bonan sedd frau ryggen ; fig. 9 sedd underfill). Det ar nagot storre, nemligen nagot ofver 4^ millimeter langt, a'fven bvilt ocb mjukt , med bruna iofter ocb brunt buf- vud ; men alia dess fotter a'ro lika stora , ocb kroppen bar , isynnerbet bakat, flera ganska ianga borst, hvilka till antal ocb lage alltitl a'ro sadane som de forestallas pa figuren. Mundelarne a'ro olika med dein bos Ac. Scabiei; ka-
*) Viil bcskrifvct af RASPAIL i forutnamndc arlicte , samt redan forut i en sarslild afhandling 1831. Vidarc af HERTVJG (Magazin fiir Thicrheilkundc 1835. 2 p. 165), och af WIBGMANN (Arcliiv. 1. p. 398). Delta djur iir liksa gammalt kandt som A. scabiei.
35
knrne fastas' nemligen at sidorna, och aro i aiulan tva- klufne. De antenn-lika , ledade vartorna vid hufvudefs si- dor saknas o. s. v. Under kroppen finnas 2:ne bruna ilnckar , hvaraf den framre or ganska liten och den bakre bildar en vinkel (se fig. 9); dessa sagas vanligen efter DE GEBRS upgift, som (illkommil genom nagot forhastande, sitta pa ryggsidan. llaneu ar nagot mindre an honan, med de 4 framfotterna nagot tjockare ; ban saknar de bada bruna flac- karna under kroppen. — A. Siro finnes till milliontal uti allt gammalt mjol , som af dessa djurs standiga krypande far ett eget, latt igenkanneligt utseende pa ytan , da det far sta stilla nagon tid; vidare pa de fiesta gamla matvaror, pa gamla russhi som deraf fa ett Irvitt , liksom sockradt utseende, pa en del insekter och andra naturalie samlin- gar, m. e. o. pa iiastan alia gamla eller mogliga, torkade amnen af organiskt ursprung. Troligtvis bidraga de i hog grad att oka osundheten af gammal forskamd foda. Deras fortplantning sker genom «ngg , och gar ganska hastigt. De ga afven med tamlig liflighet , och spridas hastigt omkring. Det ar derfore angelaget, for att hindra deras ofverhandta- gande, alt halla rent, och att isynnerhet pa sadane stallen der mjol, brod o. d. forvaras, noga bortfeja alia gamla lemningar i springor och vrar, hvarest d'e annars till ota- lig mangd alstras, och liitt kunna fiirdarfva de nya, friska forraderna.
Acarus farina De Geer , finnes afven uti gammalt mjol, men mindre allman an den foregaende. Den likn^ir nara A. Siro, men ar smalare, och endast forsedd med korta borst (se fig. 10, 11 och 12). De fyra franifotterna aro tjockare och starkt hoptryckta. Hos hanen (fig. 10) aro de isynnerhet ganska tjocka och under andra leden forsedde med en stark tagg. Mundelarne aro lika med dem hos A. Siro, men hufvudet ar mera spetsigt och nedbojdt, (pa fig. 12 synes det fran sidan). En bane som jag fann i par- ning, lades jemte flera honor och manga af A. Siro uti en vattendroppa , for att betraktas under microscop. De
36
sistnamnda uppborde efter nagra timmars forlopp at* rora sig", men A. farinae var inera seglifvad. Honorna rorde sig annu , ehuru langsamt, efter 8 timmars forlopp, Lvarun- der nytt vatten ofta blifvit padroppadt; men hanen fortfor under hela tiden att med liflighet spatsera omkring , isyn- nerhet da ban lag upp och nedvand , sa att fotandarne vid- rorde vattendroppens yta. Slutligen torkade vattnet ut, och da jag forsummade att dithalla nytt, krop han bort, troligen utan att hafva lidit betydligen till belsan.
Pa foglar finnas flera arter Acari , som mer eller min- dre likna A. siro. Man far ofta se dem pa doda foglar krypa fram pa haren omkring nabbet, hvarest de sitta lik- som ett fint bvitt mjfll. Den allmannaste af dessa (A. avi- culamm, vanlig pa gulsparfvar) , bar mycken likbet med A. farinae , men ar annu smalare. En aiman (A. passerinus} ar rundad, med tredje fotparet aldeles oformligt tjockt. En dylik :
A. pyyoceras :) fanns ar 1827 af mig , vid Ceylon , pa en Gracula rosea. Den ar marklig derfore, att kroppen, tydligare an pa andra Acarides , ar genom tvargaende in- tryckningar delad i 4 segmenter (se fig. 13, forstorad 70 ganger).
*) Icarus pygoceras n. ovalis , corpora 4 segmentato, posticc proces- sibus 2 cylindricis , longissime uni-setosis ; pedibus longitudine seqvalibus , 4 anterioribus crassis. (Color ut A. avicularum , cui af- finis est).
37
VI. Om tyngdpunktens bestilmmande till en solid kropp y soin uppkommit genom en del af en re- gular manghdrnings rorelse omkring radien till (less omskrefne eller inskrefne cirkel , af A.
W. E K E L UN D.
(Uplast den 14 Mars 1837).
vrm «#,«!2«3#4 . . . (fig. 1) ar hvad del som lielst af en re gular manghorning , som genom sin rorelse kring den om- skrefne cirkelens radie ac sasom axel bildat ytan i en solid likartad kropp , hvars botten ar vinkelrat mot axe- len , ocli man fran punkterne aiya2.,a3... tanker sig lini- erne al bl , a2 b2 , a3 63 . . . dragna vinkelrata mot axelen samt genom dessa linier planer afvenledes vinkelrata mot axelen , sa blir bele solide kroppen genom dem indelad uti Goner, hvars hojder aro abiy b^b.^, 5263...och i hvars bottnar albiy a2b2f a3b3...aro radier, och saledes , erne- dan Conernas tyngdpunkter aro belagne i den gemensame axelen , maste sasom af Statiken ar bekant afven hela so- lide kroppens tyngdpunkt ligga i den och solide^ krop- pens moment taget i anseende till punkten a vara lika med summan af alia Conernas momenter tagne i anseende till samma punkt, d. a., om v utmarker solide kroppens vo- lum och x cless tyngdpunkts afstand fran a utat ac rak- nadt samt vl , v2 , v3 . . . Conernas volumer och x ^ X2, x3. . . deras tyngpunkters afstand fran samma punkt utat samma linea riiknadt,
vx^iv.x^v^x^v.x^... (A);
men om n utmarker forhallandet mellan halfpereferien och radien uti en cirkel och saledes ar lika med 3,14159 . . ., samt rlf ri}r^... radierne a^b^, a,b2J «3£3..., och h^lt^,/^ . hojderne abL , b^^ , 62A3...., sa bar man en- ligt Geometrien
38
^3=3^3(r2*-fr2r3-l-7V)> ..... oeh , om y, , y.23 y3 .... utmarka afstanden for Coneruas tyngdpaukter riiknade fran punkterne «,#, A ,... utat axelen ac, enl. statiken
hvaraf, emedan x^y^ x2=h erhalles *, =$ At , ara =i A , + 1 Aa -
- ,
-,.... och saledes, da
'
dessa varden pa xlf x2, ar3...och foregaende varden pa vi> ^2^ w3 ...insattas i eq. (A), blir efter skedd reduction
..(B)
Sammanbinder man nu medelpunkten c med hvar sin af punkterne ais «2, a3 . . . . och utmarker radien ac med p samt iakttager att
b3czzip — (h i~|-7*a-|-7«3 )_,.... sa gifva de vid bl3 b2 , b3 .
ratvinkliga trianglarne albic.,a2b2Cj aAb3c, . . enl. geometrien
och om man genom punkterne «, _, «2 . . . . dragcr linierne atcl3 a2c2.., vinkelrata mot hvar sin af linierne a.2b2, a3b3 ...och utmarker sidan aal med s samt iakttager att aal zr«,«2 zz«2«3 — ^ «1c1=z^2J «2«7arz/«3J . . . .,
#2Cj~r2 — rtJ «3<?2zzr3 — r2 _, _, sa gifva de vid c15c2...
ratvinkliga trianglarne alclaz.l a2c2a3J ....
r,a— 2r1ra-h-a»= f'~AaSra9-2rar5-f»'5a=»a-A3S...r/>>. Multiplicerar man den Irste och 2:dre af eqq. (CT) med 3 och fran cleras summa subtraherar den l:ste af eqq. (/)) sa erhalles 2(r, 2+»'Jra+ra a)=— ja+2X6A1-f 3/«a) - 67* t a -67«,^2-2Aa 2 ;
39
muUiplicerar man ater den l:tc af eqq. (C) med 2 , den 2:dre med 4 och fran deras summa subtraherar den l:ste af eqq. (D) , sa far man
multiplicerar man vidare den forre af de nu funna eqq. med 2/«,//2, den sednare med /*.2a och adderar resultaten, sa erlialler man summan af 2:dre och 3:dje ternien i eq. (B) lika med
-3 {Ma(4V-t-6M2+4V) + V} ..-.(2); pa samma satt, om man multiplicerar den 2:dre och 3:dje af eqq. (C) med 3 och fran deras summa subtraherar den 2:dre af eqq. (D) , samt den 2:dre af eqq. (C) med 2, den 3:dje med 4 och fran deras summa subtraherar den 2:dre af eqq. (D) , erlialler man vardena pa hvardera af 2(r224~^2 r3^Tri~) > (r22-\~2r2r3-^-3r3z) , hvilka multiplice- rade med hvar sin af 2 (A1-f^i4)A$J /*32 gifva efter skedd addition summan af 4:de och 5:te termen i eq. (B) ; men emedan den 2:dre och 3:dje af eqq. (C) a'ro pa det sa'tt harledde fran den l:ste och 2:dre att //x blifvit forbytt till /IL-\-/II , h2 till /i3 och den 2:dre af eqq. (D) fran den l:ste derigenom alt h2 blifvit forbytt till /*3 , samt multiplicato- rerne 2(At-j-//2)A3 ^ A32 genom samma forbytning! harledas fran hvar sin af multiplicatorerne 2hjA2 , /i,,2 , sa kan man undvika de na'mde operationer och behofver for; att finna summan af 4:de och 5:te termen i eq. (B) hlott uti form- len (2) byta hv uti h^h.^ , It2 uti A3 och fas da genast dess varde lika med
} ....(3);
af enahauda orsak erlialler man da man i detta varde by- ter kz uti h2-\-h^,h^ uti ht vardet pa summan af 6:te och 7:de termen i eq. (B), o. s. v. Insatter man nu dessa varden i eq. (£).och iakttager att den l:ste af eqq. (C) ger 4r12zr8/>Al— 4/^2 , ratvinklige triangelen ab.a,
40
ri2 — ^ — ^i2 saint att af dessa equationer genom sub- traction och multiplication med h^ l:ste termen i eq. (/?) 3/ij2rx2 erhalles lika med
sa blir da alia de termer, som serskildt aro multiplicerade med — *2 , Sjw,— 3 forenafs till en term
...]
;,,...]
men
ocliafdenna equation erhalles, da man by ter h l uti it , ~\-h , A nti h3 y
af denna aterigen da man byter hz uti h2 ~\-/i3J, /i3 uti h^ ,
o. s. v. ;
adderar man alia dessa equationer och i resultatet borttager pa begge sidor om likhetstecknet de tenner som aro lika saint iakttager att summan af alia de aterstaende termerne pa hogra sidan likhetstecknet just utgor mulliplicatorn till — *2 uti eq. (E) , sa blir denna mulliplicator lika med
hvarest It ^ h 2-\- lt^~\- . . . utgores utaf summan af alia de serskildte conernas hojder. Vidare a'r
och af denna equation erhalles genom samma forbytning som forut
o. s. v., och da dessa equationer sammanlaggas erhaller man mulliplicatorn till 8/> uti eq. (E) lika med
41
&-+A.4;*. +..-.)-'•!
slutligen ar
(/*, + /* ,)*=/*l*+/*1/«a(4Al2+6 7*^1,4- 4/«aa )+/«,* och hnraf erlialles genom enahanda forbytning
o. s. v. och da dessa equation er sain man laggas erhailer man multiplicatorn till — 3 uti eq. (E) lika mecl
alltsa da dessa varden insattas uti eq. (E) och summan af alia Conernas liojder d. a. hela den solide kroppens hojd utmarkes ined It hlir
hvaraf da man kanner vardena pa /^ ^», *^ v va'rdet pa x erhalles.
Har den regulare maiighorningens del blala.,a3a'1 . . . (fig. 2) genoni sin rorelse omkring den inskrefne cirkelens radie If tc sasom axel bildat ytan i den solide kroppen och man gor samma construction och hegagnar samma beteck- ning som forut samt utmarker b Lc med </, sa ger eq. (A)
... .....
ratvinkliga tnanglarne alcbi , n2cb.2 , a3cb 3 . . .
r/=^-?v2a=>>a-(?-/OVV='>2- {y- (/*,
eller emedan y;2 — (/?zz:4.y- ,
7^2=|*%r22z=]^2+2r//<1-A1Sy-/=^,+2^1+/.O och ratvinkliga trianlarne «,<?,«, , rt.c,a3 , ____
af dessa 2:ne sednare sy-stemer af equationer erhaller man pa samma siitt som forut
42
-3r 3Z = I*2 -f-2<y(6/i , +47* 2 )- 6k * — S/t , h2 — 37*22 o. s. v. ;
multiplicerar man den l:ste af dessa equationer med h~ , den 2:dre med 27*^ , den tredje med h* sa blir Irste ter- men i eq. (G) lika med
i^/tf+Sq/i* — 37**, summan af den 2:dre och 3:dje lika med
oeh oin man i denna expression byter 7«t uti 7/,1-}-7^2 , h2 uti 7«3 erhaller man summan af 4:de och 5:te termen i eq. (G) lika med
O. S. V.
Jemnforer man nu dessa expressioner med expressio- nerne (1,2, 3), sa ser man att olikheten dem emellan be- star deruti att factorerne ^.y2 och q aro satte i stallet for factorerne — *2 och p^ och saletles behofver man i eq. F blott byta — s2 uti -\-\s2 ; p uti q och erhaller da
hvaraf vardet pa x erhalles da li , q , *, v aro gifne.
Coroll. utgores bildande regulare manghorningen af en oiindelig miingd oandeligt sma sidor sa hlir i bagge fallen bildade soliden ett sphariskt segment, hvars hojd iir h , ra- dius r'ULp'mq , volum v^iih~(r — \Ji) , och saledes da man iakttager att s iir att anse sasom oandeligt litet i anseende till p eller q och for den skull bor utelemnas gifva hvardera af eqq. (F, 11) till bestammande af tyngdpunkten i ett spha- riskt segment
43
//(Sr-3/Q *— 4(3r-/*) raknadt fran sphariska segmentets topp at centren.
llorer sig regulare sectorn c«4ai«2a1« (tig. I) om- kring atc eller sectorn calta3a2aibl (tig. 2) omkring 6,c och v utmarker volumen af hela den bildade soliden , vl af con en som ar bildad af ca+b^v, af soliden som ar bil- dad af aa^a^a^aj) 4 eller b^a^a^a^a^b^ samt or, a^, .r2 af- standet for dessa soliders tyngdpunkter raknadt i forra fal- let fran a i sednare fran bt at c, sa ger eq. (A) i begge fallen
vx — vYxl -\-vtx2 ;
insatter man i denna equation i staliet for V2x.z i forra fal- let sednare membren af eq. (F) och iakttager att vlxl
=\7i(p— fylp* — (p— A)*} i&-\-lf(p— h] > sa blir efter skedd
reduction
vx =T'T^//(2/? 3 +3/> 3 h -*2 A),
livaraf vardet pa x erhalles da h , p -> sy v aro kande ; insatter man ater i sednare fallet i staliet for v^x2 sednare membren af eq. (II) och iakttager att i detta fall ar
eller hvad som
ar alldeles det samma i foregaende equationen byter pig och — *2 uti 4~T*2^ sa blir
v x — •teihQq 3 -f 3<72 A+|*2 h).
Coroll. Utgores bildande sector af en oandelig mangel oandeligt sma sidor , sa blir i bagge fallen bildade soli- den en spharisk sector, hvarest segmentets hojd ar h ,
radien r ~^ zz q, volum vnzi> 1 -\-v 2 zr I3n (r — Jt} Ir - — (r — //) - \
-\-l37ih2(3r — A)zzj77/«'2 3 och hvardera af de 2:ne foregaende equationer gifva , da man iakttager att s ar oandeligt litet i anseende till p eller q och fordenskull bor utelemnas,
44
VII. Nagra Commentaries till PYTHEAS' fragmeiiter om Thule ; af S. Ni L s s o N.
(Upplast den 21 April 1837).
JT a bland forntidens forfattare hafva varit sa blottstalda for orattvist tadel som PYTHEAS. Denne utmarkte Larde lefde i fjerde seklet fore var Christna tidenikning. Han var bordig fran Massilia, en Grekisk koloni nied repu- blikansk forfattning ocb vidstrackt • ban del , vid stranden af medelliafvet , der mi varande Marseille ar belaget. Pa sin regerings anniodan tros ban bafva foretagit den resa, ban forrattat at nordeji , for att uppsoka obekanta lander ocb i dem oppna nya bandelskallor for sitt fadernesland. Med ett pbenisisk skepp sages ban bafva gatt ofver till Eng- land ocb denna o bereste ban i atskilliga rigtningar. Derifran gjorde ban en resa ut at nordsjon, for att besoka det yttersta till namnet kanda land i Norden af Europa, Thule i belaget sex dagsresor till sjos norr om England.
Det ar denna resa och de fa fragmenter vi derom kanna som ar foremal for narvarande lilla uppsats. Men innan vi ioretaga oss iiagon forklaring deraf bora vi ej fortiga att PYTKAS an da bittills af de fiesta anses for min- dre palitlig, derfore att ban bos forntideiij som bast synes bafva knnnat uppskatta bans uppgifter , rakat komma i vanrykte. Man synes icke bafva baft nog skarpa fermer for att uttrycka sin barm ofver tilltaget att framkomma med sa stora orimligbeter; isynnerbet yttrar sig STRAKO med mycken bitterbet om bans formenta logner; och bland var tids larda bar en HALLE.\BRHG m. fl. icke beller i de mest skonsamma ordalag bedomt lionom. Val bar man , ju mer man kunnat jemfora en del af bans iakttagelser med re- sultaterna af en mer utbildad naturkunnigbet, Cm in if bans
45
astronomiska och geografiska uppgifter riktiga och en GAS- SKIVDI, en CASSIM m. fl. hafva i den dejen gjort honom nittvisa , sasom i kunskaper vida fore sin ticl; men det finnes nagra underliga saker anforda af honom, som ban sager sig sjelf liaf'va sett och som aro alldeles orimliga — och derfore maste han dock, atminstone i den delen, hafva ljugit. Han berattar ju aft vid Tlitile farms ett slags ma- teria , som han kallar Hafslunya; att lian sjelf sett skap- naden deraf; att den var en blandning af jord , vatten och luft, hvaraf han dragit den slutsats att denna materia var jordens forsta ura'mne eller chaos o. s. v. att Thule var ett sa forunderligt land att man hvarken kunde komma tlit till lands eller till sjos m. m. \i\\ liar en och annan val- villigt sokt hjelpa honom till ratta och radda honom fran vanryckte derigenom att de forklarat att hvad han i sin okunnighet trott var en hafvvts limy a , var frostroken vid Nordpolen , eller det eldsprufande berget eller Geysern pa Island , eller Malsfrommen vid J^ofoden , eller San- diinenia vid Jutland — heist sardeles sfor insigt i natur- kunnigheten ej kurmat falla pa en sjonians lott for 2200 ar sedan. Andra hafva men at att hau med nvwfiow <d~u- hwaaios forstatt ett naturals ter i hafvet vid Thule, en Me dusa , af den anledning att detfa hafskrak annu pa vissa stallen i Tyskland kallas Meerhmye ; och dermed ha de satt i sammanhang den benamning af Lcber-zee, hvarmed Hol- Inndska sjofarande (af kand anledning) stun do m beteckna ishafvet. 31an bar formodligen tyckt att mellan lefver och lunga var ej storre skilnad an att man likasaval kunde kalla ishafvet for lungehafsoni Icfverhaf. — Till dessa besynnerliga forklaringar finna vi iinellertid icke den ringaste anledning i de fragmenter, vi hafva qvar af PYTHKAS" resebeskrifning. PYTHKAS sager att vid Thule fanns nagon ting, som ej var hvarken luft eller jord eller haf, utan en morja (avy%(>r/(ci) af allt detta^, lik en haf'slimya ('nvtv/ton &a- huGan» toixo$). For att forklara detta utbeder jag mig att fa fasta uppmarksamheten pa foljande forhallande : Om na
46
gon, som rest i obekanta lander, vid hemkomsten, for sina landsman eller vanner beskrifver ett besynnerligt foremal som ban under resan varseblifvit och sager att det liknar det eller det; manne det foremal, som ban da valjer till liknelse for att beteckna det for dem obekanta, ar nagot som de kanna eller icke kanna ? ,lag nienar att ban for liknelsen valjev ett alhnant kandt foremal: i annat fall vore det ju att vilja forklara ett obekant genom ett annat obe- kant, bvilket vore en orimligbet. Da saledes PYTHRAS , vid henikomsten fran Tbule, berattade for sina landsman Massiliensarne att ban vid Tbule sett en underlig morja, som liknade en iiverftw \}I,)MGG'.OS , manne nr^vjuwv •9-ii).icaaios var nagot for Massiliensarne bekant eller obe- kant foremal? Jag skulle tro att bvar och en maste med- gifva det nvev/nw -&n).aaoios maste vara nagot vid Mas- silia allmant bekant foremal, och att derma sa kallade bafs- lunga saledes icke bor sokas i nordsjon vid Tbule, utan i medelbafvet vid Marseille.
Hvad kan det da vara for ett foremal, som Grekerne i Massilia pa PYTHEAS" tid kallade 7,1'ti'fw •fra).ciGOio$'t Jo derom kuntta vi sakrast iinderratfa oss af ARISTOTELES. Denne verldsbekante naturforskare , som talade och skref samma sprak som PYTHEAS och var med bottom ungefar samtidig, liar i sin flistoria animalium just samma benamning ni'sv- ftwv , pa ett bafskrak, som patagligt borer till Radiatema , de lagsta djurformer i hafvet. Den som sett en Medusa fiimer genast att benainningen TIafslivnya ar for den med sina vexelvis utvidgande ocli hopdragande rorelser, vida mer charakteristisk , an det svenska namnet Sjokalf, som ger ett oriktigt begrejtp , eller Manet , som ingen ting betyder.
Da det saledes ar adagalagt att PYTHEAS' nvtvftiw &u/.aaaios hvarken ar llekla eller Gejsertt pa Island , eller frostroken vid nordpolen , eller Sandiinerna vid Jut- land , utan belt enkeit Medusor i medelbafvet vid Mar- seille; sa fragas: hvad kan Pytheas ha menat med denna ntorja y denna ovy/.Qifiu i hafvet vid Tbule, som liknade
47
en Medusa, eller sakert riittare , en avyxgifia (en morja) af Medusor ?
For att besvara denna fraga onskar jag att den som sett en congeries af Medusor, efter en storm indrifna i en vik af hafvet, ville i sitt minne aterkalla bilden cleraf. Vidare pnskar jag att den soni , liksom jag, varit i bat eller fartyg pa hafvet vid Jultiden da redan is lagt sig vid stranden och da en ismorja bildat sig utanfor isen, som allt jemnt okas , ville jemfdra bilden af denna ismorja met! bil- den af den forutnamda morjan af Medusor. Aro icke dessa t venue bilder alldeles lika hvarandra? For den soni aldrig sett ismorja i hafvet torde jag bora namna att man dervid ej skall forestalla sig en borjande tunn , glaslik is, sadan som vi se den pa dammar och insjoar; hafvets ismorja bestar af bredvid hvarandra liggande klimpar, som synas ett medelting mellan is och sno.
Vidare" behagade man erinra sig forhallandet af denna ismorja : ut vid bradden gun gar den annu i hafvets dyning (i den tyckes jord och haf och allt gunga) ; langre in mot isen blir den fastare och shitligen omgifver den (sasom is) allt bade haf och jord , likt ett band. Man kan hvarken ga uppa eller segla uti denna- ismorja.
Denna ismorja (eller det ban sa traffande liknade vid en congeries af medelhafvets medusor) hade PYTHEAS sjelf sett vid Thule. Han hade saledes varit ute pa hafvet for att segla dit, men blifvit hindrad af ismorjan att kornma i land; hvarfore ocksa, allt det ofriga ban anfor oin Thule, ban, enligt egen uppriktig uppgift, blott hort berattas af
andra.
Efter denna forklaring vilja vi gifva grekiska texten i
ordagrann Svensk ofversattiiing ). .
*) Hcrr Acad. Adj. HALXSTROM, kiind for sin I^ckadc ofvcrsiittning af Xcnophons Anabasis, hur liiirvid bcniigct bitriidt mig. Jag an- scr inig bura nlimn.'i delta dels fur alt forklara min tacksamhct at Adj. Hallstrum oeh dels for -att adagalagga att tcxtcn iir med den stursta noggraiinhct atcrgifvcii.
48
"Derefter lemnar han (Pytheas) underra'ttelse afven om J'Thule och om dervaramle,orter , livarest , enligt hans npp- "gift, icke vidare finrfes 'hv'arken jord eller liaf eller luft *), ^utan en af dessa sammansatt niorja [rora , massa] lik en "pn.eumon tliahissios , ihvilken [murja] han sa'ger jorden haf- s'\et_ och alltsamtnatis gunga [svafva , hallas i gnngande •"rorelse] och att rlenna vore liksom ett hand kring allt och "att man i denna [niorja] hvarken ktmde komma fram till ^fots eller med skepp. — Det som liknade en hafslnnga "[det vill saga morjanj sa'ger han sig sjelf hafva sett; det "ofriga herattade han ei'ter hvad han hort." STRABO Geo- graph. 2:dra Bok. 5:te kapitl.
Finnes nil liari nagon ting orimligt? Utgor icke tvert- om hela heskriiningen en sann och lefvande skildring af ett nordiskt naturfenomen, och bevisar icke denna natur- trogna teckning, som ej hegreps af sodrens forntida Liirda, till och med mer an PYTHEAS" egen forsakran , att han verk- ligen varit vid Thule och sjelf sett hvad han beskrifvit! Vi kunna ej nog beklaga alt vi genom hans samtidas och narmaste efterkommandes missforstand blifvit berofvade de upplysningar , han genom sin resa spridt ofver vart fader- neslands forntid. Hvarje rad, som annu finnes qvar af hans beskrifning, eger derfore eft oskattbart varde, sasom inne- hallande de aldsta rent historiska uppgifter ofver Norden. Men da vi lyssna lill hans beraltelser och med dem jem- fora det vi sjelfve kanna om det land han beskrifvit, bora vi likval icke glomma att vi endast hora honom beratta genom STRAHOS mun , oeh 'att STRAHO oriktigt forstatt och bedomt honom.
STRAIJO anfor vidare : "Om .feme (Irian d) kunna vi icke •"uppgifva nagot bestamdt, ntoin det att o. s. v. Hvad ater "Thule angar sa iir berattelsen derom iin mera dunkel [oklar]
*; Sa kan emcllcrtid Pytheas omojligt hafva skrifvit; ly han ointu- lar ju sjelf strax. derefter bade jorden och hafvet derstades! Dess- ulom kandc han att Thulc var till och med bebodt.
"i anseende till (less langa afstand ; ty man lagger delta "land langst i norr bland alia till namnet kanda lander. *'A.tt hvad Pytheas sagt om detta land ocb ofriga der be- J''lagna orter ar uppdikiadt , ar tydligt af [hvad ban sagt "om] kanda lander; ty det mesta deraf ar, sasom vi of- "vanfor ammirkt, osant, bvaraf ar klart att ban sagt an "mera osant om langt aflngsna lander. Betraffande ater J'dess klimatiska ocb matbematiska forhallande, sa tyckes •"ban icke baft sa oriktiga begrepp om de foremal som fin- i narheten af den kalla zonen : sasom da ban sager milda frukter ocb tama djur antingen alldeles icke trif- der eller atminstone sparsamt; att man der lefver af "Kenchros ocb andra gronsaker [saftvaxterj af [trad] fruk- ""ter ocb rofter; att de bos bvilka sad ocb boning alstras "J[trifvas, komma fort] deraf tillreda dryck och att de, ^emedan de icke bafva rena solar [klar himmel] , uttroska "saden i stora bus , dit de samlat ax en ; ty troskplatser ''[under bar bimmell a'ro der oanvandbara af brist pa klart "vader ocb for regn skull/"' STRABO p. a. st.
Vi skola langre fram visa att Pytheas J Thule ar Skan- dinaviska balfon : vi vilja d erf ore bar tills vidare presu- mera detta for att se hum vida Pytbeas" uppgifter om Tbule annu instamma med forballandet i var nord.
Tbule lag af alia till namnet kanda lander langst i norr. Samma forballande ar med Skandinaviska halfon , om man undantager Gronland ocb Spetsbergen , om bvilka de gamla hvarken bade eller rimligtvis kunde bafva nagon ,den rin- gasle kunskap. I Tbules kallare trakter trifdes antingen alls inga eller atminstone fa tama djur ocb mildare frukter. Precist det samma ar forballandet annu. Invanarne i de nordligare trakterna lefde af Kenchros och andra saftvaxter. Detta Kenchros bar man ofversatt med Hirs (JMillium) men utan allt tvifvel oratt. Millium iir en grynvaxt ; Kenchros dere- mot var en saftvaxt ocb raknades bland Oleracea. I norden af Skandinaviska halfon finnes en va'xt temligen allmant vildtva- xande, nemligen Qvanne (Angelica Archanyelica) som an-
Fliysiografiska Sallskapets Tidskrift. I- 1837. 4
50
mi af allmogen ates , men som fordom varit till fodoamne vida mer anvand an nu. I Gidathmrjs Lar/en omtalas pa flera stall en [Ivaimayaf^r eller Qvamuihayar , som bevisar att namde vaxt fordom odlades i omhagnade tegar. Pa ett stalle bestammes boter for den, som gar in i annor mans Qvq.nnaha.ge m. in. "eller allt slags frukt, som man verger med hagn eller papassning.'" Pa ett annat stalle stadgas att om n a go n gar in i annor mans Qvarnnahage , sa bar ban ingen ratt till ersaftning, om ban blir pryglad och sla- gen och bans klader blifva bonom frantagna.
Haraf ser man patagligt bur stort varde man fastade vid egande ratten till planteringar af denna saftvaxt , bvil- ken saledes, uian allt tvifvel, ntgjorde ett af invanarnes bufvudsakliga naringsamne. IN! an torde derfore icke miss- taga sig om man anser denna saftvaxt vara P\THKASJ Kenchros.
Pytbeas omtalar afven ^andra saftvexter" sasom utgo- rande fodoamnen for invanarne i norra trakterne af Tbule. Det ar i detta banseende markviirdigt aft i anforda gamla Lag, namnes alllid Latikagai'61 (Lokgard) bredvid Ovanna- gar^. JMed tradfrukler kan' PYTHKAS ba menat applen (tro- ligen inbemska) ty i sainma lag omtalas afven cplayar^S; och med ^rotter" kan forstas rofvor ; iiffipna-reil anfores ocksa i den anforda gamla lagen , bvars stadgar, sasom ofverenskommelser bland folket, utan allt tvifvel iiro vida aldre an den kongliga sanctionen.
Derefter leninar Pytbeas uppgifter om sydligare trakter i Tbule. Han omtalar att der icke blott alstrades sad , utan afven boning, ban omtalar stora bus i bvilka saden inber- gades och troskades. Honing alstras eller med andra ord Biskotsel finnes i hela sodra ocb mellersta delen af Skan- dinavien ; men icke i dess norra trakter.
Det nordligaste stalle i JNorrige der bin finnas ar llede- marken. Hvarken de gamla Norrska Lagarna eller ens Sa- gorna gifva nagon anledning for banden alt bin nagonsin funnits' nordligare. Deremot vet man att Honing fran ur-
51
minnestider i Norrige. raknats bland de betydligaste infor- selartiklar, som mest kommit fran England. (Uppgift,be- naget nieddelad af Professor KEJSER fran Chrisiiania).
Der sad ocli homunj alstrades, tillredde invanarne deraf dryck. Den dryck som tillreddes af sad var valo/ och den som tillrcddes af libnung var mjod — saledes just de gamla Skandinavers mest ointyckta od» briikade dryck.
Deraf att troskplatser under bar himmel sagas icke vara anvandbara i Tluile af brist pa klart vader ocb for regn skull , liar nagon pastatt att Tbule omojligen kunde vara Skandinavien , erne dan bar icke sfandigt ar mulct och regnigt, som ban formenar forhallandet hafva varit i Tbule. Men for att inse det oriktiga i detta inkast, behofver man bloft forestalla sig att en man fran Orienten eller det syd- ligaste Europa, der oppna troskplatser aro i bruk , gjorde en resa i var Skandinaviska Nord ocb dervid efterfragade bvarfore man ej bar, liksom i bans fa'dernesland , troskade saden under bar bimmel; manne ban ej af bvarje forstan- dig landtbrukare skulle fa precist samrna svar som Pby- tbeas , att saden bos oss inbargas ocb troskas i bus af det skiil att den eljest skulle forderf%7as af viita!
Till de fran Strabo beintade ocb nu forklarade frag- menter ur Pytlieas' reseberattelse om Thule , vilja vi lagga ett par andra fragmenter, som forekomma bos Plinius och bvari det beter om samma Tbule att der vid sommarsol- standet ej iir natt (Plin. Histor. IV. cap. 16) och pa ett an- nat stalle att der om sommaren ar 6 manaders dag och om vintern lika lang n att. (Plin. II c. 75) ;). llvad den sista uppgiften betrafFar , sa veta vi att de gamle i detta hanse- ende ej alltid bora forstas efter bokstafven. Meningen ar tyd- ligen den att der i Thule farms trakter , der s ol en om somma- ren pa langre tid ej gick ned ocb om vintren ej gick upp.
Om vi nu med hvarandra jemfora dessa spridda upp- gifter om Thule , sa inse vi la'tt hvilket land dermed be- tecknades. Det iir nemligen omojligt att alia dessa egen-
*) GEYERS Svea Rikes Hafder I. s. 66.
52
skaper, att ej hafva natt vitl sommarsolstandet och tier- jemte biskotsel och betydlig kornodling , kunna tillhora en och samma geographiska bredd. Nagot sadant stalle kari ej linnas pa jorden ; men va'l ett belt land , strackande sig sa langt i norr och soder att allt detta kan deri intraffa.
Bi ga ej ofver 60^ breddgrad. och forst ungefa'r vid 664^ grad. borjar midnattssolen visa sig ofver horisonten vid sommarsolstandet. Saledes maste Thule dtminstone hafva strackt sig mellan dessa sex breddgrader ocli sale- des i det minsta liaft en utstrackning af 90 geograpliiska (d. v. s. 67i svenska) mil fran norr at soder. (De anforda breddgraderna innefatta blott den minsta mojliga utstrack- ning for Thule; det ar klart att det kan ha strackt sig vida derutofver bade i norr och soder). Men sex dagsresor norr om sodra England (Kent) finnes ej mer an ett enda land pa jorden, pa hvilket allt detta intra'ffar, och detta land ar Skandinaviska halfon. Pa nordligaste delen deraf intra'ffar hvad Pytheas anfort om den langa oafbrutna sommar- dagen och vinternatten ; (vid Nordkap ar solen om sommaren ofver horisonten i fulla 76 clygn) och pa tie sydligare delar- na , hvad ban fortaljer om de stora kornladorna och biafveln.
Det fullt naturenliga i PYTHEAS' beskrifning: uppgiften om rotter ocli gronsaker sasom fodoaninen i de kallare trak- terna af Ian det (der ej sad trifdes) och i andra trakter de stora logarna i motsats mot oppna troskplatser , och svaret pa fragan hvarfore ej dessa sistnamnda anvandes sa va'l liar som i PYTHEAS hembygd , allt detta i sammanbang rnetl den naiva beskrifningen ofver hafvets ismorja , be- visar afgjordt att PYTHRAS troget antecknat dels hvad ban sjelf under resan sett och dels hvad ban af sak- kunnigt folk hort bera'ttas — och dessa bans antecknin- gar fa okade bevis just derig'enom att de ej forstodos af bans landsman som aldrig sett norden. Det ar anmark- ningsvardt att desamma forfattare, som bos sin samtid och efterverld forklenat PYTHEAS^ rykte, af odet blifvit domdeatt just i de formodade bevisen om bans lognaktighet, till den
53
senaste efterverld frambara bevis om bans sannfardighet, och sin egen okunnighet.
Sedan vi saledes adagalagt dels att allt livad PYTHEAS anfor om Tbule till punkt och pricka instammer med forhallan- landen som annu ega rum pa Skandinavien och dels att icke allt intraffar' pa nagot annat land an detta; anse vi ej mirista tvifvel vara for handen att ju PYTHEAS med Thule menat Skandinaviska halfon. Att PYTHEAS pa ett annat stalle, enligtjXenophon fran Lampsacus kallar denna sam- ma "omatligt stora o" Baltia eller Badlia gor ingen ting till saken; ty namnet Thule kan ban bafva hort vid vestra Norrige ocb namnet Baltia, under en annan resa i Oster- sjon , utan att ban sjelf visste att dessa namn tillhorde olika delar af ett och samma vidstrackta land.
Saledes hade Skandinavien , redan i 4:de seklet fore Christ! fodelse, invanare, som idkade akerbruk ocb ett sa vidstrackt akerbruk att stora bus bebofdes for sadens in- bergning och uttroskning. Det ar omojligt att invanare med sadant lefnadsyrke kunnat begagna verktyg af sten , djursben o. s. v. ; det ar omojligt att de, med sa langt hunnen bildning, icke redan bade verktyg af metall. Har- om kan hvar och en genom jemforelse med andra pa lika kulturgrad staencle folk , la'tt ofvertyga sig. Saledes lago redan da i Skandinaviska jorden de stenverktyg, vi annu derur ofta uppgrafva ; ocb det folk som begagnat dem och som patagligt varit ViKlar, bvilka, likt nordamerikas Eskimoer, lefvat af fiske ocb jagt, hade sannolikt redan bar pa ett eller annat sa'tt forsvunnit, da Pytheas fick sina underrattelser om Lin det, det vill saga for omkring 2,200 ar sedan. Men bur lang tid maste ej redan bafva forflutit fran de raa ja'garefolken, som begagnat ifragavarande sten- redskap , till de med stora lador forsedda akerbrukarne som i Pytheas' tid bebodde landet! Dock, detta a'mne tillhor en annan Afhandling, som framdeles skall meddelas.
54
VII. Foglar fran Calcutta, samlade och beskrifne af CARL J. SVNVEVALL.
(Upl. den 21 April 1837).
JKristen pa noggranna uppgifter ofver Indiens ornitliologi torde gifva nagot varde at foljande uppsats om de foglar jag sjelf sett och samlat i trakten af Calcutta ar 1828, ehuru dessa visserligen utgora en ganska ringa del af hela det antal, som maste finnas uti ett sa rikt , under vand- kretsen beJaget land , som Bengalen *).
Jag vistades uti landet fran borjan af Februari til iiara midten af Maj , saledes nagot ofver 3 manader ; men bor ej lemna oanmarkt, att uppmarksamheten under denna tid altfor mycket togs i ansprak af de hopade nya forema- len af alia slag, att ratt mycket skulle kunnat erhallas af hvaije class af naturalster. De hemforda exemplarcn for- varas uti Ofverste-Kammarjunkaren Baron GYLLENKROK.S sam- ling, genom hvars bevagenhet jag erholl tillfalle att be- siika Indicn.
Jag har endast undersokt trakten narmast omkring staden Calcutta,ovl} den 4 geogr.mil at norr derifran, vid floden belagna Danska besittningen Serampore , samt flodens strander annu nagra mil at norr, :ill Sucsayor , livarest finnes en liten in-
*) TJtom spridda uppgifter lara de hufvuclsakligaskte nya re kiillorna for Indiens ornithologi vara : Goulds Bird* of the. Hrrralaya Moun- tain, hvilket arbete jag tyviirr ej haft tillfalle alt begagna ; oeh GRAY'S Illustrations of Indian Zoology, hvaraf 7 huflcn , innchallandc 45 foglar; aro mig bekante. DC iildres uppgifter, t. c. SONNERATS, aro redan intagne uti LATHAMS arbetcn. — Latk'ims General Hist, of Birds (1820 et seqq.) inncliallcr clt utomordcntligen stort antal In- diske arter, sora dock till storre dclcn aro beskrifne cf'er GEN. HARDWICKES, M:r ANSTRUTHERS och fleres ritningar; men bristen pa critik gor delta stora arbete, ytterst svart att begagna , hvilket ar sa mycket mcra att beklaga , som det inncliallcr talrika, fortriitniga iakttagelser af Buchanan m. fl. ofver arternas historia.
55
sjo , som ar sardeles rik pa vattenfogel. Hela derma strac- ka ar liksa odlad, och af menniskor inkraktad, som nagon trakt i Europa. Landet ar lagt och platt , upslammadt af lera , aldeles utan sten , ty del ar bildadt genom afsattning af floden, och det tillvaxer an mi arligen af samma orsak. Del uptages omsom af akrar eller plantager, saint lundar af en stor ma'ngd tradsorter , men mest af Bambu och frukt- trad. Dessa lundar a'ro pa nagra mil omkring Calcutta sa talrika, att landet ser ut som en stor skog ; men 5 a 6 mil at norr derifran , ofvanfor Chandernayor och flooyly , eller vid Sucsayor^ borja de stora Bengaliska sla'tterna. — Tillfalle erholls aldrig att besoka den markvardiga obebodda kust- strackan narmast hafvet, Simderbunds benamnd , som vid- tager 8 a 12 mil soder oni Calcutta , hvilket ar belaget 15 mil fran hafvet. Den ar ta'tt skogig, sumpig och i liogsta grad osund. Tigrarne som der skola finnas , och annu mer de hastigt dodande febrar (Jungle-fever), som vanligen an- gripa dem , hvilka vaga besoka dessa vilda trakter, hafva gjort blotta namnet till en fasa for Calcuttas invanare. Ehuru jag var ofvertygad att berattelserna voro ofverdrifna, och gerna hade gjort en tour dit , lyckades detta dock ej. Man maste hafva varit i Bengalen for att kunna fatta tie svarigheter som der mota hvarje afvikelse fran de vanliga vagarne , sa val som fran det vanliga i de fiesta andra hanseenden.
Jag liar blott kunnat lemna fa underrattelser om hvilka foglar som a'ro stationara ., eller fortplanta sig i landet , eller blott anlanda sasom flyttfoglar. Det lyckades end as t att fa reda pa nagra fa arters fortplantning, och forefoll mig som om de fleste skulle lagt agg nagot sednare : i Maj •- Juni , eller ungefa'r samtidigt ined mangden af foglar hos oss. Besvarandet af dessa fragor ar en af de svaraste uppgifter for en resande ornitholog ; men det ar vigtigt bade sasom grund for en blifvande Fogel- geograli , och sasom en vasendtlig del af hvarje arts historia.
56
Af tie foljande beskrifningarne synes clet , att flera ut- markta sangfoglar allmant forekomma i Indian. De finnas der sasom i alia lander, och jag vagar pasta den hos oss vanliga forestallningen vara oriktig, alt de tropiska lan- derna, i sanuna man som de prunka med en hos oss oka'nd yppighet oeh fa'rg hos bade vexter och dj-ur, skiille sakna det behag och lif som sangfogelskaran skanker at var fat- tigare natur. — Tvertom bar jag ej tyckt mig finna mindre eller samre fogelsang vid Calcutta an i Sverige ; men der tillkommer ett ami at forhallande , som afven narmare upp- lyses af det foljande: der finnas en mangd ilia latande, angsligt skrikande foglar, af hvilka vara krakor m. fl. blott kunna anses sasom obetydliga representanter , jaint tillrack- liga att gifva tillborlig omvaxling, och sasom de fleste torde erkanna, att upphoja hela det angenama intrycket af lifvet i vara skogar. Uti Indien , saint i de fiesta beta lan- der, aro de deremot vida talrikare, och skrika langt varre: gnallande eller sladdrande och med en altfor stor ibardig- het. En del lata sina angsliga toner oafbrutet Ijuda midt pa dagen, da hettan manar bade fja'drade och obefjadrade musikalskare till hvila. De boras altsa mera an sangfog- larne , och emedan de bli besvarlige minnes man clem ba'ttre , hvilket ar anledningen till att flera resande klagat ofver den tropiska zonens fogelsang.
Det var tydligen markbart, att bade arternas och indi- vidernas antal var storre i Indien an hos oss , sardeles i Februari och Mars , innan flyttfoglarne hade dragit mot nor- den. — Manga afde allmanna arterna prtinka med de vack- raste farger, sa att man afven derpa marker, att man ar i ett tropiskt land, men ingen ma forestalla sig att alia na- turalster derifran aro utmarkt granna ; tvartom nr storsta mangden lik det vanliga i vara trakter, och dessutom till- kommer en ganska betydlig del , som aro fulare eller at- minstone mindre vackra an nagra som finnas hos oss. Dessa aro minst bekanta, emedan de sdllan omtalas i re-
57
sebeskrifningar , men det ar ofta dessa som erbjutla det mest interessanta for naturforskaren.
Bland de bar upraknade Benyaliska fogel-arterna aro, utom nagra , som ej med sakerhet kunnat bestammas , 25 som afven tillhora Europa, och deraf 17 svenska. Blott 6 forekomma, som jag ej kuiinat finna forut beskrifna; och saledes maste anse nya for vetenskapen. 4 bemtamda ar- ter anforas , nemligen dufva , lions , gas och and. — Arter- ne uppraknas efter den i Vetenskaps-Academiens Hand- lingar for ar 1835 af mig inforda Ornitliologiska metlioden. Beskrifningarne aro pa latin, emedan de pa bvarje annatsprak skulle bli betydligen vidlyftigare. Citatiojierne af LATHAM aro efter bans Index ornitholoyicus.
1. Volucres.
1. ORJOLUS melanocephalus L. — Wagl. syst. — Capite collo- qve nigris ; tecfricibus alarum (extus) flavis ; rectricibus utrinqve 4 (s. 3) fere totis ilavis. — Rertriges 3 — 5 sub- aeqvales, reliqvis longiores.
$ Adultus (19 Febr. Testiculis tnmidis) flavissimus et niger- rimus. Alarum tec-trices omnes totae flavse. Kectr. 4 mediae basi latissime , apice angustius flavae. Iris coccinea; ro- strum laete rubrum , pedes nigri. — 9^ poll. Ala 138 millim. Tars. 24, cauda 96.
S junior (d. 22 Febr. Testic. minutis) saturate flavus , sor- dide tinctus. Caput et collum fusco-nrgra, fronte cum or- bitis flavescentibus ; loris sordide albidis. Jugulum et gula cinereo olivacea , maculis longitudinalibus nigris. — Ala ni- gra remigibus 3 ultimis et tectricibus late flavo limbatis. Kemiges primarice margine tenui griseo; cubltales extus olivaceae , margine flavo. Rectrices 3 extimae sordide flavae extus vitta marginal! nigricante ; 4:a plaga laterali nigra ante apicem ; 5:a nigra, basi ad medium, apiceq. anguste flavis ; 6:a (s. media) olivacea. (In latere dextro 3:a et 4:a fascia latissima nigricante). Rostrum nigrofuscum ; pedes nigri; iris obscure rubra. Ala 132 mill. (Edw. tab 186, %. bona, sed rostro falso).
58
Denna skona fogel kallas af Bengalerne ttalldci gull- (jull , formodligen emedan de tyckt sig bora dessa stafvel- ser uti hans vanliga sang. De aldre hanarne sitta van- ligen stilla bogt opp i kronan af lummiga trad , der de aro val dolde bland lofven ; men de forradde sig redan i Fe- bruari genom sina skona, rena flojt-torier , bvilka i likliet med dem af andra orioli, aro rent musikaliska , sa att de fullkomligt kunna atergifvas pa ett blasinstrument , hvilket ej ar fallet med de fleste andra foglars sang. De varieras pa mangfaldigt satt , men det vanligaste latet klingar sa- som : tjittile — fjotile! hvilket oita uprepas med en kort paus. Emellanat bores ett ori-oli! ti-o ! tjo-ti! o. s. v. Jag liar sokt att med uoter uttrycka dessa la'ten pa pi. 1. — Denna sang intresserar genoni tonernas renhet, men eburu rikare pa omvexling tyckes den mig ej pa langt nar vara sa behaglig som var Goks enformiga , men fulla och me- lodiska ljud. Det skrattande late som LE VAILLAJNT sager sig bafva bort af samma art uti sodra Afrika ar mig obe- kant. Tlonorna gifva troligen sallan nagot bite , ocb traifas derfore sallan: jag sag ingen enda, eburu banarna voro allmanna.
Den yngre ofvanbeskrifne ban en boll sig ej stilla sa- som de aldre, utan boppade omkring bland grenarne , utan att gifva nagot ljud. Cti magen bade ban endast en sort trin da fro , (troligen af nagon parasit-vaxt) ; men 2:ne aldre liana:- som jag opnade i Februari bade endast fortart blom- inor af Mangotrddei (Mangifera indica L.). — Jag bar ej antecknat att denna fogel sags eller bordes efter Mars ma- nads slut. 2. TURDVS cafvr L. LATH. — Merle hupe du Cap de b. esp.
BRISS. BUFF. — pi. enl. 5(W (iig. non bona). — La Curouye
LE VAILL. Air. 107. 1. — Mmcic. lifKmorrhousa GM. ; LATH.
n:o 26 (nee var /?, qvae rz Turd. lla;morrbous Horsf). —
(Gen. Pyneonotus Kubln:Ixos Tern.).
Fuscus, eapife subcristato , cum collo pectoreqve nigris ; crisso rubro; rectricibus apice uropygioqve albis.
59
Venter fusco cinerascens ; remiges 4 gradatae; iris fusco-ru- fescens. Magnit. alaudae : ala 98 millim. cauda 97 , tars 25. (Alius paullo minor).
cT (Calcutta Febr. testic. tumidis) colores puri ; tectrices caudae niveae ; apice roseae. — ? (Calc. Febr.) paullo sordi- clius colorata , tectr. superiores caudae cinerascentes. Non minor qvam mas. — In utroqve sexu plumae dorsi , ventris anterioris et tectrices alae cinerasc. limbatae.
Det ar denna fogel som Hinduerne kalla Bulbul (Boul- boul), och som arises for Indiens utmarktaste saugfogel. Han spelar uti> den Hindostanska och Persiska poesien samma role som Na'ktergalen i den Europeiska, och nam- net Bulbul ofyersattes af Europeerna i Indien med Nigh- tingale.— Bulbuls sang ar tamligen stark, och liar nagra strofer som likna dem af var koltrast (T. merula) , men den ar i allmanhet mera gla'dtig, iiastan som Sylviernes. Van- ligen rfjong lian pa formiddageu och nyss efter solens ned- gang, fran tradtopparne, uti ofta afbrutna strofer, liksom vara trastar, sa att blott sallan nagon langre fortsatt sang hordes. Det beratfades att han sjunger utmarkt val afven i bur , om aftnarne ; saint att han i fria tillstandet fortfarer under hela Jiini manad. Det vanliga qvittret ar klingande som trastarnes, och ibland later han, liksom de , hora na- stan spraklika ljud , hvaraf mojligtvis hans namn ar har- ledt; ty Bolld betyder pa Bengalispraket: tala , beratta. Sangen hordes redan i Februari. — Turdti.s cafer ar statio- nar och talrik omkring Calcutta. Om fortplantningen erholls ingen upplysning. Fodan ar blandad : ofVanbeskrifne $ hade magen full a f Man go bio mm or (Mangifera) ; honan der- einot liade eisdast <itit insekter. — Den sags ensani eller parvis i traden; rorelserna tycktes ej vara sa'rdeles qvicka, och flygten vav hoppande liksom vara Sylviers. I'lufvu- dets fjadrar restes ofta fill en tofs , bade af vinden och af fogeln sjelf.
Denna fogel finnes uti hela Indien och enligt LE VAIL- LANT, BBISSOJJ m. fl. i Sodra Afrika ; troligtvis afven i Per-
60
sien och mellersta afrika. Enligt PALLAS (Zoogr.) ar det Sylvia luscinia som af Armenian erne kallas Bulbul och af Tauriske Tavtarerne Bylbyli ; men pa Persiska heter den Gandalip. Jag kanner ej hvilken art som menas med Ara- b ernes Boelbel.
3. TURDUS jocosus — Roiif/e queue Albin ; Brisson 2. 175 (Lanius) ; Buff. — Merula Sin. crist. minor Briss. 2. 255. tab. 21. fig. 2. — Petit Merle hupe des Indes Sonner. voy. — Buff. pi. enl. 508 (fig. mala). — Lanius jocosus L. S. N. 138 sec. Osbeck et Amoen. Ac. 4. — Lanius eme- ria L. S. N. 138 sec. Albin et Edv. 190. — Muscic. eme- ria ibd. p. 126 sec. eosdem auct.
Cristatus griseo - fuscus , subtus cum gula albus; ge-
nis albis , linea tenui nigra cinctis, plumisqve ullis
longissimis, coccineis ; crisso rubro. — Fascia pectoris in-
terrupta nigra. Iris fere nigrofusca. Priori paullo minor.
S (Calcutta 0 Febr. Testic. tumidis) Ala 88 mill. Tars. 22^.
Cauda 82. Crissum fulvo-rubicundum ; rectrices pleraeqve
apice late nivei. - 9 (Calcutta 12 Martii) similis, colore
paullo sordido, sed crisso fere coccineo(l). Rectrices apice
sordide albidae. Ala 82 mill. Tars. 22. Cauda 70. Crista vix
minor qv. maris.
Pa Bengaliska kallas denna fogel Sonna; Den ansags vara stationar, och forekom ej sallsynt. Dess ro reiser voro ej latta, men stolta , och tycktes utmarka ett ofver- matt af kraft. Afven bar denna fogel den fylligaste och fastaste muskelbyggnad jag seft lios nagon sangfogel. Det- samma galler i mindre grad om foregaende, ocli troligtvis om alia arterna af det hogst naturliga sub-genus Pycnono- tus (Ixos Temm.) , hvartill de bora. En del af dessa arter hafva afven blifvit forde till slagtet Lanius, som i nainnde hanseende liknar dem ; men onekligt ar, att de till form och lefnadssatt komma narniast intill Ttirdi, och jag kan ej annat an anse dem sasom typiske bland de trast-artade sangfoglarne. Turdtis jocosus ses ofta stiga dristigt framat fran en gren till en arinan, upresa tofsen, utspanna ;och
61
ater nedfalla de langa roda kindfjadrarna , hvilka sitta na- got under ogat. — Han sades sjunga tamligen val , men jag horde endast ett ganska omusikr.liskt , nastan sprak-likt: tjapi-tjaki! (c , e , c , g) , hvilket af 5 a 6 individuer, som en gang i Februari sagos tillbopa i samma trad , Jat nastan som om flera pratsamma menniskor hade varit i lifligt sam- tal pa nagot afstand. I Mars och April sag jag dem blott ensamme. — Den beskrifne hanen hade i magen insekt-larver ; honan deremot endast bar af Banianfradet (Ficus benjamina).
4. TURDUS mindanensis GM. — LATH. 95. — Saularis RAJ. — DiaJbird ALB. — Euv. 181. — Gracula saularis L. S. N. (secund priores). LATH. — Merle de Mindanao BUFF. pi. enl. 627. 1. — Le Cadran LEVAILL. Afr. 104. — Tur- dus amoenus HORSF L. Tr. XIII. — Lanius mnsicus RAFF- LES ibd. — JMiiius shalaris VIEILL.
JVigricans ventre vitfaqve alarum albis. Rectricibus utrinqve ,3 totis albis , gradatis. Rosfro recto. — Ala ut in Pycno- noto, sed divert tarsis longioribus , rostro, cauda. <J (Calc. 18 Febr.) supra caeruleo-niger. Jugulum et pectus anticum pure nigra. Longit. 8 poll. Ala 93 mill, tars 30. Cauda 86. (Indiv. e Java ala 100 , tars 30). — 2 (Serampore 4 Mart.) obscure cinerea , collo antice dilufiore. Color al- bus ut maris. Ala 90 mill, tars 29, cauda 80.
Bengaliska namnet ar Dcijdl , hvilket efter engelsk or- thografi skrifves Dial, och redan finnes anfordt af ALBIN och EDVARDS ("Dial-bird"). Sa vidt jag kunde forsta ar detta namn ursprungligen indiskt, utan att hafva nagon gemenskap med det engelska owlet dial, som betyder sol- visare eller urtafla. — Foglens rorelser i traden a'ro utmarkt latta och lifliga. Ofta sags ban flyga ut fran en lummig krona, och med storsta behag ater begifva sig in mellan lofven elt stycke derifran. Dessa rorelser taga sig sardeles val ut, emedan den svarta och hvita fa'rgen, som ar for- delad sasom hos var Skata, gor ett vackert afbrott mot det grona. Det var uppenbart, att vartidens strider och
begar framkallade denna rorlig-het, som gjort fogeln be- rykfad for att vara stridlysten och orolig. Pa marken hop- pade han tungt, men hastigt framat, aldeles som var Hot- f/el eller Koltraxt. — Sangen ar ganska vacker oeh liflig , liknar narmast den af var Sylvia hortensis , men ar star- kare, och bores ofta fran tradkronorna pa formiddagen. — Uti magen pa tverine individer som jag undersokte , fans bar och insekter tillhopa — Fogeln pastods vara stationar i trakten. Han forekommer dessutom pa Philippinska oarne, Java , Sumatra och i Afrika , anda till Caplandet.
5. TURDVS citrinus LATH. 83. - TEM. pi. col. 445. — Fulvus dorso alis caudaque cinereis; crisso fasciaqve alarum al- bis. ? dorso olivascente. — Magnit. Sturni : Ala 108 mill, tars 31. — llostruin liigrum , pedes pallidi. Ala et rostrum rectum praecedentis ; cauda aeqvalis.
Denna art sags af mig blott en gang, men utan att erhallas. Ofvanstaende niatning m. m. ar efter 2:ne exem- ] lar som sednare (1S32) hifkommo fran Calcutta. Hail la- rer ej vara sallsynt der , och forekommer afvcn pa Java.
6. CEBLEPH\RIS htgubris 11. obscure cinerea , alis caudaque nigris ; rectricibus grada*is , apice alhis. Remigibus ullis macula alba interne notatis. (affinis C. fimbriatae Tern., differt colore caudae).
$ adult. (Mus. Lund. Simul cum ? infra descr. e .Calcutta 183*2). Nigro cinereus , Ion's paullo obscurioribus ; sub- tus paullo dilutior, immaculatus, crisso obsoletissime pal- lide undulato , tectricibusque caudae inferis apice albidis. Alae paullo senescentes ; tectrices .sup. omnes concolores ; inferiores colore dorsi ; remigum 3:tia reliqvis longior; 4:ta macula parva , alba, punctata, paullo ante medium pogonii interni ; 5:ta macula ad hue minore. De cetero ala immacu- lata. Uectrices laterales 22 millim. mediis breviores , apice Ion01. 14 millim. pure albae ; mediae reliqvas superant, margine apicis albo. Rostrum et pedes nigrofusca. Long. 6| poll. ; Ala 114 mill., tars. 20, cauda 100, rostrum ex imo ang.
63
front. 16 ; altit 6. (Lingua apice leviter bifkla s. incisa ,
nee lacera.
<? (Serampore 15 Febr.) a priori eliffert : Remigib. 3 — 5 sub-
aeqvalibus , macula majori alba , marginem internum attin-
gente. Alarum tectrices ullae tenue albomarginatse.
?? (Mus. Stockb.) Subtus, ad rostrum usque, obsolete al-
bido undata ; crisso alarumq. tectr. inf. fere albo nigroque
fasciatis. Genae albido punctatse. Remiges tennissime albo
marginatae ; 4:a reliqvis longior; 3 — 6 intus plaga majori
alba. Ala 125 mill, tars 22, rostr. e fronte 17. Cetera
ut in <?.
Sjelf liar jag i Bengalee endast sett ofvannamnde bane, som skots i ett trad d. 15 Febr. nastan i samma ogonblick jag hlef bonom varse. Han bade endast fortart insekter. — Arterne af detta slagte likna trastar, och aro ganska talrika i Afrika , sodra Asien och Australien ' ). De hafva en bogst egen bildning af fjadrarna pa ryggens ba- kre del , bvilka aro stickande sasom taggar. Fja'derspolen ar ovanligt tjock och hard, sanit afsmalnar nara slutet ha- stigt, till en fin spets. Den slutas likva'l ej der, utan fortsattes an vidare , lika starkt fjadrad som forut; men denna slutanda , ar harfin , och sa mjuk, att den ej go'r ringaste motstand om man trycker nagot litet emot fja- devn , hvarigenom den harda delen kommer att kannas sa- som en spetsig tagg. Denna bildning ar aldeles likaclah pa de Afrikanske , Asiatiske och Australiske arterne, sa att ingen geografisk fordelning af slagtet lean derefter upp- goras , sasom man foregifvit.
7. PICA rttfa VIEILL. — WAGI.EB Isis 1829 p. 751— Rufa, ca- pite colloque nigrofuscis ; vitta alarum caudaque canis ; remigibus plerisque totis, rectricibus omnibus apice ni-
Troligtvis kommer den Mexikanska ffypothymis chrysorrhcea Licht, Tern. pi. col. 453, niira delta slagte. Jag har dock ej haft tillfiille att noggrant undersoka den.
gris. — Longit. 15| poll, cauda 9|. Ala 148 millim. tars
29. — Iris rufo-fuscescens. d et $ similes.
Var allmanna Skata ersaltes i Bengalen af denna fo- gel , som merl henne bar niira likhet i form och teckning; men den indiska ar nagot mindre , och rodbrun i stallet for hvit. Det vanliga skrattande latet ar lika med vara skators, men i stallet for det svaga, otydliga ljud som dessa om varen lata bora , ocb som utgor deras egeutliga sang , gifver Pica rufa, da bon sitter stilla och ensain i trriden , nagra renare, starkare toner, som klinga sasom: kuli-d-kurr! och understundom : hdli-a ! (c f, c, c. Da Capo, c, d, c). Hinduerne bora haruti ordet Hal.it jatj a , hvilket ar fogelns namn pa Bengalispvaket. Hon ar allman och stationar vid Cal- cutta. Hon vistas mest i traden. och, ehuru nagot skygg, liksom var skata, tyckes lion ej gerna flyga. Uti magen pa dem sorn jag opnade fans endast insekter , mest gras- hoppor. Kott tycktes lion aldeles forsma: jag sag denna art aid rig rora lemningar af vertebrerade djur.
8. LJNIVS phoeniciirus "•) PAI.LAS. — Lan. collurio\nr. GLOGER.
Lan. cristatus L. sec. EDV. 54. — L. luconiensis BRISS. L.
Lan. superciliosus LATH. — sec. Lc Rousseau LE VAII.L. afr.
66. 2 (e Bengalia; nee L. supercil. Licht. Cat. et (iloger:
ex Afr sz L. rufns var.).
Lan. melanotis Valeric. Diet. Sc. Nat. 40 p. 227.
Kufus, subtus albidus, macula alarum nulla alba; cauda unicoloi'e, rufa. llemigum 4:a sublongiore qvam 3:a ; 5:a longiore qvam 2:da. -- Hectrices extimae circa 22 millim. breviores qvam mediae. Simillimus Collurioni , sed eo- dem jure qvo L. rufus distinguendus ; nielius forsan om- nes con jungerentur. — L. Collurio diftert , praeter colorem maris : remigibus 4 et 5 brevioribus qvam 3 et 2 ; cauda subbreviore, semper ex paiie alba, penna extima circa
*) Delta namn ar characteristiskt ; de 2 aldre namncn : cristatus och luconiensis aro alldclcs olamplige.
12 millim. breviore qvam mediis ; ala paullo longiore , tarsoqve paullo breviore].
<J perfecte coloratus. Superne totus loete cinnamomeus , unicolor; subtus albus , lateribus corporis dilute rufescenti- tinctis (nee roseis). Macula per oculos (ut collurionis) ni- gra, superne cum fronte latius albo limbata. Cauda uni- color, jmmaculata , colore dorsi. Ala colore simillima col- lurionis (macula obtecta defimta , alba , etc.). liostrum et pedes nigri. (Indiv. unicum Mus. Stockb. Patr inc.).
c? (biemalis ?) Similis praecedenti , sed colore rufo minus puro , et in dorso sordide inf'uscato. Tinctura rufescens latius in pectore crissoqve extensa. Latera trunci ventris- qve , interdum pectoris , striolis transversis , undulatis , ni- gricantibus. Alae mac. obtecta alba , indefinite. Rectrices apice pallido-limbatae , carent autem striola fusca intramar- ginali junioris. Rostrum basi pallescens , pedesqve nigro- fusci. Iris obscure rufescens. (Indiv. e Calcutta Febr. — Mus. Gyllenkr. — Lund. — Stockbolm.).
$ Ut L. collurio 2, sed cauda vix albido limbata , nisi api- ce, nee transversim undata ; dorsum postice et caput laetius ferruginea. (Indiv : Calcutta Martio ; — Mus. Stockb.).
Junior l:o anno. Simillimus L. collurioni ejusdem aetatis , cauda magis rufescente : pennis niedio minus i'uscis; ex- tima tantum paullo rufescenti albido limbata. (Indiv. e Bengal, in Mus. Lund.; ex "India" Mus. Stockh.).
Mensurae adnotatae (millimetra):
Lan, phoenlcurus L. collurio L. rufus
£a. b. c. d. £a. b. Pull. a.K
Ala 90. 87. 85. 85. N8. 88. 83. 83 Tarsus 23. 24. 25. 24. 23. 23. 23. 23
Cauda — 85.86.88.92.— 77 —
96. 95. 95. 93. 22. 23. 2 L 24!
78.78.80.70.
$ a. b. c. d, 100.100.100.99. 23. 23. 23.22.
— 80. 77.79.
supcrc. 98. 92. 21.22,
Lcm.phoen. $a, est supra descriptus" perfecte coloratus/" — Pullus ft, e Java? Mus. Stbm differt colore pallidiore , ro- stroqve validiore sed vix specie distinctus.
Physiografiskft Sallskapets Tidskrift. I- 1837. 5
66
L. rufus b , ex ins. Rhodes ; c et cl , ex Egypto , tran- situs ad varietatem "supcrciliosum" praebent.
L. collurio , omnes e Scania, adulti.
Ofvanbeskrifne fogel sags flera ganger vitl Calcutta i Februari , Mars och sednast den 1 Maj ; ban ar saledes stationar. Enligt PALLAS ocb GLOGI:R finnes ban a'fven i Siberien, och enligt BRISSOPJ pa Philippinske oarne ; men den la'rer knapt forekomma i Europa ocli Af'rika, utan er- sattes der af var vanliga Tornskata (L. collurio) som ar allman fran Sverige. till Cap , men som tyckes saknas (V) i Asien. Dessa 2:ne foglar, som ej aro betydliycn olika uti annat an hanens fa'rg, tyckas saledes utgora en ostlig ocli en vestlig race af samma grundform , som bvardera uti sitt distrikt gar genom nastan alia climat. Sa vidt jag kunde iakttaga bar' Asiatiska Tornskatan samma lefnadssatt som var : samma flygt och sate i busktopparna , samma strafva tjdck ! tjack ! samt oroliga men dristiga och kraftfulla ro- relser ; och jag tviflar ej att nagra upspetsade insekt-lem- ningar,' som engaug funnos pa en taggig buske , voro ett prof pa henries entomologiska bedrifter. Jag erfor intet om fortplantningen , och beklagar det bomskott som falldes pa en hane d. 1 Maj. — Ehuru Bengalerne tamligen valigen- kanna de vanliga fogelarterna, och hafva bestamda namn for de fleste , voro dock alia som tillfragades villradiga for ett namn pa denna. Dock uppgafs for mig samma namn som for Buchanan (enl. Lath. Gen. Hist, under Lan. rufus), nemligen Kulkutli eller -kalkattia, (Curcutea efter Engelskt skrifsatt) ; men detsamma ny ttjades for flera andra arter , och la'rer a'fven enligt anforde auctoritet, nyttjas om sma skrikande barn. EDVAKDS (1. c.) sa'ger att ban i Bengalen kallas "Char ah."
9. EDOLIUS Balicassiiw Cuv.'A) — Moncdula philippensis BRISS. Corvus Balicassius L. et Auct. — Drongup LE VAILL. Air. 173 (ex India, plumis frontis nimis elevatis). — JJicrurus
*) Conf. nostrum Ornilh. 'Syst. Vet. Ac. Haadl. 1835 p. 86.
67
lophorhinus VIE ILL. — Dicr. balicassius? VIG. et HORSP. L. Tr. XV. — Rajah Skrike Lath. Gen. Hist, (junior).
Niger totus , clorso caeruleo nitente , frontelaevi; cauda valde divaricata , corpore longiore ; rostro convexo , carina ro- tundata; remige 4:ta reliqvis longiore, 5:ta tertiam subex- cedente. Long. 11—12 poll.; cauda 6-7. Ala 140—150 inilliin. tars. 21.
cf nitidior, plumis frontis leviter curvatis. Iris obscure ru- bra. Rectr. mediae 105 mill, laterales 170 (Calc. d. 15 Febr. 1 Maj).
$ paullo minor, fronte laevi. Iris paullo fuscior. Rectr. mediae 115 mill, extimse 160.
luv. opacus , fuliginoso tinctus in alis caudaque. (Calcutta Martio). (luv. prima aestate forte rz Lan. coerulescens L.V). - Rectrices laterales longissimae , valde arcuatae , apice lati- usculae ., rotundatae. Lingua apice bifida lacera , similis Lanii Collurionis. — In aliis edoliis (e. gr. E. malabarico) rostrum acute carinatum , Jateribus planatis , proportio re- migum alia etc.
Denna ar en af de allmannaste foglar vid Calcutta , hvarest ban vistas hela aret. Hinduerne kalla honom Piny- jd "): Muselmannen Bujunya , ocb Europeerne King of Kron-s (krake-kung). Den a'Lskar solljuset, ocb trafFas der- fore ej inuti tata lundar; men sa mycket mera pa opna stallen. Ofta sagos manga sitta tillsammans uti sma en- skildt staende trad, da de gjorde mycket buller, sladdrade, boppade ocb flogo omkring; fangade insekteri flykten ocb anfollo andra foglar som konnno na'ra. Ofta ser man dem pa marken ocb bland betande kreatur, pa bvilkas rygg de gerna sitta, liksom Starar ocb Kajor. I likhet med Skatan
*~) Dctta uamn skrifvcs vanligcn Fingah , cftcr EovaRns uppgift , pi. 56 vid Ed. cccrulescens , som jag ej bar sett i Bengalen , men som syncs mig vara den nyss utflugue ungen af denna art: den skiljcr sig genom kortare stjert, och hvit undersida af kroppen, hvarpa dock finties nagra murka fliickar.
5*
kunna cle bade spatsera och hoppa jemfota , men de iiro ej latta pa foten. Afven flygten ar tung , ej olik Skatans. Vanliga latet ar skarrande eller sladdrande nagongang bores ett finare sivr ! srrr ! och i April borjade de sjunga riitt tackt, nagot likt Sylvia trochilus. Ma gen fans alltid full af insekter, isynnerhet Achetffi 3 som i Bengal en tyckes ut- gora den vanligaste fogelmaten.
10. DICRVRUS feneus VIEILL. — Drongo bromi> LE VAILL.
Afr. 176 — Edolius metallicus Cuv.
Ater, immaculatus , viridi-aeneo nitens , plumis capitis ob- longis , sub-squamaeformibus, nitidioribus; temporibus, mento ventreqve nigro-opacis.
Long. 9 poll. Eectr. mediae 30 mill. brev. qvam laterales. Rectrices laterales coqiore longiores , leviter arcuato-diva- ricatae , apice rotundatae , vix attenuatae,, in $ 115 millim. ala 120, tars. 15. $ similis mari, sed patillulum minor. — Rostro et vibrissis simillimus Muscicapae paradisi. Nares setis paullo densins tectae. Remigum 4:a reliqvis longior. Iris et lingua omnino praecedentis (Edolii balicassii).
Tolf eller tretton fogelarter som aga en markvardig yttre likbet , ocb forekomma i landerna kring Indiska baf- vet, hafva af ornithologerna blifvit sammanforde till ett slagte , under det gemensamma namnet Drongo , hvarmed, enligt BUFFO IN en af dem skall benamnas pa Madagascar (?). CUVIER kallar dem Edolius ocb VIEILLOT: Dicntnis. De hafva lang, starkt klufven stjert af 10 pennor, rundade vingar , vanligen svart farg, storlek af trastar, och en mangd andra likheter. Men oaktadt dessa ofverensstam- melser torde alldeles tillrackliga skal forekomma att at- skilja dem sasom 2:ne slagt-grupper , for hvilka de bada nyss anforde namnen kunde anvandas. De for hvilka jag foreslagit :) att bibehalla det Cuvierska namnet Edolius , hafva nabb och fotter bildade sasom Lanius , och likna till lefnadssattet vara Skator och Skrikor ; de ofrige , som
*) Sc Oniith. Syst. i Vet. Acad, Handl. 1835 p. 80 & 86.
69
kuiina benamnas ined det Vieillotska Dicnirus aro , sa vidt jagkanner, i dessa hanseenden fullkomligt lika Muscicaptz- Jamforelsevis kan man paminna sig n as tan motsvarande liklieter mellan Turdus mindanerisis , Bethylus leverianus och var Skata; likheten i farg hos Falco nisus och Syl- via nisoria, m. m. hvarigenom dock in gen nara slagtskap bestamines, emedan vigtigare formskillnader hindra det.
Dicrurus eencus sags flera ganger vid Calcutta i Fe- bruari och Mars. Den holl sig ensam och dyster uti tata, skuggrika lundar, bland de hogre tradens grenar. Ned pa marken sags den aldrig. Liksom muscicapae salt den ibland stilla och passade pa tillfalle att fanga nagon insekt i flyg- ten , hvarefter den atervande till samma qvist ; understun- dom sags den oroligt ila framat n\ellan de tata grenarne. .lag horde aldrig nagot late af denna art. — Uti magen fanns insekter i ymnighet, nemligen Achetae, Coleoptera m. m. men ej Bi, som LE VAILLANT anser vara dessa foglarshuf- vudsakliga foda.
11. MVSCICAPA paradisi L. — LATH. n:o 54. — Vardiole -BUFF. — PI. enl. 234. — Tchitrec-be LE VAII.L. Afr. 144,
145, 146 (ex India).
Var. a: Pyrrhocorax MOEHR. Muscic. crist. alba Bniss. — Pica papuensis id sec SRBA. — Icterus Madrespat. id. sec. RAJ. — Todus paradiseus GM.
Var. b: Curruca? MOHR. — Promerops indie, crist. et Mu- scic. brasil. crist. BRISS. sec SEBA. — Muse, crist. cap. b. sp. id. — Upupa paradisea L. GM. LATH. — Muse, ca- stanea Tern, in KUHLII Norn. syst. BUFF. Crista elongata, capite colloqve toto nigro aeneis, limite coloris definito, recto; cauda gradata.
a) Alba, alis caudaque nigro striatis. Palpebrae coriaceae, incrassatae, caeruleaR (d Calc. d. 12 Apr. testic. parum elatis cauda caret plumis longissimis).
b) cinnamomea ,| subtus cinerea, abdomine crissoque albi- dis. Ala et cauda unicolores immaculatae. (^ prope Ceylon
70
d. 14 Dec.) Cauda simplici. Palpebree vix incrassatse. Jugu- lum obscurius cinereum, plumis panels nigro-caeruleis.
Long. 8 poll, ala 96 mill, (in indiv. rufo 90); tars 18. Lingua plana, breviter Sangularis , limbo membranaeeo apice integro , subacuto. Cutis orbitae, in indiv. albo, coriacea , nuda , ut annulus latus, elevatus oculum eingit. Rostrum obscure caerulescens ; pedes nigriores. Iris obscure rufe- scens.
Denna skona fogel la'rer allmant forekomma i Indien , atminstone ar den vanlig i vara samlingar, och, bar ti- digt samt ofta blifvit beskrifven , hvilket] synes af den rika synonymien. BRISSOIV bar uti sin ornithologi uptagit den pa 6 stallen , under 4 olika slagtnamn. Till en del harrorer def ta af de markvardiga oliklief erna m ell an olika individuer, da en del aro hvita , andra starkt rodbruna, och af bada varieteterna forekomma sadane som hafva 2 mjuka fladdrande fjadrar i stjerten , hvilka firo ofver dubbelt la'n- gre an de egentliga stjertpennorna. — Da jag ej sett flera lefvande an de 2 ofvanbeskrifna hanarna , som bard a sak- uade de langa fjadrarna ; kan jag ej uplysa detta markliga forballande ; men att alia dessa individuer aro af samma art tyckes bevisas genom den fullkomliga ofverensstam- melsen i form och dimensioner ; ty den ofvananforda olik- heten i vingens langd ar aldeles ej constant; ofta ser man nagot storre bruna och nagot mindre hvita exemplar. Men vi kunna ej antaya nayra artskilnader utan nagon bestiimd formskillnad. Sannolikast synes det vara att den bruna fargen ar vinterdragt; att den hvita uppkommer vid fort- plantningstidens borjan , genom en organiskt chemisk pro- cess i fjadrarne: densamma som sa betydligt hojer far- gerna hos vara smafoglar, och fororsakar bramfallningen hos en stor del af dem; samt alt de langa stjertfjadrarne forst utva'xa i tredje .nret (eller sednare), medan fogeln annu har brun farg, hvarefter de bli hvita rned de ofriga fjadrarna. Bada de som jag skot skulle saledes hafva va- rit yngre hanar; sorn forst foljande aret hade blifvit fort-
71
plantnings-skicklige, och erhallit de 2 langa fjadrarna. Farg- forandringen ar redan temligen bevist af LEVAILLAIVT , ge- nom de utmarkta underrattelser han lemnar om en mangd exemplar, som han fatt torkade fran Iiulien , och hvaribland funnos sadaite som voro i ofvergangen mellan hvitt och rodbrunt. Hvad han ej kunde kanna var att det finnes hvita hanar, som om varen sakna den ofta namnda stjert- prydnaden. Bland de manga narslagtade arterna fran Afri- ka tyckes] ej vara nagon som visar dylika iargforan- dringar.
Den bruna hanen kom tamligen uttrottad ombord pa fartyget under seglingen forbi Ceylon , ungefar 10 mil fran kusten , och saiedes utom sigte af landet. Han hade blif- vit drifven till sjos dagen forut af en stormby med regn och dimma, som forde en ma'ngd foglar och insekter ut at hafvet, och hvaraf jag erholl flera. Oaktadt sin kinkiga belagenhet hade han magen full af insekter , och han sags fanga flera sadana under flygten. En lang stund satt han uti taklaget , hvarefter han ett par ganger visade den bland Muscicapae vanliga manoeuvern , att flyga ut och fanga en insekt , samt atervanda till samma plats. — Det hvita exem- plaret sk6ts vid Calcutta d. 14 April. Jag forfoljde honom la'nge , emedan han snabbt ilade framat mellan grenarne af nagra hogvaxta tata lundar , for att gripa insekter. Han yi- sade ej den ringaste benagenhet att spatsera pa grenarne eller att hangande soka under dem, utan litade hufvudsak- ligen pa vingarne. Af ingendera hordes nagot late. Flyg- ten var oja'mn och hoppande da det gallcle ett langre stycke vag. — Afveii denna art kallades af Hinduerne Pmyjd.
12. MvscicAfA Cferulea Gn. — LATH. 11:0 36. — RAFFLKS Sumatr. L. Tr. 13. — BUFF. pi. enl. 6B6. 1. — L'Azur etc. LK VAILL. Afr. 153. Caerulea , margine frontis anguloqve meuti nigris ; ventre
crissoqve albis. — Ala nigra , plumis cseruleo marginatis ;
antice gradata. Cauda rotundata et emarginata. — $ (Se-
72 -r-
rampore 16 Febr.) laete coloratus, rostro petlibq. plumbeis, macula ocipitis lineaque juguli transversis nigris. Magn. Syl- viae. Ala 70 mill. Tars 15. cauda 72.
(9 dorso infuscato, alis caudaq. fuscis, plumis grisesc. marginatis ; occipite juguloqve immaculatis. — Jun. cine- reus , ventre albido , capite margineque carpi cneruleseen- tibus. Occiput et jugulum immaculata. Mus. Stockh.).
Denna lilla vackra fogel, som forekommer pa Philip- pinerne, Java, Sumatra, i hela Indien och sodra Afiika, sags blott en gang af mig , utan att jag kunde nagot nar- mare observera den. Den hade magen full af hvarjehanda insekter,
13. MVSCICAPA nitida (var. a)? LATH. Gen. Hist. — oliva- ceo viridis , subtus flava , capite colloque cum jugulo ci- nereis, vertice obscuriore. Remigibus rectricibusq. nigris
flavesceriti-marginatis. — 4| poll, ala 64 mi Him. tars. 14,rostr. e 1'ronte 11.— Statura , rostrum , cauda et pedes prioris. Yibrissae majores. Ala differt: remige l:a parva, 2 et 3 gradatis, 4 et 5 aeqvalibus, longioribus qvam reliqvis. (<J?)
Om denna , hvaraf jag endast sett det beskrifna exem- plaret kanner jag an mindre (in om foregaende.
14. MVSCICAVA (gen. Rhipidura VIG.) "'•') Sannio,n. — Broad- tailed Flycatcher LATH. Gen. Hist. 6 p; 178. n:o 34.- Nigrocinerascens capite nigriori , macula oblonga super-
ciliari, fasciaqve gulari albis. Cauda longa gradata , api- cibus late albis , limite transverso. .
*) VIG. ct Honsr: BIRDS fr. New Holland. Liu. Tr. XV. p. 246. 3 species : flabdlifera LATH. ; — rufifrons LATH. ; — motucilloides VIG et HORSF. — Hue porro :
M. umbelluta n. nigrofusca , gula , ventre, stria longiore supercili- ari , apicibusque rectricum albis. Ala unicolor , 77 milliui. , Tars, 19. Rostr. e. fr. 15. — E Java Mus. Gyllcnkrokianum. Collum anticc colorc dorsi, Urop_yg. subrufesccns. His forte affinis Gobem. a lunettes LE VAILL. Afr. 152.?
73
Longit 74 poll. Ala 80 millim. Tars. 18, dig. metl. 10, cum ungue 15. Caiula 97. Rostrum e fronte 12; latit. 5. — Ala unicolor. Viita ventralis parua , longitudinal is albida. Fa scia gulae lata , utrinque aftenuata, sub genas produeta. <J d. 7 Febr. et d. 3 Mart. (In utroqve testiculi tumidissimi ; hepar albidum. ? similis , sed individuum deperditum).
Denna lilla tacka fogel sags ett par ganger i Februari ensam, smygande genom tata busk-snar. I Mars och April traffades de oftare , flera tillbopa , nara marken , pa skugg- rika stallen , isynnerbet uti de laglandta bambu-lundarna. llanarne utbredde ocb upreste stjerten , hoppande med ned- fallda vingar omkring honorna , langsat horizontelt lig- gande grenar , eller bamburotter , ocb sago ratt lustiga ut. Of'ta ser man den parabelfonniga hvitkantade stjerten skri- da framat utan att mark a sjelfva fogeln , tills ban med ett skarrande late ger sin lilla upblasta person tillkanna , eller vander sig for att bota en rival i granskapet. — Magen ar ovanligt tunn, niistan binnaktig, ocb fanns altid fylld af mjukare insekter : Flugor, Ilymenoptrer o. d. — Bengaliska namnet upgaf's vara Sa-bulbul , bvilket i LATHAMS Gen. Hist. anfores vid Muse, paradisi, da denna i)enamnes Cbek-Dyal (las tjeck-dajal) , som jag ej bort.
15. MVSCICAPA parva BKCHST. — Tern. Man. — GLOGKH Eur.
p. 401.
Grisea, stibtus sordide alba; cauda cum tectricibus ni- gris : rectricibus utrinqve 4, basi ultra medium albis , limite irregulari subtransverso.
$ (sub aestivalis? testiculis parvis. Sera nip ore 5 Apr.) co- lore saturatior, capite fusciore , lateribus non canescente. Macula gulae magna, fulva (paullo pallidior qvam in Sylv. rubecula), undique -albo-cincta , pectus non attingens. Ala 68 mill, tars 17.
Junior ($. ? Febr.) , caput superne colore dorsi , lateribus obsolete pallescenti maculatum. Collum antice album . im- maculatum. Ala 65—68 mill, tars 16|.
74
llectrices laterales iino basi nigrae : latius in interioribus. Re- miges fuscae, intus rufescenti albidae, extus grisescenti marginatae. Pedes et rostrum nigra. Iris obscure rufescens. Alse et rostri forma omnino ut in muscicapa atricapilla , sed ala brevier, tarsi longiores ; vibrissae parvae, nares membrana fornicata tectae. Lingua brevis , integerrima , sinuato triangularis : apice angulisque posticis subrotunda- tis , non membranaceo-marginatis !
Denna i Europa sallsynta fogel tyckes egentligen till- hora sodra Asien. Vid Calcutta var den hogst allman i februari och mars , da den lefde alldeles pa samma satt som var Ilegulus cristatus. De drogo fram i storre, spridda flockar, hoppande och klattrande kring tradens grenar, hvarest de flitigt plockade insekter. Derunder gafvo de ett nastan > aldeles sadant late som Regulus. Bland dessa flockar sags ingen med gul strupe, alia voro lika till far- gen. Deri ofvanbeskrifne banen med rodgul strupflack vav aldeles ensam (d. 5 April). Jag bade da ej sett nagon af clenna art pa en langre tid, och sag ej heller nagon sedan. De torde altsa flytta norrut ofver sommarn. Uti.jmagen hade de fluglarver , myror och andra insekter. Jag bar en- dast haft tillfalle att jamfora de hemforda exemplaren med ett enda ungt europeiskt, men fann dermed en fullkomlig ofverensstammelse. Endast granserna for det hvita pa stjer- ten voro nagot olika pa alia de exemplar jag sett. Benga- liska namnet ar Tuntuni , eller rattare Dkundhuni , hvilket dock afven anvandes for nagra andra smafoglar.
16, PHOENICORNIS percyrina BOIE. — Parus percyrinus L.
S. N. XII. 342 (? an ?)-<?: Mus Carlss. , Gi«. , LATH. - Parus mahibaricus GM. LATH, ex it. Sonnerati. — Parus coccineus GM. — Motacilla cinnamomea L. GM. — Musci- capa flammea var. b. LATH. —- L'Oranor LE VAILL. afr. 155 (e Ceylon).
Saturate cinerea , ventre albo , remigibus apice immacu-
lati.s.
75
cf genis colloqve antico nigris , pectore uropygioque ftilvo- aureis; rectricibiis utrinque 4 valde graclatis, extrorsum ob- lique luteis. Alae nigrae , vitta angulata lutea , e basi pen- narum cubitalium et fascia media in primariis 6 iillimis. Long. 6 poll. Ala 68 millim. tars 15. (Calcutta den 1 Maji). 9 s. $ jun ? palltdior collo antico cum regione rostri albi- dis, pectore flavescenti tincto. Uropygiurn , fascia alarum et latera caudae ut in mare , sed dilutiora. (Mus. Stockh.). Rostrum validum, acute carinatum. Nares membrana parva fornicata tectae. Vibrissae parvae. Lingua crassa, late ob- longa , planata , apice lacera , non bifida. Haec , ut fascia alarum, pictura uropygii et laterum caudae toti generi com- munia sunt.
Denna lilla praktfulia fogel tyckes ej vara allman vid Calcutta; jag sag den blott en gang. Till sina rorelser tycktes ban a'ga liksa mycken ofverensstammelse med Syl- via phaenicurus >som till fa'rgfordelningen : afven skaknin- gen pa stjerten anmarktes. Uti magen hade ban insekter ; intet late hordes. Dess Bengaliska namn upgafs vara Pd- tvi (Paui).
17. PHOEMCORMS flammea BOJE. Muse, flammea FORSTKR. —
LATH. — Tern. pi. col. 263.
Alarum tectricibus ullis pennisqve posticis apice flavo- limbatis. Rostri carina paullo obtusa.
2 (Calcutta d. 22 Febr.) cijierea uropygio concolori ; subtus pallide flava, gula albida ; linea per oculos fusca, super- cilia albida. Ala nigra, vitta flava e fascia remigum 5:ae et seqventium. Tectrices inferiores et margo carpi flava. Cauda prioris. Rostrum et pedes nigri. Long. 7 4 poll. Ala 87 millim. tars. 14; rostrum e fronte 12; altit. 5, latit. 7. Iris fuscescens. — (Alia simillima , rectr. utrinqite 5 apice flavis; e Calcutta, Mus. Stockh.).
$ junior (e Calcutta Mus. Stockh.), ut 9 sed subtus sor- dide coloratus , collo antico parum flavo tincto. Uropygium leviter flavo-tinctum. Flavedo caudae splendidior. Ala 88 mill.
(cT adultus e Java: supeme cum gula et jugulo niger, cae- ruleo-nitens ; subtus, uropygio , vitta alarum caudaque late- ribus spleudide luteo-fulvis. Rectrices utrinque 5 extror- sum luteae. Mensurae ut $).
.lag sag endast deu beskrifna bonan vid Calcutta , utan att narmare kunna betrakta dess rorelser m. m. I magen liade den insekter, och i cellevafven under bukhinnan lago 2:ne tamligen stora intestinalmaskar (ascarides ?). Agg- stocken vac ganska tydlig, men liten.
17. b. PaoENic. miniata ? Tern. pi. col. 156.
$ junior V e Calcutta Mus. Stockb. — Cinereus subtus ci- nerascenti-roseus , gula alba. Ala nigra , fascia remigum , apicibus tectricum majoruin pennarumque posticarum , et parte- exteriore rectricum 5 lateralitim laete rubris (roseis). Uropygium rubro- (nee flavescenti) tinctum. Ala 87 mill, tars. 14. -- Simillimus mari juniori prioris, colore flavescente in rubrum mutato.
18. Ac.iNTinzA trochiloides n. olivaceo-viridis , subtus alba, antice flavo-tincta. Cauda Integra penna extinia brcviore, apice intus alba. Linea per oculos fusca.
$ d. 15 Febr. — Caput paullulum fusco-tinctum ; supercilia elongata pallide flava. Ala subtus alba ; tectrices superio- res apice pallescentes. Cauda fuscescens , obsolete trans- versim undato-micans. Uostrum subtus album , superne et pedes pallide fusci. Long. 5 poll. Ala 47 mill. tars. 19, cauda 45 , rostr. e fronte 9. — Rostrum apice leviter com- pressum. Remiges 3 ant. gradate: 2:arzlO:a; 4 et 5 reli- qvis longiores. Pennae cubiti ad -fc alae flexse entensae.
En markva'rdig likbet med Aar Sylvia trochilus gif'ver at denna lilla fogel ett storre interesse for oss. Jag sag ej flera an det ofvan beskrifna exemplaret, och kan ingen- ting siiga om dess.lefnadssiitt, annat an att den iifven till rorelserna hade en utmarkt likhet med Sylvia trochilus, livarfore jag bestamdt trodde mig hafva funnit denna laiids- man, till dess betraktandet af det nedtryckta , mycket bre-
77
dare niibbet och <le nagot olika bildade vingarne fortog villfarelsen. Dessa aro afven cle enda delar hvarigenom slagtet Acanthha (Vig. et Horf) skiljer sig Iran vara lof- sangare ; nabbet ar till ocb med ej olika med clet af var S. hippolais. Flera arter finnas pa Nya Holland. Intet late hordes af den beskrifna fogeln. — Mojligtvis ar det denna art hvarpa de forfattare alkidera som omtala Sylvia tro- chilus fran Indien (t. ex. EDV. i texten till tab. 278).
19. ACAKTHIZA arro(jans\\. superne olivaceo-viridis, subtus tota flava; vertice vittis 2 longitudinalibus nigris (e ro- stro ad nucham). , -
$ Calcutta d. 9 Febr. — Corporis latera flava. Alae fuscae, pluniis virescenti-marginatis ; pennis intus albidis. Rectrices utrinque 2 pogonio interne e medio ad apicem albo; om- nes rectae , apice angulatae , uncle caucla emarginafa. Ro- strum superne fuscum, et pedes albidi. — Magnitude et sta- tura Rcf/uH: longit 4 poll. Ala 57 mill., tars. 17. Rostrum e fr. 10, altit 2 , latit. 4. — Rostrum apice non compressum, maxillis aeqvalibus , superioris apice non deflexo. Remigum l:a paullo brevior qvam in praecedente ; 5:a reliqvis sub- longior. Lingua sat magna , apice rotundata, Integra.
Med var kungsfogel bar denna art en ganska betydlig likhet. Jag traffade den blott ett par ganger, bland buskar i hvilka den boppade utan att vara skygg. Det beskrifna exemplaret hoppade lifligt omkring uti ett lagt trad, utan att clolja sig , ocb skrek ett straft tjdck ! tjdck ! liksom om ban velat drifva mig bort. .lag kunde ej upptacka huru- vida lian redan bade borjat bygga sitt bo. Uti magen fans blott sma harda skalinsekter. Afven denne benamndes af i n fo din gan i e Tun tun?.
20. MJLURVS longicauda Tern. man..ed. 2. anal. p. XL VIII. Motac. hiiyic. GM. — LATH. n:o 144. — Sylv. ymurata. LATH. 173 (ex it. Sonnerati).
Olivaceo-viridis, subtus cum gula albus , capite anterius ti- biisque fulvescentibus.
78
c? rcctricibus 2 mediis elongatis , linearibus : dimidio lon- gioribus qvam proximis. $ rectricibus simpliciter gradatis, 6 mediis subasqvalibus , coloreqve paullo obsoletiore. Magnit. Troglodytis : ala 46 mill. , tars. 20 ; rectrices mediae marts 65, proxime seqventes 44; {eminae 39. — Iris fiave- sceriti alba , rostrum supra fuscum , subtus et pedes pallidae. Capitis latera et supercilia tenuis griseo-albida ; occiput fuscum Rectrices fusceseentes laieribus virides, margine apicis albido. (d$ Febr. , Apr. , Majo. Testic. apr. majo tu- midissimis). Lingua apice truncata, lacero-setosa ut Pari. Liksom de 2 foregaende tycktes represented var Syl- via trochilus ocli regulus , sa synes denna i Indien ersatta var Troglodytes , med hvi-lken han utom fargen liar mycken likhet. Hans mycket storre fotter, och mind re vingar gif- va honom ett besynnnerligt ntseende. Liksom Troglodytes hoppar han oroligt och dristigt omkring , ofta men ej all- tid, med uprest stjert, och ar sallan tyst. Afvensa synes han ofta gora mine af att vilja anfalla den som kommer hono-m nara; men han hoppar blott i traden , vanligen de- lagre, och ej bland stenar o. d. som troglodytes. Latet ar ett stark t hvisslande : tjutil tjiiti! jag horde ej nagot skar- rande late. Enligt en upgif't i LATHAMS Gen. Hist, skall han bygga sitt bo mellan 2:ne blad af mangotradet. I ma- gen fans endast fintuggade lemningar af insekter. — Uti bada de liana rue jag opnade fans en stor mangd langa, trad- smala intestinalmaskar utom tarmen , i trakten af njurarne, och pa den en a tycktes lefvern vara nagot anfratt af dem, ehuru fogeln syntes vara aldeles liflig och frisk ; 3:ne ho- nor som opnades hade ej sadane maskar. Lefvern var hos alia hvitaktig till fargen , hvilket var ganska vanligt bland foglarne i Bengalen. — Denna art forekom allmant vid Cal- cutta. Den finnes i hela Indien och i China. --Pa Java (och Sumatra ?) forekommer en art som ar ytterst lik denna och kanske bor anses blott sasom en varietet :). Flera
*) Malurus septum. — Motacilla sepium ? Raffl. Sumatr. L. Tr. XIII. Fusco-olivaccus , subtus flavcsc. albidus , capite antcrius cum late-
79
exemplar deraf bemfordes af Doctor MELLERBORG soni afven genom Baron GYLLENKROKS forsorg besokte Java ar 1827, men dog der, da ban for andra gangen begaf sig dit.
21. JORA Tipkia supra viritlis (vel nigra), subtus flava, fa- sciis alarum 2 albis ; rostro valido nigricante,tomiis late albis.
a) sup erne nigra: Mot. Zeylonica GM. ~ Sylv. Zeyl. $ LATH. 91. Le Qvadricolor LE VAILL. Afr. 141 (e CeylonX
b) superne viridis : Motac. Tiphia L. S. N. (ex icone EDW. 79. rr Ficed. bengalensis BRISS. 3 p. 484. e. Bengal). — Fiyuier vert ct jaune BUFF. — Sylvia Zeyl. £ LATH. — Jora scapularis HORSF. Jav. L. Tr. 13 p. 151. — Turdus scapul. RAFFL. Sumatr. ibd. p. 311.
Descr. var. viridis. $ (CalcuUa 28 Febr. testic. parvis.) su- perne e fronte ad can dam flavescenti viridis , opacus , uro- pygio fronteque paullo magis flavo-tinctis. Plumae dorsi basi cinereae, medio obsolete albae. Capitis latera cum or- bitis, totumque gastraeum flava, bypocbondriis olivaceo tinc- tis. Alse nigrae, tectricibus majoribus apice pure albis, unde fasciae 2 aibae ; carpi margo flaviis. Kemiges cubita- les latius flavo- , primariae tenuissime albo-marginatae. Cauda pure nigra , pennis 2 mediis totis , reliqvis margine apicis virescentibus. Pedes nigricantes. Iris fusca. — 5| poll. Ext. alar. 7 poll. Ala 60 mill, cauda 51, tars. 18, rostr. e fr. 15. ?. (Calcutta 28 Febr.) Similis mari , sed differt color'ibus mi- nus distinctis. Cauda tota olivacea , viridi marginata, trans- versim undato-micans, pennis utrinque 2 margine interiori tenui , virescenti , definito. Venter sordide flavus ; alae fu- sco nigrae fasciis albis flavo-inqvinatis. JMensurae ut maris. (Femina d. 7 Febr. et in medio Martii buic similiimae). Var.' superne nigra e Java Mus. Gyll. ; ex "Ind. Or." Mus. Stockb. (veris $}. superne atra, nitida, plumis obtecte albis et flavis. Uropygium olivaceum. Capitis latera cum orbi-
rihus gulaque, tibiisque rufis. Rectricibus apice albis fascia ante apicem nigricante. — Mensurae , et differentia sexus ut M. longicauda, sed rostrum fortius. £ jugulo fusco-oliyaceo.
80
tis, collum antice totumq. pectus flavissiina ; abdomen album. Alae et cauda ut <J supra descr. Ala 63—66 mill. Gcnerica : Rostrum rectum validum , crasse subiilatum, sub- teres, longit. \ capitis, apice superiore inciso, vix deflexo, vixq. longiori. Yibrissse fere nullae. Nares nudae mem- brana angusta , fornicata. Alae breves , rotuudatae : remigi- bus 4—6 aeqvalibus, cubitales parum superantibus. Cauda mediocris , seqvnlis, Integra. Pedes mediocres, scutati, pollice fere longit. dig. medii.
Alia de exemplar jag sag voro grona , och jag kannerej att man beskrifvit svarta iudividuer fran Bengalen. De svarta exemplar fran Java som jag sett, liafva ej visat nagon olikhet som kunde foranleda antagandet af 2:ne arter. Ehu- ru fogeln var tamligen allnian rakade jag ej skjuta nagon efter medlet af Mars, och bar ej heller antecknat om nagon sags efter den tiden. Redan i Februari tycktes de lialla sig parvis, och da ofvanbeskrifne bane skots, men ej ge- nast dog, utan blef hangande vid grenen och skrek , kom lionan strax fram och sokte att med nabbet hjelpa honom upp. Bade sasom kanslofull ocb ornithologisk jagare , hade jag mi allt skal , att med ett nytt skott gora deras trohet evig. Tillfolje af det ofvan antydda anatomiska forhallan- det skulle man kurma tro att haner, var ung, och att det var modren som ville bista honom ; men i trakten funnos ej flera an dessa 2 , hvilka jag en lang stund forut hade betraktat. Till stallning och rorelser liknar denna fogel mera en Fringilla, t. ex. Bofinken. Han hoppar stadigt om- kring i triiden, utan de oroliga eller smygande rorelser som vanligen tillhora de insekt^itande foglarna ; men nabbets bildning skiljer bonom tillrackligt fran de sparf-artade , som liafva underkakens kanter hoga och bakat starkt inatbojda. Uti magen fans ymnigt sma harda skalinsekter , samt fjaril- a'gg. Vanliga locktonen var ett hastigt upprepadt fint ocb klart: pipipipipi! eller tujtujtuj . .! Af hanarne hordes ofta en ra'tt tack och mycket varierad, men svag sang. Benga- liska namnet nr mig obekant.
81
22. TIM. ILIA grisea. — Tvrdus griseus GM. — LATH. 11:0 91 rz Merle yrls de Gingi SONTV. voy. — (Hue etiam : Bani- altbow de Beit gale Alb. 3. 8. pi. 9 (mala) m Merula beng. BRISS. 2. 260. — EDV. t. 184 (colore nimis obscuro, pedi- bus debito minoribus et iride rubra); cit. sub Turd, ca- noro Auct. "').
Pallide grisea, subtus pallidior, leviter fulvescenti-tincta; macula nuda pone oculos, rostro, pedibusque flavescenti-al- bis*, remigibus intus fuscis.
31agnit. et statura Turdi ; pedibus multo majoribus , alisq. minoribus. 94- poll. Ala 102 mill, tars 35. Cauda 100. Iris nivea. " Plumae lacerae, decompositae ; rliachides in dorso obtecte albidee ; pectus et varise partes , certo luminis situ obsolete fusco-micante maculatse. Linea supereiliaris nulla distincta. Vibrissae minimae, subreflexae. llostri et peduni forma similis Graculae. Cauda valde rotundata, transver- sim undato-micans.
Denna art ar allman vid Calcutta, hvarest den i Fe- bruari ocb Mars sags Familj-vis , 5 — 6 tillbopa , hoppa.om- kring jamfota pa mavken bland sma trad och buskar. Upp- skramde flogo de upp i de lagre traden. Flygten skedde med hastig och bullrande vingrorelse , men daligt och al- drig langt. Liksom Trastarne forstodo de att skickligt dolja sig bakom grenar och lof. De sutto aldrig stilla , och forde ett bestandigt ovasen med sitt sqvallrande late, som nagot liknade det af Star-unarar. Af detta'late bar arten erhal-
O :
lit sitt Bengaliska namn Tjattarid (med tonvigt pa forsta stafvelsen), som ej ilia uttrycker detsamma. Uti LATHAMS Gen. Hist. , (under Turdus canorus) anfores efter BUCHANANS
*) Reliqvae citat. T. canori refercndae sunt ad T. sinensem BRISS. ct L. (L'hoamis de la chine BUFF.); sc: Turd, chinemis Osb. it. 309. - Con-us faustus L. Am. Ac. IV. — Lan. faustus et Turd, canorus L. S. N. X et XII. — Sic T. canorus = T. sinensis; nobis Timalia fausla e. diy. Garrulax Lesson. •
J'liyslogranska Siillsknpots Ti<Uki-;ft. I- IS37. f>
82
upgift namnet Chotareea } som efler engelsk orthografi aY aldeles detsamma. Nagon sang hordes ej. Foclan bestai' af insekter , sma snackor risgryn o. d. som altid fans till- hopa i magen.
I borjan af Februari erholls en ung bane , som , under1 huden i brostgropen, mellan grenarne af furcula , bade en klotformig vaxt , storre an fogelns bufvud , bard , hvitgra och blott lost fastad genom cellevaf. Delta exemplar bade ett sjukligt utseende, ruggiga fjadrar, och nabbspetsen var nagot skadad, samt langt utvaxt.
Af denna slagtform (Timalia Horsf. L. Tr. 13.) finnes ett stort antal arter i landerne kring Indiska hafvet. De ersatta i gamla continenten de Amerikanske Myotherae? med hvilka de bafva mycken likliet. De utmarka sig ge nom sin simpla gra eller brunaktiga farg, stora fotter, sma vingar m. m. Uti vara climat finnas inga foglar som till lika grad sakna det behag, som tyckes tillbora den fjadrade skaran ; men tropik-trakterne ofvertraffa bade i prakt och simpelhet , i stort och i smatt. Till Timalia bora (troligt- vis alia) de arter fran gamla continenten som i .TEMMIINCKS pi. color, kallas Myothera.
23. CINNYRIS ceylonwa Cuv. Ccrtia zcylonica L. et Auct.
<$ Castaneus ventre flavo , pileo alarumque carpo purpura- scente-viridibus , gula uropygioqve violaceis , nitidissimis ; caucla aeqvali.
Magnit Sylviae : 4| poll.; Ala 55 mill. tars. 17; rostrum 17. Kostrum capite paullo longius , in arcum \ circuli cur- vatum.
$ d. 7 Febr. — Iris fulvescens (subgrisea) ; colore viridi capitis anterioris carpique minus extensis. Testiculi mag- nit, pisi: dexter albus , sinister nigro-cinereus, albido-reti- culatus.
c? d. 27 Apr. — Iris coccinea. Color perfectus : tectricibus alae parvis omnibus , capillitioqve toto viridiseneis ; etiam jugulum violaceum Testiculi maxime tumidi , albi.
83
$ d. «y MfiJ. (Junior, prioris anni?). Iris obscure rubra. Vertex et gula plumis immixtis cinereis. Uropygium oli- Vaceo-cinerascens, plumis violaceis immixtis. Color metal- licus capitis , gulae alarumque parum extensus. Caud* ala- rumque plum as latius pallescenti inarginatae. Testiculi parvi> fere obsoleti.
Det lyckades mig ej att erhalla nagon hona , ehuru ar- ten var ganska allman vid Calcutta. De boppade lifligt omkring bland tradens grenar, liksom vara sma Sylvia? , t. ex. curruca , trocbilus m. fl. , hvilka de a f ven liknade till flygten. Nagongang sagos de bh'nga sig under grenarne, liksom Regulus , for att plocka insekter ur knopparna. Det bar redan af andra blifvit anmarkt, att dessa foglars foda aldeles ej utgores af haningssaft sasom man forrtrott i anledning af deras langa, klufna ocb rorformiga tunga , utan denna anvandes till insekters gripande. Jag fann altid magen pa deni full af sma skalbaggar, larver och andra insekter, och uti den som skots i Februari funnos nagra sma vaxtfro. Dock maste dessa, saval som manga andra smafoglar gerna fortara sotsaker , ty Hinduerne pastodo att de lefde af socker, ocb deras Bengaliska namn, Sakkar- kurra, betyder socker-atare. Andra arter Cinnyris skola pa Madagascar benamnas Soui-manga , som sages be- tyda detsamma. I [3Iars manad da det stora Bomulls- tra'det (Bombax malabaricus) blommade, voro dess stora tulpanlika blommor flitigt besokte af dessa saval som an- dra foglar, t. ex. indiska Skatan och Staren ; men de hemtade der ej haning , utan insekter. — Magen ar liten och ganska tunn , nastan hinnartad. Lefvern ar stor och hvitaktig. Tungan ar langt utstriickbar , klufven till 2 .smala, platta blad, och narmare roten hel, med invikne kanter, nastan rorformig. Jag horde blott sallan ett kort pipande late af dem.
6
84
24. MOTACILLA alba var. teclrieibus alarum majoribus ill* termediis totis , reliqvis pogonio externo , albis. — 2 d. 22 Martii : Ala 81 millim. tars. 20, reetrices mediae 82. Plaga juguli lunaf a , vertieeqve , usqve in nucbam , nigris.
Blott detta enda exemplar erbolls , men flera sagos pa samma stalle, vid Sticsagor, utmed floden , samt en d. 9 Febr. vid Calcutta. Alia voro ofvantill gra liksom lios oss, men pa den hemforda honan liafva ryggens fjadrar mot sidorna och spetsarna en liitt , eburu tydlig, anstrykning af svart, som ej kunde synas pa afstand bos de lefvande exemplaren. Mojligtvis bli de aldre harvarande individu- erna svarta om sommarn , liksom pa manga stallen i sodra Europa ocb mellersta Asien. Efter den 22 Mars sag jag ej flera sadesatior'; troligtvis flytta de da at norr. Utom de ofvan anforda skillnaderne, ar det bemforda exemplaret full- komligt likt samma fogel i vinterdragt (Mars, April) bos oss, utom det att bufvudets svarta ocb bvita farg ar nagot renare, an den bar pla'gar vara bos bonorna. Late, rorel- ser m. m. igenkandes fullkomligt.
25. MOTACILLA flava. — \rar valkanda Gularla sags flera ganger, (forst den 9 Febr.) ocb skots engjing d. 12 Mars, pa en grasplan vid floden , hvarest den boll sig i mangd., tillbopa med Cbaradrius minor. Da jag den dagen bade erballit mera an som medhans att conserveras , blef exem- plaret ej bemfordt; jag litade pa att en annan gang fa skjuta en gula'rla, men det intraftade ej. Sa vidt jag d«T kunde se, fans ingen olikhet med vara vanliga ^sydsvenska exemplar, ocb bland flera lefvande som sagos pa na'ra ball varseblef jag ingen med svart bufvud sasom vanligt ar i Dalmatien , Lappland ocb mellersta Asien, bos de al- dre banarne i sommardragt. x
(Motacilla boarula? — Flera ganger i Febr. ocb Mars sagos vid Calcutta ocb Serampore drlor som knapt kunde vara annat an M. boarula ; men da jag bade en synnerlig otur att skjuta bom pa dessa, ocb ej forut hade sett na-
85
got lefvaiule exemplar af naiiimle art , vill jag ingenting pa- sta , utan blott namna hvad jag sett).
26. ANTHVS arborciis ar afven en af Bengalens allmannaste foglar. 2:ne hemforda hanar visa ej annan olikhet met! svenska exemplar, dodade om varen , an att det morka streket genom ogat ar nagot bredare, och flackarne pa ryg- gen aro nagot mind re tydliga an pa de svenska exempla- ren. Lefiihclssattet forefoll mig ovanligt , da jag ej forr hade sett clem pa deras vinterstation ; de sprungo nemligen omkring i Februari manarl , famillevis, 5—6 tillbopa , pa niarken bland buskar och pa tradbevaxta stallen. Skramde flogo de upp i tra'den. I magen fans endast fro. Jag kan ej erinra mig alt liafva sett dem efter Mars manad, utan formodar att de da dragit mot hembygden i norr. Benga- jiska namnet ar Tjarta eller Tjah,
27. Ax THUS pallesccns Via et HORSF. L. Tr. XV p. 229. Griseus , fuscomaculattis , subtus albus: pectore antico
lineolis crebris oblongis nigrofuscis; [pedibus validis , tarso longit. I alffi ; ungue postico leviter arcuato , valido , lon- giore qvaiii digito.
? Calcutta initio JMaji. Magnitude corporis feve A. pra- tensis: longit. 54 poll. — Ala 74 millim. Cauda 51, tars. 25. Ail'inis A. campestri sed pedes majores, caudaqve brevior. Supercilia lata, albida , elongata. Linea per oculos et al- tera ordinaria sub oculis distinct* , fusca?. Lineola ordin. ad latera gulae, tennis, nigroniaculata. Maculae pectorales parvae, longit. 2—3 millim., fasciam pectoralem form ant ; jiiguli ventrisque nulloe. Hypochondria fulvescentia. Kec- trices utrinque 2 albae, basi obliqve fuscse ; 3:a margine externo tenui albo. Rostrum et pedes albido-pallidi. Iris fuscescens. Rostrum paullo longiuy, sed non "minus validum qvam in A. arboreo. Color superne griseo-pallescens , plu- mis angulatim detritis ; superne non rufescens ut in descr. citata. Alarum fasciae nullee.
(aliud indiv. (non conservatum) d. 23 Martii ; differt rec- trice 2:a pogonio extenio toto fusco ; 3:a immaculafa).
Denna piplarka haller sig endast pa opna fait, vanli- gen pa akrarna, och sitter ej i trad. Hon ses derfore ej nara Calcutta ; men ar vanlig pa de mera opna fallen na- gra mil derifran. De hoga ftitterna gifva henne ett eget, latt igenkanneligt utseende, oeli hon ses ofta resa sig ratt upp med kroppen , da andra arter af slagtet altid fora krop- pen horizontell. Afven far man ibland se henne hoppa jamfota ; men vanligaste rorelsen ar springande , liksom de ofrige larkeartade foglarnes. En gang horde jag en sadan qvittra nagra toner, svafvande som en larka, men bloft for nagra ogonblick. Fodan utgores af insekter, t. ex. Achetae; saint af risgryn och andra fro. I magen fu; nos bada sor- terna tillhopa. I borjan af iMaj sagos de halla sig parvis ; forut vore de ensamme. Samma art larer afven finnas pa Ulimaroa, ty jag tviflar ej att den ar indentisk med den ofvan citerade,
28. ALAVDA (A. arvensis Sonnerat voy?) Pa
de stora slatterna kring Sucsagor, norr fran Calcutta sa- gos bestamdt 2:ne arter Alaudtz , som forefollo analoga med A. arvensis och arbor ea. En af f5rra slaget skots, men da jag om aftonen var uttrottad , och ville upskjuta conserve- ringen, hade jag det missodet att foljande dagen finna denna, jemte en god del af den ofriga fangsten , fordarf- vad af myror. Foresatsen att skjuta en annan misslycka- des , men gjorde att jag ej tog tillvara hvad myrorna lem- nat. Den var nagot mindre an A. arvensis , hade nagot starkare teckning pa hufvudets sidor, ungefar som A. ar- borea, och olika fa'rg pa stjertpennorna (Rectr. extima alba, 2:a intus obliqve fusca , pogonio externo qvoqve fusco , re- licta plaga magna , alba , 3gina). Sangen var, i Mars ma- nad, ej sa liflig som var larkas, utan mera ledsam och fatonig , ungefar sadan vi ibland bora den i Augusti. Fja-
87
ilrarne voro vinkelformigt afnotte och nabbformen sum hos A. arvensis. — Den andra arten erbolls ej.
29. AT, A v DA gingicQ LATH. n:o 14. — Pet its AL grise de Gingi Sonn. voy. — Fringilla cruciger Tern. pi. col. 269. 1. — Duree finch LATH. Gen. Hist. VI. 115. — Genus Mcgalotis Svaius.
Grisea , gastraei vifta longitadinali , lata , in jugulo cm ciata , cum superciliis lorisque nigris. Rostrum crassis- simum.
cT d. 22 Mart. Iris fusco-rufescens. Rectrix late rails ex- tus oblique albo-dimidiata. Alarum tectrices inferiores ni- grae. Dorsum obsolefissime fusco-maculatum. Frons etca pitis latera sordide alba. Long. 44- poll. Ala 72 millim. tars. 17 ; cauda 40. — Lingua apice truncata , setoso-lacera.
Pa (ipna akrar sags denna lijla vackra larka ensam, atskilliga ganger. Till flygten saval som rorelserna pa marken liknade den fullkomligt en larka:; ej en fringilla. Det beskrifna exemplaret skots just da det, efter nagra ogonblicks sang med utspanda vingar , ater satte sig ned pa marken. Uti magen fanns endast fro. Enligt Bucba- nan (i Latb. Gen. Hist.) skall den Jagga ,agg i maj manad, och i Bengalen kallas "Duree." — Man bar af denna ocb nagra liknande arter bildat ett sarskildt slagte, Megalotis Sv., som for det tjocka nabbet blifvit raknadt till de Fink- artade foglarne ; men underkiikens bildning sa val som lef- nadssattet, skilja clem tillrackligt derifran , ocb det ar for att an mera fasta uppmarksamheten derpa , som jag bar bi- behallit slagtnamnet Alauda. De afvika annars fran Lar- korna genom nabbets tjocklek , tungans form , den ej flac- kiga fargen , samt en ganska kort ocb krokt bak-klo. Dit borer afven Fring. otolevcos Tom. pi. col. 269. 2 ; men ej Fr. simplex ocb githaginea fran Africa, bvilka a'ro verklige Fringillae L. (Pyrgita Cuv).
30. FRINGILLA domcstica traffades i Calcutta aldeles sa- dan som i Sverige. Ett par ganger bade jag tillfalle att
betrakta Grasparfvame pa 3—5 alnars afstaiid onibord pa fartygen, och sag dem afven iuuti staden , men ej utat landsbygden , hvarfore det ej blef tillfalle att skjuta nagori. Alia de hanar jag pa namnde satt noga kunde skarskada (atminstone 10 a 12), hade hufvudet ofvan gratt och pa sidorna brunt, liksom hos oss. Det ar markvardigt att det beta climatet ej gjort banarnes bufvud brunt i Indien saval som i Italien , Spanien ocb Egypten. Mojligtvis sag jag ej nagon gamnial hanne. — Frinyilla monfana sags aldrig.
31. FRIXGILLA bengalensis (non Fr. bengalus auct). — Loxia
benyalcnsis Bniss. ; L. ; LATH. n:o 36. — E»\v. 189. — BUFF.
pi. enl. 393. 2 ($ fig. mala). — (GKW. Ploceus Guv).
Grisea subtus nifescenti albida , dorso fuscomaculato ; ca_ pite sup erne flavoj, laferibus pallide fusco. Rostrum altitu- dine duplo longius.
Paullo major qvam Fr. domesfica ; rostrum praesertim majus. Ala 74 millim. tars. 20. — Remiges 10; l:a spuria. Gula albida.
$ adult, mart. , apr. ma jo capillitio toto flavissimo.
$ jun. (aprili) fronte ad medium verticem flava.
(?V Apr. — OvarioY ictu leeso. SimSlis $ juniori,sed co- lore paullo sordidior).
Till stallning ocb rorelser liknar denna fogel nara vara vanliga grasparfvar , ocb utom den gula bjessan ar fargen tamligen densamma. Arten var ganska allman kring Cal- cutta fran april ., da de borjade bygga bo ; fore april sag jag dem ej. Boen banga konstigt fastade under de of'anf- liga bladen af det allmanna vilda Palm tra det (Borassus flabelliformis). De besta af tiitt bopfogadt groft bo, ocb hafva utseende af en pung; iiro 13 — 14 turn langa , nedtill Ttumbreda, upat afsmalnade till 2 turns bredd , ocb ufanpa slata ; men de a'ro till storre delen solida , sa att blott ne- dersta andan bar en liten klotformig cavitet af 5 turns dia- meter, med en nedbangande cylindrisk ingaiig vid sidan- Boet bygges upifran sa , att caviteten ar det sista som for-
89
fa'rdigas. Da denna ar halffardig, sa att bottnen saknas, gores en tvarvagg, hvarigenom boet nedtill fine 2 hal: det ena skall bli for balen , det andra for ingangen. Sedan fullbordas dessa hvar for sig. Hanarne tycktes vara.mest syselsatte med att samla materialier och syntes mest. Ehuru manga jag skot fin1 att afven erhalla en liona, lyckades det mig blott att fa den ofvan anforda, som jag dock ej med sakerhet kan utgifva derfore. Den nedskots fran ett halffardigt. bo pa mer an 20 alnars hojd. Ofta aro 2 — 3 bo fastade vid sanrma blacl , och 20 — 30 i samma Palm. Forsta dagarne af Maj erhollos nyklackta ungar ur ett bo och 3:ne aldeles hvita agg ur ett annat, under det manga bo blott voro halflardiga.
Latet vid boen hade likhet med Hdmplinr/ens qvitter och lockton. Sang hordes ej. Uti ma gen fans endast ris- gryn, som de sagos plocka hoppande kring landthusen lik- som grasparfvar hos oss. Bengaliska namnet ar. Bawui (w efter Engelskt uttal).
32. GRACVLA tristis LATH. Cuv. — Pastor tristis TKM. WAGL.
Syst.
liufo-grisea , capite laevi colloqve nigris ; ventre 'postico cum crisso, apicibus rectricum, hasiqve remigum late albis.
cT9 similes. Sturno paullo major: ala 142 millim. tars. 38 ; cauda 92 ; rostr. ab ang. oris 30. Lingua apice bifida , non lacera. Iris obscure rubra , circulo albo-punctato circa pupillam. Vitta lata , nuda, lutea e rostro per oculos. Ro- strum et pedes tota lutea. Plumae capitis longae , acutae , paullo erectiles. Alae et cauda nigra. Alarum tectrices pri- mariae totae , remiges posterioresl longe ultra medium, al- bse "). (Testiculi mense Martii parvi).
*) Grac.fusca c Java (Pastor fuse. Wagl.) difFcrt colorc corporis ob- scure fusco ; ala minus alba; vitta capitis nuda paullo minore, cauda breviore (75 mill.), rostroque paullo majorc. DC cet. similis etiam dimensione.
90
Derma ar en af de talrikaste fogelarter vid Calcutta och stationar derstades. Den lefver i stora bullrande ho- par , som dock ej utgora egentligen slutna flockar , utan bestandigt hopsamlas och atskiljas eller forandras. Till lefnadssattet likna de bade Staren och Kajan ; isynnerhet Sro de ganska lika den sednare da de spatsera pa marken, med en nickning pa hufvudet for hvarje steg. Bland be- tanele kreatur ses de nastan alltid. Flygten ar tung med stark vingrorelse ; men da de vilja satta sig halles vin- garne stilla och utspande. Ilanen ses of'ta resa pa tofsen. Morgon och afton sifta de flockvis i traden och halla ett forfarligt vasen med sitt pladdrande late, hvilket later som: tjciti! tjati! eller tja-i! Nagon sang hordes ej af deni. De iiro ej radda och komma ofta in uti staden. De fortara niest risgryn; men afven insekter, t. ex. syrsor. De ga aldeles ej pa kott. Bengaliska namnet ar Salik (i ar kort med tonvigt). Fortplantningen forblef mig obekant.
33. GRACVLA cristatella L. Pastor cristatella WAGL. Syst.
Cinereo fusca, fronte cristata ; macula parve nuda pone oculos, rostro, basi nigro , pedibusque luteis. Kemigibus basi, rectricibus apice, crissoqve albis.
d crista densiore, tectr. primariis totis albis. Ala 120 mill, tars 35. Cauda 77. — 2 tectr. primariis basi nigris ; ala 115. tars 33. Cauda 70. — Priori angustior , rostro paullo lon- giore. Lingua prioris sed apice paullulum lacera. Iris fla- vissima , lata. Plumae capitis erectiles : anticae antrorsum spectantes, rectae, non reflexiles , longit 10 millim. cristam compressam in basi rostri formantes. Margo carpi et tectr. inf. cinereae , in priori albae. Abdomen fulvescenti albidum.
Forekommer mindre allmant an foregaende och vistas mera i traden. Jag sag denna art blott ensam , ej i flock, i Febr. — Maj. Latet var mindre sladdrande, och hanarne hordes sjunga smatackt nog, nastan som var skata eller stare. Hufvudets fjadrar resas och fallas nastan bestiindigt af hanarne. Under gaendet fores hufvudet mindre hogt an
91
af den foregannde. I magen funnos fro och lemningar af frukter.
Af infodingarne kallades denna art omsom Majna bch Sallik, hvilka iianiu dock tillhora gr. tristis och religiosa.
34. GRACVLA rosea Cuv. R. A. ed 2. — NILSSON. Skand. fn. —
CLOGKR. Eur. 169. — Pastor roseus Tern. VAGL.
Pallide rubicunda ; capite lateribus vix nudo , collo pecto-
reqve antico , alis caudaque totis nigris.
Adulta rosea et nigra ; capitis plumse longae , curvatae , lacerae, attenuatae.
2 juv. .(e Ceylon Dec.) Superne iuscescens , subtus al- bida , rubicundo-tincta , crisso nigromaculato. Partes nigrae impure coloratae. Plumae capitis mediocres, rotundatae, appressae. Alarum plumae tenue griseo-marginatae. Rostrum superne nigrum, subtus flavescens. Pedes pallide fusce- scentes. Iris obscura. Long. 8| poll. Ala 127 , cauda 72.
Under seglingen i indiska hafvet kommo 2:ne unga in- dividuer om bord ; nemligen den ena nara sodra udden af Ceylon d. 14 December. Den andra slog ned pa fartyget den 10 Januari, mitlt emellan Ceylon och nordspetsen af Su- matra: ungefar 100 geografiska mil fran hvardera, och 80 a 90 mil fran Andamanska oarna Vinden hade varit nord- vest, bvarftire det ar troligt att den kom /ran Indiska si- dan. Bada dessa foglar blefvo snart sa spaka att de ato ur handen och vi trakterade dem rikligen med kakerlacker (Blatta germanica) som vimlade pa fartyget. Uti Bengalen sag jag ej denna art , men anser for sa'kert att den finn£s der, da den gor utvandringar i nyssnamnde scala, och finnes pa Ceylon , Indiska balfon samt i Persien.
Obs. Gracula reliyiosa L. (Evlabes Cuv.) var. 7wmor,sags ofta i bur i Calcutta, till salu for 1 a 2 rupie (1 rupie z= -7 piaster). Den uppgafs vara fangad i landet, men jag kunde ej fa nagon saker uppgift pa att den finnes vild i Bengalen, och lartle snart inse, att infodingarnes utsago i sadane fall aldrig var att lita pa. Det ar val mojligt att
92
%
de voro komne med fartyg fran Java. Indiska namnet at Majna, hvilket efter engelsk ortbografi skrifves m'mo eller mi/ana , som redan nannies i de aldsta uppgifter derifran. EDVARDS skrifver det: Minor, ocb Fransoserne hafva deraf bildat sitt mainate. Pa Java kallas fogeln (enligt HORS- FIELD) Beo eller Mcncho (lases troligen Bio, Mintjo).
35. STURNUS contra L. Pastor WAGL. syst.
llostro elongate, recto, apice depresso. Niger, capitis lateribus, ventre, vitta alarum uropygioqve albis. Vitta per oculos maxima, nuda flava ).
Longit 8 poll. Ala 120 milliin. , tars , 33 ; cauda 73 ; rostr. e, fr. 25. Lingua bifido-lacera. Iris alba. Pedes flavi. Rostrum basi luteum, apice album. Nucha paullo albido s. griseo-varia.
$? non differt nisi colore paullo fusciore ; juvenes et hiema- les ventre sordido.
Indiska staren ar bogst allma'n vid Calcutta , livarest han benamnes Kalickia. Hvarifran namnet Contra harleder sig, som efter de a'ldre forfattarnes upgifter skulle vara bans indiska namn , ar mig obekant. Till kroppsstallning, rorelser, late in. m. bar ban den aldra narmaste likbet med var stare. Liksom denna sags ban forst om varen i sma flockar, hvilka fram i Mars uplostes till par. Han bailer sig mycket omkring busen ocb lefver bufvudsakligen af in- sekter. I Mars manad sags ban flitigt plocka sadane i blommorna af bomullstradet (Bombax malabaricus). Han ar stationar pa stallet.
36. UPUPA cpops L. sags ettpar ganger (en gang d. 20 April vid Serampore) , men erbolls ej. Flygten , gangen , ocb sa vidt jag kunde se afven fargen , voro aldeles lika med var nordiska Ilarfogel. Den larer ej vara sallsynt en-
*) Pastor Julia HORSF. Wagl. c Java , differt colore supernc rufcsccnti nigro , et albedinc capitis minore ; sed non nuditatc capitis , ut di- cit WAGLF.K (Syst. Av.). — An dist. sp, ?
<J3
ligt ufsago af Danske Handlanden BERG i Serampore, som i denna fog-el igenkande sift hemlaiuls Ilarsfugl , och sade sig liafva hurt dess late likadant som i Danmark.
37. Conrus splendens VIEILLOT. WAGLKR.
Obscure griseus , ca])ite supra , collo antico , alls cauda- qve uigris , violaceo-nitidis. Juguli plumis lanceolatis , vi- rescenti-nitidis.
Long. 16| poll. Ala 260 mill, tars 43; rostr.'e. ft. 44; alfit. 18 ; cauda 178. Iris nigrofusca. Rostrum magnum , ut Co- racis , sed compressius : dorso elevato, carinato compresso, valde arcuato. Setae narium vix ad medium rostri extensse. Plumae corporis basi alboe. Cauda leviter rotundata , alas longe superans. & paullo major et nitidor qvam 2.
I de fleste hanseenden utgor denna art ett medel-ting mellan r/ra krakan och kajan. Fargen liknar badas ; krop pens stallning, halsens och hufvudets form a'ro af krakan; rorelsernas liflighet kommer na'rmare kajans ; men nabbet iir vida storre och hoptryckfare an bos bada , narmast likt korpens.
Corvus splendens ar hogst allman vid Calcutta under hela aret. Afton och morgon ses den i flockar, som ofver natten hvila i trad, vanligen i sallskap med Gracula tristis. Uti alleen mellan Calcutta och Fort William liafva de sitt vanliga tillhall, och fora ett grasligt oljud. Latet jir ett kort, gutturalt, ej groft: yrahl graft! ganska olikt det af vara arter. Vanliga fodan utgores af allahanda afskraden , afveii fisk, krabbor o. d. som vid ebbtiden stadnat pa det torra; men isynnerhet af de ofaliga doda kroppar, sorn dagligen flyta i strommen och upvrakas pa dess strander. De dela detta rof med Gamarne och Ciconia Algala. Da dessa magtigare rivaler aro tillstades, masfe krakan ofta lemna sin plats; men mangen gang far man se denna , un- dankorda af nagon Gam , med en kajas hela naivete hoppa opp pa den magtiges rygg, och fran denna hojd se sig om efter ett annat stalle, der hon ostord kan fa delta°-a i
94
maltiden. Ofta ser man en kraka segla forbi , pa ett I strommen flytande lik , hvaraf hon af alia krafter ater. Boet bygges af qvistar uti traden , saval invid stammen , som upp bland de smalare grenarne. Det ar utan tak och lik*- nar krakans. I Mars manad sag jag ett par bygga uti stor- masten af ett aftackladt fartyg. Aggen voro 5 i ett bo, som jag i borjan af Maj undersokte, till farg, flackar och storlek lika kajans (medel-langd 37 millim) men de visade nagot storre olikheter sinsemellan till form en ocb fargens intensitet, liksom vanligen bos krakan. De fleste tycktes bafva agg i April och Maj ; men redan d. 4 April sags en nyss uthoppad, nara fullfjadrad unge. Bengaliska namnet ar Khaa (bada a uttalas sarskildt). Musulmannen kalla den- na art Gatva 3 (med w efter engelskt uttal).
38. Conrvs enca? HORSF. — WAGLER. Totus niger plumis basi cinereis ; cauda suboeqvali,, alas longe superante. Plumae juguli medii lanceolatoe nitidse, apice bifidse. Rostrum maximum, compressum , culmine elevato, arcuato. Ma- cula parva nuda pone oculos , nulla sub eis.
$ Long. 17 poll. Ala circa 270 mill, tars 51 , cauda 170 (I ultra alas); Rostr. e. fauce 59, altit 23, cum cranio 98. Totus niger, dorso , scapulis tectricibusqve violaceo niten- tibus. Rostrum fere coracis, sed magis compressum et longius extensum; forma exacte ut prioris ; setae narium non ad medium rostrum extensae, culminis basin baud te- gentes. Remex 2:a brevior qvam6:a, longior qvam 7:a. Cre- derem hunc esse C. encam , quae autem a WAGLER, qvoad formas, cum C. frugilego comparatur; dimensiones etiam omnes C. encae majores.
Denna art ar mindre allman an foregaende; jag sag den ej i flockar, utan blott ensam , eller mot varen parvis. Latet bestar i ett tamligen rent, groft; krah! krali! som tages vida grofre och kortare an af var kraka: narmare likt Rakans. Foden utgores af insekter: i magen fans blott larver och fjarilar. .lag sag denna art aldrig vid doda
95
kroppar, som clock ofverallt aro att tillga. Det ar derma art som Europeerne i Bengalen kalla korp (Raven). Ben- galiska namnet ar Kaak eller Dohm Kaak.
29. fliRVNDo rustica L. — Nagra individuer sagos d. 23 Mars vid Sucsagor, nagra mil norr om Calcutta. Latt hade jag kunnat skjuta den forsta som visade sig, ty lion satte sig pa en stang , pa nagra alnars afstand , da jag en gang hvilade; men ofverraskningen , att bar aterse den i hem- bygden, och fran barndomen, med sarskild vanskap om- fattade svalan , forekom skottet. Emellertid ar jag full- komligt saker pa att detta exemplar var aldeles lika med de hos oss forekommande ; de livita flackarna p.a stjerten , den hvita under-sidan , roda strupen , begransad af svart m m. sagos tydligt och antecknades genast. Pa andra stallen sag jag den ej.
Anm. En annan art Svala med foga klufven stjert sags afven vid Sucsagor men utan att erhallas. Troligtvis fun- nos flera arter i trakten , da jag tyckte mig se betydlig skillnad mellan de kringflygande svalorna, men inga fore- kommo sa allmiint som de 2 ioljande Cypseli.
40. CYPSELUS aff'inis. GKAY Illustr. of Ind. Zool. 2. t. 6 fi°-. 2. INiger, gula uropygioqve late albis; cauda brevi, eeqvali c?,(eCeylbn Dec.). Lorae aterrimae. Caput supra fuscescens , antiee cinerascens , limite superciliari tenui , albido. Dor- sum aeneo micans. Ala nigra , margine carpi cinerascente; remiges 1 et 2 aeqvales , caudam 40 millim. excedentes.
Pennse cubiti ad | alae exeunt. Kectrices 10 seqvales.
Longitudo ad ap. caudse 44- poll. Ala 130 millim. Cauda 38. — 9 Similis Mari , vix magis fusca.
Rostri, pedum efr tectricum alarum structura omnino ut in Gyps, apode. Tarsi plumati. Nares apertura lineari
0B
introrsum arcuata, et ad latus internum niembraiise sita. (In C. apode apertura per medium membranoc ducta).
De 2:ne beskrifna exemplaren kommo onibord pa far- tyget d. 6 December, midt ute pa Indiska oceanen , vid aeqvatorn, ratt soder fran Ceylon, saledes 90 geogr. mil fran namnde o och lika langt fran Malediverne. De tyck- tes afven vara trotta och satte sig pa tacklaget, livarifran de nedskotos. Vadret hade varit nagot osfadigt med regn- byar , men ej tillrackligen svart att drifva dessa starkt fly- gande varelser vilse. De maste hafva varit stadde pa na- gon excursion utan bestamdt mal, som i alia handelser, hade blifvit deras sista ; och utan tvifvel omkomma arligen en otalig mangd foglar i hafvet, genom en dylik vandrings- lust. Sedan igenkandes samma fogelart i Bengalen , hvar- est den tycktes vara ra'tt allman , men jag erholl den ej der. Uti ett hus i Serampore sags ett sad;.nt par, som bygde i Februari och hade ungar i borjan af April. Boet lag ofvanpa en bjelke , v. p. 10 alnar hogt. Det var sam- mansatt af fjader, stra m. m. , ulan jord. Jag forsumma- de att efterse om detta bo var ofverdraget af ett sadant klibbigt amne som det , hvarmed var Tornsvalas bale ar sammanklibbad , ty denna sednare omstandighet var mig da obekant. Under flygten liknade denna art mera Ladusva- lan ar Tornsvalan , emedan vingarne ej aro sa spetsiga och bojda som denna sednares. Dessa och andra liknande fog- lar i Indien sagos sallan flyga midt pa dagen , utan mest morgon och afton. Den beskrifne hanen hade mycket bin- nikemask i tarmkanalen.
(Forts, i nasta hafte).
Inneh&ll:
Sid.
I. StrSdda anmarkningar rorande vextgeografien i allmanhet och vegetationens forhallande inom Bleking i synnerhet , af AL.
ED. LINDBLOM 1>
II. lakttagelser af pulsation i Venae pulmonales , af N. H. LOVEN. 10.
III. Om bruna blysupcroxidcns anvandbarhet till torra elektriska staplar af P. S. MCNCK. AF ROSENSCHOLD 15.
IV. Jemforclsc mellan Intervaller och Logarithmer , af P. S. MUNCK. AF ROSENSCHOLD 19-
V. Om Skabbkraket (Acarus scabiei) ; af C. J. SUNDEVALL. (Har-
till PI. 1. Fig. 1—12).
VI. Om tyngdpunktens bestammande till en solid kropp , som upp- kommit genom en del af en regular mangbornings rorelse om- tring radien till dess omskrefne eller inskrefne cirkel , af
A. W. EKELDND. (med 2:ne figg. pa PI. 1) 37.
VII. Nagra Commentarier till Pytheas' fragmenter om Thule;
af S. NILSSON 44-
VIII. Foglar fran Calcutta, samlade och beskrifne af C. J. Stm-
DEVALI.. (Hiirtill noterna pa PI. 1) ''4-
Pric 3
PHYSIOGtRAFHISKA SAIASKAPETS
D S : FT.
Andra Haftet
med tre planchcr
TRYCKT Pi C. W. K. GLEERUPS FORLAG , UT1 BERL1JVGSKA BOKTRYCKER1ET.
97
IX. Om Siberiska Rabarbern; af ./. H. FORSHJELL.
(Upplast den 20 Maj 1837.)
<let i elfva ars fid lyckats mig att i 'Sverige odla den basta sakallade Siberiska Rabarbern , torde nagra iinderrat- teiser harom ej vara utan vartle ; och far jag harmed i korthet ofverlemna min erfarenhet sa val om denna plantas odling, som om akta rabarbernsberedning, jemte desshistoria. Rabarber vaxer i Chinas , Chinesiska Tarfariets och andra Asiatiska landers bergstrakter , och ett "Compagni Bnkharer bar monopolium pa bandeln med denna rot , eniot erlaggande af en arlig skatt till Chinesiska llegeringen , som vid dods straff forbjudet hvarje annan att ,der befatta sig med Ra- barberhandeln. Compagniet, skall enligt ett confractaf ar 1772, arligen lemna till llyska Styrelsen 1000 pud d. a. 1900 Lispund, Kabarber, och som Ryska Regeringen satt insigtsfulla Controllorer att granska sin vara, maste Companiet lemna den basta till Ryssland. Den ofriga till Europa kommande , sandes ofver Canton. Sedan Compag- niet pa Rabarbermarknaderne i staderna Kian-Sin och Schan- Sin i provinsen Kansu, uppkopt Rabarbern , transporteras den till Si-Ning-Fu, der det bestammes hvad som skall sandas till Kiaehta , en stad , som ar belagen 40 dagsresor ifran Si-Ning-Fu , pa gransen emellan Chinesiska och Ryska rikena. Till Kiaehta ankommer den i October och profvas af Ryska Conti-olloren , som ar Apothekare , hvilken later pa stallet uppbranna den odugliga och afsander den goda till JMoskwa , hvrarifran den efter granskning sandes till Pe- tersburg. I anseende till dessa prof, ar den Ryska Rabar- bern bast , och i foljd deraf naturligtvis mycket dy- rare an den samre sorten, emedan en dalig vara alltid maste ega ett mindre varde an en god. Genom dessa
rhysiografiska Sallskap&t» Ticlskrifl. II. 1837.
98
sandningar liar Rabarbern , oaktat vaxande i China, i handel fatt namnen : Rheum Russicum , Rheum Moscoviticum , Rheum Sibericum och Rheum Indicum,
Hvilket Species af Rheum clet ar som lemnar basta Rabarbefh, ar a'nnu icke riktigt kaiult; men jag anser tlet sannolikt, att mer an ett Species Rheum lemnar den, och att mycket , kanske det ma'sta , beror pa sattet huru skorden verkstalles , sasom jag erfarit med den af mig odlade roten. Sattet for denna skord , kommer jag att vid odlingen anfora.
Om sommaren ar 1826 gjorde jag en resa at Finland for att helsa pa slagtingar, och med detsamma gjorde jag ett besok i den eleganta staden S:t Petersburg. Flera der- sta'des gjorda fruktlosa forsok att erhalla Kabarbervaxten och Lakrifsvaxten , forvissade mig derom att vederbiirande voro jaloux om dessa vaxter; men som jag ansag sannolikt att i nagon Medicinal-plantage elJer atminstone i en Kej- serlig tradgard , riktiga Kabarbervaxten skulle finnas, hade jag satt mig i sinnet, aft gora mitt basta, for att vinna min onskan.
I Petersburg fick jag veta att Ryska Kejsaren bar i staden och pa lustslotten deromkring., tillsammanraknade fern Apothek , som aro for Kejsaren ocb hofvets behof. Denna; ilia uttankta inrattning, liar standiga vardare pa hvarje Apothek; men dessutom eger Kejsaren en Ofver- Apothekare som, likasom Kejsarens Lif-Medicus, skall vara Hans Maj:t stadse foljaktig. Da Kabarbersandiiingen kommer till Petersburg, utplockas till dessa Apothek den Ijusa llabarbern , kallad Mjolk-llabarber eller Kejsar-Ilabar- ber (Kadix Rhei albi , Radix Rhei Imperialis), och kommer denna den aldrabasta Rabarbersorten, sallan eller aldrig i verldsbandeln.
De i Petersburg vistande Finnar, kallar sig Svenskar, och de jag traffade af dem, visade mig, sasom Svensk ,
mycken valvilja. Harpa grundade jag mitt hopp aft lyckas i foretaget, emedan jag visste att Kejsarens Ofver- Apothe- kare von Fiune. Jag reste nagot ofver tre mil pa sodra sidan om Petersburg till Tzarsco-Cello, der Kej.saren visfa- des , och blef genom det sambaml som eger rum inom pharmaceutiska corpsen , snarf bekant med Ofver- Apothe- karen Ingelman. Han gaf mig ett bref till Professor Wein- man , som forestar tradgarden vid Kejserliga Lustslottet Pawl-Lowsky, en half mil la'ngre bort. Ankommen dit, satt Professorn i vagnen for att resa bort; men uppdrog artigt at en annan att lemna mig en Rabarberplanta. La- kritsvaxten farms ej. Men nu uppstod en babylonisk for- bistring. Tra'gardsmastaren talade allenast Ryska och bvar- ken ban eller min tolk voro botanister. Efter mycket bry- deri bekom jag en planta af Rheum compactum, hvilken dock af min Ryska va'rd i Petersburg forstordes; men som Ryska Tragardsmastaren en vis t pekade^ pa en annan Ra- barbervaxt, som ban pastod vara den basta , ocb denna vaxt vid tillfallet hade mogna fron", repade jag nagra sada- ne, och dajagaterkom tillFaderneslandet, odlaele jagdempa min egendom Kartene belagen i Westergothland, i den dal som bildas emellan Halleberg och Hunneberg. Har frodade sig vaxten fortraifligt-, och da jag sju ar derefter skordade deraf, uppsande jag ett par rotter till Svenska Tragards- foreningen, p«i hvars exposition i Mars 1834, de gjorde mycket uppseende , och tyckte man sig finna "att de syn tes vara ba'ttre an hvad man hittills ka'ndt af Svensk pro- duction." Emedlertid gjorde jag medicinska prof med roten, hvilka prof stracktes allt la'ngre och langre; och arbets- klassen omkring Wenersborg, som anvander mycket hel Rabarberrot , ville snart icke ha af annan, an hvad den kallade den hvita Rabarbern, Genom manga Pharmaceu- tiska tillredningar, bar jag fullkomligt forvissat mig derom att den af mig odlade Rabarbern a'r till alia delar lika me-
100
dicinskt verksam som den basta utlandskr , och anser jag den vara sakallad Kejsar-Rabarber (Rheum Imperials) .
Doctor Wallide, som ar Intendent ofver Engelska Ost- indiska Compagniets Tradgard i Calcutta , har rest i Asiens bergstrakter, och kallar den vaxt ban anser for ratta Rabarber- vaxten Rheum Emodi , hvilken af Colebroke kallades Rheum Australe. Af denna vaxt hade H:r Professor Wablberg under sin resa i sodra Europa forskaffat sig nagra fron, hvaraf tvenne planter uppkommit och funnos ar 1832 i en tradgard i Stockholm ; men H:r Wahlberg uppgifver i Tidskriften for La'kare och Pharmaceuter for Mars monad ar 1834, att dessa planter forsvunnit pa ett for honom okandt satt. .lag sande da H:r Wahlberg fron af min Rabarber, hvilken nu larerfrodas braf i ett par tradgardar i Stockholm. Svenska Tragards- Foreningen har a'fven fatt fron af mig, afvensom jag lem- nat sadane till flera bekanta, och hoppas jag att Kabarber- odlingen skall fortga pa min egendom i Westergothland och flerestades i Kiket.
An vis ning
att odla
Stberisk Rabarber.
Antingen sas froen om varen i bank och plantorna ut- siittas, eller ock sas froen om hosten uti los , torr, for sol och vindar oppen jord. Bergstrakter aro sardeles tjenliga. Da plantorne foljande aret uppkommit, utplanteras de som sta for ta'tt, till ett allsidigt afstand af en aln och hallas fria ifran ogriis. Efter andra eller tredje aret gifva de fron, som mogna i Juli. Emedan froen latt affalla , samlas de strax fore fullkomliga mognandet, pa det satt att stjel- karne afskaras och laggas under tak i solen , da froen el'termogna.
Emellan standen giides nagot hvartannat eller hvart tredje ar, och hvarje fir uppmyllas jorden med spade.
101
I sjette eller sednast nionde aret upptagas rotterna om varen eller hosten , skoljas i vatten och skaras i tre turn langa stycken, som skalas fria ifran bark med refjern eller med knif , samt genomborras pa tvaren , laggas derefter ifran 3 till 5 timmar i kallt vatten och torkas sedan, upptradda pa tradar eller tunnt utbredda pa ofver tradramar spand vaf (torkollor) , i en torkugn eller bakugn , som ar uppvarmd till omkring 30 grader ofver fryspunkten. Torkningen be- hofver nagra dagars tid. Da rotterna blifvit fullkomligt torra, bortskares med knif allt som ej bar den marmore- rade fargen. De smarre rotterna , som ej kunna skalas , klyfvas ocb bebandlas sedan pa samma satt. De aro ej utan anvandande. De gifva ett ganska ljust, vackert och verksamt pulver.
Huruvida omplantering i tredje eller fjerde aret ar tjenlig, kan. jag ej med visshet afgora, men i anledning af ett forsok, bar jag nagon anledning att tro det.
Fortplantningen kan afven med stor fordel ske, om, vid skordei) , de rotskott som hafva bladskott (ogon) , ge- nast utplanteras.
Till slut far jag anfora, att da Rabarbervaxten i sitt vilda tillstand forekommer vid 11,000 fots hojd ofver hafs- ytan, bor den ej vara omtalig for Sveriges klimaf, och da bladen kunna sasom mat anvandas stufvade utan att yttra na- gon medicinsk verkan,och da ett enda stand bos mig gaf rot till ett varde af 30 R:dr, bvarigenom en qvadrat aln jord hade gifvit i arlig inkomst omkring 3 R:dr; sa torde vin- sten kunna locka dem som ej endast af patriotism vilja odla Rabarbervaxten, hvars inhemska odlhig vore en na- tionalvinst.
102
X. Om de tropiske vindarne 3 (med chartn PI. 2) ,
ttf C. J. SVNDE VA L L.
(Uplast den 2!j Maj 1837.)
J-Re reguliera vindar som Iierrska pa hafvet uti heta zonen hafva adragit sig sjofarandes och naturkunniges uppmark- samliet under hela den europeiska sjofartens och bildnin- gens nyare tid , eller allt sedan Amerikas upptackt , hvar- Igenom de forst blefvo bekante; och denna upmarksamhet har med ratta egnafs dem, ty kannedom om dessa vindar ar af storsta vigt sa val i praktiskf hanseende , da seg- lingen i dessa trakter till en stor del beror derpa , som i theoretiskt, da denna kannedom ar en af de hufvudsakli- gaste ledtradarna for vetenskapen om forandringarne i var planets luffkrets, eller for mrtegroJogien.
Pa Oceanen mellan ' vandkretsarne blaser, sasom val bekant jir, en ouphorlig vind , den sa kallade Passadvinden eller Ostpassaden y hvilken blaser emot seqvator i en nagot ostlig rigtning., sa aft den norr om aeqvator vanligen ar Nordostlig aller ofta NNO och soder om densamma SO till SSO. Den ar kjind for att vara ganska jemn , lindrig, Ijum och torr, saint att medfora ett nastan oafbruiet klart vader; inom dess omrade kan sjomannen verkligen njuta af ett lugnt lif. Dock ma man ej forestalla sig att den ar full- komligt oforanderlig. Den ar det blott savida , att den al- drig medforer egentlig storm eller ihardigt regnvader, och ^att den aldrig kommer fran vest-kanten. Vid sina granser emot tropiken och aeqvatar, ar vinden oftast ganska foga ostlig, och det ar ej ovanligt att den der blaser rakt i norr och soder, men midt emellan dessa granser ar den under- stundom ostlig. Att likval ett aldeles oinbytt lorhallande nagongang intraffar , bor ej forefalla nagon ovantadt.
< t-v^-b-- 7*t—
103
Umlerstundom kannes vintlen knapt, sa att den blolt formar drifva fram fartygen med en hastighet af 4- geogra- fisk mil i tinimen; nagongang blir den ganska stark, men den ar dock jamn, och tyckes aldrig updrifva stora boljor. Isynnerhet tyckes den ofta vara stark, nagra grader utom tropikerne, der den vanligtvis borjar; t. ex. under min hem- resa fran Indien d. 28—31 Aug. 1828, da jag vid 28° sydl. lat. soder om Madagaskar , uti ett svart lastadt fartyg, pa 3 dygn fordes 10 grader , eller 145 geogr. mil , ratt at vester af en nastan rakt ostlig vind, som tycktes utgora borjan till sodra passaden. Denna vind syntes mig aga en ha- stighet af 40 fot i secunden _ (6 geogr. mil i tiinmen) och likval verkade den ganska foga pa vattenytan •).
Orsaken till passadvinden bar blifvit klart insedd nastan anda sedan denna blef rigtigt kand ; den upgafs redan af Halley i slutet af 1600 talet. Det ar tydligt att den om- kring aeqvator upphettade luftmassan maste stiga up at, samt ersattas fran sidorna , norr och soder, genom en till- flytande luftstrom , som utgor passadvinden. Men emedan seqvator, som ar storre an alia de ofriga parallelkretsarna , bar en starkare svanguingshastighet an de , sa maste den tillflytande luften, som blott ager en sa stor svangnings
*) Svag eller lindrig vind bar en hastighet af omkring 10 fot i se- cundeu (1 svensk rail i timmen) ; medulmattig vind gar 20 fot i sec.; hdrd vind 30 a 40 — och storm 50 a 70 fot p:r secund ; d. a. 7 svenska eller lOt geogr. mil i tiinmen. Starkare stromning i luften larer knapt forekomma i nagorlunda stor scala, men miij- ligtvis uti nagot ogonblickltgt vindkasf.. Man har viil upgifyit Or- caner af "123 fots" hastighet i secunden ; men denna hastighet larer vara beraknad efter stormens borjan pa 2:ne vidt aflagse stiillen? hvaraf nodvandigt ett falskt rcsultat maste erhallas; ty luften hinner ej fran det ena till det andra stiillet forr iin hela den mclian bada liggandc luftmassan kommit undan, och da har storinen redan varat liinge pa bada stallena. 1 de fiesta fallen skall man till och med genom en sadan jiimforelsc finna att stor- men borjar sednare ju liingre tillbaka fran det stiille emot hvilket den blascr.
104
hastighet som de trakter af jorcleii hvarifran den kommer, bli efter, och foljaktligen kannas sasoni om den passerade i en sned rigtning emot aeqvator. Men jorden svanger om- kring fran vester at Gster, hvarfore passadvindens rigt- ning maste bli motsatt, eller fran oster at vester.
OfVer landet blaser passadvinden ingenstades reguliert, emedan olika trakter , sasom berg och lagt land , skogiga , sla'ta eller sandiga lander o. s. v. olika uppvarmas af so- len, och verka storande pa vinden. T. ex. en sandfiken, eller ett lagt sla'it land uphettas ganska starkt om dagen , da luften derifran stiger upat, i stallet for att vidare flyta at SO eller NO. En hog bergstrakt ar alltid sa kail att vinden ofver densamma starkt condeqseras , blir tyngre och maste at flera hall utrinna Ofver det lagre landet. Den ut- faller dessutom sin vattengas i form af sno eller regn ; af hvilket allt starka forandringar i dess eleetricitetsfSrhalJan- den upkomma , hvilka flfven vid andra tillfallen tyckas hafva ettbetydligt inflytande pa vindens beskaffenhet, t. ex. under askvader. Landets inverkan pa passadenjir sa stark, att den blir irregulier till och med ofver sma oar; men den mest radande vinden pa fasta landet mellan tropikerne la'rer dock blasa i samma riktning som pa hafvet.
Vida mindre viil kande till sina orsaker aro de ombyt- liga vindar som herrska pa manga stallen mellan tropi- kerna, och det a'r hufvudsakligen dessa som vi bar skola taga i betraktande.
Mest omtalade , samt till rigtning och tid va'l bekante aro de som kallas Halfpassadcr (balfarspassader) eller Mon- suner (Monsoons), hvilka under ena halfaret aro ostliga , under det andra vestliga, sa ett direetioneu vanligen blir rakt motsatt, De fmnas endast pa sadane haf mellan tro- pikerne, som utat polarsidan begriinsas af ett storre fast land, t. ex. soder om Asien och norr om Ulimaroa, och tiden fOr vindens ombyte ar alltid vid dagjemningen da solen passerar aeqvator. Orsaken till dem bar man trott sig
105
finna uti bildningen och stdickningen af de nargrzinsande continenternes kuster, uti de derpa befintlige bergshojder, slatter, m. m. ungefar sa som nyss fbrut ar namdt om lan- dets inflytande pa den allmaima passaden, eller tillfolje af luftstrommens pressning mellan bergshojderna , eller ater- studsning derifran. Redan de karide monsunernas geogra- figka la'ge visar tydligen att conlinenterna bafva en betyd- lig del uti deras tillkomst , men utan att inga i nagon na'r- mare undersokning. af det satt hvarpa man« vanligen sokt att sammanstalla landernes inverkan pa vindens rigtning, skola vi framstalla en asigt, enligt hvilken detta phae- nomen kan forklaras pa ett mera allmant satt, sasom en omedelbar foljd af den stora ostpassaden, eller atminstone beroeride af samma stora och enkla forandringar i atmo- sphaeren som den. Men for att gora detta maste vi aterga till namnde phsenomen.
De bestandiga nord och syd-passaderna sammanstota ej sa, att man t. ex. fran den norra kommer omedelbarli- gen in uti den so dr. a; utan de atskiljas altid af en zon hvaruti ombytliga och ostadiga, nastan altid vestliga vindar aro radande. Luften ar der altid i hog grad fuktig, samt odragligt bet och qvalmig, och himmelen ar vanligtvis be- tackt af moln. Der omvexla hastigt pakommande och ofver- gaende vindkast och orcaner, med langvarigare stormar eller langvarig fullkomlig vindstilla, och regnet som vanligen at- foljer bada ar starkare an uti andra verldstrakter. Ibland regnar det. med eller utan blast, oupliorligt i hela veckor och manader., och ofta hores under Hera dygns tid ett oaf- brutet askdunder, uti hvilket man endast far begrepp om mangfalden derigenom, att det kommer fran alia hall af him- lahvalfvet, och blixtarne folja sa tatt efter hvarandra att hela natten i ordets egentliga bemarkelse ar upplyst af dem. Det tyckes isynnerhet vara omkring seqvator uti Indiska hafvet som dessa ovader aro radande ; jag bar varit utsatt for dem bada gangerna jag ofverfarit deima trakt.
106
Dessa vestanvindars oeh vindstillors tillvaro i trakten kring aeqvator bar redan lange varit anmarkt , och deras beskaffenhet pa manga stall en under olika arstider har blifvit ganska val beskrifven; men man bar betraktat dem sasom isolerade phaenomen, beroende ensaint af continen- ternes nara lage, af vindens pressning mellan dess bergs- hojder o. s. v. *). Men ehuru det ar hogst uppenbart att continenternes lage och beskaffenbet pa mangfaldigt satt inverka pa laget ocb vidden af den omtalade vindzonen , ocb elmru denna nagongang ar foga markbar , eller liar ganska vackert vader, eller afven tyckes undantrangas af nagondera passaden , sa ar dock4 phaenomenet altfor vid- striickt, och altfor regelbundet for att kunna ytterst bero pa dylika tillfalligheter. I alia fall ;ir det nog allmant for att bora utmiirkas med ett eget namn, ocb vt skola i det foljande kalla det tvqatorial vinden: den finnes endast i granskapet af seqvatorn ocb intager mellanrummet mellan norra ocb sodra passaden. Vid dess beskrifning och for- klaring skola vi betrakta den blott sasom uppfyllande detta mellan rum, ocb sasom aldeles beroende af passaderna.
De allmiinna passadvindarna aro ej under hela aret be- lagna inom sanima gradtal af jordklotet, utan de flytta sig nagot efter solen , bvilket ar en foljd af deras orsak: den upphettade luftens stigande upat; men deras mellanrum, eller seqvaforialvinden , flyttar sig aldrig sa langt at norr och soder som solen : da solen star ofver end era vandkretsen vid 23i° latit. racker passaden fran andra sidan aldrig mer an 2° a 3° in ofver aeqvator, och passaden pa samma sida som solen stracker sig ofta ned till 6° a 7J latit., sa att aeqvaforialvindens flyttning efter solen ar inskrankt till 9 a 10 grader, eller annu inindre :>v ). Pa manga stallen intager den blott en bredd af circa 3° eller 30 svenska mil. Uti ^Lthio piska bafvet och norra clelen af Indiska oceanen utbreder
*) Dot nyastc jag sett i detta amnc ar KAMTZ Lehrbucb der Metccro-
logie, Halle 1831. **) Sc charlan, pi. 2, upgjord for solstandstiderne.
107
den sig dock vid nordliyt so/stand betydligen vidstracktare genom continenternes inverkan , hvarom mera langre fram.
Pa samma gang som man insag orsaken till Passad- vinden var det afven la'tt funnet, att den uppatstigande luft- massan , som ej kan stiga i oandlighet, maste sedan den blifvit afskyld ocli tyngre, ater nedfalla dit, hvarifran den ursprungligen kommit, eller utat sidorna emot polerna till, for att an engang instromma i passaden emot seqvatorn, och att saledes jordens luftmassa oafbrutet bildar ett stort och regelbundet kretslopp. Det ar afven val kandt, att denna nedfallande luftmassa, under sin resa till aeqvatorn, genom jordens attraction erhallit en storre svangningskraft an den forut agde , och att den under sitt atertag bibehal- ler en del af denna storre hastighet, samt saledes, da den nedfaller inom temperade zonen, svanger fortare an jord- ytan vid denna latitud. Foljakteligeu maste den kannas sasom vestlig viiul, och en sadan ar afven sa reguliert radande iifver alia oceaner mellan 30° och 50 a 60° lat. att sjofolk allmant kalla den for vestliga passaden. Det ar derma som hindrar seglingen i rat linea fran Europa till Nordamerica, hvilken vag maste tagas sydligare, vid 30° N lat., hvarest passaden altid med sakerhet kan paraknas, och det ar denna vind som, aiimi bibehallande en del af sin seqvatorial-varme, utgjuter det milda climat ofver continenteriies vestra kuster, hvarigenom dessa sa betydligen utmarka sig framfor de ostra. Man jemfore t. ex. climatet i sodra delen af Sverige och det under samma latitud belagna Kamtschatka, i Stockholm och siidra Gronland vid 60° lat , i Berlin och Irkutzk vid 52° lat.
Hafsytan har inom passadens omrade en temperatur mel- lan 18 a 26° Gels. , och ar saledes altid stadd i ganska be- tydlig utdunstning. Men ju langre vinden hinner emot aeqva- tor desto mera hlir den uppviirmd (anda till 30° C), och desto storre formaga erhaller den att uptaga vattengas, utan att deraf kannas fuktig; sa att ehuru vadret ar klart ochtorrt, sa ar dock luften vida starkare mattad med vattengas an
108
pa de fiesta stallen utoin tropikerna. Da nu denna luft slutligen stiger hogt upp fran jordytan och der afkyles , sa maste vattengasen utfallas i flytande form , eller sasom dimma och regnmoln, hvilka aro for tunga att svafva i de hogre regionerua, utan storta till en stor del ratt ned i sallskap med en del af den afkylda luften , o£h det ar dessa nedfallande massor som bilda aeqvatorialvinden. Denna ar derfore till sin natur regnig. Men vid vattengasens ha- stiga ofvergang till droppbart flytande tillstand upkomma valdsasnma electriska spa'nningar som ater soka jamnvigt , och deraf upkommer den aska som till en sa utmarkt grad herskar i dessa trakter. Erfarenheten har lart oss att aska vanligen atfoljes af vindkast elier storm,- hvilket afven visar sig ratt tydligt har. Sedan nu denna ofverskjutande vattenmangd blifvit franskiljd , utflyter, sasom nyss forut namndes, den vida storsta massan af luft emot de tempere- rade zonerna , ej mera belastad med vattengas , an att den vid 40 a 60° latitud gifver mattliga regnskurar.
Annu aterstar det att forklara aeqvatorialvindens ofver. vagande rigtning fran vester, och denna forklaring tyckes innehallas uti foljande tvenne omstandigheter.
l:o. Dels ligger aeqvatorialvinden ofver at andra sidan om aeqvator, raknadt fran endera af passaderna; saledes pa ett omrade der jordytans svangningshastighet borjar af- taga. Men da de nedfallande luft- och vattenmassorna bi- behalla den stcirre hastighet som de erhallit midt ofver aeqvator, sa maste de vid nedstortandet bilda en vestan- vind. Sadant ar uppenbart forhallandet i Atlantiska , och annu mera i Indiska Oceanen , hvarest aeqvatorial vinden stracker sig ganska langt ut at ena sida fran aeqvator. En sadan omvandnirig af vinden maste af la'tt begripliga grun- der alltid uppstti fran den passaden som tiyyer pa mot- satt sida om feqvatorn mot solen.
2:o. Den upatstigande luften maste i granskapet af aeqvator stiga till en ganska ansenlig hojd inan den tillrack-
109
ligen afkyles for att, under den derstades minskade pres- sionen , titfalla en stor del af sitt vatten , samt bli nog tung for att ater utflyta mot sidorna; ty den alltjemt nedifran tillstrommande varma luften maste la'nge underhnlla tempe- raturen foga minskad *). Ltaii ofverdrift torde man kunna antaga medelhojden ofver Oceanen , hvarifran utfa'llingarne ske, till en svensk mil. Men redan vid denna hojd ar svangningshastigheten nagot storre an vid vattenytan '•'*);
*) Forsok som upplysa delta iimne aro mig obekante. Man torde nappligen kunna ratla sig cfter de mutningar som blifvit gjorde pa Chimborazo och andra berg nara a3qvator i Anderna, da denna bergsrygg ar belagen pa vestra sidan af en bergig continent, och dertill bildar en vidstrackt, hog plateau, som mastc verka ganska storandc pa temperaturen.
**) Foljande enkla beriikniogar torde vara tillracklige att uplysa de ofvan anfiirde 2:ne forklaringarne ofver seqvatorialvindens rigtning, for dem som ej aga en oiirmare kiiniiedom af physiken. Emedan jord- ytans svangningshastighet pa olila stallcn forhallcr sig som paral- lel-cirklarnes radier, d. a. som Cost'nus af latituderna , och svang- nings hastigheten vid aeqvator =155 svenska mil i timmen (eller 160, om jarnt 10 mil antogos pa 1 grad af aeqvator); sa maste a-qvators sviingn. Tt. forhalla sig till den vid 30':: 100:87; och saledes (100: 87 : : 155 :) 134,85^ vara sv. hasligh. vid 30 J lat.; d ar 20 mil i timmen mindre an vid aeqvator; sa att om ej jordens attraction audrade den fran 30° lat, kommande luftmassans ha- stigliet till narmare likhet med jordytans, sa skullc passaden vid asqvator kannas sasom en ostlig luftstrom af 20 mils haslighet i timmen, eller ZOO fot i secunden; d. a. tredubbelt sa valdsam som de starkaste klinda stormar. Men sa ar ej forhallandet, utan tviirtom bar vinden en ganska mattlig bastighet, och vid dess fram- komst till, aeqvator hae den ofta forlorat all ostlig rigtning, sa att den blaser ratt norr och soder. Passadens medelliastighct kan knapt antagas hogue an till 20 fot i secismden (eller 2 sv. mil i timmen); men emcdan rigtningen under storre delen af vagen ar tamligt nara i 4. rat vinkels lutning mot aeqvator, sa iiterstar for dess rcirelse rakt i N. och S. endast en bastigh«t af
a~ 20 -\
T == T~A. }== ^ ^ot * secnden, eller ^, sv. mil i timmen.
110
och da man besinnar l:o att vinden vid ankomsten till aeqvator vanligen forlorat all ostlig rigtning; 2:o att upsti- gandct gatt langsaint, sa att jordattractionen under det- samma kan verka betydligt pa luftmassans svangningsba- stigliet; 3:o att jordattractionen hogst obetydligen aftagit vid en mils liojd, samt 4:o aft de tunga vattenangornas riedfallande maste ske vida hastigare an luftens upstigande, sa inses tydligen att dessa nedstortande massor afven har- igenom bora erhalla en tydlig rigtning fran vester emot oster.
3:o. Af de bada namnda orsakerna bor dock enclast en ganska svag vind kunna upkomma. Men nu tillkornmer atskilligt som ar svarare att berakna. Fran den hafsrymd som ar belagen mellan passaderna , der luften sa val som vattnet vanligen bar en varma af +30° Gels., maste iifven
Med denna hastighet hinner vind en dc 300 milen fran 30° till aeqvator pa 214 timmar eller 9 dygn, under hvilken tid den namnde iindringen i hastighet skctt. I medeltal bar saledcs hvarjc dygns inverkan af jord-attractionen retarderat vinden (eller egent-
/'SOO^ ligen okat atmosphaereus hastighet ) i en proportion af f — —
= 22 fot i secunden, och hvarje timmas invertan har astadkom- mit en andring af v. p. 1 fot i secunden, sa att jordytans och at- mosphasrens svangn. h. slutligen blifvit lika. Emedan tiu dctsam- ma galler i omvandt forhallande, sa fmner man att luftstrommen, sedan den kommit ofver aeqvalor^ bor fa en lindrig rigtning at motsatt hall eller fran vester at oster. — Vidare eraedan jordens radie iir helt na'ra = 600 sv. mil, sa forhaller sig sviingningsha- stigheten vid vattenytan under aeqvator, till dcnsamma 1 mil up- ofver ytan, sasom 600:601. Nyss forut ar ytans hastighet upgif- ven till 155 mil i timmeii ; altsa blir hastigheten af nagon punkt 1 mil derofver | 600: 601 : : 155 :) 155} mil, eller £ mil i timmen storre an vid jordytan; sa att om en luftmassa, som vore slillasta- ende ofver en punkt af ylan vid en mils hojd derifran, hastigt nedfolle med bibeha.lande af sin svangningshastighet, sa skulle den vid jordytan visa sig sasom en vestlig vind af £ svensk mils ha- stighet i timmen.
up.stiga ofantliga rnassor af luff , som ofta ar annu varmare, och annu mera mattad met! vattengas an den som uppsti- ger Iran passaderna ; och dessa maste intaga ett rum , som inskranker utrymmet for de nedfallande massorna. Dessa sistnamnda torde derfore vinna i hastighet hvad de forlora i utrymme., och salunda tyckes man kunna forklara for sig orsaken, att de vanligtvis komma i form af haftiga vind- kast med regn och dimma. De electriska ruhbningarnes inverkan torde vara annu betydligare, men afven svarare att forklara, ocli sasom jag fonnodar, ainni outredde. I alia fall kan af dylika orsaker ej upkomma annat an en vind, som ar sa ostadig och forenad med sa ombytligt vader som a;qvatorialvinden.
Ifall nu det som liar blifvit niimndt om aeqvatorialvin- den befinnes rigtigt. sa blir forklaringen af Monsoonerna ganska liitt: de aro nemligen intet annat an en foljd af ceqvatorialvindens och passaderncs flyttniny at norr och sodcr cfter solcn. Nemligen: pa ett gifvet stalle af jord- ytan, inom tropikerna, framtrader under det ena halfaret den ostliga passaden , med torrt , vackert vader; och under det andra halfaret, da solen ar pa samma sida om aeqvator som den antagna punkteiij framtrader den vestliya, osta- diga aeqvatorialvinden , med regn och stormar. Med denna forklaring ofverensstamma de fiesta sakallade monsooner fullkomligt; men en mangd variationer astadkommas genom continenternas olika lage och inverkan , hvarom atskilligt i det fiiljande. Blott nagra fa hafstrakters monsooner afvika betydligen, men de aro samtlige sadane som ligga mera aflagsne fran seqvator, och ej bihlas af eeqvatorialvindens, utan af de tempererade zonernas vestanvindars omvaxling med passaden , da det ar denna vestanvind som medforer regntiden. Vi skola flygtigt ofverse de haf som aro under- kastade halfarspassader och aeqvatorialvindar, for att visa det niira sammanhanget mellan dessa bada phaenomen , hvilket ar esentlia-a foremalet for denna af handling: men
112
vi maste pa forhand anmarka, att nagra phsenomen inom dessa vindars omvade lika litet bli fullstandigt forklarade en saint efter denna , som eftcr nagon annan hittils gif- ven forklaringsgrund. Alia de namnda vindarne arc sam- manstallda uti den bifogade tabellen , och uplysas narmare genom medfoljande charta.
1. I liela norra delen af Indiska hafvet, fran Asiens kust till 5 a 6° N. lat. blaser i October till Mars, eller da solen star soder om aqvator 3 en jamn NO vind, som medforer torrt vader, utoni i en del bergiga trakter pa den ostra , mot vinden belagna sidan af Ceylon ocb Indien , bvarest den, genom vattengasens ntfallande ofver de bog- landtare trakterna , bildar en kort regntid. Denna vind ar tydligen den reguliera passaden. — Olver sainma baf blaser under det andra halfaret, vid nordliyt solstand , en hogs t ojamn, stoi-mig och regnig sydvest, som medforer regn- tiden ofver de fiesta narbelagna lander. Denna ar uppen- bart endast en aeqvatorialvind, som utbredes sa vidslrackt derfore att NO. passaden ej kan utbilda sig. Orsaken bar- till ar tydligen upbettningen af det under tropiken liggande sydligaste Asien. Ty emedan det laga landet vida star- kare uphettas an hafvet, sa maste Inftcolonnen derifran upstiga; ocb ersattning for det uppstigande kommer bar allenast fran soder, emedan de boga , kalla berglander som skilja sodra Asieu fran det mellersta och norra , siitta , ej genom sin bojd Titan genom sin kohl, en grans for com- municationen mellan vindarne sa val som mellan invanarne. ^Eqvatorialvinden framstryker saledes obehindrad iinda in uti det narbelayna landet , och raddar det fran att bli en torr odemark sasom Afrika. Denna vind blir utomordent- ligt regnig under bela sitt vidstrackta lopp, emedan hela SO. passaden tyckes bar uttomma sig, formodligen utan att under denna arstid afsanda nagon del utat sodra tem- pererade zonen. Denna monsoon ar den vidstracktaste af alia pa jorden.
113
2. Uti Chincsiska sjon samt anda ned mellan Bor- neo och Malacca aro vindarne att betrakta sasom iorf- sattningar fran dem i norra Indiska liafvet. Deras huf- vudrigtning gar at samma hall , till folje af samma or- saker; riien genom verkan af de stora ostindiska oarna , som alldeles onigifva detla haf, bli de obestandige och storas, sa att nordpassaden mest blaser rakt at soder emot Borneo , som maste bli betydligen uphettadt; och re°-n- vinden sages i norra delen af detta omrade hafva en of- vervagaiule syd-norcllig rigtning, genom instromningen ofver China.
2. Mellan Sundiske dame, fran Java till Nya Guinea (circa 5° S. lat.) herrskar vid nordligt solstand en SO vind. som tyckes utgora en fortsattning af SO passaden, hvilken kommer dit ofver Ulimaroa. Men inne mellan sa man^a stora oar kan ej passaden vara jarnn ; den sages ofta af- brytas af vindkast fran PsO, som mojligtvis aro fortsaft- ningar fran norra passaden i stilla hafvet. — Under sydlfo-t solstand (Dec. — Febr.) rader der en ganska variabel NV. som ar en verklig asqvatorialvind , af lika beskaffenhet med den i Indiska hafvet under sarnma tid och latitud.
4. Mellan Java och Ulimaroa sagas afven Monsooner rada ; nemligen vid iiorilligt solstand en SO vind som °.an_ ska sakert ar sjelfva passaden. Men vid sydligt solstand lara vindarne der vara ombytliga , och de kunna svarligen vara annat, da passadvinden som eljest borde rada der, maste, forstoras genom instromningar af luft ofver de stora vid den tiden uphettade oarne.
5. ,/Eqvatorialvinden i Indiska Oceanen ar redan ofta omtalad. Under vara somrharmanader herrskar den fran 6° S lat. till Asiens kuster. Den utgor da en fortsattning af sodra passaden , men skiljer sig fran denna genom sin ombytliga och regniga beskaffenhet. Under sydligt sol- stand ar den belt annorlunda beskaffad. Den racker da
riiysiografiska Sallskapcts Ticlskrift. II- 1837- 2
114
fran 6° N, lat. till 12° S. lat. och synes ntgora en fort- sattning emot S. och SO fran NO passaden ; afminstone forefoll den mig sa i November och December 1827. Da hade den en skarp grans emot SO passaden, sa att bada tyek- tes blasa rakt emot hvarandra, och denna sednare slutade mot N. med nastan rak O vind (kanske till folje af vin- dens dragning emot det da uphettade sodra Afrika V — Se bifogade charta).
G. Mellan Madagascar och Africa herrskar vid syd- ligt solstand SO passad , hvilken blir tydlig afven pa detta smala haf , emedan en sadau vind da behofves for att er- satta den luftmassa som stiger upat fran sydafrika , hvar- ofver solen vid den tiden star lodratt. Under det andra halfaret upgifves vestliga vindar vara radande dersfades , ^hvilka ute i opna hafvet bli sydvestliga/J Dessa vesfan- vindar kunna ej anses utgora del af nagon aeqvatorialvind , utan tie tyckas harrora fran den ofver Afrika , ofvanfor pas- saden tillbakafallande vinden , som slar ned ofver denna hafstrakt, hvarest ingen passad vid samma tid frambryter. Upkomsten af denna samt en liknande vind vid Brasiliens kust aro de som svarast forklaras efter den forut npgifna theorien.
7. Langs utmed SO kusten afBrasilien rada vid sydligt solsfand ostliga och nordostliga vindar, som tyckas harleda sig fran passaden, hvilken nu insfrommar emot det uphettade landet , och isynnerhet emot de stora Pampas V och SV om Platas mynuing. Under andra halfaret blasa der SV vindar, som torde bora forklaras pa samma satt som den nyss forut (vid n:o 6 namnda SW vinden under samma arstid vid Afrikas ostra sida.
8. I mellersta delen af Allantiska Oceanen rader en aaqvatorialvind , som ar ganska marklig, dels derfcire, att den aldrig stracker sig in pa sodra jordhalfvan: sodra pas- saden gar altid en eller annan grad ofver aeqvator, in pa norra sidan ; dels for det nastan oafbrutna lugn , som under
115
alia arslider herrskar i dess osfra del, narmast afrika, och som gif'vit denna trakt namnet af Lugnen (The calms; Lugnens region) , hvilket namn ganska oegentligt blifvit af meteorologerna anvandt for hela seqvatorialfrakten i Atlan- tiska hafvet. Det synes unpenbnrt alt bada dessa egen- heter bero pa continenternas lage, men jag maste at andra ofverlemna deras fullstandiga forklaring.— I storsta delen af namnde region blaser under vara sommarmanader en SV vind mellan 13° N och 3° N. lat. som tydligen kommer mest fran sodra passaden. Den ar mindre stormig ar asqva- torialvinden i Indiska liafvet ; men ganska ojamn. De egent- liga lugnen intaga bloft den narmast Afrika belagna delen, till ungefjir ratt soder om Capverdiske oarna; de omvaxla dock betydligen till sina granser, emedan vindarne fran alia ball ofta stracka sig met eller mindre in pa detta oni- rade, som bar omsom klart, janinmnlet eller ymnigt regn. Laget af denna trakt gor seglingen fran Europa till sodra delen af Atlanti.ska liafvet ganska besvarlig ; ty man maste akta sig for att komma for langt in emot Afrika , bvarest man kan fa ligga flera manader utan att fa nog vind for att komma derifran ; ocb det ar lika vadligt alt komma till aeqvator for langt mot vester, da man med den nastan rakt sydliga passaden bar • svart att komma fbrbi Nordostra hornet af Brasilien. For att gora en snabb resa maste man forst undvika lugnen genom att segla vester om Capverdsoarne; derifran med aeqvatorialvinden soka seqva- tor ungefar vid Ferro meridian , samt vidare styra SV curs, sa nara emot den der radande, nastan rakt sydliga pas- saden, som fartyget kan ga, an da till sodra tropiken , bvilken man da bor kunna ofverfara 10° a 15° fran Brasi- liens kust. Derifran bar man de ombytliga och vestliga vindarne att folja emot Cap. Det ar latt att inse huru be- svarliga de forsta resorna kring Africa maste bafva varit, inan man larde kanna vindarnes beskaffenbet.
. 2*
116
Under tlet amlra balfaret hlir a-qvatorialvinden i atlan- tiska bafvet, samt lugnen, vida smalare och latfare att pas- sera. De stracka sig da ungefar mellan 6°N och 1 a 2°N lat. ., eller ililaga at Amerikanska sidan en annu smalare rymd, och lara i allmanbet hafva mest vackert vader.
9. I Vestindicn sages under storre delen af aret herrska en NO vind med vackert torrt vader, som tydligen at NO passaden. Men i September, October ocb November rada der ombytliga vestanvindar med yrnniga regnfall, ocb vidt- beryktade orcaner. Dessa kunna ej komma fran seqvato- rialvinden , utan maste barlcda sig fran tempererade zonens vestanvindar, som nu stracka sig anda dit, emedan NO passaden flyttar mot soder efter solen ; eller kanske till en stor del forsvinner norr om den boglandta , bergiga ocb skogrika delen af Sydamerica , ofver bvilken solen da star , ocb som ej kan blifva i nog stor scala uppbettad for att fordra betydlig tillkoinst af vind fran liafvet. Det ar denna regntid som gor climatet pa de stora Antillerna sa fruktansvardt.
10. I Medelhafvet aro vindarne aldeles irreguliera un- der var vintertid. Detla baf, som ar belaget omkring 35° lat. ocb mellan continenterna, ar da utom inflytandet af passaderna, som dragit sig at soder. iMen under sommar- manaderna lierrska der temligen stadiga N. ocb NO vindar, som komma ofver SV delen af Europa fran Atlantiska Oceanen, for att instromma ofver oknarne i Afrika , bvilka da brannas af lodrata solstralar. Uti JMedelbafvet h'nnes ingen lydlig regntid.
11. Roda Jia/rcl: skall yid nordligt solstand bafva tam- ligen conslant NY vind i sin norra del , men SV uti den sodra. Den forra torde vara alt betrakta sasom en fortsatt- ning fran Medelbafvets lika rigtade vind; den sednare tyckes sta i sammanbang med SV vinden i Indtska liafvet.
12. Lti Pcrsiska rihen upgifves vinden vara aldeles motsalt emot den i roda liafvet men la'rer vara annu mera
117
vaviabel. Den skall vitl nordligt solstand vara ofvervagande SO , och vid sydligt NV. — Man kan afven finna grund for en sadan rigfning uti lufteiis instrommande ofver de om sommaren uphettade okenlunderna i norm Arabien, Sy- rien etc., och utstrommande emot Indiska hafvet da -samma trakter under andra halfaret betydligen afkylas; dessa vin- dar synas ej sta i omedelbart sammanliang med passaderna.
13. I Panamavikon (8° N lat.) skall vid iiordligt sol- stand blasa fran vester, vid sydligt fran oster, hvilket of- • verensstammer med omvaxlingen af en aeqvatorialviml och en iiordlig passad.
De periodiska vindar som omtalas vid kusterne af Peru, Chili, Mexico 3 och pa flera andra stallen, aro hogst in- skrankta till sin bredd, och utgoras dels af vanliga landt- och sjovindar; dels bero de uppenbarligen pa inverkan af narbelagna bergshoj der.
14. Det aterstar annii att tala nagot om aeqvatorial- vinden och passaderna i stilla hafvet. Pa denna storsta af alia vattenytor skall man troligtvis finna grundformen for alia passader och deraf narmast kommande vindforhallan- den, eniedan de der kunna fritt utbilda sig utan att storas af continenternas narbelagenhet. Men dertill fordras tro- ligtvis manga nya roil, afven om nagon ville gora sig den modan att upsoka och jamfora alia dem som hittils finnas. Af dessa sednare kan sa mycket mindre en noggrann of- versigt erhallas , som det mindre antalet resande i stilla hafvet vanligen -foljt strackningen af oarna , hvilka ligga tamligen langt pa "sidorna fran seqvator , samt saledes blott tillfalligtvis korsat denna, da de seglat ofver till oarna pa an- dra sidan derom. Af de fa anteckningar i stilla hafvet som jag sett, tyckes det som om geqvatorialvinden under, alia arstider skulle intaga en ganska smal stracka, af blott 3 a 4 graders bredd vid aeqvator ; och att denna region skulle ilytta sig ganska foga at sidorna efter solen : knapt mer an ett par grader; samt att den till vader och vind ar niira
118
lika med den i atlantiska hafvet Katta forhallandet ma nti vara detta eller nagot annat, sa ar det siikert att en aeqva- torialvind verkligen finnes afven i Stilla liafvet och detta ar egentligen nog for narvarande upsats. Den berrittas hafva varit lange kand af Spaniorerne , och begagnad for deras seglingar fran Philippinerna till Peru ; atervagen togs genom passaden. Bristen pa land i granskapet af seqvator gor att inga s. k. monsooner kuniia finnas i den stora oce- anen ; men blott en flygtig blick pa cbartan visar att de maste vara ganska tydliga vid norra kusten af Nya Gui- nea, och troligtvis afven vid Carolinska oarne.
Af de ofvan anforda facta synes tydligen att alia mon- sooner harrora, sasom forut namndes, af passadens fiyttnin- gar efter solen. Sadana balfarsvindar finnas derfore ej blott i de hafsvikar, och utanfor de kuster, hvarest de blifvit antecknade ; utan de finnas ofverallt inom det omrade pa Oceanen inom hvilket passaderna reguliert flytta sig. T. ex. om en punkt anloges, eller om en o funnes midt i Atlan- tiska hafvet vid 10° N. latitud , sa skulle clenna under var sommartid hafva vestlig aeqvatorialvind och regn ; under det ofriga halfaret Nordostvind med klart va'der af passaden.
Det forstas af sig sjelf , att passadens flyttning at N. och S. ej sker pa en gang vid solens ofvergang ofver aeqva- tor ; utan den sker smaningom , sa att passaderne i all- manhet, afvensom deras mellanrum , komma langst at Norr i Augusti in, -iiind, da solen redan ar langt pa atertag. Li- kaledes racka de langst at soder i Februari , da ett aldeles lika forhtillande ager rum. J^qvatorialvinden tyckes alltsa hafva sina nordliga och sydliga granser der , hvarest den , under sitt langsarnmare fortskridande moter solen , som redan ar pa sitt atert«-ig fran tropiken. Detta kan ' forklaras derigenom, att det klara vattnet altfor mycket genomslap- per solstralarne , for att hastigt kunna upvarmas, och att
119
det saledes fordras en ganska langvarig inverkan af solen., in nan hela vattenmassans temperatur blip nog bog for aft bestainma luftcolonnens starkaste upatstigande, hvilket a Its a ej sker forr an solen aterkommer: den bar emellertid ej varit sa langt borta att icke dess verkan under bela tiden i betydlig man fortfarit. Detsamma synes afven tydligt af bade mina egna och andras anteckningar ofver vattnets och luftens temperatur pa liafvet. Denna ar alltid storst (29° a 30°C.) inom aeqvatorialvindens omrade, antingen solen star midt derofver eller e j ; ocb bar-sa val som inom passaden ar bogst obetydlig sklllnad mellan luftens ocb vattnets tem- peratur, da ej nagon local stromning i bafvet andrar for- hallandet: vattnets vanne ar constant, ocb luftens, under klart vader om dagen ^ a 4 grad hogre , om natten lika mycket lagre an vattnets. Deremot var badas temperatur midt under solen, i passaden vid 20° S lat. blott 25 a 26°. Solen verkade altsa mindre pa cje genomskinliga ele- menterna ; men bon tycktes vilja bamnas pa den fasta mas- san, ty fartygets diick var sa bett att man ej knnde trampa derpa titan skor (50 a 60°C) ; det redan lange profvade becket kokade ut tir alia springer, ocb bvarje kroppsdel, som ej redan undergatt en bardningsprocess , blef rodbrand om den endast nagra minuter blottades mot solskenet , bvar- efter i ett par dagars tid ioljde en olidelig sveda eller om- bet, som blott emellanat kunde lindras genom begjutning med vatten. Men efter ett sadant utstandet prof var delta stycket af buden inilieradt, sa att det vida battre talde climatet, ocb sasom ett tecken derpa bade det antaget en solbraiul farg. Det ar miirkligt att midt under solen in- traffar aldeles detsamma afven da bimmeln ar tunnt beta'ckt af moln , sa att solskifvan knapt tydligen kan urskiljas , bvilket egen erfarenbet la'rt mig; men redan 8 a 10 grader pa sidan fran solen ar en sadan tunn molnsloja tillracklig att skydda fran solbramia.
120
Helt olika blir uppvarmningsforhallandet pa Ian (let, ty den ogenomskinliga massan upfangar alia solstralarna och hibehaller deras varme, sa att ett land upvarmes starkast da solen star midt ofver detsamma. Harigenom torde den stiirsta olikheten upkomma mellan de radande vindarne pa hafvet och pa landet: flyttningszonen for passaden ar nam- ligen pa landet lika bred med afstandet mellan tropikerna. Men att for ofrigt en likadan theori galler for landets som for oceanens vader synes deraf, att de fiesta tropiska lan- der erballa sin regntid, d. a. en motsvarigbet mot seqvato- rialvinden , da solen star midt ofver dem. Storsta delen af vattnet kommer da tydligen fran hafvet, genom luftens in- strommande for att ersatta den upatstigaride colonnen , och elet ar dessa instromningar som verka mest storande pa oceanens passader i granskapet af land.
Sasom exempel skola vi anfora vindarnes rigtning uti nagra af landerna mellan vandkretsarna.
UtiBengalen aro de radande vindarne lika med dem i hafvet utanfor, blott med en starkare dragning riitt at Norr och Soder till folje af vindens strommande in ofver landet eller ut derifran. Bet ar SSV vinden som i Maj — August! mecl- forer regnet, hvilket ar ytterst ymnigt i Juni och jJuli da solen star midt ofver. Deremot faller ej en enda regndroppa i October — Mars da NNO vinden rader. Dessa vindar ;aro sasom forut i allmanhet blifvit namndt, aldrig sa stadiga ofver landet som ofver hafvet; de aro blott radande , men afbrytas ofta genom inverkan af de vanliga landt- och sjii- vindarna, samt andra irreguliera smavindar. Vindens om- byte sker der reguliert vid dagjemningsdagarna , och tem- peraturen andrar sig da inom 2 a 3 dygn sa, att t. ex. i borjan af Mars ar dagen medelmattigt sommarvarm , v. p 25° C. och natten gauska kail, 10 a 15° C. Men i slutetaf manaden ar teinperaturen 27 a 28° C med blott ganska foga skillnad mellan natt och dag. I allmanhet liirer den stor- sta olikheten uti de tropiska landcrnas seminar och vin-
121
ter-temperatur besta i skillnaden mellan varma och kalla natter. Afven uti Afrikas oknar aro natterna under det svalare halfaret odragligt kalla, nemligen i forhallande till dagens varme ; och detta ombyte mellan dagens helta och nattens kyla ar af ett hogst menligt inflyfande pa helsaii, sa att afven under derma arstiden hafva Europeer svart att tala climatet i Afrikas okentrakter.
Coromandel ar i allmanhet ett torrt land , med mindre bestamd regntid ; ty da den vata SVvinden herrskar (Apr. — Sept.) utfaller storsta delen af vattnet ofvcr Malabar, som ligger emot vinden , samt ofver berglanderna inuti halfon', sa att blott fa skurar la'ra hinna fram till ostra kusten. Detta skall hufvudsakligen ske strax efter dagjemningen, da solen star midt ofver, och regnet pa andra sidan- ar ymnigast. Under det andra halfaret herrskar den torra NO vinden i hafvet utanfor, men den medforer dock en kort regntid just vid monsoonernes ombyte , genom vattnets utfallning ofver de hoglrindtare trakterna , sa att coromandel bar 2:ne regn- tider^ liksom manga andra lander nara feqvator.
Malabar bar deremot allenast en ganska ymnig regn- tid , som komrner med S V vinden da solen ar pa norra sidan.
Serinyapatnam (12° N. lat.) mellan indiska halfons bada bei'giga kuster, tyckes hafva ganska afvikande vindar. De aro nemligen i Maj — September skiftande vestliya och nord- lif/a 3 hvilket val star ihop med den ostadiga sydvestvinden som da rader ofver norra indiska hafvet. Under det andra halfaret ar vinden forst , i October— December , ostlig ; se- dan, i Januari — Mars, omsom ostlig och sydliy , utan tvif- vet till folje af bergshojdernas locala inverkan pa NO pas- saden , inom detta inskrankta omrade.
Ceylons bada kuster likna till vadret de bada si- dorna af Indiska halfon, hvilket harrorer af ett liknande lage mot vindarne: den ena bar torrt under det den andra bar regn.
122
1 Afrikas norra Jitilft ligger den storsta och torraste oken pa jorden, midt under vandkretsen samt nagra gratler at bada sidonia devom. Denna stora nakna jordyta upp- hettas under solens norra vandring till en grad som troligt- vis ar okand pa andra stallen. Luften strommar derigenom upat , och maste ersattas fran sidorna , hvarigenom vid denna ar&tid Medelhafvet , htla nordliga kustlandet (Barbariet — Norra Egypten) samt norra delen af sjelfva oknen hafva nordanvind , och alia landerna soder om densamma afven som oknens egen sydliga del , hafva radande sydliga vin- dar. Dessa vindar aro da i Guinea , Senegambien och Ni- gerian det sydvestliga, komma fran Atlantiska hafvets seqva- torialvind och medfora regntiden ; men sedan de passerat kongbergen och hojderne kring Senegal ar deras vatten ut- faldt och de fortsattes torra genom odemarken., — Under vara 6 vintermanader afkyles hela norra afrika atminstone till en matllig varma, ehuru nagra timmar midt pa dagen afven da kunna vara odragligt heta for den trotte, torstande och af nattens kyla forsvagade vandraren. Da ar det sodra Afrika som upheftas, men ofver hela den norra delen af denna verldsdel , fran Barbariet till Guinea , fran Babel- mandeb till Cap verd tyckes en NO passad rada nastan liksa regelbundet som pa oceanen ").
Lyckligtvis aga de fiesta lander i granskapet af seqva- tor en ringa bredd, eller annars nagot naturforhallande som o-or att den ofver hafvet mattade vinden kan bringa dem regn ; men det breda norra Afrika saknar en regntid i det inre af sin norra halft , emedan ingen passadvind kan hinna dit utan att redan hafva utgjutit sitt vatten ; Afrika ;ir mera genom sin bredd an genom sin jordman domdt att vara ett okenland. Detsamma skulle troligtvis intraffa med Syd- amerika, ifall ej de hoga anderna voro belagne i dess ve- stra sida. Dessa hojders kyla condenserar luften och ut- faller tillrackligt vatten derur for vegetationens behof. "*J Nagra specicllare upgifter harofvcr synas af bifogade tab'ell.
123
odd odd > o ^fcfcV^'^'.o
•&.S '? aa
»
S « "? £t«7i (71 <—< <7i fa c *3 i i ii °
;=S (7i
O I
0> 1 £: ^ !sr
\ s • I ^ I r* « « «
tjj '' r^
c
=
'•P*
^ • f""i it ^ ^ ^ ^ f-^ 2 K-'
WQJO ^> ^ ^ ^'fcn^*'
- ^^-3 1> — ^ O) V Pn gj
^n o ^ ^^^ *s .2 ja .2 .5 ^ rj X .2
| S -g gg-gcc S
*> ^ re ^ ^ re ^
> . >
H.5 &1 o !^H ?/j "^S
13 W O e ^t/Jo
» I w ^ eo05"1^,^^
Q 2 <M ci | g fc & ?~?'~^'^ 5--
- r/) re o e ^ Z 9 ^^ CC
£S „ 55 'ro'*0 ecoco e 6 £3/2 <=
jO"- 8 ^ ggoo I I ^S||- 7
£ -'s g> s ft'^sf i'J,
<^^ ^ ^ ^^ ! ,^^ _ ^ r^^ i^>^ ^ -* ^**
o 0"
5
A ^^
« 2^ S§
H ~
S re
re s > o » s
;- 43 «NtJi •; !J .S
<rt ca ^ « ~ _, r=J
£^— ^— ' — re I— '
nm. Pa medfolja punktstrekar. kors-strek uta
an Pi
fp
"75 <* O
•«5 »j tr* S 2. 2?
P 3^ S> -" tf
— J~= 5
p" as P:
.;.,«
^.^
3 2
^aq
O 3
^ 2
P 3
^ S
ts re"
P: Pj, ^ O
re -r1
!§
Cf?
|
s^ |
sf^ |
||
|
o |
js |
||
|
•x* s £* n |
r _ i • _ |
i i i i |
^^ |
|
re tfl re *" ff.|ri s SE.'sop c- ct a |
2 ^c tt^1 ^ /cw 5 - «: ~ i1 il-S- ^^i CD 'ft ^^ ^ |
2, re o o ET N s 2 |
?g 3'g- re s |
|
2 3 j^!~ S3 50 5* £ |
j 3 *- trcr 0 i_p^ &,S, 5 |
O fi5 ^ 2 ** |
P a, re * |
|
O* ~ |
-; ^ •<' < ^> |
^s |
«* <s |
|
p^ I- r/5 -» •• rt» O *• |
a ~ •-• re re |s ; as TT <*• lr* ?T i v re «" | |
is* 1- |
on a' 2- a- |
|
^ 3 3 t/2!zj |
21 5 |
if S |
|
|
h* *• |
" » «! o % ?- ^- ^ L td » w 1 |
If P |
P ~. ^ |
|
IT S'S'S e^ S1 5- N-* CJQ ^ '*- *•* |
o |
||
|
2 P >- " rr, |
P a* |
.i |
|
|
P £r- |
«v f— '/_s /^N S« |
x— «. ^^ T«^'~^ ^^ |
'S . |
|
bS (2 I |
S <j ** * ' - ^- |
^ ^' C5 00 OS |
o-^ |
|
o • O 1- 3 ^ e <j (V ~— I ^* |
^g- : El r*3' ' 3 1 "*~ ^ S o • • ^ — ' 2 >-*s a» |
So® °. ° T o ^L ° ^ H^ ^' |
r-i »> o a o |
|
f", c c |
0$ 5^ |
||
|
^ 2"'^ |
> P i* |
^ " ^* |
• |
|
"» '"" r |
*sr/ • • ^ |
.- • q<3 |
. |
|
'! P" |
* . c5~ |
. |
( |
|
> ? |
** |
||
|
qg " |
•< -^ P re ^> |
4 |
• |
|
^2 - |
^ • ^^ 5^ |
p |
|
|
-^ t/j <3 |
rf,^^^ S |
r4 |
00 |
|
?rv; |
3 o<<^i. |
SJ GO |
|
|
GO o ^"^ |
|||
|
o S P |
|||
|
J* |
1 'l o- |
||
|
c a g-2. e |
|||
|
(D |
|||
|
pig: |
^? 00 |
^ *^ V |
p |
|
<J |
S3 P P |
||
|
^^ |
i-s ^ r* |
||
|
re i |
& |
||
|
no s |
a |
||
|
'-•j *^ |
|||
|
^ c-. |
125
XI. Om Qvicksilfvrets nedtryckning nti cylindriska ylasror till folje af molecular attraction, af A. W. EKE LUND.
(Uplast den 26 Maj 1837J.
J. heorien om capillar fenomenen liar lange utgjort ett for- mal for tie noggranaste undersokningar af de mest utmarkte Fysici, tills den sluteligen genom LA PLACE'S djupsinniga Analys uppnat en ftillkomlighet och en ofverenssta'mmelse med erfarenheten , som fa fysika fenomens theorie eger.
J)et ar af erfarenheten bekant att om man i en liquid massa nedsatter ena andan af ett ror, hojer sig liquiduni uti roret ofver massans niva da roret fuktas af liquiduni , men sanker sig under den samma da det icke fuktas deraf, och det i hvardera fallet alltid lika mycket sa yida rorets materia och diameter samt liquid! materia och temperatur forblifva de samme , hurudan rorets tjocklek an vara ma.
Denna hojning eller sankning harleder sigtydeiigen ifran den attraction som roret och den liquida massan utofva pa den liquida massans moleculer, och, emedanhojniugen eller sank- ningen forblifver densarnma hum mycket rorets tjocklek an forminskas, sa maste rorets attraction till den liquida massan harleda sig endast ifran de moleculer i roret, som a'ro ytterst "a'ra belagne intill den liquida massan, och attractionen af rorets ofrige moleculer vara belt och ballet omarkbar. Tanker man sig det liquida lager, som na'rmast omger rorets inner- va'ggar, solidifleradt , sa , emedan aftractionen icke foran- dras med aggregationstilLstandet, maste detta lager attra- hera den ofriga liquida massans moleculer och den attrac- tion som roret astadkommer pa dessn vara belt och ballet omarkbar. For samma orsaks skull om man tanker sig det derpa narmast foljande liquida lager solidifieradt, maste detta lager attrahera den ofriga liquida massans moleculer och den attraction som det foregaende solidifierade lagret astadkom-
126
mer pa dem vara helt och ballet omarkbar o. s. v manga liquida lager man tanker sig solidifierade. Den at- traction , som roret och den liqvuida massan uti ifragava- rande fen omen utofvar pa den liquida massans moleculer ar alltsa markbar endast pa ett hogst obetydeligt afstand och bar till skilnad fran den allmanna attractionen ,, som ar markbar pa hvad afstand som heist och proportionel di- recte mot massan och inverse mot afstandets quadrat, fatt namn af molecular attraction och de rorelsefenomen , som haraf upphomma , af capillar fenoihen emedan de fiire- tradesvis aro markbara i ror af ett bars finhet.
Till folje af denna princip for molecular attractionens markbara verksamhet endast pa ett hogst obetydeligt af- stand, kan man genom en ganska enkel Analys bevisa att liquida massans yta inom roret maste blifva concav eller convex allt efter som rorets molecular attraction till liquida massan ar storre eller mindre an halften af den liquida mas- sans molecular attraction till sig sjelf, samt att till folje af den liquida massans molecular attraction till sig sjelf maste uti den concava ytan ett mindre och uti den convexa ett storre normal tryck ega rum an i den plana yta , som utan for roret utgor liquida massans niva. Det ar alltsa genom differejicen mellan dessa tryck som den liquida massan i forra fallet hojer sig ofver och i sednare sanker sig under yttre nivaen anda in- fills vigten af den upphojde eller undantryckte liquide col- lonen haller jemnvigt med differencen.
LA PLACE bar genom en sinrik Analys visat att diffe- rencen och saledes iifven hojningen eller sankningen ar in- verse proportionel mot bygtiga ytans kroknings radie och hriraf harledt differential equationen for ytans form. Men da denna equation i allmanhet icke genom nagon kand me- thod kan integreras , bar ban for de speciela fall da rorets diameter ar antingen betydeligt liten eller betydeligt stor sokt en approximativ integral och harigenom bestamt hoj- ningen eller sankningen.
127
For att nu finna atminstone en approximativ bestam- iiing for hojningen eller sankningen da rorets diameter ar hurudan som heist, iakttages att da molcular attructionen endast varkar pa ett hogst obetydeligt afstand och det allt- sa endast ar moleculerne uti rorets ofvan om liquide collo- nen omedelbart belagne omkrets , livilka rora collonnen uppat och moleculerne i rorets nedre omkrets , hvilka rora det under collonen varande liquidum uppat, samt mo- leculerne i den liquide omkrets , som ar i omedelbar bero- ring med rorets nedre omkrets och omger liquide collonens forlangning , livilka rora liquide collonen nedat, sa maste efter roret ar antaget cylindriskt liela den rorande kraften och saledes afven vigten af den ofver nivaen upphojda eller den under nivaen undantryckta liquida massa, livilken haller jemnvigt med rorelsekraften , vara lika med producten af rorets omkrets och skilnaden mellan intensiterne af rorets dubla och liquida massans enkla molecular attraction till den liquida massan ; till folje haraf och om p utmarker in- tensiteten af rorets och q af den liquida massans attraction till den liquida massan , r rorets radie , s liquida massans tathet , ff graviteten samt / medelhojden for den upphojde eller undantryckte liquide collonen och man for korthetens
2(2;;— a)
skull tager ^fzz * — blir
*9
ml
r
eller om h utmarker afstandef mellan nivaen och collonens spets och k medelhojden for collonens concava eller ccn- vexa del,
A
h = k}
T
hvarest A ar en for samma slags ror, samma slags liqui- dum , samma temperatur och samma sta'lle pa jordytan ofor- anderlig qvantitet.
Men om x utmarker horizon tela och y verticala coor- dinaten for hvad punkt som heist uti collonens bugtiga
128
yfa , da coordinat axlarne's begynnelsepunkt ar tagen i col- lonens spets ocli man iakttager aft ytan till folje af rorets cylintlriska form nodvandigt maste anses sasom uppkom- men genom uagon kroklineas rotering kring vertical axelen samt utmarker storsta ordinaten med b , sa liar man enligt Integral-Calculen bygtiga ytans medelhojd
fcr — ;(rcf2 b — n
genom partiel integration och da man iakttager att da ar x^2r och da 2/~0 ar afven x~o., finner man
rb rr
i <V»2 fJ,H*~'m V * f)m~J*). i 11 X (A. X
J<} Jo
till folje livaraf
k~~ I iixdx ;
j,2 • - "
an laser man nu
hvarest B } C3 D... aro constanter att bestamma, sa blir
oeh saledes da detta varde pa k insattes i eq. for h er- balles sluteligen
A W 2(7 2/>
A= --?• — r2 —r3 — ...,
/•34 5
livaraf sedan de constante A3B, C... aro bestamde, li quida massans hojning eller sankning i livad ror det vara ma kan beraknas.
For att i denna equation bestamma vrirdet pa de con- stante for quicksilfvrets nedtryckning i glasror , inskar jag uti en tradskifva en plan glas spegel, fa'stade utan for den ett stativ och utan for detta ater en i turn och linier in- delad messings scala, hvilken var forsedd med en nonius^ som genom en lindrig friction kunde roras utat delnings- linien och egde en mot samma linea vinkelrat spand sil-
129
kestrad ; sedan denne apparat var uppstald uti ett vert calt lage , coiTibinerade jag (formedelst 2:ne korkar och ett bojdt glasror) 3:ne med Alchohol renade glas ror hvar for sig med en glascylinder , hvars diameter vnr 8 sv. dec. lin. och der quicksilfvrets nedtryckning alltsa kan anses sasom noil , uppstalde de communiceramle roren pa stativet sa att rorens axlar voro parallela med messing Scalans delnings- linea och spegelens plan, inhallde genom Cylindren rent quicksilfvep och fanii formedelst silketradens reflexion i spegeln genom flere fornyade och med hvarandra i det narmaste ofverensstammande forsok , vid 18° Cj, medium af afstandet mellan quicksilfvrets hogsta punkt uti Cylindren och dess hogsta punkt uti Irsta roret n:0,13 sv. dec .lin., i 2:dra voret rz 0,3*2, i 3:dje roret =3,06; derefter upp- matte jag rorens diametrar uti observations stallena med ett dertill mycket passande fran Frankfurt nyligen erhallet langdematt och fann l:sta rorets radie n:l,75 sv. dec. lin.? 2:dra rorets rrl, 195 , 3:dje rorets rz 0,18.
Insattes nu dessa varden pa h , r sussessivt uti fore- gaende equation for h' sa erhaller man da blott de 3:ne for- sta termerne pa hogra sidan likhetstecknet begagnas, 3:ne
2J5 2C
serskilta eqq. hvaraf man kan berakna A, -- r=-5 --- osh
o 4
^B *2C
erlialler^= 0,5555667,- ^-zr-0,1517071,- — = 0,0254762,
och saledes da dessa varden insattas i eq. for k , blir
0 P
h_J±
r
hvaraf man i det natmaste kan berakna quicksilfrefs ned- tryckning vid 18° temp, i hvacl ror som heist, hvars radie icke mycket ofverstiger 1,75 lin., emedan detta tal uti fo- regaende experimenter i sjelfva verket kan anses sasom enhet och endast det och hvarje mindre tal med sakerhet gor den funne equatiouens sednare membrum convergent.
Fliysiografiska SallskapeU Tidskrift- II. 1837. 3
130
Asiundar man en equation med bvars tillhjelp nedlryc- ningen kan beraknas i ror af en annu storre radie, sa be- hofver man blott gora ett experiment med ett ror, bvars radie ar nara lika med storsta radien i de ror for hvilka man foresatt sig att berakna nedtryckningen samt nagra med ror af mindre radier och derefter operera sasom visadt ar, da man erhaller det sokta. Men redan den grans som bar ar begagnad ar for de fleste praktiska bebof tillracke- lig, emedan uti ror af storre radie nedtryckningen ar sa obetydelig att den , atminstone da fraga icke ar om den yttersta noggranbet, kan forbises.
Vid hvart och ett af ofvannamde forsok liar jag for att tillse att inga storande omstandigheter bindrade expe- rimenfet, observerat bugtiga quicksilfverytans bOjd i Cy- lindren ocb funnit den i det narrnaste lika med 0,47. Denna Jiojd ar uti icke capillara ror, sasom bekant ar, constant ocli bar af GAY LYSAC med en ytterst fin micrometer blifvit observerad till 1,455 ai. in. ocb af LA PLACK beraknad till 1,432; detiorra gor 0,485 Sv. dec. lin. det sednare 0,476 ocb ofverens- stammer saledes pa l(K):delen af dec. lin. med mill observation.
Dessutom bar jag, for att stadfasta den funne equa- tionens anvandbarbet , vid 17°,5C. observerat afstandet mel- lan bogsta punkterne af qnicksilfver nivaerne uti 2;ne com- munierande ror, bvars radier vid observationsstallena voro 0,1345, 2,105 ocb fannit genom 3:ne forsok, bvilka i det narmaste ofverensstamde med Iwarandra, medium m 4,055 ; beraknar man nu efter foregaende eq. nedtryckningen i det storre roret, .sa befinnes den varan:0,057 , ocb da forega- ende medium bar med okes blir nedtryckningen i det min- dre roret ~ 4,112 ; beraknas denna nedtryckning efter fore- gaende eq. sa befinnes den vara ~ 4,1 10, bvilket snart sagt absolut ofveren.sst«immer med observationen ; men emedan det storre rorets radie nagot ofverstiger 1,75, sa bor enl. bvad forut anmarkt ar, den for detta ror beraknade ned- tryckning icke vara fullstandigt noggran ; den befinnes ocksa
131
efter KAVKNDISR'S observation vara 0,062 och efter LA PLA- CE'S ealcul 0,083 , men Iivilken af dessa correetioner man an begagnar, sa ofverenstammer dock den beraknade ned- tryekningcn i del mindre roret nied den observerade pa 100:de delen af dec. lin. ocli storre noggranhet kunde icke crhallas, emedan nonien vid messingsscalan blottangaf 10:de dels lin. och endast lOOrdelar kunde med sakerhet urskiljas.
Xll. tteskrifnmg af en Cyclopi kos ett Lam, af N. //. LOVE N.
(Upplast den 20 Maj 1837.)
Wet pa detta satt missbildade lammet var fullganget. Krop- pens- och extremiteternas storlek och proportioner normala. Det hade enligt uppgift lefvat en stand efter fodslen ; men det namndes ej om det kunnat ga eller sta ; detta ar ej troligt.
Det mest iogonfallande vid denna missbildning var det midt i pannan befintliga stora med 2:ne hornhinnor for- sedda dubhelogat, till hvars narmare beskrifning jag nu 6f- vcrgar. Ofra ogonlocket (se Fig. 1. a), var fullkomligt ode- ladt , och hade samma form och atminstone passiva ror- lighet, som pa ett normalt oga, samt var behorigen for- sedt med cilier. Det nedre var nagot urnupit pa midten af randen och derikring nastan harlost, och viste s-alunda en beskaffenhet, som annars tillhor nedre ogonlocket i inre ogonvran. Conjunctiva var afven odelad, bildade dock sa- val upp , som isynnerhet nedtill en triangular fall med spet- sarne vanda at det stalle der hornhinnorna voro forenade. Ofvanom denna forening var conjunctiva lindrigt ansvald
3*
132
och forsedd med 4—5 temligen langa liar (Fig. 1. b). Midi under foreningsstallet, dock langre derifran, fanns en odelad Carun cula lacrymalis (Fig. 1. c) likalcdes forsedd med nagra bar, hvilket tyckes tillkannagifva att denna senare bildning snarare hallit pa att blifva deld till en ofre och en nedre, an , hvad man forr skulle formodat, till 2:ne jemte hvaran- dra. Pa hvardera sidan om den egentliga Caruncula fanns ett punctum lacrymale , hvardera forande till en canal af |- turns langd, som slutade blindt. — Hornhinnorna (Fig. l.d. d.) voro aflangt ovala med yttre mera tillspetsade andarna na- got nedat vanda $ de bada mot hvarandra vanda segmen- terna endast genom en latt fara atskiljda. I denna nara 2 linier langa fara voro de dock fullkomligt sammanvexte , och tillato allsicke nagon seperation. Den hogra var nagot stiirre och mera run dad , och tycktes jifven hafva varil mera convex.
I den ofriga delen af ansigtet forekommo foljande egen- heter: Ofverkaken var vida kortare an underkaken ; fran midten af ogonlockets trackte sig nedat en lindrigt upphojd smal harlos hudfall (Fig. 2. e). Pa hvardera sidan om denna raphe var en fordjupning (Fig. 2. f) af ^ turns djup. Desse slutade blindt och foretedde tydligt rudimenter till nasborrar. Ofre riinderna omkring dessa fordjupningar voro harlosa, men inuti dem var^ stark barvext. Nedom dessa rudimenter till nasborrar var en tvarfall (Fig. 1. g; af of- verlappen , som derefter ufgick i en spetsig snabellik for- langning (Fig 1. h), hvilken dock ej rackte till att skyla den genom ofverkakens betydliga forkortning blottade f ram re delen af tungan. Ofverkaken var framtill tvart afrundad. Harda gommens starkt tvarfarade slemhinna var uppviken under ofvorlappen. Mjuka gommen var temligen lang och rackte djupt ner i svalget. Vid dess slut var en in gang framat till en storre cavitet, hvilken framtill slutade blindt. En fall af slemhinnan bildade pa ofre vaggen en foga upp- hojd rand, pa hvars omse sidor sa val framat, som bakat
133
voro blinda Iordjupningar forestallande rudimenter till Coa- nae Nariinn. Uti denna cavitet funnos mynningarna till tubse Eustachii stora och tydliga , samt gangarna normala.
Den dubbla bulbus oculorum var framtill omgifven af en odelad ogonlockens slutmuskel, samt for ofrigt betackt af ett muskellager, hvilketjag ej narmre undersokte, emedan jag da skulle uppoifrat en del af Orbita. Denna senare var pa storsta delen af sin bakre vagg endast begransad med hjer- nans harda hinna , hvarrned Sclerotica var medelst en kort- tradig och fast cellulosaiorenad. En efter medellinien fortga- ende fara delade sclerotica uti 2:ne lika stora halfter, dock langtifran fullstandigt; tybada parietes internae utaf selerotica voro fullkomligt sammanvexte, sa att derigenom en enkel skiljevagg bildades niellan bada bulbi. Den venstra uppklippt visade iris, orbiculus ciliaris met! tillbehor, kristallinsen ocb glasvatskan i normalt lage och skick, med det undantag att krislallinsen var pa sin inre och ofre halfva fordunklad. Retina saknades i denna bulbus , icke heller kunde nagon ingang for synnerven upptackas. 1 hogra tigat var allt i samma skick som i venstra , till och med fttrdunklingen af lens till alia delar ofverensstammande. Retina var dock bar , ehuru siirdeles tunn och fast, fullstandigt utbildad. Fora- men nervi optici genom sclerotica temligen litet, och hade som vanligt sin lamina cribrosa.
Hjernans anomalier, voro, som man kunde vanta, icke stort mindre an tie namnda. Dess bakre delar afveko obe- tydligt i dimensioner eller bildning fran normala forhallan- det, men de framre desto mera ; salunda var, da hela hjer- nans langd fran bakre kanten af medulla oblongata till framre andan af hjernans framre lober, utgjorde If turn, medulla oblongata f t. lang och f t. bred. Pons Varolii niira f t. lang (NB framifr. bakat). Lilla hjernan ^ t. lang och | t. bred, samt baktill * turn hog. Corpora qvadrige- mina (framre paret) £ turn langt, ^ turn storsta bredden af- smalnande framat. Bakre paret litet bredare, |. t. langa
134
(neml. dess sneclt nedatgaende sidostrackning inbegripen) Budimenterna till stora hjernans hemispherer deremot etidast I- turn langa och f t. breda. Stora hjernans, eller rattare de frarnre hjernganglierna, thalani och corpora stria la, visade sig icke under sjelfstandigt utvecklad form, utan hade sammansmalt med framre delen af fyrhogarnas framre par. Dessa senare foretedde till halfva sin strackning bakifran en Jangsgaende niira en-linea djup fara , hvars botten • var hel eller tillsluten, men uppskuren visade aqvae ductus Sylvii ganska tydligt. Framre hiilften af friimre fyr- hogeparet var rund ocli glatt utan impression. Ursprungen till nervi optici fran framre fyrhogarne ganska tydliga, af- - vensom deras forlopp till en forening eller Chiasma , hvari- fran en bred och turm sfam ufgick och genomtriingde det sepfum som af hjernans harda binna skiljde orbita ochhjern- caviteten. Spar till corpora geniculata, eminentiae candican- tes eller tuber cinereum fanns icke, menval en- tunn blasfor- migt ntvidgad lainell staende i sammanhang med den ganska -betydligt utbildade glandula pituitaria, hvilken lam ell salun- da forestallde inftmdibulum. Denna var blasformig, gick latt s&mler och ledde till en cavitet, som annu bibeholl form en af 3:dje umtrikeln ; men var ytterst liten. Kudimentet ti'1 stora hjernans hemispherer var degenereradttill en massa af samma consistens och'utseende som resterna af hjernan hos bemicephaliska och acephaliska foster. Det tycktes vara ihaligt eller raf tare sag ut , som en sammanskriimpen blasa ; men visade likva'l icke spar till egentliga ventriklar. Cor- pus calJosum, fornix, septm pellucidum etc. soktes naturligt- vis a'fven forgafves. Framtill voro 2:ne smarre tappforrniga ansvallningar markbara, hvilka ofver ogat hade en motsva- rande impression uti pannbenet och vord troligen rudirnenter till btilbi olfactorii, hvilka mycket tidigt blifvit, liksom den ofriga selen af stora hjernan, hammade i sin utveckling och forstorde. Nervi oculomolorii hade ej sift ursprung fran vanliga stallet , utan utkommo pa sidorna inidt emellaii
135
framre och bakre paret af corpora qvadrigemina. Pa undr'e ytan af Pedunculi cerebri syntes visserligen en lindrig an- tydning till fiberlextur , men de voro for ofrigt sa samman- smalte till en massa sa val med fyrhdgarna, som med framre hjernganglierna, alt de icke framstallde sig sasom nagon sarskilt bildning. De ofriga hjernnerverna visade ingen abnormitet i sina utgangsstallen fran bjernan, emedan lilla hj email; pons och medulla oblongata icke tycktes hafva lidit under sin utveckling. Pannbenet var odeladt, midt mot orbita betydligt spongiost , och i denna spongiosa massa lago 2:ne broskagtiga bildningar, som tycktes vara rudimeister till nasstrutar. Orbita completterades i'ramtill af bada tarbenen, som voro alldeles slatt utbredda jemte hvar- andra. Harda gommen utgjordes nastan belt och ballet af ofverkaksbenen , pa bvars bakre kant 2:ne fina benlameller ' l«Tgo , tillhorande ossa palati. Ossa intermaxillaria fattades fullkornligf. Fran bakre och nedre vaggen af Orbita fram- stod midtuti ett spetsigt ben , nemligen rostrum sphenoidale s'tarkt forlangdt. Framfor bakre naso})pningen hade gombe- nens verticala delar lagt sig och tillsloto den salunda. — Denna missbildning ar icke ovanlig, ej heller saknas mo- nogralier derofver. Det mest fullandade verk ofver detta amne ar af VROLIK. (Jfr JMfillers Archiv 1836. II. VI pag. 177. o . f.) Han antar 5 hufvudformer af denna miss- bildning. Den forsta caracteriseras dermed, att nagot oga iir icke iitvertes synbart, na'sa saknas , eller dess stalle in- tages af en snabel. Till den femte formen raknar ban sa- dana Cycloper, der med dubbelt eller 2:ne ogon , en frilt nedhangande och ej uppat slagen snabel forefinnes. De ofriga 3:ne formerna aro endast grader haremellan. Det bar ofvanbeskrifna fallets egenhet ligger deri, att icke alle- nast snabel alldeles fattas elmru dubbelogats ytveckling var temligen framskriden , ntan alt v elt ganska symetriskt rudiment till yttre na'sa ligger under ogat, da annars rudi- menterna till nasa eller snabel n ligger ofvanfor del odelade
136
6gat, eller hanger ner imellan de mer eller miiulrc skiljda bulhi. Den skenbart starka utvecklirigen af fyrhogarnes franire par ar ganska vanlig hos sadana missbildningar , i detfra'mre hjernganglierna jenite pedunculi cerebri samman- smaJta denned till en Maasa. Atminstone far den franire ofarade deleri baraf pa detta siitt forklaras; eburu synne.i- vens ursprung frari franire delen af denna ansvallning tyc- kes motsaga en sadan sammansnialtning; men> tredje iierv- parets utgangspunkter afveko afven pa ett satt, som ej kan forklaras utan genom en onaturligt stark sidoiitveckling af pedunculi cerebri.
Hvad nu forklaringen af denna missbildnings genesis betra'flfar, sa bar man visserligen en god ledning dertill, i kannedomen af de framsta sinnesorganernas' utvecklings- procedur. Det ursprungliga anlaget till synorganet ar nem- ligen en enkel grop , bvilken uppifran snart delas i 2:ne ge- nom luktorganets eller na'sans usveekling. liar nu genom nagon inre forstoring af bjernans f ram re del nerverna ocb luktbulbi abortierat, liindras afven utvecklingen af luktap* paratens peripbereika delar, nasan utvecklas antingen alls icke eller i form af en ofullstandig snabel , som qvarblifver oTver det mer eller mindre delade ogat, hvars utveckling afven gemenligen hanimas , i det bjernans forstoring i de fiesta fall afven stacker sig till synnerverna och de central- bildningar bvarifran de utga. Ehuru detta forballande ar det allmanna typiska , kan likval icke deraf den slutsats dragas, att fullkomligt felande nerv alltid drager med sig fullkomligt felande organ. VROLIK observerade offa snabel der intet spar till luktnerv forefanns. Har voro 2:ne irides , lentes etc. men endast en synnerv. Har voro anlag till nasbor- rar oagtadt fullkomligt bristande luktnerv. Man kan under sadana omsta'ndigbeter forestalla sig att nervens forsto- ring intraffat sedan anlaggningen till yttre organerna redan blifvit rudimentart anlagda. Dessutom kan man ganska rimligen antaga att de andra till ett organ horande nerver
137
kunna liafva typiskt inflyf ancle pa bildningen. Salunda kunna 5:te och 7:de nervparens integritet tillviigabringa en viss grad af normalitet i de ytfre bildniiigarna for liiktorganet, ehuru dot vasendtliga af organet saknas.
Att Cyclopien salunda i de fiesta fall ar en hamnings bildning, kan sasom teniligen sakert antagas. Derom aro nutidens utinarkfare pathologer ense, ehuru icke exempel pa en sainmansmaltning af forut skiljda organer stundom forekomma. Salunda jiger mycken likhet rum mellan ett cyclopiskt oga , och ett dubbeloga , som ofta finnes i sam- manvexningen af 2:ne hufvuden.
Fig. 1. Hufrudets yttre utsee.nde.
Fig. 2. Rudimentet till yttre ndsa ndgot furstoradt.
Fig. 3. Hjernan sedd ofvanfrdn.
Fig' 4. Hjernan sedd underifrdn.
Fig. 5. Hjernan sedd snedt frdn sidan oc/i undertill.
a. Medulla oblongata.
b. Lilla hjernan.
c. Bakre parct af fyrhogarna.
d. Friimrc paret af fyrhogarna.
c. Rudimentet till stora hjeruans hemispherer. /. Pons Varolii.
g. antydning till pedunculi cerebri. //. Utgangsstallen for n. oculomotor.
i. Blasformiga dcgenerationen af infundib., (gland. pituitaria borttagen.) k. Cliiasma nerv. opt. /. den opara ogonnerven. ni. rudiment till bulb, olfact. n. ursprung tils nerv. opt. o. Glandula pituitaria.
138
XIII. Antecknmyar under en botanisk utfart i Bo- huslans Skiirgard 1835; af JOHN E. ARESCUOUG.
(Vplast den 20 Oct. 1837).
M. botaniskt hanseende fortjenar ufan tvifvel Bohuslan , sa till folje af sin maritima vegetation som algologiska hafsproducter, att, lika mycket som hvar och en bland Fa- derneslandets provinser, blifva foremal for en nogare un- dersokning; hvad algerne vidkommer eger Svenska Floran harifran sitt storsta forrad, sa frarnt man ej innesluter inom dess omrade nordliga delen af Skandinavien eller Finmarkens kuster och skargard sasom Lappska Florans naturliga territorium '); denna grans ar dock ej Fadernes- " iandets. Men bar Bolmslan i en yngre tid blifvit na'stan iorgatet, egnade deremot under forra seklet flera utmarkta botanici detsamma en synnerlig uppmarksambet.
PEHR KALM, som 1742 bereste bela provinsen , bade fasta landet ocb oarne, framstallde resultaterna sa val uti en sarskild resebeskrifning 2) som uti Kongl. \Tet. Acad. Handlingar3). Bland anmarkningsvarda vexter, som KALM under denna resa upptackte, bora mimnas: Liyustrum vul- gar e , Liyusticum scoticum , Statice Limonium y Cochlearia officinalis , Crambe maritima och Inula Helenium. Afven LINIVE , anmodad af Riksens Stander att 1746 i pbysiskt hanseende undersoka Westergothland , genomreste samma ar sodra delen af Bolmslan. Vid hafsklipporna i Thorsby
*) Jfr WAHLENB. Fl. Lapp, och Fl. Svec.
2) PEHR KALM , Mag. etc. Vastgotha och Bohuslandska Resa, forrattad 1742. Med anmarkniugar uti Historia natural! etc. etc. Stockholm 1746, 8:0.
3) Forteckning pa nagra o'rter funna i Bohusliin 1742. — Jfr Vet. Acad. Hand!. 1743, p. 115.
socken f'ann LIWXK, efter honom meddelad underra'ttelse, Sorbus Aria , samt vid Marstrand Ulva latissima 4).
Prof. OLOF SWARTZ, pa sin tid Sverges rnangsidigaste botanist, upptiickte, under en utfart fran GiHeborg till Bo- husskaren , tvenne for Svenska Floran nya vexter: Che- lidonium Glaumum och Spergula subulata 5). Under in- nevarande arhundrade bar Bolmslan val icke helt och hallet blifvit forgatet, men dock ingalunda varit foremal for en strangare veten.skaplig under.sokning med afseende pa dess vegetation ; atminstone bar in gen offentligtgjort sina inom denna provins niojligtvis gjorda iakttagelser med undantag af Prof. WAHLBERG, som forst i Sverge observerat Sedum anr/licum , Cerastiiun tetrandrum ocb Diantlms deltoides fi.- ylaucus y). Sluteligen bor dock ej fortigas att Prof. WIKSTROM , uti Vet. Acad. Hand, for 1824, gifvit forteck- ning pa en del sallsynta, inom Bobuslan funna vexter t. ex. Digitalis purpurea, Ilex Aqiu folium in. fl.
()m man saledes gen o in dessa anforda vetenskapsmans bemodanden kan anse Boliuslans pbanerogama vegetation temligt noga tindorsokt, jir detta ingalunda fallet med de cryptogamiske vexterne och bland dessa synnerligast med algerne 7).
Ofvertygad att annu mycket vore att uppdaga bland dessa sednare och afven atskilligt kunde atersta for
4) Jfr LINN^I Vastgolha Resa , pa Riksens Hoglofliga Slanders bcfall- ning forrattad 1746. Stockholm 1747, 8;o.
&) Jfr Aunotationes Botanicse, quas reliquit Olaus Swartz. Holmia: 1829, 8:e.
6) Jfr Flora GothoLurgensis. Upsaliae 1820, 8:vo.
73 Sedan dctla skrcfs har Herr Adjunkt J. AGARDH utgifvit forsta de- len af sin akadcmiska afhandling, beniimnd Novitice Florae Svecice ex dlgarum Jumilia, Lundae 1836. Uti detta arbcte upptages en del af de alger, hvilka jag nedanfore kommcr att anfora och som miij- ligen Herr Adj. AGARDH fuimit fore mig under sina resor i Bahus- skiirch.
140
kannedom om oarnes phanerogama vegetation, foretog jag, i borjan af Juli mnnad 1835, en resa genom Bohuslandska skargarden. De observationer jag under densamma haft tillfalle gora, anser jag sjelf ingalunda betydande, men i den forhoppning att de for Svenska Floran ej torde sakna allt intresse , ofverlamnas de at ett la'rdt Sallskap , som med det ofullkomligas ofverseende skanker en varm vilja sin hogsta beloning.
Knapt kommer man forbi Elfsborgs fastning — annu ej ofver en mil fran Gotheborg — innan den yttre characteren af Bohuslans sodra skargard tydligen framstaller sig for en ocb hvar. Ofverallt skadar ogat nakna klippor , som hoja sig fran 1 till 100 alnar ofver vattenytan , understundom ej bekliidda med ett enda gras- eller ortstand. Skola sa- dane finnas titi nagon myckenbet, aro de merandels att soka pa de storre eller bebodde Same, som afven understundom ega en eller annan liten och obetydlig skogspark, men be- staende af laga tran , bvars kroner , der intet hogt berg skyddar dem, aro bojda af en nastan standigt be'rrskande vestanvind. At den , som endast soker det skona och ej al- skar det sublima , hvilket sjelfva odsligheten forer med sig, bar denna skargard intet att erbjuda.
Denna ingalunda lockande beskrifning intraffar nastan fullkomligt pa de sma holmar, hvilka aro belagna vid ve- stra udden af Hisingen. Nagra dagar tillbragtes i trakten af dessa, af hvilka jag liar vill na'mna : IVarholmen , Mans- holmen och Edet. Pa den sednare traffades Onopordon Acan- tliium (troligen ditford med barlast, ty fa svenska vexter kunna for dessa kala klippor vara mer frammande an den- na), Geranium clcutariwn ft pimpinellifolium ; pa Manshol- men: Hippuris vulyaris 8), Scirpus iiifus, Ecliium vulgare,
l) Pa Hera oar uli norra Halland forckommer en varietet af denna vext raed 8 — 12 blad i hvarje krans, dubbelt sa brcda som hos vanliga fortnen. Denna form star Hipp, vulgaris f) maritima nog nara.
Conium maculatum 3 Papaver Aryemone och dubium samt 1 Minium incisum. Af dessa anforda tyckes ingen mintlre tillhora traktens physiska beskaffcnhet an Eckium, hvilken, i likliet med Onopordon, troligen blifvit hitford ; sainma ior- hallande ar nied Pap aver Arycmonc och dubium.
Pa storre eller mindre afstand fran dessa ligga foljande oar, utmarkta saval formedelst en betydligare slorlek som rikare vextlighet , nemligen :
Danaholmen eller" Dancmarks- Lilja , den jemnaste och mest grasrika holme i denna' frakt,eger nagot anmarknings- va'rdt att visa saval botanikens som historiens van. Den forre finner kring (less strander Euphorbia palustris 9) i storsta mangd, Pisum maritimum och, midt pa on, Carex riparia; den sednare atcr rudera efter uppkastade vallar eller grundvalen till nagon fbrdomdags uppford byggnad, enligt iiskarenas f orsakran, ett minne fran den tid , da Sver- ges,, Norges och Pan marks Konungar bar traffades for att fala nied hvarandra, hvar och en uti sitt Konunga- rike.
Buskdr ligger ej langt fran Danaholmen och ar ganska olikartad tillfolje af sina an lagre an hogre bergsklippor. Pa ingen holme finnes Angelica litoralis och Crambe ma- ritima i den myckenhet som pa ifragavarande. Utom dessa fmnas afven Erysimum hieracifolium saval simplex som ra- mosissinmm, Carduus palustris , jemte flera pa kringlig- gande oar ej sallsynfa vexter.
Grbto synes i jemforelse med de ofrige oarne uti denna fula trakt vara ett verkligt paradis. Denna 6, bebodd af 7 — 8 hushall, eger bade akerbruk och smaskog och ar med hanseende till vegetation en af de rikare. For att rattfar- diga detta sednare omdome ma nagra bevis anforas : Vero- nica ojj'icinalisj V. ayrestis, Arundo epiyejos., Poapratensis.,
10) Tillhur afven Hallands Flora sasom forekommandc pa Sarii i norra delcn af provinsen.
U-2
Festuca elatior, Avena clatior, TrUicum caninum, Scabiosa arvensis , Galium boreale , Cynoylossum off'icinale _, Ly- simachia vulgar is , Campanula persici folia , C. Trachclium, Lonicera Pcriclymenum , Hyoscyamus niyer , Rhamnus ca- tliarticus , R. Franyula } Sahola kali, Ulmus campeslris , Polyyomim lapathifolium , Silene nutans , Ayrostemma Gi- thayo , Sorbus aucuparia , Rosa motlissima , Nepeta Cata- ria 3 Marrubium vulyare , Pedicu laris silvatica, Geranium molle, Malva silvestris , Ononis arvensis } Trifolium medi- um 3 T. procumbens , T. filiforme , Scorzonera humilis , Ta nacetum vulyare , Anthemis Cotula , Centaur ea Jacea _, C. Scabiosa } Orchis maculata , Carex arcnaria , C. hirta , Co- rylus Avellana , Polypodium Pheyopteris m. fl. 10).
Deima 6 liar clessutom pa sina stallen en sandig strand, Iwilket pa de fleste ofrige oar ar gnnska siillsynt. Till folje af denna fa Carex arenaria och Salsola kali, tvenne i denna skargard ingalunda allmanna vexter, harstades en tillflyktsort. Ons smaskog utgores, enligt ofvanstaende vextforteckning, fornamligast af Aim , Honn och Hassel.
HaltensMr. Denna 6 ar mindre an forutn£mnde, i sak- nad af allt tecken till skog , men eger anda en temligen frodig vegetaiton , med hanseende hvartill den liar gauska stor likhet med den forra. Dess striinder aro branta, men ons yta temligen jemn , liar och der bildande smarre karr, som hysa atskilliga mera sallsynta vexter t. ex. Scirpw ylaucus ll) 3 S. rufus och S. maritimus. For ofri»t: Faleriana officinalis , Poa nemoralis 3 Galium Molluyo
10) Ar 1S36 uptacktcs pa denna o Pulmonaria maritima af Mag. SIEURW. och Clielidonium Glaucium af H:r Stud. WAHLSTEDT. Pa Foto fann Mag SIEURI'N den for Fl. Gothob. nya Taxus baccata.
JIJ Bohusliindska exemplar tyctas sta narmare 5. lacustris an Skan- ska. Ar en temligen god art, men bor ej stallas uti ett annat slagte an del till hvilkct S. lacustris rak.nas. -Delta bar dock REI- CHENBACH gjoi't!! Jfr Flov. germ, excurs. — Naturen av "optima auc- toritas!"
14;3
§ strictum , Cornus svecica , Campanula rotundifolia } Pirn- pinella Saxifrar/a , Linum catharticum, Allium arena- rinm , A. Scorodoprasum , ConvaUaria mulff flora , Rumcx crispns y Epilobium anyiistijoUum, E. montanum^ Vaccini- um ul'ujinosum , Diantlius deltoides , Alsine marina, Sedum Telephium, S. album., S. anylicum , Geum urbanum y Rcf- nunculus bulbosus , Prunella vulgaris , Euphrasia Odonti- tes fi simplex _, Cochlearia officinal is, Lathyrus s'dvestris ft, Viola canina 3 Orchis bifolia, Empetnim nit/rum etc.
Ockerb , tlono och BjorkQ ligga jtit foga afstand fran livaraiulra, tie tvenne foi'stuamnde skiljda endast genom ett smalt sund , som frjin ostra sidan ej kan genomfaras af storre batar. Dessa oar aro storre an de , hvilka jag hi i infills beskrif'vit, och utgora, sainmantagne med nagra miiidre kringliggande, en forsaniling, hvars kyrka ar belagen pa Ockero. Val aro alia tre i saknad af skog, men ega deremot temligen god aker och ang, hvilka, i forening med ett rikt fiske , gora innevanarne , sasom det synes , mera valmaende an forhallandet ar p?\ nargransande oar. I physiskt hanseende skilja de sig forofrigt obetydligt fran dessa sednare, och ega ungefar sanima vegetation. Berg- massorne tyckas likval pa dessa oar hoja sig betydligare (iiVer vattenytan an pa de ofrige. Uti'de stenlager, som forelinnas vid bergens rotter, har man att soka all den mang- fald , som vegetationen kan astadkomma. Nastan samma vexter, som blifvit anforda for Groto och Hallenskar, ater- traffades pa dessa oar. Hono har dock en i sodra Sverge ganska rar vext, Alchemilla alpina 12), liksom Ockero Geranium pratcnsc, en i dessa trakter, som mig synes, lika
12) Dct ar en allmiint land sak alt alpinsla vexter, da de nedstiga fran fjellen, fiilja hafskusten. Manne icke Angelica U lor alls kom- rait iVan fjellen och vid hafsstratidcn forandrat sin urform? — Los- ningen af dylika fragor, sa vidt den ar mojlig, skall i hog grad sprida ljus ofver artkanncdomcn och gifva den en hiigre betydelse.
144
stor sallsynthet som nagonsin den forra. For ofrigt sagos pa sistnamnda 6 Sherardia arvensis 3 Haliantlms peploides , Inula sulicina , Salix pentandra och S. cimrea.
Hvad hafsvegetation eller algerna betraffar, med han- seende till den trakt , hvars phanerogama vextlighet i kort- het ofvanfore blifvit antydcl , ma nagra anmarkningar liar finna 'sin plats. Den betydliga massa af fa'rskt vatten, som Gotha elf utkastar i hafvet, eger pa algvegetationen kring en del af ofvannamnde oar ett synbart inflytande. Sa finnes t. ex. kring Buskar, Danemarks-Lilja och flora andra oar, belagna midtfor elfvens utlopp, en Jangt storre brist pa alger an vid Ho no ocli Ockero , eburu en stor del af de forra — till hvilkas antal man rnetl skal kan -rakna den temligen langt ute belagna Vinga — aro utsatfa for mer och mindre oppet haf. Jag har pa intet stalle uti Bohusskaren sett algvege- tationen sa fattig och enformig som vid Buskar och Bana- holmen ; man finner den harstades nastan af samma beskaf- fenhet som i Oresund. Fucus serratus L., F. veswulosus L. , Laminaria saccharina Ag , Chondrus cripus Lyngb. , Ch. Brodicei Lyngb. , Phyllophora rubens Grev. , Rhodomela subfiijca Ag , Gracilaria purpurascens Grev. jemte nagra Polysiphonice , Conferva} etc. utgora allt, hvarmed den so- kande algologen belonas. Arterne af Delesseria aro liar hogst sallsynta, och det a'r forst — savida min erfarenhet ej bedrager — vid Vinga som dessa forekomma mera allmant. Begifver man sig deremot 1 mil norr om elfvens utlopp markes en betydlig forandring. Warholmen ar altfor myc^ ket instangd af en mangd oar , for att kuniia ega na- gon sardeles algodogisk markvardighet. Viva latissima L. , Porphyra laciniata Ag. , Conferva Linum Roth, , Ecto- carpvs tomentosus Lyngb. , E. compactus Ag. , Achnanthes lonyipes Ag. , jemte flera Diatomeer finnas kring denna hol- me i stor myckenhet; de hogre algerna aro deremot hogst sparsamma, och fafalige saval med hanseende till arter som individer.
145
Vestra mynningen af det sund, som bildas af Hono oeb och Ockero , ar af en hel anuan beskaifenhet. Jag kamle mis; rikeligen belonad -for nagra tiinniavs moda , som anvan- des till uppsokande af alger, och vill bar endast an fora dem, bvilka synas beraftigade till en storre uppmarksamhet. Puncfaria tennix.sinia Grev. vexte pa Zostera marina , blott pa nagra alnars djup; vidare : Dichloria viridxsGrev.j Aspe- rococcus 'bulletins Lainonr., Odontltaiia dcntata Lyngb., Cal- litkamnion corymboswa* Lyngb. , Mesoyloia vermicular is Ag., jeinte flera vanliga, sasom iJesrnarcstia aculeata Lamour, Enteromorpha clathra\a .'} etc.
Fran Hono forlsatte.s re.san till Mai-strand. Sjelfva on , pa bvilken denna numera omkansvarda stad ar belagen, utgores i ordets liela beinarkelse af en kal ocb ful klippa, soili bvarken eger ang eller aker. Botani.sten kan saledes icke vanta, bvad pbanerogamerne angar, barstades nagon be- tydlig skord. Vid fastningen observerades likval Bromus tectoruin , Malva silveslris ocli Cynof/lossum off'icinale. — Marstitand liar uti sitt granskap tvenne af naturen battre lottade oar, Koo ocb Klofvero; den sednare fick jag en- dast tillfalle att besoka. (irenoin denna o stryker en p^ omse sidor skogbevuxen dal, som foranleder manga att skanka densamnta namn af vacker. On ar bebodd, eger bade aker ocb ang. Vegetation var onekeligen bade rikare ocb mera sydlandsk an pa de fleste andra oar i Boslmslan, ocb fiiljande vexter bidraga icke litet att man tror sig, da man satter foten pa denna 6 , vara forflyttad till nagot stiille uti sodra Sverge , nemligen : Veronica arvcnsis , Trilicum can't num , Plantayo media. Primula veris 3 Selinmn Cai^vi- folia , Couvallai'ia bifolia, Arenaria trinervia , Pyrns Ma- ins , Tilia europcea , Anemone Uepatica , Melampyrum pra- tcme , Orobus niyer 3 Vicia silvatica 3 Astragalus ylyciphyl- lus , Inula salicina , Quercust Ho bur , Corylus Avellana , Salix fray His , Populus tremula , Fraxinus excelsior etc.
I'liysiografiska Sjillskapets Tidskrift- 1 1. 1857. 4
146
Kladesholmen ar belagen ungefar 1 mil fran Marstrand. Sa litet derma holme eger att erbjuda af phanerogamiska vexter, sa mycket liar densamma med hanseende till al- gerna. Senecio Jacobtea vexer uti storsta myckenhet saval pa Kladesholmen soni kringliggaiide sniarre oar och ar den enda phanerogamiska vext, kanske med undantag af Liyu- sticum scoticum 3 soni fortjenar att namnas. Atta dagars tid, hvilken har egnades hufvudsakligast algerna, lamnade godt tillfalle att undersoka flera grand. l)e anmarknings- vardaste hafsvegetationens prodncter voro har foljande : Des- marestia aculeata Lamour , Dichloria viridis Grev., Aspero- coccus bullosus Lamour., Delcsseria sanyvinea Lamour., D. cdata Lamour. och I), sinuosa Lamour. , Odontlialia den- tata Lyngb. , Chylocladia clavellosa Hook., Dumontia fill- formis Lamour. , Bryopsis hypnoides Lamour. , Griffithsia coraU'tna Ag. , Pohjsiphonia byssoides Grev. , P. niyrcscens Grev. , P. elonyata Grev. ; CaUithamnion Rot Ml Lyngb. , Diatoma unipunctatum Ag. m. fl.
For att fran denna holme konima till den , nrist Orost uti denna skargard stor.'.ta o, hehofver man ej segla langt; ofverfarten ar gjord pa nagra minuter och snart befinner man sig pa
Tjorn, hvars vestra kust erbjuder for ogat intet vackert skadespel. Bergen iiro i borjan , da man begifver sig inat on mot Kollercid, langsluttande , och fran dessas massor losryckta stenar ligga ofverallt kringspridda uti dalarne, hvilket icke obetydligt hindrar odlingen. Bland dessa finner Hypochceris radical a ett, sasom det synes, alskadt tillhall. Ju narmare man deremot kommer itamnde ffasi";HVareo-ar(l .
O O O 7
desto hogre stiga bergen med oft a nastan tvarbrania vag- gar, dalarne blifva djupa och pa samma gang jemna och fruktbara. — Skog traffas ingenstades ; endast har och der pa en sluttande bergsbacke kmma nagra enstaka Iran visa sig, men ingalunda tillrackliga till bildamle af en obetyd- ligare lund. Innevanarne veta likva'l omtala att Tjorn for-
147
domdags egt skog, liksaval som Orost, och anfora som be- vis pa deiina sats att man pa flera stallen finner i jorden stubbar af Eft, Tall., Aid, HasseJ in. h. tradslag ; till och mod ndtler af Hasselbusken. traffas annu ol'ta uti torfmos- sar. Alhnogen , som fortaljer detia , glommer ej att til- lagga, det eld och ofred en gang bemsokte on och forstorde skogen. — Tjorn ar utrnarkt for sina skalbaddar. Da man reset- fra'n Kollered till JMjorn traffas dylika pa flera stallen jenite vagen t. ex. vid Stenkyrka och flerestades. Erne- dan jag blott hastigt genomfor on, ar jag icke i tillfalle att kunna meddela nagon fullstandig ofversigt af vegetationen. Vexter, hvilka synnerligast fastade uppma'rksamheten , voro foljande: P'myviculavulijaris, Eriophorum vayinalum , Hol- cus lanatus 3 Poa serotina , Convolvulus arvcnsis , ttijoscy- amus niyrr , Selinum Carvi folia , Heracleum Sphondylium, Sambucus niyra, JAnum catharticum, Alisma Plantatjo, Nym- plifea alba, N. luff a , Mentha aquatica var. subsativa Fr. Nov. , Lamium intermedium , Thymus Sevpyllum , Pcdicu- laris fiilvatlca , Sinapis myra , Ononis arvcnsis , Ervum liir- nutum , Arctium I^ippa , A. majus , Carduus acaulis , Se- tiecio Jacob ffia , Imila salicina , Cltrysanthemum seyetum , Centaurea, Scabiosa , Salix viridis, S. viminalis.
Knapt skulle man kunna fonnoda att en brygga, ofver ett nagra alnar bredt sand , skulle kunna forena tvenne oar af sa olika pliysisk beskaffenliet som Tjorn och Mjorn. Ar den forra iitmarkt for sina kala berg och mellan dem lig- gande fruktbara dalar , blir den sednare det lika mycket for .sin betydliga barrskog. Pa iMjorn aro bergen af betj^d- ligare hojd an pa Tjorn ocli merandels skogbevuxne. Lands- vagen gar standigt upp och nerfor hoga backar. Korteligen: Den som uti var vestra skargard soker ett vackert och be- hagligt stalle, kan nappeligen finna nagot, hvilket battre upj>fyller bans astundan an IMjorn. Vegetationen pa denna 6 ar ej obetydligt skiljd fran den pa Tjorn. Foljande vexter bora anforas: Veronica Beccabunga y Scirpus acicularis, Po-
4*
148
tamogeton natans, Solatium Dulcamara., tledera Helix., Mc- ny ant lies trifoliata, Tor His Anthriscus , Epihbmm roseum, Polyyonwn dumetorum , Elatine flt/dropiper , Arenaria tri- ncrvia, Oxalis Acetosella, Primus Avitim, Chelidonium ma- jus , Aquiler/ia vutgaris , Ranunculus aquatlU.s3 Filayo m'mi- ma , Sparyanium erectum , Alnus ylutinosa , Betula alba 3 Quercus Robur , Pinus silvestris 3 Salix frayitis y Ihimulus Lupulus m. fl.
Orost ar skiljd fran den ofvanfore beskrifna Mjorn ge- nom ett ej sardeles bredt sund , pa omse sidor oiugifvet af branta backar. Ostra sidan af Orost a'r nastan of'verallt bevuxen med gran- och furskog, som blir alltnarinare och tatare jumer man iiiirmar sig ons nordliga spets. Jag hade endast tillfalle att under fveime dagars fid under.soka ve- getationen i tvakten af JMyckleby, ocli Jjela rnin beskrifning pa densamma maste saledes inskranka sig till upprppand6 af nagra vexter, hvilka tillafvenfyrs kiinna, ehuru of'ulJsfan- digt, gifva en forestallning om ifVagavarande trakts vext- ligbet; till vexter, in era ovanliga ufi skaniarden, kiinna raknas: Veronica lonyi folia , Arundo strict a (%7id Grinsby- vattnet), Selinum pnhtstre , Cicitta viroxa , Acorns Cala- mus, Peplis Portula, Rumex obtusifoliiis ^ R. ci'isjnts ls), R. cristatus } Trientalis europtea _, Stelhrria uliyhiosa , J.in- neea borcalis , Subularia aquatica (vid Grinsbyvattiiet),, (1<>- ranium silvaticum, Filayo minima } Lobelia Dorl manna, Calla palustris , Sparyanium ramosnm , Populus trrmula , Lycopodium clavatnm , etc. — Fran Orost .-talkies resan till Skafto, bvars pbanerogam- och liafsvcgctation jag under 14 dagars tid hade tiJlfnlle undersoka. Pa denna 6 erbju- der Grundsund algologen en god station , alldenstmul delta fisklage a'r bela'get iiara op|)iia hafvet.
1S) Anforcs endast for att visa lumilcdes afvcn pa delta stiillc denna art saval soai R. obtusifolius a'r en trogen foljeslagare for R. cri- s tat us.
149
Skafto ar ungefar af samma physiska beskaffenhet som vestra clelen af Orost eller Tjorn, 'och saknar, i likhet med dem , allt tecken till skog; endast understundom kan man traffa nagra enskilta vid en bergssida spridda tran t. ex. Ri'mn etc. eller bar och der en samling af buskav; endast bland dessa sednare miirkes en rikare vegetation. Aker sa- val som ;iu«- fumes visserligen, men obetydligt i forballande till ons vidd. Denna o bar visserligen ej manga botaniska sallsyntheter, och for att mirmare antyda detta , ma en vextforteckning, nagot fullstandigare an de , som bitintills blifvit gifna for de ofvanfore omtalte oar, bar finna en plats : Salicornia herltncea , Grund- Scabiosa arvensis.
sund , Fiskebrfckskil. Hippuris viilf/aris, Grund sund. Veronica scutellata. Veronica ayrestis, Grundsund. — — poltta, Grundsund.
arvensis, Gr un d s ti n d . Lycopus europceus y Grund- sund.
Valeriana officinalis , Fiske- biickskil.
Fiskebacks-
Schoenus dibits 9 Fiskebacks-
kil. Scir])us cfespitosus.
Boeotkryon , Grund- sund. ritfiis , Fiskebacks-
kil.
ylancus , Grundsund. A grostis stotojiifera. Festuca elatior. Bronius arvensis, Fiskebacks-
kil, allinan i akrar. Lolium temulentum.
Plant-ago lanceohita.
Cornus svecica.
Sagina stricta.
Primula vcris , kil.
Anagallis arvensis.
Convolvulus arvensis. septum.
Campanula Trachelium.
Lonicera Periclymenum.
N'erbascum Thapsus.
Hyoscyamus niyer.
ifliainntis catharticus. Franyula.
Erytbraea litoraUs.
pulchella a. Fr. Nov.
(Jbenopod ium maritimum.
Torilis Anthriscus.
Conium macitlatum , allman.
Selinum Carvi folia , Grund- sund.
Heracltum Sphondyliwn.
Liguslicum scoticum.
150
Pimpinella Saxifrctya. Viburnum Opulus, Grundsund. Drosera rotimdifolia.
intermedia. Linum R/tadiola. Allium armarium.
— oleraceum. Luzula camp. u. midti flora. Triglocbin palustre. — maritimum. Alisma Plant af/o. Epilobium palustre , Grund-
sund.
Erica Tetralix. Polygonum Convolvulus.
— lapathifolium. Alsine marina. Agrostemma Git h ago. Sedum album.
— rupestre. Oxalis Acetosella. Sorbus Aria, na'ra Grundsund.
Melampyrum cristatum,
Grundsund. Limosella aqvatica , Grund-
snnd.
Coclilearia officinalis. Lepidium rudcrale. Turritis ylabra., Fiskebacks-
kil.
Ua phan us Rapkanistrum. Geranium rotundl folium. Fumaria o/j'iciualis. Vicia silvatica y Tiskebacks-
kil. Tri folium medium , Fiske-
backskil.
frayifcrum, Grun dsun d. Carduus acaulis, Grundsund. Tanacetum vulyare. Senecio viscomn , Fiske-
backskil.
Jacobfea., med f'orra. Inula salicina , Grundsund. Cenfaurea Scabiosa.
Ajuga pyramidalis , Gnund- Viola palustris.
sand.
Mentlia aquat. var. subsativa. Origanum vulyare. Clinopodium vidyare. Scutellaria yalcrictdata. Eupbrasia Odontites.
Asplenium septentrionale.
Bret/nit, Grundsund.
Lycopodium selayinoides, pa en ting mellan (irundsund och Fiskebackskil, allman.
Equisetum limomm.
Hafsvegetationen vid Grundsund «'ir ganska rlk och blir det annu mer da man fortsa'tter resan till norra skargardeii. De alger, som trattades vid Grundsund, ateri'unnos jemte flera andra, afven vid Grafvarne. For korthetens skull vill jag bar anfora uti samma forteckning saval de vid Grund-
151
sund anmarkta algcr som clem, hvilka traffades vid Graf- varne ; barvid bor likval anmarkas aft alia allmannare, afvensom de alldralagste, icke upptagas; de sednare ute- slutas dels emedan tiden annu icke medgifvit deras sa- kra bestammande , dels emedan desarnma for kannedomen om algernes geographiska ufbredning ej aro af sardeles markvardigbet.
Sallsynta Alger funna vid Grundsund och Grafvarne: Lichina confinis, Ag. Chylocladia clavellosa, Hook.
Desmarestia aculeata, Lam. — kalif'ormis, Hook.
Dichloria viridis, Grev. Pfilota plumosa , Ag.
Dictyota dichotoma, Lam. Ej Iridaea edulis 3 Bory. sallsyntutanfor Salobak pa Duniontia filiformis, Grev.
10 — 15 famnars djup.
Asperococcus ec/tinatu
Pa Fuc. vesiados. vid on
Bonden utanftir Grundsund.
bullo.sus, Lam., allman.,
Striaria attenuata Grev. var. 1 4). PJI lerbotfen nara Graf- varne vexande pa arter af Polysiphonia, allman.
Delesseria sangvinea, Lam. — sinuosa. Lam. alata, Lam.
Rhodomenia palmata, Grev.
Plocamium coccineum, Lyngb. P{i Halleberg (en beggrund) utantor vSalobak.
Odontlialia dent at a, Lyngb.
Porpbyra lacimata, Ag. Polysipbonia Brodi<ziy Grev.
stricta, Grev. Dasya coccinca , Ag. GriiTithsia corallma, Ag. Callitbamnion Plumula^jng. corymbosum, Lyngb.
— roseolum, Ag. Conferva area Dillw. lanosa, Rotb. m. fl. arter.
Istbmia obliqiiata, Ag. Aclmantlies lont/ipes, Ag. Striatella arcuata, Ag.
unipunctata, Ag. Grammonema Striatula, Ag. Meloseira moniliformis 3 Ag. m. fl.
Bonnemaisonia asporayoid. , Ag. Ferestiides allman.
Pbanerogam-vegetationen ar vid Grafvarne bogst fattig; det ar likval uti denna trakt som Ilex Aquifblium for la'ngre
**) Algae Scandinay. cxsicatce n:o 1.
152
tid tillbaka blef funnen. Flera af innevanarne , saval pa Grafvarne som Vagga, viste att omtala "den besynnerliga busken" ocb forde mig till stallet ? der den arum for 10 a 12 ar sedan qvarstaende stubben blef bortfagen af en bonde. Tradet beskrefs for mig af en alderstigen gum ma , livilken sacle sig i barnaren ofta hafva lekt med (less "taggiga blad", sasom 4- aln bogt ocb mycket grenigt. Nyfikenbeteii utrotade defsamma , ty hvar ocb en , som anlande till Vagga skulle altid bemfora nagra qvistar som en sallsyntbet.
En annan markvardigbet uti denna trakt fir den af all- mogen sa mycket omtalade Konung Tryggves graf pa Trf/f/f/- on , ej langt fran Grafvarne. Utan tvifvel masfe det vara intressant for bistoriens van icke blott att se detta monu- ment fran en forgangen ocb langt aflagsen tid , utan an mer fagnande att fa bora tradilionen besanna Snorre Stur- lesons berattelse IS) ocb finna deni bevisande for bvaran- tlra. Det bos var bislorias Fader omtalade "Yeggarne'% utanfor bvilket den stupade Konung Tryggve blef begraf- ven, kan ej vara nagot annat stalle an det nu sa kallade
Fran Grafvarne gjordes en utfari till Vilderoarne. Knapt skulle man kunna /ormoda att det var pa den nu sa sterila ocb odsliga Storon som KALII vid samrna tid ]>a sommaren, for 93 ar sillbaka , tr.'iffade "manga orter ocb ortfulla lun- dar/J Af dessa sednare firm as inga spar ocb ganska fa atersta af de fiirra. En enda Bonn siar qvar som ett mimic fran forstorelsen; men oaktadt alH.bemodande farms icke den barstades fordom allmaisna Lif/iistrum vult/are, med undan- tag af en enda rotstuhbe, vid bvilken fraffades eft fill half- ten utdodt stand af Viola mirabilis. — Algerna voro desam- ma som erhollos vid Grafvarne, undantagandes Linclfia Zo-
5) Jfr Konung Harald Grafiills och Hakau Jarl Sigurdssons , Saga 9 Cap.
153
stwce Lyngb. l6), en vacker acquisition for Skargardens Flora. — Orsaken , hvarfore Storon numera ar blottad bade pa trad ocb buskar, bor otvif'velaktigt sokas deruti, att den- samma nu ar bebodd , hvilket icke var forballandet pa KALMS tid. Va'deroarne blefvo gransen for min resa, ocb Iran dessa togs berovagen till Gotbeborg.
XIV. Om en hittills mimlre lekant irlilndsk geo- yraplt fran bor j an af nionde seklet ; af H. REUTERD AHL.
(Uplast den 15 Deo. 1837).
JL einligen langt tillbaka var en pa det kungliga bibliotbe- ket i Paris befintlig geograpliisk bandskrift fran niedeltideii bekant for de larde. Is. Vossius, CLAUDIUS &ALMASIUS ocb efter clem flera aberopa en DIOUILUS fran Irland , sasom meddelande atskilliga geograpliiska underrattelser. Forst i sen a re tider bar dock ratla beskaflenbeten af deune for- fattare ocb bans skrift blifvit bekant. Ar 1807 lemnade den larde A. WALCKKXAER ett aftiyck af de 2:ne Pariserband- skrifter , i bviika arbetet ar forvaradt. Denna editio prin- ceps atergifvcr bandskrifterna mj'cket nogranntmed alia deras egenbeter ocbfel," ocb forsoker icke att asfadkomina nag-on critik af texten. En sadan vil!e deremot A. LKTRO>>E lemna. l^toin »le 2:ne iih-ut bckanfa haiul? krifteina kunde ban begagna excerpter ur samme forfattare , gjorda fran elt florentinskt ocli ett venetianskt. manuscript af T. TOZZKTTI ocb MORRLLI. Utom en critisk text gaf LKTROMNE afven en fortlopande coinmentar ofver arbelet, saint prolegomena,
Mcd allt skiil bar Prof. FRIES framstiillt donna art sasom bildandc ett eget slagte, Algera, — Jfr Flora Scan. p. 325.
153
innehallande undersokningar om forfattaren och hela arten af bans skrift. Ur detta Letronnes arbete (Recherches ge- ographiques et critiques sur le livre de men sura orbis terrae, compose en Irian de au commencement du neuvieme siecle par Dicuil, Paris 1814) kan beskaffenheten af Dicuils skrift inhamtas. Vi meddela sa mycket heldre om densam- ma nagra notiser, som den icke saknar all vigt i under- sokningarne om den gamla norderi, och afven vidror amnen, som nyss forut i physiograplnska sallskapets tidskrift blifvit behandlade.
Om forfattarens namn kan icke nagot fvifvel finnas. Han uppgifver del sjelf i en metrisk epilog till arbetet. Han begynner denna sahmda:
Dicuil, accipiens ego tracta auctoribus ista,
Pauca loquar senis metro de montibus altis. Afven om det land, till hvilket han horde, lemnar lian un- derrattelse. Pa iner Jin ett stalle nytljar ban om Hibernia (ZZ Scoftia) epithetet nostra. Dirun, (Dichul! , Dicul) iir ett icke alldeles obekant irlandskt namn ; for ofrigt ar den bar ifragavarande DICUIL alldeles obekant. Det ar sanno- likt alt han var en af de hedervarda , for christendomen nitalskande och med goda kunskaper utrustade mnnkar, som i sjunde , attonde och nionde seklerna utgjorde Irlands prydnad, innan delta land annu blifvit ett rof for inlandska sondringar och frernmandes harjningar. Den ticl , till och med det ar och den arstid , pa hvilka DICUIL fullbordat sin skrift, angifver slutet af nainda epilog salunda:
Post octingentos viginti quimjue peractos
Summi annos Domini terrae , trthrae, carceris atri,
Semine triticeo sub ruris pulvere tecto ,
Nocte bobus requies largitur fine laboris. Alltsa om hosten (sedan hveten var sadd) «ir 825. Hum mycket skriftens intresse okas genom ett dylikt datum, be- bofver ej anmarkas.
155
Skrif'fen sjelf iiinehaller egentligen en betydligt aldre uppmatning (i romerska passus) af den kanda verlden. Ro- marne liade — spar dertill finnas redan i medlet af andra arlmndradet — sa kallade itineraria, i hvilka med storre eller mindre utforligliet vigfigare orter i det romer.ska riket, med det afsfand fran hvarandra, i livilket dessa befunno sig, voro upptagna. De synas nagot nar liaf'va motsvarat vara reschai'tor ocli vagvisare. Markvardiga lemningar af detta slags romerska literatur hafva , som bekant ar, ofverblifvit and a till vara dagar a). Om det var for att fullkomna detta slags skrifter eller for att tillfredsstalla ett allmannare vetenskapligt intresse, som TIIEODOSIUS den store utskickade uppmatare till alia det romerska rikets provinser , hvilka skulle upptaga dessas dimensioner , kan ieke sagas ; men sjelfva factum. for ofrigt obekant, omtalas sa bestamdt bade i prologen till DICUILS arbete, ocli i nagra vers , som efter sjelfva uppmatarne citeras, aft det icke kan betvif- las b). Den af dessa utskickade verkstallda uppmatning 5 bel eller fragmentarisk , fullsta'ndig eller i utdrag, var be- kant for DICUIL, ocli af den lemnade ban en copia i sin skrift, som salunda alldeles beborigt fick titeln de men- sura orbis terrae c). Men DirniL kande annu mera an denna
a) Till en del utgifna af P. \VESSELING, i Vetera Roinanorum itine- raria, Amsterd. 1735. Ocksa aldre , sallsy nlarc upplagor finnas.
bj Det ar bekant, att upphofvet till den sa kallade Pcutingersla char- tan siikes i Thcodosii tid. Jfr MALTE BRUN, Hist, dc la Geographic, livrc XIV. Kan den af DICUIL ornlaladc rnissionen icke hafva haft inflytande pa uppdragandet af dcnna charla?
c) Den var icke ctt sjetfstandigt arbete. Den horjar nemligen med dessa ord : Post congregatam epistoluni dc quaestionibus decern artis grammatic;e , cogitavi ut liber de mensiira provinciarum orbis terrae sequeretuT etc. Den ntgjorde saledes ctt slags bibung till ett gram- matiskt arbete, och var kanske tillika med detta ett slags liirobok i det klostcr, der DICCIL lefde. Huruvida iifvcn det grammatiska arbetet ar ofrigt, hafva vi icke funnit omtaladt.
156
matning. Han kande atskilliga gamla forfattare , som sys- selsait sig med jordbeskrifning , sasom PLINIUS , OROSIUS, PiusciAiMis, SOLINU.S, ISIDORUS och nagra andra. Ur dessa excerperade han ett och annat, som syntes honom mark- vardigt angaende de provinser, hvilkas dimensioner han omtalade. Antligen hade han ock dels sjelf rest och sa- lunda inhamtat atskilligt i synnerhet om oarne i granskapet af Irland , och dels samtalat med resande missionarer och pa delta sait fatt hvarjehanda geographiska notiser. Af- ven ur detta forrad meddelas ett och annat. Salunda ut- gores Dicuils arbete af en compilation af de Theodosianska matarnes tippgifter och af\ nagra aldre geograplnskt-histo- riska forfaltare, livartill komma nagra fa underrattelser ex visis et auditis.
Det ar med nagra af dessa senare som vi liar anim uagot vilja syssels^tt^ oss. Exceipferna ur de gamle kniina endast vara af vigt for critiken af dessas text, hvarmed vi icke hjir hafva nagot alt skaffa. Den tlieodosianska pro- viiisuppinatningen ar visserligen ett vigtigt factnm , och dess resnltater fortjena inycken uppmarksanihet : men de ma dock ha'r lemnas pa sidan. Hvad deremot DICUIL ur egna forrad liar ait meddela om Germanien ocliNorden, skall liar tagas i hastigt betraktande.
Det om Germanien ar ringa eller intet. "3He!a Germa- nien och Gotliien", heter del, "gra'nsar i osier till Weichsel- floden d) , i vester till KJien, i norr till Oceanen , i soder till Donau. De aro i langd 800,000 steg, i bredd 384,000." O.ster ha'rom lirjrer Dacien och Alanien, J'som gransar i
' *~>
Oster till de sarmatiska odemarkerne , i Tester till Weich-. seln, i norr till oceanen , i soder till Isterdoden." Det markvardigaste vid detta stalle ar att Gothien och Germa- nien stallas bredvid hvarandra. Det ar tydligen de sydeu-
d) LETRONNKS text liar Vistla; codices Huistia men strax dcrefter Vistla.
157
ropeiska Gothernas lander i granskapet af Donau, som me- nas. Denna apposition passar fortraft'ligt pa Theotlosii tider- I DICUILS hade den langesedan upphort. DJCUIL upptog dock hvad han i sin urkund faun antecknadt. Dessutom fortje- nar det uppmarksamhet att DICUIL , eller heldre de theodo- sianske matarne la'gga Dacien ocli Alanernas land i samma liojd som Germanien. Oceanen ar nordgrans, Donau eller Donaus mynning, Ister, ar sydgrans for bada landerna, hvilka skiljas fran livarandra genoin Weichseln., Denna begrans- iiing ar val in era en geograpliisk forestallning hos de ganile jin den nagonsin varit till i verkligheten. — Utom detta anfo- ras bekanta ord af SOLIMJS om Germariiens bisonoxar, urar ocli elgar. A1H detta bar denna gang icke vidare for. oss nagot intresse.
Ur PLIMUS ocli ur SOLIMTS omtalas on Scandinavia. Den ar naturligtvis en gennanisk o. Dess nainn ar i de bekant- gjorda maiuiscripterna mycket radbrakadt. Den heter Gravia Candavia, Scandinavia, och olika pa olika slallen , sa att om man icke bade de gamle att tillga , sknlle man icke kuniia gissa, att fraga vore om samma o. Likaledes an- foras bekanta ord af PLIMUS (Pytlieas)-, ISJDORUS, S^UISCIAMIS och SOLIM-S om Thule, ocli sedan iorfatfaren ur den sist- namde berattaf, "hum bland de manga oar, som ligga om- kring Britannien, Thule ar den yttersfa, hvarest under sommarsolstandet irgen natl limits och under vintersol- standet ingen dag e)," tillagger han : Det ar nu trettio ar sedan nagra prester, som visfats pa on Thule fran den 1 Februari till den 1 Angusti, beraltade for inig, huru icke blott umler sjelfva solstandet ufan afven under dagarne der- omkring, om aftonen, den ncdgaende solen gommer sig lik- som bak en liten kulle , sa att under en liten stund der ar skymning, n:en intet miirker, och man kan forratta .afven
e) Citatct ur SOLINUS ar icke noggrannt; vi vilja icke bar uppelialla oss mcd utvisandct af vaidsloshctcrna.
158
de minsta goromal (vel pediculos de camisia abstrahere), sasom om solen vore uppe , och om man uppstege pa hoga berg, skulle man till afventyrs ai'ven kunna se solen. Midt under denna korta sky inning ar det inidnatt sydligare ned at jorden. Jag forrnodar, att i motsats harmed vid vinter- solstandet och fa dagar deromkving en kort morgonradnad visar sig pa Thule , och att midt under denna det ar mid- dag pa den ofriga delen af jorden. De hai'va alltsa ora'tt, hvilka saga, att haf'vet kring denna 6 ar fruset, och att fran vardagjemningen till hostdagjemningen den bar en bestan- dig dag, saint tvertom pa den andra tiden en bestandig natt , eftersom dessa prester kunde anlanda till on under en mycket kail arstid ocb, med undantag af solstandstiden, hade dagar och natter om hvarandra. Dock funno de efter en dags segling at norr hafvet alldeles tillfruset." Denna berattelse ar sa naiv och vittnar om sa mycken autopsi, att nagot tvifvel om upphofsmannens narvaro pa on Thule icke kan vara mojligt. Hvad menas hiir med Tliule ? Hvar hade de prester varit, som forDicriL tippgafvo sig hafva till- bragt sex manader va Thule V Att de varit pa en o, arklart. Da de forsokt att komma annu nordligare, ar det att for- moda, att de forvissat sig att det land, pa hvilket de uppe- hallit sig, var kringflutet. Vi kunna saledes icke gerna ta'nka pa de norrska eller svenska kusterna. Den o, hvilken ar i fraga , maste tankas ternligen hogt opp i norden. Det naturphenomen , som med sa mycken klarhet beskrifves , a'ger icke rum sydligare an under 64 graders nordlig bredd. Vi hanvisas salunda till de parallelcirklar som ofverskara Island. Jag vet ocksa intet, som hindrar oss fran att an- taga Island hafva varit DJCUILS och bans sagesmans Thule. Fran gamla forfattare var detta namn dem bekant. Afgamla forfattare visste de, att Thule var en 6, belagen hogt opp at norden , utsatt for kold och nasfan bestandigt morker under vintern. Dd Irlandarne kommo till on i slutet af at- tonde seklet (30 ar fore ar 825), funno de den obebodd;
159
med nagot inhemskt namn kuntle tie saledes icke beteckna den. Hvad var naturligare, an aft de skulle valja det namn , som frail romerska forfattare vat1 dem bekant. Och gjorde de sjelfve icke cletta , sa kan den boksynte DICUIL for clem liafva gjort det. Hvad ban fonit blott dunkelt kfinde ur sin PLINIUS, SOLTNUS, ISIDORUS ocb PRISCIANUS, derom bade ban fatt en klarare kunskap af sina presfer, men for detta nnmera ba'ttre kanda beboll ban det gamla dunkla namnet , ocb ban rattar efter sina nya salesman bvad som om detta de gamla bade berattat. Deraf att DICUIL later Island vara det gamla Tlmle , foljer naturligtvis icke, att de a'ldre forfattarne baft samma mening. Aldraminst foljer detta i afseende pa den forfattare, som forst gifvit oss namnet TJmle , nemligen PYTHKAS fran Marseille. Hvad ban och de ofriga menat med Tlmle ma utvisas af deras egna ord ; af det anforda synes blott, burn DICUIL forstatt dessa ord och i det forut temligen obekanta ocb oredigt kanda Tbule sett det genom nagra Irlandares resa inera bekanta Island f).
DICUILS underrattelse , att irlandska prester i slutet af Side seklut varit pa Island, ofverenssta'inmer fortraffligt med gamla island.ska underrattelser. Det fir tillrackligen bekant, burn Island i 9:de seklet, under det Harald Harfager rege- rade i Norge, erlioll norska colonister ocb derigenom en skandinavisk befolkning. Berattelserna om denna colonisa- tion «-iro gamla ocb tilHdrlitliga. I en af de alclsta af dessa, ARKS bekanta Scbedoe g), beter det: "pa den tiden (da Is- land togs i hesiltning af norrman) voro pa on cbristna man, bvilka norrmannen kalla Paper, men de begafvo sig undan, efter de icke ville lefva tillsamman med bedniska man. Ocb de lemnade efter sig irska bocker ocb klockor ocb stafvar.
/ fj Samma tolkning hlef scdermera stacndc. LANDNAMA sager uttryct- ligcu att do gainle och sarskilt BEDA kallat Island Thule. Land- nama, forordct. g) Bnss^i upplaga , a. 10.
160
Och deraf kumle man finna aft cle voro Irlandare." INagot nar sanima onl repeteras i slutet af forordet till Landnama. Uppgifterna hafva all klarhet och tillforlitligbet och inne- bara eft af de vackraste sammanfraftanden , som den aldsta nordiska historien kan uppvisa.
DICUIL fortfar: "Afven antlra oar fliuias i liaf'vet norr om Britannien , pa ett afstand af ungefarligen tva dagars och tva natters segling, nar vinden ar gyjisam. En from mtink har berattat mig, att ban liunnit till en af dem , se- dan ban seglat tvenne sommardagar och en natt. Flera af dessa oar aro belt snia; nastan alia aro skilda fran bvaran- dra genom tranga sund. Under inemot bnndrade ar liafva nuinkar fran vart Irland (nostra Scotfia) pa dem vistats. Men sasom de fran \erldens borjan varit obebodde, sa tiro de ock nu ofvergifna af munkar, for de nordmanniske riif- vares skuld, som der ba'rja. Dessa oar liafva en oraknelig mangel far och manga slags hafsfaglar. Vi finna icke dessa oar omtalade bos gamla forfaltare^'. Vid fragan om dessa oar bar man att tanka pa trenne dgrupper. Orcaderna ktinna icke gerna vara inenade. De ligga deitill for na'ra den bri- tiska kusten ocb voro pa den ifragavarande tiden icke s.-i obekanta , som DICUIL framsfaller dessa. Sheilain^-dante aro icke sa manga; de utgora en stor ocb 6 sma oar, hvar- med DICUILS ord icke olverensstannna. Saledes atersta val blott Faroarne. Men dessa kunna ock ratt val vara me- nade. I sadant fall liafva vi fran borjan afattonde arbun- dradet (100 ar fore Dicuil) icke alldeles ovigtiga nppgifter om dessa oar. Vi se bum de redan da (oclr sa hogt opp i tiden ga icke vara nordiska underrattelser) fingo vidkannas besok af de skandinaviska vikingarne.
161
XV. Foglar fran Calcutta + samlade och beskrifne af CARL J. S u if v E v A L L.
(Upl. den 21 April 1837).
(Forts, fran p. 96).
41. CYPSELUS palmarum GRAY. 111. 2. fab. 6 fig. 1. (Ve- risim. flirundo indica GM., LATH. n:o 16 — et Hir. Am- brosia ca var. b. LATH. 11:0 9).
Griscuis, subtus clilutior , cauda profuntle furcata, nlis parum breviore. Longit. fere. 5 poll.
tf, $ (initio Maji). Immaculatus, supra fuscescens, capite vix rufescente tincto. Gula et genae albidae. Remiges et rectrices paullo flenescentes. Rostrum et pedes nigri. Long, alae plic. 112 mill. Caudae 65. — Digiti prioris. Remigum l:a brevior qvam 2:da; narium apertura sub-linearis , ad latus externum membranoe. Tarsi extus ton turn plumati. Rec- trices mediae duplo breviores qvam extimae.
Afven dennas flygt liknar mycket Ladusvalans. Arten var allma'n i Bengalen. I borjan af JMaj sag jag ett par som voro syselsatte nietl alt bygga sitt bo hogt upp i en Palm (Borassus flabelliformis), bland nedre delarne af dess blad- stjelkav, hvilka motsvara grenarne af andra trad. De bade munnen ganska klibbig,, ocb full af en sort vaxtfjun , lik- nande pappus af en Syngenesist, bvilket de tycktes up- fanga under flygten ; ty jag sag dem lange flyga omkring, ocb emellanat begifva sig till sitt utvalda bostalle, men ej under bela tiden satta sig ned pa marken eller ens narnia sig intill vaxter. Sjelfva boet syntes ej , ocb det hade ej varit lalt att komma till det, pa en 15 a 16 alnar bog, al- deles slat stain. GRAY beskrifver (pa anf. stalle) ett sadant bo, sittande pa sjelfva bladetafen palm. Uti magen funnos sma barda insekter.
Phjsiografiska Sallskaprls Tidskrift- II. 1817. 5
162
42. Picus bengalensis L. et Auct. — P. nuchalis WAGL. Syst. n:o 64.
Crista coccinea , dorso luteo, corpore nigro alhoqve lon- gitudinaliter vario ; alis antice nigricantibus, albomaculatis; cauda nuchaqve nigris immaculatis ; pollice miinito; nari- bus innlis.
$ capillitio toto rubro. ? fronte verticeque nigris, albogut- tatis. (Fcbr, — Aprili). In ? aclulta (Martio) pluniae clorsi an- terioris apice rubro-aurese. Ala 144 niillim. , tars 21, Iris obscure rubra. Rostrum longit. capitis , angulis obsoletis.
Denna vackra Hackspett var den enda som forekom allmant vid Calcutta. Han liar mest tycke af var grongyl- ling : flygten ar alldeles densannua , och latet blott nagot finare , (la ibglen ar betydligt mindre. Han benamndes Khart-yutturie af en Hindu, som jag bad uttala namnct ratt tydligt; annars sade man vanligen yhulyhutti eller kolkolti. Hackspettarne utgora det artrikaste, enformigaste och vid- stracktast utbredda af alia fogelslagten. De fiimas i alia j orcl ens lander bvarest trad vaxa, och fora ofverallt samma lefnadssatt. Dufvorna aro val nastan liksa utbredde och talrike; men de visa betydligare olikheter i formen, som kunna ra'ttfa'rdiga antagandet af flera genera.
43. Picvs maccei VIEIL. — TEM. — WAGL. syst. n:o 26. Supra nigro alboqve fasciatus, subtus sordide albus late-
ribus pectoris nigro striolatis; crisso definite rubro; rectri- cibus nigris, lateralibus fasciis integris albis. Rostrum longitudine cranii.
Capillitium: $ rubruin ; $ nigrum. -- Longit 7 poll. Ala 100 millim. (E subdiv. Picl majoris).
Med var lilla hackspett (P. minor) bar denna art sa nara likhet , att man latt skulle kunna anse honom for en varietet deraf, som i elt varmare climat fatt nagot renare och mera bestamda farger. .lag sag den blott ett par ganger i Mars manad. Bengaliska namnet upgafs vara yhatgatta,
165
hvilket troligen biott ar ett nagot forandradt uttal af den foregaendes namn , eller diminutiv deraf.
44. Bucco phillppenais Uaiss. — L. — LATH. — Tern, enum, in pi. col. livr. 88. — B. indicns LATH. — (B. pcirvus GM. LATH, est junior, auct. Temm. loc. cit., qvod nomen potius ut specificum adhibendum ; sed junior mihi ig- notus).
Olivaceo viridis, subtus flavescens viridirnaculatus ; fronte maculaqve pectoris antici coccineis ; fgula , macula supra aliaqve infra oculos flavissimis (cf2 adulti, simillimi. Febr. Martii).
Longit 6 poll. Ala 83 mill,, tars 18, cauda 38. Pedes pal- lide rubri. Orbita nuda rubra. Iris rubra. Lingua plana, lata, basi ut vulg. sagittata ; margin e membranacea, apice obtusa , leviter lacero-bifida. Remigum l:a brevissima ; 4:a reliqvis longior. (Testiculi in medio Febr. tumidi. Ova tu- mida et oviductus crassitie intestini, initio Martii).
Denna lilla vackra logel varallnian kring Calcutta och tycktes hafva agg i borjan af Mars , men boet sag jag ej. En mera glupsk storatare kan knapt finnas : de individuer jag falide hade ej blott niagen , utan afven matstrupen anda opp i munnen fullproj)pad af bar utaf de 2 i Bengalen all- manna Ficusarterna (F. benjamin a och indica). Insekter fun n os ej uti dem. Flygten ooh alia rtirelser voro ganska tunga och oviga. Dessa foglar sagos blott ensamme; de sitta vanligen stilla pa en gren . och ropa nastan ouphorligt sitt ha! hd! (eller tja!), med en stark nickning pa hela kroppen for hvarje ton. Detta late tages ganska kort, ej starkt men temligen rent, som en lagre flojt-ton (laga G till 2:dra E). Af samma fogel tages altid lika ton, men sallan hikes tvenne foglar taga fullkomligt densamma. Om derfore 2 eller flera foglar sitta nara hvarandra, upkommer deraf en ej obehaglig musik , emedan deras toner alternera; det later da nastan som ljudet af kiockgrodor. £medan
5*
11)4
Ijuclet ar svagt och rent tyckes det komma frtm langt af- stand , ehuni man kanske bloft ar 10 — 12 alnar fran fogeln. Fogelns bengaliska namn ar BSmcbd. Det liar af aldre ior- fattare blifvit oriitt anvandt for Tlmalia yrisea (Baniah- bow Alb.)
45. Bvcco cyanocollis Tem. entim. loc. cit. — Capito cyanoc. VIEILL. — Troyon asiaticus LATH. n:o 8.
Viridis , non maculatus , facie juguloqve cyaneis : capil- litio coccineo fascia lata media nigricante ; puncto utrin- que juguli coccineo. (<J9 adulti, Martio).
8i poll. Ala 100—108 millim., tars. 24, cauda 70. Lingua plana, lanceolata, basi non sayittata! apice leviter fissa, la- ciniis integerrimis. Iris obscure rubra. Orbita nuda ob- scure rubra. Rostrum flavescens supra nigricans. Ala pa- rum superat anum, remigibus 1 — 3 gradatis, 4 — 6 subae- qvalibus,reliqvis longioribus. Kectrices 10, obtusge, aequales.
Afven denna art ar allinan vid Calcutta och bena'mnes der Barret Benncbci (stor B); den forra iir ljutto B. (liten). Denna ar liksa tung ocb ovig som den forra, lefver pa samma satt ensam och foder sig af bar; men denna tycktes vara mattligare, och de bar som funnos i dess mage voro altid sondertuggade. La'tet kan uttryckas mecl : rdkuroj ! rdkn- roj! Mellersta stafvelsen tages en ton hogre an de bada andra. Bade lianar och honor skreko pa samma satt, stil- lasittande med utstrackt lials. Deremellan sagos de springa at sidan , eller pa tvars utat grenen , med tamlig snabbhet, hvarvid de, hastigt pasedde, tycktes likna en Ekorre. De sagos fran Februari till Maj.
46 CVCVLVS pjnlans n. - - BHROU CUCKOO , LATH. Gen. Hist. 3 p. 265 11:0 4. (et forte idem ac plures cuculi ex India, ibi e picfuris descripfi. — Aff. C solitario Cuv. LE VAILL. Afr 205, — et radiato LATH. 22).
165
Ginereus, pectore sorditle fulvescente, ventre cinereo- fasciato; cauda cinerea fasciis 6 angustis, nigris , postice albido marginatis.
c? adultus Febr., Martio. Magnitude, structure et ratio partium ut Cuculi canori: Rostrum, nares , pedesque omnino il- lius. Differt rectricibtis lateralibus minus abbreviatis , et re- mige 4:a reliqvis longiore; (in canoro 3:a reliqvis longior.). Longit. 14 poll. Ala 200 millim., tars. 20, cauda 180. — Plumarum rhachides parte occulta paullo tumida , la- nato barbata. Color superne immaculatus , vinaceo-cine- reus. Gul a pallide cinerea. Pectus et latera corporis vi- naceo - testacea , posterius pallidiora , fasciis non cre- bris , transversis , pallide cinereis. Abdomen et crissum albida. Alas colore dorsi, pennis fuscioribus , intus fasciis Sangularibus, abbreviatis, albis. Caudae fasciae bis arcuatae; apex latius niger , late testaceo marginatus. Iris flava. Pe- des saturate flavi.
Med var Gok visar derma art mycken likhet, ocb lef- nadssattet tyckes afven nara ofverensstamma. Under flyg- ten och vistelsen i traclen , afven som da ban spatserade pa markten sag ban alldeles ut som namnde fogel : men latet var belt aunorlunda; det later som: parupiu! pcmpiu! piruptu! -- 3:dje stafvelsen arlang, och bvarje ord tages om 2 ganger (ungefar salunda : g, h, h, a (bis); a, cis, cis, h (bis); h, dis, dis, cis (bis). Pa detta sa'tt stiger ban up at notscalan fiir bvartannat utrop, 3 a 4 ganger, ti Is tonen blirsa hog ban kantaga den, hvarefter ban gor en kort pans och bor- jar anyo. Sa lialler ban ut hela timmar, isynnerhet morgon ochafton, afven medan det ar alldeles morkt. Da man borihus som arc omgifne af tradgardar, t. ex. i Serampore, blir denna nattmusik besvarlig, ty den ar ingenting mindre an vacker: den ar i hogsta grad gnjillande, eller skrikande och angslig. Hvad som betydligen okar det obehagliga deruti, ar att ban tager alia intervaller lika, utan att bry sig om de semi- toner som ior vart ora a'ro nodvandige i musiken. — De er-
166
ha line exemplaren (2 hanar) voro ganska feta, nied liksa skor hud soni pa var Gok. De hade fortart eri stor mangd fjaril-larver, men emedan dessa ej voro harige sags inagen icke vara luden pa insidan[, sasom den hlir pa C. canorus framat sommarn, sedan sadane larver bli allnuinna , hvil- kas liar fastna uti inre maghuden. — Om fortplantningen erfor jag intet. — Bengaliska namnet iir Sikkrie, hvilket af- ven brukas for Falco tinnunculus och melanoptems , sa att man afven liar 'forvji.xlar hok och gok. Jag sag och horde tlenna art fran Februari till Maj, men erhb'll ingeii hona. Han var temligen skygg liksom var gok.
47. CUCULVS orientalis L.et Auct. (rz (?); — Horsf. Jav. L. Tr. XIII. — Coucou a yros bee LE' VAILI.. Afr. 214. — C. scolopacetis L. et Auct. (^r ?). Eudynamis orientalis Vig. et Horsf. Nov. IIoll. L. Tr. XV. -- (C. punctatus Auct. veris. <$ l:o anno).
Nares oblongae, immarginatse; tarsi breves, catida fortius rotundata.- <J niger. ? fusca^ albovaria, fasciis caudaenu- merosis, irregularibus.
Iris sanguihea. Lingua sub-cartilaginea, mediocris, sensim angustata, apice rotundato, integerrimo, striola superne im- presso ut rudimenfinn fissnra1. Kostrurn et pedes robusti- ores, alae paullo breviores qvam in Cuculis genuinis. Cu- tis firma. Plumae corporis forma vulgari, nee, ut in Colum- bis et Cuculis genuinis , sea] o tumido.
cT adullus (Febr., iMartio) totus pure niger, virescenti ni- tens, immaculatus. liostrum pallidum, basi fuscescens. 14| poll. sv. Ala 181 mill. Cauda 180, tars 32, dig. med. 28, cum ungve 38.
$ jim. (d. 1 JMaji). niger, minus nitens, subtus remigibus- que fuliginosus , opacus ; remiges tamen ultima; primariae et ultimae cubitales renovatae, uigrae, nitidye. Alarum tectr. inf. et crissum albo unclata. Kostruin pallidum flavescens. 9. (d. 3 JMartii ovo subperfecto in oviductu). Supra fusca,
167
aeneoniteus , crebre albomaculata : maculis capitis subtesta- ceis , longitudinalibus , 1 in opice singulae plumae ; dorsi et tecfi'icuiii parvi.s , rotund is, 2—3 cujusq. plunvie. Subtus alba fuscovaria: gula colloq. maculis sub-longitudinalibus , e lateribus plumarum fuscis. Pectus, ad pedes usqve, fasciis tenuibus, angulatis. Hypochondria et crissum fa- sciis sub-regularibus. Itemizes fuscae fasciis interrupts ful- vo albidis. Kectrices striis circa 18 oblique transversis et flexuosis , albidis. Long. 14^ poll. Ala 180 millim. ; tars 31 ; dig. med. 27 , cum ung.ve 37 ; cauda 180.
Afven denna art iir en storskrikare som allmant fore- kommer omkring Calcutta, llanarne hordes tinder [hela ti- ^en jag vistades der, nastan bestandigt skrika sitt: torrui! torrid! och bada konen gafvo ofta ett late som liknade Tornfalkens eller Hackspettarnes : tji! tji! tji! tji! tji! De sagos ej ga pa marken , utan hollo sig i buskar eller sma friistaende triid, och tycktes alska sol-Ijuset. De voro ej skygga som de egentliga gokarne. Magen som var ganska tunn, med mjuk muskelbelaggning, fans altid fylld af bar: den sags aldrig innehalla insekter (Febr. — April). I Mars hafva de agg, ty uti den ofvanbeskrifna honan fanns ett som var nara fullvaxt, dock utan skal. Boet. fick jag ej se, men enligt LE VAILLAST och BUCHANAN (i Lath. Gen. Hist), skall det likna ett krakbo , hvarest fogeln sjelf ligger ut aggen. Denna art larer finnas i hela varma zonen af gam- la continenten , inberaknadt Ulimaroa. Bengaliska namnet ar kukuill eller kokill, bildadt efter latet liksom det latin- ska cuculus. Namnet Bovyht-Sallik som de aldre forfattare uppgifva sasom Indiskt, bar jag ej hort.
48. CUCULUS philippensis? VIEILL. C. ceyyptius ^auct. (nee
C. biibntus Horsf. Jav.) — Niger alls rufis (Centropus Illig).
I Februari^-April s«-ig jag flera ganger vid Calcutta och
Serampore en sforre svart fogel med rodbruna vingar, som
bestamt var ,nagon af de salunda fa'rgade gok-arterna,
med lang klo pa tummen , som pa larkorna ; men den var sa skygg och listig aft jag ej kunde fa skjufa den. Han var betydligt storre an den nastforegaende, men min- dre an den jay an ska C. bubutus. De som sagos voro en- samine, uller 2 tillliopa ocli af lika farg sa vidt jag kunde nrskilja. De hollo sig ned pa marken bland buskage, titan att synas, och flogo altid npp vid mitt annalkande , hvar- efter de smygde bland buskar och trad , isynnerhet sadane som vaxte tatt ., tills jag ej mera visste hvart de tagit va- gen. Late hordes ej af dem. Flygten var nagot bullrande, nastan som honsens; Afven genom halsens utstrackning, rorelserna , och hela kroppens hallnijig hade de en utmarkt likhet med gallinaceae. Deima likhet med honsen blir a' mm storre hos nagra afrikanska arter med an kortare vingar och graspracklig farg, sa att de nastan blott genom tarnas stallning, 2 framat och 2 bakat , skilja sig fran de honslika foglarne. Afven denna olikhet forsvinner lios de afrikanske musophagides (t. ex. Schizserhis cinerea Wagl. rr Phasianus African us Lath.), och de Amerikanske Pene- lopides, hvilka utgora tydliga mellanlankar mellan Gokar och Phasaner. En annan tydlig formlikhet markes mellan Dufvorna och de ef/cnt/iya Gokcmia, hvartill var C. cano- rus borer. Flygten, gaendet pa marken , fargen , den skora Iiuden , och fjadrarnes beskaffenliet hafva en utmarkt lik- het. Kroppens fjadrar hafva , hos bada dessa slagten , den dolda delen af fja'derspolen tamligen tjock , svampig och forsedd med grenigt, ullrikt fan. Afven erhaller det tun- nare nabbet hos de egentlige gokarne en upstaende kdttig kant kring nasborrarne, som blir an mera utbildad hos Dufvorne.
49. CORAQIAS indica L. et auct. - - C. bcnyalcnsis L. et Get. — C. navia $ adult. Wagler syst. (C. naevia propria ut junior ejusdem speciei loc. cit. describitur, qvod in hide 1829 p. 737 emendatur).
1G9
Rufescens, capitesuperneventreqve viridibus; capitis late- rihus juguloqve albido striolalis; rectricibus aeqvalibus, vio- laceis,medio late albitlo-cyaneis. Alae coeruleae et vinlaceae. <? (d. 19 Martii) ut descr. Wagleri citato. Long. 12^ poll. Ala 172 millim., tars. 25, cauda 120. Iris obscure rufe- scens. — 2 vix differt. — Junior — Cor. nsevia ? Wagleri. Iiidiens bldkraka ar an mera prakffull an var, hvilken den annars mycket liknar; den liar afven samma strafva , fal a late, men flygten tycktes vara mindre snabb , nagot sued oeh ibland nastan tumlande. Fodan bestar mest af grashoppor , atniinstone fann jag intet aniiat i dess mage. Den ar allman i Bengalen (Febr. — Maj3 och kailas eler Nillihont.
50. MEROPS viridts L. et auct. et ejusd var ^, d et « LATH. (Var. y ~ M. aegyptius Forsk. Licht. : gula flava). Viri- dis, macula oblonga per oculos striaque transversa juguli nigris ; gula caerulescente; reniigibus pogonio interior!
fulvis , aj)ice nigris. Rectficibus 2 mediis apice longissimo,
teriui (adulta).
(? Febr. Color olivaceo viridis ; capite supra, praeserfim po-
sterius cum nucba ftilvescente. Iris coccinea. Lon"-it.
O
(proeter rectr 2 med.) TL poll. Ala 100 millim. Pes e talo ad ap. ungv. 28. Rostrum 26. llectrices 70 zr apices 2 elon- gati 70. Remiges: l:a spuria , 2 et 3 subaeqvales, integrae ; reliqvae apice cordato-incisae. Lingua longa, tennis, inte- gerrima , acufa. Cutis maxime firm a , (vel duriuscula). Mu- sculi occipitis tenues , fere spatiis perviis distincti. Ven- triculus fortius musculosus. ?. ,Similis mari , vix minus nitide colorata.
Uti traden kring Calcutta sags denna vackra fagel. all- mant, men jag ar osaker om den forekom langre an till midt i Mars. Den lefver ej i flock , men vanligen ses flera niira tillsamman, ocb i forsla skottet pa denna art fallde jag 2:ne hanar (d. 9 Febr). Uti magen hade de insekter af
170
alia orclningar , och de sagos standigt flyga tit fran traden for att fanga sidane , saint atervancla nastan som en nmsci- capa. Flygten var svafvande, med stilla vingar, som hollos rakt ut och bildade en likbent triangel. Jag sag aldrig derma art sva'fva omkring i sfora kretsar, likt Svalorne , sasom den europeiska Biataren benittas gora. Intet annat
late hordes af dem, an ett svagt, hvasande: srrrr i /
som var vanligt da de fiogo. Bengaliska namnet upgaf's vara Bashbatta ; men genom misstag pa fargen benamndes de afven Benabd, hvilket namn tillhorer Bucco } och Mass- rdtif/a som tillkommer Alcedo. I LATHAMS Gen. Hist, up- gifves fiiinu 6 andra namn for den.
51. ALCEDO Ispida L. ZZ A. benyalensis GM. LATH, (ex
Edw. tab. XI fig. inf.) *).
Var. dorso cyaneo, minus virescente tincto qvam in indi- viduis europaeis. — d Adultus (Calcutta Martio). Longit 6 poll. Ala 69 millim. ; pes e talo ad ap. uiigu. 25 ; rostrum e fr. 38 , altit. 7 ; cauda 35. Rostrum totum nigrum , et pedes tenuiores qvam in indiv. Europaeis collatis. Colores purio- res, sed pictura perfecte eadem. Iris obscure fusca. Re- migum prima paullo brevior qvam 4:a. — Alius $ (Calcutta Febr.) simillimus sed rostrum basi subtus pallidum. — Aliud indiv. (Mus. Lund e Calcutta). Simillimum, etiam mensuris et tenuitate pedum; differt rostri altitudine 8 millim. et ma- xilla inferiore tota pallida.
Under hela den tid jag vistades i Bengalen fore- kom Kungsfiskaren allmantiderstades. Vid sadane vatten- dammar snm omgafvos af sma tnid eller buskar, sags altid en och annan af dessa skona foglar sitta , for att lura pa
*) Ale. Bengal, var /? Lalh. = Edw. XI fig. sup., est dist. sp. — • simil- lima,vix minor, capitis latcribus caenileis; =: ^. muni ngli ng Horsf. Jav. L. Tr. XIII. — Tern. pi. col. 239. 2. — Forte = A. inspida Raffl. Sumatr. L. Tr. XIII? — An eliain Bengali* incola?
171
srnafisk , deras en da foda. Bengaliska namnet a'r Mass- rdiif/a eller Mrdjrwuja (af wr/fj, fisk, och rdnga eller run- ya; rod, grann, iargad), afven tjutto m . , d. a. liten kungs- fi.skare, till skillnad fran de ioljandc arterne. — -Alia de individtier jag sett uti eJlev fran Bengalen utmarka sig ge- nom nagot hogre eller renare farger an hos de europeiska exemplar jag haft (illfa'lle ait se , hvaraf 2:ne blifvit skjut- ne liar i Skaiie aren 1835 och b'. Detta a'r uppenbart en verkan af det varinare dimatet; men dessutoin hafva de Bengaliske altid haft smalare , elinru ej. kortare fotter an de enropeiske. Detta torde mojligtvis harrora af den star- kare varmen , som pa de nyss tipstoppade exemplaren ha- stigare och fullstandigare hoptorkat de injuka delarne i Indien an i Europa. Likheten a'r allttor stor att man kan antaga nagon artskillnad.
52. ALCKDO smyrncnsis L. et And. — et ejusd. var. y LATH.
(var. ft dist. sp). Gen. Halcyon Sv.
Castanea , collo antico (ad medium pectus) a!bo , dorso alis caudaque caeruleis, vitta cnbitali nigra. — Macroura rostro recto pedihusque sanguineis. .
<J (d. 12 Mart). Alarum tectrices mediae nigrae , fasciam obliquam formantes ; minimae castaneae, niaxiinse colore dorsi. Scapi^ares sordide caerulei. Kemiges 3—5 subaeqvales, re- liqvis longiores ; omnes priinariae aj)ice nigrae , pogonio in- terno albo ; cubitales 14, qvarum 12 aeqvales, intus nigrae. Cauda rotundata, longit. trunci , subtus nigra. Tibia apice vix mida. Lingua parva, triangularis, apice rotundato, in- tegerrimo. — 10| poll. Ala 118 mill. Pes e talo ad ap. ungv. 40. Itasfriini e. IV. GO, altit. 15. Cauda 76.' — Alius <$ (mens. Apr.) Simillinms, praeter alam 115 millim., rostr. 55, cau- dam 80. — ? similis mari.
Sakert a'r denna en af de skonaste foglar, b.nde i an- seende till fargernas prakt och angena'rna fordelning. Den castanjebruna kroppen och snob vita framhalsen utgora jemte
172
den pniktiga bla fargen pa rygg, vingar ocli stjert ett ovan- ligt vackert belt , som isyunerhet ar beundransvardt pa den lefvande foglen da han utstracker vingarne. Sedan hud en blir torkad forloras nagot af fargernes glans , hvilket ban- der med cle fleste hogt fargade f'oglar. -- Arten forekom ej sallsynt vid Calcutta. Den vistas i de hogre traden eller topparne af Barnbu, i granskapet af vaften , bvarur den iif- ven torde upliemta smafisk ; men hufvudsakliga fodan tycktes besta af insekter. JMagen , som ar ganska tunn , nastan bud - artad , fans altid fylld af grashoppor och syrsor, utan fisklemningar. Denna fogel flyger tamligen latt, nagot likt en backspett, och begifver «ig langre bort, ofver tradtopparne , da den upjagas, utan att bry sig om granskapet af vatten. Den tycktes vara stationar vid Calcutta , ocb sags halla sig parvis i April manad. Latet hordes ej. Bengaliska namnet ar bai'ra ma tjrcmga } d. a. stor kungsfiskarc. Uti Lathams Gen. Hist, upgifves namnet Paula yumma.
53. ALCEDO capvnsis L. et Auct. — Gen. Halcyon rec.
Pallide fulvescens, superne sordide caerulea , capite nuchaqve cinereis ; dorso obtecto niticle cyaneo. Rostrum rubrum , apice recto, dorsi carina planata •).
df (Serampore t\. 25 Febr). Iris rufogrisea. Pedes rubri. Gula albida. Corpus subtus lineolis ullis fuscis , tenuissi- mis, transversim undulatis. Alae et cauda nitide cinereo- caeruleae. Long. 14 poll. Ala 150 mill.; pes e talo ad ap. ungv. 50; cauda 106; rostr. e. fr. 81, altit 20. -- Rostrum crassum, compressum dorso rectissiino , sutura adscendente Remiges 1 — 3 gradatse ; 4:a ceteris longior. Lingua brevis- sima, (12 milling obcordata: basi ut vulg. sagittata, ex-
*) d. leucocephala Gm. c Java, huic simillima, diflert collo toto, ctiam nucha , testacco , ct magnitudinc paullo infcriorc. An verc dist. sp?
173
trorsum clilatata, apice profunde incisa , laciniis obtuse ro- tundatis !
Jag sag endast det beskrifna exemplaret, som traffades sittande pa en pale, uti en stor vattendam. Den ganska tunna magen var torn , men luktade starkt af fisk. Krop- pens form tycktes vara nagot langstracktare an pa fore- gaende art. Ttingans aldeles hjerflika form ar ovanlig bland foglarne.
54. ALCEDO rudis L. et auct.
Nigra et alba, cauda mediocri , rofundafa; capite sub- cristato; dorso, fasciaq. pectoris nigris ; superciliis albis. — Rostrum et pedes nigri. Praecedente paullo minor Csecun- dum adnot. ex indiv. vivo d. 23 Marti!}.
Eburu denna fogel forekom under liela tiden jag vista- des i Bengalen , och pa alia de stallen jag besokte, vida almannare an de 2 foregaende, lyckades det mig ej att er- balla nagot exemplar. Jag bar derfore ej velat bifoga na- gon utforlig beskrifning, isynnerbet som jag ej i samlin- gar sett nagon , som med sakerbet var fran 15engalen. En- ligt en annotation , gjord pa stallet , efter en som sags pa ganska na'ra ball, da jag en gang var obevapnad, skulle nabbet pa denna ba varit betydligen tjockare an pa de exem- plar jag sedan sett i samlingar, ocb tipat bojdt liksom pa de foregaende. — Foglen boll sig kring floclen ocb vatten- dammarne, dels i trad en dels spatserande pa marken , ocb flera ganger sags den fladdra i luften pa ett stalle, liksom tornfalken, ofver nagot byte. Vanligen fordes stjerten up- lyftad, bade da fogeln satt stilla ocb spatserade, bvilket ej marktes bos de 2 foregaende arterna. Dess late var ett bvasst Tick !
55. PSITTACUS torquatus KUHL. Act. Bonn. X Csec. Bris- son). — Ps. alexandri var /? L. — Palfcornis cubicularis WAOL. monogr. Psitt. p. 45.
174
Viritlis, ala immaculata , torque nuchali tenui roseo. Gula cum sfria lateral!, torquem limitante , striolaqve lorae ni- gris ; rostro sanguineo CAdullus).
cT (d. 10 F^br.J. Occiput paullo caeruleo tinctum. Kectrices apiee caerulescentes , intus subtusque flavee. Rostrum to- tum rubruni. Iris alba Palpebrae (nee orbitaj nudae. Long. 16 poll. Ala 165 millim. Kectrices mediae 252 , extimae 4plo breviores.
Biisten pa underrattelser fran Indien synes ratt tydligt derpii, att denna papegojas tillvaro derstades fornekas uti den nyaste af handling ofver dessa foglar, som jag kanner nemligen V/AGLERS fortraffliga monografi Cl835,ur Munchen. DenksbrO. Enligt min erfarenliet ar denna den enda pape- goj-art som ar ratt allman omkring Calcutta. Den sags ofta i Febrtiari till April, i sma flockar af 5—7 tillbopa. Dessa gafvo sig vanligen tillkanna under flygten genom det valbekanta papegoj-skriket , som ute i det fria liknade latet af en kaja : ungefar som tjah ! De sagos bade sitta i trad ocb spafsera pa marken for att soka loda, bvilken be- star af risgryn , frukter o. d. Flygten var ganska stark ocb janin, ofta bog, upofver tradtopparne, ocb ej sallan ses de flyga ofver Calcutta stad. Skriket af en sadan liten ofverflygande flock var det forsta bekanta fogel-la'te som motte mig, under upfarten pa floden till Calcutta. Pa latet igenkandes de for papegojor, bvilket jag kanske ej annars gissat, da vi a'ro vande att anse dessa -foglar for ganska daliga flygare. De a'ro ganska forsigtiga ocb skygga , sa att man ej la'lt kommer at att skjuta nagon. Ocksa erboll jag blott en enda, nemligen den ofvanbeskrifne banen; men sa mycket mera far man se dem fangade , ty uti alia \bo- dar i bazarerne Cbandelsplatsarne) , afvensom i landtlm- sen, utgora papegojor, vid foten fastkedjade uti en stor bangande metallring , en vanlig prydnad ; ocb denna art fo- rekommer ojamforligt allmannast. Priset ar afve'n lagre an pa andra arter; de erballas for 1, btigst 2 rupie Cl Rupie
175
zz 4- piaster eller silfver-riksdaler}. Vanligtvis flaxa och skrika dessa fangna papegojor sa, ait man i en storre ba- zar liar svart aft bora den nran talar vid , ofta gora de sig losa , och ofta ser man dem bli hangande i sin kedja utan att kunna hjelpa sig upp. De dresseras altid att uttala nagra ord, sasoin det skedde redan fore Alexanders tid. Ma'rkvardigt ar att afven Arnerikanerne fore Europeernes ankomst forstodo att lara papegojor tala , och HUMBOLDT omtalar (uti Ansichten der Natur) en sadan fogel , som tra'IFades kos en af de sma nationerne i sydamerica, hvil- ken talade ett for hennes nuvarande agare obekant sprak , emedan lion tillhort en annan , kort forut i den trakten ut- diid nation. Bengaliska nainnet pa Ps. torqvatus ar Thee (Th uttaladt sasom i Engelskan). Uppenbart iir det denna art som PLINIUS beskrifver (Lib. X Cap 42}, sasom kom- mande fran Indien ; men den forsta papegoja som kom till Eiiroj>a , under Alexanders tag till Indien, larer hafva varit Ps. Alfxandriy som skiljer sig fran denna genom en rod flack frampa vingen och betydligare storlek.
57. PSITTACVS benyalensis GM. KUHL. -- J*alaornis beny. WAGI-. Mon.
Viridis, capite pallide roseo , postice caerulcscente; tor- qve tenui gulaque nigris. Macula alarum antica obscure rubra.
(? (d. 12 Febr/) maxilla superior _fulva, inferior nigra. Or- bita anguste nuda, et iris albae. Corpus subtus paullo dilutius. Priori minor: Ala 137 mill, cauda minus elongata. A/ven denna forekommer omkring Calcutta, men min- dre allmant an foregaende, och jag kan ej med sakerhet pasta mig hafva sett den vild. Det beskrifna exemplaret erholls af en bekant. I fanget iillstand 'sags denna art ej ofta, och den holls dyrare an Ps. torquatus. Jag fick ej veta annat uainn pa denna ail Kolkottid , hvilket mjcket
liknar det, hvarmed flera arter smafoglar bena'mndes; t. ex, Lanius superciliosus.
,57. PSITTJCUS melanorhynchus. — Palaornis mclanorh. WAGL.
Viridis , capite rubiciindo- cinerascente ; mento, macula magna genarum, striaqve lorae iiigris. Alarum tecirices mediae flavescentes. Colluni antice rubicundum. Rostrum nigrum. An Ps. pondiceriamis junior?
Af denna art sag jag blott ett enda exemplar som en Hinduisk batkarl liacle sittande i en ring pa sin bat. Han forsakrade sig hafva fangat den i granskapet af Serampore, och en ganska trovardig, bekant Hindu intygade vid sam- ma tillfalle att ban sett ilera sadana papegojor fran landet.
An m. En mangel andra asiatis'ka, javanska ocjj ausfraliska papegojor sagos i infodingarnes liandelsbodar, eller kring- forde till salu. Flera uppgafVos vara fangade i Ben gal en , men da jag ej erboll nagon vidare sakerbet derpa, fastades foga upmarksambet pa dessa upgifter. Psitt. sulphureus., forekom ofta , till ett pris af 6 a 8 rupies , ocb benamndes allmant, efter latet, kakatua. Afven denna ville en saljare inbilla mig vara fangad la'ngre upat Bengalen , emedan ban afinin fraga forstod , att jag mest varderade landets egna produk- ter. Den utbjods for 5 rupies.
De storre grona arterna med kort stjert benamndes fld- damon ; deribland igenkiindes den Amerikanska i P.sitt. cestivus.
Lori's, eller de roda arterne med kort stjert, kallades Nuri (Nouri), livilket troligtvis iir det ursprungliga indiska namn, bvaraf man i Europa bildat namnet Lori. EDVARDS sager sjg (vid Tab. 1703 hafva lanat namnet Lory fran NIEUHOFF. Enligt SCALIGER Cse Wagl. moiiogr. p. 13} skulle namnet Nor harstamma fr.-in on Badang vid Java , och be- tyda glansande. — Dessa sades ej forekomma vid Calcutta,
177
utan bitkomma uppifran lamlet. — Eft allmant namn for Papegojor ar Tottah (eller Tottaw).
58. FALCO tinnimciihis L.
Var allmanna Tornfalk ar a'fven inhemsk i Bengalen. Jag igenka'nde den en gang tydligt, men erholl ingen titi sjeli'va landet. Deremot togs en ung hane , d. 5 De- cember, om bord pa fartyget nara eqvaforn i Indiska baf- vet> omkring 100 mil fran Ceylon *), ocb ett annat ungt exemplar bemfordes fran Java af den limit omnamnde Doc- tor MKLLERKORG. Bada dessa foglar visa, vid jamforelse med svenska exemplar af Tornfalken i andra aret ej den ringaste olikhet, bvarken till farg teckning eller dimensioner. Denna liksom alia sma bok- eller falkai-ter kallas i Bengalen Sikhrte, liksom goken C^e ofvan n:o 46^. Samma namn anvandes af LK VAILLANT, C^is. d'Afr. n:o 30) for enFalk, som tj^ckes vara foga olik med arsungen af F. tinnuncnlus. Han kallar den Cldquera , efter en namnlapp , som en Fran- sos i Chandernagor bade fa'stat vid fogeln. Detta ar up- penbart samma namn , hvars uttal blifvit nagot olika upp- fattadt. Samma namn far man se varieradt pa manga an- dra sjitt. T. ex. under Cuculus n:o 6 i LATH. Gen. Hist. skrifves det Sircea , Sirkeer ocb Surkool. Man kan" ba'raf sluta buru goda underrattelserna aro om de s. k. vilda fol- kens sprak , isynnerbet da de kommit fran England : alia de 3 anforde namnen , uttalade pa engelskt satt , lata ej sa olikt det ra'tta som bokstafverne tyckas utvisa.
59. FALCO pereyrinator n. a. (Tab. 4) **). fobs non ad Cal- cutta visus}.
*) Foljande dagen crholls Cjpselus affinis (se forut n:o 40). **) Ofverstc-Kammarjunkarcu Hcrr Baron GytLENKROK , som i siu samliiig ager fogeln tippstoppad , bar haft godhcten pryda titlskrif- ten racd deiiiia plaachc.
Pliysiogvafifika SSIlsl^npcts Tidskrifl- H. 1837. 6
178
Niger; subtus ferruginous, antice pallidior : pectore lon- gitudinaliter nigromaculato , abdomine, crisso , tibiisqve ir- regulariter nigrofasciatis ; caucla alas superante. (Maxime aftinis F. pereyrhio~).
? (In Mari indico d. 19 Juniij. Supenie tota , cum alis 5 lateribus capitis usqve infra oculos et macula genarum, latiori qvam in F. peregrine , pure nigra, absqve margini- bus pallidis plurnarum. Supercilia nulla distincte colorata. Gula et collum antice albido-ferruginea striolis tenuibus ni- gris : colore rufo et latitudine striolarum deorsum auctis. Latera corporis, venter, tectr. al. inf. et tibiae crebre, satu- rate rufo nigroqne maculato fasciata. Alae nigrae : remiges maculis pogonii interioris transversis, fulvis. Penna l:a et 3:a aeqvales. Rectrices iere aeqvales , nigra;, margine 'api- cis albidoe ; pogonium internum maculis 9 angustis, trans- yersis rufescentibus ; pogonium externum maculis obsoletis , cinerascenti micantibus. Pedes validissimi , toti flavi. Ro- strum fuscescens. Cera et orbita fusco flavescentes. Iris nigrofusca. Oculimagni, valde convexi , prominuli. Longit. 18 poll. sv. (in cute asservata cauda 2| poll, ultra alas}. Ala flexa 330 mill., tars, 47, dig. med. 53, cum ungve 68; cauda 180. Rostrum e fauce 31, alfit. 20, cum cranio 70. Cubitus 98. — Statiua F. peregrini, vel paulo robustior; rostrum pra^sertim crassius et convexius apparet; aide , ratione reli- qvarum partium , paullo breviores.
Under hemresan fran Uengalen erliolls denna praktiga Falk vid 6° 20' Nordl. Jat. mellan Ceylon och Sumatra, nagot narmare si.stnfininde o, ocb ungefar 70 mil fran njir- inaste land, som var Nicobariska oarna. Han safte sig att bvila pa en segelra, ocb blef derifran nedskjufen. Jag liar endast sett det beskrifna exemplaret och bar ej erballit un- derrattelse om nagot annat likadant, bvarkeri i bocker eller samlingar. Mojligtvis bor den anses for en tropisk varie- tet af Falco peregrinus. men den rent svarta fargen ofvan- pa krappen de kortare vingarne ocb ovanligt stora, utsta-
emle o^onen gifva denna fogel en betydlig olikhet med tlen vanliga fornien af namnde art. F. peregrinus forekom- mer dessutom pa Nya Holland gra, liksoin hos oss (Enl. Vig. et Horsf. Lin. T-. 13). — Mellan Ceylon och Suma- tra tyckes arligen en betydlig mangd foglar flyga ofver, ehuru de atskiljas af ett mer an 200 mil bredt haf. Bloft under den resa jag gjort i dessa farvatten hafva 10 a 12 f'oglar, hvaraf flere aro i det foregaende namnda , traffats midt emellan dessa hada oar. Alia sjofarande hafva till- falle att se landtfoglar pa ganska betydliga afstand fran land, och det synes ej otroligt att en och annan starkt flygamle fogel, kan forflytfa sig ofver oceanen , till och med mellan America och gamla confinenten, ehuru troligt- vis de fiesta, eoni vaga forscka en sadan fard omkomma redan innan de hiinnit halfva vrigen "*). Bland annat for- tjenar det omnamnas att Catexby pa sin sednare resa till Amerika traffade en Ugla midt ute pa Oceanen vid 26° N. lat. • "). Han nnmner ej hvilken art det var.
60. FALCO melanoptcrus DAUD. — LATH. Supl. 2. — Horsf. .lav. L. Tr. XIII. — GLOG. Eur. p. 85. — Le BJac LE VAILL. Afr. 37, 36. Elanus ccesins Sav. Eg. 98. pi. 11. — El. melanopt. LEACH, zool. misc. 3 p. 4. <— Vig. et H. Nov H. L. Tr XV. -- Falco dispar Tern. pi. col. 319 (var. Americ.)
Albus, supra cinereus , tectricibus alarum minoribus nigris. Ungues teretes, remigum 2:da reliqvis longior. c? (Serampore d. 16 Febr.} albus, supra totiis pallide inca- nus , fronte alba. Orbita antice cum lineola superciliari nigra. Al.'je exdis colore-^ dorsi, vitta antica nigra ; pen- nis primariis fuscis extus obscure ranis , subtus et mar- gine albis ; caudam aeqvantes. Cauda minime furcatd:
*j Jitnif. ofvan vid Cypsclus afTiiiis, Gracula rosca tn. fl. **) Euligt forctalct till Nat. Hist, of Carolina etc.
6*
180
omnino aeqvalis; alba pennis 2, metliis canis. Rostrum m- grtim basi flavum , clebile. Lora et nientum setosa. Pedes flavi, crassi, cute molli , qvasi spongiosa, tota reticulata. Digit! fissi, vix divergentes, subtus laeves. Long. 12 j- poll. Ala 254 millim. ; tars. 31; dig. mecl. 30, cum ungue 42; can da 124 ; rostr. e fr. 15.
Fa landtfoglar lara vara mera vidstrackt utbredde ofver jorden an denna art, som ar funnen pa Ulimaroa och In- diske oarne, i hela sodra Asien , hela Afrika, sodra Eu~ ropa 6ch hela varinare deleu at' Amerika. Jag sag blott ett enda exemplar som nedskots fran toppen af ett frad. Magen var ganska tunn och iimelioll lemningarne uf en fo- gel, samt hade tydlig lukt af fisk, hvaraf dock inga lem- ningar funnos. Ej heller syntes uagot spar af insek^er, som annars foregifvits vara denna fogels enda foda. Vid deinia tiden saknades dock ej tiJlfalle for en insekt-atare att rjitt grundligen matta sig med graslioppor , syrsor o. d. hvaraf de fiesta foglar jag opnade i Bengalen hade ma gen. full. Afven denna art kallades Sikkrie 3 liksom Tornfalken, Go- ken m. ft.
61. FALCO pondicerianus L. — LATH. n:o 46. — Horsf. Jav. et Raffl. Sum.'L. Tr. XIII.— Hdliatus pondic. rec.
Rufus, capite, collo, pectoreque albis, limite definito.
Adultus (Febr. — Apr.) Rostrum albidum ; pedes flavi. Plu- mae capitis colliqve angustatas, rhachide teimi nigra. Albedo pectoris fere ad pedes extensa. Remiges primariae nigrae? basi ad medium rufoe ; cubitales rufae , intus striis ullis transversis nigris. Cauda tota rufa. jMagnitudo Buteonis : ala 360 mill.; tars. 50: dig. med. proeter unguein 30.— Ro- strum simile F. naevii : majus qvam Euteojiis. Nares sub- rotundse, paullo longittidinales. Remex 4:a reliqtiis longior. Cauda rotundata ; alas aequans. Tarsi antice scutis parvis ; basi taufum plumati. Digiti toti scutati. CAffinis milvo ,
181
nee F. albicillae). — Juniores CFebr.— Apr.J similes adultis, coloribus tarn en paullo obscurioribus ornati.
Derma skona roffogel ar kand under namnet Bramin- hok ; pa Bengaliska Bramini-tjill. Hinduerne anse honom sasom Braniin bland hokarne, eller af baltre least an de ofrige, troligen emedan ban ar den vackraste, ocb hafva en vidskeplig vordnad for honom , ungefar pa samma sate som landtfolket bos oss hafva for stork och svala. Han forekom- mer afven uti Indiska Mythologien , och ar en af Wishnus attributer. Delta ar ett af de lyckliga djur, som efter de- ras lara om sjalavandringen inneballer en Bramins sjal, hvi?- ken star pa nasta steget till att ater inflytta uti en men- niska. Braininboken ar ganska allman omkring floden, isyn- nerhet vid Calcutta ; men ban finnes ej till sa stor mangd som Falco ater. Langre nedat, der vattnet borjade bli salt och landet var mind re J)ebodt, sags ban ej. Han larer finnas i bela Indien , och hemfores ofta fran Java. — Han flyger i kretsar ofver vattnet , och upfangar derur hvar- jehanda flyfande afskraden, kottbitar, tarmar o. d. kan- handa afven fisk ; men jag sag aldrig dejina eller foljande art angripa bela doda kroppar, som lago pa stranderna eller floto i vattnet. Fodan uphemtades met! fotterne och bort- fordes vanligen till nagot trad, eller masten af ett fartyg, for att der fortaras ; men smabitar atas afven under flygten. Latet Jir ett taml-igen straft Had add,..! nastan som af en hast eller get. — Han vistas vid Calcutta under hela aret. Enligt en upgift i LATHAMS Gen. Hist, skall ban i Mars, April varpa 2 a 3 iigg uti traden. Der upraknas afven en mangd indiska namn pa clenna fogel.
62. FALCO ater GM. — LATH. n:o 38. — GLOG. Eur. p. 82.
Milvus ater rec.
Fuscus, cauda longitudine reliqui corporis, leviter furcata, alas paullo superante, fusca, subtus pallidius fasciata ; plu- mis capitis laiius oblongis.
182
<? (junior V Febr.} totus fuscescens , pertore albido striolato, non ferrugineo, capite albido fuseoqve longit. maculato. Gula albida. Longit. 21 poll. Ala 430 mill. tars. 50, cauda 260, 14- poll, ultra alas. — ? major etc., ut descr. Glogeri cit.
Denna , ofver liela den varmare delen af gamla eonti- nenten utbredda fogelart, ar en al' de aldra falrikaste vid Calcutta. Hans lefnadssatt liknar fullkomligt Braminho- kens. La'tet ar finare, ej olikt var Gladas , men mera af- brutet, iingefa'r som: hihihiliiiii . . . — i ! Afven denna blir qvar pa stallet under hela aret. Bada hafva under flygten och i hela sitt vasen mycken likhet met! sa val Falco buteo som milvus, men de vistas mest omkring bebodda platser, ocb aro ej skygga, emedan de ej forfoljas. De ses ofta satta sig i trad eller pa tak intiti staden. Bada skola bygga pa boga tradstammar. F. ater benamnes eusamt tjill , bvil- ket motsvarar vart namn : bok.
63. FJLCO .... fuscus, cauda longa , alba, brevius furcata , apicibus nigris. — Magnitudine prioris.
Bloft 2:ne ganger i April manad sag jag denna Lokart flygande invid Calcutta , men kunde ej erballa bonom. Flyg- ten ocb bela utseendet liknade den foregaendes , men stjer- ten syntes vara langre.
— Falco bntco? an zz F. asialicus Lth? — Vid Sucsa- gor ofvanfor Calcutta sag jag ett par ganger (d. 22 ocb 23 Mars} en bok, \soni jag ville igenkanna for \ar allmanna Ormvrak , bvilken ban liknade till storlek, fa'rg, flygt och hela sattet att rora sig. Hufvudet var blekt med ett morkt band genom v;gonen. En gang satte ban sig pa en sten 25 alnar fran mig. just som det ena , med grofva bagel laddade skottet var afskjutet. Uti andra bfisspipan fans endast sparfbagel, hvarfore jog misstrostade om alt traffa och sag noga pa fogeln, samt skot och fick intet.
— Vid nedre delen af floden , i trakten af Sunderbounds sags- 3:ne ganger under hemresan (\ Maj nionad^ en fogel-
183
art flygande pa nagot afstand , hvilken knapt kunde vara annat an en stor roffogel. Den tycktes vara foga mindre an eirorn, af mork farg , undertill hvit, med spetsiga vin- gar och framat nagot smalare an roffoglar plaga vara. Flyg- ten liknade den af en orn. Mojligtvis kunde den vara nar- slagtad med Falco Lucopsis Bechst?
- En gang sags en hok flyga forbi , hvilken jag tyckte mig igenkanna for en fullvaxt F. palumbarius , men kan dock ej upgifva detta med nagon visshel. Dessa och flera andra fogelarter i det foljande omnamnas endast for att derpa fa'sta upmarksamheten..
- Flera ganger horde jag Europeer omtala Ornar (Eagles)* livilka ej skulle vara sallsynfa i trakten , och som de pa- .stodo sig noga kanna atskilde fran Gamarna "C^ultures}/ Mojligtvis menade de dermed Vultur pondicerianus, eller kanhanda den nyssna'mnda stora, mig obekanta roffogeln. Det bor harvid anmarkas att Ciconia Algala ofta af En- gelsmannen kallas Eagle _, och att de Hinduer som kunna Engelska tro denna fogel vara Europeernes Orn.
64, VULTVR benyalcnsis GM. — Bengal Vulture LATH. syn. 1 p. 19 t. 1 Cfig- mala, eademq. in Lath. Gen. Hist/) — Vultur leucocephalus ft LATH. Syst. 1 p. 3 (nee synon. Hasselqv.3- — Chaugoun LB VAILL. afr. pi. 11 £e Benga- lia ; fig mala, ut ibidem pleroeqve avium rapacium}. — (V. indicus pullus Tern .3.
Nigrofuscus , subtus rhachidibus albis striolatus , supra immaculatus , dorso posteriore albo. Collare lanatum , album , eolli infimi. Area pectoralis atra. Nares transversae, lineares. $ adultus CCalcntta Febr.) Caput et collum fuscescentia , subnuda, sparse pilosa. Caput superne fuscescenti pilo- sum, Occijitit et nucha densius albido-lanata. Interscapu- lium et alae fere pure nigra, immaculafa. Dorsum posterius ab alis tecttim , pure album. Remiges cubitales extus ci- terascentes. Alae tectrices inferiores Cnec marginales albae).
184
Cauda nigra. Gastrseum nigrofuscum , rhaehidibus tenuibus, definite albis. Tibia intus alba. Area pectoraiis inagna , triangularis , aterrhna, immaculata , brevissime ef densis- sirne plumata ; lateribus posticeque limbo albo-lanato (ple- rumqve occultato) cincta. Collare, cum hoc limbo conlimi- um, tantum postice plumis ullis brevibus, laceris oruatum. Pedes et rostrum ptumbei.
Longit. 32. poll. sv. Ala 533 mill. (2U poll). Cauda '225. Tars. 100. Dig. med. 100, cum ungue 130. Rostr. e fr. Cext. horiz/) 57. Expansio alarum 1\ ped.
$ Cverisim. junior. Calcutta Febr.) Similis niari sed colores omnes cinerascente-sordidi , minime vero riifescenti-iiiqvi- nati. Etiam rbacbides inferiores sordide albae. Plumae dorsi unicolores : anteriores nigro-cinerascentes reliquse alb%\ Sola area pectoraiis pure atra. Ala 545 mill. Rostrum e fronle : borizontaliter 53 mill., obliqve ad apicem 63. Altif. max suprs 23. Tars 90. Dig. med. c. ungue 120. Cauda 215.
Juv. ut $ sed albedo vix til la apparet: color omnis cinereo fuscus , sordide rufuscenti tinctus. Plumae corporis inferio- ris stria albida paullo latiore qvam rbacbide , sed nulla pluma margine rufescens. Dorsi plumae immaculata?. Area pectoris fuscescente nigra, atroimmixta. Collare lanatum sordide album. Ala 532 mill. Get. dimens. ut feminae.
Remiges 3 et 4 aeqvales , reliqvis longiores; cubifales posteriores attingtint apicem alae. Cauda paullo rotundata, parum excedit alas; apice detrita, rbacbidibus apice mid is spinosa. Pedes reticulati. Tarsi toti nudi. Rostrum simile Vult. fulvi; non ad oculos usqve fissum. IN ares angustoe, paullo obliqvse.
O b s, Ce!. Temminck in eiium. vulturum fPI. col. livr. 72, et ibd. 89). hunc pro juniori \. indico habet, cum verisi- milifer tantum juniores V. bengalenses vidisse ei contigerit. At juniores utriusque speciei sat similes sunt. Sic etiam Riippel hanc avein non cognovit (Ann. Sc. Nat. 1830 Dec.)-
185
Vultur indicus y qvem tantum in musoeis vidi, similior est V. fulvo, et in his a V. bengalensi differt: area pectoralis colore dorsi; collare plumis definitis, oblongis ornatum; adult-its fulvus ; putlus obscure fuscus, plumis ventris, ctiam qua dorsi, stria media fulva, et plerttmque margin e fulvo notatis ; area pectoralis immaculata, rufescenti-tincta.
Omkring Calcutta forekommer denna Gam, under hela aret , i hogsta grad talrile; ofveralt och anda in uti staden traflas den i myckenhet. De lei'va va'l ej i flock, men ofta sitta flera tillhopa i samma trad , och dagligen ses stora samlingar af clem omkring de-pa llodens strander liggaride doda kroppar, livaraf de hemta sin hufvudsakliga naring. Gamarne ga med latthet, hvarvid de hai'va en utmarkt lik- het med kalkoner, afvensom da de tra'ta om rofvet: de se liksa dumma ut, och deras strider tyckas vara lika litet blodiga. Natten och en del af dagen tillbringas i traclen , hvarest de ofta ses sitta ororlige med half-utspanda vingar nastan som Grekernes bevingade Grip och Sphinx bilder, hvilka i detta hanseende tydligen aro modellerade efter Gamar. — De flyga utmarkt val , med stilla vingar, ofta till en otrolig hojcl i praktiga kretsar, for att utspeja hvar- est rof finnes, eller kanske oftare for ticlsfordrif och svalka miclt pa dagen. Late hordes aldrig af dem. De lukta starkt af moschus, hvilket annu efter 9 ars forlopp tydligen kan- nes pa de hemforde, upstoppade exemplaren. — Bengaliska namnet ar Sukheni eller Jidheni fmed tonvigt pa sista i~). Jag horde ej nagot namn som liknade clet af LE VAILLANT anforda Chauyaun } hvilket en Fransos i Chandernagor hade skrifvit pa det af lionom beskrifna exemplaret. Tro- ligtvis beror det pa en oriktig upfattning af namnet Sukheni.
Bland hundradetal af gamar som jag sag, ofta pa 15 — 20 alnars afstand, eller narmare, varseblef jag ingen som var gulbrun , hvarfore jag formodar att den salunda far- gade Vultur indtcus ej , eller sallan forekommer vid Cal- cutta. Ett mindre antal voro rent fargade af svart och hvitt,
186
sasom ofvanbeskrifne hane. De fleste voro graaktige sa- som de 2 6 frige beskrifne.
65. VVLTVR pondicerianus auct. — Tern. pi. col. 2 (fig. opt.) Niger, area pectoris concolore, lateribus posticeque latius
albo cincta ; capite colloqve nudis , dilute rubris. - - Priori paullo minor.
Denna art forekom ej allinan och erholls ej af mig, men nagra ganger hade jag tillfalle att noga betrakta den- samma. Han var nagot mindre an den foregaende, och ar saledes en af de mindre Gam-arterne. Han utmarktes ej med nagot sarskildt namn och sags understundom bland andra gamar. Han ar alltid , afven under flygten latt igenkan- nelig pa den renare svarta fargen , den roda halsen och de stora hvita flackarna under kroppen. Jag sag honom aldrig nog nara for att urskilja de utstaende oronformiga hudfal- larna pa halsen.
66. COLVMBA tiyrina Tern. — WAGL. n:o 96. Fuscescens , dorso griseo guttato , nigro striolato ; plumis
nuchae infimae nigris , > apice cordato-incisis , gutta apicis alba. Caput canescens. Aloe breves.
Kostrum nigrum ; pedes rubri. Corpus subtus immaculatum, rubicundo-cinerascens, abdomine crissoque albis. Kectrices laterales apice late cinereae. Magnit. et statura Turturis (cJ? Febr. , Martii). — Ala 126 mill.; cauda 123, tars. 20, dig. med. 21. c. u. 26.
Denna lilla dufva , som mycket liknar den europeiska Turturdufvan , ar hogst allman vid Calcutta och sades vara stationar derstiides. De sagos vanligen , 2 — 4 tillsammans, ga pa marken for att plocka risgryn o. d. hvaraf de lefva. Uti magen fans dessutom sma snackskal , stenar m. m. for fodans sondermalande. Flygt och rorelser liknade myc- ket vara skogsdufvors ; liksom dessa voro de ganska skygga, och hade en synnerlig formaga att dolja sig bakom grenar
187
oeh lof i traden. Afven latet liknar skogsdufvans , ocli bar gifvit anledning till det bengaliska namnet Gltityu (u sasom i fyskan , eller on i franskan). Huden ar liksa skor och faststttandp vid kroppen som pa vara dufarter, och»fjad- rarne hafva samma egna beskaffenhet , hvarom ar namndt forut vid Gokarterne.
67. COLUMBA Hvia var. domestica. — Tania dufvor hollos af infodingarne uti de fiesta byar i stor mangd. De voro vaiiligen af den afven bos oss allmannaste racen , som mest liknar vild-dufvan ; men da de lefva mera fria, utan att vara innestangda om vintern, fa de vida oftare an bos oss sin naturliga bla fa'rg, ined 2 svarta band ofver vingen. Jag sag till och med dem som hade hvit bak-rygg , hvilket jag aldrig sett pa nagon tain dufva i Sverige. Egenfligen vild torde denna art knap t forekomma i Bengalen, som" al- deles saknar • klippor och berg , men det forefiill mig som om en stor del af dem voro mer eller mindre forvildade ; hvilket ofta larer intraffa afven i det sydligare Europa.
68. COLUMBA Man omtalade flera arter dufvor som
skulle finnas vilda i trakten. Deribland skulle vara en som Europeerne kallade Rmy-dove , och som pastods vara full- komligt samma art som den europeiska ringdufvan ; men jag fick aldrig se nagon sadan. Den sades ditkomma vissa arstider i stora flockar, och ater flytta bort.
En annari liten gron dufva berattades uppehalla sig i orten hela aret. Den sades vara skygg och svar aft se i traden. Nfigra som jag sag fangne i burar sades vara af denna art; det var Columba svperciliaris WAGL. n:o 80. (C. indica Auct) , som ar foga storre an en trast, rodgra med grona vingar och rygg, gratt hufvud, med hvita ogon- bryn och tvarband nedpa halsens sidor, samt roda fotter och na'bb.
188
3. Cnrsores.
69. GALLVS Alector var. domestica. — Tam-hons hollos i mangd af JMuselmfin och Porlugiser *). Afven Hinduerne som ej sjelfve doda eller ata djur , upfoda lions for att salja dem till Europeerne. Dessa husfoglar voro bar sa- dane som hos oss , och af lika manga varieteter ; kanske nagra voro hitforde fran Europa. Ol'ta eftersag jag om na- gra gula eller hornartade flackar syntes pa halsfjadrarne af nagon varietet, liksom pa den i Ostindien vilda Gallus Son- nerati; men nagot sadant uptacktes lika litet som tuppar med blakantad eller helbraddad kam pa bufvudet, sasom andra vilda arter bafva. Det beriittades att vilda hons skulle finnas i Sunderbounds , bvilket ar ganska troligt, da Gallus Bankiva Tern. , som otvifvelakligt ar sjelfva ur- sfammen for tamhonsen, larer finnas pa flera stallen i Indien.
70. PERDIX . . . Man omtalade att rapphons skulle finnas omkring Calcutta, och till och med ej vara sallsynta, men da jag aldrig fick se nagon kan jag ej afgora bvilken art som menades. De sades mycket likna P. cinerea.
— Vilda Pcifoglar (P. cristatus) lara afven forekomma nedat'de obebodda trakterna. Jag sag tvenne som upgaf- vos vara fangade uti lanclet ; men om stallet bvarest de voro tagne ficks intet annat besked, an att de voro fran Junylcs , d. a. fran skogen, och likadant var forhallandet med de fiesta vilda djur jag sag fangade; men om dermed menades jungles omkring Calcutta , eller upat Nepal eller sunderbunds kunde vanligtvis ej uplysas. Jwiyle (las Jun- gelj ar ett ursprungligen indiskt ord, som nu blifvit upta- get i Engelskan , ocb betyder skogslund , eller snar. Der-
*) DC Portugiser sora ditflyltade under ALBLOQERQUES tid, qvarstadnadc i landet, och deras afkomlingar , som nu iiro tulrika i och omkring Calcutta, hafva blifvit liksa svarta som Negrcr. Hinduerne i lag- landct hafva niislan samma farg.
189
met! menas vanligen de fata bambulundar och buskager som ofveralt finnas.
— Pavo bicalcaratus L. sags afven fangad , och sades vara fran jungles langre upat landet. Atskilliga , andra Honsartade foglar forekommo hemtamda eller instangda sa- som rariteter t. ex. yuld- och silfverfasaner fran China. Perl- hons (Numida meleagris) hollos pa nagra stallen , t. ex. pa Gouvernementsgarden i Serampore, hvarest sadane, jemte en flock Axis-hjortttr 3 hade lefvat och fortplantat sig mang- faldiga ar utan annan tillsyn an den , att de ej fingo slip pa ut.
71. GRUS Antiyone L. -- WAGL. Syst. n:o 10. — Cinerea capite toto nudo, ruhro, vertice cinereo.
(Indiv. vetus Martio). Collum supra medium albidum ; su- premo breviter nudum , et ut caput rubrum. Iris rubra. Kemiges posticae paruni lacerae , vix pendulse. Altitudo euntis 5,ped. — In hoc individuo rostrum et pedes fusee - scentia , obscura; remiges et cauda saturate cinereae.
I viida tillstandet sag jag ej denna praktiga Trana , som ganska nara liknar vai* allmnnna art, men ar dubbelt storre: hon kan resa sig opp till fulla 3 alnars hojd ofver hufvudet. Hon ar storst i slagtet och ar en af de foglar som komma narmast strutsarne i storlek. Jag sag atskil- liga af denna art tamda, och hade isynnerhet tillfalle att noga och nara betrakta en som bolls pa Gouvernements- garcleu i Serampore , och som blifvit fangad for flera ar tillbaka ej langt fran staden. Dessa foglar sades ganska sallan visa sig sa langt nedat landet, men langre at norr skola de traffas i stora skaror, formodligen blott om vin- tern, emedan de, enligt Pallas , traffas om sommarn i so- dra delen af Siberien. Denna trana bade liksa lustiga at- border som var art i tamda tillstandet: hon sprang, hoppa- de, kastade opp stra och stickor , och fangade dem ater.
samt tyckte mycket oni att man lekte med heiine. Ben- galiska namnet ar Saros.
72. IBIS macai Cuv. K. A. — WAGL. Syst. — / levcon Tern." pi. col. 481. — (an Taut, melanocephalus? Lath).
Alba capite colloqve nudis, nigris , remigibus (pleris- que) totis albis ; tarsis reticulalis, digito nieclio vix lon- gioribus.
? atlulta (initio Maji). Pure alba. Gaput et collum cute cluriori, nigerrimo tecta. Cutis plumata corporis pallide ru- bra ; sed in plaga obtecta ad latera pectoris, et in tota ala, subtus, usque ad digilos , sanguinea, subnuda. Iris nigri- cans. Rostrum et pe.des nigri. Kemiges primariae albse (in hoc indiv. omnes immaculatae) ; 3:a reliqvis longior; 2:a bre- vior qvam! 4:ta. Pennae ctibiti 5 ultimae dilute cinereae (nee nigroe) , pogonio longissimo , laxo, pendulo fimbriatae, et apicem aloe paullulum deflexo-superantes. Plumae colli infirni, in lateribus subtusque, elongatoe, acutae dependentes (collare infra partes nudas formantes, ut in vulturibus). Longit. 26^ poll. sv. Ala 322 millim. . tars 88 ; digit, med 68 ; cum iingue 82; cauda 130; rostrum e fronte Ii3. — Indiv. aliud, Mus. Stockh. (Patr. inc.), simile praecedenti. Ala 316 mill.; tars. 90 ; dig. med. 72 , cum ungue 86.
- Indiv. e Java. JMtis. Stockb. a prioribus tantum in bis differt: remiges 1 — 3 apice nigro-marginatae. Pennae cubiti ultimae vix lacerae, apice cinereae. Collare caret plumis elongato-dependentibus. Ala 330 mill, tarses dig. ut prox. praec. (verisimiliter junior}.
Obs. Descriptio Wayleri citata differt "remige prima apice nigra." — Icon eel. Temminc/ii £loco cit.) bene convenit cum nostro individuo bengalensi ; sed descriptio ad bane figuram data paullo diftert, et, ubi de plumis alae ultimis agitur; cum individuo javano nuper descripto congruit.
Pa flodens strander sags denna Ibis-art forst i Mars manad vid Sucsagor, norr fran Calcutta, ocb sedan i bor-
m
jan af Maj vid Culpe, 5 a '6 mil soder om hnfvndstadeil. Bada gangerna triiffades 5 stycken familjevis tillhopa. De spatserade stadigt omkring liksom Storken, medhvilken denna fogel liar mycken likhet i hela sitt yttre. Afven flygten ocli sjell'va sattet att uppflyga liknar Storkens , men halsen fores ej rak, utan nagot bojd i motsatt rigtning mot nab- bet; dock ej dubbel sasom Uagrarnes. Den rent livita far- gen och de stora vingarne , som aro bildade liksom stor- kens , med langa vingben , gora att fogeln ser ganska stor ut eliuru han foga ofvertraffar var Numenius arqvata. Det skjutna exemplaret hade intet annat i ma gen an sina krab- bor. - - Ganska na'ra lik denna ar Ibis reliyiosa, som finnes i mellersta Afrika , och traffas balsamerad i de egyptiska catacomberne, ehuru han ej numera fyckes forekomma i Egypten. Den atskiljer sig nastan blott genom svarta spet- sar pa alia vingpennorna , och nedhangande, svartaktiga , mera fransade fjadrar bakerst i vingen.
73. IBIS falcinMus, — Ehuru jag ej i Bengalen haft denna fogel i lianden , eller nagonsin sett nagot exemplar derifran, drager jag ej i betankande att bar anfora honom. 3:ne stycken sagos den 23 Mars vid Sticsagor, pa vid pass 200 alnars afstand, hvilket dock var tillrackligt nara att fargen kunde urskiljas. De foljdes at och voro ganska skygga.
74. CICONIA alba L. — Cvix rr3Iycteria asiatica Storken ar en af de foglar som traifas bade i Sverige och Bengalen. Han finnes dock troligtvis pa sednare stiillet endast vid den arstid da han saknas hos oss. 1 den trad- bevaxta nejden kring Calcutta sag jag blott en enda; men nagra mil langre at norr traftades de i Mars manacl flockvis pa slatferna. Ufi en sadan flock raknades omkring 60 styc- ken. Detta var eft for en nordbo hogst ovanligt phaeno- men, da storken hos oss lefver, eller atminstone flyger en- sam. Dock samlas de afven Jios oss i flock, pa vissa mo-
192
tesplatser for att afflytta fran landet. En sadan samlings- plats for storkarne liar fran urminnes iider varit pa nagra kullar i granskapet af min fodelsebygd llogestad i sodra Skane. Dessa kullar aro belagne mellan Hogestad och Bal- dringe pa en ton- lied, som at 2 sidor begransas af ka'rr och torfmossar, ungefar 1000 steg fran en gles ekskog, livarest storkarne altid hafva bygt i mangd. — Sedan stor- karne om hosten hafva dragit omkring famillevis nagra vec- kors tid , utan att halla sig omkring boen, eller nattetid hvila uti dem, ser man dem en dag i midteu af September komma fran alia hall till de namnde kullarne. Smaningom okes antalet, sa att der snart aro forsamlade mangdubbelt flera storkar an som bygga i den trakten ; de tyekas kom- ma dit fran en betydlig del af Skane, kanske fran alia de colonier som smaningom utgatt fran forutnamnde eksko°-
O*
Sa forflyta 2:ne dagar, under hvilken tid de framkomne mest sta stilla, hvar for sig, utan att sokafoda, som dock rikligen finnes i karren strax bredvid dem; men den derpa foljande morgonen aro de alia forsvunne, och sedan synes ingen stork i den trakten forra'n de, efterlars tid, mera sprid- de aterkomma till hembygden fr.in sina langvaga vandringar. Bonderha i orten saga att de halla ting innan de resa bort fran landet. Flera dylika motesplatsar for Storkarne linnas i Skane, i granskapet af de skogar som de bebo. — Uti deri nyss anforda skogen bygga de tatt invid hyarandra i ekarue, och forlikas godt tillsamman ; men pa andra stallen plaga de ej tala andra i sitt granskap , utan haftiga strider upsta da de komma fornara intill hvarandras bo.
De storkar jag sag i Bengalen hade na'bb och fotter lika roda som hos oss; men (let forefoll mig som om det svarta mellan na'bb och oga hos hanarne varit nagot bredare,
(Forts, i nasta hafte^.
i Jfoiffaf*
G
Inneh&ll:
Sid. IX. Om Siberiska Rabarbern ; af J. H. FORSHJELI.. ........ 97.
X. Om de tropiska Vindarna, fmed Charta PL 2.) af C. J.
SONDEVALL 102.
XI. Om Qvicksilfvrets nedtryckning uti Cylindriska glasror
till folje af Molecular attraction af A. W. EKELUND. . . . 125. XII. Beskrifning af en Cyclopi hos ett Lam, af N. H. LOVEN,
(hartill PI. 3.) 131.
XIII. Anteckningar under en botanisk utfart i Bohus Lans Skar- gard 1835; af JOHN E. ARESCIIOUG 138.
XIV. Om en hiltills mindre bekant Irlandsk Geograph fran bor-
jan af nionde Seklet, af H. REDTERDAHL 153.
XV. Foglar fran Calcutta, samladc och beskrifne af CARL J.
SONDEVALI, forts, (hartill PI. 4.) 161.
Priss 36 sk. Banko.
PHYSIOGRAPHISKA SALLSKAPETS
TIDSKRIFT.
Tredje Haftet
med en planch.
LUND,
TRYCKT PA C. W. K. GLEE RU PS FORLAG , UT1 BERL1NGSKA BOKTRYCKER1ET.
193
XV. Foylar fran Calcutta, samlade och beskrifne
flf C A R L J. SUNDEYAL L.
(Ut>l. den 21 April 1837).
(Forts, och slut).
75. CiroMA dubia. — Ardca dubia Gm. — Raffl. Sumatr. — Ardca Argala LATH— Cicoma Marabu Tern. pi. col. 300 — WAGL. Syst. — (De nomine vide infra).
Cinerascens (absque nitore viridi), capite colloque nudis, jugulo inferius caruncula conica dependente. Adidta\ corpore supra nigro-cinereo, subtus albo; collo pallide rubro, caruncula longiore. -- Junior, tota dilutius cinerascens. -- De cet conf. descr. WAGL. et TEMM. — Ala flexa long. 3 pedum.
Bland foglarne kommer denna stork-art, jemte denAme- rikanska Ciconia Mycteria och Condorn, i storlek nast efter Struts-arterna. — Dereffer folja en alrikansk stork-art, den fOrut beskrifna iiuliska Tranan, de bada sydeuropeiska Gain-arterna, Svanen, Albatrossen in. fl.; vara Ornar libra dernast till de storste o. s. v. — Cic dubia liar 12 fot mel- lan vingspetsarne, cller nara lika med Condom, och 5 fots hojd ofver liufvudet da den gar, hvilket ej ar mera an Grus Antigone, men kroppsmassan a'r storre. - - Han ar ett vid- under af fulhet: gra, smntsig, med hufvud och hals nakne, rSdaktige, glcst bestrodde af har, som i nacken bilda en slarfvig tofs; med halsen nedtill omgifven af en slarfvig fjaderkrage, ofver hvilken fran strupen nedhanger en kot- tig tapp, nastan som den ofver na'bbet pa en kalkon. — Hela utseendet antyder dumhet, hvilket isynnerhet inarkes da han, under den starka varnian sitter pa has-lederne med
Fhysiographiska Sallskapcls Tidskrifl- H. 1837. 1
194
riitt upstaende tibia, och gapar flasande af hetta.— Nabbet ar oformligt tjockt, och sa starkt, atthan kan afliugga arm- benet pa ett lik. Liksom gam am e i Beiigalen lefver clenna stork-art hufvudsakligen af rle doda, rutnande kroppar, som ligga upvrakta pa ilodens strander, hvarom forut ofta ar namndt. — Hinduerne branna sina dode, och detta sker sa vidt mojligt ar pa den heliga flodens strander: men da ett fullstandigt bal kostar mera an hvad de fattigare kunna astadkomma for sina aflidna anhorige, blifva dessa vanligen lagde under ebbtiden tiitt utvid vattnet pa riagot halm, som antandes, hvarigenom religionens foreskrifter anses upfylde, hvarefter den nagot svedda kroppen under flodtiden bortfores af vattnet, for att drifva omkring tills den kanbiinda stadnar pa stranden, da rofdjuren fa draga forsorg om begrafnin- gen. Om dagen ar det Gamar, Krakor och isynaerfaft denna stork-art som bidraga till likens forstorande, och om iiatten franikomma hela skaror af Shakaler for att fullborda arbetet; hundar deltaga ofta i malticlerne.
Den ifragavarande art en kallas i Bengalen IJaryila eller Jlargill eller Gorur (Goroor). Etiropeerna benamna den understundom Eayle (orn), eller Pelikan, men vanli- gast Adjutant , derffire, att dessa foglar ingenstades uppe- halla sig sa talrikt som i Fort William bredvid Calcutta, samt ptT taket af gouvernementshuset i staden^ hvarest ofta 20 — 30 stycken om aitonen sjitta sig for att hvila ofver natten. Hinduerne anse dem for sardeles heliga djur, och Engelska regeringen i Indien bar, till deras skyddande, utsatt en pligt af 16 rupies for dodandet af en sadan. De hafva afven blifvit sa tama att jag ofta vid Fort William gick forbi dem p.^ mindre iin 15 alnars afstand, och info- dingarne, som de aro mera vande at se, kunna ga belt fiitt forbi dem , utan att de rora sig af stiillet. Jag tror att de skulle siitta sig till motvarn om nagon blefve anfallen.
Hargills flygt ar utmarkt vaker och stadig, liksom ga- marnes: i stora kretsar med alldeles stilla vingar. Ofta ser
195
man deni smaningom upstiga i spiral-kreisar till en sa stor bojd, att tie blott kunna skein jas som fina punkter: jag bar trott mig kunna effer synvinkeln berakna lodrata bojden till ungefar | svensk mil*) — De qvarblifva vitl Calcutta hela iiret, ocb a'ro tamligen sallsynte pa nagra mils afstand fran staden.
Obs. Uti Afrika finnes en annan ganska na"rslagtad art, som ar nagot minclre, ocb ofvan gronaktig. Denna bar forst af TRMMIXCK. blifvit beskrifven, saint fortraffligt afbildad (PI col. 301). Under stjerten pa dessa bada arfer finnas de vackra friserade fjadrar, som anviindas till prydnader under itamn af Marabu fjadrar. I anledning baraf bar T. kallat den ofvanbeskrifne Indiske foglen for Cic. Marabu, och den afrikanske C. AryaJa, men bar dervid rakat att forbyta namnen. Art/ala ar af LATHAM barledt fran det Iridiska Ilargila, ocb tillborer obestridligt endast den indiska arten. Marabu ar deremot ett namu som kommit hit fran Afrika, ocb som aldraminst borde lampas till en indisk art, bvil- ken redan forut bade 2ne namn. Ordet Marabun , eller i dagligt tal Marabu, betyder, enligt arabiska lexica: folkan- forare (congregator populi), ocli brukas i IJarbariet for Be- duinernes prester, bvilka la'ra nyttja distinctionstecken af fjadrar; bvarfore n»an i Europa kallat de namnde Qadrarne for JMarabufjadrar. — Sedan nu namnforva'xlingen engang ar gjord, kan den svarligen rattas pa annat satt, an att belt andra namn antagas, bvarfore det blir bast att for den asiatiska arten bibeballa det Gmelinska, aldre, eburu foga passande special -nainnet Cic. dubia, ocb att for den afri- kanska antaga ett nytt, t. ex. Ciconia Vetula.
*) HUMBOLDT omtalar att han pa Andernc sett Condom flyga till en hojd af 3600 toises cller nara 4000 sv. famnar; d a. f svensk mil: en hojd vid livilken baronietern knapt s tiger till 12 fr. turns hojd, och der en meuniska kanskc ej skulle kunna lefva nagra ogon- blick.
1
196
76. ARDEA nycticorax^ — WAGL. Syst. N:o. 31. — plumis colli elongatis, tibia brevius nuda. Rosirum crassum, capite paullo longius. Adulta: alba, capillitio dorsoque aeneo nigris , alU, clorso posteriore obtecio, caudaque canis.
$> (d. 28 Febr.) Occiput caret pennis logis albis. Plunite dorsi anterioris viridinitentes, lacerae longae: caudam attingen- tes. Supercilia et margo frontis alba. Collum postice le- viter canescens. Rostrum apice fuscurn, basi, cum loris et orbitis olivaceo,-flavescens. Pedes virescenti flavi. Iris sanguinea. .Rostrum e. fr. 70 millirn. Altit. 22. Ala 272. tars. 65. Dig. med. 64, cum ungue 76.
Detfa enda exemplar erholl jag af Danske Handlanden Berg i Serampore, samma dag ban skjutit det vid en liten vafterulam; — sjelfsag jag deima art ej lefvande. Deu tyck- tes vara salLsynt, och var obekant for Berg, som var en skicklig jagare. Ma gen var torn men luktade starkt af fisk. Ardea Nycticorax a'r en af de foglar som synes firi- nas rundtomkring bela jordklotel , i hela den beta zonen, och en stor del af den tempererade.
77 ARDEA scapularis 111. Licht. — WAGL. Syst. N:o. 35; — plumis colli elongatis, tibia brevissime nuda, rostro ca- pite longiore. — Adulta: cinerea, alls virescentibus, albo- marginatis. Capillitio aeneo nigro , crista dependente; dorsi plumis longis,:, lanceolatis , obscure cinereis, vire- scenti nitidis, rbacliide albida.
9 (d. 20 Febr. — adulta). Corpus cinereum. Collum tofuin cum jugulo immaculato, cinereum, unicolor ; gula alba. Capitis latera cinerea, macula oblonga atra pone angulum oris, et vitfra alba sub eodem. Rostrum et facies olivacea, maxilla inferiori et orbita flavidis. Pedes (in siccata) ob- scure rubicundi. Rostr. e. fr. 65 mill., cum. cranio 115. Ala 170. Cauda 60, tibia nuda 12, tars. 42, dig. med. 40, e. u. 48.
197
Differt ab incliv. americanis, qvae vitli, et a descr. WAGLERI jugulo lion rufo maculato, magnitudine paullo inajori, et ro- stro crassiori).
Denna lilla Hager, som ar en af de minsta i slagtet, ej mycket storre an en dubbel beckasin , sags blott ett par ganger., vid nagra vattendammar nara Serampore. Den ar liksom de storre arterne trog, men skygg och varsam, och satter sig ofta i trad. Det fallda exemplaret af denna art hade magen torn och starkt luktande af Fisk. — Sanima art forekommer afven i sydamerika.
78. ARDE.I spcciosa Horsf. — WAGL. Syst. N:o. 25. — plumis colli elongatis, tibia brevius nuda. Rostrum tenue, capite Ion gins. Alba, capite laevi dorsoqve plumis laceris, pro- lixis, obscuris.
^^ (juniorV) Febr. Martio. Corpus aloe et cauda alba, capite colloque plumis testaceis, late fuscomarginatis. Gula alba. Plumae dorsi antici, laceffe, magnae, fusco griseoe. Scapu- lares ojusdem coloris, striola media albida. Plumse immixtaj, sericeo lacerae, fusco purpurascentes. Plumae occipitis nullae elongatse. Iris flavissima. Rostrum apice nigrum, basi et facie nuda flavescentibus. Pedes fuseescentes Rostrum e. fr. 62 millim. Tars. 53. Dig. med. 53 , cum ungue 62. Ala 220.
Ardea speciosa ar den allmannaste af Hager-arterne i Bengal en. Den sags ofverallt vid vattendammarne och pa ilodens strander, anda in i byarne och uti Serampore. Den sades bygga i trad, och qvarblifva hela aret. Liksom alia Ilagrar flyger den med dubbelt bojd hals. Da de stora hvita vingarne utstrackas synas de morka ijadrarne ofvanpa kroppen foga, sa att fogeln seu belt hvit ut; men da ban gar synes ban morkgra. En skjuten bane hade magen fnllprop- pad af grashoppor; uti den undersokta honan fans bade grashoppor och fisklemningar. Bengaliska namnet ar Bogy
198
(bag) eller Khanni boyy , hvilka iiainn jag dock horde an- vanclas afven for de o frige Hager-arterne, bade storre och mindre, hvita och fargade.
79. ARDEA russata WAOL. N:o 12 , plumis colli brevibus, tibia longius nuda. Rostrum capite paruin longius. - Junior tota alba.
$ (in fine martii.), tola alba immaculata, occpite non eri- stato. Iris flava. Rostrum totum et facies nuda flava. Pedes fuscescentes, tarso superne parleqve nuda tibiae flavescenti bus. Unyuis medius validior. usque ad apicem pectmatus. Longit 18 poll. Rostr. e. fr. 62 mill. Ala 240. Tars. 87. Dig. med. 57 , cum ungue 75. Plumae occipitis breves, simplices; pectoris vix elongate pendulae.
Nagot mindre allmant an foregaende art sags denna lilla hvita linger under hela tiden jag visfades i Jiengalen. Bland de mangfaldiga som jag sag (Febr. — April.) marktes aldrig nagon med isabellfargad rygg, bals och hufvud , sa- som de aldre foglarne beskrifvas; hvilket m&JHgtvis kom deraf att de aldre voro mera varsamme, sa alt jag ej kom clem nog na'ra for all kunna urskilja fa'vgenV Det enda exemplar jag skot, hade atit grasboppar och vattenlarver, men inga fisklemningar funnos i dess mage. Denna, liksom de ofrige hagrarne med smal bals och langre fotter, ses ofta spatsera omkring med utstrackt hals. De arter jag sett af clem, som bafva langa halsfj;idrar och korlare folter, liafva varit mera stillasittande: de dolja eller trycka sig, sa att de ej synas forr an de flyga opp.
80. ARVEA r/arzetta WAGL. Syst N:o. 10, j lumis colli brevi- bus, tibia longe nuda. Rostrum tenue, capite longius. Tola alba, pedibus nigris, tarso inferius digitisque viridi flavis.
Senior (initio maji). Iris flava. Rostrum et facies nuda nig-ra, orbita flavesceute. Occiput et pectus plunn's elonga-
199
tis, pendulis, lacero-acutis. Plumae elorsi speciosae, raro- pcctinatae, paucoe, vix caudam attingentes. Ungues brevio- res: me dins 12 mi Him., pecfine, ut in plerisque ardeis, ante apicem abrupte terminato. Priori dimidio major
Eliuru tlenna art ej var sallsynt erholl jag blott ett enda exemplar, som for mellankommande liinder ej blef conserveradf, hvarfore jag nu ej kan uppgifva langdmatten. Den sags ofta spatsera med langa steg pa flodeus strand er, ocb satte sig ofta i trad. Den livita fargen gor aft dessa arter se mycket storre ut an de verkligen aro. Pa ryggen af tlenna och ett par andra arter finnas de mycket varcle- rade Egrettfjadrarne. Ardea garzetta finnas afven i sodra Europa.
81. ARDEA cinerea (?) Tre eller fyra ganger sag jag (i slutet af Mars och slutet af April) en art, som knapt kunde vara nagon annan an var vanliga gra Hager; jag tror mig ej hafva sett fel, ehuru den livarje gang flog upp p?\ 2 a 300 alnars afstand. Da ardea cinerea finnes i Europa och Afrika, samt ar antecknad sasom funnen pa Java, och Philippinerne, bov den ej heller saknas i det mellanliggande In dien.
82. PARRA indlca LATH. N:o. 10. — P. meJanochloris Vieill Gal. tab. 264. (colore snperne nimis viridi. In descr. Parra melanoviridis). — P. superciliosa Horsf. .lav. L. Tr. XIII. — Obs. P. <znea Guv. R. A. e Brasilia, huic affinis an eadem ?
Supra f'usco-oenea, dorso postico castaneo, alis muti- cis, subtus remigihusque nigris ; naribus ovalibus. (Cauda brevis, gradata, vix excedit alas).
Adulta. Atra, viridinitens, vitta pone oculos alba. — Dor- sum antice cum alis extus saturate fusco-aenea. Dorsum postice et cauda obscure rufa, violaceo-nitida. Iris fusco rufescens. Rostrum flavum , basi cute libera, supra fron-
tern jacente, postice semicircular!, instructum. Petles fuscovirescentes. Lougit 10| poll. Ala 174 millim. Tars 74. Dig. med. 72, cnm ungue 101. Dig. post. 31, c. u. 90. Rostr. e. fr. 36. Cauda 36. (3* mense febr. — Alius rnartio simillimus).
Junior 3^ d. 20 Febr. (An adultaV). Gula et corpus subfus alba ; latera colli vitta longitudinal! pallideflavescenti, ad alasexten- sa. — Caput supra femigineum, later ibus cum gula, et macula brevi supra oculos albis. Collum postice nigrurn, antice pallide rufescens. Dorsum et alae paullo dilutiora qvain in adulta. Dorsum postice ferrugineb fuscescens, paullo oeneo- nitens. Rectrices rufescentes, extus albidae, linea intra- marginali (concentrica) uigra. Alae subtus pure nigrae. Iris et Pedes ut adultae. Rostrum sordide flavescens, vix ullo rudimento membranae frontalis. Long. 10 poll. Ala 168 mil- lim Tars 69. Dig. med. 68, crtm ungue 88- Pollex 30, cum ungue 75. Rostrum e. fr. 34.
Slagtet Parra som tillhorer heta zonen af bada conti- nenterne utmarker sig i synnerbet genoin sina langa tar, forsedde med aldeles ra'ta, nastari oformligt langa klor, sa att fotens strackning ar langre an den hoplagda vingen. Ilarigenom trampa de pa en ganska stor yta, och aro istand att springa pa den aldra losaste gyttja, eller till och med pa en vattenyfa som ar beta'ckt af vattenvexters blad. — P. indica ar ej sallsynt kring Calcutta, och ses der ofta springa tvart ofver sadane vatten-dainniar hvarest den in- diska nackrosen C^y'»l»«ea Lotos) vaxer. Nagongang hor- des dessa foglar gifva ett kort, klagande eller nastan ja- mande late, ungefar som: pja— o! I mars sagos flera till- hopa springa om hvarandra, men de foljdes ej at i Hock, utan flogo hvar for sig da de upskramdes. 1 deras mage fans ej annat an en sort rotter eller lokar ('0 af nagon all- man vattenvaxt. Samma vaxtprodukt fans i magen pa alia vaxtatande vaftenfoglar, men jag forsummade att utrcda hvarifran den hemtades.
201
83. VARRA Inzoniensis SON if. LATH, (cerfe a; P. siriensi di- stincta).
Supra grisea; alis spinosis, subtus albis, remigibus arcua- tis: anticis apice appendiculatis. Caudae apice elongate, acuto, adscendenti.
Indiv scxus incerti (veris junius) d. 23 Martii. Corpus su- perne fusco griseum, parum violnceonitens; subtus et late- ribus, jugulurn et major pars alae pure alba. Frons albo vavia. Vitta e rostro supra oculos alba , dein in colli latera dellexa, flava, ad alas extensa. Vitta alia nigra, per oculos in collum descendens, priorem limitans, ante pectus cum pari conjuncta, jugulum cingens. Ala alba, extus plaga niagna colorata e tectricibus griseis, fusco- undatis. llemiges cubitales omnes iinmaculatae albae; primorise falcatae, acutae: 1 et 2 nigrae; 3 basi late alba; secjuentes albse, apice, ui- gro niargiiiatas; l:a — 3:a appendice lanreolato , e rhachide elougata, primo inula, dein brevius plumata. Rectrices albae; 2 mediae fiisese ; angustatae, acutoe, laxas, apice paullo surstim curvato; mediae longae: 2 poll, ultra alas. Rostrum fuscum, liniite frontali trans\erso, absque lobo. Pedes ni- gricantes. Spina carpi valida, acuta. Long. 124- poll. Ala 210 mill. Tars 55. Dig. med. 55 5 cum unque 73. Pollex 22, cum ungue 49. Rostrum e fr. 27. Cauda 105.
Denna art lefde pa samma satt sorn den foregaende, och af samma vaxt-amne, men var mera sallsynt. Den lat oftare bora sift angsligt klagande late, och forde under flygten vingarne mera stilla. lion ar marklig for sina langa bibang i spetsen af vingarne, och bar en stark, bvass tagg frampa bvardera vingleclen. Denna sednare bildning finnes pa ganska manga vadare inom den beta zonen , t. ex. flera arter af Parra, Vanellus, Cbaradrius, Palnmedea o. s. v.
84. G.ILLINULA phoenicura I^wu.-Rallus ph. G-\i. — Gall.
fsryt/trina Becbst. LATH. Nigricans crisso ferrugineo. (Affinis G. chloropodi).
20-2
cj" (junior? D. 14. Dec. e Ceylon; nee a me in Bengalia in- venta). Cinereo-nigricans, olivaceo tincta. Gula et vitta lon- gitudinalis e rostro ad abdomen alba; sed corporis collique latera colore dorsi. Abdomen et plumac tibiae rufo testacea. Crissum ferrugincum. Cauda mollis, rotund ata, fusco nigra. Alae fusco-nigrae, remige l:a marg. ext. albo. Rostrum et pedes flavi. Lamina frontalis minima s. vix ulla: tantum e culmine rostri, basi paullo dilatato; postice rotundata; co- lore rostri. Longit. (collo extenso) 13 poll. Ala 165 mill. Cauda 70. Rostrum cum laminula frontis 37. Dig. med. 53, c. ungue 64. Tars 53. Os tibiae 83. Ext. 'alarum 20 poll.
Structura. Corpus valde compressum, angustius qv. G. chloropodis, collo longiore, in formam S inflexo. Rostrum ut G. chlorop. Lingua cartilagineo-carnosa, crassa, apice membranaceo lacera. Ala inermis , rotundata. Pedes toti Scutari, ut in G. cbloropode constructi, sed ratione corpo- ris majores. — Ventriculus valde musculosus. Intestinum longit. 20 poll, pariete crassa, cavitate te.iuissima. Inte- stina caeca 2, longit 1 poll; ab ano 2 pollices distan- tia.
Denna sumpliona fangades pa fartyget, ungefar 20 mil vester om Ceylon (5° 50' N. L.). Mon hade saledes flugit" en langre vag an man skulle tilltro en af dessa tungt fly- gande foglar, vid arulra tider tin under flyttnings-perioden, da en markvardig, egen kraft vaknar hos foglarne. I Ben- galen sag jag den ej, men vill dock ej saga att den icke kan finnas der. I magen hade den en mangd grus, samt nagra vext-lemningar, som liknade dem, hvilka niimnas vid arterna af Parra. lion flog med hastig vingrorelse, na'stan som en rapphona, och med hakat strackta iotter. Ma'rklig var den lattbet h vanned hon gick pa dacket, och isynner- het [pa tagvei-ket, till och med upat tacklaget. Hon grep da med en utmarkt sakerhet omkring tagen, med sina langa, hojliga tar, och tycktes vara vand att klattra bland ror och grenar uti karreii i Ceylons dalar.
85. FVLICA atra L. Blott ett emla exemplar af Sothonan sags; jag skot detta cl. 24 mars i denlilla, ofta namnda in- sjon vid Sucsagor, der hon siramade bland de rosenroda Lotos-nackroserna. Ingen olikhet finnes med ett fullvaxt exemplar harifran Sverige. Pannplaten var hvit, och ej storre an pa vara exemplar; efter torkningen liar den som vanligt blifvit rod. Hon hade fortart samma sort vatten- vaxter som Parra indica (Long-it. 15| poll. Ala 210 mill. Tars. 62 Dig. med. c. ti 87. 'Rostrum e fr. 31.
86. SCOLOPJX gallinayo L. Erikla beckassinen eller Hors- goken ar en af de allmamiare foglarne kring Calcutta, hvar- est den till uagon del tycktes vara stationar; men i hela Februari ocb 3Iars fuinios de till vida storre antal an i April. De traiTades ej allenast vid vatten ocb pa sumpiga stallen, titan lika ofta pa den torra, aldeles gras-losa marken uti lundarne, ocb and a in mellan landtbusen i byarne. I Fe bruari tycktes de springa omkring famille-vis, eburu €le som funnos tillbopa aldrig utgjorde nagon flock, eller foljdes at da de upflogo. Langre fram pa varen forefoll det mig som om en del bade baft a'gg bland ;de nedfallna lofven pa nyss namda torra stallen; men detta ar blott en formo- dan. Ett par ganger hordes om morgonen det valbekanta llorsgokslatet under foglens flygt. Handelsen gjorde att ej nagot exemplar blef hemfordt, bvarfore jag ej bar kun-. uat jamfora arten med europeiska individuer; men sa vidt jag pa stallet kunde se marktes ej den ringaste olikhet. — Scolopax major sags ej.
87. NVM.KSIVB arqnata LATH. TKM. Afven af denna bar intet exemplar blifvit hemfordt, men jag sag den i sednare balften af Mars, en gang skjuten ocb ett par ganger lef- vande, pa stranderne af floden. .lag horde den ej skrika sa starkt ocb uthallande som den plagar gora under fort-
204
plantniugstiden i Europa, utan blott med ett| kortare hiiii! sasom mail ofta far bora afven hos oss. Afven Tern- minck namner (i Man. d'Orn). att Storspolven finnes i Indien.
88. TOTANVS glareola Teni. et rcc. Afven denna sveriska fogelart traflades vid gauges, och syntes der fora samma lefnadssatt som hos oss. Ufi dess mage funnos sina snac- kor. Enligt anstalld noggrann jemforelse a'r den aldeles lik de i vart climat forekommande, hvarfore jag blott vill anfora matten af en hemford hona, skjuten d. 24 Mars. Kostr. e fr. 30 milliin. Ala 135. Tars 37. Dig. med. c. u. 34. Cauda 50.
Vid Sucsagor sagos (den 20-25 Mars) nagra andra Snappor, hvaribland jag tyckte mig igenkanna Totanus ylottis och Limosa rufa i vintminigt , men sardeles talrikt forekommo de ej. Arterne af Parra, Cbaradrius, Ardea, och Scolo- pax gallinago syntes vara allmanuast af vadarne i Ben- galen.
89. CHAR.4V1HVS tumor MK\. TKM. lorekom taliik vid floden i Febmari och Mars; sednare liar jag ej antecknat den sa- som sedd. De sprungo pa stranderna, vanligen manga till- liopa, men hordes ej skrika. Uti magen hade de mycket sand jemte insekfer, larver o. d. Hinduerne kallade dem Ghorta f/otta. — Ingen olikliet markes mellan svenska exem- plar och ett fran Calcutta hemfordt. (^llostr. e fr. 13 milliin. Ala 113. Cauda 60. Tars 22. Dig. med. 1G, c. u. 19).
90. CmnADinvs cirrhepidcsmos WAGL. Syst. N:o. 18. (?). Griseus, subtus fronteque albus, pedibus elongatis rostro- que nigris; remigibus omnibus fuscis, scapis plerisqve albis; rectricibus fuscis, margine apicis albis, extima alba macula ante apicem iusca
Adullus (cf initio Maji) fascia pectoris latissima ferruginea Cnigredine nulla). Frons late nigra, utrinque macula magna
205
alba: albedo enim ordinaria frontis in meclio divisa. Vitta ordinaria sub ocults ad aures, nigra. Vertex anterior cum superciliis pallide rufescens; nucha cum torqve., in pectus descendente, ferruginea. Pluniac dorsi ullae margine sordide pallidiore. Long 190 millim. liostr. e f'r. 20. Ala 125. Cauda 54. Tars. 34. Dig. med. 19 c. u. 22. — (& et £ similes ; sed individua colore rufescente et maculis frontis albis paullo inter se differunt; qvibusdam frons postice non nigra. Pullus ($ initio Maji) superne magls cinerascens, unicolor: caret coloribus nigris rufisqve. Frons cum superciliis latis- simis alba; vitta sub oculis, et fascia nebulosa, indetevmi- nata pectoris, pallide fuscescentes. Pedes fusco-nigri. Longit alee 120 mill. Cauda 48. Tars. 32. Dig. med. 19, c. u. 22.
Est avis e sectione Ch. hialiculoe, aftinis Ch. cantiano, sed pedibus longioribus. Ala mulica, tectricibus colore dorsi. Cauda paullulum supcrat alas. Remiges prim* ferae pure nigroe; 6-8 extus in medio albae: scapus l:us totus albus, reliqui Lasi longius, apice brevius fusci.
Pa flodens strand er soder om Calcutta traffades denna fogel i borjan af Maj i stora flockar, som verkligen voro slutne, sa att individerne foljdes at under fiygten. Synner- ligt talrike voro de langt nedat, 8 a 10 mil fran staden, pa de breda sumpigajStranderne, som lemnades balftorra under ebbtiden. Bland flera exemplar som skolos uti dessa floc- kar voro ej 2 fullkomligt lika: det bruna och svarta pa bufvud ocb brost varierade nagot. Den ofvanbeskrifna un- gen skots nagra mil narmare intill staden. Han satt alde- les ensam pa stranden, ocb nagoii sadan erbolls ej bland flockarna, men att ban ar af .samma art anser jag utan allt tvifvel. Han bade fullbildade fjadrar ocb kunde val knapt vara fodd samma arV Latet liknade det af vara sma cba- radrier, ocb bordes ett par ganger da de flogo upp. I magen hade de sma krabbor och insekter.
206
Anm. Pa stranderne af floden sutler om Calcutta (t. ex vicl Culpee) sags under uctlrcsan hemat, i borjan af Maj, ex stor ma'ngd vadare, livaraf de fleste tycktes vara C/ia- radrier. Bland andra tyckte jag mig se Ch. helveticus och Strepsilas collaris. (V) Det viinlade af strandfogel, men jag hade thy van- blott en kort stund att anvanda pa stallet, och saknade allt bitrade. Der erhollos Ibis macei och nyssbeskrifne Cbaradrius
4. ft* at at ores.
91. LARUS ridibundus var. remigibus 3 anticis iiigris, basi albis. $ d. 20 Aprilis. (habitu perf. sestivali). Iris alba. JNigredo capitis, colore et limite, picturaqve totius cor- poris exacte ut in individuis svecanis temp, aestivo. Ro- strum, pedes, palpebrae, remigum proportio etc. collata et simillima inventa; sed remiges l:a et 2:a nigrae, basi et ma- cula oblonga ante apicem alba, (in aliis indiv. macula paullo major vel minor); 3:a nigra, basi latius alba, omnino caret macula alba); 4:a-G:a albae, apice late nigrae; seqventes et omnes cubitales dilute incanoe. Tech-ices primariae albae, reliqvae colore dorsi. Longit. 15J poll. Ala 320 millim. Tars. 45. Dig. med. c. u 43. Cauda 118. Rostrum e fr. 34. Juniores? eodem tempore, ptilosi hiemali: capite albo, ma- culis solitis fuscis.
Fiirr an i medlet af mars sag jag ej denna fogel , at- minstone var den ej allman; men i april och borjan af maj var den hogst talrik, sa att ofta hela skaror visade sig ofver floden. De tycktes hufvudsakligen lefva af iluglar- ver, som ofverflodade i de doda kropparne i floden. Den beskrifna honan hade hela halsen full af sadane , som till en del voro annu lefvande. Dessutom funnos fisklemnin gar i magen. Det nastan skrattande latet hordes under-
207
stundom. Bengaliska namnet iir f/angtjill (flod-hok), hvil- ket ar gemensamt for Lari och Sterna?, liksom namnet Fisk- mase lios oss,
Anm. en annan Larus, som var nagot storre, ungefa'r som L. canus. sags nagra ganger vid floden, afvensom i hafvet utanfor kusten. — Af Sterna forekommo 2 eller 3 ar- ter, och en af dessa var allman en kort tid i April. Den var storre an St. hirundo, med kortare stjert och hvit pan- na, troligtvis St. cantiaca (Raffl. Sumatr. L. Tr. XIII), men ingen sadan erholls. En annan som sags i Bengaliska vi- ken tycktes vara lik St. minuta, men ofvantill mera gra- briin, kanske St. panayensis, eller knapt St. infuscata Licht. som iir storre.
92. Halieus africanus.—Pelcc. afric. GM.LATH. — P. yracu- lus ft LATH. — Mus Carlss. tab. 61 (? gula lutea).— P. java- mcus Horsf.
Niger gula alba, plumis scapularibus, tectricibusque mi- norihus cinera.scentibus, atro marginatis, acutis. Nostrum longitudine fere eapitis. Rectrices 12, mediae rostro 4:plo longiores.
cfadultus (d. 24 mart, testiculis parvis). Supra subtus- qve niger, gula sola alba. Colltim antice, pectus et dorstmi antice plumis grisescenti -marginatis. Plumae scapulares oblongfle, elongatae, acutae, margine atro latit. 1^ millim. Ala subtus atra; tantum caudae basin attingit. Cauda rigi da, gradata. Pedes nigri. — Rostrum fuscum, subtus palli- dum. Longit 20 poll. sv. Ala 198 mill, llostr. e fr. 34. Tars 37. Digit, ext. c. u. 62. Cauda 143.
Derma lilla Skarf, den minsta i slagtet, sags allenast uti insjon vid Sucsagor, 10 mil norr om Calcutta. Den lefde der i sma flockar af 5-7, och var ej sardeles skygg, men dock svar att skjuta; ty da jag nalkades clem lade de sig med hela kroppen under vattnet, sa att blott hufvudet och stjertspetsen syntes ofver ytan. Vid skottet dykade de
208
under, for att komma upp langt derifran. Fpnnagan att ligga pa namnde satt, stilla \ vattnet, finnes afven hos en del af vara siinfo»-lar, isynnerhet and-ungar, ocli synes vara svar att iorklara, ty den tyckes fordra en specih'k vigt, som a'r obetydligt mind re an vattnets; men fogelns stallning under det vanliga simmandet visar att han da ar ungefar dubbelt la (tare. — Under flygten liknade de iinder. Flera ganger sagos de sitta i trad vid vattnet, eller pa rotter, palar o. d. uti det samma ; men da voro de mera skygga. Halsen fordes vanligen langt utstrackt. I inagen hade de fisk ocb sma crustaceer.
Uti Hr. Baron Gyllenkroks samling finnes denna och foljamle art fran Java, liemforde af den lorr namnde Doctor MELLKRBORG.
93. PLOTUS melanoyaster GM. LATH. p. 895 (cum var d). — PL Levaillanti Tern. pi. col. 380 (cum synonymia extri- cata.
Capite colloqve fulvo-griseis , utrlnqve linea longitudinal! alba; cauda tota nigra; plumis scapularibus nigris, linea alba notatis*). Senior subtus niger; junior subtus rufesc. griseus. (c^fenij). propagationis crinibus late rum colli. Tern.) c^ (d. 25 Mart, festic. parvis) Plumae.nullae elongatae colli. Corpus totum nigrum, subtus obscurius. Caput et collum, ad truncum usqve fulvescenti grisea, lusco punctata ; gula et linea ex angulo oris ad medium collum, albae. Liiiea e medio gutture ad alas fulvescens, nigredinem pectoris limi- tans. Cauda tota nigra. Alae nigrae; plumae scapulares longissimae, lineari — acutae, rigidae, linea media alba; tectri- ces eodem colore, angustae , acutae. Iris griseo-flavesceris.
*) PI. anhinga L. cauda apice grisescente , capite colloqve nigris vcl griscis, absquc linea alba; plumis scapularibus nigris, macula ob- longa alba. Ex America. confTemm. loco supra citato. £ temp, pro- pagationis nuclia crinita.
209
Kostrmn Cuscum. subtus tlavescens. Pedes sordide vire- scenfes. Longit. 32 poll, sv. (collum 11, cauda 9). Rostrum 77 niilliin.
Pa sainme staile som foregaemle art uppehollo sig 3 a 4 af denna varkra, men ovanligt langhalsade fogel. De sagos vanligen sitta i trad eller pa palar ute i sjon, och tycktes blott ga i vatten for aft hern fa iodan. Har voro cle ej sa skygga som de beskrifvas uti Levaillants afrikan- ska resa; det lyckades med nagot besvar att skjuta en. Da dessa ibglar sitta hafva de nagon likbet med Hons-fog- lar, t. ex. slagtet Penelope; men den langa halsen samt det langa raka nabbet gifva dem ett bogst eget utseende. Den forsta jag sag satt ororlig pa en pale i sjon, nastan uppratt, med balfopnade vingar, nagot S-formigt bojd hals och den langa stjerten ratt nedhangande: det var som om jag hade sett en af mythologiens vidundeiliga djurskepna= der. Fodan bestar af fisk och crustaceer, hvaraf det skjutna exemplaret hade magen fullproppad. Uti den vida mat- strupen hade det flera besynnerliga ijjtestinalmaskar. Ben- galiska namnet ar mig obekant. — Denna art finnes i hela den varnia delen af gamla Continenten samt pa Indiska oarna. Americas vavma del bar en annan, ganska ioga at- skild art, och Here aro ej kande af slagtet Plotus.
94. ANSER . . , . Anas indica et canaV GM. LATH.; an A. aegyptiaca Auct. *?
Dilute rufescens, speculo alarum viridi nigricanti. Mag- nit, anseris albifrontis.
Vid Suesagor uppeholl sig, i slutet af mars, en tamligen betydlig flock sma, rodaktiga ga'ss, pa bankarne i floden. De sades ditkomma arligen, men flytta bort ofver den varma delen af aret, sa att de troligen afreste kort efter sedan jag sett dem. De voro, liksom alia ga'ss, hogst vak- samma , sa att det oaktadt alia forsok ej lyckades mig att skjuta nagon, men en gang fick jag nagorlunda betrakfa
2
210
dem met! tillhjelp af en kikare. Deras late var ett kack- lande, som hade nagon likhet med det,af vanliga vildgass, men var grofre och kortare. Bengaliska namnet ar Raz hanys eller loll hanys, Namnet Hangs la'ses aldeles sasom lianse efter fransyskt uttal, och ar den allmanna benamnin- gen for gas och and. Loll betyder rod.
95. AXSER . . . domesticus. (Rostrum totum pallide ru- bieimdum , longitudine capitis, basi gibbosum, pone medium fortius depressum, leviter deflexum. Pedes colore rostri. Caput superne et nucfia (plerumque) castanea, limite definite, ut in A. cygnoide Gauda alas aeqvans. Cutis inter pedes numqvam dependens. 31agnitudo et statura A. cinerei. Cor- pus cinerascens (anserinum) subtus albidum, — sed color seepe alius).
Tamgassen voro i allmanhet nagot olika med de hos oss forekommande. Nabbet hade en stor knol ofver roten, och bakhalsen en skarpt begriinsad brim fa'rg, liksom hos de sa kallade Turkiska gassen (Anser cygnoides), men na'bb och fotter hade samma fa'rg som pa vara tam-gassj Troligtvis var det en blandad race. Latet var afven nagot grofre an af vanliga gass.
96. Tama a'nder (Anas Boschas) hollos, liksom gassen, af de i landet naturaliserade Portugiserne , och af JMusel- mannen , men ej af Hinduerne. Mojligtvis aro bada dessa hemfoglar hitkomne fran Euro]>a. Jag sag ej Anas Boschas vild.
97. ANAS caryophyllacea LATH. N:o. 85. — A. javanica ? HORSF. L. Tr. XIII. A. castanea m. HolmV Rufescens dorso nigricante, plumis subtruncatis., griseo- marginatis ; ala subtus nigra, superne tectricibus minoribus ferrugineis. Rostrum nigricans ungue lato, adunco.
211
<j? (Calcutta Martin). Gaput superne griseo-f'uscum, lateri- bu.s et collum testaceo-grisea ; jugulum diluting, nucha obsciirior, gula alba. Dorsinn fusconigrum, antiee plumis obUisis latis, griseoinarginafis ; postice immaculatum. Ga- straeum dilute rufuui, nori maculatuin, crisso albido. Cauda nigra, tectricibus superioribus rufis. Alarum remiges nigro- fuscae; tectrices maxima?, etiam primariae, nigro-cinereae, iiiilluni speculum fonnantes. Rostrum fusciun, pedes plum- bei.— Longit. 15 poll. Ahi 19i? mill. Tars 40. Dig. med. 60. Rostrum e fr. 37. Cauda 42.
Rostrum longit. fere, capitis, angustius, basi latitudine multo altius; lamellae suhoccultatae; unguis validus, ab- rupte perpendiculariter deflexus, apice rotundatus mar- gine acuto. Alae breves, caudae basin attiugunt; remiges 2- 3 subaeqvales, reliquis longiores. Cauda brevissima rotun- data. Pedes postici, subelongati, tarso reticulato, digitis longis, scutatis, membrana non excisa. Pollex non lobatus, longus, aeqvalis art. 1 digili externi.
(^. (an junior V martio) similis feminae sed coloribus saturatioribus, nucba nigricante. Tcctrices nullce urcuat(K;:~).
Denna synes vara den allmannaste arten i Bengalen; den forekommer bade ensam och flockvis vid alia vatten inuti laiulet, och lefver af vexter. Uti magen hade de un- dersokte exemplaren samma sort vaxtlemningar som aro namiide vid Parra indica. De hade starkt muskulos mage och stor sack vid matstrupen. Latet ar ett groft, ganska kort yral t/ra! Hinduerne kallade denna art blott Hangs.
98. ANAS Querquedulalj. TEM. NILSS. (c^ habitu perf. hiemali, testiculisque minutis, d. 25 Martii.
*) Individuum e Tranquebar in mus. Hafniensi differt: capillitio palli- diore, rufescenti; collo inedio undiquc cincreo-vaviegato; vitta jiiH h,c ad iloi'suni cxteusu, uigra , hypocLondriis alboaiaculatis.
limtv e Java. Mus. G^llenkr. (^certe A. javanica Horsf.), differt capillitio nigro, coloribusq. rufis multo saturatioribus.
212
Af var allmanna Arta skot jag en hane som hemfor- tles , och som vid jamforelse ej visar nagon olikhet met! svenska exemplar. Flera sagos vitl Calculta och arten la- rer ej vara sallsynt derstades. Infodingarne kande den un- der namn af Bigri hcmys.
99. ANAS coromandeliana GM.-LATII. 106. Alaenigricantesre- migibus omnibus apice albis, subtus alba. Pollex tenuis. tf superne viridis nitens ; $ superne fusco-cinerea. Minor qvam Crecca.
Afven under flygten ar denna lilla vackra and latt igen- kannelig af en hvit kant pa vingen, som bildas af alia pennornas spetsar. Ilanen ar olvantill skont grasgron. Den ar allman i floden,, men jag erboll blott ett par, som undergick samma ode som den ofvan omfalade la'rkan C^^o 20): de blefvo om natten forstorde af myror. De bade endast fortart vaxter.
100. PODICEPS philippe-nsis. TEM. MAN. 2 p. 129 ; et ibd. Analyse p. CV1I. — Buff. pi. enl. 945. — P. minor var. ft LATH. — Fuscescens remigibus cubiti albis ; tarso postice dupliei serie irregulariter serrato: interne 8-9 denlato ; digitis margine undique integerrimo *J.
cf ' Cd- 22 Martii). Iris flava. Corpus dilutius qvam P. minor; superne cum alis et capillilio rufescenti fusciirn , nucha pallidiore; subfus albidum, collo pallide cinerascente. Ke- miges primariae undecim : 2:da reliquis longior; omnes fuscae, basi et intus late alba?. Uemiges cubiti alba^: mediae immaculatae ; anticse et posticse macula fusca extus, prope apicem, in posticis majore. Tectrices fuscae. Rostrum ma-
*) Pod. minor remigibus cubiti albis, omnibus extus plaga fusca, posti- cis fere totis fuscis; tarso portice dupliei serie icgulariter senate denticulis acqvalibus, interne sub- 12. Digitorum membrana serrulata. Rostrum minus.
213
jus, sutura recta; forma ut P. cormitH Caput absque crista velbarba. In tarsi margine postico sqvamulse seri*u exteri- oris circa 23, quarum, 17 (sc. 3 et seqv.) serratae ; interioris 18, qvarum 9 (sc. 7:a — 15:a) serrat.ie; mediae ufriusque seriei ma j ores, obtusi. — Paullo major qv. P. minor: Long. 8| poll. Rostrum e fr. 23 millim , ad fauces 29, altit 84, cum cranio 52. Ala 97 mill. Tars. 37. Dig. mecl. 40, cum ungue 46.
Alia individva (eodem die; verrs. seniores), collo di- lute rufo.
Indiv e Java Ccoll. Gyllenkr.) obscurius, capite supra et tota nuclia nigrofusca. Occipitis ef colli superioris latera ca- stanea. Ala 112 mill. Dig med, 44, c. it. 50. Cetera ut descr. superior.
Arterne af slagtet Podiceps aro bland de svarare att at- skilja genom allinanna characterer, hvilket synes pa de bada storsta , nemligen vara P. cristatus och rubricollis. I vinterdragten kunna dessa nastan blott igenkannas pa stoi'leken, ocb likval traffas ofta individuer af den mindre (P. rubricollis), som aro betydligen storre an manga af P. cristatus. Dessa liksom vattenfoglarne i allmanbet variera mera an landtfoglarne till storlek ocb farg. — 'Den nyss be- skrifna indiska arten ar ganska lik var P. minor, sa att de latt kunna forvaxlas, afven i sommardragt. Han f5re- kommer vid Calcutta ej sallsynt, och uti den lilla sjon vid Sucsagor var ban i slutet af mars ganska allman. Fern eller sex bollo sig vanligen tillbopa. De dykade med ut- markt fardighet, ocb flogo, da de upskrauules, blott ett kort stycke tatt otver vattnet, hvarvid de ofta syntes springa pa vattenytan.
Jemte dessa foglar som, med ett par undantag, traffades inom IJengalens granser , kan det vara skal att bar namna
214
tie vattentbglav som jag sett uti Bengaliska viken, och som sakert ofta konmia fram till delta laiuls kust. De a'ro endast foljande
101. TACHYPKTKS aquihts Vieill. Pelicamis L. — Fregattfo- geln sagsilera ganger i December manad uti Indiska hafvet, mellan 10° INordlig och 10° Sydl/g latilud , men ej u!om dessa granser. Vanligen voro 2 ellcr 3 ej langt ifran hvar- andra, samt pa sadane stallen der floekar af andra sjofog- lar uppehollo sig; men FVegattfogeln svafvade hogt ofver dessa i stora kretsar liksom Gladan, med hvilken Itan ager en sa stor likhet till sfjert(Mi.s form , storleken ocb s;;ttet att flyga , att man la'tt knude misstaga sig pa clein. Till och med fargen af den ena arten (T. minor) liknar gladans. Dock a'ro vingarne mera vinkliga och det tiimli- gen langa nahbet synes tydligt. Fofterne likna mera rof- foglarnes an simfoglarncs, och simliuden ar f'oga sforre an det hwdveck som fins mellan rolterne af de fleste roffog- Jar.s tar. Afven fjjidrarne liafva elt hos en vattenfogel na- got frammande utseende, hvilket siirdeles galler om den langa fjaderkladnaden pa tibia. Han utgor en verklig 6f- vergangs form mellan rof- och .v/w/-fbglar. - Off a ses ban i'ran en ganska stor hojd storta ned i vattnet efter flygfisk, som larer utgora bans luifvudsakliga foda. Alia de indi- vider jag sag voro undertill hvita ; ofvantill syntes de vara svartaktiga. Jag sag ej Fregatlfogelji iAtlantiska bafvet, men den finnes afven der, och klacker ymnigt pa Ascension (se Burton \ LINV. TK. XIII p. I). De beraflas la'gga ett enda ;igg pa marken, i sept( mher , hvilket itlligges af lumen, som ar aldeles svatt; honan, som ar undcriill bvit, skafiar foda. De kunna ej ga j)a marken. (Burton 1. c.)
102. Phaeton melanorhyrtchus ? (»«. -- LATH. Lilla tropik- fogeln forekommer ganska allinant i Indiska hafvet, inoin beta y.onen, men fas tan jag sakert sett hundrade, ocb deri-
215
bland manga pa 20 a 30 alnars afstand, liar clet ej lyckats att fa nagon, ty om man an skjuter en fogel uti opna haf- vet, sa ar det oftast omojligt att erhalla den. Denna art ar knapt sa stor som en clufva; ban synes foga storre an Sterna hit-undo, och ar aldeles hvit utom ett svart band vid ogat och ett ofvanpa vingen. Sfjerten ar rundad, nagot kortare an pa en dufva, med 2 langa bvita ijadrar midt- uti, som, fran roten tagne, aro lika langa som den ofriga kroppen, inberaknadt nabbet. Bland den mangd jag kunnat tydligen observera forekom ir.gen enda, som hade dessa ijadrar roda , eller sa langa som de vanligen afbildas och heskrifvas pa Tropikfoglar. Nabbet syntes vara rodt och fotterne svarta. — Ungarne a'ro ofvanpa kroppen vagiga af svart eller gratt. Till yttre utseendet och flygten liknar han en Fisktarna, men halsen ar mera langstrackt och vin- garne roras ouphorligt. Han flyger hestandigt, ej sardeles fort och nagot hoppande, vanligen vid 20-30 alnars hojd; jag har aldrig sett nagon ligga pa vattnet. Ofta ses 2-3 tillhopa ; de tyckas da jaga hvarandra, och skrika ett hvasst tjack! tjack!. Under flygten plaga de ganska ofta va'nda hufvudet och se sig tillbaka, hvilken rorelse isynnerhet fa- star upmarksamheten , da man sallan far se den hos andra foglar. De synas vara ganska nyfikna, och komma altid fram for att noga undersoka fartygets vimpel. Halfva tim- inar kunna de flyga omkring den och se derpa fran alia hall, liksom om de ville bita i den, flyga bort och ater- komma flera ganger, tills de sluteligen tyckas ledsna och begifva sig bort. Understundoin storta de ratt net! i vattnet for att fanga flygfisk, och jag har ett par ganger tydligen sett dem ater komma upp med en sadan i nabbet. Det forefoll mig som om Tro])ikfogeln skulle flytta efter solen; ty under bortresan, da Indiska hafvet berestes i November
— Januari, sagos de anda fran 26° Sydl. latitud (d. 7 No- vember), men under hemresan, i Maj — Juli, traflades de
ej sydligare an vid 7° S. Lat (d. 7 JuliJ. La'ngst upp i
216
Bengaliska viken, anda till 10 a 1*2 mil nara la inlet sagos* de vid bada arstiderna; men de voro sallsynte i Januari och hogst ymnige i Maj.
Uti Atlantiska hafvef liar jag ej sett iner an 2:ne Tro- pikfoglar, och bada gaugerna pa afstand, sa att jag ej ar saker pa hvilken art det var. Flera af sjofolket, som hade varit i Brasilien, sade att de blott sallan hade sett dessa foglar, och att de der voro mycket storrean de vi sago iln- diska hafvet. Det synes mig alltsa troligt aU den lilla tro- pikfogeln ej, oeh den stora blott sallan forekommer i All. hafvet.
103. PHANTOM (Kthweus. L. Stora tropikfogeln ar till far- gen lik den foregaende , men han fir dubbelt storre , ej langt fran sa stor som en tarn And, med nagot liingre och tjockare hals, sarnt de tva fjadrarne i stjerten blott dubbelt sa langa som de ofriga stjertpennorne , (flen delen som star utofver stjerten syntes sa lang som \ af hela foglen). Till flygt och lefnadssatt liknade den foregaende art, men var in era trog i siria rorelser. Jag sag den blott fa ganger i Indiska liafvets norra del. I December sags en som sak- nade de 2 langa stjertfjadrarne.
I samma trakt, nemligen i sodra delen af Bengaliska viken, sags nagra ganger i December en fogel, som jag tror vara ungen af Ph. sethereus. Han liknade d.anne till storlek, form, flygt och liite, men syntes aldeles askegra och saknade de 2 langa stjertfjadrarne.
104. DYSPORUS piscator 111. — Pelec . piscator L. Lath. Su,- la Candida Briss (adulta). P. Sula L. et Auct. (diagno- sis e juniori hujus sp. . sed synonymia et de.scriptio sunt alius speciei).
Gula iiiula; rostro tenuiore, apice curvato, facie pedi- busque rubris; cauda acuta.
Vetus. fere totus albus, dorso pure colorato. Remiges et rcctrices n grofuscae. Facies, rostrum et pedes corallino
217
rubra. Ala 360 mill. Cubitus 200. Caucla *200. Get. ut seqv. Mediae cetatis? a I bus, dorso toto, alis caudaque fusco-ci nereis, plumis sparsis albidis sordidisve. Alarum tectrices pra\serfim albo-varia3. Pectus ad latera pallide fuscuni. Re- miges et rectrices obscure fuseescentes. Rostrum apice fu- scum. Ala 320 millim. Cubitus fere 200. Cauda 190. Tars 30. Dig. med. c. u. 66. Rostrum e plica froiitis 80, e fauce 110, altit. baseos 27.
Junior pallide fusco cinerascens, jugulo pectoreque dilutiori- bus , ventre albido. Corpus superne , praesertim in alis, plu- mis albidis et obscuris maculatum. Facies et pedes sordide rubicundi.
Vix duo colore perfecte similes invenies. Etiam dimen siones paullo variabiles. - Rostrum e basi seusim angusta- tum, apice sutura sat curvata. Facies latemida, limite plu- mata nori ad fauces angulala, sed gulam uudam eirculari- ter ambiente. Rectrices 2 4- poll, excedtint alas; minus ri- gidae, mediae apice acuta\
Arterne af slagtet Dysportis aro hvaraniiau ganska na- ra lika , och markvardigt afskilde fran audra nargransande former. Narmast intill dem kommer Phaeton. De aro bafs- foglar, sum blotl ga i land pa klippiga , sterila striinder for att klacka; men som annars mest vistas langt fran landet, ofta midt uti oceanerne, pa sadaue stallen der vattnet ej ar mycket djupf; t. ex. ofver bankar pa 20-100 famnars djup, bvarest de bafva tillgang pa fisk och crustaceer. De flyga nastan bestandigt, men tuugf, med den temligt langa halsen rakt utstrackt; ratt fram , mon ej fort, oeb flaxa eller rora mycket pa vingarne, bvarigenom de latt igenkannas fran Albatrosserne ocb Stormfoglarne (Procellarides) , bvil- ka bafva en utmarkt latt flygt, med nastan ororligt utspan- da vingar. De Dyspori jag sett plaga Jifven , liksom Tro- pikfoglarne, ofta se sig tillbaka under flygten.
/>. piscator ar ganska allman i Indiska bafvet mellan 10° nordlig ocb 10° sydlig latitud ; jag bar blott sallaii sett
218
den utom ("essa granser, och aldrig vid Cap eller i Atlan- tiska hafvet hvarest andra arter forekomma. Anda upp vid kusten af Bengalen sag jag en enda i Maj manad. Under alia arstider traffas gra, hvita och flackiga individer om hvarandra; a'niinstone var det sa da jag passerade de trak- ter hvarest arten forekommer. I November och December sagos de i flockar; i Juni och Juli hollo de sig ensamme eller parvis. Fodan utgores af fisk, som de fanga genom stortdykning. Vauligeii flyga de 8 a 10 alnar ofver vatt- net. -- Denna art a'r liksom Sterna stolida bekant for sin dumhetoch for den dristighet hvarmed de om aftnarne satta sig pa fartygen. Ett par ganger bar jag varit iiara att gri- pa dem med lianderna. Engelsmannen , saint sjofolk i all- manhet kalla dem Boobies *).
*) DC mig belt a lit a artcrna af delta slagt,c aro foljande.
1 Dijsporut b'Msunus III. — Pelec. bass. L. — Sula alba et S. bass, rec. — Gula plmnata , linea media nuda. (Genae (jvoqve plumage, limes faciei ad os aiigulalns etc. Rcliqvis major. - In Mari At- lantico Seplemlrionali.
2. f)- capensis Liclit Berl. Verz. p. 86. "albus rcmigibus omnibus et rcctricibus nigris, scapis basi albis. D. bassano paullo minor; 34 poll" U- e. 36 poll. Svec.) Gula... Facies . .
Denua fogel ses vid alia arstider ofver de stora bankarne utau- for Africas sodra aiida. Han igenkiinnes liitt fran nastfiiljaiide art oenom en betydligare storlek och mera langstrackt kroppsform ; afven rorer ban mera pa vingarne under flygten , utan att emellanat halla dem stilla. Jag liar endast sett denna fogel pa afstand, saint endast exemplar af rent bvit och svart fiirg (i October samt i August!).
3. D. cyanops n. (PI. 5*) gula gcuisqve nudis, facieqvc caeruleisj cauda rotundata,
O (ad Eeqvatorem m?ris atlant. d. 6 sept.). Alba; dorsum et colli latcra pluinis ullis fuscis. Alarum lectrices miaores albne, immix- tis aliis fuscis 5 majores omnes nigro-fusca?. Remiges omnes iiigro- fuscae , basi iuluscjve albse. Rectriccs fuscae basi albidae. Iris fla- vissima. Facies et rostrum ultra medium cserulea ; apex olivaceus. Pcdcs olivacei mcmbrana fusca. Long. 30 poll. sv. Ala 420 mill.
*) Denna planchc bar , liksom den nastforegaende (Falco peregrina- tor), blifvit skankt till tidskriftcn af Herr Ofv. Kammar-Junkarcn Baron Gyllenkrok, i hvars samling originalet forvaras.
105 AVfiyt.v^ stolida L. Genus MegalopteruS Hole. — Nigro- fusca froiite canescente , loris atris, cauda rotuiulata — Long.
Rostr. e fr. 100. Cauda 170, tars 52, dig. med. ?0, c. u 82 (Ala; extensae 5 pcd. 3 poll. Antibrachium 8 poll. Truncus 10 poll., latit. 5, altit. 4.)
Junior'.' (eodcm loco et temp. anui). diflcrt magnitudine paullo mi- uore , rostro ex apice fere ad basin olivaceo, dorso toto fusco, alis magis fuscis, collo et capite tolis sordidc albis, nee fuscotnaculatis. Adultus albtis, rcmigibus caudaque nigris (tautum procul visus). Pullas? fere lolus ciuereo 1'uscus, - - d;o.
Limes I'aciei ut iti D. piscatore, sed pone oculos non sinnatus. Rostrum crassius, fere 4 gono pyraniidale , apicc leviter deflexo. Ala ad | exccdit anuui, Cauda submuliis, aiam perparum (1 poll.) super.! t.
stnutnmiu femiiite supra descriptae: Oesophagus maximc extensi- lis. Ventriculus niagnus , oblongus, sacciformis, fere cuta nous , strato musculari obsolcto Pars glaiululosa nulla conslriclione distincta , fere diuiidiaui parleui supcriorem veiitriculi constituents; glandulse cyliiidrica , altit. 3 mi Him., iu 3 areas, lineis augustis loevibus distmctas. congests, lirnite undique definite. I>ite*tinuiii tot.ura loiigit. 80 poll., exit e la tore apicis veiitriculi; duodetnum longis- si in u m: '20 poll, ad insertioaeni ductus hepatici. Int. caeca 2 par- va , 3 poll, ab auosita. Cloaca interne sat giandulosa. Hepur mag- num, substanlia mulli , lobis fere scparatis, elongalis: siuistro 1
poll, pone apiceni slerni extenso, 2 poll, hreviore qvam dextro.
Vt-sica fellca ut in plerisque natatoribus. Paticrevs e laciniis 2 omnino separatis , lincaribus, exitu cum hepatis communi. Cor si- mile Alcae et Urise. — MiucuJi et ncrvi evidcntissimi. ob pingvedi- nem vix ullam Starnum longiun , cariiia bumili. Collum angulis 2 dcliiiilis ut Z flexile. Cranium poslice strictura profunda.
Den ofvan beskrifna arten forekommer i Atluntisku ha f vet nara omkring aeqvator. Jag har ej sett den annorstades, men da denna trakt af liafvct passeradcs, livilket baila gangerna skcdde i Septem- ber, forekom den dcrstades i tiimlia njiingd. Uti namndc del af oceanen linnas viil ej nagra bankar ulmiirktc pa sjukorten , men jag skulle dock tro , att djupet pa flera stiillcn ejarstort, (kanskeej 50 a 100 famnar?) dels for denna fo^clarts vistande derstades, dels derfoTC att vattnct dcr saknar den klarbct ocli den skona bla fiirg sona tillliorer del slora hafsdjupet. Denna Dyspoms rorcr vin»arnc under flyglen 8-10 ganger a rad, hvarcfter ban scglar fvam ctt litet slycke med slilla vingar; men ban kan lika litet sora de 6f- riga arterna jag sett sviifva oinkriug i sadaua priiktiga kretsar som Procellarierua ocb Frcgattfoglcn. Detsanima har synts mig giilla
220
alae circa 250 mill. Rostrum variat : 35 — 50 mill, (e fronte). Junior magis grisescens ; Adulta nigrior , fronte albidiore. — Diflert a Sternis propriis: forma caud.%, colore , collo lon- giore , et liumero cubitoque ut in procellaridibus longitu- dine trunci, unde volatus alius. Unguis medius in quibus- dam, minime specifice distinctis, intus serratus (an diff. sexus? in uno cT ob.servatum).
Denna i alia samlingar vanliga fogel a'r en af de vidstrack- tast utbredde fogelarterne. Jag liar traffat den hogst all- man uti liela indiska hafvet, och i Atlantiska hafvet anda upp till Madeira, elmru mind re allman an pa andra sidan Afrika. At soder var den liksom alia de egentlige ocean- foglarne allmannast, och sags i stor mangd vid 39° s. lat. i October. Enligt andras underrattelser larer den finnas
orn D. bassanus, ehuru denne flyger nagot liittarc och betydligt hogre an de sydlandska arterna. — Liksom Phaeton och de ofrige Dyspori stortdyker hau, och gar dervid ett slycke under vattnet, samt flyger straxt atcr med lutthct tipp, utan att springa pa vat- tenytan. De sora (ippnades hade atit flygfisk , och den ena hade 4 sadana af vanliga sillars storlek, jenilc en krabha i mageu. Lik- som alia hafsfoglar hade de en betydlig mangd binnikemask i tar- men. Kottct var tranigt och segt. Denna sa'val som den indista arten visade mycken nyfikenhet, men de flogo ej som tropikfogelii efter vimpeln, som ligger cifver deras region, utan hollo sig bak- om fartyget och tittade ned pa dacket, men forsokte ej att siitta sig.
4. D. plscutor v. supra, n:r 104. — In Mari Indico et Sinensi.
5. D.fuacux. — Suln Jutcu Vioil Gal. Pelicunus Sula L. Latli. sec. sy- nonymiam et descr. sed diagnosis a D. piscatore desumta. — Ca- tesb. 87 fig. opt.) — Gnla nuda, facie pedibusquc flavescentibus, rostro basi conve.\o-incrassato, apicc subrccto. Cauda rigida , acutissima, 4 poll, ultra alas. — Color obscure nigro-rufcsccns,
in adultis ventre albo. Ala 400 milliiu. Cauda 220- Rostr. e fr. 98. — Hah. in Oc. Atlantico ad Americam, intra zonam torridam. (Junior subtus qvoqvc fuscus, Licht.j Couf. Pr Max Beytr. IV p. 890.
6. D. pan'us 111. (sec. Kuhl. in expl. lab. Daubent. et Bufl. 973J. Pel. parvus Lath. — "Niger subtus albus, facie plumosa. 18 poll Cayenne" Lath.
7. I). Filter. Pel. Fiber L. Lath. Ut praecedens milii igootus. An junior D. piscator? sed differe videtur "dorso postice albo.''
221
tinnu mycket langre nedat samti hela stilla liafvet. Oni na't- terna sa'tta fie sig understundom pa fartygen, oehkunna ibland tagas med handerna. En sadan satte sig en afton sedan det blifvit morkt pa rorsmannens hufvud, och greps af ho- nom. Delta lia'nde d. 7 Sept. vid aequator i Atlantiska haf- vet, och da det var den enda jag erholl pa denna sidan Africa, tjenade den till jemforelse med dein fran indiska hafvet: de aro af sanima art. Jag liar endast sett denna fogelart samt Dysporus piscator satta sig pa fartyg, ochdetta endast efter solens nedgang vid lugnt vader, da fart y get haft janm och stilla rflrelse. Det a'r ett aldeles ogrundadt antagande att hafsfoglanie skulle soka fartygen under storm och ovader; men da flyga de, emedan de ej fa ligga i ro pa vattnet, och synas derfore mest , samt fSJja ofta efter fartygen i kolvattnet, emedan det bildar en janin yta. Af tusentals Procellarier liar jag aldrig sett nagon forsoka att siitta sig pa fartyget , men atskilliga hafva flugit tiitt forbi, och af den haftiga luftstrommen vid seglet blifvit kastade in pa dacket, hvarest de da ej kunnat sta, och ej heller ater flyga upp.
St. stolida a'r till lefnadssnttet hiigst olik de egentlige Sternal med klufven stjert. Desse aro kustfoglar som sal- Ian eller aldrig ses langt fran land , flyga hogt och hop- pande, lefva af fisk som de fanga genom stortdykning, och skrika nastan bestandigt. St. stolida ses deremot sallan i granskapet af land, ntan mest midt ute pa vida oceanen; hon flyger lagt, jamnt och mera trogt, springer pa vattnet da lion flyger upp, gifver aldrig nagot late, och tager aldrig nagon foda utan att forst lagga sig stilla bredvid den pa vattnet. Hon lefver ej af fisk utan af sma mollusker o. d. samt ar ganska snal efter djuriskt fett. Med ett ord, hen- nes lefnadss.att a'r fullkomligt lika med de stiirre Procella- riernes och Albatrossernes : de aro egentliga oceanfoglar. Men St. stolida kan sta och ga pa en slat yta , hvilket de ej kunna, och sa'tter sig derfore pa fartyg , hvilket de ej gora.
222
106 UALIVROMA urhmtrix? 111. Proc. urinatrix. Forst. Gm.
Lath. - Ce rte — Puffinuria yarnoti e Chili, Lesson (Zool.
it. Dtipcrr. et Traite d'Orn.) sec. incliv. e Chili in Mus.
Sfockh. -- Forte eatlem ae fl. BerardiTem. pi. col. 517?]. Uti sodra delen af Bengaliska viken sags flera ganger i De- cember -- Januari en fogel , soin knapt kunde vara nagon annan an den anforda. Farg och form urskildes tydligt ge- nom kikare, pa mind re an 100 alnars af'stand. Den var svartgra, undertill och Jangs under vingen hvit, nied fram- staende uasborrar, och fbga storre an Alca alle L. hvilken den liknade till hela sitt yttre. Variligen sagos 2 eller 3 tillsaminan liggande pa vattnet, i hvilket de ibland reste sig upp och flaxade med vingarne som ander. De dykade utmarkt val och langt, liksom Alca och Una, samt ilogo tungt, med hastig vingrurelse, bloit korta styckeu tatt 6f- ver vattenytan. llaladroma bar for sina framslaende nasborrar blifvit rakitad till Procellarierne , men aldeles oratt, ty den ar i alia andra afseenden lik en Alca, och skiljer sig fran de nyssnarnnde genom sina vingar och ingen hakklo
107. — Anmi aterstar blott en fogelart af dem jag sett i Ben- galiska viken, som jag ej vet till hvilket slagte den bor hanforas. Han var ungefar sa stor som lilla tropikfogeln, hvilken ban mest liknade; askgra, afven pa hela undre sidan. Vingarne underlill af sanuna far.:, med en sinal, sued hvit linea Cafspetsarne pa undre tackfjadrarne). Vingarne och ilygten nastan som lilla tropikfogelns , men det syntes dock ej vara denna art, och ban visade mindre nyfikenhet. Forst sagos 2.ne Cd. 30 Oct.) vid 37° s. lat. i Indiska haf- vet, af hvilka den ena hade de 2 mellersta stjertpennorna nagot Iciugre an de ofrige. Detta sags ej pa andra indivi- der, som flera ganger traftades i December och Januari norr om aequatorn. Oiverst opp i viken, blott 10 a 12 mil fran Bengalens kust sagos ett par ilockar af sadane foglar, men under hemresan (Maj — Juli etc.) traffades de ej.
XFJL Fraymcnter of en reset i Nor ye ar 1837 f af AL. ED. LIXDBLOM.
7. Anteckningar rorande Dovrefjeld.
(Uplaste den 15 December 1837).
.Den resa jag under forlidna sommar foretog i Norge hade val till hufvudsakligt andamal alt undersoka vegetationens forhallande pa Dovrefjeld; men under den tid af nara tren- ne manader, som jag i denna afsigt der uppeholl mig, var jag i tillfalle att afven i andra hanseenden samlanagra ina- terialier till en monografi.sk beskrifning ofver denna fjall- trakt, som in eel allt skal kan betraktas sasom centern for Skandinaviens fjallmassor , hvilka nastan alia pa ett iner eller mindre omedelbart satt denned sta i sammanhang. For narvarande vill jag inskranka mig till nagra allmannafysiskt geografiska anmarkningar, hvarviq jag likval redan i bor- jan bor namna, att den ovanligt kalla och oblida sommaren med sitt ofta aterkornmande regn- och sno-vader tvingade mig att inskranka mina undersokningar hufvudsakligen till norra halften af fjallet, eller den del deraf, som ligger m ell an Jerkin oeh Opdal.
Med Dovrefjeld : ) , hvilket bar sitt namn af den vid cless sodra fot belagna Dovre kyrka, forstar man i allman-
*) De noggrannaste och fullslandigaste underrattelscr man bar om Dovre- fjeld forekomma i Buytrdg-e zur Ke.ntitniss Nonnngens v. C. F.JVaumann, Leipzig- f824; 2:r tbeil p. 245—345, jcmle en geognostisk karta. Afven innchallas vigtiga bidrag i Anleckningar i P/tysiA oc/i Geog-nosi under resor i Sverige oc/i Norrige xJW. Hi singer , 3;dje haftet, Up~ sala 1823 p. 56 och folj. -- Basta kartan ar del af J*T. M. Car- pelan 1826 utgifna Kort over del sydl/g-e Norge pa ett blad ; den af Forfeit ar 181 5 — 26 ulgifna stora karta cifver Skandinavien pa 8 blad ar i denna del mindre tillforlitlig ; hvilket i annu hogre griul gal- ler om C. J. PantnppiJans 1785 utgifna Kort over del Sydlige No>ge. Del ar att beklaga att det af Ramm och Mun the pa bor jade fortniffliga karlverk ofver Norgc annu icke hunnit uptaga denna del af lan- dct. De bitintills utkorana 6 blad innefatta 4 Amtei , och arc kanda under namn af Amtskortcn.
224
bet den fjalltrakt, som Iran nyssnamnde kyrka i soder stracker sig till Opdals kyrkobyggd i norr, saledes mellan 62° — 62° 40' nordlig bredd; i vester och oster aro gran- sorna mera obestamda, dock kan man sasom ostlig grans antaga en linea dragen fran Indsaet i norr of'ver Orkel- och Mal-sjoarna till Foldali soder; saledes ungefar vid 28° long.; den vestliga gransen kan sattas vid 26° long. — Den inom dessa gransor inneslutna vidlyftiga stra'ekan far man ej fo- restalla sig sasom ufgorande ett enda jemnt och oafbrutet sammanhangande fjall ; den ar tvertom i smatt en afbild af sjell'va Norge. Uela detta land skulle man kunna betrakta sasom en enda stor nlata , hvilken genom de langs elfvar- ne och de storre sjoarne i alia riktningar gaende dalstrack- ningarne ar delad i en mangd mind re plataer, hvilka stun- dom likt terasser hoja sig of'ver hvarandra. Enabanda ar forballandet med Dovrefjeld. Denna fjallmassa utgor sjelf en af rikets hogstbela'gna och mest vidstrackta plataer, men ar ater i alia riktningar genomskuren af dalar, begransade af fjall, hvilka an vidare aro liksom genombrutna af smar- re tvardalar eller, mahanda ba'ttre uttryckt, skar eller klyf- tor, bildade af nagon fjallback, som genom skilferberget banal sig en vag till den djupare liggande hufVuddalen. Harigenom.upkomma dels manga smarre plataer, dels at- skilliga storre och mindre dalar, af hvilka jag i korthet vill anfora de fornamsta.
Da man fran gastgifvaregarden Lie vid fjallets sodra fot langs landsvagen passerar ofver Dovrefjeld till Opdal, ar det isynnerhet trenne dalstriickningar eller insankningar pa ijallet, hvilka genast falla i ogouen och tyckas utgora lika manga afdelningar af detsamma. Den forsta af dessa tager sin borjan sedan man pa en jemn och icke sardeles brant; slutlning fran Lougen-och Jora-elfvarnes dalar upsti- git pa sjelfva fjallet och stracker sig derefter forbi Fog-
stuen") till Jerkin, saledes vid pass 24- mil i langden; den andra uthreder sig fran uorra foten af Jerkinsho till sodra foten af Knudsho och Nystuho ; den tredje utgores afDriv- clalen och stracker sig till Opdal. — Af dessa fortjenar den sistna'mnda snarare namii af skar eller klyfta; de andra bada aro mera at.t anse sasom breda insankningar i fjall- inassau eller sasom Jagre plataer.
Den forsta af dessa eller den sftdllgasle insankningen fortgar, nied en bredd af { mil eller nagot mera, i riktningen fran SV. fill NO. till Volasoberg nara Volasons ostra anda, der den bojer sig mera mot oster och blir nagot smalare. Oster om Jerkin sanker den sig smnningom mot Foldalen och begr;insas bar i S. af Storho, Graho , Jilalio ; i NV. af Gederyggen**); i N. af Jerkinslio, pa hvars sodra sluttning Jerkin ar belaget. llela denna strackning a'r mera an na- gon aniian af mig be.sokt del af Dovrefjeld tipfylld af
*) Sasora bekaat iir, finnas pa Dovrefjeld fran langliga tider tillbaka anlagda 4 giistgifvaregardar eller, sasom de hiir kallas, Jjeldntuer: Fog-stuen, Jerkin , Konffsvold och Di'ivjtluen. Af dessa aro Jerkin och Kongsvold utmarkt goda ; Fogstucu den samsta. Utorn Drivstuen ligga alia ofvcr den cgcntliga tallgranscn, och vid itigcii af dem kan nagon slags siid eller rolfrukt odlas; man liar val sokt plantera po- tatcs, men till och med vid Drivsluen ,sora forofrigt med hiinseende till laget ar den lormanligaste och lagsta, misslyckas de oftast. Abo- arnc liafva i stiillet riittighet att af hvarje aho inom ett visst di- strikt sa val norr som siider om Dovrefjeld upbiira ett bestiiaidt qvantum spanncmal , eller, efter den bar brukliga bcnainning, up- bara told.. — Utoni dessa fjcldstuer och en husmansplats, Gronbakken kallad, bcla'gen > mil soder om K.ougsvold, tinnas pa fjiillet icke na- gra fasta menniskoboningar forriin ett godt stycke norr om Driv« stuen. Siitrar finuas deremot pa flera slallen, siirdeles mcllaii Jerkin och Lie, saml, i de betydligare sidodalarne.
**) Kallas stuudom Geitjj-ld, iifveji Juttufjald, men far ej forblandas mcd det egentliga Jaltufjtld i Vaage pastoral sutler om Dovre kyrka och vester om Lougcn. Ej heller far man forblaiida den midt cmot Jerkin beliigua Star/to med elt fjall af samma uainn i trakten af Toftc.
3
226
karr och sjoav, hvilka jemte tie aar och backar, som i alia direktioner genomskara fjallet, erhalla rik miring fran den mangd sno, hvaraf alia fjalltoppar ocli mellanliggande sma- dalar and a till seduare halften af sommaren aro upfyllda. Bland aarne i den nu ifragavarande trakten flyia nagra (t. ex. Hundhorja) soder ut mot Longen ; andra ater oster ut mot Glommen; och vattendelaren ar att soka i den nedan- for Fogstuen belagna sanka trakt. Hvad sjelfva Fotjsan betraffar, vav jag ej i tillfalle ati undersoka, lumrvida den sasom Hisinger (1. c. p. 62) pastar, flyter i Volaso, eller den, i enlighet med INaumanns kai'ta , forenar sig med Longen. Af de i clenna trakt belagna sjoar fortjenar i framsta rum- met namnas Volaso, sasom den storsta pa det egenliga Dov- refjeld; fran denna liar afven Foldaelv 3 hvilken vid Lilla Elvedal i Osterdalen forenar sig med Glommen, sin egent- liga uprinnelse. Nagot i oster fran denna sjo oeh medelst en a clermed iorenad ligger Afsb vid norra foten af Blalio och Gralio; bland de aar, som falla i denna, forfjenar i syn- nevhet att niimnas Goutstid, som kommer fran de soder om sjon belagna fja'll.
Den mellersta af de tvenne afvan anmarkta insanknin- garne stracker sig fran V. till O. med en langd af n arm are \ mil och en bredd af nagot mera an lf mil. Den hegransas i S. af Jerkinsho, Gederyggen och Grisonknait, genom hvilka tvenne forstnamnda den skiljes fran den nyss afliand- lade insankningen ; Skreaho och Snohattan ntgora dess grans i Y,liksom Kollafjeld, Kalh illafjeld, Nystuho, Knudsho, Armodsho IN.; i oster sanker den sig genom flvitdalcu (eller, sasom namnet af invanarne uitalas, Qvitdalen} ner mot Foldalen, under det att den i vester genom Grisonda- len liojer sig mot de vesfliga Itogfjallen. Pa tvenne sta'Ilen star den i forening med den sydliga insankningen nemligen dels vid ostra anclan af Jerkinsho, dels vid den vestra, sa att pa bada dessa stallen vatlenskiinadcn mellan de at de sarskilda insankningarna flytande ba'ckarne ufgores af
227
asar, som icke a'ro betydligt up ho] da ofver sjelfva dessa plainer. -- Genom Kollafjeld hlir den nordvestra delen lik- som afclelad i tvenne, af hvilka den ena , som utgores af Svanans dal, jemnt hojer sig rnot Snohattan, under det att den andra, soin innefattar Kallvillaelvens vattendrag, hojer sig mot Kallvillafjallet samt stora och lilla Nystuho. — He.'a denna trakt ar genomskuren af atskilliga aar ocli har afven flera sjoar, hvilka dock aro belagna i de yttersta andarne, sasoin ofverst i Grisondalen, kring Snohattan och Kallvil- lafjeld samt i Hvitdalen. Bland aarne bora framfor ofriga nainnas Grisoneln ., Svana , Kullvillaelv , h^7ilka furenade bilda Drlvelfven. — Den forstnamnda af dessa begynner i nagra sjoar vid foten af Grisonknatt, flyler langs denna och Gederyggen frari V. mot (X och forenar sig midtfor ]N\7. andan af Jerkinsho med Svana, som bar sitt ursprung fran nagra smasjoar pa sodra och ostra foten af Skreaho och Snohattan. Langs S. och SO. foten af Kollafjeld fly- tas den till en borjau fran NV. till SO. , men efter forenin- gen med Grisonelv bojer den sig mot NO. och vid borjan af Drivdalen tager den en nastan fullkomligt nordlig rikt- ning. — Kallvillaelv utgores af tvenne, livar for sig riagor- lunda hetydliga aar, Jiemligen Stroppelelv och egentliga Kallvitluelv. Den forra tager sin borjan dels fran den ned- om Snoha'ttans i\V. lot varande sanka trakt , dels fran de tvenne snia Stro|)pelsjoarne, belagna vid sodra foten af det no IT om Snohtitlan liggande Kallvillafjeld. Efter ett lopp af narmare I mil fran Vr. mot O. forenar den sig vid N. fo- ten af Kollafjeld med egentliga Kallvillaelv, som begynner norrut i den temligen betydliga Kallvillasjon, belagen vid ostra foten af det efler samma sjii benamnda fjall och inlagande storsta delen af iordjupningen mellaii samma fj.'ill och sfora Nystuho. Efter att ungefar \ mil hafva stromrnat fran N. till S. forenar den sig med Stroppelelv och flyter, under namn af Kallvillaelv, i riktningen fran V. till O. 1 mil, tills den, efter att hafva bildat nagra ganska
3
228
vackra vattenfall, midtfor SV. andan af Knudsho forenar sig med Svana. Forenade erhalla de mmniet Drive.lv, hvilken flyter genom Drivdalen fran S. till N., tills den midtfor Opdals kyrka hastigt viinder sig mot V. for att genom Sundalen utgjuta sig i Vesterhafvet*). — Hvitdalen, som utgor den ostligaste delen af den 1111 ifragavarande trakt, innefattar en kedja af karr och smasjoar, hvilka fran V. till O. intaga en stracka af vid pass 4- mil mellan Jer- kinsho i S. och Knudsho samt Armodsho i N. Den vest- ligaste af dessa sjoar ar Gafvolivandct , hvilket jemte en strax oster derifran belagen sjo eller karn lemnar uphofvet till en back, som vid Iljerrasgloppen strax vid sodra borjan af Drivdalen forenar sig medDrivelven och hvarsvattensaledesrin ner mot vesterhafvet. De ofrigasjoarne deremot, hvilka alia sins
*) I fraga om dessa vattcndrag bar jag varit nagot utfbrligare an om de ofrige, af den orsak att jag dels varit i tillfalle noggrannarc un- dersoka dcm dels ickc funnit uugon karta med hiinsc^nde till dem fullt tilllbrlitlig. Pontnpfiduns och Fnrscfls aro alldeles oriktiga, ty dels fiuiies Sti'oppelelv der alldeles icke ulsatt, dels ar under namn af StroppelsjO uptagcn en sjo, som sa val ar oriktigt bclagen , som ock maikerad maiigdubhclt storre an nagon af dc bada sa beniimnda sjoarne i verk ligbelcn ar, ja vida storre an de bada tillsammau af- ven med tilliigg af Kallvillasjdn. Nuumanns och Carpelans kartor aro visserhgrn afven i fraga om dessa vattcndrag vida blitlrc, men atcr- igen felaktiga i del hansccndct att de dels icke uptaga mera an en Stroppclsjo , dels icke angifva att tn gren af Stroppelclven begyn- ner vida liingrc i vcstcr , just vid Snohatlans nordvestra lot. Pa Forselts karta iir Skrcabo afvenlcdes belt oeh ballet oriktigt ulsalt sasom belagen vcster fran Snobiittan, da den likval i vcrklighetcn liggcr naslan rakt i sodcr fran sisluiimnde fjall, sasom ock Carpelan markerat den. Jag var viil ickc i tillfalle att pa nara hall under- soka bOrjan ocb loppet af Grona, hvilken flyter sydvest ill till Jo- raelv och enligt Naumanu (1. c. p. 263) skall borjai samma sjosom den i sydosllig riktning fiytande Svana, men fian toppen af Snohattan iyckles del som en liteii sjo, beliigeri i iiisiinkniugcn mellan Sno- battan ocli Skrt-abo och bvarifran en gren af Svanan bar silt ur- spiuug, afvcn hmuar uprii'iielsen till en i vestlig riktning (lytande back, som da skullo yara borjan till den ganska bctydliga Gronau.
229
imellan sta i forbindelse gif'va uprinnelsen at en temligt betydlig a, hvilken, efter aft hafva forenat sig med en an- nan norr ifran kommande back, i trakten af Borkhuus utfly- ter i Foldaelven, som, efter bvad redan forut ar yttradt, forenar sig med den mot Kattegatt strommande Glommen. Vattendelaren mellan dessa at motsatt ball flytande aar utgores af en liten myr, som ar hiigst omarkligt uphojd ofver nivaii af de bada smasjoar mellan bvilka den ar be- lagen *).
Drivdalen _, bvilken liksom genomskar den norra delen af Dovrefjeld, utgiir sa val med afseende pa det vildt pit- toreska i dess omgifning, som des rikedom i vegetalivt banseende, utan tvifvel den intressantaste frakten af fjallet; bvartill kommer, att den samma utgiir den naturliga och derjemte nastan enda miijliga och under alia arstider far- bara kommunikationsvag ofver denna del af fjallet Denna tranga ocb af biiga fjiill a bada sidor omgifna dal, som bil- dats af Drivelven, fortgar nastan alltjemnt i riktningen fran soder till norr. Redan nagot S. om Kallvillas forening med Svanan nalkas de sydligaste ocb la'gsta delarne af Knudsbo och Nystuho bvarannan sanara, att dein imellan blir foga mera plats an som erfordras for flodbadden. Vid Kongsvold vid- gar sig val denna dal nagot, men endast for att derefter sa mycket mera boptrangas , bvilket i stiirsta grad sker i trakten af Varstien, der opningen mellan Knudsho i 0. och lilla Nystuho i V. icke fortjenar namn af dal, utan snarare af skar, emedan elfven bar liksom skurit sig in mellan fj alien. Ocksa utgiir Drivelven nastan fran Kongsvold till nagot norr om egenlliga Varstien i en strackning af | mil en snart sagdt oafuruten kedja af forsar och sma vattenfall, hvaribland ett, nara det stalle der den utfor Knudshiis tva'r- branta vagg stiirtande Sprenbacken forenar sig med Dri-
*) Med hanseende till dessa vattendrag iii-o Foraells och Naumannt kartor aldeles otillforlitliga ; Carpeluns nagot battre.
230
van, ar ratt vackert, heist under ilomtiden da vatlenmas- san ar betydlig. Norr oin egentliga Varstien flyter elfven visserligen lugnare, men ar dock a bada sidor onigifven af hoga fjiillvaggar, som isynnerhet pa osira sidan stupa rakt ner i elfven, under det att i allmanhet en smal, men nagorlunda jemn, med trad och fjallvexter prydd jordremsa utbreder sig mellan vestra elfstranden ocli den nastan per- pendikulara hoga fjullvaggen. Det ar forst ungefar ^ mil S. om Drivstuen , som dalen vidgar sig, och ehuru den annu fortfar att vara ganska smal, borja likval N. om Driv- stuen nagra gardar visa sig pa bada sfranderna af den ef- ter foreningen med Aamuselv vida betydligare Drivan. lla'v- efter utvidgar sig dalen allt mera och vid liise opnar sig utsigten ofver en betydlig del af Opdals kyrkobygd. — I or;h med det att Drivelven ungefar midtfor Opdals kyrka, men i mil S. derifran, bojer sig mot V7., anses rifven den egentliga Drivdalen taga slut, och hrir antaga afven inva- narne grausen for Dovretjeld, s«-i alt det (). om elfven strax afvanfor garden Mjoen belagna Almabcry fir att anse for nordligaste andan af sjelfva fjallet.
Innan jag lemnar Drivdalen torde det tillatas mig att sarskildt omiiamna nagra stallen i densamma, hvilka i ett eller annat afseende aro af iiagon markvardighet. Bland dessa fortjenar utan all fraga den bar anlagda v«;ig att namnas i forsta rummet. (xenom hela Drivdalen foljer den elfvens ostra strand till en borjan latt invid densamma utan nagra betydliga backar: men £ »'il norr oni Kongs- voltl gar Knudsho med sa tvarbrant stupning anda ut till elfven, att nagon plats invid sjelfva elfbradden alldeles ieke blir ofrig for vagen som man derfore varit nodsakad anlagga pa fjjillsidan, upfor hvilken den liksom slingrar sig pa de sma obetydliga nagot jernnare afsatserna, sedan man likval pa flera stallen endast genom sprangning varit i stand att vinna det utrymme, som erfordrats till den ej sardeles breda vagen. Den harigenom upkomna mycket
231
branta hacke, som upstiger nara intill ofversta tradgransen ocli mera an 400 fot ofver den i det nedanfor varande djupa svalget hrjisande Driven, ar det som egentligen kallas Var- stien*), Fran biigsta spetsen af Varstien sanker sig vagen omkrmg 1000 fot till Drivstuen ocli ufgores oafbrutet af backar, af bvilka ingen fir sa lang, med atskilliga lika branta som Varstibacken. Man kan visserligen ej neka att det var ett ganska djerft foretag, alt bar pa sjelfva fjall- branten anliigga en vag, framkomlig afven for de storsta vagnar ocli som egentligen allenast om varen ocli senhosten kan kallas verkligt svar, dock aro beskrifningarne ofver dess forfarlighet nog ofverdrifna ocli pa flera andra stallen i Norge forckomma fullt ut lika forfarliga backar. — Det bar varit i fraga att lagga landsvagen inellan Kongsvold ocli Drivstuen langs Drivans vestra strand, ocli jag ar fullt ofvertygad att detta skulle lath sig gora eburu kostnaden blefve ternligen dryg, emedan mycken sprangning pa atskil- liga stallen maste anvandas ; men barigenom skulle man ock vinna den fordel, att icke nagon betydlig backe skulle gora vagen besviirlig; ocli ville man derjemte andra vagen inellan Jerkin ocb Kongsvold sa att den , i stallet att ga tvertofver den 770 fot ofver Jerkin upliojda Jerkinsho, lades nedom densamma i dalden inellan den ocli Gederyggen samt sedan langs Svanan (en andring, som mycket latt och
*) Undci- hela vintern gar viigen pa den tillfrusna Drivelven, men sedan varen och med den isslossningen kommit, maste man resa ofver ydrsttvn, som just deraf liar sitt namn, sedan den tid da al- lenast en stig eller ridvag bar framgick. Korviigen ar knapt 100 ar gamoial; atminstone omtalade bonden pa Kongsvold att i bans fars ungdom var bar allenast. en kliifvag och i bans tid gjordes afven pa Kongsvold den fiirsta kin-ran, som iiaturllgtvis var mycket klumpig och i nnvarande aboens barndom iinnn fanns i bchall. — For aar varande iir viigen ofver Dovrcfjeld rayckct god och viil underliallen, sa alt deu kan mala sig med hvilkcn vag som heist ilium Norge.
med obetydlig kostnad skulle kunna verkstallas"), sa skulle man passera ofver hela Dovrefjeld utaii att mota na- gon enda backe, som i nagot banseende kunde jemforas med dem, som forekomma i Gulbramlsdalen, Hurdalen och flera anclra Irakter. — I Kldmman , en vild fjallklyft nara Drivaris vestra strand 4- mil soder om Drivstuen , liar man for atskilliga ar sedan trott sig finna anledningar till kop- par, afvensom i Ornberyet nara garden Tilsaet i vestra de- len af Opdals sokn ; men efter nagra forsok afstod man pa bada stallen fran vidare foretag, einedan afkastningen alldeles ieke ersatte kostnaden oeh mudan *). -- Nagot iiorr om Drivstuen pa elfvens vestra sida ar hogst oppe i ijallbranten en stor urlialkning nastan i form af en hastsko, Grue kallad , bvarifran, enligt fulkets enstam- miga utsago, starka knallar boras da storm ocb ova- ker aro i annalkande, ocb man pasted att a'fven lik- som rok stundom fonnarkts derifran upstiga , bvilken onistandigbet dock af andra fornt'kades. Sjelf var jag ej i tillfalle att erfara bvarken det ena eller andra ; ej lieller kunde jag, oaktadt gjorda forsok, klattra upp till den egent- liga urhalkriingen, bvarest en back stortar utfor en ovanlig myckenhet af quarts, som var det enda markliga der vi- sade sig. — Langre norr om Drivstuen pa elfvens ostra sida midtemot garden Saeter ar ett berg, Sankt Olcsbery kalladt, der inbillningen vill pa den alldeles tvarbranta sla'ta bergvaggen se marken efter storre ocb mindre bastfotter, hvilka, enligt folkets formenande, barleda sig Iran Olof den helige, som engang for ro skull med bast ocb fol red opfor bergvaggen.
Utom de nu namnda bufvuddalarne fiirekomma pa Dov- refjeld (sasom afven ar antydt) a'fven manga andra bogre belagna, hvilka till en del bilda fullkomliga fjallplataer;
*j Nyligen larer man pa Averij nara Kristiansund hafva funnit en gan- ska rik kopparadra.
233
for att gifva ett tydligare begrepp om Dovres beskaffenhet vill jag nied nagra ord omtala nagra af dem , som intaga norra delen af fjallet. — Nar man forbi Gafvolivandet och
•/•
Armodsho nedkommit i egentliga Hvitdalen opnar sig, dec Jerkinssatrarne aro belagna, at norr en dal, som i borjan ar bekladd med bj5rk och rik gras vegetation, men snart hojer sig, blir odslig och endast bevuxen med laga spridda videbuskar och sparsamt gra's; den fortgar i riktningen fran S. till IN. mellan Knudsho i V. och Foldalsfjallen i 0. och ar foga bred, tills den, nngefar midt for Varstien, ofver- stiger bjorkgransen och vidgar sig till en nastan jemn plata af omkring | mils bredd, med atskilliga smasjoar fran hvilka Varstielv tager sin borjan. Nastan paralelt med Drivdalen stracker den sig an vidare vid pass ^ mil at norr pa fjallet afvanfor Drivstuen. Smaningom sanker den sig ned till den tranga djupa Vinstradalen, som bildas af Vin- straelv, hvilken norr om Rise forenar sig med Drivan*). — En annu vidstracktare plata hojer sig bakom Almaberget och de fjall, som i oster begransa Vinstradalen. Den bor- jav med den dal, hvari Opdals kyrkobyggd ar belagen och som i S. ofvergar i Drivdalen saint begransas af Dri-
Ofversta delcn af Vinstradalen kallas Drotlningdulen; anlcdningen till delta namn sages vara den att Drottning Margarcta pa en resa friin Trondhjem tog miste om vagen, sa att hon, i sta.Het for att resa genom Drivdalen, vid Rise tog vagen at Vinstradalen, den ofvanfor omtalade plataen och insankningen vid Jerkinshos ostra iinda , da lion framkom vid Jerkin. Andra tro att vagen ofver norra delen af Dovrefjeld fordom lag just genom namodc trakt; men dercmot tyckas dock flera omsliindighetar tala. Denna mening hystes imel- lertid af Gerhard SclionJUng- , som pa allman hekostnad reste i flera trakter af Norge, men af hvars resa endast 2 hiiftcn aro tryckta; det ofriga larcr annu i manuskript forvaras i Kongens bibliotek i Kopcnhamn. En vidimerad afskrift af dess resa ar 1775, sa vidt den angar Opdals pastoral, fick jag genom Liinsman Mjiions benagna forsorg lana under mitt vistande pa Dovre, och hamtade derurilera intressanta notiser rorandc denna del af fjallet.
234
van, i V. af Blalio och Hornfjeld*) ocli i N. af Vangsfjeld; nordostra och ostra clelarne af derma dal utgoras af en tall- bevuxen trakt upfylld af ka'rr och smasjoar, bland hvilka en del hafva sitt utlopp i A/mad (pa Naumanns karta kal- lad Bjorndalselv), som forenar sig med Drivan, andra ater gifva uphof at en a, som flyter ut i Bynaelv , hvilken nara Indsaet forenar sig med den mot Trondhjemsfjord ilytande Orkelelv. Nedanior Almaberget delar Almaa sig i tvenne grenar, hvaraf den ena skar langt i SO. bakom nyssnamda berg och Sissiho; den andra kommer mera fran oster; bar borjar ock den egentliga platan, som sedan med en betyd- lig bredd fortgar omkring 2 mil i oster anda till Orkelsjon (hvarifran Orkelelv bar sitt ursprung) och Ouiknefj alien.— Trakten vester om Drivelven ar i almanhet vida vildare an den ostra och bar hogre och mera sammanhnngande fjall- massor, sa att den nastan skulle kimna betraktas som en enda stor men ojeinn plata genomskuren af atskiliiga aar, bland hvilka Stolan och Aamuselv fortjena namnas**J.— Jag
*} I trakteu af dcssa fjall liggcr en stor sjo Djevlevandet , som gcnom den brusande acn Fiistan niira gaslgifvaregarden Aalbu vester fran Opdal utfaller i Drivelven. Utom sagner om spokeri , scm enligt folkets mening siirdeles fcirr deromkring grasserat, ar denna sjo miirkvardig af den omstandighet , att i den icke funiiits nagon fisk, hvaraf ofrige, saval deromkring, soni till och med de hogst pa Sno- hiittans fot bclagna ufverfloda. For 1 eller 2 ar sedan bar en bonde fiirsokt alt fran en annan ej mycket aflagsen sjo ditplantera fisk; men emedan man ville lemna den tid att i ro och fred tillvexa hade man annu ej undersiikt Imru forsiiket lyckats.
'*) Stiildn finnes alldeles ej pa Nuumunns karta, men ar antydd pa Fnr- sella och Carpdnns. Den borjar i fjullen uorr om Kallvillasjon, for- sar genom en djup vild fjallklyft for»t fran SV. till NO., sedan fran V. till O. , och forcnar sig, efter ctt lopp af ungefar 4 mil, hvarunder den bildar nagia herrliga vattcnfall, med Drivan nastan uiidt imellau Kongsvold och Drivstucn. — sliunusclv ar pa alia kar- tor jag sett oriktigl utsatt; den borjar strax NV. om Snohattan och forenar sig eftcr 1^ mils nastan halfcirkelformigt lopp midlfor gar- den Vollcn med Drivan, utgorandc en af dess betydligaste till-
heklagar alt jag ej var i tillfalle undersoka hvarken den vilda fjalltrakt eller plata , som vester om Snohattan och Aamuselvens da I ntbreder sig an da bort mot Dindalen och Suiidalen, eller den vidstrackta trakt, som borjar soder om Foldaelv midtfor Jerkin och fortgar anda bort mot Run dene i SO. och Toftefjallen i S. ; pa denna plata aro afskilliga ganska hoga fjalltoppar, hvaribland Pikhattan ar en bland de hogre*).
Fjallen pa Dovre hafva samma form som ar vanlig for de Norska fjallen, nar man undantagerde spetsiga ofta bizarrt bildadelinderna iilomsdalen och nagra andra trakter. De hafva rundade toppar, iiro at ena sidan oftast temligen langslut- tande, under del alt andra sidor aro satvar.stupande aft fjallen harifran aro nastan obestigliga. Oftast aro debar nedtill om- gifna liksorn af en vail af storre och rnindre stenblock
lopp. Hogt oppe i den dal, som hildas af denna a, ligger garden Aamusdal oragifvcn af hiiga fjall; men oaktadt delta hoga luge blef dock icke kornet hat- skadadt af den stark a frost, som i slutet af August! forderfvadc den mesta saden i Opdals soku; orsakcn hartil maste scikas i belagenheten bakom fjall sora skyddadc akrarnc for den nordliga vinden. — Sadana tvaraar, sasom Varsli- , Vinstra- , Aa- mus-elvei-ne, Stiilun m. Jl. I)egagnas af innevanerne att beteckna griin- sorna for de med sarskildta namn ntmarkta delar af hela fjallmas- sau. For den, som utan vagvisare forctager vaudriugar pa fiallet, ar dot af hiigsta vigl alt forut skaffa sig noga underrattelse om elf- varnas och aarnas lopp, samt belagenliclen af dc hogre fjalltopparne, cmedan man mod tillhjclp af denna lokalkiinnedom iir tcm(i"cii fre- dad fran fa ran att raka vilse, hvilkct annars lattcligen kan handa, heist da starkt tcicken eller ,,skodd" iutralfar; for mera siikerhets skull biir man dock vara fiirsedd med kompass.
") Just da jag i sednare hiilften af Juli begifvit mig till Jerkin for att derifran undersoka denna trakt och isynnerhet de h6"a Rundene , inf'oll ctt Hera dngar ihallande storm- och regn-vader, hvarundcr mycktui sno fiill i liogfjallcn , hvadaii jag nodsakadcs afsta fran inin plan, hvilkct var sa myokct oangenarnare, som den under namnet Rundvne kiinda grupp af 8 till 12 ganska hoga fjiill- toppar alldelcs icke, sa vidt jag vet, blifvit undernokt, churu den pa afstand syncs gauska intrcssant och herrliga siitersoiarker enligt beriittelse lara finnas i dcss grannskap.
236
samt grus, utgorande bevis pa den makt, som luf't och vat- ten i forening utofva pa fjallmassans forvittring, och hvars verkan alltjenint vitsordas af de klippstycken , hvilka sar- deles om varen och efter ett langvarigare regn sondra sig fran fjallvaggen och uedfalla i den underliggande dalen. En dylik samling mindre block och stenar betacker ofta af- ven de hogsta topparna. — Bland hela mangdeii af Dovres fjalltoppar intager Snohdttan framsta rummet; men ehuru denna med hanseende till hojden ar, savidt man liittills vet, den andra i ordningen inom Skandinavien , far man dock icke forestalla sig den sasom sa eminent , att den genast framfor alia ofriga skulle falla i ogonen. Belagen pa en mycket hog plata och pa alia sidor omgifven af ijall- toppar, bland hvilka isynnerhet Skreaho foga eftergifver den i Jiojd , synes den sjelf icke sa sardeles hog och det ar egentligen blott under sista delen af sommaren och bor- jan af hosten som man vid forsta ogonkastet kan fran al- ia andra igenkanna Snohattan genom dess ofverallt med sno befackta spets , under det att endast strodda sno- flackar uplysa de ofriga miVrka topparne. Fran vestra sluttningen och topparne af den strax afvanfor Kongs- vold belagna Knudsho synes mig Snohattan taga sig bast ut, sardeles da aftonsolen kastar sina sista stralar pa dess hvitglansande hjessa samt dalarne och de lagre fjallen re- dan aro insvepta i skymning; men afven fran atskilliga andra mera afla'gsna fjall erbjuder Snohattan en ratt inipo- sant anblick. Det ar allenast fran ostra sidan som man med latthet kan bestiga det'a fjall, hvilket uptill utgor liksom en smal fja'llkam, som fortgar i form af en hastsko med nastan lodrata sidor sardeles i SO., NO. och V. Dessa vaggar gora nietl sin dystra morka farg ett starkt afbrott mot snoen, som ofvertacker hela toppen och i stora mas- sor ar hopad i det nedanfor varande djupet. Fran toppen njuter man en visserllgen vidstrackt, men clyster och foga behagelig utsigt. Ilvart heist man vander ogat skadar man ej annul an fjall, hvilkas utseende synes an odsligare un-
tier den titl af aret da den mesta snoen bortsmalt, sa att allenast en eller annnan liten snofiack annu ar quar for att nagot uplysa de morka massorna ; de sarskilda dalstrack- ningarne visa sig allenast sasom obetydliga insankningar i fjallmassan, Irvilken i vester framter ilera ganska hoga toppar afvensom den mesta snon ; i soder begransas utsig- ten af de anda till slutet af August! med betydliga sno- massor ofvertackta ijallen mellan Lessio och Lorn; .! syd- ost tipresa sig de hoga Rundene med siria snoflackar ; i oster hiija sig Tronfjeld och ofriga fja'li i Osterdalen, samt i norr Vangsfjeld m. fl. norr om Opdal. Fran Snohaltans topp kan man icke uptacka nagon menniskoboning, om icke den 2 mil aflagsna Fogstuen , hvars laga lius hafva samma graa farg som fjallmassan och foljaktligen aro lika litet egnade alt gora den dystra taflan lifligare, som de enformiga all tradvegetation berofvade dalder, hvilka ut- stracka sig fran Snohattans fotw).
*) Fran Kongsvold, Lclagct eu mil fran Snuliiittans fot, kan man utan ringaslc svarighet pa en dag Lestiga fjallet och vlinda tillbaka, af- ven om man licla viigen vauclrar till fots (om man vill kan man hcgagna ridhast anda till fjallets fot). Utan viigvisare ellor nagot annat sallskap foretog jag dcnna vandring den 4 September; jag leiiinadc Kongsvold kl. omkring 9 f. m. och var der tillbaka kl. niira 7 pa aftonen. For att fran den as, som langs sodra sidan af Stroppelelv strackcr sig mellan Rollafjeld och Snohattan, upstiga pa sjelfva toppen fordrades 2 timmar; dcnna del af vagen var den enda bcsviirliga , heist nu da los nj'fallen sno, sttindom till nara 1 alns djup, ofvertackte sluttnirigcn, siirdelcs den cifversta halften, och undangomde de storrc och mindrc losa stenar, som i mangd betacka dcnsamma. For att kimna folja Stroppelelven iinda fran dess forsta borjan , log jag alcrvagen nerat den norra starkt sluttandc sidan, som nu var ofverlackt af en oafbruten suomassa fran toppen anda ner till nyssnamnde elf. I dalcn var alldcles lugnt, men pa toppen blaste en kail nordvestvind -- For att bestiga Snohattan bor man valja en klar dag heist med sydlig viud; mest bor man akta
238
Det ar dock icke ensamt fran Snohattans topp, som Dovrefjeld erbjuder en sa dyster och odslig anblick; man kan icke ufan skal saga, aft odslighet och enforrnighet hora till deima fjallstracknings karuktcwr, och den som bar tan- ker fa se nagot niycket imposant och subliint blip licit och ballet bedragen i sin vantan. Hela fjallmassan ligger allt- for hogt, for att de enskilda fjalltopparne , som derpa up- resa sig, skola knniia erbjuda nagoii verkligt imponerande anblick, heist da dertill konuner att de ej tifmarka sig ge- nom nagra ovanliga former. Dalstrackningarne innefatta ej heller nagot skont, eniedan de antingen utgoras af temli- gen breda myrstrackor, bevuxna allenast med 4 — 8 alnar hoga bjorkar och mycket la'gre videbuskar, eller ock, sasom Drivdalen , aro alltfor tranga och fortga f ormycket i en ocb samma riktning, for aft lemna nagra ofverraskande si- tuationer. Vill man finna sadana, bor man soka dem antin- gen i vissa trakter af Bergens stiff, eller ock i den djupa tranga Romsdalen, som ar omgifven af 3 — 5000 fot hoga ofta alldeles lodrata fjalhaggar, utfor hvilka en mangd aar och biickar storta sig i herrliga kaskader, under det att fja'lltopparne aro liksom splittrade i smala spetsiga tinder. Nagot sadant traifar man ingenstjides pa Dovre. — Af den narmast landsvrigen belagna del af detta fjall synes mig
sig for alt Lestiga fjallcf, da vestlig eller nordvestlig vind herskar, emedan dcssa gerna mcdfcra suiJ, regu eller dimma, och intraffar sa- dant kan man liitt fara vill, hvilket liiinde nagra Tyskar, som fran Jerkin ett par dager fore mig skulle bcstiga Snohattan, men blefvo ofverfallna af ett sa starkt tockcn (eller skodd , som det i Norges fjalltraktcr kallas), att den ellcrs ganska kunnige vagvisaren , hvil- ken de medhade och som flera ganger utan verkan varnat dem samt bedt dem aterviinda med an lid vore, ej kunde finna aterviigeii (nagot som i sadant vader kan hiinda afven den mest hemmastadde^, hvadan de nodgadcs i regn- och sno-viidcr tillbringa liela nattcu vid fjullcts 1NV- fot och forst foljande middag forfrusne atcrkotumo till det li SO. fran Snohattan belagna Jerkin.
239
den sydliga cl. v. s. fran Fogstuen till Drivdalens borjan vara den oclsligaste; den breda med karr, sjoar och hignt flytaiide aar lill ofverflod forsedda dalstrackningen i nil ef at- tar foga som tilldrager sig, men val mycket som trottar den i-esandes upmarksamhet. De sardeles kring Vola- och Af-sjoarne spridda satrarne och den till dem horandeboskapen, som befar bland den laga bjorkskogen, astadkommer mi der sommarmanaderna nagon ehuru foga betydlig omvex- ling*); fjallen avo hvarannan fullkomligt lika och sjelfva landsvagen fortgar jemn utan nagon en da backe anda till Jerkin, fran hvilket stalle odsligheten alltmera tillfager, i det att bjorkerna lorsvinna och endast 4 eller 5 mot jor- den tryckta pilarter atersta. — Drivdalen jir vissei-ligen, isyn-
*) Nagon sadan hamtas cj heller i sardclcs grad af de vilda djur, som fcirekomma pa Dovre. Framsla rumtnet bland dessa tillhur Reiien, som ar talrik sardeles kring Snob lift an, a fv en som ofta pa Knudsho, dcr jag en gang stotte pa en flock; farska spar efter dcm sag jag flera ganger pa bada sliillen. Bjorn liar ej pa manga ar forsporls pa Dovrcfjeld, iilom pa sydliga slultningen, dcr den stundom larer visa sig; Lemlar hafva ej heller under flera ar formarkts ; dcremot iiro Raf, Jcrf och om vintern Varg ingalunda sallsynfa. Ripor funnos ganska talrikt pa fjallcn, hvilka de jemte Snosparfven uplifva, un- der det att Goken gifver bchag at de tradbevuxna fjallsluttningarne, hvirka dcremot icke vinna nagot genom Lafskrikans obehagliga late, likasa litet som de med vide ofverlackta myrstrackorna blifva mera angctiama genom de talrika Brock faglarnes angsliga hvisslande. En Korp , hvilkeii da jag bcsteg Sriohattan flog mot Kallvillafjallct, gjorde den odsliga omgifiiingen om mojligt annu odsligare genom sitt hemska skran, som gjenljod mellan fjallen. Orrar sag jag alle- nast vid Drivstucn; en Lorn sain i Kallvillasjon bredvid den lossnan- dc iscn den 5 Juli ; och manga vattcnfaglar visade sig i Volaso hvar gang jag for forbi den. Alia sjoar oeh elfvar pa Dovre aro rika pa fisk af Salmo-slagtet (,,Orredcr,.), hvaraf sakcrligen 2 eller 3 olika arter forekbmma» En litcn sjo hijgt opp pa Snohitttans fot skall hysa dylik fisk af hetydlig storlck och fetma , afvcn sa Kallvilla och Stroppel-sjoarnc.
-240
uerbet kring Varstien, ganska vild, men clet oaktadt ojem forligt beliagligare och intressanfare an de sodra dalstrack- .ningarna. Bjorken och hvitaleri bli aJlt hogre, baggen blir allmannare och sltitligen burjnr afven tallen visa sig vid Stolans forening med Drivan ; den ar dock annu af ett sjukligt utseende och forst i de herrliga grasrika lierne vid Drivstuen far den en kraftigare vext. Nap man bunnit ungefar 4- mil norr om Drivstuen borja sma sadesfallt framtrada och snart hinner man till Opdals tatt bebodda med manga ra'tt vackra bondgardar prydda kyrkobyggd. — Ehuru jag for narvarande ej tanker inga i nagra undersok- ningar ro ramie vegetationens forhallande pa Dovrefjeld, kan jag dock icke underlata att, i fraga om fallen s upsti- gande pa sodra delen af Dovre, fasta upmarksanibeten pa en omstandigliet , bvilken jag ej bos nagon , som skrifvit rorande denna fjallstracka, fiimiit antecknad ; den namligen att tallen forekommer betydligt bogre an man bitintills an- ma'rkt. Sasom bekant ar, antages tallens grans vara so- der om Fogstuen 2820 fot ofver bafvet; hvarvid dock i IHswgera anteckningar 3. baftet p. 67 tillagges : ,,Smagriip- per af 10 a 12 taller forekomma val i ijalldalen mellan Fogstueu ocii Jerkin vid Volasjoi), J m^ 1)^ra sednare stallet ocb 2860 fot ofver bafvet, men af utan all vidare utbred- ning ocb en blott lokalitet, som visar att tallen under gyn- nande omstandigbcfer kunnat upstiga an da dit". — Nagra sadana "grupper" liar jag val icke i namnde trakt. kunnat uptacka , men val funnit, att tallar ofverallt forekomma spridda i bjorskogen, sardeles kring Af- ocb Vola-sjiiarne anda fran Gederyggens sydostra born ^ mil sOder om Jer- kin till framemot Fogstuen , mest pa vagens vestra sida. Omkring \ mil oster Iran Jerkin kring va'gen till Foldal tinnes deremot en sa betydlig mangd af tallar, att de na- stan undantrangt bjorken och utgora det.berskande tra'ds- slaget pa en ej obetydlig stracka; dessa vexa i samma niva med Jerkin, saledes ungefar 2900 fot ofver bafvet; de na en
241
hojd af 8 — 12 alnar och hafva ett vida friskare utseende, an de soni forst visa sig pa fjallets norra sida vid Stolan ocli framemot Drivstuen, hvilka med sina oftast fortorkade toppar adagaloggp att de vanlrifvas. — Gran finnes ej pa liela Dovrefjeld och nioter f'orst pa sodra sidan i trakten af Kringeln, fastan ett eller annat trad spridt sig opemot Dovre kyrka pa Lougens vestra sida1; norr om Dovre traf- far man detta triidslag mellan gastgifvaregardarne Stuen och Sundsaet, hvarefter dot snart alldeles undanf ranger fal- len.
Ehuru en series af observalioner ofver temperaturens for* hallande pa Dovrefjeld (hvaraf man belt och ballet ar i saknadj skulle vara af hogsta intresse, var jag dock ge- nom brist pa tjenliga instrumenter uturstandsatt att anstalla nagra sadana. — Kring Kongsvold ^utveklar bjorken sina lof vanligen mot slutet af Juni. I borjan af Augusti pla- gar sa mycken sno vara bortsmalt fran fjallen , som det aret snuilter, och ny ofver vintren qvarliggande sno borjar vanligen (i dalen) falla i forsta halften af Oktober, ehuru stundom mycket forr , t. ex. 1836, da den redan foil i me- dio af September, liar liksom annorstiides har man gjort den amnarkning, ait somrarne under de sednare aren blif- vit vida kallare och med mera ojemn vaderlek an forr. Enligt folkets utsago var detta arets sommar, na'st 1836 ars, den kallaste och obehagligaste, som under en lang tid- rymd egf rum. Sasom bevis derpa kan foljande tjena : naften till den 2 Juni och samma dags formiddag foil pa Dovres sodra sluttning sno i sadan myckenhet, att vi en- dast med storsta moda kunde komma fran Lie till Fog- stuen ; den 5 Juni ofverfollos vi vid Drivstuen af ett mycket starkt snovader; den 7 snoade det ej obetydligt vid Opdal och Sundsaet norr om Dovre, afvensom (enligt Kandidat Areschougs upgift) nere i den djupa Sundalen; den 26 och 29 Juni, 2,X3, 11, 24 och 31 Juli foil sno vid Kongsvold ; li-
4
242
kalecles den 26 och 27 August!*). Den 5 Juli boll isen pa att bryfa opp pa Kallvilla sjon, och den 4 September voro smasjoarne pa Snohattans fot redan belagda med temligen tjock is. Ifran den 15 Juni, da jag fran Trondhjem ater- kom till Dovrefjeld, till den 4 Aug. da jag. utledsen vid det obehagliga vadret, derifran afreste till Romsdalen, voro ej flera an 8 a 10 dagar, som kunde kallas klara ocb var- ma; deremot var September manad ovanligt vacker ocb blid; afven medlet af Augusti larer pa Dovre varit ganska varm. — Nordan, nordvest och vestanvindavne aro de kalla- ste och ha nastan alltid regn eller sno i sitt folje ; sydvin- den ar den varmaste och mildaste ; de forstnamnde herskade mera an halften af hela den tid jag till bra gte pa fjallet.— Denna kalla vaderlek hade till pafoljd, att gra'set qvafdes i sin vext och liksom borttvinacle, och den starka frost som infoll den 26 — 29 Aug. fordarfvade sa'den i alia hogre belagna trakter. Enahanda vaderlek larer herskat ofverallt nordanfjelds, under det en vidhallande stark lorka egde rum sunnanfjelds och der pa manga stallen fororsakade skada.
2. Ett besok i Romsdalen. (Uplast den 30 Mars 1838.)
.Kedan da jag forsta gangen laste den skildring, som Nau- mann i dess Beytrage zur Kenntniss Norwegens (1 del. p. 192 folj.) lemnar ttfver Romsdalen vaknade bos mig bega'ret aft besoka denna dal, och da alia underrattelser, som jag un- der vistandet pa Dovrefjeld kunde forskaffa mig, instamde
*) Harvid aro naturligtvis icke tagna i befraktandc de dagar da del snoadc i ilc hogrc fjiillcn, hvilkct intraifadc nastan hvar gang da det med nordlig cller vcstlig vind regnade i dalcn , d. v. s. ofver- hufvud hvarannan dag. Askan hordes ej mera au 2 — 3 ganger, cliiuii den liingre ner i Drivdaleu oftare egde rum. Hcrrliga norr- sken visadc sig nastan hvarje afton under den sista vcckan af Sep- tember.
243
i att beskrifva den sasom en i hogsta grad vildt romantisk trakf, hvars like ej i denna del af Norge forefanns, besh'H jag alt ofifra nagra veckor till ett besok i densamma, heist som jag derigenom blef i tillfalle att trafla min resekam- rat Kandidat Areschoug, hvilken vistades i Molde, och jag clerjemte lifvades af hoppet att i den djupa varma dalen blifva fviad fran den i hogsta grad oblida vaderlek, som en langre tid herskat pa fja'llet och gjoft omojligt att der stades med nagon fordel foretaga heiydligare botaniska ut- flygter. For detta andamal lemnade jag KongsVold den 4 Augnsti; ett ihallande regn forfoljde mig hela dagen och hindrade mig ifran att, sfisom jag amnat, bestiga rtagra af de ijall, som ligga mellan Jerkin och Fogstuen. Utan up- pehall fortsatte jag derfore min resa och befann mig snart i den egentliga tallregionen onjkring ± mil S. om Fogstuen. Ehuru jag visst icke ar nagon alskare af de dystra enfor- miga harrskogarne, kan jag dock ej neka, att det gjorde ett angenamt intryck pa mig att ater se mig forsatt i en skog af hoga raka taller, sedan jag i 7 veckor sett fa an- dra trad an krokiga och knutiga bjorkar af ett par fam- nars hojd samt annu lagre pilarter; hartill kom an vidare de ta'tare belagna satrarne med sin boskap, och slutligen langre ner gardarne med sina akerfalt , en anblick, som jag ej pa la'nge atnjutit. Pa sjellva sluttnirigen af fja'llet 6p- nar sig en herrlig utsigt i vester ofver den stora Lessjon och en del af dess tatt bebygda slrander. — Dombaas , der jag i en triflig och snygg bondgard tog mitt forsta natt- quarter, bar en vacker belagenhet pa. en afsats af fjallslutt- ningen ofver den djnpa , ehuru foga breda dal, som bildas af Lougen-elfven ; denna dal, som utgor ofversta delen af den egentliga Gulbrandsdalen och af hvars strackning Iran nordvest till sydost man fran Dombaas ofverskadar en tem- melig del , ar pa bada sidor omgifven af hoga Qall , hvilka nederst aro bekladda af tallskog med derimellan strodda gardar, som dock snart maste lemna rum for bjorken och
244
de i dess region anlagda safrarne; fjallens ofversta del, som fran Dombaas visade sig temligen jemn, ar naken och kal samt var endast uplyst af en eller annan annu qvarlig- gande sin of lack.
En haftig blast, som om aftonen ocli natten egde rum och valdigt skakade det hogt belagna Dombaas, skingrade imellertid de regndigra molnen ; sa ait jag i ettberrligt va- der foljande dag derifran Fortsatte min resa. Sedan man ofverfarit en Foga betydlig hojd, sluttar vagen nedat den genom Joraelv bildade djupa dalen. Denna elf, som leder sitt ursprung Fran de vester om Snohattan mot Eikisdalen belagna fjall och under 'sift lopp utom andra aar uptagcr Gronan, hvilken bar sin npriimelse utur en mellan Snoliat- tan ocli Skreaho belagen liten sjo, hvarifran afven en gren af Svanan tager sin borjan, forenar sig med Lougen ett kort stycke nedanfore det stiille, der vagen gar ofver Jor- an och hvarest den brutit sig en djup stromfara genom de tvarbranta skifferbergen , bvilka pa bada sidor aro be- kladde med herlig storvext tallskog. Vagen a'r anlagd tem- ligen hogt pa bergsluttningen ocb erbjuder en my^cket vac- ker prospekt ofver den nedanfor i djupet fly tan de Lougen, hvars bada strand er aro prydda af manga ganska vackra gardar; framfor sig ofverskadar man hela Lessjon ocli den ta'tt bebyggda kyrkobyggden, i bvars midt sjelfva kyrkan ligger pa en sandbacke , hvilken uphojda belagenhet go'r att den, ehuru liten , tar sig ganska val ut och ej obetyd- ligt bidrager att forskona landskapet. Fjallen , hvilka hoja sig soder om sjoen och oafbrutet fortga anda till Vaage och Lorn, voro iinnn betiickta af en nastansammanhan- gande snomassa ; och ehuru dessa ya'll icke i allmanhet aro sa hoga som de omkring Jerkin och Kongsvold, hade dock de forra vida mera sno annu qvarliggande an de se- nare. Ofver denna fjallstrackning gar en vag till Vaage och Lorn pastorater, hvilken fiirr endast kunde befaras med klof, men bar under de sista missvextaren, da innevanarne
245
nodgats ha'mta all sin spannemal fran Veblungsnas i Roms- dalen, blifvit sa uparbetad, att den nu kan befaras med ka'rra ; ej langt fran Lessjo forenar den sig med stora Roms- dalsvagen. Hela Lessjotrakten bestar af sand, som pa na- gra stallen ar blandad med lera; sandpartiklarne, som kring- foras af de liar icke sa sallan herskande starka vindarne, fa'sta sig pa tak och vaggarne af de bar liksom i de fiesta trakter af Norge oftast omalade byggnaderna, hvilka har- igenom erlialla ett gratt utbleknadt utseende, som pa intet satt ar egnadt att gifva nagot okadt bebag at trakten, hvil- ken, sardeles sedan man passerat forbi Lessjo kyrka, fore- ter foga intressant. Bondgardarne, af hvilka manga forrada vahnaga, aro omgifna af «ma angar ocb akertegav besadde med korn , hafra och potates ; men ofta forstor en enda Augustinatts frost hela skorden , ehuru lafvande den an dittills visat sig. Sa bar handt under de sednaste trenne aren och enahanda forballande intraffade till en del afven i ar sasom jag under min aterresa erfor. Bonderna nodgas da att antingen hos landtbandlaren i det na'ra 9 mil aflagsna Veblungsna's eller hos kopmannen i det a'nnu 4^ mil lan- gre bort belagna Molde fiirskafFa sig sitt behof af sad sa val till foda som saning , savida de ej vilja taga sin till- flygt till barkbrod, hvilket ej sa sallan larer anvandas i de for frost a'nnu mera utsatta pastoraterna Vaage och Lorn. — Man anvander ganska mycket besvar for att pa slutt- ningarna anskaffa och qvarhalla den fuktighet, som ar nod- vandig savida sandjorden skall frambringa nagon afkast- ning: delta sker dels medelst sma nagra famnar langa gar- desgardar , som aro upreste parallelt med hvarandra , pa det snon vid och mellan dem skall sammanhopas och blif- va qvarliggande : dels medelst rannor, genom hvilka vat- ten ofta betydiiga strackor ledes fran backarne. Dessa me- del begagnas i manga trakter af Norge , men ingenstades sag jag dem i sadan ma'ngd som i Lessjo. Fiera ganger rak- nade jag 8 — 10 dylika gardesgardar pa nagra alnars af-
stand fran hvarandra, oeh vattenrannorna korsade livaran- dra i alia direktioner; ofta voro de lagda tvertofver vagen, i hvilfcen de an voro nedgrafda, an pa stallningar hojda 61- ver densamma. Oaktadt dessa forsigtighetsmatt stod dock saden pa manga stalien myeket dalig, hvilket fororsakats af den kalla sommaren, som hindrat den i sin vext och ut- veckling.
Fran Holsaet anda till Molmen (2 mil) ar vagen hogst enformig och trottande genom en sandig alldeles jenin tall- mo, hvars monotoni endast pa ett par stalien afbrytes ge- nom nagra fa spridda gardar. Vid den lilla obetyciliga Les- sjoverks kyrka (nara hvilken en helt och hallet forfallen masugn och nagra vattenledningar a'ro det enda som erin- rar om det fordna harvarande jernverket) kommer in an till det enligt Naumann 2000 renlandska lot ofver hafvet be- lagna Lessjoverksvand , som nu stra'cker sig ofver 1 mil i langdenS, men sakerligen under den tid jernverket var i gang genom menniskoatgard erhallit denna utstrackning, i det en rad af liar fornt varande sma sjoar forenats till bildande af den nu varande langa smala , livilket inty- gas af den mangd svarta stnhbar af kullhtiggna taller, som pa Hera stalien hoja sig ofver vattenspeglen. Denna sjo a'r i ofrigt anmarkningsvard i det hanseendet, aft dalen, genom hvilken vagen mellan Gulbrandsdalen och Romsda- len ar anlagd, och som saledes utgor forhindningen mel- lan ostra och vestra Norge, i dess niva nar sin kulmina- tionspunkt hvarvid den likval forblir 7 a 800 fot nedom of- ra tallgransen. Fran vestra andan af denna sjo leder nem- ligen den mot Vesterhafvet flytande Katimaelv sin uprin- nelse, under det att en back fran sjons ostra anda forbin- der den med Lessjon , ur hvilken den mot Katfegatt fly- tande Lougen bar sitt ursprung. llarigenom ar saledes hela fjallstrackningen tvert genomskuren och en den lattaste och beqvamaste kommunikationsvag opnad mellan vidt at- skiljda trakter af Norge.
247
Allt ifran Bottem vid Lessjons ostra anda vidgar sig dalen, som utgor bassin for Less] on och Lessjoverksvand, allt mera och mera, sardeles at norra sidan, der den en- dast smaningom hojer sig mot fjallen, som deremot pa so- dra sidan mera narma sig till sjoarne och aen som forbin- der dem, och arc temligen branfa ; allenast nara Holsat astadkominei" Loraelv en insankning i den sodra fjallmas- san. Ju narmare man nalkas Molmen, desto mera draga sig fjallen a bada sidor tillsamman och landskapet blir inindre enforrnigt; vagen blir ojemnare och slutligen borjar den ganska markbart slutta utfore bred vid den brusande Raumaelv. Det ar dock egentligen forst vid Nystuen (sista gastgifvaregarden i Lessjo pastorat) som vagen borjar blifva verkligt backig, hvilket fortfar till Ormem (H mil). Enligt Naumanns matningar ligger Nystuen 1822 och Ormem blott 446 renl. fot ofver hafvet; vagens sluttning foljaktligen 1376 fot. Den forsta halfva milen till Brude gar vagen pa fjallsluttningen temligen hogt ofver Rauma, pa hvars sodra sida Lessjo-fjallen smaningom sanka sig till en nagorluuda vidstrackt dal , som genomflytes af Asbjornelv och Ulva^ hvilka i dalen forena sig och med sin betydliga vatten- massa, just da de storta sig i Raumaelven, bilda en vis- serligen ej hog, men dock ganska vacker i flera armar de- lad kaskad. Denna dal, genorn hvilken granslinien mellan Lessjo och Grottens pastorater, foljaktligeu ocksa mellan Gulbrandsdaleii och Romsdalen, framgar, larer vara ganska grasrik, hvadan i den finnas dels manga sa'trar, dels nagra gardar, neml. Enebo den yttersta i Lessjo pastorat och Brosle «!en ostligaste i Grotten. Fjallen som mot vester omgifva denna dal hafva efter sistnamnde gard erhallit namn af Brostefjallen, afvensom dalen kallas Brostedalen. Den larer langs Ulvan stracka sig temligen langt i sydvest och sta i sammanhang med den annu vestligare och hogre till f jails belagna Varmedalen , hvilken ater star i samband med Valldalen i Sondmor. Det var genom dessa dalstrack-
248
ningar, som Olof den Ilelige stalde sitt tag da Iiaii fran Sondmor flycktade for Hakon ,larl och framkom vid Enebo i Lessjo i(se Olof d. Heliges Saga 189 kap). Afven norr om den fjallmassn, pa hvars sluitning vagen ar anlagd, be- rattades en djup grasrik dal, Grov- eller Grav-dalen kallad, utstracka sig. — Vagen mellan Nystuen och Brude erbjuder manga herrliga vildt majestatiska utsigter, bland hvilka den fran Bjornkleven midt emot Brostedalen, just der grans- market mellan Gulbrandsdalen och Komsdalen ar upstaldt, med allt skill intager framsta rum met. Djupt nedanfor ska- dar man den skummande Rauman, oingifven siirdeles pa norra sidan af temligen hoga mycket branta fjallviiggar ut- ior hvilka flera backar bilda skona forsar, soin pa afstand likna silverband ; midtfor askadaren bildar Ulvau del af- vanfSr namnda fallet, och framfor sig blickar man ned i den smala, morka med bradstorfa hoga fjallvaggar inne- slutna dal, hvarigenom Rauma brutit sig en vag; afven ser man pa afstand en eller annan af liomsdals fjallen (t. ex. Varmetind) mot molnen hoja sina spetsiga finder, hvilka likt morka kolossala torn framsta ur den hvifglansnnde sno- och is-massa, hvaraf den jeinnare del en af fjallet ar ofvertackt. Brude (den forsta och uslaste gastgifvaregard i Grottens pastorat, der jag lillbragte en watt hos det, som det tycktes, fattiga men valvilliga folket) ligger ganska hogt ofver elven, hvars sodra strand begriinsas af ett hogt fjall, utfor hvars nastan lodrata vagg manga backar netlforsa. Harifran forer en lang krokig och mycket brant backe ned till elfven, bredvid hvars norra bradd vagen sedan utan al- brott fortgar anda till hafvct. Dalen, hvarigenom man hari- fran fardas till Ormem, fortjenar snarare att kallas en klyfta i fjallet; ty fjallvaggarne Irada pa flera stallen sa niira in- till elfbradden, att vagen mast pa murar arilaggas nastan i sjelfva den brusande floden. Nagra gardar fa foljaktli- gen icke heller rum i sjelfva den djupa dalen, utan aro byggda pa den med tall och bjork bevuxna fjallsluttnirigen,
249
hvars nedersta del na'ra floden ar temligen brant, men ho- gre opp mera langslnttande och erbjnder flera vaakra situa- tioner. Midtfor gastgifvaregarden Ormem stortar den betyd- liga fran Varmdalen kommande Varmelfven i vilda forsar ut- for det hoga sfarkt sluttande fjallet. Redan afvan trad- gransen kan man urskilja dess bngtiga bvitfradgande lopp; deref'ter doljer den sig ett kort stycke i bjorkskogen och langre ned bland de ta'ta hogstammiga tallarne, inellan hvil- ka man allenast uptacker en eller annan bvitskimrande bugt af densamma tills den i flera afsatser stortar utfor nagra klippor ocb dervid delar sig i tvenne armar, bvilka strax nedanfore afer forena sig. Just bar aro nagra sagqvarnar anlagda, samt ett par bryggor bygda ofver svalget, bvilka, insvepta i en standig dimma af vatnet som stortar mot de utstaende klippstyckena, sedda nedifran tyckas liksom sva'fva i luften. 1 grannskapet af denna a och socler om Kauma ligger garden Slette, af den anledning anma'rknings- va'rd, att pa dess egor vexer nagon, eburu obetydlig, gran- skog, den enda i liela Grottens ]>astorat. (_Gran skall utom pa detta stcille i bela Homsdalen icke forekomma annor- stades an vid Hanviik ocb Tja?llen i Naessets pastorat; i Nordincir skall den allenast vexa ofverst i Ronmndstadbyg- den i Suremlalen).
Na'r man passerat Ormem borjar Romsdalen framfrada i sin egentliga gestalt; hoga nastan perpendikulara fja'll- vaggar, hvarest ofta knapt ett gra's kan fa faste i rem- norna , hvadaii all vegetation ar inskrankt till den oftast foga rnev an TV mil breda djupa dalen, i bvilken gar- darne med sina sma, men bordiga, akertegar aro lik- som inklamda mellan fjallva'ggen ocb elfven. Denna fly- ter de aterstaende 3^^ milen till hafvet ganska lugnt och ar endast pa nagra stallen afbruten af sma obetydliga forsar. Vagen a'r jemn utan backar ocb det ar saledes ingenling som bindrar den resande fran att odeladt lernna bela sin upmarksamhet at den valdiga storartade natur, som alle- stades framtrader och nastan vidj hvarje vagens krok-
250
iiing erbjuder en ny ovantad anbliek. Man skulle mahanda tycka att ^n sa trang dal, omgifven af 2-4000 fot hoga na- stan lodrata all vegetation berofvade fjallvaggar, skulle blifva enformig och hafva foga att erbjuda, sorn skulle kunna fangsla upmarksamheten ; men sa ar det icke. Otaliga fjallbackar storta utfor branterna och manga uplosas un- der farten sa belt och ballet i angor, att man nere i dalen knapt ser sporr efter dem, under det att regnbagens herr- liga fargspel kringskimrar klipporna, som uptill aro liksom sondersplittrade i en mang spetsar af de mest bizarra former, i hvilka afven en mindre liflig fantasi tycker sig tinna for- mer af menniskor och djur. Pa andra stallen framskjuta klippstycken sa ofver vagen, att de tyckas hvarje ogon- blick hota att falla ner och krossa den resande, en fruktan, som far ny naring vid asynen af de sprickor, som fleresta- des tranga djupt in i fjallmassan, och skulle det dervid lianda att man Iran nagon sidoklyft hor ett doft hemskt buller af nagon nedstortande lavin eller nedrasaride klipp- stycke , ar det ej underligt om (sasom Naumann ganska traffande yttrar) den resande nastan ovilkorligt manar pa hasten och skyndarforbi for att undga den ofverhangande fa- ran. Pa nagra sf alien tyckas fjallvaggarne, som omgifva elfven, sa sluta sig intill bvarandra, att hvarje genoingang synes omojlig; men da man nalkas narmare finner man att det allenast var ett utskjutande horn af fjallvaggen, som orsakade illusionen, och nar man bojer forbi detsamma blir dalen vanligtvis n«-igot vidare och lemnar plats for na- "•ra gardar, som ofta aro ra'tt vackra tvavaningshus och fiirrada en viilmaga, som man knaj»t vantar sig bland sa- dana vilda fjall; men det ar ocksa ett kraftigt hardadt folk, som bebor dessa gardar; i hela deras vasende rojer sig en bestamdbet och kraft, som langt ifran att franstota, tvert- om tilldrager sig den resandes aktning och foairoende, heist som den nastan alltid ar fcirenad med oppenhet och tjenst- aktighet mot en hvar , som ej sjelf genom hogdra- genhet och forakt for deras okonstlade enkelhet stoter
251
if ran sig deras valvilja. Hos manga bonder tyckte jag mig derjemte finna en ej obefydlig grad af uplysniqg och in- sigt afven i sadanf, som ej omedelbart egde sainmanbang med deras eg:1!! individuela ocb materiela tillvaro; ocb jag besvarades ej heller af den nyfikenhef, som i sa manga andra trakter af Norge ar sa generande och odviiglig for fram- lingen oeb bvaraf jag erfarit sa manga prof. Pa sjelfva spraket markte de snart aft jag ej var Norrman oeh da de tingo veta att jag var Svensk blef alltid forsta fragan om jag hade nagot att salja; de bafva nemligen ej gjort be- kantskap med andra Svenskar an Vestgoter, bvilka med sina varor genomstryka Norge i alia direktioner ocli fram- tranga an da till de mest aflagsna ocb undangomda dalar; och jag ar ofvertygad att de pa sin handel i Norge fortjena mangdubbelt mera an mi fOr tiden i Sverge; detta ar ater ett bevis pa den laga punkt, bvarpa all indnstri star i Norge ocb i bvilket hanseende detta land star sa vida efter Sverge; men den tid varder val kommande, da afven Norrinannen skola la'ra sig att sjelfve forfardiga icke allenast sina ound- gangligaste nodvandigbets varor, utan a'fven nagot mera. Pa mangfaldiga stallen stotte jag pa \7estgoter, sa fullkom- ligt lika sina broder, som genomvandra Sverge, att jag redan pa afstand kunde igenkanna dein; eridast deri visade sig en olikhet att de ej medfcirde sitt kvaiu i pasar, utan bade stora lass denned Jasfade.
Efter denna digression vill jag atervanda till min resa och efter den allmanna teckningen af Komsdalen nagot specielare omtala nagra stallen vid vagen. Nara gastgif- varegarden Fladmark vidgar sig dalen, men lig'ger sa lagt att den , i synnerhet vid varflodet afvensom da mycket regn upsvaller backarne, alldeles ofversvammas af elfven, som da bildar liksom en liten sjo, midt genom hvilken den pa en temligen hog innr ujjforda vagen iVamgar, hvarvid den med trakten obekante resanden lattligen kan utsattas for faran att drunkna. I granskapet af detta stalle gar va-
252
gen midt igenom en stenur d. v. s. en inassn af storre och mindre liisa stenar och klippstycken; de uptaga hela strackan mellan elfven och fjallsidan och anses med allt skal sasom lemningar at ett nedrasadt stycke af fjallet. Dylika stenras eller, som de liar kallas, stenskred intriiffa icke sa sallan i de tranga af hoga nastan perpendikulara fjallvaggar omslutna dalarne och medfora betydlig skada ; stundom ofverholja och forderfva de herrliga angar och akrar, stundom krossa de husen. Naumann i sin resa (l:sta delen p. 198) omtalar en handelse af sistnammle slag hvari- genom garden Fladmark i Mars 1822 alldeles forstordes och menniskor samt kreatur dodades; man visade mig det klippstyeke, som krossat sjelfva byggningen och var mang- dubbelt storre an det bus, hvars plats det im intager. Ett litet stycke derifran upbygdes anyo garden, som snart der- efter blef ett rof for lagorna, hvarefler den aterbygdes tatt under fjallet — En annan fara, h vanned innev.-inarne i denna del af Jiowsdalen alltjemnt hotas, a'r den att begrafvas un- der laviner, eller som de i Norge bena'mnas sneskred. Dessa a'ro, sardeles under varen och mildra vintrar mycket van- liga i Romsdalen, afvensom i andra dylika dalar i Norge och jag horde flera berat;elser om den vahlsamhet de ut- ofva. Sa t. ex. hade under en af de sednast forflutna vin- trarne en sadan s'ortat utofver nagra stugor och alldeles begraft dessa och mi'iiniskorna , som bebodde dem. Fran en gard pa andra sidan af floden hade man varseblifvit delta och skyadade att anskaffa manskap for att om moj- ligt utur snomassan framgrafva menniskorna , hvilket ock lyckades sa att ingen der tillsatte Jifvet; men da nagra af dem, som dervid bitradt, begafvo sig till silt ej mycket af- la^se hemvist, blefvo de ofverraskade af en lavin, som do- dade dem. Stugorna a'ro nu flyttade narmare under fjallet och der lefva de utur snon franulragne menniskorna, utan att synas sardeles frukta fornyandet af samma handelse ; sadan ar vanans makt; den kommer menniskorna att om
253
icke glomma, sa dock med likriojdhet se de faror till mo- tes for hvilka de redan varit utsafta och de fyckas lefva trygga och DO] da inidt iblaiul forstorelsen. — Innevanarne i sadana trakter haiVa af erfareiiheten lart sig att af tempe- raturforandringarne forut.se nar lavinerna komma att mest grassera, och vid dylika tideptmkter hegifva de sig ej utan i storsta nodfall pa nagra resor eller fa'rder, utan halla sig inom hus. De som fora posten och saledes maste begifva sig ut, a'ro ut.safta for standiga faror, och det berattades ej sa sallan haiida, att de knapt lyckligen undkommit en la- vin, som nedstortat bakom dem, forran en ny frammanfor dem nasfan alldeles tillstanger vagen ; ocksa lara de stun- dom vid sin afresa taga afsked fran de hemmavarande lik- som gingo de en saker dod tillmotes. Narmast intill ^all- vaggen ar man mest fredad, emedan lavinen under sitt fall fran den ofversta kanten af den na&tan lodrata fiallvaffsen
*J oo
beskrifver en krokig linea ocli nedfaller ett betydligt stycke fran fjallet, ofta midt i elfven. — Bland andra berattelser, som omtalades var afveu den, att nagra Lomvaringar (inbyggare i Loms pastorat) under en resa ofver fjallet mellan Lorn och Homsdalen om sommaren, da snon till en betydlig del borfsmalt, funno i en sidodal en hjord af 80- 100 renar liggande doda men va'l behallna; sakerligen hade dessa under foregaende vinter blifvit begrafda af nagon nedstortande lavin. — Det iir egentligen vester om Ormem, som lavinerna rasa ; oster derifran lefver man trygg for dem, emedan fjallet der ej ar sa tviirt utan mera langsluUande. Sielf horde jag allenast en enda gang fran en sidoklyft det dofva dariet af en nedstortande iavin ; men slijtitsbonderne utvisade for mig de stallen, der lavinerna isynnerhet pliiga hvarje var nedstorta och som foljaktligen da aro de farligaste att passera. Om sommaren , sardeles i Juli och Augusti, a'ro dock dessa stallen icke i nagot hanseende farlige att beresa ; ty da ar lavinernas tid redan forbi nere i dalen; endast i de hiigre fjalltrakterna kan man da fa
254
skada tlem, hvartill dork afveii fordras sarskildta forhal- landen i temperaturen.
Strax vid Fladmark ligger Kors lilla kapell, bravest Kyrkoherden i Grotlen predikar nagra ganger om aret; ocli ehuru oansenligt det an ar, erbjuder det dock en angenam livilopunkt for ogat. Ju narmare man nalkas Horjem, de- sto niera gigantiska blifva de sforarfade omgifningarne. Miinsjea stortar i ett vildt fall utfore den bradstorfa slata
O
fjallvaggen , fran livars springer Saxifraya cotyledon med sina stora hvita blomruskor nedhanger under def att vid foten Diyitalis , Daphne mczereum, Sedum alburn^ Aconi- tum septentrionale. (i alia fa'rgnuancer fran bla till bvit), Pteris crisp a , med llera, fro das bland bjorkarne ocli bvit- alen , som ofverskugga de stora losa stenar, som tid efter annan afsondrat sig fran fjallinassan. Liingre frain visar sig strodda Almar; men fallen liar nastan forsvunnit, atmin- stone ar den ej sa herskande, som den ditintills visat sig. — Nara Horjem komnier man fill det smalaste stallet i bela dalen; man ar nu vid foten af det 4000 fot eller der- utofver hoga vidt omtalade Romsdalsborn , som vid norra kanten af vjigen jattelikt reser sig i bojden med kala lod- rata fjallvaggar, sa att man nastan intages af bafvan, da man blickar uppat, heist fjallspetsen pa ett stalle tyckes liksom skjuta utofver vagen. Vid sodra bradden af elfven upresa de obetydligt la'gre Troldtinderna sina, om mojligt ar, annu slatare mera tv;irbranta morka vaggar, under det att de uptill a'ro splitfrade i en mangd smala tinder eller spetsar, af bvilka nagra upat blifva nagot tjockare, sii att man hvarje ogonblick tyckes hafva anledning befara att de skola nedstorta i djupet och krossa allt som ar i deras vag. Det ar dock forst ett stycke vester fran Horjem, som man erhaller ba'sla iifversigten af Romsdalshorn pa ena ocli Troldtinderna pa andra sidan och hvars impone- rande anblick icke kan med ord beskrifvas. — Om Troldtin- derna har folket atskilliga sagner harledda fran de bizarra
255
former, som sjelfva spetsarne framstalla der de, sedde nedi- fran liknande storre och mindre bformliga stafyer, tyckas liksoni svafva i luften. Salinida sager man att da Olof den helige, (hvilken liar liksom i manga andra delar af Norge spelar en stor roll i folktraditionen) skulle till kristendon>en aterfora Komsdolerne , sokte bergsandavne lagga alia moj- liga hinder i vagen for honoin , hvarfore lian, till folje af den makt som var honom forlanad , forvandlade dem i sten, och det ar dessa , .som till ett evigt minne af hans makt utgora de ofversta spetsarne af fjallet. Dessa tinder aro afven benamnda for Brudefolget, hvadan det ar oratt, da Carpelan pa sin karta med detta namn utmarker en oster om Troldtindene ungefar midtfor Fladmark belagen fja'll- stracka; atminstone kande ej dalens inbyggare nagot an- nat Brudefolge an sjelfva Troldtindene. Tradiiionen om anledningen till detta namn , nemligen att en brudgumme jemte brud och hela brudfoljet ha'r under sin fard till kyr- kan blifv it af de onde andarne forvandlade till sten, ar vida allmannare bland folket, an den om de af Olof den helige till sten forvandlade trollen ; och man utmarker de bada hogsta tinderne fran de ofrige omgifvande genom namnen Brud och Brudgumme. — Nedifran dalen ar det fullkomligt omojligt att hestiga detta fjall ; det maste ske fran sidan i trakten af prjistgarden, pa hvilken va'g jag afven en gang nalkades dem , som jag la'ngre fram far tillfalle att omtala. - Romsdalshorn har sitt namn deraf, att pa toppen ar en afsats som pa afstand liknar elt gigantiskt horn. Veterli- gen har hogsta spefsen af detla fjall aldrig varit bestigen mera an en enda gang for nagra ar tillbaka af tvenne bro- der, hvaraf den ene ar smed i IMolde. For att adagalagga att de verkligen framkommit anda till ofversta spetsen af hornet, upreste de der en hog vare eller stenhog, som pa nagot afstand nedifran kan skonjas , ehuru bast fran de motliggande fjallen. De upgingo pa en hogst brant och svar vag ungefar midtfor garden Venge pa den sidan af fjallet
256
som viinder mot dalen, ehuru (let utan fraga varit lattare om de upgatt fran sidan at llorjem, eller allrabast bakiiran pa norra sidan , ehuru de dervid fatt gora en lang omvjig ; de beskrei'vo klattringen, sardeles upfor ofversta afsatsen eller sjelfva hornet , sasom i hogsta grad v;idlig och svar, hvarom man afven genom sjelfva anblicken kan ofvertyga sig; de maste begagna jevndubbar och linor; men nergan- gen var bar, sasom allestades pa fjall, dct mest halsbry- tande goromal och de forsakrade alt de ej pa ruigot vilkor i verlden an en gang ville afventyra iorsoket. Ofversta spetsen utgores enligt deras beriittelse af en liten sliitt, all- deles ofvertackt af stora losa stenar, hvilka voro dem gan- ska val till pass, da de skulle upresa minuet och beviset for sin dervaro. Lojtnanten i Engelska flottan W. Breton, hvilken 1834 genomreste de fiesta trakter af sydliga Norge, bar i sin under titteln: Scandinavian Sketches, or a tour in Norway : utgifnaresa, meddelat tvenne vyer afllomsdalshorn och Troldtindene, hvilka dock bar oriktigt kallas Vengestin- dene. Dessa sistnamnde ligga DOIT orn elfven i nordvest fran Komsdalshorn. — Vid foten af Homsdalshorn ar pa den nordvestra sidan en springa i sjelfva Ijallvaggen , hvarur vatten framsipprai1; som denna springa bar utseendet af att vara frambvagt genom ett kraftigt svardslag, sa far Olof den helige afven vara dess uphofsman och springan kallas Olof den heliges sviird ; men ban hade i sanning foga bebof af att ur fjallvaggen framskafta vatten till sinahastar, da ban hade att tillga bela den tatt forbiflytande elfvens, vattenmas- sa, och med afseende pa dylika traditioner kan man i san- ning ha nagot skal till det yttrande om ,,Sanct Ole," som en bonde pa Dovre en gang, da talet var om en del af de un- derverk som tillskrifvas hoKom, fallde, ,,att ban matte varit en stor ulspegel". — INara garden Venge, vester fran Horjem, ar en kulle, som kallas Valborgsbakke, hvarest skon Val- borg enligt sagnen skall ha bott; och hennes moder be-
257
rattas ligga begrafven vid den oster om Ilorjem belagna garden Marsten.
Nar man passerat forbi Horjem och vagen bojer forbi det utstaende hornet of Romsdalshorn , frainter sig en skon utsigt ofver den nagot bredare dalen rundt omkring betackt af vackra gardar ined lierrliga akrar och angar, midt imel- lan livilka liaumaelfvens betydliga vattenmassa lugnt fram- flyter mot hafvet , hvaraf en vik a'fven visar pa en mils afstand under det att snon lyser fran de omgifvande fjailen utfor hvilka sma silfverglansande backar allestades nedstor- ta. Pa afstand ser man nagra alldeles hvita kullar bar och der bekladdamed strodda buskar upstiga fran den breda elfven, som just der gor en krokning; man a'r i ovisshet om livad denna hvita massa ar, anda tills man pa den af aim, svartal, hvital och hassel beskuggade vagen passerat forbi gardarna Mjelva och Devoid och nalkas den bro, som liar ar byggd ofver den breda floden. Man finner da att dessa kullar icke besta af annat an flygsand, som ofver- tacker hela strackan m el I an Isterelven, Middagsho och bada sidor af Kaurna, anda till Devoid; en i sanning ovan- lig och hogst ovantad anblick i en sadan fjalltrakt! Midt igenom detta flygsandsfallt gar vagen till Grottens narbe- lagna gastvanliga prestgard, som ar anlagd pa sodra slutt- iiingen af flygsandsfaltet, och tatt utmed hvilken a'fven kyrkan var bygd , tills den for nagra ar sedan maste flyt- tas, emedan man befarade att den skulle blifva begrafven under flygsanden, som redan till den grad ofvertackt hela den forra kyrkogjirden , att allenast de framstaende top- parne af nagra grafkors annu gifva tillkanna att en kyrka och kyrkgard for fa ar sedan funnos pa detta stalle. De aro nu flyttade nJira | mil la'ngre ner mot hafvet ut- med Veblungsnas , dit afven Komsdals marknads- plats fir flyttad fran Devoid. — Veblungsnas ligger nedanfor det till sttirsta delen tradbevuxna Satnasfjallet
5
258
ett kort stycke soder om Raumaelvens utlopp vid Isfjor- den , som utgor innersta delen af den stora Uomsdalsfjor- den. Har fir en samling af bus, bebodda af fiskare, sfimt marknadsbodar; men ofver alia hojer sig det tvavanings- hus, som eges af den bar boende rike landhandlanden, som tillika ar ga'stgifvare, ocb hvilken under de sista missvext- aren larer genom sin spannemalshandel samlat en ganska betydlig formogenhet. Ty fran honom hafva invanarne i Vaage, Lorn och Lessjo hamtat hela sitt bebof af sad, ocb som ban icke bade nagra andra medtaflare an kopmannen i det 44- mil langre bort belagna Molde , kan man vara of- vertygad att ban icke till nagot nedsatt pris forsalde sin vara. Under hela vagen ifran Lessjo bade jag allijemnt stott pa folk^ som an tin gen korde till Veblungsnas for att till- handla sig den oundgangeliga nodvandigbetsvaran , eller ock med lastade ka'rror derifran atervande.
Efter att denna gang hafva tillbragt allenast I1? dygn hos Prosten Bulls gastfria och alskvarda familj , begaf jag mig till Molde. For att fran Veblungsnas komma dit, kan man antingen gora Iiela resan till sjos ofver den utmarkt vackra , men af haftiga kastvindar nastan stfindigt oroade Komsdalsfjorden , eller ock resa nagra stycken till sjos ocb andra till lands ofver de temligen breda nas, som alle- stades skjuta ut i fjorelen ocb sonderdela den i en ma'ngd mindre. Jag valde denna sistnamnda, bvadan jag forst pa bat ofverfor den |- mil breda Isfjorden fran Veblungsnas till Torvig. Fjorden a'r omgifven af temligen boga berg, som dock for det mesta a'ro bevuxna med skog, mellan hvilken en och aniian gard framtittar ; gardarne a'ro dock for det mesta bygda temligen hogt opp pa sluttningen, emedan det mellan bergsvaggen och strand en sallan ar nog plats for deras anla'ggande ; sardeles imponerande a'r det pa fjordens sydostra strand nastan lodratt ur hafvet up- stigande Saetnasfjallet med sina jemna bergvaggar, hvilka hogt opp a'ro bekransade af trad och buskar under det att
259
den bogsta toppen ar alldeles naken med nndantag af na- gra anriu qvarliggande strodda snoflackar. — Fran Torvig till Alfarnas liar man l-J- mil landva'g genom en utmarkt vacker tatt bcbodd trakt. Sardeles leende och herrlig ar utsiglen f'ran Lerremsklefven, hvarest man framfor sig 6f- verskadar Uodvefjorden med dess tatt bebygda strander, afvanom bvilka for det mesta skogbekla'dda berg hoja sig nastan terassvis ofver hvarandra. Va'nder man sig mot vester , ser man en inangd af llomsdalsfjallens spet- siga tinder och de der imellan liggande eviga snomas- sorna. Det ar anmarkningsvardt, att bergen , sa snart man ofverfarit Isfjorden , belt och ballit forlora den Komsdalska karakteren ; de sluta sig ej inera i hoga framstaende spet- sar, utan blifva allt mera afrundade, ehuru manga af dem na ofver ti-adgrausen ; delta faller sa mycket mera i ogonen som atskilliga fja'll, hvilka pa den inre mot fasta landet vanda sidan af Romsdalsfjorden stiga n as tan rakt opp fran bafvet, a'ro sondersplittrade i tinder, under det att alia de , sorn a'ro belagna pa oarne och de utskjutande nasen , a'ro kullriga och afrundade.
Na'ra Torvig ligger en hog berg-udde kallad Skottham- maren af den anledning att det var utmed denna som de Skottar, hvilka varfvade for svensk rakning och anforde af Sinclair 1612 forsokte att bana sig en va'g midt ige- nom Norge, lade i land for att skaffa sig en vagvisare ge- nom del fiendtliga landet. Ha'rtill tvingade de abon pa den tatt utmed belagna garden Klungna's; denne inbillade dem att fjorden var sa grund , all deras fartyg ej kunde fram- komma till det en knapp halfmil aflagsna Veblungsnas; delta gjorde ban for att vinna tid att underra'tta sina landsman om del fiendtliga besoket, pa det de matte binna att sam- las och gora motstand. Han lyckades i sin plan; ty under det Skottarne urlastade fartygen och under bondens vag- ledning tagade rundt omkring den langa af berg nastan allestades omgifna Isfjorden , samlade sig innevanarne och
5*
260
oroade Skottarne under hela deras tag genom llomsdalen , ehuru de af brist pa skicklig anforare ej lyckades i sin afsigt att vid Bjorneklefven pa gra'nsen mellan Romsdalcn och Lessjo ofverfalia och nedgora fiend en, pa samma sa'tt som de sedermera med bitrade af Gulbrandsdolerne gjorde •vid Kringeln i Gulbrandsdalen . dit Peder Klungnas sasom vagvisare alltjemnt var Skottarne foljaktig. Pa platsen Aagesreiten vid Devoid a'r en stuga , hvarest, i en frtin en a'ldre bygnad tagen stolpe , artalet 1612 skall vara inhug- get, bvilket pastas hafva skett af Skottarne. — Det trad- kors med samma artal, som Nauiuann omtalar sig hafva sett bredvid va'gen nara Molrnen , forsporde jag icke,ehuru mycket jag an horde Skottarnes tag omtalas.
Fran Lerrem foljer vagen oafbrutetllodvefjorden, pa hvars motsatta strand Eids och Kodves kyrkor framskymta inellan traden. I Alfarnas siig jag for forsta gangen en af de bar pa kusten hogst allmanna rokstugorna. Dessa aro sa in- rattade, att i ena hornet af rummet njist dorren a'r en stor eldstad , Grue kallad, upinurad, i hvars midt ar ett fyr- kantigt stort 1ml, hvari elden brinner och hvarofver kokas ; bakom den a'r bakugnen som afvanpa a'r flat och begagnas till att torka sad, malt, m. m. INagon skortenspipa finnes ej, utan midt i taket, som gar a'nda opp till ryggasen, a'r en oppning, Ijaare bena'mnd , for r 6k ens ntgang; denna till- tappes medelst ett inom en tra'dkarm spandt skinn (eller annat dylikt) pa en lang slang, som bar sitt fa'ste i en af tva'rbalkarne. En nodvandig foljd af denna inrattning a'r att rummet a'r alltjemnt upfyldt af rok, som ock.sa alldeles nedsvartar den ofra delen af stugan ; och ehuru det rum, hvari jag var inne, utgjorde vinterstugan (de ha nemligen nastan alltid en seminar- och en vinter-stuga) och saledes ej pa langtid varit eldadt, ka'ndes likval i detsamma en myc- ket stark roklukt; vistandet i sadana rum maste nalurligt- vis for den ovane vara hogst obehagligt, hvartill kommer den vanliga verkan , som roken utofvar pa ogonen ; men
261
oaktadt allt detta, vilja invanarne i denna trakt hiigst oger- na utbyta sina rokstugor mot rum med ugn och skorsten ; och man kan val icke heller gerna bestrida att de fOrra afven hafva sina fordelar, sardeles i det' hanseendet att i dem herrskar en bestandig luftvexling, som alltid ar afvigt och bidragande till sundheten, men isynnerhet maste vara det for ett folk, hvars hufvudsakliga naringsgren ar fiske och som vid hemkomsten genom sina vata klader annu mera skulle foroka den qvafva att jag sa ma saga sorg- falligt instangda luften i de vanliga med skorsten forsedda bondsttigorna. Dessutom aro rokstugorna nastan alltid be- tydligt hoga, eniedan de maste racka opp till ryggasen och aro ufan loft; de sades afven vara ganska varma.
Vid Alfarnas maste man ater utbyta ka'rran mot en bat for att fara ofver den -| mil breda Langfjorden, hvilken stracker sig omkring 4 mil i nordost och skiljes medelst det nagot mera an 4 m'l breda Tiltereidet fran Tingvold- fjorden. Nastan midt for oppningen af Langfjorden ligger den lilla skogbevexta oen Vedo med sin gam la hvita sten- kyrka, och langre ut ser man den mycket storre skogiga oen Saekken. — Fran Solsnas bar man anyo omkring 1 mil landvfig till Dversnas genom en ful enformig tallbevuxen trakt, hvarest man endast uptacker nagra fa bebodda och odlade stallen , men sa tnycket mera Erica tetralix , som bar tycktes just hafva tagit sitt hufvudqvarter. Fran den hojd , hvarpa Dversnas ar beliigen, njuter man en herrlig utsigt ofver Fannefjorden och dess tatt bebyggda och tem- ligen langslnttande vestra strand , under det att Bolso med sin kyrka och flera mindre oar och holmar Hgga utanfor fjordens opning. Sedan man pa bat passerat ofver den al- lenast i mil breda fjorden , aterstar blott 1 mil landvag till Molde, genom en den herrligaste trakt. Va'gen gar allt- jemnt m el Ian tacka bondgardar och landtstallen med sina frodiga akrar och a'ngar; mot vester hojer landet sig sma- ningom mot det till storsta delen skogbetackta berget, och
262
i oster bar man framfor sig den herrliga breda Romsdals- fjorden metl en mangd storre och mindre holmar, livilka liksom de allestades framskjutande nasen och uddarne aro bekladda med skog ; langst bort resa sig de maktiga lionis- dalsfjallen med sina spetsiga tornlika tinder och vidstrack- ta snomassor. Det gifves sakerligen fa trakter i Norge , som , da fraga ar om en romantiskt skon belagenbet, kunna mata sig med Molde ; och vill man i rikaste matt njuta af den herrliga panorama, som bar framstaller sig, saborman pa en klar dag bestiga den bergskedja, som upreser sig nordvest om Molde, for att fran dess sluttning eller topp (ifverskada den rika omvexlande taflan, som utbreder sig for askadarens fiitter; och den som icke harvid kanner sig hjinryckt, har icke nagon kansla eller sinne for naturens skonhet !
I Molde tillbragte jag i Prosten Deinbolls gastfria bus nagra angenama dagar i sallskap med Kami. Areschoug; men som vadret, hvilket alltsedan jag lemnade Domb- aas varit iitmarkt vackert, nu andrade sig till det under storre delen af sommaren vanliga, sattes jag utur stand att gora mera an ett par exkursioner i den omgifvande vackra trakten. Deremot sysselsatte jag mig inom bus med att genomga det berbarium Deinboll samlat, dels under vandringar genom mangfaldiga dekir af det inre af Norge, dels under sin mangariga tjenstbefattning sasom pastor i Vadso i trakten af Vardo. — Sjelfva Molde ar obetydligoch har icke nagonting af intresse att erbjuda, utoni den herr- liga belagenheten. Handeln ar obetydlig, sardeles sedan landhandlanden i Veblungsnas dragit till sig all handeln med innevanarne i den inre delen af lamlet , for hvars skull Molde sakerligen blifvit begafvad med stadsprivilegier; at- minstone synes det for mig omojligt att updaga nagon an- nan anledning dertill. — Staden ar irreguliert bygd mellan hafvet och berget med en lang, krokig smal gata och na- gra grander; husen aro alia af trad, ornsom 1 och 2 va-
263
ningar hoga ; kyrkan ar liten och ful. — Strax sOder om sta- den ligger Rakna's hospital egentligen bestamdt for patien- ter, som plagas af den svara liar likasom i andra kust- trakter af Norge mycket allmanna radesygen.
Som mitt vistande i staden var sa kort och vadret der- under ofta elakt, sa var jag ej i tillfalle att taga mera an en ganska flygtig ofversigt af vegetationen i dess omgif- ningar. Den syntes mig dock i det hela ofverensstamma med den pa Norges vestra kust vanliga. Salunda frodades de storvexta Luzula maxima och Carcx binervis pa de ljungbevexta holmarne, pa hvars sfrander Alsine marina, flalianthus peploides , Silene maritima , Cltenopod. mariti- mumj Palmonaria maritima,) Salicornia ., Angelica litoralis, Sedum antjlicum 3 och enligt berattelse Carex salina, ma- ritima och nomeyica funnit passande vextstiille. Pa oarne kring Molde vexer afven Allium ursinum. Rumex obtusi- folius, cristatus, crispus och domesticus vexte i grushogarne och pa gatorna ; hvaremot Ilypericum pulchrum y Bunias bulbvcastanum, Myrrhis odorata (enligt upgift af Areschoug; jag kunde ej finna den, emedan angarne voro afslagna), Digitalis purpurea in. fl. pryda de mer eller mindre ste- niga angarne. — Under den ej sardeles besvarliga vandrin- gen till toppen af det berg eller fjall, sorn hojer sig strax bredvid Molde, liar man ett fortraffligt tillfaile att se hum strand- och laglands-vegetationen sa smaningom maste lem- na rum for en mera alpinsk. Denna bergstriicka ar nederst bevuxen medbjork, al, hagg, ask, asp, hassel, r6nn (Sor- bus aria och hybrida forma rkte jag ej, ehtiru de belt sa- kert finnas harstades ; i Kristiansunds trakten hade Are- schoug sett den forra) ; bar vexa, jemte de nyss upra'k- nade, afven Sanicula eiiropea } Stellaria nemorum, Loni- cara periclymenum } Campanula latifolia , Vicia silvatica , Prunella vulyaris 3 Orchis maculata , bifolia> Paris quadri- folia, Polypodiam pkegoptcris , dryoptcris ., m. fl. Der- efter blir talien herrskande, tills den iifven slutligen for-
264
svimier och lemnar rum for lagvext bjork, Junipmiis9 Em- petrum., Salix ylauca, med Irvilka de mera egentliga fjal- vexternas region intracler. De anmarkningsvardare eller ymnigare bar forekommande vexter i tallens region Jiro : Parnassia , Polyyala vulgaris , depressa (den forra all- man a'nda ner till stranden, den sednare temligen salsyut nara tallregionens iifra grans); Drosera rotundi. folia 3 any- lica ; Epilobium montanum; Cornus svecica , Lhmaea; Cir- sium heterophyllum , Hieracium bore ale ., muromim, vulya- tum; Pyrola secunda , minor., alia 1'yra Vaccinia } Andro- meda poll folia ; Arbutus uva ursi ; Erica tetralix; Euphra- sia of/icmalis (liar liksom pa de sma holmarne under man- ga former); Mijrica Gale; List era ovata ; Narthccium osfii- fragum ; Juncus squarosus ; Car ex pulicaris , canescens , flava., binervis , panicea , limosa , pallescens ; Schoenus al- bus ; Lycopodium selarjo , Selayinoides , annotinnm , clava- tum, inundatum; BlecJmum boreale ; Aspi',ium or copter is y spinulosum , fdix femina; Pteris aquilina., utom manga andra. — Bland egentligare f jallvexter vill jag omnamna : Ranunculus aconitifolius,, Thalictrum alpinum , Ceraxtmmatpi- num 3 Silene acaulis , Sibbaldia procumbens , Saxifraya stellaris , aizoidcs , cotyledon (denna sista prydde dock klipporna anda ner mot stranden i salskap med Silene ru- pestris , Stdum annuum och acre; lik^om Alchemilla al- pitia och Festuca ovina /? vivipara i ma'ngd frorlades pa nastan alia torftak i hela trakten mellan VeblungsnJis och Molde ) ; Hieracium alpinum , prenantltoides ; Son- chus aJpinus ; Aparyia aulumnulis ft. ; Gnaphalium nor- veyicum, supinum ; Arbutus alpina; Azalea procumbens; Menziezia cmridea ; Bartsia alpina ; Salix herbacea , reti- culuta, ylauca ,• Satyrium viride; Tofjeldia borealis ; Carex riff Ida; Lycopodium alpinum. — Lobelia Dortmanna blom- made i en liten sjo hogt oppe pa fjallet. — Larketradet (Pinus Larix)., som var planteradt en lang stracka utmed
landsvagen , frodades fortraffligt, och i tradgardarne syntes atskilliga frukttrad.
I sallskap med Areschoug lemnade jag Molde den 14 Augnsti. — Vi togo under var aterresa samma vag , hvarpa jag begifvit mig till Molde, och njoto pa flera stal- len af den herrliga prospekt, som fjorden och de framfcir oss liggande Romsdalsfjalleri i rikt matt erbjcklo. — Sedan vi i Veblungsnas qvardrojt ofver natten skiljdes vi fran hvarannari, Areschoug for att genast atervanda till Sverge, jag for att begifva mig till Grottens prestgard , der jag qvar- stadnade till den 25 Augusti. — Derma tid, som i allman- het utmarkte sig genom ett mycket vackert och varmt va- der, tillbragte jag dels med att foretaga exkursioner i den omgifvande trakten och dess hoga fjall, dels med att af Prosten Bull forskaffa mig noggranna underrattelser om Rorns- dalen i allmaidiet och Grottens pastorat isynnerhet. Ty ehu- ru Ilomsdalen tagen i inskrankt mening, d. v. s. den dal, genom hvilken liaumaelfven framflyter, hel och hallen hor till Grottens pastorat, sa forstar man a'fven med Romsda- len i vidstrackt mening hela Ivomsdals fogderi, som i norr begransas af Nordmor, i soder af Sondmor, samt innefatfar 6 pastorater, hvardera bestaende af flera soknar.
Grottens pastorat utgores af 5 soknar, nemligen Grot- tens sokn, Void, Eide, Heen ochKors kapell ; af dessa aro den forsta ocb sista belagna i sjelfva dalen och till dessa kyrkor finnes korvag; de 3 ofriga iiro belagna i fjordarne, Heen innerst i Isfjorden , Eide vid Rodvefjorden och Void ntanfor Indfjorden ; till dessa iir sjovag och endast till Heen derjemte en besvarlig ridvag. Det a'r saledes en fb'ga af- undsvard loft att vara pastor pa ett sadant stalle, der man host, vinter och var a'r utsatt for faran att pa resorna till och fran kyrkorna omkomma pa de af haftiga och ofor- modade kastvindar alitjemnt uprorda fjordarne; sardeles besvarlig och farlig lar resan mellan Void och Veblungsnas vara, emedan man derunder maste passera forbi Satnas
266
fjallet jemte nagra andra, hvilka med nastan lodrata vag- gar stupa ner i hafvet, sa att pa en betydlig stracka icke mera an en end a liten gard Indholmen finnes mellan fjall- vaggen och hafsstranden och man foljaktligen , i handelse af en hastigt pakommande storm , icke eger nagon landnings- plats der man kan radda sig undan de uprorda vagorna. Men af enalianda beskaftenhet aro storsta delen af pasto- raterna pa Norges vestkust och da Grotteh larer lemna tem- ligen goda inkomster liar det foretrade framfore en mangd andra. — Sjelfva prestgardens belagenhet ar egen i sitt slag vid oppningen af den smala Is- eller Isterdalen , som a bada sidor omgifves af mer an 2000 fot hoga lodrata fja'llvag- gar, uptill splittrade i smala tinder och bekladda med sno; i norr aterigen ligga pa eft knapt biisseskotts afstand be- tydliga flygsandskuilar dels alldeles bara, dels sparsamt bevuxna medSandhafra^/?//???^ arenarius), hagg och bada arterna al ; bar lag , sasom jag forut namnt, afven kyrkan , men flyttades emedan den hotades att begrafvas af sanden, ett ode som afven botar prestgarden och gor till en nodva'ndig- het attinnan kort ocksa forflytta den. — Bland de fjalltoppar, som omgifva prestgarden , fortjena isynnerhet namnas JMid- dagshouen strax sydost fran prestgarden, Kong-en, Drot- ningen, Bispen langre bort pa vestra sidan af den en mil langa Isterdalen. Ehuru prestgarden ligger sa djupt mellan ijallen^ gor likva'l dessas egna form, att solen nastan un- der heia vintern synes derstades, eburu det ar nagon lid som den belyser den allenast nagra minuter hvarje dag. Sa ar ej forhallandet i den nordligare belagna Sundalen, till hvars prestgard ingen solstrale framtranger under 4 ma- nader, eller fran slutet af Oktober till slutet af Februari!
Romsdalen ar mycket iruktbar och skulle sakerligen kunna annu mera upodlas. Korn , rag , potatis och lin ut- gora hufvudsakliga foremalet for odlingen , men af det sist- namnda odlas ingalunda sa mycket som erfordras for in- byggarues behof, hvadaii de liar, liksom i de fiesta trakter
267
af Norge , arligen maste kopa en betydlig qvantitet va'f , som ocksa utgor en af cle kringresande Vestgoternas for- namsta och indragtigaste handelsartiklar. Likval tycktes linet i Romsdalen irodas och trifvas ganska val. — lloms- clalen ar mycket varm och kan ej opassande liknas vid ett drifhus; solstralarne aterkastas fran de 3—4000 fot hoga fjallvaggarne, hvaraf den smala dalen a bada sidor omgif- ves, och luften nere i densamma afkyles foga af vindarne fran fj alien , emedan de liar ej hafva nagot spelrum; haraf maste , sardeles under varma somrar, en ovanlig varmegrad upkomma , som ocksa gor att saden behofver mycket kort tid for att mogna ; den skadas aldrig af frost och behofver ej heller, sasom i de hogre belagna trakterna icke sallan intraflar, skaras gron. Ocksa ar folket i allmanhet valma- ende, hvilket afven rojer sig i deras bygnader. En ami an ofta ej obetydlig inkomstkalla lemnar laxfisket i llaumaelv, i hvilken laxen upstiger till Onnem, livarest den af de be- tydligare vattenfallen hindras fran att la'ngre framtranga. Strandboarnes egentliga och hufvudsakliga naringsgren ar naturligtvis fiske; stundom bander det att sillen infinner sig anda i det innersta af Lsfjorden; Al h'nnes i mangd , men forkastas belt och liallet af allmogen for dess likhet rned orm. — Boskapsskotsel idkas afven betydligt , hvartill de berrliga grasrika satersmarkerna i Broste- och Varm-da- larne leinna ypperligt tillfalle; med hastar drifves ocksa handel, dock ej i samaia grad som i det nargriinsande Sondmor, bvarifr«in en stor del af de Norska hastar, som komma till Sverge och England,, hafva sitt ursprung. — I den la'ngre i norr i Naessets eller Roe pastorat belagna Ei- kisdalen larer svinskotseln vara ganska betydlig; i derma dalstrackning, hvarest vegetationen beskrefs sasom varande af en alldeles ovanlig yppighet, vexer hasseln i sadan mangd, att svinen der slappas i hasselskogen att fetas , liksom i siidra Sverge pa alionskog; en ganska betydlig qvantitet Hotter lara ocksa derifran afyttras, sardeles pa Romsdals
268
rnarknarl. — Bland de vilda djtir, som icke sa sallan foror- saka betydlig skacla , bor f ram for alia namnas Bjornen , som i mangd finnes i hela Romsdalen.
Bland Romsdolerne aro manga anhangare af Hauges religiosa asigter eller sakallade Haugianer; deras antal bar dock under de sednare aren aftagit, ocb de erhollo bar ej samma pris for sin vandel, som jag pa andra trakter, t. ex. i Lonset (annexiorsamling till Opdal) , horde dem till- delas. De hafva egna sammankomster icke langt fran Hor- jem, understodja hvarannan inbordes och lefva sinsimellan i storsta samhallighet ocb endra'gt; men sades vara foga fordragsamma mot dem, som ej bora till deras sekt. — I kladedragten skilja sig Romsdolerne foga fran Gulbrands- dolerne; de roda ini blaa spetsiga ylleluerna, hvilka nastan vid forsta intradet i Gulbrandsdalen falla i ogonen , voro afven bar i bruk ; men jag glomde efterfraga , buruvida det bar, sasom i flera andra trakter, var brukligt att sasom tec- ken pa sorg va'nda den blaa sidan utat.
Bland de utfarder jag i den kringliggande trakten fore- tog, vill jag forst namna en resa till Vedo prestgard i sa'll- skap med Bull. Fran Veblungsnas reste vi ofver fjorden till Torvig, derifran till lands till Lerrem samt derefter ater pa bat ofver Rodvefjorden till Eide , bvarest den Sondagen skulle ballas Gudstjenst. Mellan Torvig och Eide kan man afven aka, men vagen larer vara ganska besvarlig. Den lilla sjo, som ligger mellan Torvig och Lerrem, lyste bvit af Nymph(za alba , och var detta det enda sta'lle , hvarest jag i denna trakt observerade narnnde vext. — Eide bar en mycket vacker belagenbet midt pa ett smalt nas eller ed mellan Rodvefjorden i norr och stora Romsdalsfforden i soder. Rundt omkring den lilla kyrkan ligga ratt vackra gardar, omgifna af bordiga akrar och tradbevuxna a'ngar; utfor bergsidan sorlar en back , i hvilken jag raknade 10 a 12 sma sqvalteqvarnar i en rad tatt efter bvarandra. Pa afstand skadar man fjordarnes motsatta strander med de ut-
skjutande JiOga skogbetackta nasen , afvensom atskilliga storre och smarre holmav, under del ufsigten i soder och oster stanges al' llomsdalsfjallens spetsar. — Trakten sades vara mycket fruktbar och frambringa mycket sad; bland bar belagna gardar sattes Frisvold i framsta rummet. — Ef- ter afslutad gudstjenst fortsatte vi var resa till den na'ra 1 mil ailagsna \7edoen ; fjorden var fullkomligt lugn ocb i den afspeglade sig de pa venstra handen varande tallbe- taekta bergen , hvilka temligen brant sluttade ut i hafvet ocb blott vid llodve lilla kyrka visade en fordjupm'ng , un- der det att fjordens nerra niera langsluttande strand var tatt bebygd.
Pa bela den lilla Vedo linnas icke nagra andra bygg- nader an den gamla stenkyrkan ocb prestgarden, bvilka aro mycket val belagna midt ibland boga lummiga trad pa det nas, som forbinder de bada balfoar bvaraf oen bestar. Om sommaren ar saledes detta stalle en bland de vack- raste ocb angenamaste boningsplatsar man kan onska sig; men de oiriga arstiderna ar det sa mycket mera obehagligt. Genom det stormiga bafvet ar presten ocb bans familj skiljd fran alia of'riga menniskor ocb veckor kunna iorflyta utan att man kan kornma till lasta Jandet eller deril'ran erhalla nagra besok; man ar tvingad att fora ett fullkomligt ere- mitlif. — Hela oen tillbor pastorn, som dock deijemte bar storsta ocb basta delen af sin aker ocb ang, afvensom at- skilliga busman, pa det midt ernot liggande fasta landet omkring 4 mi^ ^n ^ll i trakten af Solsnas. Det kan ej uim;il an lorefalla besynnerligt att kyrkan ocb pastors bo- stalle aro anlagde sa att de aro belt ocb ballet skiljda fran bela den stora forsamlingen , hvars medlemmar under vissa arstider nastan maste utsatta sig for lifsfara da de vilja besoka kyrkan och Gudstjensten, hvaraf ocksa blir en foljd att det ej sa sallan larer intraiFa att tinder v intern ej mera an 5 till 8 personer infinna sig vid kyrkan. For ena- handa fara ar afven presten ut^att hvar gang ban skall be-
270
soka nagon af de ofriga tre kyrkorna , som bora till det vidJyftiga pastoratet. Af dessa ar Itodven vid Rodvefjor- den den narmaste, sa Vestnas pa vestra sidan af Tressfjordens inlopp ; aflagsnast ar Sylte , som ligger innerst i derma betydliga fjord narmare 3 mil fran Vedo. Oeksa omkom den nuvarande pastorns foretradare pa en sadan resa. — Orsaken dertill att hufvudkyrkan och prestbostallet aro pa Vedo bor sokas deri, att en kopstad med kloster i fordna tider varit anlagd harstades ; arum synas atskilliga marken efter de gamla (troljgen kloster) bygnaderna , ocb i ostra trakten af oen ar midt i skogen ett sta'lle som kallas kyrkogarden, bvilket afven deri skilj€r sig fran sin narmaste omgifning, att en mangel loftrad ocb i allmanbet en frodigare vegeta- tion der forefinnes. Att den nuvarande kyrkan ar ganska gammal kan man finna sa val af byggnadssattet som af an- dra omstandigbeter.
Hela oen utgores egentligen af en med trad ocb bu- skar, bufvudsakligeii tall och ljung, ofvervuxen klippa, som genom en fvartofver gaende insankning , just der kyr- kan och prestgarden ligga, ar delad liksom i tvenne ball- oar. Endast narmast omkring prestgarden aro nagra akrar; allt det ofriga ar ofvervuxet af en na'stan ogenomtranglig smaskpg. Stranderna aro ej boga, hvilket forballande eger rum med de fiesta oar och holmar i Moldefjorden. Den utanfor Vedo belagna och medelst ett sund derifran skiljda Sakken , som iir mycket storre an Vedii och pa hvilken aro atskilliga gardar, ar en bland de hogre ; pa den resa sig tvenne a'nda till toppen skogbevuxna berg, mellan livil- ka ar en insankning eller dal, och man formodar att dess namn harleder sig fran dess likhet med en pa midten till- knuten sack; afven dess strander aro temligen laga. — Nagra bland de sydvest och vester fran Molde belagna stora 6'arne beskrefvos sasom na'stan alldeles jemna ocb be- rofvade all tradvegetation.
271
Som vi allenast ofver natten qvardrojde pa Vedo var jag ej i tillfalle att forskaffa mig nagon noggrannare kan- nedom 0111 dcss vcxtcr ; men den tycktes i detta hanseende vara foga intressant. De kring Molde vanliga strandvex- terna forekommo iifven bar ; derjemte Rumex obtusifolius och domesticus , Digitalis, Bunium bulbocastanwn , Po- tentilla aryentea , Galeopsis versicolor , Verbascum niyrum. Veronica arvensis och ayrestisy llolcus mollis , Rhamnus frangula m. fl.
Mitltfor Vedo opuav sig at norr den ofver 3 mil langa, men i allmanliet blott en knapp lialf mil breda Langfjor- den ; dot var vid denna, som pa garden Tjseldens egor ett ovanligt stort jordras eller jordfall intrafFade i Mars manad ar 1756, hvilket utforligt omtalas i Etats-Radet G. Scho- nings rejse gjennem en del af Norge , Kjobenhavn 1778, ami en deel p. 87 — 90, ocb bvaraf jag liar torde fa med- dela ett kort utdrag. Man hade redan manga ar iormarkt, att oppe pa Fjaeldefjeld var en spricka, som allt mera vid- gade sig , tills slutligen ett stort stycke at fjallet foil ner i den underliggande fjorden : fallets hojd ofver hafvet sa- ges hafva varit omkring -J- mil, dess bredd Vu n»l '•> Qorden var 60 famnar djup der fallet skedde , men uprordes till den grad , att vattnet foljande dag sag ut som det tjoc- kaste sammanrorda lervatten ; pa flera stjillen steg det mera an 50 steg ofver dess vanliga niva; pa den 24- mil aflagsna Vedo steg vatnet 20 steg hogre opp pa landet an det an- nars afven vid hogsta flod plagade. I grannskapet af fallet bortryckte vatnet trad med rottema , batar ocb bus , afven dem , som stodo ett betydligt stycke fran stranden ; vid Niis prestgard, belagen 4/ niil fran fallet langre opp i fjor- den , blef en femligt stor stolpebod lyftad fran sitt stiille ocb kastad 150 steg langre opp pa landet. Ileljflundror , Torsk, Langor funnos kastade 1 a 200 steg opp i sko- gen , ocb pa garden Sandnas, belagen midt emot fallet, blef sill inslungad genom fenstren , eburu huscn Lago niira
272
200 steg fran stranden pa ett temligen hogt stalle. Vid delta tillfalle forlorade 32 memiiskor lifvet. Pa det stalle der raset skedde skall sedermera en ovanlig mangd hal- lonbuskar hafva uppvuxit. — Jag horde omtalas att en dylik sig smaningom vidgande spricka nu skall Pumas pa ett hogt fjall vid Indfjorden , som saledes fGrr eller sednare hotar med samma forfarliga liandel.se, hvarvid nagra gardar be- liigna i granskapet svarligen lara kiuina undga att blifva totalt odelagda.
Da vi pa tillbakaresan fran Vedo pa bat ofverforo till Alfarnas, fingo vi erfara, hum fjorden fran att vara full- komligt lugn genom en hastig vindstot Iran fjallen nastan i ett ogonblick sattes i den valdsammaste rorelse for att efter en kort stund atervinna sitt forra lugn. Det ar dessa ogonblickliga och haftiga forandringar, som gora dessa fjordar sa farliga att beresa och fordra den storsta upmark- samhet och vaksamhet hos styrmannen. Man berattade att i medvind ofta icke nagot annat medel aterstar for att vid en sadan vindstot undkomma att begrafvas af de med pilens hastighet framvaltrande vagorna, an att tillsatta alia segel och man kan liitt forestalla sig med hvilken ovanlig hast man da framdrifves tifver det svallande haf.
Fran Grotten foretog jag en utvandring till det strax afvanfore prestgfirden men sydost derifran belagna fjallet, som benamnes for JMiddagshou eller Middagshog. Upgan- gen till denna, liksom alia andra fjalltoppar i Komsdalen, ar hogst besvarlig och trottande, sardeles da man hunnit ofver tradgriinsen , emedan fjallvaggarne stupa sa brant, att man ofta nodgas gora langa omvagar for att finna ett stiille der det ar mojligt att upklattra och man ar glad att triiffa pa ett snofalt, emedan man bar kan fa nagot sakrare fotf aste ; men afven bar ar man utsatt for besvarligheter och maste anvanda mycken forsigtigliet, emedan snon ofta iir sa hard att man endast med mycken moda kan pa den temligen starka sluttningen fa faste for foten, hvarvid min
273
me<l spade forsedda vandringsstaf var mig till mycken nytta. — Eliuru Middagsho ifran prestgarden visar sis; som den hogsta bland de narmast tier omkring liggande top- parne, sa reser sig dock sfrax bakom den en vida hogre, hvars hela norra sida var ofvertackt med en sammanhan- gande snomassa , som ater stod i forening med den som upfyllde fordjupniugen mellan Middagsho och Troldtin- dene oeb som saledes tillsammans hade en utstrackning af ^mil eller derutofver. Fran Middagsho , hvars topp he- star af en mangd storre och mindre losa stenblock, njuter man en temligt vidstrackt utsigt, sardeles at norr. Man (inner der, alt Romsdalshorn ej ar den hogsta af traktens fja'llspetsar, utan olvertra'ffas af de ej sa langt fran den- samma i nordvest belagna Vengestinderna ; langre bort i norr ungefar i trakten af Eikisdalen resa sig nagra toppar, som na'stan tyckas vara annu hogre. Pa trenne sidor bar Middagsho icke langt ifran perpendikulara vaggar, som stupa ner i den tranga Isterdalen , som ser ut na'stan som en liten bergklyfta genomsliugrad af en ringa back, vid hvars strander gardarne ligga sfrodda och visa sig sasom sma korthus ; Isfjorden , hvaraf man ser en del , liknar en mork fja'llomsluten insjo. I fordjiipningen mellan Middags- ho ocli Troldtindene bar en blaskimrande glacier eller, sasom det bar heter, blabrse eller isbrse bildat sig, genom- skuren af en mangd mycket djupa fran 1 till 6 lot breda sprickor , i hvilkas djup vatten hordes sorla ; som dessa sprickor pa nagra stallen voro till en del betackta af sno och jag var alldeles ensain vagade jag ej att, sasom jag amnat, begifva mig a'nda fram till Troldtindene for att fran inre sidan pa nara hall betrakta deras kolossala spet- sar ; men fran.'det stalle vid pass midt pa glacieren och icke •jV mil fran dem , hvarest jag satte grans for min vandring, visade sig sjelfva de ofversta tinderna sasom pa alia sidor tvarhuggna stenblock, hvilka tycktes gora hvarje forsok att bestiga dem omojligt, och hvilkas morka farg gjorde ett
6
274
starkt afbrott mot den blaa isen och hvita snon , utur hvilka de upreste sig.
En annan arimi intressantare , ehuru foga mindre be- svarlig utvandring gjorde jag i sallskap ined Prosten Bull till och pa de fjall, som upresa sig innerst i Isterdalen. Denna dal bildas af Isterelfven och ar ganska frnktbar, hvadan afven flera garclar i densamma aro belagna. Vi ge- nomvandrade hela denna dal, langs den i en man gel (man pastar 35) bugter for det mesta lugnt framflytande Ister- elfven, hvars strander till en bb'rjan aro bekladda meil hvital och bjork , men langre fram med stor tallskog; pa manga stallen ar dalen sank och karraktig och ju langre man framtranger i den desto vildare blir dess ufseende emedan fjallen med sina lodrata sidor draga sig allt nar- mare tillhopa ; slutligen uphora gardarne och satrar om- gifna af herrliga betesmarker intaga deras stalle ; den of- versta satern benamnes Knudssater och strax afvanfor den- samma ar dalen med ens tillstangd af htiga fjallvaggar , sa att den utgor en fullkomlig cul de sac. Utfor den inneT- sta af dessa fjallvaggar nedstortar Isterelfven med ett fall af minst 500 fots hojd i tvenne afsafser, och vid bradden af detta svalg slingrar sig en gangvag, Stigen kallad, som utgor den enda mojliga kommunikationen mellan den ofra delen af dalen och den afvanfor varande till bete begag- nade fjallplataen. Denna stig ar for det mesta bildad af losa stenar, som sondrat sig fran den ofverha'ngande fjall- vaggen och blifvit lagda sa att de nastan bilda ett slags trappsteg ; den ar i allrnanhet sa smal att tva personer ej kunna i bredd passera den och ett enda felsteg skulle storta den vandrande i afgrunden, der ban antingen maste krossas mot utstaende klippslycken eller bortforas af den skumrnande for- sen. Det som dock maste syrias mest forunderligt ar, att denna langa branta stig afven beiares med hastar ; salunda konnna de fiesta af.de hastar, som fran Sondmor forsiiljas pa Koms- dals marknad, denna vag, som ocksa begagnas af traktens
275
invanare, da de fora sina hastar pa fjallplataen aft beta under sommaren ; jag skulle ej ansett denna vag fram- kommelig for hastar om jag ej hort det berattas af de tro- vardigaste personer ocli derjemte sjelf sett de ojafaktiga- ste bevis; men hartill fordras i sanning Norska hastar; na- gra anclra skulle omojligen liar kunna framga. — Fran flera punkter af denna stig nj uter man herrliga imponerande ut- sigter ofver den smala dalen , hvilken man ofverskadar i hela sin utstrackning och som fran denna hojd visar sig lik en gronskande klyfta mellan de morka fjallvaggarne ; pa alia sidor om askadaren resa fjallen sina valdiga huf- vuden opp emot liimmelen, under det att det dundrande vattenfallet liksom fran skyarne nedstortar tatt vid vandra- rens sida och ofverstanker honom med ett fint duggregn , i hvilket solstralarne aterspeglas i pvaktiga regnbagar. — Upkommen pa fjallet opnar sig en smal dal med atskilliga sma sjoar, kring hvilka nagra pilarter vegetera; rundt om- kring resa sig fjallen, betackta med evig sno , som pa na- gra stallen ofvergatt till glacierer, fran hvilka nastan mjolk- fargade baokar nedstromma, under det att de backar, som komma fran snofonderna hafva den for dem egna blagrona fa'rgen ; hvari bor man val soka anledningen till denna olika fa'rg hos backar, som komma fran samma fjall och ofta icke flyta pa ett afsfand af 8 — 10 alnar fran hvarandra? Pa en af de pa afstand varan de glaciererne tyckte jag mig marka upstaende delar liknande sma pyramider, sadana som la'ra vara vanliga pa storre glacierer. — Ett stycke afvanfor stigen , opnar sig Alnasdalen mot sydost och sades stracka sig bort mot Troldtindene. — Nagot langre bort passerar man ofver en liten as, som utgor valtenskilnaden mellan Isterelfven som ilyter mot Raumaelv, och Valelfven som flyter mot ISordalsfjord i Sondmor och bar gar afven gran- sen mellan Romsdalen och Sondmor. Denna grans ar pa Carpelans karta tecknad alltfor sydligt ; ty satern Langedal ligger inom Sondmor och ej, sasom pa kartan ar utsatt,
6*:* ••
276
inom Romsdalens fogderi; afvenledes saknas sa val pa denna som pa Forsells karta den lilla sjo, hvarifran den mellersta grenen af Valell'ven tager sin bOrjan ocli som icke ligger langt ifran den vida mindre, men af Carpelan markerade sjo , hvars vatten flyter till Isterelfven. Den be- tydligaste grenen af Valelfven , som kommer langre fran sydost ifran trakten af Brostedalen, forenar sig med den nyss anmarkta k-ke langt fran namnde sjo,, ocb bar var ocksa gransen fur var vandring , sedan vi utmed sjoen an- traffat 10 a 12 hastar fran GriHten, bvilka bar gingo i bete, och ett stycke derifran funnit en liggande dod af bvad folket bar kallar trollskott, som bestar i forstopp- ning, hvaraf de hastar, som ej aro upfodde i sjelfva fjall- trakten och saledes vana vid det starka betet, icke sa sallan lara anfallas, heist da man alltfor liinge drojer att gifva dem salt , bvarvid de norska basfarne aro sa till- vande. Det kari iifven vara ganska sannolikt , att den bar sa allmant vexande Pteris crispa bar nagon andel i sjuk- domen ; en tanke som i nagra trakter af Norge ar allinan ocb hvilken icke liirer -sakna grund , atminstone att doma af det experiment , som Wille i sin ^beskrifvelse over Sil- lejord" berattar sig hafva sjelf anstalt.
Denna dalstrackning, som forfgar anda till Sylte i Sond- mor, ar afven bistoriskt markvardig; det var nemligen ge- nom den , som Olof den belige stalde sitt tag da ban ar 1029 fi>r Hakon Jarl flyktade fran Sondmor till Lessjo saint vidare till Sverge , hvaroin kan lasas i Olof den beliges saga kap. 188 — 189. Den vag , som ban medelst sin 6f- vernaturliga makt banade genom Saefs- eller Skj.ierfs-uren mellan Alvstad och Groningen , ar a'nmi i behall ocb be- gagnas alltjemnt; ocb konungens lofte att kornet i Gro- ningen aldrig skulle frysa, sannas hvarje ar, afven da de lagre belagna gardarne se sin skord tillintetgjord genom frost. Hartill ar utan tvifvel sjelfva gardens och akrarnes belJigenhet orsaken ; likasom forballandet 1837 var med
277
Aamusdal , belagen vid Aamus-elv pa Dovre langt inne inellan fjallen , hvarest frosten ej gjorde nagon skada , under det att na'stan alia ofriga gardar i Opdals sokn mer eller mindre deraf ledo.
Bland de vexter, hvilka jag under mina utvandringar kring Grotten antecknade, vill jag har anfora foljande : Pa sandfalten frodades Elymus arenariiis 3 Festuca ovina , Ca- rex Icporina , Luzula campestris , Potent ilia anserina, och i skuggan af Alnus .incana 3 glutiuosa och Primus padus , som pa flera stallen bildade liksom gronskande oaser i sandliafvet, visade sig Viola canina, Silene inflata , Lotus corniculatus (upratt storbladig form , en nedliggande styf form med mindre blad vexte pa opna sanden}, Rosa mol- lissima 3 Fray aria vesca 3 Pimphiella saxifraya 3 flera former af Hieracium , Achillea millefolium _, A(/rostis vulgaris , Fe- stuca rnbra, Triodia decumbens , Poce y m. fl. — Pa stran- derna af Rauma- och Ister-elfvarne och pa de sanka an- garne deronikring vexte Caltha; Ranunculus flammula ; Ha- lianthus peploides ; Stellar ia crassifolia ; Comarum ; Epi- lobium palustre ; Angelica silvestris ; Galitim palustre ; Sca- biosa succisa; ^Gnaphalhim uliginosum; Tussilayo farfara; Pedicularis palustris ; Menyanthes trifoliata ; Scrophularia nodosa ; Glaux^ ; Armeria vulgaris ; Plantago maritima ; Triglocliin palustre , maritimum; Juncus conglomeratus , ef- fusns, filiformis , lamprocarpus , supinus, bufonius ; Carex intermedia, stellulata, /lava m. fl. ; Scirpus palustris 3 CCB- spitosus ; Eriophorum vayiuatum3 august i folium ; Alopecu- rus giiiiculatiis ; Aira flexuoxa ; Molinia cterulea ; Glyceria fluitans ; under det att de hoglandtare tradbevuxna an game pryddes af Ranunculus acris , auricomus ; Stellaria graminea; Lychnis silvestris ; Oxalis acetosella ; lltjpcricum quadran- gulum; Lathyrus pratensis ; Vicia septum; Trifoliumrepens, pratense ; Spircea ulmaria; Rosa canlna ; Rubus saxatilis ; Geum urbanum; Hcracleum sphondylitim ; Bun him bulboca- stanuni (pa ett enda stalle vester oni Isterelfven nara dess
278
forening metl Hauniaelv); Viburnum ojndus; Galium bore- ale, verum ; Scabiosa arvensis; Gnaphalium silvaticum , di- oicum; Solidayo viryaurea; Chrysanthemum leucanthemum (salsynt); Vei'onica chamtedrys, scrpy Hi folia , officinalis ; Melampyrum pratense _, silvaticum ; lihinatttltus crista a alii ; Prunella vulyaris; Clinopodium vulgare; Stachys silvatica; Primula veris ; Polyyomim convolvulus; Convallaria mqja- lis; Car ex pallescens ; Alopecnrus pralensis ; Phleum pra- tense; Holcus mollis f lanatm ; Melica nutaus ; Briza me- dia: jemte manga antlra. Akrarue hesvaratles fornamligast af foljancle ogra's : Rajnmcuhi.s repens ; Fumaria ofl'icinalis; Sinapis arven&is; Viola tricolor och var. bicolor ; Speryula ai'vcnsis; Vicia cracca; /Eyopodium podof/raria : Sonchus ar- veusis., oleraceus; Crepi,s tcctorum ; Lapsana commimis ; Cirxium arvcnsc ; Artemisia, vulyaris ; Myosotis arv.nsis; Vei'onica arvcmis; Stachys pahistris ; Mentha arvensis; Gale- opsis tetrahit; Lamium purpurcnm ; Polyyonum persicaria , lapathifolium ; Euphorbia lielioscopia ; Bromus sccalinus ; Triticum repens; ocJi pa akerfenanie samt gardanie visade sig Capsella bursa; Cerastium vulyatiim , Ckferopliyllitm silve- stre; Hicrachim umbellatum; Senecio vulyaris ; Verbascum niyrum; Plantayo hmceolata , media., major; Rumex dome- sticus , crispus y obtusifolius , acetoxa, acetosella ; Polyyo- num aviculare; Urtica dioica, wens; Dactylis ylomerata; Poa annua och antlra. — Neclra delen af fjallslultningarne be- kladdes af Sorbus auciipar/'a , Primus padus, Viburnum opu- lus, Fraxinus excelsior; Ulmus campestris ; Betulaalba; Al- nus incana ; Poptdus tremula ; Coryltis avcllana ; Plmi-s sil- vestris, \ skuggan af In ilka foljande vextei- tyektes hafva valt siit forna'msta tillhall, fastan afskilliga af deia vexte afveii mycket hogre opp pa fjallon och andra dereniot annu djupare i sjelfva dalen : Aconitum septentrional e; Ranun- culus aconitifolius ; Viola montana ; Sedum annuum , acre; Silene. rupestris; S tell aria nemorum , Friesiana ; Geranium silvaticum, robertianum ; Vicia silvatica; Rubus chatruzmo-
279
3 idffius ; Alchemilla vulgar is } alpina; Circeea alpina; Epilobmm angustifolium , montanum, origanifolium ; Ribes rubrum (ganska salsynt); Saxifraga cotyledon; Cornus svecica; Limifea borealis ; Asperula odorata; Valeriana of- ficinalis ; Hieracium paludosum, murorum, vulgatum, bore- ale ; Cirsium heterophyllum ; Gnaphaliumnoi'veyiciim; Cam- panula latifolia (med bade bla och hvita blommor) ; Py- rola minor; Vaccinia; Andromeda poll folia ; Arbutus uva ursi ; Erica vulgaris, tetralix ; Digitalis purpurea ; Euphra- sia ojf'icinalis ; Pmguicula vulgaris; Trientalis ; Polygonum viviparnm ; Orchis maculata^ conopsea; Juncus ustulatus y squarrosus ; Liizula pilosa, maxima (rar); Carex canescens, Buxbaumii , panicea^ limosa , capillaris ; Milium effusum; Agrostis canina ; Calamagrostis epigejos ; Aira flexuosa var. montana; Poa nemoralis ; Triticum caninum; Polypodium vulgare; Aspidium lone hit is , filix mas f Oreopteris , angu- lar-e , spinulosum, filix femina , fragilis ; Woodsia ilvensis ; Asplenium trichomanes 3 adianthnm nigrum (enligt exemplar samlade och ineddelade af Deinboll ; sjelffann jag den ej); Pteris aquilina ; Blechuum boreale ; Strut hiopter is germa- nica (liogst allman) ; Lycopodium selago , annothmm3 clava- tum. — Afvaiifor denna trakt vidtager en annan , som till en borjan ar bekladd med lagvext Betula alba^ Juniperus communis , Empetrum nigrum., Salix Lapponum , glauca ; deref'ter nastan endast af Betula nana , Salix herbacea, Arbutus alpina, Azalea procumbens , tills slutligen sno och is sa'tta grans for all vegetation; det ar i denna trakt, af- vensom till en del i sjelfva gransen niellan denna ocb den foregnemle, som man fiiiner Tlialictrum alpinum ; Ar obis al- pina; Rhodiola rosea ; Silene acaulis ; Cerastium alpinum, trigynum; Spergula saginodea ; Sibbalrlia; Dryas ; Epilo- bium alpinum; Saxifraga stellar is, aizoides , oppositifolia, rivularis , caspttosa; Angelica archangelica (jag s«g den endast liiigt opp i Valdalen) ; Apargia autumnalis {3 ; Son- chus alp inns ; Hieracium filpimnn, prenantJioides ; Serratuln
280
alpina; Gnaphalium supinum ; Erir/eron uniflorm ; Me-nzie- zia carulca; Andromeda hypnoides ; Diapenzia lapponica; Veronica alpina; Pedicularis Oederi , lapponica; Bartsia alpina; Oxyria reniformis; Salix reticulata ; Satyrium vi- ride ; Tofjeldia bor calls ; Juncus trifidus , triylumis ; Luzula spicata , hypvrborea; Car ex rupestris, lay op in a , titrate., rigida; Eriophorum capitatum ; Phleum alpinum; Aira ctz- spitosa vivipara ; Poa alpina, aspera, nemoralis 8 glauca; Onoclea crispa (allman ; vexer afven i dalen vid fjalleris fot) ; Lycopodium aJpimtm , selayinoides. — Utmecl prestgar- den vexte afven nagra trad af Cratceyus monogyna oeli Sa- lix fragilis ; men de voro patagligen planterade; den sist- namnde var tagen fran Alfarniis, hvarest den afven f'ore- kommer planterad.
Uti foregaende forteckning har jag ej uplagit alia, som jag observerade , och utom det att manga forekommo, som jag underlat att genast rnig till minnes annotera, funnos der sakerligen ganska manga, som jag alldeles ej varse- blef ; ty dalen och ^allsluttningarne synas vara mycket rika pa vexter och hafva ett intressant utseende; hvilket dere- mot i vida mindre grad ar forh.illandet med sjelfva fjallpla- taerna. Trakten kring Grotten ar i fifrigt markvardig af de flera hogst salsynta vexter, hvilka af Gunnerus anforas sasom har forekommande : t. ex. Dianthus arenarius , Or- chis militaris , Centrosis abort iva, Gentiana purpurea in. fl. , af hvilka det ej lyckades mig alt aterfinna nagoii enda, och da de afven af flera andra faf;ingt blifvit eftersokta , synes man ha skal att tvifla pa desse Gunneri upgifter ; jag sokte att af innevcinarne fa kunskap om Dianthus are- narius., heist den genom sin lukt tycktes bora ha fastat de- ras upmarksainhet ; men enslammigt lorsa'krades det, att nagon sa beskaifad vext af dem aldrig anmarkts pa flyg- sandsfallen ; detsamma yttrades afven om Gentiana pur- purea , dock synes det troligare att den skall iinnas i na- gon af de haromkringvarande fja'lldalarne, heist den tyckes
tillhora tie mera vestliga fjallstrackningarne i Norge. Pro- fessor Blytt i Kristiania , som ar sysselsatt att kritiskt gran- ska Gunneri herbarium , livari atminstone de fiesta af de vexter, som i bans Flora INorvegica aro uptagna, forefin- nas, skall sakerligen lo.sa de tvifvel, som herrska ofver sa val de nyss anforda , som manga andra af Gunneri up- gifter. — Nagot , som ej kan undga att fasta botanistens upmarksamhet , da ban jemforer den liar radande vegeta- tionen med den , som eger rum i de inre delarne af Norge, ar det ofverflod pa Ormbunkar, som bar finnes, bvilket tyckes an ytterligare stad fasta den redan lange sedan gjorda observationen, att denna vexlfarnilj mera alskar eitinsuliirt an kontinental klimat. Afvenledes ar den pa barvarande fjall ra dande totala bristen pa Drab a, Astragali jemte atskilliga andra pa fjjillen i det inre af Norge radande sliigten ganska markbar. 31en dessa ocb atskilliga andra vextgeografiska anmarkningar tanker jaggoratill foremalfor en egen afbandling,bvadan det ma vara tillrackligt att endast i forbigaende bar bafva antydt dem. Den 22 och 23 Aug. regnade det nastan oupborligt nere i dalen , hvarunder det snoade pa fjallen, bvilka barvid fran prestgarden erbodo en icke obehaglig anblick , i det att det hvita snotacke, hvarmed alia de rundt omkring va- rande fjallen voro betackta anda till nagotnedorn ofra trad- griinsen, gjorde ett starkt afbrott mot den omedelbart der- efter vidtagande gronskan. Snon lag qvar till efterinidda- gen den 24, da solen med sin varma alldeles uploste den. Jag lemnade Grotten den 25 Aug. ocb njot under tili- bakaresan genom Komsdaleu annu en gang af de vildt ma- jestatiska vyer, som denna dal ]>a sa manga stallen er- bjuder, och livilka icke litet uphojdes derigenom att vat- net i aarne blifvit okadt genom den under de foregaende dagarne fallua nu uplosta suon, hvaraf biinde att de berr- liga forsarne blifvit annu mera imponerande. — Da jag sent pa aftonen nalkades Molmens gastgifvaregard , forvanades jag ofver den mangd eldar, som ofverallt i Lessjodalen
- 282
och pa nerlersta clelen af fjallsluttiiingen voro uptande; det drojde lange innan jag kunde inse anledningen till de sam- ma, men slutligen fick jag veta, att det skett for att ge- nom den derigenom fororsakade starka roken atrninstone till nagon del motverka den odelaggelse , livarmed frosten under den lugna mycket kalla natfen hotade de till storsta delen bar annu grona sadesfalten (i Komsdalen var saden redan mogen och man var der som bast sysslosatt med att skorda och in fora den). Detta medel, som nastan hvavje ar maste anvandas , medfor ofta onskad verkan och gjorde det afven i ar, ehuru ofullkomligt; ty da jag foljande dag fortsatte min resa fran Molmeu , betiickte en stark rimfrost pa manga sfallen akrarne, ocli folket klagade sin nod, un- der det de allniant voro sysslosatta att afskara det grona kornet, pa det att de matte fa nagot och ej utsattas for faran att under den kommande natten berofvas allt. Det hander nastan arligen att saden maste afskaras grou och omogen ; men den upsattes derefter pa stakar for att ge- n om solens in verkan mogna nagot mera, emedan den da ej ar utsatt for frostens inflytande i sainma grad som medan den star pa roten. Lessjo pastorat fortjenar i sanning det epitet af "det kalla Lessjo ," som det erhallit bland de oftast ganska karakteristika epiteter, hvilka fran langre tider till- baka tillagts hvart och ett af Gulbrandsdalens pastorater. — I Lessjo tyrkobygd hade frosten val gjort mindre skada, men afven ha'r fruktade man att afven delta ar skulle, ehu- ru i mahanda mindre grad, blifva ett missvextar liksom de trenne sednast forflufna. — Da jag ater begaf mig upfcir Dovre, mottes jag af ett snovader, som ledsagade mig a'nda till Kongsvold, dit jag sent pa aftonen atervande, och hvarest hela mark en foljande dag (den 27 Aug.) var ofver- allt betackt med mera an tumstjock sno.
283
XVIII. Anmarknirtg vid Triyonometriska Tabeller- na , uf C. J. D:s HILL.
(Uplast den 30 Mars 1838).
Ire vanliga tabellerna lenina endast 7 decimaler, men of'ta ar man i behof af sadane soin innefatta et annu storre an- tal, och nagongang kan man hafva anledning at tvifla pa riktigheten af en eller annan ziftra i dem man bar til hands. I dessa fall kunna foljande formler vara af stor nytta :
Lat n vara peripheriens forhallande til diametern , och ycrrll0 15' (eller r/zrSV/125 efter det nyaFranska indelnings- sattet) , och if; en gifven vinkel , hvars motsvarande bage x
Cii ?// 11 »// "N
nemligen =: -^- eller zi:^— ) ar nnndre an ^ (eller »/;<
;&"5=0,<|o625).
Efter delta antagande erhalles sinus til y/, eller
Derma ganska enkla algebraiska ibrmel, som till och med ar rationel , lemnar functionen sinus , som hittils va- rit ansedd sa transcendent, til en markvardig grad afnog- granhet, emedan man finner, genom anvandandet af de valbekanta utvecklingsmethoderne, att den dervid behofliga
x* correctionen ar omkring zz .-^- --- \- etc.
Man kan afve'n controllera den genom et exempel i ziflror. Ty antag; ^*rzO,l sa gifver denna formel Sin (0,1) =0,099 833 416 646 8284; hvilket viirde ej skiljer sig fran det ratta, funnit genom interpolering eller annorlunda, med mera an 2 enheter i sista decimalrummet. Saledes gifver den, inom de forutsatta grJiuserna, 15 noggranua ziffror.
284
()m man harmed forenar de kanda fonnlerna:
.8fr och Cip=S(g— y/)=Kl— (Sift)2,
sa skall man genom foljande lilla tabell med blott 8 tal i nodfall kunna ersatta en af de storsta trigonometriska ta- beller med 5400 utraknade tal, oeh dock erua anda till 15 exacta decimaler.
|
r |
Sin. (rep) |
Cos. OY/J) |
|
|
1 2 3 4 |
0. 19509 03220 16128 0. 38268 34323 65090 0. 55557 02330 19602 0. 70710 67811 86548 |
0. 98078 52804 03230 0. 92387 95325 11287 0 83146 96123 02545 0. 70710 67811 86548 |
7 6 5 4 ,,/ |
|
Cos. (r'rp) |
Sin (r'yO |
Redactionens tillage/
Foljande tillagg torde ej vara ofverflodigt for dem som ej tagit narmare kannedom om mathematiken. Det ar bekant att quadratura circuli fordom ntgjort ett af de hufvudsak- liga foremalen fiir forskningarne i clenna vetenskap, liksom perpetuum mobile for forskningarne i mechaniken och guld- makeriet i chemien. Om man kunde finna ett enkelt satt att uprita en qvadrat af lika storlek ined en gifven cirkel, eller som kommer pa detsamma ut , om man kunde finna riitta forhallandet mellan cirkelns peripherie ocli diameter), sa vore kanske en af de hufvudsakliga svjiriglieter undan- roid , som gora att mathematiken for nj'begynnaren synes sa svar och franstotande. Men resultatet af alia forsknin- garne har blifvit ett strangt bevis , att mimnde forhallande ej kan uttryckas exact i ziffror , utan att detta forhallande ar incommensurabelt, af egen natur, hvarfore det vanligtvis far sit egna tekn ?r, men dock att man kan komma det sa nara man behagar genom en fortsatt, mer eller mindre besvarlig utraknirig. Forsoken att quadrera cirkeln fortsat- tcs af manga, langt sedan detta hade blifvit af flera ma-
285
thematic! bevist, och clet fortjenar anmarkas, att Fransy- ska Vetenskaps-Academien blef sa besvarad af afhamllin- gar i delta amne, att den, redan for circa ctt arhundrade tillbaka , maste offentliggora , att den ej vidare emottoge nagra sadane.
Sasom exempel pa hum nara man kan komma ratta forballandet, och till hvilken forvanande grad matliemati- ken formatt bringa sin noggrannhet, ma namnas, att om de trigonometriska lineerna utraknas med 15 decimaler, sasoni i ofvanstaende afhandling, sa blir det mojliga felet uti en cirkel sa stor som Urani bana, d. a. med en radie af circa 270 millioner svenska mil, ej sa stort som ett liuf- vudhars bredd, och uti en cirkel sa stor som jordens om- krets (3720 mil) ar detta fel foljaktligen mindre an nagon storbet som for vara yttre sinnen kan uppfattas , afven med tillhjelp af de nyaste , flera tusende ganger forsto- rande microscoperne. Men det onitalade mathematiska Ior- hallandet kan utraknas med sa manga decimaler sorn man hebagar, eburu det, sasom af ofvananforda exempel synes,, aldrig i nagon calcul kan behofvas flera an 15.
Foregaende formel kan ock tjena att utriikna niimnde iorhallande till iinnu storre noggranbet, ifall nagon vill gora sig modan att forst soka sidan i en regulier mangborning af t. ex. 96 eller flere sidor (128), med iorutsattande af att den omskrifne cirkelns diameter ar rz 2. Ty da blir balf- va sidan sinus for en till gradtalet ka'nd vinkel ^/, eller Sin ^ rz derma lialfva sida; hvarfore man genom losning af foregaende equation kan finna den motsvarande bagen x och det dess nogare ju mindre t// ar, och saledes, genom en la'tt proportionering, liela omkretsen. Genom en liten foran- dring kan man ock operera med mera lattbet i en omvand riktning ; men for ka'nnare ar anvisningen dertill ofverflo- dig ocb for nybegynnare skulle den ej bar med nog tyd- ligbet kiinna forklaras.
XIX. Fortefkning pa Fiskar traffade i Skane 3 i symierhet vid och omkring Landskrona , of
N. O. SCHAGERSTROM.
(Uplast den ,?() Mars 1838).
Ljamlskrona , belaget under 55° 50, nordlig lafitud och vid sydliga utvidgningen af Oresund , maste , i anseende till sitt liige, erbjuda ett ej ofrugtbart fait for ichtyologen; Kattegatts ocb Ostersjons fiskar hafva bar en motesplats , ocli ej sallan bar en eller annan medelbafsbo som , vilse- farande i den vidare Nordsjon och Kattegatt undvikit fiska- rens forsat, bar i den trangre passagen blifvit grip en. — Saltsjoh'skarnes liar fangade arter aro saledes af ett ej obetydligt antal, och upga till 87, betydligt ofver halften af de kande scandinaviske arter, ocb nara fern attondede- lar af de bos oss kande saltsjofiskar. — Tvartom forballer sig mecl sotvatten,^ fiskarne. Pa omkring tre mils distance finnas fa insjoar, ibland bvilka Jikval Ringsjon, af hvars producter dock ganska fa fa Hit mig i handerne. Nagra fa aar och Landskrona fastningsgrafvar, avo nastan de enda stallen bvarifran jag fatt nagon skord , — ej under- ligt da, att sotvattensfiskarne ^>a denna forteckning inskran- ka sig till det obetydliga antalet af 19, ocb saledes ej fullt en. attondedel af svenska fiskarnes bufvudantal, ocb litet ofver en tredjedel af vara kanda sotvattens fiskar.
Min inening ar ej att bar fullstandigt beskrifva alia vid och omkring Landskrona fangade fiskarter, utan blott bestamdt upgifva dem , samt att vid de tvetydige eller for- ut e] fullkomligt beskrifne, npge bvad som kan landa till nodig uplysning.
287
l:sta i'ii«l<'rklas*<Mi: Osteopterygii.
l:sta Afdelninyen: Malacopteryyii. 1. Ordo: A b d o in i n a ) es.
Gen. Salmo ARTED.
/. S. Salar. LINN. — Artetl. Sp. 48. — BLOCK. 20 ; et 98.— NILSS. Prod. s.3. — Sv. Lax. Traffas stundom i suiulet eburu hogst sparsamt, oeh aldrig af nagon betydlig storlek; de van- ligaste aro ungar af 20 till 24 turns langd hvilka af fiska- rena forblandas nietl foljande art.
2. S. Tnitta. LINN. — BLOCH. T. 21. — NILSS. prodr. s. 5. Sv. Laxoriny 3 fangas nagon gang i sundet stankvis, alia arstider; me" aldrig i mjingd.
3. S. Fario. NILSS. Prodr. p. 6 (troligtvis ej Artedi Salmo maxilla inferiors paulo lonyiore, maculis rubris. Spec. s. 51.) finnes pa denna ort ensamt i en a vid egendomen Dragsholm i Stenestads socken.
Gen. Corcyonus Artedi.
1. C. oxyrrhinchus NILSS. prodr. s. 14. — Salmo Lavaretus BLOCH t. 25. Guv. K. anim. 2 s. 230 — finnes i sundet hela aret om , likval sparsamt och blott stankvis ; kallas af har- varande fiskare Helt.
2. C. fera NILSS. Prodr. s. 16. Denna sikart finnes till temmelig mangd i Ringsjon, der den i December och Janu- ari manader leker; den borer till slagtets mindre arter, och den storste jag sett var omkring 12 turn. Dess dimensioner aro foljande. Storsta bredden fmellan buk och ryggfenan) ^ af kroppens langd utom stjerten, nara | af hela kr. 1.; tjockleken (borizontella bredden) ,'3-. — Ilufvudets Idnydft&u nosen till galkanten ej fullt |; fran nosen till nackbens- spetsen na'ra ,^; oyats horizontela diameter T^ ; dess framre kants distance fran nosen lika med ogats diameter; Ryyy- fenans distance fran nosspetsen omkring |; dess bredd vid
•>S8
basen -jV; bogsfa hojden onikr. 4-. Brostfenans distance fran nosspetsen T3-; Analfwmns distance fran hakaii omkr. 44; stjertfenan ej fullt \ af hela kroppens langd, alt med denna fena inberaknad.
Kroppens form lanceftlik, nagot hoptryckt, med ofre bagen mera krokt an den undre, .sanit ryggen tumiare an buken , hvilken midt under a'r na'stan plan.
Hufvudet coniskt, med rakt sluttande profil, afven na- got plattadt, med en ifran nackbenet till nosen gaende li- tet uphojd rygg ; nosen formerar tvanne sma, framstaende knolar; otfonen stora, nagot aflanga , sa att vertikal-Iinien ar nagot mind re an den horizontella ; temligen kullrige, med svart pupill, och bred, silfverfargad , litet i rodt stotande iris; ndaborrarne sma, dubbla , litet utstaende, belagne midt emellan ogonen och nosen. Ofverkakcn stracker sig belt litet framom nosen, a'r framtill fvar; intermaxillar benets tandskifva ar nastan jemnbred , baktill snedt afsku- ren , i kanten fullkomligt jamn. Underkaken framtill run- dad , i kanten mycket tunn med jamn infalhiing i interma- xillarbenet ; mwinen liten alldeles tandlos; tun g an bvit i spetsen fri, jeinn, afrundad ocb belbriiddad; Gallocken fyra , af bvilka tvenne ofvanlock :Q. det ofre litet ocb balf- rundt, det undre teml. stort, balfmanlikt, med bredare framkanl, ocb smalare bakkant; mellanlocket smalare, snedt balfmjinformigt, upgar till bakre ocb nedre kanten af det nedra ofverlocket; undcrlocket ar litet ocb triangulrirt, med medlersta vinkeln upat utdragen ocb spetsig ; forlocket bojdt i en rat, baktill afrundad vinkel : alia belbraddade. Galstralarne 9. Infraorbitalrinyen mycket bred.
*) Denna afvikning, att nemligcn ofvanlocket ar dcladt i 2:ne delar, och salcdes formerar tva lock, icirefallcr hos alia af uiig undcr- sokte arlcr af slagtet Corcgonus.
289
Sidolinien alldeles rak, litet uphojd.
Brostfenorne snedt afrundade , spetsige , bestaemle af en vid basen teml. tjock, i kanten tunn hinna , och 15 en- kelt tvadelte, nagot litet utstaende stralar. — Ryygfenan snedt fyrkantig, framtill hog,, baktill mycket lag cblott {f af framre hojden) framtill spetsig, baktill litet ursviingd, med 14 na- got utstaende, dubbelt tvadelte stralar; Bukfenorne, hvilka borja midt under ryggfenans sjette strale, a'ro snedt afrun- dade, bestaende af 12 foga utstaende stralar, af hvilka de framre a'ro enkelt, de bakre dubbelt tvadelte; Analfenan framtill hog, baktill lag, bestar af 14 dubbelt tvadelte, ut- staende stralar. Fettfenan a'r af medelmattig storlek, af- rundad , och i kanten litet tandad ; Stjertfenan djupt in- skuren, med utstaende nagorlunda spetsiga flikar.
Anus liten; sitter omkring ^ af kroppens langd fran hakan.
Huden betackt med sma , ta'ta och mycket fastsittande fja'll, uti reguliera rader, sa att kroppen deraf far ett ran- digt utseende; de a'ro kupiga, tunna, vid basen nagot och i spetsen mera afrundade, fullkomligt helbraddade , med en fin concentrisk , nagot vagig textur, och utan radier, tex- turens centrum, ar i fja'llets ; fjallradernes antal utgor pa hvar sida, ifran ryggens till bukens midt, 25, samt fjallan- talet utat sidolien 82.
Fcirqen starkt silfverglansande med morkgron rygg, och buken gaende i hvitt ; ryggfenan svartgron ; de ofrige hvita med svarla kanter.
(Forts, i nasta ha'fte).
v-
Iniieli&ll:
Sid.
XVI. Foglar fran Calcutta, samlade och heskrifne af CARL J. SON- . .. DEVALL, forts, och slut (hartill PI. 5.) 193.
XVII. Fragmenter af en resa i Norge ar 1837, af At. ED. LINDBLOM.
1. Anteckningar rorande Dovrefjcld 223.
2. Ett besok i Romsdalen 242.
XVIII. Anmavkning vid Trigonometriska Tabellerna , af C. J. . . . D:s HILL 283.
XIX. Forteckning pa Fiskar traffade i Skane, isynnerhet vid och . . . ouikring Landskrona, af N. O. SCHAGERSTROM 286.
Pris: 36 sli. Banlo.
PHYSIOGtRAPHISKA SALLSKAPETS
TIDSKRIFT.
Fjerde Haftet
LUND,
TRYCKT PA C. W. K. GLEERUP8 PORLAO , UT1 BERL1NGSKA BORTRYCKER1ET.
183N.
291
XX. Fortecktiing pa Fiskar Ira/fade i Skane , i sytmerhel vid och omkring Landskrona , af
N. O. Soil AGE RSTROM.
(Uplast den 30 Mars 1838).
(Forts, fr. foreg. hjifte).
Gen. Chi pea LIIVX.
1. Cl. Finta Cuv. K. an. 2. s. 230. NILSS. proclr. s. 22. — Clttpca Alosa Uetz. Fauna s. 353.
Denna sillart forekommer ganska sallan iSunclet, der- emot offare , elitiru just ej allmant, i Cattegat och Skelder- viken under Kullaberget; — cless vanliga langd gar till 16 a 18 turn; dess dimensioner aro foljande: storsta bredden tagen niellan rygg- och bukfenome ej fullt \ af kr. Iringd, fjockleken (horizontella bredden) TV; liufvudets langd fran undre kakspetsen till giillockskanten litet ofver \ , — fran riosen till nackbensufskottet ^; — ogats diameter ^Tj dess framre kant fran nosen -^ ; Ryggfenans distance fran nack- bensutskottet litet ofver £-, fenans bredd vid basen omkring i, dess hogsfa bojd omkring T'T, — brosffcnornes distance fran under kakspetsen -f; anaJfenans distance fran samma kakspets ^-i; stjertfcitans langd fran basen till flikspetsar- ne -5 , allt af hela kroppens langd , fenan inberaknad.
Kroppens form lancettlik, tunn, sammantryckt med ryggen trubbigt, och buken skarpt kolad , samt sidorne platta.
Hufvudet teml. stort, med sin ofre profil tvart nedstu- pad, den undre nastan rak, da munnen ar 6'ppen , annars upsvangd , — pannan tvarsofver flat; ityonen cirkelrunda iiagot platta, med silfverfargad iris och svartbla pupill ; — de sitta framom hufvudefs midt, och mycket atskiljda; nas-
F/siogrnpliiska SallskapeU Tidfkrift. 4:de II. 1838. 1
292
borrarnc , som sitta midtimellan ogonen och nosen , &ro enkla, temligen stora , langrunda, snedt sittaiide saint i framre kanten till en del hinntackte ; gallocken aro stora , alia helbriiddade; ofverlocket ar langt fyrkantigt, med bakre ofvervinkeln rundt afskuren , pa sin yta faconerad mecl up- hojda krystallika strimmor (lika isrosor pa fenster) samt derimellan betjickt med sina intryckta punkter , -- sadana punkter finnas lifven pa alia hufvudets sidodelar; mellan- locket ar litet, trekantigt med bakre si dan krokigt utsvangd; — underlocket nagorlunda stort och baifmanlikt; for locket ar bredt , stort och formerar en n;istan riit vinkel med ytt- re kanten rundt afskuren , saint pa sidan bekladt med ett och an n a ( uphojdt streck ; Infraorbitalrinyen smal; kakarne aro da inunnen tillslutes lika langa, vid oppen munn ar den iindre nagot langre ; — nosen ar i andan starkt urnju- pen, och i underkaken finnes en uprattstaende spets som vid munn ens tillslutande infaller i of'verkiikens utskar- ning; kcikkanterne aro mycket tunna samt forsedda med en enkel rad ganska fina tander; tuny an liten, tuim, i spet- sen rundad, till fargen svartaktig, samt lika som gomen och svalget obevapnad; y ills tv alar ne 8.
Sidolinien synes ej.
Brostfenorne vid basen tackte med ett stort fjall-lock> sm;i (^ af kr. 1.) , snedt fyrkantige , i andan fint naggade , bestaende af 15 h'na tvadelta stralar och mycket tunn hinna.
Rygyfenan ar snedt fyrkantig , framtill hog, med ofre kanten starkt insvangd , bestar af 17 utstaende och i an- dan penselformiga stralar.
Bukfenorne aro , likasom brostfenorne , vid basen tack- te med ett stort och tjockt fjall-lock, — de aro sma, sned- rutige , jfspetsige , och besfaende af 9 nagot litet utstaende mangdelte stralar.
293
Anal fen fin ?ir myeket lag-, framtill bogre , i kanten temligen starlet iiisknren , med 22 dnbbelt tvadelta litet ufr- staende , och i andan penselformige stralar.
Amis Bitter lungt bakat.
St.jerten tvaklufven , rned spetsiga flikar.
Fdrycn: Ryggen och ofra delen svartgron , buken gar nagot i hvitgult, sidorne rent silfverfa'rgade , med 5 till 6 svarta , runda flackar sittande i en rad , — desse aro tem- ligen stora, den forsta af clem sitter tatt bakom gallocken ocb a'r storst. Fjdllcn mycket stora, tunna, runda,
ocli latt affallande.
2. Cl." Sprattus LINN. AUTED. Spec. 33. N:o 2. NILSS. Prodr. s. 22. Sv. Skorpsill , Hvassbuk. Traffas nagon gang stankvis i sundet.
3. CL Tlarengus Lii\\. NILSS. Prodr. s. 23. Sillen, som i sundet forekommer i betydlig mangd och ntgor till storre delen vara fiskares niiring, visar sig bar af tvenne skilda storlekar; -- den storre 3 som af vara fiskare kallas Nord- sjo.nll, binner till 9 — 10 turns langd, - - den mindre kallas af dem Ostcrsjbsill; — bada dessa arter forekomma 6m- soin vid sommaiiekarne , val ej blandad , utan sa, att en fangst ges af den forra, — en annan af den sednare; — harvid ainnarkes , att Nordsjosillen alltid gar tljupast. Fi^ skarena pasta aft sillen bar leker tvenne ganger om aret , forsta gangen i Mars , da den ej ar sa full som om som- maren , till i slutet af April da den ater ar torn , — under denna tid haller den sig i grundare vatten (ar 1829 i Mars var hela det sa kallade flaggskaret aldeles bvimlande af sadan sill); den andra lektiden infaller i slutet af Au- gusti och racker da till borjan af October , da den ater blir torn, ocb ftis derefter blott sparsamt. Synes ej sillen till nagon betydlig mangd kort fore Augusti fullmana, V.THI- tar man for det aret ingen god fangst. — Under den sed-
1*
294
nare leken Imller sillen sig bestamdt eftev djupet och up' gar aldrig pa nagot grund. — En animirkning man gjort iir den , att ju storre stiinmarne a'ro, desto storre ar ock hvarje individue.
Hela vintren finnas , liar pa grundarne, ungar hvilka fiskarena bestamdt kanna , sasom skiljde fran skorpsillen (Cl. sprattus), hvilken bar aldrig forekommer i mangd.
De naringar som bar nyttjas aro alia lika, — de haf- va en knapp turns maskar, ocb deras bredd utgores af 90 sadane (omkring 1^- aln) , dessa sa'ftas med starka sanken ocb latta flarnfloten anda pa djupet.
Gen. Cyprinus LINN.
1. C. Idus LIMV. — AIIT. Spec. s. 6. NILSS. Proclr. s. 27. Ekstr. Sv. Vetensk. Acad. Handl. 1830. s. 146. — FRIBS et Ekstr. Skand. Fiskar. II. 2. pi. II. -- forekommer nagon gang i sundet, da temligen stor (16 — 18 t.) — i Landskro- na Fa'stningsgrafvar oftare men der mycket mind re , — kallas bar Ort ocb Orf.
2. C. Rutihis LINN. — AUTED. Spec. s. 10 N:o 3. — NILSS. Prodr. s. 27. Ekstr. V. A. H. 1830 , s. 153 — finnes af- ven allmant i aar ocb fa'stningsgrafvar, saint nagon gang storre i sundet -^- kallas af fiskarena Skall.
3. C. erythroplitalmus Lixx. — ART. Spec. p. 9. N:o 2. — NILSS. Prodr. s. 28. — Ekstr. 1. citat. s. 162 — finnes i aarne allmant; — kallas som den foregaende Shall.
4. C. Pkoxenus. LIAJV. ART. Synon. s. 12. N:o 23. — NILSS. Prodr s. 29. Ekstr. 1. c. s. 166 — finnes i Luggude Harad der ocb bvar i aarne , kallas der Elleritzer , Elleku- lor eller Ellepigor.
5. C. Brama. Li\\. ARTKD. Spec. s. 20. N:o 10. NILSS. Prodr. s. 30. Ekstr. 1. c. s. 169. —B rax en finnes till mangd i Ringsjon och i alia aar; — i Landskrona Fastningsgraf- var ha nagon gang temligen stora blifvit tagne.
295
6. C. Farenus ART. — LINN. Fn. Sv. s. 130. — ARTEB. Spec. p. 23. N:o 12. NILSS. prodr. s. 30. Ekstr. 1. c. s. 175. — teml. oilman i Lamlskrona fastningsgrafvar.
7. C. Alburnm LINN. -- ART. Spec. s. 17. N:o 7. NILSS. protlr. s. 31. Ekstr. 1. c. s. 187. — "Loija finnes i temligen mangd sa val vid sundets strander som i aarne och Lands- krona fastningsgrafvar.
8. C. Carassius LINN. — ART. Sp. s. 29. N:o 15. NILSS. Prodr. s. 32. Ekstr. I. c. 192 -- och
9. C. Gibelio BLOCH. T. 12. NILSS. Prodr. s. 33. — Ekstr. 1. c. 196 — finnas bada i ymnigliet och stundom till betyd- lig storlek i Landskrona fastningsgrafvar — i fiskdammarne traftas de bada lika allmanf.
10. C. Carpio LIN.V. AIITED. Sp. s. 25. N:o 13. NILSS. prodr. s. 33; — • finnes pa dessa orter ej titan cultiverad.
Att karpen stundom beblandar sig med andra narsta- ende arter bevisar en variation som jemte vanlig karp och rudor forekommer i en karpdam vid Krapperups Satesgard , (tillhorig Kanimarherren och Riddaren Baron Gyllenstjerna).
— Denna variation skiljer sig fran den vanliga karpen ge- nom foljande. Hufvudet, som pa den allmanna karpen ut- gor belt litet o'fver en femtedel af hela kroppens langd , samt ar vid sin basis ej sa bredt som langt, a'r pa denna iiara en fjerdedel af kroppens langd, — och lika bredt som langt, — kroppen a'r pa denna en tredjedel sa bred som lang, da den bos den vanliga a'r en knapp fjerdedel,
— pannan ar mindre stupad och tvafsofver flat, — ryg- gens profil iir starkt bojd likt rudans, — dess kant imel- lan bufvudet och ryggfenan skavpare, fargen nagot mor- kare , samt ij alien nagot storre och vid sin basis tydligen excentriskt strcilige, hvilket sednare de ej aro bos karpen.
11. C. Gobio LIMN. — ARTKD. Sp. s. 13. N:o 5. NILSS. prodr. s. 33. — Denna fiskart, som i Engelholms a finnes mypke.t allmau under uaumet Grala'nuing, samt i FiujasjOn
29<>
i Christiansfacls Lan under naiunet Shifting, traflas omkring Landskrona blott i Heljarps a en half mil utom staden, och der ganska sparsamt; nagon gang liar af densainrna derstades fangats en variation aldeles utan flackar pa si- dorne.
I Finjasjon finnes denna lilla fisk, soui afvan ar nanult? och det i hetydlig inangd; den leker der ifran borjan af Juni till medlet af Juli , da den upgar i inangd iinda till strandkanterna, hvarest den la'gger sin rom., (efter hvad fiska- rena beratta) under ett knurrande late; - de fangas pa det satt, att bjorkgrenar utlaggas niira landet , saint utom dessa nagot linrie som hindrar dein att ga tillbaka , hvar- efter de tagas med skopor eller med handerna. De nytt- jas mest till bete vid annan fiskfangst, men skola ha en sotaktig, angenam smak. — Mellan lektiderne balla de srg pa djupet, s.-i att man da ej far se dem. 12. C. Tinea LIMV. ARTKI). Spec. s. 27. N:o 14. NILSS. prodr. s. 34. Ekstr. 1. c. s. 200.
Pa denna ort bar jng ej sett Sutaren mera an i en Ir- ten sj6 vid Boserups egendom omkring 2 mil fran Lands- krona, — kanhanda der planterad.
Gen. Esox Lm\.
1. E. Lucius Lixiv. ARTKD. Sp. s. 53. — NILSS. Prodr. s. 36. Ekstr. Sv. V. A. H. 1831. s. 75. — Fries et Ekstr. Scand. Fiskar. pi. 10. Finnes ytterst sallsynt i Sundet, och mig vetterligt der e] annorstades an vid amynningar. — I Heljarps och andra aar tages den om vararne ibland tem- ligen stor. — I Kingsjon forekommer den i miingd.
Gen. Belmte CUV.
1, B, vulf/ai'is. Esox Belone LIINN. Bl. s. 33. ARTEDI Gen. s. 14. N:o 2. Syn. s. 27. N:o 2. KILSS. Prodr. s. 37. Ekstr. 1. c. s. 71. — £v. Niibbgadda, Hornfisk^ forekoin- mer i Sundet ganska ymnigt, vanligtvis i Maj manad, da den till hela batlaster infores till stiiderna ; likva'l ar fang-
297
sten liiigst ojemn , sa att man vissa hr knapt far se den ; stundom forekommer afven storre stimmar andra arstider; saledes liar t. ex. innevarande ar (1837) i Juli pa omkring en veckas tid fisken traffats i mangd vid Landskrona och i slutet af September till otrolig mangd vid Helsingborg.
— Det ar en verkligt brillant anblick att se en storre stim af derma fisk , en klar dag, jagas af Springare (Delphin. DelphisJ ; den foljer da vattenytan och gor ofta en alns lioga sprang ofver densarn.ua. — Nabbgaddan a'tes liar van- ligtvis endast af den fattigare folkklassen , — dess smak ar ej obebaglig, och i synnerhet rokt ar den ganska god;
— den hinner bar till betydlig storlek, och fangas vanli- gen i bottengarn.
II. O r d o : Thoracic i. Gen. Gadus.
1. G. Callarias. LIJVN. Af storre torskarfer finnes liar i sundet tvenne; huruvida nagon af dem ar forfattarenas G. Morrhua, vagar jag ej bestamma. — LINNK sager om G. Morrhua, att den bar primus radius analis spinosus, sam- ma caracter anforer afven ARTEDI och LACKPEDE. — De liar i sundet befintelige arter ha bada analfenornes forsta tvenne stralar skarpa, och verkliga taggstralar. NILSSOW upger som en caracter pa G. Morrhua , att underkakens langd utgorer den af halfva hufvudet, — och att den ar li- ka lang med distancen mellan nosen och bakre ogonkan- ^en) . — da den pa G. Callarias ar mindre an bada dessa dimensioner. Bada de bar befintlige arter hafva underka- ken af ej fullt halfva hufvudets langd. — llelativt skilja de sig fran livarandra deruti, att den ena ar mera ljus, dess farg gar i gult, och buken ar mera hvit, hufvudet ar smalare, svangen pa sidolinien litet starkare, spetsen pa ofverlocket trubbigare och kortare an pa den andra, hvars farg gar mera i brunt; nasborrarne a'ro afven pa den forra
relativt storre ; — forsta ryggfenans stralar aro pa bada 15 och variera ej, de andra fenstralarnes antal variera betyd- ligt pa bada. — De enda constante skiljemarken jag mel- lan bada kunnat uptacka, aro foljande:
N:o 1. Brostfenan, da den ar sammanlagd, tungformig, utbredd bred, och i andan aldeles ruudad, till langden en tredjedel af bufvudets; 6:te ocb 7:de stralarne langst; dess bredd vid baseu tva femtedelar af dess langd; ogats dia- meter en sjundedel at' hufvudets langd; - Amis framom kroppens midt, ocb da en perpendiculair linea drages ifran den up emot ryggen, infalier den framom borjan af andra ryggfenan ; — da stjertfenan utspannes ar den i andan litet I'undad, med sviingda born.
N:o 2. Brostfenan sammanlagd nagot spetsig, utbredd mera smalt afrunda-J, nara balften af bufvudets langd, vid basen en tredjedel ai langden, fjer.de stralen langst, ogats diameter en sjettedel af bufvudets langd ; - - Anus i krop- pens midt , ocb midt under forsta stralen af andra ryggfe- nan; — da stjertfenan utbredes, ar den i andan aldeles tvar, ocb med skarpa born. Af bada dessa arter forekom- ma ej sa'llan exemplar af 6 till 7 qv. langd.
Blocbs figure r 63. N:o 2, ocb 64. N:o 1. framvisa dessa arter temligen troget, utom del att brostfenorne pa dem sta i ett mot dessa motsatt forballande.
2. G. Luseus LINX. ARTED. Gen. s. 21. Syn. s. 35. 5. NILSS. prodr. s. 41. — Forekommer i sundet bogst sallsynt och aldrig annat an ensam , fas i torskgavn.
Dimcnsioncr. -- Storsta bredden ej fullt J-; bufvudct
fran nosen till gallockskanten lika med kroppens bredd,
distancen fran nosen till nackbensspetsen lika; ogats bo- rizontela diameter T13 ; ogats distance fran nosen TV; forsta ryggfenans distance fran nosspetsen |; dess bredd vid ba- sen T\j-; dess bojd T23 ; brostfenans distance fran nosspet- sen || ; distancen fran bakan till anus £ ; stjertfenans Jangd
299
fran sidoinsertion till spetsen |, allt af hcla kroppcns laiigd, stjertfenan inberiiknad.
Kroppcns form bred, lancettlik, hoptryckt, ryggens och undersidaris profiler ungefar lika svangde, ryggen mellan hufvudet och forsta ryggfenan kullrig, bukcn nagot platt, stjerten nedgar i en temligt Jang spets mellan fenans rotter.
Iltifvitdet coniskt, ofver och under jemnt och rakt do- cerande, paniian plattkullrig; oyonen stora, nastan cirkel- runda, med svarlbla pupill och skont silfverfargad iris, platta, och sittande langt fram emot iiosen ; distancen dem imellan ungefar lika med deras diameter; naaborrarne 3 som sitta tatt franiom ogonen, aro sma, dubbla, licit litet uphojda; den bakre smal, halfmanlik , den frainre rund ; nosen trubbig och utstaende framom kakbenet ; mwmen af ordinjir storlek, litet upatstaende ; ofverkaken langst; lap- parne dubbla ; mlermaxillairbenets taudskifva framsfaende och re tract ib el ; tuny an hvit, slat, temligt tjock, i spetsen afrundad och fri ; tanderne ytterst sma, spetsiga, sitta i enkel rad i nedra kakkanten samt i den ofres sidodelar ; iramiill i ofverkaken och frainre deleri af gommen sitta de kardlikt ; — svaljet a'r aldeles o^evapnadf. I hakspet- sen sitter en lifen enkel, hvit, spetsig skjiggtom; ydllocken sma, fjallbekladde: bfverlochet snedt, triangulairt , med sin langsta sida fram at ; mellanlockct bredt sabelformigt ; un~ derlocket mycket Jitet, smalt, krokt, i ofre andan tvart af- hugget, i nedra spelsigt; for locket temligen stort nastan ratvinkligt bojdt , med afrundad vinkel bade pa fram re och bakre sidan , — alia helbraddade ; yqlstralarne 7.
Sidolinien , som ifran stjerten till kroppens midt gar rak och i kroppens axis, svanger sig bar upat, samt drar sig ater ofver brostfenan litet nedat till hjessbenskanten ; — den a'r smal och litet nedtryckt.
300
Ri/f/ff- och buk-fcnorne jiro pa bada sidor bekladde med en forlangning af kroppens bud , hvarigenom de aro tjoc- ka, och stralarne ej sa tydliga.
Brostfenorne aro spetsiga , finstralige ; omkring en sjet- tedel af kroppens langd , besta af 18 enkelt tvadelte stra- lar, som i kanten utsta, sa art fenau far ett sagadt ut-
seende.
Hyyyfenorne tre , - - den forsta bog, triangulair, spet- sig, med bakkanten litet insvangd, bestar af 13 enkla, na- o-ot litet utstaende stralar, — den anrlra ar lag och bred,
t5
(ofver en fjerdedel af kroppens langd) med 23 enkelt tva- delte stralar; — den tredje ar snedrutig med bakre sidan mycket lag; bar 22 enkelt tvadelte stralar.
Bultfenorne aro sma , spetsige, sexstralige, med forsta stralen langt utdragen och tagellik.
Analfenorne: den forsta sitter midt emot andra ryggfe- nan med hvilken den ar likformig^ och lika stor; bar 28 stralar; — den andra sitter lika sa midt emot den sista ryo-gfenan, ar med den af lika storlek och form saint liar 18 stralar.
Stjerten ar tvadelt men ej djupt inskuren , och med nagot trtibbiga lober.
Hudcn fjallig; — fj alien temligen stora, aflanga, hel- braddade, med rundad spets, raka sidor och urnjupen eller trubbvinklig basis.
Faryen pa ryggen morkt gulbrun, buk och sidor silf- verglansande, bela kroppen med bufvud och fenor ofver- allt bestrodd med sma , svarta punkter.
3. G. Aeylefinus LINN. ARTKD. Spec. s. 64. 5. NILSS. prodr. s. 42; finnes allmant i sundet , anses som mindre
valsmakande.
\
4. G. Merlangus LINN. ART. Spec. s. 62, 1. NILSS. prodr. s. 42; -- ar en af landets allmannaste fiskar; fas om vin- tren stundom af betydlig sforlek ej sallan af 16—18 turns
301
\
langd ; tlcn framvisar ofta he . ynncrliga monstrositeter, der sa val interinaxillair soni ofvermaxillairbenen varit betycl- ligt forkortade, sa alt liela framdelen af hufvudet stupat temligen tv.'irt ned framfor ogat, sanit underkaken saledes blifvit omkring halften af sin langd framstaende framom den ofre ; att delta ej intraffat genom nagot vald, bevi.sas sa va'l af de ordentligt organiserade nasborrarne, som sitta tatt under ogonen , som af den rigfigt constnierade fast an smalare fandskifvan af intermaxillairbenet.
5 et 6. Gad. virens LINN. NILSS. prodr. s. 43 — och
G. Carbonarius LINN. NILSS. prodr. s. 44.
Dessa tvenne arter gra'nsa sa na'ra till hvarandra , att, oagtadt ett vandt oga temligen sakert kan atskilja dem, ar dock deras specifika difference ganska svar att updra- ga. Af deras fenstralars antal ar intet siikert att hamta, emedan dessa variera ; af dem jag undersokt ha dock de fiesta haft ioljande antal.
Gad. virens. G. Carbonarius. l:a K. f. 14. — 14.
2. _-—..... 20. - 16.
3. 20. - . 20.
Br. f. 18. — ... v ... 20.
B. f. ....... 6. - 6.
l:a A. f. 21. - 22.
2:a A. f. 23. - 21.
Pa Gad. carbonarius ar underkaken, vid tillsluten nmn, betydligt langre an den ofre, da den deremot pa >7irens iir det obetydligt, och till och med pa yngre exemplar knapt markbart ; - - distancen mellan hakan och anus ar pa G. Carbonarius vanligtvis tva femtedelar af kroppens langd , da den pa G. virens utgor fyra elftedelar; dessa skiljak- tigheter torde vara de enda man med sakerhet kan upge. Den svarta fargen , i synnerhet pa nosen och framre delen af ryggen pa G. Carbonarius , samt den vackra svartgrona
largeu pa ryggen hos virens 3 tovde mindre kunna bestiim- ma dera. Fran G. pollacldus skilja de sig bada igenom dens sidolinia som ar aldeles rak.
7. G. Pollachius LINN. ' ARTKD. Gen. s. 20. N:o 3. Syn. s. 35. N:o 3. NILSS. pro dr. s. 43; traffas likasom de 2:ne forega- ende arterne nagon gang i sundet , — oftare i Skeldervi- ken, — ar likasom dessa ej valsmqkande ; kallas af vara fiskare Blank, och Plank.
8. G. Merluccius LINN. ART. Gen. s. 22. N:o 8. Syn. s. 36. N:o 10. HOLLBERG, Beskr. ofver Bohus L. Fisk. 3 H. s. 38. Tab. 3. NILSS. prodr. s. 44 ; — forefaller nagon gang i Cattegatt och Skelderviken , a'nnu mera sallsynt i sundet och pa sistnamnde stiille liten (26—28 turn); i det forst- namnde sallan ofver 2 alnar ; kallas af Suudets fiskare Lubb, af Kullens Kummel.
9. G. Molva LINN. ARTED. Gen. s. 22. N:o 9. Syn. s. 36.
9. NILSS. prodr. s. 45; forekommer siillau i Sundet, och da aldrig af betydlig storlek; Sv. Langa, kallas af sundets liskare Kungsal , och Alkung.
10. G. Raptor NILSS. prodr. s. 46, har mig vetterligt aldrig blifvit traffad i Sundet, men nagon gang i Cattegatt och Skelderviken. Ett utmarkt stort och vackert exemplar der- af forvaras i Kammarherren och liiddaren Friherre Gyllen- stjernas Museum a Krapperup vid Kullen.
11. G. Lota LINN. ARTED. Gen. s. 22. N:o 10. Syn. s. 38. N:o 13. NILSS. prodr. s. 47. Sv. Lake; allman i Ringsjon.
Gen. Motella. Gvir.
Af detla i vara vatten sallsynta slagte, har nagra gan- ger blifvit i sundet fangade 2:ne arter, neml. 1. M. cimbrica. Gad. Cimbrius. LINN. — STRUSSENF. V. A. H. 1773. p. 22. T. 2. f. A. — HRTZ. Fn. — NILSS. prodr. s. 48 , — finnes nagon gang i sundet ehuru sparsamt.
303
Dimcnsioner. Storsta bred den (ofver anus) -f , tjock- leken (horisontella diametr.) -,V, hufvudets liingd fran no- sen till galloekskanten omkring T-T5 ogats horisontella dia- meter 7V , dess framkants distance fran noseii Va , forsta ryggfenans distance fran nosen T\, analf. dist. fran hakan nagot mindre an halften , stjertfenornes 1. 7*6 , brostfenor- nes 1. T5T; allt af hela kvoppens 1., stjertfenan inberaknad.
Diayn. Kropperi gnlbrun, utan flnckar, ofverkiiken langst , med tre skaggtommar, underkaken med en.
Galstr. 7. -- R. f. 56 + 28; Br. f. 14. B. f. 5. A. f. 40.
Kroppens form langstrackt, fran Imfvudet till anus me- ra trindj derefter mera saminantryckt , till emot stjerten dev den ar aldeles platt.
Hiifvudet langt, aggformigt , vid basen nagot smalare an kroppen , afvanpa platt, med jamn ganska litet stupan- de profillinea; oyonen temligen stora, ovala , convexa, sittande narmare nosen an gallockskanten , med silfverglan- sande iris ocli temligen stor svartbla pupill ; ndsborrarne dubbla, den bakre sitter litet narmare till nosen an till ogat, ar aflang, snedt bakat lutande , temligen stor, och binnkantad ; den framre sitter vid basen af sidoskaggtom- men, iir litet mindre, aggrund, tvarsliggande ocb litet frain- staende ; ofverkdkcn betydligt utstaende framom den undre, med tre svarta, spetsiga skiiggtommar, af bvilka de tven- ne pa sidorna ligga i jamn liuea med ogats framre vinkel ocb bakre uasborren, samt a'ro langa ocb temligen starka , vid basen tjocka och smaningom utat starkt tillspetsade, — den medlersta ar mindre, men af samma form som de forra, och placerad ofver symphysis maxillae; intermaxil- lairbenets tandskifva ar starkt protractibel; — underkdhcn tunn , midt under hakan forsedd med en hvit , spetsig skagg- tom, nagot storre an den medlersta pa ofverkaken, men mindre an sidotommarne; munnen teml. vid, racker litet bakom ogats bakkant; i ofra kaken vapnad med en mang- dubbel rad fin a, hvas&a tander, bvilka kardlikt beklada
304
kanfen; den undra knken deremot, med en enkel rail hvns- sa, litet storre lander; frfimre delen af plogbenet bar en lifen fandad vinkel, och i svaljet sitta tvenne fint tandade plaker; tungan bred, tjock, trubbig, till largen svartgra , nied tjock fri spets och kantcr, vid basen bevapnad med en ma'ngd kardlikt siftande livassa tander ; — yallockcn be- taekte af hiulen samt med sma, fhia fjall ; forlockets bakre kant, nastun tvar; — kindbcnsmitsklerne tunna.
Sidolinicn aldeles rak, ntan nagot tecken till bojning, sa fin att den med inoda synes , sauit litet intryckt.
Brostfenorne smalt rhomboidiske , med afrundade horn och dubbclt tvadeite strjilar, af hvilka de medlersta G — 8 langst, sanit de i bada kanterne nastan lika langa , — human mycket tunn : — sammanlagda aro de spetsigt lan- c,ettformige.
Bukfenorne smala , spetsige , med mjuka cirrhformige stralar , af hvilka den forsta ar starkt utstaende , den an- dra och tredje nagot mindre, den tredje stralen langst, — hinnan tunn.
Rt/f/f/fenornc tvanne, den forsta borjar strax bakom nackbensutskottet , med forsta stralen temligen tjock och lang, de ofrige kortare och harfina, samt hinnan ytterst tunn , hela fenan Jigger sankt i en fordjupning mellan rygg- musklerne , och stracker sig an da till borjan af den andra^ som ar mera hog och grofslralig, den ar nastan jamnhog och helbraddad , saint neclgar i en afrundad vinkel till stjertfenan , med hvilken den dock ej ar forenad , stralarne aro i yttersta andan enkelt tvadeite , och inneslutas af den tjocka hinnan som tyckes bildad af en den alUnamia ofver- hudens dupplicatur.
Analfenan hegynner midt under andra ryggfenans elfte strale , nastan jamnhog, i kanten trubbigt grofsagad , racker ej fullt sa langt emot stjerten som ryggfenan ; — stralarne och hinnan likna den lorres.
305
Stjertfcnari upgai' pa siclorne temligen bogt, a'r i an- dan afrundad, liar dubbelt tvadelte, migot utstaende stra- lar, samt tjoek binna.
Anus temligen stor, sitter vid Tsr af kroppens langd frami fran raknade.
linden fjallig, fjallen sma, platta, vid basen urnjupne, for ofrigt helbraddade, med relativt grof concentrisk textur, spetsen afrundad; texturens centrum infaller i sjelfva fjallets.
Fargen Ijust gulbrun , med morkare litet i brunt sto- tande rygg , och hviiaktig buk , rygg- oeb analfenorne grabhi , med svartaktiga kanter , brostfenorne gulaktiga med svarfa spetsar; bukfenorne gulbvita.
En monstrositet af denna art a'r funnen i Sundet och som annu forvaras i min samling; den liar hufvudet framtill couperadt, sasom afvan ar na'mdt om rnonstrositeter af Hvit- lingen (Gad. iMerlangus), med den skillnad att afven liar untlerkaken var lika kort som den ofre ; forsta ryggfenans forsta stmle var bar afVen lika med det exempl. Strussen- feldt airitat ocb beskrifvit i V. A. H. 1. cit.
2. M. Mustela Gad. Alustela LINN. STRUSSENF. V. A. H. 1773. s. 24. Tab. 2. f. B. Ibrz. F. Sv. — Mot. Mustela NILSS. prodr. s. 49. HOLLB. Bobus L. Fisk. 2. p. 52. t. 5.
Dimensioner. Storsta bredden fran anus till ryggen ^. Kroppens tjocklek (borizontella diameter) mist framom anus i; Jiufvudets langd fran nosen till gallockskanten ej fullt ^; fran nosen till nackbensspetsen ^; ogats borizon- tela diameter omkring TV ; dess framre kants distance fran nosen niira ^ : forsta ryggfenans distance fran nosspet- sen nara ^ ; andra ryggfenans langd | ; brostfenans langd -iV ; bukfenans distance fran bakan ^ ; distancen fran ha- kan till anus litet ofver ] ; analfenans liingd -4-J-; stjertfe- nans langd fran medlersta delen af stjertroten TV; — allt af kroppens langd , stjertfenan inberaknad.
306
Diagn. Kroppen ufan flfickar, iifverkaken framstaende med fyra skaggtommar , underkaken med en.
Galstr. 7. Rf. 50 + 48, Br. f. 16, B. f. 8, A. f. 40. ^..{, Kroppens form lika med foregaende.
Bufvudet korf, aggformigt, nagot trubbigt, vid basen niycket smalare an kroppen, afvanpa litet kullrigt, med jamn, ganska litet stupande profillinea; Gyonen sma, run- da, teml. convexa, sittande langt framemot nosen, med massingsgla'nsande smal iris, och temligen vid, svart pu- pill; — nasborrarne dubbla, den bakre liten och rund, sit- tande ta'tt framfor ogat; den frdmre aflang och litet storre, sitter nast framfor roten af bakre skaggtommen, och be- ta'ckes aldeles af densamma, da den liigges nedat ; ofver- kiiken framskjuter betydligt framom den undra , med fyra temligen langa, spetsiga, svarta och rnjuka skaggtommar, af bvilka de bakre silta litet narmare ogat an nosspetsen, jamnhogt med ogats diameter och a'ro langst, saint vidare atskiljde an de framre , hvilka a'ro nagot kortare och sitta i sjelfva kakkanten ; intermaxillairbenets kakskifva ar be- tydligt protractibel; underkaken a'r tunn , under hakan for- sedd med en spetsig, gulhvit skaggtomm, af lika storlek med de bakre pa ofverkaken ; bada kiikkantcrne a'ro be- kladde med en bred rad af ytterst fina trubbige kardlikt sittande tander; ploybenets framre del, tunyrotcn och sval- jet bevapnade som pa foregaende art ; ydllocken aldeles betackte af huden, forlocket baktill rundadt, kindbensmusk- lerne tjocka och utstaende.
Sidolinien lik den foregaende.
Brostfenorne rhomboidiske, med afrundade vinklar, stralame djupt tvadelte , racka med sine mjuka spetsar of- ver hinnkanten ; hinnan a'r vid basen tjock , men i kanten mycket tunn, 5:te och.6:te stralarne a'ro langst, fenan vid basen bred, sammanlagd trubbig.
Bukfenorne a'ro smala och spetsige, den 2:dra stralen ar langst, den forsta och tredje a'ro jemnlanga, men kor-
tare an de ofriga?, dessa forsfa tre an> enkla och cirkel- fonnigt utsk jutande ofver hiiinan , — de foljande tvadelte och jemngaende,
litjfiyfeiwrne tvcnnc. Den forsta, som borjar tatt bakom nackbenet, Jigger sa djupt iui'allad i en djup fara mellan ryggmusklerne , att den lattligen kan iifverses, den ar myc- ket lag och beslar af omkring 50 stralar, af hvilka den for- sta ar lang, (omkring TV af kr. I.) masklikt mjuk och spef- sig, saint fullkomligt fri , de ofriga laga, harfina, tiittsit- tande och jemnlioga , hiiman ytterst fin, och sa bracklig, att man ej kan besfamma om stralarne i normala tillstandet iiro hetydligt utstaende, eller hinnan vid undersokningen brnstit; — den amir a , som borjar tatt bakom den forsta och slutar vid roten af stjertfenan , med hvilken den dock ej ar sammanvaxt, ar nara jemnliog, vid fenans borjan i kanten obetydligt sagad , mot dess slut alldeles helbraddad, hinnan lika som pa den foregaende arten, bestar afen for- langning af den allmaima huden.
Atmlfenan borjar midt under andra ryggfenans attonde strale, racker lika som pa den foregaende arten ej fullt sa langt emot stjerten som ryggfenan, — ar nastan jemn- hog, i kanten otydligt trubbsagad , stralarne och hinnan for ofrigt lika med ryggfenan.
Stjertfenan upgar med rotterne teml. hogt pa stjertens sidor, ar i iindan afrundad, liar dubbelt tvadelte stralar, hvilka vid fenans sidor iiro sa fina och oredige , att de ej med sakerhet kunna raknas.
Amisstoi'i sitter vid slutet af kroppens tredje attonde del.
linden fjallig , ijallen ytterst sma , med trubbig och li- tet urnjupen spets och basis, for ofrigt helbraddade med mycket lin ojemn concentrisk textur, hvars medelpunkt ;ir den samma som sjelfva fjjillets, och aldeles utau excen- triske stralar.
Fein/en: Ilufvudets och kroppens ofre del miirkt gra- brun , sidorne glansande af silfver i grunaktig bronz , med
Fjsiogiapliiska Siillskapcts Tidskrift. 4:de H. 1838, 2
310
ett rodgulaktigt slem ofverdrag, som liilt afgar, — rygg* fenan brun, emot bakre andan svartaktig; — brostfenorna na'stan pomerantsfargade , med svart kant, — bukfe* norna med pomerantsfargade sfralar , och hvitgul hinna ; analfenan rosenrodj med svartaktig kant, stjert fenan mork- brun. Detta var iargen pa ett 10 turns langt exemplar, det storsta jag sett; jag liar sedermera traffat mindre, af omkr. 5 t., hvilkas hufvudfarg varit: morkt brunaktig rygg, och gragula sidor.
Gen. Raniceps. Cur.
1. R. niger NILSS. Pro dr. s. 50. - - BJcnnius raninus. LIIVIV. F. Sv. 316. forekommer nagon gang i Sundet, kallas af va- ra fiskare Hafpadda.
Gen. Pleuronectes ART.
1. PL Cynoylossus LINN. NILSS. Prodr. s. 53. — PL (]iiadri_ dens FABER Isis 1828 s. 884. Kallas af Kullens fiskare Mareflundra ; — detta at' dock ett namn som sundets fiskare gifva at nastan alia mindre kanda flundrearter; — forekom- mer ej sallan i sundet.
2. PL microstomus FARKR. Isis 1828. s. 886. NILSS. Prodr. s, 53. — forekommer ej sallan i sundet, kallas af Kullens fiskare Pluddermun, af Lamlskronas Monflundra.
3. PL Platessa LINN. - - ART. Sp. s. 57. N:o 1. — NILSS. Prodr. s. 54. Sv. Rddspdtta; ar en af de allmannare och smakligare flunderarterna, fas stundom och i synnerhet emot hosten till hetydlig storlek och anda till nara 2 fots langd-
4. PL borealis FABKR 1. c. s. 868. Att deuna flunderart ar en ifran PI. platessa skiljd art tyckes dess habitus tillka'n- nage, och fiskarena vid Kullen gora ocksa skillnad mellan Haiisiny och Rodspdtta\ men att bestamma sa'kra distinc- tiva caracterer dem imellan, ar ej sa la'tt, atmin stone aro de som Faher upgifvit •), da proportionella bredden undan-
*) 1. cit.
311
tages, ej tillforlitlige. Att knolen frninfor ogat ar otydlig, iir ej constant, saint kan afven intra'ffa pa rodspattan^ — och att analfenans tagg ar trubbig och gomd i huden in- traffar blolt pa storre ocli aldre exemplar, lika som pa rod- spat Ian ; -- dimensionerne deremot torde vara sakrare. — Vid forsta ogonkastet liknar Hansingen i afseende pa sin form mera Halleflundraii an rodspattan, den ar, sasom flun- derart betrak.tad, smal och tjock ; dess kott, iifven hos de yn°re, bar en fadd smak och blott som torkad ar den smak- li"-. Den forekommer i sundet mycket sparsammare an fo- regaende art, och nagre rigtigt sma exemplar bar jag ej j£tt se? ^_ det minsta jag kan paminna mig sett, ar 17 turn], — den vanliga storleken ar omkring 2 fot och 3 till 5 turn; — mast forefaller den sent om hosten, likviil traT- fas den stundom pa hviiken arstid som heist; -- sistlidne vsommar (1837) i Juni manad forefoll den bar omnigt. — De e°-entliga skiljemarken jag kunnat uptacka dessa 2:ne ar- ter imellan, iiro foljande dimensioner, raknade sasom delar af hela kroppens langd, stjertfenan inbegripen.
PL Platvssa. PL borealis.
Storsta bredden af kroppen mel-
Ian rygg och analfenan nara f I
Ilufvudets liingd f i
Dess bredd fran knolraden till
underlockets kant ....... -f T\
Stjert'fenans langd i • • • £
Brostfenans langd . . TV . . <. ..... ^ ..... -£f
Langsta stralen sa val af rygg-
som af analfenan i -r'-r
Dessutom hafva fjiillen pa PL borealis storre bredd an langd, da de pa Platessa bafva den lika.
5, PL Flesus LIN\. ART. Sp. s. 59. N:o 4 NILSS, Prodr. s. 55. tlnnes lika som den vansterogade variationen i allman. bet i sundet. — Kallas af fiskarena Skrubba.
312
6. PL niyromanus NILSS. Prodr. s. 55. PL saxicola FABER 1. c. s. 877. Denna flunderart forekommer salian , men ar dock nagra ganger fangad sa val vid Kullen som i sundet vid Landskrona ; pa forstnamnde ort kanna fiskarena den under namn af Skar-hising.
7. PL Limanda LINN. ART. Sp. s. 58. N:o 2. NILSS. Prodr. s. 56. — Mindre ofta vid Landskrona kusterne men omnigt vid Kullen.
8. PL Limandoides BI.OCH. — NILSS. Prodr. s. 57. — Kallas pidepiga , Stormun vid Kullen, llorniunga vid Landskrona , allman utat hela kusten.
9. PL Hippoglossus LINN. ARTED. Gen. s. 17. N:o 3. — NILSS. Prodr. s. 57. — I sundet forefaller nagon gang nagot min- dre exemplar af Halleflundran , det storsta jag liar sett fan- gadt bar ej upgatt till fullt 4 fot. — I Cattegat fas den oftare.
10. PL maximus. LINN. ART. Gen. s. 18. N:o 9. NILSS. Prodr. s. 58, forekommer temligen ofta i Sundet, bvarest likva'l salian nagra storre specimina fas, — i Cattegat deremot ar den allman , — kallas bar Piggbvar.
11. PL Rhombus. LiNN. ART. Gen. s. 18. N:o 8. — NILSS. Prodr. s. 59. — traffas, eburu sallsynt. i Sundet, — oftare i Cattegat.
12. PL hirtus ABILDG. Zool. Dan. 3. p. 36. s. 103. NILSS. Prodr. s. 59. — PI. punctat. Blocb. t. 189. -- NILSS. Prodr. s. 59., forekommer salian i Sundet lika som i Cattegat, — vanliga storleken ar 5—6 turn, likva'l bar jag nu for mig ett exemplar fangadt vid Landskrona af nara 9 turns la'ngd; — denna art ar kanhanda den vackraste inom slagtet, fal- lens fina tandningar ge den ett sammetslikt utseende, och de blandade roda och svarta stora flackarne pa den ljust brungula kroppen, gor en ganska vacker contrast.
13. PL Solca LINN. ART. Spec. s. 60. N:o 5. HOLLB. Bohusl. Fisk. 3 H. s. 56 f. 4. — NiLSS. Prodr. s. 60. — Den fore-
313
koinmer nagon gang i Sundet, — ofta i Cattegat och Skel- derviken.
Gen. Cyclopterus L.
1. C. Lumpus. LINN. ART. Gen. s. 62. N:o 1. — NILSS. Prodr. s. 61. -- Sfenbit, — forekommer allmant i Sundet.
Gen. Liparis ARTED.
Af delta slagte, som Iran det foregaende skiljer sig genom en lanystrdckt och baktiU starkt hoptryckt kropp 9 mcd en cnda rt/fff/- och analfena (Jfr NILSS.) bar var Sv. fauna be_ visligen ej agt flera an tvenne arter neml. Cycl. Liparioi- des NILSS. hvilken Forf. sjelf sett fangad vid Bergen, och Lip. barbatus. EKST. S. V. Ak. H. 1832 s. 168 tab. 5. — En art af detta slagte traftades iurledet ar (1836) liar i sundet vid stadens fisklage, hvaraf dock blott ett exemplar som meddelades mig af Studeranden Hesselgren. — Att denna art fir den i Zoologia Danica V. 2. Tab. 134 f. 1. afteckna- des , anser jag sasom temiigen sakert, ehuru de skiljas fran livarandra i flera afseenden; — men utgifvaren sager sjelf: ffSchedula^ qua livjus piscis descriptionem habuit, non re- pei'ta fuitff ock da teckningarne i detta arbete ej aro sa noggranna, kunna la'tt olikbeterne forklaras. Fiskens nar- mare beskrifning tillika med figur aro till Kongl. Vet. Acad- afskickade.
Gen. Ammodytes LINN.
Under namnet Tobis finnas pa vara kuster tvanne arter? troligtvis lika gamla, fastan for.st af Cuvier atskiljde; det gamla artmarket, neml. att underkaken ar langst, — iiga bada.
1. A. Tobianus. LINN.
2. A. Lancea. Cuv.
Artmarken aro af Cuvier och ISilsson upgifne ; — man atskiljer dem vid forsta ogonkastet fran hvarandra genom deras habitus^, — Den forre ar mera langstrackt, bar huf-
314
vudet relativt langre, niera utclragen hakspets och storre ogon , an den sednare; — de traffas blandade i samma stim- mar vid storre upgrundningar i amynningar, likval aro de bada pa dessa orter sallsynta, — i ar (1837) i Sept. ma- nad fangades dock storre partier da'raf vid Kaa fisklage — De stora sa kallade Tobiskungarne tillhora den forra arten , och traffas, for det ma'sta ensamme, stundom vid Landskrona.
Gen. Murana LACKP.
1. M. AnyuiHa LINN. — ARTED. Spec. s. 66. N:o 1. NILSS Prodr. s. 62. M. oxyrhina. ERST. V. A. H. 1831. s. 287. — finnes i Sun det, aar, sjoar och Landskrona iastningsgraf- var allman.
2. M. latiroslris Nn.ss. 1. c. M. platyrhina. EKST. 1. c: — finnes pa samma stalle som foregaende, och blandad med den.
Gen. Synynains ART.
1. S. Acus LINN. ARTED, Spec. s. 2. N:o 2. — NILSS. Prodr. s. 67. EKST. V. A. II. 1831 s. 271. och
2. L. Ophidian LINN. Arted. Spec, s. 1. N:o 1. -- NILSS. Prodr. s. 67. EKST. 1. c. s. 280 — a'ro bada lika allmanna vid Sundets striinder och pa grunden ibland tangen.
315
XXI. Strodda botaniska antcckninyar 3 till uplysande af Norges Flora , af AL. ED. L i N D B LO M.
(Uplast den 29 Maj 1833.)
.liitilldess jag liinner aft i ett sammanhang meddela de af mig under vandringar i Norges fjalltrakter gjorda botaniska observationer, torde det tillatas bar an fora nagra anmark- mngar ofver vexter, som jag dels sjelf der undersokt i de- ras lefvande tillstand , dels erhallit af Norges utmarkt libe- rale Botanister.
Ranunculus reptans L. FI. Lap. 236. t. 3. fig. 5. Wahl. Lapp. 288.
Man tyckes numera blifvit temligen ense derom, att clenna Text icke ar att anse for annat an en varietet af 11. flammula , och det kan ingalunda bestridas att ju en form af denna sistniimnde finnes, som till vextsatt , Mad etc. tiastan fullkomligt ofverensstammer med R. reptans; men det oaktadt hyser jag den ofvertygelsen, att den verkliga Ran. replant utgor ett eget sj elf's ta'ndigt species. — Ehuru redan Wahlenbery \. c. yttrar: "doleo me baud semina examinasse, in quibus cbaracter certissimus forsan latet," bar likva'l bvarken ban sjelf i sina sednare arbeten , ej bel- ler andra forfattare, till bvilkas arbeten jag baft tillgang (Schlcclitendahls animadversiones in Ranunculaceas har jag ej kunnat radfraga) med undantag af Gaud in (se Flora Helvet. Vol. 3. p. 554) anfort det ringaste om karpellernas beskaffenbet, och likva'l ar det, sasom Wahl\enbery gan- ska riktigt formodade, just i dessa, som basta skiljemar- ket mellan de bada i fragavarande arterna innelattas. — Ranunculus ftammula har nemligen carpella in unoquoque capitulo numerosa apiculo brevissimo vix manifesto obtuso terminata ; Ran. reptans deremot: carpella in unoquoque capitulo pauca rostro recto apice adunco terminata. Kar- pellerna bos den foj-ra likna narmast dem bos R. hyperbo- reu,s ; men bos Ran. reptans nastan fullkomligt dem bos R. pygmcRus Wahlenb. 1. c. t. 8. fig. 1, eburu de afven pa inre kanten aro rundade och ej sasom hos R, pyymceus nastati raka.
316
De exemplar , hvars f'rukt jag beskrifvit , samlade jag d. 23 .Tulii 1826 i snbalpinska regionen vid Reyersvandet pa Hackijeld afvunfor Ouse i Byglands pa&torat i Saefersdaleii i Kristiansands stiff. — Pa Dovre gar den sfundom nastan lika bogt pa fjiillet som bjorken.
Ranunculus yJacialis. L. Fl. Lapp. 233. t. 3. f. 1.
Wahl. Lapp. 283. Fl. Dan. t. 19. Svensk Bot. t. 747.
Jacqu. Collect. 1. t. 8, 9 fig. 1—2.
Denna art, son* jag ingenstades var.seblef pa fallen i Kristiansands stift, vexte allmant pa de bogre fjallen bade i Romsdalen och pa Dovre , bvarest den nagon gang gick langt ner i bjorkregionen. Den varierar betydligt sa val till storlekcn, som till bladflikarnas form och bredd; jag sag dem dock knappast Sii smala, soni de forestiillas pti t. 8 bos Jacquin ; ocli i allnianbet voro de bredare an fig. i Svensk Bot. visar dem. Sfjelken varierar med 1 till 3 blom- mor, bvilkas kronblad, som aro smanaggade, efter fullan- dad befruktning vanligtVis sardeles utanpa antaga pnrpur- farg , men sa blaa , som de forestallas i Svensk Botaritk ., sag jag dem aldrig. JJlomfoderbladen aro oftast bredt agg- runda stundom na'sfnn runda; s«-i elliptiska ocb smala, sorn pa fig. i Svensk Bot. , sag jag icke; fig. i Flora Danica vi- sar dem for spetsiga.
Ranunculus friyidus Willd. foliis radicalibus cuneatis apice grosse dentatis subincisis, caulinis in lobos 3 — 5 pro- funde palmatisectis , canle unilloro , pedunculo sulcato , re- ceptaculo umbrino-piloso. carpellis ovato-subrotundis in ro- strum rectum apice subuncinatum productis.
R. frigidus Willd. Spec. 2. p. 1312. VC. prodr 1. p. 35. Reich. Iconoyr. 3. f. 462.
R. cuneatus Sommerf. May. for Nat. V. ll:e B. p. '249
R. sulplmreus DC. Stjst. 1. p. 274? llartm. SAanil. Fl. ed. 3 p. 131.
R. nivalis /? sulpbureus Wahlenb. Lapp 285 fit
Specimina fruetifera prope IVordkap lecta cledit JUev. Deinboll.
llhizoma crassum niultas fibras longas albidas emmitfens. Caulis fructiferus spitbaniseus ct ultra glaber striatus uni- ilorus. Folia radicalia longe petiolata obovato-cuneata api- ce grosse 6 — 7-deutata subineisa deutibus 1. lobis oblongo- ovatis obtusiusculis ; caulina 1 — 2 sessilia, basi vaginahtia vagina ad insertionem umbrino-pilosa , profunde palmati- secta lobis 3—5 sublineari-lanceolatis acutis lateralibus subbilobis. Pedunculus elongatus sulcato-angulatus prae- sertim superne nmbrinq-pilosus. Sepala subovalia umbrino- hirsuta. Petala baud vidi. Gapitulum fructus ovato-cylin- draceuin. llecepfaculuin timbvino-pilosuin. Carpella laevia ovato-subrotunda (lateri interiori vix rectilineo) rostro recto apice subuncinato carpellum sequante tevmiuata.
Denna art iir viil skiljd fran R. nival is sa val genom bladens form , som i synuerhet genoin det hariga (och ej som bos R. nivalis glatfa) fruktfastet. lieichenbacbs figur afviker geuom stjelkblad som endast Jiro i spetsen iuskurna (hos vara ex. iiro de riiistan iinda till basen bandlikt klufna) ocb karpellerna som aro nastau aflanga ocb midtpa liksom hopdragna; men mojligen aro frukterna aftecknade forran de blifvit fullt utvuxa, hvilket \nsi formodar deraf att
*l O
sprotet iir pa figuren nastaii fran basen bojdt sasom jag ocksa varseblifvit pa karpellerna i deras yngre tillstand. — R. cuneatus Somf. skiljer sig allenast "laciniis fol. radic- lineari-lanceolatis acutis;4*' men pa derma enda skiljaktig- het far man ej fasta alltfor mycket afseende; Sommerfelt liar af Deinboll erhallit sina exemplar fran samma stalle som de bar beskrifna och nagon annan farms ej i Deinbolls herbarium. — Den beskrifnirig Sommerfelt 1. c. lemnar pa karpellerna hos R. sulphureus ofverensstammer till punkt oeh pricka met! dem hos var art; deremot felas beskrifning pa fruktfastet , hvarigerioni skulle afgoras huruvida R. sul- phureus star nannare R. nivalis eller R. friyidus. Mojligt-
318
vis aro R. mlphureus och frigidus endast former af en och samma art. - Jag liar imellerticl foredragit Willdenows namn sasom det aldsta och sakraste, heist Brown och De- candolle numera forena R. sulpfaereuf Soland. med R. niva- lis y hvarifran R. frigidus pa det bestamdaste a'r skiljd.
Ranunculus hyperboreu-s Rottboll. Wahl. Lapp. 287. Fl. D. t. 331. Reich. Ic. 1. f. 22. R. Ammanni Gunn. Norv. 826
Hela vexten i lefvande tillsland briieklig; stjelkarne sinsimellan mycket invecklade Iran en fingers till ett qvar- ters langd , greniga krypande stundom flytancle, mellan de rotslaende lederna ofta baglikt bojde. Blpramorna mycket sma, men gla'nsande; focler- och kron-blad merandels 3, stundom 4, sallan 5. Karpellerna rundadt-agglika, at bada iindar trubbiga , mycket fint prickiga , slutas med ett myc- ket kort qvarsittande ma'rke.
Vexer pa gyttjiga stallen i tallregionen och stiger stun- dom a'nda till bjorkregionens ofra grans : t. ex. vid Kongs- vold pa Dovre , der den ej a'r sallsynt. Gar i Gulbrands- dalen a'nda ner till Laurgard i Vaage pastorat enligt Ely its upgift.
Ranunculus acris L.
Bland de ilera former, hvarunder denna art uptrader? vill jag bar allenast anmarka foljande tvenne:
§. vclutinus'. caule pracsertim iuferne petiolisque reflexo-
patenti-pilosis, foliis radicalibus velutinis partitionibus
latis. -- R. acris p. sUvaticus DC. Syst. 1. 27S.prodr.
1. 36'*
Hab. in inferalpinis et subalpinis passim ; v. c. in Inre •Bracka ad Lyse Par. Strand Ryefylke Dioec. Christiansau- donsis; in Knudsho et lilla ISystuho ad Kongsvold Dovre ipse legi. Ad Tuena's alibique in Dioec. Bergeusi legit Rev. Sommcrfclt (cfr. May. f. Nat. Vid. 9:c Bind. p. 9).
319
Caulis pedalis 1. ultra unclique 1. saltim inferne pilis pa- fentibus 1. reflexis vestitus ; folia ratlicalia suborbicularia utrinque petiolisque veltitino-hirsuta trifida partitionibus val- de latis saepius sibi invicem incumbentibus lobis dentibus- que obtusis ; folium caul, infimiim trifiduin inciso-lobatum lo bis acutiusculis ; petiolus vaginaque birsuti. Flores 1 — 3 speciosi pefalis obovatis emarginatis sepala saltim duplo superantibus.
y. pumilus Wahl. Lapp 289 /?. digitalis subimiflorus gla-
brescens.
Hab. in alpinis prsesertim supra terminum betulimrm frequens v. c. in Hackfjeld ad Vattendal alibique Saetersda- liae Dioec. Clmstiansandensi ; in Dovre ad Kongsvold etc
Caulis digitalis rarius palmaris 1 — 3-florus; folia radi- calia plus minus divisa lobis acutis 1. obtusis interdum inciso-multifidis ; pedunculi saepius breves adpresse-pilosi. A R- montane^ cum quo Botanici Svecici baud raro com- mutarunt, receptaculo glabro in ox dignoscitur.
Papavcr nudicaule L. Fl. D. t. 41. Reich. Ic. 8 f. 985. P. radicatum Rottb.
Habitat in latevibus montium irrigatis et in ripa glare- osa rivulorum partis borealis alpis Dovre. Optimum et copiosissimum legi juxta amnem Driva a Kongsvold ad Vollen initio Junii jam llorens.
Radix fusiformis fusca profunde descendens. Caudices soepissime plures (4 — 8) abbreviati 1. 3—5 poll, longi cae- spitem plus minus densum formantes reliquiis petiolorum emortuorum dense obtecti , apice protrudentes folia nume- rosa petiolata subglauca cano-strigosa ovata pinnati-partita lobis utrinque3 — 4 oblongo-ovatis subacutis (infimis saepiusob- tusis^ integris 1. pauci-dentatis interdum subincisis; petioli pilis patentibus canis vestiti elongati latiusculi basi in va- ginam latam submembranaceam dilatati. Scapi erecti tere- tes primo vere vix digitales dein elongati interdum pedales
320
saepissime spitbamaei pilis patentibus rigidiusculis lutescen- tibus , in superiore scapi parte brunneis , hispidi. Flores ante explicationem nutantes dein erecti. Sepala valde con- cava navicularia mox decidua extus dense brunneo-umbri- no-pilosa. Petala 4 rarius 5—6 magna subrotunda crenu- lata basi parum angustata, flava rarius ocbroleuca interdum fere prorsus alba demum peracla antliesi marcescentia oli- vaceo-virescentia cliu persistentia. Fil amenta subulata. Stigma luteum 6 — 8-radiatum. Capsula obovato - oblonga pilis rigidis erecto-patulis brunneis dense vestita. Semina fusca oblonga arcuata longitudinaliter costata.
Haren , som beklada blad , bladskaft, blomskaft, foder och kapsel aro, sedda genom forstoringsglas , i kanten tan- dade. Mot hosten aro blonunorna ofta mindre; icke sa'llan antaga afven kapslerna samma olivgrona farg som de viss- nande kvonbladen. — Sa val i Flora Danica som i llei- chenbachs Iconoyraplti aro allenast enskilda stjelkar afteck- nade, hvarigenom man icke far nagot fullstandigt begrepp om vextens tufviga beskaflenliet; hos Reichenbach synes ej beller nagot tecken till de fjall , som tiitt beklada nedra de- len af bvarje stjelk ; bladen aro afven nedtill smalare an jag vanligen sett deni och blomman ar tecknad mycket min- dre an den i allmanhet forekommer. Kapseln, som pa Rei- chenbachs figur ar alltfor bred och rundad , ar deremot i Flora Dan. mera ofverensstammande med dess verkliga form, ehuru nagot for liten. - Jag har alltid funnit hos blommorna en ren gul farg, elmru stundom ganska blek; deremot aldrig stotande i brunt sasom fig. i Fl. Dan. fram- staller den.
Glaucium luteum Scop. Chelidonium Glaucium L. — Fl. Dan. t.5S5.
De exemplar, som Ahnfelt och jag 1826 samlade pa stranden vid Mandal, och som i Vetenskaps-Akademiens Butauiska arsberiittelse for 1826 p. 27D oriktigt uptagas
921
under namnet Glauc. fulviim, afvika fran Bohuslandska allenast genom kortare rotblad saint glattare och mindre
cleldta stjelkblad. Bar It arena stricta Andrz.etFr. — Wim. et Grab. Fl. Sil
2. p. 277. Htn Sk. Fl. ed. p. 3. 150. Rciclib. Fl. exc. p.
682. Ic. Fl. Germ. Tetradyn. t. 47. 4355. - B. parvi-
flora Fr. Nov. ed. 2. p. 207. B. vulgar is Reich, np. Sturm
Deutschl. Fl. h. 43. Blytt Nytt Mag. for Nat. Vid. l:ste
B. Christ. 1837 p. 273.
Habitat in Dovre juxta rivulos in uliginosis terniinnm superiorem Pini silvestris vix transgrediens ; legi ad Norra Nystuback inter Kongsvold et Drivstuen , nee non prope Drivstuen.
Af slagtet Barbaraa fauns ieke pa Dovre nagon an- nan art an denna, som fullkomligt passar till de beskrif- ningar som Fries ocb Wimmcr lemnat; siillan var den gre- nig a'nda fran roten. De allra nedersta rotbladen utgjordes nastan alltid endast af den nastan hjertlikt-ovala andfliken utan alia sidoflikar, hvilka i allmnnhet pa bladen narmast roten aldrig voro sa manga eller sa tydliga, som de fore- stallas pa Reichenbachs figurer. — Skidorna fyrkantiga ined ganska kort stift.
Arab is petraa Lam. Cardamine petrtea L. — Fl. D. t. 386. Gunn. Fl. Norv. 744. Wahl. Suec. 737. Svensk Bot. t. 676. Card, faroensis Horn. Fl. Dan. t. 1392. Plantel.l.p. 712. C.hastulataSm. Fl. D. t. 1462. Arabis hispida L fil. Horn. Plantel. l.p. 725. Arab. Crantziana Ehvb. Reich. Fl. exc. 4323; ap. Sturm h. 45. Icon. Fl. Germ. Tetradyn. t. 34.
llab. in ripis glareosis amnium Norv. occid.; ad Drivel- ven inter Ottem et Hoaas Sundaliae ipse fructiferam legi; iloriferam e Eikisdal Romsdaliae communicavit I)r Wolf.
Radix perennis fusiformis saspius multiceps. Caudices inferne reliquiis petiolorum vestiti. Caules spithamaei ere-
322
cti 1. diffusi flexuosi subglaucescentes simplices 1. rarius pa- runi ramosi glaberrimi 1. inferne pilis horizontalibus sim- plicibus hirti. Folia radicalia rosulafa petiolata oblonga subspathulata obtusa integerrima 1. subangulato-dentata J. lyrata, glaberrima 1. undique pilis ramosis simplicibusque hirta. Folia caulina sessilia lineari-oblongo-lanceolata ob* tusiuscula glabra 1. apice barbatula infegerrima 1. rarissime utrinque dente unico minuto notata. Kacemus fructiferus 2— 3-pollicaris. Pedicelli adscendenti-patentes superne in- crassati 1 — 2 lin. longi. Siliquae lineares subcompiessse fere pollicares 4- lin. latse. Valvulae lineares liervo medio con- spieuo lateralibus subvenosis. Stylus brevis ; stigma capi- tatum. Semina in quoque loculo 10 — IGsubovalia lutescen- tia loevissinia utrinque couvexa apice anguste-marginata.
Den glatta och liariga formen jifvensa den med hela ocb lyrformiga rotblad vexte blandade om hvarannan och mellan dem funnos sa manga ofvergangar att de knapt for- tjena att anses sasom varieteter langt mind re som egna ar_ ter (jfr Sommerfelt i May. /. Nat. Vid. 8: e Bind, p. 257 folj.). Jag traffade inga sa stora specimina eller med sa langa blad som fig. i Svensk JBotanik : ej heller sag jag nagon med sa breda stjelkblad, som i Fl. Dan. t. 386 finnas tecknade; eller sa vinkliga som 1. c. 1. 1462.
Erysimumliifiracifoliitm"L. Wahl. Suec. 753. Somf. Suppl, p. 28. Fl, D. t. 229. Reichb. Iconogr. 1. fig. 24— 26, Ic. Fl. Germ. Tetradyn. t. 64. 43S8. Gunn. Norv. 513 Cheirantltus erysimoides L. Fl. Suec. 603? Gunn. 1. c. 505? Chciranthus alpinus Wahl. Lapp. 333. t. 12. fig. 1. - - Erys. strictum Fl. d. Wetterau 2. 451. 31. K. Deutschl. Fl. 4. 681- Koch. Syn. p. 51.
Hab. in lateribus alpiuin Dovrensium atl Kongsvold (prsesertim circa Varstien) , Drivstuen.
Radix fusiformis ramosa fibrillosa. Caulis simplex 1. superne ramosus erectus strictus Uriiuis 1 — 4 pedalis prseci-
pue superne angulatus ad basin saepe rubicundus , pilis bi- fidis medio affixis adpressis albidis scaber, foliosus. Folia ptibe 2 — 4-fida stellata adpressa densa scabriuscula interdum subcanescentia; radicalia citomarcescentia petiolata oblongo- laiiceolata subacufa remote denticulata , caulina subpatula^ inferiora oblonga 1. obovato-oblonga obtusa cum apiculo [. acutiuscula , integerrima 1. remote-subrepando-denticulata in petiolum plus minus Ion gum decurrentem attenuata, superiora oblongo-lanceolata obUisiuscula cum apiculo 1. breviter acu- minata plus minus subrepando-denticulata , dentibus haud raro acuminatis , sessilia nervo medio (et in supreniis mar. ginibus) in caulem decurrentia ; suprema lineari-lanceolata. Corymbus florens nutahs dcmuni erecfus. Flores densi; pe- dicelli erecti 1—1 4- lin« longi pilis stellatis adpressis ves- titi ; calyx pedicellum subsequans; sepala lineari-oblonga obtusa flavescentia anguste albido-marginata erecta sito de- cidua extus pube ramosa adpressa obsita, duo exteriora basi gibba ; Petala ungue albido calycem superante, limbo aureo obovato-oblongo horizontaliter patente obtuso unguem di- midum superanti. Racenms fructiferus elongatus 8 — 12-pol- licaris pedicellis erectis superne parum incrassatis. Siliquae tetragonse lineares strictae erectae subadpressoe pedicellum subsexies longiores pube brevi stellato-ramosa adpressa ve- stita; stylus lineam fere longus stigmate capitato emargi- nato-subbilobo. Semina ovali-oblonga apice marginata J. appendiculata.
Denna art, sadan den forekom pa Dovre och som till alia delar ofverensstammer med exemplar samlade i Ble- king (dessa hafva dock nagot blekare blommor), afviker fran Wablenbergs beskrifning ocb figur af Cheir. alpinus genom talrikare blad pa stjelken , mindre tycllig harigbet och tilltryekta , ej utstaende skidor. — ChcAranthus erysi- moideSj sadan den beskrifvesaf Gunnerus, skiljer sig genom storre blommor, kortare skidor och tydligare harig|let Fig. i Fl. Dan. ar tecknad efter ett ungt och mycket frodigt
324
exemplar; aiminstone liar jag ej varsehlifvit sa stora bra- cteae vid blomskaften , som pa figuren foresta'llas. — Ula- den variera smalare och bredare, helbraddade ocb mer eller inlndre tandade. Bobuslh'ndska exemplar, samlade pa Danemarks Lilja utanfor Goteborg, hafva aggrundaoch a'gg- rundt- lanselllika spetsiga nastan alldeles belbraddade blad ocb nugot kortare skidor.
Erucastrum incanum Koch Synops. p. 56. (Sinapis in- cana L. DC.) oeb Dip lot axis tenui folia DC. (Si- sijmbriwn tcnui folium L. Brassica tmmifoUa Fr.) samlade AbnfeJt oeli jag 1836 pa Malrno vid Mandal, men som de bada sakerligen blifvit ditforda med ballast, torde det vara Hllrackligt att pa delta satt bar anmarka dem.
Rorande arterna af slagtet Drab a var jag under mitt vistande pa Dovre i tillfalle att samla atskilliga observatio- ner, som icke torde sakna allt intresse, heist som jag der fan n en forSkandinaviensFlora alldeles ny art; men som jag hoppas att snart blifva i tillfalle att jemforn dem jag sam- lat )ned autentika exemplar fran sodra Europas fja'll, sa vill jag tillsvidare upskjuta meddelandet af nagra anmarknin- gar rorande defta sla'gte.
Viola canina L.
llland den ma'ngd former, bvilka i allmanhet forenas under delta namn men af atskilliga forfattare betraktas sa- som egna sjelfstiindiga arter, forekommo pa Dovre endast V. arcnaria DC., V. ntontana L. och V. ericctorum Schrad., af hvilka de bada forra voro mycket allmanna, den sist- namnda deremot mera sallsynt. — Viola arcnaria, som va- rierade glatt och hang, vexle i sma tala tufvor pa de na- got terra griisbevuxna fjallsidorna a'nda opp till bjorkens tifre grans och gick ner i granregionen. V. montana, som var jnindre tufvad med upratta stjelkar af omkring ett qvarters langd , stundom a'nda till en fot langa , utmarkte sig genom sina stora morkbla blommor och vexte i de
325
Vnera saftiga grasbetackta fjall-lierna sa val pa Dovre som pa Romsdals- och Satersdals-fjallen, hvarest jag ej varse- hlef V. arenaria. — V. ericetonim vexte pa nagot sanka stallen i den inferalpina och subalpina regiorien (t. ex. vid Stiflsdelet mellan Jerkin och Kongsvold) ; jag sag den in- genstades ga sa hogt som de bada forutnamnde. — Bland dessa former visade sig V. montana mest utmarkt och jag skulle ej tveka att arise den for en god art , om jag ej annorsta'des sett mellanformer som fullkomligt forenat den- na med andra former af den polymorpha V. cnnina. — Ehuru jag icke kan sasom bestamdt skiljda antaga alia de arter som nagra bland de sednare Forfattarne t. ex. Rei- chenbach upstfillt, sa tror jag dock att atminstone tvenne distinkta arter hi Kills sammanblandats under V. caninct; men ej bor man soka karakteren i bladformen, stiplernas beskaffenhet eller harigheten ; ej eller bor man for mycket fa'sta sig vid sporrens fa'rg och form ; ty allt detta varierar ganska betyclligt hos en och samnia vextform; jag anser att man hufvudsakligen bor se pa blommans ocb kapselns beskaffenhet. En annan gang torde jag fa tillfalle ater- komma till detta amne. -- Nagon sadan V. montana, som forestalles i Rcichenbachs Iconoyrapltid Bot. J. fig. 207 3 bar jag aldrig sett, utan formodar jag att nagon forvexling af exemplar egt rum. — Slutligen vill jag afven omnamna en form af V. canina , som jag den 9 Aug. 1826 samlade pa den sandiga hafsstranden vid Lyse i Ryfylke i Kristi- ansands Stift. — Stielkarne ett qvarter till en fot langa ned- liggande bfijda i zigzag kanfiga ganska greniga ; bladen an hjavtlikt aflanga an bredt och djupt hjertlika speteiga stora naggade nagot strafva, de ofra utan skaft; stiplerna lansettlika langspetsade foga sagade. Blomskaften oftast bagformigt bojda, merandels kortare an bladen. De fiesta blommorna utan kronblad och ofta sterila ; foderbladen lan- settlika langspetsade med rundadt-kantiga bihang af hvilka
Pysiographiska SallokapcU Tidikrift. 4tde H. 183S. 3
326
tie tvennc voro mycket mindre ; kapseln aflang nagot spetsig.
Poly gala depressa Wender. — Prostrata, foliis imis minoribus oppositis obovatis , ceteris suboblongis ; ra- cemis subquinquefloris demum lateralibus ; alis cuneato- ellipticis corollam fimbriatam aequantibus capsulam cuneato-obcordatam sublatiorem superantibus.
P. serpyllacea Weihe Bot. Zeit. 1826. p. 745.
Hab. in ericetis et juniperetis udis in litoralibus Nor- vegiae; ad V. Moland Nedenasiie d. 8 Juni 1826, Stavan- ger d. 9 Sept. 1826; ad Molde d. 10 Aug. 1837, quo loco versus terminum Pini silvestris superiorem progreditur ; nullibi vero copiose vidi.
Radix tenuis longe ramosa fibrillosa. Caules tenues fili- formes prostrati angulati recurvato-pubemli ramosi inter- dum ramosissimi. Folia radicalia rosulata nulla ; caulina inferiora subcongesta opposita elliptico-obovata obtusa 1. obtusiuscula subtus saepe rubicunda; media subopposita oblonga subacuta; superiora niagis distantia alterna 1. sub- opposita oblongo- (rarius lineari-) lanceolata acuta basi at- tenuata sessilia. Racemi breves terminales demum latera- les pauci- (4—6) flori. JBracteae minutae dimidio pedicello breviores deciduae. Alae cuneato-ellipticae subacutae intense caeruleae apice parum virescentes corollam aequantes triner- ves venosae margine (sub lente) ciliolatae. Crista albida ve- xillum aequans. Capsula cuneato-obcordata marginata alis persistentibus olivaceis demum expallentibus brevior et paulo latior. Semina subcylindracea fusco-nigi-a albo- pilosa.
En liten vacker art, soni star narraast P. vulgaris , fran hvilken den dock skiljer sig genom hela sitt ulseen- de, motsatta Mad, mindre morkare vackrare ocb mera strodda blommor, som sitta i glesa klasar pa sidan af stjelken till folje af sednare utvexande grenskott; sidofo-
327
derbladen aro afven nastan mera smaadriga an pa den van- liga , bland hvilken den vexte blandad.
Diantkus arenarius L., sorn af Gunnerus (Fl. Norv. 72S) upgifves vexa i flygsanden vid Grottens prastgard i Romsdalen , kuncle jag ej finna derstades , ej heller hade nagon af traktens innevanare deromkring varseblifvit na- gon sadan vext: hvadan anledning synes vara att utesluta densamma ur Norges Flora.
Silene acaulis L. Wahl. Lapp. 224. Fl. D. t. 21.
Af denna art, som jag i sydvestra Norge icke antra'f- fade sydligare an vid Lyse i Strands pastoral i Ryefylke, hvarest den vexte nastan anda ned till hafskanten , fore- komma tva former :
«. condcnsata: caudicibus densissime pulvinato-caespito- sis ; caulibus brevissimis vix umquam plus quam polli- caribus ; foliis brevibus lineari-subulatis erecto-patulis ; pedicellis terminalibus brevissimis, floriferis folia vix superantibus, fructifeiis 4—6 lin. longis nudis 1. 2bra- cteatis.
/?. clonyata: caudicibus laxioribus; caulibus spitha- mseis ; foliis longioribus magis distantibus linearibus pla- nis patenti-recurvis ; pedicellis demum sublateralibus elongatis, fructiferis ssepe plusquam spithamaeis apice curvatis, infra medium bracte,is 2 linearibus acutis.
S. acaulis y. elongata Garni. Fl. flelv. 3. p. 170. S. nor- vegica Pers. Synops. L p. 500.
Hab. in summo jugo inter Valtendal Saetersdaliae et Aarhus Par. Soledal Ryefylke d. 21 Aug. 1826; ad Kongs- vold in Dovre d. 29 Aug. 1837.
Bada formerna ha aflangt-cylindriska kapsler, som aro dubbelt langre an blomfodret och opna sig med spetsiga utstaende tander ; iron aro svartgra natformigt smaknoliga.
3*
328
Lychnis diurna Sibth. L. silvestris Scbkuhr, Hoppe. L. dioica a, L.
Af denna fann jag sparsamt d. 31 Juli 1826 pa hogsfa asen nara ofre bjorkgransen mellan satren Feden och Hov- helderen pa Haekfjeld vester om Saetersdalen en afart som hade stjelk och blad helt och ballet glatta utan minsta tecken till harighet.
Spergula saginoides L. Swarfz Vet. Ak. Handl. 1789. p. 43. t. 1, f. 2. Sv. Bot. t. 765.
Hab. passim in alpinis; etiam ad Vattendal., Soledal etc. Norvegiae australi-occidentalis legi.
Caespitosa. Caules diffusi procumbentes saepe radican- tes plus minus ramosi 4 — 2^ -pollicares glaberrimi. Folia filiformi-subulata mucronata glabervima uninervia 2 — 4 lin. longa, caulina superiora breviora subsecunda basi vagina cohaerentia in axillis saepe fasciculata. Pedicelli plus mi- nus elongati 4 — 12 lin. longi glaberrimi floriferi apice in- curvi, fructiferi recti (interdum semper recti). Sepala ova- lia obtusa albido-marginata trinervia nervis minus conspi- cuis. Petala alba rotundato-ovata obtusissima brevissime unguiculata , sepalis -]- breviora persistentia, ravins prorsus desunt. Stamina baud raro 10 petala aequantia 1. superan- tia. Capsula ovata calyce subduplo longior 4 — 5-valvis, valvulis ovato-lanceolatis obtusis. Semina subtrigona fu- scescentia subtilissime punctulafa.
Varierar ganska betydligt till storleken ; man firmer icke sallan fyrtalet och femtalet i olika blommov pa sam- ma stand. Kapseln ar stundom foga liingre an foderbladen som aro tilltryckta, men slutligen, da kapseln ar fullt mo- gen , blifva utstaende.
/?. Sp. nivcdis: densissime caespitosa. Caules breves semipollicares ramosi, foliis subulatis apice subtrigonis mucronatis 1 — 2 lin. longis ad basin .4 lin. latis densissime imbricatis glaberrimis prorsus obtecti. Folia , saltim supre-
329
ma, vaginato-connata. Pedicelli crassiusculi 1 — 3 lin. longi erecti strict!. Sepala ovata obtusa crassiuscula trinervia nervis vix conspicuis obscure-viridia subolivacea albomar- ginata lineam fere longa capsulae arete adpressa. Petala alba ovata obtusa breve unguiculata persistentia calycem gequantia i. pa rum superantia. Stamina 10 petalis subdu- plo breviora. Capsula ovata obtusa calyce ]- longior 5-val- vis. Semina luteo-fusca, quam Sp. Saginae et saginoidis maiora, reniformia subgranulata.
Denna form, som med hanseende till sjelfva habitus ar betydligt olika Sp. Sayinoides ocb mahanda utgor en egen art, fann jag i frukt och mycket .sparsamt vexande bland Salix polaris , Ranunc. nivalis , pygmteus etc. pa ett nagot fugtigt stalle vid ofra delen af Sprenbacken pa Knudsho afvanfor Kongsvold pa Dovre d. 24 Sept. 1837. Som den mest ofverensstammer med Sp. Saginoides liar jag uptagit den sasom dess underart till dess att den blir ytterligare undersokt a'fven i dess blomrnande tillsfand. — Pa de fa exemplar jag fann var femtalet radande i alia frtiktifikationsdelarne utan undantag.
Alsine stricta Wahlenb. Lapp. 232. Svensk Bot. 762.
Spergula stricta Swartz Vet. Ak. Handl. 1799. p. 235.
t. 3. Ahinella stricta Swartz. Sum. Veg. Scand. p. 17.
Hab. frequenter in lateribus udis alpinis in Dovre.
Caespites plus minus laxi. Pedunculi floriferi laxiusculi 1 — 2 pollicares 1—3 flori , fructiferi stricti elongati inter- dum spitbamjfii. Sepala oblongo-ovata acutiuscula triner- via basi saepe subcarinata. Petala elliptico-oblonga obtusa basi attenuata calycem aequantia 1. pa rum superantia in me- dio die patentissima. Stigmata 3 1. saepe 4. Capsula ova- ta acuta apice subtrigona calycem aequans 1. parum supe- rans, 3. 1. interdum 4-valvis. Semina fusca nitida subro- tundo-reniformia subtilissime piuictulata.
Denna alldeles glatta art ar mind re tatt tufvad an dess bada samslagtingar, emedan dess talrika mycket greniga
stjelkar spritla sig vidt omkring i mossan, hvarigenom man liar mindre latt att fa fulls tandiga exemplar, utan far noja sig med euskilda grenar, sadana som bade i Vet. Ak. Handl. och i Svensk Bot. aro aftecknade. I borjan ar hela 6rten mycket slankig och far sitt styfva utseende f first da sjelfva blomningen ar forbi , da afven blomskaften be- tydligt forlangas. Pa fig. a i Svensk Bot. forestries en blomma med vodlatt farg sadan jag aldrig sett den och kapseln pa fig. b ar tecknad vida mera ofvertraffande fo- dret an vanligen eger rum. — Blommorna a'ro endast vid middagstiden en kort stund fullkomligt oppna och utbred- da; bela den ofriga delen af clagen aro de halfslutna.
Alsine biflora Wahl. Lapp. 233. Svensk Bot. 763. Stellar ia biflora L. Suec. — Swartz \7et. Ak. Handl. 1789 p. 42. t. 1. fig. l. FI. D. t. 12. — Alsinclla biflora Swartz Summa Veget. Scand. p. 17.
Hab. valde frequenter in Dovre.
Radix perennis crassiu.scula sacpe alte descendens ra- mosa et fibrillosa. Caudices numerosi csespitem plus minus densum formantes diffusi procumbentes. Caules pollicares- -spithamaei inferne glabri sup erne pilis articulatis saepe glan- duliferis vestiti, 1 — 4 flori, altero flore semper prsecociori. Folia fere subulata obtusa interdum brevissime cartila^ineo-
O
mucronulata trinervia nervis vix nisi in superioribus con- spicuis; caullna 5— 4-paria brevia lanceolata basi inter- dum ovata. Pedicelli primum breves, demum elongati rigi- di, erecti pilis articulatis saepe glanduliferis vestiti. Sepala oblonga obtusa apice subinflexa trinervia basi villo articu- lato pubentia. Petala oblonga sursum latiora obtusa apice integra 1. emarginata 1. crenulata demum patentia sepalis (interdum duplo) longiora. Styli 3 rarius 4. Germen ova- ium. Capsula ovato-oblonga calycem superans 3 — 4-valvis valvulis ovato-lanceolatis acutiusculis, Seinina numerosa fusco-lutea subrotunda opaca laevia.
331
Forst om varen aro blomskaften sa korfa aft blom- morna tyckas nastan sakna skaft, men slutligen forlangas de och blifva mycket styfva; stundom aro de liksom bojda at sidan. Ofta aro tufvorna, som denna art bildar, gan- ska stora och vidlyftiga och i alia hanseenden grofre an hos foregaende. — Fig. i Vet. Ak. Handl. forestaller hela vexten mera harig an den i allmanhet forekommer pa Do- vre och kronbladen aro afven tecknade allt for korta. Pa fig. i Svensk Bot. ar kapseln alltfor kort i forhallande till blomfodret.
Alsine hirta Hartm. Sk. Fl. ed. 3. p. 104. Arenaria
hirta Fl. D. t. 1646. Alsine rubella {}. hirta Wahl.
Suec. ed. 2. p. 292. Aren. Giesekii Fl. D. 1518. Horn. PI.
1. 503.
Hab. circa Kongsvold valde frequens; alibi in Dovre vix lecta.
Radix perennis. Caespites valde densi , rarius laxiu- sculi. Caules difftisi adscendentes 1. omnino procumbentes inferne glabrescentes superne pilis articulatis glanduliferis vestiti. Folia caespitum lanceolato-subulata obtusa inter- dum breviter mucronulata , 3nervia bisulcata basi vagina brevi cohaerentia glabra 1. (prsesertim juniora) margine et dorso hirtella. Pedunculi tenues 1 — 2 flori pilis patentibus articulatis glanduliferis subvillosi 4- — IT poll, longi, folio- rum paribus 1 — 3 ornati ; Iblia lineari-lanceolata , summa subovata, acutiuscula margine ssepius glanduloso-pilosa. Flores patentissimi. Sepala oblongo-lanceolata acuminata trinervia glanduloso-pilosa. Petala alba subovata obtusa brevissime ungviculata sepalis breviora. Styli 3 , 4 rarius 5. Germen ovatum. Capsula ovato-oblonga calycem pa- rum superans 3 — 4 valvis valvulis obtusiusculis. Semina numerosa reniformia compressa dorso lato et lateribus pun- ctulata.
En liten vacker fran foregaende utmarkf val skiljd art. Ehuru mycket jag an eftersokte kunde jag dock ej
332
pa Dovre uptaeka nagot ewla exemplar med rodlatta blom- mor, som fiunas bos Als. rubella, med hvilken narvarande art for ofrigt sa till alia delar ofverensstammer, att de knapt kunna anses som skiljda varieteter. Blommorna pa Als, hirta aro likval alldeles vidoppna, hvareinot Wold. Fl. Lapp. N:o 234 sager om Als. rubella att ban aldrig sett dess blommor oppria/ afven i Sv. But. t. 764 f'ore- stallas de endast halfoppna. - - Ahine. Giese/tii , sadari den Iran Ost-Finmarken forefanns i Deinbolls herbarium skil- jer sig ej fran Als. hirta.; t. 1518 i Fl. D. forestaller var vext nastan battre an t. 1646, som ej ar god.
St ell aria Friesiana Ser. St. lonyi folia Fr. Nov. ed. 2. p. 117. Sv. Bot. t. 506.
Hah in silvis et dumetis etiam subalpinis pra^sertim in regione Pirii. — Ipse legi in Hackfjeld ad llovhelderen Sgetersdalensium , et in Inra bracka ad Lyse Par. Strand in Ryefylke 1826; ad Kongsvold et juxta Norra Nystuback inter Kongsvold et Drivstuen Dovre ; ad Grotten Homsda- liee 1837.
Caulis basi interdum radicans, mareescens. Sepala re- vera trinervia, quod optiine ante iloris explieationem ob- servatur; nervi laterales fere usque ad apicein sepali per- tingentes. Petala calyce paulo longiora, rarius desunt. Antherae juniores ochracea?. Styli interdum 4. Capsula ovato-oblonga calycem superans. Semina nigro-picea , ro- tundato-ovata utrinque convexa subexcavato-punctulata. — Duae adsunt formae :
a. elonyata: Caule ramisque elongatis, foliis linearibus fere ubique aeque distantibus couspicue ciliatis et sca- briusculis; panicula et pedicellis elongatis, sepalis lan- ceolatis.
b. condensata: pallidior, l;jevior, glabrior; ramis brevi- oribus; foliis brevioribus latioribus lanceolatis (infiniis ovato-lanceolatis) glabriusculis, prsesertim inferae et
333
ramorum valde conferlis ; paniculae ramis et pedicellis
abbreviatis confertis ; sepalis ovato-lanceolatis.
Haec forma, quam inter Kongsvold et Kallvilln elf ver- sus terminuin betulae superiorem cl. 19 Julii 1837 legi, a vulgari hand pa rum habitu, vix vero characteribus, differt, cujus prorsus analogam St. grammea for mam in Blekin- gia legi.
Denna form ofverenstammer i flera hanseenden med St. f/raminea /?. alpina Laestadius Vet. Ak. Handl. 1822 p. 335, men som jag ej sett exemplar af densamma kan jag ej yttra mig nagot rorande den verkliga identiteten. — St. f/raminea liar verkligen oftast vid basen harbraddade blad afvensom stundom kroublad som aro foga langre an fodret ; men den ar dock ganska viil skiljd fran St. Friesiana.
Ste.llaria alpestris llartm. — Fr. Mantissa p. 10. St. uliyiiiosa fi. Hartm. Vet. Ak. Handl. 1818 p. 145.
Hab. frequens in humidis alpinis et stibalpinis v. c. in Hackfjeld Saetersdalensium ad Hovhelderen, Vattendal etc. ; per totum jugum Dovrense.
Cum nulla adest completa hujus speciei descriptio , quam ad plantain vivam confeci hie tradere placet.
Radix tenera subrepens multicaulis. Caules spithamaei — pedales diffusi procumbentes inferne radicantes flaccidi fragiles glaberrimi laevissimi tetragoni ssepius valde dicho- tomo-ramosi basi interdum purpurascentes. Folia ovato — - 1. oblongo-lanceolata (suprema fere prorsus ovata) acuta uninervia basi attracta toto margine tenuiter ciliata de cetero glaberrima carnosula horizontaliter patentia inferiora saepe demum reflexa internodiis (prsesertim in medio caule) hand paruni breviora in ramis saepe longiora. Flores sae- pius versus apicem caulis plus minus in formam panicula- tam dispositi, bracteae vero omnes in folia excrescunt, unde pedicelli revera axillares solitarii (singuli rami baud raro flore singulo terminantur). Pedicelli seepissime foliis
334
bracteantibus baud parum longiores primum suberecti demum borizontales baud raro prorsus reflexi praesertim in dicho- tomiis caulis. Sepala subovata acuminata membranaceo marginata glaberrima re vera trinervia, enervia vero viden- tur; nervus enim medius tantum in fioribus vix explicatis plantae vivae translucet et nervi laterales 1. forsan potius rudimenta eorum in exsiccatis tantummodo lentis ope in- dagari possunt. Petala fugacissima (baud raro prorsus de- sunt) alba calyce breviora bipartita lobis lanceolato-oblon- gis obtusis. Styli saepius 5 rarius 4 rarissime 6. Capsula oblonga calyce duplo longior nitens demum fere picea sub- sexvalvis valvulis lanceolatis acutis. Semina oblongo-ovata tumidula utrinque convexa primum cinnabarrina demum picea opaca subrugulosa.
Cerastium latifoliumJu. caespitosum, caudiculis procum-
bentibus , caulibus floriferis erectiusculis paucifloris ,
bracteis totis herbaceis, capsulis ovato-oblongis tur-
gidis. C. latifolium L. Sp. 629. DC. Prodr. 1. p. 419. Wulfen
in Jacq. Collect. Dot. 1 p. 256. t. 20. Wahl Helv. p.
92. Hcyetschw. Reis. p. 150 f. 24. Gaud. Helv. 3. p.
249. M. K. Deutschl Fl. 3. p. 355. Sturm DeutscliL
Fl. h. 24.
a. pulvinatum: caulibus pulvinato-caespitosis brevioribus, foliis magis approximates internodia subaequantibus.
b. laxum: caulibus laxe caespitosis elongatis interdum basi radicantibus, foliis distantibus quam internodia brevioribus.
Hab. in glareosis rivulorum alpis Dovre circa Kongs- vold: a. ad partem superiorem amnis Stolan supra termi- num betulinum (d. 21 Juli legi) ; b. ad Sodra Nystuback infra term, betul Cd. 19 Juni , 13 Juli, 29 Aug. 1837 legi).
Valde caespitosum. Radix perennis tenuis lutescens ramosa fibrillosa. Caules procumbentes interdum basi radi-
335
cantes, omnes fere aequales nee steriles rosulati, fertiles ad.scendenti-erecti 3— 6-pollicares ; omnes teretes inferne glabrescentes supeme obsctiri lutescenti-virides pilosi, pilis patentibus dimidium caulis diametrum aequantibus 1. longio- ribus slrictiusculis subulatis (e basi latiori sensim attenua- tis), manileste articulatis soepe lutescentibus et glandulife- ris. Folia elliptica 1. obovato-elliptica, inferiora et caulium sterilium obttisa basi in petiolum attenuata , superiora obtusi- uscula saepius prorsus sessilia, omnia pilis ejusdemindolis ac caulis vestita,saepeutrinque fere prorsus glabramargine tantum pilosa. Folia caul, steril. non condensata ut in C. alpino nee umquam lanato-villosa. Pedunculi in singtilo caule 1* ramo 1 — 4, uniflori tenues \- — 1-pollicares floriferi erecti fru- ctiferi infracti, fructu vero maturo iterum eriguntur, eodem modo ac caulis pilosi pilis diametrum aequantibus versus basin calycis densioribus lutescentibus. Bracteae herbaceae lanceolatae 1. ovato-lanceolatae acutae. FJores majores quam in sequente. Calyx brevis subcampanulatus laxus. Sepala subovata acutiuscula 1. (ob inarginem scariosum) obtusa in- teriora late exteriora anguste scarioso-marginata. Petala al- ba intus lineata obcordato-cuneata, emarginatura profunda ter- tiam partem petali attingente, lobis subdivergentibus , sepa- lis plus quam duplo longiora. Stamina calycem subaequan- tia. Capsula subovata turgida recta calycem superans. Se- mina fuscescentia rotundo-reniformia compressa praesertim dorso tuberculata.
Denna art, hvilken icke forr blifvit funnen i Skandi- navien, star visserligen ganska nara C. alpinum, men sy- nes val skiljd derifran sa val genom habitus som karakte- rer, ocli ehuru de vexa blandade om hvarannan pa samma stiille, visa de dock inga ofvergangar ; C. latifolium ar ej heller pa Dovre pa langt nar sa variabel som C. alpinum. — Namnet latifolium ar hogst opassande , ty bladen aro fo- ga bredare an pa vissa former af C. alpinum; Linne har
336
sakeiiigen tagit detta namn af Bauhimis ("Cariophjllus ho- losteus alpinus latifolius", hvilket synonym Linne i Spec. Plant, hanfor till C. latifolium, men i Flora Lapponica och Svecica till C. alpinum). Afven tillagger Linne C. latifo- lium en "capsula globosa," en karakter som mer eller min- pre modifierad har ateruprepats af de fiesta sednare For. fattare; ehuru den ar alldeles falsk; ty kapslen ar visserligen kortare ocli mera upsvalld an hos C. alpinum men ingalun- da klotrund; sjelf'va Baiihimis tillagger sin art "capitulum oblonyum semen continens." — Wulfens figur hos Jacquin 1. c. passar fullkomligt in pa den jag samlade pa Dovre> utom det att kapslerna foresta'llas sasom nagot nedom opp- ningen liopdragna, hvilket ej eger rum hos den Dovren- siska.
Cerastium alpinum L. candiculis repentibus, sterilibus brevibus rosulatis, caulibus florileris adscendentibus, bracteis apice scariosis, capsulis oblongo-cylindraceis suhincurvis.
C. alpinum L.Sp. 628. M. K Deutschl.Fl.3. 350. Heaetsch. Reis. p. 154. Gaud. IIclv. J. 246. Wahl. Lapp. 246. Utn Skand. cd. 3 p. 108. Sveiuk Bot. t. 745. «. Icfjitimum: villoso-subcanum e pilis tenuibus plus mi- nus laxis et longis, caudiculis sterilibus laxe rosula- tis, caulibus floriferispedicellisque subelongatis ; foliis ob- longis. Fl. D. t. 779. (forma inter « et y intermedia), Sturm Deutschl FL h. 64.
p. lanatum: albo-lanatum e villis laxissimis longis, cau- diculis sterilibus "dense et conglobato-rosulatis longe lanatis ; caulibus floriferis pedicellisque brevioribus; fo- liis magis rotundatis. — C. lanatum Lam. DC. Prodrm 1. p. 418. Sturm. Deutschl. Fl. h. 64. C. alpinum /?. lanatum llegetschw. Reis. p. 154. Gaud. Helv. 3. pt 247. M. K. Deutschl. Fl. 3. p. 353. Svensk Bot. t. 745. f. (forma inter hanc et a, intermedia). Fl. D. t. 6. ad hanc formam potissimum referenda.
1337
y. ylabratum: totum glaberrimum , caiuliculis sterilibus saepius laxe rosulatis, pedicellis elongatis, foliis oblorigo- lanceolatis. — C. ylabratum Htn Sk. Fl. ed. 1. Sturm Deutschl. Fl. II. 64. — C. alpinum ft. glabratum Wahl Lapp. p. 136. Htn. 1. c. ed. 3 p. 108. Sv. Dot. t. 745^ fig. 2.
Hab. « frequens in Dovre; ft. in Dovre rarius: v. c. in sunimo cacumine alpis Gederyggen ad Jerkin unacum y. el. 27 Juli 1837: in Nystuho et versus cataractas amnis Kall- villae ad Kongsvold d. 19 Juli 1837 ; in alpe IMiddagsho ad Grotten Romsdaliae d. 16 Aug. 1837. ; frequentius videtur in subalpinis Norv. australi-occidenfalis v. c. ad Vattendal Par. Valle Saetersclalise d. 19 Aug. 1826, \7inganuten ad Soledal in llyefylke d. 29 Aug. 1826 ; et in inferalpinis v. c. ad Kringeln et Laurgaard Par. Vaage Guldbrandsdaliae d. 1 Junii 1837 adhuc non florens; inter Storen et Haga Storda- liae optimum d. 8 Juni 1837 (his duo bus locis regionem a- bietinam ingrediens). — y. in alpinis — legi tantum in Dovre in Gederyggen (unacum var. ft) d. 27 Juli 1837 et juxta Fogstuen d. 26 Aug. 1837.
Radix fusiformis tennis ramosa fibrillosa plus minus alte descendens (repens , ut babet Gaudin, millomodo est) multicaulis. Caudiculi procumbentes radicantes, steriles plus minus dense rosulati , florifeii adscendentes. Bracteae ob_ longo-lanceolatas acutae apice et interdum margine scariosae. Sepala ex ovata bas~i lanceolata acuta 1. (ob marginem scari- osum) obtusa extus pilosa petalis adpressa interiora late exteriora anguste scarioso-albo-marginafa. Petala obcordata basi cuneata intus lineata ealyce subduplo-longiora. Capsula oblongo-cylindracea oalycem saepius duplo superans, inter- dum subaequans 1. paulo tantum superans. Semina reni- formia subcompressa undique et praesertim marginem versus tuberculata.
«. Caules steriles ^ — 2 unciales foliis apicem versus den- sioribtis laxe rosulatis : caules floriferi subspitbameei vel ul-
338
tra, 1. basi glahri 1. basi altero latere pilosi vel undique vil- lis laxiusculis tenuibus flexibilibus sequilatis caulis diametrum subaequantibus minus manifeste articulatis superne densio- ribus vestiti subcani, pilis glanduliferis praesertt'm superne baud raro immixtis. Folia praesertim margine longe pilosa; in paginis enim interclum evanescimt pili ut glabrescant fo- lia nisi margine et nervo; caul. ster. subobovata obtusissima basi attenuata; caul, florif. prorsus sessilia 1. omnia oblonga obtusa 1. superiora sublanceolata acutiuscula 1. rarius su- prema (ad dicliotomiam) subrotundo-ovata. Panicula termi- nalis saepius triflora , rarius 6 — 7-flora, baud raro biflora. Pedicelli subpollicaves rarissime ultra interdum semipollica- res pilosi subvillosi baud raro glandulosi floriferi erecti fru- ctiferi infracti.
15: Caules steriles saepius abbreviati semipollicares ra- rius patilo magis elongati foliis dense conglobatis lana alba laxissima loriga persistente vestitis ; caules floriferi digitales plus minus lanati pilis glanduliferis apicem versus saepe immixtis. Folia omnia (in forma maxime lanata) ovali-ro- tundata obtusissima, rarius oblonga, utrinque lanato-villosa villis albis longis valcle laxis obsolete articulatis. Panicula pauci- (2 — rarius 4 — ) flora. Pedicelli semipollicares plus minus villosi saepe glandulosi.
y. Glaberrimum ; caules steriles laxe rosulati secundum loci indolem variant breves et elongati, semper vero brevi- ores quam floriferi , qui sunt digitales-spitbamaei. Folia oblongo-lanceolata obtusa 1. acutiuscula quam p riorum an- gustiora; caul, steril. subobovata basi attenuata. Panicula 2 — 3-flora. Pedicelli subpurpurascentes ^— 1 poll, longi.
Ehuru olika extremerna af dessa trenne former visa sig, finnas dock dem imellan sa manga ofvergangar att det sy- nes omojligt att updraga nagon bestamd granslinea. Var. «, som pa Dovre a'r den allmannaste ocb som jag betrak_ tar sasom hufvudformen, ofvergar alltjemnt i de bada andra; ja stundom nalkas den alpformen af C. triviale sa niira att
man utan na'rmare granskning endast genom blommornas olika storlek kan atskilja clem. — Var /}'. synes mest nal- kas C. latifoliunij men tie hafva alldeles olika harighet Denna var. tyckes vara den med hanseende till lokalen mest bojliga; jag bar traffat den djupt i granregionen ocb hogt opp mot snogransen ; den mest karakteristika sam- lade jag vid Storen. - - Var. y. tyckes ater mera egentligen tillbora de hogre fjalltrakterna; samt « alia alpvextregio- nerna atminstone pa Dovre.
Cerastium triviale Link. M. K. Deutschl. Fl. 3. 334. - C. vulyatum Lofl. — L. Wabl. Svec. Fr. — C. viscosum
Sm. Wahl. Fl. Lapp. /?. alpinum M. K. foliis ovalibus latis, petalis calycem
subsuperantibus. C. triviale y. alpinum M. K. Deutschl.
FL 3. 326. Koch ap. Sturm Deutschl Fl. h. 63; Synops.
p. 122.
Hab. juxfa rivulum Sodra Nystubiick baud procul a Kongsvold in Dovre mense Julii et August! 1837 pluries legi unacuin C. alpino a & C. latifolio.
Caules adscendenles pedales et ultra crassiusculi basi glabri ceterum cano-piloso-strigosi pilis rigidis horizonta- liter patentibus articulatis dimidium caulis diametrum vix aequantibus. Folia crassa inferiora spatlmlata superiora ova- lia interdum subrotunda, summa Cad dichotomian) saepe cor- dato-subrotunda breviter et abrupte acuminata, omnia prae- sertim margine et nervo dorsali pilosa. Panicula multiflora. Pedunculi (interdum usque ad 4 poll, longi) et pedicelli densius pilosi. Bracteae ovato-lanceolatoe acutae scarioso, marginatae. Flores superiores vSubglomerati. Sepala ovato- lanceolata subacuta pilosa margine et apice glabro pellucido scariosa. Petala calycem aequantia 1. saepius paulo supe- rantia.
Utom denna ganska anmarkningsvarda form samlade jag vid Varstien en mycket spad nastan alldeles upratt form med nastan lansettlika blad och blott tre blommor pa
340
stjelken. Kara Holt i Nedenas samlade jag 1826 en annan form med ofra delen af stjelken , blomskafteri och nedra clelen af blomfodret betackta af glanrlelbarande liar (vara /?. t/landulosum M. K. Deutschl. Fl. 3. 336. Koch Synops p. 132).
Cerastium ylomeratum Thuillier. M. K. 1. c. 3. 337.
C. viscosum L. Fr. C. vulyatum Sm.
Hab. in agris et humidis inferalpinis ad Opdal et Mjoen d, 17 Sept. 1837.
Pa delta stalle luxurierade den ovanligt med mycket stora nastan run da blacl; men den var foga glandules. — Ehuru jag ar ofvertygad att de Linneanska namnen C. vul- f/atum och viscosum bora forstas pa det siitt som FRIRS i Nov. ed. 2. p. 125 fdlj. fovklarat dem , liar jag dock trott mig bora i likhet med Koch anvanda de liar brukade be- narnningar pa det atttall forblandning, hvarfor dessa arter redan sa mycket varit utsatta, ma forebyggas.
Cerastium pumifum Curtis. M. K. 1. c. 3. 443. Koch
Syn. p. 122. Sturm Deutschl. Fl. h. 63. C. ylutinosum
Fr. Nov. ed. 2. 132. C. viscosum fi. ylutinosum Wahlb.
Fl. Suec. p. 300. C- semidecandrum ft. ylutinosum Hartm
Sk. Fl. ed. 3 p. 108. C. viscosum Fl. D. t. 1211.
Hab. in scopulis maritirnis ad Stavanger, ubi legit Blytt (cfr Mayaz. for Nat. Vid. J2:te Bind p. 11. Kristiania 1835), qui specimina benigne communicavit.
Radix tennis fusiformis parce fibrillosa. Caules adscen- denti-erecti digitales crassiusculi rigidi pilosi pilis praeser- tim superne glanduliferis viscidis. Folia oblongo-ovalia obtusa inferiora basi attenuata. Bracteae omnes herbaceaj foli- aceae ovatse acutae. Flores aggregati. Pedicelli breves ca- lycem subaequantes , fructiferi apice subnutantes. Sepala lanceolata acutiuscula exferiora apice interiora margine quo- que scariosa , petalis longiora. Capsula cylindrica recta 1. parum incurva calyce longior. Semina minuta luteo-fusca minute scabro-ttiberculata.
341
Ehuru denna vext star sa nara C. semidecandrum ait de He.sta Forfattare forena dem , sa synes den dock temli- gen utmarkt genom sin rigidare vext och sina belt och ballet grona ej hiitnspetsade bracteer; atminstone bor den anmarkas sasom varietet ocb ej betraktas blott som syno. nym till C. semidecandrum, bvilket Hooker i British Flora 2:dra edit. p. 212 gor.
Acer pseudoplatanus L., som af Blyt t \ Hornemanns Dansk ekonomuk Plantelare 2. p. 327 blifvit uptagen sa- soifi vexande i Toten bredvid JMjosen , ar enligt Blytts miindtliga upgift genom misstag der anford, och som den ej beller annorstades i Norge blifvit funnen vildvexande', maste den uteslutas ur Norges Flora.
Vicia Oi'obus DC. Koch Syn. p. 193. Orobu* silvaticus L. Am. Ac. 4. p. 284. Sin. Fl. Brit. 2. p. 762. DC. Prodr. 2. p. 378. Horn. Plantel. 1. p. 763. Htn Sk. Fl. ed. 3. p. 170. Blytt in Mag. for Nat. Vid. 12:te B. p. 9. Vicia cassubica. Fl. D. t. 98. Gunn. Norv. 791. V. cassubica /?. orobus Ser. ap. DC. Prodr. 2. p. 356.
Hab. in collibus et montosis Norvegiae occidentalis a Farsund Dioec. Christiansandensis ad Selbo Dioec. Ber- gensis: Blytt. (Ipse fructiferam legi ad Stavanger et pluribus locis in Jedderen, Dalerne et Lister 1826).
Caules plures ex eadem radice prostrati 1. adscendentes sesquipedales ramosi angulati striati subflexuosi patenter villoso-pilosi basi squamis fuscis amplectentibus late-ova- tis obtusis vestiti. Folia alterna impari-pinnata 6 — 10-ju- ga; foliola ovato-oblonga obtusa mucronulata 1. (praecipue superiora) sublanceolata acutiuscula venosa supra glabre- scentia subtus plus minus villosula petiolulata; cirrhus mucroniformis brevis Stipulae semihastatae basi subdentatae. Pedunculus angulatus pilosus folio superans 12 — 20 floras. Flores pedicellati. Calyx pilosus basi gibbus, dentibus
Fyiiogrnphiika SSIUkiipeU Tidskrift. 4;d« H. 1»38, *
342
inferioribus elongatis lineari-subnlatis superior! bus brevi- bus ovatis cito aciiminatis. Corolla alba vexillo supeme violaceo-striato ; alae vexilluin aequantes apue striolis quibus- dam violaceis notatae ; carina vexillo et alls paulo brevior apice violacea. Stylus teres superne undique pilosus. Le- gumina rbomboidalia compressiuscula deinuin magis inflata suboblonga , glabra sub-3-sperma. Semina ovali-elliptica fusca.
V. cassubica, som star sa nara ifragavarande art, alt de icke skaligen kunna eller bora banforas till olika slag- ten, skiljer sig Iran densamma genom laiigre upratta stjel- kar, trubbigare smablad, fablommigare blomskaft som aro kortare Jin bladen , mindre uastan belt ocb ballet violett- roda blommor, bredare ocb uastan kortare skidor. Stiftet ar bos bada arterna 1'ullkomli.gt lika ocb det iorundrar mig att Wahlenberg \ Flora Suec. p. 475 tiilagger V. cassu- bica en ^stylus glaberrimus." — Figuren i Flora Dan. fo- restaller V. orobus nied alltfiir spetsiga smablad.
Potent tlla salisbnrgcnsiti Hanke in Jacqu. Collect. 2. p. 68. MK. Deutscbl. Fl. 3. p. 531. Kocb Syn. 216. Iltn Sk. Fl. ed. 3. p. 122. P. verna §. Wabl. Lapp. 2(i4. Blytt Nytt 31ag. for Nat. Vid. 1. p. 288. P. aurca Fl D. 114. Guiin. Norv. 472. P. crocea Hall. Fil. - Horn. Plantel. 1. p. 572. . P. alpestris Hall. Fil. - Fr. Nov. p. 162. Hegetscbweil. Keis. p. 156.
Hab. non inodo in alpinis v. c. Dovre frequens, ad Vattendal Saetersdali* , Soledal in Kyef'ylke etc. , sed etiain in montosis juxta mare ut ad Cbristianiam , Brevig, quibus locis ipse legi.
Radix fusiibrniis ramosa oblique de.sccndeiis fusca mul- ticeps. Caudiculi procumbentes subradicantes saepe elon- gati squamis fuscis dense vestitu Caules e basi adscen- dente erecti spitbamaei .pe dales firmi teretes arrecti-pilosi pilis laxis brevibus , altero latere purpurascentes altero viri-
des. Folia caudicum saepius longe petiolata, petiolo paten- ter-piloso siibfus eonvexo supra canaliculate, quinata; fo- liola obovato-cuneata inciso-serrafa, dentibus utrinque sub- ternis (.in foliolo interhietfio major! pluribus) ovatis 1. oblon- gis obtusis porrectis subaequalibits (ultima ceteris vix bre- viori 1. angustinri), basi integerrima margine venisque sub- ttis (interdum ctiam supra praficipue juniora) patenter-pilosa, rarins glabresceutia pilis tantum in margine et apice clen- tium remansis. Folia caulina subferna sessilia 1. infiinnni petiolatum ternafa; foliola ejusdem indolis ac fol. caudic. sed minora. Stipul;je latae ovatu? obtusiusoulne ciliatae vix dental* , fol. caudicum paulo angu.stiores acutiusculae. Cau- les 3 — 6 flori (rarius plurillori). Flores saepius longe pedi- cellati, pedicellis teretibus tenuibus, demuui strictis rigi- dis, albido-pubescentibus , foliis simplicibus sub-3dentatis bracteantibus sufftiltis et bracteis parvis in medio interdum ornatis. Lacinioe calycinse extus et margine patenter-pilosae exteriores oblongae 1. ovales obtusiusculae interiores majo- res ovatae acntae. Petala flava saepius basi macula crocea notata obcordata calycem saepius duplo superantia. Car- pella obovato-rotundafa utrinque convexa venoso-rugosa. iteceptaculum valde pilosuui.
Det kan ingalunda bestridas att ju denna art star gan- ska nara intill P. vcrna , fran hvilken den skiljer sig me- ra genoni relativa an absoluta kannemarken ; jag anser dock all de lu>ra bctraktas som skiljda arter; ty jemte det att P. nalisbiirgensis bibehaller sina karakterer ganska val afven da den vexer i lagre trakter i hafvets niva , tyckes <let strida mot vanliga iorhallandet , att en vext ju mera den narmar sig till och stiger opp pa fjallen ju storre och frodigare skulle den blifva ej allenast med hanseende till sjelfva blomdelarna utan afven till alia ofriga delar. — P. verna skiljer sig genom mindre vext ocb biommor, ned- liggande stjelkar, tatare styfvare harighet, smalare spetsi-
4*
344
gare stipler o. s. v. — Fruktfastet och karpellerna aro hos bacla nastan alldeles lika.
Potent ilia nivea L. Walil. Lapp. 265. Htii. Sk. FL ed. 3. p. 121. Fl. D. t. 1035.
Hab. locis asperis graminosis ad Kongsvold in Dovte frequens jam ad solstitiuin flores explicans.
Radix crassa fusiformis ramosa fibrillosa multiceps. Caudiculi saepius breves vix plus quam pollicares crassi squamis fusco-ferrugineis dense vestiti. Caules erecti 1. adscendentes subspitbamaei rarius pedales teretes saepe pur- purascentes villo albo brevi plus minus denso vestiti. Fo- lia omnia ternata subtus niveo-tomentosa supra viridia opaca adpresse pilosula 1. glabrescentia interdum plicato- subrugosa, foliolis oblongo-obovatis ineiso-serratis ? medio petiolulato basi saepius cuneato integerrimo, lateralibus sessi- libus latere exteriore praesertim incisis, serrafuris subovatis obtusis rarius subacutis porrectis subaequalibus terminal! ceteras saepe excedente interdum fol. ad \ occupantibus ra- rius dentatis ; folia radic. longe petiolata petiolis tomento- sis plus minus albicantibus ; folia caul. 2—3 intimum sae- pius petiolatum superiora sessilia foliolis angustioribus late- ralibus subtridentatis , sumrna pedunculos bracteantia sub- simplicia. Stipulae late-ovatae inferiores acuminatae superi- ores acutae extus pilosae. Caules sub-4-flori , rarius in pa niculam 8 — 9 floram dichotomo-divisi. Pedicelli elongati teretes tenues albido- 1. cinerascenti-villosuli medio saepe bibracteati. Calyx villosus ; laciniae exteriores angustae ob- longo-lanceolatae acutiusculae , interiores ovatae acutae. Pe- tala late obovato-cuneata vix unguiculata late-ernarginata calyee (interdum duplo) longiora flava basi subaureo-macu- lata. Receptaculum e pilis brevibus laxis sericeis albo-vil- losum. Carpella laevissima obovata.
Bland alia exemplar jag undersokte pa Dovre iann jag icke nagot enda, som saknade den silfverbvita ludenheten
345
pa bladens undra sida. Stundom voro bladen sa djupt in- skurna att de skulle kunna kallas pinntandade. liotbla- dens sidosmablad voro nastan alltid pa yttre sidan inskur- ii, -i an da till basen och hade de nedra tanderna stundom ater tandade ; ha'rigenom blef dessa smabladens form agg- rund, da de deremot vanligtvis aro omvandt-aggrunda, na- gon gang aflanga. — Denna art vexte heist pa nagot torra backar och ar sardeles ymuig kring Kongsvold; den fore- gaende frodades i synnerhet pa nagot fuktiga och skug- giga stallen. — Fig. i FI. Dan. ar god, men gjord efter ett temligen litet exemplar.
Epilobium montanum L. /?. col/mum JM. K. Deutschl. Fl. 3. p. 16. Koch. Syn. p. 240. Ep. collinum Gmel. • — Reichb. Fl. exc. p. 626. E. montanum fi. minus Wim. Grab. Fl. Siles I. p. 371. E. mont. @. ramosum DC. Prodr. 3. p. 41.
Hab. in montosis : inter Ottem et Hoaas Sundaliae in Nordmor d. 14 Sept. 1837; ad Lyse Par. Strand Ryefylke d. 8 Aug. 1826. — In Storoe Sondhordlehn Dioec. Bergen- sis legit Blytt qui specimen benigne communicavit • — (cfr Mag. for Nat. Yid. B. 12. p. 31).
Caulis a basi radicante erectus spithamaeus-pedalis te- res pubescentia tenui crispula vestitus 1. usque a basi 1. su- perne ramosissimus. Folia saepius minuta ovata approxi- mata breviter petiolata crassiuscula nitidula serrato-deuti- culata apice truucata inferiora opposita cetera alterna. In- florescentia densa. Flores quam in vulgari minores purpu- rei. Capsulse breviter pedicellatse pubescentes. Semina fusca obconica lateribus bisulcato-compressiusculis sub lente puu- ctulato-scabriuscula.
Denna form, som vid forsta ogonkastet syues ganska olika den vanliga E. montanum, ofvergar genom mellan- former till densamma. Tab. 922 i Fl. Dan. , som i Decan- dolles prodr. hitfores, horer obestridligen till sjelfva huf-
346
vudformen. — E. ntont. y. orh/anoides DC. prodr. 1. c. bar jag funnit i Bleking, hvarest den vexer pa sandiga men fuktiga stallen.
Epilobiuin or iyani folium Lain. M. K. Deutschl. Fl. 3. 22. Koch. Syn.. 242. Gaud. Fl. lielv. 3. 16. Wim. Grab. Fl. Sil. 1. 375. Reich, exc. 635. Iconogr. f. 314. Horn. Plantel. 2. 176. E. alpinum £}, fontanum Walil. Lapp. N:o 181. E. alp. p'. majus Wahl. Suec. IN:o 422. Svensk Bot. t. 707 f. 2. E. alp. p. alsinifolium \\i\\ Sk. Fl. ed. 3. p. 91.
Hab. ad rivulos alpinos in regionem inferalpinam inler- dum descendens; freqdens in Uovre, ubi leg! ad Jerkin, Kongsvold, Drivstuen , IMjoen : in alpinis ad Grotlen Koms- daliaa; ad Molde in regione alpina et inferalpina ; in Hack- fjeld Saetersdalensium plnribns locis ut ad Hovbelderen, Vattendal etc. Specimen ad IJjornsfad Par. Aninodt
Osterdalise lectum benigne coinniunicavit hlytt etc Solien Guldhrandsdaliae dedit Rev. tSemmcrfeldt.
Radix repens imrltas emiltens fibrillas longas albe- scentes. Caules plurcs ex eadeni radice basi stolones bre- ves paucos exserentes, inferne radicanfes de cetero adscen- denti-erecti subflexuosi floventes apice nutnntes demuin eri- guntur digitales-pedales crassiusculi nitidnli phis minus purpurascentes teretes superne subangulati bifariam (ob margines foliorum snb-decurrentes) puberuli oetermn glaber- riini simplices 1. parce ramosi. Folia ovata 1. oblongo- ovata glabra 1. superiora inarginc teniiissimc pnberiila ni- tida opposita suprema alterna inleriora obtusa media in apicem obtusum attenuata suprema acuminata , obtuse re- pando-denticulata 1. infima integerrima, breve petiolata pe- tiolis decurrentibus (1. forsan potius in petiolum decurren- tem attenuata) suprema sessilia. Flores 2—6 in alis fol. superiorum nutantes breve pedicellati pedicellis teretibus pilis sparsis borizontaliter patentibus vestitis. Laciniae ca-
lye. oblongo-lanceolatae obtusiuscul.je glabrae 1. parce pilosae saepius nibentes in flore explicate erecto-patentes. Petala lilacino-purpurascentia rarhis alba oblongo-cuneata profunde emarginata obtusa venosa calyce plus minus (saepius du plo) longiora. Stigma clavatuin integrum. Germen pilis sparsis horizontaliter-patentibus subcapitatis vestitum. Cap- sula pedicello multoties longior demum glabra et erecta. Semina prioris sed laeviuscula et altero tanfum, latere sul- cata.
pi. ramoswn : caule erecto stricto pedali usque a basi ramoso ramis arrectis, foliis oblongis-ovatis (inferio- ribus saepe obo.vatis) densis approximatis; floribus pau- lo minoribus numerosis densis suberectis. — Forma eum var, tj, prioris prorsus analoga.
Hab. in rivulo alpino ad Hovhelderen Saetersdalensium d. 1 Aug. 1820; in stagno alpino supra Lyse in Ryefylke d, 6 Aug. 1820.
y. intermedium: caule tenui digital! — vix spithamaeo sim- plicissimo erecto l-«-2 floro, interdum undique parce piloso : foliis oblongis (supremis sublinearibus) obtu- sis obsolete denticulatis ; floribus suberectis saepius al bis. - - E. alpinum, y. nutans Htn. Sk. Fl. ed. 3. p. 91?
Hab. in Haokfjeld frequenter 1820 legi primum inter Aaserald et Knaben et dein pluribus locis.
Denna form star sa fullkomligt midt imellan E. oriya- nt folium, alpinum ^ nutans att den skulle med lika skal kurma banforas till hvilkendera at' dem som heist; ja af sjelfva E. palustre iorekommer en form, som allenast ge- nom stjelkens ocli kapselns barighet ar skiljd Iran denna. Jag bar banfort den under E. or iyani folium , emedan den med hanseende till summan af babituela kannen\arken mest ofverensstammer med densamnia. - - Jag skulle vara myc- ket bojd att till denna form lianfora E. Homemanni lieich. Iconog. f. 313, som fran denna n as tan endast skiljer sig
348
genom vexelvisa blad , som afven a'ro mera smatandade an ffcrhallandet vanligen ar med den af mig beskrifna form. Jag tviflar dock ingalunda att denna figur hor till 11 agon af de former som ligga mellan E. oriyanifolmm och alpinum.
Epilobium alpinum L. Wahl. Lapp. 181. Fl. Dan. t. 322. Svensk Bot. t. 707 f. 1. M. K. Deutschl. Fl. 3. 23. Koch. Syn. 242. E, pahistre p. minus "Wini. Grab. Fl. Sil. 1. 374.
Hab. passim in alpibus optime ad et supra tenninuni betulae: v. c. in Hackfjeld ad llovbelderen, Vattendal, inter Lyse et Lysdal; in Dovre praesertim legi inter Kongsvold et Snohattan ; ad Grotten Romsdaliae.
Radix repens. Gaulis procumbens radicans 1 — 2 polli- caris stolones breves saepe numerosos in feme emittens sim plex 1 — 3 floras teres 1. ob margines foliorum decurrentes subangulatus bifariam tenuiter pubescens ceterum glaberri- mus saepius totus purpurascens florens apice incurvus ut tota planta ante maturitatem cnpsulae form am sigmoidearn saepissime offerat. Folia pauca obtasa opposifa suprema alterna infima et stolonum sublingulata cetera oblonga, breve petiolata petiolis decarrentibus (suprema sessilia) glaberrima integerrima 1. denticulis paucis valde obsoletis notata. Flores brevissime pedicellati. Laciniae calyc. ob- longae obtusae saepius glaberrimae purpnrascentes. Petala prioris calycem dtiplo superantia (alba vix vidi). Stigma clavatum. Germen deflexurn tenuiter patenti-pilosum. Cap- sula glabra demum erecta. Semina prioris.
Figuren i Svensk Bot. ar mycket god ; deremot fore- stalles vexten i Flora Dan. for mycket tipratt och storre an den vanliga och mest karakteristika formen (sa framt man vill skilja E, alpinum fran E. or iyani folium). For min del maste jag tillsta att ju mera jag betraktar den svit af mellanformer, som a'ro mellan E. alpinum och de med den narslagtade sa kallade arter, desto mera stadgas min ofver-
349
tygelse att de bora forenas till en entla art; och jag skulle till och med ej vara obenagen att, i likbet med Wimmer, lafa E. palustre oka sallskapet ; ty elmru skiljda och olika extremerna af dessa former (t. ex. den stora upratta bred- bladiga E. oriyamfolium , den lilla kulliggande Sformiga E. alpinum, den smalbladiga hvitblommiga E. nutans och den ofverallt hariga upratta E. palustre) an kunna synas, sa behofver man knappast mera an en dag i Juli manad gora en exkursion pa Dovre for att triiffa former, om hvilka man stadnar i fullkomlig ovisshet till hvilken af dessa fyra arter de bora hanforas; och de arter, hvilka bero pa na- got mer eller inindre betydlig pubescens eller nagot bre- dare eller smalare blad, aro i sanning icke af mycket varde.
Epilobium nutans Horn. Fl. Dan. t. 1387. Sommerf. Supl. p. 17. E. alpimtm ft. Horn. Plantel. 1. 425. E. palustre ft. Htn. Sk. Fl. ed. 3. p. 91.
Hab. ad rivulos et in uliginosis ad Kongsvold in Dovre bine hide ; optimum legi inter Kongsvold et Sprenbacken d. 25 Juli 1837. — Aderat etiam inter plantas, quas e Sol- lien Guldbrandsdalige communic. Sommerf eldt,
Caespitose crescit. Radix subrepens fibras longas tenues albas emittens. Gaulis simplex basi radicans ceterum ere^ ctus florens apice nutans, digitalis 1. parum ultra, inferne subangulatus superne teres et ibi praecipue parce pubescens, pube tenui incurvato-adpressa. Folia omriia obtusa, infe- riora opposita elliptica in petiolum infra subinflatum am- plectentem attenuata integerrima I. tenuissime remote-denti- culata; superiora saepius alterua linearia 1. lineari-oblonga sessilia denticulis minutis obtusis subrepanda, margine ejusmodi villo ac caulis praedita decetero, sicut fol. inf.,. glaberrima subnitida praesertim infra et margine baud raro rubentia. Flores 3—4 in apice caulis nutantes pedicellati pedicellis villo tenui albido vestitis. Laciniae cal. oblongae
350
obfusae marline rubentes puberal ae. Petala saepins alba ra- rius purpurascentia obcordato-cuueata obtusa. Stigma cla- vatum. Germen pube tenuissima albida conspersum. Cap- sula glabrescens demuin erecta.
Denna bar beskrifna form ofverensstammer fullkomligt med fig. i Fl. Dan. ocb i de hiifvudsakligaste banseenden med Sommerfeldts beskrifning 1. c. Denne sager val att blonunorna alltid aro livita, men utom det att denna fa'rg afven pa Dovre var den vanligaste , sa framstaller den cit. figuren rodlatta bio minor. Reichenbachs E. tlornemanni (Iconog. f. 313) bor vis.seiiigen icke bit eller iir atminstone en ofvergangsfonn till E. ulpinnm eller oriyanifolium. Mig synes E. nutans stn narmast E. pahistre och om man icke skulle vilja furena alia de 4 narstaende arterna utan dela clem i tvenne, skulle jag vara mest bojd att med Hart- man fora E. nutans till E. pahistre. Jag kan svarligen forsta burn IVahlenbery kunnat sasom blot (a synonymer sammanfora E. oriyanifoliiim ocb E. nutans , bvilka bvar at sitt ball kunna betraktas sasom de ytterligbeter, bvarun- der E. alpinum framtrader ; ocb det a'r afven att undra of- ver buru llornemann kommit att i Plantel. 1. p. 425 omfatta denna Waltlenberys asigt.
Epilobium pahistre L. Wabl. Lapp. 180. Fl. D. 1. 1574.
llab. in paludosis frequens usque in regionem betuli- nam nlpium.
[L intermedium: caule digitali 1. paulo ultra erecto sim- plici tereti 1. ba.si obsolete angulato pube tenui crispula albida (bifariam baud raro copiosiore) vestito; foliis op- positis subintegeri'imis margin e subrevolutis inferiori- bus obovato-oblongis obtusis glabris, superioribus ob- longo— 1. lineari-lanceolatis acutiusculis margine et nervo (rarius undique) tenuiter puberulis ; floribus nu- tantibus saepe albis ; germine clavato ; capsulis pube
tenui alba subdensa erispula tectis. — E. paluxtrc ($.
lapftonicum Wahl. Lapp. 180 /??
Hub. in paludosis alpium : v. c. circa s tabula Ousensia, ad Hovhelderen , Vattendal etc. Saetersdalensiuin ; ad Kongsvold in Dovre. E Sollien Guldhraiidsdaliae dedit Somme rfe Idt.
Denna form utgor en fuilkomlig foreningslank mellaii E. or if/ani folium , alpinum och nutans a ena saint E. pa- lustre a audra sidan , sa att allenast stjelkens och den mogna kapselns harighet erbjuder skiJjetecken ; atminstone aterstar ofta ingen annan skilnad mellan deiina och E. nu- taus, ined hvilken den stundom vexer blandad; bladen a'ro stundoni hos denna nagot smalare och hos E. nutaitx iia- got bredare an vanligt och tandnirigen ar hos bada ej wsa'l- l.in ftig/i markbar. — Jlos market bar jag ej, pa samma siitt som Sommvrfeldt 1. c. , kunnat fiiina nagoii olikhet mellaii E. palustre och E. nutans 3 utom det att den forra bar det nagot smalare. — Redan vid E. or if/ani folium liar jag uptagit en form, som med undantag af nyssnainnda harighet, i allt sa fullkomligt liknar denna, att jag knap- past vet om de bora betraktas sasom olika ; men ifall man forenar clem nodgas man ocksa forena alia 4 nu ifraga- varande arter af skal som i det redan anforda innehalles. — Vid Mjoen vid norra foten af Dovre fann jag en form af E. palustre med a'nda fran basen grenig sfjelk som ut- skjot en mangd langa rotskott; bladen bredt lansettlika ofver en turn langa och na'ra en half turn breda nastan omarkligt smahariga.
Sax if ray a Cotyledon L. Wahl. Lapp. 209. Fl. D. t. 241.
Hab. in h'ssuris rupium praecipue in inferalpinis man-' timis: v. c. ad Krogkleven in Kingerige; Faneljeld ad By- glandsfjord Saetersdaliae; Lyse Par. Strand Ryefylke; Roms- dalia (valde speciosa et IVequens); Molde; Sundalia in
352
Nordmor ; in subalpinis et alphas rarior: v. c. in Dovre inter Mjoen et Drivstuen; ad Kongsvold juxta sodra Nystu.- back et ad Cataractas amnis Kalvillae, quo loco ad termi- num betulae superiorem adpropinquat.
Denna herrliga vext, som med sina stora blomruskor pryder bergspringorna , varierar fran ett qvarters till tva alnars la'ngd och derofver; ju kortare vexten ar desto kor- tare och bredare aro afven bladen; vid Stigen na'ra Grot- ten i llomsdalen sag jag nagra exemplar med langa smala alldeles jemnbreda blad, sadana som det blad af S. lonyi- folia Sternb. (S. elatior M. K.) hvilket forestalles under fig. c pa l:a tab. af 33 h. i Sturms Deutschl. Fl. ; men da jag ej kunde pa stallet uptacka nagra andra skiljaktighe- ter underlat jag att forvara nagot exemplar och ar saledes utur stand att bar meddela nagon vidare uplysning. — Alia af mig undersokta exemplar ha alldeles hvita kronblad utan nagra roda flackar. — Kronbladen pa fig. i Fl. Dan. aro tecknade alltfor runda.
Saxifraga oppositifolia L. Lapp. 179. t. 2. f. 1. Wahl. Lapp. 210. Fl. D. t. 34. Koch Syn. p. 269.
Hab. in alpibus editioribus: in Dovre valde copiosa; Romsdalia ad Grotten ; Vattendal Par. Valle Saetersdaliae ; regionem inferalpinam interdum ingreditur ut in Guldbrands- dalen, ubi legi inter Sodorp et Quam d. 31 Maj 1837.
Liksom foregaende utgor en af de skonaste prydna- derna for de mera inferalpinska trakterna , sa ar denna i annu hogre grad for de egentliga fjallen, hvilka den med sina langa med temligen stora rosenroda blommor oftast tiitt besatta stjelkar beklader ungefar som Thymus serpil- lum vara berg. Blommorna , som under torkning forbyta sin vackra rosenroda fa'rg i en mera blaaktig, variera till storlek och kronbladens form; dessa sednare aro oftast bredt omvandt-aggrunda i spetsen afrundade med kanterne liggande pa hvarandra; men ej sallan traffas de mycket
353
smalare jemnbredt-aflanga nastan spetsiga med alldeles at- skiljda kanter; dessa aro afven med spetsarne niera utat bojda och haf'va nastan aggrunda nagot spetsiga blomfo- derflikar, hvilka deremot pa den forra formen aro bredt aflanga i spetsen afrundade. Jag liar for ofrigt icke kun- nat uptacka nagra olikheter mellan dessa former och ofver- gangar saknas ej. Oftast arc kronbladen mera an dubbelt langre an blomfodret; nagon gang och sardeles pa de hog- sta stallena na'ra den sta'ndiga snon (t. ex. pa Knudsho vid Kongsvold) aro de knapt en half gang langre an fodret. Blommorna aro an belt och ballet sessila i toppen af de med blad tatt besatta grenarne, an skaftade pa mera ut- dragna med fa'rre och mera atskiljda blad forsedda grenar. — De ofre bladen och foderflikarne aro i kanten forsedda med temligen styfva'har titan glandler. — Figurerna i Lin- nes Fl. Lapp, och i Fl. Dan. aro gjorda efter mycket sma exemplar eller rattare efter nagra afbrutna grenar; ty vex- ten i sin helhet ar mera an qvarters lang, ja ofta ofver en fot, mycket grenig och spridd at alia sidor; den liknar i sitt vextsatt ganska mycket Ihymus scrpillum.
Saxifraga caspitosa L. Svec. ed. 2. 376. Gunn. Norv. V. 2. 689 et 1047. t. 7. f. 1. 3. 4. Wahl. Lapp. 220. Svec. 473. Sv. Bot. t. 731. Fl. D. 71 et 1388. Koch Syn. 273. Htn Sk. Fl. ed. 3. 109. Horn. PL 1. 477. S. decipiem Ehrh. — M. K. Deutschl. FL 3. 147.
Hab. in Dovre frequens ; in alpibus Romsdalensibus ad Grotten passim ; in Norvegia australi-occidentali baud observavi.
Planta valde variabilis. Radix perennis, tenuis ramo- sa multiceps. Caudiculi plus minus procmnbentes 1. laxe csespitosi 1. valde condensati in feme foliis emarcidis dense obtecti , apice rosulas foliorum densas proferentes. Caules pollicares digitales 1. spithamsei plus minus tenues laxi 1. strictiusculi tevetes glanduloso-pilos«i. Folia rosularum den-
354
se imbricata subcuneiformia digitata 3 — 5 partita laeiniis oblongis I. oblongo-linearibus obtusis rarius acutiusculis nervo suhobsoleto pereursis, exterioribus (in fol. 5-part.) multo minoribus , prsesertim marg'me glanduloso-pilosa , pe- tiolis latis ])lus minus longis. Folia raulina 1 — 3 minuta subsessilia tritida laciniis lineari-oblongis 1. sublinearibus obtusis 1. subacufis, interdum integerrima linearia, glandu- loso-pilosa. Flores pauci (1 — 4) in apice eaulis (J. infimus interdum ramulo bracteato e medio caule egrediente insi- dens) saepius breve pedicellati subcampanulati. Laciniae calycinae oblongae nbtnsae I. subovata^ acutiusculae pilis glanduliieris ob.sitaj. Petala albido-Iutescentia, saepe fere prorsus albida lineis tribus lutescentibus notata, 1. etiam tota lutescentia lineis obscurioribus percursa, obovata 1. ob- longa sessilia configua 1. distantla interdum pilis raris glan- dulosis ciliata calyce dii]>lo longiora 1. ultra, interdum vero eum paulo tantum superantia. Styli stigmatibtis eapitella- tis calycem aequautes 1. paulo superantes, in planta ilorente erecti, in fructu magis elongati divergentes.
Bland alia Saxifrager pa Dovre f'anns ingen , sorn till lika grad med denna varierade. An voro stjelkarne myc- ket korta och tatt boptufvade, an temligen utdragna med mera glest sittande och mera langskaftade blad ; an voro de blombarande stjelkarne temligen tjocka , an mycket tiinna ocb smala ; stundom styfva och raka sturidom nastan slankiga ; stundom flerblommiga stundom med allenast en eller tva blommor; blommorna voro an nastan sessila an med mer eller mindre utdragna skai't; kronbladen varierade bade till farg ocb storlek; stundom hvita rned allenast gul- aktiga adror , stundom gula med morkave adror; oftast omkring dubbelt langre an f'odret eller derofver, men icke sallan knapt en half gang langre. Khuru dessa former vexte nastan blandade med hvarandra och forenades genom sa manga mellanformer att nagon granslinea dem imellan ej a'r mojlig att updraga , sa skulle man dock sarskildt kun-
355
na upfora de batla ytterlighefer, hvaruncler denna poly- morpha art framtrader, da man sora hufvudform betraktar den allmannaste och ungefar midt imellan bada liggande. Dessa former aro :
ft. laxa: caudieulis magis elongatis , rosulis folio rum laxioribus, foliis majoribus longiu.s petiolatis, caul i bus elatis plus quani spitbamaeis, petalis albidis latioribus. — S. c<ESp. jj. laxa Koch Syn. p. 274. S. palmetto, Smith. Brit. p. 456. S. cfesp. pf. palmata Htn Sk. Fl. ed. 3. p. 101. Horn. PI. 1. 477. - - Svensk Bot. t. 731. f. 2. -- Fl. D. t. 71 (huic proxiine accedens).
y. compacta: caudiculis brevibus rosulis foliorum valde compactis, foliis dense imbricatis breve petiolatis, cau- libus pollicaribus , petalis lutescentibus angustioribus- - S. casp. a- compacta Kocli Syn. p. 274. S. yri'm- landica L. Gunn. ISorv. 689. t. 7. f. 1. -- S. ccesp. p. yronl Ketz. Prodr. ed..2. p. 103. Wahl. Lapp. 220 /I Horn. PI. 1. p. 477. -- Svensk Bot. t. 731 f. 3.
I allma'nbet tycktes det forballandet ega ruin , att ju hoptr^ingdare och mindre hela vexten var, desto mera gula voro blommorna^ da vexten torkas gulnar blommorna all- tid. Den mindre form en bade likval afven alltid kronblad , soin i spetsen voro afrundadt-trubbiga och stundom foga smalare an pa den storre ; afvensom jag aldrig fonnarkte att bladflikarne bos nagondera formcMi andades ined nagon spets eller mucro. Ofta hade bladflikarne en liten foga markbar fara, hvilka alia sedan, der bladet ofvergick till bladskaft , forenades till en en da ; men fran S. cxarata sy- nes dock den nordiska arten vara val skiljd.
Sax if ray a controversa Sternb. Sturm Deutsch. Fl. h. 33. 31. K. Deutschl. Fl. 3. 162. Koch Syn. 276. $. petraa Gunn. JVorv. 427. t. 9. f. 1-3. Fl. D. t. 68. Wahl. Lapp. 219. Horn. PI. 1. 476. S. tridaclylitcs 0.
356
petraa Wahl. Suec. p. 275. S. tridactylites ft. contro-
versa Htn Sk. Fl. ed. 3. p. 101.
Hab. locis asperis aridis, et in alpinis ut ad Kongsvold in Dovre, et in maritimis ut ad Christianiam.
Radix ramosa. Caulis digitalis spithamaeus 1. pedalis strictus erectus 1. basi adscendens viridis pilis rubro-glan- dulosis dense vestitus subviscidus simplex 1. superne 1. usque a basi ramosus , ramis simplicibus pauci-ramosis pa- tenter adscendenti-erectis caulis altitudinem omnibus inter- dum aequantibus. Folia radicalia in rosulam densam sub- orbicularem disposita imbricata cuneato- 1. spathulato-obo- vata in petiolum latum attenuata carnosa antice 3 — 6 clen- tata , dentibus subovatis obfusis porrectis , saepe supra ad medium fere roseo-tincta supra pilis glanduliferis minutis raris obsita subtus glabrescentia subexcavato-nervosa. Fo- lia caulina plus minus numerosa sparsa cuneata sessilia (1. si mavis in petiolum latum attenuata) apice 3—5 dentata, dentibus ovato-oblongis subobtusis, summa integra 1. tri- dentata dentibus lateralibus minutis saepe fere subulatis, utrinque glanduloso-pilosula. Rami apice trillori 1. (in spec, maximis) trifidi ramulis subtrifloris. Flores plus minus pe- dicellati, pedicellis flore saepius duplo brevioribus basi bi- bracteatis, bracteis lanceolato-linearibus. Calyx semiadna- tus subturbinatus 1. obconicus pilis rubro-glandulosis vi- scidulus, laciniis oblongo-ovatis obtusis. Petala obovafa interdum cuneata breve unguiculata emarginata patentia calyce duplo longiora 1. "ultra , alba ncrvis 3 lutescentibus percursa basi lutescentia. Styli in flore erecti , in fructu valde reeurvati lacin. calycis parum breviores. Calyces fru- ctiferi obovato-oblongi pedicellos subaequantes 1. fere du- plo superantes.
Genom sin i allmanhet robustare vext, sina vid roten tiitt bopacle blad , rot- och stjelkbladens form och tander- nas beskafFenhet , kortskaftade mera hopade blommor, storre kronblad och frukt synes mig denna art ganska val
357
skiljd Iran Sax. tridactylitrs 3 afven da man sinsiinellan jemforer nastan lika stora former af hvardera. Med han- seende till storlck ocli grenigbet varierar den ej obetydligt; salunda samlade jag krisig Kongsvold sa val exemplar med en fot hog my eke t grenig stjelk, hvilka grenar stundom voro alia lika boga, som ock knapt fingerlanga exemplar med alldeles enkel fablommig stjelk oeh stundom alia bla- den hela. Denna sista form liknar visserligen ej obetydligt S. tridactyUtes , men a'r dock tydligt skiljd clerifran. Af denna form faun jag ett exemplar med gula nastan tvar- huggna kronblad.
'OS"
Saxifraya rivnlaris L. Lapp. 174. t. 2. f. 7. Wahl. Lapp. 217. Suec. 471. Sv. Bot. t. 729. Fl. D. t. 118.
Hab. locis occultis juxta rivulos et sub petris alpium passim: v. c. ad Vattendal Saetersdalensium; in Vinganuten ad Soledal in Ryefylke ; ad Grotten Romsdaliae; ad Kongs- vold etc. in Dovre.
Kadix subrepens stolones radicantes emittens , peren- nis (saltiin ad Kongsvold pluries vidi caules emortuos proeteriti anni ex eadem radice ac caules bujus anni floren- tes). Caules 1 — 4 pollicares succosi teretes supra folium caul, infimum patenter piloso-villosi pilis saepe glanduli- feris , interdurn ramosi. Folia radicalia numerosa glabra remformia 3 — 5-loba, lobis obovatis obtusis intermedio majori, petiolata petiolis elongatis < fere semiteretibus basi •in membranam amplectentem dilatatis interdum pilosis. Folia caulina 2 — 3, infima radical, conformia petiolata 3~5 -loba, summum bracteaeforme obovatum acutiusculum inte- o-runi sessile 1. in petiolum attenuatum. Flores 2 — 3 plus minus pedicellati pedicellis densius piloso-subvillosis. Ca- lyx semiinferus basi glanduloso-pilosus, laciniis ovali- oblongis obtusis glabris. Petala alba nervo unico fuscescenti
Fysiographiska Sallskapeti Tidskrift. 4:de H. 1S36. 5
358
percursa ovali-oblonga apice ro tun data sessilia laciniis cal. parnm (saltim non cluplo) superantia.
Saxifraga nivalis L. Lapp. 176. t. 2. f. 5. 6. Wahl. Lapp. 211. Suec. 466. Sv. Bot. t. 728. Fl. D. t. 28. St. Deutschl, Fl. h. 35. M. K. DeutscM. Fl. 3. 171. Koch Syn. 277. Horn. PI. 1. 469. Iltii Sk. FJ. etl. 3. p. 99.
Hab. in locis prseruptis irrigatis alpium passim; ad Vat- tendal Saetersdaliae ; Soledal in Ryefylke ; ad Kongsvold etc. in Dovre ; regionem inferalpinnm interdum ingreditur ut ad Oustad Par. Bygland Saetersdaliae unico loco et valde rara; Krogkleven in Ringerige ; ad Stulsbroen baud pro- cul a Ringebo Guldbramisdaliae.
Duas Imjus speciei formas memoratu dignas circa Kongs- vold legi :
«. legitima: Rbizoma crassum dense fibriliosum, fibrillis nigricantibus longis crassiusculis. Folia radicalia crassa late-spatlmlata in petiolum latum plus minus longuni atte- nuata subtus saepius rubicunda supra glabrescentia subttis margineque pilis articulatis laxis vestita crenata 1. potius repando-crenata. Scapus saepius plus qua in digitalis stri- ctus crassiusculus rubicundus pilis albidis mollibus articu- latis diametrum saepe aequantibus villosus simplex 1. ramos quosdam floriferos basi bractea suboblonga rubicunda ra- rius dentata suffultos apice exserens. Flores subcapitati breviter pedicellati 1. subsessiles ; pedicellis bibracteatis bractea altera suboblonga altera fere lineari, villoso-pilo- sis. Calyx inferne pilosus laciniis ovatis obtusiusculis bracteisque ssepius extus purpurascentibus. Petala ovato- oblonga obtusa breviter unguiculata distantia alba apice saepe roseo-tincta rarissime tota rosea calycem superantia. Stigmata primum erecta approximata, demum divergentia subrecurva.
359
^. nitidula: Quoad omnes parfes priori minor gracilior niagisque nitidula. Kadix tenuis subrepens fibras tenues emittens. Folia radicalia quam prioris minora obovata 1. spathulata sessilia 1. in petiolum angustata glaberrima su- pra nitida obtuse-crenata utrinque viridia 1. rarius margine extus parum purpuraseentia. Scapus viridis vix digitalis filiformis pilis brevibus saepe glanduliferis rectis vestitus. Flores subterni plus minus pedicellati, interdum plures subcymosi, pedicelli pilosi bibracteati bractea altera obo- vafo-oblonga altera sublineari. Calyx basi pilosus, laciniis ovato-oblongis obtusis glabris. Petala obovata obtusa api- ce rotundata interdum impressa subsessilia approximata subcontigua calyce aliquantulum longiora. Stigmata sem- per subrecurva. S. nivalis fi. tenmor Wahl. Lapp. 211 /?.?
Denna form vexte i bergspringorna ofta blandad med den forra , men jag ma'rkte den ej ga sa langt ned ; isyn- nerliet traftade jag den ymnig mellan Kongsvold och Var- stien , samt vid den ofra delen af Stolan. Den synes gan- ska olika den allmanna formen, men mellanforrner fore- komma ofta. Blommorna pa bada formerna aro sma, men kronbladen hos ft. aro betydligt mindre och mera rundade. Hos den saknas Jifven till storsta delen den roda farg, hvarmed de fiesta delar af a i mer eller mindre grad aro ofverdragne. Jag tviflar knapt derpa att Wahlenbergs varietet hor hit; det enda som gor mig nagot tvehagsen ar den omstandighet att ban tillagger densamma "folia magis elongata" quam a ; bos den af mig beskrifna aro bladen i alia hanseenden mindre och relativt mera rundade an hos w; de hafva afven oftast mycket kortare skaft. — Jag har ej sett nagon figur , som forestaller denna form. Fig i Linnes Fl. Lapp, visar habitus temligen val; men pa f. 6 aro bladen alltfor trubbiga vid basen nastan hjertlika
5-
360
och pa f. 5 aro de alltfor smala aggrunda. Tab. 728 f. 3. Svensk Bot. narmar sig mest, men ar andock icke med hanseende till alia delar fullkomligt passande.
(Forfs. e. a. g.)
XXII. Om O. Sperling och G. Fuiren samt deras bidrag till Skandinaviens Flora; af AL. ED*
L I N JO B L O JIJ.
(Upliist deu 29 Maj 1838)
iw
liorden kan val icke, pa samma satt som Europas sydli- gare lander, fore Linrie framvisa nagra Patres inom bota- jiiska literaturen ; men det oaktadt synes man icke bora belt och ballet ofverlemna dem at glomskan, hvilka bidra- git till kannedomen om Skandinaviens vexter pa en tid da man saknade alia de bjelpmedel , som under en sednare period sa mycket underlattat naturalstrens studium. Bland dessa vill jag for narvarande allenast uppeballa mig vid Sperling ocb Fuirtn hvilka sakerligen aro de forsta, som i Sverge och Norge foretagit botaniska resor och medde- lat nagra underrattelser om de derunder funna vexter. Val blefvo dessa underrattelser offentliggjorde forst en betydlig tid efter det att resorna gjordes; men de utgora dock in- tressanta bidrag till kunskapen om vextalstern inom de besokta landskapen , heist dessa notiser afven sedermera under en lang tid voro de enda man egde rorande vegeta- tionens beskaffenhet inom dessa delar af Skandinavien. - Jag bar forsokt att bringa de af dem anforda benamnin- garne pa vexterna till ofverensstammelse med de nu bruk- liga namnen, och det ar delta forsok, som jag nu vill framstalla; men forut torde det vara i sin ordning att
361
mimna nagot om sjelfva personerne och deras lefnadsh.au- delser *).
Geary eller Jorgen Fuiren foddes i Kopenhanm den 31 JMaj 1581. Sasom annu ung studerade lian vid Uni- versiteterna i Wittenberg, Rostock och Leyden, hvarefter ban besokte atskilliga stallen i Tyskland, Frankrike , Eng- land och Italien, i hvilket st'stnamda land ban sardeles i Padua fortsatte sina medicinska studier, hvilka ban fullan- dade i Basel, hvarest ban den 20 Aug. 1606 blef promo- verad till Meclicinae Doctor. Derefter vistades ban an yt- terligare under trenne ar i Tyskland och Nederlanderna och atervande forst 1610 till Kopenhamn , hvarest ban seder- mera vistades sasom praktiserande lakare. Ei'ter forslag af Kansleren Christian Friis fick Fuiren, som var rik och derfiire ej sardeles brydde sig om praktik, af Konung Chri- stian den 4:de updrag att genomresa de Danska provin- serna for att samla och undersoka de der forekommande vexter, af hvilken anledning ban 1622 och 1623 besokte Jutland, Skane , Halland, Bleking och Gottland ; och hade ban pa sin resa i de sednare 4 provinserna tagit Sperling till siillskap , hvilken lorut hade botaniserat pa de Norska klipporna samma sommar som Fuiren besokte Jutland. Han fullgjorde detta updrag med det nit och den framgang att (sasom det yttras i bans i Cista medica inlorda korta lefvernesbeskrifning) ett stort antal berrliga vexter samla- des ocb beskrefvos , hvilka man knapt skulle formodat fin- nas i dessa lander. - - Han dog i Kopenhamn den 25 Nov.
*) Dessa notiscr bar jag samlat dels ur dlmindeligt Literatur-Lexicon for Danmark , Norge og Island ved R. Nyerup og J. E. Kraft, Kio- benh. 1820. 4:o , dels ur Tk. Bartliolini Cista medica Hufniensis, HuJ- nice 4668 ; dels ock, i fraga om Sperling, hufvudsakligen utur det utdrag af bans avto-biografi, som fumes infordt i (Nyerups) Nye Samlinger til den Dansk* Historic 3:e Bind. Kjiib. f794. p. S97—266.
362
1628. • — Ei'ter honom har eft slagte bland Cyperaceerna blifvit af Rottboll benamndt Fuirena.
Om Fuirens lif saledes tyckes hafva forlhitit lugnt och stilla, sa var deremot Ottho S per liny under sin langa lefnad utsatt for sa mycket mangfaldigare oden. Han var fodd den 28 December 1602 i Hamburg, hvarest bans fader var Rector vid en skola. Redan i sin forsta ungdom vi- sade han mycken bag for Botanikens studium, at hvilket han ocksa under alia sina resor egnade sin upmarksam- het. Han studerade forst i Greifswald , derefter i Leyden , hvarest han afven ett ar eller derutofver var pa Apotek, sedan han likval forst forbehallit sig att fa anvanda nfton- stunderna till besok i Akaderniens tradgard. Da ban, elter aterkomsfen fran Leyden, nag-on tid vistats bemina , beslot han att begifva sig till Danmark i liopp att der fa tillfalle att sasom guvernor for nagon adelsman gora en langre ut- rikes resa. I Kopenbamn, dit ban ankom 1622, blef han bekant med Thomas Fincke , Caspar Bartholin , Ole Worm och Jorgen Fuiren , af hvilka de trenne forstnainiule voro Professorer i Medicinen vid Kopenhamns Universilet ocb for sin tid bvar for sig utmarkta man. Genom deras for- anstaltande blef Sperling i tillfalie att beledsaga Christian den 4:de till Bergen, hvarest han blef bekant med Norges Rikskansler Jens Bjelke, bvilken ban atfoljde till dennes gard Onsogard. Fran Bergen resle cle till sjos till Sta- vanger, hvarifran de redo ofver mycket boga berg till Li- sterland, der de stego om bord pa Bjelkes fartyg och seg- lade i tre dagar innan de bunno lill dennes gard. Harifran besokte Sperling Opslo och resfe pa liosten tillbaka fill Kopenhamn och derifran till Hamburg. Har erholl han bref fran Fuiren med erbjudande att vara honom foijaktig pa den botaniska resa, som han pa Konungens befallning skul- le foretaga genom atskilliga provinser. Sperling antog an- budet och begaf sig genast till Kopenbamn , hvarefter de besokte Skane, Halland och Bleking och hade ofverallt
fri skjuts ; fran Kopenhamn , (lit tie aterreste, seglade de clerefter till Gottland. Sedan de afven harifran aterkom- mit, begaf Sperling sig tillbaka till Hamburg, samt an- tradde 1624 en resa till Padua for att iullanda sina studier. Han tog vagen ofver Niirnberg och Augsburg, hvarilVan ban till fots med renseln pa ryggen vandrade genom Tyro- len. I Padua blefhan. mot en afgift af en ungersk dukat, inmatrikiilerad bland de studerande. Han vinlade sig isyn- nevhet om medicin och botanik. Johannes Prevotius var forestandare for den botaniska tradgarden , som var val forsedd och hvilken studenterna med mycken frihet fingo begagna, hvarvid Prevotius lemnade alia som besokte trad- garden uplysning om allt hvad de askade veta rorande de der befintlige vexter. Under det han vistades harstades besokte han Venedig, Florens , Neapel , Rom, hvarest han var narvarande da Pafven Urban dea 8:de krontes. — En Venetiansk adelsinan Nicolo Contarini , som 4 tyska mil fran Venedig hade en kosthar (radgard , oriskade fa en ly>k botaiiices studiosus sa val till att hafva upsigt oi- ver tradgarden , som ock till sallskap , hvartill Adrian Spi- gelius , som var Professor i Anatomi och Kirurgi i Padua, rekommenderade Sperling , som antog anbudet och erholl i Ion 100 ungerska dukater och en statkladning. Sa val genom botaniska exkursioner som brefvexling med utland- ska hotanister satle Sperling tradgarden i det basta stand, sa att Contarini blef sa riojd med hononi att Sperling , da han enligt sin fadersx onskan efter ett ars fiirlopp skulle begifva sig hem , maste lofva att sa fort som mojligt ater- vaiida till Contarini. Sedan Sperling 1627 blifvit i Padua promoverad till Medicinoe Doctor, hegaf ban sig ofver Lyon, Geneve, Basel, Strasburg, JNurnberg och Leipzig tillbaka till Hamburg, der han nagon tid praktiserade sasom la'kare, hvarefter han , enligt sitt gifna lofte , ville atervanda till Contarini , och beslot taga vagen iifver England till Paris samt genom Frankrike. Men det fartyg , hyarpa han fran
364
Rotterdam skulle resa till England, blef vaderdrifvet in under Norska kusten, der del giek in till Drammen. Ilarifran gjorde Sperling ett besok bos Bjelke, hvars gard lag 7 mil fran namnde stad. Denne ofvertalade honom att qvar- stadna soni lakare i Norge och nedsatta sig i Trondajem ; i denna afsigt begaf Sperling sig till Kristiariia for att der ifran vidare fortsatta sin resa. Men dervarande Stathalla- ren Jens Juel afradde honom fran att bosatta sig i Trond- hjem, emedan, som ban sade. "de der aldrig nansin baft nagon Doctor, och veta ej hvad medicin vill saga; nar de fa skjorbjugg, kurera de sig mod Rostocker- och Lybskt 61, mjod ocb sina moltebar"; deremot foreslog bonom Juel afvensom andra att i stallet resa till JBergen , der ^de voro vane att hafva Doctor och hvarest funnos tva apotek," heist da dessutom den ditintills dervarande lakaren D:r Paulus Andrese nyligen dcklt. Med anledning haraf begaf Sperling sig pa resan till Bergen ; under vagen botanise- rade ban efter vanligheten alltjeinnt; i en rnyr, som ban passerade, fann ban en mycket v acker bjork, som krop langs jorden ocli da ban icke fann den beskrifven , kallade ban den CJwtmfe-betula repens Norveyica (Bctula nana). I Valders drojde ban en dag qvar bos en prest, som vi- sade bonom mycken bofligbet. - Nagra af de vexter som ban fann under resan, voro Paler iana yr&ca (Valeriana officinalis), Pilosella ftammea (troligen Hieracium aurantia- cum), nagra sallsynta species af Sedum och Cotyledon (Sa- xifraya cotyledon och andra arter af Saxifraya) , Cistum coridls folio Cliisii (Andromeda hypnoides? ) , "ett slag An- gelica met! mi rid re blad an vanligt och med langt delica- tare saft an i den vanliga sorten" (Angelica arckanyelica 1. litorcdis) , Aryemone lutea (Potent ilia alpestris), Acetosa rotundifolia (Qxyria reniformis) som ban forde med sig till Bergen och der planterade.
Vid ankomsten till Bergen erlioll ban underrattelse att ny lakare redan var utnamd ehuru ej ankommen , hvadan
365
Sperling stadnacle qvar , heist som hail fick god praktik. Han reste 1630 ofver till Kopenbamn och Hamburg samt gifte sig i Roeskild med forutnamnde Pauli Andreoe enka, sedan ban iorut blifvit utnamnd till Provincial-lakare i Ber- gen, der den andre lakareri ej kundc trifvas. — Under berredagen i Bergen 1631 ofvertalades Sperling af den nye Stathallareri Kristolfer Urne att flytta till Kristiania, bvil- ket ban ock gjorde 1632 men vann derpa ingenting. Han besokte imellertid Kongsberg ocb Hedemarken; a'fven Bo- bus , dit ban blifvit kallad af dervarande Guvernoren Cor- fitz Ulfeld , som var sjuk. Denna resa kan betraktas sa- sorn gnu id en till all den lycka och olycka som sedermera traffade Sperling. - - Missnojd med Kristiania afreste ban derifran 1634 till Danmark. der ban satte sig ned pa gar- den Jerlose 1 mil fran Holbek pa Seland. — Sedan ban ett par ar vistats harstades blel' ban pa Ulfeldts rekornmen- dation, men nastan mot sin egen onskan , 1637 utnamnd till lakare vid Barnhuset i Kopenbamn ocb ioljande ar Bo- tanicus regius med upsigt iifver Konungens tradgard; den- na bragte ban i godt stand meclelst korrespondens med ut- landska botanister for att fa fro ; ban bade mycket besvar, emedan tradgardsmastaren icke dugde till nagonting J'ocb jaga bort honom kuncle ban ej , emedan ban bade till kare- sta systerdottren till den Wibeka, som Kongen boll sig till efter det Fru Kirsten var forskjuten/' — Ar 1640 foljde ban Hannibal Sehested pa dennes arnbassad till Spanien ; de stego i land vid Corunna, samt reste derifran till Ma- drid, bvarest Sperling gjorrle bekantskap med dervarande larde. I borjan af 1641 reste Sperling fran Madrid till Ca- dix och vidare tillbaka ofver Hamburg till Kopenbamn , der ban farm sa val tradgarden som drifbuset alldeles ior- iallne, sa att det kostade honom mycket besvar att ater satta dem i ordning. 1641 blef Sperling Stadspbysicus i Kopenbamn. Han foljde derefter Ulfeld pa bans ambas- sader till England , Holland och Paris och stod i sfor gunst
366
bos Ulfeldt, hvilket afven gjorde att, da deime fiirsta gan- gen koni i disgrace efter freden i Bromsebro, mistade Sper- ling sin bestallning bade sasom lakare vid Barnhuset och sasom Hof-Botanikus ; likaledes sitt Stadsfysikat. Men det var forst efter Christian 4:des 1648 intraffade dod oeh Fredrik 3:s tilltrade till regeringen , som disgracen och for- foljelsen traffade Ulfeldt och Sperling. Sedan Ulf'eldt flyk- tat fran Danmark, leninade afven Sperling 1652 detta rike och flyttade till Amsterdam, der ban praktiserade. Pa kal- lelse af Ulfeldt. som var sjuk i Stockholm, ditreste Sper- ling 1653. Till Hamburg flyttade ban 1654, der ban for det mesta vistades till dess ban 1664 pa listigt satt blef gripen ocb ford till Danmark, der ban anklagades for sin bekantskap met! Ulfeldt, ocb insattes i fa'ngelse, der ban forblef till sin dod 1681.
llva'd nu angar Fuirens och Sperlings botaniska arbe- teu , sa ega vi, sa %7idt jag varit i stand all forskafta mig kannedom, af den forre icke nagonting annat an index plan- tarum indiyenaritm (juas in itinere suo observavit D, Geor- yius Fuirens bvilken finnes inford i Tli. Bartkolmi Cista medico, , Hdvniee 1663. p. '278—293, sasom ett bihang till Fuirens pa sainma sfalle inforda lefverne. .lag skall strax barefter soka att bestamma de i sainma forteckning anforda vexter ocb dervid yttra nagra ord om densamma. -- Fuiren finnes afven i Casp. Baubini Pinax upraknad bland dem , hvilka genom meddelande af vexter eller fro bidragit till detta arbete.
Af Sperling ega vi dels: ' Hortus CkristiatifRUs s. cata- hf/us ptantanim, quibus Christiani IV Regis Dan. virida- rium llafniense anno 1642 ado mat um eat, Havnia 1642. 8:0 3 afven inford i Simonis Paulli viridaria varia llavnite 1653. 8:0 (detta arbete bar jag ej varit i tillfalle att se) ; dels ock QaJtalogus plantarum indigeuarum in regice, maje- statix viridarium HafnicR translatarum 1645 , prafecto ejusdem horti D. Otlhone Sperlingio , inford i nyssnamnda
367
Cist a nifdica p. 462— -47:2. IJari appraknas 377 vexter, livar- ibland dock forekomma alskilliga som blott aro obetydliga varieteter, afvensom nagra , som ej egentligen kuima lian- foras tiJl i Danmark inbeniska vexter. Som jag ej eger tillgang till Olu't Wormii et doctornm virorum ad cum cpi- stolfR kan jag ej uplysa oin de deri forekommande l)ref Iran Sperling innehalla nagot botaniskt.
Betraffande mi i ordningen den iiyss anforda forteck- ning ofver de af Fuiren under dess resor observerade vex- ter, som a'r inlord i Cista medica , ooli som utgor egentli- ga foremalet for denna upsats, sa a'r densamma indelad i fyra afdelningar, hvaraf den forsta ijineluiller "Plantarum , qiife circa Ntdr&siam repwhmtur, nomina;" den audra "plait- tee itineris Blekinyensis ," dessa a'ro 46 dels Skanska, dels Blekingska ; den tredje "plantte itineris Gothici" , liar an- foras 49 blott Gotllandska; den fjerde "plantte itineris Scanici" , som utgoras af 62 dels Skanska dels Halland- ska. I den forsta a'ro uamnen upforda i alfabefisk ordning och ofta hvarje vext belecknad allenast med ett ord , bvil- ket gor deras descliiilVeving sa mycket svarare, heist som forteckningens f6rfattare icke synes folja nagoa viss Bota- nists benamningar, hvarigenom man icke heller alltid kan utur Bauhini Pin ax hamta tillra'cklig ledning. Bland de i denna afilelning anforda 174 vexter, forekoninia manga , som patagligen varit planterade och ingalunda inhemska hvarken i iNorge eller nagot af de ofriga Nordiska rikena. Vid bestammandet af dessa bar jag hanfort naninet till den allmannast odlade arten och heist till en sadan , som varit eller a'nnu a'r anva'nd till officinelt eller ekonomiskt bruk. Vid bestainningarne af dessa afvensom ofriga vex- ter bar jag haft god nytta af Simpnis PauUi flora, Danica , Kjobenhafn 16-18 , 4:o. — I de ofriga trenne afdelningarne aro vexterna upforda i den ordning de blifvit funna ; mer- andels ar vextsta'llet utsatt och hvarje vext oftast beteck- nad med flera ord. — Med tillhjelp af de anforda vextstal-
368 ,
lena kan man latt tinna den vag cle resande tagit. Salun- da hafva de pa turen till Bleking tagit vagen fran Helsing- borg ofver Rosendal, Herrevadskloster, Nymo till Solves- borg; dereftei1 tyckas cle sardeles besokt oarne i Karlshamns skargard och derefter atervandt ofver Wram, Linderikl, Hor- by och Lund. — Pa Gottland ha cle sakerligen landstigit vid Slite , derefter ofver Bal, Kaliunge och Heideby begif- vit sig tvertofver oen till Wisby ; derifran ofver Lokrum, Othem till Farcin ; sedermera soderut till Gotheni , Ange , Thorsborg, Hoburg, Habblingbo , hvarjemte de besokt Karlsoarne. — Under den resa, som kallas den Skanska , reste de fran Helsingborg ofver Ilosendal till Engelholm, samt derefter langs kusten till nagot norr om Varberg, hvarefter de .atervande sainma vag; denna resa horde hell- re kallats den Hallandska.
Hvad sjelfva resenarerne angar, ar det af det redan anforda obestriclligt, att Fuiren och Sperling i sallskap lo- retogo resan genorn HaJland, Skane, Bleking och Gott- land. — Deremot synes det vara mycket tvifvel underka- stadt, huruvida Fuiren sanilat de Norska vextenia. Med undantag af sjelfva ofverskriffen pa forteckningeu bar jag icke funnit nagon grund till det aritagande att ban gjoit nagon resa i Norge. Jag tror att de anforda vextenia aro sainlade af Sperling, men sedermera mojligtvis bestamda af Fuiren, nagot som afven af Prof. Wikstrom i Veten- skaps-Akademiens botaniska arsberiittelse afgifven ar 1837 p. 239 antages utan att likviil nagot anfores sasom stod for antagandet. - - Men som Sperling aldrig var i Trondhjem, formodar jag vidare att vexlerna aro samlade i och kring Bergen, samt att orclet Nidarosla genom nagot misstag in- tagits i ofverskriften af deji efter Fuirens clod och Sper- lings afresa fran Kopenhamn i Cista medica intagria for- teckningen ; ett antagaucle som afven bar atskilliga andra skal for sig.
Uti Bibliotheca Botanica (Amsterdam 1736) p. 86. om- namner visserligen Linne dessa vextforteekningar , men det tyckes iiastan som lian icke sjelf sett dem; jag erinrar mig icke annorstades liafva hvarken hos Linne eller hos dem , livilka efter honom behandlat Sverges flora , funnit dem anforda, iorran i Aspegrens Blekingska Flora (Karlskrona 1823), hvarest i inledningen p. IV— VIII info- res "Plantae itineris Blekirigensis" jemte nomenklatur of- ver de af Fuiren anforda namnen , allt meddeladt af Prof. G. Wahlenberg. — En del af dessa vexter och deras no- menklatur finnes afven anford af Prof. E. Fries i dess Flora Scanica (Upsala 1835) inledningen p. VII; men de Fuirenska vextnamnen aro ej hamtade ur Cista Medica , utan fran Aspegrens flora , livilket utom annat afven deraf a'r patagligt att af Fries icke omnamnas de under ofver- skriften "plautae itineris Scanici" irptagna Skanska vexter. — Vid nagra tillfallen bar jag sett mig nodsakad afvika sa val fran Wahlenbergs som Fries's forklaring 6'fver de Fuirenska vextnamnen ; i sadana fall bar jag alltid i noter anfordt mina grander hartill. De vexter, bvilka jag ansett bora banforas under rubriken af odlade, bar jag utmarkt med tecknet ^ ; ocb jag bar afven , sa vidt jag varit i stand , anfort de nu brukliga namnen pa de i vextforteck- ningen forekommande vextstallen. Nagra vexter bar jag a'nnu ej varit i stand att descbiiFrera.
Index plant arum indiyenarum y quas in iti- nere suo observavit D.r Georyius Fuiren. Plan- tarum j qua circa Nidrosiam reperiuntur } nomina.
Namn i forteckningen. Nu brMiga namn,
Abies Pinus Abies
Absinthium Artemisia Absinthium
Acetosa Rumex acetosa; kanske af-
ven Oxyria reniformis Hook. Alchimilla Alchemilla vulgaris
,°>70
Agaric-urn Allium sativum caninum
ursinum
Ambarvalis flos Anagallis aquatica Angelica
Artemisia alba j nibra j Aquilegia Argentina Aspenigo Atriplex silvestris Barba hirci Bellis miiior Betula Bifolium Branca ursina Brunella Brassica
Betonica serpens Bruscus Borago Buglossa Buphtlialnms
Bursa pastori.s major minor Calendula Caltha Virgilii Gamomilla vulgaris Campanula silvestris coeruleo
flore
Agarici spec.
Allium sativum -J-
Allium arenarium; mahanda
Hyacinthus racemosus? -J- Allium ursinum Polygala vulgaris Veronica beccabunga Angelica Archangelica 1. lito-
ralis Fr.
Artemisia vulgaris
Aquilegia vulgaris
Potentilla anserina
Asperugo procurnbens
Atriplex patula
Tragopogon pratensis
Bellis perennis »J«?
Betula alba
Ophrys ovata
Heracletiin Sphondylium
Prunella vulgaris
Brassica oleracea,>J«
Veronica officinalis
Ilex aquifolium? Borago officinalis >J«" Ancbusa officinalis JMatricaria inodoraV — An-
themis tinctorial Capsella bursa pastorisMonch. Draba verna Calendula officinalis -^ Caltba palustris Matricaria cliamomilla Campanula rotundifolia
371
Cannabis
Garcluus Mariae
Fullonum Carex Carvi
Centumnodia Cera $u s Cerefolium Cerviholetus Chamsedrys
Chamoemorus Norvagica, vul- go Moltfibdr
— — altera, vulgo Ti/tcbt'ir Clielidonium majus
minus
Chrysanthemum Cicutaria Coccus Gnidius Cochlearia Consolida regalis Convolvulus major flore albo
minor sine flore Cyanus flore coeruleo Cynoglosson Dens Leonis Digitalis flore albo
flore purpureo Endivia sativa
silvestris Enula campana Eruca Esula Euphrasia Filix
Cannabis sativa »J- Carduus Marianus «J« Dipsacus Fullonum »J« Caricis species Carum carvi Polygonum aviculare Primus Cerasus -J- Scandix cerefolium «J- Boletus
Veronica chamaeclrys Rubus chamaemorus
Vaccinium vitis idsea Clielidonium majus Ranunculus ficaria Chrysanthemum segefum Cliseropbyilum silvestre Daphne mezereum Cochlearia oftlcinalis Delphinium consolida Convolvulus sepium Convolvulus arvensis? Centaurea cyanus Cynoglossum ofFicinale Leontodon taraxacum
Digitalis purpurea
Cichorium Endivia 1. C. in-
tybus ^
Sonchus oleraceus Inula Helenium »J« Barbara3ae species? Euphorbia helioscopia Euphrasia officinalis Filicis species
372
Flos Tunelanus minor Fraxinus Fumaria Fragaria Gallion Gariophyllata Gentiana
Geranium Fuchsii Gramen Parnassi flore albo Hepatica nobilis Heptaphyllon Herba paralysis trinifatis Hippuris
Hyoscyamus Hypericon Hyssopus Juiii perns Lactuca Lappa major \
minor)
Lapathum acutum Lavendula Levisticum Lilium silvestre
convallium Linum Lolium Lunaria Lupulus
Lychnis sylvestris Majorana Manus Christ! Martagon
Tagetes patula «J« Fraxinus excelsior Fumaria officinalis Fragaria vesca Galium veruni Geum urbanum Gentiana purpurea Geranium robertianum Parnassia palustris Anemone hepatica Alchemilla alpina? Primula veris 1. elatior Viola tricolor Hippuris vulgaris 1. potius
Equiseti species Hyoscyamus niger Hypericum perforatum Hyssopus officinalis -J« Juniperus communis. Lactuca sativa *J-
Arctium Lappa.
Rumicis species Lavandula spica -J4 Ligusticum levisticum •{•
Convallaria majalis Linum usitatissimum »J- Lolium temulentum Botrychium Lunaria Humulus lupulus Lychnis silvestris Origanum majorana % Orchis maculata Lilium Martagon
373
Matricaria Mentha crispa Mentbastruni Miilefolium pratense
aquaticum
Mollugo Morsus Diaboli gallinae
Muscus arboreus INapus
Nasturtium hortense Narcissus flore albo Pseudo-Narcissus Numnuilaria Nymphaea Orobus Poeonia Papaver Pastinaca Pentaphyllon PerfoJiata Petroselinum Pimpinella Pilosella Pinus Pulicarra Pyrola Plantago quinquenervia
septinervia
aquatica Populus Porrum Quercus
Fy.nographi«ka SiilUkapets Tidskrift.
Pyi-etbrum parthenium «J« jMentlia crispa -^ Mentba aquatica Acbillea millefolium Ranunculus aquatilis 1. Myri-
opliyllum spicatum ? Galium boreale Scabiosa succisa Stellaria media Usnea barbata Brassica Napus «J- Lepidium sativum V »J« Narcissus poeticus «{«
— ps eudo-Na rcis sus »J- Linnaea borealis? Nympbgese spec. Orobus vernus? Poeonia officinalis *fc Papaver somniferum -J- Pastinaca sativa >J« Potentilla alpestris ? Bupleur. rotundifol. -J- Apium petroselinum »J« Pimp, saxifraga Hierac. pilosella Pinus silvestris Polygonum persicaria ? Pyrola rotundifolia Plautago lanceolata
major
Alisma Plantago Populus tremula Allium Porrum ^ Quercus robur
4:dc H. 1»3S, g
374
Ranunculus fl. albo fl. luteo
Raphanus major Radicula sativa Ribesium fructu nigro
fructu rubro Rosa
Rubus idaeus Ruta Salvia Satureja
Satyrion flore albo Scabiosa Scolopendrion Sempervivum tertium
minus
Sigillum Salomonis Sinapi
Sium odoratum Staphisagi-ia Tanacetum Telephium Tomentum pratense Tormentilla Trifolium acetosum
aquaticum
corniculatum
pratense Tussilago Typha aquatica Valeriana majorj
minor) Verbascum latifolium
angusti folium Vinca per vinca
Ranunc. platanifolius
acris
Cochlearia Armocacia »J« Raphanus sativtis »J« Ribes nigrum -J"
rub rum Rosae species Rubus idaeus Rutae species «J« Salvia officinalis *J- Satureja hortensis- •J« Orcliis bifolia Scabiosa arvensis Scolopendrium ottlcinarum *J« Sedurn annuumV
acre
Convallaria polygonatum Sinapis nigra *J« Myrrhis odorata Delphin. Staphisagria -J« Tanacetum vulgare Sedum Telepbium Eriophorurn angustifol.? Torment, erecta Oxalis acetosella Menyantbes trifoliata Lotus corniculata Trifolium pratense Tussilago farfara Typhae species
Valeriana officinalis Verb, tbapsus
Vinca minor «J«
375
Viola mortua fl. cseruleo
fl. luteo Unifolium Uva lupina
Viola canina billorn Convallaria bifolia
itineris Blekingcnsis.
Alsinanthemum Thalii. Pas- sim in omnibus silvis sub Fagis.
Bryonia. Helsenburg prope arcem.
Scorzonera. Ibidem in nionte, loco sicco, quod rarum.
Lagaa lupi , ibidem
Helianthcmum.f ibidem et pas- sim
Hieracium maculosum; in Ro- sendal
Gramen junceum, ibidem
Ranunculus cchinatus , ibidem
Rubus alpinus minor , ibidem. Scani vocant Korbeer
Vilem idc&am rubram vocant Krosingbeer
Herba Paris trifolia et quin-
Trientalis europaea
Bryonia alba Scorzonera humilis
Arnica montana *) Helianthemum vulgare
Hypochoeris maculata
Juncus squarrosus **) Kanunc. arvensis Rubus saxatilis
Vaccin. vitis idaea Paris quadrifol. van*.
*)I Aspegrens Flora p. V. anfrrer Wahlenberg Cuscuta, churu med fragetecken, vid Lagaa lupi; men af Sim. Paulli flora Dan. inham- tas att under delta nanin forstods vanligcn Arnica montana.
**) Prof. Fries i Fl. Scan. p. VII. hanfor Gram, junceum till Nardus stricta, men som dciina grasart bos de gamle allmant betecknades raed Gram, sparteurn, dercmot arterna af Juncus med Gr. junceum, sa anscr jag sakert att en Juncas bar menas och sannolikast /. squarrosus.
6'
376
quefolia.- Udi Skofven bos Kaabermollen.
Erica pulchra latifolia: vi- detur altera Chisii. Intra Closter et Gidclestrup. Me- elbeer ut et in Norvegia vocant.
Genista qtiaedam humilis
Geranium pulchrum Convol- vuli flore ; passim in Sca- nia et Blekingia inter saepes.
Sigillum Salomonis pumilum flore magno : ibidem sub Alnis et Betulis. Vocant Bockebeer. Utuntur eo ad vulnera Rustici, praesertim tibiarum.
Jacob cea rotundi folia _, prope Ulstorp.
Superbula I. Armerius arveti- sis, ibidem et passim. Vo- cant Tjeurt in Blekingia; in Scania Peegurt, quasi dicas herbam piceam, eo quod caulis superior pars, quae rubet viscosa est, at- que instar picis attrectan- tis manibus adhaerere solet.
Primula veris alpina , intra
Arbutus uva ursi (Herrevadskloster)
Genista pilosa *) Geranium sanguineum 1. J>lal- va Alcea "")
Convall, polygonat. var.
Cineraria campestris ? Lychnis viscaria
Primula farinosa
*)Enligt Fries'' tank*; Jfahlenberg hitfor Spartium Scoparium sa-
kerligen mindre val.
**J Ger. palustre, som Fries refererar hit, vcxcr cj i Bicking; der- emot G. sanguineum och Malva alcea ymnigt i sodra dclen af proyin- sen , just bredyid gardesgard,arne.
377
INimme et Selssborg. Item
intra Hossby et Londen;
vocatur in pago Nimme
B 1 a a m a y. Caryophytlus /lore albo admo-
dum odorato foliis parvis ,
angustis: ante Selssborg Equisetum olidum Bauhini ,
ibidem. Pulsatilla , Blekingensibus
appellata U s n ae - o r e n. Adiantum , apud Borrull in
petra. Filicis quaedam species Adi-
anto congener, ibidem Gramen hirsutum panicula
juncea, ibidem Potamayeton latifolium alte-
rum , ibidem Allium marinum, paa Oeve-
sker.
Isatis ayria videtur ibidem Cochlearia vidyaris, ibidem CocMearia danica parva re- pens } paa Tjerno Thlaspi quoddam siliquis ob-
longis ., ibidem. Lactuca aynina , ibidem ad
mare. Thlaspi quoddam Cheiri flo-
ribiis luteiSy paa Spusor.
(Nymo, Solvesborg, Horby, Lun da)
Diantbus arenarius
Chara vulgaris Anemone pulsatilla Asplenii spec. — (Morrum?) Fiiicis sp. Luzula pilosa Potamogetonis spec. Allium Schoenoprasum
Isatis tinctoria Cocblearia ofFicinalis Cochl. danica (Terno)
Draba muralis Fedia olitoria *)
Er}7simum bieracifolium (Spjutso)
*) ffahlenberg bitfor oriktigt Ulva lactuca. Sim. Paulli bar cfter Tabcrnaemontanus uptagit namnet Lact. agnina (ej aquina som. dct star hos Aspegreii) och afbildat Fedia oliloria gauska tydlig.
378
Absinthium arborescens , ibi- dem
Geranium rotundifolium ibi- dem
Viola dentaria Rondeletii, ibidem
Equisetum olidum vocant L af- f r i n g - B u n d e n
Seseliathiopicum, paaStjerno
Vincetoxicum /lore albo , pas- sim in Scania et Bleking ; in petris.
Androsace altera Matthioli: in agro til Nimme.
Chamamorus , non procul Wramb
Thlaspi siliquis oblongis, mi- nimum 3 ibidem in agro.
Pirola; ibidem in sylvis.
Polygonatum tenuifolium al- terum ; inter Wramb et Lin- derod in prato.
Acetosella longifolia} ibidem
Thalictrum ibidem
Thlaspi foliis serratis copio- sissimis et in summum fa- stigiatiSj ante Londam.
Plantce itineris Gothici.
Sedum alpinum , ut videba- tur, vel Drabae species: til Slide.
Gallii facie planta flore albo triphyllo 3 ibid, et passim in silvis.
Artemisia Absinth, var. Geranium lucidum'^ Dentaria bulbifera Cbara vulgaris
Selinum carvifolia? (Sterno) Asclepias vincetoxicum
Androsace septentrionalis Rubus chamaemorus. (Wram) Teesdalia nudicaulis ?
Pyrolae species Convallaria verticillata
liumex acetosella Thalictr. aquilegifolium ? Tblaspi campestre
Saxifraga tridactylites? (Slite)
Asperula tjnctoria
379
Androsace altera Matthioli ,
ibidem in petra. Rut a muraria, ibidem Veronica spicata, ibidem in
collibus et arvis. JjOtus tetragonolobus flore fla-
Androsace septentrionalis
Asplenium ruta muraria Veronica spicata
Lotus maritima
vo, ibidem.
Paralytica alpina ,
in omnibus pratis. Sempervivum majus , Slidae Scordiumy ibidem ; vocant
Fiskemunde, Allium minimum foliis subti-
lissimis, ibidem lllecebra flore albo y passim Pyrola flore magno et patu-
lo , Slidae
Scorzonera angustifolia , ibi- dem Pyrola minima quarta Clusii
monophylloSf ibidem et alibi Orchis odorata 3 passim in
pratis humidis. Helleborine anyustifolia flore
albo , Slidce Vincetoxicum , passim Sorbus centaurii folio., fluch-
seltra, in silvis aliquibus Orchis oculata, Slidae Paralytica rotundifolia , ra-
dice anisi odore , ibidem Sedum silesiacum -)
passim Primula farinosa
Sempervivum tectomm Teucrium scordium
Allium schoenoprasum?
Sedum album Pyrola rotundifolia
Scorzonera humilis var. Pyrola uniflora Orchis odoratissima Serapias ensifolia?
Asclepias vincetoxicum Sorbus scandica
Orchis militaris 1. maculata? Primula veris?
*) Sedum raojligtvis tryckfel i stallet for Lsdum , da raed detta namn forstas Ledicm palustre.
380
Potamogeton bulbosum , inter
Be't et Telling Asphodelus pulcher , spica
gramineaj inter Telling et
Hadebur Pyrola 2 Clusii , passim in
silvis.
Centaurium , Aurin Scrr alula _, Enyeskerde;
ea tin gun t flavo colore Millefolium, Rollickc Lapathum , Rabur Frutex periclimeni facie ,
baccis rubris ; intra Wiss-
by et Lnckerom ; etiam
passim in silvis alibi. Caryophyllus pulcher tenui-
folius 3 tenuiflorux , intra
Curberom et Otthomars,
etiam in Carolina. Globularia ; ibidem Phalangium altenim Dodo-
n&i videtur ; copiose in
Carolina, seel parce admo-
dum in Gotlandia. Scabiosa arietina ere eta ; in- tra Weggom et Faerosundt Medium; in Faero Ramnus solutivus y V rie-
b cer s- Tr a Ambrosia videtur, qua utun-
tur ad vestes, ne a tineis
erodantur. Trifolium flore aureo } instar
foeni Burgundiaci
(B«;il et Kellungejr Tof'jeldia calyculata? (Kel lunge et Heideby)
Pyrola secunda
Erythraea centauricim Serratula tinctoria
Achillea millefblium Kumicis species Lonicera xylosteum fLokrum)
Diantlius proliferV (Otbein ; Carlson)
(jlobularia vulgaris Anthericum ramosum
Scabiosa columbaria (Wagu-
me et Farosund) Campanula glomerata (Faro) Rliamnus catharticus
Artemisia Abrotanum -«?
Medicago falcata
381
Euphorbia paltistris (Gothem?
et Anga) Selintim rarvifolia? (Torsburg,
Carlso) Adonis vernalis
Lithospermum officinale?
Athamanta libanotis? Cochlearia danica Juncus bulbosus?
(Bursvik et Hablingbo)
Artemisia maritima
Tithymalus quidam ," intra
Voutom et Ange-Kircke Seseli sEthiopicum , in Tors-
borg, Calson, Orlandt. Consiligo -, copiosissime in
CaJson a pud Horburg. JMhospermiim maritimum \\-
detur, in Fullo. Seseli peloponeme, Calson Cochb'aria parva , ibidem Gramen junceum cwn utricu-
lis, intra Bussvig et Haff-
lingbon Absinthium quoddam marinum
in insula Hasto Ophyogloswm 3 Bussvig in Opbioglossurn vulgatuin
prato
Brassica marina, til Hoeburg Trac/um Matthioli , ibidem Plantayo aquatica tenuifolia Plant a itineris Scanensis. Prunella flore albo, inter Haf-
niam et Helsingoram in
sylva. Ranunculus bullosus, Helsen-
burgi ad vallum arcis. Serpillum tenuifolhim* ibidem
in monte et passim in Sca-
niae locis arenosis.
Brassica napus (Hoburg)
Salsola Kali
Alisma ranunculoides
Prunella vulgaris var.
Ranunculus bulbosus
Thymus serpillum
Papaver spumeum, Helsen- Silene inflata
Myrica Gale
burgi inter segetes.
Myrtus Brabantica , extra Helsingburgum in ericeto et passim in Scania.
Salix pumita , ibidem
Salix repens
382
Graminis amourettis species, ibidem
Plantula ignota , ad capilla- res referenda, Helsenburgi priinum, post in rupibus apud Varberg.
Ononidis non spinosce mayna species , passim in pratis.
Herba Paris, apud Helsjpn- burgum in arbustis
Satyria} ibidem
Ascyron , ibidem et passim in arbustis.
Lagcea lupi, apud Rosendael copiosissime in pratis et passim.
Scorzonera latifolia et tenni- folia, iisdem locis copio- sissime.
Serratula, ibidem
Graminis Juncei species
Erica baccifera j in Ericetis passim.
Gramen spicatum flore luteOj inter Sonager et Engelholm in palustri loco.
Gramen lucidum Tabernaz- montani , ibidem.
Rosmarinus ago/toe, ibidem
Acinos Lobelii 3 ibidem
Trichomanes , primo in pago Vaero e congestis quibus- dam saxis , post in insulis prope Vardberg copiosis- sime.
Briza media Filicis species
Ononis arvensis Paris quadrifolia
Habenaria albida V Hypericum quadrangulum
Arnica montana Scorzonera bumilis var.
Serratula tinctoriq Juncus 1. Luzula Empetrum nigrum
Anthoxanthum odoratum ?
Glinopodium vulgare Asplenium trichomanes
Lysimachia siliquosa flore can- dido , in montibus Hallan- dicis.
Lonchitis , ibidem
Glaux marina ut videtur. Nos in palustri loco apud Aa- rup reperimus.
Chamcenerium Gesneri inter Vistinge et Trynninge.
Gentianella ) ibidem in arvis
Muscus ramosus floridus Ta- bemcemontam , ibidem in alno.
Chanltemorus in palustribus Augurp
Platanariola 3 ibidem
Veronica erecta flore spicato, intra Buberg et Murup ad colles arenarios.
Pneumonanthe , in pago Mu- rup in arvis
Chamapericlimenum 3 extra Murup sub Corylis, et in insulis petrseis prope Vard- berg.
Drijopteris , inter Toager et Vardberg e saxis prorum- pens.
Potypodium y passim in Hal- landia inter saxa.
Viscaria forte marina flore albo: vel Leucojum mari- num. Nissae e saxis prodi- ens et in rupibus Warber- gicis.
Epilobium montanum var.
Blechnum Spicant Glaux maritima
Epilobium angustifolium (Ki
stinge et Tronninge) Gentiana campestris Usnea barbata
Rubus cliamaemorus
Sparganium natans fi Veronica spicata (Morup)
Gentiana pneumonantlie. Cornus svecica
Polypodium DryopterisV (Tva- aker)
Polypodii species Silene rupestris (\Nissa a)
384
Serpentina major et minor
Nissae in litore. Fucus marinus
tenuifolius in rap i bus
latifolius sub aqua
$ err at us
Tripolium ad mare Geranium, columbinum flore
majore , in rupibus prope
Vardberg. Papaver spumeum marinum,
in petris ibidem Oxytriphyllon ibidem Fraga copiosissima ibidem Sempervitmm majns ibidem Gramen .sparteum ibidem Cochlearia ibidem Lionchitis maranthce, , ibidem
in rupibus Angelica ibidem CkondriUa ibidem Portulaca marina, inter Ness
et Vardberg
Kali yeniculatum ibidem Lysimachia carulea spicata ,
Buberg in prato MillffoUum aquaticum speci-
osum Augurp in palustribus Gramen amour fit tis ibidem Ruga copiose in Camp Filicts aliquot species in
montibus Hallandicis. Circtea Lutetiana. ibidem ad-
modum liumiliter ad radices
vetustarum arborum et lo-
cis udis. Cuscuta apud 3Iaro ad se-
pem Trachelium flore coeruleo ,
ibidem Polyyonatum altenun, ibidem
Plantago maritima
Fuci
Aster tripolium Geranium sanjmineumV
Silene maritima
Oxalis acetosella Fraga ria' vesca Sempervivum tectorum Nardus stricta Cocblearia officinalis Woodsia ilvensis?
Angelica litoralis Sonchns ar ven sis ^ ? Haliantlms peploides (Nas et
Varberg)
Salicomia herbacea Verojiica maritima
Hottonia palustris ?
Briza media Secale cereale •%• Filicis species
Circaea alpina
Cuscuta europaea Campanula trachelium Convallaria verticillata
Inneliall:
Sid. ARESCHOUG : Anteckningar umler en botanisk utfart i Bohus-Lans
Skargard 1835 138.
EKELUSD : Om tyngdpunklens bestammande till en solid kropp , som uppkomiiiit gcriom en del af en regular manghornings rorelse omkring radien till dess omskrefne eller inskref-
nc cirkel 37.
Om Qvicksilfvrets ncdtryckning uti Cylindriska glasror
till folje af Molecular attraction 125.
FORSH.ELI, : Om Siberiska Rabarbern 97.
HILL : Anmarkning vid Trigonometriska Tabellerna 283.
LINDBLOM : Slrodda antnarkningar rorande vextgeografien i allman- het ocli vegetationens forhallande inom Bleking i syn- nerhet 1.
— — v Fragmenter af en- resa i Norge 1837.
1. Anteckningar rorande Dovrefjeld . . ... 223.
2. Ett besok i Romsdalen 242.
— — Strodda Botaniska anteckningar till uplysande af Nor-
ges Flora . . , . 315.
— — Om O. Sperling och G. Fuiren samt deras bidrag till
Skandinaviens Flora 360-
LOVEH : lakttagelser af pulsation i Vena: pulmoiiales 10.
- Beskrifning af en Cyclopi hos ett Lam . 131.
NILSSON: Nagra Commentarier till Pytheas' Fragmenter om Thule 44.
REOTERUAIIL : Om en hittills mindre bekant Irlandsk Geograph fran
borjan af niondc seklet . 153.
ROSENSCHOLD, MoHCK. AF : Om bruna blysuperoxidens anvaudbarLet
till torra elektriska staplar 15.
— Jemforelse mcllan Intervaller och Logarithmer . . 19. SCHAGERSTROM : Forteckning pa Fiskar traffade i Skane , isynnerhet
vid och omkring Landskrona 286.
Fortsattning 291.
SONDEVALL: Om Skabbkraket fAcarus scabiei) 28.
— Foglar fran Calcutta 54.
Fortsattning . . . . » 161.
— Fortsattning 193.
Om de tropiska Vindarna . . . „ 102.
Rattelser.
Sid. 9 rad. 5 nedifr. Husfalstud las: Hasselslad.
— — — 8 — Verno 1. Vemo.
— 44 — 13 opifran : phenisisk 1. pheniciskt.
- 21 Pyteas 1. Pytlie.-.s.
- 132 — 14 separation 1. separation.
— 136 — 5 — Maasa 1. Massa.
— • 142 — 22 — vegetaiton 1. vegetation.
- 144 — 3 — sulicina 1. salicina. _ 147 _ 3 _ h. 1. fl.
— 15] - 4 nedifran: ferestades 1. flerestades.
• — — 5 — - asporagoid. 1. asparagoid.
— — — 8 — beggrund 1. berggrund.
— 152 — 10 — sillbaka 1 tillbaka.
— 153 — 1 — Algera 1. Aegira. _^ 159 _ 15 — seklut 1. seklet.
_ 225 — 5, 6 Jattafjeld 1. Jattafjeld.
— 238 — 1 efter 1 4 tillsattes mil. — — 7 — ellers 1. annars.
— 257 — 8 opifran: efter visar tillagges «'§•. >259 — 9 — vester 1. oster.
— 334 — 4 nedifran: efter b: tillagges; juxta Drivelven inter
Opdal et Rise (d. 15 Juni).
3 AUQ1S87
Innelr&ll:
Sid.
XX. Forteckning pa Fiskar traflade i Skane, itynnerhet vid och
omkring Landskrona, af N. O. Schagerstrom (forlsattn.
och slut) 291.
XXI. Strodda Botaniska anteckningar till upplysande af Norgcs Flora, af Al. Ed. Liudblora 315.
XXII. Om O. Sperling och G. Fuiren samt deras bidrag till Skan- dioaviens Flora, afAl. Ed. Lindblom 3GO.
Pris: 3« JS. Banko.
-
* V^PW